SOU 1978:17
Energi
Sammanfattning Summary
Utredningsarbetet
Direktiv Ledamöter sakkunniga experter och sekreterare m. fl. Utredningsarbetet .
Överlämnat material m. m.
Arbetets uppläggning
Arbetets utförande . Kommissionens yttranden m. m.
1.3.1 1.3.2 1.3.3 1.3.4
bakgrund, begrepp och samband
Samspelet människa, energi och miljö Energisystem från olika utgångspunkter Energitillgångar
Inledning . .
Förnyelsebara energikällor
Solenergi . Korttidslagrad solenergi
Andliga energiråvaror . . . Långtidslagrad solenergi Kärnbränslen
Övriga energitillgångar
Energibegrepp Energikvalitet
System för energitillförseln . . . Omvandling av energiråvaror och energibärare Inledning . Produktion av bränslen Produktion av el Energi —
2.3.1 2.3.2 2.321 2. 3. 2. 2 2.3.3 2.3.3.l 2.3.3.2 2.3.4
2.6.1 2.6. l .1 26.12 2.613 2.6.2 Distribution av energibärare Inledning . . Distribution med ledning Distribution med fordon
2.621 2622 2.6.2.3
13 39
57 57 62 65 65 65 66 68
69 69 70 71 71 71 71 72 72 73 74 75 75 78 82 82 82 82 83 85 85 85 86
3 Historik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . , 89 3.2 Energiullforsel och energianvändning efter ar 1945 . . . . 89 3.3 Huvuddragrenergipolitiken till år 1975 . . . . . . . . 94 3.4 1975 års energipolitiska program . . . . . . . . . _ 99 3.5 Den nya regeringens politik . . . . . . . . . , . . 100 4 Inriktning av energipolitiken . . . . . . . . . . . . 103 4.1 Inledning . . . . . . . . , . . . . . . . 103 4.2 Energipolitik och samhällsmål . . . . . . . . . . , 103 4.2.1 Energi och ekonomisk utveckling . . . . . . . 104 4.2.2 Energi och sysselsättning . . . . . . . . . . 107 4.23 Energi och bytesbalans . . . . . . . . . _ . 108 4.24 Energi och inkomstfordelnmg . . . . . , . 109
4.3 Begränsningar i fråga om energipolitikens långsiktiga inrikt- ning....................111 4.3.1 Tillgång på energiråvaror . . . . . . . . . . 111 4.3.2 Miljöoch säkerhet . . . . . . . . . . 117 4.3.3 Importberoende och försörjningstrygghet . . . . _ 126 4.4 Handlmgsfnhet och energ1forsorjn1ngssystem . . . . . . 130 4.4.1 Begreppet energipolitisk handlingsfrihet . . . . 130 4.42 Den energipolitiska handlingsfrihetens begränsningar 131 4.5 Sammanfattning av tidsperspektivets betydelse . . . . . 135 5 Referensprognos . . . . . . . . . . . . . . . . 139 5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 139 5.2 Förutsättningar och beräkningsgrunder . . . . . . . . 140 5.2.1 Den allmänna ramen . . . . . . . . . . . . 140 5.2.2 Energipolitiska förutsättningar . . . . . . . . 141 5.3 Referensprognosenisammandrag . . . . . . . . . . 142 5.4 Diskussion av prognosresultaten . . . . . . . . . . 144 5.4.1 Osäkerheter utanför det svenska energisystemet . . 144 5.4.2 Osäkerheter inom det svenska energisystemet . . . 144 5.4.3 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . 145 6 E neigialternativens , förutsättningar . . . . . . . . . . 14 7 6.1 Energianvändning och energihushållning . . . . . . . 147 6.1.1 Inledning . . . . . . . . . . . . 147 6.1.2 Energianvändningens aktuella struktur . . . . . 148 6.1.3 Sparmöjligheterinom1ndustr1sektorn . . . . . . 152 6.1.4 Sparmöjligheter inom transportsektorn . . . . . 155 6.1.5 Sparmöjligheter inom bebyggelsen . . . . . . . 159 6151 Inledning . . . . . . . . . . . . 159 61.52 Planverkets rapport . . . . . . . . . 161 61.53 Hushållningsgruppens rapport . . . . . 162 6.1.5.4 Regeringens proposition om besparingar i byggnadsbeståndet . . . . . . . . . 168
61.55 Jämförelse mellan utredningar . . . . . 169
6.1.6 Övriga sparmöjligheter . . . . . . . . . . . 171 6.2 Energitillförsel och energidistribution . . . . . . . . . 172 6.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 172 6.2.2 Ändliga energiråvaror . . . . . . . . . . . . 172 6.221 Olja . . . . . . . . . . . . . . 172 6.222 Naturgas . . . . . . . . . . . . . 178 6.223 Kol . . . . . . . . . . . . . . . 183 6.224 Skiffer . . . . . . . . . . . . . 187 6.225 Uran . . . . . . . . . . . . . . 189 6.226 Torv . . . . . . . . . . . . . . 196 6.2.3 Förnyelsebara energikällor . . . . . . . . . . 198 6231 Vattenkraft . . . . . . . . . . . . 198 6232 Vindkraft . . . . . . . . . . . . 201 6. 2. 3. 3 Solenergi . . . . . . . . . . . . . 203 6. 2 3. 4 Biomassa . . . . . . . . . . . 207 6.2.4 Anläggningar för produktion av el och värme . . . 209 6241 Kondenskraftverk . . . . . . . . . 209 62411 Kärnkraftverk . . . . . . 210 62412 Olje- och gaseldade kondenskraftverk . . 216 62413 Kolkraftverk . . . . . . . 217 62414 Kraftverk för torv och andra bränslen . . 218 6242 Kombinationsverk . . . . . 218 62.421 Kraftvärmeverk och industriella mottrycks- verk . . . . . . . . . . . . 218 1 62422 Kärnbaserade kombinationsverk . . . . 220 W 6243 Gasturbiner och dieselkraftverk . . . . 221 6.244 Vattenkraft, pumpkraftverk . . . . . . 221 6245 Vindkraftverk . . . . . . . . . . . 222 6246 Bränsleceller . . . . . . . . . . . 224 6247 Solceller . . . . . . . . . . . . . 224 6248 MHD—generatorer . . . . . . . . . 225 6249 Hetvattencentraler . . . . . . . . . 225 624.10 Solfångare . . . . . . . . . . . . 226 6 2. 4. 11 Värmereaktorer . . . . . . . . . . 227 l 6. 2. 4. 12 Värmepumpar . . . . . . . . . . 227 3 6.2.5 Elförsörjningen och dess infrastruktur . . . . . . 228 6.2.6 Energisystemets organisation . . . . . . . . . 233 6.261 Bränslen . . . . . . . . . . . . . 233 6. 2 6. 2 El . . . . . . . . . . . . . . . 236 6. 2. 6. 3 Fjärrvärme . . . . . . . . . . 239 6. 2. 7 Energisystemets aktuella struktur . . . . . . . 239 6.3 Energipolitiska styrmedel . . . . . . . . . . . . . 242 6.3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . 242 6.3.2 Nuvarande energipolitiska styrmedel . . . . . . 243 6.3.3 Energipolitiska mål och medel . . . . . . 251 6.3.4 Energipolitiska funktioner 1 olika tidsperspektiv . . 253 6.3.5 Alternativa utformningar av nuvarande energipolitiska styrmedel . . . . . . . . . . . . . . 259
6.4 Forskning, utveckling och demonstration inom energiområdet 267
6.4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . 267 6.4.2 Tidsperspektivets betydelse . . . . . . . . . . 268 6.4.3 Svensk energiforskning . . . . . . . . . . . 268 6.4.4 Systemfrågor . . . . . . . . . . . . . . . 272 6.4.5 Energiforskningens organisation . . . . . . . . 272 6.5 Värdering av bieffekter och risker . . . . . . . . . . 272 6.5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 272 6.5.2 Avvägningar . . . . . . . . . . . . . . . 272 6.5.3 Några viktiga begrepp . . . . . . . . . . . 273 6.5.4 Riskuppskattningar . . . . 275 6.5.5 Energisystemets negativa bieffekter för hälsa och miljö 276 6.5.6 Riskuppfattning . . . . . . . . . . . 277
6.5.7 Miljö- och hälsoeffekter orsakade av energiförsörj- ningen, andra samhällsaktiviteter och naturliga risker 278
6.5.8 En riskfilosofi för energipolitiska beslut . . . . . 280 6.6 Miljö- och säkerhet . . . . . . . . . . . . . . . 282 6.6.1 Kol . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282 6.6.2 Olja . . . . . . . . . . . . . . . . . . 289 6.6.3 Naturgas . . . . . . . . . . . . . . . . 292 6.6.4 Kärnenergi . . . . . . . . . . . . . . . 294 6.6.5 Vattenkraft . . . . . . . . . . . . . . . 303 6.6.6 Vindenergi . . . . . . . . . . . . . . . 305 6.6.7 Solenergi . . . . . . . . . . . . . . . . 306 6.6.8 Torv . . . . . . . . . . . . . . . . . . 306 6.6.9 Skiffer . . . . . . . . . . . . . . . . . 307 6.6.10 Biomassa . . . . . . . . . . . . . . . . 307 6.6.11 Geotermisk energi . . . . . . . . . . . . . 309
7 Utgångspunkter för sammansättning av alternativa energipro-
glam . . . . . . . 311 7.1 Energiförsörjningen 1 ett långsiktigt tidsperspektiv . . . . 311 7.2 Underlag för programuppbyggnad . . . . . . . . . . 313 7.2.1 UtgångSpunkter . . . . . . . . . . . . . . 313 7.2.1.I Energitillförsel . . . . . . . . . . . 313 7. 2.1. 2 Energidistribution . . . . . . . . . 317 7. 2. 1 3 Energianvändning . . . . . . 318
7.2.2 Energiförsörjningsalternativ med en snabb avveckling av kärnkraften . . . . . . . . . . . . . . . 320 7.221 Inledning . . . . . . . . . . . . 320 7.222 Energitillförsel . . . . . . . . . . . 320 7. 2. 2. 3 Energianvändning . . . . . 320 7.2.3 Energiförsörjningsalternativ med fortsatt eller ökat kärn- kraftutnyttjande . . . . . . . . . . . . . . 321 7231 Inledning . . . . . . . . . . . . 321 7232 Energitillförsel . . . . . . . . . . . 322 7233 Energianvändning . . . . . . . . . 322
7.3 Val av energialternativ . . . . . . . . . . . . . . 323
8 Energia/ternativ . . . . . . . . . . . . . . . . . 325 8.1 Energialternativens förutsättningar . . . . . . . . . . 325 8.1.1 Prisutveckling på energiråvaror . . . . . . 325—. 8.1.2 Övriga förutsättningar för utformning av energitillförsel- systemen . . . . . . . . . . . . . . . _ 330 8.121 Vissa ekonomiska förutsättningar . . . . 330 8.122 Sektorindelning och avgränsningar . . . 331 8.123 Dimensioneringsprinciper för el» och värme- system . . 331 8.124 Tillståndsgivning och byggtider lör elproduk- i tionsanläggningar . . . . . . . . . . 332 8.125 Anläggningskostnader . . . . . . . 333 8.126 Överförings- och distributionskostnader . . 334 8.127 Tillgänglighet . . . . . . . . . . 335 8.1. 2. 8 Verkningsgrader, stödbränslen . . . . . 336 8.1. 2. 9 Beredskapslager . . . . . . . 336 8.1.3 Totala specifika kostnader för energitillförsel . . . 337 8.1.4 Alternativa energiprognoser . . . . . . 339 8.141 Allmänt om prognosers jämförbarhet . . 339 8.142 Industriverkets besparingsalternativ . . . 341 8.143 Högre tillväxtalternativ . . . . . . . 342 8.144 Miljörörelsens alternativa energiplan 1990 (MALTE. Ds 1 1978111) . . . . . . . 344 8.145 Diverse detaljstudier . . . . . . . . 346 8.1.4.6 Nolltillväxt i energianvändningen . . . . 346 8.147 Jämförande diskussion . . . . . . . . 348 8.2 Alternativ A . . . . . . . . . . . . . . . . . 349 8.2.1 Alternativets inriktning . . . . . . . . . . . 349 8.2.2 Energianvändning . . . . . . . . . . . . . 349 8.2.3 Energitillförsel och omvandling . . . . . . . . 362 8231 El- och värmeproduktion . . . . . . . 363 8232 Energi till industrin . . . . . . . . . 367 8.233 Energi till transportsektorn . . . . . . 369 8234 Total tillförsel av energibärare . . . . . 371 8.2.4 Energibalanser . . . . . . . . . . . . . . 372 8.2.5 Konsekvensbeskrivning . . . . . . . . . . . 374 8.2.6 Behov av styrmedel och beslut . . . . . . . . 378 8.3 Alternativ B . . . . . . . . . . . . . . . . . . 388 8.3.1 Alternativets inriktning . . . . . . . . . . . 388 8.3.2 Energianvändning . . . . . . . . . . . . . 388 8.3.3 Energitillförsel och omvandling . . . . . . . . 400 83.31 El- och värmeproduktion . . . . . . . 401 8.3.3.1.1 Alternativ B . . . . . 401 8.3.3.1.2 Modifiering av alternativ B (alternativ B') . 404 83.32 Energi till industrin . . . . . . . . . 405 8.333 Energi till transportsektorn . . . . . . 408 8.334 Total tillförsel av energibärare . . . . . 409 8.3.4 Energibalanser . . . . . . . . . . . . . . 410
8.3.5 Konsekvensbeskrivning . . . . . . . . . . . 412
8.3.6 Behov av styrmedel och beslut . . . . . . . . 417 8.4 Alternativ C . . . . . . . . . . . . . . . . . . 426 8.4.1 Alternativets inriktning . . . . . . . . . . . 426 8.4.2 Energianvändning . . . . . . . . . . . . 426 8.4.3 Energitillförsel och omvandling . . . . . . . . 437 8.431 El- och värmeproduktion . . . . . . . 437 84.311 Alternativ C - . . . . 437 84312 Modifiering av alternativ C (alternativ C') . 440 8.432 Energi till industrin . . . . . . . . . 441 8.433 Energi till transportsektorn . . . . . . 443 8.434 Total tillförsel av energibärare . . . . . 445 8.4.4 Energibalanser . . . . . . . . . . . . . . 446 8.4.5 Konsekvensbeskrivning . . . . . . . . . . . 448 8.4.6 Behov av styrmedel och beslut . . . . . . . . 452 8.5 Alternativ D . . . . . . . . . . . . . . . . . 459 8.5.1 Alternativets inriktning . . . . . . . . . . . 459 8.5.2 Energianvändning . . . . . . . . . . . . . 460 8.5.3 Energitillförsel och omvandling . . . . . . . . 471 8.531 El- och värmeproduktion 471 8.532 Energi till industrin 474 8.533 Energi till transportsektorn . . . . . . 476 8.534 Total tillförsel av energibärare . . . . . 478 8.5.4 Energibalanser . . . . . . . . . . . . . . 479 8.5.5 Konsekvensbeskrivning . . . . . . . . . . . 481 8.56 Behov av styrmedel och beslut . . . . . . . . 485 8.6 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . 492 8.6.1 Energianvändning . . . . . . . . . . . . . 492 8.6.2 Energitillförsel och omvandling . . . . . . . . 495 8.6.3 Ekonomi . . . . . . . . . . . . . . . . 499 8.6.4 Sysselsättning . . . . . . . . . . . . . . 502 8.6.5 Miljöbelastning . . . . . . . . . . . . . . 502 8651 Inledning . . . . . . . . . 502 8.652 Hälsorisker vid normal drift . . . . . . 503 8.653 Yrkesrisker . . . . . . . . . . . 510 8.6.5.4 Hälso- och miljörisker på grund av stora osan- nolika olyckor eller sabotage . . . . . 511 8.655 Förgiftning av mark och vatten orsakad av tungmetallutsläpp, radioaktiva utsläpp och närsalter . . . . . . . . . . . . . 512 8656 Avfall . . . . . . . . . . . . . . 518 86.57 Kärnvapenspridning . . . . . . . . . 523 8.658 Klimatpåverkan . . . . . . . . . . 524 86.59 Försurning av mark och vatten . . . . . 525 86.510 Värmebelastning av kylvattenrecipient . . 527 86.511 Landskapspåverkan . . . . . . . . . 528 9 Utvärdering av energialternativen . . . . . . . . . . . 537 9.1 Osäkerhet i energialternativen . . . . . . . . . . . 537
9.1.1 Osäkerhetsfaktorerienergianvändningen . . . . . 537
9.1.2 Osäkerhetsfaktorer i energitillförseln 9.1.3 Energisystemets flexibilitet 9.2 Hälsa. miljö och säkerhet 9.3 Samhällsekonomiska konsekvenser 9.3.1 Inledning . . . . . . . . 9.3.2 De allmänekonomiska utgångspunkterna för industri- verkets referensprognos . . . 9.3.3 Förändring av energiförsörjningssystemet . . 9.3.4 Överslagsvisa kalkyler av de samhällsekonomiska konsekvenserna av alternativ A—D . 9.3.5 Ett alternativ med snabbare ekonomisk tillväxt 9.3.6 Energipolitiken och kapitalmarknaden 9.4 Försörjningstrygghet 9.4.1 Trygghetskriterier . . . 9.4.2 Olika tillförselsystems trygghet 9.4.3 Trygghetsökande åtgärder 9.4.4 Försörjningstryggheten år 1990 9.5 Långsiktiga aspekter 9.6 Avslutande synpunkter
10 Kommissionens ("iven'äganden oc'lljörslag 10.1 Allmänna grunder för energipolitiken . . . . . . . . 10.2 Särskilda intressen att beakta vid utformningen av energipoli- tiken . . . . . . . . 10.2.1 Miljö, hälsa, säkerhet 10.2.2 Samhällsekonomi 10.2.3 Försörjningstrygghet 10.3 Överväganden . . 10.4 Förslag och rekommendationer 10.4.1 Utgångspunkter 10.4.2 Övergripande styrmedel 10.4.3 Energihushållning 10.431 Industrin . 10.432 Samfärdsel 10. 4. 3. 3 Byggnader 10. 4. 3. 4 Övrigt . . . 10. 4. 3. 5 Stödjande insatser 10.4.4 Bränsleförsörjning 10.441 Olja . 10.442 Naturgas 10.443 Kol . 10.444 Uran 10. 4. 4. 5 Torv . . . 10.446 Bränslen från biomassa 10. 4. 4 7 Syntetiska drivmedel 10.45 Elförsörjning . 10.4.5.1 Utgångspunkt 10452 Vattenkraft 10.4.5.3 Kärnkraft
539 543 545 548 548
549 551
553 560 562 566 566 566 568 569 570 576
579 579
581 581 585 587 590 596 596 597 598 598 599 599 600 600
-601
601 602 602
'_603
603 604 605 605 605 605
10.4.5.4 Vindkraft . . . . 10.4.5.5 Konventionell kondenskraft 10.4.5.6 Kraftvärmeverk . 10.4.5.7 Industriellt mottryck
10.4.6 Värmeförsörjning 10.4.6.1 Fjärrvärme 10.4.6.2 Spillvärme 10463 Elvärme 10.4.6.4 Värmepumpar 10465 Soluppvärmning
Reservationer och särskilda yttranden Bilaga ] Enheter och begrepp BilagaZ Industriverkets prognoser
Bilagaj Beskattningens roll i energipolitiken
Bilaga 4 Tabeller
Bilaga 5 Förteckning över rapporter
607 608 608 608 608 608 609 609 609 609
611
671
683
707
733
773
Sammanfattning
I betänkandet redovisar energikommissionen utgångspunkter för energipo- litiken, beräkningar och bedömningar av några alternativ för energipolitikens utformning under 1980-talet samt ett antal förslag till statliga åtgärder.
Överväganden och förslag redovisas under förutsättning att resultaten av vissa ännu pågående undersökningar på säkerhets- och miljöområdet inte ger upphov till väsentligt ändrade slutsatser.
I detta avsnitt ges en översikt över betänkandets disposition och huvud- sakliga innehåll samt en sammanfattning av kommissionens förslag och de bedömningar som legat till grund för förslagen.
Direktiv
Energikommissionens huvuduppgift är att samla, utvärdera och redovisa material samt göra nödvändiga kompletterande studier som kan tjäna som underlag för regeringens ställningstaganden och förslag till riksdagen år 1978 om den svenska energipolitikens inriktning för tiden fram till omkring år 1990. Kommissionens redovisning bör ha formen av alternativa energipro— gram för denna tid.
Direktiven anger inte hur många alternativ som bör redovisas. Minst ett alternativ bör dock innebära att kärnkraften successivt avvecklas fram till 1980-ta1ets mitt.
Kommissionen har att arbeta med stor öppenhet och att bl. a. fortlöpande informera om hur arbetet fortskrider.
Arbetet bör enligt direktiven bedrivas så skyndsamt att huvudalternativ kan redovisas senast den 1 mars 1978 och uppdraget i sin helhet vara slutfört till den 1 juli 1978.
Betänkandets disposition
Kapitel ] innehåller kommissionens direktiv samt en redogörelse för vilka som har medverkat och hur arbetet har varit upplagt. I kapitel 2 beskrivs .. . översiktli t sams elet människa ener i och mil'ö samt olika s nsätt och iFor Utformnmgen av
g p _ * _. g _ j _ y _ detta avsnitt svarar kom- begrepp inom energiområdet. Dar redov1sas också v1lka kategoner av missionens informations. energitillgångar som finns i naturen. En mer detaljerad genomgång av sekreterare Yngve Feuk.
' l TWh = Terawattim- me = 1 miljard kilowat- timmar.
enheter, begrepp m. m. finns i bilaga 1. I kapitelj' ges en översikt över dels energianvändningens och energitillförselns utveckling i Sverige under tiden efter andra världskriget, dels huvuddragen i den svenska energipolitiken under sammaperiod.
Kapitel 4 beskriver vilka samband som råder mellan energipolitiken och övriga samhällsmål. Därmed kartläggs de faktorer som påverkar energipoli- tikens långsiktiga inriktning. Till dessa faktorer hör samhällets mål (avsnitt 42) när det gäller ekonomisk utveckling, sysselsättning, bytesbalans och inkomstfördelning. Dit hör också en rad begränsningar (avsnitt 4.3) i den energipolitiska handlingsfriheten genom den situation som råder i fråga om tillgången på energiråvaror och den hänsyn som måste tas till energisektorns miljö- och säkerhetseffekter. Slutligen behandlas möjligheterna att anpassa energisystemet till ändrade förutsättningar(avsnitt 4.4) och tidsperspektivets betydelse för handlingsfriheten (avsnitt 4.5).
Ikapite15 sammanfattas industriverkets prognos över energianvändningen till år 1995. Med de förutsättningar som har gällt för beräkningarna anges kraven på total energitillförsel år 1990 till mellan 490 och 545 TWh1 med ett beräknat värde på 510 TWh. Därav ligger behövlig elproduktion mellan 140 och 155 TWh med ett beräknat värde på 145 TWh. Ett mer detaljerat referat finns i bilaga 2. Kap/relä återger i sammandrag underlag från kommissionens expertgrupper i fråga om möjliga besparingar, förutsättningar för tillförsel, tänkbara styrmedel samt risker och effekter på säkerhet och miljö. Kapitel 7 beskriver utgångspunkterna för kommissionens fyra utredningsalternativ. Beskrivningar av alternativens egenskaper och konsekvenser ges därefter i kapitel 8. I kapitel 9 gör kommissionen en utvärdering av alternativen.
Kapitel 10 innehåller kommissionens överväganden och förslag. Där redovisas inledningsvis de allmänna grunderna för energipolitiken (avsnitt 10.1) och vilka särskilda intressen som måste beaktas när energipolitiken utformas (avsnitt 10.2). Med utgångspunkt i vissa centrala överväganden (avsnitt 10.3) ges slutligen ett antal förslag och rekommendationer (avsnitt 10.4). Till dem hör bl. a. frågan om ändrad energibeskattning. Denna fråga behandlas mer utförligt i bilaga 3.
I det följande sammanfattas utgångspunkterna för kommissionens val av utredningsalternativ, vad utredningarna har resulterat i samt kommissionens överväganden och förslag. Vidare refereras kort innehållet i reservatio- nerna.
Utgångspunkter
I kapitel 7 framhålls inledningsvis (avsnitt 7.1) att två epoker kan urskiljas i energisystemens utformning och funktion i ett mycket långsiktigt tidsper- spektiv. Det är dels framtidsepoken, då energiflöden från solstrålningen kan svara för merparten av energiförsörjningen, dels nuvarande epok där lagrad energi dominerar. Under en mellanliggande period sker en gradvis övergång, men lagrad energi kommer under lång tid att utnyttjas vid sidan av flödesenergin.
I det långsiktiga perspektivet bedöms sol, kol och uran vara de alternativ
som kan stå till förfogande för svensk del. Dessa kan i sin tur kombineras på olika sätt.
Beslutssituationen präglas nu av osäkerhet i flera avseenden. Bl. a. är det ännu osäkert när och i vilken skala nya energislag kan introduceras. Möjligheterna måste bibehållas att senare välja mellan de långsiktigt tillgängliga alternativen.
Mot bakgrund härav diskuterar kommissionen utgångspunkter m. m. för alternativa energiprogram (avsnitt 7.2). I fråga om olja konstateras risker för såväl tillförselproblem som kraftigt höjda priser. För kol gäller f. 11. att miljöproblemen är stora. En massiv satsning på kol kan därför t. v. inte göras i Sverige, men viss inhemsk kompetens bör byggas upp. Naturgas är fördelaktigt från miljösynpunkt men dyrt och kräver investeringar i stora system. Dessutom har naturgas lika liten uthållighet som oljan.
Kärnkraft har i och för sig förutsättningar att bli en helt inhemsk energikälla och bedöms vara ekonomiskt gynnsam. Å andra sidan har den problem och risker. Delade meningar råder om vilken osäkerhet kärnkraft innebär.
Vattenkraften är inhemsk, förnyelsebar och ekonomiskt attraktiv men ökat utnyttjande står i konflikt med bevarandeintressena. En begränsad utbyggnad, där stor hänsyn tas till dessa intressen, bör dock kunna ske. Torv kräver verksamhet även i normallägen för att vara aktiv beredskapsresurs. Dessutom kan den eventuellt bereda mark för energiskogsodling. Förnyel- sebara energikällor är — utöver vattenkraft — sol, vind, ved, energiskog m. m. Möjligheterna till storskaligt utnyttjande av dessa energislag klarnar succes- sivt. Allmänt väntas de ge större bidrag efter år 1990 än före.
Alla långsiktigt tillgängliga alternativ (utom soluppvärmning) lämpar sig för el- och/eller hetvattenproduktion. Vissa ger också möjlighet till produk- tion av syntetiska drivmedel, t. ex. metanol.
På användningssidan är en viktig utgångspunkt att hushålla med energin, speciellt med oljan. Planeringen bör inriktas även på åtgärder som långsiktigt sänker energibehoven, t. ex. rätt utformning av bebyggelsen. Avvägning bör ske dels mellan andra samhällsmål och energisparandet, dels mellan energisparande och energitillförsel, dels också mellan energisparande i olika användningssektorer. Samtidigt bör eftersträvas åtgärder som ger flexibili— tet.
Idet fall osäkerheterna om kärnkraftens risker innebär att kärnkraften inte kan accepteras ändras de tänkbara försörjningsalternativen i vissa delar (avsnitt 7.2.2). Framför allt måste redan nu en intensifierad satsning göras på att föra in de förnyelsebara energislagen. Man får dock beroende på tidsfaktorn räkna med att något eller några av de konventionella energislagen kol, olja och möjligen naturgas måste användas i större utsträckning än som annars vore nödvändigt.
Energibesparingarna måste i ett sådant fall särskilt inriktas på att spara el. Bl.a. kan övervägas en minskad användning av el för uppvärmning av byggnader. Med undantag för nytillkommande elvärme bör dock endast i sista hand direkta restriktioner mot elkonsumtion komma i fråga. Elkon- sumtionens lämpliga nivå på lång sikt blir beroende av möjligheterna att långsiktigt framställa el i Sverige genom bl. a. förnyelsebara energislag och genom andra, miljömässigt acceptabla energislag.
Idet fall de problem som är förknippade med kärnkraften inte bedöms vara sådana att utbyggnaden av kärnkraft bör stoppas (avsnitt 7.2.3) kan strävan att sänka oljeberoendet i ökad utsträckning tillgodoses genom övergång från bränsle till el inom uppvärmningsområdet och industrin.
För tillförselsidan gäller då att man bl. a. kan överväga att utforma tillkommande kärnkraftblock som kraftvärmeverk samt att successivt bygga upp en fullständig inhemsk kärnbränslecykel. 1 ett fall där kärnkraften i ökad omfattning kan bidra till att sänka beroendet av oljeimport kan det finnas skäl att undvika en kapitalkrävande satsning på att införa naturgas i Sverige. För energianvändningen gäller i detta fall att motiv saknas för att särskilt eftersträva elbesparingar. I stället bör möjligheterna utnyttjas att ersätta olja med el.
Med dessa utgångspunkter har kommissionen valt ut fyra alternativ för närmare studier. Dessa alternativ är
— A, där kärnkraften avvecklas till omkring år 1985 — B, där energipolitiken inriktas mot att avveckla kärnkraften under en 10- årsperiod, med år 1990 som riktpunkt — C, där viss fortsatt kärnkraftutbyggnad accepteras under l980-talet men låsningar för tiden därefter undviks — D, där kärnkraftutbyggnader accepteras under 1980-talet i något större omfattning än i C men där en mer markerad inriktning på fortsatt kärnkraftutnyttjande förutsätts ske, bl. a. i form av satsning på en inhemsk kärnbränslecykel.
Utredningsalternativ
Resultatet av expertgruppernas utredningar av dessa olika alternativ redo- visas i kapitel 8.
Energianvändning, energitillförsel och behov av styrmedel beskrivs ingå- ende, alternativ för alternativ (avsnitten 8.2, 8.3, 8.4 och 8.5).
Den totala slutliga energianvändningsnivån 1990 anges sammanfatt- ningsvis i nedanstående tabell (TWh):
Alternativ A/B Alternativ C Alternativ D Bränsle 326 345 330 El 103 125 140 Totalt 429 470 470
Samma besparingar antas ialla alterantiv när det gäller samfärdseln. Större besparingsinsatser görs i alternativ A/B inom dels industrin, dels byggnads- beståndet. Kostnaden för dessa har uppskattats till sammanlagt drygt 20 miljarder kr. Även elbesparingar förutsätts ske i större omfattning i alternativ A/B medan i alternativ D en övergång från olja till el förutsätts ske för vissa ändamål.
På tillförselsidan skiljer sig alternativen när det gäller tillförseln av olja och
Tabell 1 Energitillförsel år 1990, TWh
Olja och oljeprodukter Kol och koks 46 46 46 45 Naturgas 11 11 11 11 Vattenkraft 66 66 66 66 Vind 4 6 10 2 Sol 3 3 3 3 Bark. lutar 40 40 40 40 Energiskog 20 5 5 5 Skogsavfall, halm, sopor 26 26 26 10 Spillvärme 2 2 2 2 Torv 20 20 20 15 Kärnkraft (el) O 0 0 58 Kärnkraft (värme) 0 O 0 13
Summa 509 505 559 519 Förluster i omvandling och överföring 80 76 89 49 Slutlig energianvändning 429 429 470 470
oljeprodukter och, när det gäller utnyttjande av kärnenergin. En samman- fattande bild ges i tabell 1. I tabellen har tagits med också tillförseln i ett fall med avveckling av kärnkraft men samma högre användningsnivå som i alternativ C (B*) och ett med fortsatt kärnkraftutnyttjande men samma lägre användningsnivå som i alternativ B (C').
Elsektorn skiljer sig mycket påtagligt mellan alternativen. I alternativen A och B förutsätts en maximal satsning på kraftvärme och industriell mottryckskraft. 1 alternativ A och i synnerhet i alternativ B förutsätts vidare en mycket kraftig satsning på vindkraft. Trots betydande forceringar i utbyggnaden av elproduktion som ersättning för den avvecklade kärnkraften blir marginalerna mycket knappa såväl i alternativ A som i alternativ B under 1980-talet. I alternativ A fordras extraordinära åtgärder i form av ransonering e. (1. eller dispenser i tillståndsgivning för nya kraftverk för att situationen omkring år 1985 skall kunna klaras.
De totala investeringsbehoven för energitillförsel under perioden 1979—1990 utgör i alternativ C och C' ca 90 miljarder kr. och i alternativ D ca 120 miljarder kr. när en satsning på inhemsk kärnbränslecykel görs. Investeringarna beräknas till ca 110 miljarder i alternativ A och ca 100 miljarder i alternativ B. För fallet B' anges investeringsbehoven till knappt 125 miljarder kr.
Däremot är skillnaden mellan alternativen inte lika stor när det gäller driftkostnader och kostnader för bränsleimport. Den starka nedgången av oljeimporten i alternativen C och Djämfört med A och B motverkas av högre kärnbränsleimport.
För varje alternativ diskuteras också vilka styrmedel som kan behövas. Det framhålls emellertid att vägledahde för val av styrmedel snarare är de intentioner som alternativet i fråga representerar än eventuella önskemål att nå osäkra kvantitativa mål vid vissa tidpunkter.
45 11
58 13
477 48 429
518 48 470
I samtliga alternativ påpekas att de direkt prispåverkande styrmedlen har en given plats bland de ekonomiska styrmedlen. Beskattning och prissättning på olika slag av sekundärenergi spelar härvid en väsentlig roll. Bl. a. diskuteras en omläggning av nuvarande energibeskattning så att skatten tas ut i import- och producentledet i stället för hos de slutliga användarnaEn annan lösning som diskuterats är att kombinera en samhällsekonomiskt avvägd sådan energiskatt med en beskattning av energiområdet inom mer- värdeskattens ram.
Vidare berörs i samtliga alternativ olika selektiva styrmedel på använd- ningssidan. Bl. a. påpekas att nuvarande system för ekonomiska stimulanser till energisparåtgärder behöver utvärderas och justeras. För industrin kan det vara lämpligt att komplettera gällande bidragssystem med lån. Både i fråga om näringslivet och i fråga om bostäderna behövs i alternativen A och B administrativa styrmedel som går utöver frivilliglinjen.
För industrin gäller således att en utvidgad energiprövning enligt 136 a & byggnadslagen antas ske, med möjlighet att införa villkor även för befintliga industrianläggningar. På uppvärmningsområdet förutsätts i alternativen A och B stopp för elvärme i nya byggnader fr. o. m. år 1980 samt t. ex. obligatorisk besiktning av byggnaders uppvärmningsanordningar m. m.
Inom samfärdselsektorn antas samma besparingsnivå i samtliga alternativ. Tänkbara styrmedel är såväl prispåverkande styrmedel — såsom ändrad fordonsbeskattning och skärpta regler för bilförmåner vid inkomstbeskatt- ning — som administrativa regler och restriktioner. Till de senare hör exempelvis parkeringsrestriktioner, normer för högsta tillåtna bränsleför- brukning hos nya personbilar och obligatorisk ekonomitrimning av bilar.
På tillförselsidan förutsätts särskilt i alternativ A och B styrmedel och statliga insatser för att etablera en marknad, inkl. en lämplig organisations- form för utvinning och distribution, för nya energiråvaror. I alternativ A gäller särskilt att stödja en snabb introduktion av bränslen från odlad energiskog, i alternativ B är det för introduktion av vindkraft som särskilt behov finns av styrmedel. Bl.a. diskuteras en statlig garanti för att täcka risker för produktionsmisslyckande.
I samtliga alternativ betonas vikten av information och utbildning liksom fortsatta insatser på forskning och utveckling. Kommunernas roll för energiplanering m. m. framhålls också.
Slutligen redovisas (avsnitt 8.6.5) en preliminär bedömning av vilka risker för hälsa och miljö som de olika energialternativen skulle medföra. Redovis- ningen är baserad på material från kommissionens expertgrupp för säkerhet och miljö.
Det framhålls att gruppen inte har avslutat sitt arbete. Betydelsefulla frågor gällande avfalls- och säkerhetsproblem på kärnkraftområdet liksom eventu- ella problem med radon vid vissa energibesparingar i byggnader kommer att avrapporteras senare.
Utvärdering av alternativen
Kommissionens sammanfattande utvärdering av energialternativen läggs fram i kapitel 9, där det understryks att de redovisade alternativen har
karaktären av beräkningsexempel. Avsikten har varit att visa några alterna- tiva huvudriktningar av energipolitiken. I avsnittet redovisas resultaten av överslagsvisa kalkyler för de samhällsekonomiska konsekvenserna av alter- nativ A—D. Kalkylerna har genomförts med hjälp av den allmänekonomiska modell som långtidsutredningen arbetar med. Utgångspunkten för analysen är industriverkets referensprognos i oktober 1977. Referensprognosen har i sin tur baserats på en revidering av de långsiktiga beräkningarna i LU 75.
Alternativens utformning i samband med modellberäkningarna har preci- serats av kommissionens expertgrupper. Kalkylförutsättningar beträffande investeringskostnader, energibesparingar, produktion av inhemska energirå- varor samt effekter på bränsleimporten har lagts in i modellen.
I samtliga alternativ är siktet inställt på ett energiförsörjningssystem som minskar landets beroende av importerade bränslen. Först i tidsperspektiven efter 1990 uppnås mera betydande begränsningar av Sveriges beroende av importerade bränslen. Den största minskningen fås i alternativ D. De förändringar i energiförsörjningssystemet som alternativen innebär, medför mycket betydande investeringskostnader för energibesparande åtgärder och inhemska produktions- och omvandlingsanläggningar. Den största investe- ringsansträngningen utöver referensprognosen noteras för alternativ A och B. I dessa fall krävs merinvesteringar på ca 75 miljarder kr. i 1976 års penningvärde under perioden 1979—1994, eller i genomsnitt ca 5 miljarder kr. per år. I alternativ C och D är motsvarande merinvesteringar 1,5 resp. 3,5 miljarder kr. per år.
lnvesteringsprogram av denna omfattning får samhällsekonomiska konse- kvenser genom att annan verksamhet trängs undan. Effekterna på samhälls- ekonomin blir bl. a. beroende av om merinvesteringarna tas från konsum- tions- eller investeringsutrymmet. 1 kalkylerna har investeringarna i inhemsk energiproduktion tagits från utrymmet för näringslivets investeringar medan övriga merinvesteringar har tagits från utrymmet för privat konsumtion.
Fram till mitten av 1980-talet leder samtliga alternativ till lägre produk- tions- och konsumtionsnivåer än i referensprognosen. Detsamma gäller tidsperspektivet fram till mitten av 1990-talet med undantag för alternativ C där förändringen i energiförsörjningssystemet mognar ut i något ökat utrymme för privat konsumtion jämfört med referensprognosen.
Redan i referensprognosen är — mot bakgrund av kravet på balans i utrikeshandeln — utrymmet för att öka den privata konsumtionen ytterligt begränsat.
Med tanke på de åtaganden om real standardstegring som statsmakterna åtagit sig gentemot det växande antalet pensionärer, är det uppenbart att den aktiva befolkningen kommer att få en mycket svag utveckling av sin materiella standard. Detta gäller i högre grad alternativ A och B än alternativ C och D. Inskränkningar i det redan knappa utrymmet för privat konsumtion som alternativen ger, kan leda till spänningar på arbetsmarknaden. De förändringar som alternativen innebär, tycks också medföra krav på ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Om denna ökade rörlighet inte kommer till stånd, kan detta leda till produktivitetsförluster.
Graden av importberoende och olika energikällors globala uthållighet är två betydelsefulla faktorer för försörjningstryggheten. Ett högt importbero- ende innebär alltid risk för störningar i tillförseln.
Vårt importberoende är f. n. högt (ca 80 %). Den globala uthålligheten för olja, naturgas, kol och uran är i varierande grad begränsad.
Både när det gäller störningskänslighet, flexibilitet och uthållighet är utöver inslaget av förnyelsebara energikällor en kombination av olja och kärnkraft att föredra framför enbart olja, om man ser på försörjningstrygg- heten år 1990. Alternativen C och D har därför bättre trygghetsegenskaper just år 1990 än A och B. Kärnkraftens möjligheter att i kombination med kraftfull hushållning nedbringa oljeberoendet och därmed öka tryggheten framgår särskilt i alternativ C'.
Vid en jämförelse mellan alternativen C och D framstår alternativ C som det en aning tryggare alternativet till följd av kortsiktigt ökad flexibilitet genom naturgasinslaget och den ökade bedömningsbarhet som samman- hänger med att kärnkraften inte ytterligare byggs ut. Alternativen A och B är från trygghetssynpunkt i stort sett likvärdiga.
Följande sammanfattande värdering kan på basis av det sagda göras.
Alternativ A och B
Minst trygga år 1990 men på väg mot en hög trygghetsnivå under förutsättning att de nya energislagen kommer fram i tid och i tillräckliga kvantiteter.
Alternativ C och C '
Tryggare år 1990 än A och B samt med valfrihet när det gäller den vidare inriktningen av energisystemet. Vid Cl ökar försörjningstryggheten genom ökad satsning på hushållning.
Alternativ D
Tryggare år 1990 än A och B och leder mot en hög trygghetsnivå under förutsättning att kärnkraften inte uppvisar egenskaper som gör den oaccep- tabel.
För att få alternativen illustrativa har i flera fall förutsatts åtgärder vars genomförande är beroende av att en rad förutsättningar uppfylls. Detta gäller bl. a. såväl förväntade resultat av ett ambitiöst forsknings- och utvecklings- program rörande nya energikällor som effekterna av behövliga styrmedel. Det kan därför starkt ifrågasättas huruvida det är möjligt att genomföra något av alternativen i enlighet med den utformning de har haft.
Detta innebär bl. a. att någon mera nyanserad beskrivning inte har varit möjlig. Som exempel på frågor som inte har belysts kan nämnas möjligheten att i avvecklingsalternativen köra kärnkraftverken längre än som förutsatts för att på så sätt dämpa de samhällsekonomiska effekterna av en forcerad avveckling. Ett annat exempel är möjligheten att kombinera alternativ C med inhemsk uranbrytning.
Den i vissa fall bristande nyanseringen framgår kanske tydligast i alternativet 131 där väsentligt högre energipriser än i referensprognosen i kalkylfallet resulterar i ungefär lika stor total energianvändning, något som sannolikt inte skulle inträffa i verkligheten.
De redovisade alternativen kan således inte ses som förslag till konkreta handlingsprogram för att nå vissa energipolitiska mål. Redovisade konse- kvenser skall därför inte tolkas alltför kategoriskt.
Genom att jämföra alternativens konsekvenser sinsemellan har det dock varit möjligt att klarlägga karaktäristiska drag i alternativen som har stor betydelse för fortsatta ställningstaganden inom energipolitiken. Kommissio- nens överväganden och förslag i dessa avseenden redovisas i kapitel 10.
Kommissionens överväganden
De allmänna grunder på vilka vår energipolitik bör vila sammanfattar kommissionen enligt följande.
Vi utgår från att ingen del av energisystemet får medföra oacceptabla miljö-, hälso- eller säkerhetsrisker. Det energisystem man väljer bör dessutom sammantaget och vid den avvägning som måste göras mot nyttan därav ge minsta möjliga olägenheter från miljö-, hälso- och säkerhetssynpukt. Med beaktande av vad nu sagts bör den från samhällsekonomisk synpunkt gynnsammaste lösningen väljas. Sträng hushållning med energi bör iaktta- gas. Energiförsörjningen skall samtidigt utformas så att största möjliga garantier mot energibrist och största möjliga försörjningstrygghet uppnås. Med hänsyn härtill och till den internationella solidariteten bör vår energi- försörjning bygga på vårt lands naturliga förutsättningar och resurser.
Stor osäkerhet råder om förutsättningarna för de energipolitiska besluten. Det ställer särskilda anspråk på energibesluten. Det är nödvändigt att hålla olika vägar öppna och att vid varje mera genomgripande beslut klargöra vilka bindningar detta medför och sträva efter att skapa underlag för fortsatt handlingsfrihet med hänsyn till framtida förändringar av förutsättningarna. I kommissionens överväganden intar miljöfrågorna en framträdande plats. I diskussionen om miljö- och säkerhetsfrågor har funnits en tendens att hävda att miljöproblemen i samhället till övervägande delen härrör från energisek- torn. Kommissionen kan inte ansluta sig till ett sådant synsätt. Energin kan inte bedömas utan beaktande av andra företeelser i samhället. Så t.ex. åstadkoms väl så allvarliga miljöstörningar såväl i samband med mången industriell aktivitet som i samband med t. ex. biltrafik.
Med ett fåtal undantag kan risker och skadeverkningar från normaldrift och driftolyckor reduceras genom tekniska åtgärder Och ekonomiska uppoff- ringar. Tänkbara effekter i samband med normaldrift och driftolyckor utgör därför normalt inte ett absolut hinder för användning av någon av de studerade energikällorna och omvandlingsprocesserna.
Ett stort problem är koldioxid från förbränning av fossila bränslen och under senare år har från vetenskapligt håll allt allvarligare varningar framförts mot förbränning av fossila bränslen på grund av den påverkan denna har på klimatet. Vi bör därför vid utformningen av vårt energisystem beakta att de totala utsläppen av koldioxid från fossila bränslen globalt behöver begränsas på lång sikt.
En annan grupp av allvarliga miljörisker är de som härrör från biverkningar med kumulativa effekter. Till denna grupp hör utsläpp av tungmetaller, svaveloxider, kolväten,jämte radioaktiv strålning. Verkningarna kan i viss
utsträckning kontrolleras och begränsas genom olika tekniska åtgärder.
En annan allvarlig biverkan är ansamling av avfall. Det gäller framför allt det radioaktiva avfallet och askan från kolförbränning.
Vid uppbyggnaden av kärnkraftssystem har man i alla länder utgått från att tekniskt tillfredsställande lösningar skall kunna utvecklas för en säker slutlig förvaring av det högaktiva avfallet. Det arbete som bedrivits i Sverige och annorstädes talar för att dessa problem —som vi redan har men som för vår del är avsevärt mer begränsade än för många andra länder — kan lösas. Det är enligt kommissionen naturligt att den tolkning av villkorslagens krav som skall göras liggeri linje med vad som är brukligt vid bedömningar av tekniska förlopp med inbyggda risker. Ett ställningstagande till en viss teknisk metod, i enlighet med t. ex. villkorslagens krav, behöver inte innebära att man redan nu bestämmer sig för att utnyttjajust denna teknik. Det vore oklokt att redan nu definitivt bestämma sig för att tillämpa en viss teknik, då fortsatt svenskt och internationellt utvecklingsarbete kan ge nya rön.
Aska från kolkraftverk innehåller tungmetaller som behåller sin giftighet under mycket lång tid. Allvarliga skador kan uppstå i omgivningen. Beslut att bygga koleldade anläggningar bör därför föregås av en prövning av metoder för hantering och lagring av askavfall som är lika ingående och omfattande som för andra energislag med mycket långsiktiga avfallsproblem t. ex. kärnkraften.
Vi har i Sverige redan en betydande försurning orsakad främst av svavelföreningar. Försurningen innebär ett besvärligt miljöproblem i sig men leder också till ökad känslighet för kvicksilverpåverkan. För att möjliggöra en förbättring ifråga om försurningen av mark och vatten i Sverige är det nödvändigt att minska svaveldioxidutsläppen till ungefär I950-talets nivå. Kommissionen anser det nödvändigt att motverka fortsatt försurning genom begränsningar av inhemskt svavelutsläpp och andra åtgärder samt genom internationellt arbete för minskade utsläpp.
Cancerframkallande eller misstänkt cancerframkallande och mutagena ämnen släpps ut från både bränslekraftverk och kärnkraftverk. Det finns inte belägg för att effekterna är allvarligare i den ena än den andra processen. Sålunda är det t. ex. oklart i vilken omfattning genetiska skador uppkommer på grund av radioaktiv påverkan vid de låga dostillskott som tillåts från kärnkraftverkens drift.
Risken för stora mycket osannolika olyckor är ytterligare en kategori som ingående utretts för alla aktuella energisystem. Dessa risker har kalkylerats teoretiskt även för system där en sådan olycka aldrig har inträffat, t. ex. för kärnkraftverk. *
När det gäller de nya energikällorna saknas industriell erfarenhet. Med nuvarande kunskap bedöms de förnyelsebara energikällorna vara gynn- samma med undantag för den inverkan intensiv odling av snabbväxande skog (biomassa) kan ha i naturen.
Energibesparande åtgärder ger vanligen betydande fördelar från miljö- och hälsosynpunkt men kan också både direkt och indirekt ha negativa konse- kvenser. Allvarliga risker för hälsoeffekter genom den radioaktiva gasen radon och andra föroreningari inomhusluften till följd av väsentligt minskad ventilation har påtalats av strålskyddsinstitutet. Dessa risker bör beaktas vid planeringen och insatsen av energibesparande åtgärder.
Kommissionen gör följande bedömningar. Alla de energisystem som har studerats kan konstrueras så att de negativa effekterna under normalfall blir tolerabla. En reservation måste dock göras beträffande kvicksilver från kolförbränning och vissa former av skifferutnyttjande där osäkerheten i bedömningen är särskilt stor.
De kumulativa effekterna av utsläpp från förbränningsanläggningar är allvarliga. Långtgående rening av gaserna och kontroll av avfallet fordras. Kunskaperna om effekterna är i många fall otillfredsställande. Forsknings- insatser är därför mycket angelägna. Riskerna förknippade med mycket osannolika olyckor har bedömts ligga inom godtagbara gränser.
Med stor säkerhet kan antas att 5. k. generiska fel (inbyggda typfel) inte skall uppstå på kärnkraftsreaktorerna,i varje fall inte av den att att en snabb avveckling av dessa måste ske.
Förvaring av högaktivt avfall kan kommissionen inte slutgiltigt bedöma, eftersom underlaget kommer fram först senare under våren 1978. Kommis- sionen har utgått från att tillfredsställande tekniska lösningar skall finnas.
Olyckor genom sabotage, terror och krigshandlingar kan inte sannolikhets- beräknas. Därför kan de inte heller generellt riskbedömas. Sådana olyckor kan också fram kallas inom andra områden än energiområdet. Energiproduk- tionen kan inte anses vara mer sårbar än t. ex. dricksvattensystemet, livsmedelsförsörjningen eller transporter av kemiska ämnen.
Kommissionen anser inte att något energisystem bör utdömas på grund av risken för sabotage och terror.
På grund av vad som nu sagts anser kommissionen, att det inte är nödvändigt av miljö-, hälso- eller säkerhetsskäl nu avstå från något av de energislag som ingår i vårt försörjningssystem.
Vad gäller de samhällsekonomiska aspekterna framhåller kommissionen att energipolitiken måste utformas dels så att den skapar förutsättningar för en ökad industriproduktion, dels så att hänsyn tas till att investeringsut- rymmet är begränsat av de anspråk som näringslivet i övrigt ställer.
I ett internationellt perspektiv är det viktigt att de globala resurserna utnyttjas på bästa sätt. Den svenska ekonomin måste anpassas till den internationella utvecklingen.
Även om industrins struktur på lång sikt kan komma att förändras kommer den energiintensiva svenska process- och förädlingsindustrin under lång tid att vara mycket viktig för den svenska exporten. Energipolitiken måste utformas med beaktande härav. En energipolitik som mycket snabbt pressar upp priset på energi, särskilt el, till nivåer som väsentligt överstiger dagens nivå skulle leda till en kraftig försämring av de energiintensiva branschernas internationella konkurrensförmåga och därmed få effekter för landets ekonomi i stort.
Idet tidsperspektiv som kommissionen i första hand har, dvs. framemot år 1990, finns ett nära samband mellan den industriella och ekonomiska tillväxten och energianvändningen. Om de samhällsekonomiska målen skall kunna infrias, kommer det därför att krävas såväl en ökad energitillförsel till näringslivet som en ökad satsning på energihushållning.
På lång sikt ställer det krav på en riktig avvägning mellan tillförsel av energi och hushållning med energi samt mellan investeringar i energiomvandlings- sektorn och investeringar i andra sektorer.
Med tanke på det starkt begränsade utrymmet för nya reformer och ökad privat konsumtion under den överblickbara framtiden är det av stor vikt att en riktig avvägning görs mellan investeringar i energisektorn och investe- ringar i övriga sektorer av ekonomin. Den bästa användningen av landets investeringsresurser erhålls om energisektorns ökning sker i balans med övriga samhällssektorers utveckling.
Det är kommissionens uppfattning att energiförsörjningen bör dimensio- neras så att möjligheter finns för en snabbare ekonomisk och industriell utveckling än vad som f. n. synes troligt. Det nu sagda bör ses i belysning av att en ökning av industriproduktionen med en halv procent mer per år än vad som nu beräknas enligt industriverket kan innebära att efterfrågan på energi totalt sett ökar med 8 % år 1990.
Anspråken på det tillgängliga investeringsutrymmet kommer att vara mycket stora under förmodligen hela 1980-talet. En omställning bort från det starka oljeberoendet kommer att medverka härtill genom de anspråk som kommer att ställas på kapital för hushållningssektorn, utbyte av anläggningar inom industrin, nya former för energiomvandling m. m. Det är därför angeläget att strängt hushålla med samhällets samlade resurser. En förtida skrotning av produktionsanläggningar utgör därför en samhällsekonomisk förlust, som i sista hand får negativa verkningar på den privata och offentliga konsumtionen.
En avveckling av kärnkraften skulle innebära en betydande kapitalförstö- ring som skulle medföra en väsentlig höjning av kostnaderna för elproduk- tionen. Belastningen på folkhushållet skulle därvid bli avsevärd. Detsamma gäller ett beslut att inte utnyttja färdiga anläggningar eller inte fullfölja färdigställandet av långt framskridna projekt.
Vår energiimport är f. n. mycket stor och kostar mer än 15 miljarder kr. per år. Av rena bytesbalansskäl är det således angeläget att minska denna import — i synnerhet som det finns välgrundade skäl att anta att priset på importerad energi väsentligt kommer att öka reält. Vad vi importerar är huvudsakligen olja i mycket stora kvantiteter. Oljan svarar för 70 % av vår energiförsörjning. Med de prishöjningar som är att vänta är det nödvändigt att vidta åtgärder för att minska förbrukningen. På lite sikt kan man med stor sannolikhet räkna med ökad knapphet och konkurrens om oljetillgångarna. Frågan är närmast när och hur mycket oljepriserna kommer att gå upp. En mycket snabb uppgång kan ske vid en politisk kris i Mellanöstern. Det är en utbredd uppfattning att de mindre industriländerna tillsammans med utvecklingslän- derna kommer att drabbas betydligt hårdare av knappheten på olja än de större industriländerna. Det är särskilt allvarligt för Sverige med tanke på att oljart utgör en så stor del av vår energiförsörjning.
Mot denna bakgrund framstår den centrala energipolitiska uppgiften för vårt land vara att vi stegvis söker förbättra vårt försörjningsläge. Främst bör detta ske genom att vi minskar vår användning av olja och ersätter oljan med andra energiråvaror och att åtgärder vidtas för att så långt möjligt trygga oljetillförseln. Alla andra energifrågor kan f. n. från nationell försörjnings- syttpunkt anses ha lägre prioritet. Även den internationella solidariteten talar för att vi reducerar vår oljeförbrukning.
En självklar utgångspunkt för ett minskat oljeberoende är ett ambitiöst och effektivt energihushållningsprogram. Men det är riskabelt att redan under
den närmaste tioårsperioden räkna med mycket drastiska resultat av besparingar och att dimensionera tillförselsystemet i enlighet därmed. Man bör heller inte överdriva effekten av olika styrmedel eftersom kunskaperna om deras effekter i flera fall är ofullständiga.
För att oljeberoendet skall kunna minskas måste andra bränslen än olja utnyttjas i ökad grad. Det är också angeläget att undersöka möjligheterna att ersätta olja med el.
I vårt land används kol endast i begränsad utsträckning. Från försörjnings- synpunkt förefaller en ökad användning av kol att kunna vara fördelaktig. De hittills olösta miljö- och hälsoproblemen i samband med kolförbränning måste emellertid betraktas som en begränsande faktor.
Naturgas kan enligt kommissionens bedömning inte väntas bli något mera väsentligt inslag i vår energiförsörjning. Inom transportsektorn bör syntetiska drivmedel (metanol och etanol) kunna utnyttjas som alternativ till nu använda drivmedel. Torven kan, beroende på prisutvecklingen på andra energiråvaror, få en inte oväsentlig betydelse i vår energiförsörjning.
På längre sikt - på 1990-talet — torde ved från 5. k. minirotationsskogsbruk liksom andra former av odlat växtmaterial (biomassa) kunna ge viktiga bidrag. Omfattningen härav och introduktionstakten kan dock ännu inte anges. Ett forcerat införande innan tillräckligt bedömningsunderlag före- ligger kan leda till bakslag med direkta ekonomiska konsekvenser och förseningar i utvecklingen av gynnsamma tillämpningar.
Inom elsektorn har vattenkraften störst betydelse av nu tillgängliga inhemska energikällor. Ytterligare betydande utbyggnad är tekniskt möjlig och från rent ekonomisk synpunkt ett överlägset alternativ. Miljöskälen har dock bedömts väga tungt varför de återstående tillskotten är begränsade.
På längre sikt kan också Vindenergi bidra till elförsörjningen. Härför krävs att ett omfattande och uthålligt utvecklingsprogram genomförs.
Kärnkraftproducerad el ökar försörjningstryggheten i jämförelse med el från fossileldade kraftverk. Särskilt gäller detta om våra inhemska urantill- gångar utnyttjas. Sverige kan bli helt självförsörjande för denna del av kärnbränsleåtgången, förutsatt att miljöproblemen inte lägger hinder i vägen.
Kommissionen har tagit upp frågan om en ytterligare minskning av oljeberoendet skulle kunna göras genom att värme från kärnkraftverken utnyttjas för uppvärmningsändamål. Utredningar har påbörjats om möjlig- heterna att genom avtappningsånga från Barsebäck förse Malmö-Lund- området med fjärrvärme. Motsvarande möjlighet föreligger även beträffande Forsmark med hetvattenledning till Uppsala och Stockholmsområdet och beträffande Ringhals med ledning till Göteborgsområdet.
Ytterligare ett antal större tätorter, t. ex. Västerås, Örebro, Norrköping och Linköping,skulle på 1990-talet kunna värmas från kärnvärmeverk. Det finns skäl att närmare utreda en sådan möjlighet.
Kommissionen framhåller också att vi under alla förhållanden kommer att ha ett mycket stort kvarstående oljeberoende ännu kring sekelskiftet. Åtgärder i syfte att trygga försörjningen med dessa oljemängder är därför angelägna och de bör vidtas redan nu. Vid sina överväganden av de olika alternativen har kommissionen funnit att det är alltför riskabelt att dimen- sionera tillförselsystemet utan breda marginaler.
l kommissionens arbete har visserligen visats att det under vissa angivna förutsättningar skulle vara tekniskt möjligt att under en tioårsperiod ersätta kärnkraften med annan energi men kommissionen understryker att en energipolitik som innefattar beslut om avveckling av kärnkraften är ett strategiskt beslut med verkan på lång sikt, oavsett om avvecklingen skall vara genomförd till 1990 eller 1985. Beslutet medför ofrånkomligen en snabb minskning av den kompetens och industriella kapacitet som behövs om kärnkraften tills vidare skall kunna bibehållas.
Ett sådant beslut leder helt säkert till att kärnkraftsindustrin avvecklas och att människor inte längre söker sig till en utbildning och forskning som kärnkraften kräver. Även om det är teoretiskt tänkbart att man i en framtid — med en annan syn på kärnkraften — skulle kunna importera den nödvändiga tekniken och det nödvändiga kunnandet är man då inom kraftindustrin i en kunskapsmässigt svag position och helt beroende av utländska leverantö- rer.
Beslut om avveckling av kärnkraften förutsätter vidare att energisektorn måste tilldelas större resurser än vad som eljest är nödvändigt — även om energiåtgången skulle hålla sig på den nivå som förutsätts i alternativen A och B. Beslutet medför således krav på en betydande omprioritering av de reala resurserna. Det medför ofrånkomligen att utrymmet för andra angelägna samhällsbehov liksom för privat och offentlig konsumtion beskärs och detta sker i en situation då resurstillväxten av andra skäl kan bli förhållandevis måttlig.
Den kapitalförstörning till mångmiljardbelopp som en avveckling nu leder till innebär således en mycket stor uppoffring för vår ekonomi. Ett avvecklingsbeslut, delvis grundat på osäkra förhoppningar om tillgänglig- heten av idag oprövade nya energikällor, medför därför ett betydande risktagande inte bara för energiförsörjningen utan också för samhällsekono- min.
Det ökade kapitaltillskott som krävs vid en avveckling av kärnkraften skulle kunna ges alternativ användnng, främst i form av ökad hushållning och ökade insatser att få alternativa energikällor. En avveckling av kärnkraf- ten, där man således icke utnyttjar de betydande investeringar som redan gjorts, innebär att man riskerar att begränsa utrymmet för dessa nödvändiga satsningar.
Även en inriktning av energipolitiken enligt alternativ D innebär med kommissionens synsätt nackdelar och risker. Inriktningen skulle medföra en tidig bindning av energisystemet vid kärnkraft såsom en oundgänglig del. Stora krav ställs dessutom på investeringar i nya anläggningar och verksam- heter inom kärnenergiområdet. Utrymme härför torde inte nu kunna ges utan att detta inkräktar på andra väsentliga samhälleliga intressen.
Energikommissionens analyser och överväganden ger däremot vid handen att de riktlinjer som innefattas i alternativ C i långa stycken svarar mot kommissionens krav på ökad försörjningstrygghet, minskat oljeberoende, flexibilitet och handlingsberedskap inför framtida ställningstaganden. Genom utnyttjande av el liksom genom ökat utnyttjande av fjärrvärme kan oljeberoendet pressas tillbaka. Försörjningstryggheten förbättras genom det stegvis minskade oljeberoendet och genom ökat utnyttjande av inhemska bränslen och större spridning av importbränslena. Systemet är vidare så
utformat att förutsättningar skapas för att stegvis införa nya energikällor.
Ett energipolitiskt beslut i enlighet med dessa riktlinjer innebär således möjligheter för en fortlöpande omprövning av energipolitiken allteftersom nya rön görs. Att en successiv förändring av nuvarande energisystem måste ske är nämligen ställt utom allt tvivel.
Denna förändring bör långsiktigt ske genom en utveckling av förnyelse- bara energikällor. Detta är önskvärt mot bakgrund av det nuvarande systemets miljö- och hälsorisker och nödvändigt på grund av den förutsedda bristen på olja och naturgas.
Vårt lands förutsättningar att på lång sikt klara energiförsörjningen är relativt goda, kanske bättre än för flertalet länder. Solenergi i form av vattenkraft, ved och skogsavfall utnyttjas och användningen kan öka. Ett program för andra soltillämpningar har påbörjats avseende främst uppvärm- ning genom direktsolvärme eller genom användning av odlad biomassa, som i framtiden kan komma att spela stor roll för energiförsörjningen. Sveriges tillgång är den stora arealen, goda växtförhållanden på grund av lämplig mark och riklig tillgång på vatten. Till försörjningsbilden hör också att våra torvtillgångar är mycket stora. Vi har vidare rikliga uranförekomster, utvecklad teknik för uranutvinning och en högtstående kärnenergiteknologi och -industri.
För minst ett par årtionden framöver kommer vi emellertid att leva i en otrygg försörjningssituation på grund av det stora oljeberoendet och avsak- naden av nämnvärda olje- och koltillgångar. Denna otrygghet skulle minska väsentligt om de förnyelsebara energikällorna inom en snar framtid kunde introduceras i större skala.
Enligt samstämmiga bedömningar torde emellertid ännu inte ett tillräck- ligt underlag föreligga för en bedömning av de förnyelsebara energikällornas möjliga energibidrag. Beslutsunderlag för en omfattande utbyggnad kan man inte räkna med förrän en bra bit in på 1980-talet.
Fram till dess mera definitiva beslut kan fattas om satsning på förnyelse- bara energikällor är vi huvudsakligen hänvisade till olja, kol, uran, vatten- kraft, vissa tillskott från torv och biomassa samt möjligen naturgas för vår energiförsörjning. Under det närmaste decenniet gäller det — vad avser större bidrag — väsentligen att välja mellan de förstnämnda tre energikällorna.
Kunskaperna om och erfarenheterna av dessa energislags miljö-, hälso- och säkerhetsrisker och om möjligheterna att komma till rätta med dem är redan stora och ökar snabbt. Sålunda har vi avsevärt förbättrat våra kunskaper om metoderna för bl. a. hantering av kärnkraftavfallet.
Man kan som kommissionen framhållit inte på nuvarande kunskapsnivå och i nuvarande skede påstå att något av de tre energislagen olja, kol, uran — vid en avvägning mot nyttan av dem — är oacceptabla av miljö-, hälso- och säkerhetsskäl. I strävan efter ett energisystem som sammantaget ger minsta olägenhet bör ingå att minska förbräningen av olja och att inte i stor skala gå över till kol.
Trots att vårt vetande i fråga om miljö- och hälsorisker avsevärt förbättrats, har det inte framkommit i kommissionens arbete eller eljest, att kunskaperna och erfarenheterna är tillräckliga för att nu fatta ett definitivt beslut om det framtida energisystemets utformning.
Man bör därför inte på denna grund nu besluta vare sig att avveckla
kärnkraften eller att i större omfattning eller för längre tid binda sig vid kärnkraften som en oundgänglig del i vårt energisystem. Ehuru allt starkare miljö- och hälsoskäl framkommer mot olja och kol som energiråvaror. finns heller ännu inte — bl. a. med hänsyn till pågående utvecklingsarbete beträffande ny förbrännings- och reningsteknik — skäl att ta slutlig ställning för eller emot olja och kol som energiråvaror.
De samhällsekonomiska och försörjningsmässiga bedömningarna pekar däremot redan nu i en bestämd riktning. Vi måste så snabbt som möjligt minska vårt oljeberoende på grund av förväntad brist på olja och därav föranledda prisstegringar. En prisstegring på olja medför stigande priser på kol. En satsning på kol som energiråvara förutsätter dessutom kostsamma investeringar. Med hänsyn till kolets uthållighet som energiråvara kan dock sådana investeringar vara motiverade.
Kommissionen anser mot denna bakgrund att energipolitiken bör inriktas på att hålla alla tillgängliga alternativ öppna. Det finns inte skäl att i nuvarande skede utesluta vare sig kol, uran eller olja från energiförsörj- ningen. Vår handlingsfrihet bör inte inskränkas genom åtgärder, som på ett genomgripande sätt ändrar förutsättningarna för vår energitillförsel. När beslutsunderlaget förbättras såväl beträffande dessa energiråvarors möjlig- heter och biverkningar som om solenergin bör mer långsiktiga val kunna göras. Det kan dock knappast bli möjligt det närmaste decenniet.
Att nu fatta beslut om avveckling av kärnkraften innebär ett avsevärt risktagande. Om introduktionen av de förnyelsebara energikällorna skulle dröja måste bortfallet kompenseras med importerade bränslen, främst olja och kol, beträffande vilka avsevärda risker föreligger när det gäller såväl tillförsel som miljö och hälsa.
Som kommissionen anfört bör man f. n. varken avveckla kärnkraften eller binda sig vid kärnkraften som en oundgänglig del i vårt energisystem genom en större ökning av kärnenergiverksamheten i Sverige. Pågående utbyggnad bör fullföljas, eftersom det risktillskott detta leder till är marginellt. Men mer slutgiltiga ställningstaganden för eller emot kärnkraft bör anstå tills vidare.
1 vad mån ytterligare utbyggnad av kärnkraften bör ske blir beroende av förändringar i energiåtgången och behovet att ersätta olja med el. En utvärdering av möjligheterna att omvandla ett antal reaktorer till kärnkraft- värmeverk bör göras. Därigenom minskar behovet av olja för uppvärmning. 1 vad mån det bortfall av el som följer därav kan kompenseras, är beroende av den totala produktionskapaciteten.
I syfte att bibehålla den långsiktiga handlingsfriheten för utnyttjande av sol, kol och uran bör uppnådd kompetens och teknik inom dessa områden bevaras och utvecklas. En satsning bör också ske på utveckling av ny teknik. Beträffande kol bör kompetens inom landet byggas upp. För vinnande av praktiska erfarenheter bör anläggningar uppföras. Beträffande kärnkraften bör den inhemska tekniska och industriella kompetensen vidmakthållas.
De bedömningar som kommissionen nu har gjort överensstämmer i allt väsentligt med de erfarenheter man har och de bedömningar som gjorts i andra länder. Vad nu sagts innebär att vi inpassar oss i det globala energiförsörjningssystem som de olika internationella organisationerna på området förordar. Vi bör aktivt medverka i och främja det internationella
arbete som går ut på att utforma energipolitiken efter varje lands naturliga förutsättningar.
Slutsatserna av det sagda kan sammanfattas sålunda.
Den av riksdagen fastlagda inriktningen av energipolitiken bör inte nu radikalt ändras. En begränsad omprövning av energiprogrammet bör ske i samband med de energipolitiska besluten varje budgetår och fortlöpande allteftersom nya rön görs. Ett mera definitivt val av långsiktig handlingslinje kan sannolikt göras före år 1990. Det slutliga ställningstagandet för eller emot kärnkraften bör anstå tills vidare.
Underlaget för ställningstaganden och beslut bör stegvis förrättas genom fortsatta utredningar, forskning, utveckling och demonstration.
Kommissionens förslag
El Frågan om skatteomläggning utreds enligt den i bilaga 3 diskuterade konstruktionen — en beskattning inom mervärdeskattens ram i kombina- tion med en energiskatt i import- och producentledet. Särskilt bör möjligheten beaktas att markera energiskattens styrmedelsfunktion genom skattesatsdifferentieringar och undantag i syfte att dels tillgodose
, en samhällsekonomiskt avvägd beskattning med hänsyn till miljöeffek- j ter, försörjningstrygghet m. m., dels underlätta introduktionen av * mottryckskraft och nya energikällor. I samband härmed bör utredas vilka principer som i framtiden bör tillämpas för prissättningen inom energiom- rådet. D Energiprognosarbetet vidareutvecklas och fördjupas. Energistatistiken, särskilt beträffande bränslen, förbättras. El Energisektorns kapitalförsörjning kan komma att erbjuda stora problem. Bl.a. finns i dag stora skillnader vad beträffar finansieringsmöjligheter inom olika delar av energiområdet. Förslag till åtgärder för att rätta till sådana skillnader bör utarbetas.
El En utvidgad kommunal energiplanering är under uppbyggnad. Kommu- nerna bör även kunna ta ett ökat ansvar för insatserna för energispa- rande. D Det är angeläget att inom de närmaste åren närmare utreda förutsätt- ningarna för en varaktig icke-tillväxt i energianvändningen som underlag för en värdering av konsekvenserna av en sådan politik för bl. a. syssel- sättning, produktivitet och handelsbalans.
H ushållning
El Stödet till energibesparande åtgärder i anslutning till befmtliga industriella processer bör utvärderas. I samband därmed bör snarast övervägas om det nuvarande bidragssystemet bör kompletteras eller ersättas med ett lånesystem. El Stödet till prototyper och demonstrationsanläggningar inom energiom-
rådet byggs ut. Stöd bör även kunna ges till kommande anläggningar som
I]
El El EI El 1]
använder förnyelsebara energiråvaror såsom sol, vind, energiskog samt avfall. Information och utbildning samt rådgivning till näringslivet bör utökas. Fortsatt utredningsverksamhet rörande industrins — särskilt de energi- tunga branschernas — energianvändning och energisparmöjligheter bör genomföras. Den energiprövning som i dag sker enligt 136a & byggnadslagen bör ses över. Därvid bör övervägas att utsträcka prövningen till att omfatta såväl nya som befintliga anläggningar på liknande sätt som inom miljöskydds- lagstiftningen. Långtgående restriktioner mot privatbilism införs i de större tätorternas innerstadsområden och speciellt inom de tre storstäderna. Kollektivtra- fiken prioriteras, byggs ut och görs bekvämare för trafikanterna. Obligatorisk ekonomitrimning övervägs för en ökad effektivitet hos befintliga bilar. För nytilkommande bilar införs normer för maximal specifik bränsleför- brukning. Information och utbildning för bilister förbättras. Körskoleundervis- ningen lägger särskild vikt vid körsätt och underhåll för att minska bränsleförbrukningen. Åtgärder vidtas som möjliggör användande av andra bränslen än bensin och dieselolja. En differentiering av bilskatten till förmån för lättare och bensinsnåla bilar genomförs. Långväga godstransporter överförs från lastbil till tåg. Särskilda åtgärder för energisparande inom lastbilssektorn initieras. Sjöfarten tar en större andel av transportarbetet. Kust- och kanalsjöfarten stimuleras. Energihushållningen i nytillkommande bostäder och lokaler styrs i första hand genom Svensk byggnorm. I takt med ökad kunskap och erfarenhet av olika byggnadstekniska lösningars energihushållande effekter komp- letteras byggnormen. Finansieringen av energihushållande åtgärder i befintlig bebyggelse säkerställs för fastighetsägarna. En utvärdering av hittillsvarande låne- och bidragssystem företas. I samband därmed prövas alternativa utform- ningar av det ekonomiska stödet. Kommunernas verksamhet rörande service och rådgivning till fastighets- ägare och fastighetsskötare förstärks kraftigt. En utredning tillsätts för att skyndsamt överväga sådana ändringar av byggnadsstadgan att t. ex. byggnadsnämnd får möjlighet att inspektera byggnaders energihushållning. Om påpekande och rådgivning inte räcker bör möjligheter till ålägganden att vidta särskilda åtgärder övervägas av utredningen. Ett system för bränsledebitering som innebär att hyresgästerna debiteras de faktiska bränslekostnaderna införs. Detta bör innefatta kontroll av att uppvärmningsanordningarna drivs så effektivt som möjligt och att hushållningsåtgärder vidtas av fastighetsägarna. En utredning av de tekniska och administrativa problem som är
förknippade med en övergång till individuell varmvattenmätning genom- förs. Cl Möjligheterna till anpassning till soluppvärmning av uppvärmnings- system i främst nytillkommande hus som lämpar sig för centrala solvärmesystem utreds. Stöd ges till utveckling av komponenter och system för soluppvärmning. Krav på obligatorisk soluppvärmning i vissa sammanhang, t. ex. av simbassänger, övervägs. El Ökad vikt läggs vid energihushållningsaspekter inom samhällsplaner- ingen. Detta gäller såväl vid planeringen av nya områden och byggnader som vid förbättring och sanering av befintliga områden. Lämpliga vägar för detta inom ramen för planlagstiftningen utreds. Cl För att effektivisera användningen av el i hushållen införs energidekla-
ration av hushållsapparater. Åtgärder genomförs inom den statliga bostadslånegivningen för att stimulera en övergång till energieffektiva apparater. Effektivare armaturer i gatubelysningen bör användas. Alternativa och kompletterande uppvärmningsformer till elvärme i fritidshus utreds. El Insatserna beträffande information till och från allmänheten och utbild-
ning i energifrågor förstärks. Inte minst gäller detta skolundervis- ningen.
DD
Olje/örsör/ningen
El Oljeområdet kännetecknas av ett temporärt överutbud på råolja, vilket har verkat dämpande på priserna. En bättre hushållning bör eftersträvas samtidigt som man bör stimulera till övergång till alternativa bränslen. Statsmakterna bör undersöka vilka åtgärder som kan vidtas härför. Ett exempel kan vara att införa en försörjningsmotiverad avgift på olja. Ett sådant system utformas så att oljepriserna inte tillåts sjunka under någon viss nivå. Kommersiella garantier skapas därigenom för dem som satsar på introduktion av alternativa bränslen till olja. Det är av avgörande betydelse att klara och långsiktiga incitament skapas för önskade utveck- lings- och omställningsåtgärder. Insatserna för prospektering efter olja utomlands bör kraftigt höjas. Förvärv av andelar i redan konstaterade fynd och deltagande i investe- ringar för utvinning är en snabbare och säkrare väg till förbättrad försörjningstrygghet. Detta kräver stora ekonomiska resurser. Den stat- liga kreditgaranti om 2 000 milj. kr. som finns tillgänglig för bl. a. sådant ändamål, höjs. I] Sverige bör även sträva efter att sluta långsiktiga avtal om leveranser av råolja och produkter från vissa oljeproducerande länder. Inledda förhand- lingar med Norge fullföljs snarast. Initiativ bör tas till förhandlingar även med andra oljeproducerande länder. [I Åtgärder bör snarast vidtas för att söka säkra den inhemska raffinaderi- kapaciteten. El Planering genomförs så att redan anvisade åtgärder för bättre hushållning,
övergång till alternativa bränslen och oljepolitiska åtgärder kan påskyndas och utvidgas.
IIIB
Naturgas
El En bedömning av om naturgas bör införas i Sverige är avhängig av bl. a. varifrån sådan gas skulle komma och vilka kostnader den skulle betinga. Förhandlingar, insatser för att följa den internationella utvecklingen och studier av olika utbyggnadsalternativ bör fullföljas.
Kol
El Även om det vore tekniskt möjligt och ekonomiskt motiverat bör en större övergång till kol inte inledas omedelbart. Men insatser föratt senare möjliggöra en omfattande kolanvändning i vårt land bör göras. I:] En kraftig satsning bör ske på främst forskning, utveckling och demon- stration av förbränningsteknik och rökgasavsvavling. Dessa åtgärder bör göras i internationellt samarbete. El Bestämmelser bör införas om att nytillkommande större eldningsanlägg- ningar redan från början utformas så att eldning kan ske med fasta bränslen såsom kol, torv och biomassa. Även befintliga eldningsanlägg- ningar görs på sikt omställbara för fastbränsleeldning. El I syfte att bl. a. bygga upp den inhemska kompetensen på kolområdet och vinna praktiska erfarenheter genomförs redan nu en viss ökad använd- ning av kol. Exempelvis görs någon eller några el- och/eller värmepro- ducerande anläggningar koleldade. [1 Den internationella kolmarknaden följs genom kontakt med olika producentländer. Möjligheterna till framtida långtidskontrakt undersöks. Detsamma gäller deltagande i prospektering och utvinning av kol, t. ex. genom förvärv av andelar i gruvor.
Uran
[I En fortsatt uranprospektering genomförs. Utvinning av uranfyndigheter förbereds, förutsatt att brytning efter vederbörligt tillstånd kan ske på ett miljömässigt acceptabelt sätt. El Ett centralt lager för mellanförvaring av utbränt kärnbränsle uppförs för att kunna tas i drift under något av de första åren på 1980-talet. El Anläggningar för övriga verksamheter inom kärnbränslegången, exem- pelvis för anrikning eller upparbetning, bör f.n. inte uppföras i vårt land.
Torv, energiskog
El Markresurser lämpliga för torvutvinning och senare odling av energiskog kartläggs. En satsning på utveckling av torvteknik och torvförädling för framtida tillämpningar genomförs. Samtidigt bör redan etablerad teknik utnyttjas för att starta en torvindustri för energiutvinning. Sålunda uppförs några värme- eller kraftvärmeanläggningar som använder torv. Initiativ tas för att genom organisatoriska åtgärder förbereda produktion,
förädling och handel med torv. Ett ökat tillvaratagande av skogsavfall, lövved'. halm, vass m. m. skulle kunna ha stor betydelse.
El Insatser av främst organisatorisk art bör initieras av statsmakterna och genomföras i samarbete med skogsindustrin, skogsägare, jordbrukare, kommuner och industriföretag. Utveckling av förbränningsteknik bör bedrivas. [1 De miljömässiga och ekologiska konsekvenserna av energiskogsodling måste bättre belysas och utvärderas. Härför krävs att ett flerårigt forsknings- och utvecklingsprogram genomförs. D Utredningar om lämplig teknisk och organisatorisk uppbyggnad av system för energiskogsproduktion och -användning påbörjas. 111 Ett utvecklingsprogram i enlighet med vad som skisserats utvärderas förhoppningsvis inom 5—10 år för mer definitiva avgöranden om i vilken omfattning odlad energiskog kan utnyttjas för energiändamål.
Syntetiska drivmedel
El Forsknings- och utvecklingsarbete genomförs för att finna en lämplig teknik för förgasning av inhemska biobränslen och eventuellt skiffer. Halv- och storskaliga försök och demonstration görs med sikte på att i första hand framställa metanol. Biokemiska metoder för framställning av metanol undersöks såsom komplement eller alternativ. [1 En inhemsk produktion av syntetiska drivmedel redan under 1980- och 1990-talen ur kol och högsvavliga restoljor förbereds. Möjligheter att importera icke oljebaserade drivmedel och drivmedelskomponenter studeras. Cl Insatser genomförs i syfte att utveckla en flexibel fastbränsleförgasare användbar för olika bränsleråvaror.
Kraft- och värmeförsörjning
El Tillvaratagande av vattenkraft från små vattenkraftverk stimuleras. Detta kan ske genom att de lokala eldistributörerna åläggs att till visst pris ta emot kraft från sådana kraftverk och även från andra lokala produktions- enheter, exempelvis vissa vindkraftverk. B En utredning görs om möjligheterna att förse sydvästra Skåne, Göteborgs- området och Uppsala-Stockholmsområdet med fjärrvärme från kärnkraf- tvärmeaggregat i Barsebäck, Ringhals respektive Forsmark. Utredningen måste också i sina överväganden beakta den pågående och planerade verksamheten vid OKG:s kraftstation vid Simpevarp. El Om utredningarna ger positivt resultat bör Forsmark 3 fullföljas som kärnkraftvärmeverk eller med avtappningsturbin i stället för kondens- verk. Med hänvisning till att många människor, företag och kommuner, är berörda är det nödvändigt att utredningsarbetet bedrivs med största skyndsamhet så att beslut kan fattas senast hösten 1978.
Den föreslagna utredningen bör innefatta:
— kraft- resp. värmebalansundersökningar
tekniska värderingar av avtappningstekniken och långvära hetvatten- transporter en utbyggnadsplan ekonomiska, organisatoriska och säkerhetsmässiga bedömningar.
Utredningsresultatet bör bli styrande för kommande förhandlingar och beslut rörande kärnkraftssystemets fortsatta utbyggnad.
I] Kärnkraftvärmeverk värderas från teknisk, ekonomisk, säkerhetsmässig
och organisatorisk synpunkt. Kommissionen rekommenderar en ingå- ende utredning vars resultat får bli vägledande för inriktningen inom området kärnvärme. En utvärdering av svensk kärnindustris utvecklingsmöjligheter genom- förs. Den skall omfatta såväl kärnkraftindustrin som kärnbränslecykeln. Säkerhetsutveckling och avfallshantering bör ingå som viktiga delar. Garantier måste skapas för att underhålls- och serviceorganisationen för kärnkraftverken upprätthålles, liksom kompetensen hos de övervakande myndigheterna. Statsmakternas och kraftföretagens långsiktiga planering kompletteras med planer av beredskapskaraktär som visar hur ett omfattande och långvarig bortfall av kärnkraft lämpligen kan mötas. Utvecklingsarbetet för vindkraft drivs vidare. Fullskaleprototyper byggs på olika håll i landet. För att kännedomen om vindförhållanden i landet skall förbättras bör ökade resurser ges till SMHI och andra organisationer som kan utföra motsvarande undersökningar. Kraftvärmeverk byggs i tätorter där fjärrvärmenätets omfattning är sådant att värmeunderlaget samhällsekonomiskt motiverar en kraftvärmeut- byggnad. I syfte att stimulera en sådan utbyggnad ordnas en förbättrad finansiering för kraftvärmeverk. Samarbete mellan den etablerade kraftin- dustrin och kommunerna stimuleras. Installation av mottrycksanläggningar i anslutning till industriella processer erhåller även fortsättningsvis ekonomiskt stöd. Spillvärme tillvaratas från industriella processer. Eventuella hinder av företagsekonomisk eller institutionell natur för att detta skall ske undanröjs snarast. Direkta restriktioner mot elvärme avvisas. Genom den kommunala energiplaneringen undviks elvärme i områden där fjärrvärme kan bli aktuellt. Utveckling av värmepumpsystem baserade på t.ex. ytjordvärme, indu- striellt och kommunalt avloppsvärme m. m. och anpassade för svenska förhållanden stimuleras. Fjärrvärmenät och lokala hetvattennät utformas så att en övergång till soluppvärmning möjliggörs. En förbättrad finansiering av fjärrvärmeut- byggnader garanteras långsiktigt. Kännedom om solförhållandena förbättras genom insamling och bearbet- ning av basdata av SMHI m. fl. För att möjliggöra en successiv utbyggnad av soluppvärmning tillses att värmedistributionssystemen i största möjliga utsträckning är vattenburna och lämpligt dimensionerade. Solvärme rekommenderas för större system som medger att värmeupptagning och värmelagring kan ordnas på ekonomiskt fördelaktigt sätt.
[1 Ett brett upplagt program innefattande forskning, utveckling och praktisk demonstration läggs upp för att utveckla solvärmetekniken. Av stor betydelse är att värmelagringstekniken förbättras. El Introduktionen av solvärmetekniken befrämjas genom organisatoriska åtgärder och stöd främst till kommunerna. Det bör övervägas om solvärmeinstallationer kan inkluderas i den statliga bostadsfinansie- ringen. Information och utbildning om solvärme utökas. Tillverkning av komponenter stimuleras genom att viss avsättning garanteras. Exem- pelvis kan staten upphandla solvärmesystem för vissa offentliga byggna- der.
Reservationer
Ledamoten Björn Bergman:
Kräver ytterligare utbyggnad av vattenkraften. Anger ett antal utbyggnads- objekt i Norrbotten och pekar bl. a. på de sysselsättningsskapande effek- terna.
Ledamoten Ingmar Eidem:
Menar att de samhällsekonomiska mål som finns angivna i kommissionens direktiv kräver att både vattenkraften och kärnkraften utnyttjas mer, snabbare och effektivare än kommissionen förutsätter.
Hans förslag:
1. Kraftfull utbyggnad av kärnkraften.
2. Satsning på ett integrerat kämkraftprogram med sikte på ca 120 TWh/år 1990.
3. Principbeslut om inhemsk uranproduktion.
4. Inhemsk anrikning och upparbetning utreds.
Ledamöterna Birgitta Hambraeus och Bengt Sjönell:
1. Anser inte att man med framlagt bakgrundsmaterial som grund kan utgå från att säkerhetsriskerna på kärnkraftsområdet är acceptabla. Ställnings- tagande till säkerhetsfrågorna måste därför anstå till dess att slutrapporten från säkerhets- och miljögruppen är färdigställd. Avvisar en fortsatt satsning på kärnkraft och anser att knappheten på investeringsresurser gör att det är viktigt att prioritera investeringar i energihushållning och förnyelsebara energikällor eftersom en fortsatt satsning på kärnkraft fördröjer och försvårar övergången till ett energi- system som baseras på de förnyelsebara energikällorna. Därför bör bl. a. ytterligare installation av direktverkande elvärme begränsas. Stöder inte heller majoritetens förslag beträffande utredning om fjärrvärme från kärnkraftsanläggningar, Värmereaktorer och utvidgad uranprospektering. Vill ej ta ställning för ett centrallager för mellanlagring av använt kärnbränsle. Anser att frågan om att ta aggregaten 7 till 10 i drift
och en avveckling av de aggregat som redan är i drift är avhängig prövningen av kärnkraftens säkerhetsproblem och möjligheterna att uppfylla kraven i villkorslagen. Avvisar majoritetens uttalande beträf- fande tolkningen av villkorslagen.
Avvisar majoritetens åsikt att definitivt beslut på kärnkraftsområdet inte kan tas förrän om ett decennium. l
2. Kommissionen borde klarare uttrycka att det är ett väsentligt samhäll- | sintresse att nå lägre energianvändningsnivåer än enligt industriverkets referensprognos. Detta för att utformningen av styrmedel skall få ! tillräckligt hög ambitionsnivå. Betonar att det är väsentligt att låne- och bidragssystemet utformas så att skillnader mellan privatekonomisk lönsamhet och samhällsekonomisk lönsamhet överbryggas.
3. Pekar på möjligheterna att få betydande bidrag till energiförsörjningen år 1990 genom att snabbt få till stånd en omfattande satsning på förnyelse- 1 bara energikällor. Konstaterar att ett energisystem som bygger på de förnyelsebara energikällorna på sikt ger en bättre försörjningstrygghet än övriga alternativ. Vill starkare betona vikten av att organisatoriska | åtgärder snabbt kommer till stånd för en utveckling av förnyelsebara energikällor.
Ledamoten Björn Kjellström:
Anser att rekommendationer beträffande aggregaten 11 och följande borde anstå till kommissionens slutbetänkande då bättre underlag föreligger angående kärnkraftens säkerhetsproblem.
Han reserverar sig också mot rekommendationen att uppföra ett central- lager för använt kärnbränsle.
Ledamoten Per Kågeson:
Vill ha ett principbeslut om successiv avveckling av kärnkraften samt ett omedelbart beslut om stöpp för fortsatt utbyggnad.
Delar inte majoritetens syn på reaktorsäkerhets- och avfallsfrågorna. Lämnar i ett särskilt yttrande förslag på hur en planmässig avveckling av kärnkraften kan genomföras under 1980-talet.
Kräver ett planmässigt program för hushållning i befintliga byggnader. Finner kommissionens förslag otillräckliga när det gäller att spara större mängder olja.
Anser att elvärme i de flesta fall innebär slöseri med en högvärdig energiform. Föreslår förbud eller långtgående restriktioner mot fortsatt utbyggnad av elvärme.
Motsätter sig en energiskatteomläggning (till moms.) som kommissionen föreslår skall utredas.
Invänder mot att energikommissionen inte utrett vissa sociala aspekter på valet av energiförsörjningssystem.
Invänder mot att energikommissionen inte genomfört någon egentlig analys av energiförsörjningen efter år 1990.
Ledamöterna Björn Kjellström och Per Kågeson:
Anser att energikommissionen klart borde ha uttalat att vattenkraften inte bör byggas ut mer än till ca 66 TWh och att utbyggnader över ca 65 TWh knappast kan ske utan mycket allvarliga ingrepp och därför måste prövas säsrskilt noga. Den borde också ha uttalat att de fyra orörda huvudälvarna inte får beröras av en utbyggnad.
Ledamoten Nils-Erik Landell:
Redogör för en ekologisk grundsyn, vilken innebär att kärnkraft kan framstå som ett bättre alternativ än olja och kol. Pläderar för en kraftfull satsning på alternativa energikällor som sol och vind. Förordar ett så mångformigt energiförsörjningssystem som möjligt.
Kräver uttalande om 13 kärnkraftaggregat för att minska oljeförbruk- ningen.
Anser att vattenkraften inte får byggas ut till mer än 65 TWh och att ingen av de fyra orörda huvudälvarna i Norrland får byggas ut.
Särskilda yttranden
Kai Curry-Lindahl Birgitta Hambraeus och Bengt Sjönell Björn Kjellström Per Kågeson
] Särskilda yttranden har lämnats av: Ulf Westerberg
Summary
In this report the Energy Commission sets forth starting points for energy policy, estimates and assessments of some alternatives for policy design during the 19805, certain central considerations on the direction of energy policy, and a number of proposals for governmental measures.
Considerations and proposals are set forth with the proviso that the results ofcertain still-ongoing investigations in the safety and environment areas will not give rise to essentially altered conclusions.
This section presents a survey ofthe report”s layout and principal contents, together with a summary of the Commission's proposals and those assess- ments which have underpinned the proposals.
Terms of reference
The Energy Commission”s main task is to collect, evaluate and document materials, and to make necessary supplementary studies which may serve to underpin the positions taken by the Swedish Government and its proposals to Parliament in 1978 on the direction for Swedish energy policy for the period up to around the year 1990. The Commission's documentation should take the form of setting forth alternative energy programmes for this period.
The terms of reference do not specify how many alternatives should be documented. However, at least one alternative should signify that nuclear power will be gradually phased out up to the mid-19805.
The Commission is called upon to work with great openness and to furnish continuing information about how its work is progessing.
The report layout
Chapter—l contains the terms of reference for the Energy Commission and gives an account ofthose who have participated and ofhow the work has been plan ned. Chapter 2 describes in sy noptic form the interaction of man, energy and environment, and also presents various concepts used in the energy field. lt also sets fonh which categories of energy resources are to be found in nature. A more detailed review ofunits, concepts, etc., is given in Appendix l . Chapter 3 presents a survey of (1) the development of energy usage and energy supply in Sweden during the postwar period; and (2) the main features
' 1 TWh =terawatt hour = 1,000 million kilowatt hours.
ofSwedish energy policy during this same period.
Chapter4 describes existing connections between energy policy and other societal goals. In so doing it maps out thos factors which affect energy policy”s long-term thrust. Among these factors are the society's goals with respect to economic growth, employment, balance of payments and income distribu- tion. Also included hereunder is a series ofrestrictions on freedom ofaction for energy policy imposed by the situation which prevails as regards the supply ofenergy raw materials and the allowance that must be made for the energy sector's health, environmental and safety effects. Lastly, this chapter discusses the feasibility of adapting the energy system to altered precondi- tions and the significance of the time perspective for freedom of action.
Chapter 5 summarizes the forecast made by the Swedish National Board of Industry for energy usage up to 1995. Given the assumptions that have governed the estimates, the requirements for total energy supply in 1990 are stated at between 490 and 545 TWhl with a rated value of510 Twh. Derived from this is the need to produce electric power of between 140 and 155 TWh with a rated value of 145 TWh.
Chapter 6 presents in summary form the evidence furnished by the Commission”s expert groups with regard to possible savings, pre-conditions for supply, likely means of control and risks and effects on safety and environment. Chapter 7 describes the starting points for the Commission”s investigated alternatives. Descriptions of the alternatives for their characte- ristics and consequences are then given in Chapter 8. The Commission makes an evaluation of the alternatives in Chapter 9.
Chapter 10 contains the Commission”s considerations and proposals. To start off with it sets forth the general grounds for energy policy and which special interests must be borne in mind when energy policy is designed. Proceeding on the basis of certain central considerations, the chapter concludes with a number of proposals and recommendations.
Summarized in the following are the starting points for the Commission”s choice of investigated alternatives, what the investigations have resulted in, and the Commission”s considerations and proposals. Further, a brief account is given of the main purport contained in dissents.
Starting points
A point made by way ofintroduction in Chapter 7 is that two epochs may be distinguished in the design and function of energy systems over a very long- ranging time perspective. The one is the future epoch, when the flow of energy from solar radiation may account for the greater part of the energy supply; the other is the present epoch, when stored energy dominates. During an intervening period a gradual changeover occurs, but for a long time to come stored energy will be utilized alongside of flow energy.
In the long-term perspective solar energy, coal and uranium are deemed to be those alternatives which may be available to Sweden. These may in their turn be combined in various ways.
The decision-making situation is now marked by uncertainties in several
respects. Among other things, uncertainty still prevails as to when and on what scale new energy types can be introduced. The options must be retained for striking & later choice between the available long-term alternatives.
Given this background the Commission discusses starting points and other parameters fors alternative energy programmes. With regard to oil, attention is called to the risks both ofsupply problems and ofsharply increased prices. As regards coal it is observed that the present-day environmental problems are great. A massive commitment to coal can therefore not be made in Sweden for the time being. But a degree of domestic competence should be built up in this area. Natural gas is favourable from the environmental aspect, but it is expensive and requires capital investments in large systems. Besides, natural gas has just as little staying power as oil.
Nuclear power per se commands potentials for becoming a wholly domestic energy source and it is estimated economically favourable. On the other hand it is fraught with problems and risks. Opinions are divided as to what kind of uncertainty nuclear power implies.
HydrOpower is domestic, renewable and economically attractive, but harnessing more of it invites conflict with ecological interests. However, it should be feasible to go in för a limited expansion programme which pays great deference to these interests. Peat requires activity even in normal situations ifit is to be an active stand-by resource. Moreover, it might prepare land for the cultivation of energy forests. In addition to hydropower other renewable sources are the sun, wind, wood, energy forests, etc. The possibilities of utilizing these energy types on a big scale should gradually become clearer. It is generally expected that they will render their major contributions after rather than before 1990.
All available long-term alternatives (except solar heating) are suited to electric power generation and/or hot water production. Some of them also lend themselves to the production of synthetic fuels, e.g. methanol.
An important starting point on the usage side is to conserve energy resources, oil in particular. Planning should also focus on measures which reduce energy requirements longer-term, as exemplified by proper design of building structures. Trade-offs should be struck (a) between other societal goals and energy conservation; (b) between energy conservation and energy supply; and (c) between energy conservation measures in different usage sectors. There should also be a quest for measures which permit flexibi- lity.
In the case where uncertainties about the risks ofnuclear power signify that this energy type cannot be accepted, the likely supply alternatives will have to be amended at certain points. Above all, an intensified commitment must be made even now to bring in the renewable energy types. Then too, depending on the time factor, it is probable that one or more ofthe conventional energy types — coal, 011 and natural gas — must be deployed.
In such a case the energy conservation efforts must be especially aimed at saving electricity. Among other things, thought could be given to reducing the electricity that is used to heat buildings. Only in exceptional cases, however, should direct restrictions on electricity consumption be considered. In the long run a suitable level for such consumption will depend on the long- range possibilities of producing electricity in Sweden by means of renewable
energy types and by means of other, environmentally acceptable energy types.
ln case the problems that are associated with nuclear power are not deemed to be such as to warrant stopping the expansion ofnuclear power, the quest to lower dependence on oil can be satisfied to a greater extent by changing over from fuel to electricity in the heating sector and in manufacturing indu- stry.
For the supply side consideration could then be given to other aspects, among them designing future nuclear power blocks as combined generation plants (power plus heating) and gradually building up a complete domestic nuclear fuel cycle. In a case where greater resort to nuclear power can help to lower dependence on oil impons, a capital-intensive commitment to bringing natural gas into Sweden should be avoided. With regard to energy usage in this case there are no motives to aspire to electricity savings in particular. Advantage should be taken instead of opportunities to replace oil with electricity.
With these starting points the Commission has picked out four alternatives for more penetrating study. These alternatives are:
— A, where nuclear power is to be phased out by around 1985", — B, where energy policy focuses on phasing out nuclear power over a 10- year period, with 1990 as target year; — C, where some continued expansion of nuclear power is accepted during the 19805, but binds for the period thereafter are avoided; — D, where expansion of nuclear power is accepted during the 1980s to a somewhat larger extent than in C, but where a more pronounced thrust towards continued nuclear power utilization is contemplated, as in the form of commitment to a domestic nuclear fuel cycle.
Investigated alternatives
The results arrived at by the expert groups after investigating these different alternatives are set forth in Chapter 8.
Energy usage, energy supply, and need for controlling instruments are described at length, alternative by alternative.
The total level of energy usage is summarized in the table below.
TWh Alternative A/B Alternative C Alternative D i Fuel 326 345 330 l Electricity 103 125 140 Total 429 470 470
Identical savings are assumed in all alternatives with regard to communi- cations or transport services. Under alternative A/B greater conservation efforts are made in manufacturing industry as well as in the building stock. The cost ofthese efforts has been estimated at slightly more than SKr 20.000
million all told. Electricity savings are also considered practicable to a greater extent in alternative A/B, while in alternative D a changeover from oil to electricity is assumed to take place for certain purposes.
On the supply side the alternatives part company when it comes to the supply of oil and oil products and, naturally, when it comes to utilizing nuclear energy. A summary picture is given in the following table, which also includes the supply in a case where nuclear power is phased out but has the same higher usage level as in alternative C (Bl), together with a case where nuclear power utilization is continued but has the same lower usage level as in alternative B (C).
Energy supply in 1990, TWh
A B B1 C Cl D
011 and 011 products 271 280 330 249 207 232 Coal and coke 46 46 46 45 45 55 Natural gas 11 11 11 11 11 O Hydropower 66 66 66 66 66 66 Wind 4 6 10 2 2 2 Sun 3 3 3 3 3 3 Bark, lyes 40 40 40 40 40 40 Cultivated biomass 20 5 5 5 5 5 Forest waste, straw, rubbish 26 26 26 10 10 11 Waste heat 2 2 2 2 2 2 Peat 20 20 20 15 15 15 Nuclear power (el) 0 0 0 58 58 71 Nuclear power (heat) 0 0 0 13 13 16
Total 509 505 559 519 477 518 Losses in conversion
and transmission 80 76 89 49 48 48
The electricity sector differs very noticeably between the alternatives. Alternatives A and B assume a maximum commitment to combined power and heat generation and to industrial back-pressure power. Further, alterna- tive A and in particular alternative B assume a very vigorous commitment to wind power. Despite substantial forced-draft efforts to expand electricity production as a replacement for the phased-out nuclear power, the time margins will be tightly squeezed both in alternatives A and B during the 19805. Implementation of alternative A would require extraordinary measures in the form of rationing and the like, or granting exemptions in the award oflicenses for new power plants, ifthe situation around 198515 going to be coped with satisfactorily.
The total investment requirements for the period 1979—1990 are in alternatives C and C' about SKr 90,000 million and in alternative D, where the investment requirement works out at about SKr 120,000 million assuming commitment is made to a domestic nuclear fuel cycle. Investment outlays are figured out at about SKr 110,000 million in alternative A and about SKr 100,000 million in alternative B. For the case, B', the investment requirement
is stated at just under SKr 125,000 million.
By contrast the difference between the alternatives is not as great with respect to operating costs and the costs of importing fuel. The strong decline in 011 imports under alternatives C and D compared with A is offset by higher imports of nuclear fuel.
Also discussed foreach alternative are the kinds ofcontrolling instruments that may be necessary. However, it is pointed out that the choice of such instruments is to be guided more by the intentions which the alternative in question represents than by any wishes to reach uncertain quantitative goals at specified points in time.
It is pointed out for all alternatives that taxation and pricing of different types of secondary energy play a major role. One ofthe subjects discussed is revising the present system ofenergy taxation so that the tax will be levied on the importers and producers instead of on the end users. This could be combined with a revision of the energy taxation into a system that comes under the purview of value added tax.
Further, the discussion of all alternatives takes up different kinds of selective controlling instruments on the usage side. Among other things, it is pointed out that present-day systems of economic inducements to conserve energy need to be evaluated and adjusted. For manufacturing industry it may be advisable to augment the ruling subsidy system with loans. Both as regards private enterprise and the housing sector there is need in alternatives A and B for administrative controlling instruments which go beyond the voluntary line.
Thus for industry it is assumed that provision can be made to enlarge energy scrutiny under section 136 a of the Building and Planning Act, with discretionary power to introduce stipulations for existing industry as well. In the heating sector alternatives A och B contemplate calling a halt to installation ofelectric heating in new buildings as from 1980, as well as e.g. mandatory inspection of heating devices installed in buildings, etc.
Within the communications sector the same conservation level is assumed in all alternatives. Among likely controlling instruments are those which affect prices — such as changed taxation of motor vehicles and more stringent rules for car benefits in connection with ftling income tax returns — as well as administrative rules and restrictions. Further examples of such controlling instruments are parking restrictions, standards for highest permissible fuel consumption in new passenger cars, mandatory economic tune-ups of cars, etc.
On the supply side, alternatives A and B in particular contemplate controlling instruments and governmental measures to establish a market, including a suitable organization form for extraction and distribution, for new energy raw materials. Alternative A puts special emphasis on supporting a rapid introduction of fuels derived from biomass, while alternative B especially points up the need for controlling instruments to help introduce wind power. A governmental guarantee to cover the risks of production failure is discussed.
Weight is stressed in all alternatives on providing information, education and training, as well as on backing continued commitments to research and development. Also pointed up is the role that the municipalities play for
energy planning, etc. Lastly, a preliminary assessment is made of which risks that the various energy alternatives might entail for health and environment. Here the documentation is based on material furnished by the Commission”s expert group for safety and environment.
It is pointed out that this group has not yet finished its work. Certain questions relating to waste and safety problems in the nuclear power area, together with possible problems posed by radon in connection with certain types of energy conservation in buildings, will be reported on later.
Evaluation of the alternatives
|
The Commission”s recapitulatory evaluation ofthe energy alternatives is put forward in Chapter 9. which underlines that the documented alternatives are in the nature of calculation examples. The intention has been to show some alternative main thrusts or directions for energy policy.
Presented in this section are the results of rough estimates for the macroeconomic consequences of alternatives A—D. These estimates were carried out with the aid of the general economic model used by LU (the Economic Planning Council in the Ministry of Finance) in its long-term surveys. The starting point for the analysis is the reference forecast made in October 1977 by the Swedish National Board of Industry. In its turn the reference forecast has been based on a revision ofthe long-term calculations in LU 75 (the long-range economic forecast published by the Economic Planning Council in 1975).
The design of the alternatives in connection with the model calculations has been made specific by the Commission”s expert groups. The estimated parameters with regard to investment costs, energy savings, production of domestic energy raw materials and effects on fuel imports have been inserted in the model.
In all alternatives the line of sight is focused on an energy supply system which reduces the country”s dependence on imported fuels. More substantial curtailments of Sweden”s dependence on imported fuels will not be attained
| until in the time perspective after 1990. The greatest reduction is realizable in ] alternative D. The changes in the energy supply system which the | alternatives denote will entail very heavy investment costs for energy-saving measures and domestic production and conversion plants. The biggest capital » investment effort over and above the reference forecast is noted for ! alternatives A and B. In these cases extra investments of about Skr 75.000 million in 1976 money will be required for the period from 1979 to 1994, or on an average ofabout Skr 5,000 million per annum.1n alternatives C and D the corresponding extra investments come to Skr 1,500 million and 3,5000 , million per annum, respectively. , An investment programme of this magnitude will have macroeconomic , consequences because other activity is going to be pushed offto one side. The ! effects on the national economy will notably depend on whether the extra ' investments are to be taken from the margins available to consumption or to | investment. In the estimates the investments in domestic energy production
have been taken from the scope for the business community”s investments, while other extra investments have been taken from the scope for private consumption.
Up to the mid-19805 all alternatives will lead to lower production and consumption levels than in the reference forecast. The same holds for the time perspective up to the mid-19905 except for alternative C, where the change in the energy supply system matures into slightly increased scope for private consumption compared with the reference forecast.
Considering the demand to bring foreign trade into balance, the scope for increasing private consumption is already extremely restricted in the reference forecast.
Bearing in mind those commitments which the government authorities have undertaken towards improving the real living standards ofthe growing number of pensioners, it is evident that the active working population will experience a very weak development of its material standard. This applies with greater force to alternatives A and B than 10 alternatives C and D. Restrictions in the already narrow scope for increased private consumption which the alterntives give may lead to tensions on the labour market. The changes which the alternatives signify also seem to entail demands for increased mobility on the labour market. If this increased mobility is not achieved, the result may be productivity losses.
The degree of import dependence and the global endurance of different energy sources are two important factors for the security of supplies. A high import dependence always involves risks that the supply pattern will be disrupted.
Our import dependence is currently high (about 80 %). The global endurance för 011, natural gas, coal and uranium is limited in varying degree.
Over and above the element of renewable energy sources, considerations of susceptibility to disruptions as well as flexibility and endurance make a combination ofoil and nuclear power preferable to oil alone if we look at the supply security in 1990. Alternatives C and D therefore have better security characteristics precisely in 1990 than A and B. The potentials of nuclear power, when combined with vigorous conservation measures, for cutting down on the 011 dependence and thereby increasing security stand out with special clarity in alternative C.
A comparison of alternatives C and D makes the former stand out as a slightly more secure alternative due to increased flexibility in the short term flowing from the natural gas element and the increased predictability that will result when nuclear power is not further expanded. Seen from the security aspect alternatives A and B are largely equivalent.
The following summary evaluation can be made on the basis of the foregoing remarks:
Alternatives A and B Least secure in 1990 but on its way to a high security level provided that the new energy types will arrive on time and in sufficient quantities.
Alternatives C and CI More secure in 1990 than A and B, and with freedom ofchoice when it comes
to the future thrust ofthe energy system. ForCl the supply security improves through increased commitment to conservation.
Alternative D More secure in 1990 than A and B, and which leads to a high security level provided that nuclear power does not show characteristics which make it unacceptable.
In order to make the alternative illustrative, measures are contemplated in several cases whose implementation will depend on satisfying a number of necessary conditions. Among other things, this has to do both with the expected results of an ambitious research and development programme concerning new energy sources and with the effects of necessary controlling instruments. It may therefore be very much doubted whether it is possible to carry out any of the alternatives in accordance with the design they have had.
One implication of the foregoing is that it has not been possible to describe the alternatives in more finely shaded terms. By way of exemplifying issues that have not been illuminated, there is the possibility, contained in the phasing-out alternatives, of operating the nuclear power stations longer than originally envisaged, the better to cushion the adverse macroeconomic impacts of a forced-draft dismantling process. Another example is the possibility of combining alternative C with domestic uranium mining.
It follows that the documented alternatives cannot be seen as proposals for concrete action programmes dedicated to achieving certain energy policy goals. An overly categorical interpretation should therefore not be put on the reported consequences.
However, comparing the alternatives for their consequences vis-a-vis one another has made it possible to clarify characteristic features of the alternatives which bear crucially upon the taking offuture positions in energy policy. The Commission”s considerations and proposals in these respects are set forth in Chapter 10.
The Commission”s considerations
In Chapter ]0 (sections 10.1—10.3) the Commission presents its considera- tions with a basic proviso: no part of the energy system must bring unacceptable environmental, health or safety risks in its train. At the same time the energy supply is to be designed so as to provide maximum guarantees against energy shortage and make it possible to achieve maximum supply security. In view of the foregoing and having regard to the international solidarity, our energy supply should build upon our country”s natural endowments and resources.
The viewpoints that are now put forward will be valid provided that nothing emerges from the subsequent investigations which decisively alters the conclusions reached.
Today”s public debate on environment and safety has harbored a tendency to claim that the overwhelming part of environmental problems in society stem from the energy sector. The Commission cannot endorse such a view.
Proper judgment cannot be passed on energy usage if it ignores other phenomena in society.
The Commission notes that warnings have emanated in recent years from scientific quarters against combustion of fossil fuels owing to their allegedly adverse impact on the climate. Another group of serious environmental risks are those which derive from side effects which build up cumulatively. Subsumed under this group are discharges of heavy metals, sulphur oxides, hydrocarbons and radioactive radiation. Yet another negative side effect is the accumulation of solid waste, especially ashes from coal combustion and radioactive waste. In both these cases the waste must be handled to prevent serious adverse reactions from arising.
With regard to the new energy sources, a body of industrial experience is lacking. Given the present state ofthe art, the renewable energy sources are deemed favourable from the environmental aspect, with exception made for the possible impact that intensive cultivation offast-growing trees may have on nature and, perhaps, the presence of hydrocarbons in combustion gases from wood-firing.
The Commission cannot pass finaljudgment on the storage ofhighly active waste, since no data base for this purpose will be available until the latter part ofspring 1978. Here the Commission has assumed that satisfactory technical solutions will be in hand.
The Commission submits that no energy system should be condemned on grounds of feared sabotage or terrorism, not that it is necessary for environmental, health orsafety reasons to abstain now from any ofthe energy types which enter into our supply system.
Further, the Commission submits that energy policy must make special allowance for the energy requirements of private enterprise, from which it follows that industrial capital would be substantially eroded ifnuclear power were to be phased out now. A considerable burden would be imposed on the national economy.
International solidarity plus various other factors, among them the threat of an oil shortage during the 19805, suggest that we must reduce our oil consumption.
The prudent management and development of our domestic energy sources will make us less vulnerable. In the short term peat can supersede oil for some purposes. In the longer term — looking to the 19905 — wood from cultivated energy forests as well as other forms of plant-growth material can probably render important contributions to the energy supply. However, extensive research, development and demonstration will be required over the next ten-year period to permit making more accurate assessments of possible contributions to the energy balance.
Sweden"s oil dependence could be reduced even more if heat from the nuclear power stations were to be tapped for heating purposes.
Apart from uncertainty about future economic trends, the Commission points out, uncertainty prevails as to the efficiency of the resources management programme. Another vital question is the supply ofcapital with its concomitant of the rate at which manufacturing firms make their capital expenditures. There is reason to assume that the national economy, notably with reference to the limited scope for investment, cannot without inviting
severe strains bear investment outlays to the extent that is required in order to replace nuclear power at present with other energy production.
The Commission emphasizes that an energy policy which provides for decisions to phase out nuclear power amounts to a strategic undertaking whose effects will not manifest themselves for a long time to come, irrespective ofwhether the phase-out is supposed to be completed by 1990 or 1985. Such a decision would inevitably entail a rapid cutback of the competence and industrial capacity that is needed if nuclear power is to be retainable for the time being.
The Energy Commission's analyses and considerations indicate that the guidelines included in alternative C correspond at great length to the Commission”s demands for increased supply security, reduced oil depen- dence, flexibility and readiness to act when the need to adopt a standpoint arises.
To sum up its conclusions, therefore, the Commission contends that the main thrust for energy policy laid down by Parliament in 1975 should not be radically changed at the present time. However, a limited reappraisal of the energy programme should be undertaken as part and parcel of the energy policy decisions that are taken every fiscal year, with this work to be done on a continuing basis as new discoveries are made. A more definitive choice ofa long-term line of action can probably be struck before 1990. The final stance for or against nuclear power should be deferred for the time being.
The Commission”s proposals
The question of a tax revision is being investigated in line with the construction discussed in Appendix 3 — a taxation system within the ambit of value added tax in combination with an energy tax levied on importers and producers. Particular attention should be called to the feasibility of underli- ning the energy tax”s controlling function through tax-rate differentials and exclusions intended to (a) satisfy a macroeconomically weighted tax system which allows for environmental effects, supply security etc.,and (b) facilitates the introduction of back pressure power and new energy sources. In connection with the foregoing investigation should be made to determine which principles should be applied in future to pricing within the energy area.
The energy forecasting work is to be further developed and carried to greater depths. Energy statistics should be improved, especially those regarding fuels.
Supplying the energy sector with capital may pose great problems. Among other things, there are vast differences today as regards financing prospects for different parts of this sector. Proposals should be drafted calling for measures to rectify such differences.
A broadened system of energy planning under local authority auspices is being built up. The municipalities should also be able to shoulder greater responsibility for making efforts on behalf of energy conservation.
Within the next few years it will be imperative to find out more about the preconditions for enduring zero growth in energy usage as a basis for evaluating the consequences of such a policy for employment, productivity, the balance of trade, etc.
Resources management
The support given to energy conservation measures in connection with existing industrial processes should be evaluated. As part of this effort
.consideration should be given at the earliest to the question of whether the
present system ofsubsidies should be supplemented or replaced by a system of loans.
The support given to prototypes and demonstration facilities in the energy sector should be expanded. It should also be feasible to give support to future plants which use renewable energy raw materials such as sun, wind, biomass and solid waste.
Greater provision should be made for rendering information. training and counselling services to private enterprise.
Plans should be implemented to go ahead with further investigations into energy usage and potentials for energy savings among manufacturers, especially those engaged in the energy-heavy industries.
The scrutiny of applications for energy usage now being made under section 136 a ofthe Building and Planning Act should be overhauled. For this purpose consideration should be given to extending the purview of such scrutiny to embrace both new and existing plants, by analogy with the procedure which governs under the legislation on environmental protec- tion.
Far-reaching restrictions on private motorism should be introducted in the urban cores of the larger metropolitan areas, especially in the three largest cities (Stockholm, Göteborg and Malmö). Mass transit facilities are to be prioritized, expanded and made more comfortable for the passengers.
Mandatory economic tuning-up is to be considered to ensure that existing cars will operate more efficiently.
Standards to be introduced for newly registered cars which specify maximum fuel consumption.
Information and training for motorists to be improved. Instruction in driving schools to attach special weight to driving technique and maintenance so as to cut down on fuel consumption.
Measures to be taken which permit using fuels other than petrol and diesel oil.
Implementing a system of differentiating motor vehicle taxes which »favours lighter and fuel-efficient cars.
Long-distance freight hauls to be shifted from road to rail. Special measures to be initiated on behalf of energy conservation in the truck sector. Shipping to absorb a larger proportion of the transport work. Encourage- 'ment of coastal and canal shipping.
Energy resources management in newly built residential and non- residential premises to be primarily controlled through the Swedish Building Code. Additions are to be made to the Code as more knowledge and experience is gained of different structural solutions for their energy conservation effects.
Steps to be taken to safeguard the financing of energy conservation measures in existing built-up areas for the property owners. An evaluation of
the loan and subsidy systems so far in effect to be undertaken. ln connection therewith alternative designs of the financial assistance programmes to be tried out.
The municipalities should greatly strengthen their activities concerned with providing service and advice to property owners and caretakers.
Appointment of an official commission to consider expeditiously making such changes in the building by-laws as will enable e.g. local building committees to inspect buildings for their energy conservation practices. If making remarks and giving advice do not suffice, the commission should consider the feasibility of promulgating orders requiring special measures to be taken.
A system for fuel charging to be introduced which denotes that tenants are debited for the actual fuel costs incurred. This should encompass checking to make sure that the heating devices are run as effectively as possible and that conservation measures are taken by the property owners.
Implementing an investigation into the technical and administrative problems that are bound up with a changeover to individual hot-water measurement.
Inquiring into the possibilities of adjustment to solar heating of heating systems, mainly in newly built houses which are suited to central solar heating systems. Support to be given to development of components and systems for solar heating. Consideration to be given to making solar heating mandatory for certain purposes, e. g. swimming pools.
Urban and regional planning to attach greater weight to energy manage- ment aspects. This holds not only for planning new areas and buildings but also for improvements and renewal of existing areas. Suitable ways for this within the ambit of planning legislation should be investigated.
To encourage more efficient usage of electricity in households, domestic appliances should bear informative labels describing their energy consump- tion.Measures are to be carried out as part of the governmental machinery for advancing housing loans in order to stimulate a changeover to energy- efficient appliances.
More effective fittings should be used in street lighting. Investigation to be made of alternative and supplementary heating forms for electric heat in secondary dwellings (summer bungalows, weekend cottages, etc.).
Intensified efforts to be made to communicate information to and from the general public and also provide education and training on energy matters. This applies not least to the instruction given in schools.
The supply of 011
Todays oil picture is characterized by a temporary glut of crude, which has had a damping effect on prices. Better conservation practices should be aspired to, and efforts should be made at the same time to stimulate a changeover to alternative fuels. The government authorities should investi- gate which measures can be taken for this purpose. One example could be to introduce a supply-warranted fee on oil. Such a system is to be designed so
that oil prices are not permitted to fall below a designated floor level. Commercial guarantees would thereby be created for those who go in for introducing fuels as alternatives to oil. It is of crucial importance to devise clear-cut and long-term incentives for desirable development and readjust- ment measures.
Much more vigorous commitments should be made to explore for oil abroad.
Acquisition of stakeholdings in already established oil strikes and partici- pation in investments for extraction are a faster and surer way to improved supply security. This requires immense economic resources. The govern- mental credit guarantee of SKr 2,000 million that is available for this and related purposes should be raised.
Sweden should also aspire to form long-term contracts for deliveries of crude 011 and products from certain oil-producing countries. The negotiations opened with Norway should be followed through at the earliest. Initiatives should be taken to enter into negotiations with other oil-producing countries as well.
Measures should be taken at the earliest to safeguard the domestic refinery capacity.
Planning is to be carried out so that already designated measures for better economic management, changeover to alternative fuels and measures of 011 policy can be accelerated and expanded.
Natural gas
An assessment as to whether natural gas should be introduced in Sweden will depend on various factors, notably where such gas would come from and what costs it would fetch. Negotiations, efforts to follow international trends and studies of different expansion alternatives should be pursued.
Coal
Even if it were technically possible and economically justified, a major changeover to coal should not get under way at once. However, efforts should be made to permit later usage of coal in our country on a large scale. A vigorous commitment should be made primarily to research, development and demonstration ofcombustion technology and flue-gas desulphurization. These measures should be taken in international partnership.
Regulations should be introduced which require newly built, larger firing plants to be designed from the very outset so that firing can make use of solid fuels such as coal, peat and biomass. In the long run, too, existing firing plants are to be made convertible to solid-fuel firing.
Not least in order to build up domestic competence in the coal sector and gain practical experience, steps should be taken even now to increase coal usage to a certain extent. For instance one or more of the present electric- power and/or heat-producing plants could be coal-fired.
The international coal market is to be followed through contact with
different producer countries. investigation is to be made of the possibilities for future long-term contracts. The same holds for participation in exploration and extraction of coal, e. g. through acquisition of stakeholdings in mines.
Uranium
Exploration for uranium is to be continued. Extraction ofuranium deposits is to be prepared. provided that mining operations subject to due permission can be done in a manner that is environmentally acceptable.
A central depot for intermediate storage of spent nuclear fuel is to be erected so as to come on stream during one of the first years of the 19805.
Plants for other activities as part ofthe nuclear fuel cycle, e. g. for enriching or reprocessing, should not be erected in Sweden at the present time.
Peat, biomass
Resources ofland that are suitable for peat extraction and later cultivation of biomass should be mapped out. A commitment to development of peat technology and peat refinement for future applications is to be implemented. At the same time already established technology should be exploited towards starting a peat industry for energy extraction. Thus some thermal plants or combined generation plants which use peat are to be erected. Initiatives are to be taken. on the basis of organizational measures, to prepare for peat production and refinement and trading in peat.
An increased utilization of forest waste, hardwood, straw, reeds, etc. , could have great importance. Efforts of mainly an organizational nature should be initiated by the government authorities and be carried out in partnership with the forest products industry, forest owners, farmers. municipalities and manufacturing firms. Development of combustion technology should be pursued.
The environmental and ecological consequences of biomass cultivation must be better illuminated and evaluated. For this purpose it will be necessary to implement a research and development programme for several years.
lnvestigations should be commenced to determine an appropriate technical and organizational structure of systems for biomass production and usage.
A development programme in accordance with what has been outlined is to be evaluated within 5—10 years to permit more definitive determinations about the extent to which cultivated biomass can be utilized for energy purposes.
Synthetic fuels
Research and development work is to be carried out to find a suitable technology for gasifying domestic biofuels and perhaps shales. Semi-scale and full—scale experiments and demonstrations are to be made which aim first
ofall at producing methanol. Biochemical methods of producing ethanol are to be investigated as adjuncts or alternatives.
Preparations are to be made for domestic production of synthetic motor fuels, already during the 19805 and 19905, from coal and high-sulphur residual oils. The prospects for importing non-oil-based motor fuels and motor-fuel components should be studied.
Efforts are to be implemented which seek to develop a flexible solid-fuel carburetor useful for different fuel raw materials.
Power and heat supply
The harnessing of water power from small hydropower stations is to be encouraged. This can be done by enjoining the local electricity distributors to receive power at a specified price from such power stations and also from other local production units, for example certain wind power plants.
The Commission proposes that an investigation be made into the feasibility of providing southwestern Skåne, the Göteborg area and the Uppsala- Stockholm area with district heating from the nuclear power thermal units in Barsebäck, Ringhals and Forsmark. ln its deliberations the investigating committee must also bear in mind the ongoing and planned activity at the OKG power station in Simpevarp.
Ifthe investigations come up with positive results, Forsmark 3 should be carried out as a nuclear power thermal station or with a tapped turbine in lieu ofcondensate plant. Considering that many people, companies and munici- palities are affected, it will be necessary to pursue the investigative work with the utmost speed so that a decision can be taken not later than the autumn of 1978.
The proposed investigation should encompass:
— studies of power and heat generation; — engineering assessments of tapping and bleeding technology and long distance transmission of hot water;
— an expansion plan; — economic, organizational and safety assessments.
Investigative results should guide and control coming negotiations and decisions concerning continued expansion of the nuclear power system.
Nuclear thermal stations are to be evaluated with reference to technical, economical, safety and organizational aspects. The Energy Commission recommends a thoroughgoing inquiry whose results ought to be guiding for the future thrust of the nuclear heating sector.
An evaluation of the Swedish nuclear industry for its development potentials should be performed. It shall embrace not only the nuclear power industry but also the nuclear fuel cycle. Improved safety and waste management practices should enter in as major components.
Guarantees must be created to uphold the maintenance and service organization for the nuclear power stations, as well as for competence among the monitoring government agencies.
The long-range planning conducted by the government authorities and power companies is to be amplified with plans of a stand-by emergency character which show how an extensive and prolonged nuclear-power outage can best be met.
The development work on behalfofwind power is to be further pursued. Full-scale prototypes are to be built in different parts of Sweden. In order to improve knowledge ofdomestic wind conditions, increased resources should be given to SMHI (the Swedish Meteorological and Hydrological Institute) and other organizations which can perform similar investigations.
Combined generation plants are to be built in urban settlements where the extent ofthe district heating network is such that the thermal basejustifies an expansion of combined power and heating generation on macroeconomic grounds. With a view towards stimulating such an expansion, improved financing is to be arranged for combined generation plants. Collaboration between the established power industry and the power industry is to be encouraged.
Installation of back pressure plants in connection with existing industrial processes should continue to qualify for receipt of financial assistance.
Advantage is to be taken of waste heat emanating from industrial processes. Any obstacles of a microeconomic or institutional nature in the way of such utilization should be removed at the earliest.
Direct restrictions against electric heating are rejected. Here the local authorities in charge of energy planning are called upon to shun electric heating in areas where district heating may come up for consideration.
Development of heat-pump systems based on e. g. surface geothermal energy, industrial and municipal sewage heat, etc., and adapted to Swedish conditions, is to be encouraged.
District heating networks and local hot water networks are to be designed so as to permit a changeover to solar heating. An improved financing of district-heating expansion is to be guaranteed for the long run.
Knowledge ofsolar conditions is to be improved by having SMHI and other institutions collect, analyze and tabulate basic data.
To permit a gradual expansion of solar heating, steps should be taken to make sure that the heat distribution systems are waterborne and suitably dimensioned to the greatest possible extent. Solar heat is recommended for larger systems which allow heat uptake and heat storage to be arranged in an economically favourable manner.
A broadly conceived programme of research, development and practically demonstration is to be organized to promote the development of solar heating technology. Improvements in heat storage technology are of great import- ance.
The introduction of solar heating technology is to be promoted through organizational measures and support chiefly given to the municipalities. Consideration should be given as to whether solar heating installations can be included in the governmental system of financing residential construction. Programmes of information, education and training about solar heating should be enlarged. The manufacture of components is to be stimulated by guaranteeing certain appropriations. For instance, the State can procure solar heating systems for designated public buildings.
1. Utredningsarbetet
1.1. Direktiv
l anförande vid regeringssammanträde den 22 december anmälde statsrådet Johansson fråga om tillkallande av en energikommission. Statsrådet anförde därvid i huvudsak följande.
År 1975 godkände riksdagen ett energipolitiskt program (prop. 1975330. NU 1975130, rskr 19751202) för tiden till år 1985. Förslag beträffande energipolitiken under resterande del av 1980-talet förutsattes bli framlagda år 1978, då bl. a. bättre erfarenhetsunderlag väntades föreligga beträffande dels energisparinsatsernas effekter, dels driftsäkerhet m. m. i svenska och utländska kärnreaktorer. I någon utsträckning skulle också resultat från energiforrkningsprogrammet då kunna föreligga.
Under den tid som programmet har varit i kraft har i huvuddrag följande åtgärder förberetts eller vidtagits. Det ekonomiska stödet till energibesparande åtgärder i bostäder och andra lokaler och inom näringslivet har utvidgats. Noggranna studier av industrins energianvändning har inletts och förslag har utarbetats beträffande nya eller förstärkta sparåtgärder. Byggnadsnormer har beslutats, som väntas leda till avsevärt sänkt energiåtgång i nybyggnader. Underlag har tagits fram för en lagstiftning om kommunal energiplanering. En lång rad forsknings- och utvecklingsprojekt har startats. Vidare har. som jag för vissa fall kommer att redovisa närmare i det följande. ett antal utredningar och studier inletts i syfte att ta fram delar av det underlag som kommer att behövas för att utforma energipolitiska riktlinjer för tiden efter år 1985.
Som framgår av regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 är det regeringens avsikt att föra en energipolitik som tryggar energiförsörjning och sysselsättning samt ger handlingsfrihet för framtiden.
Regeringen avser att presentera program föreffektivare energianvändning främst vid bostads- och lokaluppvärmning samt i industriprocesser. En plan skall upprättas för utbyggnad av kraftvärmeverk. Särskilda finansiella förutsättningar skall skapas för en snabb utbyggnad av industriellt mottryck och utnyttjande av Spillvärme.
Energiforskningen skall i ökad utsträckning inriktas på att utveckla teknik för användning av förnyelsebara energikällor. såsom solenergi, vindkraft och jord— värme.
Ett effektivare utnyttjande av vattenkraften i redan exploaterade älvar skall eftersträvas. De outbyggda norrlandsälvarna och andra värdefulla älvsträckor skall bevaras. Elproduktionen i oljeköndensanläggningar skall så långt som möjligt begränsas,
Vidare konstateras i regeringsförklaringen att kärnkraften är förenad med stora problem och risker. Främst gäller det hanteringen av det använda bränslet och det högaktiva avfallet. Satsning på kärnkraft kan inte ske om inte dessa risker bemästras på ett betryggande sätt. I rådande läge måste ställas som villkor att kränkraftsaggregat,
som f. n. är under byggnad, inte får tas i drift, om inte det berörda kraftföretaget dels kan förete godtagbart avtal om upparbetning av utnyttjat kärnbränsle, dels kan visa hur och var en helt säker slutlig deponering av det högaktiva avfallet kan ske.
Slutligen framhålls att en särskild kommission skall tillkallas för att förbereda nästa beslut rörande energipolitiken. Kommissionen skall bl. a. ha till uppgift att granska och utvärdera erfarenheter och forskningsrapporter rörande kärnkraftens säkerhet och miljöpåverkan samt hanteringen av det högaktiva avfallet. Den skall vidare ange tänkbara modeller för ett nytt energipolitiskt förslag som skall föreläggas riksdagen 1978. En beredskapsplan för avveckling av kärnkraften skall upprättas för att sättas i kraft, om säkerhetsproblemen inte kan lösas. Kommissionen skall beslysa den försörjningstrygghet som kan uppnås på längre sikt med de olika handlingsalternativen och ge en bedömning av kostnaderna. Vidare skall klarläggas möjligheten att, om opinionen inför nämnda riksdagsbeslut fortfarande är starkt splittrad. företa en rådgivande folkomröstning.
Den nya energipolitik som markeras i regeringsförklaringen bygger på en ekologisk grundsyn som syftar till att successivt ersätta användning av uttömliga resurser med förnyelsebara resurser.
Energiförsörjningen skall bereda trygghet och säkerhet. arbete och utkomst. En viktig förutsättning för att uppfylla dessa krav är att handlingsfriheten i framtiden främjas. En god hushållning med energiråvaror och energi utgör grunden för en sådan handlingsfrihet.
Jag vill nu anmäla frågan om en energikommission och närmare ange vilken arbetsinriktning den bör ha.
Kommissionens huvuduppgifter bör vara att samla, utvärdera och redovisa material samt göra nödvändiga kompletterande studier som kan tjäna som underlag för regeringens ställningstaganden och förslag till riksdagen år 1978 om den svenska energipolitikens inriktning för tiden fram till omkring år 1990. Kommissionen bör vara oförhindrad att därjämte också redovisa synpunkter och förslag avseende ett längre tidsperspektiv. Kommissionens redovisning bör ha formen av alternativa energipro- gram för tiden till år 1990. Antalet alternativ bör det ankomma på kommissionen att besluta om, liksom de karakteristika som skall gälla för alternativen.
Jag vill emellertid i detta sammanhang anföra följande som bakgrund till utform- ningen av de olika alternativen. Energipolitiken måste utformas så att den på ett effektivt sätt medverkar till att uppnå de övergripande mål som vi har för samhällets utveckling. Den skall alltså bidra till hög sysselsättning. fortsatt ekonomisk utveckling samt social och ekonomisk utjämning. Den får inte medföra att vårt nationella oberoende försvagas. Kommissionens redovisning måste därför innefatta en bedöm- ning av de långsiktiga konsekvenserna i dessa avseenden av de olika alternativen.
Som framgår av regeringsförklaringen bör minst ett alternativ innebära att kärn- kraften successivt avvecklas framtill 1980-talets mitt. Kommissionen bör upprätta en tids- och beslutsmässig plan för en sådan avveckling. Kommissionen bör också undersöka och ge förslag till administrativa och andra åtgärder som krävs för att eventuellt behövliga anläggningar för alternativ kraftproduktion snabbt skall kunna byggas. Kommissionen är oförhindrad att, för genomförande redan före år 1978, föreslå sådana åtgärder som främjar handlingsfriheten, särskilt beträffande elförsörjningen.
] de alternativa energibalanserna för år 1980 bör kommissionen så långt möjligt redovisa samhälleliga konsekvenser, dvs. ekonomiska, sysselsättningspolitiska, handels- och beredskapspolitiska samt hälso- och miljömässiga. Kommissionen bör också analysera hur olika energialternativ påverkar Sveriges internationella beroende. De distributionssystem som alternativen förutsätter bör beskrivas. Kommissionen bör även redovisa vilka förändringar inom näringsliv, kommunikationer och boende, som kan bli följden av eller som kan krävas för de olika alternativen. Bl. a. de ekonomiska, hälso- och miljömässiga, försörjningsmässiga och sociala konsekvenserna bör redo- visas så ingående att de olika alternativen kan värderas vart och ett för sig. De
ekonomiska konskevenserna bör bedömas med utgångspunkt från att varje energislag skall bära sina egna kostnader, varvid även kostnader som beräknas uppkomma i framtiden så långt möjligt bör beaktas. Med tanke på önskemål om framtida handlingsfrihet på energiområdet är det väsentligt, att de olika energibalansernas flexibilitet undersöks och värderas.
De utvärderingar som görs bör beakta den samhällsekonomiska och sociala utvecklingen, så att de ger en fullständig och konsistent beskrivning av konsekven- serna av de olika alternativen. Kommissionen bör därför uppmärksamma det arbete med långtidsutredning och långsiktiga perspektivplaner som pågår inom regerings- kansliet.
Som framhålls i regeringsförklaringen skall en avveckling av kärnkraften ske om de problem och risker, som denna energiform för med sig, inte kan lösas. Med hänsyn härtill och till att kärnkraftverk är och kommer att vara i drift under i varje fall en övergångstid är det angeläget att kärnkraftens säkerhetsfrågor, inkl. frågor om hantering och förvaring av radioaktivt avfall m. m., blir ingående belysta.
Jag vill i sammanhanget erinra om att regeringen nyligen har remitterat till lagrådet ett förslag till lag om särskilt tillstånd för att få ta kärnreaktor i drift. Lagförslaget innebär att en kärnreaktor får tas i drift endast om innehavaren har företett avtal som på ett betryggande sätt tillgodoser behovet av upparbetning av använt kärnbränsle och har visat hur och var en helt säker slutlig förvaring av det vid upparbetningen erhållna högaktiva avfallet kan ske. Alternativt skall han kunna visa hur och var en helt säker slutlig förvaring av använt kärnbränsle kan ske utan föregående upparbetning. Frågor om tillstånd enligt lagen prövas av regeringen.
1 energikommissionens uppdrag bör ingå att granska och utvärdera tillgängligt underlagsmaterial. Aka-utredningens (1 1972108) betänkande (SOU 1976:30 och 31) Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall bör, tillsammans med remissyttrandena över betänkandet. överlämnas till kommissionen för att ingå i underlaget för dess bedömningar.
Kommissionen bör även ta del av och följa de undersökningar som kommer att göras inom landet av bl. a. programrådet för radioaktivt avfall och Svensk kränbränsleför- sörjning AB. Kommissionen bör även följa vad som görs i fråga om använt kärnbränsle utomlands och ta del av utländska erfarenheter beträffande upparbetning, avfallshan- tering, förvaring och slutdeponering. Även drifterfarenheter i Sverige och utomlands samt erfarenheter rörande kärnkraftens miljöpåverkan bör belysas och granskas. I detta sammanhang villjag erinra om att statens kärnkraftinspektion har regeringens uppdrag att analysera erfarenheterna från driften av lättvattenreaktorer. Denna reaktorsäker- hetsstudie skall överlämnas till regeringen senast den 30 juni 1977.
Vad gäller övriga energislag — olja. gas, kol. vattenkraft osv. - är en miljö— och säkerhetsmässig värdering också nödvändig om man skall kunna avgöra vilket energisystem som totalt sett medför de lägsta riskerna och de minst negativa miljöeffekterna och år det samhällsekonomiskt mest fördelaktiga. På samma sätt som gäller för kärnkraft bör en ingående bedömning ske av riskerna för hälsa och miljö med övriga energislag. På detta område finns redan nu visst underlagsmaterial, t.ex. betänkandena(SOU 1974:22 och 1976:28) Vattenkraft och miljö som bl. a. redogör för miljöeffekterna vid utbyggnad av vattenkraft. Nytt material håller också på att tas fram, t. ex. inom energi- och miljökommittén (Jo 1976:02). Kommission bör ta del av detta material och göra de kompletteringar som kan erfordras för kommissionens egna bedömningar. Kommissionen bör i sammanhanget beakta att riksdagen nyligen har lagt fast ett mål för de tillåtna utsläppen av svavel i Sverige år 1985 (prop. 1976/773, J-oU 1976/77z4, rskr 1976/77:24). Målet är att till dess sänka de totala utsläppen till samma nivå som rådde i början av 1950-talet.
Vid utarbetandet av alternativt sammansatta försörjningssystem krävs vidare att kommissionen gör en bedömning av möjligheterna att förse Sverige med energi av olika slag. Denna måste göras mot bakgrund av dels utvecklingstendenserna
internationellt, t. ex. i fråga om olja, naturgas, kol och kärnbränsle, dels de inhemska förutsättningarna för primärenergiproduktion och för produktion av elektrisk energi, fjärrvärme m.fl. sekundära energiformer. Kommissionen bör i detta sammanhang bl.a. uppmärksamma arbetet inom OECD på en revidering av organisationens långsiktiga energistudie. Kommissionen bör analysera de risker som vårt lands stora oljeberoende för med sig. Liksom hittills bör ett viktigt inslag i svensk energipolitik vara att detta beroende så långt möjligt skall begränsas. De modeller som kommissionen tar fram bör utgå härifrån.
Det krävs även en bedömning av utsikterna till nya tekniska lösningar och system samt till utnyttjande av energislag som hittills inte har haft någon nämnvärd betydelse i Sverige. Särskilt intresse bör, som framhålls i regeringsförklaringen, ägnas åt möjlig— heterna att utnyttja de förnyelsebara energikällorna. Möjligheterna bör undersökas att härvidlag utvidga eller intensifiera nuvarande energiforskningsprogram. Vid dessa bedömningar bör kommissionen beakta de resultat som kommer fram inom energi- forskningsprogrammet. Kommissionen bör även försöka att bedöma när de nya energiformerna eller de nya tekniska lösningarna kan bli tillgängliga för en bredare introduktion i vårt land och hur detta beror av de ambitionsnivåer som väljs ifråga om forskningsinsatser, samt vilka sidoeffekter på hälsa och miljö eller annorledes som de kan väntas ha. Inom delegationen (I 1975:02) för energiforskning tas f. n. fram material som bör kunna tjäna som bedömningsunderlag i nu nämnda avseenden.
En central uppgift för kommissionen bör vara att utarbeta förslag till åtgärder som medför en effektiv energianvändning. Statens industriverk planerar att under andra halvåret 1977 lägga fram en prognos för energianvändningen fram till år 1990 eller år 1995. Kommissionen bör ta delav industriverkets prognosarbete och göra alternativa förslag till hur energikonsumtionen skall tillåtas utveckla sig till omkring år 1990. Alla möjligheter till bättre energihushållning bör prövas, inkl. sådana som innebär att energiproduktion kan ske i anslutning till industriella tillverkningsprocesser, t. ex. genom att utnyttja avfallsprodukter eller Spillvärme, eller genom att producera mottryckskraft. De risker som härvid kan uppkomma för hälsa och miljö bör även belysas. Mot bakgrund av det underlag som kommer fram inom delegationen för energiforskning bör förslag utarbetas om intensifierad forsknings- och utvecklings- verksamhet för att förbättra energihushållningen på alla områden.
Kommissionen bör vidare undersöka de medel som står till buds för att påverka energikonsumtionen. Till de väsentliga frågor som härvid bör belysas hör inverkan av olika prisnivåer och olika prissystem. Andra väsentliga frågor gäller effekterna och den principiella inriktningen av ekonomiskt stöd till investeringar med förbättrad energi- hushållning som syfte. I detta sammanhang bör beskattningens roll särskilt beaktas. Efter samråd med chefen för budgetdepartementet föreslårjag att kommissionen skall överta energiskatteutredningens (Fi 1975107) uppgifter med i huvudsak oförändrade direktiv.
Traditionellt har utformningen av energibeskattningen väsentligen betraktats som en skattepolitisk fråga. Vid sidan av detta fiskala element torde energiskatten framöver i högre grad än hittills komma att användas i ett vidare energipolitiskt syfte. Kommissionen bör vara oförhindrad att föreslå inskränkningar i beskattningsområdets omfattning eller skattefrihet för viss energiförbrukning. Däremot bör det, liksom tidigare, inte ingå i uppdraget att ta upp frågan om att ersätta den nuvarande särskilda energibeskattningen med en beskattning inom mervärdeskattens ram.
Till tidigare uppgifter bör läggas att överväga energibeskattningens inverkan på kostnadsrelationen energi—arbetskraft inom företagen. Därvid bör undersökas den betydelse som energipris och energiskatt kan ha för den långsiktiga utvecklingen av industrins investeringar och efterfrågan på arbetskraft och för skilda branschers internationella konkurrenskraft.
Vidare bör kommissionen vid sina överväganden om ändringar i energiskattens avvägning för att främja en bättre energihushållning även undersöka sådana ändringar
som kan stimulera till att förnyelsebara energikällor utvecklas och utnyttjas.
Resultaten av kommissionens överväganden om energiskattens utformning bör redovisas till statsrådet och chefen för budgetdepartementet.
institutionella faktorer inom och utanför energisektorn som påverkar effektiviteten hos de olika styrmedlen bör också beaktas, t. ex. konstruktionen av hyreskontrakt och leveransavtal för elenergi.
Det är angeläget att kommissionen analyserar konsumtionsutvecklingen samt hittills vidtagna hushållningsåtgärder och anger. sektor för sektor, vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas. I detta sammanhang är kommissionen oförhindrad att också studera alternativ till nuvarande bidragssystem för energibesparande åtgärder. t. ex. olika former av låne» och lånegarantisystem. Redovisning bör ske i form av ett åtgärdsprogram. eller flera alternativa program. som kompletteras med en redogörelse för samhälleliga konsekvenser av olika slagfekonomi. sysselsättning. hälsa, miljö.etc.). Redovisningen bör i möjligaste mån vara sådan att en avvägning kan göras mellan insatser inom olika konsumtionssektorer i syfte att nå den totalt sett mest effektiva sammansättningen av åtgärder i relation till insatta medel och resurser.
Kommissionen är givetvis oförhindrad att redovisa även åtgärdsprogram där besparingsansträngningarna inriktas främst på särskilda energiformer. t. ex. oljepro— dukter eller elektrisk energi, oavsett konsumtionssektor.
I sammanhanget villjag erinra om att verksamhet f. n. pågår på ett antal olika håll för att utarbeta förslag om energihushållningsåtgärder. Bl.a. har energisparkommittén (] l974:05) i uppgift att undersöka förutsättningarna för att införa direkta restriktioner eller förbud i syfte att varaktigt minska energianvändningen. Statens planverk har fått i särskilt uppdrag att närmare utreda möjligheterna till energibesparing i det befintliga byggnadsbeståndet. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar utreder vissa frågor om värmetaxering av fastigheter. Konsumentverket har i uppdrag att belysa sambandet mellan energiförbrukningen och den privata konsumtionens sammansättning. Statens industriverk utreder industrins energihushållning.
Det är angeläget att pågående utrednings- och förslagsverksamhet inom energiom- rådet fortgår och genomförs utan att avvakta kommissionens mer långsiktiga och övergripande överväganden.
Nu gällande energiforskningsprogram omfattar tiden t.o.m. den 30 juni 1978. Delegationen för energiforskning har i uppdrag bl. a. att till den 28 september 1977 ta fram underlag för statsmakternas beslut om forsknings- och utvecklingsarbete inom energiområdet under treårsperioden därefter. De tilläggsdirektiv som regeringen den leuni 1976 meddelade för delegationens arbete härvidlag bör ändras i vad avser de alternativa förslag som delegationen har att redovisa. Ett alternativ bör alltjämt innebära en i förhållande till insatserna inom energiforskningprogrammet under budgetåret 1977/78 oförändrad ambitionsnivå. Därutöver bör delegationen redovisa två alternativ som innebär högre ambitionsnivåer. Härvid bör belysas främst möjlig- heterna till ökade insatser vad gäller utvecklingen av förnyelsebara energikällor. Sådana insatser bör innefatta även den forskning och utveckling som behövs för att anpassa olika konsumtionssektorer till ett ökat utnyttjande av dessa energikällor.
Delegationens uppgift hänger nära samman med de uppgifter som jag förordar skall läggas på energikommissionen. Nära beröring med kommissionens uppdrag har även delegationens övergripande och mer långsiktiga verksamhet — att ta fram underlag för planering av forsknings- och utvecklingsverksamheten inom energiområdet i ett långsiktigt perspektiv — liksom dess verksamhet som ansvarigt organ för programmet Allmänna energisystemstudier. Jag avser att återkomma till frågan om ändrade direktiv för delegationen. Jag avser också att senare göra sådana förändringar i delegationens sammansättning att ett personsamband skapas mellan kommissionen och delegationen.
När det gäller de långsiktiga perspektiven bör kommissionen uppmärksamma den verksamhet som styrelsen (U 1975: 1 7) för sekretariatet för framtidsstudier ansvarar för,
särskilt det nu pågående projektet Energi och samhälle.
Kommissionens arbete bör bedrivas med stor öppenhet. Information bör fortlöpande lämnas om hur arbetet fortskrider och tillfälle bör ges till offentliga utfrågningar och debatter även med internationell expertis. Vidare bör stor vikt läggas vid att utforma kommissionens redovisningar och förslag så att de blir lättlästa och tillgängliga för en större allmänhet.
Arbetet bör bedrivas skyndsamt. Huvudalternativ skall redovisas senast den I mars 1978. Vissa frågor bör behandlas med förtur. Dessa frågor rör dels den fortsatta forsknings- och utvecklingsverksamheten när nuvarande program upphör. dels utformning av och nivå för de ekonomiska styrmedel som har generellt och starkt inflytande över konsumtionens utveckling. särskilt energibeskattningen. Uppdraget skall i sin helhet vara redovisat senast den 1 juli 1978.
Det är väsentligt. och med hänsyn till tidplanen nödvändigt. att kommissionen bedriver sitt arbete i nära samverkan med de myndigheter. kommittéer m. fl. som enligt vadjag tidigare har nämnt f. n. utreder frågorinom energiområdet. Med hänsyn härtill bör vissa myndigheter och kommittéer få i uppdrag att biträda kommissionen i dess arbete.
Direktiven har genom beslut vid regeringssammanträde den 23 februari 1978 ändrats så att kommissionen i det fortsatta arbetet kan ta upp och belysa frågan om att inrymma energiskatten under mervärdeskatten.
1.2. Ledamöter, sakkunniga, experter och sekreterare m. fl.
Genom beslut den 22 december 1976 bemyndigade regeringen statsrådet Johansson att tillkalla en kommission med högst 15 ledamöter med uppdrag att utarbeta alternativa förslag-till energipolitikens utformning för tiden fram till år 1990.
Ledamöteri kommissionen, som tillkallades fr. o. m. den 1 januari 1977. har varit generaldirektören Ove Rainer. ordförande, förbundssekreteraren i Sveriges Arbetsledareförbund (SALF), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) Björn Bergman. professorn Kai Curry-Lindahl. riksdagsledamoten Birgitta Dahl (s). tekn. dr Ingmar Eidem (företrädare för Sveriges Industri- förbund), förbundsordföranden i Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsför- bund Lars Engqvist (s), riksdagsledamoten Birgitta Hambraeus (c). ordför- anden i delegationen för energiforskning direktören Olof Hörmander, docenten Björn Kjellström, författaren Per Kågeson (vpk), biträdande överläkaren Nils—Erik Landell. riksdagsledamoten Bengt Sjönell (c), statssek- reteraren i arbetsmarknadsdepartementet Carl Tham (fp), ombudsmannen i Landsorganisationen i Sverige (LO) Ulf Westerberg och riksdagsledamoten Anders Wijkman (m).
Hörmander har dessutom haft i uppdrag att vara ordförande i en expertgrupp rörande forskning och utveckling. Kjellström har haft motsva- rande uppdrag vad avser en expertgrupp rörande säkerhet och miljö.
Som sakkunniga tillkallades fr. o. m. samma tidpunkt verkställande direktören i Berol Kemi AB Gunnar Agfors med uppgift att vara ordförande i en expertgrupp rörande energitillförsel, direktören i Norrbottens Järnverk AB Per-Olof Boman med uppgift att vara ordförande i en expertgrupp rörande energihushållning och ekon. dr, numera statssekreteraren i industrideparte— mentet Per Anders Örtendahl med uppgift att vara ordförande i en
expertgrupp vad avser styrmedel (t. o. m. den 16 oktober 1977). Sedan Agfors anhållit om befrielse från uppdraget förordnades i hans ställe byråchefen vid statens industriverk Carl-Erik Lind fr. o. m. den 10 februari 1977. Departe- mentsrådet i budgetdepartementet Hans Fridolin förordnades som sakkunnig med uppgift att vara ordförande i expertgruppen rörande styr- medel fr. o. m. den 17 oktober 1977. Härutöver har ekon. dr Jan Wästlund fr. o. m. samma tidpunkt varit sakkunnig i kommissionen.
Som experter vad avser säkerhet och miljö har fr. o. m. den I februari 1977 medverkat överingenjören vid statens vattenfallsverk Per-Eric Ahlström, docenten Erik Arrhenius vid universitetet i Stockholm. överingenjören vid statens kärnkraftinspektion Thomas Eckered, docenten Thomas B. Johans- son, styrelsen för sekretariatet för framtidsstudier. byråchefen vid statens naturvårdsverk Lars Lindau, fil. dr Sten Lindeberg. Centrum för tvärveten- skap (t. o. m. den 31 augusti 1977). avdelningsdirektören vid statens strål- skyddsinstitut Jan Olof Snihs. ombudsmannen i LO Bo Tengberg och professorn vid tekniska högskolan i Stockholm Torbjörn Westermark samt fr. o. m. den 15 november 1977 överingenjören Lars Norberg.
Som facksekreterare åt expertgruppen för säkerhet och miljö har tjänstgjort civilingenjörerna Sven-Olov Ericson. Allmänna Ingenjörsbyrån AB. och Kjell Johansson, AB Atomenergi.
Som experter vad avser energitillförsel har fr. o. m. den 10 februari 1977 medverkat verkställande direktören Gunnar Agfors och fr. o. m. den I februari 1977 tekniske direktören i Sydkraft AB Anders Björgerd. professorn vid universitetet i Stockholm Bert Bolin. byråchefen vid överstyrelsen för ekonomiskt försvar Nils-Gustaf Danielson. verkställande direktören i Svenska Gasföreningen Claes Lindgren. professorn vid tekniska högskolan i Stockholm Olle Lindström t. o. m. den 30juni 1977, planeringsdirektören vid statens vattenfallsverk Bengt Nordström. verkställande ledamoten i nämnden för energiproduktionsforskning Lars Rey. professorn vid universi— tetet i Lund Ingemar Ståhl. verkställande direktören i Svenska Värmeverks- föreningen Torbjörn Waldenby och ombudsmannen i TCO Erik Wångby.
Direktören Lars Brundin, ProConductor International AB, har tjänstgjort som facksekreterare åt expertgruppen för energitillförsel och överingenjören Ulf Norhammar, Ångpanneföreningen. har varit teknisk assistent åt grup- pen.
Som experter vad avser energihushållning har fr. o. m. den 1 februari 1977 medverkat överingenjören Gunnar Holme. Ångpanneföreningen, professorn vid tekniska högskolan i Stockholm Ingemar Höglund, departementsrådet i ekonomidepartementet Bengt-Olof Karlsson. huvudsekreteraren i energi- sparkommittén departementssekreteraren UlfKarlsson, departementsrådet i kommunikationsdepartementet Claes-Eric Norrbom, sekreteraren i LO Lennart Nyström t. o. m. den 31 mars 1977 och avdelningschefen vid arbetarskyddsstyrelsen Arne Westlin. Dessutom har fr. o. m. den I april 1977 fil. lic. Gösta Dahlström från LO och fr. o. m. den 1 maj 1977 professorn vid tekniska högskolan i Stockholm Folke Peterson medverkat som experter vad avser energihushållning.
Civilingenjören Bert Rosenqvist. Ångpanneföreningen, har tjänstgjort som facksekreterare åt expertgruppen för energihushållning. Som biträdande sekreterare åt expertgruppen har departementssekreteraren i kommunika-
tionsdepartementet Kjell—Åke Lantz varit förordnad fr. o. m. den 1 februari 1977.
Som experter vad avser styrmedel har fr.o.m. den 1 februari 1977 medverkat professorn vid universitetet i Göteborg Göran Bergendahl. docenten AlfCarling vid universitetet i Stockholm.ekon. dr Bo Carlsson från Industriens Utredningsinstitut. departementsrådet i budgetdepartementet Hans Fridolin (t.o.m. den 16 oktober 1977). driftdirektören vid statens vattenfallsverk Sven Lalander och utredningssekreteraren från Studieför- bundet Näringsliv och Samhälle Bo Winander. Fr. o. m. den 15 mars 1977 har medverkat förbundsekonomen i Svenska Pappersindustriarbetareförbundet Christer Jonsson och avdelningschefen vid statens pris- och kartellnämnd Åke Hallman. Dessutom har civilingenjören Måns Lönnroth från styrelsen för sekretariatet för framtidsstudier fr. o. m. den 1 juni 1977. departements- sekreteraren i budgetdepartementet Inga-Britt Ahlenius fr.o.m. den 17 oktober 1977 samt docenten Lennart Hjalmarsson och universitetslektorn Bengt Mattsson fr. o. m. den 1 november 1977 deltagitsom experter vad avser styrmedel.
Expertgruppen för styrmedel har vidare i sitt arbete biträtts av t. f. avdelningschefen vid statens pris- och kartellnämnd Walter Sköldefors samt civilekonomen Claes Ljungh, TCO.
I expertgruppen för styrmedel har följande personer medverkat som biträdande sekreterare. nämligen fr. o. m. den ljanuari 1977 departements— sekreteraren i industridepartementet Charlotte Larén och fr.o.m. den 1 februari 1977 sekreteraren Gunnel Backman. docenten Lennart Hjalmarsson t.o.m. den 31 oktober 1977 och ekon. dr Jan Wästlund t.o.m. den 16 oktober 1977. fr. o. m. den 1 november 1977 Ph. D. Anders Lundin vid universitetet i Stockholm samt fr. o. m. den 15 november 1977 kammarrätts- assessorn Leif Lindstam, sakkunnig i budgetdepartementet.
Delegationen ([ 1975:02) för energiforskning har fungerat som kommissio- nens expertgrupp vad avser forskning och utveckling.
Statssekreteraren i industridepartementet Gunnar Söder har fr. o. m. den 1 januari t. o. m. den 31 juli 1977 varit kommissionens huvudsekreterare. Han efterträddes den 1 augusti av statssekreteraren Per Anders Örtendahl.
Sekretariatet har i övrigt fr. o. m. den I januari 1977 bestått av departe- mentsrådet i industridepartementet Lars Hjorth. som har varit sekreterare. och de biträdande sekreterarna civilingenjören Bo Assarsson. sakkunnig i jordbruksdepartementet. civilekonomen Magnus Bäckstrand. departements- sekreteraren i ekonomidepartementet Oloijerf, departementssekreteraren i industridepartementet Suzanne Frigren. civilingenjören Torbjörn Gran- ström. sakkunnig i industridepartementet. departementssekreteraren i indu- stridepartementet Bo C. Johanson och byrådirektören vid överstyrelsen för ekonomiskt försvar Håkan Neuman samt fr.o.m. den 24 januari 1977 kanslisekreteraren i industridepartementet Gun Tombrock. fr. 0. m. den 1 februari 1977 assistenten i industridepartementet Anita Mattsson och fr.o.m. den 1 april 1977 assistenten i industridepartementet Sonja Fors- man.
Till kommissionen har vidare fr. o. m. den 1 februari 1977 följande experter varit knutna. nämligen kanslirådet i handelsdepartementet Bo Hemborg. avdelningsdirektören vid statens industriverk Mats Höjeberg och departe-
mentssekreteraren i utrikesdepartementet Johan Lind.
Redaktören Yngve Feuk har fr. o. m. den 1 juni 1977 varit förordnad som expert med uppdrag att bl. a. sköta informationsfrågorna åt kommissionen. Som expert har vidare professorn Dean Abrahamson. University of Minne- sota varit förordnad fr. o. m. den I augusti 1977.
Konsulter från Statskonsult AB med Bertil Strindmark som uppdragsle- dare har anlitats för planerings- och organisationsfrågor.
Härutöver har bl. a. kontoristerna Iréne Rajala och Kristina Wikström varit knutna till sekretariatet.
1.3. Utredningsarbetet
1.3.1. Över/ämnat material m. m.
I samband med beslutet om tillkallande av en energikommission överläm- nades Aka-utredningens betänkande (SOU 197630 och 31) Använt kärn- bränsle och radioaktivt avfall samt remissyttrandena över betänkandet till kommissionen. Kommissionens expertgrupp för säkerhet och miljö har utarbetat en sammanställning över de inkomna remissyttrandena. Betän- kandet och sammanställningen har utgjort underlagsmaterial vid utarbe- tandet av gruppens preliminära rapport Miljöeffekter och risker vid utnytt- jande av energi. Detsamma gäller statens vattenfallsverks på regeringens uppdrag utarbetade rapport Kärnkraft i berg och statens kärnkraftinspektions reaktorsäkerhetsstudie. del 1 och 2 samt energi- och miljökommitténs underlagsrapporter och betänkande (SOU 1977:67) Energi Hälsa Miljöjämte bilagor (SOU 1977:68—70).
Kommissionen har tagit del av statens industriverks prognosarbete genom verkets utredningar (SIND PM 1977z5) Sveriges energikonsumtion till 1995 Referensprognos och (SIND 197719) Sveriges energianvändning under 1980- och 1990-talen. Verkets prognoser för åren 1985. 1990 och 1995 har utgjort referensprognoser för kommissionens beräkningar av alternativ.
Konsumentverkets rapport (KOV 197611) Hushållens energikonsumtion har också överlämnats till kommissionen för övervägande. vilket har skett inom kommissionens expertgrupp för energihushållning.
Härutöver har kommissionen fått material och synpunkter som rör kommissionens arbete från bl. a. olika intressegrupper och enskilda perso- ner.
1.3.2. Arbetets uppläggning
Arbetet har organiserats så att fem expertgrupper med ansvar för var sitt område har tagit fram och sammanställt underlag för kommissionens ställningstaganden inom resp. verksamhetsområde. Dessa områden har varit säkerhet och miljö. energitillförsel. energihushållning, styrmedel samt forskning och utveckling. Vad gäller forskning och utveckling har delega- tionen (1 1975102) för energiforskning fungerat som expertgrupp åt kommis- sionen.
När expertgrupperna efter sommaren 1977 hade kommit in i slutskedet av
66 Utredningsarbetet SOU l978:17 ! KOMMISSIONEN Ordförande Ledamöter STYRGRUPPEN SEKRETARIATET PLANERINGSFUNKTIONEN Huvudsekreteraren Huvudsekreterare Slillsknnsiill AB Experrgruppsordtorandena Sekreterare Sekreteraren Bill sekreterare Experter Informationssekreterare Servrcefunkiion A B C D E ] EXPERTGRUPPEN FOR EXPERTGRUPPEN FOR EXPERTGRUPPEN FOR EXPE RTGRUPPEN FOR EXPERTGRUPPFN FOR * SÄKERHET OCH MILJO ENERGITILLFORSEL ENERGIHUSHÅLLNING STYRMEDEL FORSKNING OCH UT VECKL ING Ordförande, tillika Ieda- Ordförande, tillika sak- Ordförande, tillika sak Ortttouinde. lllllkrl s.ik otitloiwrit» i-iiik . lott.. mot i kommtssronen kunnig i kommissmnen kunnigt kommissionen komma i kiiirimissirmc-n mm * hmmmwmm Experter Experter Experter Exnpilei Facksekretarrar Facksekretariai Facksekieiauai Facksvkieimi.” enmtiiinwkiimri
Delen." innen lny J
Figur 1.1 Organisalions- tab/a' jär energikommis— sionen
sitt huvudsakliga arbete bildades en styrgrupp bestående av expertgrupps- ordförandena. huvudsekreteraren och sekreteraren. Styrgruppens uppgift har varit att samordna arbetet med beräkning och utvärdering av de olika energialternativen.
Kommissionens budget har för hela verksamhetsperioden omfattat närmare 23 milj. kr.
1.3.3. Arbetets utförande
Kommissionens arbete har varit mycket omfattande och har helt naturligt — med tanke på den korta tid som enligt direktiven stått till förfogande — fått bedrivas under en stark tidspress. Arbetet inleddes omedelbart efter tillkal- landet av ledamöterna m. fl. i slutet av januari 1977 med att arbets- och tidplaner lades fast för kommissionens och expertgruppernas verksamhet. I enlighet med dessa planer har ett mycket stort antal utredningsuppdrag lagts ut på olika myndigheter. organisationer. konsultföretag och enskilda perso- ner.
Kommissionen har under våren 1977 till sina sammanträden inkallat experter rörande olika speciella ämnesområden. Delar av kommissionen har företagit resor inom Norden för att studera bl. a. torvhantering. kolkraftverk. vindkraftverk och experimenthus. Kommissionen har dessutom företagit en studieresa till Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna för att studera produktion och hushållningsåtgärder inom energiområdet. Företrädare för kommissionen har också deltagit i den tionde världsenergi- konferensen som anordnades i Istanbul i september 1977 samt i FN:s atomenergiorgans (IAEA) konferens i Salzburg i maj 1977 rörande kärn- kraften och kärnbränslecykeln.
Expertgrupperna har successivt redovisat arbetsläget och avlämnat delrap- porter till kommissionen. I slutet av september överlämnade delegationen för energiforskning sitt betänkande (SOU 1977:56) Energi — program för
forskning. utveckling. demonstration med förslag till nytt treårsprogram för den statliga energiforskningen. I bilagor till betänkandet (SOU 1977z57—62) redovisas detaljerade programplaner som legat till grund för delegationens förslag.
De övriga grupperna har i början av oktober redovisat preliminära rapporter. Expertgruppens för säkerhet och miljö preliminära rapport Miljö- effekter och risker vid utnyttjande av olika energikällor bearbetas f.n. ytterligare inom gruppen och skall under våren 1978 kompletteras bl. a. i fråga om miljöeffekter och risker förknippade med energisparande åtgärder och avfallsproblem samt katastrofrisker.
Den första preliminära delrapporten från expertgruppen för energitillförsel presenterades i juni 1977. Den omfattar grundläggande uppgifter om energitillförseln samt redovisar valet av ett antal typexempel och gemen- samma beskrivningar för dessa. Syftet med att beräkna typexemplen har varit att ge kommissionen underlag för bedömningar. värderingar och val av kombinationer av energiråvaror m.m. genom att illustrera sambanden mellan användningssektorernas efterfrågan på el. fjärrvärme. drivmedel etc.. kravet på erforderlig kapacitet i kraftverk. värmeverk. raffinaderier etc. och behovet av olika energiråvaror. I början av september redovisade gruppen en mera ingående beskrivning av de gemensamma förutsättningarna samt beräkningar avseende två typexempel. nämligen Alla energislag och Avveck- ling kärnkraft. De återstående typexemplen . nämligen Minskat oljebero- ende. Max inhemsk energiproduktion och Max förnyelsebara energikällor. presenterades i början av oktober 1977. I mars 1978 publiceras gruppens rapport jämte en sammanfattning (Ds 1 197819 och 10).
Expertgruppen för energihushållning har arbetat i huvudsak inom fyra arbetsgrupper, en för vardera av sektorerna industri. transport. uppvärmning av bebyggelse samt övrigt. Gruppen har i sin huvudrapport (Ds 1 1977210) Energihushållning redovisat och analyserat möjligheterna till hushållning med energi och sparande inom de olika sektorerna fram till år 1990. Arbetet inom arbetsgrupperna har redovisats i fyra sektorrapporter. nämligen Ds I l977:11 Energibesparingar inom industrisektorn. Ds [ 1977112 Energibespa- ringar inom transportsektorn. Ds I l977:13 Energibehov och bebyggelse. hushållningsmöjligheter och Ds I 1977: 14 Energibesparingar inom övrigsek- torn.
Styrmedelsgruppen har i sin huvudrapport (Ds 1 1977115) Styrmedel för en framtida energihushållning inriktat arbetet på en principiell diskussion av olika styrmedel såsom styrning via prissättningen på elenergi. energibeskatt- ning. direkta regleringar etc. samt de bieffekter som kan tänkas uppstå på t.ex. ekonomisk tillväxt. sysselsättning. bytesbalans. inkomstfördelning m. m. I tre bilagedelar(Ds I 1977116—18) redovisas det expertmaterial som har tagits fram genom gruppens försorg och som har legat till grund för arbetet med huvudrapporten.
1 och med att energikommissionens expertgrupperi början av oktober hade avlämnat sina rapporter avslutades den första materialinsamlande fasen i kommissionens arbete. I anslutning härtill beslutade kommissionen att arbeta vidare med beräkning. sammanställning och analys av i första hand fyra alternativa — som räkneexempel betraktade — energibalanser (jfr avsnitt 7.3). Material från den andra fasen av expertgruppsarbetet redovisas i Ds 1
197812 Energitillförsel Energikommissionens alternativ. Ds 1 197817 och 8 Styrmedel och energikommissionens energibalanser. Ds I 1978112 Komplet- terande underlagsmaterial från hushållningsgruppen samt i rapporter från expertgruppen för säkerhet och miljö. Med utgångspunkt i industriverkets reviderade referensprognos har beräk- ningar utgående från olika antaganden om energikonsumtionsutvecklingen gjorts beträffande dessa alternativ. Beräkningar har också gjorts utifrån andra antaganden — bl. a. rörande industrins utveckling. arbetsmiljöinsatser och avvägningen mellan privat och offentlig konsumtion — om den samhälls- ekonomiska utvecklingen än vad som ligger till grund för industriverkets prognos. Vissa miljörörelser har på kommissionens uppdrag lämnat underlagsmat- rial till kommissionen. Miljöförbundet. Jordens Vänner och Fältbiologerna har utarbetat en alternativ energiplan för Sverige år 1990 (MALTE 1990. Ds 1 1978111). Kommissionen har strävat efter att enligt direktiven bedriva arbetet med stor öppenhet. Som ett led i denna strävan har bl.a. anordnats s. k. hearings för utfrågning rörande framför allt expertgruppernas material och inhäm— tande av synpunkter.
1.3.4. Kommissionens yttranden m. m.
Kommissionen har beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet (SOU 1977156) Energi — program för forskning. utveckling. demonstration. Kommissionen har i samband därmed anfört bl. a. att delegationens förslag ligger väl i linje med kommissionens allmänna uppfattning om behovet av statliga insatser för teknikutveckling inom energiområdet med angränsande forskning och konsekvensstudier. Vidare anförde kommissionen att rege— ringen —för att säkra kontinuiteten i det pågående forskningsprogrammet och föratt skapa förutsättningar för snabbast möjliga beslut om utnyttjande av ny energiteknik — utan att avvakta kommissionens slutliga underlagsmaterial borde lägga fram förslag om ett nytt treårigt energiforskningsprogram för perioden 1978/79—1980/81 på grundval av delegationens betänkande.
Vad gäller studie av Petroswede AB rörande internationell oljeletning och utvinning har kommissionen framhållit angelägenheten av att ett gentemot nuläget mera omfattande svenskt prospekteringsprogram kommer till stånd. Kommissionen har också pekat på vikten av att ett sådant program ges en inriktning och utformning som möjliggör ett uthålligt prospekteringsarbete och att detta kräver långsiktig ekonomisk och programmässig planering.
2. Energi — bakgrund, begrepp och samband
2.1. Samspelet människa. energi och miljö
Energins flöde och utnyttjande är den grundläggande faktorn i det globala ekosystemet. Ekosystemet är livets funktionella grundenhet. en komplex byggnad av växelverkningar. där energins omsättning är en nödvändig förutsättning för kontinuerliga kretslopp och produktivitet. Sådana ekolo- giska grundförutsättningar är nödvändiga att beakta vid all energiplaner— ing.
Människan är för sitt långsiktiga fortbestånd beroende av att leva i harmoni med jordens ekosystem av vilket hon är en del. Detta gör att människans energianvändning måste ske på ett sådant sätt att den globalt sett. och de avfallsprodukter som den genererar. inte äventyrar de funktioner och organismer på vilka ekosystemen är uppbyggda.
Ett ständigt ökat energiutnyttjande innebär liksom varje annat resursut- nyttjande att människans inverkan på ekosystemen får allt större omfattning. Detta innebär ofta negativa miljöeffekter och för med sig ett långsiktigt ansvarstagande för att systemets framtida balanserande funktion upprätt- hålls.
Jordens tillgångar är begränsade. Några. såsom syret i luften. vattnet i floder. sjöar och hav.j0rden på och i marken. mikroorganismerna. växterna och djuren. förnyar sig förutsatt att kretsloppen inte rubbas. Andra resurser förnyas inte utan utnyttjandet av dem innebär att tillgångarna definitivt minskar eller sprids ut så att de inte längre kan tillgodogöras.
Kemiska föroreningar från människans verksamhet tillförs numera ekosystemen i allt större mängder. Många av dessa är inte nedbrytbara i naturen eller kräver lång tid innan de försvinner. Det betyder att de påverkar miljön i ekosystemet och att deras giftiga effekter infiltrerar näringskedjorna i vilka människan är en slutlänk.
När råvaror utvinns eller omvandlas uppstår avfall. Avfallet släpps ut i luften. i vattnet eller placeras som fast avfall på land. Luftburet avfall avsätts både i vattnet och på marken. Om tillskottet av föroreningar är snabbare än nedbrytningen lagras föroreningarna upp och ackumuleras vilket kan ge kvarstående skadeeffekter på ekosystemen. Radioaktivt avfall och tungme- taller från fossila bränslen är exempel på föroreningar som kräver lång tid för nedbrytningen. Så är också fallet med klorerade kolväten och polyklorerade bifenyler såsom DDT-föreningar och PCB.
Energiomsättningen påverkar vår omgivning i alla led. från råvarubrytning
och energiomvandling till distribution och användning.
Utnyttjandet av teknik och av råvaror och energi har möjliggjort materiellt förbättrade levnadsförhållanden för stora delar av mänskligheten. För att bibehålla och ytterligare förbättra levnadsvillkoren behövs bl. a. fortsatt teknisk utveckling. Denna utveckling kräver också råvaror och energi. men resursutnyttjandet bör begränsas till vadjordens tillgångar och ekosystemens kontinuerliga produktivitet tillåter. Miljökvaliteten och därmed mänsklighe— tens fortlevnadsmöjligheter får inte äventyras. Detta innebär bl. a. att sådana energislag bör utnyttjas som ger de minsta skadeverkningarna för den mänskliga hälsan och för miljön.
Av särskild vikt är att undvika effekter som kvarstår och ackumuleras på lång sikt. Ansträngningarna att öka säkerheten och minska skadeverkning- arna från vår nuvarande energianvändning bör även intensifieras. Nuvarande kunskaper om vilka hälso- och miljöeffekter som är förknippade med olika energislag är dock bristfälliga. Valen mellan olika energiförsörjningssystem måste därför tillsvidare göras under osäkerhet. Samtidigt måste hänsyn tas till de långsiktiga effekter som beslut om energisystem kan ha. En strävan bör därför vara att utforma sådana beslut för flexibilitet och framtida handlings- frihet. Vidare bör arbetena på att ytterligare förbättra beslutsunderlaget fortgå vad gäller olika hälso- och miljöeffekter.
2.2. Energisystem från olika utgångspunkter
Vilka synpunkter som än anläggs beträffande människans energisystem måste systemen utformas med hänsyn till ekologiska realiteter. Därmed beaktas kommande generationers rätt till elementär miljökvalitet. som också innebär utsikter till god hälsa.
En logisk utgångspunkt för diskussion om framtida energisystem är att behandla det mänskliga energiutnyttjandet i relation till det globala ekosys- temet. En sådan diskussion måste nödvändigtvis ta in långsiktiga aspekter. Detta innebär att sambanden mellan jordens biologiska system och icke- biologiska system måste beaktas så att anspråken på naturens biologiska produktivitet kan anpassas långsiktigt till människans behov.
Med en ekologisk utgångspunkt berörs alla de samspelande kemiska. fysiska och biologiska processer inom det globala ekosystemet som direkt eller indirekt hänger samman med utnyttjandet av naturresurser inkl. energikällor. På så vis avstäms det mänskliga energiutnyttjandet mot alla de naturliga energiflöden och kretslopp som karakteriserar ekosystemen.
Människan använder naturresurser och producerar föroreningar på ett sådant sätt att det globala ekosystemets balanserande funktion sedan flera decennier allvarligt störs. Förstörelseprocessen har inom vissa regioner redan katastrofala proportioner på grund av accelerande föroreningsproblem och utarmning eller förintelse av förnyelsebara naturtillgångar. Detta är ett hot också mot människan och hennes miljö.
Energisystem kan beskrivas på flera olika sätt. 1 en energitekniskt orienterad framställning redovisas energiförsörjningen med utgångspunkt från tillgångar på och utnyttjandet av olika energiråvaror. energiomvand- lingsanläggningar och distributionssystem.
För politiskt beslutsfattande är en beskrivning av energisystemen med utgångspunkt från energins funktion i samhället grundläggande. Frågor som då blir aktuella är energi och sysselsättning. fördelningspolitiska aspekter. energi och strukturomvandling. maktfrågor i anslutning till energiförsörj- ningen. individens utnyttjande av energi och beroende av energi. En sådan beskrivning utgår från ett samhällsvetenskapligt synsätt.
Det har varit naturligt för energikommissionen att utifrån grundläggande analyser av hälso- och miljöeffekter anlägga ett mer samhällsorienterat betraktelsesätt. Många brister kvarstår emellertid i underlagsmaterialet för att det skall kunna betraktas som en heltäckande samhällsvetenskaplig beskriv- ning.
2.3. Energitillgångar
2.3.1. Inledningl
Energitillgångarna kan delas in i två huvudkategorier. nämligen de genom solstrålning förnyelsebara energikällorna och de lagrade. ändliga energiråva- rorna. Omsättningen i världens energiförsörjningssystem bygger f. n. till ca 15 % på de förnyelsebara energikällorna. Resterande 85 % härrör från ändliga energiråvaror.
2.3.2. Förnyelsebara energikällor
Till de förnyelsebara energikällorna räknas direkt solstrålning och korttids- lagrad solenergi i form av bl. a. vattenkraft. vindkraft och växtmaterial. Endast hälften av den infallande solstrålningen når jordytan och ger där upphov till fotosyntes. vindar. avdunstning. nederbörd och uppvärmning av jorden. Resterande del av solstrålningen mot jorden reflekteras eller övergår till värme utan att nå jordytan. Den totala solstrålning som når ned till jordytan blir då i genomsnitt ca 1500 kWh/m2 och år. I Sverige är motsvarande värde mellan 800 och 1000 kWh/m2 och år. Den totala tillförseln av solenergi till jordytan är ca 10000—15000 gånger större än omsättningen i världens kommersiella energiförsörjningssystem.
Även om de förnyelsebara energikällorna ständigt förnyas kan förutsätt- ningarna för att utnyttja dem ändras. Om exempelvis skog skövlas kan markbetingelserna bli sådana. att möjligheterna till framtida avkastning beskärs eller försvinner. Det är även väsentligt att skilja mellan den totala tillgången av en energikälla och dess tillgänglighet för samhället. Tillgäng- ligheten beror på tekniska. miljömässiga och ekonomiska förhållanden som förändras över tiden. De förnyelsebara energikällornas tillgänglighet för industrisamhället har hittills varit relativt begränsad och outvecklad.
2.321. Solenergi
Energiomsättningen på jordytan domineras helt av solens instrålning och värmeutstrålningen från jordytan. Solstrålningen reglerarjordens värmeba- lans och alstrar vindar och havsrörelser. Solenergin omsätts vidare i vattnets
'Se även bilaga 1 Enhe- ter och begrepp.
' Uppgifterna är huvud- sakligen hämtade ifrån "Energiequellen f'tir mor- gen? Nichtnuklea- re—Nichtfossile Primär- energiequellen" i serien "Forschung Aktuell". Umschau Verlag 1976.
21 TWh = 1 terawatt- timme =1 miljard kWh.
kretslopp. dvs. avdunstning av vatten till atmosfären och utfall i form av nederbörd. Den lagras också i växter genom fotosyntes och vidare i djur.
Den infallande solstrålningen kan utnyttjas för energiändamål genom omvandling till värme. omvandling till elektricitet genom fotoelektrisk effekt eller omvandling till kemiskt bunden energi i växter genom fotokemisk effekt.
2.322. Korttidslagrad solenergil
BIOMASSA. Genom fotosyntes binds en del av solenergin i biologiskt material. 5. k. biomassa. Tillväxten av all sorts biomassa påjorden kan grovt uppskattas till ca 200 miljarder ton årligen. vilket —om allt skulle användas för energiutvinning— motsvarar en energimängd på nästan 1 milj. TWh/årz. dvs. ca 15 gånger världens energianvändning. Ungefär hälften av tillväxten sker i skogarna och en tredjedel i hav och sjöar. Verkningsgraden för omvandlingen av solenergi till kemiskt bunden energi i biomassa varierar mellan 0.05 och 5 % med ett genomsnitt på ca 0.15 %. Inom jordbruket ger sockerbetor och sockerrör i tropiska områden de högsta värdena. medan jordbruket som helhet ligger i intervallet 0.2—0.8 %. Till biomassa kan också räknas brännbart avfall. Återvinningen kan ske för exempelvis värmeproduktion. elproduk- tion. framställning av metanol eller syntetgas.
VATTNETS KRETSLOPP. Solinstrålningen åstadkommer vidare att vatten avdunstar och senare utfälls som nederbörd. Uppskattningsvis går en fjärdedel av solenergin till detta. Solenergin i detta vattenkretslopp kan i princip utnyttjas i olika delar och kombinationer. t. ex. i vattenkraftverk elleri kraftverk som omvandlar skillnader i vattnets salthalt vid flodmynningar till energi.
VINDENERGI. Genom solinstrålning uppkommer vindar i jordens atmosfär. Ca 2 % av den solenergi som strålar in mot jordytan går till detta. De högsta genomsnittliga vindstyrkorna till lands finns vid havskusterna. bl. a. vid Antarktis. norra Nordamerika. Grönland. nordöstra Asien samt vissa delar av Skandinavien och på Antarktis inre delar. Vindenergin kan utnyttjas på olika sätt. t. ex. för elproduktion.
VÅGENERGI. De vindar som uppkommer genom temperaturskillnader i lufthaven överför vid sin passage över haven rörelseenergi till havsvågorna. Rörelseenergin kan sedan överföras till någon annan energibärare.
TERMISKA GRADIENTER. Temperaturskillnader i luft och vatten kan utnyttjas för energiändamål. .
YTJORDVÄRME. Solenergi lagras ijordens ytskickt.så att temperaturen ca 2 meter underjordytan aldrig understiger 00. Denna energi kan utnyttjas i samband med exempelvis värmepumpstillämpning.
2.3.3. Änd/iga energiråvaror
De ändliga energiråvarorna kan indelas i två kategorier. nämligen dels fossila bränslen som utgör långtidslagrad solenergi. t. ex. kol. olja. gas. skiffer och torv. dels kärnbränslen. t. ex. uran och thorium som härrör från processen då jorden bildades. Med hänsyn till möjligheterna att i framtiden fortsätta att utnyttja de ändliga energiråvarorna kan de delas upp i kategorierna uthålliga och icke-uthålliga.
Med uthålliga energiråvaror avses i följande text sådana som kan utnyttjas till betydande delar i energiförsörjningssystemet under något eller några hundra år. Med icke-uthålliga energiråvaror avses sådana som endast kan ge betydande tillskott till världens energiförsörjning under ytterligare några tiotal år. En energiråvaras uthållighet är ofta olika beroende på om tillgång och utnyttjande ses i ett globalt eller i ett nationellt perspektiv.
I ett globalt perspektiv kan olja och gas hänföras till kategorien icke- uthålliga energiråvaror. Kol kan däremot betraktas som en mer uthållig energiråvara. Tillgången på kol är ca 30 gånger större än tillgången på olja och gas och även med ökad utvinning är uthålligheten flera hundra år.
Kärnbränslenäs uthållighet är beroende av vilken teknik som utnyttjas. Uran som bränsle för lättvattenreaktorer kan i ett globalt perspektiv betecknas som en icke-uthållig energiråvara. Med en antagen årlig uranpro- duktion av 100 000 ton.vilket kan beräknas inträffa år 1990.bedöms de kända och uppskattade tillgångarna i världen räcka i ca 40 år. Utnytfjas däremot bridreaktorteknik beräknas uthålligheten öka betydligt.
För svenskt vidkommande är det i princip endast tre typer av lagrade. ändliga energiråvaror som kan ge betydande tillskott till energiförsörjningen. Det är uran. torv och skiffer. De svenska uranförekomsterna är internatio- nellt sett stora och uran kan för svenskt vidkommande betraktas som en förhållandevis uthållig energiråvara. Den uppskattade uranmängden i Väst- götabergens skiffer skulle utnyttjad i lättvattenreaktorer i ett antal motsva- rande ungefär nuvarande utbyggnadsprogram räcka under några 100-tal år. De svenska torvtillgångarna är också i ett internationellt perspektiv stora. Torvtillgångarnas värmevärde motsvarar vår nuvarande oljeförbrukning under minst 100 år. Även torv kan därför betecknas som en förhållandevis uthållig energiråvara för svenskt vidkommande vid maximalt utnyttjande. Samma sak gäller för de svenska skifferförekomsterna.
Möjligheterna att utnyttja de ändliga energiråvarorna är bl. a. beroende av energipriset. Till högre kostnader och/eller med bättre teknik kan svårtill- gängligare tillgångar utnyttjas. Ofta krävs emellertid också allt större mängder energi vid utvinningen och nettoutbytet av energi minskar därför successivt.
2.331. Långtidslagrad solenergi
De FOSSILA ENERGIRÅVARORNA som finns ijordskorpan — olja. kol och naturgas — består av sedan årmiljoner lagrade och omvandlade växter och djur. Även torv ses som en fossil energiråvara men återbildningen är mycket snabbare.
Oljeskiffer tillhör också kategorien fossila bränslen och består av mineraler sammanbundna av den energirika organiska substansen kerogen. Ur skiffer kan utvinnas dels kerogen eller kerogenets energiinnehåll. dels andra basråvaror för bl. a. den kemiska och metallurgiska industrin för framställ- ning av t. ex. uran. aluminum. Iegeringsmetaller och gödselprodukter.
Jordens kända och utvinningsvärda tillgångar av fossila bränslen exkl. torv uppskattas f. n. till 7 milj. TWh. dvs. ungefär 100 gånger världens nuvarande årliga energianvändning. Vidare uppskattar man att finna ytterligare 2—3 gånger mer utvinningsvärda tillgångar. dvs. totalt drygt 25 milj. TWh.
2332. Kärnbränslen
URAN är ett grundämne som används som bränsle i kärnreaktorer av fissionstyp. Uran förekommer i stora mängder påjorden men antalet platser med sådan koncentration att utvinning är ekonomiskt lönsam är begränsade. Som nämnts beror uranets uthållighet bl.a. på vilken reaktortyp som utnyttjas. Om uranet används i bridreaktorer — som nu befinner sig på demonstrationsstadiet —åtgår betydligt mindre mängder bränsle än i de f. n. vanligaste reaktortyperna. Uranfyndigheternas varaktighet förlängs då avse- värt.
Grundämnet thorium skulle delvis kunna ersätta uran som kärnbränsle. t. ex. i högtemperaturreaktorer. Tillgången på thorium är större än tillgången på uran.
Genom sammanslagning — FUSION — av vissa lätta atomkärnor kan i teorin mycket stora mängder energi frigöras. Som energiråvaror skulle tungt vatten och litium utnyttjas. Fusionskraftens kontrollerade utnyttjande är föremål för omfattande forsknings- och utvecklingsinsatser i de stora industrinationerna. Utvecklingen befinner sig i ett så tidigt skede att utsikterna för ett framtida praktiskt utnyttjande av fusionsenergi f. n. inte kan bedömas.
l
Värmesträlning
Tidvatten
W
WWW/%%
Vulkaner,
”%,/;;; W heta källor: 0,05x
möjlig 0,4x utbyggd 0,04x Värme genom
Vattenkraft % berggrunden
Figur 2.1 Energi/läder påjorden. E nergi/lb'dena är normerade till omsättningen i världens energi/örsäriningssysteni. vilken sat/s rill ell. Olja. kol och gas bidrar exempelvis till det totala energi/läder med 85 %. Den del av solenergiinsträ/ningen som behövs/ör all driva vindar. vågor och ström/nar är 60 gånger så stor osv.
2.3.4 Övriga energitillgångar
GEOTERMISK ENERGI. Ett energiutflöde går också ut mot jordytan — geotermisk energi. Detta flöde har sitt ursprung främst i radioaktivt sönderfall ijordens inre. Det geotermiska värmeflödet har vid jordytan en intensitet som är mindre än 0.1 0/00 av solinstrålningen. Det är tekniskt möjligt att med olika metoder utvinna och omvandla denna energi till användbar form. i första hand vattenburen värme och elektricitet.
TIDVATTENENERGI. Månens och i viss mån solens dragningskraft ger. tillsammans med inverkan från rörelseenergin hos jordklotets rotation. upphov till tidvatten. Även denna energi kan omvandlas till användbar form. i första hand elektricitet.
2.4 Energibegrepp
Med energitillgångar avses de resurser (mineral. skog. vind. solstrålning etc.) på jorden som innehåller sådan energi som kan utnyttjas i praktiskt bruk. Energiråvaror är energitillgångar i naturlig form men utvunna ur naturen (t. ex. stenkol. råolja. naturgas. ved. vind).
För praktisk användning behöver energin i energitillgångar eller energirå- varori allmänhet passera ett eller flera av mellanleden utvinning/infångning. omvandling. lagring och transport. Ett energiförsörjningssystem kan alltså principiellt sägas bestå av energikällor eller råvaror. mellanled för anpassning av energiutbud till energiefterfrågan samt slutlig användning. Ett sådant system kan schematiskt illustreras som i figur 2.2 som visar energin i olika förädlingsgrader från energikälla eller -råvara till användning.
Energibärare är energi i sådan form att den lämpar sig för distribution till och slutlig användning hos förbrukare. Exempel på energibärare är eldnings- oljor. ved. el och hetvatten.
Av figur 2.2 framgår att vissa energiråvaror. t. ex. kol och naturgas. även är energibärare. Energibärare kan vidare omvandlas till andra energibärare.
Sålunda kan t. ex. olika bränslen omvandlas till el i värmekraftverk. Ett och samma medium kan också tjänstgöra som bärare av olika energiformer. Vatten kan i ett fall vara bärare av lägesenergi i exempelvis ett vattenmagasin. i ett annat bärare av värmeinnehållet i exempelvis ett fjärrvärmenät. Det kan även förekomma en direkt omvandling från energikälla till energibärare. Så är fallet t. ex. med el som produceras i vattenkraftverk eller i vindkraftverk.
Energi definieras inom mekaniken som ett mått på förmågan att utföra ett arbete. Den internationella SI-enheten för energi ärjoule (J). som är lika med watt-sekund (ws). Elektrisk energi anges oftast i multiplar av enheten watt- timme (Wh). I detta betänkande kommer huvudsakligen kilowatt-timme (kWh) =tusen Wh och terawatt-timme(TWh :] miljard kWh) att användas. För en detaljerad redovisning av enheter m. ni. se bilaga 1.
ENERGI- UT— ENERGI- FÖR- TILLGÅNG VINNING RÅVARA ÄDLING ___—___
F—T—F_7
O'le' '” i' Raffina- Syansdjghet' * -m_naturgas .. .. . .. .. ... KOl- _ utvinning fyndighet ' Skog avver k - _ _ nin to» nin- L .
utvinning torv
kol (
torkning _ _ _ _ —T — avfall ärar... -wmteuzwj vind i
___——__—_—_—_—*j
solstrålning
strålning ___—_______———-I
Figur 2.2 Exempel på energiförsörjningssystem. Källa: SOU 1977156 EFUD 78 s. 24—25.
OMVAND— ENERGI— LING ANVAN DARE
Energianvändning vid utvinning, transport mm av energiråvaror/ energibärare
kemiska
ravaror olja, bensin mmå
.Gasverk . metanol mmä Sam-
verk —_—- __ Varme-
_ kraftverk kärnavfall ;
4.—
kraftverk
överföringsförluster
i t . Spillvärme ;
%
Vatten- _ _ _ _ _ kraftverk
avfall
; f !
Förklaring
.— .- —- _ EDI" ___ energiråvara
jr raftverk
_ .ol— an ar_e
_ energibärare & omvandlingsförlust
2.5 Energikvalitet
De energiformer som människan har direkt användning för är värme. ljus och mekaniskt arbete. Alla andra energiformer kan betraktas som ”hjälpformer" för lagring och distribution m. m. Exempel på sådana är lägesenergi. kärnenergi och elektrisk energi. För att dessa energiformer skall kunna utnyttjas måste de således överföras till värme. ljus eller mekaniskt arbete. Överföring mellan olika energiformer kallas vanligen omvandling.
Det är vid övergången från en energiform till en annan som energin är intressant och som den kan utnyttjas till att utföra något. Det är energieko- nomiskt att ha så få övergångar från en energiform till en annan med så små förluster som möjligt. Figur 2.3 visar exempel på omvandlingar mellan olika energiformer.
Inom termodynamiken. läran om värmets omvandling till andra former av energi. finns vissa lagar. bl.a. de 5. k. huvudsatserna. Enligt första huvud— satsen kan energi varken skapas eller förintas utan endast omvandlas. Begrepp som energiproduktion eller energiförbrukning är alltså oegentliga.
Enligt andra huvudsatsen kan inte omvandling av en värmemängd till arbete ske utan att samtidigt en del av denna värmemängd avleds vid en lägre temperatur utan att omvandlas till arbete. Förluster i form av värme uppstår alltså vid varje omvandling. Enligt denna huvudsats gäller också att en värmemängd inte av sig själv kan övergå från en kropp med lägre temperatur till en annan kropp med högre temperatur.
Vid omvandling av elektrisk energi till mekaniskt arbete kan teoretiskt sett uppnås 100 % verkningsgrad. Denna energiform har med andra ord hög kvalitet. När värmeenergi skall omvandlas till elektrisk eller mekanisk energi. blir verkningsgraden lägre. därför att en betydande andel av värmeenergin som nämnts inte kan utnyttjas. Värmeenergin har alltså en lägre kvalitet. Kvaliteten avtar när temperaturskillnaden mot omgivningen minskar.
Materialen i pannor. turbiner i ett ångkraftverk etc. har begränsningar som gör att de inte kan utsättas för så höga temperaturer och tryck. som förbrännings- eller kärnklyvningsprocesser teoretiskt skulle kunna ge. Häri- genom förloras en teoretiskt uppnåelig arbetsförmåga. dvs. energins kvalitet begränsas.
När ångan uträttat arbete i kraftverksturbinerna kyls den ned i ett i kylsystem. Kvarvarande energi överförs därvid till kylvattnet vars tempe- l ratur ökar. När kylvattnet sedan förs bort bär det med sig betydande kvantiteter energi.
Med nu nämnda. oundvikliga förluster kan moderna ångkraftverk endast omvandla 33—42 % av den frigjorda värmeenergin till elenergi. I de fall kylvattnet utnyttjas för uppvärmningsändamål. t. ex. i samband med kraftvärmeproduktion. blir verkningsgraden sammanlagt högre. Detta leder till att redovisningen av tillförd energi för elframställning kan göras med olika metoder när energibalanser'upprättas. Vanligtvis redovisas hela värmevärdet i det tillförda bränslet när det gäller olja. kol eller inhemska bränslen. För kärnkraften tas enbart energivärdet hos den producerade elkraften upp. Därmed framgår inte att endast ca 33 % av värmevärdet i det bränsle som tillförts processen omvandlas till elkraft och att återstoden går förlorad som Spillvärme. Exempel härpå ges i figur 2.4—6. Skillnaderna mellan balanser
Omvandling till: Höre/seenergi
Högtemperaturvårme
Lågtemperaturvårme
[:"/energi
Kemisk energi
Omvandling frå n: Lågesen erg/' K årnenergi
K emr'sk energi Råre/seenergi
Högtempera turvårme
E/energ/ Låg temperaturvärme
Strå/nrhgsenergi
| vattenkraft
Muskelkraft Bensinmotorer
| ångkraftverkens turbiner
| elmotorer
| qutströmmar
l kärnreaktorer Förbränning av bränslen
l ugnar
Med hjälp av värme— pump1
Koncentration av sol- strålningen
Friktionsförluster i olika slags maskiner Värme som strömmar från kallare till varmare medium
l radiatorer | solfångare
1 Med tillskott av elkraft eller bränsle
FigurZJ Exempel på omvandlingar mellan olika energiformer
| bränsleceller l kraftverkens generatorer
l solceller
l ackumulator— batterier
Genom fotosyntes rn. m.
Reaktor
Turbin
Generator
Termisk rektor— effekt 3000 MW (100 %)
| 4—
Figur 2.4 Kärnkra/iverk lir/armar som kondensag- gregal. Beliiirliga aggregat är byggda efter denna princip.
Elkraft 1000 MW (33 %)
Kylvatten: 1950 MW (65 % )
enligt olika metoder visas i tabellbilagan (bilaga 4). Ett alternativ vore att redovisa kärnkraft (uran) brutto. dvs. med hela den i processen använda mängden värmeenergi. Statistiska centralbyrån och statens industriverk arbetar f.n. gemensamt med att finna en lämplig redovisningsform för energibalanser. En mer utförlig beskrivning av problem vid upprättandet av energibalanser m. m., finns i bilaga 1.
De olika energibärarnas egenskaper varierar. När användaren väljer energibärare inverkar många faktorer, t.ex. tekniska möjligheter att omvandla till önskad energiform. tillgång och kostnad. lätthanterlighet, säkerhet. miljöpåverkan och möjligheter till lagring och transport. Energins kvalitet spelar också en viktig roll. Så t. ex. kräver väg- eller luftburna fordon en energibärare med hög energitäthet, dvs. låg vikt och liten volym.
] vissa sammanhang är elenergi nödvändig. Detta gäller t. ex. belysning.
Reaktor
Termisk rektor- effekt 3000 MW (100 %)
Turbin
Generator
(28 %)
Kylvatten: 1100 MW (37 %)
Figur 2.5 Kärnkraftvär- meverk iii/arma! som avtappningsaggregar. N_va aggregat skulle kunna utformas ef/er denna princip och i_/lerta/ei./a// även de be/ini/iga.
_C—
% Fjärrvärme: 1000 MW (33 %)
Elkraft: 850 MW
Generator
ål
3000 MW (100 %)
;J *
w_—
vissa motorer. elektrokemiska processer (elektrolys)och vissa processer som kräver elugnar. [ många industriella processer är dock den högtemperatur- värme som man får genom att förbränna bränslen tillräcklig.
Elenergi är en lätthanterlig energiform som kan distribueras i stort sett överallt. Elenergi används av bl. a. dessa skäl ibland för direkt omvandling till energi av låg kvalitet. t. ex. rumsvärme. Elenergin kan å andra sidan genom värmepump göra det möjligt att nyttiggöra en större mängd energi av låg kvalitet. Exempelvis kan värmeenergi från marken (ytjordvärme) eller utomhusluften med en eldriven värmepump tillföras en byggnad.varvid mer värme kan nyttiggöras än då samma mängd elenergi direktomvandlas i en elradiator.
Vid effektivitetsjämförelser mellan olika energibärare bör beaktas hela processen från utvinning av energiråvaran till en slutlig användning. [ figur 2.7 visas några exempel på övergång från en energiform till en annan och den därmed normalt förknippade verkningsgraden.
Energiform oxo oxo oxo oxo ;. o ix o m 0 . 07 ca w .. Mekanisk E . CD C 8 % Elektrisk ' ä' i =: % Nukelär % ! % o—r Q) Q 56— > > 8 i .: : E . 5 6 l e o & Kemisk o ... .se & r w x 0 ' m % E C C 0 / E "5 — åå : %, % få ._ _ m . Nyttig värme C,) m >: 0 '] % > .a» 2 a 6 > % / Sp i | lvärme
3 Elkraft: 560 MW (19%)
Figur 2.6 Kärnkra/iva'r-
Fjärrvärme: 2390 MW (79 %) meter/( ul/Ö'mw som
ino/iryckaggregal. Nya aggregat skulle kunna lli/armas efter denna princip.
Figur 2. 7 E nergiamsäll- ning vid över/öring av energi mellan olika ener- gitar/ner.
Källa: Energi inte endast en fråga om teknik. Centrum för Tvärveten- skap, s. 12.
Exempel:
— Uppvärmning av ett hus med en konventionell villapanna. Utgångs- punkten är kemisk energi (olja). vars energiinnehåll med ca 65—75 % verkningsgrad överförs till varmvatten som cirkulerar i radiatorerna. 25—35 % av den ursprungliga kemiska energin går förlorad i rökgaser m. m.
— Alstring av elektrisk energi i ett kärnkraftverk för att driva en motor. I kärnkraftverket alstras värme. som med ca 30 % verkningsgrad omvandlas till elektrisk energi. Ca 70 % av värmen förs bort med kylvattnet. Den elektriska motorn kan i sin tur drivas med ca 90 % verkningsgrad. — Med en värmepump kan nyttig värme alstras genom att utnyttja lågtemperaturvärme som finns tillgänglig i form av t. ex. ytjordvärme eller uteluft. Tillförd elektrisk energi behöver endast uppgå till ca 40 % av den nyttiga energi som kan tillgodogöras med värmepumpen.
2.6 System för energitillförseln
2.6.1 Omvandling av energiråvaror och energibärare
2.6.1.1 Inledning
Omvandlingsprocesser av olika slag är av central betydelse i ett energiför- sörjningssystem. Exempel på processer för omvandling mellan energiråvaror och energibärare är produktionen av bränslen inkl. drivmedel och produktion - av elenergi. I följande avsnitt ges kortfattade beskrivningar av produktion av I
några viktiga bränslen samt en beskrivning av principer för elkraftsystemets 1 | | uppbyggnad.
2.6.l.2 Produktion av bränslen Olja
En del av den olja som används i Sverige importeras i form av raffinerade , oljeprodukter. Resten kommer till landet i form av råolja. som i inhemska ( raffinaderier delas upp i olika produkter. Proportionerna mellan olika ' oljeprodukter beror dels på råoljans sammansättning. som varierar med dess ursprung. dels på raffinaderiets egenskaper. För svenska raffmaderier gäller ungefär följande genomsnittliga fördelning av produktionen i volympro-
cent: Gasol 2 % Bensin 15 % Fotogen 2 % Lätta eldningsoljor
(inkl. motorbrännolja) 35 % Tunga eldningsoljor 45 %
Genom modifikation av raffinaderiernas utrustning kan dessa andelar varieras. Exempelvis kan man genom ökad användning av s. k. krackning öka andelen lätta bränslen. t. ex. bensin. på bekostnad av andelen tung eldningsolja. Som en illustration till detta kan nämnas att andelen bensin i amerikanska raffinaderier är ca 50 % jämfört med 15 % i Sverige.
Sammansättningen av den svenska raffinaderiproduktionen är avpassad till efterfrågan i Sverige och återspeglar bl.a. vår stora användning av eldningsoljor.
En typisk verkningsgrad för ett raffinaderi är ca 95 % ,vilket betyder att det sammanlagda energiinnehållet i de oljeprodukter som framställts vid raffina- derietär 95 % av energiinnehållet i den råolja som tillförts. Härtill kommer att vissa oljeprodukter ej används som energibärare i vanlig mening. utan i stället utnyttjas som råvaror i den kemiska industrin. Raffinering av olja beskrivs närmare i avsnitt 6.2.2.1.
Kol och koks
Vår import av kol och koks betingas f. n. praktiskt taget helt av behovet för metallurgiska ändamål inom järn- och stålindustrin. som svarar för dryga 75 % av förbrukningen. Den totala slutliga efterfrågan består till ca 80 % av koks och till ca 20 % av kol. Koksverk,i vilka kol omvandlas till koks.finns i anslutning tilljärnverkeni Oxelösund och Luleå. Koks direktimporteras även.
Uran
De kärnkraftreaktorer som är i drift eller under byggnad i Sverige är samtliga s. k. lättvattenreaktorer och behöver anrikat uran som bränsle. Vår uranför- sörjning baseras f. n. på kontrakt med utländska företag om leverans av anrikat uran. Detta uran används för bränsleelementtillverkning i en anläggning i Västerås. Även viss import av färdiga bränsleelement förekom- mer.
2.613 Produktion av el
Totalt användes (inkl. förluster) år 1976 i Sverige drygt 86 TWh elenergi. Användningen täcktes på följande sätt:
Tabell 2.1 Elförsörjningen år 1976
Eltillförsel TWh
Vattenkraft 55 (normalår 60 TWh) Kondenskraft
— kärnkraftbaserad l — oljebaserad
Industriell mottryckskraft Kraftvärme. oljebaserad Gasturbinkraft Nettoimport
Av sammanställningen ovan framgår att vattenkraften dominerar landets elproduktion. Övriga kraftslag hänförs huvudsakligen till gruppen ångkraft- verk.
I ett oljeeldat kondenskraftverk produceras el med en verkningsgrad av 40—42 %. I kärnkraftverk uppnås en verkningsgrad på ca 33 %. En mängd olika bränslen kan utnyttjas i kondenskraftverk. t. ex. olja. kol. gas. torv. biomassa eller uran.
Mottryckskraftverk och kraftvärmeverk är konstruerade för att producera både elenergi och värme. Den sammanlagda verkningsgraden blir därvid 80 a 90 %. I princip kan samma bränslen utnyttjas som i kondenskraftverk.
Olika kraftverkstyper beskrivs närmare i avsnittet 6.2.4. Elkraftsystemet är speciellt såtillvida att elenergin måste produceras samtidigt som den används. Alla konsumenter måste i varje ögonblick behandlas lika utan köbildning eller prioritering. Detta medför att kraftsys- temet antingen kan tillfredsställa all konsumtion eller bryter samman. varvid ingen eller endast viss geografiskt avgränsad konsumtion kan tillgodoses. Leveranssättet är sådant att det inte ger samma möjligheter till styrning och effektivt verkande ransoneringsförfarande som kan vara fallet för andra varor. Det är därför mycket viktigt att kraftsystemet dimensioneras så att leveranssäkerheten blir tillfredsställande.
Elkonsumtionen uppvisar till följd av de varierande klimat—, temperatur- och ljusförhållandena. rytmen i arbetslivet etc.. en mycket stark variation såväl under året som under veckan och dygnet. Med hänsyn härtill och till behovet av reserv för att möta haverier och oväntade belastningstoppar är det av ekonomiska skäl nödvändigt att utnyttja flera olika kraftslag med skilda egenskaper i kraftsystemet.
Produktionssystemet bör innehålla en sådan blandning av olika typer av kraftverk att baskonsumtionen täcks av produktionsresurser med låg rörlig produktionskostnad medan belastningstopparna tillgodoses med kraftslag som har låg fast kostnad. Detta innebär att bl. a. gasturbiner används som topp- och reservkraft som komplement till basproduktion i exempelvis vattenkraftverk. För att kostnaderna sammanlagt skall bli så låga som möjligt bör även kraftslag som inte har direkt bas- eller toppkaraktär ingå i kraftsystemet.
Det svenska kraftsystemets energiproduktionsförmåga är avhängigt av nederbördsförhållandena. Under ett nederbördsrikt år kan vattenkraften producera upp emot 125 % av normalvärdet. medan produktionen under ett extremt torrår går ned till endast 75 % av den normala. Produktionsförmågan är vidare avhängig av driftsäkerheten hos värmekraftverken; denna kan i betydande grad variera både uppåt och nedåt kring de tillgänglighetsvärden som används i planeringen. Härtill kommer att elförbrukningen kan överskrida eller underskrida det prognostiserade värde som använts i planeringen.
] de beräkningar som syftar till att fastställa behovet av produktionsut- byggnader beaktas dels de statistiska avvikelserna från vattenkraftproduk- tionens medelvärde. dels avvikelser såväl från antagen tillgänglighet hos värmekraften som från prognostiserad konsumtion. Med stöd av sannolik- hetskalkyler. där man även söker beakta de samhällsekonomiska konsekven- serna av kraftbrist. tillämpas för kraftproduktionen ett dimensioneringskri-
terium som innebär en energileveranssäkerhet av ca 97 %. Detta innebär att man försöker bygga ut kraftsystemet så. att elransonering inte skall behöva uppträda mer än i genomsnitt en gång på 30 år.
Utöver kravet på leveranssäkerhet från energisynpunkt måste elproduk- tionssystemet även ha kapacitet att med tillräcklig säkerhet klara belastnings- toppar. Denna leveranssäkerhet i effekt beaktas genom sannolikhetsberäk- ningar. som tar hänsyn till risken för haverier i produktionsanläggningarna och till elkonsumtionens variation under året. Strävan är att effektbrist får uppträda i genomsnitt högst 10 timmar per år.
2.6.2 Distribution av energibärare 2.621 Inledning
Systemen för att distribuera energibärare av olika slag till användarna kan grupperas på följande sätt:
Distribution med ledning
— eldistribution
— hetvattendistribution (fjärrvärme)
— gasdistribution (stadsgas och naturgas) Distribution med fordon
— distribution av oljeprodukter och metanol — distribution av kol och koks
2.622 Distribution med ledning
Eldistribution
I ett ekonomiskt riktigt dimensionerat överföringssystem måste överförings- spänningen vara avpassad efter den överförda effektens storlek och överför- ingssträckans längd. Med de stora överföringsavstånd som förekommer i Sverige och med hänsyn till den relativt glesa bebyggelsen erhålls lägsta kostnad om överföringen från kraftverken till elkonsumenterna sker i flera spänningssteg.
I princip sker överföringen enligt figur 2.8. Ett eller fiera spänningssteg kan vara uteslutna i enskilda fall.
[ tätbebyggda områden används vanligen jördkabel för spänningar upp till ca 20 000 volt. För övrigt sker kraftöverföringen huvudsakligen med
luftledning.
kraft- kraft- kräft- kraft- kraft- kraft— Konsu— station ledning ledning ledning ledning ledning ment inkl upp- 400— 130— 40—20 10—6— 380— transfor- 220 kV 70 kV 10 kV 3 kV 220 V merings-
anläggning
3 & © © (Q) | | Figur 2.8 Kra/"rövar-
Iöringens principiella uppbyggnad
trans- trans- trans- trans— formator formator formator formator
Kraven på driftsäkerhet uppfylls bl. a. genom att reservtransformatorer finns tillgängliga i kritiska punkter. Dessutom används ofta 5. k. maskade nät. som ger möjlighet att använda alternativ matningsväg vid lednings- fel.
För eldistributionen brukar överföringsförlusterna totalt uppgå till ca 10 % av den elenergi som matas ut på nätet. Härav hänför sig 2 a 3 procentenheter till överföringen på stamlinjenätet (400 000 volt och 220 000 volt).
