SOU 1978:17

Energi

Sammanfattning Summary

Utredningsarbetet

Direktiv Ledamöter sakkunniga experter och sekreterare m. fl. Utredningsarbetet .

Överlämnat material m. m.

Arbetets uppläggning

Arbetets utförande . Kommissionens yttranden m. m.

1.3.1 1.3.2 1.3.3 1.3.4

bakgrund, begrepp och samband

Samspelet människa, energi och miljö Energisystem från olika utgångspunkter Energitillgångar

Inledning . .

Förnyelsebara energikällor

Solenergi . Korttidslagrad solenergi

Andliga energiråvaror . . . Långtidslagrad solenergi Kärnbränslen

Övriga energitillgångar

Energibegrepp Energikvalitet

System för energitillförseln . . . Omvandling av energiråvaror och energibärare Inledning . Produktion av bränslen Produktion av el Energi —

2.3.1 2.3.2 2.321 2. 3. 2. 2 2.3.3 2.3.3.l 2.3.3.2 2.3.4

2.6.1 2.6. l .1 26.12 2.613 2.6.2 Distribution av energibärare Inledning . . Distribution med ledning Distribution med fordon

2.621 2622 2.6.2.3

13 39

57 57 62 65 65 65 66 68

69 69 70 71 71 71 71 72 72 73 74 75 75 78 82 82 82 82 83 85 85 85 86

3 Historik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . , 89 3.2 Energiullforsel och energianvändning efter ar 1945 . . . . 89 3.3 Huvuddragrenergipolitiken till år 1975 . . . . . . . . 94 3.4 1975 års energipolitiska program . . . . . . . . . _ 99 3.5 Den nya regeringens politik . . . . . . . . . , . . 100 4 Inriktning av energipolitiken . . . . . . . . . . . . 103 4.1 Inledning . . . . . . . . , . . . . . . . 103 4.2 Energipolitik och samhällsmål . . . . . . . . . . , 103 4.2.1 Energi och ekonomisk utveckling . . . . . . . 104 4.2.2 Energi och sysselsättning . . . . . . . . . . 107 4.23 Energi och bytesbalans . . . . . . . . . _ . 108 4.24 Energi och inkomstfordelnmg . . . . . , . 109

4.3 Begränsningar i fråga om energipolitikens långsiktiga inrikt- ning....................111 4.3.1 Tillgång på energiråvaror . . . . . . . . . . 111 4.3.2 Miljöoch säkerhet . . . . . . . . . . 117 4.3.3 Importberoende och försörjningstrygghet . . . . _ 126 4.4 Handlmgsfnhet och energ1forsorjn1ngssystem . . . . . . 130 4.4.1 Begreppet energipolitisk handlingsfrihet . . . . 130 4.42 Den energipolitiska handlingsfrihetens begränsningar 131 4.5 Sammanfattning av tidsperspektivets betydelse . . . . . 135 5 Referensprognos . . . . . . . . . . . . . . . . 139 5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 139 5.2 Förutsättningar och beräkningsgrunder . . . . . . . . 140 5.2.1 Den allmänna ramen . . . . . . . . . . . . 140 5.2.2 Energipolitiska förutsättningar . . . . . . . . 141 5.3 Referensprognosenisammandrag . . . . . . . . . . 142 5.4 Diskussion av prognosresultaten . . . . . . . . . . 144 5.4.1 Osäkerheter utanför det svenska energisystemet . . 144 5.4.2 Osäkerheter inom det svenska energisystemet . . . 144 5.4.3 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . 145 6 E neigialternativens , förutsättningar . . . . . . . . . . 14 7 6.1 Energianvändning och energihushållning . . . . . . . 147 6.1.1 Inledning . . . . . . . . . . . . 147 6.1.2 Energianvändningens aktuella struktur . . . . . 148 6.1.3 Sparmöjligheterinom1ndustr1sektorn . . . . . . 152 6.1.4 Sparmöjligheter inom transportsektorn . . . . . 155 6.1.5 Sparmöjligheter inom bebyggelsen . . . . . . . 159 6151 Inledning . . . . . . . . . . . . 159 61.52 Planverkets rapport . . . . . . . . . 161 61.53 Hushållningsgruppens rapport . . . . . 162 6.1.5.4 Regeringens proposition om besparingar i byggnadsbeståndet . . . . . . . . . 168

61.55 Jämförelse mellan utredningar . . . . . 169

6.1.6 Övriga sparmöjligheter . . . . . . . . . . . 171 6.2 Energitillförsel och energidistribution . . . . . . . . . 172 6.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 172 6.2.2 Ändliga energiråvaror . . . . . . . . . . . . 172 6.221 Olja . . . . . . . . . . . . . . 172 6.222 Naturgas . . . . . . . . . . . . . 178 6.223 Kol . . . . . . . . . . . . . . . 183 6.224 Skiffer . . . . . . . . . . . . . 187 6.225 Uran . . . . . . . . . . . . . . 189 6.226 Torv . . . . . . . . . . . . . . 196 6.2.3 Förnyelsebara energikällor . . . . . . . . . . 198 6231 Vattenkraft . . . . . . . . . . . . 198 6232 Vindkraft . . . . . . . . . . . . 201 6. 2. 3. 3 Solenergi . . . . . . . . . . . . . 203 6. 2 3. 4 Biomassa . . . . . . . . . . . 207 6.2.4 Anläggningar för produktion av el och värme . . . 209 6241 Kondenskraftverk . . . . . . . . . 209 62411 Kärnkraftverk . . . . . . 210 62412 Olje- och gaseldade kondenskraftverk . . 216 62413 Kolkraftverk . . . . . . . 217 62414 Kraftverk för torv och andra bränslen . . 218 6242 Kombinationsverk . . . . . 218 62.421 Kraftvärmeverk och industriella mottrycks- verk . . . . . . . . . . . . 218 1 62422 Kärnbaserade kombinationsverk . . . . 220 W 6243 Gasturbiner och dieselkraftverk . . . . 221 6.244 Vattenkraft, pumpkraftverk . . . . . . 221 6245 Vindkraftverk . . . . . . . . . . . 222 6246 Bränsleceller . . . . . . . . . . . 224 6247 Solceller . . . . . . . . . . . . . 224 6248 MHD—generatorer . . . . . . . . . 225 6249 Hetvattencentraler . . . . . . . . . 225 624.10 Solfångare . . . . . . . . . . . . 226 6 2. 4. 11 Värmereaktorer . . . . . . . . . . 227 l 6. 2. 4. 12 Värmepumpar . . . . . . . . . . 227 3 6.2.5 Elförsörjningen och dess infrastruktur . . . . . . 228 6.2.6 Energisystemets organisation . . . . . . . . . 233 6.261 Bränslen . . . . . . . . . . . . . 233 6. 2 6. 2 El . . . . . . . . . . . . . . . 236 6. 2. 6. 3 Fjärrvärme . . . . . . . . . . 239 6. 2. 7 Energisystemets aktuella struktur . . . . . . . 239 6.3 Energipolitiska styrmedel . . . . . . . . . . . . . 242 6.3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . 242 6.3.2 Nuvarande energipolitiska styrmedel . . . . . . 243 6.3.3 Energipolitiska mål och medel . . . . . . 251 6.3.4 Energipolitiska funktioner 1 olika tidsperspektiv . . 253 6.3.5 Alternativa utformningar av nuvarande energipolitiska styrmedel . . . . . . . . . . . . . . 259

6.4 Forskning, utveckling och demonstration inom energiområdet 267

6.4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . 267 6.4.2 Tidsperspektivets betydelse . . . . . . . . . . 268 6.4.3 Svensk energiforskning . . . . . . . . . . . 268 6.4.4 Systemfrågor . . . . . . . . . . . . . . . 272 6.4.5 Energiforskningens organisation . . . . . . . . 272 6.5 Värdering av bieffekter och risker . . . . . . . . . . 272 6.5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 272 6.5.2 Avvägningar . . . . . . . . . . . . . . . 272 6.5.3 Några viktiga begrepp . . . . . . . . . . . 273 6.5.4 Riskuppskattningar . . . . 275 6.5.5 Energisystemets negativa bieffekter för hälsa och miljö 276 6.5.6 Riskuppfattning . . . . . . . . . . . 277

6.5.7 Miljö- och hälsoeffekter orsakade av energiförsörj- ningen, andra samhällsaktiviteter och naturliga risker 278

6.5.8 En riskfilosofi för energipolitiska beslut . . . . . 280 6.6 Miljö- och säkerhet . . . . . . . . . . . . . . . 282 6.6.1 Kol . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282 6.6.2 Olja . . . . . . . . . . . . . . . . . . 289 6.6.3 Naturgas . . . . . . . . . . . . . . . . 292 6.6.4 Kärnenergi . . . . . . . . . . . . . . . 294 6.6.5 Vattenkraft . . . . . . . . . . . . . . . 303 6.6.6 Vindenergi . . . . . . . . . . . . . . . 305 6.6.7 Solenergi . . . . . . . . . . . . . . . . 306 6.6.8 Torv . . . . . . . . . . . . . . . . . . 306 6.6.9 Skiffer . . . . . . . . . . . . . . . . . 307 6.6.10 Biomassa . . . . . . . . . . . . . . . . 307 6.6.11 Geotermisk energi . . . . . . . . . . . . . 309

7 Utgångspunkter för sammansättning av alternativa energipro-

glam . . . . . . . 311 7.1 Energiförsörjningen 1 ett långsiktigt tidsperspektiv . . . . 311 7.2 Underlag för programuppbyggnad . . . . . . . . . . 313 7.2.1 UtgångSpunkter . . . . . . . . . . . . . . 313 7.2.1.I Energitillförsel . . . . . . . . . . . 313 7. 2.1. 2 Energidistribution . . . . . . . . . 317 7. 2. 1 3 Energianvändning . . . . . . 318

7.2.2 Energiförsörjningsalternativ med en snabb avveckling av kärnkraften . . . . . . . . . . . . . . . 320 7.221 Inledning . . . . . . . . . . . . 320 7.222 Energitillförsel . . . . . . . . . . . 320 7. 2. 2. 3 Energianvändning . . . . . 320 7.2.3 Energiförsörjningsalternativ med fortsatt eller ökat kärn- kraftutnyttjande . . . . . . . . . . . . . . 321 7231 Inledning . . . . . . . . . . . . 321 7232 Energitillförsel . . . . . . . . . . . 322 7233 Energianvändning . . . . . . . . . 322

7.3 Val av energialternativ . . . . . . . . . . . . . . 323

8 Energia/ternativ . . . . . . . . . . . . . . . . . 325 8.1 Energialternativens förutsättningar . . . . . . . . . . 325 8.1.1 Prisutveckling på energiråvaror . . . . . . 325—. 8.1.2 Övriga förutsättningar för utformning av energitillförsel- systemen . . . . . . . . . . . . . . . _ 330 8.121 Vissa ekonomiska förutsättningar . . . . 330 8.122 Sektorindelning och avgränsningar . . . 331 8.123 Dimensioneringsprinciper för el» och värme- system . . 331 8.124 Tillståndsgivning och byggtider lör elproduk- i tionsanläggningar . . . . . . . . . . 332 8.125 Anläggningskostnader . . . . . . . 333 8.126 Överförings- och distributionskostnader . . 334 8.127 Tillgänglighet . . . . . . . . . . 335 8.1. 2. 8 Verkningsgrader, stödbränslen . . . . . 336 8.1. 2. 9 Beredskapslager . . . . . . . 336 8.1.3 Totala specifika kostnader för energitillförsel . . . 337 8.1.4 Alternativa energiprognoser . . . . . . 339 8.141 Allmänt om prognosers jämförbarhet . . 339 8.142 Industriverkets besparingsalternativ . . . 341 8.143 Högre tillväxtalternativ . . . . . . . 342 8.144 Miljörörelsens alternativa energiplan 1990 (MALTE. Ds 1 1978111) . . . . . . . 344 8.145 Diverse detaljstudier . . . . . . . . 346 8.1.4.6 Nolltillväxt i energianvändningen . . . . 346 8.147 Jämförande diskussion . . . . . . . . 348 8.2 Alternativ A . . . . . . . . . . . . . . . . . 349 8.2.1 Alternativets inriktning . . . . . . . . . . . 349 8.2.2 Energianvändning . . . . . . . . . . . . . 349 8.2.3 Energitillförsel och omvandling . . . . . . . . 362 8231 El- och värmeproduktion . . . . . . . 363 8232 Energi till industrin . . . . . . . . . 367 8.233 Energi till transportsektorn . . . . . . 369 8234 Total tillförsel av energibärare . . . . . 371 8.2.4 Energibalanser . . . . . . . . . . . . . . 372 8.2.5 Konsekvensbeskrivning . . . . . . . . . . . 374 8.2.6 Behov av styrmedel och beslut . . . . . . . . 378 8.3 Alternativ B . . . . . . . . . . . . . . . . . . 388 8.3.1 Alternativets inriktning . . . . . . . . . . . 388 8.3.2 Energianvändning . . . . . . . . . . . . . 388 8.3.3 Energitillförsel och omvandling . . . . . . . . 400 83.31 El- och värmeproduktion . . . . . . . 401 8.3.3.1.1 Alternativ B . . . . . 401 8.3.3.1.2 Modifiering av alternativ B (alternativ B') . 404 83.32 Energi till industrin . . . . . . . . . 405 8.333 Energi till transportsektorn . . . . . . 408 8.334 Total tillförsel av energibärare . . . . . 409 8.3.4 Energibalanser . . . . . . . . . . . . . . 410

8.3.5 Konsekvensbeskrivning . . . . . . . . . . . 412

8.3.6 Behov av styrmedel och beslut . . . . . . . . 417 8.4 Alternativ C . . . . . . . . . . . . . . . . . . 426 8.4.1 Alternativets inriktning . . . . . . . . . . . 426 8.4.2 Energianvändning . . . . . . . . . . . . 426 8.4.3 Energitillförsel och omvandling . . . . . . . . 437 8.431 El- och värmeproduktion . . . . . . . 437 84.311 Alternativ C - . . . . 437 84312 Modifiering av alternativ C (alternativ C') . 440 8.432 Energi till industrin . . . . . . . . . 441 8.433 Energi till transportsektorn . . . . . . 443 8.434 Total tillförsel av energibärare . . . . . 445 8.4.4 Energibalanser . . . . . . . . . . . . . . 446 8.4.5 Konsekvensbeskrivning . . . . . . . . . . . 448 8.4.6 Behov av styrmedel och beslut . . . . . . . . 452 8.5 Alternativ D . . . . . . . . . . . . . . . . . 459 8.5.1 Alternativets inriktning . . . . . . . . . . . 459 8.5.2 Energianvändning . . . . . . . . . . . . . 460 8.5.3 Energitillförsel och omvandling . . . . . . . . 471 8.531 El- och värmeproduktion 471 8.532 Energi till industrin 474 8.533 Energi till transportsektorn . . . . . . 476 8.534 Total tillförsel av energibärare . . . . . 478 8.5.4 Energibalanser . . . . . . . . . . . . . . 479 8.5.5 Konsekvensbeskrivning . . . . . . . . . . . 481 8.56 Behov av styrmedel och beslut . . . . . . . . 485 8.6 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . 492 8.6.1 Energianvändning . . . . . . . . . . . . . 492 8.6.2 Energitillförsel och omvandling . . . . . . . . 495 8.6.3 Ekonomi . . . . . . . . . . . . . . . . 499 8.6.4 Sysselsättning . . . . . . . . . . . . . . 502 8.6.5 Miljöbelastning . . . . . . . . . . . . . . 502 8651 Inledning . . . . . . . . . 502 8.652 Hälsorisker vid normal drift . . . . . . 503 8.653 Yrkesrisker . . . . . . . . . . . 510 8.6.5.4 Hälso- och miljörisker på grund av stora osan- nolika olyckor eller sabotage . . . . . 511 8.655 Förgiftning av mark och vatten orsakad av tungmetallutsläpp, radioaktiva utsläpp och närsalter . . . . . . . . . . . . . 512 8656 Avfall . . . . . . . . . . . . . . 518 86.57 Kärnvapenspridning . . . . . . . . . 523 8.658 Klimatpåverkan . . . . . . . . . . 524 86.59 Försurning av mark och vatten . . . . . 525 86.510 Värmebelastning av kylvattenrecipient . . 527 86.511 Landskapspåverkan . . . . . . . . . 528 9 Utvärdering av energialternativen . . . . . . . . . . . 537 9.1 Osäkerhet i energialternativen . . . . . . . . . . . 537

9.1.1 Osäkerhetsfaktorerienergianvändningen . . . . . 537

9.1.2 Osäkerhetsfaktorer i energitillförseln 9.1.3 Energisystemets flexibilitet 9.2 Hälsa. miljö och säkerhet 9.3 Samhällsekonomiska konsekvenser 9.3.1 Inledning . . . . . . . . 9.3.2 De allmänekonomiska utgångspunkterna för industri- verkets referensprognos . . . 9.3.3 Förändring av energiförsörjningssystemet . . 9.3.4 Överslagsvisa kalkyler av de samhällsekonomiska konsekvenserna av alternativ A—D . 9.3.5 Ett alternativ med snabbare ekonomisk tillväxt 9.3.6 Energipolitiken och kapitalmarknaden 9.4 Försörjningstrygghet 9.4.1 Trygghetskriterier . . . 9.4.2 Olika tillförselsystems trygghet 9.4.3 Trygghetsökande åtgärder 9.4.4 Försörjningstryggheten år 1990 9.5 Långsiktiga aspekter 9.6 Avslutande synpunkter

10 Kommissionens ("iven'äganden oc'lljörslag 10.1 Allmänna grunder för energipolitiken . . . . . . . . 10.2 Särskilda intressen att beakta vid utformningen av energipoli- tiken . . . . . . . . 10.2.1 Miljö, hälsa, säkerhet 10.2.2 Samhällsekonomi 10.2.3 Försörjningstrygghet 10.3 Överväganden . . 10.4 Förslag och rekommendationer 10.4.1 Utgångspunkter 10.4.2 Övergripande styrmedel 10.4.3 Energihushållning 10.431 Industrin . 10.432 Samfärdsel 10. 4. 3. 3 Byggnader 10. 4. 3. 4 Övrigt . . . 10. 4. 3. 5 Stödjande insatser 10.4.4 Bränsleförsörjning 10.441 Olja . 10.442 Naturgas 10.443 Kol . 10.444 Uran 10. 4. 4. 5 Torv . . . 10.446 Bränslen från biomassa 10. 4. 4 7 Syntetiska drivmedel 10.45 Elförsörjning . 10.4.5.1 Utgångspunkt 10452 Vattenkraft 10.4.5.3 Kärnkraft

539 543 545 548 548

549 551

553 560 562 566 566 566 568 569 570 576

579 579

581 581 585 587 590 596 596 597 598 598 599 599 600 600

-601

601 602 602

'_603

603 604 605 605 605 605

10.4.5.4 Vindkraft . . . . 10.4.5.5 Konventionell kondenskraft 10.4.5.6 Kraftvärmeverk . 10.4.5.7 Industriellt mottryck

10.4.6 Värmeförsörjning 10.4.6.1 Fjärrvärme 10.4.6.2 Spillvärme 10463 Elvärme 10.4.6.4 Värmepumpar 10465 Soluppvärmning

Reservationer och särskilda yttranden Bilaga ] Enheter och begrepp BilagaZ Industriverkets prognoser

Bilagaj Beskattningens roll i energipolitiken

Bilaga 4 Tabeller

Bilaga 5 Förteckning över rapporter

607 608 608 608 608 608 609 609 609 609

611

671

683

707

733

773

Sammanfattning

I betänkandet redovisar energikommissionen utgångspunkter för energipo- litiken, beräkningar och bedömningar av några alternativ för energipolitikens utformning under 1980-talet samt ett antal förslag till statliga åtgärder.

Överväganden och förslag redovisas under förutsättning att resultaten av vissa ännu pågående undersökningar på säkerhets- och miljöområdet inte ger upphov till väsentligt ändrade slutsatser.

I detta avsnitt ges en översikt över betänkandets disposition och huvud- sakliga innehåll samt en sammanfattning av kommissionens förslag och de bedömningar som legat till grund för förslagen.

Direktiv

Energikommissionens huvuduppgift är att samla, utvärdera och redovisa material samt göra nödvändiga kompletterande studier som kan tjäna som underlag för regeringens ställningstaganden och förslag till riksdagen år 1978 om den svenska energipolitikens inriktning för tiden fram till omkring år 1990. Kommissionens redovisning bör ha formen av alternativa energipro— gram för denna tid.

Direktiven anger inte hur många alternativ som bör redovisas. Minst ett alternativ bör dock innebära att kärnkraften successivt avvecklas fram till 1980-ta1ets mitt.

Kommissionen har att arbeta med stor öppenhet och att bl. a. fortlöpande informera om hur arbetet fortskrider.

Arbetet bör enligt direktiven bedrivas så skyndsamt att huvudalternativ kan redovisas senast den 1 mars 1978 och uppdraget i sin helhet vara slutfört till den 1 juli 1978.

Betänkandets disposition

Kapitel ] innehåller kommissionens direktiv samt en redogörelse för vilka som har medverkat och hur arbetet har varit upplagt. I kapitel 2 beskrivs .. . översiktli t sams elet människa ener i och mil'ö samt olika s nsätt och iFor Utformnmgen av

g p _ * _. g _ j _ y _ detta avsnitt svarar kom- begrepp inom energiområdet. Dar redov1sas också v1lka kategoner av missionens informations. energitillgångar som finns i naturen. En mer detaljerad genomgång av sekreterare Yngve Feuk.

' l TWh = Terawattim- me = 1 miljard kilowat- timmar.

enheter, begrepp m. m. finns i bilaga 1. I kapitelj' ges en översikt över dels energianvändningens och energitillförselns utveckling i Sverige under tiden efter andra världskriget, dels huvuddragen i den svenska energipolitiken under sammaperiod.

Kapitel 4 beskriver vilka samband som råder mellan energipolitiken och övriga samhällsmål. Därmed kartläggs de faktorer som påverkar energipoli- tikens långsiktiga inriktning. Till dessa faktorer hör samhällets mål (avsnitt 42) när det gäller ekonomisk utveckling, sysselsättning, bytesbalans och inkomstfördelning. Dit hör också en rad begränsningar (avsnitt 4.3) i den energipolitiska handlingsfriheten genom den situation som råder i fråga om tillgången på energiråvaror och den hänsyn som måste tas till energisektorns miljö- och säkerhetseffekter. Slutligen behandlas möjligheterna att anpassa energisystemet till ändrade förutsättningar(avsnitt 4.4) och tidsperspektivets betydelse för handlingsfriheten (avsnitt 4.5).

Ikapite15 sammanfattas industriverkets prognos över energianvändningen till år 1995. Med de förutsättningar som har gällt för beräkningarna anges kraven på total energitillförsel år 1990 till mellan 490 och 545 TWh1 med ett beräknat värde på 510 TWh. Därav ligger behövlig elproduktion mellan 140 och 155 TWh med ett beräknat värde på 145 TWh. Ett mer detaljerat referat finns i bilaga 2. Kap/relä återger i sammandrag underlag från kommissionens expertgrupper i fråga om möjliga besparingar, förutsättningar för tillförsel, tänkbara styrmedel samt risker och effekter på säkerhet och miljö. Kapitel 7 beskriver utgångspunkterna för kommissionens fyra utredningsalternativ. Beskrivningar av alternativens egenskaper och konsekvenser ges därefter i kapitel 8. I kapitel 9 gör kommissionen en utvärdering av alternativen.

Kapitel 10 innehåller kommissionens överväganden och förslag. Där redovisas inledningsvis de allmänna grunderna för energipolitiken (avsnitt 10.1) och vilka särskilda intressen som måste beaktas när energipolitiken utformas (avsnitt 10.2). Med utgångspunkt i vissa centrala överväganden (avsnitt 10.3) ges slutligen ett antal förslag och rekommendationer (avsnitt 10.4). Till dem hör bl. a. frågan om ändrad energibeskattning. Denna fråga behandlas mer utförligt i bilaga 3.

I det följande sammanfattas utgångspunkterna för kommissionens val av utredningsalternativ, vad utredningarna har resulterat i samt kommissionens överväganden och förslag. Vidare refereras kort innehållet i reservatio- nerna.

Utgångspunkter

I kapitel 7 framhålls inledningsvis (avsnitt 7.1) att två epoker kan urskiljas i energisystemens utformning och funktion i ett mycket långsiktigt tidsper- spektiv. Det är dels framtidsepoken, då energiflöden från solstrålningen kan svara för merparten av energiförsörjningen, dels nuvarande epok där lagrad energi dominerar. Under en mellanliggande period sker en gradvis övergång, men lagrad energi kommer under lång tid att utnyttjas vid sidan av flödesenergin.

I det långsiktiga perspektivet bedöms sol, kol och uran vara de alternativ

som kan stå till förfogande för svensk del. Dessa kan i sin tur kombineras på olika sätt.

Beslutssituationen präglas nu av osäkerhet i flera avseenden. Bl. a. är det ännu osäkert när och i vilken skala nya energislag kan introduceras. Möjligheterna måste bibehållas att senare välja mellan de långsiktigt tillgängliga alternativen.

Mot bakgrund härav diskuterar kommissionen utgångspunkter m. m. för alternativa energiprogram (avsnitt 7.2). I fråga om olja konstateras risker för såväl tillförselproblem som kraftigt höjda priser. För kol gäller f. 11. att miljöproblemen är stora. En massiv satsning på kol kan därför t. v. inte göras i Sverige, men viss inhemsk kompetens bör byggas upp. Naturgas är fördelaktigt från miljösynpunkt men dyrt och kräver investeringar i stora system. Dessutom har naturgas lika liten uthållighet som oljan.

Kärnkraft har i och för sig förutsättningar att bli en helt inhemsk energikälla och bedöms vara ekonomiskt gynnsam. Å andra sidan har den problem och risker. Delade meningar råder om vilken osäkerhet kärnkraft innebär.

Vattenkraften är inhemsk, förnyelsebar och ekonomiskt attraktiv men ökat utnyttjande står i konflikt med bevarandeintressena. En begränsad utbyggnad, där stor hänsyn tas till dessa intressen, bör dock kunna ske. Torv kräver verksamhet även i normallägen för att vara aktiv beredskapsresurs. Dessutom kan den eventuellt bereda mark för energiskogsodling. Förnyel- sebara energikällor är utöver vattenkraft — sol, vind, ved, energiskog m. m. Möjligheterna till storskaligt utnyttjande av dessa energislag klarnar succes- sivt. Allmänt väntas de ge större bidrag efter år 1990 än före.

Alla långsiktigt tillgängliga alternativ (utom soluppvärmning) lämpar sig för el- och/eller hetvattenproduktion. Vissa ger också möjlighet till produk- tion av syntetiska drivmedel, t. ex. metanol.

På användningssidan är en viktig utgångspunkt att hushålla med energin, speciellt med oljan. Planeringen bör inriktas även på åtgärder som långsiktigt sänker energibehoven, t. ex. rätt utformning av bebyggelsen. Avvägning bör ske dels mellan andra samhällsmål och energisparandet, dels mellan energisparande och energitillförsel, dels också mellan energisparande i olika användningssektorer. Samtidigt bör eftersträvas åtgärder som ger flexibili— tet.

Idet fall osäkerheterna om kärnkraftens risker innebär att kärnkraften inte kan accepteras ändras de tänkbara försörjningsalternativen i vissa delar (avsnitt 7.2.2). Framför allt måste redan nu en intensifierad satsning göras på att föra in de förnyelsebara energislagen. Man får dock beroende på tidsfaktorn räkna med att något eller några av de konventionella energislagen kol, olja och möjligen naturgas måste användas i större utsträckning än som annars vore nödvändigt.

Energibesparingarna måste i ett sådant fall särskilt inriktas på att spara el. Bl.a. kan övervägas en minskad användning av el för uppvärmning av byggnader. Med undantag för nytillkommande elvärme bör dock endast i sista hand direkta restriktioner mot elkonsumtion komma i fråga. Elkon- sumtionens lämpliga nivå på lång sikt blir beroende av möjligheterna att långsiktigt framställa el i Sverige genom bl. a. förnyelsebara energislag och genom andra, miljömässigt acceptabla energislag.

Idet fall de problem som är förknippade med kärnkraften inte bedöms vara sådana att utbyggnaden av kärnkraft bör stoppas (avsnitt 7.2.3) kan strävan att sänka oljeberoendet i ökad utsträckning tillgodoses genom övergång från bränsle till el inom uppvärmningsområdet och industrin.

För tillförselsidan gäller då att man bl. a. kan överväga att utforma tillkommande kärnkraftblock som kraftvärmeverk samt att successivt bygga upp en fullständig inhemsk kärnbränslecykel. 1 ett fall där kärnkraften i ökad omfattning kan bidra till att sänka beroendet av oljeimport kan det finnas skäl att undvika en kapitalkrävande satsning på att införa naturgas i Sverige. För energianvändningen gäller i detta fall att motiv saknas för att särskilt eftersträva elbesparingar. I stället bör möjligheterna utnyttjas att ersätta olja med el.

Med dessa utgångspunkter har kommissionen valt ut fyra alternativ för närmare studier. Dessa alternativ är

A, där kärnkraften avvecklas till omkring år 1985 B, där energipolitiken inriktas mot att avveckla kärnkraften under en 10- årsperiod, med år 1990 som riktpunkt — C, där viss fortsatt kärnkraftutbyggnad accepteras under l980-talet men låsningar för tiden därefter undviks — D, där kärnkraftutbyggnader accepteras under 1980-talet i något större omfattning än i C men där en mer markerad inriktning på fortsatt kärnkraftutnyttjande förutsätts ske, bl. a. i form av satsning på en inhemsk kärnbränslecykel.

Utredningsalternativ

Resultatet av expertgruppernas utredningar av dessa olika alternativ redo- visas i kapitel 8.

Energianvändning, energitillförsel och behov av styrmedel beskrivs ingå- ende, alternativ för alternativ (avsnitten 8.2, 8.3, 8.4 och 8.5).

Den totala slutliga energianvändningsnivån 1990 anges sammanfatt- ningsvis i nedanstående tabell (TWh):

Alternativ A/B Alternativ C Alternativ D Bränsle 326 345 330 El 103 125 140 Totalt 429 470 470

Samma besparingar antas ialla alterantiv när det gäller samfärdseln. Större besparingsinsatser görs i alternativ A/B inom dels industrin, dels byggnads- beståndet. Kostnaden för dessa har uppskattats till sammanlagt drygt 20 miljarder kr. Även elbesparingar förutsätts ske i större omfattning i alternativ A/B medan i alternativ D en övergång från olja till el förutsätts ske för vissa ändamål.

På tillförselsidan skiljer sig alternativen när det gäller tillförseln av olja och

Tabell 1 Energitillförsel år 1990, TWh

Olja och oljeprodukter Kol och koks 46 46 46 45 Naturgas 11 11 11 11 Vattenkraft 66 66 66 66 Vind 4 6 10 2 Sol 3 3 3 3 Bark. lutar 40 40 40 40 Energiskog 20 5 5 5 Skogsavfall, halm, sopor 26 26 26 10 Spillvärme 2 2 2 2 Torv 20 20 20 15 Kärnkraft (el) O 0 0 58 Kärnkraft (värme) 0 O 0 13

Summa 509 505 559 519 Förluster i omvandling och överföring 80 76 89 49 Slutlig energianvändning 429 429 470 470

oljeprodukter och, när det gäller utnyttjande av kärnenergin. En samman- fattande bild ges i tabell 1. I tabellen har tagits med också tillförseln i ett fall med avveckling av kärnkraft men samma högre användningsnivå som i alternativ C (B*) och ett med fortsatt kärnkraftutnyttjande men samma lägre användningsnivå som i alternativ B (C').

Elsektorn skiljer sig mycket påtagligt mellan alternativen. I alternativen A och B förutsätts en maximal satsning på kraftvärme och industriell mottryckskraft. 1 alternativ A och i synnerhet i alternativ B förutsätts vidare en mycket kraftig satsning på vindkraft. Trots betydande forceringar i utbyggnaden av elproduktion som ersättning för den avvecklade kärnkraften blir marginalerna mycket knappa såväl i alternativ A som i alternativ B under 1980-talet. I alternativ A fordras extraordinära åtgärder i form av ransonering e. (1. eller dispenser i tillståndsgivning för nya kraftverk för att situationen omkring år 1985 skall kunna klaras.

De totala investeringsbehoven för energitillförsel under perioden 1979—1990 utgör i alternativ C och C' ca 90 miljarder kr. och i alternativ D ca 120 miljarder kr. när en satsning på inhemsk kärnbränslecykel görs. Investeringarna beräknas till ca 110 miljarder i alternativ A och ca 100 miljarder i alternativ B. För fallet B' anges investeringsbehoven till knappt 125 miljarder kr.

Däremot är skillnaden mellan alternativen inte lika stor när det gäller driftkostnader och kostnader för bränsleimport. Den starka nedgången av oljeimporten i alternativen C och Djämfört med A och B motverkas av högre kärnbränsleimport.

För varje alternativ diskuteras också vilka styrmedel som kan behövas. Det framhålls emellertid att vägledahde för val av styrmedel snarare är de intentioner som alternativet i fråga representerar än eventuella önskemål att nå osäkra kvantitativa mål vid vissa tidpunkter.

45 11

58 13

477 48 429

518 48 470

I samtliga alternativ påpekas att de direkt prispåverkande styrmedlen har en given plats bland de ekonomiska styrmedlen. Beskattning och prissättning på olika slag av sekundärenergi spelar härvid en väsentlig roll. Bl. a. diskuteras en omläggning av nuvarande energibeskattning så att skatten tas ut i import- och producentledet i stället för hos de slutliga användarnaEn annan lösning som diskuterats är att kombinera en samhällsekonomiskt avvägd sådan energiskatt med en beskattning av energiområdet inom mer- värdeskattens ram.

Vidare berörs i samtliga alternativ olika selektiva styrmedel på använd- ningssidan. Bl. a. påpekas att nuvarande system för ekonomiska stimulanser till energisparåtgärder behöver utvärderas och justeras. För industrin kan det vara lämpligt att komplettera gällande bidragssystem med lån. Både i fråga om näringslivet och i fråga om bostäderna behövs i alternativen A och B administrativa styrmedel som går utöver frivilliglinjen.

För industrin gäller således att en utvidgad energiprövning enligt 136 a & byggnadslagen antas ske, med möjlighet att införa villkor även för befintliga industrianläggningar. På uppvärmningsområdet förutsätts i alternativen A och B stopp för elvärme i nya byggnader fr. o. m. år 1980 samt t. ex. obligatorisk besiktning av byggnaders uppvärmningsanordningar m. m.

Inom samfärdselsektorn antas samma besparingsnivå i samtliga alternativ. Tänkbara styrmedel är såväl prispåverkande styrmedel — såsom ändrad fordonsbeskattning och skärpta regler för bilförmåner vid inkomstbeskatt- ning — som administrativa regler och restriktioner. Till de senare hör exempelvis parkeringsrestriktioner, normer för högsta tillåtna bränsleför- brukning hos nya personbilar och obligatorisk ekonomitrimning av bilar.

På tillförselsidan förutsätts särskilt i alternativ A och B styrmedel och statliga insatser för att etablera en marknad, inkl. en lämplig organisations- form för utvinning och distribution, för nya energiråvaror. I alternativ A gäller särskilt att stödja en snabb introduktion av bränslen från odlad energiskog, i alternativ B är det för introduktion av vindkraft som särskilt behov finns av styrmedel. Bl.a. diskuteras en statlig garanti för att täcka risker för produktionsmisslyckande.

I samtliga alternativ betonas vikten av information och utbildning liksom fortsatta insatser på forskning och utveckling. Kommunernas roll för energiplanering m. m. framhålls också.

Slutligen redovisas (avsnitt 8.6.5) en preliminär bedömning av vilka risker för hälsa och miljö som de olika energialternativen skulle medföra. Redovis- ningen är baserad på material från kommissionens expertgrupp för säkerhet och miljö.

Det framhålls att gruppen inte har avslutat sitt arbete. Betydelsefulla frågor gällande avfalls- och säkerhetsproblem på kärnkraftområdet liksom eventu- ella problem med radon vid vissa energibesparingar i byggnader kommer att avrapporteras senare.

Utvärdering av alternativen

Kommissionens sammanfattande utvärdering av energialternativen läggs fram i kapitel 9, där det understryks att de redovisade alternativen har

karaktären av beräkningsexempel. Avsikten har varit att visa några alterna- tiva huvudriktningar av energipolitiken. I avsnittet redovisas resultaten av överslagsvisa kalkyler för de samhällsekonomiska konsekvenserna av alter- nativ A—D. Kalkylerna har genomförts med hjälp av den allmänekonomiska modell som långtidsutredningen arbetar med. Utgångspunkten för analysen är industriverkets referensprognos i oktober 1977. Referensprognosen har i sin tur baserats på en revidering av de långsiktiga beräkningarna i LU 75.

Alternativens utformning i samband med modellberäkningarna har preci- serats av kommissionens expertgrupper. Kalkylförutsättningar beträffande investeringskostnader, energibesparingar, produktion av inhemska energirå- varor samt effekter på bränsleimporten har lagts in i modellen.

I samtliga alternativ är siktet inställt på ett energiförsörjningssystem som minskar landets beroende av importerade bränslen. Först i tidsperspektiven efter 1990 uppnås mera betydande begränsningar av Sveriges beroende av importerade bränslen. Den största minskningen fås i alternativ D. De förändringar i energiförsörjningssystemet som alternativen innebär, medför mycket betydande investeringskostnader för energibesparande åtgärder och inhemska produktions- och omvandlingsanläggningar. Den största investe- ringsansträngningen utöver referensprognosen noteras för alternativ A och B. I dessa fall krävs merinvesteringar på ca 75 miljarder kr. i 1976 års penningvärde under perioden 1979—1994, eller i genomsnitt ca 5 miljarder kr. per år. I alternativ C och D är motsvarande merinvesteringar 1,5 resp. 3,5 miljarder kr. per år.

lnvesteringsprogram av denna omfattning får samhällsekonomiska konse- kvenser genom att annan verksamhet trängs undan. Effekterna på samhälls- ekonomin blir bl. a. beroende av om merinvesteringarna tas från konsum- tions- eller investeringsutrymmet. 1 kalkylerna har investeringarna i inhemsk energiproduktion tagits från utrymmet för näringslivets investeringar medan övriga merinvesteringar har tagits från utrymmet för privat konsumtion.

Fram till mitten av 1980-talet leder samtliga alternativ till lägre produk- tions- och konsumtionsnivåer än i referensprognosen. Detsamma gäller tidsperspektivet fram till mitten av 1990-talet med undantag för alternativ C där förändringen i energiförsörjningssystemet mognar ut i något ökat utrymme för privat konsumtion jämfört med referensprognosen.

Redan i referensprognosen är mot bakgrund av kravet på balans i utrikeshandeln utrymmet för att öka den privata konsumtionen ytterligt begränsat.

Med tanke på de åtaganden om real standardstegring som statsmakterna åtagit sig gentemot det växande antalet pensionärer, är det uppenbart att den aktiva befolkningen kommer att få en mycket svag utveckling av sin materiella standard. Detta gäller i högre grad alternativ A och B än alternativ C och D. Inskränkningar i det redan knappa utrymmet för privat konsumtion som alternativen ger, kan leda till spänningar på arbetsmarknaden. De förändringar som alternativen innebär, tycks också medföra krav på ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Om denna ökade rörlighet inte kommer till stånd, kan detta leda till produktivitetsförluster.

Graden av importberoende och olika energikällors globala uthållighet är två betydelsefulla faktorer för försörjningstryggheten. Ett högt importbero- ende innebär alltid risk för störningar i tillförseln.

Vårt importberoende är f. n. högt (ca 80 %). Den globala uthålligheten för olja, naturgas, kol och uran är i varierande grad begränsad.

Både när det gäller störningskänslighet, flexibilitet och uthållighet är utöver inslaget av förnyelsebara energikällor en kombination av olja och kärnkraft att föredra framför enbart olja, om man ser på försörjningstrygg- heten år 1990. Alternativen C och D har därför bättre trygghetsegenskaper just år 1990 än A och B. Kärnkraftens möjligheter att i kombination med kraftfull hushållning nedbringa oljeberoendet och därmed öka tryggheten framgår särskilt i alternativ C'.

Vid en jämförelse mellan alternativen C och D framstår alternativ C som det en aning tryggare alternativet till följd av kortsiktigt ökad flexibilitet genom naturgasinslaget och den ökade bedömningsbarhet som samman- hänger med att kärnkraften inte ytterligare byggs ut. Alternativen A och B är från trygghetssynpunkt i stort sett likvärdiga.

Följande sammanfattande värdering kan på basis av det sagda göras.

Alternativ A och B

Minst trygga år 1990 men på väg mot en hög trygghetsnivå under förutsättning att de nya energislagen kommer fram i tid och i tillräckliga kvantiteter.

Alternativ C och C '

Tryggare år 1990 än A och B samt med valfrihet när det gäller den vidare inriktningen av energisystemet. Vid Cl ökar försörjningstryggheten genom ökad satsning på hushållning.

Alternativ D

Tryggare år 1990 än A och B och leder mot en hög trygghetsnivå under förutsättning att kärnkraften inte uppvisar egenskaper som gör den oaccep- tabel.

För att få alternativen illustrativa har i flera fall förutsatts åtgärder vars genomförande är beroende av att en rad förutsättningar uppfylls. Detta gäller bl. a. såväl förväntade resultat av ett ambitiöst forsknings- och utvecklings- program rörande nya energikällor som effekterna av behövliga styrmedel. Det kan därför starkt ifrågasättas huruvida det är möjligt att genomföra något av alternativen i enlighet med den utformning de har haft.

Detta innebär bl. a. att någon mera nyanserad beskrivning inte har varit möjlig. Som exempel på frågor som inte har belysts kan nämnas möjligheten att i avvecklingsalternativen köra kärnkraftverken längre än som förutsatts för att på så sätt dämpa de samhällsekonomiska effekterna av en forcerad avveckling. Ett annat exempel är möjligheten att kombinera alternativ C med inhemsk uranbrytning.

Den i vissa fall bristande nyanseringen framgår kanske tydligast i alternativet 131 där väsentligt högre energipriser än i referensprognosen i kalkylfallet resulterar i ungefär lika stor total energianvändning, något som sannolikt inte skulle inträffa i verkligheten.

De redovisade alternativen kan således inte ses som förslag till konkreta handlingsprogram för att nå vissa energipolitiska mål. Redovisade konse- kvenser skall därför inte tolkas alltför kategoriskt.

Genom att jämföra alternativens konsekvenser sinsemellan har det dock varit möjligt att klarlägga karaktäristiska drag i alternativen som har stor betydelse för fortsatta ställningstaganden inom energipolitiken. Kommissio- nens överväganden och förslag i dessa avseenden redovisas i kapitel 10.

Kommissionens överväganden

De allmänna grunder på vilka vår energipolitik bör vila sammanfattar kommissionen enligt följande.

Vi utgår från att ingen del av energisystemet får medföra oacceptabla miljö-, hälso- eller säkerhetsrisker. Det energisystem man väljer bör dessutom sammantaget och vid den avvägning som måste göras mot nyttan därav ge minsta möjliga olägenheter från miljö-, hälso- och säkerhetssynpukt. Med beaktande av vad nu sagts bör den från samhällsekonomisk synpunkt gynnsammaste lösningen väljas. Sträng hushållning med energi bör iaktta- gas. Energiförsörjningen skall samtidigt utformas så att största möjliga garantier mot energibrist och största möjliga försörjningstrygghet uppnås. Med hänsyn härtill och till den internationella solidariteten bör vår energi- försörjning bygga på vårt lands naturliga förutsättningar och resurser.

Stor osäkerhet råder om förutsättningarna för de energipolitiska besluten. Det ställer särskilda anspråk på energibesluten. Det är nödvändigt att hålla olika vägar öppna och att vid varje mera genomgripande beslut klargöra vilka bindningar detta medför och sträva efter att skapa underlag för fortsatt handlingsfrihet med hänsyn till framtida förändringar av förutsättningarna. I kommissionens överväganden intar miljöfrågorna en framträdande plats. I diskussionen om miljö- och säkerhetsfrågor har funnits en tendens att hävda att miljöproblemen i samhället till övervägande delen härrör från energisek- torn. Kommissionen kan inte ansluta sig till ett sådant synsätt. Energin kan inte bedömas utan beaktande av andra företeelser i samhället. Så t.ex. åstadkoms väl så allvarliga miljöstörningar såväl i samband med mången industriell aktivitet som i samband med t. ex. biltrafik.

Med ett fåtal undantag kan risker och skadeverkningar från normaldrift och driftolyckor reduceras genom tekniska åtgärder Och ekonomiska uppoff- ringar. Tänkbara effekter i samband med normaldrift och driftolyckor utgör därför normalt inte ett absolut hinder för användning av någon av de studerade energikällorna och omvandlingsprocesserna.

Ett stort problem är koldioxid från förbränning av fossila bränslen och under senare år har från vetenskapligt håll allt allvarligare varningar framförts mot förbränning av fossila bränslen på grund av den påverkan denna har på klimatet. Vi bör därför vid utformningen av vårt energisystem beakta att de totala utsläppen av koldioxid från fossila bränslen globalt behöver begränsas på lång sikt.

En annan grupp av allvarliga miljörisker är de som härrör från biverkningar med kumulativa effekter. Till denna grupp hör utsläpp av tungmetaller, svaveloxider, kolväten,jämte radioaktiv strålning. Verkningarna kan i viss

utsträckning kontrolleras och begränsas genom olika tekniska åtgärder.

En annan allvarlig biverkan är ansamling av avfall. Det gäller framför allt det radioaktiva avfallet och askan från kolförbränning.

Vid uppbyggnaden av kärnkraftssystem har man i alla länder utgått från att tekniskt tillfredsställande lösningar skall kunna utvecklas för en säker slutlig förvaring av det högaktiva avfallet. Det arbete som bedrivits i Sverige och annorstädes talar för att dessa problem —som vi redan har men som för vår del är avsevärt mer begränsade än för många andra länder — kan lösas. Det är enligt kommissionen naturligt att den tolkning av villkorslagens krav som skall göras liggeri linje med vad som är brukligt vid bedömningar av tekniska förlopp med inbyggda risker. Ett ställningstagande till en viss teknisk metod, i enlighet med t. ex. villkorslagens krav, behöver inte innebära att man redan nu bestämmer sig för att utnyttjajust denna teknik. Det vore oklokt att redan nu definitivt bestämma sig för att tillämpa en viss teknik, då fortsatt svenskt och internationellt utvecklingsarbete kan ge nya rön.

Aska från kolkraftverk innehåller tungmetaller som behåller sin giftighet under mycket lång tid. Allvarliga skador kan uppstå i omgivningen. Beslut att bygga koleldade anläggningar bör därför föregås av en prövning av metoder för hantering och lagring av askavfall som är lika ingående och omfattande som för andra energislag med mycket långsiktiga avfallsproblem t. ex. kärnkraften.

Vi har i Sverige redan en betydande försurning orsakad främst av svavelföreningar. Försurningen innebär ett besvärligt miljöproblem i sig men leder också till ökad känslighet för kvicksilverpåverkan. För att möjliggöra en förbättring ifråga om försurningen av mark och vatten i Sverige är det nödvändigt att minska svaveldioxidutsläppen till ungefär I950-talets nivå. Kommissionen anser det nödvändigt att motverka fortsatt försurning genom begränsningar av inhemskt svavelutsläpp och andra åtgärder samt genom internationellt arbete för minskade utsläpp.

Cancerframkallande eller misstänkt cancerframkallande och mutagena ämnen släpps ut från både bränslekraftverk och kärnkraftverk. Det finns inte belägg för att effekterna är allvarligare i den ena än den andra processen. Sålunda är det t. ex. oklart i vilken omfattning genetiska skador uppkommer på grund av radioaktiv påverkan vid de låga dostillskott som tillåts från kärnkraftverkens drift.

Risken för stora mycket osannolika olyckor är ytterligare en kategori som ingående utretts för alla aktuella energisystem. Dessa risker har kalkylerats teoretiskt även för system där en sådan olycka aldrig har inträffat, t. ex. för kärnkraftverk. *

När det gäller de nya energikällorna saknas industriell erfarenhet. Med nuvarande kunskap bedöms de förnyelsebara energikällorna vara gynn- samma med undantag för den inverkan intensiv odling av snabbväxande skog (biomassa) kan ha i naturen.

Energibesparande åtgärder ger vanligen betydande fördelar från miljö- och hälsosynpunkt men kan också både direkt och indirekt ha negativa konse- kvenser. Allvarliga risker för hälsoeffekter genom den radioaktiva gasen radon och andra föroreningari inomhusluften till följd av väsentligt minskad ventilation har påtalats av strålskyddsinstitutet. Dessa risker bör beaktas vid planeringen och insatsen av energibesparande åtgärder.

Kommissionen gör följande bedömningar. Alla de energisystem som har studerats kan konstrueras så att de negativa effekterna under normalfall blir tolerabla. En reservation måste dock göras beträffande kvicksilver från kolförbränning och vissa former av skifferutnyttjande där osäkerheten i bedömningen är särskilt stor.

De kumulativa effekterna av utsläpp från förbränningsanläggningar är allvarliga. Långtgående rening av gaserna och kontroll av avfallet fordras. Kunskaperna om effekterna är i många fall otillfredsställande. Forsknings- insatser är därför mycket angelägna. Riskerna förknippade med mycket osannolika olyckor har bedömts ligga inom godtagbara gränser.

Med stor säkerhet kan antas att 5. k. generiska fel (inbyggda typfel) inte skall uppstå på kärnkraftsreaktorerna,i varje fall inte av den att att en snabb avveckling av dessa måste ske.

Förvaring av högaktivt avfall kan kommissionen inte slutgiltigt bedöma, eftersom underlaget kommer fram först senare under våren 1978. Kommis- sionen har utgått från att tillfredsställande tekniska lösningar skall finnas.

Olyckor genom sabotage, terror och krigshandlingar kan inte sannolikhets- beräknas. Därför kan de inte heller generellt riskbedömas. Sådana olyckor kan också fram kallas inom andra områden än energiområdet. Energiproduk- tionen kan inte anses vara mer sårbar än t. ex. dricksvattensystemet, livsmedelsförsörjningen eller transporter av kemiska ämnen.

Kommissionen anser inte att något energisystem bör utdömas på grund av risken för sabotage och terror.

På grund av vad som nu sagts anser kommissionen, att det inte är nödvändigt av miljö-, hälso- eller säkerhetsskäl nu avstå från något av de energislag som ingår i vårt försörjningssystem.

Vad gäller de samhällsekonomiska aspekterna framhåller kommissionen att energipolitiken måste utformas dels så att den skapar förutsättningar för en ökad industriproduktion, dels så att hänsyn tas till att investeringsut- rymmet är begränsat av de anspråk som näringslivet i övrigt ställer.

I ett internationellt perspektiv är det viktigt att de globala resurserna utnyttjas på bästa sätt. Den svenska ekonomin måste anpassas till den internationella utvecklingen.

Även om industrins struktur på lång sikt kan komma att förändras kommer den energiintensiva svenska process- och förädlingsindustrin under lång tid att vara mycket viktig för den svenska exporten. Energipolitiken måste utformas med beaktande härav. En energipolitik som mycket snabbt pressar upp priset på energi, särskilt el, till nivåer som väsentligt överstiger dagens nivå skulle leda till en kraftig försämring av de energiintensiva branschernas internationella konkurrensförmåga och därmed få effekter för landets ekonomi i stort.

Idet tidsperspektiv som kommissionen i första hand har, dvs. framemot år 1990, finns ett nära samband mellan den industriella och ekonomiska tillväxten och energianvändningen. Om de samhällsekonomiska målen skall kunna infrias, kommer det därför att krävas såväl en ökad energitillförsel till näringslivet som en ökad satsning på energihushållning.

På lång sikt ställer det krav på en riktig avvägning mellan tillförsel av energi och hushållning med energi samt mellan investeringar i energiomvandlings- sektorn och investeringar i andra sektorer.

Med tanke på det starkt begränsade utrymmet för nya reformer och ökad privat konsumtion under den överblickbara framtiden är det av stor vikt att en riktig avvägning görs mellan investeringar i energisektorn och investe- ringar i övriga sektorer av ekonomin. Den bästa användningen av landets investeringsresurser erhålls om energisektorns ökning sker i balans med övriga samhällssektorers utveckling.

Det är kommissionens uppfattning att energiförsörjningen bör dimensio- neras så att möjligheter finns för en snabbare ekonomisk och industriell utveckling än vad som f. n. synes troligt. Det nu sagda bör ses i belysning av att en ökning av industriproduktionen med en halv procent mer per år än vad som nu beräknas enligt industriverket kan innebära att efterfrågan på energi totalt sett ökar med 8 % år 1990.

Anspråken på det tillgängliga investeringsutrymmet kommer att vara mycket stora under förmodligen hela 1980-talet. En omställning bort från det starka oljeberoendet kommer att medverka härtill genom de anspråk som kommer att ställas på kapital för hushållningssektorn, utbyte av anläggningar inom industrin, nya former för energiomvandling m. m. Det är därför angeläget att strängt hushålla med samhällets samlade resurser. En förtida skrotning av produktionsanläggningar utgör därför en samhällsekonomisk förlust, som i sista hand får negativa verkningar på den privata och offentliga konsumtionen.

En avveckling av kärnkraften skulle innebära en betydande kapitalförstö- ring som skulle medföra en väsentlig höjning av kostnaderna för elproduk- tionen. Belastningen på folkhushållet skulle därvid bli avsevärd. Detsamma gäller ett beslut att inte utnyttja färdiga anläggningar eller inte fullfölja färdigställandet av långt framskridna projekt.

Vår energiimport är f. n. mycket stor och kostar mer än 15 miljarder kr. per år. Av rena bytesbalansskäl är det således angeläget att minska denna import i synnerhet som det finns välgrundade skäl att anta att priset på importerad energi väsentligt kommer att öka reält. Vad vi importerar är huvudsakligen olja i mycket stora kvantiteter. Oljan svarar för 70 % av vår energiförsörjning. Med de prishöjningar som är att vänta är det nödvändigt att vidta åtgärder för att minska förbrukningen. På lite sikt kan man med stor sannolikhet räkna med ökad knapphet och konkurrens om oljetillgångarna. Frågan är närmast när och hur mycket oljepriserna kommer att gå upp. En mycket snabb uppgång kan ske vid en politisk kris i Mellanöstern. Det är en utbredd uppfattning att de mindre industriländerna tillsammans med utvecklingslän- derna kommer att drabbas betydligt hårdare av knappheten på olja än de större industriländerna. Det är särskilt allvarligt för Sverige med tanke på att oljart utgör en så stor del av vår energiförsörjning.

Mot denna bakgrund framstår den centrala energipolitiska uppgiften för vårt land vara att vi stegvis söker förbättra vårt försörjningsläge. Främst bör detta ske genom att vi minskar vår användning av olja och ersätter oljan med andra energiråvaror och att åtgärder vidtas för att så långt möjligt trygga oljetillförseln. Alla andra energifrågor kan f. n. från nationell försörjnings- syttpunkt anses ha lägre prioritet. Även den internationella solidariteten talar för att vi reducerar vår oljeförbrukning.

En självklar utgångspunkt för ett minskat oljeberoende är ett ambitiöst och effektivt energihushållningsprogram. Men det är riskabelt att redan under

den närmaste tioårsperioden räkna med mycket drastiska resultat av besparingar och att dimensionera tillförselsystemet i enlighet därmed. Man bör heller inte överdriva effekten av olika styrmedel eftersom kunskaperna om deras effekter i flera fall är ofullständiga.

För att oljeberoendet skall kunna minskas måste andra bränslen än olja utnyttjas i ökad grad. Det är också angeläget att undersöka möjligheterna att ersätta olja med el.

I vårt land används kol endast i begränsad utsträckning. Från försörjnings- synpunkt förefaller en ökad användning av kol att kunna vara fördelaktig. De hittills olösta miljö- och hälsoproblemen i samband med kolförbränning måste emellertid betraktas som en begränsande faktor.

Naturgas kan enligt kommissionens bedömning inte väntas bli något mera väsentligt inslag i vår energiförsörjning. Inom transportsektorn bör syntetiska drivmedel (metanol och etanol) kunna utnyttjas som alternativ till nu använda drivmedel. Torven kan, beroende på prisutvecklingen på andra energiråvaror, få en inte oväsentlig betydelse i vår energiförsörjning.

På längre sikt - på 1990-talet — torde ved från 5. k. minirotationsskogsbruk liksom andra former av odlat växtmaterial (biomassa) kunna ge viktiga bidrag. Omfattningen härav och introduktionstakten kan dock ännu inte anges. Ett forcerat införande innan tillräckligt bedömningsunderlag före- ligger kan leda till bakslag med direkta ekonomiska konsekvenser och förseningar i utvecklingen av gynnsamma tillämpningar.

Inom elsektorn har vattenkraften störst betydelse av nu tillgängliga inhemska energikällor. Ytterligare betydande utbyggnad är tekniskt möjlig och från rent ekonomisk synpunkt ett överlägset alternativ. Miljöskälen har dock bedömts väga tungt varför de återstående tillskotten är begränsade.

På längre sikt kan också Vindenergi bidra till elförsörjningen. Härför krävs att ett omfattande och uthålligt utvecklingsprogram genomförs.

Kärnkraftproducerad el ökar försörjningstryggheten i jämförelse med el från fossileldade kraftverk. Särskilt gäller detta om våra inhemska urantill- gångar utnyttjas. Sverige kan bli helt självförsörjande för denna del av kärnbränsleåtgången, förutsatt att miljöproblemen inte lägger hinder i vägen.

Kommissionen har tagit upp frågan om en ytterligare minskning av oljeberoendet skulle kunna göras genom att värme från kärnkraftverken utnyttjas för uppvärmningsändamål. Utredningar har påbörjats om möjlig- heterna att genom avtappningsånga från Barsebäck förse Malmö-Lund- området med fjärrvärme. Motsvarande möjlighet föreligger även beträffande Forsmark med hetvattenledning till Uppsala och Stockholmsområdet och beträffande Ringhals med ledning till Göteborgsområdet.

Ytterligare ett antal större tätorter, t. ex. Västerås, Örebro, Norrköping och Linköping,skulle på 1990-talet kunna värmas från kärnvärmeverk. Det finns skäl att närmare utreda en sådan möjlighet.

Kommissionen framhåller också att vi under alla förhållanden kommer att ha ett mycket stort kvarstående oljeberoende ännu kring sekelskiftet. Åtgärder i syfte att trygga försörjningen med dessa oljemängder är därför angelägna och de bör vidtas redan nu. Vid sina överväganden av de olika alternativen har kommissionen funnit att det är alltför riskabelt att dimen- sionera tillförselsystemet utan breda marginaler.

l kommissionens arbete har visserligen visats att det under vissa angivna förutsättningar skulle vara tekniskt möjligt att under en tioårsperiod ersätta kärnkraften med annan energi men kommissionen understryker att en energipolitik som innefattar beslut om avveckling av kärnkraften är ett strategiskt beslut med verkan på lång sikt, oavsett om avvecklingen skall vara genomförd till 1990 eller 1985. Beslutet medför ofrånkomligen en snabb minskning av den kompetens och industriella kapacitet som behövs om kärnkraften tills vidare skall kunna bibehållas.

Ett sådant beslut leder helt säkert till att kärnkraftsindustrin avvecklas och att människor inte längre söker sig till en utbildning och forskning som kärnkraften kräver. Även om det är teoretiskt tänkbart att man i en framtid med en annan syn på kärnkraften skulle kunna importera den nödvändiga tekniken och det nödvändiga kunnandet är man då inom kraftindustrin i en kunskapsmässigt svag position och helt beroende av utländska leverantö- rer.

Beslut om avveckling av kärnkraften förutsätter vidare att energisektorn måste tilldelas större resurser än vad som eljest är nödvändigt — även om energiåtgången skulle hålla sig på den nivå som förutsätts i alternativen A och B. Beslutet medför således krav på en betydande omprioritering av de reala resurserna. Det medför ofrånkomligen att utrymmet för andra angelägna samhällsbehov liksom för privat och offentlig konsumtion beskärs och detta sker i en situation då resurstillväxten av andra skäl kan bli förhållandevis måttlig.

Den kapitalförstörning till mångmiljardbelopp som en avveckling nu leder till innebär således en mycket stor uppoffring för vår ekonomi. Ett avvecklingsbeslut, delvis grundat på osäkra förhoppningar om tillgänglig- heten av idag oprövade nya energikällor, medför därför ett betydande risktagande inte bara för energiförsörjningen utan också för samhällsekono- min.

Det ökade kapitaltillskott som krävs vid en avveckling av kärnkraften skulle kunna ges alternativ användnng, främst i form av ökad hushållning och ökade insatser att få alternativa energikällor. En avveckling av kärnkraf- ten, där man således icke utnyttjar de betydande investeringar som redan gjorts, innebär att man riskerar att begränsa utrymmet för dessa nödvändiga satsningar.

Även en inriktning av energipolitiken enligt alternativ D innebär med kommissionens synsätt nackdelar och risker. Inriktningen skulle medföra en tidig bindning av energisystemet vid kärnkraft såsom en oundgänglig del. Stora krav ställs dessutom på investeringar i nya anläggningar och verksam- heter inom kärnenergiområdet. Utrymme härför torde inte nu kunna ges utan att detta inkräktar på andra väsentliga samhälleliga intressen.

Energikommissionens analyser och överväganden ger däremot vid handen att de riktlinjer som innefattas i alternativ C i långa stycken svarar mot kommissionens krav på ökad försörjningstrygghet, minskat oljeberoende, flexibilitet och handlingsberedskap inför framtida ställningstaganden. Genom utnyttjande av el liksom genom ökat utnyttjande av fjärrvärme kan oljeberoendet pressas tillbaka. Försörjningstryggheten förbättras genom det stegvis minskade oljeberoendet och genom ökat utnyttjande av inhemska bränslen och större spridning av importbränslena. Systemet är vidare så

utformat att förutsättningar skapas för att stegvis införa nya energikällor.

Ett energipolitiskt beslut i enlighet med dessa riktlinjer innebär således möjligheter för en fortlöpande omprövning av energipolitiken allteftersom nya rön görs. Att en successiv förändring av nuvarande energisystem måste ske är nämligen ställt utom allt tvivel.

Denna förändring bör långsiktigt ske genom en utveckling av förnyelse- bara energikällor. Detta är önskvärt mot bakgrund av det nuvarande systemets miljö- och hälsorisker och nödvändigt på grund av den förutsedda bristen på olja och naturgas.

Vårt lands förutsättningar att på lång sikt klara energiförsörjningen är relativt goda, kanske bättre än för flertalet länder. Solenergi i form av vattenkraft, ved och skogsavfall utnyttjas och användningen kan öka. Ett program för andra soltillämpningar har påbörjats avseende främst uppvärm- ning genom direktsolvärme eller genom användning av odlad biomassa, som i framtiden kan komma att spela stor roll för energiförsörjningen. Sveriges tillgång är den stora arealen, goda växtförhållanden på grund av lämplig mark och riklig tillgång på vatten. Till försörjningsbilden hör också att våra torvtillgångar är mycket stora. Vi har vidare rikliga uranförekomster, utvecklad teknik för uranutvinning och en högtstående kärnenergiteknologi och -industri.

För minst ett par årtionden framöver kommer vi emellertid att leva i en otrygg försörjningssituation på grund av det stora oljeberoendet och avsak- naden av nämnvärda olje- och koltillgångar. Denna otrygghet skulle minska väsentligt om de förnyelsebara energikällorna inom en snar framtid kunde introduceras i större skala.

Enligt samstämmiga bedömningar torde emellertid ännu inte ett tillräck- ligt underlag föreligga för en bedömning av de förnyelsebara energikällornas möjliga energibidrag. Beslutsunderlag för en omfattande utbyggnad kan man inte räkna med förrän en bra bit in på 1980-talet.

Fram till dess mera definitiva beslut kan fattas om satsning på förnyelse- bara energikällor är vi huvudsakligen hänvisade till olja, kol, uran, vatten- kraft, vissa tillskott från torv och biomassa samt möjligen naturgas för vår energiförsörjning. Under det närmaste decenniet gäller det — vad avser större bidrag — väsentligen att välja mellan de förstnämnda tre energikällorna.

Kunskaperna om och erfarenheterna av dessa energislags miljö-, hälso- och säkerhetsrisker och om möjligheterna att komma till rätta med dem är redan stora och ökar snabbt. Sålunda har vi avsevärt förbättrat våra kunskaper om metoderna för bl. a. hantering av kärnkraftavfallet.

Man kan som kommissionen framhållit inte på nuvarande kunskapsnivå och i nuvarande skede påstå att något av de tre energislagen olja, kol, uran — vid en avvägning mot nyttan av dem är oacceptabla av miljö-, hälso- och säkerhetsskäl. I strävan efter ett energisystem som sammantaget ger minsta olägenhet bör ingå att minska förbräningen av olja och att inte i stor skala gå över till kol.

Trots att vårt vetande i fråga om miljö- och hälsorisker avsevärt förbättrats, har det inte framkommit i kommissionens arbete eller eljest, att kunskaperna och erfarenheterna är tillräckliga för att nu fatta ett definitivt beslut om det framtida energisystemets utformning.

Man bör därför inte på denna grund nu besluta vare sig att avveckla

kärnkraften eller att i större omfattning eller för längre tid binda sig vid kärnkraften som en oundgänglig del i vårt energisystem. Ehuru allt starkare miljö- och hälsoskäl framkommer mot olja och kol som energiråvaror. finns heller ännu inte bl. a. med hänsyn till pågående utvecklingsarbete beträffande ny förbrännings- och reningsteknik skäl att ta slutlig ställning för eller emot olja och kol som energiråvaror.

De samhällsekonomiska och försörjningsmässiga bedömningarna pekar däremot redan nu i en bestämd riktning. Vi måste så snabbt som möjligt minska vårt oljeberoende på grund av förväntad brist på olja och därav föranledda prisstegringar. En prisstegring på olja medför stigande priser på kol. En satsning på kol som energiråvara förutsätter dessutom kostsamma investeringar. Med hänsyn till kolets uthållighet som energiråvara kan dock sådana investeringar vara motiverade.

Kommissionen anser mot denna bakgrund att energipolitiken bör inriktas på att hålla alla tillgängliga alternativ öppna. Det finns inte skäl att i nuvarande skede utesluta vare sig kol, uran eller olja från energiförsörj- ningen. Vår handlingsfrihet bör inte inskränkas genom åtgärder, som på ett genomgripande sätt ändrar förutsättningarna för vår energitillförsel. När beslutsunderlaget förbättras såväl beträffande dessa energiråvarors möjlig- heter och biverkningar som om solenergin bör mer långsiktiga val kunna göras. Det kan dock knappast bli möjligt det närmaste decenniet.

Att nu fatta beslut om avveckling av kärnkraften innebär ett avsevärt risktagande. Om introduktionen av de förnyelsebara energikällorna skulle dröja måste bortfallet kompenseras med importerade bränslen, främst olja och kol, beträffande vilka avsevärda risker föreligger när det gäller såväl tillförsel som miljö och hälsa.

Som kommissionen anfört bör man f. n. varken avveckla kärnkraften eller binda sig vid kärnkraften som en oundgänglig del i vårt energisystem genom en större ökning av kärnenergiverksamheten i Sverige. Pågående utbyggnad bör fullföljas, eftersom det risktillskott detta leder till är marginellt. Men mer slutgiltiga ställningstaganden för eller emot kärnkraft bör anstå tills vidare.

1 vad mån ytterligare utbyggnad av kärnkraften bör ske blir beroende av förändringar i energiåtgången och behovet att ersätta olja med el. En utvärdering av möjligheterna att omvandla ett antal reaktorer till kärnkraft- värmeverk bör göras. Därigenom minskar behovet av olja för uppvärmning. 1 vad mån det bortfall av el som följer därav kan kompenseras, är beroende av den totala produktionskapaciteten.

I syfte att bibehålla den långsiktiga handlingsfriheten för utnyttjande av sol, kol och uran bör uppnådd kompetens och teknik inom dessa områden bevaras och utvecklas. En satsning bör också ske på utveckling av ny teknik. Beträffande kol bör kompetens inom landet byggas upp. För vinnande av praktiska erfarenheter bör anläggningar uppföras. Beträffande kärnkraften bör den inhemska tekniska och industriella kompetensen vidmakthållas.

De bedömningar som kommissionen nu har gjort överensstämmer i allt väsentligt med de erfarenheter man har och de bedömningar som gjorts i andra länder. Vad nu sagts innebär att vi inpassar oss i det globala energiförsörjningssystem som de olika internationella organisationerna på området förordar. Vi bör aktivt medverka i och främja det internationella

arbete som går ut på att utforma energipolitiken efter varje lands naturliga förutsättningar.

Slutsatserna av det sagda kan sammanfattas sålunda.

Den av riksdagen fastlagda inriktningen av energipolitiken bör inte nu radikalt ändras. En begränsad omprövning av energiprogrammet bör ske i samband med de energipolitiska besluten varje budgetår och fortlöpande allteftersom nya rön görs. Ett mera definitivt val av långsiktig handlingslinje kan sannolikt göras före år 1990. Det slutliga ställningstagandet för eller emot kärnkraften bör anstå tills vidare.

Underlaget för ställningstaganden och beslut bör stegvis förrättas genom fortsatta utredningar, forskning, utveckling och demonstration.

Kommissionens förslag

El Frågan om skatteomläggning utreds enligt den i bilaga 3 diskuterade konstruktionen en beskattning inom mervärdeskattens ram i kombina- tion med en energiskatt i import- och producentledet. Särskilt bör möjligheten beaktas att markera energiskattens styrmedelsfunktion genom skattesatsdifferentieringar och undantag i syfte att dels tillgodose

, en samhällsekonomiskt avvägd beskattning med hänsyn till miljöeffek- j ter, försörjningstrygghet m. m., dels underlätta introduktionen av * mottryckskraft och nya energikällor. I samband härmed bör utredas vilka principer som i framtiden bör tillämpas för prissättningen inom energiom- rådet. D Energiprognosarbetet vidareutvecklas och fördjupas. Energistatistiken, särskilt beträffande bränslen, förbättras. El Energisektorns kapitalförsörjning kan komma att erbjuda stora problem. Bl.a. finns i dag stora skillnader vad beträffar finansieringsmöjligheter inom olika delar av energiområdet. Förslag till åtgärder för att rätta till sådana skillnader bör utarbetas.

El En utvidgad kommunal energiplanering är under uppbyggnad. Kommu- nerna bör även kunna ta ett ökat ansvar för insatserna för energispa- rande. D Det är angeläget att inom de närmaste åren närmare utreda förutsätt- ningarna för en varaktig icke-tillväxt i energianvändningen som underlag för en värdering av konsekvenserna av en sådan politik för bl. a. syssel- sättning, produktivitet och handelsbalans.

H ushållning

El Stödet till energibesparande åtgärder i anslutning till befmtliga industriella processer bör utvärderas. I samband därmed bör snarast övervägas om det nuvarande bidragssystemet bör kompletteras eller ersättas med ett lånesystem. El Stödet till prototyper och demonstrationsanläggningar inom energiom-

rådet byggs ut. Stöd bör även kunna ges till kommande anläggningar som

I]

El El EI El 1]

använder förnyelsebara energiråvaror såsom sol, vind, energiskog samt avfall. Information och utbildning samt rådgivning till näringslivet bör utökas. Fortsatt utredningsverksamhet rörande industrins särskilt de energi- tunga branschernas — energianvändning och energisparmöjligheter bör genomföras. Den energiprövning som i dag sker enligt 136a & byggnadslagen bör ses över. Därvid bör övervägas att utsträcka prövningen till att omfatta såväl nya som befintliga anläggningar på liknande sätt som inom miljöskydds- lagstiftningen. Långtgående restriktioner mot privatbilism införs i de större tätorternas innerstadsområden och speciellt inom de tre storstäderna. Kollektivtra- fiken prioriteras, byggs ut och görs bekvämare för trafikanterna. Obligatorisk ekonomitrimning övervägs för en ökad effektivitet hos befintliga bilar. För nytilkommande bilar införs normer för maximal specifik bränsleför- brukning. Information och utbildning för bilister förbättras. Körskoleundervis- ningen lägger särskild vikt vid körsätt och underhåll för att minska bränsleförbrukningen. Åtgärder vidtas som möjliggör användande av andra bränslen än bensin och dieselolja. En differentiering av bilskatten till förmån för lättare och bensinsnåla bilar genomförs. Långväga godstransporter överförs från lastbil till tåg. Särskilda åtgärder för energisparande inom lastbilssektorn initieras. Sjöfarten tar en större andel av transportarbetet. Kust- och kanalsjöfarten stimuleras. Energihushållningen i nytillkommande bostäder och lokaler styrs i första hand genom Svensk byggnorm. I takt med ökad kunskap och erfarenhet av olika byggnadstekniska lösningars energihushållande effekter komp- letteras byggnormen. Finansieringen av energihushållande åtgärder i befintlig bebyggelse säkerställs för fastighetsägarna. En utvärdering av hittillsvarande låne- och bidragssystem företas. I samband därmed prövas alternativa utform- ningar av det ekonomiska stödet. Kommunernas verksamhet rörande service och rådgivning till fastighets- ägare och fastighetsskötare förstärks kraftigt. En utredning tillsätts för att skyndsamt överväga sådana ändringar av byggnadsstadgan att t. ex. byggnadsnämnd får möjlighet att inspektera byggnaders energihushållning. Om påpekande och rådgivning inte räcker bör möjligheter till ålägganden att vidta särskilda åtgärder övervägas av utredningen. Ett system för bränsledebitering som innebär att hyresgästerna debiteras de faktiska bränslekostnaderna införs. Detta bör innefatta kontroll av att uppvärmningsanordningarna drivs så effektivt som möjligt och att hushållningsåtgärder vidtas av fastighetsägarna. En utredning av de tekniska och administrativa problem som är

förknippade med en övergång till individuell varmvattenmätning genom- förs. Cl Möjligheterna till anpassning till soluppvärmning av uppvärmnings- system i främst nytillkommande hus som lämpar sig för centrala solvärmesystem utreds. Stöd ges till utveckling av komponenter och system för soluppvärmning. Krav på obligatorisk soluppvärmning i vissa sammanhang, t. ex. av simbassänger, övervägs. El Ökad vikt läggs vid energihushållningsaspekter inom samhällsplaner- ingen. Detta gäller såväl vid planeringen av nya områden och byggnader som vid förbättring och sanering av befintliga områden. Lämpliga vägar för detta inom ramen för planlagstiftningen utreds. Cl För att effektivisera användningen av el i hushållen införs energidekla-

ration av hushållsapparater. Åtgärder genomförs inom den statliga bostadslånegivningen för att stimulera en övergång till energieffektiva apparater. Effektivare armaturer i gatubelysningen bör användas. Alternativa och kompletterande uppvärmningsformer till elvärme i fritidshus utreds. El Insatserna beträffande information till och från allmänheten och utbild-

ning i energifrågor förstärks. Inte minst gäller detta skolundervis- ningen.

DD

Olje/örsör/ningen

El Oljeområdet kännetecknas av ett temporärt överutbud på råolja, vilket har verkat dämpande på priserna. En bättre hushållning bör eftersträvas samtidigt som man bör stimulera till övergång till alternativa bränslen. Statsmakterna bör undersöka vilka åtgärder som kan vidtas härför. Ett exempel kan vara att införa en försörjningsmotiverad avgift på olja. Ett sådant system utformas så att oljepriserna inte tillåts sjunka under någon viss nivå. Kommersiella garantier skapas därigenom för dem som satsar på introduktion av alternativa bränslen till olja. Det är av avgörande betydelse att klara och långsiktiga incitament skapas för önskade utveck- lings- och omställningsåtgärder. Insatserna för prospektering efter olja utomlands bör kraftigt höjas. Förvärv av andelar i redan konstaterade fynd och deltagande i investe- ringar för utvinning är en snabbare och säkrare väg till förbättrad försörjningstrygghet. Detta kräver stora ekonomiska resurser. Den stat- liga kreditgaranti om 2 000 milj. kr. som finns tillgänglig för bl. a. sådant ändamål, höjs. I] Sverige bör även sträva efter att sluta långsiktiga avtal om leveranser av råolja och produkter från vissa oljeproducerande länder. Inledda förhand- lingar med Norge fullföljs snarast. Initiativ bör tas till förhandlingar även med andra oljeproducerande länder. [I Åtgärder bör snarast vidtas för att söka säkra den inhemska raffinaderi- kapaciteten. El Planering genomförs så att redan anvisade åtgärder för bättre hushållning,

övergång till alternativa bränslen och oljepolitiska åtgärder kan påskyndas och utvidgas.

IIIB

Naturgas

El En bedömning av om naturgas bör införas i Sverige är avhängig av bl. a. varifrån sådan gas skulle komma och vilka kostnader den skulle betinga. Förhandlingar, insatser för att följa den internationella utvecklingen och studier av olika utbyggnadsalternativ bör fullföljas.

Kol

El Även om det vore tekniskt möjligt och ekonomiskt motiverat bör en större övergång till kol inte inledas omedelbart. Men insatser föratt senare möjliggöra en omfattande kolanvändning i vårt land bör göras. I:] En kraftig satsning bör ske på främst forskning, utveckling och demon- stration av förbränningsteknik och rökgasavsvavling. Dessa åtgärder bör göras i internationellt samarbete. El Bestämmelser bör införas om att nytillkommande större eldningsanlägg- ningar redan från början utformas så att eldning kan ske med fasta bränslen såsom kol, torv och biomassa. Även befintliga eldningsanlägg- ningar görs på sikt omställbara för fastbränsleeldning. El I syfte att bl. a. bygga upp den inhemska kompetensen på kolområdet och vinna praktiska erfarenheter genomförs redan nu en viss ökad använd- ning av kol. Exempelvis görs någon eller några el- och/eller värmepro- ducerande anläggningar koleldade. [1 Den internationella kolmarknaden följs genom kontakt med olika producentländer. Möjligheterna till framtida långtidskontrakt undersöks. Detsamma gäller deltagande i prospektering och utvinning av kol, t. ex. genom förvärv av andelar i gruvor.

Uran

[I En fortsatt uranprospektering genomförs. Utvinning av uranfyndigheter förbereds, förutsatt att brytning efter vederbörligt tillstånd kan ske på ett miljömässigt acceptabelt sätt. El Ett centralt lager för mellanförvaring av utbränt kärnbränsle uppförs för att kunna tas i drift under något av de första åren på 1980-talet. El Anläggningar för övriga verksamheter inom kärnbränslegången, exem- pelvis för anrikning eller upparbetning, bör f.n. inte uppföras i vårt land.

Torv, energiskog

El Markresurser lämpliga för torvutvinning och senare odling av energiskog kartläggs. En satsning på utveckling av torvteknik och torvförädling för framtida tillämpningar genomförs. Samtidigt bör redan etablerad teknik utnyttjas för att starta en torvindustri för energiutvinning. Sålunda uppförs några värme- eller kraftvärmeanläggningar som använder torv. Initiativ tas för att genom organisatoriska åtgärder förbereda produktion,

förädling och handel med torv. Ett ökat tillvaratagande av skogsavfall, lövved'. halm, vass m. m. skulle kunna ha stor betydelse.

El Insatser av främst organisatorisk art bör initieras av statsmakterna och genomföras i samarbete med skogsindustrin, skogsägare, jordbrukare, kommuner och industriföretag. Utveckling av förbränningsteknik bör bedrivas. [1 De miljömässiga och ekologiska konsekvenserna av energiskogsodling måste bättre belysas och utvärderas. Härför krävs att ett flerårigt forsknings- och utvecklingsprogram genomförs. D Utredningar om lämplig teknisk och organisatorisk uppbyggnad av system för energiskogsproduktion och -användning påbörjas. 111 Ett utvecklingsprogram i enlighet med vad som skisserats utvärderas förhoppningsvis inom 5—10 år för mer definitiva avgöranden om i vilken omfattning odlad energiskog kan utnyttjas för energiändamål.

Syntetiska drivmedel

El Forsknings- och utvecklingsarbete genomförs för att finna en lämplig teknik för förgasning av inhemska biobränslen och eventuellt skiffer. Halv- och storskaliga försök och demonstration görs med sikte på att i första hand framställa metanol. Biokemiska metoder för framställning av metanol undersöks såsom komplement eller alternativ. [1 En inhemsk produktion av syntetiska drivmedel redan under 1980- och 1990-talen ur kol och högsvavliga restoljor förbereds. Möjligheter att importera icke oljebaserade drivmedel och drivmedelskomponenter studeras. Cl Insatser genomförs i syfte att utveckla en flexibel fastbränsleförgasare användbar för olika bränsleråvaror.

Kraft- och värmeförsörjning

El Tillvaratagande av vattenkraft från små vattenkraftverk stimuleras. Detta kan ske genom att de lokala eldistributörerna åläggs att till visst pris ta emot kraft från sådana kraftverk och även från andra lokala produktions- enheter, exempelvis vissa vindkraftverk. B En utredning görs om möjligheterna att förse sydvästra Skåne, Göteborgs- området och Uppsala-Stockholmsområdet med fjärrvärme från kärnkraf- tvärmeaggregat i Barsebäck, Ringhals respektive Forsmark. Utredningen måste också i sina överväganden beakta den pågående och planerade verksamheten vid OKG:s kraftstation vid Simpevarp. El Om utredningarna ger positivt resultat bör Forsmark 3 fullföljas som kärnkraftvärmeverk eller med avtappningsturbin i stället för kondens- verk. Med hänvisning till att många människor, företag och kommuner, är berörda är det nödvändigt att utredningsarbetet bedrivs med största skyndsamhet så att beslut kan fattas senast hösten 1978.

Den föreslagna utredningen bör innefatta:

— kraft- resp. värmebalansundersökningar

tekniska värderingar av avtappningstekniken och långvära hetvatten- transporter en utbyggnadsplan ekonomiska, organisatoriska och säkerhetsmässiga bedömningar.

Utredningsresultatet bör bli styrande för kommande förhandlingar och beslut rörande kärnkraftssystemets fortsatta utbyggnad.

I] Kärnkraftvärmeverk värderas från teknisk, ekonomisk, säkerhetsmässig

och organisatorisk synpunkt. Kommissionen rekommenderar en ingå- ende utredning vars resultat får bli vägledande för inriktningen inom området kärnvärme. En utvärdering av svensk kärnindustris utvecklingsmöjligheter genom- förs. Den skall omfatta såväl kärnkraftindustrin som kärnbränslecykeln. Säkerhetsutveckling och avfallshantering bör ingå som viktiga delar. Garantier måste skapas för att underhålls- och serviceorganisationen för kärnkraftverken upprätthålles, liksom kompetensen hos de övervakande myndigheterna. Statsmakternas och kraftföretagens långsiktiga planering kompletteras med planer av beredskapskaraktär som visar hur ett omfattande och långvarig bortfall av kärnkraft lämpligen kan mötas. Utvecklingsarbetet för vindkraft drivs vidare. Fullskaleprototyper byggs på olika håll i landet. För att kännedomen om vindförhållanden i landet skall förbättras bör ökade resurser ges till SMHI och andra organisationer som kan utföra motsvarande undersökningar. Kraftvärmeverk byggs i tätorter där fjärrvärmenätets omfattning är sådant att värmeunderlaget samhällsekonomiskt motiverar en kraftvärmeut- byggnad. I syfte att stimulera en sådan utbyggnad ordnas en förbättrad finansiering för kraftvärmeverk. Samarbete mellan den etablerade kraftin- dustrin och kommunerna stimuleras. Installation av mottrycksanläggningar i anslutning till industriella processer erhåller även fortsättningsvis ekonomiskt stöd. Spillvärme tillvaratas från industriella processer. Eventuella hinder av företagsekonomisk eller institutionell natur för att detta skall ske undanröjs snarast. Direkta restriktioner mot elvärme avvisas. Genom den kommunala energiplaneringen undviks elvärme i områden där fjärrvärme kan bli aktuellt. Utveckling av värmepumpsystem baserade på t.ex. ytjordvärme, indu- striellt och kommunalt avloppsvärme m. m. och anpassade för svenska förhållanden stimuleras. Fjärrvärmenät och lokala hetvattennät utformas så att en övergång till soluppvärmning möjliggörs. En förbättrad finansiering av fjärrvärmeut- byggnader garanteras långsiktigt. Kännedom om solförhållandena förbättras genom insamling och bearbet- ning av basdata av SMHI m. fl. För att möjliggöra en successiv utbyggnad av soluppvärmning tillses att värmedistributionssystemen i största möjliga utsträckning är vattenburna och lämpligt dimensionerade. Solvärme rekommenderas för större system som medger att värmeupptagning och värmelagring kan ordnas på ekonomiskt fördelaktigt sätt.

[1 Ett brett upplagt program innefattande forskning, utveckling och praktisk demonstration läggs upp för att utveckla solvärmetekniken. Av stor betydelse är att värmelagringstekniken förbättras. El Introduktionen av solvärmetekniken befrämjas genom organisatoriska åtgärder och stöd främst till kommunerna. Det bör övervägas om solvärmeinstallationer kan inkluderas i den statliga bostadsfinansie- ringen. Information och utbildning om solvärme utökas. Tillverkning av komponenter stimuleras genom att viss avsättning garanteras. Exem- pelvis kan staten upphandla solvärmesystem för vissa offentliga byggna- der.

Reservationer

Ledamoten Björn Bergman:

Kräver ytterligare utbyggnad av vattenkraften. Anger ett antal utbyggnads- objekt i Norrbotten och pekar bl. a. på de sysselsättningsskapande effek- terna.

Ledamoten Ingmar Eidem:

Menar att de samhällsekonomiska mål som finns angivna i kommissionens direktiv kräver att både vattenkraften och kärnkraften utnyttjas mer, snabbare och effektivare än kommissionen förutsätter.

Hans förslag:

1. Kraftfull utbyggnad av kärnkraften.

2. Satsning på ett integrerat kämkraftprogram med sikte på ca 120 TWh/år 1990.

3. Principbeslut om inhemsk uranproduktion.

4. Inhemsk anrikning och upparbetning utreds.

Ledamöterna Birgitta Hambraeus och Bengt Sjönell:

1. Anser inte att man med framlagt bakgrundsmaterial som grund kan utgå från att säkerhetsriskerna på kärnkraftsområdet är acceptabla. Ställnings- tagande till säkerhetsfrågorna måste därför anstå till dess att slutrapporten från säkerhets- och miljögruppen är färdigställd. Avvisar en fortsatt satsning på kärnkraft och anser att knappheten på investeringsresurser gör att det är viktigt att prioritera investeringar i energihushållning och förnyelsebara energikällor eftersom en fortsatt satsning på kärnkraft fördröjer och försvårar övergången till ett energi- system som baseras på de förnyelsebara energikällorna. Därför bör bl. a. ytterligare installation av direktverkande elvärme begränsas. Stöder inte heller majoritetens förslag beträffande utredning om fjärrvärme från kärnkraftsanläggningar, Värmereaktorer och utvidgad uranprospektering. Vill ej ta ställning för ett centrallager för mellanlagring av använt kärnbränsle. Anser att frågan om att ta aggregaten 7 till 10 i drift

och en avveckling av de aggregat som redan är i drift är avhängig prövningen av kärnkraftens säkerhetsproblem och möjligheterna att uppfylla kraven i villkorslagen. Avvisar majoritetens uttalande beträf- fande tolkningen av villkorslagen.

Avvisar majoritetens åsikt att definitivt beslut på kärnkraftsområdet inte kan tas förrän om ett decennium. l

2. Kommissionen borde klarare uttrycka att det är ett väsentligt samhäll- | sintresse att nå lägre energianvändningsnivåer än enligt industriverkets referensprognos. Detta för att utformningen av styrmedel skall få ! tillräckligt hög ambitionsnivå. Betonar att det är väsentligt att låne- och bidragssystemet utformas så att skillnader mellan privatekonomisk lönsamhet och samhällsekonomisk lönsamhet överbryggas.

3. Pekar på möjligheterna att få betydande bidrag till energiförsörjningen år 1990 genom att snabbt få till stånd en omfattande satsning på förnyelse- 1 bara energikällor. Konstaterar att ett energisystem som bygger på de förnyelsebara energikällorna på sikt ger en bättre försörjningstrygghet än övriga alternativ. Vill starkare betona vikten av att organisatoriska | åtgärder snabbt kommer till stånd för en utveckling av förnyelsebara energikällor.

Ledamoten Björn Kjellström:

Anser att rekommendationer beträffande aggregaten 11 och följande borde anstå till kommissionens slutbetänkande då bättre underlag föreligger angående kärnkraftens säkerhetsproblem.

Han reserverar sig också mot rekommendationen att uppföra ett central- lager för använt kärnbränsle.

Ledamoten Per Kågeson:

Vill ha ett principbeslut om successiv avveckling av kärnkraften samt ett omedelbart beslut om stöpp för fortsatt utbyggnad.

Delar inte majoritetens syn på reaktorsäkerhets- och avfallsfrågorna. Lämnar i ett särskilt yttrande förslag på hur en planmässig avveckling av kärnkraften kan genomföras under 1980-talet.

Kräver ett planmässigt program för hushållning i befintliga byggnader. Finner kommissionens förslag otillräckliga när det gäller att spara större mängder olja.

Anser att elvärme i de flesta fall innebär slöseri med en högvärdig energiform. Föreslår förbud eller långtgående restriktioner mot fortsatt utbyggnad av elvärme.

Motsätter sig en energiskatteomläggning (till moms.) som kommissionen föreslår skall utredas.

Invänder mot att energikommissionen inte utrett vissa sociala aspekter på valet av energiförsörjningssystem.

Invänder mot att energikommissionen inte genomfört någon egentlig analys av energiförsörjningen efter år 1990.

Ledamöterna Björn Kjellström och Per Kågeson:

Anser att energikommissionen klart borde ha uttalat att vattenkraften inte bör byggas ut mer än till ca 66 TWh och att utbyggnader över ca 65 TWh knappast kan ske utan mycket allvarliga ingrepp och därför måste prövas säsrskilt noga. Den borde också ha uttalat att de fyra orörda huvudälvarna inte får beröras av en utbyggnad.

Ledamoten Nils-Erik Landell:

Redogör för en ekologisk grundsyn, vilken innebär att kärnkraft kan framstå som ett bättre alternativ än olja och kol. Pläderar för en kraftfull satsning på alternativa energikällor som sol och vind. Förordar ett så mångformigt energiförsörjningssystem som möjligt.

Kräver uttalande om 13 kärnkraftaggregat för att minska oljeförbruk- ningen.

Anser att vattenkraften inte får byggas ut till mer än 65 TWh och att ingen av de fyra orörda huvudälvarna i Norrland får byggas ut.

Särskilda yttranden

Kai Curry-Lindahl Birgitta Hambraeus och Bengt Sjönell Björn Kjellström Per Kågeson

] Särskilda yttranden har lämnats av: Ulf Westerberg

Summary

In this report the Energy Commission sets forth starting points for energy policy, estimates and assessments of some alternatives for policy design during the 19805, certain central considerations on the direction of energy policy, and a number of proposals for governmental measures.

Considerations and proposals are set forth with the proviso that the results ofcertain still-ongoing investigations in the safety and environment areas will not give rise to essentially altered conclusions.

This section presents a survey ofthe report”s layout and principal contents, together with a summary of the Commission's proposals and those assess- ments which have underpinned the proposals.

Terms of reference

The Energy Commission”s main task is to collect, evaluate and document materials, and to make necessary supplementary studies which may serve to underpin the positions taken by the Swedish Government and its proposals to Parliament in 1978 on the direction for Swedish energy policy for the period up to around the year 1990. The Commission's documentation should take the form of setting forth alternative energy programmes for this period.

The terms of reference do not specify how many alternatives should be documented. However, at least one alternative should signify that nuclear power will be gradually phased out up to the mid-19805.

The Commission is called upon to work with great openness and to furnish continuing information about how its work is progessing.

The report layout

Chapter—l contains the terms of reference for the Energy Commission and gives an account ofthose who have participated and ofhow the work has been plan ned. Chapter 2 describes in sy noptic form the interaction of man, energy and environment, and also presents various concepts used in the energy field. lt also sets fonh which categories of energy resources are to be found in nature. A more detailed review ofunits, concepts, etc., is given in Appendix l . Chapter 3 presents a survey of (1) the development of energy usage and energy supply in Sweden during the postwar period; and (2) the main features

' 1 TWh =terawatt hour = 1,000 million kilowatt hours.

ofSwedish energy policy during this same period.

Chapter4 describes existing connections between energy policy and other societal goals. In so doing it maps out thos factors which affect energy policy”s long-term thrust. Among these factors are the society's goals with respect to economic growth, employment, balance of payments and income distribu- tion. Also included hereunder is a series ofrestrictions on freedom ofaction for energy policy imposed by the situation which prevails as regards the supply ofenergy raw materials and the allowance that must be made for the energy sector's health, environmental and safety effects. Lastly, this chapter discusses the feasibility of adapting the energy system to altered precondi- tions and the significance of the time perspective for freedom of action.

Chapter 5 summarizes the forecast made by the Swedish National Board of Industry for energy usage up to 1995. Given the assumptions that have governed the estimates, the requirements for total energy supply in 1990 are stated at between 490 and 545 TWhl with a rated value of510 Twh. Derived from this is the need to produce electric power of between 140 and 155 TWh with a rated value of 145 TWh.

Chapter 6 presents in summary form the evidence furnished by the Commission”s expert groups with regard to possible savings, pre-conditions for supply, likely means of control and risks and effects on safety and environment. Chapter 7 describes the starting points for the Commission”s investigated alternatives. Descriptions of the alternatives for their characte- ristics and consequences are then given in Chapter 8. The Commission makes an evaluation of the alternatives in Chapter 9.

Chapter 10 contains the Commission”s considerations and proposals. To start off with it sets forth the general grounds for energy policy and which special interests must be borne in mind when energy policy is designed. Proceeding on the basis of certain central considerations, the chapter concludes with a number of proposals and recommendations.

Summarized in the following are the starting points for the Commission”s choice of investigated alternatives, what the investigations have resulted in, and the Commission”s considerations and proposals. Further, a brief account is given of the main purport contained in dissents.

Starting points

A point made by way ofintroduction in Chapter 7 is that two epochs may be distinguished in the design and function of energy systems over a very long- ranging time perspective. The one is the future epoch, when the flow of energy from solar radiation may account for the greater part of the energy supply; the other is the present epoch, when stored energy dominates. During an intervening period a gradual changeover occurs, but for a long time to come stored energy will be utilized alongside of flow energy.

In the long-term perspective solar energy, coal and uranium are deemed to be those alternatives which may be available to Sweden. These may in their turn be combined in various ways.

The decision-making situation is now marked by uncertainties in several

respects. Among other things, uncertainty still prevails as to when and on what scale new energy types can be introduced. The options must be retained for striking & later choice between the available long-term alternatives.

Given this background the Commission discusses starting points and other parameters fors alternative energy programmes. With regard to oil, attention is called to the risks both ofsupply problems and ofsharply increased prices. As regards coal it is observed that the present-day environmental problems are great. A massive commitment to coal can therefore not be made in Sweden for the time being. But a degree of domestic competence should be built up in this area. Natural gas is favourable from the environmental aspect, but it is expensive and requires capital investments in large systems. Besides, natural gas has just as little staying power as oil.

Nuclear power per se commands potentials for becoming a wholly domestic energy source and it is estimated economically favourable. On the other hand it is fraught with problems and risks. Opinions are divided as to what kind of uncertainty nuclear power implies.

HydrOpower is domestic, renewable and economically attractive, but harnessing more of it invites conflict with ecological interests. However, it should be feasible to go in för a limited expansion programme which pays great deference to these interests. Peat requires activity even in normal situations ifit is to be an active stand-by resource. Moreover, it might prepare land for the cultivation of energy forests. In addition to hydropower other renewable sources are the sun, wind, wood, energy forests, etc. The possibilities of utilizing these energy types on a big scale should gradually become clearer. It is generally expected that they will render their major contributions after rather than before 1990.

All available long-term alternatives (except solar heating) are suited to electric power generation and/or hot water production. Some of them also lend themselves to the production of synthetic fuels, e.g. methanol.

An important starting point on the usage side is to conserve energy resources, oil in particular. Planning should also focus on measures which reduce energy requirements longer-term, as exemplified by proper design of building structures. Trade-offs should be struck (a) between other societal goals and energy conservation; (b) between energy conservation and energy supply; and (c) between energy conservation measures in different usage sectors. There should also be a quest for measures which permit flexibi- lity.

In the case where uncertainties about the risks ofnuclear power signify that this energy type cannot be accepted, the likely supply alternatives will have to be amended at certain points. Above all, an intensified commitment must be made even now to bring in the renewable energy types. Then too, depending on the time factor, it is probable that one or more ofthe conventional energy types — coal, 011 and natural gas must be deployed.

In such a case the energy conservation efforts must be especially aimed at saving electricity. Among other things, thought could be given to reducing the electricity that is used to heat buildings. Only in exceptional cases, however, should direct restrictions on electricity consumption be considered. In the long run a suitable level for such consumption will depend on the long- range possibilities of producing electricity in Sweden by means of renewable

energy types and by means of other, environmentally acceptable energy types.

ln case the problems that are associated with nuclear power are not deemed to be such as to warrant stopping the expansion ofnuclear power, the quest to lower dependence on oil can be satisfied to a greater extent by changing over from fuel to electricity in the heating sector and in manufacturing indu- stry.

For the supply side consideration could then be given to other aspects, among them designing future nuclear power blocks as combined generation plants (power plus heating) and gradually building up a complete domestic nuclear fuel cycle. In a case where greater resort to nuclear power can help to lower dependence on oil impons, a capital-intensive commitment to bringing natural gas into Sweden should be avoided. With regard to energy usage in this case there are no motives to aspire to electricity savings in particular. Advantage should be taken instead of opportunities to replace oil with electricity.

With these starting points the Commission has picked out four alternatives for more penetrating study. These alternatives are:

A, where nuclear power is to be phased out by around 1985", B, where energy policy focuses on phasing out nuclear power over a 10- year period, with 1990 as target year; — C, where some continued expansion of nuclear power is accepted during the 19805, but binds for the period thereafter are avoided; — D, where expansion of nuclear power is accepted during the 1980s to a somewhat larger extent than in C, but where a more pronounced thrust towards continued nuclear power utilization is contemplated, as in the form of commitment to a domestic nuclear fuel cycle.

Investigated alternatives

The results arrived at by the expert groups after investigating these different alternatives are set forth in Chapter 8.

Energy usage, energy supply, and need for controlling instruments are described at length, alternative by alternative.

The total level of energy usage is summarized in the table below.

TWh Alternative A/B Alternative C Alternative D i Fuel 326 345 330 l Electricity 103 125 140 Total 429 470 470

Identical savings are assumed in all alternatives with regard to communi- cations or transport services. Under alternative A/B greater conservation efforts are made in manufacturing industry as well as in the building stock. The cost ofthese efforts has been estimated at slightly more than SKr 20.000

million all told. Electricity savings are also considered practicable to a greater extent in alternative A/B, while in alternative D a changeover from oil to electricity is assumed to take place for certain purposes.

On the supply side the alternatives part company when it comes to the supply of oil and oil products and, naturally, when it comes to utilizing nuclear energy. A summary picture is given in the following table, which also includes the supply in a case where nuclear power is phased out but has the same higher usage level as in alternative C (Bl), together with a case where nuclear power utilization is continued but has the same lower usage level as in alternative B (C).

Energy supply in 1990, TWh

A B B1 C Cl D

011 and 011 products 271 280 330 249 207 232 Coal and coke 46 46 46 45 45 55 Natural gas 11 11 11 11 11 O Hydropower 66 66 66 66 66 66 Wind 4 6 10 2 2 2 Sun 3 3 3 3 3 3 Bark, lyes 40 40 40 40 40 40 Cultivated biomass 20 5 5 5 5 5 Forest waste, straw, rubbish 26 26 26 10 10 11 Waste heat 2 2 2 2 2 2 Peat 20 20 20 15 15 15 Nuclear power (el) 0 0 0 58 58 71 Nuclear power (heat) 0 0 0 13 13 16

Total 509 505 559 519 477 518 Losses in conversion

and transmission 80 76 89 49 48 48

The electricity sector differs very noticeably between the alternatives. Alternatives A and B assume a maximum commitment to combined power and heat generation and to industrial back-pressure power. Further, alterna- tive A and in particular alternative B assume a very vigorous commitment to wind power. Despite substantial forced-draft efforts to expand electricity production as a replacement for the phased-out nuclear power, the time margins will be tightly squeezed both in alternatives A and B during the 19805. Implementation of alternative A would require extraordinary measures in the form of rationing and the like, or granting exemptions in the award oflicenses for new power plants, ifthe situation around 198515 going to be coped with satisfactorily.

The total investment requirements for the period 1979—1990 are in alternatives C and C' about SKr 90,000 million and in alternative D, where the investment requirement works out at about SKr 120,000 million assuming commitment is made to a domestic nuclear fuel cycle. Investment outlays are figured out at about SKr 110,000 million in alternative A and about SKr 100,000 million in alternative B. For the case, B', the investment requirement

is stated at just under SKr 125,000 million.

By contrast the difference between the alternatives is not as great with respect to operating costs and the costs of importing fuel. The strong decline in 011 imports under alternatives C and D compared with A is offset by higher imports of nuclear fuel.

Also discussed foreach alternative are the kinds ofcontrolling instruments that may be necessary. However, it is pointed out that the choice of such instruments is to be guided more by the intentions which the alternative in question represents than by any wishes to reach uncertain quantitative goals at specified points in time.

It is pointed out for all alternatives that taxation and pricing of different types of secondary energy play a major role. One ofthe subjects discussed is revising the present system ofenergy taxation so that the tax will be levied on the importers and producers instead of on the end users. This could be combined with a revision of the energy taxation into a system that comes under the purview of value added tax.

Further, the discussion of all alternatives takes up different kinds of selective controlling instruments on the usage side. Among other things, it is pointed out that present-day systems of economic inducements to conserve energy need to be evaluated and adjusted. For manufacturing industry it may be advisable to augment the ruling subsidy system with loans. Both as regards private enterprise and the housing sector there is need in alternatives A and B for administrative controlling instruments which go beyond the voluntary line.

Thus for industry it is assumed that provision can be made to enlarge energy scrutiny under section 136 a of the Building and Planning Act, with discretionary power to introduce stipulations for existing industry as well. In the heating sector alternatives A och B contemplate calling a halt to installation ofelectric heating in new buildings as from 1980, as well as e.g. mandatory inspection of heating devices installed in buildings, etc.

Within the communications sector the same conservation level is assumed in all alternatives. Among likely controlling instruments are those which affect prices — such as changed taxation of motor vehicles and more stringent rules for car benefits in connection with ftling income tax returns — as well as administrative rules and restrictions. Further examples of such controlling instruments are parking restrictions, standards for highest permissible fuel consumption in new passenger cars, mandatory economic tune-ups of cars, etc.

On the supply side, alternatives A and B in particular contemplate controlling instruments and governmental measures to establish a market, including a suitable organization form for extraction and distribution, for new energy raw materials. Alternative A puts special emphasis on supporting a rapid introduction of fuels derived from biomass, while alternative B especially points up the need for controlling instruments to help introduce wind power. A governmental guarantee to cover the risks of production failure is discussed.

Weight is stressed in all alternatives on providing information, education and training, as well as on backing continued commitments to research and development. Also pointed up is the role that the municipalities play for

energy planning, etc. Lastly, a preliminary assessment is made of which risks that the various energy alternatives might entail for health and environment. Here the documentation is based on material furnished by the Commission”s expert group for safety and environment.

It is pointed out that this group has not yet finished its work. Certain questions relating to waste and safety problems in the nuclear power area, together with possible problems posed by radon in connection with certain types of energy conservation in buildings, will be reported on later.

Evaluation of the alternatives

|

The Commission”s recapitulatory evaluation ofthe energy alternatives is put forward in Chapter 9. which underlines that the documented alternatives are in the nature of calculation examples. The intention has been to show some alternative main thrusts or directions for energy policy.

Presented in this section are the results of rough estimates for the macroeconomic consequences of alternatives A—D. These estimates were carried out with the aid of the general economic model used by LU (the Economic Planning Council in the Ministry of Finance) in its long-term surveys. The starting point for the analysis is the reference forecast made in October 1977 by the Swedish National Board of Industry. In its turn the reference forecast has been based on a revision ofthe long-term calculations in LU 75 (the long-range economic forecast published by the Economic Planning Council in 1975).

The design of the alternatives in connection with the model calculations has been made specific by the Commission”s expert groups. The estimated parameters with regard to investment costs, energy savings, production of domestic energy raw materials and effects on fuel imports have been inserted in the model.

In all alternatives the line of sight is focused on an energy supply system which reduces the country”s dependence on imported fuels. More substantial curtailments of Sweden”s dependence on imported fuels will not be attained

| until in the time perspective after 1990. The greatest reduction is realizable in ] alternative D. The changes in the energy supply system which the | alternatives denote will entail very heavy investment costs for energy-saving measures and domestic production and conversion plants. The biggest capital » investment effort over and above the reference forecast is noted for ! alternatives A and B. In these cases extra investments of about Skr 75.000 million in 1976 money will be required for the period from 1979 to 1994, or on an average ofabout Skr 5,000 million per annum.1n alternatives C and D the corresponding extra investments come to Skr 1,500 million and 3,5000 , million per annum, respectively. , An investment programme of this magnitude will have macroeconomic , consequences because other activity is going to be pushed offto one side. The ! effects on the national economy will notably depend on whether the extra ' investments are to be taken from the margins available to consumption or to | investment. In the estimates the investments in domestic energy production

have been taken from the scope for the business community”s investments, while other extra investments have been taken from the scope for private consumption.

Up to the mid-19805 all alternatives will lead to lower production and consumption levels than in the reference forecast. The same holds for the time perspective up to the mid-19905 except for alternative C, where the change in the energy supply system matures into slightly increased scope for private consumption compared with the reference forecast.

Considering the demand to bring foreign trade into balance, the scope for increasing private consumption is already extremely restricted in the reference forecast.

Bearing in mind those commitments which the government authorities have undertaken towards improving the real living standards ofthe growing number of pensioners, it is evident that the active working population will experience a very weak development of its material standard. This applies with greater force to alternatives A and B than 10 alternatives C and D. Restrictions in the already narrow scope for increased private consumption which the alterntives give may lead to tensions on the labour market. The changes which the alternatives signify also seem to entail demands for increased mobility on the labour market. If this increased mobility is not achieved, the result may be productivity losses.

The degree of import dependence and the global endurance of different energy sources are two important factors for the security of supplies. A high import dependence always involves risks that the supply pattern will be disrupted.

Our import dependence is currently high (about 80 %). The global endurance för 011, natural gas, coal and uranium is limited in varying degree.

Over and above the element of renewable energy sources, considerations of susceptibility to disruptions as well as flexibility and endurance make a combination ofoil and nuclear power preferable to oil alone if we look at the supply security in 1990. Alternatives C and D therefore have better security characteristics precisely in 1990 than A and B. The potentials of nuclear power, when combined with vigorous conservation measures, for cutting down on the 011 dependence and thereby increasing security stand out with special clarity in alternative C.

A comparison of alternatives C and D makes the former stand out as a slightly more secure alternative due to increased flexibility in the short term flowing from the natural gas element and the increased predictability that will result when nuclear power is not further expanded. Seen from the security aspect alternatives A and B are largely equivalent.

The following summary evaluation can be made on the basis of the foregoing remarks:

Alternatives A and B Least secure in 1990 but on its way to a high security level provided that the new energy types will arrive on time and in sufficient quantities.

Alternatives C and CI More secure in 1990 than A and B, and with freedom ofchoice when it comes

to the future thrust ofthe energy system. ForCl the supply security improves through increased commitment to conservation.

Alternative D More secure in 1990 than A and B, and which leads to a high security level provided that nuclear power does not show characteristics which make it unacceptable.

In order to make the alternative illustrative, measures are contemplated in several cases whose implementation will depend on satisfying a number of necessary conditions. Among other things, this has to do both with the expected results of an ambitious research and development programme concerning new energy sources and with the effects of necessary controlling instruments. It may therefore be very much doubted whether it is possible to carry out any of the alternatives in accordance with the design they have had.

One implication of the foregoing is that it has not been possible to describe the alternatives in more finely shaded terms. By way of exemplifying issues that have not been illuminated, there is the possibility, contained in the phasing-out alternatives, of operating the nuclear power stations longer than originally envisaged, the better to cushion the adverse macroeconomic impacts of a forced-draft dismantling process. Another example is the possibility of combining alternative C with domestic uranium mining.

It follows that the documented alternatives cannot be seen as proposals for concrete action programmes dedicated to achieving certain energy policy goals. An overly categorical interpretation should therefore not be put on the reported consequences.

However, comparing the alternatives for their consequences vis-a-vis one another has made it possible to clarify characteristic features of the alternatives which bear crucially upon the taking offuture positions in energy policy. The Commission”s considerations and proposals in these respects are set forth in Chapter 10.

The Commission”s considerations

In Chapter ]0 (sections 10.1—10.3) the Commission presents its considera- tions with a basic proviso: no part of the energy system must bring unacceptable environmental, health or safety risks in its train. At the same time the energy supply is to be designed so as to provide maximum guarantees against energy shortage and make it possible to achieve maximum supply security. In view of the foregoing and having regard to the international solidarity, our energy supply should build upon our country”s natural endowments and resources.

The viewpoints that are now put forward will be valid provided that nothing emerges from the subsequent investigations which decisively alters the conclusions reached.

Today”s public debate on environment and safety has harbored a tendency to claim that the overwhelming part of environmental problems in society stem from the energy sector. The Commission cannot endorse such a view.

Proper judgment cannot be passed on energy usage if it ignores other phenomena in society.

The Commission notes that warnings have emanated in recent years from scientific quarters against combustion of fossil fuels owing to their allegedly adverse impact on the climate. Another group of serious environmental risks are those which derive from side effects which build up cumulatively. Subsumed under this group are discharges of heavy metals, sulphur oxides, hydrocarbons and radioactive radiation. Yet another negative side effect is the accumulation of solid waste, especially ashes from coal combustion and radioactive waste. In both these cases the waste must be handled to prevent serious adverse reactions from arising.

With regard to the new energy sources, a body of industrial experience is lacking. Given the present state ofthe art, the renewable energy sources are deemed favourable from the environmental aspect, with exception made for the possible impact that intensive cultivation offast-growing trees may have on nature and, perhaps, the presence of hydrocarbons in combustion gases from wood-firing.

The Commission cannot pass finaljudgment on the storage ofhighly active waste, since no data base for this purpose will be available until the latter part ofspring 1978. Here the Commission has assumed that satisfactory technical solutions will be in hand.

The Commission submits that no energy system should be condemned on grounds of feared sabotage or terrorism, not that it is necessary for environmental, health orsafety reasons to abstain now from any ofthe energy types which enter into our supply system.

Further, the Commission submits that energy policy must make special allowance for the energy requirements of private enterprise, from which it follows that industrial capital would be substantially eroded ifnuclear power were to be phased out now. A considerable burden would be imposed on the national economy.

International solidarity plus various other factors, among them the threat of an oil shortage during the 19805, suggest that we must reduce our oil consumption.

The prudent management and development of our domestic energy sources will make us less vulnerable. In the short term peat can supersede oil for some purposes. In the longer term looking to the 19905 — wood from cultivated energy forests as well as other forms of plant-growth material can probably render important contributions to the energy supply. However, extensive research, development and demonstration will be required over the next ten-year period to permit making more accurate assessments of possible contributions to the energy balance.

Sweden"s oil dependence could be reduced even more if heat from the nuclear power stations were to be tapped for heating purposes.

Apart from uncertainty about future economic trends, the Commission points out, uncertainty prevails as to the efficiency of the resources management programme. Another vital question is the supply ofcapital with its concomitant of the rate at which manufacturing firms make their capital expenditures. There is reason to assume that the national economy, notably with reference to the limited scope for investment, cannot without inviting

severe strains bear investment outlays to the extent that is required in order to replace nuclear power at present with other energy production.

The Commission emphasizes that an energy policy which provides for decisions to phase out nuclear power amounts to a strategic undertaking whose effects will not manifest themselves for a long time to come, irrespective ofwhether the phase-out is supposed to be completed by 1990 or 1985. Such a decision would inevitably entail a rapid cutback of the competence and industrial capacity that is needed if nuclear power is to be retainable for the time being.

The Energy Commission's analyses and considerations indicate that the guidelines included in alternative C correspond at great length to the Commission”s demands for increased supply security, reduced oil depen- dence, flexibility and readiness to act when the need to adopt a standpoint arises.

To sum up its conclusions, therefore, the Commission contends that the main thrust for energy policy laid down by Parliament in 1975 should not be radically changed at the present time. However, a limited reappraisal of the energy programme should be undertaken as part and parcel of the energy policy decisions that are taken every fiscal year, with this work to be done on a continuing basis as new discoveries are made. A more definitive choice ofa long-term line of action can probably be struck before 1990. The final stance for or against nuclear power should be deferred for the time being.

The Commission”s proposals

The question of a tax revision is being investigated in line with the construction discussed in Appendix 3 a taxation system within the ambit of value added tax in combination with an energy tax levied on importers and producers. Particular attention should be called to the feasibility of underli- ning the energy tax”s controlling function through tax-rate differentials and exclusions intended to (a) satisfy a macroeconomically weighted tax system which allows for environmental effects, supply security etc.,and (b) facilitates the introduction of back pressure power and new energy sources. In connection with the foregoing investigation should be made to determine which principles should be applied in future to pricing within the energy area.

The energy forecasting work is to be further developed and carried to greater depths. Energy statistics should be improved, especially those regarding fuels.

Supplying the energy sector with capital may pose great problems. Among other things, there are vast differences today as regards financing prospects for different parts of this sector. Proposals should be drafted calling for measures to rectify such differences.

A broadened system of energy planning under local authority auspices is being built up. The municipalities should also be able to shoulder greater responsibility for making efforts on behalf of energy conservation.

Within the next few years it will be imperative to find out more about the preconditions for enduring zero growth in energy usage as a basis for evaluating the consequences of such a policy for employment, productivity, the balance of trade, etc.

Resources management

The support given to energy conservation measures in connection with existing industrial processes should be evaluated. As part of this effort

.consideration should be given at the earliest to the question of whether the

present system ofsubsidies should be supplemented or replaced by a system of loans.

The support given to prototypes and demonstration facilities in the energy sector should be expanded. It should also be feasible to give support to future plants which use renewable energy raw materials such as sun, wind, biomass and solid waste.

Greater provision should be made for rendering information. training and counselling services to private enterprise.

Plans should be implemented to go ahead with further investigations into energy usage and potentials for energy savings among manufacturers, especially those engaged in the energy-heavy industries.

The scrutiny of applications for energy usage now being made under section 136 a ofthe Building and Planning Act should be overhauled. For this purpose consideration should be given to extending the purview of such scrutiny to embrace both new and existing plants, by analogy with the procedure which governs under the legislation on environmental protec- tion.

Far-reaching restrictions on private motorism should be introducted in the urban cores of the larger metropolitan areas, especially in the three largest cities (Stockholm, Göteborg and Malmö). Mass transit facilities are to be prioritized, expanded and made more comfortable for the passengers.

Mandatory economic tuning-up is to be considered to ensure that existing cars will operate more efficiently.

Standards to be introduced for newly registered cars which specify maximum fuel consumption.

Information and training for motorists to be improved. Instruction in driving schools to attach special weight to driving technique and maintenance so as to cut down on fuel consumption.

Measures to be taken which permit using fuels other than petrol and diesel oil.

Implementing a system of differentiating motor vehicle taxes which »favours lighter and fuel-efficient cars.

Long-distance freight hauls to be shifted from road to rail. Special measures to be initiated on behalf of energy conservation in the truck sector. Shipping to absorb a larger proportion of the transport work. Encourage- 'ment of coastal and canal shipping.

Energy resources management in newly built residential and non- residential premises to be primarily controlled through the Swedish Building Code. Additions are to be made to the Code as more knowledge and experience is gained of different structural solutions for their energy conservation effects.

Steps to be taken to safeguard the financing of energy conservation measures in existing built-up areas for the property owners. An evaluation of

the loan and subsidy systems so far in effect to be undertaken. ln connection therewith alternative designs of the financial assistance programmes to be tried out.

The municipalities should greatly strengthen their activities concerned with providing service and advice to property owners and caretakers.

Appointment of an official commission to consider expeditiously making such changes in the building by-laws as will enable e.g. local building committees to inspect buildings for their energy conservation practices. If making remarks and giving advice do not suffice, the commission should consider the feasibility of promulgating orders requiring special measures to be taken.

A system for fuel charging to be introduced which denotes that tenants are debited for the actual fuel costs incurred. This should encompass checking to make sure that the heating devices are run as effectively as possible and that conservation measures are taken by the property owners.

Implementing an investigation into the technical and administrative problems that are bound up with a changeover to individual hot-water measurement.

Inquiring into the possibilities of adjustment to solar heating of heating systems, mainly in newly built houses which are suited to central solar heating systems. Support to be given to development of components and systems for solar heating. Consideration to be given to making solar heating mandatory for certain purposes, e. g. swimming pools.

Urban and regional planning to attach greater weight to energy manage- ment aspects. This holds not only for planning new areas and buildings but also for improvements and renewal of existing areas. Suitable ways for this within the ambit of planning legislation should be investigated.

To encourage more efficient usage of electricity in households, domestic appliances should bear informative labels describing their energy consump- tion.Measures are to be carried out as part of the governmental machinery for advancing housing loans in order to stimulate a changeover to energy- efficient appliances.

More effective fittings should be used in street lighting. Investigation to be made of alternative and supplementary heating forms for electric heat in secondary dwellings (summer bungalows, weekend cottages, etc.).

Intensified efforts to be made to communicate information to and from the general public and also provide education and training on energy matters. This applies not least to the instruction given in schools.

The supply of 011

Todays oil picture is characterized by a temporary glut of crude, which has had a damping effect on prices. Better conservation practices should be aspired to, and efforts should be made at the same time to stimulate a changeover to alternative fuels. The government authorities should investi- gate which measures can be taken for this purpose. One example could be to introduce a supply-warranted fee on oil. Such a system is to be designed so

that oil prices are not permitted to fall below a designated floor level. Commercial guarantees would thereby be created for those who go in for introducing fuels as alternatives to oil. It is of crucial importance to devise clear-cut and long-term incentives for desirable development and readjust- ment measures.

Much more vigorous commitments should be made to explore for oil abroad.

Acquisition of stakeholdings in already established oil strikes and partici- pation in investments for extraction are a faster and surer way to improved supply security. This requires immense economic resources. The govern- mental credit guarantee of SKr 2,000 million that is available for this and related purposes should be raised.

Sweden should also aspire to form long-term contracts for deliveries of crude 011 and products from certain oil-producing countries. The negotiations opened with Norway should be followed through at the earliest. Initiatives should be taken to enter into negotiations with other oil-producing countries as well.

Measures should be taken at the earliest to safeguard the domestic refinery capacity.

Planning is to be carried out so that already designated measures for better economic management, changeover to alternative fuels and measures of 011 policy can be accelerated and expanded.

Natural gas

An assessment as to whether natural gas should be introduced in Sweden will depend on various factors, notably where such gas would come from and what costs it would fetch. Negotiations, efforts to follow international trends and studies of different expansion alternatives should be pursued.

Coal

Even if it were technically possible and economically justified, a major changeover to coal should not get under way at once. However, efforts should be made to permit later usage of coal in our country on a large scale. A vigorous commitment should be made primarily to research, development and demonstration ofcombustion technology and flue-gas desulphurization. These measures should be taken in international partnership.

Regulations should be introduced which require newly built, larger firing plants to be designed from the very outset so that firing can make use of solid fuels such as coal, peat and biomass. In the long run, too, existing firing plants are to be made convertible to solid-fuel firing.

Not least in order to build up domestic competence in the coal sector and gain practical experience, steps should be taken even now to increase coal usage to a certain extent. For instance one or more of the present electric- power and/or heat-producing plants could be coal-fired.

The international coal market is to be followed through contact with

different producer countries. investigation is to be made of the possibilities for future long-term contracts. The same holds for participation in exploration and extraction of coal, e. g. through acquisition of stakeholdings in mines.

Uranium

Exploration for uranium is to be continued. Extraction ofuranium deposits is to be prepared. provided that mining operations subject to due permission can be done in a manner that is environmentally acceptable.

A central depot for intermediate storage of spent nuclear fuel is to be erected so as to come on stream during one of the first years of the 19805.

Plants for other activities as part ofthe nuclear fuel cycle, e. g. for enriching or reprocessing, should not be erected in Sweden at the present time.

Peat, biomass

Resources ofland that are suitable for peat extraction and later cultivation of biomass should be mapped out. A commitment to development of peat technology and peat refinement for future applications is to be implemented. At the same time already established technology should be exploited towards starting a peat industry for energy extraction. Thus some thermal plants or combined generation plants which use peat are to be erected. Initiatives are to be taken. on the basis of organizational measures, to prepare for peat production and refinement and trading in peat.

An increased utilization of forest waste, hardwood, straw, reeds, etc. , could have great importance. Efforts of mainly an organizational nature should be initiated by the government authorities and be carried out in partnership with the forest products industry, forest owners, farmers. municipalities and manufacturing firms. Development of combustion technology should be pursued.

The environmental and ecological consequences of biomass cultivation must be better illuminated and evaluated. For this purpose it will be necessary to implement a research and development programme for several years.

lnvestigations should be commenced to determine an appropriate technical and organizational structure of systems for biomass production and usage.

A development programme in accordance with what has been outlined is to be evaluated within 5—10 years to permit more definitive determinations about the extent to which cultivated biomass can be utilized for energy purposes.

Synthetic fuels

Research and development work is to be carried out to find a suitable technology for gasifying domestic biofuels and perhaps shales. Semi-scale and full—scale experiments and demonstrations are to be made which aim first

ofall at producing methanol. Biochemical methods of producing ethanol are to be investigated as adjuncts or alternatives.

Preparations are to be made for domestic production of synthetic motor fuels, already during the 19805 and 19905, from coal and high-sulphur residual oils. The prospects for importing non-oil-based motor fuels and motor-fuel components should be studied.

Efforts are to be implemented which seek to develop a flexible solid-fuel carburetor useful for different fuel raw materials.

Power and heat supply

The harnessing of water power from small hydropower stations is to be encouraged. This can be done by enjoining the local electricity distributors to receive power at a specified price from such power stations and also from other local production units, for example certain wind power plants.

The Commission proposes that an investigation be made into the feasibility of providing southwestern Skåne, the Göteborg area and the Uppsala- Stockholm area with district heating from the nuclear power thermal units in Barsebäck, Ringhals and Forsmark. ln its deliberations the investigating committee must also bear in mind the ongoing and planned activity at the OKG power station in Simpevarp.

Ifthe investigations come up with positive results, Forsmark 3 should be carried out as a nuclear power thermal station or with a tapped turbine in lieu ofcondensate plant. Considering that many people, companies and munici- palities are affected, it will be necessary to pursue the investigative work with the utmost speed so that a decision can be taken not later than the autumn of 1978.

The proposed investigation should encompass:

— studies of power and heat generation; engineering assessments of tapping and bleeding technology and long distance transmission of hot water;

— an expansion plan; — economic, organizational and safety assessments.

Investigative results should guide and control coming negotiations and decisions concerning continued expansion of the nuclear power system.

Nuclear thermal stations are to be evaluated with reference to technical, economical, safety and organizational aspects. The Energy Commission recommends a thoroughgoing inquiry whose results ought to be guiding for the future thrust of the nuclear heating sector.

An evaluation of the Swedish nuclear industry for its development potentials should be performed. It shall embrace not only the nuclear power industry but also the nuclear fuel cycle. Improved safety and waste management practices should enter in as major components.

Guarantees must be created to uphold the maintenance and service organization for the nuclear power stations, as well as for competence among the monitoring government agencies.

The long-range planning conducted by the government authorities and power companies is to be amplified with plans of a stand-by emergency character which show how an extensive and prolonged nuclear-power outage can best be met.

The development work on behalfofwind power is to be further pursued. Full-scale prototypes are to be built in different parts of Sweden. In order to improve knowledge ofdomestic wind conditions, increased resources should be given to SMHI (the Swedish Meteorological and Hydrological Institute) and other organizations which can perform similar investigations.

Combined generation plants are to be built in urban settlements where the extent ofthe district heating network is such that the thermal basejustifies an expansion of combined power and heating generation on macroeconomic grounds. With a view towards stimulating such an expansion, improved financing is to be arranged for combined generation plants. Collaboration between the established power industry and the power industry is to be encouraged.

Installation of back pressure plants in connection with existing industrial processes should continue to qualify for receipt of financial assistance.

Advantage is to be taken of waste heat emanating from industrial processes. Any obstacles of a microeconomic or institutional nature in the way of such utilization should be removed at the earliest.

Direct restrictions against electric heating are rejected. Here the local authorities in charge of energy planning are called upon to shun electric heating in areas where district heating may come up for consideration.

Development of heat-pump systems based on e. g. surface geothermal energy, industrial and municipal sewage heat, etc., and adapted to Swedish conditions, is to be encouraged.

District heating networks and local hot water networks are to be designed so as to permit a changeover to solar heating. An improved financing of district-heating expansion is to be guaranteed for the long run.

Knowledge ofsolar conditions is to be improved by having SMHI and other institutions collect, analyze and tabulate basic data.

To permit a gradual expansion of solar heating, steps should be taken to make sure that the heat distribution systems are waterborne and suitably dimensioned to the greatest possible extent. Solar heat is recommended for larger systems which allow heat uptake and heat storage to be arranged in an economically favourable manner.

A broadly conceived programme of research, development and practically demonstration is to be organized to promote the development of solar heating technology. Improvements in heat storage technology are of great import- ance.

The introduction of solar heating technology is to be promoted through organizational measures and support chiefly given to the municipalities. Consideration should be given as to whether solar heating installations can be included in the governmental system of financing residential construction. Programmes of information, education and training about solar heating should be enlarged. The manufacture of components is to be stimulated by guaranteeing certain appropriations. For instance, the State can procure solar heating systems for designated public buildings.

1. Utredningsarbetet

1.1. Direktiv

l anförande vid regeringssammanträde den 22 december anmälde statsrådet Johansson fråga om tillkallande av en energikommission. Statsrådet anförde därvid i huvudsak följande.

År 1975 godkände riksdagen ett energipolitiskt program (prop. 1975330. NU 1975130, rskr 19751202) för tiden till år 1985. Förslag beträffande energipolitiken under resterande del av 1980-talet förutsattes bli framlagda år 1978, då bl. a. bättre erfarenhetsunderlag väntades föreligga beträffande dels energisparinsatsernas effekter, dels driftsäkerhet m. m. i svenska och utländska kärnreaktorer. I någon utsträckning skulle också resultat från energiforrkningsprogrammet då kunna föreligga.

Under den tid som programmet har varit i kraft har i huvuddrag följande åtgärder förberetts eller vidtagits. Det ekonomiska stödet till energibesparande åtgärder i bostäder och andra lokaler och inom näringslivet har utvidgats. Noggranna studier av industrins energianvändning har inletts och förslag har utarbetats beträffande nya eller förstärkta sparåtgärder. Byggnadsnormer har beslutats, som väntas leda till avsevärt sänkt energiåtgång i nybyggnader. Underlag har tagits fram för en lagstiftning om kommunal energiplanering. En lång rad forsknings- och utvecklingsprojekt har startats. Vidare har. som jag för vissa fall kommer att redovisa närmare i det följande. ett antal utredningar och studier inletts i syfte att ta fram delar av det underlag som kommer att behövas för att utforma energipolitiska riktlinjer för tiden efter år 1985.

Som framgår av regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 är det regeringens avsikt att föra en energipolitik som tryggar energiförsörjning och sysselsättning samt ger handlingsfrihet för framtiden.

Regeringen avser att presentera program föreffektivare energianvändning främst vid bostads- och lokaluppvärmning samt i industriprocesser. En plan skall upprättas för utbyggnad av kraftvärmeverk. Särskilda finansiella förutsättningar skall skapas för en snabb utbyggnad av industriellt mottryck och utnyttjande av Spillvärme.

Energiforskningen skall i ökad utsträckning inriktas på att utveckla teknik för användning av förnyelsebara energikällor. såsom solenergi, vindkraft och jord— värme.

Ett effektivare utnyttjande av vattenkraften i redan exploaterade älvar skall eftersträvas. De outbyggda norrlandsälvarna och andra värdefulla älvsträckor skall bevaras. Elproduktionen i oljeköndensanläggningar skall så långt som möjligt begränsas,

Vidare konstateras i regeringsförklaringen att kärnkraften är förenad med stora problem och risker. Främst gäller det hanteringen av det använda bränslet och det högaktiva avfallet. Satsning på kärnkraft kan inte ske om inte dessa risker bemästras på ett betryggande sätt. I rådande läge måste ställas som villkor att kränkraftsaggregat,

som f. n. är under byggnad, inte får tas i drift, om inte det berörda kraftföretaget dels kan förete godtagbart avtal om upparbetning av utnyttjat kärnbränsle, dels kan visa hur och var en helt säker slutlig deponering av det högaktiva avfallet kan ske.

Slutligen framhålls att en särskild kommission skall tillkallas för att förbereda nästa beslut rörande energipolitiken. Kommissionen skall bl. a. ha till uppgift att granska och utvärdera erfarenheter och forskningsrapporter rörande kärnkraftens säkerhet och miljöpåverkan samt hanteringen av det högaktiva avfallet. Den skall vidare ange tänkbara modeller för ett nytt energipolitiskt förslag som skall föreläggas riksdagen 1978. En beredskapsplan för avveckling av kärnkraften skall upprättas för att sättas i kraft, om säkerhetsproblemen inte kan lösas. Kommissionen skall beslysa den försörjningstrygghet som kan uppnås på längre sikt med de olika handlingsalternativen och ge en bedömning av kostnaderna. Vidare skall klarläggas möjligheten att, om opinionen inför nämnda riksdagsbeslut fortfarande är starkt splittrad. företa en rådgivande folkomröstning.

Den nya energipolitik som markeras i regeringsförklaringen bygger på en ekologisk grundsyn som syftar till att successivt ersätta användning av uttömliga resurser med förnyelsebara resurser.

Energiförsörjningen skall bereda trygghet och säkerhet. arbete och utkomst. En viktig förutsättning för att uppfylla dessa krav är att handlingsfriheten i framtiden främjas. En god hushållning med energiråvaror och energi utgör grunden för en sådan handlingsfrihet.

Jag vill nu anmäla frågan om en energikommission och närmare ange vilken arbetsinriktning den bör ha.

Kommissionens huvuduppgifter bör vara att samla, utvärdera och redovisa material samt göra nödvändiga kompletterande studier som kan tjäna som underlag för regeringens ställningstaganden och förslag till riksdagen år 1978 om den svenska energipolitikens inriktning för tiden fram till omkring år 1990. Kommissionen bör vara oförhindrad att därjämte också redovisa synpunkter och förslag avseende ett längre tidsperspektiv. Kommissionens redovisning bör ha formen av alternativa energipro- gram för tiden till år 1990. Antalet alternativ bör det ankomma på kommissionen att besluta om, liksom de karakteristika som skall gälla för alternativen.

Jag vill emellertid i detta sammanhang anföra följande som bakgrund till utform- ningen av de olika alternativen. Energipolitiken måste utformas så att den på ett effektivt sätt medverkar till att uppnå de övergripande mål som vi har för samhällets utveckling. Den skall alltså bidra till hög sysselsättning. fortsatt ekonomisk utveckling samt social och ekonomisk utjämning. Den får inte medföra att vårt nationella oberoende försvagas. Kommissionens redovisning måste därför innefatta en bedöm- ning av de långsiktiga konsekvenserna i dessa avseenden av de olika alternativen.

Som framgår av regeringsförklaringen bör minst ett alternativ innebära att kärn- kraften successivt avvecklas framtill 1980-talets mitt. Kommissionen bör upprätta en tids- och beslutsmässig plan för en sådan avveckling. Kommissionen bör också undersöka och ge förslag till administrativa och andra åtgärder som krävs för att eventuellt behövliga anläggningar för alternativ kraftproduktion snabbt skall kunna byggas. Kommissionen är oförhindrad att, för genomförande redan före år 1978, föreslå sådana åtgärder som främjar handlingsfriheten, särskilt beträffande elförsörjningen.

] de alternativa energibalanserna för år 1980 bör kommissionen så långt möjligt redovisa samhälleliga konsekvenser, dvs. ekonomiska, sysselsättningspolitiska, handels- och beredskapspolitiska samt hälso- och miljömässiga. Kommissionen bör också analysera hur olika energialternativ påverkar Sveriges internationella beroende. De distributionssystem som alternativen förutsätter bör beskrivas. Kommissionen bör även redovisa vilka förändringar inom näringsliv, kommunikationer och boende, som kan bli följden av eller som kan krävas för de olika alternativen. Bl. a. de ekonomiska, hälso- och miljömässiga, försörjningsmässiga och sociala konsekvenserna bör redo- visas så ingående att de olika alternativen kan värderas vart och ett för sig. De

ekonomiska konskevenserna bör bedömas med utgångspunkt från att varje energislag skall bära sina egna kostnader, varvid även kostnader som beräknas uppkomma i framtiden så långt möjligt bör beaktas. Med tanke på önskemål om framtida handlingsfrihet på energiområdet är det väsentligt, att de olika energibalansernas flexibilitet undersöks och värderas.

De utvärderingar som görs bör beakta den samhällsekonomiska och sociala utvecklingen, så att de ger en fullständig och konsistent beskrivning av konsekven- serna av de olika alternativen. Kommissionen bör därför uppmärksamma det arbete med långtidsutredning och långsiktiga perspektivplaner som pågår inom regerings- kansliet.

Som framhålls i regeringsförklaringen skall en avveckling av kärnkraften ske om de problem och risker, som denna energiform för med sig, inte kan lösas. Med hänsyn härtill och till att kärnkraftverk är och kommer att vara i drift under i varje fall en övergångstid är det angeläget att kärnkraftens säkerhetsfrågor, inkl. frågor om hantering och förvaring av radioaktivt avfall m. m., blir ingående belysta.

Jag vill i sammanhanget erinra om att regeringen nyligen har remitterat till lagrådet ett förslag till lag om särskilt tillstånd för att få ta kärnreaktor i drift. Lagförslaget innebär att en kärnreaktor får tas i drift endast om innehavaren har företett avtal som på ett betryggande sätt tillgodoser behovet av upparbetning av använt kärnbränsle och har visat hur och var en helt säker slutlig förvaring av det vid upparbetningen erhållna högaktiva avfallet kan ske. Alternativt skall han kunna visa hur och var en helt säker slutlig förvaring av använt kärnbränsle kan ske utan föregående upparbetning. Frågor om tillstånd enligt lagen prövas av regeringen.

1 energikommissionens uppdrag bör ingå att granska och utvärdera tillgängligt underlagsmaterial. Aka-utredningens (1 1972108) betänkande (SOU 1976:30 och 31) Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall bör, tillsammans med remissyttrandena över betänkandet. överlämnas till kommissionen för att ingå i underlaget för dess bedömningar.

Kommissionen bör även ta del av och följa de undersökningar som kommer att göras inom landet av bl. a. programrådet för radioaktivt avfall och Svensk kränbränsleför- sörjning AB. Kommissionen bör även följa vad som görs i fråga om använt kärnbränsle utomlands och ta del av utländska erfarenheter beträffande upparbetning, avfallshan- tering, förvaring och slutdeponering. Även drifterfarenheter i Sverige och utomlands samt erfarenheter rörande kärnkraftens miljöpåverkan bör belysas och granskas. I detta sammanhang villjag erinra om att statens kärnkraftinspektion har regeringens uppdrag att analysera erfarenheterna från driften av lättvattenreaktorer. Denna reaktorsäker- hetsstudie skall överlämnas till regeringen senast den 30 juni 1977.

Vad gäller övriga energislag — olja. gas, kol. vattenkraft osv. - är en miljö— och säkerhetsmässig värdering också nödvändig om man skall kunna avgöra vilket energisystem som totalt sett medför de lägsta riskerna och de minst negativa miljöeffekterna och år det samhällsekonomiskt mest fördelaktiga. På samma sätt som gäller för kärnkraft bör en ingående bedömning ske av riskerna för hälsa och miljö med övriga energislag. På detta område finns redan nu visst underlagsmaterial, t.ex. betänkandena(SOU 1974:22 och 1976:28) Vattenkraft och miljö som bl. a. redogör för miljöeffekterna vid utbyggnad av vattenkraft. Nytt material håller också på att tas fram, t. ex. inom energi- och miljökommittén (Jo 1976:02). Kommission bör ta del av detta material och göra de kompletteringar som kan erfordras för kommissionens egna bedömningar. Kommissionen bör i sammanhanget beakta att riksdagen nyligen har lagt fast ett mål för de tillåtna utsläppen av svavel i Sverige år 1985 (prop. 1976/773, J-oU 1976/77z4, rskr 1976/77:24). Målet är att till dess sänka de totala utsläppen till samma nivå som rådde i början av 1950-talet.

Vid utarbetandet av alternativt sammansatta försörjningssystem krävs vidare att kommissionen gör en bedömning av möjligheterna att förse Sverige med energi av olika slag. Denna måste göras mot bakgrund av dels utvecklingstendenserna

internationellt, t. ex. i fråga om olja, naturgas, kol och kärnbränsle, dels de inhemska förutsättningarna för primärenergiproduktion och för produktion av elektrisk energi, fjärrvärme m.fl. sekundära energiformer. Kommissionen bör i detta sammanhang bl.a. uppmärksamma arbetet inom OECD på en revidering av organisationens långsiktiga energistudie. Kommissionen bör analysera de risker som vårt lands stora oljeberoende för med sig. Liksom hittills bör ett viktigt inslag i svensk energipolitik vara att detta beroende så långt möjligt skall begränsas. De modeller som kommissionen tar fram bör utgå härifrån.

Det krävs även en bedömning av utsikterna till nya tekniska lösningar och system samt till utnyttjande av energislag som hittills inte har haft någon nämnvärd betydelse i Sverige. Särskilt intresse bör, som framhålls i regeringsförklaringen, ägnas åt möjlig— heterna att utnyttja de förnyelsebara energikällorna. Möjligheterna bör undersökas att härvidlag utvidga eller intensifiera nuvarande energiforskningsprogram. Vid dessa bedömningar bör kommissionen beakta de resultat som kommer fram inom energi- forskningsprogrammet. Kommissionen bör även försöka att bedöma när de nya energiformerna eller de nya tekniska lösningarna kan bli tillgängliga för en bredare introduktion i vårt land och hur detta beror av de ambitionsnivåer som väljs ifråga om forskningsinsatser, samt vilka sidoeffekter på hälsa och miljö eller annorledes som de kan väntas ha. Inom delegationen (I 1975:02) för energiforskning tas f. n. fram material som bör kunna tjäna som bedömningsunderlag i nu nämnda avseenden.

En central uppgift för kommissionen bör vara att utarbeta förslag till åtgärder som medför en effektiv energianvändning. Statens industriverk planerar att under andra halvåret 1977 lägga fram en prognos för energianvändningen fram till år 1990 eller år 1995. Kommissionen bör ta delav industriverkets prognosarbete och göra alternativa förslag till hur energikonsumtionen skall tillåtas utveckla sig till omkring år 1990. Alla möjligheter till bättre energihushållning bör prövas, inkl. sådana som innebär att energiproduktion kan ske i anslutning till industriella tillverkningsprocesser, t. ex. genom att utnyttja avfallsprodukter eller Spillvärme, eller genom att producera mottryckskraft. De risker som härvid kan uppkomma för hälsa och miljö bör även belysas. Mot bakgrund av det underlag som kommer fram inom delegationen för energiforskning bör förslag utarbetas om intensifierad forsknings- och utvecklings- verksamhet för att förbättra energihushållningen på alla områden.

Kommissionen bör vidare undersöka de medel som står till buds för att påverka energikonsumtionen. Till de väsentliga frågor som härvid bör belysas hör inverkan av olika prisnivåer och olika prissystem. Andra väsentliga frågor gäller effekterna och den principiella inriktningen av ekonomiskt stöd till investeringar med förbättrad energi- hushållning som syfte. I detta sammanhang bör beskattningens roll särskilt beaktas. Efter samråd med chefen för budgetdepartementet föreslårjag att kommissionen skall överta energiskatteutredningens (Fi 1975107) uppgifter med i huvudsak oförändrade direktiv.

Traditionellt har utformningen av energibeskattningen väsentligen betraktats som en skattepolitisk fråga. Vid sidan av detta fiskala element torde energiskatten framöver i högre grad än hittills komma att användas i ett vidare energipolitiskt syfte. Kommissionen bör vara oförhindrad att föreslå inskränkningar i beskattningsområdets omfattning eller skattefrihet för viss energiförbrukning. Däremot bör det, liksom tidigare, inte ingå i uppdraget att ta upp frågan om att ersätta den nuvarande särskilda energibeskattningen med en beskattning inom mervärdeskattens ram.

Till tidigare uppgifter bör läggas att överväga energibeskattningens inverkan på kostnadsrelationen energi—arbetskraft inom företagen. Därvid bör undersökas den betydelse som energipris och energiskatt kan ha för den långsiktiga utvecklingen av industrins investeringar och efterfrågan på arbetskraft och för skilda branschers internationella konkurrenskraft.

Vidare bör kommissionen vid sina överväganden om ändringar i energiskattens avvägning för att främja en bättre energihushållning även undersöka sådana ändringar

som kan stimulera till att förnyelsebara energikällor utvecklas och utnyttjas.

Resultaten av kommissionens överväganden om energiskattens utformning bör redovisas till statsrådet och chefen för budgetdepartementet.

institutionella faktorer inom och utanför energisektorn som påverkar effektiviteten hos de olika styrmedlen bör också beaktas, t. ex. konstruktionen av hyreskontrakt och leveransavtal för elenergi.

Det är angeläget att kommissionen analyserar konsumtionsutvecklingen samt hittills vidtagna hushållningsåtgärder och anger. sektor för sektor, vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas. I detta sammanhang är kommissionen oförhindrad att också studera alternativ till nuvarande bidragssystem för energibesparande åtgärder. t. ex. olika former av låne» och lånegarantisystem. Redovisning bör ske i form av ett åtgärdsprogram. eller flera alternativa program. som kompletteras med en redogörelse för samhälleliga konsekvenser av olika slagfekonomi. sysselsättning. hälsa, miljö.etc.). Redovisningen bör i möjligaste mån vara sådan att en avvägning kan göras mellan insatser inom olika konsumtionssektorer i syfte att nå den totalt sett mest effektiva sammansättningen av åtgärder i relation till insatta medel och resurser.

Kommissionen är givetvis oförhindrad att redovisa även åtgärdsprogram där besparingsansträngningarna inriktas främst på särskilda energiformer. t. ex. oljepro— dukter eller elektrisk energi, oavsett konsumtionssektor.

I sammanhanget villjag erinra om att verksamhet f. n. pågår på ett antal olika håll för att utarbeta förslag om energihushållningsåtgärder. Bl.a. har energisparkommittén (] l974:05) i uppgift att undersöka förutsättningarna för att införa direkta restriktioner eller förbud i syfte att varaktigt minska energianvändningen. Statens planverk har fått i särskilt uppdrag att närmare utreda möjligheterna till energibesparing i det befintliga byggnadsbeståndet. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar utreder vissa frågor om värmetaxering av fastigheter. Konsumentverket har i uppdrag att belysa sambandet mellan energiförbrukningen och den privata konsumtionens sammansättning. Statens industriverk utreder industrins energihushållning.

Det är angeläget att pågående utrednings- och förslagsverksamhet inom energiom- rådet fortgår och genomförs utan att avvakta kommissionens mer långsiktiga och övergripande överväganden.

Nu gällande energiforskningsprogram omfattar tiden t.o.m. den 30 juni 1978. Delegationen för energiforskning har i uppdrag bl. a. att till den 28 september 1977 ta fram underlag för statsmakternas beslut om forsknings- och utvecklingsarbete inom energiområdet under treårsperioden därefter. De tilläggsdirektiv som regeringen den leuni 1976 meddelade för delegationens arbete härvidlag bör ändras i vad avser de alternativa förslag som delegationen har att redovisa. Ett alternativ bör alltjämt innebära en i förhållande till insatserna inom energiforskningprogrammet under budgetåret 1977/78 oförändrad ambitionsnivå. Därutöver bör delegationen redovisa två alternativ som innebär högre ambitionsnivåer. Härvid bör belysas främst möjlig- heterna till ökade insatser vad gäller utvecklingen av förnyelsebara energikällor. Sådana insatser bör innefatta även den forskning och utveckling som behövs för att anpassa olika konsumtionssektorer till ett ökat utnyttjande av dessa energikällor.

Delegationens uppgift hänger nära samman med de uppgifter som jag förordar skall läggas på energikommissionen. Nära beröring med kommissionens uppdrag har även delegationens övergripande och mer långsiktiga verksamhet — att ta fram underlag för planering av forsknings- och utvecklingsverksamheten inom energiområdet i ett långsiktigt perspektiv — liksom dess verksamhet som ansvarigt organ för programmet Allmänna energisystemstudier. Jag avser att återkomma till frågan om ändrade direktiv för delegationen. Jag avser också att senare göra sådana förändringar i delegationens sammansättning att ett personsamband skapas mellan kommissionen och delegationen.

När det gäller de långsiktiga perspektiven bör kommissionen uppmärksamma den verksamhet som styrelsen (U 1975: 1 7) för sekretariatet för framtidsstudier ansvarar för,

särskilt det nu pågående projektet Energi och samhälle.

Kommissionens arbete bör bedrivas med stor öppenhet. Information bör fortlöpande lämnas om hur arbetet fortskrider och tillfälle bör ges till offentliga utfrågningar och debatter även med internationell expertis. Vidare bör stor vikt läggas vid att utforma kommissionens redovisningar och förslag så att de blir lättlästa och tillgängliga för en större allmänhet.

Arbetet bör bedrivas skyndsamt. Huvudalternativ skall redovisas senast den I mars 1978. Vissa frågor bör behandlas med förtur. Dessa frågor rör dels den fortsatta forsknings- och utvecklingsverksamheten när nuvarande program upphör. dels utformning av och nivå för de ekonomiska styrmedel som har generellt och starkt inflytande över konsumtionens utveckling. särskilt energibeskattningen. Uppdraget skall i sin helhet vara redovisat senast den 1 juli 1978.

Det är väsentligt. och med hänsyn till tidplanen nödvändigt. att kommissionen bedriver sitt arbete i nära samverkan med de myndigheter. kommittéer m. fl. som enligt vadjag tidigare har nämnt f. n. utreder frågorinom energiområdet. Med hänsyn härtill bör vissa myndigheter och kommittéer få i uppdrag att biträda kommissionen i dess arbete.

Direktiven har genom beslut vid regeringssammanträde den 23 februari 1978 ändrats så att kommissionen i det fortsatta arbetet kan ta upp och belysa frågan om att inrymma energiskatten under mervärdeskatten.

1.2. Ledamöter, sakkunniga, experter och sekreterare m. fl.

Genom beslut den 22 december 1976 bemyndigade regeringen statsrådet Johansson att tillkalla en kommission med högst 15 ledamöter med uppdrag att utarbeta alternativa förslag-till energipolitikens utformning för tiden fram till år 1990.

Ledamöteri kommissionen, som tillkallades fr. o. m. den 1 januari 1977. har varit generaldirektören Ove Rainer. ordförande, förbundssekreteraren i Sveriges Arbetsledareförbund (SALF), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) Björn Bergman. professorn Kai Curry-Lindahl. riksdagsledamoten Birgitta Dahl (s). tekn. dr Ingmar Eidem (företrädare för Sveriges Industri- förbund), förbundsordföranden i Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsför- bund Lars Engqvist (s), riksdagsledamoten Birgitta Hambraeus (c). ordför- anden i delegationen för energiforskning direktören Olof Hörmander, docenten Björn Kjellström, författaren Per Kågeson (vpk), biträdande överläkaren Nils—Erik Landell. riksdagsledamoten Bengt Sjönell (c), statssek- reteraren i arbetsmarknadsdepartementet Carl Tham (fp), ombudsmannen i Landsorganisationen i Sverige (LO) Ulf Westerberg och riksdagsledamoten Anders Wijkman (m).

Hörmander har dessutom haft i uppdrag att vara ordförande i en expertgrupp rörande forskning och utveckling. Kjellström har haft motsva- rande uppdrag vad avser en expertgrupp rörande säkerhet och miljö.

Som sakkunniga tillkallades fr. o. m. samma tidpunkt verkställande direktören i Berol Kemi AB Gunnar Agfors med uppgift att vara ordförande i en expertgrupp rörande energitillförsel, direktören i Norrbottens Järnverk AB Per-Olof Boman med uppgift att vara ordförande i en expertgrupp rörande energihushållning och ekon. dr, numera statssekreteraren i industrideparte— mentet Per Anders Örtendahl med uppgift att vara ordförande i en

expertgrupp vad avser styrmedel (t. o. m. den 16 oktober 1977). Sedan Agfors anhållit om befrielse från uppdraget förordnades i hans ställe byråchefen vid statens industriverk Carl-Erik Lind fr. o. m. den 10 februari 1977. Departe- mentsrådet i budgetdepartementet Hans Fridolin förordnades som sakkunnig med uppgift att vara ordförande i expertgruppen rörande styr- medel fr. o. m. den 17 oktober 1977. Härutöver har ekon. dr Jan Wästlund fr. o. m. samma tidpunkt varit sakkunnig i kommissionen.

Som experter vad avser säkerhet och miljö har fr. o. m. den I februari 1977 medverkat överingenjören vid statens vattenfallsverk Per-Eric Ahlström, docenten Erik Arrhenius vid universitetet i Stockholm. överingenjören vid statens kärnkraftinspektion Thomas Eckered, docenten Thomas B. Johans- son, styrelsen för sekretariatet för framtidsstudier. byråchefen vid statens naturvårdsverk Lars Lindau, fil. dr Sten Lindeberg. Centrum för tvärveten- skap (t. o. m. den 31 augusti 1977). avdelningsdirektören vid statens strål- skyddsinstitut Jan Olof Snihs. ombudsmannen i LO Bo Tengberg och professorn vid tekniska högskolan i Stockholm Torbjörn Westermark samt fr. o. m. den 15 november 1977 överingenjören Lars Norberg.

Som facksekreterare åt expertgruppen för säkerhet och miljö har tjänstgjort civilingenjörerna Sven-Olov Ericson. Allmänna Ingenjörsbyrån AB. och Kjell Johansson, AB Atomenergi.

Som experter vad avser energitillförsel har fr. o. m. den 10 februari 1977 medverkat verkställande direktören Gunnar Agfors och fr. o. m. den I februari 1977 tekniske direktören i Sydkraft AB Anders Björgerd. professorn vid universitetet i Stockholm Bert Bolin. byråchefen vid överstyrelsen för ekonomiskt försvar Nils-Gustaf Danielson. verkställande direktören i Svenska Gasföreningen Claes Lindgren. professorn vid tekniska högskolan i Stockholm Olle Lindström t. o. m. den 30juni 1977, planeringsdirektören vid statens vattenfallsverk Bengt Nordström. verkställande ledamoten i nämnden för energiproduktionsforskning Lars Rey. professorn vid universi— tetet i Lund Ingemar Ståhl. verkställande direktören i Svenska Värmeverks- föreningen Torbjörn Waldenby och ombudsmannen i TCO Erik Wångby.

Direktören Lars Brundin, ProConductor International AB, har tjänstgjort som facksekreterare åt expertgruppen för energitillförsel och överingenjören Ulf Norhammar, Ångpanneföreningen. har varit teknisk assistent åt grup- pen.

Som experter vad avser energihushållning har fr. o. m. den 1 februari 1977 medverkat överingenjören Gunnar Holme. Ångpanneföreningen, professorn vid tekniska högskolan i Stockholm Ingemar Höglund, departementsrådet i ekonomidepartementet Bengt-Olof Karlsson. huvudsekreteraren i energi- sparkommittén departementssekreteraren UlfKarlsson, departementsrådet i kommunikationsdepartementet Claes-Eric Norrbom, sekreteraren i LO Lennart Nyström t. o. m. den 31 mars 1977 och avdelningschefen vid arbetarskyddsstyrelsen Arne Westlin. Dessutom har fr. o. m. den I april 1977 fil. lic. Gösta Dahlström från LO och fr. o. m. den 1 maj 1977 professorn vid tekniska högskolan i Stockholm Folke Peterson medverkat som experter vad avser energihushållning.

Civilingenjören Bert Rosenqvist. Ångpanneföreningen, har tjänstgjort som facksekreterare åt expertgruppen för energihushållning. Som biträdande sekreterare åt expertgruppen har departementssekreteraren i kommunika-

tionsdepartementet Kjell—Åke Lantz varit förordnad fr. o. m. den 1 februari 1977.

Som experter vad avser styrmedel har fr.o.m. den 1 februari 1977 medverkat professorn vid universitetet i Göteborg Göran Bergendahl. docenten AlfCarling vid universitetet i Stockholm.ekon. dr Bo Carlsson från Industriens Utredningsinstitut. departementsrådet i budgetdepartementet Hans Fridolin (t.o.m. den 16 oktober 1977). driftdirektören vid statens vattenfallsverk Sven Lalander och utredningssekreteraren från Studieför- bundet Näringsliv och Samhälle Bo Winander. Fr. o. m. den 15 mars 1977 har medverkat förbundsekonomen i Svenska Pappersindustriarbetareförbundet Christer Jonsson och avdelningschefen vid statens pris- och kartellnämnd Åke Hallman. Dessutom har civilingenjören Måns Lönnroth från styrelsen för sekretariatet för framtidsstudier fr. o. m. den 1 juni 1977. departements- sekreteraren i budgetdepartementet Inga-Britt Ahlenius fr.o.m. den 17 oktober 1977 samt docenten Lennart Hjalmarsson och universitetslektorn Bengt Mattsson fr. o. m. den 1 november 1977 deltagitsom experter vad avser styrmedel.

Expertgruppen för styrmedel har vidare i sitt arbete biträtts av t. f. avdelningschefen vid statens pris- och kartellnämnd Walter Sköldefors samt civilekonomen Claes Ljungh, TCO.

I expertgruppen för styrmedel har följande personer medverkat som biträdande sekreterare. nämligen fr. o. m. den ljanuari 1977 departements— sekreteraren i industridepartementet Charlotte Larén och fr.o.m. den 1 februari 1977 sekreteraren Gunnel Backman. docenten Lennart Hjalmarsson t.o.m. den 31 oktober 1977 och ekon. dr Jan Wästlund t.o.m. den 16 oktober 1977. fr. o. m. den 1 november 1977 Ph. D. Anders Lundin vid universitetet i Stockholm samt fr. o. m. den 15 november 1977 kammarrätts- assessorn Leif Lindstam, sakkunnig i budgetdepartementet.

Delegationen ([ 1975:02) för energiforskning har fungerat som kommissio- nens expertgrupp vad avser forskning och utveckling.

Statssekreteraren i industridepartementet Gunnar Söder har fr. o. m. den 1 januari t. o. m. den 31 juli 1977 varit kommissionens huvudsekreterare. Han efterträddes den 1 augusti av statssekreteraren Per Anders Örtendahl.

Sekretariatet har i övrigt fr. o. m. den I januari 1977 bestått av departe- mentsrådet i industridepartementet Lars Hjorth. som har varit sekreterare. och de biträdande sekreterarna civilingenjören Bo Assarsson. sakkunnig i jordbruksdepartementet. civilekonomen Magnus Bäckstrand. departements- sekreteraren i ekonomidepartementet Oloijerf, departementssekreteraren i industridepartementet Suzanne Frigren. civilingenjören Torbjörn Gran- ström. sakkunnig i industridepartementet. departementssekreteraren i indu- stridepartementet Bo C. Johanson och byrådirektören vid överstyrelsen för ekonomiskt försvar Håkan Neuman samt fr.o.m. den 24 januari 1977 kanslisekreteraren i industridepartementet Gun Tombrock. fr. 0. m. den 1 februari 1977 assistenten i industridepartementet Anita Mattsson och fr.o.m. den 1 april 1977 assistenten i industridepartementet Sonja Fors- man.

Till kommissionen har vidare fr. o. m. den 1 februari 1977 följande experter varit knutna. nämligen kanslirådet i handelsdepartementet Bo Hemborg. avdelningsdirektören vid statens industriverk Mats Höjeberg och departe-

mentssekreteraren i utrikesdepartementet Johan Lind.

Redaktören Yngve Feuk har fr. o. m. den 1 juni 1977 varit förordnad som expert med uppdrag att bl. a. sköta informationsfrågorna åt kommissionen. Som expert har vidare professorn Dean Abrahamson. University of Minne- sota varit förordnad fr. o. m. den I augusti 1977.

Konsulter från Statskonsult AB med Bertil Strindmark som uppdragsle- dare har anlitats för planerings- och organisationsfrågor.

Härutöver har bl. a. kontoristerna Iréne Rajala och Kristina Wikström varit knutna till sekretariatet.

1.3. Utredningsarbetet

1.3.1. Över/ämnat material m. m.

I samband med beslutet om tillkallande av en energikommission överläm- nades Aka-utredningens betänkande (SOU 197630 och 31) Använt kärn- bränsle och radioaktivt avfall samt remissyttrandena över betänkandet till kommissionen. Kommissionens expertgrupp för säkerhet och miljö har utarbetat en sammanställning över de inkomna remissyttrandena. Betän- kandet och sammanställningen har utgjort underlagsmaterial vid utarbe- tandet av gruppens preliminära rapport Miljöeffekter och risker vid utnytt- jande av energi. Detsamma gäller statens vattenfallsverks på regeringens uppdrag utarbetade rapport Kärnkraft i berg och statens kärnkraftinspektions reaktorsäkerhetsstudie. del 1 och 2 samt energi- och miljökommitténs underlagsrapporter och betänkande (SOU 1977:67) Energi Hälsa Miljöjämte bilagor (SOU 1977:68—70).

Kommissionen har tagit del av statens industriverks prognosarbete genom verkets utredningar (SIND PM 1977z5) Sveriges energikonsumtion till 1995 Referensprognos och (SIND 197719) Sveriges energianvändning under 1980- och 1990-talen. Verkets prognoser för åren 1985. 1990 och 1995 har utgjort referensprognoser för kommissionens beräkningar av alternativ.

Konsumentverkets rapport (KOV 197611) Hushållens energikonsumtion har också överlämnats till kommissionen för övervägande. vilket har skett inom kommissionens expertgrupp för energihushållning.

Härutöver har kommissionen fått material och synpunkter som rör kommissionens arbete från bl. a. olika intressegrupper och enskilda perso- ner.

1.3.2. Arbetets uppläggning

Arbetet har organiserats så att fem expertgrupper med ansvar för var sitt område har tagit fram och sammanställt underlag för kommissionens ställningstaganden inom resp. verksamhetsområde. Dessa områden har varit säkerhet och miljö. energitillförsel. energihushållning, styrmedel samt forskning och utveckling. Vad gäller forskning och utveckling har delega- tionen (1 1975102) för energiforskning fungerat som expertgrupp åt kommis- sionen.

När expertgrupperna efter sommaren 1977 hade kommit in i slutskedet av

66 Utredningsarbetet SOU l978:17 ! KOMMISSIONEN Ordförande Ledamöter STYRGRUPPEN SEKRETARIATET PLANERINGSFUNKTIONEN Huvudsekreteraren Huvudsekreterare Slillsknnsiill AB Experrgruppsordtorandena Sekreterare Sekreteraren Bill sekreterare Experter Informationssekreterare Servrcefunkiion A B C D E ] EXPERTGRUPPEN FOR EXPERTGRUPPEN FOR EXPERTGRUPPEN FOR EXPE RTGRUPPEN FOR EXPERTGRUPPFN FOR * SÄKERHET OCH MILJO ENERGITILLFORSEL ENERGIHUSHÅLLNING STYRMEDEL FORSKNING OCH UT VECKL ING Ordförande, tillika Ieda- Ordförande, tillika sak- Ordförande, tillika sak Ortttouinde. lllllkrl s.ik otitloiwrit» i-iiik . lott.. mot i kommtssronen kunnig i kommissmnen kunnigt kommissionen komma i kiiirimissirmc-n mm * hmmmwmm Experter Experter Experter Exnpilei Facksekretarrar Facksekretariai Facksekieiauai Facksvkieimi.” enmtiiinwkiimri

Delen." innen lny J

Figur 1.1 Organisalions- tab/a' jär energikommis— sionen

sitt huvudsakliga arbete bildades en styrgrupp bestående av expertgrupps- ordförandena. huvudsekreteraren och sekreteraren. Styrgruppens uppgift har varit att samordna arbetet med beräkning och utvärdering av de olika energialternativen.

Kommissionens budget har för hela verksamhetsperioden omfattat närmare 23 milj. kr.

1.3.3. Arbetets utförande

Kommissionens arbete har varit mycket omfattande och har helt naturligt — med tanke på den korta tid som enligt direktiven stått till förfogande — fått bedrivas under en stark tidspress. Arbetet inleddes omedelbart efter tillkal- landet av ledamöterna m. fl. i slutet av januari 1977 med att arbets- och tidplaner lades fast för kommissionens och expertgruppernas verksamhet. I enlighet med dessa planer har ett mycket stort antal utredningsuppdrag lagts ut på olika myndigheter. organisationer. konsultföretag och enskilda perso- ner.

Kommissionen har under våren 1977 till sina sammanträden inkallat experter rörande olika speciella ämnesområden. Delar av kommissionen har företagit resor inom Norden för att studera bl. a. torvhantering. kolkraftverk. vindkraftverk och experimenthus. Kommissionen har dessutom företagit en studieresa till Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna för att studera produktion och hushållningsåtgärder inom energiområdet. Företrädare för kommissionen har också deltagit i den tionde världsenergi- konferensen som anordnades i Istanbul i september 1977 samt i FN:s atomenergiorgans (IAEA) konferens i Salzburg i maj 1977 rörande kärn- kraften och kärnbränslecykeln.

Expertgrupperna har successivt redovisat arbetsläget och avlämnat delrap- porter till kommissionen. I slutet av september överlämnade delegationen för energiforskning sitt betänkande (SOU 1977:56) Energi — program för

forskning. utveckling. demonstration med förslag till nytt treårsprogram för den statliga energiforskningen. I bilagor till betänkandet (SOU 1977z57—62) redovisas detaljerade programplaner som legat till grund för delegationens förslag.

De övriga grupperna har i början av oktober redovisat preliminära rapporter. Expertgruppens för säkerhet och miljö preliminära rapport Miljö- effekter och risker vid utnyttjande av olika energikällor bearbetas f.n. ytterligare inom gruppen och skall under våren 1978 kompletteras bl. a. i fråga om miljöeffekter och risker förknippade med energisparande åtgärder och avfallsproblem samt katastrofrisker.

Den första preliminära delrapporten från expertgruppen för energitillförsel presenterades i juni 1977. Den omfattar grundläggande uppgifter om energitillförseln samt redovisar valet av ett antal typexempel och gemen- samma beskrivningar för dessa. Syftet med att beräkna typexemplen har varit att ge kommissionen underlag för bedömningar. värderingar och val av kombinationer av energiråvaror m.m. genom att illustrera sambanden mellan användningssektorernas efterfrågan på el. fjärrvärme. drivmedel etc.. kravet på erforderlig kapacitet i kraftverk. värmeverk. raffinaderier etc. och behovet av olika energiråvaror. I början av september redovisade gruppen en mera ingående beskrivning av de gemensamma förutsättningarna samt beräkningar avseende två typexempel. nämligen Alla energislag och Avveck- ling kärnkraft. De återstående typexemplen . nämligen Minskat oljebero- ende. Max inhemsk energiproduktion och Max förnyelsebara energikällor. presenterades i början av oktober 1977. I mars 1978 publiceras gruppens rapport jämte en sammanfattning (Ds 1 197819 och 10).

Expertgruppen för energihushållning har arbetat i huvudsak inom fyra arbetsgrupper, en för vardera av sektorerna industri. transport. uppvärmning av bebyggelse samt övrigt. Gruppen har i sin huvudrapport (Ds 1 1977210) Energihushållning redovisat och analyserat möjligheterna till hushållning med energi och sparande inom de olika sektorerna fram till år 1990. Arbetet inom arbetsgrupperna har redovisats i fyra sektorrapporter. nämligen Ds I l977:11 Energibesparingar inom industrisektorn. Ds [ 1977112 Energibespa- ringar inom transportsektorn. Ds I l977:13 Energibehov och bebyggelse. hushållningsmöjligheter och Ds I 1977: 14 Energibesparingar inom övrigsek- torn.

Styrmedelsgruppen har i sin huvudrapport (Ds 1 1977115) Styrmedel för en framtida energihushållning inriktat arbetet på en principiell diskussion av olika styrmedel såsom styrning via prissättningen på elenergi. energibeskatt- ning. direkta regleringar etc. samt de bieffekter som kan tänkas uppstå på t.ex. ekonomisk tillväxt. sysselsättning. bytesbalans. inkomstfördelning m. m. I tre bilagedelar(Ds I 1977116—18) redovisas det expertmaterial som har tagits fram genom gruppens försorg och som har legat till grund för arbetet med huvudrapporten.

1 och med att energikommissionens expertgrupperi början av oktober hade avlämnat sina rapporter avslutades den första materialinsamlande fasen i kommissionens arbete. I anslutning härtill beslutade kommissionen att arbeta vidare med beräkning. sammanställning och analys av i första hand fyra alternativa — som räkneexempel betraktade — energibalanser (jfr avsnitt 7.3). Material från den andra fasen av expertgruppsarbetet redovisas i Ds 1

197812 Energitillförsel Energikommissionens alternativ. Ds 1 197817 och 8 Styrmedel och energikommissionens energibalanser. Ds I 1978112 Komplet- terande underlagsmaterial från hushållningsgruppen samt i rapporter från expertgruppen för säkerhet och miljö. Med utgångspunkt i industriverkets reviderade referensprognos har beräk- ningar utgående från olika antaganden om energikonsumtionsutvecklingen gjorts beträffande dessa alternativ. Beräkningar har också gjorts utifrån andra antaganden bl. a. rörande industrins utveckling. arbetsmiljöinsatser och avvägningen mellan privat och offentlig konsumtion om den samhälls- ekonomiska utvecklingen än vad som ligger till grund för industriverkets prognos. Vissa miljörörelser har på kommissionens uppdrag lämnat underlagsmat- rial till kommissionen. Miljöförbundet. Jordens Vänner och Fältbiologerna har utarbetat en alternativ energiplan för Sverige år 1990 (MALTE 1990. Ds 1 1978111). Kommissionen har strävat efter att enligt direktiven bedriva arbetet med stor öppenhet. Som ett led i denna strävan har bl.a. anordnats s. k. hearings för utfrågning rörande framför allt expertgruppernas material och inhäm— tande av synpunkter.

1.3.4. Kommissionens yttranden m. m.

Kommissionen har beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet (SOU 1977156) Energi — program för forskning. utveckling. demonstration. Kommissionen har i samband därmed anfört bl. a. att delegationens förslag ligger väl i linje med kommissionens allmänna uppfattning om behovet av statliga insatser för teknikutveckling inom energiområdet med angränsande forskning och konsekvensstudier. Vidare anförde kommissionen att rege— ringen —för att säkra kontinuiteten i det pågående forskningsprogrammet och föratt skapa förutsättningar för snabbast möjliga beslut om utnyttjande av ny energiteknik — utan att avvakta kommissionens slutliga underlagsmaterial borde lägga fram förslag om ett nytt treårigt energiforskningsprogram för perioden 1978/79—1980/81 på grundval av delegationens betänkande.

Vad gäller studie av Petroswede AB rörande internationell oljeletning och utvinning har kommissionen framhållit angelägenheten av att ett gentemot nuläget mera omfattande svenskt prospekteringsprogram kommer till stånd. Kommissionen har också pekat på vikten av att ett sådant program ges en inriktning och utformning som möjliggör ett uthålligt prospekteringsarbete och att detta kräver långsiktig ekonomisk och programmässig planering.

2. Energi — bakgrund, begrepp och samband

2.1. Samspelet människa. energi och miljö

Energins flöde och utnyttjande är den grundläggande faktorn i det globala ekosystemet. Ekosystemet är livets funktionella grundenhet. en komplex byggnad av växelverkningar. där energins omsättning är en nödvändig förutsättning för kontinuerliga kretslopp och produktivitet. Sådana ekolo- giska grundförutsättningar är nödvändiga att beakta vid all energiplaner— ing.

Människan är för sitt långsiktiga fortbestånd beroende av att leva i harmoni med jordens ekosystem av vilket hon är en del. Detta gör att människans energianvändning måste ske på ett sådant sätt att den globalt sett. och de avfallsprodukter som den genererar. inte äventyrar de funktioner och organismer på vilka ekosystemen är uppbyggda.

Ett ständigt ökat energiutnyttjande innebär liksom varje annat resursut- nyttjande att människans inverkan på ekosystemen får allt större omfattning. Detta innebär ofta negativa miljöeffekter och för med sig ett långsiktigt ansvarstagande för att systemets framtida balanserande funktion upprätt- hålls.

Jordens tillgångar är begränsade. Några. såsom syret i luften. vattnet i floder. sjöar och hav.j0rden på och i marken. mikroorganismerna. växterna och djuren. förnyar sig förutsatt att kretsloppen inte rubbas. Andra resurser förnyas inte utan utnyttjandet av dem innebär att tillgångarna definitivt minskar eller sprids ut så att de inte längre kan tillgodogöras.

Kemiska föroreningar från människans verksamhet tillförs numera ekosystemen i allt större mängder. Många av dessa är inte nedbrytbara i naturen eller kräver lång tid innan de försvinner. Det betyder att de påverkar miljön i ekosystemet och att deras giftiga effekter infiltrerar näringskedjorna i vilka människan är en slutlänk.

När råvaror utvinns eller omvandlas uppstår avfall. Avfallet släpps ut i luften. i vattnet eller placeras som fast avfall på land. Luftburet avfall avsätts både i vattnet och på marken. Om tillskottet av föroreningar är snabbare än nedbrytningen lagras föroreningarna upp och ackumuleras vilket kan ge kvarstående skadeeffekter på ekosystemen. Radioaktivt avfall och tungme- taller från fossila bränslen är exempel på föroreningar som kräver lång tid för nedbrytningen. Så är också fallet med klorerade kolväten och polyklorerade bifenyler såsom DDT-föreningar och PCB.

Energiomsättningen påverkar vår omgivning i alla led. från råvarubrytning

och energiomvandling till distribution och användning.

Utnyttjandet av teknik och av råvaror och energi har möjliggjort materiellt förbättrade levnadsförhållanden för stora delar av mänskligheten. För att bibehålla och ytterligare förbättra levnadsvillkoren behövs bl. a. fortsatt teknisk utveckling. Denna utveckling kräver också råvaror och energi. men resursutnyttjandet bör begränsas till vadjordens tillgångar och ekosystemens kontinuerliga produktivitet tillåter. Miljökvaliteten och därmed mänsklighe— tens fortlevnadsmöjligheter får inte äventyras. Detta innebär bl. a. att sådana energislag bör utnyttjas som ger de minsta skadeverkningarna för den mänskliga hälsan och för miljön.

Av särskild vikt är att undvika effekter som kvarstår och ackumuleras på lång sikt. Ansträngningarna att öka säkerheten och minska skadeverkning- arna från vår nuvarande energianvändning bör även intensifieras. Nuvarande kunskaper om vilka hälso- och miljöeffekter som är förknippade med olika energislag är dock bristfälliga. Valen mellan olika energiförsörjningssystem måste därför tillsvidare göras under osäkerhet. Samtidigt måste hänsyn tas till de långsiktiga effekter som beslut om energisystem kan ha. En strävan bör därför vara att utforma sådana beslut för flexibilitet och framtida handlings- frihet. Vidare bör arbetena på att ytterligare förbättra beslutsunderlaget fortgå vad gäller olika hälso- och miljöeffekter.

2.2. Energisystem från olika utgångspunkter

Vilka synpunkter som än anläggs beträffande människans energisystem måste systemen utformas med hänsyn till ekologiska realiteter. Därmed beaktas kommande generationers rätt till elementär miljökvalitet. som också innebär utsikter till god hälsa.

En logisk utgångspunkt för diskussion om framtida energisystem är att behandla det mänskliga energiutnyttjandet i relation till det globala ekosys- temet. En sådan diskussion måste nödvändigtvis ta in långsiktiga aspekter. Detta innebär att sambanden mellan jordens biologiska system och icke- biologiska system måste beaktas så att anspråken på naturens biologiska produktivitet kan anpassas långsiktigt till människans behov.

Med en ekologisk utgångspunkt berörs alla de samspelande kemiska. fysiska och biologiska processer inom det globala ekosystemet som direkt eller indirekt hänger samman med utnyttjandet av naturresurser inkl. energikällor. På så vis avstäms det mänskliga energiutnyttjandet mot alla de naturliga energiflöden och kretslopp som karakteriserar ekosystemen.

Människan använder naturresurser och producerar föroreningar på ett sådant sätt att det globala ekosystemets balanserande funktion sedan flera decennier allvarligt störs. Förstörelseprocessen har inom vissa regioner redan katastrofala proportioner på grund av accelerande föroreningsproblem och utarmning eller förintelse av förnyelsebara naturtillgångar. Detta är ett hot också mot människan och hennes miljö.

Energisystem kan beskrivas på flera olika sätt. 1 en energitekniskt orienterad framställning redovisas energiförsörjningen med utgångspunkt från tillgångar på och utnyttjandet av olika energiråvaror. energiomvand- lingsanläggningar och distributionssystem.

För politiskt beslutsfattande är en beskrivning av energisystemen med utgångspunkt från energins funktion i samhället grundläggande. Frågor som då blir aktuella är energi och sysselsättning. fördelningspolitiska aspekter. energi och strukturomvandling. maktfrågor i anslutning till energiförsörj- ningen. individens utnyttjande av energi och beroende av energi. En sådan beskrivning utgår från ett samhällsvetenskapligt synsätt.

Det har varit naturligt för energikommissionen att utifrån grundläggande analyser av hälso- och miljöeffekter anlägga ett mer samhällsorienterat betraktelsesätt. Många brister kvarstår emellertid i underlagsmaterialet för att det skall kunna betraktas som en heltäckande samhällsvetenskaplig beskriv- ning.

2.3. Energitillgångar

2.3.1. Inledningl

Energitillgångarna kan delas in i två huvudkategorier. nämligen de genom solstrålning förnyelsebara energikällorna och de lagrade. ändliga energiråva- rorna. Omsättningen i världens energiförsörjningssystem bygger f. n. till ca 15 % på de förnyelsebara energikällorna. Resterande 85 % härrör från ändliga energiråvaror.

2.3.2. Förnyelsebara energikällor

Till de förnyelsebara energikällorna räknas direkt solstrålning och korttids- lagrad solenergi i form av bl. a. vattenkraft. vindkraft och växtmaterial. Endast hälften av den infallande solstrålningen når jordytan och ger där upphov till fotosyntes. vindar. avdunstning. nederbörd och uppvärmning av jorden. Resterande del av solstrålningen mot jorden reflekteras eller övergår till värme utan att nå jordytan. Den totala solstrålning som når ned till jordytan blir då i genomsnitt ca 1500 kWh/m2 och år. I Sverige är motsvarande värde mellan 800 och 1000 kWh/m2 och år. Den totala tillförseln av solenergi till jordytan är ca 10000—15000 gånger större än omsättningen i världens kommersiella energiförsörjningssystem.

Även om de förnyelsebara energikällorna ständigt förnyas kan förutsätt- ningarna för att utnyttja dem ändras. Om exempelvis skog skövlas kan markbetingelserna bli sådana. att möjligheterna till framtida avkastning beskärs eller försvinner. Det är även väsentligt att skilja mellan den totala tillgången av en energikälla och dess tillgänglighet för samhället. Tillgäng- ligheten beror på tekniska. miljömässiga och ekonomiska förhållanden som förändras över tiden. De förnyelsebara energikällornas tillgänglighet för industrisamhället har hittills varit relativt begränsad och outvecklad.