Hetvattertdistribution ( fjärrvärme)
Värme kan transporteras från fjärrvärmecentral till abonnent med hjälp av hetvatten eller ånga. I Sverige används uteslutande hetvatten för detta ändamål.
Från fjärrvärmeverket går en stamledning som matar fram hetvattnet till tätorternas olika områden. Till stamledningen är på fiera ställen anslutna fördelningsledningar.som utgör ett mera finmaskigt nät i respektive område. Till fördelningsnätet ansluts den enskilda fastighetens servisledning.
Ofta innehåller fjärrvärmenäten ett antal mindre panncentraler som inkorporeras i ijärrvärmenäten vid dessas utbyggnad. Sådana centraler som vanligtvis finns på fiera håll i tätorten utnyttjas som reserver för fjärrvärme- verket och bidrar därmed till hög driftsäkerhet för systemet.
Energiförlusterna vid fjärrvärmedistribution varierar med systemets utse- ende. Förlusterna beror på att värme leds bort från rören till den omgivande marken. l storstadsområden (med hög specifik energianvändning) kan distributionsförlusterna vara så små som 5 % medan vid glesare bebyggelse förluster på upp emot 25 % kan förekomma.
Gasdistribution
Endast ett fåtal större stadsgasverk finns kvar i Sverige. Deras gasproduktion baseras på lättbensin eller butan. Dessa gasverk är belägna i större städer och distributionsområdet är begränsat till resp. tätort. Gasen distribueras i rörledningar.
Import av naturgas kan antingen ske via rörledning eller via LNG-tankers (gas i flytande form vid en temperatur av —1620C). Inom ett land distribueras gasen i rörledningar. Naturgas används f. n. inte i Sverige.
2623. Distribution med fordon
Distribution av oljeprodukter
Oljeprodukter levereras till den svenska marknaden från både svenska och utländska raffinaderier. Produkterna överförs som bulktransporter till olika regioner i landet där depålagring sker. Dessa transporter sker vanligen med tankfartyg eller järnväg.
Från regiondepåerna distribueras oljeprodukterna i allmänhet med bil till industrier. bensinstationer. fastigheter etc. Vissa storkonsumenter har direkt- leveranser från raffinaderier eller depåer med tankfartyg ellerjärnväg. Något rörsystem av betydelse för distribution av oljeprodukter finns inte i Sverige.
Distribution av kol och koks
Distributionen av kol och koks i Sverige kräver i dag inget finförgrenat distributionsnät. eftersom kolet huvudsakligen går till koksverken i Oxelö— sund och Luleå och kokset till en dominerande del används inom järn- och stålindustrin på ett fåtal platser i landet. Kol och koks transporteras där så är möjligt med båt och i annat fall med järnväg.
3. Historik
3.1. Inledning
En diskussion kring Sveriges energiförsörjning långt tillbaka i tiden skulle erinra om många intressanta inslag. t. ex. introduktionen av kakelugnar för energisnål uppvärmning på 1700-talet eller vattenkraftens betydelse för uppkomst och lokalisering av industrier. Se figurerna 3.1 och 3.2.
För en diskussion i dag om energipolitiska handlingsalternativ är emel- lertid efterkrigstidens utveckling av större intresse. Detta gäller särskilt de förändringar på energimarknaderna som inträtt efter den s.k. oljekrisen hösten 1973—vintern 1974. 1 det följande ges därför först en redogörelse i stora drag för hur Sveriges energikonsumtion och energitillförsel utvecklat sig från år 1945 till nu. Därefter beskrivs översiktligt den energipolitik som förts.
3.2. Energitillförsel och energianvändning efter år 1945
I slutet av 1940-talet.då förhållandena stabiliserat sig efter andra världskriget. var Sveriges energiförsörjningsbild i huvuddrag följande.
% 10
F r'gur3.1 De olika ener- gislagens andel av Sveri- ges energiförsörjning 1800—1975 samt uppvärm- .. ningsanordrtingar under _ _ Mer— samma period kamin
Källa: Rapport nr 409 från framtidsstudien _____ "Energi och samhälle".
. kakelugn
öppen härd
500 Kärnkraft
Vattenkraft
_|
1900 1925 1950 1975
Figur 3.2 Eiieiyiii/l/öise/ns Energianvändningen uppgick till ca 120 TWh om året. varav 100—l 10 TWh i ökning omfördelning På form av bränslen och resten som el. Av bränslena importerades inemot 3/4 "'em—SIW ”004975" eller nära 80 TWh. Mindre än hälften av denna import bestod av olja. resten av kol och koks. Bränsleimporten ökade med i genomsnitt 3 % om året. Elproduktionen dominerades helt av vattenkraft.
Av den slutliga energianvändningen gick ca 45 % till industrin. 15 % till samfärdseln och 40 % till handel, hushåll och övriga användare.
Vid mitten av 1950-talet hade användningen ökat till ca 175 TWh om året. Importen täckte även nu 3/4 av årsbehovet. men oljan hade övertagit kolets roll som dominerande bränsle. Förbrukningssektorernas andelar var ungefär oförändrade.
Oljans andel fortsatte att öka snabbt också under den följande tioårsperio- den. Även vattenkraftproduktionen ökade snabbt under det att tillförseln av fasta bränslen — importerade och inhemska — förlorade sin tidigare betydelse utanför industrisektorn.
Konsumtionsökningen var i stort sett lika snabb inom samtliga sektorer och andelarna således i huvudsak oförändrade 1965 jämfört med 1955.
En översikt över tillförsel och användning 1955 och 1965 ges i tabell 3.1. Den relativt snabba konsumtionsutvecklingen. under perioden i genom- snitt 5 % om året för bränslen och 6.7 % för el. kan förklaras med bl. a. följande faktorer.
Inom industrin växte produktionsvolymen i genomsnitt med 4,7 % om året under 1950-talet och med 6.9 % om året mellan 1960 och 1965. Energitunga branscher som järn- och metallverk och kemisk industri mer än fördubblade sin produktionsvolym mellan 1955 och 1965. Energikostnadernas andel av försäljningsvärdet sjönk såväl i genomsnitt som inom de flesta energitunga industrigrenar. Mekanisering och automatisering ökade. Som exempel kan nämnas att den installerade elmotoreffekten var 7 kW per industriarbetare år 1955 och 10 kW år 1963.
Tabell 3.1 Sveriges energibalans åren 1955 och 1965 (exkl. bunkring för utrikes sjöfart)
År 1955 År 1965 TWha % TWh" % Tillförsel Importerade fasta bränslen (dvs. stenkol. koks. brunkol) 46 (25) 25 (8) 1mporterad olja 87 (46) 192 (64) Inhemska bränslen 29 (15) 31 (10) Vattenkraftproduktion 26 (14) 53 (18) Summa tillförsel 188 (100) 301 (100) Förlus/er ni. in. 14 16 174 285 Användning Industri 78 (45) 125 (44) Samfardsel 27 (15) 45 (16) Handel. hushåll m. rn. ("övrigt") 69 (40) 115 (40) Summa användning 174 (100) 285 (100)
" Omräkning till TWh har skett från deti källan angivna energimåttet kalorier(ca1). Det bör observeras vid jämförelse med uppgifter från senare statistik att inte bara det gemensamma energimåttet utan också beräkningsmetoderna på vissa punkter är andra i den statistik som numera ges ut. Exempelvis beräknades eltillförseln efter annan metod 1967 än nu (lägesenergi resp. bruttoproduktion). Detta gör attjämförelser mellan äldre och nyare siffror måste göras med stor försiktighet även när balanserna är angivna i samma mått.
Källa: Rapport rörande Sveriges energiförsörjning. Ds Fi 1967:8.
Sam/'ärdselns energiförbrukning ökade relativt snabbare än de två andra sektorernas. Detta berodde framför allt på den starka ökningen av person- transporterna — i medeltal 9,5 % om året mellan 1950 och 1964. Personbi- larnas trafikarbete ökade snabbast. eller med ca 17 % om året. Samtidigt sjönk kollektivtrafikens andel. Under perioden 1950—1964 sjönkjärnvägarnas andel av persontransportarbetet från 39 till 9 % och bussarnas från 20 till 6 %.
Antalet personbilar ökade från 640000 år 1955 till 1 790 000 år 1965 eller med nära 11 % om året.
Energianvändningen för övriga ändamål dominerades då som nu av energi för uppvärmning av byggnader (inkl. varmvattenberedning). Här kan noteras t. ex. att antalet bostäder. liksom bostädernas yta, ökade kontinuerligt under perioden 1955—1965. men att bränsleförbrukningen ökade omkring 80 % snabbare än bostadsvolymen. Statistiskt material för andra byggnader än bostäder saknas i stor utsträckning. men sannolikt gällde där samma tendenser.
Skälen till att energiförbrukningen ökade så mycket snabbare än byggnads-
volymen är svåra att belägga eftersom det statistiska underlaget är bristfälligt. Den väsentligaste faktorn, allmänt sett, var sannolikt den snabba moderni- seringen av fastigheternas uppvärmningssystem, som möjliggjorde både högre värmestandard och större varmvattenförbrukning. Antalet bostäder med centralvärme nästan fördubblades mellan 1955 och 1965. Den gynn- samma prisutvecklingen för olja i förhållande till andra bränslen bidrog sannolikt också till att höja värme- och varmvattenstandarden.
Underlaget i fråga om annan förbrukning, t. ex. el för andra ändamål än uppvärmning, är mycket magert. Enligt vissa bedömningarl ökade elförbruk- ningen (inkl. eventuell elvärme) 1960—1965 med nära 11 % om året inom sjukhus, skolor m. m. samt med nära 12 % om året inom handeln. En av förklaringarna till dessa höga ökningstal kan vara den modernisering som
156 Ds Fi 1967z8 & 110, detaljhandeln genomgick mellan 1960 och 1965.
De tendenser som gjort sig gällande i början av 1960-talet bestod även i 2 Se SOU l974:64 s. fortsättningen av decenniet. Enligt energiprognosutredningen. EPUZ. känne- 67—72- tecknades utvecklingen 1960—1970 bl. a. av förbättrad bostadsstandard, ökat
Tabell 3.2 Sveriges energibalans åren 1965 och 1970—1975 (exkl. raffinaderiförluster. inkl. bunkring för ut- rikes sjöfart)
1965 1970 1971 1972 1973 1974 1975
TWh(%) TWh(%) TWh(%) TWh(%) TWh(%) TWh(%) TWh(%)
Tillförsel lmporterade
fastabränslen 25 (8) 18 (5) 18 (4) 16 (4) 19 (5) 21 (5) 22 (5) Oljaa 202 (65) 307 (76) 295 (74) 309 (75) 315 (72) 285 (70) 289 (68) Inhemska brän-
slen'7 31 (10) 34 (8) 34 (8) 34 (8) 40 (9) 41 (10) 41 (10) Vattenkraft och
kärnkraft 53 (17) 42 (10) 52 (13) 55 (13) 61 (14) 59 (14) 70 (17) Nettoimport av
el 4 (l) 2 (1) 1 (—) l (—) 3 (1) 1 (—)
Summa tillförsel 311 (100) 405 (100) 401 (100) 415 (100) 436 (100) 409 (100) 423 (100) Förluster 16 32 30 35 35 32 32
A nväntlning Industri 125 (42) 153 (41) 150 (41) 154 (40) 164 (41) 166 (44) 165 (42) Samfardsela 55 (19) 68 (18) 68 (18) 71 (19) 75 (19) 72 (19) 75 (19) Handel, hushåll
m.m("öv— rigt") 115 (39) 152 (41) 153 (41) 155 (41) 162 (40) 139 (37) 151 (39) Summa använd—
ninga 295 (100) 373 (100) 371 (100) 380 (100) 401 (100) 377 (100) 391 (100) " Därav bunkring 10 14 14 15 13 14 13 för utrikes sjöfart: '” Uppskattade värden 1965 och 1970—1972. Beräkningsgrunderna ändrade 1973.
Källor: Ds Fi 196718 (avs. år 1965), SIND PM 1977:5 (avs. år 1970—1972). 505. Energi. Energiförsörjningen 1973—1975.
bestånd av personbilar och en industriproduktionsutveckling som skedde med minskande energiutnyttjande per produktionsvolym. En ny faktor som började ge effekt mot slutet av 1960-talet var en starkt ökande efterfrågan på el för uppvärmning av bostäder och fritidshus.
Under femårsperioden 1965—70 ökade energianvändningen med i genom- snitt 4,8 % om året. Ökningen var långsammast inom industrin, 4,1 %. medan energianvändningen inom samfärdseln ökade med 5,1 % och för övriga ändamål med 5,4 % om året. Detta ledde till att industrins andel var lägre i början av 1970—talet än vid 1960-talets mitt medan särskilt övrigsek- torns var högre. Se tabell 3.2. Beroendet av oljeimport var oförändrat högt. Händelserna i samband med kriget i Mellanöstern 1967 hade dock inte påverkat den svenska försörjningen alltför negativt och föranledde alltså inga direkta förändringar i försörjningsbilden. En förskjutning av elproduktionen från vattenkraftverk mot oljebaserade och så småningom kärnbränslebase- rade kraftverk hade emellertid börjat. Elproduktionen blev samtidigt ett av de områden som sattes under debatt när en medveten miljöpolitik och fysisk riksplanering började etableras.
Med oljekrisen hösten l973-vintern 1974 inträdde för Sverige liksom för de flesta industriländer radikalt nya förhållanden för planering och verksamhet inom energisektorn. Uppmärksamheten riktades på nytt mot den känslighet för störningar på världsmarknaden som den stora oljeimporten innebär för det industrialiserade samhället. Den starka prisstegringen på råolja och oljeprodukter gav nya ekonomiska planeringsförutsättningar för energian- vändarna både för kortsiktiga åtgärder och för åtgärder med verkan först på lång sikt.
TWh/år 500—
" % |bränsle
,] el
400? 388 390
_ _— 378 1—
359 357 EEE 363 f— ; ] ? Handel, | | . hushåll,
_ 1 m rn
3001 i
S. &. N..
_ m % Sam.
200— färdsel
& &
Industri
1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976
Figur 3.3 Energianvänd- ningen 1970—1976. (Ej lemperaturkorrigerade värden. Exkl. bunkring
. /ör utrikes sjö/ari. )
Källor: SlND PM 197715 (avs. år 1970—72). SOS Energi (avs. år 1973—76).
Tabell 3.3 Sveriges energibalans 1976 och 1977 (preliminära värden. ej temperatur- korrigerade)
1976 1977 TWh (%) TWh (%) Tillförsel importerade fasta bränslen 18 (4) 15 (4) Importerad olja" 316 (72) 314 (72) Inhemska bränslen 35 (8) 33 (8) Vattenkraft 54 (12) 53 (12) Kärnkraft 15 (4) 19 (4) Nettoimport/export av el 2 (O) —1 (0) Summa tillförsel 440 (100) 433 (100) Förluster 35 36 Användning Industri 160 (39) 150 (38) Samfärdsela 79 (20) 82 (21) Handel. hushåll m.m. ("övrigt") 166 (41) 165 (41) Summa användning 405 (100) 397 (100)
" Därav bunkring för utrikes sjöfart 15 resp. 16 TWh.
Utvecklingen under den första hälften av 1970-talet framgår av figur 3.3. För att figuren skall tolkas rätt bör följande omständigheter påpekas. Restriktioner rådde för såväl el- som bränsleförbrukningen i början av år 1974. Lagerforändringar på bränslesidan påverkar hur de årsvisa förändring' arna i oljeförbrukningen framkommer i statistiken. Skillnader i utomhus- temperatur mellan olika år påverkar förbrukningen av energi för uppvärm- ning. De senaste årens låga aktivitet i industriproduktionen har inneburit minskad efterfrågan på energi från industrin.
Dessa förhållanden gör att det t. ex. är svårt att bedöma vilka effekter den starka oljeprisstegringen hittills har haft i form av effektivisering hos energianvändarna. För en någorlunda säker bedömning behövs en längre tidsserie inkl. någon period med även mera positiva konjunkturförhållan- den.
För åren 1976 och 1977 väntas den svenska energibalansen se ut som framgår av tabell 3.3.
3.3. Huvuddrag i energipolitiken till år 1975
Mot slutet av l940-talet blev de ekonomiska förutsättningarna sämre att fortsätta den inhemska brånsleproduktion som hade startats under kriget. Bränsleanvändningen och därmed importen ökade snabbt. Det blev uppen- bart att t. ex. skifferoljeproduktionen i Kvarntorp skulle behöva byggas ut i
mycket stor skala för att kunna ge påtagligt bidrag till landets energiförsörj- ning. Lönsamheten av en sådan utbyggnad bedömdes som mycket osäker. De ekonomiska möjligheterna att istor skala fortsätta att utnyttja torv ansågs också begränsade bl. a. eftersom prisutvecklingen för olja var gynnsam.
Mot denna bakgrund tillsattes i februari 1951 en utredning för att utreda frågan om den lämpligaste utformningen av Sveriges bränsleförsörjning från ekonomiska. handelspolitiska och beredskapsmässiga synpunkter.
1 betänkandet Bränsleförsörjningen i atomåldernl konstaterade bränsleut- redningen att man funnit det nödvändigt att vidga synfältet till hela energiområdet för att som bakgrund till sina förslag kunna ställa en genomtänkt och målmedveten svensk energipolitik.
Utredningens slutsatser innebar i huvuddrag följande. Den enda inhemska energikälla som skulle kunna uthålligt tillgodose nytillkommande behov utgjordes av de uranhaltiga oljeskiffrarna. Bränsleproblemets lösning förut- satte därför först och främst att den aktiva energipolitiken inriktades på ett snabbt tillgodogörande av atomenergin. Utvecklingsarbetet skulle avse såväl värme- som kraftalstring. För att atomkraften skulle erhålla avsedd betydelse förutsattes bl. a. att elektrifieringen vann utbredning även på förbruknings- områden som dittills täckts med importbränslen, speciellt byggnadsupp- värmning utanför tätorterna. Detta skulle emellertid förutsätta en långt driven byggnadsrationalisering i syfte att nå bättre hushållning med tillförd energi.
Även med en optimistisk uppfattning om atomenergins utvecklingsmöj- ligheter konstaterade utredningen att bränsleimporten på grund av energi- behovets snabba tillväxt måste fortsätta att öka väsentligt och att beredskaps- problemen skulle växa lika snabbt. Dessa problem kunde endast lösas genom en lämpligt avvägd kombination mellan lagring av importbränslen och förberedelser för produktion av inhemska ersättningsbränslen. Varje ökad fredsmässig användning av inhemska bränslen borde i konsekvens därmed uppmuntras efter sitt beredskapsvärde.
Bland åtgärder som utredningen förordade kan nämnas en betydligt utökad oljelagring, utbyggnad av de statliga torv- och skifferoljeindustrierna samt forskning och försöksverksamhet på det bränsle- och värmetekniska områ- det.
I fråga om handlingsprogram på atomenergiområdet hänvisade bränsleut- redningen till det betänkande som 1955 års atomenergiutredning hade lagt fram i mars 1956.
Atomenergiutredningen hade tillkallats mot bakgrund av det nya läge för atomenergiutvecklingen som inträtt efter den av Förenta Nationerna anord- nade atomenergikonferensen i Geneve sommaren 1955. Vid denna konferens hade en rad stater frigett tidigare hemliga forskningsresultat och möjligheter till mer avancerad forskning hade öppnats för flera deltagarländer. För svensk del ansågs ett eget forsknings- och utvecklingsprogram angeläget och det betonades att insatser av betydande mått skulle krävas från såväl statens som den privata industrins sida. Atomenergiutredningen fick i anslutning därtill som uppgift att skyndsamt överväga en lämplig samordning av disponibla finansiella och personella resurser för de fortsatta insatserna. Samtidigt pågick bl.a. en särskild expertutredning om lagstiftningen på atomenergiområ— det.
|SOU 1956:46 och 58.
Atomenergiutredningens förslag presenterades tillsammans med förslag till lagstiftning i betänkandet Atomenergien.' Förslaget innebar dels riktlinjer för en självständig svensk insats. bl. a. utveckling av reaktorer med naturligt uran och tungt vatten samt utbyggnad av uranproduktionen. dels vissa organisatoriska förändringar. främst en koncentration av atomenergipoli- tiken till handelsdepartementet och inrättandet av en särskild delegation för atomenergifrågor.
Lagstiftningsförslaget innebar en revision och komplettering av tidigare gällande koncessionslag. Enligt förslaget skulle tillstånd enligt en ny atomenergilag krävas för att uppföra, inneha eller driva atomreaktorer och anläggningar för bearbetning av atombränslen eller begagnat atombränsle.
Atomenergiutredningens förslag godkändes i sina huvuddrag av statsmak- terna våren 1956. Atomenergilagen trädde i kraft den 1 juli 1956.
Beträffande oljelagringen hade bränsleutredningen i särskilt delbetän- kande visat att särskilt påtagliga brister förelåg. 1955 tillkallades en särskild utredning. 1955 års oljelagringskommitte, vilken i början av 1957 lade fram förslag om upplagringsprogram för olja för perioden 1958—62.2 Ansvaret för programmet skulle enligt förslaget åvila. förutom oljebolag och raffinaderiet. vissa större konsumenter och återförsäljare. Statsmakternas ställningstagande till den samlade energipolitiken skedde
i under våren 1957, då såväl oljelagrings- och atomenergiprogrammen som ] i 1
vissa av bränsleutredningens förslag togs upp. Handlingsprogrammet omfat- tade i sammandrag följande:
För att på kort sikt säkerställa energiförsörjningen mot störningar utifrån skulle betydande lager av importerade bränslen läggas upp. En breddning av den inhemska energibasen på längre sikt skulle ske genom utveckling av atomenergin. Bl. a. för att möjliggöra ökat utnyttjande av elkraft skulle vidare en upprustning av landsbygdens elnät stödjas. Programmet beräknades medföra statsutgifter med sammanlagt över 900 milj. kr. under en femårs- period varav för oljelagring ca 350 milj. kr.. för atomenergiutveckling ca 530 milj. kr. samt för landsbygdens elektrifiering ca 50 milj. kr. För att bl. a. finansiera detta program infördes år 1957 den allmänna energiskatten.
De energipolitiska åtgärder som vidtogs under 1960-talet anslöt sig i betydande delar till bränsleutredningens programförslag. Bl.a. började år 1969 olje— och naturgasprospektering i Sverige och på den svenska kontinen- talsockeln genom ett halvstatligt bolag Oljeprospektering AB. OPAB. I fråga om förberedelser för produktion av inhemska ersättningsbränslen och ifråga om forskning på bränsleområdet realiserades däremot inte utredningens förslag. Huvudorsaken till detta var att den inhemska bränsleproduktionen visade sig alltför oekonomisk. vilket bl. a. resulterade i att skifferolje- och torvtillverkning lades ned.
Efter förslag av AB Atomenergi beslöt statsmakterna år 1958 att uppföra ett uranverk i Ranstad. Även vissa andra insatser gjordes i syfte att få till stånd en inhemsk råvaruförsörjning för tungvattenreaktorerna. Bl. a. uppförde Atom- energi en anläggning för försök med en tillverkningsprocess för tungvatten i Kvarntorp.
ISOU 1956.1]_ Vidare började ett intensivt arbete hos såväl Atomenergi som statens vattenfallsverk och fiera företag inom verkstadsindustrin på att utveckla 2SOU l957:4. reaktorer för värme- och kraftverk.
Vid den andra internationella atomenergikonferensen, år 1958, framkom emellertid att antagandena om atomkraftens kostnader hade varit alltför optimistiska. Samtidigt sjönk priserna på konventionella bränslen. Mot den bakgrunden skedde viss omläggning av det svenska programmet, som dock fortfarande var koncentrerat till tungvattenlinjen. AB Atomenergi och vattenfallsverket hade ett par år tidigare börjat arbeta med var sitt värme-
; verksprojekt, R3 och Adam. Hösten 1958 beslöts att dessa skulle slås samman till ett gemensamt projekt, Ågesta. Frågan om att uppföra ytterligare ! atomvärmeverk miste emellertid sedan sin aktualitet i och med att det blev | uppenbart att godtagbar ekonomi endast skulle kunna uppnås i stora | reaktorer för elkraftproduktion. _ 1962 togs principbeslut att AB Atomenergi och vattenfallsverket i
Marviken skulle uppföra en prototypreaktor,som skulle utgöra ett mellansteg före fullstora kraftreaktorer. 1970 beslöt statsmakterna att lägga ned projek- tet. Några ytterligare arbeten på tungvattenlinjen har därefter inte gjorts i Sverige. Utbyggnaden har koncentrerats till lättvattenreaktorer.
Enligt avtal mellan staten och ASEA bildades den 1 januari 1969 ett nytt företag, AB Asea-Atom. för den kommersiella exploateringen av utveck- lingsarbetet i fråga om reaktorer och bränsle för nuvarande termiska . reaktortyper. I samband därmed fördes viss verksamhet över från AB
Atomenergi till det nya företaget, bl. a. tillverkningen av bränsleelement.
AB Atomenergis verksamhet renodlades successivt till att gälla forsk- nings- och utvecklingsarbete beträffande reaktorer och bränsleelement samt arbeten inom olika avsnitt av bränslecykeln.
» När det gällde energiförbrukningen kunde under 1960-talets första år iakttas bl. a. förskjutningar mellan el och olja både inom industrin och i bostäderna. 1964 tillsattes en utredning, energikommittén, för att dels . kartlägga nuläge och utvecklingsperspektiv på energiområdet, dels under- * söka behovet av organisatoriska åtgärder.
Som resultat av kommitténs arbete redovisades år 1967 en rapport om Sveriges energiförsörjning 1955—1985 och år 1970 ett betänkande med bl. a. förslag om att upprätta en fortlöpande prognos- och utredningsverksamhet för energisektorn och utveckla energistatistiken, samt att införa koncessions- lagstiftning för större produktions- och distributionsanläggningar. Det före- slogs också att man skulle ställa upp krav på värmeplaner för tätbebyggda områden. Ett centralt energiorgan föreslogs bli inrättat med funktion som utrednings-, berednings- och tillsynsorgan för energifrågor.
Dessa förslag ledde bl. a. till tillkallandet av energiprognosutredningen, EPU. 1972. Året därefter inrättades en energibyrå vid statens industriverk för att bl. a. ta över efter EPU och fortlöpande bedriva prognos- och utrednings- verksamhet inom energisektorn.
Under 1960-talet hade energifrågorna, inte minst energisektorns påverkan på miljön, börjat dra till sig ökad uppmärksamhet i riksdagen. Bl.a. diskuterades frågor om åtgärder för att begränsa svavelutsläpp och minska luftföroreningarna från bilar. Medan knappast någon partipolitisk diskussion ägt rum i riksdagen tidigare om elproduktionens utbyggnad, det planerade kärnkraftutnyttjandet m. m. kom nu särskilt kraftföretagens planering i blickpunkten. Ett exempel utgjorde debatten om utbyggnad av Vindelälven som ledde till att riksdagen år 1967 uttalade att — med hänsyn till det material
som förelåg — någon utbyggnad inte borde komma till stånd. Senare följde beslut om att undanta även Kalix, Pite och Torne älvar, och särskilda vattenkraftutredningar fick så småningom i uppdrag att kartlägga resterande möjligheter till vattenkraftutbyggnad i Sverige.
När Centrala Driftledningen,CDL,år1972 som ett underlag för den fysiska riksplaneringen presenterade kraftindustrins utbyggnadsplaner — som bl. a. innebar att 24 kärnkraftaggregat skulle kunna vara i drift omkring år 1990 - blev diskussionen livlig både på nationell nivå och lokalt/regionalt i de områden som kunde komma att beröras. Samtidigt undersöktes genom statsmakternas försorg frågor om den framtida försörjningen med uran och om kärnkraftens säkerhetsegenskaper m. m. Möjligheterna att förlägga kärnkraftverk i eller i närheten av tätbebyggda orter utreddes också.
För andra delar av energiförsörjningen var kontrasten mellan 1960-talet och de första åren av 1970-talet inte lika stor. De väsentligaste nya inslagen var miljöpolitikens utformning — med bl. a. begränsningar av tillåtna svavelhalter i eldningsolja och avgasnormer för bilar — den fysiska rikspla- neringen samt en ökad aktivitet från statsmakternas sida, t. ex. prospektering efter olja och naturgas samt förberedelser för introduktion i Sverige av naturgas.
Den svenska energipolitiken i början av år 1973 kan i huvuddrag sammanfattas enligt följande:
Det centrala målet är att säkra energiförsörjningen. Åtgärder som vidtas i detta syfte är
— oljelagring som gardering mot tillfälliga/plötsliga tillförselsvårigheter — viss beredskap för att ta fram ersättningsbränslen (främst ved) vid sådana svårigheter — prospektering efter olja och naturgas i Sverige och på Sveriges del av kontinentalsockeln samt förberedelser för sådan prospektering också utanför Sverige — undersökningar av förutsättningarna för naturgasimport österifrån och eventuellt senare från väst eller syd — fortsatt rationalisering och förbättring av kraftproduktion och distribu- tion, inkl. utvidgad nordisk samkörning — överväganden om möjligheterna att utnyttja ännu outbyggd vattenkraft med hänsyn till avvägningar mot andra samhällsintressen t. ex. miljö- vården — arbeten för att säkra kärnbränsleförsörjningen, såsom Ranstadsprogram- met, uranprospektering i Norrland, verksamhet inom kärnbränslebolaget och internationellt samarbete på anrikningsområdet.
1973 inträffade emellertid två avgörande förändringar i förutsättningarna för den svenska energipolitiken. Först beslutade riksdagen våren 1973 att inga beslut skulle tas om att bygga ut kärnkraften ytterligare i Sverige förrän ett nytt beslutsunderlag förelåg. En betydande minoritet (70 mot 218) stödde därvid en reservation som innebar förslag till lag om ett uppskov med kärnkraftens utbyggnad under i första hand ett år.
Sedan drabbades västvärldens oljetillförsel av kraftiga störningar hösten 1973-vintern 1974 och därefter av snabba prisstegringar.
Mot bakgrund härav inriktades de statliga planerings- och utredningsar-
betena på att förse statsmakterna med underlag för ett beslut i början av år 1975 om den långsiktiga energipolitiken. Det betydde bl. a. att pågående utredningar fick påskyndas. t. ex. EPU och utredningen om radioaktivt avfall (Åka-utredningen), och att vissa nya utredningar drogs igång, t. ex. Energi- programkommittén (EPK) som hade i uppdrag att under mindre än ett år utarbeta förslag till ett forskningsprogram för hela energisektorn.
För att i möjligaste mån göra bedömningarna fristående från kommersiella och institutionella bindningar gavs flera av utredningarna ett ökat parlamen- tariskt inslag. Utredningsarbetena avrapporterades successivt fram till hösten 1974 och kompletterades under hösten genom bl. a. en enkät till berörda myndigheter om möjligheterna att spara energi inom olika samhällssektorer. Vidare genomfördes med studieförbundens hjälp en informations- och studiekampanj för att stimulera till en bred debatt om energipolitiken och därmed även ge underlag för de olika politiska partiernas ställningstaganden till de långsiktiga energifrågorna.
Under intryck av oljekrisen 1973—74 intensifierades också åtgärderna föratt möta en ny liknande kris. Bl.a. inleddes arbeten för att förbättra ransone- ringsplaneringen och föratt bygga upp lager av råolja och oljeprodukter m. m. utöver den beredskapslagring som fanns och var dimensionerad för situa- tioner med krig eller avspärrning.
3.4 1975 års energipolitiska program
Utgångspunkten för programmet var att den energipolitiska planeringen skulle förbättras och utvidgas till att i princip omfatta hela energiområdet. Detta innebar att programmet inriktades starkt på hushållning med energi och en medveten planering för inte bara tillförseln utan även användningen av energi.
Som mål sattes att energikonsumtionens ökningstakt nu skulle begränsas till högst 2 % i genomsnitt per år för perioden 1973—1985. För tiden därefter skulle en ytterligare nedpressning eftersträvas så att om möjligt en konstant nivå skulle hållas från omkring år 1990.
Inom ramen för det samlade 2-procentmålet sattes ett särskilt mål för begränsning av elkonsumtionens ökning. Användningen av elenergi skulle få öka med i genomsnitt högst 6 % per är t. o. m. år 1985 mot 7—8 % per år under 1960-talet. Med denna tillväxttakt skulle behovet av elproduktion år 1985 bli nära 160 TWh varav 63 beräknades bli producerade i kärnkraftverk. Detta innebar att 13 aggregat skulle vara i drift år 1985 om elkonsumtionen visade sig följa prognosen. Det skisserade utbyggnadsprogrammet avsågs utgöra en ram inom vilken modifieringar kunde vidtas om utvecklingen i olika avseenden visade sig motivera detta. Förslag till energipolitiska riktlinjer för senare delen av 1980-talet skulle utarbetas till år 1978.
För att åstadkomma en sänkning av energikonsumtionens ökningstakt vidtogs ett antal åtgärder. Förberedelser gjordes för att införa en kommunal energiplanering och förbättra uppföljning och statistik. Möjligheter infördes för staten att ställa villkor om energieffektivitet vid tillstånd till ny- eller utbyggnad av energikrävande industri. Informations- och utbildningspro- gram inleddes. Statligt ekonomiskt stöd infördes för dels energibesparande
åtgärder i bostäder, dels industrins investeringar för energieffektivare processer m. m. Skärpta normer för byggnader (isolering osv.) infördes också som innebar ungefär en halvering av den beräknade energiåtgången i ett nytt hus byggt efter tidigare normer. Den allmänna energiskatten höjdes.
Vid sidan av åtgärdsprogrammet på användningssidan innehöll 1975 års program även riktlinjer i fråga om bl. a. forskning och utvecklingsverksamhet på energiområdet samt åtgärder för att trygga landets försörjning med el och bränslen.
Ett treårsprogram för energiforskning lades upp, som omfattade såväl produktion och distribution som effektivt utnyttjande av energi. Till de nya områden som programmet introducerade hörde de förnyelsebara energikäl- lorna.
Riktlinjerna för elförsörjningen innebar dels en viss mindre utbyggnad av vattenkraft, dels en fortsatt utbyggnad av kärnkraft — i förhållande till kraftindustrins tidigare planer dock i begränsad omfattning — dels, för den elproduktion som skulle ske med olja, en stark satsning på kombinerade el- och värmeproduktionsanläggningar.
Försörjningen med bränslen skulle tryggas genom bl.a. en aktiv statlig oljepolitik. Ett statligt företag för kommersiell verksamhet på Oljeområdet bildades. Det statliga stödet för prospektering efter och utvinning av olja och naturgas i Sverige och utomlands utvidgades och förstärktes. Principbeslut togs om ytterligare beredskapslagring på Oljeområdet för att förbättra uthålligheten mot 5. k. fredskriser.
Ett antal åtgärder vidtogs sedan under 1975 och 1976 som antingen hade förutskickats i det stora handlingsprogrammet eller utarbetades som komplettering. Här kan nämnas utvidgning och förbättring av energistatis- tiken, förstärkning av myndighetsresurserna på kärnsäkerhetsområdet och utvidgning av det direkt säkerhetsinriktade forskningsarbetet för kärnkraf- ten.
Vidare lades fast riktlinjer för eldistributionens fortsatta omstrukturering med bl. a. ökat utrymme för lokala intressen.
Hösten 1976 godkände riksdagen lag om allmänna fjärrvärmeanläggningar och våren 1977 antogs lag om kommunal energiplanering.
Under år 1976 beslutade statsmakterna också att förstärka energibered- skapen genom bl. a. vissa insatser på det petrokemiska området. Våren 1977 har beslut tagits om den fortsatta beredskapslagringen på energiområdet till år 1985. Beslutet innebär en stark prioritering av beredskapsåtgärder mot fredskriser.
3.5. Den nya regeringens politik
Den koalitionsregering som tillträdde efter valet i september 1976 uttryckte i sin regeringsförklaring bl.a. en mer restriktiv inställning till kärnkraft. Riskerna med hantering av använt bränsle och högaktivt avfall betonades starkt. Det framhölls att en satsning på kärnkraft inte kunde ske om inte dessa risker bemästrades på ett betryggande sätt. Vidare ställdes i utsikt förslag om bl. a. effektivare energianvändning, utbyggnad av kraftvärmeverk och industriell mottrycksproduktion samt inriktning av energiforskningen på
teknik för förnyelsebara energikällor. För att förbereda nästa beslut om energipolitiken skulle en särskild kommission tillkallas.
På grundval av regeringsförklaringen har hittills (februari 1978) följande åtgärder vidtagits.
Våren 1977 antog riksdagen regeringens förslag till lag om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, den s. k. villkorslagen. Lagen innebär att frågor om hantering av använt kärnbränsle och högaktivt avfall skall vara lösta innan en reaktor får tas i drift. Tillstånd enligt lagen meddelas av regeringen. Två huvudvillkor gäller för tillstånd, nämligen att innehavaren av reaktorn skall dels förete avtal som på ett betryggande sätt tillgodoser behovet av upparbetning av använt kärnbränsle, dels visa hur och var en helt säker slutlig förvaring av det högaktiva avfallet från upparbetningen kan ske. Tillstånd kan också ges till en reaktorinnehavare som avser att förvara det använda bränslet utan föregående upparbetning, s. k. direktdeponering. Även då krävs att innehavaren kan visa hur och var en helt säker slutlig förvaring kan ske.
Lagen gäller endast de reaktorer som inte hade tagits i drift före oktober 1976. De första fem svenska kärnkraftreaktorerna berörs alltså inte. För den sjätte reaktorn (Barsebäck 2)som var färdig vid nämnda tidpunkt, och som nu är i drift, gäller särskilda bestämmelser. 1 lagen finns också bestämmelser om ersättning. Dessa innebär i princip att en reaktorinnehavare som genom lagen hindras att driva en reaktor får kompensation för kostnader som har lagts ned före lagens ikraftträdande.
Från och med ingången av budgetåret 1977/78 har statsstödet till energibesparande åtgärder förstärkts. Bidragen till sådana åtgärder inom näringslivet har fördubblats och utgör nu 170 milj. kr., varav huvuddelen för industriella processer. Anslaget till stöd till energisparåtgärder i byggnader har höjts till 500 milj. kr. Samtidigt har bidragsbeloppet per lägenhet höjts från 2 000 till 3 000 kr. och lånemöjligheterna har förbättrats.
Viss omfördelning av medel har gjorts inom energiforskningsprogrammet. Insatserna på förnyelsebara energikällor — vindkraft, solenergi, m. m. — har ökats med ca 5 milj. kr. för budgetåret 1977/78, medan insatserna på kärnenergi har dragits ned ungefär lika mycket,jämfört med tidigare planer. Skatten på el för icke-industriella ändamål har höjts från 2 till 3 öre per kWh.
Ett förslag till energisparplan för befintlig bebyggelse har presenterats för riksdagen (prop. 1977/78:76). Förslaget redovisas överstikligt i det följande (se avsnitt 6.1.5).
Förslag om ytterligare medel för stöd till energisparande åtgärder under budgetåret 1978/79 har också lagts fram, liksom förslag om höjning av bensinskatten.
4. Inriktning av energipolitiken
4.1. Inledning
Energipolitiken syftar till att trygga samhällets försörjning med den energi som behövs för att underhålla produktion, service och övrig samhällelig verksamhet. Energipolitiken skall bedrivas på sådant sätt att denna försörj- ningstrygghet kan uppnås med så små konflikter som möjligt med andra samhällsmål, t. ex. beträffande miljö och ekonomisk utveckling.
Syftet med detta kapitel är att översiktligt redovisa samspelet mellan energipolitik och andra samhällsmål. Härigenom kan de faktorer kartläggas som påverkar energipolitikens långsiktiga inriktning.
Kapitlet inleds med ett avsnitt om sambandet mellan energipolitik och olika samhällsmål. Det är på grundval av de mål för samhällsutvecklingen som fastställs av riksdag och regering som energisystemet skall utformas. 1 det därpå följande avsnittet diskuteras den svenska energiförsörjningen som ett led i ett globalt system. Yttre faktorer påverkar på ett avgörande sätt vår energiförsörjning och våra möjligheter att själva styra utvecklingen inom energiområdet.
Denna redovisning utmynnar i en diskussion om de begränsningar som finns i vår energipolitiska handlingsfrihet. Med handlingsfrihet avses möjlig- heterna att anpassa energisystemet till dels behovsutvecklingen och till- gången på energiråvaror, dels utvecklingen av tekniken för energiomvand- ling och energianvändning. Handlingsfrihet föreligger om anpassningen kan ske utan allvarliga konsekvenser för samhällsutvecklingen. Graden av handlingsfrihet är beroende av det tidsperspektiv man väljer och av våra internationella beroenden och hänsynstaganden.
4.2. Energipolitik och samhällsmål
Energipolitiken är ett led i våra strävanden att uppnå de övergripande mål som vi har för samhällets utveckling. Den skall alltså bidra till att upprätthålla och öka välfärden och sysselsättningen. Den skall bidra till fonsatt eko- nomisk utveckling samt social och ekonomisk utjämning. Den skall så långt som möjligt säkra landets försörjningstrygghet. Den måste vidare utformas med hänsynstagande till naturresurser samt inre och yttre miljö. Energipolitiken måste också ligga i linje med de krav som ställs av vår internationella solidaritet. De energipolitiska besluten måste ta hänsyn till
kravet på en rättvis fördelning inom och mellan nationerna.
Olika samhällsmål står i vissa fall i konflikt med varandra. För att ta ställning till målkonflikterna på energipolitikens område behövs kunskaper om sambanden mellan energiförsörjningen och övriga samhällsfunktioner. Dessa samband belyses översiktligt i det följande.
4.2.1. Energi och ekonomisk utveckling
Energitillgången spelar en viktig roll i det ekonomiska systemet, även om kostnaderna för landets energiförsörjning endast uppgår till 5 a 10 % av bruttonationalprodukten, BNP. I alla typer av produktionsprocesser används energi i olika former, t. ex. för drift av maskiner och apparater inom näringsliv och offentlig sektor, vid transporter, för uppvärmning och belysning av lokaler. Förutom dessa direkta energiinsatser är produktionen inom en sektor också indirekt beroende av energitillförsel genom användning av andra insatsvaror (t. ex. stål, kemiska produkter etc.) som i sin tur för sin framställning krävt energi.
Utanför produktionssystemet åtgår energi vid användningen av t.ex. hushållsapparater, bilar, fritidsbåtar och vid uppvärmning av bostäder och fritidshus. Även om energikostnaderna är relativt små för både näringsliv OCh hushåll skulle emellertid — genom den strategiska betydelse energin har i samhället —en brist på energi eller plötsliga, kraftiga prisförändringar få ytterst allvarliga konsekvenser.
Det finns ett klart samband mellan energianvändningen och det materiella välståndet i samhället. Som ett utslag av detta är energianvändningen per capita mångdubbelt större i industriländerna än i utvecklingsländerna. En stor del av skillnaden mellan u-länder och i-länder i fråga om energianvänd- ning måste överbryggas om de förra skall kunna utvecklas ekonomiskt. Dock finns det avsevärda marginaler inom vilka energianvändningen kan variera vid en och samma nivå av materiell produktion i samhället. Så (. ex. visar det sig att energianvändningen skiftar mellan olika länder med samma inkomst per capita. Detta beror bl. a. på skillnader i klimat, transportavstånd. produktions- och konsumtionsstruktur, tillgång till egna energiråvaror och hittillsvarande ansträngningar att hushålla med och spara energi.
Under senare år har förts en omfattande diskussion om hur de ökade resurser som kan frambringas i ekonomin skall utnyttjas. Bl.a. har priorite- ringen mellan privat konsumtion och utbyggnad av den offentliga sektorn blivit föremål för en omfattande debatt. Den framtida tillväxtens omfattning. innehåll och inriktning får betydelse för energibehovet genom bl. a. följande tre faktorer:
För det första påverkas energiefterfrågan av den ekonomiska tillväxtens omfattning,dvs. av volymti/lva'xten i BNP vid oförändrad sammansättning av den slutliga efterfrågan på varor och tjänster. En fortsatt tillväxt av produktionen inom industrin och andra näringsgrenar, en ökning av antalet personbilar, en fortsatt nybyggnad av bostäder med allt större lägenhetsyta etc., kräver då ökad energitillförsel. Vid oförändrad konsumtions- och produktionsstruktur och oförändrad teknologi måste en fortsatt ekonomisk tillväxt leda till en ökning av energianvändningen.
För det andra påverkas energianvändningen avföra'ndringarisammansätt-
ningen av den slutliga efterfrågan på varor och tjänster. Produktions- och konsumtionsstrukturen kan utvecklas i mer eller mindre energikrävande riktning.
Under efterkrigstiden har energianvändningen vuxit snabbare än BNP. Detta förklaras i stor utsträckning av att produktions- och konsumtionsmön- stret har förändrats i riktning mot mera energiintensiva produkter. En mängd faktorer kan tänkas ligga bakom denna utveckling.
Sverige är bland de länder i världen. som har den högsta industriella produktionen och den högsta energianvändningen per invånare. Den rikliga tillgången på billig energi har varit en av drivkrafterna i den välståndsökning som vi upplevt under efterkrigstiden. Energiintensiva industribranscher som gruvindustri.järn-, stål- och metallverk och Skogsindustri , har vuxit snabbare än genomsnittet. Framför allt torde det vara Sveriges tillgångar på basråvaror som järnmalm och skog, vilka för sin utvinning och bearbetning kräver relativt mycket energi. och närheten till de västeuropeiska marknaderna etc., som förklarar denna utveckling. De i jämförelse med andra västeuropeiska länder låga svenska priserna på bränsle och framför allt elkraft i relation till lönekostnaderna, har också bidragit till den produktionsinriktning vi nu har och inneburit en konkurrensfördel.l Den ökade användningen av energi inom industrin är i huvudsak följden av en industriell utveckling. som varit grunden för vårt nuvarande välstånd.
Trots arbetstidsförkortningen har utvecklingen under efterkrigstiden via ökad arbetsproduktivitet skapat förutsättningar för reallöneökningar. Det växande konsumtionsutrymmet har i hög grad utnyttjats för en höjning av den genomsnittliga bostadsstandarden. ökat antal fritidshus och ett ökat innehav av energikrävande konsumtionsvaror. främst bilar. Till sin huvuddel har denna ökning inneburit att väsentliga välfärdsmål uppnåtts för de breda folklagren.
Sammantaget har den utländska och inhemska efterfrågan riktats mot områden där Sverige haft komparativa fördelar i produktionen. Detta i kombination med fallande relativa priser på energi och stigande realinkom- ster har lett till en förhållandevis energiintensiv produktions- och konsum- tionsstruktur. Hur den framtida samhällsstrukturen kommer att utvecklas och vilken effekt denna utveckling har på energianvändningen, blir bl. a. beroende av den näringspolitik som kommer att föras. Den har i sin tur ett samband med kraven på att långsiktigt uppnå samhällsekonomisk balans.
En tredje faktor, som påverkar energiefterfrågan. ärjöra'ndringar [produk- tionstekno/ogin. Den tekniska utvecklingen torde i allmänhet leda till lägre åtgångstal för energi i produktionssystemet. bättre uppvärmningssystem i bostäder. energieffektivare byggmaterial etc. I vissa fall kan dock produk- tionsteknologins utveckling leda till ökade åtgångstal. t. ex. vid övergång från kemisk till termomekanisk massaframställning. Angelägna förbättringar av arbetsmiljön och den yttre miljön har ibland visat sig.åtminstone på kort sikt. inte kunna genomföras utan ökad energiåtgång.
Minskningstakten för åtgångstalen för energi är till stor del beroende av den takt i vilken maskiner och byggnader förnyas. Iden mån möjligheterna att minska energianvändningen är knutna till ny teknik, leder en snabbare ekonomisk tillväxt till en snabbare introduktion av nyare och energisnålare teknologier. Samtidigt kräver en snabbare tillväxt också ökad energitillförsel
lSe bilaga 12 till styrme- delsgruppens huvudrap— port. Ds 1 1977217.
1Se rapport nr 404 från framtidsstudien ”Energi och samhälle”, 5. 24.
2 Se t. ex. styrmedels- gruppens rapport, Ds I 1977:15,s. 8:15 ff.
3 Lars Lundqvist, Mark- nadsekonomi och noll- tillväxt i energianvänd- ningen. stencil december 1977. Beräkningar för Sverige har utförts i Ber— gendahl—Carling—Oet- tinger—Sohlman, Effekter av noll-tillväxt i energi— användningen, stencil jan. 78. Resultaten redo- visas i kapitel 8.
vid givna åtgångstal. Under 1950- och 1960-talen har energianvändningen per producerad enhet inom t. ex. industrin minskat med i genomsnitt 1 % per år.
Beräkningar över hur mycket dessa faktorer bidragit till ökningen i den svenska energianvändningen under 1960-talet har utförts vid sekretariatet för framtidsstudier] Dessa beräkningar antyder att energianvändningen framför allt har ökat till följd av den ökade produktionsvolymen. Därutöver har förskjutningar i sammansättningen av den slutliga efterfrågan på varor och tjänster tenderat att göra BNP energiintensivare. Effektiviteten i energian- vändningen inom produktionssystemet har emellertid också ökat, vilket verkat återhållande på energianvändningens ökning. Sammantaget har den totala energianvändningen under efterkrigstiden vuxit i medeltal ca 1,5 gånger snabbare än BNP.
Sambandet mellan energianvändningens ökningstakt och tillväxttakten i BNP är emellertid inte på något sätt entydigt eller konstant. De ovan diskuterade faktorerna kan samvariera på ett komplicerat sätt. Vid en jämförelse länder emellan2 finner man stora variationer i relationer mellan ökningstakten i energianvändningen och BNP-tillväxten. Bland de länder där energianvändningen vuxit långsammare än BNP finns såväl relativt rika (USA) och relativt fattiga länder (Spanien) som snabbt växande (Västtysk- land) och långsamt växande (Storbritannien). Liknande mönster återfinns i den grupp av länder — däribland Sverige — där energianvändningen vuxit snabbare än BNP.
För Sveriges del pekar de prognoser och bedömningar över den framtida utvecklingen som gjorts efter energikrisen 1973 samstämmigt på att den totala energianvändningen i framtiden kommer att växa långsammare än BNP (se t. ex. Energiprognosutredningen).
Enligt industriverkets referensprognos i oktober 1977 skulle den totala energianvändningen växa med ca 1,5 % per år fram till 1990 mot en tillväxt i BNP på nära 3 % per år. Vad industrin beträffar väntas andelen förädlings- industri öka i förhållande till den energitunga råvarubearbetande industrin — papperstillverkningen svarar för en betydande del av träförädlingsindustrins tillväxt. Verkstadsindustrin förutses öka kraftigt, medan gruvor ochjärn- och stålindustrin växer långsamt (se kapitel 5).
Under de senaste åren har ett antal studier gjorts både i Sverige och utomlands av sambandet mellan ekonomisk tillväxt och användningen av energi. Några av dessa studier har särskilt behandlat hur detta samband kan se ut i de fall där energianvändningen inte tillåts öka. För energikommissio- nens räkning har en översikt3 gjorts av olika långsiktiga energihushållnings- modeller och teorier för begränsning av ekonomisk tillväxt i samband med
råvaruuttömning. Huvudslutsatsen i den genomförda översikten har blivit att samtliga
behandlade studier tyder på ett ganska svagt samband mellan ekonomisk tillväxt och energianvändning på mycket lång sikt. Samtidigt bör det understrykas att modellresultaten bygger på osäkra antaganden om teknisk utveckling och framtida anpassningsmöjligheter inom produktionssystemet och hos hushållen. Vidare kan man allmänt ifrågasätta rimligheten i att representera anpassningsmekanismer på en så aggregerad nivå som det är fråga om i de olika modellkalkylerna.
4.2.2. Energi och sysselsättning
Full sysselsättning är ett väsentligt mål i samhällsplaneringen. Det gäller inte enbart att bekämpa den öppna arbetslösheten. utan sysselsättning måste också beredas åt de människor och grupper som idag står helt utanför arbetsmarknaden.
Utöver detta har de kvalitativa aspekterna på arbetslivet fått allt större betydelse. Tunga och farliga arbeten måste undanröjas. t. ex. genom mekanisering. De anställdas möjligheter att själva påverka sina egna arbetsförhållanden samt kraven på att man skall uppleva sitt arbete som meningsfullt och engagerande har blivit allt viktigare frågor.
Energianvändningen och sysselsättningen hänger naturligtvis intimt samman med den ekonomiska tillväxten och dess fördelning. Arbetskraft och energi används i alla produktionsprocesser. Den framtida produktions- inriktningen kommer därmed i hög grad att styra energi- och sysselsättnings- utvecklingen. För att upprätthålla sysselsättningen är en tryggad energiför- sörjning en nödvändig förutsättning. Otillräcklig,osäker eller mycket kraftigt fördyrad tillförsel av energi skulle hota sysselsättningen särskilt inom de energikrävande industrierna. Näringslivets försörjning med den energi den behöver får därför inte äventyras.
Genom hushållning och sparande kan näringslivets energibehov nedbringas. Samspelet mellan kapitalutrustning. teknik och arbetskraft och deras inverkan på energianvändningen är av väsentiigt annorlunda karaktäri olika tidsperspektiv. I varje diskussion om sambanden mellan energi, sysselsättning och tillväxt är det därför viktigt att skilja mellan förhållandena på kort resp. lång sikt.
På kort sikt får anpassningen till ändrade förhållanden ske inom ramen för existerande produktionsanläggningar. Detta betyder att anpassningsmöjlig- heterna är starkt begränsade. På kort sikt finns sålunda ett ganska direkt samband mellan energi och sysselsättning. En mera omfattande begränsning i tillgången på energi, t.ex. vid en oljekris kan på kort sikt leda till produktions- och sysselsättningsstörningar.
På lång sikt hinner däremot väsentliga delar av det existerande fordon-, anläggnings- och maskinbeståndet bytas ut. Därmed kan energieffektiviteten öka.l Även vid dagens tekniska nivå blir anpassningsmöjligheterna störreju längre tid anpassningen får ta. Genom en fortsatt teknisk utveckling ökar anpassningsmöjligheterna ytterligare.
Att öka näringslivets energieffektivitet är en långsiktig process. eftersom det i regel tar decennier att byta ut produktionsutrustning och byggnader. Krav om att genomföra sådana förändringar alltför snabbt kan hota lönsamheten och därmed sysselsättningen.
Flera viktiga branscher i svensk industri befinner sig f.n. i en allvarlig strukturkris, samtidigt som vi upplever den starkaste konjunkturnedgången under hela efterkrigstiden. Under 1960-talet avsattes en hög andel av landets totala resurser till investeringar. Under 1970-talets första hälft sjönk denna andel, främst till följd av minskat bostadsbyggande och därmed samman- hängande kommunala investeringar. 1 LU-75 förutsattes totalt sett en låg investeringsandel 1975—1980. Dock betonade utredningen att kapitalbild- ningen inom industrin under senare delen av 1970-talet måste fortsätta att
l Empiriska undersök- ningar redovisas i bilaga 13 till Styrmedelsgrup- pens huvudrapport, Ds [ l977:17.
stiga starkt om balansen i utrikesbetalningarna skulle kunna återställas. Under 1980-talet skulle det enligt utredningen emellertid bli nödvändigt att återigen höja de totala investeringarnas andel av resursanvändningen betydligt.
De ekonomiska utsikterna ter sig idag åtskilligt dystrare. Bytesbalansen har ytterligare försämrats. Även investeringstakten har varit svagare än väntat. Behovet är därför stort av att öka industriinvesteringarna och exporten för att återvinna vårt lands ekonomiska styrka.
Därtill kommer offentliga utgifter för konsumtion och investeringar som i hög grad är en konsekvens av redan fattade beslut. Kraven på bättre arbetsmiljö och yttre miljö och på hushållning med energi och andra resurser innebär också betydande investeringsbehov. Det privata konsumtionsut— rymmet är till viss del intecknat av att den växande gruppen pensionärer genom statsmakternas åtaganden tillförsäkrats real standardstegring.
Sammantaget kan konstateras att samhällets samlade resurser inför 1980- talet redan till betydande delar är intecknade. Om näringslivets och den offentliga sektorns behov av energi inte kan tillgodoses, finns det risk för att de sysselsättningspolitiska målen inte kan uppfyllas.
Samspelet mellan energipolitik och samhällsekonomi påverkar också den regionala och lokala sysselsättningsstrukturen. Produktionen i de energi- intensiva branscherna är koncentrerad till vissa regionala och lokala arbetsmarknader, främst i Bergslagen och delar av Norrland. Inom dessa områden svarar den energiintensiva industrin i många kommuner för den helt dominerande delen av industrisysselsättningen. Med tanke på att strukturella problem kan förväntas inom dessa branscher under det närmaste årtiondet, är en tryggad energiförsörjning av avgörande betydelse för de berörda bygdernas framtid.
4.2.3. Energi och bytesbalans
Vår energisituation påverkas av vad vi exporterar och importerar, av vilka råvaror vi använder för produktionen och av var i förädlingskedjan vi startar och slutar. Energisystemet måste utvecklas i samklang med övriga samhälls- funktioner för att vi skall klara våra inhemska behov och vår externa balans.
Det underskott i utrikeshandeln som f. n. kännetecknar den svenska ekonomin kommer att starkt påverka den ekonomiska stabiliseringspoliti- ken. Man kan inte räkna med att uppnå balans i den svenska utrikeshandeln förrän under 1980-talet.
En politik som syftar till att återställa jämvikten i bytesbalansen kan komma att begränsa handlingsutrymmet för annan politik. Bl. a. ställer en sådan politik stora anspråk på den industriella utvecklingen. Det är nödvän- digt att stärka den svenska industrins internationella konkurrenskraft och främja en ökad produktion både inom exportindustrin och inom den importkonkurrerande industrin. En sådan inriktning av industripolitiken får konsekvenser på energiefterfrågan samtidigt som den industriella satsningen begränsar utrymmet för övriga investeringar.
Det är förenat med stora risker att skjuta balansmålet alltför långt på framtiden. Flera nyligen publicerade studier anger,att problem med världens
oljeförsörjning kan uppkomma under 1980-talet med bl. a. stigande oljepriser som följd. Det land som i utgångsläget har ett stort underskott i sin utrikeshandel riskerar att hamna i en utomordentligt svår situation. Under underskottsåren kommer Sverige att ackumulera en betydande internationell skuldbörda. Även när denna har slutat att växa. kommer den att medföra fortsatta påfrestningar på betalningsbalansen genom de ränteut- gifter och de amorteringar den för med sig. Återverkningarna från det nuvarande underskottet i den svenska betalningsbalansen kommer således ' att sträcka sig långt in på 1980-talet. * Bytesbalansproblem kan uppkomma vid både internationella och inhemska prisstegringar på energi. Det stora bytesbalansproblem, som uppstod efter oljeprisstegringarna i samband med oljekrisen 1973. har tydligt visat de oljeimporterande ländernas känslighet i detta avseende. År 1973 ? uppgick Sveriges importkostnad för råolja och petroleumprodukter till ca 5 * miljarder kr. , medan den år1976 uppgick till drygt 14 miljarder kr. för ungefär samma kvantitet. Medan energikostnadernas andel av de totala produktions- kostnaderna är relativt låg. är betydelsen av energipriserna på bytesbalansen betydligt större, eftersom så stor del av importen utgörs av energiråvaror. Stora inhemska höjningar av energiskatten med dess nuvarande utform- ning kan också — i varje fall på kort sikt — förvärra bytesbalansproblemen. Visserligen verkar högre inhemska energipriser återhållande på energian- vändningen och därmed på energiimporten. Samtidigt är emellertid flera av våra betydelsefulla exportbranscher mycket energikrävande. En kraftig energiskattehöjning skulle därför, om den inte kompenserades av andra åtgärder. kunna medföra att de redan nu svåra avsättningsproblemen förvärras ytterligare. Bytesbalansen är sålunda relativt känslig för prishöjningar på energi , främst , importerade energiråvaror. Det kan därför finnas skäl till att sträva efter att på sikt minska energiförsörjningens importberoende. En energipolitik med detta syfte kan bygga på dels ett ökat utnyttjande av inhemska energitillgångar — t. ex. uran och biomassa — och dels en satsning på energibesparande * investeringar. I båda fallen tar man i anspråk resurser. som kan användas för alternativ produktion, t. ex. inom exportindustrin.
Effekten på bytesbalansen av alternativa sätt att använda resurserna i ekonomin är beroende av vilka investeringar som har den högsta konkur- renskraften gentemot utlandet. Härvid inverkar också andra länders energi- och näringspolitik. En avgörande betydelse har också den framtida utveck- lingen av oljepriset. Om priset på olja stiger kraftigt, kan utnyttjandet av vissa inhemska energitillgångar såsom torv. biomassa, sol- och Vindenergi, bli ekonomiskt attraktivt i ett längre tidsperspektiv. För de inhemska tillgång- arna uran och vattenkraft torde detta gälla redan med dagens oljepris.
4.2.4. Energi och inkomstfördelning
1 vid mening måste fördelningsmålet antas gälla en utjämning avi indivi- dernas allmänna levnadsförhållanden och livsvillkor. Energipolitiska effekter på inkomstfördelningen kan uppkomma om energipolitiken inte förs i samklang med andra samhällsmål. Nedan berörs endast några få aspekter av detta stora problemkomplex.
1Rapport nr 408 från framtidsstudien "Energi och samhälle".
2Se bilaga 16 till styrme- delsgruppens rapport.
Inverkan på inkomstfördelningen av en ökad energihushållning kan uppstå via de effekter högre energipriser får för den enskilde.
En energiprishöjning som drabbar ett hushåll innebär en minskad realinkomst. [ den mån hushållet kan anpassa sig genom att ändra konsumtionsmönstret, kan det mildra effekterna av höjda energipriser. Höjda energipriser drabbar låginkomsttagare relativt sett hårdare. Hushåll med lägre inkomster kan också ha sämre möjligheter att finansiera de investeringar som kan behövas föratt mildra effekterna av höjda energipriser. Även deras möjlighet att kompensera höjda energipriser med dämpad energianvändning är sannolikt mindre än för mera välbeställda hushåll.
[flera länder har studier gjorts av energiinnehållet i olika hushållsgruppers konsumtion och därmed av deras känslighet för olika åtgärder som gör energin dyrare. Amerikanska och engelska studier har givit till resultat att andelen av den disponibla inkomsten som läggs på energi (direkt eller indirekt) minskat något med stigande inkomst. För grupperna barnfamiljer och glesbygdsbor noterades en högre "energiintensitet" i konsumtionen än genomsnittligt.
Det finns emellertid också studier,där man kommit fram till att sambandet mellan disponibel inkomst och energianvändning är i stort sett proportionellt. Detta är en huvudslutsats i den enda svenska undersökning, som tidigare gjorts på det här området.I
En liknande undersökning har också utförts som ett underlag till styrmedelsgruppens rapportz.
Resultaten av denna undersökning pekar på att konsumtionen av sekun- därenergi i svenska hushåll relativt sett är högre i låga inkomstgrupper. Detta förklaras främst av att oljeförbrukningen för bostadsuppvärmning utgör en högre andel för låginkomsttagare än för höginkomsttagare. Totalt sett kan omkring 10 % av hushållens samlade (direkta och indirekta) konsumtions- utgifter hänföras till energianvändning. Den genomsnittliga energiskattebe- lastningen ligger mellan 1 och 2 % av konsumtionsutgifterna.
Skillnaderna i energiskattebelastningen är mycket små mellan olika inkomstgrupper. Den största skattebelastningen återfinns i mellaninkomst- grupperna. Orsaken är främst att bensinförbrukningen i dessa inkomst- grupper är relativt hög och att skatten på bensin är hög i förhållande till skatten på övriga energislag.
Inga påtagliga samband kan utläsas mellan tätortsgrad och total energi- skattebelastning. Däremot drabbas, som väntat, glesbygdshushållen hårdare än andra hushåll av skattehöjningar på drivmedel. För låginkomsttagare i glesbygdskommuner slår bensinskattehöjningar nästan dubbelt så hårt som för tätortshushåll i samma inkomstlägen. För boende i småhus utgör energiskatterna en större kostnadspost än för boende i flerfamiljshus.
Trots de små skillnaderna i energiskattebelastning skulle skattehöjningar på energi drabba de minst välbeställda hushållen relativt sett hårdare. eftersom dessa har de minsta ekonomiska marginalerna att röra sig med. De nedskärningar i konsumtionen som dessa hushåll skulle tvingas till är i allmänhet allvarligare från välfärdssynpunktän de nedskärningar som kan bli följden i välbeställda hushåll. Likformiga skattehöjningar på energi skulle dock inte i någon högre grad påverka realinkomstfördelningen via hushållens konsumtionsutgifter.
Vad som här sagts berör endast en del av frågan om energipolitiska medels fördelningseffekter. Effekterna av kvantitativa regleringar och andra energi- politiskt motiverade regelsystem kan direkt beröra hushållen. Fördelnings- effekter kan också uppkomma via marknaderna för produktionsfaktorer. Energipolitiska åtgärder — t. ex. skatter och ransoneringar — kan påverka sysselsättningen i olika branscher och regioner mycket ojämnt, och på längre sikt också påverka lönebildningen. Även sådana fördelningseffekter kan vara mycket betydelsefulla.
4.3. Begränsningar i fråga om energipolitikens långsiktiga , inriktning
Energipolitikens inriktning bestäms inte bara av de mål vi sätter upp för samhällets utveckling, utan även av att landet utgör en del av ett globalt system. Till viss del har detta redan framhållits, I detta avsnitt skall närmare ! behandlas sådana på energipolitiken begränsande faktorer som på ett avgörande sätt påverkar landets energiförsörjningssituation och därmed l också vår förmåga att själva styra utvecklingen.
l 4.3.1 Til/gång pä energiråvaror'
Den globala energiförsörjningen
* Den globala användningen av prissatt energi har ökat snabbt under hela 1900-
talet. I stort har tillväxthastigheten varit omkring 5 % per år. Sedan år 1950
l har energianvändningen mer än tredubblats. Denna utveckling har dock inte l skett likformigt vad gäller produktionen av olika slags energiråvaror. Medan * produktionen av kol under perioden 1950—1974 har ökat med ca 60 %, har
produktionen av olja mer än femdubblats och produktionen av naturgas
j nästan sjudubblats samtidigt som produktionen av vatten- och kärnkraft l nästan har femdubblats. 'En mera detaljerad - * Denna utveckling har inneburit förskjutningar i energiråvarornas relativa redogör?” avseende
. . . den nationella och glo-
andelar av den globala energiproduktionen, Vilket framgår av tabell 4.1. Av bala tillgången på ener_ tabellen framgår att kolet passerats av oljan som den globalt viktigare giråvaror ges i avsnitt energiråvaran. Även naturgasen har fått ökande betydelse. 6.2.
Tabell 4.1 Energiråvarornas andel i den globala energiutvinningen 1950-1974, %
År Kol och Olja Naturgas Vatten— och Summa lignit kärnkraft 1950 59 30 9 2 100 1955 53 34 11 2 100 1960 49 36 13 2 100 1965 41 41 16 2 100 1970 32 47 19 2 100 1974 29 49 20 2 100
Källa: UN World Energy Supplies 1950—1974. New York 1976.
Inte heller har utvecklingen skett likformigt vad avser energianvändningen i länder som befinner sig på olika utvecklingsnivåer. Av tabell 4.2 framgår hur statshandelsländerna under 1950-talet starkt ökade sin andel av den globala energianvändningen, samtidigt som de 5. k. utvecklade länderna minskade sin andel. Under de senaste 15 åren har de båda blockens resp. andelari stort varit konstanta, även om utvecklingsländerna under denna period har tagit en ökande andel av världens energiproduktion i anspråk. Det bör framhållas att redovisningen av utvecklingsländernas energianvändning är behäftad med stor osäkerhet på grund av att i dessa länder nyttjas en stor andel statistiskt oredovisade energiråvaror som exempelvis träbränslen.
Av tabellen framgår också att energianvändningen per capita under den nämnda perioden har fördubblats. Ej heller denna utveckling har skett likformigt. Medan de utvecklade länderna har fördubblat sin per capitakon- sumtion, har utvecklingsländerna tredubblat sin. Än högre har ökningen hos statshandelsländerna varit. Sedan år 1950 har en viss utjämning skett vad avser den relativa användningen mellan grupperna. Medan de utvecklade länderna år 1950 använde 25 resp. 5 gånger mer energi än utvecklings- och . statshandelsländerna, var motsvarande siffror år 1974 16 resp. 3 gånger. Icke desto mindre kan konstateras att i absoluta tal fortsätter de utvecklade ' länderna. liksom statshandelsländerna. att öka mer än vad som sker i utvecklingsländerna. En förändring av utvecklingen till utvecklingslän- dernas förmån berör inte bara energipolitiken i de utvecklade länderna, utan även hela den ekonomiska världsordningen. !
Trots en stark befolkningsökning har utvecklingsländerna totalt sett j kunnat öka sin användning av prissatt energi per capita. Detta har medfört att l dessa länder successivt (se tabell 4.2) har kommit att ta en allt större andel av den globala energianvändningen i anspråk. Utvecklingen har dock varit högst olikartad mellan skilda länder. Vissa har starkt ökat sin energianvändning, medan andra har haft en stagnerande utveckling. I tabell 4.3 redovisas hur utvecklingsländernas energiförbrukning fördelas mellan olika energiråva- ror.
För att utvecklingsländerna skall kunna utvecklas ekonomiskt och öka sin
Tabell 4.2 Energianvändningens globala fördelning samt utveckling per capita 1950—1974 År Global fördelning i % Genomsnittligt index år 1950 för energianvändningen per capita = 100 Utveck- Utveck- Stats- Summa Utveck- Utveck- Stats— Summa lade lings- handels- lade lings- handels- länder länder länder länder länder länder 1950 75 5 20 100 321 13 60 100 1955 70 6 24 100 367 17 86 119 1960 61 7 32 100 398 21 138 142 1965 63 7 30 100 470 25 146 158 1970 63 8 29 100 590 33 173 190 1974 60 10 30 100 632 39 200 205
Källa: Se tabell 4.1.
Tabell 4.3 Utvecklingsländernas andel av den globala energianvändningen 1950—1974. %
År Fasta Flytande Naturgas Vatten- och Summa bränslen bränslen kärnkraft 1950 3.5 11.5 2.5 4.8 5 1955 3.6 12.1 3.4 6.9 6 1960 3.9 12.4 4.2 8.2 7 1965 4.8 11.6 4.8 9.5 7 1970 4.9 12.2 6.1 12.3 8 1974 5.5 13.1 7.2 13.2 10
Källa: Se tabell 4.1.
livsmedelsproduktion, liksom för att hejda den inom vissa geografiska områden allvarliga miljöförstöring som uppkommer genom skövlandet av skog för bränsleändamål, fordras tillgång till energiråvaror. främst olja. En slutsats som kan dras är att redan en måttlig ökning av utvecklingsländernas energianvändning per capita kommer att ställa stora krav på det globala energiförsörjningssystemet, speciellt vad avser oljeförsörjningen.
E nergiråvarornas varaktighet
Med hänsyn till Sveriges och andra länders stora beroende av omvärlden för energiförsörjningen är de ändliga energiråvarornas globala varaktighet av största betydelse.
För att ange tillgången på energiråvaror, lagrade ijordskorpan. kan följande indelning användas:
Totala tillgångar av en energiråvara är de totala mängder som finns tillgängliga på jorden och som man teoretiskt skulle kunna utvinna och använda inom en överskådlig framtid. dvs. de innefattar beräknade, men ännu inte upptäckta tillgångar.
Kända til/gängar är de tillgångar som har blivit noggrant uppmätta. Kända och irritinrringsvr'irda tillgångar är den del av de kända tillgångarna som kan utvinnas ekonomiskt med dagens teknik och energipriser.
Utvinningsvärdatillgångar är summan av de kända och de ännu inte upptäckta tillgångar som bedöms kunna ekonomiskt utvinnas.
Med dagens kunskap uppgårjordens totala tillgångar av fossila bränslen till ca 95 milj. TWh, dvs. ungefär 1500 gånger världens nuvarande årliga energianvändning. Därav är ca 7 % idag kända och utvinningsvärda tillgångar. Bland de fossila bränslena dominerar kol (drygt 60 %).
Dagens kända och utvinningsvärda urantillgångar motsvarar ca 200 000 TWh termisk energi — beräknat efter utnyttjandegrad i dagens lättvattenre- aktorer och utan upparbetning. I jordskorpan och i havsvattnet finns dessutom stora mängder uran och thorium, som inte är ekonomiskt utvinningsvärda så länge som urantillgångar av det slag som nu utnyttjas är tillgängliga.
Hur länge de idag utvinningsvärda tillgångarna av fossila bränslen och uran teoretiskt räcker med olika antaganden om utvinningstillväxten, visas i tabellerna 4.4 och 4.5.
Tabell 4.4 Ungefärlig livslängd i år av jordens kända och utvinningsvärda tillgångar av de viktigaste energiråvarorna vid olika årliga tillväxttakter på utvinningen
Energi— Livslängd i år med en årlig utvinnings— råvara tillväxt hos resp. energiråvara av 0 % 2 % 4 % 6 %
Stenkol 190 80 55 40 Brunkol 270 95 60 50 Olja 35 25 20 20 Naturgas 55 35 30 25 Uran” 60 40 30 25
” Exkl. Sovjetunionen. övriga östländer och Kina. Dessa urantillgångar har en utvinningskostnad under 300 kr./kg U308 (30 $/lb i 1975 års prisläge) och har beräknats efter användning i lättvattenreaktorer. Vid användning i bridreaktorer ökar uthålligheten ca 60 gånger. Källa: SOU l977:56.
Tabell 4.5 Ungefärlig livslängd i år av jordens utvinningsvärda tillgångar av de viktigaste energiråvarorna vid olika årliga tillväxttakter på utvinningen
i Energi- Livslängd i år med en årlig utvinningstillväxt ;
råvara hos resp. energiråvara av ! o % 2 % 4 % 6 % *
Stenkol 600 130 80 60 Brunkol 1 400 170 100 75 Olja 100 55 40 35 ] Natu rgas 180 75 50 40 Uran” 390 110 70 55
” Se not under tabell 4.4. ! Källa: SOU 1977:56. =
Det bör framhållas att energiråvarorna naturligtvis inte tar tvärt slut efter ett visst antal år på det sätt som framgår av tabellerna. Den troligaste , utvecklingen är att när insikten sprider sig om att en viss energiråvara, ' exempelvis olja, håller på att ta slut, kommer utbudet att hållas tillbaka för att ' producenterna ska kunna förlänga utvinningsperioden. Efterfrågan kommer därmed att överstiga utbudet med prisstegringar som följd. Detta kommer att dämpa efterfrågan, varvid energiråvarans livslängd kommer att öka.
Det bör också framhållas att förbättrad utvinningsteknik och ändrade prisförhållanden kommer att göra sådana råvarutillgångar utvinningsvärda som ännu inte är det.
Vad gäller uran innebär ett fördubblat pris en ökad elenergikostnad på ca 1,5 öre/kWh. Detta innebär att uranförekomster med fördubblat pris i förhållande till nuvarande uranmarknadspris fortfarande är brytvärda i jämförelse med många alternativa energiråvaror. Livslängden för uran i tabell 4.4 ökar då väsentligt.
Huvuddelen av kolfyndigheterna finns i ett fåtal länder. främst Sovjet- unionen. USA och Kina, vilka har nästan 80 % av världens kända och
Tabell 4.6 Procentuell fördelning av oljetillgångarna på handelspolitiska gruppe- ringar av länder
Länder Kända och ut- Utvinningsvärda vinningsvärda tillgångar. % tillgångar, %
OPEC 68 50 OECD 10 15
Sovjet. Östeuropa
och Kina 16 22
Övriga 6 13
Källa: SOU 1977:56
utvinningsvärda koltillgångar samt beräknas ha ca 90 % av de totala tillgångarna. Totalt sett finns 95—99 % av kolfyndigheterna i ett tiotal länder, utöver de nämnda bl. a. Australien och Sydafrika, Den årliga tillväxten i världens kolbrytning har under de senaste tio åren i genomsnitt varit 1,2 %.
De i särklass största oljefyndigheterna har Mellersta Östern med drygt hälften av de i dag kända och utvinningsvärda tillgångarna och drygt en tredjedel av de utvinningsvärda tillgångarna. Fördelningen av fyndigheterna på olika länder är dock något mera spridd för olja än för kol. Fördelningen av oljefyndigheterna på handelspolitiskt förenade länder framgår av tabell 4.6.
Världens produktion av råolja har mellan 1960 och 1973 ökat med i genomsnitt 7—8 % per år. Från och med oljekrisen år 1973 och fram till år 1975 sjönk produktionen med knappt 5 % , för att åter under år 1976 öka med drygt 8 % till en nivå som ligger drygt 3 % över produktionen är 1973.
Av de kända och utvinningsvärda naturgastillgångarna står fem länder — Sovjetunionen, USA, Iran, Algeriet och Förenade Arabemiraten — för ca 70 % av fyndigheterna. Konsumtionen av naturgas har under perioden 1966—1976 ökat med i genomsnitt 5 % per år.
Den största delen av de till dagens priser utvinningsvärda urantillgångarna finns i några få stater. Av västvärldens kända och utvinningsvärda tillgångar har fem länder ca 80 % och tio länder ca 95 %. Ett av dessa länder är Sverige. som i Ranstad har drygt 15 00 av de nämnda tillgångarna. Av östländerna har Sovjetunionen, DDR och Tjeckoslovakien de största uranfyndigheterna. Uranproduktionen i västvärlden uppgick år 1975 till 22 000 ton (motsvarande 2 500 TWh termisk energi). För Sovjetunionen och övriga östeuropeiska länder finns inga säkra uppgifter om den nuvarande produktionen och behovet av uran.
Utvecklingen till år 2000
Den internationella energidebatt som har förts under senare år har bl. a. inneburit ett ökat medvetande om att jordens nu kända tillgångar av främst olja och gas håller på att tömmas och att andra energiråvaror måste utnyttjas eller utvecklas för att ersätta dem. Inte minst från de oljeproducerande staterna hävdas att oljan måste reserveras för ändamål,där man f. n. har svårt att finna substitut. t. ex. för energiproduktion i fattiga länder utan utbyggt
elnät, för petrokemisk industri och för transportsektorn. Det är därför inte förenligt med kraven på internationell solidaritet att den köpstarka industria- liserade delen av världen tillgodoser sitt oljebehov framför de ekonomiskt svaga, icke-oljeproducerande utvecklingsländerna.
För att tillgodose en ökad efterfrågan på elkraft har främst de tekniskt utvecklade länderna satsat på utbyggnad av kärnkraft. De efter oljekrisen 1973—1974 publicerade utbyggnadsplanerna har emellertid reviderats neråt och förväntningarna på en kärnkraftutbyggnad, som snabbt skulle möjliggöra ett minskat oljeberoende, har därmed dämpats. Sålunda beräknades enligt en OECD-studie år 1975 totalt installerad kärnkrafteffekt i världen (exkl. Östblocket och Kina) uppgå till 479 000 å 530 000 MW år 1985. I motsvarande studie är 1977 har denna uppskattning reviderats ned till 278 000 a 368 000 MW. Ökningen från 1977 till 1985 skulle därmed med nuvarande trend bli ca 190000 MW eller mer än 200 reaktorer. Den snabba nedrevideringen av kärnkraftprogrammen på olika håll i världen har lett till att nybeställningar av kärnkraftverk drastiskt har skurits ned. Som exempel kan nämnas att beställd kärnkrafteffekt i USA uppgick till ca 40 000 MW år 1973 men bara till knappt 5 000 MW år 1976. Det globala kärnkraftprogrammet är emellertid fortfa- rande så stort att ett realiserande av nu gällande planer inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att kräva utvinning av andra urantillgångar än de som är utvinningsvärda till dagens priser. Detta gäller såvida inte utveck- lingen går mot ett snabbt införande av bridreaktorer. Sådana reaktorer kan utnyttja uranet ca 60 gånger mer effektivt än exempelvis lättvattenreakto- rerna.
I denna situation framstår det som angeläget att de f.n. dominerande energiråvarorna kompletteras med nya energislag. Vidare måste främst importoljan successivt ersättas med inhemska energislag. Som ett led i att minska landets oljeberoende och därmed risken för störningar i energitillför- seln har Sverige anslutit sig till det internationella energiprogrammet (IEP). Inom ramen härför har nyligen ett gruppmål satts för en begränsning av de deltagande ländernas oljeimport år 1985.
Som framgår har debatten och därmed också den energipolitiska inrikt- ningen i skilda länderi mångt och mycket varit baserad på en uppfattning att oljan som den dominerande energiråvaran i världens energiförsörjning på sikt måste komma att ersättas. Mycket talar för att tillförselproblem och kraftiga prisstegringar på oljan kan inträffa innan utvecklingen har kommit därhän. Sålunda har under år 1977 i ett stort antal energistudierl varnats för att en situation kan uppstå redan under 1980-talet då efterfrågan på olja inte kan tillfredsställas.
1 Förutom prognoser från olika oljebolag och material från tionde världsenergikon- ferensenlkan följande studier nämnas: CIA: The International Energy Situation. Outlook to 1985. Washington 1977. Congressional Research Service: Project lnterdependence: US and World Energy Outlook Through 1990. Washington, 1977. OECD: World Energy Outlook. Paris 1977. SIND PM 197718: Den internationella bränslemarknaden och Sverige. Stockholm 1977. Steen: Om oljeförsörjningen, Stockholm 1977. USITC: Factors affecting world petroleum prices to 1985. Washington l977. WAES: Energy Global Prospects 1985—2000. New York l977.
Den tänkbara utveckling som framkommer i flertalet av studierna kan sammanfattas enligt följande.
Efterfrågan på råolja och oljeprodukter på världsmarknaden väntas under perioden fram till mitten av 1980-talet stiga i snabbare takt än utvinningen. Dagens överkapacitet på produktionssidan både vad avser råolja och raffinerade produkter, kan därför komma att förbytas i en underkapacitet någon gång under 1980-talet. Mot slutet av 1980-talet väntas en stagnation inträda av råoljeproduktionen, vilken fram emot år 2000 kan börja förbytas i en tillbakagång.
Brist på råolja kan därför väntas uppträda med början när efterfrågan kommer ikapp utvinningen. Samtidigt med bristen på råolja, eventuellt tidigare, kan en brist på raffinerade produkter göra sig märkbar. Brist på lätt, lågsvavlig råolja kan uppkomma fortare än för tung, högsvavlig olja (som utgör ca 80 % av tillgångarna). Sådana bristsituationer kommer med säkerhet att medföra avsevärda prisstegringar och leda till politiska konflikter. Tidpunkten för brist och stagnerad utvinning beror bl. a. på när nya och genom prisstegringar utnyttjningsvärda oljetillgångar kan tillföras markna- den.
En oljekris kommer att drabba i första hand utvecklingsländerna och i andra hand de små industriländerna. Bäst kommer troligen de stora industriländerna att klara sig. I samband med oljekrisen kan uppträda politiska konflikter av olika slag, bl. a. i form av ökade motsättningar mellan rika och fattiga länder och krigshot i Mellersta Östern. En oljekris kan komma att medföra svåra påfrestningar på världsfreden.
En utveckling i här skisserad riktning medför att oljepriserna, mätta i reala termer, stiger efterhand som oljan blir en allt knappare tillgång. Vad som sagts innebär att Sverige måste avsevärt minska oljeanvändningen redan under det närmaste decenniet.
4.3.2. Miljö och säkerhet
Inledning
Ett ökat energiutnyttjande har varit en förutsättning för den tekniska och ekonomiska utvecklingen i vårt land, vilken i sin tur möjliggjort stora förbättringar av de grundläggande hälso- och miljöförhållandena. Detta ökade energiutnyttjande medför emellertid också olika skadeverkningar på människors hälsa och på miljön.
Skadeeffekterna är av varierande art. En del av dessa skadeeffekter är av sådan omfattning och karaktär att de av kommissionen betraktats som begränsande för möjligheterna att utnyttja energi. Sådana effekter behandlas i detta avsnitt. Det kan vara fråga om utsläpp av föroreningar som kan ge omedelbara eller sena effekter på människors hälsa. som kan riskera att mer långsiktigt påverka mark och vatten genom t. ex. nedfall av svavelföreningar och tungmetaller eller som långsiktigt kan ändra klimatet genom upplagring av koldioxid i atmosfären.
Risker för mycket osannolika olyckor med stora konsekvenser kan också uppfattas som begränsande för möjligheterna att använda vissa energislag. Vid användandet av såväl kärnkraft som kol uppkommer avfall, vars
långsiktiga effekter måste beaktas. Vidare kan stora ingrepp i det naturliga landskapet behöva ske t. ex. för att utvinna energiråvaror. Många av dessa olika skadeverkningar kvarstår och ackumuleras över tiden.
Samtliga nu tillgängliga energislag är förenade med allvarliga säkerhets-. hälso- och miljöproblem. Detta understryker behovet av hushållning med energin. I framtiden bör finnas möjligheter att i större utsträckning utnyttja förnyelsebara energislag, som genom att de mer direkt ingår i naturens kretslopp kan tänkas ge bättre förutsättningar för ett utnyttjande med mindre miljöstörningar.
De nya energikällor av bl. a. förnyelsebart slag som är under utveckling kan emellertid inte fullständigt bedömas från miljösynpunkt förrän det är klarlagt hur de skall realiseras i stor skala. Flertalet av de förnyelsebara energikällorna förefaller från hälsosynpunkt gynnsamma, medan de däremot på grund av stora markanspråk kan komma att innebära större ingrepp i landskapsbilden än de energislag som de avses ersätta.
H älsorisker för allmänheten
Hälsorisker uppstår genom utsläpp av luftföroreningar från normal drift av förbränningsprocesser. Det kan vara fråga om utsläpp av tungmetaller. främst bly. kadmium och kvicksilver. kväveoxider samt cancerframkallande kolvä- ten. I Sverige inträffar ungefär 2000 lungcancerfall årligen. Härav beräknas luftföroreningarna, främst från bilismen, bidra med något eller några hundratal fall per år.
Vid utredningsarbetet i energi- och miljökommittén (Energi, Hälsa, Miljö. SOU 1977:67) framkom att man bör räkna med att varje ökning av dosen cancerframkallande luftföroreningari inandningsluften medför en motsva- rande ökning av riskerna för cancer. Man bör därför inte räkna med någon tröskelnivå under vilken en substans inte ger någon cancer om man inte har säkra bevis härför. Det är därför rimligt att anta att cancerrisken är proportionell mot mängden cancerframkallande luftföroreningar på liknande sätt som cancerrisken antas bero på dosen joniserande strålning.
För användning av oljeprodukter för transportändamål kan hälsoriskerna anses sätta en gräns. Det finns starka skäl att anta att ett betydande antal människor påverkas medicinskt av de luftföroreningshalter som uppkommer i städer till följd av bilismen under högtrafik och vid låga vindhastigheter. Dessa förhållanden råder relativt ofta i våra medelstora och stora städer.
Med hänsyn till vad som ovan relaterats beträffande cancerrisker av luftföroreningar kan den skillnad i Iungcancerförekomst som finns mellan land och stad delvis förklaras med utsläppen av cancerframkallande kolväten från bilavgaser. I fråga om bly från bilavgaser är säkerhetsmarginalen mellan nuvarande föroreningsnivå och den som medför sjukdomssymptom relativt liten. På senare tid har även risken för mentala skador hos barn på grund av ökad blyhalt i hjärnan påtalats.
Denna situation torde inte kunna accepteras på sikt utan en förbättring måste komma till stånd. Härvid finns två möjliga åtgärder, begränsning av bilarnas utsläpp och trafikbegränsningar i tätorternas centrala delar. Båda möjligheterna måste sannolikt utnyttjas.
Vid förbränning för el- och värmeproduktion släpps cancerframkallande
kolväten ut liksom kväveoxider och tungmetaller. Bortsett från tungmetaller är emellertid hälsoriskerna med dessa utsläpp väsentligt mindre än riskerna med bilavgaser. då föroreningarna från el- och värmeproduktion späds ut snabbare genom höga skorstenar. Kol- och oljeeldade kraftverk behandlas utförligare från denna synpunkt i avsnitt 6.6.
Vid förbränning av bränslen, främst olja och kol, sker utsläpp av giftiga, ej nedbrytbara tungmetaller. Tungmetallerna lagras i miljön och kan nå människan i ökande mängder via näringskedjorna. Vissa tungmetaller, främst kadmium och kvicksilver, förekommer redan nu i så höga halter bl.a. genom utsläpp från annan verksamhet i samhället,att ökade utsläpp bedöms kunna leda'till alIVarliga hälsorisker. Osäkerhet råder om vilka halter som kan medföra påvisbara skador. Dessa hälsorisker. som kan bli begränsande för möjligheterna att utnyttja främst kol, behandlas i ett följande avsnitt.
Från kärnkraftens processgång släpps radioaktiva1 ämnen ut i miljön. De tillåtna normala driftsutsläppen är mycket små i förhållande till den naturligt förekommande strålningen som i genomsnitt ger en dos till hela kroppen av ca 100 millirem2 per år och per person.
Stråldosen från mark och byggnader. som svarar för omkring hälften av den årliga Stråldosen, varierar med flera tiotal millirem per år beroende bl. a. på var i landet man befinner sig och vad husen man vistas i är byggda av. En tredjedel av _den årliga Stråldosen kommer från kosmisk strålning och en femtedel från radioaktiva ämnen i kroppen.
Ambitionsnivån för begränsningen av de högsta individuella stråldoserna i närheten av kärnkraftverk är att årsdosen skall understiga 10 millirem. Denna målsättning har än så länge kunnat uppfyllas. Därför kan de normala driftsutsläppen inte anses vara begränsande för möjligheterna att utnyttja kärnkraft.
' Radioaktivitet är förmågan hos ett ämne att utsända joniserande strålning. Joniserande strålning är ett samlande namn på strålning som kan orsaka att elektroner (elementarpartiklar i atomernas ytterhölje) slits loss från de atomer och molekyler som all materia är uppbyggd av. Man säger då att atomerna eller molekylerna joniseras. Sker detta i levande materia. t. ex. i en cell, kan detta innebära att de kemiska livsprocesserna påverkas.
Joniserande strålning utsänds av radioaktiva ämnen. Den kan också alstras på annat sätt, t.ex. i röntgenrör. Ibland används den fysikaliskt sett felaktiga benämningen radioaktiv strålning i stället förjoniserande strålning.
Se vidare "Energi. Hälsa. Miljö". SOU 1977:67 sid 16—17. 2Stråldosen är den strålenergi som tagits upp per kilogram av den bestrålade vävnaden. Stråldoser anges vanligen i rad. En rad betyder att vävnaden tagit upp en strålenergi av en hundradels joule per kilogram. En ny enhet för stråldos enligt Sl— systemet är 1 gray = 1 joule per kilogram.
Olika typer av joniserande strålning ger olika stor biologisk effekt även om den upptagna energin är lika. För biologiskt likvärdiga stråldoser har man därför infört begreppet (losekviva/enl som anges i rem. En dosekvivalent om en rem ger i huvudsak samma biologiska skadeverkan oberoende av vad slags joniserande strålning det är fråga om. Man talar ofta om dos när man egentligen menar dosekvivalent. Vilket begrepp som avses får då i stället framgå av sorten rad eller rem.
Om hela kroppen vid ett tillfälle utsätts för stråldoser på mer än några hundra rem leder det till svåra sjukdomssymptom. Den bestrålade kan dö efter kort tid. Så stora helkroppsdoser kan uppträda bara vid olyckor och kärnvapenkrig. l millirem = 1 tusendels rem.
Metoderna att uppskatta cancerriskerna på grund avjoniserande strålning är i viss mån osäkra och kritik har också riktats mot dem. En del kritiker menar att'cancerriskerna överskattats medan andra anser att de underskat- tats. Risken för cancer av joniserande strålning varierar därför enligt olika uppfattningar mellan 1 och 4 fall per 10000 manrem3. Risksiffran är ett medelvärde för samtliga cancertyper hos en större grupp människor med normal ålders- och könsfördelning. Obestridligt är emellertid att dessa risker är betydligt bättre kartlagda och kända än motsvarande risker med luftför- oreningsutsläpp från olika bränslen.
Om läckage av radioaktiva ämnen från upplag av kärnkraftavfall eller tungmetaller från upplag av kolaska sker kan dessa giftiga ämnen tänkas nå människan via bl.a. grundvattnet. Dessa risker kan bli begränsande för möjligheterna att utnyttja kol och kärnkraft. Riskerna isamband med avfall behandlas senare i detta avsnitt.
Yrkesrisker
Människors hälsa riskeras även genom arbete i påfrestande och riskfyllda arbetsmiljöer. Yrkesrisker som kan uppstå vid arbete i energisystemets olika delar är av olika slag. Dels kan mekaniska skador som fall- och klämskador inträffa. dels kan kemiska ämnen ochjoniserande strålning ge risker för både akuta skador och mer långsiktig hälsopåverkan.
Underlaget är otillfredställande främst vad gäller uppskattning av antalet sena skador orsakade av kemiska yrkesrisker. För energikällor som f. n. inte utnyttjas alls eller endast i liten omfattning är underlaget för uppskattning av yrkesrisker av naturliga skäl mycket bristfälligt.
De största yrkesskaderiskerna uppvisar utvinnings- och transportskedena, medan slutanvändningen ofta har mindre risker. Tillgänglig statistik tyder på att framför allt användning av kol kan ge upphov till yrkesrisker av sådan omfattning att de kan komma att bli begränsande för kolanvändningen. Riskerna är beroende på vilken brytnings- och transportteknik som används
3 Risksiffran är ett medelvärde för samtliga cancertyper hos en större grupp människor med normal ålders- och könsfördelning. För några cancertyper ändrar sig troligen risken med ålder och kön. Om man utgår från antagandet att risken beror linjärt på stråldosen kan man vänta sig lika många cancerfall när 5000 personer vardera utsätts för 1 rem som om 5000000 personer vardera utsätts för 1 millirem. Båda grupperna har fått en kollektivdos på 5 000 manrem. Kollektivdosen är lika med den genomsnittliga stråldosen gånger antalet människor. Med hjälp av begreppet kollektivdos kan risksiffran l—4 på 10000 per manrem i stället uttryckas som 1—4 förväntade dödsfall i cancer per 10 000 manrem. Vissa radioaktiva ämnen sönderfaller och försvinner ur miljön mycket långsamt. Fortsätter man utsläppen kommer man att bygga upp allt större mängder av de radioaktiva ämnena. Detta kan ge allt högre årliga stråldoser. genom att dosen från utsläppen det innevarande året läggs till de doser man får från kvarvarande mängderav utsläppen från tidigare år. Det förväntade antalet cancerfall antas vara direkt proportionellt mot den samman- lagda kollektivdosen. På så sätt kan man uppskatta hälsoriskerna om man vet de totala framtida stråldoserna till befolkningen. På strålskyddssidan har man infört begreppet dosinteckning. Dosinteckningen anger hur stor den sammanlagda stråldosen över all framtid blir av ett visst utsläpp av radioaktiva ämnen. Vanligen anges den i form av en kollektiv dosinrec'kning för de befolkningsgrupper som drabbas av strålningen. För vissa långlivade radioaktiva ämnen kommer det att röra sig om hela jordens befolkning.
men kan för kol brutet i gruva ungefärligt anges till 30—70 skador (varav O.l—0,2 dödsfall) per TWh tillförd energi. Detta innebär att 25 års drift av ett kolkraftverk med 1000 MW elektrisk effekt skulle medföra 15 000 — 30 000 yrkesskador varav 50—80 dödsfall. de flesta vid kolutvinning under jord.
Mycket osannolika olyckor med stora konsekvenser
Risken för en olycka med allvarliga konsekvenser i form av förluster av hundratals eller tusentals människoliv uppmärksammas ofta mer än andra risker för människors liv och hälsa. t. ex. biltrafik eller tobaksrökning. vilka bevisligen åstadkommer tusentals dödsfall varje år i vårt land.
Även om sällsynta olyckor med stora konsekvenser ger ett litet genom- snittligt bidrag till den totala risken finns det flera skäl till att ägna särskild uppmärksamhet åt dessa risker. Ett viktigt skäl är att konsekvenserna av en sådan olycka skulle kunna bli av sådan omfattning att samhällets beredskap och resurser inte är tillräckliga för att ta hand om döda och skadade samt återställa det tidigare samhället och miljön. Osäkerheten i bedömningen av sannolikheten för olyckor med mycket stora konsekvenser kan ofta vara svår att ange. Det innebär betydande osäkerhet om riskbidraget från sådana olyckor.
Om man därför vill vara säker på att den totala risken begränsas till någon viss nivå måste de största tänkbara konsekvenserna av en olycka. som rimligen bedöms kunna inträffa. begränsas genom tekniska skyddsanord- ningar. lämplig lokalisering av anläggningar. begränsning av anläggnings- storleken samt val av energisystem.
Riskerna för stora olyckor kan således bli begränsande för möjligheterna att utnyttja vissa energislag. Flera av de energislag som är aktuella innebär emellertid sådana olycksrisker.
Vid utvinning. transport och lagring av olja finns risker för stora oljeutsläpp och bränder. Transport och lagring av flytande naturgas medför risker för gasläckage och explosionsartade bränder. Riskerna för ras, bränder och explosioner i kolgruvor kräver ett stort antal dödsoffer runt om i världen. Brott på en stor svensk kraftverks- eller regleringsdamm skulle kunna medföra åtskilliga dödsoffer och omfattande materiella skador. Om ett omfattande haveri skulle inträffa i ett kärnkraftverk beläget nära ett storstadsområde och om vindriktningen samt de meteorologiska spridnings- förhållandena vore ogynnsamma skulle ett stort antal dödsoffer kunna krävas, särskilt om inte befolkningen evakuerades. Vidare skulle stora markområden bli förgiftade av radioaktivitet. Någon sådan olycka har dock inte hittills inträffat.
Klimatpåverkan
Vid all förbränning av bränslen bildas stora mängder koldioxid. Fortsätter bränsleförbrukningen att öka i hittillsvarande takt fördubblas halten koldioxid i atmosfären inom 50 till 100 år. Det finns allvarliga farhågor föratt detta skulle påverka klimatet på jorden genom en höjning av den globala medeltemperaturen med flera grader. Omsättningen av atmosfärens koldioxid sker mycket långsamt. Därför kan en klimatpåverkan bli bestående
för hundratals kanske tusentals år i framtiden.
Riskerna för klimatpåverkan genom koldioxidutsläpp är i huvudsak knutna till förbränning av fossila bränslen, främst kol och olja. De globala tillgångarna på olja är emellertid inte tillräckliga för att ge så stora koldioxidutsläpp att klimatet allvarligt skulle kunna påverkas. Riskerna för klimatpåverkan kan däremot bli begränsande för möjligheterna att på lång sikt öka kolförbränningen. Ved och annan biomassa medför inga större risker i detta avseende. Då koldioxid från förbränningen av biomassa ingår i ett kretslopp och således ingen nytillförsel sker till atmosfären ger biomasseför- bränning inga sådana klimatiska effekter. Detta förutsätter att den avverkade och förbrända biomassan ersätts genom återtillväxt.
Försurning
Svaveldioxid från förbränning av framför allt olja och kol omvandlas efter utsläpp i atmosfären helt eller delvis till andra svavelföreningar som svavelsyra och sulfater. Dessa svavelföreningar sprids i atmosfären och 4, deponeras i mark och vatten. De sura svavelföreningarnas uppehållstid i atmosfären är så lång att de kan transporteras tusentals kilometer innan de , faller ned. Av svavelnedfallet i Sverige beror därför endast en mindre del. uppskattningsvis ca 30 % . på utsläppen inom landet. Inget annat enskilt land bidrar emellertid lika mycket till svavelnedfallet i Sverige som vi själva.
Av Sveriges 100000 sjöar har f. n. ca 5 000 ett pH-värde under 5. vilket j betyder att många fiskarter liksom llodkräftan ej kan fortplanta sig. i Ytterligare ca 5 000 sjöar har ett pH-värde mellan 5 och 6 och hotas därmed av % den fortsatta försurningen. Normalt värde är 7—8. i
Försurningseffekten är ej endast beroende av tillförseln av surt nedfall utan . också av marktypens förmåga att motverka effekten av detta nedfall. Denna J faktor påverkas även av markanvändningen. Skogsmark med relativt höga l pH-värden och litet kalkförråd är känsligast för försurning. Ett fortsatt i svavelnedfall på dessa marker skulle relativt snabbt leda till en kraftig sänkning av pH-värdet. Betydande arealer skogsmark i södra och västra i Sverige är av denna typ. 1
Med hänsyn till försurningsproblemen har riksdagen beslutat (prop. 1976/ * 7723) att svavelutsläppen i Sverige skall minskas till den nivå som gällde i i början av 1950-talet. ca 400000 ton svaveldioxid per år. För att nå detta fordras omfattande avsvavlingsåtgärder eller begränsningar i användningen av fossila bränslen. Denna målsättning kan därför bli begränsande för möjligheterna att använda kol och olja.
Förutom dessa inhemska åtgärder måste ett intensivt internationellt arbete bedrivas för att söka förmå övriga europeiska länder att minska sina utsläpp på motsvarande sätt.
Tungmetaller
Nedfall på mark och vatten av de giftiga tungmetaller som erhålls vid förbränning av fossila bränslen kan leda till negativa effekter på hälsan och miljön. De utsläpp som främst bör beaktas är kadmium och kvicksilver från kol och vanadin från olja. Kvicksilver är från miljösynpunkt ett särskilt
besvärligt ämne. då det kan omvandlas i mark och vatten till högtoxiska organiska föreningar som anrikas i näringskedjorna. Den giftiga effekten påverkar främst nervsystemet och drabbar via fiskföda även människan.
Kadmium är ett gift med många olika verkningar. njurskador och bendeformationer. Genom människans tillförsel av kadmium till biosfären har halten kadmium i vete fördubblats under den senaste SO-årsperioden. Man kan därför inte acceptera en fortsatt stigande trend.
Sverige är särskilt känsligt för kvicksilvernedfall genom omfattningen av försurningen av mark och vatten. Ett hundratal svenska sjöar och havsom- råden är i dag svartlistade och ytterligare ett hundratal ligger relativt nära svartlistningsgränsen.
Kvicksilverutsläppen till luft är f. n. av storleksordningen 10 ton per år i Sverige, men ett omfattande arbete pågår för att minska dessa utsläpp. Även om kvicksilverutsläppen från fossila bränslen utgör en mindre del av dessa utsläpp. måste ändå kraftiga åtgärder vidtas för att begränsa dem. Med hänsyn till svårigheterna att rena rökgaser från kvicksilver kan därför vissa begränsningar fordras av användningen av kol.
Kadmium från kol och vanadin från olja hämmar vidare omsättningen av näringsämnen. Därför kan alltför stora nedfall på sikt leda till hämmad tillväxt av exempelvis skog. Utsläppen av kadmium från fossila bränslen bör hållas så låga som möjligt och lokaliseras till områden utan betydande jordbruksproduktion.
A vfall
Användningen av uran och kol ger upphov till betydande avfallsproblem. Det använda kärnbränslet, ca 30 ton per driftår för ett kärnkraftverk på 1000 MW el. innehåller uran. klyvningsprodukter. plutonium och andra transuraner. Genom upparbetning kan uran och plutonium avskiljas och återanvändas som kärnbränsle. Alternativt kan det använda kärnbränslet direkt slutför- varas utan föregående upparbetning. [ båda fallen fås ett mycket giftigt högaktivt avfall, se avsnitt 6.6.4.
Vad som skiljer de båda är att i fallet upparbetning reduceras förvarings- tiden för att aktiviteten skall avta till uranmalmens ursprungliga nivå från storleksordningen hundratusentals år. som gäller för använt kärnbränsle. till tusentals år. Upparbetning medför å andra sidan olika risker för hälsa och miljö genom utsläpp av radioaktiva ämnen till luft och vatten. Dessutom finns strålskyddsproblem för arbetarna. Vidare kommer en viss mängd plutonium att cirkulera i bränslegången hela tiden om det inte deponeras på något annat sätt.
Oavsett om bränslet skulle upparbetas eller ej kommer det troligen att inkapslas och slutförvaras i stabil berggrund på stort djup i vårt eget land. Den största risken med den slutliga förvaringen av det högaktiva avfallet förefaller vara att radioaktiva ämnen skulle kunna läcka ut i grundvattnet och nå människan.
Vid användning av kol får man stora mängder avfall. 10—15 % av kolmängden. Avfallet består av aska och slagg som bl. a. innehåller tungmetaller och svavelföreningar. Halten av giftiga tungmetaller i aska och slagg är närmare 5—10 gånger så stor som i bränslet. Regnvatten som tränger
igenom askhögarna kan laka ur metallerna och förorena grundvattnet och även ytvattnet i sjöar och floder. varifrån föroreningarna kan spridas ytterligare. Detta allvarliga problem kan minskas genom tätning av mark- skiktet under askhögarna. avledning och rening av vattnet samt genom förhöjd förbränningstemperatur.
Både slutlig förvaring av högaktivt avfall och uppläggande av asklager innebär förpliktelser att se till att förvaring resp. rening fungerar under mycket lång tid. Bedömningar av dessa risker måste inverka på möjligheterna att använda kol och kärnkraft.
N aturpå verkan
lngrepp i naturen görs nästan alltid när energi skall utvinnas. Landskaps- bilden förändras liksom livsvillkoren för människor. djur och växter. Markbehovet per utvunnen mängd energi är i allmänhet större för de förnyelsebara energislagen.
Vattenkraften kan byggas ut i begränsad omfattning med rätt måttliga skador genom kompletterande utbyggnader i vissa redan reglerade älvsträckor. För att få avsevärda krafttillskott krävs emellertid oftast omfattande ingrepp i hittills orörda älvsträckor. Dessa miljöingrepp medför begränsningar i möjligheterna att bygga ut vattenkraften.
Brytning av kol och uran- eller oljeskiffer innebär ofta betydande ingrepp i landskapet. särskilt vid dagbrott. Genom efterarbetning kan dock ett nytt landskap skapas. De stora landskapsingreppen vid dagbrytning kan dock komma att begränsa möjligheterna att utnyttja de svenska skiffertillgång- arna. Även vid underjordsbrytning kan stora markområden bli begränsat användbara genom marksättningar. Utvinningen av olja och gas sätter sin prägel på landskapsbilden.
Kring kärnkraftverk krävs i Sverige en skyddszon på två kilometer. Motsvarande krav skulle ställas vid upparbetningsanläggningar. Inom en sådan zon råder byggnadsförbud för bl.a. bostäder. Dessutom bör anlägg- ningen lokaliseras på avsevärt avstånd från större tätorter. För kol- och oljekraftverk. raffinaderiet och liknande krävs skyddsområden på åtskilliga hundra meter för att begränsa de närboendes besvär av bl. a. damm. buller och dålig lukt samt för att minska riskerna vid oljebränder. Dessa krav på skyddsområden medför begränsningar vad gäller möjligheterna att lokalisera olika anläggningar.
Vindkraftverk medför begränsningar av möjligheterna att utnyttja stora markområden och påverkar dessutom landskapsbilden. Vid en stor utbyggnad av Vindenergin uppkommer troligen en begränsning i form av brist på lämpliga lokaliseringsalternativ. Vid vilken utbyggnadsnivå detta kan komma att inträffa kan f. n. inte bedömas.
Även användning av torv och energiskogar förändrar landskapsbilden avsevärt. Större torvtäkter utplånar växt- och djurlivet inom avsevärda områden. Hur energiskogsodlingar i större omfattning skulle påverka miljön genom odlingstyp. dränering, bevattning. konstgödsling och parasitbekämp- ning har vi ännu ingen mera omfattande kunskap om. De stora ingreppen i naturen vid torvutnyttjande och energiskogsodling kan medföra begräns- ningari möjligheterna att använda dessa råvaror. Efter torvtäkt kan marken
återställas till sjö eller produktiv skogsmark.
Även användning av solenergi för uppvärmning av tätare bebyggelse genom t.ex. fjärrvärme eller för elproduktion måste betydande markom- råden ias i anSpråk.
Förnyelsebara energislag innebär väsentligt mindre miljöproblem än fossila bränslen och kärnkraft genom att de ingår i ett naturligt kretslopp och medför mindre förorenings- och avfallsproblem.
K ärnvapenspridning
Om andra än de nuvarande kärnvapenstaterna kommer i besittning av kärnvapen skulle detta kunna resultera i påtagliga försämringar i världens säkerhetspolitiska situation. Det är därför viktigt att riskerna för kärnvapen- spridning tas med i bedömningen av kärnkraften som energisystem.
Inom kämkraftprogram för fredliga ändamål hanteras klyvbart material som direkt eller indirekt skulle kunna användas för framställning av kärnladdningar. Det plutonium som normalt erhålls vid upparbetning av i kärnbränsle från lättvattenreaktorer lämpar sig inte särskilt väl för kärnladd- . ningar. Primitiva laddningar kan dock framställas. Detta förutsätter att en stat skulle fatta ett politiskt beslut att avleda dvs. undanhålla sådant material eller att någon enskild grupp i terror- eller utpressningssyfte skulle bemäkta sig klyvbart material. Att en stat skulle besluta utnyttja kärnkraft för detta syfte är mindre sannolikt. Framställning av kärnvapen kan nämligen ske lättare och till lägre kostnader genom anläggningar uteslutande avsedda för framställning av klyvbart material för laddningstillverkning. Ett civilt kämkraftprogram kan dock ge tillgång till personella. ekonomiska och tekniska resurser som möjliggör utveckling av kärnvapen och som inte annars skulle ställts till förfogande.
Varken naturligt uran. låganrikat uran i nytt kärnbränsle eller använt, bestrålat. kärnbränsle som förekommer inom ramen för kärnenergiprogram kan användas direkt i kärnladdningar. Den nationella och internationella kontrollen söker säkerställa att avledning inte äger rum och. om sådan ändå skulle ske. att tidsmarginaler finns mellan upptäckt av avledning och tänkbar laddningstillverkning.
Detsamma kan emellertid inte sägas beträffande anläggningar för anrik- ning av uran resp. upparbetning av använt kärnbränsle. Dessa är särskilt känsliga med hänsyn till risken för kärnvapenspridning genom att det vid dessa kan finnas klyvbart material direkt användbart för kärnladdningar. Idet förra fallet finns höganrikat uran och i det senare plutonium.
Anrikningstekniken är fortfarande omgärdad med stor sekretess. För såväl anriknings- som upparbetningsteknologin gäller också stora begränsningar vad gäller export och annat mellanstatligt samarbete. Ett sätt att minska spridningsriskerna som diskuteras internationellt är anrikningsprocesser med begränsad anrikningsgrad.
Vad gäller upparbetning diskuteras att driva aktuella anläggningar i , internationell regi samt att utforma processen så att plutonium inte erhålls i ren. separerad form. I avvaktan på fungerande lösningar förordas från flera håll att staterna tills vidare avstår från upparbetning. Riskerna att stater eller grupper av enskilda skulle kunna bemäkta sig plutonium från upparbetning av kärnbränsle skulle härigenom avsevärt reduceras.
4.3.3. Importberoende oehförsörjningstrygghet Sveriges importberoende
Sverige är för sin energiförsörjningi hög grad beroende av importerad energi. Landets begränsade användning av inhemska energiråvaror, de klimatiska förhållandena, näringslivets struktur samt kommunikationsbehovet är några faktorer som har medverkat härtill.
Importenergins andel av den totalt enligt energistatistiken tillförda energin för perioden 1955—1976 framgår av tabell 4.7. Som energi av inhemska tillgångar har räknats lutar, ved och avfall samt vattenkraft. *
Av tabellen framgår oljans ökande relativa andel vilken kulminerade i 1 början av 1970-talet. Förutom olja importerar Sverige uran samt kol och koks. i Vidare kan ur tabellen skönjas en utveckling mot en minskad andel vattenkraft.
Även oljans geografiska ursprung har stort intresse. För perioden 1960—1976 redovisas i tabellen 4.8 dessa uppgifter.
Den övervägande delen av den olja som importeras från Västeuropa är raffinerade produkter. Dessa härstammar i sin tur huvudsakligen från sådana _. producentländer i Mellersta Östern och Afrika som är medlemmar i OPEC. i Importen av raffinerade produkter uppgick enligt tabell 4.8 år 1976 till ca 56 % av landets totala oljeimport. Härav utgjordes merparten av produkter inköpta på den s. k. spot-marknaden i Rotterdam och andra korttidsmarknader. För det nämnda året innebar detta att närmare 35 % av landets totala oljebehov tillgodosågs på detta sätt. Genom att de inhemska raffinaderierna härigenom
Tabell 4.7 Sveriges beroende av importerad energi 1955—1976. %
1955 1965 1970 1972 1973 1974 1975 1976
Energiimport 71 74 81 79 77 76 78 80 varav olja 46 65 75 74 72 70 70 72 Energi av inhemska tillgångar 29 26 19 21 23 24 22 20 varav vattenkraft 14 16 10 13 14 14 13 11
Tabell 4.8 Sveriges import av olja 1960—1976, %
Ursprungs- eller 1960 1965 1970 1972 1973 1974 1975 1976 raffineringsområde
Sydamerika m. fl. 19 26 13 13 11 6 5 6 Afrika __ — 1 11 14 11 11 9 8 Mellersta Ostern m. fl. 24 15 19 18 20 24 28 31 Västeuropa 43 42 41 38 44 47 40 37 Sovjetunionen och Östeuropa 14 16 16 17 14 12 18 18 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 Total volym (milj. m3) 15.5 22.3 37.2 34.6 34.9 33.7 35.7 35.6
varav råolja (%) 20 22 37 39 35 35 39 44
är utsatta för prispress har Sverige under senare tid blivit allmer beroende av de på korttidskontrakt baserade marknaderna.
Importen av råolja från Nordsjön ökade från 5,6 % av den totala råoljeimporten år 1975 till 10,3 % år 1976. Ökningen av råoljans andel av den totala oljeimporten åren 1975 och 1976 beror på att OK och Texaco år 1975 tog i drift sitt raffinaderi vid Brofjorden. Scanraff. med en kapacitet på 8,3 milj. ton/år. Inverkan från korttidsmarknaderna innebär dock att stor risk finns för att andelen råolja i landets oljeförsörjning kan komma att minska.
Av 1976 års import av kol och koks om 3,1 milj. ton. varav 0.4 milj. ton l användes inom energisektorn. kom 25 % från USA. 19 % från Sovjetunio- i nen. 19 % från Västtyskland. 13 % från Polen och 11 % från Storbritan- nien.
I Sverige tillverkas bränsleelement till kärnreaktorer vid Asea-Atoms kärnbränslefabrik i Västerås. Natururanet kommer från USA och Frankrike (uran från Niger och Gabon). Kontrakt om uranleveranser finns även med Kanada. Nu kontrakterade uranleveranser räcker för tio reaktorers drift till år 1982. Anrikning av uranet skeri USA men Sverige har även anrikningskon- trakt med Sovjetunionen.
Ett starkt importberoende kan skapa politiska bindningar av icke önskvärt slag. vilka kanske ger sig till känna först då störningar uppkommer i energitillförseln. Vidare utgör de stora utgifterna för denna import en ekonomisk belastning på samhället.
F örsörjningstrygghet
För att det svenska näringslivet och samhället i övrigt skall kunna fortleva och utvecklas fordras en säker och stabil försörjning med energi. Försörj- ningstryggheten är därför ett övergripande mål för den svenska energipoli- tiken.
Försörjningsberedskapen för krislägen, såsom avspärrning och krigssitua- tioner samt 5. k. fredskriser, tillgodoses bl. a. genom beredskapslagring av främst olja och oljeprodukter. Energiförsörjningens utveckling påverkar behovet av de åtgärder som erfordras för att störningar i energitillförseln vid de nämnda situationerna skall kunna bemästras. Därför kan sägas att beredskapsåtgärderna. exempelvis i form av lagring. är underordnade det långsiktiga försörjningsperspektivet.
Som framgått är Sverige för sin energiförsörjning i allt väsentligt import- beroende vad gäller skilda slag av energiråvaror och energibärare. Helt dominerande är därvidlag olja och oljeprodukter vilka till övervägande delen importeras direkt eller indirekt från OPEC-staterna. Frånsett en i framtiden bristande tillgänglighet av exportolja från dessa stater kan konstateras att flera av staterna är politiskt labila. Från trygghetssynpunkt på såväl kort som lång sikt är vårt beroende av import från dessa länder otillfredsställande.
En framtida oljekris som har sitt ursprung i att utbudet inte står i överensstämmelse med efterfrågan kan åtminstone i ett inledande skede dämpas genom prisförändringar. Störningar i produktmarknaden torde dock ändå uppstå. Det kan inte uteslutas att det redan under de närmaste 5 a 10 åren uppstår brist på vissa lätta oljefraktioner. Detta beror på att den nuvarande raffinaderikapaciteten och -konf1gurationen i Västeuropa inte kan
förväntas tillgodose behovet av nafta för bensintillverkning och för den petrokemiska industrin. Det kan hävdas att Sverige med sin internationellt sett låga självförädlingsgrad inom raffinaderisektorn och sitt stora beroende av spot-marknaden står illa rustat för att möta en sådan situation.
Vid en hårdnande konkurrens om oljan kan ett land som Sverige med bl. a. internationellt sett begränsade ekonomiska resurser och begränsat politiskt inflytande inte påräkna säkra oljeleveranser. Vad gäller råoljetransporter är redan nu transporterna från Persiska viken via den strategiskt känsliga Indiska Oceanen och förbi det politiskt labila Afrika ett högst påtagligt orosmoment i oljeförsörjningen. Det framstår därför redan av dessa skäl som utomordentligt angeläget att Sveriges beroende av importerad energi minskas speciellt vad gäller olja.
En total trygghet mot störningar i energiimporten kan knappast uppnås annat än på mycket lång sikt. Det är inom överskådlig tid inte realistiskt att tänka sig det svenska energisystemet som helt baserat på inhemska energiresurser. Däremot är det med tanke på landets stora importberoende naturligtvis önskvärt att detta beroende kan minskas och att de risker för störningar som en energiimport innebär kan spridas mellan skilda slag av energi samt att en geografisk spridning avseende energiråvarornas ursprung och förädling uppnås. Politiskt och ekonomiskt samarbete med omvärlden kan bidra till att minska risken för importstörningar.
Importberoendet kan dämpas genom en aktiv energihushållning och genom att inhemska energitillgångar utvecklas och exploateras. De sist- nämnda tillgångarna är vattenkraft och uran (vilket förstärks om anrikning sker inom landet). torv, sol. skiffer samt skog och annan biomassa ävensom avfall av olika slag. Landets oljetillgångar synes vara obetydliga. Fortsatta prospekteringsinsatser kan i framtiden ändra denna bild. Ur de sydsvenska skiffrarna har det dock bedömts vara möjligt att utvinna totalt 450 milj. ton olja.
De nya energikällorna vind. sol. ytjordvärme. akvatisk energi och odlad biomassa kan komma att förbättra försörjningstryggheten om de efter utveckling och prövning visar sig hålla måttet. Inom de närmaste 1051 15 åren kan de inte spela någon avgörande roll i landets energiförsörjning. Om oljeberoendet skall kunna minskas under denna tid är vi förutom insatser på energihushållningsområdet tvingade att som ersättning för oljan förlita oss på nu kommersiellt och tekniskt tillgängliga energiråvaror. De därvid aktuella energiråvarorna är. förutom torv och skogsavfall. gas, kol och uran. Samtliga de tre sistnämnda kan bidra till att sprida vårt importberoende till flera länder. Dessutom kan uran. under förutsättning av inhemsk brytning och anrikning. nedbringa vårt importberoende. Detta kan däremot inte uppnås med gas eller kol.
Import av rörbunden naturgas innebär ett starkt beroende av producent- och transitoländer. Ett avbrott i tillförseln innebär att denna i stort sett omedelbart upphör på grund av gassystemets förhållandevis låga lagrings- kapacitet. Om inte konvertibilitet föreligger i användarledet kan detta medföra att anläggningar avsedda för utnyttjande av gas ej kan användas. Tänkbara leverantörer av rörbunden naturgas är länder som är medlemmari någon av de båda stora militära allianserna, Warszawapakten och NATO. vilket innebär ett otrygghetsmoment.
Länder varifrån Sverige kan importera flytande naturgas. LNG. är i hvudsak sådana som tillhör OPEC. De behövliga investeringarna i export— länderna innebär en kraftigare bindning till importländerna än vad som gäller för motsvarande handel med olja. Faktorer som tillgången och priset på gas, den tekniska sårbarheten hos LNG-system och det labila politiska läget i exportländerna är av avgörande betydelse vid bedömningen av den försörj- ningstrygghet som kan erhållas vid en introduktion av LNG i det svenska energiförsörjningssystemet.
De kända tillgångarna på kol är vida större än de för olja och naturgas. Tillgängligheten och en förväntad stark framtida efterfrågan på framför allt ångkol innebär att antalet möjliga kolexportörer är relativt begränsat. En ökad användning av ångkol i Sverige kan därför innebära bindningar till super- makterna eller med dem förbundna stater. De växande kraven i allt fler länder på både arbetsmiljön och den yttre miljön samt de kolproducerande ländernas eget behov av kol för att ersätta sin oljeimport gör det dessutom tveksamt i vilken utsträckning Sverige kan räkna med att dessa länder kommer att ställa kol till vårt förfogande.
Även för importerat uran föreligger en risk för bindningar till supermak- terna eller med dessa förbundna stater. Dessutom tillkommer i detta fall behovet av att utom landet anrika uranet. För dessa tjänster är Sverige f. n. hänvisat till att utnyttja någon av supermakterna. Svensk samverkan med andra europeiska stater vad gäller anrikningstjänster kan dämpa detta beroende. Det svenska uranet kan också vara betydelsefullt för den europeiska uranförsörjningen.
Valet av till energisystemet tillförda energiråvaror och energibärare påverkar vår förmåga att klara skilda slag av störningar i energitillförseln.
Som har framhållits innebär en dämpning av energianvändningen att möjligheterna att under sådana omständigheter trygga nödvändiga energi- behov ökar genom att de för ändamålet erforderliga kvantiteterna kan begränsas. Således arbetar Sverige i likhet med de andra länder som är anslutna till det internationella energiprogrammet för att oljeimporten skall begränsas genom bl. a. en aktiv energihushållning.
Det bör dock noteras att oberoende av vilken nivå energianvändningen ligger på kan en alltför långt driven energihushållning påverka möjligheten att klara en hastigt påkommen importstörning i det fall vi importerar en stor andel av vårt behov av energi. Anledningen härtill är att det då inte finns några återstående möjligheter till besparingar som på kort sikt kan fånga upp importstörningarna.
Försörjningstryggheten är som redan nämnts ett övergripande mål för energipolitiken. Det största hotet mot försörjningstryggheten är vårt oljebe- roende. Dock medför varje energiråvara som importeras risker från försörj- ningssynpunkt. Möjligheterna till ökad inhemsk energiutvinning bör därför tillvaratas. Riskerna bör vidare spridas på flera energiråvaror och på flera exportländer. Sådana åtgärder kräver förändringar i vårt energisystem för att minska systembindningarna till oljeimporten.
4.4. Handlingsfrihet och energiförsörjningssystem
4.4.1. Begreppet energipolitisk handlingsfrihet
Energipolitisk handlingsfrihet syftar på förmågan att hantera osäkerhetsmo— ment som påverkar energisystemet. Begreppet ärinte entydigt. Som utgångs- punkt för vidare överväganden menas fortsättningsvis med energipolitisk handlingsfrihet att energipolitiska åtgärder kan hinna planeras och vidtas så att efterfrågan och utbud av energi vid varje tidpunkt ståri överensstämmelse med varandra utan att ingripanden behöver göras som står i strid med de övergripande målen för samhällsutvecklingen. Graden av handlingsfrihet måste alltid vägas mot de uppoffringar på andra vitala samhällsområden som dessa medför.
Grundläggande för energipolitiken är sålunda att en tillräcklig mängd energi av lämplig kvalitet under hänsynstagande till bl.a. effekterna på miljön skall kunna tillhandahållas på rätt plats vid rätt tidpunkt.
Tillfredsställandet av energibehovet måste ske under hänsynstagande till restriktioner vilka kan vara mer eller mindre villkorliga. De restriktioner, ramvillkor, som reglerar den energipolitiska inriktningen — och därmed handlingsfriheten — är av två slag.
Den ena typen utgörs av begränsningar i tillgängliga reala och finansiella resurser. Förutom tillgången på finansiellt kapital hör hit bl. a. tillgången på arbetskraft och realkapital i form av anläggningar för utvinning, omvandling, lagring,distribution och nyttiggörande av energi. Även miljön kan sägas vara en sådan resurs.
Den andra typen av restriktioner kan sägas vara immateriella. Till denna kategori kan räknas teknologiska och organisatoriska — institutionella — förhållanden genom vilka energisystemet utformas. Hit bör också räknas internationella avtal och hänsyn.
De nämnda restriktionerna är i allt väsentligt endast uttryck för en avvägning mellan de övergripande samhällsmålen såsom exempelvis full sysselsättning. allmänt välstånd. regional balans. god miljö etc. Energipoli- tiken är således underordnad dessa samhällsmål.
En viktig förutsättning för energipolitisk handlingsfrihet är att energiför- sörjningens utlandsberoende nedbringas. Av betydelse för handlingsfriheten är också att man inte tidigare än som fordras föratt trygga energiförsörjningen fattar beslut som för lång tid låser försörjningsnivån och tillförselalternati ven. Däremot är det viktigt att tidigt planera och besluta om åtgärder vilka öpipnar möjligheter eller minskar osäkerheten för element som kan komma att införas i framtida energisystem. Vidare måste man för att rätt kunna avväga tidpunkten för att fatta verkställighetsbeslut ha klart för sig hur lång tid det tar att genomföra förändringar i energisystemet. Eftersom omställningstiden är lång kommer man ofta att tvingas fatta bindande beslut under betydande osäkerhet.
Avgörande för graden av energipolitisk handlingsfrihet är valet av tidsperspektiv. Ju längre detta är. desto större möjlighet har vi att bygga upp en försörjningstrygghet grundad på inhemska energikällor. I ett långt tidsperspektiv har vi avsevärt större möjligheter än på kort sikt att utforma energisystemet enligt de värderingar och kunskaper som i dag st:/r vårt handlande. På kort sikt är vi däremot i hög grad bundna av det betinitliga
energisystemet. Energipolitiska beslut verkar med en avsevärd fördröjnings- effekt.
Som har framhållits ovan betingas energisystemet och därmed dess förmåga till förändring av ett flertal faktorer såsom den förväntade tillgången på energiråvaror, miljöskäl, substitutionsmöjligheter. kulturmönster, infra- struktur, tillgängliga anläggningar för omvandling och användning av energi. teknologisk utvecklingsnivå samt samhällsekonomiska kostnader. Föränd-
l ringarna i energisystemet skall ske i samklang med de förändringar av dessa i andra faktorer som samhället beslutar om. i Ett viktigt led i strävan efter ökad handlingsfrihet är bättre effektivitet och större flexibilitet vid energianvändning. Genom att hålla tillbaka energian- vändningen kan ökningen av importberoendet gentemot utlandet undvi- kas.
Både i ett kort och i ett långt tidsperspektiv är det viktigt för den energipolitiska handlingsfriheten att energisystemets olika delar är väl anpassade till varandra.
Energin måste levereras i en form som är anpassad till befintliga omvandlingsanläggningar och existerande användningsområden. Energian- vändarna måste också öka sin förmåga att utnyttja skilda slag av energibä- rare.
4.4.2. Den energipolitiska handlingsfrihetens begränsningar
introduktion av nya energiråvaror fordrar system för en säker tillförsel samt en successiv utbyggnad av anläggningar och kan ta avsevärd tid i anspråk. Kompletteringar av det existerande distributionsnätet kan också komma i fråga.
Anläggningar för energiutvinning, energiomvandling och energidistribu- tion är i allmänhet mycket kapitalkrävande och tar lång tid att bygga. De stora resurser som nedlagts i befintliga energianläggningar innebär att det normalt inte är ekonomiskt motiverat att ändra en energianläggning för t. ex. annat bränsle eller att lägga ned den förrän den är avskriven eller från teknisk synpunkt har tjänat ut.
Det finns således en betydande tröghet mot förändringar såväl i energi- systemets tillförselsida, om däri inkluderas omvandlings- och distributions- led. som i användarledet. Tillsammans innebär dessa tröghetsfaktorer att snabba förändringar i energiförsörjningssystemets struktur inte kan genom- föras utan stora problem och kostnader. Med andra ord kan ett en gång valt energisystem begränsa handlingsfriheten när man vid en senare tidpunkt vill byta eller förändra systemet och samtidigt undvika kapitalförstöring.
[ det följande diskuteras översiktligt vissa tröghetsfaktorer som är eller kan komma att bli av betydelse i det svenska energiförsörjningssystemet.
Av skäl som framgått i det föregående är huvudfrågan i arbetet för energipolitisk handlingsfrihet att minska oljeberoendet. Att genomföra en snabb minskning av oljeanvändningen medför dock väsentliga problem. Detta gäller i synnerhet om minskningen skall gå snabbare än som motsvarar den ekonomiska livslängden för utrustningar och anläggningar. Förutom kapitalförstöring kan detta innebära förlust av know-how, industriella strukturproblem. brist på utbildad personal osv.
Som framgår av avsnitt 6.2 är koltillgångarna i världen mycket stora. De stora kolländerna är stora oljeimportörer och kan i en situation med förväntad brist på olja bli ovilliga att exportera större mängder kol.
En säker koltillförsel torde därför förutsätta leveranskontrakt med lång löptid. Sådana kontrakt kan ställa krav på att köparen bidrar till erforderliga investeringar i gruvanläggningar för att möjliggöra för säljaren att öka produktionsförmågan.
Förutom lämpligt tonnage saknar Sverige idag kolhamnar liksom trans- portsystem inom landet för distribution av kol. Dessutom finns inte med några få undantag anläggningar som utan omfattande ombyggnader kan nyttiggöra kol.
Några principiella hinder att införa kolteknik på grund av bristande tekniska kunskaper föreligger inte. Däremot skulle betydande ekonomiska resurser behövas, liksom kunskap föratt uppföra anläggningar och bygga upp ett hanteringssystem för kol inte bara vid anläggningarna utan även utanför dessa.
Kolets egenskaper varierar mycket beroende på bl. a. geografiskt ursprung. svavelhalt och förbränningsegenskaper. Vid ett ökat kolutnyttjande i Sverige kan detta innebära att skilda slag av kol kan komma att användas. Detta ställer specifika krav på de anläggningar i vilka kolet skall användas.
Stora kustförlagda kolkraftverk av kondenstyp kan idag ekonomiskt konkurrera med motsvarande kraftverk baserade på olja. Jämfört med kärnkraft är dock kolkraftverken ekonomiskt underlägsna. Av ekonomiska skäl kan man därför f. n. inte förvänta sig att koleldade kraftverk kommer till stånd utan någon form av statlig styrning.
Möjligheterna att snabbt börja producera el i betydande mängd med kolbaserade kraftverk begränsas ytterligare av att lokaliseringen av nya kolkraftverk kommer att bli besvärlig. Med hänsyn till att el i stor skala tidigare inte har producerats i Sverige med hjälp av kol och till kolanvänd- ningens miljöeffekter kan antas att tillståndsprövningen med nuvarande regler kan bli utdragen. Härtill kommer att byggtiden för ett stort kolkraftverk uppgår till fyra å fem år. Sammantaget kan det alltså ta åtminstone tio år innan ett nytt kolkraftverk kan vara i drift. Motsvarande hinder gäller, om än i mindre omfattning. för uppförande av kolbaserade anläggningar för produk- tion av hetvatten.
Inom industrin finns ett mindre antal pannor vilka efter modifieringar och noggrann genomgång torde kunna användas för kolförbränning. Enligt rapporten Kol i Sverige(NE l977z23) skulle högst 20—25 % av fabrikerna inom ett till tre år kunna konverteras till koleldning efter en kraftfull insats av kapital och andra resurser. Detta skulle medföra skrotning av nu befintliga anläggningar. Om så ej sker blir den industriella kolanvändningen beroende av när det befintliga pannbeståndet förnyas. Pannornas livslängd är ca 20 år varför ungefär 5 % av pannbeståndet kan ersättas årligen.
Naturgas förutsätter i ännu högre grad än kol långtidskontrakt för tillförseln. Leveranskontrakt avseende naturgas hari regel en löptid på 20 år. Som framgår av avsnitt 6.2.2.2 finns flera potentiella säljare av naturgas. Gasen importeras antingen i rör eller i flytande form. LNG. I förra fallet erfordras utbyggnad av ett rörsystem till landets gräns och i det senare fallet anläggningar för kondensering och förångning av naturgas samt LNG-
tankers. Som exempel på tidsåtgången kan nämnas att naturgasimport i begränsad omfattning från Västtyskland kan påbörjas tidigast i början av 1980-talet om ett beslut tas nu.
Naturgasleveranser är bundna till ledningssystem. Kapitalkostnaderna för sådana är avsevärda. Tidsåtgången för att bygga rörnäten är betydande. Tekniken för att distribuera naturgas är väl beprövad på olika håll i världen, varför från rent teknisk synpunkt några stora svårigheter inte bör uppstå. Eftersom naturgasen för användarna kommer att vara dyrare än tillgängliga alternativ skulle det sannolikt av ekonomiska skäl bli nödvändigt att införa någon form av tvång eller subvention för att få avsättning för gasen.
Gaskraftverk har kortare byggnadstid och förmodligen enklare lokalise- rings- och tillståndsprocess än kolkraftverk till följd av sin betydligt mindre miljöpåverkan. En utbyggnad av gaseldade kraftverk motverkas i dag av dålig ekonomi och av att gas bör anses vara en energiråvara av alltför hög kvalitet för att i större omfattning utnyttjas i kraftverk.
Eftersom det i dag hos energianvändarna inte finns några pannor vilka kan förbränna gas är en introduktion av naturgas beroende av i vilken takt pannorna på ett naturligt sätt ersätts eller ev. kan byggas om såvitt inte ägarna tvingas eller med subventioner förmås att skrota existerande pannor.
Sveriges elförsörjning är till stor del beroende av vattenkraft. Utbyggnaden av sådan kraft inrymmer stora anläggningsarbeten. Det krävs därför lång förberedelsetid innan ett kraftverksbygge kan startas. I gynnsamma fall kan förberedelsearbetena klaras på tre å fyra år. Själva byggnadstiden tar vanligen mellan 2,5 och 4 är beroende på anläggningarnas storlek.
Uran svarar för en liten men snabbt ökande andel av den svenska energitillförseln. Några påtagliga svårigheter att öka uranets andel av energibalansen föreligger inte, eftersom teknisk kompetens, tillverkningsre- surser och råvaror föreligger inom landet. Uran är dessutom en ekonomiskt fördelaktig energiråvara. varför inte heller några direkta ekonomiska hinder föreligger. Ledtiden för utbyggnad av kärnkraftverk är dock lång. åtminstone tio år. Ledtiden innan mera omfattande brytning av nu kända inhemska urantillgångar kan ske är fyra å fem år.
Introduktion av förutom vattenkraft förnyelsebara energikällor, dvs. i första hand vind- och solenergi samt biomassa är beroende av organisatoriska och ekonomiska faktorer. Hittillsvarande erfarenheter från introduktion av oprövade energislag visar att det tar lång tid innan en ny energikälla når teknisk och ekonomisk mognad och så småningom kan ge betydande bidrag till energibalansen. Valet av nya energikällor bestämmer också vilket behov av teknik som erfordras. Därigenom påverkas också introduktionstidens längd.
När nya förnyelsebara energikällor kan introduceras i stor skala går inte att f. n. bedöma på grundval av nuvarande kunskapsunderlag. Därför krävs ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete.
Byte av energibärare inom energianvändningssektorn liksom möjlighe- terna att effektivisera energianvändningen är bl. a. beroende av förnyelse- takten och tillkomsten av anläggningar. Som redovisats ovan har industrins pannor en livslängd av ca 20 år. Även inom hushållssektorn har oljepannor. spisar etc. en avsevärd livslängd. Detta påverkar naturligtvis starkt den energipolitiska handlingsfriheten.
Än mera markant gäller detta för beståndet av bostäder och övriga byggnader. Befintliga byggnaders livslängd medför att möjligheterna till energibesparingar på kort sikt är begränsade jämfört med besparingar vid nyanläggningar. Möjligheterna att genomföra besparingar i befintliga bygg— nader är icke desto mindre stora totalt sett genom att många små åtgärder kan vidtas i ett stort antal hus. Mera grundläggande besparingsåtgärder inom bebyggelseområdet tar däremot lång tid att genomföra. Omvänt gäller att vidtagna åtgärder i regel har verkan under mycket lång tid.
Även inom samfärdselsektorn finns en betydande tröghet som motverkar alltför drastiska förändringar i valet av energibärare. Störst torde problemet vara för bilarna som idag har en genomsnittlig livslängd av ca 13 år. Trots stora forskningsinsatser är dagens bilar utrustade med en motortyp som istort har använts ända från bilismens början. Några mera dramatiska ändringar härvidlag är troligtvis inte att vänta under de närmaste decennierna.
Detta påverkar också möjligheterna att byta ut främst motorbensin som drivmedel. Frånsett en övergång till dieselbränslen föreligger ett undantag när det gäller möjligheterna att använda metanol eller liknande syntetiska drivmedel som motorbränsle. En av många förutsättningar härför är att bilfabrikanterna flera år före en introduktion får möjlighet att successivt genomföra erforderliga förändringar i bilmotorerna. Samtidigt måste ett fungerande distributionssystem för syntetiska bränslen byggas upp. Detta innebär att det kan dröja 10—15 år efter ett beslut om introduktion av t. ex. metanol till dess att något större genomslag erhålls.
Eftersom metanol liksom bensin är starkt giftigt krävs en grundlig utredning av bl.a. arbetsmiljöfrågorna innan ett ställningstagande i dessa frågor är möjligt.
Möjligheten att utnyttja nya energiråvaror och energibärare i det svenska energisystemet beror liksom för skilda slag av energihushållningsåtgärder på de tekniska och ekonomiska förutsättningarna. De tekniska förutsättning- arna är beroende av de satsningar som görs på forskningsområdet såväl internationellt som inom landet. I regel tar det avsevärd tid att få fram exempelvis en ny typ av förbränningsanläggning så att den kan kommersiellt exploateras. Detta medför krav på en god insikt om i vilken miljö anläggningen i fråga skall verka.
Dagens energisystem är ett resultat av forsknings- och utvecklingsinsatser som har gjorts för länge sedan. De forskningsprojekt som ännu inte har kommit till demonstrationsstadiet kan därför knappast komma att nämnvärt påverka energibalansen förrän kanske efter 10 a 15 år. Tidsperspektivet torde vara ännu längre för flertalet av de forskningsobjekt som nyligen har påbörjats.
Förändringar i energisystemet kan erhållas genom att de kommersiella betingelserna är så gynnsamma att t. ex. ny teknik slår ut gammal. En förutsättning för att detta skall ske torde dock vara att stöd i någon form utgår under utvecklingsskedet eftersom det ofta tar tid innan den tekniska tillämpningen når kommersiell mognad.
Förändringar kan även erhållas genom politiska beslut. Genomförandet av sådana förändringar kräver insats av styrmedel av olika slag. Exempel härpå är utnyttjandet av skatter och avgifter liksom normer och andra regleringar. Ett beslut om att med sådana medel styra över energiproduktionen till dyrare
energikällor innebär att resurser tas i anspråk som annars skulle ha kunnat användas för andra samhälleliga uppgifter. Det måste därför finnas mycket starka skäl för att styra över till nya energikällor om de är dyrare än de hittills använda. Ett sådant skäl skulle kunna vara att försörjningstryggheten inte kan säkras på annat sätt. Ett annat kan vara hänsynen till hälsa och miljö.
Uppbyggandet av olika styrsystem för energimarknaden skapar en insti- tutionell struktur som kan komma att påverka möjligheten till förändring. Andra institutionella faktorer som kan påverka utvecklingen är t. ex. de organisationer som har ett dominerande inflytande på förverkligandet av energipolitiken. Samhället har dock stora möjligheter att påverka dessa så att de energipolitiska målen uppnås.
Även kapitalmarknaden och tillgängliga former för lån är faktorer som påverkar möjligheterna att förändra energipolitikens inriktning. Dessa kan i sin tur regleras genom riksdagsbeslut.
4.5. Sammanfattning av tidsperspektivets betydelse
Tidigare har i detta kapitel pekats på den betydelse som valet av tidsper- spektiv har för möjligheten att uppnå energipolitisk handlingsfrihet och därmed möjligheten att ändra inriktningen på energipolitiken. Detta gäller oberoende om vi av orsaker som vi själva inte råder över,t. ex. att oljan skulle börja ta slut. eller av andra skäl skulle vilja förändra inriktningen.
Konkret tar sig den energipolitiska utvecklingen uttryck i bl. a. de kvantiteter energiråvaror som i mer eller mindre förädlad form måste tillföras för att efterfrågan på energi skall kunna tillgodoses. ] Sverige liksom i andra länder har således olika energiråvaror avlöst varandra allt eftersom den tekniska och ekonomiska utvecklingen har fortskridit.
Sverige är för sin energiförsörjning starkt beroende av olja och möjlighe- terna att bygga ut vattenkraften är begränsade i förhållande till det framtida elbehovet. Därför måste vi välja vilken eller vilka energiråvaror som i framtiden måste tillföras det svenska energiförsörjningssystemet. Dagens energipolitiska beslut påverkar därför starkt möjligheterna att på sikt trygga energiförsörjningen.
Tillförseln är beroende av efterfrågan. Genom prishöjningar och energi- sparande väntas efterfrågan öka betydligt långsammare än tidigare. Samtidigt råder ännu en betydande osäkerhet beträffande den energikrävande indu- strin. speciellt exportindustrin. Med den struktur som finns i dag, både i Sverige och utomlands. är det oljan som ännu en tid får utjämna den obalans som kan uppstå.
Som redan framhållits kan enligt vissa bedömningar den konventionella oljeutvinningen komma att stagnera redan inom 10 a 15 år på grund av att nu kända resurser töms ut. Situationen kan redan dessförinnan komma att innebära kortsiktiga störningar i den globala försörjningen av färdiga oljeprodukter. om produktmixen vid raffineringsprocessen ej motsvaras av efterfrågan på grund av att raffinaderikapaciteten inte hinner byggas ut eller ändras i den omfattning som erfordras. Så kan även ske om de oljeexporte- rande staterna beslutar att begränsa utbudet.
Sannolikheten för en framtida brist på olja ställer krav på att andra energiråvaror sätts in för att ersätta oljan. Bilden påverkas av geografiska faktorer. De geografiska områden som bedöms som lovande när det gäller framtida storskalig utvinning av olja ligger till stor del i politiskt labila eller geografiskt och klimatiskt otillgängliga områden.
Den väntade utvecklingen inom oljemarknaden liksom den nuvarande situationen för andra energiråvaror — t. ex. för naturgas och uran — utgör betydande osäkerhetsmoment i den energipolitiska planeringen. Så gäller även beträffande efterfrågans framtida utveckling och energisektorns effekter på hälsa och miljö. Dagens beslut måste alltså fattas mot bakgrund av en i stora stycken osäker bedömning av framtiden samtidigt som det finns behov av åtgärder redan i dag.
Den tid som står till förfogande i det fall oljemarknaden skulle komma i obalans är kort ijämförelse med den tid som erfordras för att i tillräcklig omfattning introducera nya energislag eller för att utvidga användningen av redan använda energislag i sådan omfattning att de väsentligen tränger tillbaka oljan. Detta förhållande begränsar möjligheterna nu att på lång sikt säkra och trygga energiförsörjningen.
Det står sålunda helt klart att landets energiförsörjning på lång sikt måste ha en annan sammansättning än i dag. De enda tänkbara utvecklingslinjer som nu kan anges är system baserade på kol, uran, förnyelsebara energikällor och eventuellt fusion. Kombinationer mellan sådana system är naturligtvis tänkbara. Energipolitiken måste därför utformas så att möjligheten till ett framtida val av något eller några av dessa system bibehålls. En förutsättning härför är att det nu fattas beslut om det allsidiga forsknings- och utveck- lingsarbete som behövs för att detta val skall bli möjligt.
Det kan således konstateras att stor osäkerhet råder såväl om bränslemark- nadens utveckling och därmed om prisutvecklingen som om i vilken utsträckning nya energikällor kan och hinner utnyttjas innan en eventuell brist på speciellt olja inträder. Denna osäkerhet kan minskas genom att energipolitiken inriktas mot åtgärder som innebär hushållning med energi. ökat utnyttjande av inhemska energiresurser och diversifiering av energi- importen vad avser såväl geografiskt ursprung som typ av energiråvaror.
Utlandsberoendet medför redan nu stora ekonomiska åtaganden gentemot energiexporterande länder. Sådana beroenden kan även innebära att politiska bindningar av icke önskad natur uppstår. Osäkerheten rörande den framtida prisutvecklingen på för landets energiförsörjning väsentliga energiråvaror kan i viss mån ekonomiskt bemästras om energitillförseln inriktas mot sådana råvaror som ger en låg rörlig kostnad i relation till det pris som användarna måste betala för att tillfredsställa sitt behov av energi.
Mot bakgrund av osäkerheten på bränslemarknaden är det väsentligt att man har en sådan flexibilitet att det finns möjlighet att tillgodose energief- terfrågan med skilda slag av energibärare. Detta är i regel svårt att genomföra hos den slutlige konsumenten.
Däremot kan önskvärd flexibilitet uppnås om energianvändningen är baserad på ledningsbunden energi, t. ex. el och fjärrvärme. som kan produceras i anläggningar där skilda slag av energiråvaror kan omvandlas. Exempel härpå är värmeverk och kraftverk som kan drivas med både olja, kol och fasta inhemska bränslen.
Kravet på flexibilitet hänger samman med graden av importberoende. Ju mer oberoende vi är desto mindre är behovet av särskilda åtgärder för att få flexibilitet.
Det omfattande forsknings- och utvecklingsarbete som nu bedrivs i landet synes inte kunna leda till något avgörande tillskott till energiförsörjningen genom nya energikällor förrän mot seklets slut. För att klara energiförsörj- ningen under de närmaste 10 a 15 åren är vi därför i allt väsentligt hänvisade i till att utnyttja nu känd teknik. Detta hindrar inte att vi under denna period i börjar utnyttja energiråvaror som vi nu inte använder. * Som framgått råder en betydande osäkerhet om vilka förutsättningar som på lång sikt kommer att vara bestämmande för det svenska energisystemet. Energipolitiken måste därför inriktas på att hålla en så stor handlingsfrihet som möjligt.
5. Referensprognos
5.1. Inledning
Kommissionen skall enligt sina direktiv göra alternativa förslag till hur energikonsumtionen skall tillåtas utveckla sig till omkring år 1990.
Kommissionen har valt att belysa detta genom att räkna på ett antal energibalanser, som alla utgått från en s. k. referensprognos. Till grund för detta arbete har legat bl. a. industriverkets energiprognoser. Industriverket har under år 1977 i etapper presenterat resultaten av sina energiprognosstu- dier. Dessa har tillsammans med annat material legat till grund för överväganden om olika alternativ inom kommissionen och dess expertgrup- per.
Energibalanser kan utformas på olika sätt, måttangivelser kan variera över tiden och statistikens uppbyggnad kan förändras. Historisk statistik är i stor utsträckning baserad på leveransuppgifter, medan prognosberäkningarna avser användningsområden. Det har därför sedan flera år funnits ett behov av att få direktinsamlad användningsstatistik, och en utveckling av energistati- stiken i denna riktning pågår f. n. inom statistiska centralbyrån, SCB. Särskilt för de detaljstudier av t. ex. besparingseffekter som aktualiseras är en sådan förbättrad energistatistik angelägen.
Energibalansers utformning samt måttangivelser och terminologi är inte entydiga. Detta kan bl. &. skapa problem vid jämförelser mellan olika uppgifter. Inte minst i samband med utformningen av energibalanser kan bristande enhetlighet i definitioner och terminologi vållajämförelseproblem. Det finns i bruk flera olika modeller. där beräkningsprinciperna är olika. Grunderna för redovisningen i detta betänkande anges i faktarutan i slutet av detta kapitel. En beskrivning av olika redovisningsprinciper med exemplifie- ringar av hur de slår lämnas i bilaga 2. Ett arbete pågår i samarbete mellan industriverket och SCB med sikte på att finna en lämplig utformning av energibalanser. Detta arbete utgår från de energivaru- och energibalanser som SCB sedan år 1976 publicerat både för år och kvartal.
Flera prognoser för total energianvändning och elanvändning har presen- terats under det senaste decenniet. De har alla baserats på bedömningar som har gjorts vid varje prognostillfa'lle av framtida ekonomisk tillväxt m. m. och efterfrågan på energi. Bedömningarna har emellertid förändrats kraftigt under senare år. Detta kan illustreras med uppgifter från de prognoser för energianvändningen år 1985 som gjorts av energikommittén 1967 (EK-67), av CDL år 1972, av energiprognosutredningen (EPU) år l974, i 1975 års
Tabell 5.1 Prognoser för energianvändning och elproduktion år 1985, TWh
Total tillförsel El produktion
EK—67 (alt. 1) 678 180 EK-67 (alt. 2) 704 ISO CDL 1972 200 EPU 1974 (alt. 3) 560 175 EPU 1974 (alt. 4) 570 140 Prop. 1975:30 540 159 SIND våren l977 526 138 SIND alt. SIND-A 490 127
energipolitiska program (prop. 1975130) samt av industriverket i dess senaste prognoser (SIND våren 1977 resp. alternativ SlND-A).Följande tabell anger total energianvändning samt producerad elenergi enligt olika prognoser.
Industriverkets senaste energiprognos, som haft rollen som referens- prognos för energikommissionen. finns detaljredovisad i verkets rapportserie (SIND l977:9, Sveriges energianvändning under l980- och 1990-talen). En relativt fyllig sammanfattning lämnas i bilaga 2. I detta avsnitt ges enbart en kort sammanfattning av förutsättningar och resultat för industriverkets reviderade referensalternativ (alternativ SIND-A). Industriverkets bespa- ringsalternativ (alternativ SIND-B) redovisas tillsammans med andra beräk- ningar i avsnitt 8.1.4.
Alternativen SIND-A och SIND-B betecknas i texten i det följande som referensprognosen resp. besparingsprognosen.
5.2. Förutsättningar och beräkningsgrunder
5.2.1. Den allmänna ramen
Energisystemet betingas av det samhälle som det skall försörja. Energiprog- noser måste därför grundas på bedömningar och beskrivningar i kvantitativa termer av hur utvecklingen inom olika samhällsområden väntas bli under prognosperioden. Sådana bedömningar och beskrivningar grundar sig i sin tur huvudsakligen på statsmakternas beslut och uttalade strävanden, dvs. de avspeglar politiska bedömningar. Detta innebär bl. a. att viktiga förutsätt- ningar för beräkningar av energiefterfrågan är utifrån givna. En värdering av deras rimlighet ingår inte i energiprognosarbetet.
I Sverige ger de s.k. långtidsutredningarna den allmänna ramen för prognoser inom energiområdet liksom inom andra specialområden. Där anges förväntningar och mål avseende industriproduktionens utveckling, den privata konsumtionens tillväxt, bostadsbyggandets utveckling m. m.
Långtidsutredningarna görs vart femte år, med en uppdatering det andra eller tredje året. Den senaste långtidsutredningen publicerades 1975 (SOU l975z89). Revideringsarbete pågår med sikte på publicering under år 1978. Vissa beräkningar har emellertid utförts redan under år 1977 för att ge ett aktuellare underlag för energiprognoserna på strategiska punkter (se SIND l977:9 s. 53 ff). De sammanfattas här i tabell 5.2.
Tabell 5.2 Försörjningsbalansens utveckling 1965—1994, årlig procentuell volymför- ändring
l965—74 1974—84 1984—94 BNP 3,5 3,2 2,7 Import 7,6 5.4 4.7 Konsumtion 3.1 2,2 2,3 — offentlig konsumtion 4,5 2,2 2,3 — privat konsumtion” 2,6 2,2 2,3 — bostadskonsumtion 2,2 1,6 1,9 Bruttoinvesteringar 2,9 3,8 2,6 — offentliga investeringar 2,2 3,6 5,3 — bostadsinvesteringar 0,4 0,8 4,4 — näringslivsinvesteringar 4.3 5,0 1,2 Lagerinvesteringar —l ,3 1.5 1,5 Export 9,0 6,8 49
” Inkl. bostäder
De förutsättningar, som långtidsutredningarna ger, måste i allmänhet kompletteras med bedömningar också inom delområden som av olika skäl har särskild betydelse för energiefterfrågan. Bostadsbyggandets fördelning på olika typer av hus och olika färdmedels andelar på transportmarknaden är exempel på förutsättningar som också, genom den politik som bedrivs, är utifrån givna för den som utarbetar energiprognoser.
Tillsammans utgör således långtidsutredningarna och de långsiktiga bedömningar som kan finnas för olika specialområden en ram för energi- prognoserna. Inom denna ram skall bedömningar göras av efterfrågan på energi och det försörjningssystem som krävs. Bedömningarna skall utmynna i en sammanhängande och motsägelsefri totalbild av energiförsörjningssys- temet.
5.2.2. Energipolitiska förutsättningar
Vid sidan av de tidigare angivna förutsättningarna (tabell 5.2) har följande energipolitiska förutsättningar använts för referensprognosen.
— Energipriserna, inkl. skatter och avgifter ligger i fast penningvärde på oförändrad nivå eller ökar långsamt. De i september 1977 aviserade elprishöjningarna för år 1978 har beaktats. (Det bör observeras att dessa prisantaganden inte överensstämmer med vad kommissionens tillförsel- grupp antagit.) — Inga betydelsefulla förskjutningar mellan priserna på olika bränsleslag har antagits. Någon utvärdering av möjligheterna att ersätta oljeprodukter med andra bränslen har inte gjorts. — Det under år 1977 tillämpade styrsystemet för statliga bidrag och/eller lån till energibesparande åtgärder i befintliga bostäder och inom näringslivet antas fortsätta på samma ambitionsnivå. Det innebär statliga lån och bidrag på mellan 500 och 700 milj. kr per år.
lSe SIND PM 1976:3 och l977:6.
— De skärpta krav som infördes med nya byggnormer år 1977 antas få avsedd effekt på energiförbukningen i nya byggnader. — Utbyggnaden av fjärrvärme förutsätts bli underlättad av lagar som infördes åren 1976 och 1977 om allmänförklaring av fjärrvärmeanlägg- ningar och om kommunal energiplanering. Vidare har beaktats att kommunerna fått bättre möjligheter att finansiera fjärrvärmeutbygg- nad.
— Inga generella förbud mot elvärme har antagits. Däremot har antagits att utbyggnad av elvärme alltmer sällan kommer i fråga i områden där fjärrvärme finns eller planeras. — Inget förbud mot kärnkraftutbyggnad har antagits. (Antagandena över- ensstämmer i tillämpliga delar med antagandena för typexempel "alla energislag” hos energikommissionens expertgrupp för tillförsel.) — En hög ambitionsnivå antas för forsknings- och utvecklingsprogrammen. Effekter i stor skala av dessa program väntas dock först under 1990-talet. (Det förslag till nytt treårsprogram som lades fram av delegationen för energiforskning i slutet av september 1977 har inte närmare utvärde- rats.)
Dessa förutsättningar innebär bl.a. att hela det besparingsprogram som industriverket i andra sammanhang föreslagit för befintlig industri] antas bli genomfört till år 1985. När det gäller energibesparingar i befintlig bebyggelse har åtgärder som angetts i statens planverks utredning (Energihushållning i befintlig bebyggelse — slutlig rapport) antagits bli genomförda till år 1995. Genomförandet antas ske inom ramen för ett bidrags- och lånesystem av den omfattning, som gällde i september 1977. Åtgärder till viss ekonomisk gräns har tagits med, nämligen för bostäder åtgärder med en investeringskostnad av högst 70 öre per sparad kWh/år och för övriga lokaler högst 50 öre per sparad kWh/år.
5.3. Referensprognosen i sammandrag
De åtgärder för energihushållning som i stor utsträckning redan håller på att genomföras innebär att energiåtgången sänks relativt snabbt inom samtliga användningssektorer. Tabell 5.3 sammanfattar resultaten av beräkningarna för den slutliga energianvändningen dels totalt, dels i form av el. Det bör noteras att det använda utgångsåret delvis var otypiskt eftersom krisåtgärder vidtogs inom de flesta användningsområden under våren 1974.
Inom användningssektorn industri leder nyinvesteringar till modernise- ring, som i sin tur gör energianvändningen alltmer effektiv. Vidare ökar förädlingsindustrin mer än den råvarubearbetande industrin — papperstill- verkningen svarar för en betydande del av träförädlingsindustrins tillväxt. verkstäderna ökar kraftigt medan gruvor och järn- och stålindustri växer långsamt. Dessa båda faktorer — den ökande effektiviseringen och den fortgående strukturförändringen — ger tillsammans en minskande insats av energi per produktionsvolymsenhet. dvs. minskade specifika energiåt- gångstal för industrin som helhet.
Energianvändningen inom samfärdselsektorn domineras av energi för
Tabell 5.3 Sammanfattning av slutlig energianvändning och ökningstakter
1974 1985 1990
Totalt El Totalt El Totalt Enhet THQ Industri 161,9 39 6 200 57 212 Samfärdsel 71,7 2,1 95 3 98 Bostäder” 83,7 16, 9 96 31 93 Service m. m.” 48,2 12,1 56 20 59 Jordbruk etc.” 9,4 0,7 10 1 10 Totalt 3739 70 6 457 111 472 Ökningstakter, % per år 1974—85 1985—90 Industri 1,9 3,3 1,2 Samfärdsel 2,5 2,0 0,9 Bostäder 1,2 5,6 —0,7 Service m.m. 1,4 4,6 0.9 Jordbruk etc. 0,2 3,3 0,4 Totalt 1,8 4,2 0,7
” Icke temperaturkorrigerade värden.
landsvägstransporter. För referensprognosen har antagits att vissa, väsent- ligen frivilliga, besparingsåtgärder vidtas. De redan höjda drivmedelspriserna väntas dessutom på sikt leda till effektivare fordon och motorer. Den väntade långsammare tillväxten i industriproduktionen leder till lägre ökningstakter än tidigare för godstransponerna och därmed till lägre tillväxt för energian- vändningen.
Inom sektorn bostäder går nu ca 85 av energin till uppvärmningsändamål. Åtgärder för bättre värmehushållning i befintlig bebyggelse, t. ex. tätning av fönster, tilläggsisolering av vindsbjälklag, utbyte av oljebrännare, inreglering av värmesystem m. m., antas kunna genomföras i ett stort antal nu befintliga byggnader fram till år 1995 och leda till en sänkning av deras energiåtgång med ca 13 TWh om året. Nya hus, för vilka nya byggnormer gäller, blir mindre energikrävande.
Av övrig energianvändning svarar uppvärmningen av servicesektorns lokaler för ca 70 %. Vid sidan därav används relativt små kvantiteter inom vardera jordbruk, skogsbruk fiske, byggnadsverksamhet, renhållningsverk, fritidshus, vägbelysning m m. Även inom dessa sektorer väntas använd- ningen allmänt sett bli effektivare.
Efterfrågan på el- och fjärrvärme väntas öka snabbare än den totala energiefterfrågan. I viss utsträckning flyttas därmed de förluster som görs i omvandlingen från energibärare till nyttiggjord energi (t. ex. från olja till lokalvärme) från de slutliga användarna till omvandlingsanläggningarna och distributionsnäten för el- och fjärrvärme. Tillsammans med prognoserna för efterfrågan har därför också översiktliga beräkningar gjorts för att belysa de totala kraven på tillförsel av energibärare. Den tillförda energin uppgår i prognosen till 490 TWh år 1985 och 510 TWh år 1990.
Referensprognos 143 1995 El Totalt El 64 227 72 3 102 3 36 90 41 23 62 26 1 10 1 127 490 143 1 990—95 ZA L3 ZA LS 06 IA 39 —05 25 30 LO 26 0 0.2 1,9 L6 OJ 25
5.4. Diskussion av prognosresultaten
5.4.1. Osäkerheter utan/ör det svenska energisystemet
En rad osäkerhetsfaktorer i prognosberäkningarna måste beaktas när dessa utnyttjas för en vidare analys av försörjningssystemet. Dessa osäkerhetsfak- torer finns både i de allmänna bakgrundsförutsättningarna och de specifika energifrågorna.
Exempel på osäkerhetsfaktorer som ligger utanför energisystemet är främst takten i den ekonomiska tillväxten, som är avhängig bl.a. av vilken ekonomisk politik som statsmakterna beslutar att föra. Känsligheten i detta avseende illustreras av kalkyler som behandlas i avsnitt 8.1.4.
Industriverkets studie avser vidare det svenska energiförsörjningssystemet under förhållanden som inte störs av allvarliga kriser. Några särskilda överväganden har inte gjorts beträffande krav som kan komma att ställas på Sverige inom ramen för internationellt samarbete eller i andra liknande situationer. Någon diskussion om hur det globala energiförsörjningsläget kan utvecklas och vilka krav som därigenom kan ställas på det svenska försörjningssystemet har inte heller förts. Flera av de väsentliga faktorer som berörts i kapitel 4 ligger därigenom utanför de överväganden som gjorts i referensprognosen.
Ytterligare en betydelsefull faktor som inte närmare behandlats är världsmarknadspriset på råolja. Detta har antagits förbli oförändrat (i fast penningvärde) eller öka långsamt. Ett stort antal internationella undersök- ningar pekar på risker för obalanser globalt mellan utbud och efterfrågan på petroleumprodukter redan under 1980—talets tidigare hälft. En sådan obalans innebär bl. a. betydande risker för kraftiga oljeprishöjningar.
En annan typ av osäkerhetsfaktorer är den höjning av ambitionsnivå beträffande skydd av arbetsmiljö och yttre miljö som har aviserats. Beträf- fande arbetsmiljön har en höjning av ambitionsnivån redan inträffat till följd av beslut under senhösten 1977.
Detta får konsekvenser på energiåtgången. Framför allt väntas det medföra att elåtgången ökar. Effekterna på bränsleåtgången är svårbedömda. Dessa effekter, som i första hand berör industrins förbrukning, har inte inräknats i industriverkets prognoser. Hur stor ökningen skulle kunna bli är svårt att uppskatta. För exempelvis massa- och pappersindustrin har den beräknats till ca 5 TWh/år omkring år 1990, varav ca 3,5 TWh/år skulle avse bränslen och ca 1,5 TWh/år elenergi.
5 .4.2 Osäkerheter inom det svenska energisystemet
Också inom energiområdet finns några osäkerhetsfaktorer som hänger samman med politiska beslut. Rådande osäkerhet om statsmakternas ställningstagande till framför allt kärnkraftutbyggnad leder till osäkerhet om vilka förutsättningar i fråga om val av energislag som prognoserna bör bygga på. Av samma skäl blir avvägningen mellan olika uppvärmningsformer — elvärme, fjärrvärme och individuell uppvärmning — svår att prognosera.
Osäkerheten i dessa avseenden är i väsentliga avseenden svår att upplösa, eftersom den ytterst beror på politiska förhållanden både internationellt och i Sverige.
Det finns därutöver i samtliga sektorbedömningar en ofrånkomlig osäkerhet om hur de förutsedda tekniska förändringarna faktiskt påverkar energianvändningen. Resultatens beroende av dessa osäkerheter har illustre- rats genom ett antal känslighetsberäkningar. Exempelvis leder en felbedöm- ning på 0,3 procentenheter av hur åtgångstalen förändras över perioden 1974—1990 till ett nivåfel år 1990 på 5 %. Det är svårt att hävda att bedömningar av åtgångstal inom industri- och samfärdselsektorerna kan göras med större precision än så, särskilt som den tekniska utvecklingen är svårbedömd liksom dess genomslag i praktiken. På samfärdselsidan har sådana svårbedömda faktorer som användarnas beteendemönster också stor inverkan på energiåtgången. Under givna förutsättningar blir osäkerheten enbart av detta skäl ca 15 TWh i totalnivån år 1990 och åtminstone 3 TWh i elproduktionsnivån.
Åtgångstalen i enskilda bostäder varierar inom vida gränser beroende på dels byggnadernas utförande m. m., dels de boendes vanor och beteende- mönster. Det finns därför en stor osäkerhet också i de genomsnittliga åtgångstalen. Förändringar till följd av tekniska åtgärder har beaktats i industriverkets prognosberäkningar, men brukningsvanorna har antagits vara oförändrade från energisynpunkt.
Industriverket har i viss utsträckning försökt uppskatta hur osäkerheten beträffande förutsättningar och bedömningar av spareffekter m. m. påverkar prognosresultaten och beräkningarna av produktionskapaciteten. När andelen ledningsbunden energi — el, fjärrvärme, gas — höjs, ökar kraven på riktig dimensionering och driftsäkerhet i systemet, eftersom enstaka fel kan påverka ett stort antal förbrukare. Systemen måste därför byggas ut på sådant sätt att de i framtiden kan klara avvikelser från en förväntad belastningsut- veckling. Detta innebär att de måste kunna klara högre belastningar till följd av kall väderlek, högre industriproduktion —såväl under en konjunkturtopp som till följd av snabbare långsiktig tillväxt —ellert. ex. produktionsbortfall på grund av låg vattentillrinning till vattenkraftverken.
5.4.3. Slutsatser
Med de förutsättningar som använts för beräkningarna i industriverkets studie och de osäkerheter beträffande åtgångstal och belastningsförhållanden som redovisats i det föregående kan kraven på total energitillförsel under år 1990 anses ligga mellan 490 och 545 TWh, med beräknat värde 510 TWh. Därav utgör behövlig elproduktion mellan 140 och 155 TWh, med ett beräknat värde på 145 TWh.
Den osäkerhet som råder när det gäller att bedöma framtida efterfrågan på energi innebär ifråga om vissa faktorer — miljöskyddsåtgärder, torrårsproduk- tion av elenergi —att efterfrågan kan visa sig bli högre snarare än lägrejämfört med prognosvärdet. Detta måste beaktas vid utbyggnadsplaneringen som således måste dimensioneras för att klara också den övre osäkerhetsgränsen, (jfr avsnitt 9.1). Samtidigt bör uppmärksammas att, av samma skäl som den framtida produktionstillväxten tenderar att bedömas för pessimistiskt under en lågkonjunktur, finns det risk att energibesparingsmöjligheter bedöms för optimistiskt under intryck av de stora förhoppningar som knyts till nya och lovande, men ännu oprövade, tekniska lösningar.
Faktaruta
I samband med analyser av och prognoser för energiförsörjningssystemet redovisas i regel energibalanser som anger hur energi tillförs systemet och där används till dess den lämnar systemet i en form som inte kan utnyttjas vidare (dvs. i regel av låg- värdig värme). Vanligen redovisas sådana balanser för nationen som helhet. Större områden som t.ex. hela OECD—området eller mindre områden som t.ex. ett län eller en kommun kan ibland också vara det redovisade området. Den energi som på detta sätt "omsätts" kan mätas i olika stadier och anges i kvantitativa termer.
Följande begrepp används i redovisade energibalanser i detta betänkande:
Energianvändning Den energi i form av el, värme eller bränsle som utnytt— jas för uppvärmning, maskindrift, belysning m.m.”
Slutlig energian- Den energi som används inom industrin (exkl. kraftverk vändning och motsv.) , samfärdselsektorn, hushållen, servicenäring- ar m.m. (de slutliga användarna).
Omvandlad energi Från energiproduktionsanläggningar (kraftverk, värme- verk, raffinaderier m.m.) levererad energi, dvs. el, het- vatten, oljeprodukter, koks, m.m.
Energi insatt för I energiproduktionsanläggningar använd energi som dels omvandling ger omvandlad energi, dels omvandlingsförluster och egen förbrukning i energianläggningen.
Distributionsförluster, Energi som avges till omgivningen vid transport i led- överföringsförluster ningar (kraftledningar, fjärrvärmekulvertar m.m.) Omvandlingsförluster Energi som avges till omgivningen vid energiomvandling.
Den kvantitativa beskrivningen av energibalanserna bygger på följande samband mellan de olika begreppen.
Totala förluster
/—'__/_—i
Totalt Slutligt
. .. .. Omvandlings— Distributions- tillförd anvand + förluster + förluster
energi energi
Detta samband kan beskrivas och definieras på flera olika sätt. Praxis varierar mel- lan olika länder.
I de balanser som anges i detta betänkande räknas som tillförd energi: råolja och färdigprodukter av petroleum, fasta bränslen, el (producerad i vind-, vatten- och kärnkraftverk), solvärme samt Spillvärme (levererad från industri till fjärrvärmean- läggning). Som omvandlingsanläggningar ingår bl.a. raffinaderier, fossilbränslebase- rade kraft- och värmeverk, koksverk samt gasverk.
Beträffande grundbegrepp i övrigt hänvisas till kapitel 2.
” Energianvändning är ett fysikaliskt sett mer korrekt uttryck än energikonsum- tion, energiförbrukning m.m. Energi kan inte "förbrukas" utan endast övergå från en form till en annan — jfr kapitel 2.
6. Energialternativens förutsättningar
6.1. Energianvändning och energihushållning
6.1.1. Inledning
En central uppgift för energikommissionen är enligt direktiven att utarbeta förslag till åtgärder som medför en effektiv energianvändning. Alla möjlig- heter till bättre energihushållning skall prövas. och alternativa förslag skall göras upp för hur energikonsumtionen skall få utvecklas till omkring år 1990.
En av kommissionens expertgrupper har mot denna bakgrund arbetat på att kartlägga och för kommissionen beskriva vilka möjligheter att spara energi som finns till år 1990 med nu tillgänglig teknik. Med ”energisparande”, eller ”energihushållning” eller ”effektiviserad energianvändning” har då avsetts en sänkning av energiåtgången jämfört med en i någon mening spontan utveckling.
En sänkning kan nås på två sätt. Antingen kan energiinsatsen för ett visst ändamål sänkas, t. ex. genom övergång från ett mindre till ett mer energieffektivt transportsätt. Eller också kan den funktion, som energian- vändningen skall fylla. tas bort eller begränsas, t. ex. genom att man avstår från en transport eller en resa.
Eftersom energipolitiken inte kan tillåtas dominera över andra samhälls- politiska mål har kommissionen utgått från att energihushållningen i första hand skall ske genom att existerande och tillkommande energianvändning för olika ändamål görs så effektiv som möjligt. Besparingsmöjligheterna har därför kartlagts utifrån industriverkets referensprognos och verksamheten hos olika kategorier av användare — t. ex. produktionsvolymen inom olika industribranscher — har ansetts given. Detta innebär att arbetet har koncen- trerats på att undersöka möjligheterna att med nu känd teknik sänka den specifika energiåtgången. En ambition har därvid varit att försöka identifiera den totala sparpotential som teoretiskt står till förfogande, dvs. oavsett ekonomisk lönsamhet, förekomsten av statlig styrning m. m. Det har emellertid visat sig svårt att få ett fullständigt underlag härför.
Utöver det material, som kommissionens expertgrupp för energihushåll- ning har presenterat, kommer i det följande också att refereras vissa bedömningar som har gjorts av konsumentverket, statens planverk, statens industriverk m. fl. parallellt med, eller efter, hushållningsgruppens arbete. Vidare refereras översiktligt regeringens nyligen presenterade förslag till hushållningsprogram för befintliga byggnader.
6.1.2. Enetgianvändningens aktuella Struktur
En översiktlig redogörelse för utvecklingen av energianvändningen till 1970- talets mitt har lämnats i kapitel 3. Som framgått där ligger användningen f. n. kring 400 TWh om året. Det exakta värdet varierar. beroende bl. a. på konjunkturläge och temperaturförhållanden under det studerade året.
Omkring 80 % av användningen avser bränslen, främst oljeprodukter, och resterande ca 20 % el.
Traditionellt brukar energianvändningen fördelas på de tre tunga sekto— rerna industri, samfärdsel och övrigt. Deras andelar av den totala använd- ningen håller sig i stort sett kring resp. 40. 20 och 40 %. Den exakta andelen varierar något år från år av samma skäl som totalnivån varierar. Fördelningen år 1976 framgår av tabell 6.1. Där har även en ytterligare uppdelning gjorts genom att bostäder resp. service m. m. skilts ut ur övrigsektorn.
Inom de olika sektorerna används energi för olika typer av ändamål, som närmare redovisas i det följande. Grovt sett kan dock konstateras att uppvärmning av byggnader, inkl. ventilation och annan klimathållning samt varmvatten, tar inemot 40 % av landets totala slutliga energianvändning.
Tilläggas kan att det fortfarande. trots utvecklingsinsatser på senare år, är svårt att få fram detaljerade uppgifter om energianvändningen, t. ex. vilka ändamål energin utnyttjas för inom olika sektorer. Den bästa dokumenta- tionen hnns här inom industrin. För elanvändningen finns snabb och detaljerad leveransstatistik, men oftast dåligt underlag för att utläsa för vilka ändamål elenergin använts.
Ett annat problem är tidsfaktorn. Leveransstatistiken för el publiceras med endast ca en månads eftersläpning. För bränslen kan det dröja avsevärt längre tid. Detta gäller särskilt delar av industrins bränsleförbrukning (t. ex. massaindustrins lutar). Sammanställningar med slutliga statistiska uppgifter för hela energianvändningen kan därför ofta ha en eftersläpning på två eller tre år. 1974 var det sista året för vilket fullständig slutlig statistik förelåg när referensprognosen och kommissionens expertunderlag togs fram. Uppgif- terna avseende åren 1975, 1976 och 1977, som anges i olika avsnitt i detta betänkande, är således preliminära. Korrigering av uppgifter brukar främst gälla industrins bränsleförbrukning samt bränsleförbrukningen för uppvärm- ning av bostäder och andra byggnader.
Inom industrisektorn svarar bränslen för ca 3/4 och el för l/4 av energiåtgången. I industrins bränsleanvändning ingår i stort sett allt kol och koks som används i Sverige. Vidare finns ett stort inslag av inhemska bränslen genom massaindustrins lutar, som svarar för ca hälften av branschens energi.
Tabell 6.1 Energianvändningen år 1976 (prel. värden), TWh
Bränsle El Totalt "i, Industri 121 39 160 39 Samfärdsel 77a 2 79" 20 Bostäder 86 21 107 26 Service m.m. 43 l6 59 15 Totalt 327 78 405 100
Tabell 6.2 lndustribranschernas andel av industrins totala energianvändning och bruttoproduktionsvärde år 1974
"i, av energin 'i, av brutto- prod. värde
Gruvor och mineralbrott 3.7 2.3 Livsmedelsindustri 4,5 18.6 Textilindustri 1.4 4.9 Träförädlingsindustri 45.5 14.5 Grafisk industri 0.4 3.5 Gummi-. kemisk-. petroindustri 6.9 10.2 Jord— och stenindustri 7.8 2.5 Jåirn- och metallverk 21.7 7.5 Vcrkstadsindustri 7.4 32.1 Varv 0.6 3.1 Övrig industri 0.1 0.7 Totalt 100 100 Därav el 23.6
bränslen 76.4
15 — 20 TWh om året, eller 10 — 15 00 av sektorns hela energianvändning, bedöms gå till uppvärmning och ventilation av byggnader samt varmvatten- förbrukning.
Träförädlingsindustrin samt järn- och metallverken är de mest energikrä- vande branscherna med (år 1974) 46 % resp. 22 % av industrins samman- lagda energianvändning. Till de minst energikrävande branscherna hör grafisk industri och textilindustri. där energi framför allt används för lokaluppvärmning och maskindrift. Detta gäller även verkstadsindustrin som också ären förhållandevis mindre energiintensiv bransch. Tabell 6.2 ger
Tabell 6.3 Samfärdselns energianvändning år 1976
TWh
Personbilar 38.1 lnrisz luftfart 1.4 Bussar 1.9 Järnväg (persontran k) 1.4 Annan spårbunden trafik 0.3 Fritidsbåtar 1.1 Mc. mopeder m. m. 0.2
Summa inrikes pcrsontransportcr 44.4 56 Lastbilar 12.2 Järnväg (godstrafik) |.l inrikes sjöfan l.l
Summa inrikes godstransporter 14.1 Itx' Utrikes sjöfart (bunkring i Sverige) 14,7 19 Utrikes luftfart (bunkring i Sverige) 2,3 _l Försvaret
Totalt
' Ibland särredovisas där även en sektor Areella näringar.
en sammanställning av energianvändningens och produktionsvärdets fördel- ning på branscher.
Sam/ärdse/ns energianvändning domineras helt av bränslen, dvs. oljepro- dukter. El svarar för endast ett par TWh om året och går till spårbunden trafik (SJ. Stockholms tunnelbana m. m.)
Energianvändningens fördelning på olika kategorier framgår av tabell 6.3.
I sektorn övrigt har traditionellt inräknats all energianvändning utanför industrin och samfärdseln, dvs. bostäder (hushåll), service.jordbruk. förvalt- ning osv. Med förbättrad statistik har det emellertid på senare år blivit möjligt att skilja ut bostäderna som en egen energianvändningssektor och föra resten till en ny övrigt-sektor. service m. m..1
Tabell 6.4 ger en överblick för år 1975 vad gäller bostäderna. Det helt dominerande användningsområdet är alltså uppvärmning, inkl. ventilation och varmvattenförbrukning. Ungefär 15—20 % av energin för uppvärmning bedöms normalt gå till varmvattenförbrukningen.
Fördelningen på olika uppvärmningsformer framgår av tabell 6.4. En annan faktor av betydelse för bl. a. bedömning av sparmöjligheter är fördelningen på olika typer och storlekar av bostadshus. Den specifika åtgången kan nämligen skilja sig starkt mellan olika byggnadskategorier. I tabe11Å6.5 görs en jämförelse mellan olika kategorier i detta avseende enligt industriverkets bedömningar. .
Till ovanstående kommer hushållsel med 3900 kWh/år i småhus och 3 400 kWh/år och lägenhet i flerbostadshus.
Fördelningen av energianvändningen år 1975 på småhus resp. flerbo- stadshus samt uppvärmningsform visas i tabell 6.6.
Inom sektorn service rn. m. dominerar uppvärmningen (inkl. ventilation och varmvatten). men inte lika starkt som i bostäderna. Fördelningen på användarkategorier framgår av tabell 6.7.
Uppvärmningen av lokaler fördelade sig år 1975 med 4 % på elvärme, 16 % på fjärrvärme och 80 % på andra uppvärmningsformer, särskilt olja.
Tabell 6.4 Bostädernas energianvändning år 1975 (temperaturkorrigerade värden)
Bränsle El Totalt TWh ”ir TWh ”'n TWh ”t- Uppvärmning 84 5 28 89 87 därav: fjärrvärme 12 14 oljevärrne 72 86 elvärme 5 Hushållsel 13 72 13 13
Totalt 84 100 18 100 102 100
Tabell 6.5 Specifik energiåtgång i olika typer av bostadshus år [975
Elvärmda småhus 17 310 Fjärrvärmda småhus 27 250 Oljevärmda småhus m. (1. 41 080” Elvärmda flerbostadshus 10 870 Fjärrvärmda flerbostadshus 16 950 Oljevärmda flerbostadshus m. fl. 19 470”
” Bruttoförbrukning med antagen verkningsgrad 65 "a. b Bruttoförbrukning med antagen verkningsgrad 7 ”n.
kWh/år kWh/år kWh/år
kWh/år och lägenhet kWh/år och lägenhet kWh/år och lägenhet
I båda fallen saknas tillförlitlig leveransstatistik. Se SIND 197719 5. 145.
Tabell 6.6 Olika bostadstypers uppvärmningsform och (temperaturkorrigerat)
energianvändning år 1975
TWh år % 1975 Småhus. hushållsel 5.7 Småhus. uppvärmning 52.5 Därav el 5.3 10 fjärrvärme 0.8 2 olja m.m. 46.4 88 Småhus. totalt 58.2 Flerbostadshus. hushållsel 6.9 Flerbostadshus. uppvärmning 37.1 Därav el 0.4 1 fjärrvärme 1,6 31 olja m. rn. 25.1 68 Flerbostadshus. totalt 44.0 Samtliga bostäder 102.2
Tabell 6.7 Energianvändare inom sektorn service m. m. är 1975
TWh ”i)
Uppvärmning etc.. lokaler 42 Renhållning. el- och vattenverk m. m.
Byggnadsverksamhet
Fritidshus
Gatubelysning
Jordbruk
Trädgårdsnäringen Skogsbruk
Fiske
—-—.z>4:._—NN--
58
Summa
Nl NNXINJNÅW— N
%
Tabell 6.8 Fördelning av lokalbeståndet år 1975
Mlij. I'l'l3 Ull
Handel. hotell. restauranger 134 35 Bank. försäkr. 9 2 Post. tele 36 9 Militära lokaler 20 5 Skolor. undervisning 59 15 Sjukhus, åldringsvård 88 23 Offentlig förvaltning 43 11
Totalt 389 100
Fördelningen av lokalerna på olika kategorier år 1975 framgår av tabell 6.8.
Det kan tilläggas att användningen av energi för uppvärmning av jordbrukets bostäder redovisas under sektorn Bostäder medan fritidshus, som framgått. redovisas under Service m. m. %
6.1.3. Sparmöjligheter inom industrisektorn
Den specifika energiåtgången inom industrin. dvs. energiåtgången dividerad med förädlingsvärdet, varierar kraftigt mellan olika branscher. Högsta åtgångstalen har massa- och pappersindustrin och järn- och stålindustrin. Låga tal har exempelvis textilindustrin och verkstadsindustrin. ;
Som redan framgått i kapitel 5 räknar industriverket i sin referensprognos ' med att de specifika åtgångstalen kommer att sjunka med nära 1.6 % per år under perioden 1974—85 och med 1,5 % per år 1985—90. Sänkningen uppnås genom dels nyinvesteringar. som antas automatiskt ge högre energieffekti— vitet genom att ny teknik tas i bruk. dels effektivisering i befintliga . anläggningar och processer. Totalt innebär prognosen en energianvändning på 212 TWh är 1990 i industrin jämfört med (preliminärt) 160 TWh år . 1976. '
Energikommissionens hushållningsgrupp har i samråd med bl. a. företrä- ' dare för berörda branschorganisationer inventerat vilka ytterligare möjlig- heter som står till buds i resp. ett lägre och ett högre besparingsalternativ. För f att vidga synfältet och få med sådana besparingsmöjligheter som industrifö- ' retagcn f. n. inte räknar med — av t. ex. ekonomiska eller utvecklingstekniska skäl - har särskild granskning av utredningsresultaten för de två energiinten- sivaste branscherna utförts av några utomstående forskare.
I förhållande till industriverkets referensprognos räknar hushållnings— gruppen med bcsparingsmöjligheter på upp till 8 TWh vid en måttlig sparambition och ytterligare 10. dvs. upp till totalt 18 TWh, om ambitions- nivån höjs.
Av besparingspotentialen hänför sig ungefär 4,5 TWh till sådana bespa— ringar sorn bedöms vara uppnåeliga i befintliga anläggningar genom ökade ekonomiska stimulansatgärder. mer information osv. jämfört med vad sarrrhällct f. n. ställer till förfogande. I princip rör det sig således om samma typ av åtgärder som de som redan ingåri referensprognosen. men de får här en
högre genomförandegrad. Kostnaderna är enligt hushållningsgruppen svåra att bedöma. De erforderliga investeringarna har emellertid beräknats uppgå till 3 000 kr. per inbesparat årston olja (26 öre per inbesparad kWh per år)eller i genomsnitt ungefär dubbelt så mycket som för de besparingar som har tillgodoräknats i industriverkets referensprognos.
Till de 4,5 TWh, som kan uppnås i nu befintliga anläggningar, kan i det
; lägre sparalternativet läggas uppskattningsvis ca 3,5 TWh som beräknas kunna uppnås genom ett effektivare utnyttjande av anläggningar byggda med ny teknik under perioden 1977—1990. En förutsättning för detta effektivare utnyttjande anges vara att samhället påskyndar införandet av ny teknik genom ytterligare —jämfört med nu planerade — insatser på forskning, utveckling och demonstration.
I det högre besparingsalternativet ingår åtgärder av samma typ som i lågalternativet, men med ännu starkare styrning uppnås högre genomfö- rande. Dessutom ingår dyrare åtgärder än i lågalternativet. Till detta kommer åtgärder som bedöms möjliga genom bl. a. teknisk utveckling. Utöver stimulansåtgärder av det slag som antas vid den lägre sparnivån bedöms relativt kraftiga styråtgärder kunna komma i fråga. Åtgärder av typ ranso- nering har dock inte beaktats.
Sammanlagt beräknas investeringskostnaderna vid den lägre ambitions- nivån till ca 2,4 miljarder kr. För den högre ambitionsnivån har kostnaderna inte kunnat beräknas eftersom där även inryms åtgärder som har karaktären av tekniska nyheter, dvs. ännu ej fullständigt utvecklade, demonstrerade och kostnadsberäknade utrustningar och system.
lhushållningsgruppens rapport redovisas också vissa hinder som kan antas föreligga när besparingsmöjligheterna skall utnyttjas. Viktiga ekonomiska hinder anges vara att utrymmet på kapitalmarknaden är begränsat och att energibesparande investeringar kan ha låg räntabilitet jämfört med alterna- tiva investeringsprojekt. Bland institutionella hinder nämns t. ex. miljövår- dens energikrav. bristen på marknader för spillvärme/lågtemperaturvärme och otillräcklig kunskap hos speciellt mindre företag om möjligheterna att vidta energibesparande åtgärder. Vidare påpekas den återhållande faktor som användningen av äldre anläggningar och produktionsutrustningar utgör samt den målkonflikt som förekommer inom vissa branscher — t. ex. massa- och pappersindustrin — mellan å ena sidan energisparande, å andra sidan hushållning med andra råvaror.
De nu redovisade bedömningarna av föreliggande sparmöjligheter inom industrin kan jämföras med vad industriverket redovisar i sin besparings- prognos. Industriverkets besparingsprognos innebär besparingar med 14 TWh i förhållande till referensprognosen, dvs. ned till 198 TWh år 1990. Besparingarna fördelar sig huvudsakligen på fem branscher: 8 TWh i massa- och pappersindustrin. 3 TWh inom kemisk industri och 1 TWh inom vardera jord- och stenindustrin.järn- och stålindustrin samt verkstadsindustrin. Av de möjliga besparingarna avser ca 2,4 TWh elkraft.
Industriverkets besparingsprognos för massa- och pappersindustrin bygger på energikommissionens expertgrupps för energihushållning material och branschorganisationens utredningar. l besparingsprognosen beräknas emel- lertid effektiviseringen gå något långsammare än i hushållningsgruppens underlagsmaterial. Även för den kemiska industrin bygger industriverkets
bedömning i besparingsprognosen på hushållningsgruppens material. lndu- striverket räknar med samma minskning i specifika åtgångstal som kemi- kontorets utredning för hushållningsgruppen.
Totalt beräknas de hushållningsåtgärder som industriverket lagt till grund för sin besparingsprognos kräva ca 6 miljarder kr. i investeringar, dvs. ca 4 000 kr./inbesparat årston olja.
Hushållningsgruppen har också särskilt studerat möjligheterna till elbespa- ringar inom industrin. Genom att i högre grad än f. n. varvtalsreglera pumpar och fläktar samt genom att minska energiförlusterna i elektriska motorer kan ytterligare elenergi sparas. Hushållningsgruppen redovisar en sparpotential på ca 2—3 TWh utöver industriverkets besparingsprognos. Investeringarna för denna ytterligare elbesparing uppskattas till 60 öre/inbesparad kWh.
Slutligen skall påpekas att såväl hushållningsgruppen som industriverket delvis har räknat in sparmöjligheter i industrins byggnader i sina angivna värden. Hushållningsgruppens experter för bebyggelse har emellertid redo- visat en sparpotential som är högre än de sparinsatser för industribyggnader som inräknats i ovan angivna värden för industrin. Det är sammantaget ca 3 TWh som i underlagsmaterialet är inräknat i sparpotentialen inom byggnads- uppvärmningen.
lhushållningsgruppens rapport ges vidare vissa exempel på organisatoriska förändringar som skulle kunna ge energibesparingseffekter utöver dem som inräknats igruppens två besparingsnivåer. En åtgärd som skulle kunna beröra flera branscher vore att öka antalet arbetsskift. Inom t. ex. järn- och stålindustrin är den specifika energiåtgången ungefär 30 % högre vid l-skift än vid 3-skift. Ett annat exempel som nämns är påverkan på industrins energianvändning av den pågående strukturomvandlingen. En neddragning av järn- och stålindustrins kapacitet ger kraftigt utslag både på den specifika och på den absoluta energiåtgången, såväl inom den egna branschen som inom de branscher där insatsvaror hämtas.
En intressant sparmöjlighet på sikt är att kombinera processer och/eller samlokalisera industrier så att 5. k. kaskadkoppling kan ske. Kaskadkoppling innebär att högvärdigt processvärme sedan det utnyttjats i den egna anläggningen överförs till andra industrier med i idealfallet successivt fallande temperaturkrav på processvärmet. Det lågtempererade restvärmet kan sedan i idealfallet användas till exempelvis lokaluppvärmning.
Exempel på åtgärder, som skulle kunna vidtas inom en viss bransch, nämns också. Hit hör kvalitetsförändringar när det gäller massa- och pappersindustrins produkter. Under förutsättning att konsumenterna på exportmarknaderna och i Sverige kan acceptera produkter med mer ener- gisnål sammansättning — exempelvis oblekt papper — kan branschens energiefterfrågan minskas märkbart, sannolikt dock först på längre sikt genom bl. a. en långsiktig upplysningsverksamhet och samordnat med introduktion av ny teknik.
lnom järn- och stålindustrin finns sparmöjligheter genom introduktion av ny teknik efter stora forsknings- och utvecklingsinsatser. Som exempel nämns införandet av flexibla bearbetningsutrustningar i framtida verk samt utnyttjandet av den metallurgiska industrins höga processtemperaturer för att kombinera processer, exempelvis smältreduktion kombinerat med fram- ställning av metanol. Allmänt sett väntas ny teknik inom järn- och
stålindustrin kunna ge ca 30 % besparing på 25 år jämfört med nuvarande åtgångstal.
6.1.4. Spa/möjligheter inom transportsektorn
Till transportsektorns, eller samfärdselsektorns. energiförbrukning hänförs all förbrukning för inrikes trafik, bunkring i Sverige för utrikes sjöfart och flyg samt försvarets förbrukning av drivmedel.
Undersökningen av möjliga besparingar till år 1990 inom denna sektor har utförts av energikommissionens hushållningsgrupp. Synpunkter och bedöm- ningar har inhämtats från verk, myndigheter och organisationer som är verksamma inom sektorn.
Hushållningsgruppens arbete har koncentrerats till en analys av sparmöj- ligheterna inom områdena persontransporter med bil och med inrikesflyg samt godstransporter med lastbil. Därmed beräknas två tredjedelar av transportsektorns energiförbrukning ha täckts in, liksom de mest energi- intensiva transportmedlen. Även övriga delar av transportsektorn har dock behandlats relativt utförligt.
De olika transportmedlens energieffektivitet kan variera avsevärt beroende på under vilka förutsättningar en transport utförs. F. n. finns inget detaljerat material som belyser dessa variationer. Allmänt kan dock konstateras att, när det gäller persontransporter, såväl bussar som spårbun'dna trafikmedel visar en betydligt lägre genomsnittlig förbrukning per personkm än personbilar. När det gäller godstransporter förbrukarjärnväg och inrikes sjöfart avsevärt mindre energi per tonkm än lastbilar.
I princip finns fyra olika sätt att uppnå energibesparingar inom transport- sektorn:
— Transportbehoven kan sänkas genom ändrad samhällsstruktur. — Resandeplanering och transportorganisation kan förbättras och övergång kan ske från mindre till mer energieffektiva transportmedel. — Den specifika energiåtgången kan sänkas genom att fordonen körs, underhålls, etc. på ett bättre sätt. — Den specifika energiåtgången kan sänkas genom tekniska förändringar i drivsystem, fordonens utformning och utrustning etc.
Två ambitionsnivåer för besparingar redovisas. I det lägre besparingsalterna- tivet diskuteras sådana åtgärder som bedömts vara realistiska fram till år 1990 utan att människornas transportsituation påverkas negativt. I det högre besparingsalternativet har också relativt kraftiga styråtgärder antagits kunna komma ifråga. En utgångspunkt har därvid varit att restriktioner som har sysselsättningshämmande effekt inte bör tillgripas. En annan viktig utgångs- punkt har varit att åtgärder som tvingar den enskilde att avstå från nödvändigt resande skall undvikas.
Styrkenivån på de åtgärder som diskuteras har förutsatts anpassad så att främst transportmedlens utnyttjande, framförande och underhåll samt tekniska standard förbättras. Bedömningarna grundas på vad som anses vara en rimlig övre gräns är 1990 vad gäller teknisk utveckling, organisatoriska förändringar och vissa allmänna förutsättningar. Åtgärder av typ ransonering har inte tagits med.
I förhållande till industriverkets referensprognos räknar hushållnings- gruppen med besparingsmöjligheter på upp till ca 3 TWh i det lägre] och ytterligare nära 11 TWh, dvs. upp till totalt 14 TWh, i det högre besparings- alternativet.
Större delen, ca 2 TWh resp. ca 9 TWh beroende på ambitionsnivån, avser besparingar inom parsonbilstra/iken. I det lägre besparingsalternativet förut- sätts att en rad stimulansåtgärder vidtas. Dessa åtgärder — bl. a. en utbyggd och förbättrad information till bilisterna — bör inriktas på att förmå bilåkarna att avstå från visst resande, att planera bilresandet bättre, t. ex. genom att samåka med andra personer samt att övergå till kollektivt resande.
Det framhålls i hushållningsgruppens rapport att kostnaderna för bilutnytt- jandet hittills inte har utgjort någon egentlig restriktion vad beträffar resandets omfattning eller inriktning. Detta innebär bl. a. att vissa bespa- ringar borde kunna nås genom bättre resandeplanering utan att människor skall behöva avstå från nödvändigt resande. Ett exempel på hur transport- apparaten genom planering kan utnyttjas mer rationellt är ökad samåkning. Möjligheterna är härvid störst när det gäller arbetsresor. Med nuvarande tendenser antas två tredjedelar av alla bilpendlare år 1990 komma att färdas '; ensamma i bil till arbetet. Det påpekas dock i rapporten att ökad samåkning i '. vissa situationer kan ge upphov till problem för kollektivtrafiken genom att resandeunderlag för denna kan försvinna.
En övergång från personbil till kollektivtrafik bedöms kräva bl. a. att kollektivtrafiken förbättras med avseende på tillgänglighet, restider och taxor. Även här anses möjligheterna till besparingar främst gälla arbetsre- sorna, särskilt kortväga resor i storstadsområden och i större tätorter. i
Åtgärderna i det lägre alternativet inriktas vidare på att förbättra bilåkarnas ? körsätt och hastighetsanpassning samt på att stimulera till ett bättre fordonsunderhåll. I industriverkets referensprognos har förutsatts att ett betydande tekniskt utvecklingsarbete genomförs när det gäller fordonens drivsystem, utformning och utrustning. Hushållningsgruppen anser att större delen av den tekniska utvecklingspotentialen härmed är intecknad men understryker vikten av att åtgärder vidtas för att säkerställa den antagna l tekniska utvecklingen.
Den specifika energiåtgången kan, som nämnts, sänkas genom exempelvis bättre körsätt. ] rapporten nämns ett antal åtgärder som skulle kunna vidtas härför, bl. a. energideklaration för nya personbilar, utbyggd utbildning vid körskolorna m. m.
Inom den inrikes luft/arten bedöms vissa mindre besparingar kunna nås vid den lägre ambitionsnivån under förutsättning att den genomsnittliga belägg- ningsgraden (den s. k. kabinfaktorn) höjs. Vilken kabinfaktor som är möjlig att nå beror främst på hur den varierande efterfrågan kan tillgodoses genom kombination av lämplig flygplansstorlek och turtäthet. Sannolikt är dock utsikterna små att göra stora besparingar utöver dem som sker genom att flygföretagen av ekonomiska skäl själva strävar efter att höja kabinfaktorn.
_| Differensen mellan ' Vissa flygoperativa förändringar anses också möjliga, t. ex. kortare flygvägar mdusmvfjrkets alternativ genom utbyggnad av trafikledningssystemet, vilket skulle kunna ge viss A och B är också ca 3 . . TWh. Hela skillnaden energibesparingseffekt. ligger på bränslem dvs. För lastbilstrafiken föreligger i princip liknande sparmöjligheter som för drivmedel. personbilstrafiken, t.ex. att öka utnyttjandet av transportmedlen genom
bättre planering, samlastning och bättre körsätt. En fortsatt effektivisering av transporterna genom såväl planering som teknisk utveckling har emellertid intecknats i industriverkets prognos, vilket gör att besparingsmöjligheterna är marginella vid en måttlig ambitionsnivå. Även när det gäller buss- och järnvägstrafiken samt sjö/arten har besparingsmöjligheterna bedömts vara marginella.
; Sammantaget kan således enligt hushållningsgruppens rapport vissa begränsade besparingar — ca 3 TWh totalt — uppnås genom åtgärder som bör kunna genomföras med insatser av typen information, utbildning och ekonomisk stimulans. Kostnader och genomförandegrad är dock enligt gruppen svåra att beräkna.
För att nå ett större genomslag krävs, utöver vad som ovan anges för det lägre besparingsalternativet, att ambitionsnivån höjs och att mer genomgri- pande åtgärder vidtas. Idet högre besparingsalternativet, där sammanlagt 14 TWh skulle kunna sparas jämfört med referensprognosen, kan åtgärdspro- gram av följande slag aktualiseras (utöver en utvidgning och intensifiering av åtgärder som räknats in vid det lägre besparingsalternativet).
För pet'sonbi/stt'a/iken kan ytterligare energibesparingar nås genom att bl. a. normer införs för högsta tillåtna specifika bränsleförbrukning i bilarna och genom en ändrad konstruktion av t. ex. den årliga fordonsskatten, så att denna görs starkt progressiv med hänsyn till t. ex. den specifika bränsleför- brukningen. Härigenom skulle nås en ändrad sammansättning av fordons- parken med högre andel små och medelstora bilar och högre andel dieseldrivna bilar. Särskilda möjligheter att spara olja föreligger dessutom om bensin kan ersättas med s.k. widecut-bränsle och genom användning av syntetiska bränslen, t. ex. metanol.
Beroende på vilka besparingar som eftersträvas kan olika åtgärdskombi- nationer väljas. I många fall behövs också mer än en åtgärd för att en viss effekt skall nås. Exempel på detta är att den omfattande övergång från personbil till kollektivtrafik som krävs i det högre alternativet för att uppnå den angivna spareffekten inte bara kräver en kraftig kvalitetshöjning och utvidgning av kollektivtrafiken utan också att restriktioner vidtas mot personbilstrafiken, t. ex. trafikregleringar av olika slag.
Andra åtgärder, som enligt hushållningsgruppens rapport kan behöva vidtas för att nå det högre besparingsalternativet, är ändrade förutsättningar för privatpersoner att disponera firmabilar och leasingbilar, ändrade avdrags- regler för arbetsresor i personbil, införande av obligatorisk ekonomitrimning och varudeklaration för begagnade personbilar. Utvidgning av den årliga kontrollbesiktningen till att omfatta en särskild kontroll av de system som påverkar bilens bränsleförbrukning, införande av obligatorisk användning av energibesparande fordonsutrustning såsom luftplogar och lämpliga däcks- typer samt sänkning av hastighetsgränserna. Till de ytterligare åtgärder som kan komma att behöva övervägas hör en kraftig höjning av bensinpriset.
För inrikes ltt/i/art behöver i det högre besparingsalternativet sannolikt vissa trafiksvaga turer dras in och flyghastigheterna minskas.
Förlastbi/strafiken krävs enligt hushållningsgruppens rapport en betydande styrning och samordning av transporterna om det högre besparingsalterna- tivet skall vara genomförbart. Om överföring från lastbil till järnväg i större omfattning skall eftersträvas, krävs dels fortsatta kapacitets- och kvalitets-
förbättringar i järnvägssystemet, dels restriktioner mot lastbilstrafiken. I andra avseenden är liknande åtgärder av samma slag som inom personbilstra- fiken möjliga att använda. Det gäller t. ex. effektivare trafikövervakning, obligatorisk ekonomitrimning och en utvidgad årlig kontrollbesiktning.
När det gäller busstrafiken synes möjligheterna att åstadkomma energibe- sparingar vara relativt små även i det högre besparingsalternativet. Huvud- delen av den energi som lämnas till drivhjulen hos bussar i lokaltrafik används för accelerationsarbete efter hållplatsuppehåll. Möjligheten att spara energi inom busstrafiksektorn beror således i hög grad på i vilken utsträck- ning antalet hållplatsuppehåll kan minskas. Dieselmotorn kommer sannolikt att vara den dominerande drivkällan för bussarna under perioden fram till år 1990. Även metanol torde komma i fråga som drivmedel. Utnyttjande av ett svänghjul kan utgöra en möjlighet att öka energieffektiviteten. Lokalt skulle också användning av trådbussar kunna få betydelse på sikt.
Järnvägen är som tidigare nämnts ett förhållandevis energieffektivt transportmedel. Vid små trafikströmmar kan dock övergång till landsvägs- trafik medföra en energibesparing. Detta kan ske dels genom att själva 1 tågdriften upphör, dels genom att — under förutsättning att också järnvägs- ' godstrafiken läggs ned — upprustning och underhåll av infrastrukturen bortfaller.
I industriverkets referensprognos har hänsyn tagits till att viss nedläggning av olönsam järnvägstrafik sannolikt kommer att ske.
I referensprognosen ingår också sådana energibesparande åtgärder som bedömts vara företagsekonomiskt lönsamma att genomföra under prognos- perioden. Redan dessa åtgärder förutsätter väsentliga ekonomiska insatser. Även besparingar genom ökad tågstorlek och bättre trafikplanering har intecknats i referensprognosen. Någon egentlig energibesparingspotential föreligger med andra ord inte inom järnvägstrafiken jämfört med industri- verkets referensprognos. Redan för att industriverkets prognos skall infrias krävs att insatser görs för att den utveckling, som har antagits. inte skall bli försenad.
Inom sjöfarten skulle energibesparingar kunna nås genom att dels utnyttja större fartyg, dels sänka hastigheterna. Fartminskningar skulle dock sanno- likt leda till behov av ökat antal fartyg. Vidare begränsas besparingsmöjlig— , heterna av att en stor del av inrikes sjötransporter ombesörjs av utländska fartyg. — Tekniska förbättringar väntas bara marginellt kunna påverka energiförbrukningen under perioden till år 1990.
Vad gäller/ritidsbätar framhålls att information och sparkampanjer kan ha en viss effekt, liksom t. ex. energideklaration (en fråga som f. n. utreds inom konsumentverket). Drivmedelsbesparingar borde också kunna nås genom fartminskning och genom att införa någon form av skatt på motorbåtar med en hög specifik bränsleförbrukning.
En sammanfattande bild av besparingsmöjligheterna inom transportsek- torn ges i tabell 6.9. Det bör noteras att godstransporterna påverkas starkt av utvecklingen inom övriga energikonsumtionssektorer, speciellt industrin, men att konsistensprövning inte har hunnit ske inom ramen för hushåll- ningsgruppens arbete.
Beräkningar av vad dessa besparingar skulle kräva i form av investerings- kostnader, resurser,drift eller underhåll m. m. harinte varit möjliga att göra. I
Tabell 6.9 Möjliga energibesparingar inom transportsektorn. TWh år 1990
Transportmedel Lägre Högre sparambition sparambition Personbilar” 2.2 9,2 Lastbilar 0,6 3,4 Inrikes luftfart 0,3 0,8 Bussar 0 0 Järnväg 0 0 Inrikes sjöfart 0 0 Fritidsbåtar 0 0,6 Övrigt 0 0 Summa 3.1 14.0
" Vid beräkningen av energibesparingarna inom personbilstrafiken har hänsyn tagits till en ökad energikonsumtion inom kollektivtrafiken på totalt 0,3 resp. 10 TWh.
hushållningsgruppens rapport betonas vidare att underlagsmaterial fortfa- rande saknas på viktiga punkter.
Bl. a. saknas vissa grundläggande data om olika transportmedels energief- fektivitet, om priselasticiteten för reskonsumtion samt om de andra faktorer som påverkar benägenheten hos trafikanter och transportköpare att välja en viss transportlösning. Det framhålls också att, innan ställning tas till vilka åtgärder som bör sättas in och med vilken styrka, måste mer ingående kunskap föreligga om effekterna av olika åtgärder. Bl. a. bör en mer ingående analys göras av hur snabbt olika åtgärder kan sättas in och inom vilken tid de kan beräknas slå igenom och leda till energibesparingar. I regel måste det vara fråga om att finna lämpliga åtgärdskombinationer och att anlägga en helhetssyn på komplexet samhällsstruktur — transportbehov — energi — trafikmiljö.
6.1.5. Sparmöjligheter inom bebyggelsen 6151 Inledning
Under det senaste året har material tagits fram på flera olika håll beträffande den framtida energianvändningen i byggnader och möjligheterna att sänka den. Först presenterade statens planverk ijanuari 1977 en preliminär rapport, Energisparmöjligheter i befintlig bebyggelse. Synpunkter på och komplette- ringar till denna rapport inhämtades från myndigheter m.fl. Planverket arbetade in även detta material och redovisade i början av september sin slutliga rapport till regeringen.] Propositionen om energisparande åtgärder i byggnader (prop. 1977/78:76) är i huvudsak baserad på bearbetningar av planverkets slutliga rapport och bedömningar i anslutning till den. En sammanställning över rapporter finns i tabell 6.10. I industriverkets första referensprognos (mars 1977) hade hänsyn delvis tagits till slutsatser och rekommendationer i planverkets preliminära rapport. Någon noggrann bearbetning av prognosförutsättningarna hade dock inte hunnit ske och det visade sig under industriverkets fortsatta arbete att en rad revideringar behövde göras.
' Statens planverk, Dnr B 1719/76. Energihus— hållning i befintlig be- byggelse, slutlig rapport.
Tabell 6.10 Utredningar år 1977 om energisparmöjligheter inom bebyggelsen
Grupp Rapport om Efterfråge— Besparings- utveckling möjligheter Statens planverk Januari 1977 prel. version Statens industriverk 197715 Mars 1977 Hushållningsgruppen, prel. ver- sion Iuli 1977 Juli 1977 Statens planverk (Sept. 1977. Sept. 1977,
Hushållningsgruppen slutrapport
slutlig version) slutlig version
I” Okt. 1977 Okt. 1977 Statens industriverk l977:9 Nov. 1977 Bostadsdepartementet prop. l977/
78:76 Dec. 1977 Hushållningsgruppen slutrapport
11” Dec. 1977 Dec. 1977
" Kalkylförutsättningar enligt gruppens bedömning. b Kalkylförutsättningar enligt direktiv från energikommissionen.
Inom energikommissionen har expertgruppen för energihushållning undersökt möjligheterna att spara energi inom området uppvärmning och ventilation av byggnader samt användning av varmvatten. Metoden som har använts för att bestämma sparmöjligheterna liknar den metod som plan- verket har använt. Den innebär att önskemål om innetemperatur m. ni. har definierats liksom de egenskaper från energisynpunkt som det nuvarande och framtida byggnadsbeståndet kommer att ha på grund av sin ålderssamman- sättning m. m. Därefter har studerats de byggnadstekniska och installations- tekniska åtgärder som är praktiskt möjliga och även ekonomiskt lönsamma vid vissa fastighetsekonomiska kriterier. Alla slag av byggnader ingår, dvs. bostäder, lokaler, industribyggnader, etc.