2.321. Solenergi

Energiomsättningen på jordytan domineras helt av solens instrålning och värmeutstrålningen från jordytan. Solstrålningen reglerarjordens värmeba- lans och alstrar vindar och havsrörelser. Solenergin omsätts vidare i vattnets

'Se även bilaga 1 Enhe- ter och begrepp.

' Uppgifterna är huvud- sakligen hämtade ifrån "Energiequellen f'tir mor- gen? Nichtnuklea- re—Nichtfossile Primär- energiequellen" i serien "Forschung Aktuell". Umschau Verlag 1976.

21 TWh = 1 terawatt- timme =1 miljard kWh.

kretslopp. dvs. avdunstning av vatten till atmosfären och utfall i form av nederbörd. Den lagras också i växter genom fotosyntes och vidare i djur.

Den infallande solstrålningen kan utnyttjas för energiändamål genom omvandling till värme. omvandling till elektricitet genom fotoelektrisk effekt eller omvandling till kemiskt bunden energi i växter genom fotokemisk effekt.

2.322. Korttidslagrad solenergil

BIOMASSA. Genom fotosyntes binds en del av solenergin i biologiskt material. 5. k. biomassa. Tillväxten av all sorts biomassa påjorden kan grovt uppskattas till ca 200 miljarder ton årligen. vilket —om allt skulle användas för energiutvinning— motsvarar en energimängd på nästan 1 milj. TWh/årz. dvs. ca 15 gånger världens energianvändning. Ungefär hälften av tillväxten sker i skogarna och en tredjedel i hav och sjöar. Verkningsgraden för omvandlingen av solenergi till kemiskt bunden energi i biomassa varierar mellan 0.05 och 5 % med ett genomsnitt på ca 0.15 %. Inom jordbruket ger sockerbetor och sockerrör i tropiska områden de högsta värdena. medan jordbruket som helhet ligger i intervallet 0.2—0.8 %. Till biomassa kan också räknas brännbart avfall. Återvinningen kan ske för exempelvis värmeproduktion. elproduk- tion. framställning av metanol eller syntetgas.

VATTNETS KRETSLOPP. Solinstrålningen åstadkommer vidare att vatten avdunstar och senare utfälls som nederbörd. Uppskattningsvis går en fjärdedel av solenergin till detta. Solenergin i detta vattenkretslopp kan i princip utnyttjas i olika delar och kombinationer. t. ex. i vattenkraftverk elleri kraftverk som omvandlar skillnader i vattnets salthalt vid flodmynningar till energi.

VINDENERGI. Genom solinstrålning uppkommer vindar i jordens atmosfär. Ca 2 % av den solenergi som strålar in mot jordytan går till detta. De högsta genomsnittliga vindstyrkorna till lands finns vid havskusterna. bl. a. vid Antarktis. norra Nordamerika. Grönland. nordöstra Asien samt vissa delar av Skandinavien och på Antarktis inre delar. Vindenergin kan utnyttjas på olika sätt. t. ex. för elproduktion.

VÅGENERGI. De vindar som uppkommer genom temperaturskillnader i lufthaven överför vid sin passage över haven rörelseenergi till havsvågorna. Rörelseenergin kan sedan överföras till någon annan energibärare.

TERMISKA GRADIENTER. Temperaturskillnader i luft och vatten kan utnyttjas för energiändamål. .

YTJORDVÄRME. Solenergi lagras ijordens ytskickt.så att temperaturen ca 2 meter underjordytan aldrig understiger 00. Denna energi kan utnyttjas i samband med exempelvis värmepumpstillämpning.

2.3.3. Änd/iga energiråvaror

De ändliga energiråvarorna kan indelas i två kategorier. nämligen dels fossila bränslen som utgör långtidslagrad solenergi. t. ex. kol. olja. gas. skiffer och torv. dels kärnbränslen. t. ex. uran och thorium som härrör från processen då jorden bildades. Med hänsyn till möjligheterna att i framtiden fortsätta att utnyttja de ändliga energiråvarorna kan de delas upp i kategorierna uthålliga och icke-uthålliga.

Med uthålliga energiråvaror avses i följande text sådana som kan utnyttjas till betydande delar i energiförsörjningssystemet under något eller några hundra år. Med icke-uthålliga energiråvaror avses sådana som endast kan ge betydande tillskott till världens energiförsörjning under ytterligare några tiotal år. En energiråvaras uthållighet är ofta olika beroende på om tillgång och utnyttjande ses i ett globalt eller i ett nationellt perspektiv.

I ett globalt perspektiv kan olja och gas hänföras till kategorien icke- uthålliga energiråvaror. Kol kan däremot betraktas som en mer uthållig energiråvara. Tillgången på kol är ca 30 gånger större än tillgången på olja och gas och även med ökad utvinning är uthålligheten flera hundra år.

Kärnbränslenäs uthållighet är beroende av vilken teknik som utnyttjas. Uran som bränsle för lättvattenreaktorer kan i ett globalt perspektiv betecknas som en icke-uthållig energiråvara. Med en antagen årlig uranpro- duktion av 100 000 ton.vilket kan beräknas inträffa år 1990.bedöms de kända och uppskattade tillgångarna i världen räcka i ca 40 år. Utnytfjas däremot bridreaktorteknik beräknas uthålligheten öka betydligt.

För svenskt vidkommande är det i princip endast tre typer av lagrade. ändliga energiråvaror som kan ge betydande tillskott till energiförsörjningen. Det är uran. torv och skiffer. De svenska uranförekomsterna är internatio- nellt sett stora och uran kan för svenskt vidkommande betraktas som en förhållandevis uthållig energiråvara. Den uppskattade uranmängden i Väst- götabergens skiffer skulle utnyttjad i lättvattenreaktorer i ett antal motsva- rande ungefär nuvarande utbyggnadsprogram räcka under några 100-tal år. De svenska torvtillgångarna är också i ett internationellt perspektiv stora. Torvtillgångarnas värmevärde motsvarar vår nuvarande oljeförbrukning under minst 100 år. Även torv kan därför betecknas som en förhållandevis uthållig energiråvara för svenskt vidkommande vid maximalt utnyttjande. Samma sak gäller för de svenska skifferförekomsterna.

Möjligheterna att utnyttja de ändliga energiråvarorna är bl. a. beroende av energipriset. Till högre kostnader och/eller med bättre teknik kan svårtill- gängligare tillgångar utnyttjas. Ofta krävs emellertid också allt större mängder energi vid utvinningen och nettoutbytet av energi minskar därför successivt.

2.331. Långtidslagrad solenergi

De FOSSILA ENERGIRÅVARORNA som finns ijordskorpan olja. kol och naturgas — består av sedan årmiljoner lagrade och omvandlade växter och djur. Även torv ses som en fossil energiråvara men återbildningen är mycket snabbare.

Oljeskiffer tillhör också kategorien fossila bränslen och består av mineraler sammanbundna av den energirika organiska substansen kerogen. Ur skiffer kan utvinnas dels kerogen eller kerogenets energiinnehåll. dels andra basråvaror för bl. a. den kemiska och metallurgiska industrin för framställ- ning av t. ex. uran. aluminum. Iegeringsmetaller och gödselprodukter.

Jordens kända och utvinningsvärda tillgångar av fossila bränslen exkl. torv uppskattas f. n. till 7 milj. TWh. dvs. ungefär 100 gånger världens nuvarande årliga energianvändning. Vidare uppskattar man att finna ytterligare 2—3 gånger mer utvinningsvärda tillgångar. dvs. totalt drygt 25 milj. TWh.

2332. Kärnbränslen

URAN är ett grundämne som används som bränsle i kärnreaktorer av fissionstyp. Uran förekommer i stora mängder påjorden men antalet platser med sådan koncentration att utvinning är ekonomiskt lönsam är begränsade. Som nämnts beror uranets uthållighet bl.a. på vilken reaktortyp som utnyttjas. Om uranet används i bridreaktorer — som nu befinner sig på demonstrationsstadiet —åtgår betydligt mindre mängder bränsle än i de f. n. vanligaste reaktortyperna. Uranfyndigheternas varaktighet förlängs då avse- värt.

Grundämnet thorium skulle delvis kunna ersätta uran som kärnbränsle. t. ex. i högtemperaturreaktorer. Tillgången på thorium är större än tillgången på uran.

Genom sammanslagning — FUSION — av vissa lätta atomkärnor kan i teorin mycket stora mängder energi frigöras. Som energiråvaror skulle tungt vatten och litium utnyttjas. Fusionskraftens kontrollerade utnyttjande är föremål för omfattande forsknings- och utvecklingsinsatser i de stora industrinationerna. Utvecklingen befinner sig i ett så tidigt skede att utsikterna för ett framtida praktiskt utnyttjande av fusionsenergi f. n. inte kan bedömas.

l

Värmesträlning

Tidvatten

W

WWW/%%

Vulkaner,

”%,/;;; W heta källor: 0,05x

möjlig 0,4x utbyggd 0,04x Värme genom

Vattenkraft % berggrunden

Figur 2.1 Energi/läder påjorden. E nergi/lb'dena är normerade till omsättningen i världens energi/örsäriningssysteni. vilken sat/s rill ell. Olja. kol och gas bidrar exempelvis till det totala energi/läder med 85 %. Den del av solenergiinsträ/ningen som behövs/ör all driva vindar. vågor och ström/nar är 60 gånger så stor osv.

2.3.4 Övriga energitillgångar

GEOTERMISK ENERGI. Ett energiutflöde går också ut mot jordytan — geotermisk energi. Detta flöde har sitt ursprung främst i radioaktivt sönderfall ijordens inre. Det geotermiska värmeflödet har vid jordytan en intensitet som är mindre än 0.1 0/00 av solinstrålningen. Det är tekniskt möjligt att med olika metoder utvinna och omvandla denna energi till användbar form. i första hand vattenburen värme och elektricitet.

TIDVATTENENERGI. Månens och i viss mån solens dragningskraft ger. tillsammans med inverkan från rörelseenergin hos jordklotets rotation. upphov till tidvatten. Även denna energi kan omvandlas till användbar form. i första hand elektricitet.

2.4 Energibegrepp

Med energitillgångar avses de resurser (mineral. skog. vind. solstrålning etc.) på jorden som innehåller sådan energi som kan utnyttjas i praktiskt bruk. Energiråvaror är energitillgångar i naturlig form men utvunna ur naturen (t. ex. stenkol. råolja. naturgas. ved. vind).

För praktisk användning behöver energin i energitillgångar eller energirå- varori allmänhet passera ett eller flera av mellanleden utvinning/infångning. omvandling. lagring och transport. Ett energiförsörjningssystem kan alltså principiellt sägas bestå av energikällor eller råvaror. mellanled för anpassning av energiutbud till energiefterfrågan samt slutlig användning. Ett sådant system kan schematiskt illustreras som i figur 2.2 som visar energin i olika förädlingsgrader från energikälla eller -råvara till användning.

Energibärare är energi i sådan form att den lämpar sig för distribution till och slutlig användning hos förbrukare. Exempel på energibärare är eldnings- oljor. ved. el och hetvatten.

Av figur 2.2 framgår att vissa energiråvaror. t. ex. kol och naturgas. även är energibärare. Energibärare kan vidare omvandlas till andra energibärare.

Sålunda kan t. ex. olika bränslen omvandlas till el i värmekraftverk. Ett och samma medium kan också tjänstgöra som bärare av olika energiformer. Vatten kan i ett fall vara bärare av lägesenergi i exempelvis ett vattenmagasin. i ett annat bärare av värmeinnehållet i exempelvis ett fjärrvärmenät. Det kan även förekomma en direkt omvandling från energikälla till energibärare. Så är fallet t. ex. med el som produceras i vattenkraftverk eller i vindkraftverk.

Energi definieras inom mekaniken som ett mått på förmågan att utföra ett arbete. Den internationella SI-enheten för energi ärjoule (J). som är lika med watt-sekund (ws). Elektrisk energi anges oftast i multiplar av enheten watt- timme (Wh). I detta betänkande kommer huvudsakligen kilowatt-timme (kWh) =tusen Wh och terawatt-timme(TWh :] miljard kWh) att användas. För en detaljerad redovisning av enheter m. ni. se bilaga 1.

ENERGI- UT— ENERGI- FÖR- TILLGÅNG VINNING RÅVARA ÄDLING ___—___

F—T—F_7

O'le' '” i' Raffina- Syansdjghet' * -m_naturgas .. .. . .. .. ... KOl- _ utvinning fyndighet ' Skog avver k - _ _ nin to» nin- L .

utvinning torv

kol (

torkning _ _ _ _ —T avfall ärar... -wmteuzwj vind i

___——__—_—_—_—*j

solstrålning

strålning ___—_______———-I

Figur 2.2 Exempel på energiförsörjningssystem. Källa: SOU 1977156 EFUD 78 s. 24—25.

OMVAND— ENERGI— LING ANVAN DARE

Energianvändning vid utvinning, transport mm av energiråvaror/ energibärare

kemiska

ravaror olja, bensin mmå

.Gasverk . metanol mmä Sam-

verk —_—- __ Varme-

_ kraftverk kärnavfall ;

4.—

kraftverk

överföringsförluster

i t . Spillvärme ;

%

Vatten- _ _ _ _ _ kraftverk

avfall

; f !

Förklaring

.— .- —- _ EDI" ___ energiråvara

jr raftverk

_ .ol— an ar_e

_ energibärare & omvandlingsförlust

2.5 Energikvalitet

De energiformer som människan har direkt användning för är värme. ljus och mekaniskt arbete. Alla andra energiformer kan betraktas som ”hjälpformer" för lagring och distribution m. m. Exempel på sådana är lägesenergi. kärnenergi och elektrisk energi. För att dessa energiformer skall kunna utnyttjas måste de således överföras till värme. ljus eller mekaniskt arbete. Överföring mellan olika energiformer kallas vanligen omvandling.

Det är vid övergången från en energiform till en annan som energin är intressant och som den kan utnyttjas till att utföra något. Det är energieko- nomiskt att ha så få övergångar från en energiform till en annan med så små förluster som möjligt. Figur 2.3 visar exempel på omvandlingar mellan olika energiformer.

Inom termodynamiken. läran om värmets omvandling till andra former av energi. finns vissa lagar. bl.a. de 5. k. huvudsatserna. Enligt första huvud— satsen kan energi varken skapas eller förintas utan endast omvandlas. Begrepp som energiproduktion eller energiförbrukning är alltså oegentliga.

Enligt andra huvudsatsen kan inte omvandling av en värmemängd till arbete ske utan att samtidigt en del av denna värmemängd avleds vid en lägre temperatur utan att omvandlas till arbete. Förluster i form av värme uppstår alltså vid varje omvandling. Enligt denna huvudsats gäller också att en värmemängd inte av sig själv kan övergå från en kropp med lägre temperatur till en annan kropp med högre temperatur.

Vid omvandling av elektrisk energi till mekaniskt arbete kan teoretiskt sett uppnås 100 % verkningsgrad. Denna energiform har med andra ord hög kvalitet. När värmeenergi skall omvandlas till elektrisk eller mekanisk energi. blir verkningsgraden lägre. därför att en betydande andel av värmeenergin som nämnts inte kan utnyttjas. Värmeenergin har alltså en lägre kvalitet. Kvaliteten avtar när temperaturskillnaden mot omgivningen minskar.

Materialen i pannor. turbiner i ett ångkraftverk etc. har begränsningar som gör att de inte kan utsättas för så höga temperaturer och tryck. som förbrännings- eller kärnklyvningsprocesser teoretiskt skulle kunna ge. Häri- genom förloras en teoretiskt uppnåelig arbetsförmåga. dvs. energins kvalitet begränsas.

När ångan uträttat arbete i kraftverksturbinerna kyls den ned i ett i kylsystem. Kvarvarande energi överförs därvid till kylvattnet vars tempe- l ratur ökar. När kylvattnet sedan förs bort bär det med sig betydande kvantiteter energi.

Med nu nämnda. oundvikliga förluster kan moderna ångkraftverk endast omvandla 33—42 % av den frigjorda värmeenergin till elenergi. I de fall kylvattnet utnyttjas för uppvärmningsändamål. t. ex. i samband med kraftvärmeproduktion. blir verkningsgraden sammanlagt högre. Detta leder till att redovisningen av tillförd energi för elframställning kan göras med olika metoder när energibalanser'upprättas. Vanligtvis redovisas hela värmevärdet i det tillförda bränslet när det gäller olja. kol eller inhemska bränslen. För kärnkraften tas enbart energivärdet hos den producerade elkraften upp. Därmed framgår inte att endast ca 33 % av värmevärdet i det bränsle som tillförts processen omvandlas till elkraft och att återstoden går förlorad som Spillvärme. Exempel härpå ges i figur 2.4—6. Skillnaderna mellan balanser

Omvandling till: Höre/seenergi

Högtemperaturvårme

Lågtemperaturvårme

[:"/energi

Kemisk energi

Omvandling frå n: Lågesen erg/' K årnenergi

K emr'sk energi Råre/seenergi

Högtempera turvårme

E/energ/ Låg temperaturvärme

Strå/nrhgsenergi

| vattenkraft

Muskelkraft Bensinmotorer

| ångkraftverkens turbiner

| elmotorer

| qutströmmar

l kärnreaktorer Förbränning av bränslen

l ugnar

Med hjälp av värme— pump1

Koncentration av sol- strålningen

Friktionsförluster i olika slags maskiner Värme som strömmar från kallare till varmare medium

l radiatorer | solfångare

1 Med tillskott av elkraft eller bränsle

FigurZJ Exempel på omvandlingar mellan olika energiformer

| bränsleceller l kraftverkens generatorer

l solceller

l ackumulator— batterier

Genom fotosyntes rn. m.

Reaktor

Turbin

Generator

Termisk rektor— effekt 3000 MW (100 %)

| 4—

Figur 2.4 Kärnkra/iverk lir/armar som kondensag- gregal. Beliiirliga aggregat är byggda efter denna princip.

Elkraft 1000 MW (33 %)

Kylvatten: 1950 MW (65 % )

enligt olika metoder visas i tabellbilagan (bilaga 4). Ett alternativ vore att redovisa kärnkraft (uran) brutto. dvs. med hela den i processen använda mängden värmeenergi. Statistiska centralbyrån och statens industriverk arbetar f.n. gemensamt med att finna en lämplig redovisningsform för energibalanser. En mer utförlig beskrivning av problem vid upprättandet av energibalanser m. m., finns i bilaga 1.

De olika energibärarnas egenskaper varierar. När användaren väljer energibärare inverkar många faktorer, t.ex. tekniska möjligheter att omvandla till önskad energiform. tillgång och kostnad. lätthanterlighet, säkerhet. miljöpåverkan och möjligheter till lagring och transport. Energins kvalitet spelar också en viktig roll. Så t. ex. kräver väg- eller luftburna fordon en energibärare med hög energitäthet, dvs. låg vikt och liten volym.

] vissa sammanhang är elenergi nödvändig. Detta gäller t. ex. belysning.

Reaktor

Termisk rektor- effekt 3000 MW (100 %)

Turbin

Generator

(28 %)

Kylvatten: 1100 MW (37 %)

Figur 2.5 Kärnkraftvär- meverk iii/arma! som avtappningsaggregar. N_va aggregat skulle kunna utformas ef/er denna princip och i_/lerta/ei./a// även de be/ini/iga.

_C—

% Fjärrvärme: 1000 MW (33 %)

Elkraft: 850 MW

Generator

ål

3000 MW (100 %)

;J *

w_—

vissa motorer. elektrokemiska processer (elektrolys)och vissa processer som kräver elugnar. [ många industriella processer är dock den högtemperatur- värme som man får genom att förbränna bränslen tillräcklig.

Elenergi är en lätthanterlig energiform som kan distribueras i stort sett överallt. Elenergi används av bl. a. dessa skäl ibland för direkt omvandling till energi av låg kvalitet. t. ex. rumsvärme. Elenergin kan å andra sidan genom värmepump göra det möjligt att nyttiggöra en större mängd energi av låg kvalitet. Exempelvis kan värmeenergi från marken (ytjordvärme) eller utomhusluften med en eldriven värmepump tillföras en byggnad.varvid mer värme kan nyttiggöras än då samma mängd elenergi direktomvandlas i en elradiator.

Vid effektivitetsjämförelser mellan olika energibärare bör beaktas hela processen från utvinning av energiråvaran till en slutlig användning. [ figur 2.7 visas några exempel på övergång från en energiform till en annan och den därmed normalt förknippade verkningsgraden.

Energiform oxo oxo oxo oxo ;. o ix o m 0 . 07 ca w .. Mekanisk E . CD C 8 % Elektrisk ' ä' i =: % Nukelär % ! % o—r Q) Q 56— > > 8 i .: : E . 5 6 l e o & Kemisk o ... .se & r w x 0 ' m % E C C 0 / E "5 — åå : %, % få ._ _ m . Nyttig värme C,) m >: 0 '] % > .a» 2 a 6 > % / Sp i | lvärme

3 Elkraft: 560 MW (19%)

Figur 2.6 Kärnkra/iva'r-

Fjärrvärme: 2390 MW (79 %) meter/( ul/Ö'mw som

ino/iryckaggregal. Nya aggregat skulle kunna lli/armas efter denna princip.

Figur 2. 7 E nergiamsäll- ning vid över/öring av energi mellan olika ener- gitar/ner.

Källa: Energi inte endast en fråga om teknik. Centrum för Tvärveten- skap, s. 12.

Exempel:

— Uppvärmning av ett hus med en konventionell villapanna. Utgångs- punkten är kemisk energi (olja). vars energiinnehåll med ca 65—75 % verkningsgrad överförs till varmvatten som cirkulerar i radiatorerna. 25—35 % av den ursprungliga kemiska energin går förlorad i rökgaser m. m.

— Alstring av elektrisk energi i ett kärnkraftverk för att driva en motor. I kärnkraftverket alstras värme. som med ca 30 % verkningsgrad omvandlas till elektrisk energi. Ca 70 % av värmen förs bort med kylvattnet. Den elektriska motorn kan i sin tur drivas med ca 90 % verkningsgrad. — Med en värmepump kan nyttig värme alstras genom att utnyttja lågtemperaturvärme som finns tillgänglig i form av t. ex. ytjordvärme eller uteluft. Tillförd elektrisk energi behöver endast uppgå till ca 40 % av den nyttiga energi som kan tillgodogöras med värmepumpen.

2.6 System för energitillförseln

2.6.1 Omvandling av energiråvaror och energibärare

2.6.1.1 Inledning

Omvandlingsprocesser av olika slag är av central betydelse i ett energiför- sörjningssystem. Exempel på processer för omvandling mellan energiråvaror och energibärare är produktionen av bränslen inkl. drivmedel och produktion - av elenergi. I följande avsnitt ges kortfattade beskrivningar av produktion av I

några viktiga bränslen samt en beskrivning av principer för elkraftsystemets 1 | | uppbyggnad.

2.6.l.2 Produktion av bränslen Olja

En del av den olja som används i Sverige importeras i form av raffinerade , oljeprodukter. Resten kommer till landet i form av råolja. som i inhemska ( raffinaderier delas upp i olika produkter. Proportionerna mellan olika ' oljeprodukter beror dels på råoljans sammansättning. som varierar med dess ursprung. dels på raffinaderiets egenskaper. För svenska raffmaderier gäller ungefär följande genomsnittliga fördelning av produktionen i volympro-

cent: Gasol 2 % Bensin 15 % Fotogen 2 % Lätta eldningsoljor

(inkl. motorbrännolja) 35 % Tunga eldningsoljor 45 %

Genom modifikation av raffinaderiernas utrustning kan dessa andelar varieras. Exempelvis kan man genom ökad användning av s. k. krackning öka andelen lätta bränslen. t. ex. bensin. på bekostnad av andelen tung eldningsolja. Som en illustration till detta kan nämnas att andelen bensin i amerikanska raffinaderier är ca 50 % jämfört med 15 % i Sverige.

Sammansättningen av den svenska raffinaderiproduktionen är avpassad till efterfrågan i Sverige och återspeglar bl.a. vår stora användning av eldningsoljor.

En typisk verkningsgrad för ett raffinaderi är ca 95 % ,vilket betyder att det sammanlagda energiinnehållet i de oljeprodukter som framställts vid raffina- derietär 95 % av energiinnehållet i den råolja som tillförts. Härtill kommer att vissa oljeprodukter ej används som energibärare i vanlig mening. utan i stället utnyttjas som råvaror i den kemiska industrin. Raffinering av olja beskrivs närmare i avsnitt 6.2.2.1.

Kol och koks

Vår import av kol och koks betingas f. n. praktiskt taget helt av behovet för metallurgiska ändamål inom järn- och stålindustrin. som svarar för dryga 75 % av förbrukningen. Den totala slutliga efterfrågan består till ca 80 % av koks och till ca 20 % av kol. Koksverk,i vilka kol omvandlas till koks.finns i anslutning tilljärnverkeni Oxelösund och Luleå. Koks direktimporteras även.

Uran

De kärnkraftreaktorer som är i drift eller under byggnad i Sverige är samtliga s. k. lättvattenreaktorer och behöver anrikat uran som bränsle. Vår uranför- sörjning baseras f. n. på kontrakt med utländska företag om leverans av anrikat uran. Detta uran används för bränsleelementtillverkning i en anläggning i Västerås. Även viss import av färdiga bränsleelement förekom- mer.

2.613 Produktion av el

Totalt användes (inkl. förluster) år 1976 i Sverige drygt 86 TWh elenergi. Användningen täcktes på följande sätt:

Tabell 2.1 Elförsörjningen år 1976

Eltillförsel TWh

Vattenkraft 55 (normalår 60 TWh) Kondenskraft

kärnkraftbaserad l — oljebaserad

Industriell mottryckskraft Kraftvärme. oljebaserad Gasturbinkraft Nettoimport

Av sammanställningen ovan framgår att vattenkraften dominerar landets elproduktion. Övriga kraftslag hänförs huvudsakligen till gruppen ångkraft- verk.

I ett oljeeldat kondenskraftverk produceras el med en verkningsgrad av 40—42 %. I kärnkraftverk uppnås en verkningsgrad på ca 33 %. En mängd olika bränslen kan utnyttjas i kondenskraftverk. t. ex. olja. kol. gas. torv. biomassa eller uran.

Mottryckskraftverk och kraftvärmeverk är konstruerade för att producera både elenergi och värme. Den sammanlagda verkningsgraden blir därvid 80 a 90 %. I princip kan samma bränslen utnyttjas som i kondenskraftverk.

Olika kraftverkstyper beskrivs närmare i avsnittet 6.2.4. Elkraftsystemet är speciellt såtillvida att elenergin måste produceras samtidigt som den används. Alla konsumenter måste i varje ögonblick behandlas lika utan köbildning eller prioritering. Detta medför att kraftsys- temet antingen kan tillfredsställa all konsumtion eller bryter samman. varvid ingen eller endast viss geografiskt avgränsad konsumtion kan tillgodoses. Leveranssättet är sådant att det inte ger samma möjligheter till styrning och effektivt verkande ransoneringsförfarande som kan vara fallet för andra varor. Det är därför mycket viktigt att kraftsystemet dimensioneras så att leveranssäkerheten blir tillfredsställande.

Elkonsumtionen uppvisar till följd av de varierande klimat—, temperatur- och ljusförhållandena. rytmen i arbetslivet etc.. en mycket stark variation såväl under året som under veckan och dygnet. Med hänsyn härtill och till behovet av reserv för att möta haverier och oväntade belastningstoppar är det av ekonomiska skäl nödvändigt att utnyttja flera olika kraftslag med skilda egenskaper i kraftsystemet.

Produktionssystemet bör innehålla en sådan blandning av olika typer av kraftverk att baskonsumtionen täcks av produktionsresurser med låg rörlig produktionskostnad medan belastningstopparna tillgodoses med kraftslag som har låg fast kostnad. Detta innebär att bl. a. gasturbiner används som topp- och reservkraft som komplement till basproduktion i exempelvis vattenkraftverk. För att kostnaderna sammanlagt skall bli så låga som möjligt bör även kraftslag som inte har direkt bas- eller toppkaraktär ingå i kraftsystemet.

Det svenska kraftsystemets energiproduktionsförmåga är avhängigt av nederbördsförhållandena. Under ett nederbördsrikt år kan vattenkraften producera upp emot 125 % av normalvärdet. medan produktionen under ett extremt torrår går ned till endast 75 % av den normala. Produktionsförmågan är vidare avhängig av driftsäkerheten hos värmekraftverken; denna kan i betydande grad variera både uppåt och nedåt kring de tillgänglighetsvärden som används i planeringen. Härtill kommer att elförbrukningen kan överskrida eller underskrida det prognostiserade värde som använts i planeringen.

] de beräkningar som syftar till att fastställa behovet av produktionsut- byggnader beaktas dels de statistiska avvikelserna från vattenkraftproduk- tionens medelvärde. dels avvikelser såväl från antagen tillgänglighet hos värmekraften som från prognostiserad konsumtion. Med stöd av sannolik- hetskalkyler. där man även söker beakta de samhällsekonomiska konsekven- serna av kraftbrist. tillämpas för kraftproduktionen ett dimensioneringskri-

terium som innebär en energileveranssäkerhet av ca 97 %. Detta innebär att man försöker bygga ut kraftsystemet så. att elransonering inte skall behöva uppträda mer än i genomsnitt en gång på 30 år.

Utöver kravet på leveranssäkerhet från energisynpunkt måste elproduk- tionssystemet även ha kapacitet att med tillräcklig säkerhet klara belastnings- toppar. Denna leveranssäkerhet i effekt beaktas genom sannolikhetsberäk- ningar. som tar hänsyn till risken för haverier i produktionsanläggningarna och till elkonsumtionens variation under året. Strävan är att effektbrist får uppträda i genomsnitt högst 10 timmar per år.

2.6.2 Distribution av energibärare 2.621 Inledning

Systemen för att distribuera energibärare av olika slag till användarna kan grupperas på följande sätt:

Distribution med ledning

eldistribution

— hetvattendistribution (fjärrvärme)

— gasdistribution (stadsgas och naturgas) Distribution med fordon

distribution av oljeprodukter och metanol — distribution av kol och koks

2.622 Distribution med ledning

Eldistribution

I ett ekonomiskt riktigt dimensionerat överföringssystem måste överförings- spänningen vara avpassad efter den överförda effektens storlek och överför- ingssträckans längd. Med de stora överföringsavstånd som förekommer i Sverige och med hänsyn till den relativt glesa bebyggelsen erhålls lägsta kostnad om överföringen från kraftverken till elkonsumenterna sker i flera spänningssteg.

I princip sker överföringen enligt figur 2.8. Ett eller fiera spänningssteg kan vara uteslutna i enskilda fall.

[ tätbebyggda områden används vanligen jördkabel för spänningar upp till ca 20 000 volt. För övrigt sker kraftöverföringen huvudsakligen med

luftledning.

kraft- kraft- kräft- kraft- kraft- kraft— Konsu— station ledning ledning ledning ledning ledning ment inkl upp- 400— 130— 40—20 10—6— 380— transfor- 220 kV 70 kV 10 kV 3 kV 220 V merings-

anläggning

3 & © © (Q) | | Figur 2.8 Kra/"rövar-

Iöringens principiella uppbyggnad

trans- trans- trans- trans— formator formator formator formator

Kraven på driftsäkerhet uppfylls bl. a. genom att reservtransformatorer finns tillgängliga i kritiska punkter. Dessutom används ofta 5. k. maskade nät. som ger möjlighet att använda alternativ matningsväg vid lednings- fel.

För eldistributionen brukar överföringsförlusterna totalt uppgå till ca 10 % av den elenergi som matas ut på nätet. Härav hänför sig 2 a 3 procentenheter till överföringen på stamlinjenätet (400 000 volt och 220 000 volt).

Hetvattertdistribution ( fjärrvärme)

Värme kan transporteras från fjärrvärmecentral till abonnent med hjälp av hetvatten eller ånga. I Sverige används uteslutande hetvatten för detta ändamål.

Från fjärrvärmeverket går en stamledning som matar fram hetvattnet till tätorternas olika områden. Till stamledningen är på fiera ställen anslutna fördelningsledningar.som utgör ett mera finmaskigt nät i respektive område. Till fördelningsnätet ansluts den enskilda fastighetens servisledning.

Ofta innehåller fjärrvärmenäten ett antal mindre panncentraler som inkorporeras i ijärrvärmenäten vid dessas utbyggnad. Sådana centraler som vanligtvis finns på fiera håll i tätorten utnyttjas som reserver för fjärrvärme- verket och bidrar därmed till hög driftsäkerhet för systemet.

Energiförlusterna vid fjärrvärmedistribution varierar med systemets utse- ende. Förlusterna beror på att värme leds bort från rören till den omgivande marken. l storstadsområden (med hög specifik energianvändning) kan distributionsförlusterna vara så små som 5 % medan vid glesare bebyggelse förluster på upp emot 25 % kan förekomma.

Gasdistribution

Endast ett fåtal större stadsgasverk finns kvar i Sverige. Deras gasproduktion baseras på lättbensin eller butan. Dessa gasverk är belägna i större städer och distributionsområdet är begränsat till resp. tätort. Gasen distribueras i rörledningar.

Import av naturgas kan antingen ske via rörledning eller via LNG-tankers (gas i flytande form vid en temperatur av —1620C). Inom ett land distribueras gasen i rörledningar. Naturgas används f. n. inte i Sverige.

2623. Distribution med fordon

Distribution av oljeprodukter

Oljeprodukter levereras till den svenska marknaden från både svenska och utländska raffinaderier. Produkterna överförs som bulktransporter till olika regioner i landet där depålagring sker. Dessa transporter sker vanligen med tankfartyg eller järnväg.

Från regiondepåerna distribueras oljeprodukterna i allmänhet med bil till industrier. bensinstationer. fastigheter etc. Vissa storkonsumenter har direkt- leveranser från raffinaderier eller depåer med tankfartyg ellerjärnväg. Något rörsystem av betydelse för distribution av oljeprodukter finns inte i Sverige.

Distribution av kol och koks

Distributionen av kol och koks i Sverige kräver i dag inget finförgrenat distributionsnät. eftersom kolet huvudsakligen går till koksverken i Oxelö— sund och Luleå och kokset till en dominerande del används inom järn- och stålindustrin på ett fåtal platser i landet. Kol och koks transporteras där så är möjligt med båt och i annat fall med järnväg.

3. Historik

3.1. Inledning

En diskussion kring Sveriges energiförsörjning långt tillbaka i tiden skulle erinra om många intressanta inslag. t. ex. introduktionen av kakelugnar för energisnål uppvärmning på 1700-talet eller vattenkraftens betydelse för uppkomst och lokalisering av industrier. Se figurerna 3.1 och 3.2.

För en diskussion i dag om energipolitiska handlingsalternativ är emel- lertid efterkrigstidens utveckling av större intresse. Detta gäller särskilt de förändringar på energimarknaderna som inträtt efter den s.k. oljekrisen hösten 1973—vintern 1974. 1 det följande ges därför först en redogörelse i stora drag för hur Sveriges energikonsumtion och energitillförsel utvecklat sig från år 1945 till nu. Därefter beskrivs översiktligt den energipolitik som förts.

3.2. Energitillförsel och energianvändning efter år 1945

I slutet av 1940-talet.då förhållandena stabiliserat sig efter andra världskriget. var Sveriges energiförsörjningsbild i huvuddrag följande.

% 10

F r'gur3.1 De olika ener- gislagens andel av Sveri- ges energiförsörjning 1800—1975 samt uppvärm- .. ningsanordrtingar under _ _ Mer— samma period kamin

Källa: Rapport nr 409 från framtidsstudien _____ "Energi och samhälle".

. kakelugn

öppen härd

500 Kärnkraft

Vattenkraft

_|

1900 1925 1950 1975

Figur 3.2 Eiieiyiii/l/öise/ns Energianvändningen uppgick till ca 120 TWh om året. varav 100—l 10 TWh i ökning omfördelning På form av bränslen och resten som el. Av bränslena importerades inemot 3/4 "'em—SIW ”004975" eller nära 80 TWh. Mindre än hälften av denna import bestod av olja. resten av kol och koks. Bränsleimporten ökade med i genomsnitt 3 % om året. Elproduktionen dominerades helt av vattenkraft.

Av den slutliga energianvändningen gick ca 45 % till industrin. 15 % till samfärdseln och 40 % till handel, hushåll och övriga användare.

Vid mitten av 1950-talet hade användningen ökat till ca 175 TWh om året. Importen täckte även nu 3/4 av årsbehovet. men oljan hade övertagit kolets roll som dominerande bränsle. Förbrukningssektorernas andelar var ungefär oförändrade.

Oljans andel fortsatte att öka snabbt också under den följande tioårsperio- den. Även vattenkraftproduktionen ökade snabbt under det att tillförseln av fasta bränslen — importerade och inhemska förlorade sin tidigare betydelse utanför industrisektorn.

Konsumtionsökningen var i stort sett lika snabb inom samtliga sektorer och andelarna således i huvudsak oförändrade 1965 jämfört med 1955.

En översikt över tillförsel och användning 1955 och 1965 ges i tabell 3.1. Den relativt snabba konsumtionsutvecklingen. under perioden i genom- snitt 5 % om året för bränslen och 6.7 % för el. kan förklaras med bl. a. följande faktorer.

Inom industrin växte produktionsvolymen i genomsnitt med 4,7 % om året under 1950-talet och med 6.9 % om året mellan 1960 och 1965. Energitunga branscher som järn- och metallverk och kemisk industri mer än fördubblade sin produktionsvolym mellan 1955 och 1965. Energikostnadernas andel av försäljningsvärdet sjönk såväl i genomsnitt som inom de flesta energitunga industrigrenar. Mekanisering och automatisering ökade. Som exempel kan nämnas att den installerade elmotoreffekten var 7 kW per industriarbetare år 1955 och 10 kW år 1963.

Tabell 3.1 Sveriges energibalans åren 1955 och 1965 (exkl. bunkring för utrikes sjöfart)

År 1955 År 1965 TWha % TWh" % Tillförsel Importerade fasta bränslen (dvs. stenkol. koks. brunkol) 46 (25) 25 (8) 1mporterad olja 87 (46) 192 (64) Inhemska bränslen 29 (15) 31 (10) Vattenkraftproduktion 26 (14) 53 (18) Summa tillförsel 188 (100) 301 (100) Förlus/er ni. in. 14 16 174 285 Användning Industri 78 (45) 125 (44) Samfardsel 27 (15) 45 (16) Handel. hushåll m. rn. ("övrigt") 69 (40) 115 (40) Summa användning 174 (100) 285 (100)

" Omräkning till TWh har skett från deti källan angivna energimåttet kalorier(ca1). Det bör observeras vid jämförelse med uppgifter från senare statistik att inte bara det gemensamma energimåttet utan också beräkningsmetoderna på vissa punkter är andra i den statistik som numera ges ut. Exempelvis beräknades eltillförseln efter annan metod 1967 än nu (lägesenergi resp. bruttoproduktion). Detta gör attjämförelser mellan äldre och nyare siffror måste göras med stor försiktighet även när balanserna är angivna i samma mått.

Källa: Rapport rörande Sveriges energiförsörjning. Ds Fi 1967:8.

Sam/'ärdselns energiförbrukning ökade relativt snabbare än de två andra sektorernas. Detta berodde framför allt på den starka ökningen av person- transporterna — i medeltal 9,5 % om året mellan 1950 och 1964. Personbi- larnas trafikarbete ökade snabbast. eller med ca 17 % om året. Samtidigt sjönk kollektivtrafikens andel. Under perioden 1950—1964 sjönkjärnvägarnas andel av persontransportarbetet från 39 till 9 % och bussarnas från 20 till 6 %.

Antalet personbilar ökade från 640000 år 1955 till 1 790 000 år 1965 eller med nära 11 % om året.

Energianvändningen för övriga ändamål dominerades då som nu av energi för uppvärmning av byggnader (inkl. varmvattenberedning). Här kan noteras t. ex. att antalet bostäder. liksom bostädernas yta, ökade kontinuerligt under perioden 1955—1965. men att bränsleförbrukningen ökade omkring 80 % snabbare än bostadsvolymen. Statistiskt material för andra byggnader än bostäder saknas i stor utsträckning. men sannolikt gällde där samma tendenser.

Skälen till att energiförbrukningen ökade så mycket snabbare än byggnads-

volymen är svåra att belägga eftersom det statistiska underlaget är bristfälligt. Den väsentligaste faktorn, allmänt sett, var sannolikt den snabba moderni- seringen av fastigheternas uppvärmningssystem, som möjliggjorde både högre värmestandard och större varmvattenförbrukning. Antalet bostäder med centralvärme nästan fördubblades mellan 1955 och 1965. Den gynn- samma prisutvecklingen för olja i förhållande till andra bränslen bidrog sannolikt också till att höja värme- och varmvattenstandarden.

Underlaget i fråga om annan förbrukning, t. ex. el för andra ändamål än uppvärmning, är mycket magert. Enligt vissa bedömningarl ökade elförbruk- ningen (inkl. eventuell elvärme) 1960—1965 med nära 11 % om året inom sjukhus, skolor m. m. samt med nära 12 % om året inom handeln. En av förklaringarna till dessa höga ökningstal kan vara den modernisering som

156 Ds Fi 1967z8 & 110, detaljhandeln genomgick mellan 1960 och 1965.

De tendenser som gjort sig gällande i början av 1960-talet bestod även i 2 Se SOU l974:64 s. fortsättningen av decenniet. Enligt energiprognosutredningen. EPUZ. känne- 67—72- tecknades utvecklingen 1960—1970 bl. a. av förbättrad bostadsstandard, ökat

Tabell 3.2 Sveriges energibalans åren 1965 och 1970—1975 (exkl. raffinaderiförluster. inkl. bunkring för ut- rikes sjöfart)

1965 1970 1971 1972 1973 1974 1975

TWh(%) TWh(%) TWh(%) TWh(%) TWh(%) TWh(%) TWh(%)

Tillförsel lmporterade

fastabränslen 25 (8) 18 (5) 18 (4) 16 (4) 19 (5) 21 (5) 22 (5) Oljaa 202 (65) 307 (76) 295 (74) 309 (75) 315 (72) 285 (70) 289 (68) Inhemska brän-

slen'7 31 (10) 34 (8) 34 (8) 34 (8) 40 (9) 41 (10) 41 (10) Vattenkraft och

kärnkraft 53 (17) 42 (10) 52 (13) 55 (13) 61 (14) 59 (14) 70 (17) Nettoimport av

el 4 (l) 2 (1) 1 (—) l (—) 3 (1) 1 (—)

Summa tillförsel 311 (100) 405 (100) 401 (100) 415 (100) 436 (100) 409 (100) 423 (100) Förluster 16 32 30 35 35 32 32

A nväntlning Industri 125 (42) 153 (41) 150 (41) 154 (40) 164 (41) 166 (44) 165 (42) Samfardsela 55 (19) 68 (18) 68 (18) 71 (19) 75 (19) 72 (19) 75 (19) Handel, hushåll

m.m("öv— rigt") 115 (39) 152 (41) 153 (41) 155 (41) 162 (40) 139 (37) 151 (39) Summa använd—

ninga 295 (100) 373 (100) 371 (100) 380 (100) 401 (100) 377 (100) 391 (100) " Därav bunkring 10 14 14 15 13 14 13 för utrikes sjöfart: '” Uppskattade värden 1965 och 1970—1972. Beräkningsgrunderna ändrade 1973.

Källor: Ds Fi 196718 (avs. år 1965), SIND PM 1977:5 (avs. år 1970—1972). 505. Energi. Energiförsörjningen 1973—1975.

bestånd av personbilar och en industriproduktionsutveckling som skedde med minskande energiutnyttjande per produktionsvolym. En ny faktor som började ge effekt mot slutet av 1960-talet var en starkt ökande efterfrågan på el för uppvärmning av bostäder och fritidshus.

Under femårsperioden 1965—70 ökade energianvändningen med i genom- snitt 4,8 % om året. Ökningen var långsammast inom industrin, 4,1 %. medan energianvändningen inom samfärdseln ökade med 5,1 % och för övriga ändamål med 5,4 % om året. Detta ledde till att industrins andel var lägre i början av 1970—talet än vid 1960-talets mitt medan särskilt övrigsek- torns var högre. Se tabell 3.2. Beroendet av oljeimport var oförändrat högt. Händelserna i samband med kriget i Mellanöstern 1967 hade dock inte påverkat den svenska försörjningen alltför negativt och föranledde alltså inga direkta förändringar i försörjningsbilden. En förskjutning av elproduktionen från vattenkraftverk mot oljebaserade och så småningom kärnbränslebase- rade kraftverk hade emellertid börjat. Elproduktionen blev samtidigt ett av de områden som sattes under debatt när en medveten miljöpolitik och fysisk riksplanering började etableras.

Med oljekrisen hösten l973-vintern 1974 inträdde för Sverige liksom för de flesta industriländer radikalt nya förhållanden för planering och verksamhet inom energisektorn. Uppmärksamheten riktades på nytt mot den känslighet för störningar på världsmarknaden som den stora oljeimporten innebär för det industrialiserade samhället. Den starka prisstegringen på råolja och oljeprodukter gav nya ekonomiska planeringsförutsättningar för energian- vändarna både för kortsiktiga åtgärder och för åtgärder med verkan först på lång sikt.

TWh/år 500—

" % |bränsle

,] el

400? 388 390

_ _— 378 1—

359 357 EEE 363 f— ; ] ? Handel, | | . hushåll,

_ 1 m rn

3001 i

S. &. N..

_ m % Sam.

200— färdsel

& &

Industri

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

Figur 3.3 Energianvänd- ningen 1970—1976. (Ej lemperaturkorrigerade värden. Exkl. bunkring

. /ör utrikes sjö/ari. )

Källor: SlND PM 197715 (avs. år 1970—72). SOS Energi (avs. år 1973—76).

Tabell 3.3 Sveriges energibalans 1976 och 1977 (preliminära värden. ej temperatur- korrigerade)

1976 1977 TWh (%) TWh (%) Tillförsel importerade fasta bränslen 18 (4) 15 (4) Importerad olja" 316 (72) 314 (72) Inhemska bränslen 35 (8) 33 (8) Vattenkraft 54 (12) 53 (12) Kärnkraft 15 (4) 19 (4) Nettoimport/export av el 2 (O) —1 (0) Summa tillförsel 440 (100) 433 (100) Förluster 35 36 Användning Industri 160 (39) 150 (38) Samfärdsela 79 (20) 82 (21) Handel. hushåll m.m. ("övrigt") 166 (41) 165 (41) Summa användning 405 (100) 397 (100)

" Därav bunkring för utrikes sjöfart 15 resp. 16 TWh.

Utvecklingen under den första hälften av 1970-talet framgår av figur 3.3. För att figuren skall tolkas rätt bör följande omständigheter påpekas. Restriktioner rådde för såväl el- som bränsleförbrukningen i början av år 1974. Lagerforändringar på bränslesidan påverkar hur de årsvisa förändring' arna i oljeförbrukningen framkommer i statistiken. Skillnader i utomhus- temperatur mellan olika år påverkar förbrukningen av energi för uppvärm- ning. De senaste årens låga aktivitet i industriproduktionen har inneburit minskad efterfrågan på energi från industrin.

Dessa förhållanden gör att det t. ex. är svårt att bedöma vilka effekter den starka oljeprisstegringen hittills har haft i form av effektivisering hos energianvändarna. För en någorlunda säker bedömning behövs en längre tidsserie inkl. någon period med även mera positiva konjunkturförhållan- den.

För åren 1976 och 1977 väntas den svenska energibalansen se ut som framgår av tabell 3.3.

3.3. Huvuddrag i energipolitiken till år 1975

Mot slutet av l940-talet blev de ekonomiska förutsättningarna sämre att fortsätta den inhemska brånsleproduktion som hade startats under kriget. Bränsleanvändningen och därmed importen ökade snabbt. Det blev uppen- bart att t. ex. skifferoljeproduktionen i Kvarntorp skulle behöva byggas ut i

mycket stor skala för att kunna ge påtagligt bidrag till landets energiförsörj- ning. Lönsamheten av en sådan utbyggnad bedömdes som mycket osäker. De ekonomiska möjligheterna att istor skala fortsätta att utnyttja torv ansågs också begränsade bl. a. eftersom prisutvecklingen för olja var gynnsam.

Mot denna bakgrund tillsattes i februari 1951 en utredning för att utreda frågan om den lämpligaste utformningen av Sveriges bränsleförsörjning från ekonomiska. handelspolitiska och beredskapsmässiga synpunkter.

1 betänkandet Bränsleförsörjningen i atomåldernl konstaterade bränsleut- redningen att man funnit det nödvändigt att vidga synfältet till hela energiområdet för att som bakgrund till sina förslag kunna ställa en genomtänkt och målmedveten svensk energipolitik.

Utredningens slutsatser innebar i huvuddrag följande. Den enda inhemska energikälla som skulle kunna uthålligt tillgodose nytillkommande behov utgjordes av de uranhaltiga oljeskiffrarna. Bränsleproblemets lösning förut- satte därför först och främst att den aktiva energipolitiken inriktades på ett snabbt tillgodogörande av atomenergin. Utvecklingsarbetet skulle avse såväl värme- som kraftalstring. För att atomkraften skulle erhålla avsedd betydelse förutsattes bl. a. att elektrifieringen vann utbredning även på förbruknings- områden som dittills täckts med importbränslen, speciellt byggnadsupp- värmning utanför tätorterna. Detta skulle emellertid förutsätta en långt driven byggnadsrationalisering i syfte att nå bättre hushållning med tillförd energi.

Även med en optimistisk uppfattning om atomenergins utvecklingsmöj- ligheter konstaterade utredningen att bränsleimporten på grund av energi- behovets snabba tillväxt måste fortsätta att öka väsentligt och att beredskaps- problemen skulle växa lika snabbt. Dessa problem kunde endast lösas genom en lämpligt avvägd kombination mellan lagring av importbränslen och förberedelser för produktion av inhemska ersättningsbränslen. Varje ökad fredsmässig användning av inhemska bränslen borde i konsekvens därmed uppmuntras efter sitt beredskapsvärde.

Bland åtgärder som utredningen förordade kan nämnas en betydligt utökad oljelagring, utbyggnad av de statliga torv- och skifferoljeindustrierna samt forskning och försöksverksamhet på det bränsle- och värmetekniska områ- det.

I fråga om handlingsprogram på atomenergiområdet hänvisade bränsleut- redningen till det betänkande som 1955 års atomenergiutredning hade lagt fram i mars 1956.

Atomenergiutredningen hade tillkallats mot bakgrund av det nya läge för atomenergiutvecklingen som inträtt efter den av Förenta Nationerna anord- nade atomenergikonferensen i Geneve sommaren 1955. Vid denna konferens hade en rad stater frigett tidigare hemliga forskningsresultat och möjligheter till mer avancerad forskning hade öppnats för flera deltagarländer. För svensk del ansågs ett eget forsknings- och utvecklingsprogram angeläget och det betonades att insatser av betydande mått skulle krävas från såväl statens som den privata industrins sida. Atomenergiutredningen fick i anslutning därtill som uppgift att skyndsamt överväga en lämplig samordning av disponibla finansiella och personella resurser för de fortsatta insatserna. Samtidigt pågick bl.a. en särskild expertutredning om lagstiftningen på atomenergiområ— det.

|SOU 1956:46 och 58.

Atomenergiutredningens förslag presenterades tillsammans med förslag till lagstiftning i betänkandet Atomenergien.' Förslaget innebar dels riktlinjer för en självständig svensk insats. bl. a. utveckling av reaktorer med naturligt uran och tungt vatten samt utbyggnad av uranproduktionen. dels vissa organisatoriska förändringar. främst en koncentration av atomenergipoli- tiken till handelsdepartementet och inrättandet av en särskild delegation för atomenergifrågor.

Lagstiftningsförslaget innebar en revision och komplettering av tidigare gällande koncessionslag. Enligt förslaget skulle tillstånd enligt en ny atomenergilag krävas för att uppföra, inneha eller driva atomreaktorer och anläggningar för bearbetning av atombränslen eller begagnat atombränsle.

Atomenergiutredningens förslag godkändes i sina huvuddrag av statsmak- terna våren 1956. Atomenergilagen trädde i kraft den 1 juli 1956.

Beträffande oljelagringen hade bränsleutredningen i särskilt delbetän- kande visat att särskilt påtagliga brister förelåg. 1955 tillkallades en särskild utredning. 1955 års oljelagringskommitte, vilken i början av 1957 lade fram förslag om upplagringsprogram för olja för perioden 1958—62.2 Ansvaret för programmet skulle enligt förslaget åvila. förutom oljebolag och raffinaderiet. vissa större konsumenter och återförsäljare. Statsmakternas ställningstagande till den samlade energipolitiken skedde

i under våren 1957, då såväl oljelagrings- och atomenergiprogrammen som ] i 1

vissa av bränsleutredningens förslag togs upp. Handlingsprogrammet omfat- tade i sammandrag följande:

För att på kort sikt säkerställa energiförsörjningen mot störningar utifrån skulle betydande lager av importerade bränslen läggas upp. En breddning av den inhemska energibasen på längre sikt skulle ske genom utveckling av atomenergin. Bl. a. för att möjliggöra ökat utnyttjande av elkraft skulle vidare en upprustning av landsbygdens elnät stödjas. Programmet beräknades medföra statsutgifter med sammanlagt över 900 milj. kr. under en femårs- period varav för oljelagring ca 350 milj. kr.. för atomenergiutveckling ca 530 milj. kr. samt för landsbygdens elektrifiering ca 50 milj. kr. För att bl. a. finansiera detta program infördes år 1957 den allmänna energiskatten.

De energipolitiska åtgärder som vidtogs under 1960-talet anslöt sig i betydande delar till bränsleutredningens programförslag. Bl.a. började år 1969 olje— och naturgasprospektering i Sverige och på den svenska kontinen- talsockeln genom ett halvstatligt bolag Oljeprospektering AB. OPAB. I fråga om förberedelser för produktion av inhemska ersättningsbränslen och ifråga om forskning på bränsleområdet realiserades däremot inte utredningens förslag. Huvudorsaken till detta var att den inhemska bränsleproduktionen visade sig alltför oekonomisk. vilket bl. a. resulterade i att skifferolje- och torvtillverkning lades ned.

Efter förslag av AB Atomenergi beslöt statsmakterna år 1958 att uppföra ett uranverk i Ranstad. Även vissa andra insatser gjordes i syfte att få till stånd en inhemsk råvaruförsörjning för tungvattenreaktorerna. Bl. a. uppförde Atom- energi en anläggning för försök med en tillverkningsprocess för tungvatten i Kvarntorp.

ISOU 1956.1]_ Vidare började ett intensivt arbete hos såväl Atomenergi som statens vattenfallsverk och fiera företag inom verkstadsindustrin på att utveckla 2SOU l957:4. reaktorer för värme- och kraftverk.

Vid den andra internationella atomenergikonferensen, år 1958, framkom emellertid att antagandena om atomkraftens kostnader hade varit alltför optimistiska. Samtidigt sjönk priserna på konventionella bränslen. Mot den bakgrunden skedde viss omläggning av det svenska programmet, som dock fortfarande var koncentrerat till tungvattenlinjen. AB Atomenergi och vattenfallsverket hade ett par år tidigare börjat arbeta med var sitt värme-

; verksprojekt, R3 och Adam. Hösten 1958 beslöts att dessa skulle slås samman till ett gemensamt projekt, Ågesta. Frågan om att uppföra ytterligare ! atomvärmeverk miste emellertid sedan sin aktualitet i och med att det blev | uppenbart att godtagbar ekonomi endast skulle kunna uppnås i stora | reaktorer för elkraftproduktion. _ 1962 togs principbeslut att AB Atomenergi och vattenfallsverket i

Marviken skulle uppföra en prototypreaktor,som skulle utgöra ett mellansteg före fullstora kraftreaktorer. 1970 beslöt statsmakterna att lägga ned projek- tet. Några ytterligare arbeten på tungvattenlinjen har därefter inte gjorts i Sverige. Utbyggnaden har koncentrerats till lättvattenreaktorer.

Enligt avtal mellan staten och ASEA bildades den 1 januari 1969 ett nytt företag, AB Asea-Atom. för den kommersiella exploateringen av utveck- lingsarbetet i fråga om reaktorer och bränsle för nuvarande termiska . reaktortyper. I samband därmed fördes viss verksamhet över från AB

Atomenergi till det nya företaget, bl. a. tillverkningen av bränsleelement.

AB Atomenergis verksamhet renodlades successivt till att gälla forsk- nings- och utvecklingsarbete beträffande reaktorer och bränsleelement samt arbeten inom olika avsnitt av bränslecykeln.

» När det gällde energiförbrukningen kunde under 1960-talets första år iakttas bl. a. förskjutningar mellan el och olja både inom industrin och i bostäderna. 1964 tillsattes en utredning, energikommittén, för att dels . kartlägga nuläge och utvecklingsperspektiv på energiområdet, dels under- * söka behovet av organisatoriska åtgärder.

Som resultat av kommitténs arbete redovisades år 1967 en rapport om Sveriges energiförsörjning 1955—1985 och år 1970 ett betänkande med bl. a. förslag om att upprätta en fortlöpande prognos- och utredningsverksamhet för energisektorn och utveckla energistatistiken, samt att införa koncessions- lagstiftning för större produktions- och distributionsanläggningar. Det före- slogs också att man skulle ställa upp krav på värmeplaner för tätbebyggda områden. Ett centralt energiorgan föreslogs bli inrättat med funktion som utrednings-, berednings- och tillsynsorgan för energifrågor.

Dessa förslag ledde bl. a. till tillkallandet av energiprognosutredningen, EPU. 1972. Året därefter inrättades en energibyrå vid statens industriverk för att bl. a. ta över efter EPU och fortlöpande bedriva prognos- och utrednings- verksamhet inom energisektorn.

Under 1960-talet hade energifrågorna, inte minst energisektorns påverkan på miljön, börjat dra till sig ökad uppmärksamhet i riksdagen. Bl.a. diskuterades frågor om åtgärder för att begränsa svavelutsläpp och minska luftföroreningarna från bilar. Medan knappast någon partipolitisk diskussion ägt rum i riksdagen tidigare om elproduktionens utbyggnad, det planerade kärnkraftutnyttjandet m. m. kom nu särskilt kraftföretagens planering i blickpunkten. Ett exempel utgjorde debatten om utbyggnad av Vindelälven som ledde till att riksdagen år 1967 uttalade att med hänsyn till det material

som förelåg någon utbyggnad inte borde komma till stånd. Senare följde beslut om att undanta även Kalix, Pite och Torne älvar, och särskilda vattenkraftutredningar fick så småningom i uppdrag att kartlägga resterande möjligheter till vattenkraftutbyggnad i Sverige.

När Centrala Driftledningen,CDL,år1972 som ett underlag för den fysiska riksplaneringen presenterade kraftindustrins utbyggnadsplaner som bl. a. innebar att 24 kärnkraftaggregat skulle kunna vara i drift omkring år 1990 - blev diskussionen livlig både på nationell nivå och lokalt/regionalt i de områden som kunde komma att beröras. Samtidigt undersöktes genom statsmakternas försorg frågor om den framtida försörjningen med uran och om kärnkraftens säkerhetsegenskaper m. m. Möjligheterna att förlägga kärnkraftverk i eller i närheten av tätbebyggda orter utreddes också.

För andra delar av energiförsörjningen var kontrasten mellan 1960-talet och de första åren av 1970-talet inte lika stor. De väsentligaste nya inslagen var miljöpolitikens utformning — med bl. a. begränsningar av tillåtna svavelhalter i eldningsolja och avgasnormer för bilar — den fysiska rikspla- neringen samt en ökad aktivitet från statsmakternas sida, t. ex. prospektering efter olja och naturgas samt förberedelser för introduktion i Sverige av naturgas.

Den svenska energipolitiken i början av år 1973 kan i huvuddrag sammanfattas enligt följande:

Det centrala målet är att säkra energiförsörjningen. Åtgärder som vidtas i detta syfte är

— oljelagring som gardering mot tillfälliga/plötsliga tillförselsvårigheter — viss beredskap för att ta fram ersättningsbränslen (främst ved) vid sådana svårigheter — prospektering efter olja och naturgas i Sverige och på Sveriges del av kontinentalsockeln samt förberedelser för sådan prospektering också utanför Sverige — undersökningar av förutsättningarna för naturgasimport österifrån och eventuellt senare från väst eller syd fortsatt rationalisering och förbättring av kraftproduktion och distribu- tion, inkl. utvidgad nordisk samkörning överväganden om möjligheterna att utnyttja ännu outbyggd vattenkraft med hänsyn till avvägningar mot andra samhällsintressen t. ex. miljö- vården arbeten för att säkra kärnbränsleförsörjningen, såsom Ranstadsprogram- met, uranprospektering i Norrland, verksamhet inom kärnbränslebolaget och internationellt samarbete på anrikningsområdet.

1973 inträffade emellertid två avgörande förändringar i förutsättningarna för den svenska energipolitiken. Först beslutade riksdagen våren 1973 att inga beslut skulle tas om att bygga ut kärnkraften ytterligare i Sverige förrän ett nytt beslutsunderlag förelåg. En betydande minoritet (70 mot 218) stödde därvid en reservation som innebar förslag till lag om ett uppskov med kärnkraftens utbyggnad under i första hand ett år.

Sedan drabbades västvärldens oljetillförsel av kraftiga störningar hösten 1973-vintern 1974 och därefter av snabba prisstegringar.

Mot bakgrund härav inriktades de statliga planerings- och utredningsar-

betena på att förse statsmakterna med underlag för ett beslut i början av år 1975 om den långsiktiga energipolitiken. Det betydde bl. a. att pågående utredningar fick påskyndas. t. ex. EPU och utredningen om radioaktivt avfall (Åka-utredningen), och att vissa nya utredningar drogs igång, t. ex. Energi- programkommittén (EPK) som hade i uppdrag att under mindre än ett år utarbeta förslag till ett forskningsprogram för hela energisektorn.

För att i möjligaste mån göra bedömningarna fristående från kommersiella och institutionella bindningar gavs flera av utredningarna ett ökat parlamen- tariskt inslag. Utredningsarbetena avrapporterades successivt fram till hösten 1974 och kompletterades under hösten genom bl. a. en enkät till berörda myndigheter om möjligheterna att spara energi inom olika samhällssektorer. Vidare genomfördes med studieförbundens hjälp en informations- och studiekampanj för att stimulera till en bred debatt om energipolitiken och därmed även ge underlag för de olika politiska partiernas ställningstaganden till de långsiktiga energifrågorna.

Under intryck av oljekrisen 1973—74 intensifierades också åtgärderna föratt möta en ny liknande kris. Bl.a. inleddes arbeten för att förbättra ransone- ringsplaneringen och föratt bygga upp lager av råolja och oljeprodukter m. m. utöver den beredskapslagring som fanns och var dimensionerad för situa- tioner med krig eller avspärrning.

3.4 1975 års energipolitiska program

Utgångspunkten för programmet var att den energipolitiska planeringen skulle förbättras och utvidgas till att i princip omfatta hela energiområdet. Detta innebar att programmet inriktades starkt på hushållning med energi och en medveten planering för inte bara tillförseln utan även användningen av energi.

Som mål sattes att energikonsumtionens ökningstakt nu skulle begränsas till högst 2 % i genomsnitt per år för perioden 1973—1985. För tiden därefter skulle en ytterligare nedpressning eftersträvas så att om möjligt en konstant nivå skulle hållas från omkring år 1990.

Inom ramen för det samlade 2-procentmålet sattes ett särskilt mål för begränsning av elkonsumtionens ökning. Användningen av elenergi skulle få öka med i genomsnitt högst 6 % per är t. o. m. år 1985 mot 7—8 % per år under 1960-talet. Med denna tillväxttakt skulle behovet av elproduktion år 1985 bli nära 160 TWh varav 63 beräknades bli producerade i kärnkraftverk. Detta innebar att 13 aggregat skulle vara i drift år 1985 om elkonsumtionen visade sig följa prognosen. Det skisserade utbyggnadsprogrammet avsågs utgöra en ram inom vilken modifieringar kunde vidtas om utvecklingen i olika avseenden visade sig motivera detta. Förslag till energipolitiska riktlinjer för senare delen av 1980-talet skulle utarbetas till år 1978.

För att åstadkomma en sänkning av energikonsumtionens ökningstakt vidtogs ett antal åtgärder. Förberedelser gjordes för att införa en kommunal energiplanering och förbättra uppföljning och statistik. Möjligheter infördes för staten att ställa villkor om energieffektivitet vid tillstånd till ny- eller utbyggnad av energikrävande industri. Informations- och utbildningspro- gram inleddes. Statligt ekonomiskt stöd infördes för dels energibesparande

åtgärder i bostäder, dels industrins investeringar för energieffektivare processer m. m. Skärpta normer för byggnader (isolering osv.) infördes också som innebar ungefär en halvering av den beräknade energiåtgången i ett nytt hus byggt efter tidigare normer. Den allmänna energiskatten höjdes.

Vid sidan av åtgärdsprogrammet på användningssidan innehöll 1975 års program även riktlinjer i fråga om bl. a. forskning och utvecklingsverksamhet på energiområdet samt åtgärder för att trygga landets försörjning med el och bränslen.

Ett treårsprogram för energiforskning lades upp, som omfattade såväl produktion och distribution som effektivt utnyttjande av energi. Till de nya områden som programmet introducerade hörde de förnyelsebara energikäl- lorna.

Riktlinjerna för elförsörjningen innebar dels en viss mindre utbyggnad av vattenkraft, dels en fortsatt utbyggnad av kärnkraft — i förhållande till kraftindustrins tidigare planer dock i begränsad omfattning dels, för den elproduktion som skulle ske med olja, en stark satsning på kombinerade el- och värmeproduktionsanläggningar.

Försörjningen med bränslen skulle tryggas genom bl.a. en aktiv statlig oljepolitik. Ett statligt företag för kommersiell verksamhet på Oljeområdet bildades. Det statliga stödet för prospektering efter och utvinning av olja och naturgas i Sverige och utomlands utvidgades och förstärktes. Principbeslut togs om ytterligare beredskapslagring på Oljeområdet för att förbättra uthålligheten mot 5. k. fredskriser.

Ett antal åtgärder vidtogs sedan under 1975 och 1976 som antingen hade förutskickats i det stora handlingsprogrammet eller utarbetades som komplettering. Här kan nämnas utvidgning och förbättring av energistatis- tiken, förstärkning av myndighetsresurserna på kärnsäkerhetsområdet och utvidgning av det direkt säkerhetsinriktade forskningsarbetet för kärnkraf- ten.

Vidare lades fast riktlinjer för eldistributionens fortsatta omstrukturering med bl. a. ökat utrymme för lokala intressen.

Hösten 1976 godkände riksdagen lag om allmänna fjärrvärmeanläggningar och våren 1977 antogs lag om kommunal energiplanering.

Under år 1976 beslutade statsmakterna också att förstärka energibered- skapen genom bl. a. vissa insatser på det petrokemiska området. Våren 1977 har beslut tagits om den fortsatta beredskapslagringen på energiområdet till år 1985. Beslutet innebär en stark prioritering av beredskapsåtgärder mot fredskriser.

3.5. Den nya regeringens politik

Den koalitionsregering som tillträdde efter valet i september 1976 uttryckte i sin regeringsförklaring bl.a. en mer restriktiv inställning till kärnkraft. Riskerna med hantering av använt bränsle och högaktivt avfall betonades starkt. Det framhölls att en satsning på kärnkraft inte kunde ske om inte dessa risker bemästrades på ett betryggande sätt. Vidare ställdes i utsikt förslag om bl. a. effektivare energianvändning, utbyggnad av kraftvärmeverk och industriell mottrycksproduktion samt inriktning av energiforskningen på

teknik för förnyelsebara energikällor. För att förbereda nästa beslut om energipolitiken skulle en särskild kommission tillkallas.

På grundval av regeringsförklaringen har hittills (februari 1978) följande åtgärder vidtagits.

Våren 1977 antog riksdagen regeringens förslag till lag om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, den s. k. villkorslagen. Lagen innebär att frågor om hantering av använt kärnbränsle och högaktivt avfall skall vara lösta innan en reaktor får tas i drift. Tillstånd enligt lagen meddelas av regeringen. Två huvudvillkor gäller för tillstånd, nämligen att innehavaren av reaktorn skall dels förete avtal som på ett betryggande sätt tillgodoser behovet av upparbetning av använt kärnbränsle, dels visa hur och var en helt säker slutlig förvaring av det högaktiva avfallet från upparbetningen kan ske. Tillstånd kan också ges till en reaktorinnehavare som avser att förvara det använda bränslet utan föregående upparbetning, s. k. direktdeponering. Även då krävs att innehavaren kan visa hur och var en helt säker slutlig förvaring kan ske.

Lagen gäller endast de reaktorer som inte hade tagits i drift före oktober 1976. De första fem svenska kärnkraftreaktorerna berörs alltså inte. För den sjätte reaktorn (Barsebäck 2)som var färdig vid nämnda tidpunkt, och som nu är i drift, gäller särskilda bestämmelser. 1 lagen finns också bestämmelser om ersättning. Dessa innebär i princip att en reaktorinnehavare som genom lagen hindras att driva en reaktor får kompensation för kostnader som har lagts ned före lagens ikraftträdande.

Från och med ingången av budgetåret 1977/78 har statsstödet till energibesparande åtgärder förstärkts. Bidragen till sådana åtgärder inom näringslivet har fördubblats och utgör nu 170 milj. kr., varav huvuddelen för industriella processer. Anslaget till stöd till energisparåtgärder i byggnader har höjts till 500 milj. kr. Samtidigt har bidragsbeloppet per lägenhet höjts från 2 000 till 3 000 kr. och lånemöjligheterna har förbättrats.

Viss omfördelning av medel har gjorts inom energiforskningsprogrammet. Insatserna på förnyelsebara energikällor vindkraft, solenergi, m. m. — har ökats med ca 5 milj. kr. för budgetåret 1977/78, medan insatserna på kärnenergi har dragits ned ungefär lika mycket,jämfört med tidigare planer. Skatten på el för icke-industriella ändamål har höjts från 2 till 3 öre per kWh.

Ett förslag till energisparplan för befintlig bebyggelse har presenterats för riksdagen (prop. 1977/78:76). Förslaget redovisas överstikligt i det följande (se avsnitt 6.1.5).

Förslag om ytterligare medel för stöd till energisparande åtgärder under budgetåret 1978/79 har också lagts fram, liksom förslag om höjning av bensinskatten.

4. Inriktning av energipolitiken

4.1. Inledning

Energipolitiken syftar till att trygga samhällets försörjning med den energi som behövs för att underhålla produktion, service och övrig samhällelig verksamhet. Energipolitiken skall bedrivas på sådant sätt att denna försörj- ningstrygghet kan uppnås med så små konflikter som möjligt med andra samhällsmål, t. ex. beträffande miljö och ekonomisk utveckling.

Syftet med detta kapitel är att översiktligt redovisa samspelet mellan energipolitik och andra samhällsmål. Härigenom kan de faktorer kartläggas som påverkar energipolitikens långsiktiga inriktning.

Kapitlet inleds med ett avsnitt om sambandet mellan energipolitik och olika samhällsmål. Det är på grundval av de mål för samhällsutvecklingen som fastställs av riksdag och regering som energisystemet skall utformas. 1 det därpå följande avsnittet diskuteras den svenska energiförsörjningen som ett led i ett globalt system. Yttre faktorer påverkar på ett avgörande sätt vår energiförsörjning och våra möjligheter att själva styra utvecklingen inom energiområdet.

Denna redovisning utmynnar i en diskussion om de begränsningar som finns i vår energipolitiska handlingsfrihet. Med handlingsfrihet avses möjlig- heterna att anpassa energisystemet till dels behovsutvecklingen och till- gången på energiråvaror, dels utvecklingen av tekniken för energiomvand- ling och energianvändning. Handlingsfrihet föreligger om anpassningen kan ske utan allvarliga konsekvenser för samhällsutvecklingen. Graden av handlingsfrihet är beroende av det tidsperspektiv man väljer och av våra internationella beroenden och hänsynstaganden.

4.2. Energipolitik och samhällsmål

Energipolitiken är ett led i våra strävanden att uppnå de övergripande mål som vi har för samhällets utveckling. Den skall alltså bidra till att upprätthålla och öka välfärden och sysselsättningen. Den skall bidra till fonsatt eko- nomisk utveckling samt social och ekonomisk utjämning. Den skall så långt som möjligt säkra landets försörjningstrygghet. Den måste vidare utformas med hänsynstagande till naturresurser samt inre och yttre miljö. Energipolitiken måste också ligga i linje med de krav som ställs av vår internationella solidaritet. De energipolitiska besluten måste ta hänsyn till

kravet på en rättvis fördelning inom och mellan nationerna.

Olika samhällsmål står i vissa fall i konflikt med varandra. För att ta ställning till målkonflikterna på energipolitikens område behövs kunskaper om sambanden mellan energiförsörjningen och övriga samhällsfunktioner. Dessa samband belyses översiktligt i det följande.

4.2.1. Energi och ekonomisk utveckling

Energitillgången spelar en viktig roll i det ekonomiska systemet, även om kostnaderna för landets energiförsörjning endast uppgår till 5 a 10 % av bruttonationalprodukten, BNP. I alla typer av produktionsprocesser används energi i olika former, t. ex. för drift av maskiner och apparater inom näringsliv och offentlig sektor, vid transporter, för uppvärmning och belysning av lokaler. Förutom dessa direkta energiinsatser är produktionen inom en sektor också indirekt beroende av energitillförsel genom användning av andra insatsvaror (t. ex. stål, kemiska produkter etc.) som i sin tur för sin framställning krävt energi.

Utanför produktionssystemet åtgår energi vid användningen av t.ex. hushållsapparater, bilar, fritidsbåtar och vid uppvärmning av bostäder och fritidshus. Även om energikostnaderna är relativt små för både näringsliv OCh hushåll skulle emellertid — genom den strategiska betydelse energin har i samhället —en brist på energi eller plötsliga, kraftiga prisförändringar få ytterst allvarliga konsekvenser.

Det finns ett klart samband mellan energianvändningen och det materiella välståndet i samhället. Som ett utslag av detta är energianvändningen per capita mångdubbelt större i industriländerna än i utvecklingsländerna. En stor del av skillnaden mellan u-länder och i-länder i fråga om energianvänd- ning måste överbryggas om de förra skall kunna utvecklas ekonomiskt. Dock finns det avsevärda marginaler inom vilka energianvändningen kan variera vid en och samma nivå av materiell produktion i samhället. Så (. ex. visar det sig att energianvändningen skiftar mellan olika länder med samma inkomst per capita. Detta beror bl. a. på skillnader i klimat, transportavstånd. produktions- och konsumtionsstruktur, tillgång till egna energiråvaror och hittillsvarande ansträngningar att hushålla med och spara energi.

Under senare år har förts en omfattande diskussion om hur de ökade resurser som kan frambringas i ekonomin skall utnyttjas. Bl.a. har priorite- ringen mellan privat konsumtion och utbyggnad av den offentliga sektorn blivit föremål för en omfattande debatt. Den framtida tillväxtens omfattning. innehåll och inriktning får betydelse för energibehovet genom bl. a. följande tre faktorer:

För det första påverkas energiefterfrågan av den ekonomiska tillväxtens omfattning,dvs. av volymti/lva'xten i BNP vid oförändrad sammansättning av den slutliga efterfrågan på varor och tjänster. En fortsatt tillväxt av produktionen inom industrin och andra näringsgrenar, en ökning av antalet personbilar, en fortsatt nybyggnad av bostäder med allt större lägenhetsyta etc., kräver då ökad energitillförsel. Vid oförändrad konsumtions- och produktionsstruktur och oförändrad teknologi måste en fortsatt ekonomisk tillväxt leda till en ökning av energianvändningen.

För det andra påverkas energianvändningen avföra'ndringarisammansätt-

ningen av den slutliga efterfrågan på varor och tjänster. Produktions- och konsumtionsstrukturen kan utvecklas i mer eller mindre energikrävande riktning.

Under efterkrigstiden har energianvändningen vuxit snabbare än BNP. Detta förklaras i stor utsträckning av att produktions- och konsumtionsmön- stret har förändrats i riktning mot mera energiintensiva produkter. En mängd faktorer kan tänkas ligga bakom denna utveckling.

Sverige är bland de länder i världen. som har den högsta industriella produktionen och den högsta energianvändningen per invånare. Den rikliga tillgången på billig energi har varit en av drivkrafterna i den välståndsökning som vi upplevt under efterkrigstiden. Energiintensiva industribranscher som gruvindustri.järn-, stål- och metallverk och Skogsindustri , har vuxit snabbare än genomsnittet. Framför allt torde det vara Sveriges tillgångar på basråvaror som järnmalm och skog, vilka för sin utvinning och bearbetning kräver relativt mycket energi. och närheten till de västeuropeiska marknaderna etc., som förklarar denna utveckling. De i jämförelse med andra västeuropeiska länder låga svenska priserna på bränsle och framför allt elkraft i relation till lönekostnaderna, har också bidragit till den produktionsinriktning vi nu har och inneburit en konkurrensfördel.l Den ökade användningen av energi inom industrin är i huvudsak följden av en industriell utveckling. som varit grunden för vårt nuvarande välstånd.

Trots arbetstidsförkortningen har utvecklingen under efterkrigstiden via ökad arbetsproduktivitet skapat förutsättningar för reallöneökningar. Det växande konsumtionsutrymmet har i hög grad utnyttjats för en höjning av den genomsnittliga bostadsstandarden. ökat antal fritidshus och ett ökat innehav av energikrävande konsumtionsvaror. främst bilar. Till sin huvuddel har denna ökning inneburit att väsentliga välfärdsmål uppnåtts för de breda folklagren.

Sammantaget har den utländska och inhemska efterfrågan riktats mot områden där Sverige haft komparativa fördelar i produktionen. Detta i kombination med fallande relativa priser på energi och stigande realinkom- ster har lett till en förhållandevis energiintensiv produktions- och konsum- tionsstruktur. Hur den framtida samhällsstrukturen kommer att utvecklas och vilken effekt denna utveckling har på energianvändningen, blir bl. a. beroende av den näringspolitik som kommer att föras. Den har i sin tur ett samband med kraven på att långsiktigt uppnå samhällsekonomisk balans.

En tredje faktor, som påverkar energiefterfrågan. ärjöra'ndringar [produk- tionstekno/ogin. Den tekniska utvecklingen torde i allmänhet leda till lägre åtgångstal för energi i produktionssystemet. bättre uppvärmningssystem i bostäder. energieffektivare byggmaterial etc. I vissa fall kan dock produk- tionsteknologins utveckling leda till ökade åtgångstal. t. ex. vid övergång från kemisk till termomekanisk massaframställning. Angelägna förbättringar av arbetsmiljön och den yttre miljön har ibland visat sig.åtminstone på kort sikt. inte kunna genomföras utan ökad energiåtgång.

Minskningstakten för åtgångstalen för energi är till stor del beroende av den takt i vilken maskiner och byggnader förnyas. Iden mån möjligheterna att minska energianvändningen är knutna till ny teknik, leder en snabbare ekonomisk tillväxt till en snabbare introduktion av nyare och energisnålare teknologier. Samtidigt kräver en snabbare tillväxt också ökad energitillförsel

lSe bilaga 12 till styrme- delsgruppens huvudrap— port. Ds 1 1977217.

1Se rapport nr 404 från framtidsstudien ”Energi och samhälle”, 5. 24.

2 Se t. ex. styrmedels- gruppens rapport, Ds I 1977:15,s. 8:15 ff.

3 Lars Lundqvist, Mark- nadsekonomi och noll- tillväxt i energianvänd- ningen. stencil december 1977. Beräkningar för Sverige har utförts i Ber— gendahl—Carling—Oet- tinger—Sohlman, Effekter av noll-tillväxt i energi— användningen, stencil jan. 78. Resultaten redo- visas i kapitel 8.

vid givna åtgångstal. Under 1950- och 1960-talen har energianvändningen per producerad enhet inom t. ex. industrin minskat med i genomsnitt 1 % per år.

Beräkningar över hur mycket dessa faktorer bidragit till ökningen i den svenska energianvändningen under 1960-talet har utförts vid sekretariatet för framtidsstudier] Dessa beräkningar antyder att energianvändningen framför allt har ökat till följd av den ökade produktionsvolymen. Därutöver har förskjutningar i sammansättningen av den slutliga efterfrågan på varor och tjänster tenderat att göra BNP energiintensivare. Effektiviteten i energian- vändningen inom produktionssystemet har emellertid också ökat, vilket verkat återhållande på energianvändningens ökning. Sammantaget har den totala energianvändningen under efterkrigstiden vuxit i medeltal ca 1,5 gånger snabbare än BNP.

Sambandet mellan energianvändningens ökningstakt och tillväxttakten i BNP är emellertid inte på något sätt entydigt eller konstant. De ovan diskuterade faktorerna kan samvariera på ett komplicerat sätt. Vid en jämförelse länder emellan2 finner man stora variationer i relationer mellan ökningstakten i energianvändningen och BNP-tillväxten. Bland de länder där energianvändningen vuxit långsammare än BNP finns såväl relativt rika (USA) och relativt fattiga länder (Spanien) som snabbt växande (Västtysk- land) och långsamt växande (Storbritannien). Liknande mönster återfinns i den grupp av länder däribland Sverige där energianvändningen vuxit snabbare än BNP.

För Sveriges del pekar de prognoser och bedömningar över den framtida utvecklingen som gjorts efter energikrisen 1973 samstämmigt på att den totala energianvändningen i framtiden kommer att växa långsammare än BNP (se t. ex. Energiprognosutredningen).

Enligt industriverkets referensprognos i oktober 1977 skulle den totala energianvändningen växa med ca 1,5 % per år fram till 1990 mot en tillväxt i BNP på nära 3 % per år. Vad industrin beträffar väntas andelen förädlings- industri öka i förhållande till den energitunga råvarubearbetande industrin — papperstillverkningen svarar för en betydande del av träförädlingsindustrins tillväxt. Verkstadsindustrin förutses öka kraftigt, medan gruvor ochjärn- och stålindustrin växer långsamt (se kapitel 5).

Under de senaste åren har ett antal studier gjorts både i Sverige och utomlands av sambandet mellan ekonomisk tillväxt och användningen av energi. Några av dessa studier har särskilt behandlat hur detta samband kan se ut i de fall där energianvändningen inte tillåts öka. För energikommissio- nens räkning har en översikt3 gjorts av olika långsiktiga energihushållnings- modeller och teorier för begränsning av ekonomisk tillväxt i samband med

råvaruuttömning. Huvudslutsatsen i den genomförda översikten har blivit att samtliga

behandlade studier tyder på ett ganska svagt samband mellan ekonomisk tillväxt och energianvändning på mycket lång sikt. Samtidigt bör det understrykas att modellresultaten bygger på osäkra antaganden om teknisk utveckling och framtida anpassningsmöjligheter inom produktionssystemet och hos hushållen. Vidare kan man allmänt ifrågasätta rimligheten i att representera anpassningsmekanismer på en så aggregerad nivå som det är fråga om i de olika modellkalkylerna.

4.2.2. Energi och sysselsättning

Full sysselsättning är ett väsentligt mål i samhällsplaneringen. Det gäller inte enbart att bekämpa den öppna arbetslösheten. utan sysselsättning måste också beredas åt de människor och grupper som idag står helt utanför arbetsmarknaden.

Utöver detta har de kvalitativa aspekterna på arbetslivet fått allt större betydelse. Tunga och farliga arbeten måste undanröjas. t. ex. genom mekanisering. De anställdas möjligheter att själva påverka sina egna arbetsförhållanden samt kraven på att man skall uppleva sitt arbete som meningsfullt och engagerande har blivit allt viktigare frågor.

Energianvändningen och sysselsättningen hänger naturligtvis intimt samman med den ekonomiska tillväxten och dess fördelning. Arbetskraft och energi används i alla produktionsprocesser. Den framtida produktions- inriktningen kommer därmed i hög grad att styra energi- och sysselsättnings- utvecklingen. För att upprätthålla sysselsättningen är en tryggad energiför- sörjning en nödvändig förutsättning. Otillräcklig,osäker eller mycket kraftigt fördyrad tillförsel av energi skulle hota sysselsättningen särskilt inom de energikrävande industrierna. Näringslivets försörjning med den energi den behöver får därför inte äventyras.

Genom hushållning och sparande kan näringslivets energibehov nedbringas. Samspelet mellan kapitalutrustning. teknik och arbetskraft och deras inverkan på energianvändningen är av väsentiigt annorlunda karaktäri olika tidsperspektiv. I varje diskussion om sambanden mellan energi, sysselsättning och tillväxt är det därför viktigt att skilja mellan förhållandena på kort resp. lång sikt.

På kort sikt får anpassningen till ändrade förhållanden ske inom ramen för existerande produktionsanläggningar. Detta betyder att anpassningsmöjlig- heterna är starkt begränsade. På kort sikt finns sålunda ett ganska direkt samband mellan energi och sysselsättning. En mera omfattande begränsning i tillgången på energi, t.ex. vid en oljekris kan på kort sikt leda till produktions- och sysselsättningsstörningar.

På lång sikt hinner däremot väsentliga delar av det existerande fordon-, anläggnings- och maskinbeståndet bytas ut. Därmed kan energieffektiviteten öka.l Även vid dagens tekniska nivå blir anpassningsmöjligheterna störreju längre tid anpassningen får ta. Genom en fortsatt teknisk utveckling ökar anpassningsmöjligheterna ytterligare.

Att öka näringslivets energieffektivitet är en långsiktig process. eftersom det i regel tar decennier att byta ut produktionsutrustning och byggnader. Krav om att genomföra sådana förändringar alltför snabbt kan hota lönsamheten och därmed sysselsättningen.

Flera viktiga branscher i svensk industri befinner sig f.n. i en allvarlig strukturkris, samtidigt som vi upplever den starkaste konjunkturnedgången under hela efterkrigstiden. Under 1960-talet avsattes en hög andel av landets totala resurser till investeringar. Under 1970-talets första hälft sjönk denna andel, främst till följd av minskat bostadsbyggande och därmed samman- hängande kommunala investeringar. 1 LU-75 förutsattes totalt sett en låg investeringsandel 1975—1980. Dock betonade utredningen att kapitalbild- ningen inom industrin under senare delen av 1970-talet måste fortsätta att

l Empiriska undersök- ningar redovisas i bilaga 13 till Styrmedelsgrup- pens huvudrapport, Ds [ l977:17.

stiga starkt om balansen i utrikesbetalningarna skulle kunna återställas. Under 1980-talet skulle det enligt utredningen emellertid bli nödvändigt att återigen höja de totala investeringarnas andel av resursanvändningen betydligt.

De ekonomiska utsikterna ter sig idag åtskilligt dystrare. Bytesbalansen har ytterligare försämrats. Även investeringstakten har varit svagare än väntat. Behovet är därför stort av att öka industriinvesteringarna och exporten för att återvinna vårt lands ekonomiska styrka.

Därtill kommer offentliga utgifter för konsumtion och investeringar som i hög grad är en konsekvens av redan fattade beslut. Kraven på bättre arbetsmiljö och yttre miljö och på hushållning med energi och andra resurser innebär också betydande investeringsbehov. Det privata konsumtionsut— rymmet är till viss del intecknat av att den växande gruppen pensionärer genom statsmakternas åtaganden tillförsäkrats real standardstegring.

Sammantaget kan konstateras att samhällets samlade resurser inför 1980- talet redan till betydande delar är intecknade. Om näringslivets och den offentliga sektorns behov av energi inte kan tillgodoses, finns det risk för att de sysselsättningspolitiska målen inte kan uppfyllas.

Samspelet mellan energipolitik och samhällsekonomi påverkar också den regionala och lokala sysselsättningsstrukturen. Produktionen i de energi- intensiva branscherna är koncentrerad till vissa regionala och lokala arbetsmarknader, främst i Bergslagen och delar av Norrland. Inom dessa områden svarar den energiintensiva industrin i många kommuner för den helt dominerande delen av industrisysselsättningen. Med tanke på att strukturella problem kan förväntas inom dessa branscher under det närmaste årtiondet, är en tryggad energiförsörjning av avgörande betydelse för de berörda bygdernas framtid.

4.2.3. Energi och bytesbalans

Vår energisituation påverkas av vad vi exporterar och importerar, av vilka råvaror vi använder för produktionen och av var i förädlingskedjan vi startar och slutar. Energisystemet måste utvecklas i samklang med övriga samhälls- funktioner för att vi skall klara våra inhemska behov och vår externa balans.

Det underskott i utrikeshandeln som f. n. kännetecknar den svenska ekonomin kommer att starkt påverka den ekonomiska stabiliseringspoliti- ken. Man kan inte räkna med att uppnå balans i den svenska utrikeshandeln förrän under 1980-talet.

En politik som syftar till att återställa jämvikten i bytesbalansen kan komma att begränsa handlingsutrymmet för annan politik. Bl. a. ställer en sådan politik stora anspråk på den industriella utvecklingen. Det är nödvän- digt att stärka den svenska industrins internationella konkurrenskraft och främja en ökad produktion både inom exportindustrin och inom den importkonkurrerande industrin. En sådan inriktning av industripolitiken får konsekvenser på energiefterfrågan samtidigt som den industriella satsningen begränsar utrymmet för övriga investeringar.

Det är förenat med stora risker att skjuta balansmålet alltför långt på framtiden. Flera nyligen publicerade studier anger,att problem med världens

oljeförsörjning kan uppkomma under 1980-talet med bl. a. stigande oljepriser som följd. Det land som i utgångsläget har ett stort underskott i sin utrikeshandel riskerar att hamna i en utomordentligt svår situation. Under underskottsåren kommer Sverige att ackumulera en betydande internationell skuldbörda. Även när denna har slutat att växa. kommer den att medföra fortsatta påfrestningar på betalningsbalansen genom de ränteut- gifter och de amorteringar den för med sig. Återverkningarna från det nuvarande underskottet i den svenska betalningsbalansen kommer således ' att sträcka sig långt in på 1980-talet. * Bytesbalansproblem kan uppkomma vid både internationella och inhemska prisstegringar på energi. Det stora bytesbalansproblem, som uppstod efter oljeprisstegringarna i samband med oljekrisen 1973. har tydligt visat de oljeimporterande ländernas känslighet i detta avseende. År 1973 ? uppgick Sveriges importkostnad för råolja och petroleumprodukter till ca 5 * miljarder kr. , medan den år1976 uppgick till drygt 14 miljarder kr. för ungefär samma kvantitet. Medan energikostnadernas andel av de totala produktions- kostnaderna är relativt låg. är betydelsen av energipriserna på bytesbalansen betydligt större, eftersom så stor del av importen utgörs av energiråvaror. Stora inhemska höjningar av energiskatten med dess nuvarande utform- ning kan också — i varje fall på kort sikt förvärra bytesbalansproblemen. Visserligen verkar högre inhemska energipriser återhållande på energian- vändningen och därmed på energiimporten. Samtidigt är emellertid flera av våra betydelsefulla exportbranscher mycket energikrävande. En kraftig energiskattehöjning skulle därför, om den inte kompenserades av andra åtgärder. kunna medföra att de redan nu svåra avsättningsproblemen förvärras ytterligare. Bytesbalansen är sålunda relativt känslig för prishöjningar på energi , främst , importerade energiråvaror. Det kan därför finnas skäl till att sträva efter att på sikt minska energiförsörjningens importberoende. En energipolitik med detta syfte kan bygga på dels ett ökat utnyttjande av inhemska energitillgångar t. ex. uran och biomassa och dels en satsning på energibesparande * investeringar. I båda fallen tar man i anspråk resurser. som kan användas för alternativ produktion, t. ex. inom exportindustrin.

Effekten på bytesbalansen av alternativa sätt att använda resurserna i ekonomin är beroende av vilka investeringar som har den högsta konkur- renskraften gentemot utlandet. Härvid inverkar också andra länders energi- och näringspolitik. En avgörande betydelse har också den framtida utveck- lingen av oljepriset. Om priset på olja stiger kraftigt, kan utnyttjandet av vissa inhemska energitillgångar såsom torv. biomassa, sol- och Vindenergi, bli ekonomiskt attraktivt i ett längre tidsperspektiv. För de inhemska tillgång- arna uran och vattenkraft torde detta gälla redan med dagens oljepris.

4.2.4. Energi och inkomstfördelning

1 vid mening måste fördelningsmålet antas gälla en utjämning avi indivi- dernas allmänna levnadsförhållanden och livsvillkor. Energipolitiska effekter på inkomstfördelningen kan uppkomma om energipolitiken inte förs i samklang med andra samhällsmål. Nedan berörs endast några få aspekter av detta stora problemkomplex.

1Rapport nr 408 från framtidsstudien "Energi och samhälle".

2Se bilaga 16 till styrme- delsgruppens rapport.

Inverkan på inkomstfördelningen av en ökad energihushållning kan uppstå via de effekter högre energipriser får för den enskilde.

En energiprishöjning som drabbar ett hushåll innebär en minskad realinkomst. [ den mån hushållet kan anpassa sig genom att ändra konsumtionsmönstret, kan det mildra effekterna av höjda energipriser. Höjda energipriser drabbar låginkomsttagare relativt sett hårdare. Hushåll med lägre inkomster kan också ha sämre möjligheter att finansiera de investeringar som kan behövas föratt mildra effekterna av höjda energipriser. Även deras möjlighet att kompensera höjda energipriser med dämpad energianvändning är sannolikt mindre än för mera välbeställda hushåll.

[flera länder har studier gjorts av energiinnehållet i olika hushållsgruppers konsumtion och därmed av deras känslighet för olika åtgärder som gör energin dyrare. Amerikanska och engelska studier har givit till resultat att andelen av den disponibla inkomsten som läggs på energi (direkt eller indirekt) minskat något med stigande inkomst. För grupperna barnfamiljer och glesbygdsbor noterades en högre "energiintensitet" i konsumtionen än genomsnittligt.

Det finns emellertid också studier,där man kommit fram till att sambandet mellan disponibel inkomst och energianvändning är i stort sett proportionellt. Detta är en huvudslutsats i den enda svenska undersökning, som tidigare gjorts på det här området.I

En liknande undersökning har också utförts som ett underlag till styrmedelsgruppens rapportz.

Resultaten av denna undersökning pekar på att konsumtionen av sekun- därenergi i svenska hushåll relativt sett är högre i låga inkomstgrupper. Detta förklaras främst av att oljeförbrukningen för bostadsuppvärmning utgör en högre andel för låginkomsttagare än för höginkomsttagare. Totalt sett kan omkring 10 % av hushållens samlade (direkta och indirekta) konsumtions- utgifter hänföras till energianvändning. Den genomsnittliga energiskattebe- lastningen ligger mellan 1 och 2 % av konsumtionsutgifterna.

Skillnaderna i energiskattebelastningen är mycket små mellan olika inkomstgrupper. Den största skattebelastningen återfinns i mellaninkomst- grupperna. Orsaken är främst att bensinförbrukningen i dessa inkomst- grupper är relativt hög och att skatten på bensin är hög i förhållande till skatten på övriga energislag.

Inga påtagliga samband kan utläsas mellan tätortsgrad och total energi- skattebelastning. Däremot drabbas, som väntat, glesbygdshushållen hårdare än andra hushåll av skattehöjningar på drivmedel. För låginkomsttagare i glesbygdskommuner slår bensinskattehöjningar nästan dubbelt så hårt som för tätortshushåll i samma inkomstlägen. För boende i småhus utgör energiskatterna en större kostnadspost än för boende i flerfamiljshus.

Trots de små skillnaderna i energiskattebelastning skulle skattehöjningar på energi drabba de minst välbeställda hushållen relativt sett hårdare. eftersom dessa har de minsta ekonomiska marginalerna att röra sig med. De nedskärningar i konsumtionen som dessa hushåll skulle tvingas till är i allmänhet allvarligare från välfärdssynpunktän de nedskärningar som kan bli följden i välbeställda hushåll. Likformiga skattehöjningar på energi skulle dock inte i någon högre grad påverka realinkomstfördelningen via hushållens konsumtionsutgifter.

Vad som här sagts berör endast en del av frågan om energipolitiska medels fördelningseffekter. Effekterna av kvantitativa regleringar och andra energi- politiskt motiverade regelsystem kan direkt beröra hushållen. Fördelnings- effekter kan också uppkomma via marknaderna för produktionsfaktorer. Energipolitiska åtgärder t. ex. skatter och ransoneringar — kan påverka sysselsättningen i olika branscher och regioner mycket ojämnt, och på längre sikt också påverka lönebildningen. Även sådana fördelningseffekter kan vara mycket betydelsefulla.

4.3. Begränsningar i fråga om energipolitikens långsiktiga , inriktning

Energipolitikens inriktning bestäms inte bara av de mål vi sätter upp för samhällets utveckling, utan även av att landet utgör en del av ett globalt system. Till viss del har detta redan framhållits, I detta avsnitt skall närmare ! behandlas sådana på energipolitiken begränsande faktorer som på ett avgörande sätt påverkar landets energiförsörjningssituation och därmed l också vår förmåga att själva styra utvecklingen.

l 4.3.1 Til/gång pä energiråvaror'

Den globala energiförsörjningen

* Den globala användningen av prissatt energi har ökat snabbt under hela 1900-

talet. I stort har tillväxthastigheten varit omkring 5 % per år. Sedan år 1950

l har energianvändningen mer än tredubblats. Denna utveckling har dock inte l skett likformigt vad gäller produktionen av olika slags energiråvaror. Medan * produktionen av kol under perioden 1950—1974 har ökat med ca 60 %, har

produktionen av olja mer än femdubblats och produktionen av naturgas

j nästan sjudubblats samtidigt som produktionen av vatten- och kärnkraft l nästan har femdubblats. 'En mera detaljerad - * Denna utveckling har inneburit förskjutningar i energiråvarornas relativa redogör?” avseende

. . . den nationella och glo-

andelar av den globala energiproduktionen, Vilket framgår av tabell 4.1. Av bala tillgången på ener_ tabellen framgår att kolet passerats av oljan som den globalt viktigare giråvaror ges i avsnitt energiråvaran. Även naturgasen har fått ökande betydelse. 6.2.

Tabell 4.1 Energiråvarornas andel i den globala energiutvinningen 1950-1974, %

År Kol och Olja Naturgas Vatten— och Summa lignit kärnkraft 1950 59 30 9 2 100 1955 53 34 11 2 100 1960 49 36 13 2 100 1965 41 41 16 2 100 1970 32 47 19 2 100 1974 29 49 20 2 100

Källa: UN World Energy Supplies 1950—1974. New York 1976.

Inte heller har utvecklingen skett likformigt vad avser energianvändningen i länder som befinner sig på olika utvecklingsnivåer. Av tabell 4.2 framgår hur statshandelsländerna under 1950-talet starkt ökade sin andel av den globala energianvändningen, samtidigt som de 5. k. utvecklade länderna minskade sin andel. Under de senaste 15 åren har de båda blockens resp. andelari stort varit konstanta, även om utvecklingsländerna under denna period har tagit en ökande andel av världens energiproduktion i anspråk. Det bör framhållas att redovisningen av utvecklingsländernas energianvändning är behäftad med stor osäkerhet på grund av att i dessa länder nyttjas en stor andel statistiskt oredovisade energiråvaror som exempelvis träbränslen.

Av tabellen framgår också att energianvändningen per capita under den nämnda perioden har fördubblats. Ej heller denna utveckling har skett likformigt. Medan de utvecklade länderna har fördubblat sin per capitakon- sumtion, har utvecklingsländerna tredubblat sin. Än högre har ökningen hos statshandelsländerna varit. Sedan år 1950 har en viss utjämning skett vad avser den relativa användningen mellan grupperna. Medan de utvecklade länderna år 1950 använde 25 resp. 5 gånger mer energi än utvecklings- och . statshandelsländerna, var motsvarande siffror år 1974 16 resp. 3 gånger. Icke desto mindre kan konstateras att i absoluta tal fortsätter de utvecklade ' länderna. liksom statshandelsländerna. att öka mer än vad som sker i utvecklingsländerna. En förändring av utvecklingen till utvecklingslän- dernas förmån berör inte bara energipolitiken i de utvecklade länderna, utan även hela den ekonomiska världsordningen. !

Trots en stark befolkningsökning har utvecklingsländerna totalt sett j kunnat öka sin användning av prissatt energi per capita. Detta har medfört att l dessa länder successivt (se tabell 4.2) har kommit att ta en allt större andel av den globala energianvändningen i anspråk. Utvecklingen har dock varit högst olikartad mellan skilda länder. Vissa har starkt ökat sin energianvändning, medan andra har haft en stagnerande utveckling. I tabell 4.3 redovisas hur utvecklingsländernas energiförbrukning fördelas mellan olika energiråva- ror.

För att utvecklingsländerna skall kunna utvecklas ekonomiskt och öka sin

Tabell 4.2 Energianvändningens globala fördelning samt utveckling per capita 1950—1974 År Global fördelning i % Genomsnittligt index år 1950 för energianvändningen per capita = 100 Utveck- Utveck- Stats- Summa Utveck- Utveck- Stats— Summa lade lings- handels- lade lings- handels- länder länder länder länder länder länder 1950 75 5 20 100 321 13 60 100 1955 70 6 24 100 367 17 86 119 1960 61 7 32 100 398 21 138 142 1965 63 7 30 100 470 25 146 158 1970 63 8 29 100 590 33 173 190 1974 60 10 30 100 632 39 200 205

Källa: Se tabell 4.1.

Tabell 4.3 Utvecklingsländernas andel av den globala energianvändningen 1950—1974. %

År Fasta Flytande Naturgas Vatten- och Summa bränslen bränslen kärnkraft 1950 3.5 11.5 2.5 4.8 5 1955 3.6 12.1 3.4 6.9 6 1960 3.9 12.4 4.2 8.2 7 1965 4.8 11.6 4.8 9.5 7 1970 4.9 12.2 6.1 12.3 8 1974 5.5 13.1 7.2 13.2 10

Källa: Se tabell 4.1.

livsmedelsproduktion, liksom för att hejda den inom vissa geografiska områden allvarliga miljöförstöring som uppkommer genom skövlandet av skog för bränsleändamål, fordras tillgång till energiråvaror. främst olja. En slutsats som kan dras är att redan en måttlig ökning av utvecklingsländernas energianvändning per capita kommer att ställa stora krav på det globala energiförsörjningssystemet, speciellt vad avser oljeförsörjningen.

E nergiråvarornas varaktighet

Med hänsyn till Sveriges och andra länders stora beroende av omvärlden för energiförsörjningen är de ändliga energiråvarornas globala varaktighet av största betydelse.

För att ange tillgången på energiråvaror, lagrade ijordskorpan. kan följande indelning användas:

Totala tillgångar av en energiråvara är de totala mängder som finns tillgängliga på jorden och som man teoretiskt skulle kunna utvinna och använda inom en överskådlig framtid. dvs. de innefattar beräknade, men ännu inte upptäckta tillgångar.

Kända til/gängar är de tillgångar som har blivit noggrant uppmätta. Kända och irritinrringsvr'irda tillgångar är den del av de kända tillgångarna som kan utvinnas ekonomiskt med dagens teknik och energipriser.

Utvinningsvärdatillgångar är summan av de kända och de ännu inte upptäckta tillgångar som bedöms kunna ekonomiskt utvinnas.

Med dagens kunskap uppgårjordens totala tillgångar av fossila bränslen till ca 95 milj. TWh, dvs. ungefär 1500 gånger världens nuvarande årliga energianvändning. Därav är ca 7 % idag kända och utvinningsvärda tillgångar. Bland de fossila bränslena dominerar kol (drygt 60 %).

Dagens kända och utvinningsvärda urantillgångar motsvarar ca 200 000 TWh termisk energi beräknat efter utnyttjandegrad i dagens lättvattenre- aktorer och utan upparbetning. I jordskorpan och i havsvattnet finns dessutom stora mängder uran och thorium, som inte är ekonomiskt utvinningsvärda så länge som urantillgångar av det slag som nu utnyttjas är tillgängliga.

Hur länge de idag utvinningsvärda tillgångarna av fossila bränslen och uran teoretiskt räcker med olika antaganden om utvinningstillväxten, visas i tabellerna 4.4 och 4.5.

Tabell 4.4 Ungefärlig livslängd i år av jordens kända och utvinningsvärda tillgångar av de viktigaste energiråvarorna vid olika årliga tillväxttakter på utvinningen

Energi— Livslängd i år med en årlig utvinnings— råvara tillväxt hos resp. energiråvara av 0 % 2 % 4 % 6 %

Stenkol 190 80 55 40 Brunkol 270 95 60 50 Olja 35 25 20 20 Naturgas 55 35 30 25 Uran” 60 40 30 25

Exkl. Sovjetunionen. övriga östländer och Kina. Dessa urantillgångar har en utvinningskostnad under 300 kr./kg U308 (30 $/lb i 1975 års prisläge) och har beräknats efter användning i lättvattenreaktorer. Vid användning i bridreaktorer ökar uthålligheten ca 60 gånger. Källa: SOU l977:56.

Tabell 4.5 Ungefärlig livslängd i år av jordens utvinningsvärda tillgångar av de viktigaste energiråvarorna vid olika årliga tillväxttakter på utvinningen

i Energi- Livslängd i år med en årlig utvinningstillväxt ;

råvara hos resp. energiråvara av ! o % 2 % 4 % 6 % *

Stenkol 600 130 80 60 Brunkol 1 400 170 100 75 Olja 100 55 40 35 ] Natu rgas 180 75 50 40 Uran” 390 110 70 55

Se not under tabell 4.4. ! Källa: SOU 1977:56. =

Det bör framhållas att energiråvarorna naturligtvis inte tar tvärt slut efter ett visst antal år på det sätt som framgår av tabellerna. Den troligaste , utvecklingen är att när insikten sprider sig om att en viss energiråvara, ' exempelvis olja, håller på att ta slut, kommer utbudet att hållas tillbaka för att ' producenterna ska kunna förlänga utvinningsperioden. Efterfrågan kommer därmed att överstiga utbudet med prisstegringar som följd. Detta kommer att dämpa efterfrågan, varvid energiråvarans livslängd kommer att öka.

Det bör också framhållas att förbättrad utvinningsteknik och ändrade prisförhållanden kommer att göra sådana råvarutillgångar utvinningsvärda som ännu inte är det.

Vad gäller uran innebär ett fördubblat pris en ökad elenergikostnad på ca 1,5 öre/kWh. Detta innebär att uranförekomster med fördubblat pris i förhållande till nuvarande uranmarknadspris fortfarande är brytvärda i jämförelse med många alternativa energiråvaror. Livslängden för uran i tabell 4.4 ökar då väsentligt.

Huvuddelen av kolfyndigheterna finns i ett fåtal länder. främst Sovjet- unionen. USA och Kina, vilka har nästan 80 % av världens kända och

Tabell 4.6 Procentuell fördelning av oljetillgångarna på handelspolitiska gruppe- ringar av länder

Länder Kända och ut- Utvinningsvärda vinningsvärda tillgångar. % tillgångar, %

OPEC 68 50 OECD 10 15

Sovjet. Östeuropa

och Kina 16 22

Övriga 6 13

Källa: SOU 1977:56

utvinningsvärda koltillgångar samt beräknas ha ca 90 % av de totala tillgångarna. Totalt sett finns 95—99 % av kolfyndigheterna i ett tiotal länder, utöver de nämnda bl. a. Australien och Sydafrika, Den årliga tillväxten i världens kolbrytning har under de senaste tio åren i genomsnitt varit 1,2 %.

De i särklass största oljefyndigheterna har Mellersta Östern med drygt hälften av de i dag kända och utvinningsvärda tillgångarna och drygt en tredjedel av de utvinningsvärda tillgångarna. Fördelningen av fyndigheterna på olika länder är dock något mera spridd för olja än för kol. Fördelningen av oljefyndigheterna på handelspolitiskt förenade länder framgår av tabell 4.6.

Världens produktion av råolja har mellan 1960 och 1973 ökat med i genomsnitt 7—8 % per år. Från och med oljekrisen år 1973 och fram till år 1975 sjönk produktionen med knappt 5 % , för att åter under år 1976 öka med drygt 8 % till en nivå som ligger drygt 3 % över produktionen är 1973.

Av de kända och utvinningsvärda naturgastillgångarna står fem länder Sovjetunionen, USA, Iran, Algeriet och Förenade Arabemiraten för ca 70 % av fyndigheterna. Konsumtionen av naturgas har under perioden 1966—1976 ökat med i genomsnitt 5 % per år.

Den största delen av de till dagens priser utvinningsvärda urantillgångarna finns i några få stater. Av västvärldens kända och utvinningsvärda tillgångar har fem länder ca 80 % och tio länder ca 95 %. Ett av dessa länder är Sverige. som i Ranstad har drygt 15 00 av de nämnda tillgångarna. Av östländerna har Sovjetunionen, DDR och Tjeckoslovakien de största uranfyndigheterna. Uranproduktionen i västvärlden uppgick år 1975 till 22 000 ton (motsvarande 2 500 TWh termisk energi). För Sovjetunionen och övriga östeuropeiska länder finns inga säkra uppgifter om den nuvarande produktionen och behovet av uran.

Utvecklingen till år 2000

Den internationella energidebatt som har förts under senare år har bl. a. inneburit ett ökat medvetande om att jordens nu kända tillgångar av främst olja och gas håller på att tömmas och att andra energiråvaror måste utnyttjas eller utvecklas för att ersätta dem. Inte minst från de oljeproducerande staterna hävdas att oljan måste reserveras för ändamål,där man f. n. har svårt att finna substitut. t. ex. för energiproduktion i fattiga länder utan utbyggt

elnät, för petrokemisk industri och för transportsektorn. Det är därför inte förenligt med kraven på internationell solidaritet att den köpstarka industria- liserade delen av världen tillgodoser sitt oljebehov framför de ekonomiskt svaga, icke-oljeproducerande utvecklingsländerna.

För att tillgodose en ökad efterfrågan på elkraft har främst de tekniskt utvecklade länderna satsat på utbyggnad av kärnkraft. De efter oljekrisen 1973—1974 publicerade utbyggnadsplanerna har emellertid reviderats neråt och förväntningarna på en kärnkraftutbyggnad, som snabbt skulle möjliggöra ett minskat oljeberoende, har därmed dämpats. Sålunda beräknades enligt en OECD-studie år 1975 totalt installerad kärnkrafteffekt i världen (exkl. Östblocket och Kina) uppgå till 479 000 å 530 000 MW år 1985. I motsvarande studie är 1977 har denna uppskattning reviderats ned till 278 000 a 368 000 MW. Ökningen från 1977 till 1985 skulle därmed med nuvarande trend bli ca 190000 MW eller mer än 200 reaktorer. Den snabba nedrevideringen av kärnkraftprogrammen på olika håll i världen har lett till att nybeställningar av kärnkraftverk drastiskt har skurits ned. Som exempel kan nämnas att beställd kärnkrafteffekt i USA uppgick till ca 40 000 MW år 1973 men bara till knappt 5 000 MW år 1976. Det globala kärnkraftprogrammet är emellertid fortfa- rande så stort att ett realiserande av nu gällande planer inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att kräva utvinning av andra urantillgångar än de som är utvinningsvärda till dagens priser. Detta gäller såvida inte utveck- lingen går mot ett snabbt införande av bridreaktorer. Sådana reaktorer kan utnyttja uranet ca 60 gånger mer effektivt än exempelvis lättvattenreakto- rerna.

I denna situation framstår det som angeläget att de f.n. dominerande energiråvarorna kompletteras med nya energislag. Vidare måste främst importoljan successivt ersättas med inhemska energislag. Som ett led i att minska landets oljeberoende och därmed risken för störningar i energitillför- seln har Sverige anslutit sig till det internationella energiprogrammet (IEP). Inom ramen härför har nyligen ett gruppmål satts för en begränsning av de deltagande ländernas oljeimport år 1985.

Som framgår har debatten och därmed också den energipolitiska inrikt- ningen i skilda länderi mångt och mycket varit baserad på en uppfattning att oljan som den dominerande energiråvaran i världens energiförsörjning på sikt måste komma att ersättas. Mycket talar för att tillförselproblem och kraftiga prisstegringar på oljan kan inträffa innan utvecklingen har kommit därhän. Sålunda har under år 1977 i ett stort antal energistudierl varnats för att en situation kan uppstå redan under 1980-talet då efterfrågan på olja inte kan tillfredsställas.

1 Förutom prognoser från olika oljebolag och material från tionde världsenergikon- ferensenlkan följande studier nämnas: CIA: The International Energy Situation. Outlook to 1985. Washington 1977. Congressional Research Service: Project lnterdependence: US and World Energy Outlook Through 1990. Washington, 1977. OECD: World Energy Outlook. Paris 1977. SIND PM 197718: Den internationella bränslemarknaden och Sverige. Stockholm 1977. Steen: Om oljeförsörjningen, Stockholm 1977. USITC: Factors affecting world petroleum prices to 1985. Washington l977. WAES: Energy Global Prospects 1985—2000. New York l977.

Den tänkbara utveckling som framkommer i flertalet av studierna kan sammanfattas enligt följande.

Efterfrågan på råolja och oljeprodukter på världsmarknaden väntas under perioden fram till mitten av 1980-talet stiga i snabbare takt än utvinningen. Dagens överkapacitet på produktionssidan både vad avser råolja och raffinerade produkter, kan därför komma att förbytas i en underkapacitet någon gång under 1980-talet. Mot slutet av 1980-talet väntas en stagnation inträda av råoljeproduktionen, vilken fram emot år 2000 kan börja förbytas i en tillbakagång.

Brist på råolja kan därför väntas uppträda med början när efterfrågan kommer ikapp utvinningen. Samtidigt med bristen på råolja, eventuellt tidigare, kan en brist på raffinerade produkter göra sig märkbar. Brist på lätt, lågsvavlig råolja kan uppkomma fortare än för tung, högsvavlig olja (som utgör ca 80 % av tillgångarna). Sådana bristsituationer kommer med säkerhet att medföra avsevärda prisstegringar och leda till politiska konflikter. Tidpunkten för brist och stagnerad utvinning beror bl. a. på när nya och genom prisstegringar utnyttjningsvärda oljetillgångar kan tillföras markna- den.

En oljekris kommer att drabba i första hand utvecklingsländerna och i andra hand de små industriländerna. Bäst kommer troligen de stora industriländerna att klara sig. I samband med oljekrisen kan uppträda politiska konflikter av olika slag, bl. a. i form av ökade motsättningar mellan rika och fattiga länder och krigshot i Mellersta Östern. En oljekris kan komma att medföra svåra påfrestningar på världsfreden.

En utveckling i här skisserad riktning medför att oljepriserna, mätta i reala termer, stiger efterhand som oljan blir en allt knappare tillgång. Vad som sagts innebär att Sverige måste avsevärt minska oljeanvändningen redan under det närmaste decenniet.

4.3.2. Miljö och säkerhet

Inledning

Ett ökat energiutnyttjande har varit en förutsättning för den tekniska och ekonomiska utvecklingen i vårt land, vilken i sin tur möjliggjort stora förbättringar av de grundläggande hälso- och miljöförhållandena. Detta ökade energiutnyttjande medför emellertid också olika skadeverkningar på människors hälsa och på miljön.

Skadeeffekterna är av varierande art. En del av dessa skadeeffekter är av sådan omfattning och karaktär att de av kommissionen betraktats som begränsande för möjligheterna att utnyttja energi. Sådana effekter behandlas i detta avsnitt. Det kan vara fråga om utsläpp av föroreningar som kan ge omedelbara eller sena effekter på människors hälsa. som kan riskera att mer långsiktigt påverka mark och vatten genom t. ex. nedfall av svavelföreningar och tungmetaller eller som långsiktigt kan ändra klimatet genom upplagring av koldioxid i atmosfären.

Risker för mycket osannolika olyckor med stora konsekvenser kan också uppfattas som begränsande för möjligheterna att använda vissa energislag. Vid användandet av såväl kärnkraft som kol uppkommer avfall, vars

långsiktiga effekter måste beaktas. Vidare kan stora ingrepp i det naturliga landskapet behöva ske t. ex. för att utvinna energiråvaror. Många av dessa olika skadeverkningar kvarstår och ackumuleras över tiden.

Samtliga nu tillgängliga energislag är förenade med allvarliga säkerhets-. hälso- och miljöproblem. Detta understryker behovet av hushållning med energin. I framtiden bör finnas möjligheter att i större utsträckning utnyttja förnyelsebara energislag, som genom att de mer direkt ingår i naturens kretslopp kan tänkas ge bättre förutsättningar för ett utnyttjande med mindre miljöstörningar.

De nya energikällor av bl. a. förnyelsebart slag som är under utveckling kan emellertid inte fullständigt bedömas från miljösynpunkt förrän det är klarlagt hur de skall realiseras i stor skala. Flertalet av de förnyelsebara energikällorna förefaller från hälsosynpunkt gynnsamma, medan de däremot på grund av stora markanspråk kan komma att innebära större ingrepp i landskapsbilden än de energislag som de avses ersätta.

H älsorisker för allmänheten

Hälsorisker uppstår genom utsläpp av luftföroreningar från normal drift av förbränningsprocesser. Det kan vara fråga om utsläpp av tungmetaller. främst bly. kadmium och kvicksilver. kväveoxider samt cancerframkallande kolvä- ten. I Sverige inträffar ungefär 2000 lungcancerfall årligen. Härav beräknas luftföroreningarna, främst från bilismen, bidra med något eller några hundratal fall per år.

Vid utredningsarbetet i energi- och miljökommittén (Energi, Hälsa, Miljö. SOU 1977:67) framkom att man bör räkna med att varje ökning av dosen cancerframkallande luftföroreningari inandningsluften medför en motsva- rande ökning av riskerna för cancer. Man bör därför inte räkna med någon tröskelnivå under vilken en substans inte ger någon cancer om man inte har säkra bevis härför. Det är därför rimligt att anta att cancerrisken är proportionell mot mängden cancerframkallande luftföroreningar på liknande sätt som cancerrisken antas bero på dosen joniserande strålning.

För användning av oljeprodukter för transportändamål kan hälsoriskerna anses sätta en gräns. Det finns starka skäl att anta att ett betydande antal människor påverkas medicinskt av de luftföroreningshalter som uppkommer i städer till följd av bilismen under högtrafik och vid låga vindhastigheter. Dessa förhållanden råder relativt ofta i våra medelstora och stora städer.

Med hänsyn till vad som ovan relaterats beträffande cancerrisker av luftföroreningar kan den skillnad i Iungcancerförekomst som finns mellan land och stad delvis förklaras med utsläppen av cancerframkallande kolväten från bilavgaser. I fråga om bly från bilavgaser är säkerhetsmarginalen mellan nuvarande föroreningsnivå och den som medför sjukdomssymptom relativt liten. På senare tid har även risken för mentala skador hos barn på grund av ökad blyhalt i hjärnan påtalats.

Denna situation torde inte kunna accepteras på sikt utan en förbättring måste komma till stånd. Härvid finns två möjliga åtgärder, begränsning av bilarnas utsläpp och trafikbegränsningar i tätorternas centrala delar. Båda möjligheterna måste sannolikt utnyttjas.

Vid förbränning för el- och värmeproduktion släpps cancerframkallande

kolväten ut liksom kväveoxider och tungmetaller. Bortsett från tungmetaller är emellertid hälsoriskerna med dessa utsläpp väsentligt mindre än riskerna med bilavgaser. då föroreningarna från el- och värmeproduktion späds ut snabbare genom höga skorstenar. Kol- och oljeeldade kraftverk behandlas utförligare från denna synpunkt i avsnitt 6.6.

Vid förbränning av bränslen, främst olja och kol, sker utsläpp av giftiga, ej nedbrytbara tungmetaller. Tungmetallerna lagras i miljön och kan nå människan i ökande mängder via näringskedjorna. Vissa tungmetaller, främst kadmium och kvicksilver, förekommer redan nu i så höga halter bl.a. genom utsläpp från annan verksamhet i samhället,att ökade utsläpp bedöms kunna leda'till alIVarliga hälsorisker. Osäkerhet råder om vilka halter som kan medföra påvisbara skador. Dessa hälsorisker. som kan bli begränsande för möjligheterna att utnyttja främst kol, behandlas i ett följande avsnitt.

Från kärnkraftens processgång släpps radioaktiva1 ämnen ut i miljön. De tillåtna normala driftsutsläppen är mycket små i förhållande till den naturligt förekommande strålningen som i genomsnitt ger en dos till hela kroppen av ca 100 millirem2 per år och per person.

Stråldosen från mark och byggnader. som svarar för omkring hälften av den årliga Stråldosen, varierar med flera tiotal millirem per år beroende bl. a. på var i landet man befinner sig och vad husen man vistas i är byggda av. En tredjedel av _den årliga Stråldosen kommer från kosmisk strålning och en femtedel från radioaktiva ämnen i kroppen.

Ambitionsnivån för begränsningen av de högsta individuella stråldoserna i närheten av kärnkraftverk är att årsdosen skall understiga 10 millirem. Denna målsättning har än så länge kunnat uppfyllas. Därför kan de normala driftsutsläppen inte anses vara begränsande för möjligheterna att utnyttja kärnkraft.

' Radioaktivitet är förmågan hos ett ämne att utsända joniserande strålning. Joniserande strålning är ett samlande namn på strålning som kan orsaka att elektroner (elementarpartiklar i atomernas ytterhölje) slits loss från de atomer och molekyler som all materia är uppbyggd av. Man säger då att atomerna eller molekylerna joniseras. Sker detta i levande materia. t. ex. i en cell, kan detta innebära att de kemiska livsprocesserna påverkas.

Joniserande strålning utsänds av radioaktiva ämnen. Den kan också alstras på annat sätt, t.ex. i röntgenrör. Ibland används den fysikaliskt sett felaktiga benämningen radioaktiv strålning i stället förjoniserande strålning.

Se vidare "Energi. Hälsa. Miljö". SOU 1977:67 sid 16—17. 2Stråldosen är den strålenergi som tagits upp per kilogram av den bestrålade vävnaden. Stråldoser anges vanligen i rad. En rad betyder att vävnaden tagit upp en strålenergi av en hundradels joule per kilogram. En ny enhet för stråldos enligt Sl— systemet är 1 gray = 1 joule per kilogram.

Olika typer av joniserande strålning ger olika stor biologisk effekt även om den upptagna energin är lika. För biologiskt likvärdiga stråldoser har man därför infört begreppet (losekviva/enl som anges i rem. En dosekvivalent om en rem ger i huvudsak samma biologiska skadeverkan oberoende av vad slags joniserande strålning det är fråga om. Man talar ofta om dos när man egentligen menar dosekvivalent. Vilket begrepp som avses får då i stället framgå av sorten rad eller rem.

Om hela kroppen vid ett tillfälle utsätts för stråldoser på mer än några hundra rem leder det till svåra sjukdomssymptom. Den bestrålade kan dö efter kort tid. Så stora helkroppsdoser kan uppträda bara vid olyckor och kärnvapenkrig. l millirem = 1 tusendels rem.

Metoderna att uppskatta cancerriskerna på grund avjoniserande strålning är i viss mån osäkra och kritik har också riktats mot dem. En del kritiker menar att'cancerriskerna överskattats medan andra anser att de underskat- tats. Risken för cancer av joniserande strålning varierar därför enligt olika uppfattningar mellan 1 och 4 fall per 10000 manrem3. Risksiffran är ett medelvärde för samtliga cancertyper hos en större grupp människor med normal ålders- och könsfördelning. Obestridligt är emellertid att dessa risker är betydligt bättre kartlagda och kända än motsvarande risker med luftför- oreningsutsläpp från olika bränslen.

Om läckage av radioaktiva ämnen från upplag av kärnkraftavfall eller tungmetaller från upplag av kolaska sker kan dessa giftiga ämnen tänkas nå människan via bl.a. grundvattnet. Dessa risker kan bli begränsande för möjligheterna att utnyttja kol och kärnkraft. Riskerna isamband med avfall behandlas senare i detta avsnitt.

Yrkesrisker

Människors hälsa riskeras även genom arbete i påfrestande och riskfyllda arbetsmiljöer. Yrkesrisker som kan uppstå vid arbete i energisystemets olika delar är av olika slag. Dels kan mekaniska skador som fall- och klämskador inträffa. dels kan kemiska ämnen ochjoniserande strålning ge risker för både akuta skador och mer långsiktig hälsopåverkan.

Underlaget är otillfredställande främst vad gäller uppskattning av antalet sena skador orsakade av kemiska yrkesrisker. För energikällor som f. n. inte utnyttjas alls eller endast i liten omfattning är underlaget för uppskattning av yrkesrisker av naturliga skäl mycket bristfälligt.

De största yrkesskaderiskerna uppvisar utvinnings- och transportskedena, medan slutanvändningen ofta har mindre risker. Tillgänglig statistik tyder på att framför allt användning av kol kan ge upphov till yrkesrisker av sådan omfattning att de kan komma att bli begränsande för kolanvändningen. Riskerna är beroende på vilken brytnings- och transportteknik som används

3 Risksiffran är ett medelvärde för samtliga cancertyper hos en större grupp människor med normal ålders- och könsfördelning. För några cancertyper ändrar sig troligen risken med ålder och kön. Om man utgår från antagandet att risken beror linjärt på stråldosen kan man vänta sig lika många cancerfall när 5000 personer vardera utsätts för 1 rem som om 5000000 personer vardera utsätts för 1 millirem. Båda grupperna har fått en kollektivdos på 5 000 manrem. Kollektivdosen är lika med den genomsnittliga stråldosen gånger antalet människor. Med hjälp av begreppet kollektivdos kan risksiffran l—4 på 10000 per manrem i stället uttryckas som 1—4 förväntade dödsfall i cancer per 10 000 manrem. Vissa radioaktiva ämnen sönderfaller och försvinner ur miljön mycket långsamt. Fortsätter man utsläppen kommer man att bygga upp allt större mängder av de radioaktiva ämnena. Detta kan ge allt högre årliga stråldoser. genom att dosen från utsläppen det innevarande året läggs till de doser man får från kvarvarande mängderav utsläppen från tidigare år. Det förväntade antalet cancerfall antas vara direkt proportionellt mot den samman- lagda kollektivdosen. På så sätt kan man uppskatta hälsoriskerna om man vet de totala framtida stråldoserna till befolkningen. På strålskyddssidan har man infört begreppet dosinteckning. Dosinteckningen anger hur stor den sammanlagda stråldosen över all framtid blir av ett visst utsläpp av radioaktiva ämnen. Vanligen anges den i form av en kollektiv dosinrec'kning för de befolkningsgrupper som drabbas av strålningen. För vissa långlivade radioaktiva ämnen kommer det att röra sig om hela jordens befolkning.

men kan för kol brutet i gruva ungefärligt anges till 30—70 skador (varav O.l—0,2 dödsfall) per TWh tillförd energi. Detta innebär att 25 års drift av ett kolkraftverk med 1000 MW elektrisk effekt skulle medföra 15 000 30 000 yrkesskador varav 50—80 dödsfall. de flesta vid kolutvinning under jord.

Mycket osannolika olyckor med stora konsekvenser

Risken för en olycka med allvarliga konsekvenser i form av förluster av hundratals eller tusentals människoliv uppmärksammas ofta mer än andra risker för människors liv och hälsa. t. ex. biltrafik eller tobaksrökning. vilka bevisligen åstadkommer tusentals dödsfall varje år i vårt land.

Även om sällsynta olyckor med stora konsekvenser ger ett litet genom- snittligt bidrag till den totala risken finns det flera skäl till att ägna särskild uppmärksamhet åt dessa risker. Ett viktigt skäl är att konsekvenserna av en sådan olycka skulle kunna bli av sådan omfattning att samhällets beredskap och resurser inte är tillräckliga för att ta hand om döda och skadade samt återställa det tidigare samhället och miljön. Osäkerheten i bedömningen av sannolikheten för olyckor med mycket stora konsekvenser kan ofta vara svår att ange. Det innebär betydande osäkerhet om riskbidraget från sådana olyckor.

Om man därför vill vara säker på att den totala risken begränsas till någon viss nivå måste de största tänkbara konsekvenserna av en olycka. som rimligen bedöms kunna inträffa. begränsas genom tekniska skyddsanord- ningar. lämplig lokalisering av anläggningar. begränsning av anläggnings- storleken samt val av energisystem.

Riskerna för stora olyckor kan således bli begränsande för möjligheterna att utnyttja vissa energislag. Flera av de energislag som är aktuella innebär emellertid sådana olycksrisker.

Vid utvinning. transport och lagring av olja finns risker för stora oljeutsläpp och bränder. Transport och lagring av flytande naturgas medför risker för gasläckage och explosionsartade bränder. Riskerna för ras, bränder och explosioner i kolgruvor kräver ett stort antal dödsoffer runt om i världen. Brott på en stor svensk kraftverks- eller regleringsdamm skulle kunna medföra åtskilliga dödsoffer och omfattande materiella skador. Om ett omfattande haveri skulle inträffa i ett kärnkraftverk beläget nära ett storstadsområde och om vindriktningen samt de meteorologiska spridnings- förhållandena vore ogynnsamma skulle ett stort antal dödsoffer kunna krävas, särskilt om inte befolkningen evakuerades. Vidare skulle stora markområden bli förgiftade av radioaktivitet. Någon sådan olycka har dock inte hittills inträffat.

Klimatpåverkan

Vid all förbränning av bränslen bildas stora mängder koldioxid. Fortsätter bränsleförbrukningen att öka i hittillsvarande takt fördubblas halten koldioxid i atmosfären inom 50 till 100 år. Det finns allvarliga farhågor föratt detta skulle påverka klimatet på jorden genom en höjning av den globala medeltemperaturen med flera grader. Omsättningen av atmosfärens koldioxid sker mycket långsamt. Därför kan en klimatpåverkan bli bestående

för hundratals kanske tusentals år i framtiden.

Riskerna för klimatpåverkan genom koldioxidutsläpp är i huvudsak knutna till förbränning av fossila bränslen, främst kol och olja. De globala tillgångarna på olja är emellertid inte tillräckliga för att ge så stora koldioxidutsläpp att klimatet allvarligt skulle kunna påverkas. Riskerna för klimatpåverkan kan däremot bli begränsande för möjligheterna att på lång sikt öka kolförbränningen. Ved och annan biomassa medför inga större risker i detta avseende. Då koldioxid från förbränningen av biomassa ingår i ett kretslopp och således ingen nytillförsel sker till atmosfären ger biomasseför- bränning inga sådana klimatiska effekter. Detta förutsätter att den avverkade och förbrända biomassan ersätts genom återtillväxt.

Försurning

Svaveldioxid från förbränning av framför allt olja och kol omvandlas efter utsläpp i atmosfären helt eller delvis till andra svavelföreningar som svavelsyra och sulfater. Dessa svavelföreningar sprids i atmosfären och 4, deponeras i mark och vatten. De sura svavelföreningarnas uppehållstid i atmosfären är så lång att de kan transporteras tusentals kilometer innan de , faller ned. Av svavelnedfallet i Sverige beror därför endast en mindre del. uppskattningsvis ca 30 % . på utsläppen inom landet. Inget annat enskilt land bidrar emellertid lika mycket till svavelnedfallet i Sverige som vi själva.

Av Sveriges 100000 sjöar har f. n. ca 5 000 ett pH-värde under 5. vilket j betyder att många fiskarter liksom llodkräftan ej kan fortplanta sig. i Ytterligare ca 5 000 sjöar har ett pH-värde mellan 5 och 6 och hotas därmed av % den fortsatta försurningen. Normalt värde är 7—8. i

Försurningseffekten är ej endast beroende av tillförseln av surt nedfall utan . också av marktypens förmåga att motverka effekten av detta nedfall. Denna J faktor påverkas även av markanvändningen. Skogsmark med relativt höga l pH-värden och litet kalkförråd är känsligast för försurning. Ett fortsatt i svavelnedfall på dessa marker skulle relativt snabbt leda till en kraftig sänkning av pH-värdet. Betydande arealer skogsmark i södra och västra i Sverige är av denna typ. 1

Med hänsyn till försurningsproblemen har riksdagen beslutat (prop. 1976/ * 7723) att svavelutsläppen i Sverige skall minskas till den nivå som gällde i i början av 1950-talet. ca 400000 ton svaveldioxid per år. För att nå detta fordras omfattande avsvavlingsåtgärder eller begränsningar i användningen av fossila bränslen. Denna målsättning kan därför bli begränsande för möjligheterna att använda kol och olja.

Förutom dessa inhemska åtgärder måste ett intensivt internationellt arbete bedrivas för att söka förmå övriga europeiska länder att minska sina utsläpp på motsvarande sätt.

Tungmetaller

Nedfall på mark och vatten av de giftiga tungmetaller som erhålls vid förbränning av fossila bränslen kan leda till negativa effekter på hälsan och miljön. De utsläpp som främst bör beaktas är kadmium och kvicksilver från kol och vanadin från olja. Kvicksilver är från miljösynpunkt ett särskilt

besvärligt ämne. då det kan omvandlas i mark och vatten till högtoxiska organiska föreningar som anrikas i näringskedjorna. Den giftiga effekten påverkar främst nervsystemet och drabbar via fiskföda även människan.

Kadmium är ett gift med många olika verkningar. njurskador och bendeformationer. Genom människans tillförsel av kadmium till biosfären har halten kadmium i vete fördubblats under den senaste SO-årsperioden. Man kan därför inte acceptera en fortsatt stigande trend.

Sverige är särskilt känsligt för kvicksilvernedfall genom omfattningen av försurningen av mark och vatten. Ett hundratal svenska sjöar och havsom- råden är i dag svartlistade och ytterligare ett hundratal ligger relativt nära svartlistningsgränsen.

Kvicksilverutsläppen till luft är f. n. av storleksordningen 10 ton per år i Sverige, men ett omfattande arbete pågår för att minska dessa utsläpp. Även om kvicksilverutsläppen från fossila bränslen utgör en mindre del av dessa utsläpp. måste ändå kraftiga åtgärder vidtas för att begränsa dem. Med hänsyn till svårigheterna att rena rökgaser från kvicksilver kan därför vissa begränsningar fordras av användningen av kol.

Kadmium från kol och vanadin från olja hämmar vidare omsättningen av näringsämnen. Därför kan alltför stora nedfall på sikt leda till hämmad tillväxt av exempelvis skog. Utsläppen av kadmium från fossila bränslen bör hållas så låga som möjligt och lokaliseras till områden utan betydande jordbruksproduktion.

A vfall

Användningen av uran och kol ger upphov till betydande avfallsproblem. Det använda kärnbränslet, ca 30 ton per driftår för ett kärnkraftverk på 1000 MW el. innehåller uran. klyvningsprodukter. plutonium och andra transuraner. Genom upparbetning kan uran och plutonium avskiljas och återanvändas som kärnbränsle. Alternativt kan det använda kärnbränslet direkt slutför- varas utan föregående upparbetning. [ båda fallen fås ett mycket giftigt högaktivt avfall, se avsnitt 6.6.4.

Vad som skiljer de båda är att i fallet upparbetning reduceras förvarings- tiden för att aktiviteten skall avta till uranmalmens ursprungliga nivå från storleksordningen hundratusentals år. som gäller för använt kärnbränsle. till tusentals år. Upparbetning medför å andra sidan olika risker för hälsa och miljö genom utsläpp av radioaktiva ämnen till luft och vatten. Dessutom finns strålskyddsproblem för arbetarna. Vidare kommer en viss mängd plutonium att cirkulera i bränslegången hela tiden om det inte deponeras på något annat sätt.

Oavsett om bränslet skulle upparbetas eller ej kommer det troligen att inkapslas och slutförvaras i stabil berggrund på stort djup i vårt eget land. Den största risken med den slutliga förvaringen av det högaktiva avfallet förefaller vara att radioaktiva ämnen skulle kunna läcka ut i grundvattnet och nå människan.

Vid användning av kol får man stora mängder avfall. 10—15 % av kolmängden. Avfallet består av aska och slagg som bl. a. innehåller tungmetaller och svavelföreningar. Halten av giftiga tungmetaller i aska och slagg är närmare 5—10 gånger så stor som i bränslet. Regnvatten som tränger

igenom askhögarna kan laka ur metallerna och förorena grundvattnet och även ytvattnet i sjöar och floder. varifrån föroreningarna kan spridas ytterligare. Detta allvarliga problem kan minskas genom tätning av mark- skiktet under askhögarna. avledning och rening av vattnet samt genom förhöjd förbränningstemperatur.

Både slutlig förvaring av högaktivt avfall och uppläggande av asklager innebär förpliktelser att se till att förvaring resp. rening fungerar under mycket lång tid. Bedömningar av dessa risker måste inverka på möjligheterna att använda kol och kärnkraft.

N aturpå verkan

lngrepp i naturen görs nästan alltid när energi skall utvinnas. Landskaps- bilden förändras liksom livsvillkoren för människor. djur och växter. Markbehovet per utvunnen mängd energi är i allmänhet större för de förnyelsebara energislagen.

Vattenkraften kan byggas ut i begränsad omfattning med rätt måttliga skador genom kompletterande utbyggnader i vissa redan reglerade älvsträckor. För att få avsevärda krafttillskott krävs emellertid oftast omfattande ingrepp i hittills orörda älvsträckor. Dessa miljöingrepp medför begränsningar i möjligheterna att bygga ut vattenkraften.

Brytning av kol och uran- eller oljeskiffer innebär ofta betydande ingrepp i landskapet. särskilt vid dagbrott. Genom efterarbetning kan dock ett nytt landskap skapas. De stora landskapsingreppen vid dagbrytning kan dock komma att begränsa möjligheterna att utnyttja de svenska skiffertillgång- arna. Även vid underjordsbrytning kan stora markområden bli begränsat användbara genom marksättningar. Utvinningen av olja och gas sätter sin prägel på landskapsbilden.

Kring kärnkraftverk krävs i Sverige en skyddszon på två kilometer. Motsvarande krav skulle ställas vid upparbetningsanläggningar. Inom en sådan zon råder byggnadsförbud för bl.a. bostäder. Dessutom bör anlägg- ningen lokaliseras på avsevärt avstånd från större tätorter. För kol- och oljekraftverk. raffinaderiet och liknande krävs skyddsområden på åtskilliga hundra meter för att begränsa de närboendes besvär av bl. a. damm. buller och dålig lukt samt för att minska riskerna vid oljebränder. Dessa krav på skyddsområden medför begränsningar vad gäller möjligheterna att lokalisera olika anläggningar.

Vindkraftverk medför begränsningar av möjligheterna att utnyttja stora markområden och påverkar dessutom landskapsbilden. Vid en stor utbyggnad av Vindenergin uppkommer troligen en begränsning i form av brist på lämpliga lokaliseringsalternativ. Vid vilken utbyggnadsnivå detta kan komma att inträffa kan f. n. inte bedömas.

Även användning av torv och energiskogar förändrar landskapsbilden avsevärt. Större torvtäkter utplånar växt- och djurlivet inom avsevärda områden. Hur energiskogsodlingar i större omfattning skulle påverka miljön genom odlingstyp. dränering, bevattning. konstgödsling och parasitbekämp- ning har vi ännu ingen mera omfattande kunskap om. De stora ingreppen i naturen vid torvutnyttjande och energiskogsodling kan medföra begräns- ningari möjligheterna att använda dessa råvaror. Efter torvtäkt kan marken

återställas till sjö eller produktiv skogsmark.

Även användning av solenergi för uppvärmning av tätare bebyggelse genom t.ex. fjärrvärme eller för elproduktion måste betydande markom- råden ias i anSpråk.

Förnyelsebara energislag innebär väsentligt mindre miljöproblem än fossila bränslen och kärnkraft genom att de ingår i ett naturligt kretslopp och medför mindre förorenings- och avfallsproblem.

K ärnvapenspridning

Om andra än de nuvarande kärnvapenstaterna kommer i besittning av kärnvapen skulle detta kunna resultera i påtagliga försämringar i världens säkerhetspolitiska situation. Det är därför viktigt att riskerna för kärnvapen- spridning tas med i bedömningen av kärnkraften som energisystem.

Inom kämkraftprogram för fredliga ändamål hanteras klyvbart material som direkt eller indirekt skulle kunna användas för framställning av kärnladdningar. Det plutonium som normalt erhålls vid upparbetning av i kärnbränsle från lättvattenreaktorer lämpar sig inte särskilt väl för kärnladd- . ningar. Primitiva laddningar kan dock framställas. Detta förutsätter att en stat skulle fatta ett politiskt beslut att avleda dvs. undanhålla sådant material eller att någon enskild grupp i terror- eller utpressningssyfte skulle bemäkta sig klyvbart material. Att en stat skulle besluta utnyttja kärnkraft för detta syfte är mindre sannolikt. Framställning av kärnvapen kan nämligen ske lättare och till lägre kostnader genom anläggningar uteslutande avsedda för framställning av klyvbart material för laddningstillverkning. Ett civilt kämkraftprogram kan dock ge tillgång till personella. ekonomiska och tekniska resurser som möjliggör utveckling av kärnvapen och som inte annars skulle ställts till förfogande.

Varken naturligt uran. låganrikat uran i nytt kärnbränsle eller använt, bestrålat. kärnbränsle som förekommer inom ramen för kärnenergiprogram kan användas direkt i kärnladdningar. Den nationella och internationella kontrollen söker säkerställa att avledning inte äger rum och. om sådan ändå skulle ske. att tidsmarginaler finns mellan upptäckt av avledning och tänkbar laddningstillverkning.

Detsamma kan emellertid inte sägas beträffande anläggningar för anrik- ning av uran resp. upparbetning av använt kärnbränsle. Dessa är särskilt känsliga med hänsyn till risken för kärnvapenspridning genom att det vid dessa kan finnas klyvbart material direkt användbart för kärnladdningar. Idet förra fallet finns höganrikat uran och i det senare plutonium.

Anrikningstekniken är fortfarande omgärdad med stor sekretess. För såväl anriknings- som upparbetningsteknologin gäller också stora begränsningar vad gäller export och annat mellanstatligt samarbete. Ett sätt att minska spridningsriskerna som diskuteras internationellt är anrikningsprocesser med begränsad anrikningsgrad.

Vad gäller upparbetning diskuteras att driva aktuella anläggningar i , internationell regi samt att utforma processen så att plutonium inte erhålls i ren. separerad form. I avvaktan på fungerande lösningar förordas från flera håll att staterna tills vidare avstår från upparbetning. Riskerna att stater eller grupper av enskilda skulle kunna bemäkta sig plutonium från upparbetning av kärnbränsle skulle härigenom avsevärt reduceras.

4.3.3. Importberoende oehförsörjningstrygghet Sveriges importberoende

Sverige är för sin energiförsörjningi hög grad beroende av importerad energi. Landets begränsade användning av inhemska energiråvaror, de klimatiska förhållandena, näringslivets struktur samt kommunikationsbehovet är några faktorer som har medverkat härtill.

Importenergins andel av den totalt enligt energistatistiken tillförda energin för perioden 1955—1976 framgår av tabell 4.7. Som energi av inhemska tillgångar har räknats lutar, ved och avfall samt vattenkraft. *

Av tabellen framgår oljans ökande relativa andel vilken kulminerade i 1 början av 1970-talet. Förutom olja importerar Sverige uran samt kol och koks. i Vidare kan ur tabellen skönjas en utveckling mot en minskad andel vattenkraft.

Även oljans geografiska ursprung har stort intresse. För perioden 1960—1976 redovisas i tabellen 4.8 dessa uppgifter.

Den övervägande delen av den olja som importeras från Västeuropa är raffinerade produkter. Dessa härstammar i sin tur huvudsakligen från sådana _. producentländer i Mellersta Östern och Afrika som är medlemmar i OPEC. i Importen av raffinerade produkter uppgick enligt tabell 4.8 år 1976 till ca 56 % av landets totala oljeimport. Härav utgjordes merparten av produkter inköpta på den s. k. spot-marknaden i Rotterdam och andra korttidsmarknader. För det nämnda året innebar detta att närmare 35 % av landets totala oljebehov tillgodosågs på detta sätt. Genom att de inhemska raffinaderierna härigenom

Tabell 4.7 Sveriges beroende av importerad energi 1955—1976. %

1955 1965 1970 1972 1973 1974 1975 1976

Energiimport 71 74 81 79 77 76 78 80 varav olja 46 65 75 74 72 70 70 72 Energi av inhemska tillgångar 29 26 19 21 23 24 22 20 varav vattenkraft 14 16 10 13 14 14 13 11

Tabell 4.8 Sveriges import av olja 1960—1976, %

Ursprungs- eller 1960 1965 1970 1972 1973 1974 1975 1976 raffineringsområde

Sydamerika m. fl. 19 26 13 13 11 6 5 6 Afrika __ 1 11 14 11 11 9 8 Mellersta Ostern m. fl. 24 15 19 18 20 24 28 31 Västeuropa 43 42 41 38 44 47 40 37 Sovjetunionen och Östeuropa 14 16 16 17 14 12 18 18 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 Total volym (milj. m3) 15.5 22.3 37.2 34.6 34.9 33.7 35.7 35.6

varav råolja (%) 20 22 37 39 35 35 39 44

är utsatta för prispress har Sverige under senare tid blivit allmer beroende av de på korttidskontrakt baserade marknaderna.

Importen av råolja från Nordsjön ökade från 5,6 % av den totala råoljeimporten år 1975 till 10,3 % år 1976. Ökningen av råoljans andel av den totala oljeimporten åren 1975 och 1976 beror på att OK och Texaco år 1975 tog i drift sitt raffinaderi vid Brofjorden. Scanraff. med en kapacitet på 8,3 milj. ton/år. Inverkan från korttidsmarknaderna innebär dock att stor risk finns för att andelen råolja i landets oljeförsörjning kan komma att minska.

Av 1976 års import av kol och koks om 3,1 milj. ton. varav 0.4 milj. ton l användes inom energisektorn. kom 25 % från USA. 19 % från Sovjetunio- i nen. 19 % från Västtyskland. 13 % från Polen och 11 % från Storbritan- nien.

I Sverige tillverkas bränsleelement till kärnreaktorer vid Asea-Atoms kärnbränslefabrik i Västerås. Natururanet kommer från USA och Frankrike (uran från Niger och Gabon). Kontrakt om uranleveranser finns även med Kanada. Nu kontrakterade uranleveranser räcker för tio reaktorers drift till år 1982. Anrikning av uranet skeri USA men Sverige har även anrikningskon- trakt med Sovjetunionen.

Ett starkt importberoende kan skapa politiska bindningar av icke önskvärt slag. vilka kanske ger sig till känna först då störningar uppkommer i energitillförseln. Vidare utgör de stora utgifterna för denna import en ekonomisk belastning på samhället.

F örsörjningstrygghet

För att det svenska näringslivet och samhället i övrigt skall kunna fortleva och utvecklas fordras en säker och stabil försörjning med energi. Försörj- ningstryggheten är därför ett övergripande mål för den svenska energipoli- tiken.

Försörjningsberedskapen för krislägen, såsom avspärrning och krigssitua- tioner samt 5. k. fredskriser, tillgodoses bl. a. genom beredskapslagring av främst olja och oljeprodukter. Energiförsörjningens utveckling påverkar behovet av de åtgärder som erfordras för att störningar i energitillförseln vid de nämnda situationerna skall kunna bemästras. Därför kan sägas att beredskapsåtgärderna. exempelvis i form av lagring. är underordnade det långsiktiga försörjningsperspektivet.

Som framgått är Sverige för sin energiförsörjning i allt väsentligt import- beroende vad gäller skilda slag av energiråvaror och energibärare. Helt dominerande är därvidlag olja och oljeprodukter vilka till övervägande delen importeras direkt eller indirekt från OPEC-staterna. Frånsett en i framtiden bristande tillgänglighet av exportolja från dessa stater kan konstateras att flera av staterna är politiskt labila. Från trygghetssynpunkt på såväl kort som lång sikt är vårt beroende av import från dessa länder otillfredsställande.

En framtida oljekris som har sitt ursprung i att utbudet inte står i överensstämmelse med efterfrågan kan åtminstone i ett inledande skede dämpas genom prisförändringar. Störningar i produktmarknaden torde dock ändå uppstå. Det kan inte uteslutas att det redan under de närmaste 5 a 10 åren uppstår brist på vissa lätta oljefraktioner. Detta beror på att den nuvarande raffinaderikapaciteten och -konf1gurationen i Västeuropa inte kan

förväntas tillgodose behovet av nafta för bensintillverkning och för den petrokemiska industrin. Det kan hävdas att Sverige med sin internationellt sett låga självförädlingsgrad inom raffinaderisektorn och sitt stora beroende av spot-marknaden står illa rustat för att möta en sådan situation.

Vid en hårdnande konkurrens om oljan kan ett land som Sverige med bl. a. internationellt sett begränsade ekonomiska resurser och begränsat politiskt inflytande inte påräkna säkra oljeleveranser. Vad gäller råoljetransporter är redan nu transporterna från Persiska viken via den strategiskt känsliga Indiska Oceanen och förbi det politiskt labila Afrika ett högst påtagligt orosmoment i oljeförsörjningen. Det framstår därför redan av dessa skäl som utomordentligt angeläget att Sveriges beroende av importerad energi minskas speciellt vad gäller olja.

En total trygghet mot störningar i energiimporten kan knappast uppnås annat än på mycket lång sikt. Det är inom överskådlig tid inte realistiskt att tänka sig det svenska energisystemet som helt baserat på inhemska energiresurser. Däremot är det med tanke på landets stora importberoende naturligtvis önskvärt att detta beroende kan minskas och att de risker för störningar som en energiimport innebär kan spridas mellan skilda slag av energi samt att en geografisk spridning avseende energiråvarornas ursprung och förädling uppnås. Politiskt och ekonomiskt samarbete med omvärlden kan bidra till att minska risken för importstörningar.

Importberoendet kan dämpas genom en aktiv energihushållning och genom att inhemska energitillgångar utvecklas och exploateras. De sist- nämnda tillgångarna är vattenkraft och uran (vilket förstärks om anrikning sker inom landet). torv, sol. skiffer samt skog och annan biomassa ävensom avfall av olika slag. Landets oljetillgångar synes vara obetydliga. Fortsatta prospekteringsinsatser kan i framtiden ändra denna bild. Ur de sydsvenska skiffrarna har det dock bedömts vara möjligt att utvinna totalt 450 milj. ton olja.

De nya energikällorna vind. sol. ytjordvärme. akvatisk energi och odlad biomassa kan komma att förbättra försörjningstryggheten om de efter utveckling och prövning visar sig hålla måttet. Inom de närmaste 1051 15 åren kan de inte spela någon avgörande roll i landets energiförsörjning. Om oljeberoendet skall kunna minskas under denna tid är vi förutom insatser på energihushållningsområdet tvingade att som ersättning för oljan förlita oss på nu kommersiellt och tekniskt tillgängliga energiråvaror. De därvid aktuella energiråvarorna är. förutom torv och skogsavfall. gas, kol och uran. Samtliga de tre sistnämnda kan bidra till att sprida vårt importberoende till flera länder. Dessutom kan uran. under förutsättning av inhemsk brytning och anrikning. nedbringa vårt importberoende. Detta kan däremot inte uppnås med gas eller kol.

Import av rörbunden naturgas innebär ett starkt beroende av producent- och transitoländer. Ett avbrott i tillförseln innebär att denna i stort sett omedelbart upphör på grund av gassystemets förhållandevis låga lagrings- kapacitet. Om inte konvertibilitet föreligger i användarledet kan detta medföra att anläggningar avsedda för utnyttjande av gas ej kan användas. Tänkbara leverantörer av rörbunden naturgas är länder som är medlemmari någon av de båda stora militära allianserna, Warszawapakten och NATO. vilket innebär ett otrygghetsmoment.

Länder varifrån Sverige kan importera flytande naturgas. LNG. är i hvudsak sådana som tillhör OPEC. De behövliga investeringarna i export— länderna innebär en kraftigare bindning till importländerna än vad som gäller för motsvarande handel med olja. Faktorer som tillgången och priset på gas, den tekniska sårbarheten hos LNG-system och det labila politiska läget i exportländerna är av avgörande betydelse vid bedömningen av den försörj- ningstrygghet som kan erhållas vid en introduktion av LNG i det svenska energiförsörjningssystemet.

De kända tillgångarna på kol är vida större än de för olja och naturgas. Tillgängligheten och en förväntad stark framtida efterfrågan på framför allt ångkol innebär att antalet möjliga kolexportörer är relativt begränsat. En ökad användning av ångkol i Sverige kan därför innebära bindningar till super- makterna eller med dem förbundna stater. De växande kraven i allt fler länder på både arbetsmiljön och den yttre miljön samt de kolproducerande ländernas eget behov av kol för att ersätta sin oljeimport gör det dessutom tveksamt i vilken utsträckning Sverige kan räkna med att dessa länder kommer att ställa kol till vårt förfogande.

Även för importerat uran föreligger en risk för bindningar till supermak- terna eller med dessa förbundna stater. Dessutom tillkommer i detta fall behovet av att utom landet anrika uranet. För dessa tjänster är Sverige f. n. hänvisat till att utnyttja någon av supermakterna. Svensk samverkan med andra europeiska stater vad gäller anrikningstjänster kan dämpa detta beroende. Det svenska uranet kan också vara betydelsefullt för den europeiska uranförsörjningen.

Valet av till energisystemet tillförda energiråvaror och energibärare påverkar vår förmåga att klara skilda slag av störningar i energitillförseln.

Som har framhållits innebär en dämpning av energianvändningen att möjligheterna att under sådana omständigheter trygga nödvändiga energi- behov ökar genom att de för ändamålet erforderliga kvantiteterna kan begränsas. Således arbetar Sverige i likhet med de andra länder som är anslutna till det internationella energiprogrammet för att oljeimporten skall begränsas genom bl. a. en aktiv energihushållning.

Det bör dock noteras att oberoende av vilken nivå energianvändningen ligger på kan en alltför långt driven energihushållning påverka möjligheten att klara en hastigt påkommen importstörning i det fall vi importerar en stor andel av vårt behov av energi. Anledningen härtill är att det då inte finns några återstående möjligheter till besparingar som på kort sikt kan fånga upp importstörningarna.

Försörjningstryggheten är som redan nämnts ett övergripande mål för energipolitiken. Det största hotet mot försörjningstryggheten är vårt oljebe- roende. Dock medför varje energiråvara som importeras risker från försörj- ningssynpunkt. Möjligheterna till ökad inhemsk energiutvinning bör därför tillvaratas. Riskerna bör vidare spridas på flera energiråvaror och på flera exportländer. Sådana åtgärder kräver förändringar i vårt energisystem för att minska systembindningarna till oljeimporten.

4.4. Handlingsfrihet och energiförsörjningssystem

4.4.1. Begreppet energipolitisk handlingsfrihet

Energipolitisk handlingsfrihet syftar på förmågan att hantera osäkerhetsmo— ment som påverkar energisystemet. Begreppet ärinte entydigt. Som utgångs- punkt för vidare överväganden menas fortsättningsvis med energipolitisk handlingsfrihet att energipolitiska åtgärder kan hinna planeras och vidtas så att efterfrågan och utbud av energi vid varje tidpunkt ståri överensstämmelse med varandra utan att ingripanden behöver göras som står i strid med de övergripande målen för samhällsutvecklingen. Graden av handlingsfrihet måste alltid vägas mot de uppoffringar på andra vitala samhällsområden som dessa medför.

Grundläggande för energipolitiken är sålunda att en tillräcklig mängd energi av lämplig kvalitet under hänsynstagande till bl.a. effekterna på miljön skall kunna tillhandahållas på rätt plats vid rätt tidpunkt.

Tillfredsställandet av energibehovet måste ske under hänsynstagande till restriktioner vilka kan vara mer eller mindre villkorliga. De restriktioner, ramvillkor, som reglerar den energipolitiska inriktningen — och därmed handlingsfriheten — är av två slag.

Den ena typen utgörs av begränsningar i tillgängliga reala och finansiella resurser. Förutom tillgången på finansiellt kapital hör hit bl. a. tillgången på arbetskraft och realkapital i form av anläggningar för utvinning, omvandling, lagring,distribution och nyttiggörande av energi. Även miljön kan sägas vara en sådan resurs.

Den andra typen av restriktioner kan sägas vara immateriella. Till denna kategori kan räknas teknologiska och organisatoriska institutionella förhållanden genom vilka energisystemet utformas. Hit bör också räknas internationella avtal och hänsyn.

De nämnda restriktionerna är i allt väsentligt endast uttryck för en avvägning mellan de övergripande samhällsmålen såsom exempelvis full sysselsättning. allmänt välstånd. regional balans. god miljö etc. Energipoli- tiken är således underordnad dessa samhällsmål.

En viktig förutsättning för energipolitisk handlingsfrihet är att energiför- sörjningens utlandsberoende nedbringas. Av betydelse för handlingsfriheten är också att man inte tidigare än som fordras föratt trygga energiförsörjningen fattar beslut som för lång tid låser försörjningsnivån och tillförselalternati ven. Däremot är det viktigt att tidigt planera och besluta om åtgärder vilka öpipnar möjligheter eller minskar osäkerheten för element som kan komma att införas i framtida energisystem. Vidare måste man för att rätt kunna avväga tidpunkten för att fatta verkställighetsbeslut ha klart för sig hur lång tid det tar att genomföra förändringar i energisystemet. Eftersom omställningstiden är lång kommer man ofta att tvingas fatta bindande beslut under betydande osäkerhet.

Avgörande för graden av energipolitisk handlingsfrihet är valet av tidsperspektiv. Ju längre detta är. desto större möjlighet har vi att bygga upp en försörjningstrygghet grundad på inhemska energikällor. I ett långt tidsperspektiv har vi avsevärt större möjligheter än på kort sikt att utforma energisystemet enligt de värderingar och kunskaper som i dag st:/r vårt handlande. På kort sikt är vi däremot i hög grad bundna av det betinitliga

energisystemet. Energipolitiska beslut verkar med en avsevärd fördröjnings- effekt.

Som har framhållits ovan betingas energisystemet och därmed dess förmåga till förändring av ett flertal faktorer såsom den förväntade tillgången på energiråvaror, miljöskäl, substitutionsmöjligheter. kulturmönster, infra- struktur, tillgängliga anläggningar för omvandling och användning av energi. teknologisk utvecklingsnivå samt samhällsekonomiska kostnader. Föränd-

l ringarna i energisystemet skall ske i samklang med de förändringar av dessa i andra faktorer som samhället beslutar om. i Ett viktigt led i strävan efter ökad handlingsfrihet är bättre effektivitet och större flexibilitet vid energianvändning. Genom att hålla tillbaka energian- vändningen kan ökningen av importberoendet gentemot utlandet undvi- kas.

Både i ett kort och i ett långt tidsperspektiv är det viktigt för den energipolitiska handlingsfriheten att energisystemets olika delar är väl anpassade till varandra.

Energin måste levereras i en form som är anpassad till befintliga omvandlingsanläggningar och existerande användningsområden. Energian- vändarna måste också öka sin förmåga att utnyttja skilda slag av energibä- rare.

4.4.2. Den energipolitiska handlingsfrihetens begränsningar

introduktion av nya energiråvaror fordrar system för en säker tillförsel samt en successiv utbyggnad av anläggningar och kan ta avsevärd tid i anspråk. Kompletteringar av det existerande distributionsnätet kan också komma i fråga.

Anläggningar för energiutvinning, energiomvandling och energidistribu- tion är i allmänhet mycket kapitalkrävande och tar lång tid att bygga. De stora resurser som nedlagts i befintliga energianläggningar innebär att det normalt inte är ekonomiskt motiverat att ändra en energianläggning för t. ex. annat bränsle eller att lägga ned den förrän den är avskriven eller från teknisk synpunkt har tjänat ut.

Det finns således en betydande tröghet mot förändringar såväl i energi- systemets tillförselsida, om däri inkluderas omvandlings- och distributions- led. som i användarledet. Tillsammans innebär dessa tröghetsfaktorer att snabba förändringar i energiförsörjningssystemets struktur inte kan genom- föras utan stora problem och kostnader. Med andra ord kan ett en gång valt energisystem begränsa handlingsfriheten när man vid en senare tidpunkt vill byta eller förändra systemet och samtidigt undvika kapitalförstöring.

[ det följande diskuteras översiktligt vissa tröghetsfaktorer som är eller kan komma att bli av betydelse i det svenska energiförsörjningssystemet.

Av skäl som framgått i det föregående är huvudfrågan i arbetet för energipolitisk handlingsfrihet att minska oljeberoendet. Att genomföra en snabb minskning av oljeanvändningen medför dock väsentliga problem. Detta gäller i synnerhet om minskningen skall gå snabbare än som motsvarar den ekonomiska livslängden för utrustningar och anläggningar. Förutom kapitalförstöring kan detta innebära förlust av know-how, industriella strukturproblem. brist på utbildad personal osv.

Som framgår av avsnitt 6.2 är koltillgångarna i världen mycket stora. De stora kolländerna är stora oljeimportörer och kan i en situation med förväntad brist på olja bli ovilliga att exportera större mängder kol.

En säker koltillförsel torde därför förutsätta leveranskontrakt med lång löptid. Sådana kontrakt kan ställa krav på att köparen bidrar till erforderliga investeringar i gruvanläggningar för att möjliggöra för säljaren att öka produktionsförmågan.

Förutom lämpligt tonnage saknar Sverige idag kolhamnar liksom trans- portsystem inom landet för distribution av kol. Dessutom finns inte med några få undantag anläggningar som utan omfattande ombyggnader kan nyttiggöra kol.

Några principiella hinder att införa kolteknik på grund av bristande tekniska kunskaper föreligger inte. Däremot skulle betydande ekonomiska resurser behövas, liksom kunskap föratt uppföra anläggningar och bygga upp ett hanteringssystem för kol inte bara vid anläggningarna utan även utanför dessa.

Kolets egenskaper varierar mycket beroende på bl. a. geografiskt ursprung. svavelhalt och förbränningsegenskaper. Vid ett ökat kolutnyttjande i Sverige kan detta innebära att skilda slag av kol kan komma att användas. Detta ställer specifika krav på de anläggningar i vilka kolet skall användas.

Stora kustförlagda kolkraftverk av kondenstyp kan idag ekonomiskt konkurrera med motsvarande kraftverk baserade på olja. Jämfört med kärnkraft är dock kolkraftverken ekonomiskt underlägsna. Av ekonomiska skäl kan man därför f. n. inte förvänta sig att koleldade kraftverk kommer till stånd utan någon form av statlig styrning.

Möjligheterna att snabbt börja producera el i betydande mängd med kolbaserade kraftverk begränsas ytterligare av att lokaliseringen av nya kolkraftverk kommer att bli besvärlig. Med hänsyn till att el i stor skala tidigare inte har producerats i Sverige med hjälp av kol och till kolanvänd- ningens miljöeffekter kan antas att tillståndsprövningen med nuvarande regler kan bli utdragen. Härtill kommer att byggtiden för ett stort kolkraftverk uppgår till fyra å fem år. Sammantaget kan det alltså ta åtminstone tio år innan ett nytt kolkraftverk kan vara i drift. Motsvarande hinder gäller, om än i mindre omfattning. för uppförande av kolbaserade anläggningar för produk- tion av hetvatten.

Inom industrin finns ett mindre antal pannor vilka efter modifieringar och noggrann genomgång torde kunna användas för kolförbränning. Enligt rapporten Kol i Sverige(NE l977z23) skulle högst 20—25 % av fabrikerna inom ett till tre år kunna konverteras till koleldning efter en kraftfull insats av kapital och andra resurser. Detta skulle medföra skrotning av nu befintliga anläggningar. Om så ej sker blir den industriella kolanvändningen beroende av när det befintliga pannbeståndet förnyas. Pannornas livslängd är ca 20 år varför ungefär 5 % av pannbeståndet kan ersättas årligen.

Naturgas förutsätter i ännu högre grad än kol långtidskontrakt för tillförseln. Leveranskontrakt avseende naturgas hari regel en löptid på 20 år. Som framgår av avsnitt 6.2.2.2 finns flera potentiella säljare av naturgas. Gasen importeras antingen i rör eller i flytande form. LNG. I förra fallet erfordras utbyggnad av ett rörsystem till landets gräns och i det senare fallet anläggningar för kondensering och förångning av naturgas samt LNG-

tankers. Som exempel på tidsåtgången kan nämnas att naturgasimport i begränsad omfattning från Västtyskland kan påbörjas tidigast i början av 1980-talet om ett beslut tas nu.

Naturgasleveranser är bundna till ledningssystem. Kapitalkostnaderna för sådana är avsevärda. Tidsåtgången för att bygga rörnäten är betydande. Tekniken för att distribuera naturgas är väl beprövad på olika håll i världen, varför från rent teknisk synpunkt några stora svårigheter inte bör uppstå. Eftersom naturgasen för användarna kommer att vara dyrare än tillgängliga alternativ skulle det sannolikt av ekonomiska skäl bli nödvändigt att införa någon form av tvång eller subvention för att få avsättning för gasen.

Gaskraftverk har kortare byggnadstid och förmodligen enklare lokalise- rings- och tillståndsprocess än kolkraftverk till följd av sin betydligt mindre miljöpåverkan. En utbyggnad av gaseldade kraftverk motverkas i dag av dålig ekonomi och av att gas bör anses vara en energiråvara av alltför hög kvalitet för att i större omfattning utnyttjas i kraftverk.

Eftersom det i dag hos energianvändarna inte finns några pannor vilka kan förbränna gas är en introduktion av naturgas beroende av i vilken takt pannorna på ett naturligt sätt ersätts eller ev. kan byggas om såvitt inte ägarna tvingas eller med subventioner förmås att skrota existerande pannor.

Sveriges elförsörjning är till stor del beroende av vattenkraft. Utbyggnaden av sådan kraft inrymmer stora anläggningsarbeten. Det krävs därför lång förberedelsetid innan ett kraftverksbygge kan startas. I gynnsamma fall kan förberedelsearbetena klaras på tre å fyra år. Själva byggnadstiden tar vanligen mellan 2,5 och 4 är beroende på anläggningarnas storlek.

Uran svarar för en liten men snabbt ökande andel av den svenska energitillförseln. Några påtagliga svårigheter att öka uranets andel av energibalansen föreligger inte, eftersom teknisk kompetens, tillverkningsre- surser och råvaror föreligger inom landet. Uran är dessutom en ekonomiskt fördelaktig energiråvara. varför inte heller några direkta ekonomiska hinder föreligger. Ledtiden för utbyggnad av kärnkraftverk är dock lång. åtminstone tio år. Ledtiden innan mera omfattande brytning av nu kända inhemska urantillgångar kan ske är fyra å fem år.

Introduktion av förutom vattenkraft förnyelsebara energikällor, dvs. i första hand vind- och solenergi samt biomassa är beroende av organisatoriska och ekonomiska faktorer. Hittillsvarande erfarenheter från introduktion av oprövade energislag visar att det tar lång tid innan en ny energikälla når teknisk och ekonomisk mognad och så småningom kan ge betydande bidrag till energibalansen. Valet av nya energikällor bestämmer också vilket behov av teknik som erfordras. Därigenom påverkas också introduktionstidens längd.

När nya förnyelsebara energikällor kan introduceras i stor skala går inte att f. n. bedöma på grundval av nuvarande kunskapsunderlag. Därför krävs ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete.

Byte av energibärare inom energianvändningssektorn liksom möjlighe- terna att effektivisera energianvändningen är bl. a. beroende av förnyelse- takten och tillkomsten av anläggningar. Som redovisats ovan har industrins pannor en livslängd av ca 20 år. Även inom hushållssektorn har oljepannor. spisar etc. en avsevärd livslängd. Detta påverkar naturligtvis starkt den energipolitiska handlingsfriheten.

Än mera markant gäller detta för beståndet av bostäder och övriga byggnader. Befintliga byggnaders livslängd medför att möjligheterna till energibesparingar på kort sikt är begränsade jämfört med besparingar vid nyanläggningar. Möjligheterna att genomföra besparingar i befintliga bygg— nader är icke desto mindre stora totalt sett genom att många små åtgärder kan vidtas i ett stort antal hus. Mera grundläggande besparingsåtgärder inom bebyggelseområdet tar däremot lång tid att genomföra. Omvänt gäller att vidtagna åtgärder i regel har verkan under mycket lång tid.

Även inom samfärdselsektorn finns en betydande tröghet som motverkar alltför drastiska förändringar i valet av energibärare. Störst torde problemet vara för bilarna som idag har en genomsnittlig livslängd av ca 13 år. Trots stora forskningsinsatser är dagens bilar utrustade med en motortyp som istort har använts ända från bilismens början. Några mera dramatiska ändringar härvidlag är troligtvis inte att vänta under de närmaste decennierna.

Detta påverkar också möjligheterna att byta ut främst motorbensin som drivmedel. Frånsett en övergång till dieselbränslen föreligger ett undantag när det gäller möjligheterna att använda metanol eller liknande syntetiska drivmedel som motorbränsle. En av många förutsättningar härför är att bilfabrikanterna flera år före en introduktion får möjlighet att successivt genomföra erforderliga förändringar i bilmotorerna. Samtidigt måste ett fungerande distributionssystem för syntetiska bränslen byggas upp. Detta innebär att det kan dröja 10—15 år efter ett beslut om introduktion av t. ex. metanol till dess att något större genomslag erhålls.

Eftersom metanol liksom bensin är starkt giftigt krävs en grundlig utredning av bl.a. arbetsmiljöfrågorna innan ett ställningstagande i dessa frågor är möjligt.

Möjligheten att utnyttja nya energiråvaror och energibärare i det svenska energisystemet beror liksom för skilda slag av energihushållningsåtgärder på de tekniska och ekonomiska förutsättningarna. De tekniska förutsättning- arna är beroende av de satsningar som görs på forskningsområdet såväl internationellt som inom landet. I regel tar det avsevärd tid att få fram exempelvis en ny typ av förbränningsanläggning så att den kan kommersiellt exploateras. Detta medför krav på en god insikt om i vilken miljö anläggningen i fråga skall verka.

Dagens energisystem är ett resultat av forsknings- och utvecklingsinsatser som har gjorts för länge sedan. De forskningsprojekt som ännu inte har kommit till demonstrationsstadiet kan därför knappast komma att nämnvärt påverka energibalansen förrän kanske efter 10 a 15 år. Tidsperspektivet torde vara ännu längre för flertalet av de forskningsobjekt som nyligen har påbörjats.

Förändringar i energisystemet kan erhållas genom att de kommersiella betingelserna är så gynnsamma att t. ex. ny teknik slår ut gammal. En förutsättning för att detta skall ske torde dock vara att stöd i någon form utgår under utvecklingsskedet eftersom det ofta tar tid innan den tekniska tillämpningen når kommersiell mognad.

Förändringar kan även erhållas genom politiska beslut. Genomförandet av sådana förändringar kräver insats av styrmedel av olika slag. Exempel härpå är utnyttjandet av skatter och avgifter liksom normer och andra regleringar. Ett beslut om att med sådana medel styra över energiproduktionen till dyrare

energikällor innebär att resurser tas i anspråk som annars skulle ha kunnat användas för andra samhälleliga uppgifter. Det måste därför finnas mycket starka skäl för att styra över till nya energikällor om de är dyrare än de hittills använda. Ett sådant skäl skulle kunna vara att försörjningstryggheten inte kan säkras på annat sätt. Ett annat kan vara hänsynen till hälsa och miljö.

Uppbyggandet av olika styrsystem för energimarknaden skapar en insti- tutionell struktur som kan komma att påverka möjligheten till förändring. Andra institutionella faktorer som kan påverka utvecklingen är t. ex. de organisationer som har ett dominerande inflytande på förverkligandet av energipolitiken. Samhället har dock stora möjligheter att påverka dessa så att de energipolitiska målen uppnås.

Även kapitalmarknaden och tillgängliga former för lån är faktorer som påverkar möjligheterna att förändra energipolitikens inriktning. Dessa kan i sin tur regleras genom riksdagsbeslut.

4.5. Sammanfattning av tidsperspektivets betydelse

Tidigare har i detta kapitel pekats på den betydelse som valet av tidsper- spektiv har för möjligheten att uppnå energipolitisk handlingsfrihet och därmed möjligheten att ändra inriktningen på energipolitiken. Detta gäller oberoende om vi av orsaker som vi själva inte råder över,t. ex. att oljan skulle börja ta slut. eller av andra skäl skulle vilja förändra inriktningen.

Konkret tar sig den energipolitiska utvecklingen uttryck i bl. a. de kvantiteter energiråvaror som i mer eller mindre förädlad form måste tillföras för att efterfrågan på energi skall kunna tillgodoses. ] Sverige liksom i andra länder har således olika energiråvaror avlöst varandra allt eftersom den tekniska och ekonomiska utvecklingen har fortskridit.

Sverige är för sin energiförsörjning starkt beroende av olja och möjlighe- terna att bygga ut vattenkraften är begränsade i förhållande till det framtida elbehovet. Därför måste vi välja vilken eller vilka energiråvaror som i framtiden måste tillföras det svenska energiförsörjningssystemet. Dagens energipolitiska beslut påverkar därför starkt möjligheterna att på sikt trygga energiförsörjningen.

Tillförseln är beroende av efterfrågan. Genom prishöjningar och energi- sparande väntas efterfrågan öka betydligt långsammare än tidigare. Samtidigt råder ännu en betydande osäkerhet beträffande den energikrävande indu- strin. speciellt exportindustrin. Med den struktur som finns i dag, både i Sverige och utomlands. är det oljan som ännu en tid får utjämna den obalans som kan uppstå.

Som redan framhållits kan enligt vissa bedömningar den konventionella oljeutvinningen komma att stagnera redan inom 10 a 15 år på grund av att nu kända resurser töms ut. Situationen kan redan dessförinnan komma att innebära kortsiktiga störningar i den globala försörjningen av färdiga oljeprodukter. om produktmixen vid raffineringsprocessen ej motsvaras av efterfrågan på grund av att raffinaderikapaciteten inte hinner byggas ut eller ändras i den omfattning som erfordras. Så kan även ske om de oljeexporte- rande staterna beslutar att begränsa utbudet.

Sannolikheten för en framtida brist på olja ställer krav på att andra energiråvaror sätts in för att ersätta oljan. Bilden påverkas av geografiska faktorer. De geografiska områden som bedöms som lovande när det gäller framtida storskalig utvinning av olja ligger till stor del i politiskt labila eller geografiskt och klimatiskt otillgängliga områden.

Den väntade utvecklingen inom oljemarknaden liksom den nuvarande situationen för andra energiråvaror — t. ex. för naturgas och uran utgör betydande osäkerhetsmoment i den energipolitiska planeringen. Så gäller även beträffande efterfrågans framtida utveckling och energisektorns effekter på hälsa och miljö. Dagens beslut måste alltså fattas mot bakgrund av en i stora stycken osäker bedömning av framtiden samtidigt som det finns behov av åtgärder redan i dag.

Den tid som står till förfogande i det fall oljemarknaden skulle komma i obalans är kort ijämförelse med den tid som erfordras för att i tillräcklig omfattning introducera nya energislag eller för att utvidga användningen av redan använda energislag i sådan omfattning att de väsentligen tränger tillbaka oljan. Detta förhållande begränsar möjligheterna nu att på lång sikt säkra och trygga energiförsörjningen.

Det står sålunda helt klart att landets energiförsörjning på lång sikt måste ha en annan sammansättning än i dag. De enda tänkbara utvecklingslinjer som nu kan anges är system baserade på kol, uran, förnyelsebara energikällor och eventuellt fusion. Kombinationer mellan sådana system är naturligtvis tänkbara. Energipolitiken måste därför utformas så att möjligheten till ett framtida val av något eller några av dessa system bibehålls. En förutsättning härför är att det nu fattas beslut om det allsidiga forsknings- och utveck- lingsarbete som behövs för att detta val skall bli möjligt.

Det kan således konstateras att stor osäkerhet råder såväl om bränslemark- nadens utveckling och därmed om prisutvecklingen som om i vilken utsträckning nya energikällor kan och hinner utnyttjas innan en eventuell brist på speciellt olja inträder. Denna osäkerhet kan minskas genom att energipolitiken inriktas mot åtgärder som innebär hushållning med energi. ökat utnyttjande av inhemska energiresurser och diversifiering av energi- importen vad avser såväl geografiskt ursprung som typ av energiråvaror.

Utlandsberoendet medför redan nu stora ekonomiska åtaganden gentemot energiexporterande länder. Sådana beroenden kan även innebära att politiska bindningar av icke önskad natur uppstår. Osäkerheten rörande den framtida prisutvecklingen på för landets energiförsörjning väsentliga energiråvaror kan i viss mån ekonomiskt bemästras om energitillförseln inriktas mot sådana råvaror som ger en låg rörlig kostnad i relation till det pris som användarna måste betala för att tillfredsställa sitt behov av energi.