Dessa åtgärder, kombinerade på olika sätt, ger underlag för val av sammanhängande strategier, varifrån en energiförbrukningsnivå för sektorn kan bedömas och jämföras med förbrukningsnivån i t. ex. industriverkets referensprognos. Såväl beräkningsmetoder som bakomliggande antaganden måste emellertid analyseras noga och i detalj innan jämförelser kan göras.
Andra förhållanden att observera vidjämförelser gäller de värden eller mått som använts. Industriverket använder den kvantitet och sort energi som levereras till konsumenten, i princip vid husets vägg,och kallar den för slutlig energianvändning.
Hos planverket och hushållningsgruppen kallas denna energi för brutto- förbrukning och skall omvandlas till nettoförbrukning, dvs den energi som den slutliga konsumenten verkligen ”förbrukar". Hänsyn får då tas till verkningsgrader i värmesystemet, m. m.
I det följande redovisas kortfattat dels slutsatserna i planverkets slutliga rapport och i hushållningsgruppens rapport, dels synpunkter och komplette- ringar som lämnats till hushållningsgruppen efter underhandsremiss till
några av de berörda myndigheterna. Därefter redovisas de bedömningar som har presenterats i regeringens proposition och de förslag som därvid har förelagts riksdagen. Slutligen görs en jämförelse mellan de olika bedömning- arna.
6.1.5.2 Planverkets rapport
I rapporten behandlas sparåtgärder i befintlig bebyggelse av alla slag, inkl. åtgärder som inte är direkt förknippade med regelmässigt underhåll eller med normalt förekommande ombyggnadsåtgärder. Sparåtgärder under längre tidsperioder än tio år ingår. Tyngdpunkten i rapporten ligger på en redovisning av de tekniska åtgärder som kan vidtas för att minska energiförbrukningen i befintliga byggnader och konsekvenser av dessa åtgärder.
Inledningsvis påpekas att planverket inte haft möjlighet att inventera byggnadsbeståndets omfattning eller närmare studera den befintliga bebyg- gelsens egenskaper. Tillgänglig statistik rörande bostäder_— i första hand från folk- och bostadsräkningarna — har dock sammanställts och analyserats. Vissa uppgifter har också hämtats från utredningar som tidigare har redovisats av bl. a. energiprognosutredningen och byggforskningsrådet.
De tekniska sparåtgärder som behandlas bygger i allt väsentligt på nu känd teknik, men vissa åtgärder kräver utveckling. Vid bedömning av tekniska åtgärder och vid överväganden om i vilka byggnader åtgärderna kan vara tillämpliga har i första hand bostadsbebyggelsen studerats. Även övriga lokaler såsom skolor, sjukhus, butiker, hotell m. m. liksom industribygg- nader har dock behandlats, men de statistiska uppgifterna om denna bebyggelse är mycket knapphändiga. Åtgärder i fritidshus har inte behand- lats.
Med hänsyn till osäkerheten i tillgängliga uppgifter har planverket avstått från att direkt jämföra energiåtgången i olika typer av byggnader. Mycket tyder dock enligt rapporten på att man i lokalerna använder väsentligt mera energi än i bostäderna räknat per m2 utnyttjad yta eller per m3 byggnadsvo- lym. Flertalet lokaltyper, såsom kontor, vårdbyggnader och skolor, bedöms ha sämre värmeisolering än t. ex. flerbostadshusen. Dessutom har de vanligen en betydligt större fönsterarea och utrustningar för luftbehandling förekommer oftare, med procentuellt större energiförlust på grund av ventilation.
Också mellan småhus och flerbostadshus bedöms skillnader föreligga, bl. a. genom att man i småhusen sannolikt håller en lägre inomhustemperatur i genomsnitt.
Vid bedömning av möjliga spareffekter är tidsperspektivet betydelsefullt. Planverket har i första hand beräknat spareffekter för åren 1985 och 1995. Bedömningen av kostnader har gjorts utifrån dagens kostnadsläge och genomsnittskostnader.
De tekniska besparingsåtgärder som kan komma ifråga avser antingen byggnadstekniska åtgärder, som ändrar klimatskärmens egenskaper, eller installationstekniska åtgärder, som ändrar energiåtgångstalen för uppvärm- ning, ventilation, varmvatten och belysning. Åtgärderna har analyserats enligt en gemensam mall med rubriker som Typ av byggnad där åtgärden är
le I l977:10 Energi- hushållning. Huvudrap- port. Ds I 1977113 Energibe- hov för bebyggelse, hus- hållningsmöjligheter. Sektorrapport.
Tabell 6.11 Sammanställning av energisparmöjligheter år 1990 och kostnadskonse- kvenser
Nettoenergi- lnvesterings- besparing kostnader TWh/åra Miljarder kr. Bostäder 30,0 61,0 därav småhus 15,5 40,0 flerbostadshus 14,5 21,0 Övriga hus 19,5 26,0 Solvärme- och värmepumpteknik 9,0 31,0 därav småhus 6,5 28,0 flerbostadshus 2,5 3,0
" Omräkning till bruttoenergibesparing kan ske med faktorn 1.33.
tänkbar, Kostnad, Risk för bieffekter m. m. Åtgärderna har vidare grupperats på fyra kategorier:
— ändrad drift och skötsel
— injustering och underhåll — förbättringar av enkelt slag — förbättringar av mer omfattande slag.
En sammanvägning har därefter skett till olika tänkbara åtgärdsprogram varvid de åtgärder har prioriterats som bedöms ge den största energibespa- ringen i relation till nedlagd kostnad (inkl. hänsyn till drift— och skötselkost- nad, åtgärdens tekniska livslängd och byggnadens totala livslängd).
Planverkets sammanfattande redovisning av sparmöjligheter och investe- ringskostnader redovisas i tabell 6.11. Kostnaderna påverkas av om åtgär- derna kan inordnas i en reguljär underhålls- eller ombyggnadsverksamhet. Detta gäller speciellt de mer omfattande åtgärderna. Sådana åtgärder bör enligt planverket genomföras enligt ett långsiktigt sparprogram, förslagsvis fram till mitten av 1990-talet.
6153. Hushållningsgruppens rapportl
Hushållningsgruppens rapport behandlar såväl besparingsmöjligheter i befintlig bebyggelse som tänkbar utveckling för bebyggelsens energibehov med hänsyn till bebyggelsens tillväxt, rivning m.m. och åtgärder för energibesparing. Såväl bostäder som lokaler, industribyggnader och fritidshus ingår.
En utgångspunkt för arbetet har varit byggnads- och befolkningsutveck- lingen. Också ändringar av bostadsstandard spelar en avgörande roll för energibehovet, se figur 6.1. En utgångspunkt i arbetet har varit att utveck- lingen inom bostadssektorn bedöms leda till en fortsatt expansion med sjunkande antal boende per lägenhet. Detta överensstämmer med de förutsättningar som ligger bakom även industriverkets prognos.
Vad gäller utvecklingen av lokaler har gruppen inte haft tillgång till godtagbar statistik eller analyser av framtida utbyggnad. [ stället har samma antaganden som hos industriverket gjorts beträffande volymutvecklingen för
lokaler.
Kunskaperna om landets bostadsbestånd är avsevärt bättre än kunska- perna om lokalbeståndet. När det gäller industrilokaler och övriga lokaler är ytor och volymer kända endast till sin ungefärliga storleksordning.
Allmänt påpekas den komplicerade beslutsstruktur som gäller på bygg- nadsområdet och som gör att ett energisparprogram måste förutsätta medverkan från ett stort antal människor med olika funktion, bakgrund, kunskap och resurser. Detta innebär en stor tröghet mot förändringar. Andra tröghetsfaktorer är det stora antalet anläggningar eller enheter som skall nås — enbart småhusen är 1,5 milj., spridda över hela landet — samt de långa avskrivningstiderna för byggnader.
Besparingsmöjligheter har beräknats utifrån egenskaperna hos 1975 års byggnadsbestånd samt, för vissa åtgärder, även för nybebyggelse. De har redovisats i rapporten som en katalog eller lista över möjliga åtgärder och kostnaderna för att vidta dem.
Besparingsåtgärderna sorteras i följande huvudgrupper:
— brukarbeteenden (i huvudsak temperatursänkning) — byggnadsteknik — uppvärmnings- och ventilationsanläggningar
— lokala energikällor
I rapporten behandlas för varje åtgärd inom nämnda grupper vilka arbets- kraftsbehov som uppstår, vilka investeringar som behövs för genomförande m. m. Även årskostnader för resp. åtgärd berörs. Detta bildar underlag för en energibesparingsstrategi.
Resultaten av gruppens arbete redovisas dels i form av trender för bebyggelsens energibehov, dels i form av utvecklingsförlopp för dessa energibehov vid olika strategier för energibesparing.
Förutsättningar för de valda strategierna har i gruppens slutredovisningl varit följande:
— Industriverkets referensprognos utgör utgångspunkt för arbetet. — Räntefoten 4 % tillämpas för bebyggelsens investeringar i energibespa- rande syfte. — Enbart lönsamhetskriterier styr rangordningen av de energibesparande åtgärderna. — Användningen av solenergi påskyndas.
Figur 6.1 Antal boende per lägenhet 1930—75 samt bedömd utveckling fram till år 2000.
1 Vissa beräkningsförut— sättningar och antagan- den har ändrats från gruppens preliminära redovisning,juli 1977, till den slutliga, novem- ber 1977. Se Ds ] 1977113.
Figur 6.2 Utvecklingsför- lopp vid olika lönsamhets- gränser. L,I för netto- energi/örbrukning2 och snabb genomförandetakt. Småhus.
] L = årskostnaden för en sparåtgärd dividerad med den energibesparing åtgärden kan medföra.
2 Om inte omfattande förändring av uppvärm- ningssystemen sker är nettoenergiförbrukningen 30 |_ som genomsnitt 70 % av bruttoenergiförbruk- ningen.
— Genomförandegraden är att 95 % av möjliga åtgärder vidtas under tio år.
I figurerna 6.2—5 visas utvecklingsförloppen för energibehovet i olika byggnadskategorier.
I varje diagram representerar den översta kurvan trend för energibehov. Denna trend utgör en anpassning till de förutsättningar som ingår i industriverkets referensprognos. Till skillnad från i referensprognosen har här inte tagits med sparåtgärder utöver vad som successivt sker genom tillämpning av de nya byggnormerna.
Vidare redovisas vilken utveckling energiförbrukningen kan få vid olika lönsamhetsgränser (2, 5, 10, 15 och 20 öre/kWh) för energibesparande åtgärder. Om medelenergipriset under åtgärdens livslängd ligger över dessa gränser är åtgärden motiverad att genomföra enligt detta kriterium. I samtliga diagram kan noteras att vinsterna vid lönsamhetsgränser över 10 öre/kWh är relativt små. Vidare framgår att energibehovet för kategorin övriga lokaler ökar kraftigt efter år 1990; för småhus ökar energibehovet måttligt medan för flerfamiljshus och industrilokaler en i stort konstant energiförbrukning (i nettoenergibehov) erhålls efter år 1990 vid valda förutsättningar.
En väsentlig förklaring till att vinsterna avtar vid lönsamhetsgränser över 10 öre/kWh är att besparingsåtgärderna vid högre gränser är relativt svårare och dyrare, dvs. har höga investerings- och/eller skötsel- och driftkostnader. En ökning av antalet åtgärder ger således i varje strategi ett proportionsvis ökat investeringsbehov.
I de strategier som hushållningsgruppen har tillämpat uppkommer följande årskostnader och investeringsbehov. (Tabell 6.12—6.15).
TWh/år (netto) 50 |_—
lönsa mhetsgräns öre/kWh
10 15 20
J
1980 år 2000
_l 1975 1985 1990 1995
TWh/år (netto)
40r '_'
30
lönsamhetsgräns öre/kWh
10 20
20
1975
TWh/år (netto)
1 980 1985 1990 1995
551
50
lönsamhetsgräns öre/kWh
år 2000
45 ——-— 2 5
40 10 20
35
_ J 1975 1980 1985 1990 1995
år 2000
Figur 6.3 Utvecklings/ör- Iopp vid olika lönsamhets- gränser, L,! för netto- energiförbrukningl och snabb genomförandetakt. Flerfamiljshus.
* L = årskostnaden för en sparåtgärd dividerad med den energibesparing åtgärden kan medföra.
? Om inte omfattande förändring av uppvärm- ningssystemen sker är nettoenergiförbrukningen som genomsnitt 70 % av bruttoenergiförbruk- ningen.
Figur 6.4 Utvecklings/ör- lapp vid olika lönsamhets- gränser. L,] för nettoe- nergiförbrukningz och snabb genomförandetakt. Övriga lokaler.
1 L = årskostnaden för en sparåtgärd dividerad med den energibesparing åtgärden kan medföra.
2Om inte omfattande förändring av uppvärm- ningssystemen sker är nettoenergiförbrukningen som genomsnitt 70 % av bruttoenergiförbruk- ningen.
Figur 6. 5 U tveck/ingsför- lopp vid olika lönsamhets— gränser, L,1./ör netta- energijörbrukningz och snabb genomförandetakt. Industrins lokaler.
' L = årskostnaden för en sparåtgärd dividerad med den energibesparing åtgärden kan medföra.
2 Om inte omfattande förändring av uppvärm- ningssystemen sker är nettoenergiförbrukningen som genomsnitt 70 % av bruttoenergiförbruk- ningen.
TWh/år (netto)
1 5 5 10 10 15 Iönsamhetsgräns öre/kWh 51 1 1 1 1 1975 1980 1985 "1990 1995 år 2000 Tabell 6.12 Årskostnader och investeringsbehov för småhus Lönsamhetsgräns Nettobe- Årskostnad Investering Anm. öre/kWh sparing år milj. kr miljarder 1990 TWh/år ränta = 4 % kr. 0 0,5 Enligt SBN 2 2,5 ( 5 — 5 4,5 —- 200 —- 1 700 —- 8 exkl. ytskikt 10 95 1 900 10,5 inkl. ytskikt __ 850 '— 10 exkl. ytskikt 15 10'0 1 1000 —— 13 inkl. ytskikt 20 *- 11 —- 1500 —- 19 solenergi Tabell 6.13 Årskostnader och investeringsbehov för flerfamiljshus Lönsamhetsgräns Nettobe— Årskostnad Investering Anm. öre/kWh sparing år milj. kr. miljarder 1990 TWh/år ränta = 4 96 kr. 0 1—l,5 Enligt SBN 2 3 —- 100 0,5—1 5 7 —- 400 —- 3,5 10 __ 11 f— 700 —- 9 exkl. ytskikt —- 800 *- 9 inkl. ytskikt (15) 20 —- 12 —- 1000 * 12 solenergi
Gruppen erinrar avslutningsvis om att den framtida bebyggelsen även kan göras energisnålare genom ändring av bebyggelsestruktur, busform m. m. Besparingar av sådant slag kräver emellertid planering och skulle i huvudsak avse nya byggnader. Någon besparingseffekt härav har inte beräknats för år 1990.
Tabell 6.14 Årskostnader och investeringsbehov för övriga lokaler
Lönsam— Nettobe- Årskostnad Investering Anm. hetsgräns sparing år milj. kr. miljarder öre/kWh 1990 TWh/år kr. 0 2 Enligt SBN 2 7 110 * 0,5 5 8,5 300 2 10 13 i 850 * 6,5 exkl. ytskikt 900 * 7,0 inkl. ytskikt ( 15) 20 13,5 1 100 9,0 Tabell 6.15 Årskostnad och investeringsbehov för industrilokaler Lönsam- Nettobe- Årskostnad Investering Anm. hetsgräns sparing år milj. kr. miljarder öre/kWh 1990 TWh/år kr. 0 ca 0,5 Enligt SBN ( 2) 0,8 5 — 5 1 20 ( 1 5 3,5 * 250 * 3,5 20 3,7 * 325 4,5
Som redan nämnts har den nu refererade sektorrapporten varit utsänd på underhandsremiss. Synpunkter och kompletteringar som lämnats innehåller i korthet följande.1
Statens planverk framhåller att det visserligen inte varit hushållningsgrup- pens uppgift att behandla stimulans- och styrmedel, men att det ofta är ointressant att konstatera möjliga besparingar utan att känna till med vilka medel de skall åstadkommas.
Vissa osäkerheter i det statistiska underlaget påtalas, t. ex. beträffande uppgifterna om enbostadshus, som enligt planverket kan påverka de slutliga beräkningsresultaten.
Vidare anför planverket bl. a. att alltför stora potentiella besparingar förefaller vara knutna till en sänkning av genomsnittliga inomhustempera- turer. Planverket anser för sin del att småhus och kooperativt ägda hus numera sällan håller för hög innetemperatur och ställer sig i övrigt skeptisk till realismen i att genomföra och hålla en medeltemperatur i bostäderna av 200 C (innebär bl. a. att ca 20 % av beståndet skulle få en lägre inomhustemperatur än 19() C).
De tätningsåtgärder som expertgruppen redovisat kan enligt planverket komma att medföra luftomsättningar som ligger under vad som anses acceptabelt från hygienisk synpunkt och med tanke på risk för kondens m. m.
Bostadsstyrelsen framhåller att materialet innehåller ett betydande kunskapsstoff men att beräkningarna av besparingar och kostnader ändå har karaktär av räkneexempel. Även andra antaganden än de som gruppen gjort
' Det bör observeras att materialet som sändes ut till remissmyndighe- terna var den första ver- sionen av rapporten, (dvs. Ds 1 1977213 utan de kompletterande ka- pitlen 193 och 208) och att vissa korrigeringar och anpassningar har skett efter underhands- remissen. [ sådana fall tas inte remissynpunk- terna upp här.
1 Härav är besparingar om ca 15 TWh till en investeringskostnad av ca 4 miljarder kr. inteck- nade i industriverkets referensprognos.
om t. ex. tillgängligt byggnadsbestånd och tänkbara åtgärder kan vara rimliga. Styrelsen har mot den bakgrunden inte kommenterat detaljer i rapporten.
Byggnadsstyrelsen har inriktat sig på att studera de resultat som expert- gruppen redovisar rörande besparingsmöjligheter inom övriga lokaler. Styrelsen delar i huvudsak expertgruppens bedömning vad gäller besparings- möjligheter genom och kostnader för VVS-åtgärder. När det gäller värme- återvinning tyder dock styrelsens erfarenheter inte på att så stora besparingar kan göras för de kostnader som redovisats. Styrelsen är vidare skeptisk till de bedömningar som redovisas rörande byggnadstekniska åtgärder. I fråga om besparingsmöjligheter genom temperatursänkning och inreglering av värme- system påpekar styrelsen att åtskilliga besparingar redan vidtagits under år 1977 i bl. a. statliga förvaltningsbyggnader och på vissa andra håll, t. ex. i kommuner och landsting.
6.1.5.4 Regeringens proposition om besparingar i byggnadsbeståndet
I propositionen 1977/78:76 presenteras riktlinjer för energihushållning i befmtlig bebyggelse för perioden 1978—1988. Målet är att energiförbrukningen (brutto) i dagens byggnadsbestånd år 1988 skall vara 39 till 48 TWhl lägre än f. n., vilket motsvarar mellan 25 och 30 % av den totala energianvändningen i dagens byggnadsbestånd.
Detta sparprogram omfattar enligt propositionen investeringar om sammanlagt 31 till 48 miljarder kr. under tioårsperioden. En omprövning av programmet efter tre år föreslås. Utgångspunkten för programmet är att det nu finns ett stort intresse för energisparande och att anledning därför saknas att f. n. införa några tvingande regler för att åstadkomma ett tillräckligt stort sparande. Genomförandet förutsätts ske så att åtgärderna riktas mot de mest lönsamma projekten. Anpassning förutsätts successivt ske till arbetsmark- nads- och regionalpolitiska förhållanden.
Till propositionen är fogad (bilaga 2) en departementspromemoria där en utvärdering och komplettering av tillgängligt utrednings- och remissmaterial redovisas. Med utgångspunkt i remissutfallet avseende planverkets rapporter om energihushållning i bebyggelsen görs bl. a. samhällsekonomiska analyser som i sin tur leder till beräkning av fyra ambitionsnivåer —alternativ I, 11, 111 och IV — för energisparande i befintlig bebyggelse.
De redovisade alternativen är emellertid endast exempel på olika sparam- bitioner. Resultaten av bedömningarna i promemorian redovisas på ett sådant sätt att det är möjligt att avgöra utgifterna även för sparambitioner som ligger mellan de fyra alternativen. Analysen av de fyra alternativen avser kostnader och konsekvenser vid ett genomförande under den närmaste tioårsperioden.
Den lägsta sparambitionen uttrycks i alternativ 1. Detta alternativ bygger på förutsättningen att endast de mest lönsamma åtgärderna som är enklast att utföra kommer att genomföras. Den högsta sparambitionen, alternativ IV, ger den lägsta genomsnittliga lönsamheten och kräver de största insatserna vid genomförandet.
Som underlag för en analys av effekterna på samhällsekonomin av ett ambitiöst sparprogram redovisas vidare i promemorian en bedömning av
Tabell6.l6 Sparmöjligheter och totala utgifter enligt departementspromemorians fyra alternativ
Energibesparing Totala investeringar vid genom- år 1988 förandet av energisparprogrammet miljarder kr. (inkl. mervärdeskatt) Netto Brutto TWh/år TWh/år
[ 21 27 14 11 32 39 31 111 39 48 48 IV 48 60 81
arbetskraftsbehov, krav på totalt resursutrymme samt samhällsekonomisk lönsamhet i stort för studerade alternativ. Även energisparverksamhetens effekt på utrikeshandelsbalansen redovisas.
I tabell 6.16 redovisas promemorians uppgifter om de totala investerings- utgifterna, dvs. inkl. samtliga renoveringsutgifter. Till investeringsutgifterna kommer underhållskostnader på resp. ca 75, 220, 270 och 370 milj. kr. per år.
6.1.5.5 Jämförelse mellan utredningar
Nu redovisade bedömningar av möjliga besparingar i byggnadsbeståndet hari varje fall inledningsvis utgått från olika förutsättningar och utförts oberoende av varandra. En successiv anpassning genom samråd och underhandsre- misser m. m. har emellertid eftersträvats för att medge jämförelser av och slutsatser om besparingsmöjligheterna.
Vid detaljerade jämförelser bör observeras dels att utredningarnas syfte varit något olikartade, dels att olika kostnader och kostnadsbegrepp legat till grund för sammansättningen av åtgärdsprogram. Således avser kostnadsupp— gifterna i planverkets rapport endast investeringskostnader. i hushållnings- gruppens rapport investeringskostnader och årskostnader inkl. skötsel- och underhållskostnader samt i propositionen investeringskostnader, driftskost- nader och underhållskostnader.
De använda kostnadsbegreppen är också olika hos hushållningsgruppen och i propositionen.
I hushållningsgruppens rapport används begreppet lönsamhetsgräns, vilken definierats som investeringskostnaden för en energisparåtgärd dividerad med uppnådd energibesparing under åtgärdens livstid.
[ propositionen är motsvarande kostnad (energisparkostnad) beräknad som kostnaden för en åtgärd dividerad med nuvärdet (vid 2 % årlig prisökning)av uppnådda energibesparingar under åtgärdens livstid.
En genomgång av resultaten visar på relativt likartade bedömningar av besparingspotentialen i slutversionerna från planverket och hushållnings- gruppen. Uppskattningarna av investeringsbehov skiljer sig däremot åt i vissa detaljer, t. ex. när det gäller kostnader för tätning eller för byte av pannor. Även när det gäller årskostnader (som egentligan inte uppges av planverket eller i departementspromemorian men kan räknas fram åtminstone grovt) är
miljarder kr. exkl. moms
1 10 — 63 SPV 100 — ' 90— EBSPV 80— IV 70— 1 60— lV ' 50— 5 1 1 40 C» 1 30 || E KC(10 öre/kWh) 20 | 10 | EB EKC(5 öre/kWh) 69 SIN D . .. . I | i | | 1 | Figur 6.6 Jam/brelse av 10 20 30 40 50 60 70 besparingsm öj/igh eter TWh/ år inom byggnadsbeståndet. brutto
SPV = Statens planverk I, 11, 111, IV = Besparingsåtgärder enligt bostadsdepartementets utredning. Den övre kurvan inkluderar investeringar för fasadskiktDen undre gäller exkl. fasadskikt. EKC = Hushållningsgruppen. 5 öre/kWh och 10 öre/kWh anger energipriser (nettoenergi) då lönsamhet för besparingsprogrammen uppnås. lnveste- ringarna gäller exkl. fasadskikt. Besparingarna har omräknats till brut- toenergi med utgångspunkt från det uppvärmningssystem som anges i industriverkets referensprognos för år 1990.
bedömningarna likartade inom de olika utredningarna, frånsett inreglering av värmesystem där hushållningsgruppen redovisar lägre kostnad.
Jämförelser mellan utredningarna när det gäller lokaler uppvisar också stora likheter i bedömningarna. Se figur 6.6.
När det gäller genomförandegraden har hushållningsgruppen först bedömt inom hur stor del av beståndet en åtgärd över huvud taget kan löna sig att genomföra. Från den därpå beräknade besparingen har 20 % dragits bort med hänsyn till att byggnadsbeståndet oavsett energisparprogram undergår rivning och kraftig ombyggnad. För återstoden har antagits att en viss del kan nås under den aktuella tidsperioden. Med kraftiga statliga åtgärder (stöd och restriktioner) antar hushållningsgruppen att 95 % av den återstående poten- tialen kan utnyttjas. Utan sådant stöd beräknas endast ca 50 % kunna utnyttjas under perioden. 1 bedömningarna ingår även möjligheterna att genomföra besparingar i nybyggnader utöver vad som krävs enligt Svensk byggnorm.
Statens planverk för sin del bedömer inom hur stor del av nuvarande byggnadsbestånd som en viss besparingsåtgärd kan drivas och får på detta sätt en total besparing. Motsvarande förfarande tillämpas i propositionen.
6.1.6 Övriga sparmöjligheter
Möjligheterna att spara energi inom övriga användningsområden har stude- rats av en särskild arbetsgrupp inom hushållningsgruppen. De studerade områdena är dels användningen av el inom bebyggelsen (utom elvärme och varmvattenberedning), dels användningen av el inom renhållningsverk, vattenverk, m. m. samt för gatubelysning, dels energianvändningen inom jord- och skogsbruk. Framförallt har möjliga sänkningar av elanvändningen behandlats.
Hushållningsgruppen redovisar besparingsmöjligheter på ca 3—4 TWh inom denna sektor i förhållande till industriverkets referensprognos. I tabell 6.17 anges energianvändningen år 1975 och bedömningarna för år 1990.
Tabell 6.17 Energianvändning för övriga ändamål år 1975 och 1990, TWh
1975 1990 1990 Referensprognosen Hushållnings- ————— gruppen Bränsle El Bränsle El Bränsle El Hushållsel i bostäder — 12,6 — 17,1 — 16 Eldrift i övriga lokaler — 7,3 - 11,2 — 9.4 Gatubelysning — 1,0 — 1,4 — 1,0 Renhållning, byggnadsverksamh,
m.m. exkl. gatubelysning 1,3 1,9 1,7 3,7 1,7 3,7 Fritidshus 0,9 1,2 0,7 3,7 0,7" 3,70 Jordbruk 8,7 0,8 8,8 1,0 7,8 1,0
Summa 10,9 24,8 11,2 38,1 10,2 34,8
0 Har ej granskats närmare av hushållningsgruppen
Användningen av hushållsel beräknades ligga på inte fullt 13 TWh år 1975. Industriverkets referensprognos anger 17 TWh för år 1990. Kommissionens expertgrupp för energihushållning redovisar en besparingsmöjlighet med ca 1 TWh genom effektivare apparatutrustning och bestämmelser om obligato- riska startklockor för elektriska motor- och kupévärmare. I yttrande från konsumentverket över hushållningsgruppens rapport bedöms besparings- möjligheterna vara större genom effektiviserad apparatutrustning. Totalt räknar konsumentverket med att en nivå på 13—14 TWh vore möjlig att nå till år 1990. Vid oförändrade åtgångstal per hushåll, dvs. en situation där effektiviseringar kompenserar energiåtgången för tillkommande utrustning, skulle hushållens elanvändning bli drygt 14 TWh på grund av den väntande ökningen i antalet hushåll. Kostnaderna för besparingar beträffande hushål- lens elanvändning har inte beräknats.
Elanvändningen för eldrift i övriga lokaler uppgick år 1975 till drygt 7 TWh. Industriverkets referensprognos anger drygt 11 TWh för år 1990. Kommis- sionens expertgrupp för energihushållning bedömer det möjligt att genom effektivare apparatutrustning spara nära 2 TWh i förhållande till referens- prognosen. Användningen för eldrift år 1990 blir då drygt 9 TWh. Detta innebär i det närmaste konstanta åtgångstal/må Kostnaderna för dessa besparingar har inte beräknats.
Hushållningsgruppen redovisar också en möjlighet att genom effektivare armaturer i gatubelysningen spara ca 0,4 TWh elkraft. Kostnader härför har inte beräknats.
Vidare redovisar gruppen möjligheter att inom jordbruket spara ca 1 TWh jämfört med industriverkets referensprognos. Det är främst fråga om besparingar i samband med uppvärmning, belysning och hjälpenergi för animalieproduktion och växthusproduktion. Besparingarna gäller huvudsak- ligen bränsle och har inte kostnadsuppskattats.
6.2 Energitillförsel och energidistribution
6.2.1 Inledning
I detta avsnitt ges en översiktlig beskrivning av tillgång på och produktion av energiråvaror såväl globalt som nationellt liksom en beskrivning av förnyel- sebara energikällor. Dessutom behandlas de olika energiråvarornas och de förnyelsebara energikällornas möjliga bidrag till energiförsörjningen samt beskrivs några viktiga energiomvandlingsanläggningar. Beskrivningarna görs i allmänhet mycket kortfattade. Fylligare redovisningar återfinns bl. a. i tillförselgruppens rapport (Ds 1197819). Avsnittet avslutas med en redovis- ning av struktur och organisation i dagens svenska energiförsörjningssystem samt en genomgång av energitillförseln åren 1976 och 1977.
6.2.2 Ändliga energiråvaror 6.2.2.1 Olja
Världens råoljetillgångar är kvalitetsmässigt av mycket varierande karaktär. Råolja är därför inget entydigt begrepp utan ett samlingsnamn för en mängd
olika naturprodukter som består av kolväteföreningarjämte mindre mängder svavel- och kväveföreningar.
Råolja har bildats under tidigare geologiska tidsåldrar genom omvandling av organiska sediment. Geologiska förändringar har utvecklat så höga tryck och temperaturer, att sedimentens organiska material omvandlats till kol,olja eller naturgas.
För att en oljetillgång av utvinningsbar storlek skall ha bildats krävs dels att berggrunden har fickor och hålrum där olja har kunnat samlas, dels att överliggande bergarter är så täta att oljan inte har sipprat bort.
Global tillgång och produktion
Säkra och entydiga bedömningar av världens råoljetillgångar kan inte göras. Underlaget i form av mätvärden från olika former av undersökningar är av skiftande teknisk kvalitet och kan göras till föremål för olika tolkningar. Primärmaterialet är dessutom ofta tillgängligt endast för de direkt engagerade företagen.
Trots att stora insatser har gjorts för att få reda på hur stora råoljetillgång- arna är måste uppgifter om tillgångarna vila på uppskattningar som har gjorts av olika fack- och expertorgan. Dessa uppskattningar är relativt säkra endast för områden, där fyndens storlek och troliga förmåga att generera olja för utvinning än kända genom omfattande och långvarig praktisk erfarenhet.
De kända och utvinningsvärda oljetillgångarna har beräknats till ca 98 miljarder ton. De totala utvinningsvärda tillgångarna har med hänsyn till bl. a. jordens geologi bedömts kunna uppgå till mellan 250 och 300 miljarder ton. Den geografiska fördelningen framgår av tabell 6.18.
Tabell 6.18 Regional fördelning av jordens oljetillgångar och världsproduktionen av råolja år 1976
Område Kända och ut— Ännu ej upp— Utvinningsvär- vinningsvärda täckta utvin- da tillgångar tillgångar ningsvärda
tillgångar Milj. % Milj. % Milj. % ton ton ton
Mellersta Östern 55 320 56,4 51 680 26,9 107 000 36,9 Afrika 9 360 9,6 33 640 17,5 43 000 14,8 Nordamerika 6 300 6,4 23 700 12,3 30 000 10,4 Latinamerika 5 600 5,7 12 400 6,5 18 000 6,2 Västeuropa 3 340 3,4 10 660 5,6 14 000 4,8 Fjärran Ostern
/Australien 2 880 3,0 9 420 4,9 12 300 4,3 Summa 82 800 84,5 141 500 73,7 224 300 77,4 Sovjetunionen, Öst- eurOpa och Kina 15 200 15,5 47 800 24,9 63 000 21,7 Antarktis — — 2 700 1,4 2 700 0,9
Totalt 98 000 100 192 000 100 290 000 100
Produktion år 1976
Milj.
ton
1 11 1,2 268,4 525,7 226,6 39,1
2 295,2
630,6
2 925,8
%
38,0 9,2 18,0 7 7 1,3 4,2
78,4
21,6
Oljetillgångarnas fördelning på olika handelspolitiska grupperingar framgår av tabell 6.19.
De största kända och utvinningsvärda oljetillgångarna har Saudi-Arabien (22,6 miljarder ton), Sovjetunionen (11,3), Kuwait (9,9), Iran (9,1) och USA (5,3). De största utvinningsvärda tillgångarna har Sovjetunionen (45,5 miljarder ton), Saudi-Arabien (43,0), Irak (21,2), USA (19,7) och Iran (18,0).
Av speciellt intresse för svenskt vidkommande är storleken på de kända och utvinningsvärda tillgångarna i Nordsjön. Dessa har bedömts utgöra ca 3 miljarder ton vilket motsvarar nuvarande världsförbrukning under ett år eller Västeuropas hela förbrukning under ca fem år.
Av de ovan redovisade kända och utvinningsvärda tillgångarna bedöms ca 22 % ligga under havsbottnen (”off-shore”). Av de utvinningsvärda till- gångar som ännu ej är kända bedöms ca 40 % ligga under havsbottnen.
Det bör framhållas att utvinningstekniken påverkar vilken mängd olja som kan hämtas från underjordiska reservoarer. Den mängd som spontant kan _ produceras under inverkan av reservoarens eget gas- eller vattentryck kallas i primär. Den mängd olja som kan utvinnas blir därmed starkt beroende av 1 oljereservoarens egenskaper. Den utvinningsbara mängden är i många fall så låg som 15—20 % och i extrema fall så hög som 40 % av ursprunglig, total oljemängd.
Sekundära utvinningsmetoder tillgrips för att öka utvinningen. Exempel på sådana metoder är återinjektion av gas och injektion av vatten i , oljereservoaren. För tyngre råoljor tillgrips även injektion av ånga. Sekundär 1 utvinning kan öka oljeutvinningen med 10—60 % av ursprunglig, total oljemängd.
Många andra tekniska metoder kan tillgripas för att ytterligare höja utvinningen. Dessa kallas med ett gemensamt begrepp tertiära utvinnings- metoder och kan t. ex. innebära alternerande gas/vatteninjektion, injektion av vatten med tillsatser som minskar viskositeten eller påverkar oljans vidhäftning till mineral, injektion av kolväten som fungerar som lösnings- medel, uppvärmning, m. m.
Tabell 6.19 Oljetillgångarnas fördelning på handelspolitiska ländergrupper
Ländergrupp Kända och Ännu ej Utvinnings- utvinnings- upptäckta värda till- värda till- utvinnings- gångar gångar värda till- gångar Milj. % Milj. % Milj. % ton ton ton OPEC 66 945 68,3 78 500 40,9 145 445 50,0 OECD 9 965 10,2 34 860 18,2 44 825 15,0 Sovjetunionen, Öst- europa och Kina 15 200 15,5 47 800 24,9 63 000 21,0 Övriga 5 890 6,0 30 840 16,0 36 730 12,0
Totalt 98 000 100 192 000 4100 290 000 100
Fortsatt teknisk utveckling och kanske framför allt stigande oljepriser kan sannolikt avsevärt öka betydelsen av sådana metoder i framtiden. I många prognoser räknar man därför med att det genomsnittliga uttaget, som i dag är 25—30 % av oljereservoarernas innehåll, vid seklets slut skall uppgå till 40 %.
Världens utvinning av råolja framgår av tabell 618. De största råoljepro- ducenterna år 1976 var Sovjetunionen (520 milj. ton), USA (455), Saudi- Arabien (429), Iran (294) och Venezuela (1 19). Totalt svarade OPEC-staterna för 1 519 milj. ton motsvarande 51,9 % av världsproduktionen. Det kan vidare noteras att av länder med råoljeproduktion i Nordsjön producerade Storbritannien 12 milj. ton och Norge knappt 14 milj. För år 1977 bedöms världsproduktionen av råolja ha uppgått till 3 025 milj. ton varav OPEC- staterna I 524 milj. ton (50,4 %).
Omvandlingen av råolja till oljeprodukter som är anpassade till olika ändamål sker inom raffinaderiindustrin. Totalt finns ca 730 raffinaderian- läggningar i världen med en sammanlagd nominell kapacitet av ca 3 730 milj. ton (se tabell 6.20). Anläggningarnas storlek och tekniska utformning är mycket skiftande. Översiktligt sett svarar ca 25 % av anläggningarna för ca 58 % av kapaciteten. Dessa större anläggningar är i de flesta fall också de modernaste. Av världens raffinaderikapacitet finns ca 53 % i anläggningar som är yngre än 10 år, 23 % av kapaciteten är mellan 10 och 20 år och återstående 24 % av kapaciteten är äldre än 20 år.
Lokaliseringen av raffinaderierna skedde i en första period främst nära de då utnyttjade råoljekällorna. Även om många avvikelser från ett allmänt mönster finns, har tendensen varit att de flesta raffinaderierna under de senaste 20 åren i stället har lokaliserats till konsumtionsområdena, dvs. främst industriländerna.
På några platser, främst i Västindien och inom Västeuropa främst i Holland, Belgien och Italien, har s.k. transitraflinaderier anlagts. Dessa anläggningar har lokaliserats till hamnar som dels är goda mottagnings- hamnar för råolja, dels har goda båt- eller rörförbindelser med ett näralig- gande större konsumtionsområde.
Merparten av världens raffinaderier saknar av dessa skäl lokal fast
Tabell6.20 Världens raffineringskapacitet fördelad på geografiska områden år 1976
Område Milj. ton/år Andel % Västeuropa 1 070 28,7 Östeuropa 577 15,5 USA 784 21,0 Amerika exkl. USA 507 13,6 Mellersta Östern 149 4,0 Afrika 72 1,9 Japan 297 8,0 Asien och Stilla havet
exkl. Japan 276 7,4
Totalt 3 732 100
råoljeförsörjning och är utrustade för att skaffa råolja från andra, ofta mycket avlägsna områden. Orsakerna till detta lokaliseringsmönster är ilera.
Rent ekonomiskt har råoljetransport ställt sig mer fördelaktig än transport av färdigprodukter genom att man i större utsträckning kan använda stora fartyg. För att öka leveranssäkerheten har strävan varit att hämta råvaror hos olika leverantörer. Anpassningen av olika produktkvaliteter till lokala marknadskrav och aktuell efterfrågan har också lättare kunnat ske när anläggningen funnits nära eller inom distributionsområdet.
Lokaliseringen av raffinaderierna har hittills väsentligen bestämts av de internationella Oljebolagen.
Den genomsnittliga utnyttjandegraden i världens raffinaderierår 1976 har beräknats till ca 75 %. 1 USA var utnyttjandet samma år 86 %.
[ raffinaderierna förädlas råolja till bensin, nafta, eldningsolja etc. Den centrala delen i ett raffinaderi är processanläggningen, som består av olika processenheter uppbyggda av ugnar, reaktorer, destillationstorn, m. m. I anslutning till processenheterna finns hjälpsystem för raffinaderiets drift. Det finns även kajer och andra anläggningar för in- och utlastning, cisterner och bergrum för lagring av råolja och färdiga produkter, blandningsstationer för framställning av olika produktkvaliteter, etc.
Västeuropas raffinaderier är idag till helt övervägande del av s. k. ”hydroskimming”-typ. Detta innebär att oljeprodukterna framställs i de proportioner i vilka de förekommer i råoljan. Kvantiteter och kvaliteter av olika produkter från raffinaderierna bestäms således främst av vilka råoljor som raffineras.
De processenheter som normalt ingår i raffinaderier av denna typ är: Råoljedesti/Iation där råoljan genom fraktionering uppdelas i sina huvud- komponenter,
Naftaavsvavling som är en nödvändig förbehandling av råbensinen (naf- tan),
Katalytisk reformering där den högoktaniga baskomponenten för bensin- framställning tillverkas, samt
Gasoljeavsvavling. där mellandestillatfraktionens svavelhalt sänks för att möjliggöra tillverkning av diesel/villaolja med specificerad svavelhalt från relativt högsvavliga råoljor.
Utbytet från en given råolja kan genom olika processer förändras avsevärt. De vanligast förekommande processerna härvid är katalytisk krackning (cat- cracking) och krackning med vätgasöverskott (hydro-cracking). Båda dessa processer utgår från vakuumgasolja, vilken erhålls genom vakuumdestilla- tion av den atmosfäriska återstodsoljan från råoljedestillationen. Vid vaku- umdestillation erhålls vakuumgasolja och en asfaltliknande restprodukt.
Genom krackningsprocessen omvandlas vakuumgasoljan (som kan utgöra ca 30 % av råoljan) helt eller delvis till bensinråvara och mellandestillat. Genom val av krackningsprocess kan produktutbytet varieras inom vida gränser. Katalytisk krackning konstrueras oftast för maximering av bensin- produktionen, medan krackers med vätgasöverskott konstrueras för maximering av produktmängden av en eller flera produkter, t. ex. motorben- sin, petrokemisk nafta, jet-bränsle eller mellandestillat.
Beträffande motorbensin kommer utvecklingen sannolikt att gå mot blyfri bensin med minskad aromathalt. Detta kommer i så fall att kräva vissa
ombyggnader i flertalet av de befintliga raffinaderierna.
För sänkning av svavelhalten i tunga eldningsoljor finns flera processvägar att välja mellan. Den enklaste och sannolikt billigaste är den s. k. indirekta avsvav/ingen som innebär att vakuumgasoljan avsvavlas separat och därefter åter blandas med den obehandlade vakuumåterstoden. Metoden är tekniskt väl beprövad men kan endast sänka svavelhalten med ca 50 %. För längre gående avsvavling måste s. k. direkta avsvavlingsmetoder tillgripas varvid hela återstodsoljefraktionen behandlas. Den indirekta avsvavlingsmetoden tillämpas i Sverige vid Scanraff.
Ett alternativt sätt att ändra produktutbytet ur en given råolja är att via förgasning med syrgas och ånga överföra vakuumåterstodsoljan till syntetgas som är råvara vid produktion av syntetiska lätta drivmedel som t. ex. metanol. Förfarandet medger en effektiv avsvavling.
Behovet av tankers för råoljetransporter bestäms i huvudsak av behovet av olja från OPEC-området, Nordsjön och Alaska.
Den övervägande delen av transporterna utförs med mycket stora båtar — 250 000 dwt eller större. Före år 1967 var tankers över 100 000 dwt sällsynta. Suez-kanalens stängning drev dock snabbt på utvecklingen mot större tonnage. Läget i dag är att tankerflottan över 200 000 dwt utgör över hälften av det totala tanktonnaget. Andelen stora fartyg fortsätter att öka.
Världens tankerflotta över 10 000 dwt bestod i mitten av år 1976 av ca 3 500 enheter med ett totalt tonnage av 305 milj. dwt. Härtill kommer det kombinerade tonnaget (fartyg som kan lasta antingen olja eller bulkvaror) som vid samma tidpunkt uppgick till ca 400 enheter om sammanlagt ca 45 milj. dwt.
F. n. finns ett överskott av tanktonnage på ca 60 milj. dwt trots kraftigt ökande skrotningsfrekvens under de senaste åren. Skrotningen uppvägs av att varven fortfarande har ett avsevärt antal tankers i order och att nya tankers om sammanlagt minst 40 milj. dwt beräknas levereras under perioden 1977—1980.
Nationell til/gäng och produktion
Några utvinningsvärda oljetillgångar av betydelse har ännu inte hittats i Sverige.
Det halvstatliga bolaget Oljeprospektering AB (OPA B) har under perioden 1969—1976 prospekterat efter olja inom landet och därvid borrat ett hundratal borrhål på land och 16 borrhål till havs. Vid dessa borrningar gjordes ett antal små fynd på södra Gotland. Från åtta av dessa har hittills utvunnits nära 7 000 m3 råolja.
Prospektering efter olja utanför landets gränser har sedan år 1973 utförts av det likaledes halvstatliga bolaget Petroswede AB. Några kommersiellt exploateringsbara fynd har inte gjorts.
Det är 1975 bildade helstatliga bolaget Svenska Petroleum AB (SP) har sedan år 1976 givits en central roll i den statliga oljepolitiken. Bolaget skall bedriva verksamhet inom olika från försörjningssynpunkt betydelsefulla led av oljehanteringen. En huvuduppgift för bolaget är att arbeta upp nya kanaler för den svenska marknadens långsiktiga försörjning med råolja, antingen genom avtal med producenter eller genom förvärv av fyndigheter. Vidare
skall bolaget handha de fortsatta statliga insatserna på prospekteringsområ- det.
En mera detaljerad redogörelse för oljeraffineringen i Sverige och för den svenska oljemarknaden ges i avsnitt 6.2.6.1.
Bidrag till Sveriges energiförsörjning
Under perioden 1945—1970 upptäcktes stora kvantiteter olja varje år och de kvarvarande reserverna ökade trots en snabbt ökande utvinning. I början av 70-talet började dock utvecklingen att vända, då minskande nyupptäckter och fortsatt högt uttag ledde till att reserverna minskade.
För att nya fynd skall göras i samma takt som konsumtionen ökar måste prospekteringsinsatserna öka. Sådan prospektering måste ske i allt svåråt- komligare områden, t. ex. till havs och i arktiska områden, vilket gör att kostnaderna blir höga.
Prospektering ställer krav på stora insatser av riskvilligt kapital. Chase Manhattan Bank har t.ex. bedömt kapitalbehovet i världen för prospekte- rings- och utvinningsinsatser under den närmaste tioårsperioden till 900 miljarder US dollar.
De ekonomiska, politiska och tekniska riskerna vid Oljeprospektering ökar. Samtidigt fortsätter nationaliseringen av råoljetillgångarna. Detta medför en minskning av oljebolagens vinster. Samtidigt måste investeringarna i högre utsträckning än tidigare lånefinansieras. Detta kan tillsammans förväntas minska oljebolagens intresse och möjligheter att satsa på prospekteringsverk- samhet.
Det tar i regel fem till tio år från det att en oljekälla hittas till dess den kan vara i full kommersiell produktion. Världens oljeförsörjning under 1980-talet kommer därför i allt väsentligt att vara beroende av de nu kända oljetillgång- arna.
Som har redovisats i avsnitt 4.3.1 har under senare tid i ett flertal studier varnats för en situation under 1980-talet eller senast i början av 1990-talet då oljeutvinningen inte kan öka lika fort som efterfrågan. Även om Sveriges oljebehov kan tillgodoses i nuvarande eller rentav ökande omfattning under det närmaste decenniet är det i ett något längre perspektiv inte realistiskt att räkna med oljan som den dominerande energiråvaran i Sveriges energiför- sörjning.
6.2.2.2 Naturgas
Naturgas förekommer i porösa, sedimentära berggrundsformationer, ofta tillsammans med olja. Gasens sammansättning är olika i olika förekomster. Den dominerande komponenten är metan.
Naturgasen transporteras i allmänhet som gas i rör till förbrukningscentra och förbrukare. På senare år har det även blivit möjligt att kondensera gasen och transportera den sjövägen i flytande form (5. k. LNG). Därmed har det möjliga avsättningsområdet för naturgas utvidgats väsentligt. Tidigare var gasen ointressant för de oljeproducerande länder som ligger långt från förbrukningscentra. Stora kvantiteter gas, som erhållits som biprodukt vid oljeproduktion, har därför inte tagits tillvara utan avfacklats (dvs. förbrännts). Fortfarande är avfacklingen av naturgas omfattande i bl. a. Mellersta
Östern.
Naturgasen är främst en energibärare och som sådan ett av de mest högvärdiga bränslen som finns. Den används också som råvara i kemisk industri. Detta gäller i synnerhet den s.k. våta naturgasen som förutom metan innehåller bl.a. butan och propan. Utnyttjandet av gasen som energibärare inriktas på såväl industrikonsumtion inom stora enheter (pannor, ugnar etc.) som detaljkonsumtion inom mindre enheter(fastigheter,
hushåll).
Global til/gäng och produktion
Världens kända och ekonomiskt utnyttjningsbara, dvs. utvinningsvärda, tillgångar (”proven reserves”) av naturgas uppgick i januari 1977 till ca 65 000 miljarder m3. Den geografiska fördelningen framgår av tabell 6.21
Tabell 6.21 Världens kända och utvinningsvärda naturgastillgångar
Land
USA Kanada Övriga amerikanska länder
Summa: Amerika
Iran Saudi—Arabien Ovriga länder i Mellersta Ostern
Summa: Mellersta Östern Algeriet Nigeria Ovriga afrikanska länder Summa: Afrika
Holland Norge Storbritannien Övriga västeuropeiska länder
Summa: Västeuropa
Australien Indonesien Övriga länder i Fjärran Ostern Summa: Fjärran Östern
Sovjetunionen
Ovriga östeuropeiska länder Summa: Östeuropa
Kina
Summa varav OPEC
Miljarder m3 %
6117 1651 2356
10124
10 708 1 855 3 390
15 953
3 563 1 245 1 190 5 998
1 760 524 809 938
4031
915 680 1 801
3 396 24 000 592
24 592 718
64812 23 301
9,4 2,5 3,6 15,5 16,5 2,9 5,2 24,6 5,5 1,9 1,9 9,3 2,7 0,8 1,2 1,5 6,2 1,4 1,0 2,8 5,2 37,0 0,9 37,9 1,1
100 36,0
Tabell 6.22 Världsproduktionen av naturgas år 1976
Land Produktion Varav Varav åter- _—————— fackling injicering m.m. Miljarder % av total Miljarder Miljarder m3 utvinning m3 m3 USA 583,8 35,8 3,1 20,4 Kanada 100,5 6,2 1,0 10,6 Övriga amerikanska länder 90,7 5,6 14,5 29,7 Summa: Amerika 775,0 47,5 18,6 60,7 Iran 50,0 3,1 25,9 6,5 Saudi-Arabien 47,2 2,9 36,3 6,6 Ovriga länder i Mellersta Östern 51,1 3,1 33,5 3,6 Summa: Mellersta Östern 148,3 9,1 95,7 16,7 Algeriet 21,5 1,3 9,0 5,3 Nigeria 22,6 1,4 22,2 — Ovriga afrikanska länder 21,4 1,3 8,1 8,5 Summa: Afrika 65,5 4,0 39,3 13,8 Holland 96,6 5,9 — 0,6 Norge 4,4 0,3 — 4,4 Storbritannien 39,5 2,4 0,8 — Övriga västeuropeiska länder 48,4 3,0 — 3,1 Summa: Västeuropa 188,9 11,6 0,8 8,1 Australien 6,4 0,4 — 0,5 Indonesien 7,5 0,5 5,2 1,0 Ovriga länder i Fjärran Östern 32,4 2,0 6,1 1,8 Summa: Fjärran Östern 46,3 2,8 11,3 3,3 Sovjetunionen 336,0 20,6 15,0 — Ovriga östeuropeiska länder 53,4 3,3 1,0 — Summa: Östeuropa 389,4 23,9 16,0 — Kina 17,0 1,0 — — Summa 1630,4 100 181,7 102,6 varav OPEC 245,9 15,1 139,0 49,6 Källa: IEA. 126 Stora områden återstår att prospektera runt hela världen, främst i haven. 127 Geologer har uppskattat att de totala tillgångarna av gas i världen troligen är 128 ca 4 gånger större än de nu kända tillgångarna. 129 Vid prospekteringen efter kolväten har man hittills inte värderat gasfyn- 130 digheterna lika högt som oljefyndigheterna, eftersom det är mer komplicerat 131 att få fram gas till kunderna och eftersom det möjliga avsättningsområdet 132 tidigare var begränsat. Intresset för att utforska de totala tillgångarna har 133 möjligen påverkats av dessa förhållanden. 134 För svensk energiförsörjning är naturgastillgångarna i Nordsjön, och
M...—. _ __. .Dm.
A..». .— > »
särskilt inom den norska delen av kontinentalsockeln, av stort intresse. Någon entydig uppgift om den sannolika tillgången på naturgas i detta område finns ännu inte. Sedan Ekofiskfälten upptäcktes i slutet av 1960-talet har det knappast gått något år utan att nya fyndigheter påträffats. Provborr- ningar i det norska kontinentalsockelområdet norr om 62:a breddgraden planeras men har ännu inte påbörjats. Uppgifter om de geologiska formatio- nerna där tyder på att möjligheter finns till stora fyndigheter. Utvinnings- kostnaderna väntas dock bli höga.
Energimässigt motsvarar världens kända och utvinningsvärda naturgas- tillgångar ungefär två tredjedelar av motsvarande oljetillgångar.
Utvinningen av naturgas var år 1976 ca 1630 miljarder m3 varav 180 miljarder m3(11 %) facklades och drygt 100 miljarder m3(6 %)återinjicerades i oljekällor m. m. Utvinningens fördelning på olika länder framgår av tabell 6.22. Av tabell 6.22 framgår att av den totala utvinningen kom drygt 80 % ut på marknaden. För OPEC-staterna var motsvarande andel bara knappt 25 % (ca 58 miljarder m3). Resten avfacklades huvudsakligen. Till stor del beror detta på den förhållandevis ringa internationella handeln med naturgas. Den var år 1976 omkring 137 miljarder m3 eller ca 10 % av den totala kommersiella produktionen. Av denna handel utgjordes omkring 18 miljarder in3 av flytande naturgas, LNG.
En ökad internationell handel med naturgas förutses. Huvudleverantö- rerna av naturgas torde med hänsyn till reservernas geografiska fördelning bli Sovjetunionen och stater tillhörande OPEC. Framför allt de sistnämnda kommer att exportera gasen som LNG, för vilken marknaden enligt olika prognoser för slutet av 1980-talet har angivits till 90 a 230 miljarder m3 gas per år.
Nationell tillgång och produktion
Några naturgasfyndigheter av betydelse har inte påträffats i Sverige. De geologiska förutsättningarna härför är också mindre gynnsamma. Mindre kvantiteter naturgas som tränger upp ur marken finns dock lokalt på några platser. Gasen tillvaratas där i vissa fall för uppvärmning av enstaka byggnader.
Bidrag till Sveriges energiförsörjning
Naturgas är f. n. inte tillgänglig i Sverige men bedöms, enligt planerna för det 5. k. Sydgasnätet, kunna vara tillgänglig i Skåne omkring år 1982. De gaskvantiteter som kan bli aktuella för svensk energiförsörjning, förutsatt att beslut fattas nu, är i inledningsskedet drygt 1 miljard m3/år (ca 10 TWh/år) för att senare, kring år 1990, kanske växa till 6 a 8 miljarder m3/år (ca 55 a 75 TWh/år). Avgörande är i vilken utsträckning marknaden kan tillgodogöra sig gasen och vad gasen kommer att kosta. Gasen förutsätts enligt planerna användas i industrin och i kraftvärmeverk.
En introduktion av naturgas sker sannolikt lämpligen med början i Skåne för att senare inbegripa industricentra i Göteborgsområdet och i Mälarda- len.
, GÖTEBORG
FLENS ___________ HAMN BURG lllll ;PUTTGARDEN
Figur 6. 7 Alternativa Ie- veransvägarför svensk naturgasimport.
Möjligheten att få tillgång till naturgas i ovan angivna volymer kan begränsas av ekonomiska, politiska och rent fysiska skäl. Tänkbar för svensk import är exempelvis gas från Nordsjön, kontinenten, Sovjetunionen, Nord- och Västafrika samt från Mellersta Östern. Beroende på var gasen hämtas kan importen ske i rör eller som LNG. Med undantag för en mindre kvantitet nordsjögas som har offererats av ett tyskt gasföretag är den kommersiella situationen ännu oklar. )
Alternativa leveransvägar för svensk naturgasimport framgår av figur 6.7.
Naturgasleveranser sker i ledningssystem och kapitalkostnaderna för sådana är betydande. Transportekonomin är beroende av leveransernas volym, ett jämnt utnyttjande av systemet och en säker avsättning för gasvolymerna under lång tid. ,i
Belastningsvariationer över dygnet kan i huvudsak jämnas ut genom variationer i trycket i rörledningssystemet. Variationer mellan olika årstider är svårare att jämna ut och innebär en begränsning i utnyttjandet. Betydelsen härav minskar dock, om vissa förbrukare får växla mellan gas och olja samtidigt som gasnäten från början ges en lämplig dimensionering. Viss säsonglagring av gas eller LNG kan också vara nödvändig (s. k. peak shaving- anläggningar).
Genom att gasleveranserna är bundna till ledningssystemen blir en riktig dimensionering och sträckning av dessa väsentlig. För att avgreningar skall bli motiverade krävs stora belastningsobjekt. Ju längre bort dessa objekt ligger desto större krav ställs på storleken. En ingående analys av hur en tilltänkt naturgasmarknad kommer att se ut i framtiden är därför oundgänglig när ett ledningssystem planeras.
En satsning i Sverige på naturgas medför åtminstone under uppbyggnads- perioden en högre total kostnad för energiförsörjningen jämfört med en försörjning med oförändrat användande av eldningsolja. Om den enskilde kundens energikostnad inte skall höjas behöver därför naturgasen i initial- skedet, men kanske även framdeles vid en gassatsning i större skala, stöd från statsmakterna.
Under senare tid har frågan varit uppe om eventuell svensk import av LNG istor skala. Enligt nuvarande bedömningar skulle en sådan import inte kunna ske förrän efter år 1985. Som framgår ovan väntas den internationella marknaden för LNG expandera. Tidigare bedömningar av marknadstill- växten har dock kontinuerligt fått revideras nedåt.
Vid mycket långa avstånd kan naturgasimporten totalt sett bli billigare om naturgasen före export konverteras till metanol i stället för att kondenseras till LNG. Metanol kan transporteras i vanliga tankfartyg med modifierad utrustning för hantering av lasten. Å andra sidan blir anläggningarna i land dyrare för metanol än för LNG. De är inte heller provade ännu i den stora skala som fordras. Metanolen kan användas direkt som bränsle, som kemisk råvara eller också återföras till metan. En stor del (ca 40 %) av det ursprungliga energiinnehållet i naturgasen går dock förlorad vid konvertering till metanol.
6.2.2.3 Kol
Kol betecknar såväl ett kemiskt grundämne som ett mineral. I det följande behandlas kolet enbart som mineral och i form av stenkol. Brunkol berörs inte närmare eftersom Sverige sannolikt aldrig kommer att importera brunkol.
Stenkol har bildats i sediment i jorden och förekommer i s.k. flötser (kolskikt). Det är ett komplext och heterogent ämne i såväl kemiskt som fysikaliskt avseende. Kvalitetsskillnaderna mellan kol från olika gruvor och gruvdistrikt kan vara stora. Så kan också vara fallet för flötser inom samma område.
De huvudsakliga beståndsdelarna i stenkol är: rent kol, kolväten, obränn- bara askbildande mineral, svavel och vatten. Sammansättningen och egen- skaperna hos olika kol beror på deras tidigare historia.
Stenkol brukar från användningssynpunkt indelas i två huvudkvaliteter
— ångkol for förbränning — kokskol (metallurgiska kol) som kan förädlas till gas och koks.
Ångkol och kokskol är handelsmässigt sett olika varor med helt skild prisbildning. Kostnaderna för att utvinna de två kvaliteterna är vanligen också olika i och med att kokskol i allmänhet förekommer i betydligt mer komplicerade geologiska formationer med tunnare och gasrikare kolskikt än ångkol. För energiändamål är det vanligare och billigare ångkolet mest intressant. i
För kommersiella ändamål indelas ångkolet i sin tur i olika kvaliteter. Viktiga egenskaper är bl. a. värmevärde, storlek, gashalt, askhalt, askans smältpunkt, fukthalt, svavelhalt och hårdhet.
Global tillgång och produktion
Uppskattningar och jämförelser av tillgångarna på energiråvaror försvåras bl. a. av att man använder olika beräkningsmetoder i olika branscher och olika länder. Jämfört med andra energitillgångar, t. ex, olja och gas, kan dock tillgångarna på kol bestämmas med ganska stor noggrannhet. %
I tabell 6.23 har ett antal uppgifter om världens koltillgångar samman- % ställts. Tillgångarna har där placerats i tre kategorier, nämligen "troliga tillgångar”, ”kända tillgångar" och ”brytbar reserv”. Kategorierna är dock . inte helt entydigt definierade. [ stort gäller följande allmänna definitioner. .'
Med brytbar reserv menas sådant kol som kan utvinnas från noggrant j uppmätta fyndigheter. Endast fyndigheter som kan bearbetas med redan ! färdigutvecklad teknik och på gällande ekonomiska villkor tas med. l l allmänhet räknar man med att ca 50 % av den brytbara kolreserven kan : utvinnas. Den uppmätta reserven är alltså dubbelt så stor som den brytbara. : Avgränsningen mellan brytbar och uppmätt reserv äri huvudsak ekonomiskt ! betingad. Detta innebär att den brytbara reservens storlek ökar med ökande , kolpriser. ]
Med kända tillgångar menas fyndigheter som genom provborrningar t påvisats vara möjliga att bearbeta enligt hittills tillämpade brytningsmetoder. ; I denna kategori brukar ingå flötser ned till 1 200 m djup underjordytan och med tjocklek över 0,3 m. De hittills djupaste kolgruvorna (ned till 1 000 m djup) finns i Storbritannien och Västtyskland. Till skillnad från vad som gäller . för ”brytbar reserv" inräknas inte bara den utvinningsvärda delen utan kolfyndigheten i sin helhet i begreppet "känd tillgång". Uppskattningsvis " kan ca 50 % av kolet i dessa fyndigheter utvinnas med dagens teknik.
Resten finns antingen på så stora djup eller i så tunna flötser att kolen inte är brytvärda eller följer med stenavfall i kross- och sorteringsverk. Betydande partier kol lämnas också som takstöttande pelare i underjordsgruvorna. Utvinningen har emellertid stadigt kunnat öka i moderna gruvor och kan l förväntas öka även i framtiden. I USA kan ofta redan nu över 60 % av koleni l kategorin ”känd tillgång” utvinnas. Avgränsningen av denna kategori är i första hand tekniskt betingad.
De totala troliga tillgångarna är dels sådana som beräknats utifrån allmängeologiska förhållanden, dels sådana där antalet borrningar inte kan anses tillräckligt för klassning som känd tillgång. Man kan också kalla denna
Tabell 6.23 Världens koltillgångar (stenkol och brunkol) och kolprodu ktion (stenkol) år 1975, miljarder ton
Kända Brytbar Produktion tillgångar reserv år 1975
Troliga tillgångar
Polen 95 27 0,170 Västtyskland 330 39 0125 Storbritannien 162 4 0,140 Övriga 23 9 0.060
Summa Europa (exkl. Sovjetunionen) 750 610 79 0.495 Sovjetunionen 5 700 136 0.530 Kina 1 000 80 0,450 Övriga 20 8 0.160
Summa Asien (inkl. Sovjetunionen) 9 900 6 720 224 1.140 USA 2 920 182 0580 Kanada 109 5 0025 Övriga 6 2 0010
Summa Amerika (Syd— och Nord-) 4 250 3 035 189 0.615 Afrika (Sydafrika) 200 70 24 0,065 Australien 206 55 24 0,070
Totalt 15 300 10 490 540 2.385
Källa: Kol i Sverige, NE 1977z23. Av tillgångarna uppskattas tre fjärdedelar vara stenkol.
kategori "de geologiska reserverna av kol" och brukar däri räkna in tillgångar ned till 1 800 m djup. Liksom i fallet "kända tillgångar” inkluderas allt kol. Någon bedömning av hur stor del som förr eller senare verkligen kan utvinnas har alltså inte byggts in i de värden som anger de ”totala troliga tillgångarna". Avgränsningen av kategorin är i första hand geologiskt betingad. Även brunkol är inkluderat i kategorin.
Ca 30 % av världens statistiskt redovisade energibehov täcktes i mitten av 1970-talet med kol. Som framgår av tabell 6.23 var den totala kolproduk- tionen år 1975 ca 2,4 miljarder ton. Eftersom huvuddelen av koltillgångarna ligger i stora industriländer utnyttjas nästan hela kolproduktionen i länder med egna tillgångar. Endast en mindre del, 195 milj. ton, varav 115 milj. ton kokskol, gick år 1975 i internationell handel. På grund av främst lågkonjunk- turen inomjärn- och stålindustrin sjönk denna kvantitet år 1976 till 190 milj. ton. Kolexportens fördelning år 1975 framgår av tabell 6.24. De största importörerna är Japan, Kanada och länderna i Västeuropa. Utnyttjandet av ångkol i främst de industrialiserade länderna väntas öka. Stora satsningar på kolbrytning görs i bl. a. USA och Kanada. Merparten av den ökade kolproduktionen väntas komma att användas för de kolbrytande ländernas egen energiförsörjning, varför det är osäkert huruvida större kolkvantiteter än i dagsläget kommer ut på världsmarknaden. [ rapporten Kol
Tabe116.24 Kolexportens fördelning år 1975, milj. ton
Exportland Export Varav Kokskol Ångkol och andra kol
USA 60,2 45.2 15.0 Kanada 11,8 10,8 1,0 Storbritannien 2,2 0.4 1.8 Västtyskland 14,5 10,1 4,4 Frankrike 0,5 0,3 0,2 Tjeckoslovakien 3.7 — 3.7 Polen 38,3 10,7 27,6 Sovjetunionen 26,2 8,8 17,4 Australien 32.4 28,4 4,0 Sydafrika 2.7 0.3 2,4 Övriga 2,8 0.4 2,4
Summa I95.3 115,4 79,9
Ls. m.....—
i Sverige (NE 1977123) har en uppskattning gjorts av den totalt möjliga exportpotentialen år 1985. Den totala kvantiteten anges till 227—278 milj. ton, varav ca 15 milj. ton bedöms vara tillgängliga för den svenska markna- den.
Nationell tillgång och produktion
Koltillgångarna i Sverige är små och håller låg kvalitet och lågt förbrännings- värde. Egentliga kolfyndigheter finns endast i Skåne under slättlandet mellan Ängelholm och Helsingborg. Den brytbara mängden kol har uppskattats till ca 30 milj. ton (energivärde ca 150 TWh). Flötserna ligger på ett djup av 30—1 10 m och är i allmänhet tunna, 30 a 60 cm. Under åren l940—1945 var brytningen i medeltal drygt en halv miljon ton per år. Den har nu helt upphön, men smärre kvantiteter (12 000 ton år 1976) erhålls som biprodukt vid Ierbrytning.
Kol förekommer även i form av grafit i Vittangiområdet i Norrbotten (se , även 6224). Tillgångarna beräknas till ca 15 milj. ton (energivärde ca 100 * TWh). :
Tabell6.25 Sveriges kolimport 1970—1976, milj. ton
År Kokskol Ångkol Koks Totalt .; i 1970 1.12 0.54 1.21 2.87 i 1971 1.02 0.40 1 ,22 2.64 - 1972 0.74 0.25 1.21 2.20 1 1973 0.61 0.41 1.50 2.52 1974 0,70 0.80 1.60 3.10 1975 1,33 0.30 1,20 2,83 1976 1.64 0.37 1.10 3.11
Källa: Kol i Sverige. NE 1977123.
Trots att Sverige sålunda inte har någon nämnvärd mängd kol inom sina gränser dominerade kol och koks under nära femtio är Sveriges energiför- sörjning. Vid 1900-talets början svarade kolbränslen för inte mindre än hälften av energitillförseln. Det var först i början av 1950-talet som oljan avlöste kolet som dominerande energiråvara.
År 1976 förbrukades i Sverige ca 3 milj. ton kol. Kolet används nästan uteslutande inom industrin, främstjärn- och stålindustrin samt till en mindre del inom gruvindustrin och cementindustrin. Med undantag för år 1974 har under den senaste tioårsperioden endast obetydliga mängder kol använts för värme- och kraftproduktion. Sveriges kolimport sedan år 1970 framgår av tabell 6.25.
Bidrag till Sveriges energiförsörjning
Ett ökat utnyttjande av ångkol som energiråvara i Sverige skulle främst minska användningen av tjocka eldningsoljor. Kolet skulle i sådana fall användas i kraftvärmeverk, hetvattencentraler och industripannor samt eventuellt även i kondenskraftverk. Möjligheterna är i princip goda att till slutet av 1980-talet ersätta en stor del av nuvarande förbrukning av främst tjocka eldningsoljor med kol.
Frånsett inverkan på miljön och osäkerheten om de ekonomiska förutsätt- ningarna fmns emellertid flera faktorer som försvårar ett snabbt ökat kolutnyttjande i Sverige. Bl.a. saknas i dag egentliga kolhamnar liksom transportsystem för distribution av kol.
Vidare finns det få utrustningar som idag kan nyttiggöra kol. De processer för kolutnyttjning som är lämpade för svenska förhållanden torde dock vara desamma som används och utvecklas internationellt, vilket innebär att Sverige i princip skulle kunna köpa teknik utomlands. 1 anläggningar som redan idag utnyttjar kol eller kan ställas om för att utnyttja kol torde högst ca 1 milj. ton kol kunna förbrukas år 1985.
Som nämnts råder osäkerhet om vilka mängder kol som i framtiden kommer att bjudas ut på den internationella kolmarknaden. För en trygg kolförsörjning kan därför krävas t.ex. svenskt finansiellt engagemang i utländsk kolbrytning och/eller långfristiga leveransavtal. Osäkerheten beträffande framtida koltillförsel medför också att anläggningar som är avsedda för kolutnyttjande bör vara så utformade att olika kolkvaliteter kan användas. Detta kan ställa krav på inhemskt tekniskt utvecklingsarbete. Sådant arbete kan även komma att krävas för att bemästra vissa miljöproblem som uppkommer vid ökat kolutnyttjande.
Utom för el- och värmeproduktion skulle kol kunna utnyttjas i Sveriges framtida energiförsörjning som råvara för framställning av flytande och gasformiga bränslen. Särskild uppmärksamhet har därvid under senare tid riktats mot framställning av metanol.
6.2.24 Skiffer
Skiffer som råvara för produktion av uran behandlas i avsnitt 6.225. Skiffer förekommer på många håll i världen. Förekomster som är aktuella för energiproduktion i stor skala finns t. ex. i Alberta i Kanada (som oljesand),
i Colorado, Utah och Wyoming i USA, samt i Sovjetunionen. Känneteck- nande för dessa skiffrar är att de innehåller för termisk oljeutvinning lämpad organisk substans i halter som är ungefär dubbelt så höga som de svenska skiffrarnas. Ofta har de betydligt lägre svavelhalt och förekommer i fyndigheter som är mycket större än de svenska. Därför är man inriktad mera på att utvinna olja ur dem än på att utnyttja energiinnehållet i andra principiellt möjliga former.
Mineralogiskt sett utgörs skiffern i Sverige av linkornigt, sedimentärt material, huvudsakligen kvarts. lermineral, fältspat, pyrit och kalcit, som binds samman av organisk substans (kerogen). Kerogenet sönderfaller till koks,olja och gas om skiffret upphettas till mer än 3500C. Man talar om olje- och grafitskiffer.
Global tillgång och produktion
De globala tillgångarna på oljesand och oljeskiffer är betydande. Tillgångarna på oljeskiffer bedöms uppgå till motsvarande 400 miljarder ton olja varav 30 miljarder ton anses kunna utvinnas med dagens teknik. Kommersiell % produktion sker huvudsakligen i Kina och Sovjetunionen. Världsproduk- ; tionen av skifferolja var år 1975 ca 7 milj. ton. ;.
Tillgångarna på oljesand och s. k. tunga oljor bedöms uppgå till motsva- ( rande 300 miljarder ton olja av vilka 15—30 miljarder ton bedöms kunna ! utvinnas. [ Kanada finns en anläggning där årligen ca 2,5 milj. ton olja ' utvinns ur oljesand. En andra anläggning med årskapaciteten drygt 6 milj. ton * kommer att starta produktionen år 1978. ! 1 t
Nationell tillgång och produktion
De svenska skifferförekomsterna är av tre olika slag, vilka populärt kan 1 benämnas Kvarntorpsskiffer, Ranstadsskiffer samt Vittangiskiffer. Man j kunde möjligen också lägga till Höganäskol, vars höga askhalt ställer denna '! energikälla i en klass mellan högvärdig skiffer och goda kol. Samtliga fyra 17: råvaror kan komma i fråga för inhemsk bränsleproduktion. Samtliga fyra är av dålig kvalitet var och en i sin klass beroende på låga bränslevärden, höga askhalter och — när det gäller Kvarntorps- och Ranstadsskiffrarna - höga svavelhalter.
Kerogenhalten varierar i stort sett mellan 10 och 20 %. Mängden kerogen i _, de sydsvenska skiffrarna uppgår till ca 45 miljarder ton. Den utvinningsbara 'i mängden olja har bedömts uppgå till ca 450 milj. ton varav 170 milj. ton på ? Öland, 190 milj. ton 1 Östergötland, 85 milj. ton i Närke och 7 milj. ton i
Västergötland. ;
Utvinning av petroleumprodukter ur skiffer har tidigare skett i bl.a. 1 Kvarntorp. Driften lades ner 1966. Som mest utvanns under ett år(l959/60) . 11 000 ton gasol, 35 000 m3 bensin och 83 000 rn3 eldningsolja. 3
Ett flertal platser är tänkbara för skifferutvinning såsom
— Ranstad vid Billingen i Västergötland : — Kvarntorp i Närke .: — Västra området i Närke ;
— Tomelilla i Skåne — Vittangifaltet och Masugnsbyn öster om Kiruna — Östergötland. Öland och Brunfloområdet i Jämtland.
Bidrag till Sveriges energi/örsörjning
Skiffrar med ett innehåll av organisk substans som överstiger 10 % har hittills ansetts intressanta från energiutvinningssynpunkt. Vid försiktiga bedöm- ningar beträffande dylika skiffrars mäktighet har framkommit att det skulle vara teoretiskt möjligt att i Sverige nå en energiutvinning svarande mot 2—5 miljarder ton ekvivalent olja. Även om endast en mindre del av dessa skiffrar kan nyttiggöras. har Sverige således i skiffern en betydande potentiell energikälla.
Inhemsk bränsleproduktion baserad på skiffer skulle kunna åstadkommas till slutet av 1980-talet. En sådan utbyggnad är dock i stor utsträckning beroende av om också andra mineral, främst uran, utvinns ur skiffern. Maximal årlig produktion av bränsle ur skiffer bedöms av tillförselgruppen kunna vara 0,5—2 milj. ton ekvivalent olja år 2000.
62.25 Uran
Uran är ett grundämne som förekommer i stora mängder i den yttre jordskorpan. Dess fördelning är komplex och jämförbar med metallernas. Endast koncentrerade förekomster av uran är intressanta för utvinning. Den brytvärda mängden uran påverkas bl. a. av teknisk utveckling och kostnader för andra energiråvaror.
I naturen förekommande utan består av en blandning av uranatomer med olika vikt (isotoper). Ca 99,3 % utgörs av den svårklyvbara isotopen uran-238 (U-238) och ca 0,7 % av den lättklyvbara isotopen uran-235 (U-235).
Uran för fredliga ändamål utnyttjas f. n. praktiskt taget enbart för produktion av el i kärnkraftverk. Behovet för ett kärnkraftverk med 1 000 MW elektrisk effekt är ca 100 a 160 ton uran per år beroende på vilken typ av bränslecykel som används.
Urankoncentratets ringa volym innebär att transportkostnaden inte är något hinder för handel över hela jordklotet.
Global tillgång och produktion
En omfattande studie av västvärldens urantillgångar har genomförts av OECD:s Nuclear Energy Agency (NEA) i samband med FN:s atomener- giorgan International Atomic Energy Agency (IAEA). Resultatet av studien som genomfördes år 1977 sammanfattas i tabell 6.26.
Uppgifter finns inte tillgängliga för Sovjetunionen. Östeuropa och Kina. Urantillgångarnas fördelning mellan olika länder illustreras i figur 6.8. Över 60 % av de kända tillgångarna finns enligt tabellen i Nordamerika och Afrika. Nästan 80 % av Västeuropas kända tillgångar återfinns i alunskiff- rarna i Ranstadsområdet.
Drygt 70 % av urantillgångarna i de båda kategorier som anges ovan bedöms kunna utvinnas till en kostnad av högst $ 80/kg uran ($ 30/lb U303).
Tabell 6.26 Uppskattade urantillgångar i västvärlden, utvinningsbara till en kostnad av högst $ 130/kg ($ 511/Ib U3Oa), ton uran
Kända tillgångar Därutöver sanno-
lika tillgångar Nordamerika 825 000 1 709 000 : Västeuropa 388 000 98 000 . Australien. Nya Zeeland. Japan 304 000 49 000 Latinamerika 65 000 16 000 Mellersta Östern och Norra Afrika 38 000 53 000 Afrika söder om Sahara 538 000 147 000 Östasien — — Sydasien 30 000 24 000 l ___—___ 1 Avrundad summa 2 190000 2 100000 :
Källa: "Uranium Resources, Production and Demand". NEA/IAEA l977.
Världsmarknadspriset för omedelbara inköp är f. n. ca $ lOS/kg uran ($ 40/lb U308).
De kända och sannolika tillgångarna uppgick enligt 1973 års NEA/IAEA- rapport till 3 094 000 ton uran och enligt 1975 års rapport till 3 490 000 ton utan i prisklassen upp till $ 30/lb U308.
Av de totalt kända och sannolika urantillgångarna finns nästan 60 % i Nordamerika som har ca 17 % av västvärldens landyta. Uranprospekterings- arbetet har drivits under längre tid och mer intensivt i Nordamerika än på andra håll i världen. Man torde på goda grunder kunna anta att betydande nya ' fynd kan göras på andra håll i världen som följd av intensifierad prospekte-
l l I
Afrika söder om Sahara 25 % Nord
Amerika 81 %
Nord Amerika
.. _ o ' ' Övriga 9 % 38 % Ovriga 19 /o
Kända tillgångar Därutöver sannolika tillgångar
Figur 6.8 Fördelning av världens urantillgångar utvinningsbara till en kostnad av högst 5 130/kg ($ 50/lb (1108)-
Nordameri ka 67
1000 ton utan per år 40.
Varldsproddktipn
Attika 0. 552225?" 537 t19'60 1965 1970 1975
24%
Figlll'6.9 Global uranproduktionfram !. o. ni. är 1976.
ringsverksamhet.
Den globala produktionsutvecklingen t. om. år 1976 framgår av figur 6.9.
Från ca år 1930 t. o. m. är 1976 hade drygt 470 000 ton uran producerats. Ca två tredjedelar härav har kommit från Nordamerika. Produktionen år 1977 uppskattas preliminärt till knappt 29 000 ton medan den maximala brytnings- kapaciteten beräknas till drygt 33 000 ton per år. Uranbehovet år 1977 uppgick till ca 23 000 ton. En övre gräns för vad nu kända urantillgångar kan ge till år 1990 visas i tabell 6.27.
Uppskattningarna är givetvis osäkra. Hänsyn har tagits till fysiska begränsningar och miljöbegränsningar osv. i uppenbara fall (Ranstad ingår t. ex. inte) medan tänkbara begränsningar av typ tillståndsproblem, finansie- ringsproblem. m. m. utgör osäkerhetsmoment. Särskilt den förutsatta snabba ökningen av produktionskapaciteten i Australien är osäker. I tabellen angivna siffror får därför som nämnts betraktas som en övre gräns.
Med den globala kärnkraftutbyggnad som f.n. kan förutses är den i
Tabell 6.27 Uppskattad produktionskapacitet fram till år 1990, ton uran per år
1977 1980 1985 1990 Nordamerika 20 800 30 600 48 500 58 300 Västeuropa 2 600 3 900 5 800 6 400 i Australien och Japan 400 500 11 800 20 000 ; Afrika söder om Sahara 9 100 17 000 23 700 23 200 ? Ovriga 300 1 200 1 700 1 700
Avrundad summa 33 600 53 000 92 000 110 000
tabellen angivna produktionskapaciteten med viss marginal tillräcklig för att möta efterfrågan fram till år 1990.
Med dagens uranbehov (ca 23 000 ton/år) skulle kända och uppskattade tillgångar räcka i drygt 180 år medan enbart de kända tillgångarna skulle räcka ica 100 år. Skillnaden jämfört med tabell 4.4 där motsvarande siffra är 60 år beror på skillnaden i utvinningskostnad ($ 50/1b U308 jämfört med S 30/lb U308). Med antagen uranproduktion år 1990 skulle motsvarande siffra vara ca 40 år.
Nationell tillgång och produktion
Uranförekomsterna i de svenska siffrarna är kända sedan lång tid. Halten uran är låg, ca 300 gram uran per ton skiffer (0.03 %) i Ranstad, men skifferkvantiteten är å andra sidan mycket stor. Den totala kvantitet som från ekonomisk synpunkt skulle vara möjlig att utvinna i området bedöms vara 300 000 ton uran.
] Pleutajokk mellan Arjeplog och Arvidsjaur finns en malmkropp inne- hållande 1 000 ton kända reserver och 3 000 ton sannolika reserver. Vissa indikationer i trakten ger förhoppning om ytterligare malm.
Pågående uranprospektering inom en zon i Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs län har gett resultat som indikerar uranförekomster på flera platser. Även vissa skiffrari Närke och Skåne innehåller uran, dock med lägre halter än i Ranstad.
För uranbrytning i Ranstad har redovisats projekt avseende dels brytning av cal 300 ton uran per år, dels brytning av ca 200 ton uran per år. 1 Pleutajokk skulle det vara möjligt att utvinna ca 200 ton per år. Om prospektering efter andra fyndigheter intensifieras skulle det vara tänkbart att ha ytterligare 2 a 3 urangruvori drift i början av 1990-talet. Den teoretiska potentialen för svensk uranproduktion skulle därmed vara ca 2 000 ton uran per år efter år 1990.
Tabell 6.28 visar behovet av uran i ton/år vid olika nivåer för den svenska kärnkraftproduktionen.
Bidrag till Sveriges energiförsörjning
Hur mycket nyttig energi som kan utvinnas ur en given mängd uran beror på en rad olika faktorer. De viktigaste är
— reaktortyp — om reaktorn enbart producerar el eller om den producerar såväl el som
värme (kärnkraftvärmeverk) — om uran och plutonium i det utbrända bränslet återanvänds.
Tabell 6.28 Uranbehov i svenska kärnkraftblock
Antal block Med upparbetning Utan upparbetning och återföring
6 450 650 10 900 1 250 1 200 1 700
Tabell 6.29 Energiinnehåll i uran
Energiinnehåll i TWh per 1000 ton uran
Lättvattenreaktorer Enbart elproduktion. upparbet-
ning och återföring 53 Enbart elproduktion. ej återföring 37 El— och värmeproduktion. upparbet-
ning och återföring 105 El— och värmeproduktion, ej återföring 74 Bridreaktorer Enbart elproduktion 2 625 El— och värmeproduktion 4400
Tabell 6.30 Energiinnehåll i TWh i nationella och globala urantillgångar vid enbart elproduktion Nationella Kända globala Kända och upp— tillgångar tillgångar skattade globala (304 000 ton (2 190 000 tillgångar : uran) ton uran) (4 290 000 ton ? uran) Lättvattenreaktorer utan återföring 11 000 81 000 159000 Lättvattenreaktorer med återföring 16 000 116 000 227 000 Bridreaktoreta 798 000 5 751 000 11 268 000
” Med bridreaktorer skulle det löna sig att utnyttja även uranfattigare malmer varför siffrorna inte är helt relevanta.
I tabellerna 6.29 och 6.30 redovisas energiinnehållet i utan i några olika alternativ. (Siffrorna kan påverkas något av andra faktorer.) Siffrorna för bridreaktorer baseras på kalkyler utifrån bl. a. erfarenheter från det franska bridreaktorprogrammet.
Omvandling till kärnbränsle
Kärnkraftens processkedja redovisas i figur 6.10.
I avsnitt 6.2.4.1 behandlas den elproducerande anläggningen, kärnkraft- verket. Här behandlas kortfattat ytterligare två steg i bränslegången, nämligen anrikning och upparbetning.
Anrikning
Ilättvattenreaktorer är det huvudsakligen uranisotopen U-235 som klyvs och ger upphov till energi. Sannolikheten för att en neutron skall initiera en kärnklyvning ökar med ökande halt av U-235. Eftersom lättvatten absorberar [ neutroner till viss grad är det i praktiken nödvändigt att höja halten U-235 i
Figur 6.10 Bräns/ega'ng för en 900 MW kokvat- tenreaktar.
Gruvbrytning
142 ton uran med 0,72% uran — 235
Konvertering till fluorid
Anrikning
680 000 ton malm 0,03% uran (Billingen)
116 ton uran med 0,3% uran -— 235
26 ton utan med i 25% utan — 235 : l 1
Bränsleelement- tillverkning
Återan- vändning
% N 13 | % Utbränning 5;8 TWh 91 _ ' _> % å : i reaktor ..- o C 3 ..4 3 gg & 25 ton uran : ooq C 0,2 ton plutonium 9 | 9 0,8 ton klyvnings— m 'N" N— produkter N o o
Upparbetning av använt bränsle
0,8 ton klyvnings-
medelaktivt produkter i avfall (högaktivt avfall) ' y 1 Hantering och lagring av i
aktivt avfall
Aka 1976—04—07
Källa: SOU 1976:31
reaktorbränslet, dvs. man gör en s. k. isotopanrikning av uranet innan bränsle tillverkas. För de svenska kärnkraftreaktorerna anrikas U-235 från en halt av 0,7 % till 2 år 3,5 %.
En anrikningsanläggnings kapacitet mäts i separationsenheter (eng. Sepa- rative Work Units, förkortat SWU). Denna enhet tar hänsyn dels till den mängd utan som anrikas, dels till den slutliga halten U-235. För att ge en uppfattning om storleken av en separationsenhet kan nämnas att ett kärnkraftblock på 1000 MW för sin drift under ett år behöver 100000
separationsenheter. Vid isotopanrikning erhålls från naturligt uran en anrikad produkt med
ökad halt U-235. Dessutom erhålls utarmat uran (eng. tails) med en halt U- 235 som är avsevärt lägre än 0,7 %, vanligen 0,2—0,3 %. Halten U-235 i utarmat uran väljs vanligen efter en ekonomisk optimering med hänsyn till priset på utan och separationsarbete samt en avvägning mellan tillgänglig anrikningskapacitet och behovet av anrikat uran. .
Diffusionsprocessen förutsätter att urankoncentrat omvandlas (konverteras) till uranhexafluorid, som är en gas.
Processen grundar sig på att isotopen U-238 strömmar genom fina porer med lägre hastighet än isotopen U-235. Efter diffusion genom en porös vägg kan koncentrationen av U-235 öka med en faktor av ca 1,002jämfört med den ursprungliga koncentrationen. Detta innebär att det behövs ett stort antal steg för att uppnå en anrikning av ca 3 %.
Diffusionsprocessen är mycket energikrävande. Omkring 3 % av den energi som kan tas ut från ett kärnkraftverk åtgår till anrikningsprocessen om den sker i en diffusionsanläggning. Av ekonomiska skäl byggs diffusionsan» läggningar mycket stora.
Centrifugprocessen innebär att gasformig uranhexafluorid införs i en snabbt roterande centrifug. Halten U—238 ökar därvid i centrifugens yttre delar medan halten U-235 ökar mot centrum.
Möjligheterna att bygga även relativt små anläggningar med acceptabel ekonomi bedöms goda för centrifugprocessen. Energibehovet är ca 10 gånger mindre än för diffusionsprocessen.
Även andra anrikningsprocesser t.ex. dysprocessen och laserprocessen utvecklas f. n.
Nuvarande och planerad kapacitet på anrikningsområdet framgår av tabell 6.31.
URENCO:s anläggningar utnyttjar centrifugprincipen. Den brasilianska anläggningen planeras bli byggd enligt den s.k. dysprocessen och den sydafrikanska enligt en variant av denna process. Övriga bygger på diffu- sionsprocessen.
Den kapacitet som nu är i drift, under byggnad eller beslutad bedöms med god marginal tillräcklig för den kärnkraftutbyggnad som nu planeras ske under 1980-talet.
Tabell 6.31 Anrikningskapacitet i milj. separationsenheter (SWU)
Ägare (lokalisering) 1977 1980 1985 1990 ERDA (USA) 18.0 24.6 28,0 28,0 Techsnabexport
(Sovjet. för export) 3.0 3.0 3.0 3.0 BNFL (Storbritannien) 0.4 0,4 0,4 0,4 COGEMA (Frankrike) 0.4 0,4 0,4 0.4 EURODIF (Frankrike) — 6,1 10,8 10,8 URENCO (Nederländerna
och Storbritannien) 0.2 0.9 2.0 2,0 Sydafrika — — — 5,0 Brasilien — — 0.2 0,2
44,8
Upparbetning av kärnbränsle
Upparbetning av använt kärnbränsle syftar dels till att hushålla bättre med tillgängliga bränsleresurser. dels till att öka möjligheterna för en tillfredsstäl- lande behandling och slutförvaring av kärnkraftens högaktiva avfall. Åter- användning av uran som avskilts vid upparbetningen minskar det totala behovet av natururan, medan återföring av plutonium minskar behovet av såväl natururan som anrikningsarbete. En återföring av såväl uran som plutonium i nytt reaktorbränsle för lättvattenreaktorer beräknas spara 30—35 % av natururanet och 15—20 % av anrikningsarbetet för reaktorns bränsleförsörjning.
De anläggningar för upparbetning av använt kärnbränsle som nu är uppförda, under byggnad eller i planeringsskedet. bygger alla på varianter av den amerikanska Purexprocessen. I korthet omfattar huvudprocessen kapning av bränsleelementen, upplösning av bränslet i kokande salpetersyra, separation av uran och plutonium från klyvningsprodukter genom extraktion med ett organiskt lösningsmedel, separation av uran och plutonium från varandra samt slutrening av uran och plutonium.
Genom upparbetning av det använda bränslet uppdelas dessa i fyra fraktioner innehållande uran, plutonium, kapslingsavfall och högaktivt avfall.
Tre större upparbetningsanläggningar finns f.n. i drift i Västeuropa. nämligen Marcoule, La Hague och Windscale. I samtliga dessa upparbetas bränsle från 5. k. gas-grafitreaktorer. La Hague kommer successivt att ändra produktionsinriktning till upparbetning av lättvattenreaktorbränsle. En mindre anläggning för lättvattenreaktorbränsle finns i Västtyskland.
F.n. planeras i Västeuropa tre nya anläggningar som alla kommer att byggas speciellt för lättvattenreaktorbränsle, nämligen nya anläggningar i La Hague och Windscale samt en anläggning i Västtyskland.
NEA publicerade i januari 1977 en rapport om upparbetning i OECD- länderna. Enligt denna bedöms behovet av upparbetning komma att överskrida kapaciteten under större delen av 1980-talet.
6226. Torv
Torv har bildats i syrefattig miljö genom inverkan på döda växtdelar av bakterier, svampar och kemiska föreningar. Torven förekommeri mossar och kärr. En viss tillväxt sker kontinuerligt men tillväxten är så långsam att torv får anses vara en ändlig råvara.
Förmultningsgraden (humifieringen) är en väsentlig faktor för torvens egenskaper som energiråvara. Torr torvsubstans. som innehåller 50—60 % kol, har en kemisk sammansättning som placerar den mellan brunkol och trä. Råtorv innehåller 90 % vatten, vilket utgör det dominerande problemet i torvhanteringen.
Genom lufttorkning i anslutning till utvinningen kan en torvsubstans erhållas som i genomsnitt innehåller 50 % vatten. Då man talar om torv som energiråvara avses vanligen detta tillstånd.
l i 1
Global tillgång och produktion
Den globala tillgången på torv är mycket stor. Den totala mängden torr torvsubstans i världen har av ryssen A.S. Olenin uppskattats till 160 miljarder ton vilket i stort motsvarar ca 70 miljarder ton ekvivalent olja.l Fördelningen på olika länder framgår av tabell 6.32.
Den nuvarande globala utvinningen av torv torde uppgå till ca 210 milj. ton/år. Härav svarar Sovjetunionen för ca 95 % och Irland för ca 2,5 %.
Av Sovjetunionens torvproduktion år 1975 på ca 200 milj. ton var 70—80 milj. ton bränntorv. huvudsakligen för direkteldning i stora värmeanlägg- ningar. Detta motsvarade omkring 2 % av landets totala energibehov. Resterande produktion gick till jordförbättringsändamål.
Av bränntorven användes drygt en tredjedel i kraftverk, vars installerade effekt sammanlagt uppgår till ca 3 500 MW. Ytterligare utbyggnader planeras.
På Irland används torv i stor utsträckning som bränsle för elproduktion. Torvbaserad elproduktion svarade år 1974 för 26 % av den totala elproduk- tionen. De utnyttjade kraftverken haren installerad effekt som uppgårtill 370 MW. Ytterligare utbyggnader planeras.
Finland hade år 1975 en bränntorvproduktion om 0,7 milj. ton. Den största förbrukningen sker f. n. i medelstora och större ång- och hetvattencentraler samt i ett kraftvärmeverk. Dessutom har är 1976 ett torvbaserat koksverk för den metallurgiska industrin startats. En väsentligt ökad bränntorvproduktion förutsätts komma till stånd under den närmaste tioårsperioden.
I övriga länder uppges torvförbrukningen vara obetydlig. Planer på torvutnyttjande finns emellertid i flera länder bl. a. USA. Kanada, Grekland, i Källa: Torv i Sverige Polen och de båda tyska staterna. NE 1977zl som refererar
till Suoninen A. A short
, review of the use of fuel Nationell til/gang och produktion peat in the world. Int.
. . . .. Peat Society. Espoo. Drygt 10 % . eller 5,4 milj. hektar, av Sveriges yta utgors av torvmarker, som 1975 Proceedings of
huvudsakligen innehåller bränntorv. Av denna areal finns omkring 70 % i Combustion of Peat.
Tabell 6.32 Världens torvtillgångar
Land Torvmängd i miljarder ton oljeekvivalenter
&
'_'o—'—'NNb-)ALAXIUI
Sovjetunionen Kanada Finland
USA
Svenge
Polen
Västtyskland
Irland
. Storbritannien Norge * Övriga länder
'ax'lva
Summa 72,3
Källa: Torv i Sverige NE 1977:1.
norra samt 15 % i vardera mellersta och södra delarna av landet. Torvinven- teringen i Sverige är bristfällig, speciellt i Norrland. Uppgifter om torvens mängd och kvalitet är därför osäkra. Mängden torv i landet uppges till 15 miljarder ton torv med en vattenhalt av 50 %. Detta motsvarar 3 miljarder ton olja i värmevärde.
Mer betydande mängder torv, främst som bränsle, har under senare tid endast utvunnits i Sverige under perioden 1940—1950. Under denna period utvanns sammanlagt 7—8 milj. ton. Den största årsproduktionen av bränntorv erhölls år 1945. Den uppgick till 1,25 milj. ton.
F. n. utvinns ingen torv för eldningsändamål. Däremot produceras drygt 0,3 milj. ton torv för odlingsändamål och som jordförbättringsmedel. Förhandlingar pågår mellan överstyrelsen för ekonomiskt försvar, ÖEF, och , några kommuner för att klargöra möjligheterna av ett torvutnyttjande i något av kommunernas värmeverk. Även vissa industrier har visat intresse för att utnyttja torv.
l 1
Bidrag till Sveriges energiförsörjning
Torvmängden i Sverige är i princip tillräcklig för att ersätta hela den nuvarande oljeförbrukningen under 100 år. Den utvinningsbara mängden torde vara avsevärt mindre eftersom flertalet torvmarker dels är små och t. v. svåra att utnyttja, dels ligger transportmässigt ogynnsamt till. Många kan också från miljösynpunkt vara angelägna att bevara orörda. Vid en medveten satsning på torvutvinning och torvanvändning torde det om ca 10 år enligt tillförselgruppen vara möjligt att med nuvarande teknik producera ca 10 milj. ton (energivärde ca 25 TWh) torv per år, motsvarande ca 2 milj. m3 eldningsolja. Härav borde ca hälften kunna uppnås till år 1985, om , förberedelserna påbörjas senast 1979. Till år 2000 borde utvinningen kunna ] uppnå en varaktig årsnivå om ca 25 milj. ton, motsvarande 5 milj. m3 ' eldningsolja. Med denna takt skulle landets torvtillgångar år 2100 ha förbrukats till ungefär 12,5 %. | I planen för det pågående forskningsprogrammet för torv (se SOU 1977:61| 5. 131) antas möjligheten till torvutnyttjande svara mot 5 % av landets : torvtillgångar, Om 5 % av nuvarande oljeimport skulle ersättas med torv l skulle torvproduktionen kunna fortgå under 100 år. Utvinningen per år skulle ] då vara 7,5 milj. ton (ca 20 TWh) torv. | Den angivna torvproduktionen avser främst torv som direkt används som ] bränsle. lett långsiktigt perspektiv finns även möjlighet att använda torv som råvara för produktion av ammoniak, metanol, olja, koks och gas.
6.2.3 Förnyelsebara energikällor 6.2.3.1 Vattenkraft Bidrag till Sveriges energiförsörjning
Utifrån uppgifter om landskapets höjdskillnader och om nederbörd och avrinning har den teoretiska vattenkrafttillgången i Sverige beräknats till ca 200 TWh/år. Vid en inventering år 1974 bedömdes ca 95 TWh/år praktiskt kunna utnyttjas i rationella anläggningar. Hur mycket som är utbyggnadsvän
Tabell 6.33 Återstående utbyggnadsvärd vattenkraft, GWh/år
Vattendrag Utbyggt Ej utbyggt
Torne älv — 4 400 4 400 Kalix älv — 4 500 4 500 Lule älv 14 200 3100 17 300 Pite älv 50 4 400 4 450 Skellefte älv 3 940 560 4 500 Ume älv exkl. Vindelälven 7 160 620 7 780 Vindelälven - 3 870 3 870 Ångermanälven 10 555 1 345 11 900 Indalsälven 9 550 2 550 12 100 Ljungan 2 200 500 2 700 Ljusnan 3 850 1 250 5 100 Dalälven 4 455 2 045 6 500 Klarälven 1 505 495 2 000 Smärre vattendrag i Norrland 225 2 775 3 000 Övrigt 4 400 600 5 000
62 090 33 010 95100
beror av tekniska och ekonomiska faktorer.
Vid utgången av år 1976 fanns idrifttagna och tillståndsgivna vattenkraft- anläggningar med en sammanlagd produktionsförmåga av ca 62 TWh under ett medelår vad beträffar vattentillrinningen. Motsvarande installerad effekt var 14 900 MW.
De outnyttjade vattenkrafttillgångar som praktiskt kan tillgodogöras utgör således minst 33 TWh/år. Den geografiska fördelningen framgår av tabell 6.33.
Objekten kan fördelas i storleksklasser på följande sätt.
Storleksklass Produktion under medelår, GWh, storleksklass
> 200 200—100 100—50 50—5 (5 Antal objekt 45 50 50 110 500 Produktion TWh/år 16 7 4 5 1
Riksdagsbeslut och utredningar
1 två utredningar har vissa outnyttjade vattenkrafttillgångar i Norrland och norra Svealand inventerats och rangordnats med hänsyn till sina bevarande- värden. (SOU l974z22 Vattenkraft och miljö och SOU 1976:28 Vattenkraft och miljö 3.)
Rangordningen avspeglar utredarnas uppfattning om vattendragens bevar- andevärden vägda mot kraftekonomiska synpunkter. Torne älv, Pite älv och Vindelälven ingår ej i bedömningen. Klass 4 innehåller objekt med de högsta
» bevarandevärdena och klass 0 omfattar om- och tillbyggnader i befintliga anläggningar. Se tabell 6.34.
Riksdagen fattade under hösten 1977 beslut om riktlinjer för den fysiska
Tabell 6.34 Vattenkraftutbyggnader rangordnade enligt SOU l974:22 och SOU 1976:28, TWh/år
Klass Södra Norrland Norra Norrland Totalt och Norra Svealand
4 1,8 5,7 7.5 3b 1,0 1,4 2,4 3a 1,1 2,8 3,9 2 0.8 2,0 2,8 1 0.7 0,3 1,0 0 0,9 0,3 12
Summa 6,3 12,5 18,8
riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland (prop. 1977/ 78:57, CU 1977/78:9, rskr 1977/782100).
1 beslutet anges vilka vattendrag som bör undantas från fortsatt vatten- kraftutbyggnad. Det gäller de outbyggda huvudälvarna Torne älv, Kalix älv, Piteälven och Vindelälven, vissa av de 5. k. skogsälvarna, bl. a. Byske älv, samt en rad outbyggda älvsträckor i älvar som i övrigt redan har byggts ut, bl.a. Mellanljusnan och Västerdalälven.
Vattenkraftutbyggnader bör enligt beslutet inte medges i vissa, i beslutet specificerade vattendrag. Det påpekas att man inte kan utgå från att alla utbyggnadsprojekt i de områden, som inte undantas i detta beslut, kan komma till stånd. Regeringen kommer att tillmäta invändningar från berörda kommuner mot ett visst utbyggnadsprojekt stor betydelse vid tillåtlighets- prövningen.
Ett effektivare utnyttjande av vattenkraften i redan exploaterade älvar skall eftersträvas. Förutom effektiviseringar i redan befintliga kraftverk bör möjligheterna undersökas att leda över vatten från vissa av de outbyggda älvarna till redan utbyggda älvar. Bl. a. för Piteälven och Vindelälven framhålls att det bör utredas om en viss överledning av vatten kan ske utan att bevarandeintressen avsevärt skadas.
Tabell 6.35 Vattenkraftutbyggnader som får prövas enligt vattenlagen enligt riksda- gens beslut hösten 1977 , GWh/år
Vattendrag Energiproduktion Lule älv 330 Skellefte älv 300 Ume älv 90 Ångermanälven 890 Indalsälven 920 Ljungan 360 Ljusnan 190 Dalälven 820 Klarälven 300 Övriga vattendrag i Norrland 1 170
Små vattenkraftverk
Ett tillförlitligt källmaterial saknas f. n. beträffande små vattenkraftverk. En översiktlig inventering i samband med statens industriverks utredning "Små vattenkraftverk" (SIND PM 1977113) har visat följande.
1 effektiniervallet 1,5—2 MW finns f. n. 40 kraftstationer i drift. Antalet nedlagda stationer kan antas vara litet. Den installerade effekten är ca 70 MW och årsproduktionen ca 0,3 TWh.
I effektintervallet 0,1—1,5 MW finns ca 400 nedlagda kraftverk och kraftverk med starkt eftersatt underhåll. Dessa är i behov av omedelbar upprustning. Efter iståndsättning kan den installerade effekten uppgå till ca 250 MW och energiproduktionen bli ca ] TWh/år. Dessutom finns ca 550 kraftverk med en installerad effekt på ca 200 MW och medelårsproduktionen ca 0,8 TWh som är i drift men som är relativt gamla och slitna. En Utrangering kan därför bli aktuell inom de närmaste 10 a 20 åren om det inte är ekonomiskt att förnya dem.
Den sammanlagda produktionspotentialen i kraftverk som är mindre än 0,1 MW bedöms ej överstiga några tiondels TWh.
Som framgått finns ett betydande antal små vattenkraftverk för vilka en standardisering av maskinaggregat kan vara av intresse. Standardiseringens syfte är att förbilliga projekten genom förenkling, automatisering och serietillverkning. Potentialen för produktionstillskott i små vattenkraftverk jämfört med nuläget är enligt ovan ca 1 TWh/år.
6.232 Vindkraft
Energiinnehållet i vinden kan genom mekaniska anordningar omformas till el eller värme. F. n. bedöms omvandling till el i stor skala vara den tillämpning som är mest intressant.
Til/gängar
Sverige är beläget inom det s.k. västvindbältet och har därmed större vindenergitillgångar än flertalet områden på jorden. Tillgänglig Vindenergi kan uppskattas med hjälp av medianvindstyrkan, dvs. den vindhastighet som överskrids under hälften av årets timmar. Medianvind över 8 m/s på 100 m höjd uppnås inom ett betydande område i södra Skåne samt inom mindre områden på Västkusten, Öland och Gotland. Medianvind mellan 7 och 8 m/s råder utmed Västkusten, inom ett bälte i Skåne—Blekinge, på Öland och Gotland, öster om Vättern samt i norra Uppland. Mellan 6 och 7 m/s uppnås inom vidsträckta områden i södra Sverige. Med undantag för mindre områden utmed Bottenviken är medianvindstyrkan däremot låg i norra Sverige. I fjällområdena är kunskaperna om vindförhållandena bristfälliga på grund av att observationsnätet är glest.
I ett kort tidsperspektiv är tillgången på Vindenergi mycket ojämn. Stark vind råder sällan sålänge att ett vindkraftaggregat kan avge full effekt under mer än ett dygn i sträck. På några timmar kan vinden avta från full styrka till ett värde, som gör att ett vindkraftaggregat slutar att avge effekt. Detta ställer stora krav på kraftsystemets möjligheter att utjämna produktionen och
skärper kravet på att prognosmetoder för vindstyrka utvecklas.
Sett över längre perioder visar vinden en markant årstidsvariation på så sätt att energitillgången är större under vinterhalvåret än under sommarhalvåret. På grund av bl. a. sjöbrisen blåser vinden vidare kraftigare på dagen än på natten. Denna skillnad avtar dock med höjden över marken.
Vid öppna platser utmed kusterna är vindenergitillgångarna per ytenhet på 100 m höjd normalt antagligen omkring tre gånger större än på 10 m höjd. 1 inlandet kan skillnaden öka till en faktor fem ä sex. Detta förhållande gynnar stora vindkraftaggregat, som når upp till de högre höjderna.
Utförda Iokaliseringsstudier har visat att områden med minst 7 m/s medianvind på 100 m höjd beräknas kunna rymma ca 3 300 aggregat med turbindiametern 100 m. Dessa aggregat skulle kunna producera ca 30 TWh el under normalår. Om man i stället valde aggregat med 50 m turbindiameter skulle antalet fyrdubblas och produktionen minska till två tredjedelar.
Produktion
Vindkraft, byggd på kommersiella villkor, förekommer f. n. inte någonstans i världen. Under 1900-talet har på olika platser sammanlagt något tiotal nätanslutna vindkraftaggregat med effekter upp till 1 MW funnits i drift. Försöksanläggningar förekommer f. n. på flera platser i världen. 1 Älvkarleby finns en demonstrationsanläggning i storleksklassen 50 kW.
Teknisk utveckling av nätanslutna vindenergisystem pågår på liknande sätt som i Sverige i några andra länder — främst USA men även Västtyskland, Holland och Danmark.
De variationer i elproduktionen som vindens oregelbundenhet ger upphov till ställer krav på reserveffekt och regleringsmöjligheter i kraftsystemet. En utbyggnad av vindkraft kommer därför att belastas med kostnader för att åstadkomma sådana resurser, exempelvis genom utbyggnad av vattenkraft eller pumpkraft.
Bidrag till Sveriges energiförsörjning
Möjligheterna att utvinna energi ur vinden i Sverige studeras f.n. främst inom nämndens för energiproduktionsforskning (NE) vindenergiprogram i samarbete med kraftproducenter, tillverkande industri och berörda myndig- heter. Uppläggningen av programmet innebär att studier och försök, bl. a. med aggregat i full skala, bedrivs under tiden fram till 1983—1985.
Vindkraften bedöms inte kunna ge nämnvärda bidrag till den svenska energiförsörjningen före år 1985. Under slutet av 1980-talet bör det vara möjligt att påbörja en serieinstallation av vindkraftaggregat i stor skala i landet.
Omkring år 2000 förefaller det finnas förutsättningar för att producera 10—30 TWh el per år från vindkraftverk. Ju större del av detta intervall som tas i anspråk, ju högre blir kostnaden per kWh eftersom då områden med successivt sämre vindförhållanden måste tas i anspråk och kostnaderna för reglering ökar. Möjligheterna att utnyttja de från vindsynpunkt bästa områdena först kan komma att begränsas av ekonomiska skäl (stort avstånd
till distributionsnät) eller miljöskäl.
Det bästa sättet att åstadkomma en vindkraftutbyggnad på ett ekonomiskt sätt torde vara en komplettering med vattenkraft som har goda reglerings- möjigheter och/eller med pumpkraft. En stor vindkraftutbyggnad kommer att ställa betydande krav på vattenkraft- och pumpkraftutbyggnad.
Hittills gjorda uppskattningar tyder på att det sammanlagda energitill- skottet blir maximalt ca 1 TWh per år från mindre, icke nätanslutna aggregat. Detta bidrag till den totala energiförsörjningen har inte någon energipolitisk betydelse. Vindkraftanläggningar för lokala behov kan detta till trots utgöra ett gott alternativ vid el- och värmeförsörjning av anläggningar på avsides belägna platser eller där andra särskilda förhållanden råder.
Den totala tillgången på Vindenergi över svenskt territorium blir inte begränsande för utnyttjandet av Vindenergi inom överskådlig framtid. Begränsande blir i stället följande faktorer:
graden av framgång i pågående utvecklingsprogram
— tillgången på platser med så goda vindförhållanden att kraftekonomisk konkurrensförmåga uppnås — kostnaden för att vid givna vindförhållanden utvinna elenergi — möjligheterna att inom kraftsystemet åstadkomma tillräcklig produk— tionsutjämning över perioder med varierande vindförhållanden inom en totalkostnad som kan konkurrera kraftekonomiskt — möjligheterna att inom viss tid ta fram tillförlitliga konstruktioner och bygga tillräckligt antal vindkraftaggregat — miljöpåverkan och allmänhetens inställning till den.
6.233 Solenergi
Årsmedelvärdet av solstrålningen mot Sveriges yta är ca 0,1 kW/mz. Om man kunde nyttiggöra hela den infallande effekten skulle energitillskottet bli 1 TWh per km2 och år.
Omvandling av solstrålning till elenergisker med låg verkningsgradjämfört med andra elproduktionsprocesser vare sig omvandlingen sker i termodyna- miska förlopp eller med halvledarteknik. Investeringarna blir i båda fallen så höga att elproduktion med solenergi icke bedöms konkurrenskraftig jämfört med andra alternativ, i varje fall inte före år 2000.
I Sverige finns stora behov av värme i temperaturregistret under IOOOC huvudsakligen för lokaluppvärmning och tappvarmvatten som svarar för 40—50 % av det totala energibehovet. Solfångare av enkel konstruktion kan arbeta i detta temperaturområde med relativt hög verkningsgrad.
Ett flertal olika system kan användas för att utnyttja solenergi för uppvärmning.
System som kan komma ifråga är
— passiva system för lokaluppvärmning — uppvärmningssystem för simbassänger — system för varmvattenberedning — aktiva system för uppvärmning av enskilda byggnader — solvärmecentraler för totalförsörjning av stora byggnader eller bebyggel- segrupper.
Skilda tillämpningar leder till olika grad av komplexitet och därmed varierande kostnader och lönsamhet.
En grundläggande distinktion kan göras mellan passiva och aktiva solvärmesystem.
l passiva solvärmesystem utformas själva byggnaden så att solstrålningen mot byggnaden kan utnyttjas väl. Vissa speciella komponenter krävs, främst anordningar för solavskärmning och för avancerad inre temperaturreglering. Byggnader i allmänhet får ca 10 % av sitt värmebehov tillgodosett genom solstrålningen. Genom medveten tillämpning av passiv solfångning — främst lämplig utformning av fönstren — kan försörjningsgraden ökas upp emot 40 % av värmebehovet i ett energisnålt hus.
Ett aktivt solvärmesystem (se figur 6.1 1) består normalt av solfångare och värmelager samt värmedistribution med vatten eller luft. De enklaste systemen, uppvärmning av simbassänger och varmvattenberedning, är kommersiellt tillgängliga i många länder och numera även i Sverige. Övriga
Figur 6.1 1 Exempel på aktivt solvärmesystem Källa: NE 1977: 21
Figur 6. [2 Exempel pa" centra/i solvärmesystem. Källa: NE 1 977: 21
system befinner sig fortfarande på experimentstadiet.
Aktiva system kan utformas för enskilda byggnader eller centralt för flera byggnader.
lett centralt system (se figur 6.12) kan solfångarna placeras i anslutning till lagringsenheten och/eller på de enskilda husen. Lagret i form av en damm,en cistern eller ett bergrum förbinds med byggnaderna genom ett kulvertsys- tem.
Klimatdata anpassade för solenergitillämpningar är en grundläggande förutsättning för den praktiska introduktionen av solteknik. Dimensionering av solvärmesystem behöver bygga på data om bl. a. direkt och diffus strålning mot den solfångande anordningen vid rådande molnighet. Uppmätta värden finns tillgängliga endast i begränsad omfattning.
Ett grundläggande problem med att utnyttja solenergi är att energitätheten är låg. Stora materialkrävande ytor krävs för att koncentrera energin.
Ett annat problem med att utnyttja sol för lokaluppvärmning är att tillgången på sol och behovet av värme inte överensstämmer särskilt väl. (Se figur 6.13.)
Detta problem kan lösas genom att solfångare får arbeta i kombination med annat värmesystem. När solvärmen inte räcker för att täcka värmebehovet, speciellt under vintern, kompenseras underskottet av ett stödsystem. Lagringssystem kan också utnyttjas.
Dygnslagring är en förutsättning för alla byggnadstillämpningar. Flerdygns/veckolagring möjliggör soluppvärmning under mulna perioder. Sådan lagring medger också att kraven på stödvärmesystemets toppeffekt kan sänkas.
Säsong/agring. slutligen, är nödvändigt om totalförsörjning genom sole- nergi skall ske.
Lokal lagring, normalt för den enskilda byggnaden, medger dygns- och veckolagring med rimliga lagerstorlekar, medan central lagring även gör säsonglagring tänkbar med dagens teknik.
Hittills tillämpade metoder omfattar lagring i tunga byggnadselement, i stenlager i anslutning till byggnader och i vattentankar. Dessa metoder medger endast lagring av små mängder värme i förhållande till volymen — lagringstätheten blir låg. Total solvärmeförsörjning av en enskild bostad kräver vattenlager stora som halva den bebodda volymen.
Energi Instrålad Energibehov solenergi
Årstid Vinter Sommar Vinter Sommar
Källa: NE 1977: 21
Figur 6.13 Schematisk illustration av solstrål- ningens a'rsvariatiorier i relation till värmebehovet för en byggnad på våra breddgrader. Behovet av resp. möjligheten till sä- songlagring antyds.
Intensiv forskning pågår både utomlands och i Sverige för att med hjälp av s. k. fasomvandling (smältning-stelning) i lämpliga ämnen öka lagringstät- heten.
Den för dagen mest gynnsamma möjligheten att med rimlig ekonomi nå total självförsörjning förefaller vara lagring i mycket stora vattenmagasin (större än 10 000 m3). Denna metod kan därför bli tänkbar för t. ex. flerfamiljshus eller tätare grupphusbebyggelse med goda förutsättningar beträffande värmedistribution i kulvertnät.
Solfångarnas effektivitet sjunker kraftigt om temperaturnivån i solvärme- systemet är hög. Med hänsyn till ackumulatorkapaciteten eftersträvas låga returvattentemperaturer i solvärmesystem. Distributionssystem och värme- system i husen bör därför dimensioneras för ett lägre temperaturområde med solvärmeanläggningar än vad som sker vid t. ex. traditionell fjärrvärmedis- tribution. Detta kan innebära ett problem när befintlig bebyggelse skall anslutas till solvärmecentraler.
Tillförselgruppen har gjort en bedömning av möjligheterna att introducera centrala solvärmesystem. Man har därvid kommit fram till följande:
1. Efter vissa utvecklingsinsatser skulle de första pilotprojekten i full skala kunna komma i drift under år 1980—1981. Efter utvärdering av dessa projekt och byggande av andra generationens anläggningar omkring år 1983 bör utvecklad teknik och serieproduktion medge större satsningar fr. o. m. år 1985 i varje fall i vissa nybyggda bostadsområden.
2. Marknaden för solenergi bestäms i hög grad av hur elenergi produceras. I alternativ med stor andel mottrycksproduktion i kraftvärmeverk utnyttjas lokaluppvärmning som underlag för elproduktion i största möjliga utsträckning. Solvärmetekniken har därför mindre goda förutsättningar att konkurrera inom områden som täcks av kraftvärme.
Tabell 6.36 Tillförselgruppens bedömning av solvärmeutnyttjning i centrala system. Ackumulerade värden
År Lägenheter antal Småhus antal Solenergi ___—— — TWh/ år Nybyggn. Konvert. Nybyggn. Konvert.
A. Max. prognos 1985 5 000 — 10 000 — 0.3
1990 80 000 — 160 000 — 4,4 1995 160 000 30 000 320 000 — 9,4 2000 250 000 100 000 490 000 — 15 ,6
B. Min. prognos
1985 3 000 — 5 000 — 0.15 1990 20 000 — 30 000 — 0.90 1995 50000 10000 60000 — 2.15 2000 80 000 40 000 120 000 — 4.4
A. Max. prognos förutsatt bl. a. låg kraftvärmeutbyggnad och styrning mot solupp- värmning. B. Min. prognos förutsatt hög kraftvärmeutbyggnad.
. Den lämpligaste marknaden för solvärme är nybyggda flerfamiljshus och grupphus. I en max-prognos för solvärme beräknas ca 75 % av all nybyggnation fr. o. m. år 1985 kunna förses med solvärme.
4. Med hänsyn till svårigheter att placera solfångare och ackumulatoranlägg- ningar vid 5. k. övriga lokaler och till att sådan bebyggelse i stor utsträckning ligger inom ekonomisk gräns för kraftvärme, torde solvärme här endast få marginell betydelse.
5. Utvecklingen av solvärme är i hög grad beroende av möjligheterna att använda den i äldre bebyggelse. Problemen är dels att placera solfångare och ackumulatorer, dels att anpassa distributionssystem och värme- system till lämplig temperaturnivå från solvärmeanläggningen.
Max. prognosen innebär att ca 6 % av samtliga bostäder soluppvärms år 1990 resp. ca 20 % år 2000. I min. prognosen är motsvarande andelar 3 resp. 5 %.
6.234 Biomassa
Biomassa avser allt levande material men används här i meningen växtbio- massa, dvs. allt material som bildas genom fotosyntesen. Således inryms i begreppet många olika slag av organiskt material som kan utnyttjas för energiproduktion, t. ex. hushållsavfall och ved.
Råvarumässigt kan området delas in i tre delar. Energiskog är sådan biomassa som kan odlas för energiändamål. Skogsenergi är sådan biomassa som erhålls vid normalt skogsbruk eller nu växer naturligt. Övrig biomassa kan vara av många slag, t. ex. avfall, halm, vass, tång, alger m. m. Ibland inräknas även torv. En av anledningarna är den kemiska likheten, vilket medför förädlingsprocesser liknande dem för övrig biomassa, en annan är att torvtäkt kan avlösas med odling av energiskog på samma mark. Torv behandlas inte som biomassa här utan behandlas särskilt i avsnitt 6.2.2.6.
Biomassa kan genom direkt förbränning användas som bränsle. Ur biomassa kan även framställas gasformiga, flytande och fasta energibärare. En bedömning av vilka energibärare som kan framställas, med vilken teknik och ur vilka råvaror kan emellertid inte göras med någon större säkerhet idag. Antalet möjligheter är stort. Redan idag görs flis ur skogsavfall. Flis kan även användas som bränsle för gengasdrift av fordon. Vidare används ved och lutar inom industrin för energiändamål. Under 1980-talet kan tillkomma briketter, pulver, koks, metanol och etanol från skogsavfall och energi- skog.
Tillgäng och produktion
Energiskog odlas f. n. varken i Sverige eller någon annanstans i världen. I Sverige har föreslagits att större försöksodlingar med främst snabbväxande sälg- och poppelarter snarast igångsätts, eftersom energiskogar har bedömts kunna bli ett väsentligt inslag i landets energiförsörjning på sikt.
Odling av energiskog kan bedrivas i mer eller mindre intensiva former. Vid intensiv odling kan markens naturliga förutsättningar modifieras genom vattenreglering. gödsling, markberedning m. m. Detta kräver investeringar och arbetsinsatser och alltså stor produktion. Mindre intensiv —s. k. extensiv
odling ger lägre produktionsvolym och kan följaktligen inte bära stora investeringskostnader.
Omloppstiderna varierar för sådana arter som lämpar sig för energiskogsod- ling. För sälgarterna är tiden från plantering till avverkning 3—10 år. För poppelarter är motsvarande tid 15—30 år.
Tillgång på lämplig mark är en första förutsättning för storskalig odling av energiskog. De flesta bedömare synes vara eniga om att 0,25 milj. hektar av nedlagd åkermark i Sverige skulle kunna utnyttjas härför. Bedömningarna av hur mycket annan mark, främst olika slags våtmarker, som skulle kunna » utnyttjas går vitt isär. Ett medelvärde synes f. n. vara att 1—2 milj. hektar skulle kunna disponeras. l
Valet av mark för energiskog kommer att begränsas av exempelvis * markområdets storlek, avstånd från bebyggelse och vattentillgång. Därtill kommer eventuella konflikter med andra som är intresserade av att utnyttja samma arealer. Detta innebär att den disponibla arealen kan komma att reduceras. Hur och i vilken form odling, avverkning och distribution till | användarna skall ske är ännu inte fullt klarlagt. Det kan tänkas att odlingen | sker helt decentraliserad i en form liknande jordbrukets eller i en mer ' centraliserad form.
Den nuvarande skogsindustrins struktur kan härvid eventuellt ge viss ledning. Denna industri arbetar med ett decentraliserat produktionssystem för råvaran men förädlar råvaran i produktionsenheter, som av företagseko- nomiska skäl görs allt större.
Avkastningen från intensivodlad energiskog har angivits till 5 milj. ton ekvivalent olja per milj. hektar och år. Det är sannolikt möjligt att öka denna avkastning i framtiden.
Under tidigare perioder av avspärrning har ved och skogsavfall visat sig vara värdefulla substitut för imponerade bränslen. ;
Landets totala virkesbestånd motsvarar i lufttorkat tillstånd (25 % fukt) ! 500 milj. ton ekvivalent olja, inkl. stubbar, kvistar, barr och löv. Avverk- ! ningen, inkl. skogsavfallet, motsvarar i lufttorn tillstånd ca 14 milj. ton ' ekvivalent olja vilket ungefärligen motsvarar halva oljeimporten. *
Huvuddelen av den totala skogstillgången kommer dock troligen att som tidigare användas för förädling till sågvaror, pappersmassa och skivor.
Den del av biomassan som inte är aktuell för förädling är framför allt bark, grenar och mycket små träd. De möjliga kvantiteterna av dessa trädrester är 13,3 milj. ton torrsubstans. Av tekniska och biologiska skäl bedöms maximalt 4,5 milj. ton möjliga att ta tillvara. Förbränningsvärdet av denna kvantitet är 20 TWh vilket motsvarar 1,9 milj. ton olja.
Inom gruppen övrig biomassa kan f. n. främst halm och hushållsavfall lämna vissa bidrag till energiförsörjningen. Bidragens storlek är svår att ange.
Bidrag till Sveriges energiförsörjning
Enligt tillförselgruppen kan följande tillgång på energi från energiskogar och skogsavfall påräknas för Sveriges energiförsörjning under de närmaste decennierna. Av avgörande betydelse är vilka satsningar som görs på energiutvinning ur energiskogar.
Tabell 6.37 Tillförselgruppens bedömning av energiutvinning från energiskogar och skogsavfall
Alter— Biomassatyp 1985 1990 nativ __ __ Mtoe/år TWh/år Mtoe/år TWh/år
Min. Energiskog 0 0 0 0 Skogsavfall 1,5 17 1,5 17 Totalt 1,5 17 1,5 17 Max. Energiskog 0 0 0,5 6 Skogsavfall 3 35 3 35 Totalt 3 35 3,5 41
Minimialternativet omfattar främst skogsavfall genom helträdsutnytt- jande. Lövmassa förutsätts inte vara tillgänglig för energiutvinning. För energiskogar förutsätts ianspråktagande av 20 000 hektar/år med start år 1985. År 2000 förutsätts 0,3 milj. hektar mark tas i anspråk för energiskog- sodling. Av denna yta är 200000 hektar uppodlad åkermark och resten våtmark.
Maximialternativet innebär att drygt 100000 hektar/år odlas för ener- giskog från år 1985 samt att skogsavfall samlas på fältet. All lövmassa från gallring har förutsatts bli tillgänglig för energiutvinning. År 2000 förutsätts ca 1,25 milj. hektar mark vara ianspråktagen för energiskogsproduktion. Av denna yta är 250000 hektar uppodlad åkermark och resten våtmark. Som jämförelse kan nämnas att i Sverige nyplanteras varje år ca 300000 hektar
skogsmark. Utöver i tabell 6.37 angivna kvantiteter har för maximalalternativet angivits att ca 30 TWh skulle kunna tillgodogöras från halm år 2000.
62.4 Anläggningarför produktion av el och värme
I detta avsnitt beskrivs vissa anläggningar för omvandling av olika energi- bärare till de energiformer som utnyttjas av de slutliga energianvändarna, dvs. i huvudsak el och värme. Beskrivningarna är mycket kortfattade.
6.241 Kondenskraftverk
I ett kondenskraftverk omvandlas den i bränslet kemiskt bundna energin till högtemperaturvärme,som i sin tur alstrar vattenånga med högt tryck och hög temperatur. Omvandlingen sker i ångpannor. Bränslets omvandling till högtemperaturvärme och högtrycksånga sker med relativt hög verknings- grad, 85—90 %. De lägre verkningsgraderna gäller för fasta bränslen,de högre för flytande eller gasformiga bränslen. Förlusterna utgörs av varma rökgaser som går ut i anläggningens skorsten.
I ett kärnkraftverk produceras högtemperaturvärmen i en kärnreaktor. Kärnenergin finns lagrad i atomkärnorna hos det klyvbara materialet i reaktorns bränslestavar. Under klyvningsprocessen omvandlas denna energi
Mtoe/år
62 35
till högtemperaturvärme som i sin tur alstrar ånga. Ångtryck och ångtempe- ratur är i detta fall lägre än i övriga bränsleeldade pannor.
I både de kraftverk som utnyttjar fossilt bränsle och de som utnyttjar kärnbränsle omvandlas ångans högtemperaturvärme till rörelseenergi i turbinens skovelförsedda löphjul. På grund av termodynamikens lagar kan endast en del av värmeenergin bli rörelseenergi, normalt bara ca 45 %, i kärnkraftverk bara ca 35 % på grund av lägre ångdata.
Rörelseenergin omvandlas i en elgenerator till elektrisk energi. Omvand- lingen i denna sker med hög verkningsgrad, över 95 %. »
Efter turbinen leds ångan ned i en kondensor och övergår där genom avkylning till vatten. Detta återförs till ångpannan resp. reaktorn. Avkyl- ningen sker med sjövatten eller luft. Den lågtemperaturvärme som överförts till kylvattnet eller kylluften tillförs omgivningen och får därmed ej någon nyttig användning. Kondenskraftverket kan således endast nyttiggöra ca 40 % av det ursprungliga bränslets energiinnehåll.
6.2.4.l.1 Kärnkraftverk ?
Den civila kärnkraftutbyggnaden i världen domineras av lättvattenreaktorn. Denna är den enda reaktortyp som förekommer i Sverige sedan tungvatten- reaktorn i Ågesta lades ner för ett par år sedan. Beskrivningen nedan koncentreras till kärnkraftverk utrustade med lättvattenreaktorer (LWR, light water reactor). Av dessa finns två varianter: kokvattenreaktorn (BWR, boiling water reactor) och tryckvattenreaktorn (PWR, pressurized water reactor).
Omfattningen av f. n. installerad kärnkraft resp. utbyggnadsplanerna i några olika länder redovisas i tabell 6.38.
Det totala antalet kärnkraftblock i världen uppgår f.n. till över 200. Andelen kärnkraft av totalt installerad elektrisk effekt uppgår f. n. i samtliga j länderi tabellen till ca 10 %. De 3 700 MW kärnkraft i sex kärnkraftblock som I f. n. äri drift i Sverige motsvarar ca 15 % av den i landet totalt installerade elektriska effekten.
Tabell 6.38 Installerad kämkrafteffekt vid slutet av år 1977 resp. utbyggnadsplaner för kärnkraft i några länder, MW
1977 1980 1985 1990
Frankrike 4 700 15 000 34 000 53 000 Västtyskland 6 000 12 (DO 25 000 47 000 Storbritannien 6 600 10 300 10 300 15 300 Japan 8 000 15000 27 000 50 000 USA 48000 60w0 115000 194000 Hela världen (exkl.
östblocket och Kina) 85 000 146 000 278 000 — 504 000 —
368 000 700 000
Källa: Uranium resources, production and demand NEA/IAEA l977.
Kärnreaktorns princip
En lättvattenreaktors bränsle utgörs vanligen av anrikat uran. Då en neutron träffar en U-235-kärna klyvs denna under samtidig energiutveckling. Samti- digt bildas nya neutroner som kan upprätthålla en s. k. kedjereaktion, dvs. orsaka nya klyvningar. En U-238-kärna klyvs normalt inte då den träffas av en neutron. I stället bildas en ny atomkärna, plutonium-239 (Pu 239) som emellertid är klyvbar. De bildade plutoniumkärnorna kan därför delta i klyvningsprocessen.
I termiska reaktorer, till vilka lättvattenreaktorn hör, bildas 3—7 plutoni- umkärnor per 10 förbrukade U-235-kärnor. I en bridreaktor däremot bildas 11 a 12 plutoniumkärnor per 10 förbrukade U-235-kärnor. Man säger därför populärt att bridreaktorn producerar mer bränsle än den förbrukar.
De fyra viktigaste komponenterna i en kärnreaktor är bränsle, moderator, kylmedium (kylmedel) och styrstavar.
Bränslet är uppdelat på ett antal stavar och varje stav är innesluten i en kapsling. Normalt utgörs kapslingen av en metallegering. Flera stavar bildar 1 ett bränsleelement och flera bränsleelement bildar reaktorhärden.
. Moderatorn har till uppgift att bromsa ner de vid klyvningen bildade
Neutron
Uran - 238
Klyvnings— produkt
Plutonium —239
4700
_ & Figur 6.14 Kärnklyvnings- Källa: SOU 1976: 30. processen
H ärd
Figur 6.15 Principskiss av ett kärnkraftaggregat med kokvattenreaktor (B WR).
neutronerna så att de lättare träffar nya urankärnor. Moderatorn kan t. ex. utgöras av lätt eller tungt vatten.
Kylmediet skall föra bort den värmeenergi som produceras i bränslet. Kylmediet kan vara lätt vatten, tungt vatten eller en gas. I bridreaktorer används flytande natrium eller helium som kylmedel.
Ien lättvattenreaktor har vattnet den dubbla funktionen av både moderator och kylmedel.
Med styrstavarna regleras reaktoreffekten. Skjuts styrstavarna in i härden fångas de flesta neutronerna upp och kedjereaktionen avstannar. Förs styrstavarna ut ur härden ökar antalet kedjereaktioner och reaktorn ökar i effekt.
Reaktorhärd, moderator/kylmedium och styrstavar är inneslutna i en reaktortank. Tanken kan vara av stål eller betong. Från reaktortanken leds det uppvärmda kylmediet i rörledningar till turbinen (BWR) eller till ånggenera- torer i vilka ånga för turbinen produceras (PWR).
Kokvattenreaktor (B WR)
Kokvattenreaktorns princip visas i figur 6.15. 1 moderna anläggningar finns i reaktortanken förutom härd, kylmedel och styrstavar även ångseparatorer, fuktavskiljare och huvudcirkulationspumpar.
Reaktor
tilllllll
ilIIlllllllllll.
Generator
— Kondensor
Interna pumpar
Källa: SOU 1977: 67
Arbetsprincipen är följande. Effektutvecklingen i härden får det genom- strömmande kylvattnet att koka. 1 ångseparatorer och fuktavskiljare renas ångan från vatten och kan därefter ledas ut till turbinen. Avskiljt vatten återförs till härden. Reaktoreffekten regleras dels med styrstavarna,dels me 1 variation i huvudcirkulationsflödet.
Från reaktorn går ångan direkt till turbinen, som består av en högtryckstu.- bin och flera lågtrycksturbiner.
Från lågtrycksturbinerna leds avloppsångan till kondensorn. ] kondensorn övergår ångan till vatten. Kondenseringen sker mot ett stort antal tuber (rör) som hålls kalla av genomströmmande vatten, t. ex. havsvatten. Kylvatten- mängden rör sig om 20 a 25 mJ/s för en 600 MW-anläggning. Temperatur- höjningen på kylvattnet ligger vid 10 å 120C.
Kondensatet pumpas därefter tillbaka till reaktorn. Turbinen är mekaniskt kopplad till en elektrisk generator, i vilken elenergin alstras.
Den termiska verkningsgraden, dvs. förhållandet mellan generatoreffekt och reaktorns termiska effekt, ligger för en BWR vid ca 33 %.
Tryckvattenreaktorn (P WR)
Tryckvattenreaktorns uppbyggnad framgår av flgur 6.16. 1 reaktortanken, som för en PWR är helt fylld med vatten, finns härd, kylmedel och styrstavar.
Tryckhåll- Ånggenerator _. ningskärl mgm' .. - uma-gå
Styrdon
Primärsyåtem
”una—.a. . av;:
Reaktor
Pump
Källa:SOU1977:67
Turbin
Sekundärsystem
Kondensor
Figur 6.16 Principskiss av ett kärnkraftaggregat med tryckvattenreaktor (P WR).
Eftersom ångseparatorer och fuktavskiljare saknas är tryckvattenreaktorn inte lika hög som kokvattenreaktorn.
I en PWR passerar kylmediet förbi bränslestavarna utan att koka. Ångproduktionen sker i stället i en eller flera separata ånggeneratorer. Man får således två helt skilda kretsar — huvudcirkulationskretsen som omfattar reaktorn och ånggeneratorernas primärsida samt sekundärkretsen (eller ångkretsen) som omfattar turbinen och ånggeneratorernas sekundärsida. Nackdelen gentemot BWR är förekomsten av ånggeneratorerna, fördelen är , att turbinen arbetar med icke radioaktiv åriga. »
Reaktoreffekten regleras med styrstavar och med bor upplöst i kylvattnet. Styrstavarna ombesörjer snabba effektändringar medan långsammare l ändringar åstadkoms genom att ändra kylvattnets borkoncentration. i Ångans väg från ånggeneratorn till turbinen och tillbaka igen är i stort sett '
| | 1 l
samma som för kokvattenreaktorn. Kylvattentemperatur och termisk verk- ningsgrad är också ungefär samma.
Bridreaktorn
Bridreaktorn tillhör kategorin snabba reaktorer. För att ”bridning" skall vara möjlig fordras att ingen moderator är närvarande. Man kan således inte använda vatten som kylmedel eftersom vatten (såväl tungt som lätt) har modererande egenskaper. De ämnen som kan utnyttjas är flytande natrium och gas. Av dessa har det största intresset koncentrerats till natrium. Bränslet i bridreaktorer kan vara höganrikat uran eller plutonium. Man diskuterar också en bränslegång baserad på thorium. Innan bridreaktorer nått kommersiell mognad återstår ett omfattande utvecklingsarbete. Bl. a. måste visas att ekonomisk drift kan kombineras med tillfredsställande säkerhet.
sekundära kylkretsar med smält natrium
styrdon
ånggenerator
reaktorbassäng x ., å ? K d med smält natrium yttre harddel med få 0" em" som cirkulerar genom Ufa” för bridverkan '??? "— ., .,. : . hörde" med 11,18"? aktiv reaktorhärd ” av pumpar (ej utritade) med plutonium (primar kylkrets) som kärnbränsle
Figur 6.1 7 Principskiss av kärnkraftverk med bridreakto/z Källa: SOU 1977: 67
K ärnkra/tverkets uppbyggnad
Ett kärnkraftverk byggs upp kring de två ovan behandlade huvudkompo- nenterna, reaktorn och turbinen med sin generator. Principen är enkel men det praktiska utförandet är komplicerat.
Reaktorn omges närmast av ett tjockt betongskydd, en s.k. biologisk skärm mot den joniserande strålningen. En mindre "byggnad" utanför betongskärmen som omger reaktorn kallas reaktorinneslutning. Den har enbart säkerhetsfunktioner. Slutligen återfinns ytterst själva reaktorbyggna- den.
I höjd med reaktorns övre del finns förvaringsbassänger för reaktordelar samt för utbrända bränsleelement. Normalt skall bränslet förvaras ca 6 månader vid kraftverket innan det skickas i väg för upparbetning. Genom den senaste tidens stora brist på upparbetningskapacitet måste man emellertid nu räkna med flerårig lagring vid kraftverket. På många håll byggs därför bränslebassängerna nu om så att de kan rymma flera årssatser bränsle.
Reaktor- och turbindriften styrs och övervakas av olika mät- och reglersystem. På grund av det stora antalet mätpunkter (flera tusen) är kärnkraftverken utrustade med processdatorer. Kontrollorgan och viktigare mätutrustningar är samlade i ett centralt kontrollrum.
Reaktorinneslutning hos BWR (kokarreaktor)
Reaktorinne- slutningens betongvägg 40— 50m lngjuten stålkonstruk- tion
_— Reaktorbyggnad
Kondensations- bassäng
_L
Källa: SOU 1977: 67
1—20 — 25m—'i
Figur 6.18 R eaktorinne- slutning hos kokvattenre- ak/or (B WR).
Säkerhetssystem
Säkerhetssystemen vid ett kärnkraftverk är i första hand till för att hindra radioaktivitet att nå ut till omgivningen.
De största mängderna radioaktivitet finns i reaktorns bränsle. Mellan bränslet och omgivningen finns ett antal fysiska barriärer. Målet är att alltid hålla minst en barriär intakt.
Själva uranbränslet utgör den första barriären. Detta har nämligen god förmåga att hålla kvar klyvningsprodukterna. Kapslingen utgör den andra barriären. Den tredje barriären utgörs av reaktortank och primärrörledningar. Den fjärde barriären är den s. k. reaktorinneslutningen, en trycksaker och gastät byggnad med uppgift att hålla kvar den radioaktivitet som kan frigöras inuti stationen .vid en reaktorolycka. För kokvattenreaktorn tillkommer sedan reaktorbyggnaden som en sista barriär. För att få samma antal barriärer som en BWR är ibland vissa PWR utrustade med s. k. dubbel inneslutning, dvs. ett extra skal utanpå ordinarie inneslutning.
Ett stort antal säkerhetssystem skall se till att alla barriärer hålls intakta. Vissa system har till uppgift att förebygga stora påfrestningar på barriärerna, andra har till uppgift att mildra konsekvenserna om trots allt en eller flera barriärer skulle kollapsa.
En av de allvarligaste olyckorna skulle vara en nedsmältning av reaktor- härden. En sådan skulle kunna inträffa om all kylning av härden upphörde. Reaktorn är därför utrustad med speciella härdnödkylsystem, som skall träda i funktion om ordinarie kylning upphör.
Bland de olika Säkerhetssystemen kan nämnas snabbstoppssystemet. Ett antal mätpunkter är kopplade till detta system och vid över- eller underskri- dande av givna värden stoppas reaktorn automatiskt. Stoppet åstadkommes genom att styrstavarna snabbt skjuts in i reaktorn.
Driftegenskaper
En kraftreaktor av lättvattentyp förses med nytt bränsle en gång om året. Normalt byts en femtedel (BWR) till en tredjedel (PWR) av härden vid varje bytestillfälle. Genom enbart omplaceringar av bränsleelementen skulle en kraftreaktor kunna köras i två år utan bränslebyte.
Kärnkraftverk utnyttjas som s. k. grundlastverk. Det innebär att de avses gå med full effekt under så stor del av året som möjligt. Effekten dras från kraftbalanssynpunkt ner endast då vattenkrafttillgången är så riklig att vatten i annat fall måste spillas förbi vattenkraftverken. Anledningen är bl. a. kärnkraftverkets kostnadskaraktär med hög anläggningskostnad och låg driftkostnad.
I princip är kärnkraftverken lätta att reglera och effektändringar kan ske relativt snabbt. I praktiken flnns dock begränsningar betingade av termiska påkänningar och säkerhetskrav.
6.2.4.1.2 Olje- och gaseldade kondenskraftverk
De flesta fossileldade kondenskraftverk i vårt land är oljeeldade. Orsakerna härtill är att oljan varit billig och 'är relativt lätt att hantera och bränna. Gaseldade kraftverk finns f. n. inte i Sverige.
Ångpanna
Skorsten-
Figur 6. 1 9 Principskiss - . av ett o/jee/dat kondens- Källa: SOU 1977: 67 kra/tblock.
Olje— och gaseldade kondenskraftverk kännetecknas av måttliga anlägg- ningskostnader men höga driftkostnader till följd av hög kostnad för energiråvaran.
6.2.4.1.3 Kolkraftverk
F. n. finns i vårt land inga moderna kondenskraftverk avsedda att eldas med kol.
Ett koleldat kraftverk skiljer sig från ett olje- eller gaseldat kraftverk när det gäller ångpannans utformning. eldningsanordningarna, bränslehanteringen och askhanteringen.
Tre huvudtyper av koleldning förekommer, nämligen eldning på rost, kolpulvereldning och eldning i Virvelbädd (fluidiserad bädd).
Eldning på rost har tidigare använts i mindre och medelstora ångpan- nor.
Moderna större anläggningar utförs nästan genomgående för kolpulvereld- ning, där bränslet blåses in i eldstaden ungefär som vid oljeeldning. Kolpulvereldning kräver malningsanläggningar i anslutning till kraftver- ket.
Virvelbädd kan framdeles komma till användning. Fördelar är här bättre förbränning, mindre eldstadsvolymer och möjligheter att binda svavel i
askan, vilket bl. a. innebär minskad miljöpåverkan. Fortsatt utvecklingsar- bete krävs emellertid innan virvelbäddsförbränning kan tillämpas kommer- siellt.
En nackdel med koleldning är ett eldstadsutrymmena genomgående måste göras större än för en oljeeldad panna med samma effekt. Detta jämte den mer omfattande bränslehanteringen innebär att anläggningskostnaderna för ett kolkraftverk blir väsentligt högre än för ett oljeeldat kraftverk. Driftkost- naden blir dock lägre eftersom kol f. n. är billigare än olja.
Ett annat kännetecken för koleldade kraftverk är den relativt omfattande utrustningen för kolhanteringen, dvs. för hamnanläggning. lagring. kolkvar- nar, bränslets transport inom området samt inmatning i pannan. Vidare behövs utrymme för deponering av aska och annat förbränningsavfall.
6.2.4.].4 Kraftverk för torv och andra bränslen
Några kraftverk eldade med torv finns f. n. ej i Sverige. God kompetens inom torvområdet finns dock i vårt land. Det irländska torvprogrammet har byggts upp bl. a. med svensk konsulthjälp.
Ett torveldat kraftverk skiljer sig från olje- eller koleldade kraftverk endast när det gäller bränslehanteringen och förbränningsutrymmets utformning. Bränslet förutsätts vara i form av frästorv, dvs. som ett grovt pulver. en form som numera är dominerande. För bränslehanteringen vid kraftverket fordras lagringsanläggning under tak, utrustning för rensning (siktar). transportband samt anläggning för blandning av torv med olika vattenhalt.
Transportkostnaderna för torv från torvmosse till verk begränsar f. n. de områden inom vilka sådana verk kan byggas. Bränslehanteringen vid torveldning är relativt dyrbar. Förbränningsverkningsgraden är något sämre än vid oljeeldning. Vissa askmängder måste hanteras och deponeras.
Andra bränslen än torv som kan vara aktuella för eldning i kraftverk är bark. sopor. tränis och massaindustrins avfallslutar. Eldning med bark och sopor förekommer redan i ett mindre antal anläggningar. medan avfallslu- tarna genomgående utnyttjas på detta sätt inom massaindustrin. Endast i enstaka fall förekommer dock eldning med dessa bränslen i rena kondens- kraftverk.
Gemensamt gäller för nämnda bränslen att viss tilläggsutrustning fordras för hantering av bränslet och för stoftavskiljning och askhantering. Dessutom fordras större eldstadsutrymmen. vilket totalt innebär högre anläggnings- kostnader än vid oljeeldning. Å andra sidan blir de egentliga bränslekostna- derna låga.
Massaindustrins eldning av avfallslutar innebär både energiomvandling och återvinning av kemikalier ur massaprocessen. Detta sker i en s. k. sodapanna. vilken kan karaktäriseras som en speciellt konstruerad ångpanna.
6.2.4.2 Kombinationsverk
6.2.4.2.1 Kraftvärmeverk och industriella mottrycksverk
Ett verk för kombinerad el- och värmeproduktion, normalt kallat kraftvär- meverk, är i sina huvuddelar uppbyggt på samma sätt som ett kondenskraft-
verk, men sedan en del av energin i ångan omvandlats till rörelseenergi i turbinen kondenseras resten vid väsentligt högre temperatur. Denna s. k. varmkondensering sker vanligen vid drygt IOOOC. Värmeenergin i avlopps- ångan överförs till "kylvatten", som i form av vatten med ca 900C temperatur cirkulerar i det till anläggningen kopplade fjärrvärmesystemet.
Avloppsångans kvarvarande energi kan således användas för att värma bostäder och lokaler istället för att. som i ett kondenskraftverk, outnyttjat föras bort med kylvattnet eller till den omgivande luften. Genom att kondenseringen vid kraftvärmedrift sker vid högre temperatur än i ett kondenskraftverk minskar elproduktionen något. Minskningen uppgår till ca 20 %.
Den samtidiga omvandlingen till elenergi och lågtemperaturvärme ger en total verkningsgrad av ca 85 % räknat på energiinnehållet i tillfört bränsle.
Värmekondensorn i en kraftvärmeanläggning ersätter en konventionell värmecentral för hetvattenproduktion i ett fjärrvärmesystem.
Kraftvärmeanläggningen kompletteras ibland med en s.k. återkylare. Denna kan liknas vid en konstgjord värmeiörbrukare inkopplad till fjärrvär- mesystemet. Återkylaren ökar vid behov belastningen på kraftvärmeaggre- gatets varmkondensor, varigenom ökad elproduktion kan erhållas även om ljärrvärmebehovet under t.ex. en varm höstdag inte är så stort. Den värmeenergi som gårtill återkylaren kan ej nyttiggöras. Verkningsgraden blir därmed sämre än den som gäller för ett kondenskraftverk. eftersom kondenseringen sker vid betydligt högre temperatur.
Ånga _.)
Turbin Generator
Ångpanna
Utgående hetvatten till fjärrvärmenätet
*
Vatten * Avkylt vatten / i-retur från ”HNHHX fjärrvärmenätet
Figur 6.20 Principskiss Källa: Värmeverksföreningen, Kraftvärme 75 av kra/ivärmevm'k
Kraftvärmeverk kan även vara av kondenstyp med avtappning av ånga. [ sådana verk är det möjligt både att samtidigt producera el och värme och att producera enbart el om t. ex. värmeunderlaget är otillräckligt.
En annan typ av kombinationsverk är det industriella mottrycksverket, där avloppsångan efter turbinen direkt används för uppvärmning av olika apparater(kokare, indunstare, torkning osv.) i en industriell process. Speciellt inom massa- och pappersindustrin finner man denna typ av kombinations- verk. När ångan kondenserats i dessa apparater matas det erhållna varma vattnet tillbaka till ångpannan. Avloppsångan har i detta fall ett relativt lågt tryck, dock högre än avloppsångan vid kraftvärmedrift, vilket gör att ångans energiinnehåll efter turbinen är större vid mottrycksdrift. Elutbytet blir därför något lägre än vid kraftvärmedrift. Även vid industriell mottrycksdrift uppnås en totalverkningsgrad på ca 85 %, dvs. ett mycket effektivt utnytt- jande av bränslets energiinnehåll.
Utrustningen i kraftvärmeverken och i industrins mottrycksanläggningar är densamma när det gäller panna, turbin och generator. På lågtemperatur- sidan är dock utrustningen helt olika, eftersom man i det förra fallet har hetvatten som energibärare och i det senare fallet ånga vid lågt tryck. I en kraftvärmeanläggning finns således en relativt omfångsrik varmkondensor och diverse pumpar som inte har sin motsvarighet i mottrycksanlägg- ningen.
Kraftvärmeverk och industriella mottrycksverk kan byggas för olika bränslen, t. ex. olja, gas, kol, torv och biomassa.
6.2.4.2.2 Kärnbaserade kombinationsverk
Kärnkraftverk för produktion av både el och värme skiljer sig i utförande från ett kärnkondensverk endast vad beträffar turbinanläggningen.
Kärnkraftvärmeverkens turbiner kan indelas i två huvudtyper, nämligen mottrycksturbin eller avtappningsturbin.
I kärnkraftvärmeverk som arbetar efter mottrycksprincipen får ångan från reaktorn passera ett antal turbinsteg där ångans energi omvandlas till mekanisk energi. Vid slutet av expansionsförloppet kyls ångan i en värme- växlare med fjärrvärmevatten. En anläggning som arbetar efter mottrycks- principen är helt beroende av ijärrvärmesystemet. Den eleffekt som kan tas ut från anläggningen är direkt proportionell mot värmelasten. Inga termiska förluster finns i form av kylvatten eftersom sådant helt saknas för huvud- processen.
Vid kärnkraftvärmeverk som arbetar efter avtappningsprincipen tappas ånga av från turbinen vid flera temperaturnivåer. Den resterande mängden ånga som passerar den sista turbindelen kondenseras med hjälp av kylvat- ten.
Kärnkraftvärmeverk som arbetar efter avtappningsprincipen kan även producera elenergi utan att leverera fjärrvärme. Vid detta driftfall erfordras samma kylvattenmängd som i ett motsvarande kondensverk.
l l !
6.2.4.3 Gasturbiner och dieselkraftverk
Arbetsprincipen för en gasturbin är i korthet att heta förbränningsgaser under tryck får avge sin energi till skovelhjulen i en turbin. Dieselmotorn i ett dieselkraftverk har stora likheter med en vanlig fartygsdiesel.
Vid användning av gasturbiner och andra bränsledrivna motorer erhålls — utöver rörelseenergi till motoraxeln — avgasvärme som normalt måste kylas bort. Vid ren motordrift är verkningsgraden normalt ca 30 % för en gasturbin och ca 40 % för en diesel. Återstående värme kan emellertid via en s.k. avgaspanna återvinnas och utnyttjas som lågtemperaturvärme för uppvärm- ning av byggnader i ett ijärrvärmesystem. Bränslets energiinnehåll kan på detta sätt utnyttjas med en verkningsgrad av 60—80 % för gasturbiner och ca 80 % för dieselmotorer.
Gasturbinen drivs med lättolja eller ännu hellre med naturgas. Exempel finns också på gasturbiner som kan drivas med tjockolja. Stora dieselmotorer drivs med tjockolja.
Karaktäristiska egenskaper hos en gasturbin är låg anläggningskostnad, kort starttid, litet personalbehov, inget kylvattenbehov men höga krav på bränsle (lättolja) och därmed höga driftkostnader.
Gasturbinkraftverk används i viss utsträckning som komplement till övrig elproduktion under högbelastningstid (drifttid normalt 100—200 timmar/år) och som reservkälla.
Dieselkraftverk kännetecknas av relativt låg anläggningskostnad, litet personalbehov, hög startberedskap och relativt höga driftkostnader.
6.2.4.4 Vattenkraftverk, pumpkraftverk
Huvuddelarna i en vattenkraftstation är damm, turbin och generator. I dammen samlas vattnet från vattendraget och skapas den fallhöjd (lägesener- gi)som fordras. I turbinen omvandlas sedan rörelseenergin i det från dammen strömmande vattnet till mekanisk energi. I generatorn slutligen, som oftast är kopplad direkt till turbinen, omvandlas den mekaniska energin till elektrisk energi.
Fallhöjden och vattenmängden genom turbinen bestämmer produktions- förmågan (effekten).
En speciell typ av vattenkraftstation är pumpkraftverket. I detta kan generatorn vid behov gå som motor och turbinen som pump. Vid tider med billig el (nattetid, helgtid) kan då vatten pumpas från ett nedre magasin till ett övre och sparas till perioder med hög produktionskostnad (dagtid, vardag). Pumpkraftverket ger således möjlighet tills. k. korttidsreglering av elproduk- tionen. För mer långsiktig reglering — vecko—, säsong- eller årsreglering — krävs emellertid betydligt större magasin. Genom pumpningen blir energi- förlusterna märkbart större än i en vanlig vattenkraftanläggning.
Elenergi produceras i vattenkraftstationer med mycket hög verkningsgrad. I moderna stationer omvandlas ca 90 % av den ursprungligen tillgängliga lägesenergin till elektrisk energi. Vattenkraftanläggningar karaktäriseras i övrigt av stor driftsäkerhet, goda regleringsegenskaper, relativt enkel teknik, goda möjligheter till automatisering och fjärrkontroll, kort startberedskap och lång livslängd. Å andra sidan är produktionsförmågan beroende av neder-
Lednings- I schakt
TiIIOpps-
Övre vattenyta
Nedre vattenyta
fallhöjd
Figur 6.21 Principskiss av vattenkra/iverk av under/ordstyp. Efter Vat- ten/all — Svenska krafi— verkslöreningww. Källa: sou 1977 : 67
Utloppstunnel
Längdsnitt
börden, anläggningskostnaderna höga, lokaliseringen begränsad till vatten- dragens fallsträckor, dvs. avståndet mellan produktions- och konsumtions- område blir i allmänhet stort.
6.2.4.5 Vindkraftverk
I Sverige har endast den propellerliknande, horisontalaxlade vindturbinen f. n. nått en sådan grad av utveckling, att detaljerade konstruktions- och kostnadsberäkningar genomförts. Efter vad som i dag är känt ger den också de bästa utvecklingsmöjligheterna, genom att mängden konstruktionsmate- rial i förhållande till utvunnen energimängd kan hållas nere tack vare liten bladyta och relativt högt varvtal.
En tvåbladig vindturbin kan utvinna 70—80 % av den energi som teoretiskt finns tillgänglig i vinden. Därför lönar det sig sällan att genom förfinad konstruktion ytterligare höja energiutbytet. En ökning av bladantalet till tre ökar energiutvinningen med några procent, men medför en dyrare konstruk- tion. Vibrationsproblemen är dock mindre med en trebladig vindturbin, varför många tidigare vindkraftaggregat byggts trebladiga. En ytterligare ökning av bladantalet ärinte motiverad. Ett ökat bladantal medför alltid en minskning av varvtalet, vilket gör att momenten ökar (vid oförändrad effekt) och att därmed t. ex. axlar och växellådor måste dimensioneras kraftigare. Med en enbladig turbin — det felande bladet ersätts av en motvikt — sjunker
ngotationsriktning
0 5 10152025meter l...—___ -...
___Q
skala
' Markplan
Figur 6.22 Principskiss
Källa: Saab — Scania av 4 M W vindkraftverk.
energiproduktionen med ca 10 %, vilket kan kompenseras med några procents ökning av diametern. Vibrationsproblemen har dock hittills före- fallit alltför svårlösta.
Utformningen av vindturbinen har avgörande betydelse för konkurrens- kraften. Två skilda utvecklingsvägar kan skapas genom att man antingen väljer svetsat stål ellers. k. kompositmaterial i bladen. Svetsat stål är ett billigt material, som emellertid medför tunga konstruktioner och relativt låga varvtal. Kompositmaterial, t. ex. plast armerad med kolfibrer, medgerå andra sidan mycket lätta och slanka konstruktioner. Med kolfiberblad är det tänkbart att använda en direktdriven generator i stället för den normala kombinationen växellåda-generator. Priset för kolfibrer är än så länge mycket högt, men breddad användning väntas leda till att det sjunker.
Även den s. k. Darrieusturbinen tilldrar sig intresse. Den utmärks av att turbinen, som är försedd med två eller tre bågformade blad, roterar kring en vertikal axel. Därigenom slipper man den anordning som måste hålla de konventionella, horisontalaxlade aggregaten mot vinden. Denna turbin kan placeras på ett ganska lågt torn men når då inte upp i områden med högre vindhastighet. Till dess nackdelar hör att den behöver större bladyta än den horisontalaxlade turbinen.
6.2.4.6 Bränsleceller
Principen för bränslecellen har varit känd i mer än 170 år. Det är dock först under de senaste decennierna som bränslecellen blivit praktiskt använd- bar.
Skillnaden mellan ett bränslecellbatteri och ett batteri i konventionellt utförande är inte stor. Den enda — men synnerligen viktiga — principiella olikheten är att bränsle och oxidationsmedel tillförs bränslecellelektroderna från ett förråd, beläget utanför batteriet. Elektroderna tjänstgör endast som reaktionsrum och deltar inte i de kemiska processerna. I det konventionella batteriet lagras bränsle och oxidationsmedel i elektroderna, som alltså förbrukas när batteriet urladdas. Bränslecellen kan leverera energi kontinu- erligt under förutsättning att drivmedel tillförs i takt med förbrukningen.
Bränslecellen är som alla galvaniska celler uppbyggd av två elektroder och en elektrolyt. Materialet i de tre komponenterna kan varieras och elektroder och elektrolyt kan utformas på olika sätt. Teoretiskt är alltså antalet bränslecelltyper stort. I praktiken har man dock begränsat sig till ett fåtal system.
Bränslecellers värde ligger i att de gör det möjligt att med hög verknings- grad direkt omvandla kemiskt bunden energi till elenergi.
Verkningsgraden hos framtida bränsleceller kan ligga mellan 60 och 70 %. Hänsyn måste dock tas till omvandlingsförluster vid överföring av energirå- vara (t. ex. kol) till lämpligt bränsle i bränslecellen. Man hoppas kunna nå en verkningsgrad på ca 50 % vid omvandling av kol till el via bränsleceller. Om de mål kan nås som uppställts i utvecklingsarbetet, främst i USA, väntas en stor framtida marknad för elproduktion från bränsleceller.
6.2.4.7 Solceller
Elproducerande s.k. fotovoltaiska celler kan i princip utföras av både oorganiska och organiska material. Hittills mest utnyttjade och med helt dominerande forsknings- och utvecklingsarbete bakom sig är celler av kisel resp. av kadmiumsulfid/kopparsulfid och, på senaste tid, också av gallium- arsenid. Dessa material är s. k. halvledare. Med kiselceller har man i Iaboratorieskala uppnått verkningsgrader upp till 20 % jämfört med teoretiskt möjliga 25 %. För storskaligt tillverkade celler antas dock sådana verkningsgrader bli svåra att uppnå.
Ett för svenskt vidkommande gynnsamt förhållande är att halvledarceller fungerar även vid diffust ljus.
Hittills har celler av mycket rent s. k. enkristallint kisel tilldragit sig det största intresset. Det är med sådana som verkningsgrader bortåt 20 % har uppnåtts. Stora ansträngningar görs att genom industrialisering nedbringa framstälIningskostnaderna.
Hur stor energimängd som kan tillgodogöras från ett solkraftverk beror på lagringsmöjligheterna. Om sådana saknas bör toppeffekten från samtliga solkraftverk ej överstiga den reglerkapacitet i kraftsystemet som t. ex. vattenmagasinen svarar för. De flesta elproducerande anläggningar kan komma att konkurrera med solenergi om den reglermöjlighet som vattenkraftsystemet erbjuder. Vind-
och solenergi skulle dock kunna komplettera varandra reglermässigt. Årstider med stora medelvindstyrkor är ofta solfattiga.
I framtiden kan framställning av syntetiska bränslen via elektrisk energi medföra att den ojämna tillgången på solenergi inte utgör något stort problem.
Ett solkraftverk med 1 km2 solcellsyta motsvarar en total anläggningsyta av 2—3 km2. Vid en placering i södra Sverige skulle ett sådant producera ca 0,15 TWh/år med en toppeffekt av 150 MW om solcellerna antas ha en verkningsgrad av 15 %. För produktion av 3 TWh/år fordras alltså tjugo kraftverk av ovannämnda typ. Erforderlig markyta blir då 40—60 kmz, vilken ungefär motsvarar markbehovet för en kraftledningsgata från övre Norrland till Mellansverige.
6.2.4.8 MHD-generatorer
En framtida möjlighet att producera elenergi utgör de 5. k. MHD-generato- rerna.
MHD står för magnetohydrodynamisk energialstring. Grundprincipen bygger på förhållandet att om en rörlig ledare skär över ett magnetfält uppkommer en elektrisk ström. Den rörliga ledaren i en MHD-generator utgörs av enjoniserad gas. Ett flertal olika bränslen kan utnyttjas för att driva en MHD-generator.
I en MHD-generator finns inte några roterande mekaniska delar, varför arbetstemperaturen med dagens material kan vara upp till 2 7000 C. Verk- ningsgraden blir högre än för konventionella kondensanläggningar. Total- verkningsgraden för MHD-anläggningar torde ligga kring 45—50 %.
Principen för MHD-generatorn är inte ny. Metoden kräver dock så höga temperaturer att det tidigare inte funnits något material som medgivit någon försöksdemonstration.
Några MHD-anläggningar finns f. n. i drift i världen. En anläggning med naturgas som bränsle och med effekten 25 MW startades i Sovjetunionen år 1971.
6.2.4.9 Hetvattencentraler
I en hetvattencentral produceras varmt vatten genom förbränning av bränsle i en panna. Det varma vattnet transporteras sedan i rörledningar till värme- förbrukarna i ett fjärrvärmenät.
Karaktäristiska egenskaper är hög verkningsgrad, ca 90 %, god drift- säkerhet och möjlighet att driva även stora anläggningar obemannade.
Normalt delas anläggningens totaleffekt upp på flera enheter. Panneffekter och antal pannor väljs så att full reserv erhålls för den största enheten. För en sådan uppdelning talar också behovet av att kunna reglera effekten. En bättre driftekonomi kan nämligen uppnås om pannorna i största möjliga utsträck- ning får arbeta vid full last.
Hetvattencentraler kan utföras för eldning med t. ex. olja, gas, kol, torv eller biomassa.
6.2.4.]0 Solfångare
I termiska solfångare omvandlas solstrålning till värme. Solfångare kan utföras plana eller koncentrerade.
En plan solfångare består av en absorbator som kyls av ett värmeuppta- gande medium (t. ex. vatten). Den är framtill täckt med glas (ett eller flera) och baktill och längs kanterna isolerad. Verkningsgraden hos en god solfångare kan drivas över 80 % men sjunker vid ökande temperaturdifferens mot omgivningen. Temperaturområdet äri allmänhet under 1000 C. Energi- avgivningen kan ökas genom reflekterande skärmar framför solfångaren.
Ien koncentrerande solfångare reflekteras solstrålningen på optisk väg mot en i förhållande till rellektom liten absorbatoryta. Glasning och isolering behövs inte. Temperaturområdet är större än för en plan solfångare och medger temperaturer över IOOOC. Den är beroende av direkt strålning och utformas ofta rörlig (solföljande). Den är känsligare för snö och vind än den plana solfångaren. ,
För att värma vattnet i simbassänger är plana solfångare ovanligt gynnsamma. Temperaturbehov på ca 300C gör att man med enkla konstruk- * tioner av solfångaren kan nå goda verkningsgrader.
Även för varmvattenberedning och husuppvärmning nyttjas värme vid så låga temperaturer att plana solfångare med fördel kan användas. Tekniken är gammal och solfångare börjar bli kommersiellt tillgängliga även i vårt land. Forskningen i Sverige inriktas nu på att lösa sådana problem som hänger samman med speciella klimatiska förhållanden.
Koncentrerande och måttligt koncentrerande solfångare utvecklas på flera , håll i världen, bl. a. i Sverige. Det är för dagen omöjligt att avgöra deras , konkurrenskraft mot plana solfångare.
I samband med tillämpningar främst i centrala solvärmesystem diskuteras kombinationer av plana och koncentrerande solfångare. Genom att de arbetar * inom skilda temperaturområden kan de ge gynnsamma totalverkningsgra- % der. 1
Ett gemensamt problem för alla typer av solfångare är drifts- och åldringsegenskaperna.
Solfångare för uppvärmning och varmvattenberedning behöver ha en area av ca 20—40 m2 per lägenhet.
7' / x , Glas Absorbator Isolering Figur 6.23 Plan solfånga- _q /
re. , Källa: NE l977:21.
6.2.4.]1 Värmereaktorer
Med värmereaktor menas här en kärnreaktor som endast producerar hetvatten för fjärrvärmeändamål. Anläggningen producerar således ingen elenergi och innehåller därför ingen turbin eller elgenerator.
Några kommersiella Värmereaktorer finns såvitt känt inte någonstans i världen. Genom att slopa den elproducerande delen kan man förenkla reaktorkonstruktionen betydligt. Reaktorn är inte beroende av aktiva säkerhetssystem på samma sätt som en konventionell kraftreaktor på grund av enkel konstruktionsprincip, lågt arbetstryck och låg arbetstemperatur.
Kommersiella Värmereaktorer skulle kunna vara i drift i början på 1990- talet.
6.2.4.12 Värmepumpar
j Värmepump kallas ett aggregat med vars hjälp man ur en yttre värmekälla i ”lyfter” energi till en högre temperaturnivå. Sådan energitransport kan enligt termodynamikens andra huvudsats icke ske utan uppoffring av drivenergi. Förhållandet mellan avgiven energi och drivenergi benämns värmefaktorn. Drivenergin består vanligen av el men även bränsledrivna värmepumpar förekommer. Värmekällan, dvs. den omgivning ur vilken värmepumpen tar upp energi, väljs med hänsyn till temperaturnivå och tillgänglighet. De vanligaste värmekällorna är luft, vatten och jord.
Värmepumpens användningsområde begränsas främst av ekonomiska förhållanden. Goda värmefaktorer krävs för att försvara investeringen, vilket betyder att endast tillämpningar med begränsade temperaturskillnader kommer ifråga. Dessutom har användningsområdet tekniskt begränsats av att alltför höga temperaturer inte kan tillåtas med hänsyn till kompressorer, smörjmedel och köldmedier.
De användningsområden för värmepumpar som kan tänkas med hänsyn till dessa begränsningar är lokaluppvärmning och vissa industriella processer såsom torkning och indunstning.
Värmepumpar för lokaluppvärmning kräver oftast tillsatsenergi, t. ex. i form av el eller olja.
Inom industrisektorn har värmepumpar använts under lång tid. Använd- ning av värmepumpar i industriella processer är ofta lönsam tack vare små temperaturskillnader, långa utnyttjningstider och enkel reglering.
Det utvecklingsarbete avseende värmepumpar som bedrivits under senare tid har i huvudsak rört värmepumpar för lokaluppvärmning. Man bör här skilja mellan kommersiella lokaler och bostäder, eftersom skillnaden i tillämpning är ganska stor.
Kommersiella lokaler — butiker, kontor, samlingslokaler osv. — har till skillnad mot bostäder små behov av varmvatten, vilket gör att anläggning- arna kan vara enkla. I många typer av kommersiella lokaler finns Spillvär- meflöden tillgängliga. Detta gäller speciellt livsmedelsbutiker där kondensor- värme från kyl- och frysanläggningar med hjälp av värmepumpar ibland kan fås att täcka hela uppvärmningsbehovet.
För bostadsvärmeändamål fanns i april 1977 ett par hundra värmepumpar installerade i Sverige. Samtliga utom en var avsedda för uppvärmning av
enskilda småhus. Utvecklingsarbetet inom värmepumpområdet inriktas bl. a. på att utveckla värmepumpar med bättre värmefaktor, åstadkomma pumpar för högre temperaturer samt ta fram system för användning och distribution av lågtemperaturvärme.
F. n. bedöms mindre värmepumpar för bostadsuppvärmning, s. k. villa- värmepumpar, endast få marginell betydelse för energibalansen före mitten av 1980-talet.
Stora värmepumpaggregat har däremot redan idag möjlighet att konkur- rera ekonomiskt med alternativa uppvärmningsformer.
6.2.5 E_lförsörjningen och dess infrastruktur
Den svenska elproduktionen domineras av vattenkraften, som under ett år med normal tillrinning till vattenmagasinen f. n. svarar för knappt 70 % av eltillförseln. Kärnkraften svarar f. n. för drygt 20 % medan resterande del utgörs av oljeeldad värmekraft. Betydande avvikelser från denna fördelning kan uppkomma under år med annan vattentillrinning än den normala. Med ökande elkonsumtion kommer vattenkraftandelen successivt att minska, eftersom endast begränsade vattenkrafttillskott beräknas tillkomma i fram- tiden. Om planerade kärnkraftblock tas i drift kommer kärnkraften att täcka praktiskt taget hela den förutsedda konsumtionsökningen under de närmaste åren.
Figur 6.24 visar de kraftstationer med över 100 MW installerad effekt som f. n. är i drift. Dessutom markeras planerade kärnkraftblock. Bilden domi- neras av det stora antalet vattenkraftstationer i Norrland. I mellersta och södra Sverige finns framför allt tre olika kraftverkstyper, nämligen kraftvär- meverk i några större städer, t.ex. Västerås, Stockholm, Uppsala och Norrköping, oljeeldade kondenskraftverk i Stenungsund (850 MW) och Karlshamn (1 000 MW) samt kärnkraftverk. F. n. finns sex kärnkraftblock i drift, nämligen
Oskarshamn 1 440 MW Oskarshamn 2 570 MW Ringhals ] 760 MW Ringhals 2 820 MW Barsebäck 1 570 MW Barsebäck 2 570 MW
1 olika stadier av färdigställande befinner sig
Ringhals 3 915 MW (1978) Forsmark ] 900 MW (1978) Ringhals 4 915 MW (1979) Forsmark 2 900 MW (1980) Forsmark 3 1 050 MW (ca 1984) Oskarshamn 3 1 050 MW (ca 1984)
Årtalen inom parentes anger tidpunkten då kraftföretagen planerar att ta anläggningen i drift. Praktiskt taget samtliga elproducerande anläggningar är via ett omfattande överförings- och distributionssystem sammankopplade till ett för hela landet integrerat elförsörjningssystem. Härigenom är det möjligt
år;-)(. 5 n !( tt ( r 0 kg Rusar" 300 & Va en ra S Bl fl Vetas 320 VX E varmekrattstation Harsprånget (BN
, Po ' s 294 / kraftstation med gasturbin nu ' Ligga 160 _.
SeitevarexilZOnt?
Akkats 146 *
, 1 kamkrafrsranon Messaure 00 (
Stalon 110
/ x
Korsseibranna
5112
ASrorl-nn
forsen ' L | 150 . = Olden 1 358 9 00 111 "ii Kulforsen 275 '
Ram" & Namforsen 110 Jarostrommen 157 Motorsen '1'39 ) 120 _ Forsmo 155 '
g "sx ' " Sallsw 152 w Hjalta168 ', E Hollelldo *Midskog 145 /
Krångede 225 Långå 150
Stadslorsen (' 35
K roksrrommen
Kvusrforsen 140
Tuggen 1052 X
Harrsele 203
Såtornorriors 140
'Forsmark
Fl 1978 900 F2 1980 900 F3 1000
Holle5132
Uppsala Vaster55197 200 Arosverken 572 Has elby 225
140
Srenungsu nd 836
Ringhals 911975 760 . E_nzuws 322 931977 915 Lana” n41979 915 250
Karlshamn
. Oskarshamn /- 01 1971 440 997 ,
(". 021974 580 I” 03 1000 )
.» Barseback
51 1975 580 Heleneholm : 821977 580 118 .
El Öresundsverket 493
Figur 6.24 K rqftstationer större än I 00 M W.
att samköra de kraftverk som ingåri systemet. Driften av kraftsystemet syftar till att utnyttja tillgängliga anläggningar på ett så ekonomiskt sätt som möjligt. Detta leder bl. a. till kraftutbyten via den s. k. kraftbörsen mellan de samkörande kraftföretagen. Härigenom kan vid varje tidpunkt de kraftverk som har de lägsta rörliga kostnaderna hållas i drift.
Planeringen av elproduktionssystemet måste ske med lång framförhåll- ning, eftersom det i allmänhet tar 10 år eller mer från beslut om utbyggnad av stora kraftverk till idrifttagning. Planeringen sker i samråd mellan elprodu- centerna inom ramen för CDL (Centrala Driftledningen). Planeringen syftar bl. a. till att finna den sammansättning av elproduktionssystemet som vid givna restriktioner långsiktigt ger lägsta totala kostnader.
I industrier som för sin tillverkning kräver processånga, är det ofta fördelaktigt att kombinera ånggenerering med elproduktion i mottrycksma- skiner, s.k. industriellt mottryck. ] orter med fjärrvärmenät kan det vara fördelaktigt att kombinera värmeproduktionen med elproduktion i kraftvär- meverk.
För att planera, bygga och driva anläggningar av dessa typer fordras samarbete mellan industrier resp. kommuner och kraftproducenter.
Överförings- och distributionssystemet har till uppgift att transportera el från kraftverk till konsument. En kraftlednings förmåga att överföra el ökar med den spänning ledningen är konstruerad för. Ju större kraftbelopp som skall överföras och ju längre överföringsavståndet är, desto högre spänning bör därför överföringsledningarna konstrueras för av ekonomiska skäl och med hänsyn till markintrånget. I konsekvens härmed har det svenska kraftsys- temet utvecklats från att i begynnelsen utgöras av små lokala nät för 50 eller 70 kV med några mils utsträckning kring vattenkraftstationer till ett sammanlänkat 400 kV system som sträcker sig från Lule älv till Skåne.
Figur 6.25 visar det svenska storkraftnätet inkl. planerade utbyggnader till år 1982/83. Överföringsnätet från Norrland till Mellansverige består av sju 400 kV ledningar med en sammanlagd överföringskapacitet av ca 6 000 MW. I södra Sverige är de stora kraftverken och konsumtionsområdena samman- kopplade i ett ringformat 400 kV system, stamnätet. I konsumtionsområdena transformeras elkraften ned från 400 kV till 220 eller 130 kV spänning i transformatorstationer. Därefter sker ytterligare nedtransformeringar för att elkraften skall kunna levereras till konsumenterna vid önskad spänning.
Till näten för 220 och 130 kV spänning är såväl medelstora kraftstationer som de största konsumenterna anslutna. Till de regionala distributionsnäten — för 70 och 40 kV spänning — är större industrier och mindre kraftstationer anslutna.
De lokala distributionsnäten — för 20 och 10 kV spänning — betjänar mindre industrier, större detaljkonsumenter och småkraftverk, och till lågspännings- näten slutligen är det stora antalet små detaljkonsumenter anslutna.
Överföringsbehovet på kraftnäten varierar starkt beroende på elkonsum- tionens variationer. Stora variationer kan också uppstå beroende på produk- tionens lokalisering och den aktuella produktionsfördelningen .Överförings- nätet måste dimensioneras för att med tillfredsställande leveranssäkerhet klara dessa varierande transportbehov. Stamnätet planeras på minst tio års sikt av Vattenfall i samråd med övriga kraftföretag som utnyttjar nätet. Regionnäten planeras på ca fem års sikt medan de regionala och lokala
Figur 6.25 Högspännings- nare! mom Nordelsys/e- ' f
!. B *lll' I nä! sam! , .w, . me e/n rg av VÄN U __ ()?. bei/made och planerade ] .
utbyggnader lill och med sladium ca [%?/83.
Flamman.
pm.- mm
. : . ' . sroanomrms å/ ]. (FINLAND; ALAPIIKA ' ÅtAIARV | l ' : | _. IVF IAJAVESI NUUIOiOSm .. | | -' a I - xmmsA (110) . mm: .*0 _ _Dc tkltbot- l.»..-
'!
FÅBERG
& au %. , , tg ') tu , ' myrma- Q +..V "sr ' LOVIISA XV"? bh., ; 1655" '. , NÅANYAL nu |»... ”fx— mb .. m nu få.” ' IMOO
' ,, är " '. . usz * [He * ==; '" x ' lionszB ***!” *» ,f'. - vattenkraftverk "» J (%% V/t . A värmekraftverk DC ,. . o _ . *transf. el. koppl.station , , _ ' ... f 3 , / "Wim 400 kV ledning %, då 5 ....t DAN/HAM : ” 275 kV ledning 117 W] HALS'FNP
220 kV ledning _L. likströmsledning
n su im 155-n-
l H samkörn. förb. för längre sp. än 220 kV
( ) temporär driftspä'nning
A. . i drift 1977
__ _ A 0 O planeradelutbyggnader
Källa: Nordel, juni 1977
distributionsnäten planeras på två å fyra års sikt.
Såsom framgår av figur 6.25 är det svenska kraftsystemet i flera punkter sammankopplat med grannländernas kraftsystem. Det nordiska samarbetet på elkraftområdet inleddes redan i början av 1900-talet och har på senare år byggts ut kraftigt, bl. a. inom ramen för Nordel. Samkörningsförbindelserna med grannländerna innebär att hela det nordiska kraftsystemet kan utnyttjas effektivt. Bl.a. den skilda karaktären hos ländernas elförsörjning — t. ex. uteslutande vattenkraft i Norge och uteslutande värmekraft i Danmark — medför att stora ekonomiska fördelar kan uppnås vid kraftsystemets drift. Sålunda kan t. ex. vid god vattentillrinning i Norge norsk vattenkraft utnyttjas för att eliminera oljeförbrukning i bl.a. svenska kondenskraft- verk.
Vattenfall planerar f. n. att införa en högre spänning än 400 kV i det svenska överföringssystemet. Omfattande undersökningar har visat att 800 kV är det lämpligaste alternativet. Vattenfalls planering baserar sig bl. a. på följande förhållanden. I främst storstadsområdena växer elkonsumtionen kontinuerligt inom begränsade geografiska områden, vilket ställer krav på hög överföringskapacitet med minsta möjliga markintrång. Stora variationer i överföringsbehovet till såväl storlek som riktning väntas uppträda till följd av t. ex. fluktuationer i elförbrukningen. plötsliga bortfall av stora värmekraft- block, vars produktion då skall ersättas från annat håll, bortkoppling av någon stor kraftledning eller andra störningar som medför omkastning av transpor- terna i nätet. Även den alltmer ökande samkörningen inom Norden bidrar till dessa påfrestningar genom utbytet över gränserna av tillfälliga elleveranser och genom ömsesidig hjälp med reservkraft vid fel i nät eller produktions- apparat. En ytterligare faktor är den osäkerhet som f. n. råder om var framtida kraftstationer kommer att placeras, vilket försvårar bedömningen av hur nätet framdeles kommer att bli belastat. Ett starkt överföringsnät underlättar anslutningen av nya kraftverk oberoende av deras lokalisering.
Ett skäl som ej är av teknisk natur är önskemålet att hålla nere det framtida behovet av mark för nya kraftledningar. En 800 kV ledning kan överföra ungefär fyra gånger så mycket el som en 400 kV ledning samtidigt som den kräver endast 50 a 75 % bredare ledningsgata. Särskilt påtaglig blir denna skillnad när det gäller utledningsstråken från kraftstationer och matningen av stora belastningskoncentrationer, t. ex. storstadsområden.
800 kV system finns sedan ca tio år tillbaka i drift i Kanada, USA och Sovjetunionen.
Det svenska eldistributionssystemet tillhör de mest välutvecklade i världen och karaktäriseras bl. a. av att driftsäkerheten i elleveranserna till såväl storförbrukare som detaljkonsumenter ligger på en internationellt sett hög nivå. Detta sammanhänger bl. a. med de dimensioneringsregler som tillämpas i utbyggnadsplanering och drift. Elpriserna är förhållandevis låga i ett internationellt perspektiv. Genom den stora andelen vattenkraft kan produktionskällor med varierande egenskaper infogas i systemet och utnyttjas effektivt. Ett exempel är kärnkraft som — även om produktionen är stor — genom samspelet med vattenkraften kan utnyttjas på ett tekniskt och ekonomiskt fördelaktigt sätt. Ett annat exempel är vindkraft som genom att utnyttja vattenkraftens lagringsmöjligheter kan förbättra sin konkurrens- kraft. Ett väl utbyggt kraftsystem torde påtagligt kunna underlätta introduk- tionen av nya, inhemska energikällor under l980- och 1990-talen.
6.2.6 Energisystemets organisation
6.2.6.l Bränslen
Den svenska bränslemarknaden domineras av handeln med oljeprodukter. Härutöver förekommer numera endast en mindre handel med kol, koks och ved. De mera betydande kvantiteter kol och koks som används inom främst järn- och stålindustrin direktimporteras vanligtvis av förbrukarna. I det följande behandlas därför endast oljehandeln.
Tio rikstäckande företag med brett produktsortiment — ARA-bolagen AB, Svenska BP Aktiebolag. Svenska Esso AB, Svenska Fina AB, Svenska Gulf Oil AB, Mobil Oil AB, AB Nynäs—Petroleum, Oljekonsumenternas Förbund, AB Svenska Shell och Texaco Oil AB — svarar för den dominerande delen av Sveriges oljeförsörjning. Åtta av dessa oljeföretag är dotterbolag till interna- tionella storföretag. De två övriga företagen är svenskägda — AB Nynäs- Petroleum, tillhörande Johnson-koncernen, och Oljekonsumenternas Förbund (OK), som ingår i den konsumentkooperativa rörelsen.
Vid sidan av de rikstäckande Oljebolagen verkar på marknaden ett relativt stort antal medelstora och mindre oljeföretag, oftast med lokal anknytning. Flertalet av dessa mindre bolag köper sina produkter från de rikstäckande bolagen men kan också köpa direkt från utländska leverantörer. Flertalet av de lokalt verkande företagen har huvuddelen av sin försäljning koncentrerad till tunn eldningsolja eller till olika typer av tjocka oljor.
Shell och BP har egna raffinaderiet i Göteborg. Nynäs har raffinaderier i Nynäshamn, Göteborg och Malmö. De båda sistnämnda tillverkar huvud- sakligen asfalt. OK har tillsammans med Texaco ett raffinaderi vid Broljorden — Scanraff— som togs i drift under år 1975.
Raffinaderikapaciteten i Sverige framgår av tabell 6.39. Raffinaderier har en praktisk utnyttjandegrad av 85—9 %. Vid fullt kapacitetsutnyttjande skulle detta år 1976 ha inneburit att 65—70 % av den svenska oljeförbrukningen skulle ha kunnat täckas från de inhemska raffinaderierna. Den faktiska råoljeimporten uppgick emellertid till 44 % av den totala oljeimporten år 1976. Denna skillnad mellan möjlig och faktiskt utnyttjad kapacitet berodde på att det under år 1976 var ofördelaktigare att raffinera råolja vid eget raffinaderi än att köpa in färdigprodukter från raffinaderier på kontinenten. Detta förhållande har bestått även under år l977.
Tabell 6.39 Raffinaderikapaciteten i Sverige, milj. ton/år
Företag Kapacitet Anm.
BP, Göteborg 5.0 Shell, Göteborg 4,7 OK/Texaco. Lysekil 8.3 Nynäs, Nynäshamn 2,6 Nynäs, Göteborg 0.3 Asfaltkokeri Nynäs. Malmö 0,2 Asfaltkokeri
Totalt 21.1
Inköpskällorna för de olika företagen skiljer sig åt. De internationella storföretagens svenska dotterbolag köper med smärre undantag råolja och oljeprodukter från sina moderbolag. Genom moderbolagens diversifierade råoljeförsörjning kan dessa företag antas vara mindre sårbara för störningar i råoljeledet än andra företag med enstaka inköpskällor. Nynäs köper råolja från bl. a. Nordsjön och Sovjetunionen. Nynäs försäljning är huvudsakligen inriktad på tjock eldningsolja som tas från det egna raffinaderiet eller importeras från Östeuropa. OK, som före Scanraffs tillkomst baserade sin försäljning bl. a. på inköp från den s. k. spotmarknaden, köper numera sin råolja i huvudsak från internationella oljeföretag.
De tio rikstäckande företagen svarade under år 1976 för 96 resp. 97 % av den totala försäljningen i landet av bensin och dieselbrännolja. Av den totala försäljningen av tunn eldningsolja samma år svarade dessa företag för 96 %. För de tjocka eldningsoljorna varierade företagsgruppens andelar mellan 5 ”i; (Iågsvavlig eldningsolja 5) och 9 % (normalsvavlig eldningsolja 4). Företagens marknadsandelar för skilda slag av oljeprodukter framgår av tabell 6.40.
De tio nämnda bolagen dominerar således marknaden utom för de tjockaste eldningsoljekvaliteterna. Sådan olja levereras ofta direkt med båt till större förbrukare såsom industrier. kraftverk och värmeverk. Större bolag som i likhet med de tidigare nämnda bolagen säljer olja på sådant sätt är bl. a. Scandinavian Trading Co AB och det statligt ägda Svenska Petroleum AB.
Oljeprodukter som ej direktimporteras till konsumenterna lagras efter import eller raffinering i kustdepåer. Därifrån sker distributionen direkt till förbrukarna med tankbil, järnvägstankvagn eller tankbåt. En mindre del transporteras till lnlandsdepåer som är placerade på centrala orter. Från dessa sker sedan distributionen till återförsäljare eller konsument.
Det är främst de tjocka eldningsoljorna som säljs direkt av oljeföretagen till de slutliga konsumenterna. Även en stor del av dieselbrännoljan och den tunna eldningsoljan säljs på detta sätt. Härutöver säljs dieselbrännolja via bl. a. bensinstationerna och tunn eldningsolja via särskilda återförsäljare och distributörer.
Motorbensin säljs till konsumenterna vid särskilda försäljningsställen, som vanligtvis drivs av fristående återförsäljare. Antalet försäljningsställen för drivmedel uppgick den 1 januari 1977 till totalt 5 136.
Vid försäljningsställena ingår ofta bensin i ett större sortiment av varor och tjänster som tillhandahålls bilisten. Detta har inneburit att en stor del av försäljningsställenas intäkter härrör från försäljning av annat än bensin. Av bl. a. den anledningen har försäljningen av Iågprisbensin ökat under senare ar.
Antalet stationer där konsumenterna kan köpa Iågprisbensin uppgick den 1 oktober 1977 till I 948, vilket var 501 anläggningar fler än vid ingången av år 1977. Andelen Iågprisbensin av total bensinförsäljning har följaktligen ökat och uppgick tredje kvartalet 1977 till drygt 27 %.
Tabell 6.40 Oljeföretagens marknadsandelar åren 1975 och 1976, %
Företag Motorbensin Dieselbränn- Eldningsolja
1975 1976 1975 1976 1975 1976 1975 1976 1975 1976 1975 1976 1975 1976 1975 1976
Ara — — 0,6 1,0 9,2 11,1 6,6 7,4 6,0 7,0 7,5 10.9 6.2 5,2 — — BP 13,9 13,6 15,1 16,5 13,2 12,0 10,3 11,8 8,2 7,9 18,4 16,6 15,1 14,7 17,2 15,0 Esso 13,8 13,6 10,6 10,1 6,9 6,5 5,0 4,7 0,7 1,4 0,8 1,5 1,9 1,9 3,2 3,4 Fina 1,1 1,4 2,9 3,2 3,1 3,5 3,5 3,7 1,3 3,9 1,1 1,3 1,2 2,7 0,1 0,2 Gulf 11,3 12,1 13,8 13,1 8,5 8,8 9,5 8,8 7,1 6.8 4.5 4,3 1,6 1,7 — — Mobil 3,8 4,1 1,3 1,4 2,5 3,1 0,4 0,4 3,8 3,1 0,3 0,4 1,0 0,7 — — Nynäs 5,0 4,9 11,1 10,3 10,4 12,0 8,7 9,0 27,0 21,9 21,1 16,1 28,8 27,0 18,4 26,3 OK 19,9 19,6 13,7 14,2 16,4 18,1 22,7 24,1 18,1 19,2 22,2 26,1 17,6 18,7 5,5 10,3 Shell 17,7 17,8 17,2 18,7 14,7 14,6 14,7 16,3 14,2 12,8 10,0 10,7 12,5 11,4 4,2 2,7 Texaco 9,4 8,9 10,1 8,7 9,4 6,1 6,7 6,2 1,5 1,5 5,7 5,9 3,2 8,4 9,3 — Övriga 4,1 4,0 3,6 2,8 5,7 4,2 11,9 7,6 12,1 14,5 8,4 6,2 10,9 7,6 42, 42,1
Summa100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0
Anm.: NS= normalsvavlig, LS= lågsvavlig.
6.262 El
Produktion
Den nuvarande företagsstrukturen inom svensk elproduktion har till stor del historiska orsaker. Företag av olika typ och med varierande ägarintressen — statliga, kommunala och enskilda företag samt privatpersoner — uppförde tidigt vattenkraftverk för lokala behov. Vissa av företagen expanderade och kom efterhand att svara för en allt större del av kraftproduktionen. F. 11. finns ett stort antal elproducenter av mycket varierande storlek, varav ett litet antal svarar för huvudparten av produktionen. Sålunda beräknas de åtta största producenterna svara för omkring 90 % av den totala elproduktionen.
Elkraftomsättningen i tabell 6.41 definieras som egen produktion + ersättningskraft + inköpt kraft.
Elproduktionen år 1976 uppdelad på ägarkategorier visar följande fördel- ning:
Staten Industriföretag Kommuner Övriga
v—w—P—
wwsom äeögäeäg
Staten, dvs. Vattenfall, har en betydligt större andel av landets vattenkraft än av värmekraften. Förhållandet är detsamma för industriföretagen. Kommunerna däremot har betydligt större värmekraftandel, vilket hänger samman med kommunernas engagemang dels i kraftvärmeanläggningar, dels i stora kondenskraftverk.
Kraftföretagen svarar själva för sin långsiktiga utbyggnadsplanering men samordnar som tidigare nämnts planeringsverksamheten inom ramen för CDL, där de största kraftföretagen är medlemmar.
Tabe116.41 Total elkraftomsättning hos de 15 största produktionsföretagen år 1976
Företag Elkraftomsättning TWh Statens vattenfallsverk 48,8 Sydsvenska kraft AB 12,7 Krångede AB 6,8 AB Skandinaviska Elverk + Voxnans kraft AB 5.5 Bålforsens kraft AB 4,8 Stockholms energiverk + Svarthålsforsen AB + 4,8 Lanforsens kraft AB Stora Kopparbergs Bergslags AB + Bergvik och Ala AB 4,6 Gullspångs kraft AB 2,9 Uddeholms AB 2,2 Skellefteå kraftverk 2,0 Graningeverkens AB 2,0 AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning 1,6 Gränges kraft 1,5 Billeruds AB 1,4 Holmens Bruk AB 1,3
För utbytena av s. k. tillfällig kraft mellan kraftföretagen gäller de regler som utformats inom den s. k. samkörningsgruppen. I denna ingår de större produktionsföretagen, varav vissa gått samman i en pool, Krångedegruppens Samkörning AB.
Över/öring och distribution
Det s. k. stamnätet består av Vattenfalls ledningsnät för 220 och 400 kV med tillhörande stationsanläggningar samt vissa anläggningar som tillhör andra företag. Anläggningar norr om Skellefteälven ingår inte. Som nämnts planeras och drivs stamnätet av Vattenfall. Även andra företag, 5. k. transitörer, kan utnyttja stamnätet för kraftöverföring enligt särskilda bestämmelser som överenskommits mellan Vattenfall och transitörerna. Samråd i planeringen av stamnätet sker i den s. k. stamlinjenämnden, där de parter som utnyttjar stamnätet är företrädda.
De regionala näten för 130—70 kV spänning ägs i allmänhet av de kraftföretag som ombesörjer råkraftleveranserna i resp. område. Se fig. 6.26. De lokala distributionsnäten ägs av resp. återdistributör.
Detaljdistribution av el till enskilda förbrukare omhänderhas av knappt 500 företag (år 1976). Av dessa är ca 40 % ekonomiska föreningar medan återstoden är privata bolag, kommunala elverk och bolag samt Vattenfall med dotterbolag. Se tabell 6.42.
En till antalet mindre del av de privata företagen utgör de 5. k. råkraftfö- retagen som — i likhet med Vattenfall — dels är inriktade på produktion av elkraft, dels i flera fall direkt eller genom dotterföretag bedriver distribution i betydande omfattning.
Omkring 200 av företagen har mindre än 2 000 abonnenter. Det föreligger ett klart samband mellan företagsstorlek och företagstyp. De kommunala företagen och råkraftföretagen dominerar bland företag med mer än 2 000 abonnenter, de ekonomiska föreningarna bland företag med lägre abonnent- antal. Av landets 4,3 milj. abonnenter försörjs drygt 65 % av de kommunala företagen. I stora drag motsvaras fördelningen på kommunala och icke-
Tabell 6.42 Ägarförhållanden inom eldistributionen år 1976
Företagsform Antal Antal % av antalet företag abonnenter abonnenter Stockholms kommun 1 409 000 9,5 Göteborgs kommun 1 226 000 5,3 Malmö kommun 1 151000 3,5 Övriga kommuner 171 2 025 000 47,1 Sydkraft AB 1 212 000 4,9 Statens vattenfallsverk m. 11. statliga företag 22 388 000 9,0 Föreningar 184 284 000 5.9 Privata kraftbolag, industrifö-
re tag och övriga 103 637000 14,8
Summa 484 4 302 000 100,0
I'igm' 6.26 Kraftföreta— gmis distri'hittionsomrädcn Källa: Statens vattenfallsverk
SV= Statens Vattenfallsverk SK= Sydsvenska Kraft AB K= Krångede AB Båkab= Bålforsens Kraft AB SE: Stockholms Energiverk VKAB= Värmlandskraft AB SKBA= Stora Kopparbergs Bergslags AB SEV= AB Skandinaviska Elverk GVAB= Graningeverkens AB GKA= Gullspångs Kraft AB SSK= Skellefteå Kraftverk BoA= Bergvik och Ala
kommunala företag av fördelningen på tätortsdistribution resp. glesbygds— distribution.
Det totala antalet distributionsforetag har under de senaste 30 åren minskat från drygt 3 500 till 484 i samband med fusioner och överlåtelser. I synnerhet har antalet ekonomiska föreningar minskat mycket kraftigt. Staten har sökt driva på denna utveckling genom att utnyttja koncessionsgivning och ekonomiska bidrag som instrument. Skälet härtill har varit att de mindre företagen inte ansetts vara tillräckligt bärkraftiga för att i längden kunna tillfredsställa elkonsumenternas krav på en rationell och driftsäker eldistri- bution.
6.263 Fjärrvärme
Fjärrvärme distribueras i kulvertsystem i form av hetvatten, som produceras i hetvattencentraler eller kraftvärmeverk.
De första fjärrvärmeanläggningama i Sverige tillkom i början av 1950-talet. Därefter har utvecklingen gått mycket snabbt och ansluten värmeeffekt ökat med ca 15 % per år. Under de senaste åren har expansionen varit ungefär linjär med ett tillskott av ca 1 000 MW ansluten värmeeffekt per år. F. n. har 56 kommuner i landet, dvs. de flesta större tätorterna, fjärrvärme i varierande omfattning. Kraftvärmeverk finns i 12 av dessa kommuner.
Den levererade värmeenergin uppgick under driftåret 1976/77 till ca 22 TWh och den anslutna värmeeffekten var ca 11 500 MW. Som bränsle i anläggningarna används eldningsolja och mindre mängder avfall.
Omkring 900000 lägenheter i flerfamiljshus och 40000 småhus är f. n. anslutna till fjärrvärme. Dessutom uppvärms motsvarande ca 410 000 lägenheter med fjärrvärme i övrig bebyggelse, dvs. kontor, skolor etc. Över 3 milj. människor bor eller arbetar i hus uppvärmda med fjärrvärme.
Den tätort som har den största fjärrvärmeverksamheten absolut sett är f. n. Stockholm med ca 1 300 MW ansluten värmeeffekt. Även Göteborg och Malmö har vardera mer än 1 000 MW ansluten värmeeffekt. Störst fjärrvär- meanslutning relativt sett har Västerås, där så gott som samtliga byggnader i centralorten är anslutna till fjärrvärmesystemet.
Fjärrvärmeverksamheten handhas av kommunerna antingen direkt eller via bolag. I producentledet kan dock finnas andra intressenter i speciella fall. Exempel härpå är spillvärmeutnyttjande som fordrar samarbete mellan kommunen och det företag som producerar spillvärmet. Kraftvärmeverk har i flera fall byggts i samarbete mellan kommun och råkraftleverantör.
6.2.7 Energisystemets aktuella struktur
I kapitel 3 beskrivs översiktligt utvecklingen av det svenska energisystemet under efterkrigstiden. Genomgången avslutas med en redovisning av preliminära energibalanser för åren 1976 och 1977. Nedan analyseras energitillförseln för år 1976 och 1977 något mer i detalj.
Energitillförseln år 1976 resp. år 1977 uppgick till 442 resp. 432 TWh. Av den tillförda energin kom ca 20 % från energikällor inom landet medan resterande ca 80 % importerades. Ungefär hälften av importen bestod av energibärare klara att direkt distribueras till användaren, nämligen oljepro-
dukter samt kol och koks. Resten var energiråvaror — främst råolja — som måste förädlas ytterligare före användning.
Den tillförda energin fördelar sig på energiråvaror och energibärare enligt tabell 6.43.
Den inhemska raffineringskapaciteten uppgår f. n. till ca 21 milj. ton råolja per år, motsvarande ca 245 TWh. Kapacitetsutnyttjandet var under åren 1976 och 1977 ca 70 %, vilket kan jämföras med ett praktiskt möjligt kapacitets- utnyttjande på ca 90 %.
Ca 20 % av den slutliga energikonsumtionen utgörs av el. En preliminär elenergiba/ans för åren 1976 och 1977 anges i tabell 6.44.
Drygt 30 TWh tung eldningsolja (ca 3 milj. ton)användes för elproduktion. . Om åren 1976 och 1977 hade varit normala är vad beträffar vattentillrin- ningen skulle vattenkraftproduktionen ha varit ca 60 TWh. Oljeanvänd— ningen för elproduktion skulle då ha kunnat vara ca 15 TWh lägre.
Som tidigare nämnts beräknas befintlig och tillståndsgiven vattenkraftut-
Tabell 6.43 Energitillförsel år 1976 och 1977, preliminära värden
1976 1977 Twh % TWh % Importerad energi olja 316 72 314 72 ! kol och koks 18 4 15 4 ' uran 15 4 19 4 Inhemsk energi ved, lutar och avfall 35 8 33 8 vattenkraft 54 12 53 12 Netto import av el 2 —2 Summa tillförsel 440 100 432 100 _?
Tabell 6.44 Nettoproduktion av el och installerad eleffekt åren 1976 och 1977, pre- , liminära värden .
Kraftslag 1976 1977
Installerad Elproduktion Installerad Elproduktion
effekt, MW _— effekt, MW TWh % TWh % Vattenkraft 13 100 54,2 63 13 200 52.8 62 Kärnkraft 3 200 15,2 18 3 750 19,0 22 Industriell mot- trycks kraft 700 800
Kraftvärme 1 600 1 73 8 1900 1 89 9 Oljekondens 3 400 % 3 450 : Gasturbiner ] 700 7=7 9 I 700 7—7 9 Nettoimport - 2,1 2 — —l ,9 —2
Summa 23 700 86,4 100 24 770 85,6 100
byggnad ge en normalårsproduktion av ca 62 TWh.
Som framgår av avsnitt 6.2.5 var sex kärnkraftblock i drift under senare delen av år 1977, nämligen två i vardera Oskarshamn, Ringhals och Barsebäck. Ytterligare sex kärnkraftblock befinner sig f. n. i olika stadier av färdigställande.
F. n. byggs ett oljekondenskraftverk i Gävle om till kraftvärmeverk. I övrigt finns inga beslut om utbyggnad av ytterligare kraftvärmeverk. Relativt långt framskridna planer föreligger dock i vissa fall, t. ex. Södertörn och Göteborg.
Konkreta planer på nya industriella mottryckskraftverk föreligger f. n. inte. Ej heller planeras någon utbyggnad av fossileldade kondenskraftverk eller gasturbiner.
Uppvärmningsbehovet täcks genom uppvärmning med enskilda, mestadels oljeledade pannor (”övrig uppvärmning"), elvärme och fjärrvärme. Fördel- ningen på olika uppvärmningsformer har redovisats i avsnitt 6.1.
Fjärrvärrneproduktionen fördelade sig på följande sätt:
1976 1977 TWh TWh Olja 28 28,5 Ovriga bränslen ] 1,5 Summa 29 30,0 (varav omvandlings- och distri- 7,5 8,0) butionsförluster
Med en antagen verkningsgrad inom sektorn "övrig uppvärmning" på ca 65 % täcktes drygt 90 % av uppvärmningsbehovet med olja och knappt 10 % med el.
Av de ca 80 resp. ca 82 TWh som tillfördes sam/ärdselsektorn åren 1976 och 1977 förbrukades ca 2 TWh i form av el och resten i form av oljeprodukter av olika slag.
Industrin (exkl. koksverk) tillfördes åren 1976 och 1977 energiråvaror och energibärare enligt följande ungefärliga fördelning:
Energislag 1976 1977
TWh TWh
El 39 38,5 Kol och koks 18 15 Oljeprodukter 67,5 63 Inhemska bränslen 34 32 Fjärrvärme 1,5 1,5
Summa 160,0 150,0
Till industrin tillförda bränslen utnyttjas i huvudsak för värmeproduktion i ångpannor. Enligt en översiktlig uppskattning beräknas följande pannbe- stånd finnas i industrin år 1978:
Typ av panna MWlh Kolpannor 200 Oljepannor 11 000 Avfallspannor 5 300
Dessutom finns ett förhållandevis stort antal pannor för reservändamål som inte ingår i ovanstående siffror.
6.3 Energipolitiska styrmedell 6.3.1 Inledning
Energipolitiken betraktas i de flesta länder som en nationell angelägenhet av stort format med starka inslag av styrning i fråga om såväl utvinning och omvandling som distribution och användning. I Sverige har stat och , kommun sedan länge haft ett dominerande inflytande över el- och värme- försörjningen. Som framgått av redogörelsen i kapitel 3 har energipolitiken i Sverige fram till 1975 års energipolitiska beslut främst varit inriktad på energiförsörjningens tillförselsida. I 1975 års energipolitiska program var utgångspunkten att den energipolitiska planeringen skulle förbättras och utvidgas till att omfatta inte bara tillförseln utan även användningen av
energi. De energipolitiska styrmedel som står till statsmakternas förfogande kan
indelas i tre huvudgrupper:
1. Direkt prispåverkande åtgärder såsom skatter och subventioner eller reglering av priser och taxor.
2. Direkta regleringsåtgärder såsom kvantitativa restriktioner (ransonering- ar), lagstiftning, normer, föreskrifter e. (1.
3. Statliga och kommunala resursinsatser; på tillförselsidan t. ex. genom kontroll av produktion och distribution av elkraft och fjärrvärme och på användningssidan via information och rådgivning eller t. ex. genom förbättrad kollektivtrafik. I det långa perspektivet spelar statliga insatser 1 för forskning, utveckling och demonstration en viktig roll. '
När det gäller styrning av energianvändningen är det viktigt att komma ihåg att olika slag av energi är insatsvaror, som används i kombination med andra resurser, såväl i hushåll som i företag. Energianvändningen är starkt förknippad med utnyttjandet av vissa kapitalvaror som maskiner, apparater, fordon eller trafikanläggningar. Därav följer att man kan påverka energian- vändningen genom åtgärder som riktar sig mot de varor och tjänster som för
lRedogörelsen i detta sin användning kräver energi likaväl som mot energivarorna själva. På avsnitt bygger På det transportområdet förekommer t. ex. förutom drivmedelsskatt även beskatt- Undeflagsmatena' som ning av anskaffning (mervärdeskatt och bilaccis) och innehav (fordonsskatt)
energikommissionens
. av fordon. expertgrupp for styrme- .. . . .. . .. del tagit fram_ Se Ds ] Det ar också möjligt att påverka energianvandningen genom åtgärder som 1977115—18, Ds ] ökar tillgången eller sänker priserna på nära substitut till energivaror. Bidrag
197817—8- till energibesparande åtgärder, statliga och kommunala insatser för bättre och
billigare kollektivtrafik, som ersätter mer energikrävande privat biltrafik, är exempel på sådana åtgärder.
6.3.2 Nuvarande energipolitiska styrmedel
I detta avsnitt görs en översiktlig genomgång] av nuvarande samhälleliga åtgärder som bedöms ha ett ganska direkt inflytande på energitillförseln eller energianvändningen. Det är dels sådana åtgärder, som direkt införts för att nå 1 energipolitiska mål, dels sådana som utan detta syfte har stort inflytande på . energisektorn. Framställningen följer hela kedjan från utvinning av råener- gislag, förädling och omvandling till energibärare fram till den slutliga användningen.
Utvinning och upphandling av energiråvaror
Bestämmelser om utvinning av energitillgångar i Sverige återfinns i mine- rallagen och i kontinentalsockellagen. Särskilt tillstånd (koncession) krävs för att få undersöka eller bearbeta sådana energitillgångar. Minerallagen är tillämplig på undersökning och bearbetning av bl. a. fyndigheter av olja, gas, stenkol, uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral samt alunskiffer för att utvinna olja eller gas. Dessutom gäller minerallagen undersökning och bearbetning av torv.
Flera helt eller delvis statsägda bolag har bildats med uppgift att bidra till en tryggad försörjning med energiråvaror. När det gäller oljepolitiken är syftet att med en successiv utbyggnad av statliga oljeföretag arbeta inom alla led av oljeförsörjningen. Oljeprospektering AB (OPAB) bildades 1969 och ägs till hälften av staten och till hälften av tio enskilda industri- och kraftföretag. OPAB har till årsskiftet 1977—1978 satsat ca 175 milj. kr. på svenskt område. Hittills har påträffats några mindre fyndigheter på Gotland. Halvstatliga Petroswede AB bildades 1973 för prospektering utomlands. Delägarna har åtagit sig att satsa 100 milj. kr., vilket nu i stort sett förbrukats eller bundits för beslutade projekt i bl. a. Egypten, Tunisien och Nordsjön.
1975 infördes en statsgaranti på 2 miljarder kr. för att underlätta finansieringen av investeringar i prospektering och utvinning av oljefyndig- heter i Sverige och utomlands. 1976 utvidgades garantin till att omfatta även köp av andelar i fyndigheter. Vidare har det statliga oljebolaget, Svenska Petroleum AB, till uppgift bl. a. att undersöka möjligheterna att skaffa sig direkt tillgång till råolja genom avtal med oljeproducerande länder eller genom andelar i oljefyndigheter.
På naturgasområdet arbetar det halvstatliga Swedegas AB med .utrednings- och förhandlingsverksamhet rörande import av naturgas. Den ovan nämnda statsgarantin kan användas även för finansiering av investeringar i kol- och naturgasutvinning. Statliga insatser för att säkra tillförseln av andra organiska bränslen görs dels inom energiforskningsprogrammet, dels som ett led i beredskapsplaneringen.
Försörjningen med kärnbränsle till de svenska kärnkraftföretagen _ . . .
.. .. . .. . . . .. .. Visning se bilaga 1 till samordnas av Svensk karnbransleforsorjning AB (SKBF), som till hälften ags styrmedelsgruppens hu- av statens vattenfallsverk och till 25 % vardera av Sydkraft AB och vudrapport (Ds [ Oskarshamnsverkets kraftgrupp AB. l977:16).