Mot bakgrund av osäkerheten på bränslemarknaden är det väsentligt att man har en sådan flexibilitet att det finns möjlighet att tillgodose energief- terfrågan med skilda slag av energibärare. Detta är i regel svårt att genomföra hos den slutlige konsumenten.

Däremot kan önskvärd flexibilitet uppnås om energianvändningen är baserad på ledningsbunden energi, t. ex. el och fjärrvärme. som kan produceras i anläggningar där skilda slag av energiråvaror kan omvandlas. Exempel härpå är värmeverk och kraftverk som kan drivas med både olja, kol och fasta inhemska bränslen.

Kravet på flexibilitet hänger samman med graden av importberoende. Ju mer oberoende vi är desto mindre är behovet av särskilda åtgärder för att få flexibilitet.

Det omfattande forsknings- och utvecklingsarbete som nu bedrivs i landet synes inte kunna leda till något avgörande tillskott till energiförsörjningen genom nya energikällor förrän mot seklets slut. För att klara energiförsörj- ningen under de närmaste 10 a 15 åren är vi därför i allt väsentligt hänvisade i till att utnyttja nu känd teknik. Detta hindrar inte att vi under denna period i börjar utnyttja energiråvaror som vi nu inte använder. * Som framgått råder en betydande osäkerhet om vilka förutsättningar som på lång sikt kommer att vara bestämmande för det svenska energisystemet. Energipolitiken måste därför inriktas på att hålla en så stor handlingsfrihet som möjligt.

5. Referensprognos

5.1. Inledning

Kommissionen skall enligt sina direktiv göra alternativa förslag till hur energikonsumtionen skall tillåtas utveckla sig till omkring år 1990.

Kommissionen har valt att belysa detta genom att räkna på ett antal energibalanser, som alla utgått från en s. k. referensprognos. Till grund för detta arbete har legat bl. a. industriverkets energiprognoser. Industriverket har under år 1977 i etapper presenterat resultaten av sina energiprognosstu- dier. Dessa har tillsammans med annat material legat till grund för överväganden om olika alternativ inom kommissionen och dess expertgrup- per.

Energibalanser kan utformas på olika sätt, måttangivelser kan variera över tiden och statistikens uppbyggnad kan förändras. Historisk statistik är i stor utsträckning baserad på leveransuppgifter, medan prognosberäkningarna avser användningsområden. Det har därför sedan flera år funnits ett behov av att få direktinsamlad användningsstatistik, och en utveckling av energistati- stiken i denna riktning pågår f. n. inom statistiska centralbyrån, SCB. Särskilt för de detaljstudier av t. ex. besparingseffekter som aktualiseras är en sådan förbättrad energistatistik angelägen.

Energibalansers utformning samt måttangivelser och terminologi är inte entydiga. Detta kan bl. &. skapa problem vid jämförelser mellan olika uppgifter. Inte minst i samband med utformningen av energibalanser kan bristande enhetlighet i definitioner och terminologi vållajämförelseproblem. Det finns i bruk flera olika modeller. där beräkningsprinciperna är olika. Grunderna för redovisningen i detta betänkande anges i faktarutan i slutet av detta kapitel. En beskrivning av olika redovisningsprinciper med exemplifie- ringar av hur de slår lämnas i bilaga 2. Ett arbete pågår i samarbete mellan industriverket och SCB med sikte på att finna en lämplig utformning av energibalanser. Detta arbete utgår från de energivaru- och energibalanser som SCB sedan år 1976 publicerat både för år och kvartal.

Flera prognoser för total energianvändning och elanvändning har presen- terats under det senaste decenniet. De har alla baserats på bedömningar som har gjorts vid varje prognostillfa'lle av framtida ekonomisk tillväxt m. m. och efterfrågan på energi. Bedömningarna har emellertid förändrats kraftigt under senare år. Detta kan illustreras med uppgifter från de prognoser för energianvändningen år 1985 som gjorts av energikommittén 1967 (EK-67), av CDL år 1972, av energiprognosutredningen (EPU) år l974, i 1975 års

Tabell 5.1 Prognoser för energianvändning och elproduktion år 1985, TWh

Total tillförsel El produktion

EK—67 (alt. 1) 678 180 EK-67 (alt. 2) 704 ISO CDL 1972 200 EPU 1974 (alt. 3) 560 175 EPU 1974 (alt. 4) 570 140 Prop. 1975:30 540 159 SIND våren l977 526 138 SIND alt. SIND-A 490 127

energipolitiska program (prop. 1975130) samt av industriverket i dess senaste prognoser (SIND våren 1977 resp. alternativ SlND-A).Följande tabell anger total energianvändning samt producerad elenergi enligt olika prognoser.

Industriverkets senaste energiprognos, som haft rollen som referens- prognos för energikommissionen. finns detaljredovisad i verkets rapportserie (SIND l977:9, Sveriges energianvändning under l980- och 1990-talen). En relativt fyllig sammanfattning lämnas i bilaga 2. I detta avsnitt ges enbart en kort sammanfattning av förutsättningar och resultat för industriverkets reviderade referensalternativ (alternativ SIND-A). Industriverkets bespa- ringsalternativ (alternativ SIND-B) redovisas tillsammans med andra beräk- ningar i avsnitt 8.1.4.

Alternativen SIND-A och SIND-B betecknas i texten i det följande som referensprognosen resp. besparingsprognosen.

5.2. Förutsättningar och beräkningsgrunder

5.2.1. Den allmänna ramen

Energisystemet betingas av det samhälle som det skall försörja. Energiprog- noser måste därför grundas på bedömningar och beskrivningar i kvantitativa termer av hur utvecklingen inom olika samhällsområden väntas bli under prognosperioden. Sådana bedömningar och beskrivningar grundar sig i sin tur huvudsakligen på statsmakternas beslut och uttalade strävanden, dvs. de avspeglar politiska bedömningar. Detta innebär bl. a. att viktiga förutsätt- ningar för beräkningar av energiefterfrågan är utifrån givna. En värdering av deras rimlighet ingår inte i energiprognosarbetet.

I Sverige ger de s.k. långtidsutredningarna den allmänna ramen för prognoser inom energiområdet liksom inom andra specialområden. Där anges förväntningar och mål avseende industriproduktionens utveckling, den privata konsumtionens tillväxt, bostadsbyggandets utveckling m. m.

Långtidsutredningarna görs vart femte år, med en uppdatering det andra eller tredje året. Den senaste långtidsutredningen publicerades 1975 (SOU l975z89). Revideringsarbete pågår med sikte på publicering under år 1978. Vissa beräkningar har emellertid utförts redan under år 1977 för att ge ett aktuellare underlag för energiprognoserna på strategiska punkter (se SIND l977:9 s. 53 ff). De sammanfattas här i tabell 5.2.

Tabell 5.2 Försörjningsbalansens utveckling 1965—1994, årlig procentuell volymför- ändring

l965—74 1974—84 1984—94 BNP 3,5 3,2 2,7 Import 7,6 5.4 4.7 Konsumtion 3.1 2,2 2,3 — offentlig konsumtion 4,5 2,2 2,3 — privat konsumtion” 2,6 2,2 2,3 — bostadskonsumtion 2,2 1,6 1,9 Bruttoinvesteringar 2,9 3,8 2,6 — offentliga investeringar 2,2 3,6 5,3 — bostadsinvesteringar 0,4 0,8 4,4 — näringslivsinvesteringar 4.3 5,0 1,2 Lagerinvesteringar —l ,3 1.5 1,5 Export 9,0 6,8 49

” Inkl. bostäder

De förutsättningar, som långtidsutredningarna ger, måste i allmänhet kompletteras med bedömningar också inom delområden som av olika skäl har särskild betydelse för energiefterfrågan. Bostadsbyggandets fördelning på olika typer av hus och olika färdmedels andelar på transportmarknaden är exempel på förutsättningar som också, genom den politik som bedrivs, är utifrån givna för den som utarbetar energiprognoser.

Tillsammans utgör således långtidsutredningarna och de långsiktiga bedömningar som kan finnas för olika specialområden en ram för energi- prognoserna. Inom denna ram skall bedömningar göras av efterfrågan på energi och det försörjningssystem som krävs. Bedömningarna skall utmynna i en sammanhängande och motsägelsefri totalbild av energiförsörjningssys- temet.

5.2.2. Energipolitiska förutsättningar

Vid sidan av de tidigare angivna förutsättningarna (tabell 5.2) har följande energipolitiska förutsättningar använts för referensprognosen.

— Energipriserna, inkl. skatter och avgifter ligger i fast penningvärde på oförändrad nivå eller ökar långsamt. De i september 1977 aviserade elprishöjningarna för år 1978 har beaktats. (Det bör observeras att dessa prisantaganden inte överensstämmer med vad kommissionens tillförsel- grupp antagit.) Inga betydelsefulla förskjutningar mellan priserna på olika bränsleslag har antagits. Någon utvärdering av möjligheterna att ersätta oljeprodukter med andra bränslen har inte gjorts. Det under år 1977 tillämpade styrsystemet för statliga bidrag och/eller lån till energibesparande åtgärder i befintliga bostäder och inom näringslivet antas fortsätta på samma ambitionsnivå. Det innebär statliga lån och bidrag på mellan 500 och 700 milj. kr per år.

lSe SIND PM 1976:3 och l977:6.

— De skärpta krav som infördes med nya byggnormer år 1977 antas få avsedd effekt på energiförbukningen i nya byggnader. Utbyggnaden av fjärrvärme förutsätts bli underlättad av lagar som infördes åren 1976 och 1977 om allmänförklaring av fjärrvärmeanlägg- ningar och om kommunal energiplanering. Vidare har beaktats att kommunerna fått bättre möjligheter att finansiera fjärrvärmeutbygg- nad.

— Inga generella förbud mot elvärme har antagits. Däremot har antagits att utbyggnad av elvärme alltmer sällan kommer i fråga i områden där fjärrvärme finns eller planeras. Inget förbud mot kärnkraftutbyggnad har antagits. (Antagandena över- ensstämmer i tillämpliga delar med antagandena för typexempel "alla energislag” hos energikommissionens expertgrupp för tillförsel.) — En hög ambitionsnivå antas för forsknings- och utvecklingsprogrammen. Effekter i stor skala av dessa program väntas dock först under 1990-talet. (Det förslag till nytt treårsprogram som lades fram av delegationen för energiforskning i slutet av september 1977 har inte närmare utvärde- rats.)

Dessa förutsättningar innebär bl.a. att hela det besparingsprogram som industriverket i andra sammanhang föreslagit för befintlig industri] antas bli genomfört till år 1985. När det gäller energibesparingar i befintlig bebyggelse har åtgärder som angetts i statens planverks utredning (Energihushållning i befintlig bebyggelse slutlig rapport) antagits bli genomförda till år 1995. Genomförandet antas ske inom ramen för ett bidrags- och lånesystem av den omfattning, som gällde i september 1977. Åtgärder till viss ekonomisk gräns har tagits med, nämligen för bostäder åtgärder med en investeringskostnad av högst 70 öre per sparad kWh/år och för övriga lokaler högst 50 öre per sparad kWh/år.

5.3. Referensprognosen i sammandrag

De åtgärder för energihushållning som i stor utsträckning redan håller på att genomföras innebär att energiåtgången sänks relativt snabbt inom samtliga användningssektorer. Tabell 5.3 sammanfattar resultaten av beräkningarna för den slutliga energianvändningen dels totalt, dels i form av el. Det bör noteras att det använda utgångsåret delvis var otypiskt eftersom krisåtgärder vidtogs inom de flesta användningsområden under våren 1974.

Inom användningssektorn industri leder nyinvesteringar till modernise- ring, som i sin tur gör energianvändningen alltmer effektiv. Vidare ökar förädlingsindustrin mer än den råvarubearbetande industrin papperstill- verkningen svarar för en betydande del av träförädlingsindustrins tillväxt. verkstäderna ökar kraftigt medan gruvor och järn- och stålindustri växer långsamt. Dessa båda faktorer den ökande effektiviseringen och den fortgående strukturförändringen ger tillsammans en minskande insats av energi per produktionsvolymsenhet. dvs. minskade specifika energiåt- gångstal för industrin som helhet.

Energianvändningen inom samfärdselsektorn domineras av energi för

Tabell 5.3 Sammanfattning av slutlig energianvändning och ökningstakter

1974 1985 1990

Totalt El Totalt El Totalt Enhet THQ Industri 161,9 39 6 200 57 212 Samfärdsel 71,7 2,1 95 3 98 Bostäder” 83,7 16, 9 96 31 93 Service m. m.” 48,2 12,1 56 20 59 Jordbruk etc.” 9,4 0,7 10 1 10 Totalt 3739 70 6 457 111 472 Ökningstakter, % per år 1974—85 1985—90 Industri 1,9 3,3 1,2 Samfärdsel 2,5 2,0 0,9 Bostäder 1,2 5,6 —0,7 Service m.m. 1,4 4,6 0.9 Jordbruk etc. 0,2 3,3 0,4 Totalt 1,8 4,2 0,7

Icke temperaturkorrigerade värden.

landsvägstransporter. För referensprognosen har antagits att vissa, väsent- ligen frivilliga, besparingsåtgärder vidtas. De redan höjda drivmedelspriserna väntas dessutom på sikt leda till effektivare fordon och motorer. Den väntade långsammare tillväxten i industriproduktionen leder till lägre ökningstakter än tidigare för godstransponerna och därmed till lägre tillväxt för energian- vändningen.

Inom sektorn bostäder går nu ca 85 av energin till uppvärmningsändamål. Åtgärder för bättre värmehushållning i befintlig bebyggelse, t. ex. tätning av fönster, tilläggsisolering av vindsbjälklag, utbyte av oljebrännare, inreglering av värmesystem m. m., antas kunna genomföras i ett stort antal nu befintliga byggnader fram till år 1995 och leda till en sänkning av deras energiåtgång med ca 13 TWh om året. Nya hus, för vilka nya byggnormer gäller, blir mindre energikrävande.

Av övrig energianvändning svarar uppvärmningen av servicesektorns lokaler för ca 70 %. Vid sidan därav används relativt små kvantiteter inom vardera jordbruk, skogsbruk fiske, byggnadsverksamhet, renhållningsverk, fritidshus, vägbelysning m m. Även inom dessa sektorer väntas använd- ningen allmänt sett bli effektivare.

Efterfrågan på el- och fjärrvärme väntas öka snabbare än den totala energiefterfrågan. I viss utsträckning flyttas därmed de förluster som görs i omvandlingen från energibärare till nyttiggjord energi (t. ex. från olja till lokalvärme) från de slutliga användarna till omvandlingsanläggningarna och distributionsnäten för el- och fjärrvärme. Tillsammans med prognoserna för efterfrågan har därför också översiktliga beräkningar gjorts för att belysa de totala kraven på tillförsel av energibärare. Den tillförda energin uppgår i prognosen till 490 TWh år 1985 och 510 TWh år 1990.

Referensprognos 143 1995 El Totalt El 64 227 72 3 102 3 36 90 41 23 62 26 1 10 1 127 490 143 1 990—95 ZA L3 ZA LS 06 IA 39 —05 25 30 LO 26 0 0.2 1,9 L6 OJ 25

5.4. Diskussion av prognosresultaten

5.4.1. Osäkerheter utan/ör det svenska energisystemet

En rad osäkerhetsfaktorer i prognosberäkningarna måste beaktas när dessa utnyttjas för en vidare analys av försörjningssystemet. Dessa osäkerhetsfak- torer finns både i de allmänna bakgrundsförutsättningarna och de specifika energifrågorna.

Exempel på osäkerhetsfaktorer som ligger utanför energisystemet är främst takten i den ekonomiska tillväxten, som är avhängig bl.a. av vilken ekonomisk politik som statsmakterna beslutar att föra. Känsligheten i detta avseende illustreras av kalkyler som behandlas i avsnitt 8.1.4.

Industriverkets studie avser vidare det svenska energiförsörjningssystemet under förhållanden som inte störs av allvarliga kriser. Några särskilda överväganden har inte gjorts beträffande krav som kan komma att ställas på Sverige inom ramen för internationellt samarbete eller i andra liknande situationer. Någon diskussion om hur det globala energiförsörjningsläget kan utvecklas och vilka krav som därigenom kan ställas på det svenska försörjningssystemet har inte heller förts. Flera av de väsentliga faktorer som berörts i kapitel 4 ligger därigenom utanför de överväganden som gjorts i referensprognosen.

Ytterligare en betydelsefull faktor som inte närmare behandlats är världsmarknadspriset på råolja. Detta har antagits förbli oförändrat (i fast penningvärde) eller öka långsamt. Ett stort antal internationella undersök- ningar pekar på risker för obalanser globalt mellan utbud och efterfrågan på petroleumprodukter redan under 1980—talets tidigare hälft. En sådan obalans innebär bl. a. betydande risker för kraftiga oljeprishöjningar.

En annan typ av osäkerhetsfaktorer är den höjning av ambitionsnivå beträffande skydd av arbetsmiljö och yttre miljö som har aviserats. Beträf- fande arbetsmiljön har en höjning av ambitionsnivån redan inträffat till följd av beslut under senhösten 1977.

Detta får konsekvenser på energiåtgången. Framför allt väntas det medföra att elåtgången ökar. Effekterna på bränsleåtgången är svårbedömda. Dessa effekter, som i första hand berör industrins förbrukning, har inte inräknats i industriverkets prognoser. Hur stor ökningen skulle kunna bli är svårt att uppskatta. För exempelvis massa- och pappersindustrin har den beräknats till ca 5 TWh/år omkring år 1990, varav ca 3,5 TWh/år skulle avse bränslen och ca 1,5 TWh/år elenergi.

5 .4.2 Osäkerheter inom det svenska energisystemet

Också inom energiområdet finns några osäkerhetsfaktorer som hänger samman med politiska beslut. Rådande osäkerhet om statsmakternas ställningstagande till framför allt kärnkraftutbyggnad leder till osäkerhet om vilka förutsättningar i fråga om val av energislag som prognoserna bör bygga på. Av samma skäl blir avvägningen mellan olika uppvärmningsformer elvärme, fjärrvärme och individuell uppvärmning svår att prognosera.

Osäkerheten i dessa avseenden är i väsentliga avseenden svår att upplösa, eftersom den ytterst beror på politiska förhållanden både internationellt och i Sverige.

Det finns därutöver i samtliga sektorbedömningar en ofrånkomlig osäkerhet om hur de förutsedda tekniska förändringarna faktiskt påverkar energianvändningen. Resultatens beroende av dessa osäkerheter har illustre- rats genom ett antal känslighetsberäkningar. Exempelvis leder en felbedöm- ning på 0,3 procentenheter av hur åtgångstalen förändras över perioden 1974—1990 till ett nivåfel år 1990 på 5 %. Det är svårt att hävda att bedömningar av åtgångstal inom industri- och samfärdselsektorerna kan göras med större precision än så, särskilt som den tekniska utvecklingen är svårbedömd liksom dess genomslag i praktiken. På samfärdselsidan har sådana svårbedömda faktorer som användarnas beteendemönster också stor inverkan på energiåtgången. Under givna förutsättningar blir osäkerheten enbart av detta skäl ca 15 TWh i totalnivån år 1990 och åtminstone 3 TWh i elproduktionsnivån.

Åtgångstalen i enskilda bostäder varierar inom vida gränser beroende på dels byggnadernas utförande m. m., dels de boendes vanor och beteende- mönster. Det finns därför en stor osäkerhet också i de genomsnittliga åtgångstalen. Förändringar till följd av tekniska åtgärder har beaktats i industriverkets prognosberäkningar, men brukningsvanorna har antagits vara oförändrade från energisynpunkt.

Industriverket har i viss utsträckning försökt uppskatta hur osäkerheten beträffande förutsättningar och bedömningar av spareffekter m. m. påverkar prognosresultaten och beräkningarna av produktionskapaciteten. När andelen ledningsbunden energi — el, fjärrvärme, gas höjs, ökar kraven på riktig dimensionering och driftsäkerhet i systemet, eftersom enstaka fel kan påverka ett stort antal förbrukare. Systemen måste därför byggas ut på sådant sätt att de i framtiden kan klara avvikelser från en förväntad belastningsut- veckling. Detta innebär att de måste kunna klara högre belastningar till följd av kall väderlek, högre industriproduktion —såväl under en konjunkturtopp som till följd av snabbare långsiktig tillväxt —ellert. ex. produktionsbortfall på grund av låg vattentillrinning till vattenkraftverken.

5.4.3. Slutsatser

Med de förutsättningar som använts för beräkningarna i industriverkets studie och de osäkerheter beträffande åtgångstal och belastningsförhållanden som redovisats i det föregående kan kraven på total energitillförsel under år 1990 anses ligga mellan 490 och 545 TWh, med beräknat värde 510 TWh. Därav utgör behövlig elproduktion mellan 140 och 155 TWh, med ett beräknat värde på 145 TWh.

Den osäkerhet som råder när det gäller att bedöma framtida efterfrågan på energi innebär ifråga om vissa faktorer miljöskyddsåtgärder, torrårsproduk- tion av elenergi —att efterfrågan kan visa sig bli högre snarare än lägrejämfört med prognosvärdet. Detta måste beaktas vid utbyggnadsplaneringen som således måste dimensioneras för att klara också den övre osäkerhetsgränsen, (jfr avsnitt 9.1). Samtidigt bör uppmärksammas att, av samma skäl som den framtida produktionstillväxten tenderar att bedömas för pessimistiskt under en lågkonjunktur, finns det risk att energibesparingsmöjligheter bedöms för optimistiskt under intryck av de stora förhoppningar som knyts till nya och lovande, men ännu oprövade, tekniska lösningar.

Faktaruta

I samband med analyser av och prognoser för energiförsörjningssystemet redovisas i regel energibalanser som anger hur energi tillförs systemet och där används till dess den lämnar systemet i en form som inte kan utnyttjas vidare (dvs. i regel av låg- värdig värme). Vanligen redovisas sådana balanser för nationen som helhet. Större områden som t.ex. hela OECD—området eller mindre områden som t.ex. ett län eller en kommun kan ibland också vara det redovisade området. Den energi som på detta sätt "omsätts" kan mätas i olika stadier och anges i kvantitativa termer.

Följande begrepp används i redovisade energibalanser i detta betänkande:

Energianvändning Den energi i form av el, värme eller bränsle som utnytt— jas för uppvärmning, maskindrift, belysning m.m.”

Slutlig energian- Den energi som används inom industrin (exkl. kraftverk vändning och motsv.) , samfärdselsektorn, hushållen, servicenäring- ar m.m. (de slutliga användarna).

Omvandlad energi Från energiproduktionsanläggningar (kraftverk, värme- verk, raffinaderier m.m.) levererad energi, dvs. el, het- vatten, oljeprodukter, koks, m.m.

Energi insatt för I energiproduktionsanläggningar använd energi som dels omvandling ger omvandlad energi, dels omvandlingsförluster och egen förbrukning i energianläggningen.

Distributionsförluster, Energi som avges till omgivningen vid transport i led- överföringsförluster ningar (kraftledningar, fjärrvärmekulvertar m.m.) Omvandlingsförluster Energi som avges till omgivningen vid energiomvandling.

Den kvantitativa beskrivningen av energibalanserna bygger på följande samband mellan de olika begreppen.

Totala förluster

/—'__/_—i

Totalt Slutligt

. .. .. Omvandlings— Distributions- tillförd anvand + förluster + förluster

energi energi

Detta samband kan beskrivas och definieras på flera olika sätt. Praxis varierar mel- lan olika länder.

I de balanser som anges i detta betänkande räknas som tillförd energi: råolja och färdigprodukter av petroleum, fasta bränslen, el (producerad i vind-, vatten- och kärnkraftverk), solvärme samt Spillvärme (levererad från industri till fjärrvärmean- läggning). Som omvandlingsanläggningar ingår bl.a. raffinaderier, fossilbränslebase- rade kraft- och värmeverk, koksverk samt gasverk.

Beträffande grundbegrepp i övrigt hänvisas till kapitel 2.

” Energianvändning är ett fysikaliskt sett mer korrekt uttryck än energikonsum- tion, energiförbrukning m.m. Energi kan inte "förbrukas" utan endast övergå från en form till en annan jfr kapitel 2.

6. Energialternativens förutsättningar

6.1. Energianvändning och energihushållning

6.1.1. Inledning

En central uppgift för energikommissionen är enligt direktiven att utarbeta förslag till åtgärder som medför en effektiv energianvändning. Alla möjlig- heter till bättre energihushållning skall prövas. och alternativa förslag skall göras upp för hur energikonsumtionen skall få utvecklas till omkring år 1990.

En av kommissionens expertgrupper har mot denna bakgrund arbetat på att kartlägga och för kommissionen beskriva vilka möjligheter att spara energi som finns till år 1990 med nu tillgänglig teknik. Med ”energisparande”, eller ”energihushållning” eller ”effektiviserad energianvändning” har då avsetts en sänkning av energiåtgången jämfört med en i någon mening spontan utveckling.

En sänkning kan nås på två sätt. Antingen kan energiinsatsen för ett visst ändamål sänkas, t. ex. genom övergång från ett mindre till ett mer energieffektivt transportsätt. Eller också kan den funktion, som energian- vändningen skall fylla. tas bort eller begränsas, t. ex. genom att man avstår från en transport eller en resa.

Eftersom energipolitiken inte kan tillåtas dominera över andra samhälls- politiska mål har kommissionen utgått från att energihushållningen i första hand skall ske genom att existerande och tillkommande energianvändning för olika ändamål görs så effektiv som möjligt. Besparingsmöjligheterna har därför kartlagts utifrån industriverkets referensprognos och verksamheten hos olika kategorier av användare — t. ex. produktionsvolymen inom olika industribranscher — har ansetts given. Detta innebär att arbetet har koncen- trerats på att undersöka möjligheterna att med nu känd teknik sänka den specifika energiåtgången. En ambition har därvid varit att försöka identifiera den totala sparpotential som teoretiskt står till förfogande, dvs. oavsett ekonomisk lönsamhet, förekomsten av statlig styrning m. m. Det har emellertid visat sig svårt att få ett fullständigt underlag härför.

Utöver det material, som kommissionens expertgrupp för energihushåll- ning har presenterat, kommer i det följande också att refereras vissa bedömningar som har gjorts av konsumentverket, statens planverk, statens industriverk m. fl. parallellt med, eller efter, hushållningsgruppens arbete. Vidare refereras översiktligt regeringens nyligen presenterade förslag till hushållningsprogram för befintliga byggnader.

6.1.2. Enetgianvändningens aktuella Struktur

En översiktlig redogörelse för utvecklingen av energianvändningen till 1970- talets mitt har lämnats i kapitel 3. Som framgått där ligger användningen f. n. kring 400 TWh om året. Det exakta värdet varierar. beroende bl. a. på konjunkturläge och temperaturförhållanden under det studerade året.

Omkring 80 % av användningen avser bränslen, främst oljeprodukter, och resterande ca 20 % el.

Traditionellt brukar energianvändningen fördelas på de tre tunga sekto— rerna industri, samfärdsel och övrigt. Deras andelar av den totala använd- ningen håller sig i stort sett kring resp. 40. 20 och 40 %. Den exakta andelen varierar något år från år av samma skäl som totalnivån varierar. Fördelningen år 1976 framgår av tabell 6.1. Där har även en ytterligare uppdelning gjorts genom att bostäder resp. service m. m. skilts ut ur övrigsektorn.

Inom de olika sektorerna används energi för olika typer av ändamål, som närmare redovisas i det följande. Grovt sett kan dock konstateras att uppvärmning av byggnader, inkl. ventilation och annan klimathållning samt varmvatten, tar inemot 40 % av landets totala slutliga energianvändning.

Tilläggas kan att det fortfarande. trots utvecklingsinsatser på senare år, är svårt att få fram detaljerade uppgifter om energianvändningen, t. ex. vilka ändamål energin utnyttjas för inom olika sektorer. Den bästa dokumenta- tionen hnns här inom industrin. För elanvändningen finns snabb och detaljerad leveransstatistik, men oftast dåligt underlag för att utläsa för vilka ändamål elenergin använts.

Ett annat problem är tidsfaktorn. Leveransstatistiken för el publiceras med endast ca en månads eftersläpning. För bränslen kan det dröja avsevärt längre tid. Detta gäller särskilt delar av industrins bränsleförbrukning (t. ex. massaindustrins lutar). Sammanställningar med slutliga statistiska uppgifter för hela energianvändningen kan därför ofta ha en eftersläpning på två eller tre år. 1974 var det sista året för vilket fullständig slutlig statistik förelåg när referensprognosen och kommissionens expertunderlag togs fram. Uppgif- terna avseende åren 1975, 1976 och 1977, som anges i olika avsnitt i detta betänkande, är således preliminära. Korrigering av uppgifter brukar främst gälla industrins bränsleförbrukning samt bränsleförbrukningen för uppvärm- ning av bostäder och andra byggnader.

Inom industrisektorn svarar bränslen för ca 3/4 och el för l/4 av energiåtgången. I industrins bränsleanvändning ingår i stort sett allt kol och koks som används i Sverige. Vidare finns ett stort inslag av inhemska bränslen genom massaindustrins lutar, som svarar för ca hälften av branschens energi.

Tabell 6.1 Energianvändningen år 1976 (prel. värden), TWh

Bränsle El Totalt "i, Industri 121 39 160 39 Samfärdsel 77a 2 79" 20 Bostäder 86 21 107 26 Service m.m. 43 l6 59 15 Totalt 327 78 405 100

Tabell 6.2 lndustribranschernas andel av industrins totala energianvändning och bruttoproduktionsvärde år 1974

"i, av energin 'i, av brutto- prod. värde

Gruvor och mineralbrott 3.7 2.3 Livsmedelsindustri 4,5 18.6 Textilindustri 1.4 4.9 Träförädlingsindustri 45.5 14.5 Grafisk industri 0.4 3.5 Gummi-. kemisk-. petroindustri 6.9 10.2 Jord— och stenindustri 7.8 2.5 Jåirn- och metallverk 21.7 7.5 Vcrkstadsindustri 7.4 32.1 Varv 0.6 3.1 Övrig industri 0.1 0.7 Totalt 100 100 Därav el 23.6

bränslen 76.4

15 20 TWh om året, eller 10 — 15 00 av sektorns hela energianvändning, bedöms gå till uppvärmning och ventilation av byggnader samt varmvatten- förbrukning.

Träförädlingsindustrin samt järn- och metallverken är de mest energikrä- vande branscherna med (år 1974) 46 % resp. 22 % av industrins samman- lagda energianvändning. Till de minst energikrävande branscherna hör grafisk industri och textilindustri. där energi framför allt används för lokaluppvärmning och maskindrift. Detta gäller även verkstadsindustrin som också ären förhållandevis mindre energiintensiv bransch. Tabell 6.2 ger

Tabell 6.3 Samfärdselns energianvändning år 1976

TWh

Personbilar 38.1 lnrisz luftfart 1.4 Bussar 1.9 Järnväg (persontran k) 1.4 Annan spårbunden trafik 0.3 Fritidsbåtar 1.1 Mc. mopeder m. m. 0.2

Summa inrikes pcrsontransportcr 44.4 56 Lastbilar 12.2 Järnväg (godstrafik) |.l inrikes sjöfan l.l

Summa inrikes godstransporter 14.1 Itx' Utrikes sjöfart (bunkring i Sverige) 14,7 19 Utrikes luftfart (bunkring i Sverige) 2,3 _l Försvaret

Totalt

' Ibland särredovisas där även en sektor Areella näringar.

en sammanställning av energianvändningens och produktionsvärdets fördel- ning på branscher.

Sam/ärdse/ns energianvändning domineras helt av bränslen, dvs. oljepro- dukter. El svarar för endast ett par TWh om året och går till spårbunden trafik (SJ. Stockholms tunnelbana m. m.)

Energianvändningens fördelning på olika kategorier framgår av tabell 6.3.

I sektorn övrigt har traditionellt inräknats all energianvändning utanför industrin och samfärdseln, dvs. bostäder (hushåll), service.jordbruk. förvalt- ning osv. Med förbättrad statistik har det emellertid på senare år blivit möjligt att skilja ut bostäderna som en egen energianvändningssektor och föra resten till en ny övrigt-sektor. service m. m..1

Tabell 6.4 ger en överblick för år 1975 vad gäller bostäderna. Det helt dominerande användningsområdet är alltså uppvärmning, inkl. ventilation och varmvattenförbrukning. Ungefär 15—20 % av energin för uppvärmning bedöms normalt gå till varmvattenförbrukningen.

Fördelningen på olika uppvärmningsformer framgår av tabell 6.4. En annan faktor av betydelse för bl. a. bedömning av sparmöjligheter är fördelningen på olika typer och storlekar av bostadshus. Den specifika åtgången kan nämligen skilja sig starkt mellan olika byggnadskategorier. I tabe11Å6.5 görs en jämförelse mellan olika kategorier i detta avseende enligt industriverkets bedömningar. .

Till ovanstående kommer hushållsel med 3900 kWh/år i småhus och 3 400 kWh/år och lägenhet i flerbostadshus.

Fördelningen av energianvändningen år 1975 på småhus resp. flerbo- stadshus samt uppvärmningsform visas i tabell 6.6.

Inom sektorn service rn. m. dominerar uppvärmningen (inkl. ventilation och varmvatten). men inte lika starkt som i bostäderna. Fördelningen på användarkategorier framgår av tabell 6.7.

Uppvärmningen av lokaler fördelade sig år 1975 med 4 % på elvärme, 16 % på fjärrvärme och 80 % på andra uppvärmningsformer, särskilt olja.

Tabell 6.4 Bostädernas energianvändning år 1975 (temperaturkorrigerade värden)

Bränsle El Totalt TWh ”ir TWh ”'n TWh ”t- Uppvärmning 84 5 28 89 87 därav: fjärrvärme 12 14 oljevärrne 72 86 elvärme 5 Hushållsel 13 72 13 13

Totalt 84 100 18 100 102 100

Tabell 6.5 Specifik energiåtgång i olika typer av bostadshus år [975

Elvärmda småhus 17 310 Fjärrvärmda småhus 27 250 Oljevärmda småhus m. (1. 41 080” Elvärmda flerbostadshus 10 870 Fjärrvärmda flerbostadshus 16 950 Oljevärmda flerbostadshus m. fl. 19 470”

Bruttoförbrukning med antagen verkningsgrad 65 "a. b Bruttoförbrukning med antagen verkningsgrad 7 ”n.

kWh/år kWh/år kWh/år

kWh/år och lägenhet kWh/år och lägenhet kWh/år och lägenhet

I båda fallen saknas tillförlitlig leveransstatistik. Se SIND 197719 5. 145.

Tabell 6.6 Olika bostadstypers uppvärmningsform och (temperaturkorrigerat)

energianvändning år 1975

TWh år % 1975 Småhus. hushållsel 5.7 Småhus. uppvärmning 52.5 Därav el 5.3 10 fjärrvärme 0.8 2 olja m.m. 46.4 88 Småhus. totalt 58.2 Flerbostadshus. hushållsel 6.9 Flerbostadshus. uppvärmning 37.1 Därav el 0.4 1 fjärrvärme 1,6 31 olja m. rn. 25.1 68 Flerbostadshus. totalt 44.0 Samtliga bostäder 102.2

Tabell 6.7 Energianvändare inom sektorn service m. m. är 1975

TWh ”i)

Uppvärmning etc.. lokaler 42 Renhållning. el- och vattenverk m. m.

Byggnadsverksamhet

Fritidshus

Gatubelysning

Jordbruk

Trädgårdsnäringen Skogsbruk

Fiske

—-—.z>4:._—NN--

58

Summa

Nl NNXINJNÅW— N

%

Tabell 6.8 Fördelning av lokalbeståndet år 1975

Mlij. I'l'l3 Ull

Handel. hotell. restauranger 134 35 Bank. försäkr. 9 2 Post. tele 36 9 Militära lokaler 20 5 Skolor. undervisning 59 15 Sjukhus, åldringsvård 88 23 Offentlig förvaltning 43 11

Totalt 389 100

Fördelningen av lokalerna på olika kategorier år 1975 framgår av tabell 6.8.

Det kan tilläggas att användningen av energi för uppvärmning av jordbrukets bostäder redovisas under sektorn Bostäder medan fritidshus, som framgått. redovisas under Service m. m. %

6.1.3. Sparmöjligheter inom industrisektorn

Den specifika energiåtgången inom industrin. dvs. energiåtgången dividerad med förädlingsvärdet, varierar kraftigt mellan olika branscher. Högsta åtgångstalen har massa- och pappersindustrin och järn- och stålindustrin. Låga tal har exempelvis textilindustrin och verkstadsindustrin. ;

Som redan framgått i kapitel 5 räknar industriverket i sin referensprognos ' med att de specifika åtgångstalen kommer att sjunka med nära 1.6 % per år under perioden 1974—85 och med 1,5 % per år 1985—90. Sänkningen uppnås genom dels nyinvesteringar. som antas automatiskt ge högre energieffekti— vitet genom att ny teknik tas i bruk. dels effektivisering i befintliga . anläggningar och processer. Totalt innebär prognosen en energianvändning på 212 TWh är 1990 i industrin jämfört med (preliminärt) 160 TWh år . 1976. '

Energikommissionens hushållningsgrupp har i samråd med bl. a. företrä- ' dare för berörda branschorganisationer inventerat vilka ytterligare möjlig- heter som står till buds i resp. ett lägre och ett högre besparingsalternativ. För f att vidga synfältet och få med sådana besparingsmöjligheter som industrifö- ' retagcn f. n. inte räknar med av t. ex. ekonomiska eller utvecklingstekniska skäl - har särskild granskning av utredningsresultaten för de två energiinten- sivaste branscherna utförts av några utomstående forskare.

I förhållande till industriverkets referensprognos räknar hushållnings— gruppen med bcsparingsmöjligheter på upp till 8 TWh vid en måttlig sparambition och ytterligare 10. dvs. upp till totalt 18 TWh, om ambitions- nivån höjs.

Av besparingspotentialen hänför sig ungefär 4,5 TWh till sådana bespa— ringar sorn bedöms vara uppnåeliga i befintliga anläggningar genom ökade ekonomiska stimulansatgärder. mer information osv. jämfört med vad sarrrhällct f. n. ställer till förfogande. I princip rör det sig således om samma typ av åtgärder som de som redan ingåri referensprognosen. men de får här en

högre genomförandegrad. Kostnaderna är enligt hushållningsgruppen svåra att bedöma. De erforderliga investeringarna har emellertid beräknats uppgå till 3 000 kr. per inbesparat årston olja (26 öre per inbesparad kWh per år)eller i genomsnitt ungefär dubbelt så mycket som för de besparingar som har tillgodoräknats i industriverkets referensprognos.

Till de 4,5 TWh, som kan uppnås i nu befintliga anläggningar, kan i det

; lägre sparalternativet läggas uppskattningsvis ca 3,5 TWh som beräknas kunna uppnås genom ett effektivare utnyttjande av anläggningar byggda med ny teknik under perioden 1977—1990. En förutsättning för detta effektivare utnyttjande anges vara att samhället påskyndar införandet av ny teknik genom ytterligare —jämfört med nu planerade insatser på forskning, utveckling och demonstration.

I det högre besparingsalternativet ingår åtgärder av samma typ som i lågalternativet, men med ännu starkare styrning uppnås högre genomfö- rande. Dessutom ingår dyrare åtgärder än i lågalternativet. Till detta kommer åtgärder som bedöms möjliga genom bl. a. teknisk utveckling. Utöver stimulansåtgärder av det slag som antas vid den lägre sparnivån bedöms relativt kraftiga styråtgärder kunna komma i fråga. Åtgärder av typ ranso- nering har dock inte beaktats.

Sammanlagt beräknas investeringskostnaderna vid den lägre ambitions- nivån till ca 2,4 miljarder kr. För den högre ambitionsnivån har kostnaderna inte kunnat beräknas eftersom där även inryms åtgärder som har karaktären av tekniska nyheter, dvs. ännu ej fullständigt utvecklade, demonstrerade och kostnadsberäknade utrustningar och system.

lhushållningsgruppens rapport redovisas också vissa hinder som kan antas föreligga när besparingsmöjligheterna skall utnyttjas. Viktiga ekonomiska hinder anges vara att utrymmet på kapitalmarknaden är begränsat och att energibesparande investeringar kan ha låg räntabilitet jämfört med alterna- tiva investeringsprojekt. Bland institutionella hinder nämns t. ex. miljövår- dens energikrav. bristen på marknader för spillvärme/lågtemperaturvärme och otillräcklig kunskap hos speciellt mindre företag om möjligheterna att vidta energibesparande åtgärder. Vidare påpekas den återhållande faktor som användningen av äldre anläggningar och produktionsutrustningar utgör samt den målkonflikt som förekommer inom vissa branscher — t. ex. massa- och pappersindustrin — mellan å ena sidan energisparande, å andra sidan hushållning med andra råvaror.

De nu redovisade bedömningarna av föreliggande sparmöjligheter inom industrin kan jämföras med vad industriverket redovisar i sin besparings- prognos. Industriverkets besparingsprognos innebär besparingar med 14 TWh i förhållande till referensprognosen, dvs. ned till 198 TWh år 1990. Besparingarna fördelar sig huvudsakligen på fem branscher: 8 TWh i massa- och pappersindustrin. 3 TWh inom kemisk industri och 1 TWh inom vardera jord- och stenindustrin.järn- och stålindustrin samt verkstadsindustrin. Av de möjliga besparingarna avser ca 2,4 TWh elkraft.

Industriverkets besparingsprognos för massa- och pappersindustrin bygger på energikommissionens expertgrupps för energihushållning material och branschorganisationens utredningar. l besparingsprognosen beräknas emel- lertid effektiviseringen gå något långsammare än i hushållningsgruppens underlagsmaterial. Även för den kemiska industrin bygger industriverkets

bedömning i besparingsprognosen på hushållningsgruppens material. lndu- striverket räknar med samma minskning i specifika åtgångstal som kemi- kontorets utredning för hushållningsgruppen.

Totalt beräknas de hushållningsåtgärder som industriverket lagt till grund för sin besparingsprognos kräva ca 6 miljarder kr. i investeringar, dvs. ca 4 000 kr./inbesparat årston olja.

Hushållningsgruppen har också särskilt studerat möjligheterna till elbespa- ringar inom industrin. Genom att i högre grad än f. n. varvtalsreglera pumpar och fläktar samt genom att minska energiförlusterna i elektriska motorer kan ytterligare elenergi sparas. Hushållningsgruppen redovisar en sparpotential på ca 2—3 TWh utöver industriverkets besparingsprognos. Investeringarna för denna ytterligare elbesparing uppskattas till 60 öre/inbesparad kWh.

Slutligen skall påpekas att såväl hushållningsgruppen som industriverket delvis har räknat in sparmöjligheter i industrins byggnader i sina angivna värden. Hushållningsgruppens experter för bebyggelse har emellertid redo- visat en sparpotential som är högre än de sparinsatser för industribyggnader som inräknats i ovan angivna värden för industrin. Det är sammantaget ca 3 TWh som i underlagsmaterialet är inräknat i sparpotentialen inom byggnads- uppvärmningen.

lhushållningsgruppens rapport ges vidare vissa exempel på organisatoriska förändringar som skulle kunna ge energibesparingseffekter utöver dem som inräknats igruppens två besparingsnivåer. En åtgärd som skulle kunna beröra flera branscher vore att öka antalet arbetsskift. Inom t. ex. järn- och stålindustrin är den specifika energiåtgången ungefär 30 % högre vid l-skift än vid 3-skift. Ett annat exempel som nämns är påverkan på industrins energianvändning av den pågående strukturomvandlingen. En neddragning av järn- och stålindustrins kapacitet ger kraftigt utslag både på den specifika och på den absoluta energiåtgången, såväl inom den egna branschen som inom de branscher där insatsvaror hämtas.

En intressant sparmöjlighet på sikt är att kombinera processer och/eller samlokalisera industrier så att 5. k. kaskadkoppling kan ske. Kaskadkoppling innebär att högvärdigt processvärme sedan det utnyttjats i den egna anläggningen överförs till andra industrier med i idealfallet successivt fallande temperaturkrav på processvärmet. Det lågtempererade restvärmet kan sedan i idealfallet användas till exempelvis lokaluppvärmning.

Exempel på åtgärder, som skulle kunna vidtas inom en viss bransch, nämns också. Hit hör kvalitetsförändringar när det gäller massa- och pappersindustrins produkter. Under förutsättning att konsumenterna på exportmarknaderna och i Sverige kan acceptera produkter med mer ener- gisnål sammansättning exempelvis oblekt papper — kan branschens energiefterfrågan minskas märkbart, sannolikt dock först på längre sikt genom bl. a. en långsiktig upplysningsverksamhet och samordnat med introduktion av ny teknik.

lnom järn- och stålindustrin finns sparmöjligheter genom introduktion av ny teknik efter stora forsknings- och utvecklingsinsatser. Som exempel nämns införandet av flexibla bearbetningsutrustningar i framtida verk samt utnyttjandet av den metallurgiska industrins höga processtemperaturer för att kombinera processer, exempelvis smältreduktion kombinerat med fram- ställning av metanol. Allmänt sett väntas ny teknik inom järn- och

stålindustrin kunna ge ca 30 % besparing på 25 år jämfört med nuvarande åtgångstal.

6.1.4. Spa/möjligheter inom transportsektorn

Till transportsektorns, eller samfärdselsektorns. energiförbrukning hänförs all förbrukning för inrikes trafik, bunkring i Sverige för utrikes sjöfart och flyg samt försvarets förbrukning av drivmedel.

Undersökningen av möjliga besparingar till år 1990 inom denna sektor har utförts av energikommissionens hushållningsgrupp. Synpunkter och bedöm- ningar har inhämtats från verk, myndigheter och organisationer som är verksamma inom sektorn.

Hushållningsgruppens arbete har koncentrerats till en analys av sparmöj- ligheterna inom områdena persontransporter med bil och med inrikesflyg samt godstransporter med lastbil. Därmed beräknas två tredjedelar av transportsektorns energiförbrukning ha täckts in, liksom de mest energi- intensiva transportmedlen. Även övriga delar av transportsektorn har dock behandlats relativt utförligt.

De olika transportmedlens energieffektivitet kan variera avsevärt beroende på under vilka förutsättningar en transport utförs. F. n. finns inget detaljerat material som belyser dessa variationer. Allmänt kan dock konstateras att, när det gäller persontransporter, såväl bussar som spårbun'dna trafikmedel visar en betydligt lägre genomsnittlig förbrukning per personkm än personbilar. När det gäller godstransporter förbrukarjärnväg och inrikes sjöfart avsevärt mindre energi per tonkm än lastbilar.

I princip finns fyra olika sätt att uppnå energibesparingar inom transport- sektorn:

— Transportbehoven kan sänkas genom ändrad samhällsstruktur. — Resandeplanering och transportorganisation kan förbättras och övergång kan ske från mindre till mer energieffektiva transportmedel. Den specifika energiåtgången kan sänkas genom att fordonen körs, underhålls, etc. på ett bättre sätt. Den specifika energiåtgången kan sänkas genom tekniska förändringar i drivsystem, fordonens utformning och utrustning etc.

Två ambitionsnivåer för besparingar redovisas. I det lägre besparingsalterna- tivet diskuteras sådana åtgärder som bedömts vara realistiska fram till år 1990 utan att människornas transportsituation påverkas negativt. I det högre besparingsalternativet har också relativt kraftiga styråtgärder antagits kunna komma ifråga. En utgångspunkt har därvid varit att restriktioner som har sysselsättningshämmande effekt inte bör tillgripas. En annan viktig utgångs- punkt har varit att åtgärder som tvingar den enskilde att avstå från nödvändigt resande skall undvikas.

Styrkenivån på de åtgärder som diskuteras har förutsatts anpassad så att främst transportmedlens utnyttjande, framförande och underhåll samt tekniska standard förbättras. Bedömningarna grundas på vad som anses vara en rimlig övre gräns är 1990 vad gäller teknisk utveckling, organisatoriska förändringar och vissa allmänna förutsättningar. Åtgärder av typ ransonering har inte tagits med.

I förhållande till industriverkets referensprognos räknar hushållnings- gruppen med besparingsmöjligheter på upp till ca 3 TWh i det lägre] och ytterligare nära 11 TWh, dvs. upp till totalt 14 TWh, i det högre besparings- alternativet.

Större delen, ca 2 TWh resp. ca 9 TWh beroende på ambitionsnivån, avser besparingar inom parsonbilstra/iken. I det lägre besparingsalternativet förut- sätts att en rad stimulansåtgärder vidtas. Dessa åtgärder — bl. a. en utbyggd och förbättrad information till bilisterna bör inriktas på att förmå bilåkarna att avstå från visst resande, att planera bilresandet bättre, t. ex. genom att samåka med andra personer samt att övergå till kollektivt resande.

Det framhålls i hushållningsgruppens rapport att kostnaderna för bilutnytt- jandet hittills inte har utgjort någon egentlig restriktion vad beträffar resandets omfattning eller inriktning. Detta innebär bl. a. att vissa bespa- ringar borde kunna nås genom bättre resandeplanering utan att människor skall behöva avstå från nödvändigt resande. Ett exempel på hur transport- apparaten genom planering kan utnyttjas mer rationellt är ökad samåkning. Möjligheterna är härvid störst när det gäller arbetsresor. Med nuvarande tendenser antas två tredjedelar av alla bilpendlare år 1990 komma att färdas '; ensamma i bil till arbetet. Det påpekas dock i rapporten att ökad samåkning i '. vissa situationer kan ge upphov till problem för kollektivtrafiken genom att resandeunderlag för denna kan försvinna.

En övergång från personbil till kollektivtrafik bedöms kräva bl. a. att kollektivtrafiken förbättras med avseende på tillgänglighet, restider och taxor. Även här anses möjligheterna till besparingar främst gälla arbetsre- sorna, särskilt kortväga resor i storstadsområden och i större tätorter. i

Åtgärderna i det lägre alternativet inriktas vidare på att förbättra bilåkarnas ? körsätt och hastighetsanpassning samt på att stimulera till ett bättre fordonsunderhåll. I industriverkets referensprognos har förutsatts att ett betydande tekniskt utvecklingsarbete genomförs när det gäller fordonens drivsystem, utformning och utrustning. Hushållningsgruppen anser att större delen av den tekniska utvecklingspotentialen härmed är intecknad men understryker vikten av att åtgärder vidtas för att säkerställa den antagna l tekniska utvecklingen.

Den specifika energiåtgången kan, som nämnts, sänkas genom exempelvis bättre körsätt. ] rapporten nämns ett antal åtgärder som skulle kunna vidtas härför, bl. a. energideklaration för nya personbilar, utbyggd utbildning vid körskolorna m. m.

Inom den inrikes luft/arten bedöms vissa mindre besparingar kunna nås vid den lägre ambitionsnivån under förutsättning att den genomsnittliga belägg- ningsgraden (den s. k. kabinfaktorn) höjs. Vilken kabinfaktor som är möjlig att nå beror främst på hur den varierande efterfrågan kan tillgodoses genom kombination av lämplig flygplansstorlek och turtäthet. Sannolikt är dock utsikterna små att göra stora besparingar utöver dem som sker genom att flygföretagen av ekonomiska skäl själva strävar efter att höja kabinfaktorn.

_| Differensen mellan ' Vissa flygoperativa förändringar anses också möjliga, t. ex. kortare flygvägar mdusmvfjrkets alternativ genom utbyggnad av trafikledningssystemet, vilket skulle kunna ge viss A och B är också ca 3 . . TWh. Hela skillnaden energibesparingseffekt. ligger på bränslem dvs. För lastbilstrafiken föreligger i princip liknande sparmöjligheter som för drivmedel. personbilstrafiken, t.ex. att öka utnyttjandet av transportmedlen genom

bättre planering, samlastning och bättre körsätt. En fortsatt effektivisering av transporterna genom såväl planering som teknisk utveckling har emellertid intecknats i industriverkets prognos, vilket gör att besparingsmöjligheterna är marginella vid en måttlig ambitionsnivå. Även när det gäller buss- och järnvägstrafiken samt sjö/arten har besparingsmöjligheterna bedömts vara marginella.

; Sammantaget kan således enligt hushållningsgruppens rapport vissa begränsade besparingar — ca 3 TWh totalt — uppnås genom åtgärder som bör kunna genomföras med insatser av typen information, utbildning och ekonomisk stimulans. Kostnader och genomförandegrad är dock enligt gruppen svåra att beräkna.

För att nå ett större genomslag krävs, utöver vad som ovan anges för det lägre besparingsalternativet, att ambitionsnivån höjs och att mer genomgri- pande åtgärder vidtas. Idet högre besparingsalternativet, där sammanlagt 14 TWh skulle kunna sparas jämfört med referensprognosen, kan åtgärdspro- gram av följande slag aktualiseras (utöver en utvidgning och intensifiering av åtgärder som räknats in vid det lägre besparingsalternativet).

För pet'sonbi/stt'a/iken kan ytterligare energibesparingar nås genom att bl. a. normer införs för högsta tillåtna specifika bränsleförbrukning i bilarna och genom en ändrad konstruktion av t. ex. den årliga fordonsskatten, så att denna görs starkt progressiv med hänsyn till t. ex. den specifika bränsleför- brukningen. Härigenom skulle nås en ändrad sammansättning av fordons- parken med högre andel små och medelstora bilar och högre andel dieseldrivna bilar. Särskilda möjligheter att spara olja föreligger dessutom om bensin kan ersättas med s.k. widecut-bränsle och genom användning av syntetiska bränslen, t. ex. metanol.

Beroende på vilka besparingar som eftersträvas kan olika åtgärdskombi- nationer väljas. I många fall behövs också mer än en åtgärd för att en viss effekt skall nås. Exempel på detta är att den omfattande övergång från personbil till kollektivtrafik som krävs i det högre alternativet för att uppnå den angivna spareffekten inte bara kräver en kraftig kvalitetshöjning och utvidgning av kollektivtrafiken utan också att restriktioner vidtas mot personbilstrafiken, t. ex. trafikregleringar av olika slag.

Andra åtgärder, som enligt hushållningsgruppens rapport kan behöva vidtas för att nå det högre besparingsalternativet, är ändrade förutsättningar för privatpersoner att disponera firmabilar och leasingbilar, ändrade avdrags- regler för arbetsresor i personbil, införande av obligatorisk ekonomitrimning och varudeklaration för begagnade personbilar. Utvidgning av den årliga kontrollbesiktningen till att omfatta en särskild kontroll av de system som påverkar bilens bränsleförbrukning, införande av obligatorisk användning av energibesparande fordonsutrustning såsom luftplogar och lämpliga däcks- typer samt sänkning av hastighetsgränserna. Till de ytterligare åtgärder som kan komma att behöva övervägas hör en kraftig höjning av bensinpriset.

För inrikes ltt/i/art behöver i det högre besparingsalternativet sannolikt vissa trafiksvaga turer dras in och flyghastigheterna minskas.

Förlastbi/strafiken krävs enligt hushållningsgruppens rapport en betydande styrning och samordning av transporterna om det högre besparingsalterna- tivet skall vara genomförbart. Om överföring från lastbil till järnväg i större omfattning skall eftersträvas, krävs dels fortsatta kapacitets- och kvalitets-

förbättringar i järnvägssystemet, dels restriktioner mot lastbilstrafiken. I andra avseenden är liknande åtgärder av samma slag som inom personbilstra- fiken möjliga att använda. Det gäller t. ex. effektivare trafikövervakning, obligatorisk ekonomitrimning och en utvidgad årlig kontrollbesiktning.

När det gäller busstrafiken synes möjligheterna att åstadkomma energibe- sparingar vara relativt små även i det högre besparingsalternativet. Huvud- delen av den energi som lämnas till drivhjulen hos bussar i lokaltrafik används för accelerationsarbete efter hållplatsuppehåll. Möjligheten att spara energi inom busstrafiksektorn beror således i hög grad på i vilken utsträck- ning antalet hållplatsuppehåll kan minskas. Dieselmotorn kommer sannolikt att vara den dominerande drivkällan för bussarna under perioden fram till år 1990. Även metanol torde komma i fråga som drivmedel. Utnyttjande av ett svänghjul kan utgöra en möjlighet att öka energieffektiviteten. Lokalt skulle också användning av trådbussar kunna få betydelse på sikt.

Järnvägen är som tidigare nämnts ett förhållandevis energieffektivt transportmedel. Vid små trafikströmmar kan dock övergång till landsvägs- trafik medföra en energibesparing. Detta kan ske dels genom att själva 1 tågdriften upphör, dels genom att — under förutsättning att också järnvägs- ' godstrafiken läggs ned upprustning och underhåll av infrastrukturen bortfaller.

I industriverkets referensprognos har hänsyn tagits till att viss nedläggning av olönsam järnvägstrafik sannolikt kommer att ske.

I referensprognosen ingår också sådana energibesparande åtgärder som bedömts vara företagsekonomiskt lönsamma att genomföra under prognos- perioden. Redan dessa åtgärder förutsätter väsentliga ekonomiska insatser. Även besparingar genom ökad tågstorlek och bättre trafikplanering har intecknats i referensprognosen. Någon egentlig energibesparingspotential föreligger med andra ord inte inom järnvägstrafiken jämfört med industri- verkets referensprognos. Redan för att industriverkets prognos skall infrias krävs att insatser görs för att den utveckling, som har antagits. inte skall bli försenad.

Inom sjöfarten skulle energibesparingar kunna nås genom att dels utnyttja större fartyg, dels sänka hastigheterna. Fartminskningar skulle dock sanno- likt leda till behov av ökat antal fartyg. Vidare begränsas besparingsmöjlig— , heterna av att en stor del av inrikes sjötransporter ombesörjs av utländska fartyg. Tekniska förbättringar väntas bara marginellt kunna påverka energiförbrukningen under perioden till år 1990.

Vad gäller/ritidsbätar framhålls att information och sparkampanjer kan ha en viss effekt, liksom t. ex. energideklaration (en fråga som f. n. utreds inom konsumentverket). Drivmedelsbesparingar borde också kunna nås genom fartminskning och genom att införa någon form av skatt på motorbåtar med en hög specifik bränsleförbrukning.

En sammanfattande bild av besparingsmöjligheterna inom transportsek- torn ges i tabell 6.9. Det bör noteras att godstransporterna påverkas starkt av utvecklingen inom övriga energikonsumtionssektorer, speciellt industrin, men att konsistensprövning inte har hunnit ske inom ramen för hushåll- ningsgruppens arbete.

Beräkningar av vad dessa besparingar skulle kräva i form av investerings- kostnader, resurser,drift eller underhåll m. m. harinte varit möjliga att göra. I

Tabell 6.9 Möjliga energibesparingar inom transportsektorn. TWh år 1990

Transportmedel Lägre Högre sparambition sparambition Personbilar” 2.2 9,2 Lastbilar 0,6 3,4 Inrikes luftfart 0,3 0,8 Bussar 0 0 Järnväg 0 0 Inrikes sjöfart 0 0 Fritidsbåtar 0 0,6 Övrigt 0 0 Summa 3.1 14.0

" Vid beräkningen av energibesparingarna inom personbilstrafiken har hänsyn tagits till en ökad energikonsumtion inom kollektivtrafiken på totalt 0,3 resp. 10 TWh.

hushållningsgruppens rapport betonas vidare att underlagsmaterial fortfa- rande saknas på viktiga punkter.

Bl. a. saknas vissa grundläggande data om olika transportmedels energief- fektivitet, om priselasticiteten för reskonsumtion samt om de andra faktorer som påverkar benägenheten hos trafikanter och transportköpare att välja en viss transportlösning. Det framhålls också att, innan ställning tas till vilka åtgärder som bör sättas in och med vilken styrka, måste mer ingående kunskap föreligga om effekterna av olika åtgärder. Bl. a. bör en mer ingående analys göras av hur snabbt olika åtgärder kan sättas in och inom vilken tid de kan beräknas slå igenom och leda till energibesparingar. I regel måste det vara fråga om att finna lämpliga åtgärdskombinationer och att anlägga en helhetssyn på komplexet samhällsstruktur transportbehov energi trafikmiljö.

6.1.5. Sparmöjligheter inom bebyggelsen 6151 Inledning

Under det senaste året har material tagits fram på flera olika håll beträffande den framtida energianvändningen i byggnader och möjligheterna att sänka den. Först presenterade statens planverk ijanuari 1977 en preliminär rapport, Energisparmöjligheter i befintlig bebyggelse. Synpunkter på och komplette- ringar till denna rapport inhämtades från myndigheter m.fl. Planverket arbetade in även detta material och redovisade i början av september sin slutliga rapport till regeringen.] Propositionen om energisparande åtgärder i byggnader (prop. 1977/78:76) är i huvudsak baserad på bearbetningar av planverkets slutliga rapport och bedömningar i anslutning till den. En sammanställning över rapporter finns i tabell 6.10. I industriverkets första referensprognos (mars 1977) hade hänsyn delvis tagits till slutsatser och rekommendationer i planverkets preliminära rapport. Någon noggrann bearbetning av prognosförutsättningarna hade dock inte hunnit ske och det visade sig under industriverkets fortsatta arbete att en rad revideringar behövde göras.

' Statens planverk, Dnr B 1719/76. Energihus— hållning i befintlig be- byggelse, slutlig rapport.

Tabell 6.10 Utredningar år 1977 om energisparmöjligheter inom bebyggelsen

Grupp Rapport om Efterfråge— Besparings- utveckling möjligheter Statens planverk Januari 1977 prel. version Statens industriverk 197715 Mars 1977 Hushållningsgruppen, prel. ver- sion Iuli 1977 Juli 1977 Statens planverk (Sept. 1977. Sept. 1977,

Hushållningsgruppen slutrapport

slutlig version) slutlig version

I” Okt. 1977 Okt. 1977 Statens industriverk l977:9 Nov. 1977 Bostadsdepartementet prop. l977/

78:76 Dec. 1977 Hushållningsgruppen slutrapport

11” Dec. 1977 Dec. 1977

" Kalkylförutsättningar enligt gruppens bedömning. b Kalkylförutsättningar enligt direktiv från energikommissionen.

Inom energikommissionen har expertgruppen för energihushållning undersökt möjligheterna att spara energi inom området uppvärmning och ventilation av byggnader samt användning av varmvatten. Metoden som har använts för att bestämma sparmöjligheterna liknar den metod som plan- verket har använt. Den innebär att önskemål om innetemperatur m. ni. har definierats liksom de egenskaper från energisynpunkt som det nuvarande och framtida byggnadsbeståndet kommer att ha på grund av sin ålderssamman- sättning m. m. Därefter har studerats de byggnadstekniska och installations- tekniska åtgärder som är praktiskt möjliga och även ekonomiskt lönsamma vid vissa fastighetsekonomiska kriterier. Alla slag av byggnader ingår, dvs. bostäder, lokaler, industribyggnader, etc.

Dessa åtgärder, kombinerade på olika sätt, ger underlag för val av sammanhängande strategier, varifrån en energiförbrukningsnivå för sektorn kan bedömas och jämföras med förbrukningsnivån i t. ex. industriverkets referensprognos. Såväl beräkningsmetoder som bakomliggande antaganden måste emellertid analyseras noga och i detalj innan jämförelser kan göras.

Andra förhållanden att observera vidjämförelser gäller de värden eller mått som använts. Industriverket använder den kvantitet och sort energi som levereras till konsumenten, i princip vid husets vägg,och kallar den för slutlig energianvändning.

Hos planverket och hushållningsgruppen kallas denna energi för brutto- förbrukning och skall omvandlas till nettoförbrukning, dvs den energi som den slutliga konsumenten verkligen ”förbrukar". Hänsyn får då tas till verkningsgrader i värmesystemet, m. m.

I det följande redovisas kortfattat dels slutsatserna i planverkets slutliga rapport och i hushållningsgruppens rapport, dels synpunkter och komplette- ringar som lämnats till hushållningsgruppen efter underhandsremiss till

några av de berörda myndigheterna. Därefter redovisas de bedömningar som har presenterats i regeringens proposition och de förslag som därvid har förelagts riksdagen. Slutligen görs en jämförelse mellan de olika bedömning- arna.

6.1.5.2 Planverkets rapport

I rapporten behandlas sparåtgärder i befintlig bebyggelse av alla slag, inkl. åtgärder som inte är direkt förknippade med regelmässigt underhåll eller med normalt förekommande ombyggnadsåtgärder. Sparåtgärder under längre tidsperioder än tio år ingår. Tyngdpunkten i rapporten ligger på en redovisning av de tekniska åtgärder som kan vidtas för att minska energiförbrukningen i befintliga byggnader och konsekvenser av dessa åtgärder.

Inledningsvis påpekas att planverket inte haft möjlighet att inventera byggnadsbeståndets omfattning eller närmare studera den befintliga bebyg- gelsens egenskaper. Tillgänglig statistik rörande bostäder_— i första hand från folk- och bostadsräkningarna har dock sammanställts och analyserats. Vissa uppgifter har också hämtats från utredningar som tidigare har redovisats av bl. a. energiprognosutredningen och byggforskningsrådet.

De tekniska sparåtgärder som behandlas bygger i allt väsentligt på nu känd teknik, men vissa åtgärder kräver utveckling. Vid bedömning av tekniska åtgärder och vid överväganden om i vilka byggnader åtgärderna kan vara tillämpliga har i första hand bostadsbebyggelsen studerats. Även övriga lokaler såsom skolor, sjukhus, butiker, hotell m. m. liksom industribygg- nader har dock behandlats, men de statistiska uppgifterna om denna bebyggelse är mycket knapphändiga. Åtgärder i fritidshus har inte behand- lats.

Med hänsyn till osäkerheten i tillgängliga uppgifter har planverket avstått från att direkt jämföra energiåtgången i olika typer av byggnader. Mycket tyder dock enligt rapporten på att man i lokalerna använder väsentligt mera energi än i bostäderna räknat per m2 utnyttjad yta eller per m3 byggnadsvo- lym. Flertalet lokaltyper, såsom kontor, vårdbyggnader och skolor, bedöms ha sämre värmeisolering än t. ex. flerbostadshusen. Dessutom har de vanligen en betydligt större fönsterarea och utrustningar för luftbehandling förekommer oftare, med procentuellt större energiförlust på grund av ventilation.

Också mellan småhus och flerbostadshus bedöms skillnader föreligga, bl. a. genom att man i småhusen sannolikt håller en lägre inomhustemperatur i genomsnitt.

Vid bedömning av möjliga spareffekter är tidsperspektivet betydelsefullt. Planverket har i första hand beräknat spareffekter för åren 1985 och 1995. Bedömningen av kostnader har gjorts utifrån dagens kostnadsläge och genomsnittskostnader.

De tekniska besparingsåtgärder som kan komma ifråga avser antingen byggnadstekniska åtgärder, som ändrar klimatskärmens egenskaper, eller installationstekniska åtgärder, som ändrar energiåtgångstalen för uppvärm- ning, ventilation, varmvatten och belysning. Åtgärderna har analyserats enligt en gemensam mall med rubriker som Typ av byggnad där åtgärden är

le I l977:10 Energi- hushållning. Huvudrap- port. Ds I 1977113 Energibe- hov för bebyggelse, hus- hållningsmöjligheter. Sektorrapport.

Tabell 6.11 Sammanställning av energisparmöjligheter år 1990 och kostnadskonse- kvenser

Nettoenergi- lnvesterings- besparing kostnader TWh/åra Miljarder kr. Bostäder 30,0 61,0 därav småhus 15,5 40,0 flerbostadshus 14,5 21,0 Övriga hus 19,5 26,0 Solvärme- och värmepumpteknik 9,0 31,0 därav småhus 6,5 28,0 flerbostadshus 2,5 3,0

" Omräkning till bruttoenergibesparing kan ske med faktorn 1.33.

tänkbar, Kostnad, Risk för bieffekter m. m. Åtgärderna har vidare grupperats på fyra kategorier:

ändrad drift och skötsel

— injustering och underhåll — förbättringar av enkelt slag förbättringar av mer omfattande slag.

En sammanvägning har därefter skett till olika tänkbara åtgärdsprogram varvid de åtgärder har prioriterats som bedöms ge den största energibespa- ringen i relation till nedlagd kostnad (inkl. hänsyn till drift— och skötselkost- nad, åtgärdens tekniska livslängd och byggnadens totala livslängd).

Planverkets sammanfattande redovisning av sparmöjligheter och investe- ringskostnader redovisas i tabell 6.11. Kostnaderna påverkas av om åtgär- derna kan inordnas i en reguljär underhålls- eller ombyggnadsverksamhet. Detta gäller speciellt de mer omfattande åtgärderna. Sådana åtgärder bör enligt planverket genomföras enligt ett långsiktigt sparprogram, förslagsvis fram till mitten av 1990-talet.

6153. Hushållningsgruppens rapportl

Hushållningsgruppens rapport behandlar såväl besparingsmöjligheter i befintlig bebyggelse som tänkbar utveckling för bebyggelsens energibehov med hänsyn till bebyggelsens tillväxt, rivning m.m. och åtgärder för energibesparing. Såväl bostäder som lokaler, industribyggnader och fritidshus ingår.

En utgångspunkt för arbetet har varit byggnads- och befolkningsutveck- lingen. Också ändringar av bostadsstandard spelar en avgörande roll för energibehovet, se figur 6.1. En utgångspunkt i arbetet har varit att utveck- lingen inom bostadssektorn bedöms leda till en fortsatt expansion med sjunkande antal boende per lägenhet. Detta överensstämmer med de förutsättningar som ligger bakom även industriverkets prognos.

Vad gäller utvecklingen av lokaler har gruppen inte haft tillgång till godtagbar statistik eller analyser av framtida utbyggnad. [ stället har samma antaganden som hos industriverket gjorts beträffande volymutvecklingen för

lokaler.

Kunskaperna om landets bostadsbestånd är avsevärt bättre än kunska- perna om lokalbeståndet. När det gäller industrilokaler och övriga lokaler är ytor och volymer kända endast till sin ungefärliga storleksordning.

Allmänt påpekas den komplicerade beslutsstruktur som gäller på bygg- nadsområdet och som gör att ett energisparprogram måste förutsätta medverkan från ett stort antal människor med olika funktion, bakgrund, kunskap och resurser. Detta innebär en stor tröghet mot förändringar. Andra tröghetsfaktorer är det stora antalet anläggningar eller enheter som skall nås — enbart småhusen är 1,5 milj., spridda över hela landet samt de långa avskrivningstiderna för byggnader.

Besparingsmöjligheter har beräknats utifrån egenskaperna hos 1975 års byggnadsbestånd samt, för vissa åtgärder, även för nybebyggelse. De har redovisats i rapporten som en katalog eller lista över möjliga åtgärder och kostnaderna för att vidta dem.

Besparingsåtgärderna sorteras i följande huvudgrupper:

— brukarbeteenden (i huvudsak temperatursänkning) — byggnadsteknik uppvärmnings- och ventilationsanläggningar

lokala energikällor

I rapporten behandlas för varje åtgärd inom nämnda grupper vilka arbets- kraftsbehov som uppstår, vilka investeringar som behövs för genomförande m. m. Även årskostnader för resp. åtgärd berörs. Detta bildar underlag för en energibesparingsstrategi.

Resultaten av gruppens arbete redovisas dels i form av trender för bebyggelsens energibehov, dels i form av utvecklingsförlopp för dessa energibehov vid olika strategier för energibesparing.

Förutsättningar för de valda strategierna har i gruppens slutredovisningl varit följande:

— Industriverkets referensprognos utgör utgångspunkt för arbetet. — Räntefoten 4 % tillämpas för bebyggelsens investeringar i energibespa- rande syfte. — Enbart lönsamhetskriterier styr rangordningen av de energibesparande åtgärderna. Användningen av solenergi påskyndas.

Figur 6.1 Antal boende per lägenhet 1930—75 samt bedömd utveckling fram till år 2000.

1 Vissa beräkningsförut— sättningar och antagan- den har ändrats från gruppens preliminära redovisning,juli 1977, till den slutliga, novem- ber 1977. Se Ds ] 1977113.

Figur 6.2 Utvecklingsför- lopp vid olika lönsamhets- gränser. L,I för netto- energi/örbrukning2 och snabb genomförandetakt. Småhus.

] L = årskostnaden för en sparåtgärd dividerad med den energibesparing åtgärden kan medföra.

2 Om inte omfattande förändring av uppvärm- ningssystemen sker är nettoenergiförbrukningen 30 |_ som genomsnitt 70 % av bruttoenergiförbruk- ningen.

— Genomförandegraden är att 95 % av möjliga åtgärder vidtas under tio år.

I figurerna 6.2—5 visas utvecklingsförloppen för energibehovet i olika byggnadskategorier.

I varje diagram representerar den översta kurvan trend för energibehov. Denna trend utgör en anpassning till de förutsättningar som ingår i industriverkets referensprognos. Till skillnad från i referensprognosen har här inte tagits med sparåtgärder utöver vad som successivt sker genom tillämpning av de nya byggnormerna.

Vidare redovisas vilken utveckling energiförbrukningen kan få vid olika lönsamhetsgränser (2, 5, 10, 15 och 20 öre/kWh) för energibesparande åtgärder. Om medelenergipriset under åtgärdens livslängd ligger över dessa gränser är åtgärden motiverad att genomföra enligt detta kriterium. I samtliga diagram kan noteras att vinsterna vid lönsamhetsgränser över 10 öre/kWh är relativt små. Vidare framgår att energibehovet för kategorin övriga lokaler ökar kraftigt efter år 1990; för småhus ökar energibehovet måttligt medan för flerfamiljshus och industrilokaler en i stort konstant energiförbrukning (i nettoenergibehov) erhålls efter år 1990 vid valda förutsättningar.

En väsentlig förklaring till att vinsterna avtar vid lönsamhetsgränser över 10 öre/kWh är att besparingsåtgärderna vid högre gränser är relativt svårare och dyrare, dvs. har höga investerings- och/eller skötsel- och driftkostnader. En ökning av antalet åtgärder ger således i varje strategi ett proportionsvis ökat investeringsbehov.

I de strategier som hushållningsgruppen har tillämpat uppkommer följande årskostnader och investeringsbehov. (Tabell 6.12—6.15).

TWh/år (netto) 50 |_—

lönsa mhetsgräns öre/kWh

10 15 20

J

1980 år 2000

_l 1975 1985 1990 1995

TWh/år (netto)

40r '_'

30

lönsamhetsgräns öre/kWh

10 20

20

1975

TWh/år (netto)

1 980 1985 1990 1995

551

50

lönsamhetsgräns öre/kWh

år 2000

45 ——-— 2 5

40 10 20

35

_ J 1975 1980 1985 1990 1995

år 2000

Figur 6.3 Utvecklings/ör- Iopp vid olika lönsamhets- gränser, L,! för netto- energiförbrukningl och snabb genomförandetakt. Flerfamiljshus.

* L = årskostnaden för en sparåtgärd dividerad med den energibesparing åtgärden kan medföra.

? Om inte omfattande förändring av uppvärm- ningssystemen sker är nettoenergiförbrukningen som genomsnitt 70 % av bruttoenergiförbruk- ningen.

Figur 6.4 Utvecklings/ör- lapp vid olika lönsamhets- gränser. L,] för nettoe- nergiförbrukningz och snabb genomförandetakt. Övriga lokaler.

1 L = årskostnaden för en sparåtgärd dividerad med den energibesparing åtgärden kan medföra.

2Om inte omfattande förändring av uppvärm- ningssystemen sker är nettoenergiförbrukningen som genomsnitt 70 % av bruttoenergiförbruk- ningen.

Figur 6. 5 U tveck/ingsför- lopp vid olika lönsamhets— gränser, L,1./ör netta- energijörbrukningz och snabb genomförandetakt. Industrins lokaler.

' L = årskostnaden för en sparåtgärd dividerad med den energibesparing åtgärden kan medföra.

2 Om inte omfattande förändring av uppvärm- ningssystemen sker är nettoenergiförbrukningen som genomsnitt 70 % av bruttoenergiförbruk- ningen.

TWh/år (netto)

1 5 5 10 10 15 Iönsamhetsgräns öre/kWh 51 1 1 1 1 1975 1980 1985 "1990 1995 år 2000 Tabell 6.12 Årskostnader och investeringsbehov för småhus Lönsamhetsgräns Nettobe- Årskostnad Investering Anm. öre/kWh sparing år milj. kr miljarder 1990 TWh/år ränta = 4 % kr. 0 0,5 Enligt SBN 2 2,5 ( 5 5 4,5 —- 200 —- 1 700 —- 8 exkl. ytskikt 10 95 1 900 10,5 inkl. ytskikt __ 850 '— 10 exkl. ytskikt 15 10'0 1 1000 —— 13 inkl. ytskikt 20 *- 11 —- 1500 —- 19 solenergi Tabell 6.13 Årskostnader och investeringsbehov för flerfamiljshus Lönsamhetsgräns Nettobe— Årskostnad Investering Anm. öre/kWh sparing år milj. kr. miljarder 1990 TWh/år ränta = 4 96 kr. 0 1—l,5 Enligt SBN 2 3 —- 100 0,5—1 5 7 —- 400 —- 3,5 10 __ 11 f— 700 —- 9 exkl. ytskikt —- 800 *- 9 inkl. ytskikt (15) 20 —- 12 —- 1000 * 12 solenergi

Gruppen erinrar avslutningsvis om att den framtida bebyggelsen även kan göras energisnålare genom ändring av bebyggelsestruktur, busform m. m. Besparingar av sådant slag kräver emellertid planering och skulle i huvudsak avse nya byggnader. Någon besparingseffekt härav har inte beräknats för år 1990.

Tabell 6.14 Årskostnader och investeringsbehov för övriga lokaler

Lönsam— Nettobe- Årskostnad Investering Anm. hetsgräns sparing år milj. kr. miljarder öre/kWh 1990 TWh/år kr. 0 2 Enligt SBN 2 7 110 * 0,5 5 8,5 300 2 10 13 i 850 * 6,5 exkl. ytskikt 900 * 7,0 inkl. ytskikt ( 15) 20 13,5 1 100 9,0 Tabell 6.15 Årskostnad och investeringsbehov för industrilokaler Lönsam- Nettobe- Årskostnad Investering Anm. hetsgräns sparing år milj. kr. miljarder öre/kWh 1990 TWh/år kr. 0 ca 0,5 Enligt SBN ( 2) 0,8 5 — 5 1 20 ( 1 5 3,5 * 250 * 3,5 20 3,7 * 325 4,5

Som redan nämnts har den nu refererade sektorrapporten varit utsänd på underhandsremiss. Synpunkter och kompletteringar som lämnats innehåller i korthet följande.1

Statens planverk framhåller att det visserligen inte varit hushållningsgrup- pens uppgift att behandla stimulans- och styrmedel, men att det ofta är ointressant att konstatera möjliga besparingar utan att känna till med vilka medel de skall åstadkommas.

Vissa osäkerheter i det statistiska underlaget påtalas, t. ex. beträffande uppgifterna om enbostadshus, som enligt planverket kan påverka de slutliga beräkningsresultaten.

Vidare anför planverket bl. a. att alltför stora potentiella besparingar förefaller vara knutna till en sänkning av genomsnittliga inomhustempera- turer. Planverket anser för sin del att småhus och kooperativt ägda hus numera sällan håller för hög innetemperatur och ställer sig i övrigt skeptisk till realismen i att genomföra och hålla en medeltemperatur i bostäderna av 200 C (innebär bl. a. att ca 20 % av beståndet skulle få en lägre inomhustemperatur än 19() C).

De tätningsåtgärder som expertgruppen redovisat kan enligt planverket komma att medföra luftomsättningar som ligger under vad som anses acceptabelt från hygienisk synpunkt och med tanke på risk för kondens m. m.

Bostadsstyrelsen framhåller att materialet innehåller ett betydande kunskapsstoff men att beräkningarna av besparingar och kostnader ändå har karaktär av räkneexempel. Även andra antaganden än de som gruppen gjort

' Det bör observeras att materialet som sändes ut till remissmyndighe- terna var den första ver- sionen av rapporten, (dvs. Ds 1 1977213 utan de kompletterande ka- pitlen 193 och 208) och att vissa korrigeringar och anpassningar har skett efter underhands- remissen. [ sådana fall tas inte remissynpunk- terna upp här.

1 Härav är besparingar om ca 15 TWh till en investeringskostnad av ca 4 miljarder kr. inteck- nade i industriverkets referensprognos.

om t. ex. tillgängligt byggnadsbestånd och tänkbara åtgärder kan vara rimliga. Styrelsen har mot den bakgrunden inte kommenterat detaljer i rapporten.

Byggnadsstyrelsen har inriktat sig på att studera de resultat som expert- gruppen redovisar rörande besparingsmöjligheter inom övriga lokaler. Styrelsen delar i huvudsak expertgruppens bedömning vad gäller besparings- möjligheter genom och kostnader för VVS-åtgärder. När det gäller värme- återvinning tyder dock styrelsens erfarenheter inte på att så stora besparingar kan göras för de kostnader som redovisats. Styrelsen är vidare skeptisk till de bedömningar som redovisas rörande byggnadstekniska åtgärder. I fråga om besparingsmöjligheter genom temperatursänkning och inreglering av värme- system påpekar styrelsen att åtskilliga besparingar redan vidtagits under år 1977 i bl. a. statliga förvaltningsbyggnader och på vissa andra håll, t. ex. i kommuner och landsting.

6.1.5.4 Regeringens proposition om besparingar i byggnadsbeståndet

I propositionen 1977/78:76 presenteras riktlinjer för energihushållning i befmtlig bebyggelse för perioden 1978—1988. Målet är att energiförbrukningen (brutto) i dagens byggnadsbestånd år 1988 skall vara 39 till 48 TWhl lägre än f. n., vilket motsvarar mellan 25 och 30 % av den totala energianvändningen i dagens byggnadsbestånd.

Detta sparprogram omfattar enligt propositionen investeringar om sammanlagt 31 till 48 miljarder kr. under tioårsperioden. En omprövning av programmet efter tre år föreslås. Utgångspunkten för programmet är att det nu finns ett stort intresse för energisparande och att anledning därför saknas att f. n. införa några tvingande regler för att åstadkomma ett tillräckligt stort sparande. Genomförandet förutsätts ske så att åtgärderna riktas mot de mest lönsamma projekten. Anpassning förutsätts successivt ske till arbetsmark- nads- och regionalpolitiska förhållanden.

Till propositionen är fogad (bilaga 2) en departementspromemoria där en utvärdering och komplettering av tillgängligt utrednings- och remissmaterial redovisas. Med utgångspunkt i remissutfallet avseende planverkets rapporter om energihushållning i bebyggelsen görs bl. a. samhällsekonomiska analyser som i sin tur leder till beräkning av fyra ambitionsnivåer —alternativ I, 11, 111 och IV för energisparande i befintlig bebyggelse.

De redovisade alternativen är emellertid endast exempel på olika sparam- bitioner. Resultaten av bedömningarna i promemorian redovisas på ett sådant sätt att det är möjligt att avgöra utgifterna även för sparambitioner som ligger mellan de fyra alternativen. Analysen av de fyra alternativen avser kostnader och konsekvenser vid ett genomförande under den närmaste tioårsperioden.

Den lägsta sparambitionen uttrycks i alternativ 1. Detta alternativ bygger på förutsättningen att endast de mest lönsamma åtgärderna som är enklast att utföra kommer att genomföras. Den högsta sparambitionen, alternativ IV, ger den lägsta genomsnittliga lönsamheten och kräver de största insatserna vid genomförandet.

Som underlag för en analys av effekterna på samhällsekonomin av ett ambitiöst sparprogram redovisas vidare i promemorian en bedömning av

Tabell6.l6 Sparmöjligheter och totala utgifter enligt departementspromemorians fyra alternativ

Energibesparing Totala investeringar vid genom- år 1988 förandet av energisparprogrammet miljarder kr. (inkl. mervärdeskatt) Netto Brutto TWh/år TWh/år

[ 21 27 14 11 32 39 31 111 39 48 48 IV 48 60 81

arbetskraftsbehov, krav på totalt resursutrymme samt samhällsekonomisk lönsamhet i stort för studerade alternativ. Även energisparverksamhetens effekt på utrikeshandelsbalansen redovisas.

I tabell 6.16 redovisas promemorians uppgifter om de totala investerings- utgifterna, dvs. inkl. samtliga renoveringsutgifter. Till investeringsutgifterna kommer underhållskostnader på resp. ca 75, 220, 270 och 370 milj. kr. per år.

6.1.5.5 Jämförelse mellan utredningar

Nu redovisade bedömningar av möjliga besparingar i byggnadsbeståndet hari varje fall inledningsvis utgått från olika förutsättningar och utförts oberoende av varandra. En successiv anpassning genom samråd och underhandsre- misser m. m. har emellertid eftersträvats för att medge jämförelser av och slutsatser om besparingsmöjligheterna.

Vid detaljerade jämförelser bör observeras dels att utredningarnas syfte varit något olikartade, dels att olika kostnader och kostnadsbegrepp legat till grund för sammansättningen av åtgärdsprogram. Således avser kostnadsupp— gifterna i planverkets rapport endast investeringskostnader. i hushållnings- gruppens rapport investeringskostnader och årskostnader inkl. skötsel- och underhållskostnader samt i propositionen investeringskostnader, driftskost- nader och underhållskostnader.

De använda kostnadsbegreppen är också olika hos hushållningsgruppen och i propositionen.

I hushållningsgruppens rapport används begreppet lönsamhetsgräns, vilken definierats som investeringskostnaden för en energisparåtgärd dividerad med uppnådd energibesparing under åtgärdens livstid.

[ propositionen är motsvarande kostnad (energisparkostnad) beräknad som kostnaden för en åtgärd dividerad med nuvärdet (vid 2 % årlig prisökning)av uppnådda energibesparingar under åtgärdens livstid.

En genomgång av resultaten visar på relativt likartade bedömningar av besparingspotentialen i slutversionerna från planverket och hushållnings- gruppen. Uppskattningarna av investeringsbehov skiljer sig däremot åt i vissa detaljer, t. ex. när det gäller kostnader för tätning eller för byte av pannor. Även när det gäller årskostnader (som egentligan inte uppges av planverket eller i departementspromemorian men kan räknas fram åtminstone grovt) är

miljarder kr. exkl. moms

1 10 63 SPV 100 — ' 90— EBSPV 80— IV 70— 1 60— lV ' 50— 5 1 1 40 C» 1 30 || E KC(10 öre/kWh) 20 | 10 | EB EKC(5 öre/kWh) 69 SIN D . .. . I | i | | 1 | Figur 6.6 Jam/brelse av 10 20 30 40 50 60 70 besparingsm öj/igh eter TWh/ år inom byggnadsbeståndet. brutto

SPV = Statens planverk I, 11, 111, IV = Besparingsåtgärder enligt bostadsdepartementets utredning. Den övre kurvan inkluderar investeringar för fasadskiktDen undre gäller exkl. fasadskikt. EKC = Hushållningsgruppen. 5 öre/kWh och 10 öre/kWh anger energipriser (nettoenergi) då lönsamhet för besparingsprogrammen uppnås. lnveste- ringarna gäller exkl. fasadskikt. Besparingarna har omräknats till brut- toenergi med utgångspunkt från det uppvärmningssystem som anges i industriverkets referensprognos för år 1990.

bedömningarna likartade inom de olika utredningarna, frånsett inreglering av värmesystem där hushållningsgruppen redovisar lägre kostnad.

Jämförelser mellan utredningarna när det gäller lokaler uppvisar också stora likheter i bedömningarna. Se figur 6.6.

När det gäller genomförandegraden har hushållningsgruppen först bedömt inom hur stor del av beståndet en åtgärd över huvud taget kan löna sig att genomföra. Från den därpå beräknade besparingen har 20 % dragits bort med hänsyn till att byggnadsbeståndet oavsett energisparprogram undergår rivning och kraftig ombyggnad. För återstoden har antagits att en viss del kan nås under den aktuella tidsperioden. Med kraftiga statliga åtgärder (stöd och restriktioner) antar hushållningsgruppen att 95 % av den återstående poten- tialen kan utnyttjas. Utan sådant stöd beräknas endast ca 50 % kunna utnyttjas under perioden. 1 bedömningarna ingår även möjligheterna att genomföra besparingar i nybyggnader utöver vad som krävs enligt Svensk byggnorm.