' För en utförligare redo-
Prospektering efter uran bedrivs av Sveriges geologiska undersökning (SGU), bl. a. i Pleutajokk-området i Arjeplog. Staten har också via LKAB, AB Atomenergi och statens vattenfallsverk finansierat projektering av en urangruva i Ranstad. Berörda kommuner har avstyrkt brytning av skiffer i området, men förordat en fortsatt forsknings- och utvecklingsverksamhet. Regeringen har i mars 1978 lagt fram förslag om lån med villkorlig återbetalningsskyldighet för fortsatt forskningsverksamhet i Ranstad.
Energiomvandling
Lokaliseringstillstånd enligt 136 aä byggnadslagen krävs vid sådan nyeta- blering och utvidgning av industriell eller liknande verksamhet som är av väsentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar. Sedan 1975 prövas inte bara lokalisering utan även tillkom- sten av industriella anläggningar. Vidare kan regeringen föreskriva särskilda villkor beträffande energianvändningen i det aktuella företaget.
Etablering av såväl oljeraffinaderier som kärnkraftverk och fossileldade kraft- och värmeverk prövas enligt l36aå byggnadslagen. Remissbehand- lingen av en lokaliseringsansökan är omfattande och behandlingstiden är ofta ett år eller längre. Vid prövningen har den kommun där anläggningen är belägen vetorätt, dvs. tillstånd ges endast om kommunen tillstyrkt detta.
Utbyggnad av omvandlingsanläggningar som är baserade på fossila bränslen regleras också genom miljölagstiftningen. Enligt miljöskyddslagen skall utbyggnad prövas av koncessionsnämnden för miljöskydd före bygg- start. Fr.o.m. den 1 oktober 1977 gäller vidare enligt förordningen om svavelhaltigt bränsle att tjock eldningsolja med högre svavelhalt än 1 % inte får förbrännas i hela södra Sverige upp till Mälardalen—Värmland. I övriga Sverige får svavelhalten inte överstiga 2,5 %.
För etablering av kärnkraftanläggningar krävs tillstånd enligt atomenergi- lagen. Tillstånd att uppföra, inneha eller driva atomreaktor meddelas av regeringen. Vissa tillståndsfrågor samt tillsyn över efterlevnaden av atom- energilagen åligger statens kärnkraftinspektion.
Byggande av kylvattenanläggning vid kärnkraftverk kräver tillstånd av vattendomstol enligt vattenlagen och utsläpp av varmvatten regleras enligt miljöskyddslagen. Tillstånd enligt strålskyddslagen krävs vid radiologiskt arbete, bl. a. arbete med radioaktivt ämne och arbete vid kärnenergianlägg- ning. Statens strålskyddsinstitut prövar frågor om tillstånd, utövar tillsyn över efterlevnaden av strålskyddslagen samt meddelar föreskrifter.
Riksdagen antog vidare under våren 1977 lagen om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle (villkorslagen). Som villkor för att få ta en kärnreaktor i drift måste kraftföretagen förete godtagbart upparbetningsavtal och dessutom visa hur och var en helt säker slutlig förvaring av det högaktiva avfallet kan ske, eller visa hur och var en helt säker slutlig förvaring av använt, ej upparbetat kärnbränsle kan ske.
Vattenreglering och utbyggnad av vattenkraftverk regleras i vattenlagen. Tillstånd prövas av vattendomstol och när det är fråga om stora och genomgripande vattenregleringar av regeringen. Genom riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen har riksdagen beslutat att vissa älvsträckor undantas från slutlig prövning enligt vattenlagen.
Genom statens vattenfallsverk har staten ett stort inflytande över landets elkraftförsörjning. Verket, som bildades i början på 1900-talet, svarar för nära 50 % av elproduktionen iSverige. Vattenkraften dominerar i ännu högre grad än för riket som helhet i vattenfallsverkets kraftproduktion, men verket deltar också i kärnkraftutbyggnaden via egna anläggningar i Ringhals och aktiemajoritet i Forsmark. Verket har också gått samman med kommuneri kraftvärmeverk.
När det gäller industriella mottrycksanläggningar kan industriföretag få statsbidrag för installation eller ombyggnad enligt förordningen om energi- besparande åtgärder i näringslivet. För nya industrianläggningar som har möjlighet att producera elkraft kan installation av mottrycksanläggning sättas som villkor för tillstånd enligt 136 a få byggnadslagen.
Gas- och värmeverk drivs i allmänhet av kommuner. Kommunala investeringar kan finansieras på olika sätt, bl. a. beroende på om kommunala energiföretag är bolag eller inte. Kommunerna har inte samma möjligheteratt ta obligationslån som enskilda bolag. Finansieringen av fjärrvärmeutbygg- naden har inneburit stora problem för kommunerna. Upplåning har skett till förhållandevis ogynnsamma villkor med Iöptider på 15 år eller mindre. Under 1977 har regeringen efter överläggningar med bl. a. riksbanken kommit fram till ett förbättrat system för finansiering av fjärrvärmeutbyggnad. Villkoren på kommunlånemarknaden förändras så att amorteringstiderna bättre anpassas till anläggningarnas ekonomiska livslängd (20 a 30 år). De förbätt- ringar som uppnåtts innebär dock inte att kreditbehoven för fjärrvärmeut- byggnad är prioriterade på kreditmarknaden.
Energiskattereglerna för energiomvandlingsanläggningar innebär bl. a. att oljeförbrukning vid elkraftproducerande anläggningar inte beskattas. Däremot beskattas elkraften. Elkraft som producerats i industriella mottrycksanläggningar beskattas även om kraften används internt inom företaget. Vid produktion av stadsgas och fjärrvärme är situationen den omvända; gas och värme är inte skattepliktiga, utan förbrukningen av lättbensin resp. olja beskattas i stället.
Distributionssystemet
Distributionen av oljeprodukter sköts till största delen av privata företag. Det statliga oljebolaget, Svenska Petroleum AB, har viss försäljning av främst eldningsoljor till stora förbrukare inom industrin och den offentliga sektorn.
Statliga och kommunala insatser i distributionsledet förekommer däremot i hög grad i fråga om elkraft och hetvatten. Sedan 1940-talet har statens vattenfallsverk i praktiken monopol på anläggningar för överföring av kraft på stamnätet, dvs. ledningar med högre spänning än 200 kV. Villkoren för den na överföring är reglerade i avtal som slutits mellan vattenfallsverket och större enskilda och kommunala kraftföretag. Då det gäller detaljdistribu- tionen spelar kommunerna den viktigaste rollen. Vattenfallsverkets detalj- distribution är av begränsad omfattning.
För att dra fram och begagna elektrisk starkströmsledning krävs tillstånd enligt ellagen. Tillstånd ges av regeringen eller i vissa fall av statens industriverk. Tillståndet kan avse ledning med en i huvudsak bestämd
1 Ds 1 197719 Restriktio- ner för uppvärmning med elradiatorer.
sträckning (linjekoncession) eller ledningsnät inom ett område (områdeskon- cession).
Riksdagen har nyligen beslutat om en ändring av ellagen som innebär att distributionsplikt för elektrisk ström för uppvärmning inte gäller där fjärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad. Vidare har elvärmeutred- ningen' utrett frågan om hur elvärme kan begränsas i områden där fjärrvärme är eller kan väntas bli ett alternativ till elvärme. Förslag till lämpliga former för restriktioner har lämnats av utredningen. Generellt föreslås att bebyggelse där elvärme redan installerats undantas från restriktioner. Vidare bör enligt utredningen undantas bl. a. fritidshus och byggnader som endast uppvärms tillfälligt, t. ex. kyrkor och samlingslokaler. Genom avgränsningen till områden där fjärrvärme är eller avses bli introducerad skulle också elvärme i glesare bebyggelse falla utanför den föreslagna regleringen.
Genom lagen om kommunal energiplanering fastlades skyldighet för kommunerna att i sin planering främja hushållningen med energi. Den 1 januari 1977 infördes lagen om allmänna fjärrvärmeanläggningar. Fjärrvär- meanläggning kan efter ansökan till industriverket förklaras för allmän. Kommuner som äger fjärrvärmeanläggningar är då skyldiga att leverera fjärrvärme inom anläggningens verksamhetsområde och att ansluta fastighet till anläggningen om fastighetsägaren så önskar. Å andra sidan är fastighets- ägarna i princip skyldiga att betala avgift antingen de utnyttjar anslutnings- rätten eller inte.
Skatter och avgifter på energiför slutlig användning
Den särskilda beskattningen av energi utgår i form av allmän energiskatt, bensinskatt, kilometerskatt, gasolskatt och särskild beredskapsavgift för oljeprodukter. De nuvarande skattesatserna framgår av tabell 6.45.
Den allmänna energiskatten infördes 1957 och avlöste då den sedan 1951 införda skatten på elkraft. Skatten omfattar bensin, gasol för annat ändamål än drift av motorfordon, eldningsolja, motorbrännolja, bunkerolja, kol och koks samt elkraft. Huvudmotivet för den utvidgade beskattningen 1957 var att få medel för satsningar på bl. a. atomenergiområdet. Det energiskattebe- lagda området är undantaget från mervärdeskatt.
Den nuvarande energibeskattningen är utformad med sikte på att träffa utnyttjandet av bränsle och elkraft som energi. Detta innebär att skatten inte omfattar t. ex. olja som används som råvara i den petrokemiska industrin eller koks som används i masugnar. Ej heller beskattas elkraft som används i elektrokemiska processer, t. ex. vid framställing av aluminium. Vidare är vissa användningsområden undantagna, t. ex. el för järnvägsdrift.
Skatten omfattar inte alla energislag. Bland bränslen som inte är skatte- pliktiga kan nämnas gas, fotogen samt inhemska fasta bränslen som ved, torv, avfall och svenskt kol.
Bensinskatt har utgått sedan 1920-talet och omfattar bensin för motordrift och motorsprit. Detta innebär att då metanol används som drivmedel beskattas den som bensin antingen det är fråga om ren metanol eller bensin- metanol-blandning, trots att energiinnehållet i metanol är lägre per liter.
Kilometerskatten utgår för dieseldrivna personbilar, lastbilar och bussar. Från juni 1976 omfattar skatten även tyngre släpvagnar till sådana fordon.
Tabell 6.45 Skatter och avgifter på energi per den 1 januari 1978
Skatteobjekt Skattesats Konsumentpris Energiskatter Energiskatter
inkl. skatt i procent av per energien- Allmän Bensinskatt Kilometer— Beredskaps- Totalt konsumentpris het, kr./Gl energiskatt skatt avgift
Bensin 97 oktan” 34 öre/| 43 öre/I — 7 öre/l 84 öre/l 172 öre/l 48,8 26,76 Motorbrännoljaa 4 öre/l — ca 45 öre/] 1,8 öre/l ca 50 öre/] 73 öre/] 68,5 14,00 Eldningsolja nr 1 635 kr/m3 9,1 1,62 3 normalsvavlig 529 kr/m3 11,0 3 lågsvavlig 544 kr/m3 10,7 4 normalsvavlig 506 kr/m3 11,5 1,49 4 lågsvavlig 521 kr/m3 11,1 5 normalsvavlig 471 kr/m3 12,3 Slågsvavlig 484 kr/m3 12,0 Stenkol 12 kr/ton 12 kr/ton 714 kr/ton 1,7 0,44 Koks och koksbriketter 14 kr/ton 14 kr/ton 642 kr/ton 2,2 0,50 Elkraft lågspänd 3 öre/kWh 3 öre/kWh 19,5 öre/kWh 15,4 8,33 högspänd 2 öre/kWh 2 öre/kWh 14,4 öre/kWh 13,9 5,55
" Regeringen hari proposition till riksdagen föreslagit höjningar av bensinskatten och kilometerskatten från och med den I maj 1978. Bensinskatten föreslås höjd med 25 öre/l (32,5 %)och kilometerskatten i motsvarande grad.
Anm : Prisuppgifterna avser aktuella priser enligt Statens pris- och kartellnämnd. Energiskatterna per energienhet återspeglar skatternas storlek i förhållande till det teoretiska energiinnehållet utanjustering med hänsyn till verkningsgraden.
Kilometerskatten utgår med ett grundbelopp och ett tilläggsbelopp efter körd vägsträcka enligt en efter fordonsvlkten progressiv skala. Vid skattens införande l974 avpassades skattesatserna så att skatteuttaget i genomsnitt skulle motsvara tidigare utgående skatt på motorbrännolja. Kilometerskatten är tillsammans med fordonsskatten och bensinskatten specialdestinerad för att finansiera vägväsendets utbyggnad och underhåll.
Caso/skatt utgår på gasol för drift av motorfordon. F. n. finns inga gasolskattepliktiga fordon i Sverige.
Särskild beredskapsavgift utgår på motorbensin, motorbrännolja och eldningsoljor. Avgiften har tillkommit för att finansiera en utbyggd bered- skapslagring av dessa bränslen.
Energianvändning
Industrin
Nyetablering och utvidgning av viss industriell verksamhet prövas enligt l36aä byggnadslagen. Sedan den 1 juli 1975 kan regeringen föreskriva särskilda villkor beträffande energianvändningen. De verksamheter som skall prövas från energisynpunkt är bl. a. järn- och stålverk, metall- och ferrolegeringsverk, massa- och pappersindustri, större sågverk, cementindu- stri samt kemisk industri. Vid tillståndsgivningen kan regeringen föreskriva om prövning enligt miljöskyddslagen.
Som nämnts tidigare är det energiskattebelagda området undantaget från mervärdeskatt. Från konsumentsynpunkt är energiskatten därför närmast att betrakta som ett komplement till den generella indirekta beskattning som nu har mervärdeskattens form. Energiskatt utgår emellertid även på näringsli- vets energiförbrukning. Härvidlag skiljer sig energiskatten från mervärde- skatten. Genom den i mervärdeskattesystemet inbyggda rätten till avdrag för ingående mervärdeskatt på insatsvaror medför skatten ingen kostnadsfördy- rande effekt för de skattskyldiga.
Detta förhållande har gett anledning till särskilda bestämmelser om skattenedsättning i lagstiftningen för att begränsa energiskattens kostnads- fördyrande verkningar. Nedsättning medgavs redan vid skattens införande så att skatten i fråga om industriell verksamhet begränsades till 1 % av produktionens saluvärde. Under tiden den 1 december 1971— den 31 december 1974 medgavs av konjunkturpolitiska skäl ytterligare nedsättning så att skattebelastningen begränsades till 0,2 % av saluvärdet.
Sedan den 1 juni 1975 är energiskattebelastningen för industriell verk- samhet maximerad till 3 % av saluvärdet. Regeringen kan emellertid efter individuell prövning medge nedsättning under detta gränsvärde. Sedan 3 % - regeln infördes har också ytterligare nedsättning medgivits, varför denna regel hittills inte fått någon praktisk tillämpning. Fram t.o.m. 1976 års utgång medgavs nedsättning till 1 % och t. o. m. utgången av 1977 till 1,3 %. Denna nedsättning medges även för 1978. Trädgårdsnäringen har medgivits nedsättning med 85 % av energiskatten på olja som används för uppvärm- ning av växthus.
Bidrag till energibesparande åtgärder i näringslivet infördes våren 1974. Sedan dess har riksdagen t. o. m. budgetåret 1977/78 anvisat sammanlagt 518 milj. kr., uppdelat på följande ändamål:
Milj. kr.
Näringslivets byggnader och industriella processer 408 Prototyper och demonstrationsanläggningar 100 Trädgårdsnäringens byggnader 10
Totalt 518
Bidrag till trädgårdsnäringen administreras av lantbruksstyrelsen och övriga bidrag av statens industriverk. Regeringen beslutar i ärenden där bidraget överstiger 2 milj. kr. för åtgärder inom industriella processer och 1 milj. kr. för demonstrationsanläggningar.
Bidrag ges endast för energibesparande åtgärder i existerande anläggningar. Vid utbyggnad av ny kapacitet har de höjda energipriserna ansetts ge tillräckliga incitament för val av en energieffektiv teknik. Statsbidrag utgår med högst 35 % för byggnader och industriella processer och för demonstra- tionsanläggningar med högst 50 % av godkända kostnader.
För budgetåret 1978/ 79 föreslår regeringen totalt 295 milj. kr. för energibe- sparande åtgärder i näringslivet.
Enligt lagen om kommunal energiplanering är kommunerna skyldiga att undersöka möjligheterna till samverkan med t. ex. processindustrier eller kraftföretag för att främja hushållning med energi. Finns förutsättningar för gemensamma lösningar skall dessa tas till vara vid planeringen. Bl.a. har industriföretag som använder större mängd energi uppgiftsskyldighet gentemot kommunen.
Bland energipolitiska åtgärder som berör industrins energianvändning bör slutligen nämnas de statliga insatserna för utbildning och information i energifrågor. Denna verksamhet bedrivs främst av statens industriverk i samarbete med företagarföreningarna och olika branschorgan.
Lokaluppvärmning
Som ett resultat av 1975 års energipolitiska beslut genomfördes bl. a. ändringar i byggnadsstadgan, som innebär att energihushållningsaspekter skall beaktas i den kommunala fysiska planeringen. Detta åläggande har sedan vidgats och understrukits i lagen om kommunal energiplanering. Där föreskrivs att kommunen i sin planering skall främja hushållning med energi samt verka för en säker och tillräcklig energitillförsel.
I juni 1976 fastställde regeringen planverkets förslag till tillämpningsföre- skrifter i Svensk Byggnorm (SBN). Planverkets nya bestämmelser innehåller föreskrifter som radikalt skärper de normer som bl. a. avses påverka energian- vändningenjämfört med tidigare regler. Tillägg och ändringar företogs i bl. a. bestämmelser om värmeisolering och ventilation. Föreskrifterna gäller nybyggnader och trädde i kraft fr. o. m. den ljuli 1977.
För det befintliga bostads— och lokalbeståndet har stöd till energibespa- rande åtgärder om sammanlagt drygt 1,5 miljarder kr. anvisats fram t. o. rn. budgetåret 1977/78. Stöd utgår i form av lån och bidrag och avser energibe- sparande åtgärder i bostadshus samt vissa andra lokaler. Energisparbidrag enligt energisparkungörelsen utgår med 35 % av godkänd kostnad varvid
lägsta bidragsgrundande kostnad är 1 500 kr.
Bostadsstyrelsen disponerar anslaget för energisparstöd och anvisar regler för vilka åtgärder som skall vara berättigade till stöd. Beslut om lån och bidrag meddelas av länsbostadsnämnderna.
Från den 1 juli 1977 har reglerna för det statliga energisparstödet förbätt- rats. För bostäder höjdes maximibeloppet för bidrag från 2 000 kr. till 3 000 kr. Vidare förbättrades villkoren för lånedelen. Bl. a. infördes räntebidrag för lån till energibesparande åtgärder och lånens amorteringstid förlängdes från 10 till normalt 20 år. I fråga om kommunala och landstingskommunala lokaler höjdes maximibeloppet för bidrag från 150 000 till 300 000 kr.
Statens planverk har undersökt möjligheterna till energibesparingar i befintlig bebyggelse. På basis av denna utredning presenterade regeringen i december 1977 ett tioårigt energisparprogram för bostads- och lokalbeståndet. Målet är att spara motsvarande 25—30 % av den totala energiförbrukningen i byggnader till en kostnad av mellan 30 och 50 miljarder kr. i 1977 års prisnivå. Sparmålet motsvarar när programmet är genomfört 3 a 4 milj. ton olja per år.
En stegvis uppbyggnad av energisparprogrammet föreslås med ett förutsett utgiftsbehov över bostadshuvudtiteln på 1,4, 2,2 och 2,9 miljarder kr. för de kommande tre budgetåren. Efter en treårsperiod skall energisparprogrammet omprövas. En sådan ordning ger möjligheter till en successiv anpassning till förändrade förutsättningar i form av förbättrad teknik, nya forskningsresultat etc.
Medel har utgått till kommunerna för en förstärkning av kommunernas administrativa resurser för rådgivning till allmänheten. Vidare har statens industriverks enhet för företagsutveckling, SIFU, en omfattande utbildning om skötsel av värmepannor m. m. Informations- och utredningsverksamhet bedrivs också av energisparkommittén.
Samfärdsel
Beskattningen inom samfärdselsektorn omfattar bensinskatt, vägtrafikskatt i form av fordonsskatt och kilometerskatt, allmän energiskatt, särskild beredskapsavgift samt 5. k. bilaccis.
Säljare av drivmedel är skyldig att med vissa undantag hålla beredskaps- lager. Undantagna är bränsle för utrikes sjöfart och flygdrivmedel. Drivmedel för den civila luftfarten lagras i stället av överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Beredskapslagring av olja för utrikes sjöfart har tidigare inte ansetts behövas, men kommer att genomföras under nästa oljelagringsprogram. Den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter utgår inte för flygdrivmedel och bu nkeroljor för utrikes sjöfart. Dessa drivmedel är också undantagna från energiskatt.
Bränsle (utom bensin) för drift av fartyg beskattas inte enligt energiskat- telagen. För bensin till fartyg utgår däremot både energiskatt och bensinskatt med tillsammans 77 öre per liter. Detta drabbar främst nöjesbåtar. Särskild beredskapsavgift för oljeprodukter utgår för inrikes sjöfart, inkl. nöjesbå- tar.
De statliga pålagorna på motorbränslen framgår av tabell 6.45. Den 5. k. bilaccisen är en omsåttningsskatt på nya personbilar, vissa lättare
lastbilar och bussar samt motorcyklar. Vissa företrädesvis tekniska ändringar i denna skatt har genomförts med verkan från den 1 april 1978.
Enligt bl. a. vägtrafikskattelagen utgår kilometerskatt samt årlig fordons- skatt. Fordonsskatten höjdes med verkan från 1 april 1977 för motorcyklar och personbilar med ca 75 %. Skattesatserna är nu 280 kr. per år för personbilar upp till 800 kg tjänstevikt plus 75 kr. för varje 100-tal kg över 800 kg för tyngre personbilar. Tåg— och flygtrafiken är undantagna från såväl den särskilda vägtrafikbeskattningen som energiskatten.
Ibilavgaskungörelsen finns föreskrifter om utsläpp av bilavgaser. Bestäm- melserna gäller bensindrivna motorer och dieselmotorer. Tillämpningen av bestämmelserna kan leda till ökad bränsleförbrukning och medför dessutom merinvesteringar på upp till ca 500 kr. per fordon.
Transportforskningsdelegationen och transportnämnden har startat ett samåkningsprojekt där också energisparkommittén skall medverka. I de affisch kam panjer som energisparkommittén har haft de senaste vintrarna har uppmärksamheten bl. a. inriktats på metoder för drivmedelshushållning.
6.3.3 Energipolitiska mål och medel
De energipolitiska styrmedlens primära uppgift är givetvis att förverkliga uppställda energipolitiska mål. För att utvärdera tänkbara styrmedel måste man också ha en föreställning om hur energiförsörjningen kommer in i samhällssystemet i övrigt.
Vår kunskap om samhällssystemet och energiförsörjningens roll i detta system är ofullständig. Beslut inom energiförsörjningens område måste sålunda fattas under betydande grad av osäkerhet vad gäller förhållanden och faktorer som i framtiden kommer att ange förutsättningarna för besluten. Statliga myndigheters och andra organs beslut beträffande dimensionering och lokalisering av anläggningar bygger på osäkra prognoser över energibe- hovets framtida utveckling. 1 det mycket långa perspektiv som det i regel är fråga om i samband med energiplanering måste osäkerhetsmomentets betydelse beaktas vid utformning av besluten, Denna osäkerhet medför ett behov av att i de långsiktiga energiplanerna skapa handlingsberedskap för alternativa utvecklingsmöjligheter och åstadkomma en sådan utformning av dagens beslut att morgondagens handlingsfrihet inte i onödan inskränks.
Osäkerhet råder också när det gäller de energipolitiska styrmedlens effekter. Detta gäller både beprövade energipolitiska styrmedel och i ännu högre grad nyinsatta eller oprövade styrmedel. De energipolitiska styrmedel som infördes efter oljekrisen 1973—1974 och i samband med 1975 års energipolitiska beslut har t. ex. ännu inte varit i funktion tillräckligt länge för att medge en systematisk utvärdering.
Medvetenheten om denna osäkerhet är av stor betydelse när det gäller att diskutera vilka energipolitiska styrmedel som kan bli aktuella för att förverkliga uppställda energipolitiska mål. Önskvärdheten av energipolitisk handlingsfrihet i framtiden och den osäkerhet som är förknippad med energitillförsel, energianvändning och styrmedlens effekter gör att kvantita- tiva mål, uttryckta som energibalanser för enskilda år, endast kan ses som grova riktmärken. Såväl val av styrmedel som styrkan på insatta styrmedel bör därför karaktäriseras av flexibilitet så att de i samband med en
IDs 1 1977215, kapitel 8.
kontinuerlig utvärdering går att komplettera, ändra inriktning på eller eliminera. En löpande utvärdering av och anpassning mellan styrmedel och tillförsel— och besparingsprogram efter vunna erfarenheter och ändrade förutsättningar bör eftersträvas. Så långt som möjligt bör strävan också vara att undvika abrupta förändringar i de regler, ekonomiska villkor m. ni. som energianvändare och energiföretag har att utgå från.
Det är svårt att dra en klar gräns mellan energipolitiska och andra styrmedel. Näringspolitiska medel, trafikpolitiska medel, normer för svavel- utsläpp etc. har otvivelaktigt betydelse för energianvändningen. Å andra sidan kan energipolitiska styrmedel, som t. ex. syftar till att på kort sikt kraftigt bromsa energianvändningen, få återverkningar på den allmänna ekonomiska utvecklingen. 1 den mån man inte kan tala om renodlade energipolitiska styrmedel, kan bieffekter uppstå som primärt inte varit avsedda.
När det gäller såväl valet av styrmedel som deras dimensionering bör man sålunda ha en uppfattning inte bara om medlens styreffekt utan också om medlens bieffekter. I vissa fall tvingas man på grund av bieffekterna konstatera att de energipolitiska målen endast kan förverkligas på bekostnad av andra sociala och samhällsekonomiska mål. Det kan även vara så att ett givet energipolitiskt mål kan uppnås endast om man till en del gör avkall på andra energipolitiska mål.
I sådana fall där energipolitiska styrmedel ger icke acceptabla bieffekter — t. ex. fördelningspolitiska effekter av en kraftig energiskattehöjning — kan det vara möjligt att samtidigt införa kompenserande styrmedel som motverkar den oönskade bieffekten. Någon direkt målkonflikt kan inte sägas föreligga mellan energipolitiska mål och andra samhällsmål om man fullt ut kan eliminera oacceptabla bieffekter med kompenserande åtgärder.
Är det däremot inte möjligt att komma till rätta med de energipolitiska styrmedlens icke önskvärda bieffekter, föreligger en klar målkonflikt. Det kan t. ex. rent tekniskt eller organisatoriskt vara omöjligt att införa kompen- serande styrmedel eller det kan vara omöjligt av ekonomiska eller politiska skäl. Utformningen av ett energipolitiskt handlingsprogram rymmer således en rad avvägningsproblem. Programmets slutliga utformning avgörs av målkonflikternas styrka och de värderingar som dominerar i den politiska processen.
I styrmedelsgruppens huvudrapport' och i flera bilagor till denna har frågan om konflikter mellan energipolitiska mål och andra samhällsmål belysts. Utgångspunkter för gruppens arbete har varit att energipolitiken inte kan ses isolerad från den övriga samhällspolitiken.
En målkonflikt kan enligt huvudrapporten tänkas existera mellan tillta- gande knapphet på energi och materiell tillväxt. En ökad grad av knapphet på energi innebär att den restriktion energitillgången utgör för produktionsmöj- ligheterna förstärks, vilket tenderar att reducera tillväxttakten. Flera empi- riska undersökningar tyder dock på att effekterna på tillväxttakten skulle bli relativt måttliga. De empiriska resultaten måste emellertid — som framhålls i huvudrapporten — tolkas med stor försiktighet.
En målkonflikt kan också uppstå mellan ökad knapphet på energi och en rimlig grad av prisstabilitet. Stora prisstegringar på energi innebär att den allmänna prisnivån höjs. Under 1973 och 1974 svarade t. ex. energiprissteg-
ringarna för ungefär en femtedel av höjningen i den allmänna prisnivån.
Effekterna på bytesbalansen av ökad energiknapphet och stigande energi- kostnader är osäkra enligt styrmedelsgruppens huvudrapport. Flera betydel— sefulla svenska exportsektorer är energiintensiva, vilket betyder att en oberoende svensk energipolitik kan skapa avsättningsproblem för dessa sektorer och på längre sikt försvaga den svenska val utans ställning. Å andra sidan kan det höga importberoendet iden svenska energiförsörjningen verka i motsatt riktning; högre energipriser drar ned energiefterfrågan och därmed importen av energiråvaror.
Någon målkonflikt mellan full sysselsättning och en gradvis ökad knapphet på energi synes inte föreligga. 1 styrmedelsgruppens huvudrapport framhålls emellertid att stora förändringar i energipolitiken eller i energipri- serna på kort sikt kan innebära omställningsproblem för näringslivet med effekter på sysselsättningen och med höga anpassningskostnader. Det är dock relativt komplicerat att mera exakt ange vilka sektorer av ekonomin som kommer att expandera och vilka som kommer att gå tillbaka. Effekterna på strukturomvandlingen är sålunda osäkra men en ökad knapphet på energi torde på relativt aggregerad nivå enligt huvudrapporten innebära en något långsammare takt i strukturomvandlingen. På lokala arbetsmarknader kan effekterna emellertid i vissa fall väntas bli betydande.
6.3.4 Energipolitiska styrmedels funktioner i olika tidsperspektiv
F unktionssättet för de styrmedel som är inriktade på att styra energitillförseln är i många fall relativt självklart och torde i stor utsträckning ha framgått redan av redogörelsen i avsnitt 6.3.2. Den fortsatta framställningen kommer därför att i huvudsak beröra styrmedel som påverkar energianvändningen. För en utförligare genomgång av energipolitiska styrmedel och deras effekter kan hänvisas till den huvudrapport och den slutrapport samt det omfattande underlagsmaterial som expertgruppen för styrmedel tagit fram.'
Om man vill belysa de energipolitiska styrmedlens användbarhet och bieffekter blir tidsdimensionen av stor betydelse. De kortsiktiga anpassnings- mekanismerna är väsentligen annorlunda än de som gäller på lång sikt. Vidare är de energipolitiska åtgärdernas direkta effekter på kort sikt vanligen helt annorlunda än de som kan bli aktuella på lång sikt. Exempelvis har ett beslut om omedelbar avveckling av kärnkraftverk den direkta effekten att den fysiska tillgången på el påverkas. På längre sikt kan det främst vara produktionskostnaderna för el som påverkas.
I en diskussion om energipolitiska styrmedel finns det anledning att särskilja tre olika tidsperspektiv:
— Akuta bristsituationer, då man mycket snabbt måste begränsa energian- vändningen eller ändra dess inriktning. — Anpassning på medellång sikt, då man inom t. ex. en tioårsperiod vill hejda energianvändningens tillväxt, totalt eller för bestämda energi- slag. — Långsiktiga omställningar med hänsyn till ökad "energiknapphet", då
genomgripande förändringar är tänkbara, såväl på tillförselsidan som i användarsidans struktur, organisation och teknologi.
le I 1977215—18, Ds I 1978z7—8
Gränserna mellan de tre fallen är naturligtvis inte särskilt skarpa. Till akuta bristsituationer kan hänföras sådana situationer med allmän energibrist som oljekrisen 1973—l974, liksom elkraftsbrist under extrema torrår. Utmärkande för dessa situationer är att anpassningen till sänkt energianvändning måste ske vid given teknik och med utnyttjande av den existerande utrustningen hos företag och hushåll.
] existerande produktionsanläggningar för t. ex. industriell produktion och för ”produktion" inom hushållen är det vanligen svårt att ersätta energi med andra produktionsfaktorer. Det finns en rad anledningar till detta förhål- lande. Varje maskin har en viss märkeffekt och skall bemannas av ett visst antal personer. Byggnader och bostäder har en viss isoleringsstandard, ett visst uppvärmningssystem etc. Under dessa förhållanden är möjligheterna att minska energianvändningen vid given produktionsvolym begränsade.
De möjligheter som står till buds kan bestå i att t. ex. begränsa tomgångs- körning. göra vädring av bostäder och övriga lokaler mer effektiv etc. Det finns sålunda även på kort sikt vissa möjligheter att reducera energiförbruk- ningen utan att man får några nämnvärda effekter på produktionen.' Vid en stor störning av energitillförseln kan det bli fråga om att dra ned den ekonomiska aktiviteten, eftersom tiden är för kort för att medge övergång till mer energisnål teknik eller produktionsinriktning.
Idet medellånga perspektivet aktualiseras däremot teknikförändringar och inverkan på produktions- och konsumtionsstruktur. Investeringar i maski- ner, fordon och hushållsapparater kan påverkas i energisparande riktning. Och även för takten i strukturomvandlingen inom energiintensiva branscher ! som metall- och Skogsindustri kan åtgärder på energiområdet få betydelse. l Emellertid präglas produktionsteknologin och konsumtionsmönstret också på medellång sikt av viss stelhet, En stor del av den samhälleliga verksam- heten kännetecknas av olika slag av mer eller mindre långsiktiga bindningar. Större materiella eller organisatoriska förändringar tar ofta lång tid att ! förbereda och genomföra och medför i sin tur konsekvenser för verksam- i heten och handlingsfriheten under många år i framtiden. Beslut inom ? energiförsörjningens område — både när det gäller produktionsanläggningar 1 och energibesparande investeringar — ger ofta effekter under lång tidsrymd och binder produktionsresurser under utbyggnads— och tillverkningsske- det.
Med det långsiktiga perspektivet avses en anpassning av energihushåll- ningen fram till exempelvis sekelskiftet. Här påverkas energipolitiken av branschstrukturens utveckling i stort liksom av industrins lokaliseringsval. Tidsperspektivet är också tillräckligt långt för att planering av tätortsbebyg- gelse och transportsystem skall hinna få en viss inverkan på energibehoven. Dessutom kan inverkan av forsknings- och utvecklingsarbete aktualiseras i fråga om såväl val av energislag och uppvärmningssystem som tekniken i
l Uppskattningar av hur processer där energin används. stora dessa möjligheter Kunskaper om vilka möjligheter till anpassning som finns inom näringsliv är i Sverige. utfördes och hushåll på kort och lång sikt är viktiga för analyser av olika energipolitiska gljeakr'isseaängayf Stiles ex. åtgärders effekter. Konsekvenserna på samhällsekonomin av olika energipo- bilaga 10 till styrmedels- litiska styrmedel är i hög grad beroende på hur lätt energi kan ersättas med gruppens huvudrapport andra produktionsfaktorer (arbetskraft, kapital, råvaror) och varor. Om (DS | 1977317)- möjligheterna till utbyte mellan energi och andra produktionsfaktorer är små
kan energipolitiska åtgärder leda till exempelvis omställningsproblem för näringslivet. reducerad tillväxttakt i produktionen och sysselsättningspro- blem. Ju större substitutionsmöjligheterna är inom företag och hushåll desto lindrigare blir omställningsprocessen.
Inom expertgruppen för styrmedel har ett omfattande utredningsmaterial beträffande substitutionsmöjligheter och energipriskänslighet hos näringsliv och hushåll tagits fram. I en av studiernal diskuteras i vilken grad man kan finna ett samband mellan utvecklingen av de relativa priserna på energi, l arbetskraft och vissa råvaror och industristrukturens utseende i några viktiga
industriländer. Empiriska undersökningar av substitutionsmöjligheterna mellan energi och andra produktionsfaktorer på olika aggregationsnivåer — främst industrisektorn som helhet — har sammanställts.2 I styrmedelsgrup- pens huvudrapport redovisas också empiriska undersökningar av hushållens känslighet för prisförändringar på olika energislag.
Prispäverkande åtgärder
En uppfattning om energiefterfrågans priskänslighet är självfallet av stor betydelse när det gäller att bedöma prispåverkande åtgärder som energipoli- tiskt styrmedel. De prispåverkande medlen på energiområdet är dels skatterna på el och bränsle, dels olika slags subventioner till energibesparande investeringar, särskilt i industrin och uppvärmningssektorn. Man kan också tänka sig att använda subventioner på annat sätt, t. ex. för att stimulera introduktionen av nya energikällor. Prispåverkande medel kan användas för att ge företag och hushåll förstärkta motiv att spara energi eller för att påverka deras val mellan energiformer. Då såväl elförsörjningen som ljärrvärmeförsörjningen domineras av energiföretag i allmän ägo, har också statsmakterna möjligheter att direkt påverka prisbildningen på dessa områden. Möjligheterna till direkt prispå- verkan på importerad energi är givetvis mindre.3 Genom sin storlek och sin egenskap av statligt affärsverk har statens vattenfallsverk kommit att bli normgivande vad beträffar såväl pris- och tariffsättning som kvalitetskrav på leveranser av el.4 Åtgärder som påverkar varupriser eller kostnader för produktionsfaktorer brukar betraktas som relativt långsiktigt verkande styrmedel. Bakgrunden till *Se bilaga 12 till styrme_ detta är att snabba omställningar är kostsamma för såväl företag som hushåll. delsgruppens huvudrap- Redan nedlagda investeringar i byggnader, maskiner, apparater och trans- Port, DS ! l977:17- portmedel skapar bindningar. De medför att det inte lönar sig att ställa om vid 2 Se bilaga 13 till st)/mm prisändringar som betraktas som tillfälliga. Också anpassning till bestående delsgruppens huvudrap- förändringar i priser och produktionskostnader sker relativt långsamt och port (Ds l l977zl7). gradvis. . . Särskilt markant är detta givetvis för sådana åtgärder som är direkt 356 t.ex. b'laga 5 U”" . . . . . . . . styrmedelsgruppens hu- inriktade mot mvestertngsbeslut, t. ex. statliga bidrag till energibesparande vudrapport (Ds ] investeringar eller ändrade avskrivningsregler för sådana investeringar. I 1977116). allmänhet torde sådana åtgärder få starkast effekt vid nyinvesteringar. De nuvarande bidragsbestämmelserna i Sverige omfattar emellertid inte 4Pri55ätmin$5windp€ma . . . .. . . .. for elkraft diskuteras l nyinvesteringar utan endast energibesparande åtgärder 1 befintliga anlagg- bilaga 6 till styrmedels- ningar. Bidragen till energibesparande investeringar infördes 1974. varför
gruppens huvudrapport underlag för utvärdering av insatserna saknas till stor del. (Ds ] l977:16).
' Se t. ex. SOU 1975160—61 .
2Ds I l977:17. Bilaga 13. 256 Energia/ternativens förutsättningar SOU 1978: 17
Men också anpassningen till förändrade skatteregler torde ta relativt lång tid i anSpråk. Styrmedelsgruppens genomgång av studier av hushållens energiefterfrågan tyder på att den kortsiktiga priskänsligheten för såväl el som drivmedel är mycket låg. Den 5. k. priselasticiteten har sålunda på t. ex. ett års sikt uppskattats vara omkring 0,2. Det betyder att det skulle krävas 50 % ökning av priset för att åstadkomma en 10 % minskning av användningen. Vill man använda beskattning som ett styrmedel för att snabbt dra ner hushållens energianvändning krävs alltså synnerligen kraftiga skattehöj- ningar.
En politik, som bygger på kraftiga skattehöjningar för att begränsa hushållens energianvändning i akuta bristsituationer, har också betraktats som orealistisk i de utredningar som behandlat dessa problem.[ Då det gäller industrin torde det främst vara farhågor för allvarliga sysselsättningseffekter i vissa branscher och regioner, som motiverat att skatter inte utnyttjats för att snabbt pressa ned energiförbrukningen.
Enligt styrmedelsgruppens underlagsmaterial tycks emellertid den kortsik- tiga priskänsligheten vara något större för industrin än för hushållen. Några studier2 tyder också på vissa substitutionsmöjligheter även på kort sikt i en situation med outnyttjad kapacitet.
Det måste emellertid understrykas, att erfarenheterna av prispolitiska styrmedel på energiområdet är starkt begränsade. Varken för drivmedelsbe- skattningen eller för den allmänna energiskatten har hushållningen med energi varit något mer framträdande motiv. Den svenska energiskatt som infördes i samband med Suez—krisen 1956—57 torde här vara det bästa åskådningsexemplet.
Sverige var troligen före oljekrisen det land som hade den mest omfattande beskattningen på energiområdet. Men även om tillkomsttidpunkten kan tyda på andra motiv, får denna beskattning ses nästan uteslutande som statsfi- nansiellt motiverad.
Det förelåg visserligen ett visst energipolitiskt motiv för införandet av den allmänna energiskatten och 1975 års höjning av skatten hade delvis ett sådant motiv, nämligen att finansiera vissa åtgärder i 1975 års energipolitiska beslut. I stort sett är emellertid energiskatten att betrakta som en rent fiskal skatt som kompletterar mervärdeskatten.
Skatter och bidrag är alltså styrmedel som främst har intresse för styrning av energianvändningen på medellång eller lång sikt. De flesta empiriska undersökningar ger också vid handen att den långsiktiga priskänsligheten och därmed anpassningsmöjligheterna på sikt är betydligt större än den kortsiktiga för alla energislag. Prispåverkande energipolitiska styrmedel kan emellertid medföra bieffekter och övergångsproblem under den mera långsiktiga anpassningsprocessen. En höjning av t. ex. skatten på energi påverkar dels kostnadsnivån i alla sektorer, dels kostnadsrelationerna mellan sektorerna. Det ökade energiskatteuttaget representerar en indragning av köpkraft från den privata till den offentliga sektorn som dessutom kan vara mer eller mindre jämnt fördelad mellan individer, företag eller branscher. Kompenserande styrmedel kan sålunda behöva införas för att undvika negativa bieffekter.
Direkta regleringar
Indelningen i olika huvudtyper av styrmedel äri viss mån flytande. Sålunda kan även regleringar, normer och föreskrifter påverka prisbildningen på energi eller på substitut eller komplement till energi. Bestämmelser om svavelhalten i eldningsolja kan t. ex. medföra att raffinaderierna tvingas att importera svavelfattigare och dyrare råolja för att uppfylla bestämmelserna. Normer och föreskrifter beträffande energiegenskaper hos fordon. byggna- der, maskiner och apparater kan sägas vara mera direkt verkande än prispåverkande styrmedel, som verkar via ekonomiska incitament. Införande av normer kan dock ge bieffekter i form av stora kostnader för företag och enskilda eller kostnader för administration och kontroll.
När det gäller akuta bristsituationer har man i allmänhet uppfattat direkta regleringsåtgärder som de mest näraliggande styrmedlen. Bensinransonering har tillämpats i avspärrningssituationer och i fredskriser som t. ex. 1973—l974. Elransonering har förekommit under torrår, då man befarat att vattenmagasinen inte varit tillräckligt fyllda. Också i det planeringsarbete för tänkbara krisfall på energiområdet, som genomförts i Sverige de senaste åren, har direkta ransoneringsåtgärder spelat en central roll.]
Direkt reglering av hushålls och företags energianvändning kan således uppfattas främst som ett medel för styrning på kort sikt. Mer långvarig tillämpning av olika slags ransonering i en marknadsekonomi kan medföra betydande effektivitetsförluster på grund av att den kvantitativa regleringen minskar systemets flexibilitet och drar med sig stora administrations- och kontrollproblem. Behovet av information på central nivå blir mycket stort, eftersom man i viktiga avseenden avstår från att utnyttja de resurser för ekonomisk planering och anpassning som finns på decentraliserad nivå dvs. hos hushåll och företag.
Detta innebär dock inte att direkta regleringar bör användas endast på kort sikt. När det gäller investeringsbeslut kan regleringar i form av normer och föreskrifter spela en viktig roll på lång sikt, exempelvis i fråga om byggnaders och transportmedels utformning. Det mest påfallande exemplet är bestäm- melser som reglerar isoleringsstandard och uppvärmningssystem för bostäder och andra lokaler. Men också bestämmelser som rör fordons utformning kan få stor betydelse för energianvändningen.
De nya skärpta energibestämmelserna i Svensk byggnorm som trädde i kraft under 1977 beräknas sålunda medföra en väsentligt bättre energihus- hållning i nybyggda bostäder. Energibesparingar för bostadshus utförda i enlighet med de skärpta kraven har av planverket beräknats till ungefär hälften av den genomsnittliga energiåtgången i bostadshus från början av 1970-talet, Bestämmelserna beräknas medföra en ökning av byggkostna- derna med ca 5 %. Det kommer emellertid att dröja lång tid innan de nya energinormerna slår igenom med full styrka. År 2000 kan uppskattningsvis ungefär en tredjedel av bostadsbeståndet omfattas av de nya byggnormerna. Genom det energisparprogram som regeringen nyligen föreslagit beträffande energibesparande åtgärder i det befintliga bostads- och lokalbeståndet kan en [Se t. ex. 1975 års olje- betydligt bättre energihushållning i en större del av beståndet bli möjlig. lagringskomminé, SOU En annan grupp långsiktigt verkande regleringar påverkar energianvänd- 1976167.
ningen via industrins kapacitetsutbyggnad och lokaliseringsbeslut. Här avses den tillståndsprövning som sker utifrån miljöskyddslagen och 136a?" byggnadslagen. Fr.o.m. 1975 skall sådana tillståndsärenden prövas med hänsyn till såväl energihushållningen som hushållningen med mark, vatten och råvaruresurser.
Detta exempel illustrerar svårigheten att dra en klar gräns mellan energipolitiska, miljöpolitiska och allmänt näringspolitiska styrmedel. Liknande svårigheter finns givetvis då det gäller fordons- och byggnormer, inom vägtrafikbeskattningen osv. I en del fall kan vid valet mellan olika åtgärder energipolitiska krav och önskemål komma i konflikt med mål som rör sysselsättning, arbetsmiljö eller yttre miljö.
Statliga och kommunala resursinsatser
Den grupp styrmedel på energiområdet som har karaktär av direkta statliga och kommunala resursinsatser avser till största delen produktion och distribution av sekundär energi, t. ex. elkraft och fjärrvärme. Som framgått av redogörelsen i avsnitt 6.3.2 har staten också på senare år aktivt gått in i olika led av oljeförsörjningen via en rad statliga eller halvstatliga bolag.
Också på användningssidan finner man emellertid ett par typer av energipolitiska medel inom kategorin statliga resursinsatser. Den ena är information till hushåll och företag om möjligheterna att spara energi. Sådana insatser har kanske sin främsta uppgift i akuta bristsituationer men kan också ha betydelse på längre sikt. Energisparkommittén, som tillsattes under oljekrisen 1973, har t. ex. under senare tid gradvis minskat den allmänna informationen med annonskampanjer m. rn. för att alltmer satsa på målin- riktad information.
Den andra typen är resursinsatser för att öka tillgången på eller förbättra kvaliteten hos energisnåla alternativ. De mest påtagliga exemplen återfinns på transportområdet, där förbättringar i fråga om kollektiv persontrafik och godstransport per järnväg kan möjliggöra betydande energibesparingar.
Den statliga energiplaneringen, som omfattar både användnings- och tillförselsidanfhar utvidgats under senare år och spelar en central roll för en medveten energihushållning. Genom lagen om kommunal energiplanering fastlades en skyldighet för kommunerna att i sin planering främja hushåll- ningen med energi. Kommunerna skall redovisa planeringsdata till statens industriverk och på så sätt förbättra underlaget för den statliga plane- ringen.
I det långsiktiga perspektivet har statliga insatser för forskning och utvecklingsarbete beträffande industriella processer, drivsystem för motor- fordon osv. en viktig funktion. Sådana resursinsatser kan syfta dels till att ta fram mindre energikrävande alternativ och därmed minska energiberoendet totalt sett, dels till att öka flexibiliteten i fråga om val av energibärare. Stöd till forskning och utveckling samt till prototyper och demonstrationsanlägg- ningar kan sägas syfta till att undanröja tekniska utvecklingshinder.
Andra hinder som kan tänkas föreligga för introduktion av "nya" energikällor kan vara av ekonomisk an. Tekniken kan vara utvecklad och förutsättningarna för att utnyttja den kända men de ekonomiska betingel- serna gör den omöjlig att introducera. Hinder för införande av nya
energikällor eller energisnålare utrustning kan också vara kunskapsbrist hos användarna eller rättsliga och organisatoriska förhållanden. Introduktionen av ny teknik kan därför förutom forsknings— och utvecklingsstöd också kräva statliga insatser i uppbyggnadsskedet, t. ex. subventioner. skattelindring eller stöd till information. utbildning etc.
6.3.5 Alternativa ut/örrnningar av nuvarande energipolitiska siv/"medel
Styrmedelsgruppen har diskuterat alternativa utformningar av nuvarande energipolitiska styrmedel. ] lllll'llll/'(I/)/)()l'lP/l (Ds ] 1977215) har tonvikten framför allt lagts vid styrning via prispåverkande åtgärder, men i bilagor till denna rapport finns också ett omfattande underlagsmaterial rörande tänkbara administrativa styrmedel i energipolitiken t. ex. i fråga om nya energikällor. Ytterligare underlag rörande såväl prispåverkande styrmedel som reglerings- åtgärder och statliga resursinsatser har tagits fram i styrmedelsgruppens slutrapport ( DS I 1978z7). I denna redovisas också de energipolitiska styrmedel som kan tänkas bli aktuella i anslutning till energikommissionens alternativ A—D (se kapitel 8).
Prissättning på el oc/if/"ärrvärtne
Som nämnts tidigare har staten möjligheter att direkt påverka prissättningen på elkraft och fjärrvärme. Styrmedelsgruppen förordar tillämpning av s. k. marginalkostnadsprissättning på dessa energislag. Priserna på sekundär- energi får betydelse i bl. a. följande avseenden:
a) för effektiviteten i utnyttjandet av befintliga produktions- och distribu- tionsanläggningar.
b) för investeringsbeslut, som gäller energisparande, val mellan energislag och övergång till nya energikällor,
c) för finansieringen av energiföretagens investeringar och övriga kostna- der.
Utgångspunkten för en prissättning, som skall bidra till effektivt resursut- nyttjande enligt punkt a), är den kortsiktiga marginalkostnaden. Härmed avses kostnaden för de på kort sikt varierbara produktionsresurserna. Framför allt bör energipriserna varieras efter kostnadsändringar som beror på förutsebara, påtagliga variationer i tillgång och efterfrågan. Detta bör dock ske med en varseltid, som gör det möjligt för kunderna att utan allvarliga störningar anpassa sig till ändrade energipriser. Det bör här understrykas, att kunskaperna om energiefterfrågans priskänslighet i dag är mycket begrän- sade varför ytterligare undersökningar på detta område bör genomföras. Energikostnaden bestäms av den rörliga produktionskostnaden i de sist påkopplade av de existerande kraftverken vid varje given tidpunkt. Då energikostnaden uppvisar mycket stora kortsiktiga variationer, är en strikt tillämpning av kortsiktig marginalkostnadsprissättning omöjlig i praktiken. En praktisk prispolitik måste därför baseras på genomsnittet av de kortsiktiga marginalkostnaderna under en viss tidsperiod, t. ex. under dag—natt eller vinter—sommar.
Den långsiktiga marginalkostnaden, som avser kostnaden för utbyggnad och drift av tillkommande kraftkapacitet, beror av de restriktioner som läggs på den framtida utbyggnaden av kraftsektorn. På grund av de stora variationerna i de kortsiktiga marginalkostnaderna har den långsiktiga marginalkostnaden av de svenska kraftföretagen ansetts bättre lämpad att ligga till grund för en praktisk prispolitik. De kraftiga prisstegringarna på olja i förening med långa kontraktstider har emellertid medfört att de äldre kontrakten under senare år i vissa fall kommit att kraftigt understiga de aktuella tarifferna.
För effektiva investeringsbeslut hos förbrukarna (punkt b) krävs dels att de får bästa möjliga information om den framtida energiprisnivån, dels att denna prisnivå i genomsnitt över tiden motsvarar den långsiktiga marginalkostna- den. Eri sådan prisnivå kan åstadkommas om en prissättning enligt den kortsiktiga marginalkostnaden kombineras med investeringsbeslut för el och fjärrvärme som är baserade på samhällsekonomiska kalkyler. Det är viktigt att sådana kalkyler tillämpas likformigt för alla energislag. Det innebär bl. a. att förutom företagsekonomiska kostnader även konsekvenserna för miljö, försörjningstrygghet m. m. beaktas i investeringsbedömningen.
En sådan kombination av pris- och investeringspolitik för el och fjärrvärme löser däremot normalt inte problemet med täckning av energiföretagens totala kostnader. Liksom hittills torde detta problem få lösas genom att man kompletterar marginalkostnadsbaserade rörliga avgifter (energi- och effekt- avgifter) med olika slags fasta avgifter.
Krav på andra prissättningsprinciper än de som i dag används kan leda till att prissättningen i högre grad än nu kan behöva regleras. Om skatter skall användas i högre grad som styrmedel måste statsmakterna försäkra sig om att intentionerna också slår igenom i prissättningen.
Enligt Styrmedelsgruppen bör en särskild utredning tillsättas för att närmare belysa principerna för framtida prissättning och investeringskalkyler i energisektorn. Denna utredning börbl. a. studera frågan hur förekomsten av risk, osäkerhet samt miljöeffekter bör behandlas vid pris- och investerings- beslut. Vidare bör man gå igenom de administrativa och finansiella konsekvenserna av olika lösningar. Detta gäller pris- och investeringsbeslut i fråga om både el och fjärrvärme.
Utifrån målsättningen om en effektiv hushållning med energi förordas i styrmedelsgruppens rapport att även de kommunala el- och fjärrvärmetax- orna baseras på marginalkostnadsprincipen. Förslag till konstruktion av fjärrvärmetaxor redovisas i Ds I l977:15, avsnitt l4:2.
Styrmedelsgruppen pekar även på att de kommunala energiverken vanligt- vis inte särredovisar de intäkter, kostnader och resultat som är förknippade med verksamheten. Inte heller redovisas det i verksamheten utnyttjade kapitalet utan detta ingår i flertalet fall i kommunens totala kapital för olika verksamheter. Först efter övergång till sluten ekonomisk redovisning, dvs. avgränsad redovisning med avseende på såväl resultat som kapital, kan resultatet av de kommunala energiverkens verksamhet bedömas och analy- seras.
I likhet med vad som gäller produktion och distribution av elenergi föreslås i styrmedelsgruppens slutrapport att man för tillförsel av fjärrvärme genom särskild utredning bör klarlägga vilka principer för samhällsekonomisk
investeringsbedömning som skall följas. Likaså är det angeläget att närmare utreda huruvida inte en övergång till en samhällsekonomisk prissättning efter principen om koretsiktig marginalkostnad är motiverad även för fjärrvärmetaxorna. Man bör i det sammanhanget uppmärksamma vilka svårigheter som kan föreligga i kreditförsörjningen när en samhällsekono- misk effektiv utbyggnad av fjärrvärmeverk eftersträvas.
Energibeskattningen
Den nuvarande energibeskattningen har som nämnts i allt väsentligt enbart en statsfinansiell funktion. Styrmedelsgruppen har diskuterat energibeskatt- ningens utnyttjande också som energipolitiskt styrmedel. Genom att den särskilda beredskapsavgiften liksom bensinskatten och kilometerskatten är specialdestinerad kan de energipolitiska styrmedelsaspekterna koncentreras till den allmänna energiskatten.
Erinringar hari skilda sammanhang riktats mot energiskattens utformning och tillämpning. Beskattningen av bränslen och elkraft utgår enligt skatte- satser som inte är relaterade till vare sig priser eller energiinnehåll. Som framgått av tabell 6.45 innebär nu gällande skattesatser att bränslen beskattas lägre än elkraft i förhållande till både energiinnehåll och pris. Skatten brister därigenom i neutralitet, vilket kan påverka valet av energiform på ett från energipolitisk synpunkt oförmånligt sätt. Det förhållandet att energiskatten i motsats till mervärdeskatten även belastar näringslivets energiförbrukning har i viss mån snedvridit konkurrensförhållandet gentemot utlandet. Detta har föranlett krav från näringslivet på en omläggning av energiskatten till en beskattning inom mervärdeskattens ram.
I styrmedelsgruppens huvudrapport har skisserats en omläggning av energiskatten som innebär att den nuvarande beskattningen av energiför- brukningen hos de slutliga konsumenterna ersätts av en bruttobeskattning av primära energiråvaror som råolja, uran, vatten för elproduktion i vattenkraft- verk etc. En sådan omläggning skulle ge betydligt större möjligheter att utnyttja energiskatten som ett medel i energipolitiken men innebär också vissa praktiska olägenheter. Beskattningen skulle vidare avvägas så att den återspeglar de olika energislagens samhällsekonomiska verkningar med avseende på t. ex. miljökostnader och säkerhetsrisker. Priset på energi kan därmed via beskattningen korrigeras för sådana s.k. externa effekter och spegla samhällets värderingar av utnyttjandet av de olika energislagen.
En energibeskattning med den skisserade utformningen reducerar antalet skattskyldiga och innebär därmed uppenbara fördelar i kontrollhänseende. Bruttobeskattningen leder till att även omvandlings- och överföringsförlus- ter. svinn m. m. beskattas. Detta tillsammans med möjligheterna att differentiera beskattningen av olika energislag ökar incitamentet att höja verkningsgraden i anläggningarna och att utnyttja spillvärmet. Samtidigt ges möjlighet att från beskattning undanta och därmed underlätta introduk- tionen av nya energikällor, såsom vind och sol. Miljö— och säkerhetsaspek- terna kan beaktas inte endast genom skattesatsdifferentiering utan också genom kompletterande åtgärder, t. ex. i form av avgift på svavelutsläpp.
I styrmedelsgruppens slutrapport har detta förslag till omläggning av energibeskattningen utretts vidare”. Därvid konstateras att den i huvudrap-
ISe bilaga I till styrme- delsgruppens slutrapport (Ds I 197828), även inta- gen som bilaga 3 till detta betänkande.
porten skisserade lösningen inrymmer så stora praktiska olägenheter att den inte kan förordas. Det synes inte heller nödvändigt att tillgripa en så långtgående omläggning. Ijämförelse med det skisserade förslaget skulle väsentliga praktiska fördelar vinnas om beskattningen förläggs till producent- och importledet samt tas ut, i fråga om bränslena. på de konsumtionsfa'rdiga produkterna. I fråga om elkraft är det lämpligt att förlägga beskattningen till den faktiska, från kraftverken utlevererade elenergin. Vid en sådan utform- ning av skatten är det möjligt att genom skattesatsdifferentieringar tillgodose speciella energipolitiska intressen, t. ex. av miljöskäl. Vidare är det möjligt att från beskattning undanta och därmed underlätta introduktionen av nya energikällor.
Ytterligare praktiska fördelar kan vinnas genom en sammanslagning av olika typer av skatter på exempelvis bensin. Det saknas skäl för att framdeles bibehålla nuvarande uppdelning. Det kan också övervägas att inordna den särskilda beredskapsavgiften i en gemensam lagstiftning.
Som tidigare nämnts innebär nu gällande skattesatser att de fossila bränslena beskattas lägre än elkraften i förhållande till både pris och energiinnehåll. Det framstår därför som uppenbart att skatten i sin nuvarande _ form inte bidrar till att begränsa vårt oljeberoende och inte heller till en av miljöskäl motiverad styrning av energiomvandlingssektorn. Ett primärt led i ett utnyttjande av skatteinstrumentet som ett energipolitiskt styrmedel är därför åtgärden som undanröjer den nuvarande bristande neutraliteten i beskattningen. Därmed skapas en enhetlig eller likvärdig bas för beskatt— ningen som därefter kan byggas på genom skattesatsdifferentiering och undantag så att de energipolitiska intressena tillgodoses utöver de rent statsfinansiella.
I princip synes två möjligheter stå till buds för en sådan omläggning (se bilaga 3).
Den första lösningen skulle vara att ändra avvägningen av nu gällande specifika skattesatser så att de primärt ger en skattebelastning som är likvärdig i förhållande till de olika energislagens termiska energiinnehåll i den praktiska tillämpningen. För att ytterligare tillgodose de energipolitiska aspekterna kan beskattningen från denna utgångspunkt avvägas så att hänsyn även tas till de olika energislagens samhällsekonomiska kostnader och risker med beaktande dessutom av att introduktionen och användningen av nya energikällor inte försvåras. Vid en beskattning i produktions- och importledet kan differentierade skattesatser i förening med särskilda undan- tagsbestämmelser användas i detta syfte.
Den andra lösningen skulle vara att gå över till en enhetlig värdeskatt. dvs. en till priset relaterad skatt. En värdeskatt har den förtjänsten att den återspeglar priset och automatiskt följer prisutvecklingen. Därmed tillgo- doses också automatiskt det statsfinansiella intresset. Denna beskattnings- form har en nära anknytning till mervärdeskatten och därmed till den också i detta sammanhang aktuella frågan om en övergång, helt eller delvis, till en energibeskattning inom mervärdeskattens ram.
Ett från samhällsekonomisk effektivitetssynpunkt naturligt skattesystem är enligt styrmedelsgruppen en kombination av tidigarelagd energiskatt och mervärdeskatt. En energiskatt som tas ut i tidigare led möjliggör en korrigering av priserna på de olika energislagen för avvikelser som kan uppstå
mellan företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt beräknade kostnader för att använda olika energiråvaror. Givetvis är det förenat med svåra mätproblem att korrekt uppskatta sådana avvikelser. F. n. är beslutsunder- laget i detta avseende på flera punkter mycket osäkert. Om priserna efter en sådan korrigering svarar mot de samhällsekonomiska marginalkostnaderna ger de också riktig information till energianvändarna om den resursuppoff— ring som är knuten till ett visst energislag.
En omläggning av beskattningen av bränslen och elkraft enligt de redovisade alternativen leder till en betydande omfördelning av skatteutta- get. Enligt redovisade beräkningar blir följden en markant skärpning av bränslebeskattningen och en lägre elbeskattning. Enbart en omläggning av beskattningen av bränslen och elkraft i relation till energiinnehållet skulle betyda en sänkning av skatten på elkraft med mer än hälften i fråga om privat förbrukning och med ca en tredjedel för industrin, medan skatten på olja skulle i runt tal fördubblas och skatten på kolbränsen höjas ännu mer. Detta gäller vid ett totalt oförändrat skatteuttag. En omläggning till mervärdeskatt skulle betyda en ännu större skattehöjning på bränslesidan och en mindre skatteskärpning på elsidan. Samtidigt skulle nuvarande skattebelastning för näringslivet falla bort helt. Skatten i denna form skulle träffa enbart den privata och offentliga energianvändningen. Trots en markant skatteskärp- ning för denna användning skulle det totala skatteutfallet bli något lägre än vad energiskatten i sin nuvarande form medför.
Selektiva styrmedel
Styrmedelsgruppen har också diskuterat de selektiva styrmedlens roll i energihushållningen. Selektiva styrmedel pä tillförselsidan kan t. ex. avse åtgärder för att stimulera utnyttjandet av Spillvärme och utbyggnaden av industriell mottryckskraft eller kraftvärmeverk. Enligt undersökningar av Styrmedelsgruppen synes den långsamma utbyggnadstakten för sådana projekt till stor del bero på bristande lönsamhet. Styrmedelsgruppen har diskuterat bl. a. taxepolitikens och energiskattens betydelse för utbyggnads- takten av industriellt mottryck.
Taxepolitiken för elkraft har troligen hittills medverkat härtill. Priserna i de långtidskontrakt som gällt för stora köpare i processindustrin har legat så lågt att de endast undantagsvis givit incitament till egen mottrycksproduktion. Situationen har emellertid på senare tid förändrats genom kraftiga elprishöj- ningar och förkortade kontraktstider. Genom att energiskatten i sin nuva- rande utformning beräknas på den genererade elkraften har mottryckspro- duktionen med sin höga verkningsgrad drabbats av högre skatt per insatt enhet primärenergi än elproduktion i kondensverk. Denna effekt kan elimineras vid en omläggning av energibeskattningen enligt de alternativ som Styrmedelsgruppen behandlat.
Utbyggnaden av industriellt mottryck, Spillvärme och kraftvärme har haft svårare att finna finansieringsmöjligheter än t. ex. kraftverksrörelsen. Kraft- företagen har nämligen haft tillgång till den inhemska och utländska obligationsmarknaden med gynnsammare räntevillkor och längre amorte- ringstider. För många mottrycksinstallationer har kommuner och företag tvingats till låneformer med avsevärt sämre lånevillkor. Detta har medfört ett
risktagande som förhindrat i och för sig lönsamma projekt. Styrmedels— gruppen har diskuterat hur kreditpolitiken bör ses över med hänsyn till de krav som den framtida energiförsörjningen kan ställa (se avsnitt 9.3.6).
Exempel på selektiva energipolitiska Styrmedel pä användningssidan är det nuvarande systemet för stöd till energibesparande åtgärder inom byggnads- beståndet och inom näringslivet. Hur mycket av en given total reduktion i energianvändningen som skall uppnås genom minskad energianvändning inom ett visst område beror på hur man anser att energianvändningen skall värderas på detta område jämfört med andra områden.
Oavsett vilka styrmedel som används bör huvudprincipen vara att uppoffringen i kronor räknat per inbesparad enhet energi skall bli lika stor på alla områden. De nuvarande bidragssystemen för industrin och byggnadsbe- ståndet har enligt styrmedelsgruppens rapport inte utformats efter denna princip. En översyn av principerna för bidragsgivning inom dessa fält kan därför anses önskvärd.
Styrmedelsgruppens synpunkter i denna fråga kan sammanfattas enligt följande. Det finns en rad brister i det nuvarande bidragssystemet för energibesparande åtgärder inom näringslivet. För byggnader har samtliga bidrag hittills utgjort 35 % av den bidragsgrundande kostnaden. Åtgärder som både är privatekonomiskt och samhällsekonomiskt lönsamma bör inte subventioneras med bidrag. Däremot bör bidragssystemet kompletteras med lånemöjligheter. Finansieringssvårigheter leder f. n. till mycket höga krav på avkastning.
Vid ansökningar om bidrag till energibesparande åtgärder i industriella processer görs samhällsekonomiska kalkyler med 5 % ränta och en avskriv- ningstid motsvarande åtgärdernas tekniska livslängd. Valet av räntefot kan enligt Styrmedelsgruppen diskuteras. Vad beträffar avskrivningstiden bör ekonomiska livslängder för olika utrustningar ligga till grund för kalkylerna. I de samhällsekonomiska kalkylerna har man inte justerat marknadspriserna på energi, arbetskraft och material så att dessa motsvarar den samhällseko- nomiska kostnaden för att utnyttja dessa resurser. Bedömda framtida energiprisförändringar bör ingå i kalkylerna. Bidragsprocenten har varierat ytterst lite mellan olika åtgärdskategorier och en koncentration av bidragen till 35 % av investeringsbeloppet kan konstateras. Även lägre siffror före- kommer dock. Att generellt ge 35 % bidrag är inte förenligt med uppfatt- ningen att bidraget skall täcka skillnaden mellan samhällsekonomisk och företagsekonomisk lönsamhet. Vid en generellt tillämpad bidragsdel finns det risk för att åtgärder som är samhällsekonomiskt olönsamma kommer att genomföras.
Bidrag bör endast vara så stora att skillnaden mellan samhällsekonomisk och privatekonomisk lönsamhet täcks. Är bidragen för stora ökar risken för att samhällsekonomiskt olönsamma investeringar genomförs och dessutom erhålls en godtycklig subventionering av vissa företag. Blir bidragen för små uppnås ej den samhällsekonomiskt motiverade energisparnivån. Detta innebär enligt Styrmedelsgruppen att bidragen inte bör ges som ett generellt procentuellt bidrag utan måste anpassas i storlek till en rad föreliggande omständigheter.
På motsvarande sätt föreslår Styrmedelsgruppen en alternativ utformning av det nuvarande låne- och bidragssystemet för det befintliga bostads- och
lokalbeståndet. Bidrag till projekt som är privatekonomiskt lönsamma bör således inte utgå. För olika tekniska åtgärder fastställs samhällsekonomisk resp. privatekonomisk lönsamhet. Bidraget bör från effektivitetssynpunkt bli så stort att skillnaden mellan samhällsekonomisk och privatekonomisk lönsamhet täcks. Detta innebär att det nuvarande generella bidraget på 35 ”(i av godkända kostnader bör tas bort.
Styrmedelsgruppen anser det vara av stor vikt att nuvarande bidragssystem utvärderas mot bakgrund av den erfarenhet som hittills erhållits. Schablontal för företagsekonomisk och samhällsekonomisk lönsamhet måste fastställas. Utvärderingen och schablonberäkningarna bör ges prioritet.
Enligt styrmedelsgruppens uppfattning kräver den framtida energipoli- tiken en kombination av ekonomiska och administrativa styrmedel. Till administrativa styrmedel för det befintliga byggnadsbeståndet som diskuterats i styrmedelsgruppens slutrapport hör obligatorisk besiktning och föreläg- gande för fastighetsägare att vidta specifika åtgärder. Därvid aktualiseras vissa ändringar i byggnadsstadgan. Styrmedelsgruppen har också som ett alternativ diskuterat försöksverksamhet med s. k. värmetaxering av fastig- heter och med besiktning därefter i erforderliga fall. Även besiktningsverk- samhet i serviceform i stället för obligatorisk besiktning har diskuterats. Beträffande energihushållningen i nya byggnader bör styrningen ske via förändringar i Svensk Byggnorm eller genom särskilda villkor vid statlig belåning.
När det gäller industrins energianvändning pekas på möjligheten att vid behov utsträcka den prövning som i dag sker för nya anläggningar och större utvidgningar av verksamheten enligt 136 aå byggnadslagen till att omfatta även befintliga anläggningar, t. ex. efter samma modell som koncessions- nämnden för miljöskydd använder.
För transportsektorn föreslår styrmedelsgruppen administrativa styrmedel som t. ex. förbättrad trafikundervisning, organiserad samåkning, obligatorisk ekonomitrimning och regler för maximal specifik bränsleförbrukning hos bilar. För att stimulera till ett ökat utnyttjande av kollektiva färdmedel föreslås för större städer en styrd planering av förskjutna arbets- och skoltider. När nya drivmedel, t. ex. metanol eller etanol, skall införas i försörjnings- systemet bör särskilda föreskrifter utfärdas om motorutformningen hos nya bilar.
Kommunerna kan påverka energianvändningen genom tillhandahållande av tjänster, avgiftspolitik för fjärrvärme och el samt genom planeringen av bebyggelse och transportsystem. En rad skäl talar enligt Styrmedelsgruppen för att det kommunala ansvaret på energiområdet bör utvidgas till att omfatta även insatser för energisparande, framför allt i byggnader. Ett annat viktigt område på vilket ett utvidgat kommunalt ansvar bör övervägas gäller introduktionen av nya energikällor som sol, vind och biomassa.
S tyrniede/l för artfrämja nya energikällor
Styrmedel för främjande av nya energikällor diskuteras utförligt i en rad bilagor till styrmedelsgruppens huvudrapport (bilaga 20—26, Ds I 1977: 18). De energiråvaror som studerats är dels kol och naturgas som används kommer- siellt i andra länder, dels torv och geotermisk energi som i viss utsträckning
används utomlands, men i allmänhet med statligt engagemang. Av de energikällor som också i utlandet ännu befinner sig på experimentstadiet har solenergi, Vindenergi och biomassa behandlats.
Ett av hindren mot införande av nya energiråvaror är att de inte är konkurrenskraftiga med dagens priser på olja och kärnkraft. Förväntningar om framtida förändringar i prisrelationerna mellan olika energislag kan emellertid leda till företagsekonomisk lönsamhet på sikt. Om det av samhällsekonomiska skäl är angeläget att införa nya energiråvaror kan det finnas skäl att söka överbrygga kostnadsgapet med olika energipolitiska styrmedel. Den omläggning av energibeskattningen som diskuterats ovan skulle ge ökade möjligheter att undanta nya energikällor från beskattning och därmed underlätta introduktionen. I vissa fall torde det också under uppbyggnadsskedet vara nödvändigt med olika former av statligt stöd.
Introduktionen av nya energiråvaror i Sverige kräver i allmänhet stora investeringar. Det gäller t. ex. hamnar och hanteringsutrustning för kol, ledningsnät för gas, nya pannor för fasta bränslen eller solfångarsystem. Det kan i inledningsskedet vara nödvändigt att samhället på något sätt engagerar sig i införandet och säkerställer kapitalförsörjningen. Det kan t. ex. ta sig uttryck i att staten engagerar sig i basinvesteringar eller garanterar en förmånlig kreditgivning. I de rapporter om nya energiråvaror som styrme- delsgruppen tagit fram föreslås genomgående någon form av finansierings- stöd.
Introduktionen av nya energiråvaror kan försvåras också av andra faktorer än dålig lönsamhet och kapitalbrist. Valet av distributionssystem för energi, dvs. valet av energibärare, påverkar möjligheten att anpassa det befintliga energisystemet till nya energiråvaror. Utformningen av distributionssys- temet påverkar flexibiliteten på lång sikt. För vissa nya energiråvaror är koppling till fjärrvärmenät den naturliga lösningen, medan andra kan kräva mer lokala lösningar. Soluppvärmning kan t. ex. införas genom att ett mindre antal hus kopplas till ett solfångarsystem. Då krävs hetvattenledningar mellan husen. Värmepumpen kan bli ett annat tänkbart alternativ för minskad energianvändning i framtiden. Det kan kräva en annan utformning av distributionssystemet. Lagen om kommunal energiplanering bör kunna användas som styrmedel för att åstadkomma flexibilitet.
Organisationen av energiförsörjningssystemet kan vara avgörande för möjligheten att införa nya energiråvaror. Alla led i hanteringen av t. ex. torv, från utvinning till användning, är beroende av varandra. Inga torvmossar kommer att exploateras förrän avsättningen är garanterad. Samma sak gäller odling av energiskogar och import av kol och naturgas. I mellanledet behöver transportapparat och hanteringssystem byggas ut. För vindkraft och solener- gisystem gäller att utveckling av komponenter inte kommer till stånd förrän komponenterna kan säljas. Det kan därför bli nödvändigt att staten engagerar sig i att bygga upp marknader, t. ex. genom att skapa ett ”grossistled” mellan producenter och användare. En annan möjlighet är att staten direkt träder in som producent, importör eller beställare/användare.
Som framgår av styrmedelsgruppens material kan också styrning genom lagstiftning eller andra regleringar bli nödvändiga. Som exempel kan nämnas inventering av mark som behöver reserveras för t. ex. solfångarsystem, torvbrytning och energiskogsodling. Konflikter kan då finnas dels mellan
markanvändning för energiutvinning och för andra intressen. dels mellan olika typer av energiutvinning.
Miljöhänsyn kan leda till behov av ny eller ändrad lagstiftning. Säkerhets- problem. t. ex. för naturgas, kan också kräva speciell lagstiftning. Ett annat lagstiftningsbehov kan finnas för att säkra tillförseln, t. ex. koncessionslag- stiftning för geotermisk energi och lagstiftning om tvångssamfälligheter för energiskogsodling. Slutligen finns möjligheten att genom lagstiftning reglera användningen av olika energiråvaror. Ett exempel är föreskrifter om utformning av pannanläggningar för både fasta och flytande bränslen, ett annat förbud mot uppvärmning av simbassänger med el eller olja.
Ett ytterligare hinder vid införande av nya energiråvaror är låg kunskaps- nivå. Behovet av information och utbildning understryks därför starkt i styrmedelsgruppens rapport. För de mera lokala systemen krävs därvid att kunskap sprids till många personer. I mer centrala system behöver kunskaps- bredden inte vara lika stor, men utbildningsbehovet är också här stort.
Sammanfattningsvis konstateras i styrmedelsgruppens huvudrapport att en samhällsekonomisk värdering av olika nya energiråvaror och en jämfö- relse mellan denna och lönsamheten från tilltänkta producenters och användares utgångspunkt är en grund för bedömningen av behov av styrmedel. Introduktionsfasen kan därutöver kräva särskilda statliga insatser. Om nya energiråvaror skall passa in i ett framtida energiförsörjningssystem är det viktigt att de system som byggs upp nu görs så flexibla som möjligt.
6.4 Forskning, utveckling och demonstration inom energiområdet
6.4.1 Inledning
Förutsättningarna för begränsning av energiefterfrågan liksom för energitill- försel i olika former kan som tidigare visats påverkas med olika typer av styrmedel i form av bl. a. regleringar, normer, information och ekonomiska incitament av olika slag. I första hand har därmed avsetts en påverkan som innebär förändringar inom ramen föri huvudsak redan tillgänglig eller i varje fall känd teknik. Här skall främst behandlas förutsättningarna för att med ny teknik eller nya metoder påverka energiförsörjningen i tidsperspektivet 1990.
Forskning och utveckling har inom varje samhällssektor flera olika syften. Den skall
— underbygga sektorplaneringen och därigenom bidra till att ge samhället handlingsberedskap och tillräcklig handlingsfrihet på lång sikt — bilda underlag för beslut om utvecklingens inriktning inom de olika sektorerna
— vara ett av medlen för ett effektivt genomförande av besluten.
Dessa tre syften ställer delvis olika krav på inriktningen av forsknings— och utvecklingsinsatserna. Det första innebär behov av stor bredd och långt tidsperspektiv med stark tonvikt på kunskapsuppbyggande. Det andra betonar snarast behovet av att utveckla väldokumenterat underlag avseende
såväl tekniska och ekonomiska förutsättningar för att genomföra en viss teknik, sociala eller administrativa åtgärder etc. som kunskaper om deras effekter, både direkta och indirekta. Det tredje leder ofta till önskemål om väl avgränsade och hårt målinriktade projekt med begränsat utrymme för sidoblickar.
6.4.2 Tidsperspektivets betyde/se
Energisystemet karaktäriseras av bl. a. de ingående delsystemens och komponenternas mycket långa tekniska och systemmässiga livslängd. I många fall är det fråga om mer än halvsekellånga tider, så t. ex. beträffande bostadsbeståndet och anläggningar som vattenkraftverk. Värmekraftverkens livslängd kan beräknas vara kanske 30—40 år. Ett individuellt värmedistri- butionssystem i en fastighet har minst samma livslängd.
För att med ny teknik väsentligt kunna påverka energiförsörjningen i ett 10- till 20-årsperspektiv fordras därför, om inte kostnaderna skall bli orimligt höga, att den nya tekniken kan anpassas till och till stor del utnyttjas i redan befintliga system. Särskilt framstår härvid dels det befintliga eldistributions- systemet, dels befintliga lokala och individuella värmedistributionssystem som de faktorer som starkast begränsar möjligheterna till radikalt ändrade systemlösningar.
6.4.3 Svensk energi/örskning
Statliga svenska insatser för forskning och utveckling inom energiområdet inriktades under perioden 1950—1975 väsentligen på det svenska kärnener- giprogrammet. Härutöver finansierade bl.a. statens vattenfallsverk viss verksamhet på det elektrotekniska området. Via statens råd för byggnads- , forskning och bl. a. styrelsen för teknisk utveckling lämnades också stöd i i mindre omfattning till insatser inom olika delar av det energitekniska området.
1975 års energipolitiska beslut innebar bl. a. att riksdagen under i allt ; väsentligt bred politisk enighet godkände förslag om ett treårigt program för forskning och utveckling inom energiområdet. Programmet skulle genom- , föras under tiden den 1 juli 1975 — den 30 juni 1978 med en beräknad anslagsram av totalt 366 milj. kr. ;
Programmet har givits en mycket bred, i många fall närmast explorativ l inriktning, vilket bör uppfattas som uttryck för en önskan att i ett inledande skede främst belysa förutsättningarna för att i Sverige utnyttja olika energikällor och vidta olika energibesparande åtgärder. Under den pågående treårsperioden har verksamheten successivt byggts upp och innevarande budgetår beräknas den ha en omfattning av ca 175 milj. kr. Härtill kommer bl. a. stöd till prototyper och demonstrationsanläggningar, forskningsinriktat experimentbyggande m. m.
lnom energiforskningsprogrammet har nu gjorts ett stort antal förstudier som resulterat i förslag om omfattande forsknings-, utvecklings- och demonstrationsinsatser under kommande år. Delegationen för energiforsk- ning (DFE) har i sitt betänkande (SOU 1977:56) Energi — program för forskning, utveckling, demonstration, redovisat föreliggande material och
lämnat alternativa förslag om insatser för treårsperioden 1978/79—1980/ 81.
Det föreslagna programmet syftar till att öppna nya möjligheter att använda energi mera effektivt och ta fram nya alternativ för energitillförsel. Det är inriktat på att vi redan under 1980-talet skall ha utvecklat och praktiskt prövat några av de nya alternativen. Programförslaget omfattar Forskning, Utveckling och Demonstration — FUD. Demonstration innebär att nya tekniska system prövas i större skala under längre tid för att man skall kunna visa upp praktiska erfarenheter av ekonomi, miljö- och hälsoeffekter och andra faktorer av betydelse.
Enligt DFE är det sannolikt på transport- och samfärdselområdet som det är svårast att i framtiden ersätta oljebaserade bränslen. Mot den bakgrunden föreslås insatser som kan öka möjligheterna att använda andra än oljebase— rade motorbränslen. Vidare föreslås forskning och viss utveckling för energisnålare fordon och studier av möjligheterna att minska energianvänd- ningen genom organisatoriska förändringar — t. ex. övergång till kollektivtra- fik.
DFE föreslår ett omfattande program för energianvändning i bebyggelse. Tyngdpunkten i förslaget ligger på effektivare energianvändning i det befintliga byggnadsbeståndet, solvärme samt värmepumpar.
Besparingspotentialen genom effektivare energianvändning i nya och befintliga byggnader är avsevärd. Målet bör enligt DFE vara att stödja utveckling samt fullskaleförsök och demonstration av teknik — främst för byggnadsutformning, ventilation, värmeåtervinning samt reglering av lokalkomfort — som avsevärt kan minska energianvändningen i byggna- der,
På lång sikt är möjligheterna till soluppvärmning av byggnader goda. DFE föreslår här ett omfattande program. Målet är att i mitten av 1980-talet ha ett antal soluppvärmningssystem av olika typer i drift och att dessa under andra hälften av 1980-talet skall ha utvärderats. Ett införande i stor skala väntas kunna ske tidigast mot slutet av 1980-talet.
Beträffande värmepumpar för lokaluppvärmning läggs insatserna upp på motsvarande sätt med målet att pröva och demonstrera sådana system i praktisk användning.
[ fråga om energitillförseln finns utöver kol, naturgas och kärnkraft enligt DFE bara ett fåtal nya alternativa energikällor som kan utvecklas så långt att de kan börja användas före 1990. De är förutom solvärme
o biosystem — främst energiskogar och skogsavfall o torv _ o Vindenergi
i det längre tidsperspektivet — dvs. efter år 1990 — kan för Sverige tillkomma andra typer av kärnkraft än de vi använder i dag — t. ex. bridreaktorer — och olika former av omvandling av solenergi på fysikalisk eller kemisk väg —t. ex. solceller samt ännu senare eventuellt fusionsenergi. När det gäller geotermisk energi tyder nuvarande bedömningar på att de geologiska förutsättningarna i Sverige är ogynnsamma. Även för akvatisk energi — dvs. energi från vågor samt temperatur- och saltskillnader i havet — är förutsättningarna i Sverige enligt DFE:S uppfattning ogynnsamma.
DFE föreslår större insatser på främst områdena biosystem, torv, vind- energi, kärnenergi (främst tissionsenergins säkerhetsfrågor), fusionsenergi och på effektivisering av energiomvandlingssystemet.
Inom området biosystem finns främst genom odling av energiskogar och tillvaratagande av skogsavfall och annat organiskt avfall teoretiskt en stor energipotential. Det råder emellertid ännu stor osäkerhet beträffande de ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna. Målet är att man under andra hälften av 1980-talet skall ha genomfört och utvärderat ett försökspro— gram som omfattar hela systemet för utvinning och nyttiggörande av energi från snabbväxande skog och skogsavfall.
Torv utgör en potentiellt stor inhemsk energitillgång som dock med rådande oljepriser inte är ekonomiskt fullt konkurrenskraftig. DFE föreslår utredningar om torvtillgångar och miljökonsekvenser samt utveckling av teknik för effektivare torvutnyttjande. Tidigast kan torv börja införas under första hälften av 1980-talet.
Vindenergin kan — även om dess ekonomi skulle bli fördelaktig — inte i någon större grad ersätta olja men väl ge ett relativt stort bidrag till elförsörjningen. DFE föreslår att tre fullskaleprototyper och senare en demonstrationsgrupp uppförs för att kunna utvärderas i mitten av 1980- talet.
Forskningen rörande säkerhets- och avfallsproblem hos nuvarande typer av lättvattenreaktorer bör enligt DFE på sikt helt övertas av kärnkraftindu- strin, kraftföretagen, kärnkraftinspektionen, strålskyddsinstitutet och programrådet för radioaktivt avfall. Detta måste dock ske successivt och medel för att klara finansieringen under övergångsperioden har därför beräknats i DFE:s förslag.
Sverige bör vidare enligt DFE hålla vägen öppen för inhemsk urananrik- ning och för andra system för utnyttjande av kärnenergi än den nuvarande lättvattenreaktorn. Om sådana system skall introduceras i landet har DFE förutsatt att tekniken i stor utsträckning importeras. Bridreaktorn kan införas tidigast under 1990-talet. Anläggning för urananrikning kan byggas upp under 1980-talet. Energiforskningsprogrammets uppgift begränsas till uppföljning av verksamheten i andra länder samt till inhemska studier och försök.
DFE föreslår vidare relativt omfattande insatser för ökad effektivitet i det existerande energiomvandlingssystemet (energiproduktionsteknik), för pro— duktion av energibärare som är anpassade till användarna (nya bränslen) och för utnyttjande av fjärrspillvärme.
Om det blir aktuellt att införa kol i stor skala i landets energiförsörjning har DFE förutsatt att tekniken i stor utsträckning måste importeras. DFE föreslår därför bara studier av förutsättningar och möjligheter att infoga kol i energisystemet samt begränsat stöd till utveckling av för svenska förhål- landen anpassad kolteknik.
Skiffer som källa för organiska bränslen bedöms kunna få betydelse för energiförsörjningen bara i relativt liten utsträckning och insatserna begränsas till att bevara den inhemska kompetensen på området.
Nuvarande bedömningar för geotermisk och akvatisk energi tyder som nämnts på att förutsättningarna för Sveriges del är sämre än för många andra länder och ogynnsammare än för andra svenska energialternativ. DFE föreslår forskning för att klargöra om fortsatta insatser är berättigade.
! 'i I i
För att få underlag för sådana förändringar av energisystemet som kan ske först på längre sikt föreslår DFE insatser på utnyttjande av solenergi på fysikalisk eller kemisk väg, vilket möjliggör större energiutbyte än den biologiska vägen och utgör en mycket stor energipotential. Tekniken är dock ännu för outvecklad för att de framtida möjligheterna skall kunna bedömas. Insatserna i Sverige inriktas på att bygga upp ett inhemskt kunnande genom att utnyttja den omfattande forskning och utveckling som bedrivs utom- lands.
Potentialen för fusionsenergi är betydande men osäkerheten om den kan förverkligas är fortfarande mycket stor. Fusionsenergi kan troligen inte införas förrän efter år 2020. DFE föreslår fortsatt svenskt deltagande i Euratom-samarbetet på fusionsenergiområdet.
Vid sidan av de i det föregående beskrivna insatserna som i huvudsak rör enskilda delar av energisystemet föreslås ett program för allmänna energi- systemstudier med syftet att öka kunskaperna om hur det nuvarande och framtida energisystemet som helhet fungerar och hur det samspelar med övriga delar av samhället och med naturen. Vidare föreslås insatser för energirelaterad grundforskning.
Det material som kommit fram stärker uppfattningen att betydande svenska insatser behövs för att utveckla ny energiteknik. Det klargör emellertid också att möjligheterna är starkt begränsade att med sådana insatser i mera betydande omfattning påverka den svenska energiförsörj- ningssituationen under tiden fram till år 1990. Skälen härför behandlas i följande avsnitt.
Energikommissionen har i särskilt yttrande till industridepartementet tillstyrkt DFE:s förslag och framhållit att det är viktigt att säkra kontinuiteten i det nu pågående forskningsprogrammet och att skapa förutsättningar för snabbast möjliga beslut om utnyttjande av ny energiteknik. Med hänsyn härtill förordade kommissionen att regeringen utan avvaktan på kommissio- nens slutliga underlagsmaterial lägger fram förslag om ett nytt treårigt energiforskningsprogram för perioden 1978/79—1980/81 på grundval av DFE:s betänkande.
Av stor betydelse för energikommissionens ställningstagande är de tidpunkter då tekniken för nya energikällor bedöms vara tillräckligt utvecklad och då tillräckliga erfarenheter av praktiska försök finns för att ta ställning till om de skall tas i reguljärt bruk. Av DFE:s material kan följande tidtabell utläsas.
Vindenergi 1985 Soluppvärmning 1985—1990 Energiskogar 1985—1990 Bridreaktorer 1990-talet Solenergi (solceller) möjligen 1990-talet Fusion möjligen 2000-talet
Vid dessa tidpunkter kommer det med det föreslagna energiforskningspro- grammet att finnas underlag för ställningstagande till i vilken utsträckning de nya energikällorna skall ingå i landets energiförsörjning. Ännu är osäker- heten för stor för att man skall kunna bedöma i vilken utsträckning man kan räkna med dessa källor i den energipolitiska planeringen för den närmaste tiden.
6.4.4 Systemfrågor
Drivmedel och andra flytande bränslen utgör en mycket stor del av den svenska energibalansen. Mot bakgrund av risken för kommande tillförsel- kriser är det önskvärt att om möjligt redan under 1980-talet söka introducera framför allt alternativa drivmedel på den svenska marknaden. Denna önskan framhävs ytterligare av behovet av minskad miljöpåverkan, vilken med nuvarande bensinmotorer är betydande. En första ansats har skett genom det arbete som utförts av Svensk Metanolutveckling AB. DFE har initierat en särskild utvärdering av den hittillsvarande satsningen inom metanolområdet framför allt i syfte att söka bedöma i vad mån ytterligare insatser erfordras i fråga om andra flytande bränslen än metanol, i första hand etanol.
Det är angeläget att erforderligt utredningsarbete i fråga om syntetiska drivmedel bedrivs så skyndsamt att statsmakterna inom några år kan besluta om eventuella åtgärder för att stimulera användningen av andra drivmedel än
6.4.5 Enetgiförskningens organisation
Sättet att driva forsknings- och utvecklingsverksamheten inom energiforsk- ! ningsområdet har stor betydelse när det gäller att snabbt föra fram resultaten i till praktisk tillämpning. DFE betonar behovet av att praktiskt demonstrera den utvecklade teknikens tillämpning. Vidare bör framhållas vikten av nära . samarbete med de marknadsparter som skall utnyttja den nya tekniken. . Detta samarbete bör etableras så snart förutsättningar finns. Först härigenom 1 blir det möjligt att på rimlig tid få ut den nya tekniken i allmän tillämpning. i Exempelvis bör det relativt snart vara möjligt att ytterligare engagera ; kraftföretagen ide fortsatta utvecklingsinsatserna inom vindenergiprogram- met. 1'
6.5 Värdering av bieffekter och risker
6.5.1 Inledning
Att värdera de skilda miljö-, hälso- och säkerhetsrisker som är förknippade ; med olika energialternativ är en komplicerad uppgift. Det är ofrånkomligt att olika individers värderingar skiljer sig både i fråga om vilka faktorer som skall 1 beaktas vid värderingen och i fråga om dessa faktorers inbördes betydelse. Diskussionen i det följande innebär ett försök att ange grundläggande värderingar av betydelse för behandling av miljö— och hälsorisker.
6.5.2 Avvägningar
Val mellan olika alternativa energisystem måste baseras på avvägningar mellan nytta, kostnader och olika slag av negativa biverkningar.
Detta betyder inte att en metodik baserad på omräkning av värdet av alla ingående faktorer i ekonomiska termer och val av det "mest ekonomiska alternativet", rekommenderas. Men det innebär att alla faktorer av betydelse beaktas och att inte enbart negativa bieffekter vid olika alternativ avgör valet.
Varken ”nytta” eller ”kostnader” kan beskrivas på något enkelt sätt. I olika energialternativ ingår i begreppet nytta att samhällets behov av energi som en viktig förutsättning för hälsa och välfärd skall tillgodoses. Även andra faktorer som ökad försörjningstrygghet, större handlingsfrihet och ökade kunskaper kan anses ingå i nyttobegreppet.
Även kostnader kan värderas olika, t. ex. beroende av om det gäller kostnader för importerade eller inhemska bränslen.
Det är också viktigt att ta hänsyn till hur nytta, kostnader och negativa biverkningar är fördelade geografiskt, socialt och i tiden. De individer eller grupper som får nytta av verksamheten kan vara andra än de som står för kostnaderna eller drabbas av miljöeffekter och hälsorisker.
Vidare måste osäkerheten i beslutsu nderlaget beaktas. Detta är naturligtvis särskilt svårt när osäkerhetens storlek inte kan anges.
Att göra avvägningar och fatta beslut med hänsyn till alla de faktorer som ingår i nytta, kostnader och negativa biverkningar och därvid också beakta ojämna fördelningar av nytta, kostnader och risker samt osäkerheten i beslutsunderlaget är uppenbarligen ingen lätt uppgift. Ändå måste beslut fattas.
6.5.3 Några viktiga begrepp
Med miljöbelastningar avses i det följande sådana negativa bieffekter av en verksamhet som direkt kan relateras till verksamheten. Det kan vara fråga om utsläpp av restprodukter och avfall, anspråk på mark m. m.
Med miljö- och hälsoeffekter avses effekterna av dessa miljöbelastningar på miljön eller människors hälsa. Det kan vara fråga om försurning av sjöar på grund av svaveldioxidutsläpp eller om livslängdsförkortning på grund av luftföroreningar eller radioaktiva utsläpp från kärnkraftverk.
Man skiljer mellan reversibla och irreversibla effekter. En effekt är reversibel om den försvinner av sig själv eller kan fås att försvinna, sedan dess orsak (miljöbelastning) upphört. En effekt är irreversibel om återgång eller återställning ej är möjlig. I praktiken är gränsen mellan dessa slag av effekter ofta flytande.
Ibland kan en miljöbelastning förstärka effekten av en annan. Man brukar då tala om en synergi- (samspels-) effekt. Exempel på detta är samtidiga utsläpp av svaveldioxid och kvicksilver. Svaveldioxidutsläppen bidrar till försurning av sjöar som leder till en förskjutning av balansen mellan kvicksilvrets nedfall och återförändringen. Kvicksilverhalten i sjöarna kommer då att öka snabbare och nå en högre nivå än om enbart kvicksilver hade släppts ut.
Såväl miljöbelastningar som effekterna av dessa kan vara förutbestämda eller slumpmässiga. Förutbestämda miljöbelastningar och effekter uppträder som en given konsekvens av verksamheten. När det gäller slumpmässiga miljöbelastningar och effekter råder osäkerhet om verksamhetens konse- kvenser. Exempel på förutbestämda miljöbelastningar är utsläpp av svavel- dioxid vid förbränning av olja med en viss svavelhalt. Försurning som erhålls på grund av dessa utsläpp är ett exempel på en förutbestämd miljöeffekt. En stor olycka i en LNG-terminal eller ett stort utsläpp av radioaktivitet efter en olycka i ett kärnkraftverk är ett exempel på slumpmässiga miljöbelast-
ningar.
Ibland kan effekterna av en verksamhet betraktas som förutbestämda från samhällets synpunkt men slumpmässiga från individens. Trafikolycksfall är ett exempel på detta. Antalet offer som skördas varje år kan uppskattas på förhand med relativt god noggrannhet, men vilka som kommer att drabbas kan inte anges.
Vid slumpartade miljöbelastningar och effekter är sannolikheten för att de skall inträffa av stort intresse. I dagligt tal lägger man i begreppet sannolikhet ett mått på troligheten i ett osäkert påstående eller i en osäker förutsä- gelse.
Osäkerhet om miljöbelastningar och effekter av dessa råder inte bara i fråga om slumpmässiga händelser. Även i de fall miljöbelastningar och effekter är förutbestämda till sin natur kan bristande kunskaper leda till osäkerhet.
Kunskaperna är av naturliga skäl koncentrerade till naima/driften. Av denna finns en världsvid praktisk erfarenhet, med undantag för de stora och mest osannolika olyckorna. Kunskapen om de sistnämnda är i stor utsträck- ning teoretisk. Det ligger också i sakens natur att det är särskilt svårt att med utgångspunkt i statistiskt material skatta sannolikheter för mycket stora, mycket osannolika olyckor, dvs. vad man i allmänhet kallar katastrofer.
Kunskapen om konsekvenserna av sabotage. terrordåd och krigshandlingar är huvudsakligen teoretisk och vanligtvis grundad på antagandet, att sådana handlingar endast kan förorsaka alla normaldriftens olyckor, inkl. de mest osannolika. Sannolikheterna för dessa onormala handlingar och de förhöjda olycksrisker som de medför överlämnas vanligtvis åt beslutsfattaren själv att uppskatta.
Man kan inte heller bortse från att dagens bristande kunskaper innebär att miljöbelastningar kan erhållas på grund av okända anledningar.
Den ostörda normaldriftens miljöbelastningar är relativt välkända i fråga om hittills utnyttjade energikällor och -processer. Biverkningar vid störningar av driften är mindre väl kända, men man känner till ett flertal tekniska metoder att motverka dessa biverkningar.
Arbetsmiljöeffekterna inom energiområdet är i vissa avseenden väl kända och kvantifierade i officiell nationell och internationell statistik. Kunskaps- luckor återstår dock ännu att fylla t. ex. rörande effekterna av vissa giftiga luftföroreningar.
Hälsoeffekterna av utsläpp till den yttre miljön är ännu ofullständigt kända. Den miljötoxikologiska forskningen befinner sig ännu sålänge endast i utkanterna av ett stort forskningsfält.
Med vissa undantag är även effekterna på naturen kända endast kvalitativt. Utsläppen av svaveldioxid och kvicksilver till atmosfären är två av undan- tagen, där resultatet kan avläsas empiriskt i form av ett mycket stort antal försurade resp. metylkvicksilverdrabbade och svartlistade sjöar.
Även beträffande materielskador är kunskaperna ofullständiga. De värden som varje år går till spillo genom korrosion, erosion och nedsmutsning uppskattas till 100—1 000 milj. kr.
Förutom dessa bedömningsosäkerheter, som har sin grund i vår bristande kunskap om den aktuella situationen, innebär biverkningarna och bieffek- ternas ofta slumpartade natur en genuin osäkerhet om vad som kommer att hända i ett speciellt fall.
Med risk kommer i det följande att avses såväl slumpartade händelser med negativa konsekvenser som förutbestämda händelser med osäkra negativa konsekvenser. I begreppet ligger en osäkerhet om när händelsen kommer att inträffa, om vem och vad den kommer att drabba och om vilka dess konsekvenser kommer att bli. Mått på risk kan vara graden av trolighet (sannolikhet, förväntan) för att vissa konsekvenser skall erhållas som resultat av en given verksamhet. Risker för liv och hälsa kan t.ex. uttryckas i förväntat antal dödsfall under ett års eller en timmes verksamhet. En dödsfallsrisk på 1/100 000 per timme innebär att 100000 timmars verk- samhet i genomsnitt kräver ett dödsfall.
Risktagare är de som kan drabbas av de befarade bieffekterna. Risktagarna kan vara grupper av nu levande individer eller av kommande generationer, i skilda miljöer i rum och tid.
Det är viktigt att särskilja risk från individens resp. samhällets synpunkt. Riskfördelningen mellan olika individer och grupper måste beaktas i detta sammanhang. Risken för exempelvis olycksfall i en viss arbetsmiljö kan av arbetstagarna upplevas som oacceptabelt hög även om risken, utslagen över alla individer i hela samhället eller per producerad enhet, synes vara låg.
6.5.4 Riskuppskattningar
När det gäller slumpmässiga händelser kan ibland en bearbetning av historiska data ligga till grund för riskuppskattningen. Sådana data insamlas av olika organisationer, t. ex. försäkringsbolag. Risker för liv och hälsa orsakade av något så när vanliga olyckor kan uppskattas på detta sätt. För vanliga olyckor varierar inte dessa siffror särskilt mycket från år till år. Man kan därför säga att statistiken i dessa fall ger en god praktisk grund som tillåter uppskattningar av olyckssiffror flera år in i framtiden. Exempel härpå är antalet omkomna i den svenska trafiken, som under många år varit ca 1 000 personer per år eller ca 1 på 10 000 personer och år.
Mätetalet för risken sägs här vara statistiskt grundat. Man kan också säga att sannolikheten för en viss händelse är statistiskt säkerställd.
När det gäller händelser med mycket låg sannolikhet kan man inte utan vidare utnyttja denna metod. Exempel på sådana risker är risken för att en meteor faller ner på en storstad eller risken för en större olycka i ett kärnkraftverk.
I sådana fall kan man begränsa riskbedömningen till en bedömning av om händelsen som innebär risk är "möjlig” eller ej. Man kan också försöka göra en teoretisk analys med alla de osäkerheter en sådan analys innebär. Exempel på teoretiska analyser av detta slag är de riskstudier avseende kärnkraftverk, oljelager och LNG-terminal som expertgruppen för säkerhet och miljö låtit utföra, liksom förebilden för detta slag av riskstudier, den amerikanska s. k. Rasmussen-rapporten.
Vid sådana teoretiska riskanalyser ställs frågan om verkligen alla möjliga sätt på vilka olyckan kan inträffa har analyserats och om en godtagbar beskrivning har gjorts över alla de händelser och missgrepp som kan leda till olyckan. När sannolikheterna är låga är uppskattningen av dem vanligtvis behäftad med stora osäkerheter vilket innebär att de är svåra att precisera. Därför kan det ifrågasättas om det verkligen är meningsfullt att söka precisera
risken för olyckor med mycket låga sannolikheter.
Vid teoretiska riskanalyser ligger det i sakens natur att olika uppskattningar kan leda till vitt skilda resultat som en följd av olika bedömningar av vilka fenomen som kan uppträda och om verkan av dessa fenomen. Liksom när det gäller osäkerhet om förutbestämda effekter kan tilltron till den som gjort uppskattningen bli avgörande för ställningstagandet.
6.5.5 Energisystemets negativa bieffekten/ör hälsa och miljö
Biverkningar uppkommer vid all mänsklig verksamhet. Värderingar av energisystems biverkningar — med effekter på miljö, hälsa och säkerhet —bör ' därför göras på samma sätt som för annan samhällelig verksamhet.
I ett globalt och ekologiskt perspektiv måste gälla att inga begränsningar i tid och rum får inskränka beaktandet av hälso- och miljöeffekter. En viktig utgångspunkt när det gäller dessa effekter bör vara att t. ex. varje dödsfall eller skada skall värderas lika — oavsett var, när och hur den inträffar. Av detta i följer att miljöbelastningar från hela processkedjan från utvinning av ? energiråvara till förädling, transporter, energiomvandlingar och slutligen avfallsförvaring måste beaktas liksom effekterna av dessa miljöbelastningar såväl inom som utanför Sveriges gränser under överskådlig tid.
Kan överhuvudtaget olika typer av bieffekter och biverkningar vägas mot varandra? Svaret är att det måste ske på ett eller annat sätt om ett beslut skall komma tillstånd. Ett speciellt problem vid jämförelser av bieffekter av olika verksamheter är de verksamhetsspecifika konsekvenserna av olika slags olyckor. Konsekvenserna omfattar vanligen dödsfall och skador hos männi- skor, men också materiella skador. Svårigheten är att uttrycka dessa konsekvenser i jämförbara enheter.
De effekter som kan behöva beaktas kan grovt indelas i fyra kategorier
enligt följande:
Risker/ör människans liv och hälsa
— fysiska risker — hälsoeffekter orsakade av intag eller kontakt med giftiga eller cancerfram-
kallande substanser
Miljöeffekter som innebär potentiella hälsoeffekter
— tungmetallförgiftning av mark och vatten — radioaktiv förgiftning av mark och vatten
Miljöeffekter som ger ekologiska störningar vilka kan äventyra människans försörjning eller välbefinnande
— klimatförändringar
— försurning av mark och vatten — oljeförorening av mark och vatten — tungmetallförgiftning av mark och vatten
ekologiska rubbningar orsakade av varmvattenutsläpp
— vissa slag av landskaps- och naturförändringar — egendomsskador
Estetiska effekter
— vissa slag av landskaps- och naturförändringar.
Jämförelser mellan alternativa energisystem bör baseras på uppskattningar av alla dessa faktorer för de olika energisystemen. Man måste då beakta att miljöbelastningar och effekter kan erhållas av olika orsaker och att osäker- heten i uppskattningarna påverkas av detta.
Det är viktigt att skillnader i osäkerhet om effekterna, bl. a. på grund av olika orsaker till miljöbelastningarna, redovisas och beaktas vid jämförelser även om det är svårt att ange exakt hur skillnader i säkerhet skall påverka beslutsfattandet. Det kan i detta sammanhang vara lämpligt att också diskutera hur långt det är rimligt att gå när det gäller att ta hänsyn till hypotetiska olyckor. Det är nämligen möjligt att tänka sig kombinationer av olyckliga omständigheter som skulle kunna leda till allt större olyckor om än med mindre sannolikhet.
6.5.6 Riskuppfattning
Den normala dödligheten i vårt samhälle är idag ca ] dödsfall per 100 personer och år.
Endast undantagsvis förekommer händelser i samhället som kan leda till olyckor med en inträffandesannolikhet (risk) av I dödsfall per 1 000 personer och år. Härav kan man dra slutsatsen att risker på denna nivå och högre bedöms så allvarliga att samhället ingriper.
Vid en sannolikhet av I dödsfall på 10 000 personer och år, t. ex. bilolyckor, är samhället inte fullt så benäget att vidta åtgärder. Pengar satsas emellertid på förbättring av vägar, trafikkontroll m. m.
Även risker av ] dödsfall på 100 000 personer och år medför vissa åtgärder från samhällets sida, främst av informativ karaktär. Föräldrar varnar barn för riskerna för drunkning och man accepterar ett visst mått av besvär för att undvika risker på denna nivå.
Olyckor med en sannolikhet av 1 dödsfall eller mindre på 1 miljon personer och år oroar inte nämnvärt den enskilda människan. Hon känner till dem, men anser inte att de kommer att drabba henne. Exempel på olyckor av detta slag är dödsfall av åsknedsfag.
Praktiska observationer antyder alltså att en risk för dödsolyckor som innebär att mer än 1 på I 000 utsatta personer dödas årligen leder till omedelbara åtgärder, medan en risk som är mindre än 1 på 1 miljon ej oroar. Risker däremellan föranleder motåtgärder i olika hög grad. Dessa rätt enkla observationer bekräftas av omfattande studier.
Samhället reagerar mot risker i varierande grad beroende av vilka vinster och vilka fördelar den riskgivande verksamheten medför. Om vinsterna är små, accepteras inte ens risker som ligger på låg nivå. Om däremot vinsterna är mycket stora accepteras också större risker.
Av betydelse är också riskfördelningen mellan olika individer och
lFärdolycksfall vid resor till och från arbetet ej medtagna
osäkerheten i riskuppskattningarna.
När det gäller riskfördelning mellan olika individer är det uppenbart att nyttan i samband med den riskgivande verksamheten bör ingå i bedöm- ningen. Det är knappast rimligt att vissa individer eller grupper utsätts för risker som ligger väsentligt över genomsnittet om risktagandet inte inne- håller någon grad av skönjbar nytta.
Att osäkerheten i riskuppskattningarna eller upplevelsen av sådan osäkerhet kan spela en stor roll för människors riskuppfattning är väl dokumenterat.
En mycket osannolik olycka med stora konsekvenser kan upplevas starkare än ett större antal i tiden och rummet utspridda mindre olyckor med totalt samma antal förolyckade. Detta kan leda till att man vid avvägningar undervärderar den sammanlagda effekten av sådana mindre olyckor. Vid val mellan t. ex. olika produktionsalternativ är sådana avvägningar aktuella.
6.5.7 Miljö- och hälsoeffekter orsakade av energiförsörjningen, andra samhällsaktiviteter och naturliga risker
De miljö- och hälsoeffekter som energiförsörjningen orsakar måste betraktas i relation till motsvarande effekter som orsakas av andra samhällsaktiviteter och naturliga risker. Som ett underlag för sådana jämförelser diskuteras i detta avsnitt energisystemets nuvarande och möjliga framtida bidrag till de totala miljö- och hälsoeffekterna, för var och en av de effekter som behandlats i avsnitt 6.5.5.
Risker/ör människors liv och hälsa
Det totala antalet yrkesskador i Sverige varierar kring 130 000 fall per år varav ca 200 dödsfall'. Energisektorn svarar för mindre än 1 000 skadefall och något 10-tal dödsfall.
En ökad energiförbrukning samtidigt med en övergång till fasta bränslen (främst kol) kommer troligen att leda till ett ökat antal yrkesskador inom energisektorn.
När det gäller hälsoeffekter bland allmänheten är det av naturliga skäl närmast omöjligt att uppskatta hur stor del av det totala antalet sjukdomsfall som orsakas av miljöbelastningar från energisystemet. I fråga om cancer orsakad av luftföroreningar föreligger emellertid överslagsmässiga uppskatt- ningar utförda av Energi- och miljökommittén (SOU 1977:67). Av det totala antalet Iungcancerfall per år i Sverige ca 2 000, skulle några hundra kunna härledas till luftföroreningar i tätorter, främst från bilism och lokaluppvärm- ning.
Cancer kan också orsakas av radioaktiva utsläpp från kärnkraftverk. De tillåtna utsläppen begränsas av att ingen individ i omgivningen skall erhålla en stråldos som överstiger en tiondel av den naturliga strålningen. Detta innebär en ökning av risken för cancer orsakad avjoniserande strålning för de mest drabbade individerna med högst ca 10 %. Utsläppen är också begrän- sade med hänsyn till cancerrisken hos hela befolkningen. Som en följd av detta kan ett års tillåtna driftutsläpp från ett tiotal kärnkraftverk endast väntas leda till några enstaka cancerfall vilket kan jämföras med det totala årliga
antalet nytillkomna cancerfall i Sverige som nu ligger över 30 000.
Risker för stora katastrofer föreligger i samband med flera industriella och andra samhälleliga aktiviteter. Som exempel kan nämnas stora bränder i varuhus och andra offentliga lokaler, utsläpp av giftiga gaser (t. ex. klor) samt flygolyckor.
Motsvarande slag av risker föreligger inom energisektorn, där stora utsläpp av radioaktivitet från kärnenergianläggningar, dammras och stora bränder eller explosioner vid transport eller lagring av gas och oljeprodukter kan leda till stora förluster av människoliv. Liksom vid andra katastrofer kan effekterna vara akuta eller visa sig först efter lång tid.
Jämförelser melllan energisektorns katastrofrisker och motsvarande risker vid andra aktiviteter försvåras av att det underlag för riskbedömningar som föreligger är bristfälligt, särskilt när det gäller risker utanför energisektorn. Riskerna för naturkatastrofer är förhållandevis små i Sverige.
Miljöeffekter som innebär potentiella hälsorisker
Vad gäller tungmetallförgiftning av mark och vatten orsakad av energisys- temet, har uppmärksamheten framför allt riktats mot metallerna bly, kadmium och kvicksilver. Dessa metaller förekommer visserligen i de naturliga kretsloppen men de tillskott till mängderna cirkulerande tungme- taller som mänskliga aktiviteter leder till innebär problem genom att dessa mängder kan öka till nivåer där skadliga effekter uppträder och genom att nya flödesvägar för dessa metaller kan skapas.
För bly gäller att de totala utsläppen till biosfären i Sverige f. n. inte är fastställda. Energisystemet svarar för ca 1 300 ton. Den dominerande delen av dessa utsläpp härrör från bensinanvändning.
Den totala tillförseln av kadmium till biosfären är i Sverige minst 10 ton/år med sopförbränning, industrier och gödselmedel som de mest betydelsefulla källorna. Energisystemet svarar för ca 300 kg/år. En kraftig ökning av energisystemets bidrag kan väntas vid ökad kolanvändning om inte åtgärder kan vidtas för att begränsa kadmiumutsläppen.
Utsläppen av kvicksilver till biosfären i Sverige från mänskliga aktiviteter rör sig om minst 20 ton/år. Naturvårdsverkets ambition är att nedbringa utsläppen till luft från ca 10 ton/år till 2 ton/år. Energisystemets bidrag till kvicksilverutsläppen är mindre än 100 kg/år men en kraftig ökning är tänkbar vid en omfattande kolanvändning om inte åtgärder kan vidtas för att begränsa utsläppen.
Radioaktiv förgiftning av större områden kan erhållas endast efter stora onormala utsläpp av radioaktivitet från kärnkraftverk, upparbetningsanlägg- ningar eller radioaktiva transporter eller som resultat av läckage från avfallslager. Det tillskott till strålningsnivån som erhålles efter sådan radioaktiv förgiftning varierar och bör bedömas mot bakgrund av de naturligen förekommande variationerna som rör sig om några tiotal mrem/ år. Samhällets åtgärder bör därför inriktas på att definiera sådana riskområden där strålningsnivån på grund av dostillskottet från sådana utsläpp överskrider gränsen för naturliga variationer samt vidta därav föranledda skyddsåtgärder såsom utrymning, avstängning m. m.
Miljöeffekter som ger ekologiska störningar vilka kan äventyra människans försörjning eller välbefinnande
Utsläppen av koldioxid kan leda till klimatförändringar. Andra i Sverige förekommande mänskliga verksamheter leder knappast till motsvarande risk. Möjligheten för klimatförändringar orsakade av koldioxidutsläpp bör betraktas i perspektivet av de naturligen förekommande klimatvariatio- nerna.
Det råder knappast någon tvekan om att den fortgående försurningen av svenska sjöar väsentligen orsakats av de ökade svaveldioxidutsläppen från energisystemet. Andra faktorer som ändrad markanvändning, vilket lett till en minskad buffringskapacitet, har också spelat in. Det är vidare väsentligt att beakta att nedfallet av svavelföreningar över Sverige endast till en del kan påverkas genom en minskning av de svenska utsläppen.
Risken för föroreningar av havet eller större markområden med olja är unik för energisystemet. Sådana risker finns såväl vid utvinning som vid transport och hantering.
Förgiftning av mark och vatten med tungmetallerna bly, kadmium och kvicksilver som bedömts som särskilt allvarliga från hälsosynpunkt har diskuterats tidigare. De kumulativa effekterna måste härvid beaktas.
Utsläppen av vanadin som kan få betydelse bl. a, därför att de kan hämma skogstillväxten, uppgår f. n. i Sverige till ca 300 ton/år. Härav svarar oljeeldningen för ca 90 %.
Utsläpp av mycket stora mängder uppvärmt kylvatten förekommer endast från stora kondenskraftverk. Naturligen förekommer visserligen också utsläpp av stora vattenflöden med en övertemperatur i förhållande till det mottagande vattnet, t. ex. flodmynningar, men förhållandena är knappast jämförbara. Under alla förhållanden är det uppenbart att kylvattenutsläppet från ett stort kraftverk lokalt sett innebär en dominerande störning.
De landskaps- och naturförändringar som kan orsakas av energisystemet är delvisjämförbara med annan mänsklig påverkan, det gäller t. ex. olika slag av gruvbrytning och täkter samt uppodling av stora markområden. Andra slag av påverkan som t. ex. torrläggning av älvfåror är unika för energisektorn.
Estetiska effekter
Som nämnts ovan är många av de landskaps— och naturförändringar som energisystemet kan orsaka jämförbara med annan mänsklig påverkan. Påverkan genom kraftledningar, vindkraftverk,stora kyltorn, torrläggning av älvfåror och annat är unik för energisystemet, även om jämförelser kan göras med t. ex. vägbyggnader.
6.5.8 En riskfilosofi för energipolitiska beslut
Vid energipolitiska beslut måste hälso- och miljöfrågor tillmätas stor betydelse. Utgångspunkten måste vara att ingen del av energisystemet får medföra oacceptabla miljö— eller hälsoeffekter. Strävan bör också vara att utforma energisystemet, vid de avvägningar som måste göras, på ett sådant sätt att det ger minsta möjliga olägenheter från hälso- och miljösynpunkt
samt innebär en rimlig fördelning av risker och olägenheter, socialt, geografiskt och i tiden. Fördelningen av den nytta energisystemet ger måste också beaktas.
Vid tillämpningen av dessa principer bör följande beaktas. Gränsen mellan acceptabla och oacceptabla effekter kan inte anges på ett entydigt och enkelt sätt. De flesta torde dock vara eniga om att som oacceptabla måste betraktas omfattande irreversibla effekter. I sådana fall är ett högt risktagande från samhällets sida inte försvarligt. Som oacceptabelt måste också betraktas effekter som innebär väsentligt förkortad medellivs- längd. Detsamma kan även gälla ett risktagande för grupper eller enstaka individer utan att dessa får delav nyttan som är förknippad därmed. Vidare kan det vara mycket svårt att acceptera effekter som innebär väsentliga sociala eller kulturella störningar för större eller mindre befolkningsgrup- per.
Med få undantag kan risker och skadeverkningar orsakade av energisys- temet reduceras med hjälp av tekniska åtgärder och ekonomiska uppoff- ringar. Problemet är att ange hur långt man skall gå i detta avseende.
En rimlig utgångspunkt kan vara att ekonomiska insatser för att minska miljö- och hälsoeffekter orsakade av energisystemet avvägs mot andra insatser av stor betydelse för miljö och hälsa, t. ex. förbättringar av arbetsmiljöer och minskade industriutsläpp. En betydande svårighet ligger också i att det här är fråga om att jämföra effekter av olika slag, inför vilka människors värderingar dessutom är olika. Det är t.ex. svårt att väga effekterna av utbyggnad av en orörd Norrlandsälv mot det beräknade antalet cancerfall vid elproduktion i ett kolkraftverk. Vid sådana bedömningar måste givetvis fördelningen av risk och nytta mellan olika grupper också beak- tas.
Vad som kan vara rimliga fördelningar av risk och nytta är också svårbedömt. ] den mån det gäller samtida individer kan man anta att ett fungerande demokratiskt system i kombination med en öppen redovisning av riskfördelningar kan leda till väl avvägda bedömningar.
Skadeverkningar och risker som sträcker sig långt fram i tiden innebär ett speciellt problem härvidlag. Framtida generationers nytta av den nuvarande energikonsumtionen är svår att bedöma. Detta innebär en förstärkning av argumenten mot tillåtligheten av omfattande irreversibla effekter och ett gott skäl att undvika verksamheter som leder till betydande utsläpp av ämnen med effekter långt fram i tiden eller med bestående giftighet. Till dessa kan räknas tungmetaller, utsläpp av koldioxid i atmosfären, utsläpp av svavel- föreningar och långlivade radioaktiva ämnen.
Osäkerheten i beslutsunderlaget innebär också problem vid tillämpning av de givna principerna för bedömning av olika energialternativa miljö- och hälsoeffekter. Särskilt när det gäller omfattande irreversibla effekter är ett högt risktagande från samhällets sida svårt att försvara.
Vid stor osäkerhet i riskuppskattningen kan studier av värsta tänkbara effekter ha sitt värde för att ge underlag för bedömningar av tänkbara åtgärder för att minimera riskerna och lindra eventuella effekter.
Det är väsentligt att behålla handlingsfriheten för att kunna modifiera eller avstå från energialternativ som kan vara förknippade med stora risker och olägenheter. Gör man inte det riskerar man att bli låst till ett energisystem
som senare kan visa sig oacceptabelt.
Att praktiskt tillämpa detta innebär emellertid problem eftersom många effekter kan uppträda med kraftigt fördröjd verkan och kan vara svåra att härleda till sin egentliga källa. Ett upprätthållande av kravet på handlings- frihet innebär att man inte bör binda sig för en kraftig utbyggnad av system som inrymmer stora osäkerheter och risker eller för en forcerad utbyggnad av nya energikällor om vilkas effekter man har otillräcklig praktisk erfarenhet. En annan konsekvens av kravet på handlingsfrihet är att man bör satsa ambitiöst på forskning och utveckling som kan ge bättre och säkrare teknik för användningen av olika energikällor och processer.
6.6 Miljö- och säkerhet
Flertalet av de energislag som står till buds för att försörja vårt land med den energi vi behöver i framtiden är förenade med hälso- och miljörisker. Stor hänsyn måste tas till dessa risker vid utformningen av den framtida energipolitiken. I det följande redovisas de väsentligaste effekterna från miljö- och hälsosynpunkt för de energislag som bedöms kunna ge viktiga bidrag till den svenska energiförsörjningen under den studerade perioden.
6.6.1 Kol
Kol är en mångsidigt användbar råvara för energiproduktion och kan i princip användas inom samma områden som eldningsolja. Nackdelar är att kol innehåller stora askmängder och är svårare att hantera som fast bränsle. Vidare har kol ett lägre värmevärde än olja vilket gör att det går åt större mängder kol än olja för att alstra samma mängd energi. Miljö- och säkerhetsproblem uppstår framför allt i processleden utvinning, förbränning och avfallshantering.
Vid dagbrytning av kol bearbetas horisontella eller flackt liggande kolskikt belägna på ringa djup. Brytningen sker med stora maskiner som hanterar stora volymer kol. Vid torr väderlek och blåst kan dammbildningen bli besvärande. Kolbrytning i dagbrott ger omfattande landskapspåverkan. Efter brytning kan markskiktet återfyllas och täckas. Påverkan på landskapsbilden är dock mycket stor. Floran och faunan utraderas helt och den flora och fauna som inplanteras senare i landskapsvårdande syfte är ibland en annan än den som fanns där förut.
Brytningen medför också lokala grundvattensänkningar, vilket kan leda till att vattentäkter torrläggs och vegetationens villkor förändras. Dessa föränd- ringar är oftast bestående. De flesta yrkesolycksfallen orsakas av släntras och av de stora och tunga maskiner som används.
I USA bryts omkring hälften av allt stenkol i dagbrott. För år 1973 visar statistiken där att det inträffade 0,07 dödsfall per miljon ton producerat kol. Vidare orsakades 26 olycksfall per miljon ton. En del av dessa ledde till invaliditet.
Några jämförbara siffror för Europa finns ej, då omkring 90 % av all kolbrytning i Europa sker under jord.
Den moderna tekniken för underjordsbrytning med högutnyttjande av
Bild 6.1 I moderna kolgruvor används hydrauliska Bild 6.2 En oljeskadad sjöfågel simmar genom eldnings— stöttor för att förhindra gruvras. Trots alla förbättringar olja efter det att två tankfartyg kolliderat i San Francisco är ändå kolgruvor en av de mest riskfyllda arbetsmiljö- Bay. Fågeln dog inom några timmar. Foto Pressens Bild erna av alla. Foto Pressens Bild AB. AB.
.g.
Bild 6.3 Säkerhetsinspektion i en gaskyld kärnkraftre- Bild 6.4 Genombrott av vattenkraftdammen vid Bal aktor i Windscale, England. lnspektörerna kontrollerar win Hills i Kalifornien. Genom atten anställd upptäck att inga sprickor uppkommit i en skyddsplåt. Foto den penntjocka sprickanidammen kunde den nedan . Pressens Bild AB. liggande stadens tusental innevånare rädda sig 0- endast fyra omkom. Foto Pressens Bild AB.
Bild 6.5 Försöksodling av energiskog. Bilden visar tre år gammal sälg. Foto prof. Sirén.
kolskikten medför att markytan sjunker ned. Marksättningarna kan påverka grundvatten och källor samt ge upphov till dräneringsproblem. Följdeffekter kan även beröra vegetation, fauna och jordmånbildning. Under bryttiden påverkas landskapsbilden kraftigt.
Stenkolsgruvor har sedan länge betraktats som de från miljösynpunkt nära nog sämsta arbetsplatserna av alla. Det finns avsevärda risker för såväl olycksfall som yrkessjukdomar. Arbetsplatserna är många, geografiskt starkt spridda, och flyttas varje dag, vilket gör att skyddsverksamheten försvåras. Arbetarna utsätts för buller. luftföroreningar, väta och drag och har dessutom ofta ett fysiskt påfrestande arbete.
Gruvgas, som främst består av metan, kan ansamlas i högt belägna fickor och ge upphov till explosioner eller initiera koldammexplosioner. Gasen kan orsaka förgiftning och kvävning beroende på sin sammansättning. Gruv- bränder kan uppstå genom självantändning av kol eller genom gruvgasex- plosion.
Gruvras kan utlösas genom att de normalt långsamma sättningarna i berget bakom brytningsfronten kan avstanna för att sedan plötsligt utlösas i större skala. Även explosioner kan orsaka gruvras. Riskerna för stora katastrofer i kolgruvor genom brand, explosion, ras m. in. har visserligen minskat genom vidtagna åtgärder men är i alla fall fortfarande stora på många håll i världen. I Rhodesia dödades 400 personer vid en koldammexplosion år 1972.
Damm från kol kan medföra koldammlunga. Kvartshaltigt stendamm från t. ex. sandsten kan även ge silikos. Dessa och andra problem ger upphov till yrkessjukdomar genom lång dammexponering. Även konventionella yrkes- skador genom olycksfall av varierande svårighetsgrad är relativt vanliga i kolgruvor.
Yrkesskaderiskerna i samband med underjordsbrytning av kol varierar mellan olika länder. Statistiken kan även vara svårjämförbar.
Statistiken från kolgruvor inom EG visar att det inträffar 0,8—1,2 dödsfall samt lika många svåra olycksfall för varje milj. ton kol som bryts. Utslaget på den värmeenergi som alstras vid förbränning av kolet motsvarar detta ca 0,15 dödsfall och lika många svåra olycksfall per TWh.
Ett mycket stort antal grundämnen har påträffats i kol, i högre halter eller i spårhalter. Vid förbränning av kol kommer en del av dessa ämnen t. ex. kvicksilver, kadmium och svavel att släppas ut till atmosfären i gasform medan andra släpps ut i partikelform. Dessa föroreningar kan dels påverka människors hälsa, dels medföra olika miljöeffekter som klimatpåverkan, försurning av mark och vatten och upplagring av tungmetalleri vatten, mark, växter, djur och slutligen i människan. Dessa effekter behandlas i avsnitt 4.3.2.
Obrännbara beståndsdelar kommer att återfinnas som aska även efter en mycket god förbränning. Askan följer delvis med rökgaserna som flygaska. Denna kan till största delen avskiljas i stoftavskiljare, vanligtvis elfilter.
Andra föroreningar som släpps ut med rökgaserna är svaveldioxid, kväveoxider, tungmetaller och polyaromatiska kolväten. Tungmetallerna kvicksilver och kadmium måste särskilt studeras med hänsyn till sin stora giftighet. Höga halter finns redan ackumulerade i miljön. Utsläpp av kvicksilver och kadmium kan endast tillåtas med största restriktivitet med hänsyn till risken för förgiftning av sjöar och mark samt upptagning i
098 099
näringskedjorna. En närmare beskrivning av dessa effekter ges i avsnitt 4.3.2.
Möjlighet finns att avskilja kadmium med högeffektiva avskiljare, t. ex. elfilter, men för kvicksilver finns f. n. inga utvecklade avskiljningsmetoder. Metoder för kvicksilveravskiljning används inom processindustri, men om och när sådana metoder kommer att kunna användas för rening av rökgaser från koleldning i stor skala är oklart. Utsläppen av olika föroreningar från olika typer av anläggningar för förbränning av kol framgår av tabell 6.46 varvid utsläppen angetts i ton per TWh tillförd energi. Från ett kondenskraftverk sker utsläpp av uppvärmt kylvatten vilket ger miljöproblem bl. a. ökade parasitangrepp och giftupplagring hos fisk ifall giftiga substanser finns i vattnet. Olägenheter av värmeutsläpp till hav och sötvatten kan undvikas med användning av kyltorn, vilka avger spillvärmen till luften. Våta kyltorn avger emellertid vattenånga, vilken kan öka dimfrekvensen i området. Kyltorn innebär en höjning av anläggningskostnaden med ca 5 %.
Vid förbränning av kol erhålls stora avfallsmängder. Ett kraftverk med 1 000 MW elektrisk effekt med en utnyttjningstid av 6000 timmar per år producerar 120 000—240 000 ton flygaska och slagg per år vid en askhalt av 6 - 12 %. Askhalten kan reduceras genom rening, s.k. tvättning av kolet.
Tabell 6.46 Luftföroreningsutsläpp och avfall från koleldning. ton per energienhet bränsle (ton/TWh tillförd energi)
Förorening Anläggningstyp Kraftverk Kraftvärme- Hetvatten- 1000 MW el verk 190 MW central 99,5 % stoft- värme, 100 MW 70 MW värme avskiljning" el 99.5 % stoft- 98 % stoft- avskiljning avskiljning Svaveldioxida 400—1800 400—1800 400—1800 Kväveoxider 1100 1100 630 Koloxid 65 65 130 Koldioxid 390 000 390 000 390 000 Stoft 70 70 140 Polyaromatiska kolväten 0012—12 0012—12 0012—12 Tungmetaller 0,53—1,8 0.53—1,8 0,53—1,8 varavb Bly 0.025—0.15 0.025—0,15 0,025—0.15 Arsenik 002—003 002—003 002—003 Kvicksilver 0.01 0,01 0,01 Kadmium 0.002—0.01 0002—00] 0002—00] Aska” 8 000—16 000 8 000—16 000 8 000—16 000 Slam vid avsvavling 12 000—35 000 12 000—35 000 12 000—35 OCD
” Den lägre siffran hänför sig till kol med 1,5 % svavel och med 90 % avsvavling. Det högre värdet till kol med 0,7 % svavel och utan avsvavling. ” Intervallgränserna härrör från "normal” resp. ”hög" halt av metaller efter rening ned elektrofilter. f Tvättat kol, 6—12 % askhalt.
Miljöproblemen vid avfallsdeponering utgörs främst av påverkan på land- skap, ytvatten och grundvatten. Även tungmetallerna i askan är ett problem. Ett 1 000 MW kolkraftverk medför ett markbehov av ca 5 hektar per år vid en upplagshöjd av 4 meter. Detta kan ge upphov till påtagliga förändringar av landskapsbilden.
Huvuddelen av de giftiga tungmetaller som ursprungligen fanns i kolet kommer att lagras i kolkraftverkens askhögar. Regnvatten som tränger igenom askhögarna kan laka ur metallerna och förorena yt- och grundvatten. Risken att tungmetallerna lakas ur beror av förbränningstemperaturen, då denna påverkar tungmetallernas kristallbindning. Risken för grundvatten- förorening kan minskas genom att askan läggs på ett lerskikt som kan minska genomträngningen av vatten och giftiga metaller. thatten som rinner genom upplaget kan dessutom renas och eventuellt återanvändas.
I praktiken är det emellertid inte möjligt att åstadkomma helt täta skikt. Det är inte heller klarlagt hur länge ytvattnet måste renas om denna metod används. Det kan röra sig om mycket lång tid efter det att verksamheten upphört vid kraftverket. Att lägga upp kolaska med giftiga tungmetaller innebär därför att en riskbörda läggs på kommande generationer.
6.6.2 Olja
Oljans processkedja innefattar oljeutvinning, råoljetransport, raffinering, lagring, distribution och slutanvändning. 1 Sverige förekommer samtliga processled, även om utvinning sker i mycket obetydlig skala.
Oljeborrning utförs till lands, i sjöar och på havens kontinentalsocklar. Oljeutvinning till havs medför risker för oljespill kring oljeborrningsplattfor- marna och för s. k. blowout och därav föranledda miljöproblem. En blowout innebär att stora mängder gas och olja strömmar ut helt okontrollerat genom borrhålet.
Omfattande förorening av havet kan uppstå vid en blowout. Sannolikheten för en blowout har uppskattats till en på 500 borrhål, men högst ett av 10 sådana utsläpp blir av avsevärd omfattning. Det hittills största utsläppet omfattade mer än 300 000 ton och varade under flera månader.
Med hänsyn till svenska intressen måste effekterna av ett stort oljeutsläpp från borrhål i Nordsjön studeras särskilt. Det hittills största utsläppet där skedde vid Bravoplattformen år 1977 och omfattade ca 40 000 ton olja. Vindar och strömmar var gynnsamma, varför oljan ej nådde stränderna. Ett oljeutsläpp skulle emellertid under ogynnsamma omständigheter kunna leda till allvarliga skador på växt och djurliv, fiske och rekreationsområden vid bl. a. svenska kusten.
Kostnaderna för sanering och ekonomiska förluster för fiske och turistnä- ring har uppskattats till 300—400 milj. kr. för ett utsläpp av en milj. ton olja.
Sjöfåglar drabbas ofta mycket hårt vid oljeutsläpp. En fågelart har decimerats så av oljeföroreningar att den är utrotningshotad. Andra arter med extremt begränsad utbredning kan komma i riskzonen om en oljekatastrof drabbar just de vatten där de uppehåller sig.
Efter utvinningen pumpas råoljan från oljefältet till utlastningshamnen. Därefter fraktas råoljan med tankfartyg till olika raffinaderier. Tankbåtstra-
1 1 milj. ton olja inne- håller energimängden 11,4—1 1,9 TWh beroende av oljekvalitet.
fiken ger upphov till ett omfattande oljespill, framför allt på grund av tömning av ballastvatten. Totalt i världen spills ca 0,16 % av den transporterade volymen ut i havet, såväl avsiktligt som oavsiktligt. Härav faller 4 % på oljeutvinning till havs och resten på sjötransporter. Tankfartygshaverier kan också medföra stora oljeutsläpp. Grundstötningar och kollisioner är de vanligaste orsakerna.
Erfarenheter från flera större och mindre oljeutsläpp i världshaven visar att de olyckor som fått de allvarligaste ekologiska effekterna har inträffat i grunda och relativt instängda farvatten där halten av olja eller utlösta oljekomponenter i vattnet snabbt blivit mycket höga.
Från svensk synpunkt bör givetvis effekterna av utsläpp i Östersjön särskilt studeras. Detta innanhav kan karaktäriseras som ett grunt, instängt hav med utomordentligt låg ämnes- och vattenomsättning. Flera andra hydrografiska och även biologiska faktorer bidrar till att göra detta område mycket sårbarare för oljeutsläpp än andra områden. Hit hör den låga medeltemperaturen, den låga biologiska buffertkapaciteten och den redan tidigare ansträngda förore- ningssituationen.
Transporter av olja med tankfartyg innebär även risker för besättningen. Omkring en tredjedel av olyckorna med större tankfartyg har samband med bränder. Det har hänt att hela besättningen omkommit vid sådana olyckor. Ännu värre olyckor är tänkbara om ett passagerarfartyg skulle vara inblan- dat.Transporterna och utvinningen ger det största bidraget till yrkesris- kerna.
Den tillgängliga statistiken vad gäller yrkesriskerna vid utvinning skiljer inte på olja eller naturgas och inte heller på land- eller havsbaserad utvinning. Antalet yrkesskador ligger inom intervallet 5—15 per milj. ton oljaI varav 0,04—0,15 dödsfall. Allmänt kan sägas att oljeutvinning till havs är mer riskfylld än på land på grund av besvärligare arbetsrutiner och undervattens- arbeten.
Tankrengöring och liknande arbeten på fartyg medför betydande explo- sionsrisker. Vid transport av gas och olja till sjöss anges antal yrkesskador till 10 per milj. ton olja, därav 0,2 dödsfall.
Råoljan uppdelas och omvandlas i raffinaderier till olika produkter. Den största miljöbelastningen från oljeraffinaderierna är utsläppen till luften av svaveldioxid, kolväten, koldioxid, sot, stoft och kväveoxider. 1 Sverige finns fyra oljeraffinaderier med en sammanlagd kapacitet på ca 22 milj. ton råolja per år. Under år 1975 släppte dessa ut ca 19 000 ton svaveldioxid och ca 4 500
ton kväveoxider. 1 Sverige finns också två asfaltraffinaderier. Från processenheterna och lagringstankarna kommer kolväten och illaluktande ämnen. För kolväten gäller att avdunstningen är 0,2—0,4 kg per ton raffinerad råolja.
Vidare förekommer vissa utsläpp till vattenrecipienten. Utsläppen varierar från raffinaderi till raffinaderi beroende på struktur och avloppsrening. De kan anges till 4—100 ton per år. Ett flertal cancerframkallande substanser. bl. a. bensen, ingår i utsläppen.
Bland riskerna för yrkesskador vid ett raffinaderi torde de som är knutna till brand eller explosion vara svårast att bemästra. Risken för ohälsa genom kemiska miljöfaktorer är också rätt betydande. Vidare märks vissa risker för bullerskador och mekaniska skador. Antalet yrkesskador har uppskattats till
3 per milj. ton olja, därav 0,01 dödsfall.
Vid raffinaderierna lagras råolja och oljeprodukter i ovanjordscisterner eller i bergrum. Från miljösynpunkt är det framför allt riskerna för oljespill och bränder vid oljelagring ovan jord som bör beaktas. Vid bergrumslagring är risken för oljespill och bränder avsevärt mindre. Vid ovanjordslagring kan allvarliga vattenföroreningar uppstå på grund av spill och läckage av olja. Den svenska årskonsumtionen av oljeprodukter är ca 30 milj. m3. Den totala utspiilda volymen uppgår till drygt 2 000 m3.
Ett stort oljelager kan innehålla ett par milj. ton olja i cisterner ovan jord. Riskerna för bränder är främst knutna till cisternlagring av lätta produkter som bensin samt till gaslagring. Sannolikheten för en storbrand samt dess konsekvenser beror i hög grad på de lokala förhållandena. [ de flesta fall behöver en spridning av brinnande olja till bostadsområden inte befaras på grund av avstånden. De huvudsakliga riskerna för hälsan orsakas därför av förbränningsprodukterna vid en oljebrand.
Tryckvågen från en explosion i ett raffinaderi skulle även kunna tänkas skada närbelägna byggnader och människor däri. Sannolikheten för en sådan olycka har för Göteborgs hamn uppskattats till en på 100 000 år. Vidare skulle en stor oljebrand kunna döda någon enstaka person genom verkningarna av luftföroreningarna. Sannolikheten för detta är väsentligt mindre.1 1 Rotterdam dödades 2 personer och skadades 85 vid en explosion i ett raffinaderi år 1968.2
Transport och distribution av olja och oljeprodukter medför även olycks- risker. Produkterna lagras vid raffinaderier och i depåer samt transporteras i tankbilar och fartyg till konsumenterna. Riskerna för bränder och explosioner är störst för lättflyktiga produkter som gasol och bensin vilka kan bilda explosiva gasblandningar med luft. Trots säkerhetsföreskrifter och kontroll inträffar emellanåt oljebränder genom t. ex. läckage som antänds.
Viss risk finns för större olyckor där människoliv kan komma till skada. Risken är störst för sådana olyckor vid transport av lätta oljeprodukter eller gas i tankbilar genom de centrala delarna av tätorterna. 1 t. ex. Göteborg använder över 100 000 tankbilar per år de centrala gatorna. Sannolikheten för att någon människa skulle omkomma har uppskattats till omkring en på 1 000 år för Göteborg.
Konsekvenserna blir större vid fartygsolyckor. ] första hand drabbas besättningen men risken finns att ett passagerarfartyg, t. ex. en färja skulle bli inblandad i en kollision med ett tankfartyg. Om tankbåten innehåller en lättflyktig produkt, t. ex. bensin och denna skulle komma ut och antändas, skulle ett stort antal passagerare kunna omkomma. Sannolikheten för en sådan olycka har uppskattats till omkring en på 100 000 år för Göteborgs hamn.]
Riskerna vid hantering av gas är större. Gasol är en produkt som kan erhållas bl. a. vid raffinering av olja. Den lagras och transporteras under tryck. Vid ett läckage eller brott på en gasbehållare kan utläckande gas bilda en brännbar blandning med luft, som kan åstadkomma stor skada om den antänds. Om en olycka skulle ske på en gata eller en järnväg i ett tätbefolkat område, skulle även många människor kunna komma till skada. I värsta fall skulle en häftig gasbrand kunna inträffa över en skolgård eller liknande och döda flera hundra personer. Sannolikheten för en sådan olycka har beräknats
1 Risk Assessment Study for the Harbor of Go- thenburg, Battelle-lnsti- tut, underlagsrapport till expertgruppen för säker- het och miljö.
2SOU 1977:67 Energi, Hälsa, Miljö.
I Risk Assessment Study for the Harbor of Go- thenburg, Battelle-Insti- tut, underlagsrapport till expertgruppen för säker- het och miljö.
Tabell 6.47 Luftföroreningsutsläpp från användning av olika oljeprodukter angiv - na i ton per energienhet bränsle (ton/TWh tillförd energi)
Förorening Kraftverk Villapanna Diesel- Bensin- 1000 MW el 21 KW drivna drivna fordon fordon Svaveldioxid 440—1 800” 500 500 50 Kväveoxider 400—1 100” 150 4 800 2 600 Koloxid 7 60 2 900 29 000 Koldioxid 270 000 260 000 290 000 260 000 Stoft 5—40” 130 850 150 Polyaromatiska kolväten 0,2f 0.85f 0,008b 0,009b Tungmetaller 1—8 1—8 1—8 41 varav Bly 0,02 0,02 0,15 41 Vanadin 0,5—5” 0,5—5 Nickel 0,5—3” 0,2—3 Kvicksilver 0,0002—0,0004 för samtliga
" lntervallgränserna avser olika reningsåtgärder. Det högre avser utsläpp utan re- ning medan det lägre värdet avser utsläpp efter stoftavskiljning med spärrfilter och rökgasavsvavling. b Bens (a) pyren. f Mycket osäker siffra.
till en på 10 milj. år] vid en hamn. Ett gasutsläpp från en tankbåt skulle kunna tänkas åstadkomma större skador men sannolikheten är i detta fall mindre.
Vid förbränningen oxideras oljans kol och väte med hjälp av luftens syre till koldioxid och vatten. Genom ofullständig förbränning bildas föroreningar som sot, koloxid och endast delvis förbrända kolväten. Oljans innehåll av andra ämnen som t. ex. svavel, aska och metaller ger föroreningar som svaveldioxid. stoft och tungmetallhaltiga partikelutsläpp. Dessutom bildas kväveoxider, när förbränningsluftens syre och kväve vid höga temperaturer reagerar med varandra.
Utsläppen orsakar olika hälso- och miljöeffekter som klimatpåverkan, försurning av mark och vatten, hälsorisker. De har diskuterats i avsnitt 4.3.2. Utsläpp av luftföroreningar från olika typer av oljeeldade anläggningar och bilar framgår av tabell 6.47.
6.6.3 Naturgas
Det finns naturliga förekomster av enbart naturgas men den förekommer ofta tillsammans med olja och avskiljs från oljan i samband med utvinningen. Som regel renas naturgasen från eventuell svavelförekomst redan vid utvinningen och kan alltså betraktas som svavelfri.
Vid hantering av naturgas är gasens brandfarliga egenskaper en betydande riskfaktor som återkommer i alla processled. Eftersom naturgas och olja utvinns samtidigt och har liknande egenskaper blir miljöeffekterna och yrkesskaderiskerna vid utvinningen liknande de som tidigare beskrivits för oljan. Transporter av naturgas sker oftast i gasform i ett rörledningsnät försett
med reducer- och mätstationer, kompressorstationer samt centraler för driftkontroll. Tekniken att transportera gas på land är väl känd. Rörtransport av gas till havs på stora djup innebär tekniska problem. Tekniken att lägga och reparera gasrör på stora djup är relativt ny.
Naturgas kan också transporteras i vätskeform, LNG (Liquefied natural gas). Transporten sker då med tankfartyg. Lagring av LNG skulle i Sverige ske i ovanjordscisterner eller i bergrum.
Risken för explosioner eller häftiga bränder efter utsläpp av gas kan begränsa möjligheterna att använda naturgas. Ett stort utsläpp skulle kunna ske om en gastanker kolliderar eller går på grund eller om en lagercistern av någon anledning skulle rämna. Eftersom LNG ären vätska med kokpunkten —162”C skulle den koka häftigt vid kontakt med vattenytan runt tankbåten eller invallningen runt den havererade cisternen.
De allvarligaste riskerna med utsläpp av LNG beror på att naturgasen kan bilda brännbara blandningar med luft. Om gasen antänds omedelbart hinner gasen aldrig bilda någon explosiv blandning med luft, utan utspilld LNG skulle brinna mycket häftigt under några minuter med mycket höga lågor. Om ett större utsläpp av LNG, t. ex. 10 000 ton, skulle antändas skulle elden kunna omfatta uppåt en kilometer i diameter vid vattenytan. Värmestrål- ningen från dessa lågor skulle bli så stark att personer som ej lyckats finna skydd skulle få brännskador om de befann sig på upp till 2 kilometers avstånd från branden.
Om ett LNG—utsläpp inte antänds omedelbart, vilket är mest sannolikt, och gasen driver med vinden och blandas med luft kan en brännbar eller explosiv blandning i extrema fall bestå ända upp till ett tiotal kilometer från ett stort utsläpp. Om detta gasmoln skulle antändas skulle det brinna explosionsartat under stark värmeutveckling.
Riskerna med LNG-hantering kan nedbringas genom lokalisering av mottagningsanläggningar och lager på tillräckligt avstånd från tätbebyggelse. Alternativt kan gasen omvandlas till metanol vid källan och transporteras med konventionella tankfartyg.
Utsläppen av luftföroreningar från förbränning av naturgas är små i jämförelse med övriga fossila bränslen. Det är främst utsläppen av kväve- oxider och koldioxid som är av betydelse. Nedanstående tabell visar utsläppen av olika föroreningar vid förbränning av naturgas.
Tabell 6.48 Luftföroreningsutsläpp från förbränning av naturgas (ton/TWh tillförd energi) Koldioxid Stoft Svavel- Kväve- Kolväten Polyaroma- Koloxid dioxid oxider tiska kolväten 240 000 ca 22 1 230—400 ca 3,5 0,00009— ]
0,0009
I Uranatomer består av 92 protoner och ett varie-
rande antal (135—148) neutroner. Olika uran- atomer kan alltså ha olika massa beroende på hur många neutroner som ingår. Alla atomer av samma grundämne har samma antal proto- ner i kärnan. Atomer av samma grundämne men med olika massa genom olika antal neu— troner kallas isotoper. Uranisotopen uran—235 har således 92 protoner och 143 neutroner i kär- nan.
2 Nuklid (atomslag) som bildas vid radioaktiva ämnens sönderfall, även dotterprodukter, kan vara radioaktiva. Ibland erhålls en hel kedja av radioaktiva nuklider innan ett radioaktivt ämne omvandlats till stabila (icke radioaktiva) nuklider.
6.6.4 Kärnenergi
Vid förbränning av bränslen som kol och olja frigörs energi genom den kemiska reaktionen mellan bränslet och luftens syre. Vid kärnklyvning (fission) frigörs energi då tunga atomkärnor sönderdelas i mindre efter att ha träffats av neutroner. Det vanligaste kärnbränslet är uranisotopenl uran—235. Denna isotop utgör ca 0,7 % av det naturliga uranet. Resten består huvudsakligen av isotopen uran—238. Som kärnbränsle kan även plutonium användas.
Produktion av el eller värme sker i reaktoranläggningar, vilka kan utformas på ett flertal sätt. Under tiden fram till början av 1990-talet är endast lättvattenreaktorer med uran eller uran/plutoniumbränsle aktuella i Sverige.
Ett kärnkraftverk med en eleffekt av 1 000 MW producerar ca 6 TWh elenergi per år. För detta skulle årligen åtgå ca 700 000 ton malm av den typ som finns i Sverige (0,03 % uran, Billingen). Av västvärldens kända exploaterbara uranreserver finns i Sverige ca 17 %, i huvudsak i skiffer.
Miljökonsekvenserna vid brytning och utvinning är mycket starkt bero- ende av fyndigheternas art, t. ex. uranhalten, djupet och malmens samman- sättning samt av de processer som väljs för utvinning och avfallsbehandling. En någorlunda fullständig diskussion av omgivningseffekterna kan f. n. endast göras för Billingen-området. (Billingenutredningen, SOU 1977147).
Vid uranutvinning i Ranstad skulle uppstå miljöförändringar dels genom den ökade industriella verksamheten. dels och framför allt genom de omfattande lakrestupplagen. Hela det berörda området är av riksintresse för vetenskaplig naturvård. Från allmän naturvårdssynpunkt bedöms det som allvarligast att vissa värdefulla naturmiljöer förstörs, att förändringar av landskapsbilden sker samt att förändringar av vegetation och fauna uppstår. De nämnda miljöeffekterna behöver inte vara bestående utan marken kan efterarbetas så att ett nytt landskap kan skapas. Marken kan därefter användas för skogs- eller jordbruk. Brytning av uran i gruvor ger mindre ingrepp i naturmiljön.
Radiologiska yrkesrisker uppstår vid uranbrytning dels genom att kroppen träffas av strålning från omgivande uranhaltiga mineral, dels genom att arbetarna genom inandning eller nedsväljning utsätts för en intern bestrål- ning från den radioaktiva gasen radon och dess dotterprodukter,2 som frigöres från de uranhaltiga mineralerna i gruvan. Strålningsriskerna från omgivande mineral är beroende av om uranbryt- ningen sker i dagbrott eller underjord. För franska underjordsarbetare har för åren 1971—1975 uppmätts externa årsdoser varierande mellan 600 och I 000 millirem. Motsvarande årliga externdoser för franska dagbrottsarbetare varierar mellan 130 och 250 millirem, alltså avsevärt lägre än för underjords- brytning.
När det gäller internriskerna från radon och dess dotterprodukter har det skett en påtaglig förbättring i urangruvorna världen över under de senaste åren. Jämförelser mellan olika länder är svåra att göra eftersom olika länder använder olika mått på det högsta tillåtna värdet. Men de rapporterade exponeringarna tyder på att man i modern urangruveindustri bör klara att hålla sig under tillåtliga exponeringsnivåer. Detta förutsätter dock att det i
gruvan finns lämplig ventilationsteknik och att andra lämpliga skyddsåt- gärder vidtas för att minska radonexponeringen för de anställda.
Kollektivdosbidraget' från uranbrytning är från externbestrålning ca 50 manrad/l 000 MW el,år(50 manrad per år och 1 000 MW installerad elektrisk effekt) och från internupptag till lungorna ca 100 manrad/1000 MW el, år.
De övriga yrkesriskerna vid brytning av uran varierar efter de geografiska förhållandena. Brytning i dagbrott enligt Billingen-utredningens alternativ 1 har uppskattats ge 13 yrkesskador varav ca 0,5 invaliditetsfall och ca 0,05 dödsfall per 1 000 MW installerad elektrisk effekt och år.
Drift av lättvattenreaktorer fordrar att det naturliga uranet anrikas på uran- 235, vanligen till en halt av 2—3 %. Naturligt uran innehåller 0,71 % uran- 235. Den utarmade fraktionen av uranet efter anrikningsprocessen utgör ca 80 % av totalmängden. Den utgör ett avfall som eventuellt kan komma till användning i framtida bridreaktorer.
Anrikningsanläggningar som utnyttjar gasdiffusion förbrukar stora mängder elenergi. En gasdiffusionsanläggning ger stora värmeutsläpp, jämförbara med värmeutsläpp vid stora kärnkraftverk. För övrigt är miljö- effekterna av en anrikningsanläggning små ijämförelse med miljöeffekterna från andra led i kärnbränslegången.
För att framställa kärnladdningar fordras en väsentlig högre anriknings- grad än för lättvattenreaktorer. Genom att kärnbränslet i en reaktor endast är låganrikat är det fysikaliskt otänkbart att den skulle kunna explodera som en bomb. Sambandet mellan civil kärnkraft och kärnvapenspridning behandlas i avsnitt 4.3.2.
Eftersom anrikningsverksamhet hittills huvudsakligen haft anknytning till kärnvapenmakternas militära program är informationerna därifrån beträf- fande de radiologiska yrkesriskerna mycket knapphändiga. Enligt data från Storbritannien skulle den årliga medeldosen uppgå till 100 mrem/år, vilket är av samma storleksordning som den naturliga bakgrundsstrålningen. Övriga yrkesrisker bedöms medföra ca 0,2 yrkesskador, varav 0,001 dödsfall för anrikning av uran till ett 1 000 MW elkraftverk.
lbränsleelementen för lättvattenreaktorer ingår uran i form av urandioxid. Uranbränsleelement tillverkas i Sverige av AB Asea-Atom i Västerås. Yrkesrisker och stråldoser till driftpersonalen från den tillverkning av urandioxidbränsle som i dag bedrivs i Sverige är små jämfört med bränsle- åtgången totalt. För fabriken i Västerås var år 1976 kollektivdosen 0,6 manrad/l 000 MW el, år.
Övriga yrkesrisker har beräknats till ca 3 yrkesskador per år för bränsle till ett 1 000 MW elkraftverk. Miljöbelastningarna genom utsläpp från bränsle- fabriken är måttliga. För bränslefabriken i Västerås var utsläppen av uran till luft och avloppsvatten ca 7 kg under år 1976. Man har tillstånd att släppa ut 12,15 kg uran/år.
Kärnkraftverk avger i likhet med andra värmekraftverk av kondenstyp uppvärmt havskylvatten. För varje producerad enhet elenergi avges två enheter spillvärmeenergi till omgivningen dvs. för eleffekten ] 000 MW blir spillvärmeeffekten 2 000 MW. Det är även möjligt att utföra kärnkraftverk så att spillvärmen helt eller delvis utnyttjas för t. ex. uppvärmning av bostäder i form av fjärrvärme. Härigenom minskas kylvattenproblemen samtidigt som * Se avsnitt 4.3.2.
förbrukningen av olja för lokaluppvärmning och de därmed sammanhäng- ande miljöproblemen minskas. Ett utförande som kärnkraftvärmeverk medför dock högre kostnader, främst för värmekulvertar, samt en något minskad elproduktion.
Huvuddelen av de radioaktiva ämnena förblir inneslutna i bränslet. Mindre mängder uppträder dock i kylvattnet och kan avsättas på olika delar av systemet. Arbete med och i närheten av radioaktiva komponenter ger stråldoser till driftpersonalen. Drifterfarenhet från svenska kärnkraftverk ger värden på 400—700 manrad/l OOOMWel, år.
De konventionella yrkesriskerna i ett svenskt kraftverk med 1 000 MW elektrisk effekt kan uppskattas till ca 11 yrkesskador per år, varav 0,03 dödsfall avseende anläggningsskedet. För driftskedet är motsvarande siffror ca 11 resp. mindre än 0,01.
En del av de radioaktiva ämnena släpps ut till omgivningen och ger stråldoser till omgivande befolkning. Flyktiga radioaktiva ämnen kan spridas över stora områden och ge en global stråldosbelastning. Totala befolknings— doserna kommer enligt strålskyddsinstitutets bestämmelser att i Sverige begränsas till mindre än 500 manrad/l 000 MWel, år. Ambitionsnivån för begränsningen av de högsta individuella stråldoserna i kraftstationernas närhet är att årsdosen skall understiga 10 millirem.
Stora utsläpp av radioaktivitet skulle kunna uppstå vid ett haveri i ett kärnkraftverk eller en upparbetningsanläggning. Ett bortfall av kylningen av reaktorhärden skulle medföra att denna smälte ned. Kärnkraftanläggningar är utformade med omfattande åtgärder bl. a. dubblerade system och särskilda nödkylsystem, för att förhindra att sådana olyckor uppstår och att radioaktiva ämnen läcker ut till omgivningen. Situationer skulle dock kunna uppstå där kylsystemen på grund av felfunktion eller annan ineffektivitet ej förmår att upprätthålla kylningen av bränslet, men sannolikheten härför är mycket låg. Även sabotage skulle kunna leda till att kylningen av bränslet äventyras.
Reaktorerna i kärnkraftverken är inbyggda i den s.k. reaktorinneslut- ningen som har till uppgift att i haverifall förhindra spridning av radioakti- vitet i omgivningen. I samband med ett härdsmältningshaveri är det dock troligt att denna skadas genom smältning, övertryck eller mekanisk åverkan, så att stora radioaktivitetsmängder läcker ut till omgivningen. Endast under ogynnsamma omständigheter blir stråldoserna i omgivningen lokalt så höga att akuta dödsfall blir följden. De akuta dödsfallen kan enligt beräkningarna i Rasmussen—rapporten erhållas på avstånd upp till 10 a 20 km från kraftverket. Andra akuta följder av bestrålningen är strålsjuka och abortindikationer.
Enligt Rasmussen-rapporten skulle under ogynnsamma omständigheter något tusental akuta dödsfall och något tiotusental cancerfall erhållas, de senare under en 30-årsperiod efter olyckan. Sannolikast är att en härdsmält- ning leder till få eller inga akuta skador och möjligen ett mindre antal sena cancerfall.
Andra skador än hälsoeffekter till följd av ett haveriutsläpp drabbar i första hand den omgivande bygden i form av att större eller mindre områden kontamineras (förorenas) av radioaktiva produkter. Härigenom blir området mer eller mindre oanvändbart för en avsevärd tid. Kontaminering av grundvattnet är även tänkbar men svår att uppskatta och lokalt betingad.
En teoretisk analys i den s. k. Rasmussen-rapporten har givit resultatet att
sannolikheten för en härdsmältningsolycka bedöms (vid 95 % konftdens- nivå) vara lägre än en gång på 5 000 reaktorår med ett medianvärde av en gång på 20 000 reaktorår. Rasmussen-rapporten är det första genomarbetade försöket att göra en systematisk riskbedömning av kokar- och tryckvatten- reaktorer av typer som används i USA. Studien har rönt stor uppmärksamhet och ger värdefulla bidrag till förståelsen av lättvattenreaktorers säkerhet.
Men kvantitativa uppskattningar av sannolikheten med Rasmussen- studiens teknik är inte invändningsfria. Metodiken är bättre lämpad för jämförelser mellan likartade tekniska system. Vid totalbedömning av reaktorsystems risker måste de faktorer som behandlats i Rasmussen-studien även kompletteras med andra, t. ex. sabotage- och krigsrisker. Dessa är än svårare att kvantifiera.
Såväl det underlag som användes vid beräkningarna, beräkningsmeto— derna och sättet att presentera resultaten har utsatts för kritik i USA och i Sverige. En allmän uppfattning bland kritikerna är att konsekvenserna har underskattats och att osäkerheten i uppskattningarna är väsentligt större än vad som angivits i rapporten. En fundamental osäkerhet ligger i frågan om alla tänkbara felfunktioner beaktats eller om vissa mekanismer för fel har förbisetts. Rasmussen-rapportens analysmetodik används för att höja säker- heten i anläggningarna, då komponenter som medför de största riskerna för säkerheten kan identifieras och åtgärdas.
Energikommissionens expertgrupp för säkerhet och miljö har låtit genom- föra studier av sannolikheten för ett haveri i ett kärnkraftverk och tänkbara konsekvenser av en sådan olycka. Energikommissionen kommer att redovisa dessa resultat senare.
Av skäl som ovan angivits är det emellertid svårt att med någon större säkerhet ange sannolikheten för att en härdsmälta skall inträffa utan mer definitiva slutsatser om denna kan dras först när en tillräcklig erfarenhet av reaktordrift föreligger.
För att belysa detta ytterligare redovisas här några riskvärderingar som lagts fram i ett par uppmärksammade utländska studier.
Den första återfinns i rapporten Nuclear Power and the Environment, utgiven av den s. k. Flowerskommissionen i Storbritannien. Kommissionen konstaterade bl. a.
"Det föreligger sålunda motstridiga uppfattningar om reaktorsäkerhet. Det finns de som tror att man kan finna tekniska lösningar som säkerställer att riskerna för allvarliga olyckor nedbringas till godtagbar säkerhet aldrig kan garanteras därför att de tänkbara skadeverkningarna är så stora och därför att det aldrig går att bortse från att människor kan begå fel när de skall utforma säkerhetssystem som klarar varje tillbud. Det är svårt att se hur dessa synsätt skall kunna enas a priori. De kontakter som vi har haft med kärnkraftindu— strin under vår utredning har inte lämnat oss i något tvivel om att största skicklighet och uppmärksamhet ägnas åt säkerheten när det gäller att konstruera, bygga och driva reaktorer. Det är emellertid en vardaglig erfarenhet att inte alla tänkbara händelser kan förutses ens när de strängaste iörsiktighetsåtgärder har vidtagits".
Kommissionen ger några exempel på sådana händelser, bl. a. branden i Browns Ferry-anläggningen, och fortsätter:
"Det är förvisso klart att de oväntade riskerna inte nödvändigtvis är
sma.
Inte desto mindre måste man ta ställning i denna fråga. Argumentet om den mänskliga benägenheten att fela skulle, om det pressas för långt, sätta en godtycklig och otillbörligt återhållande gräns för teknisk utveckling. Det är ett absolut krav att man även i fortsättningen har den mest stränga tillämpning av Säkerhetsteknik vid konstruktion och drift av reaktorer. Med hänsyn till den tyngd säkerhetsfrågorna har inom kärnkraftområdet, den måttfulla och försiktiga inställningen till fortsatt utveckling, och omfattningen av de försiktighetsåtgärder som vidtas vid konstruktionen för att begränsa följd- verkningarna av möjliga fel, tvivlar vi inte på att risken för en allvarlig olycka i en enskild reaktor är ytterligt liten. De skaderisker som reaktorolyckor ger upphov till förefaller oss förvisso inte unika till omfattningen och av sådant slag att det finns skäl att föreslå att kärnkraften skulle avskaffas enbart av detta skäl, ehuru de möjliga verkningarna av tänkbara olyckor och de osäkerheter som är förknippade med att uppskatta och värdera riskerna helt klan är faktorer som bör vägas in vid beslut om kärnkraften, liksom för vilken annan teknisk utveckling som helst. Vi noterar här att i och med att antalet reaktorer som är installerade på olika håll i världen ökar så ökar också risken. En större olycka som leder till exempelvis flera hundra döda och materiella skador för miljarder kronor skulle förvisso gå att återhämta sig från även om den innebär en nationell katastrof, men den skulle kunna ha förödande följder för kärnkraftindustrin. Det förefaller troligare att sådana olyckor inträffar i mindre utvecklade länder som har föga av teknisk infrastruktur eller tradition, men återverkningarna i Storbritannien och på andra håll skulle fortfarande kunna bli avservärda. Detta är en synpunkt som behöver tas i beaktande när man överväger en strategi inom kärnkraftområdet."
Den andra riskvärderingen återfinns i den amerikanska rapporten "Nuc- lear Power issues and Choises" från Ford Foundation, den s.k. Ford- MlTRE-studien. Slutsatserna beträffande reaktorsäkerhet är följande:
"Varken de hittillsvarande utmärkta erfarenheterna av reaktorsäkerhet eller de inträffade "onormala händelserna" ger tillräckliga statistiska data för förutsägelser för resten av århundradet."
"Även om den ger ett värdefullt underlag för studier av säkerhetsproblem, bör inte WASH-l400 ("Rasmussen-rapporten") användas för definitiv ledning beträffande reaktorsäkerhetspolitiken eftersom den underskattar osäkerheterna och har allvarliga metodiska brister."
"Vid en jämförelse av de genomsnittliga riskbidragen är kärnkraft gynnsam- mare än kol även om risken för olyckor inkluderas."
"Det mest allvarliga händelseförlopp som studerats i WASH-l400 skulle kunna orsaka tre till fyra tusen dödsfall inom ett par veckor, tiotusentals döda i cancer inom en trettioårsperiod samt ett motsvarande antal genetiska skador i kommande generationer och dessutom egendomsskador för omkring 14 miljarder dollar. Vi instämmer i att detta är en rimlig uppskattning av de troliga konsekvenserna av en extremt allvarlig kärnkraftolycka."
"Den troliga övre gränsen för sannolikheten för en extremt allvarlig kärnkraftolycka är inte i sig själv oacceptabel. Den allvarligaste olyckan som
f?r. am... *
behandlats i WASH-l400 har givits en sannolikhet av storleksordningen en gång på två hundra miljoner års reaktordrift. Detta innebär en risk av bara några tusendelar av en procent att en sådan olycka skulle inträffa detta århundrade om man antar 5 000 reaktorårs drift. Vad man än anser om värdet av denna uppskattning är den extremt osäker. Beräkningar baserade på en kombination av avsiktligt mycket ogynnsamma antaganden motsvarande det övre området för komponentosäkerheter indikerar att en enda extremt allvarlig olycka skulle med en signifikans —av säg 25 % — kunna inträffa med en sannolikhet av en gång på 5 000 reaktorårs drift. Denna övre gräns är extremt osannolik och vi förväntar oss att sannolikheten troligen är mycket lägre, troligen 10 eller 100 gånger lägre. Vi anser att dessa gränser för risken, även om den är allvarlig, inte är oacceptabla, om man betänker den låga sannolikheten att den korrekt beskriver risken för sådana olyckor och dessutom betänker riskerna med alternativa energikällor. Detta understryker emellertid betydelsen av fortsatta ansträngningar i syfte att reducera sannolikheten för och konsekvenserna av olyckor genom förbättrat säker- hetsutförande och mera noggrann lokalisering av anläggningarna."
”På det hela taget anser vi riskerna med den nuvarande generationen av lättvattenreaktorer vara acceptabla.”
"Bridreaktorn medför nya säkerhetsproblem likaväl som en minskning av säkerhetsproblemen med lättvattenreaktorerna. Även om en detaljerad säkerhetsanalys inte kan göras av bridreaktorn förrän om många år, då den inte är färdigkonstruerad, tycks det inte finnas några fundamentala fysika- liska hinder att utveckla en bridreaktor som är lika säker som en lättvatten- reaktor.”
Sedan Ford—MlTRE-studien publicerats har likartad men i vissa avseenden mera långtgående kritik presenterats i en rapport från Union of Concerned Scientists "The risks of nuclear power reactors”, Cambridge, Massachusetts, aug. 1977.
Transportolyckor förväntas ge ett förhållandevis litet bidrag till miljöbe- lastningarna från kärnbränslegången ijämförelse med andra bidrag eftersom transportbehållarna för använt kärnbränsle och högaktivt avfall är byggda för att motstå stora påfrestningar.
Efter användning i reaktorn kan det använda bränslet upparbetas. Vid upparbetning avskiljs uran och plutonium från övriga transuranerl och klyvningsprodukter. Återanvändning av vid upparbetningen avskilt uran och plutonium minskar det totala behovet av natururan. Vid upparbetning av det använda kärnbränslet avgår radioaktiva gaser till atmosfären, bl. a. de långlivade kol-14 och jod-129. Dessa förutses ge en stråldos till befolkningen av högst 500 manrad/l 000 MW el, år, förutsatt att utsläppen av bl. a. kol-14, krypton-85 och jod-129 kan begränsas.
Det föreligger endast begränsade erfarenheter av upparbetning av lättvat- tenreaktorbränslen. Övergången från lågbestrålat till högbestrålat bränsle har visat sig kräva större insatser än vad som från början kunde förutses. Upparbetningsprocessen för lättvattenreaktorbränsle kräver ytterligare tid för att uppnå samma industriella mognad som tillverkning av reaktorer och kärnbränsle. Erfarenheterna hittills visar dock att stråldoserna till personal är
' Grundämne som är tyngre än uran.
1 Källa: Statens strål- skyddsinstitut.
2 Aktivitet är antalet kärnomvandlingar per sekund hos en given mängd av ett radioaktivt ämne.
ungefär desamma som vid reaktordriften. Detta gäller för såväl de mest belastade grupperna som för kollektivdoserna.1
Utveckling pågår i vissa länder av s. k. bridreaktorer. l reaktorh ärden på en bridreaktor tas de neutroner som frigörs vid kärnklyvningen till vara så effektivt att man kan få ut fier klyvbara plutoniumatomer genom bestrålning av uran-238 än man förbrukar genom klyvning av den ursprungliga bränsleladdningen. En bridreaktor producerar således kärnbränsle samtidigt som den alstrar energi.
En bridreaktor blir på grund av de tekniska förutsättningarna mer komplicerad och dyrbarare än en lättvattenreaktor. Avfallsproblemen blir också annorlunda. Avfallsmängderna per producerad energienhet blir ungefär lika de från lättvattenreaktorn, medan totala avfallsmängderna per använt ton naturligt uran blir väsentligt högre eftersom man utvunnit mer energi. Halten transuraner i avfallet ökar också. Bridreaktorer torde även innebära annorlunda problem när det gäller säkerheten mot haverier.
Frågan om det lämpliga i att nu satsa på utveckling av bridreaktorer har på senare tid diskuterats intensivt i bl. a. USA och Storbritannien. För att få tillräckligt med plutonium för att ladda och starta bridreaktorer är länder med sådana tvingade att upparbeta kärnbränsle. För Sveriges del torde det inte vara nödvändigt att satsa på bridreaktorer under överskådlig tid med hänsyn till våra stora urantillgångar.
Det radioaktiva avfallet från olika led inom kärnbränslegången består av en mängd avfallsprodukter med varierande mängd och typ av radioaktiva föreningar. Det finns olika definitioner av radioaktivt avfall, men för den driftmässiga hanteringen är det praktiskt att indela avfallet i låg-, medel- och högaktivt.
Lågaktivt är sådant avfall som kan förpackas, hanteras och lagras i enkla emballage som säckar och fat utan särskilda skyddsåtgärder. Medelaktivt är sådant avfall som för säker hantering och lagring behöver strålskärmar och som ställer särskilda krav på förpackningen. Avfallet behöver däremot inte kylas. Gränsen mellan låg- och medelaktivt kan sättas med hänsyn till hanteringen. Men för bedömning av miljö- och hälsoeffekter bådé vid hantering och lagring måste nuklidinnehållet närmare preciseras.
Delade meningar råder om definitionen av högaktivt avfall. Frågan diskuterades bl.a. i AKA-utredningen, KBS-projektets rapport och i en nyligen publicerad rapport från den kaliforniska energikommissionen.
AKA-utredningen har använt två definitioner.
— Högaktivt är sådant avfall som innehåller så hög aktivitet2 att det förutom effektiv strålskärmning även behöver kylning för att kunna lagras på ett säkert sätt (1—4. sid 34) och — Högaktivt avfall — det avfall innehållande klyvningsprodukter som avskiljs från det använda bränslet vid upparbetning (l—2, del ll sid 201).
l KBS-projektet har "det vid upparbetningen erhållna högaktiva avfallet" definierats som
— det avfall med hög halt av klyvningsprodukter som erhålles som vattenfas vid extraktionsprocessen vid upparbetning av använt kärnbränsle.
Tabell 6.49 Avfallsmängder per TWh tillförd energi
Uranut- Bränsle- Anrikning Reaktordrift Upparbetning vinning tillverk- ning Ca 39000 Ca ] m3 Ca 7 ton Ca 30 m3 obe- Ca 1 m3 högaktivt ton lak- lågaktivt utarmat handlat låg- avfall ca 0,5 m3 kaps- rester avfall uran med och medelak- lingsavfall.(medel- el- 0,3 % U- aktivt avfall ler högaktivt avfall)ca 235 ca 1,7 ton 50 m3 lågaktivt och ca utbränt brän— 5 m3 medelaktivt av— sle fall
Den kaliforniska energikommissionen har tillämpat en vidare definition och inkluderat allt avfall "med hög och beständig giftighet” vari bl. a. ingår fiytande avfall från upparbetning (innehållande större delen av klyvnings- produkterna), använt bränsle och avfall kontaminerat med transuraner, t. ex. plutonium.
Oavsett hur begreppet högaktivt avfall definieras är det uppenbarligen nödvändigt att varje typ av avfall behandlas på ett sådant sätt att risker för hälsa och miljö inte uppstår.
Tabell 6.49 visar avfallsmängder från olika led i kärnbränslegången. Det lågaktiva avfallet indunstas eller förbränns, varvid mängden behandlad volym blir ungefär en tiondel av den ursprungliga. Det medelak- tiva avfallet gjuts in i betong eller asfalt, varvid den behandlade volymen är av samma storleksordning som den obehandlade. Det flytande högaktiva avfallet från upparbetningen bör med hänsyn till riskerna för läckage överföras till fast form inom så kort tidsrymd som möjligt varvid volymen reduceras till en femtedelÖverföring till fast form har f. n. demonstrerats i försöksskala. De största mängderna flytande högaktivt avfall kommer från framställning av kärnladdningen.
Låg- och medelaktivt avfall förvaras i byggnader eller bergrum. Utläckaget till miljön från lagren för låg- och medelaktivt avfall bedöms bli lågt i förhållande till radioaktiva utläckage till mark och vatten från andra anläggningar i kärnbränslegången. Detsamma gäller bidragen till stråldoser och yrkesrisker.
I figur 6.27 åskådliggörs "giftigheten" per volymsenhet av det högaktiva avfallet för olika tidpunkter räknat från uttag ur reaktorn. Figuren ger ett mått på den utspädning som behövs för att sänka koncentrationen till den nivå ! som är förenlig med strålskyddskraven. Däremot ger de inte ett mått på den i betydelse olika nuklider kan få om de efter lång tid när biosfären efter en ?
avm*)_—*—_* "vw WIN—, . -.. .. ., -
slutförvaring i berg. Det bör också påpekas att det plutonium som avskiljs vid upparbetning till
.l stor del klyvs när det återanvändes som bränsle. Samtidigt bildas nytt , plutonium av uran-238 så att en viss mängd plutonium kommer att cirkulera i bränslegången hela tiden. Vid upprepad återföring av plutonium förändras dock successivt dess sammansättning. Bl. a. minskas andelen klyvbart | material. i
m3 vatten/ton uran
Använt kärnbränsle
Uranmalm motsvarande * 1 ton bränsle
Upparbetningsavfall [ frånskiljning av 99,9% uran 99,5% plutonium
. .. . 4 thur6.27 Ulspatlnmgs- 10 behov för använt kärn- I 2 | 3 l 4 I 5 l 6 | 7 bränsle och högaktivt 1 10 10 10 10 10 10 10 mjäll/från upparbetning. år efter uttag
Det högaktiva avfallet måste förvaras på ett sätt som är betryggande ur strålskyddssynpunkt och för lång framtid på grund av de utomordentligt långa avklingningstiderna för några av de ingående nukliderna.
För att lösa problemen med avfallshantering har många länder, bl. a. vårt land, under senare år starkt ökat sin insats när det gäller forskning, utveckling och demonstration. Kunskaperna om förglasning, inkapsling och metoder för säkerhetsbedömning har därför ökat successivt de senaste åren. Hithörande geologiska och geotekniska kunskaper har också ökat.
Avfallsproblemen behandlades av den s.k. Aka-utredningen, som till- sattes 1972. År 1977 stiftades den s.k. villkorslagen vari bl. a. krävs att lagringen av högaktivt avfall skall visas kunna ske helt säkert innan ytterligare reaktorer får laddas.
Kraftindustrin inledde i slutet av 1976 en betydande insats för villkorsla- gens uppfyllande. Det s. k. projekt Kärnbränsle-säkerhet (KBS) har omfattat deponering av såväl upparbetat avfall som hela bränsleelement.
KBS första slutrapport beträffande upparbetat avfall presenterades i december 1977. Denna rapport avser att ge konkreta beskrivningar och en säkerhetsanalys av hur högaktivt avfall från Upparbetningsprocessen skall kunna förvaras på ett helt säkert sätt i enlighet med villkorslagens krav. KBS kommer vidare att presentera förslag till direktdeponering av obehandlat utbränt kärnbränsle våren l978. Med hänsyn till energikommissionens tidsplan har det inte varit möjligt att i detta betänkande redovisa och analysera dessa förslag till avfallsförvaring. Expertgruppen för säkerhet och miljö genomför emellertid en sådan granskning och kommissionen kommer att presentera resultatet härav senare.
Radioaktiva utläckage till miljön och sammanlagda stråldoser till perso- nalen under en rengörings- och rivningsoperation av ett kärnkraftverk kan bedömas bli jämförbara med motsvarande radioaktivitetsutläckage och personaldoser under något eller några driftår. Andra yrkesrisker under rivningsarbetet kan på motsvarande sätt bedömas vara jämförbara med riskerna under anläggningsskedet. Genom att vänta med den fullständiga rivningen upp till 100 år vinns förbättrad arbetsmiljö genom minskat behov av skyddsåtgärder, förenklad avfallshantering samt mindre risk för stråldoser till befolkningen efter radioaktivt utsläpp till omgivningen.
Vid (hög-) anrikning av uran och upparbetning av använt kärnbränsle produceras klyvbart material som är direkt användbart för framställning av kärnladdningar. Hithörande frågor har redovisats ovan i avsnitt 4.3.2.
Vid upparbetning av det använda kärnbränslet frigörs plutonium. Uppar- betningen kan ske såväl i stor skala som i laboratorieanläggningar. Plutonium är användbart för kärnladdningar. Om plutonium i framtiden blir allmänt brukat som kärnbränsle och alltså föremål för internationell handel och transport anses riskerna öka för att stater och även subnationella grupper kan komma i besittning av material för tillverkning av kärnladdningar.
Inom lAEA har diskuterats de fördelar från icke-spridningssynpunkt som kan ligga i att upparbetningen skulle bedrivas i internationell, flerstatlig regi. Tillverkning av plutonium-berikat kärnbränsle kan ske i direkt anslutning till upparbetningen, varvid bränslet även skulle kunna bestrålas för att göra plutoniet mera svåråtkomligt. En möjlighet skulle också kunna vara att utveckla och bygga en särskild reaktor för uppbränning av plutoniet i direkt anslutning till upparbetningen.
6.6.5 Vattenkraft
Vattenkraftutbyggnaden medför som regel stora anläggningsarbeten, som ger förändringar i natur- och kulturlandskapen och en minskad biologisk produktivitet. Förändringarna kan beröra områden på avsevärt avstånd från kraftverket. De flesta förändringarna är av bestående karaktär. Vattenkraften
är å andra sidan en inhemsk och förnyelsebar energikälla utan nämnvärda föroreningsutsläpp. Vattenkraftutbyggnad medför härigenom inga hälso- risker för allmänheten. Inte heller yrkesriskerna är nämnvärda annat än under anläggningsskedet.
De åtgärder som görs vid en vattenkraftutbyggnad påverkar både den fysiska och den biologiska miljön, dvs. klimat, vatten, mark, vegetation och djurliv. När det gäller klimat är det främst temperatur, dimfrekvens och fuktighet som påverkas vid en vattenkraftutbyggnad. Effekterna på tempe- ratur och luftfuktighet är dock mycket små. Det är i huvudsak dimfrekvensen som påverkas. Dimfrekvensen ökar vintertid nära isfritt vatten vid regle- ringsmagasin.
Schaktningar och muddringar i vattnet leder till ökad grumlighet och en ökad koncentration av uppsamlade partiklar. ] sjö- och älvmagasin uppstår ofta erosion längs stränderna vilket kan medföra en ökad sedimentkoncen- tration. Denna uppgrumling och de ökade sedimentkoncentrationerna kan försämra vattnet vid vattenintag till samhällen och industrier.
Grundvattnet påverkas också vid en utbyggnad av vattenkraften. Grund- vattnets nivå varierar med vattenståndet i magasinen. Uppdämningen kan orsaka försumpning i lågt liggande terrängavsnitt. Isförhållandena påverkas även vid en vattenkraftutbyggnad, bl. a. genom en försenad isläggning i regleringsmagasin.
Älvdalarna är en ytterst gynnsam och existensavgörande miljö för växt- och djurlivet. Speciellt i stora delar av Norrlands inland är skillnaden påtaglig mellan skogslandets näringsfattiga miljö och älvdalgångarnas rika miljöer. Redan små ingrepp i vattenföringens dygns- och årsrytm samt därmed i vattenståndets förändringar ger liksom dämningar och sänkningar negativa ekologiska effekter på vegetation och fauna, framför allt på stränderna.
Älvdalarnas vegetation fungerar under vintern som näringsmagasin för många djurarter och är därmed av livsavgörande betydelse för dem.
I de uppdämda älvsträckorna och reglerade sjöarna blir på lång Sikt de negativa effekterna påtagliga för de ursprungliga fiskbestånden. Kommer- siellt värdefulla och som matfisk uppskattade arter reduceras eller försvinner för att ersättas av ofta mindre uppskattade arter. Vidare hindrar dammbygg- naderna vandringsfisken på dess väg till och från lekplatserna. För det sistnämnda kan ibland motåtgärder lyckas genom att man bygger fisktrappor och fiskslussar vid dammarna och kraftverken.
Försök har gjorts med inplantering av fisk i regleringsmagasin med varierande resultat. Genom laxodlingsanstalter har vidare laxbeståndet vid kusten och i havet kunnat upprätthållas. Emellertid bereder fisksjukdomar av olika slag svårigheter för laxodlingsanstalterna, därju fiskarna under lång tid koncentreras i onaturligt högt antal.
Vegetation och fauna drabbas vid vattenkraftutbyggnader genom över- dämningar av våt-, ängs- och skogsmarker. Sådana områden är ofta produktiva. Skadeverkningarna genom överdämningar är ofta betydande. Möjligheterna till bete för renar och andra proteinproducerande djur, skogsbruk och utnyttjande av vilt elimineras.
Den mest betydande fritidsaktiviteten i norrlandsälvarna är fisket. Genom vattenkraftutbyggnaden minskar möjligheterna till fiske i naturligt ström- mande vatten. Vattenkraftutbyggnadens inverkan på fritidsfisket är en
naturligt strömmande vattendrag har som rekreationsresurs och hur detta skall vägas mot de fördelar ur energisynpunkt en vattenkraftutbyggnad ger.
De största yrkesriskerna uppkommer under anläggningsskedet. Utslaget på driftperioden anges antalet yrkesskador perl 000 MW el till 20,4 varav 0,15 dödsfall per år. Elproduktionen i en sådan anläggning ger 7,6 yrkesskador och inga dödsfall per år.
Genombrott av vattenkraftdammar kan orsakas av jordbävningar, svag- hetszoner och glidningar i berggrundsunderlaget eller skredkatastrofer inom reservoarområdet.
Vaiontkatastrofen i Nord-Italien inträffade 1963 och ledde till att 2600 personer omkom. i en studie av risker för dammbrott på svenska vatten- kraftdammar har sannolikheterna härför beträffande de svenska dammarna bedömts vara lägre än vad den internationella statistiken visar. Detta beror bl. a. på att grundläggningsförhållanden och konstruktioner är gynnsammare i Sverige.
För svenska dammar mellan 15 och l00 m höga anges brott kunna inträffa 1—5 gånger per tusen år, under byggnadstiden. Under drifttiden anges brott troligen inte oftare än 1 gång på tiotusen år. För de högsta dammarna, dvs. de som är över 100 m höga anges en tiopotens lägre brottssannolikhet.
Ett genombrott av en viss svensk kraftverksdamm skulle kunna leda till stora förluster i människoliv, omkring 3 000 döda. Den damm det gäller är inte den största svenska men älvdalen i vilken den ligger har en sådan befolkningsfördelning att konsekvenserna blir stora. Vidare visar studien att mer än 1 000 dödsoffer skulle kunna krävas vid brott på 4—5 av de undersökta dammarna. Ogynnsamma förhållanden har antagits vad gäller antalet personer som vistas i älvdalen vid brottillfället och vad gäller möjligheterna till förvarning och evakuering.
L mycket omstridd fråga. Det är främst frågan om vilken betydelse fiske i l l
_wr-
arm_ _.
6.6.6 Vindenergi
Vindenergins nyttiggörande har länge varit föremål för intresse. Det största intresset har hittills koncentrerats kring den horisontalaxlade propellerturbi- nen. Den påverkan och de risker som hör samman med Vindenergi i anläggningar är inte som för flertalet andra energikällor en följd av olika utsläpp utan mer beroende av slumpmässiga händelser som kan inträffa.
Vindkraftens inverkningar på omgivningen skiljer sig från de konventio- nella kraftkällornas. Den största påverkan kommer att ske genom markan- språk och inverkan på landskapsbilden. Aggregaten kommer att placeras i grupper, vilka behöver 10 000—20 000 rn2 per aggregat med 4 MW eleffekt. Genom att vindkraften kräver stora markområden blir även inverkningarna på hela landskapsbilden betydande. Turbinanläggningarna kan bli synliga på 5 a 10 kmzs avstånd.
Ett vindkraftverk i drift kommer att höras, men det hörbara ljudet kommer troligen inte att orsaka störningar längre bort än några hundra meter. Stora aggregat kan också generera infraljud. Radio- och TV-störningar kommer att
32 kunna orsakas särskilt om turbinerna består av metall. Bladbrott kan komma att inträffa varvid bladet skulle kunna kastas iväg flera hundra meter. Vidare
finns det risk för att is bildas på turbinen och sedan kastas iväg. Med hänsyn till dessa risker fordras vissa restriktioner beträffande markutnyttjande kring vindkraftverk.
Utnyttjande av Vindenergi ger inte upphov till några större problem vad gäller yrkesriskerna utom i anläggningsskedet. Vindkraftverken förutses dessutom bli obemannade.
6.6.7 Solenergi
Omvandling av infallande solstrålning till varmvatten eller elektricitet är tämligen fri från kemiska och andra miljöföroreningar. Då vi i vårt land har en ojämn tillgänglighet på solenergi måste denna kunna lagras eller omedelbart kunna användas som komplement till befintlig energiproduktion.
Solenergiutnyttjande behöver ej ge upphov till några större problem vad det gäller miljö- och yrkesrisker, under förutsättning att giftiga ämnen inte används vid lagring av energi. Risker för personal på stora enheter kan jämföras med de risker som föreligger inom kraftverk. Yrkesrisker vid tillverkning och skrotning av fotokemiska system kanjämföras med de risker som förekommer inom kemisk industri.
6.6.8 Torv
Av Sveriges totala landareal på 41,1 milj. hektar utgör den brytvärda torvmarksarealen 1,2 milj. hektar. Troligen kommer endast en mindre del av denna areal att utnyttjas. Arealen av fredade torvmarker inom naturreservat och nationalparker uppgår till 75 000 hektar. För att producera l TWh per år enligt frästorvmetoden måste ca 20 km2 torvmosse utnyttjas.
Torv utvinns f. n. oftast genom att ett tunt skikt av mossytan fräses upp. Därvid bildas ett pulverformigt material som sedan avvattnas, vanligtvis genom lufttorkning. Torven kan sedan förädlas eller direkt via förbränning i pulverform användas för energiproduktion.
Utvinning av torv innebär påtagliga lokala miljöeffekter. Landskapsbilden påverkas när markytan dräneras, friläggs och utjämnas. När mäktiga torvlager tas bort förändras områdets topografi. Växt- och djurlivet utrotas i och med att all vegetation avlägsnas. Genom den nödvändiga dräneringen av torvmarken förändras även avrinningsförhållandena. Vattenkvaliteten påverkas också genom slambildning och genom att vissa ämnen urlakas.
Vissa av ovan nämnda miljöeffekter behöver inte vara bestående. Efter det att torvförekomsten helt eller delvis utvunnits kan marken återanvändas för exempelvis skogs- eller jordbruk. Möjligheterna att använda marken för skogsproduktion beror i första hand på dräneringsmöjligheterna.
Exploatering av torvmossar kan bidra till en ökad skogs- ellerjordbruks- produktion. Vid användning av tömda torvtäkter för odling av energiskog bör beaktas att ett betydligt större område fordras för samma energiproduk- tion.
Avvattning och förädling av torv skapar utsläpp till luften av bl. a. damm. Med hjälp av känd teknik kan dock emissionerna begränsas så att miljöeffek- terna blir förhållandevis små. Lokala lukt- och dammproblem torde dock inte kunna undvikas.
Jr,—_ - _
Tabell 6.50 Luftföroreningsutsläpp från torveldning, ton per energienhet bränsle (ton/TWh)
Stoft Svavel- Kväve- Kol- Bens(a)pyren Kol- Kol- Kvick- dioxid oxider väten dioxid oxid silver 10—480 360 1 600 320 20,003" 360 000 360
” Mycket osäkert värde. Enl. vissa uppgifter väsentligt större utsläpp.
Förbränning av torv i samband med elproduktion och fjärrvärmeproduk- tion ger utsläpp av luftföroreningar. Med hjälp av rökgasrening kan emissionerna i stor utsträckning begränsas, dock inte koldioxid.
Utsläppen av polyaromatiska kolväten är större än vid kol- eller oljeeldning om inte denna emission kan begränsas genom förbrännnings- och renings- tekniska åtgärder. I tabell 6.50 har sammanställts utsläppsmängder från torveldade kraftverk.
6.6.9 Skiffer
De svenska skiffrarna innehåller bl. a. uran, gödselmedelsråvaror, alumi- nium, vissa Iegeringsmetaller samt fossil energi. Innehållet av fossil energi är så litet räknat per ton skiffer att brytning av skiffer för att utvinna endast deras innehåll av fossil energi ej är aktuell i Sverige.
Vid brytning av stora mängder skiffer i dagbrott påverkas landskapet avsevärt och även om efterföljande rekultivering utförs omsorgsfullt kan inte det ursprungliga landskapet återställas fullständigt. Vid val av vilken eller vilka skifferförekomster som skall exploateras bör hänsyn tas till de naturvärden som hotas.
Deponering av det avfall som återstår efter det att värdefulla komponenter extraherats ur skiffern måste ske så att framtida läckage av giftiga metaller och svavelsyra till grundvattnet så långt som möjligt undviks. Om avfallet innehåller pyrlt måste vittring förhindras.
6,6.10 Biomassa
Med biomassa avses organiska ämnen som bildas genom fotosyntes. Dessa ämnen kan förbrännas för energiutvinning på liknande sätt som ved tidigare har använts. Olika ämnen som diskuterats är energiskog, (t. ex. al, poppel, sälg etc.), skogsavfall, halm, vass, hushållsavfall och gödsel.
Utnyttjande av biomassa för energiproduktion innebär i likhet med utnyttjande av fossila bränslen en förbränning med därav följande utsläpp. En stor del av jordens växtbiomassa förbrukas f. n. utan återväxt.
Vid odling av biomassa för energiändamål skulle emellertid exakt samma mängd koldioxid tas upp vid återväxten som släppts ut vid förbränningen. Begränsningari användningen på grund av risken för klimatpåverkan genom koldioxidutsläpp föreligger därför inte. Metallutsläpp kan medföra lokala problem men dessa kan reduceras med effektiv rökgasrening.
Tillgängliga data beträffande utsläpp av luftföroreningar från vedeldning framgår av tabell 6.51. Utsläppen av svaveldioxid är låg. Därför föreligger till skillnad från fossilbränslen ej försurningsrisk på grund av denna energi- källa.
Bly
Aska
4 700—28 000
Tabell 6.5] Luftföroreningsutsläpp, ton per energienhet bränsle (ton/TWh)
Stoft Svavel- Kväve- Kol- Bens(a)pyren Kol- Kol- Kvick— Bly Aska dioxid oxider väten dioxid oxid silver 20003” 340 000 300 4 700
" Mycket osäkert värde. Enl. vissa uppgifter väsentligt större utsläpp.
Emissionen av kväveoxider är emellertid likartad den vid fossila bränslen. Mest störande vid biomasseförbränning är sannolikt emissionen av poly- aromatiska kolväten. Tillgängliga analysvärden är ännu osäkra men utsläppen anses i avvaktan på bättre mätresultat vara avsevärt större än för olja. Kraftfulla åtgärder bör därför vidtas för effektiv förbränning och rening av rökgaser från biomassa, eller alternativt omvandla dem till vätskor som metanol, etanol.
Yrkesriskerna vid konventionellt skogsbruk är förhållandevis stora. Fler- talet skador inträffar vid huggningsarbete, medan transport och förbränning av ved ger mindre skador. Hur stora dessa risker skulle bli vid avverkning av biomassa är hittills inte klarlagt. Avverkning av intensivodlad energiskog uppvisar vissa likheter med modernt jordbruk, varför yrkesskadorna troligen blir mindre än vid konventionellt skogsbruk. Praktisk erfarenhet saknas emellertid av energiskogar, varför ytterligare undersökningar erfordras för en bedömning av yrkesriskerna.
Biomasseodling kan utformas på olika sätt. Dels kan extensiv odling liknande busk— och slyvegetation vid nuvarande skogsbruk användas, dels kan intensiv jordbruksverksamhet utnyttjas. Växttypen kan då också variera från buskvegetation till träd.
Vid val mellan dessa alternativ kan olika begränsande miljöeffekter behöva beaktas. Sådana effekter kan vara oacceptabla nitratläckage och därav följande cancerrisker, konkurrens om vattenresurserna och landskapseffek- ter. Dessa effekter bör emellertid kunna bemästras genom förändringar i systemets utformning. Åtgärderna kan påverka produktionen kraftigt.
Att utnyttja omkring en till två milj. hektar från jord- och skogsbrukssyn- punkt marginell eller outnyttjad mark för produktion av biomassa skulle ge en betydande påverkan på kultur- och naturlandskapet. Denna skulle bli av samma storleksordning som den som orsakades av Sveriges ökade uppodling under 1800-talet eller av nedläggningen av åkermark under tiden 1950—1970. Genom de möjligheter till variation av odlingstyper för biomassa som föreligger skulle den troligen kunna anpassas till landskapsbilden i viss utsträckning.
Ur naturvårdssynpunkt kan störningar av naturmiljö och landskapsbild samt konkurrensen om markområden för olika ändamål komma att begränsa odlingen av biomassa. Farhågor har framförts beträffande utnyttjandet av våtmarker, en vid intensifierad skogs- och jordbruksverksamhet hotad landskapstyp, för intensiv odling av tät buskvegetation. En intensiv ensidig inriktning på denna odlingstyp utan hänsyn till ursprungsbiotop skulle ge skadeeffekter. Fara finns för att en monokultur, som en energiskog utgör, skulle utnyttjas av parasiter, gnagare, buskbetande djur m. m. Detta problem bör beaktas inte bara för själva biomasseodlingen, utan även för kringliggande
marker och sjöar.
Framkomligheten i terrängen kan också bli begränsad till men för friluftslivet. Detta kan komma att uppfattas som en begränsning av allemansrätten. Vilken omfattning som skogs- eller buskodling bör begränsas till med hänsyn till dessa faktorer kan knappast bedömas för närvarande.
Omfattande studier och forskning erfordras för att kunna bedöma alla konsekvenser av utnyttjande av biomassa i stor skala och för energiproduk- tion för att kunna undvika planeringsmisstag. En utveckling av biomasse- system måste därför ske på basis av ett ökat forskningsunderlag.
6.6.11 Geotermisk energi
Om geotermisk energi skulle komma till användning i Sverige skulle den troligen utnyttjas för lokaluppvärmning. Detta beror på att värmeförhållan- dena i vår berggrund är sådana att produktion av vatten med temperaturer över 100” C troligen är olönsam.
De miljö- och hälsorisker som kan förekomma vid geotermisk energiut- vinning är framför allt buller och föroreningar vid borrningen samt risk för spill av utpumpat geotermalvatten, vilket skulle kunna medföra skador på grundvattentäkter och vegetation. Detta spill av mineralhaltigt vatten kan troligen behärskas med automatiska reglersystem samt inspektion. Vidare påverkas landskapet. På sikt uppkommer troligen även risk för marksätt- ningar i produktionsområdet.
7. Utgångspunkter för sammansättning av alternativa energiprogram
7.1. Energiförsörjningen i ett långsiktigt tidsperspektiv
I ett mycket långsiktigt perspektiv kan två epoker urskiljas i energisystemens utformning och funktion.
— Framtidsepoken, då energiflöden som på olika sätt härrör från solstrål- ning ger den dominerande energiförsörjningen, dvs. väsentligt mera än 50 %. — Nuvarande epok, kännetecknad av att lagrad energi dominerar i energi- systemets tillförselled.
Under en mellanliggande övergångsperiod sker en gradvis övergång från lagrad energi till flödesenergi. [ energisystemet kommer lagrad energi under lång tid att utnyttjas vid sidan av flödesenergin.
Sveriges energiförsörjning fram till år 1990 måste ses i detta långsiktiga perspektiv. De energianläggningar som uppförs och installeras under 1980- talet kommer i många fall att användas åtminstone något decennium in på nästa århundrade och i praktiken starkt begränsa våra möjligheter att snabbt ändra mönstret för. vår energiförsörjning. En avgörande fråga är därför hur vi skall planera energiförsörjningen till år 1990 så att vi skapar förutsättningar att på lång sikt trygga energiförsörjningen. Tidsperspektivet måste därvid sträcka sig bortom sekelskiftet.
Uppbyggnaden av den långsiktiga försörjningen kan inriktas på att utnyttja dels förnyelsebar energi, dels sådana lagrade energiråvaror som är uthålliga. Inriktningen bör vara att oljeberoendet så snart som möjligt skall reduceras och elimineras. Följande alternativ kan stå till förfogande för svensk del.
— Solenergi i olika former, såsom vattenkraft, soluppvärmning av byggna- der, biomassa och Vindenergi — Kol
— Uran
Dessa alternativ kan kombineras på flera olika sätt. Om man utgår ifrån att solenergi är ett av de alternativ som långsiktigt skall utnyttjas finns följande möjligheter.
— Solenergi
— Solenergi och kol — Solenergi och utan — Solenergi, kol och uran
Utsikterna för t. ex. fusionsenergi är ännu så osäkra att de f. n. inte kan tas med i energipolitiska överväganden.
En väsentlig fråga för långsiktigt avgörande är vilken eller vilka av de ' nämnda energikällorna som bör utnyttjas för Sveriges energiförsörjning. Inriktningen mot det långsiktigt önskvärda energisystemet tar konkret uttryck i beslut som fattas successivt. De för år 1978 aktuella beslutsfrågorna kan indelas i två huvudtyper.
— Beslut om åtgärder för att effektivisera energianvändningen och trygga energiförsörjningen under den närmast liggande tioårsperioden. — Beslut om att bygga upp kunskaper och vidta andra förberedelser som gör det möjligt att successivt under tioårsperioden ta ställning till val mellan långsiktiga energialternativ.
Osäkerhet råder om när och i vilken skala de ännu inte utnyttjade, förnyelsebara energikällorna kommer att kunna utnyttjas för den svenska energiförsörjningen. Det långsiktiga energiforskningsprogram som delega- tionen för energiforskning presenterat innebär (se avsnitt 6.4) att tekniken att utnyttja solvärme, energiskogar och Vindenergi skall vara utvecklad 1985—1990 och att därvid även praktiska försök i stor skala skall vara genomförda. Utvecklingsprogram som genomförs i andra länder innebär vidare att vidgade erfarenheter av bridreaktortekniken också kommer att finnas omkring 1985—1990. Om målet för det föreslagna energiforsknings- programmet och för de utländska bridreaktorprogrammen uppnås kan således i detta tidsintervall finnas ett bättre underlag för att bedöma i vilken utsträckning dessa nya energikällor kan bidra till energiförsörjningen. Det kan noteras att de inhemska uranförekomsterna är så stora att bridreaktorer inte ter sig nödvändiga för att se uran som en uthållig energiresurs i nationellt perspektiv.
Även om de förnyelsebara energikällorna sedan de har utvecklats och prövats fram till andra hälften av 1980-talet visar sig svara mot nuvarande förväntningar måste sannolikt också andra energikällor utnyttjas in på nästa århundrade för att ersätta olja. Detta kommer med stor sannolikhet att vara fallet även om energiförbrukningen kan hållas nere genom ett ambitiöst energisparande. Sverige kan därför även i ett långt tidsperspektiv komma att vara beroende av kol eller uran för sin energiförsörjning om oljeanvänd- ningen minskas väsentligt.
Det är emellertid inte bara valet av energikällor som har strategisk betydelse för den långsiktiga energipolitiska handlingsfriheten. Valet av distributionsform spelar också en väsentlig roll. Stora och långsiktiga investeringar har gjorts i utrustning för att utnyttja energi i den form den nu distribueras. Detta gäller både hos användarna och i själva distributionen — dvs. elnät, tankfordon, fjärrvärmeledningar etc. Ett ändrat distributionsmön- ster i framtiden innebär kostnads- och tidskrävande omställningar i distri- butionsledet. Vilka distributionsformer — el. flytande bränslen, gas och hetvatten —som man väljer i framtiden får därför stor strategisk betydelse för energisystemets långsiktiga uppbyggnad och den energipolitiska handlings- friheten. Distributionsformer som möjliggör utnyttjande av flera olika energikällor — främst el och hetvatten — är från denna synpunkt fördelaktiga. Betydande förändringar i det nuvarande mönstret för energidistribution
kommer i alla händelser att vara oundvikliga om oljans andel i tillförseln, som nu är helt dominerande, skall skäras ned väsentligt.
Osäkerheten beträffande de förnyelsebara energikällorna gäller framför allt de ekonomiska förutsättningarna för att utnyttja dem i stor skala. Med hänsyn härtill bör målet i dagsläget vara att utforma energipolitiken så att vi tills vidare behåller eller skapar handlingsmöjligheter att senare välja mellan de långsiktiga alternativen för energitillförseln. Ett ytterligare motiv härför är som redan nämnts att de förnyelsebara energikällorna, även om de visar sig fullt ut motsvara nuvarande förväntningar, under lång tid ändå måste kompletteras med olja, kol eller uran.
Även osäkerheten i prognoser över energianvändningen är viktig att uppmärksamma. Där finns två huvudkällor till osäkerheten, nämligen dels antagandena om den ekonomiska tillväxten och dess fördelning under prognosperioden, dels antagandena om specifika åtgångstal, energianvän- darnas priskänslighet m. fl. faktorer inom energisystemet.
Ett kvantitativt mål för sänkt energianvändning bör därför ses som ett riktmärke. Om man inte lyckas nå dithän måste tillförseln kunna ökas, åtminstone kortfristigt, medan ytterligare hushållningsåtgärder vidtas.
Om besparingsåtgärderna inte skulle få förväntad effekt eller om den ekonomiska utvecklingen underskattats, särskilt beträffande energikrävande industriell produktion, är det av avgörande betydelse för samhället att marginaler och beredskap finns för att klara energiförsörjningen även vid högre användningsnivåer. Detta gäller i synnerhet på elsidan där utbygg- nadstiderna för nya anläggningar kan vara upp till tio år. För att öka handlingsfriheten vid utbyggnad av produktionsanläggningar bör man bl. a. genom tidig projektering av flera alternativ söka senarelägga beslutstidpunk- terna så mycket som möjligt. Åtgärder bör vidtas för att undvika att eventuella underskott täcks med ökad oljeanvändning.
Från statsmakternas synpunkt sett hänger den energipolitiska handlings- friheten också samman med vilka påverkansmöjligheter(styrmedel) som står till förfogande och vem som har att fatta beslut i de avgörande frågorna.
De områden där stat och kommun f.n. har störst egen aktivitet och beslutsrätt ligger i tillförsel- och distributionsleden. Detta gäller särskilt i fråga om produktion och distribution av el. I fråga om t. ex. oljan fattar däremot företag, privatpersoner osv. beslut som även påverkar samhällets energipo- litiska handlingsfrihet. När det gäller energianvändningen är besluten spridda på ett ännu större antal beslutsfattare. I dessa fall gäller därför att statsmak- terna med olika medel kan styra beslut som dock fattas och genomförs av andra.
7.2. Underlag för programuppbyggnad .; 7.2.1 Utgångspunkter 7.2.1.1 Energitillförsel
, Insikten om att oljan är en ändlig energiråvara har framför allt sedan den s. k. [* oljekrisen 1973—1974 starkt ökat. Såsom framgår av avsnitt 4.3.1 har i ett " flertal energistudier publicerade under senare tid varnats för att svårigheter
kan uppstå redan under 1980-talet att tillfredsställa efterfrågan på olja. Den överkapacitet som f. n. existerar vad avser både produktion och raffinering av råolja kan således komma att förbytas i sin motsats redan under kommande 10 å lS-årsperiod. Detta kan väntas leda till successivt stigande realpris för olja.
Det är mycket sannolikt att en utveckling i skisserad riktning förverkligas. Motiven för att inrikta den svenska energipolitiken mot en successivt minskad oljeanvändning är således starka. Motiven förstärks av den uppenbara risken för störningar i oljetillförseln av politiska skäl redan i ett kortare tidsperspektiv samt det faktum att olja svarar för en helt dominerande del — ca 70 % — av den svenska energitillförseln.
En minskning av oljeberoendet kan — förutom genom besparingsåtgärder — uppnås genom att man ersätter olja med andra bränslen eller med icke oljebaserad el. Inriktningen bör vara att satsa på sådana alternativ som långsiktigt kan ersätta olja.
Svårigheterna att ersätta olja är — förutom inom den petrokemiska industrin — mest uttalade inom transportsektorn. En åtgärd som på sikt kan minska oljeberoendet på drivmedelsmarknaden är introduktion av bränslen som kan produceras ur andra råvaror än olja. Metanol förefaller från många synpunkter vara ett för svenska förhållanden intressant alternativ, men även andra alternativ är tänkbara. Metanol kan produceras ur t. ex. gas eller kol men även inhemska energiråvaror kan komma i fråga, t. ex. biomassa, torv eller skiffer.
Vår stora oljekonsumtion och de begränsade möjligheterna att snabbt och radikalt minska oljeanvändningen innebär att förhållandevis stora mängder olja sannolikt kommer att utnyttjas i Sverige även fram emot sekelskiftet. Åtgärder för att öka tryggheten i oljeförsörjningen är därför angelägna. trots en uttalad strävan att minska oljeanvändningen i landet.
[(o/användningen karaktäriseras f.n. av stora miljöproblem. Miljöpro- blemen till följd av föroreningar i vatten och på mark från rökgaser och hantering av askavfallet är allvarliga. Också arbetsmiljöproblemen, särskilt vid kolbrytning i underjordsgruvor, är betydande. Forskning och utveckling pågår för att förbättra förbränningsmetoderna och tekniken för rökgasrening. Härigenom skulle bl. a. en del av problemen med föroreningar i rökgaserna kunna reduceras. Det finns således förutsättningar för att kolutnyttjande i framtiden i detta avseende skall kunna ske med väsentligt minskad miljöpåverkan.
Även om miljöriskerna kan reduceras genom forskning och utveckling är vissa olägenheter med kolförbränning svåra att undvika för anläggningar som tas i drift under det närmaste decenniet. Hit hör t. ex. utsläppen av tungmetaller — i synnerhet kvicksilver — där möjligheterna att förbättra reningstekniken f. n. bedöms pessimistiskt. Starka restriktioner beträffande kvicksilverutsläpp vid förbränning av kol kan i praktiken leda till att möjligheterna att använda kol i Sverige kraftigt reduceras. Om problemen inte kan lösas påverkas landets långsiktiga energiförsörjningsmöjligheter och handlingsfriheten begränsas starkt.
Förbränning av kol — liksom förbränning av alla andra fossila bränslen — leder till koldioxidutsläpp, vilkas klimatiska påverkan utgör ett osäkerhets- moment när det gäller att långsiktigt utnyttja kol. En globalt sett kraftig
ökning av användningen av fossila bränslen — kol finns i tillräckligt stora mängder för att möjliggöra en sådan ökning — bör därför undvikas.
Såsom framgår av avsnitt 6.2.2 är världens koltillgångar betydande och det finns potentiella exportörer i politiskt stabila länder. Möjligheterna att även på mycket lång sikt utnyttja kol utan risk för bristsituationer kan därför anses vara goda. Den grundläggande olägenheten att kol är ett importbränsle är dock ofrånkomlig.
Kol bedöms från ekonomisk synpunkt i framtiden framgångsrikt kunna konkurrera med olja.
F. n. används i Sverige endast ca 3 milj. ton kol och koks årligen. En helt dominerande del härav utnyttjas för järn- och stålindustrins metallurgiska processer.
En massiv satsning på kol i den svenska energiförsörjningen bör inte komma till stånd om inte miljöproblemen kan behärskas på ett tillfredsstäl- lande sätt. Kolanvändning i orter som med hänsyn till vindförhållandena och av transporttekniska skäl är särskilt väl lämpade för kolhantering bör dock kunna accepteras. Härigenom kan oljeberoendet minskas något, en inhemsk kompetens på kolområdet byggas upp och en svensk etablering på den internationella kolmarknaden äga rum. Detta är väsentliga förutsättningar för möjligheterna att på lång sikt utnyttja kol i större skala i Sverige om så skulle visa sig nödvändigt och lämpligt.
Naturgas skulle i Sverige främst ersätta tjock eldningsolja för värmepro- duktion i fjärrvärmesystem och industrier. De rent marknadsmässiga förutsättningarna för en naturgasintroduktion är mindre gynnsamma till följd av höga kostnader för gasen och betydande investeringar i tillförsel— och distributionssystem. En uppbyggnad av ett naturgasnät ger långsiktiga bindningar till att utnyttja naturgas i det svenska energisystemet. På lång sikt kan förutsättningar skapas för att transportera syntetisk gas framställd av inhemska energiråvaror, främst biomassa eller kol, i rörledningsnätet.
Från miljösynpunkt har dock naturgasen påtagliga fördelar. Naturgas kan knappast utnyttjas som en långsiktig ersättning för olja eftersom naturgas bedöms kunna bidra till den globala energiförsörjningen ungefär lika länge som olja.
En förutsättning för att en naturgasintroduktion skall komma i fråga i Sverige bör vara att _den leder till ökad trygghet i energiförsörjningen. Detta kan komma att uppnås genom att gasen importeras i rör från närbelägna källor. Naturgasen bör däremot inte utnyttjas som ersättning för olja i stor skala utan endast användas som ett komplement till denna. En målsättning bör vara att om möjligt inte använda gas för renodlad elproduktion. Med hänsyn till den höga kostnaden och de förnämliga egenskaperna bör naturgasen reserveras för mer kvalificerade ändamål.
Uran utnyttjas som bränsle i kärnkraftverk. I Sverige finns som framgår av avsnitt 6.2.2 betydande uranförekomster i Västergötland och sannolikt även på flera andra håll i landet. Det finns i princip tekniska möjligheter att på sikt förlägga kärnbränslecykelns alla led inom landets gränser. Kärnkraften skulle i så fall kunna bli en helt och hållet inhemsk energikälla. Det är tänkbart att kostnaderna för åtminstone vissa led i en helt inhemsk kärnbränslecykel blir högre än om motsvarande tjänster köps utomlands. De svenska uranföre- komsterna är tillräckligt stora för att under överskådlig tid försörja ett svenskt
kämkraftprogram av rimlig omfattning, baserat på lättvattenreaktorer, med bränsle. Från ekonomisk synpunkt bedöms el producerad i kärnkraftverk åtminstone under den närmaste tioårsperioden gynnsammare än andra alternativ med undantag för viss vattenkraft.
Utnyttjandet av kärnkraft ärå andra sidan förenat med problem och risker, som beskrivs i kapitel 6. Bland de frågor som behöver klarläggas ytterligare kan nämnas risken för kärnvapenspridning och problemen med upparbet- ning, avfallshantering och reaktorsäkerhet.
Många anser att redan osäkerheten om riskerna utgör skäl för en avveckling av kärnkraften medan andra menar att de stora fördelarna bl. a. från miljösynpunkt, försörjningssynpunkt och ekonomisk synpunkt över- väger i förhållande till de risker ett fortsatt kärnkraftutnyttjande kan innebära.
Vattenkraften är förutom skogsindustrins lutar och ved den enda förnyel- sebara energikälla som f. n. utnyttjas kommersiellt i landet. Eftersom vattenkraften är en helt och hållet inhemsk energikälla vore en fortsatt vattenkraftutbyggnad önskvärd från försörjningstrygghetssynpunkt. Även ekonomiska skäl talar för ett ökat utnyttjande av vattenkraft. Å andra sidan finns starka skäl som talar emot en fortsatt exploatering av våra älvar, i första hand de miljömässiga skadeverkningarna.
En begränsad vattenkraftutbyggnad, där stor hänsyn tas till bevarandein- tressena, bör dock kunna ske utan oacceptabla skadeverkningar. Långsiktiga låsningar bör undvikas så att ett ökat ianspråktagande av vattenkraftresur- serna kan ske i framtiden om starka skäl skulle komma att tala för detta.
Torv kan betraktas som en beredskapsresurs för krissituationer. För att den skall vara en aktiv beredskapsresurs fordras att en verksamhet bedrivs på tillräckligt hög nivå i normalsituationen. Verksamhet inom torvområdet kan också betraktas som en förberedelse för kommande verksamhet med utnyttjande av ved från energiskogar.
Vid sidan av kol och utan utgör,/örnye/sebara energikällor ett energialter- nativ som är uthålligt på lång sikt. I förnyelsebara energikällor ingår förutom vattenkraft bl. a. direkt solutnyttjande för uppvärmning, vindkraft samt olika former av biomassa såsom vedavfall, energiskogar, halm rn. m. Gemensamt för dessa förnyelsebara energikällor är att kommersiellt utnyttjande för energiändamål knappast förekommer i Sverige f. n., frånsett utnyttjandet av vattenkraft och av ved och lutar inom skogsindustrin. Betydande forsknings- och utvecklingsinsatser fordras innan man med någon större grad av säkerhet kan uttala sig om rimlig potential, kostnader, miljöpåverkan m. m. Av detta skäl kan konstateras att möjligheterna är begränsade att den svenska energiförsörjningssituationen i betydande omfattning skall kunna påverkas av ökat utnyttjande av förnyelsebara energikällor under tiden fram till år 1990. Av de energikällor som kan utvecklas och prövas under 1980-talet är det sannolikt energiskogar och soluppvärmning som kan få strategisk bety- delse.
Förutsättningar bör emellertid finnas för att långsiktigt kunna utnyttja förnyelsebara energikällor i väsentligt större omfattning än under 1980-talet i den svenska energitillförseln. Ett mål bör vara att sådana energikällor skall kunna ge betydande bidrag redan före slutet av innevarande sekel om forskningsprogrammen ger positiva resultat.
Härigenom skapas handlingsfrihet för att —då tillräckliga kunskaper om de förnyelsebara energikällornas egenskaper föreligger — successivt besluta om en ökande användning av dessa energislag. För att nå en sådan handlings- frihet fordras att betydande resurser redan nu satsas på forskning och utveckling av dessa energislag inkl. byggande av demonstrationsanlägg- ningar.
7.212. Energidistribution
Över hälften av energin distribueras i dag till användarna i form av flytande bränsle, ca 20 procent i form av elenergi och ca 5 procent i form av hetvatten. Flytande bränslen dominerar bl.a. beroende på den stora oljeanvändningen. En övergång till andra energiråvaror eller energikällor än olja kan innebära ett väsentligt ändrat mönster för energidistributionen.
De energibärare som kan bli aktuella i ett långsiktigt perspektiv är i huvudsak
— hetvatten
— elenergi
— flytande bränsle (oljeprodukter. metanol m. m.) — gas (naturgas, syntetisk gas från t. ex. kol, torv och ved samt vätgas) — fast bränsle med hög energitäthet (t. ex. kol) — fast bränsle med låg energitäthet (t. ex. torv, ved och halm)
Om man begränsar sig till de tekniker som är etablerade kan de tidigare uppräknade förnyelsebara och uthålliga energikällorna omvandlas till ener- gibärare enligt i huvudsak följande sammanställning:
. solenergi — soluppvärmning — hetvatten — biomassa — ved, hetvatten, el, lågvärdesgas, metanol — Vindenergi — el — energi från havet — el — solceller — el . kol — kol, hetvatten, el, gas, metanol och andra syntetiska bränslen . uran — el, hetvatten
Av ekonomiska skäl är det sannolikt fördelaktigt att med kol och biomassa samtidigt producera elenergi och hetvatten i kraftvärmeverk. På så sätt kommer alla de långsiktiga alternativen utom soluppvärmning att kunna ge en relativt stor elproduktion.
En gemensam nämnare för de flesta och viktigaste av framtidens olika energikällor är därför elenergi och hetvatten. Mot den bakgrunden är det sannolikt att alla långsiktiga tillförselalternativ innebär en ökning av andelen el- och hetvattenproduktion i den totala energibalansen. För att klara drivmedelsbehovet krävs dessutom produktion av flytande bränsle (t. ex. metanol) från antingen kol eller biomassa.
Generellt anses ibland att elenergi bör komma i fråga endast för kvalifice- rade ändamål medan enklare energibehov skall täckas med energibärare av lägre kvalitet. En sådan regel bör dock inte vara styrande för energisystemets
uppbyggnad. I stället bör elenergiandelen anpassas till vad som kan vara samhällsekonomiskt optimalt. Det är t. ex. möjligt att en kombination av hetvatten från kraftvärmeverk och elenergi för direkt lokaluppvärmning är ett bättre system än att utnyttja lågvärdigt värme enbart. Vid utformningen av ett system måste utbyggnadstakten för elsystemet avvägas mot system för andra energibärare så att det totala systemet tillfredsställer kraven på god ekonomi, säker energitillförsel och miljövänlighet. Detta utesluter inte att restriktioner mot vissa former av elanvändning kan vara motiverade under en omställningsperiod med knapphet på lämpliga energikällor för elproduktion och för ändamål där goda alternativ finns, t. ex. fjärrvärme i stället för elvärme.
Mycket tyder således på att det nuvarande mönstret för energiomvandling och energidistribution kommer att ändras i framtiden mot större andel el och hetvatten än f. n.
7.2.l.3 Energianvändning
Den framtida tillförseln av energi till Sverige kommer, som framgått, att möta problem på grund av miljöproblem, knapphet på vissa energiråvaror och ökande priser. Mot en sådan bakgrund blir det angeläget att genom ett ambitiöst energisparprogram få ett så energieffektivt samhälle som möjligt. I princip bör målet vara att nå en användningsnivå som går att klara på lång sikt med hjälp av uthålliga, helst förnyelsebara och inhemska, energikällor och med minsta möjliga miljöpåverkan. Eftersom importberoendet är totalt när det gäller den dominerande energibäraren — oljan — är det naturligt att sparansträngningarna särskilt inriktas på den.
I det perspektiv som nu är aktuellt, i första hand tiden till år 1990, bör följande allmänna utgångspunkter gälla.
Innebörden av besparingsprogrammet bör vara att energianvändningen effektiviseras i befintliga processer, anläggningar och utrustningar - genom bättre utnyttjande, drift och underhåll — och att utbyte mot ny energisnål teknik underlättas och påskyndas jämfört med ”spontan” utveckling. Nytillkommande processer etc. förutsätts vara utformade för effektiv energianvändning redan från början. Detta innebär bl. a. att en hög investe- ringstakt inom industrin av sig själv medför viss sänkning av energiåtgångs- talen.
Gränsdragningen mellan å ena sidan förbättring, å andra sidan utbyte eller skrotning i förtid av befintliga processer etc. blir därmed viktig att uppmärk- samma.
Programmet bör innehålla åtgärder som främjar planeringen av ett mer energisnålt samhälle, t. ex. sådan lokalisering av bostäder och arbetsplatser att transportbehovet kan hållas nere. Eftersom samhällets fysiska struktur förändras endast långsamt kommer sådana åtgärder dock knappast att påverka konsumtionsnivån märkbart i det nu behandlade tidsperspekti- vet.
Med tanke på de samband som råder dels inom olika delar av energisek- torn. dels i förhållande till andra samhällsområden — industriproduktion, utrikeshandel, m. ni. —måste ett besparingsprogram planeras och genomföras på ett samlat och väl avvägt sätt. Strävan bör vara att utforma det så att det
bidrar till, eller i varje fall inte inkräktar på, möjligheterna att uppfylla andra väsentliga samhällsmål. Sådana mål kan avse ekonomisk tillväxt, inkomst- fördelning, sysselsättning, prisstabilitet, bytesbalans, inre och yttre miljö, jämställdhet, solidaritet med andra länder, m. m. Detta innebär bl. a. att behovet av resurser för produktiva investeringar bör beaktas och att resurser för besparingsåtgärder bör sättas in där de får störst effekt.
Det innebär också att energianvändarna förutsätts ha frihet att bestämma över sin konsumtion av energi och andra varor m. m. inom ramen för sina resurser och kända regelsystem i samhället. Tvingande restriktioner av det slag som kan behövas vid akuta kriser men inte är avsedda för permanent tillämpning förutsätts således inte ingå.
Genomgående bör naturligtvis eftersträvas att en avvägning sker mellan insatser för ökad tillförsel och insatser för besparingar så att den totala energibalansen säkras med minsta möjliga samhällsekonomiska uppoffring. En sådan avvägning kan t. ex. innebära att besparingar på uppvärmnings- området inte bör göras om underlaget för att utnyttja spillvärme därmed försämras. Kravet på minsta ekonomiska uppoffring leder också till att kapitalförluster — t. ex. genom skrotning i förtid av anläggningar och utrustning — så långt möjligt bör undvikas.
Kravet på handlingsfrihet bör samtidigt beaktas. I linje härmed bör sådana åtgärder hos energianvändarna prioriteras, som gör det möjligt för dem att skifta mellan olika energibärare eller att i framtiden utan stora kostnader byta till andra energislag. Åtgärder bör också övervägas som kan skapa en marknad för tekniska lösningar och system som inte finns kommersiellt utvecklade än men kan sänka energikonsumtionen på sikt.
Hit kan höra förberedelser hos energianvändarna att senare helt eller delvis kunna driva fordon med syntetiska drivmedel, t. ex. metanol eller etanol. Utan sådana förberedelser kommer transportområdet ännu under mycket lång tid att vara starkt beroende av oljeimport. Även ett mycket ambitiöst program för introduktion av metanol kan inte förväntas leda till att större andel än 20 a 30 % av det totala drivmedelsbehovet år 2000 ersätts med andra drivmedel än oljeprodukter.
Likaså bör sådana åtgärder prioriteras som gör det möjligt att reservera vissa energibärare för att tillgodose efterfrågan från områden där substitu- tionsmöjligheterna är små, t. ex. olja till petrokemisk industri och till drivmedel så länge goda drivmedelssubstitut saknas.
Ett aktivt energibesparingsprogram bör utformas så att eventuella direkta ingrepp från samhällets sida hellre koncentreras till ett mindre antal tunga sektorer än sprids ut på många olika, mindre områden. Därmed underlättas en utvärdering och löpande anpassning av programmet efter vunna erfaren- heter och nya förutsättningar. Strävan bör vara att utforma styrmedlen — administrativa regler,ekonomiska villkor, m. m. —så att de kan bestå över en längre tidsperiod och ligga till grund för en rationell planering av besparings- åtgärder hos energianvändarna.
7.2.2. Energi/örsörjningsa/ternativ med en snabb avveckling av kärnkraften
7.2.2.1 Inledning
Den osäkerhet som råder beträffande riskerna med att utnyttja uran som energiråvara innebär enligt mångas mening att en fortsatt användning av kärnkraft ej kan accepteras. Detta skulle medföra att ytterligare kärnkraft- block utöver de sex som f. n. är i drift inte bör tillföras kärnbränsle och att befintliga kärnkraftblock bör avvecklas. Att inte tillgodoräkna sig energibi- drag från kärnkraft efter en viss tidpunkt leder till konsekvenser på såväl energianvändnings- som energitillförselsidan. »
7.2.2.2 Energitillförsel
Genom ett beslut om en successiv avveckling av kärnkraften elimineras ett av de alternativ som långsiktigt kan ge väsentliga energibidrag. Med hänsyn till olägenheterna med en kraftigt ökad kolanvändning är det naturligt att på tillförselsidan i första hand söka ersätta kärnkraften genom en ökad satsning på förnyelsebara energikällor. Här förutsätts därför en mycket massiv satsning på forskning om och utveckling av förnyelsebara energikällor samt en satsning på utbyggnad av demonstrationsanläggningar i full skala enligt ett forcerat program. En sådan forcering kan innebära visst risktagande. Med hänsyn till tidsfaktorn kan något eller några av de konventionella energisla- gen kol, olja och naturgas behöva användas i större utsträckning än som annars vore nödvändigt under övergångsperioden mellan tidpunkten för kärnkraftens avveckling" och den tidpunkt då förnyelsebara energikällor förväntas kunna utnyttjas i stor skala.
7.2.2.3 Energianvändning
Om kärnkraften inte kan accepteras måste energibesparingarna under en övergångsperiod inriktas speciellt på att sänka efterfrågan på el till den nivå ett [ visst är som kraftsystemet då beräknas klara utan kärnkraft. Denna fysiska | begränsning för elanvändningen kan komma att ersätta det eljest gällande huvudkravet att väga kostnaden för en besparing mot kostnaden för ökad tillförsel.
Snabb besparingseffekt kan nås genom en effektivare användning av elenergin. Effektivisering kan också ske genom förbättrade tekniska pres- tanda hos eldrivna maskiner och apparater.
Inom byggnadsbeståndet gäller dock att effektivisering av energianvänd- ningen — genom tätning, isolering osv. av byggnaderna - ger större besparing av olja än av el. De elvärmda husen är i regel nyare och byggda efter moderna » byggnormer. I linje med det övergripande målet att sänka beroendet av importolja bör strävan att sänka elförbrukningen inte få leda till ändrad inriktning av det planerade besparingsprogrammet för befintliga byggnader. Detta program är utformat efter samhällsekonomiska kriterier och utgår från bl. a. principen att de sämsta husen skall bli föremål för åtgärd först.
Vidare kan besparingar ske genom att byta el mot andra energislag. Därvid kan främst övervägas en minskad användning av el för uppvärmning av
byggnader. Detta användningsområde svarar för en väsentlig del av den ökning i elkonsumtionen,som förutses från nu till år 1990. Förbud, helt eller delvis, mot elvärme i nya byggnader är en möjlighet. Utbyte av installatio- nerna i det byggnadsbestånd, som f.n. värms med el, kan däremot av tekniska och ekonomiska skäl betecknas som en extrem åtgärd som inte skall tillgripas förrän i sista hand.
För industrin kan det, för att nå påtagligt lägre elkonsumtion, bli fråga om att hindra eller fördröja en i prognosen förutsatt övergång till el-intensivare processer. Särskilt inom massa— och pappersindustrin finns på grund av virkesbristen tendenser att gå över till processer som kräver mycket tillförd el och minskar den möjliga produktionen av mottryckskraft.
Åtgärder som drabbar omfattningen av den eldrivna kollektivtrafiken bör inte komma i fråga.
Med undantag för nytillkommande elvärme bör endast i sista hand direkta restriktioner mot elkonsumtion övervägas. Som utgångspunkt bör gälla att installationer och utrustningar som redan finns i marknaden och som många konsumenter har skaffat sig inte skall förbjudas för nya konsumenter.
Elbesparingarna bör i första hand göras på sådant sätt att effekten består även i ett längre tidsperspektiv när andra elproduktionsformer hunnit komma in. För att hålla efterfrågan vid samma nivå som tillgänglig produktion år 1985 kan det dock även bli fråga om att hålla tillbaka nytillkommande efterfrågan på el som kan få tillgodoses i det längre tidsperspektivet (t.ex. övergång till elkrävande industriprocess). Det blir också nödvändigt att göra en särskild bedömning av dels elprognoserna, dels säkerheten i de sparåtgärder som vidtas. Åtgärder där genomförandegrad och effekt någorlunda låter sig beräkna bör prioriteras framför generella åtgärder av typen information eller utbildning. Det betyder dock inte att sistnämnda åtgärder är överflödiga. De är sannolikt nödvändiga för att dels direkt stödja införandet av normer m.m., dels förklara för användarna varför normer m. m. behövts.
Den lämpliga nivån förelkonsumtionen på lång sikt blir beroende av vilken bedömning som görs av möjliheterna att långsiktigt framställa elenergi i Sverige från andra energislag på ett godtagbart sätt från bl. a. miljösynpunkt. Som tidigare framhållits kan det exempelvis komma att visa sig att flera av de förnyelsebara energislag som vi har tillgång till i Sverige tekniskt-ekonomiskt lämpar sig bäst för användning i form av el. Samtidigt är det, som även nämnts, ännu för tidigt att realistiskt bedöma vilka bidrag dessa energislag kan ge på lång sikt. Kravet på åtgärder som bevarar eller ökar energianvän- darnas möjligheter att byta mellan energislag kvarstår därmed.
7.2.3. Energi/örsörjningsalternativ med fortsatt eller ökat kärnkraftutnyttjande
7.2.3.1 Inledning
Möjligheterna att snabbt minska beroendet av olja förbättras om sparåtgärder och övergång till andra bränslen kombineras med substitution av olja mot el. En förutsättning för att en sådan substitution skall vara möjlig är att elproduktionen kan baseras på andra bränslen än olja. Om de problem som är
förknippade med kärnkraften inte bedöms vara av sådan art att utbyggnaden av kärnkraft bör stoppas kan ett fortsatt utnyttjande av kärnkraft ge en sådan
möjlighet.
7.2.3.2 Energitillförsel
F. n. pågår i Sverige utbyggnad av ett antal kärnkraftblock. Denna utbyggnad innebär inte att risker och olägenheter av annan natur uppkommer än de som redan kan finnas förknippade med gjorda kärnkraftutbyggnader.
Vid en försiktig kärnkraftutbyggnad skulle inte andra beslut om föränd- ringar i kärnkraftprogrammet fattas än sådana som krävs för anpassning till elförbrukningen. Detta medför tidsmässiga förskjutningarjämfört med 1975 års energipolitiska beslut. För att på bästa sätt utnyttja energiinnehållet i kärnbränslet och därigenom i så hög grad som möjligt utnyttja kärnkraft som substitut för olja bör utformning av tillkommande kärnkraftblock som kärnkraftvärmeverk övervägas. Härigenom skulle ett eller flera av storstä- dernas fjärrvärmenät till väsentlig del kunna försörjas med icke oljebaserad energi. Möjligheterna att på sikt utnyttja s. k. Värmereaktorer, dvs. kärnre- aktorer som endast producerar värme, bör hållas öppna.
I avvaktan på att kunskaperna ökar till en nivå som möjliggör ett välgrundat beslut i kärnkraftfrågan är det av vital betydelse att driva forskning och utveckling på området på en tillräckligt hög nivå samt att bibehålla en inhemsk industriell kompetens. Det är likaledes av största betydelse att fortsatt uranprospektering bedrivs för att skapa förutsättningar för svensk uranbrytning även på annat håll än i Ranstad.
Ett beslut om en kraftig utbyggnad av kärnkraften bör kombineras med en successiv uppbyggnad av en inhemsk kärnbränslecykel. Detta innebär att låsningen till ett långsiktigt utnyttjande av kärnkraften ökar men det ger fördelar från försörjningstrygghetssynpunkt.
En sådan satsning på kärnenergiområdet skulle bidra till att minska oljeberoendet men innebära stora finansiella krav. En naturgasintroduktion i syfte att begränsa oljeberoendet skulle också föra med sig stora krav på kapital. Vid en fortsatt satsning på kärnkraft bör därför en introduktion av naturgas i det svenska energisystemet undvikas.
Forsknings— och utvecklingsarbetet när det gäller nya energikällor bör inte forceras så hårt att det kan leda till stora investeringar i utvecklingslinjer som senare kan visa sig mindre väl valda.
7.2.3.3 Energianvändning
Om kärnkraften kan accepteras finns inte några motiv att i särskilt hög grad inrikta energisparandet på att spara el. Huvudinriktningen att spara på importbränslen, särskilt olja, bör i stället förstärkas. Bl. a. bör möjligheterna utnyttjas att, där så är möjligt, byta olja mot el och därigenom snabbare komma bort från nuvarande stora beroende av oljeimport. Inom främst sektorerna industri, bostäder och service m. m. finns en rad användnings- områden där olja kan ersättas med el. Möjligheterna att direkt substituera olja mot el är däremot f. n. små inom samfärdseln.
Substitution av olja mot el kan vara ändamålsenligt också mot den
bakgrunden att de förnyelsebara energikällorna, när de så småningom kan utnyttjas i stor skala i vårt land, sannolikt i många fall bäst distribueras till de slutliga användarna i form av el och/eller hetvatten. Ett sådant antagande stöds av att vi redan disponerar t. ex. ett mycket väl utvecklat distributions- system för el.
7.3. Val av energialternativ
På basis av de synpunkter och överväganden som här redovisats har kommissionen valt att närmare studera fyra alternativ för det framtida energisystemet i Sverige.
I alternativ/1 avvecklas kärnkraften till omkring år 1985. Detta alternativ bör belysas enligt kommissionens direktiv. Alternativet leder till att kraftfulla åtgärder måste sättas in omgående för att kompensera den elproduktion från kärnkraft som planerats ingå i energisystemet vid 1980-talets mitt. Åtgär- derna inriktas mot kraftigt effektiviserad energianvändning, inledningsvis främst vad avser elenergi, och mot utveckling av förnyelsebara energikällor. Långsiktigt kommer energitillförseln att baseras på förnyelsebara energikällor samt kol i erforderlig mängd.
I alternativB inriktas energipolitiken mot en avveckling av kärnkraften under en tioårsperiod. År 1990 väljs som riktpunkt för avvecklingen. Inriktningen i övrigt sker liksom i alternativ A mot kraftigt utnyttjande av inhemska förnyelsebara energikällor och mot kraftig effektivisering av energianvändningen. Liksom i alternativ A baseras energitillförseln på förnyelsebara energikällor samt kol i erforderlig mängd.
I alternativ C accepteras viss kärnkraftutbyggnad under 1980-talet. Åtgärder som innebär låsningar för ett fortsatt kärnkraftutnyttjande för tiden efter år 1990 undviks. På lång sikt kan därför antingen kärnkraft, kol eller förnyelsebara energikällor, eller olika kombinationer av dessa, komma till användning i detta alternativ.
AlternativD kommer för tiden fram mot slutet av 1980-talet att ha stora likheter med alternativ C. Här förutsätts dock en mer markerad inriktning på en fortsatt satsning på kärnkraft. Det blir då naturligt att successivt även satsa på svensk uranbrytning, anrikning och eventuellt även upparbetning. Detta alternativ illustrerar således en utveckling som innebär att kärnkraft utnyttjas tillsammans med förnyelsebara energikällor för energitillförseln under början av 2000-talet.
De skisserade alternativen har många gemensamma drag. Några av de viktigaste är ambitionen att minska beroendet av importerad olja, den kraftiga satsningen på utveckling av förnyelsebara energikällor samt kraft- fulla åtgärder för förbättrad energihushållning. Skillnaderna mellan alterna- l tiven kan väsentligen återföras på det faktum att beslut om avveckling av l kärnkraften förutsätts bli fattat inom något eller några år i alternativen A och
B medan fortsatt utnyttjande av kärnkraft accepteras i alternativen C och D.
8. Energialternativ
8.1. Energialternativens förutsättningar
Av kapitel 7 framgår att fyra energialternativ, betecknade A, B, C och D har valts för att närmare kunna analysera olika strategier för utformningen av Sveriges framtida energipolitik. Det bör framhållas att — med hänsyn till de stora svårigheter som finns att bedöma förutsättningarna — de fyra alterna- tiven inte är att betrakta som program i vanlig mening utan mera utgör räkneexempel som visar på fyra alternativa huvudinriktningar av energipo- litiken.
Analyserna, vilka redovisas i avsnitten 8.2—8.5 i det följande, har genomförts speciellt för åren 1985 och 1990 med en översiktlig bedömning av utvecklingen fram till sekelskiftet och därefter.
Energialternativens allmänna förutsättningar vad gäller energipolitikens inriktning m. rn. har redovisats i de tidigare kapitlen. Inledningsvis i detta kapitel redovisas bl. a. de särskilda tekniska och ekonomiska förutsättningar som har gällt speciellt för tillförselgruppens beräkningar av energialternati- ven.
8.1.1. Prisutveckling på energiråvaror
För att bedöma alternativens ekonomiska konsekvenser är prisutvecklingen för energiråvaror betydelsefull. I olika energistudier har ofta räknats med konstant reala priser. Priserna har med andra ord ansetts följa inflationen och de relativa energipriserna har därmed heller inte blivit förändrade. I sådana studier framhålls dock ofta att oförändrade framtida reala energipriser är mindre sannolika. Anledningen härtill är den förväntade utvecklingen av oljemarknaden. I en situation då ökningen i produktionskapaciteten ej förmår hålla samma takt som efterfrågeutvecklingen kommer oljepriserna att stiga tills balans på marknaden uppnås.
Råoljeprisets utveckling bestäms inte enbart av sådana faktorer som resurstillgång, produktions- och raffinaderikapacitet etc. Insikten att oljan är en ändlig tillgång liksom möjligheten att utnyttja den industrialiserade världens beroende av oljeimport som ett politiskt och ekonomiskt vapen är också faktorer som påverkar prisbildningen. Oljepriset kommer därför sannolikt att även i framtiden styras av de länder som är oljeexportörer.
Oljeprisernas utveckling är oviss. Det medför också ovisshet om prisut- vecklingen för andra energiråvaror som är prismässigt bundna till oljan,
exempelvis kol och naturgas. Olika antaganden om oljepriserna påverkar också den ekonomiska bedömningen för sådana energiråvaror som ännu inte används i Sveriges energiförsörjning t. ex. torv och odlad energiskog. För sådana kommersiellt oprövade energiråvaror gäller också att underlaget för att bedöma pris och prisutveckling i många fall är knapphändigt.
Även om ovissheten är stor är antaganden om prisutvecklingen på skilda slag av energiråvaror nödvändiga att göra för att det ekonomiska utfallet av energialternativen skall kunna beräknas. Härav följer att gjorda antaganden starkt kommer att styra såväl analyserna som resultaten.
Som fastslagits ovan är prisutvecklingen på råolja av avgörande betydelse för bedömningen av prisutvecklingen för andra bränslen. Som utgångspunkt för oljeprisets utveckling har förutsatts att OPEC och systemet med en prisledande olja, "marker crude”, består. I relation till denna råoljetyp (f. n. Arabian Light 340 API) prissätts övriga råoljor.
Den obalans på oljemarknaden som många bedömare anser kunna inträda redan under första hälften av 1980-talet kommer att medföra reala oljepris- stegringar. Tillförselgruppen har därför ansett det motiverat att framdeles räkna med en årlig real prisstegring. Oljemarknadens förväntade obalans kommer efter vad som nu kan bedömas ej att inträda momentant utan kommer att få ett successivt förlopp.
Som grund för kalkylerna har tillförselgruppen valt att räkna med en schablonmässig real råoljeprishöjning med 2 %per år till år 1990 samt att råoljepriset därefter stiger med 4 % per år. Priset år 1977 för den prisledande råoljan har satts till 100 US $/ton. Den antagna reala prisstegringen innebär att råoljepriset förväntas ha stigit till år 1990 med knappt 30 % och till år 2000 med ca 90 %.
Det bör understrykas att antagen prisutveckling skall ses som indikation på den väntade trendmässiga utvecklingen från vilken tidvis stora avvikelser kan väntas uppträda. Det finns t. ex. mycket som tyder på att oljepriserna realt sett kan komma att sjunka under de allra närmaste åren. Anledningen härtill skulle vara den långvariga globala lågkonjunkturen och överkapacitet hos de oljeproducerande exportörerna samtidigt som nya råoljeströmmar från främst Alaska, Mexico och Nordsjön tillförs oljemarknaden.
För att få ett mått på alternativens känslighet har de ekonomiska konsekvenserna av ändrade prisantaganden undersökts.
Den antagna prisutvecklingen på råolja och oljeprodukter liksom för vissa andra energiråvaror framgår av tabell 8.1. De angivna prisskillnaderna mellan råolja och raffinerade oljeprodukter avspeglar bedömningen att en betydande eftersläpning i förhållande till efterfrågeutvecklingen kan förväntas vad gäller de framtida utbyggnaderna av såväl raffinaderier som av olika konverterings- utrustningar.
Oljeprishöjningarna i samband med oljekrisen 1973—1974 har också inneburit prishöjningar på kol. Detta har medfört en starkt förbättrad lönsamhet hos en stor del av världens kolindustri. En ökning av priset på främst tjock eldningsolja innebär att utvinningen av bl. a. kol för energiän- damål (ångkol) får förbättrad lönsamhet. Detta torde verka stimulerande på utbudet.
Med tanke på den tidsmässiga fördröjning som utmärker möjligheterna att öka utbudet av kol kan förväntas att kolpriserna även under tiden fram till år
1990 är bundna till oljepriset. På grundval av nuvarande prisstruktur har tillförselgruppen ansett det rimligt att räkna med ett kolpris som per energienhet uppgår till 60 % av priset på tjock, lågsvavlig eldningsolja. Det ökande utbudet av kol kommer att successivt öka konkurrensen mellan kolproducenterna. Det har därföri beräkningarna antagits att kolpriserna från början av 1990-talet släpper kopplingen till tjockoljepriset och att kolpriserna därefter realt stiger med 2 % årligen.
Även priset på naturgas är bundet till priset på olja. Vanligtvis är priset i leveranskontrakt angivet som ett baspris med indexreglering. Priset är relaterat till priset på de energibärare som gasen har att konkurrera med i avsättningsländerna, dvs. olika slags eldningsoljor. Gaspriset kommer därför troligtvis att utvecklas på samma sätt som priset på den blandning av oljor som utgör alternativ till gasen. Det kan dock inte uteslutas att prisökningen blir snabbare beroende på avsättningsländernas bundenhet till naturgasen, vilket genom gjorda investeringar i ledningsnät m. ni. kan göra dem benägna att betala ett högt gaspris.
Prisutvecklingen på torv har bl.a. bedömts mot bakgrund av gjorda utredningar angående torveldning i värmeverk rn. rn. I prisläge 1977 har priset fritt förbrukaren av tillförselgruppen beräknats till 80 kr./ton torv med 50 % fukthalt.
Den framtida utvecklingen av torvpriset beror bl.a. på utvecklingen av löner och priser på maskiner. Med antagen reallöneutveckling (se 8.1.2.1) torde det vara rimligt att anta att produktivitetsökningen inom torvområdet kan hållas vid samma värde. För maskiner torde gälla att priserna rentav kommer att sjunka. Priset på torv bedöms således ligga kvar på högst den nuvarande nivån räknat i fast penningvärde. Antaget pris per energienhet framgår av tabell 8.1.
Osäkerheten beträffande priset på intensivodlad biomassa för energiän- damål (energiskog) är betydande. Priset är beroende av tre delposter, nämligen kapitalkostnaden för etablerandet av energiskog, drift- och sköt- selkostnaden samt framtagningskostnaden. Den senare kostnaden är sammansatt av avverknings- och transportkostnader.
Priset blir starkt beroende av huruvida energiskog odlas på åkermark eller våtmark. Avverkning på åkermark kan ske med helt mekaniserade system. På våtmark fordras en stor andel manuellt arbete. Framtagningskostnaden
Tabell 8.1 Antagen prisutveckling per energienhet för energiråvaror och energibärare i relation till priset på råolja år 1977 (index 1977 = 100)
Energiråvara/ 1977 1980 1985 1990 1995 2000 energibärare Råolja 100 104 116 127 156 189 Tunn eldningsolja 113 118 144 176 202 247 Tjock, lågsvavlig
eldningsolja 91 98 120 142 171 204 Lågsvavligt ångkol 56 60 71 84 93 102 Naturgas 107 113 140 160 184 227 Torv 84
Biomassa ___—__— 189
blir därför olika för de båda marktyperna.
Odlingskostnaden för biomassa har beräknats till 150 kr./ton torrsubstans. Framtagningskostnaden har för åkermark och våtmark beräknats till 90 resp. 240 kr./ton torrsubstans. Som medelpris har räknats med ett totalt pris av 360 kr./ton torrsubstans. I priset har därvid vägts in framtagningskostnaden från en är 2000 kalkylmässigt beräknad odlingsareal om 1,25 milj. hektar varav 0,25 milj. hektar utgörs av uppodlad åkermark och 1,0 milj. hektar uppodlad l våtmark. *
Någon prisförändring under perioden har ej antagits av samma skäl som ovan anförts beträffande torv. ;
Liksom för flertalet andra energiråvaror är bedömningen av uranets ; framtida prisutveckling baserad på flera osäkra faktorer. För att bedöma den totala bränslekostnaden måste samtliga förädlings- och fabrikationsled vid tillverkningen inkl. hantering av utbränt kärnbränsle beaktas.
Uppfattningarna _om uranprisets framtida utveckling går starkt isär. Enligt vissa bedömare kan prissänkningar inträffa de närmaste åren, medan andra ; tror på reala prisstegringar. *
En viktig faktor är härvid resthalten av U-235 i det efter anrikning * utarmade uranet. En brist på anrikningskapacitet kan mötas genom en 1 höjning av resthalten, vilket i sin tur medför en ökad efterfrågan på natururan. Genom senareläggning av kärnkraftutbyggnaderna minskas behovet av anrikningskapacitet, varvid resthalten av U-235 kan hållas på låg nivå. I konsekvens härmed erfordras mindre natururan, varvid trycket på uranmarknaden minskar. Under de närmaste åren bedöms detta komma att verka dämpande på prisutvecklingen på natururan.
Den framtida efterfrågan på uranmarknaden påverkas starkt av i vilken utsträckning planerade kärnkraftutbyggnader i olika länder kan fullföljas. Uran- och plutoniumåterföring från upparbetningsprocessen är f. n. under diskussion. Tillåts inte plutoniumåterföring erfordras större kvantiteter natururan, vilket ökar efterfrågan på uran.
Kostnaderna för anrikning har beräknats på grundval av hittillsvarande prisutveckling och en kostnadsanalys av de båda metoder (diffusion och centrifug), som kommersiellt kommer att utnyttjas under resten av seklet. Bränsleelementtillverkning sker i Sverige. Kostnaderna härför har utgjort ! underlag för bedömning av prisutvecklingen.
Kostnaderna för upparbetning bygger på underlagsmaterial från förhand- lingar mellan svensk kraftindustri och europeiska upparbetningsföretag.
Oklarheten beträffande kostnaderna för slutlig deponering av det radioak- tiva avfallet är mycket stor. Vid beräkningen av kostnaden för slutlig förvaring av kärnkraftavfall har därför ansatts ett brett kostnadsintervall.
Med här summariskt angivna förutsättningar har kostnadsutvecklingen för kärnbränsle räknat som öre per producerad kilowattimme el beräknats för åren 1985, 1990 och 2000. Genom den osäkerhet som råder om den framtida utvecklingen för flera av för kärnbränslekostnaden betydelsefulla förädlings- och fabrikationsled har för varje tidpunkt räknats med två kostnadsnivåer. Beräkningarna framgår av tabell 8.2.
I det högre alternativet är utgångspunkten det högre kostnadsalternativet för urankoncentrat, anrikning och avfallsdeponering. Dessutom förutsätts att
Tabell 8.2 Kärnbränslekostnader
Urankoncentrat
Konvertering Anrikning
Tillverkning
Totalt färskt bränsle
Upparbetning Urankreditering
Plutoniumkreditering
Avfallsdeponering
Totalt bestrålat bränsle
Totalt kärnbränsle
$/lb
S/kg uran S/kg SWU
kr./kg uran
Originalenhet
Öre/kWhe
1977 1985
1 990
2000
Min. 10 Max. 40 4 Min. 75 Max. 75 550
Min. Max.
30 60 4 110 135 550 40 80 4 110 150 550 50 100 4 110 200 550
1977
0,30 1,15 0,05 0,63 0,63 0,26 1985
1990 2000
0,88 1,74 0,05 0,91 1,12 0,26 1,16 2,30 0,05 0,91 1,24 0,26
1,45 2,88 0,05 0,91 1.65 0.26
1,27 2,12 2,13 3,20 2,41 3,88 2,70 4,87
Kalkylerad kostnad
1,95
2 ,66 3 ,20 3 ,90
kr./kg uran
S/g kr./ kg uran
1 350
Min. 7 Max. 0 Min. 200 Max. 1 000
Min. Max.
1 650 23 0 200 1 000 1 650 27 0 200 1 000 1 650 32
200 1000
0,58 —0,01 0,15 0,09 0 0,06 0,31 0,70 0,12 0,29 0,22 0 0,06 0,31 0,70 0,18 0,41 0,25 0 0,06 0,31 0,70 0,24 0,51 0,29 0 0,06 0,31
0,56 0,74 0,42 0,72 0,33 0,60 0.23 0,50
Kalkylerad kostnad
Min. Max.
0,68 0,68
1,83 2,86 2,55 3,92 0,60 2.74 4,48 0,40 2,93 5,37
Kalkylerad totalkostnad
2 ,60
3,35
3 .80
4,30
ingen plutoniumkreditering sker. För det lägre alternativet gäller motsva- rande lägre kostnadsalternativ samt plutoniumkreditering motsvarande uppskattat värde vid återföring i termiska reaktorer.
8.1.2. Övriga förutsättningar/är utformning av energitillförselsystemen 8121 Vissa ekonomiska förutsättningar
En väsentlig uppgift för kommissionen har varit att presentera energialter- nativens ekonomiska konsekvenser. Utmärkande för framför allt stora delar av energitillförselsystemet är att det är baserat på en extremt kapitalintensiv teknik. Detta gäller t. ex. för vattenkraft, kärnkraft och vindkraft vilka har kapitalkostnaden som en dominerande kostnadspost. Valet av kalkylräntesats är därför av stor betydelse för den ekonomiska bedömningen vid val mellan olika tillförselsystem liksom mellan skilda slag av hushållningsåtgärder. l! Vanligtvis brukar en nominell kalkylmetod användas inom industrin. En sjådan metod innebär att hänsyn tas till förväntad inflation. Om sålunda ihflationen förväntas bli hög sätts även kalkylräntan högt. En annan 'alkylmetod som kan användas är den reala. En därvid utnyttjad real ; kalkylränta är således inflationsrensad, dvs. penningräntesatsen är minskad ed inflationstakten. Tillförselgruppen har i sin rapport(Ds I 1978z92 utförligt edovisat en samhällsekonomisk metoddiskussion som belyser konsekven- serna vid valet mellan de båda metoderna.
Tillförselgruppens slutsats är att det är lämpligt att för statsmakternas långsiktiga ställningstaganden grunda lönsamhetsbedömningarna på en realräntesats på mellan 3 och 4 %. Om investeringar i energisystemet kan uppfylla ett sådant lönsamhetskrav torde de långsiktigt vara fullt konkurrens- kraftiga med andra investeringar. Gruppen har i sina beräkningar använt en real kalkylränta på 4 %. .
Ijämförelse med högre realräntor kommer valet av en realräntesats kring 3 l ä 4 % att öka lönsamheten i kapitalintensiva investeringar. På produktions- l sidan gäller detta för t. ex. vattenkraftverk, vindkraftverk och i viss mån 1 kärnkraftverk. Forskningsprojekt med avkastning först långt fram i tiden kommer också att gynnas. Konsekvenser långt fram i tiden kommer att |
!
neddiskonteras mindre än vid val av en högre räntesats.
Kommissionen har inte funnit anledning att frångå den av tillförsel- gruppen föreslagna reala kalkylräntemetoden. Räntan har således satts till 4 % och har använts i samtliga kostnadskalkyler. Sådana kalkyler har gjorts för energialternativens investeringskostnader och rörliga kostnader. Däremot har ej beräknats de finansiella utgifterna för investeringar i energisektorn t. o. m. år 1978.
Löner har beräknats med utgångspunkt i löneläget den 1 januari 1977. bönerna har antagits stiga realt med 3 % per år. Detta innebär krav på en kontinuerlig rationalisering,vilket skulle motivera en sänkning av priserna på i kalkylerna beräknade anläggningar och anläggningsdelar.
En sådan sänkning kan delvis uppnås genom skaleffekter men för vissa anläggningar har antagits att dessa mer än väl uppvägs av ökade miljökrav. Kostnaderna för anläggningar och anläggningsdelar har därför förutsatts vara antingen konstanta (t. ex. industrianläggningar) eller öka med 1 % per år
(kraftverk).
Avskrivningstiden har antagits vara för värmekraftverk 25 år, för vatten- kraftverk 40 år, för industrins pannor 20 år och för övriga industrianlägg- ningar 25 år. Avskrivningstiden för investeringari energibesparande åtgärder varierar. Inom uppvärmningsområdet förekommer avskrivningstider på upp till 30 år och inom industrin på upp till 15 år.
8122. Sektorindelning och avgränsningar
Beräkningar avseende energitillförseln till energisystemet har genomförts för tre delsektorer, nämligen
— el- och värmesektorn — industrisektorn — transportsektorn
El- och värmeproduktion har beräkningsmässigt sammanförts till en sektor på grund av de starka kopplingarna mellan el- och uppvärmningssek- torn. Denna sektorindelning skall ej förväxlas med den sektorindelning som används vid beräkningarna för energianvändningen.
Uppvärmningsbehovet täcks med fjärrvärme, elvärme och individuell uppvärmning ("övrig uppvärmning”). Inom delsektorn övrig uppvärmning produceras värmen i enskilda pannor, panncentraler eller solpaneler.
I redovisningen av bränslebehoven för lokaluppvärmningen ingår hela sektorn övrig uppvärmning, all fjärrvärmeproduktion i hetvattencentraler eller centrala solvärmesystem samt den del av produktionen i kraftvärme- verken som faller på värmesidan. Bränslebehovet för produktion av elvärme ingår däremot inte, eftersom elvärmen har beaktats inom elsektorn.
På grund av att stor och medelstor industris försörjning med lokalvärme genom tekniska kopplingar och integrerade system inte går att separera från processvärmeförsörjning, räknas automatiskt denna lokalvärmeförsörjning in i industrins totala bränslebehov. Småindustrin är dock oftast belägen i eller 1 i anslutning till affärs- och bostadshus och dess värmebehov är inkluderat i sektorn övrig uppvärmning.
Spillvärme från industrin förutsätts i vissa fall komma att utnyttjas i fjärrvärmenäten och redovisas därvid som en tillförselpost i värmebalan- serna. El producerad i industriella mottrycksanläggningar redovisas i samband med elbalanserna.
8.1.2.3 Dimensioneringsprinciper för el- och värmesystem
I synnerhet vid produktion och distribution av ledningsbunden energi, dvs. i första hand el och fjärrvärme, är dimensioneringen av produktionsapparat
» och distributionssystem av väsentlig betydelse. Som framgår av avsnitt 1 2.622 är leveranssättet för el sådant att det inte ger samma möjligheter till * styrning och effektivt verkande ransoneringsförfaranden som fallet är för
andra varor. Det är därför av stor betydelse att kraftsystemet dimensioneras så att leveranssäkerheten blir tillfredsställande. Detsamma gäller även för fjärrvärmesystem.
Vid beräknandet av elproduktionssystemets utbyggnad beaktas det nu
gällande kravet på leveranssäkerhet för elenergi om 80 % av medelårspro- duktionen i vattenkraft plus 90 % av möjlig värmekraftsproduktion vid normal tillgänglighet täcker den prognostiserade elkonsumtionen. Denna dimensioneringsregel ger som resultat en leveranssäkerhet på ca 97 % , dvs. elransonering kan förväntas uppträda ca en gång på 30 år.
Härutöver måste man se till att produktionssystemet har tillräcklig kapacitet för att med tillfredsställande leveranssäkerhet även klara de högsta i belastningstopparna. Med kravet att effektbrist inte får uppträda oftare än i 1 genomsnitt tio timmar per år blir reserveffektbehovet i det svenska kraftsys- temet ca 20 %.
Elproduktionssystemet måste ha regleringsresurser för att produktionen i 1 varje ögonblick skall kunna anpassas till konsumtionen. Generellt gäller att 1 regleringen av elsystemet blir mer komplicerad i framtiden till följd av den sjunkande andelen lättreglerad vattenkraft. Detta medför ökade krav på | reglering i värmekraftverken. |
Kravet på reservkapacitet för att uppnå fullgod leveranssäkerhet i energi ' och effekt beror på produktionssystemets sammansättning. Generellt gäller att reservbehovet är större om stora aggregat ingår i systemet än om detta genomgående består av små aggregat. Genom de sannolikhetsberäkningar som utförs för att bestämma erforderlig reserveffekt i systemet beaktas automatiskt den skillnad i reservbehov som uppkommer till följd av varierande sammansättning av elproduktionsapparaten.
Inom ramen för uppställda krav på leveranssäkerhet bestäms den mest ekonomiska sammansättningen av elproduktionssystemet vid given elan- , vändning i princip utifrån produktionskostnaderna vid genomsnittsförhål- landen hos vatten- och värmekraftproduktionen. I planeringsberäkningarna beaktas härvid de rörliga produktionskostnaderna hos såväl nytillkommande som befintliga och beslutade produktionsanläggningar samt de fasta årskost- naderna för de nytillkommande anläggningarna. Planeringen syftar bl. a. till att finna den sammansättning av elproduktionssystemet som vid givna restriktioner ger lägsta värdet på summan av fasta och rörliga kostnader.
1 effektbalansen för,/järrvärmeförsörjningen har antagits att det maximala »' effektbehovet uppgår till 80 % av den anslutna värmeeffekten (sammanlag- ! ringsfaktor0,8). Behovet av reserveffekt i fjärrvärmesystemen har antagits till | 25 % av det maximala värmeeffektbehovet. Tillsammans medför kravet på | reserveffekt och den antagna storleken på sammanlagringsfaktorn, att den , totalt installerade värmeeffekten kommer att vara lika med den anslutna värmeeffekten. Kraftvärmeverkens och i synnerhet kärnkraftvärmeverkens värmeeffekt är oftast större än hetvattencentralernas enhetsstorlekar. Detta beaktas genom att öka reserveffekten i de fjärrvärmesystem som innehåller sådana anläggningar.
8.1.2.4 Tillståndsgivning och byggtider för elproduktions- anläggningar
För att uppföra stora kraftproduktionsanläggningar, t. ex. kärnkraftverk eller fossileldade kraftverk, fordras lokaliseringstillständ enligt & 136 a i byggnads- lagen. Vid utbyggnad i nya lägen fordras minst ett års undersökningar av bl. a. vatten- och luftrecipienten innan den formella lokaliseringsansökan kan
inlämnas. Remissbehandlingen av en lokaliseringsansökan är omfattande och tidigare erfarenheter tyder på en behandlingstid av ca ett år. För tillståndsprövning av stora kolkondensanläggningar kan, åtminstone till en början, räknas med ännu längre tider, eftersom flera delvis nya frågor måste behandlas.
För att få uppföra kraftstationer fordras förutom lokaliseringstillstånd också fastställd stadsplan, tillstånd enligt miljöskyddslagen och vattenlagen samt för kärnkraftverk även koncession enligt atomenergilagen. Samtliga tillstånd skall finnas innan bindande åtgärder för nytt projekt får vidtas. Den totala behandlingstiden för att erhålla samtliga erforderliga tillstånd för ett kolkraftverk i ett nytt läge har antagits till ca 2,5 år. För ett kärnkraftverk bedöms motsvarande tid vara ca 2 år.
Byggnadstiden kan med ledning av bl. a. erfarenhet från utbyggnad av kärnkraftblock antas vara ca 6 år för ett koleldat block i nytt läge. Byggnadstiden för ett kärnkraftblock i nytt läge är drygt 7 år.
Med hänsyn tagen till erforderlig tid för projektering bedöms den totala tidsåtgången från projekteringsstart till idrifttagning vara 10 a 11 år för såväl kärnkraftverk som kolkondenskraftverk i nya lägen. Denna tid kan nedbringas något vid utbyggnad i befintliga kraftverkslägen. Detta förklaras bl. a. av kortare tid för projektering och tillståndsprövning till följd av att en stor del av erforderliga undersökningar redan är utförda.
Tillståndsprövningen för fossileldade kraftvärmeverk kan ofta ske snab- bare än för stora kondenskraftverk eftersom många kraftvärmeverk är av sådan storlek att lokaliseringstillstånd ej fordras.
Följande tider från projekteringsstart till idrifttagning har legat till grund för beräkningarna:
Diesel (gasturbin) kraftvärmeverk 10 a 20 MWe: 3 år Ångturbinkraftvärmeverk (standardtyp) 25 å 50 MWe: 4 år Ångturbinkraftvärmeverk ca 100 MWe: 5 år Ångturbinkraftvärmeverk ca 200 MWe: 6 år
Effektvärdena avser ren mottrycksdrift.
8.1.2.5 Anläggningskostnader
Tillförselgruppen har genomfört en omfattande studie av kostnader för tillkommande elproducerande och värmeproducerande anläggningar (Ds I 1978z9, kap 7). Nivån på kostnaderna avviker från de kostnader som normalt redovisas för denna typ av anläggningar. Detta beror på att den reala kalkylränta som har använts är 4 % (se avsnitt 8.1.2.1), vilket kan jämföras med nominalräntesatsen 10 % som enligt praxis används inom kraftindu- strin.
Anläggningskostnaderna för vissa el- och värmeanläggningar anges i tabell 8.3. De redovisade kostnaderna bedöms någorlunda säkra för anläggningar av sådan typ som är under projektering eller byggnation. För övriga anlägg- ningar saknas i flera fall underlag för en tillfredsställande kostnadsbedöm- ning. Detta innebär att kostnadsangivelserna för dessa anläggningar är osäkra. De kostnadsredovisningar som görs i anslutning till de olika energiprogrammen bör därför betraktas som mycket översiktliga.
Tabell 8.3 Anläggningskostnader för vissa el- och värmeproducerande anläggningar (prisnivå december 1976, realkalkylränta 4 %)
Anläggningstyp Anläggningskostnad Vattenkraft 0190—2140 kr./kWh/år Kärnkraft 2 x 1 000 MW (ovanjord) 3 000 kr./kWe” Oljekondens 2 x 600 MW 1 900 " Kol- och Oljekondens 2 x 600 MW — utan rökgasavsvavling 2 500 — med rökgasavsvavling 2 900 Gasturbiner 2 x 80 MW 900 Kraftvärme — olja 25—250 MW 2 700-2 300 kr./kWe — kol/olja 100—250 MW 3 400—3 100 " — gas/olja 25—250 MW 2 900—2 400 " — diesel 12—19 MW 2 100—2 000 " — gasturbin 15 MW 1500 " — torv 25—250 MW 4000—3 300 " — flis, ved 25—250 MW 4 000—3 400 ” Torvkondens 250 MW 3 100 kr./kWe Fliskondens 250 MW 3 200 " Kärnkraftvärme 1 x 1 000 MWe värmeavtappning 3 300 kr./kWe 2 x 1 000 " _ " 3 100 " 1 x 670 " mottryck 4 500 Vindkraft ca 4 000 Hetvattencentral — olja 10—150 MWth 200 kr./kWth — gas lO—150 MWth 200 " — kol 10—75 MWth 600—500 — torv 10—75 MWth 780—550 — ved 10—75 thh 830—600 — kärnvärmeverk 200 MWth 2 200 kr./kWIh
& Bergförlagda kärnkraftblock bedöms kosta ca 20 % mer än ovanjordsförlagda.
Tillförselgruppens kostnadsunderlag har granskats av vissa utomstående experter. Bland de synpunkter som framförts kan nämnas att kostnaderna för fossileldade kraftverk, såväl kraftvärmeverk som kondenskraftverk, av vissa experter bedömts som väl höga medan kostnaderna för kärnkraftverk bedömts som väl låga. Tillförselgruppen bedömer dock inte skillnaderna i uppfattning så stora att resultatet skulle påverkas i någon större grad om kostnaderna modifieras.
Tillförselgruppen har i rapporten "Kärnkraftens avveckling” gjort en bedömning av kostnaderna för rivning av kärnkraftverk. I rapporten anges den beräknade kostnaden för avveckling av ett kärnkraftblock inkl. full- ständig rivning och återställning av området till ca 140 milj. kr., dvs. ca 5 % av anläggningskostnaden. Tidsåtgången anges till minimalt ca sex år.
8126. Överförings- och distributionskostnader
Kostnaderna för överföring och distribution av el har beräknats överslags- mässigt. Med kännedom om investeringsvolymen på detta område under
senare är (ca 1 miljard kr./år) och den genomsnittliga förbrukningsökningen (ca 4 TWh/år) har investeringen beräknats till ca 25 öre per kWh årlig förbrukningsökning.
Investeringen för tillkommande elförbrukning har fördelats på stamnätet med 2,5 öre/kWh, på de regionala överföringsnäten med 4 öre/kWh och på distributionsnäten med 19 öre/kWh.
Investeringen för distribution av fjärrvärme har genomsnittligt beräknats till 320 kr./kWth vid normal fjärrvärmeutbyggnad och till 430 kr./kWth vid maximal utbyggnad. Normal fjärrvärmeutbyggnad förutsätts i kommissio- nens alternativ C och D medan maximal fjärrvärmeutbyggnad förutsätts i alternativen A och B.
Investeringen för fjärröverföring av värme från kärnkraftverk har beräk- nats till följande belopp:
Barsebäck—Malmö/Lund (970 MWth) 300 milj. kr. Ringhals—Göteborg (980 MWth) 1 000 milj. kr. Forsmark—Uppsala/Stockholm (2x980 MWth) 1 800 milj. kr. I likhet med anläggningskostnaderna i föregående avsnitt är kostnadsan- givelserna behäftade med osäkerhet.
8.1.2.7 Tillgänglighet
Driftsäkerheten hos.de olika anläggningarna är av avgörande betydelse för ekonomin och behovet av anläggningar för att uppfylla leveranssäkerhets- kraven. För några olika typer av elproducerande anläggningar har de i tabell 8.4 angivna tillgänglighetssiffrorna använts. Siffrorna är planeringsvärden och grundas bl.a. på utländska och inhemska drifterfarenheter.
För såväl kärnkraft som fossilkraft räknas med en effekttillgänglighet som är fyra procentenheter högre än energitillgångligheten under icke revisions- tid.
Energitillgängligheten 70 % för "mogna” kärnkraftblock innebär en årlig utnyttjningstid på ca 6000 timmar. Ett 1000 MW kärnkraftblock skulle
Tabell 8.4 Energitillgånglighet hos några olika produk— tionsanläggningar (%)
Kraftslag År efter idrifttagning
1 2 3 4 och senare
Kärnkraft (] 000 MW block) inkl. revisionstid 55 60 65 70 exkl. revisionstid 65 71 77 83 (revisionstid veckor/år 8 8 8 8) Fossil/;ondens (600 MW block) inkl. revisionstid 60 65 70 75 exkl. revisionstid 67 73 79 85 (revisionstid veckor/år 6 6 6 6) Kraftvärmeverk inkl. revisionstid 65 70 75 80 exkl. revisionstid 73 79 85 90 (revisionstid veckor/år 6 6 6 6)
sålunda kunna producera ca 6 TWh.
Kraftvärmeverk antas få en genomsnittlig utnyttjningstid för mottrycks- produktionen på 4 000 timmar/år. Detta värde bestäms av tillgängligt värmeunderlag i fjärrvärmenäten och är ett medelvärde för samtliga kraft— värmeverk i landet.
8128. Verkningsgrader, stödbränslen
Nedanstående ungefärliga omvandlingsfaktorer (verkningsgrader) har använts för olika produktionsanläggningar vid beräkningen av förhållandet mellan nyttiggjord energi och tillfört bränsle. Ledningsförluster vid distribu- tionen ingår ej.
1 Anläggningstyp Verkningsgrad, % * | | |
Kondenskraftverk olja 41 kärnkraft 33 torv, ved 34 kol 39 Kraftvärmeverk olja, ångkraftvärme 92 ) olja, diesel 75 l gas 92 kärnkraft, avtappning 63 kärnkraft, mottryck 98 torv, ved 83 , kol 89 ? Hetvattencentraler 1 olja 90 ! gas 90 torv, ved 80 kol 87 kärnvärme 98
I | Gaseldade anläggningar förutsätts även utrustade för oljeeldning. Totalt , beräknas gasen svara för 80 % av bränslebehovet, medan olja svarar för ' resterande 20 %. För torveldade kraftvärmeverk har det antagits att olja används som 1 l
stödbränsle.
8.1.2.9 Beredskapslager
Grova investeringskalkyler har gjorts över kostnader för beredskapslager. Förutsättningarna för beräkningarna har varit att av riksdagen år 1977 beslutad uthållighet mot kriser och krig skall gälla samt att investeringar enligt oljelagringsprogrammet för perioden 1978—1984 är genomförda. Kalkylerna är gjorda på så sätt att endast förändringar i konsumtionsnivån för skilda energibärare överstigande den som 1975 års oljelagringskommitté utnyttjade i sina beräkningar belastas med beredskapsavgift.
8.1.3 Totala specifika kostnader./ör energitillförsel
Energialternativens ekonomiska konsekvenser bestäms i stor utsträckning av den "mix" av anläggningar för produktion av el och värme som ingår i reSp. alternativ. Förutom gjorda antaganden om bl.a. anläggnings- och bränslekostnader påverkas produktionsanläggningarnas ekonomi av den utnyttjningstid varunder resp. anläggning beräknas vara i drift.
I tabell 8.5 och figur 8.1 och 8.2 redovisas energiproduktionskostnaderna för några vid beräkningarna utnyttjade el- och värmeproducerande anlägg- ningar. Redovisningen utgår från anläggningskostnaderna samt bränsle- och driftkostnaderna för åren 1976 (december), 1985, 1990 och 2000.
Kostnaderna sammansätts egentligen av en fast del som normalt uttrycks i kr./kW och år, samt en rörlig del, som anges i öre/kWh. För överskådlig- hetens skull har i tabellen den fasta kostnaden via antaganden om
Tabell 8.5 Energiproduktionskostnad för några olika typer av el- och värmeproducerande anläggningar (prisnivå december 1976).
Anläggningstyp Produktionskostnad öre/kWh December 1976 1985 1990 2000
Vattenkraft" se not
Kärnkraft, 2 x 1000 MWe __7,0 8,5 9,0 10,5 Oljekondens 2 x 600 MWe '11,0 14.0 16,5 23,0 Kol- och Oljekondens 2 x 600 MW€
— utan rökgasavsvavling 9,0 11,0 12,5 15,0 — med rökgasavsvavling 10,5 12,5 14,5 17,0 TorVKondens 250 MW& — 15,5 16,0 17,0 Vedkondensb 250 MWe — 16,0 17,5 22,0 Vindkraft — — 17—12 17-12 Kraftvärme
— olja 25—250 MWe 10,5— 9,0 12,5—11,0 14,5—12,5 17,5—16,0 - kol/olja 100—250 MWe 10,5— 9,0 12,0—10,5 13,5—11,5 16,0—13,5 — gas/olja 25—250 MWe 12,0—10,0 14,0—12,0 15,5—13,5 20,0—17,0 — diesel 12— 19 MWe 10,5—10,0 13,0—12,0 14,5—14,0 19,0—18,0 — torv 25—250 MWe — 16,5—13,5 17,5—14,0 19,5—14,5 — ved 25—250 MWe - 17,0—13,5 18,0—14,5 22,0—17,5 Hetvattencentral
— olja 10—150 MW"1 4,5 5,0 6,5 9,5 — gas 10—150 MWm 5,0 6,5 7,5 10,5 — kol 10— 75 MW", 4,0 4,5 5,0 6,5 — torv 10— 75 MWth — 5,5 5,5 5,5 — ved 10— 75 Mwm — 6,0 6,5 8,0 Solvärme" 8 GWhm/år — 10,0 9,0 7,5
Anm.: För kraftvärmeverken redovisas kostnaden för elkraftproduktionen efter kreditering av värme- produktionens värde (värderad som kostnaden för värmeproduktion i hetvattencentral med samma bränsle).
" Kostnaden för vattenkraft varierar kraftigt beroende på de naturliga förutsättning- arna. Ca 15 TWh vattenkraft bedöms vara ekonomiskt gynnsammare än kärnkraft och ca 10 TWh ungefär likvärdigt med kärnkraft.
bVeden antas bestå av såväl vedavfall som energiskog. ("Avser en solvärmecentral som betjänar ca 500 lägenheter.
Figur 8.1 Kostnad för elproduktion i några olika anläggningar (öre/k Whe)
Figur 8.2 Kostnad/ör värmeproduktion i hetvat— tencentraler resp. solvär- mecentra/ ( äre/ k Whm)
Total produktions— kostnad öre/kWhe
A
20—
I
151
Kondens, olja
Kraftvärme, torv 25 MW
Kondens, kol Vindkraft (2000 "tim. utn.tidl x Kraftvärme, olja
Kraftvärme, torv 250MW
Vindkraft (3000 tim utn. tid)
Kärnkraft
År
kl:/”
1976 1985 1990 2000
Total produktions- kostnad öre/kWhth
SJ
1976 19335 11590 72600
Gas
Olja
Ved Sol
Kol Torv
>År
representativa utnyttjningstider slagits ut på årsproduktionen och ingår i den totalkostnad uttryckt i öre/kWh som redovisas i tabellen. För kondenskraft- verken har genomgående räknats med utnyttjningstiden 6 000 timmar per år, medan för kraftvärmeverken och hetvattencentralerna antagits utnyttjnings- tiden 4 000 timmar per år. För vindkraften redovisas kostnaderna vid 2 000 och 3 000 timmars utnyttjningstid per år.
8. 1.4 Alternativa energiprognoser
8.1.4.1 Allmänt om prognosers jämförbarhet
Kommissionens beräkningar av efterfrågenivåer för energianvändningen har utgått från den referensprognos som framtagits av industriverket och som redovisas i kapitel 5 och bilaga 2. I kapitel 5 påtalas också de osäkerheter som i olika avseenden vidlåder prognosmaterialet.
De alternativa energiprogram som kommissionen genomfört beräkningar på har baserats också på annat material. Främst har därvid använts underlag från expertgrupperna för tillförselfrågor och energihushållning. Därutöver har emellertid en rad andra prognoser eller liknande beräkningar genomförts och i olika sammanhang beaktats av kommissionen. Dessa analyser presen- teras kortfattat i detta avsnitt.
Det bör observeras att dessa olika prognoser ofta i väsentliga avseenden dels utgår från olika förutsättningar, dels skiljer sig i metod- eller analyshän- seende.
Plan oeh prognos
Prognoser spelar en i många avseenden svårfångad roll i en planerings- och beslutsprocess. De reservationer beträffande prognosresultaten som följer på val av förutsättningar, beräkningsmetod och annat och som avser att belysa hur prognosmaterial kan eller inte kan användas i planerings- och besluts- processen får i regel inte samma tyngd i argumenteringen som de enskilda prognossiffror som samtidigt presenteras. Detta förhållande gäller också det prognosmaterial som kommissionen använt och den diskussion som förts kring detta i massmedia och på annat håll.
Relationerna mellan plan och prognos och andra metodaspekter på planerings- och beslutsprocessen finns behandlade i en rikhaltig litteratur. Här skall bara några frågor som belyser problemen kort behandlas.
Vid utarbetandet av långsiktiga prognoser påverkas prognosresultatet i större eller mindre grad av de bedömningar som görs eller förväntningar som råder på kort sikt. I prognosarbetet eftersträvas i regel att” kompensera både förutsättningar och bedömningar för denna påverkan från dagsaktuella förhållanden. Det är dock sannolikt ofrånkomligt att prognoserna i olika avseenden påverkas av den rådande situationen beträffande konjunkturför- hållanden, tendenser i strukturförändringar m. m.
Långsiktiga prognoser från åren före år 1975 har kritiserats för att ha givit höga produktions- och konsumtionsnivåer under 1980- och 1990-talen. De förhållanden som f. n. råder skiljer sig i väsentliga avseenden från de som rådde i början av 1970-talet. Långsiktiga allmänekonomiska prognoser pekar
nu på relativt svårartade balansproblem i den svenska ekonomin under början av 1980-talet. Till följd av den lägre tillväxt som förutses ligger prognoser över energianvändningen under 1980-talet nu lågt. Ur energipoli- tisk synpunkt är detta önskvärt. Samtidigt blir emellertid utrymmet för resurskrävande reformer litet. Detta innebär att åtgärder som kan öka den ekonomiska aktiviteten söks och föreslås. Därmed kan prognosförutsättning- arna återigen förändras.
1975 års energipolitiska beslut illustrerar väl hur prognoser kan påverka planeringen. De prognoser, som energiprognosutredningen presenterade 1974, ansågs visa på utvecklingstendenser som statsmakterna inte ville acceptera. Omfattande åtgärder vidtogs därför för att nedbringa öknings- takten till en acceptabel nivå och ett kvantitativt mål för den energianvänd- ning som skulle eftersträvas år 1985 angavs. De vidtagna åtgärderna innebar att tidigare prognoser delvis upphörde att vara giltiga.
Hel/iets- resp. detaljstudier
Kravet på en inbördes sammanhängande och motsägelsefri (konsistent) beskrivning av förutsättningar, bedömningar och beräkningsresultat är olika starkt uttalat i de olika prognosstudier som har gjorts. Om en diskussion av prioritering mellan energiområdet och andra delar av samhället skall kunna föras måste konsistenskravet ställas högt och konsekvensbeskrivningarna göras detaljerade. Detta har eftersträvats i kommissionens egna alternativ.
Om mer speciella problem behandlas kan sektorvisa bedömningar räcka — men då får slutsatser i andra frågor än de som analysen omfattar också dras med stor försiktighet. Detta gäller t. ex. för studier av energiefterfrågans priskänslighet eller analyser av utvecklingen inom enskilda industribran- scher.
I totalprognoser måste en stor mängd detaljinformation vägas in. I en rad enskilda frågor måste bedömningar av framtida förändringar göras. Detta innebär ofrånkomligen att många osäkerhetsfaktorer förs in i beräkningarna. Även om olika faktorer kan avstämmas mot varandra och därigenom i viss utsträckning dämpa osäkerheten i beräkningsresultaten kvarstår att den framräknade energianvändningsnivån blir behäftad med en osäkerhet.
Vid detaljstudier av t. ex. besparingsmöjligheter kan ofta ganska detalje- rade beräkningar av effekterna på energianvändningen göras. Detta har konsekvenser för totalprognosernas nivå. Det visar sig emellertid ofta att även betydande åtgärdsprogram får effekter på den framtida energianvänd- ningsnivån som i absoluta tal är mindre än osäkerhetsmarginalen i de långsiktiga prognosvärdena. Detta kan vara förvillande när prognosstudier används i olika sammanhang. Effekten av ett visst program — t. ex. ökad energihushållning, förbättrat miljöskydd — kan ur energiförbrukningssyn- punkt ofta anges relativt noga. Hur denna effekt slår igenom på totalanvänd- ningen beror dock på vilket utvecklingsalternativ den relateras till. Nivån på energianvändningen i detta utvecklingsalternativ innehåller i sig en osäkerhet som kan vara relativt stor. Det är denna osäkerhet som diskuteras i kapitel 5.
M eiodaspekrer
De metodmässiga utgångspunkterna är olika i de jämförda studierna. Detta hänger delvis samman med deras karaktär av plan eller prognos resp. helhets- eller detaljstudie.
Avvägningsproblemen inom ett och samma prognosmaterial påverkas också av utgångspunkterna. Detta framkommer relativt tydligt vid en närmare jämförelse med referensprognosen. Prognosvärdet är i regel beräknat som en produkt av en volym (industriproduktion, antal bostäder etc.) och ett specifikt åtgångstal (energianvändning per producerad enhet, energiåtgång per bostad etc.). I regel görs i alternativen andra bedömningar eller antaganden beträffande endera av dessa två viktigaste faktorer. dvs. antingen i den — i referensprognosen utifrån bestämda — volym (industripro- duktion, bostadsstock etc.) som antagits eller i de specifika åtgångstal som beräknats eller bedömts. På detta sätt klart åtskilda antaganden innebär att möjligheterna att förklara likheter och skillnader mellan prognosalternativ blirjämförelsevis goda. Däremot kan det leda till att de samband som finns mellan olika faktorer blir otillräckligt beaktade.
Detta förhållande kan exemplifieras med följande. En långsam produk- tionsökning i en industribransch är ofta förknippad med en långsam förnyelse och därigenom sämre förutsättningar för effektivisering av energianvänd- ningen. En sänkning av produktionstillväxten bör därför aktualisera en höjning av energiåtgångstal.
Omvänt fordrar en snabbare nedgång i åtgångstalen i en bransch antingen snabbare produktionstillväxt (och därigenom ökad energianvändning) eller mer omfattande strukturförändringar inom branschen.
Underlaget för studier av denna typ av samband mellan olika faktorer är ännu relativt magert. Men skall jämförbarhet erhållas mellan olika prognos- studier måste dessa samband beaktas. En sådan jämförbarhet fordrar dock i sin tur ytterligare analyser.
Ytterligare en metodsynpunkt som komplicerarjämförbarheten ligger i att vissa studier huvudsakligen bygger på bedömningar och erfarenhetsdata medan andra studier huvudsakligen bygger på teoretiska modeller och statistiska beräkningar. Båda metoderna bygger på betydande underlags- material, som i flera avseenden kan komplettera varandra. i mer omfattande prognosutredningar behöver därför normalt båda angreppssätten användas. I den mån de olika angreppssätten ger skilda resultat — vilket naturligen ofta händer — måste en diskussion och utvärdering ske.
Det är främst i samband med utnyttjandet av ett prognosmaterial som metodsynpunkter av nu beskrivna slag måste beaktas. Därmed är det betydelsefullt i vilket sammanhang resultaten kommer in och vilken roll de får i beslutsprocessen. Många gånger kan de — mer eller mindre ofrånkomliga — osäkerheter som finns vara av underordnad betydelse för beslutsfattandet, även om de ur utredningssynpunkt kan ha stort intresse.
8.1.4.2 Industriverkets besparingsalternativ
I direkt anslutning till referensprognosen gjorde industriverket en bedöm- ning av hur stora besparingseffekter som skulle kunna uppnås inom ramen
Tabell 8.6 Jämförelse av industriverkets prognosalternativ av år 1990 för använd-
ningssektorerna Skillnad i TWh i industriverkets alternativ B jämfört med referensprognosen Totalt El Industri —l4,4 —2,2 Samfärdsel — 3,3 0 Bostäder — 5,0 —l,1 Service m. m. — 3,6 —0,1 Jordbruk m.m. — 0,8 0 . Totalt —27,1 —3,6
för en oförändrad allmänekonomisk bakgrundsbeskrivning. Denna bedöm- . ning redovisades som alternativ B (det 5. k. besparingsalternativet) i verkets l rapport och finns refererad i bilaga 2.
De viktigaste skillnaderna var att en något högre ambition antogs i stödet till energibesparingsåtgärder i befintlig industri och bebyggelse, samt att den nuvarande energiprövningen vid lokaliseringstillstånd tillämpades strängare. Vidare antogs inom samfärdselsektom att en rad frivilliga åtgärder fick bättre genomslag.
Den uppnådda besparingseffekten uppgår till ca 6 % år 1990 och är relativt jämnt fördelad över alla användningssektorerna. En jämförelse ges i tabell 8.6.
På produktionssidan ökar spillvärmeleveranserna med 0,7 TWh 1990. I övrigt är skillnaderna helt beroende på den ändrade användningsnivån.
8.1.4.3 Högre tillväxtalternativ
Energikommissionen har fått utfört en beräkning på allmänekonomiska förutsättningar som leder till en högre tillväxt i ekonomin. På denna har i sedan en energikalkyl med samma tekniskt-ekonomiska bedömningar som i ' referensprognosen gjorts.
Den resulterande försörjningsbalansen i denna kalkyl redovisas i tabell 8.7. De viktigaste skillnaderna i förhållande till de allmänekonomiska förutsätt- ningarna bakom referensprognosen är att investeringarna ökat dels för bostadsbyggande, dels inom näringslivet och att konsumtionsutrymmet för privata ändamål därigenom krympt den första perioden.
De punkter som innebär avvikelser från förutsättningarna i referenskal- kylen beskrivs i korthet nedan.
Flertalet industribranscher avviker endast någon enstaka procent från referensprognosens värden, och energiförbrukningen antas avvika proportio- nellt mot detta. För de mest energikrävande branscherna är emellertid skillnaderna större.
Träförädlingsindustrins produktionsvolym år 1985 är ca 3 % större än i referensprognosen och utgörs av papper. Under 1990-talet går produktionen ner något under referensprognosen genom att sågverk m. m. minskar sin produktionsvolym.
Tabell 8.7 Sammanfattning av slutlig användning, TWh/år
1974 1990
Ref. alt. Alt. E Differens
Industri 161,9 212,4 223,5 11,1 Sanifa'rdsel 71,7 98,6 96,9 -1,7 Bostäder 82,6 92,7 94,0 1,3 Service m. m. 47,5 58,9 59,0 0,1
l Jordbruk m. m. 9,4 9,8 9,8 Totalt 373,1 472,4 483,2 10,8 Därav el 69,8 126,7 130,4 3,7 fjärrvärme 14,6 37,3 37,9 0,6 bränslen 288] 308,4 314,9 6,5
; Järn- och stålverken producerar 1985 drygt 10 % mer än i referensprog-
nosen. Den ökning som motsvaras av en exportökning antas ske i special- stålverk medan minskningen i import antas motsvaras av en produktions-
» ökning för handelsstål. Produktionstillväxten i branschen fortsätter och antas ligga drygt 30 % över referensprognosen i mitten av 1990-talet.
Gruvindustrin ökar från slutet av 80-talet snabbare än i referensprognosen och ligger i mitten av 1990-talet drygt 30 % över referensprognosen. Denna tillväxt förutses ske genom ökad produktion både ijärnmalmsgruvor och i nya gruvor för bl. a. utvinning av uran. Dessa förändringar i produktionsvo- lymen leder till en ökning av energianvändningen inom industrin som år 1990 motsvarar ca 11 TWh, varav drygt 3 TWh elenergi.
Byggnadsverksamheten är högre i mitten på 1980-talet för att därefter ligga på samma nivå som i referensprognosen. Detta innebär att antalet bostäder fr. o. m. är 1985 är ca 100 000 fler än i referensprognosen. Ökningen ligger på flerbostadshus. Antaganden om rivning och ombyggnad är desamma som i referensprognosen.
l Inriktningen mot ökade investeringar medför ett mindre utrymme för privat konsumtion (exkl. bostadskonsumtion) 1985, vilket emellertid i stort sett är återtåget vid mitten av 1990-talet, allt jämfört med referensprognosen. Den offentliga konsumtionen ligger på en oförändrad nivå i mitten av 80- talet. Den snabbare produktionstillväxten möjliggör emellertid en ökad offentlig konsumtion under 1990-talet.
Inskränkningen i det privata konsumtionsutrymmet återverkar ur energi- synpunkt främst på drivmedelsförbrukningen för persontransporter både i form av färre bilar och ett minskat utnyttjande av andra färdmedel. Däremot påverkas godstransportvolymen snarast något uppåt genom den större industri- och byggnadsproduktionen.
Beträffande servicesektorns energiförbrukning, som mest avser byggnads- uppvärmning, lämnas kalkylerna i stort sett opåverkade eftersom de offentliga investeringarna — som i huvudsak avser byggnader — ej ändrats.
Referensalternativet innehåller den energiåtgång för miljöskyddsåtgärder (både för arbets- och omgivningsmiljö) som beräknas från hösten 1977 gällande ambitionsgrad. I december antogs emellertid en ny arbetsmiljölag. Vidare har naturvårdsverket aviserat en höjd ambitionsgrad för miljövärden.
Tabell 8.8 Effekt på energianvändning år 1990 av tillkommande antaganden beträf- fande miljöskydd och substitution av olja, TWh/år.
Tillkommande energianvändning”
Total slut- Bränsle- Elan- lig använd- använd- vändning ning ning
Industri, miljöskyddsåtgärder 7—ll 5—7 2,5—4 Industri, substitution av olja 0 —4 4 Bostäder, substitution av olja —3 —8 5
Totalt ca 5 ca —7 ca 12
”Minus/eckeri betyder minskad användning.
Detta kommer att kräva mer energi, men underlaget är magert för en beräkning av hur mycket. Industriverket har uppskattat de totala effekterna till 7—10 TWh/år 1990 varav el svarar för 2,5—4 TWh/år och bränslen 5—7 TWh/år.
Möjligheterna att ersätta olja för uppvärmningsändamål med el är tekniskt sett avsevärda. Storskalig uppvärmning med el inom industrin blir dock knappast aktuell av främst kostnadsskäl. För vissa speciella ändamål kan det .! emellertid bli aktuellt om icke-oljebaserad elproduktionskapacitet finns tillgänglig. Tillförselgruppen har bedömt att åtminstone ca 4 TWh/år kan [ användas i elpannor 1990 om detta skulle vara önskvärt. 1
Inom bostadsbeståndet kan en snabbare övergång från individuell oljeupp- värmning till elvärme ge avsevärda effekter. Industriverket har beräknat att om — utöver vad som antogs i referensalternativet — ytterligare 15000 småhuslägenheter per år konverteras till elvärme erhålls 1990 en minskning av oljeförbrukningen med ca 8 TWh/år och en ökning av elåtgången med ca : 5 TWh/år. '
Den samlade effekten av de ovan angivna tillkommande antagandena ! anges i tabell 8.8.
l l
Den samlade effekten av ökade ambitioner på miljöområdet och ökad substituering av olja skulle på detta sätt bli en total ökning av energianvänd- ningen 1990 med ca 5 TWh/år fördelat på en minskning av oljeförbrukningen med ca 7TWh/år och en ökad elanvändning av ca 12 TWh/år. Läggs till detta de direkta kalkylresultaten (se tabell 8.7) skulle det högre tillväxt- alternativet medföra en total ökning av energianvändningen år 1990 med ca 16 TWh/år, vilket helt skulle hänföras till en ökad elanvändning. Om denna produktionsökning skall ske i kärnkraftverk fordras en kärnkraftproduktion 1990 av ca 78 TWh/år, vilket skulle fordra en utbyggnad till 15 block.
8.1.4.4 Miljörörelsens alternativa energiplan 1990 (MALTE, Ds l 1978:11)
Representanter för miljörörelserna har på energikommissionens uppdrag utarbetat en alternativ energiplan. som också baseras på en prognosstudie. I MALTE har antagits en industribranschstruktur som i vissa avseenden
avviker från referensprognosens. Skogsindustrins volymtillväxt är mindre vilket motiveras med att råvaruuttaget annars överskrider skogstillväxten, och att ett uthålligt skogsbruk därvid inte skulle kunna bevaras. Tekoindu- strin ökar snabbare, vilket motiveras av krav på högre andel egen tillverkning av bl.a. försörjningsskäl.
Beträffande åtgångstalen har MALTE för industrin i huvudsak valt samma värden som i industriverkets besparingsalternativ utom i skogs-, järn- och cementindustrin där ytterligare sänkningar antagits.
För skogsindustrin ligger åtgångstalen mellan vad branschorganisationen anfört och de modellfabriksvärden som framräknats av Ångpanneför- eningen, För järn- och stålindustrin har studier av professor Eketorp åberopats. Inom både järn- och cementindustrin har antagits att olja ersatts med kol.
Vidare anges att energiåtgången för högre framtida krav på yttre och inre miljö inräknats.
Inom samfärdselsektorn antar MALTE omfattande förändringar i trans- portmönstret och i energianvändningen. De möjligheter till besparingar som anges och antas bli genomförda till år 1990 är bl. a. ökad samåkning, ökad kollektivtrafik, energisnålare bilar, en minskning av transportarbetet, ökad gång- och cykeltrafik samt ökad telekommunikation. En detaljerad och omfattande plan för att minska energianvändningen 1990 med 20—30 % anges.
Inom byggnadsbeståndet bedöms i MALTE stora besparingar kunna ske genom injusteringar och ombyggnader. En rad specifika åtgärder anvisas. Genom dessa förändringar sänks främst de antagna åtgångstalen. Jämfört med referensprognosen blir energiförbrukningen nästan halverad till 1990.
Inom jordbruket föreslås omedelbart stopp för strukturrationalisering och igenläggning av jordbruksmark.
En sammanställning av besparingseffekterna l990 inom användningssek— torerna görs i tabell 8.9.
* På produktionssidan utgår MALTE från att kärnkraften skall vara avvecklad till år 1985. Därvid förutsätts — i likhet med kommissionens
avvecklingsalternativ — betydande utnyttjande av nya energikällor, främst biomassa. I MALTE sjunker kraven på energitillförsel under senare halvan av 1980-talet.
Tabell 8.9 Jämförelse mellan energianvändningen i MALTE och referensprognosen år 1990
l Skillnad i TWh/år i jämfört med referensprognosen
* Totalt Därav el Industri — 54 —16.6 Samfardsel —- 28 + 1.7 Bebyggelse — 28 —13.8 lord-. skogsbruk — 1,6 — 0.2 Ovrig el — 5,5 — 5.5
Totalt —117,1 —34,4
8.1.4.5 Diverse detaljstudier
Under kommissionens arbete har även andra prognosberäkningar presente- rats både i massmedia, tidskrifter eller motsvarande och i styrmedelsgruppen. Dessa har inte direkt behandlats av kommissionen, men några av dem berörs i korthet här - mest för att belysa den spridning i bedömningar som finns.
Vid Kraftverksföreningens årsmöte i april 1977 presenterades från Indu- striförbundet beräkningar som låg högre än industriverkets preliminära referensprognos från mars 1977. Industriförbundet anförde vid detta tillfälle också kritik mot denna prognos, som ansågs vara för låg. Liknande kritik har framförts från industrihåll också under hösten 1977.
Vid andra tillfällen under år 1977 har avsevärt lägre elprognoser än i referensprognosen redovisats. Gemensamt för de beräkningar som ligger bakom dessa elprognoser är att de utgått från priskänslighetskalkyler baserade på känslighetskoefficienter som angivits i främst amerikanska studier. Priskänsligheten på elenergi och i referensprognosen gjorda prisan- taganden skulle med dessa antaganden medföra en väsentligt kraftigare dämpning av efterfrågan på el än vad som angivits i referensprognosen.
En granskning av antagandena om produktionstillväxt för i första hand . järn- och skogsindustrierna har genomförts inom styrmedelsgruppen. Denna i granskning har resulterat i ett ifrågasättande av att den i referensprognosen antagna produktionstillväxten i dessa branscher skulle kunna uppnås. Som en konskevens härav skulle den elanvändning som anges i referensprognosen vara för hög.
8.1.4.6 Nolltillväxt i energianvändningen
Riksdagens energipolitiska beslut 1975 innehöll också ett uttalande om att i ”Vi bör också allvarligt pröva möjligheten att från 1990-talets början hålla ; energikonsumtionen på en oförändrad nivå." Den exakta innebörden av denna målsättning preciserades emellertid inte.
Frågan är om det är möjligt att i ett .förrvari'ghelsli/lsränc/ upprätthålla konstant nivå på den totala energianvändningen, vilka styrmedel som sannolikt behövs för att uppnå denna målsättning och om dessa styrmedel är förenliga med en marknadsekonomi av Sveriges nuvarande typ. Möjligheten att kombinera en långsiktig nolltillväxt i energianvändningen med en fortsatt ] ekonomisk tillväxt utan att sysselsättning och andra välfärdsmål äventyras behöver närmare analyseras.
Som ett underlag till energikommissionens betänkande har gjorts en översikt1 av olika långsiktiga energihushållningsmodeller och teorier för
| Lundqvist, Marknads— begränsning av ekonomisk tillväxt i samband med råvaruuttömning. Över- ekonomi och nolltinväxt sikten begränsas i stort sett till att diskutera ett antal ekonometriska i energianVändningen- modellansatser som utvecklats i Sverige och utomlands för att belysa den energipolitiska handlingsfriheten. Oettinger-Sohlman, Ef— De konsekvenser en målsättning om nolltillväxt ienergianvändningen får fekler av nolltillväxt] för sysselsättning, ekonomisk tillväxt, konsumtionsutrymme etc. har på energianvändningen, energikommissionens uppdrag studerats av Forskningsgruppen för energi- stencil jan- 78- systemstudier (FFE) vid Stockholms universitet.2 Även i denna studie utgår 2 Bergendahl-Carling-
analysen från beräkningar med en modell av den svenska ekonomin.
I modellkalkylerna har anpassningsmöjligheterna i produktionssystemet antagits variera. Man antar att energianvändning i olika hög grad kan ersättas med kapital och arbetskraft. Enligt modellresultaten kompenseras energi- bortfallet främst genom ökande kapitalanvändning. Dessutom förutsätts att den privata konsumtionens, importens och exportens sammansättning är beroende av prisutvecklingen. Tre olika fall har studerats:
1. Allmänt energibegränsningsfall med vissa anpassningsmöjligheter i produktionssystemet.
2. Energibegränsningsfall med små anpassningsmöjligheter i processindu- strin.
3. Energibegränsningsfall med stora anpassningsmöjligheter i produktions- systemet.
Alla tre fallen jämfördes med en "ostörd” kalkyl, dvs. en kalkyl utan några energirestriktioner. De olika fallen sammanfattas i tabell 8.10.
I det,/örsrafa/ler ökar den privata konsumtionen något långsammare för att slutligen år 2000 vara ca 5 % lägre än i fallet utan några energirestriktioner. . Samtidigt ändras konsumtionens sammansättning. Främst är det den privata konsumtionen av energi och bostadskonsumtionen som minskar. För att åstadkomma detta måste priset på energi år 2000 öka med 300 %. Naturligtvis kan också andra kombinationer av styråtgärder bli aktuella.
I det andra./aller utvecklas den totala privata konsumtionen ungefär som i det allmänna begränsningsfallet. År 2000 är konsumtionen ca 5 % lägre än i fallet utan några energirestriktioner. Anpassningsbördan är emellertid genom den mindre flexibiliteten något större för hushållen och produktionssystemet jämfört med det allmänna begränsningsfallet.
I det fi'ed/e/ä/le/ ökar den privata konsumtionen något mera än i det allmänna energibegränsningsfallet. År 2000 är konsumtionen ca 4 % lägre än . i fallet utan begränsningar. Betydligt mindre andel av energibesparingen sker ' genom ändrad produktionsinriktning och minskad hushållsförbrukning. Den ”prishöjning” som här krävs är 2000 uppgår till 90 %. l l l l l
I modellekonomin är producenterna fullständigt informerade om alla produktionstekniska alternativ. Vidare finns inga kapitalmarknadsproblem
Tabell 8.10 Energibesparingarna i beräkningsfall 1-3 uppdelad på faktorer, %
Allmänna Låg flexi- Stor flexi- begräns- bilitet i bilitet i ningsfallet processind. prodsyst. ; (l) (2) (3) Ändrad produktionsinriktning och produktionsvolym 20,5 22,7 14,2 1 Lägre specifik förbrukning 59,1 55,4 74,1 Lägre direkt energiförbrukning inom hushållen 20,4 21,9 11,7
1000 100,0 100,0
eller andra institutionella faktorer som försvårar anpassningen till ändrade kostnadsförhållanden. Det faktum att energikostnadernas andel är låg både för hushåll och företag i kombination med att alla nödvändiga anpassningar klaras utan flaskhalsproblem, gör att effekterna på total privat konsumtion och BNP blir små.
För att belysa modellkalkylernas trovärdighet diskuteras i FFE-rapporten de anpassningar som krävs för att modellens resultat skall förverkligas. Att den ansträngning som krävs inte är helt obetydlig framgår av storleken på den prishöjning på energi (300 % energiprishöjning) som är nödvändig i det allmänna begränsningsfallet. År 2000 skulle då energipriset i rea/a termer vara ungefär fyra gånger större än dagens energipris. I energikommissionens alternativ förutsätts energiprisnivån år 2000 vara 50 a 100 % högre än nuvarande energipris.
Med nolltillväxt i energianvändningen blir strukturomvandlingen något snabbare än utan energirestriktioner. Modellen innehåller emellertid endast 8 sektorer och speglar inte utvecklingen inom dessa sektorer. Inte heller belyses regionala omställningsproblem. Enligt rapporten blir dessa troligen starkare på bransch- och regional nivå. De framtida omställningsproblemen kan inte beskrivas på ett tillfredsställande sätt i aggregerade långsiktsmodeller av här aktuell typ. Inga mått på de omfördelningar som behöver ske mellan mer eller mindre energiintensiva delar av samma sektor erhålls. Detta är en svaghet i första hand då det gäller processindustrin. Vissa delar av processindustrin har energikostnadsandelar på mer än 10 00 och får antas försvinna nästan helt med de energipriser som är aktuella enligt modellresultaten.
Beträffande nödvändiga styrmedel krävs för (lel,/örs/a en uppsättning styrmedel för att få till stånd de anpassningar i fråga om teknikval. konsumtions- och produktionsinriktning etc. Modellresultaten antyder att en sådan utveckling är möjlig att förena med fortsatt standardtillväxt, men att den förutsätter mycket kraftiga ingrepp i prisbildningen eller kraftigt verkande regleringar av energianvändningen i olika sektorer. )
För de! andra krävs troligen förstärkning av de närings- och fördelnings- ! politiska insatserna för att mildra de problem som är förenade med kraven på i omställning till en mer energisnål ekonomi. Problemen torde här främst gälla sysselsättningen i de för närvarande mest utsatta branscherna och regionerna. | Dessutom kan de mycket stora krav på anpassning som ställs på bostads— och samfärdselsektorerna aktualisera särskilda kompenserande åtgärder för vissa grupper av hushåll.
8.1.4.7 Jämförande diskussion
Tre av de berörda alternativa energianvändningsprognoserna bygger på analyser av flera sektorer samtidigt som ett helhetsperspektiv eftersträvats. De tre är industriverkets besparingsalternativ, kommissionens högre tillväxt- alternativ och MALTE.
Förutsättningarna för dessa tre studier är olika och har kort berörts i det föregående. Jämförbarheten mellan referensprognosen. industriverkets besparingsalternativ och det högre tillväxtalternativet bör vara god, eftersom de alla beräknats på likartade premisser. Osäkerhetsfaktorer finns i alla dessa alternativ, men några avgörande systematiska skillnader i dessa faktorer
mellan de olika beräkningarna bör inte finnas.
Beträffande MALTE och referensprognosen är inte denna jämförbarhet omedelbart uppnådd. MALTE bygger i flera avseenden på förutsättningar som inte har motsvarigheter i de andra alternativen och som där inte närmare behandlats.
Möjligheterna att uppnå såväl de besparingseffekter som de produktions- nivåer som anges av MALTE kan generellt anses vara små inom angivna tidsramar med hänsyn till den diskussion som förs i anslutning till energikommissionens expertgruppsmaterial i kapitel 6. MALTE innehåller större krav på både besparingsåtgärder och flertalet nya energikällor än något av kommissionens alternativ. Dessa i sin tur innebär mycket hög ambition beträffande såväl energisparande som nya energikällor.
Övriga omnämnda studier är så pass översiktliga att en närmarejämförelse svårligen låter sig göras.
Slutsatsen att antaganden om en snabbare tillväxt i industriproduktionen ger högre energiprognos är knappast kontroversiell, till skillnad från bedöm- ningen av möjligheterna att realisera uttalade sparmål. Konsekvenserna av dessa förhållanden vid olika energiprogram diskuteras senare i detta kapi- tel.
8.2 Alternativ A
8.2.1 Alternativets inriktning'
Utgångspunkterna för sammansättning av de energialternativ som kommis- sionen valt att närmare studera framgår av kapitel 7. Alternativ A karaktä- riseras främst av en markant satsning på forskning och utveckling av inhemska, förnyelsebara energikällor samt en stark inriktning på energihus- hållning och energisparande. Denna allmänna inriktning tar sig i alternativet uttryck i dels att betydande energibidrag från förnyelsebara energikällor tillgodoräknas redan före år 1990, dels att energianvändningsnivån är lägre än i alternativen C och D.
Alternativet innehåller en avveckling av de kärnkraftverk som f. ri. är i drift till år 1985. Idrifttagning av kärnkraftblock utöver dem som redan är i drift förutsätts inte ske. Detta leder till att de ovannämnda huvudinriktningarna beträffande förnyelsebara energikällor och energisparande i särskilt hög grad gäller elsektorn.
8.2.2 Energianvändning Förutsättningar
Huvudinriktningen i alternativ A är att för ett fortvarighetstillstånd uppnå dels en så effektiv total energianvändning som möjligt, dels en så låg efterfrågan på elenergi att den kan tillgodoses med ett produktionssystem utan kärnkraft och med minimal bränsleimport. Kärnkraften förutsätts vara avvecklad omkring år 1985.
Samtidigt är ambitionen att minska beroendet av importerad olja. Åtgärder hos användarna som möjliggör direkt användning av inhemska energikällor i
l Alternativen redovisas fullständigt vart och ett för sig. För att underlätta jämförelser har alla stycken där alternativen överensstämmer marke- rats. Dubbla streck be- tyder att samtliga alter- nativ överensstämmer. enkla att alternativen överensstämmer parvis A/B och C/D.
stället för elenergi och import av bränslen eftersträvas genomgående liksom åtgärder som underlättar byte mellan energibärare. Häri ingår också sådana åtgärder som skapar en marknad för tekniska lösningar och system som inte finns utvecklade ännu men kan sänka energianvändningen på längre sikt eller göra den mer flexibel.
Genom energibesparingar skall den totala användningsnivån få uppgå till högst ca 430 TWh per år är 1990 mot 472 TWh som förutses i industriverkets modifierade referensprognos, alternativ A, i det följande kallad referensprog- nosen. Elanvändningens ökning skall begränsas så att nivån år 1990 blir högst 105 TWh mot referensprognosens 127 TWh. År 1985 får den slutliga elanvändningen utgöra sammanlagt högst 95 TWh. Angivna nivåer ses vad gäller elenergin som tak och kan inte överskridas utan nya förutsättningar beträffande utbyggnaden av elproduktionen.
Sektorvisa bedömningar
Vägledande för valet av besparingsåtgärder inom industrisektorn är de bedömningar av uppnåeliga besparingar som har redovisats i industriverkets besparingsprognos och i det högre besparingsalternativet hos kommissionens expertgrupp för energihushållning. Särskilda ansträngningar skall därvid göras för att spara el och gå över från el till andra energibärare. En jämförelse mellan nuläge, industriverkets prognoser och hushållningsgruppens bedöm- ningar görs i tabell 8.11.
Till grund för referensprognosen ligger antagandet att industrins använd- ning av bränslen effektiviseras genom att de åtgärder vidtas som finns angivna i industriverkets utredningar (SIND PM 197623 och 197716). Vidare ingår antaganden om åtgärder för bättre miljö (både inre och yttre), vilket generellt tenderar att höja elbehoven.
De åtgärder som inräknats i referensprognosen kan enligt verket genom- föras mot en investeringsutgift för det berörda företaget av högst 15 öre per inbesparad kWh. Om åtgärderna får kosta upp till 30 öre per KWh kan de besparingar göras som finns inräknade i besparingsprognosen. lnvesterings- behovet härför beräknar verket till ca 500 milj. kr per år utöver vad som ingår i referensprognosen.
Tabell 8.11 Industrins energianvändning
1976 1990 TWh
Referensprognos Besparingsprognos Hushållnings- gruppen "Hög"
TWh Ökning/år TWh Ökning/år TWh Ökning/år
1976—1990 1976-1990 1976—1990 % % %
Bränsle 121 148 1.5 136 0,8 136 0.8 El 39 64 3,6 62 3.4 58 2.9
Totalt energi 160 212 2,0 198 1,5 194 1.4
Referensprognosen bygger vidare på antagandet att nya anläggningar och processer tekniskt kommer att optimeras mot de nya energipriserna och därigenom bli mer energieffektiva än de nu befintliga. I ett längre tidsper- spektiv kan introduktionen av ny teknik, t. ex. som resultat av det pågående forsknings- och utvecklingsarbetet, få stor betydelse för energiåtgången.
Industriverket framhåller bl. a. att det knappast är meningsfullt att i detalj ange vilka åtgärder som kommer att vidtas eller vilken ny teknik som kommer att tillämpas i enskilda företag eller delbranscher. En rad tekniska möjligheter föreligger, samtidigt som osäkerhet beträffande drifttillgänglig- het, anpassning till befintlig anläggning m. ni. kan göra att dessa möjligheteri realiteten bara utnyttjas i begränsad utsträckning. Det är också enligt verket riskabelt och många gånger omöjligt att generalisera uppnådda resultat från en anläggning till andra eller till huvuddelen av en bransch utan att först närmare ha analyserat förutsättningarna för en sådan uppräkning.
Mot denna bakgrund har industriverket gjort bedömningar för varje huvudbransch av hur mycket energiåtgångstalen kan förändras. I flertalet fall är det dock endast relativt översiktliga och schablonmässiga bedömningar. I de mest energikrävande branscherna har emellertid ingående bedömningar av teknisk/ingenjörsmässig natur kunnat göras.
Sammanfattningsvis ger industriverket följande bild av den väntade utvecklingen. Se nedanstående tabell 8.12. Fördelningen branschvis av energianvändning och besparingar enligt industriverket framgår av tabell 8.13.
Som framgår av tabellen sänks energianvändningen huvudsakligen inom fem branscher. De största skillnaderna uppkommer inom trä-, massa- och pappersindustrin och inom den kemiska industrin.
I kommissionens hushållningsgrupp har för det 5. k. högre besparingsal- ternativet antagits att möjliga ytterligare besparingar uppgår till totalt 18 TWh inom industrin jämfört med referensprognosen eller 4 TWh jämfört med industriverkets besparingsprognos. Av dessa 4 TWh hänför sig 2 TWh till en nedskärning av den trendmässiga ökning i elförbrukningen som trä-, massa- och pappersindustrins branschorganisation förutser och som antagits i ind ustriverkets båda prognoser. Schablonmässigt har bedömts att detta skulle innebära investeringar på 1—2 miljarder kr.
Resterande 2—3 TWh bedömer hushållningsgruppen vara möjliga att spara genom att i högre grad än f. n. varvtalsreglera drivmotorerna för industrins pumpar och fläktar samt genom att minska energiförlusterna i elektriska motorer. Besparingsmöjligheterna kan inte fördelas på branscher. Investe-
Tabell 8.12 Ökning av produktion och energianvändning (index 1968 = 100)
% per år 1976a % per år 1990 1968—1976 1976—1990 Produktionsvolym 2,8 125 4.0 216 Energianvändning: Referensprognosen 1.1 116 2.0 154 Besparingsprognosen 1.1 116 1.5 144
" Preliminära värden.
Tabell 8.13 Energianvändning i olika branscher, TWh Bransch 1976” 1990 TWh Referensprognos Besparingsprognos Differens TWh TWh Ökning/år TWh Ökning/år 1976—1990 1976—1990 % % *
Gruvor 6 8 2.1 8 2,1 0 Livsmedel 8 8 — 8 — 0 Textil 2 2 — 2 — 0 Trä, massa, papper 70 94 2,1 86 1.5 — 8 Grafisk 1 1 — 1 — O Kemisk 12 17 2,5 14 1,1 — 3 Jord och sten 11 13 1,2 12 0.6 - ] Järn och metall 34 42 1.5 41 1,4 — l Verkstäder 13 24 4,5 23 4,2 - ] Varv 1 1 — 1 — () Övrig 0 O - 0 — 0 Småindustri 2 2 — 2 — 0
Totalt 160 212 2,0 198 1,5 —14 ” Preliminära värden.
ringskostnaden härför har överslagsmässigt uppskattats till 1 miljard kr.
En möjlighet till elbesparingar i alternativ A som inte medtagits ovan är en ändrad produktionsinriktning inom massa- och pappersindustrin. En låg expansionstakt för mekanisk massaproduktion och högre andel kemisk massa skulle ge lägre elanvändning. I balanserna för alternativ A är sådana ändringar i produktionsinriktningen inte medräknade men skulle kunna ge drygt 2 TWh lägre extern eltillförsel för samma massaproduktionsvolym. Å andra sidan skulle behovet av andra råvaror öka.
Eftersom möjligheterna att spara el har särskild betydelse i alternativ A och B görs i tabell 8.14 en uppdelning av möjliga besparingar på el resp. bränsle inom de viktigaste industribranscherna. ,
lnvesteringskostnaderna för att nå de 14 TWh besparingar som ingår i i besparingsprognosen har uppskattats till sammanlagt 6 miljarder kr. För de l ytterligare elbesparingar som kommissionen räknar med i alternativ A och B * bedöms investeringskostnaderna utgöra 2—3 miljarder kr. Uppgifter om eventuella drifts- eller underhållskostnader har inte redovisats.
Ett genomförande av besparingar upp till 18 TWh jämfört med referens- prognosen kräver utvidgade stimulansåtgärder eller andra förstärkta styrme- del. Styrmedlens effektivitet och säkerhet får fastställas med hänsyn till hur nivån för elproduktionen år 1990 bestäms i relation till här redovisade sparmöjligheter. Detta gäller särskilt på elsidan eftersom tillförseln av el är svår att öka med kort varsel om besparingarna inte får väntad effekt.
Samfärdse/n är den sektor som är starkast beroende av oljeprodukter. Endast ca 3 % av den energi som används inom samfärdseln utnyttjas i form av el. Av detta skäl gäller i alla energikommissionens fyra alternativ att det sammanvägda besparingsprogram som kommissionens expertgrupp för
Tabell 8.14 Möjliga besparingar i industrin år 1990 i förhållande till referensprog- nosen, TWh
Minskad förbrukning av
Bränsle El enligt indu- El enligt kom- Total ener- striverkets be- missionens gibesparing sparingsprognos alternativ A alternativ A
Trä, massa, papper 1 Kemisk Jord och sten Järn och metall Verkstäder
Övriga
Varvtalsreglering m. m., ej bransch- fördelat
| INv—v—NO
ON—-—-—-xl | |
Summa 12 18
energihushållning har presenterat skall utgöra grunden. Detta innebär att besparingar på sammanlagt 6—7 TWh, eller 6—7 % ,skall göras i förhållande till industriverkets referensprognos.
Vidare gäller i alla kommissionens alternativ att möjligheten skall undersökas att inom samfärdseln substituera oljeprodukter mot syntetiska bränslen såsom metanol eller etanol.
De åtgärder som diskuteras är främst inriktade på att minska energian- vändningen inom personbilstrafiken. Åtgärder som skulle beröra lastbilstra- fikens energianvändning diskuteras emellertid också i viss utsträckning.
De behandlade åtgärderna syftar sammanfattningsvis till att
— skapa ökad insikt hos trafikanterna om behovet av och möjligheterna till energibesparingar — åstadkomma bättre körsätt och bättre underhåll av fordon — sänka den specifika bränsleförbrukningen för nytillkommande fordon — få till stånd en övergång från individuellt till kollektivt resande och ökad samåkning i personbilar — utveckla drivkällor som medger flexibilitet ifråga om drivmedel.
Tabell 8.15 Energianvändning inom samfärdselsektorn
1976 1990 TWh Referensprognosen Energikommisionen Differens _ _ TWh TWh Ökning/år TWh Ökning/år 1976—1990 1976—1990 % % Bränsle 77 96 1.6 89 1,0 —7 El 2 3 3,2 3 3,2 0
Totalt, energi 79 99 1,6 92 1.1 —7
De styrmedel som kommissionens hushållningsgrupp har bedömt vara erforderliga för att nå den angivna besparingen inom samfärdselsektorn är dels olika former av stimulansåtgärder, dels vissa restriktioner. Utgångs— punkten vid valet av styrmedel har varit att så långt det är möjigt undvika att påverka individernas transportsituation negativt. Åtgärder och förväntad besparingseffekt framgår av sammanställningen nedan.
Åtgärd TWh 1 Bättre körsätt. underhåll 0,5—l Åtgärder för att förbättra efterlevnaden av gällande hastighetsbe-
stämmelser 0,5—1 1 Utbyggd kollektiv trafik, vissa restriktioner mot personbilstrafik i 1
framför allt större tätorter, dämpad tillväxt av personbilsbeståndet 1.5—2 1 Bättre resandeplanering, individen avstår från onödigt resande, 1
ökad samåkning 1 ' Normer för högsta tillåtna specifika bränsleförbrukning för person- *
bilar kombinerat med en med hänsyn till specifik förbrukning starkt progressiv årlig fordonskatt 1,5 Frivilliga sparprogram inom lastbilstrafiken
Det har varit svårt att under den korta utredningstiden få fram underlag för att bedöma kostnaderna för de diskuterade åtgärderna. Det har därför inte heller varit möjligt att analysera besparingsåtgärderna utifrån deras samhälls- . ekonomiska marginalkostnad. För vissa åtgärder har dock försök gjorts att " uppskatta investeringsbehoven samt årliga drifts- och underhållskostnader för hela perioden 1979—1990. Dessa kostnader samt kommentarer avseende olika effekter av åtgärderna framgår av sammanställningen nedan.
Åtgärd
Information till bilisterna Utbildning vid trafikskolorna
Förbättrad efterlevnad av hastighets- bestämmelser
Utbyggd kollektivtrafik i kombination med sanering av trafikmiljön och rest- riktioner mot bilutnyttjandet framför allt i de större tätorterna
Kostnad m.m. 1979—1990
50 milj. kr Förhållandevis låga kostnader för framtagning av undervisningsmateriel Förhållandevis låga kostnader för i propaganda och skärpt lagstiftning. Väsentlig utbyggnad av länstrafik- gruppernas trafikövervakning torde er- fordras lnvesteringar i kollektivtrafiken på lägst 2 miljarder kr. Årskostnaden (inkl. periodiserade kapitalkostnader) 10—20 % högre än i referensprognosen. I vilken utsträckning de ökade kost- naderna för investeringar i kollektiv- traliken kan uppvägas genom en minskning av de kostnader för byg- gande och drift av vägar och gator som förutsatts i referensprognosen kan ej bedömas. Härtill kommer att en utbyggnad av den kollektiva trafiken
får ses som en angelägen trafikpolitisk
åtgärd
Åtgärd Kostnad m.m. 1979-1990
Ökad samåkning i personbil Förhållandevis låga kostnader för samåkningsprogram inom företag och för samhälleligt engagemang i fullskale— försök Normer avseende högsta tillåtna speci- Utvecklingskostnaderna för den in— fika bränsleförbrukning hemska bilindustrin har inte kunnat
bedömas. Normerna får avvägas med hänsyn till närings- och handelspoli- tiska konsekvenser
Starkt differentierad fordonsskatt Förhållandevis låga kostnader Frivilliga sparprogram inom lastbilstra- Avser i första hand kostnadseffektiva liken energibesparingar Förstärkning av SJ:s konkurrensläge Ökade årliga investeringsanslag till SJ
Utöver de ovan redovisade åtgärderna kan —beroende på med vilken styrka de sätts in — ytterligare åtgärder behöva komma ifråga för att nå de åsyftade besparingarna. Kostnader härför eller eventuella bieffekter har inte beräk- nats.
Det kan gälla åtgärder av följande slag:
— obligatorisk ekonomitrimning av personbilar — varudeklaration av begagnade personbilar — obligatorisk kontroll av bränsleförbrukningen — ändrade förutsättningar för privatpersoner att disponera firma- eller leasingbil — ändrade avdragsregler för resor med personbil bostad—arbetsplats.
För att skapa bättre fiexibilitet gäller det att framför allt komma bort från det starka och ensidiga beroendet av oljeprodukter som drivmedel. Möjlighe- terna att på sikt utnyttja syntetiska bränslen har studerats av en särskild grupp av experter inom energikommissionen. Resultaten redovisas närmare under avsnittet om energitillförseln. Med den grova indelning — bränslen resp. el — som har gjorts i detta avsnitt påverkas dock inte prognossiffrorna av vilka byten som sker mellan olika bränslen. Någon väsentlig övergång till el genom t. ex. övergång till spårbunden trafik förväntas inte komma ifråga i alternativ A under den behandlade tidsperioden. För sektorn Bostäder bygger kommissionens alternativ A och B på hushållningsgruppens mer ambitiösa besparingsalternativ, där sparåtgärder vidtas i existerande bebyggelse inom en lönsamhetsgräns som motsvarar ett energipris på 10 öre/kWh (nettoenergi). Sparmöjligheterna stämmer relativt väl överens med de bedömningar som gjorts i propositionen om energi- sparplan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/78:76). Undantag görs dock för besparingar upp till denna lönsamhetsgräns i fiärrvärmda bostäder. Strävan bör vara att avväga besparingarna i sådana byggnader mot de ekonomiska förutsättningarna för kraftvärmeproduktion. Här har schablonmässigt beräk- . .. . .. . .. . . gianvandningen har har nats att 4—5 TWh av sparpotentialen av detta skal inte skall utnyttjas. tagits fram särskilt för Jämfört med industriverkets referensprognos bedöms i alternativ A och B ekonomidepanementets en besparing på 12—13 TWh (inkl. hushållsel) kunna uppnås.l modellberäkningar-
1 Uppgifterna om ener-
Tabell 8.16 Energianvändning i bostäder, alternativ A, TWh
1976 Industriverkets Energikommissio- Differens referensprognos nens alternativ A År % År % 1990 ökning/år 1990 ökning/år 1976—1990 1976—1990 Bränsle 86 57 —3.0 58 —2.9 + ] El 21 36 +3,9 23 +O.7 —13 Totalt, energi 107 93 -l .0 81 —2.0 —12
För byggnader görs samma antaganden som i referensprognosen om effekten av nya byggnormer.
Den stora minskningen 1976—1990 i referensprognosen är delvis av redovisningsteknisk karaktär. Individuell uppvärmning, som innebär att förluster vid förbränningen i pannanläggningarna inräknas i den slutliga energianvändningen, minskar till antalet och i stället ökar fjärrvärme och elvärme där distributionsförluster inräknas i tillförselsystemet. Detta ger redovisningstekniskt 5 TWh lägre slutlig energianvändning.
Differensen mellan alternativ A och referensprognosen beror på flera faktorer:
— ändrad fördelning av uppvärmningsformer — besparingar beträffande uppvärmningsenergi — besparingar i hushållens elanvändning.
Fördelningen av eluppvärmning förändras enligt följande i förhållande till industriverkets referensprognos och den situation som bedöms råda år 1978: Denna begränsning av nyinstallationer av elvärme förutsätter totalförbud från och med år 19801 nytillkommande byggnader. Konvertering till elvärme i existerande byggnader förutsätts heller inte ske. Däremot kan el komma att accepteras som komplement till exempelvis solvärme i nya småhus. Om hälften av nytillkommande småhus 1980—1990 skulle förses med el som
Tabell 8.17 Antal elvärmda bostäder (1 OOO-tal)
1976 1978 1990
lndustriver- Energikom- Differens kets referens- missionens prognos alternativ A Småhus 380 435 978 515 —463 Flerfamiljshus 51 60 120 75 — 45 431 495 1 098 590 —508
" Fritidshus ingår inte här utan redovisas inom sektorn service m. m.
Tabell 8.18 Uppvärmningsform i bostäder år 1990 enligt industriverkets referens- prognos och alternativ A och B (] OOO-tal bostäder)
Uppvärmningsform Referens— Alternativ Differens prognos A och B Elvärme ] 098 590 —508 Fjärrvärme ] 536 2 140 +604 Solvärme 0 70 + 70 Ovriga uppvärmningsformer ] 318 1 150 —168 Totalt 3 952 3 950
komplement skulle det innebära en elåtgång år 1990 av ca 1 TWh. _ Fjärrvärme och individuella pannor (olja eller andra bränslen) förutsätts användas i stället för elvärme. Även uppvärmning med solenergi samt energibesparingar med hjälp av värmepump antas bidra till att ersätta den elvärme som är förutsatt i referensprognosen.
Utbyggnaden av fjärrvärme förutsätts ske snabbare än enligt industriver- kets referensprognos. För att inte försämra underlaget för fjärrvämre och därmed bl. a. möjligheterna att genomföra en stark satsning på kraftvärme förutsätts i alternativ A att inte hela besparingspotentialen i fjärrvärmda bostäder utnyttjas. I stället förutsätts besparingsinsatser i elvärmda hus genomföras något längre än till en kostnad som motsvarar ett energipris på 10 öre/kWh (nettoenergi). Detta beräknas ge en elbesparing på ca 1 TWh (årsförbrukning) år 1990.
Besparingarna när det gäller energi för uppvärmning bedöms kunna nås genom åtgärder av följande slag:
— besparing beträffande varmvatten — temperatursänkning och inreglering i värmesystem — intermittent drift av värme- och ventilationsanläggningar — justering, underhåll m. m. av ventilationssystem
— panninspektion
— tätning — tilläggsisolering
För att genomföra dessa åtgärder på det sätt och i den utsträckning som förutsatts i alternativ A krävs kraftiga styrmedel för att nå ett högt genomförande. Behovet av investeringar är uppskattningsvis 8,5—10 miljarder kr.
När det gäller besparingar i hushållens elanvändning (i princip exkl. elvärme) har kommissionens expertgrupp för energihushållning bedömt en besparing på ] TWh kunna nåsjämfört med referensprognosen genom bl. a. bestämmelser om obligatoriska startklockor för elektriska motor- och kupévärmare. Uppgifter från konsumentverket tyder på att ytterligare besparingar kan göras genom effektivisering av apparatutrustning.
Här förutsätts att 2 TWh sparas i hushållens elanvändning år 1990jämfo'rt med referensprognosen. En sådan nivå förutsätts kunna nås genom obliga- toriska startklockor, energideklaration av hushållsapparater m. m., samt utvidgad information som gör att eldrivna apparater Och utrustningar
1 Den icke utnyttjade sparpotentialen är här drygt 4 TWh. 358 Alternativ A — användning SOU 1978:17
utnyttjas effektivare.
Kostnaderna för dessa åtgärder har inte kunnat beräknas. lnformationsåt- gärder av typen energideklaration, sparkampanjer m. m. har relativt blyg- samma kostnader men deras effekt är svår att beräkna. '
För sektorn Service m. m. görs — när det gäller energi för byggnadsupp- värmning — samma antaganden som för sektorn Bostäder. Energisparande åtgärder vidtas alltså intill en lönsamhetsgräns på 10 öre/kWh med motsvarande undantag för fjärrvärmda byggnader1 och högre besparingsam- bition i elvärmda byggnader.
Sparmöjligheterna stämmer relativt väl överens med de bedömningar som gjorts i regeringens proposition om energisparplan för befintlig bebyggelse. Förutsatta besparingar framgår av tabell 8.19. Besparingarna uppnås genom i huvudsak följande åtgärder:
— besparingar betr. uppvärmningsenergi — ändrad fördelning av uppvärmningsformer — besparing betr. eldrift i övriga lokaler — besparingar i gatubelysning — besparingar inom jordbruket — lägre expansion av elvärmeanvändningen i fritidshus än vad industriver- kets referensprognos förutsätter.
Den elvärmda byggnadsvolymen i övriga lokaler förändras enligt tabell 8.20 i alternativ A och B jämfört med förutsatta förhållanden år 1978 och industriverkets referensprognos.
Detta förutsätter ett i det närmaste totalt stopp för elvärme i nybyggda lokaler från och med år 1980. F järrvärmeutbyggnaden förutsätts å andra sidan bli snabbare än enligt industriverkets referensprognos.
För fritidshus förutsätts likaledes en annan fördelning på uppvärmnings- former. Elanvändningen för uppvärmning och hushållsel i fritidshus förut- sätts här öka från 1975 års nivå på drygt ] TWh till 2,5 TWh. Det skall jämföras med industriverkets referensprognos, som anger nära 4 TWh. I stället blir bränsleandelen högre än i referensprognosen.
Tabell 8.19 Energianvändning inom servicesektorn
1976 1990 TWh lndustriver- Energikommi- Differens mel- kets referens- sionens alter- lan referens- prognos nativ Aa prognosen _— ————— och alterna— TWh Ökning/år TWh Ökning/år nativ A 1976—1990 1976—1990 TWh % % Bränsle 43 45 0.3 43 — —2 El 16 24 2.9 19 1.2 —5 Totalt. energi 59 69 1.1 62 0,4 —7
” Uppgifterna framtagna särskilt för ekonomidepartementets modellberäkningar.
Tabell 8.20 Elvärme i övriga lokaler, antal milj. m3 elvärmd volym
1976 1978 1990
lndustriver- Energikommis- Differens kets referens- sionens alter- prognos nativ A
Övriga lokaler 18 20 49 26 —23
Det är svårt att avgöra vilka styråtgärder som behövs för att nå dessa begränsningar i elanvändningen. En möjlig åtgärd för att hålla genomsnittligt samma specifika åtgångstal som f. n. för elanvändning är att t. ex. komplet- tera fritidshusens värmesystem med kaminer som eldas med exempelvis ved. Ett alternativ kan också vara introduktion av solfångare.
Vidare förutsätts en effektivisering ske av armaturer för gatubelysning i enlighet med den sparpotential som hushållningsgruppen har redovisat. Förbrukningen bedöms därmed stanna vid ] TWh, jämfört med 1,4 TWh i industriverkets prognos.
I fråga om jordbruket redovisar hushållningsgruppen besparingsmöjlig- heter på ca 1 TWh i förhållande till industriverkets prognos. Denna besparingspotential, som enbart gäller olja, förutsätts bli tillvaratagen i sin helhet.
Kostnaderna för de investeringar som krävs för angivna besparingar inom sektorn service rn. m. är svåra att beräkna. För besparingarna inom uppvärm- ningssektorn beräknas ett investeringsbehov av 2,5—3 miljarder kr. utöver industriverkets referensprognos. Kostnaderna för övriga sparinsatser har varit omöjliga att fastställa.
Besparingar beträffande hushållsel i fritidshus antas åstadkommas genom information och energideklaration. Besparingarna i övriga lokaler som innebär ytterligare effektivisering är svåra att kostnadsberäkna. Beträffande besparingarna inom gatubelysningen är det fråga om byte av armaturer för effektivare belysning. lnom jordbruket har det också varit svårt att göra kostnadsuppskattningar.
Energianvändning totalt år 1990
Den totala energianvändningen i alternativ A blir följande år 1990:
Tabell 8.21 Total energianvändning i alternativ A är 1990, TWh
Bränsle El Totalt. energi Industrin 136 58 194 Samfärdsel 89 3 92 Bostäder 58 23 81 Service m. m. 43 19 62
Summa 326 103 429
Elenergianvändning är 1985
Alternativ A innebär kärnkraftavveckling till år 1985. Därför finns det anledning att närmare se på elenergianvändningen vid denna tidpunkt,
För industrisektorn räknar industriverket i princip med en jämnt fördelad minskning av de specifika åtgångstalen av elkraft under perioden 1975—1990. Med denna förutsättning och med en jämn fördelning över tiden av de ytterligare besparingsinsatserna inom industrin som kommissionen angett i det föregående blir elanvändningen 3 TWh lägre än industriverkets elprognos år 1985, dvs. 52 TWh.
För transportsektorn beräknas samma el-utveckling som enligt industri- verkets referensprognos.
Elvärmeanvändningen i bostäder beräknas ligga något högre år 1985 än är 1990 på grund av att alla elbesparingar inte hinner genomföras till år 1985. Användningen av hushållsel är däremot lägre år 1985 än är 1990 eftersom antalet bostäder då är lägre. Med samma åtgångstal/hushåll som antas för år 1990 blir användningen drygt 14 TWh. Inkl. elvärmen blir då den totala elanvändningen i bostäder ca 22,5 —23 TWh år 1985.
För eldrift inom sektorn service m.m. räknas med en jämnt fördelad ökning mellan 1975 och 1990. Elvärme i övriga lokaler förutsätts däremot bli ungefär densamma år 1985 som år 1990. Elanvändningen år 1985 blir då drygt 16 TWh. Till detta kommer elförbrukning inom jordbruket där använd- ningen år 1990 beräknas vara samma som år 1985, dvs. 1 TWh.
Den totala elanvändningen år 1985 enligt alternativ A framgår av tabell 8.22.
Utvecklingstendenser efter år 1990
Energiefterfrågans utveckling efter år 1990 kommer att bestämmas av dels utvecklingen inom en rad olika samhällsområden, dels hur effektivt energin där kommer att utnyttjas som en följd bl. a. a hur priset på energi utvecklas i relation till priset på andra nyttigheter.
Energianvändningens utveckling kommer också att påverkas starkt av vilka bedömningar energianvändarna gör om den framtida tillförseln av olika slags energi såväl prismässigt som säkerhetsmässigt. Ändrade prisrelationer eller förväntningar om sådana ändringar kommer att påverka valet mellan olika energibärare.
Tabell 8.22 Elanvändning år 1974, 1976, 1985 och 1990 enligt industriverket och i alternativ A, TWh
1974 1976 Industriverket Energikommissio- nen alternativ A
1985 1990 1985 1990 Industrin 40 39 57 64 52 58 Transporter 2 2 3 3 3 3 Bostäder 17 21 31 36 23 23 Service 13 16 21 24 17 19
111 127 95 103
I alternativen A och B kommer särskilt utvecklingen av de förnyelsebara källornas ekonomi och tillgänglighet att ha betydelse. Även situationen vad avser t. ex. utsikterna att utnyttja kol i Sverige kommer att spela in.
I det följande berörs kört några inslag i det beskrivna alternativet A som kan ha betydelse för energiefterfrågan under 1990-talet.
I alternativ A kommer kostnaden för nytillkommande elproduktion att bli högre än i övriga alternativ enligt de förutsättningar som energikommissio- nens expertgrupp för tillförsel har räknat med. Detta kan stimulera till en övergång från elanvändning till bränsleanvändning. En sådan övergång är möjlig inom industrin och kanske också i byggnader som f. n. är elvärmda.
Under 1990-talet kan ny teknik väntas ge möjligheter till effektivisering av energianvändningen inom industrin. Ny teknik krävs för att kunna hålla ungefär samma takt i effektiviseringarna som under 1980-talet.
Tendensen under 1980-talet där elanvändningen förutses öka betydligt snabbare än bränsleanvändningen kan komma att brytasFramför allt kommer att finnas en strävan hos statsmakterna att hålla tillbaka ökningar i elanvändningen, dvs. beslut förutsätts bli fattade om erforderliga styrmedel ifall priseffekten inte visar sig tillräcklig. 1 de processer inom industrin där det finns möjlighet att substituera bränsle med el och vice versa kommer troligen utvecklingen att leda till ökad bränsleanvändning, förutsatt att industrin bedömer att risken för störningar i tillförseln eller för fördyringar är mindre i fråga om bränslen än i fråga om el.
Rationaliseringar och höjda arbetsmiljökrav kan ialla alternativ väntas leda till ökad efterfrågan på el.
För samfärdseln antas samma besparingsprogram i alla kommissionens alternativ. Programmet avser framför allt drivmedelsförbrukningen för personbilar. Det kan påpekas att effekten på användningsnivån av en begränsning av hittillsvarande förbrukningstillväxt för personbilar på sikt kan komma att motvägas av ökad förbrukning av drivmedel för godstransporter och annan energianvändning inom samfärdselsektorn. Godstransportarbetet är nämligen i hög grad avhängigt av produktionsutvecklingen inom indu- strin. Om inget trendbrott uppkommer i form av exempelvis radikalt förändrade mönster för persontransporter kommer sannolikt energianvänd- ningen inom samfärdselsektorn att öka svagt under 1990-talet i alternativ A.
En betydelsefull faktor under 1990-talet kan bli en samhällsplanering, som är mer inriktad på att tillgodse intresset att hushålla med energi, dvs. inriktning på att underlätta kollektivtransport och minska avståndet mellan arbete, bostad, platser för fritidsaktiviteter och service.
Inom samfärdselsektorn är också byte av drivmedel intressant som en möjlighet att begränsa beroendet av oljeimport. Energikommissionens expertgrupper pekar på de stora möjligheterna att gå över till syntetiska bränslen, t. ex. metanol/etanol som även kan framställas ur inhemska råvaror. I deras beräkningar nämns möjligheter till en övergång till metanol av storleksordningen 30 TWh till år 2000.
Inom bostads- och servicesektorerna, där energin främst går till uppvärm- ning av byggnader, skulle en prognos för 1990-talet behöva bygga på uppgifter bl. a. om hur många och hur stora byggnader som tillkommer, vilken
utrustning som de kommer att ha samt hur många gamla byggnader som skall bort. Rimliga variationeri nybyggnadstakt och rivning ger dock måttliga utslag på dessa sektorers energianvändningsnivå i perspektivet 20—25 år. I alternativ A kommer de konventionella energisparmöjligheterna i nu befintliga byggnader i huvudsak att vara genomförda till år 1990. Effekten av byggnormer, nuvarande eller skärpta, kommer därefter tillsammans med bostädernas volymmässiga tillväxt att bestämma hur uppvärmningsbehovet utvecklas.
Ytterligare minskning av energibehoven för byggnadsuppvärmning skulle kunna göras om tekniken att utnyttja solenergi kommersiellt slår igenom
under senare delen av 1980-talet, som ett resultat bl.a. av nu inledda satsningar på forskning, utveckling och demonstration. Med utgångspunkt i vad kommissionens hushållningsgrupp angett skulle 10—15 TWh kunna vara en uppnåelig besparing i energiåtgången för uppvärmning genom solfångare.
Fördelningen på uppvärmningsformer kan redovisningstekniskt påverka användningsnivån (beroende på var i energibalansen som omvandlings- och distributionsförluster redovisas). Fjärrvärme förutsätts i samtliga alternativ bli maximalt utbyggd. Elvärme kommer knappast att tillåtas expandera i alternativ A.
När det gäller uppvärmningen av byggnader är det mycket svårt att uttala sig om vilken energiform som kommer att vara fördelaktigast för alternativ A. Några möjligheter är solvärmebaserade system, elvärme från exempelvis bränslekondens, eller värme från bränslepanna i en hetvattencentral alterna- tivt panna i det enskilda huset. Samma osäkerhet gäller i alla alternativ men tendensen att använda el för uppvärmning i nytillkommande fastigheter eller vid konvertering är starkare i alternativ C och särskilt D än i alternativ A och B under 1990-talet.
En ökad användning av hushållsel kommer inte att kunna ha någon avgörande betydelse under 1990-talet. Det kan endast ge en elökning med 1—2 TWh om utvecklingen fortsätter som under slutet av 1980-talet enligt industriverkets referensprognos.
8.2.3 Energitillförsel och omvandling
Inom ramen för givna restriktioner har tillgängliga energiråvaror fördelats på 1 olika sektorer för att på bästa sätt tillgodose den energiefterfrågan som anges i 1 avsnitt 8.2.2.
1 det följande anges i siffror energitillförseln fördelad på energiråvaror och energibärare inom olika sektorer. Dessa siffror ger ett intryck av exakthet som inte är för handen. Siffrorna bör ses som ett sätt att konkretisera och underlätta beskrivningen av energialternativet. För att illustrera osäkerheten såväl vad beträffar energitillförsel som energianvändning redovisas i avsnitt 8.2.4 även avvikelser i olika avseenden från det "normalalternativ" för alternativ A som presenteras i detta avsnitt.
Till grund för framställningen ligger underlagsmaterial från tillförselgrup- pen. Detta material har i vissa fall modifierats något.
8.231 El- och värmeproduktion Elproduktion fram till år 1990
Elproduktionssystemets utveckling under perioden fram till år 1990 illusteras i nedanstående tabell. Energibalanserna så när som på balansen för år 1976 visar elproduktionen under ett medelår. Vid den vattentillrinning och den värmekraftproduktion som anges i leveranssäkerhetskriteriet kommer de produktionsresurser som är i drift att användas maximalt.
Alternativ A karaktäriseras av en maximal ansträngning av utbyggnads- resurserna för att kompensera kärnkraftavvecklingen och viss skrotning av äldre oljekraft samt för att täcka ökningen i elförbrukning. Trots detta visar det sig inte vara möjligt att täcka den antagna elanvändningen år 1985 och några år framåt med tillfredsställande leveranssäkerhet, dvs. med en sannolikhet på 97 % för att efterfrågan skall kunna tillgodoses. Den användning som skall täckas är enligt avsnitt 8.2.2 95 TWh plus distribu- , tionsförluster, sammanlagt 107 TWh. Den produktionsapparat som enligt tabellen ovan finns tillgänglig år 1985 kan med ungefär 50 % sannolikhet
Tabell 8.23 Energialternativ A. Elproduktionssystemet 1976, 1978, 1985 och 1990. Installerad effekt i MW och elproduktion i TWh
1976 1978 1985 1990
MW TWh MW TWh MW TWh MW TWh
Vattenkraft 13 100 54,3 160)” 14 100 61a 15 900 64a 16 400 66” , Kärnkraft 3 200 15,3 3 750 22 — — — -— ' Industriellt mottryck 700 3,2 800 3 1 200 8 1 500 10 Kraftvärme Olja 1 600 4.1 2 150 3 2 250 7 2 300 7 Gas — — — — 300 2 350 2 i Kol — — — — 350 1 1 100 4 . Torv — - — — 100 ; 1 300 1 Skogsavfall — — — — 150 250 ] Energiskog — — —- — — — 300 1 Diesel, olja — — — — 450 2 500 2 Gasturbin, gas — — — — 50 O 100 0 Fossilkondens Olja 3 400 7.3 3 150 l 3 000 10 2 500 12 Gas — — — — — — - — Kol — — — — — — 1 800 3 Torv — -— — —— — — 500 3 Gasturbiner 1 700 0.1 1 700 0 1 800 0 1 800 0 Vindkraft — — - — — — 1 350 4 Pumpkraft — — — — — — 250 — Nettoimport — 2,1 — — — — — — Summa 23 700 86.4 25 650 90 25 550 951) 31 300 116
" Vattenkraftens produktionsförmåga vid normal vattentillrinning. ” Innebär en brist på 12 TWh jämfört med den användningsnivå som diskuteras i avsnitt 8.2.2.
täcka 107 TWh. Detta innebär att elbrist skulle uppstå i genomsnitt ett åiav två och att bristen vid ogynnsamma förhållanden skulle kunna bli mycket stor. I realiteten kan ett sådant risktagande inte accepteras med hänsyn tili de svåra följdverkningar för samhället som skulle kunna uppstå. För att alternativ A skall kunna realiseras fordras därför antingen att användnings- nivån pressas ned ytterligare till en nivå som ger acceptabel leveranssäkerhet eller att extraordinära åtgärder vidtas på produktionssidan. Sådana exceptio- nella åtgärder för att åstadkomma nya produktionsanläggningar diskuteras senare.
Vattenkraften byggs ut från nuvarande normalårsproduktion på drygt 60 TWh till 64 TWh år 1985 och 66 TWh år 1990. Detta förutsätts ske inom ramen för det beslut beträffande riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland som riksdagen fattade beslut om hösten 1977 (prop. 1977/78:57. CU 1977/78:91, rskr 1977/78:100).
Kärnkraften förutsätts avvecklad till år 1985. De sex befintliga kärnkraft- blocken tas ur drift samtidigt den ljanuari 1985 eftersom marginaler fören successiv avveckling inte finns med hänsyn till kraven på leveranssäkerhet före år 1985. Avställningen i sig innebär inga tekniska komplikationer utan kan liknas vid en normal revisionsavställning som görs rutinmässigt. Avvecklingen kan drivas olika långt - från "konservering” av anläggningen, vilket beräknas ta ca 1 1/2 år, till en fullständig rivning och återställning av kraftverksområdet. Hur långt avvecklingen efter avställningen skall drivas och i vilken takt är väsentligen en ekonomisk fråga. ,
Industriellt mottryck byggs ut i en takt motsvarande ca 60 MW per år i i genomsnitt under 1980-talet till ca 1 500 MW år 1990. Denna utbyggnadstakt bedöms maximal med hänsyn till tillverkningstakt och teknisk potential.
Kraftvärmeverk byggs ut i maximal takt inom ramen för det värmeunderlag som uppkommer genom en maximalt möjlig fjärrvärmeutbyggnad. Det tillgängliga värmeunderlaget används således i så stor utsträckning som möjligt för elproduktion. Ett flertal olika bränslen förutsätts komma till användning, nämligen olja för konventionella kraftvärmeverk och dieselan- , läggningar, gas, kol, torv, skogsavfall och energiskog.
Anläggningarna lokaliseras så gynnsamt som möjligt i förhållande till tillgången på energiråvara. Totalt förutsätts ca 1 500 MW i drygt 50 anläggningar i något fler än 40 orter komma till stånd under perioden fram till 1985. Ca hälften härav är dieselanläggningar.
Kraftvärmeverken utrustas så långt möjligt för eldning med andra bränslen än olja. Drygt en tredjedel av nettotillskottet av kraftvärme kommer trots detta att utnyttja olja som bränsle främst till följd av den omfattande utbyggnaden av dieselkraftvärmeverk, vilka inte kan eldas med fasta bränslen. Anledningen till dieselutbyggnaden, som har en nackdel i låsningen till olja som bränsle, är kravet att så snabbt som möjligt få fram ny produktionskapacitet.
Under perioden 1986—1990 förutsättes ca 1 550 MW kraftvärme tillkomma i drygt 30 anläggningar i ytterligare ca 20 orter.
Kol- och torvkondens byggs ut i snabb takt mellan 1985 och 1990 för att så snabbt som möjligt återställa normal leveranssäkerhet i elsystemet. Kraftvär- meverk eldade med inhemska bränslen används maximalt redan under medelår. Ökad produktion vid t.ex. dålig vattentillgång får därför ske i
kondenskraftblocken. Här har antagits att i första hand kolkondens utgör reserv och att därför relativt hög medelårsproduktion i oljeeldade kondens- kraftverk blir erforderlig. Skälet till detta är att så långt möjligt hålla tillbaka kolanvändningen med hänsyn till dess negativa miljöeffekter. Även en omvänd strategi är givetvis möjlig. Totalt produceras 18 TWh el i kondens- kraftverk år 1990.
Vindkraft förutsättes byggas ut till en produktionsförmåga av ca 4 TWh år 1990, motsvarande ca 350 st 4 MW-anläggningar eller ca 700 st 2 MW- anläggningar. För att klara de krav på regleringsresurser i produktionssys- temet som vindkraftintroduktionen ställer främst på längre sikt erfordras tillskott av pumpkraft. Här har förutsatts att ett första pumpkraftverk på 250 MW tillkommer redan till år 1990.
Genom extraordinära åtgärder — bl. a. dispenser från nuvarande regler för tillståndsgivning — kan de totala byggtiderna förkortas så att ytterligare ett antal stora kraftanläggningar kan uppföras till år 1985. Sålunda bedömer tillförselgruppen att man, om sådana dispenser kan erhållas i tid föratt besluta om byggstart ] januari 1979, kan färdigställa fyra stora kol/oljeeldade kondenskraftblock till 1985. Härigenom skulle den beräknade elbristen åren 1985—88 kunna elimineras.
Ett annat sätt att utöka produktionskapaciteten —som dock inte ligger inom ramen för detta alternativ — är givetvis att senarelägga kärnkraftavvecklingen ett antal år.
Värmeproduktionfram till år 1990
Värmebehovet exkl. omvandlings- och överföringsförluster fördelat på olika uppvärmningsformer framgår av tabell 8.24.
"Solvärmen" i tabellen ovan hänför sig främst till mindre solvärmesystem och till uppvärmning av tappvarmvatten i enskilda småhus och lägenheter. "Övrig uppvärmning” tillgodoses genom tillförsel av eldningsolja 1 resp. 3—4. Med en antagen genomsnittlig verkningsgrad av 65 % resp. 75 % åtgår sammanlagt 65 resp. 49 TWh olja år 1985 resp. 1990 för att tillgodose behovet inom denna sektor.
Fjärrvärme byggs ut i maximal takt, vilket bl. a. innebär att nuvarande utbyggnadstakt fördubblas och att förutom tätare bebyggelse även viss småhusbebyggelse ansluts till fjärrvärme.
Fjärrvärme produceras i centrala anläggningar. företrädesvis kraftvärme-
Tabe118.24 Värmebehov (netto) för lokaluppvärmning fördelat på uppvärmnings— form. Alternativ A, TWh"l
1976 1978 1985 1990 Elvärme 9 11.1 11.7 11.0 Fjärrvärme 21 24.2 39.4 47,4 Solvärme — — 0.3 1.0 Ovrig uppvärmning 67 64,0 43.5 32.3
Summa 97 99.3 94.9 91 ,7
Tabell 8.25 Fjärrvärmeproduktion i alternativ A
1976 1978 1985 1990 MWlh TWh,,1 MW,,1 TWh”1 MW"1 TWh", MW", TWh”1 Kraftvärmeverk Olja 3 250 8.0 4 000 6,0 4 780 16,5 4 940 17.3 ; Gas — — — — 650 2,5 800 2.3 Kol 50 0 50 0 800 2,7 2 050 7,2 Torv — — — — 250 0,9 650 2.3 Ved — — — — 350 1.3 1 250 4.5 Hetvattencentraler Olja 7 850 13.5 8 760 18.9 14170 15.0 15790 11,5 Torv - — — — 40 0.1 90 0.3 Ved — — — — 50 0,2 250 0.9 Spillvärme ink/. sop/örbränning 300 1,0 300 1.0 300 3,0 300 3,0 Solvärme — — — — — 0.3 — 2,0 Summa produktion (inkl. distributionsförlust 7—8 %) 11 400 22,5 13 100 25,9 21 390 42,5 26 120 51.3
verk och hetvattencentraler. Även spillvärmeutnyttjande, sopförbränning och värmeproduktion i centrala solvärmeanläggningar antas förekomma.
I tabell 8.25 inkluderas inte omvandlingsförlusterna i fjärrvärmeanlägg- ningarna.
Så stor del av fjärrvärmeproduktionen som möjligt sker i kraftvärmeverk. Spillvärmeprojekt är dock prioriterade framför kraftvärmeverk, vilket har medfört att kraftvärmeverk i vissa orter senarelagts eller antagits få lägre effekt än som annars varit möjligt. Totalt ingår drygt 10 Spillvärmeprojekt, vilka antas medföra en energibesparing på ca 2 TWh. Härtill kommer ett bidrag från sopförbränning på ca 1 TWh. Solvärme utnyttjas i fjärrvärme- system i så stor utsträckning som bedömts rimlig. Som framgår av avsnitt 6.2.3.3 utnyttjar solvärme och kraftvärme — liksom för övrigt även spillvärme — samma värmeunderlag och konkurrerar alltså om utrymmet i energibalan- sen. Ökat utnyttjande av solvärme och spillvärme i fjärrvärmesystemen medför alltså försämrad ekonomi för kraftvärmeverken.
Värmeproduktion i oljeeldade hetvattencentraler utnyttjas i sista hand för att tillgodose värmebehovet i fjärrvärmesystemen.
Utvecklingen efter är 1990
Den snabba fjärrvärmeutbyggnaden under-l980-talet medför att potentialen för tillskott till elproduktionen från kraftvärmeverk påtagligt minskar efter år 1990. En fortsatt utbyggnad av vindkraft förutsätts komma till stånd. Det är dock nödvändigt att i relativt stor omfattning komplettera eltillförseln med produktion i kondenskraftverk eldade med fasta bränslen — kol och biomassa — under perioden efter år 1990. Omfattningen härav beror bl. a. på elanvänd- ningens utveckling.
Inom uppvärmningsområdet stoppas den snabba övergången från indi- viduell uppvärmning till fjärrvärme upp under 1990-talet, eftersom samtliga
områden med förutsättningar för fjärrvärme då antas utnyttja denna uppvärmningsform. Eftersom eluppvärmningen inte förutsätts öka kan härigenom ett oljeberoende inom sektorn "övrig uppvärmning" komma att kvarstå under relativt lång tid, såvida inte soluppvärmningens omfattning ökar snabbt eller en omfattande introduktion av t. ex. fliseldade villapannor kommer till stånd. Inom fjärrvärmesektorn bör oljeberoendet kunna elimi- neras något snabbare. Produktion i oljeeldade kraftvärmeverk torde dock komma att utnyttjas under relativt lång tid.
8.232 Energi till industrin
I detta avsnitt redovisas industrins bränslebehov för processvärme m.m. Vidare redovisas hur industrins elförsörjning fördelas på egengenererad och inköpt elkraft. Industrins lokaluppvärmning ingår i redovisningen under 8231 utom den del som är starkt integrerad med processvärmesystemet, vilket behandlas i detta avsnitt.
1 alternativet har räknats med att industrins energibehov för processvärme är 134 TWh för både år 1985 och år 1990. Behovet av elkraft har beräknats till 53 TWh år 1985 och 59 TWh år 1990. Siffrorna avviker i obetydlig grad från motsvarande siffror i avsnitt 8.2.2.
Den i alternativ A snabba avvecklingen av kärnkraften kan medföra att kraftsektorn får svårigheter att garantera elförsörjningen till industrin under några år från 1985 och framåt. Om industrins elbehov inte kan tillgodoses under dessa år kan beroende på möjligheten att ransonera inom andra sektorer produktionen temporärt behöva dras ned, vilket då också återverkar på bränslebehovet. Härifrån bortses i det följande.
Briinslebalansen för år 1985 utmärks i första hand av ett fortsatt högt oljeberoende. Ökningen i oljeförbrukningen har dock kunnat begränsas genom att naturgas utnyttjas. Under femårsperioden efter 1985 minskar oljeberoendet kraftigt till följd av ett forcerat införande av biobränslen.
I tabell 8.26 redovisas industrins beräknade bränslebehov för åren 1978, 1985 och 1990. Redovisningen omfattar såväl det totala behovet som behovet exkl. bränslen för mottrycksproduktion.
Tabell 8.26 Industrins bränslebehov åren 1978, 1985 och 1990. Alternativ A, TWh
Energibärare 1978 1985 1990 Totalt Exkl. Totalt Exkl. Totalt Exkl. mot- mot- mot- tryck tryck tryck Oljeprodukter 72 72 75 69 44 39 Ångkol 0 0 O 0 0 0 Metallurgiskt kol 19 19 19 19 20 20 Naturgas 0 0 6 6 6 6 Avfallsbtänslen 33 30 37 34 40 36 Biobränslen 0 0 3 3 27 24 Torv 0 0 3 3 10 9
Summa 124 121 143 134 147 134
Av inom industrin använda oljeprodukter kan främst tjock eldningsolja ersättas med andra bränslen. Så har även skett vid beräkningarna. Dock kan ej all olja ersättas på grund av att vissa industriprocesser tekniskt är baserade på oljeanvändning. I alternativet har oljeanvändningen i industrin minskats med ca 40 % relativt 1978 års beräknade värden.
Användningen av kol är begränsad i alternativet. Ångkol utnyttjas därför inte inom industrisektorn, medan däremot metallurgiskt kol används i en utsträckning som är betingad av processtekniska skäl.
Den utnyttjade gasmängden (5—6 TWh) år 1990 motsvarar åtgången inom dets. k. sydgasnätet. Användningen avses främst ske ijord- och stenindu- strin samt i livsmedelsindustrin.
I avfallsbränslen inräknas för industrisektorn endast lutar och bark, vilka nyttiggörs inom massa- och pappersindustrin. Den för år 1990 beräknade volymen (40 TWh) är lika med såväl tillgången som potentiell användnings- möjlighet.
I biobränslen inräknas för industrisektorn hyggesavfall, odlad energiskog och halm. Alternativet innebär en kraftigt ökad användning av dessa bränslen liksom av torv under perioden 1985—1990. År 1990 används sålunda inom industrin drygt 36 TWh av dessa bränslen, varav torv 10 TWh, energiskog ca 18 TWh samt halm och skogsavfall ca 8 TWh.
Denna mängd kan industrin inte helt tillgodogöra sig utan vissa uppoff- ringar. Utnyttjandet av den angivna mängden torv och biobränslen medför att en överkapacitet i Oljepannor på ca 2 200 MW uppstår omkring år 1990 och att 17 TWh av de nämnda bränslena måste transporteras längre än 100 km.
Den största förbrukningen av torv och biobränslen har år 1990 beräknats ske i massa- och pappersindustrin samt i verkstadsindustrin.
Utbyggnaden av industriell mottryckskraft, som redovisas i 8231, får bedömas som maximal med hänsyn till möjlig produktionskapacitet och teknisk potential. Industrins totala elförsörjning framgår av tabell 8.27.
För att nyttiggöra industrins behov av energibärare fordras att bl. a. pannor enligt tabell 8.28 är i drift resp. år.
De pannor som utnyttjar naturgas erhålls genom konvertering av olje- pannor under tiden fram till år 1985. Som framgått ovan måste under perioden 1986—1990 Oljepannor med en sammanlagd effekt av 2 200 MW tas ur drift innan de av åldersskäl måste skrotas.
För tiden efter år 1990 förutses en fortsatt nedgång i oljeberoendet. Förutsättningarna härför är att andra energibärare utnyttjas som substitut
Tabell 8.27 Industrins elförsörjning åren 1978, 1985 och 1990. Alternativ A, TWh
1978 1985 1990 Industriellt mottryck 3 8 10 Inköpt elkraft 40 45 49 Summa 43 53 59
| och tidpurkterna för dessa sammanfattas i nedanstående uppställning.
Tabell 8.28 Industrins pannbestånd åren 1978, 1985 och 1990. Alternativ A
Anläggningstyp Uppskattat Behov Behov bestånd 1978 1985
Oljepannor MW"l 11 000 10 530 5 760 Kolpannor MW,h 200 200 200 Gasinstallationer MW", 0 970 970 Avfallspannor MWlh 3 330 3 720 4 000 Biobränslepannor MWlh 0 440 4 270 Torvpannor MWlh O 440 1 560 Mottrycksturbiner MWe 800 1 200 1 500
t. ex. genom en vidareutbyggnad av naturgasnätet. En gentemot tiden före år 1990 lugnare utvecklingstakt för biobränslen och torv förutses på grund av svårigheterna att vidare substituera olja med dessa bränslen.
Den vidare utbyggnaden av mottryckskraften begränsas av värmeunder- laget. Utbyggnaden torde i stor utsträckning få ske genom att trycket i befintliga ångsystem höjs. För detta krävs ombyggnader.
8.233 Energi till transportsektorn
Energitillförseln till transportsektorn kommer f. n. till 97 % från oljebaserade drivmedel. Detta gör denna sektor till en av de mest sårbara samhällssekto- rerna vid störningar i oljetillförseln. En kommande brist på råolja och därmed ökande importkostnader kommer förr eller senare att nödvändiggöra en övergång till icke oljebaserade drivmedel.
I samtliga alternativ har därför gjorts en maximal satsning på syntetiska drivmedel, exempelvis metanol, vilket medför att den relativa andelen oljeprodukter gradvis minskar. Trots den kraftiga satsningen beräknas år 1990 transportsektorns direkta oljeberoende vara ca 85 %.
I alla alternativen har eftersträvats en tillförsel av 20 TWh energiråvara för produktion av 11 TWh inhemska drivmedel år 1990. I beräkningarna har en fortsatt utbyggnad av denna produktion efter år 1990 räknats in. För att möjliggöra satsningen på inhemskt producerade drivmedel måste två huvudförctsättningar uppfyllas.
A. Förändringar av fordonsparkens motor- och bränslesystem som breddar transportsektorns drivmedelsbas. Normer för motorer av flerbränsletyp, bensinmotorer anpassade för alkoholinblandning m. ni. måste införas. B. Tillförgl av lämpliga råvaror för produktion av syntetiska drivmedel
miåste säkras och en utvecklad och fungerande produktionsapparat måste stegvis byggas upp.
En introduktion av syntetiska drivmedel, i alternativet uttryckt som metanol, kräver att en rad beslut fattas inom en snar framtid. De viktigaste besluten
Beslut och åtgärd
Preliminära normer för fordon Normer för fordon och distribution 1979 Val av råvarubas 1978 Utarbetande av strategi för råvaror
och drivmedel 1979 Bygga storskalig försöksanläggning
för förgasning 1978 Bygga första produktionsanlägg-
ningen 1980 Bygga första biobränsleförgasaren
i full skala 1984
Två olika principer för val av råvarustrategi kan tillämpas. I detta alternativ liksom i alternativ B har redan vid valet av ramar för tillförsel av olika bränsleråvaror accepterats ett visst mått av osäkerhet genom att exploatering av ny teknik och nya energislag inräknats i en skala som tidigare ej prövats. Förgasning av inhemska bränslen är ett område där någon utvecklad, storskalig teknik ej finns. Normalt skulle man i en relativt storskalig försöksanläggning utveckla tekniken innan en produktionsanläggning byggs.
Den erforderliga tillförseln av energiråvaror för beräknad metanolproduk- tion framgår av tabell 8.29.
Genom att en stor del av metanolproduktionen år 1990 baseras på biobränslen kan metanolimport då erfordras på grund av risken för produk- tionsstörningar vid utnyttjandet av ny teknik.
Erforderlig utbyggnad av inhemska produktionsanläggningar för synte- tiska drivmedel (metanol) framgår av tabell 8.30. I tabellen har även skisserats en tänkt utveckling till år 2000.
Den totala energianvändningen inom transportsektorn år 1990 har av hushållningsgruppen beräknats till 92 TWh varav 3 TWh el. Behovet av oljeprodukter för transportsektorn exkl. olja för metanolproduktion uppgår sålunda till 78 TWh.
För tiden efter år 1990 kan under förutsättning av en fortsatt kraftfull satsning på syntetiska drivmedel (se tabell 8.30) de oljebaserade drivmedlens relativa andel sjunka. Dock torde fram till år 2000 ett mycket betydande oljeberoende kvarstå inom sektorn.
Tabe118.29 Tillförsel av energiråvaror för produktion av metanol. Alternativ A TWh
Energiråvara 1985 1990 Metanolimport 0,3 — Restoljor — 5,0 Kol — 5,0 Biobränslen — 10,0
Summa 0,3 20,0
Tabell 8.30 Anläggningar för metanolproduktion. Alternativ A
Anlägg- ning nr
Färdig år Råvara Produktion
Mton TWh
1 Olja/kol 1,0 5—6 2 1990 Biobränslen 1,0 5—6 3 1992 Biobränslen 1,0 5—6 4 1995 Biobränslen 1,0 5—6 5 1998 Biobränslen 10 5—6 6 2000 Biobränslen 0,5 2,5—3
8.2.3.4 Total tillförsel av energibärare
I avsnitt 8.2.3.1—3 har redovisats energitillförseln för sektorerna el- och värmeproduktion, industri samt transporter. I tabell 8.31 sammanfattas tillförseln av energiråvaror och energibärare i enlighet med den ovan nämnda av tillförselgruppen utnyttjade sektorsindelningen. Därvid har i sektorn el- och värmeproduktion inräknats all elproduktion.
i tabellen har ej inräknats bl. a. behovet av energiråvaror för odling, . avverkning och transporter av energiskog. Denna förbrukning är svår att i skatta men kan i detta alternativ anges till ca 5 TWh, huvudsakligen olja. i För att kunna nyttiggöra erforderliga energiråvaror och energibärare krävs i utöver ovan nämnda produktions- och omvandlingsanläggningar även anläggningar av infrastrukturell karaktär. Dessa består bl. a. av ett natur— gasnät i södra Sverige, hamnar för kol och visst deltagande i exploateringen av utländska kolgruvor samt anläggningar för produktion, hopsamling och transport av de inhemska biobränslena torv, halm, skogsavfall och ved från energiskogar. För att minska importberoendet av lågsvavlig olja bör de svenska raffinaderierna förses med avsvavlingsanläggningar.
Tabell 8.31 Tillförsel av energiråvaror och energibärare år 1990. Alternativ A. TWh
Energiråvara/ Sektor Raffinaderi- Summa energibärare förluster El och värme0 Industri Transporter
Olja 137 39 83 12 271 Kol 21 20 5 46 Naturgas 5 6 11 Vattenkraft 66 66 Vindkraft 4 4 Solvärme 3 3 Spillvärme 2 2 Sopor m. m. 1 1 Bark, lutar 4 36 40 Biobränslen 1 1 24 10 45 Torv 11 9 20 Kärnbränslen 0 0
& Summa 265 134 98 12 509
" Inkl. industriell mottryckskraft.
8.2.4 Energibalanser
Fullständiga energibalanser för alternativ A avseende åren 1985 och 1990 redovisas nedan. För vattenkraft, vindkraft och kärnkraft anges resulterande elproduktion. För bränslen anges det termiska energiinnehållet. Oljebehovet för att täcka raffinaderiförluster ingår i oljetillförseln. Energitillförselns förändring under perioden fram till år 1990 med utveck- lingen fram till år 2000 antydd redovisas i figur 8.3. ' Siffrorna i de ovan redovisade energibalanserna ger ett intryck av exakthet. | Det bör därför på nytt påpekas att denna precision endast är skenbar och att en [ mängd faktorer kommer att påverka utvecklingen, så att de angivna siffrorna
1 Tabell 8.32 Energialternativ A. Slutlig energianvändning resp. total energitillförsel i % TWh l
1976 1978 1985 1990 ?
Slutlig energianvändning
Industri 160 156 187 194 Samfärdsel 79 86 90 92 Bostäder 87 81 Service m. m. i 166 i 162 61 62
____________
Summa 405 404 425" 429
Total tillförsel Olja och oljeprodukter 328 294 319 271 Kol och koks 18 19 23 46 Naturgas 0 0 11 11
Vattenkraft 54 61 64 66 Vind 0 0 0 4 Sol 0 0 1 3 Bark, lutar 35 34 37 40 ,
Energiskog O 0 0 20 ; Skogsavfall. halm. sopor O 1 6 26 *
Spillvärme 0 0 2 2
Torv o 0 5 20 | Kärnkraft 15 22 0 0 *
Nettoimpon av el 2 - — — , |
Summa 452 431 468” 509 (varav omvandlings- och i överföringsförluster 47 27 55 80)
” Härav kan endast 413 TWh tillgodoses eftersom elproduktionskapaciteten är otillräcklig år 1985 enligt avsnitt 8.231. " Hänsyn har ej tagits till att eltillförseln är otillräcklig. Den redovisade tillförselnivån är i därför för låg. Om elbristen antas hävd genom extraordinära åtgärder på elproduk- ; tionssidan (installation av fyra stora kol/oljeeldade kondenskraftblock med dispenser från nuvarande regler för tillståndsgivning) blir siffrorna över totaltillförsel följande: Olja och oljeprodukter 333 TWh Kol 38 TWh Summa 497 TWh Omvandlings- och överföringsförluster 72 TWh Övriga siffror är oförändrade.
III/WWW
, _,,,,/I///
500
400
Övriga förnyelsebara energikällor inkl. torv
Figur 8.3 E netgiti/l/örse/ns förändring under perioden
Vattenkraft fram till är 1990 med | | , > utvecklingen/ram till år 1985 1990 2000 2000 antydd.
inte kommer att realiseras. Förutom mer grundläggande förändringar av ekonomisk eller annan natur som kan påverka användningsprognosen kan exempelvis nämnas de variationer i användningen som uppstår till följd av avvikelser från normal temperatur.
I den hittillsvarande redovisningen har dock energianvändningsnivån i de studerade stadierna varit fixerad. Nedan diskuteras kortfattat några konse- kvenser för energibalansens tillförselsida om antagen användningsnivå under 1980-talet överskrids. Det förutsätts att prognosöverskridandet kunnat förutses och därför resulterat i planerade åtgärder på tillförselsidan.
En ökning av elanvändningen utöver vad som antagits måste täckas med elproduktion från fossileldade kondenskraftverk. Detta hänger samman med att dels maximalt möjlig kraftvärmeutbyggnad förutsatts genomförd, dels att inhemska bränslen och vindkraft likaledes utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt. Bränsle i tillkommande kondenskraftverk kan vara olja eller kol. Med hänsyn till verkningsgraden i kondenskraftverk kommer exempelvis en ökning av elefterfrågan år 1990 till den nivå som anges i alternativ C att medföra en ökad tillförsel på ca 60 TWh olja och/eller kol. I princip är även ökad vattenkraftutbyggnad möjlig för att tillgodose en ökad elefterfrågan.
En ökning av energianvändningen för uppvärmningsändamål eller inom samfärdselsektorn måste täckas med olja. Om värmebehovet blir detsamma som i alternativ C och D, ökar den nödvändiga oljetillförseln med ca 20 TWh/ år.
En ökad energianvändning inom industrisektorn kan förutom med el täckas med en ökad tillförsel av olja eller kol.
8.2.5 K onsekvensbeskrivning
Ekonomi
Enligt hushållningsgruppens beräkningar erfordras i alternativ A omfattande energibesparande åtgärder utöver de som har antagits bli genomförda enligt industriverkets referensprognos. De extra investeringarna för energibespa- rande åtgärder inom industrin samt bostads- och lokalbeståndet har liksom för alternativ B angivits till drygt 20 miljarder kr. i 1977 års prisnivå för tiden fram till år 1990.
För att komma ned till en total slutlig användningsnivå på ca 430 TWh år 1990 krävs dessutom besparingar inom samfärdselsektorn och övriga ener- gianvändningsområden. Kostnaderna för dessa energibesparingar har inte beräknats. I tabell 8.33 sammanfattas de i alternativet utöver referensprog- * nosen inräknade energibesparingarna samt de investeringskostnader som har kunnat uppskattas. .
De utbyggnader som är nödvändiga för att klara energiförsörjningen i i alternativet omfattar investeringar dels i produktions- och omvandlingsan- * läggningar, dels i sådan infrastruktur rn. m. som användningen av nya energiråvaror som torv, energiskog, skogsavfall, kol och naturgas förutsätter. Dessa infrastrukturella investeringar omfattar bl. a. anläggningar för produk- tion och transport av torv, energiskog och skogsavfall, hamnar för kolimport samt rörledningssystem. De uppskattade investeringsbehoven framgår av tabell 8.34.
Samtliga kostnadsangivelser för energitillförselsystemet baseras på underlag från tillförselgruppen.
Tabe118.33 Energibesparande åtgärder utöver referensprognosen åren 1979—1990. Alternativ A
Sektor Besparing, TWh Investering, miljarder kr.
! Industri 13 9 ! Samfärdsel 7 —” | Bostäder 12 10 Service m. m. 7 3'7
” Har ej kunnat beräknas.
Summa 44 22 | & Avser endast den del som gäller investeringar inom uppvärmningsområdet. ; 1 &
Tabe118.34 Investeringsbehov i infrastruktur åren 1979—1990, miljarder kr. Alter- nativ A
Energiråvara 1979—1985 1986—1990 1979—1990 * [
Torv 0,9 1,3 2,2 i Energiskog 7,0 10,2 17,2 1
Skogsavfall 0,2 0,8 1,0 ' Kol — 0,2 0,2
Naturgas 0,3 0,1 0,4
___—___—
Summa 8,4 12,6 21,0
Tabel|8.35 Investeringsbehov för energitillförsel åren 1979—1990, miljarder kr. Alternativ A 1979—1985 1986—1990 1979—1990
Elproduktion 24,4 16,3 40,7 Lokaluppvärmning 18,1 14,2 32,3 Industriell värme 3,4 4,3 7,7 Metanolproduktion — 5,4 5,4 Oljeprospektering 0,6 0,4 1,0 Infrastruktur 8.4 12,6 21,0
Summa 54,9 53,2 108,1
Det totala investeringsbehovet för perioden 1979—1990 framgår av tabell 835. För att redovisningen av de ekonomiska konsekvenserna för de olika alternativen skall bli jämförbar har i beräknat investeringsbehov inkluderats kostnaderna för den forcerade uppbyggnaden av olje/kolkondenskraftverk för att undvika elbrist under mitten av 1980-talet.
Det totala investeringsbehovet i energitillförselsystemet för perioden 1979—1990 uppgår sålunda till ca 110 miljarder kr. vilket är ca 35 miljarder kr. mer än för referensprognosen. Inräknas även investeringarna i besparingsåt- gärder uppgår alternativets merkostnader gentemot referensprognosen till ca 55 miljarder kr. Härtill kommer kostnader avseende elbesparingar på ca 5 TWh som inte har kunnat beräknas samt sådana investeringskostnader som är hänförliga till beredskapslagringen och energiforskningsprogrammet.
Driftkostnaderna för elproduktion, lokaluppvärmning, industriell värme och samfärdsel beräknas uppgå till i genomsnitt ca 21 miljarder kr. per år under perioden 1979—1985 eller totalt för perioden ca 145 miljarder kr. För perioden 1986—1990 är motsvarande siffror drygt 25 resp. ca 130 miljarder kr. Härtill kommer drygt 1 miljard kr. som avser direkta kostnader för kärnkraftavvecklingen.
Alternativets totala medelsbehov avseende investeringar för energitillför- sel, de energibesparande åtgärder som kostnadsberäknats samt driftkost— nader för perioden 1979—1990 uppgår sammanfattningsvis till ca 400 miljarder kr. Härav beräknas ca 220 miljarder kr. utgöra kostnad för bränsleimpor- ten.
Dessa kostnadsangivelser kan för elsektorn konkretiseras i en medel- kostnad för ökad elproduktion under perioden 1979—1990. Den har definie- rats som kvoten mellan den totala årskostnadsökningen under perioden dividerad med den årliga elförbrukningens ökning under samma tid och uppgår till ca 13 öre/kWh.
Utvecklingen efter år 1990
En ekonomisk jämförelse mellan de olika alternativen blir missvisande om kalkylerna inte på något sätt korrigeras för de olikheter som föreligger mellan alternativen år 1990. För att förbättra möjligheterna att jämföra alternativen väljs här att översiktligt redovisa även utvecklingen fram till år 2000 enligt tillförselgruppens kalkyler. Det är uppenbart att en sifferredovisning för denna period är behäftad med ännu större svagheter än en redovisning för
* perioden fram till år 1990. Siffrorna bör dock ändå kunna ge en viss indikation på tänkbara konsekvenser av utvecklingen efter år 1990.
Investeringarna under perioden 1991—2000 beräknas uppgå till ca 105 miljarder kr. och de totala driftkostnaderna till i genomsnitt ca 32 miljarder kr. per år eller sammanlagt ca 320 miljarder kr. under perioden.
De totala kostnaderna för investeringar och drift uppgår därmed till ca 825 miljarder kr. för perioden 1979—2000. Härav beräknas ca 450 miljarder kr. utgöra kostnad för bränsleimport.
Medelkostnaden för ökad elproduktion under perioden 1991—2000 uppgår i till ca 17 öre/kWh.
Substansvärdet för anläggningar inom el- och värmesektorn beräknas år 2000 uppgå till ca 105 miljarder kr. i
Med en vattenkraftutbyggnad upp till 70 TWh i stället för 66 TWh som ! förutsatts i alternativet skulle totalt ca 5 miljarder kr. sparas under perioden 4 fram till år 2000 genom att kraven på utbyggnad av andra och dyrare kraftslag därigenom kan reduceras.
Sysselsättning
På basis av material från tillförsel- och hushållningsgrupperna har sysselsätt- ningskonsekvenserna inom energisektorn översiktligt bedömts. Alternati- vets sysselsättningseffekter inom övriga samhällssektorer diskuteras i avsnitt 9.3.
Redovisningen vad avser tillförselsidan omfattar arbetskraftsbehovet för anläggningsarbeten och produktion av utrustning för energiförsörjningssys- temet samt personalbehov för drift av anläggningar som tillkommer från år 1978. Sysselsättningssiffrorna inkluderar all projektanknuten personal, såväl centralt som på arbetsplatserna. Arbetskraftsbehovet hos underleverantörer är inkluderat i de redovisade siffrorna så långt detta varit möjligt. Siffrorna måste betraktas som mycket osäkra bl. a. med hänsyn till att fiera av de verksamheter för vilka arbetskraftsbehovet uppskattats inte bedrivs idag. ;
Anläggningsarbeten i samband med kraftverksutbyggnad är den domine- , rande sektorn. Även tillverkning av utrustning för elproduktion är en viktig sektor i sammanhanget.
Arbetskraftsbehovet vad avser energibesparande åtgärder har endast bedömts för byggnadssektorn. Sammanlagt bedöms 15 000 a 20 000 personer i genomsnitt per år vara sysselsatta med byggnads- och installationstekniska åtgärder under perioden fram till år 1990 utöver antalet sysselsatta enligt referensprognosen. Det har visat sig svårt att få fram ett tillförlitligt underlag
Tabell 8.36 Arbetskraftsbehov inom energitillförselsektorn. Genomsnittligt antal sysselsatta. Alternativ A
1979—1985 1986—1990 Anläggningsarbete och produkttillverkning 15 000 25 000 Driftarbetea 5 000 15 000
" Utöver 1978 års nivå.
avseende industrisektorn, varför någon siffra inte redovisas för denna sektor.
M il/öbe/astning
I det följande redovisas de miljöbelastningar som energianvändningen i alternativ A ger upphov till. Det bör observeras att sifferuppgifterna inrymmer en hög grad av osäkerhet. Vidare bör observeras att annan miljöinverkan som ej kunnat kvantifieras kan vara av minst lika stor
Tabell 8.37 Mängder aska och slagg från kol- och skifferförbränning. Alternativ A milj. ton/år
År 1990 År 2000
0.2—0.4 0.6—1,2
Tabell 8.38 Ackumulerade mängder av använt kärnbränsle. Alternativ A ton
År 1985 År 1990 År 2000
800 800 800
Tabell 8.39 Koldioxidutsläpp från energiproduktion (fossila bränslen och metallur- giska processer). Alternativ A milj. ton/år
År 1975 År 1990 År 2000
88 103 103
Tabell 8.40 Svaveldioxidutsläpp. Alternativ A
Reningsåtgärder enl. Utsläpp med de reningsåtgärder som prop. 1976/197713 medtagits i de ekonomiska beräkning- arna
Utsläpp år 1990 Utsläpp år 2000 Utsläpp år 1990 Utsläpp år 2000 1 000 ton 502 1 000 ton 502 1 000 ton 502 1 000 ton 502
370 340 310 260
Tabell 8.41 Värmeutsläpp från kondenskraftverk. Alternativ A
År 1990 År 2000 Kondensoreffekt Kylvattenutsläpp Kondensoreffekt Kylvattenutsläpp MW TWh MW TWh
5000 6000 22 25
Tabell 8.42 Markbehov för vindkraft. Alternativ A, km2
l MW-aggregat 4 MW—aggregat Strategi enl.
tillförselgruppen
Direkt Berörda Direkt Berörda Direkt Berörda utnyttj. områden utnyttj. områden utnyttj. områden
Markutnyttjande år 1990 40 1 120 8 680 18 880 Markutnyttjande år 2000 120 3 360 24 2 040 34 2 240
Tabell 8.43 Markbehov vid torvbrytning. Alternativ A, kmz
År 1990 År 2000
350—400 400—500
Tabell 8.44 Markbehov för asklager. Alternativ A, ha/år
År 1990 År 2000
2—8 6—24
betydelse vid bedömning av energialternativen. För en mer fullständig diskussion av miljöbelastningarnas effekter och deras relation till övriga miljöbelastningar i samhället samt av icke kvantifterbar miljöinverkan hänvisas till avsnitt 8.6.5.
8.2.6 Behov av styrmedel och beslut
Önskvärdheten av energipolitisk handlingsfrihet i framtiden och den osäkerhet som är förknippad med energitillförsel, energianvändning och styrmedlens effekter gör att de kvantitativa "mål” som anges i de alternativa energibalanserna endast kan ses som grova riktmärken. Styrmedelsgruppen har därför bedömt det som önskvärt att val av styrmedel och styrkan på insatta styrmedel karakteriseras av flexibilitet. Vägledande för styrmedels- diskussionen är de intentioner som ligger till grund för de alternativa balanserna snarare än ett önskemål att uppnå osäkra kvantitativa mål vid en viss tidpunkt.
Generella styrmedel ;
Bland de ekonomiska styrmedlen har de direkt prispåverkande styrmedlen en I given plats. Beskattning och prissättning på olika slag av energi spelar härvid , en väsentlig roll.
Styrmedelsgruppen redovisar förslag som bl. a. innebär att den nuvarande energibeskattningen av fossila bränslen och elkraft tidigareläggs till import- och producentledet med skattesatser primärt avvägda så att skattebelast-
ningen blir likvärdig för de olika energislagen i förhållande till det termiska energiinnehållet. Styrmedelsfunktionen skulle därefter kunna markeras ytterligare genom skattesatsdifferentieringar eller undantag i syfte att dels tillgodose en samhällsekonomisk avvägning av beskattningen med hänsyn till miljökostnader och annat, dels underlätta introduktionen av nya energi- källor.
Styrmedelsgruppen har även belyst effekterna av en omläggning av nuvarande energibeskattning till en beskattning inom mervärdeskattens ram. Om energiskattens uppgift är att begränsa den slutliga energianvänd- ningen är ett från samhällsekonomisk effektivitetssynpunkt naturligt skat- tesystem en kombination av tidigarelagd energiskatt och mervärdeskatt.
Priserna på energi är väsentliga styrmedel. De får betydelse i bl. a. följande avseenden:
a) för effektiviteten i utnyttjandet av befintliga produktions- och distribu- tionsanläggningar,
b) för investeringsbeslut som gäller energisparande, val mellan energislag och övergång till nya energikällor,
c) för finansieringen av energiföretagens investeringar och övriga kostna- der.
Utgångspunkten för en prissättning som skall bidra till effektivt resursut- nyttjande är den kortsiktiga marginalkostnaden. Härmed avses kostnaden för de på kort sikt varierbara produktionsresurserna. Framför allt bör energipri- serna varieras efter kostnadsändringar som beror på ,förutsebara, påtagliga variationer i tillgång och efterfrågan. Detta bör dock ske med en varseltid, som gör det möjligt för kunderna att utan allvarliga störningar anpassa sig till ändrade energipriser.
För effektiva investeringsbeslut hos förbrukarna krävs dels att de får bästa möjliga information om den framtida energiprisnivån, dels att denna prisnivå i genomsnitt över tiden motsvarar den långsiktiga marginalkostnaden. En sådan prisnivå kan åstadkommas, om en prissättning enligt den kortsiktiga marginalkostnaden kombineras med investeringsbeslut för el och fjärrvärme som baseras på samhällsekonomiska kalkyler. Det innebär bl. a. att förutom företagsekonomiska kostnader även konsekvenserna för miljö, försörjnings- trygghet m. m. bör beaktas i investeringsbedömningen.
En sådan kombination av pris- och investeringspolitik för el och fjärrvärme löser däremot normalt inte problemet med täckning av energiföretagens totala kostnader. Liksom hittills torde detta problem få lösas genom att man kompletterar marginalkostnadsbaserade rörliga avgifter (energi- och effekt- avgifter) med olika slags fasta avgifter.
En strikt tillämpning av principen om prissättning efter kortsiktig margi- nalkostnad kan också behöva modifieras med hänsyn till olika slag av marknadsimperfektioner samt till fördelnings- och stabiliseringspolitiska effekter.
Selektiva styrmedel på användningssidan
Industri: Styrmedelsgruppen finner det inte möjligt att på grundval av idag befintligt underlagsmaterial föreslå styrmedel för att 1985 och 1990 uppnå en
viss besparingspotential inom industrin. Av det siffermaterial som står till förfogande bedömer dock Styrmedelsgruppen att den kostnadsuppskattade delen av besparingsprogrammet i alternativ A går att genomföra med ett låne- och bidragssystem. Styrmedelsgruppen ställer sig emellertid delvis kritisk till nuvarande bidragssystem och förordar att detta utvärderas och omarbetas i enlighet med de principer som redovisats i avsnitt 6.3.
Åtgärder som är privatekonomiskt lönsamma bör inte subventioneras med bidrag utan dessa bör endast utgå för att täcka skillnaden mellan privatekono- misk och samhällsekonomisk lönsamhet. Bidragssystemet bör kompletteras med län för privatekonomiskt lönsamma projekt förutsatt att samhällsekono- misk lönsamhet kan konstateras. Finansieringssvårigheter leder för närva- rande till mycket höga krav på avkastning.
För att fylla ut informations- och kunskapsbrist i främst mindre och medelstora företag krävs också styrmedel av informations- och utbildnings/(a— raktär. Vidare skulle energihushållningen hos i första hand mindre och medelstora företag kunna förbättras genom en utvidgad rådgivning. För att uppnå de besparingar som förutsatts i alternativ A torde informations- och rådgivningsinsatserna behöva intensifieras jämfört med nuläget. I de fiesta fall kan förutsättas att den energiintensiva industrin på eget initiativ använder den från samhällsekonomisk energihushållningssynpunkt mest fördelaktiga utrustningen. Man kan dock inte bortse från att det på vissa områden kan uppstå behov av styrning via normer i fråga om både befintliga och nytillkommande anläggningar. Enligt styrmedelsgruppens uppfattning bör den prövning som enligt 136 a 55" byggnadslagen nu sker för nya anläggningar eller större utvidgningar av verksamheten inom viss energikrä- vande industri utsträckas till att gälla även befintlig industri i alternativ A. Prövningen av större utbyggnader förutsätts få en mera strikt tillämpning än idag.
Samfärdsel: För att nå avsedda besparingseffekter på energianvändningen inom samfärdselsektorn föreslår Styrmedelsgruppen en kombination av prispåverkande medel och administrativa åtgärder.
Vad beträffar de prispåverkande med/en kan en styrning nås genom direkt styrning av drivmedelspriser (skatt på bensin och motorbrännolja) och indirekt styrning (bilaccis, fordonsskatt, parkeringsavgifter etc.). Styrmedels- gruppen förordar användningen av direkt styrning framför indirekt styrning på grund av den risk för icke önskvärda bieffekter på bl. a. energianvänd- ningen som kan uppkomma när vissa typer av indirekt styrning används (t.ex. längre resor för att undvika parkeringsavgifter). Styrmedelsgruppen ställer sig inte avvisande till ändrad fordonsbeskattning och skärpta regler för bilförmåner vid inkomstbeskattning. Beträffande den direkta styrningen av drivmedelspriserna föreslår Styrmedelsgruppen att man innan ytterligare åtgärder vidtas först utvärderar effekten av den under våren 1978 aviserade höjningen av skatten på drivmedel.
Bland de administrativa styrmedel som gruppen beaktat har parkerings- restriktioner bedömts kunna påverka biltrafikens omfattning och därmed också förbättra kollektivtrafikens underlag. Bedömningen har också gjorts att stora miljö- och trafiksäkerhetsmässiga förbättringar därmed skulle kunna uppnås. Enförskjutning av arbets- och sko/tider skulle kunna öka kapacitets-
utnyttjandet hos kollektivtrafiken. En sådan förskjutning skulle — ensam el- ler i kombination med begränsningar av tätortsbilismen — öka de kollektiva trafikmedlens tillgänglighet.
Jämte en övergång från individuellt till kollektivt resande föreslås åtgärder föratt åstadkomma en ökadsamäkningi personbil, framför allt i samband med arbetsresor.
Det ärav betydelse för möjligheterna att åstadkomma energibesparingar att få till stånd en ökad medvetenhet om möjligheterna att spara energi. Ökade utbildningskrav och bättre information till bilisterna är önskvärda. Informa- tionen bör dock inte enbart behandla energiaspekterna utan även de fördelar som står att vinna från miljö- och säkerhetssynpunkt. Styrmedelsgruppen har gjort bedömningen att effekten av sådana höjda utbildningskrav och ökad information skulle kunna förstärkas om de kombineras med en prisökning för att skapa de ekonomiska incitamenten för aktiva besparingsåtgärder. Denna koppling är å andra sidan inte nödvändig för att erhålla en viss besparings- effekt.
Till de ytterligare åtgärder som föreslås hör införandet av normer/ör högsta tillåtna specifika bränsle/örbrukning hos nytillkommande personbilar. Vid fastställande av normvärde måste hänsyn tas till målsättningen beträffande avgasemissioner, trafiksäkerhet och trafikbuller. Vidare måste industri- och handelspolitiska avvägningar komma med i bilden.
Bränslebesparingar kan också åstadkommas genom föreskri/ter om viss bränslebesparande utrustning (t. ex. stålradialdäck, spoilers).
För att minska transportsektorns stora oljeberoende föreslås att åtgärder vidtas som möjliggör användning av andra bränslen än bensin och diesel- brännolja. En åtgärd som föreslås är att införa normer för att påskynda utvecklingen mot motorer som kan drivas med t. ex. metanol och andra syntetiska bränslen.
Därutöver har Styrmedelsgruppen föreslagit obligatorisk ekonomitrimning av begagnade bilar.
Loka/uppvärmning: För nytillkommande bostäder och lokaler bör energi- hushållningen i första hand styras genom bestämmelser i Svensk Byggnorm (SBN). Bestämmelsernas omfattning kan revideras och kompletteras i takt med ökad kunskap om energihushållande åtgärders lönsamhet och tekniska genomförbarhet.
Energihushållningen vid nybyggnader kan också styras genom att man ställer särskilda villkor vid stat/ig belåning. De bestämmelser som idag finns kan ges en mer energihushållningsorienterad inriktning. Detta skulle få en bred omfattning eftersom andelen statligt belånade bostäder är hög (ca 85 %).
HuShållningsgruppen har för att nå den stipulerade nivån i alternativ A föreslagit att elvärmestopp införs fr. o, m. 1980 i nytillkommande byggnader. Konvertering till elvärme förutsätts inte heller ske.
Besparingsprogrammet för det befintliga bostads- och lokalbeståndet i alternativ A kräver enligt Styrmedelsgruppen insatser av administrativa styrmedel tillsammans med ett Iåne- och bidragssystem. En alternativ utformning av nuvarande Ia"ne- och bidragssystem föreslås därvid. Bidrag till projekt som är privatekonomiskt lönsam ma bör inte utgå enligt förslaget. För
olika tekniska åtgärder fastställs samhällsekonomisk resp. privatekonomisk lönsamhet. Bidraget bör ur effektivitetssynpunkt bli så stort att skillnaden mellan samhällsekonomisk och privatekonomisk lönsamhet täcks. Detta innebär att det nuvarande generella bidraget på 35 % av godkända kostnader bör tas bort.
För att genomdriva det snabba och ambitiösa besparingsprogrammet i alternativ A torde det dessutom enligt Styrmedelsgruppen krävas adminis- trativa styrmedel som går utöver frivilliglinjen. Styrmedelsgruppen har sett de åtgärder som statens planverk föreslagit som exempel på sådana åtgärder. Planverkets förslag innehåller tre steg:
] Obligatorisk besiktning av byggnad utförs av besiktningsman som anvisats av kommun. Besiktningsmannen upprättar ett energidokument enligt viss mall. 2 Teknisk, utseendemässig och ekonomisk prövning av energiförbättrings- åtgärder bör göras av en myndighet i kommunen och baseras på ovan nämnda energidokument. 3 Slutligt besked om statliga lån och bidrag meddelas av kommunen. Kommunerna bör därför disponera erforderliga ekonomiska ramar, vilka tilldelats kommunerna av statsmakterna på basis av bedömningar vid översiktliga inventeringar.
Styrmedelsgruppen föreslår sådana ändringar i byggnadsstadgan att adminis- trativa ingrepp av denna typ möjliggörs. Införande av ett system för bränsledebitering som innebär att hyresgästerna debiteras faktiska bränsle- kostnader torde vidare kräva kontroll av att uppvärmningsanordningar drivs så effektivt som möjligt.
Individuell värme- och varmvattenmätning bedöms vara fördelaktig från energihushållningssynpunkt. Resurser bör därför ställas till förfogande för utredning av de tekniska och administrativa problem — t. ex. "värmestöld" — som är förknippade med sådan mätning.
Styrmedelsgruppen anser det vara av stor vikt att sparprogrammets genomförande kontrolleras och utvärderas kontinuerligt. Detta kan ske i form av ett samarbete mellan lokala myndigheter som svarar för datainsam- ling och forskningsinstitutioner som svarar för dataanalyser.
Selektiva styrmedel på tillförselsidan
Av speciell betydelse i alternativ A är möjligheterna att utnyttja de inhemska biobränslena torv, skogsavfall, halm samt ved från energiskogar. Kol- och naturgas spelar huvudsakligen en roll under en övergångsperiod.
Enligt styrmedelsgruppens uppfattning kan de nivåer för nya energiråvaror som förutsätts i alternativ A inte uppnås med insatser inom ramen för forskning, utveckling och teknisk demonstration. En kombination av direkt prispåverkande åtgärder, resursreglering och direkt statliga insatser krävs, för att en marknad för de nya energiråvarorna skall kunna skapas. De åtgärder som erfordras för att marknaderna skall etableras bör vidtas och påbörjas redan nu. Detta torde vara särskilt påkallat i alternativ A.
Nya biobränslen och torv: St yrmedelsgruppen har inventerat den lagsti/ining som kan bli aktuell vid en i praktisk skala bedriven energiskogsproduk- tion:
— Skogsvårdslagstiftningen uppställer som huvudprincip att skogsmarken skall skötas så att tillfredsställande ekonomiskt utbyte och jämn avkastning erhålls. Däremot sägs ingenting om själva trädslagsvalet, varför den enskilde skogsägaren kan välja för energiskogsbruk lämpade arter. Torv- och våtmarker berörs inte av skogsvårdslagstiftningen.
— Naturvårdslagstiftningens betydelse kan först ses när konkreta urval för energiskogsbruk gjorts. De instrument som länsstyrelserna här kan använda är att förklara vissa arealer för naturreservat eller naturvårdsområden och därvidlag utfärda bestämmelser om förbud mot plantering och avverk- ning.
— Miljöskyddslagen kan bli aktuell med anledning av det gödslingsprogram som synes oundvikligt på torvmossar och våtmarker.
— Vattenlagen innehåller regler som måste iakttas vid dikning av mark eller mossar.
Några direkta rättsliga hinder för anläggande av energiskogar synes inte föreligga. Med den nivå som är aktuell i alternativ A kan emellertid miljörestriktioner inte uteslutas. Bl. a, måste gödslingens inverkan på vattendragen uppmärksammas.
Den lagstiftning som på liknande sätt reglerar torvutvinning är främst naturvårdslagen, miljöskyddslagen, vattenlagen samt lagen om vissa mine- ralfyndigheter.
Exploatering av torv och nya biobränslen berör ett stort antal intressenter, såväl statliga som kommunala och enskilda. Ett av de största hindren för en rationell energiskogsodling torde vara indelningen av markägandet. En effektiv energiskogsodling kräver att olika markägare samverkar vid odlingen. System för tvångsvis samverkan torde vara nödvändigt i alternativ A. Därvid kan vissa samfälligheter tjäna som förebilder, t. ex. gemensam- hetsskog, vattenregleringsföretag. vägföreningar o. d.
Från både produktions- och användningssynpunkt har torv och biobränslen gemensamma problem. Det överordnade problemet synes vara att skapa en organisations/"orm som möjliggör att de planerade kvantiteterna kommer in i den svenska energiförsörjningen fram till 1990.
Med beaktande av den betydelse inhemska biobränslen och torv beräknas få i alternativ A föreslår Styrmedelsgruppen att etablerande av dessa nya näringsgrenar sker med hjälp av ett samordnande organ. Verksamheten måste vara inriktad på att undanröja de hinder som kommer att möta torv resp. biobränslehanteringen under projekterings- och startskedet. Under denna övergångsperiod torde den främsta uppgiften vara att organisera och koordinera produktions- och användningssidan.
På användarsidan måste investeringar göras i samband med byte av pannanläggningar vid övergång från oljeeldning till flis- eller torveldning. För att detta skall vara ekonomiskt fördelaktigt krävs att man kan göra jlerärsavral, där tillförsel av torv resp. nya biobränslen till konkurrenskraftigt pris Och garanterad kvantitet och kvalitet fastställs.
Fortsatt statligt stöd måste ges tillforskning, utveckling och demonstration
för att på sikt möjliggöra billigare torv och biobränsleproduktion,omvandling av dessa energiråvaror till lämpliga energibärare samt användning av dessa energibärare på ett tekniskt och ekonomiskt fördelaktigt sätt.
Den kommunala energiplaneringen kan få en viktig roll som administrativt styrmedel eftersom kommunerna kommer att få en framträdande roll som producent (kommunala värmeverk), som samordnare av det lokala distribu- tionsnätet och som förhandlingspan.
Under en övergångsperiod föreslås ekonomiskt stöd i form av statliga lån och bidrag. För att garantera en viss produktionskapacitet föreslås bidrag i form av etableringsstöd med lånegarantier. Vidare finns möjlighet att undanta inhemska biobränslen från energiskatt.
Målet i alternativ A att år 1990 ha 20 TWh energiskog i tillförselsystemet innebär ett väsentligt ökat teknisk-ekonomiskt risktagande genom att vissa utvecklingsskeden bortfaller. I alternativ A föreslås därför en statlig garanti för att täcka risker för produktionsmisslyckande som det normalt inte går att försäkra sig mot.
Det är i alternativ A väsentligt att information angående resultaten av försöks- och demonstrationsverksamheten utökas. Vidare föreslås att utbild- ning för torv- och biobränslehantering påbörjas snarast. För torvhanteringen kan i detta sammanhang den kompetens som byggdes upp under och efter andra världskriget tillvaratas.
Olja och naturgas: Det fortsatt starka oljeberoendet i samtliga alternativ motsvarar enligt tillförselgruppen svensk Oljeprospektering eller inköp i redan gjorda fyndigheter. Under perioden 1979—1990 har förutsatts att l miljard kr. satsas på sådan verksamhet.
Ett naturgassystem i Sverige kräver vid introduktionen mycket stora investeringar i rörledningar m. m. Under ett övergångsskede kan det bli svårt för gasleverantören att få sina kostnader täckta. Någon form av statligt stöd till investeringarna kan därför bli nödvändigt. Stöd från statsmakterna för konsumenter som går över till naturgas kan också vara nödvändigt liksom stöd till information och utbildning.
Kol: Ett nationellt handlingsprogram för hur kol skall föras in i det svenska energisystemet bör utarbetas. Utredningar om lokalisering av kolhamnar och om vilka planerade industrianläggningar och kraftverk som kan bli aktuella för koleldning bör göras omgående. Kommunerna bör få ekonomiskt stöd till ,förprojektering. Vidare förordas statlig hjälp med finansieringen av koleldade anläggningar eventuellt finansierad genom en särskild avgift på olja.
Bestämmelser om att energiproducerande anläggningar måste kunna utnyttja minst två typer av bränslen föreslås bli införda. Kunskapsbehovet föreslås bli tillgodosett genom bl.a. internationellt samarbete och stöd till svenska forskare och tekniker för deltagande i internationella projekt.
Vindenergi: Med nuvarande lagstiftning är tillståndsproceduren för utbyggnad av vindkraftverk relativt enkel. Förutom markägarens tillstånd fordras i de flesta fall endast kommunalt byggnadslov.
Fortsatt forskning, utveckling och demonstration är nödvändig, Under förutsättning att nuvarande utvecklingsprogram kan bedrivas som planerat kan fullskaleanläggningar vara i provdrift i mitten på 1980-talet.
Om vindkraftaggregat under en övergångsperiod inte kan producera
elenergi till konkurrenskraftiga priser föreslår styrmedelsgruppen olika former av ekonomiskt stöd i form av skattebefrielse, statliga lån och bidrag, eventuellt i kombination med administrativa styrmedel.
Om andra än dagens råkraftproducenter skall bygga vindkraftaggregat måste emellertid en rad problem i samband med kostnader för reservkraft, ersättning för överskottskraft etc. lösas.
Övrig kraftproduktion: I alternativ A måste kraftfulla åtgärder sättas in omgående för att kompensera den elproduktion som planerats ingå i elsystemet vid 1980-talets mitt. Extraordinära åtgärder krävs enligt tillförsel- gruppen för att elbelastningen skall kunna täckas utan kärnkraft. Endast om tillståndsförfarandet radikalt avkortas genom dispenser kan det för alternativ A nödvändiga tillskottet av olje/kolkondenskapacitet nyttiggöras före år 1985.
I alternativ A har maximalt möjlig utbyggnad av kraftvärme och indu- striellt mottryck förutsatts. Enligt tillförselgruppens bedömning fordras kraftiga styrmedel för att uppnå den förutsatta utbyggnaden, speciellt beträffande kraftvärme. Eventuellt kan vissa kommuner behöva åläggas att bygga ut erforderlig mängd kraftvärme. Med tanke på att tillgången på krediter enligt styrmedelsgruppen kommer att vara en trång sektor under 1980-talet kan det vara nödvändigt prioritera kredittil/gång och kreditvillkor för dessa investeringar på kapitalmarknaden. Detsamma gäller även för fjärrvär- meutbyggnaden.
Då utbyggnadstakten för industriellt mottryck har varit långsam de senaste åren kan ytterligare styrmedel bli aktuella för att uppnå den förväntade kapaciteten i alternativ A. Styrmedelsgruppen har diskuterat taxepolitikens och energiskattens betydelse för lönsamheten. Genom bl. a. en omläggning av energibeskattningen enligt de tidigare nämnda förslagen skulle lönsam- hetsbetingelserna kunna förbättras.
Koncessionsprövningen enligt 136 a _t' byggnadslagen torde ge tillräckliga möjligheter att kontrollera att den nyutbyggnad av industriella mottrycks- anläggningar som anses samhällsekonomiskt motiverad också kommer till stånd.
För att utnyttja mottryckspotentialen i existerande anläggningar är det nuvarande bidragssystemet kompletterat med lån det huvudsakliga styrrned- let. I alternativ A kan det dock enligt styrmedelsgruppen bli nödvändigt med utsträckt prövning enligt 136 a i byggnadslagen även för befintliga industrian- läggningar.
Solenergi: Statliga insatser fordras för att underlätta användandet av solvärmesystem i befintlig och ny bebyggelse. Vidare fordras ekonomiska incitament för att göra solenergi konkurrenskraftig under en övergångspe- riod.
Statliga insatser krävs för,/'orskning, utveckling och demonstration. Forsk— ningsprogrammet torde på sikt medföra en styreffekt genom stimulans av byggnadsindustrin, den komponenttillverkande industrin och konsultbran- schen.
Den nya lagen om kommunal energiplanering föreslås enligt styrmedels- gruppen få ett tillägg där kommunerna åläggs att inventera tillgänglig och lämplig mark för solvärmecentraler för större bebyggelsegrupper. Det torde
vara naturligt att kommunerna får huvudansvaret för användningssidan. Detta kan ske dels genom samordning av det lokala distributionssystemet. dels även genom kommunalt huvudmannaskap för solvärmecentraler för stora byggnader eller bebyggelsegrupper.
De nya energinormerna i Svensk Byggnorm (SBN) 1975 förbättrar möjlig- heterna att införa soluppvärmning genom de högre isoleringskraiven för nybyggnader. SBN bör ytterligare kompletteras med bestämmelser som underlättar införandet av solenergi.
Under ett övergångsskede bör finnas möjligheter till statliga län och bidrag. Under inledningsskedet syftar bidragsdelen till att täcka skillnader mellan den privatekonomiska och samhällsekonomiska lönsamheten för använ- dande av solenergi. Låneunderlaget för statliga bostadslån bör inkludera solvärmeinstallationer.
Det är vidare väsentligt att information angående resultaten av försöks- och demonstrationsverksamhet utökas. Dessutom föreligger det behov av att ge VVS-konsulter och byggnadstekniker utbildning i solvärmesystem. Vidare , kommer det naturligtvis att finnas behov av kunnig installations- och ; servicepersonal.
Staten kan tänkas komma in i bilden för att garantera att avsedd produktionskapacitet för solvärmekomponenter erhålls. Detta kan ske genom att staten tecknar långtidskontrakt med tillverkare av sådana kompo- nenter. Staten kan också via regler om att solvärmesystem skall användas i vissa offentliga byggnader utnyttja den offentliga upphandlingen som ett medel att skapa underlag för en produktion.
Forskning, utveckling och demonstration
De forsknings-, utvecklings- och demonstrationsinsatser som förutsätts i alternativ A överenstämmer i huvudsak med de aktuella långsiktiga planerna för det statliga forskningsprogrammet beträffande Vindenergi, soluppvärm- ning och torv. Bidraget om 20 TWh/år från energiskogar år 1990 skulle innebära en mycket snabb uppodling av energiskog och uppbyggnad av hanteringssystem. Därför förutsätter alternativ A en snabbare forcering av ] energiforskningsprogrammet för energiskogar jämfört med de aktuella '. planerna. Denna forcering måste påbörjas snarast. '
Behov av beslut
I alternativ A måste beslut fattas om utvidgade styrmedel för energihushåll- ning. Det krävs skyndsamma åtgärder för att dämpa ökningstakten av elanvändningen. Det gäller i första hand åtgärder för att starkt begränsa nyinstallation av elvärme i byggnader. Hushållningsgruppen har diskuterat ett förbud mot nyinstallation av elvärme från mitten av år 1979. En rad andra beslut om styrmedel behövs också för att nå en nedskärning av den trendmässiga ökningen av industrins elanvändning, särskilda besparingsin- satser i elvärmda småhus, en lägre ökningstakt av hushållens elanvändning och elanvändningen i fritidshus än vad industriverket räknat med i
referensprognosen.
De styrmedel som har diskuterats i avsnitt 8.2.5.4 måste närmare utformas och beslutas. Eftersom alternativ A innebär en avveckling av kärnkraften till år 1935 är det av särskild vikt att styrmedlen som avser elanvändningen snarast kommer till stånd.
Alternativ A som innebär utvidgade insatser för energihushållning kräver också ökade utbildningsinsatser för att alternativet skall kunna genomföras. Det gäller särskilt åtgärder inom bebyggelsesektom.
I alternativ A krävs styrmedel för att uppnå rätt avvägning mellan sparåzgärder i befintlig bebyggelse och en forcerad utbyggnad av fjärrvärme- system.
För eltillförseln krävs ett flertal beslut i alternativ A. Utbyggnaden av industriellt mottryck (400 MW) och kraftvärme (I 500 MW) måste genom- föras. Beslut om styrmedel måste fattas som garanterar denna kraftutbygg- nad. Det krävs också särskilda åtgärder för att täcka den elbrist som kan uppstå och åtgärder för att åstadkomma normal leveranssäkerhet. Ett sätt är att vidta särskilda åtgärder för elproduktionsutbyggnad i form av förkortad tillståndsgivning för byggnationen av fyra 600 MW kol/oljekraftverk vilket kräver dispenser från normal myndighetsbehandling. En annan metod är att vidta särskilda åtgärder på användningssidan.
Styrmedelsgruppen har tagit upp frågan om inte hushållningsåtgärderna kommer att drivas längre med det produktionssystem som alternativ A bygger på, på grund av höjda energikostnader. Därmed skulle produktions- utbyggnaden kunna begränsas. I annat fall kan särskilda åtgärder i form av elprisökningar eller åtgärder av ransoneringskaraktär vidtas på användnings- sidan som ett alternativ till den forcerade kraftutbyggnaden med förkortad tillståndsgivning. En konvertering av nu elvärmda hus till andra uppvärm- ningsformer är också tänkbar.
l alternativ A förutsätts användning av kol och torv. För att nå full omfattning av dessa bägge energiråvaror krävs främst av miljöskäl ett forsknings- och utvecklingsprogram. Dessutom krävs beslut om introduk- tion av naturgas som innebär beslut om styrmedel. koncessionslag för pipelines och installationsnormer.
För att förstärka systemets försörjningstrygghet bör också beslut fattas om svenskt engagemang i oljeutvinning samt förstärkta insatser för Oljeprospek- tering.
Samtliga alternativ innebär en omfattande satsning på förnyelsebara energikällor. Det krävs en medveten styrning av utvecklingen för att de angivna målsättningarna för år 1990 skall kunna uppfyllas.
Beträffande solenergi krävs ytterligare experiment och utvärdering samt beslut inom de närmaste åren för introduktion försöksvis i större skala för bostadsuapvärmning. För Vindenergi krävs ett omfattande utvecklingspro- gram för utprovning av lämpliga aggregattyper.
Utnyttjandet av biobränslen kräver forskning. utveckling och teknisk demonst'ation. Under första hälften av 1980-talet krävs försöksvis introduk- tion i större skala av biobränslen. I alternativ A bör också beslut fattas om utvidgat forsknings- och utvecklingsprogram för att klarlägga miljökonse- kvenserna av en mycket storskalig energiskogsodling. Frågan om organisa- tion. funktionssätt och erforderliga initiativ för att kunna genomföra ett
program med biobränslen i den omfattning som förutsätts i samtliga alternativ kräver åtgärder snarast. Samtliga alternativ förutsätter en etable- ring av en näringsgren som skall producera, förädla och driva handel med de nya inhemska energiråvarorna torv och biobränslen. Utöver den administra- tiva organisationen är speciellt finansieringen viktig. ] alternativ A måste utvecklingsprogrammet forceras och planeringsarbete startas för att få till stånd en uppodling av 100 000 hektar per år med början år 1985.
Inom samfärdseln krävs beslut om åtgärder för en övergång till syntetiska bränslen. Det gäller bl. a. normer för fordon och distribution for anpassning till syntetiska bränslen. En strategi för råvaror och drivmedel inom samfärd- selsektorn måste utarbetas. Under år 1980 måste tillstånd ges för att uppföra den första produktionsanläggningen för syntetiska drivmedel.
I | l
I alternativ A krävs också beslut om hanteringen av det utbrända kärnbränslet. Det gäller beslut om centrallager, val mellan upparbetning och direktdeponering av det utbrända kärnbränslet, mellanlager samt plats för den slutliga förvaringen.
8.3 Alternativ B
8.3.1 Alternativets inriktning'
Alternativ B karaktäriseras främst av en markant satsning på forskning om och utveckling av inhemska, förnyelsebara energislag samt en stark inrikt- ning på energihushållning och energisparande. Denna allmänna inriktning tar sig i alternativet uttryck i dels att betydande energibidrag från förnyelse- bara energikällor tillgodoräknas redan före år 1990, dels att energianvänd- ningsnivån är lägre än i alternativen C och D. Alternativet innehålleren avveckling av de kärnkraftverk som f. n. är i drift till omkring år 1990. Idrifttagning av kärnkraftblock utöver dem som redan är i drift förutsätts icke ske. Detta leder till att de ovannämnda huvudinrikt- ningarna beträffande förnyelsebara energikällor och energisparande i särskilt hög grad gäller elsektorn. l l
8.3.2 Energianvändning Förutsättningar
Huvudinriktningen i alternativ B är att för ett fortvarighetstillstånd uppnå dels en så effektiv total energianvändning som möjligt, dels en så låg lAlternativen redovisas efterfrågan på elenergi att den kan tillgodoses med ett produktionssystem fu'lmändigl vart OCh en utan kärnkraft och med minimal bränsleimport. Kärnkraften förutsätts vara för sig. För att underlätta avvecklad omkring år 1990.
jämförelser har alla _ _ __ _ _ _ _ _ __ stycken där alternativen Samtidigt ar ambitionen att minska beroendet av importerad olja. Åtgärder
överensstämmer märke- hos användarna som möjliggör direkt användning av inhemska energikällor i f'dlS- DUbbl'd SlTOCk be- stället för elenergi och import av bränslen eftersträvas genomgående liksom tyder &" samtliga aller" åtgärder som underlättar byte mellan energibärare. Häri ingår också sådana
nativ överensmämmer' "t ?" d k' ' ' k 'd f" *t kn' k' l"sn'n aro h 5 tem sorr inte enkla an alternativen agar er soms apar en mar na or e Is a o 1 g c ys l;
överensstämmer parvis finns utvecklade ännu men kan sänka energianvändningen på längre sikt A/B och C/D. eller göra den mer flexibel.
Genom energibesparingar skall den totala användningsnivån få uppgå till högst ca 430 TWh per år år l990 mot 472 TWh som förutses i industriverkets modifierade referensprognos, alternativ A, i det följande kallad referensprog- nos. Elanvändningens ökning skall begränsas så att nivån år 1990 blir högst 105 TWh mot referensprognosens l27 TWh. Angivna nivåer ses, vad gäller elenergin, som tak och kan inte överskridas utan nya förutsättningar beträffande utbyggnaden av elproduktionen.
Sektorvisa bedömningar
Vägledande för valet av besparingsåtgärder inom industrisektorn är de bedömningar av uppnåeliga besparingar som har redovisats i industriverkets besparingsprognos och i det högre besparingsalternativet hos kommissionens expertgrupp för energihushållning. Särskilda ansträngningar skall därvid göras för att spara el och gå över från el till andra energislag. En jämförelse mellan nuläge, industriverkets prognoser och hushållningsgruppens bedöm- ningar görs i tabell 8.45.
Till grund för referensprognosen ligger antagandet att industrins använd- ning av bränslen effektiviseras genom att de åtgärder vidtas som finns angivna i industriverkets utredningar (SIND PM 197613 och l977:6). Vidare ingår antaganden om åtgärder för bättre miljö (både inre och yttre), vilket generellt tenderar att höja elbehoven.
De åtgärder som inräknats i referensprognosen kan enligt verket genom- föras mot en investeringsutgift för det berörda företaget av högst 15 öre per inbesparad kWh. Om åtgärderna får kosta upp till 30 öre per kWh kan de besparingar göras som finns inräknade i besparingsprognosen. lnvesterings- behovet härför beräknar verket till ca 500 milj. kr. per år utöver vad som ingår i referensprognosen.
Referensprognosen bygger— vidare på antagandet att nya anläggningar och processer tekniskt kommer att optimeras mot de nya energipriserna och därigenom bli mer energieffektiva än de nu befintliga. I ett längre tidsper- spektiv kan introduktionen av ny teknik, t. ex. som resultat av det pågående forsknings- och utvecklingsarbetet, få stor betydelse för energiåtgången.
Industriverket framhåller bl. a. att det knappast är meningsfullt att i detalj
Tabell 8.45 Industrins energianvändning
1976 1990 TWh _ Referensprognos Besparingsprognos Hushållningsgruppen "Hög" TWh Ökning/år TWh Ökning/år TWh Ökning/är 1976—1990 1976—1990 1976—1990 % % % Bränsle 121 148 1,5 136 0.8 136 0.8 El 39 64 3,6 62 3,4 58 29 Totalt, energi 160 212 2.0 l98 1,5 194 1,4
ange vilka åtgärder som kommer att vidtas eller vilken ny teknik som kommer att tillämpas i enskilda företag eller delbranscher. En rad tekniska möjligheter föreligger, samtidigt som osäkerheter beträffande drifttillgänglig- het,anpassning till befintlig anläggning m. m. kan göra att dessa möjligheter i realiteten bara utnyttjas i begränsad utsträckning. Det är också enligt verket riskabelt och många gånger omöjligt att generalisera uppnådda resultat från en anläggning till andra eller till huvuddelen av en bransch utan att först närmare ha analyserat förutsättningarna för en sådan uppräkning.
Mot denna bakgrund har industriverket gjort bedömningar för varje huvudbransch av hur mycket energiåtgångstalen kan förändras. I flertalet fall är det dock endast relativt översiktliga och schablonmässiga bedömningar. [ de mest energikrävande branscherna har emellertid ingående bedömningar av teknisk/ingenjörsmässig natur kunnat göras.
Sammanfattningsvis ger industriverket följande bild av den väntade utvecklingen (tabell 8.46).
Fördelningen branschvis av energianvändning och besparingar enligt industriverket framgår av tabell 8.47.
Som framgår av tabell 8.47 sänks energianvändningen huvudsakligen inom fem branscher. De största skillnaderna uppkommer inom trä-, massa- ; och pappersindustrin och inom den kemiska industrin.
I kommissionens hushållningsgrupp har för det 5. k. högre besparingsal- ternativet antagits att möjliga ytterligare besparingar uppgår till totalt 18 TWh inom industrin jämfört med referensprognosen eller 4 TWh jämfört med industriverkets besparingsprognos. Av dessa 4 TWh hänför sig 2 TWh till en nedskärning av den trendmässiga ökning i elförbrukningen som trä-, massa- och pappersindustrins branschorganisation förutser och som antagits i industriverkets båda prognoser. Schablonmässigt har bedömts att detta skulle _ innebära investeringar på 1—2 miljarder kr. ,
Resterande 2—3 TWh bedömer hushållningsgruppen vara möjliga att spara genom att i högre grad än f. n. varvtalsreglera drivmotorerna för industrins pumpar och fläktar samt genom att minska energiförlusterna i elektriska motorer. Besparingsmöjligheterna kan inte fördelas på branscher. Investe- ringskostnaden härför har överslagsmässigt uppskattats till 1 miljard kr.
Eftersom möjligheterna att spara el har särskild betydelse i alternativen A och B görs i tabell 8.48 en uppdelning av möjliga besparingar på el resp. bränsle inom de viktigaste industribranscherna.
Investeringskostnaderna för att nå de 14 TWh besparingar som ingår i besparingsprognosen har uppskattats till sammanlagt 6 miljarder kr. För de
Tabell 8.46 Ökning av produktion och energianvändning (index 1968 = 100)
% per år 1976a % per år 1990 ' 1968—1976 1976—1990 i
|
Produktionsvolym 2.8 125 4,0 216 ' Energianvändning: * Referensprognosen 1,1 116 2.0 154 Besparingsprognosen 1,1 116 1,5 144
” Preliminära värden.