Statens planverk för sin del bedömer inom hur stor del av nuvarande byggnadsbestånd som en viss besparingsåtgärd kan drivas och får på detta sätt en total besparing. Motsvarande förfarande tillämpas i propositionen.

6.1.6 Övriga sparmöjligheter

Möjligheterna att spara energi inom övriga användningsområden har stude- rats av en särskild arbetsgrupp inom hushållningsgruppen. De studerade områdena är dels användningen av el inom bebyggelsen (utom elvärme och varmvattenberedning), dels användningen av el inom renhållningsverk, vattenverk, m. m. samt för gatubelysning, dels energianvändningen inom jord- och skogsbruk. Framförallt har möjliga sänkningar av elanvändningen behandlats.

Hushållningsgruppen redovisar besparingsmöjligheter på ca 3—4 TWh inom denna sektor i förhållande till industriverkets referensprognos. I tabell 6.17 anges energianvändningen år 1975 och bedömningarna för år 1990.

Tabell 6.17 Energianvändning för övriga ändamål år 1975 och 1990, TWh

1975 1990 1990 Referensprognosen Hushållnings- ————— gruppen Bränsle El Bränsle El Bränsle El Hushållsel i bostäder — 12,6 — 17,1 16 Eldrift i övriga lokaler — 7,3 - 11,2 9.4 Gatubelysning — 1,0 — 1,4 — 1,0 Renhållning, byggnadsverksamh,

m.m. exkl. gatubelysning 1,3 1,9 1,7 3,7 1,7 3,7 Fritidshus 0,9 1,2 0,7 3,7 0,7" 3,70 Jordbruk 8,7 0,8 8,8 1,0 7,8 1,0

Summa 10,9 24,8 11,2 38,1 10,2 34,8

0 Har ej granskats närmare av hushållningsgruppen

Användningen av hushållsel beräknades ligga på inte fullt 13 TWh år 1975. Industriverkets referensprognos anger 17 TWh för år 1990. Kommissionens expertgrupp för energihushållning redovisar en besparingsmöjlighet med ca 1 TWh genom effektivare apparatutrustning och bestämmelser om obligato- riska startklockor för elektriska motor- och kupévärmare. I yttrande från konsumentverket över hushållningsgruppens rapport bedöms besparings- möjligheterna vara större genom effektiviserad apparatutrustning. Totalt räknar konsumentverket med att en nivå på 13—14 TWh vore möjlig att nå till år 1990. Vid oförändrade åtgångstal per hushåll, dvs. en situation där effektiviseringar kompenserar energiåtgången för tillkommande utrustning, skulle hushållens elanvändning bli drygt 14 TWh på grund av den väntande ökningen i antalet hushåll. Kostnaderna för besparingar beträffande hushål- lens elanvändning har inte beräknats.

Elanvändningen för eldrift i övriga lokaler uppgick år 1975 till drygt 7 TWh. Industriverkets referensprognos anger drygt 11 TWh för år 1990. Kommis- sionens expertgrupp för energihushållning bedömer det möjligt att genom effektivare apparatutrustning spara nära 2 TWh i förhållande till referens- prognosen. Användningen för eldrift år 1990 blir då drygt 9 TWh. Detta innebär i det närmaste konstanta åtgångstal/må Kostnaderna för dessa besparingar har inte beräknats.

Hushållningsgruppen redovisar också en möjlighet att genom effektivare armaturer i gatubelysningen spara ca 0,4 TWh elkraft. Kostnader härför har inte beräknats.

Vidare redovisar gruppen möjligheter att inom jordbruket spara ca 1 TWh jämfört med industriverkets referensprognos. Det är främst fråga om besparingar i samband med uppvärmning, belysning och hjälpenergi för animalieproduktion och växthusproduktion. Besparingarna gäller huvudsak- ligen bränsle och har inte kostnadsuppskattats.

6.2 Energitillförsel och energidistribution

6.2.1 Inledning

I detta avsnitt ges en översiktlig beskrivning av tillgång på och produktion av energiråvaror såväl globalt som nationellt liksom en beskrivning av förnyel- sebara energikällor. Dessutom behandlas de olika energiråvarornas och de förnyelsebara energikällornas möjliga bidrag till energiförsörjningen samt beskrivs några viktiga energiomvandlingsanläggningar. Beskrivningarna görs i allmänhet mycket kortfattade. Fylligare redovisningar återfinns bl. a. i tillförselgruppens rapport (Ds 1197819). Avsnittet avslutas med en redovis- ning av struktur och organisation i dagens svenska energiförsörjningssystem samt en genomgång av energitillförseln åren 1976 och 1977.

6.2.2 Ändliga energiråvaror 6.2.2.1 Olja

Världens råoljetillgångar är kvalitetsmässigt av mycket varierande karaktär. Råolja är därför inget entydigt begrepp utan ett samlingsnamn för en mängd

olika naturprodukter som består av kolväteföreningarjämte mindre mängder svavel- och kväveföreningar.

Råolja har bildats under tidigare geologiska tidsåldrar genom omvandling av organiska sediment. Geologiska förändringar har utvecklat så höga tryck och temperaturer, att sedimentens organiska material omvandlats till kol,olja eller naturgas.

För att en oljetillgång av utvinningsbar storlek skall ha bildats krävs dels att berggrunden har fickor och hålrum där olja har kunnat samlas, dels att överliggande bergarter är så täta att oljan inte har sipprat bort.

Global tillgång och produktion

Säkra och entydiga bedömningar av världens råoljetillgångar kan inte göras. Underlaget i form av mätvärden från olika former av undersökningar är av skiftande teknisk kvalitet och kan göras till föremål för olika tolkningar. Primärmaterialet är dessutom ofta tillgängligt endast för de direkt engagerade företagen.

Trots att stora insatser har gjorts för att få reda på hur stora råoljetillgång- arna är måste uppgifter om tillgångarna vila på uppskattningar som har gjorts av olika fack- och expertorgan. Dessa uppskattningar är relativt säkra endast för områden, där fyndens storlek och troliga förmåga att generera olja för utvinning än kända genom omfattande och långvarig praktisk erfarenhet.

De kända och utvinningsvärda oljetillgångarna har beräknats till ca 98 miljarder ton. De totala utvinningsvärda tillgångarna har med hänsyn till bl. a. jordens geologi bedömts kunna uppgå till mellan 250 och 300 miljarder ton. Den geografiska fördelningen framgår av tabell 6.18.

Tabell 6.18 Regional fördelning av jordens oljetillgångar och världsproduktionen av råolja år 1976

Område Kända och ut— Ännu ej upp— Utvinningsvär- vinningsvärda täckta utvin- da tillgångar tillgångar ningsvärda

tillgångar Milj. % Milj. % Milj. % ton ton ton

Mellersta Östern 55 320 56,4 51 680 26,9 107 000 36,9 Afrika 9 360 9,6 33 640 17,5 43 000 14,8 Nordamerika 6 300 6,4 23 700 12,3 30 000 10,4 Latinamerika 5 600 5,7 12 400 6,5 18 000 6,2 Västeuropa 3 340 3,4 10 660 5,6 14 000 4,8 Fjärran Ostern

/Australien 2 880 3,0 9 420 4,9 12 300 4,3 Summa 82 800 84,5 141 500 73,7 224 300 77,4 Sovjetunionen, Öst- eurOpa och Kina 15 200 15,5 47 800 24,9 63 000 21,7 Antarktis — 2 700 1,4 2 700 0,9

Totalt 98 000 100 192 000 100 290 000 100

Produktion år 1976

Milj.

ton

1 11 1,2 268,4 525,7 226,6 39,1

2 295,2

630,6

2 925,8

%

38,0 9,2 18,0 7 7 1,3 4,2

78,4

21,6

Oljetillgångarnas fördelning på olika handelspolitiska grupperingar framgår av tabell 6.19.

De största kända och utvinningsvärda oljetillgångarna har Saudi-Arabien (22,6 miljarder ton), Sovjetunionen (11,3), Kuwait (9,9), Iran (9,1) och USA (5,3). De största utvinningsvärda tillgångarna har Sovjetunionen (45,5 miljarder ton), Saudi-Arabien (43,0), Irak (21,2), USA (19,7) och Iran (18,0).

Av speciellt intresse för svenskt vidkommande är storleken på de kända och utvinningsvärda tillgångarna i Nordsjön. Dessa har bedömts utgöra ca 3 miljarder ton vilket motsvarar nuvarande världsförbrukning under ett år eller Västeuropas hela förbrukning under ca fem år.

Av de ovan redovisade kända och utvinningsvärda tillgångarna bedöms ca 22 % ligga under havsbottnen (”off-shore”). Av de utvinningsvärda till- gångar som ännu ej är kända bedöms ca 40 % ligga under havsbottnen.

Det bör framhållas att utvinningstekniken påverkar vilken mängd olja som kan hämtas från underjordiska reservoarer. Den mängd som spontant kan _ produceras under inverkan av reservoarens eget gas- eller vattentryck kallas i primär. Den mängd olja som kan utvinnas blir därmed starkt beroende av 1 oljereservoarens egenskaper. Den utvinningsbara mängden är i många fall så låg som 15—20 % och i extrema fall så hög som 40 % av ursprunglig, total oljemängd.

Sekundära utvinningsmetoder tillgrips för att öka utvinningen. Exempel på sådana metoder är återinjektion av gas och injektion av vatten i , oljereservoaren. För tyngre råoljor tillgrips även injektion av ånga. Sekundär 1 utvinning kan öka oljeutvinningen med 10—60 % av ursprunglig, total oljemängd.

Många andra tekniska metoder kan tillgripas för att ytterligare höja utvinningen. Dessa kallas med ett gemensamt begrepp tertiära utvinnings- metoder och kan t. ex. innebära alternerande gas/vatteninjektion, injektion av vatten med tillsatser som minskar viskositeten eller påverkar oljans vidhäftning till mineral, injektion av kolväten som fungerar som lösnings- medel, uppvärmning, m. m.

Tabell 6.19 Oljetillgångarnas fördelning på handelspolitiska ländergrupper

Ländergrupp Kända och Ännu ej Utvinnings- utvinnings- upptäckta värda till- värda till- utvinnings- gångar gångar värda till- gångar Milj. % Milj. % Milj. % ton ton ton OPEC 66 945 68,3 78 500 40,9 145 445 50,0 OECD 9 965 10,2 34 860 18,2 44 825 15,0 Sovjetunionen, Öst- europa och Kina 15 200 15,5 47 800 24,9 63 000 21,0 Övriga 5 890 6,0 30 840 16,0 36 730 12,0

Totalt 98 000 100 192 000 4100 290 000 100

Fortsatt teknisk utveckling och kanske framför allt stigande oljepriser kan sannolikt avsevärt öka betydelsen av sådana metoder i framtiden. I många prognoser räknar man därför med att det genomsnittliga uttaget, som i dag är 25—30 % av oljereservoarernas innehåll, vid seklets slut skall uppgå till 40 %.

Världens utvinning av råolja framgår av tabell 618. De största råoljepro- ducenterna år 1976 var Sovjetunionen (520 milj. ton), USA (455), Saudi- Arabien (429), Iran (294) och Venezuela (1 19). Totalt svarade OPEC-staterna för 1 519 milj. ton motsvarande 51,9 % av världsproduktionen. Det kan vidare noteras att av länder med råoljeproduktion i Nordsjön producerade Storbritannien 12 milj. ton och Norge knappt 14 milj. För år 1977 bedöms världsproduktionen av råolja ha uppgått till 3 025 milj. ton varav OPEC- staterna I 524 milj. ton (50,4 %).

Omvandlingen av råolja till oljeprodukter som är anpassade till olika ändamål sker inom raffinaderiindustrin. Totalt finns ca 730 raffinaderian- läggningar i världen med en sammanlagd nominell kapacitet av ca 3 730 milj. ton (se tabell 6.20). Anläggningarnas storlek och tekniska utformning är mycket skiftande. Översiktligt sett svarar ca 25 % av anläggningarna för ca 58 % av kapaciteten. Dessa större anläggningar är i de flesta fall också de modernaste. Av världens raffinaderikapacitet finns ca 53 % i anläggningar som är yngre än 10 år, 23 % av kapaciteten är mellan 10 och 20 år och återstående 24 % av kapaciteten är äldre än 20 år.

Lokaliseringen av raffinaderierna skedde i en första period främst nära de då utnyttjade råoljekällorna. Även om många avvikelser från ett allmänt mönster finns, har tendensen varit att de flesta raffinaderierna under de senaste 20 åren i stället har lokaliserats till konsumtionsområdena, dvs. främst industriländerna.

På några platser, främst i Västindien och inom Västeuropa främst i Holland, Belgien och Italien, har s.k. transitraflinaderier anlagts. Dessa anläggningar har lokaliserats till hamnar som dels är goda mottagnings- hamnar för råolja, dels har goda båt- eller rörförbindelser med ett näralig- gande större konsumtionsområde.

Merparten av världens raffinaderier saknar av dessa skäl lokal fast

Tabell6.20 Världens raffineringskapacitet fördelad på geografiska områden år 1976

Område Milj. ton/år Andel % Västeuropa 1 070 28,7 Östeuropa 577 15,5 USA 784 21,0 Amerika exkl. USA 507 13,6 Mellersta Östern 149 4,0 Afrika 72 1,9 Japan 297 8,0 Asien och Stilla havet

exkl. Japan 276 7,4

Totalt 3 732 100

råoljeförsörjning och är utrustade för att skaffa råolja från andra, ofta mycket avlägsna områden. Orsakerna till detta lokaliseringsmönster är ilera.

Rent ekonomiskt har råoljetransport ställt sig mer fördelaktig än transport av färdigprodukter genom att man i större utsträckning kan använda stora fartyg. För att öka leveranssäkerheten har strävan varit att hämta råvaror hos olika leverantörer. Anpassningen av olika produktkvaliteter till lokala marknadskrav och aktuell efterfrågan har också lättare kunnat ske när anläggningen funnits nära eller inom distributionsområdet.

Lokaliseringen av raffinaderierna har hittills väsentligen bestämts av de internationella Oljebolagen.

Den genomsnittliga utnyttjandegraden i världens raffinaderierår 1976 har beräknats till ca 75 %. 1 USA var utnyttjandet samma år 86 %.

[ raffinaderierna förädlas råolja till bensin, nafta, eldningsolja etc. Den centrala delen i ett raffinaderi är processanläggningen, som består av olika processenheter uppbyggda av ugnar, reaktorer, destillationstorn, m. m. I anslutning till processenheterna finns hjälpsystem för raffinaderiets drift. Det finns även kajer och andra anläggningar för in- och utlastning, cisterner och bergrum för lagring av råolja och färdiga produkter, blandningsstationer för framställning av olika produktkvaliteter, etc.

Västeuropas raffinaderier är idag till helt övervägande del av s. k. ”hydroskimming”-typ. Detta innebär att oljeprodukterna framställs i de proportioner i vilka de förekommer i råoljan. Kvantiteter och kvaliteter av olika produkter från raffinaderierna bestäms således främst av vilka råoljor som raffineras.

De processenheter som normalt ingår i raffinaderier av denna typ är: Råoljedesti/Iation där råoljan genom fraktionering uppdelas i sina huvud- komponenter,

Naftaavsvavling som är en nödvändig förbehandling av råbensinen (naf- tan),

Katalytisk reformering där den högoktaniga baskomponenten för bensin- framställning tillverkas, samt

Gasoljeavsvavling. där mellandestillatfraktionens svavelhalt sänks för att möjliggöra tillverkning av diesel/villaolja med specificerad svavelhalt från relativt högsvavliga råoljor.

Utbytet från en given råolja kan genom olika processer förändras avsevärt. De vanligast förekommande processerna härvid är katalytisk krackning (cat- cracking) och krackning med vätgasöverskott (hydro-cracking). Båda dessa processer utgår från vakuumgasolja, vilken erhålls genom vakuumdestilla- tion av den atmosfäriska återstodsoljan från råoljedestillationen. Vid vaku- umdestillation erhålls vakuumgasolja och en asfaltliknande restprodukt.

Genom krackningsprocessen omvandlas vakuumgasoljan (som kan utgöra ca 30 % av råoljan) helt eller delvis till bensinråvara och mellandestillat. Genom val av krackningsprocess kan produktutbytet varieras inom vida gränser. Katalytisk krackning konstrueras oftast för maximering av bensin- produktionen, medan krackers med vätgasöverskott konstrueras för maximering av produktmängden av en eller flera produkter, t. ex. motorben- sin, petrokemisk nafta, jet-bränsle eller mellandestillat.

Beträffande motorbensin kommer utvecklingen sannolikt att gå mot blyfri bensin med minskad aromathalt. Detta kommer i så fall att kräva vissa

ombyggnader i flertalet av de befintliga raffinaderierna.

För sänkning av svavelhalten i tunga eldningsoljor finns flera processvägar att välja mellan. Den enklaste och sannolikt billigaste är den s. k. indirekta avsvav/ingen som innebär att vakuumgasoljan avsvavlas separat och därefter åter blandas med den obehandlade vakuumåterstoden. Metoden är tekniskt väl beprövad men kan endast sänka svavelhalten med ca 50 %. För längre gående avsvavling måste s. k. direkta avsvavlingsmetoder tillgripas varvid hela återstodsoljefraktionen behandlas. Den indirekta avsvavlingsmetoden tillämpas i Sverige vid Scanraff.

Ett alternativt sätt att ändra produktutbytet ur en given råolja är att via förgasning med syrgas och ånga överföra vakuumåterstodsoljan till syntetgas som är råvara vid produktion av syntetiska lätta drivmedel som t. ex. metanol. Förfarandet medger en effektiv avsvavling.

Behovet av tankers för råoljetransporter bestäms i huvudsak av behovet av olja från OPEC-området, Nordsjön och Alaska.

Den övervägande delen av transporterna utförs med mycket stora båtar — 250 000 dwt eller större. Före år 1967 var tankers över 100 000 dwt sällsynta. Suez-kanalens stängning drev dock snabbt på utvecklingen mot större tonnage. Läget i dag är att tankerflottan över 200 000 dwt utgör över hälften av det totala tanktonnaget. Andelen stora fartyg fortsätter att öka.

Världens tankerflotta över 10 000 dwt bestod i mitten av år 1976 av ca 3 500 enheter med ett totalt tonnage av 305 milj. dwt. Härtill kommer det kombinerade tonnaget (fartyg som kan lasta antingen olja eller bulkvaror) som vid samma tidpunkt uppgick till ca 400 enheter om sammanlagt ca 45 milj. dwt.

F. n. finns ett överskott av tanktonnage på ca 60 milj. dwt trots kraftigt ökande skrotningsfrekvens under de senaste åren. Skrotningen uppvägs av att varven fortfarande har ett avsevärt antal tankers i order och att nya tankers om sammanlagt minst 40 milj. dwt beräknas levereras under perioden 1977—1980.

Nationell til/gäng och produktion

Några utvinningsvärda oljetillgångar av betydelse har ännu inte hittats i Sverige.

Det halvstatliga bolaget Oljeprospektering AB (OPA B) har under perioden 1969—1976 prospekterat efter olja inom landet och därvid borrat ett hundratal borrhål på land och 16 borrhål till havs. Vid dessa borrningar gjordes ett antal små fynd på södra Gotland. Från åtta av dessa har hittills utvunnits nära 7 000 m3 råolja.

Prospektering efter olja utanför landets gränser har sedan år 1973 utförts av det likaledes halvstatliga bolaget Petroswede AB. Några kommersiellt exploateringsbara fynd har inte gjorts.

Det är 1975 bildade helstatliga bolaget Svenska Petroleum AB (SP) har sedan år 1976 givits en central roll i den statliga oljepolitiken. Bolaget skall bedriva verksamhet inom olika från försörjningssynpunkt betydelsefulla led av oljehanteringen. En huvuduppgift för bolaget är att arbeta upp nya kanaler för den svenska marknadens långsiktiga försörjning med råolja, antingen genom avtal med producenter eller genom förvärv av fyndigheter. Vidare

skall bolaget handha de fortsatta statliga insatserna på prospekteringsområ- det.

En mera detaljerad redogörelse för oljeraffineringen i Sverige och för den svenska oljemarknaden ges i avsnitt 6.2.6.1.

Bidrag till Sveriges energiförsörjning

Under perioden 1945—1970 upptäcktes stora kvantiteter olja varje år och de kvarvarande reserverna ökade trots en snabbt ökande utvinning. I början av 70-talet började dock utvecklingen att vända, då minskande nyupptäckter och fortsatt högt uttag ledde till att reserverna minskade.

För att nya fynd skall göras i samma takt som konsumtionen ökar måste prospekteringsinsatserna öka. Sådan prospektering måste ske i allt svåråt- komligare områden, t. ex. till havs och i arktiska områden, vilket gör att kostnaderna blir höga.

Prospektering ställer krav på stora insatser av riskvilligt kapital. Chase Manhattan Bank har t.ex. bedömt kapitalbehovet i världen för prospekte- rings- och utvinningsinsatser under den närmaste tioårsperioden till 900 miljarder US dollar.

De ekonomiska, politiska och tekniska riskerna vid Oljeprospektering ökar. Samtidigt fortsätter nationaliseringen av råoljetillgångarna. Detta medför en minskning av oljebolagens vinster. Samtidigt måste investeringarna i högre utsträckning än tidigare lånefinansieras. Detta kan tillsammans förväntas minska oljebolagens intresse och möjligheter att satsa på prospekteringsverk- samhet.

Det tar i regel fem till tio år från det att en oljekälla hittas till dess den kan vara i full kommersiell produktion. Världens oljeförsörjning under 1980-talet kommer därför i allt väsentligt att vara beroende av de nu kända oljetillgång- arna.

Som har redovisats i avsnitt 4.3.1 har under senare tid i ett flertal studier varnats för en situation under 1980-talet eller senast i början av 1990-talet då oljeutvinningen inte kan öka lika fort som efterfrågan. Även om Sveriges oljebehov kan tillgodoses i nuvarande eller rentav ökande omfattning under det närmaste decenniet är det i ett något längre perspektiv inte realistiskt att räkna med oljan som den dominerande energiråvaran i Sveriges energiför- sörjning.

6.2.2.2 Naturgas

Naturgas förekommer i porösa, sedimentära berggrundsformationer, ofta tillsammans med olja. Gasens sammansättning är olika i olika förekomster. Den dominerande komponenten är metan.

Naturgasen transporteras i allmänhet som gas i rör till förbrukningscentra och förbrukare. På senare år har det även blivit möjligt att kondensera gasen och transportera den sjövägen i flytande form (5. k. LNG). Därmed har det möjliga avsättningsområdet för naturgas utvidgats väsentligt. Tidigare var gasen ointressant för de oljeproducerande länder som ligger långt från förbrukningscentra. Stora kvantiteter gas, som erhållits som biprodukt vid oljeproduktion, har därför inte tagits tillvara utan avfacklats (dvs. förbrännts). Fortfarande är avfacklingen av naturgas omfattande i bl. a. Mellersta

Östern.

Naturgasen är främst en energibärare och som sådan ett av de mest högvärdiga bränslen som finns. Den används också som råvara i kemisk industri. Detta gäller i synnerhet den s.k. våta naturgasen som förutom metan innehåller bl.a. butan och propan. Utnyttjandet av gasen som energibärare inriktas på såväl industrikonsumtion inom stora enheter (pannor, ugnar etc.) som detaljkonsumtion inom mindre enheter(fastigheter,

hushåll).

Global til/gäng och produktion

Världens kända och ekonomiskt utnyttjningsbara, dvs. utvinningsvärda, tillgångar (”proven reserves”) av naturgas uppgick i januari 1977 till ca 65 000 miljarder m3. Den geografiska fördelningen framgår av tabell 6.21

Tabell 6.21 Världens kända och utvinningsvärda naturgastillgångar

Land

USA Kanada Övriga amerikanska länder

Summa: Amerika

Iran Saudi—Arabien Ovriga länder i Mellersta Ostern

Summa: Mellersta Östern Algeriet Nigeria Ovriga afrikanska länder Summa: Afrika

Holland Norge Storbritannien Övriga västeuropeiska länder

Summa: Västeuropa

Australien Indonesien Övriga länder i Fjärran Ostern Summa: Fjärran Östern

Sovjetunionen

Ovriga östeuropeiska länder Summa: Östeuropa

Kina

Summa varav OPEC

Miljarder m3 %

6117 1651 2356

10124

10 708 1 855 3 390

15 953

3 563 1 245 1 190 5 998

1 760 524 809 938

4031

915 680 1 801

3 396 24 000 592

24 592 718

64812 23 301

9,4 2,5 3,6 15,5 16,5 2,9 5,2 24,6 5,5 1,9 1,9 9,3 2,7 0,8 1,2 1,5 6,2 1,4 1,0 2,8 5,2 37,0 0,9 37,9 1,1

100 36,0

Tabell 6.22 Världsproduktionen av naturgas år 1976

Land Produktion Varav Varav åter- _—————— fackling injicering m.m. Miljarder % av total Miljarder Miljarder m3 utvinning m3 m3 USA 583,8 35,8 3,1 20,4 Kanada 100,5 6,2 1,0 10,6 Övriga amerikanska länder 90,7 5,6 14,5 29,7 Summa: Amerika 775,0 47,5 18,6 60,7 Iran 50,0 3,1 25,9 6,5 Saudi-Arabien 47,2 2,9 36,3 6,6 Ovriga länder i Mellersta Östern 51,1 3,1 33,5 3,6 Summa: Mellersta Östern 148,3 9,1 95,7 16,7 Algeriet 21,5 1,3 9,0 5,3 Nigeria 22,6 1,4 22,2 — Ovriga afrikanska länder 21,4 1,3 8,1 8,5 Summa: Afrika 65,5 4,0 39,3 13,8 Holland 96,6 5,9 — 0,6 Norge 4,4 0,3 4,4 Storbritannien 39,5 2,4 0,8 Övriga västeuropeiska länder 48,4 3,0 3,1 Summa: Västeuropa 188,9 11,6 0,8 8,1 Australien 6,4 0,4 — 0,5 Indonesien 7,5 0,5 5,2 1,0 Ovriga länder i Fjärran Östern 32,4 2,0 6,1 1,8 Summa: Fjärran Östern 46,3 2,8 11,3 3,3 Sovjetunionen 336,0 20,6 15,0 — Ovriga östeuropeiska länder 53,4 3,3 1,0 — Summa: Östeuropa 389,4 23,9 16,0 Kina 17,0 1,0 — Summa 1630,4 100 181,7 102,6 varav OPEC 245,9 15,1 139,0 49,6 Källa: IEA. 126 Stora områden återstår att prospektera runt hela världen, främst i haven. 127 Geologer har uppskattat att de totala tillgångarna av gas i världen troligen är 128 ca 4 gånger större än de nu kända tillgångarna. 129 Vid prospekteringen efter kolväten har man hittills inte värderat gasfyn- 130 digheterna lika högt som oljefyndigheterna, eftersom det är mer komplicerat 131 att få fram gas till kunderna och eftersom det möjliga avsättningsområdet 132 tidigare var begränsat. Intresset för att utforska de totala tillgångarna har 133 möjligen påverkats av dessa förhållanden. 134 För svensk energiförsörjning är naturgastillgångarna i Nordsjön, och

M...—. _ __. .Dm.

A..». .— > »

särskilt inom den norska delen av kontinentalsockeln, av stort intresse. Någon entydig uppgift om den sannolika tillgången på naturgas i detta område finns ännu inte. Sedan Ekofiskfälten upptäcktes i slutet av 1960-talet har det knappast gått något år utan att nya fyndigheter påträffats. Provborr- ningar i det norska kontinentalsockelområdet norr om 62:a breddgraden planeras men har ännu inte påbörjats. Uppgifter om de geologiska formatio- nerna där tyder på att möjligheter finns till stora fyndigheter. Utvinnings- kostnaderna väntas dock bli höga.

Energimässigt motsvarar världens kända och utvinningsvärda naturgas- tillgångar ungefär två tredjedelar av motsvarande oljetillgångar.

Utvinningen av naturgas var år 1976 ca 1630 miljarder m3 varav 180 miljarder m3(11 %) facklades och drygt 100 miljarder m3(6 %)återinjicerades i oljekällor m. m. Utvinningens fördelning på olika länder framgår av tabell 6.22. Av tabell 6.22 framgår att av den totala utvinningen kom drygt 80 % ut på marknaden. För OPEC-staterna var motsvarande andel bara knappt 25 % (ca 58 miljarder m3). Resten avfacklades huvudsakligen. Till stor del beror detta på den förhållandevis ringa internationella handeln med naturgas. Den var år 1976 omkring 137 miljarder m3 eller ca 10 % av den totala kommersiella produktionen. Av denna handel utgjordes omkring 18 miljarder in3 av flytande naturgas, LNG.

En ökad internationell handel med naturgas förutses. Huvudleverantö- rerna av naturgas torde med hänsyn till reservernas geografiska fördelning bli Sovjetunionen och stater tillhörande OPEC. Framför allt de sistnämnda kommer att exportera gasen som LNG, för vilken marknaden enligt olika prognoser för slutet av 1980-talet har angivits till 90 a 230 miljarder m3 gas per år.

Nationell tillgång och produktion

Några naturgasfyndigheter av betydelse har inte påträffats i Sverige. De geologiska förutsättningarna härför är också mindre gynnsamma. Mindre kvantiteter naturgas som tränger upp ur marken finns dock lokalt på några platser. Gasen tillvaratas där i vissa fall för uppvärmning av enstaka byggnader.

Bidrag till Sveriges energiförsörjning

Naturgas är f. n. inte tillgänglig i Sverige men bedöms, enligt planerna för det 5. k. Sydgasnätet, kunna vara tillgänglig i Skåne omkring år 1982. De gaskvantiteter som kan bli aktuella för svensk energiförsörjning, förutsatt att beslut fattas nu, är i inledningsskedet drygt 1 miljard m3/år (ca 10 TWh/år) för att senare, kring år 1990, kanske växa till 6 a 8 miljarder m3/år (ca 55 a 75 TWh/år). Avgörande är i vilken utsträckning marknaden kan tillgodogöra sig gasen och vad gasen kommer att kosta. Gasen förutsätts enligt planerna användas i industrin och i kraftvärmeverk.

En introduktion av naturgas sker sannolikt lämpligen med början i Skåne för att senare inbegripa industricentra i Göteborgsområdet och i Mälarda- len.

, GÖTEBORG

FLENS ___________ HAMN BURG lllll ;PUTTGARDEN

Figur 6. 7 Alternativa Ie- veransvägarför svensk naturgasimport.

Möjligheten att få tillgång till naturgas i ovan angivna volymer kan begränsas av ekonomiska, politiska och rent fysiska skäl. Tänkbar för svensk import är exempelvis gas från Nordsjön, kontinenten, Sovjetunionen, Nord- och Västafrika samt från Mellersta Östern. Beroende på var gasen hämtas kan importen ske i rör eller som LNG. Med undantag för en mindre kvantitet nordsjögas som har offererats av ett tyskt gasföretag är den kommersiella situationen ännu oklar. )

Alternativa leveransvägar för svensk naturgasimport framgår av figur 6.7.

Naturgasleveranser sker i ledningssystem och kapitalkostnaderna för sådana är betydande. Transportekonomin är beroende av leveransernas volym, ett jämnt utnyttjande av systemet och en säker avsättning för gasvolymerna under lång tid. ,i

Belastningsvariationer över dygnet kan i huvudsak jämnas ut genom variationer i trycket i rörledningssystemet. Variationer mellan olika årstider är svårare att jämna ut och innebär en begränsning i utnyttjandet. Betydelsen härav minskar dock, om vissa förbrukare får växla mellan gas och olja samtidigt som gasnäten från början ges en lämplig dimensionering. Viss säsonglagring av gas eller LNG kan också vara nödvändig (s. k. peak shaving- anläggningar).

Genom att gasleveranserna är bundna till ledningssystemen blir en riktig dimensionering och sträckning av dessa väsentlig. För att avgreningar skall bli motiverade krävs stora belastningsobjekt. Ju längre bort dessa objekt ligger desto större krav ställs på storleken. En ingående analys av hur en tilltänkt naturgasmarknad kommer att se ut i framtiden är därför oundgänglig när ett ledningssystem planeras.

En satsning i Sverige på naturgas medför åtminstone under uppbyggnads- perioden en högre total kostnad för energiförsörjningen jämfört med en försörjning med oförändrat användande av eldningsolja. Om den enskilde kundens energikostnad inte skall höjas behöver därför naturgasen i initial- skedet, men kanske även framdeles vid en gassatsning i större skala, stöd från statsmakterna.

Under senare tid har frågan varit uppe om eventuell svensk import av LNG istor skala. Enligt nuvarande bedömningar skulle en sådan import inte kunna ske förrän efter år 1985. Som framgår ovan väntas den internationella marknaden för LNG expandera. Tidigare bedömningar av marknadstill- växten har dock kontinuerligt fått revideras nedåt.

Vid mycket långa avstånd kan naturgasimporten totalt sett bli billigare om naturgasen före export konverteras till metanol i stället för att kondenseras till LNG. Metanol kan transporteras i vanliga tankfartyg med modifierad utrustning för hantering av lasten. Å andra sidan blir anläggningarna i land dyrare för metanol än för LNG. De är inte heller provade ännu i den stora skala som fordras. Metanolen kan användas direkt som bränsle, som kemisk råvara eller också återföras till metan. En stor del (ca 40 %) av det ursprungliga energiinnehållet i naturgasen går dock förlorad vid konvertering till metanol.

6.2.2.3 Kol

Kol betecknar såväl ett kemiskt grundämne som ett mineral. I det följande behandlas kolet enbart som mineral och i form av stenkol. Brunkol berörs inte närmare eftersom Sverige sannolikt aldrig kommer att importera brunkol.

Stenkol har bildats i sediment i jorden och förekommer i s.k. flötser (kolskikt). Det är ett komplext och heterogent ämne i såväl kemiskt som fysikaliskt avseende. Kvalitetsskillnaderna mellan kol från olika gruvor och gruvdistrikt kan vara stora. Så kan också vara fallet för flötser inom samma område.

De huvudsakliga beståndsdelarna i stenkol är: rent kol, kolväten, obränn- bara askbildande mineral, svavel och vatten. Sammansättningen och egen- skaperna hos olika kol beror på deras tidigare historia.

Stenkol brukar från användningssynpunkt indelas i två huvudkvaliteter

— ångkol for förbränning kokskol (metallurgiska kol) som kan förädlas till gas och koks.

Ångkol och kokskol är handelsmässigt sett olika varor med helt skild prisbildning. Kostnaderna för att utvinna de två kvaliteterna är vanligen också olika i och med att kokskol i allmänhet förekommer i betydligt mer komplicerade geologiska formationer med tunnare och gasrikare kolskikt än ångkol. För energiändamål är det vanligare och billigare ångkolet mest intressant. i

För kommersiella ändamål indelas ångkolet i sin tur i olika kvaliteter. Viktiga egenskaper är bl. a. värmevärde, storlek, gashalt, askhalt, askans smältpunkt, fukthalt, svavelhalt och hårdhet.

Global tillgång och produktion

Uppskattningar och jämförelser av tillgångarna på energiråvaror försvåras bl. a. av att man använder olika beräkningsmetoder i olika branscher och olika länder. Jämfört med andra energitillgångar, t. ex, olja och gas, kan dock tillgångarna på kol bestämmas med ganska stor noggrannhet. %

I tabell 6.23 har ett antal uppgifter om världens koltillgångar samman- % ställts. Tillgångarna har där placerats i tre kategorier, nämligen "troliga tillgångar”, ”kända tillgångar" och ”brytbar reserv”. Kategorierna är dock . inte helt entydigt definierade. [ stort gäller följande allmänna definitioner. .'

Med brytbar reserv menas sådant kol som kan utvinnas från noggrant j uppmätta fyndigheter. Endast fyndigheter som kan bearbetas med redan ! färdigutvecklad teknik och på gällande ekonomiska villkor tas med. l l allmänhet räknar man med att ca 50 % av den brytbara kolreserven kan : utvinnas. Den uppmätta reserven är alltså dubbelt så stor som den brytbara. : Avgränsningen mellan brytbar och uppmätt reserv äri huvudsak ekonomiskt ! betingad. Detta innebär att den brytbara reservens storlek ökar med ökande , kolpriser. ]

Med kända tillgångar menas fyndigheter som genom provborrningar t påvisats vara möjliga att bearbeta enligt hittills tillämpade brytningsmetoder. ; I denna kategori brukar ingå flötser ned till 1 200 m djup underjordytan och med tjocklek över 0,3 m. De hittills djupaste kolgruvorna (ned till 1 000 m djup) finns i Storbritannien och Västtyskland. Till skillnad från vad som gäller . för ”brytbar reserv" inräknas inte bara den utvinningsvärda delen utan kolfyndigheten i sin helhet i begreppet "känd tillgång". Uppskattningsvis " kan ca 50 % av kolet i dessa fyndigheter utvinnas med dagens teknik.

Resten finns antingen på så stora djup eller i så tunna flötser att kolen inte är brytvärda eller följer med stenavfall i kross- och sorteringsverk. Betydande partier kol lämnas också som takstöttande pelare i underjordsgruvorna. Utvinningen har emellertid stadigt kunnat öka i moderna gruvor och kan l förväntas öka även i framtiden. I USA kan ofta redan nu över 60 % av koleni l kategorin ”känd tillgång” utvinnas. Avgränsningen av denna kategori är i första hand tekniskt betingad.

De totala troliga tillgångarna är dels sådana som beräknats utifrån allmängeologiska förhållanden, dels sådana där antalet borrningar inte kan anses tillräckligt för klassning som känd tillgång. Man kan också kalla denna

Tabell 6.23 Världens koltillgångar (stenkol och brunkol) och kolprodu ktion (stenkol) år 1975, miljarder ton

Kända Brytbar Produktion tillgångar reserv år 1975

Troliga tillgångar

Polen 95 27 0,170 Västtyskland 330 39 0125 Storbritannien 162 4 0,140 Övriga 23 9 0.060

Summa Europa (exkl. Sovjetunionen) 750 610 79 0.495 Sovjetunionen 5 700 136 0.530 Kina 1 000 80 0,450 Övriga 20 8 0.160

Summa Asien (inkl. Sovjetunionen) 9 900 6 720 224 1.140 USA 2 920 182 0580 Kanada 109 5 0025 Övriga 6 2 0010

Summa Amerika (Syd— och Nord-) 4 250 3 035 189 0.615 Afrika (Sydafrika) 200 70 24 0,065 Australien 206 55 24 0,070

Totalt 15 300 10 490 540 2.385

Källa: Kol i Sverige, NE 1977z23. Av tillgångarna uppskattas tre fjärdedelar vara stenkol.

kategori "de geologiska reserverna av kol" och brukar däri räkna in tillgångar ned till 1 800 m djup. Liksom i fallet "kända tillgångar” inkluderas allt kol. Någon bedömning av hur stor del som förr eller senare verkligen kan utvinnas har alltså inte byggts in i de värden som anger de ”totala troliga tillgångarna". Avgränsningen av kategorin är i första hand geologiskt betingad. Även brunkol är inkluderat i kategorin.

Ca 30 % av världens statistiskt redovisade energibehov täcktes i mitten av 1970-talet med kol. Som framgår av tabell 6.23 var den totala kolproduk- tionen år 1975 ca 2,4 miljarder ton. Eftersom huvuddelen av koltillgångarna ligger i stora industriländer utnyttjas nästan hela kolproduktionen i länder med egna tillgångar. Endast en mindre del, 195 milj. ton, varav 115 milj. ton kokskol, gick år 1975 i internationell handel. På grund av främst lågkonjunk- turen inomjärn- och stålindustrin sjönk denna kvantitet år 1976 till 190 milj. ton. Kolexportens fördelning år 1975 framgår av tabell 6.24. De största importörerna är Japan, Kanada och länderna i Västeuropa. Utnyttjandet av ångkol i främst de industrialiserade länderna väntas öka. Stora satsningar på kolbrytning görs i bl. a. USA och Kanada. Merparten av den ökade kolproduktionen väntas komma att användas för de kolbrytande ländernas egen energiförsörjning, varför det är osäkert huruvida större kolkvantiteter än i dagsläget kommer ut på världsmarknaden. [ rapporten Kol

Tabe116.24 Kolexportens fördelning år 1975, milj. ton

Exportland Export Varav Kokskol Ångkol och andra kol

USA 60,2 45.2 15.0 Kanada 11,8 10,8 1,0 Storbritannien 2,2 0.4 1.8 Västtyskland 14,5 10,1 4,4 Frankrike 0,5 0,3 0,2 Tjeckoslovakien 3.7 — 3.7 Polen 38,3 10,7 27,6 Sovjetunionen 26,2 8,8 17,4 Australien 32.4 28,4 4,0 Sydafrika 2.7 0.3 2,4 Övriga 2,8 0.4 2,4

Summa I95.3 115,4 79,9

Ls. m.....—

i Sverige (NE 1977123) har en uppskattning gjorts av den totalt möjliga exportpotentialen år 1985. Den totala kvantiteten anges till 227—278 milj. ton, varav ca 15 milj. ton bedöms vara tillgängliga för den svenska markna- den.

Nationell tillgång och produktion

Koltillgångarna i Sverige är små och håller låg kvalitet och lågt förbrännings- värde. Egentliga kolfyndigheter finns endast i Skåne under slättlandet mellan Ängelholm och Helsingborg. Den brytbara mängden kol har uppskattats till ca 30 milj. ton (energivärde ca 150 TWh). Flötserna ligger på ett djup av 30—1 10 m och är i allmänhet tunna, 30 a 60 cm. Under åren l940—1945 var brytningen i medeltal drygt en halv miljon ton per år. Den har nu helt upphön, men smärre kvantiteter (12 000 ton år 1976) erhålls som biprodukt vid Ierbrytning.

Kol förekommer även i form av grafit i Vittangiområdet i Norrbotten (se , även 6224). Tillgångarna beräknas till ca 15 milj. ton (energivärde ca 100 * TWh). :

Tabell6.25 Sveriges kolimport 1970—1976, milj. ton

År Kokskol Ångkol Koks Totalt .; i 1970 1.12 0.54 1.21 2.87 i 1971 1.02 0.40 1 ,22 2.64 - 1972 0.74 0.25 1.21 2.20 1 1973 0.61 0.41 1.50 2.52 1974 0,70 0.80 1.60 3.10 1975 1,33 0.30 1,20 2,83 1976 1.64 0.37 1.10 3.11

Källa: Kol i Sverige. NE 1977123.

Trots att Sverige sålunda inte har någon nämnvärd mängd kol inom sina gränser dominerade kol och koks under nära femtio är Sveriges energiför- sörjning. Vid 1900-talets början svarade kolbränslen för inte mindre än hälften av energitillförseln. Det var först i början av 1950-talet som oljan avlöste kolet som dominerande energiråvara.

År 1976 förbrukades i Sverige ca 3 milj. ton kol. Kolet används nästan uteslutande inom industrin, främstjärn- och stålindustrin samt till en mindre del inom gruvindustrin och cementindustrin. Med undantag för år 1974 har under den senaste tioårsperioden endast obetydliga mängder kol använts för värme- och kraftproduktion. Sveriges kolimport sedan år 1970 framgår av tabell 6.25.

Bidrag till Sveriges energiförsörjning

Ett ökat utnyttjande av ångkol som energiråvara i Sverige skulle främst minska användningen av tjocka eldningsoljor. Kolet skulle i sådana fall användas i kraftvärmeverk, hetvattencentraler och industripannor samt eventuellt även i kondenskraftverk. Möjligheterna är i princip goda att till slutet av 1980-talet ersätta en stor del av nuvarande förbrukning av främst tjocka eldningsoljor med kol.

Frånsett inverkan på miljön och osäkerheten om de ekonomiska förutsätt- ningarna fmns emellertid flera faktorer som försvårar ett snabbt ökat kolutnyttjande i Sverige. Bl.a. saknas i dag egentliga kolhamnar liksom transportsystem för distribution av kol.

Vidare finns det få utrustningar som idag kan nyttiggöra kol. De processer för kolutnyttjning som är lämpade för svenska förhållanden torde dock vara desamma som används och utvecklas internationellt, vilket innebär att Sverige i princip skulle kunna köpa teknik utomlands. 1 anläggningar som redan idag utnyttjar kol eller kan ställas om för att utnyttja kol torde högst ca 1 milj. ton kol kunna förbrukas år 1985.

Som nämnts råder osäkerhet om vilka mängder kol som i framtiden kommer att bjudas ut på den internationella kolmarknaden. För en trygg kolförsörjning kan därför krävas t.ex. svenskt finansiellt engagemang i utländsk kolbrytning och/eller långfristiga leveransavtal. Osäkerheten beträffande framtida koltillförsel medför också att anläggningar som är avsedda för kolutnyttjande bör vara så utformade att olika kolkvaliteter kan användas. Detta kan ställa krav på inhemskt tekniskt utvecklingsarbete. Sådant arbete kan även komma att krävas för att bemästra vissa miljöproblem som uppkommer vid ökat kolutnyttjande.

Utom för el- och värmeproduktion skulle kol kunna utnyttjas i Sveriges framtida energiförsörjning som råvara för framställning av flytande och gasformiga bränslen. Särskild uppmärksamhet har därvid under senare tid riktats mot framställning av metanol.

6.2.24 Skiffer

Skiffer som råvara för produktion av uran behandlas i avsnitt 6.225. Skiffer förekommer på många håll i världen. Förekomster som är aktuella för energiproduktion i stor skala finns t. ex. i Alberta i Kanada (som oljesand),

i Colorado, Utah och Wyoming i USA, samt i Sovjetunionen. Känneteck- nande för dessa skiffrar är att de innehåller för termisk oljeutvinning lämpad organisk substans i halter som är ungefär dubbelt så höga som de svenska skiffrarnas. Ofta har de betydligt lägre svavelhalt och förekommer i fyndigheter som är mycket större än de svenska. Därför är man inriktad mera på att utvinna olja ur dem än på att utnyttja energiinnehållet i andra principiellt möjliga former.

Mineralogiskt sett utgörs skiffern i Sverige av linkornigt, sedimentärt material, huvudsakligen kvarts. lermineral, fältspat, pyrit och kalcit, som binds samman av organisk substans (kerogen). Kerogenet sönderfaller till koks,olja och gas om skiffret upphettas till mer än 3500C. Man talar om olje- och grafitskiffer.

Global tillgång och produktion

De globala tillgångarna på oljesand och oljeskiffer är betydande. Tillgångarna på oljeskiffer bedöms uppgå till motsvarande 400 miljarder ton olja varav 30 miljarder ton anses kunna utvinnas med dagens teknik. Kommersiell % produktion sker huvudsakligen i Kina och Sovjetunionen. Världsproduk- ; tionen av skifferolja var år 1975 ca 7 milj. ton. ;.

Tillgångarna på oljesand och s. k. tunga oljor bedöms uppgå till motsva- ( rande 300 miljarder ton olja av vilka 15—30 miljarder ton bedöms kunna ! utvinnas. [ Kanada finns en anläggning där årligen ca 2,5 milj. ton olja ' utvinns ur oljesand. En andra anläggning med årskapaciteten drygt 6 milj. ton * kommer att starta produktionen år 1978. ! 1 t

Nationell tillgång och produktion

De svenska skifferförekomsterna är av tre olika slag, vilka populärt kan 1 benämnas Kvarntorpsskiffer, Ranstadsskiffer samt Vittangiskiffer. Man j kunde möjligen också lägga till Höganäskol, vars höga askhalt ställer denna '! energikälla i en klass mellan högvärdig skiffer och goda kol. Samtliga fyra 17: råvaror kan komma i fråga för inhemsk bränsleproduktion. Samtliga fyra är av dålig kvalitet var och en i sin klass beroende på låga bränslevärden, höga askhalter och när det gäller Kvarntorps- och Ranstadsskiffrarna - höga svavelhalter.

Kerogenhalten varierar i stort sett mellan 10 och 20 %. Mängden kerogen i _, de sydsvenska skiffrarna uppgår till ca 45 miljarder ton. Den utvinningsbara 'i mängden olja har bedömts uppgå till ca 450 milj. ton varav 170 milj. ton på ? Öland, 190 milj. ton 1 Östergötland, 85 milj. ton i Närke och 7 milj. ton i

Västergötland. ;

Utvinning av petroleumprodukter ur skiffer har tidigare skett i bl.a. 1 Kvarntorp. Driften lades ner 1966. Som mest utvanns under ett år(l959/60) . 11 000 ton gasol, 35 000 m3 bensin och 83 000 rn3 eldningsolja. 3

Ett flertal platser är tänkbara för skifferutvinning såsom

— Ranstad vid Billingen i Västergötland : — Kvarntorp i Närke .: — Västra området i Närke ;

— Tomelilla i Skåne — Vittangifaltet och Masugnsbyn öster om Kiruna — Östergötland. Öland och Brunfloområdet i Jämtland.

Bidrag till Sveriges energi/örsörjning

Skiffrar med ett innehåll av organisk substans som överstiger 10 % har hittills ansetts intressanta från energiutvinningssynpunkt. Vid försiktiga bedöm- ningar beträffande dylika skiffrars mäktighet har framkommit att det skulle vara teoretiskt möjligt att i Sverige nå en energiutvinning svarande mot 2—5 miljarder ton ekvivalent olja. Även om endast en mindre del av dessa skiffrar kan nyttiggöras. har Sverige således i skiffern en betydande potentiell energikälla.

Inhemsk bränsleproduktion baserad på skiffer skulle kunna åstadkommas till slutet av 1980-talet. En sådan utbyggnad är dock i stor utsträckning beroende av om också andra mineral, främst uran, utvinns ur skiffern. Maximal årlig produktion av bränsle ur skiffer bedöms av tillförselgruppen kunna vara 0,5—2 milj. ton ekvivalent olja år 2000.

62.25 Uran

Uran är ett grundämne som förekommer i stora mängder i den yttre jordskorpan. Dess fördelning är komplex och jämförbar med metallernas. Endast koncentrerade förekomster av uran är intressanta för utvinning. Den brytvärda mängden uran påverkas bl. a. av teknisk utveckling och kostnader för andra energiråvaror.

I naturen förekommande utan består av en blandning av uranatomer med olika vikt (isotoper). Ca 99,3 % utgörs av den svårklyvbara isotopen uran-238 (U-238) och ca 0,7 % av den lättklyvbara isotopen uran-235 (U-235).

Uran för fredliga ändamål utnyttjas f. n. praktiskt taget enbart för produktion av el i kärnkraftverk. Behovet för ett kärnkraftverk med 1 000 MW elektrisk effekt är ca 100 a 160 ton uran per år beroende på vilken typ av bränslecykel som används.

Urankoncentratets ringa volym innebär att transportkostnaden inte är något hinder för handel över hela jordklotet.

Global tillgång och produktion

En omfattande studie av västvärldens urantillgångar har genomförts av OECD:s Nuclear Energy Agency (NEA) i samband med FN:s atomener- giorgan International Atomic Energy Agency (IAEA). Resultatet av studien som genomfördes år 1977 sammanfattas i tabell 6.26.

Uppgifter finns inte tillgängliga för Sovjetunionen. Östeuropa och Kina. Urantillgångarnas fördelning mellan olika länder illustreras i figur 6.8. Över 60 % av de kända tillgångarna finns enligt tabellen i Nordamerika och Afrika. Nästan 80 % av Västeuropas kända tillgångar återfinns i alunskiff- rarna i Ranstadsområdet.

Drygt 70 % av urantillgångarna i de båda kategorier som anges ovan bedöms kunna utvinnas till en kostnad av högst $ 80/kg uran ($ 30/lb U303).

Tabell 6.26 Uppskattade urantillgångar i västvärlden, utvinningsbara till en kostnad av högst $ 130/kg ($ 511/Ib U3Oa), ton uran

Kända tillgångar Därutöver sanno-

lika tillgångar Nordamerika 825 000 1 709 000 : Västeuropa 388 000 98 000 . Australien. Nya Zeeland. Japan 304 000 49 000 Latinamerika 65 000 16 000 Mellersta Östern och Norra Afrika 38 000 53 000 Afrika söder om Sahara 538 000 147 000 Östasien — Sydasien 30 000 24 000 l ___—___ 1 Avrundad summa 2 190000 2 100000 :

Källa: "Uranium Resources, Production and Demand". NEA/IAEA l977.

Världsmarknadspriset för omedelbara inköp är f. n. ca $ lOS/kg uran ($ 40/lb U308).

De kända och sannolika tillgångarna uppgick enligt 1973 års NEA/IAEA- rapport till 3 094 000 ton uran och enligt 1975 års rapport till 3 490 000 ton utan i prisklassen upp till $ 30/lb U308.

Av de totalt kända och sannolika urantillgångarna finns nästan 60 % i Nordamerika som har ca 17 % av västvärldens landyta. Uranprospekterings- arbetet har drivits under längre tid och mer intensivt i Nordamerika än på andra håll i världen. Man torde på goda grunder kunna anta att betydande nya ' fynd kan göras på andra håll i världen som följd av intensifierad prospekte-

l l I

Afrika söder om Sahara 25 % Nord

Amerika 81 %

Nord Amerika

.. _ o ' ' Övriga 9 % 38 % Ovriga 19 /o

Kända tillgångar Därutöver sannolika tillgångar

Figur 6.8 Fördelning av världens urantillgångar utvinningsbara till en kostnad av högst 5 130/kg ($ 50/lb (1108)-

Nordameri ka 67

1000 ton utan per år 40.

Varldsproddktipn

Attika 0. 552225?" 537 t19'60 1965 1970 1975

24%

Figlll'6.9 Global uranproduktionfram !. o. ni. är 1976.

ringsverksamhet.

Den globala produktionsutvecklingen t. om. år 1976 framgår av figur 6.9.

Från ca år 1930 t. o. m. är 1976 hade drygt 470 000 ton uran producerats. Ca två tredjedelar härav har kommit från Nordamerika. Produktionen år 1977 uppskattas preliminärt till knappt 29 000 ton medan den maximala brytnings- kapaciteten beräknas till drygt 33 000 ton per år. Uranbehovet år 1977 uppgick till ca 23 000 ton. En övre gräns för vad nu kända urantillgångar kan ge till år 1990 visas i tabell 6.27.

Uppskattningarna är givetvis osäkra. Hänsyn har tagits till fysiska begränsningar och miljöbegränsningar osv. i uppenbara fall (Ranstad ingår t. ex. inte) medan tänkbara begränsningar av typ tillståndsproblem, finansie- ringsproblem. m. m. utgör osäkerhetsmoment. Särskilt den förutsatta snabba ökningen av produktionskapaciteten i Australien är osäker. I tabellen angivna siffror får därför som nämnts betraktas som en övre gräns.

Med den globala kärnkraftutbyggnad som f.n. kan förutses är den i

Tabell 6.27 Uppskattad produktionskapacitet fram till år 1990, ton uran per år

1977 1980 1985 1990 Nordamerika 20 800 30 600 48 500 58 300 Västeuropa 2 600 3 900 5 800 6 400 i Australien och Japan 400 500 11 800 20 000 ; Afrika söder om Sahara 9 100 17 000 23 700 23 200 ? Ovriga 300 1 200 1 700 1 700

Avrundad summa 33 600 53 000 92 000 110 000

tabellen angivna produktionskapaciteten med viss marginal tillräcklig för att möta efterfrågan fram till år 1990.

Med dagens uranbehov (ca 23 000 ton/år) skulle kända och uppskattade tillgångar räcka i drygt 180 år medan enbart de kända tillgångarna skulle räcka ica 100 år. Skillnaden jämfört med tabell 4.4 där motsvarande siffra är 60 år beror på skillnaden i utvinningskostnad ($ 50/1b U308 jämfört med S 30/lb U308). Med antagen uranproduktion år 1990 skulle motsvarande siffra vara ca 40 år.

Nationell tillgång och produktion

Uranförekomsterna i de svenska siffrarna är kända sedan lång tid. Halten uran är låg, ca 300 gram uran per ton skiffer (0.03 %) i Ranstad, men skifferkvantiteten är å andra sidan mycket stor. Den totala kvantitet som från ekonomisk synpunkt skulle vara möjlig att utvinna i området bedöms vara 300 000 ton uran.

] Pleutajokk mellan Arjeplog och Arvidsjaur finns en malmkropp inne- hållande 1 000 ton kända reserver och 3 000 ton sannolika reserver. Vissa indikationer i trakten ger förhoppning om ytterligare malm.

Pågående uranprospektering inom en zon i Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs län har gett resultat som indikerar uranförekomster på flera platser. Även vissa skiffrari Närke och Skåne innehåller uran, dock med lägre halter än i Ranstad.

För uranbrytning i Ranstad har redovisats projekt avseende dels brytning av cal 300 ton uran per år, dels brytning av ca 200 ton uran per år. 1 Pleutajokk skulle det vara möjligt att utvinna ca 200 ton per år. Om prospektering efter andra fyndigheter intensifieras skulle det vara tänkbart att ha ytterligare 2 a 3 urangruvori drift i början av 1990-talet. Den teoretiska potentialen för svensk uranproduktion skulle därmed vara ca 2 000 ton uran per år efter år 1990.

Tabell 6.28 visar behovet av uran i ton/år vid olika nivåer för den svenska kärnkraftproduktionen.

Bidrag till Sveriges energiförsörjning

Hur mycket nyttig energi som kan utvinnas ur en given mängd uran beror på en rad olika faktorer. De viktigaste är

— reaktortyp — om reaktorn enbart producerar el eller om den producerar såväl el som

värme (kärnkraftvärmeverk) — om uran och plutonium i det utbrända bränslet återanvänds.

Tabell 6.28 Uranbehov i svenska kärnkraftblock

Antal block Med upparbetning Utan upparbetning och återföring

6 450 650 10 900 1 250 1 200 1 700

Tabell 6.29 Energiinnehåll i uran

Energiinnehåll i TWh per 1000 ton uran

Lättvattenreaktorer Enbart elproduktion. upparbet-

ning och återföring 53 Enbart elproduktion. ej återföring 37 El— och värmeproduktion. upparbet-

ning och återföring 105 El— och värmeproduktion, ej återföring 74 Bridreaktorer Enbart elproduktion 2 625 El— och värmeproduktion 4400

Tabell 6.30 Energiinnehåll i TWh i nationella och globala urantillgångar vid enbart elproduktion Nationella Kända globala Kända och upp— tillgångar tillgångar skattade globala (304 000 ton (2 190 000 tillgångar : uran) ton uran) (4 290 000 ton ? uran) Lättvattenreaktorer utan återföring 11 000 81 000 159000 Lättvattenreaktorer med återföring 16 000 116 000 227 000 Bridreaktoreta 798 000 5 751 000 11 268 000

Med bridreaktorer skulle det löna sig att utnyttja även uranfattigare malmer varför siffrorna inte är helt relevanta.

I tabellerna 6.29 och 6.30 redovisas energiinnehållet i utan i några olika alternativ. (Siffrorna kan påverkas något av andra faktorer.) Siffrorna för bridreaktorer baseras på kalkyler utifrån bl. a. erfarenheter från det franska bridreaktorprogrammet.

Omvandling till kärnbränsle

Kärnkraftens processkedja redovisas i figur 6.10.

I avsnitt 6.2.4.1 behandlas den elproducerande anläggningen, kärnkraft- verket. Här behandlas kortfattat ytterligare två steg i bränslegången, nämligen anrikning och upparbetning.

Anrikning

Ilättvattenreaktorer är det huvudsakligen uranisotopen U-235 som klyvs och ger upphov till energi. Sannolikheten för att en neutron skall initiera en kärnklyvning ökar med ökande halt av U-235. Eftersom lättvatten absorberar [ neutroner till viss grad är det i praktiken nödvändigt att höja halten U-235 i

Figur 6.10 Bräns/ega'ng för en 900 MW kokvat- tenreaktar.

Gruvbrytning

142 ton uran med 0,72% uran — 235

Konvertering till fluorid

Anrikning

680 000 ton malm 0,03% uran (Billingen)

116 ton uran med 0,3% uran -— 235

26 ton utan med i 25% utan 235 : l 1

Bränsleelement- tillverkning

Återan- vändning

% N 13 | % Utbränning 5;8 TWh 91 _ ' _> % å : i reaktor ..- o C 3 ..4 3 gg & 25 ton uran : ooq C 0,2 ton plutonium 9 | 9 0,8 ton klyvnings— m 'N" N— produkter N o o

Upparbetning av använt bränsle

0,8 ton klyvnings-

medelaktivt produkter i avfall (högaktivt avfall) ' y 1 Hantering och lagring av i

aktivt avfall

Aka 1976—04—07

Källa: SOU 1976:31

reaktorbränslet, dvs. man gör en s. k. isotopanrikning av uranet innan bränsle tillverkas. För de svenska kärnkraftreaktorerna anrikas U-235 från en halt av 0,7 % till 2 år 3,5 %.

En anrikningsanläggnings kapacitet mäts i separationsenheter (eng. Sepa- rative Work Units, förkortat SWU). Denna enhet tar hänsyn dels till den mängd utan som anrikas, dels till den slutliga halten U-235. För att ge en uppfattning om storleken av en separationsenhet kan nämnas att ett kärnkraftblock på 1000 MW för sin drift under ett år behöver 100000

separationsenheter. Vid isotopanrikning erhålls från naturligt uran en anrikad produkt med

ökad halt U-235. Dessutom erhålls utarmat uran (eng. tails) med en halt U- 235 som är avsevärt lägre än 0,7 %, vanligen 0,2—0,3 %. Halten U-235 i utarmat uran väljs vanligen efter en ekonomisk optimering med hänsyn till priset på utan och separationsarbete samt en avvägning mellan tillgänglig anrikningskapacitet och behovet av anrikat uran. .

Diffusionsprocessen förutsätter att urankoncentrat omvandlas (konverteras) till uranhexafluorid, som är en gas.

Processen grundar sig på att isotopen U-238 strömmar genom fina porer med lägre hastighet än isotopen U-235. Efter diffusion genom en porös vägg kan koncentrationen av U-235 öka med en faktor av ca 1,002jämfört med den ursprungliga koncentrationen. Detta innebär att det behövs ett stort antal steg för att uppnå en anrikning av ca 3 %.

Diffusionsprocessen är mycket energikrävande. Omkring 3 % av den energi som kan tas ut från ett kärnkraftverk åtgår till anrikningsprocessen om den sker i en diffusionsanläggning. Av ekonomiska skäl byggs diffusionsan» läggningar mycket stora.

Centrifugprocessen innebär att gasformig uranhexafluorid införs i en snabbt roterande centrifug. Halten U—238 ökar därvid i centrifugens yttre delar medan halten U-235 ökar mot centrum.

Möjligheterna att bygga även relativt små anläggningar med acceptabel ekonomi bedöms goda för centrifugprocessen. Energibehovet är ca 10 gånger mindre än för diffusionsprocessen.

Även andra anrikningsprocesser t.ex. dysprocessen och laserprocessen utvecklas f. n.

Nuvarande och planerad kapacitet på anrikningsområdet framgår av tabell 6.31.

URENCO:s anläggningar utnyttjar centrifugprincipen. Den brasilianska anläggningen planeras bli byggd enligt den s.k. dysprocessen och den sydafrikanska enligt en variant av denna process. Övriga bygger på diffu- sionsprocessen.

Den kapacitet som nu är i drift, under byggnad eller beslutad bedöms med god marginal tillräcklig för den kärnkraftutbyggnad som nu planeras ske under 1980-talet.

Tabell 6.31 Anrikningskapacitet i milj. separationsenheter (SWU)

Ägare (lokalisering) 1977 1980 1985 1990 ERDA (USA) 18.0 24.6 28,0 28,0 Techsnabexport

(Sovjet. för export) 3.0 3.0 3.0 3.0 BNFL (Storbritannien) 0.4 0,4 0,4 0,4 COGEMA (Frankrike) 0.4 0,4 0,4 0.4 EURODIF (Frankrike) — 6,1 10,8 10,8 URENCO (Nederländerna

och Storbritannien) 0.2 0.9 2.0 2,0 Sydafrika — — — 5,0 Brasilien — 0.2 0,2

44,8

Upparbetning av kärnbränsle

Upparbetning av använt kärnbränsle syftar dels till att hushålla bättre med tillgängliga bränsleresurser. dels till att öka möjligheterna för en tillfredsstäl- lande behandling och slutförvaring av kärnkraftens högaktiva avfall. Åter- användning av uran som avskilts vid upparbetningen minskar det totala behovet av natururan, medan återföring av plutonium minskar behovet av såväl natururan som anrikningsarbete. En återföring av såväl uran som plutonium i nytt reaktorbränsle för lättvattenreaktorer beräknas spara 30—35 % av natururanet och 15—20 % av anrikningsarbetet för reaktorns bränsleförsörjning.

De anläggningar för upparbetning av använt kärnbränsle som nu är uppförda, under byggnad eller i planeringsskedet. bygger alla på varianter av den amerikanska Purexprocessen. I korthet omfattar huvudprocessen kapning av bränsleelementen, upplösning av bränslet i kokande salpetersyra, separation av uran och plutonium från klyvningsprodukter genom extraktion med ett organiskt lösningsmedel, separation av uran och plutonium från varandra samt slutrening av uran och plutonium.

Genom upparbetning av det använda bränslet uppdelas dessa i fyra fraktioner innehållande uran, plutonium, kapslingsavfall och högaktivt avfall.

Tre större upparbetningsanläggningar finns f.n. i drift i Västeuropa. nämligen Marcoule, La Hague och Windscale. I samtliga dessa upparbetas bränsle från 5. k. gas-grafitreaktorer. La Hague kommer successivt att ändra produktionsinriktning till upparbetning av lättvattenreaktorbränsle. En mindre anläggning för lättvattenreaktorbränsle finns i Västtyskland.

F.n. planeras i Västeuropa tre nya anläggningar som alla kommer att byggas speciellt för lättvattenreaktorbränsle, nämligen nya anläggningar i La Hague och Windscale samt en anläggning i Västtyskland.

NEA publicerade i januari 1977 en rapport om upparbetning i OECD- länderna. Enligt denna bedöms behovet av upparbetning komma att överskrida kapaciteten under större delen av 1980-talet.

6226. Torv

Torv har bildats i syrefattig miljö genom inverkan på döda växtdelar av bakterier, svampar och kemiska föreningar. Torven förekommeri mossar och kärr. En viss tillväxt sker kontinuerligt men tillväxten är så långsam att torv får anses vara en ändlig råvara.

Förmultningsgraden (humifieringen) är en väsentlig faktor för torvens egenskaper som energiråvara. Torr torvsubstans. som innehåller 50—60 % kol, har en kemisk sammansättning som placerar den mellan brunkol och trä. Råtorv innehåller 90 % vatten, vilket utgör det dominerande problemet i torvhanteringen.

Genom lufttorkning i anslutning till utvinningen kan en torvsubstans erhållas som i genomsnitt innehåller 50 % vatten. Då man talar om torv som energiråvara avses vanligen detta tillstånd.

l i 1

Global tillgång och produktion

Den globala tillgången på torv är mycket stor. Den totala mängden torr torvsubstans i världen har av ryssen A.S. Olenin uppskattats till 160 miljarder ton vilket i stort motsvarar ca 70 miljarder ton ekvivalent olja.l Fördelningen på olika länder framgår av tabell 6.32.

Den nuvarande globala utvinningen av torv torde uppgå till ca 210 milj. ton/år. Härav svarar Sovjetunionen för ca 95 % och Irland för ca 2,5 %.

Av Sovjetunionens torvproduktion år 1975 på ca 200 milj. ton var 70—80 milj. ton bränntorv. huvudsakligen för direkteldning i stora värmeanlägg- ningar. Detta motsvarade omkring 2 % av landets totala energibehov. Resterande produktion gick till jordförbättringsändamål.

Av bränntorven användes drygt en tredjedel i kraftverk, vars installerade effekt sammanlagt uppgår till ca 3 500 MW. Ytterligare utbyggnader planeras.

På Irland används torv i stor utsträckning som bränsle för elproduktion. Torvbaserad elproduktion svarade år 1974 för 26 % av den totala elproduk- tionen. De utnyttjade kraftverken haren installerad effekt som uppgårtill 370 MW. Ytterligare utbyggnader planeras.

Finland hade år 1975 en bränntorvproduktion om 0,7 milj. ton. Den största förbrukningen sker f. n. i medelstora och större ång- och hetvattencentraler samt i ett kraftvärmeverk. Dessutom har är 1976 ett torvbaserat koksverk för den metallurgiska industrin startats. En väsentligt ökad bränntorvproduktion förutsätts komma till stånd under den närmaste tioårsperioden.

I övriga länder uppges torvförbrukningen vara obetydlig. Planer på torvutnyttjande finns emellertid i flera länder bl. a. USA. Kanada, Grekland, i Källa: Torv i Sverige Polen och de båda tyska staterna. NE 1977zl som refererar

till Suoninen A. A short

, review of the use of fuel Nationell til/gang och produktion peat in the world. Int.

. . . .. Peat Society. Espoo. Drygt 10 % . eller 5,4 milj. hektar, av Sveriges yta utgors av torvmarker, som 1975 Proceedings of

huvudsakligen innehåller bränntorv. Av denna areal finns omkring 70 % i Combustion of Peat.

Tabell 6.32 Världens torvtillgångar

Land Torvmängd i miljarder ton oljeekvivalenter

&

'_'o—'—'NNb-)ALAXIUI

Sovjetunionen Kanada Finland

USA

Svenge

Polen

Västtyskland

Irland

. Storbritannien Norge * Övriga länder

'ax'lva

Summa 72,3

Källa: Torv i Sverige NE 1977:1.

norra samt 15 % i vardera mellersta och södra delarna av landet. Torvinven- teringen i Sverige är bristfällig, speciellt i Norrland. Uppgifter om torvens mängd och kvalitet är därför osäkra. Mängden torv i landet uppges till 15 miljarder ton torv med en vattenhalt av 50 %. Detta motsvarar 3 miljarder ton olja i värmevärde.

Mer betydande mängder torv, främst som bränsle, har under senare tid endast utvunnits i Sverige under perioden 1940—1950. Under denna period utvanns sammanlagt 7—8 milj. ton. Den största årsproduktionen av bränntorv erhölls år 1945. Den uppgick till 1,25 milj. ton.

F. n. utvinns ingen torv för eldningsändamål. Däremot produceras drygt 0,3 milj. ton torv för odlingsändamål och som jordförbättringsmedel. Förhandlingar pågår mellan överstyrelsen för ekonomiskt försvar, ÖEF, och , några kommuner för att klargöra möjligheterna av ett torvutnyttjande i något av kommunernas värmeverk. Även vissa industrier har visat intresse för att utnyttja torv.

l 1

Bidrag till Sveriges energiförsörjning

Torvmängden i Sverige är i princip tillräcklig för att ersätta hela den nuvarande oljeförbrukningen under 100 år. Den utvinningsbara mängden torde vara avsevärt mindre eftersom flertalet torvmarker dels är små och t. v. svåra att utnyttja, dels ligger transportmässigt ogynnsamt till. Många kan också från miljösynpunkt vara angelägna att bevara orörda. Vid en medveten satsning på torvutvinning och torvanvändning torde det om ca 10 år enligt tillförselgruppen vara möjligt att med nuvarande teknik producera ca 10 milj. ton (energivärde ca 25 TWh) torv per år, motsvarande ca 2 milj. m3 eldningsolja. Härav borde ca hälften kunna uppnås till år 1985, om , förberedelserna påbörjas senast 1979. Till år 2000 borde utvinningen kunna ] uppnå en varaktig årsnivå om ca 25 milj. ton, motsvarande 5 milj. m3 ' eldningsolja. Med denna takt skulle landets torvtillgångar år 2100 ha förbrukats till ungefär 12,5 %. | I planen för det pågående forskningsprogrammet för torv (se SOU 1977:61| 5. 131) antas möjligheten till torvutnyttjande svara mot 5 % av landets : torvtillgångar, Om 5 % av nuvarande oljeimport skulle ersättas med torv l skulle torvproduktionen kunna fortgå under 100 år. Utvinningen per år skulle ] då vara 7,5 milj. ton (ca 20 TWh) torv. | Den angivna torvproduktionen avser främst torv som direkt används som ] bränsle. lett långsiktigt perspektiv finns även möjlighet att använda torv som råvara för produktion av ammoniak, metanol, olja, koks och gas.

6.2.3 Förnyelsebara energikällor 6.2.3.1 Vattenkraft Bidrag till Sveriges energiförsörjning

Utifrån uppgifter om landskapets höjdskillnader och om nederbörd och avrinning har den teoretiska vattenkrafttillgången i Sverige beräknats till ca 200 TWh/år. Vid en inventering år 1974 bedömdes ca 95 TWh/år praktiskt kunna utnyttjas i rationella anläggningar. Hur mycket som är utbyggnadsvän

Tabell 6.33 Återstående utbyggnadsvärd vattenkraft, GWh/år

Vattendrag Utbyggt Ej utbyggt

Torne älv 4 400 4 400 Kalix älv — 4 500 4 500 Lule älv 14 200 3100 17 300 Pite älv 50 4 400 4 450 Skellefte älv 3 940 560 4 500 Ume älv exkl. Vindelälven 7 160 620 7 780 Vindelälven - 3 870 3 870 Ångermanälven 10 555 1 345 11 900 Indalsälven 9 550 2 550 12 100 Ljungan 2 200 500 2 700 Ljusnan 3 850 1 250 5 100 Dalälven 4 455 2 045 6 500 Klarälven 1 505 495 2 000 Smärre vattendrag i Norrland 225 2 775 3 000 Övrigt 4 400 600 5 000

62 090 33 010 95100

beror av tekniska och ekonomiska faktorer.

Vid utgången av år 1976 fanns idrifttagna och tillståndsgivna vattenkraft- anläggningar med en sammanlagd produktionsförmåga av ca 62 TWh under ett medelår vad beträffar vattentillrinningen. Motsvarande installerad effekt var 14 900 MW.

De outnyttjade vattenkrafttillgångar som praktiskt kan tillgodogöras utgör således minst 33 TWh/år. Den geografiska fördelningen framgår av tabell 6.33.

Objekten kan fördelas i storleksklasser på följande sätt.

Storleksklass Produktion under medelår, GWh, storleksklass

> 200 200—100 100—50 50—5 (5 Antal objekt 45 50 50 110 500 Produktion TWh/år 16 7 4 5 1

Riksdagsbeslut och utredningar

1 två utredningar har vissa outnyttjade vattenkrafttillgångar i Norrland och norra Svealand inventerats och rangordnats med hänsyn till sina bevarande- värden. (SOU l974z22 Vattenkraft och miljö och SOU 1976:28 Vattenkraft och miljö 3.)

Rangordningen avspeglar utredarnas uppfattning om vattendragens bevar- andevärden vägda mot kraftekonomiska synpunkter. Torne älv, Pite älv och Vindelälven ingår ej i bedömningen. Klass 4 innehåller objekt med de högsta

» bevarandevärdena och klass 0 omfattar om- och tillbyggnader i befintliga anläggningar. Se tabell 6.34.

Riksdagen fattade under hösten 1977 beslut om riktlinjer för den fysiska

Tabell 6.34 Vattenkraftutbyggnader rangordnade enligt SOU l974:22 och SOU 1976:28, TWh/år

Klass Södra Norrland Norra Norrland Totalt och Norra Svealand

4 1,8 5,7 7.5 3b 1,0 1,4 2,4 3a 1,1 2,8 3,9 2 0.8 2,0 2,8 1 0.7 0,3 1,0 0 0,9 0,3 12

Summa 6,3 12,5 18,8

riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland (prop. 1977/ 78:57, CU 1977/78:9, rskr 1977/782100).

1 beslutet anges vilka vattendrag som bör undantas från fortsatt vatten- kraftutbyggnad. Det gäller de outbyggda huvudälvarna Torne älv, Kalix älv, Piteälven och Vindelälven, vissa av de 5. k. skogsälvarna, bl. a. Byske älv, samt en rad outbyggda älvsträckor i älvar som i övrigt redan har byggts ut, bl.a. Mellanljusnan och Västerdalälven.

Vattenkraftutbyggnader bör enligt beslutet inte medges i vissa, i beslutet specificerade vattendrag. Det påpekas att man inte kan utgå från att alla utbyggnadsprojekt i de områden, som inte undantas i detta beslut, kan komma till stånd. Regeringen kommer att tillmäta invändningar från berörda kommuner mot ett visst utbyggnadsprojekt stor betydelse vid tillåtlighets- prövningen.

Ett effektivare utnyttjande av vattenkraften i redan exploaterade älvar skall eftersträvas. Förutom effektiviseringar i redan befintliga kraftverk bör möjligheterna undersökas att leda över vatten från vissa av de outbyggda älvarna till redan utbyggda älvar. Bl. a. för Piteälven och Vindelälven framhålls att det bör utredas om en viss överledning av vatten kan ske utan att bevarandeintressen avsevärt skadas.

Tabell 6.35 Vattenkraftutbyggnader som får prövas enligt vattenlagen enligt riksda- gens beslut hösten 1977 , GWh/år

Vattendrag Energiproduktion Lule älv 330 Skellefte älv 300 Ume älv 90 Ångermanälven 890 Indalsälven 920 Ljungan 360 Ljusnan 190 Dalälven 820 Klarälven 300 Övriga vattendrag i Norrland 1 170

Små vattenkraftverk

Ett tillförlitligt källmaterial saknas f. n. beträffande små vattenkraftverk. En översiktlig inventering i samband med statens industriverks utredning "Små vattenkraftverk" (SIND PM 1977113) har visat följande.

1 effektiniervallet 1,5—2 MW finns f. n. 40 kraftstationer i drift. Antalet nedlagda stationer kan antas vara litet. Den installerade effekten är ca 70 MW och årsproduktionen ca 0,3 TWh.

I effektintervallet 0,1—1,5 MW finns ca 400 nedlagda kraftverk och kraftverk med starkt eftersatt underhåll. Dessa är i behov av omedelbar upprustning. Efter iståndsättning kan den installerade effekten uppgå till ca 250 MW och energiproduktionen bli ca ] TWh/år. Dessutom finns ca 550 kraftverk med en installerad effekt på ca 200 MW och medelårsproduktionen ca 0,8 TWh som är i drift men som är relativt gamla och slitna. En Utrangering kan därför bli aktuell inom de närmaste 10 a 20 åren om det inte är ekonomiskt att förnya dem.

Den sammanlagda produktionspotentialen i kraftverk som är mindre än 0,1 MW bedöms ej överstiga några tiondels TWh.

Som framgått finns ett betydande antal små vattenkraftverk för vilka en standardisering av maskinaggregat kan vara av intresse. Standardiseringens syfte är att förbilliga projekten genom förenkling, automatisering och serietillverkning. Potentialen för produktionstillskott i små vattenkraftverk jämfört med nuläget är enligt ovan ca 1 TWh/år.

6.232 Vindkraft

Energiinnehållet i vinden kan genom mekaniska anordningar omformas till el eller värme. F. n. bedöms omvandling till el i stor skala vara den tillämpning som är mest intressant.

Til/gängar

Sverige är beläget inom det s.k. västvindbältet och har därmed större vindenergitillgångar än flertalet områden på jorden. Tillgänglig Vindenergi kan uppskattas med hjälp av medianvindstyrkan, dvs. den vindhastighet som överskrids under hälften av årets timmar. Medianvind över 8 m/s på 100 m höjd uppnås inom ett betydande område i södra Skåne samt inom mindre områden på Västkusten, Öland och Gotland. Medianvind mellan 7 och 8 m/s råder utmed Västkusten, inom ett bälte i Skåne—Blekinge, på Öland och Gotland, öster om Vättern samt i norra Uppland. Mellan 6 och 7 m/s uppnås inom vidsträckta områden i södra Sverige. Med undantag för mindre områden utmed Bottenviken är medianvindstyrkan däremot låg i norra Sverige. I fjällområdena är kunskaperna om vindförhållandena bristfälliga på grund av att observationsnätet är glest.

I ett kort tidsperspektiv är tillgången på Vindenergi mycket ojämn. Stark vind råder sällan sålänge att ett vindkraftaggregat kan avge full effekt under mer än ett dygn i sträck. På några timmar kan vinden avta från full styrka till ett värde, som gör att ett vindkraftaggregat slutar att avge effekt. Detta ställer stora krav på kraftsystemets möjligheter att utjämna produktionen och

skärper kravet på att prognosmetoder för vindstyrka utvecklas.

Sett över längre perioder visar vinden en markant årstidsvariation på så sätt att energitillgången är större under vinterhalvåret än under sommarhalvåret. På grund av bl. a. sjöbrisen blåser vinden vidare kraftigare på dagen än på natten. Denna skillnad avtar dock med höjden över marken.

Vid öppna platser utmed kusterna är vindenergitillgångarna per ytenhet på 100 m höjd normalt antagligen omkring tre gånger större än på 10 m höjd. 1 inlandet kan skillnaden öka till en faktor fem ä sex. Detta förhållande gynnar stora vindkraftaggregat, som når upp till de högre höjderna.

Utförda Iokaliseringsstudier har visat att områden med minst 7 m/s medianvind på 100 m höjd beräknas kunna rymma ca 3 300 aggregat med turbindiametern 100 m. Dessa aggregat skulle kunna producera ca 30 TWh el under normalår. Om man i stället valde aggregat med 50 m turbindiameter skulle antalet fyrdubblas och produktionen minska till två tredjedelar.

Produktion

Vindkraft, byggd på kommersiella villkor, förekommer f. n. inte någonstans i världen. Under 1900-talet har på olika platser sammanlagt något tiotal nätanslutna vindkraftaggregat med effekter upp till 1 MW funnits i drift. Försöksanläggningar förekommer f. n. på flera platser i världen. 1 Älvkarleby finns en demonstrationsanläggning i storleksklassen 50 kW.

Teknisk utveckling av nätanslutna vindenergisystem pågår på liknande sätt som i Sverige i några andra länder — främst USA men även Västtyskland, Holland och Danmark.

De variationer i elproduktionen som vindens oregelbundenhet ger upphov till ställer krav på reserveffekt och regleringsmöjligheter i kraftsystemet. En utbyggnad av vindkraft kommer därför att belastas med kostnader för att åstadkomma sådana resurser, exempelvis genom utbyggnad av vattenkraft eller pumpkraft.

Bidrag till Sveriges energiförsörjning

Möjligheterna att utvinna energi ur vinden i Sverige studeras f.n. främst inom nämndens för energiproduktionsforskning (NE) vindenergiprogram i samarbete med kraftproducenter, tillverkande industri och berörda myndig- heter. Uppläggningen av programmet innebär att studier och försök, bl. a. med aggregat i full skala, bedrivs under tiden fram till 1983—1985.

Vindkraften bedöms inte kunna ge nämnvärda bidrag till den svenska energiförsörjningen före år 1985. Under slutet av 1980-talet bör det vara möjligt att påbörja en serieinstallation av vindkraftaggregat i stor skala i landet.

Omkring år 2000 förefaller det finnas förutsättningar för att producera 10—30 TWh el per år från vindkraftverk. Ju större del av detta intervall som tas i anspråk, ju högre blir kostnaden per kWh eftersom då områden med successivt sämre vindförhållanden måste tas i anspråk och kostnaderna för reglering ökar. Möjligheterna att utnyttja de från vindsynpunkt bästa områdena först kan komma att begränsas av ekonomiska skäl (stort avstånd

till distributionsnät) eller miljöskäl.

Det bästa sättet att åstadkomma en vindkraftutbyggnad på ett ekonomiskt sätt torde vara en komplettering med vattenkraft som har goda reglerings- möjigheter och/eller med pumpkraft. En stor vindkraftutbyggnad kommer att ställa betydande krav på vattenkraft- och pumpkraftutbyggnad.

Hittills gjorda uppskattningar tyder på att det sammanlagda energitill- skottet blir maximalt ca 1 TWh per år från mindre, icke nätanslutna aggregat. Detta bidrag till den totala energiförsörjningen har inte någon energipolitisk betydelse. Vindkraftanläggningar för lokala behov kan detta till trots utgöra ett gott alternativ vid el- och värmeförsörjning av anläggningar på avsides belägna platser eller där andra särskilda förhållanden råder.

Den totala tillgången på Vindenergi över svenskt territorium blir inte begränsande för utnyttjandet av Vindenergi inom överskådlig framtid. Begränsande blir i stället följande faktorer:

graden av framgång i pågående utvecklingsprogram

— tillgången på platser med så goda vindförhållanden att kraftekonomisk konkurrensförmåga uppnås — kostnaden för att vid givna vindförhållanden utvinna elenergi möjligheterna att inom kraftsystemet åstadkomma tillräcklig produk— tionsutjämning över perioder med varierande vindförhållanden inom en totalkostnad som kan konkurrera kraftekonomiskt — möjligheterna att inom viss tid ta fram tillförlitliga konstruktioner och bygga tillräckligt antal vindkraftaggregat — miljöpåverkan och allmänhetens inställning till den.

6.233 Solenergi

Årsmedelvärdet av solstrålningen mot Sveriges yta är ca 0,1 kW/mz. Om man kunde nyttiggöra hela den infallande effekten skulle energitillskottet bli 1 TWh per km2 och år.

Omvandling av solstrålning till elenergisker med låg verkningsgradjämfört med andra elproduktionsprocesser vare sig omvandlingen sker i termodyna- miska förlopp eller med halvledarteknik. Investeringarna blir i båda fallen så höga att elproduktion med solenergi icke bedöms konkurrenskraftig jämfört med andra alternativ, i varje fall inte före år 2000.

I Sverige finns stora behov av värme i temperaturregistret under IOOOC huvudsakligen för lokaluppvärmning och tappvarmvatten som svarar för 40—50 % av det totala energibehovet. Solfångare av enkel konstruktion kan arbeta i detta temperaturområde med relativt hög verkningsgrad.

Ett flertal olika system kan användas för att utnyttja solenergi för uppvärmning.

System som kan komma ifråga är

— passiva system för lokaluppvärmning uppvärmningssystem för simbassänger — system för varmvattenberedning — aktiva system för uppvärmning av enskilda byggnader — solvärmecentraler för totalförsörjning av stora byggnader eller bebyggel- segrupper.

Skilda tillämpningar leder till olika grad av komplexitet och därmed varierande kostnader och lönsamhet.

En grundläggande distinktion kan göras mellan passiva och aktiva solvärmesystem.

l passiva solvärmesystem utformas själva byggnaden så att solstrålningen mot byggnaden kan utnyttjas väl. Vissa speciella komponenter krävs, främst anordningar för solavskärmning och för avancerad inre temperaturreglering. Byggnader i allmänhet får ca 10 % av sitt värmebehov tillgodosett genom solstrålningen. Genom medveten tillämpning av passiv solfångning främst lämplig utformning av fönstren kan försörjningsgraden ökas upp emot 40 % av värmebehovet i ett energisnålt hus.

Ett aktivt solvärmesystem (se figur 6.1 1) består normalt av solfångare och värmelager samt värmedistribution med vatten eller luft. De enklaste systemen, uppvärmning av simbassänger och varmvattenberedning, är kommersiellt tillgängliga i många länder och numera även i Sverige. Övriga

Figur 6.1 1 Exempel på aktivt solvärmesystem Källa: NE 1977: 21

Figur 6. [2 Exempel pa" centra/i solvärmesystem. Källa: NE 1 977: 21

system befinner sig fortfarande på experimentstadiet.

Aktiva system kan utformas för enskilda byggnader eller centralt för flera byggnader.

lett centralt system (se figur 6.12) kan solfångarna placeras i anslutning till lagringsenheten och/eller på de enskilda husen. Lagret i form av en damm,en cistern eller ett bergrum förbinds med byggnaderna genom ett kulvertsys- tem.

Klimatdata anpassade för solenergitillämpningar är en grundläggande förutsättning för den praktiska introduktionen av solteknik. Dimensionering av solvärmesystem behöver bygga på data om bl. a. direkt och diffus strålning mot den solfångande anordningen vid rådande molnighet. Uppmätta värden finns tillgängliga endast i begränsad omfattning.

Ett grundläggande problem med att utnyttja solenergi är att energitätheten är låg. Stora materialkrävande ytor krävs för att koncentrera energin.

Ett annat problem med att utnyttja sol för lokaluppvärmning är att tillgången på sol och behovet av värme inte överensstämmer särskilt väl. (Se figur 6.13.)

Detta problem kan lösas genom att solfångare får arbeta i kombination med annat värmesystem. När solvärmen inte räcker för att täcka värmebehovet, speciellt under vintern, kompenseras underskottet av ett stödsystem. Lagringssystem kan också utnyttjas.