Bransch
Gruvor Livsmedel Textil Trä. massa. papper Grafisk Kemisk Jord och sten Järn och metall Verkstäder Varv
Övrig Småindustri
Totalt Tabell 8.47 Energianvändning i olika branscher
1976a 1990 TWh Referensprognos Besparingsprognos TWh Ökning/år TWh Ökning/år 1976—1990 1976—1990 % % 6 8 2,1 8 2.1 8 8 — 8 — 2 2 — 2 — 70 94 2,1 86 1,5 1 1 — 1 - 12 17 2.5 14 1,1 11 13 l 2 12 0,6 34 42 1 5 41 1,4 13 24 4 5 23 4.2 l l - 1 — 0 0 - 0 — 2 2 — 2 — 160 212 2,0 198 1,5
" Preliminära värden.
Tabell 8.48 Möjliga besparingar i industrin år 1990 i förhållande till referensprog- nosen, TWh
Bränsle El enligt El enligt Total industri- kommissio- energi- verkets be— nens alter- besparing sparings- nativ B alterna- prognos tiv B
Trä, massa, papper 7 1 10 Kemisk 1 1 2 Jord och sten l 1 Järn och metall 1 1 Verkstäder 2 2 Övrig 0 Varvtalsreglering m. m. ej branschfördelat 2 Summa 12 2 18
Minskad förbrukning av
ytterligare elbesparingar som kommissionen räknar med i alternativ A och B bedöms investeringskostnaderna utgöra 2—3 miljarder kr. Uppgifter om eventuella drifts- eller underhållskostnader har inte redovisats.
Ett genomförande av besparingar upp till 18 TWh jämfört med referens- prognosen kräver utvidgade stimulansåtgärder eller andra förstärkta styrme- del. Styrmedlens effektivitet och säkerhet får fastställas med hänsyn till hur
Differens TWh
El Tabell 8.49 Energianvändning inom samfärdselsektorn Bränsle
1976 TWh
1990
Referensprognosen Energikommissionen Differens ___—— TWh TWh Ökning/år TWh Ökning/år 1976—1990 1976—1990 %
1,6 3,2
Totalt, energi 1,6
nivån för elproduktionen år 1990 bestäms i relation till här redovisade sparmöjligheter. Detta gäller särskilt på elsidan eftersom tillförseln av el är svår att öka med kort varsel om besparingarna inte får väntad effekt.
Samfärdseln är den sektor som är starkast beroende av oljeprodukter. Endast ca 3 % av den energi som används inom samfärdseln utnyttjas i form av el. Av detta skäl gäller i alla energikommissionens fyra alternativ att det sammanvägda besparingsprogram som kommissionens expertgrupp för energihushållning har presenterat skall utgöra grunden. Detta innebär att besparingar på sammanlagt 6—7 TWh, eller 6—7 % , skall göras i förhållande till industriverkets referensprognos.
Vidare gäller i alla kommissionens alternativ att möjligheten skall undersökas att inom samfärdseln substituera oljeprodukter mot syntetiska bränslen såsom metanol eller etanol.
De åtgärder som diskuteras är främst inriktade på att minska energian- vändningen inom personbilstrafiken. Åtgärder som skulle beröra lastbilstra- fikens energianvändning diskuteras emellertid också i viss utsträckning.
De behandlade åtgärderna syftar sammanfattningsvis till att
— skapa ökad insikt hos trafikanterna om behovet av och möjligheterna till energibesparingar — åstadkomma bättre körsätt och bättre underhåll av fordonet — sänka den specifika bränsleförbrukningen för nytillkommande fordon l — få till stånd en övergång från individuellt till kollektivt resande och ökad samåkning i personbilar — utveckla drivkällor som medger flexibilitet ifråga om drivmedel.
De styrmedel som kommissionens hushållningsgrupp har bedömt vara erforderliga för att nå den angivna besparingen inom samfärdselsektorn är dels olika former av stimulansåtgärder, dels vissa restriktioner. Utgångs- punkten vid valet av styrmedel har varit att så långt det är möjligt undvika att påverka individernas transportsituation negativt. Åtgärder och förväntad [* besparingseffekt framgår av sammanställningen nedan. '
Åtgärd TWh
Bättre körsätt, underhåll 0,5—1 Åtgärder för att förbättra efterlevnaden av gällande hastighets—
bestämmelser 0,5—l Utbyggd kollektiv trafik, vissa restriktioner mot personbilstrafik
i framför allt större tätorter, dämpad tillväxt av personbils— beståndet 1,5—2 Bättre resandeplanering, individen avstår från onödigt resande,
ökad samåkning ] Normer för högsta tillåtna specifika bränsleförbrukning för personbilar kombinerat med en med hänsyn till specifik förbrukning starkt progressiv årlig fordonsskatt 1,5 Frivilliga sparprogram inom lastbilstrafiken
Det har varit svårt att under den korta utredningstiden få fram underlag för att bedöma kostnaderna för de diskuterade åtgärderna. Det har därför inte heller varit möjligt att analysera besparingsåtgärderna utifrån deras samhälls- ekonomiska marginalkostnad. För vissa åtgärder har dock försök gjorts att uppskatta investeringsbehoven samt årliga drifts- och underhållskostnader för hela perioden 1979—1990. Dessa kostnader samt kommentarer avseende
olika effekter av åtgärderna framgår av sammanställningen nedan.
Åtgärd
Kostnad m. m. 1979—1990
Information till bilisterna Utbildning vid trafikskolorna
Förbättrad efterlevnad av hastighetsbe- stämmelser
Utbyggd kollektiv trafik i kombination med sanering av trafikmiljön och restrik- tioner mot bilutnyttjandet framför allt i de större täiorterna
Ökad samåming i personbil
Normer avseende högsta tillåtna speci- fika bränsleförbrukning
Starkt diffe'entierad fordonsskatt Frivilliga trafiken Förstärknirg av SJ:s konkurrensläge
:parprogram inom lastbils-
50 milj. kr Förhållandevis låga kostnader för fram- tagning av undervisningsmaterial Förhållandevis låga kostnader för propa- ganda och skärpt lagstiftning. Väsentlig utbyggnad av länstrafik-gruppernas tra- likövervakning torde erfordras Investeringari kollektivtrafi ken på lägst 2 miljarder kr. Årskostnaden (inkl. perio- diserade kapitalkostnader) 10—20 % hög- re än i referensprognosen. I vilken utsträckning de ökade kostnaderna för investeringar i kollektivtrafiken kan upp- vägas genom en minskning av de kost- nader för byggande och drift av vägar och gator som förutsatts i referensprognosen kan ej bedömas. Härtill kommer att en utbyggnad av den kollektiva trafiken får ses som en angelägen trafikpolitisk åtgärd Förhållandevis låga kostnader för samåk— ningsprogram inom företag och för samhälleligt engagemang i fullskaleför- sök Utvecklingskostnaderna för den inhem- ska bilindustrin har inte kunnat bedö- mas. Normerna får avvägas med hänsyn till närings- och handelspolitiska konse- kvenser Förhållandevis låga kostnader Avser i första hand kostnadseffektiva energibesparingar Ökade årliga investeringsanslag till SJ
' Uppgifterna om ener- gianvändningen här har tagits fram särskilt för ekonomidepartementets modellberäkningar.
Utöver de ovan redovisade åtgärderna kan — beroende på med vilken styrka de sätts in — ytterligare åtgärder behöva komma ifråga för att nå de åsyftade besparingarna. Kostnader härför eller eventuella bieffekter har inte beräk- nats.
Det kan gälla åtgärder av följande slag:
obligatorisk ekonomitrimning av personbilar — varudeklaration av begagnade personbilar '— obligatorisk kontroll av bränsleförbrukningen
— ändrade förutsättningar för privatpersoner att disponera firma- eller leasingbil — ändrade avdragsregler för resor med personbil bostad—arbetsplats.
För att skapa bättre flexibilitet gäller det att framför allt komma bort från det starka och ensidiga beroendet av oljeprodukter som drivmedel. Möjlighe- terna att på sikt utnyttja syntetiska bränslen har studerats av en särskild grupp av experter inom energikommissionen. Resultaten redovisas närmare under avsnittet om energitillförseln. Med den grova indelning — bränslen resp. el — som har gjorts i detta avsnitt påverkas dock inte prognossiffrorna av vilka byten som sker mellan olika bränslen.
Någon väsentlig övergång till el genom t.ex. övergång till spårbunden trafik förväntas inte komma i fråga i alternativ B under den behandlade tidsperioden.
För sektorn Bostäder bygger kommissionens alternativ A och B på hushållningsgruppens mer ambitiösa besparingsalternativ. där sparåtgärder vidtas i existerande bebyggelse inom en lönsamhetsgräns som motsvarar ett energipris på 10 öre/kWh (nettoenergi). Sparmöjligheterna stämmer relativt väl överens med de bedömningar som gjorts i propositionen om energispar- plan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/78:76). Undantag görs dock för besparingar upp till denna lönsamhetsgräns i fjärrvärmda bostäder, Strävan bör vara att avväga besparingarna i sådana byggnader mot de ekonomiska förutsättningarna för kraftvärmeproduktion. Här har schablonmässigt beräk- nats att 4—5 TWh av sparpotentialen av detta skäl inte skall utnyttjas.
Jämfört med industriverkets referensprognos bedöms i alternativ A och B en besparing på 12—13 TWh (inkl. hushållsel) kunna uppnås.'
För nya byggnader görs samma antaganden som i referensprognosen om effekten av nya byggnormer.
Tabell 8.50 Energianvändningen i bostäder
1976 Industriverkets Energikommissionens Differens TWh referensprognos alternativ B TWh 1990 Ökning/år 1990 Ökning/år TWh 1976—1990 TWh 1976—1990 % % Bränsle 87 57 — 3.0 58 — 2.9 + 1 El 21 36 + 3.9 23 + 0.7 — 13 Totalt. energi 107 93 — 1.0 81 — 2.0 — 12
Den stora minskningen 1976—1990 i referensprognosen är delvis av redovisningsteknisk karaktär. Individuell uppvärmning. som innebär att förluster vid förbränningen i pannanläggningarna inräknas i den slutliga energianvändningen, minskar till antalet och i stället ökar fjärrvärme och elvärme där distributionsförluster inräknas i tillförselsystemet. Detta ger redovisningstekniskt 5 TWh lägre slutlig energianvändning.
Differensen mellan alternativ B och referensprognosen beror på flera faktorer:
— ändrad fördelning av uppvärmningsformer — besparingar beträffande uppvärmningsenergi — besparingar i hushållens elanvändning
Fördelningen av eluppvärmning förändras enligt följande i förhållande till industriverkets referensprognos och den situation som bedöms råda år 1978:
Denna begränsning av nyinstallationer av elvärme förutsätter totalförbud från och med år 1980 i nytillkommande byggnader. Konvertering till elvärme i existerande byggnader förutsätts heller inte ske. Däremot kan el komma att accepteras som komplement till exempelvis solvärme i nya småhus. Om hälften av nytillkommande småhus 1980—1990 skulle förses med el som komplement skulle det innebära en elåtgång år 1990 av ca 1 TWh.
Fjärrvärme och individuella pannor (olja eller andra bränslen) förutsätts
Tabell 8.51 Antal elvärmda bostäder” (] OOO-tal)
1976 1978 1990 lndustri- Kommissio- Diffe- verkets nens alter— rens referens- nativ B prognos Småhus 380 435 978 515 — 463 Flerfamiljshus 51 60 120 75 - 45 431 495 1 098 590 — 508
” Fritidshus ingår inte här utan redovisas inom sektorn service m. m.
Tabell 8.52 Uppvärmningsform i bostäder år 1990 enligt industriverkets referens— prognos och alternativ A och B (1 OOO-tal bostäder)
Uppvärmningsform Referens- Alternativ Differens prognos A och B
Elvärme 1 098 590 — 508 Fjärrvärme ] 536 2 140 + 604 Solvärme 0 70 + 70 Övriga uppvärmningsformer 1 318 1 150 — 168
3 952 Totalt 3 950
' Den icke utnyttjade sparpotentialen är här drygt 4 TWh. 396 Alternativ B — användning SOL” 1978:17
användas i stället för elvärme. Även uppvärmning med solenergi samt energibesparingar med hjälp av värmepump antas bidra för att ersätta den elvärme som är förutsatt i referensprognosen.
Utbyggnaden av fjärrvärme förutsätts ske snabbare än enligt industriver- kets referensprognos. För att inte försämra underlaget för fjärrvärme och därmed bl. a. möjligheterna att genomföra en stark satsning på kraftvärme förutsätts i alternativ B att inte hela besparingspotentialen i fjärrvärmda bostäder utnyttjas. I stället förutsätts besparingsinsatser i elvärmda hus genomföras något längre än till en kostnad som motsvarar ett energipris på 10 öre/kWh (nettoenergi). Detta beräknas ge en elbesparing på ca 1 TWh (årsförbrukning) år 1990.
Besparingarna när det gäller energi för uppvärmning bedöms kunna nås genom åtgärder av följande slag:
— besparing beträffande varmvatten
— temperatursänkning och inreglering i värmesystem — intermittent drift av värme- och ventilationsanläggningar — justering, underhåll m. m. av ventilationssystem
— panninspektion — tätning — tilläggsisolering
För att genomföra dessa åtgärder på det sätt och i den utsträckning som förutsatts i alternativ B krävs kraftiga styrmedel för att nå ett högt genomförande. Behovet av investeringar är uppskattningsvis 8,5—10 miljarder kr.
När det gäller besparingar i hushållens elanvändning (i princip exkl. elvärme) har kommissionens expertgrupp för energihushållning bedömt en besparing på 1 TWh kunna nåsjämfört med referensprognosen genom bl. a. bestämmelser om obligatoriska startklockor för elektriska motor- och kupévärmare. Uppgifter från konsumentverket tyder på att ytterligare besparingar kan göras genom effektivisering av apparatutrustning.
Här förutsätts att 2 TWh sparas i hushållens elanvändning år 1990 jämfört med referensprognosen. En sådan nivå förutsätts kunna nås genom obliga- toriska startklockor, energideklaration av hushållsapparater m. m.. samt utvidgad information som gör att eldrivna apparater och utrustningar utnyttjas effektivare.
Kostnaderna för dessa åtgärder har inte kunnat beräknas. Informationsåt- gärder av typen energideklaration, sparkampanjer m. m. har relativt blyg- samma kostnader men deras effekt är svår att beräkna.
För sektorn Service m. rn. görs — när det gäller energi för byggnadsupp— värmning — samma antaganden som för sektorn Bostäder. Energisparande åtgärder vidtas alltså intill en lönsamhetsgräns på 10 öre/kWh med motsvarande undantag för fjärrvärmda byggnader' och högre besparingsam- bition i elvärmda byggnader. Sparmöjligheterna stämmer relativt väl överens med de bedömningar som gjorts i regeringens proposition om energisparplan för befintlig bebyggelse.
Förutsatta besparingar framgår av tabell 8.53.
Tabell 8.53 Energianvändning inom servicesektorn
1976 1990 TWh Industriverkets Energikommissionens Differens referensprognos alternativ B" mellan referens- TWh Ökning/år TWh Ökning/år prognosen 1976—1990 1976—1990 och alter- % % nativ B TWh Bränsle 43 45 0.3 43 — — 2 El 16 24 2.9 19 1.2 — 5 Totalt energi 59 69 1.1 62 0.4 — 7
” Uppgifterna framtagna särskilt för ekonomidepartementets modellberäkningar.
Besparingarna uppnås genom i huvudsak följande åtgärder:
— besparingar beträffande uppvärmningsenergi — ändrad fördelning av uppvärmningsformer — besparing beträffande eldrift i övriga lokaler — besparingar i gatubelysning — besparingar inom jordbruket — lägre expansion av elvärmeanvändningen i fritidshus än vad industriver- kets referensprognos förutsätter.
Den elvärmda byggnadsvolymen i övriga lokaler förändras enligt följande i alternativ A och B jämfört med förutsatta förhållanden år 1978 och industriverkets referensprognos.
Detta förutsätter ett i det närmaste totalt stopp för elvärme i nybyggda lokaler från och med år 1980.
Fjärrvärmeutbyggnaden förutsätts å andra sidan bli snabbare än enligt industriverkets referensprognos. Det förutsätts inga sparåtgärder i elvärmda lokaler som sträcker sig utöver 10 öres Iönsamhetsnivå.
För fritidshus förutsätts likaledes en annan fördelning på uppvärmnings- former. Elanvändningen för uppvärmning och hushållsel i fritidshus förut-
Tabell 8.54 Elvärme i övriga lokaler. antal milj. m3 elvärmd volym
1976 1978 1990 lndustri- Energikom- Differens verkets missionens referens—v alternativ prognos B
Övriga lokaler 18 20 49 26 — 23
sätts här öka från 1975 års nivå på drygt 1 TWh till 2,5 TWh. Det skall jämföras med industriverkets referensprognos. som anger nära 4 TWh. I stället blir bränsleandelen högre än i referensprognosen.
Det är svårt att avgöra vilka styråtgärder som behövs för att nå dessa begränsningari elanvändningen. En möjlig åtgärd för att hålla genomsnittligt samma specifika åtgångstal som f. n. för elanvändning är att t. ex. komplet- tera fritidshusens värmesystem med kaminer som eldas med exempelvis ved. Ett alternativ kan också vara introduktion av solfångare.
Vidare förutsätts en effektivisering ske av armaturer för gatubelysning i enlighet med den sparpotential som hushållningsgruppen har redovisat. Förbrukningen bedöms därmed stanna vid ] TWh,jämfört med 1,4 TWh i industriverkets prognos.
I fråga om jordbruket redovisar hushållningsgruppen besparingsmöjlig— heter på ca 1 TWh i förhållande till industriverkets prognos. Denna besparingspotential, som enbart gäller olja, förutsätts bli tillvaratagen i sin helhet.
Kostnaderna för de investeringar som krävs för angivna besparingar inom sektorn service m. rn. är svåra att beräkna. För besparingarna inom uppvärm- ningssektorn beräknas ett investeringsbehov av 2,5—3 miljarder kr. utöver industriverkets referensprognos. Kostnaderna för övriga sparinsatser har varit omöjliga att fastställa.
Besparingar beträffande hushållsel i fritidshus antas åstadkommas genom information och energideklaration. Besparingarna i övriga lokaler som innebär ytterligare effektivisering är svåra att kostnadsberäkna. Beträffande besparingarna inom gatubelysningen är det fråga om byte av armaturer för effektivare belysning. Inom jordbruket har det också varit svårt att göra kostnadsuppskattningar.
Energianvändning totalt är 1990
Den totala energianvändningen i alternativ B år 1990 framgår av tabell 8.55.
Utvecklingstendenser efter är 1990
Energiefterfrågans utveckling efter år 1990 kommer att bestämmas av dels utvecklingen inom en rad olika samhällsområden. dels hur effektivt energin där kommer att utnyttjas som en följd bl. a. av hur priset på energi utvecklas i relation till priset på andra nyttigheter.
Tabell 8.55 Total energianvändning i alternativ B är 1990, TWh
Bränsle El Totalt.
energi Industrin 136 58 194 Samfärdsel 89 3 92 Bostäder 58 23 81 Service m. m. 43 19 62
429
Summa
i
Energianvändningens utveckling kommer också att påverkas starkt av vilka bedömningar energianvändarna gör om den framtida tillförseln av olika slags energi såväl prismässigt som säkerhetsmässigt. Ändrade prisrelationer eller förväntningar om sådana ändringar kommer att påverka valet mellan olika energibärare.
l alternativen A och B kommer särskilt utvecklingen av de förnyelsebara källornas ekonomi och tillgänglighet att ha betydelse. Även situationen vad avser t. ex. utsikterna att utnyttja kol i Sverige kommer att spela in.
1 det följande berörs kort några inslag i det beskrivna alternativet B som kan ha betydelse för energiefterfrågan under 1990-talet.
I alternativ B kommer kostnaden för nytillkommande elproduktion att bli högre än i t. ex. alternativ C enligt de förutsättningar som energikommissio- nens expertgrupp för tillförsel har räknat med. Detta kan leda till en viss övergång från elanvändning till bränsleanvändning under 1980-talet och början av 1990—talet.
Under 1990-talet kan ny teknik väntas ge nya möjligheter till effektivise- ring av energianvändningen inom industrin. Ny teknik krävs för att hålla ungefär samma takt i effektiviseringarna som under 1980-talet.
Tendensen under 1980-talet där elanvändningen förutses öka betydligt snabbare än bränsleanvändningen kan komma att brytas. Dels kommer alternativ B att innebära ca 25 % högre elproduktionskostnad än t.ex. alternativ C med de förutsättningar som tillförselgruppen räknar med, vilket kan tänkas påverka t. ex. utbyggnadsplanerna inom den elintensiva indu- strin. Dels kommer från statsmakternas sida att finnas en strävan att hålla tillbaka ökningar i elanvändningen, dvs. beslut förutsätts bli fattade om erforderliga styrmedel ifall priseffekten inte visar sig tillräcklig. l processer inom industrin där det finns möjlighet att substituera bränsle med el och vice versa kommer troligen utvecklingen att leda till ökad bränsleanvändning, förutsatt att industrin bedömer att risken för störningar i tillförseln eller för fördyringar är mindre i fråga om bränslen än i fråga om el.
Rationaliseringar och höjda arbetsmiljökrav kan i alla alternativ väntas leda till ökad efterfrågan på el.
För samfärdseln antas samma besparingsprogram i alla kommissionens alternativ. Programmet avser framför allt drivmedelsförbrukningen för personbilar. Det kan påpekas att effekten på användningsnivån av en begränsning av hittillsvarande förbrukningstillväxt för personbilar på sikt kan komma att motvägas av ökad förbrukning av drivmedel för godstransporter och annan energianvändning inom samfärdselsektorn. Godstransportarbetet är nämligen i hög grad avhängigt av produktionsutvecklingen inom indu- strin. Om inget trendbrott uppkommer i form av exempelvis radikalt förändrade mönster för persontransporter kommer sannolikt energianvänd- ningen inom samfärdselsektorn att öka svagt under 1990-talet i alternativ B.
En betydelsefull faktor under 1990-talet kan bli en samhällsplanering, som är mer inriktad på att tillgodose intresset att hushålla med energi, dvs. inriktning på att underlätta kollektivtransport och minska avståndet mellan arbete, bostad. platser för fritidsaktiviteter och service.
lnom samfärdselsektorn är också byte av drivmedel intressant som en möjlighet att begränsa beroendet av oljeimport. Energikommissionens
expertgrupper pekar på de stora möjligheterna att gå över till syntetiska bränslen, t.ex. metanol/etanol som även kan framställas ur inhemska råvaror. ] dessa beräkningar nämns möjligheter till en övergång till metanol av storleksordningen 30 TWh till år 2000.
Inom bostads- och senticesektorerna, där energin främst går till uppvärm- ning av byggnader, skulle en prognos för 1990-talet behöva bygga på uppgifter bl.a. om hur många och hur stora byggnader som tillkommer, vilken utrustning som de kommer att ha samt hur många gamla byggnader som skall bort. Rimliga variationer i nybyggnadstakt och rivning ger dock måttliga utslag på dessa sektorers energianvändningsnivå i perspektivet 20—25 år. I alternativ B kommer de konventionella energisparmöjligheterna i nu befint- liga byggnader i huvudsak att vara genomförda till år 1990. Effekten av byggnormer, nuvarande eller skärpta, kommer därefter tillsammans med bostädernas volymmässiga tillväxt att bestämma hur uppvärmningsbehovet utvecklas,
Ytterligare minskning av energibehoven för byggnadsuppvärmning skulle kunna göras om tekniken att utnyttja solenergi kommersiellt slår igenom under senare delen av 1980-talet, som ett resultat bl.a. av nu inledda satsningar på forskning, utveckling och demonstration. Med utgångspunkt i vad kommissionens hushållningsgrupp angett skulle 10—15 TWh kunna vara en uppnåelig besparing i energiåtgången för uppvärmning genom solfångare.
Fördelningen på uppvärmningsformer kan redovisningstekniskt påverka användningsnivån (beroende på var i energibalansen som omvandlings- och distributionsförluster redovisas). Fjärrvärme förutsätts i samtliga alternativ bli maximalt utbyggd. Elvärme kommer knappast att tillåtas expandera i alternativ B.
När det gäller uppvärmningen av byggnader är det mycket svårt att uttala sig om vilken energiform som kommer att vara fördelaktigast för alternativ B. Några möjligheter är solvärmebaserade system, elvärme från exempelvis bränslekondens, eller värme från bränslepanna i en hetvattencentral alterna- tivt panna i det enskilda huset. Samma osäkerhet gäller i alla alternativ men tendensen att använda el för uppvärmning i nytillkommande fastigheter eller vid konvertering är starkare i alternativ C och särskilt D än i alternativ A och B under 1990-talet.
En ökad användning av hushållsel kommer inte att kunna ha någon avgörande betydelse under 1990-talet. Det kan endast ge en elökning med 1—2 TWh om utvecklingen fortsätter som under slutet av 1980-talet enligt industriverkets referensprognos.
8.3.3 Energitillförsel och omvandling
Inom ramen för givna restriktioner har tillgängliga energiråvaror fördelats på olika sektorer för att på bästa sätt tillgodose den energiefterfrågan som anges i avsnitt 8.3.2.
I det följande anges i siffror energitillförseln fördelad på energiråvaror och energibärare inom olika sektorer, Dessa siffror ger ett intryck av exakthet som inte är för handen. Siffrorna bör ses som ett sätt att konkretisera och underlätta beskrivningen av energialternativet. För att illustrera osäkerheten
såväl vad beträffar energitillförsel som energianvändning redovisas i avsnitt 8.3.4 även avvikelser i olika avseenden från det ”normalalternativ” för alternativ B som presenteras i detta avsnitt.
Till grund för framställningen ligger underlagsmaterial från tillförselgrup- pen. Detta material har i vissa fall modifierats något.
8.331 El- och värmeproduktion 8.3.3.1.1 Alternativ B Elproduktion/ram till är 1990
Elproduktionssystemets utveckling under perioden fram till år 1990 illu- streras i tabell 8.56. Energibalanserna så när som på balansen för år 1976 visar elproduktionen under ett medelår. Vid den vattentillrinning och den värmekraftproduktion som anges i leveranssäkerhetskriteriet kommer de produktionsresurser som är i drift att användas maximalt.
För att kompensera avvecklingen av kärnkraft till år 1990 och viss skrotning av äldre oljekraft samt för att täcka ökningen i elförbrukningen måste utbyggnaden av andra produktionsanläggningar forceras i betydande
Tabell 8.56 Energialternativ B. Elproduktionssystemet 1976, 1978, 1985 och 1990. Installerad effekt i MW och elproduktion i TWh
1976 1978 1985 1990
MW TWh MW TWh MW TWh MW TWh
Vattenkraft 13 100 54,3(60)a 14 100 61[' 15 900 640 16 400 660 Kärnkraft 3 200 15,3 3 750 22 3 750 23 — — Industriellt mottryck 700 3.2 800 3 1 200 8 1 500 10 K "le 't värme Olja 1 600 4,1 2 150 3 2 250 6 2 300 7 Gas — — — — 300 2 350 2 Kol — — — — 350 1 1 100 4 Torv — — — — 100 ; 1 300 1 Skogsavfall _ — — — 150 250 1 Energiskog — —— — — — — 300 1 Diesel, olja — — — — 450 2 500 2 Gasturbin, gas — — — — 50 0 100 0 F ossi/kondens Olja 3 400 7,3 3 150 1 3 000 0 2 500 10 Gas — — — — — — — — Kol — — — — — — 1 200 3 Torv — — — — — — 500 3 Gasturbiner 1 700 0.1 1 700 0 1 800 0 1 800 0 Vindkraft — — — — — — 2 000 6 Pumpkraft — — — — 4— — 250 — Nettoimport — 2,1 — — — — — — *" Summa 23 700 86,4 25 650 90 29 300 107 31 350 116
" Vattenkraftens produktionsförmåga vid normal vattentillrinning.
grad. Särskilt gäller detta kraftvärmeverk och vindkraft. Vattenkraften byggs ut från nuvarande normalårsproduktion på drygt 60 TWh till 64 TWh år 1985 och 66 TWh år 1990. Detta förutsätts ske inom ramen för det beslut beträffande riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland som riksdagen fattade beslut om hösten 1977 (prop. 1977/78:57, CU 1977/78z9, rskr 1977/781100). Kärnkraften förutsätts i tabellen avvecklad till år 1990. Nya kärnkraftblock utöver de sex befintliga tas inte i drift. Avvecklingen av kärnkraften är i detta alternativ beroende av huruvida den massiva satsningen på vindkraft ger ett lyckat resultat. I praktiken kan därmed avvecklingstidpunkten sägas vara flytande och för det fall vindkraftutbyggnaden av något skäl blir försenad, kan kärnkraften utnyttjas under den tid efter 1990 som erfordras för att & leveranssäkerheten skall vara tillfredsställande.
industriellt mottryck byggs ut i en takt motsvarande ca 60 MW per år i genomsnitt under 1980-talet till ca 1 500 MW år 1990. Denna utbyggnadstakt bedöms maximal med hänsyn till tillverkningstakt och teknisk potential.
Kraftvärmeverk byggs ut i maximal takt inom ramen för det värmeu nderlag som uppkommer genom en maximalt möjlig fjärrvärmeutbyggnad. Det tillgängliga värmeunderlaget används således i så stor utsträckning som möjligt för elproduktion. Ett flertal olika bränslen förutsätts komma till användning, nämligen olja för konventionella kraftvärmeverk och dieselan— läggningar, gas, kol, torv, skogsavfall och energiskog.
Anläggningarna lokaliseras så gynnsamt som möjligt i förhållande till tillgången på energiråvara. Totalt förutsätts ca 1500 MW i drygt 50 anläggningar i något fler än 40 orter komma till stånd under perioden fram till år 1985. Ca hälften härav är dieselanläggningar. ,
Kraftvärmeverken utrustas så långt möjligt för eldning med andra bränslen i än olja. Drygt en tredjedel av nettotillskottet av kraftvärme kommer trots * detta att utnyttja olja som bränsle främst till följd av den omfattande utbyggnaden av dieselkraftvärmeverk, vilka inte kan eldas med fasta bränslen. Anledningen till dieselutbyggnaden, som har en nackdel i ; låsningen till olja som bränsle, är kravet att så snabbt som möjligt få fram ny
produktionskapacitet. Under perioden 1986—1990 förutsätts ca 1 550 MW kraftvärme tillkomma i
drygt 30 anläggningar i ytterligare ca 20 orter.
Kol- och totvkondens byggs ut i relativt snabb takt under senare delen av 1980-talet. Ännu år 1990 utnyttjas oljeeldade kondenskraftverk i relativt stor utsträckning, eftersom erforderlig torrårsreserv i likhet med alternativ A i första hand förläggs till de koleldade kondensblocken. Totalt produceras 16 TWh el i kondenskraftverk år 1990.
Vindkraft förutsätts bli föremål för en massiv satsning. Produktionsför- mågan antas vara 6 TWh år 1990. Som illustration på den höga ambitions- nivån kan nämnas att nämnden för energiproduktionsforskning räknar med 1 att vid ett maximalt forcerat införande högst 6 TWh vindkraft skall kunna produceras år 1990. Det av vindkraften förorsakade ökade behovet av produktionsutjämning bedöms kunna klaras med en pumpkraftutbyggnad på 250 MW.
Värmeproduktion fram till är 1990
Värmebehovet exkl. omvandlings- och överföringsförluster fördelat på olika uppvärmningsformer framgår av tabell 8.57.
"Solvärme” i tabell 8.57 hänför sig främst till mindre solvärmesystem och till uppvärmning av tappvarmvatten i enskilda småhus och lägenheter. ”Övrig uppvärmning” tillgodoses genom tillförsel av eldningsolja 1 resp. 3—4. Med en antagen genomsnittlig verkningsgrad av 65 % resp. 75 % åtgår sammanlagt 65 reSp. 49 TWh olja år1985 resp. 1990 för att tillgodose behovet inom denna sektor.
Fjärrvärme byggs ut i maximal takt, vilket bl. a. innebär att nuvarande utbyggnadstakt fördubblas och att förutom tätare bebyggelse även viss småhusbebyggelse ansluts till fjärrvärme.
Fjärrvärme produceras i centrala anläggningar, företrädesvis kraftvärme- verk och hetvattencentraler. Även spillvärmeutnyttjande, sopförbränning och värmeproduktion i centrala solvärmeanläggningar antas förekomma.
Tabell 8.57 Värmebehov (netto) för lokaluppvärmning fördelat på uppvärmnings- form. Alternativ B, TWh"|
1976 1978 1985 1990
Elvärme 9 11,1 11,7 11,0 Fjärrvärme 21 24,2 39,4 47,4
Solvärme — — 0,3 1,0
Ovrig uppvärmning 67 64,0 43,5 32,3 &
Summa 97 99,3 94,9 91 ,7
Tabell 8.58 Fjärrvärmeproduktion i alternativ B
1976 1978 1985 1990 MW", TWh", MW"1 TWhlh MW"1 TWh,,1 MW"1 TWh"1 Kraftvärmeverk Olja 3 250 8,0 4 000 6,0 4 780 16,5 4 940 17,3 Gas — — — — 650 2,5 800 2,3 Kol 50 0 50 0 800 2,7 2 050 7.2 Torv — — — — 250 0,9 650 2,3 Ved — — — — 350 1,3 1 250 4,5 Hetvattencentraler Olja 7 850 13,5 8 760 18,9 14170 15,0 15 790 11,5 Torv — — — — 40 0,1 90 0,3 Ved — — — — 50 0,2 250 0.9 Spillvärme inkl sopförbränning 300 1,0 300 1 .0 300 3,0 300 3.0 Solvärme — — — — — 0,3 — 2,0 Summa produktion (inkl. distributionsförlust 7—8 %) 11450 22,5 13100 25,9 21300 42,5 26120 51,3
1 tabell 8.58 inkluderas inte omvandlingsförlusterna i fjärrvärmeanlägg- ningarna.
Så stor del av fjärrvärmeproduktionen som möjligt sker i kraftvärmeverk. Spillvärmeprojekt är dock prioriterade framför kraftvärmeverk, vilket har medfört att kraftvärmeverk i vissa orter senarelagts eller antagits få lägre effekt än som annars varit möjligt. Totalt ingår drygt 10 Spillvärmeprojekt, vilka antas medföra en energibesparing på ca 2 TWh. Härtill kommer ett bidrag från sopförbränning på ca ] TWh. Solvärme utnyttjas i fjärrvärme- system i så stor utsträckning som bedömts rimlig. Som framgår av avsnitt 6.233 utnyttjar solvärme och kraftvärme — liksom för övrigt även spillvärme — samma värmeunderlag och konkurrerar alltså om utrymmet i energibalan— sen. Ökat utnyttjande av solvärme och spillvärme i fjärrvärmesystemen medför alltså försämrad ekonomi för kraftvärmeverken.
Värmeproduktion i oljeeldade hetvattencentraler utnyttjas i sista hand för att tillgodose värmebehovet i fjärrvärmesystemen.
Utvecklingen efter är 1990
Den snabba fjärrvärmeutbyggnaden under 1980-talet medför att potentialen för tillskott till elproduktionen från kraftvärmeverk påtagligt minskar efter år 1990. En fortsatt utbyggnad av vindkraft förutsätts komma till stånd. Det är dock nödvändigt att i relativt stor omfattning komplettera eltillförseln med produktion i kondenskraftverk eldade med fasta bränslen — kol och biomassa — under perioden efter år 1990. Omfattningen härav beror bl. a. på elanvänd- ningens utveckling.
Inom uppvärmningsområdet stoppas den snabba övergången från indi- viduell uppvärmning till fjärrvärme upp under 1990-talet, eftersom samtliga områden med förutsättningar för fjärrvärme då antas utnyttja denna uppvärmningsform. Eftersom eluppvärmningen inte förutsätts öka och möjligheterna att snabbt öka andelen soluppvärmning är begränsade kan ett oljeberoende inom sektorn ”övrig uppvärmning" komma att kvarstå under relativt lång tid, såvida inte soluppvärmningens omfattning ökar snabbt eller en omfattande introduktion av t. ex. fliseldade villapannor kommer till stånd. Inom fjärrvärmesektorn bör oljeberoendet kunna elimineras något snabbare. Produktion i oljeeldade kraftvärmeverk torde dock komma att utnyttjas under relativt lång tid.
8.3.3.1.2 Modifiering av alternativ B (alternativ B')
För att förbättra möjligheterna att jämföra de olika alternativen har alternativ B modifierats så att användningsnivån är densamma som i alternativ C medan kravet på kärnkraftavveckling till år 1990 bibehålls. Endast så många kärnkraftblock tas i drift som erfordras för att med normal leveranssäkerhet klara elförsörjningen. I övrigt gäller samma förutsättningar för energitillförsel som i alternativ B. I likhet med alternativ B förutsätts ett stopp för nytillkommande elvärme från år 1979.
Beskrivningen av alternativ Bl gäller endast el- och värmesektorn eftersom de mest intressanta förändringarna gentemot alternativen B och C äger rum i denna sektor.
Elproduktion/ram till är 1990
Elproduktionen överstiger nivån i alternativ B med 12 TWh år 1985 och 15 TWh år 1990. För att klara elförsörjningen med normal leveranssäkerhet fordras idrifttagning av ytterligare ett kärnkraftblock utöver de sex som f. n. är i drift. För att kunna genomföra kärnkraftavvecklingen till år 1990 fordras utbyggnad av såväl olje- som koleldade kondenskraftblock under 1980-talet i så stor omfattning att den av tillförselgruppen bedömda utbyggnadskapaci- teten utnyttjas maximalt. Behovet av kondensutbyggnad dikteras av förhål- landet att såväl kraftvärme som industriellt mottryck och vindkraft i likhet med alternativ B förutsätts maximalt utnyttjat. Vindkraften bidrar med 10 TWh år 1990, vilket är4 TWh mer än i alternativ B och likaledes 4 TWh mer än vad som av nämnden för energiproduktionsforskning bedöms tekniskt maximalt möjligt. Kraftvärmeproduktionen är 2 TWh större än i alternativ B till följd av det något större värmeunderlaget i fjärrvärmesystemen.
Värmeproduktionfram till är 1990
Värmebehovet exkl. omvandlings- och överföringsförluster fördelat på olika uppvärmningsformer framgår av tabell 8.59.
Det ökade värmebehovet jämfört med alternativ B hänför sig främst till fjärrvärmesektorn och övrig uppvärmning. Om givna ramar för övriga energiråvaror enligt alternativ B inte skall överskridas måste det ökade värmebehovet täckas med olja.
Värmebehovet i fjärrvärmesystemen tillgodoses på i stort sett samma sätt som i alternativ B (tabell 8.58) med undantag för att den oljebaserade värmeproduktionen i kraftvärmeverk och hetvattencentraler är något större.
Sammantaget medför en användningsnivå enligt alternativ C kombinerat med en tillförselstruktur enligt alternativ B en ökad oljetillförsel år 1990 på ca 40 TWh jämfört med alternativ B och ca 80 TWh jämfört med alternativ C. Siffrorna hänför sig i båda fallen enbart till el— och värmesektorn.
8.332 Energi till industrin
I detta avsnitt redovisas industrins bränslebehov för processvärme m.m. Vidare redovisas hur industrins elförsörjning fördelas på egengenererad och inköpt elkraft. Industrins lokaluppvärmning ingår i redovisningen under
Tabell 8.59 Värmebehovet (netto) för lokaluppvärmning fördelat på uppvärmnings- form. Alternativ B', TWh",
1976 1978 1985 1990 Elvärme 9 11,1 12,6 12,7 Fjärrvärme 21 24,2 41,7 52,7 Solvärme O 0 0,3 1,0 Ovrig uppvärmning 67 64,0 47,7 38,3
Summa 97 99,3 [02,3 105,2
8.3.3.1 utom den del som är starkt integrerad med processvärmesystemet, vilket behandlas i detta avsnitt.
1 alternativet har i likhet med alternativ A räknats med att industrins energibehov för processvärme är 134 TWh för både år 1985 och år 1990. Behovet av elkraft har likaså beräknats till 53 TWh år 1985 och 59 TWh år 1990. Siffrorna avviker i obetydlig grad från motsvarande siffror i avsnitt 8.3.2.
Bränslebalansen för år 1985 utmärks i första hand av ett fortsatt högt oljeberoende. Ökningen i oljeförbrukningen har dock kunnat begränsas genom att naturgas utnyttjas. Under femårsperioden efter år 1985 minskar oljeberoendet kraftigt till följd av ett forcerat införande av biobränslen.
I tabell 8.60 redovisas industrins beräknade bränslebehov för åren 1978, 1985 och 1990. Redovisningen omfattar såväl det totala behovet som behovet exkl. bränslen för mottrycksproduktion.
Av inom industrin använda oljeprodukter kan främst tjock eldningsolja ersättas med andra bränslen. Så har även skett vid beräkningarna, dock kan ej all olja ersättas på grund av att vissa industriprocesser tekniskt är baserade på oljeanvändning. I alternativet har oljeanvändningen i industrin år 1990 l minskats med ca 20 % relativt 1978 års beräknade värden. '
Användningen av kol är begränsad i alternativet. Ångkol utnyttjas därför inte inom industrisektorn, medan däremot metallurgiskt kol används i en utsträckning som är betingad av processtekniska skäl.
Den utnyttjade gasmängden (5—6 TWh) år 1990 motsvarar åtgången inom det 5. k. sydgasnätet. Användningen avses främst ske ijord- och stenindu- strin samt i livsmedelsindustrin.
I avfallsbränslen inräknas för industrisektorn endast lutar och bark, vilka nyttiggörs inom massa- och pappersindustrin. Den för år 1990 beräknade volymen (40 TWh) är lika med såväl tillgången som potentiell användnings- möjlighet.
1 biobränslen inräknas för industrisektorn hyggesavfall, odlad energiskog och halm. Alternativet innebär en kraftigt ökad användning av dessa bränslen liksom av torv under perioden 1985—1990. År 1990 används sålunda
Tabell 8.60 Industrins bränslebehov åren 1978, 1985 och 1990. Alternativ B, TWh
1978 1985 1990 Totalt Exkl. Totalt Exkl. Totalt Exkl. mot- mot- mot— tryck tryck tryck Oljeprodukter 72 72 75 69 58 52 Ångkol 0 0 0 0 0 0 Metallurgiskt kol 19 19 19 19 20 20 Naturgas 0 0 6 6 6 6 Avfallsbränslen 33 30 37 34 40 36 Biobränslen 0 0 3 3 12 1 l Torv 0 0 3 3 10 9
Summa 124 121 143 134 146 134
inom industrin drygt 21 TWh av dessa bränslen, varav torv 10 TWh, energiskog ca 1 TWh samt halm och skogsavfall ca 10 TWh.
Denna mängd kan industrin inte helt tillgodogöra sig utan vissa uppoff-
i ringar. Utnyttjandet av den angivna mängden torv och biobränslen medför ! att 8 TWh av de nämnda bränslena måste transporteras längre än 100 km. ' Däremot uppstår inte någon överkapacitet i Oljepannor, utan torv- och
biobränslepannor kan införas i samma takt som gamla Oljepannor skrotas.
Den största förbrukningen av torv och biobränslen har är 1990 beräknats ske i massa- och pappersindustrin samt i verkstadsindustrin.
Utbyggnaden av industriell mottryckskraft som redovisas i 8.331 får bedömas som maximal med hänsyn till möjlig produktionskapacitet och teknisk potential. Industrins totala elförsörjning framgår av tabell 8.61.
För att nyttiggöra industrins behov av energibärare fordras att bl. a. pannor enligt tabell 8.62 är i drift resp. år.
De pannor som utnyttjar naturgas erhålls genom konvertering av olje- pannor under tiden fram till år 1985.
För tiden efter år 1990 förutses en fortsatt nedgång i oljeberoendet. Förutsättningarna härför är att andra energibärare utnyttjas som substitut t. ex. genom en vidareutbyggnad av naturgasnätet. En gentemot tiden före år 1990 lugnare utvecklingstakt för biobränslen och torv förutses på grund av svårigheterna att vidare substituera olja med dessa bränslen.
Den vidare utbyggnaden av mottryckskraften begränsas av värmeunder- laget. Utbyggnaden torde i stor utsträckning få ske genom att trycket i befintliga ångsystem höjs. För detta krävs ombyggnader.
Tabell 8.6] Industrins elförsörjning åren 1978, 1985 och 1990. Alternativ B, TWh
1978 1985 1990 Industriellt mottryck 3 8 10 Inköpt elkraft 40 45 49 Summa 43 53 59
Tabell 8.62 Industrins pannbestånd åren 1978, 1985 och 1990. Alternativ B
Anläggningstyp Uppskattat Behov Behov bestånd 1978 1985 1990 Oljepannor MW,,1 11 000 10 530 7 930 Kol pannor MWlh 200 200 200 Gasinstallationer MW,,1 0 970 970 Avfallspannor MW"1 3 330 3 720 4 000 Biobränslepannor MWth 0 440 1 910 Torv pannor MW”1 0 440 1 560 Mottrycksturbiner MWe 800 1 2(1) 1 500
8.333 Energi till transportsektorn
Energitillförseln till transportsektorn kommer f. n. till 97 % från oljebaserade drivmedel. Detta gör denna sektor till en av de mest sårbara samhällssekto- rerna vid störningar i oljetillförseln. En kommande brist på råolja och därmed ökande importkostnader kommer förr eller senare att nödvändiggöra en övergång till icke oljebaserade drivmedel.
I samtliga alternativ har därför gjorts en maximal satsning på syntetiska drivmedel. exempelvis metanol, vilket medför att den relativa andelen oljeprodukter gradvis minskar. Trots den kraftiga satsningen beräknas år 1990 transportsektorns direkta oljeberoende vara ca 85 %.
I alla alternativen har eftersträvats en tillförsel av 20 TWh energiråvara för produktion av 11 TWh inhemska drivmedel år 1990. 1 beräkningarna har en fortsatt utbyggnad av denna produktion efter år 1990 räknats in. För att möjliggöra satsningen på inhemskt producerade drivmedel måste två huvudförutsättningar uppfyllas.
] 1
A Förändringar av fordonsparkens motor- och bränslesystem som breddar transportsektorns drivmedelsbas. Normer för motorer av fierbränsletyp, bensinmotorer anpassade för alkoholinblandning m. m. måste införas. B Tillförsel av lämpliga råvaror för produktion av syntetiska drivmedel måste säkras och en utvecklad och fungerande produktionsapparat måste stegvis byggas upp.
En introduktion av syntetiska drivmedel, i alternativet uttryckt som metanol, kräver att en rad beslut fattas inom en snar framtid. De viktigaste besluten och tidpunkterna för dessa sammanfattas i nedanstående uppställning.
Beslut och åtgärd År _ Preliminära normer för fordon 1978 ? Normer för fordon och l distribution 1979 ] Val av råvarubas 1978 1 Utarbetande av strategi för råvaror i och drivmedel 1979 Bygga storskalig försöksanläggning för förgasning 1978 Bygga första produktionsanläggningen 1980
Bygga första biobränsleförgasaren i full skala 1984
Två olika principer för val av råvarustrategi kan tillämpas. I detta alternativ liksom i alternativ A har redan vid valet av ramar för tillförsel av olika bränsleråvaror accepterats ett viss mått av osäkerhet genom att exploatering av ny teknik och nya energislag inräknats i en skala som tidigare ej prövats. Förgasning av inhemska bränslen är ett område där någon utvecklad, storskalig teknik ej finns. Normalt skulle man i en relativt storskalig försöksanläggning utveckla tekniken innan en produktionsanläggning
byggs.
Tabe1|8.63 Tillförsel av energiråvaror för produktion av metanol. Alternativ B, TWh
Energiråvara 1985 1990
Metanolimport 0,3 — Restoljor — 5,0 Kol - 5,0 Biobränslen — 10,0 Summa 0,3 20,0
Tabell 8.64 Anläggningar för metanolproduktion. Alternativ B
Anlägg- Färdig Råvara Produktion ning nr år Milj. TWh ton 1 1987 Olja/kol 1,0 5—6 2 1990 Biobränslen 1,0 5—6 3 1992 Biobränslen 1,0 5—6 4 1995 Biobränslen 1.0 5—6 5 1998 Biobränslen 1,0 5—6 6 2000 Biobränslen 0,5 2,5-3
Den erforderliga tillförseln av energiråvaror för i alternativet beräknad metanolproduktion framgår av tabell 8.63.
Genom att en stor del av metanolproduktionen år 1990 baseras på biobränslen kan metanolimport då erfordras på grund av risken för produk— tionsstörningar vid utnyttjandet av ny teknik.
Erforderlig utbyggnad av inhemska produktionsanläggningar för synte- tiska drivmedel (metanol) framgår av tabell 8.64. I tabellen har även skisserats en tänkt utveckling till år 2000.
Den totala energianvändningen inom transportsektorn år 1990 har av hushållningsgruppen beräknats till 92 TWh varav 3 TWh el. Behovet av oljeprodukter för transportsektorn exkl. olja för metanolproduktion uppgår sålunda till 78 TWh.
För tiden efter år 1990 kan under förutsättning av en fortsatt kraftfull satsning på syntetiska drivmedel (se tabell 8.64) de oljebaserade drivmedlens relativa andel sjunka. Dock torde fram till år 2000 ett mycket betydande oljeberoende kvarstå inom sektorn.
8.334 Total tillförsel av energibärare
1 avsnitt 8.331—3 har redovisats energitillförseln för sektorerna el- och värmeproduktion, industri samt transporter. I tabell 8.65 sammanfattas tillförseln av energiråvaror och energibärare i enlighet med den ovan av tillförselgruppen utnyttjade sektorsindelningen. Därvid har i sektorn el— och värmeproduktion inräknats all elproduktion.
Tabell 8.65 Tillförsel av energiråvaror och energibärare år 1990. Alternativ B, TWh Energiråvara/ Sektor Raffinaderi- Sunma energibärare ——————————— förluster
El och Indu- Trans— värmea stri porter Olja 133 52 83 12 280 Kol 21 20 5 46 Naturgas 5 6 11 Vattenkraft 66 66 , Vindkraft 6 6 _? Solvärme 3 3 *, Spillvärme 2 2 * Sopor m. m. 1 1 Bark, lutar 4 36 40 Biobränslen 9 11 10 30 Torv 11 9 20 i Kärnbränslen 0 0
Summa 261 134 98 12 505
" Inkl. industriell mottryckskraft
För att kunna nyttiggöra erforderliga energiråvaror och energibärare krävs utöver ovan nämnda produktions- och omvandlingsanläggningar även anläggningar av infrastrukturell karaktär. Dessa består bl. a. av ett natur- gasnät i södra Sverige, hamnar för kol och visst deltagande i exploateringen av utländska kolgruvor samt anläggningar för produktion, hopsamling och transport av de inhemska biobränslena torv, halm, skogsavfall och ved från energiskogar. För att minska importberoendet av lågsvavlig olja bör de svenska raffinaderierna förses med avsvavlingsanläggningar.
8.3.4 Energibalanser
Fullständiga energibalanser för alternativ B avseende åren 1985 och 1990 redovisas i tabell 8.66. För vattenkraft, vindkraft och kärnkraft anges resulterande elproduktion. För bränslen anges det termiska energiinnehållet. Oljebehovet för att täcka raffinaderiförluster ingår i oljetillförseln.
Energitillförselns förändring under perioden fram till år 1990 med utveck- lingen fram till år 2000 antydd redovisas i figur 8.4.
Siffrorna i de ovan redovisade energibalanserna ger ett intryck av exakthet. Det bör därför på nytt påpekas att denna precision endast är skenbar och att en mängd faktorer kommer att påverka utvecklingen, så att de angivna siffrorna inte kommer att realiseras. Förutom mer grundläggande förändringar av ekonomisk eller annan natur som kan påverka användningsprognosen kan exempelvis nämnas de variationer i användningen som uppstår till följd av avvikelser från normal temperatur.
Av detta skäl redovisas energibalanser även för ett fall där användnings- nivån överskrider den nivå som fixerats för alternativ B. Som framgått tidigare benämns detta alternativ B', med en energianvändningsnivå som är densamma som för alternativ C, nämligen 470 TWh.
Tabell 8.66 Energialternativ B och B'. Slutlig energianvändning resp. total energi- tillförsel i TWh
1976 1978 1985 1990
B BI B B1 Slutlig energianvändning Industri 160 156 187 2001 194 2101 Samfardsel 79 86 90 951 92 951 Bostäder i 166 ][162 87 951 81 951 Service m. m. 61 651 62 701 Summa 413 404 425 4551 429 4701
Total tillförsel Olja och oljepro- 328 294 301 322 280 330
dukter Kol och koks 18 19 23 23 46 46 Naturgas 0 0 11 11 11 11 Vattenkraft 54 61 64 64 66 66 Vind 0 0 0 0 6 10 501 0 0 1 l 3 3 Bark. lutar 35 34 37 37 40 40 Energiskog 0 0 0 0 5 5 Skogsavfall. halm, sopor 0 1 6 6 26 26 Spillvärme 0 0 2 2 2 2 Torv O 0 5 5 20 20 Kärnkraft 15 22 23 23 0 0 Nettoimport av el 2 — — — — —
Summa 452 431 473 494 505 559 (varav omvandlings— och överföringsför- luster 47 27 48 39 76 89)
Nedan diskuteras kortfattat några konsekvenser för energibalansens tillförselsida om antagen användningsnivå under 1980-talet överskrids. Det förutsätts att prognosöverskridandet kunnat förutses och därför resulterat i planerade åtgärder på tillförselsidan.
En ökning av elanvändningen utöver vad som antagits måste täckas med elproduktion från fossileldade kondenskraftverk. Detta hänger samman med att dels maximalt möjlig kraftvärmeutbyggnad förutsatts genomförd, dels att inhemska bränslen och vindkraft likaledes utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt. Bränsle i tillkommande kondenskraftverk kan vara olja eller kol. Med hänsyn till verkningsgraden i kondenskraftverk kommer exempelvis en ökning av elefterfrågan år 1990 till den nivå som anges i alternativ C att medföra en ökad tillförsel på ca 60 TWh olja och/eller kol. I princip är även ' ökad vattenkraftutbyggnad möjlig för att tillgodose en ökad elefterfrågan.
I alternativ BI förutsätts samma elanvändning som i alternativ C med undantag för elvärmeområdet, där även i alternativ Bl ett förbud för nyinstallation förutsätts. Den ökade användningen av kol/olja för att tillgodose den ökade elförbrukningen har i detta fall beräknats till ca
Figur 8. 4 Energitillförsel i alternativ B
TWh
ml
500— Olja
ml
300-
200
Övriga förnyelsebara ;
100 energikällor inkl. torv
Vattenkraft
1 978 1985 1990 2000 År
25 TWh. En ökning av energianvändningen för uppvärmningsändamål eller inom samfärdselsektorn måste täckas med olja. Om värmebehovet blir detsamma som i alternativ C och D, ökar den nödvändiga oljetillförseln med ca 20 TWh/år. En ökad energianvändning inom industrisektorn kan förutom med el täckas med en ökad tillförsel av olja eller kol. Totalt innebär en ökning i energianvändningen till nivån ialternativ C en ökning i tillförseln av kol och/ eller olja med ca 50 TWh. I alternativ B' svarar olja för hela denna ökning.
8.3.5 K onsekvensbeskrivning
Ekonomi
Enligt hushållningsgruppens beräkningar erfordras i alternativ B omfattande energibesparande åtgärder utöver de som har antagits bli genomförda enligt industriverkets referensprognos. De extra investeringarna för energibespa- rande åtgärder inom industrin samt bostads- och lokalbeståndet har liksom för alternativ A angivits till drygt 20 miljarder kr i 1977 års prisnivå för tiden fram till år 1990.
För att komma ned till en total slutlig användningsnivå på ca 430 TWh år 1990 krävs dessutom besparingar inom samfärdselsektorn och övriga ener- gianvändningsområden. Kostnaderna för dessa energibesparingar har inte beräknats. 1 tabell 8.67 sammanfattas de i alternativet utöver referensprog-
Tabell 8.67 Energibesparande åtgärder utöver referensprognosen åren 1979—1990. Alternativ B Sektor Besparing, TWh Investering, miljarder kr Industri 18 9 Samfardsel 7 _" Bostäder 12 10 Service m. m. 7 317 Summa 44 22
" Har ej kunnat beräknas. b Avser endast den del som gäller investeringar inom uppvärmningsområdet.
nosen inräknade energibesparingarna samt de investeringskostnader som har kunnat uppskattas.
De utbyggnader som är nödvändiga för att klara energiförsörjningen i alternativet omfattar'investeringar dels i produktions- och omvandlingsan- läggningar, dels i sådan infrastruktur m.m. som användningen av nya energiråvaror som torv, energiskog, skogsavfall, kol och naturgas förutsätter. Dessa infrastrukturella investeringar omfattar bl. a. anläggningar för produk- tion och transport av torv, energiskog och skogsavfall, hamnar för kolimport samt rörledningsystem. De uppskattade investeringsbehoven framgår av tabell 8.68.
Samtliga kostnadsangivelser för energitillförselsystemet baseras på underlag från tillförselgruppen.
Det totala investeringsbehovet för perioden 1979—1990 framgår av tabell 8.69.
Det totala investeringsbehovet i energitillförselsystemet för perioden 1979—1990 uppgår sålunda för alternativ B (B') till ca 100 (125) miljarder kr., vilket är 25 (50) miljarder kr. mer än enligt referensprognosen. Inräknas även investeringarna i besparingsåtgärder uppgår alternativets merkostnader gentemot referensprognosen till ca 45 (50) miljarder kr. Härtill kommer kostnader avseende elbesparingar på ca 5 TWh som inte har kunnat beräknas samt sådana investeringskostnader som är hänförliga till beredskapslag- ringen och energiforskningsprogrammet.
Driftkostnaderna för elproduktion, lokaluppvärmning, industriell värme
Tabell 8.68 Investeringsbehov i infrastruktur åren 1979—1990. miljarder kr. Alter- nativ B
Energiråvara 1979—1985 1986—1990 1979—1990 Torv 0,4 1,3 1,8 Energiskog 1,8 7,0 8 ,7 Skogsavfall 0.2 0,8 1,0
Kol — 0,2 0,2 Naturgas 0.3 0,1 0,4
___—___
Summa 2,7 9,4 12,1
Tabell8.69 Investeringsbehov för energitillförsel åren 1979—1990. miljarder kr. Alternativ B och B]
1979—1985 [986—1990 1979—1990
B B[ B BI B B'
Elproduktion 18,9 23,6 23,8 42,6 42.7 66.2 Lokaluppvärmning 18,1 18,4 14,2 14,6 32,3 33.0 Industriell värme 3,4 3,3 2,8 2,9 6,2 6,2 Metanolproduktion — — 5,4 5,4 5,4 5,4 Oljeprospektering 0,6 0.6 0,4 0,4 1,0 1,0 Infrastruktur 2,7 2,7 9,4 9,4 12,1 12,1
Summa 43,7 48,6 56,0 75,3 99,7 123,9
och samfärdsel beräknas uppgå till genomsnitt drygt 20 (21) miljarder kr. per år under perioden 1979—1985 eller totalt för perioden ca 140(150) miljarder kr. För perioden 1986—1990 är motsvarande siffror knappt 25 (28) resp. ca 125 (140) miljarder kr. Härtill kommer drygt 1 miljard kr. som avser direkta kostnader för kärnkraftavvecklingen.
Alternativet B:s (B':s) totala medelsbehov avseende investeringar för energitillförsel, de energibesparande åtgärder som kostnadsberäknats samt driftkostnader för perioden 1979—1990 uppgår sammanfattningsvis till ca 390 (410) miljarder kr. Härav beräknas drygt 215 (230) miljarder kr. utgöra kostnad för bränsleimporten.
Dessa kostnadsangivelser kan för elsektorn konkretiseras i en medel- kostnad för ökad elproduktion under perioden 1979—90. Den har definierats som kvoten mellan den totala årskostnadsökningen under perioden dividerad med den årliga elförbrukningens ökning under samma tid och uppgår till ca 12 (14) öre/kWh.
Utvecklingen efter är 1990
En ekonomisk jämförelse mellan de olika alternativen blir missvisande om kalkylerna inte på något sätt korrigeras för de olikheter som föreligger mellan alternativen år 1990. För att förbättra möjligheterna att jämföra alternativen väljs här att översiktligt redovisa även utvecklingen fram till år 2000 enligt tillförselgruppens kalkyler. Det är uppenbart att en sifferredovisning för denna period är behäftad med ännu större svagheter än en redovisning för perioden fram till år 1990. Siffrorna bör dock ändå kunna ge en viss indikation på tänkbara konsekvenser av utvecklingen efter år 1990.
Investeringarna under perioden 1991—2000 beräknas för alternativet B (B*) uppgå till ca 105 (95) miljarder kr. och de totala driftkostnaderna till i genomsnitt ca 32 (37) miljarder kr. per år eller sammanlagt ca 320 (365) miljarder kr. under perioden.
De totala kostnaderna för investeringar och drift uppgår därmed till ca 810 (870) miljarder kr. för perioden 1979—2000. Härav beräknas ca 455 (510) miljarder kr. utgöra kostnad för bränsleimport.
Medelkostnaden för ökad elproduktion under perioden 1991—2000 uppgår till ca 20 (21) öre/kWh.
2000 uppgå till ca 100 (110) miljarder kr.
Med en vattenkraftutbyggnad upp till 70 TWh i stället för 66 TWh som förutsatts i alternativ B skulle totalt ca 6 miljarder kr. sparas under perioden fram till år 2000 genom att kraven på utbyggnad av andra och dyrare kraftslag därigenom kan reduceras.
Sysselsättning
På basis av material från tillförsel- och hushållningsgrupperna har sysselsätt- ningskonsekvenserna inom energisektorn översiktligt bedömts. Alternati- vets sysselsättningseffekter inom övriga samhällssektorer diskuteras i avsnitt 9.3.
Redovisningen vad avser tillförselsidan omfattar arbetskraftsbehovet för anläggningsarbeten och produktion av utrustning för energiförsörjningssys- temet samt personalbehov för drift av anläggningar som tillkommer från år 1978. Sysselsättningssiffrorna inkluderar all projektanknuten personal, såväl centralt som på arbetsplatserna. Arbetskraftbehovet hos underleverantörer är inkluderat i de redovisade siffrorna så långt detta varit möjligt. Siffrorna måste betraktas som mycket osäkra bl. a. med hänsyn till att flera av de verksamheter för vilka arbetskraftsbehovet uppskattats inte bedrivs idag.
Anläggningsarbeten i samband med kraftverksutbyggnad är den domine- rande sektorn. Även tillverkning av utrustning för elproduktion är en viktig sektor i sammanhanget.
Arbetskraftsbehovet vad avser energibesparande åtgärder har endast bedömts för byggnadssektorn. Sammanlagt bedöms 15 000 a 20 000 personer i genomsnitt per år vara sysselsatta med byggnads- och installationstekniska åtgärder under perioden fram till år 1990 utöver antalet sysselsatta enligt referensprognosen. Det har visat sig svårt att få fram ett tillförlitligt underlag avseende industrisektorn, varför någon siffra inte redovisas för denna sektor.
M il/öbelastning
I det följande redovisas de miljöbelastningar som energianvändningen i alternativ B ger upphov till. Det bör observeras att sifferuppgifterna inrymmer en hög grad av osäkerhet. Vidare bör observeras att annan miljöinverkan som ej kunnat kvantifieras kan vara av minst lika stor betydelse vid bedömning av energialternativen. För en mer fullständig diskussion av miljöbelastningarnas effekter och deras relation till övriga miljöbelastningar i samhället samt av icke kvantifierbar miljöinverkan hänvisas till avsnitt 8.6.5.
Tabell 8.70 Arbetskraftsbehov inom energitillförselsektorn. Genomsnittligt antal sysselsatta. Alternativ B
1979—1985 1986—1990 Anläggningsarbete och produkttillverkning 15 000 25 000 Driftarbete” 5000 10 000
" Utöver 1978 års nivå.
Tabell 8.71 Mängder aska och slagg från kol— och skifferförbränning. Alternativ B, milj. ton/år
År 1990 År 2000
0,2—0,4 0,6—1,2
Tabell 8.72 Ackumulerade mängder av använt kärnbränsle. Alternativ B, ton
År 1985 År 1990 År 2000
1000 1300 1300
Tabell 8.73 Koldioxidutsläpp från energiproduktion (fossila bränslen och metallur- giska processer). Alternativ B. milj. ton/år
År 1975 År 1990 År 2000
88 100 104
Tabell 8.74 Svaveldioxidutsläpp. Alternativ B
Reningsåtgärder enl. Utsläpp med de reningsåtgärder som medtagits prop. 1976/77:3 i de ekonomiska beräkningarna
Utsläpp Utsläpp Utsläpp Utsläpp
1990 år 2000 år 1990 år 2000 IOOOton 1000t0n IOOOton 1000ton
502 502 502 502
340 340 310 260
Tabell 8.75 Värmeutsläpp från kondenskraftverk. Alternativ B
År 1990 År 2000 ! Kondensor- Kylvatten- Kondensor- Kylvatten- effekt MW utsläpp TWh effekt MW utsläpp TWh
4 000 16 6 000 25
Tabell 8.76 Markbehov för vindkraft. Alternativ B, km2
1 MW-aggregat 4 MW-aggregat Strategi enl. tillförselgruppen
Direkt Berörda Direkt Berörda Direkt Berörda utnyttj. områden utnyttj. områden utnyttj. områden
Markutnyttjande år 1990 60 1 700 12 1 000 27 1 320 Markutnyttjande år 2000 120 3 360 24 2 040 39 2 340
Tabell 8.77 Markbehov vid torvbrytning. Alternativ B. km2
År 1990 År 2000
350—400 400—500
Tabell 8.78 Markbehov för asklager. Alternativ B. ha/år
År 1990 År 2000
2—8 6—24
8.3.6 Behov av styrmedel och beslut
Önskvärdheten av energipolitisk handlingsfrihet i framtiden och den osäkerhet som är förknippad med energitillförsel, energianvändning och styrmedlens effekter gör att de kvantitativa "mål" som anges ide alternativa energibalanserna endast kan ses som grova riktmärken. Styrmedelsgruppen har därför bedömt det som önskvärt att val av styrmedel och styrkan på insatta styrmedel karakteriseras av flexibilitet. Vägledande för styrmedels- diskussionen är de intentioner som ligger till grund för de alternativa balanserna snarare än ett önskemål att uppnå osäkra kvantitativa mål vid en viss tidpunkt.
? 83.541 Generella styrmedel
Bland de ekonomiska styrmedlen har de direkt prispåverkande styrmedlen en given plats. Beskattning och prissättning på olika slag av energi spelar härvid en väsentlig roll.
Styrmedelsgruppen redovisar förslag som bl. a. innebär att den nuvarande energibeskatiningen av fossila bränslen och elkraft tidigareläggs till import- och producentledet med skattesatser primärt avvägda så att skattebelast- ningen blir likvärdig för de olika energislagen i förhållande till det termiska energiinnehållet. Styrmedelsfunktionen skulle därefter kunna markeras : ytterligare genom skattesatsdifferentieringar eller undantag i syfte att dels ' tillgodose en samhällsekonomisk avvägning av beskattningen med hänsyn 1 till miljökostnader och annat, dels underlätta introduktionen av nya energi- 1 källor. | Styrmedelsgruppen har även belyst effekterna av en omläggning av ! ' nuvarande energibeskattning till en beskattning inom mervärdeskattens
I
ram. Om energiskattens uppgift är att begränsa den slutliga energianvänd- ningen är ett från samhällsekonomisk effektivitetssynpunkt naturligt skat- tesystem en kombination av tidigarelagd energiskatt och mervärdeskatt.
Priserna på energi är väsentliga styrmedel. De får betydelse i bl. a. följande avseenden:
[ a) för effektiviteten i utnyttjandet av befintliga produktions- och distribu- , tionsanläggningar,
b) för investeringsbeslut som gäller energisparande, val mellan energislag och övergång till nya energikällor,
c) för finansieringen av energiföretagens investeringar och övriga kostna- der.
Utgångspunkten för en prissättning som skall bidra till effektivt resursut- nyttjande ärden kortsiktiga marginalkostnaden. Härmed avses kostraden för de på kort sikt varierbara produktionsresurserna. Framför allt bör energipri- serna varieras efter kostnadsändringar som beror på I/ÖI'IIISPÖGI'G, påtagliga variationer i tillgång och efterfrågan. Detta bör dock ske med en varseltid, som gör det möjligt för kunderna att utan allvarliga störningar anpassa sig till ändrade energipriser.
För effektiva investeringsbeslut hos förbrukarna krävs dels att de Får bästa möjliga information om den framtida energiprisnivån. dels att denna prisnivå i genomsnitt över tiden motsvarar den långsiktiga marginalkostnaden. En sådan prisnivå kan åstadkommas. om en prissättning enligt den kortsiktiga marginalkostnaden kombineras med investeringsbeslut för el och fjärrvärme som baseras på samhällsekonomiska kalkyler. Det innebär bl. a. att förutom företagsekonomiska kostnader även konsekvenserna för miljö. försörjnings- trygghet m. m. bör beaktas i investeringsbedömningen.
En sådan kombination av pris- och investeringspolitik för el och fjärrvärme löser däremot normalt inte problemet med täckning av energiföretagens totala kostnader. Liksom hittills torde detta problem få lösas genom att man kompletterar marginalkostnadsbaserade rörliga avgifter (energi- och effekt- avgifter) med olika slags fasta avgifter.
En strikt tillämpning av principen om prissättning efter kortsiktig margi- nalkostnad kan också behöva modifieras med hänsyn till olika slag av marknadsimperfektioner samt till fördelnings- och stabiliseringSpolitiska effekter.
Selektiva styrmedel på användningssidan
i | l Industri: Styrmedelsgruppen finner det inte möjligt att på grundval av i dag ! befintligt underlagsmaterial föreslå styrmedel för att 1985 och 1990 uppnå en viss besparingspotential inom industrin. Av det siffermaterial som står till förfogande bedömer dock styrmedelsgruppen att den kostnadsuppskattade delen av besparingsprogrammet i alternativ B går att genomföra med ett läne- och bidragssystem. Styrmedelsgruppen ställer sig emellertid delvis kritisk till nuvarande bidragssystem och förordar att detta utvärderas och omarbetas i enlighet med de principer som redovisas i avsnitt 6.3.
Åtgärder som är privatekonomiskt lönsamma bör inte subventioneras med bidrag utan dessa bör endast utgå för att täcka skillnaden mellan privatekono- misk och samhällsekonomisk lönsamhet. Däremot bör enligt styrmedels- gruppen bidragssystemet ';ampletteras med län för privatekonomiskt lönsamma projekt förutsatt att samhällsekonomisk lönsamhet kan konsta— teras. Finansieringssvårigheter leder för närvarande till mycket höga krav på avkastning.
För att fylla ut informations— och kunskapsbrist i främst mindre och medelstora företag krävs också styrmedel av itt/"ormations- och utbildnings/ta— raktär. Vidare skulle energihushållningen hos i första hand mindre och
medelstora företag kunna förbättras genom en utvidgad rådgivning. [ alternativ B torde informations- och rådgivningsinsatserna behöva intensi- fierasjämfört med nuläget.
[ de flesta fall kan förutsättas att den energiintensiva industrin på eget initiativ använder den från samhällsekonomisk energihushållningssynpunkt mest fördelaktiga utrustningen. Man kan dock inte bortse från att det på vissa områden kan uppstå behov av styrning via normer i fråga om både befintliga och nytillkommande anläggningar. Enligt styrmedelsgruppens uppfattning bör vidare den prövning som enligt 136 a _l byggnadslagen nu sker för nya anläggningar eller större utvidgningar av verksamheten inom viss energikrä- vande industri utsträckas till att gälla även befintlig industri i alternativ B. Prövningen av större utbyggnader förutsätts få en mera strikt tillämpning än idag.
Sam/ärdsel: För att nå avsedda besparingseffekter på energianvändningen inom samfärdselsektorn föreslår styrmedelsruppen en kombination av prispåverkande medel och administrativa åtgärder.
Vad beträffar de prispåverkande medlen kan en styrning nås genom direkt styrning av drivmedelspriser (skatt på bensin och motorbrännolja) och indirekt styrning (bilaccis, fordonsskatt. parkeringsavgifter etc.). Styrmedels- gruppen förordar användningen av direkt styrning framför indirekt styrning på grund av den risk för icke önskvärda bieffekter på bl. a. energianvänd- ningen som kan uppkomma när vissa typer av indirekt styrning används (t. ex. längre resor för att undvika parkeringsavgifter). Styrmedelsgruppen ställer sig inte avvisande till ändrad fordonsbeskattning och skärpta regler för bilförmåner vid inkomstbeskattning. Beträffande den direkta styrningen av drivmedelspriserna föreslår styrmedelsgruppen att man innan ytterligare åtgärder vidtas först utvärderar effekten av den under våren 1978 aviserade höjningen av skatten på drivmedel.
Bland de administrativa styrmedel som gruppen beaktat har parkerings- restriktioner bedömts kunna påverka biltrafikens omfattning och därmed också förbättra kollektivtrafikens underlag. Bedömningen har också gjorts att i stora miljö- och trafiksäkerhetsmässiga förbättringar därmed skulle kunna uppnås. En,/"o'rsk/utning av arbets- och sko/tider skulle kunna öka kapacitets- utnyttjandet hos kollektivtrafiken. En sådan förskjutning skulle—ensam eller i kombination med begränsningar av tätortsbilismen — öka de kollektiva trafikmedlens tillgänglighet.
Jämte en övergång från individuellt till kollektivt resande föreslås åtgärder för att åstadkomma en ökad samåkning i personbil. framför allt i samband med arbetsresor.
Det är av betydelse för möjligheterna att åstadkomma energibesparingar att få till stånd en ökad medvetenhet om möjligheterna att spara energi. Ökade utbildningskrav och bättre information till bilisterna är önskvärda. Informa- tionen bör dock inte enbart behandla energiaspekterna utan även de fördelar som står att vinna från miljö- och säkerhetssynpunkt. Styrmedelsgruppen har gjort bedömningen att effekten av sådana höjda utbildningskrav och ökad information skulle kunna förstärkas om de kombineras med en prisökning för att skapa de ekonomiska incitamenten för aktiva besparingsåtgärder. Denna koppling är å andra sidan inte nödvändig för att erhålla en viss besparings- effekt.
420 Alternativ B — styrmedel SOU 1978:17 l l
Till de ytterligare åtgärder som föreslås hör införandet av normer för högsta tillåtna speci/ika brånsle/örbrukning hos nytillkommande personbilar. Vid fastställande av normvärde måste hänsyn tas till målsättningen beträffande avgasemissioner. trafiksäkerhet och trafikbuller. Vidare måste industri- och handelspolitiska avvägningar komma med i bilden.
Bränslebesparingar kan också åstadkommas genom föreskrifter om viss bränslebesparande utrustning (t. ex. stålradialdäck. spoilers).
För att minska transportsektorns stora oljeberoende föreslås att åtgärder vidtas som möjliggör användning av andra bränslen än bensin och diesel- brännolja. En åtgärd som föreslås är att införa normer för att påskynda utvecklingen mot motorer som kan drivas med t.ex. metanol och andra syntetiska bränslen.
Därutöver har styrmedelsgrupperna föreslagit obligatorisk ekonomitrimning av begagnade bilar.
Laka/uppvärmning: För nytillkommande bostäder och lokaler bör energi- hushållningen i första hand styras genom bestämmelser i Svensk Byggnorm (SBN). Bestämmelsernas omfattning kan revideras och kompletteras i takt med ökad kunskap om energihushållande åtgärders lönsamhet och tekniska genomförbarhet.
Energihushållningen vid nybyggnader kan också styras genom att man ställer särskilda villkor vid statlig belåning. De bestämmelser som idag finns kan ges en mer energihushållningsorienterad inriktning. Detta skulle få bred omfattning eftersom andelen statligt belånade bostäder är hög (ca 85 %).
Hushållningsgruppen har för att nå den stipulerade nivån i alternativ B föreslagit att elvårmestopp införs fr. o. m. 1980 i nytillkommande byggnader. Konvertering av elvärme förutsätts inte heller ske.
Besparingsprogrammet för det befintliga bostads- och lokalbeståndet i alternativ B kräver enligt styrmedelsgruppen insatser av administrativa styrmedel tillsammans med ett låne- och bidragssystem.
En alternativ utformning av nuvarande låne- och bidragssvstem föreslås därvid. Bidrag till projekt som är privatekonomiskt lönsamma bör inte utgå enligt förslaget. För olika tekniska åtgärder fastställs samhällsekonomisk resp. privatekonomisk lönsamhet. Bidraget bör ur effektivitetssynpunkt bli så stort att skillnaden mellan samhällsekonomisk och privatekonomisk lönsamhet täcks. Detta innebär att det nuvarande generella bidraget [35135 % av godkända kostnader bör tas bort.
För att genomdriva det snabba och ambitiösa besparingsprogrammet i alternativ B torde det dessutom enligt styrmedelsgruppen krävas admin/S:ra- tiva styrmedel som går utöver frivilliglinjen. Styrmedelsgruppen har sett de åtgärder som statens planverk föreslagit som exempel på sådana åtgärder. Planverkets förslag innehåller tre steg:
] Obligatorisk besiktning av byggnad utförs av besiktningsman som anvisats av kommunen. Besiktningsmannen upprättar ett energdow- ment enligt viss mall. 2 Teknisk. utseendemässig och ekonomisk prövning av energiförbättrirgs- åtgärder bör göras av en myndihget i kommunen och baseras på ovan nämnda energidokument. 3 Slutligt besked om statliga lån och bidrag meddelas av komniuren.
Kommunerna bör därför disponera erforderliga ekonomiska ramar. vilka tilldelats kommunerna av statsmakterna på basis av bedömningar vid översiktliga inventeringar.
Styrmedelsgruppen föreslår sådana ändringar i byggnadsstadgan att adminis- trativa ingrepp av denna typ möjliggörs. Införande av ett system för bränsledebitering som innebär att hyresgästerna debiteras faktiska bränsle- kostnader torde vidare kräva kontroll av att uppvärmningsanorr/ningar drivs så effektivt som möjligt.
Individuell värme— och varmvattenmåtning bedöms vara fördelaktig från energihushållningssynpunkt. Resurser bör därför ställas till förfogande för utredning av de tekniska och administrativa problem — t. ex. "värmestöld" — som är förknippade med sådan mätning.
Styrmedelsgruppen anser det vara av stor vikt att sparprogrammets genomförande kontrolleras och utvärderas kontinuerligt. Detta kan ske i form av ett samarbete mellan lokala myndigheter som svarar för datainsam- ling och forskningsinstitutioner som svarar för dataanalyser.
Selektiva styrmedel på till/örse/sidan
Av speciell betydelse i alternativ B är möjligheterna att utnyttja Vindenergi och de inhemska biobränslena torv. skogsavfall. halm samt ved från energiskogar. Kol- och naturgas spelar huvudsakligen en roll under en övergångsperiod.
Enligt styrmedelsgruppens uppfattning kan de nivåer för nya energiråvaror som förutsätts i alternativ B inte uppnås med insatser inom ramen för forskning. utveckling och teknisk demonstration. En kombination av direkt prispåverkande åtgärder. resu rsreglering och direkt statliga insatser krävs för att en marknad för de nya energiråvarorna skall kunna skapas. De åtgärder som erfordras för att marknaderna skall etableras bör vidtas och påbörjas redan nu.
Nya biobränslen och torv: Från både produktions- och användningssyn— punkt har torv och biobränslen gemensamma problem. Det överordnade problemet synes vara att skapa en organisations/orm som möjliggör att de planerade kvantiteterna kommer in i den svenska energiförsörjningen fram till 1990.
Styrmedelsgruppen har inventerat den lagstiftning som kan bli aktuell vid en i praktisk skala bedriven torv- och energiskogsproduktion. De lagar som reglerar sådana aktiviteter är främst skogsvårdslagen. naturvårdslagen. miljö— skyddslagen. vattenlagen samt för torvutvinning lagen om vissa mineralfyn- digheter. Några direkta rättsliga hinder synes inte föreligga.
Exploatering av torv och nya biobränslen berör ett stort antal intressenter. såväl statliga som kommunala och enskilda. Ett av de största hindren för en rationell energiskogsodling torde vara indelningen av markägandet. En effektiv energiskogsodling kräver att olika markägare samverkar vid odlingen. System för tvångsvis samverkan kan behöva införas i alternativ B. Därvid kan vissa samfälligheter tjäna som förebilder.
Med beaktande av den betydelse inhemska biobränslen och torv beräknas få i alternativ B föreslår styrmedelsgruppen att etablerandet av dessa nya
näringsgrenar sker med hjälp av ett samordnande organ. Verksamheten måste vara inriktad på att undanröja de hinder som kommer att möta torv- resp. biobränslehanteringen under projekterings- och startskedet. Under denna övergångsperiod torde den främsta uppgiften vara att organisera och koordinera produktions- och användningssidan.
På användarsidan måste investeringar göras i samband med byte av pannanläggningar vid övergång från oljeeldning till flis- eller torveldnzng. För att detta skall vara ekonomiskt fördelaktigt krävs att man kan göra _flerårsavtal, där tillförsel av torv resp. nya biobränslen till konkurrenskraftigt pris och garanterad kvantitet och kvalitet fastställes.
Fortsatt statligt stöd måste ges till./orskning, utveckling och demonstration föratt på sikt möjliggöra billigare torv och biobränsleproduktion. omvandling av dessa energiråvaror till lämpliga energibärare samt användning av dessa energibärare på ett tekniskt och ekonomiskt fördelaktigt sätt.
Den kommunala energiplaneringen kan få en viktig roll som administrativt styrmedel eftersom kommunerna kommer att få en framträdande roll som producent (kommunala värmeverk). som samordnare av det lokala distribu- tionsnätet och som förhandlingspart.
Under en övergångsperiod föreslås ekonomiskt stöd i form av statliga lån och bidrag. För att garantera en viss produktionskapacitet föreslås bidrag i form av etableringsstöd med lånegarantier. Vidare finns möjlighet att undanta inhemska biobränslen från energiskatt.
Olja och naturgas: Det fortsatt starka oljeberoendet i samtliga alternativ ». motiverar enligt tillförselgruppen svensk Oljeprospektering eller inköp i redan gjorda fyndigheter. Under perioden 1979—1990 har förutsatts att 1 miljard kr. satsas på sådan verksamhet.
Ett naturgassystem i Sverige kräver vid introduktionen mycket stora investeringar i rörledningar m. m. Under ett övergångsskede kan det bli svårt för gasleverantören att få sina kostnader täckta. Någon form av statligt stödtill investeringarna kan därför bli nödvändigt. Styrmedelsgruppen föreslår också stöd från statsmakterna för konsumenter som går över till naturgas. Stöd till information och utbildning föreslås också.
Kol: Ett nationellt handlingsprogram för hur kol skall föras in i det svenska energisystemet bör utarbetas. Utredningar om lokalisering av kolhamnar och om vilka planerade industrianläggningar och kraftverk som kan bli aktuella för koleldning bör göras omgående. Kommunerna bör få ekonomiskt stöd till jörprojektering. Vidare förordas statlig hjälp med finansieringen av koleldade anläggningar eventuellt finansierad genom en särskild avgift på olja.
Bestämmelser om att energiproducerande anläggningar måste kunna utnyttja minst två typer av bränslen föreslås bli införda.
Kunskapsbehovet föreslås bli tillgodosett genom bl. a. internationellt samarbete och stöd till svenska forskare och tekniker för deltagande i internationella projekt. Vindenergi: Med nuvarande lagstiftning är tillståndsproceduren för utbyggnad av vindkraftverk relativt enkel. Förutom markägarens tillstånd fordras i de flesta områden endast kommunalt byggnadslov. För staten. t. ex. vattenfallsverket. räcker det med en anmälan till kommunen. Samråd skall ske med länsstyrelsen och bör ske med kommunala myndigheter. Någon koncession, som för t. ex. stora oljeeldade kraftverk och kärnkraftverk. krävs
alltså inte. Om man vill placera ett vindkraftaggregat inom ett område med särskilda bestämmelser för skydd av miljö. t. ex. ett naturvårdsområde, krävs att länsstyrelsen ger sitt tillstånd.
Styrmedel för att skapa en marknad för Vindenergi får i huvudsak sättas in för att underlätta produktion av vindkraftaggregat samt skapa förutsättningar för att problem i samband med reservkraft och ersättning för överskottskraft kan lösas.
lntensifleradA/orskning, utveckling och demonstration i fråga om Vindenergi är nödvändig i alternativ B. Vindkraftaggregaten bygger till största delen på konventionell teknik. Någon egentlig grundforskning behövs inte. Utveck- lingsinsatser fordras för den konstruktiva utformningen av vindkraftaggre- gaten och för lämpliga produktionsmetoder för turbinbladen. Grundläggande kunskap rörande vindförhållanden och om vilka belastningsantaganden som skall ligga till grund för vindkraftaggregatens dimensionering behövs också.
Under förutsättning att vindkraftaggregat under en övergångsperiod inte kan producera elenergi till konkurrenskraftiga kostnader föreslås en kombi- nation av administrativa styrmedel och ett system av statliga lån och bidrag. Eftersom distributionssystem och marknad redan finns blir valet av styr- medel och organisationsform direkt beroende av vem som kommer att bygga vindkraftaggregaten. Om staten ålägger vattenfallsverket att stå för utbygg- naden eller en del av den står staten direkt för produktionen och något ytterligare styrmedel för denna andel erfordras inte. Detta kan å andra sidan skapa en konkurrensnackdel för vattenfall gentemot andra kraftproducenter om inte dessa skall delta i utbyggnaden. För det forcerade vindenergipro- grammet i alternativ B fordras också att staten lämnar garanti/ör att täcka risker,/ör produktionsmiss/yckande som det normalt inte går att försäkra sig mot.
Om andra än dagens råkraftproducenter skall bygga vindkraftaggregat måste en rad problem i samband med kostnader för reservkraft. ersättning för överskottskraft etc. lösas.
Övrig kra/tproduktion: I alternativ B har maximalt möjlig utbyggnad av kraftvärme och industriellt mottryck förutsatts. Enligt tillförselgruppens bedömning fordras kraftiga styrmedel för att uppnå den förutsatta utbygg- naden speciellt för kraftvärme. Eventuellt kan vissa kommuner behöva åläggas att bygga ut erforderlig mängd kraftvärme. Med tanke på att tillgången på krediter enligt styrmedelsgruppen kommer att vara en trång sektor under 1980-talet kan det vara nödvändigt prioritera kredittillgång och kreditvi/Ikor för dessa investeringar på kapitalmarknaden. Detsamma gäller även för fjärrvärmeutbyggnaden.
Då utbyggnadstakten för industriellt mottryck har varit långsam de senaste åren kan ytterligare styrmedel bli aktuella för att uppnå den förväntade kapaciteten i alternativ B. Styrmedelsgruppen har diskuterat taxepolitikens och energiskattens betydelse för lönsamheten. Genom bl. a. en omläggning av enetg/beskattningen enligt de tidigare nämnda förslagen skulle lönsam- hetsbetingelserna kunna förbättras.
Koncessionsprövningen enligt [36 at" byggnadslagen torde ge tillräckliga möjligheter att kontrollera att den nyutbyggnad av industriella mottrycks- anläggningar som anses samhällsekonomiskt motiverad också kommer till
stånd.
För att utnyttja mottryckspotentialen i existerande anläggningar är det nuvarande bidragssystemet kompletterat med lån det huvudsakliga styrmed- l let. I alternativ B kan det dock enligt styrmedelsgruppen bli nödvändigt med utsträckt prövning enligt 136 a ll" byggnadslagen även för befintliga industrian— läggningar.
Solenergi: Statliga insatser fordras för att underlätta användandet av solvärmesystem i befintlig och ny bebyggelse. Vidare fordras ekonomiska incitament för att göra solenergi konkurrenskraftig under en övergångspe- riod.
Statliga insatser krävs för forskning. utveckling och demonstration. Forsk- ningsprogrammet torde på sikt medföra en styreffekt genom stimulans av byggnadsindustrin. den komponenttillverkande industrin och konsultbran- schen.
Den nya lagen om kommunal energiplanering föreslås enligt styrmedels- gruppen få ett tillägg där kommunerna åläggs att inventera tillgänglig och lämplig mark för solvärmecentraler för större bebyggelsegrupper. Det torde vara naturligt att kommunerna får huvudansvaret för användningssidan. Detta kan ske dels genom samordning av det lokala distributionssystemet. dels genom kommunalt huvudmannaskap för solvärmecentraler för stora byggnader eller bebyggelsegrupper.
De nya energinormerna Svensk Byggnorm (SBN) 1975 förbättrar möjlighe- terna att införa soluppvärmning genom de högre isoleringskraven för nybyggnader. SBN bör ytterligare kompletteras med bestämmelser som underlättar införandet av solenergi.
Under ett övergångsskede bör finnas möjligheter till statliga lån och bidrag. Under inledningsskedet syftar bidragsdelen till att täcka skillnader mellan den privatekonomiska och samhällsekonomiska lönsamheten för använ- dande av solenergi. Låneunderlaget för statliga bostadslån bör inkludera solvärmeinstallationer.
Det är vidare väsentligt att information angående resultaten av försöks- och demonstrationsverksamhet utökas. Dessutom föreligger det behov av att ge VVS-konsulter och byggnadstekniker utbildning i solvärmesystem, Vidare kommer det naturligtvis att finnas behov av kunnig installations— och servicepersonal.
Staten kan tänkas komma in i bilden för att garantera att avsedd produktionskapacitet för solvärmekomponenter erhålls. Detta kan ske genom att staten tecknar långtidskontrakt med tillverkare av sådana konipo- nenter. Staten kan också via regler om att solvärmesystem skall användas i vissa offentliga byggnader utnyttja den offentliga upphandlingen sorr ett medel att skapa underlag för en produktion.
Forskning, utveckling och demonstration
De forsknings-. utvecklings- och demonstrationsinsatser som förutsä'ts i alternativ B överensstämmer i huvudsak med de aktuella långsiktiga plaaer- na för det statliga forskningsprogrammet beträffande soluppvärmn'ng. energiskogar och torv. Om det skall vara möjligt att nå målet att vinderergi skall bidra med 6 TWh/år 1990 är det sannolikt nödvändigt med en kraftig
forcering av vindenergiprogrammetjämfört med aktuella planer så att beslut om en reguljär utbyggnad kan tas redan år 1982.
Behov av beslut
I I alternativ B måste beslut fattas om utvidgade styrmedel för energihushåll-
ning. Det krävs åtgärder föratt dämpa ökningstakten av elanvändningen. Det , l gäller i första hand åtgärder för att starkt begränsa nyinstallation av elvärme i byggnader. Hushållningsgruppen har diskuterat ett förbud mot nyinstallation av elvärme från mitten av år 1979. En rad andra beslut om styrmedel behövs också för att nå en nedskärning av den trendmässiga ökningen av industrins elanvändning. särskilda besparingsinsatser i elvärmda småhus. en lägre ökningstakt av hushållens elanvändning och elanvändningen i fritidshus än vad industriverket räknat med i referensprognosen.
De styrmedel som har diskuterats tidigare i detta avsnitt måste närmare utformas och beslutas. Eftersom alternativ B innebär en avveckling av kärnkraften till år 1990 är det av särskild vikt att styrmedlen som avser elanvändningen kommer till stånd.
Alternativ B som innebär utvidgade insatser för energihushållning kräver också ökade utbildningsinsatser för att alternativet skall kunna genomföras. Det gäller särskilt åtgärder inom bebyggelsesektom.
I alternativ B krävs styrmedel för att uppnå rätt avvägning mellan sparåtgärder i befintlig bebyggelse och en forcerad utbyggnad av fjärrvärme- system.
För eltillförseln krävs ett flertal beslut i alternativ B. Utbyggnaden av industriellt mottryck (4OOMW) och kraftvärme (] 500 MW) måste genomfö- ras. Beslut om styrmedel måste fattas som garanterar denna kraftutbygg- nad.
I alternativ B förutsätts användning av kol och torv. För att nå full omfattning av dessa bägge energiråvaror krävs främst av miljöskäl ett , forsknings— och utvecklingsprogram. Dessutom krävs beslut om introduk- tion av naturgas som innebär beslut om styrmedel. koncessionsslag för » pipelines och installationsnormer. l För att förstärka systemets försörjningstrygghet bör också beslut fattas om . svenskt engagemang i oljeutvinning samt förstärkta insatser för Oljeprospek- tering.
Samtliga alternativ innebär en omfattande satsning på förnyelsebara energikällor. Det krävs en medveten styrning av utvecklingen för att de angivna målsättningarna för år 1990 skall kunna uppfyllas.
Beträffande solenergi krävs ytterligare experiment och utvärdering samt beslut inom de närmaste åren för introduktion försöksvis i större skala för bostadsuppvärmning. För Vindenergi krävs i alternativ B en forcerad utveckling med kortare tid för utprovning av lämpliga aggregattyper än i övriga alternativ.
Utnyttjandet av biobränslen kräver forskning. utveckling och teknisk demonstration. Under första hälften av 1980-talet krävs försöksvis introduk- tion i större skala av biobränslen. Samtliga alternativ förutsätter en etablering . av en näringsgren som skall producera. förädla och driva handel med de nya inhemska energiråvarorna torv och biobränslen. Utöver den administrativa
1 Alternativen redovisas fullständigt vart och ett för sig. För att underlätta jämförelser har alla stycken där alternativen överensstämmer marke- rats. Dubbla streck be- tyder att samtliga alter— nativ överensstämmer. enkla att alternativen överensstämmer parvis A/B och C/D.
organisationen är speciellt finansieringen viktig. Frågan om organisation, funktionssätt och erforderliga initiativ för att kunna genomföra ett program med biobränslen i den omfattning som förutsätts i samtliga alternativ kräver åtgärder snarast.
Inom samfärdseln krävs beslut om åtgärder för en övergång till syntetiska bränslen. Det gäller bl. a. normer för fordon och distribution för anpassning till syntetiska bränslen. En strategi för råvaror och drivmedel inom samfärd- selsektorn måste utarbetas. Under år 1980 måste tillstånd ges för att uppföra av den första produktionsanläggningen för syntetiska drivmedel.
I alternativ B krävs också beslut om hanteringen av det utbrända kärnbränslet. Det gäller beslut om centrallager. val mellan upparbetning och direktdeponering av det utbrända kärnbränslet. mellanlager samt plats för den slutliga förvaringen.
8.4 Alternativ C
8.4.1 A Iternativets inriktningl
Betydande resurser satsas på energihushållning och utveckling av inhemska energikällor. Den framtida energianvändningens storlek är osäker, bl.a. beroende på den osäkra bedömningen av den ekonomiska utvecklingen och hushållningsåtgärdernas genomslagskraft. En stark satsning sker på förnyel- sebara energikällor men möjligheterna att på ett ekonomiskt och miljömäs- sigt godtagbart sätt i stor skala utnyttja dessa bedöms inte så stora under perioden fram till år 1990. I alternativ C tillgodoräknas därför effekter av hushållningsåtgärder och bidrag från förnyelsebara energikällor i mer begränsad utsträckning än i alternativen A och B. Om ansträngningarna på hushållningsområdet och utvecklingen av förnyelsebara energikällor visar sig framgångsrika finns möjligheter att framdeles anpassa alternativet framför allt på sådant sätt att oljeberoendet ytterligare begränsas.
En kärnkraftutbyggnad inom ramen för 1975 års energipolitiska beslut och i takt med behovsutvecklingen förutsätts äga rum under 1980-talet.
8.4.2 Energianvändning
Förutsättningar
Den politiska och ekonomiska belastning som vårt beroende av oljeimport utgör motiverar att betydande ansträngningar görs att dels minska och effektivisera oljeanvändningen. dels ersätta oljan med energibärare som från försörjningssynpunkt är mer acceptabla. Strävan att minska oljeberoendet förstärks ytterligare genom de bedömningar som gjorts på senare tid iSverige och utomlands och som entydigt visar på risker för marknadsstörningar, kanske redan under första delen av 1980—talet. Någon direkt, kvantitativ begränsning av energianvändningen liknande vad som gäller för el i alternativen A och B förutsätts inte gälla i alternativ C.
I alternativ C utgör industriverkets modifierade referensprognos,alternativ A, i det följande kallad referensprognosen, utgångspunkten för att sätta samman ett hushållningsprogram.
Den användningsnivå som kan komma att anges bör ses som ett riktmärke och bör kunna både överskridas och underskridas. Låsningen till prognose- rade värden får inte vara så stark att ändringar i grundläggande förutsätt- ningar. t. ex. ändrad ekonomisk tillväxttakt eller nya mål för bostadspoliti- ken, inte kan påverka energianvändningens utveckling.
Genomgående eftersträvas sådana åtgärder hos energianvändarna som underlättar framtida introduktion av nya energibärare och byte mellan energibärare. Häri ingår också sådana åtgärder som skapar en marknad för tekniska lösningar och system som inte finns utvecklade ännu men kan sänka energianvändningen på längre sikt eller göra den mer flexibel.
Förutsättningarna för alternativ C och D innebär en mindre insats än i alternativ A och B på att till år 1990 utnyttja de besparingsmöjligheter som finns enligt redovisningen i kapitel 6.1.
Sektorvisa bedömningar
Enligt industriverkets referensprognos kan energianvändningen väntas utveckla sig enligt tabell 8.79 inom de olika sektorerna från nu till år 1990.
lndustrisektorn förutses således enligt referensprognosen vara den sektor som ökar sin energianvändning snabbast trots en minskning av den specifika energiåtgången i förhållande till industriproduktionen med över 20 % mellan 1974 och 1990. Särskilt snabbt ökar elanvändningen. Detta hänger bl.a. samman med att användningen av bränslen förutsatts bli effektiviserad genom att de åtgärder vidtas som finns angivna i industriverkets utredningar (SIND PM 1976:3 och 1977:6). Vidare ingår antaganden om åtgärder för bättre miljö, vilket generellt tenderar att höja elbehoven.
Åtgärderna kan enligt verket genomföras mot en investeringsutgift för det berörda företaget av högst 15 öre per inbesparad kWh. Om investeringsut- giften får gå upp till 30 öre per kWh kan de besparingar göras som industriverket har beräknat i sin 5. k. besparingsprognos (212—198=) 14 TWh. Investeringsbehovet härför beräknar verket till ca 500 milj. kr. per år (utöver vad som ingår i referensprognosen).
Tabell 8.79 Energianvändningen åren 1976 och 1990. TWh
1976 1990 Genomsnittlig ökning per år 1976—1990 %
Industri 2,0 därav el 3,6 Samfardsel 1,6 därav el 3.2 Bostäder — 1,0 därav el 39 Service n. m. 1,1 därav el 29
Totalt 1.1 därav :[
Referensprognosen bygger vidare på antagandet att nya anläggningar och processer tekniskt kommer att optimeras mot de nya energipriserna och därigenom bli mer energieffektiva än de nu befintliga. ] ett längre tidsper- Spektiv kan introduktionen av ny teknik. t. ex. som resultat av det pågående forsknings- och utvecklingsarbetet. få stor betydelse för energiåtgången.
Industriverket framhåller bl. a. att det knappast är meningsfullt att i detalj ange vilka åtgärder som kommer att vidtas eller vilken ny teknik som kommer att tillämpas i enskilda företag eller delbranscher. En rad tekniska möjligheter föreligger. samtidigt som osäkerheter beträffande drifttillgänglig- het. anpassning till befintlig anläggning m. m. kan göra att dessa möjligheteri realiteten bara utnyttjas i begränsad utsträckning. Det är också enligt verket riskabelt och många gånger omöjligt att generalisera uppnådda resultat från en anläggning till andra eller till huvuddelen av en bransch utan att först närmare ha anlyserat förutsättningarna för en sådan uppräkning.
Mot denna bakgrund har industriverket gjort bedömningar för varje huvudbransch av hur mycket energiåtgångstalen kan förändras. I flertalet fall är det dock endast relativt översiktliga och schablonmässiga bedömningar. I de mest energikrävande branscherna har emellertid ingående bedömningar av teknisk-ingenjörsmässig natur kunnat göras.
Sannnannntningsvm gerindustnverketen bHd av den väntade utveck- lingen enhgttabell8.80.
Fördehnngen bnuBchvB av energanvändning och bespanngar enhgt industriverket framgår av tabell 8.81.
Som framgår av tabellen sänks energianvändningen huvudsakligen inom fem branscher. De största skillnaderna uppkommer inom trä-. massa- och pappersindustrin och inom den kemiska industrin.
Ett sätt att bestämma inriktningen av besparingar i energikommissionens alternativ C vore att göra en ekonomisk avvägning dels mellan olika användningssektorer. dels mellan besparingar och ökad tillförsel. Till grund för avvägningen skulle ligga de samhällsekonomiska marginalkostnaderna.
Att fastlägga vilka dessa kostnader är har emellertid visat sig mycket svårt. Detta gäller kanske särskilt industrin. De kostnadsuppgifter som har tagits fram beståri huvudsak av företagens investeringsutgifter för besparingsåtgär- derna i fråga. len del fall kan även företagets väntade drifts- och underhålls- kostnader ingå men detta framgår inte klart av materialet. Andra osäkerheter gäller sådana tänkbara sparåtgärder där kostnadsunderlag f. n. helt saknas. Det kan röra sig om ny. ännu ej kommersiellt tillgänglig teknik. eller om
Tabell 8.80 Ökning av produktion och energianvändning (index 1968 = 100)
Per år 1976!, Per år 1990 1968—1976 1976—1990 % % Produktionsvolym 2.8 125 4.0 216 Energianvändning: Referensprognosen 1.1 116 2.0 154 Besparingsprognoscn 1.1 116 l 5 144
" Preliminära värden.
i Tabell8.81 Energianvändningiolika branscher
Bransch 1976" 1990 Differens
TWh Referensprognos Besparingsprognos TWh TWh ökning/år TWh ökning/år
1976—1990 1976—1990 % % Gruvor 6 8 2.1 8 2.1 0 Livsmedel 8 8 — 8 — 0 Textil 2 2 - 2 — 0 Trä. massa. papper 70 94 2,1 86 1.5 — 8 Grafisk 1 I — l — 0 Kemisk 12 17 25 14 1 l — 3 Jord och sten 11 13 1.2 12 0.6 — 1 Järn och metall 34 42 1.5 41 1.4 — 1 Verkstäder 13 24 4 5 23 4 2 — ] Varv l l — l - 0 Övrig 0 0 — 0 — 0 Småindustri 2 2 — 2 — 0 Totalt 160 212 2.0 198 1.5 — 14
" Preliminära värden.
åtgärder som hittills tett sig så ofördelaktiga från företagsekonomisk synpunkt att det inte varit meningsfullt att ta fram kalkylunderlag. ritningar. m. m.
Ett problem inom industrisektorn är också att det är stor skillnad mellan den samhällsekonomiska marginalkostnaden och den företagsekonomiska. De åtgärder som undersökts har ofta en företagsekonomisk återbetalningstid på två till fyra år. Ur samhällsekonomisk synvinkel är många energibespa— rande åtgärder av en sådan art att betydligt längre återbetalningstider skulle kunna accepteras.
Med hänsyn till de redovisade osäkerheterna förefaller det inte rimligt att lägga en väsentligt lägre användningsnivå år 1990 än den som anges i industriverkets referensprognos till grund för försörjningsplaneringen.
Å andra sidan är det klarlagt att ytterligare besparingar. särskilt av olja. kan nås med förstärkta ekonomiska styrmedel.
Den typ av åtgärder som ligger närmast till hands är de åtgärder som finns redovisade som hushållningsgruppens lägre besparingsprogram för industrin i kapitel 6.1. Där anges följande konkreta besparingsinsatser som totalt skulle kunna ge en minskning av energianvändningen inom industrin med ca 8 TWh i förhållande till industriverkets referensprognos:
massa- och pappersindustrin — sänkning av temperaturen på avgaserna i sodahuspannorna — värmeåtervinning vid tillverkning av termomekanisk massa järn- och stålindustrin
— rationalisering av masugnsprocessen
— ökad övergång till stränggjutning — förbättrad ugnsteknik
kemisk industri — isolering i petroleumraffinaderier
Bland sparmöjligheter som kan finnas i flera branscher nämner hushåll— ningsgruppen:
— bättre utnyttjande av värme i industrins byggnader — varvtalsreglering för pumpar och fläktar — ökad installation av mottryckskraft
— förbättrat utnyttjande av processer.
Totalt beräknas dessa besparingar kräva investeringar på 2—3 miljarder kr.. utöver referensprognosen.
Med den utveckling av industriproduktionen som ligger till grund för energiprognoserna kan detta resultera i en lägre användningsnivå år 1990 än den nu förutsedda. Med ett annat utvecklingsmönster och en annan utveck- lingstakt förändras emellertid också energianvändningen jämfört med nu föreliggande prognoser.
Också ändrade krav med avseende t. ex. på industrins miljöåtgärder— yttre och inre — kan påverka energianvändningen. Varken industriverket eller kommissionens expertgrupp för energihushållning har fullständigt kunnat kartlägga effekten på energiåtgången av eventuella kraftiga höjningar i framtiden av ambitionerna på miljöskyddsområdet. I de prognoserade värdena för massa- och pappersindustrin har dock tillägg gjorts för ökade miljöskyddsåtgärderjämfört med vad som gäller f. n.
De åtgärder för flexibilitet som kan identifieras inom industrin hänger främst samman med hur ång- och hetvattenpannorna utformas. Om pannorna kan eldas med olika bränslen är flexibiliteten givetvis större än om de bara kan eldas med t. ex. olja. Sådana pannor är emellertid dyrare. Dessa frågor behandlas i det följande under avsnitt om energitillförseln.
Möjligheterna att inom industrin gå över från olja till el är generellt sett goda. Styrande för hur industrin agerar är priset på el och på bränslen samt förväntningarna om framtida priser och tillgänglighet. Vidare inverkar de olika energibärarnas egenskaper. Exempelvis väljs el ibland i stället för olja. trots högre driftskostnader. av miljö-. drifts- och underhållstekniska skäl inom vissa användningsområden.
Sammanfattningsvis anger kommissionens hushållningsgrupp att det är tekniskt möjligt att öka elandelen inom industrin från nuvarande ca 20 % till ca 50 %. Bl. a. skulle då flertalet ång- och hetvattenpannor elektrifieras liksom alla fasomvandlingsprocesser (torkning. indunstning m. m.).
Sam/ärdse/n är den sektor som är starkast beroende av oljeprodukter. Endast ca 3 % av den energi som används inom samfärdseln utnyttjas i form av el. Av detta skäl gäller i alla energikommissionens fyra alternativ att-det sammanvägda besparingsprogram som kommitténs expertgrupp för energi- hushållning har presenterat skall utgöra grunden. Detta innebär att bespa- ringar på sammanlagt 6—7 TWh. eller 6—7 %. skall göras i förhållande till industriverkets referensprognos.
Vidare gäller i alla kommissionens alternativ att möjligheten skall under- sökas att inom samfärdseln substituera oljeprodukter mot syntetiska bränslen såsom metanol eller etanol.
Tabell 8.82 Energianvändning inom samfärdselsektorn
1976 l990 Diffe- rens ' Referensprognos Energi- TWh
* kommissionen
TWh Ökning/år TWh Ökning/år
1976—1990 1976—1990 % % Bränsle 77 96 l .6 89 1.0 — 7 El 2 3 3.2 3 3.2 0 Totalt. energi 79 99 1.6 92 1.1 —7
De åtgärder som diskuteras är främst inriktade på att minska energian- vändningen inom personbilstrafiken. Åtgärder som skulle beröra lastbilstra- fikens energianvändning diskuteras emellertid också i viss utsträckning.
De behandlade åtgärderna syftar sammanfattningsvis till att
— skapa ökad insikt hos trafikanterna om behovet av och möjligheterna till energibesparingar — åstadkomma bättre körsätt och bättre underhåll av fordonen — sänka den specifika bränsleförbrukningen för nytillkommande fordon — få till stånd en övergång från individuellt till kollektivt resande och ökad samåkning i personbilar — utveckla drivkällor som medger flexibilitet ifråga om drivmedel.
De styrmedel som kommissionens hushållningsgrupp har bedömt vara erforderliga för att nå den angivna besparingen inom samfärdselsektorn är dels olika former av stimulansåtgärder. dels vissa restriktioner. Utgångs- punkten vid valet av styrmedel har varit att så långt det är möjligt undvika att * påverka individernas transportsituation negativt. Åtgärder och förväntad ' besparingseffekt framgår av sammanställningen nedan.
personbilstrafik i framför allt större tätorter. dämpad tillväxt av personbilsbeståndet
l Åtgärd TWh Bättre körsätt. underhåll 0,5—1 Åtgärder för att förbättra efterlevnaden av gällande 0,5—l
hastighetsbestämmelser
l Utbyggd kollektiv trafik. vissa restriktioner mot 1.5—2
l l
i Bättre resandeplanering, individen avstår från 1
onödigt resande. ökad samåkning Normer för högsta tillåtna specifika bränsleför- 1.5
l l brukning för personbilar kombinerat med en med ! hänsyn till specifik förbrukning starkt progressiv l
årlig fordonskatt Frivilliga sparprogram inom lastbilstrafiken 1 —1.5
Det har varit svårt att under den korta utredningstiden få fram underlag för att bedöma kostnaderna för de diskuterade åtgärderna. Det har därför inte heller varit möjligt att analysera besparingsåtgärderna utifrån deras samhälls- ekonomiska marginalkostnad. För vissa åtgärder har dock försök gjorts att uppskatta investeringsbehoven samt årliga drifts- och underhållskostnader för hela perioden 1979—1990. Dessa kostnader samt kommentarer avseende olika effekter av åtgärderna framgår av sammanställningen nedan.
Åtgärd
Kostnad m.m. 1979—1990
Information till bilisterna Utbildning vid trafikskolorna.
Förbättrad efterlevnad av hastighetsbe- stämmelser.
Utbyggd kollektivtrafik i kombination med sanering av trafikmiljön och restrik- tioner mot bilutnyttjandet framför allt i de större tätorterna.
Ökad samåkning i personbil.
Normer avseende högsta tillåtna speci- fika bränsleförbrukning
Starkt differentierad fordonsskatt Frivilliga sparprogram inom lastbilstra- Eken
Förstärkning av SJ:s konkurrensläge
50 milj. kr. Förhållandevis låga kostnader för fram- tagning av undervisningsmatcriel Förhållandevis låga kostnader för propa- ganda och skärpt lagstiftning. Väsentlig utbyggnad av länstrallk—gruppernas tra- fikövervakning torde erfordras investeringari kollektivtrafiken på lägst 2 miljarder kr. Årskostnaden (inkl. perio— diserade kapitalkostnader) lO—ZO % hög- re än i referensprognosen. ] vilken utsträckning de ökade kostnaderna för investeringar i kollektivtrafiken kan upp- vägas genom en minskning av de kost- nader för byggande och drift av vägar och gator som förutsatts i referensprognosen kan ej bedömas. Härtill kommer att en utbyggnad av den kollektiva trafiken får ses som en angelägen tralikpolitisk åtgärd Förhållandevis låga kostnader för samåk- ningsprogram inom företag och för samhälleligt engagemang i fullskaleför- sök Utvecklingskostnaderna för den inhem— ska bilindustrin har inte kunnat bedö- mas. Normerna får avvägas med hänsyn till närings- och handelspolitiska konse- kvenser Förhållandevis låga kostnader Avser i första hand kostnadseffektiva energibesparingar Ökade årliga investeringsanslag till SJ
Utöver de ovan redovisade åtgärderna kan —beroende på med vilken styrka de sätts in — ytterligare åtgärder behöva komma i fråga för att nå de åsyftade besparingarna. Kostnader härför eller eventuella bieffekter har inte beräk-
nats.
Det kan gälla åtgärder av följande slag:
— Obligatorisk ekonomitrimning av personbilar. — Varudeklaration av begagnade personbilar.
' — Obligatorisk kontroll av bränsleförbrukningen.
— Ändrade förutsättningar för privatpersoner att disponera firma- eller leasingbil. — Ändrade avdragsregler för resor med personbil bostad-arbetsplats.
För att skapa bättre flexibilitet gäller det att framför allt komma bort från det starka och ensidiga beroendet av oljeprodukter som drivmedel. Möjlighe- terna att på sikt utnyttja syntetiska bränslen har studerats av en särskild grupp av experter inom energikommissionen. Resultaten redovisas närmare under avsnittet om energitillförseln. Med den grova indelning — bränslen resp. el — som har gjorts i detta avsnitt påverkas dock inte prognossiffrorna av vilka byten som sker mellan olika bränslen.
Möjligheterna att direkt övergå från bränslen till el är mycket begränsade inom samfärdselsektorn. Däremot ingår bland de ovan redovisade bespa- ringsåtgärderna en övergång från individuella till kollektiva färdmedel. vilket i någon utsträckning innebär en indirekt substitution av bränsle med el när övergången sker till spårbunden trafik. I princip skulle en del av den busstrafik som sker i de större tätorterna kunna ske med eldrivna trådbussar i stället för dieseldrivna bussar som nu. Underlag för att bedöma realismen i detta. och kostnader. föreligger emellertid inte. _
För sektorn Bostäder utgår en diskussion om besparingar från dels industriverkets referensprognos. dels undersökningar som kommissionens hushållningsgrupp gjort samt- ifråga om uppvärmningen — de bedömningar som redovisats för riksdagen i prop. 1977/ 78:76 med energisparplan för befintlig bebyggelse.
Den stora minskningen 1975—1990 är delvis av redovisningsteknisk karak- tär. lndividuell uppvärmning, som innebär att förluster vid förbränningen i pannanläggningarna inräknas i den slutliga energianvändningen. minskar till antalet och i stället ökar fjärrvärme och elvärme där distributionsförluster inräknas i tillförselsystemet. Detta ger redovisningstekniskt 5 TWh lägre slutlig energianvändning.
Tabell 8.83 Sammanställning av bedömningar rörande energi för uppvärmning i bostäder
1975a 1990
TWh Referensprognos Hushållnings- Prop. 1977/78:76 gruppenb
TWh %/år TWh %lår TWh %lår
Total energi för 89 76 — 1.1 72 — 1,4 65f — 2.1 uppvärmning
” Temperaturkorrigerade värden. " Alla åtgärder som är lönsamma vid ett energipris av 10 öre/kWh netto; reducerat med i detta program långsammare genomförandetakt och med de 10 TWh som beräknas vara tillgodoräknade i referensprognosen. Någon reduktion av besparingarna i fjärrvärmda hus (jfr alternativ A och B) har inte gjorts.
(21 TWh i alternativ ll, uppnått år 1990 har reducerats med de 10 TWh som är inräknade i referensprognosen. Resterande 11 TWh har dragits från referensprogno— sens värde.
Detaljerade kostnadsberäkningar har gjorts för de besparingsåtgärder som avser själva byggnaderna. Skillnaderna ovan mellan hushållningsgruppen och propositionen beror främst på olika antaganden om genomförandegrad. De beräkningar som hushållningsgruppen genomfört med hög genomföran- degrad ger likartade resultat som enligt propositionen. Investeringsbehovet för alternativet 11 i propositionen ligger på sammanlagt ca 11 miljarder kr. för perioden fram till år 1990 utöver vad som förutsatts i referensprognosen.
När det gäller hushållsel har expertgruppen diskuterat vissa åtgärder. t. ex. energideklaration av hushållsapparater. Underlag för att bedöma kostna- derna för besparingar saknas emellertid i stort sett. Sannolikt finns beSpa- ringar att göra genom intensifierade informationsinsatser. typ energideklara- tion.
Inga restriktioner mot nytillkommande elvärme har antagits i alternativ C. Tvärtom skulle vid eventuella beslut om att eftersträva en snabbare minsk- ning av oljeberoendet åtgärder kunna vidtas för att öka eluppvärmningen av bostäder.
En sådan ökning kan dock motverka strävan mot större flexibilitet i energianvändningen. nämligen om ökningen sker genom att värmesystem utförs för direktverkande el. ] första hand bör därför en eventuell ökning av elvärme ske genom snabbare konvertering från individuell uppvärmning. där vatten- eller luftburna värmesystem redan finns installerade i byggnaden. ] nybebyggelse blir enligt elvärmeutredningen vattenburen elvärme det dyraste uppvärmningssättet (se Ds I l977:9 s. 139). Variationer kan dock förekomma i de enskilda fallen.
Varken för uppvärmning eller för eldrift behöver i alternativ C ställning nu tas till annan användningsnivå år 1990 än den som redovisats i referensprog- nosen. Till ledning för upprättandet av energibalans för alternativ C anges därför för energianvändningen i bostäder år 1990 intervallet 95 TWh i 5 %. Därav utgörs 17 i 5 % av hushållsel.
I sektorn service m.m. ingår som tidigare nämnts ett antal olikartade verksamheter. t. ex. uppvärmning av lokaler inom handel. offentlig förvalt- ning,sjukvård m. m.. gatubelysning samt drift av fordon och maskiner inom jord- och skogsbruk.
Liksom när det gäller bostäderna är det framför allt uppvärmning av byggnader som har intresse för energihushållningen. särskilt när ambitionen
Tabell 8.84 Sammanställning av bedömningar rörande energi för uppvärmning i övriga lokaler (exkl. fritidshus)
1975 1990
TWh Referensprognos Hushållnings- Prop. 1977/78:760 gruppen
TWh %/år TWh %/år TWh %/år
Total energi för 35 36 + 0.2 32 — 0.6 25 — 2.3 uppvärmning
” Metodik enligt tabell 8.83 använd även här. efter anpassning.
är att spara olja. Genom att såväl materialet från energikommissionens hushållningsgrupp som underlaget för regeringens proposition behandlar alla slag av byggnader finns för det nu aktuella byggnadsbeståndet detaljerade uppgifter beträffande tänkbara åtgärder. investeringsbehov m. m.
För andra delar av sektorns energiförbrukning är underlaget mer bristfäl- ligt. Kostnadsbedömningar saknas i allmänhet.
Investeringskostnaderna för besparingar i här behandlade byggnader enligt propositionens alternativ II har uppskattats till ca 5 miljarder kr. utöver vad som förutsatts i referensprognosen. Tänkbara besparingar vad gäller eldrift har inte kostnadsberäknats.
Liksom beträffande bostäder saknas anledning att ta ställning till annan användningsnivå än referensprognosens.
Beträffande restriktioner mot elvärme. flexibilitet m. m. gäller i huvudsak samma för sektorn service m. ni. som för bostäder. Däremot kan observeras att behoven av styrmedel kan visa sig annorlunda i denna sektorjämfört med bostäderna.
Sammanfattningsvis anges intervallet 70 i 10 % för energianvändningen inom sektorn service m. m.
Energianvändning totalt år 1990
Med gjorda antaganden om sparprogram inom samfärdselområdet blir den samlade användningsnivån i alternativ C i stora drag enligt tabell 8.85. För att i någon mån undvika skenet av exakthet anges endast siffror medjämna S-tal TWh.
U tvecklingstendenser efter är 1990
Energiefterfrågans utveckling efter år 1990 kommer att bestämmas av dels utvecklingen inom en rad olika samhällsområden, dels hur effektivt energin där kommer att utnyttjas som en följd bl. a. av hur priset på energi utvecklas i relation till priset på andra nyttigheter.
Energianvändningens utveckling kommer också att påverkas starkt av vilka bedömningar energianvändarna gör om den framtida tillförseln av olika slags energi såväl prismässigt som säkerhetsmässigt. Ändrade prisrelationer eller förväntningar om sådana ändringar kommer att påverka valet mellan olika energibärare.
Allmänt sett kan antas att energiefterfrågan kommer att ha en inneboende
Tabell 8.85 Total energianvändning i alternativ C är 1990, TWh
Bränsle El Totalt. energi Industrin 150 i 65 x 210 i Samfärdsel 90 i (3) i 95 : Bostäder 60 =: 35 i 95 i: Service m. m. 45 = 25 3: 70 1
Summa 345 1- 125 1- 470 1-
tendens att öka snabbare i alternativen C och D än i alternativen A och B på grund av skilda förväntningar om framtida priser och tillgång.
I det följande berörs kort några inslag i det beskrivna alternativet C som kan ha betydelse för energiefterfrågan under 1990-talet.
Under 1990-talet kan ny teknik väntas ge nya möjligheter till effektivise- ring av energianvändningen inom industrin. Ny teknik krävs för att hålla ungefär samma takt ieffektiviseringarna som under 1980-talet.
Takten i industrins investeringar får därvid betydelse. Samtidigt förväntas industrin. i varje fall de större företagen. vara den sektor som har största möjligheterna att för egen del göra en korrekt ekonomisk optimering. inkl. hänsyn till energikostnader. i ett investeringsbeslut.
Fördelning på bränslen resp. el kommer att påverkas av bl. a. företagens förväntningar när det gäller trygghet i tillförseln. framtida priser m.m. Sannolikt kommer en tendens att finnas att ersätta olja med el men i mindre omfattning än i alternativ D.
Rationaliseringar och höjda arbetsmiljökrav kan i alla alternativ väntas leda till ökad efterfrågan på el.
För samfärdseln antas samma besparingsprogram i alla kommissionens alternativ. Programmet avser framför allt drivmedelsförbrukningen för personbilar. Det kan påpekas att effekten på användningsnivån av en begränsning av hittillsvarande förbrukningstillväxt för personbilar på sikt kan komma att motvägas av ökad förbrukning av drivmedel för godstransporter och annan energianvändning inom samfärdselsektorn. Godstransportarbetet är nämligen i hög grad avhängigt av produktionsutvecklingen inom indu- strin. Om inget trendbrott uppkommer i form av exempelvis radikalt förändrade mönster för persontransporter kommer sannolikt energianvänd- ningen inom samfärdselsektorn att öka svagt under 1990-talet i alternativ C.
En betydelsefull faktor under 1990-talet kan bli en samhällsplanering. som är mer inriktad på att tillgodose intresset att hushålla med energi. dvs. inriktning på att underlätta kollektivtransport och minska avståndet mellan arbete. bostad. platser för fritidsaktiviteter och service.
Inom samfärdselsektorn är också byte av drivmedel intressant som en möjlighet att begränsa beroendet av oljeimport. Energikommissionens expertgrupper pekar på de stora möjligheterna att gå över till syntetiska bränslen. t.ex. metanol/etanol som även kan framställas ur inhemska råvaror. I deras beräkningar nämns möjligheter till en övergång till metanol av storleksordningen 30 TWh till år 2000.
Inom bostads- och servicesektorerna där energin främst går till uppvärm- ning av byggnader. skulle en prognos för 1990-talet behöva bygga på uppgifter bl.a. om hur många och hur stora byggnader som tillkommer. vilken utrustning de kommer att ha samt hur många gamla byggnader som skall bort. Rimliga variationer i nybyggnadstakt och rivning ger dock måttliga utslag på sektorns energianvändningsnivå i perspektivet 20—25 år.
I december 1977. dvs. efter industriverkets prognos. har förslag lagts fram för riksdagen om en sparplan för befintlig bebyggelse. Om riktlinjerna godkänns och programmet genomförs kan en lägre användningsnivå än den i det redovisade alternativet C antagna nås år 1990. I så fall sjunker framför allt behovet av bränsletillförsel.
Ytterligare minskning av energibehoven för byggnadsuppvärmning skulle kunna göras om tekniken att utnyttja solenergi kommersiellt slår igenom under senare delen av 1980-talet. som ett resultat bl.a. av nu inledda satsningar på forskning. utveckling och demonstration. Med utgångspunkt i vad kommissionens hushållningsgrupp angett skulle 10—15 TWh kunna vara en uppnåelig besparing i energiåtgången för uppvärmning genom solfångare.
Fördelningen på uppvärmningsformer kan redovisningstekniskt påverka användningsnivån (beroende på vari energibalansen som omvandlings- och distributionsförluster redovisas). Fjärrvärme förutsätts i samtliga alternativ bli maximalt utbyggd. Eftersom restriktioner mot elvärme inte antas i alternativ C kommer prisrelationerna mellan olika uppvärmningsformer atti huvudsak bestämma utvecklingen. Även institutionella förhållanden på byggmarknaden och hyresmarknaden spelar in.
8.4.3 Energitillförsel och omvandling
Inom ramen för givna restriktioner har tillgängliga energiråvaror fördelats på olika sektorer för att på bästa sätt tillgodose den energiefterfrågan som anges i avsnitt 8.4.2.
I det följande anges i siffror energitillförseln fördelad på energiråvaror och energibärare inom olika sektorer. Dessa siffror ger ett intryck av exakthet som inte är för handen. Siffrorna bör ses som ett sätt att konkretisera och underlätta beskrivningen av energialternativet. För att illustrera osäkerheten såväl vad beträffar energitillförsel som energianvändning redovisas i avsnitt 8.4.4 även avvikelser i olika avseenden från det "normalalternativ " för alternativ C som presenteras i detta avsnitt.
Till grund för framställningen ligger underlagsmaterial från tillförselgrup- pen. Detta material har i vissa fall modifierats något.
8.4.3.1 El- och värmeproduktion 8.4.3.1.l Alternativ C Elproduktion/ram till är 1990
Elproduktionssystemets utveckling under perioden fram till år 1990 illu- streras i nedanstående tabell. Energibalanserna så när som på balansen för år 1976 visar elproduktionen under ett medelår. Vid den vattentillrinning och den värmekraftproduktion som anges i leveranssäkerhetskriteriet kommer de produktionsresurser som är i drift att användas maximalt. . Vattenkraften byggs ut från nuvarande normalårsproduktion på drygt 60 TWh till 64 TWh år 1985 och 66 TWh år 1990. Detta förutsätts ske inom ramen för det beslut beträffande riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland som riksdagen fattade beslut om hösten 1977 (prop. 1977/78:57. CU 1977/78:91. rskr 1977/781100). Kärnkraften blir föremål för viss fortsatt utbyggnad under 1980-talet i takt med elkonsumtionens utveckling och inom ramen för 1975 års energipoli- tiska beslut. För att så effektivt som möjligt utnyttja energiinnehållet i kärnbränslet förutsätts att blocken 11,12 och 13. vilka samtliga antas komma
Tabell 8.86 Energi alternativ C. Elproduktionssystemet 1976, 1978, 1985 och 1990. Installerad effekt i MW och elproduktion i TWh
Vattenkraft Kärnkraft, kondens Kärnkraftvärmeverk
Industriellt mottryck
Kraftvärme Olja Gas Kol Torv Skogsavfall Energiskog Diesel. olja Gasturbin. gas
F oss/[kondens Olja Gas Kol Torv
Gasturbiner Vindkraft Pumpkraft Nettoimport
Summa
1976 1978 1985 1990 MW TWh MW rwn MW TWh MW TWh 13 100 54,3 (60)” 14100 61” 15900 64" 16 400 66” 3 200 15.3 3 750 22 7 350 45 7 350 45 — — — — — — 3 000 13 700 3,2 800 3 1000 6 1 200 8 1600 4,1 2 150 3 1900 6 1 900 4 —- — _ - 300 2 350 2 — — — - — — 250 1 — — — — — — 250 1 — — — — — — 250 1 — — - — 50 0 100 o 3 400 7.3 3 150 1 3 000 4 2 500 2 1 700 0.1 1 700 0 1 800 0 1 800 0 — — — — — — 600 2 _ 2,1 _ _ _ _ _ _ 23 700 86.4 25 650 90 31 300 127 35 950 145
” Vattenkraftens produktionsförmåga vid normal vattentillrinning.
idrift efter l985.utförs som kärnkraftvärmeverk med samtidig produktion av el och värme.
Industriellt mottryck byggs ut i en takt motsvarande ca 30 MW per år i genomsnitt under 1980-talet till ca 1200 MW år 1990.
Kraftvärmeverk byggs ut i begränsad omfattning företrädesvis under senare delen av 1980-talet och förutsätts eldade med torv. skogsavfall och i något fall kol. Ett antal gaseldade anläggningar förutsätts komma till stånd främst under första hälften av 1980-talet. Totalt fram till år 1990 tillkommer 1 150 MW fördelat på ca 25 anläggningar i ungefär lika många orter. Oljeberoendet inom elsektorn fram mot år 1990 är obetydligt och beror huvudsakligen på en viss kvarstående produktion i oljeeldade kraftvärmeverk. Något eltillskott från ny kondenskraft erfordras inte fram till år 1990.
Vindkraft byggs ut till en produktionsförmåga av 2 TWh år 1990. främst för att skapa förutsättningar för att senare genomföra en mer omfattande utbyggnad om så skulle visa sig lämpligt.
Värmeproduktion fram till år 1990
Värmebehovet exkl. omvandlings— och överföringsförluster fördelat på olika uppvärmningsformer framgår av tabell 8.87.
Tabell 8.87 Värmebehovet (netto) för lokaluppvärmning fördelat på uppvärmnings- form. Alternativ C, TWh"l
1976 1978 1985 1990
Elvärme 9 11.1 19.3 24.9 Fjärrvärme 21 24.2 36.1 44.1 Solvärme — — 0.3 1.0 Ovrig uppvärmning 67 64.0 46.0 34.1 Summa 97 99.3 l01.7 104.1
och till uppvärmning av tappvarmvatten i enskilda småhus och lägenheter. "Övrig uppvärmning" tillgodoses genom tillförsel av eldningsolja 1 resp. 3—4. Med en antagen genomsnittlig verkningsgrad av 65 resp. 75 % åtgår sammanlagt 65 resp. 51 TWh olja år 1985 resp. 1990 för att tillgodose behovet inom denna sektor.
Värmebehovet i fjärrvärmesystemen tillgodoses enligt tabell 8.88 1 tabell 8.88 inkluderas inte omvandlingsförlusterna i fjärrvärmeanlägg- ningarna.
Så stor del av fjärrvärmeproduktionen som möjligt sker i kraftvärmeverk. Spillvärmeprojekt är dock prioriterade framför kraftvärmeverk. vilket har medfört att kraftvärmeverk i vissa orter senarelagts eller antagits få lägre effekt än som annars varit möjligt. Totalt ingår drygt 10 Spillvärmeprojekt. vilka antas medföra en energibesparing på ca 2 TWh. Härtill kommer ett
) ' ”Solvärme" i tabellen ovan hänför sig främst till mindre solvärmesystem
Tabell 8.88 Fjärrvärmeproduktion i alternativ C
1976 1978 1985 1990
MW... TWhth MW... TWhth MW... TWhth MW.,1 TWh".
Kraftvärmeverk Olja 3 250 8.0 4 000 6.0 3 500 12.0 3 500 8.0 Gas — — — — 650 2.5 800 2.3 Kol 50 0 50 0 50 — 500 1.7 Torv - - — — — — 500 1.8 Ved — — — — — — 600 2.2 Hetvattencentraler Olja 7850 13.5 8 760 18.9 14190 19.3 14 970 10.1 Torv - — — - 150 0.5 350 1.3 Ved — — — — 50 0.2 150 . Kol - - — - 220 0.8 350 1.3 Spillvärme ink/. son/ör— 300 1.0 300 1.0 300 3.0 300 3.0 bränning Kärnkraftvärmeverk — - — — — — 3 000 13.0 Solvärme — — — — — 0.3 — 2.0 Summa produktion (inkl. 11400 22.5 13 100 25.9 19 110 38.6 25 020 47.2
distributionsförlust 7 %)
bidrag från sopförbränning på ca 1 TWh. Solvärme utnyttjas i fjärrvärme- system i så stor utsträckning som bedömts rimlig. Som framgår av avsnitt 6.2.3.3 utnyttjar solvärme och kraftvärme — liksom för övrigt även spillvärme — samma värmeunderlag och konkurrerar alltså om utrymmet i energibalan- sen. Ökat utnyttjande av solvärme och spillvärme i fjärrvärmesystemen medför alltså försämrad ekonomi för kraftvärmeverken.
Kärnkraftblocken 11—13. vilka förutsätts bli utförda som kärnkraftvärme- verk och förutom el då även kommer att producera värme för storstädernas fjärrvärmenät. bidrar med en betydande värmekvantitet år 1990. Fjärrvärme- näten i Stockholm (två block i Forsmark) och Malmö (ett block i Barsebäck) förutsätts utnyttja kärnkraftvärme.
Värmeproduktion ioljeeldade hetvattencentraler utnyttjas i sista hand för att tillgodose värmebehovet i fjärrvärmesystemen.
Utvecklingen efter år 1990
Elproduktion. Flera alternativ finns föratt täcka en ökad elförbrukning efter år 1990. En relativt stor del av potentialen för kraftvärmeutbyggnad kvarstår och kan utnyttjas efter år 1990. Möjligheter finns att bygga ut vindkraft. kondenskraftverk eldade med fasta bränslen samt kärnkraftverk. Vilka alternativ som väljs blir beroende av de tekniska. ekonomiska och miljömäs- siga bedömningar som görs under slutet av 1980-talet.
Alternativ C kan även inrymma en avveckling av kärnkraften efter år 1990.
Inom uppvärmningsområdet finns förutsättningar för en successiv ökning av såväl fjärrvärmens som elvärmens utbredning efter år 1990. Härigenom kan den oljeberoende sektorn "övrig uppvärmning” minskas snabbare än i alternativen A och B. Inom ljärrvärmeområdet kan oljeberoendet i stort sett vara eliminerat fram mot år 2000 främst beroende på den låga andelen oljeeldade kraftvärmeverk.
Till ett minskat oljeberoende kan även kärnvärmeverk. dvs. kärnreaktorer enbart avsedda för värmeproduktion. bidra. Om sådana visar sig ekonomiskt konkurrenskraftiga och säkerhets- och miljömässigt acceptabla bör de i första hand introduceras i tätorter med stort värmeunderlag och oljeeldade kraftvär- meverk. vilka kan antas bli utnyttjade endast i liten omfattning fram emot år 2000 till följd av det förutsatta höga oljepriset. Härigenom blir värmeunder- laget tillgängligt för annan produktion och de oljeeldade kraftvärmeverken kan utnyttjas för reservändamål.
8.4.3.1.2 Modifiering av alternativ C (alternativ C')
För att förbättra möjligheterna attjämföra de olika alternativen har alternativ C modifierats så att strukturen på tillförselsidan bibehålls medan använd- ningsnivån är densamma som i alternativ B. dvs. ca 430 TWh. Eftersom kärnkraften kan byggas ut till 13 block till år 1990 finns utrymme för en högre elanvändning än i alternativ B. Det förutsätts att detta utrymme utnyttjas för att i så hög grad som möjligt minska oljeberoendet. Detta antas bl. a. ske genom att uppvärmning med villapannor eldade med lätt eldningsolja ersätts med eluppvärmning.
Tabell 8.89 Värmebehovet (netto) för lokaluppvärmning fördelat på uppvärmnings- form. Alternativ C'. TWhth
1976 1978 1985 1990
Elvärme 9 11.1 23.0 33.0 Fjärrvärme 21 24.2 34.3 39.7 Solvärme 0 0.0 0.3 1.0 Ovrig uppvärmning 67 64.0 36.7 16.3 Summa 97 99.3 94.3 90.0
Beskrivningen av alternativ Cl begränsas till el- och värmesektorn eftersom de mest intressanta förändringarna gentemot alternativen B och C äger rum i denna sektor.
Elproduktion/"ram till är 1 990
Den ökade användningen av el för uppvärmningsändamål medför att elförbrukningen i stort sett är densamma som i alternativ C trots lägre elanvändning bl. a. inom industrin och övrigsektorn. Detta medför att även elbalansen i stort sett blir densamma som i alternativ C (tabell 8.86)
Värmeproduktionfram till 1990
Värmebehovet exkl. omvandlings- och överföringsförluster fördelat på olika uppvärmningsformer framgår av tabell 8.89.
Av tabellen framgår bl. a. den snabba nedgången i behovet av "övrig uppvärmning”.
Värmebehovet i ljärrvärmesystemen tillgodoses på i stort sett samma sätt som i alternativ C (tabell 8.88).
Sammantaget medför en användningsnivå enligt alternativ B och en kärnkraftutbyggnad enligt alternativ C en oljebesparing på ca 30 TWh år 1990 jämfört med alternativ C och på ca 70 TWh år 1990jämfört med alternativ B. Siffrorna hänför sig i båda fallen enbart till el- och värmesektorn.
8.432 Energi till industrin
I detta avsnitt redovisas industrins bränslebehov för processvärme m.m. Vidare redovisas hur industrins elförsörjning fördelas på egengenererad och inköpt elkraft. Industrins lokaluppvärmning ingår i redovisningen under 8.4.3] utom den del som är starkt integrerad med processvärmesystemet. vilket behandlas i detta avsnitt.
1 alternativet har räknats med att industrins energibehov för processvärme är 142 TWh år 1985 och 144 TWh år 1990. Behovetav elkraft har beräknats till 57 TWh år 1985 och 64 TWh år 1990.
Bränslebalansen för år 1985 utmärks i första hand av ett fortsatt högt oljeberoende. Ökningen i oljeförbrukningen har dock kunnat begränsas genom att naturgas utnyttjas. Under femårsperioden efter 1985 minskas
| 1
oljeberoendet relativt kraftigt till följd av ett införande av biobränslen.
I tabell 8.90 redovisas industrins beräknade bränslebehov för åren 1978. 1985 och 1990. Redovisningen omfattar såväl det totala behovet som behovet exkl. bränslen för mottryckskraft.
Av inom industrin använda oljeprodukter kan främst tjock eldningsolja ersättas med andra bränslen. Så har även skett vid beräkningarna. Dock kan ej all olja ersättas på grund av att vissa industriprocesser tekniskt är baserade på oljeanvändning. I programmet har oljeanvändningen i industrin år 1990 minskat med ca 20 % relativt 1978 års beräknade värden.
Användningen av kol är begränsad i alternativet. Utnyttjade kolmängder beräknas år 1990 till 70 % utgöras av metallurgiskt kol. som används i en utsträckning som är betingad av processtekniska skäl. Ångkolsanvändningen inom industrin är således begränsad. Den år 1990 utnyttjade mängden motsvarande 9 TWh beräknas endast räcka till cementindustrins behov samt till en försiktig introduktion ijärn- och stålindustrin. Därvid har utnyttjandet endast beräknats ske i kustområden som inte är känsliga för försurning.
Den utnyttjade gasmängden (5—6 TWh) år 1990 motsvarar åtgången inom det 5. k. sydgasnätet. Användningen avses främst ske ijord— och stenindu- strin samt i livsmedelsindustrin.
l avfallsbränslen inräknas för industrisektorn endast lutar och bark. vilka nyttiggörs inom massa- och pappersindustrin. Den för år 1990 beräknade volymen (40 TWh) är lika med såväl tillgången som potentiell användnings- möjlighet.
I biobränslen inräknas för industrisektorn hyggesavfall. odlad energiskog och halm. Alternativet innebär en kraftigt ökad användning av dessa bränslen liksom av torv under perioden 1985—1990. År 1990 används sålunda inom industrin ca 22 TWh av dessa bränslen. varav torv 10 TWh. energiskog ca 5 TWh samt halm och skogsavfall ca 7 TWh.
Denna mängd kan industrin på grund av den geografiska fördelningen inte helt tillgodogöra sig utan vissa uppoffringar. Utnyttjandet av den angivna mängden torv och biobränslen medför att en mindre överkapacitet i Oljepannor uppstår omkring år 1990 och att 10 TWh av de nämnda bränslena måste transporteras längre än 100 km.
Den största förbrukningen av torv och biobränslen har år 1990 beräknats ske i massa- och pappersindustrin samt i verkstadsindustrin.
Tabell 8.90 Industrins bränslebehov åren 1978. 1985 och 1990. Alternativ C, TWh
Energibärare 1978 1985 1990 Totalt Exkl. Totalt Exkl. Totalt Exkl. mottryck mottryck mottryck Oljeprodukter 72 72 75 72 57 54 Ångkol 0 0 5 5 9 8 Metallurgiskt kol 19 19 19 19 21 21 Naturgas 0 0 6 6 6 6 Avfallsbränslen 33 30 37 34 40 36 Biobränslen O 0 3 3 11 10 Torv 0 0 3 3 10 9 Summa 124 121 148 142 154 144
Tabell 8.9] Industrins elförsörjning åren 1978. 1985 och 1990. Alternativ C. TWh
1978 1985 1990 l Industriellt mottryck 3 6 8 ' Inköpt elkraft 40 51 56 Summa 43 57 64
Tabell 8.92 Industrins pannbestånd åren 1978. 1985 och 1990. Alternativ C.
Anläggningstyp Uppskattat Behov 1985 Behov 1990 bestånd 1978 Oljepannor MWlh 11 000 10 290 7 460 Kolpannor” MW"1 200 570 1 030 Gasinstallationer MW"1 0 970 970 Avfallspannor thh 3330 3 720 4 000 Biobränslepannor MWth 0 440 1 820 Torvpannor thh 0 530 1 640 Mottrycksturbiner MWe 800 1 000 1 200
” Exkl. cementindustrin.
Utbyggnaden av industriell mottryckskraft redovisas i 8431. Industrins totala elförsörjning framgår av tabell 8.91.
För att nyttiggöra industrins behov av energibärare fordras att bl. a. pannor enligt tabell 8.92 är i drift resp. år.
De pannor som utnyttjar naturgas erhålls genom konvertering av olje- pannor under tiden fram till år 1985.
För tiden efter år 1990 förutses en fortsatt nedgång i oljeberoendet. Förutsättningarna härför är att andra energibärare utnyttjas som substitut t. ex. genom en vidareutbyggnad av naturgasnätet eller en ökad användning av ångkol. En gentemot tiden före år 1990 lugnare utvecklingstakt för biobränslen och torv förutses på grund av svårigheterna att vidare substituera olja med dessa bränslen.
Den vidare utbyggnaden av mottryckskraft upp till en installerad effekt av 1500 MW kan ske utan att trycket i befintliga ånganläggningar behöver ökas. Några omfattande ombyggnader fordras alltså ej.
8.433 Energi till transportsektorn
Energitillförseln till transportsektorn kommer f. 11. till 97 % från oljebaserade drivmedel. Detta gör denna sektor till en av de mest sårbara samhällssekto- rerna vid störningar i oljetillförseln. En kommande brist på råolja och därmed ökande importkostnader kommer förr eller senare att nödvändiggöra en övergång till icke oljebaserade drivmedel.
I samtliga alternativ har därför gjorts en maximal satsning på syntetiska drivmedel. exempelvis metanol. vilket medför att den relativa andelen oljeprodukter gradvis minskar. Trots den kraftiga satsningen beräknas år 1990 transportsektorns direkta oljeberoende vara ca 85 %.
I alla alternativen har eftersträvats en tillförsel av 20 TWh energiråvara för produktion av 11 TWh inhemska drivmedel år 1990. I beräkningarna har en fortsatt utbyggnad av denna produktion efter år 1990 räknats in. För att möjliggöra satsningen på inhemskt producerade drivmedel måste två huvudförutsättningar uppfyllas.
A. Förändringar av fordonsparkens motor- och bränslesystem som breddar transportsektorns drivmedelsbas. Normer för motorer av flerbränsletyp. bensinmotorer anpassade för alkoholinblandning m. ni. måste införas. B. Tillförsel av lämpliga råvaror för produktion av syntetiska drivmedel måste säkras och en utvecklad och fungerande produktionsapparat måste stegvis byggas upp.
En introduktion av syntetiska drivmedel . i alternativet uttryckt som metanol. kräver att en rad beslut fattas inom en snar framtid. De viktigaste besluten och tidpunkterna för dessa sammanfattas i nedanstående uppställning.
Beslut och åtgärd År
Preliminära normer för fordon 1978 Normer för fordon och distribution 1979 Val av råvarubas 1978 Utarbetande av strategi för råvaror och drivmedel 1979 Bygga storskalig försöksanläggning för förgasning 1980 Bygga första produktionsanläggningen 1980 Bygga första biobränsleförgasaren i full skala 1992
Två olika principer för val av råvarustrategi kan tillämpas. I alternativ A och B har redan vid valet av ramar för tillförsel och olika bränsleråvaror accepterats ett visst mått av osäkerhet genom att exploatering av ny teknik och nya energislag inräknats i en skala som tidigare ej prövats. Förgasning av inhemska bränslen är ett område där någon utvecklad. storskalig teknik ej finns. Normalt skulle man i en relativt storskalig försöksanläggning utveckla tekniken innan en produktionsanläggning byggs. I detta alternativ liksom i alternativ D har den normala utvecklingsgången valts. vilket i detta fall leder till att en första biobränslebaserad produktionsanläggning kan börja byggas tidigast år 1992 och stå helt klar år 1998.
Den erforderliga tillförseln av energiråvaror för i alternativet beräknad metanolproduktion framgår av tabell 8.93.
Tabe118.93 Tillförsel av energiråvaror för produktion av metanol. Alternativ C. TWh
Energiråvara 1985 1990 Metanolimport 0.3 — Restoljor — 10.0 Kol — 10.0 Biobränslen — —
Summa 0.3 20.0
Tabell 8.94 Anläggningar för metanolproduktion. Alternativ C.
Anlägg- Färdig år Råvara Produktion ning nr
Milj ton TWh ] 1987 Olja/kol 1.0 5—6 2 1989 Olja/kol 1. 5—6 3 1992 Kol 1.0 5—6 4 1995 Kol 1.0 5—6 5 1998 Biobränslen 1.0 5—6 6 2000 Biobränslen 0.5 2.5—3
Erforderlig utbyggnad av inhemska produktionsanläggningar för synte- tiska drivmedel (metanol) framgår av tabell 8.94. I tabellen har även skisserats en tänkt utveckling till år 2000.
Den totala energianvändningen inom transportsektorn år 1990 har av hushållningsgruppen beräknats till 92 TWh varav 3 TWh el. Behovet av oljeprodukter för transportsektorn exkl. olja för metanolproduktion uppgår sålunda till 78 TWh.
För tiden efter år 1990 kan under förutsättning av en fortsatt kraftfull satsning på syntetiska drivmedel (se tabell 8.94) de oljebaserade drivmedlens relativa andel sjunka. Dock torde fram till år 2000 ett mycket betydande oljeberoende kvarstå inom sektorn.
8.434 Total tillförsel av energibärare
I avsnitt 8.431—3 har redovisats energitillförseln för sektorerna el- och värmeproduktion. industri samt transporter. I tabell 8.95 sammanfattas
Tabe118.95 Tillförsel av energiråvaror och energibärare år 1990. Alternativ C. TWh Energiråvara/ Sektor Raffina- Summa Energibärare deriför—
El och Industri Trans- luster
värme” porter Olja 95 54 88 12 249 Kol 6 29 10 45 Naturgas 5 6 11 Vattenkraft 66 66 Vindkraft 2 2 Solvärme 3 3 Spillvärme 2 2 Sopor. m. m. 1 ] Bark. lutar 4 36 40 Biobränslen 4 10 14 Torv 6 9 15 Kärnbränslen 71 71
Summa 265 144 98 12 519
" Inkl. industriell mottryckskraft.
tillförseln av energiråvaror och energibärare i enlighet med den ovan av tillförselgruppen utnyttjade sektorsindelningen. Därvid har i sektorn el- och värmeproduktion inräknats all elproduktion.
För att kunna nyttiggöra erforderliga energiråvaror och energibärare krävs utöver ovan nämnda produktions- och omvandlingsanläggningar även anläggningar av infrastrukturell karaktär. Dessa består bl.a. av ett natur- gasnät i södra Sverige. hamnar för kol och visst deltagande i exploateringen av utländska kolgruvor samt anläggningar för produktion. hopsamling och transport av de inhemska biobränslena torv. halm. skogsavfall och ved från energiskogar. För att minska importberoendet av lågsvavlig olja bör de svenska raffinaderierna förses med avsvavlingsanläggningar.
8.4.4 E nergibalanser
Fullständiga energibalanser för alternativ C avseende åren 1985 och 1990 redovisas i tabell 8.96. För vattenkraft. vindkraft och kärnkraft anges resulterande elproduktion. För bränslen anges det termiska energiinnehållet. Oljebehovet för att täcka raffinaderiförluster ingår i oljetillförseln.
Tabell 8.96 Energialternativ C och C'. Slutlig energianvändning resp. total energi- tillförsel i TWh
1976 1978 1985 1990 C C] C C]
Slut/ig energianvändning Industri 160 156 2001- 187 2101 194 Samfärdsel 79 86 95i 90 953: 92 Bostäder 951 87 95i 81 Service m. m. i '66 l '62 651- 61 70t 62
Summa 405 404 4553 425 470i 429 Total tillförsel Olja och oljeprodukter 328 294 304 275 249 207 Kol och koks 18 19 25 25 45 45 Naturgas 0 0 11 11 11 11 Vattenkraft 54 61 64 64 66 66 Vind 0 0 0 O 2 2 Sol 0 0 l 1 3 3 Bark. lutar 35 34 37 37 40 40 Energiskog 0 0 0 0 5 5 Skogsavfall. halm. sopor 0 l 4 4 10 10 Spillvärme 0 O 2 2 2 2 Torv 0 0 4 4 15 15 Kärnkraft 15 22 45 45 71ll 71a Nettoimport av el 2 — — — — —
Summa 452 431 497 468 519 477 (varav omvandlings- och överföringsförlus- ter 47 27 42 43 49 48)
a Varav 13 TWh värme från kärnkraftvärmeverk.
Energitillförselns förändring under perioden fram till år 1990 med utveck- lingen fram till år 2000 antydd redovisas i figur 8.5
Siffrorna i de ovan redovisade energibalanserna ger ett intryck av exakthet. | Det bör därför på nytt påpekas att denna precision endast är skenbar och att en 1 mängd faktorer kommer att påverka utvecklingen. så att de angivna siffrorna i inte kommer att realiseras. Förutom mer grundläggande förändringar av ekonomisk eller annan natur som kan påverka användningsprognosen kan exempelvis nämnas de variationer i användningen som uppstår till följd av avvikelser från normal temperatur.
Nedan diskuteras kortfattat några konsekvenser för energibalansens tillförselsida om antagen användningsnivå under 1980-talet överskrids. Det förutsätts att prognosöverskridandet kunnat förutses och därför resulterat i planerade åtgärder på tillförselsidan.
En ökning av elanvändningen utöver vad som antagits kan täckas med elproduktion från fossileldade kraftvärmeverk. Den potential som kan utnyttjas uppgår till ca 10 TWh. En tidigareläggning av de tre kärnkraftblock som förutsatts komma i drift under senare delen av 1980-talet är också tänkbar. Även kondenskraft eldad med olja eller kol kan utnyttjas för att öka elproduktionskapaciteten. I princip är även ökad vattenkraftutbyggnad möjlig för att tillgodose en ökad elefterfrågan.
En ökning av energianvändningen för uppvärmning kan tillgodoses genom ökad el- eller oljetillförsel.
En ökad energianvändning inom industrisektorn kan förutom med el täckas med en ökad tillförsel av olja eller kol.
TWh
6001 500— 400—
300 —
2004]
100
Övriga förnyelsebara energikällor inkl. torv
Vatten kraft _ Figur 8.5 Energitillförsel
| I r 1978 1985 1990 zobo Är iahenunh'C
I alternativ Cl redovisas konsekvenserna av ett fall där energianvänd— ningen visar sig bli lägre än den antagna, nämligen ca 430 i stället för ca 470 TWh. I första hand kan därvid tillförseln av olja reduceras. Inom el- och värmesektorn skulle drygt 30 TWh olja kunna sparas dels genom substitution av olja mot el, dels genom direkt reducering av oljeanvändningen.
Totalt sett innebär en minskning av energianvändningen till B-alternati- vets nivå att ca 40 TWh olja och/eller kol kan sparasjämfört med alternativ C. I alternativ C' förutsätts att besparingarna uteslutande gäller olja.
8.4.5 Konsekvensbeskrivning
Ekonomi
I alternativ C har samma besparingsåtgärder som i övriga alternativ förutsatts inom samfärdselsektorn. Kostnaderna för dessa har liksom i övriga alternativ inte beräknats.
De utbyggnader som är nödvändiga för att klara energiförsörjningen i alternativet omfattar investeringar dels i produktions- och omvandlingsan- läggningar. dels i sådan infrastruktur m.m. som användningen av nya energiråvaror som torv, energiskog. skogsavfall, kol och naturgas förutsätter. Dessa infrastrukturella investeringar omfattar bl. a. anläggningar för produk- tion och transport av torv, energiskog och skogsavfall. hamnar för kolimport samt rörledningssystem. De uppskattade investeringsbehoven framgår av tabell 8.97.
Samtliga kostnadsangivelser för energitillförselsystemet baseras på underlag från tillförselgruppen.
Det totala investeringsbehovet för perioden 1979—1990 framgår av tabell 8.98.
Det totala investeringsbehovet i energitillförselsystemet för perioden 1979—1990 uppgår sålunda för alternativ C (Cl) till ca 90 (90) miljarder kr. vilket är ca 15 (15) miljarder kr. mer än enligt referensprognosen. Inräknas även investeringarna för besparingsåtgärder blir investeringskostnaden totalt 110 miljarder kr. i alternativ C1 och merkostnaden jämfört med referensprog- nosen 35 miljarder kr. Härtill kommer kostnader för energibesparande åtgärder inom samfärdselsektorn samt sådana investeringskostnader som är hänförliga till beredskapslagringen och energiforskningsprogrammet.
Tabell 8.97 Investeringsbehov i infrastruktur åren l979-l990. miljarder kr. Alter— nativ C
Energiråvara 1979—1985 1986—1990 1979—1990 Torv 0,4 1,2 1,6 Energiskog 1,8 2.5 4.2 Skogsavfall 0.1 0.2 0,4 Kol — 0,2 0,2 Naturgas 0.3 0.6 0.9
Summa 2,6 4,7 7,3
Tabe118.98 Investeringsbehov för energitillförsel åren 1979—1990. miljarder kr. Alternativ C
1979—1985 1986—1990 1979—1990 C C1 C C1 C Cl Elproduktion 21,0 20,2 20,6 19,2 41.6 39.4 Lokaluppvärmning 16,7 16,6 14,6 14,2 31.3 30.8 Industriell värme 33 3.4 2,9 2,8 62 6,2 Metanolproduktion — - 3,1 3,1 3,1 3,1 Oljeprospektering 0.6 0,6 0,4 0.4 1.0 1,0 Infrastruktur 2.6 2,6 4,7 4,7 7,3 7,3 Summa 44,2 43,4 463 44.4 90,5 87,8
Driftkostnaderna för elproduktion, lokaluppvärmning, industriell värme och samfärdsel beräknas uppgå till igenomsnitt knappt 21 (ca 20) miljarder kr. per år under perioden 1979—1985 eller totalt för perioden 145 (140) miljarder kr. För perioden 1986—1990 är motsvarande siffror knappt 25 (drygt 23) resp. ca 125 (115) miljarder kr.
Alternativets totala medelsbehov avseende investeringar samt driftkost- nader för perioden 1979—1990 uppgår sammanfattningsvis till ca 360 (365) miljarder kr. Härav beräknas ca 220 (205) miljarder kr. utgöra kostnad för bränsleimporten.
Dessa kostnadsangivelser kan för elsektorn konkretiseras i en medel— kostnad för ökad elproduktion under perioden 1979—1990. Den har definie- rats som kvoten mellan den totala årskostnadsökningen under perioden dividerad med den årliga elförbrukningens ökning under samma tid och uppgår till ca 9 (9) öre/kWh.
Utvecklingen efter år 1990
En ekonomisk jämförelse mellan de olika alternativen blir missvisande om kalkylerna inte på något sätt korrigeras för de olikheter som kan föreligga mellan alternativen efter år 1990. För att förbättra möjligheterna att jämföra alternativen väljs här att översiktligt redovisa även utvecklingen fram till år 2000 enligt tillförselgruppens kalkyler. Det är uppenbart att en sifferredovis- ning för denna period är behäftad med ännu större svagheter än en redovisning för perioden fram till år 1990. Siffrorna bör dock ändå kunna ge en viss indikation på tänkbara konsekvenser av utvecklingen efter år 1990.
Investeringarna under perioden 1991—2000 beräknas uppgå till ca 85 (65) miljarder kr. och de totala driftkostnaderna till i genomsnitt ca 31 (28) miljarder kr. per år eller sammanlagt ca 310 (280) miljarder kr. under perioden.
De totala kostnaderna för investeringar och drift uppgår därmed till ca 755 (710) miljarder kr. för perioden 1979—2000. Härav beräknas ca 455 (415) miljarder kr. utgöra kostnad för bränsleimport.
Medelkostnaden för ökad elproduktion under perioden 1991—2000 uppgår till ca 16 (16) öre/kWh.
Substansvärdet för anläggningar inom el- och värmesektorn beräknas år
2000 uppgå till ca 100 (85) miljarder kr.
Med en vattenkraftutbyggnad upp till 70 TWh i stället för 66 TWh som förutsatts i alternativet skulle totalt ca 3 miljarder kr. sparas under perioden fram till år 2000 genom att kraven på utbyggnad av andra och dyrare kraftslag därigenom kan reduceras.
Med en inhemsk uranbrytning påbörjad omkring år 1990 och avpassad för den kärnkraftproduktion som förutsätts i alternativ C skulle behovet av bränsleimport fram till år 2000 reduceras med ca 13 miljarder kr.
Sysselsättning
På basis av material från tillförsel- och hushållningsgrupperna har sysselsätt- ningskonsekvenserna inom energisektorn översiktligt bedömts. Alternati- vets sysselsättningseffekter inom övriga samhällssektorer diskuteras i avsnitt 9.3.
Redovisningen vad avser tillförselsidan omfattar arbetskraftsbehovet för anläggningsarbeten och produktion av utrustning för energiförsörjningssys- temet samt personalbehov för drift av anläggningar som tillkommer från år 1978. Sysselsättningssiffrorna inkluderar all projektanknuten personal, såväl centralt som på arbetsplatserna. Arbetskraftbehovet hos underleverantörer är inkluderat i de redovisade siffrorna så långt detta varit möjligt. Siffrorna måste betraktas som mycket osäkra bl. a. med hänsyn till att flera av de verksamheter för vilka arbetskraftsbehovet uppskattats inte bedrivs idag.
Anläggningsarbeten i samband med kraftverksutbyggnad är den domine- rande sektorn. Även tillverkning av utrustning för elproduktion är en viktig sektor i sammanhanget.
Arbetskraftsbehovet vad avser energibesparande åtgärder blir detsamma som i industriverkets referensprognos. Detta behov har dock inte bedömts.
M iljöbelastning
I det följande redovisas de miljöbelastningar som energianvändningen i alternativ C ger upphov till. Det bör observeras att sifferuppgifterna inrymmer en hög grad av osäkerhet. Vidare bör observeras att annan miljöinverkan som ej kunnat kvantifieras kan vara av minst lika stor betydelse vid bedömning av energialternativen. För en mer fullständig
Tabell8.99 Arbetskraftsbehov inom energitillförselsektorn. genomsnittligt antal sysselsatta. Alternativ C
1979—1985 1986—1990 Anläggningsarbete och produkttillverkning 15 000 20 000 Driftarbete" 5 000 10 000
” Utöver 1978 års nivå.
diskussion av miljöbelastningarnas effekter och deras relation till övriga miljöbelastningar i samhället samt av icke kvantifierbar miljöinverkan hänvisas till avsnitt 8.6.5.
Tabell 8.100 Mängder aska och slagg från kol- och skifferförbränning. Alternativ C, milj. ton/år
År 1990 År 2000
0.2-0.4 0,7—] ,4
Tabell 8.101 Ackumulerade mängder av använt kärnbränsle. Alternativ C, ton
År l985 År 1990 År 2000
1 400 2 700 5 600
Tabell 8.102 Koldioxidutsläpp från energiproduktion (fossila bränslen och metallur- giska processer). Alternativ C. milj. ton/år
År 1975 År 1990 År 2000
88 92 102
Tabell 8.103 Svaveldioxidutsläpp. Alternativ C
Reningsåtgärder enl. prop. 1976/7713 Utsläpp med de reningsåtgärder som medtagits i de ekonomiska beräkning- arna
Utsläpp år 1990 Utsläpp år 2000 Utsläpp år 1990 Utsläpp år 2000 1 000 ton 502 1 000 ton 502 1 000 ton 502 1 000 ton 502
270 270 270 230
Tabell 8.104 Värmeutsläpp från kondenskraftverk. Alternativ C. År 1990 År 2000
Kondensoreffekt Kylvattenutsläpp Kondensoreffekt Kylvattenutsläpp MW TWh MW TWh
24000 116 27000 136
Tabell 8.105 Markbehov för vindkraft. Alternativ C, km2
1 MW-aggregat 4 MW-aggregat Strategi enl. Tillförselgruppen
Direkt Berörda Direkt Berörda Direkt Berörda utnyttj. områden utnyttj. områden utnyttj. områden
Markutnyttjan—
de år 1990 20 560 4 340 9 440 , Markutnyttjan- % de år 2000 60 1 680 12 1 020 17 1 120
Tabell 8.106 Markbehov vid torvbrytning. Alternativ C. ka
År 1990 År 2000 !
250—300 400—500
Tabell 8.107 Markbehov för asklager. Alternativ C. ha/år År 1990 År 2000
2—8 7—28
8.4.6 Behov av styrmedel
Önskvärdheten av energipolitisk handlingsfrihet i framtiden och den osäkerhet som är förknippad med energitillförsel, energianvändning och styrmedlens effekter gör att de kvantitativa "mål" som anges i de alternativa energibalanserna endast kan ses som grova riktmärken. Styrmedelsgruppen har därför bedömt det som önskvärt att val av styrmedel och styrkan på insatta styrmedel karakteriseras av flexibilitet. Vägledande för styrmedels- diskussionen är de intentioner som ligger till grund för de alternativa balanserna snarare än ett önskemål att uppnå osäkra kvantitativa mål vid en viss tidpunkt.
Generel/a styrmedel
Bland de ekonomiska styrmedlen har de direkt prispåverkande styrmedlen en given plats. Beskattning och prissättning på olika slag av energi spelar härvid en väsentlig roll.
Styrmedelsgruppen redovisar förslag som bl. a. innebär att den nuvarande energibeskattningen av fossila bränslen och elkraft tidigareläggs till import- och producentledet med skattesatser primärt avvägda så, att skattebelast- ningen blir likvärdig för de olika energislagen i förhållande till det termiska energiinnehållet. Styrmedelsfunktionen skulle därefter kunna markeras ytterligare genom skattesatsdifferentieringar eller undantag i syfte att dels tillgodose en samhällsekonomisk avvägning av beskattningen med hänsyn till miljökostnader och annat, dels underlätta introduktionen av nya energi- källor.
Styrmedelsgruppen har även belyst effekterna av en omläggning av nuvarande energibeskattning till en beskattning inom mervärdeskattens ram. Om energiskattens uppgift är att begränsa den slutliga energianvänd— ningen är ett från samhällsekonomisk effektivitetssynpunkt naturligt skat- tesystem en kombination av tidigarelagd enerigskatt och mervärdeskatt. Priserna på energi är väsentliga styrmedel. De får betydelse i bl. a. följande avseenden:
a) för effektiviteten i utnyttjandet av befintliga produktions- och distribu- tionsanläggningar,
b) för investeringsbeslut som gäller energisparande, val mellan energislag och övergång till nya enerigkällor.
c) för finansieringen av energiföretagens investeringar och övriga kostna- der.
Utgångspunkten för en prissättning som skall bidra till effektivt resursut- nyttjande är den kortsiktiga marginalkostnaden. Härmed avses kostnaden för de på kort sikt varierbara produktionsresurserna. Framför allt bör energipri- serna varieras efter kostnadsändringar som beror påjörutsebara, påtagliga variationer i tillgång och efterfrågan. Detta bör dock ske med en varseltid, som gör det möjligt för kunderna att utan allvarliga störningar anpassa sig till ändrade energipriser.
För effektiva investeringsbeslut hos förbrukarna krävs dels att de får bästa möjliga information om den framtida energiprisnivån, dels att denna prisnivå i genomsnitt över tiden motsvarar den långsiktiga marginalkostnaden. En sådan prisnivå kan åstadkommas, om en prissättning enligt den kortsiktiga marginalkostnaden kombineras med investeringsbeslut för el och fjärrvärme som baseras på samhällsekonomiska kalkyler. Det innebär bl. a. att förutom företagsekonomiska kostnader även konsekvenserna för miljö, försörjnings- trygghet m. m. bör beaktas i investeringsbedömningen.
En sådan kombination av pris- och investeringspolitik för el och fjärrvärme löser däremot normalt inte problemet med täckning av energiföretagens totala kostnader. Liksom hittills torde detta problem få lösas genom att man kompletterar marginalkostnadsbaserade rörliga avgifter (energi- och effekt- avgifter) med olika slags fasta avgifter.
En strikt tillämpning av principen om prissättning efter kortsiktig margi- nalkostnad kan också behöva modifieras med hänsyn till olika slag av marknadsimperfektioner samt till fördelnings- och stabliliseringspolitiska effekter.
Selektiva styrmedel på användningssidan
Industri: Enligt de intentioner som ligger bakom alternativ C förutsätts att den stipulerade nivån för slutlig energianvändning inom industrin kan uppnås med i stort de styrmedel som angivits i industriverkets referensprognos (SIND A). Detta innebär att Iåne- och bidragssystemets nivå anpassas till den som antas föreligga i SIND A. Styrmedelsgruppen ställer sig delvis kritisk till nuvarande bidragssystem och förordar att detta utvärderas och omarbetas.
Åtgärder som är privatekonomiskt lönsamma bör inte subventioneras med bidrag utan dessa bör endast utgå för att täcka skillnaden mellan privateko-' nomisk och samhällsekonomisk lönsamhet. Däremot bör enligt styrmedels-
gruppen bidragssystemet kompletteras med [än för privatekonomiskt lönsamma projekt förutsatt att samhällsekonomisk lönsamhet kan konsta- teras. Finansieringssvårigheter leder för närvarande till mycket höga krav på avkastning.
För att fylla ut informations- och kunskapsbrist i främst mindre och medelstora företag krävs också styrmedel av informations- och utbildningska- raktär. Vidare skulle energihushållningen hos i första hand mindre och medelstora företag kunna förbättras genom en utvidgad rådgivning. Den nuvarande informations- och rådgivningsverksamheten torde behöva fort- sätta i åtminstone oförändrad omfattning i alternativ C. Styrmedelsgruppen pekar vidare på möjligheten att vid behov utsträcka den prövning som idag sker enligt 136 då byggnadslagen till att omfatta även befintliga anlägg- ningar.
Samjärdsel: För att nå avsedda besparingseffekter på energianvändningen inom samfärdselsektorn kan en kombination av prispåverkande medel och administrativa åtgärder användas.
Vad beträffar de prispåverkande medlen kan en styrning nås genom direkt styrning av drivmedelspriser (skatt på bensin och motorbrännolja) och indirekt styrning (bilaccis, fordonsskatt, parkeringsavgifter etc.). Styrmedels- gruppen förordar användningen av direkt styrning framför indirekt styrning på grund av den risk för icke önskvärda bieffekter på bl. a. energianvänd- ningen som kan uppkomma när vissa typer av indirekt styrning används (t. ex. längre resor för att undvika parkeringsavgifter). Styrmedelsgruppen ställer sig inte avvisande till ändrad fordonsbeskattning och skärpta regler för bilförmåner vid inkomstbeskattning. Beträffande den direkta styrningen av drivmedelspriserna föreslår styrmedelsgruppen att man innan ytterligare åtgärder vidtas först utvärderar effekten av den under våren 1978 aviserade höjningen av skatten på drivmedel.
Bland de administrativa styrmedel som gruppen beaktat har parkerings- restriktioner bedömts kunna påverka biltrafikens omfattning och därmed också förbättra kollektivtrafikens underlag. Bedömningen har också gjorts att stora miljö- och trafiksäkerhetsmässiga förbättringar därmed skulle kunna uppnås. En förskjutning av arbets- och sko/tider skulle kunna öka kapacitetsutnyttjandet hos kollektivtrafiken. En sådan förskjutning skulle — ensam eller i kombination med begränsningar av tätortsbilismen — öka de kollektiva trafikmedlens tillgänglighet.
Jämte en övergång från individuellt till kollektivt resande föreslås åtgärder för att åstadkomma en ökad samåkning i personbil, framför allt i samband med arbetsresor.
Det är av betydelse för möjligheterna att åstadkomma energibesparingar att få till stånd en ökad medvetenhet av möjligheterna att spara energi. Ökade utbildningskrav och bättre information till bilisterna är önskvärda. Informa- tionen bör dock inte enbart behandla energiaspekterna utan även de fördelar som står att vinna från miljö- och säkerhetssynpunkt. Styrmedelsgruppen har gjort bedömningen att effekten av sådana höjda utbildningskrav och ökad information skulle kunna förstärkas om de kombineras med en prisökning för att skapa de ekonomiska incitamenten för aktiva besparingsåtgärder. Denna koppling är å andra sidan inte nödvändig för att erhålla en viss besparings— effekt.
tillåtna specifika bränsleförbrukning hos nytillkommande personbilar. Vid fastställande av normvärde måste hänsyn tas till målsättningen beträffande avgasemissioner, trafiksäkerhet och trafikbuller. Vidare måste industri- och ? handelspolitiska avvägningar komma med i bilden.
Bränslebesparingar kan också åstadkommas genom föreskrifter om viss bränslebesparande utrustning (t. ex. stålradialdäck, spoilers).
För att minska transportsektorns stora oljeberoende föreslås att åtgärder vidtas som möjliggör användning av andra bränslen än bensin och diesel- brännolja. En åtgärd som föreslås är att införa normer för att påskynda utvecklingen mot motorer som kan drivas med t.ex. metanol och andra syntetiska bränslen.
Därutöver har styrmedelsgruppen föreslagit obligatorisk ekonomitrimning av begagnade bilar.
Loka/uppvärmning: För nytillkommande bostäder och lokaler bör energi- hushållningen i första hand styras genom bestämmelser i Svensk Byggnorm (SBN). Bestämmelsernas omfattning kan revideras och kompletteras i takt med ökad kunskap om energihushållande åtgärders lönsamhet och tekniska genomförbarhet.
Energihushållningen vid nybyggnader kan också styras genom att man ställer särskilda villkor vid statlig belåning. De bestämmelser som idag finns kan ges en mer energihushållningsorienterad inriktning. Detta skulle få bred omfattning eftersom andelen statligt belånade bostäder är hög (ca 85 %).
Inga restriktioner mot nytillkommande elvärme har förutsatts av hushåll- ningsgruppen i alternativ C. Om beslut fattas att eftersträva en snabbare minskning av oljeberoendet kan åtgärder för att öka eluppvärmningen av byggnader aktualiseras.
Enligt styrmedelsgruppens uppfattning innebär detta att ett Ia'ne- och bidragssystem är tillräckligt som styrmedel för det befintliga bostads- och lokalbeståndet.
Styrmedelsgruppen föreslår en alternativ utformning av nuvarande låne- och bidragssystem för det befintliga bostads- och lokalbeståndet. Bidrag till projekt som är privatekonomiskt lönsamma bör inte utgå enligt förslaget. För olika tekniska åtgärder fastställs samhällsekonomisk resp. privatekonomisk lönsamhet.
Bidraget bör ur effektivitetssynpunkt bli så stört att skillnaden mellan samhällsekonomisk och privatekonomisk lönsamhet täcks. Detta innebär att det nuvarande generella bidraget på 35 % av godkända kostnader bör tas bort.I alternativ C förordar styrmedelsgruppen en besiktningsverksamhet i serviceform i stället för den obligatoriska besiktning som kan visa sig nödvändigt i alternativen A och B. Eventuellt kan försöksverksamhet med s. k. värmetaxering av fastigheter behöva prövas och med besiktning därefter i erforderliga fall. Styrmedelsgruppen föreslår sådana ändringar i byggnads- stadgan att administrativa ingrepp av denna typ möjliggörs. Införande av ett system för bränsledebitering som innebär att hyresgästerna debiteras faktiska bränslekostnader torde vidare kräva kontroll av att uppvärmningsanordningar drivs så effektivt som möjligt.
Individuell värme- och varmvattenmätning bedöms vara fördelaktig från energihushållningssynpunkt. Resurser bör därför ställas till förfogande för utredning av de tekniska och administrativa problem — t. ex. '”värmestöld” — , . som är förknippade med sådan mätning.
Selektiva styrmedel på tillförselsidan
En medveten styrning av utvecklingen från statsmakternas sida kommer att krävas för att förverkliga de förutsatta tillskotten från nya energiråvaror som biomassa, torv, sol, vind, kol och naturgas. En kombination av direkt prispåverkande åtgärder, resursreglering och direkt statliga insatser erfordras, för att en marknad för de nya energiråvarorna skall kunna skapas.
Nya biobränslen och torv: Fån både produktions- och användningssynpunkt har torv och biobränslen gemensamma problem. Det överordnade problemet synes vara att skapa en organisations/orm som möjliggör att de planerade kvantiteterna kommer in i den svenska energiförsörjningen fram till år 1990.
Styrmedelsgruppen har inventerat den lagsti/ining som kan bli aktuell vid en i praktisk skala bedriven torv- och energiskogsproduktion. De lagar som reglerar sådana aktiviteter är främst skogsvårdslagen, naturvårdslagen, miljöskyddslagen, vattenlagen samt för torvutvinning lagen om vissa mineralfyndigheter. Några direkta rättsliga hinder synes inte föreligga.
Exploatering av torv och nya biobränslen berör ett stort antal intressenter. såväl statliga som kommunala och enskilda. Ett av de största hindren för en rationell energiskogsodling torde vara indelningen av markägandet. En effektiv energiskogsodling kräver att olika markägare samverkar vid odlingen. System för tvångsvis samverkan kan dock behöva införas. Därvid kan vissa samfälligheter tjäna som förebilder.
Med beaktande av den betydelse inhemska biobränslen och torv beräknas få i alternativ C föreslår styrmedelsgruppen att etablerandet av dessa nya näringsgrenar sker med hjälp av ett samordnande organ. Verksamheten måste vara inriktad på att undanröja de hinder som kommer att möta torv- resp. biobränslehanteringen under projekterings- och startskedet. Under denna övergångsperiod torde den främsta uppgiften vara att organisera och koordinera produktions- och användningssidan.
På användarsidan måste investeringar göras i samband med byte av pannanläggningar vid övergång från oljeeldning till fiis- eller torveldning. För att detta skall vara ekonomiskt fördelaktigt kan krävas att man kan göra flerårsavtal, där tillförsel av torv resp. nya biobränslen till konkurrenskraftigt pris och garanterad kvantitet och kvalitet fastställs.
Fortsatt statligt stöd tillforskning, utveckling och demonstration för att på sikt möjliggöra billigare torv och biobränsleproduktion, omvandling av dessa energiråvaror till lämpliga energibärare samt användning av dessa energibä- rare på ett tekniskt och ekonomiskt fördelaktigt sätt.
Den kommunala energiplaneringen kan få en viktig roll som administrativt styrmedel eftersom kommunerna kommer att få en framträdande roll som producent (kommunala värmeverk), som samordnare av det lokala distribu- tionsnätet och som förhandlingspart.
Under en övergångsperiod föreslås ekonomiskt stöd i form av statliga lån och bidrag. För att garantera en viss produktionskapacitet föreslås bidrag i form av etableringsstöd med lånegarantier. Vidare finns möjlighet att undanta inhemska biobränslen från energiskatt.
Olja och naturgas: Det fortsatt starka oljeberoendet i samtliga alternativ motiverar enligt tillförselgruppen svensk oUeprospektering eller inköp i redan
gjorda fyndigheter. Under perioden 1979—1990 har förutsatts att 1 miljard kr. satsas på sådan verksamhet.
Ett naturgassystem i Sverige kräver vid introduktionen mycket stora investeringar i rörledningar m. rn. Under ett övergångsskede kan det bli svårt för gasleverantören att få sina kostnader täckta. Någon form av statligt stöd till investeringarna kan därför bli nödvändigt. Styrmedelsgruppen föreslår också stöd från statsmakterna för konsumenter som går över till naturgas. Stöd till information och utbildning föreslås också.
Kol: Ett nationellt handlingsprogram för hur kol skall föras in idet svenska energisystemet bör utarbetas. Utredningar om lokalisering av kolhamnar och vilka planerade industrianläggningar och kraftverk som kan bli aktuella för koleldning bör göras omgående. Kommunerna bör få ekonomiskt stöd till _lörprojektering. Vidare förordas stat/ig hjälp medfinansieringen av koleldade anläggningar eventuellt finansierad genom en särskild avgift på olja. Bestämmelser om att energiproducerande anläggningar måste kunna utnyttja minst två typer av bränslen föreslås bli införda. Kunskapsbehovet föreslås bli tillgodosett genom bl. a. internationellt samarbete och stöd till svenska forskare och tekniker för deltagande i internationella projekt.
Vindenergi: Med nuvarande lagstiftning är tillståndsproceduren för utbyggnad av vindkraftverk relativt enkel. Förutom markägarens tillstånd fordras i de flesta fall endast kommunalt byggnadslov.
Fortsatt forskning. utveckling och demonstration är nödvändig. Under förutsättning att nuvarande utvecklingsprogram kan bedrivas som planerat kan fullskaleanläggningar vara i provdrift i mitten på 1980-talet.
Om vindkraftaggregat under en övergångsperiod inte kan producera elenergi till konkurrenskraftiga priser föreslår styrmedelsgruppen olika former av ekonomiskt stöd i form av skattebefrielse, statliga lån och bidrag, eventuellt i kombination med administrativa styrmedel.
Om andra än dagens råkraftproducenter skall bygga vindkraftaggregat måste emellertid en rad problem i samband med kostnader för reservkraft, ersättning för överskottskraft etc. lösas.
Övrig kraftproduktion: I alternativ C domineras kraftutbyggnaden av kärnkraftverk, varav 3 block är kärnkraftvärmeaggregat.
De särskilda krav som uppkommer i alternativ C i fråga om kärnbränsle- baserad värmeproduktion kan komma att ställa krav på ekonomiska stödåtgärder. Storleken av nödvändigt värmeunderlag torde dessutom medföra behov av samordnande åtgärder mellan kommuner och producen- ter.
Styrmedelsgruppen har diskuterat taxepolitikens och energiskattens bety- delse för utbyggnadstakten av industriellt mottryck. Genom bl. a. en omläggning av energibeskattningen enligt de tidigare nämnda förslagen skulle lönsamhetsbetingelserna förbättras.
Koncessionsprövningen enligt 136 at)" byggnadslagen torde ge tillräckliga möjligheter att kontrollera att den nyutbyggnad av industriella mottrycks- anläggningar som anses samhällsekonomiskt motiverad också kommer till stånd. För att utnyttja mottryckspotentialen i existerande anläggningar är det nuvarande bidragssystemet kompletterat med lån det huvudsakliga styrmed- let.
Solenergi: Statliga insatser fordras för att underlätta användandet av solvärmesystem i befintlig och ny bebyggelse. Vidare fordras ekonomiska incitament för att göra solenergi konkurrenskraftigt under en övergångspe- riod.
Statliga insatser krävs för forskning, utveckling och demonstration. Forsk- ningsprogrammet torde på sikt medföra en styreffekt genom stimulans av den komponenttillverkande industrin och konsultbranschen.
Den nya lagen om kommunal energiplanering föreslås enligt styrmedels- gruppen få ett tillägg där kommunerna åläggs att inventera tillgänglig och lämplig mark för solvärmecentraler för större bebyggelsegrupper. Det torde vara naturligt att kommunerna får huvudansvaret för användningssidan. Detta kan ske dels genom samordning av det lokala distributionssystemet, dels även genom kommunalt huvudmannaskap för solvärmecentraler för stora byggnader eller bebyggelsegrupper.
De nya energinormerna i Svensk Byggnorm (SBN) 1975 förbättrar möjlig- heterna att införa soluppvärmning genom de högre isoleringskraven för nybyggnader. SBN bör ytterligare kompletteras med bestämmelser som underlättar införandet av solenergi.
Under ett övergångsskede bör finnas möjligheter till statliga lån och bidrag. Under inledningsskedet syftar bidragsdelen till att täcka skillnader mellan den privatekonomiska och samhällsekonomiska lönsamheten för använ- dande av solenergi. Låneunderlaget för statliga bostadslån bör inkludera solvärmeinstallationer.
Det är vidare väsentligt att information angående resultaten av försöks- och demonstrationsverksamheten utökas. Dessutom föreligger det behov av att ge VVS-konsulter och byggnadstekniker utbildning i solvärmesystem. Vidare kommer det naturligtvis att finnas behov av kunnig installations- och servicepersonal.
Staten kan tänkas komma in i bilden för att garantera att avsedd produktionskapacitet för solvärmekomponenter erhålls. Detta kan ske genom att staten tecknar långtidskontrakt med tillverkare av sådana kompo- nenter. Staten kan också via regler om att solvärmesystem skall användas i vissa offentliga byggnader utnyttja den offentliga upphandlingen som ett medel att skapa underlag för en produktion.
Forskning, utveckling och demonstration
De forsknings-, utvecklings- och demonstrationsinsatser som förutsätts i alternativ C överensstämmer i huvudsak med de nu aktuella långsiktiga planerna för det statliga forskningsprogrammet.
Behov av beslut
1 alternativ C krävs endast mindre utvidgningar av dagens styrmedel för energihushållning. Det är främst de utvidgade sparinsatserna inom bebyg- gelseområdet och samfärdselsektorn som kräver ytterligare beslut. Se avsnitt 8.4.2. 1 alternativ C förutsätts användning av kol och torv. För att nå full omfattning av dessa bägge energiråvaror krävs främst av miljöskäl ett
l l
forsknings— och utvecklingsprogram. Dessutom krävs beslut om introduk- tion av naturgas som innebär beslut om styrmedel, koncessionsanslag för pipelines och installationsnormer.
För att förstärka systemets försörjningstrygghet bör också beslut fattas om svenskt engagemang i oljeutvinning samt förstärkta insatser för Oljeprospek- tering.
Samtliga alternativ innebär en omfattande satsning på förnyelsebara energikällor. Det krävs en medveten styrning av utvecklingen för att de angivna målsättningarna för år 1990 skall kunna uppfyllas.
Beträffande solenergi krävs ytterligare experiment och utvärdering samt beslut inom de närmaste åren för introduktion försöksvis i större skala för bostadsuppvärmning. För Vindenergi krävs ett omfattande utvecklingspro- gram för utprovning av lämpliga aggregatstyper.
Utnyttjandet av biobränslen kräver forskning, utveckling och teknisk demonstration. Under första hälften av 1980-talet krävs introduktion försöksvis i större skala av biobränslen. Samtliga alternativ förutsätter en etablering av en näringsgren som skall producera, förädla och driva handel med de nya inhemska energiråvarorna torv och biobränslen. Utöver den administrativa organisationen är speciellt finansieringen viktig. Frågan om organisation, funktionssätt och erforderliga initiativ för att kunna genomföra ett program med biobränslen i den omfattning som förutsätts i samtliga alternativ kräver åtgärder snarast.
Inom samfärdseln krävs beslut om åtgärder för en övergång till syntetiska bränslen. Det gäller bl. a. normer för fordon och distribution för anpassning till syntetiska bränslen. En strategi för råvaror och drivmedel inom samfärd- selsektorn måste utarbetas. Under år 1980 måste tillstånd ges för att uppföra av den första produktionsanläggningen för syntetiska drivmedel.
I alternativ C krävs också beslut om kärnkraftblocken 11—13 skall utföras som kärnkraftvärmeblock för värmeförsörjning av storstäderna. Beslut måste också fattas om en utvecklingsinsats för kärnvärmeverk. Beslut krävs också beträffande centrallager för använt kärnbränsle, val mellan upparbetning och direktdeponering av det utbrända bränslet, mellanlager och plats för slutlig förvaring av högaktivt avfall.
8.5 Alternativ D
8.5.1 Alternativets inriktningl
Betydande resurser satsas på energihushållning och utveckling av inhemska energikällor. Den framtida energianvändningens storlek är osäker, bl. a. beroende på den osäkra bedömningen av den ekonomiska utvecklingen och hushållningsåtgärdernas genomslagskraft. En stark satsning sker på förnyel- sebara energikällor men möjligheterna att på ett ekonomiskt och miljömäs- sigt godtagbart sätt i stor skala utnyttja dessa bedöms inte så stora under perioden fram till år 1990. I alternativ D tillgodoräknas därför effekter av hushållningsåtgärder och bidrag från förnyelsebara energikällor i mer begränsad utsträckning än i alternativen A och B. Om ansträngningarna på hushållningsområdet och utvecklingen av förnyelsebara energikällor visar sig
' Alternativen redovisas fullständigt vart och ett för sig. För att underlätta jämförelser har alla stycken där alternativen överensstämmer marke- rats. Dubbla streck be- tyder att samtliga alter- nativ överensstämmer, enkla att alternativen överensstämmer parvis A/B och C/D.
framgångsrika finns möjligheter att framdeles anpassa alternativet framför allt på sådant sätt att oljeberoendet ytterligare begränsas.
Genom en starkare satsning än i alternativ C på substitution av olja mot el inom lämpliga samhällssektorer förstärks inriktningen mot minskat oljebe- roende i alternativ D. Den ökade elanvändning som följer härav täcks företrädesvis genom en fortsatt utbyggnad av kärnkraft.
8.5.2 Energianvändning Förutsättningar
Den politiska och ekonomiska belastning som vårt beroende av oljeimport utgör motiverar att betydande ansträngningar görs att dels minska och effektivisera oljeanvändningen, dels ersätta oljan med energibärare som från försörjningssynpunkt är mer acceptabla. Strävan att minska oljeberoendet förstärks ytterligare genom de bedömningar som gjorts på senare tid i Sverige och utomlands och som entydigt visar på risker för marknadsstörningar, kanske redan under första delen av 1980-talet. Någon direkt, kvantitativ begränsning av energianvändningen liknande vad som gäller för el i alternativen A och B förutsätts inte gälla i alternativ D.
I alternativ D utgör industriverkets modifierade referensprognos, alter- nativ A, i det följande kallad referensprognosen, utgångspunkten för att sätta samman ett hushållningsprogram.
Den användningsnivå som kan komma att anges bör ses som ett riktmärke och bör kunna både överskridas och underskridas. Läsningen till prognose- rade värden får inte vara så stark att ändringar i grundläggande förutsätt- ningar, t. ex. ändrad ekonomisk tillväxttakt eller nya mål för bostadspoliti- ken, inte kan påverka energianvändningens utveckling.
Genomgående eftersträvas sådana åtgärder hos energianvändarna som underlättar framtida introduktion av nya energibärare och byte mellan energibärare. Här ingår också sådana åtgärder som skapar en marknad för tekniska lösningar och system som inte finns utvecklade ännu men kan sänka energianvändningen på längre sikt eller göra den mer flexibel.
Förutsättningarna för alternativ C och D innebär en mindre insats än i alternativ A och B på att till år 1990 utnyttja de besparingsmöjligheter som finns enligt redovisningen i kapitel 6.1.
I alternativ D är tillförselsidan så utformad att ytterligare övergång från olja till el utöver industriverkets referensprognos möjliggörs. Substitution från olja till el är särskilt aktuell inom industrin och vid uppvärmningen av byggnader.
Sektorvisa bedömningar
Enligt industriverkets referensprognos kan energianvändningen väntas utveckla sig inom de olika sektorerna från nu till år 1990 på det sätt som framgår av tabell 8.108.
lndustrisektorn förutses således enligt referensprognosen vara den sektor som ökar sin energianvändning snabbast trots en minskning av den specifika energiåtgången i förhållande till industriproduktionen med över 20 % mellan 1974 och 1990. Särskilt snabbt ökar elanvändningen. Detta hänger bl.a.
Tabell 8.108 Energianvändningen åren 1976 och 1990, TWh
1976 1990 Genomsnittlig ökning per år, % 1976—1990 Industri 160 212 2.0 därav el 39 64 3.6 Samfärdsel 79 99 1,6 därav el 2 3 3,2 Bostäder 107 93 —l .0 därav el 21 36 3.9 Service m. m. 59 69 1,1 därav el 16 24 2,9 Totalt 405 473 1,1 därav el 78 127 3,5
samman med att användningen av bränslen förutsatts bli effektiviserad genom att de åtgärder vidtas som finns angivna i industriverkets utredningar (SIND PM 197613 och 197716). Vidare ingår antaganden om åtgärder för bättre miljö, vilket generellt tenderar att höja elbehoven.
De åtgärder som inräknats i referensprognosen kan enligt verket genom- föras mot en investeringsutgift för det berörda företaget av högst 15 öre per inbesparad kWh. Om investeringsutgiften får gå upp till 30 öre per kWh kan de besparingar göras som industriverket har beräknat i sin 5. k. besparings- prognos (212—198=)14 TWh. Investeringsbehovet härför beräknar verket till ca 500 milj. kr. per år (utöver vad som ingår i referensprognosen).
Referensprognosen bygger vidare på antagandet att nya anläggningar och processer tekniskt kommer att optimeras mot de nya energipriserna och därigenom bli mer energieffektiva än de nu befintliga. I ett längre tidsper- spektiv kan introduktionen av ny teknik, t. ex. som resultat av det pågående forsknings- och utvecklingsarbetet, få stor betydelse för energiåtgången.
Industriverket framhåller bl. a. att det knappast är meningsfullt att i detalj ange vilka åtgärder som kommer att vidtas eller vilken ny teknik som kommer att tillämpas i enskilda företag eller delbranscher. En rad tekniska möjligheter föreligger, samtidigt som osäkerheter beträffande drifttillgänglig- het. anpassning till befintlig anläggning m. rn. kan göra att dessa möjligheter i realiteten bara utnyttjas i begränsad utsträckning. Det är också enligt verket riskabelt och många gånger omöjligt att generalisera uppnådda resultat från en anläggning till andra eller till huvuddelen av en bransch utan att först närmare ha analyserat förutsättningarna för en sådan uppräkning.
Mot denna bakgrund har industriverket gjort bedömningar för varje huvudbransch av hur mycket energiåtgångstalen kan förändras. I flertalet fall är det dock endast relativt översiktliga och schablonmässiga bedömningar. I de mest energikrävande branscherna har emellertid ingående bedömningar av teknisk-ingenjörsmässig natur kunnat göras.
Sammanfattningsvis ger industriverket följande bild av den väntade utvecklingen.
Tabell 8.109 Ökning av produktion och energianvändning (index 1968 = 100)
0) 1976a % 1990 per år per år 1968—1976 1976—1990 Produktionsvolym 2,8 125 4.0 216 Energianvändning: Referensprognosen 1,1 116 2.0 154 Besparingsprognosen 1,1 116 1,5 144
” Preliminära värden.
Fördelningen branschvis av energianvändning och besparingar enligt industriverket framgår av tabell 8.110.
Som framgår av tabellen sänks energianvändningen huvudsakligen inom fem branscher. De största skillnaderna uppkommer inom trä-, massa- och | pappersindustrin och inom den kemiska industrin. ”
Ett sätt att bestämma inriktningen av besparingar i alternativ D vore att göra en ekonomisk avvägning dels mellan olika användningssektorer. dels mellan besparingar och ökad tillförsel. Till grund för avvägningen skulle ligga de samhällsekonomiska marginalkostnaderna.
Att fastlägga vilka dessa kostnader är har emellertid visat sig mycket svårt. Detta gäller kanske särskilt industrin. De kostnadsuppgifter som har tagits fram består i huvudsak av företagens investeringsutgifter för besparingsåt- gärderna i fråga. 1 en del fall kan även företagets väntade drifts- och underhållskostnader ingå men detta framgår inte klart av materialet. Andra osäkerheter gäller sådana tänkbara sparåtgärder där kostnadsunderlag f . n.
Tabell 8.110 Energianvändning i olika branscher
Bransch 1976a 1990 Differens :
TWh ___—___— TWh .;
Referensprognos Besparingsprognos ; TWh ökning/år TWh ökning/år 3
1976—1990 1976—1990 1
% % i
Gruvor 6 8 2,1 8 2,1 0 ? Livsmedel 8 8 — 8 — 0 Textil 2 2 — 2 — 0 Trä, massa, papper 70 94 2,1 86 1,5 — 8 Grafisk 1 1 — l — 0 Kemisk 12 17 2,5 14 1,1 - 3 Jord och sten 11 13 1,2 12 0,6 — ] Järn och metall 34 42 1,5 41 1,4 — 1 Verkstäder 13 24 4,5 23 4,2 — 1 Varv ] l — 1 — 0 Övrig 0 0 — 0 — 0 Småindustri 2 2 — 2 — 0 Totalt 160 212 2,0 198 1,5 —14
” Preliminära värden.
helt saknastDet kan röra sig om ny, ännu ej kommersiellt tillgänglig teknik, eller om åtgärder som hittills tett sig så ofördelaktiga från företagsekonomisk synpunkt att det inte varit meningsfullt att ta fram kalkylunderlag, ritningar, m. m.
Ett problem inom industrisektorn är också att det är stor skillnad mellan den samhällsekonomiska marginalkostnaden och den företagsekonomiska. De åtgärder som undersökts har ofta en företagsekonomisk återbetalningstid på två till fyra år. Ur samhällsekonomisk synvinkel är många energisparande åtgärder av en sådan art att betydligt längre återbetalningstider skulle kunna accepteras.
Med hänsyn till de redovisade osäkerheterna förefaller det inte rimligt att lägga en väsentligt lägre användningsnivå år 1990 än den som anges i industriverkets referensprognos till grund för försörjningsplaneringen. Å andra sidan är det klarlagt att ytterligare besparingar, särskilt av olja, kan nås med förstärkta ekonomiska styrmedel.
Den typ av åtgärder som ligger närmast till hands är de åtgärder som finns redovisade som hushållningsgruppens lägre besparingsprogram för industrin i kapitel 6.1. Där anges följande besparingsinsatser som totalt skulle kunna ge en minskning av energianvändningen inom industrin med ca 8 TWh i förhållande till industriverkets referensprognos;
massa- och pappersindustrin
— sänkning av temperaturen på avgaserna i sodahuspannorna - värmeåtervinning vid tillverkning av termomekanisk massa
järn- och stålindustrin
— rationalisering av masugnsprocessen — ökad övergång till stränggjutning — förbättrad ugnsteknik
kemisk industri — isolering i petroleumraffinaderier
Bland sparmöjligheter som kan finnas i flera branscher nämner hushållnings- gruppen:
— bättre utnyttjande av värme i industrins byggnader — varvtalsreglering för pumpar och fläktar — ökad installation av mottryckskraft — förbättrat utnyttjande av processer
Totalt beräknas dessa besparingar kräva investeringar på 2—3 miljarder kr. utöver referensprognosen.
Med den utveckling av industriproduktionen som ligger till grund för energiprognoserna kan detta resultera i en lägre användningsnivå år 1990 än den nu förutsedda. Med ett annat utvecklingsmönster och en annan utvecklingstakt förändras emellertid också energianvändningen jämfört med nu föreliggande prognoser.
Också ändrade krav med avseende t. ex. på industrins miljöåtgärder— yttre och inre — kan påverka energianvändningen. Varken industriverket eller
kommissionens expertgrupp för energihushållning har fullständigt kunnat kartlägga effekten på energiåtgången av eventuella kraftiga höjningar i framtiden av ambitionerna på miljöskyddsområdet. 1 de prognoserade värdena för massa- och pappersindustrin har dock tillägg gjorts för ökade miljöskyddsåtgärderjämfört med vad som gäller f. n.
De åtgärder för flexibilitet som kan identifieras inom industrin hänger främst samman med hur ång- och hetvattenpannorna utformas. Om pannorna kan eldas med olika bränslen är flexibiliteten givetvis större än om de bara kan eldas med t. ex. olja. Sådana pannor är emellertid dyrare. Dessa frågor behandlas i det följande under avsnitt om energitillförseln.
Möjligheterna att inom industrin gå över från olja till el är generellt sett goda. Styrande för hur industrin agerar är priset på el och på bränslen samt förväntningarna om framtida priser och tillgänglighet. Vidare inverkar de olika energibärarnas egenskaper. Exempelvis väljs el ibland i stället för olja, trots högre driftskostnader, av miljö-, drifts- och underhållstekniska skäl inom vissa användningsområden.
Sammanfattningsvis anger kommissionens hushållningsgrupp att det är tekniskt möjligt att öka elandelen inom industrin från nuvarande ca 20 % till ca 50 %. Bl. a. skulle då flertalet ång- och hetvattenpannor elektrifieras liksom alla fasomvandlingsprocesser (torkning, indunsting m. m.).
1 alternativ D är inräknad en ökning av elanvändningen med 4 TWh i förhållande till industriverkets referensprognos vilket beräknas leda till 5 TWh lägre bränsleanvändning.
Sam/ärdse/n är den sektor som är starkast beroende av oljeprodukter. Endast ca 3 % av den energi som används inom samfärdseln utnyttjas i form av el. Av detta skäl gälleri alla energikommissionensfyra alternativ att det sammanvägda besparingsprogram som kommitténs expertgrupp för energi- hushållning har presenterat skall utgöra grunden. Detta innebär att bespa- ringar på sammanlagt 6—7 TWh, eller 6—7 %, skall göras i förhållande till industriverkets referensprognos.
Vidare gäller i alla kommissionens alternativ att möjligheten skall undersökas att inom samfärdseln substituera oljeprodukter mot syntetiska bränslen såsom metanol eller etanol.
Tabell 8.111 Energianvändning inom samfärdselsektorn
1976 1990 TWh
Referensprognosen Energikommissionen Differens
TWh Ökning/år TWh Ökning/år TWh
1976—1990 1976—1990 % % Bränsle 77 96 1,6 89 1,0 —7 El 2 3 3,2 3 3,2 0
Totalt, energi 79 99 1.6 92 l,] —7
De åtgärder som diskuteras är främst inriktade på att minska energian- vändningen inom personbilstrafiken. Åtgärder som skulle beröra lastbilstra- fikens energianvändning diskuteras emellertid också i viss utsträckning.
De behandlade åtgärderna syftar sammanfattningsvis till att
— skapa ökad insikt hos trafikanterna om behovet av och möjligheterna till energibesparingar — åstadkomma bättre körsätt och bättre underhåll av fordonen - sänka den specifika bränsleförbrukningen för nytillkommande fordon — få till stånd en övergång från individuellt till kollektivt resande och ökad samåkning i personbilar — utveckla drivkällor som medger flexibilitet ifråga om drivmedel.
De styrmedel som kommissionens hushållningsgrupp har bedömt vara erforderliga för att nå den angivna besparingen inom samfärdselsektorn är dels olika former av stimulansåtgärder, dels vissa restriktioner. Utgångs- punkten vid valet av styrmedel har varit att så långt det är möjligt undvika att påverka individernas transportsituation negativt. Åtgärder och förväntad besparingseffekt framgår av sammanställningen nedan.
Åtgärd TWh Bättre körsätt, underhåll 0,5—l Åtgärder för att förbättra efterlevnaden av gällande hastighetsbe- 0,5—1 stämmelser
Utbyggd kollektiv trafik, vissa restriktioner mot personbilstrafik i 1,5—2
framför allt större tätorter, dämpad tillväxt av personbilsbeståndet
Bättre resandeplanering, individen avstår från onödigt resande, ökad ] samåkning
Normer för högsta tillåtna specifika bränsleförbrukning för personbilar 1,5 kombinerat med en med hänsyn till specin förbrukning starkt progressiv årlig fordonskatt
Frivilliga sparprogram inom lastbilstrafiken 1—1,5
Det har varit svårt att under den korta utredningstiden få fram underlag för att bedöma kostnaderna för de diskuterade åtgärderna. Det har därför inte heller varit möjligt att analysera besparingsåtgärderna utifrån deras samhälls- ekonomiska marginalkostnad. För vissa åtgärder har dock försök gjorts att uppskatta investeringsbehoven samt årliga drifts- och underhållskostnader för hela perioden 1979—1990. Dessa kostnader samt kommentarer avseende olika effekter av åtgärderna framgår av sammanställningen nedan.
Åtgärd
Kostnad m. m. 1979—1990
Information till bilisterna
Utbildning vid trafikskolorna.
Förbättrad efterlevnad av hastighets- bestämmelser.
Utbyggd kollektivtrafik i kombina- tion med sanering av trafikmiljön och restriktioner mot bilutnyttjandet framför allt i de större tätorterna.
Ökad samåkning i personbil.
Normer avseende högsta tillåtna spe- cifika bränsleförbrukning
Starkt differentierad fordonsskatt
Frivilliga sparprogram inom lastbil- strafiken
Förstärkning av SJ:s konkurrensläge
50 milj. kr.
Förhållandevis låga kostnader för framtag- ning av undervisningsmateriel ' Förhållandevis låga kostnader för gröpa- ganda och skärpt lagstiftning. Väsentlig utbyggnad av länstrafik-gruppernas trafik- övervakning torde erfordras
Investeringar i kollektivtrafiken på lägst 2 miljarder kr. Årskostnaden (inkl. periodise- rade kapitalkostnader) 10—20 % högre än i referensprognosen. 1 vilken utsträckning de ökade kostnaderna för investeringar i kollek- tivtrafiken kan uppvägas genom en minsk- ning av de kostnader för byggande och drift av vägar och gator som förutsatts i referens- prognosen kan ej bedömas. Härtill kommer att en utbyggnad av den kollektiva trafiken får ses som en angelägen trafikpolitisk åtgärd.
Förhållandevis låga kostnader för samåk- ningsprogram inom företag och för samhälle- ligt engagemang i fullskaleförsök
Utvecklingskostnaderna för den inhemska bilindustrin har inte kunnat bedömas. Normerna får avvägas med hänsyn till närings- och handelspolitiska konsekvenser
Förhållandevis låga kostnader
Avseri första hand kostnadseffektiva energi— besparingar
Ökade årliga investeringsanslag till S]
Utöver de ovan redovisade åtgärderna kan — beroende på med vilken styrka de sätts in — ytterligare åtgärder behöva komma ifråga för att nå de åsyftade besparingarna. Kostnader härför eller eventuella bieffekter har inte beräk- nats.
Det kan gälla åtgärder av följande slag:
— Obligatorisk ekonomitrimning av personbilar. — Varudeklaration av begagnade personbilar. — Obligatorisk kontroll av bränsleförbrukningen. — Ändrade förutsättningar för privatpersofier att disponera ftrma- eller leasingbil. — Ändrade avdragsregler för resor med personbil bostad—arbetsplats.
För att skapa bättre flexibilitet gäller det att framför allt komma bort från det starka och ensidiga beroendet av oljeprodukter som drivmedel. Möjlighe- terna att utnyttja syntetiska bränslen har studerats av en särskild grupp av experter inom energikommissionen. Resultatet redovisas närmare under avsnittet om energitillförseln. Med den grovaindelning — bränslen resp. el — som har getts i detta avsnitt påverkas dock inte prognossiffrorna av vilka byten som sker mellan olika bränslen.
Möjligheterna att direkt övergå från bränslen till el är mycket begränsade inom samfärdselsektorn. Däremot ingår bland de ovan redovisade bespa- ringsåtgärderna en övergång från individuella till kollektiva färdmedel, vilket * i ringa utsträckning innebär en indirekt substitution av bränsle med el när övergången sker till spårbunden trafik. I princip skulle en del av den busstrafik som skeri de större tätorterna kunna ske med eldrivna trådbussari stället för dieseldrivna bussar som nu. Underlag för att bedöma realismen i detta, och kostnader, föreligger emellertid inte.
För sektorn Bostäder utgår en diskussion om besparingar från dels industriverkets referensprognos, dels undersökningar som kommissionens hushållningsgrupp gjort samt — fråga om uppvärmningen — de bedömningar som redovisats för riksdagen i prop. 1977/78:76 med energisparplan för befintlig bebyggelse.
Den stora minskningen 1975—1990 är delvis av redovisningsteknisk karaktär. Individuell uppvärmning, som innebär att förluster vid förbrän- ningen i pannanläggningarna inräknas i den slutliga energianvändningen, minskar till antalet och i stället ökar fjärrvärme och elvärme där distribu- tionsförluster inräknas i tillförselsystemet. Detta ger redovisningstekniskt 5 TWh lägre slutlig energianvändning.
Detaljerade kostnadsberäkningar har gjorts för de besparingsåtgärder som avser själva byggnaderna. Skillnaderna ovan mellan hushållningsgruppen och propositionen beror främst på olika antaganden om genomförandegrad. De beräkningar som hushållningsgruppen genomfört med hög genomföran- degrad vger likartade resultat som enligt propositionen. Investeringsbehovet för alternativet II i propositionen ligger på sammanlagt ca 11 miljarder kr. för perioden fram till år 1990 utöver vad som förutsatts i referensprognosen.
När det gäller hushållsel har expertgruppen diskuterat vissa åtgärder, t. ex. energideklaration av hushållsapparater. Underlag för att bedöma kostna- derna för besparingar saknas emellertid i stort sett. Sannolikt finns bespa- ringar att göra genom intensifierade informationsinsatser. typ energideklara- tion.
Tabell 8.112 Sammanställning av bedömningar rörande energi för uppvärmning i bostäder, TWh
19750 1990
Referensprog- Hushållnings- Prop. l977/ nos gruppenb 78:76 TWh %lår TWh %lår TWh %lår
Total energi för 89 76 —1 ,1 72 —l ,4 65f —2,1 uppvärmning
” Temperaturkorrigerade värden. 17 Alla åtgärder som är lönsamma vid ett energipris av 10 öre/kWh netto; reducerat med i detta program långsammare genomförandetakt och med de 10 TWh som borde vara tillgodoräknade i referensprognosen. Någon reduktion av besparingarna i fjärrvärmda hus (jfr alternativ A och B) har inte gjorts. ("21 TWh i alternativ II, uppnått år 1990 har reducerats med de 10 TWh som är inräknade i referensprognosen. Resterande 11 TWh har dragits från referensprogno- | sens värde.
Inga restriktioner mot nytillkommande elvärme har antagits i alternativ D. Tvärtom skulle vid eventuella beslut om att eftersträva en snabbare minskning av oljeberoendet åtgärder kunna vidtas för att öka eluppvärm- ningen av bostäder. I alternativ D är inräknad en ökad elvärmeanvändning med ca 4 TWh vilket leder till lägre användning av bränsle med ca 5 TWh.
En sådan ökning kan dock motverka strävan mot större flexibilitet i energianvändningen, nämligen om ökningen sker genom att värmesystem utförs för direktverkande el. I första hand bör därför en eventuell ökning av elvärme ske genom snabbare konvertering från individuell uppvärmning där vatten- eller luftburna värmesystem redan finns installerade i byggnaden. I nybebyggelse blir enligt elvärmeutredningen vattenburen elvärme det dyraste uppvärmningssättet (se Dsl l977:9 s. 139). Variationer kan dock förekomma i de enskilda fallen.
Varken för uppvärmning eller för eldrift behöver i alternativ D ställning nu tas till annan användningsnivå år 1990 än den som redovisats i referensprog- nosen. Till ledning för upprättandet av energibalans för alternativ D anges därför för energianvändningen i bostäder år 1990 intervallet 95 TWh i'5 %. Därav utgörs 17 i 5 % av hushållsel.
] sektorn seivice m.m. ingår som tidigare nämnts ett antal olikartade verksamheter, t. ex. uppvärmning av lokaler inom handel, offentlig förvalt- ning, sjukvård m. m., gatubelysning samt drift av fordon och maskiner inom jord- och skogsbruk.
Liksom när det gäller bostäderna är det framför allt uppvärmning av byggnader som har intresse för energihushållningen, särskilt när ambitionen är att spara olja. Genom att såväl materialet från energikommissionens hushållningsgrupp som underlaget för regeringens proposition behandlar alla slag av byggnader finns för det nu aktuella byggnadsbeståndet detaljerade uppgifter beträffande tänkbara åtgärder, investeringsbehov m. m.
För andra delar av sektorns energiförbrukning är underlaget mer bristfäl- ligt. Kostnadsbedömningar saknas i allmänhet. Investeringskostnaderna för besparingar i här behandlade byggnader enligt propositionens alternativ 11 har uppskattats till ca 5 miljarder kr. utöver vad som förutsatts i referensprognosen. Tänkbara besparingar vad gäller eldrift har inte kostnadsberäknats. Liksom beträffande bostäder saknas anledning att ta ställning till annan användningsnivå än referensprognosens.
Tabell 8.113 Sammanställning av bedömningar rörande energi för uppvärmning i övriga lokaler (exkl. fritidshus)
1975 1990 Hushållnings- Prop. Ref. progn. gruppena l977/78:76a TWh %/år TWh %/år TWh %/år Total energi för uppvärmning 35 36 +O_2 32 —0,6 25 —2,3
" Metodik enligt tabell 8.112 använd även här, efter anpassning.
Beträffande restriktioner mot elvärme, flexibilitet m. m. gäller i huvudsak samma för sektorn service m. ni. som för bostäder. I alternativ D är inräknad en ökad elvärmeanvändning med ca 4 TWh, vilket leder till en lägre användning av bränsle med ca 5 TWh. Däremot kan observeras att behoven av styrmedel kan visa sig annorlunda i denna sektor jämfört med bostä- derna.
Sammanfattningsvis anges intervallet 70 ilO % för energianvändningen inom sektorn service m. m.
Energianvändning totalt är 1990
Med gjorda antaganden om sparprogram inom samfärdselområdet blir den samlade användningsnivån i alternativ D i stora drag som framgår av tabell 8.114. För att i någon mån undvika skenet av exakthet anges endast siffror med jämna 5-tal TWh.
Utvecklingstendenser efter år 1990
Energiefterfrågans utveckling efter år 1990 kommer att bestämmas av dels utvecklingen inom en rad olika samhällsområden, dels hur effektivt energin där kommer att utnyttjas om en följd bl. a. av hur priset på energi utvecklas i relation till priset på andra nyttigheter.
Energianvändningens utveckling kommer också att påverkas starkt av vilka bedömningar energianvändarna gör om den framtida tillförseln av olika slags energi såväl prismässigt som säkerhetsmässigt. Ändrade prisrelationer, eller förväntningar om sådana ändringar kommer att påverka valet mellan olika energibärare.
Allmänt sett kan antas att energiefterfrågan kommer att ha en inneboende tendens att öka snabbare i alternativen C och D än i alternativen A och B på grund av skilda förväntningar om framtida priser och tillgång.
I alternativ D kan antas att användarna kommer att förvänta sig en relativt säkrare och billigare tillgång på el än på olja och att de planerar sina investeringar därefter. Bedömningar av detta slag kommer att påverka såväl energianvändningens nivå som dess fördelning på olika energibärare.
Inledningsvis kan konstateras att den besparingspotential som finns i befintliga utrustningar och anläggningar inte utnyttjas lika långt i alternativ D som alternativen A och B. Däremot är antagandet om effektivt energiutnytt- jande i nytillkommande utrustningar och anläggningar i princip samma i alla
Tabell 8.114 Total energianvändning i alternativ D år 1990, TWh
Bränsle El Totalt, energi Industrin 145: 70: 2101- Samfardsel 901 (3)t 951 Bostäder 55: 401 951- Service m. m. 40: 301 701-
Summa 330: 140: 4701
alternativ. Om samma investeringstakt antas kommer alltså år 1990 en större besparingspotential att finnas kvar i existerande bestånd i alternativ D än i alternativ A och B men differensen minskar successivt.
Jämfört med alternativ C, där samma kvarstående besparingspotential finns, kan de större investeringsanspråken för energitillförseln i alternativ D göra det svårare att introducera mer omfattande energibesparingsprogram.
Under 1990-talet kan ny teknik väntas ge nya möjligheter till effektivise- ring av energianvändningen inom industrin. Ny teknik krävs för att hålla ungefär samma takt i effektiviseringarna som under 1980-talet.
Inte minst får takten i industrins investeringar betydelse. Samtidigt förväntas industrin, i varje fall de större företagen, vara den sektor som har största möjligheterna att för egen del göra en korrekt ekonomisk optimering, inkl. hänsyn till energikostnader, i ett investeringsbeslut.
Fördelning på bränslen resp. el kommer att påverkas av bl. a. företagens förväntningar när det gäller trygghet i tillförseln. framtida priser, m. m. Den under 1980-talet inledda övergången från olja till el för vissa ändamål antas emellertid fortsätta. "|
Rationaliseringar och höjda arbetsmiljökrav kan i alla alternativ väntas leda till ökad efterfrågan på el.
För samfärdseln antas samma besparingsprogram i alla kommissionens alternativ. Programmet avser framför allt drivmedelsförbrukningen för personbilar. Det kan påpekas att effekten på användningsnivån av en begränsning av hittillsvarande förbrukningstillväxt för personbilar på sikt kan 1 komma att motvägas av ökad förbrukning av drivmedel för godstransporter och annan energianvändning inom samfärdselsektorn. Godstransportarbetet är nämligen i hög grad avhängigt av produktionsutvecklingen inom indu- strin. Om inget trendbrott uppkommer i form av exempelvis radikalt förändrade mönster för persontransporter kommer sannolikt energianvänd- ningen inom samfärdselsektorn att öka svagt under 1990-talet i alternativ D. !
En betydelsefull faktor under 1990-talet kan bli en samhällsplanering, som i är mer inriktad på att tillgodose intresset att hushålla med energi, dvs. : inriktning på att underlätta kollektivtransport och minska avståndet mellan i
arbete, bostad, platser för fritidsaktiviteter och service.
Inom samfärdselsektorn är också byte av drivmedel intressant som en möjlighet att begränsa beroendet av oljeimport. Energikommissionens expertgrupper pekar på de stora möjligheterna att gå över till syntetiska drivmedel, t.ex. metanol/etanol som även kan framställas ur inhemska råvaror. I deras beräkningar nämns möjligheter till en övergång till metanol av storleksordningen 30 TWh till år 2000.
Inom bostads- och servicesektorerna, där energin främst går till uppvärm- ning av byggnader, skulle en prognos för 1990-talet behöva bygga på uppgifter bl.a. om hur många och hur stora byggnader som tillkommer, vilken utrustning de kommer att ha samt hur många gamla byggnader som skall bort. Rimliga variationer i nybyggnadstakt och rivning ger dock måttliga utslag på sektorns energianvändningsnivå i perspektivet 20—25 år.
En relativt gynnsam prisutveckling för el i alternativ D skulle möjligen föra med sig högre utrustningsstandard i bostäder och lokaler, vilket å ena sidan höjer elåtgången, å andra sidan kan sänka behovet av annan energitillförsel
för uppvärmning. Sådana antaganden ger knappast heller märkbara utslag på användningsnivån år 2000.
1 december 1977, dvs. efter industriverkets prognos, har förslag lagts fram för riksdagen om en sparplan för befintlig bebyggelse. Om riktlinjerna godkänns och programmet genomförs kan en lägre användningsnivå än den i det redovisade alternativet D antagna nås år1990. I så fall sjunker framför allt behovet av bränsletillförsel.
Ytterligare minskning av energibehoven för byggnadsuppvärmning skulle kunna göras om tekniken att utnyttja solenergi kommersiellt slår igenom under senare delen av 1980-talet, som ett resultat bl.a. av nu inledda satsningar på forskning, utveckling och demonstration. Med utgångspunkt i vad kommissionens hushållningsgrupp angett skulle 10—15 TWh kunna vara en uppnåelig besparing i energiåtgången för uppvärmning genom solfångare.
Fördelningen på uppvärmningsformer kan redovisningstekniskt påverka användningsnivån (beroende på var i energibalansen som omvandlings— och distributionsförluster redovisas). Fjärrvärme förutsätts i samtliga alternativ bli maximalt utbyggd. Eftersom restriktioner mot elvärme inte antas i alternativ D kommer prisrelationerna mellan olika uppvärmningsformer att bestämma utvecklingen. Även institutionella förhållanden på byggmark- naden och hyresmarknaden spelar in.
8.5.3 Energitillförsel och omvandling
Inom ramen för givna restriktioner har tillgängliga energiråvaror fördelats på olika sektorer för att på bästa sätt tillgodose den energiefterfrågan som anges i avsnitt 8.5.2.
1 det följande anges i siffror energitillförseln fördelad på energiråvaror och energibärare inom olika sektorer. Dessa siffror ger ett intryck av exakthet som inte är för handen. Siffrorna bör ses som ett sätt att konkretisera och underlätta beskrivningen av energialternativet. För att illustrera osäkerheten såväl vad beträffar energitillförsel som energianvändning redovisas i avsnitt 8.5.4 även avvikelser i olika avseenden från det ”normalalternativ” för alternativ D som presenteras i detta avsnitt.
Till grund för framställningen ligger underlagsmaterial från tillförselgrup- pen. Detta material har i vissa fall modifierats något.
8.5.3.1 El- och värmeproduktion Elproduktion fram till är 1990
Elproduktionssystemets utveckling under perioden fram till år 1990 illu- streras i nedanstående tabell. Energibalanserna så när som på balansen för år 1976 visar elproduktionen under ett medelår. Vid den vattentillrinning och den värmekraftproduktion som anges i leveranssäkerhetskriteriet kommer de produktionsresurser som är i drift att användas maximalt.
Vattenkraften byggs ut från nuvarande normalårsproduktion på drygt 60 TWh till 64 TWh år 1985 och 66 TWh år 1990. Detta förutsätts ske inom ramen för det beslut beträffande riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för
Tabell 8.115 Energialternativ D. Elproduktionssystemet 1976, 1978, 1985 och 1990. Installerad effekt i MW och elproduktion TWh 1976 1978 1985 1990 MW TWh MW TWh MW TWh MW TWh
Vattenkraft 13 100 54,3 (60)0 14 100 61a 15 900 64" 16 400 66a Kärnkraft, kondens 3 200 15,3 3 750 22 9 400 54 8 400 52 Kärnkraftvärmeverk — — — — — — 4 000 19 Industriellt mottryck 700 3,2 800 3 1 000 6 1 200 8 Kra/ivärme Olja 1 600 4,1 2 150 3 2 150 7 2 150 5 Gas — — — — - — - — Kol - —- — — — — 500 2 Torv — — — — - — 250 ] Skogsavfall — — — — — — 250 ] Energiskog — — — — — — — — Diesel, olja — — — — — — — — Gasturbin, gas — — — — — — - — Fass/Ikondens Olja 3 400 7.3 3 150 l 3 000 l 2 500 2 Gas — — — — — — — — Kol — — — — — — 600 2 Ton — — — - — — — — Gasturbiner 1 700 0,1 1 700 0 1 800 0 1 800 0 Vindkraft — — — — — — 600 2 Pumpkraft — — — — — — — — Nettoimport — 2,1 — — — — — —
Summa 23 700 86,4 25 650 90 33 250 135 38 650 160
” Vattenkraftens produktionsförmåga vid normal vattentillrinning.
l !
vattendrag i norra Svealand och Norrland som riksdagen fattade beslut om hösten 1977 (prop. 1977/78:57, CU 1977/78:91, rskr l977/781100).
Omkring 80 % av tillkommande elanvändning tillgodoses genom utbyggnad av kärnkra/i. Liksom i alternativ C prioriteras utförande som kärnkraftvärmeverk. År 1990 ingår 15 kärnkraftblock i elproduktionsappara- ten, varav fyra kärnkraftvärmeverk i anslutning till storstadsområdena.
Industriellt mottryck byggs ut i en takt motsvarande ca 30 MW per år i genomsnitt under 1980-talet till ca 1 200 MW år 1990.
Kraftvärmeverk byggs ut i begränsad omfattning företrädesvis under senare delen av 1980-talet och förutsätts eldade med torv, skogsavfall och kol. Eftersom naturgas inte introduceras på den svenska marknaden i detta alternativ ingår ej några gaseldade kraftverk. Totalt fram till år 1990 tillkommer 1 000 MW fördelat på ca 30 anläggningar i ungefär lika många orter. Oljeberoendet inom elsektorn fram mot år 1990 är obetydligt och beror huvudsakligen på en viss kvarstående produktion i oljeeldade kraftvärme- verk.
Ett koleldat kondensblock byggs till år 1990 dels för att utgöra reserv och bidra med regleringsresurser, dels för att förbättra kunskaperna om kolhan- tering och kolteknologi.
Vindkraft byggs ut till en produktionsförmåga av 2 TWh år 1990, främst för att skapa förutsättningar för att senare genomföra en mer omfattande utbyggnad om så skulle visa sig lämpligt.
Värmeproduktianfram till är 1990
Värmebehovet exkl. omvandlings- och överföringsförluster fördelat på olika uppvärmningsformer framgår av tabell 8.116.
"Solväme" i tabell 8.116 hänför sig främst till mindre solvärmesystem och till tappvarmvatten i enskilda småhus och lägenheter. ”Övrig uppvärmning” tillgodoses genom tillförsel av eldningsolja 1 resp. 3—4. Med en antagen verkningsgrad av 65 resp. 75 % åtgår sammanlagt 63 resp. 39 TWh olja år 1985 resp. 1990 för att tillgodose behovet inom denna sektor. Värmebehovet i tjärrvärmesystemen tillgodoses enligt tabell 8.117.
Tabell 8.116 Värmebehov (netto) för lokaluppvärmning fördelat på uppvärmnings- form. Alternativ D, TWh(h
1976 1978 1985 1990 Elvärme 9 11,1 23,0 33,0 Fjärrvärme 21 24,2 36,1 44,1 Solvärme — — 0,3 1.0 Ovrig uppvärmning 67 64.0 42.2 259 Summa 97 99,3 101,6 104,0 Tabell 8.117 Fjärrvärmeproduktion i Alternativ D 1976 1978 1985 1990 MW", TWh", MWlh TWhlh MW"1 TWh"1 MWlh * K ra/lvärmeverk Olja 3 250 8,0 4 000 6.0 4 000 14,0 4 000 Kol 50 0 50 0 50 — 1 150 Torv — — — - — — 600 Ved — — — — — — 600 Hetvattencentraler Olja 7 850 13,5 8 760 18.9 14 460 20,4 14 340 Torv — - — - 200 0,7 450 Ved — — — — 50 0.2 150 Kol — — -— — — — 50 Spillvärme ink/. sopförbrän— ning 300 l .0 300 1 ,O 300 3,0 300 K ärnqu/ivärmeverk — — — — — - 4 000 Solvärme — — — — — 0,3 — Summa produktion (inkl. distributionsförlust 7 %) 11 450 22,5 13 100 25,9 19 060 38,6 25640
TWh"1
10.0 4.0 2.2 2,2
5,4 1,7 0,5 0,2
3,0 16,0 2,0
47,2
1 tabell 8.117 inkluderas inte omvandlingsförlusteri fjärrvärmeanläggning- arna.
Så stor del av fjärrvärmeproduktionen som möjligt sker i kraftvärmeverk. Spillvärmeprojekt är dock prioriterade framför kraftvärmeverk, vilket har medfört att kraftvärmeverk i vissa orter senarelagts eller antagits få lägre effekt än som annars varit möjligt. Totalt ingår drygt 10 Spillvärmeprojekt, vilka antas medföra en energibesparing på ca 2 TWh. Härtill kommer ett bidrag från sopförbränning på ca 1 TWh. Solvärme utnyttjas i fjärrvärme- system i så stor utsträckning som bedömts rimlig. Som framgår av avsnitt 6.2.3.3 utnyttjar solvärme och kraftvärme —liksom för övrigt även spillvärme — samma värmeunderlag och konkurrerar alltså om utrymmet i energibalan- sen. Ökat utnyttjande av solvärme och spillvärme i fjärrvärmesystemen medför alltså försämrad ekonomi för kraftvärmeverken.
Fyra kärnkraftvärmeblock (två i Forsmark, ett vardera i Barsebäck och Ringhals) försörjer år 1990 fjärrvärmenäten i Stockholm, Malmö och Göteborg med avsevärda värmemängder. Detta medför att den oljebaserade hetvattenproduktionen särskilt i hetvattencentraler kan hållas på en mycket låg nivå.
Utvecklingen efter år 1990
Elproduktion. Flera alternativ föreligger för att täcka en ökande elanvändning, efter år 1990, nämligen en fortsatt kärnkraftutbyggnad, utbyggnad av kraftvärme och fastbränsleeldad kondenskraft samt vindkraft.
Genom en fortsatt ökning av andelen fjärrvärme och elvärme kan oljeberoendet inom uppvärmningssektorn i stort sett elimineras under perioden fram till år 2000. Detta gäller både sektorn ”övrig uppvärmning" och fjärrvärmesektorn. 1 det senare fallet kan liksom i alternativ C kärnvärmeverk komma till användning om de visar sig uppfylla ekonomiska, säkerhetsmäs- siga och miljömässiga krav. En betydande del av värmebehovet i storstads- områdena kan täckas av kärnkraftvärmeverk.
8.532 Energi till industrin
I detta avsnitt redovisas industrins bränslebehov för processvärme m. m. Vidare redovisas hur industrins elförsörjning fördelas på egengenererad och inköpt elkraft. Industrins lokaluppvärmning ingår i redovisningen under 8.5.3.1 utom den del som är starkt "integrerad med processvärmesystemet, vilket behandlas i detta avsnitt.
I alternativet har i likhet med alternativ C räknats med att industrins energibehov för processvärme är 142 TWh år 1985 och 144 TWh år 1990. Behovet av el har beräknats till 57 TWh år 1985 och 64 TWh år 1990. I viss utsträckning utnyttjas el i stället för ugns- och pannbränsle samt för direktuppvärmning under 1980-talet. Härigenom har industrins oljeberoende kunnat minskas medan elbehovet ökat något.
Bränslebalansen för år 1985 utmärks i första hand av ett fortsatt högt oljeberoende. Ökningen i oljeförbrukningen har dock kunnat begränsas genom att ångkol utnyttjas. Under femårsperioden efter 1985 minskas oljeberoendet relativt kraftigt till följd av ett införande av biobränslen och
Tabell 8.118 Industrins bränslebehov åren 1978, 1985 och 1990. Alternativ D, TWh
Energibärare 1978 1985 1990 Totalt Exkl. Totalt Exkl. Totalt Exkl. mottryck mottryck mottryck
i Oljeprodukter 72 72 75 72 57 54 Ån gkol 0 0 8 8 10 9 Metallurgiskt kol 19 19 19 19 21 21 Avfallsbränslen 33 30 37 34 40 36 Biobränslen 0 0 3 3 11 10 Torv 0 0 3 3 l 1 10 Summa 124 121 145 139 150 140
elkraft som pannbränslen. Naturgas används ej i alternativet.
I tabell 8.118 redovisas industrins beräknade bränslebehov (exkl. el) för åren 1978, 1985 och 1990. Redovisningen omfattar såväl det totala behovet som behovet exkl. bränslen för mottryckskraft.
Av inom industrin använda oljeprodukter kan främst tjock eldningsolja ersättas med andra bränslen. Så har även skett vid beräkningarna. Dock kan ej all olja ersättas på grund av att vissa industriprocesser tekniskt är baserade på oljeanvändning. I alternativet har oljeanvändningen i industrin år 1990 minskats med ca 20 % relativt 1978 års beräknade värden.
Användningen av kol är begränsad i alternativet. Utnyttjade kolmängder beräknas år 1990 till 70 % utgöras av metallurgiskt kol som används i en utsträckning som är betingad av processtekniska skäl. Ångkolsanvändningen inom industrin är således begränsad. Den är 1990 utnyttjade mängden motsvarande 10 TWh beräknas enbart räcka till cementindustrins behov samt till en försiktig introduktion ijärn- och stålindustrin samt i massa- och pappersindustrin. Därvid har utnyttjandet endast beräknats ske i kustom- råden som inte är känsliga för försurning.
1 avfallsbränslen inräknas för industrisektorn endast lutar och bark. vilka nyttiggörs inom massa- och pappersindustrin. Den för år 1990 beräknade volymen (40 TWh) är lika med såväl tillgången som potentiell användnings- möjlighet.
I biobränslen inräknas för industrisektorn hyggesavfall. odlad energiskog och halm. Alternativet innebär en kraftigt ökad användning av dessa bränslen liksom av torv under perioden 1985—1990. År 1990 används sålunda 22 TWh av dessa bränslen, varav torv ca 10 TWh, energiskog ca 5 TWh samt I halm och skogsavfall ca 7 TWh.
Denna mängd kan industrin på grund av den geografiska fördelningen inte helt tillgodogöra sig utan vissa uppoffringar. Detta medför att ca 8 TWh av de nämnda bränslena måste transporteras längre än 100 km. I Den största förbrukningen av torv och biobränslen har år 1990 beräknats ' ske i massa- och pappersindustrin samt i verkstadsindustrin.
Som framhållits ovan har från år 1985 elkraft använts som ugns- och pannbränsle för att minska industrins oljeberoende. I beräkningarna har utnyttjats 3 TWh år 1985 och 4TWh år 1990. Denna elanvändning har i beräkningarna fördelats tämligen jämnt mellan de olika industribran-
Tabell 8.119 Industrins elförsörjning åren 1978, 1985 och 1990. Alternativ D. TWh
1978 1985 1990 Industriellt mottryck 3 6 8 Inköpt elkraft 40 54 60 Summa 43 60 68 varav för elpannor 0 3 4
Tabell 8.120 Industrins pannbestånd åren 1978, 1985 och 1990. Alternativ D
Anläggningstyp Uppskattat Behov Behov bestånd 1978 1985 1990 Oljepannor MW", 11 000 10 630 7890 Kolpannora MWlh 200 940 1 170 Avfallspannor MWlh 3 330 3 720 4 000 Biobränslepannor MW”1 0 440 1 780 Torvpannor MWlh 0 530 1 730 Elpannor MW", 0 540 720 Mottrycksturbiner MWe 800 1 000 1 200
” Exkl. cementindustrin.
schema. Utbyggnaden av industriell mottryckskraft redovisas 1 8.531. Industrins totala elförsörjning inkl. el som bränsle framgår av tabell 8.119.
För att nyttiggöra industrins behov av energibärare fordras att bl. a. pannor enligt tabell 8.120 år i drift resp. år.
För tiden efter år 1990 förutses en fortsatt nedgång i oljeberoendet. Förutsättningarna härför är att andra energibärare utnyttjas om substitut, t.ex. en ökad användning av ångkol eller biobränslen. De sistnämnda bränslena liksom torv torde dock få en gentemot tiden före år 1990 lugnare utvecklingstakt på grund av svårigheterna att vidare substituera olja med dessa bränslen.
Den vidare utbyggnaden av mottryckskraft upp till en installerad effekt av 1 500 MW år 2000 kan ske utan att trycket i befintliga ånganläggningar behöver ökas. Några omfattande ombyggnader fordras alltså ej.
8.533 Energi till transportsektorn
Energitillförseln till transportsektorn kommer f. n. till 97 % från oljebaserade drivmedel. Detta gör denna sektor till en av de mest sårbara samhällssekto— rerna vid störningar i oljetillförseln. En kommande brist på råolja och därmed ökande importkostnader kommer förr eller senare att nödvändiggöra en övergång till icke oljebaserade drivmedel.
I samtliga alternativ har därför gjorts en maximal satsning på syntetiska drivmedel, exempelvis metanol, vilket medför att den relativa andelen oljeprodukter gradvis minskar. Trots den kraftiga satsningen beräknas år 1990 transportsektorns direkta oljeberoende vara ca 85 %.
I alla alternativen har eftersträvats en tillförsel av 20 TWh energiråvara för produktion av 11 TWh inhemska drivmedel år 1990. 1 beräkningarna har en fortsatt utbyggnad av denna produktion efter år 1990 räknats in. För att möjliggöra satsningen på inhemskt producerade drivmedel måste två huvudförutsättningar uppfyllas.
A. Förändringar av fordonsparkens motor- och bränslesystem som breddar transportsektorns drivmedelsbas. Normer för motorer av flerbränsletyp, bensinmotorer anpassade för alkoholinblandning m. m. måste införas. B. Tillförsel av lämpliga råvaror för produktion av syntetiska drivmedel måste säkras och en utvecklad och fungerande produktionsapparat måste stegvis byggas upp.
En introduktion av syntetiska drivmedel, ialternativet uttryckt som metanol, kräver att en rad beslut fattas inom en snar framtid. De viktigaste besluten och tidpunkterna för dessa sammanfattas i nedanstående uppställning.
Beslut och åtgärd År
Preliminära normer för fordon 1978 Normer för fordon och distribution 1979 Val av råvarubas 1978 Utarbetande av strategi för råvaror
och drivmedel 1979
Bygga storskalig försöksanläggning
för förgasning 1980 | Bygga första produktionsanläggningen 1980
Bygga första biobränsleförgasaren
i full skala 1992
Två olika principer för val av råvarustrategi kan tillämpas. I alternativ A och B har redan vid valet av ramar för tillförsel av olika bränsleråvaror accepterats ett visst mått av osäkerhet genom att exploatering av ny teknik och nya energislag inräknats i en skala som tidigare ej prövats. Förgasning av inhemska bränslen är ett område där någon utvecklad, storskalig teknik ej finns. Normalt skulle man i en relativt storskalig försöksanläggning utveckla tekniken innan en produktionsanläggning byggs. I detta alternativ liksom i alternativ C har den normala utvecklingsgången valts, vilket i detta fall leder till att en första biobränslebaserad produktionsanläggning kan börja byggas tidigast år 1992 och stå helt klar år 1998.
Den erforderliga tillförseln av energiråvaror för i alternativet beräknad metanolproduktion framgår av tabell 8.121. * Erforderlig utbyggnad av inhemska produktionsanläggningar för synte- tiska drivmedel (metanol) framgår av tabell 8.122. I tabellen har även skisserats en tänkt utveckling till år 2000. ., Den totala energianvändningen inom transponsektom år 1990 har av hushållningsgruppen beräknats till 92 TWh varav 3 TWh el. Behovet av oljeprodukter för transportsektorn exkl. olja för metanolproduktion uppgår i sålunda till 78 TWh. | För tiden efter år 1990 kan under förutsättning av en fortsatt kraftfull ! 1
satsning på syntetiska drivmedel (se tabell 8. 1 20) de oljebaserade drivmedlens
Tabell 8.121 Tillförsel av energiråvaror för produktion av metanol. Alternativ D, TWh
Energiråvara 1985 1990
Metanolimport 0,3 — Restoljor — 10,0 Kol — 10,0
Biobränslen — — Summa 0,3 20,0
Tabell 8.122 Anläggningar för metanolproduktion. Alternativ D
Anläggning nr Färdig år Råvara Produktion Milj. ton TWh ! 1 1987 Olja/kol 1.0 5—6 I 2 1989 Olja/kol 1,0 5—6 3 1992 Kol 1,0 5—6 4 1995 Kol 1.0 5—6 5 1998 Biobränslen 1.0 5—6 6 2000 Biobränslen 0,5 2,5—3
' * relativa andel sjunka. Dock torde fram till år 2000 ett mycket betydande oljeberoende kvarstå inom sektorn.
8.534 Total tillförsel av energibärare
1 avsnitt 8.5.3.1—3 har redovisats energitillförseln för sektorerna el- och värmeproduktion, industri samt transporter. I tabell 8.123 sammanfattas
Tabell 8.123 Tillförsel av energiråvaror och energibärare år 1990. Alternativ D, TWh Energiråvara/ Sektor Raffinaderi- Summa energibärare _— förluster
El och Industri Transporter värme” Olja 78 54 88 12 232 Kol 15 30 10 55 Naturgas 0 Vattenkraft 66 66 Vindkraft 2 2 Solvärme 3 3 Spillvärme 2 2 Sopor m. m. 1 1 Bark, lutar 4 36 40 Biobränslen 5 10 15 Torv 5 10 15 Kärnbränslen 87 87
Summa 268 140 98 12 518
tillförseln av energiråvaror och energibärare i enlighet med den ovan av tillförselgruppen utnyttjade sektorsindelningen. Därvid hari sektorn el- och värmeproduktion inräknats all elproduktion.
För att kunna nyttiggöra erforderliga energiråvaror och energibärare krävs utöver ovan nämnda produktions- och omvandlingsanläggningar även anläggningar av infrastrukturell karaktär. Dessa består bl. a. av hamnar för kol och visst deltagande i exploateringen av utländska kolgruvor samt anläggningar för produktion, hopsamling och transport av de inhemska biobränslena torv, halm, skogsavfall och ved från energiskogar. Dessutom erfordras i alternativet investeringar i anläggningar m. m. för uppbyggnad av en inhemsk kärnbränslecykel. För att minska importberoendet av lågsvavlig olja bör de svenska raffinaderierna förses med avsvavlingsanläggningar. I alternativ D kan det under 1990-talet finnas behov av en s. k. katalytisk cracker i landet.
8.5.4 Energibalanser
Fullständiga energibalanser för alternativ D avseende åren 1985 och 1990 redovisas i tabell 8.124. För vattenkraft, vindkraft och kärnkraft anges resulterande elproduktion. För bränslen anges det termiska energiinnehållet. Oljebehovet för att täcka raffinaderiförluster ingår i oljetillförseln.
Tabell 8.124 Energialternativ D. Slutlig energianvändning resp. total energitillförsel i TWh
1976 1978 1985 1990
Slutlig energianvändning Industri 160 156 200i 2101 Samfäidsel 79 86 95 i 95i Bostäder 95 i 95 t Service m.m. i 166 i 162 651— 701 Summa 405 404 455 i 4701 Total tillförsel Olja och oljeprodukter 328 294 302 232 Kol och koks 18 19 28 55 Naturgas 0 0 0 0 Vattenkraft 54 61 64 66 Vind 0 0 O 2 Sol 0 0 1 3 Bark. lutar 35 34 37 40 Energiskog 0 0 0 5 Skogsavfall, halm, sopor 0 1 4 11 Spillvärme 0 0 2 2 Torv 0 0 4 15 Kärnkraft 15 22 54 870 Nettoimport av el 2 — — — Summa 452 431 496 518 (varav omvandlings- och överföringsförluster 47 27 41 48)
Figur 8. 6 Energitillförselns förändring under perioden fram till är 1990 med utvecklingen fram till är 2000 antydd
TWh
600
500
400
300
200
Övriga förnyelsebara energikällor inkl. torv 100
Vattenkraft
1 i— 1978 1985 1990 2000
Energitillförselns förändring under perioden fram till år 1990 med utveck- lingen fram till år 2000 antydd redovisas i figur 8.10.
Siffrorna i de ovan redovisade energibalanserna ger ett intryck av exakthet. Det bör därför på nytt påpekas att denna precision endast är skenbar och att en mängd faktorer kommer att påverka utvecklingen, så att de angivna siffrorna inte kommer att realiseras. Förutom mer grundläggande förändringar av ekonomisk eller annan natur som kan påverka användningsprognosen kan exempelvis nämnas de variationer i användningen som uppstår till följd av avvikelser från normal temperatur.
Iden hittillsvarande redovisningen har dock energianvändningsnivån ide studerade stadierna varit fixerad. Nedan diskuteras kortfattat några konse- kvenser för energibalansens tillförselsida om antagen användningsnivå under 1980-talet överskrids. Det förutsätts att prognosöverskridandet kunnat förutses och därför resulterat i planerade åtgärder på tillförselsidan.
En ökning av elanvändningen utöver vad som antagits täcks lämpligen med el från ett utökat kärnkraftsprogram. Möjligheter att öka elproduktionen från fossileldade kraftvärmeverk med upp till lOTWh finns också. I princip är även ökad vattenkraftutbyggnad möjlig för att tillgodose en ökad elefterfrå-
gan. En ökning av energianvändningen för uppvärmning kan tillgodoses genom ökad el- eller oljetillförsel. Inom samfärdselsektorn måste prognosöverskri- danden täckas med ökad oljetillförsel. En ökad energianvändning inom industrisektorn kan förutom med el täckas med en ökad tillförsel av olja eller kol.
8.5.5 Konsekvensbeskrivning
Ekonomi
I alternativ D har samma besparingsåtgärder som iövriga alternativ förutsatts inom samfärdselsektorn, Kostnaderna fördessa har liksom i övriga alternativ inte beräknats.
De utbyggnader som är nödvändiga för att klara energiförsörjningen i alternativet omfattar investeringar dels i produktions- och omvandlingsan- läggningar, dels i sådan infrastruktur m.m. som användningen av nya energiråvaror som torv, energiskog, skogsavfall, kol och naturgas förutsätter. Dessa infrastrukturella investeringar omfattar bl. a. anläggningar för produk- tion och transport av torv, energiskog och skogsavfall, hamnar för kolimport samt rörledningssystem. De uppskattade investeringsbehoven framgår av tabell 8.125.
Samtliga kostnadsangivelser för energitillförselsystemet baseras på underlag från tillförselgruppen.
Det totala investeringsbehovet för perioden 1979—1990 framgår av tabell 8.126.
1 tabellen har i infrastrukturella investeringar inräknats kostnaderna för en inhemsk kärnbränslecykel.
Det totala investeringsbehovet i energitillförselsystemet för perioden 1979—1990 uppgår sålunda till ca 120 miljarder kr., vilket är knappt 45 miljarder kr. mer än enligt referensprognosen. Härtill kommer kostnader för energibesparande åtgärder inom samfärdselsektorn samt sådana investe-
Tabell 8.125 lnvesteringsbehov i infrastruktur åren 1979-1990, miljarder kr. Alter- nativ D
Energiråvara 1979—1985 1986—1990 1979—1990
Torv 0,4 1,2 1.6 Energiskog 1,8 3,2 4,9 Skogsavfall 0,1 0,2 0.4
Kol — 0,2 0,2 Summa 2,3 4.8 7,1
Tabell 8.126 lnvesteringsbehov för energitillförsel åren 1979-1990, miljarder kr. Alternativ D
1979—1985 1986—1990 1979—1990
Elproduktion 30,8 24,8 55,6 Lokaluppvärmning 16,9 15,3 32,2 industriell värme 3,7 2,8 6,5 Metanolproduktion — 3,1 3,1 Oljeprospekteri ng 0,6 0,4 1,0 Infrastruktur 7,7 12,4 20,1
Summa 59,7 58,8 118,5
ringskostnader som är hänförliga till beredskapslagringen och energiforsk- ningsprogrammet.
Driftkostnaderna för elproduktion, lokaluppvärmning, industriell värme och samfärdsel beräknas till igenomsnitt drygt 20 miljarder kr. per år under perioden 1979—1985 eller totalt för perioden knappt 145 miljarder kr. För perioden 1986—1990 är motsvarande siffror drygt 24 resp. drygt 120 miljarder kr. Alternativets totala medelsbehov avseende investeringar för energitill- försel samt driftkostnader för perioden 1979—1990 uppgår sammanfatt- ningsvis till knappt 385 miljarder kr. Härav beräknas ca 215 miljarder kr. utgöra kostnad för bränsleimporten.
Dessa kostnadsangivelser kan för elsektorn konkretiseras i en medel- kostnad för ökad elproduktion under perioden 1979—1990. Den har definie- rats som kvoten mellan den totala årskostnadsökningen under perioden dividerad med den årliga elförbrukningens ökning under samma tid och uppgår till ca 9 öre/kWh.
Utvecklingen efter år 1990
En ekonomisk jämförelse mellan de olika alternativen blir missvisande om kalkylerna inte på något sätt korrigeras för de olikheter som föreligger mellan alternativen år 1990. För att förbättra möjligheterna att jämföra alternativen väljs här att översiktligt redovisa även utvecklingen fram till år 2000 enligt tillförselgruppens kalkyler. Det är uppenbart att en sifferredovisning för denna period är behäftad med ännu större svagheter än en redovisning för perioden fram till år 1990. Siffrorna bör dock ändå kunna ge en viss indikation på tänkbara konsekvenser av utvecklingen efter år 1990.
Investeringarna under perioden 1991—2000 beräknas uppgå till ca 90 miljarder kr. och de totala driftkostnaderna till i genomsnitt ca 28 miljarder kr. per år eller sammanlagt ca 280 miljarder kr. under perioden.
De totala kostnaderna för investeringar och drift uppgår därmed till ca 755 miljarder kr. för perioden 1979—2000. Härav beräknas ca 385 miljarder kr, utgöra kostnad för bränsleimport.
Medelkostnaden för ökad elproduktion under perioden 1991—2000 uppgår till ca 12 öre/kWh.
Substansvärdet för anläggningar inom el— och värmesektorn beräknas år 2000 uppgå till ca 120 miljarder kr.
Med en vattenkraftutbyggnad upp till 70 TWh i stället för 66 TWh som förutsatts i alternativet skulle totalt ca 3 miljarder kr. sparas under perioden fram till år 2000 genom att kraven på utbyggnad av andra och dyrare kraftslag därigenom kan reduceras.
Sysselsättning
På basis av material från tillförsel- och hushållningsgrupperna har sysselsätt- ningskonsekvenserna inom energisektorn översiktligt bedömts. Alternati- vets sysselsättningseffekter inom övriga samhällsektorer diskuteras i avsnitt 9.3. Redovisningen vad avser ti/lwrse/sidan omfattar arbetskraftsbehovet för
Tabell 8.127 Arbetskraftsbehov inom energitillförselsektorn, genomsnittligt antal sysselsatta. Alternativ D
1979—1985 1986—1990 Anläggningsarbete och produkttillverkning 15 000 30 000 Driftarbetea 5 000 10 000
” Utöver 1978 års nivå.
anläggningsarbeten och produktion av utrustning för energiförsörjningssys- temet samt personalbehov för drift av anläggningar som tillkommer från år 1978. Sysselsättningssiffrorna inkluderar all projektanknuten personal, såväl centralt som på arbetsplatserna. Arbetskraftsbehovet hos underleverantörer är inkluderat i de redovisade siffrorna så långt detta varit möjligt. Siffrorna måste betraktas som mycket osäkra bl. a. med hänsyn till att flera av de verksamheter för vilka arbetskraftsbehovet uppskattats inte bedrivs idag.
Anläggningsarbeten i samband med kraftverksutbyggnad är den domine- rande sektorn. Även tillverkning av utrustning för elproduktion är en viktig sektor i sammanhanget.
Arbetskraftsbehovet vad avser energibesparande åtgärder blir detsamma som i industriverkets referensprognos. Detta behov har dock inte bedömts.
Miljöbelastning
1 det följande redovisas de miljöbelastningar som energianvändningen i alternativ D ger upphov till. Det bör observeras att sifferuppgifterna inrymmer en hög grad av osäkerhet. Vidare bör observeras att annan miljöinverkan som ej kunnat kvantifieras kan vara av minst lika stor betydelse vid bedömning av energialternativen. För en mer fullständig diskussion av miljöbelastningarnas effekter och deras relation till övriga miljöbelastningar i samhället samt av icke kvantifierbar miljöinverkan hänvisas till avsnitt 8.6.5.
Tabell 8.128 Mängder aska och slagg från kol- och kolförbränning. Alternativ D, milj. ton/år
År 1990 År 2000
6,7—6,9 9,6—10,0
Tabell 8.129 Ackumulerade mängder av använt kärnbränsle. Alternativ D, ton År 1985 År 1990 År 2000
1600 3100 7400
Tabell 8.130 Koldioxidutsläpp från energiproduktion (fossila bränslen och metallur- giska processer). Alternativ D, milj. ton/år
År 1975 År 1990 År 2000
88 95 88
Tabe118.l3l Svaveldioxidutsläpp. Alternativ D
Reningsåtgärder enl. prop. 1976/7713 Utsläpp med de reningsåtgärder som medtagits i de ekonomiska beräkning- arna
Utsläpp år 1990 Utsläpp år 2000 Utsläpp år 1990 Utsläpp år 2000 1 000 ton 502 1000 ton 502 ] 000 ton 502 1 000 ton 502
300 230 280 200
Tabell 8.132 Värmeutsläpp från kondenskraftverk. Alternativ D
År 1990 År 2000
Kondensor- Kylvatten- Kondensor- Kylvatten- effekt MW utsläpp TWh effekt MW utsläpp TWh 26 000 126 39 000 198
] MW-aggregat 4 MW-aggregat Strategi enl. tillforelgruppen
Direkt Berörda Direkt Berörda Direkt Berörda utnyttj. områden utnyttj. områden utnyttj. områden
Markutnyttjande år 1990 20 560 4 340 9 440 Markutnyttjande år 2000 60 1 680 12 1 020 17 1 120
Tabell 8.134 Markbehov vid torvbrytning. Alternativ D, kmz
År 1990 År 2000 Tabell 8.133 Markbehov för vindkraft. Alternativ D, km2 | 250—300 40(v500 l i
I
Tabell 8.135 Markbehov för asklager. Alternativ D, ha/år
År 1990 År 2000
3—10 5—18
8.5.6 Behov av styrmedel
Önskvärdheten av energipolitisk handlingsfrihet i framtiden och den osäkerhet som är förknippad med energitillförsel, energianvändning och styrmedlens effekter gör att de kvantitativa "mål" som anges i de alternativa energibalanserna endast kan ses som grova riktmärken. Styrmedelsgruppen har därför bedömt det som önskvärt att val av styrmedel och styrkan på insatta styrmedel karakteriseras av flexibilitet. Vägledande för styrmedels- diskussionen är de intentioner som ligger till grund för de alternativa balanserna snarare än ett önskemål att uppnå osäkra kvantitativa mål vid en viss tidpunkt.
Generel/a styrmedel
Bland de ekonomiska styrmedlen har de direkt prispåverkande styrmedlen en given plats. Beskattning och prissättning på olika slag av energi spelar härvid en väsentlig roll.
Styrmedelsgruppen redovisar förslag som bl. a. innebär att den nuvarande energibeskattningen av fossila bränslen och elkraft tidigareläggs till import- och producentledet med skattesatser primärt avvägda så, att skattebelast- ningen blir likvärdig för de olika energislagen i förhållande till det termiska energiinnehållet. Styrmedelsfunktionen skulle därefter kunna markeras ytterligare genom skattesatsdifferentieringar eller undantag i syfte att dels tillgodose en samhällsekonomisk avvägning av beskattningen med hänsyn till miljökostnader och annat, dels underlätta introduktionen av nya energi- källor.
Styrmedelsgruppen har även belyst effekterna av en omläggning av nuvarande energibeskattning till en beskattning inom mervärdeskattens ram. Om energiskattens uppgift är att begränsa den slutliga energianvänd- ningen är ett från samhällsekonomisk effektivitetssynpunkt naturligt skat— tesystem en kombination av tidigarelagd energiskatt och mervärdeskatt.
Priserna på energi är väsentliga styrmedel. De får betydelse i bl. a. följande avseenden:
a) för effektiviteten i utnyttjandet av befintliga produktions- och distribu- tionsanläggningar,
b) för investeringsbeslut som gäller energisparande, val mellan energislag och övergång till nya energikällor,
c) för finansieringen av energiföretagens investeringar och övriga kostna- der.
Utgångspunkten för en prissättning som skall bidra till effektivt resursut- nyttjande är den kortsiktiga marginalkostnaden. Härmed avses kostnaden för de på kort sikt varierbara produktionsresurserna. Framför allt bör energipri- serna varieras efter kostnadsändringar som beror på _förutsebara, påtagliga variationer i tillgång och efterfrågan. Detta bör dock ske med en varseltid, som gör det möjligt för kunderna att utan allvarliga störningar anpassa sig till ändrade energipriser.
För effektiva investeringsbeslut hos förbrukarna krävs dels att de får bästa möjliga information om den framtida energiprisnivån , dels att denna prisnivå
i genomsnitt över tiden motsvarar den långsiktiga marginalkostnaden. En sådan prisnivå kan åstadkommas, om en prissättning enligt den kortsiktiga marginalkostnaden kombineras med investeringsbeslut för el och fjärrvärme som baseras på samhällsekonomiska kalkyler. Det innebär bl. a. att förutom företagsekonomiska kostnader även konsekvenserna för miljö, försörjnings- trygghet m. m. bör beaktas i investeringsbedömningen.
En sådan kombination av pris- och investeringspolitik för el och fjärrvärme löser däremot normalt inte problemet med täckning av energiföretagens totala kostnader. Liksom hittills torde detta problem få lösas genom att man kompletterar marginalkostnadsbaserade rörliga avgifter (energi- och effekt- avgifter) med olika slags fasta avgifter.
En strikt tillämpning av principen om prissättning efter kortsiktig margi- nalkostnad kan också behöva modifieras med hänsyn till olika slag av marknadsimperfektioner samt till fördelnings- och stabiliseringspolitiska effekter.
Selektiva styrmedel på användningssidan
Industri: Enligt de intentioner som ligger bakom alternativ D förutsätts att den stipulerade nivån för slutlig energianvändning inom industrin kan uppnås med i stort de styrmedel som angivits i industriverkets referens- prognos (SlND A). Detta innebär att la'ne- och bidragssystemets nivå anpassas till den som antas föreligga i SIND A. Styrmedelsgruppen ställer sig delvis kritisk till nuvarande bidragssystem och förordar att detta utvärderas och omarbetas.
Åtgärder som är privatekonomiskt lönsamma bör inte subventioneras med bidrag utan dessa bör endast utgå för att täcka skillnaden mellan privateko- nomisk och samhällsekonomisk lönsamhet. Däremot bör enligt styrmedels- gruppen bidragssystemet kompletteras med län för privatekonomiskt lönsamma projekt förutsatt att samhällsekonomisk lönsamhet kan konsta- teras. Finansieringssvårigheter leder för närvarande till mycket höga krav på avkastning.
För att fylla ut informations- och kunskapsbrist i främst mindre och medelstora företag krävs — förutom eventuella lån och bidragssystem — styrmedel av informations- och utbildningskaraktär. Vidare skulle energihus- hållningen hos i första hand mindre och medelstora företag kunna förbättras genom en utvidgad rådgivning. Den nuvarande informations- och rådgiv- ] ningsverksamheten kan behöva intensifierasjämfört med nuläget i alternativ .i D. Därvid bör verksamheten till viss del inriktas på att substituera olja med ; elenergi. Styrmedelsgruppen pekar vidare på möjligheten att vid behov utsträcka den prövning som i dag sker enligt [36 a t' byggnadslagen till att omfatta även befintliga anläggningar.
Sam/ärdsel: För att nå avsedda besparingseffekter på energianvändningen inom samfärdselsektorn kan en kombination av prispåverkande medel och administrativa åtgärder användas.
Vad beträffar de prispåverkande medlen kan en styrning nås genom direkt styrning av drivmedelspriser (skatt på bensin och motorbrännolja) och indirekt styrning (bilaccis, fordonsskatt, parkeringsavgifter etc.). Styrmedels- , gruppen förordar användningen av direkt styrning framför indirekt styrning *
- j_.rwzsmsk.— -
på grund av den risk för icke önskvärda bieffekter på bl. a. energianvänd- ningen som kan uppkomma när vissa typer av indirekt styrning används (t. ex. längre resor för att undvika parkeringsavgifter). Styrmedelsgruppen ställer sig inte avvisande till ändrad fordonsbeskattning och skärpta regler för bilförmåner vid inkomstbeskattning. Beträffande den direkta styrningen av drivmedelspriserna föreslår styrmedelsgruppen att man innan ytterligare åtgärder vidtas först utvärderar effekten av den under våren 1978 aviserade höjningen av skatten på drivmedel.
Bland de administrativa styrmedel som gruppen beaktat har parkerings- restriktioner bedömts kunna påverka biltrafikens omfattning och därmed också förbättra kollektivtrafikens underlag. Bedömningen har också gjorts att . stora miljö— och tranksäkerhetsmässiga förbättringar därmed skulle kunna
uppnås. En,/ärsk/utning av arbets- och sko/tider skulle kunna öka kapacitets- utnyttjandet hos kollektivtrafiken. En sådan förskjutning skulle — i eller utan kombination med begränsningar av tätortsbilsimen — öka de kollektiva trafikmedlens tillgänglighet.
Jämte en övergång från individuellt till kollektivt resande föreslås åtgärder för att åstadkomma en ökad samåkning i personbil, framför allt i samband med arbetsresor.
Det är av betydelse för möjligheterna att åstadkomma energibesparingar att få till stånd en ökad medvetenhet av möjligheterna att spara energi. Ökade utbildningskrav och bättre information till bilisterna är önskvärda. Informa- tionen bör dock inte enbart behandla energiaspekterna utan även de fördelar * som står att vinna från miljö- och säkerhetssynpunkt. Styrmedelsgruppen har
gjort bedömningen att effekten av sådana höjda utbildningskrav och ökad information skulle kunna förstärkas om de kombineras med en prisökning för att skapa de ekonomiska incitamenten för aktiva besparingsåtgärder. Denna koppling är å andra sidan inte nödvändig för att erhålla en viss besparings-
1 effekt.
Till de ytterligare åtgärder som föreslås hör införandet av normer/ör högsta tillåtna spett/ika bränsle/örbrukning hos nytillkommande personbilar. Vid fastställande av normvärde måste hänsyn tas till målsättningen beträffande avgasemissioner, trafiksäkerhet och trafikbuller. Vidare måste industri- och handelspolitiska avvägningar komma med i bilden.
Bränslebesparingar kan också åstadkommas genom föreskrifter om viss bränslebesparande utrustning (t. ex. stålradialdäck, spoilers).
För att minska transportsektorns stora oljeberoende föreslås att åtgärder vidtas som möjliggör användning av andra bränslen än bensin och diesel- brännolja. En åtgärd som föreslås är att införa normer för att påskynda utvecklingen mot motorer som kan drivas med t. ex. metanol och andra syntetiska bränslen.
Därutöver har styrmedelsgruppen föreslagit obligatorisk ekonomitrimning av begagnade bilar.
Loka/uppvärmning: För nytillkommande bostäder och lokaler bör energi- hushållningen i första hand styras genom bestämmelser i Svensk Byggnorm (SBN). Bestämmelsernas omfattning kan revideras och kompletteras i takt med ökad kunskap om energihushållande åtgärders lönsamhet och tekniska genomförbarhet.
Energihushållningen vid nybyggnader kan också styras genom att man
ställer särskilda villkor vid stat/ig belåning. De bestämmelser som idag finns kan ges en mer energihushållningsorienterad inriktning. Detta skulle få bred omfattning eftersom andelen statligt belånade bostäder är hög (ca 85 % ).
Inga restriktioner mot nytillkommande elvärme har förutsatts av hushåll- ningsgruppen i alternativ D. Tvärtom kan åtgärder för att öka eluppvärm— ningen av byggnader i syfte att minska oljeberoendet aktualiseras.
Enligt styrmedelsgruppens uppfattning innebär detta att ett låne- och bidragssystem är tillräckligt som styrmedel för det befintliga bostads- och lokalbeståndet.
Styrmedelsgruppen föreslår en alternativ utformning av nuvarande låne- och bidragssystem för det befintliga bostads- och lokalbeståndet. Bidrag till projekt som är privatekonomiskt lönsamma bör inte utgå enligt förslaget. För olika tekniska åtgärder fastställs samhällsekonomisk resp. privatekonomisk lönsamhet. Bidraget bör ur effektivitetssynpunkt bli så stort att skillnaden mellan samhällsekonomisk och privatekonomisk lönsamhet täcks. Detta innebär att det nuvarande generella bidraget på 35 % av godkända kostnader bör tas bort. I förslaget ligger också kravet på att bidraget skall differentieras regionalt och över tiden i förhållande till arbetsmarknadsläget. Om problem uppkommer att finansiera privatekonomiskt lönsamma investeringar som ingår i sparprogrammet måste dessa lösas genom t. ex. kreditprioriteringar, kreditgarantier eller statliga lån.
I alternativ D förordar stynnedelsgruppen en besiktningsverksam/iet [ service/orm i stället för den obligatoriska besiktning som kan visa sig nödvändigt i alternativ A och B. Eventuellt kan,/örsöksverksamhet meds. k. värmetaxering av fastigheter behöva prövas och med besiktning därefter i erforderliga fall.
Styrmedelsgruppen föreslår sådana ändringar i byggnadsstadgan att admi- nistrativa ingrepp av denna typ möjliggörs. Införande av ett system för bränsledebitering som innebär att hyresgästerna debiteras faktiska bränsle- kostnader torde vidare kräva kontroll av att uppvärmningsanordningar drivs så effektivt som möjligt.
Individuell värme- och varmvattenmätning bedöms vara fördelaktig från energihushållningssynpunkt. Resurser bör därför ställas till förfogande för utredning av de tekniska och administrativa problem — t. ex. "värmestöld" — som är förknippade med sådan mätning.
Selektiva styrmedel på tillförselsidan
Alternativ D kännetecknas bl. a. av att kärnenergi baserad på svenskt uran i stor utsträckning utnyttjas för att reducera import- och oljeberoendet.
En medveten styrning av utvecklingen från statsmakternas sida kommer att krävas för att nya energiråvaror som biobränslen, kol, sol- och Vindenergi skall ge de förutsatta tillskotten till energiförsörjningen i Sverige 1990. En kombination av direkt prispåverkande åtgärder, resursreglering och direkt statliga insatser erfordras, för att en marknad för de nya energiråvarorna skall kunna skapas.
Uran: Satsning på en svensk kärnbränslecykel kan enligt tillförselgruppen innebära brytning och anrikning av uran i Sverige, fortsatt inhemsk bränsletillverkning, omhändertagande med eller utan upparbetning i Sverige
av det radioaktiva avfallet. Åtgärderna möjliggör, särskilt i kombination, en långtgående minskning av oljeberoendet. De erforderliga investeringarna är betydande. Ett långtgående statligt engagemang torde vara nödvändigt. Forsknings- och utvecklingsinsatserna bör hållas på en sådan nivå inom kärnkraftområdet att en utbyggnad av en inhemsk kärnbränslecykel är möjlig.
Nya biobränslen och torv: Från både produktions- och användningssyn- punkt har torv och biobränslen gemensamma problem. Det överordnade problemet synes vara att skapa en organisations/orm som möjliggör att de planerade kvantiteterna kommer in i den svenska energiförsörjningen fram till 1990.
Styrmedelsgruppen har inventerat den Iagsti/tning som kan bli aktuell vid en i praktisk skala bedriven torv- och energiskogsproduktion. De lagar som reglerar sådana aktiviteter är främst skogsvårdslagen, naturvårdslagen, miljöskyddslagen, vattenlagen samt för torvutvinning lagen om vissa mineralfyndigheter. Några direkta rättsliga hinder synes inte föreligga.
Exploatering av torv och nya biobränslen berör ett stort antal intressenter, såväl statliga som kommunala och enskilda. Ett av de största hindren för en rationell energiskogsodling torde vara indelningen av markägandet. En effektiv energiskogsodling kräver att olika markägare samverkar vid odlingen. System för tvångsvis samverkan kan dock behöva införas. Därvid kan vissa samfälligheter tjäna som förebilder.
Med beaktande av den betydelse inhemska biobränslen och torv beräknas få i alternativ D föreslår styrmedelsgruppen att etablerandet av dessa nya näringsgrenar sker med hjälp av ett samordnande organ. Verksamheten måste vara inriktad på att undanröja de hinder som kommer att möta torv- resp. biobränslehanteringen under projekterings- och startskedet. Under denna övergångsperiod torde den främsta uppgiften vara att organisera och koordinera produktions- och användningssidan.
På användarsidan måste investeringar göras i samband med byte av pannanläggningar vid övergång från oljeeldning till lIis- eller torveldning. För att detta Skall vara ekonomiskt fördelaktigt kan krävas att man kan göra jlerårsavtal, där tillförsel av torv resp. nya biobränslen till konkurrenskraftigt pris och garanterad kvantitet och kvalitet fastställes.
Fortsatt statligt stöd till,/'orskning, utveckling och demonstration föratt på sikt möjliggöra billigare torv och biobränsleproduktion, omvandling av dessa energiråvaror till lämpliga energibärare samt användning av dessa energibä- rare på ett tekniskt och ekonomiskt fördelaktigt sätt.
Den kommuna/a energiplaneringen kan få en viktig roll som administrativt styrmedel eftersom kommunerna kommer att få en framträdande roll som producent (kommunala värmeverk), som samordnare av det lokala distribu- tionsnätet och som förhandlingspart.
Under en övergångsperiod föreslås ekonomiskt stöd i form av statliga lån och bidrag. För att garantera en viss produktionskapacitet föreslås bidrag i form av etableringsstöd med lånegarantier. Vidare finns möjlighet att undanta inhemska biobränslen från energiskatt.
O_lja: Det fortsatt starka oljeberoendet i samtliga alternativ motiverar enligt tillförselgruppen svensk oljeprospektering eller inköp i redan gjorda fyndig- heter. Under perioden 1979—1990 har förutsatts att 1 miljard kr. satsas på
sådan verksamhet.
Kol: Ett nationellt handlingsprogram för hur kol skall föras in i det svenska energisystemet bör utarbetas. Utredningar om lokalisering av kolham nar och om vilka planerade industrianläggningar och kraftverk som kan bli aktuella för koleldning bör göras omgående. Kommunerna bör få ekonomiskt stöd till för-projektering. Vidare förordas siat/ig hjälp met/finansieringen av koleldade anläggningar eventuellt finansierad genom en särskild avgift på olja.
Bestämmelser om att energiproducerande anläggningar måste kunna utnyttja minst två typer av bränslen föreslås bli införda. Kunskapsbehovet föreslås bli tillgodosett genom bl. a. internationellt samarbete och stöd till svenska forskare och tekniker för deltagande i internationella projekt.
Vindenetgi: Med nuvarande lagstiftning är tillståndsproceduren för utbyggnad av vindkraftverk relativt enkel. Förutom markägarens tillstånd fordras i de flesta fall endast kommunalt byggnadslov.
Fortsatt forskning, utveckling och demonstration är nödvändig. Under förutsättning att nuvarande utvecklingsprogram kan bedrivas som planerat kan fullskaleanläggningar var i provdrift i mitten på 1980-talet.
Om vindkraftaggregat under en övergångsperiod inte kan producera elenergi till konkurrenskraftiga priser föreslår styrmedelsgruppen olika former av ekonomiskt stöd i form av skattebefrielse, statliga lån och bidrag, eventuellt i kombination med administrativa styrmedel.
Om andra än dagens råkraftproducenter skall bygga vindkraftaggregat måste emellertid en rad problem i samband med kostnader för reservkraft, ersättning för överskottskraft etc. lösas. Övrig kraftproduktion: I alternativ D domineras utbyggnaden av kraftsys- temet av olika slags kärnkraftverk. Antalet kärnkraftblock år 1990 uppgår till ; 15, varav 4 är kärnkraftvärmeverk. De särskilda krav som uppkommer i alternativ D ifråga om kärnbränslebaserad värmeproduktion kan komma att ställa krav på ekonomiska stödåtgärder. Storleken av nödvändigt värmeun- & derlag torde dessutom medföra behov av samordnande åtgärder mellan !. kommuner och producenter.
Styrmedelsgruppen har diskuterat bl. a. taxepolitikens och energiskattens betydelse för utbyggnadstakten av industriellt mottryck. Genom bl.a. en omläggning av energibeskattningen enligt de tidigare nämnda förslagen skulle '»1 lönsamhetsbetingelserna kunna förbättras.
Koncessionsprövningen enligt 136 a & byggnadslagen torde ge tillräckliga möjligheter att kontrollera att den nyutbyggnad av industriella mottrycks- anläggningar som anses samhällsekonomiskt motiverad också kommer till stånd. För att utnyttja mottryckspotentialen i existerande anläggningar är det nuvarande bidragssystemet kompletterat med lån det huvudsakliga styrmed- let.
Solenergi: Statliga insatser fordras för att underlätta användandet av solvärmesystem i befintlig och ny bebyggelse. Vidare fordras ekonomiska incitament för att göra solenergi konkurrenskraftig under en övergångspe- riod.
Statliga insatser krävs för,/orskning, utveckling och demonstration. Forsk- ningsprogrammet torde på sikt medföra en styreffekt genom stimulans av byggnadsindustrin, den komponenttillverkande industrin och konsultbran- schen.
Den nya lagen om kommunal energiplanering föreslås enligt styrmedels- gruppen få ett tillägg där kommunerna åläggs att inventera tillgänglig och lämplig mark för solvärmecentraler för större bebyggelsegrupper. Det torde vara naturligt att kommunerna får huvudansvaret för användningssidan. Detta kan ske dels genom samordning av det lokala distributionssystemet. dels även genom kommunalt huvudmannaskap för solvärmecentraler för stora byggnader eller bebyggelsegrupper.
De nya energinormerna i Svensk Byggnorm (SBN) 1975 förbättrar möjlig- heterna att införa soluppvärmning genom de högre isoleringskraven för nybyggnader. SBN bör ytterligare kompletteras med bestämmelser som underlättar införandet av solenergi.
Under ett övergångsskede bör finnas möjligheter till statliga lån och bidrag. Under inledningsskedet syftar bidragsdelen till att täcka skillnader mellan den privatekonomiska och samhällsekonomiska lönsamheten för använ- dande av solenergi. Låneunderlaget för statliga bostadslån bör inkludera solvärmeinstallationer.
Det är vidare väsentligt att information angående resultaten av försöks- och demonstrationsverksamhet utökas. Dessutom föreligger det behov av att ge VVS-konsulter och byggnadstekniker utbildning i skolvärmesystem. Vidare kommer det naturligtvis att finnas behov av kunnig installations- och servicepersonal.
Staten kan tänkas komma in i bilden för att garantera att avsedd produktionskapacitet för solvärmekomponenter erhålls. Detta kan ske genom att staten tecknar långtidskontrakt med tillverkare av sådana kompo- nenter. Staten kan också via regler om att solvärmesystem skall användas i vissa offentliga byggnader utnyttja den offentliga upphandlingen som ett medel att skapa underlag för en produktion.
Forskning, utveckling och demonstration
De forsknings-, utvecklings- och demonstrationsinsatser som förutsätts i alternativ D överenstämmeri huvudsak med de aktuella långsiktiga planerna för det statliga forskningsprogrammet utom beträffande kol och kärnkraft. Detta innebär därför behov av väsentliga forskningsinsatser rörande kol och kärnkraft utöver vad som finns i de aktuella planerna.
På kolområdet förutsätts en kraftig satsning på att i internationellt samarbete utveckla metoder för att minska hälso- och miljöeffekterna från förbränning av kol och lagring av kolaska.
När det gäller kärnkraft innebär alternativ D att brytning och anrikning av utan sker inom landet och att vägen hålls öppen för introduktion av bridreaktorer. Härför krävs för forskningsprogrammets del utveckling och uppförande av en försöksanläggning för anrikning. Vidare förutsätts att Sverige nära följer utvecklingen av bridreaktorer i andra länder.
Behov av beslut
1 alternativ D krävs endast mindre utvidgningar av dagens styrmedel för energihushållning. Det är främst de utvidgade sparinsatserna inom bebyg-
gelseområdet och samfärdselsektorn som kräver ytterligare beslut. Se avsnitt 8.5.2.
1 alternativ D förutsätts användning av kol och torv. För att nå full omfattning av dessa bägge energiråvaror krävs främst av miljöskäl ett forsknings- och utvecklingsprogram.
För att förstärka systemets försörjningstrygghet bör också beslut fattas om svenskt engagemang i oljeutvinning samt förstärkta insatser för Oljeprospek- tering.
Samtliga alternativ innebär en omfattande satsning på förnyelsebara energikällor. Det krävs en medveten styrning av utvecklingen för att de angivna målsättningarna för år 1990 skall kunna uppfyllas.
Beträffande solenergi krävs ytterligare experiment och utvärdering samt beslut inom de närmaste åren för introduktion försöksvis i större skala för bostadsuppvärmning. För Vindenergi krävs ett omfattande utvecklingspro- gram för utprovning av lämpliga aggregattyper.
Utnyttjandet av biobränslen kräver forskning, utveckling och teknisk demonstration. Under första hälften av 1980-talet krävs introduktion försöksvis i större skala av biobränslen. Samtliga alternativ förutsätter en ! etablering av en näringsgren som skall producera, förädla och driva handel med de nya inhemska energiråvarorna torv och biobränslen. Utöver den E administrativa organisationen är speciellt finansieringen viktig. Frågan om i organisation, funktionssätt och erforderliga initiativ för att kunna genomföra ett program med biobränslen i den omfattning som förutsätts i samtliga alternativ, kräver åtgärder snarast.
Inom samfärdseln krävs beslut om åtgärder för en övergång till syntetiska bränslen. Det gäller bl. a. normer för fordon och distribution för anpassning ( till syntetiska bränslen. En strategi för råvaror och drivmedel inom samfärd- selsektorn måste utarbetas. Under år 1980 måste tillstånd ges för att uppföra den första produktionsanläggningen för syntetiska drivmedel. ]
I alternativ D krävs också beslut om fortsatt kärnkraftutbyggnad och om att utföra kärnkraftblocken 11—13 som kärnkraftvärmeverk. Gemensamt för i alternativ C och D är också att beslut måste fattas om en utvecklingsinsats för kärnvärmeverk. Beslut måste också fattas beträffande centrallager för använt ] kärnbränsle, mellanlager och plats för slutlig förvaring av högaktivt avfall. !
I alternativ D krävs också beslut beträffande en inhemsk kärnbränslecykel. 't Detta inbegriper beslut om ökad uranprospektering och förberedelser för en ' produktion på ca 2 000 ton uran årligen från 1990. Vidare krävs beslut under början av 1980-talet för att ha anrikningsanläggning, plutoniumåtercykling, bränslefabrik för plutonium och upparbetningsanläggning i drift år 1990.
8.6 Sammanfattning
8.6.1 Energianvändning
Alternativ A och B förutsätter bägge ett utvidgat program för energihushåll- ning inom sektorerna industri, bostäder och service m.m. jämfört med referensprognosen och alternativen C och D. I samtliga alternativ förutsätts besparingar inom samfärdselsektorn. Totalt beräknas ca 40 TWh lägre
energianvändning år 1990 än i industriverkets referensprognos. Särskilda insatser förutsätts i alternativ A och B för att nå en långsammare ökning av elanvändningen.
Alternativen C och D karaktäriseras av ett fullföljande av ett åtgärdspro- gram med inriktning på energihushållning åtminstone i enlighet med vad statsmakterna tidigare beslutat. Detta innefattar också vissa åtgärder inom bebyggelsesektorn som har angetts i planverkets utredningsarbete och ingår i referensprognosen men inte är beslutade. Energianvändningsnivån motsva— rar därmed den som är angiven i industriverkets referensprognos. I alternativ D förutsätts dessutom insatser för övergång från bränsle till el.
Inom industrisektorn innebär redan alternativ C och D inte oväsentliga effektiviseringar. I alternativ A och B förutsätts ytterligare besparingsinsatser som ger en skillnad sammanlagt i energianvändning mellan alternativen på ca 15 TWh år 1990. I alternativen A och B förutsätts särskilda insatser för elbesparingar inom industrin genom att i högre grad än f. n. varvtalsreglera drivmotorer för industriers pumpar och fiäktar samt genom att minska energiförlusterna i elektriska motorer. Till detta kommer antaganden om ytterligare effektivisering inom massa- och pappersindustrin. 1 alternativ D inriktas åtgärderna på en ökad elandel för att minska bränsleanvändningen inom industrin.
Samtliga alternativ förutsätter ytterligare hushållningsåtgärder inom samfärdselsektorn som i förhållande till industriverkets referensprognos beräknas ge en besparing på 6—7 TWh år 1990.
Bränsle 121 136 136 150 145 El 39 58 58 65 70 Totalt 160 194 194 2101) 2101)
” I alternativ C och D avrundas energianvändningsnivåerna till hela fem-tal.
Figur 8. 7 Industrins energianvändning år 1990, TWh
Bränsle 77 89 89 89 89 Figur 8.8 Energianvänd- EI 2 3 3 3 3 ning inom samfärdselsek- torn år 1990, TWh Totalt 79 92 92 92 92
Inom bostadssektorn innebär alternativ A och B besparingar upp till en lönsamhetsgräns som motsvarar ett energipris på 10 öre/kWh. Alternativen förutsätter ett mycket högt genomförande av åtgärderna. I tjärrvärmda byggnader är emellertid inte sparinsatserna lika långtgående. Alternativ A och B förutsätter också en kraftig begränsning av nyinstallation av elvärme. Endast obetydliga tillskott av elvärme medges efter år 1979 samtidigt som en omfattande utbyggnad av fjärrvärme erfordras. Dessutom förutsätts beSpa- ringar beträffande användningen av hushållsel. Totalt ligger alternativ A och B 12 TWh lägre år 1990 än industriverkets referensprognos inom bostads- sektorn. Omfattande oljebesparingar vidtas men samtidigt genomförs viss övergång från el till bränsle. Bränsleanvändningen blir därför ungefär densamma som i industriverkets referensprognos medan elanvändningen ligger betydligt lägre.
I alternativ C och D anges att möjligheter finns till besparingar inom bostadssektorn, men i energibalanserna har användningsnivåerna inte räknats ned utan är desamma som i industriverkets referensprognos.
...-__.h—g—aau _.——.—
1976
Bränsle 86 58 58 60 55 El 21 23 23 35 40 Totalt 107 81 81 951) 9511
Figur 8.9 E nergianvänd- ning i bostäder år 1990. TWh ” I alternativ C och D avrundas energianvändningsnivåerna till hela fem-tal
C D 1976 A B ., sz :» 2 2 3 2 N 25 5 m m 5 m m
El El El El Bränsle 43 43 43 45 40 El 16 19 19 25 30
Totalt 59 62 62 701) 701)
1) | alternativ C och D avrundas energianvändningsnivåerna till hela fem.tal.
Alternativ D innebär dock en ytterligare övergång till el från bränsle.
lnom sektorn service m. m. förutsätts i alternativen A och B åtgärder för att effektivisera uppvärmningen av byggnader motsvarande de som förutsatts inom bostadssektorn. Härtill kommer besparingar och effektivisering av elanvändningen bl. a. när det gäller eldrift i övriga lokaler, gatubelysning etc. Vidare förutsätts en lägre ökning av elanvändningen i fritidshusen än enligt industriverkets referensprognos. Totalt anges besparingarna till 7 TWh i förhållande till industriverkets referensprognos.
I alternativ C och D anges att möjligheter finns till besparingar inom servicesektorn men ienergibalanserna har användningsnivåerna inte räknats ned utan är desamma som i industriverkets referensprognos. Alternativ D innebär dock en ytterligare övergång till el från bränsle.
8.6.2 Energitillförsel och omvandling
Alternativens struktur år 1990 vad beträffar total energitillförsel framgår av tabell 8.136.
Av tabellen framgår att de största skillnaderna mellan alternativen avser användningen av kärnkraft och tillförseln av olja och oljeprodukter.
Oljeförbrukningen i alternativ C ligger ca 25 TWh lägre än i alternativ A och B, medan i alternativ D oljeförbrukningen är ca 40 TWh lägre. Med den inriktning på tillförselsidan som alternativen har kommer en ökad energian- vändningjämfört med den prognos som alternativen grundats på att medföra en ökad oljeanvändning i synnerhet i alternativen A och B. En minskad energianvändningjämfört med prognoserna kommer att med föra ett minskat behov av oljetillförsel. Detta medför att differenserna mellan alternativen vad beträffar oljetillförseln i själva verket kan bli väsentligt större än som antyds vid en jämförelse mellan alternativen A, B, C och D. Detta framgår av alternativen BI och C'.
Sålunda kan alternativ B — om det förutsatta energihushållningsmo- grammet visar sig mindre framgångsrikt eller om ökningstakten i den ekonomiska aktiviteten blir högre än prognostiserat — leda till en oljeförbruk- ning år 1990 som klart överstiger dagens nivå. Alternativ C kan — om
Figur 8.10 Energianvänd- ning inom servicesektorn är 1990. TWh
Figur 8.11 Tata/energin- användning är 1990. TWh
c D A B 1976
E .93 2 2 2
In lll Ul m (I) C C C C C
s & =S & =:
m m CD m m
I &
Bränsle 327 326 326 345 330 El 78 103 103 125 140 Totalt 405 429 429 4701) 4701)
” | alternativ C och D avrundas energianvändningsnivåerna till hela fem-tal.
Tabell 8.136 Energitillförsel år 1990 (TWh)
Alternativ
A B B] C C1 D
Olja och oljeprodukter 271 280 330 249 207 232 Kol och koks 46 46 46 45 45 55 Naturgas 11 11 11 11 11 O Vattenkraft 66 66 66 66 66 66 Vind 4 6 10 2 2 2 Sol 3 3 3 3 3 3 Bark. lutar 40 40 40 40 40 40 Energiskog 20 5 5 5 5 5 Skogsavfall. halm. sopor 26 26 26 10 10 11 Spillvärme 2 2 2 2 2 2 Torv 20 20 20 15 15 15 Kärnkraft (el) — — — 58 58 71 Kärnkraft (värme) - — — 13 13 16
Summa 509 505 559 519 477 518 (varav omvandlings- och överförings- förluster 80 76 89 49 48 48)
energibesparingsprogrammet blir framgångsrikt — leda till att oljeanvänd- ningen år 1990 endast uppgår till 2/3 av dagens nivå. Motsvarande känslighetsanalyser kan givetvis utföras även för alternativen A och D. 1 figur 8.12 illustreras utvecklingen beträffande oljetillförseln för de olika alternati- ven.
En jämförelse mellan B och C' resp. mellan C och B*, dvs. alternativ med samma konsumtionsnivå men olika produktionsstruktur beträffande kärn- kraften. visar att i avvecklingsalternativen förbrukas ca 75 TWh mer olja år 1990.
Skillnader i energitillförseln föreligger också beträffande det förutsatta utnyttjandet av t. ex. skogsavfall och torv. Om utnyttjandet av skogsavfall och torv skulle vara detsamma i alla alternativ skulle oljeanvändningen minska med ca 20 TWh i alternativen C, C' och D.
Elsektorn skiljer sig mycket påtagligt mellan alternativen. Dessa skillnader beror på att kärnkraften förutsätts avvecklad till år 1985 i alternativ A och till år 1990 i alternativ B (och B'), medan en utbyggnad upp till 13 block accepteras i alternativ C (och C') och en markerad satsning på kärnkraft förutsätts äga rum i alternativ D.
För att ersätta kärnkraften förutsätts en satsning på industriellt mottryck och kraftvärme i alternativ A och B som är maximal med hänsyn till den tillgängliga potentialen, För kraftvärme utnyttjas ett flertal bränslen. I alternativ A och i synnerhet i alternativ B förutsätts vidare en mycket kraftig satsning på vindkraft. Elproduktionen kompletteras med företrädesvis oljebaserad kondenskraft. Trots de betydande forceringarna i utbyggnad av elproduktion som ersätter den avvecklade kärnkraften blir marginalerna mycket knappa såväl i alternativ A som i alternativ B under 1980-talet. I alternativ A fordras i själva verket extraordinära insatser antingen på användningssidan i form av ransoneringar e. d. eller på tillförselsidan i form
Olietillförsel TWh
350
/ A 300 ' 250 200 B 1 50 C 100
50
Figur 8.12 OIjeti/lforsel i ' _T_ % r de olika alternativen 1978 1985 1990 2000 År
Tabell 8.137 Elproduktion år 1990 (TWh)
Alternativ
CI U
A B B1 0
ON ON & ON O O
Vattenkraft 66 66 66 Kärnkraft — — — Industriellt mottryck 10 10 10 Kraftvärme
varav olja
varav gas varav kol
varav torv
varav energiskog. skogsavfall Kondenskraft
varav olja varav kol
varav torv Vindkraft
kl! 00 U! 00 &)
OO _. oo N O
axwwocxN—wao N kl! N |NN—>—-'—-NJ>NOOO
| NN— | _N-ÄWOO
&» | |
Nl NNAw—Nl (Ju—ooo
___- bwwNOON—ANNO
.— O N N
131 145 144 160 15 17 16 18)
Summa (varav överföringsförluster
wax ,...: wax
av dispenser från gällande lagstiftning för att snabbt åstadkomma ytterligare ersättande produktion för att klara situationen under senare delen av 1980- talet.
i Alternativ C och D karaktäriseras av en måttlig utbyggnad av såväl industriellt mottryck som kraftvärme och vindkraft. Insatsen av kondens- kraft är obetydlig.
Uppvärnmingssektorn karaktäriseras ialternativ A och B dels av ett generellt förbud för fortsatt installation av elvärme. såväl i form av elradiatorer som i form av vattenburen elvärme. och en maximal forcering av fjärrvärmens utbyggnad. Fjärrvärme förutsätts i stor utsträckning bli utnyttjad även i tätorternas småhusområden. Andelen individuell uppvärmning med villa- pan na blir förhållandevis stor eftersom fjärrvärme inte kan utnyttjas utanför tätorterna.
Alternativ C karaktäriseras av en utbyggnad av fjärrvärme i ungefär samma takt som f. n. och av en fortsatt begränsad ökning för elvärme. Andelen individuell uppvärmning blir lägre än i alternativ A och B. I alternativ D stimuleras elvärmeanvändningen, vilket medför att den indi- viduella uppvärmningen och därmed oljeberoendet inom uppvärmningssek- torn kan minskas i snabbare takt än i alternativ C. Fjärrvärmeutbyggnaden är densamma som i alternativ C.
1 fjärrvärmesystemen utnyttjas i samtliga alternativ en successivt ökande andel fasta. inhemska bränslen och i begränsad omfattning även spillvärme, sopor och solenergi. I alternativ C och D utnyttjas i betydande omfattning värme från kärnkraftvärmeverk i storstadsregionerna. Oljeberoendet i fjärr- värmesystemen kan därigenom reduceras betydligt snabbare i alternativ C och D än i alternativ A och B.
Transportsektorn uppvisar stora likheter mellan alternativen. I samtliga fall förutsätts en maximal satsning på syntetiska drivmedel, t. ex. metanol, för att minska sektorns oljeberoende. Trots detta beräknas transportsektorns olje- beroende år 1990 fortfarande vara ca 85 % . I alternativ A och B har en forcerad utveckling mot utnyttjande av inhemska energiråvaror för metanolproduk- tion valts medan i alternativ C och D en långsammare utvecklingsgång förutsatts.
Industrisektorns behov av processvärme täcks av ett flertal olika energirå- varor och uppvisar relativt stora likheter mellan alternativen. Den viktigaste skillnaden är att i alternativ A beräknas oljeanvändningen vara reducerad med ca 40 % år 1990 jämfört med år 1978 mot en reduktion med ca 20 % för övriga alternativ. Detta beror främst på en forcerad introduktion av ved från energiskog. vilket medför att viss förtidsskrotning av oljeeldade industri- pannor förutsätts ske i alternativ A.
8.6.3 Ekonomi
1 alternativ A och B har energibesparande åtgärder inom industrin samt bostads- och lokalbeståndet kostnadsberäknats av hushållningsgruppen till drygt 20 miljarder kr. Kostnaderna för vissa av de förutsatta åtgärderna har dock inte beräknats. I samtliga alternativ förutsätts besparingsåtgärder inom samfärdselsektorn. Kostnaderna härför har inte beräknats.
De utbyggnader som är nödvändiga för att klara energiförsörjningen i
Tabell 8.138 lnvesteringsbehov i infrastruktur åren 1979—1990, miljarder kr.
Energiråvara Alternativ A B C D Torv 2,2 1,8 1,6 1,6 Energiskog 17,2 8,7 4,2 4,9 Skogsavfall 1,0 1,0 0,4 0,4 Kol 0.2 0.2 0,2 0.2 Naturgas 0,4 0,4 0,9 — Summa 21,0 12,1 7,3 7,1
alternativen omfattar investeringar dels i produktions- och omvandlingsan- läggningar, dels i sådan infrastruktur m. m. som användningen av nya energiråvaror som torv, energiskog, skogsavfall, kol och naturgas förutsätter. Dessa infrastrukturella investeringar omfattar bl. a. anläggningar för produk- tion och transport av torv, energiskog och skogsavfall, hamnar for kolimport samt rörledningssystem. De uppskattade investeringsbehoven framgår av tabell 8.138.
Alternativens totala investeringsbehov för perioden 1979—1990 framgår av tabell 8.139.
Av tabellerna framgår att såväl den forcerade introduktionen av nya energiråvaror och energikällor i alternativen A och B som uppbyggnaden av en inhemsk kärnbränslecykel och satsning på kärnkraftbaserad elproduktion i alternativ D kräver avsevärt mera kapital för investeringar under perioden än vad som erfordras för alternativ C. . I tabell 8140 sammanfattas alternativens totala medelsbehov under perioden 1979—1990 avseende investeringar samt driftkostnader. l alternativ A, B och C1 har i behovet av investeringsmedel inräknats 22 miljarder kr. för energibesparande åtgärder.
Siffrorna i tabell 8.140 ger ett intryck av exakthet som är vilseledande. Ur tabellen kan dock utläsas att trots alternativens olikheter vad gäller investe- ringsbehov under perioden är skillnaden i resp. alternativs driftkostnader och
Tabell 8.139 Investeringsbehov för energitillförsel åren 1979—1990, miljarder kr.
Alternativ A B B' C C1 D Elproduktion 40,7 42,0 66,2 41,6 39,4 55,6 Lokaluppvärmning 32,3 32,3 33,0 31 .3 30.8 32.2 Industriell värme 7,7 6,2 6,2 6,2 6,2 6.5 Metanolproduktion 5,4 5,4 5,4 3,1 3,1 3.1 Oljeprospektering 1,0 1,0 1.0 1.0 1,0 1,0 Infrastruktur” 21.0 12.1 12,1 7,3 7,3 20,1 Summa 108,1 99,7 123,0 90,5 87,8 118,5
”Inkl. inhemsk kärnbränslecykel i alternativ D.
.te-= .Mac—TAM ng-r *
Tabell 8.140 Energialternativens medelsbehov åren 1979—1990, miljarder kr.
Alternativ A B B1 C C 1 D Investeringar 130 122 124 91 110 119 Driftkostnader 272 266 286 270 255 266 Summa 402 388 410 361 365 385 — varav bränsleimport 222 217 232 221 205 215
Tabell 8.141 Energialternativens medelsbehov åren 1979—2000. miljarder kr.
Alternativ A B B] C C 1 D Investeringar 235 225 220 175 175 210 Driftkostnader 590 585 650 580 535 545 Summa 825 810 870 755 710 755
-— varav bränsleimport 450 455 510 455 415 385
kostnader för bränsleimport endast obetydlig med undantag för alternativen B[ och C1. Detta sammanhänger huvudsakligen med bränslebehovet för el- och värmeproduktion. Den i jämförelse med alternativ A och B starka nedgången av oljeimporten i alternativ C och D motsvaras av ökad kärnbränsleimport.
Det bör därvid observeras att energianvändningsnivån är högre i Bl, C och D än i A, Boch C'.
Om till redovisningen för perioden 1979—1990 även fogas de kalkyler för perioden 1991—2000 som utförts av tillförselgruppen erhålls den kostnadsbild som framgår av tabell 8.141.
Om även perioden mellan år 1991 och 2000 beaktas förstärks således enligt tabellen de ekonomiska differenserna mellan alternativen. Differensen mellan alternativen C och D å ena sidan och A och B å den andra uppgår till 55 a 75 miljarder kr. Skillnaden mellan alternativen B' och C resp. B och C', dvs. alternativ med samma användningsnivå, uppgår till omkring 100 miljarder kr. under den studerade perioden.
För elsektorn har följande siffror beräknats vad avser medelkostnad för tillkommande elproduktion.
Tabell 8.142 Medelkostnad för tillkommande elproduktion, öre/kWh
Alternativ A B Bl C Cl D 1979—1990 13 12 14 9 9 9 1991—2000 17 20 21 16 16 12
' En preliminär version. Det slutgiltiga materialet publiceras i Ds I 197822.
Dessa siffror indikerar betydande ekonomiska differenser mellan alterna- tiven under perioden 1979—1990. Sålunda har alternativen A, B och B1 35 a 55 % högre medelkostnad för tillkommande elproduktion än övriga alterna- tiv. För perioden 1991—2000 är kostnaden för alternativen A. B och B[ 45 a 75 % högre och kostnaden för alternativen C och C' ca 3 % högre än för alternativ D.
8.6.4 Sysselsättning
Sysselsättningen inom energisektorn består bl. a. av anläggningsarbeten, dvs. kraftverksbyggen m. m., tillverkning av komponenter, drift av energianlägg- ningar samt byggnads- och installationstekniska arbeten inom bostadsbe- ståndet. I grova tal beräknas sysselsättningen under 1980-talet uppgå till i genomsnitt det antal personer i de olika alternativen som framgår av tabell 8.143.
8.6.5 Miljöbelastning 8651 Inledning
Miljöeffekterna av olika typer av energiutnyttjande har beskrivits i avsnitten 4.3.2 och 6.6. I avsnitt 4.3.2 har dessutom angivits vilka effekter som kan ge begränsningar i energialternativens utformning. Här redovisas en samman- fattning av den preliminära utvärdering av hälso- och miljöeffekterna av de olika energialternativen som energikommissionens expertgrupp för säkerhet och miljö utfört. Den slutliga utvärderingen kommer att redovisas i en särskild rapport, Ds [ 1978:14.
Möjligheten att göra en riktig bedömning av hälso- och miljöeffekter av de olika energialternativen begränsas av osäkerheten i det tekniska och vetenskapliga underlaget. Mer inträngande analyser måste baseras på detaljuppgifter om fördelning mellan olika typer av bränsle, anläggningar, anläggningsstorlekar och lokalisering. Därför har här nedan antaganden gjorts om en eller ett fåtal representativa utformningar inom ramen för alternativens beskrivning i tillförselgruppens rapport.l Dessa antaganden har i allmänhet angivits i texten.
Alternativen har primärt ej utarbetats från förutsättningen att ge minsta möjliga miljöbelastningar. Inom varje alternativ kan emellertid olika skydds-
Tabell 8.143 Sysselsättning inom energisektorn. Genomsnittligt antal sysselsatta under 1980-talet
Alternativ A B C D Anläggning och drift 30 000 25 000— 25 000 30 000— 30 000 35 000 Energibesparande åtgärder” 15 000— 15 000— — —
20000 20000
" Utöver den sysselsättning som förutsatta sparåtgärder enligt referensprognosen ger. Angivna siffror hänför sig enbart till byggnadssektorn.
nivåer uppnås med varierande teknologisk insats. I vissa fall kan konsekven- serna som anges som följd av en verksamhet vara av så svårbemästrad art att alternativa processer bör övervägas. I vissa fall diskuteras då flera processer i jämförelse med varandra.
Om hänsyn tas till miljö- och hälsoeffekter vid energiproduktionssyste- mens tekniska utformning. kommer en del av dessa effekter, såsom cancerinduktion och metallutsläpp att, även om de i sig är av sådan omfattning att de inger oro, bli små jämfört med motsvarande effekter från andra samhällsaktiviteter.
Dessa miljö- och hälsostörningar från energiproduktionssystemet måste därför bedömas tillsammans med motsvarande störningar från andra samhällsaktiviteter. Därvid måste gälla att åtgärder primärt sättes in där en given kostnadsinsats ger störst effekt. Detta innebär givetvis icke befrielse från att i görligaste mån minimera energisystemens andel av dessa miljö- och hälsoeffekter. Det bör därvid beaktas att vissa av energisystemets förväntade utsläpp utgör nytillskott.
8.652 Hälsorisker vid normal drift
De risker för liv och hälsa som energiförsörjningen medför är av flera slag. I detta avsnitt behandlas sådana risker som är förknippade med normal drift och normalt utnyttjande av energiförsörjningssystemet. Tillsammans med normaldrift har behandlats de olyckor som inte karakteriseras som stora och mycket osannolika. Stora, mycket osannolika olyckor och sabotage behandlas i avsnitt 8.6.5.4.
Den grupp som utsätts för de största riskerna att omkomma eller skadas som följd av ett givet energiförsörjningssystem är de personer som är verksamma med anläggningsarbeten, utvinning av energiråvaror, transporter av energiråvaror och energibärare samt drift av anläggningar. Större delen av yrkesriskerna, de mekaniska skadorna, har ett klart samband med yrkesverk- samheten. Därtill kommer yrkesskadeeffekter med mindre klara orsakssam- manhang, som sena effekter av inandade giftiga och cancerframkallande ämnen.
När det gäller hälsorisker för allmänheten är sambandet mellan inträffade skador och energiförsörjningen ofta ännu mindre klart. Detta beror bl. a. på att skadorna inte alltid är specifika för ett visst ämne och på att de flesta giftiga eller cancerframkallande ämnen som släpps ut från energiförsörjningssys- temet också släpps ut från industriella processer eller är naturligt förekom- mande och framför allt drabbar människor genom frivilligt bruk som tobaksrökning.
Även det sena framträdandet av en effekt (för cancer efter 10—tals år och för genetiska skador efter flera generationer) bidrar till svårigheter att fastlägga samband mellan effekt och en specifik emission.
Vid kvantifiering av risker förknippade med olika slag av utsläpp från energiförsörjningssystemet är det väsentligt att skilja mellan ämnen vars giftighet är "beständig", dvs. där giftigheten ej påverkas av den molekylära strukturen och ämnen vars giftighet inte är "beständig". De förra, t. ex. giftiga metaller, bibehåller sin giftighet oberoende av flöden genom och omfördelning i biosfären då giftigheten är betingad av en enstaka atoms
egenskaper; de senare, t. ex. NOX, PAH, är biologiskt nedbrytbara till i och för sig ofarliga element vilka ingår i biologiska kretslopp och kan återutnyttjas som byggstenar för biologiska strukturer. Man måste vidare skilja mellan ämnen vars effekt är av "allt eller intet”karaktär, dvs. den sluteffekt som erhålles är lika svårartad oberoende av dosens storlek, och dosen påverkar endast sannolikheten för att effekten uppträder, och sådana ämnen där effektens svårighetsgrad ökar med dosen. De förra (t. ex. cancerframkallande och radioaktiva ämnen) orsakar skada genom enstaka träffar på det genetiska materialet i cellerna, varefter skadan dupliceras och nedärvs från cell till cell och individ till individ i de normala celldelnings- och reproduktionsproces- serna. De senare, t. ex. NOX, metanol, ger skador på andra cellfunktioner och skadorna dupliceras därför ej. De skadade celldelarna eller cellerna kan i viss utsträckning ersättas i kroppens normala förnyelseprocesser. För utvärdering av miljö- och hälsorisker kan giftiga substanser grupperas enligt följande schema.
För sådana ämnen där effekterna är av "allt eller intet" karaktär, dvs. genetiskt aktiva ämnen, förenklas utvärderingen av effekterna av ett visst utsläpp, särskilt om ett lineärt samband antas föreligga mellan dos och effekt. Det är då inte nödvändigt att beakta utsläpp från källor utanför energiför- sörjningssystemet. Till denna grupp hör radioaktiva isotoper och polyaroma- tiska kolväten.
För andra ämnen måste strävan vara att begränsa de totala miljöbelast- ningarna så att gränsen för oacceptabla effekter ej uppnås för kritiska (känsliga och utsatta) grupper. Utsläppen från energiförsörjningssystem måste då också ställas i relation till utsläpp från andra källor.
Vid bedömning av risker förknippade med olika slag av utsläpp från energiförsörjningssystem är det också väsentligt att skilja mellan olika typer av effekter orsakade av giftiga ämnen. Sådana ämnen som svaveldioxid och kväveoxider ger upphov till irritations- och sjukdomstillstånd med nedsatt funktion av andningsorganen och därav följande sänkta livskvaliteter för den drabbade, sjukvårdskostnader för samhället och bortfall av arbetskapacitet på grund av sjukdagar.
Dessa typer av förändringar är i viss utsträckning reversibla men kan efter lång tids påverkan ge kroniska sjukdomstillstånd som förkortar livet för den drabbade individen. Graden av skada på grund av kronisk irritation och skadeverkan på vävnader ökar också med ökad exponering. Konsekvenserna av långvarig cigarrettrökning i form av kronisk hosta, ofta återkommande luftvägsinfektloner, kronisk luftrörskatarr och lungskada utgör illustrativa exempel på dessa typer av effekter.
Å andra sidan finns mer irreversibla effekter, orsakade av cancerframkal- lande ämnen, där varje tillskott adderar sig till tidigare och ökar sannolik- heten för en senare utveckling av cancer. Sådana sena effekter framkallas av joniserande strålning, cancerogena grundämnen som nickel. krom, kadmium, arsenik och organiska föreningar som i kroppen omvandlas till mutagena och cancerogena substanser. Sådana substanser kan också tänkas ge upphov till skador på kommande generationer genom att orsaka muta- tioner i könsorganens celler.
Antalet individer som drabbas av förändringar i luftvägarna och sjukdoms- tillstånd i andningsapparaten eller i andra organ på grund av luftföroreningar
A. Genetisk! aktiva substanser "Allt eller intet effekt" (do- sen bestämmer sannolikhe- ten, ej svårighetsgraden av effekten).
Tabell 8.144 Grupper av giftiga substanser för utvärdering av miljö- och hälsoeffekter"
Substanser med (Iosberoende €ll'9kf (Ökande dos ger ökad svå- righetsgrad av effekten.)
Kemiskt beständiga (Alla som har sin giftighet betingad av atomära egenska- per)
Icke beständiga (svårnedbrytbara och lättned- brytbara substanser med sin giftighet betingad av sin mole- kylära struktur, dvs. bindning- en mellan i och för sig harm- lösa grundämnen)
Radioaktiva isotoper, vissa cancerframkallande grund- ämnen som nickel. krom. kadmium. arsenik (Ge joniserande strålning eller ha i någon form elek- trofil karaktär och ge där- igenom cancer och/eller ärftliga skador.)
Giftiga tungmetaller kvick- silver, bly, kadmium, krom. arsenik
Samtliga cancerogener och mutagener som PAH och nitrosaminer. (Alla ha i någon form elek- trofil karaktär och ge där- igenom upphov till cancer och/eller ärftliga skador.)
'_'—T
Den stora massan av giftiga ämnen som läkemedel. na- turliga och syntetiska giftiga substanser, asbest, silikater etc. inkl. sådana som förstår- ker cancerframkallande äm- nens effekt.
Gränserna mellan grupperna är ej absoluta. Således är givetvis radioaktiva isotoper ej i absolut mening beständiga utan omvandlas genom radioaktivt sönderfall till andra grundämnen. Ur biologisk synvinkel i ett mer begränsat tidsperspektiv är begreppet dock giltigt (se anmärkning IA). Vidare är det ej säkert om cancerframkallande grundämnen är sanna cancerframkallande ämnen eller om de skall klassas i grupp IB som metalliska cancerförstärkande ämnen. Vidare kan vissa tungmetallers giftighet temporärt förändras genom omvandling till organiska metallföreningar. Under flödet genom biosfären kan också beständiga ämnen fångas upp i geokemiska förlopp (ex. sedimentation i havet, mineralisering) och därigenom elimineras från biosfären.
IA. Ger effekt på följande generationer på två vägar, dels genom att ge . nedärvd skada. dels genom att vara ur biologisk synvinkel beständiga. 1 Kan på grund av detta ge sin effekt flera gånger i flera organismer(om man ej räknar mer strikt till individuell sönderfallande atom). Effekt kan ej undvikas genom spädning då detta ej minskar effekten utan endast sannolikheten för att den inträffar. Spädningen ändrar endast distributionen så att den kollektiva belastningen fördelas på en större grupp. varigenom individuell risk minskar medan total kollektiv risk ej minskar.
IIA. Ger effekt på följande generationer endast genom att ge upphov till nedärvd skada. Verkar endast en gång då de bryts ned i biologiska system. Effekt kan ej undvikas genom spädning. då detta ej minskar effekten utan endast dess sannolikhet.
IB. Beständiga men tolereras i utspätt skick av naturen. Dock risk för ackumulering.
1113. Ej beständiga. Kan tolereras i utspätt skick av naturen.
är vida större än antalet individer som drabbas av sena effekter som t. ex. cancer av luftföroreningar. De tidigare typerna av skador dominerar kraftigt vad avser den samhällsekonomiska betydelsen i form av bortfall av arbets- kapacitet och belastning på sjukvårdsapparaten jämfört med de senare effekterna. Vad gäller cancerframkallande ämnen måste dock framhållas att de eventuella ärftliga effekterna av dessa substanser ger effekter på senare generationer.
Svavel- och kväveoxider
Den största hälsorisken på grund av utsläpp av denna typ vid energiutnytt- jande utgör kväveoxider från motorfordon. Undersökningar i Stockholm och Göteborg visar kvävedioxidhalter som ibland överskrider de av en expert- grupp inom världshälsoorganisationen rekommenderade värdena.
Det finns starka skäl att anta att ett icke obetydligt antal personer påverkas negativt av de kvävedioxidhalter som uppkommertill följd av bilismen under högtrafik och vid låga vindhastigheter. Det kan sålunda antas att en andel av dödsfallen på grund av luftvägsinfektloner och av sjukdomsfall i kroniska bronkiter och lunginflammationer kan tillskrivas luftföroreningar från bilavgaser. Det finns dock ingen skillnad mellan energialternativen ifråga om användning av motorbränslen och konsumtionen antas ligga kvar på dagens nivå. Alla alternativen är därför lika otillfredsställande om inga åtgärder i form av emissions- eller trafikbegränsningar vidtas. Alternativen innebär en ökad användning av metanol som bränsle vilket är positivt ur avgassynvin- kel, då detta genom elimination av blytillsatser till bensin ger möjlighet till en bättre avgasrening med hjälp av katalytiska avgasrenare.
Halter av svavel- och kväveoxider i omgivningsluften orsakade av fasta t energiproduktionsanläggningar ensamma kan hållas under de nivåer där Ä effekter kan erhållas på människa av substanserna själva. Man bör dock inte glömma bort att tillskotten av kväveoxider ofta läggs till redan mycket höga värden på gatunivå på grund av biltrafiken. Det kan ej heller säkert uteslutas att kväveoxider kan reagera med andra luftföroreningar till cancerframkal- ! lande ämnen, vars effekt är av "allt eller intet" karaktär. i
l l
Polyaromatiska kolväten
Polyaromatiska kolväten (PAH) bildas vid förbränning av främst flytande och fasta organiska bränslen och är en komplex blandning av 100-tals olika ämnen.
Därutöver finns flera andra cancerogena ämnesgrupper i förbränningsga- serna, främst i bilavgaser.
Många analyser har endast omfattat en eller några få komponenter såsom bens(a)pyren. Riskuppskattningen av hälsorisker av PAH-utsläpp är förenad med stora osäkerheter. Här har dock gjorts en grovjämförande bedömning av cancerrisker av olika PAH-utsläpp varvid bens(a)pyren utnyttjas som ett index för totalt utsläpp av PAH.
Uppskattningarna anger att den kollektiva dosen (förklaring se 4.3.2) från samtliga energialternativ såväl år 1990 som 2000 ger upphov till i stort sett samma antal cancerfall, storleksordningen 50 cancerfall per år orsakade av
förbränning av bränslen i fasta förbränningsanläggningar för uppvärmning och kraftproduktion. Utsläppen från biltrafik ger enligt dessa uppskattningar en total exponering som är storleksordningen 10 gånger större än den från dagens kraft— och värmeproduktion. Ett lineärt dossamband ger några hundra lungcancerfall per år från biltrafik. Osäkerheten i dessa beräkningar är dock stor. Tobaksrökning torde ge ytterligare 10 gånger flera lungcancerfall (f. n. ca 1 500 fall per år). Utgående från epidemiologiska data blir fördelningen av de totala lungcancerfallen i dagens Sverige mellan rökning, fasta energianlägg- ningar och biltrafik likartad.
Cancerfallen från energiproduktion i fasta anläggingarjämfört med de som orsakas av biltrafik, rökning och yrkesexposition är således få. Åtgärder mot de senare cancerorsakerna torde därför ge bättre utbyte i minskad cancer- frekvens och bör således vidtas i första hand.
Detta får ej förhindra att alla förbränningsanläggningar utformas med målsättningen att minimera utsläpp av PAH och andra cancerframkallande ämnen och därigenom dessa anläggningars bidrag till cancerfrekvensen.
PAH-produktionen är starkt beroende av förbränningsbetingelserna såsom temperatur och luftöverskott. Skillnaden i PAH-produktion mellan olika bränslen i fasta förbränningsanläggningar är bl. a. starkt beroende av bränslets struktur. Således ger gasformiga bränslen mindre PAH än flytande och fasta. Data främst från kolförbränning visar att förbränning av stora bitar genom ojämna förbränningsbetingelser ger avsevärt högre PAH-produktion än pulvereldning och att träfliseldning ligger mellan dessa värden. Genom att inrikta framtida förbränningsteknologi för fasta bränslen på finmalning eller förgaSning kan därför sannolikt PAH-bildning minskas avsevärt. Andra viktiga PAH-begränsande åtgärder som kan ge god effekt inkluderar rökgasavkylning med åtföljande kondensation och uppfångning av PAH- bärande partiklar med filter.
M etal/uts/äpp
Flera energiproduktionssystem ger utsläpp av giftiga tungmetaller till luft, mark och vatten. Den största risken utgör de metaller som icke har oundgänglig biologisk funktion, utan endast är giftiga, dvs. främst kvicksil- ver, kadmium, bly, krom. nickel, arsenik, men även biologiskt funktionella metaller som vanadin kan i högre koncentrationer och på fel plats i ekosystemen ge skador.
Effekterna av kvicksilverutsläpp behandlas i avsnitt 8.655. Bly sätts till bensin i mycket stora kvantiteter, f. n. ca 1300 ton per år i Sverige. Jämfört med denna kvantitet är de små mängder, som kommer från koleldning utan betydelse. Dessutom föreligger bensinblyet i form av tetraalkylbly, som är mycket giftigt och upplagras i centrala nervsystemet. Ämnet kan dessutom tas upp genom huden, vilket innebär en klar yrkesrisk för dem som arbetar med utrustning för hantering av ämnet i raffinade- rierna.
Det har visats att tetraalkylblyet ej bryts ner fullständigt till oorganiska föreningar utan 5—10 % passerar genom motorerna och emitteras i organisk form. Människor som uppehåller sig intill trafikerade gator och vägar blir därför utsatta för organiskt bly som upplagras främst i deras hjärnor.
Blyföreningar tas lättare upp av barn än av vuxna och höga halter av bly har påvisats i blod hos barn i centrala delar av storstäder. Bly från bensin anses ha bidragit till att orsaka mentala störningar hos barn.
Det är således nödvändigt att kraftigt minska utsläppen av bly från trafiken. Detta kan ske bl. a. genom att blyet ersätts med en högre halt aromatiska kolväten, vilket kan öka avgasernas cancerframkallande effekt eller också genom att ersätta blyet med ca 20 % metanolinblandning i bensinen.
Det senare avses tillämpat i samtliga alternativ, vilket ger positiva effekter med hänsyn till minskad exposition för såväl bly och andra toxiska bensintillsatser som för cancerframkallande aromatiska kolväten. Även om nuvarande underlag visar avsevärt bättre emissionsdata för metanol och metanol-bensinblandningar än för bensin kan giftiga emissioner från dessa bränslen ej helt uteslutas.
Goda möjligheter finns att begränsa dessa med katalytiska avgasrenare, vars funktion möjliggörs på grund av frånvaron av blytillsats.
Det kadmium som människan redan idag utsätts för genom bl. a. gröda och cigarretter leder till en livslång ackumulation av kadmium i främst njurarna. Säkerhetsmarginalerna till de halter i njurar som kan medföra skada är små.
En överslagsberäkning av kadmiumutsläppen till luft för de olika energi- alternativen visar att skillnaderna är små. Av större betydelse är att kadmiumutsläppen från energisektorn ökar kraftigt i alla alternativen från dagens ca 300 kg/år till ca 600 kg/år 1990 och ca 1 100 kg år 2000. Tillskottet från biomassa ger bortsett från konstgödning ej nytillskott till biosyste- men.
Siffrorna skall ställas i relation till kadmiumtillförseln till Sveriges jord- bruksjord från andra källor, för närvarande främst luftnedfall från bl. a. industri och sopförbränning (2 700 kg), slam från reningsverk (500 kg), handelsgödselmedel (5 400 kg) och stallgödsel (800 kg), totalt 9 400 kg. Endast en mindre del av utsläppet från energisystemet hamnar på åkerjord. Även rökning ger kadmiumintag då ca 30 % av en rökares intag beräknas komma från denna källa.
Mot bakgrund av detta framstår det som ytterligt väsentligt att minska kadmiumtillförseln till gröda, vilket innebär såväl minskning av tillförsel via gödselmedel som undvikande av lokalisering av kadmiumutsläppande anläggningar till jordbruksområden.
Radioaktiva utsläpp
Om utsläpp av radioaktivitet från hela kärnbränslegången kommer att kunna begränsas till den nivå som angivits i de nordiska strålskyddsrekommenda- tionerna dvs. en kollektivdosinteckning över 500 år av 1 manrem per MWel och driftår och om riskkoefficienten uppgår till 210"4 per manrem, kan det uppskattas att några enstaka framtida cancerfall och genetiska skador skulle orsakas av ett års drift av kärnenergianläggningar i Sverige. Vid upparbetning av kärnbränsle frigörs f.n. dessutom den långlivade radioaktiva isotopen kol—14, vilket ger 7—10 gånger så många cancerfall per år. Dessa är visserligen fördelade över en period av tiotusentals år. men ca 25 % av fallen förväntas inträffa under de närmaste 500 åren.
Metoder för att innehålla kol—14 vid upparbetning av använt kärnbränsle finns i laboratorieskala. Dessa bör utvecklas till industriell skala och införas vid upparbetningsanläggningar inom en inte alltför lång tid. Upparbetnings- anläggningar bör konstrueras så att även jod—129 och krypton—85 kan innehållas.
Energisparande
Energisparande åtgärder kan medföra såväl positiva som negativa miljö— och , hälsoeffekter. Säkerhets- och miljögruppen har inte haft tillfälle att ännu fullfölja tilltänkta studier. Bl.a. bör dock negativa effekter av minskad luftväxling i byggnader och positiva av trafikbegränsning nämnas.
Spar man energi genom minskad luftväxling i byggnader kan om motåtgärder i form av t. ex. diffusionsspärrar ej vidtas ökad halt av den radioaktiva gasen radon erhållas i bostäderna på grund av läckage ut från främst skifferbaserad gasbetong men även tegel och betong. Vidare ökar halten i luften av ångor från kemiska komponenter i byggnadsmaterial av olika slag,såsom irriterande och allergiframkallande formaldehyd från många » limmade byggmaterial inklusive spånplattor. s. k. mjukgörare i plaster(t. ex. ftalater som finns i de flesta polymerer av PVC-typ. kresylfosfater som kan ge , starkt nervtoxiska omvandlingsprodukter i kroppen). Terpener i trä är ett exempel på naturliga substanser som i förhöjda koncentrationer kan ge mutagena och möjligen cancerframkallande epoxider i kroppen. Motåtgärder mot dessa föroreningar bör vid minskad luftväxling kunna genomföras genom cirkulering av inomhusluft genom filteranläggningar.
Skadliga effekter av denna typ är hittills mycket dåligt kvantifierade. Viss epidemiologisk erfarenhet av radon finnes dock från främst gruvor. Mot , bakgrund av detta material å ena sidan, samt de beräkningar som ligger bakom internationella strålskyddskommissionens (ICRP). Värdering av , tillåtliga halter å den andra. har beräkningar av antalet lungcancerfall ; inducerade av radonexposition i bostäder gjorts, vilka visar att det ej kan uteslutas att ca 10 % av totala antalet lungcancerfall kan tillskrivas radon- exposition i bostäder. Om man antar att risken för lungcancer är proportionell mot radondosen innebär detta att en ökning av radonkoncentrationen genom exempelvis ventilationsminskning ger en proportionell ökning av Iungcan- cerfrekvensen. Storleken av denna ökning varierar med bl. a. byggnadsmate— rial, byggnadskonstruktion. ventilation samt med urvalet av byggnader som tätas.
Strålskyddsinstitutet har på ovan givna grunder uppskattat att om man genomför besparingsåtgärder genom att minska luftväxlingen på ungefär hälften av lägenhetsbeståndet med tätning av dörraroch fönster från ca 0,7 till 0.5 luftomsättningar per timme, erhålles en sådan ökning av radonhalten att antalet lungcancerfall per år som induceras av radon kan befaras öka med minst ett tiotal, möjligen flera hundra fall. Var man hamnar i detta intervall beror bl.a. på hur besparingsåtgärderna tekniskt genomföres.
Begränsningar av utsläpp från trafik i storstad genom avgasrening eller trafikbegränsning framstår mot bakgrund av trafikens dominerande del av skadorna genom luftföroreningar som ur hälsosynvinkel mycket positivt. Avsevärda effekter i form av minskning av cancerfrekvens och dödsfall i
luftvägsinfektioner såväl som minskad sjukfrånvaro på grund av sådana infektioner och bronkiter framstår som klara följder av en sådan åtgärd. Närmare kvantifiering är dock som framgår av ovanstående mycket svår. En begränsning av trafiken medför därutöver minskade trafikolycksfall med eller utan dödlig utgång. Under 1977 rapporterades i Stockholms kommun 1 500 skadade och 40 dödade i samband med trafikolyckor. Uppskattningar visar att endast ca hälften av de icke dödliga skadefallen kommer till polisens kännedom. Detta exempel antyder något av vad som här står att vinna.
Energisparande genom effektivisering i energiproduktionsapparaten ger givetvis en lägre emission från energiproduktionsanläggningarna. Det blir mindre utsläpp av svaveldioxid, kväveoxider, PAH, tungmetaller och andra luftföroreningar till biosfären jämfört med fallet utan sparande, och även minskning av energiproduktionsberoende, yrkesrisker. transportrisker. olje— spill, avfallshantering och andra miljöstörande effekter.
8.6.5.3 Yrkesrisker
Underlaget för yrkesskadeberäkningar är mycket svåranvändbart då befintlig dokumentation dels är otillförlitlig och dels ej är anpassad till de beräkningar som här erfordras.
De olika alternativen vid de två betraktade åren 1990 och år 2000 ger om befintligt underlag utnyttjas i storleksordningen 7—13 skador samt 0,07—0,09 dödsfall per tillförd TWh och år. Dessa olycksfall är beräknade på den totala produktionsapparaten, således även befintliga anläggningar, och domineras kraftigt av utvinnings- och transportledet. Yrkesskador inom övriga delar av energiproduktionen faller inom felgränserna för de totala skadorna inom hela produktionsverksamheten.
Ingen skillnad mellan det totala antalet yrkesskador och dödsfall för de olika alternativen kan påvisas. Yrkesskador vid kolbrytning ger ett mycket markant bidrag till olycksfallen och om motsvarande räkneoperation utföres enbart för kolutnyttjande erhålles 30—70 skador samt 0,11—0,16 dödsfall per utnyttjad TWh kol. Den helt dominerande delen av dessa kan hänföras till kolbrytning.
Sannolikt kommer applicering av modern gruvteknik att minska skade- fallen vid kolbrytning, dels genom minskat arbetskraftsbehov dels genom bättre arbetsmiljö. Dödsfallsfrekvenserna hari USA halverats under sextio- talet och tendensen med minskade olycksfallsfrekvenser och gruvexplosi- tioner torde vara signifikativ, vilket även gäller antalet i dag initierade fall av lungsjukdomar. Det bör noteras att ovan redovisade skadefrekvenser hänför sig huvudsakligen till underjordsbrytning och att skadefrekvenserna i dagbrott är avsevärt lägre.
Vid sidan av kolbrytning medför transporter av bränslen de flesta olycksfallen. Antalet påverkas dock kraftigt av transportsätt och transport- sträcka. Det bör också noteras att antalet dödsfall associerade med eldistri- bution är i samma storleksordning som de vid kolutnyttjande räknat per TWh.
Den totala mängden yrkesskador och dödsfall per år i varje alternativ ger ingen upplysning om risken för den individuella arbetaren. Således kan en arbetsintensiv verksamhet ge många yrkesskador totalt men få per arbetad
timme och tvärtom. Det är väsentligt att närmare precisera vilka moment i en energiproduktionskedja som ger högriskarbeten så att dessa risker kan minimeras genom teknologisk utveckling. Väsentligt är därvid också att små grupper ej tillåts ha kvarstående hög risk mot ekonomisk kompensation (t.ex. dykare vid riggar för oljeborrning i Nordsjön).
Det framstår klart från dagens arbetslivserfarenhet att en dominerande del av yrkesskadorna kan hänvisas till maskiner som fungerar någorlunda tillfredsställande i normaldrift men är felkonstruerade från reparationssyn- punkt. Därför finns stora utrymmen för effektiva åtgärder mot yrkesskador genom granskning av konstruktioner vid upprättandet av nya energisys- tem.
8.6.5.4 Hälso- och miljörisker på grund av stora osannolika olyckor eller sabotage
Som framhållits tidigare i avsnitten 4.3.2 och 6.5 bör också risker för osannolika men tänkbara olyckor med stora konsekvenser beaktas vid värdering av energialternativen.
Risker för olyckor med mycket stora förluster av människoliv kan tänkas föreligga i första hand vid utnyttjande av vattenkraft, kärnkraft, LNG, oljeprodukter och kol.
Såväl de tänkbara konsekvenserna av stora olyckor som sannolikheten för att olyckor av detta slag skall inträffa kan påverkas genom val av tekniska system och val av förläggningsplatser för farliga anläggningar. Samhällets beredskap för att minska konsekvenserna genom evakuering eller medicinsk behandling kan också ha betydelse.
Ur samhällets synpunkt är det därför inte meningsfullt att göra en kvantitativ jämförelse mellan de fyra alternativen med avseende på olycks- risker för sådana energikällor som används i samtliga alternativ men i något olika omfattning. Avgörande för den risk som utnyttjande av en viss energikälla innebär är nämligen inte i första hand beroende av omfattningen av utnyttjandet utan av på vilket sätt energikällan utnyttjas.
Det kvantitativa underlag för bedömning av risker för stora osannolika olyckor som är tillgängligt är också begränsat till utnyttjande med nuvarande teknik och till vissa utvalda förläggningsplatser. Underlaget kan därför inte på ett meningsfullt sätt utnyttjas för en total riskuppskattning för ett framtida energisystem. När det gäller hela samhällets risktagande måste diskussionen därför i stor utsträckning begränsas till kvalitativa jämförelser mellan alternativen.
Dessa är tämligen likvärdiga fram till år 1985. I och med att kärnkraften avvecklas, först i alternativ A och senare i alternativ B elimineras givetvis risken för stora radioaktivitetsutsläpp från kärnkraftverk i dessa alternativ.
Man kan knappast hävda att man enkelt kan bedöma om detta på ett avgörande sätt påverkar samhällets totala risktagande vad gäller risker för liv och hälsa. 1 de uppskattningar som gjorts förefaller sannolikheten för stora olyckor att ligga på jämförbar nivå för vattenkraft och kärnkraft och för båda energikällorna synes risken domineras av några få anläggningar. Osäkerheten i den teoretiska riskuppskattningsprocess (felträdsanalys) som ligger till grund för dessa jämförelser är emellertid stor.
Vid försök till jämförelser mellan risker orsakade av dammras och radioaktivitetsutsläpp måste man också beakta att dammras ger stora omedelbara konsekvenser medan radioaktivitetsutsläppets konsekvenser till övervägande delen uppträder med fördröjd verkan främst i form av ökad cancerfrekvens och manifestation i senare generationer av ärftliga skador.
För radioaktivitetsutsläpp gäller vidare att väsentligt större konsekvenser kan erhållas om effektiv evakuering inte kan genomföras och upprätthållas. Det är också möjligt att väsentligt större konsekvenser skulle kunna uppstå vid ogynnsamma väderbetingelser vid en kärnkraftolycka än vad som är tänkbart vid dammras i Sverige. Radioaktivitetsutsläpp medför också risk för genetiska skador, risk för kroniska sköldkörtelrubbningar (vilket har vittgå- ende konsekvenser för den hormonella balansen) samt risk för fosterskador. Därför kan ett mycket stort antal aborter behöva genomföras efter en sådan olycka.
Risker för olyckor med mycket stora miljökonsekvenser finns vid utnyt- tjandet av vattenkraft, oljeprodukter och kärnkraft. Liksom ifråga om hälsorisker är de tänkbara konsekvenserna av stora osannolika olyckor i hög grad beroende av vilken teknik som utnyttjas och av valet av förläggnings- platser för farliga anläggningar.
Ifråga om risker förknippade med dammras i vattenkraftanläggningar skiljer sig inte de fyra studerade alternativen.
Ifråga om risker förknippade med oljeutvinning och oljehantering får riskerna antas stå i proportion till oljeanvändningen. Vid alternativen C och D är riskerna följaktligen något mindre än i alternativen A och B.
Alternativen skiljer sig åt ifråga om risken för omfattande radioaktiv beläggning av stora markområden. Denna risk föreligger ej efter år 1985 i alternativ A och ej efter år 1990 i alternativ B. Sannolikheten för att sådana olyckor skall inträffa har emellertid bedömts som mycket liten.
Även om man skulle finna att alternativen A och B inte medför någon väsentlig minskning av samhällets totala risktagande ifråga om stora osannolika olyckor är det ändå uppenbart att en viss minskning av det lokala risktagandet i området kring de avvecklade kärnkraftanläggningarna erhål- les.
Denna fördel måste givetvis vägas mot eventuella andra negativa effekter förknippade med dessa två alternativ. Om riskminskningen lokalt skall bedömas som signifikant kan bero av hur risker med radioaktivitetsutsläpp värderas i förhållande till andra risker t. ex. läckage av giftig gas.
Säkerhets- och miljögruppen har låtit genomföra olika utredningar av sannolikheten för och konsekvenserna av stora olyckor inom energiproduk- tionsanläggningar. Dessa kommer att analyseras i gruppens slutliga utvärde- ringsrapport.
8.6.5.5. Förgiftning av mark och vatten orsakad av tungmetallut- släpp, radioaktiva utsläpp och närsalter
Den förgiftning av mark och vatten som kan bli följden av utsläpp av tungmetaller, radioaktiva ämnen eller närsalter är av betydelse särskilt om den medför potentiella hälsorisker eller risker för allvarliga och svårrepare- rade ekologiska störningar.
När det gäller bedömning av hälsorisker måste skillnaden mellan bestän- diga och icke beständiga giftiga substanser beaktas, liksom skillnaden mellan substanser med "allt eller intet effekt” och sådana med dosberoende effekt, se tabell 8.144.
Antagna halter av tungmetaller i bränslen
Ungefärliga metallinnehåll i olika bränslen anges i tabell 8.145. Stora variationer i metallhalterna förekommer särskilt för kol och olja. Variatio- nerna i kvicksilverhalt diskuteras senare.
Det bör understrykas att en hög metallhalt inte behöver innebära höga utsläpp. Rening av bränsle före utnyttjande eller rening av rökgaser kan möjliggöra avsevärda reduceringar av utsläpp. Sådan rening ger emellertid ofta avfallSprodukter som kan medföra risker för utsläpp till biosfären på längre sikt.
Vanadin
En viss anrikning av vanadin sker idag i mark på grund av nedfall. Små mängder vanadin stör markprocesser som indirekt har betydelse för vegeta- tionens försörjning med fosfor.
Vanadinutsläppet kommeratt minska i alla energialternativenjämfört med dagsläget beroende på att oljeanvändningen minskar. Dessutom förutsätts att högeffektiva avskiljare installeras vid större anläggningar. Minskningen
Tabell 8.145 Metallinnehåll per energiinnehåll i olika energiråvaror
Metall Kol Olja Biomassaa Torv Skifferb Skiffer” ton/TWh(h ton/TWhth ton/TWhth ton/TWhu1 ton/TWhel ton/TWhth Arsenik ] ( 0007 4,1 15 Kadmium 0.04 0,0004 (0,2) 0,04 0,25 0,9 Kobolt 0,8 (0,06) 0,05 Krom 3 1 34 120 Koppar 2 (2) 2 12 43 Kvicksilver 0,01 0,0003 0,04 0,1 Mangan 5 (20) 40 28 100 Molybden 0,6 36 130 Nickel 2 1 (0,3) 1 22 80 Bly 0,6 (0,8) 20 1,5 5,5 Selen 0.3 Vanadin 3 3 81 290 Zink 6 (20) 20 14 50 Energiinnehåll 7,5 11,5 2,7 2,4 8.217 2,3f TWh/milj. ton
” Detta är ej nytillskott till biosfären. med reservation för kadmium i det gödningsmedel som tillförs energiskogs—
odlingar.
b Avser Ranstadskiffer med antagande att uranet används i vanliga lättvattenreaktorer och att en reaktor på 1 000 MW el ger 6 TWh/år och förbrukar 735 000 ton skiffer per år. Hänsyn har ej tagits till skifferns innehåll av fossil energi. Om uranet utnyttjades i Värmereaktorer skulle ca 24 TWh utvinnas per milj. ton skiffer. [ Avser enbart fossil energi i Ranstadskiffer.
beräknas år 1990 vara ca 60 % för alternativ A och B och ca 75 % för alternativ C och D.
Risken för att befarade negativa effekter skall uppträda i framtiden måste därför anses vara liten.
Kvicksilver
Olja innehåller i allmänhet ytterst låga halter kvicksilver och i det följande räknas med 3 kg per miljon ton.
Kvicksilverinnehållet i kö] är mycket större och varierar dessutom både mellan olika gruvor och mellan olika nivåer i en och samma gruva. På grund av att kolets innehåll av kvicksilver till övervägande delen är bundet till mineralpartiklar är det möjligt att delvis avskilja kvicksilver i samband med att kolets askhalt reduceras genom tvättning. Det antas att endast tvättat kol importeras till Sverige och att kolpartier med hög kvicksilverhalt undviks. Under dessa förutsättningar kan kvicksilverinnehållet i det kol som används begränsas till i medeltal 100 kg per miljon ton.
Det avfall som erhålls vid tvättningen kommer givetvis att innehålla kvicksilver. Detta kvicksilver kan komma att spridas till atmosfären om avfallet förbränns, vilket ger avfallet bättre egenskaper ur miljösynpunkt och mindre volym, eller vid bränder i avfallsupplaget. Dessa utsläpp utomlands medför i allmänhet ej lika allvarliga konsekvenser som kvicksilverutsläpp i Sverige på grund av frånvaron av försurade sjöar intill kolfälten. (Försurade sjöar är ovanligt känsliga för nedfall av kvicksilver.) Trots detta bör dessa utsläpp av kvicksilver undvikas. Detta kan ske genom att avlägsna kvick- silver ur rökgaserna vid förbränning (vilket kan åstadkommas med samma reningsteknik som vid skifferförbränning /se nedan/) samt motverka uppkomst av bränder i upplagen.
Kvicksilverinnehållet i svenska skiffrar är ofullständigt känt. Den uranfö- rande skiffern i Ranstad innehåller dock över 300 kg per miljon ton.
Möjligheterna att avlägsna kvicksilver ur rökgaser från koleldade anlägg- ningar är på kort sikt små. Olika tänkbara utvecklingsmöjligheter finns emellertid. Bl. a. har en metod flera år använts för rening av processgaser. Den bygger på att kvicksilverångan reagerar med selen till en mycket stabil förening med extremt lågt ångtryck. Metoden ger ej något avfall utan kvicksilvret kan utvinnas i ren form och selenet kan återvinnas. Idet följande antas att denna metod eller annan likvärdig metod utvecklas och anpassas till kvicksilveravskiljning ur rökgaser från koleldning så att utsläppen halveras från de koleldade anläggningar som tas i drift efter år 1990. Detta förutsätter dock att nödvändiga insatser för teknisk utveckling snarast påbörjas på området.
Tekniken förutsätts även tillämpas vid förbränning av skiffer eller fullutvinning av råvaror ur skiffer. Därvid bedöms minst 95 % innehållande av skifferns kvicksilverinnehåll vara möjligt redan fr. 0. m. år 1985 vilket kräver snabb anpassning av tekniken.
Vid metanol- och koksframställning antas vidare att 90 % resp. 50 % av kolets kvicksilverinnehåll kan avskiljas.
Ovan gjorda antaganden om avskiljningsgrader för kvicksilver i olika anläggningar är osäkra. Nu tillgänglig teknik bedöms vara enklare att tillämpa
på processgaser än på förbränningsgaser. Anledningen till att avskiljnings- graden vid skifferhantering satts högre än vid kolförbränning är att ingående halt kvicksilver i detta fall är högre.
] tabell 8.146 anges dels hur mycket kvicksilver som omsätts inom energisystemet åren 1990 och 2000, dels hur mycket av detta som beräknas släppas ut till atmosfären.
1 alternativ A och B finns det nya kondenskraftverk som kan eldas med kol eller olja. I dessa eldas begränsad mängd kol och i övrigt olja, på grund av att kommissionen i förutsättningarna har begränsat användning av kol 1990 till ca 50 TWh inkl. metallurgiska kol. Den av tillförselgruppen uppskattade prisskillnaden mellan kol och olja är stor och kommer att utgöra ett så kraftigt incitament för att öka andelen kol att det står utom allt tvivel att man att i verkligheten i alternativ A kommer att ersätta ytterligare 2,8 milj. ton olja
Tabell 8.146 Omsättning och utsläpp av kvicksilver, kg/år
Alternativ 1990 2000 A B C D A B Omsättning av kvicksilver Olja 75 75 65 60 50 50 Kol 610 610 595 730 1 265 1 265 (1 050) (770) ( 780) Avfall vid 610 610 595 730 1 265 1 265 kolbrytning (1 080) (770) (780) Skiffer — — — 2 880 — — hela energisystemet 1 300 1 300 1 300 4 400 2 600 2 600 (2 400 (1 600) (4 500) Totalt omsatt mängd 130000 kg Hg i Sverige år 1978 Utsläpp av kvicksilver till atmosfären Olja 75 75 65 60 50 50 Kolförbränning 280 280 190 320 735 735 (610) (330) (370) (185) (273) Metanoltillv. 7 7 6 13 7 7 (18) (18) (79) (79) Metallurgi 135 135 140 140 155 155 Skiffer — - — 170 — — Hela 500 500 400 700 900 800 energisystemet (800) (600) (800) (500) (500)
45 1 450
1 450
45 465
(250)
(83) 160
(500)
Totalt utsläpp av Hg i Sverige
Några 10 OOO-tal kg till biosfären
[ tabellen har ej medtagits ca 1 700 kg/år som idag emitteras från sopförbränningsan- läggningar.
Siffrorna inom ( ) innebär de utsläpp resp. den omsättning av kvicksilvret som blir följden om alternativen modifieras så att koleldade kondenskraftverk utnyttjas maximalt samt metanolproduktionen baseras på kol i stället för på biomassa. Biomassan utnyttjas därefter för t.ex. elproduktion.
40 1115
1115 4110
6 400
40 185
1 60 240
med kol. Härvid ökar kvicksilverutsläppen med drygt 400 kg, samtidigt som bränslekostnaden minskar med ca 660 milj. kr., dvs. ca 1,5 milj. kr. per kg kvicksilver. l alternativ B leder motsvarande åtgärd till att 1 milj. ton olja ersätts med kol, varvid utsläpp av kvicksilver ökar med ca 150 kg samtidigt som bränslekostnaderna minskar med ca 230 milj. kr.
Om kolet används vid metanoltillverkning i stället för biomassa och biomassan utnyttjas för elproduktion i stället för till metanoltillverkning minskar kvicksilverutsläppen, genom att det finns bättre möjligheter att avskilja kvicksilver vid förgasning än vid förbränning.
De kvicksilveromsättningar och utsläpp som skulle bli följden om dessa åtgärder kunde genomföras till fullo redovisas inom parentes i tabell 8.146.
Det totala utsläppet av kvicksilver som i dag går ut från industri och samhälle i miljön och ingår i dess kretslopp mellan luft, mark och vatten är svårt att kvantifiera. Ur tillgängliga uppgifter framgår dock att denna post utgör ca 20 000 kg. Av dessa är ca 10 000 kg utsläpp till luft klart hänförliga till vissa källor och beräknas av naturvårdsverket kunna genom olika åtgärder begränsas till ca 2—3 ton år 1990. Bidraget från energialternativen utgör på grund av dessa höga bakgrundsdata ej större andel än 5—10 % av det totala utsläppet.
Hur mycket av detta kvicksilver som återfinns i sjöar och på mark beror på såväl nedfall som den motverkande återförgasningen till luften. Dessa flöden påverkas av flera faktorer. Bl. a. ger försurning av sjöar ökad kvicksilverhalt genom förhindrad återförgasning. Även sjöns näringsstatus påverkar kvick- silverhalten i fisk. Nettonedfallet är i dag i södra Sverige ett par tiotals ton per år.
Utsläppen från energisystemet bidrar till att fisken i ett antal vattendrag får högre kvicksilverhalt. I ett scenario har beskrivits att reduktion av utsläpp från 6 ton/år till ca 2 ton/år leder till att en stor del av de svartlistade vattnen skulle kunna frilistas. Om till detta läggs ökade utsläpp från energisystemet kan den Sjöyta som kan frilistas minska.
Det måste dock poängteras att beräkningarna är mycket osäkra. T. ex.har ej tagits hänsyn till att olika åtgärder kan vidtas för att minska svavelutsläppen med minskad försurning som följd eller att utsläppen i Europa kan komma att öka med åtföljande ökning av försurningen. Vidare kan detta svavelnedfalls försurande effekt på sjöar motverkas genom förändrad markanvändning (såsom ökad lövskogsandel)som motverkar försurningens genomslagskraft, eller genom kalkning av sjöar.
Av detta framgår att man måste inrikta sig på att i görligaste mån begränsa de totala utsläppen av kvicksilver till såväl vatten som luft. Detta gäller såväl energiproduktionens andel av utsläppen som existerande utsläpp från andra källor. Samtidigt måste starka åtgärder vidtas för att begränsa de faktorer som ökar nettonedfallet och upptagningen i fisk. Därför kan åtgärder mot sjöförsurning ge goda utslag på sluteffekten. Uteblivna sådana åtgärder kan starkt minska de positiva effekterna av minskade kvicksilverutsläpp.
Luftutsläpp från sopförbränning
Sopförbränning är under nuvarande betingelser en starkt miljöförorenande aktivitet med en ytterst komplex emissionsblandning innehållande bl. a. klorerade kolväten, tungmetallerna kvicksilver, bly och kadmium samt flera cancerogena industrikemikalier. PAH-utsläppen från sopförbränning är sannolikt också på grund av förbränningsbetingelserna av stor omfattning. Det måste därför framhållas att om ej omfattande åtgärder i form av separation av sopor och förbättrad förbrännings- och reningsteknik vidtages, kan tillskottet av energi från sopförbränning ge en oproportionerligt hög del av miljöeffekterna. Det måste också framhållas att förbränning ej är den enda destruktionsmetoden för sopor utan kan ersättas av andra mer miljövänliga metoder. Därvid bör framhållas att återvinning av flera råvaror är mer energibesparande än förbränning.
Svavelsurt metallhaltigt vatten/rån skifferhantering
Om skifferns innehåll av järnsulfid lämnas i avfallet kommer upplagen att avge ett svavelsurt, metallhaltigt vatten, främst på grund av vittring. Detta kan kraftigt undertryckas genom deponering under grundvattenytan eller genom bindning med cement, men avfallet utgör för mycket lång tid trots detta ett hot mot omgivande yt- och grundvatten. Det är bl.a. därför nödvändigt att modifiera processen så att avfallets vittringsbenägenhet minimeras. Detta kan ske genom förbränning, som måste utformas så att resthalten av järnsulfid blir minsta möjliga. Viss vittringsbenägenhet torde dock kvarstå. Förbränning ger även andra fördelar ur miljösynpunkt, se 8.6.5.ll. Förbränningen bör ske vid så hög temperatur att askan sintrar, varvid dess metallinnehåll fastläggs i stabila föreningar och bildning av cancerframkallande kolväten minskas. Skifferns innehåll av svavel överförs genom förbränningen till gasform och bör därefter avlägsnas med ca 99,7 % effektivitet. Emissionen av svavel blir i så fall 500 ton per miljon ton skiffer.
Neutrala salter från skifferhantering
Vid utvinning av uran ur skiffer erhålls en stor mängd neutrala salter i lösning. Dessa salter bör innehållas genom att processerna sluts i mycket hög grad. Detta kan ske t. ex. genom indunstning och kristallisation.
För att undvika förorening av ytvatten vid nödutsläpp från anläggningen måste det finnas betryggande beredskapsåtgärder vidtagna t. ex. tillräckliga täta uppsamlingsdammar. Det vatten som trots processens höga grad av slutenhet släpps till recipient måste renas med bästa tillgängliga teknik.
Närsalts/örorening av grundvatten
Vid intensiv odling av biomassa fordras gödning för snabb tillväxt. Denna utgör ett potentiellt hälsoproblem genom att tillfört nitrat kan läcka ned till grundvattnet och förorena detta. Vid förtäring av vatten med hög nitrathalt anses en ökad men ej kvantifierad hälsorisk på grund av bildning av
cancerframkallande nitrosaminer föreligga. Av nu utförda försök framgår emellertid att intensiv energiskogsodling enligt beskrivna program ger avsevärt lägre nitratläckage än jordbruksverksamhet på motsvarande areal. Detta är beroende främst på gödningsgivans kontinuerliga tillförsel och på att mark med detta odlingssystem ej kalhugges på en gång utan i stegvisa etapper. Dock måste man strängt beakta att odlingssystemet inte ändras på sådant sätt att nitratläckaget blir oroande högt.
8.656 Avfall
Såväl användning av bränslen som utnyttjande av kärnenergi ger upphov till avfallsprodukter som måste isoleras från biosfären om allvarliga miljö- och hälsorisker skall undvikas.
Aska och slagg/rån kol och skllferförbränning
Vid förbränning av kol och skiffer erhålles stora mängder aska som bl. a. innehåller giftiga metaller. I kolets processkedja uppstår flera olika typer av avfall. Avfallets egenskaper är i de flesta fall starkt avhängiga den detaljut- formning som ges de olika anläggningarna i energisystemet. Således ger het eldstad dels större fraktion av metalleri flygaskan på grund av förgasning och återkondensering, dels starkare kristallisk bindning av kvarvarande metaller i bottenaskan. Likaså påverkas tungmetallernas fastläggning i skifferaskan av temperaturen.
Tabell 8.147 visar mängderna aska och slagg från koleldning och skiffer- förbränning i kommissionens olika energialternativ.
Eftersom underlagsmaterialet från tillförselgruppen av naturliga skäl ej ger någon detaljerad specifikation av enskilda anläggningar, är det omöjligt att ge en exakt beskrivning av vare sig avfallens kvantitet eller egenskaper. [ tabellen ges intervall som indikation på storleksordning.
Innehållet av tungmetaller i askan från kol och skiffer anges i tabell 8.148.
Det är väsentligt att dessa giftiga substanser ej läcker ut ur askan och återförs till biologiska system. Därvid framstår kadmium särpräglat på grund av sin förmåga att anrikas i växter och djur. Krom i 6-värd form (deponerat som 2 och/eller 3-värt) och nickel är också dokumenterade cancerframkal- lande och möjligen mutagena ämnen.
Det är därför väsentligt att alla realistiska åtgärder vidtas för att minimera utläck som kan ske om surt regnvatten får genomsila asklagren. Flera
Tabell 8.147 Mängder aska och slagg från kol- och skifferförbränning inom Sverige i kommissionens olika energialternativ. milj. ton/år
Alternativ År 1990 År 2000
0,2—0,4 0,6—1,2 0,2—0,4 0,6—1,2 0.2—0,4 0,7—1,4 6,7—6,9 9,6—10,0
Tabell 8.148 Tungmetaller i aska från kola och skifferb
Tungmetaller Kola Skifferb
ton/milj. ton/år ton/milj. ton/år
ton aska —— ton aska ——
1990 2000 1990 2000
Arsenik 45 14 45 45 870 450 Kadmium 3 l 3 32 190 320 Krom 200 60 200 280 1 700 2 800 Nickel 150 45 150 230 1 400 2 300 Bly 45 14 45 15 90 150
aAntaget 0,3 Mton aska 1990 och 1,0 Mton aska år 2000 i alla alternativen. bAntaget 6 Mton aska 1990 och 10 Mton aska år 2000 i alternativ D.
barriärer utöver den ovan nämnda fastläggningen i svårtillgänglig kristall- form vid förbränningen måste appliceras. Dels måste askupplagens egenskap att vara svårgenomträngliga för vatten förstärkas genom överlagring med vattenisolerande lager. Askans basiska egenskaper hindrar också sura vattens metallfrigörande effekt. Askan måste också uppläggas på ett skikt som kvarhåller eventuellt frigjorda metalljoner, t. ex. lera. Fastläggning av skifferaska genom hydratbindning i cement har också föreslagits. Slutligen har man för åtminstone arsenik och kadmium möjlighet att minimera sluteffekten genom uppläggning tillsammans med essentiella metaller som är antagonister till dessa substanser, dvs. selen och zink. Med dessa åtgärder avses att förhindra utläck av mängder som signifikant ökar de naturligt cirkulerande mängderna av toxiska tungmetaller, vilket kan exemplifieras med de 800 kg kadmium som i återcirkulation tillförs åkerjorden med naturgödsel. Detta förefaller genomförbart med ovan nämnda åtgärder. Kontroll av lagren bör dock kontinuerligt ske för att kontrollera om barriärerna trots allt genombrutits och ytvattenrening måste tillgripas.
Även om vittgående och för nuvarande miljöbetingelser tillfredsställande åtgärder vidtas för att förhindra utläck från avfallet, kan uppläggandet av dessa lager innebära en riskbelastning för framtida generationer. Denna risk skall visserligen vägas mot expositionen för motsvarande tungmetaller i den omedelbara miljön men det kan tänkas att man i framtiden starkt minskat sin direkta exposition för giftiga tungmetaller genom att eliminera dessa ur produktionen, likaväl som man genom forskning och utveckling kan ha ökat det biologiska försvaret mot dessa.
De flyktiga metaller som till stor del förångas i eldstaden och kondenserar på partiklars yta i rökkanalen blir anrikade i den finkornigaste delen av stoftet. Det kan därför ibland vara befogat att hålla isär de olika asktyperna och deponera det giftigaste avfallet med större respekt.
Radioaktivt avfall
Vid utnyttjande av kärnenergi erhålles radioaktiva klyvningsprodukter och transuraner samt inducerad radioaktivitet i bl. a. konstruktionsmaterial. Tabell 8.149 visar de ackumulerade mängderna använt kärnbränsle för de
Tabell 8.149 Ackumulerade mängder av använt kärnbränsle (ton)
Alternativ 1985 1990 2000
800 800 800 1 000 1 300 1 400 2 700 1 600 3 100
olika energialternativen.
Som framgår av tabellen föreligger fram mot år 2000 en markant skillnad i avfallsmängd mellan alternativen beroende på att kärnkraften avvecklas i alternativen A och B. 1 det följande förutsätts att upparbetning av använt bränsle sker i alternativ D men ej i alternativen A—C.
Vid reaktordriften uppkommer också låg- och medelaktivt avfall i form av reningsfilter, isolerings- och skyddsmaterial, kasserade komponenter etc. En del av detta avfall kan vara nära inaktivt exempelvis skyddskläder, papperetc. Genom att det erhållits inom 5. k. kontrollerat område, dvs. inom områden där aktivitet förekommer eller kan förekomma, betraktas det dock som aktivt. De årliga mängderna av låg- och medelaktivt avfall som uppkommer vid drift av en 1 000 MW el lättvattenreaktor är 100—500 m3 i behandlad form. Tabell 8.150 visar de ackumulerade mängderna av låg- och medelaktivt avfall som erhålles från reaktordriften i de olika alternativen.
Den slutliga disponeringen av detta avfall kommer att bestämmas av dess radioaktiva livslängd. Sådant avfall vars radioaktiva förorening består av korrosionsprodukter avklingar till ofarlig nivå inom högst hundra år. Detta avfall lagras i kontrollerat förråd tills det kan disponeras som inaktivt avfall.
Avfall som förorenats med klyvningsprodukter avklingar till ofarlig nivå inom en period av upp till 500 år. Andelen sådant avfall beror av omfattningen av kapslingsskador på bränslet, varför den kommer att variera. Detta avfall planeras bli slutdisponerat i anslutning till slutförvaret för högaktivt avfall.
I alternativ D har dessutom inräknats det låg- och medelaktiva avfall som uppkommer vid upparbetning av det använda kärnbränslet. Sådant avfall tillkommer tidigast under 90-talet. De delar av detta avfall som innehåller rester av uran och plutonium slutförvaras i anslutning till det högaktiva
Tabell 8.150 Ackumulerade mängder låg- och medelaktivt avfall i behandlad form från produktionsanläggningar (m ).
1978 1985 1990 2000
1650 15000 15000 1 650 16000 20000 1 650 20000 25000— 35000 1650 21000 27000- 37000
avfallet. Utvecklingsarbeten pågår på koncentrering och inneslutning av sådant avfall, varför dess volym vid aktuella tidpunkter inte kan anges för närvarande.
Vid direktdeponering av använt kärnbränsle, som antas ske i alternativen A—C, avses bränslet först lagras för att aktiviteten skall avtaga. För den slutliga förvaringen avses bränslet inkapslas i ett långtidsbeständigt material som skall utgöra en barriär mot att de radioaktiva ämnena sprids till omgivningen. Slutligen avses avfallet deponeras i ett slutförvar. Någon säkerhetsanalys för direktdeponering av utbränt bränsle föreligger ännu ej. Projekt Kärnbränslesäkerhet (KBS) kommer emellertid under våren 1978 att lägga fram ett förslag till utförande av direkt deponering av använt kärnbränsle som kan ligga till grund för en närmare bedömning av hälso- och miljöeffekterna.
Eftersom det i alternativ C produceras mer avfall skulle riskerna för hälso- och miljöeffekter i samband med avfallshanteringen vara större i detta alternativ än i A och B. Det underlag som finns beträffande transport och lagring av använt kärnbränsle visar dock att dessa processled inte ger upphov till några betydande hälso- och miljöeffekter. Beroende på de större avfallsvolymerna skulle risken för framtida läckage från ett avfallslager vara större i alternativ C än i A eller B. Om skillnaden i risk har någon betydelse kan inte bedömas f. n.
Vid upparbetning av använt kärnbränsle som förutsatts i alternativ D, lagras bränslet före upparbetning för att aktiviteten skall avtaga. Det transporteras därefter till upparbetningsanläggningen där uran och pluto- nium avskiljs för att återföras till kärnbränslegången.
Vid upparbetningen erhålles ett högaktivt flytande avfall som efter några års förvaring i flytande form överförs i fast form genom tillsats av glasbildande ämnen. Detta avfall innehåller större delen av klyvningspro- dukterna samt mindre mängder uran och plutonium. Värmeutvecklingen i detta avfall innebär speciella problem vid hantering och förvaring. Avfallet inkapslas efter förglasning i en korrosionsbeständig kapsling och överföres, eventuellt efter några decenniers övervakning i ett mellanlager. till slutför- varing i bergrum som så småningom förseglas och överges.
Risker förknippade med förvaring av förglasat avfall från upparbetning behandlas i en rapport från projekt Kärnbränslesäkerhet (KBS) vilken för närvarande remissbehandlas och granskas. Enligt denna rapport är riskerna små men en slutlig bedömning bör avvakta den granskning som expert- gruppen för säkerhet och miljö låter utföra samt också den granskning som utförs av skilda remissinstanser.
Vid upparbetning erhålles också avfall i form av den kapsling som inneslutit bränslet. Detta kapslingsavfall som uppkommer vid förbehand- lingen är förorenat med ca 0,1 % bränslerester. Detta material måste behandlas och förvaras på sådant sätt att de strålskyddskrav, som ställs på förvaring av det högaktiva avfallet, blir uppfyllda. Denna hantering och de risker den kan innebära har ej analyserats av KBS-projektet. Problemet . studeras av programrådet för radioaktivt avfall.
För den del av det medelaktiva avfallet där ansvaret går längre än 100 år avser man att starkt koncentrera mängderna och fixera avfallet i en beständig form som senare kan deponeras på samma plats som högaktivt avfall.
Programrådet för radioaktivt avfall (PRAV) bearbetar sedan några år denna uppgift och har bindning i stabila keramiska ämnen som målsättning,vilket är önskvärt.
A vfal/ , från sklfferbrytn ing
Skifferbrytning för uranutvinning förutsätts endast i alternativ D. Skiffer kan utnyttjas på flera olika sätt för att framställa uran för kärnbränsle. Vid så kallad fullutvinning av skifferns mineralinnehåll blir avfallets volym ungefär lika stor som skifferns ursprungliga volym och deponering i utbrutna bergrum och dagbrott med efterföljande rekultivering kan åtminstone teoretiskt sett göras utan alltför kraftig inverkan på landskapsbilden. Om däremot enbart uran utvinns ur skiffer blir avfallets volym ca 50 % större än den brutna skiffervolymen. Detta innebär att deponeringen påverkar land- skapsbilden. Om hela Sveriges behov av uran enligt alternativ D kommer att utvinnas ur skiffer med denna teknik erhålles år 2000 ca 2 milj. m3 avfall utöver vad som ryms i utbrutna bergrum och dagbrott. Ackumulerat motsvarar detta år 2000 uppemot 30 milj. m3. Denna kvantitet skulle täcka en markyta av en km2 till 30 meters höjd.
Om skifferns innehåll av pyrit är kvar i avfallet leder kontakt med luft till vittring, vilket i sin tur leder till att metaller med vissa undantag lakas ut med surt vatten och att kvicksilverinnehållet kan tillföras miljön via både luft och vatten. För att undvika vittring bör därför avfallet deponeras under grundvattenytan, vilket kan innebära mycket stora problem eftersom kvantiteterna enligt ovan är mycket stora. Ur avfallssynvinkel är det därför ett krav att processen utformas så att pyriten avlägsnas och avfallets volym minimeras.
Detta pekar på önskvärdheten att när så är möjligt förlägga svensk uranutvinning till andra fyndigheter än skiffer. Tillräckligt underlag beträf- fande miljöeffekter vid exploatering av sådana fyndigheter föreligger ännu ej. 1 alternativ C förutsätts import av uran vilket innebär uranutvinning utomlands. Totala kvantiteten uran t. o. m. är 2000 är i alternativ C 25 % mindre än i alternativ D. Miljöeffekter av denna brytning i utlandet har ej kunnat kvantifieras, då närmare underlag beträffande sådan brytning ej funnits.
Sammanfattande bedömning
Mängderna aska och slagg från kolförbränning är av samma storleksordning 1990 för alla alternativ. För år 2000 är de något mindre i alternativ D. Skillnaderna i avfallsmängd är knappast av betydelse för miljöeffekterna. Högaktivt avfall från använt kärnbränsle erhålles i alla alternativ. Mäng- derna är större i alternativen C och D. Om dessa större mängder innebär en väsentligt ökad risk kan inte bedömas för närvarande. Inte heller är det . möjligt att bedöma om de skillnader i bränslegång som antagits för alternativen (direktdeponering i A—C, upparbetning i D) innebär väsentliga skillnader i risk. Vid jämförelse mellan alternativen måste beaktas att upparbetningen i alternativ D också medför hälso- och miljörisker i form av arbetsmiljöproblem, utsläpp av långlivade radioaktiva ämnen och risker för
läckage av vätskeformigt högaktivt avfall. Stora kvantiteter avfall från skifferbrytning förekommer i alternativ D. Sammanfattningsvis konstateras att alternativ D är ogynnsammare än alternativen A—C från avfallssynpunkt inom Sverige. Skillnaden mellan A, B och C sammanhänger med skillnader i mängder av högaktivt avfall. Om dessa skillnader i mängd är av betydelse kan tills vidare inte bedömas.
8.657 Kärnvapenspridning
Hur stor risken för kärnvapenspridning förknippad med kärnkraft bör anses vara varierar beroende på hur ett kärnkraftsprogram är utformat. Tekniskt sett ligger kopplingen mellan fredlig kärnkraft och kärnvapenspridning främst i risken att klyvbart material avleds från fredlig kraftproduktion till laddningstillverkning. Stegen anrikning och upparbetning anses därvidlag särskilt känsliga.
Alternativen A—C innebär att Sverige under längre eller kortare tid, och med ett större eller mindre antal lättvattenreaktorer (högst 13), vid sidan av drift av dessa har följande verksamheter inom landet:
— import av låganrikat uran — tillverkning av bränsleelement — mellanlagring av använt kärnbränsle — slutlig deponering av använt bränsle eller annat högaktivt avfall
Ingetdera av dessa steg, med tillhörande transporter, anses i den internatio- nella icke-spridningsdebatten särskilt känsliga när det gäller risken för avledning av klyvbart material. Detta främst på rent teknisk grund. Avledning är nämligen vid dessa verksamheter svår eller under pågående bestrålning i reaktorn praktiskt taget omöjlig. Vidare krävs efter eventuell avledning en omfattande vidarebehandling av det klyvbara materialet innan detta är användbart för kärnladdningar. En omfattande kontroll är knuten till allt klyvbart material i Sverige. Detta både inom kraftindustrin och av ansvariga svenska myndigheter.
Den nationella kontrollen och materialredovisningen verifieras dessutom genom det internationella atomenergiorganet lAEA. Det fysiska skydd som kringgärdar materialet under användning, lagring eller transporter utgör ett viktigt hinder mot avledning på sub-nationell nivå.
Beträffande kärnvapenspridning på nationell nivå torde den politiska viljan vara den avgörande faktorn. Skulle uttryckliga beslut fattas i ett land att söka tillverka egna kärnladdningar kan det anses föga sannolikt att detta skulle ske med hjälp av klyvbart material från ett civilt kraftprogram. Detta på grund av de tekniska svårigheter som redan nämnts. Vidare innebär IAEA-kontrollen att internationella sanktioner vore att vänta, främst i form av avbrott i bränsleförsörjningen från utlandet (inkl. anrikningstjänster). Även ekono- miska skäl talar mot avledning från ett civilt kraftprogram för laddningstill- verkning. En ökning av den internationella kontrollens omfattning och en internationalisering av de spridningskänsliga leden i kärnbränslecykeln skulle vara av betydelse för en minskning av spridningsriskerna.
Riskerna för kärnvapenspridning kan knappast i nämnvärd grad anses påverkade av om ett svenskt kärnkraftsprogram utformas enligt alternativ A,
B eller C. Politiska, tekniska och ekonomiska skäl talar för detta.
Detta gäller emellertid enbart om upparbetning av använt kärnbränsle ej kommer till stånd. Även köp av upparbetningstjänster utomlands innebär normalt att det potentiella laddningsmaterialet plutonium tas fram i sepa- rerad form. Handhavandet av detta plutonium är ytterst grannlaga från spridningssynpunkt, då en eventuell avledning ger ett direkt för kärnladd- ningar användbart material. Även utnyttjande av plutionumberikat så kallat blandoxidbränsle innebär större risker vid eventuell avledning.
Alternativ D innebär fortsatt satsning på kärnkraft inkl. inhemsk uran- brytning. Därutöver förutses anrikning och eventuellt upparbetning, inkl. utnyttjande av plutoniumberikat kärnbränsle. Från samtliga dessa behand- lingsled kan för kärnladdningar användbart material erhållas. De här aktuella riskerna kan minskas genom att ny anrikningsteknik utvecklas så att halten uran-235 begränsas till en viss nivå, genom att upparbetningsprocessen utformas så att separerat uran respektive plutonium tas ut tillsammans respektive att upparbetning och tillverkning av blandoxidbränsle samför- läggs.
Ett kärnkraftsprogram med en fullständig inhemsk s. k. kärnbränslecykel måste anses innebära en ökning av riskerna för kärnvapenspridning.
De sociopolitiska aspekterna på detta problem har ej behandlats mer ingående.
Sammanfattningsvis kan därför riskerna för kärnvapenspridning med de fyra energialternativen A—D bedömas enligt följande.
Redan innehavet av utbränt kärnbränsle såsom föreligger i samtliga alternativ innebär en viss liten risk för kärnvapenspridning. Visserligen är hanteringen av detta bränsle i alternativen A—C reglerad av villkor från ett leverantörsland men det slutliga ansvaret för hanteringen åligger dock Sverige. Alternativ D som omfattar inhemsk upparbetning och senare anrikning måste anses ge högre risk för kärnvapenspridning. Även om alternativ C ej innehåller sådana steg innebär ett fortsatt kämkraftprogram incitament till fortsatt forskning på förenklade anriknings- och upparbet- ningsprocesser samt möjlighet till ett relativt snabbt stegvis närmande till program D och med detta alternativ associerade risker. Alternativ C måste därför anses ge en risksituation som ligger någonstans mellan A/B och D.
8.658 Klimatpåverkan
Med hänsyn till risken för påverkan på klimatet av utsläpp av koldioxid bör de totala utsläppen av koldioxid från fossila bränslen på lång sikt begränsas globalt till ungefär nuvarande nivå. Någon reningsteknik finns inte för koldioxid och förutses inte heller varför en fortsatt ökning av användningen av kol, olja, gas och torv inte kan tänkas i ett längre tidsperspektiv. Även om det är fråga om ett globalt problem där de svenska utsläppen är av marginell betydelse, är det rimligt att en motsvarande begränsning bör gälla för användning av fossila bränslen i Sverige. En mindre ökning globalt sett de närmaste 25 åren torde dock kunna accepteras utan att man riskerar ett irreversibelt förlopp som leder till klimatförändring.
På längre sikt måste nytillförsel av koldioxid till atmosfären minskas genom övergång från fossila bränslen till biomassa eller energiproduktion
Tabell 8.151 Koldioxid-utsläpp från energiproduktion. milj.ton/år (fossila bränslen och metallurgiska processer)
Alternativ 1970 1975 1990 2000 A 103 103
l B 100 104 l c 93 88 92 102 3 D 95 88
utan förbränning, om forskningen inte dessförinnan visat att de nuvarande farhågorna är oberättigade.
Beräknade koldioxid-utsläpp i de fyra energialternativen framgår av tabell 8.151. För jämförelse har utsläppen 1970 och 1975 medtagits.
Samtliga alternativ inryms inom ovanstående begränsning och skillnaden mellan alternativen är för liten för att kunna tillmätas någon praktisk betydelse.
8.659 Försurning av mark och vatten
Riksdagen har uttalat som målsättning (prop. 1976/7713) att de svenska utsläppen av svaveldioxid skall begränsas till ca 400 000 ton 502/år, varav ca 300 000 ton 502/år från bränslen. Detta motsvarar utsläpp från 170 TWh olja med 1 % svavel eller kol med 0,7 % svavel. Med 0,3 % svavel i olja och motsvarande utsläpp från koleldning, vilket förutsätter rökgasavsvavling vid koleldning och långtgående avsvavling av olja kan 550 TWh kol och olja per år förbrukas utan att denna utsläppsgräns överskrides.
[ samtliga alternativ ligger förbrukningen av olja och kol under 550 TWh/ är varför den av riksdagen förordade begränsningen av utsläppen kan genomföras.
[ tabellen 8.152 redovisas dels svaveldioxidutsläppen med de begräns- ningsåtgärder som förutsattes i riksdagens beslut avseende minskning av svavelutsläppen (0,24 gS/MJ bränsle motsvarande 1 % svavel i tjockolja), dels de utsläpp som erhålles om reningsåtgärder vidtages i den utsträckning som medtagits i tillförselgruppens ekonomiska beräkningar. Dessutom anges i tabellen hur långt det med idag kommersiellt tillgänglig teknik är möjligt att
Tabell 8.152 Svaveldioxidutsläpp, 1000 ton 502
Alternativ Reningsåtgärder Reningsåtgärder Möjlig reduktion enl. prop. enl. de ekonomiska av utsläpp med 1976/77:3 beräkningarna idag tillgänglig teknik
1990 2000 1990 2000 1990 2000
A 370 340 310 260 170 150 B 340 340 310 260 170 150 C 270 270 270 230 140 130 D 300 230 280 200 150 120
begränsa utsläppen. ] alternativ A och B fordras år 1990 vissa ytterligare åtgärder, utöver de som
tillförselgruppen inkluderat i de ekonomiska beräkningarna, för att begränsa utsläppen till 300 000 ton SOZ. Kostnaderna för dessa åtgärder blir ca 15—20 milj. kr. per år. I alternativ C och D blir utsläpp av svaveldioxid ca 275 000 ton. Genom t. ex. ytterligare avsvavling av eldningsolja kan utsläppen i alternativ A och B sänkas till samma nivå som i alternativ C och D. Kostnaden för detta skulle bli av storleksordningen 60 milj. kr. per år. Genom insats av lika stora resurser i alternativ C och D kan utsläppen reduceras i motsvarande grad till ca 240 000 ton 502. År 2000 blir utsläppen av SO2 ca 260 000 ton per år i alternativ A och B och 30 000 till 60 000 ton per år mindre i alternativ C och D. Möjlighet finns dock att med insats av ytterligare ca 100 milj. kr. per år i alternativ A och B reducera utsläppen i dessa alternativ till ca 200000 ton 502. Motsvarande insats i alternativ C och D skulle reducera utsläppen till ca 175 000 resp. ca 150 000 ton 502.
En alternativ metod att reducera utsläpp av SO2 vore att omfördela kolanvändning från elproduktion till metanoltillverkning och vice-versa med biomassa. Detta skulle förutom mindre svavelutsläpp även ge mindre utsläpp av kvicksilver, på grund av att förutsättningarna för kvicksilveravskiljning är bättre vid den förgasning som föregår metanolsyntesen än vid vanlig förbränning. Även om denna omfördelning kan synas motiverad, har den ej medräknats, eftersom den ej kan anses rymmas inom ramarna för alterna- tivens beskrivning.
Utsläpp av 502 i Sverige har under senare år varit ca 750 000 ton per år. Nedfallet i Sverige har varit ungefär lika stort men till ca 70 % utgjorts av svavel från utländska källor. Samtidigt har ca 70 % av i Sverige utsläppt svaveldioxid fallit ner utanför Sveriges gränser. Detta innebär att om utsläppen inom Sverige halveras samtidigt som de övriga utsläppen i Europa förblir oförändrade, ca 50 miljoner ton SO2 per år, kommer nedfallet i Sverige endast till 15—20 % från inhemska källor. Skillnaden mellan alternativ A och D år 1990, 30 000 ton SOZ, ger ett nedfall i Sverige som motsvarar 1—2 % av dagens nedfall. År 2000 har denna differens ökat till ca 60000 ton.
Nedfallet av sura svavelföreningar över Sverige har lett till försurning av sjöar i Syd- och Mellansverige. Ca 10 000 sjöar har pH-värde under 6,0 varav 5 000 har pH-värde under 5,5, vilket betyder en kraftig negativ påverkan av det biologiska livet i dessa sjöar. Fortsätter nedfallet på oförändrad nivå kommer ytterligare tusentals sjöar att beröras.
Beräkningar av svavelnedfall och försök till bedömning av försurningssi- tuationens utveckling vid olika utsläppsalternativ har redovisats av energi- och miljökommitten (SOU 1977:68, sid. 183—185).
En minskning av utsläppen i Europa med 25 % och ett totalt utsläpp i Sverige på 400000 ton/år reducerar svavelnedfallet med ca 40 %. Dessa beräkningar visar också att en ytterligare reduktion av de inhemska utsläppen till 200 000 ton/år minskar det kvarvarande nedfallet med ca 10 %.
En minskning av svavelnedfallet med 10 % jämfört med nedfallet år 1975 innebär att försurningen av sjöar slutar tillta. En 40-procentig reduktion ger en succesiv utveckling mot mer normala pH-värden i många av de försurade vattnen. En förhöjd instabilitet i pH—värden kommer dock under alla
omständigheter att kvarstå. Så småningom kommer sannolikt också den ekologiska balansen i flertalet sjöar och vattendrag att återställas. För markförhållanden bör en väsentligt mindre risk erhållas för en framtida allvarlig regional påverkan. En ytterligare reduktion av depositionen med 10 % förbättrar situationen ytterligare och återgången till tidigare förhål- landen går fortare.
Det framgår klart att utvecklingen av de utländska utsläppen har dominerande betydelse för utvecklingen i Sverige. Det är därför viktigt att agera internationellt för minskade utsläpp.
Ej mindre viktigt är att främja markanvändning som ökar markens buffringsförmåga, dvs. markens förmåga att motverka svavelnedfallets försurande effekt. Bakgrunden till Sveriges känslighet för surt nedfalljämfört med europeiska kontinenten är våra dominerande moränjordars dåliga motståndskraft mot surhetsförändringar. Denna buffringsförmåga är större i mullbildande lövskogar än i barrskogar. Då merparten av nedfallet passerar genom omgivande markskikt är markens motståndskraft mot den försurande effekten av väsentlig betydelse. Detta bör tas hänsyn till vid planering av främst extensiv energiskog, som således i form av löv och blandskogsbestånd kring lätt försurbara sjöar skulle kunna motverka svavelnedfallets försurande effekt.
En variation i försurningskänslighet inom Sverige föreligger också varför lokalisering av fossilkraftverk till trakter med kalkrikajordar samt ostkusten är att föredra.
Vid diskussion av försurning av sjöar och åtgärder mot denna är det väsentligt att notera att försurningen i sig inte bara åstadkommer stark biologisk utarmning av vattnen genom minskad fortplantning för många arter utan även utgör en väsentlig faktor för ökningen av sjöarnas kvicksil- verbelastning, vilket kan leda till svartlistning av sjöar.
Försurningen kan även motverkas genom kalkning.
8.6.5.10 Värmebelastning av kylvattenrecipient
Tabell 8.153 visar kondensoreffekt och värmeutsläpp från kondenskraftverk i de fyra alternativen. Värmeutsläppen är väsentligt högre i alternativen C och D än i alternativen A och B.
Effekterna av dessa utsläpp är svåra att ange. Någon gräns för vilka spillvärmeutsläpp som totalt skulle kunna acepteras längs svenska kusten har ej kunnat anges.
Tabell 8.153 Värmeutsläpp från kondenskraftverk i de olika alternativen
Alt 1990 2000 Kondensor— Kylvattenut- Kondensor- Kylvattenut- effekt MW släpp TWh effekt MW släpp TWh A 5 000 22 6 000 25 B 4 000 16 6 000 25 C 24 000 116 27 000 136 D 26 000 126 39 000 198
Det förefaller klart att storleken av kondenskraftverk kan behöva begränsas med hänsyn till lokal påverkan genom utsläpp av kylvatten. Problem kan uppstå med bland annat parasitangrepp och giftupptagning hos fisk. Erfa- renhet saknas i Sverige av värmeutsläpp till vatten över ca 3 000 MW.
Värmeutsläppen till vatten kan emellertid också reduceras med tekniska åtgärder (kyldammar, kyltorn) varför värmeutsläpp inte förväntas bli begrän- sande för energialternativen.
I både alternativ C och D förekommer utsläpp av 6 OOO—8 000 MW vid några av kärnkraftlägena (Forsmark, Ringhals och i alternativ D minst ytterligare en plats). Därför kan det i dessa alternativ bli aktuellt att kräva införande av tekniska åtgärder för att begränsa lokala värmeutsläpp. Detta kommer att påverka kostnaderna för dessa alternativ och bör beaktas vid beslut om lokalisering.
8.6.5.11 Landskapspåverkan
Vattenkraft
Vattenkraftutnyttjandet är i samtliga alternativ 66 TWh per år. Ett utnytt- jande av 65 TWh förefaller möjligt med begränsade ingrepp vid lämpligt val av utbyggnadsobjekt, se tabell 8.154. Någon skillnad mellan alternativen föreligger ej i detta avseende.
År 1990 erfordras pumpkraftverk endast i alternativ A och B. År 2000 erfordras pumpkraftverk i ungefär samma utsträckning i samtliga alternativ, se tabell 8.155.
Miljöpåverkan av pumpkraftverk beror av förläggningsplats. Underlag har inte funnits för att bedöma denna påverkan. Om det lägre magasinet kan utformas som ett bergrum torde dock miljöpåverkan bli mindre.
Tabell 8.154 Vattenkraftutbyggnader fram till 1990, med relativt begränsade skade- verkningar. TWh
Utbyggt eller lovgivet (l977) Nybyggnader Om- och tillbyggnader Minikraftverk
Tabell 8.155 Utnyttjande av pumpkraft i de fyra energialternativen
Alternativ Installerad effekt i pumpkraftverk MW
År 1990 År 2000
250 2 000 250 2 000 — 1 500 -— 1 750
Vindkraft
Vindkraftverk innebär landskapspåverkan dels genom kraftverkets mark- behov för tomt, vägar, kraftledningar och upplag under byggnadstiden dels
l genom att kraftaggregaten är synliga på stort avstånd, upp mot 5—10 km vid klart väder.
Landskapspåverkan från vindkraftverk diskuteras utförligt i rapporten Vindenergi i Sverige NE 197712 från nämnden för energiproduktionsforsk- ning. Det framgår där att särskilt det direkta markutnyttjandet beror i hög grad av aggregatstorleken. Två storlekar studerades, nämligen 1 MW och 4 MW turbiner.
Tabell 8.156 visar direkt markanvändning och storleken av berörda områden för de fyra studerade alternativen vid dessa turbinstorlekar, och för der. utbyggnadsstrategi som legat till grund för de ekonomiska uppskatt- ningar, som tillförselgruppen angivit, nämligen utbyggnad före 1990 baserad på 2 MW aggregat och att utbyggnad därefter baseras på 4 MW aggregat.
En jämförelse mellan tabell 8.156 och uppgifter beträffande tillgängliga områden för vindkraftproduktion visar att vid utbyggnad till 12 TWh/år (A och B-alternativen) med 1 MW aggregat utnyttjas ca 60 % av tillgänglig areal i Syd- och Mellansverige.
Med den antagna utbyggnadsstrategin utnyttjas år 2000 40 % av tillgänglig areal i alternativ A och B och 20 % i alternativen C och D.
1 vilken mån de landskapsförändringar som detta ger upphov till kommer att accepteras kan inte bedömas för närvarande. Som framgår av fotomontage
Bill 8. I 4 M W vindkraftaggregat. Det närmaste aggregatet befinner sig på avståndet 0, 9 km och det mest avlägsna på ca 5 km avstånd. F otomontage: H Kristensen, Alnarp
Tabell 8.156 Markbehov för vindkraft
Alter- Utbyggn. Markutnyttjandeår 1990 Markutnyttjande år 2000 nativ —-——— 1978— 1990— 1 Milli-aggregat 4 MW-aggregat Strategi enl. l MW-aggregat 4 MW-aggregat Strategi enl. 1990 2000 tillförselgruppen tillförselgruppen TWh TWh Berörda Direkt Berörda Direkt Direkt utnyttj. områden utnyttj. områden utnyttj. områden utnyttj. områden utnyttj. områden utnyttj. områden km2 km2 km2 km2 km2 km2 km2 km2 km2 km2 km2 km2
A 8 40 1 120 8 680 18 880 120 3 360 24 2 040 34 2 240 B 6 60 1 700 12 1000 27 1 320 120 3 360 24 2 040 39 2 340 C 4 20 560 4 340 9 440 60 1 680 12 1020 17 1 120 D 4 20 560 4 340 9 440 60 1 680 12 1 020 17 1 120
Med hjälp av underlag från nämnden för energiproduktionsforskning kan följande schablonvärden för markutnyttjande vid olika aggregatstorlekar uppskattas:
Aggregatstorlek 1 MW 2 MW 4 MW Anmärkningar
Turbindiameter 50 m 71 m 100 m Räknat med 500 W/m2
Direkt markutnyttjande ka/TWh 10 4,5 2 0,02 km2/aggregat Berört område km2/TWh 280 220 170
Bild 8.2 4 M W vindkra/iagg/egal. Avs/ände! är 1.5—2 km. Fotomontage." H Kris/ansen. Alnarp
i bild 8.1 och 8.2 blir landskapspåverkan mycket beroende av ursprungsland- skapets karaktär.
Kraftledningar
1 dag medför anläggningar för elöverföring och distribution markintrång inom en areal av ca 3 000 km2, varav ca 500 km2 för stamnät. Liksom vid vindkraftverk kan en stor del av den berörda marken utnyttjas för andra ändamål samtidigt, t. ex. jordbruk.
I alternativ A och B antas att ytterligare markbehov i huvudsak föreligger i samband med vindkraftverk medan alternativ D antas leda till behov av ett 800 kV-system som kräver något 100-tal km2 för kraftledningsgator (46 m breda).
I samtliga alternativ tar kraftledningar större areal i anspråk än som berörs av vindkraftverk. Direkt utnyttjad mark för vindkraftverk är 0,5—1,5 % av den areal som berörs av markintrång från kraftledningar.
Bild 8.3 400 kl” Åva/Hedning. F om: 80 Dahlin
Skifferbrytning
Enligt alternativ D skallen inhemsk kärnbränslecykel byggas upp i snabb takt och redan år 1990 skall naturligt uran produceras inom landet. Behovet av naturligt uran anges av tillförselgruppen till 1 900 ton per år och 2 700 ton per år för år 1990 resp. 2000. Det är för närvarande inte klarlagt var eller med vilken teknik dessa urankvantiteter kan utvinnas.
Eftersom avsikten är att snabbt starta uranproduktion i stor skala har säkerhets- och miljögruppen antagit att i första hand alunskiffern i Billingen utnyttjas, I andra hand kan skiffrarna i Närke samt urbergsmalmer i Norrland komma i fråga.
1 Billingen innehåller skiffern upptill ca 300 gram uran perton, varav 79 % kan utvinnas genom utvecklad lakteknik. Detta innebär att behovet av uran i alternativ D år 1990 och 2000 motsvarar 8,0 resp. 11,4 milj. ton skiffer per år. 1 Närke är uraninnehållet i skiffern lägre, ca 200 gram per ton och erforderlig skifferkvantitet ca 50 % större. (Här har ej medräknats en eventuell brytning för uranexpon). Det har hittills inte genomförts några utredningar som beskriver miljöef- fekterna av så omfattande exploatering av alunskiffer i Sverige. LKAB har beskrivit miljöeffekter vid brytning av ca 1—6 milj. ton skiffer per år i Häggumsdalen och under omgivande berg. Skövde Miljöforum har pekat på
de landskapseffekter som kan bli följden av en mer storskalig exploatering av Billingens skiffer med teknik som innebär att endast uran utvinnes.
Hittillsvarande ansökningar har avsett brytning av ett skikt om ca 3,6 meter med den högsta uranhalten. De aktuella kvantiteterna motsvarar ca 0,9 resp. 1.2 km2 per år.
Dagbrottens inverkan på landskapet är mycket stor medan brytningen pågår. eftersom markens ytskikt helt utplånas. De bestående effekterna påverkas starkt av avfallets egenskaper och kvantitet. Ur miljövårdssynpunkt är det en förutsättning för att uranbrytning Överhuvud taget skall kunna accepteras att skifferns innehåll av mineraler utvinns mer effektivt så att kvantiteten avfall blir mindre och får plats i utbrutna gruvrum och dagbrott.
Den bestående inverkan på landskapsbilden blir även mycket beroende av hur pass väl rekultivering av den utbrutna ytan lyckas.
Den landskapspåverkan som erhålles vid skifferbrytning i Sverige är endast aktuell i alternativ D. Storleken av berörda markområden framgår av tabell 8.157.
Siffrorna baseras på antagandet att uranproduktion startar med 500 ton/år 1985 samt att produktionen ökar lineärt till 2 000 ton/år 1990 och 2 700 ton/år 2000 samt sker enbart i dagbrott. Rekultivering har antagits kräva 10 år. 1 påverkat markområde har ej mark för transportvägar och processanläggning medtagits.
Stora naturvärden att bevara finns inom de svenska skifferområdena. Skifferutvinningens omfattning måste därför begränsas för vissa fyndigheter bl. a. på Öland och Kinnekulle samt betydande delar av områdena i Skåne, på Östgötaslätten och Billingen. innan ett fullständigare inventeringsunderlag föreligger, kan ställning inte tagas till vilka områden som skall undantas från brytning.
Underjordsbrytning i Billingen kan påverka grundvattenföringen och därmed förändra betingelserna för den yppiga vegetationen kring orkidé- kärren på sluttningarna. Åtgärder mot detta måste i så fall vidtas.
Även om processen utformas med största möjliga miljöhänsyn är det tveksamt om en så storskalig exploatering av Billingen kan accepteras. För att
Tabell 8.157 Berörda markområden vid skifferbrytning i dagbrott vid Billingen. Här har ej medräknats en ev. brytning för uranexport
Alternativ
A B C D
1990
Totalt bruten mängd skiffer. milj. ton — — — 26 Påverkat markområde km2 2,6 Ej rekultiverat markområde, km2(vid dagbrott) - — — 2,6 2000
Totalt bruten mängd skiffer, milj. ton — — — 130 Påverkat markområde, km2 — — — 13 Ej rekultiverat markområde. km2 (vid dagbrott) — — — 10
minimera skadorna på naturen i Billingen bör brytningen så långt det är möjligt fördelas på i första hand urbergsmalmer i Norrland och i andra hand skiffrar i Närke.
En ergiskogsbruk
Energiskogsbrukets negativa landskapseffekter är huvudsakligen betingade av högt utnyttjande av våtmarker för tät intensiv energiskogsodling i stor skala. 1 inget alternativ år 1990 har energiskogsutnyttjandet tagit den omfattning att dessa effekter ej kan undvikas. Det förutsättes att energiskog år 1990 ej är utbyggd till högsta intensitet utan har mer eller mindre extensiv utformning.
Det måste dock påpekas att de 20 TWh som i alternativ A anges producerad som odlad biomassa (exklusive halm) ej kan täckas av intensivt odlad energiskog redan år 1990. Den mängd intensivodlad energiskog som kan föreligga detta år utan extrem forcering uppgår till högst 10 TWh. Emellertid kan 20 TWh sannolikt föreligga i ett mer måttligt program år 1992 eller 1993. Det är emellertid viktigt att ej äventyra odlingarnas anpassning till miljön — genom bl. a. noggrant genetiskt urval —med ett forcerat program,då detta kan ge svåra miljöstörningar över längre tidsperspektiv. En mindre del av den odlade biomassan (1—2 TWh) kan möjligen utgöras av vass. Extensiv energiskog kan sannolikt vid denna tidpunkt ej ha nått så stor omfattning att den kan ge en större avlastning även om också denna energiskogsform måste planeras parallellt med den intensiva formen för att i ett senare skede minska den intensiva energiskogens landskapsstörande effekter. Det vore emellertid miljömässigt en fördel att ej belasta skogsavfall (redovisat som 11 TWh skogsavfall och 14 TWh halm), med 10 TWh metanoltillverkning utan i stället basera denna tillverkning på kol och bränna skogsavfallet eller ännu hellre halmen i stället för energiskog. Därigenom kan såväl den intensiva som den extensiva energiskogen tillförsäkras den lugnare utvecklingstakt som erfordras för en miljömässigt säkrare produkt.
År 2000 är det största alternativet avsevärt större med ca 90—100 TWh från energiskog fördelat på intensiv och extensiv odling. Detta kräver stora arealer, ca 10 000 km2 för intensiv odling. En sådan Iandskapsomvandling av den känsliga naturtyp som våtmarker utgör kräver intensiv styrning för att ej ge oacceptabla effekter, men är dockjämförbar i storlek med de omvandlingar av landskapet som skett vid uppodling av Sverige under 1800-talet och nedläggning av jordbruk under 1950—1970-ta1en. De utdikningar av våtmarker och andra åtgärder som föreslås i (SOU 1978:6) Skog för framtid är också av samma storleksordning.
Rätt planerad kan odling av extensiv energiskog ge flera positiva effekter i landskapsbilden, t. ex. genom införande av blandskog eller blandad lövskog i de sjörika och försurningskänsliga delarna av landet.
Ett bibehållande av och eventuellt även återställande av våtområden för odling och vattenreservoarer måste också i ett längre perspektiv med ökande vattenbrist i Europa ses som en positiv effekt jämfört med irreversibla torrläggningar genom utdikning.
Tabe118.158 Torvförbrukning och behov av mossareal i samtidig produktion i kommissionens olika alternativ
Alternativ 1990 2000
TWh km2 TWh km2 A 20 350—400 24 400—500 B 20 350—400 24 400—500 C 1 5 250—300 23 400—500 D 1 5 250-300 23 400—500 Towbrytning
Vid produktion med frästorvmetoden erhålles 100—300 ton torv per hektar och år med 50 % vattenhalt. [ följande räknas med 200 ton per hektar och år samt värmevärdet 2 700 kWh/ton.
[ tabell 8.158 visas torvförbrukningen ialternativ A till D är 1990 samt år 2000 samt mot förbrukningen svarande mossareal som samtidigt måste vara i produktion.
Enligt säkerhets- och miljögruppens preliminära bedömningar bör ej mer än 120000 ha torvmosse exploateras. Detta begränsar uthålligheten för energikällan torv till storleksordningen 75 år. inom ramen för denna begränsade exploatering måste möjligheterna att spara mossar av vetenskap- ligt värde eller med naturvärden tillvaratas.
Kolhantering
Deponering av det ovan nämnda avfallet från kolhantering innebär även påverkan på landskapsbilden. De processer som berörs är:
1. brytning och tvättning av kol 2. förbränning av kol 3. avsvavling av rökgaser
Det avfall som erhålles vid brytning och tvättning av kol består av de mineraler som separerats från kolet, däribland en varierande andel av kolets pyritinnehåll samt ca 5-10 % av kolet. Detta avfall har ofta deponerats
Tabell 8.159 Aska och slagg från koleldning i kommissionens olika alternativ Alternativ 1990 2000
Milj. ton/år
0,2—0,4 O ,2—0,4 0,2—0,4 0,3—0.5
UÖW>
okontrollerat, vilket lett till att pyriten vittrar och ger ett surt metallhaltigt dränage. Dessa avfallsupplag har också många gånger fattat eld och gett mycket stora emissioner av svaveldioxid till atmosfären. Avfallet kan troligen deponeras på ett ur miljösynpunkt acceptabelt sätt men ett alternativ synes vara att bränna avfallet på platsen varvid erhålles en produkt lik askan från koleldning. Detta avfall faller med nödvändighet intill kolgruvan.
Vid förbränning av tvättat kol erhålles aska och slagg motsvarande 6—12 % av kolförbrukningen. l tabell 8.159 visas hur mycket aska och slagg som produceras 1990 och 2000 samt hur stor yta som åtgår om det deponeras i 5—10 meter tjockt lager.
Vid avsvavling av rökgaser erhålles slam. Kvantiteten blir motsvarande ca 13 % av kolförbrukningen, dvs. kvantitet och markbehov vid deponering motsvarar övre delen av intervallen i ovanstående tabell. Detta gör att det är motiverat att överväga rökgasavsvavling med tillgänglig teknik med vilken det avskilda svavlet erhålls i form av en säljbar produkt (svavel, svavelsyra eller 502-gas).
9. Utvärdering av energialternativen
9.1. Osäkerhet i energialternativen
9.1.1. Osäkerhets/aktorer i eneigianvändningen
En lång rad antaganden om utvecklingen i olika avseenden ingår i det underlag som prognoser över den framtida energianvändningen baseras på. Många faktorer om vilka kunskaperna är begränsade kommer därmed att påverka beräkningarna. Det leder till att den framräknade energianvänd- ningsnivån blir behäftad med stor osäkerhet.
De viktigaste faktorerna som bestämmer den framtida energianvänd- ningens storlek är
— den samhällsekonomiska utvecklingen sådan den tar sig uttryck i industriproduktionens storlek och sammansättning, transportarbete. bostadsbestånd osv. — utvecklingen beträffande specifika åtgångstal, dvs. energianvändningen
per producerad enhet i industrin. energianvändning per bostadslägenhet osv.
Osäkerheten beträffande de specifika åtgångstalen betingas bl. a. av svårigheterna att med tillräcklig precision förutsäga effekterna av de styr- medel som utnyttjas för att påverka energianvändningen. Avvikelser från normala temperaturförhållanden liksom variationer i konjunkturerna utgör också osäkerhetsmoment som innebär att tillförselsystemet måste dimensio- neras (med vissa marginaler. Detta är praxis vid utformning av elproduktions- systemet och ljärrvärmesystemet och har beaktats i samtliga alternativ. Dock torde det vara svårt att uppfylla detta krav i alternativ A under perioden 1985—1990.
Särskilt industriproduktionens tillväxt och sammansättning har en avgö- rande betydelse för energiefterfrågan. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen kommer därföri hög grad att avspeglas i prognosresultaten. Det torde vara ofrånkomligt att långsiktiga energiprognoser i olika avseenden påverkas av den aktuella ekonomiska situationen. Det är därför risk att de energiprognoser som utförs under lågkonjunktur underskattar den framtida ekonomiska utvecklingen.
En jämförelse mellan industriverkets prognoser från mars respektive oktober 1977 visar en minskning i total energianvändning år 1990 på ca 40 TWh och i elanvändning på ca 15 TWh. Skillnaderna kan — till ca 80 % för
totalenergin och till ca 65 % för el — hänföras till ändrade antaganden om den framtida industriproduktionen. Resterande skillnad beror huvudsakligen på andra antaganden om energiåtgångstalen och andelen eluppvärmning inom servicesektorns lokaler.
I samband med kommissionens arbete har även studerats ett alternativ med något snabbare ekonomisk utveckling än i industriverkets oktober- prognos (referensprognosen). Se avsnitt 8.1.4. Detta alternativ resulterar i en 11 TWh högre energianvändning — varav 3 TWh högre elanvändning — inom industrin år 1990.
Även faktorer som en ändrad omfattning av bostadsbyggandet spelar roll för energiefterfrågan. Påverkan är dock betydligt mindre än för förändringar i industriproduktionen. Som exempel kan nämnas att en ökning av bostads- byggandet från 64 000 (enligt referensprognosen) till 90 000 lägenheter per år under 1980—talet ger en ca 3 TWh högre energianvändning år 1990.
Av beslutade och aviserade skärpta krav på miljöskyddsåtgärder — beträffande både arbetsmiljö och omgivningsmiljö — kan följa ökningar i energianvändningen. Storleken av dessa är svår att beräkna. Med utgångs- punkt från studier av energihushållningen inom industrin har industriverket uppskattat att ökningen år 1990 skulle kunna uppgå till 2,5—4 TWh/år som elenergi och 5—7 TWh/år som bränslen.
Olika antaganden om utvecklingen av de specifika åtgångstalen kan få relativt stora effekter på energianvändningen. En felbedömning av de årliga förändringarna i åtgångstalen med 0,3 procentenheter leder enligt industri- verket under perioden fram till år 1990 till ett nivåfel på ca 5 %. Bedömningar av åtgångstalen inom industri- och samfärdselsektorerna kan knappast göras mera noggrant. Osäkerheten i referensprognosen år 1990 blir enbart av detta skäl ca 15 TWh i totalnivån och åtminstone 3 TWh i elnivån. Det kan i detta sammanhang noteras att den specifika energiåtgången inom industrin sedan år 1960 minskat med ungefär 1 % per år. 1 referensprognosen antas att minskningstakten ökar till drygt 1,5 % per år under prognosperioden.
De energipolitiska styrmedel som f. n. används är utvärderade endast i liten omfattning. Sålunda är kunskaperna om bl. a. effekterna av oljepris- stegringarna år 1973 och de låne- och bidragssystem som infördes 1974/75 begränsade.
Effekterna av styrmedlen och möjligheterna att uppnå besparingar hänger bl. a. samman med hur energimarknaden utvecklas. Särskilt gäller det prisutvecklingen för energi. Energiprisökningar på grund av exempelvis höjda oljepriser. ökade kostnader för kärnkraft eller höga kostnader för förnyelsebara energikällor leder till ökade investeringar för energibesparande åtgärder och en ökad omsorg hos energianvändarna för att nå en effektiv energianvändning.
En större osäkerhet i alternativen A, B och C1 än i alternativen C och D ligger i svårigheten att med tillräckligt god noggrannhet uppskatta kostna- derna för energibesparande åtgärder. Kostnaderna för vissa besparingar inom den s. k. övrigsektorn har inte kunnat beräknas och även kostnadsberäkning- arna för industri- och bostadssektorerna är behäftade med osäkerhet.
Energianvändningen i samtliga alternativ förutsätter i princip samma ekonomiska utveckling. Huruvida den ekonomiska utvecklingen verkligen skulle bli likartad i alla alternativ kan ifrågasättas. Detta kommer att
behandlas i avsnitt 9.3.
1 alternativen A, B och C1 har ett åtgärdsprogram för energibesparing konstrueratssom leder till en energianvändningsnivå som är ca 40 TWh lägre än i alternativen C och D. Även denna i och för sig betydande besparing kan dock vara mindre än den osäkerhetsmarginal som finns kring prognosvär- dena.
Även energibesparingsmöjligheterna i sig själva är behäftade med osäker- het. Det gäller i synnerhet den typ av besparingsåtgärder som förutsätter uppbyggnad av en omfattande administration, bl. a. på kommunal nivå, resp. sådana som väsentligen baseras på utbildning, information och rådgivning till energianvändarna. Besparingsmöjligheterna inom transportsektorn och besparingar inom hushålls- och övrigsektorn blir därigenom särskilt osäkra.
1 vilken utsträckning substitution av el mot bränslen kommer att ske inom uppvärmningsområdet kan däremot förutsägas med bättre precision eftersom lagstiftning kan utnyttjas som styrmedel.
Sammanfattningsvis finns i alla alternativ en betydande osäkerhet om den framtida energianvändningens nivå, främst till följd av svårigheterna att förutsäga den ekonomiska utvecklingen. l alternativen A, B och C' finns en ytterligare osäkerhet som bottnar i större svårigheter att förutse det förutsatta besparingsprogrammets utfall, vilket ställer krav på kraftigare styrmedel och behov av noggrannare uppföljning av styrmedlens effekter.
9. 1 .2 Osäkerhetsfaktorer i energitillförseln
En grundläggande osäkerhet ialla energialternativ utgör tillgängligheten för de energiråvaror och förnyelsebara energitillgångar som ingår i alternativen.
En stor osäkerhet och en allvarlig potentiell risk ligger i alla alternativ inom oljesektorn Den tilltagande knapphet på olja som kan förväntas under 1980- talet och därav följande prishöjningar och risk för direkta störningar i oljetillförseln medför att ett högt och länge bestående oljeberoende framstår som mycket betänkligt.
Alternativens oljeberoende skiljer sig särskilt från slutet av 1980-talet och framåt. Oljeberoendet år 1990 är i alternativen A, B och B' mellan 53 och 59 % (270 21 330 TWh) medan det i alternativen C, C] och D varierar mellan 43 och 48 % (210 a 250 TWh), vilket kan jämföras med dagens oljeberoende på ca 70 % (300 TWh). Differensen ioljekonsumtion mellan alternativen A/B och C är år 1990 ca 25 TWh och mellan A/B och D ca 45 TWh. En jämförelse mellan alternativ med samma energianvändningsnivå(dvs. Bjämfört med C1 eller Bl jämfört med C) visar att differensen i detta fall är 80 a 90 TWh. Risken för störningar till följd av osäker oljetillgång kommer att vara något större för alternativen A/B än för alternativen C/D.Denna risk blir större ju osäkrare oljetillgången blir.
Upphandling utomlands av det uran som erfordras för drift av kärnkraft- reaktorer kan komma att möta vissa problem. Möjliga säljarländer kan tänkas sätta upp villkor som i viss mån kan begränsa tillgängligheten från svensk synpunkt. Sådana åtgärder kan exempelvis vara att leverantörsländer begränsar export till förmån för egen konsumtion eller att producerat uran i första hand säljs till kraftföretag eller land som finansierat prospektering och
gruvinvesteringar i leverantörsländer.
Osäkerheten i importmöjligheterna för uran påverkar efter år 1990 endast alternativ C eftersom en helt inhemsk kärnbränslecykel förutsätts i alternativ D och uranimport inte förekommer i alternativen A och B. Denna osäkerhet kan dock inte sägas vara av stor betydelse eftersom även i alternativ C en inhemsk uranproduktion kan komma till stånd på relativt kort tid — ca 5 år — om nödvändiga förberedelseåtgärder i form av uranprospektering m. m. vidtas och kontrakt för anrikningstjänster säkras.
Uppbyggnaden av en inhemsk kärnbränslecykel är också behäftad med osäkerhet bl.a. vad beträffar kostnader och tid för genomförande. Denna osäkerhet gäller endast beskrivningen av alternativ D.
En betydande osäkerhet gäller de förutsatta bidragen från i stor skala ännu oprövade energislag. Detta gäller i första hand vindkraft och olika former av biomassa samt i mindre grad torv. En rad utvecklingssteg — fortsatt och intensifierad forskning och utveckling, byggande av demonstrationsanlägg- ningar och provdrift i full skala — måste genomföras. För biomassa måste produktivitet och transporttekniska lösningar m. m. demonstreras. För torv och biomassa måste vidare en sådan företagsstruktur och infrastruktur byggas upp inom landet att avnämarna kan erhålla garanterade leveranser. Erfarenhet måste vinnas om miljö- och kostnadsegenskaper. Avnämarna måste investera i sådana anläggningar som kan nyttiggöra de nya bränslena. För att kunna utnyttja de i stor skala ännu oprövade energislagen fordras dessutom att eventuellt motstånd av samma principiella karaktär som vatten- och kärnkraftutbyggnader f. n. möter måste övervinnas.
En lång rad problem måste således klaras av innan de nya energislagen kan bidra i nämnvärd omfattning till energitillförseln. Utvecklingen måste dessutom förutsättas resultera i att de miljö- och kostnadsmässiga egenska- perna visar sig bli acceptabla. En rad åtgärder måste vidtas eller påbörjas inom kort om de bidrag från dessa energislag som ingår i energialternativen skall kunna realiseras.
De nya energislagen är sammanfattningsvis behäftade med en grundläg- gande osäkerhet genom att framförallt de kostnadsmässiga och för vissa av dem de miljömässiga egenskaperna är ofullständigt kända. En ytterligare betydande osäkerhet ligger i möjligheterna —. om egenskaperna i dessa avseenden visar sig acceptabla — att genom lämpliga styrmedel åstadkomma de förutsatta energitillskotten.
Osäkerheten beträffande de nya energislagen gäller samtliga alternativ. En mindre framgångsrik introduktion av dessa energislag än som förutsatts får dock betydligt större konsekvenser i alternativen A och B än i C och D, eftersom bidragen i A och B uppgår till 60 a 70 TWh år 1990 mot ca 35 TWh i C och D.
Betydande erfarenheter har byggts upp rörande kärnkraftsystemen. Viss osäkerhet råder dock fortfarande beträffande hur bränslecykeln kan utformas för att eliminera risken för att kärnkraftprogrammet ger upphov till kärnva- penspridning. Vidare finns som redovisats i andra delar av betänkandet problem i samband med avfallets förvaring och risk för olyckor i anläggning- arna. Vid planeringen av energisystemet kan man inte bortse från att särskilt det senare förhållandet kan leda till att eleffekten måste reduceras eller till att kärnkraftreaktorer måste hållas avställda under kortare eller längre tid.
Däremot är det ytterst osannolikt att man på kort tid skulle tvingas avveckla alla eller en betydande del av antalet kärnkraftreaktorer på grund av dessa problem.
Osäkerhet råder även beträffande möjligheterna att i tid bygga de
* anläggningar som skall nyttiggöra de olika energiråvarorna. Särskilt gäller
, detta utbyggnaden av industriellt mottryck och kraftvärmeverk i alternativen A och B. Såväl beträffande fjärrvärme som kraftvärme har en maximal forcering utanihänsyn till åtgärdernas lönsamhet förutsatts i dessa alternativ för att utbyggnaden skall få antagen omfattning år 1985 och 1990.
En fundamental osäkerhet i beskrivningen av alternativen ligger i de angivna kasmadskonsekvenserna.
En redovisning av vilka” kalkylförutsättningar som använts i detta avseende framgår av avsnitt 8.1. Det är emellertid uppenbart att sannolik- heten för avvikelser från dessa förutsättningar — även stora sådana — är
, betydande. Sådana avvikelser kommer i varierande grad att påverka alterna-
tivens kostnader. För att ge ett intryck av vilka ekonomiska konsekvenser avvrkelser från prisantagandena för några olika energiråvaror kan få redovisas i tabell 9.1 en känslighetsanalys för år 1990.
Om man i stället för uran väljer att utföra beräkningen för hela kärnbränsle- kostnaden, dvs. inklusive alla led i kärnbränslecykeln, blir avvikelsen för 10 % (50 %)ökning 220 (1 100) milj. kr. i alternativ C och CI och 270 (1 350)
» milj. kr. i alternativ D.
Tabell 9.1 Förändringar i årskostnaderna år 1990 vid varierande prisantaganden för några energiråvaror, milj. kr. (Nollnivån för en viss energiråvara har valts för det eller de alternativ som har den lägsta tillförseln av denna energiråvara)
Alternativ Olja Kol Uran
+10% +50% +lO% +50% +10% +50%
A +350 +1 750 0 0 0 0 B +400 +2 000 0 0 0 0 B* +670 +3 350 0 0 0 0 C +230 +1 150 0 0 +105 +520 C' 0 o o 0 +105 +520
. D +l40 + 700 +30 +160 +13o +640 Alternativ Skogsavfall Torv Energiskog
+lO% +50%
A +50 +260 B +50 +260 31 +50 +260 c 0 0 c1 0 0 D 0 0
Tabell 9.2 Förändringar i ackumulerade kostnader för perioden 1979—1990 vid varierande prisantaganden för några energiråvaror, miljarder kr. (Nollnivån för en viss energiråvara har valts för det eller de alternativ som har den lägsta . tillförseln av denna energiråvara)
Alternativ Olja Kol Uran
+10 % +SO % +10 % +5— % +10 % +50 % A + 3 +13 0 + 1 O 0 B + 2 + 9 0 0 0 + 1 B' + 3 +15 0 0 0 + 1 C + ] + 7 0 0 + 1 + 3 cl 0 o o 0 + 1 + 3 D + 1 + 6 0 + ] + 1 + 4 Alternativ Skogsavfall Torv Energiskog
+10 % +50 % +10 % +50 % +10 % +50 % A 0 + 1 0 + 1 0 + 2 B 0 + 1 0 + 1 0 0 B' 0 + 1 0 + 1 0 0 C 0 0 0 0 0 0 c' 0 0 0 o 0 0 D 0 0 0 0 O 0
Förändringar i ackumulerade årskostnader för perioden 1979—1990 vid varierande prisantaganden framgår av tabell 9.2.
Om man istället för uran väljer att utföra beräkningar för hela kärnbränsle- kostnaden. dvs. inkl. alla led i kärnbränslecykeln, blir avvikelsen i detta fall för 10 % (50 %)ökning 1 (5) miljarder kr. i alternativen C och C' jämfört med alternativ B under perioden 1979—90. För alternativ D blir motsvarande siffror 1 (7) miljarder kr.
Av tabellerna framgår att den dominerande osäkerhetsfaktorn även vad beträffar kostnadskonsekvenserna utgöres av oljan. Ett 50 % högre oljepris än enligt kalkylförutsättningarna leder sålunda exempelvis till att alternativ Bl får en ökad driftkostnad år 1990 med över 2 miljarder kr. jämfört med alternativ C. Detsamma gäller vid en jämförelse mellan alternativ C1 och B. Avvikelser i priserna för kol och torv påverkar jämförelsen mellan alterna- tiven endast obetydligt eftersom de tillförda mängderna inte skiljer sig nämnvärt. Prisavvikelser för skogsavfall och energiskog har något större betydelse såsom framgår av tabellen. Priset på natururan utgör endast en mindre del av kämbränslekostnaden och prisförändringar får därför inte så stor genomslagskraft. En uranprishöjning på 50 % jämfört med antagen kostnad leder enligt tabell 9.1 till en årskostnadsökning på 500 a 600 milj. kr. för alternativen C och D jämfört med A och B.
Även antagandena beträffande anläggningskostnader är behäftade med betydande osäkerhet. Särskild betydelse har dessa antaganden inom elsek- torn. I den kritiska granskning av tillförselgruppens kostnadsunderlag som utförts av några fristående experter har bl. a. påpekats att antagandena
Tabell 9.3 Förändringar i investeringar i vissa elproducerande anläggningar under perioden 1979-1990 vid ändrade antaganden beträffande anläggningskostnader, milj kr. Alternativ Kärnkraftverk Fossileldade kondenskraftverk +! 000 kr/kW (ca 30 %) och kraftvärmeverk —300 kr/kW (10 a 15 %)
A — —1 400 B — -1 000 Bl — —1 600 C +3 000 — 200 (:1 +3000 — 100 D +5 000 - 300
beträffande kostnaden för kärnkraftverk kan vara för låg och att kostnaden för fossileldade anläggningar kan vara för hög. För att översiktligt belysa konsekvenserna av olika antaganden redovisas i nedanstående tabell en känslighetskalkyl avseende investeringar i elproducerande anläggningar fram till år 1990.
För ännu oprövade anläggningar, t. ex. vedeldade kraftvärmeverk och vindkraftverk, är osäkerheten i kostnadsantagandena rimligen ännu större än för kärnkraftverk och fossileldade kraftverk. Sådana anläggningar ingår dock i relativt blygsam utsträckning i alternativen fram till år 1990 med undantag för vindkraft i alternativen A, B och B'. En avvikelse i anläggningskostnaden för vindkraft med 1 000 kr./kW (ca 25 %) förändrar investeringarna under perioden 1979—1990 med 1400, 2000 resp. 4 500 milj. kr. i dessa alterna- tiv.
Även beträffande de förutsatta utnyttjningstiderna för olika kraftslag föreligger osäkerhet. Avvikelser från antagna värden får betydelse främst för kapitalintensiva anläggningar, t. ex. vindkraft och kärnkraft. Tillförselgrup- pens kalkyler visar att en ändring av utnyttjningstiden för vindkraft från 3 000 till 2 000 timmar per år medför en ökad produktionskostnad på ca 5 öre/kWh. En ändring av kärnkraftens utnyttjningstid från 6 000 till 5 000 timmar per är motsvarande en ändring av den s. k. utnyttjningsfaktorn från knappt 70 till 57 % medför en ökad produktionskostnad på ca 0,9 öre/kWh. För hela perioden 1979—1990 skulle detta motsvara ca 4 miljarder kr. En så stor avvikelse från den antagna utnyttjningsfaktorn 70 % får dock betecknas som mindre sannolik bl. a. med hänsyn till att denna för svenska kärnkraftverk år 1977 i genomsnitt uppgick till ca 63 % (ca 5 500 timmars utnyttjningstid) trots att flera av blocken ännu inte är "mogna”, dvs. fyra år eller äldre.
Man torde mot denna bakgrund kunna konstatera att rimliga avvikelser från av tillförselgruppen antagna anläggningskostnader och utnyttjningstider inte i någon större grad torde påverka bedömningen av alternativen.
9.1 .3 Energisystemets flexibilitet
Industriverket har gjort ett antal känslighetsanalyser med utgångspunkt från referensprognosen. Analysresultaten visar att kraven på energitillförsel år 1990 kan variera mellan 490 och 545 TWh kring ett beräknat prognosvärde av
510 TWh till följd av osäkerheten i bedömningen av åtgångstal, risken för avvikelser från normal temperatur och vattentillrinning m. m. Därav ligger beräknad elproduktion mellan ca 140 och 155 TWhjämfört med ett beräknat prognosvärde av 145 TWh. Spridningen kring de beräknade prognosvärdena är sålunda påtaglig. Härtill kommer som tidigare framhållits osäkerheten om samhällsekono- mins utveckling, vilken har en stark inverkan på energianvändningens nivå och struktur, samt osäkerheten i energiråvarornas och de förnyelsebara energikällornas tillgänglighet under den studerade perioden. Av det sagda framgår att den energiprognos och de förutsättningari övrigt som har legat till grund för att beräkna energialternativen måste ses som ett uttryck för en bedömd utveckling från vilken betydande förändringar kan ske. Denna osäkerhet ställer stora krav på flexibilitet hos det framtida energisystemet. En åtgärd för att möta sådana flexibilitetskrav är att skapa tillräckliga marginaler i energitillförselsystemen. Om energitillförseln med tillhörande omvandlingsanläggningar endast skulle dimensioneras för att tillgodose ett bestämt prognostiserat energibehov och om detta behov skulle komma att överstigas kan nämligen allvarliga störningar i samhället befaras. Det är därför viktigt att den framtida energiproduktionen planeras så att efterfrågan på energi kan tillgodoses även om energiprognoserna slår fel. Detta gäller speciellt för system som producerar ledningsbunden energi som el och fjärrvärme, eftersom sådana system har lång projekterings- och byggtid och vid underkapacitet kommer att negativt påverka stora grupper av energiförbrukare. Att tidvis ha överkapacitet i systemet kan vara en ekonomisk belastning men skadeverkningarna är dock i detta fall väsentligt mindre. Marginaler kan skapas exempelvis genom att som bas för energiplane- ringen ha en prognos som utgår från en något snabbare ekonomisk utveckling än som kan anses som mest sannolik eller genom att inte i alltför hög grad inteckna tänkbara besparingsmöjligheter. Beredskapen vid prognosöverskridanden kan förbättras genom att åtgärder vidtas för att nedbringa tiden från beslut om utbyggnad av en anläggning till dess färdigställande. Härför erfordras bl. a. att en tillräckligt stor projektreserv byggs upp. De olika energialternativens möjligheter att inom olika användningsom- råden kompensera avvikelser från prognostiserat behov varierar. Bl. a. kan följande jämförelser göras. Om elefterfrågan i alternativ A år 1990 blir högre än vad som beräknats krävs en utbyggnad av kondenskraftverk. eftersom potentialen för kraftvär- meverk redan är maximalt utnyttjad. Om en utbyggnad av kolkondenskraft- verk eller vattenkraftverk ej bedöms önskvärd med hänsyn till befarade miljöeffekter och om potentialen för bränslen från energiskog, skogsavfall, ved och halm redan är fullt utnyttjad, återstår endast en ökad användning av oljekondenskraftverk. På samma sätt gäller att även en ökad Värmebelastning måste täckas med olja. Särskilt på grund av kondenskraftverkens låga verkningsgrad kommer behovet av oljeimport att stiga kraftigt vid prognos- överskridanden. Möjligheterna att under senare delen av 1980-talet tillgodose en eventuell ökning av elefterfrågan jämfört med prognosen är mycket små
eftersom svårigheterna att upprätthålla normal leveranssäkerhet redan vid prognostiserad elefterfrågan är betydande.
I alternativ B är situationen inom el- och värmesektorn i princip densamma med det väsentliga undantaget att leveranssäkerheten inom elsektorn under 1980-talet vid antagen prognos kan hållas på en normal nivå. Endast en ytterligare kondenskraftutbyggnad kan utnyttjas för att täcka prognosöver- skridanden inom elsektorn.
Såväl i alternativ A som i alternativ B skulle de små marginalerna inom elsektorn kunna vidgas om något enstaka kärnkraftverk utnyttjas under viss tid av året under några år efter det att huvuddelen av kärnkraftverken tagits ur drift.
En ökad elefterfrågan kan i alternativ C i första hand täckas genom en ökad kraftvärmeutbyggnad eller en tidigareläggning av kärnkraftverk tillkom- mande under 1980-talet. I sista hand kan kondenskraftverk baserade på främst olja utnyttjas.
i alternativ D kan en ökad elefterfrågan tillgodoses genom en ökad kärnkraftutbyggnad eller kraftvärmeutbyggnad.
[ både alternativ C och D kan ett ökat värmebehov tillgodoses genom ökad el- eller oljetillförsel.
Avgörande för möjligheten att tillgodose en gentemot ett prognostiserat energibehov ökad efterfrågan på energi är i samtliga alternativ den tid som står till förfogande för att bygga produktionsanläggningar. Det står vidare klart att oljan även inom det närmaste decenniet torde komma att tilldelas rollen som buffert vid oväntade avvikelser mellan prognos och verkliga behov.
9.2. Hälsa, miljö och säkerhet
[ avsnitt 8.6.5 har redovisats en bedömning baserad på material från expertgruppen för säkerhet och miljö av de olika risker för hälsa och miljö som ett energiutnyttjande i enlighet med kommissionens olika alternativ skulle medföra. Det bör framhållas att det tekniskt—vetenskapliga underlaget ofta är osäkert och att det fordras flerårig forskning för att få ett säkrare underlag. De energipolitiska ställningstagandena måste därför nu ske under betydande osäkerhet. Därför förefaller det rimligt att vi så långt möjligt vidmakthåller handlingsfriheten genom att bygga vår energiförsörjning på en kombination av i dag och i framtiden tillgängliga energislag.
Energibesparande åtgärder ger givetvis en minskning av miljöbelast- ningen, svarande mot systemets mindre energitillförsel. Därav följer emel- lertid inte självklart att miljösituationen totalt—förbättras. Minskad energitill- gång kan både indirekt och direkt medföra olägenheter. Exempel på direkt biverkan är den ökade radonhalten vid minskad ventilation i vissa byggnader. Dessa risker bör därför beaktas vid planeringen och genomförandet av energibesparande åtgärder.
Erfarenheter saknas i stor utsträckning om de nya förnyelsebara energi- källornas miljö och hälsoeffekter. De förefaller ha förutsättningar att utvecklas gynnsamt. Uppenbart är emellertid att den låga ytintensiteten medför att betydande markområden kommer att beröras.
1 Radioaktiv strålning från ostörd normal kärn- kraftsanvändning tillåts ej överstiga 10 mrad per person och år. vilket är ca 10 % av den naturliga radioaktiva bakgrunds- strålningen. De genetiska defekter som den natur— liga bakgrundsstrålning- en förorsakar utgör, så vitt man kan bedöma, en mycket liten del av de ca 3 000 genetiska defekter som årligen observeras hos nyfödda i Sverige. Kemiska sub— stanser i samhällsmiljön misstänks här spela en väsentligt större roll.
När det gäller hälsorisker för allmänheten kan konstateras att varken kärnkraftverk eller bränslekraftverk ensamma behöver ge upphov till doser i omgivningen som befaras ge akuta hälsorisker. Risker för sena effekter, cancer och genetiska skador,l finns med både utsläpp av radioaktiva substanser och vissa luftföroreningar från förbränning, bl. a. polyaromatiska kolväten. Osäkerheten är stor framför allt i bedömningen av riskerna för sena effekter av luftföroreningar. Luftföroreningarna från förbränning av bränslen i kommissionens samtliga alternativ beräknas ge några tiotal cancerfall per års drift. Drift av kärnenergianläggningarna som efter år 1990 endast före- kommer i alternativ C och D, beräknas medföra några enstaka framtida cancerfall och genetiska skador per år. Vid en eventuell upparbetning av använt bränsle frigörs kol-14. Det måste innehållas för att ovannämnda risknivå för cancerfall skall kunna bibehållas.
De i särklass största riskerna för allmänheten ger emellertid biltrafiken. vars emissioner orsakar något eller några hundra cancerfall per år, tusentals fall av kroniska bronkiter och andra luftrörsåkommor samt allergier och blyförgiftningar. Dödsfall och skador till följd av trafikolyckor kan däremot inte räknas som konsekvenser av själva energianvändningen.
Dagens cancerfall är sena effekter av tidigare års emissioner (sannolikt främst från 50- och 60-talen), då de totala utsläppen låg på en väsentligt lägre nivå än idag. De sena cancerfall som dagens bilism orsakar kan således komma att bli väsentligt fler än vad som varit fallet under 1970-talet. Detta kan inte anses acceptabelt. Åtgärder bör vidtas dels för att minska utsläppen från de enskilda bilarna av bly, cancerframkallande kolväten, kväveoxider etc., dels för att begränsa biltrafiken i de centrala delarna av tätorterna genom bl. a. en ökad satsning på kollektivtrafiken. En minskning av föroreningsut- släppen underlättas väsentligt genom att ersätta blyet i bensinen med metanolinblandning. En ökad satsning på kollektivtrafik medför även en minskad energiförbrukning i transportsektorn. Vad gäller yrkesrisker beräknas kommissionens samtliga alternativ ge ungefär samma belastning i form av dödsfall och yrkesskador. De största yrkesriskerna totalt sett orsakas av utnyttjande av kol och olja. Även olycksfall orsakade av el ger ett märkbart tillskott till yrkesriskerna. Risker för hälsa och miljö orsakade av stora osannolika olyckor eller sabotage finns i första hand vid vattenkraftdammar, kärnkraftverk och upparbetningsanläggningar, LNG-fartyg och terminaler, oljeutvinning och oljehantering samt kolgruvor. En avveckling av kärnkraften skulle givetvis eliminera risken vid kärnenergianläggningar. Man kan emellertid knappast hävda att man enkelt kan bedöma om detta påverkar samhällets totala risktagande. Osäkerheten om sannolikheten för ett stort utsläpp av radioak- tivitet från ett kärnkraftverk är dock en bidragande orsak till att en mycket snabb utbyggnad av kärnkraften bedöms med tveksamhet.