Dygnslagring är en förutsättning för alla byggnadstillämpningar. Flerdygns/veckolagring möjliggör soluppvärmning under mulna perioder. Sådan lagring medger också att kraven på stödvärmesystemets toppeffekt kan sänkas.

Säsong/agring. slutligen, är nödvändigt om totalförsörjning genom sole- nergi skall ske.

Lokal lagring, normalt för den enskilda byggnaden, medger dygns- och veckolagring med rimliga lagerstorlekar, medan central lagring även gör säsonglagring tänkbar med dagens teknik.

Hittills tillämpade metoder omfattar lagring i tunga byggnadselement, i stenlager i anslutning till byggnader och i vattentankar. Dessa metoder medger endast lagring av små mängder värme i förhållande till volymen — lagringstätheten blir låg. Total solvärmeförsörjning av en enskild bostad kräver vattenlager stora som halva den bebodda volymen.

Energi Instrålad Energibehov solenergi

Årstid Vinter Sommar Vinter Sommar

Källa: NE 1977: 21

Figur 6.13 Schematisk illustration av solstrål- ningens a'rsvariatiorier i relation till värmebehovet för en byggnad på våra breddgrader. Behovet av resp. möjligheten till sä- songlagring antyds.

Intensiv forskning pågår både utomlands och i Sverige för att med hjälp av s. k. fasomvandling (smältning-stelning) i lämpliga ämnen öka lagringstät- heten.

Den för dagen mest gynnsamma möjligheten att med rimlig ekonomi nå total självförsörjning förefaller vara lagring i mycket stora vattenmagasin (större än 10 000 m3). Denna metod kan därför bli tänkbar för t. ex. flerfamiljshus eller tätare grupphusbebyggelse med goda förutsättningar beträffande värmedistribution i kulvertnät.

Solfångarnas effektivitet sjunker kraftigt om temperaturnivån i solvärme- systemet är hög. Med hänsyn till ackumulatorkapaciteten eftersträvas låga returvattentemperaturer i solvärmesystem. Distributionssystem och värme- system i husen bör därför dimensioneras för ett lägre temperaturområde med solvärmeanläggningar än vad som sker vid t. ex. traditionell fjärrvärmedis- tribution. Detta kan innebära ett problem när befintlig bebyggelse skall anslutas till solvärmecentraler.

Tillförselgruppen har gjort en bedömning av möjligheterna att introducera centrala solvärmesystem. Man har därvid kommit fram till följande:

1. Efter vissa utvecklingsinsatser skulle de första pilotprojekten i full skala kunna komma i drift under år 1980—1981. Efter utvärdering av dessa projekt och byggande av andra generationens anläggningar omkring år 1983 bör utvecklad teknik och serieproduktion medge större satsningar fr. o. m. år 1985 i varje fall i vissa nybyggda bostadsområden.

2. Marknaden för solenergi bestäms i hög grad av hur elenergi produceras. I alternativ med stor andel mottrycksproduktion i kraftvärmeverk utnyttjas lokaluppvärmning som underlag för elproduktion i största möjliga utsträckning. Solvärmetekniken har därför mindre goda förutsättningar att konkurrera inom områden som täcks av kraftvärme.

Tabell 6.36 Tillförselgruppens bedömning av solvärmeutnyttjning i centrala system. Ackumulerade värden

År Lägenheter antal Småhus antal Solenergi ___—— TWh/ år Nybyggn. Konvert. Nybyggn. Konvert.

A. Max. prognos 1985 5 000 — 10 000 — 0.3

1990 80 000 — 160 000 4,4 1995 160 000 30 000 320 000 9,4 2000 250 000 100 000 490 000 — 15 ,6

B. Min. prognos

1985 3 000 — 5 000 0.15 1990 20 000 — 30 000 0.90 1995 50000 10000 60000 2.15 2000 80 000 40 000 120 000 — 4.4

A. Max. prognos förutsatt bl. a. låg kraftvärmeutbyggnad och styrning mot solupp- värmning. B. Min. prognos förutsatt hög kraftvärmeutbyggnad.

. Den lämpligaste marknaden för solvärme är nybyggda flerfamiljshus och grupphus. I en max-prognos för solvärme beräknas ca 75 % av all nybyggnation fr. o. m. år 1985 kunna förses med solvärme.

4. Med hänsyn till svårigheter att placera solfångare och ackumulatoranlägg- ningar vid 5. k. övriga lokaler och till att sådan bebyggelse i stor utsträckning ligger inom ekonomisk gräns för kraftvärme, torde solvärme här endast få marginell betydelse.

5. Utvecklingen av solvärme är i hög grad beroende av möjligheterna att använda den i äldre bebyggelse. Problemen är dels att placera solfångare och ackumulatorer, dels att anpassa distributionssystem och värme- system till lämplig temperaturnivå från solvärmeanläggningen.

Max. prognosen innebär att ca 6 % av samtliga bostäder soluppvärms år 1990 resp. ca 20 % år 2000. I min. prognosen är motsvarande andelar 3 resp. 5 %.

6.234 Biomassa

Biomassa avser allt levande material men används här i meningen växtbio- massa, dvs. allt material som bildas genom fotosyntesen. Således inryms i begreppet många olika slag av organiskt material som kan utnyttjas för energiproduktion, t. ex. hushållsavfall och ved.

Råvarumässigt kan området delas in i tre delar. Energiskog är sådan biomassa som kan odlas för energiändamål. Skogsenergi är sådan biomassa som erhålls vid normalt skogsbruk eller nu växer naturligt. Övrig biomassa kan vara av många slag, t. ex. avfall, halm, vass, tång, alger m. m. Ibland inräknas även torv. En av anledningarna är den kemiska likheten, vilket medför förädlingsprocesser liknande dem för övrig biomassa, en annan är att torvtäkt kan avlösas med odling av energiskog på samma mark. Torv behandlas inte som biomassa här utan behandlas särskilt i avsnitt 6.2.2.6.

Biomassa kan genom direkt förbränning användas som bränsle. Ur biomassa kan även framställas gasformiga, flytande och fasta energibärare. En bedömning av vilka energibärare som kan framställas, med vilken teknik och ur vilka råvaror kan emellertid inte göras med någon större säkerhet idag. Antalet möjligheter är stort. Redan idag görs flis ur skogsavfall. Flis kan även användas som bränsle för gengasdrift av fordon. Vidare används ved och lutar inom industrin för energiändamål. Under 1980-talet kan tillkomma briketter, pulver, koks, metanol och etanol från skogsavfall och energi- skog.

Tillgäng och produktion

Energiskog odlas f. n. varken i Sverige eller någon annanstans i världen. I Sverige har föreslagits att större försöksodlingar med främst snabbväxande sälg- och poppelarter snarast igångsätts, eftersom energiskogar har bedömts kunna bli ett väsentligt inslag i landets energiförsörjning på sikt.

Odling av energiskog kan bedrivas i mer eller mindre intensiva former. Vid intensiv odling kan markens naturliga förutsättningar modifieras genom vattenreglering. gödsling, markberedning m. m. Detta kräver investeringar och arbetsinsatser och alltså stor produktion. Mindre intensiv —s. k. extensiv

odling ger lägre produktionsvolym och kan följaktligen inte bära stora investeringskostnader.

Omloppstiderna varierar för sådana arter som lämpar sig för energiskogsod- ling. För sälgarterna är tiden från plantering till avverkning 3—10 år. För poppelarter är motsvarande tid 15—30 år.

Tillgång på lämplig mark är en första förutsättning för storskalig odling av energiskog. De flesta bedömare synes vara eniga om att 0,25 milj. hektar av nedlagd åkermark i Sverige skulle kunna utnyttjas härför. Bedömningarna av hur mycket annan mark, främst olika slags våtmarker, som skulle kunna » utnyttjas går vitt isär. Ett medelvärde synes f. n. vara att 1—2 milj. hektar skulle kunna disponeras. l

Valet av mark för energiskog kommer att begränsas av exempelvis * markområdets storlek, avstånd från bebyggelse och vattentillgång. Därtill kommer eventuella konflikter med andra som är intresserade av att utnyttja samma arealer. Detta innebär att den disponibla arealen kan komma att reduceras. Hur och i vilken form odling, avverkning och distribution till | användarna skall ske är ännu inte fullt klarlagt. Det kan tänkas att odlingen | sker helt decentraliserad i en form liknande jordbrukets eller i en mer ' centraliserad form.

Den nuvarande skogsindustrins struktur kan härvid eventuellt ge viss ledning. Denna industri arbetar med ett decentraliserat produktionssystem för råvaran men förädlar råvaran i produktionsenheter, som av företagseko- nomiska skäl görs allt större.

Avkastningen från intensivodlad energiskog har angivits till 5 milj. ton ekvivalent olja per milj. hektar och år. Det är sannolikt möjligt att öka denna avkastning i framtiden.

Under tidigare perioder av avspärrning har ved och skogsavfall visat sig vara värdefulla substitut för imponerade bränslen. ;

Landets totala virkesbestånd motsvarar i lufttorkat tillstånd (25 % fukt) ! 500 milj. ton ekvivalent olja, inkl. stubbar, kvistar, barr och löv. Avverk- ! ningen, inkl. skogsavfallet, motsvarar i lufttorn tillstånd ca 14 milj. ton ' ekvivalent olja vilket ungefärligen motsvarar halva oljeimporten. *

Huvuddelen av den totala skogstillgången kommer dock troligen att som tidigare användas för förädling till sågvaror, pappersmassa och skivor.

Den del av biomassan som inte är aktuell för förädling är framför allt bark, grenar och mycket små träd. De möjliga kvantiteterna av dessa trädrester är 13,3 milj. ton torrsubstans. Av tekniska och biologiska skäl bedöms maximalt 4,5 milj. ton möjliga att ta tillvara. Förbränningsvärdet av denna kvantitet är 20 TWh vilket motsvarar 1,9 milj. ton olja.

Inom gruppen övrig biomassa kan f. n. främst halm och hushållsavfall lämna vissa bidrag till energiförsörjningen. Bidragens storlek är svår att ange.

Bidrag till Sveriges energiförsörjning

Enligt tillförselgruppen kan följande tillgång på energi från energiskogar och skogsavfall påräknas för Sveriges energiförsörjning under de närmaste decennierna. Av avgörande betydelse är vilka satsningar som görs på energiutvinning ur energiskogar.

Tabell 6.37 Tillförselgruppens bedömning av energiutvinning från energiskogar och skogsavfall

Alter— Biomassatyp 1985 1990 nativ __ __ Mtoe/år TWh/år Mtoe/år TWh/år

Min. Energiskog 0 0 0 0 Skogsavfall 1,5 17 1,5 17 Totalt 1,5 17 1,5 17 Max. Energiskog 0 0 0,5 6 Skogsavfall 3 35 3 35 Totalt 3 35 3,5 41

Minimialternativet omfattar främst skogsavfall genom helträdsutnytt- jande. Lövmassa förutsätts inte vara tillgänglig för energiutvinning. För energiskogar förutsätts ianspråktagande av 20 000 hektar/år med start år 1985. År 2000 förutsätts 0,3 milj. hektar mark tas i anspråk för energiskog- sodling. Av denna yta är 200000 hektar uppodlad åkermark och resten våtmark.

Maximialternativet innebär att drygt 100000 hektar/år odlas för ener- giskog från år 1985 samt att skogsavfall samlas på fältet. All lövmassa från gallring har förutsatts bli tillgänglig för energiutvinning. År 2000 förutsätts ca 1,25 milj. hektar mark vara ianspråktagen för energiskogsproduktion. Av denna yta är 250000 hektar uppodlad åkermark och resten våtmark. Som jämförelse kan nämnas att i Sverige nyplanteras varje år ca 300000 hektar

skogsmark. Utöver i tabell 6.37 angivna kvantiteter har för maximalalternativet angivits att ca 30 TWh skulle kunna tillgodogöras från halm år 2000.

62.4 Anläggningarför produktion av el och värme

I detta avsnitt beskrivs vissa anläggningar för omvandling av olika energi- bärare till de energiformer som utnyttjas av de slutliga energianvändarna, dvs. i huvudsak el och värme. Beskrivningarna är mycket kortfattade.

6.241 Kondenskraftverk

I ett kondenskraftverk omvandlas den i bränslet kemiskt bundna energin till högtemperaturvärme,som i sin tur alstrar vattenånga med högt tryck och hög temperatur. Omvandlingen sker i ångpannor. Bränslets omvandling till högtemperaturvärme och högtrycksånga sker med relativt hög verknings- grad, 85—90 %. De lägre verkningsgraderna gäller för fasta bränslen,de högre för flytande eller gasformiga bränslen. Förlusterna utgörs av varma rökgaser som går ut i anläggningens skorsten.

I ett kärnkraftverk produceras högtemperaturvärmen i en kärnreaktor. Kärnenergin finns lagrad i atomkärnorna hos det klyvbara materialet i reaktorns bränslestavar. Under klyvningsprocessen omvandlas denna energi

Mtoe/år

62 35

till högtemperaturvärme som i sin tur alstrar ånga. Ångtryck och ångtempe- ratur är i detta fall lägre än i övriga bränsleeldade pannor.

I både de kraftverk som utnyttjar fossilt bränsle och de som utnyttjar kärnbränsle omvandlas ångans högtemperaturvärme till rörelseenergi i turbinens skovelförsedda löphjul. På grund av termodynamikens lagar kan endast en del av värmeenergin bli rörelseenergi, normalt bara ca 45 %, i kärnkraftverk bara ca 35 % på grund av lägre ångdata.

Rörelseenergin omvandlas i en elgenerator till elektrisk energi. Omvand- lingen i denna sker med hög verkningsgrad, över 95 %. »

Efter turbinen leds ångan ned i en kondensor och övergår där genom avkylning till vatten. Detta återförs till ångpannan resp. reaktorn. Avkyl- ningen sker med sjövatten eller luft. Den lågtemperaturvärme som överförts till kylvattnet eller kylluften tillförs omgivningen och får därmed ej någon nyttig användning. Kondenskraftverket kan således endast nyttiggöra ca 40 % av det ursprungliga bränslets energiinnehåll.

6.2.4.l.1 Kärnkraftverk ?

Den civila kärnkraftutbyggnaden i världen domineras av lättvattenreaktorn. Denna är den enda reaktortyp som förekommer i Sverige sedan tungvatten- reaktorn i Ågesta lades ner för ett par år sedan. Beskrivningen nedan koncentreras till kärnkraftverk utrustade med lättvattenreaktorer (LWR, light water reactor). Av dessa finns två varianter: kokvattenreaktorn (BWR, boiling water reactor) och tryckvattenreaktorn (PWR, pressurized water reactor).

Omfattningen av f. n. installerad kärnkraft resp. utbyggnadsplanerna i några olika länder redovisas i tabell 6.38.

Det totala antalet kärnkraftblock i världen uppgår f.n. till över 200. Andelen kärnkraft av totalt installerad elektrisk effekt uppgår f. n. i samtliga j länderi tabellen till ca 10 %. De 3 700 MW kärnkraft i sex kärnkraftblock som I f. n. äri drift i Sverige motsvarar ca 15 % av den i landet totalt installerade elektriska effekten.

Tabell 6.38 Installerad kämkrafteffekt vid slutet av år 1977 resp. utbyggnadsplaner för kärnkraft i några länder, MW

1977 1980 1985 1990

Frankrike 4 700 15 000 34 000 53 000 Västtyskland 6 000 12 (DO 25 000 47 000 Storbritannien 6 600 10 300 10 300 15 300 Japan 8 000 15000 27 000 50 000 USA 48000 60w0 115000 194000 Hela världen (exkl.

östblocket och Kina) 85 000 146 000 278 000 504 000 —

368 000 700 000

Källa: Uranium resources, production and demand NEA/IAEA l977.

Kärnreaktorns princip

En lättvattenreaktors bränsle utgörs vanligen av anrikat uran. Då en neutron träffar en U-235-kärna klyvs denna under samtidig energiutveckling. Samti- digt bildas nya neutroner som kan upprätthålla en s. k. kedjereaktion, dvs. orsaka nya klyvningar. En U-238-kärna klyvs normalt inte då den träffas av en neutron. I stället bildas en ny atomkärna, plutonium-239 (Pu 239) som emellertid är klyvbar. De bildade plutoniumkärnorna kan därför delta i klyvningsprocessen.

I termiska reaktorer, till vilka lättvattenreaktorn hör, bildas 3—7 plutoni- umkärnor per 10 förbrukade U-235-kärnor. I en bridreaktor däremot bildas 11 a 12 plutoniumkärnor per 10 förbrukade U-235-kärnor. Man säger därför populärt att bridreaktorn producerar mer bränsle än den förbrukar.

De fyra viktigaste komponenterna i en kärnreaktor är bränsle, moderator, kylmedium (kylmedel) och styrstavar.

Bränslet är uppdelat på ett antal stavar och varje stav är innesluten i en kapsling. Normalt utgörs kapslingen av en metallegering. Flera stavar bildar 1 ett bränsleelement och flera bränsleelement bildar reaktorhärden.

. Moderatorn har till uppgift att bromsa ner de vid klyvningen bildade

Neutron

Uran - 238

Klyvnings— produkt

Plutonium —239

4700

_ & Figur 6.14 Kärnklyvnings- Källa: SOU 1976: 30. processen

H ärd

Figur 6.15 Principskiss av ett kärnkraftaggregat med kokvattenreaktor (B WR).

neutronerna så att de lättare träffar nya urankärnor. Moderatorn kan t. ex. utgöras av lätt eller tungt vatten.

Kylmediet skall föra bort den värmeenergi som produceras i bränslet. Kylmediet kan vara lätt vatten, tungt vatten eller en gas. I bridreaktorer används flytande natrium eller helium som kylmedel.

Ien lättvattenreaktor har vattnet den dubbla funktionen av både moderator och kylmedel.

Med styrstavarna regleras reaktoreffekten. Skjuts styrstavarna in i härden fångas de flesta neutronerna upp och kedjereaktionen avstannar. Förs styrstavarna ut ur härden ökar antalet kedjereaktioner och reaktorn ökar i effekt.

Reaktorhärd, moderator/kylmedium och styrstavar är inneslutna i en reaktortank. Tanken kan vara av stål eller betong. Från reaktortanken leds det uppvärmda kylmediet i rörledningar till turbinen (BWR) eller till ånggenera- torer i vilka ånga för turbinen produceras (PWR).

Kokvattenreaktor (B WR)

Kokvattenreaktorns princip visas i figur 6.15. 1 moderna anläggningar finns i reaktortanken förutom härd, kylmedel och styrstavar även ångseparatorer, fuktavskiljare och huvudcirkulationspumpar.

Reaktor

tilllllll

ilIIlllllllllll.

Generator

Kondensor

Interna pumpar

Källa: SOU 1977: 67

Arbetsprincipen är följande. Effektutvecklingen i härden får det genom- strömmande kylvattnet att koka. 1 ångseparatorer och fuktavskiljare renas ångan från vatten och kan därefter ledas ut till turbinen. Avskiljt vatten återförs till härden. Reaktoreffekten regleras dels med styrstavarna,dels me 1 variation i huvudcirkulationsflödet.

Från reaktorn går ångan direkt till turbinen, som består av en högtryckstu.- bin och flera lågtrycksturbiner.

Från lågtrycksturbinerna leds avloppsångan till kondensorn. ] kondensorn övergår ångan till vatten. Kondenseringen sker mot ett stort antal tuber (rör) som hålls kalla av genomströmmande vatten, t. ex. havsvatten. Kylvatten- mängden rör sig om 20 a 25 mJ/s för en 600 MW-anläggning. Temperatur- höjningen på kylvattnet ligger vid 10 å 120C.

Kondensatet pumpas därefter tillbaka till reaktorn. Turbinen är mekaniskt kopplad till en elektrisk generator, i vilken elenergin alstras.

Den termiska verkningsgraden, dvs. förhållandet mellan generatoreffekt och reaktorns termiska effekt, ligger för en BWR vid ca 33 %.

Tryckvattenreaktorn (P WR)

Tryckvattenreaktorns uppbyggnad framgår av flgur 6.16. 1 reaktortanken, som för en PWR är helt fylld med vatten, finns härd, kylmedel och styrstavar.

Tryckhåll- Ånggenerator _. ningskärl mgm' .. - uma-gå

Styrdon

Primärsyåtem

”una—.a. . av;:

Reaktor

Pump

Källa:SOU1977:67

Turbin

Sekundärsystem

Kondensor

Figur 6.16 Principskiss av ett kärnkraftaggregat med tryckvattenreaktor (P WR).

Eftersom ångseparatorer och fuktavskiljare saknas är tryckvattenreaktorn inte lika hög som kokvattenreaktorn.

I en PWR passerar kylmediet förbi bränslestavarna utan att koka. Ångproduktionen sker i stället i en eller flera separata ånggeneratorer. Man får således två helt skilda kretsar — huvudcirkulationskretsen som omfattar reaktorn och ånggeneratorernas primärsida samt sekundärkretsen (eller ångkretsen) som omfattar turbinen och ånggeneratorernas sekundärsida. Nackdelen gentemot BWR är förekomsten av ånggeneratorerna, fördelen är , att turbinen arbetar med icke radioaktiv åriga. »

Reaktoreffekten regleras med styrstavar och med bor upplöst i kylvattnet. Styrstavarna ombesörjer snabba effektändringar medan långsammare l ändringar åstadkoms genom att ändra kylvattnets borkoncentration. i Ångans väg från ånggeneratorn till turbinen och tillbaka igen är i stort sett '

| | 1 l

samma som för kokvattenreaktorn. Kylvattentemperatur och termisk verk- ningsgrad är också ungefär samma.

Bridreaktorn

Bridreaktorn tillhör kategorin snabba reaktorer. För att ”bridning" skall vara möjlig fordras att ingen moderator är närvarande. Man kan således inte använda vatten som kylmedel eftersom vatten (såväl tungt som lätt) har modererande egenskaper. De ämnen som kan utnyttjas är flytande natrium och gas. Av dessa har det största intresset koncentrerats till natrium. Bränslet i bridreaktorer kan vara höganrikat uran eller plutonium. Man diskuterar också en bränslegång baserad på thorium. Innan bridreaktorer nått kommersiell mognad återstår ett omfattande utvecklingsarbete. Bl. a. måste visas att ekonomisk drift kan kombineras med tillfredsställande säkerhet.

sekundära kylkretsar med smält natrium

styrdon

ånggenerator

reaktorbassäng x ., å ? K d med smält natrium yttre harddel med få 0" em" som cirkulerar genom Ufa” för bridverkan '??? "— ., .,. : . hörde" med 11,18"? aktiv reaktorhärd av pumpar (ej utritade) med plutonium (primar kylkrets) som kärnbränsle

Figur 6.1 7 Principskiss av kärnkraftverk med bridreakto/z Källa: SOU 1977: 67

K ärnkra/tverkets uppbyggnad

Ett kärnkraftverk byggs upp kring de två ovan behandlade huvudkompo- nenterna, reaktorn och turbinen med sin generator. Principen är enkel men det praktiska utförandet är komplicerat.

Reaktorn omges närmast av ett tjockt betongskydd, en s.k. biologisk skärm mot den joniserande strålningen. En mindre "byggnad" utanför betongskärmen som omger reaktorn kallas reaktorinneslutning. Den har enbart säkerhetsfunktioner. Slutligen återfinns ytterst själva reaktorbyggna- den.

I höjd med reaktorns övre del finns förvaringsbassänger för reaktordelar samt för utbrända bränsleelement. Normalt skall bränslet förvaras ca 6 månader vid kraftverket innan det skickas i väg för upparbetning. Genom den senaste tidens stora brist på upparbetningskapacitet måste man emellertid nu räkna med flerårig lagring vid kraftverket. På många håll byggs därför bränslebassängerna nu om så att de kan rymma flera årssatser bränsle.

Reaktor- och turbindriften styrs och övervakas av olika mät- och reglersystem. På grund av det stora antalet mätpunkter (flera tusen) är kärnkraftverken utrustade med processdatorer. Kontrollorgan och viktigare mätutrustningar är samlade i ett centralt kontrollrum.

Reaktorinneslutning hos BWR (kokarreaktor)

Reaktorinne- slutningens betongvägg 40— 50m lngjuten stålkonstruk- tion

_— Reaktorbyggnad

Kondensations- bassäng

_L

Källa: SOU 1977: 67

1—20 — 25m—'i

Figur 6.18 R eaktorinne- slutning hos kokvattenre- ak/or (B WR).

Säkerhetssystem

Säkerhetssystemen vid ett kärnkraftverk är i första hand till för att hindra radioaktivitet att nå ut till omgivningen.

De största mängderna radioaktivitet finns i reaktorns bränsle. Mellan bränslet och omgivningen finns ett antal fysiska barriärer. Målet är att alltid hålla minst en barriär intakt.

Själva uranbränslet utgör den första barriären. Detta har nämligen god förmåga att hålla kvar klyvningsprodukterna. Kapslingen utgör den andra barriären. Den tredje barriären utgörs av reaktortank och primärrörledningar. Den fjärde barriären är den s. k. reaktorinneslutningen, en trycksaker och gastät byggnad med uppgift att hålla kvar den radioaktivitet som kan frigöras inuti stationen .vid en reaktorolycka. För kokvattenreaktorn tillkommer sedan reaktorbyggnaden som en sista barriär. För att få samma antal barriärer som en BWR är ibland vissa PWR utrustade med s. k. dubbel inneslutning, dvs. ett extra skal utanpå ordinarie inneslutning.

Ett stort antal säkerhetssystem skall se till att alla barriärer hålls intakta. Vissa system har till uppgift att förebygga stora påfrestningar på barriärerna, andra har till uppgift att mildra konsekvenserna om trots allt en eller flera barriärer skulle kollapsa.

En av de allvarligaste olyckorna skulle vara en nedsmältning av reaktor- härden. En sådan skulle kunna inträffa om all kylning av härden upphörde. Reaktorn är därför utrustad med speciella härdnödkylsystem, som skall träda i funktion om ordinarie kylning upphör.

Bland de olika Säkerhetssystemen kan nämnas snabbstoppssystemet. Ett antal mätpunkter är kopplade till detta system och vid över- eller underskri- dande av givna värden stoppas reaktorn automatiskt. Stoppet åstadkommes genom att styrstavarna snabbt skjuts in i reaktorn.

Driftegenskaper

En kraftreaktor av lättvattentyp förses med nytt bränsle en gång om året. Normalt byts en femtedel (BWR) till en tredjedel (PWR) av härden vid varje bytestillfälle. Genom enbart omplaceringar av bränsleelementen skulle en kraftreaktor kunna köras i två år utan bränslebyte.

Kärnkraftverk utnyttjas som s. k. grundlastverk. Det innebär att de avses gå med full effekt under så stor del av året som möjligt. Effekten dras från kraftbalanssynpunkt ner endast då vattenkrafttillgången är så riklig att vatten i annat fall måste spillas förbi vattenkraftverken. Anledningen är bl. a. kärnkraftverkets kostnadskaraktär med hög anläggningskostnad och låg driftkostnad.

I princip är kärnkraftverken lätta att reglera och effektändringar kan ske relativt snabbt. I praktiken flnns dock begränsningar betingade av termiska påkänningar och säkerhetskrav.

6.2.4.1.2 Olje- och gaseldade kondenskraftverk

De flesta fossileldade kondenskraftverk i vårt land är oljeeldade. Orsakerna härtill är att oljan varit billig och 'är relativt lätt att hantera och bränna. Gaseldade kraftverk finns f. n. inte i Sverige.

Ångpanna

Skorsten-

Figur 6. 1 9 Principskiss - . av ett o/jee/dat kondens- Källa: SOU 1977: 67 kra/tblock.

Olje— och gaseldade kondenskraftverk kännetecknas av måttliga anlägg- ningskostnader men höga driftkostnader till följd av hög kostnad för energiråvaran.

6.2.4.1.3 Kolkraftverk

F. n. finns i vårt land inga moderna kondenskraftverk avsedda att eldas med kol.

Ett koleldat kraftverk skiljer sig från ett olje- eller gaseldat kraftverk när det gäller ångpannans utformning. eldningsanordningarna, bränslehanteringen och askhanteringen.

Tre huvudtyper av koleldning förekommer, nämligen eldning på rost, kolpulvereldning och eldning i Virvelbädd (fluidiserad bädd).

Eldning på rost har tidigare använts i mindre och medelstora ångpan- nor.

Moderna större anläggningar utförs nästan genomgående för kolpulvereld- ning, där bränslet blåses in i eldstaden ungefär som vid oljeeldning. Kolpulvereldning kräver malningsanläggningar i anslutning till kraftver- ket.

Virvelbädd kan framdeles komma till användning. Fördelar är här bättre förbränning, mindre eldstadsvolymer och möjligheter att binda svavel i

askan, vilket bl. a. innebär minskad miljöpåverkan. Fortsatt utvecklingsar- bete krävs emellertid innan virvelbäddsförbränning kan tillämpas kommer- siellt.

En nackdel med koleldning är ett eldstadsutrymmena genomgående måste göras större än för en oljeeldad panna med samma effekt. Detta jämte den mer omfattande bränslehanteringen innebär att anläggningskostnaderna för ett kolkraftverk blir väsentligt högre än för ett oljeeldat kraftverk. Driftkost- naden blir dock lägre eftersom kol f. n. är billigare än olja.

Ett annat kännetecken för koleldade kraftverk är den relativt omfattande utrustningen för kolhanteringen, dvs. för hamnanläggning. lagring. kolkvar- nar, bränslets transport inom området samt inmatning i pannan. Vidare behövs utrymme för deponering av aska och annat förbränningsavfall.

6.2.4.].4 Kraftverk för torv och andra bränslen

Några kraftverk eldade med torv finns f. n. ej i Sverige. God kompetens inom torvområdet finns dock i vårt land. Det irländska torvprogrammet har byggts upp bl. a. med svensk konsulthjälp.

Ett torveldat kraftverk skiljer sig från olje- eller koleldade kraftverk endast när det gäller bränslehanteringen och förbränningsutrymmets utformning. Bränslet förutsätts vara i form av frästorv, dvs. som ett grovt pulver. en form som numera är dominerande. För bränslehanteringen vid kraftverket fordras lagringsanläggning under tak, utrustning för rensning (siktar). transportband samt anläggning för blandning av torv med olika vattenhalt.

Transportkostnaderna för torv från torvmosse till verk begränsar f. n. de områden inom vilka sådana verk kan byggas. Bränslehanteringen vid torveldning är relativt dyrbar. Förbränningsverkningsgraden är något sämre än vid oljeeldning. Vissa askmängder måste hanteras och deponeras.

Andra bränslen än torv som kan vara aktuella för eldning i kraftverk är bark. sopor. tränis och massaindustrins avfallslutar. Eldning med bark och sopor förekommer redan i ett mindre antal anläggningar. medan avfallslu- tarna genomgående utnyttjas på detta sätt inom massaindustrin. Endast i enstaka fall förekommer dock eldning med dessa bränslen i rena kondens- kraftverk.

Gemensamt gäller för nämnda bränslen att viss tilläggsutrustning fordras för hantering av bränslet och för stoftavskiljning och askhantering. Dessutom fordras större eldstadsutrymmen. vilket totalt innebär högre anläggnings- kostnader än vid oljeeldning. Å andra sidan blir de egentliga bränslekostna- derna låga.

Massaindustrins eldning av avfallslutar innebär både energiomvandling och återvinning av kemikalier ur massaprocessen. Detta sker i en s. k. sodapanna. vilken kan karaktäriseras som en speciellt konstruerad ångpanna.

6.2.4.2 Kombinationsverk

6.2.4.2.1 Kraftvärmeverk och industriella mottrycksverk

Ett verk för kombinerad el- och värmeproduktion, normalt kallat kraftvär- meverk, är i sina huvuddelar uppbyggt på samma sätt som ett kondenskraft-

verk, men sedan en del av energin i ångan omvandlats till rörelseenergi i turbinen kondenseras resten vid väsentligt högre temperatur. Denna s. k. varmkondensering sker vanligen vid drygt IOOOC. Värmeenergin i avlopps- ångan överförs till "kylvatten", som i form av vatten med ca 900C temperatur cirkulerar i det till anläggningen kopplade fjärrvärmesystemet.

Avloppsångans kvarvarande energi kan således användas för att värma bostäder och lokaler istället för att. som i ett kondenskraftverk, outnyttjat föras bort med kylvattnet eller till den omgivande luften. Genom att kondenseringen vid kraftvärmedrift sker vid högre temperatur än i ett kondenskraftverk minskar elproduktionen något. Minskningen uppgår till ca 20 %.

Den samtidiga omvandlingen till elenergi och lågtemperaturvärme ger en total verkningsgrad av ca 85 % räknat på energiinnehållet i tillfört bränsle.

Värmekondensorn i en kraftvärmeanläggning ersätter en konventionell värmecentral för hetvattenproduktion i ett fjärrvärmesystem.

Kraftvärmeanläggningen kompletteras ibland med en s.k. återkylare. Denna kan liknas vid en konstgjord värmeiörbrukare inkopplad till fjärrvär- mesystemet. Återkylaren ökar vid behov belastningen på kraftvärmeaggre- gatets varmkondensor, varigenom ökad elproduktion kan erhållas även om ljärrvärmebehovet under t.ex. en varm höstdag inte är så stort. Den värmeenergi som gårtill återkylaren kan ej nyttiggöras. Verkningsgraden blir därmed sämre än den som gäller för ett kondenskraftverk. eftersom kondenseringen sker vid betydligt högre temperatur.

Ånga _.)

Turbin Generator

Ångpanna

Utgående hetvatten till fjärrvärmenätet

*

Vatten * Avkylt vatten / i-retur från ”HNHHX fjärrvärmenätet

Figur 6.20 Principskiss Källa: Värmeverksföreningen, Kraftvärme 75 av kra/ivärmevm'k

Kraftvärmeverk kan även vara av kondenstyp med avtappning av ånga. [ sådana verk är det möjligt både att samtidigt producera el och värme och att producera enbart el om t. ex. värmeunderlaget är otillräckligt.

En annan typ av kombinationsverk är det industriella mottrycksverket, där avloppsångan efter turbinen direkt används för uppvärmning av olika apparater(kokare, indunstare, torkning osv.) i en industriell process. Speciellt inom massa- och pappersindustrin finner man denna typ av kombinations- verk. När ångan kondenserats i dessa apparater matas det erhållna varma vattnet tillbaka till ångpannan. Avloppsångan har i detta fall ett relativt lågt tryck, dock högre än avloppsångan vid kraftvärmedrift, vilket gör att ångans energiinnehåll efter turbinen är större vid mottrycksdrift. Elutbytet blir därför något lägre än vid kraftvärmedrift. Även vid industriell mottrycksdrift uppnås en totalverkningsgrad på ca 85 %, dvs. ett mycket effektivt utnytt- jande av bränslets energiinnehåll.

Utrustningen i kraftvärmeverken och i industrins mottrycksanläggningar är densamma när det gäller panna, turbin och generator. På lågtemperatur- sidan är dock utrustningen helt olika, eftersom man i det förra fallet har hetvatten som energibärare och i det senare fallet ånga vid lågt tryck. I en kraftvärmeanläggning finns således en relativt omfångsrik varmkondensor och diverse pumpar som inte har sin motsvarighet i mottrycksanlägg- ningen.

Kraftvärmeverk och industriella mottrycksverk kan byggas för olika bränslen, t. ex. olja, gas, kol, torv och biomassa.

6.2.4.2.2 Kärnbaserade kombinationsverk

Kärnkraftverk för produktion av både el och värme skiljer sig i utförande från ett kärnkondensverk endast vad beträffar turbinanläggningen.

Kärnkraftvärmeverkens turbiner kan indelas i två huvudtyper, nämligen mottrycksturbin eller avtappningsturbin.

I kärnkraftvärmeverk som arbetar efter mottrycksprincipen får ångan från reaktorn passera ett antal turbinsteg där ångans energi omvandlas till mekanisk energi. Vid slutet av expansionsförloppet kyls ångan i en värme- växlare med fjärrvärmevatten. En anläggning som arbetar efter mottrycks- principen är helt beroende av ijärrvärmesystemet. Den eleffekt som kan tas ut från anläggningen är direkt proportionell mot värmelasten. Inga termiska förluster finns i form av kylvatten eftersom sådant helt saknas för huvud- processen.

Vid kärnkraftvärmeverk som arbetar efter avtappningsprincipen tappas ånga av från turbinen vid flera temperaturnivåer. Den resterande mängden ånga som passerar den sista turbindelen kondenseras med hjälp av kylvat- ten.

Kärnkraftvärmeverk som arbetar efter avtappningsprincipen kan även producera elenergi utan att leverera fjärrvärme. Vid detta driftfall erfordras samma kylvattenmängd som i ett motsvarande kondensverk.

l l !

6.2.4.3 Gasturbiner och dieselkraftverk

Arbetsprincipen för en gasturbin är i korthet att heta förbränningsgaser under tryck får avge sin energi till skovelhjulen i en turbin. Dieselmotorn i ett dieselkraftverk har stora likheter med en vanlig fartygsdiesel.

Vid användning av gasturbiner och andra bränsledrivna motorer erhålls utöver rörelseenergi till motoraxeln avgasvärme som normalt måste kylas bort. Vid ren motordrift är verkningsgraden normalt ca 30 % för en gasturbin och ca 40 % för en diesel. Återstående värme kan emellertid via en s.k. avgaspanna återvinnas och utnyttjas som lågtemperaturvärme för uppvärm- ning av byggnader i ett ijärrvärmesystem. Bränslets energiinnehåll kan på detta sätt utnyttjas med en verkningsgrad av 60—80 % för gasturbiner och ca 80 % för dieselmotorer.

Gasturbinen drivs med lättolja eller ännu hellre med naturgas. Exempel finns också på gasturbiner som kan drivas med tjockolja. Stora dieselmotorer drivs med tjockolja.

Karaktäristiska egenskaper hos en gasturbin är låg anläggningskostnad, kort starttid, litet personalbehov, inget kylvattenbehov men höga krav på bränsle (lättolja) och därmed höga driftkostnader.

Gasturbinkraftverk används i viss utsträckning som komplement till övrig elproduktion under högbelastningstid (drifttid normalt 100—200 timmar/år) och som reservkälla.

Dieselkraftverk kännetecknas av relativt låg anläggningskostnad, litet personalbehov, hög startberedskap och relativt höga driftkostnader.

6.2.4.4 Vattenkraftverk, pumpkraftverk

Huvuddelarna i en vattenkraftstation är damm, turbin och generator. I dammen samlas vattnet från vattendraget och skapas den fallhöjd (lägesener- gi)som fordras. I turbinen omvandlas sedan rörelseenergin i det från dammen strömmande vattnet till mekanisk energi. I generatorn slutligen, som oftast är kopplad direkt till turbinen, omvandlas den mekaniska energin till elektrisk energi.

Fallhöjden och vattenmängden genom turbinen bestämmer produktions- förmågan (effekten).

En speciell typ av vattenkraftstation är pumpkraftverket. I detta kan generatorn vid behov gå som motor och turbinen som pump. Vid tider med billig el (nattetid, helgtid) kan då vatten pumpas från ett nedre magasin till ett övre och sparas till perioder med hög produktionskostnad (dagtid, vardag). Pumpkraftverket ger således möjlighet tills. k. korttidsreglering av elproduk- tionen. För mer långsiktig reglering — vecko—, säsong- eller årsreglering — krävs emellertid betydligt större magasin. Genom pumpningen blir energi- förlusterna märkbart större än i en vanlig vattenkraftanläggning.

Elenergi produceras i vattenkraftstationer med mycket hög verkningsgrad. I moderna stationer omvandlas ca 90 % av den ursprungligen tillgängliga lägesenergin till elektrisk energi. Vattenkraftanläggningar karaktäriseras i övrigt av stor driftsäkerhet, goda regleringsegenskaper, relativt enkel teknik, goda möjligheter till automatisering och fjärrkontroll, kort startberedskap och lång livslängd. Å andra sidan är produktionsförmågan beroende av neder-

Lednings- I schakt

TiIIOpps-

Övre vattenyta

Nedre vattenyta

fallhöjd

Figur 6.21 Principskiss av vattenkra/iverk av under/ordstyp. Efter Vat- ten/all — Svenska krafi— verkslöreningww. Källa: sou 1977 : 67

Utloppstunnel

Längdsnitt

börden, anläggningskostnaderna höga, lokaliseringen begränsad till vatten- dragens fallsträckor, dvs. avståndet mellan produktions- och konsumtions- område blir i allmänhet stort.

6.2.4.5 Vindkraftverk

I Sverige har endast den propellerliknande, horisontalaxlade vindturbinen f. n. nått en sådan grad av utveckling, att detaljerade konstruktions- och kostnadsberäkningar genomförts. Efter vad som i dag är känt ger den också de bästa utvecklingsmöjligheterna, genom att mängden konstruktionsmate- rial i förhållande till utvunnen energimängd kan hållas nere tack vare liten bladyta och relativt högt varvtal.

En tvåbladig vindturbin kan utvinna 70—80 % av den energi som teoretiskt finns tillgänglig i vinden. Därför lönar det sig sällan att genom förfinad konstruktion ytterligare höja energiutbytet. En ökning av bladantalet till tre ökar energiutvinningen med några procent, men medför en dyrare konstruk- tion. Vibrationsproblemen är dock mindre med en trebladig vindturbin, varför många tidigare vindkraftaggregat byggts trebladiga. En ytterligare ökning av bladantalet ärinte motiverad. Ett ökat bladantal medför alltid en minskning av varvtalet, vilket gör att momenten ökar (vid oförändrad effekt) och att därmed t. ex. axlar och växellådor måste dimensioneras kraftigare. Med en enbladig turbin — det felande bladet ersätts av en motvikt sjunker

ngotationsriktning

0 5 10152025meter l...—___ -...

___Q

skala

' Markplan

Figur 6.22 Principskiss

Källa: Saab Scania av 4 M W vindkraftverk.

energiproduktionen med ca 10 %, vilket kan kompenseras med några procents ökning av diametern. Vibrationsproblemen har dock hittills före- fallit alltför svårlösta.

Utformningen av vindturbinen har avgörande betydelse för konkurrens- kraften. Två skilda utvecklingsvägar kan skapas genom att man antingen väljer svetsat stål ellers. k. kompositmaterial i bladen. Svetsat stål är ett billigt material, som emellertid medför tunga konstruktioner och relativt låga varvtal. Kompositmaterial, t. ex. plast armerad med kolfibrer, medgerå andra sidan mycket lätta och slanka konstruktioner. Med kolfiberblad är det tänkbart att använda en direktdriven generator i stället för den normala kombinationen växellåda-generator. Priset för kolfibrer är än så länge mycket högt, men breddad användning väntas leda till att det sjunker.

Även den s. k. Darrieusturbinen tilldrar sig intresse. Den utmärks av att turbinen, som är försedd med två eller tre bågformade blad, roterar kring en vertikal axel. Därigenom slipper man den anordning som måste hålla de konventionella, horisontalaxlade aggregaten mot vinden. Denna turbin kan placeras på ett ganska lågt torn men når då inte upp i områden med högre vindhastighet. Till dess nackdelar hör att den behöver större bladyta än den horisontalaxlade turbinen.

6.2.4.6 Bränsleceller

Principen för bränslecellen har varit känd i mer än 170 år. Det är dock först under de senaste decennierna som bränslecellen blivit praktiskt använd- bar.

Skillnaden mellan ett bränslecellbatteri och ett batteri i konventionellt utförande är inte stor. Den enda — men synnerligen viktiga — principiella olikheten är att bränsle och oxidationsmedel tillförs bränslecellelektroderna från ett förråd, beläget utanför batteriet. Elektroderna tjänstgör endast som reaktionsrum och deltar inte i de kemiska processerna. I det konventionella batteriet lagras bränsle och oxidationsmedel i elektroderna, som alltså förbrukas när batteriet urladdas. Bränslecellen kan leverera energi kontinu- erligt under förutsättning att drivmedel tillförs i takt med förbrukningen.

Bränslecellen är som alla galvaniska celler uppbyggd av två elektroder och en elektrolyt. Materialet i de tre komponenterna kan varieras och elektroder och elektrolyt kan utformas på olika sätt. Teoretiskt är alltså antalet bränslecelltyper stort. I praktiken har man dock begränsat sig till ett fåtal system.

Bränslecellers värde ligger i att de gör det möjligt att med hög verknings- grad direkt omvandla kemiskt bunden energi till elenergi.

Verkningsgraden hos framtida bränsleceller kan ligga mellan 60 och 70 %. Hänsyn måste dock tas till omvandlingsförluster vid överföring av energirå- vara (t. ex. kol) till lämpligt bränsle i bränslecellen. Man hoppas kunna nå en verkningsgrad på ca 50 % vid omvandling av kol till el via bränsleceller. Om de mål kan nås som uppställts i utvecklingsarbetet, främst i USA, väntas en stor framtida marknad för elproduktion från bränsleceller.

6.2.4.7 Solceller

Elproducerande s.k. fotovoltaiska celler kan i princip utföras av både oorganiska och organiska material. Hittills mest utnyttjade och med helt dominerande forsknings- och utvecklingsarbete bakom sig är celler av kisel resp. av kadmiumsulfid/kopparsulfid och, på senaste tid, också av gallium- arsenid. Dessa material är s. k. halvledare. Med kiselceller har man i Iaboratorieskala uppnått verkningsgrader upp till 20 % jämfört med teoretiskt möjliga 25 %. För storskaligt tillverkade celler antas dock sådana verkningsgrader bli svåra att uppnå.

Ett för svenskt vidkommande gynnsamt förhållande är att halvledarceller fungerar även vid diffust ljus.

Hittills har celler av mycket rent s. k. enkristallint kisel tilldragit sig det största intresset. Det är med sådana som verkningsgrader bortåt 20 % har uppnåtts. Stora ansträngningar görs att genom industrialisering nedbringa framstälIningskostnaderna.

Hur stor energimängd som kan tillgodogöras från ett solkraftverk beror på lagringsmöjligheterna. Om sådana saknas bör toppeffekten från samtliga solkraftverk ej överstiga den reglerkapacitet i kraftsystemet som t. ex. vattenmagasinen svarar för. De flesta elproducerande anläggningar kan komma att konkurrera med solenergi om den reglermöjlighet som vattenkraftsystemet erbjuder. Vind-

och solenergi skulle dock kunna komplettera varandra reglermässigt. Årstider med stora medelvindstyrkor är ofta solfattiga.

I framtiden kan framställning av syntetiska bränslen via elektrisk energi medföra att den ojämna tillgången på solenergi inte utgör något stort problem.

Ett solkraftverk med 1 km2 solcellsyta motsvarar en total anläggningsyta av 2—3 km2. Vid en placering i södra Sverige skulle ett sådant producera ca 0,15 TWh/år med en toppeffekt av 150 MW om solcellerna antas ha en verkningsgrad av 15 %. För produktion av 3 TWh/år fordras alltså tjugo kraftverk av ovannämnda typ. Erforderlig markyta blir då 40—60 kmz, vilken ungefär motsvarar markbehovet för en kraftledningsgata från övre Norrland till Mellansverige.

6.2.4.8 MHD-generatorer

En framtida möjlighet att producera elenergi utgör de 5. k. MHD-generato- rerna.

MHD står för magnetohydrodynamisk energialstring. Grundprincipen bygger på förhållandet att om en rörlig ledare skär över ett magnetfält uppkommer en elektrisk ström. Den rörliga ledaren i en MHD-generator utgörs av enjoniserad gas. Ett flertal olika bränslen kan utnyttjas för att driva en MHD-generator.

I en MHD-generator finns inte några roterande mekaniska delar, varför arbetstemperaturen med dagens material kan vara upp till 2 7000 C. Verk- ningsgraden blir högre än för konventionella kondensanläggningar. Total- verkningsgraden för MHD-anläggningar torde ligga kring 45—50 %.

Principen för MHD-generatorn är inte ny. Metoden kräver dock så höga temperaturer att det tidigare inte funnits något material som medgivit någon försöksdemonstration.

Några MHD-anläggningar finns f. n. i drift i världen. En anläggning med naturgas som bränsle och med effekten 25 MW startades i Sovjetunionen år 1971.

6.2.4.9 Hetvattencentraler

I en hetvattencentral produceras varmt vatten genom förbränning av bränsle i en panna. Det varma vattnet transporteras sedan i rörledningar till värme- förbrukarna i ett fjärrvärmenät.

Karaktäristiska egenskaper är hög verkningsgrad, ca 90 %, god drift- säkerhet och möjlighet att driva även stora anläggningar obemannade.

Normalt delas anläggningens totaleffekt upp på flera enheter. Panneffekter och antal pannor väljs så att full reserv erhålls för den största enheten. För en sådan uppdelning talar också behovet av att kunna reglera effekten. En bättre driftekonomi kan nämligen uppnås om pannorna i största möjliga utsträck- ning får arbeta vid full last.

Hetvattencentraler kan utföras för eldning med t. ex. olja, gas, kol, torv eller biomassa.

6.2.4.]0 Solfångare

I termiska solfångare omvandlas solstrålning till värme. Solfångare kan utföras plana eller koncentrerade.

En plan solfångare består av en absorbator som kyls av ett värmeuppta- gande medium (t. ex. vatten). Den är framtill täckt med glas (ett eller flera) och baktill och längs kanterna isolerad. Verkningsgraden hos en god solfångare kan drivas över 80 % men sjunker vid ökande temperaturdifferens mot omgivningen. Temperaturområdet äri allmänhet under 1000 C. Energi- avgivningen kan ökas genom reflekterande skärmar framför solfångaren.

Ien koncentrerande solfångare reflekteras solstrålningen på optisk väg mot en i förhållande till rellektom liten absorbatoryta. Glasning och isolering behövs inte. Temperaturområdet är större än för en plan solfångare och medger temperaturer över IOOOC. Den är beroende av direkt strålning och utformas ofta rörlig (solföljande). Den är känsligare för snö och vind än den plana solfångaren. ,

För att värma vattnet i simbassänger är plana solfångare ovanligt gynnsamma. Temperaturbehov på ca 300C gör att man med enkla konstruk- * tioner av solfångaren kan nå goda verkningsgrader.

Även för varmvattenberedning och husuppvärmning nyttjas värme vid så låga temperaturer att plana solfångare med fördel kan användas. Tekniken är gammal och solfångare börjar bli kommersiellt tillgängliga även i vårt land. Forskningen i Sverige inriktas nu på att lösa sådana problem som hänger samman med speciella klimatiska förhållanden.

Koncentrerande och måttligt koncentrerande solfångare utvecklas på flera , håll i världen, bl. a. i Sverige. Det är för dagen omöjligt att avgöra deras , konkurrenskraft mot plana solfångare.

I samband med tillämpningar främst i centrala solvärmesystem diskuteras kombinationer av plana och koncentrerande solfångare. Genom att de arbetar * inom skilda temperaturområden kan de ge gynnsamma totalverkningsgra- % der. 1

Ett gemensamt problem för alla typer av solfångare är drifts- och åldringsegenskaperna.

Solfångare för uppvärmning och varmvattenberedning behöver ha en area av ca 20—40 m2 per lägenhet.

7' / x , Glas Absorbator Isolering Figur 6.23 Plan solfånga- _q /

re. , Källa: NE l977:21.

6.2.4.]1 Värmereaktorer

Med värmereaktor menas här en kärnreaktor som endast producerar hetvatten för fjärrvärmeändamål. Anläggningen producerar således ingen elenergi och innehåller därför ingen turbin eller elgenerator.

Några kommersiella Värmereaktorer finns såvitt känt inte någonstans i världen. Genom att slopa den elproducerande delen kan man förenkla reaktorkonstruktionen betydligt. Reaktorn är inte beroende av aktiva säkerhetssystem på samma sätt som en konventionell kraftreaktor på grund av enkel konstruktionsprincip, lågt arbetstryck och låg arbetstemperatur.

Kommersiella Värmereaktorer skulle kunna vara i drift i början på 1990- talet.

6.2.4.12 Värmepumpar

j Värmepump kallas ett aggregat med vars hjälp man ur en yttre värmekälla i ”lyfter” energi till en högre temperaturnivå. Sådan energitransport kan enligt termodynamikens andra huvudsats icke ske utan uppoffring av drivenergi. Förhållandet mellan avgiven energi och drivenergi benämns värmefaktorn. Drivenergin består vanligen av el men även bränsledrivna värmepumpar förekommer. Värmekällan, dvs. den omgivning ur vilken värmepumpen tar upp energi, väljs med hänsyn till temperaturnivå och tillgänglighet. De vanligaste värmekällorna är luft, vatten och jord.

Värmepumpens användningsområde begränsas främst av ekonomiska förhållanden. Goda värmefaktorer krävs för att försvara investeringen, vilket betyder att endast tillämpningar med begränsade temperaturskillnader kommer ifråga. Dessutom har användningsområdet tekniskt begränsats av att alltför höga temperaturer inte kan tillåtas med hänsyn till kompressorer, smörjmedel och köldmedier.

De användningsområden för värmepumpar som kan tänkas med hänsyn till dessa begränsningar är lokaluppvärmning och vissa industriella processer såsom torkning och indunstning.

Värmepumpar för lokaluppvärmning kräver oftast tillsatsenergi, t. ex. i form av el eller olja.

Inom industrisektorn har värmepumpar använts under lång tid. Använd- ning av värmepumpar i industriella processer är ofta lönsam tack vare små temperaturskillnader, långa utnyttjningstider och enkel reglering.

Det utvecklingsarbete avseende värmepumpar som bedrivits under senare tid har i huvudsak rört värmepumpar för lokaluppvärmning. Man bör här skilja mellan kommersiella lokaler och bostäder, eftersom skillnaden i tillämpning är ganska stor.

Kommersiella lokaler — butiker, kontor, samlingslokaler osv. — har till skillnad mot bostäder små behov av varmvatten, vilket gör att anläggning- arna kan vara enkla. I många typer av kommersiella lokaler finns Spillvär- meflöden tillgängliga. Detta gäller speciellt livsmedelsbutiker där kondensor- värme från kyl- och frysanläggningar med hjälp av värmepumpar ibland kan fås att täcka hela uppvärmningsbehovet.

För bostadsvärmeändamål fanns i april 1977 ett par hundra värmepumpar installerade i Sverige. Samtliga utom en var avsedda för uppvärmning av

enskilda småhus. Utvecklingsarbetet inom värmepumpområdet inriktas bl. a. på att utveckla värmepumpar med bättre värmefaktor, åstadkomma pumpar för högre temperaturer samt ta fram system för användning och distribution av lågtemperaturvärme.

F. n. bedöms mindre värmepumpar för bostadsuppvärmning, s. k. villa- värmepumpar, endast få marginell betydelse för energibalansen före mitten av 1980-talet.

Stora värmepumpaggregat har däremot redan idag möjlighet att konkur- rera ekonomiskt med alternativa uppvärmningsformer.

6.2.5 E_lförsörjningen och dess infrastruktur

Den svenska elproduktionen domineras av vattenkraften, som under ett år med normal tillrinning till vattenmagasinen f. n. svarar för knappt 70 % av eltillförseln. Kärnkraften svarar f. n. för drygt 20 % medan resterande del utgörs av oljeeldad värmekraft. Betydande avvikelser från denna fördelning kan uppkomma under år med annan vattentillrinning än den normala. Med ökande elkonsumtion kommer vattenkraftandelen successivt att minska, eftersom endast begränsade vattenkrafttillskott beräknas tillkomma i fram- tiden. Om planerade kärnkraftblock tas i drift kommer kärnkraften att täcka praktiskt taget hela den förutsedda konsumtionsökningen under de närmaste åren.

Figur 6.24 visar de kraftstationer med över 100 MW installerad effekt som f. n. är i drift. Dessutom markeras planerade kärnkraftblock. Bilden domi- neras av det stora antalet vattenkraftstationer i Norrland. I mellersta och södra Sverige finns framför allt tre olika kraftverkstyper, nämligen kraftvär- meverk i några större städer, t.ex. Västerås, Stockholm, Uppsala och Norrköping, oljeeldade kondenskraftverk i Stenungsund (850 MW) och Karlshamn (1 000 MW) samt kärnkraftverk. F. n. finns sex kärnkraftblock i drift, nämligen

Oskarshamn 1 440 MW Oskarshamn 2 570 MW Ringhals ] 760 MW Ringhals 2 820 MW Barsebäck 1 570 MW Barsebäck 2 570 MW

1 olika stadier av färdigställande befinner sig

Ringhals 3 915 MW (1978) Forsmark ] 900 MW (1978) Ringhals 4 915 MW (1979) Forsmark 2 900 MW (1980) Forsmark 3 1 050 MW (ca 1984) Oskarshamn 3 1 050 MW (ca 1984)

Årtalen inom parentes anger tidpunkten då kraftföretagen planerar att ta anläggningen i drift. Praktiskt taget samtliga elproducerande anläggningar är via ett omfattande överförings- och distributionssystem sammankopplade till ett för hela landet integrerat elförsörjningssystem. Härigenom är det möjligt

år;-)(. 5 n !( tt ( r 0 kg Rusar" 300 & Va en ra S Bl fl Vetas 320 VX E varmekrattstation Harsprånget (BN

, Po ' s 294 / kraftstation med gasturbin nu ' Ligga 160 _.

SeitevarexilZOnt?

Akkats 146 *

, 1 kamkrafrsranon Messaure 00 (

Stalon 110

/ x

Korsseibranna

5112

ASrorl-nn

forsen ' L | 150 . = Olden 1 358 9 00 111 "ii Kulforsen 275 '

Ram" & Namforsen 110 Jarostrommen 157 Motorsen '1'39 ) 120 _ Forsmo 155 '

g "sx ' " Sallsw 152 w Hjalta168 ', E Hollelldo *Midskog 145 /

Krångede 225 Långå 150

Stadslorsen (' 35

K roksrrommen

Kvusrforsen 140

Tuggen 1052 X

Harrsele 203

Såtornorriors 140

'Forsmark

Fl 1978 900 F2 1980 900 F3 1000

Holle5132

Uppsala Vaster55197 200 Arosverken 572 Has elby 225

140

Srenungsu nd 836

Ringhals 911975 760 . E_nzuws 322 931977 915 Lana” n41979 915 250

Karlshamn

. Oskarshamn /- 01 1971 440 997 ,

(". 021974 580 I” 03 1000 )

.» Barseback

51 1975 580 Heleneholm : 821977 580 118 .

El Öresundsverket 493

Figur 6.24 K rqftstationer större än I 00 M W.

att samköra de kraftverk som ingåri systemet. Driften av kraftsystemet syftar till att utnyttja tillgängliga anläggningar på ett så ekonomiskt sätt som möjligt. Detta leder bl. a. till kraftutbyten via den s. k. kraftbörsen mellan de samkörande kraftföretagen. Härigenom kan vid varje tidpunkt de kraftverk som har de lägsta rörliga kostnaderna hållas i drift.

Planeringen av elproduktionssystemet måste ske med lång framförhåll- ning, eftersom det i allmänhet tar 10 år eller mer från beslut om utbyggnad av stora kraftverk till idrifttagning. Planeringen sker i samråd mellan elprodu- centerna inom ramen för CDL (Centrala Driftledningen). Planeringen syftar bl. a. till att finna den sammansättning av elproduktionssystemet som vid givna restriktioner långsiktigt ger lägsta totala kostnader.

I industrier som för sin tillverkning kräver processånga, är det ofta fördelaktigt att kombinera ånggenerering med elproduktion i mottrycksma- skiner, s.k. industriellt mottryck. ] orter med fjärrvärmenät kan det vara fördelaktigt att kombinera värmeproduktionen med elproduktion i kraftvär- meverk.

För att planera, bygga och driva anläggningar av dessa typer fordras samarbete mellan industrier resp. kommuner och kraftproducenter.

Överförings- och distributionssystemet har till uppgift att transportera el från kraftverk till konsument. En kraftlednings förmåga att överföra el ökar med den spänning ledningen är konstruerad för. Ju större kraftbelopp som skall överföras och ju längre överföringsavståndet är, desto högre spänning bör därför överföringsledningarna konstrueras för av ekonomiska skäl och med hänsyn till markintrånget. I konsekvens härmed har det svenska kraftsys- temet utvecklats från att i begynnelsen utgöras av små lokala nät för 50 eller 70 kV med några mils utsträckning kring vattenkraftstationer till ett sammanlänkat 400 kV system som sträcker sig från Lule älv till Skåne.

Figur 6.25 visar det svenska storkraftnätet inkl. planerade utbyggnader till år 1982/83. Överföringsnätet från Norrland till Mellansverige består av sju 400 kV ledningar med en sammanlagd överföringskapacitet av ca 6 000 MW. I södra Sverige är de stora kraftverken och konsumtionsområdena samman- kopplade i ett ringformat 400 kV system, stamnätet. I konsumtionsområdena transformeras elkraften ned från 400 kV till 220 eller 130 kV spänning i transformatorstationer. Därefter sker ytterligare nedtransformeringar för att elkraften skall kunna levereras till konsumenterna vid önskad spänning.

Till näten för 220 och 130 kV spänning är såväl medelstora kraftstationer som de största konsumenterna anslutna. Till de regionala distributionsnäten — för 70 och 40 kV spänning — är större industrier och mindre kraftstationer anslutna.

De lokala distributionsnäten för 20 och 10 kV spänning betjänar mindre industrier, större detaljkonsumenter och småkraftverk, och till lågspännings- näten slutligen är det stora antalet små detaljkonsumenter anslutna.

Överföringsbehovet på kraftnäten varierar starkt beroende på elkonsum- tionens variationer. Stora variationer kan också uppstå beroende på produk- tionens lokalisering och den aktuella produktionsfördelningen .Överförings- nätet måste dimensioneras för att med tillfredsställande leveranssäkerhet klara dessa varierande transportbehov. Stamnätet planeras på minst tio års sikt av Vattenfall i samråd med övriga kraftföretag som utnyttjar nätet. Regionnäten planeras på ca fem års sikt medan de regionala och lokala

Figur 6.25 Högspännings- nare! mom Nordelsys/e- ' f

!. B *lll' I nä! sam! , .w, . me e/n rg av VÄN U __ ()?. bei/made och planerade ] .

utbyggnader lill och med sladium ca [%?/83.

Flamman.

pm.- mm

. : . ' . sroanomrms å/ ]. (FINLAND; ALAPIIKA ' ÅtAIARV | l ' : | _. IVF IAJAVESI NUUIOiOSm .. | | -' a I - xmmsA (110) . mm: .*0 _ _Dc tkltbot- l.»..-

'!

FÅBERG

& au %. , , tg ') tu , ' myrma- Q +..V "sr ' LOVIISA XV"? bh., ; 1655" '. , NÅANYAL nu |»... ”fx— mb .. m nu få.” ' IMOO

' ,, är " '. . usz * [He * ==; '" x ' lionszB ***!” *» ,f'. - vattenkraftverk "» J (%% V/t . A värmekraftverk DC ,. . o _ . *transf. el. koppl.station , , _ ' ... f 3 , / "Wim 400 kV ledning %, då 5 ....t DAN/HAM : ” 275 kV ledning 117 W] HALS'FNP

220 kV ledning _L. likströmsledning

n su im 155-n-

l H samkörn. förb. för längre sp. än 220 kV

( ) temporär driftspä'nning

A. . i drift 1977

__ _ A 0 O planeradelutbyggnader

Källa: Nordel, juni 1977

distributionsnäten planeras på två å fyra års sikt.

Såsom framgår av figur 6.25 är det svenska kraftsystemet i flera punkter sammankopplat med grannländernas kraftsystem. Det nordiska samarbetet på elkraftområdet inleddes redan i början av 1900-talet och har på senare år byggts ut kraftigt, bl. a. inom ramen för Nordel. Samkörningsförbindelserna med grannländerna innebär att hela det nordiska kraftsystemet kan utnyttjas effektivt. Bl.a. den skilda karaktären hos ländernas elförsörjning — t. ex. uteslutande vattenkraft i Norge och uteslutande värmekraft i Danmark — medför att stora ekonomiska fördelar kan uppnås vid kraftsystemets drift. Sålunda kan t. ex. vid god vattentillrinning i Norge norsk vattenkraft utnyttjas för att eliminera oljeförbrukning i bl.a. svenska kondenskraft- verk.

Vattenfall planerar f. n. att införa en högre spänning än 400 kV i det svenska överföringssystemet. Omfattande undersökningar har visat att 800 kV är det lämpligaste alternativet. Vattenfalls planering baserar sig bl. a. på följande förhållanden. I främst storstadsområdena växer elkonsumtionen kontinuerligt inom begränsade geografiska områden, vilket ställer krav på hög överföringskapacitet med minsta möjliga markintrång. Stora variationer i överföringsbehovet till såväl storlek som riktning väntas uppträda till följd av t. ex. fluktuationer i elförbrukningen. plötsliga bortfall av stora värmekraft- block, vars produktion då skall ersättas från annat håll, bortkoppling av någon stor kraftledning eller andra störningar som medför omkastning av transpor- terna i nätet. Även den alltmer ökande samkörningen inom Norden bidrar till dessa påfrestningar genom utbytet över gränserna av tillfälliga elleveranser och genom ömsesidig hjälp med reservkraft vid fel i nät eller produktions- apparat. En ytterligare faktor är den osäkerhet som f. n. råder om var framtida kraftstationer kommer att placeras, vilket försvårar bedömningen av hur nätet framdeles kommer att bli belastat. Ett starkt överföringsnät underlättar anslutningen av nya kraftverk oberoende av deras lokalisering.

Ett skäl som ej är av teknisk natur är önskemålet att hålla nere det framtida behovet av mark för nya kraftledningar. En 800 kV ledning kan överföra ungefär fyra gånger så mycket el som en 400 kV ledning samtidigt som den kräver endast 50 a 75 % bredare ledningsgata. Särskilt påtaglig blir denna skillnad när det gäller utledningsstråken från kraftstationer och matningen av stora belastningskoncentrationer, t. ex. storstadsområden.

800 kV system finns sedan ca tio år tillbaka i drift i Kanada, USA och Sovjetunionen.

Det svenska eldistributionssystemet tillhör de mest välutvecklade i världen och karaktäriseras bl. a. av att driftsäkerheten i elleveranserna till såväl storförbrukare som detaljkonsumenter ligger på en internationellt sett hög nivå. Detta sammanhänger bl. a. med de dimensioneringsregler som tillämpas i utbyggnadsplanering och drift. Elpriserna är förhållandevis låga i ett internationellt perspektiv. Genom den stora andelen vattenkraft kan produktionskällor med varierande egenskaper infogas i systemet och utnyttjas effektivt. Ett exempel är kärnkraft som även om produktionen är stor genom samspelet med vattenkraften kan utnyttjas på ett tekniskt och ekonomiskt fördelaktigt sätt. Ett annat exempel är vindkraft som genom att utnyttja vattenkraftens lagringsmöjligheter kan förbättra sin konkurrens- kraft. Ett väl utbyggt kraftsystem torde påtagligt kunna underlätta introduk- tionen av nya, inhemska energikällor under l980- och 1990-talen.

6.2.6 Energisystemets organisation

6.2.6.l Bränslen

Den svenska bränslemarknaden domineras av handeln med oljeprodukter. Härutöver förekommer numera endast en mindre handel med kol, koks och ved. De mera betydande kvantiteter kol och koks som används inom främst järn- och stålindustrin direktimporteras vanligtvis av förbrukarna. I det följande behandlas därför endast oljehandeln.

Tio rikstäckande företag med brett produktsortiment ARA-bolagen AB, Svenska BP Aktiebolag. Svenska Esso AB, Svenska Fina AB, Svenska Gulf Oil AB, Mobil Oil AB, AB Nynäs—Petroleum, Oljekonsumenternas Förbund, AB Svenska Shell och Texaco Oil AB — svarar för den dominerande delen av Sveriges oljeförsörjning. Åtta av dessa oljeföretag är dotterbolag till interna- tionella storföretag. De två övriga företagen är svenskägda AB Nynäs- Petroleum, tillhörande Johnson-koncernen, och Oljekonsumenternas Förbund (OK), som ingår i den konsumentkooperativa rörelsen.

Vid sidan av de rikstäckande Oljebolagen verkar på marknaden ett relativt stort antal medelstora och mindre oljeföretag, oftast med lokal anknytning. Flertalet av dessa mindre bolag köper sina produkter från de rikstäckande bolagen men kan också köpa direkt från utländska leverantörer. Flertalet av de lokalt verkande företagen har huvuddelen av sin försäljning koncentrerad till tunn eldningsolja eller till olika typer av tjocka oljor.

Shell och BP har egna raffinaderiet i Göteborg. Nynäs har raffinaderier i Nynäshamn, Göteborg och Malmö. De båda sistnämnda tillverkar huvud- sakligen asfalt. OK har tillsammans med Texaco ett raffinaderi vid Broljorden — Scanraff— som togs i drift under år 1975.

Raffinaderikapaciteten i Sverige framgår av tabell 6.39. Raffinaderier har en praktisk utnyttjandegrad av 85—9 %. Vid fullt kapacitetsutnyttjande skulle detta år 1976 ha inneburit att 65—70 % av den svenska oljeförbrukningen skulle ha kunnat täckas från de inhemska raffinaderierna. Den faktiska råoljeimporten uppgick emellertid till 44 % av den totala oljeimporten år 1976. Denna skillnad mellan möjlig och faktiskt utnyttjad kapacitet berodde på att det under år 1976 var ofördelaktigare att raffinera råolja vid eget raffinaderi än att köpa in färdigprodukter från raffinaderier på kontinenten. Detta förhållande har bestått även under år l977.

Tabell 6.39 Raffinaderikapaciteten i Sverige, milj. ton/år

Företag Kapacitet Anm.

BP, Göteborg 5.0 Shell, Göteborg 4,7 OK/Texaco. Lysekil 8.3 Nynäs, Nynäshamn 2,6 Nynäs, Göteborg 0.3 Asfaltkokeri Nynäs. Malmö 0,2 Asfaltkokeri

Totalt 21.1

Inköpskällorna för de olika företagen skiljer sig åt. De internationella storföretagens svenska dotterbolag köper med smärre undantag råolja och oljeprodukter från sina moderbolag. Genom moderbolagens diversifierade råoljeförsörjning kan dessa företag antas vara mindre sårbara för störningar i råoljeledet än andra företag med enstaka inköpskällor. Nynäs köper råolja från bl. a. Nordsjön och Sovjetunionen. Nynäs försäljning är huvudsakligen inriktad på tjock eldningsolja som tas från det egna raffinaderiet eller importeras från Östeuropa. OK, som före Scanraffs tillkomst baserade sin försäljning bl. a. på inköp från den s. k. spotmarknaden, köper numera sin råolja i huvudsak från internationella oljeföretag.

De tio rikstäckande företagen svarade under år 1976 för 96 resp. 97 % av den totala försäljningen i landet av bensin och dieselbrännolja. Av den totala försäljningen av tunn eldningsolja samma år svarade dessa företag för 96 %. För de tjocka eldningsoljorna varierade företagsgruppens andelar mellan 5 ”i; (Iågsvavlig eldningsolja 5) och 9 % (normalsvavlig eldningsolja 4). Företagens marknadsandelar för skilda slag av oljeprodukter framgår av tabell 6.40.

De tio nämnda bolagen dominerar således marknaden utom för de tjockaste eldningsoljekvaliteterna. Sådan olja levereras ofta direkt med båt till större förbrukare såsom industrier. kraftverk och värmeverk. Större bolag som i likhet med de tidigare nämnda bolagen säljer olja på sådant sätt är bl. a. Scandinavian Trading Co AB och det statligt ägda Svenska Petroleum AB.

Oljeprodukter som ej direktimporteras till konsumenterna lagras efter import eller raffinering i kustdepåer. Därifrån sker distributionen direkt till förbrukarna med tankbil, järnvägstankvagn eller tankbåt. En mindre del transporteras till lnlandsdepåer som är placerade på centrala orter. Från dessa sker sedan distributionen till återförsäljare eller konsument.

Det är främst de tjocka eldningsoljorna som säljs direkt av oljeföretagen till de slutliga konsumenterna. Även en stor del av dieselbrännoljan och den tunna eldningsoljan säljs på detta sätt. Härutöver säljs dieselbrännolja via bl. a. bensinstationerna och tunn eldningsolja via särskilda återförsäljare och distributörer.

Motorbensin säljs till konsumenterna vid särskilda försäljningsställen, som vanligtvis drivs av fristående återförsäljare. Antalet försäljningsställen för drivmedel uppgick den 1 januari 1977 till totalt 5 136.

Vid försäljningsställena ingår ofta bensin i ett större sortiment av varor och tjänster som tillhandahålls bilisten. Detta har inneburit att en stor del av försäljningsställenas intäkter härrör från försäljning av annat än bensin. Av bl. a. den anledningen har försäljningen av Iågprisbensin ökat under senare ar.

Antalet stationer där konsumenterna kan köpa Iågprisbensin uppgick den 1 oktober 1977 till I 948, vilket var 501 anläggningar fler än vid ingången av år 1977. Andelen Iågprisbensin av total bensinförsäljning har följaktligen ökat och uppgick tredje kvartalet 1977 till drygt 27 %.

Tabell 6.40 Oljeföretagens marknadsandelar åren 1975 och 1976, %

Företag Motorbensin Dieselbränn- Eldningsolja

1975 1976 1975 1976 1975 1976 1975 1976 1975 1976 1975 1976 1975 1976 1975 1976

Ara — — 0,6 1,0 9,2 11,1 6,6 7,4 6,0 7,0 7,5 10.9 6.2 5,2 — BP 13,9 13,6 15,1 16,5 13,2 12,0 10,3 11,8 8,2 7,9 18,4 16,6 15,1 14,7 17,2 15,0 Esso 13,8 13,6 10,6 10,1 6,9 6,5 5,0 4,7 0,7 1,4 0,8 1,5 1,9 1,9 3,2 3,4 Fina 1,1 1,4 2,9 3,2 3,1 3,5 3,5 3,7 1,3 3,9 1,1 1,3 1,2 2,7 0,1 0,2 Gulf 11,3 12,1 13,8 13,1 8,5 8,8 9,5 8,8 7,1 6.8 4.5 4,3 1,6 1,7 — Mobil 3,8 4,1 1,3 1,4 2,5 3,1 0,4 0,4 3,8 3,1 0,3 0,4 1,0 0,7 — — Nynäs 5,0 4,9 11,1 10,3 10,4 12,0 8,7 9,0 27,0 21,9 21,1 16,1 28,8 27,0 18,4 26,3 OK 19,9 19,6 13,7 14,2 16,4 18,1 22,7 24,1 18,1 19,2 22,2 26,1 17,6 18,7 5,5 10,3 Shell 17,7 17,8 17,2 18,7 14,7 14,6 14,7 16,3 14,2 12,8 10,0 10,7 12,5 11,4 4,2 2,7 Texaco 9,4 8,9 10,1 8,7 9,4 6,1 6,7 6,2 1,5 1,5 5,7 5,9 3,2 8,4 9,3 — Övriga 4,1 4,0 3,6 2,8 5,7 4,2 11,9 7,6 12,1 14,5 8,4 6,2 10,9 7,6 42, 42,1

Summa100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Anm.: NS= normalsvavlig, LS= lågsvavlig.

6.262 El

Produktion

Den nuvarande företagsstrukturen inom svensk elproduktion har till stor del historiska orsaker. Företag av olika typ och med varierande ägarintressen — statliga, kommunala och enskilda företag samt privatpersoner — uppförde tidigt vattenkraftverk för lokala behov. Vissa av företagen expanderade och kom efterhand att svara för en allt större del av kraftproduktionen. F. 11. finns ett stort antal elproducenter av mycket varierande storlek, varav ett litet antal svarar för huvudparten av produktionen. Sålunda beräknas de åtta största producenterna svara för omkring 90 % av den totala elproduktionen.

Elkraftomsättningen i tabell 6.41 definieras som egen produktion + ersättningskraft + inköpt kraft.

Elproduktionen år 1976 uppdelad på ägarkategorier visar följande fördel- ning:

Staten Industriföretag Kommuner Övriga

v—w—P—

wwsom äeögäeäg

Staten, dvs. Vattenfall, har en betydligt större andel av landets vattenkraft än av värmekraften. Förhållandet är detsamma för industriföretagen. Kommunerna däremot har betydligt större värmekraftandel, vilket hänger samman med kommunernas engagemang dels i kraftvärmeanläggningar, dels i stora kondenskraftverk.

Kraftföretagen svarar själva för sin långsiktiga utbyggnadsplanering men samordnar som tidigare nämnts planeringsverksamheten inom ramen för CDL, där de största kraftföretagen är medlemmar.

Tabe116.41 Total elkraftomsättning hos de 15 största produktionsföretagen år 1976

Företag Elkraftomsättning TWh Statens vattenfallsverk 48,8 Sydsvenska kraft AB 12,7 Krångede AB 6,8 AB Skandinaviska Elverk + Voxnans kraft AB 5.5 Bålforsens kraft AB 4,8 Stockholms energiverk + Svarthålsforsen AB + 4,8 Lanforsens kraft AB Stora Kopparbergs Bergslags AB + Bergvik och Ala AB 4,6 Gullspångs kraft AB 2,9 Uddeholms AB 2,2 Skellefteå kraftverk 2,0 Graningeverkens AB 2,0 AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning 1,6 Gränges kraft 1,5 Billeruds AB 1,4 Holmens Bruk AB 1,3

För utbytena av s. k. tillfällig kraft mellan kraftföretagen gäller de regler som utformats inom den s. k. samkörningsgruppen. I denna ingår de större produktionsföretagen, varav vissa gått samman i en pool, Krångedegruppens Samkörning AB.

Över/öring och distribution

Det s. k. stamnätet består av Vattenfalls ledningsnät för 220 och 400 kV med tillhörande stationsanläggningar samt vissa anläggningar som tillhör andra företag. Anläggningar norr om Skellefteälven ingår inte. Som nämnts planeras och drivs stamnätet av Vattenfall. Även andra företag, 5. k. transitörer, kan utnyttja stamnätet för kraftöverföring enligt särskilda bestämmelser som överenskommits mellan Vattenfall och transitörerna. Samråd i planeringen av stamnätet sker i den s. k. stamlinjenämnden, där de parter som utnyttjar stamnätet är företrädda.

De regionala näten för 130—70 kV spänning ägs i allmänhet av de kraftföretag som ombesörjer råkraftleveranserna i resp. område. Se fig. 6.26. De lokala distributionsnäten ägs av resp. återdistributör.

Detaljdistribution av el till enskilda förbrukare omhänderhas av knappt 500 företag (år 1976). Av dessa är ca 40 % ekonomiska föreningar medan återstoden är privata bolag, kommunala elverk och bolag samt Vattenfall med dotterbolag. Se tabell 6.42.

En till antalet mindre del av de privata företagen utgör de 5. k. råkraftfö- retagen som — i likhet med Vattenfall — dels är inriktade på produktion av elkraft, dels i flera fall direkt eller genom dotterföretag bedriver distribution i betydande omfattning.

Omkring 200 av företagen har mindre än 2 000 abonnenter. Det föreligger ett klart samband mellan företagsstorlek och företagstyp. De kommunala företagen och råkraftföretagen dominerar bland företag med mer än 2 000 abonnenter, de ekonomiska föreningarna bland företag med lägre abonnent- antal. Av landets 4,3 milj. abonnenter försörjs drygt 65 % av de kommunala företagen. I stora drag motsvaras fördelningen på kommunala och icke-

Tabell 6.42 Ägarförhållanden inom eldistributionen år 1976

Företagsform Antal Antal % av antalet företag abonnenter abonnenter Stockholms kommun 1 409 000 9,5 Göteborgs kommun 1 226 000 5,3 Malmö kommun 1 151000 3,5 Övriga kommuner 171 2 025 000 47,1 Sydkraft AB 1 212 000 4,9 Statens vattenfallsverk m. 11. statliga företag 22 388 000 9,0 Föreningar 184 284 000 5.9 Privata kraftbolag, industrifö-

re tag och övriga 103 637000 14,8

Summa 484 4 302 000 100,0

I'igm' 6.26 Kraftföreta— gmis distri'hittionsomrädcn Källa: Statens vattenfallsverk

SV= Statens Vattenfallsverk SK= Sydsvenska Kraft AB K= Krångede AB Båkab= Bålforsens Kraft AB SE: Stockholms Energiverk VKAB= Värmlandskraft AB SKBA= Stora Kopparbergs Bergslags AB SEV= AB Skandinaviska Elverk GVAB= Graningeverkens AB GKA= Gullspångs Kraft AB SSK= Skellefteå Kraftverk BoA= Bergvik och Ala

kommunala företag av fördelningen på tätortsdistribution resp. glesbygds— distribution.

Det totala antalet distributionsforetag har under de senaste 30 åren minskat från drygt 3 500 till 484 i samband med fusioner och överlåtelser. I synnerhet har antalet ekonomiska föreningar minskat mycket kraftigt. Staten har sökt driva på denna utveckling genom att utnyttja koncessionsgivning och ekonomiska bidrag som instrument. Skälet härtill har varit att de mindre företagen inte ansetts vara tillräckligt bärkraftiga för att i längden kunna tillfredsställa elkonsumenternas krav på en rationell och driftsäker eldistri- bution.

6.263 Fjärrvärme

Fjärrvärme distribueras i kulvertsystem i form av hetvatten, som produceras i hetvattencentraler eller kraftvärmeverk.

De första fjärrvärmeanläggningama i Sverige tillkom i början av 1950-talet. Därefter har utvecklingen gått mycket snabbt och ansluten värmeeffekt ökat med ca 15 % per år. Under de senaste åren har expansionen varit ungefär linjär med ett tillskott av ca 1 000 MW ansluten värmeeffekt per år. F. n. har 56 kommuner i landet, dvs. de flesta större tätorterna, fjärrvärme i varierande omfattning. Kraftvärmeverk finns i 12 av dessa kommuner.

Den levererade värmeenergin uppgick under driftåret 1976/77 till ca 22 TWh och den anslutna värmeeffekten var ca 11 500 MW. Som bränsle i anläggningarna används eldningsolja och mindre mängder avfall.

Omkring 900000 lägenheter i flerfamiljshus och 40000 småhus är f. n. anslutna till fjärrvärme. Dessutom uppvärms motsvarande ca 410 000 lägenheter med fjärrvärme i övrig bebyggelse, dvs. kontor, skolor etc. Över 3 milj. människor bor eller arbetar i hus uppvärmda med fjärrvärme.

Den tätort som har den största fjärrvärmeverksamheten absolut sett är f. n. Stockholm med ca 1 300 MW ansluten värmeeffekt. Även Göteborg och Malmö har vardera mer än 1 000 MW ansluten värmeeffekt. Störst fjärrvär- meanslutning relativt sett har Västerås, där så gott som samtliga byggnader i centralorten är anslutna till fjärrvärmesystemet.

Fjärrvärmeverksamheten handhas av kommunerna antingen direkt eller via bolag. I producentledet kan dock finnas andra intressenter i speciella fall. Exempel härpå är spillvärmeutnyttjande som fordrar samarbete mellan kommunen och det företag som producerar spillvärmet. Kraftvärmeverk har i flera fall byggts i samarbete mellan kommun och råkraftleverantör.

6.2.7 Energisystemets aktuella struktur

I kapitel 3 beskrivs översiktligt utvecklingen av det svenska energisystemet under efterkrigstiden. Genomgången avslutas med en redovisning av preliminära energibalanser för åren 1976 och 1977. Nedan analyseras energitillförseln för år 1976 och 1977 något mer i detalj.

Energitillförseln år 1976 resp. år 1977 uppgick till 442 resp. 432 TWh. Av den tillförda energin kom ca 20 % från energikällor inom landet medan resterande ca 80 % importerades. Ungefär hälften av importen bestod av energibärare klara att direkt distribueras till användaren, nämligen oljepro-

dukter samt kol och koks. Resten var energiråvaror — främst råolja som måste förädlas ytterligare före användning.

Den tillförda energin fördelar sig på energiråvaror och energibärare enligt tabell 6.43.

Den inhemska raffineringskapaciteten uppgår f. n. till ca 21 milj. ton råolja per år, motsvarande ca 245 TWh. Kapacitetsutnyttjandet var under åren 1976 och 1977 ca 70 %, vilket kan jämföras med ett praktiskt möjligt kapacitets- utnyttjande på ca 90 %.

Ca 20 % av den slutliga energikonsumtionen utgörs av el. En preliminär elenergiba/ans för åren 1976 och 1977 anges i tabell 6.44.

Drygt 30 TWh tung eldningsolja (ca 3 milj. ton)användes för elproduktion. . Om åren 1976 och 1977 hade varit normala är vad beträffar vattentillrin- ningen skulle vattenkraftproduktionen ha varit ca 60 TWh. Oljeanvänd— ningen för elproduktion skulle då ha kunnat vara ca 15 TWh lägre.

Som tidigare nämnts beräknas befintlig och tillståndsgiven vattenkraftut-

Tabell 6.43 Energitillförsel år 1976 och 1977, preliminära värden

1976 1977 Twh % TWh % Importerad energi olja 316 72 314 72 ! kol och koks 18 4 15 4 ' uran 15 4 19 4 Inhemsk energi ved, lutar och avfall 35 8 33 8 vattenkraft 54 12 53 12 Netto import av el 2 —2 Summa tillförsel 440 100 432 100 _?

Tabell 6.44 Nettoproduktion av el och installerad eleffekt åren 1976 och 1977, pre- , liminära värden .

Kraftslag 1976 1977

Installerad Elproduktion Installerad Elproduktion

effekt, MW _— effekt, MW TWh % TWh % Vattenkraft 13 100 54,2 63 13 200 52.8 62 Kärnkraft 3 200 15,2 18 3 750 19,0 22 Industriell mot- trycks kraft 700 800

Kraftvärme 1 600 1 73 8 1900 1 89 9 Oljekondens 3 400 % 3 450 : Gasturbiner ] 700 7=7 9 I 700 7—7 9 Nettoimport - 2,1 2 — —l ,9 —2

Summa 23 700 86,4 100 24 770 85,6 100

byggnad ge en normalårsproduktion av ca 62 TWh.

Som framgår av avsnitt 6.2.5 var sex kärnkraftblock i drift under senare delen av år 1977, nämligen två i vardera Oskarshamn, Ringhals och Barsebäck. Ytterligare sex kärnkraftblock befinner sig f. n. i olika stadier av färdigställande.

F. n. byggs ett oljekondenskraftverk i Gävle om till kraftvärmeverk. I övrigt finns inga beslut om utbyggnad av ytterligare kraftvärmeverk. Relativt långt framskridna planer föreligger dock i vissa fall, t. ex. Södertörn och Göteborg.

Konkreta planer på nya industriella mottryckskraftverk föreligger f. n. inte. Ej heller planeras någon utbyggnad av fossileldade kondenskraftverk eller gasturbiner.

Uppvärmningsbehovet täcks genom uppvärmning med enskilda, mestadels oljeledade pannor (”övrig uppvärmning"), elvärme och fjärrvärme. Fördel- ningen på olika uppvärmningsformer har redovisats i avsnitt 6.1.

Fjärrvärrneproduktionen fördelade sig på följande sätt:

1976 1977 TWh TWh Olja 28 28,5 Ovriga bränslen ] 1,5 Summa 29 30,0 (varav omvandlings- och distri- 7,5 8,0) butionsförluster

Med en antagen verkningsgrad inom sektorn "övrig uppvärmning" på ca 65 % täcktes drygt 90 % av uppvärmningsbehovet med olja och knappt 10 % med el.

Av de ca 80 resp. ca 82 TWh som tillfördes sam/ärdselsektorn åren 1976 och 1977 förbrukades ca 2 TWh i form av el och resten i form av oljeprodukter av olika slag.

Industrin (exkl. koksverk) tillfördes åren 1976 och 1977 energiråvaror och energibärare enligt följande ungefärliga fördelning:

Energislag 1976 1977

TWh TWh

El 39 38,5 Kol och koks 18 15 Oljeprodukter 67,5 63 Inhemska bränslen 34 32 Fjärrvärme 1,5 1,5

Summa 160,0 150,0

Till industrin tillförda bränslen utnyttjas i huvudsak för värmeproduktion i ångpannor. Enligt en översiktlig uppskattning beräknas följande pannbe- stånd finnas i industrin år 1978:

Typ av panna MWlh Kolpannor 200 Oljepannor 11 000 Avfallspannor 5 300

Dessutom finns ett förhållandevis stort antal pannor för reservändamål som inte ingår i ovanstående siffror.

6.3 Energipolitiska styrmedell 6.3.1 Inledning

Energipolitiken betraktas i de flesta länder som en nationell angelägenhet av stort format med starka inslag av styrning i fråga om såväl utvinning och omvandling som distribution och användning. I Sverige har stat och , kommun sedan länge haft ett dominerande inflytande över el- och värme- försörjningen. Som framgått av redogörelsen i kapitel 3 har energipolitiken i Sverige fram till 1975 års energipolitiska beslut främst varit inriktad på energiförsörjningens tillförselsida. I 1975 års energipolitiska program var utgångspunkten att den energipolitiska planeringen skulle förbättras och utvidgas till att omfatta inte bara tillförseln utan även användningen av

energi. De energipolitiska styrmedel som står till statsmakternas förfogande kan

indelas i tre huvudgrupper:

1. Direkt prispåverkande åtgärder såsom skatter och subventioner eller reglering av priser och taxor.

2. Direkta regleringsåtgärder såsom kvantitativa restriktioner (ransonering- ar), lagstiftning, normer, föreskrifter e. (1.

3. Statliga och kommunala resursinsatser; på tillförselsidan t. ex. genom kontroll av produktion och distribution av elkraft och fjärrvärme och på användningssidan via information och rådgivning eller t. ex. genom förbättrad kollektivtrafik. I det långa perspektivet spelar statliga insatser 1 för forskning, utveckling och demonstration en viktig roll. '

När det gäller styrning av energianvändningen är det viktigt att komma ihåg att olika slag av energi är insatsvaror, som används i kombination med andra resurser, såväl i hushåll som i företag. Energianvändningen är starkt förknippad med utnyttjandet av vissa kapitalvaror som maskiner, apparater, fordon eller trafikanläggningar. Därav följer att man kan påverka energian- vändningen genom åtgärder som riktar sig mot de varor och tjänster som för

lRedogörelsen i detta sin användning kräver energi likaväl som mot energivarorna själva. På avsnitt bygger På det transportområdet förekommer t. ex. förutom drivmedelsskatt även beskatt- Undeflagsmatena' som ning av anskaffning (mervärdeskatt och bilaccis) och innehav (fordonsskatt)

energikommissionens

. av fordon. expertgrupp for styrme- .. . . .. . .. del tagit fram_ Se Ds ] Det ar också möjligt att påverka energianvandningen genom åtgärder som 1977115—18, Ds ] ökar tillgången eller sänker priserna på nära substitut till energivaror. Bidrag

197817—8- till energibesparande åtgärder, statliga och kommunala insatser för bättre och

billigare kollektivtrafik, som ersätter mer energikrävande privat biltrafik, är exempel på sådana åtgärder.

6.3.2 Nuvarande energipolitiska styrmedel

I detta avsnitt görs en översiktlig genomgång] av nuvarande samhälleliga åtgärder som bedöms ha ett ganska direkt inflytande på energitillförseln eller energianvändningen. Det är dels sådana åtgärder, som direkt införts för att nå 1 energipolitiska mål, dels sådana som utan detta syfte har stort inflytande på . energisektorn. Framställningen följer hela kedjan från utvinning av råener- gislag, förädling och omvandling till energibärare fram till den slutliga användningen.

Utvinning och upphandling av energiråvaror

Bestämmelser om utvinning av energitillgångar i Sverige återfinns i mine- rallagen och i kontinentalsockellagen. Särskilt tillstånd (koncession) krävs för att få undersöka eller bearbeta sådana energitillgångar. Minerallagen är tillämplig på undersökning och bearbetning av bl. a. fyndigheter av olja, gas, stenkol, uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral samt alunskiffer för att utvinna olja eller gas. Dessutom gäller minerallagen undersökning och bearbetning av torv.

Flera helt eller delvis statsägda bolag har bildats med uppgift att bidra till en tryggad försörjning med energiråvaror. När det gäller oljepolitiken är syftet att med en successiv utbyggnad av statliga oljeföretag arbeta inom alla led av oljeförsörjningen. Oljeprospektering AB (OPAB) bildades 1969 och ägs till hälften av staten och till hälften av tio enskilda industri- och kraftföretag. OPAB har till årsskiftet 1977—1978 satsat ca 175 milj. kr. på svenskt område. Hittills har påträffats några mindre fyndigheter på Gotland. Halvstatliga Petroswede AB bildades 1973 för prospektering utomlands. Delägarna har åtagit sig att satsa 100 milj. kr., vilket nu i stort sett förbrukats eller bundits för beslutade projekt i bl. a. Egypten, Tunisien och Nordsjön.

1975 infördes en statsgaranti på 2 miljarder kr. för att underlätta finansieringen av investeringar i prospektering och utvinning av oljefyndig- heter i Sverige och utomlands. 1976 utvidgades garantin till att omfatta även köp av andelar i fyndigheter. Vidare har det statliga oljebolaget, Svenska Petroleum AB, till uppgift bl. a. att undersöka möjligheterna att skaffa sig direkt tillgång till råolja genom avtal med oljeproducerande länder eller genom andelar i oljefyndigheter.

På naturgasområdet arbetar det halvstatliga Swedegas AB med .utrednings- och förhandlingsverksamhet rörande import av naturgas. Den ovan nämnda statsgarantin kan användas även för finansiering av investeringar i kol- och naturgasutvinning. Statliga insatser för att säkra tillförseln av andra organiska bränslen görs dels inom energiforskningsprogrammet, dels som ett led i beredskapsplaneringen.

Försörjningen med kärnbränsle till de svenska kärnkraftföretagen _ . . .

.. .. . .. . . . .. .. Visning se bilaga 1 till samordnas av Svensk karnbransleforsorjning AB (SKBF), som till hälften ags styrmedelsgruppens hu- av statens vattenfallsverk och till 25 % vardera av Sydkraft AB och vudrapport (Ds [ Oskarshamnsverkets kraftgrupp AB. l977:16).

' För en utförligare redo-

Prospektering efter uran bedrivs av Sveriges geologiska undersökning (SGU), bl. a. i Pleutajokk-området i Arjeplog. Staten har också via LKAB, AB Atomenergi och statens vattenfallsverk finansierat projektering av en urangruva i Ranstad. Berörda kommuner har avstyrkt brytning av skiffer i området, men förordat en fortsatt forsknings- och utvecklingsverksamhet. Regeringen har i mars 1978 lagt fram förslag om lån med villkorlig återbetalningsskyldighet för fortsatt forskningsverksamhet i Ranstad.

Energiomvandling

Lokaliseringstillstånd enligt 136 aä byggnadslagen krävs vid sådan nyeta- blering och utvidgning av industriell eller liknande verksamhet som är av väsentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar. Sedan 1975 prövas inte bara lokalisering utan även tillkom- sten av industriella anläggningar. Vidare kan regeringen föreskriva särskilda villkor beträffande energianvändningen i det aktuella företaget.

Etablering av såväl oljeraffinaderier som kärnkraftverk och fossileldade kraft- och värmeverk prövas enligt l36aå byggnadslagen. Remissbehand- lingen av en lokaliseringsansökan är omfattande och behandlingstiden är ofta ett år eller längre. Vid prövningen har den kommun där anläggningen är belägen vetorätt, dvs. tillstånd ges endast om kommunen tillstyrkt detta.

Utbyggnad av omvandlingsanläggningar som är baserade på fossila bränslen regleras också genom miljölagstiftningen. Enligt miljöskyddslagen skall utbyggnad prövas av koncessionsnämnden för miljöskydd före bygg- start. Fr.o.m. den 1 oktober 1977 gäller vidare enligt förordningen om svavelhaltigt bränsle att tjock eldningsolja med högre svavelhalt än 1 % inte får förbrännas i hela södra Sverige upp till Mälardalen—Värmland. I övriga Sverige får svavelhalten inte överstiga 2,5 %.

För etablering av kärnkraftanläggningar krävs tillstånd enligt atomenergi- lagen. Tillstånd att uppföra, inneha eller driva atomreaktor meddelas av regeringen. Vissa tillståndsfrågor samt tillsyn över efterlevnaden av atom- energilagen åligger statens kärnkraftinspektion.

Byggande av kylvattenanläggning vid kärnkraftverk kräver tillstånd av vattendomstol enligt vattenlagen och utsläpp av varmvatten regleras enligt miljöskyddslagen. Tillstånd enligt strålskyddslagen krävs vid radiologiskt arbete, bl. a. arbete med radioaktivt ämne och arbete vid kärnenergianlägg- ning. Statens strålskyddsinstitut prövar frågor om tillstånd, utövar tillsyn över efterlevnaden av strålskyddslagen samt meddelar föreskrifter.

Riksdagen antog vidare under våren 1977 lagen om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle (villkorslagen). Som villkor för att få ta en kärnreaktor i drift måste kraftföretagen förete godtagbart upparbetningsavtal och dessutom visa hur och var en helt säker slutlig förvaring av det högaktiva avfallet kan ske, eller visa hur och var en helt säker slutlig förvaring av använt, ej upparbetat kärnbränsle kan ske.

Vattenreglering och utbyggnad av vattenkraftverk regleras i vattenlagen. Tillstånd prövas av vattendomstol och när det är fråga om stora och genomgripande vattenregleringar av regeringen. Genom riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen har riksdagen beslutat att vissa älvsträckor undantas från slutlig prövning enligt vattenlagen.

Genom statens vattenfallsverk har staten ett stort inflytande över landets elkraftförsörjning. Verket, som bildades i början på 1900-talet, svarar för nära 50 % av elproduktionen iSverige. Vattenkraften dominerar i ännu högre grad än för riket som helhet i vattenfallsverkets kraftproduktion, men verket deltar också i kärnkraftutbyggnaden via egna anläggningar i Ringhals och aktiemajoritet i Forsmark. Verket har också gått samman med kommuneri kraftvärmeverk.

När det gäller industriella mottrycksanläggningar kan industriföretag få statsbidrag för installation eller ombyggnad enligt förordningen om energi- besparande åtgärder i näringslivet. För nya industrianläggningar som har möjlighet att producera elkraft kan installation av mottrycksanläggning sättas som villkor för tillstånd enligt 136 a få byggnadslagen.

Gas- och värmeverk drivs i allmänhet av kommuner. Kommunala investeringar kan finansieras på olika sätt, bl. a. beroende på om kommunala energiföretag är bolag eller inte. Kommunerna har inte samma möjligheteratt ta obligationslån som enskilda bolag. Finansieringen av fjärrvärmeutbygg- naden har inneburit stora problem för kommunerna. Upplåning har skett till förhållandevis ogynnsamma villkor med Iöptider på 15 år eller mindre. Under 1977 har regeringen efter överläggningar med bl. a. riksbanken kommit fram till ett förbättrat system för finansiering av fjärrvärmeutbyggnad. Villkoren på kommunlånemarknaden förändras så att amorteringstiderna bättre anpassas till anläggningarnas ekonomiska livslängd (20 a 30 år). De förbätt- ringar som uppnåtts innebär dock inte att kreditbehoven för fjärrvärmeut- byggnad är prioriterade på kreditmarknaden.

Energiskattereglerna för energiomvandlingsanläggningar innebär bl. a. att oljeförbrukning vid elkraftproducerande anläggningar inte beskattas. Däremot beskattas elkraften. Elkraft som producerats i industriella mottrycksanläggningar beskattas även om kraften används internt inom företaget. Vid produktion av stadsgas och fjärrvärme är situationen den omvända; gas och värme är inte skattepliktiga, utan förbrukningen av lättbensin resp. olja beskattas i stället.

Distributionssystemet

Distributionen av oljeprodukter sköts till största delen av privata företag. Det statliga oljebolaget, Svenska Petroleum AB, har viss försäljning av främst eldningsoljor till stora förbrukare inom industrin och den offentliga sektorn.

Statliga och kommunala insatser i distributionsledet förekommer däremot i hög grad i fråga om elkraft och hetvatten. Sedan 1940-talet har statens vattenfallsverk i praktiken monopol på anläggningar för överföring av kraft på stamnätet, dvs. ledningar med högre spänning än 200 kV. Villkoren för den na överföring är reglerade i avtal som slutits mellan vattenfallsverket och större enskilda och kommunala kraftföretag. Då det gäller detaljdistribu- tionen spelar kommunerna den viktigaste rollen. Vattenfallsverkets detalj- distribution är av begränsad omfattning.

För att dra fram och begagna elektrisk starkströmsledning krävs tillstånd enligt ellagen. Tillstånd ges av regeringen eller i vissa fall av statens industriverk. Tillståndet kan avse ledning med en i huvudsak bestämd

1 Ds 1 197719 Restriktio- ner för uppvärmning med elradiatorer.

sträckning (linjekoncession) eller ledningsnät inom ett område (områdeskon- cession).

Riksdagen har nyligen beslutat om en ändring av ellagen som innebär att distributionsplikt för elektrisk ström för uppvärmning inte gäller där fjärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad. Vidare har elvärmeutred- ningen' utrett frågan om hur elvärme kan begränsas i områden där fjärrvärme är eller kan väntas bli ett alternativ till elvärme. Förslag till lämpliga former för restriktioner har lämnats av utredningen. Generellt föreslås att bebyggelse där elvärme redan installerats undantas från restriktioner. Vidare bör enligt utredningen undantas bl. a. fritidshus och byggnader som endast uppvärms tillfälligt, t. ex. kyrkor och samlingslokaler. Genom avgränsningen till områden där fjärrvärme är eller avses bli introducerad skulle också elvärme i glesare bebyggelse falla utanför den föreslagna regleringen.

Genom lagen om kommunal energiplanering fastlades skyldighet för kommunerna att i sin planering främja hushållningen med energi. Den 1 januari 1977 infördes lagen om allmänna fjärrvärmeanläggningar. Fjärrvär- meanläggning kan efter ansökan till industriverket förklaras för allmän. Kommuner som äger fjärrvärmeanläggningar är då skyldiga att leverera fjärrvärme inom anläggningens verksamhetsområde och att ansluta fastighet till anläggningen om fastighetsägaren så önskar. Å andra sidan är fastighets- ägarna i princip skyldiga att betala avgift antingen de utnyttjar anslutnings- rätten eller inte.

Skatter och avgifter på energiför slutlig användning

Den särskilda beskattningen av energi utgår i form av allmän energiskatt, bensinskatt, kilometerskatt, gasolskatt och särskild beredskapsavgift för oljeprodukter. De nuvarande skattesatserna framgår av tabell 6.45.

Den allmänna energiskatten infördes 1957 och avlöste då den sedan 1951 införda skatten på elkraft. Skatten omfattar bensin, gasol för annat ändamål än drift av motorfordon, eldningsolja, motorbrännolja, bunkerolja, kol och koks samt elkraft. Huvudmotivet för den utvidgade beskattningen 1957 var att få medel för satsningar på bl. a. atomenergiområdet. Det energiskattebe- lagda området är undantaget från mervärdeskatt.

Den nuvarande energibeskattningen är utformad med sikte på att träffa utnyttjandet av bränsle och elkraft som energi. Detta innebär att skatten inte omfattar t. ex. olja som används som råvara i den petrokemiska industrin eller koks som används i masugnar. Ej heller beskattas elkraft som används i elektrokemiska processer, t. ex. vid framställing av aluminium. Vidare är vissa användningsområden undantagna, t. ex. el för järnvägsdrift.

Skatten omfattar inte alla energislag. Bland bränslen som inte är skatte- pliktiga kan nämnas gas, fotogen samt inhemska fasta bränslen som ved, torv, avfall och svenskt kol.

Bensinskatt har utgått sedan 1920-talet och omfattar bensin för motordrift och motorsprit. Detta innebär att då metanol används som drivmedel beskattas den som bensin antingen det är fråga om ren metanol eller bensin- metanol-blandning, trots att energiinnehållet i metanol är lägre per liter.

Kilometerskatten utgår för dieseldrivna personbilar, lastbilar och bussar. Från juni 1976 omfattar skatten även tyngre släpvagnar till sådana fordon.

Tabell 6.45 Skatter och avgifter på energi per den 1 januari 1978

Skatteobjekt Skattesats Konsumentpris Energiskatter Energiskatter

inkl. skatt i procent av per energien- Allmän Bensinskatt Kilometer— Beredskaps- Totalt konsumentpris het, kr./Gl energiskatt skatt avgift

Bensin 97 oktan” 34 öre/| 43 öre/I — 7 öre/l 84 öre/l 172 öre/l 48,8 26,76 Motorbrännoljaa 4 öre/l — ca 45 öre/] 1,8 öre/l ca 50 öre/] 73 öre/] 68,5 14,00 Eldningsolja nr 1 635 kr/m3 9,1 1,62 3 normalsvavlig 529 kr/m3 11,0 3 lågsvavlig 544 kr/m3 10,7 4 normalsvavlig 506 kr/m3 11,5 1,49 4 lågsvavlig 521 kr/m3 11,1 5 normalsvavlig 471 kr/m3 12,3 Slågsvavlig 484 kr/m3 12,0 Stenkol 12 kr/ton 12 kr/ton 714 kr/ton 1,7 0,44 Koks och koksbriketter 14 kr/ton 14 kr/ton 642 kr/ton 2,2 0,50 Elkraft lågspänd 3 öre/kWh 3 öre/kWh 19,5 öre/kWh 15,4 8,33 högspänd 2 öre/kWh 2 öre/kWh 14,4 öre/kWh 13,9 5,55

" Regeringen hari proposition till riksdagen föreslagit höjningar av bensinskatten och kilometerskatten från och med den I maj 1978. Bensinskatten föreslås höjd med 25 öre/l (32,5 %)och kilometerskatten i motsvarande grad.

Anm : Prisuppgifterna avser aktuella priser enligt Statens pris- och kartellnämnd. Energiskatterna per energienhet återspeglar skatternas storlek i förhållande till det teoretiska energiinnehållet utanjustering med hänsyn till verkningsgraden.

Kilometerskatten utgår med ett grundbelopp och ett tilläggsbelopp efter körd vägsträcka enligt en efter fordonsvlkten progressiv skala. Vid skattens införande l974 avpassades skattesatserna så att skatteuttaget i genomsnitt skulle motsvara tidigare utgående skatt på motorbrännolja. Kilometerskatten är tillsammans med fordonsskatten och bensinskatten specialdestinerad för att finansiera vägväsendets utbyggnad och underhåll.

Caso/skatt utgår på gasol för drift av motorfordon. F. n. finns inga gasolskattepliktiga fordon i Sverige.

Särskild beredskapsavgift utgår på motorbensin, motorbrännolja och eldningsoljor. Avgiften har tillkommit för att finansiera en utbyggd bered- skapslagring av dessa bränslen.

Energianvändning

Industrin

Nyetablering och utvidgning av viss industriell verksamhet prövas enligt l36aä byggnadslagen. Sedan den 1 juli 1975 kan regeringen föreskriva särskilda villkor beträffande energianvändningen. De verksamheter som skall prövas från energisynpunkt är bl. a. järn- och stålverk, metall- och ferrolegeringsverk, massa- och pappersindustri, större sågverk, cementindu- stri samt kemisk industri. Vid tillståndsgivningen kan regeringen föreskriva om prövning enligt miljöskyddslagen.

Som nämnts tidigare är det energiskattebelagda området undantaget från mervärdeskatt. Från konsumentsynpunkt är energiskatten därför närmast att betrakta som ett komplement till den generella indirekta beskattning som nu har mervärdeskattens form. Energiskatt utgår emellertid även på näringsli- vets energiförbrukning. Härvidlag skiljer sig energiskatten från mervärde- skatten. Genom den i mervärdeskattesystemet inbyggda rätten till avdrag för ingående mervärdeskatt på insatsvaror medför skatten ingen kostnadsfördy- rande effekt för de skattskyldiga.

Detta förhållande har gett anledning till särskilda bestämmelser om skattenedsättning i lagstiftningen för att begränsa energiskattens kostnads- fördyrande verkningar. Nedsättning medgavs redan vid skattens införande så att skatten i fråga om industriell verksamhet begränsades till 1 % av produktionens saluvärde. Under tiden den 1 december 1971— den 31 december 1974 medgavs av konjunkturpolitiska skäl ytterligare nedsättning så att skattebelastningen begränsades till 0,2 % av saluvärdet.

Sedan den 1 juni 1975 är energiskattebelastningen för industriell verk- samhet maximerad till 3 % av saluvärdet. Regeringen kan emellertid efter individuell prövning medge nedsättning under detta gränsvärde. Sedan 3 % - regeln infördes har också ytterligare nedsättning medgivits, varför denna regel hittills inte fått någon praktisk tillämpning. Fram t.o.m. 1976 års utgång medgavs nedsättning till 1 % och t. o. m. utgången av 1977 till 1,3 %. Denna nedsättning medges även för 1978. Trädgårdsnäringen har medgivits nedsättning med 85 % av energiskatten på olja som används för uppvärm- ning av växthus.

Bidrag till energibesparande åtgärder i näringslivet infördes våren 1974. Sedan dess har riksdagen t. o. m. budgetåret 1977/78 anvisat sammanlagt 518 milj. kr., uppdelat på följande ändamål:

Milj. kr.

Näringslivets byggnader och industriella processer 408 Prototyper och demonstrationsanläggningar 100 Trädgårdsnäringens byggnader 10

Totalt 518

Bidrag till trädgårdsnäringen administreras av lantbruksstyrelsen och övriga bidrag av statens industriverk. Regeringen beslutar i ärenden där bidraget överstiger 2 milj. kr. för åtgärder inom industriella processer och 1 milj. kr. för demonstrationsanläggningar.

Bidrag ges endast för energibesparande åtgärder i existerande anläggningar. Vid utbyggnad av ny kapacitet har de höjda energipriserna ansetts ge tillräckliga incitament för val av en energieffektiv teknik. Statsbidrag utgår med högst 35 % för byggnader och industriella processer och för demonstra- tionsanläggningar med högst 50 % av godkända kostnader.

För budgetåret 1978/ 79 föreslår regeringen totalt 295 milj. kr. för energibe- sparande åtgärder i näringslivet.

Enligt lagen om kommunal energiplanering är kommunerna skyldiga att undersöka möjligheterna till samverkan med t. ex. processindustrier eller kraftföretag för att främja hushållning med energi. Finns förutsättningar för gemensamma lösningar skall dessa tas till vara vid planeringen. Bl.a. har industriföretag som använder större mängd energi uppgiftsskyldighet gentemot kommunen.

Bland energipolitiska åtgärder som berör industrins energianvändning bör slutligen nämnas de statliga insatserna för utbildning och information i energifrågor. Denna verksamhet bedrivs främst av statens industriverk i samarbete med företagarföreningarna och olika branschorgan.

Lokaluppvärmning

Som ett resultat av 1975 års energipolitiska beslut genomfördes bl. a. ändringar i byggnadsstadgan, som innebär att energihushållningsaspekter skall beaktas i den kommunala fysiska planeringen. Detta åläggande har sedan vidgats och understrukits i lagen om kommunal energiplanering. Där föreskrivs att kommunen i sin planering skall främja hushållning med energi samt verka för en säker och tillräcklig energitillförsel.

I juni 1976 fastställde regeringen planverkets förslag till tillämpningsföre- skrifter i Svensk Byggnorm (SBN). Planverkets nya bestämmelser innehåller föreskrifter som radikalt skärper de normer som bl. a. avses påverka energian- vändningenjämfört med tidigare regler. Tillägg och ändringar företogs i bl. a. bestämmelser om värmeisolering och ventilation. Föreskrifterna gäller nybyggnader och trädde i kraft fr. o. m. den ljuli 1977.

För det befintliga bostads— och lokalbeståndet har stöd till energibespa- rande åtgärder om sammanlagt drygt 1,5 miljarder kr. anvisats fram t. o. rn. budgetåret 1977/78. Stöd utgår i form av lån och bidrag och avser energibe- sparande åtgärder i bostadshus samt vissa andra lokaler. Energisparbidrag enligt energisparkungörelsen utgår med 35 % av godkänd kostnad varvid

lägsta bidragsgrundande kostnad är 1 500 kr.

Bostadsstyrelsen disponerar anslaget för energisparstöd och anvisar regler för vilka åtgärder som skall vara berättigade till stöd. Beslut om lån och bidrag meddelas av länsbostadsnämnderna.

Från den 1 juli 1977 har reglerna för det statliga energisparstödet förbätt- rats. För bostäder höjdes maximibeloppet för bidrag från 2 000 kr. till 3 000 kr. Vidare förbättrades villkoren för lånedelen. Bl. a. infördes räntebidrag för lån till energibesparande åtgärder och lånens amorteringstid förlängdes från 10 till normalt 20 år. I fråga om kommunala och landstingskommunala lokaler höjdes maximibeloppet för bidrag från 150 000 till 300 000 kr.

Statens planverk har undersökt möjligheterna till energibesparingar i befintlig bebyggelse. På basis av denna utredning presenterade regeringen i december 1977 ett tioårigt energisparprogram för bostads- och lokalbeståndet. Målet är att spara motsvarande 25—30 % av den totala energiförbrukningen i byggnader till en kostnad av mellan 30 och 50 miljarder kr. i 1977 års prisnivå. Sparmålet motsvarar när programmet är genomfört 3 a 4 milj. ton olja per år.

En stegvis uppbyggnad av energisparprogrammet föreslås med ett förutsett utgiftsbehov över bostadshuvudtiteln på 1,4, 2,2 och 2,9 miljarder kr. för de kommande tre budgetåren. Efter en treårsperiod skall energisparprogrammet omprövas. En sådan ordning ger möjligheter till en successiv anpassning till förändrade förutsättningar i form av förbättrad teknik, nya forskningsresultat etc.

Medel har utgått till kommunerna för en förstärkning av kommunernas administrativa resurser för rådgivning till allmänheten. Vidare har statens industriverks enhet för företagsutveckling, SIFU, en omfattande utbildning om skötsel av värmepannor m. m. Informations- och utredningsverksamhet bedrivs också av energisparkommittén.

Samfärdsel

Beskattningen inom samfärdselsektorn omfattar bensinskatt, vägtrafikskatt i form av fordonsskatt och kilometerskatt, allmän energiskatt, särskild beredskapsavgift samt 5. k. bilaccis.

Säljare av drivmedel är skyldig att med vissa undantag hålla beredskaps- lager. Undantagna är bränsle för utrikes sjöfart och flygdrivmedel. Drivmedel för den civila luftfarten lagras i stället av överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Beredskapslagring av olja för utrikes sjöfart har tidigare inte ansetts behövas, men kommer att genomföras under nästa oljelagringsprogram. Den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter utgår inte för flygdrivmedel och bu nkeroljor för utrikes sjöfart. Dessa drivmedel är också undantagna från energiskatt.

Bränsle (utom bensin) för drift av fartyg beskattas inte enligt energiskat- telagen. För bensin till fartyg utgår däremot både energiskatt och bensinskatt med tillsammans 77 öre per liter. Detta drabbar främst nöjesbåtar. Särskild beredskapsavgift för oljeprodukter utgår för inrikes sjöfart, inkl. nöjesbå- tar.

De statliga pålagorna på motorbränslen framgår av tabell 6.45. Den 5. k. bilaccisen är en omsåttningsskatt på nya personbilar, vissa lättare

lastbilar och bussar samt motorcyklar. Vissa företrädesvis tekniska ändringar i denna skatt har genomförts med verkan från den 1 april 1978.

Enligt bl. a. vägtrafikskattelagen utgår kilometerskatt samt årlig fordons- skatt. Fordonsskatten höjdes med verkan från 1 april 1977 för motorcyklar och personbilar med ca 75 %. Skattesatserna är nu 280 kr. per år för personbilar upp till 800 kg tjänstevikt plus 75 kr. för varje 100-tal kg över 800 kg för tyngre personbilar. Tåg— och flygtrafiken är undantagna från såväl den särskilda vägtrafikbeskattningen som energiskatten.

Ibilavgaskungörelsen finns föreskrifter om utsläpp av bilavgaser. Bestäm- melserna gäller bensindrivna motorer och dieselmotorer. Tillämpningen av bestämmelserna kan leda till ökad bränsleförbrukning och medför dessutom merinvesteringar på upp till ca 500 kr. per fordon.

Transportforskningsdelegationen och transportnämnden har startat ett samåkningsprojekt där också energisparkommittén skall medverka. I de affisch kam panjer som energisparkommittén har haft de senaste vintrarna har uppmärksamheten bl. a. inriktats på metoder för drivmedelshushållning.

6.3.3 Energipolitiska mål och medel

De energipolitiska styrmedlens primära uppgift är givetvis att förverkliga uppställda energipolitiska mål. För att utvärdera tänkbara styrmedel måste man också ha en föreställning om hur energiförsörjningen kommer in i samhällssystemet i övrigt.

Vår kunskap om samhällssystemet och energiförsörjningens roll i detta system är ofullständig. Beslut inom energiförsörjningens område måste sålunda fattas under betydande grad av osäkerhet vad gäller förhållanden och faktorer som i framtiden kommer att ange förutsättningarna för besluten. Statliga myndigheters och andra organs beslut beträffande dimensionering och lokalisering av anläggningar bygger på osäkra prognoser över energibe- hovets framtida utveckling. 1 det mycket långa perspektiv som det i regel är fråga om i samband med energiplanering måste osäkerhetsmomentets betydelse beaktas vid utformning av besluten, Denna osäkerhet medför ett behov av att i de långsiktiga energiplanerna skapa handlingsberedskap för alternativa utvecklingsmöjligheter och åstadkomma en sådan utformning av dagens beslut att morgondagens handlingsfrihet inte i onödan inskränks.

Osäkerhet råder också när det gäller de energipolitiska styrmedlens effekter. Detta gäller både beprövade energipolitiska styrmedel och i ännu högre grad nyinsatta eller oprövade styrmedel. De energipolitiska styrmedel som infördes efter oljekrisen 1973—1974 och i samband med 1975 års energipolitiska beslut har t. ex. ännu inte varit i funktion tillräckligt länge för att medge en systematisk utvärdering.

Medvetenheten om denna osäkerhet är av stor betydelse när det gäller att diskutera vilka energipolitiska styrmedel som kan bli aktuella för att förverkliga uppställda energipolitiska mål. Önskvärdheten av energipolitisk handlingsfrihet i framtiden och den osäkerhet som är förknippad med energitillförsel, energianvändning och styrmedlens effekter gör att kvantita- tiva mål, uttryckta som energibalanser för enskilda år, endast kan ses som grova riktmärken. Såväl val av styrmedel som styrkan på insatta styrmedel bör därför karaktäriseras av flexibilitet så att de i samband med en

IDs 1 1977215, kapitel 8.

kontinuerlig utvärdering går att komplettera, ändra inriktning på eller eliminera. En löpande utvärdering av och anpassning mellan styrmedel och tillförsel— och besparingsprogram efter vunna erfarenheter och ändrade förutsättningar bör eftersträvas. Så långt som möjligt bör strävan också vara att undvika abrupta förändringar i de regler, ekonomiska villkor m. ni. som energianvändare och energiföretag har att utgå från.

Det är svårt att dra en klar gräns mellan energipolitiska och andra styrmedel. Näringspolitiska medel, trafikpolitiska medel, normer för svavel- utsläpp etc. har otvivelaktigt betydelse för energianvändningen. Å andra sidan kan energipolitiska styrmedel, som t. ex. syftar till att på kort sikt kraftigt bromsa energianvändningen, få återverkningar på den allmänna ekonomiska utvecklingen. 1 den mån man inte kan tala om renodlade energipolitiska styrmedel, kan bieffekter uppstå som primärt inte varit avsedda.

När det gäller såväl valet av styrmedel som deras dimensionering bör man sålunda ha en uppfattning inte bara om medlens styreffekt utan också om medlens bieffekter. I vissa fall tvingas man på grund av bieffekterna konstatera att de energipolitiska målen endast kan förverkligas på bekostnad av andra sociala och samhällsekonomiska mål. Det kan även vara så att ett givet energipolitiskt mål kan uppnås endast om man till en del gör avkall på andra energipolitiska mål.

I sådana fall där energipolitiska styrmedel ger icke acceptabla bieffekter t. ex. fördelningspolitiska effekter av en kraftig energiskattehöjning — kan det vara möjligt att samtidigt införa kompenserande styrmedel som motverkar den oönskade bieffekten. Någon direkt målkonflikt kan inte sägas föreligga mellan energipolitiska mål och andra samhällsmål om man fullt ut kan eliminera oacceptabla bieffekter med kompenserande åtgärder.

Är det däremot inte möjligt att komma till rätta med de energipolitiska styrmedlens icke önskvärda bieffekter, föreligger en klar målkonflikt. Det kan t. ex. rent tekniskt eller organisatoriskt vara omöjligt att införa kompen- serande styrmedel eller det kan vara omöjligt av ekonomiska eller politiska skäl. Utformningen av ett energipolitiskt handlingsprogram rymmer således en rad avvägningsproblem. Programmets slutliga utformning avgörs av målkonflikternas styrka och de värderingar som dominerar i den politiska processen.

I styrmedelsgruppens huvudrapport' och i flera bilagor till denna har frågan om konflikter mellan energipolitiska mål och andra samhällsmål belysts. Utgångspunkter för gruppens arbete har varit att energipolitiken inte kan ses isolerad från den övriga samhällspolitiken.

En målkonflikt kan enligt huvudrapporten tänkas existera mellan tillta- gande knapphet på energi och materiell tillväxt. En ökad grad av knapphet på energi innebär att den restriktion energitillgången utgör för produktionsmöj- ligheterna förstärks, vilket tenderar att reducera tillväxttakten. Flera empi- riska undersökningar tyder dock på att effekterna på tillväxttakten skulle bli relativt måttliga. De empiriska resultaten måste emellertid som framhålls i huvudrapporten tolkas med stor försiktighet.

En målkonflikt kan också uppstå mellan ökad knapphet på energi och en rimlig grad av prisstabilitet. Stora prisstegringar på energi innebär att den allmänna prisnivån höjs. Under 1973 och 1974 svarade t. ex. energiprissteg-

ringarna för ungefär en femtedel av höjningen i den allmänna prisnivån.

Effekterna på bytesbalansen av ökad energiknapphet och stigande energi- kostnader är osäkra enligt styrmedelsgruppens huvudrapport. Flera betydel— sefulla svenska exportsektorer är energiintensiva, vilket betyder att en oberoende svensk energipolitik kan skapa avsättningsproblem för dessa sektorer och på längre sikt försvaga den svenska val utans ställning. Å andra sidan kan det höga importberoendet iden svenska energiförsörjningen verka i motsatt riktning; högre energipriser drar ned energiefterfrågan och därmed importen av energiråvaror.

Någon målkonflikt mellan full sysselsättning och en gradvis ökad knapphet på energi synes inte föreligga. 1 styrmedelsgruppens huvudrapport framhålls emellertid att stora förändringar i energipolitiken eller i energipri- serna på kort sikt kan innebära omställningsproblem för näringslivet med effekter på sysselsättningen och med höga anpassningskostnader. Det är dock relativt komplicerat att mera exakt ange vilka sektorer av ekonomin som kommer att expandera och vilka som kommer att gå tillbaka. Effekterna på strukturomvandlingen är sålunda osäkra men en ökad knapphet på energi torde på relativt aggregerad nivå enligt huvudrapporten innebära en något långsammare takt i strukturomvandlingen. På lokala arbetsmarknader kan effekterna emellertid i vissa fall väntas bli betydande.

6.3.4 Energipolitiska styrmedels funktioner i olika tidsperspektiv

F unktionssättet för de styrmedel som är inriktade på att styra energitillförseln är i många fall relativt självklart och torde i stor utsträckning ha framgått redan av redogörelsen i avsnitt 6.3.2. Den fortsatta framställningen kommer därför att i huvudsak beröra styrmedel som påverkar energianvändningen. För en utförligare genomgång av energipolitiska styrmedel och deras effekter kan hänvisas till den huvudrapport och den slutrapport samt det omfattande underlagsmaterial som expertgruppen för styrmedel tagit fram.'

Om man vill belysa de energipolitiska styrmedlens användbarhet och bieffekter blir tidsdimensionen av stor betydelse. De kortsiktiga anpassnings- mekanismerna är väsentligen annorlunda än de som gäller på lång sikt. Vidare är de energipolitiska åtgärdernas direkta effekter på kort sikt vanligen helt annorlunda än de som kan bli aktuella på lång sikt. Exempelvis har ett beslut om omedelbar avveckling av kärnkraftverk den direkta effekten att den fysiska tillgången på el påverkas. På längre sikt kan det främst vara produktionskostnaderna för el som påverkas.

I en diskussion om energipolitiska styrmedel finns det anledning att särskilja tre olika tidsperspektiv:

Akuta bristsituationer, då man mycket snabbt måste begränsa energian- vändningen eller ändra dess inriktning. — Anpassning på medellång sikt, då man inom t. ex. en tioårsperiod vill hejda energianvändningens tillväxt, totalt eller för bestämda energi- slag. Långsiktiga omställningar med hänsyn till ökad "energiknapphet", då

genomgripande förändringar är tänkbara, såväl på tillförselsidan som i användarsidans struktur, organisation och teknologi.

le I 1977215—18, Ds I 1978z7—8

Gränserna mellan de tre fallen är naturligtvis inte särskilt skarpa. Till akuta bristsituationer kan hänföras sådana situationer med allmän energibrist som oljekrisen 1973—l974, liksom elkraftsbrist under extrema torrår. Utmärkande för dessa situationer är att anpassningen till sänkt energianvändning måste ske vid given teknik och med utnyttjande av den existerande utrustningen hos företag och hushåll.

] existerande produktionsanläggningar för t. ex. industriell produktion och för ”produktion" inom hushållen är det vanligen svårt att ersätta energi med andra produktionsfaktorer. Det finns en rad anledningar till detta förhål- lande. Varje maskin har en viss märkeffekt och skall bemannas av ett visst antal personer. Byggnader och bostäder har en viss isoleringsstandard, ett visst uppvärmningssystem etc. Under dessa förhållanden är möjligheterna att minska energianvändningen vid given produktionsvolym begränsade.

De möjligheter som står till buds kan bestå i att t. ex. begränsa tomgångs- körning. göra vädring av bostäder och övriga lokaler mer effektiv etc. Det finns sålunda även på kort sikt vissa möjligheter att reducera energiförbruk- ningen utan att man får några nämnvärda effekter på produktionen.' Vid en stor störning av energitillförseln kan det bli fråga om att dra ned den ekonomiska aktiviteten, eftersom tiden är för kort för att medge övergång till mer energisnål teknik eller produktionsinriktning.

Idet medellånga perspektivet aktualiseras däremot teknikförändringar och inverkan på produktions- och konsumtionsstruktur. Investeringar i maski- ner, fordon och hushållsapparater kan påverkas i energisparande riktning. Och även för takten i strukturomvandlingen inom energiintensiva branscher ! som metall- och Skogsindustri kan åtgärder på energiområdet få betydelse. l Emellertid präglas produktionsteknologin och konsumtionsmönstret också på medellång sikt av viss stelhet, En stor del av den samhälleliga verksam- heten kännetecknas av olika slag av mer eller mindre långsiktiga bindningar. Större materiella eller organisatoriska förändringar tar ofta lång tid att ! förbereda och genomföra och medför i sin tur konsekvenser för verksam- i heten och handlingsfriheten under många år i framtiden. Beslut inom ? energiförsörjningens område — både när det gäller produktionsanläggningar 1 och energibesparande investeringar ger ofta effekter under lång tidsrymd och binder produktionsresurser under utbyggnads— och tillverkningsske- det.

Med det långsiktiga perspektivet avses en anpassning av energihushåll- ningen fram till exempelvis sekelskiftet. Här påverkas energipolitiken av branschstrukturens utveckling i stort liksom av industrins lokaliseringsval. Tidsperspektivet är också tillräckligt långt för att planering av tätortsbebyg- gelse och transportsystem skall hinna få en viss inverkan på energibehoven. Dessutom kan inverkan av forsknings- och utvecklingsarbete aktualiseras i fråga om såväl val av energislag och uppvärmningssystem som tekniken i

l Uppskattningar av hur processer där energin används. stora dessa möjligheter Kunskaper om vilka möjligheter till anpassning som finns inom näringsliv är i Sverige. utfördes och hushåll på kort och lång sikt är viktiga för analyser av olika energipolitiska gljeakr'isseaängayf Stiles ex. åtgärders effekter. Konsekvenserna på samhällsekonomin av olika energipo- bilaga 10 till styrmedels- litiska styrmedel är i hög grad beroende på hur lätt energi kan ersättas med gruppens huvudrapport andra produktionsfaktorer (arbetskraft, kapital, råvaror) och varor. Om (DS | 1977317)- möjligheterna till utbyte mellan energi och andra produktionsfaktorer är små

kan energipolitiska åtgärder leda till exempelvis omställningsproblem för näringslivet. reducerad tillväxttakt i produktionen och sysselsättningspro- blem. Ju större substitutionsmöjligheterna är inom företag och hushåll desto lindrigare blir omställningsprocessen.

Inom expertgruppen för styrmedel har ett omfattande utredningsmaterial beträffande substitutionsmöjligheter och energipriskänslighet hos näringsliv och hushåll tagits fram. I en av studiernal diskuteras i vilken grad man kan finna ett samband mellan utvecklingen av de relativa priserna på energi, l arbetskraft och vissa råvaror och industristrukturens utseende i några viktiga

industriländer. Empiriska undersökningar av substitutionsmöjligheterna mellan energi och andra produktionsfaktorer på olika aggregationsnivåer — främst industrisektorn som helhet har sammanställts.2 I styrmedelsgrup- pens huvudrapport redovisas också empiriska undersökningar av hushållens känslighet för prisförändringar på olika energislag.

Prispäverkande åtgärder

En uppfattning om energiefterfrågans priskänslighet är självfallet av stor betydelse när det gäller att bedöma prispåverkande åtgärder som energipoli- tiskt styrmedel. De prispåverkande medlen på energiområdet är dels skatterna på el och bränsle, dels olika slags subventioner till energibesparande investeringar, särskilt i industrin och uppvärmningssektorn. Man kan också tänka sig att använda subventioner på annat sätt, t. ex. för att stimulera introduktionen av nya energikällor. Prispåverkande medel kan användas för att ge företag och hushåll förstärkta motiv att spara energi eller för att påverka deras val mellan energiformer. Då såväl elförsörjningen som ljärrvärmeförsörjningen domineras av energiföretag i allmän ägo, har också statsmakterna möjligheter att direkt påverka prisbildningen på dessa områden. Möjligheterna till direkt prispå- verkan på importerad energi är givetvis mindre.3 Genom sin storlek och sin egenskap av statligt affärsverk har statens vattenfallsverk kommit att bli normgivande vad beträffar såväl pris- och tariffsättning som kvalitetskrav på leveranser av el.4 Åtgärder som påverkar varupriser eller kostnader för produktionsfaktorer brukar betraktas som relativt långsiktigt verkande styrmedel. Bakgrunden till *Se bilaga 12 till styrme_ detta är att snabba omställningar är kostsamma för såväl företag som hushåll. delsgruppens huvudrap- Redan nedlagda investeringar i byggnader, maskiner, apparater och trans- Port, DS ! l977:17- portmedel skapar bindningar. De medför att det inte lönar sig att ställa om vid 2 Se bilaga 13 till st)/mm prisändringar som betraktas som tillfälliga. Också anpassning till bestående delsgruppens huvudrap- förändringar i priser och produktionskostnader sker relativt långsamt och port (Ds l l977zl7). gradvis. . . Särskilt markant är detta givetvis för sådana åtgärder som är direkt 356 t.ex. b'laga 5 U”" . . . . . . . . styrmedelsgruppens hu- inriktade mot mvestertngsbeslut, t. ex. statliga bidrag till energibesparande vudrapport (Ds ] investeringar eller ändrade avskrivningsregler för sådana investeringar. I 1977116). allmänhet torde sådana åtgärder få starkast effekt vid nyinvesteringar. De nuvarande bidragsbestämmelserna i Sverige omfattar emellertid inte 4Pri55ätmin$5windp€ma . . . .. . . .. for elkraft diskuteras l nyinvesteringar utan endast energibesparande åtgärder 1 befintliga anlagg- bilaga 6 till styrmedels- ningar. Bidragen till energibesparande investeringar infördes 1974. varför

gruppens huvudrapport underlag för utvärdering av insatserna saknas till stor del. (Ds ] l977:16).

' Se t. ex. SOU 1975160—61 .

2Ds I l977:17. Bilaga 13. 256 Energia/ternativens förutsättningar SOU 1978: 17

Men också anpassningen till förändrade skatteregler torde ta relativt lång tid i anSpråk. Styrmedelsgruppens genomgång av studier av hushållens energiefterfrågan tyder på att den kortsiktiga priskänsligheten för såväl el som drivmedel är mycket låg. Den 5. k. priselasticiteten har sålunda på t. ex. ett års sikt uppskattats vara omkring 0,2. Det betyder att det skulle krävas 50 % ökning av priset för att åstadkomma en 10 % minskning av användningen. Vill man använda beskattning som ett styrmedel för att snabbt dra ner hushållens energianvändning krävs alltså synnerligen kraftiga skattehöj- ningar.

En politik, som bygger på kraftiga skattehöjningar för att begränsa hushållens energianvändning i akuta bristsituationer, har också betraktats som orealistisk i de utredningar som behandlat dessa problem.[ Då det gäller industrin torde det främst vara farhågor för allvarliga sysselsättningseffekter i vissa branscher och regioner, som motiverat att skatter inte utnyttjats för att snabbt pressa ned energiförbrukningen.

Enligt styrmedelsgruppens underlagsmaterial tycks emellertid den kortsik- tiga priskänsligheten vara något större för industrin än för hushållen. Några studier2 tyder också på vissa substitutionsmöjligheter även på kort sikt i en situation med outnyttjad kapacitet.

Det måste emellertid understrykas, att erfarenheterna av prispolitiska styrmedel på energiområdet är starkt begränsade. Varken för drivmedelsbe- skattningen eller för den allmänna energiskatten har hushållningen med energi varit något mer framträdande motiv. Den svenska energiskatt som infördes i samband med Suez—krisen 1956—57 torde här vara det bästa åskådningsexemplet.

Sverige var troligen före oljekrisen det land som hade den mest omfattande beskattningen på energiområdet. Men även om tillkomsttidpunkten kan tyda på andra motiv, får denna beskattning ses nästan uteslutande som statsfi- nansiellt motiverad.

Det förelåg visserligen ett visst energipolitiskt motiv för införandet av den allmänna energiskatten och 1975 års höjning av skatten hade delvis ett sådant motiv, nämligen att finansiera vissa åtgärder i 1975 års energipolitiska beslut. I stort sett är emellertid energiskatten att betrakta som en rent fiskal skatt som kompletterar mervärdeskatten.

Skatter och bidrag är alltså styrmedel som främst har intresse för styrning av energianvändningen på medellång eller lång sikt. De flesta empiriska undersökningar ger också vid handen att den långsiktiga priskänsligheten och därmed anpassningsmöjligheterna på sikt är betydligt större än den kortsiktiga för alla energislag. Prispåverkande energipolitiska styrmedel kan emellertid medföra bieffekter och övergångsproblem under den mera långsiktiga anpassningsprocessen. En höjning av t. ex. skatten på energi påverkar dels kostnadsnivån i alla sektorer, dels kostnadsrelationerna mellan sektorerna. Det ökade energiskatteuttaget representerar en indragning av köpkraft från den privata till den offentliga sektorn som dessutom kan vara mer eller mindre jämnt fördelad mellan individer, företag eller branscher. Kompenserande styrmedel kan sålunda behöva införas för att undvika negativa bieffekter.

Direkta regleringar

Indelningen i olika huvudtyper av styrmedel äri viss mån flytande. Sålunda kan även regleringar, normer och föreskrifter påverka prisbildningen på energi eller på substitut eller komplement till energi. Bestämmelser om svavelhalten i eldningsolja kan t. ex. medföra att raffinaderierna tvingas att importera svavelfattigare och dyrare råolja för att uppfylla bestämmelserna. Normer och föreskrifter beträffande energiegenskaper hos fordon. byggna- der, maskiner och apparater kan sägas vara mera direkt verkande än prispåverkande styrmedel, som verkar via ekonomiska incitament. Införande av normer kan dock ge bieffekter i form av stora kostnader för företag och enskilda eller kostnader för administration och kontroll.

När det gäller akuta bristsituationer har man i allmänhet uppfattat direkta regleringsåtgärder som de mest näraliggande styrmedlen. Bensinransonering har tillämpats i avspärrningssituationer och i fredskriser som t. ex. 1973—l974. Elransonering har förekommit under torrår, då man befarat att vattenmagasinen inte varit tillräckligt fyllda. Också i det planeringsarbete för tänkbara krisfall på energiområdet, som genomförts i Sverige de senaste åren, har direkta ransoneringsåtgärder spelat en central roll.]

Direkt reglering av hushålls och företags energianvändning kan således uppfattas främst som ett medel för styrning på kort sikt. Mer långvarig tillämpning av olika slags ransonering i en marknadsekonomi kan medföra betydande effektivitetsförluster på grund av att den kvantitativa regleringen minskar systemets flexibilitet och drar med sig stora administrations- och kontrollproblem. Behovet av information på central nivå blir mycket stort, eftersom man i viktiga avseenden avstår från att utnyttja de resurser för ekonomisk planering och anpassning som finns på decentraliserad nivå dvs. hos hushåll och företag.

Detta innebär dock inte att direkta regleringar bör användas endast på kort sikt. När det gäller investeringsbeslut kan regleringar i form av normer och föreskrifter spela en viktig roll på lång sikt, exempelvis i fråga om byggnaders och transportmedels utformning. Det mest påfallande exemplet är bestäm- melser som reglerar isoleringsstandard och uppvärmningssystem för bostäder och andra lokaler. Men också bestämmelser som rör fordons utformning kan få stor betydelse för energianvändningen.

De nya skärpta energibestämmelserna i Svensk byggnorm som trädde i kraft under 1977 beräknas sålunda medföra en väsentligt bättre energihus- hållning i nybyggda bostäder. Energibesparingar för bostadshus utförda i enlighet med de skärpta kraven har av planverket beräknats till ungefär hälften av den genomsnittliga energiåtgången i bostadshus från början av 1970-talet, Bestämmelserna beräknas medföra en ökning av byggkostna- derna med ca 5 %. Det kommer emellertid att dröja lång tid innan de nya energinormerna slår igenom med full styrka. År 2000 kan uppskattningsvis ungefär en tredjedel av bostadsbeståndet omfattas av de nya byggnormerna. Genom det energisparprogram som regeringen nyligen föreslagit beträffande energibesparande åtgärder i det befintliga bostads- och lokalbeståndet kan en [Se t. ex. 1975 års olje- betydligt bättre energihushållning i en större del av beståndet bli möjlig. lagringskomminé, SOU En annan grupp långsiktigt verkande regleringar påverkar energianvänd- 1976167.

ningen via industrins kapacitetsutbyggnad och lokaliseringsbeslut. Här avses den tillståndsprövning som sker utifrån miljöskyddslagen och 136a?" byggnadslagen. Fr.o.m. 1975 skall sådana tillståndsärenden prövas med hänsyn till såväl energihushållningen som hushållningen med mark, vatten och råvaruresurser.

Detta exempel illustrerar svårigheten att dra en klar gräns mellan energipolitiska, miljöpolitiska och allmänt näringspolitiska styrmedel. Liknande svårigheter finns givetvis då det gäller fordons- och byggnormer, inom vägtrafikbeskattningen osv. I en del fall kan vid valet mellan olika åtgärder energipolitiska krav och önskemål komma i konflikt med mål som rör sysselsättning, arbetsmiljö eller yttre miljö.

Statliga och kommunala resursinsatser

Den grupp styrmedel på energiområdet som har karaktär av direkta statliga och kommunala resursinsatser avser till största delen produktion och distribution av sekundär energi, t. ex. elkraft och fjärrvärme. Som framgått av redogörelsen i avsnitt 6.3.2 har staten också på senare år aktivt gått in i olika led av oljeförsörjningen via en rad statliga eller halvstatliga bolag.

Också på användningssidan finner man emellertid ett par typer av energipolitiska medel inom kategorin statliga resursinsatser. Den ena är information till hushåll och företag om möjligheterna att spara energi. Sådana insatser har kanske sin främsta uppgift i akuta bristsituationer men kan också ha betydelse på längre sikt. Energisparkommittén, som tillsattes under oljekrisen 1973, har t. ex. under senare tid gradvis minskat den allmänna informationen med annonskampanjer m. rn. för att alltmer satsa på målin- riktad information.

Den andra typen är resursinsatser för att öka tillgången på eller förbättra kvaliteten hos energisnåla alternativ. De mest påtagliga exemplen återfinns på transportområdet, där förbättringar i fråga om kollektiv persontrafik och godstransport per järnväg kan möjliggöra betydande energibesparingar.

Den statliga energiplaneringen, som omfattar både användnings- och tillförselsidanfhar utvidgats under senare år och spelar en central roll för en medveten energihushållning. Genom lagen om kommunal energiplanering fastlades en skyldighet för kommunerna att i sin planering främja hushåll- ningen med energi. Kommunerna skall redovisa planeringsdata till statens industriverk och på så sätt förbättra underlaget för den statliga plane- ringen.

I det långsiktiga perspektivet har statliga insatser för forskning och utvecklingsarbete beträffande industriella processer, drivsystem för motor- fordon osv. en viktig funktion. Sådana resursinsatser kan syfta dels till att ta fram mindre energikrävande alternativ och därmed minska energiberoendet totalt sett, dels till att öka flexibiliteten i fråga om val av energibärare. Stöd till forskning och utveckling samt till prototyper och demonstrationsanlägg- ningar kan sägas syfta till att undanröja tekniska utvecklingshinder.

Andra hinder som kan tänkas föreligga för introduktion av "nya" energikällor kan vara av ekonomisk an. Tekniken kan vara utvecklad och förutsättningarna för att utnyttja den kända men de ekonomiska betingel- serna gör den omöjlig att introducera. Hinder för införande av nya

energikällor eller energisnålare utrustning kan också vara kunskapsbrist hos användarna eller rättsliga och organisatoriska förhållanden. Introduktionen av ny teknik kan därför förutom forsknings— och utvecklingsstöd också kräva statliga insatser i uppbyggnadsskedet, t. ex. subventioner. skattelindring eller stöd till information. utbildning etc.

6.3.5 Alternativa ut/örrnningar av nuvarande energipolitiska siv/"medel

Styrmedelsgruppen har diskuterat alternativa utformningar av nuvarande energipolitiska styrmedel. ] lllll'llll/'(I/)/)()l'lP/l (Ds ] 1977215) har tonvikten framför allt lagts vid styrning via prispåverkande åtgärder, men i bilagor till denna rapport finns också ett omfattande underlagsmaterial rörande tänkbara administrativa styrmedel i energipolitiken t. ex. i fråga om nya energikällor. Ytterligare underlag rörande såväl prispåverkande styrmedel som reglerings- åtgärder och statliga resursinsatser har tagits fram i styrmedelsgruppens slutrapport ( DS I 1978z7). I denna redovisas också de energipolitiska styrmedel som kan tänkas bli aktuella i anslutning till energikommissionens alternativ A—D (se kapitel 8).

Prissättning på el oc/if/"ärrvärtne

Som nämnts tidigare har staten möjligheter att direkt påverka prissättningen på elkraft och fjärrvärme. Styrmedelsgruppen förordar tillämpning av s. k. marginalkostnadsprissättning på dessa energislag. Priserna på sekundär- energi får betydelse i bl. a. följande avseenden:

a) för effektiviteten i utnyttjandet av befintliga produktions- och distribu- tionsanläggningar.

b) för investeringsbeslut, som gäller energisparande, val mellan energislag och övergång till nya energikällor,

c) för finansieringen av energiföretagens investeringar och övriga kostna- der.

Utgångspunkten för en prissättning, som skall bidra till effektivt resursut- nyttjande enligt punkt a), är den kortsiktiga marginalkostnaden. Härmed avses kostnaden för de på kort sikt varierbara produktionsresurserna. Framför allt bör energipriserna varieras efter kostnadsändringar som beror på förutsebara, påtagliga variationer i tillgång och efterfrågan. Detta bör dock ske med en varseltid, som gör det möjligt för kunderna att utan allvarliga störningar anpassa sig till ändrade energipriser. Det bör här understrykas, att kunskaperna om energiefterfrågans priskänslighet i dag är mycket begrän- sade varför ytterligare undersökningar på detta område bör genomföras. Energikostnaden bestäms av den rörliga produktionskostnaden i de sist påkopplade av de existerande kraftverken vid varje given tidpunkt. Då energikostnaden uppvisar mycket stora kortsiktiga variationer, är en strikt tillämpning av kortsiktig marginalkostnadsprissättning omöjlig i praktiken. En praktisk prispolitik måste därför baseras på genomsnittet av de kortsiktiga marginalkostnaderna under en viss tidsperiod, t. ex. under dag—natt eller vinter—sommar.

Den långsiktiga marginalkostnaden, som avser kostnaden för utbyggnad och drift av tillkommande kraftkapacitet, beror av de restriktioner som läggs på den framtida utbyggnaden av kraftsektorn. På grund av de stora variationerna i de kortsiktiga marginalkostnaderna har den långsiktiga marginalkostnaden av de svenska kraftföretagen ansetts bättre lämpad att ligga till grund för en praktisk prispolitik. De kraftiga prisstegringarna på olja i förening med långa kontraktstider har emellertid medfört att de äldre kontrakten under senare år i vissa fall kommit att kraftigt understiga de aktuella tarifferna.

För effektiva investeringsbeslut hos förbrukarna (punkt b) krävs dels att de får bästa möjliga information om den framtida energiprisnivån, dels att denna prisnivå i genomsnitt över tiden motsvarar den långsiktiga marginalkostna- den. Eri sådan prisnivå kan åstadkommas om en prissättning enligt den kortsiktiga marginalkostnaden kombineras med investeringsbeslut för el och fjärrvärme som är baserade på samhällsekonomiska kalkyler. Det är viktigt att sådana kalkyler tillämpas likformigt för alla energislag. Det innebär bl. a. att förutom företagsekonomiska kostnader även konsekvenserna för miljö, försörjningstrygghet m. m. beaktas i investeringsbedömningen.

En sådan kombination av pris- och investeringspolitik för el och fjärrvärme löser däremot normalt inte problemet med täckning av energiföretagens totala kostnader. Liksom hittills torde detta problem få lösas genom att man kompletterar marginalkostnadsbaserade rörliga avgifter (energi- och effekt- avgifter) med olika slags fasta avgifter.

Krav på andra prissättningsprinciper än de som i dag används kan leda till att prissättningen i högre grad än nu kan behöva regleras. Om skatter skall användas i högre grad som styrmedel måste statsmakterna försäkra sig om att intentionerna också slår igenom i prissättningen.

Enligt Styrmedelsgruppen bör en särskild utredning tillsättas för att närmare belysa principerna för framtida prissättning och investeringskalkyler i energisektorn. Denna utredning börbl. a. studera frågan hur förekomsten av risk, osäkerhet samt miljöeffekter bör behandlas vid pris- och investerings- beslut. Vidare bör man gå igenom de administrativa och finansiella konsekvenserna av olika lösningar. Detta gäller pris- och investeringsbeslut i fråga om både el och fjärrvärme.

Utifrån målsättningen om en effektiv hushållning med energi förordas i styrmedelsgruppens rapport att även de kommunala el- och fjärrvärmetax- orna baseras på marginalkostnadsprincipen. Förslag till konstruktion av fjärrvärmetaxor redovisas i Ds I l977:15, avsnitt l4:2.

Styrmedelsgruppen pekar även på att de kommunala energiverken vanligt- vis inte särredovisar de intäkter, kostnader och resultat som är förknippade med verksamheten. Inte heller redovisas det i verksamheten utnyttjade kapitalet utan detta ingår i flertalet fall i kommunens totala kapital för olika verksamheter. Först efter övergång till sluten ekonomisk redovisning, dvs. avgränsad redovisning med avseende på såväl resultat som kapital, kan resultatet av de kommunala energiverkens verksamhet bedömas och analy- seras.

I likhet med vad som gäller produktion och distribution av elenergi föreslås i styrmedelsgruppens slutrapport att man för tillförsel av fjärrvärme genom särskild utredning bör klarlägga vilka principer för samhällsekonomisk

investeringsbedömning som skall följas. Likaså är det angeläget att närmare utreda huruvida inte en övergång till en samhällsekonomisk prissättning efter principen om koretsiktig marginalkostnad är motiverad även för fjärrvärmetaxorna. Man bör i det sammanhanget uppmärksamma vilka svårigheter som kan föreligga i kreditförsörjningen när en samhällsekono- misk effektiv utbyggnad av fjärrvärmeverk eftersträvas.

Energibeskattningen

Den nuvarande energibeskattningen har som nämnts i allt väsentligt enbart en statsfinansiell funktion. Styrmedelsgruppen har diskuterat energibeskatt- ningens utnyttjande också som energipolitiskt styrmedel. Genom att den särskilda beredskapsavgiften liksom bensinskatten och kilometerskatten är specialdestinerad kan de energipolitiska styrmedelsaspekterna koncentreras till den allmänna energiskatten.

Erinringar hari skilda sammanhang riktats mot energiskattens utformning och tillämpning. Beskattningen av bränslen och elkraft utgår enligt skatte- satser som inte är relaterade till vare sig priser eller energiinnehåll. Som framgått av tabell 6.45 innebär nu gällande skattesatser att bränslen beskattas lägre än elkraft i förhållande till både energiinnehåll och pris. Skatten brister därigenom i neutralitet, vilket kan påverka valet av energiform på ett från energipolitisk synpunkt oförmånligt sätt. Det förhållandet att energiskatten i motsats till mervärdeskatten även belastar näringslivets energiförbrukning har i viss mån snedvridit konkurrensförhållandet gentemot utlandet. Detta har föranlett krav från näringslivet på en omläggning av energiskatten till en beskattning inom mervärdeskattens ram.

I styrmedelsgruppens huvudrapport har skisserats en omläggning av energiskatten som innebär att den nuvarande beskattningen av energiför- brukningen hos de slutliga konsumenterna ersätts av en bruttobeskattning av primära energiråvaror som råolja, uran, vatten för elproduktion i vattenkraft- verk etc. En sådan omläggning skulle ge betydligt större möjligheter att utnyttja energiskatten som ett medel i energipolitiken men innebär också vissa praktiska olägenheter. Beskattningen skulle vidare avvägas så att den återspeglar de olika energislagens samhällsekonomiska verkningar med avseende på t. ex. miljökostnader och säkerhetsrisker. Priset på energi kan därmed via beskattningen korrigeras för sådana s.k. externa effekter och spegla samhällets värderingar av utnyttjandet av de olika energislagen.

En energibeskattning med den skisserade utformningen reducerar antalet skattskyldiga och innebär därmed uppenbara fördelar i kontrollhänseende. Bruttobeskattningen leder till att även omvandlings- och överföringsförlus- ter. svinn m. m. beskattas. Detta tillsammans med möjligheterna att differentiera beskattningen av olika energislag ökar incitamentet att höja verkningsgraden i anläggningarna och att utnyttja spillvärmet. Samtidigt ges möjlighet att från beskattning undanta och därmed underlätta introduk- tionen av nya energikällor, såsom vind och sol. Miljö— och säkerhetsaspek- terna kan beaktas inte endast genom skattesatsdifferentiering utan också genom kompletterande åtgärder, t. ex. i form av avgift på svavelutsläpp.

I styrmedelsgruppens slutrapport har detta förslag till omläggning av energibeskattningen utretts vidare”. Därvid konstateras att den i huvudrap-

ISe bilaga I till styrme- delsgruppens slutrapport (Ds I 197828), även inta- gen som bilaga 3 till detta betänkande.

porten skisserade lösningen inrymmer så stora praktiska olägenheter att den inte kan förordas. Det synes inte heller nödvändigt att tillgripa en så långtgående omläggning. Ijämförelse med det skisserade förslaget skulle väsentliga praktiska fördelar vinnas om beskattningen förläggs till producent- och importledet samt tas ut, i fråga om bränslena. på de konsumtionsfa'rdiga produkterna. I fråga om elkraft är det lämpligt att förlägga beskattningen till den faktiska, från kraftverken utlevererade elenergin. Vid en sådan utform- ning av skatten är det möjligt att genom skattesatsdifferentieringar tillgodose speciella energipolitiska intressen, t. ex. av miljöskäl. Vidare är det möjligt att från beskattning undanta och därmed underlätta introduktionen av nya energikällor.

Ytterligare praktiska fördelar kan vinnas genom en sammanslagning av olika typer av skatter på exempelvis bensin. Det saknas skäl för att framdeles bibehålla nuvarande uppdelning. Det kan också övervägas att inordna den särskilda beredskapsavgiften i en gemensam lagstiftning.

Som tidigare nämnts innebär nu gällande skattesatser att de fossila bränslena beskattas lägre än elkraften i förhållande till både pris och energiinnehåll. Det framstår därför som uppenbart att skatten i sin nuvarande _ form inte bidrar till att begränsa vårt oljeberoende och inte heller till en av miljöskäl motiverad styrning av energiomvandlingssektorn. Ett primärt led i ett utnyttjande av skatteinstrumentet som ett energipolitiskt styrmedel är därför åtgärden som undanröjer den nuvarande bristande neutraliteten i beskattningen. Därmed skapas en enhetlig eller likvärdig bas för beskatt— ningen som därefter kan byggas på genom skattesatsdifferentiering och undantag så att de energipolitiska intressena tillgodoses utöver de rent statsfinansiella.

I princip synes två möjligheter stå till buds för en sådan omläggning (se bilaga 3).

Den första lösningen skulle vara att ändra avvägningen av nu gällande specifika skattesatser så att de primärt ger en skattebelastning som är likvärdig i förhållande till de olika energislagens termiska energiinnehåll i den praktiska tillämpningen. För att ytterligare tillgodose de energipolitiska aspekterna kan beskattningen från denna utgångspunkt avvägas så att hänsyn även tas till de olika energislagens samhällsekonomiska kostnader och risker med beaktande dessutom av att introduktionen och användningen av nya energikällor inte försvåras. Vid en beskattning i produktions- och importledet kan differentierade skattesatser i förening med särskilda undan- tagsbestämmelser användas i detta syfte.

Den andra lösningen skulle vara att gå över till en enhetlig värdeskatt. dvs. en till priset relaterad skatt. En värdeskatt har den förtjänsten att den återspeglar priset och automatiskt följer prisutvecklingen. Därmed tillgo- doses också automatiskt det statsfinansiella intresset. Denna beskattnings- form har en nära anknytning till mervärdeskatten och därmed till den också i detta sammanhang aktuella frågan om en övergång, helt eller delvis, till en energibeskattning inom mervärdeskattens ram.

Ett från samhällsekonomisk effektivitetssynpunkt naturligt skattesystem är enligt styrmedelsgruppen en kombination av tidigarelagd energiskatt och mervärdeskatt. En energiskatt som tas ut i tidigare led möjliggör en korrigering av priserna på de olika energislagen för avvikelser som kan uppstå

mellan företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt beräknade kostnader för att använda olika energiråvaror. Givetvis är det förenat med svåra mätproblem att korrekt uppskatta sådana avvikelser. F. n. är beslutsunder- laget i detta avseende på flera punkter mycket osäkert. Om priserna efter en sådan korrigering svarar mot de samhällsekonomiska marginalkostnaderna ger de också riktig information till energianvändarna om den resursuppoff— ring som är knuten till ett visst energislag.

En omläggning av beskattningen av bränslen och elkraft enligt de redovisade alternativen leder till en betydande omfördelning av skatteutta- get. Enligt redovisade beräkningar blir följden en markant skärpning av bränslebeskattningen och en lägre elbeskattning. Enbart en omläggning av beskattningen av bränslen och elkraft i relation till energiinnehållet skulle betyda en sänkning av skatten på elkraft med mer än hälften i fråga om privat förbrukning och med ca en tredjedel för industrin, medan skatten på olja skulle i runt tal fördubblas och skatten på kolbränsen höjas ännu mer. Detta gäller vid ett totalt oförändrat skatteuttag. En omläggning till mervärdeskatt skulle betyda en ännu större skattehöjning på bränslesidan och en mindre skatteskärpning på elsidan. Samtidigt skulle nuvarande skattebelastning för näringslivet falla bort helt. Skatten i denna form skulle träffa enbart den privata och offentliga energianvändningen. Trots en markant skatteskärp- ning för denna användning skulle det totala skatteutfallet bli något lägre än vad energiskatten i sin nuvarande form medför.

Selektiva styrmedel

Styrmedelsgruppen har också diskuterat de selektiva styrmedlens roll i energihushållningen. Selektiva styrmedel pä tillförselsidan kan t. ex. avse åtgärder för att stimulera utnyttjandet av Spillvärme och utbyggnaden av industriell mottryckskraft eller kraftvärmeverk. Enligt undersökningar av Styrmedelsgruppen synes den långsamma utbyggnadstakten för sådana projekt till stor del bero på bristande lönsamhet. Styrmedelsgruppen har diskuterat bl. a. taxepolitikens och energiskattens betydelse för utbyggnads- takten av industriellt mottryck.

Taxepolitiken för elkraft har troligen hittills medverkat härtill. Priserna i de långtidskontrakt som gällt för stora köpare i processindustrin har legat så lågt att de endast undantagsvis givit incitament till egen mottrycksproduktion. Situationen har emellertid på senare tid förändrats genom kraftiga elprishöj- ningar och förkortade kontraktstider. Genom att energiskatten i sin nuva- rande utformning beräknas på den genererade elkraften har mottryckspro- duktionen med sin höga verkningsgrad drabbats av högre skatt per insatt enhet primärenergi än elproduktion i kondensverk. Denna effekt kan elimineras vid en omläggning av energibeskattningen enligt de alternativ som Styrmedelsgruppen behandlat.

Utbyggnaden av industriellt mottryck, Spillvärme och kraftvärme har haft svårare att finna finansieringsmöjligheter än t. ex. kraftverksrörelsen. Kraft- företagen har nämligen haft tillgång till den inhemska och utländska obligationsmarknaden med gynnsammare räntevillkor och längre amorte- ringstider. För många mottrycksinstallationer har kommuner och företag tvingats till låneformer med avsevärt sämre lånevillkor. Detta har medfört ett

risktagande som förhindrat i och för sig lönsamma projekt. Styrmedels— gruppen har diskuterat hur kreditpolitiken bör ses över med hänsyn till de krav som den framtida energiförsörjningen kan ställa (se avsnitt 9.3.6).

Exempel på selektiva energipolitiska Styrmedel pä användningssidan är det nuvarande systemet för stöd till energibesparande åtgärder inom byggnads- beståndet och inom näringslivet. Hur mycket av en given total reduktion i energianvändningen som skall uppnås genom minskad energianvändning inom ett visst område beror på hur man anser att energianvändningen skall värderas på detta område jämfört med andra områden.

Oavsett vilka styrmedel som används bör huvudprincipen vara att uppoffringen i kronor räknat per inbesparad enhet energi skall bli lika stor på alla områden. De nuvarande bidragssystemen för industrin och byggnadsbe- ståndet har enligt styrmedelsgruppens rapport inte utformats efter denna princip. En översyn av principerna för bidragsgivning inom dessa fält kan därför anses önskvärd.

Styrmedelsgruppens synpunkter i denna fråga kan sammanfattas enligt följande. Det finns en rad brister i det nuvarande bidragssystemet för energibesparande åtgärder inom näringslivet. För byggnader har samtliga bidrag hittills utgjort 35 % av den bidragsgrundande kostnaden. Åtgärder som både är privatekonomiskt och samhällsekonomiskt lönsamma bör inte subventioneras med bidrag. Däremot bör bidragssystemet kompletteras med lånemöjligheter. Finansieringssvårigheter leder f. n. till mycket höga krav på avkastning.

Vid ansökningar om bidrag till energibesparande åtgärder i industriella processer görs samhällsekonomiska kalkyler med 5 % ränta och en avskriv- ningstid motsvarande åtgärdernas tekniska livslängd. Valet av räntefot kan enligt Styrmedelsgruppen diskuteras. Vad beträffar avskrivningstiden bör ekonomiska livslängder för olika utrustningar ligga till grund för kalkylerna. I de samhällsekonomiska kalkylerna har man inte justerat marknadspriserna på energi, arbetskraft och material så att dessa motsvarar den samhällseko- nomiska kostnaden för att utnyttja dessa resurser. Bedömda framtida energiprisförändringar bör ingå i kalkylerna. Bidragsprocenten har varierat ytterst lite mellan olika åtgärdskategorier och en koncentration av bidragen till 35 % av investeringsbeloppet kan konstateras. Även lägre siffror före- kommer dock. Att generellt ge 35 % bidrag är inte förenligt med uppfatt- ningen att bidraget skall täcka skillnaden mellan samhällsekonomisk och företagsekonomisk lönsamhet. Vid en generellt tillämpad bidragsdel finns det risk för att åtgärder som är samhällsekonomiskt olönsamma kommer att genomföras.

Bidrag bör endast vara så stora att skillnaden mellan samhällsekonomisk och privatekonomisk lönsamhet täcks. Är bidragen för stora ökar risken för att samhällsekonomiskt olönsamma investeringar genomförs och dessutom erhålls en godtycklig subventionering av vissa företag. Blir bidragen för små uppnås ej den samhällsekonomiskt motiverade energisparnivån. Detta innebär enligt Styrmedelsgruppen att bidragen inte bör ges som ett generellt procentuellt bidrag utan måste anpassas i storlek till en rad föreliggande omständigheter.

På motsvarande sätt föreslår Styrmedelsgruppen en alternativ utformning av det nuvarande låne- och bidragssystemet för det befintliga bostads- och

lokalbeståndet. Bidrag till projekt som är privatekonomiskt lönsamma bör således inte utgå. För olika tekniska åtgärder fastställs samhällsekonomisk resp. privatekonomisk lönsamhet. Bidraget bör från effektivitetssynpunkt bli så stort att skillnaden mellan samhällsekonomisk och privatekonomisk lönsamhet täcks. Detta innebär att det nuvarande generella bidraget på 35 ”(i av godkända kostnader bör tas bort.

Styrmedelsgruppen anser det vara av stor vikt att nuvarande bidragssystem utvärderas mot bakgrund av den erfarenhet som hittills erhållits. Schablontal för företagsekonomisk och samhällsekonomisk lönsamhet måste fastställas. Utvärderingen och schablonberäkningarna bör ges prioritet.

Enligt styrmedelsgruppens uppfattning kräver den framtida energipoli- tiken en kombination av ekonomiska och administrativa styrmedel. Till administrativa styrmedel för det befintliga byggnadsbeståndet som diskuterats i styrmedelsgruppens slutrapport hör obligatorisk besiktning och föreläg- gande för fastighetsägare att vidta specifika åtgärder. Därvid aktualiseras vissa ändringar i byggnadsstadgan. Styrmedelsgruppen har också som ett alternativ diskuterat försöksverksamhet med s. k. värmetaxering av fastig- heter och med besiktning därefter i erforderliga fall. Även besiktningsverk- samhet i serviceform i stället för obligatorisk besiktning har diskuterats. Beträffande energihushållningen i nya byggnader bör styrningen ske via förändringar i Svensk Byggnorm eller genom särskilda villkor vid statlig belåning.

När det gäller industrins energianvändning pekas på möjligheten att vid behov utsträcka den prövning som i dag sker för nya anläggningar och större utvidgningar av verksamheten enligt 136 aå byggnadslagen till att omfatta även befintliga anläggningar, t. ex. efter samma modell som koncessions- nämnden för miljöskydd använder.

För transportsektorn föreslår styrmedelsgruppen administrativa styrmedel som t. ex. förbättrad trafikundervisning, organiserad samåkning, obligatorisk ekonomitrimning och regler för maximal specifik bränsleförbrukning hos bilar. För att stimulera till ett ökat utnyttjande av kollektiva färdmedel föreslås för större städer en styrd planering av förskjutna arbets- och skoltider. När nya drivmedel, t. ex. metanol eller etanol, skall införas i försörjnings- systemet bör särskilda föreskrifter utfärdas om motorutformningen hos nya bilar.

Kommunerna kan påverka energianvändningen genom tillhandahållande av tjänster, avgiftspolitik för fjärrvärme och el samt genom planeringen av bebyggelse och transportsystem. En rad skäl talar enligt Styrmedelsgruppen för att det kommunala ansvaret på energiområdet bör utvidgas till att omfatta även insatser för energisparande, framför allt i byggnader. Ett annat viktigt område på vilket ett utvidgat kommunalt ansvar bör övervägas gäller introduktionen av nya energikällor som sol, vind och biomassa.

S tyrniede/l för artfrämja nya energikällor

Styrmedel för främjande av nya energikällor diskuteras utförligt i en rad bilagor till styrmedelsgruppens huvudrapport (bilaga 20—26, Ds I 1977: 18). De energiråvaror som studerats är dels kol och naturgas som används kommer- siellt i andra länder, dels torv och geotermisk energi som i viss utsträckning

används utomlands, men i allmänhet med statligt engagemang. Av de energikällor som också i utlandet ännu befinner sig på experimentstadiet har solenergi, Vindenergi och biomassa behandlats.

Ett av hindren mot införande av nya energiråvaror är att de inte är konkurrenskraftiga med dagens priser på olja och kärnkraft. Förväntningar om framtida förändringar i prisrelationerna mellan olika energislag kan emellertid leda till företagsekonomisk lönsamhet på sikt. Om det av samhällsekonomiska skäl är angeläget att införa nya energiråvaror kan det finnas skäl att söka överbrygga kostnadsgapet med olika energipolitiska styrmedel. Den omläggning av energibeskattningen som diskuterats ovan skulle ge ökade möjligheter att undanta nya energikällor från beskattning och därmed underlätta introduktionen. I vissa fall torde det också under uppbyggnadsskedet vara nödvändigt med olika former av statligt stöd.

Introduktionen av nya energiråvaror i Sverige kräver i allmänhet stora investeringar. Det gäller t. ex. hamnar och hanteringsutrustning för kol, ledningsnät för gas, nya pannor för fasta bränslen eller solfångarsystem. Det kan i inledningsskedet vara nödvändigt att samhället på något sätt engagerar sig i införandet och säkerställer kapitalförsörjningen. Det kan t. ex. ta sig uttryck i att staten engagerar sig i basinvesteringar eller garanterar en förmånlig kreditgivning. I de rapporter om nya energiråvaror som styrme- delsgruppen tagit fram föreslås genomgående någon form av finansierings- stöd.

Introduktionen av nya energiråvaror kan försvåras också av andra faktorer än dålig lönsamhet och kapitalbrist. Valet av distributionssystem för energi, dvs. valet av energibärare, påverkar möjligheten att anpassa det befintliga energisystemet till nya energiråvaror. Utformningen av distributionssys- temet påverkar flexibiliteten på lång sikt. För vissa nya energiråvaror är koppling till fjärrvärmenät den naturliga lösningen, medan andra kan kräva mer lokala lösningar. Soluppvärmning kan t. ex. införas genom att ett mindre antal hus kopplas till ett solfångarsystem. Då krävs hetvattenledningar mellan husen. Värmepumpen kan bli ett annat tänkbart alternativ för minskad energianvändning i framtiden. Det kan kräva en annan utformning av distributionssystemet. Lagen om kommunal energiplanering bör kunna användas som styrmedel för att åstadkomma flexibilitet.

Organisationen av energiförsörjningssystemet kan vara avgörande för möjligheten att införa nya energiråvaror. Alla led i hanteringen av t. ex. torv, från utvinning till användning, är beroende av varandra. Inga torvmossar kommer att exploateras förrän avsättningen är garanterad. Samma sak gäller odling av energiskogar och import av kol och naturgas. I mellanledet behöver transportapparat och hanteringssystem byggas ut. För vindkraft och solener- gisystem gäller att utveckling av komponenter inte kommer till stånd förrän komponenterna kan säljas. Det kan därför bli nödvändigt att staten engagerar sig i att bygga upp marknader, t. ex. genom att skapa ett ”grossistled” mellan producenter och användare. En annan möjlighet är att staten direkt träder in som producent, importör eller beställare/användare.

Som framgår av styrmedelsgruppens material kan också styrning genom lagstiftning eller andra regleringar bli nödvändiga. Som exempel kan nämnas inventering av mark som behöver reserveras för t. ex. solfångarsystem, torvbrytning och energiskogsodling. Konflikter kan då finnas dels mellan

markanvändning för energiutvinning och för andra intressen. dels mellan olika typer av energiutvinning.

Miljöhänsyn kan leda till behov av ny eller ändrad lagstiftning. Säkerhets- problem. t. ex. för naturgas, kan också kräva speciell lagstiftning. Ett annat lagstiftningsbehov kan finnas för att säkra tillförseln, t. ex. koncessionslag- stiftning för geotermisk energi och lagstiftning om tvångssamfälligheter för energiskogsodling. Slutligen finns möjligheten att genom lagstiftning reglera användningen av olika energiråvaror. Ett exempel är föreskrifter om utformning av pannanläggningar för både fasta och flytande bränslen, ett annat förbud mot uppvärmning av simbassänger med el eller olja.

Ett ytterligare hinder vid införande av nya energiråvaror är låg kunskaps- nivå. Behovet av information och utbildning understryks därför starkt i styrmedelsgruppens rapport. För de mera lokala systemen krävs därvid att kunskap sprids till många personer. I mer centrala system behöver kunskaps- bredden inte vara lika stor, men utbildningsbehovet är också här stort.

Sammanfattningsvis konstateras i styrmedelsgruppens huvudrapport att en samhällsekonomisk värdering av olika nya energiråvaror och en jämfö- relse mellan denna och lönsamheten från tilltänkta producenters och användares utgångspunkt är en grund för bedömningen av behov av styrmedel. Introduktionsfasen kan därutöver kräva särskilda statliga insatser. Om nya energiråvaror skall passa in i ett framtida energiförsörjningssystem är det viktigt att de system som byggs upp nu görs så flexibla som möjligt.

6.4 Forskning, utveckling och demonstration inom energiområdet

6.4.1 Inledning

Förutsättningarna för begränsning av energiefterfrågan liksom för energitill- försel i olika former kan som tidigare visats påverkas med olika typer av styrmedel i form av bl. a. regleringar, normer, information och ekonomiska incitament av olika slag. I första hand har därmed avsetts en påverkan som innebär förändringar inom ramen föri huvudsak redan tillgänglig eller i varje fall känd teknik. Här skall främst behandlas förutsättningarna för att med ny teknik eller nya metoder påverka energiförsörjningen i tidsperspektivet 1990.

Forskning och utveckling har inom varje samhällssektor flera olika syften. Den skall

underbygga sektorplaneringen och därigenom bidra till att ge samhället handlingsberedskap och tillräcklig handlingsfrihet på lång sikt — bilda underlag för beslut om utvecklingens inriktning inom de olika sektorerna

— vara ett av medlen för ett effektivt genomförande av besluten.

Dessa tre syften ställer delvis olika krav på inriktningen av forsknings— och utvecklingsinsatserna. Det första innebär behov av stor bredd och långt tidsperspektiv med stark tonvikt på kunskapsuppbyggande. Det andra betonar snarast behovet av att utveckla väldokumenterat underlag avseende

såväl tekniska och ekonomiska förutsättningar för att genomföra en viss teknik, sociala eller administrativa åtgärder etc. som kunskaper om deras effekter, både direkta och indirekta. Det tredje leder ofta till önskemål om väl avgränsade och hårt målinriktade projekt med begränsat utrymme för sidoblickar.

6.4.2 Tidsperspektivets betyde/se

Energisystemet karaktäriseras av bl. a. de ingående delsystemens och komponenternas mycket långa tekniska och systemmässiga livslängd. I många fall är det fråga om mer än halvsekellånga tider, så t. ex. beträffande bostadsbeståndet och anläggningar som vattenkraftverk. Värmekraftverkens livslängd kan beräknas vara kanske 30—40 år. Ett individuellt värmedistri- butionssystem i en fastighet har minst samma livslängd.

För att med ny teknik väsentligt kunna påverka energiförsörjningen i ett 10- till 20-årsperspektiv fordras därför, om inte kostnaderna skall bli orimligt höga, att den nya tekniken kan anpassas till och till stor del utnyttjas i redan befintliga system. Särskilt framstår härvid dels det befintliga eldistributions- systemet, dels befintliga lokala och individuella värmedistributionssystem som de faktorer som starkast begränsar möjligheterna till radikalt ändrade systemlösningar.

6.4.3 Svensk energi/örskning

Statliga svenska insatser för forskning och utveckling inom energiområdet inriktades under perioden 1950—1975 väsentligen på det svenska kärnener- giprogrammet. Härutöver finansierade bl.a. statens vattenfallsverk viss verksamhet på det elektrotekniska området. Via statens råd för byggnads- , forskning och bl. a. styrelsen för teknisk utveckling lämnades också stöd i i mindre omfattning till insatser inom olika delar av det energitekniska området.

1975 års energipolitiska beslut innebar bl. a. att riksdagen under i allt ; väsentligt bred politisk enighet godkände förslag om ett treårigt program för forskning och utveckling inom energiområdet. Programmet skulle genom- , föras under tiden den 1 juli 1975 — den 30 juni 1978 med en beräknad anslagsram av totalt 366 milj. kr. ;

Programmet har givits en mycket bred, i många fall närmast explorativ l inriktning, vilket bör uppfattas som uttryck för en önskan att i ett inledande skede främst belysa förutsättningarna för att i Sverige utnyttja olika energikällor och vidta olika energibesparande åtgärder. Under den pågående treårsperioden har verksamheten successivt byggts upp och innevarande budgetår beräknas den ha en omfattning av ca 175 milj. kr. Härtill kommer bl. a. stöd till prototyper och demonstrationsanläggningar, forskningsinriktat experimentbyggande m. m.

lnom energiforskningsprogrammet har nu gjorts ett stort antal förstudier som resulterat i förslag om omfattande forsknings-, utvecklings- och demonstrationsinsatser under kommande år. Delegationen för energiforsk- ning (DFE) har i sitt betänkande (SOU 1977:56) Energi — program för forskning, utveckling, demonstration, redovisat föreliggande material och

lämnat alternativa förslag om insatser för treårsperioden 1978/79—1980/ 81.

Det föreslagna programmet syftar till att öppna nya möjligheter att använda energi mera effektivt och ta fram nya alternativ för energitillförsel. Det är inriktat på att vi redan under 1980-talet skall ha utvecklat och praktiskt prövat några av de nya alternativen. Programförslaget omfattar Forskning, Utveckling och Demonstration FUD. Demonstration innebär att nya tekniska system prövas i större skala under längre tid för att man skall kunna visa upp praktiska erfarenheter av ekonomi, miljö- och hälsoeffekter och andra faktorer av betydelse.

Enligt DFE är det sannolikt på transport- och samfärdselområdet som det är svårast att i framtiden ersätta oljebaserade bränslen. Mot den bakgrunden föreslås insatser som kan öka möjligheterna att använda andra än oljebase— rade motorbränslen. Vidare föreslås forskning och viss utveckling för energisnålare fordon och studier av möjligheterna att minska energianvänd- ningen genom organisatoriska förändringar — t. ex. övergång till kollektivtra- fik.

DFE föreslår ett omfattande program för energianvändning i bebyggelse. Tyngdpunkten i förslaget ligger på effektivare energianvändning i det befintliga byggnadsbeståndet, solvärme samt värmepumpar.

Besparingspotentialen genom effektivare energianvändning i nya och befintliga byggnader är avsevärd. Målet bör enligt DFE vara att stödja utveckling samt fullskaleförsök och demonstration av teknik — främst för byggnadsutformning, ventilation, värmeåtervinning samt reglering av lokalkomfort — som avsevärt kan minska energianvändningen i byggna- der,

På lång sikt är möjligheterna till soluppvärmning av byggnader goda. DFE föreslår här ett omfattande program. Målet är att i mitten av 1980-talet ha ett antal soluppvärmningssystem av olika typer i drift och att dessa under andra hälften av 1980-talet skall ha utvärderats. Ett införande i stor skala väntas kunna ske tidigast mot slutet av 1980-talet.

Beträffande värmepumpar för lokaluppvärmning läggs insatserna upp på motsvarande sätt med målet att pröva och demonstrera sådana system i praktisk användning.

[ fråga om energitillförseln finns utöver kol, naturgas och kärnkraft enligt DFE bara ett fåtal nya alternativa energikällor som kan utvecklas så långt att de kan börja användas före 1990. De är förutom solvärme