Utsläpp av tungmetaller eller långlivade radioaktiva ämnen kan medföra hälsorisker eller ekologiska störningar under mycket lång tid. Vid förbrän— ning av kol och s. k. fullutvinning av skiffer sker utsläpp av kvicksilver. som f. n. inte kan avskiljas. Reningsmetoder finns emellertid för kvicksilver under vissa specifika förutsättningar, bl. a. för rostgaser.
Möjligheter bör därför finnas att utveckla reningsmetoder for kvicksilver som kan tillämpas vid koleldning och fullutvinning av skiffer. Kraftfulla
insatser för teknisk utveckling bör därför snarast påbörjas, men stor restriktivitet bör iakttas med koleldning och sådan skifferbrytning som frigör kvic ksilver innan reningsmetoderna visats fungera tillfredsställande i fullstor skala och under realistiska förhållanden.
Både vid utnyttjande av kol och kärnenergi uppstår avfall som måste isoleras från biosfären under mycket lång tid. Vid koleldning erhålls avsevärda kvantiteter aska och slagg, som innehåller giftiga tungmetaller. Det använda kärnbränslet innehåller mycket giftiga och långlivade radioak- tiva komponenter som man räknar med att deponera direkt eller upparbeta före deponeringen. Riskerna med den slutliga deponeringen av avfall från kol och kärnkraft beror dessutom av avfallsmängderna, vilka redovisats i tabellerna 8.158 och 8.150.
Underlag för att bedöma riskerna i samband med direktdeponering av utbränt kärnbränsle som kan vara aktuell i alternativen A—C finns ännu ej. Kraftindustrins projekt Kärnbränslesäkerhet (KBS) avser att lägga fram en rapport om dessa risker under våren 1978.
Riskerna förknippade med förvaring av förglasat avfall från upparbetning som är aktuell i alternativ D och möjligen också i övriga alternativ har behandlats av KBS. I rapporten från projektet bedöms riskerna som mycket små, men granskningen av rapporten är ännu ej avslutad.
Rapporten behandlar inte riskerna med annat avfall från upparbetning med hög och långvarig giftighet som t. ex. kapslingsavfall och innehållna radio- aktiva gasformiga fissionsprodukter.
Även när det gäller långsiktiga risker förknippade med förvaring av kolaska och andra avfallsprodukter från förbränningsprocesser är underlaget för bedömning av riskerna otillfredsställande.
Bristerna i underlaget för bedömning av långsiktiga risker med förvaring av radioaktivt avfall från kärnkraftverk och metallhaltig aska från förbrännings- anläggningar ger f.n. en osäkerhet i bedömningarna som gäller samtliga alternativ även om mängderna av radioaktivt avfall blir större i alternativen C och D.
Vad gäller risken för kärnvapenspridning kan konstateras att Sverige inte bidrar nämnvärt till denna så länge det använda kärnbränslet inte upparbe- tas.
Utsläppen av svaveldioxid har för de olika alternativen redovisats i tabell 8.152. Där framgår också att en begränsning av svavelutsläppen från kol och oljeeldning i alternativ C och D, i enlighet med prop. 1976/77z3 (0,24 g S/MJ motsvarande 1 % S i olja) är tillräcklig för att nå det i nämnda proposition angivna målet beträffande svavelutsläppen. I alternativ A och B fordras ytterligare reningsåtgärder, vilka beräknas medföra ytterligare kostnader av 15-20 milj. kr./år 1990.
Den största naturpåverkan uppstår genom vattenkraftutbyggnad, vind- kraftutbyggnad. skifferbrytning, intensivt odlade energiskogar och torvbryt- ning. Möjligheter finns att genom rekultivering återanvända marken efter torv- eller skifferbrytning. Naturpåverkan av energiskogar kan minskas genom planering och genom att undvika alltför intensiv odling.
De stora ingreppen i naturen vid utbyggnad av vattenkraft anses så allvarliga att sådan utbyggnad fortsättningsvis bör begränsas, i syfte att bevara naturvärden åt eftervärlden, detta trots vattenkraftens fördelari andra
avseenden. Vissa ingrepp i naturen för att utveckla förnyelsebara energikällor och torv torde få tolereras med hänsyn till deras fördelar i andra avseenden. Det är dock viktigt att alltför stora negativa effekter på den naturliga miljön undviks. Detta fordrar att ytterligare omfattande forsknings- och utveck- lingsarbete bedrivs och att en omsorgsfull planering genomförs.
9.3. Samhällsekonomiska konsekvenser
9.3.1. Inledning
Ett program för energiförsörjningen på sikt kan mot bakgrund av vad som sagts i föregående avsnitt inte utformas med utgångspunkt från en entydig prognos för samhällsutveckling och energianvändning. 1 det för energipla- neringen relevanta tidsperspektivet blir nämligen antalet möjliga kombina- tioner av utfall när det gäller den ekonomiska utvecklingen mycket stort. Många av dessa utfall kan ha ungefär lika stor sannolikhet samtidigt som de kan ha mycket varierande konsekvenser för energianvändningen.
Energiplaneringen bör i stället utformas som en strategi där beslut som tas i dag har en rimlig chans att förverkligas, men där onödiga bindningar för framtiden i möjligaste mån undviks. Som underlag för utformandet av sådana strategier och för successiva omprövningar av fattade beslut är en rullande prognosverksamhet och en successiv metodutveckling av stort värde. Långsiktiga prognoser bör också som regel utformas som alternativ där skillnader i de för valet av strategi väsentliga betingelserna tydligt anges och motiveras.
Industriverkets prognosverksamhet på energiområdet kan ses i ett sådant sammanhang. Prognoserna för den framtida energianvändningen revideras successivt mot bakgrund av att ny information framkommer. Varje sådan prognos kan dessutom utgöra utgångspunkt för ett knippe alternativ, där olika betingelser varieras. Sådana variationer kan avse de allmänna ekono- miska eller sociala målen eller olika tekniska alternativ som står till buds för energianvändning och energitillförsel.
Energikommissionens fyra alternativ tillsammans med industriverkets referensprognos från oktober 1977 kan betraktas som olika energipolitiska strategier där energihushållningsinsatser och energitillförselsystem varieras. 1 det följande diskuteras samspelet mellan den allmänekonomiska utveck- lingen och de förändringar i energiförsörjningssystemet som alternativ A—D innebär. Eftersom diskussionen utgår från industriverkets referensprognos i oktober 1977 redovisas inledningsvis i korthet de allmänekonomiska utgångspunkter som har legat till grund för denna prognos. 1 avsnitt 9.3.5 diskuteras konsekvenserna för energianvändningen av andra antaganden om den allmänekonomiska utvecklingen än i referensprognosen. Slutligen behandlas vilka anspråk på finansiella resurser den framtida energipolitiken kan ställa och vilka konsekvenser detta får på kapitalmarknaden.
9.3.2. De allmänekonomiska utgångspunkterna för industriverkets referensprognos
Den gemensamma utgångspunkten för alternativ A—D utgörs av industri- verkets referensprognos i oktober 1977. Denna har också varit utgångspunkt för de överslagsvisa modellkalkyler som redovisas i avsnitt 9.3.4.
Den allmänekonomiska utvecklingen i referensprognosen är en revidering av den långsiktiga kalkyl som gjordes i anslutning till 1975 års långtidsut- redning (LU 75). Kalkylen utgår från det faktiska läget 1974 och täcker de två tioårsperioderna 1974—1984 samt 1984—1994. I förhållande till LU 75 har kalkylförutsättningarna förändrats på följande punkter.
1 Arbetsproduktivitetens tillväxt harjusterats ner något i förhållande till LU 75 bl. a. mot bakgrund av att en större andel av investeringarna inom företagen förutsätts åtgå för energibesparande åtgärder. 2 Tidpunkten för balans i utrikesbetalningarna, som i LU 75 förutsätts uppnådd 1980, har förskjutits till mitten av 1980-talet. 3 För att exporten skall kunna öka iden takt som krävs föratt återställa den yttre balansen måste de svenska exportpriserna öka långsammare än exportpriserna hos våra handelspartners. Dessutom antas oljepriserna stiga något snabbare än priserna för övriga varor i internationell handel under 1980- talet. 4 För energitunga delar av ekonomin — främst järn- och stålindustri, träförädlingsindustri samt bostadssektorn — förutsätts en något långsammare tillväxt än vad som angetts i LU 75. 5 Konsumtionstillväxten förutsätts jämnt fördelad såväl mellan de bägge tioårsperioderna som mellan privat och offentlig användning inom perio- derna.
Förutsättningarna beträffande kapitalstockstillväxt, arbetskraftsinsats och arbetskraftens produktivitet framgår av tabell 9.4. Arbetskraftskalkylen för perioden 1974—1994 bygger bl. a. på ett antagande om en fortgående utjämning mellan män och kvinnori fråga om förvärvsfrekvens och arbetstid samt att 30-timmarsveckan är fullständigt genomförd vid slutet av seklet. Detta ger en fortsatt minskning av arbetskraftsinsatsen i timmar på 0,1 % per år 1974—1984 och 0,5 % per år 1984—1994.
Produktivitetsutvecklingen bestäms bl. a. av hur snabbt realkapitalutrust- ningen i form av maskiner och byggnader förnyas och byggs ut, av takten i
Tabell 9.4 Produktion, faktorinsats och arbetsproduktivitet 1960-1994 Årlig procentuell volymförändring
BNP Kapital- Abetskrafts- Produkti- insats insats" vitetb 1960—1965 5,1 4,1 0,2 4,9 1965—1970 4,0 4,1 —0,5 4,5 1970—1974 2,8 4,1 -1,3 4,1 l974—1984 3,2 3,0 —0,1 3,3 l984—1994 2,7 3,0 —0,5 3,2
” Antal arbetstimmar. ” Förädlingsarbete per arbetstimme.
strukturomvandlingen, av den tekniska utvecklingen m. fl. faktorer. Med den långsammare tillväxten i kapitalinsatsen jämfört med den historiska perioden antas också arbetsproduktivitetens ökningstakt gå ned från 4 a 5 % per år till drygt 3 % per år för prognosperioden.
Mot bakgrund av dessa utvecklingstendenser för arbetsproduktivitet och sysselsättningsförändring skulle den samlade svenska produktionskapaci- teten kunna växa med 3,2 % per år under perioden 1974—1984 och med 2,7 % per år under perioden 1984—1994. Användningen av denna totala tillväxt i resurserna enligt kalkylerna framgår av tabell 9.5. Utrymmet för privat och offentlig konsumtion är relativt kraftigt beskuret under 1980-talet. En stor del av resurstillväxten åtgår i den första perioden för att åstadkomma balans i utrikeshandeln fram till 1984; bl.a. krävs att exporten i genomsnitt under perioden 1974—1984 växer med nära 7 % per år och att investeringarna inom främst industrin ökar kraftigt.
Långsiktiga bedömningar över det framtida energibehovet är som framgått av avsnitt 9.1 behäftade med stor osäkerhet. En huvudkälla till osäkerheten är för det första de antaganden som görs beträffande energisystemet. lndustri- verket har i referensprognosen diskuterat osäkerheten i antaganden om specifika åtgångstal för energi, typ av uppvärmningssystem m. fl. faktorer inom energisystemet. Även vad avser energitillförseln finns flera källor till osäkerhet t. ex. beträffande energiråvarornas tekniska möjligheter, tillgäng- lighet, miljöeffekter etc. En osäkerhetsfaktor av strategisk betydelse för bedömningar av såväl energianvändning som energitillförselsystem, är den framtida utvecklingen av energipriserna, speciellt oljepriset.
En annan huvudkälla till osäkerheten i bedömningar om den framtida i utvecklingen av energianvändningen ligger i den allmänekonomiska utveck- % lingen. 1 ett historiskt tidsperspektiv kan det konstateras att energiförbruk- ' ningen under efterkrigstiden fram till oljekrisen 1973 har ökat ungefär 1,5
Tabell 9.5 Försörjningsbalansens utveckling 1965—1994 Årlig procentuell volymförändring
1965—1974 1974—1984 1984-1994
BNP 3.5 3.2 2.7 Import 7,6 5,4 4,7 Konsumtion 3.1 2.2 2,3 — offentlig konsumtion 4,5 2,2 2.3 — privat konsumtion" 2,6 2,2 2,3 — bostadskonsumtion 2,2 1.6 1.9 Bruttoinvesteringar 2,9 3.8 2.6 — offentliga investeringar 2.2 3,6 5,3 — bostadsinvesteringar 0,4 0,8 4,4 — näringslivsinvesteringar 4,3 5,0 1,2 Lagerinvesteringar -l .3 1,5 1,5 Export 9.0 6.8 4.9
" lnkl. bostäder.
gånger snabbare än BNP. Beräkningar som utförts vid sekretariatet för framtidsstudierl visar att det framför allt är själva ökningen i produktions- volymen som medfört en ökad energiförbrukning. Men dessutom har konsumtions- eller produktionsmönstret förändrats i riktning mot mera energiintensiva produkter och mera energiintensiva produktionsmetoder. Dessa faktorer har vägt tyngre än den samtidigt pågående processen mot en effektivare energianvändning inom näringslivet.
Dessa faktorer kan samvariera på ett komplicerat sätt. De prognoser och bedömningar som gjorts efter energikrisen 1973 pekar samstämmigt på att den totala energiförbrukningen i Sverige under de närmaste decennierna kommer att växa långsammare än BNP. Enligt referensprognosen (SIND A) skulle den totala energiförbrukningen växa med ca 1,5 % per år fram till 1990 mot en tillväxt i BNP på nära 3 % per år.
Betydelsen av olika alternativa antaganden om den allmänekonomiska utvecklingen för energiefterfrågan har illustrerats med känslighetskalkyler i hushållningsgruppens huvudrapport.2 Exempelvis har känsligheten i beräk- ningar av energianvändningen vid olika antaganden om produktionstillväxt och energibesparingar belysts. Kalkylerna illustrerar bl. a. en viktig aspekt på sambandet mellan tillväxt och ekonomisk tillväxt och energiförbrukning. Så snart möjligheterna att minska energiförbrukningen är knutna till ny teknik finns två tendenser som verkar i motsatt riktning på energiförbrukningen vid en acceleration av den ekonomiska tillväxten. Å ena sidan kräver en snabbare tillväxt ökad energitillförsel vid givna åtgångstal. Å andra sidan får man samtidigt en snabbare introduktion av nyare och energisnålare tekniker, vilket tenderar att driva ned åtgångstalen. Hur den totala energianvänd- ningen utvecklas beror dels på styrkan av dessa motverkande tendenser, dels på hur den totala tillväxtens sammansättning förändras. Därvid har relativ- prisutvecklingen på energi och anpassningsmöjligheterna hos konsumenter och producenter i olika tidsperspektiv stor betydelse.
För att belysa känsligheten i alternativa antaganden om den allmänekono- miska utvecklingen med avseende på industriverkets referensprognos har energikommissionen låtit utföra en kalkyl med snabbare tillväxt än i referensprognosen. Denna redovisas närmare i avsnitt 9.3.5. Känslighetskal- kyler har vidare gjorts i anslutning till den granskning av referensprognosen som utförts inom styrmedelsgruppen och som redovisas i dess slutrapport.3 Analysen har av tidsskäl koncentrerats till industrins elanvändning. Käns- lighetskalkylerna har resulterat i att industrins elförbrukning skulle kunna ligga i ett intervall från ca 52 TWh till 64 TWh år 1990 mot 61 TWh i industriverkets referensprognos (SIND A).
9.3.3. Förändring av energiförsörjningssystemet
Det svenska samhället har flera gånger bytt bas för energiförsörjningen. Vedeldningen ersattes av kolet under andra halvan av 1800-talet och oljan ersatte kolet i mitten av detta sekel. Diskussionen om betydelsen av att minska oljeberoendet fanns i Sverige redan på 1950-talet. Då låg argumen- tationens tyngdpunkt inom det säkerhetspolitiska området. Sedan dess har stora resurser satsats på att utveckla kärnkraften i vårt land med avsikten att den skulle kunna bidra till att ersätta oljan.
' Rapport 404—76.
2Ds ! 1977:10 s. 54 ff.
3 Ds I 197817 kapitel 4 och Ds l 1978c8 bilaga 2.
Figur 9.1 Principdiagram för konsumtionsutrymmets utveckling vid byte av energiförsörjningssystem.
En viktig aspekt på förändringar av energiförsörjningssystem är att det tar lång tid. Det har tagit ca 20 år från det att satsningarna på kärnkraft inleddes tills de började få betydelse för energiförsörjningen. För oljan har det tagit ca 25 år tills den kommit att svara för en dominerande del av energiförsörj- ningen. Hur trögt införandet av nya system är beror naturligtvis på vilka system det är fråga om och hur väl förberett införandet är. Exempelvis kräver en övergång till energiskogar i stor skala förberedelseri form av lagstiftning på det markpolitiska området förutom en omfattande försöksverksamhet.
När det gäller att bedöma de samhällsekonomiska effekterna av föränd- ringar av energiförsörjningssystemet är tidsaspekten sålunda av fundamental betydelse. I anslutning till figur 9.1 diskuteras några principiella aspekter på detta problem.
Konsumtionsutvecklingen i två hypotetiska alternativ (Alt. 1 och Alt. 11) jämförs med ett referensalternativ (Ref. alt.). Både alternativen [ och II kräver till en början att konsumtionen minskar för att bereda utrymme för extra investeringar utöver referensalternativet. Dessa krävs för att bygga upp de nya energiförsörjningssystemen.
I alternativ [ antas de långsiktiga investeringskraven från energiförsörj- ningssystemet ligga på en lägre nivå än i referensalternativet. Detta leder till att konsumtionsnivån på sikt kan ligga högre i alternativ 1 än i referensalter- nativet. Däremot antas i detta fall att den långsiktiga tillväxttakten förblir opåverkad vid bytet av energiförsörjningssystem. Detta illustreras av att den räta linje som representerar konsumtionens långsiktiga tillväxt i alternativ 1 är parallell med referensbanan samtidigt som den ligger på en högre nivå.
I alternativ Il antas de långsiktiga investeringskraven från energiförsörj- ningssystemet ligga på en högre nivå än i referensalternativet. Detta
Konsumtion
Alt. ||
Alt. | Ref.alt
l— _ T1 T2 Tid
illustreras av att startpunkten för konsumtionens långsiktiga tillväxtbana i detta fall ligger lägre än i referensalternativet. [ detta fall antas också att produktivitetstillväxten i ekonomin påverkas i gynnsam riktning genom bytet av energiförsörjningssystem. Den långsiktiga tillväxttakten ökar, vilket illustreras av att den räta linje som representerar konsumtionens långsiktiga tillväxt har en brantare lutning i alternativ ll. '
Vilket av dessa tre hypotetiska alternativ är nu att föredra ur konsum- tionssynvinkel? Svaret är uppenbarligen helt beroende av vilket tidsper- spektiv man anlägger. Om man jämför konsumtionsutrymmet i tidpunkten T! i diagrammet, finner man att referensalternativet ger den högsta konsumtionen. Något lägre konsumtion ges av alternativ 11. Den lägsta konsumtionen i tidpunkten Tl erhålles om alternativ [ genomförs. En jämförelse i tidpunkten T2 i diagrammet utfaller helt annorlunda. Alternativ 1 är likvärdigt med referensalternativet och båda dessa ger högre konsumtion än alternativ 11. På lång sikt ger emellertid alternativ 11 den högsta konsumtionen.
En slutsats från dessa fiktiva exempel är att det kan vara grovt missvisande att värdera de ekonomiska effekterna av olika energiförsörjningsprogram med utgångspunkt i enskilda och relativt närbelägna år. Man bör ha denna diagrammatiska diskussion i åtanke när det gäller att värdera de samhällse- konomiska effekterna av kommissionens olika alternativ.
9.3.4. Överslagsvisa kalkyler av de samhällsekonomiska konsekvenserna av alternativ A—D
] detta avsnitt presenteras överslagsvisa kalkyler av de samhällsekonomiska konsekvenserna av alternativ A—D. Kalkylerna har genomförts med hjälp av långtidsutredningens allmänekonomiska modell. Utgångspunkten för analysen är den referensprognos (SIND A) som industriverket publicerat i oktober 1977 och som baserats på beräkningar med ovan nämnda modell. Alternativens utformning har vid kalkylarbetet preciserats av hushållnings- och tillförselgruppen.
Vid modellkalkyler av detta slag måste en sammanjämkning av beräk— ningarna i modellsystemets olika delar göras. De egenskaper som energiför- sörjningssystemet har i resp. alternativ bör således så långt det är möjligt inkorporeras i modellen. Vidare måste ett mycket stort antal förutsättningar preciseras och analyseras utanför modellens ram. Självfallet finns det starka inbördes samband mellan de olika bedömningar som görs utanför modell- systemet. Som exempel iden här aktuella analysen på samband av detta slag kan nämnas eventuella effekter på produktivitetstillväxt och nedläggnings- takt i olika branscher av förändrade energipriser. Genom det stora inslaget av nya energikällor i kommissionens samtliga alternativ blir energipriserna troligen högre än i referensprognosen på kort och medellång sikt. Detta skulle sannolikt leda till en snabbare nedläggning av äldre anläggningar i de energitunga branscherna än i referensprognosen om detta inte motverkas genom särskilda åtgärder. Den effekt som detta skulle få på produktivitets- utvecklingen blir i sin tur beroende av styrkan i den tekniska utvecklingen samt av den takt i vilken ny teknik tillförs produktionen genom nyinveste- ringar.
Av tidsskäl har ingen hänsyn till effekter av detta slag kunnat tas i de kalkyler som presenteras nedan. Ej heller har någon sammanjämkning kunnat ske i någon högre grad mellan modellsystemets olika delar. Av expertgrupperna givna förutsättningar beträffande investeringskostnader, energihushållning, produktion av inhemska energiråvaror samt effekter på bränsleimporten har på ett relativt mekaniskt sätt lagts in i modellen.
Det måste sålunda med skärpa framhållas att resultaten inte får hårdras. De kan emellertid ge en indikation om riktningen och de allmänna storleksord- ningarna av vissa konsekvenser av alternativen.
I sammanhanget måste också understrykas att modellkalkylerna självfallet inte ger svar på frågan om de olika alternativens tekniska genomförbarhet. Dessutom förutsätter modellkalkylen en anpassningsbarhet i ekonomin som inte tar hänsyn till de omställnings- och flaskhalsproblem som uppkommer på kort och medellång sikt.
Modellberäkningarna avser alltså att i princip svara på frågan:
— vilka blir de samhällsekonomiska effekterna av alternativen under förutsättning att alternativen är genomförbara och indata är korrekta.
Även här måste emellertid en viktig reservation göras. Modellen förutsätter en anpassningsbarhet i ekonomin som kan bedömas vara ganska realistisk när det gäller mindre förändringar i ekonomin eller när det gäller förändringar som inte avviker alltför mycket från den existerande strukturen. De förändringar av ekonomin som ligger i alternativen måste betraktas som mycket stora. Därför borde modellkalkylerna ha kompletterats med en ingående analys av de anpassningssvårigheter som följer de olika alternati- ven. Detta har dock ej kunnat genomföras.
Kommissionens olika alternativ har i samband med modellberäkningsar- betet preciserats av hushållnings- och tillförselgrupperna. De nivåer för slutlig användning som gäller för alternativen A och B, kan endast klaras genom energibesparande åtgärder som går utöver SIND A. Fram till 1990 måste sålunda energiförbrukningen i avvecklingsalternativen begränsas med ca 40 TWh i förhållande till SIND A. Hushållningsgruppens bedömningar beträffande dessa besparingsåtgärder har redovisats i kapitel 8.
I samtliga alternativ är siktet inställt på ett energiförsörjningssystem, som minskar landets beroende av importerade bränslen. Fram till mitten av 1980- talet uppnås i samtliga alternativ endast begränsade effekter. 1 t. ex. alternativ B uppgår besparingen år 1985 till ca 2 miljarder kr. i 1976 års priser. Detta är ca 1 % av det beräknade totala importvärdet detta år. År 1995 innebär samtliga alternativ däremot betydande begränsningar av Sveriges beroende av importerade bränslen. Den största minskningen av vårt
Tabell 9.6 Bränsleimport 1985 och 1995 jämfört med SIND A
Bränsleimport, milj. kr.
1985 1995 A B C D A B C D —1 200 —2 100 —500 —300 —12 000 —11000 —9 000 —18 000
Tabell 9.7 Investeringskostnader 1979—1994 utöver referenskalkylen (SIND A), milj. kr. 1976 års priser
A B C D
Energihushållning +26 500 +26 500 — — — Energibesparing inom industrin + 9 000 + 9000 - — — Energibesparing inom bostäder +13 000 +13 000 — —
och lokaler — Energibesparing, övrigt + 4 500 + 4500 — — Energitillförsel +49 006 +47 036 +24 885 +55 385 — Inhemska energikällor
. Skogsbruk (biomassa, torv) +28 966 +18 390 + 9 022 +10 835
. Extraktiv industri (kärnbränsle) — — — +13 480 — Tillförsel. övrigt +20 040 +28 646 +15 836 +31 070 Totalt utöver SIND A +75 506 +73 536 +24 885 +55 385
Anm. Smärre avvikelser förekommerjämfort med investeringsuppgifterna i kapitel 8, då beräkningsunderlaget till modellkalkylerna preciserades innan alternativen slutgil- tigt fastställdes.
bränsleberoende fram till år 1995 erhålles i alternativ D, som innebär satsning på en inhemsk kärnbränslecykel. Den direkta besparingen i detta alternativ uppgår till ca 18 miljarder kr. i 1976 års priser, vilket motsvarar ungefär 7,5 % av det beräknade totala importvärdet detta år.
De ytterligare investeringar utöver industriverkets referensprognos som krävs i de olika alternativen redovisas i tabell 9.7. Dessa investeringar kan grovt sett fördelas på tre kategorier:
— Investeringar inom skogsbruk och extraktiv industri som leder till produktion av inhemska energiråvaror (biomassa och uran). — Investeringar som krävs för att anpassa energiomvandlingssystemen till de nya energiråvarorna. — Investeringar inom de energianvändande sektorerna som leder till sänkt energiförbrukning per producerad enhet.
Dessa tre kategorier av investeringar ger avkastning på olika sätt. Den första kategorin bidrar till att öka produktionskapaciteten. Vi kan därför kalla dessa investeringar för produktionsinriktade. Den sista kategorin av investeringar bidrar till att sänka energiåtgången och kan benämnas besparingsinriktad. När det gäller den mellersta kategorin ligger avkastningen däri att den möjliggör den typ av energiförsörjning som karakteriserar respektive alter- nativ. Den kvantitativa bestämningen av investeringarnas avkastning fram- kommer av de data för investeringar, produktionseffekter och besparings- effekter som angivits av hushållningsgruppen resp. tillförselgruppen.
Det bör understrykas att de av hushållningsgruppen lämnade uppgifterna endast täcker perioden fram till 1990. Detta tenderar sannolikt att underskatta investeringskostnaden för hushållningsåtgärder i perspektivet fram till år 1994. Det bör också påpekas att den av hushållningsgruppen uppskattade besparingspotentialen om ca 7 TWh i samfärdselsektorn inte har kunnat kostnadsuppskattas och därför ersatts med motsvarande import av bränsle i kalkylerna.
Den största investeringsansträngningen utöver referenskalkylen noteras för alternativen A och B som innebär avveckling av kärnkraften. I dessa fall krävs merinvesteringar på ca 75 miljarder kr. i 1976 års penningvärde sett över hela perioden 1979—1994.
Dessa investeringar avses genomföras under en l6-årsperiod. I genomsnitt betyder detta ca 5 miljarder kr. per år i avvecklingsalternativen. Detta motsvarar ungefär en fjärdedel av investeringarna i kommunal och statlig verksamhet under år 1976.
Även i alternativen C och D leder uppbyggnaden av inhemska energikällor resp. svensk kärnbränslecykel till krav på betydande merinvesteringar. I alternativ C uppgår dessa till ca 1,5 miljarder kr. per år och i alternativ D till ca 3,5 miljarder kr. per år i genomsnitt.
I samtliga alternativ rör det sig om investeringar som ligger utöver de redan mycket hårda investeringskrav som ligger i referensprognosen, framför allt i perioden fram till mitten av 1980-talet.
Effekterna på samhällsekonomin av dessa merinvesteringar blir bl.a. beroende av om de tas från utrymmet för andra investeringar eller om de tas från konsumtionsutrymmet. I modellkalkylerna har investeringarna i inhemska energikällor tagits från utrymmet för näringslivets investeringar medan resten av merinvesteringarna har tagits från utrymmet för privat konsumtion.
Ett viktigt problem utgöis av investeringarnas tidsprofil. l modellkalky- lerna har förutsatts att energiinvesteringarna i tabell 9.7 har sin tyngdpunkt i mitten av 1980-talet. Detta betyder en successiv upptrappning fram till år 1984, varefter en viss nedtrappning sker fram till år 1994. För att helt tillfredsställande ha kunnat belysa de samhällsekonomiska konsekvenserna hade man här behövt preciseringar på två punkter.
För det första hade man velat ha en detaljerad tidsprofil för investeringarna fram till början av 1980-talet för att i kombination med en ekonomisk konjunkturprognos kunna belysa de kortsiktiga problemen. För det andra hade man behövt en uppskattning av de investeringskostnader som de olika alternativens energiförsörjningssystem medför när de är fullt utbyggda, för att också ha kunnat belysa de långsiktiga effekterna. Trots att analysen sträcks ut till mitten av 90-talet måste de kalkylresultat som presenteras nedan i energiplaneringssammanhang betecknas som medel/'ristiga.
Innan vissa resultat av modellkalkylerna presenteras kan det vara lämpligt att peka på vissa effekter av förutsättningarna i alternativen som ej har kunnat beaktas fullständigt inom ramen för kalkylerna.
För det första kan alternativen vara förenade med en rad/öljdkostnader som inte ingår i kostnadsuppskattningarna från hushållnings- och tillförselgrup- perna. Det kan t. ex. gälla systemkostnader för näringslivet och den offentliga sektorn, kostnader för utbildning av arbetskraften och följdinvesteringar i branscher som levererar investeringsvaror för energiinvesteringarna. För det andra påverkas produktivitet och strukturomvandlingstakt i olika näringsgrenar dels genom priseffekter och dels mera direkt inom de sektorer som skall producera de inhemska energiråvarorna. Slutligen har samtliga alternativa energiförsörjningssystem miljömässiga konsekvenser samt konsekvenser för markanvändningen som måste vägas in i en samhällsekonomisk kalkyl.
I de modellkalkyler som utförts har hänsyn kunnat tas till vissa av dessa
effekter medan andra har måst lämnas utanför analysen. Modellansatsen tar hänsyn till kravet på följdinvesteringar inom näringslivet endast på ett ofullständigt sätt. De totala investeringarna liksom sysselsättningsutveck- lingen inom den offentliga sektorn är desamma som i referenskalkylen, vilket betyder att extra kostnader som belastar denna sektor måste tas från det utrymme för nya reformer som finns i referenskalkylen. Andra förutsätt- ningar på denna punkt hade naturligtvis varit möjliga. Beroende på skillnader i produktivitetsutveckling mellan offentlig sektor och näringsliv skulle detta i så fall leda till en proportionellt sett större minskning av utrymmet för privat konsumtion.
De produktivitets- och sysselsättningseffekter inom skogsbruk och gruvor som följer av produktionen av energiråvaror har medtagits i modellkalky- lerna liksom strukturomvandlingseffekter mellan olika LU-branscher. Däremot har strukturomvandlingseffekter som en följd av förändrade energipriser inom branscherna inte kunnat behandlas. Detsamma gäller konsekvenserna på miljön och för markanvändningen. Hänsyn har däremot tagits till effekterna på bränsleimporten och de följdverkningar detta får på konsumtionsutrymmet via ett minskat exportkrav. I likhet med referenskal- kylen förutsätts balans i utrikeshandeln vara uppnådd vid mitten av 1980- talet ide olika alternativen. Under denna förutsättning leder minskad import till ett minskat behov av kompenserande ökning av den svenska varu- och tjänsteexporten.
Slutligen måste påpekas att den totala sysselsättningsutvecklingen i ekonomin förutsätts följa samma trend som i referenskalkylen. Även på denna punkt är andra antaganden tänkbara. Regionala skillnader i arbets- kraftsutbudet kan t. ex. leda till att satsningarna på energiskogar leder till ett något större arbetskraftsutbud än i referenskalkylen. Detta skulle i så fall tendera att öka bruttonationalproduktens värde och därmed även konsum- tionsutrymmet. På totalnivå skulle emellertid dessa effekter förmodligen vara små.
Resultaten av de överslagsvisa modellkalkylerna beträffande bruttonatio— nalprodukt och utrymme för privat konsumtion i kommissionens olika alternativ redovisas i tabell 9.8. Redovisningen sker i termer av en jämförelse med referenskalkylen. ] tabellen anges skillnader mellan bruttonationalpro- duktens och den privata konsumtionens värden mellan referensprognosen och kommissionens alternativ A—D i milj. kr. i 1976 års priser. Här bör återigen erinras om den diskussion som fördes i anslutning till figur 9.1 om svårigheterna att värdera de ekonomiska effekterna av olika energiförsörjningssystem under enskilda år. Den konsumtionsuppoffring som samtliga alternativ kräver fram till 1984 kan ge avkastning olika snabbt fram till mitten av 1990-talet. Det som är av betydelse för hur den ekonomiska tillväxten och det totala konsumtionsutrymmet utvecklas på sikt är bl.a. lönsamheten i de investeringar som krävs för att förändra energiförsörjningssystemet jämfört med lönsamheten hos andra investe— ringar.
Under perioden fram till år 1984 leder enligt modellkalkylerna samtliga av kommissionens alternativ till en lägre BNP-ökning än referensalternativet. I alternativen A och D är denna effekt mest märkbar. I alternativ A ligger bruttonationalproduktens värde är 1984 ca 2,3 miljarder kr. under referens-
Tabell 9.8 Skillnader mellan bruttonationalproduktens och den privata konsumtio- f nens värden mellan referensprognosen och kommissionens olika alternativ. milj. kr. 1976 års priser
Bruttonationalprodukt Privat konsumtion
Alternativ A — År 1984 —2 300 —6 100
— År 1994 — 900 —2 800
Alternativ B _ År 1984 — 300 —3400 i — År 1994 — 100 —3 500
Alternativ C ' — År 1984 — 900 —I 200 — År 1994 +2 600 +1 500
Alternativ D — År 1984 —3 500 —3 600 — År1994 —5 100 —4 900
kalkylens nivå. I alternativ D är motsvarande siffra 3,5 miljarder kr., dvs. . något större. Trots detta visar kalkylen på en betydligt mindre nerdragning av konsumtionsutrymmet i alternativ D än i alternativ A. Detta sammanhänger naturligtvis med de olikheter i kravet på merinvesteringar som redovisats i ' tabell 9.7. i
Även i perioden fram till mitten av 90-talet leder alla alternativ utom C- alternativet till både produktions- och konsumtionsnivåer som ligger lägre än | i referenskalkylen. Endast i alternativ C mognar förändringen av energiför— sörjningssystem ut i en nettovinst för konsumenterna i det perspektiv som här betraktas. Vad effekterna blir honom mitten av 90-talet är omöjligt att bedöma med utgångspunkt från befintligt material. Beträffande alternativ D bör dock påpekas att utmognadstiden för investeringarna i en inhemsk kärnbränslecykel tycks vara så lång att de positiva effekterna förmodligen ligger längre fram i tiden än vid mitten av 1990-talet. Detsamma gäller i varierande grad beträffande de förnyelsebara energikällorna i samtliga alternativ.
När det gäller att bedöma innebörden av den neddragning av privat konsumtion som sker i de olika alternativen är det väsentligt att beakta konsumtionsutrymmets fördelning mellan olika grupperi samhället. Genom de undersökningar som gjorts inom pensionskommittén (SOU 1977:46) finns underlag för att beräkna den privata konsumtionens fördelning mellan pensionärer och övriga grupper i samhället fram till mitten av 80—ta1et. Under hela perioden 1975—1985 beräknas den aktiva befolkningen öka med ca 2 % medan antalet pensionärer beräknas öka med ca 20 %. Samtidigt ökar pensionärernas inkomst genom att en växande andel av pensionärer har rätt till full ATP.
Detta betyder att redan i referenskalkylen är möjligheterna för den aktiva befolkningen att öka sin privata standard ytterligt begränsade. Man kan räkna med att utrymmet för de aktiva grupperna att öka sin privata konsumtion i genomsnitt uppgår till föga mer än 1 % per år fram till mitten av 80-talet.
Tabell 9.9 Minskning av privat konsumtion för de aktiva grupperna år 1984 i procent av referenskalkylens nivå
A B C D
3,5 1,9 0,7 2,1
I tabell 9.9 har konsumtionsuppoffringen för de aktiva grupperna år 1984 i de olika alternativen satts i relation till konsumtionsutrymmet för dessa grupper enligt referenskalkylen. Man kan här konstatera att nivån för de aktiva gruppernas privata konsumtion ligger 3,5 % lägre år 1984 i alternativ A än i referenskalkylen. I detta alternativ begränsas utrymmet för reallöneför- bättringar till endast någon eller några tiondelar per år fram till mitten av 80- talet. I samtliga alternativ ligger utrymmet för reallöneökningar under en- procentstrecket. Om i denna situation en fortsatt utjämning skall kunna komma till stånd kan det finnas risk för att stora grupper i samhället måste vara beredda att under en lång följd av år minska sin standard.
De inskränkningar i det redan mycket knappa utrymmet för privat konsumtion som alternativen ger, kan ge upphov till starka spänningar på arbetsmarknaden med uppenbara risker för inflationistiska kompensations- krav som följd.
Vid sidan av effekterna på bruttonationalprodukt, konsumtionsutrymme och utlandsberoende är sysselsättningseffektema av fundamental betydelse. Trots betydande osäkerhet i bedömningarna presenteras några modellresultat i tabell 9.10. Vid tolkningen av resultaten bör hållas i minnet att den totala sysselsättningen liksom sysselsättningen i offentlig sektor förutsätts vara densamma som i referenskalkylen i samtliga alternativ. Dessa antaganden kan diskuteras men i detta sammanhang har det inte varit möjligt att göra separata bedömningar av eventuella effekter på arbetskraftsutbudet.
I tabellen jämförs sysselsättningsnivåerna i de olika alternativen inom några strategiska branscher. Inom skogsbruket ökar sysselsättningen i samtliga alternativ beroende på produktionen av energiskogar. Fram till mitten av 80-talet skapas mellan 4 000 och 8 000 nya arbetstillfällen och fram till mitten av 90-talet mellan 14000 och 20000 nya arbetstillfällen inom skogsbruket på detta sätt.
i Energihushållningsåtgärder tillsammans med merinvesteringar inom till- 1
Tabell 9.10 Antal sysselsatta i några utvalda branscher iförhållande till referenskal- kylen, 1 OOO-tal personer
i 1984 1994 i A B C D A B C D
i Skogsbruk + 8,0 + 5,0 +4,0 +4,0 +22,5 +19,0 +15,0 +l4,0 Byggnadsindustri +13,0 +11,0 +3,0 —5,0 + 2,0 +10,0 + 3,0 — 5,0 Tillverknings- __industri — 3,5 — 4,5 —3,5 +3,5 —l3,5 —15,0 -13,0 — 9,5 Ovriga sektorer —17,5 —11,5 —3,0 —2.5 —11,0 —14,0 — 5,0 — 0,5
Totalt to 1010 iO 10 "'_'0 to i'O
1 Se tabell 9.4. Den be- folknings- och arbets— kraftskalkyl som förut- sätts i kalkylerna redo- visas närmare i SIND l977:9, kapitel 6.
förselsystemet skapar nya arbetstillfällen, framför allt inom byggnadsindu- strin. Vid en given total ram för tillgången på arbetskraft som modellkalky- lerna förutsätter, måste antalet arbetskraftstillfällen minska i motsvarande grad inom ekonomins övriga sektorer. Den knapphet på arbetskraft som i ett längre perspektiv blir följden av den relativt sett långsamma tillväxten i den aktiva befolkningen som kan förutses, måste beaktas i detta sammanhang. Referenskalkylen, liksom samtliga här redovisade alternativ, bygger på en mycket optimistisk bedömning av möjligheterna att kompensera de negativa inslagen i den demografiska utvecklingen genom mobilisering av outnyttjade arbetskraftsresurser. T. ex. förutsätts kvinnornas deltagande i arbetslivet nå upp till männens nivå mot slutet av 90-ta1et.1
Några detaljer i kalkylresultaten kan noteras. I alternativ A sker i förhållande till referenskalkylen en kraftig ökning av arbetskraftsbehoven inom byggnadsindustrin fram till mitten av 80-talet. I mitten av 90-talet är däremot skillnaden mellan arbetskraftsbehoven i alternativ A och i referens- kalkylen betydligt mindre. Liknande förhållanden gäller arbetskraftsbehoven inom tillverkningsindustrin i alternativ D. Dessa siffror pekar på ökaae krav på rörlighet på arbetsmarknaden. Om denna ökade rörlighet inte kommer till stånd, leder detta till produktivitetsförluster som tenderar att öka den nödvändiga konsumtionsuppoffringen. Kravet på ökad rörlighet kan i sig också komma att ställa krav på ökade resurser för omskolning och rörlighetsstimulerande åtgärder. I perspektivet fram till mitten av 80-talet kan dessutom den snabba expansionen inom byggnadsindustrin i avvecklingsal- ternativen A och B leda till en press uppåt på byggkostnaderna. Tidigare erfarenheter visar att detta kan bidra till en inflationistisk utveckling.
9.3.5. Ett alternativ med snabbare ekonomisk tillväxt
Även om referenskalkylens antaganden beträffande den ekonomiska till- växten kan synas optimistiska mot bakgrund av dagens ekonomiska läge kan inte möjligheterna till en något snabbare utvecklingstakt helt uteslutas. Framför allt gäller detta utvecklingen i perspektivet fram till mitten av 1990- talet. Energikommissionen har därför utfört en käns/ighetska/ky/ som bygger på en mera optimistisk bedömning av vårt lands långsiktiga ekonomiska utvecklingsmöjligheter än vad som legat till grund för referenskalkylen.
Vid givna förutsättningar om tillgången på arbetskraft kan en snabbare ekonomisk tillväxt på längre sikt endast erhållas genom en ökning av de produktiva investeringarna. I det räkneexempel som utförts har det totala utrymmet för produktiva investeringar fram till mitten av 80-talet ökats jämfört med referenskalkylen med 46,5 miljarder kr. i 1976 års priser. Detta är samma belopp som de icke kapacitetsskapande investeringar, som krävs i alternativ A under hela perioden fram till mitten av 90-talet. Den ökade tillväxttakt i ekonomins realkapitalstock som härigenom uppnås i mitten av 1980-talet förutsätts i räkneexemplet sedan bibehållas oförändrad fram till 1994.
Det ökade utrymmet för produktiva investeringar förutsätts användas främst till ett ökat bostadsbyggande, utbyggnad av stål- och skogsindustrierna, samt en satsning på inhemsk uranbränsleproduktion för att täcka ett kärn- kraftsprogram av samma omfattning som i alternativ C. Genom den ökade
Tabell 9.11 Skillnader mellan bruttonationalproduktens och konsumtionens värden mellan referensprognosen och kommissionens tillväxtalternativ, milj. kr. 1976 års priser
1984 1994 Bruttonationalprodukt +3 200 +13 800 Konsumtion, totalt —5 800 + 4 000 — offentlig konsumtion 10 + 3 300 — bostadskonsumtion + 900 + 1 100 — övrig privat konsumtion —6 700 — 400
energiförbrukningen som blir följden av den snabbare tillväxten krävs dessutom ökade investeringar i energiproduktionssystemet.
Bostadskapitalstocken förutsätts i mitten av 80-talet nå upp till en nivå som ligger ca 2,5 % över referenskalkylen. Denna nivåskillnad bibehålls sedan oförändrad fram till år 1994. Inom skogsindustrin förutsätts en utveckling mot högre förädlingsgrad, dvs. ökad andel pappersproduktion. I perioden fram till år 1984 förutsätts dessutom att skogsindustrin tar en något större andel av exportökningen än i referenskalkylen för att något lätta de stora krav som i referenskalkylen riktas mot verkstadsexporten, Av hänsyn till skogsråvaran förutsätts emellertid sedan en något lägre andel av exportök- ningen falla på skogsindustrin fram till år 1994. Inom stålindustrin förutsätts både en större exportandel och en mindre importandel än i referenskalkylen. Den ökade exporten antas utgöras av specialstål medan den ökade produk- tionen för hemmamarknaden förutsätts utgöras av handelsstål.
Resultaten av känslighetskalkylen beträffande bruttonationalprodukt och konsumtionsutrymme redovisas i tabell 9.11 ovan. Den totala konsumtions- uppoffring som måste göras uppgår år 1984 till 5,8 miljarder kr. i 1976 års priser, dvs. ungefär lika mycket som i alternativ A. Genom att den offentliga konsumtionen förutsätts ligga på samma nivå som i referenskalkylen och bostadskonsumtionen antas ligga ca 1 miljard högre så kommer uppoffring- arna av övrig privat konsumtion att uppgå till nästan 7 miljarder kr.
Som en konsekvens av att resurserna helt och hållet satsas i utbyggnad av produktionskapaciteten beräknas bruttonationalproduktens värde ligga 13,8 miljarder kr. över referenskalkylens nivå i mitten av 90-talet. Samtidigt som kapitalbildningstakten förutsätts ligga kvar på den högre nivån ökar konsum- tionsutrymmet med totalt sett 4 miljarder kr. Huvuddelen av detta ökade utrymme läggs enligt förutsättningarna på den offentliga konsumtionen. Kalkylresultaten pekar på att sysselsättningen i den offentliga sektorn kan ökas med ca 40 000 personer i mitten av 90-talet jämfört med referenskal- kylen. Beroende på den samtidiga satsningen på bostadsbyggandet når emellertid den övriga privata konsumtionen inte riktigt upp till referenskal- kylens nivå ens i detta perspektiv.
Konsekvenserna för energianvändningen av en utveckling enligt dessa linjer redovisas i tabell 9.12. Kalkylresultaten pekar mot en ökad total slutlig energianvändning år 1990 om ca 11 TWh jämfört med referenskalkylen. Tyngdpunkten i den ökade energianvändningen ligger på industrin. Även energianvändningen för bostadsuppvärmning förutses öka något. Däremot framkommer en minskad drivmedelsförbrukning inom samfärdselsektorn
Tabell 9.12 Skillnader i slutlig energianvändning mellan känslighetskalkylen och referenskalkylen, TWh
1985 1990 1995
Industri +7,8 +11,1 +16,0 Samfärdsel —2.2 — 1,7 — 0,5 Bostäder +l,2 + 1,3 + 1,3 Tjänster m.m. +0,1 + 0.1 + 0,1 Jordbruk m. m. — — — Totalt +6,9 +10,8 +16,9 Därav el +2.5 + 3,7 + 5,3 ljärrvärme +O,6 + 0,6 + 0,7 bränslen +3,8 + 6,5 +lO,9
som en konsekvens av den minskade privata konsumtionen (exkl. bostads- konsumtionen).
Den ökade energianvändningen år 1990 fördelar sig på en ökning av elförbrukningen med ca 4 TWh medan förbrukningsökningen av bränslen uppgår till mellan 6 a 7 TWh. Det är i det senare fallet i första hand fråga om en ökning av kol- och koksanvändningen inom järn- och stålindustrin. Utnytt- jandet av fjärrvärme för uppvärmningsändamål ökar däremot obetydligt.
Ökningen av elenergin har förutsatts kunna täckas av kärnkraft inom ramen för den kärnkraftsutbyggnad som står i överensstämmelse med tillförselalternativ C. På bränslesidan rör det sig år 1990 om en ökad tillförsel av kol på ca 7 TWh medan tillförseln av petroleumprodukter skulle behöva uppgå till ytterligare 3 TWh.
Problemen när det gäller att genomföra en faktisk utveckling i enlighet med känslighetskalkylen är delvis av samma natur som ifråga om alternativen A—D. I samtliga fall ligger det fundamentala problemet i att ytterligare pressa ner den privata konsumtionens tillväxt under den redan långsamma stegringstakt som ligger i referenskalkylen. Vad som tidigare sagts om dessa problem för alternativ A—D för perioden fram till mitten av 1980-talet är naturligtvis också tillämpligt även när det gäller känslighetskalkylen. Enligt modellberäkningarna skulle emellertid konsumtionsuppoffringen under perioden fram till år 1984 skapa förutsättningar för ökat totalt konsumtions- utrymme under perioden 1984—1994.
De mera speciella problemen när det gäller att genomföra det i detta avsnitt diskuterade tillväxtalternativet hänför sig till efterfrågeutvecklingen. Det ter sig sålunda mot bakgrund av aktuella bedömningar knappast troligt att vi, som förutsätts i alternativet, får en utvecklingsbild för stålindustrin som är mera gynnsam än i referenskalkylen. Detsamma gäller skogsindustrin där exportuppgången förutsätts bli kraftigare än i referensprognosen.
9.3.6. Energipolitiken och kapitalmarknaden
1980-talets energipolitik kommer att ställa avsevärda anspråk på finansiella resurser. I föregående avsnitt har diskuterats vilka krav på investeringar som kan komma att ställas. Tillgången på krediter och villkoren för dessa kommer att vara av stor betydelse för om de investeringar i energibesparande åtgärder
och i energiförsörjningssystemet enligt alternativ A—D skall komma till stånd. Inom styrmedelsgruppenl har närmare diskuterats vilka konsekvenser av energipolitiken som kan uppkomma på kapitalmarknaden under 1980- talet och vilka kreditpolitiska styrmedel som kan bli aktuella för dess genomförande.
Nuvarande iinansieringsförhållanden för energiinvesteringar
Det sätt på vilket kredittillförseln för energiinvesteringar sker idag är inte anpassat till någon övergripande energipolitisk målsättning. Tvärtom finns det uppenbarligen inslag i den nuvarande prioriteringsordningen på kredit- marknaden som kan tänkas motverka den utveckling med den energipoli- tiska målsättning som alternativen A—D antyder. Det är också uppenbart att den nuvarande prioriteringen på kreditmarknaden inte är medvetet tänkt som ett styrmedel i energipolitiken. Först under senare år har det gjorts försök att erhålla konkurrensneutralitet mellan olika energiinvesteringar på kredit- marknaden.
De viktigaste formerna för kreditgivning till energiinvesteringar är följande.
Uppvärmning i enskilda bostadsfastigheter. Anläggningskostnaderna ingår i produktionskostnaderna för bostadsfastigheter. I dagsläget innebär detta en fullständig prioritering av kredittillförseln (statliga bostadslån och prioritering på kreditmarknaden) och prioriterade kreditvillkor (statlig räntegaranti och gynnsamma amorteringsvillkor).
fjärrvärmeanläggningar. För investeringen i vattenradiatorer och anslut- ning utnyttjas prioriterade krediter enligt ovan. För finansieringen av anläggningar och distributionssystemen har hittills framför allt utnyttjats sedvanliga kommunkrediter.Fr. o. m. 1977 finns det begränsade möjligheter att erhålla särskilda fjärrvärmelån från Kommunkredit AB och Kommunlå- neinstitutet AB. Amorteringsvillkoren på dessa lån är anpassade till fjärrvär- meverkens ekonomiska livslängd och räntevillkoren är numera marknads- anpassade. Det finns däremot ingen särskild prioritering av fjärrvärmelånen i kreditpolitiken. De upplåningstillstånd kommuninstituten hittills erhållit har endast till en mindre del täckt de kreditbehov som finns på detta område.
Vattenkraft och kärnkraftverk. Den del av investeringarna som faller på statens vattenfallsverk finansieras över statsbudgeten. De enskilda kraftfö- retagen finansierar normalt sina investeringar genom att emittera obliga- tionslån på den svenska kapitalmarknaden. Lånen är av annuitetstyp med 20—25—åriga löptider. Det existerar ingen formell kreditpolitisk prioritering beträffande placeringen av dessa obligationer. men kraftföretagen har hittills kunnat erhålla erforderlig kredittillförsel genom de emissionstillstånd som riksbanken lämnat.
Investeringar i förnyelsebara energikällor. För detta område existerar det ännu ingen särskild ordning på kreditmarknaden.
De olikheter som förekommer beträffande amorterings- och räntevillkor torde påverka valet av energisystem i dagsläget. Existensen av prioriterad kredittillförsel till vissa områden och avsaknaden av prioritering på andra områden medför en styreffekt som knappast grundar sig på övergripande energipolitiska överväganden. 1 Ds I l978z7, avsnitt 7.4.
Tillgången på krediter
Tillgången på krediter för att genomföra 1980-talets energipolitik kommer enligt styrmedelsgruppen att vara en trång sektor. En genomgång av tillförsel- och hushållningsgruppernas material visar att de årliga investe- ringskostnaderna i nuvarande penningvärde kommer att ligga mellan 10 och 20 miljarder kr. Härav faller ungefär tre fjärdedelar på tillförselsidan.
Med utgångspunkt från nu tillgängligt material är det svårt att mera exakt ange vad de antagna investeringsprogrammen medför för anSpråk på kreditmarknaden. Den främsta osäkerheten gäller självfinansieringsgraden av den totala investeringskostnaden.
En hög självfinansieringsgrad hos energiproducenterna innebär höga energikostnader för konsumenterna. En avgörande faktor bakom självfinan- sieringsgraden blir därför den prispolitik på energi som kommer att föras under 1980-talet.
En annan osäker fråga är investeringarnas och därmed kreditefterfrågans fördelning tidsmässigt under 1980-talet. Det nu tillgängliga materialet ger på de flesta punkterna endast grundval för bedömningar av årsgenomsnitten för 1980-talet i sin helhet. Särskilt vad beträffar tillförselsidan är det dock anledning att förmoda att kreditefterfrågans tyngdpunkt faller på 1980-talets andra hälft och då med större belopp än de genomsnittligt antagna.
Vid bedömningen av effekterna på kapitalmarknaden är det också väsentligt att klargöra hur stor del av investeringskostnaderna som kommer att täckas via direkta bidrag över statsbudgeten. Det kan t. ex. gälla speciella subventioner och bidrag till nya energikällor eller omfattningen av de medel som avsätts för investeringar som genomförs i vattenfallsverkets regi. En annan fråga som skapar osäkerhet vid bedömningen av effekterna på kapitalmarknaden är i vilken mån kommunerna har möjlighet att skattefi- nansiera energiinvesteringar.
De källor som är aktuella vid en långfristig kreditgivning till energiinves- teringar är den s.k. naturliga.kapitalmarknaden (främst AP-fonden och enskilda försäkringsbolag), banksektorns placeringar i obligationer och andra långfristiga lån samt upplåning i utlandet. En ytterligare källa är staten, bl. a. via statliga lånefonder. Statlig utlåning torde emellertid medföra att staten får motsvarande upplåningsbehov hos de tre ovanstående källorna för kredi- ter. De energipolitiska satsningarna i alternativ A—D kommer enligt styrme- delsgruppens bedömning att sammanfalla med en stagnation i sparandet hos AP-fonden som inte kommer att kunnna kompenseras av en viss ökning i placeringskapaciteten hos de enskilda försäkringsbolagen. Placeringarna på den naturliga kapitalmarknaden kommer sålunda snarare att minska än att öka under 1980-talet. Detta skall då ställas mot de betydande finansierings- anspråk som staten och näringslivet kommer att ha. En omfattande energipolitisk satsning kommer ytterligare att förvärra obalansen på kredit- marknaden om statsmakterna inte är beredda att medverka till en betydande omprioritering av den existerande fördelningen av de reala resurserna. Bankmarknaden är i alla lägen viktig för energiinvesteringarnas finansie- ring när det gäller de kortfristiga byggnadskrediterna. När det gäller banksektorns långfristiga kreditgivning torde det främst handla om deras möjligheter att placera i energiobligationer. Om inga begränsningar görs i
bostadssektorns anspråk på obligationsplaceringar torde utrymmet för place- ringar av obligationer från energisektorn vara relativt begränsat under 1980- talet. Enbart om stora underskott i statsbudgeten skapar en stark inlånings- tillväxt i banksektorn kan ett ökat placeringsutrymme få en viss betydelse för energisektorn. Risken är dock uppenbar att detta blir ett inflationistiskt sätt att skapa resurser för energiutbyggnaden.
Mot ovanstående bakgrund är det troligt att utlands/inansiering måste etableras för att minska påfrestningarna på den inhemska kapitalmarknaden vid genomförandet av energiinvesteringarna. I princip skulle andra sektorer än energisektorn kunna utnyttja den internationella kapitalmarknaden, vilket i motsvarande mån ökar energiinvesteringarnas kreditutrymme på den inhemska marknaden. Flera skäl talar dock för att just energiinvesteringarna skulle vara mera lämpliga alternativt mindre olämpliga för utlandsfinansie- ring.l
Behov av kreditpolitiska styrmedel
För att klara kredittillförseln till de energiinvesteringar som förutses i anslutning till energikommissionens alternativ är det sannolikt nödvändigt med en delvis specialdestinerad utlandsupplåning. Därvid är det väsentligt att löptider och räntesatser inte avviker från de som normalt gäller på marknaden. I sin tur ställer detta krav på att statliga subventioner eller en aktiv prispolitik på energi för att investeringsprogrammen skall vara möjliga att genomföra från lönsamhetssynpunkt.
Med hänsyn till de stora anspråk på såväl reala som finansiella resurser som en energipolitik i anslutning till alternativ A—D kommer att kräva, är det väsentligt att de prioriteringar som statsmakterna gör inom energipolitiken också återspeglas i kreditpolitikens utformning.
Då man kan förutsätta att det kommer att råda brist på långfristigt kapital även under 1980-talet kommer det att krävas en kreditpolitisk styrning från riksbankens sida för att det önskvärda kreditilödet till energiinvesteringarna skall åstadkommas. Detta nödvändiggör i sin tur en genomgång av den kreditpolitiska lagstiftningen för att anpassa denna till energipolitikens behov. Några förändringar i den principiella utformningen hos svensk kreditpolitik behöver dock inte genomföras.
En annan form av styrning avser att åstadkomma att tilldelningen av krediter till olika investeringsobjekt är anpassad till energipolitikens övergri- pande mål. För den långfristiga finansieringen av energiinvesteringarna kan man peka på fyra institutionella möjligheter:
Direktuppldning på kapitalmarknaden. Detta är idag fallet för de större kraftföretagens finansiering. Mycket talar för att dessa företag även i fortsättningen skall ha möjlighet att ta upp lån direkt på den svenska och internationella kapitalmarknaden — i det sistnämnda fallet med statlig garanti.
Redan existerande mellanhandsinstitut. Det finns idag flera mellanhandsin- stitut som lämnar krediter för energiinvesteringar och en utvidgning av denna kreditgivning borde vara möjlig att genomföra. Riksbanken har också sedan tidigare erfarenhet av att prioritera kapitalanskaffningen till dessa kreditinstitut och det finns även en erfarenhet hos mellanhandsinstituten vad
' Se Ds I 197817, avsnitt 7.4.
gäller utlandsupplåning.
Statlig lånefond. För statliga lånefonder talar behovet av att uppnå en effektiv styrning av kredittilldelningen. Dessutom kan även den statliga bidragsgivningen lätt kopplas ihop med denna långivning.
Nytt mellanhandsinstitut. Fördelarna beträffande styreffekten är densamma som för en statlig lånefond — alla krediterna kan dirigeras från ett institut. Kreditpolitiken behöver endast anpassas till detta instituts upplåningsbehov och med en statlig garanti har man även möjligheter till olika former för utlandsfinansiering.
Erfarenheten och behovet av att kunna styra kredittilldelningen talar för att den institutionella uppbyggnaden blir en kombination av de fyra ovanstående formerna. Bildandet av ett nytt mellanhandsinstitut skulle då vara aktuellt för att komplettera de existerande institutens kreditgivning och dessutom kunna anpassa dem till de nya former för energiinvesteringar som kan bli aktuella.
9.4. Försörjningstrygghet 9.4.1 Ttygghetskriterier
Ett energitillförselsystem med god försörjningstrygghet är förhållandevis okänsligt för störningar. Det är möjligt att med någorlunda säkerhet bedöma och att förändra. Det är uthålligt och det levererar energi av olika slag till användningssidan med hög leveranssäkerhet.
En hög försörjningstrygghet ställer krav på dels tillförselsystemets uppbyggnad och funktionssätt, dels egenskaperna hos systemets komponen- ter, främst de olika energikällor som används. Brister i det ena avseendet kan delvis kompenseras genom förtjänster i det andra avseendet. Föränderlighet och utbytbarhet är därför i sig en viktig trygghetsökande faktor.
Det är svårt att ange ett tillförselsystems trygghet i kvantitativa termer. En rangordning mellan olika alternativ kan emellertid göras. Det är denna metod som används i det följande, varvid egenskaperna störningsokänslighet, uthållighet, bedömningsbarhet och flexibilitet kvalitativt anges.
För försörjningstryggheten i ett kortsiktigt perspektiv är den viktiga frågan vilka åtgärder som erfordras för att inför akuta krislägen trygga en ound- gänglig energiförsörjning. Normer för detta har statsmakterna angivit senast vid 1976/77 års riksmöte (prop. 1976/77:74, FöU 1976/77:13, rskr 1976/ 771311).
9.4.2. Olika tillförselsystems trygghet
Graden av importberoende och olika energikällors globala uthållighet är två betydelsefulla faktorer för försörjningstryggheten. Ett högt importberoende innebär alltid risk för störningar i tillförseln. Beredskapslagring kan endast mildra detta förhållande.
Uthålligheten i ett globalt perspektiv anger självfallet en absolut gräns också för uthålligheten i Sverige. Ett högt importberoende av en viss energiråvara ger hög försörjningstrygghet endast om dess globala uthållighet är stor och bedömningsbarheten av alla med importen sammanhängande
faktorer likaså är stor. Ett lågt imponberoende möjliggör sålunda —om än inte automatiskt — en högre försörjningstrygghet.
Sveriges importberoende av energi och olika energikällors globala uthål- lighet har redovisats i avsnitt 4.3. Sammanfattningsvis kan konstateras att det totala energiimportberoendet f. n. är högt, nämligen ca 80 %. Den globala uthålligheten för huvudalternativen olja, naturgas, kol och uran är i varierande grad begränsad. Bedömningsbarheten i ett globalt perspektiv är dessutom dålig i den meningen att prognos står mot prognos i flera fall.
Mot bakgrund av det ovanstående kan därför konstateras att försörjnings- trygghet i ett långsiktigt perspektiv allmänt sett främjas av
— minskat importberoende — inriktningen av ofrånkomligt importberoende mot sådana energiråvaror där den globala uthålligheten är stor och importförutsättningarna kan bedömas
— ökad användning av inhemska, bedömningsbara energikällor med stor uthållighet — god flexibilitet hos tillförselsystemet.
Alternativen A, B, C och D representerar vart och ett steg mot ett energitillförselsystem med andra egenskaper än det vi har i dag. Alternativen har endast i detalj angivits för tiden fram till år 1990. Häri ligger en svårighet vid bedömning av alternativens långsiktiga trygghetsegenskaper. På längre sikt föreligger tre huvudsakliga typsystem, här kallade "kol”, "sol” och ”uran”. Med en viss förenkling kan en diskussion av alternativen knytas till dessa.
Det tillförselsystem vi har i dag kännetecknas av en mycket hög importandel. Importen domineras av olja, som långsiktigt har låg global uthållighet. Importförutsättningarna är svårbedömda. Utvecklingen av utla ndsberoendet när det gäller uran är likaså svår att bedöma. Vattenkraften samt användningen av ved, bark, lutar och skogsavfall inom industrin är komponenter som bidrar till förbättrad försörjningstrygghet.
Ett tillförselsystem baserat på kol kännetecknas av att kol i största möjliga utsträckning ersätter olja (och naturgas). Under i övrigt lika förhållanden ger ett sådant system större försörjningstrygghet än dagens på olja baserade system. Förbättringen följer av att kolet har väsentligt bättre global uthållighet och att kolet förekommer inom politiskt stabilare områden än oljan.
Det långsiktiga på solen baserade typsystemet kännetecknas av att man i största möjliga utsträckning utnyttjar inhemska energikällor. Försörjnings- tryggheten i ett sådant system blir i princip mycket god, särskilt från uthållighets-, flexibilitets- och störningssynpunkter. Flexibilitetskravet till- godoses delvis automatiskt genom att ett stort antal energikällor samtidigt utnyttjas.
Otryggheten i system som bygger på de nya formerna av solenergi ligger i bedömningsosäkerheten. Denna är i dag stor och minskas efter hand genom den föreslagna utvecklingsinsatsen. I nuläget kan man inte förlita sig till sådana energikällor utan att därmed införa en otrygghet i energiförsörj- ningen.
Ett tillförselsystem med inslag av uran har bättre försörjningstrygghet än
ett oljebaserat system bl. a. beroende på det i reaktorerna befintliga bränslet vilket ger kärnkraftsystemet en god uthållighet. Vidare förekommer uran i politiskt stabilare områden än oljan. Risk finns dock för störningar i urantillförseln på grund av det ringa antalet producenter och deras därmed sammanhängande möjlighet att i olika hänseenden styra marknaden. Om urantillförseln baseras på inhemskt uran förbättras försörjningstryggheten påtagligt.
Utlandsberoendet kan reduceras ytterligare om anrikning av uran och omhändertagande av utbränt bränsle sker i Sverige. Ett system baserat på utan kan därför få mycket goda trygghetsegenskaper.
Från trygghetssynpunkt innebär tillförselsystemen baserade på alterna- tiven uran och kol en trygghetsnivå väl över dagens nivå men under nivån hos ett system baserat på sol. Energialternativen A, B, C och D är vart och ett för sig inte ett entydigt steg motjust ett visst typsystem. I alternativen A och B är inriktningen mot system sol påfallande. Alternativ C pekar mot system sol och utan samt i någon mån mot kol. Alternativ D pekar mest mot system uran men också mot sol. Klart är att samtliga alternativ, efter en period med % ökat oljeberoende, ger en långsiktigt ökande försörjningstrygghet.
En rangordning mellan A, B, C och D bedömda som steg mot en långsiktigt hållbar försörjningstrygghet är vansklig att göra. eftersom utvecklingens förlängning efter 1990 är svårbedömbar. Alla alternativ utgör steg mot system 4 med högre inneboende försörjningstrygghet än det nuvarande. Däremot kan ? alternativen rangordnas vid en bedömning av försörjningstrygghetenjust för år 1990. Avgörande för en sådan rangordning är energitillförselns diversifie- ring och graden av oljeberoende.
9.4.3. Trygghetsökande åtgärder
Bortsett från kärnkraft och naturgas ingår samma energitillförselsätt i samtliga alternativ men med olika andelar. I det följande anges de trygghets- ökande åtgärder som kan vidtas fram till år 1990. De utgörs dels av beredskapslagring och administrativa åtgärder för att begränsa förbruk- ; ningen, dels av åtgärder som syftar till att mera långsiktigt öka försörjnings- tryggheten. Sådana åtgärder måste dock avvägas mot de kostnader som de medför.
Normer för beredskapslagring och för beräkning av kostnaderna härför framgår av tillförselgruppens rapport (Ds 1 197819). De för erforderlig beredskapslagring sammanhängande kostnaderna har av tillförselgruppen beräknats till i alternativ A 1,7 miljarder kr., B 1,7 miljarder kr., C 4,2 miljarder kr. och D 1,0 miljarder kr.
Oljeberoendet är i samtliga alternativ mindre år 1990 än f. n. Ett betydande beroende av importolja kvarstår dock, särskilt i alternativ A och B.
För att i samtliga alternativ öka leveranssäkerheten av råolja och petro- leumprodukter kan bl. a. följande åtgärder vidtas:
— prospektering inom och utom svenskt territorium — förvärv av andelar i oljekällor — komplettering av svenska raffinaderier för att möjliggöra utnyttjande av ett bredare spektrum av råoljor (avsvavling, "cat-crackers” m. m.).
Användning av uran möjliggör höjning av försörjningstryggheten. Var för sig eller i kombination kan bl. a. följande åtgärder vidtas:
— uranlagring — inhemsk uranprospektering — inhemsk uranbrytning
— anrikning i Sverige med inköpt eller i Sverige utvecklad teknik
— fortsatt inhemsk bränsleelementtillverkning — omhändertagande med eller utan upparbetning i Sverige av det utbrända kärnbränslet
Åtgärderna möjliggör, särskilt i kombination, en långtgående ökning av försörjningstryggheten.
Försörjningstryggheten då det gäller kol kan ökas genom olika typer av svenskt engagemang i själva kolbrytningen. Exempel härpå är långtidskon- trakt om leveranser och inköp i gruvor. Ett annat sätt att öka försörjnings- tryggheten är att utforma de tekniska processerna i Sverige så att kol med skiftande geografiskt ursprung och därmed skiftande sammansättning kan användas.
Introduktion av naturgas som ersättning för olja bidrar till en diversifierad energitillförsel. Naturgasen eller på kol baserad syntetgas ger därigenom ett bidrag till en långsiktigt ökad trygghet om importen sker i rör från Nordsjön och från det väst— och östeuropeiska nätet. En rörbunden naturgasimport från närliggande länder kan dessutom bidra till att mildra effekterna av övergå- ende störningar i oljeimporten. Den trygghetsökande effekten framstår däremot som ringa vid en import av LNG med fartyg från exempelvis Mellanöstern.
Vid en bedömning av naturgasens fördelar från trygghetssynpunkt bör dess merkostnader jämföras med kostnaderna för andra trygghetsökande åtgärder inom landet.
Att ersätta bensin och dieselbrännolja med inhemska drivmedel kan ge mycket betydelsefulla bidrag till försörjningstryggheten både i ett kort och i ett längre perspektiv. Användning av t. ex. bensin-metanolblandningar är en möjlighet som kan ge väsentlig ökning av försörjningstryggheten för transportsektorn under förutsättning att metanolen framställs ur inhemska råvaror.
Från trygghetssynpunkt är således metoden att använda de inhemska energiråvarorna ved, torv, halm och avfall att föredra framför metanoltill- verkning baserad på kol eller naturgas.
9.4.4. Försörjningsttyggheten år 1990
I detta avsnitt jämförs försörjningstryggheten år 1990 för energialternativen. Det är härvid väsentligt att notera att värderingen avser dagens bedömning av trygghetsläget år 1990 och inte en bedömning av trygghetsläget idag eller för tiden fram till år 1990, om vi slår in på de vägar alternativen represente- rar.
Samtliga alternativ innebär stora förändringarjämfört med dagens tillför- selsystem och detta medför en primär ovisshet om framför allt ekonomi och miljökonsekvenser. Denna form av ovisshet och bristande bedömnings-
barhet är ofrånkomlig inför ett övergångsskede och räknas inte här in vid bedömningen av försörjningstryggheten. Det avgörande för den nedan redovisade bedömningen är således dels tillståndet just år 1990, dels den inneboende tryggheten i den typ av energitillförselsystem som alternativens utveckling efter år 1990 indikerar.
En ingående analys av oljeberoendets inverkan på den långsiktiga försörjningstryggheten i de olika alternativen kräver att man mera i detalj studerar hur oljan används och vilka möjligheter man har att ersätta den med andra energiråvaror. Oljeberoendets absoluta storlek är dock en indikation på tryggheten i de olika alternativen.
Både när det gäller störningskänslighet, flexibilitet och uthållighet är utöver inslaget av förnyelsebara energikällor en kombination av olja och kärnkraft att föredra framför enbart olja. Alternativen C och D har därför bättre trygghetsegenskaperjustår 1990 än A och B. Kärnkraftens möjligheter att i kombination med kraftfull hushållning nedbringa oljeberoendet och därmed öka tryggheten framgår särskilt i alternativ C'. Enbart om kärn- kraften tillmäts extremt dåliga egenskaper då det gäller bedömningsbarhet och störningskänslighet rubbas denna värdering.
Vid en jämförelse mellan alternativen C och D framstår alternativ C som det en aning tryggare alternativet till följd av kortsiktigt ökad flexibilitet 4 genom naturgasinslaget och den ökade bedömningsbarhet som samman- hänger med att kärnkraften inte ytterligare byggs ut. Alternativen A och B är ur trygghetssynpunkt i stort sett likvärdiga.
Följande sammanfattade värdering kan på basis av det sagda göras.
Alternativ Minst trygga år 1990 men på väg mot en hög trygghets- A och B: nivå under förutsättning att de nya energislagen kommer fram i tid och i tillräckliga kvantiteter. ' Alternativ C Tryggare år 1990 än A och B samt med valfrihet när det och C': gäller den vidare inriktningen av energisystemet. Vid CI , ökar försörjningstryggheten genom ökad satsning på ; hushållning. 1 Alternativ D: Tryggare år 1990 än A och B och leder mot en hög (
trygghetsnivå under förutsättning att kärnkraften ej uppvisar egenskaper som gör den oacceptabel.
9.5. Långsiktiga aspekter
De studerade alternativen ger olika utvecklingsförutsättningar på lång sikt, såväl vad gäller själva energisystemet som vad gäller inriktningen av den ekonomiska och industriella utvecklingen i stort.
Vid bedömningen av alternativens långsiktiga egenskaper är en väsentlig utgångspunkt frågan om hur det framtida energisystemet bör vara utformat för att kunna tillgodose kraven på försörjningstrygghet, driftsäkerhet och förmåga att leverera tillräckligt med energi i lämpliga former för den slutliga användningen. Härvid måste en avvägning göras gentemot bl. a. de samhällsekonomiska och miljömässiga kraven. Det nuvarande energisystemet är huvudsakligen baserat på vattenkraft och
på råolja som genom raffinering omvandlas till skilda slag av oljeprodukter. Vattenkraften och det väl utbyggda eldistributionsnätet är en tillgång av stor betydelse för landets energiförsörjning. Vattenkraftproduktionen har under senaste lO-årsperioden kompletterats med en ökande kärnkraftproduk- tion.
Oljans dominerande ställning som energiråvara beror på att den har funnits att tillgå i stor mängd och till förhållandevis lågt pris. Vidare är den lätt att distribuera och lagra. Användningen kräver i regel inte något utnyttjande av komplicerad teknik. Dessa fördelar har inneburit att oljeprodukterna har kunnat utnyttjas direkt av de slutliga användarna för bl. a. bostadsuppvärm- ning och fordonsdrift.
Elförsörjningen sker med hjälp av ett vittförgrenat, väl utformat och samordnat distributionsnät, som dessutom är anslutet till grannländernas motsvarande nät. Systemet har stor leveranssäkerhet. Även bränsleanvänd- ningen är i stor utsträckning decentraliserad.
Negativa inslag i bilden är dels Oljetillgångarnas begränsade globala uthållighet och ojämna geografiska fördelning, dels de miljöstörningar och risker som är förknippade med bl. a. oljeanvändning och kärnkraft samt de naturingrepp som följer av t. ex. vattenkraftutbyggnader. Den stora oljean— delen innebär risker för kännbara störningar i tillförseln.
För ett land som Sverige utan egna kända oljetillgångar av betydelse är det viktigt att energipolitiken inriktas på åtgärder som gör det möjligt att successivt föra in energiråvaror som kan ersätta oljan i energisystemet. Sådana råvaror måste vara uthålliga. De som står till buds är kol, uran och solenergi i olika former. Till de senare hör exempelvis biomassa, vind och direkt utnyttjande av solvärme.
Osäkerhet råder i flera fall om möjligheterna till och effekterna av ett ökat utnyttjande av såväl kol och utan som olika former av solenergi. Detta bör som framhållits tidigare inte hindra att de i ökad utsträckning utnyttjas i det svenska energisystemet. Endast därigenom och med energibesparande åtgärder kan oljeberoendet minskas för att på sikt elimineras.
Energiefterfrågans utveckling efter år 1990 kommer att bestämmas av dels utvecklingen inom en rad olika samhällsområden, dels hur effektivt energin där kommer att utnyttjas som en följd bl. a. av hur priset på energin utvecklas i relation till andra nyttigheter. För att ge en bild av detta behövs en särskild prognosstudie, med bl. a. anpassning av tidigare antagna framtidsbilder — t. ex. i LU-75 — till den samhällsutveckling, ekonomiska tillväxt m. ni. som nu förutses för 1980- och 1990-talen.
Vissa ansatser har gjorts under senare år för att bedöma förändringarna i energianvändningen fram till år 2000. Alternativa utvecklingslinjer har t. ex. skisserats i studien EFA 2000 som utfördes på uppdrag av delegationen för energiforskning (se DFE rapport nr 5—6).
Framtidsstudieprojektet Energi och Samhälle diskuterar i några av sina rapporter energianvändningen i ett längre tidsperspektiv. Inom vissa använd- ningssektorer har också gjorts en del specialstudier, t. ex. av transportforsk- ningsdelegationen beträffande drivmedelsförbrukningen i personbilar år 2000 (se Transportforskningsdelegationen 197611) och av ingenjörsveten- skapsakademin i rapporten "Bilen år 2000”.
För att sammanhängande beskriva tänkbara utvecklingsförlopp under
1990-talet krävs bl. a. en systematisk genomgång och analys — eventuellt också komplettering—av nämnda och liknande studier samt avstämning mot kommissionens referensunderlag. Mer ingående arbeten har av tidsskäl inte kunnat göras för att få fram långsiktigare prognoser för olika energianvänd— ningsområden.
Med reservation för osäkerheter av nu nämnda slag kan emellertid vissa generella kommentarer göras beträffande energianvändningen i de studerade alternativen i tidsperspektivet 1990—2000.
Viktiga faktorer för energiefterfrågan under 1990-talet är hur bebyggelse- strukturen kommer att utformas, hur industrin utvecklas branschvis och regionalt och om de förändringar i transportsystemen som förutsätts i kommissionens alternativ kommer att genomföras. I huvudsak berörs här system som är komplexa och som endast långsamt förändras.
Som exempel kan erinras om att det i alla alternativen förutsätts att åtgärder vidtas för en viss övergång från personbilar till kollektiva färdmedel. Effekten härav på den samlade energibalansen blir nätt ochjämnt märkbar år 1990 men kommer att växa med tiden jämfört med en utveckling där personbilstransporterna hela tiden ökar.
På liknande sätt gäller att beslut om att utforma bebyggelse så att solenergi kan utnyttjas, transportbehoven kan begränsas m. ni. inte kan leda till märkbara effekter på den samlade energianvändningsnivån förrän på mycket lång sikt.
Energianvändningens utveckling kommer också att påverkas starkt av vilka bedömningar energianvändarna gör om den framtida tillförseln av olika slags energi såväl prismässigt som säkerhetsmässigt. Ändrade prisrelatzoner eller förväntningar om sådana ändringar kommer att påverka valet mellan olika energibärare. Höjda priser eller väntade höjningar på grund av t.ex. knapphet, restriktioner mot utbyggnad osv. kommer att accentuera strävan efter effektivare energiutnyttjande och leda till övergång till andra produk- tionsfaktorer eller andra industristrukturer.
Allmänt sett kan antas att energiefterfrågan kommer att ha en inneboende tendens att öka snabbare i alternativen C och D än i alternativen A och B på grund av de skilda förväntningarna om framtida priser och tillgång. Om så blir fallet kommer utvecklingen av industrins struktur att få olika utseende i de olika alternativen.
Å andra sidan kommer, som framgår av beskrivningarna i kapitel 8, alternativen C och D att ha kvar en större outnyttjad besparingspotential i befintliga byggnader m. m. år 1990 än alternativen A, B och C'. Fortsatta sparprogram under 1990-talet, liksom då framkomna tekniska nyheter på energisparområdet, kan förutsättas leda till att skillnaden i användningsnivå mellan A- och B-alternativen resp. C- och D-alternativen skulle vara mindre år 2000 än är 1990 vid samma ekonomiska utveckling, investeringstakt m. m.
I alternativen A och B kommer särskilt utvecklingen av de förnyelsebara källornas ekonomi och tillgänglighet att ha betydelse. Även t. ex. utsikterna att utnyttja kol i Sverige kommer att spela in. I alternativ D kan i stället antas att användarna kommer att förvänta sig en relativt säkrare och billgare tillgång på el än på olja och att de planerar sina investeringar därefter. Bedömningar av dessa slag kommer att påverka såväl energianvändningens
nivå som dess fördelning på olika energibärare.
Restriktioner mot nytillkommande elvärme i alternativen A och B innebär att system för individuell uppvärmning (speciellt av småhus) kommer att finnas kvar i större omfattning under 1990-talet. Vilka konsekvenser det kan ha för energieffektiviteten resp. for möjligheterna att sänka beroendet av oljeimport är svårt att förutsäga eftersom det beror på hur pannorna är utformade, hur de underhålls, vilket bränsle som väljs, etc. I den mån värmesystemen inte medvetet utformas för låga temperaturer (30—500) är de inte automatiskt lämpade att fungera med solvärme i stället för med bränslen. I alternativen C och D finns i stället ett större antal byggnader med direkt eluppvärmning utan alternativt uppvärmningssystem.
I figur 9.2 har ett försök gjorts att grovt ange olika användningsnivåer år 2000 jämfört med industriverkets referensprognos. På grund av de stora osäkerheter som råder kan den visade skattningen inte stämmas av mot något tillförselalternativ för att läggas in i en energibalans.
Osäkerheten om bl. a. omfattningen av och tillgängligheten i tid för energiråvaror som skulle ersätta oljan och om effekterna på samhällsekonomi och miljö gör att ensidiga satsningar redan i dag på något eller några enstaka sådana alternativa energiråvaror måste undvikas. I stället bör energipolitiken inriktas mot ett energiförsörjningssystem där ett brett spektrum av energi- källor och energiråvaror kan utnyttjas. Endast härigenom kan handlingsfri- heten bibehållas till dess att ett mera slutligt val av energiförsörjningssystem kan göras.
-—-— ---------- AIternarivC/D -. _ . -----... Alternativ A/B
TWh
1
Figur 9.2 Energianvänd- ningens utveckling i stora drag enligt industriverkets referensprognos (variant A ) och energikommissio- nen. 1976—1990 med trendutdragning till år 2000.
500_ "___"...Totalnivå Industriverket
l . .
___, Faktisk utveckling
Prel. värden
f l I | 1965 1970 1975T 1980 19%5 19190 19'95 20|00 År _
De redovisade och analyserade energialternativen A—D uppvisar i detta hänseende markanta skillnader. I alternativ A och B har kärnkraften förutsatts utgå ur energisystemet från mitten av 1980-talet resp. år 1990. Genom att den inhemska kompetensen inom kärnenergiområdet då kan befaras minska redan inom en snar framtid behövs i ett senare skede en avsevärd tid innan kärnkraften åter kan utnyttjas, om så visar sig önskvärt.
Motiv att på nytt införa kärnkraft kan tänkas föreligga antingen om farhågorna beträffande kärnkraftens miljöeffekter och säkerhet visar sig vara överdrivna eller om de nya energikällorna inte kan utnyttjas i den omfattning och vid den tidpunkt som förutsatts. Det kan också visa sig att de nya energikällorna vid utnyttjande i stor skala har så oacceptabla effekter på miljön att t. ex. kärnkraft behöver utnyttjas. En avveckling av kärnkraften till år 1990 eller tidigare begränsar således möjligheterna till en långsiktigt tryggad energiförsörjning.
Alternativ C utmärks av att energitillförseln är fördelad på ett stort antal energikällor och energiråvaror. Därför kan ur ett sådant energisystem för tiden efter år 1990 utvecklas ett system som är baserat på såväl förnyelsebara energikällor som ändliga men relativt uthålliga energiråvaror.
Den diversifierade energitillförseln i alternativ C innebär ett betydande mått av anpassbarhet idet fall förutsättningarna för alternativet ändras. Detta gäller såväl om storskalig introduktion av nya energiråvaror försenas eller av andra skäl begränsas som om det i framtiden visar sig att kärnkraften måste avvecklas. Om en avveckling av kärnkraften senare visar sig nödvändig finns
l ] risker för störningar i elförsörjningen eftersom kärnkraftens andel av elproduktionen ökar från ca 20% i dag till ca 30 % år 1990 i detta alternativ.
I alternativ D har förutsatts en stark satsning på kärnkraft såväl för * elproduktion som för värmeproduktion. Vidare har förutsatts en snabb uppbyggnad av en inhemsk kärnbränslecykel. Sammantaget innebär alter- nativet en låsning till ett energisystem efter år 1990 som i stor utsträckning kommer att bli baserat på kärnkraft. Detta medför att stora svårigheter kan uppkomma om energisystemet senare måste anpassas till en avveckling av kärnkraften.
Energitillförselns utseende i de olika alternativen innebär inte bara behov av olika typer av produktions- och omvandlingsanläggningar utan påverkar också distributions- och lagringssystem. Alternativen ger sålunda upphov till investeringar med en ekonomisk och teknisk livslängd som i många fall sträcker sig långt förbi år 1990. Exempel härpå är investeringar i naturgasnäti alternativ A, B och C samt i hanteringssystem för bränslen från biomassa vilket är särskilt påtagligt i alternativen A och B.
Även på användningssidan leder alternativen till investeringar och åtgärder som påverkar energisystemet under lång tid. Som exempel kan nämnas energibesparande åtgärder i byggnadsbeståndet och inom industrin, utnyttjandet av syntetiska motorbränslen och uppbyggnad av system för uppvärmning av bostäder. Även i detta hänseende uppvisar alternativen skillnader.
Den i tiden maximalt forcerade utbyggnaden av fjärrvärme och kraftvär- meverk i alternativ A och B till år 1990 minskar förutsättningarna för att i ett
längre tidsperspektiv införa uppvärmningssystem som är baserade på direkt utnyttjande av solenergi, om inte detta beaktas vid systemets dimensione- ring. Merkostnaden för en sådan ändrad dimensionering har inte beräknats. Ett restriktivt utnyttjande av elenergi även för tiden efter år 1990 kan i alternativen A och B verka hindrande på möjligheterna att minska oljean- vändningen genom övergång till andra energibärare, exempelvis genom installation av värmepumpar. En liknande brist på flexibilitet i energianvänd- ningsledet kan uppstå i alternativ C och D i det fall eluppvärmning av bostäder sker genom fortsatt utnyttjande av elradiatorer. Denna brist på flexibilitet kan dock uppvägas genom att många olika energiråvaror kan utnyttjas för elproduktion. Anpassning till olika framtida utvecklingslinjer kan därigenom i detta fall ske i produktionsledet.
Mot bakgrund av de krav på handlingsfrihet som osäkerheten för med sig framstår alternativ C (och främst C')som mera gynnsamt än alternativ A, B och D. Sannolikt går det dock att utforma alternativ som innebär en ännu högre grad av handlingsfrihet för det närmaste decenniet än det studerade alternativet C, med bl. a. bättre förutsättningar för en anpassning av energiförsörjningen under perioden 1990—2000 till de förhållanden som då råder. Tiden har inte medgett en närmare analys härav.
Följande synpunkter kan läggas på de olika alternativens egenskaper när det gäller det svenska samhällets ekonomiska och industriella utveckling på lång sikt.
AlternativA och B har nackdelen att bryta utvecklingen på det kärntekniska området, där Sverige genom en förhållandevis stor satsning under 30 är byggt upp en god position.
En fördel är satsningen på att bygga upp ny kunskap och teknisk-industriell kompetens för att utnyttja de förnyelsebara energikällorna. Alternativ A har emellertid här nackdelen att forcerat införande krävs. Det kan resultera i att man binder sig vid en lättillgänglig teknik och därmed reducerar den möjlighet man har att ägna tid och resurser åt sådan fördjupad forskning och utveckling som kan leda till nya upptäckter och uppfinningar.
Energisystemets användningssida förändras inte till sin karaktär men ansträngningarna att spara energi ökar. Principinriktningen leder i någon mån mot centralt planerade ingrepp i form av restriktioner och andra åtgärder för att styra energianvändningen. I stort behålls dock hittillsvarande inriktning med förhoppningen att näringslivet skall tåla den belastning som högre energipriser innebär. Emellertid kan skillnaden i elpris mellan det nuvarande systemet och det som förutses i alternativ A och B komma att skapa spänningar i näringslivet och påverka konkurrensförhållandena till utlandet. De energitunga industribranscherna kan stå inför en snabbare strukturomvandling än eljest. Exempelvis kan inriktningen mot en råva- rusnål men elenergiintensiv termomekanisk massaproduktion komma att brytas. Förändringar som kan förefalla små och endast ger utslag i någon procentenhet per år inom en industrigren kan ge en radikalt förändrad struktur efter ett par decennier.
Näringsstrukturen kan komma att påverkas genom att tillverkningsstäl- lena fören framtida mindre energiintensiv produktion kan väljas friare än för energitung industri på grund av mindre miljöpåverkan, mindre krav på stor produktionsskala och ändrade transportförutsättningar.
Här har förutsatts att systemets omställning kan ske successivt och utan stora störningar samt att energiefterfrågan kan tillfredsställas under hela perioden. Det finns emellertid en risk för att detta inte kan klaras. I så fall är det tänkbart att koleldning och oljeeldning måste utnyttjas i stor omfattning ännu i början av 2000-talet för att täcka den brist som t. ex. kan ha uppstått genom en oförutsett liten tillförsel från nya energikällor. Genom att stänga den utvecklingsmöjlighet som kärnkraften erbjuder hamnar vi i så fall i en tvångssituation. Risken att komma ien sådan situation och konsekvenserna i ett sådant fall blir allvarligare om denna utvecklingsinriktning skiljer sig från den som valts i andra länder. En ensidigt svensk utveckling går nämligen mycket långsammare än en utveckling som kan ske i internationell samverkan.
Vid alternativ C och D bevaras och vidareutvecklas den kärntekniska kompetensen. Alternativ C saknar dock den insats som fordras för att bredda kunskapen inom detta område. Alternativ D innehåller satsning på lättvat- tensystemets bränslecykel. Programmet är dock så forcerat att det inte ger utrymme för den utveckling som krävs bl. a. för att utvärdera hur man på bästa sätt bör utnyttja våra uranförekomster från miljösynpunkt och ekonomisk synpunkt.
Energianvändningen kan i alternativ C och D tillåtas att utveckla sig friare än i alternativ A och B. Den principiella inriktningen av hushållningspro- grammet kan vara att lita till prisstyrning kompletterad med olika styrmedel för att hålla energianvändningens storlek och inriktning inom förutsatta gränser. Det är i början ingen radikal skillnad mellan alternativen vad beträffar energianvändningen eller sättet att styra energianvändning och samhällsekonomi. Som redan påpekats kan dock små årliga förändringar mera långsiktigt leda till mycket skiljaktiga situationer. De tyngre industri- grenarna kan utvecklas friare. Elandelen kan bli högre, distributionsnätet mera utbyggt och produktionsenheterna större.
Jämförelserna i det långsiktiga perspektivet leder till uppfattningen att en inriktning enligt principerna i alternativ C, kompletterad med ett mångsidigt och väl uppbyggt forsknings- och utvecklingsprogram i internationell samverkan erbjuder större förutsättningar för industriell konkurrenskraft för vårt land än vad alternativ A och B kan erbjuda. I alternativ D går utbyggnaden av kärnkraften och hithörande försörjningssystem för snabbt för att samtidigt tillåta önskvärd utveckling av andra för framtiden önskvärda energikällor, i första hand de förnyelsebara. Alternativ A och B kan innebära en utvecklingsinriktning som ger sämre möjligheter att skapa balans gentemot omvärlden än alternativ C och D.
9.6. Avslutande synpunkter
De av kommissionen redovisade energialternativen har karaktären av beräkningsexempel. Avsikten härmed har varit att redovisa några alternativa huvudinriktningar av energipolitiken. Gemensamt för de valda alternativen har varit målsättningen att snabbt reducera landets oljeberoende. Detta ställer krav på en aktiv energihushållningspolitik och innebär vidare höga ambi- tioner när det gäller att utnyttja för landets energiförsörjning nya energislag
utan att oacceptabla effekter på miljön erhålls.
För att få alternativen illustrativa har i flera fall förutsatts åtgärder vars genomförande är beroende av att en rad förutsättningar uppfylls. Detta gäller bl. a. såväl förväntade resultat av ett ambitiöst forsknings- och utvecklings- program rörande nya energikällor som effekterna av behövliga styrmedel. Det kan därför starkt ifrågasättas huruvida det är möjligt att genomföra något av alternativen i enlighet med den utformning de har enligt redovisningen i kapitel 8.
Med de förutsättningar som sålunda har gällt har alternativen haft en utformning som inte har möjliggjort en mera nyanserad beskrivning. Som exempel på frågor som inte har belysts kan nämnas möjligheten att i avvecklingsalternativen köra kärnkraftverken längre än som förutsatts för att på så sätt dämpa de samhällsekonomiska effekterna av en forcerad avveck- ling eller att utnyttja enstaka kärnkraftverk som torrårsreserv under några år för att på så sätt minska takten i utbyggnaden av ersättande produktions- kapacitet. Ett annat exempel — dock av mycket mindre betydelse — är möjligheten att installera återkylare på befintliga kraftvärmeverk. Ytterligare ett exempel är möjligheten att kombinera alternativ C med inhemsk uranbrytning. Den i vissa fall bristande nyanseringen framgår kanske tydligast i alternativet Bl där väsentligt högre energipriser än i referensprog- nosen resulterar i ungefär lika stor total energianvändning.
De redovisade alternativen skall således inte ses som förslag till konkreta handlingsprogram för att nå vissa energipolitiska mål utan endast som beskrivningar av alternativa huvudinriktningar för den fortsatta energipoli- tiken. Härav följer att redovisade konsekvenser inte skall tolkas alltför kategoriskt.
Genom att jämföra alternativens konsekvenser sinsemellan har det dock varit möjligt att klarlägga karaktäristiska drag i alternativen av stor betydelse för fortsatta ställningstaganden inom energipolitiken.
Kommissionens överväganden och förslag i detta avseende redovisas i kapitel 10.
10. Kommissionens överväganden och förslag
10.1. Allmänna grunder för energipolitiken
Kommissionens uppgift är att utarbeta alternativa förslag till energipolitikens utformning för tiden fram till år 1990. I kapitel 8 och 9 har kommissionen redovisat och bedömt fyra alternativa utvecklingsförlopp för energipolitiken under denna tid. Vissa utvecklingstendenser fram emot sekelskiftet har därvid antytts.
Kommissionen har härmed fullgjort åläggandet i direktiven att upprätta en tids— och beslutsmässig plan för avveckling av kärnkraften fram till 1980- talets mitt. Härutöver har kommissionen främst syftat till att med dessa alternativ ge ett underlag för en bedömning av energipolitikens inrikt- ning.
Alternativen bör närmast ses som fyra teoretiska försörjningssystem och bör således inte uppfattas som preciserade försörjningsbalanser eller konkreta energiprogram. Att framlägga sådana anser kommissionen vara varken möjligt eller lämpligt med hänsyn till den osäkerhet som råder om de grundläggande förutsättningarna.
Denna osäkerhet i förening med den tidspress under vilken kommissionen har arbetat präglar kommissionens överväganden när det gäller såväl de olika alternativen som det förslag till energipolitikens huvudsakliga inriktning som här framläggs. Mera detaljerade och konkreta bedömningar skulle vara önskvärda men kommissionen har funnit att tillräckligt underlag inte finns för att binda sig för ett kategoriskt val av energipolitisk handlingslinje.
Men det utredningsarbete som har bedrivits inom kommissionen har gett ett mycket värdefullt underlag och ytterligare material kommer att läggas fram. Nya undersökningar har gjorts och omfattande kunskaps— och erfarenhetsunderlag från internationella och nationella källor har samman- ställts.
De förutsättningar på vilka energipolitiken vilar förändras emellertid fortlöpande. Det gäller såväl de allmänna ekonomiska, sociala och miljömäs- siga villkoren som de speciella förhållandena på energiområdet. Därför måste man räkna med en fortlöpande anpassning av energipolitiken till ändrade förutsättningar.
År 1975 fattade riksdagen beslut om det energipolitiska program som nu gäller. På grundval av kommissionens material skall ett nytt beslut om den energipolitiska inriktningen fattas i slutet av år 1978. Nya ställningstaganden av statsmakterna torde återigen bli erforderliga inom några år.
I kapitel 7 har kommissionen skisserat en beslutsväg som siktar till att dels trygga energiförsörjningen under l980-talet, dels stegvis minska osäkerheten i underlaget för ställningstaganden och beslut genom fortsatta utredningar, forskning, utveckling och demonstration, dels så långt möjligt söka bibehålla handlingsfrihet inför framtida beslut. Denna metod bör utnyttjas vid statsmakternas energipolitiska planering och beslutsfattande.
De allmänna grunder på vilka vår energipolitik bör vila kan sammanfattas enligt följande.
Vi utgår från att ingen del av energisystemet får medföra oacceptabla miljö, hälso- eller säkerhetsrisker. Det energisystem man väljer bör dessutom sammantaget och vid den avvägning som måste göras mot nyttan därav ge minsta möjliga olägenheter från miljö-, hälso- och säkerhetssynpunkt. Med beaktande av vad nu sagts bör den från samhällsekonomisk synpunkt gynnsammaste lösningen väljas. Sträng hushållning med energi bör iaktta- gas. Energiförsörjningen skall samtidigt utformas så att största möjliga garantier mot energibrist och största möjliga försörjningstrygghet uppnås. Med hänsyn härtill och till den internationella solidariteten bör vår energi- försörjning bygga på vårt lands naturliga förutsättningar och resurser.
De nu angivna kraven kommer att här behandlas var för sig. Därefter görs en avvägning mellan de olika faktorer som påverkar energipolitikens utformning.
Som kommissionen flera gånger framhållit råder stor osäkerhet om förutsättningarna för de energipolitiska besluten. Osäkerheten beror på olika förhållanden. Den sammanhänger bl. a. med de olika energiformernas effekter på miljön och människors hälsa samt med de säkerhetsrisker som är förenade med olika slags energiomvandling. Osäkerheten är också stor vad gäller den framtida efterfrågan på energi, möjligheterna till effektiv hushåll- ning samt tillgången till och priset på olja,gas och kol. Det är också oklart hur snabbt, i vilken omfattning och till vilket pris nya energikällor kan göras tillgängliga i energisystemet.
De föreliggande osäkerhetsfaktorerna ställer särskilda anspråk på energi- besluten. Det är nödvändigt att hålla olika vägar öppna och att vid varje mera genomgripande beslut klargöra vilka bindningar detta medför och sträva efter att skapa underlag för fortsatt handlingsfrihet med hänsyn till framtida förändringar av förutsättningarna.
Energikommissionen kommer i det följande att dra upp riktlinjer för en önskvärd energipolitik under de närmaste åren. Slutsatser och rekommen- dationer grundas på det beslutsunderlag som idag står kommissionen till buds. De synpunkter som nu framförs gäller under förutsättning att inte något framkommer idet fortsatta utredningsarbetet som på ett avgörande sätt ändrar slutsatserna. Den av energikommissionen förordade inriktningen av politiken kan givetvis påverkas eller förändras av nytillkommande omstän- digheter som idag inte låter sig överblickas eller bedömas. Det kan t. ex. röra sig om en plötslig och dramatisk oljekris som helt eller delvis blockerar oljetillförseln eller det skulle kunna visa sig att det finns säkerhetsproblem kring kärnkraften som inte kan lösas.
Om dessa eller andra oförutsedda händelser inträffar ändras gzvetvis förutsättningarna för den här skisserade politiken. Kommissionen har också belyst de problem som sammanhänger med bl. a. störningar i oljetilliörseln eller avveckling av kärnkraften. Även andra nytillkommande faktorer kan
givetvis tänkas. Reservationer av detta slag är självklara för alla rekommen- dationer rörande den framtida energipolitiken.
Valet av energisystem har en direkt och indirekt påverkan på de sociala förhållandena. Den direkta påverkan handlar i första hand om de sociala förhållandena för de anställda inom energisektorn. Den indirekta gäller energisystemets påverkan på samhällsutvecklingen i stort.
Det har ibland hävdats att olika val av energisystem medför väsentligt olika sociala konsekvenser. Enligt kommissionens uppfattning är det inte klart och entydigt vilka konsekvenser olika energisystem medför. Med hänsyn härtill och till problemets räckvidd och innehåll har kommissionen inte funnit det meningsfullt att under den tid som stått tillförfogande söka göra några särskilda bedömningar av denna fråga. Men bakom kommissionens ställ- ningstaganden och förslag ligger givetvis mera allmänna bedömningar av detta slag.
10.2. Särskilda intressen att beakta vid utformningen av ener- gipolitiken
10.2.1. Miljö, hälsa, säkerhet
I kommissionens överväganden intar miljöfrågorna en framträdande plats. Utgångspunkten är som nyss framhållits att ingen del av energisystemet får medföra oacceptabla miljö-, hälso- eller säkerhetsrisker. En rimlig fördelning av risker och olägenheter — socialt, geografiskt och i tiden - bör eftersträvas med beaktande av den nytta energisystemet ger. Det energisystem som väljs bör dessutom sammantaget och vid den avvägning som måste göras mot nyttan därav ge minsta möjliga olägenheter i dessa avseenden.
l diskussionen om miljö- och säkerhetsfrågor har funnits en tendens att hävda att miljöproblemen i samhället till övervägande delen härrör från energisektorn. Kommissionen kan inte ansluta sig till ett sådant synsätt. Energin kan inte bedömas utan beaktande av andra företeelser i samhället. Så t.ex. åstadkoms väl så allvarliga miljöstörningar såväl i samband med mången industriell aktivitet som i samband med t. ex. biltrafik.
Kommissionens slutsatser grundas på erfarenheter och beräkningar av biverkningar som uppstår i anläggningar och processer för utvinning av energiråvaror och deras omvandling till energibärare samt på bedömningar av riskerna för sådana biverkningar. Därvid skiljs mellan normaldrift, drift- olyckor och avsiktligt framkallade olyckor. Inverkan avser arbetsmiljön och den yttre miljön med effekter på människor och natur.
Med ett fåtal undantag kan risker och skadeverkningar från normaldrift och driftolyckor reduceras genom tekniska åtgärder och ekonomiska uppoff- ringar. Detta kan ske t. ex. genom reningsåtgärder, säkerhetssystem, anlägg- ningars utformning och val av förläggningsplatser. Tänkbara effekter i samband med normaldrift och driftolyckor utgör därför inte ett absolut hinder för användning av någon av de studerade energikällorna och omvandlingsprocesserna.
En avvägning kan ske mellan kostnaden för förebyggande åtgärder eller för att reparera uppkommen skada å ena och verksamhetens totala nytta å andra sidan. Undantag gäller för irreversibla landskapsförändringar, t. ex. till följd
av torvbrytning, vattenkraftutbyggnad, gruvdrift, industrianläggningar. Dock kan det förändrade landskapet då efter lämpliga åtgärder ibland accepteras.
Ett stort problem är koldioxid från förbränning av fossila bränslen. Den kan inte innehållas. Stora koldioxidutsläpp påverkar klimatet på ett komplicerat sätt i samspel mellan atmosfären, haven och landytornas vegetation.
Under senare år har från vetenskapligt håll allt allvarligare varningar framförts mot förbränning av fossila bränslen på grund av den påverkan denna har på klimatet. Vi bör därför vid utformningen av vårt energisystem beakta, att de totala utsläppen av koldioxid från fossila bränslen globalt behöver begränsas på lång sikt. En annan grupp av allvarliga miljörisker är de som härrör från biverkningar med kumulativa effekter. Till denna grupp hör utsläpp av tungmetaller, svaveloxider, kolväten jämte radioaktiv strålning. Verkningarna kan i viss utsträckning kontrolleras och begränsas genom olika tekniska åtgärder.
En annan allvarlig biverkan är ansamling av avfall. Det gäller framför allt askan från kolförbränning och det radioaktiva avfallet. I båda fallen måste avfallet hanteras så att allvarliga skadeverkningar inte kan uppstå. Vid uranproduktion ur skiffer uppstår också avfall som kan vålla problem vid produktion i stor skala.
Det radioaktiva avfallet består av lågaktivt, medelaktivt och högaktivt avfall. Det sistnämnda vållar de största problemen. Förvaring av upparbetat högaktivt avfall har utretts i KBS-studien. Ifråga om förvaring av icke upparbetat avfall. dvs. direktdeponering av utbrända bränsleelement, pågår studier. För båda kategorierna gäller att kommissionen ännu inte har slutvärderingen klar.
Vid uppbyggnaden av kärnkraftssystem har man ialla länder utgått från att tekniskt tillfredsställande lösningar skall kunna utvecklas för en sätet slutlig förvaring av det högaktiva avfallet. Det arbete som bedrivits i Sierige och annorstädes talar för att dessa problem —som vi redan har men som ”ör vår del är avsevärt mera begränsade än för många andra länder — kan lösas.
Det är enligt kommissionen naturligt att den tolkning av villkorslagens krav som skall göras ligger i linje med vad som är brukligt vid bedörrningar av tekniska förlopp med inbyggda risker. Ett ställningstagande til en viss teknisk metod, i enlighet med t. ex. villkorslagens krav behöver inte innebära att man redan nu bestämmer sig för att utnyttjajust denna teknik Det vore oklokt att redan nu definitivt bestämma sig för att tillämpa en viss 'eknik, då fortsatt svenskt och internationellt utvecklingsarbete kan ge nya rön.
Aska från kolkraftverk innehåller tungmetaller, som behåller sir giftighet under mycket lång tid. Svårigheterna med kolaskan sammanhänger med de stora kvantiteterna och däri ingående utlakningsbara föroreningar. Xllvarliga skador kan uppstå i omgivningen. Bl. a. kan grundvattnet påverkis ogynn- samt.
Beslut att bygga koleldade anläggningar bör därför föregås av enprövning av metoder för hantering och lagring av askavfall som är lika ingående och omfattande som för andra energislag med mycket långsiktiga avfallzproblem, t. ex. kärnkraften.
Vi har i Sverige redan en betydande försurning orsakad tämst av svavelföreningar. De härrör till större delen från förbränning av ola och kol utomlands och i Sverige. Försurningen innebär ett besvärligt miljöiroblem i
sig men leder också till en ökad känslighet för kvicksilverpåverkan.
För att möjliggöra en förbättring ifråga om försurningen av mark och vatten i Sverige är det nödvändigt att minska svaveldioxidutsläppen till ungefär 1950-talets nivå. Detär emellertid uppenbart att enbart en minskning av de svenska utsläppen inte är tillräcklig för att en förbättring skall komma till stånd. Kommissionen anser det nödvändigt att motverka fortsatt försurning genom begränsningar av inhemskt svavelutsläpp och andra åtgärder samt genom internationellt arbete för minskade utsläpp.
Vid val mellan olika energisystem måste man givetvis även beakta effekter på kort sikt, särskilt risker för liv och hälsa bland allmänheten och anställda inom energisektorn. Risker orsakade av bilavgaser och risker för yrkesskador vid kolhantering förefaller att dominera i detta avseende.
Cancerframkallande eller misstänkt cancerframkallande och mutagena ämnen släpps ut från både bränslekraftverk och kärnkraftverk. De kan ha beständig giftighet såsom bly, kadmium, kvicksilver m. fl. tunga metaller och radioaktiva isotoper eller ha icke beständig giftighet såsom kolväten och kväveföreningar. Effekter av de angivna ämnena kan uppstå i de energiom— vandlingsprocesser som använder fossila bränslen och uran. Det finns inte belägg för att effekterna är allvarligare i den ena än i den andra processen. Sålunda är t. ex. oklart i vilken omfattning genetiska skador uppkommer på grund av radioaktiv påverkan vid de låga dostillskott som tillåts från kärnkraftverkens drift. Klart är emellertid att långtidseffekten av ackumule- rade ämnen — såväl radioaktiva som andra — noggrant måste observeras och kontrolleras.
Risken för stora mycket osannolika olyckor är ytterligare en kategori som ingående utretts för alla aktuella energisystem. Dessa risker har kalkylerats teoretiskt även för system där en sådan olycka aldrig har inträffat, t. ex. för kärnkraftverk.
Det har framkommit att fel som orsakat driftstopp i kärnkraftverk huvudsakligen har uppstått i den konventionella delen av kärnkraftverk. Turbinerna har vållat problem, likaså den s. k. mellanöverhettaren. Ventiler och packboxar både på den nukleära och på den inaktiva sidan uppvisar visst läckage. I allmänhet är det inte specifika kärntekniska delar som nedsatt tillgängligheten.
Det kan inte helt uteslutas att nu okända inbyggda typfel, s. k. generiska fel. av betydelse för säkerheten kan komma att upptäckas i de kärnkraftverk som byggts eller är under byggnad. Om sådana fel skulle upptäckas kan det bli nödvändigt att begränsa effekten eller under kortare eller längre tid stoppa driften för reparation eller ombyggnad.
Generiska fel som skulle kunna ha som följd att ett större antal reaktorer måste avvecklas i snabb följd är ytterst osannolika. Åldringsfenomen i reaktortankens material skulle kunna tänkas vara ett sådant problem. Men erfarenheter finns dels från 20 års drift, dels från omfattande materialtest i provningsreaktorer. Det finns därför stor sannolikhet för att uppnå kalkyle- rade driftsperioder på 25 a 30 år.
När det gäller de nya energikällorna saknas industriell erfarenhet. Med nuvarande kunskap bedöms de förnyelsebara energikällorna vara gynn- samma med undantag för den inverkan intensiv odling av snabbväxande skog kan ha i naturen och möjligen förekomsten av kolväten i förbrännings- gaser från vedeldning. För dessa nya energisystem fordras under kommande
perioder en ingående forskning och utvärdering av miljöeffekterna.
Energibesparande åtgärder ger vanligen betydande fördelar från miljö— och hälsosynpunkt men kan också både direkt och indirekt ha negativa konse- kvenser. Allvarliga risker för hälsoeffekter genom den radioaktiva gasen radon och andra föroreningar i inomhusluften till följd av väsentligt minskad ventilation har påtalats av strålskyddsinstitutet. Dessa risker bör beaktas vid planeringen och insatsen av energibesparande åtgärder.
Mot bakgrund av de redovisade energialternativen och med beaktande av de principer och värderingar i fråga om effekter och risker som redovisats i kapitel 65 gör kommissionen följande bedömningar.
Varje av människan byggt energisystem har negativa bieffekter som måste bedömas med hänsyn till systemets nytta och ijämförelse med effekterna av system som skulle kunna ersätta detsamma. I valet av energisystem måste ingå miljö-, hälso- och säkerhetsvärderingar tillsammans med bedömningar _ av samhällsekonomiska konsekvenser och försörjningstrygghetsaspekter. ]
Alla de energisystem som har studerats kan konstrueras så att de negativa effekterna under normaldrift blir tolerabla. En reservation måste dock göras beträffande kvicksilver från kolförbränning och vissa former av skifferutnytt- jande där osäkerheten i bedömningen är särskilt stor.
Undersökningar fordras avseende både utsläpp och deras effekter. De kumulativa effekterna av utsläpp från alla förbränningsanläggningar är allvarliga. Långtgående rening av gaserna och kontroll av avfallet fordras. Kunskaperna om effekterna är i många fall otillfredsställande. Forsknings- insatser är därför mycket angelägna.
Riskerna förknippade med mycket osannolika olyckor har bedömts ligga , inorn godtagbara gränser. Organisatoriska och tekniska åtgärder utöver de i redan tillämpade kan införas, om riskerna blir större än vad som kan bedömas på nuvarande kunskapsnivå. Detta gäller såväl kärnkraft som andra system.
Med stor säkerhet kan antas att s.k. generiska fel inte skall uppstå på kärnkraftsreaktorerna, i varje fall inte av den art att en snabb avveckling av , dessa måste ske.
Förvaring av högaktivt avfall kan kommissionen som nämnts inte slutgiltigt bedöma, eftersom underlaget kommer fram först senare under våren 1978. Kommissionen har utgått från att tillfredsställande tekniska lösningar skall finnas.
Olyckor genom sabotage, terror och krigshandlingar kan inte sannolikhets- beräknas. Därför kan de inte heller generellt riskbedömas. Bedömningen måste för varje fall göras utifrån organisation, säkerhetskontroll och möjliga effekter. Sådana olyckor kan också framkallas inom andra områden än energiområdet. Energiproduktionen kan inte anses vara mer sårbar än t. ex. dricksvattensystemet, livsmedelsförsörjningen eller transporter av kemiska ämnen.
Kommissionen anser inte att något energisystem bör utdömas på grund av risken för sabotage och terror. Beträffande skador genom krigshandlingar återkommer kommissionen i sitt slutbetänkande.
På grund av vad som nu sagts anser kommissionen, att det inte är nödvändigt att av miljö-, hälso- eller säkerhetsskäl nu avstå från något av de energislag som ingår i vårt försörjningssystem.
10.2.2. Samhällsekonomi
De samhällsekonomiska problemen är f. n. mycket stora. Vi har ett stort underskott i utrikesbetalningarna. Stora delar av näringslivet har svåra lönsamhetSproblem och låg investeringsverksamhet. Osäkerheten om ener- giförsörjningen på sikt har också en påtagligt negativ effekt på industrins investeringsvilja.
Samtidigt ställs stora krav på utbyggnad av den offentliga sektorn, främst beträffande barnomsorg och vård av gamla och sjuka. Det råder en bred enighet om att sysselsättningen i vårt land bör hållas på en hög nivå.
Det är nödvändigt att industriproduktionen ökar, både för att skapa resurser för en expanderande offentlig sektor och för att klara av det stora underskottet i bytesbalansen. Härför krävs att investeringsverksamheten inom näringslivet ökar. Energipolitiken måste utformas dels så att den skapar förutsättningar för en ökad industriproduktion, dels så att hänsyn tas till att investeringsutrymmet är begränsat av de anspråk som näringslivet i övrigt ställer.
I ett internationellt perspektiv är det viktigt att de globala resurserna utnyttjas på bästa sätt. Den svenska ekonomin måste anpassas till den internationella utvecklingen. Vår konsumtionstillväxt blir beroende därav.
En ökning av investeringsverksamheten syftar till att på lång sikt öka välfärden men minskar utrymmet för att på kort sikt öka konsumtionen. Ju större krav som ställs på energiinvesteringar, desto mindre blir utrymmet för andra investeringar och för konsumtion.
Energipolitiken har som framgått ett nära samband med industripolitiken. F. n. har råvaru- och processindustrin betydande svårigheter.
Statsmakternas politik syftar bl. a. till att dämpa takten i strukturomvand- lingen och skapa förutsättningar för en konkurrenskraftig industristruktur på sikt. Det torde råda allmän enighet om dessa målsättningar.
Även om industrins struktur på lång sikt kan komma att förändras kommer den energiintensiva svenska process- och förädlingsindustrin under lång tid att vara mycket viktig för den svenska exporten. Energipolitiken måste utformas med beaktande härav. En energipolitik som mycket snabbt pressar upp priset på energi, särskilt el, till nivåer som väsentligt överstiger dagens nivå skulle leda till en kraftig försämring av de energiintensiva branschernas internationella konkurrensförmåga och därmed få effekter för landets ekonomi i stort. En prisökning som sker mer stegvis och under en längre tidsperiod ökar avsevärt industrins möjligheter till anpassning.
I det tidsperspektiv som kommissionen i första hand har, dvs. fram emot är 1990, finns ett nära samband mellan den industriella och ekonomiska tillväxten och energianvändningen. Om de angivna samhällsekonomiska målen skall kunna infrias, kommer det därför att krävas såväl en ökad energitillförsel till näringslivet som en ökad satsning på energihushåll- ning.
Med denna utgångpunkt är det viktigt att energipolitiken utformas så att de samhällsekonomiska kostnaderna minimeras. På kort sikt ställer detta krav på att prispolitik och energibeskattning utformas på ett sådant sätt att ett effektivt utnyttjande av tillgänglig produktionskapacitet erhålls inom ramen för vad som är tillåtet från säkerhets- och miljösynpunkt.
På lång sikt ställer det krav på en riktig avvägning mellan tillförsel av energi och hushållning med energi samt mellan investeringar i energiomvandlings- sektorn och investeringar i andra sektorer.
Kostnaden för att tillföra en ny kilowattimme böri princip inte vara större än vad det kostar att spara en kilowattimme. Av underlagsmaterialet till energikommissionen framgår att en hög genomförandegrad av lönsamma åtgärder och investeringar för energihushållning totalt sett får positiva effekter på samhällsekonomin. Det kan således bli önskvärt att hushållnings- åtgärderna drivs längre än vad som förutsatts i bl. a. industriverkets prognosalternativ.
Med tanke på det starkt begränsade utrymmet för nya reformer och ökad privat konsumtion under den överblickbara framtiden är det av stor vikt att en riktig avvägning görs mellan investeringar i energisektorn och investe- ringar i övriga sektorer av ekonomin. Den bästa användningen av landets investeringsresurser erhålls om energisektorns ökning sker i balans med övriga samhällssektorers utveckling. Såväl en alltför långsam som en alltför snabb utbyggnad av energisektorn tenderar att reducera den långsiktiga tillgången på resurser i ekonomin och innebär således ett slöseri.
En viktig uppgift förenergiprognosverksamheten ärjust att ge underlag för en sådan balanserad ökning av investeringar i energihushållning och energiproduktion. Det råder osäkerhet om energiprognosernas giltighet för år 1990. Om energiefterfrågan överskattas kan detta innebära att dyrbar överkapacitet tillskapas och motiven för hushållning försvagas.
Omvänt skulle en dimensionering av tillförselsystemet som innebär risker för försörjningen med energi kunna medföra allvarliga påfrestningar på samhällsekonomin. Brist på energi får således inte begränsa kapacitetsutnytt- jandet inom industrin eller utbyggnaden av vår industriella potential. Det vore mycket olyckligt om en eljest möjlig snabbare ekonomisk utveckling bromsades av knapphet på energi. Kommissionen anser därför att energipo- litiken nu måste ta särskilda hänsyn till näringslivets energibehov.
Det är därför kommissionens uppfattning att energiförsörjningen bör dimensioneras så att möjligheter finns för en snabbare ekonomisk och industriell utveckling än vad som f. n. syns troligt. Det nu sagda bör ses i belysning av att en ökning av industriproduktionen med en halv procent mer per år än vad som nu beräknas enligt industriverket kan innebära att efterfrågan på energi totalt sett ökar med 8 % år 1990.
Anspråken på det tillgängliga investeringsutrymmet kommer att vara mycket stora under förmodligen hela 1980-talet. En omställning bort från det starka oljeberoendet kommer att medverka härtill genom de anspråk som kommer att ställas på kapital för hushållningssektorn, utbyte av anläggningar inom industrin, nya former för energiomvandling m.m. Det är därför angeläget att strängt hushålla med samhällets samlade resurser. En förtida skrotning av produktionsanläggningar, antingen det gäller energanlägg- ningar eller annat, utgör därför en samhällsekonomisk förlust, som i sista hand får negativa verkningar på den privata och offentliga konsumtionen.
En avveckling av kärnkraften skulle innebära en betydande kapitalförstö- ring som skulle medföra en väsentlig höjning av kostnaderna för elproduk- tionen. Belastningen på folkhushållet skulle därvid bli avsevärd. Detsamma gäller ett beslut att inte utnyttja färdiga anläggningar eller inte fullfölja
färdigställandet av långt framskridna projekt.
Kommissionen vill dock understryka att om en sammanvägning av energisystemets negativa biverkningar — t. ex. i samband med hantering och förvaring av radioaktivt avfall — mot den nytta som är förknippad med systemet skulle ge till resultat att viss verksamhet inte kan accepteras, måste samhället givetvis ta på sig de uppoffringar som följer därav. Även på andra områden än energiområdet görs ju liknande avvägningar fortlöpande inom ramen för den samhälleliga beslutsprocessen. Som exempel kan nämnas förtida nedläggningar av fabriker eller produktionsprocesser som har stora skadeverkningar i den yttre eller inre miljön.
Vår energiimport är f. n. mycket stor och kostar mer än 15 miljarder kr. per år. Av rena bytesbalansskäl är det således angeläget att minska denna import — i synnerhet som det finns välgrundade skäl att anta att det reala priset på importerad energi väsentligt kommer att öka.
Vad vi importerar är huvudsakligen olja i mycket stora kvantiteter. Med de prishöjningar som är att vänta är det nödvändigt att vidta åtgärder för att minska av förbrukningen, i första hand genom hushållning inom byggnads- och trafiksektorerna. Åtgärder bör också vidtas för att ersätta olja med alternativa energiråvaror. Dessa åtgärder — som kan väntas få stor samhälls- ekonomisk betydelse — behandlas i det följande.
10. 2 . 3 F ötsörjningstrygghet
Händelserna i samband med den s.k. oljekrisen 1973—l974 innebar en påfrestning på hela den industrialiserade världen och på u-länder utan egna oljeförekomster. Ett bestående resultat är kraftigt höjda oljepriser. Mycket tyder på att dessa priser kommer att fortsätta öka realt.
Vårt land är till helt övervägande del beroende av importerad energi. Oljan svarar för ca 70 % av vår energiförsörjning. Viss import av kol och uran förekommer också. När det gäller oljeimport intar vi en särställning genom att ha världens högsta import per invånare.
Perspektiven på den internationella oljemarknaden är dystra även om marknaden f. n. kännetecknas av ett visst utbudsöverskott till följd av det rådande konjunkturläget. På litet sikt kan man däremot med stor sannolikhet räkna med ökad knapphet och konkurrens om oljetillgångarna. Avgörande för utvecklingen blir i första hand den ekonomiska aktiviteten i världen, effekten av olika hushållningsinsatser samt OPEC-ländernas - framför allt Saudi-Arabiens — möjlighet och villighet att öka sin utvinning. Inte minst det sistnämnda kommer att ha stor betydelse.
Även om ingen påtaglig brist gör sig gällande än på något decennium har vi därför att vänta ökade priser. Frågan är närmast när och hur mycket oljepriserna kommer att gå upp. En mycket snabb uppgång kan ske vid en politisk kris i Mellanöstern.
Det är en utbredd uppfattning, som bekräftats vid kommissionens studiebesök i bl. a. Frankrike och Västtyskland, att de mindre industrilän- derna tillsammans med utvecklingsländerna kommer att drabbas betydligt hårdare av knappheten på olja än de större industriländerna. Det är särskilt allvarligt för Sverige med tanke på att oljan utgör en så stor del av vår energiförsörjning.
Mot denna bakgrund framstår den centrala energipolitiska uppgiften för vårt land vara att vi stegvis söker förbättra vårt försörjningsläge. Främst bör detta ske genom att vi minskar vår användning av olja och ersätter oljan med andra energiråvaror och att åtgärder vidtas för att så långt möjligt trygga oljetillförseln. Alla andra energifrågor kan f.n. från nationell försörjnings- synpunkt anses ha lägre prioritet.
Även den internationella solidariteten talar för att vi reducerar vår oljeförbrukning. Trots de nackdelar som oljeanvändningen har från miljö- synpunkt är det nödvändigt att olja finns tillgänglig för den industriella utvecklingen i u-länderna. Oljan har sådana egenskaper att den är en mycket lämplig energibärare i sådana länder. Den är lätt att transportera och kan därför ha en starkt decentraliserad användning. Den teknik som är förbunden med oljeutnyttjande är väl beprövad och förhållandevis okomplicerad och robust. Den kan utnyttjas också i länder med mindre väl utvecklad teknologi inom energiförsörjningen än vad vårt land besitter. Dessa synpunkter framhålls med skärpa av u-länderna i det internationella energipolitiska samarbetet, samtidigt som man pekar på vårt lands energitillgångar och vår , avancerade teknologi på kärnkraftområdet.
En självklar utgångspunkt för ett minskat oljeberoende är ett ambitiöst och effektivt energihushållningsprogram. Möjligheterna till energibesparingar är betydande på litet längre sikt. Det är också nödvändigt att besparingarna görs. Men detär riskabelt att redan under den närmaste tioårsperioden räkna med mycket drastiska resultat av besparingar och att dimensionera tillförselsys- temet i enlighet därmed.
Man bör heller inte överdriva effekterna av olika styrmedel eftersom kunskaperna om dessa effekter i flera fall är ofullständiga. Energi används ofta i komplicerade processer eller i omfattande system. Det kan därför krävas stora förändringar, exempelvis en ny industriprocess, nya bostäder, förändrad bebyggelsestruktur eller en ny effektivare bilmotor innan mer långtgående resultat kan tillgodoräknas.
Relativt stora besparingar kan emellertid nås enbart genom effektivare utnyttjande av energi i anslutning till befintliga anläggningar, maskiner och apparater. Långtgående resultat härav kan dock tillgodoräknas endast om man är säker på att användarna går över till ett fullt effektivt beteende vad gäller energianvändning.
För att oljeberoendet skall kunna minskas måste andra bränslen än olja utnyttjas i ökad grad. Det är också angeläget att undersöka möjligheterna att ersätta olja med el. I vårt land används kol endast i begränsad utsträckning och naturgas inte alls. Från försörjningssynpunkt förefaller en ökad användning av kol att kunna vara fördelaktig. Kolförekomsterna finns i delvis andra regionerän olja och dessa kan bedömas som säkrare ur tillförselsynpunkt. Vidare är kol en betydligt uthålligare energikälla.
De hittills olösta miljö- och hälsoproblemen i samband med kolförbränning måste emellertid betraktas som en begränsande faktor. Det är även ovrsst om och i vad mån producentländerna i en krissituation kommer att ställa kol till andra länders förfogande.
Sammantaget kan dock kol få stor betydelse som alternativ till ola. Naturgasen kan ses från två synpunkter. Rörtransporterad naturgis från
närbelägna leverantörer kan innebära ett förbättrat försörjningsläge. Det är dock beroende på varifrån den olja skulle kommit som i så fall ersätts. Större mängder LNG från avlägsna leverantörsländer torde innebära tillgänglighets- problem som inte är mindre än oljans. Naturgas kan inte väntas bli något mera väsentligt inslag i vår energiförsörjning.
Inom transportsektorn bör syntetiska drivmedel (metanol och etanol) kunna utnyttjas som alternativ till nu använda drivmedel.
Det är uppenbart att en utveckling av inhemska energikällor minskar vår sårbarhet. Förnyelsebara energikällor kan ge nya bränslen och drivmedel men en spontan sådan utveckling sker inte tillräckligt snabbt.
Redan på kort sikt kan torv ersätta olja i hetvattencentraler och eventuellt också i industripannor. lntroduktionstakten beror bl. a. på om miljöpro- blemen kan bemästras och om organisatoriska lösningar kan uppnås. Torven kan. beroende på prisutvecklingen på andra energiråvaror, få en inte oväsentlig betydelse i vår energiförsörjning.
Det ligger också nära till hands att i ökad utsträckning tillvarata skogsav- fall, lövved, halm och annat brännbart avfall för energiändamål. Betydelsen härav blir dock totalt sett av mindre omfattning.
På längre sikt — på 1990-talet — torde ved från 5. k. energiskogar liksom andra former av odlat växtmaterial kunna ge viktiga bidrag. Omfattningen härav och lntroduktionstakten kan dock inte ännu anges. Härtill krävs omfattande forskning, utveckling och demonstration under den närmaste tioårsperioden för säkrare bedömningar av möjliga bidrag i energibalan- sen.
Kommissionen vill betona vikten av att sådana insatser bedrivs uthålligt och på stor bredd. Å andra sidan får man inte bonse från att en betydande osäkerhet råder om den framtida tillgängligheten av dessa, i stor skala ännu oprövade energiformer, även om man vet att tekniska lösningar redan är för handen i flera fall. Ett forcerat införande innan tillräckligt bedömningsun- derlag föreligger kan leda till bakslag med direkta ekonomiska konsekvenser och förseningar i utvecklingen av gynnsamma tillämpningar.
Inom elsektorn har vattenkraften störst betydelse av nu tillgängliga inhemska energikällor. Ytterligare betydande utbyggnad är tekniskt möjlig och från rent ekonomisk synpunkt ett överlägset alternativ. Miljöskälen har dock bedömts väga tungt varför de återstående tillskotten är begränsade.
På längre sikt kan också Vindenergi bidra till elförsörjningen. Härför krävs att ett omfattande och uthålligt utvecklingsprogram genomförs.
Kärnkraftproducerad el ökar försörjningstryggheten ijämförelse med el från fossileldade kraftverk. Särskilt gäller detta om våra inhemska urantill- gångar utnyttjas. Dessa tillgångar finns i bl.a. Västergötland, Jämtland. Medelpad och Västerbotten. Enbart urantillgångarna i Ranstad motsvarar vid elproduktion i lättvattenreaktorer (utan upparbetning och återföring av uran och plutonium) mer än nu kända oljetillgångar i den norska delen av Nordsjön, beräknade efter Oljetillgångarnas termiska innehåll. De svenska urantillgångarna utgör en mycket stor del av världens samlade urantillgångar. Sverige kan bli helt självförsörjande för denna del av kärnbränslegången. förutsatt att miljöproblemen inte lägger hinder i vägen.
Kommissionen har tagit upp frågan om en ytterligare minskning av oljeberoendet skulle kunna göras genom att värme från kärnkraftverken
utnyttjas för uppvärmningsändamål. Utredningar har påbörjats om möjlig- heterna att genom avtappningsånga från Barsebäck förse Malmö-Lundom- rådet med fjärrvärme. Motsvarande möjlighet föreligger även beträffande Forsmark med hetvattenledning till Uppsala och Stockholmsområdet och beträffande Ringhals med ledning till Göteborgsområdet.
Ytterligare ett antal större tätorter, t. ex. Västerås, Örebro, Norrköping och Linköping, skulle på 1990-talet kunna värmas från rena kärnvärmeverk. Det finns skäl att närmare utreda en sådan möjlighet.
Det står helt klart att även om vi skulle vara mycket framgångsrika med energisparandet, introduktionen av energikällor som alternativ till olja och utnyttjande av värme från kärnkraftverken kommer vi att ha ett mycket stort kvarstående oljeberoende ännu kring sekelskiftet. Åtgärder i syfte att trygga försörjningen med dessa oljemängder är därför angelägna och de bör vidtas redan nu.
Ytterligare en väg att förstärka försörjningstryggheten är att utveckla energisystem som är flexibla och därmed relativt sett mindre känsliga för bortfall av en eller flera energiråvaror. Fjärrvärmesystem har i detta sammanhang den fördelen att de successivt kan anpassas från oljeeldning till eldning med andra bränslen — ved, torv, kol, naturgas m. m. — och soluppvärmning.
Även ett elsystem har liknande fördelar, eftersom produktionsanläggning- arna kan vara av varierande slag, t. ex. vattenkraft, kärnkraft, fossileldade kraftanläggningar, vindkraftverk, vedeldade anläggningar. Det svenska elsystemets uppbyggnad möjliggör ett effektivt utnyttjande av elprodtuk- tionsanläggningar av varierande karaktär. Detta sammanhänger bl. a. med att vi har en hög andel lättreglerad vattenkraft och att kraftöverföringssystennet är väl utbyggt och har starka samkörningsförbindelser även med grannliän- dernas kraftsystem.
Dessa egenskaper, som i hög grad är speciella för det svenska kraftsyste- met, innebär väsentliga fördelar som på bästa sätt bör nyttiggöras wid utformningen av den framtida energipolitiken.
En annan åtgärd för att skapa flexibilitet är att generellt utforrma eldningsanläggningarna så att de går att elda med såväl olja som fasta bränslen och naturgas. Även soluppvärmning för t. ex. gruppbebyggelse är okänslig för den typ av störningar som vidlåder oljetillförseln.
10.3. Överväganden
Vid bedömningen av vilken inriktning energipolitiken skall ges kan wiss ledning hämtas från de energialternativ som kommissionen lagt fram och] av dels de förutsättningar som angetts för de olika alternativen, dels de konsekvenser som alternativen medför.
Vad gäller förutsättningarna utgår alternativen A och B från en lägre energianvändning än alternativen C och D beroende på de förutscatta resultaten av en mera långtgående satsning på energihushållning.
Bedömningen av energiåtgången är i hög grad beroende på bedömningen av den framtida ekonomiska utvecklingen. Inte minst de senaste årrens erfarenheter — en jämförelse mellan de senaste långtidsutredningarna .är i
detta avseende belysande — visar hur svårt detär att bedöma den långsiktiga utvecklingen av landets ekonomi. Internationella förhållanden som ligger utanför vår påverkan spelar stor roll.
Tillväxt av industriproduktionen är ett allmänt omfattat önskemål. Också mycket blygsamma förbättringar av de nedreviderade prognostalen för den industriella utvecklingen får som framgått ovan betydande effekter på efterfrågan på energi.
Det är nödvändigt att ha denna osäkerhet i minnet när man bedömer riktlinjerna för energipolitiken. Lika självklart är att ett beslut ändå måste grundas på vissa värderingar av vad som är trolig och önskvärd utveck- ling.
Som kommissionen redan framhållit är det nödvändigt att energiförsörj- ningen dimensioneras så att det finns utrymme för en något snabbare ekonomisk och industriell utveckling än den som i dag synes trolig. De allvarliga följderna av knapphet på energi har ingående belysts. Svårigheterna blir särskilt stora för elsektorn med dess långa planerings- och utbyggnads- perioder. En elbrist får allvarliga följder. Överskott kan lätt exporteras eller— om tekniska förutsättningar härför skapats — användas för att ersätta olja.
Till osäkerheten om den framtida ekonomiska utvecklingen kommer osäkerheten rörande hushållningsprogrammens omfattning och effektivitet. De teoretiska möjligheterna synes betydande, vilket bl. a. belysts av ener- gikommissionens hushållningsgrupp. Avgörande är emellertid om det är möjligt att snabbt genomföra de förutsatta hushållningsåtgärderna och den mycket omfattande styrning som krävs för att åtgärderna skall hinna få full verkan fram mot år 1990.
En viktig begränsning är vidare tillgången på kapital och därmed också industrins investeringstakt över huvud. Det finns anledning anta att samhällsekonomin bl. a. med hänsyn till det begränsade investeringsut- rymmet inte utan stora påfrestningar kan bära investeringar i den utsträck- ning som krävs för att nu ersätta kärnkraften med annan energiproduk- tion.
Effektiva styrmedel och omfattande investeringar inom energiområdet synes vara grundläggande förutsättningar för att man till 1990 skall kunna åstadkomma en hushållning som pressar ned efterfrågan på energi till industriverkets besparingsalternativ eller därunder. En omfattande satsning på hushållning är under alla omständigheter nödvändig. Men detär riskabelt att kalkylera med mycket dramatiska resultat för den närmaste tioårsperio- den.
Mot denna bakgrund är det enligt kommissionens mening alltför riskabelt att dimensionera tillförselsystemet utan breda marginaler.
I kommissionens arbete har visats att det under vissa angivna förutsätt— ningar skulle vara tekniskt möjligt att under en tioårsperiod ersätta kärn- kraften med annan energi. Det bör emellertid understrykas att en energipo- litik som innefattar beslut om avveckling av kärnkraften är ett strategiskt beslut med verkan på lång sikt, oavsett om avvecklingen skall vara genomförd till år 1990 eller 1985. Beslutet medför ofrånkomligen en snabb minskning av den kompetens och industriella kapacitet som behövs om kärnkraften tills vidare skall kunna bibehållas.
Ett sådant beslut leder helt säkert till att kärnkraftsindustrin avvecklas och att människor inte längre söker sig till den utbildning och forskning som
kärnkraften kräver. Även om det är teoretiskt tänkbart att man ien framtid — med en annan syn på kärnkraften — skulle kunna importera den nödvändiga tekniken och det nödvändiga kunnandet är man då inom kraftindustrin i en kunskapsmässigt svag position och helt beroende av utländska leverantö- rer.
Beslut om avveckling av kärnkraften förutsätter vidare att energisektorn måste tilldelas större resurser än vad som eljest är nödvändigt — även om energiåtgången skulle hålla sig på den nivå som förutsätts i alternativen A och B. Beslutet medför således krav på en betydande omprioritering av de reala resurserna. Det medför ofrånkomligen att utrymmet för andra angelägna samhällsbehov liksom för privat och offentlig konsumtion beskärs och detta sker i en situation då resurstillväxten av andra skäl kan bli förhållandevis måttlig.
Den kapitalförstöring till mångmiljardbelopp som en avveckling nu leder till innebär således en mycket stor uppoffring för vår ekonomi. Ett avvecklingsbeslut, delvis grundat på osäkra förhoppningar om tillgänglig- heten av idag oprövade nya energikällor, medför därför ett betydande risktagande inte bara för energiförsörjningen utan också för samhällsekono- min.
Det ökade kapitaltillskott som krävs vid en avveckling av kärnkraften skulle kunna ges alternativ användning, främst i form av ökad hushållning och ökade insatser för att utveckla alternativa energikällor. En avveckling av kärnkraften, där man icke utnyttjar de betydande investeringar som redan gjorts, innebär således att man riskerar att begränsa utrymmet för dessa nödvändiga satsningar.
Även en inriktning av energipolitiken enligt alternativ D innebär med kommissionens synsätt nackdelar och risker. Framför allt har politiska beslut och beslut om anläggningsarbeten för urananrikning och upparbetning lagts tidigt — under första hälften av 1980-talet. Vid denna tidpunkt torde dock inte tillfredsställande underlag finnas för dessa investeringsbeslut. Inriktningen skulle medföra en tidig bindning av energisystemet vid kärnkraft såsom en oundgänglig del. Stora krav ställs dessutom på investeringar i nya anlägg- ningar och verksamheter inom kärnenergiområdet. Utrymme härför torde inte nu kunna ges utan att detta inkräktar på andra väsentliga samhälleliga intressen. Alternativ D innebär även att svensk uranproduktion år 1990 nått en volym på ca 2 000 ton per år. Prospekteringsläget för andra förekomster än västgötaskiffrarna och de miljöproblem som skall lösas för skifferbearbet- ningen gör det osannolikt att så stor produktionskapacitet skulle föreligga redan år 1990.
Energikommissionens analyser och överväganden ger däremot vid handen att de riktlinjer som innefattas i alternativ C i långa stycken svarar mot kommissionens krav på ökad försörjningstrygghet, minskat oljeberoende, flexibilitet och handlingsberedskap inför framtida ställningstaganden. Genom utnyttjande av el liksom genom ökat utnyttjande av fjärrvärme kan oljeberoendet pressas tillbaka. Försörjningstryggheten förbättras genom det stegvis minskade oljeberoendet och genom ökat utnyttjande av inhemska bränslen och större spridning av importbränslena. Systemet är vidare så utformat att förutsättningar skapas för att stegvis införa nya energikällor. Kommissionen vill emellertid understryka att ökade och samhällsekono-
miskt motiverade hushållningsinsatser, utöver vad som beräknas för alter- nativ C, skulle kunna minska energibehovet mot 80-talets slut till nivåer som avsevärt understiger vad som förutsätts i räkneexemplet. Kommissionens förslag i det följande är inriktade härpå. Som påpekats ovan kan energibe- sparande insatser i många fall vara lönsammare än en utbyggnad av energiproduktionen. En kraftfull satsning på hushållning kombinerad med ett utnyttjande av gjorda satsningar inom kärnkraftsområdet är den snab- baste vägen mot minskat oljeberoende.
Detta framgår klart av exemplet Cl där de bedömda oljebehoven kring år 1990 avsevärt understiger behoven såväl i A- och B- som i C-alternativen. Samtidigt är det försörjningssystem som ligger till grund för alternativ C tillräckligt flexibelt för att kunna möta en eventuellt större efterfrågan på energi, som kan bero på att den ekonomiska tillväxten blir snabbare eller på att hushållningsinsatserna inte får avsedd verkan.
På samma sätt är det av central betydelse att en satsning sker på forskning och utveckling av de förnyelsebara energikällorna för att skapa handlings- frihet för framtiden och för att ytterligare kunna reducera oljeberoendet.
Ett energipolitiskt beslut i enlighet med dessa riktlinjer innebär vidare möjligheter för en fortlöpande omprövning av energipolitiken allt eftersom nya rön görs. Att en successiv förändring av nuvarande energisystem måste ske är nämligen ställt utom allt tvivel.
Denna förändring bör långsiktigt ske genom en utveckling av förnyelse- bara energikällor. Detta är önskvärt mot bakgrund av det nuvarande systemets miljö- och hälsorisker och nödvändigt på grund av den förutsedda bristen på olja och naturgas.
På lång sikt torde uthålliga större energibidrag kunna tillgodoräknas endast från olika former av solenergi som soluppvärmning, vattenkraft, vindkraft, biomassa samt från kol och uran. Solenergin är förnyelsebar till sin karaktär medan de båda andra är ändliga men har en stor uthållighet.
Oljan kommer säkerligen att finnas kvar ännu en lång tid. Men den måste reserveras för kvalificerade tillämpningar där högt pris inte är avgörande hinder och där oljans fördelar är särskilt stora.
Vårt lands förutsättningar att på lång sikt klara energiförsörjningen är relativt goda, kanske bättre än för flertalet länder. Solenergi i form av vattenkraft, ved och skogsavfall utnyttjas och användningen kan öka. Ett program för andra soltillämpningar har påbörjats avseende främst uppvärm- ning genom direkt solvärme eller genom användning av odlad energiskog, som i framtiden kan komma att spela stor roll för energiförsörjningen. Sveriges tillgång är den stora arealen, goda växtförhållanden på grund av lämplig mark och riklig tillgång på vatten. Till försörjningsbilden hör också att våra torvtillgångar är mycket stora. Vi har vidare rikliga uranförekomster, utvecklad teknik för uranutvinning och en högtstående kärnenergiteknologi och -industri.
För minst ett par årtionden framöver kommer vi emellertid att leva i en otrygg försörjningssituation på grund av det stora oljeberoendet och avsak- naden av nämnvärda olja- och koltillgångar. Denna otrygghet skulle minska väsentligt om de förnyelsebara energikällorna inom en snar framtid kunde introduceras i större skala.
Enligt samstämmiga bedömningar torde emellertid ännu inte ett tillräck-
ligt underlag föreligga för en säker bedömning av de förnyelsebara energi- källornas möjliga energibidrag. Beslutsunderlag för en omfattande utbyggnad kan man inte räkna med förrän en bra bit in på 1980-talet. Det behövs ytterligare forskning, utveckling och framförallt praktiska erfarenheter i stor skala för att tillförlitligt avgöra i vilken takt en övergång till sådana system för energiförsörjningen kan ske.
Fram till dess mera definitiva beslut kan fattas om satsning på fömyelse- bara energikällor är vi huvudsakligen hänvisade till olja, kol, uran, vatten- kraft, vissa tillskott från torv och biomassa samt möjligen naturgas för vår energiförsörjning. Under det närmaste decenniet gäller det — vad avser större bidrag — väsentligen att välja mellan de förstnämnda tre energikällorna.
Kunskaperna om och erfarenheterna av dessa energislags miljö-. hälso- och säkerhetsrisker och om möjligheterna att komma till rätta med dem är redan stora och ökar snabbt. Sålunda har vi avsevärt förbättrat våra kunskaper om metoderna för bl. a. hantering av kärnkraftavfallet.
Man kan som kommissionen framhållit inte på nuvarande kunskapsnivå och i nuvarande skede påstå att något av de tre energislagen olja, kol. uran — vid en avvägning mot nyttan av dem — är oacceptabla av miljö-, hälso- och säkerhetsskäl. I strävan efter ett energisystem som sammantaget ger minsta olägenheter bör ingå att minska förbränningen av olja och att inte i stor skala gå över till kol.
Trots att vårt vetande i fråga om miljö- och hälsorisker avsevärt förbättrats. har det inte framkommit i kommissionens arbete eller eljest, att kunskaperna och erfarenheterna är tillräckliga för att nu fatta ett definitivt beslut om det framtida energisystemets utformning.
Man bör därför inte på denna grund nu besluta vare sig att avveckla kärnkraften eller att i större omfattning eller för längre tid binda sig vid kärnkraften som en oundgänglig del i vårt energisystem. Ehuru allt starkare miljö- och hälsoskäl framkommer mot olja och kol som energiråvaror, finns heller ännu inte — bl. a. med hänsyn till pågående utvecklingsarbete beträffande ny förbrännings- och reningsteknik — skäl att ta slutlig ställning för eller emot olja och kol som energiråvaror.
De samhällsekonomiska och försörjningsmässiga bedömningarna pekar däremot redan nu i en bestämd riktning. Vi måste så snabbt som möjligt minska vårt oljeberoende på grund av förväntad brist på olja och därav föranledda prisstegringar. En prisstegring på olja medför sannolikt stigande priser på kol. En satsning på kol som energiråvara förutsätter dessutom kostsamma investeringar. Med hänsyn till kolets uthållighet som energirå- vara kan dock sådana investeringar vara motiverade.
Kommissionen anser mot denna bakgrund att energipolitiken bör inriktas på att hålla alla tillgängliga alternativ öppna. Det finns inte skäl att i nuvarande skede utesluta vare sig kol, uran eller olja från energiförsörj- ningen. Vår handlingsfrihet bör inte inskränkas genom åtgärder, som på ett genomgripande sätt ändrar förutsättningarna för vår energitillförsel. När beslutsunderlaget förbättrats såväl beträffande dessa energiråvarors möjlig- heter och biverkningar som om solenergin bör mer långsiktiga val kunna göras. Det kan dock knappast bli möjligt det närmaste decenniet.
Att nu fatta beslut om avveckling av kärnkraften innebär ett avsevärt risktagande. Om introduktionen av de förnyelsebara energikällorna skulle
dröja måste bortfallet kompenseras med importerade bränslen, främst olja och kol, beträffande vilka avsevärda risker föreligger när det gäller såväl tillförsel som miljö och hälsa.
Som kommissionen anfört bör man f. n. varken avveckla kärnkraften eller binda sig vid kärnkraften som en oundgänglig del i vårt energisystem genom en större ökning av kärnenergiverksamheten iSverige. Pågående utbyggnad bör fullföljas, eftersom det risktillskott detta leder till är marginellt. Men mer slutgiltiga ställningstaganden för eller emot kärnkraft bör anstå tills vidare.
Genom den dämpning av elenergiefterfrågans ökningstakt som inträtt de senaste åren kan vi avvakta med mer definitiva ställningstaganden rörande utvecklingen inom elsektorn. Behovet av ytterligare produktionsutbygg- nader inom elsektorn är f. n. begränsat.
Vad gäller utbyggnaden av kärnkraften bör de kärnkraftsblock som f. n. är under byggnad fullföljas. I vad mån ytterligare utbyggnad av kärnkraften bör ske blir beroende av förändringar i energiåtgången och behovet att ersätta olja med el.
En utvärdering av möjligheterna att omvandla ett antal kärnkraftblock till kärnkraftvärmeverk bör göras. Därigenom minskar behovet av olja för uppvärmning. I vad mån det bortfall av el som följer därav kan kompenseras är beroende av den totala produktionskapaciteten.
Huruvida naturgas bör introduceras är som nämnts beroende av det sätt på vilket detta skulle ske. Det är vidare av vikt att ett ersättande av olja med naturgas — som har miljöfördelar — inte medför en stor samhällsekonomisk belastning. I så fall är det säkerligen bättre att använda pengarna på försörjningsförbättrande åtgärder inom 1. ex. olje-, uran- och kolområ- dena. . I syfte att bibehålla den långsiktiga handlingsfriheten för att utnyttja sol, kol och uran bör uppnådd kompetens och teknik inom dessa områden bevaras och utvecklas. Eri satsning bör också ske på utveckling av ny teknik. Beträffande kol bör kompetens inom landet byggas upp. För att vinna praktiska erfarenheter bör anläggningar uppföras. Beträffande kärnkraften bör den inhemska tekniska och industriella kompetensen vidmakthållas.
De bedömningar som kommissionen nu har gjort överenstämmer i allt väsentligt med de erfarenheter man har och de bedömningar som gjorts i andra länder.
Vad nu sagts innebär att vi inpassar oss i det globala energiförsörjnings- system som de olika internationella organisationerna på området förordar. Vi bör aktivt medverka i och främja det internationella arbete som går ut på att utforma energipolitiken efter varje lands naturliga förutsättningar.
Kommissionen har i remissyttrande tillstyrkt delegationens för energi- forskning förslag till energiprogram för forskning, utveckling, demonstration (EFUD 78). Den utredningsverksamhet kommissionen bedrivit sedan dess ger inte anledning till förändrat ställningstagande vad avser programmets omfattning och huvudsakliga inriktning. Kommissionen lägger stor vikt vid att programmet genomföres med kraft. Särskild uppmärksamhet bör ägnas överföringen av resultat till de företag, statliga och kommunala organ m. m. som skall nyttiggöra resultaten. Demonstrationsverksamheten är ett led i dessa strävanden. Än viktigare är att finna goda samarbetsformer mellan
myndigheter, forskningsorganisationer och industrin. Det kan ställa krav på en ändrad och mera samlad statlig organisation inom energiområdet.
De resultat som kommit fram i kommissionens arbete föranleder främst en ändring av programmet vad gäller insatser för att klara miljöproblemen vid kolförbränning.
Slutsatserna av det sagda kan sammanfattas sålunda. Den av riksdagen fastlagda inriktningen av energipolitiken bör inte nu radikalt ändras.
En begränsad omprövning av energiprogrammet bör ske i samband med de energipolitiska besluten varje budgetår och fortlöpande allt eftersom nya rön görs. Ett mera definitivt val av långsiktig handlingslinje kan sannolikt göras före år 1990. Det slutliga ställningstagandet för eller emot kärnkraft bör anstå tills vidare.
Underlaget för ställningstaganden och beslut bör stegvis förättras genom fortsatta utredningar, forskning, utveckling och demonstration.
Kommissionen har i det föregående framhållit att Sverige i likhet med andra länder befinner sig i inledningen av en övergångsperiod vad avser energiförsörjningen. Detta gäller i flera avseenden. Övergången karaktäri- seras främst av en ökande knapphet på olja, ökande miljöförstörelse genom förorenande utsläpp från förbränning av olja och kol och av osäkerhet om när och i vilken utsträckning de framtida ersättningsalternativen kan tas i bruk i stor skala. Miljö- och säkerhetskrav måste dessutom ges en allt större tyngd.
Man bör så långt möjligt bibehålla handlingsfrihet inför framtida beslut. Angelägna beslut bör dock inte skjutas på framtiden. Därför måste arbetet på en utvärdering av effekterna av vidtagna åtgärder förstärkas.
Långtgående åtgärder för energihushållning och förstärkta insatser för forskning, demonstration och storskaliga försök med förnyelsebara energi- källor ökar handlingsfriheten och minskar oljeberoendet.
10.4. Förslag och rekommendationer
10.4.1. Utgångspunkter
De energipolitiska besluten bör inriktas på att dels trygga energiförsörjningen under de närmaste åren, dels skapa förbättrade förutsättningar inför framtida energipolitiska ställningstaganden. Kommissionens förslag och rekommen- dationer bör ses mot denna bakgrund.
Kommissionen redovisar inte några energibalanser utöver de närmast teoretiska försörjningssystem som redan presenterats. Kommissionen före- slår åtgärder som statsmakterna bör vidta under nästa budgetår och de därpå närmast följande åren.
Som framgått tidigare förutser kommissionen förnyade större energipoli- tiska ställningstaganden baserade på pågående utrednings-, forsknings- och utvecklingsarbete någon gång under första hälften av 1980-talet. Ett mera definitivt val av långsiktig handlingslinje kan dock inte förutses förrän tidigast mot slutet av 1980-talet.
Kommissionens förslag bygger på det blandekonomiska system som har
utvecklats i vårt land. Statsmakternas åtgärder bör därför i stor utsträckning ske genom generellt verkande styrmedel.
[ många fall har tiden inte medgett utarbetade förslag till åtgärder. Då föreslås att frågan utreds enligt vissa av kommissionen framlagda riktlin- jer.
De förslag kommissionen framlägger grundar sig i huvudsak på övervä- ganden och förslag från kommissionens fem expertgrupper.
10.4.2. Övergripande styrmedel
Kommissionen anser att beskattningen erbjuder goda möjligheter att på lång sikt påverka energianvändning och energitillförsel. Den nuvarande energi- beskattningen innebär en relativt sett högre belastning på elkraft än på bränslen.
Styrmedelsgruppen har närmare behandlat frågan om en omläggning av energibeskattningen i syfte att ge den en mera utpräglad styrmedelsfunktion vid sidan av dess statsfinansiella betydelse (bilaga 3).
Förslag
Frågan om en skatteomläggning utreds enligt den i bilaga 3 diskuterade konstruktionen dvs. en beskattning inom mervärdeskattens ram i kombina- tion med en energiskatt i import- och producentledet. Särskilt bör möjlig- heten beaktas att markera energiskattens styrmedelsfunktion genom skatte- satsdifferentieringar och undantag i syfte att dels tillgodose en samhällseko- nomiskt avvägd beskattning med hänsyn till miljöeffekter, försörjnings- trygghet m. m., dels underlätta utbyggnaden av mottryckskraft och intro- duktionen av nya energikällor.
Energibeskattningen bör ses som en del i ett samhällsekonomiskt avvägt prissystem. Olika system tillämpas för prissättningen inorn energiområdet. Principerna för denna prissättning i framtiden liksom för de i sammanhanget viktiga investeringskalkylerna bör utredas närmare utöver den diskussion härom som förs i styrmedelsgruppens rapporter. Detta bör lämpligen ske tillsammans med utredningen om energibeskattningen.
Betydelsen av tillförlitliga energiprognoser för att undvika över- eller underkapacitet inom energisektorn har tidigare betonats.
Förslag
Energiprognosarbetet vidareutvecklas och fördjupas. Energistatistiken, särskilt beträffande bränslen, förbättras.
Energisektorns kapitalförsörjning kan komma att erbjuda stora problem. Sektorns anspråk på det tillgängliga kreditutrymmet kommer att öka. Det finns i dag stora skillnader vad beträffar finansieringsbehov inom olika delar av energiområdet. Om en från samhällsekonomisk synpunkt effektiv energihushållning skall kunna åstadkommas, är det nödvändigt att sådana olikheter på kapitalmarknaden kan rättas till.
F örslag
En utvidgad kommunal energiplanering är under uppbyggnad. Hittills har kommunerna främst varit inriktade på försörjningen med ledningsbunden energi såsom fjärrvärmesystem och eldistribution.
Förslag
Kommunerna bör även kunna ta ett ökat ansvar för insatserna för energi- sparande.
10.4.3. Energihushållning
Inom alla samhällssektorer bör iakttas en sträng hushållning med energi. En avvägning bör göras mellan och inom sektorerna så att insatser koncentreras till de samhällsekonomiskt effektivaste besparingarna.
Vidare bör gälla att hushållningen sker på ett sådant sätt att åtgärderna inte inkräktar på möjligheterna att möta de krav på energi som ställs för att förbättra arbetsmiljön.
1975 års energipolitiska beslut innebar bl. a. att möjligheten till noll-tillväxt (icke-tillväxt) i energianvändningen från omkring år 1990 allvarligt skulle prövas. Energikommissionen har i sitt arbete inte kunnat utreda förutsätt- ' ningarna för och konsekvenserna av ett fullföljande av en sådan handlings- linje. En varaktig icke—tillväxt kräver för att förverkligas förmodligen betydligt mera långtgående styrmedel än vad som idag utnyttjas inom energipolitiken och den ekonomiska politiken.
F års/ag
Det är angeläget att inom de närmaste åren närmare utreda förutsättningarna för en varaktig icke-tillväxt i energianvändningen som underlag för en värdering av konsekvenserna av en sådan politik för bl.a. sysselsättning, produktivitet och handelsbalans. Därvid bör också belysas om det är möjligt att på längre sikt med bibehållen eller ökad materiell standard och social trygghet försörja det svenska samhället vid en energianvändningsnivå som är lägre än dagens och i allt väsentligt baserad på användning av inhemska förnyelsebara energikällor.
10.4.3.l Industrin Förslag
Stödet till energibesparande åtgärder i anslutning till befintliga industriella ' processer bör utvärderas. I samband därmed bör snarast övervägas om det nuvarande bidragssystemet bör kompletteras eller ersättas med ett lånesys- tem. Sådana lån skulle även kunna utgå i samband med utvidgning eller nyanläggning.
I syfte att snabbt kunna introducera resultat av forskning och utveckling inom energiområdet bör stödet till prototyper och demonstrationsanlägg- ningar byggas ut. Stöd bör även kunna ges till kommande anläggningar som använder förnyelsebara energikällor såsom sol, vind, biomassa samt avfall.
Information, utbildning och rådgivning till näringslivet bör utökas och
samordnas inom de regionala utvecklingsfonderna.
Fortsatt utredningsverksamhet rörande industrins — särskilt de energi- tunga branschernas — energianvändning och energisparmöjligheter bör genomföras.
Den energiprövning som idag sker enligt 136 a ä byggnadslagen bör ses över. Därvid bör övervägas att utsträcka prövningen till att omfatta såväl nya som befintliga anläggningar enligt vad som sker inom miljöskyddslagstift- ningen.
10.4.3.2 Samfärdsel
Förutom energihushållningsskäl talar de negativa miljö- och hälsoeffekterna av personbilkörning i tätorterna för starka styrmedel för att hålla nere energianvändningen inom transportsektorn. Ett flertal åtgärder i detta syfte krävs. Vissa åtgärder kan genomföras omedelbart. Andra kräver särskild utredning.
F örs/ag
Kollektivtrafiken prioriteras, byggs ut och görs bekvämare för trafikanterna. Långtgående restriktioner mot privatbilismen införs i de större tätorternas innerstadsområden och speciellt inom de tre storstäderna. Infartsparkeringar byggs i anslutning till kollektiva transportmedel. Samåkning,t. ex. isamband med arbetsresor, stimuleras. Ändrade skatteavdrag för resa i bil mellan arbete och bostad utreds. Införande av trådbussar i större tätorter utreds.
Obligatorisk ekonomitrimning övervägs för en ökad effektivitet hos befintliga bilar.
För nytillkommande bilar införs normer för maximal specifik bränsleför- brukning.
Information och utbildning för bilister förbättras. I körskoleundervis- ningen lägges särskild vikt vid körsätt och underhåll för att minska bränsleförbrukningen.
Åtgärder vidtas som möjliggör användande av andra bränslen än bensin och dieselolja. Normer införs för att påskynda utvecklingen av flerbränsle- motorer, exempelvis genom utveckling av diesel- och ottomotorer för drift med metanol och andra syntetiska drivmedel. Utvecklingen av kommersiella flerbränslemotorer av typen gasturbiner och stirling stimuleras.
En differentiering av bilskatten till förmån för lättare och bensinsnåla bilar genomförs.
Långväga godstransporter överförs från lastbil till tåg. Särskilda åtgärder för energisparande inom lastbilssektorn initieras.
Sjöfarten tar en större andel av transportarbetet. Kust— och kanalsjöfarten stimuleras.
10.4.3.3 Byggnader Förs/ag
Energihushållningen i nytillkommande bostäder och lokaler styrs i första hand genom Svensk byggnorm. I takt med ökad kunskap och erfarenhet av olika byggnadstekniska lösningars energihushållande effekter kompletteras bygg-
normen.
Finansieringen av energihushållande åtgärder i befintlig bebyggelse säker- ställs för fastighetsägarna. En utvärdering av hittillsvarande låne- och bidragssystem företas. I samband därmed prövas alternativa utformningar av det ekonomiska stödet.
Kommunernas verksamhet rörande service och rådgivning till fastighets- ägare och fastighetsskötare förstärks kraftigt.
En utredning tillsätts för att skyndsamt överväga sådana ändringar i byggnadsstadgan att t. ex. byggnadsnämnd får möjlighet att inspektera ; byggnaders energihushållning. Om påpekande och rådgivning inte räcker bör l möjligheter till ålägganden att vidta särskilda åtgärder övervägas av utred- ningen.
Ett system för bränsledebitering som innebär att hyresgästerna debiteras de faktiska bränslekostnaderna införs. Detta bör innefatta kontroll av att uppvärmningsanordningarna drivs så effektivt som möjligt och att hushåll- ! ningsåtgärder vidtas av fastighetsägarna. i
En utredning av de tekniska och administrativa problem som är förknip- . pade med en övergång'till individuell varmvattenmätning genomförs.
Möjligheterna till anpassning till soluppvärmning av uppvärmningssystem l i främst nytillkommande hus som lämpar sig för centrala solvärmesystem , utreds. Stöd ges till utveckling av komponenter och system för soluppvärm- 1 ning. Krav på obligatorisk soluppvärmning i vissa sammanhang, t. ex. av , simbassänger, övervägs. i
Ökad vikt lägs vid energihushållningsaspekter inom samhällsp/aneringen. ! Detta gäller såväl vid planeringen av nya områden och byggnader som vid i förbättring och sanering av befintliga områden. Lämpliga vägar för detta ; inom ramen för planlagstiftningen utreds. i
l l l
10.4.3.4 Övrigt Förslag
För att effektivisera användningen av el i hushållen införs energideklaration av hushållsapparater. Åtgärder genomförs inom den statliga bostadslånegiv- ningen för att stimulera en övergång till energieffektiva apparater. Effektivare armaturer i gatubelysningen bör användas. Alternativa och kompletterande uppvärmningsformer till elvärme i fritidshus utreds.
10.4.3.5 Stödjande insatser
Det är angeläget att allmänheten fortlöpande informeras och utbildas rörande vikten av och möjligheterna till energisparande. Detta har stor betydelse för förståelsen av nödvändigheten av att åtgärder vidtas. Vidare förstärks härigenom effekten av andra hushållningsåtgärder. Det är också angeläget att människornas uppslag, idéer, m. m. om olika åtgärder kan kanaliseras till berörda organ.
F örslag
Insatserna beträffande information till och från allmänheten och utbildning i energifrågor förstärks. Inte minst gäller detta skolundervisningen.
10.44. Bränsle/örsörjning 10.4.4.1 Olja
Det finns i princip tre olika vägar att minska vårt mycket stora beroende av oljeprodukter, nämligen hushållningsåtgärder, åtgärder för övergång till andra energislag och åtgärder för ökad försörjningssäkerhet beträffande oljeprodukter. Hushållningsåtgärderna har behandlats i tidigare avsnitt och substitutionsåtgärderna behandlas i det följande. Vad det här är fråga om är åtgärder för att öka försörjningssäkerheten.
Dagens situation på Oljeområdet kännetecknas av ett temporärt överutbud på råolja, vilket har verkat dämpande på prisutvecklingen. En bättre hushåll- ning bör eftersträvas samtidigt som man bör stimulera till övergång till alternativa bränslen.
F örslag
Statsmakterna bör ingripa med åtgärder i nu angivet syfte, exempelvis genom en försörjningsmotiverad avgift. Ett sådant system utformas så att oljepri- serna inte tillåts sjunka under någon viss nivå. Kommersiella garantier skapas därigenom för dem som satsar på introduktion av alternativa bränslen till olja. Det är av avgörande betydelse att klara och långsiktiga incitament skapas för önskade utvecklings- och omställningsåtgärder. Åtgärder av angivet slag bör utredas.
Insatserna för prospektering efter olja utomlands bör kraftigt höjas.
F örslag
Prospekteringen bör ske uthålligt och insatser göras på en betydande nivå — storleksordningen minst 100 milj. kr. per år för att man skall kunna räkna med resultat av mer påtaglig betydelse för energiförsörjningen.
Prospektering kan väntas ge tillgång till olja först efter 5—10 år. Förvärv av andelar i redan konstaterade fynd och deltagande i investeringar för utvinning är en snabbare och säkrare väg till förbättrad försörjningstrygghet. Detta kräver stora ekonomiska resurser.
F örslag
Den statliga kreditgaranti om 2 000 milj. kr. som finns tillgänglig för bl.a. sådant ändamål höjs.
Sverige bör även sträva efter att sluta långsiktiga avtal om leveranser av råolja och produkter från vissa oljeproducerande länder. Sådana avtal med t. ex. Norge skulle utgöra en betydande förbättring av försörjningsläget.
F års/ag
Inledda förhandlingar med Norge fullföljs snarast. Initiativ bör tas till förhandlingar med andra oljeproducerande länder för att ingå liknande avtal.
De inhemska raffinaderierna befinner sig i ett besvärligt lönsamhetsläge, främst till följd av konkurrens från import av färdiga produkter från det 5. k. spotmarknaden. Det är av vitalt intresse att inte den svenska marknaden i ökande grad försörjs genom leveranser från korttidsmarknaden. En utveck- ling mot ökande andelar för företag utan eget långsiktigt engagemang i råolje- och raffineringsleden inger starka betänkligheter. Både beredskapen för kortsiktiga akuta kriser och den långsiktiga försörjningstryggheten är i fara.
F örslag
Åtgärder bör snarast vidtas för att söka säkra den inhemska raffinaderika- paciteten.
Den energipolitiska planeringen bör inriktas på att kunna möta en situation som kräver en snabbare avveckling av oljeberoendet än vad som hittills finns anledning att räkna med.
F örslag
Planering genomförs så att redan anvisade åtgärder för bättre hushållning, övergång till alternativa bränslen och oljepolitiska åtgärder kan påskyndas och utvidgas.
10.4.4.2 Naturgas
Som kommissionen tidigare framhållit är en bedömning av om naturgas bör införas i Sverige avhängig av bl. a. varifrån sådan gas skulle komma och vilka kostnader den skulle betinga. Frågan om naturgasintroduktion beror därför på resultatet av pågående och kommande förhandlingar. Om rörtranspor- terad naturgas från närliggande produktionsområden, t. ex. Nordsjön, kan etableras i tillräcklig omfattning och med tillräcklig uthållighet för att bära uppbyggnaden av ett distributionssystem, skulle större användning av naturgas än vad som förutsatts i något av alternativen A-D kunna vara ; befogad.
F örslag
Förhandlingar, insatser för att följa den internationella utvecklingen och studier av olika utbyggnadsalternativ fullföljs.
10.4.4.3 Kol
Kol utgör ett av de långsiktigt uthålliga energiförsörjningsalternativen. Även om det är tekniskt möjligt och ekonomiskt motiverat bör inte en större övergång till kol inledas omedelbart. Vi bör i stället avvakta utvecklingen av förbränningsteknik och rökgasrening innan sådana steg tas. Det finns annars en risk föratt man bygger fast sig i en miljömässigt dålig teknik. Vidare kräver en storskalig övergång till kol stora investeringar i hamnar, transportsystem m. m. Insatser för att senare möjliggöra en omfattande kolanvändning i vårt land bör göras.
F ör'sl ag
En kraftig satsning sker på främst forskning, utveckling och demonstration av förbränningsteknik och rökgasavsvavling. Dessa åtgärder bör göras i internationellt samarbete.
Bestämmelser införs om att nytillkommande större eldningsanläggningar redan från början utformas så att eldning kan ske med fasta bränslen såsom kol, torv och biomassa. Även befintliga eldningsanläggningar görs på sikt omställbara för fastbränsleeldning.
[ syfte att bl. a. bygga upp den inhemska kompetensen på kolområdet och vinna praktiska erfarenheter genomförs redan nu en viss ökad användning av kol. Exempelvis görs någon eller några el- och/eller värmeproducerande anläggningar koleldade.
Den internationella kolmarknaden följs genom kontakt med olika produ- centländer. Möjligheterna till framtida långtidskontrakt undersöks. Detsam- ma gäller deltagande i prospektering och utvinning av kol, t.ex. genom förvärv av andelar i gruvor.
10.4.4.4 Uran
Sverige har stora inhemska uranfyndigheter på flera ställen. F. n. importeras allt uran. Att basera kärnkraftproduktionen på svenskt uran innebär en förbättring av försörjningsläget. Med ett program av ungefär nuvarande omfattning skulle i så fall ocksa importen minska vid full försörjning med drygt 1 miljard kr./år.
F örs/ag
En fortsatt uranprospektering genomförs. Utvinning av uranfyndigheter förbereds, förutsatt att brytning efter vederbörligt tillstånd kan ske på ett miljömässigt acceptabelt sätt.
När det gäller hantering av utbränt kärnbränsle pågår omfattande utveck- lingsarbete inom landet och ett stort internationellt utvärderingsarbete (INFCE). I avvaktan härpå bör vi inte göra definitiva val rörande metoder för slutförvaring.
Ett ställningstagande till en viss föreslagen metod enligt villkorslagens krav behöver inte innebära att man redan nu bestämmer sig för att utnyttja denna teknik.
F örslag
Ett centralt lager för mellanförvaring av utbränt kärnbränsle uppförs för att kunna tas i drift under något av de första åren på 1980-talet. Anläggningar för övriga verksamheter inom kärnbränslegången, exem- pelvis för anrikning eller upparbetning, bör f. n. inte uppföras i vårt land.
10.4.4.5 Torv
Vårt lands stora torvtillgångar bör på sikt kunna ge viktiga bidrag till energiförsörjningen. En förutsättning är att detta kan ske utan alltför stora miljöskador.
F ör'slag
Markresurser lämpliga för torvutvinning och senare odling av biomassa kartläggs. En satsning på utveckling av torvteknik och torvförädling för framtida tillämpningar genomförs. Samtidigt bör redan etablerad teknik utnyttjas för att starta en torvindustri för energiutvinning. Sålunda uppförs några värme- eller kraftvärmeanläggningar som använder torv. Initiativ tas för att genom organisatoriska åtgärder förbereda produktion, förädling och handel med torv.
10.4.4.6 Bränslen från biomassa
Skogsindustrins lutar och avfall ger redan avsevärda energibidrag men bedöms inte kunna ge ytterligare nämnvärda tillskott. Däremot har ett ökat tillvaratagande av skogsavfall, lövved, sly, halm, vass m. m. stor betydelse.
F örslag
l Insatser av främst organisatorisk art bör initieras av statsmakterna och , genomföras i samarbete med skogsindustrin, skogsägare, jordbrukare, 1 kommuner och industriföretag. Utveckling av förbränningsteknik bedrivs. !
lntensivodlad energiskog kan på lång sikt ge avsevärda energibidrag. Flera i, förutsättningar måste dock uppfyllas innan detta skulle kunna gen—omfö- I ras.
De miljömässiga och ekologiska konsekvenserna av odling av energiskog måste bättre belysas och utvärderas. Härför krävs att ett flerårigt forsknings- och utvecklingsprogram genomförs.
Extensiva odlingar av energiskog huvudsakligen för lokal förbrulkning, medför inte samma miljöproblem. Energipotentialen blir dock klart llägre i detta fall. ,
Markresurser för intensivodlad energiskog måste också inventerats. En i konfliktrisk föreligger vad gäller skogsindustrin som gör anspråk pålikinande l markresurser och avvägningen häremellan blir beroende av de ekcnoumiska l förutsättningarna. ,
Vidare krävs en utveckling av teknik för avverkning och prodtktiion av lämpliga energibärare och av teknik hos de potentiella anvindarna. Uppmärksamhet bör ägnas problem vid transport av skördad energiskog till omvandlingsanläggningar.
F års/ag
Utredningar om lämplig teknisk och organisatorisk uppbyggnad a7 system för energiskogsproduktion och -användning påbörjas.
Ett utvecklingsprogram i enlighet med vad som skisserats utvärde'as; inom 5—10 år för mer definitiva avgöranden om i vilken omfattnirg odlad energiskog kan utnyttjas för energiändamål.
10.447. Syntetiska drivmedel
Det hnns goda möjligheter att på lång sikt till stor del basera den framtida drivmedelsförsörjningen på syntetiska drivmedel, såsom metanol och etanol, tillverkade av inhemska bränsleråvaror. En anläggning för sådan tillverkning skulle kunna vara i drift före sekelskiftet.
F örs/ag
Forsknings- och utvecklingsarbete genomförs för att finna en lämplig teknik för förgasning av inhemska biobränslen och eventuellt skiffer. Halv- och storskaliga försök och demonstration görs med sikte på att i första hand framställa metanol. Biokemiska metoder för framställning av etanol under- söks såsom komplement eller alternativ.
En inhemsk produktion av syntetiska drivmedel redan under l980- och 1990-talen ur kol och högsvavliga restoljor förbereds. Möjligheter att importera icke oljebaserade drivmedel och drivmedelskomponenter stude- ras.
Insatser genomförs i syfte att utveckla en flexibel fastbränsleförgasare användbar för olika bränsleråvaror.
10.4.5. El/ör'söry'ning 10.4.5.1 Utgångspunkt
Som kommissionen tidigare med skärpa framhållit bör en rimlig säkerhet i elförsörjningssystemet eftersträvas. Vad här föreslås bygger på behovet av att ha säkra marginaler för en eventuellt ökad energiåtgång jämfört med prognoserna. Justeringar får fortlöpande övervägas vid kommande energipo- litiska ställningstaganden. Därvid bör beaktas möjligheterna att ersätta olja med el.
10.4.5.2 Vattenkraft
Kommissionen räknar med hänsyn till att starka motstående intressen föreligger endast med ett smärre tillskott av produktionskapacitet i vatten- kraft fram till år 1990.
F örs/ag
Tillvaratagande av vattenkraft från små vattenkraftverk stimuleras. Detta kan ske genom att de lokala eldistributörerna åläggs att till visst pris ta emot kraft från sådana kraftverk och även från andra lokala produktionsenheter, exempelvis vissa vindkraftverk.
10.4.5.3 Kärnkraft
Kommissionen har i enlighet med sina direktiv utarbetat två energiförsörj- ningsalternativ som bygger på avveckling av kärnkraften och i samband därmed visat hur en sådan avveckling tekniskt kan genomföras. Kommis- sionen har emellertid av anförda skäl funnit att man f. n. varken bör avveckla kärnkraften eller binda sig vid kärnkraften som en oundgänglig del av vårt
energisystem genom en större ökning av kärnenergiverksamheten i Sverige.
Kommissionen vill vidare framhålla att Sverige inom kärnenergiområdet har en betydande tillgång, bl. a. i form av avancerad teknisk-industriell kompetens i nivå med världens ledande industrinationer. Vi har kärnkraft- verk i drift eller under byggnad samt uranförekomster. Kommissionen har uttalat att kärnkraften och kärnbränslecykeln innehåller problem och osäkerheter. Dessa kräver fortsatt intensiv satsning på teknisk, industriell och säkerhetsmässig utveckling i syfte att få fram mer tillfredsställande lösningar. Stor vikt måste därvid läggas vid att värdera säkerheten för hela systemet, inklusive bränsleförsörjning och avfallshantering, samt kostna- derna härför.
Kommissionen ser positivt på möjligheterna att med kärnkraftvärme reducera oljeberoendet. Det kan också finnas ytterligare möjligheter att ersätta olja inom uppvärmningssektorn i form av kärnvärmeinstallationer. Säkerhet, ekonomi och organisation bör prövas.
Det är av stor vikt att bibehålla och vidareutveckla kompetensen inom kärnenergiområdet för att ovannämnda åtgärder skall kunna genomföras. Mot den skildrade bakgrunden bör politiken på kärnenergiområdet, med respekt för kärnkraftens säkerhetsproblem, ha som mål att lösa dessa problem. Man bör därför utnyttja gjorda satsningar och utveckla landets kompetens och personella resurser. En sådan handlingslinje är helt i överenstämmelse med kommissionens allmänna grundsyn om säkerhets- och miljöproblemens betydelse samt kraven på att minska oljeberoendet och hålla handlingsfriheten öppen. Kärnenergi bör om möjligt utnyttjas i det dubbla syftet att trygga elenergitillförseln och att ersätta olja inom uppvärm- ningssektorn.
F örslag ]
1. En utredning görs om möjligheterna att förse Sydvästra Skåne, Göteborgs- l området och Uppsala—Stockholms-området med fjärrvärme från kärnkraft- värmeaggregat i Barsebäck, Ringhals respektive Forsmark. Utredningen i måste också i sina överväganden beakta den pågående och planerade verksamheten vid Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB:s kraftstation vid . Simpevarp. ' Preliminära uppgifter tyder på att med Forsmark 3 i drift som kraftvärme- aggregat och med avtappningsånga från övriga idag befintliga ovannämnda reaktorstationer man skulle kunna utvinna 27 TWh värme per år och därvid uppoffra 6 TWh el. Det innebär att 2,5 milj. ton olja årligen skulle kunna sparas. Vid utredningsarbetet rörande omvandling av Forsmarksverket måste dock särskilt beaktas att det här rör sig om delvis nya konstruktioner av vilka driftserfarenheter saknas. Om utredningarna ger positivt resultat bör Forsmark 3 fullföljas som kärnkraftvärmeverk eller med avtappningsturbin i stället för kondensverk. Med hänvisning till att många människor, företag och kommuner är berörda är det nödvändigt att utredningsarbetet bedrivs med största skyndsamhet så att beslut kan fattas senast hösten 1978. Den föreslagna utredningen bör innefatta:
kraft- respektive värmebalansundersökningar
— tekniska värderingar av avtappningstekniken och långväga hetvatten- transporter
— en utbyggnadsplan
— ekonomiska, organisatoriska och säkerhetsmässiga bedömningar
Utredningsresultat bör bli styrande för kommande förhandlingar och beslut rörande kärnkraftssystemets fortsatta utbyggnad.
2. Kärnvärmeverk av typen Secure värderas från teknisk, ekonomisk, säkerhetsmässig och organisatorisk synpunkt. Kommissionen rekommen- derar en ingående utredning vars resultat får bli vägledande för inriktningen inom området kärnvärme.
3. Uranproduktion och utveckling inom kärnbränslecykeln har tidigare behandlats. Utvecklingsinsatser i internationell samverkan krävs även för andra reaktorsystem än lättvattenreaktorn. Utveckling av system som ökar säkerheten mot missbruk av kärnklyvningsprodukter för militära ändamål eller terrorverksamhet bearbetas även.
4. En utvärdering av svensk kärnindustris utvecklingsmöjligheter genom- förs. Den skall omfatta såväl kärnkraftindustrin som kärnbränslecykeln. Säkerhetsutveckling och avfallshantering ingår som viktiga delar. Utvärde- ringen bör genomföras i samarbete mellan bl.a. AB Atomenergi, Asea- Atom, statens vattenfallsverk och övriga berörda kraftföretag, institutioner vid universitet och högskolor och med internationella institutioner. Man bör i utvärderingen också beakta möjligheterna att utnyttja denna personella och industriella resurs även för andra insatser inom energiområ- det, exempelvis beträffande utnyttjande av kol eller vissa förnyelsebara energikällor. Garantier måste också skapas för att underhålls- och serviceor- ganisationen för kärnkraftverken upprätthålles, liksom kompetensen hos de övervakande myndigheterna.
Ett kämkraftprogram av den omfattning som skisserats i det föregående ger tillsammans med ett aktivt utvecklingsprogram en bas för att bibehålla och utveckla kompetens inom området samtidigt som resurserna utnyttjas för att bl. a. minska oljeberoendet. Med tanke på den osäkerhet som ovan berörts är det emellertid också nödvändigt att beredskapsåtgärder planeras i syfte att kunna klara energiförsörjningen också vid en eventuell avveckling av kärnkraften. Kommissionens avvecklingsalternativ kan bidra till en sådan beredskapsplanering.
F örslag
Statsmakternas och kraftföretagens långsiktiga planering kompletteras med planer av beredskapskaraktär som visar hur ett omfattande och långvarigt bortfall av kärnkraft lämpligen kan mötas.
10.4.5.4 Vindkraft Förslag
Utvecklingsarbetet drivs vidare. Fullskaleprototyper byggs på olika håll i landet. För att kännedomen om vindförhållanden i landet skall förbättras bör
ökade resurser ges till SMHI och andra organisationer som kan utföra motsvarande undersökningar.
10.4.5.5 Konventionell kondenskraft
F örslag
Undersökningar görs om möjligheterna att anpassa befintliga anläggningar till eldning med fasta bränslen.
F ärslag
Kraftvärmeverk byggs i sådana tätorter där fjärrvärmenätets omfattning är sådan att värmeunderlaget samhällsekonomiskt sett motiverar en kraftvär- meutbyggnad. I syfte att stimulera en sådan utbyggnad ordnas en förbättrad finansiering för kraftvärmeverk. Samarbete mellan den etablerade kraftindu- strin och kommunerna stimuleras. Större nytillkommande anläggningar utrustas för fastbränsleeldning. Genom lämpliga stödinsatser garanteras att några anläggningar eldas med torv så att praktiska erfarenheter härav erhålls.
10.4.5.6 Kraftvärmeverk i 1
10457. Industriellt mottryck Förslag
Installation av mottrycksanläggningar i anslutning till industriella processer erhåller även fortsättningsvis ekonomiskt stöd.
10.4.6 Vär'me/ör'sörjning
Uppvärmningssektorn planeras så att uppvärmning inom stadskärnor och i tätbebyggelse sker i huvudsak med fjärrvärme eller liknande centraliserade uppvärmningssystem och i undantagsfall med elvärme. Elvärme bör kunna komma i fråga i större utsträckning i övriga områden. Vid individuell I uppvärmning bör pannor som även kan eldas med fasta bränslen eftersträ— i vas.
10.4.6.1 Fjärrvärme
För att en fjärrvärmeutbyggnad i enlighet med ovan skall komma till stånd krävs ett flertal åtgärder.
F örslag
Den kommunala energiplaneringen görs mer långsiktig och integreras bättre med den fysiska kommunala planeringen. Inom ramen härför tillses att omfattningen av lämpliga fjärrvärmeområden inte minskas onödigtvis genom att andra uppvärmningsformer såsom elvärme och individuell uppvärmning byggs ut inom dessa. Fjärrvärmenät och lokala hetvattennät
utformas så att en övergång till soluppvärmning möjliggörs. En förbättrad finansiering av fjärrvärmeutbyggnaden garanteras långsiktigt.
10.4.6.2 Spillvärme Förslag
Spillvärme tillvaratas från industriella processer. Eventuella hinder av företagsekonomisk eller institutionell natur för att detta skall ske undanröjs snarast.
10.4.6.3 Elvärme Förslag
Direkta restriktioner mot elvärme avvisas. Genom den kommunala energi- planeringen undviks elvärme i områden där fjärrvärme kan bli aktuellt.
10.4.6.4 Värmepumpar Förslag
Utveckling av värmepumpsystem baserade på t. ex. ytjordvärme, industriellt och kommunalt avloppsvärme och värme ur luft eller vatten och anpassade för svenska förhållanden stimuleras. Det tillses att praktisk drift under varierande förhållanden kan genomföras.
10.4.6.5 Soluppvärmning Förslag
Kännedomen om solförhållandena förbättras genom insamling och bearbet- ning av basdata av SMHI m. fl.
För att möjliggöra en successiv utbyggnad av soluppvärmning tillses att värmedistributionssystemen i största möjliga utsträckning är vattenburna och lämpligt dimensionerade. Solvärme rekommenderas för större system som medger att värmeupptagning och värmelagring kan ordnas på ekono- miskt fördelaktigt sätt.
Ett brett upplagt program innefattande forskning, utveckling och praktisk demonstration läggs upp för att utveckla solvärmetekniken. Av stor bety- delse är att värmelagringstekniken förbättras.
Introduktionen av solvärmetekniken befrämjas genom organisatoriska åtgärder och stöd främst till kommunerna. Det bör övervägas om solvärme- installationer kan inkluderas i den statliga bostadsfinansieringen. Informa- tion och utbildning om solvärme utökas. Tillverkning av komponenter stimuleras genom att viss avsättning garanteras. Exempelvis kan staten upphandla solvärmesystem för vissa offentliga byggnader.
Reservationer och särskilda yttranden
l. Reservation av ledamoten Bergman
Vattenkraftutbyggnaden fram till är 1990
Energikommissionen har i sitt förslag i fråga om utbyggnad av kärnkraften fastslagit att kärnenergin bör utnyttjas i det dubbla syftet att trygga elenergitillförseln och att ersätta oljan inom uppvärmningssektorn. Enligt kommissionens förslag bör därför Forsmark 3 fullföljas som kärnkraftvär- meverk i stället för som kondensverk. Vidare skall enligt kommissionens förslag beaktas den pågående och planerade verksamheten vid OKGs kraftstation vid Simpevarp eller med andra ord frågan om det 12:e aggregatet bör byggas såsom planerat vid Simpevarp eller om det 12:e aggregatet bör förläggas i anslutning till någon av de övriga kraftstationerna. Kommissionen hänvisar till preliminära uppgifter som tyder på att man skulle kunna utvinna 27 TWh värme per år med Forsmark 3 som kraftvärmeaggregat och med avtappningsånga från övriga i dag befintliga reaktorstationer i Barsebäck, Ringhals respektive Forsmark. Härigenom kan man ersätta olja inom uppvärmningssektorn men får samtidigt en förlust av 6 TWh el. Denna elförlust bör enligt min uppfattning täckas av ett 13:e kärnkraftaggregat.
I kommissionens förslag ingår också att kärnvärmeverk av typen Secure skall värderas från teknisk, ekonomisk, säkerhetsmässig och organisatorisk synpunkt. Utredningsresultatet skall bli vägledande inom området kärn- värme, men enligt vad som nu är känt om denna teknik finns det ingenting som talar emot att Secure kommer att vara lösningen på uppvärmningsbe- hovet i flera större svenska städer.
Även om kärnkraftutbyggnaden i enlighet med energikommissionens förslag genomförs kommer det att föreligga ett stort behov av vattenkraft- utbyggnad. Det påstås ofta att nya vattenkraftprojekt ger ett så litet krafttillskott att de är betydelselösa i jämförelse med de stora värmekraft- projekten, t. ex. ett kärnkraftaggregat. Denna jämförelse är ofullständig. Kärnkraften är uteslutande avsedd för baskraftproduktion. Anpassningen av kraftproduktionen till elförbrukningens variationer under veckan och dygnet måste åstadkommas med andra kraftkällor. Vattenkraftens tillförlitlighet och goda reglerbarhet gör den speciellt lämpad för denna hantering. Vatten- kraften utgör alltså ett mycket värdefullt komplement till kärnkraften.
Det är därför angeläget att vattenkraften byggs ut ytterligare. Förutom Messaure 4. Porsi 3 och Laxede 4 måste därför enligt min uppfattning förberedelser för utbyggnad av Tjäkovarats och Kalixälvens etapp ] komma
igång omgående. Krav på en sådan utbyggnad har också framförts i en programskrift från TCO-distriktet i Norrbotten "Våra krav för utveckling av Norrbotten".
Energikommissionens förslag om tillvaratagande av vattenkraft från små vattenkraftverk är helt otillfredsställande från såväl tillförselsynpunkt som ekonomisk synpunkt. En sådan utbyggnad kan endast ha lokal betydelse. För vår totala energiproduktion har däremot en sådan utbyggnad endast margi- nell betydelse. Vid sidan av de fördelar som den av mig förordade vattenkraftutbyggnaden har för Sveriges energiförsörjningssituation vill jag också peka på de sysselsättningsskapande effekterna i Norrbotten och för statens vattenfallsverk, som härigenom kan behålla sin byggnadsorganisa- tion.
2. Reservation av ledamoten Eidem
Energikommissionens majoritet gör enligt min bedömning en förtjänstfull och korrekt analys både av energins samhällsekonomiska betydelse och av riskerna med vårt överdrivna oljeberoende. Dess slutsatser är också i väsentliga avseenden riktiga och värdefulla.
Majoritetsförslaget räcker emellertid inte för att uppfylla de samhällseko- nomiska mål som finns angivna redan i kommissionens direktiv. Dessa mål — hög sysselsättning, fortsatt ekonomisk utveckling samt social och ekonomisk utjämning — har redan satts i fara av utvecklingen under kommissionens verksamhetsperiod. De kan enligt min mening endast förverkligas om riksdagens nästa energipolitiska beslut präglas av större handlingsvilja än majoritetens förslag.
Jag delar majoritetens värdering att kärnenergin för överskådlig framtid är en omistlig resurs i den svenska energi- och samhällsekonomin. Den ingår redan i vårt högt utvecklade system för produktion och distribution av elkraft och bär tillsammans med vattenkraften baslasten av samhällets elförsörj- ning.
Vårt elförsörjningssystem, som är resultatet av lång och framgångsrik utveckling av energiteknik utgör endast den materiella sidan av denna tillgång. Den immateriella sidan är på lång sikt än viktigare. Det kunnande, de samlade erfarenheter och den allt säkrare och effektivare produktionstek- nik, som utvecklas, utgör en allt viktigare resurs.
Jag utgår i de följande resonemangen från att den s. k. villkorslagen inte kommer att lägga hinder i vägen för den utbyggnad av kärnenergin, som vi anser oss behöva.
Kommissionens hittills presenterade utredningsmaterial har visat, att inget av de energislag som föreslås ingå i den svenska försörjningen är förenat med oacceptabla miljörisker. Besluten kan därför baseras på den samhällseko- nomiska lönsamheten. Därvid skall tas hänsyn såväl till miljörisker och förebyggande miljöåtgärder som till politiska risker som kan mötas med beredskapslagring och diversifiering.
Det är ostridigt att vår samhällsekonomiska situation kräver att vi nu tar tillvara de resurser vi har. Både vattenkraften och kärnkraften måste därför utnyttjas mera, snabbare och effektivare än kommissionen förutsätter.
Utifrån våra gemensamma värderingar av en diversifierad energiförsörj- ning och mot bakgrund av det sedan tidigare politiska beslut radikalt förändrade elkostnadsläget anser jag det oförsvarligt att inte i våra energipo- litiska rekommendationer och förslag satsa mer på utbyggnad av vattenkraf- ten.
Ekonomiska kalkyler visar att det föreligger 20—30 TWh fortfarande outbyggd vattenkraft som har lägre kostnader än kärnkraft och mycket lägre kostnader än fossilkraft eller vindkraft och energiskogar. Visserligen kan negativa miljöeffekter uppstå vid en accelererad vattenkraftutbyggnad. Men dessa kan med modern utbyggnadsteknik minimeras. Och de måste vägas mot de mycket stora ekonomiska besparingar som en fortsatt utbyggnad medger jämfört med andra energikällor. Dessutom bör understrykas att utbyggnaden väsentligen kommer att ske i områden som hotas av omfat- tande strukturell arbetslöshet.
En fortsatt utbyggnad av vatten- och kärnkraften innebär att svensk industri och svenska konsumenter för lång tid framöver kan garanteras en elprisnivå som är lägre än elpriser baserade på fossilgenererad kraft. Energiförsörjningsalternativ baserade på energikällor, som ännu inte prövats i fullstor skala och vilka hittills uppvisat mycket höga kostnader riskerar däremot att — vid en mer omfattande introduktion — ge prisnivåer som direkt skapar konkurrensnackdelar för svensk industri och ytterligare skärper de strukturproblem som finns i många av de energiintensiva branscherna. De medför en inflationsmässig priseffekt och minskar utrymmet för övrig konsumtion för varje medborgare.
De förslag som föreligger om satsning på vindkraft, energiskogar etc. måste därför ses som helt preliminära. De avserju också försöksverksamhet, vilket jag vill understryka. Mer definitiva program måste baseras på erfarenhet av försöksverksamheten och den kostnadbild som därvid erhålles.
Vid en bedömning av de långsiktiga utvecklingstendenserna är det också viktigt att understryka att den svenska ekonomin fortfarande starkt känner av ett svårt konkurrensläge i kombination med en svag tillväxttakt hos våra exportkunder. Det råder en påtaglig brist på lönsamma investeringar i svenskt näringsliv. Det är på energiteknikens område vi kan uppvisa lönsamma industriella investeringsprojekt. En fortsatt utbyggnad av kärnkraften med uranbrytning och en kärnbränslecykel utgör därför en möjlighet att bryta ekonomins stagnationstendenser.
Jag kan följaktligen inte godta förutsättningarna i de beräkningar som föreligger beträffande verkningarna på total konsumtion och bruttonational- produkt i kapitel 9. Alternativen A och B förutsätter en mycket omfattande kapitalförstöring. En stor del av investeringarna syftar endast till att ersätta kärnkraftverk som med förhållandevis låga rörliga kostnader skulle kunna vara i drift under lång tid. De ökade energiinvesteringar som därvid behövs jämfört med majoritetens modell (alt. C) innebär att den totala kapitalvo- lymen knappast ökar. I D-alternativet med integrerad kärnkraft innebär investeringarna däremot en utökning av kapitalvolymen med väsentligt ökade produktionsmöjligheter för framtiden.
Den satsning på den integrerade kärnkraften som jag förespråkar skall ses som ett alternativ till andra i modellantagandena icke nämnare specificerade investeringar. Den skall väl kunna rymmas inom det investeringsutrymme
som finns i referensprognosen. Med denna förutsättning är det svårt att finna skäl för den nedgång i totalkonsumtionen och BNP (i förhållande till referensprognosen) som den teoretiska kalkylen anger. Jag vill snarare understryka att investeringar i den integrerade kärnkraften har möjligheter att fungera som ett lokomotiv för att dra igång den svenska ekonomin under den långvarigaste stagnationsperioden vi haft under flera decennier.
Med tanke på den undersysselsättning som föreligger och de handelsba- lansproblem som kvarstår måste företagsekonomiskt lönsamma kärnkraftin- vesteringar i nuläget bedömas ha en ovanligt hög samhällsekonomisk lönsamhet. Det omfattande och väl genomarbetade utredningsmaterial som i tillförselgruppen utarbetat torde vid en ytterligare analys och bearbetning ge belägg härför. Dessa investeringar bör alltså prioriteras.
Kärnkraftens och vatten kraftens överlägsna egenskaper från försörjnings- trygghetssynpunkt framgår redan vid en flyktig genomgång av kommissio- nens material. Det är överraskande att majoriteten avstår från förslag om rejälare ingrepp mot vårt oljeberoende, som t. o. m. i modellalternativet D är så högt att det är alltför riskabelt.
En viss försiktighet i värderingen av kärnkraftens tekniska risker och av fallshanteringen har uppenbarligen förestavat majoritetens begränsning av utbyggnaden till —i första hand — 12 reaktorer. Men majoriteten är omotiverat försiktig. Riskerna vid normaldrift av ett kärnkraftverk är mindre än de risker som är i förknippade med varje annat alternativ. Riskerna för en oacceptabel reak- i torolycka är i det närmaste obefintliga. Det måste framhållas, att den samlade ; erfarenheten av civil kärnkraftdrift i västvärlden nu är mer än 1 000 reaktorår. Hittills har ingen människa skadats allvarligt (än mindre dödats) på grund av utsläpp från denna verksamhet.
Vägd mot miljöolägenheterna från fossilbaserad energiproduktion är kärnkraften vida överlägsen. Om i kalkylen dessutom inkluderas de samhällsekonomiska riskerna vid en kraftigt reducerad energitillgång blir resultatet en odiskutabel övervikt för kärnkraften.
Till bilden hör att säkerheten ständigt förbättras — både hos i drift varande och isynnerhet vid nytillkommande anläggningar. Säkerheten är väsentligen en kostnadsfråga.
Frågan om avfallshanteringen spelar i den allmänna debatten en framträ- dande roll. Också här förefaller majoritetens värderingar rimliga. Vi förfogar redan idag över kunskap, teknik och hjälpmedel som borgar för en tillfredsställande säker hantering och slutförvaring av kärnkraftsavfallet. En fullt tillräcklig tidsfrist för förfining av kunskaper och teknik står dessutom till förfogande. Hur långt man härvidlag skall gå är främst en ekonomisk fråga.
Mot bakgrund av ovanstående samt Energikommissionens eget material vill jag göra följande
F örslag
I. Föreliggande restriktioner mot en vidare utbyggnad av vattenkraften omprövas till förmån för en kraftfull utbyggnad. 2. Oljeberoendet begränsas ytterligare. Utan uppskov för de av majoriteten
föreslagna utredningarna intensifieras därför uppbyggnaden av ett kärn- kraft-lkärnvärmeprogram med sikte på en potential år 1990 om ca 120 TWh energi/år.
3. Principbeslut om inhemsk uranproduktion fattas — som första åtgärd i ett handlingsprogram för att utan onödig tidsutdräkt tillgodoföra samhället vår främsta inhemska energikälla.
4. Inhemsk anrikning och upparbetning utreds och planeras med förtur — med beaktande av möjligheterna till internationell samverkan.
3. Reservation av ledamöterna Hambraeus och Sjönell
Inledning
Energikommissionen har i uppdrag att bidra med underlag inför kommande energipolitiska beslut. Trots den knappa tiden har ett omfattande material tagits fram. Ett allvarligt problem är dock att det viktiga arbetet beträffande kärnkraftens säkerhetsproblem inte är slutfört. Detta kommer att redovisas i kommissionens slutbetänkande ijuni.
Energikommissionen har analyserat fyra energialternativ varav A och B innebär en avveckling av kärnkraften och C och D ett ökat kärnkraftsbero- ende. Se redovisningen i kapitel 8.
Betänkandets två sista kapitel 9—10 är utvärderingskapitel där kommissio- nens slutsatser och förslag presenteras. På viktiga områden, exempelvis problemen med olja, vikten av en kraftig satsning på hushållningsåtgärder och på forskning, försöksverksamhet samt organisatoriska åtgärder för att få igång energiproduktion baserad på förnyelsebara energikällor, är vi i väsent- liga stycken överens med kommissionens majoritet beträffande förslag till åtgärder.
På andra centrala områden anser vi att majoriteten inte i tillräcklig utsträckning har beaktat betydelsefulla delar av bakgrundsmaterialet vid sitt ställningstagande. Dessutom grundar sig majoritetens slutsatser och förslag på väsentliga punkter, exempelvis när det gäller miljöriskerna och möjlighe- terna att finna godtagbara lösningar på dessa, på antaganden och förhopp- ningar som inte har någon täckning i det nu framlagda materialet.
Med utgångspunkt från utredningsmaterialet är vår bedömning att de förnyelsebara energikällorna och en större satsning på hushållningsåtgärder snabbare än ett förlitande till kärnkraftsteknologin leder fram till en långsiktigt trygg energiförsörjning.
Målsättningen är att begränsa den s. k. kärnkraftsparentesen både i tid och omfattning. Dessutom bör snara åtgärder vidtagas för att minska landets oljeberoende.
M il/ö och säkerhet
Det energisystem som väljs bör ge de minsta olägenheterna när det gäller miljö, hälso- och säkerhetsrisker samt innebära en rimlig fördelning av risker och olägenheter, socialt, geografiskt och i tiden med hänsyn till fördelningen av nyttan av energiproduktionen. Om detta råder samstämmighet i kommis- sionen.
Projekt kärnbränslesäkerhet (KBS) behandlar risker förknippade med förvaring av förglasat flytande avfall från upparbetningsanläggningar. Det omfattande utvärderingsarbete som skall genomföras i energikommissionen är emellertid inte slutfört inom expertgruppen för miljö och säkerhet. I fråga om förvaring av icke upparbetat avfall, dvs. direktdeponering av utbrända bränsleelement pågår också studier.
En närmare utvärdering av riskerna i samband med stora olyckor i kärnkraftsanläggningar har heller inte slutförts. Det står dock klart att de metoder för beräkning av sannolikheter för stora katastrofer innehåller många osäkerhetsmoment. Ett stort antal orsaker till eventuella olyckor såsom sabotage, jordbävning, orkan, terror, krigshandlingar är exempelvis inte beaktade.
I kapitel 8.6.5.4 framgår det att en kärnkraftskatastrof skulle kunna ge väsentligt större och kvalitativt annorlunda konsekvenser än andra kraft- verksolyckor. Utvärderingen av detta material pågår.
Av vad som hittills framkommit och redovisas i kap. 8.6.5 är det frapperande att hälso-, miljö- och säkerhetsriskerna bedöms vara ungefär likvärdiga i samtliga alternativ med undantag för att man i alternativ A och B efter 80-talet har eliminerat risken för kärnkraftskatastrofer, risken för bidrag till kärnvapenspridning och har betydligt mindre mängd radioaktivt material att ta hand om.
Anmärkningsvärt är också att skifferbrytning bedöms ha olägenheter ur miljösynpunkt som är jämförbara med kolutnyttjande bl. a. beträffande tungmetallutsläpp.
Med hänsyn till att väsentliga delar av frågorna kring kärnkraftens säkerhetsproblem fortfarande är föremål för utredning och utvärdering vill vi avvakta med vårt ställningstagande till dessa frågor till dess att slutrapporten från miljö- och säkerhetsgruppen är färdigställd. Vi anser inte att man, som majoriteten gjort, kan utgå från att dessa säkerhetsrisker kommer att bedömas som acceptabla.
Vi avvisar också uttalanden som gjorts av kommissionens majoritet om hur villkorslagen skall tolkas. Det torde för övrigt inte ingå i utredningens uppdrag att göra uttalanden i dessa frågor.
Av kommissionens underlagsmaterial framgår att de förnyelsebara energi- källorna i många avseenden har klara miljöfördelar jämfört med de konven- l tionella energislagen, olja, kol och kärnkraft. Även kommissionens majoritet understryker de förnyelsebara energikällornas gynnsamma effekter på miljö- området.
När det gäller odling av energiskog har expertgruppen för miljö- och säkerhet redogjort för hur mullbildande lövskogar höjer markens förmåga att motverka svavelnedfallets försurande effekt. Eftersom de utländska utsläppen dominerar och merparten av nedfallet passerar genom omgivande markskikt innan det när vattendrag och sjöar, är markens motståndskraft (buffringsförmåga) mot den försurande effekten av väsentlig betydelse.
Den väsentligaste fördelen ur miljö- och säkerhetssynpunkt med en omfattande övergång till användande av förnyelsebara energikällor är givetvis att man därigenom kan minska användningen av olja, kol och kärnkraft.
En total bedömning av olika energialternativs miljö- och säkerhetseffekter får göras när miljö- och säkerhetsgruppens arbete är slutfört.
E ner'gihushä/lriing
Det råder bred enighet beträffande den allmänna inriktningen om att hushålla med energi. De förslag till åtgärder på hushållningsområdet som framläggs av kommissionen överensstämmer väl med våra krav. Däremot anser vi att kommissionens majoritet är alltför försiktig i sina bedömningar av möjligheten att genomföra energihushållning.
Genomförandegraden är beroende av med vilken prioritet som samhället är berett att driva dessa frågor. Kommissionen borde därför klarare uttrycka att det är ett väsentligt samhällsintresse att nå lägre energianvändningsnivåer än enligt industriverkets referensprognos för att utformningen av styrmedel också skall få en tillräckligt hög ambitionsnivå.
Både av hushållningsgruppens beräkningar och styrmedelsgruppens slutrapport framgår att det finns stora möjligheter till samhällsekonomiskt lönsamma besparingsåtgärder utöver industriverkets referensprognos. Styr- medelsgruppen skriver bl.a. i sin slutrapport (Ds I l978z7) beträffande sparmöjligheter inom industrin: "Av det siffermaterial som står till förfo- gande bedömer styrmedelsgruppen att den del av besparingspotentialen som kostnadsbedömts av hushållningsgruppen är möjlig att uppnå på grund av åtgärdernas samhällsekonomiska lönsamhet.” För bostadssektorn anger styrmedelsgruppen följande: ”Slutsatsen av bostadsdepartementets utred- ning och hushållningsgruppens utredning är att de besparingsprogram som redovisas är samhällsekonomiskt lönsamma idag."
Kommissionens majoritet är emellertid mycket försiktig i tolkningen av detta material. Man nöjer sig med en formulering att: "Det kan således bli önskvärt att hushållningsåtgärderna drivs längre än vad som förutsätts i bl. a. industriverkets prognosalternativ”. Majoritetens förslag är mer inriktat på elproduktionsutbyggnad än på energihushållning. Mot bakgrund av energi- kommissionens underlagsmaterial hade det varit naturligare att poängtera betydelsen av ytterligare hushållningsåtgärder och hög genomförandegrad av lönsamma åtgärder än av elproduktionsutbyggnad för att reducera oljebero- endeL
Hushållning med samhällets resurser kräver att utbyggnad och dimensio- nering av det framtida energiförsörjningssystemet grundas på en i vid mening samhällsekonomisk lönsamhetsbedömning som även tar hänsyn till miljö- och försörjningstrygghet. Taxepolitik och energibeskattning skall ges en sådan utformning att energin utnyttjas på bästa sätt.
Kravet på hushållning med landets resurser innebär vidare att kostnaden för att spara ytterligare en kilowattimme skall motsvara samhällets kostnader i vid mening för att producera och distribuera ytterligare en kilowattimme. Det är vår uppfattning att ett hänsynstagande till de samhällsekonomiska kostnaderna motiverar ett energisparande som sträcker sig längre än vad som är privatekonomiskt lönsamt vid rådande marknadspriser på energi. Det är väsentligt att låne- och bidragssystemet utformas så att eventuella skillnader mellan privatekonomisk och samhällsekonomisk lönsamhet överbryggas.
Kommissionens beräkningsalternativ visar även att en kärnkraftsavveck- ling under en tioårsperiod inte behöver innebära högre oljeanvändning än man räknat med i industriverkets referensprognos.
Det bör noteras att oljeanvändningen i alla de fyra alternativ som kommissionen presenterar, för 1985 ligger under den nivå som man räknade
med i 1975 års energipolitiska beslut.
Kommissionens majoritet betonar dels risker för oljekris, dels risker för att uppsatta besparingsmål inte skall uppfyllas. Enligt vår bedömning torde en annalkande krissituation när det gäller oljeförsörjningen automatiskt leda till ett ökat intresse för att genomföra energihushållningsåtgärder. Även i en normal oljeförsörjningssituation är det rimligt att räkna med att med hjälp av styrmedel kunna få till stånd samhällsekonomiskt lönsamma åtgärder med hög genomförandegrad.
Ett miljöproblem som kan uppkomma i samband med energihushållning genom minskad luftväxling är ökad halt av den radioaktiva gasen radon. Detta kan emellertid motverkas med enkla byggnadstekniska åtgärder. I samband med hushållningsprogrammet bör detta problem uppmärksammas. Av särskilt intresse är att ett omfattande sparprogram i bebyggelsesektorn även bör ge bättre möjligheter att vidta åtgärder för att minska den radonexponering som vi utsätts för redan i dag.
Eftersom en stor del av landets energiförbrukning avser uppvärmning är det angeläget att man utöver mer konventionella hushållningsåtgärder även satsar på utveckling av solfångarsystem och olika former av ytvärme. Dessa skulle nämligen kunna tillföra en stor andel av den lågtemperaturvärme som i, krävs för uppvärmningssektorn. .
F örn yelsebara energikällor
Det råder en mycket bred enighet kring de förnyelsebara energikällornas i långsiktiga betydelse. Vi vill poängtera och helt instämma i utredningsma- joritetens bedömning: ”Denna förändring av energisystemet bör långsiktigt ske genom en utveckling av förnyelsebara energikällor. Detta är önskvärt mot * bakgrund av det nuvarande systemets miljö- och hälsorisker och nödvändigt på grund av den förutsedda bristen på olja och naturgas.”
Vi instämmer också i kommissionens bedömning av att Otryggheten på försörjningsområdet ”skulle minska väsentligt om de förnyelsebara energi- källorna inom en snar framtid kunde introduceras i större skala."
Kommissionens majoritet uttalar sig således positivt för en snabb utveck- ling av de alternativa energikällorna. Majoriteten anser dock att man inte kan räkna med beslutsunderlag för en omfattande utbyggnad förrän en bra bit in på 1980-talet.
Majoriteten anser att osäkerheten beträffande de förnyelsebara energikäl- lorna är av den arten att det under det närmaste decenniet gäller — vad avser större bidrag — väsentligen att välja mellan olja, kol och uran. Vi vill peka på möjligheterna att med omfattande satsning på förnyelsebara energikällor få betydande bidrag till 1990 och ytterligare tillskott under 1990-talet. Bidragen från de förnyelsebara energikällorna — inkl. torv, vattenkraft, lutar, skulle år 1990 kunna uppgå till ca 170 TWh exkl. solfångare.
Vi vill peka på några väsentliga avsnitt i bakgrundsmaterialet till energi- kommissionen som gör att även de satsningar som görs inom den närmaste tiden i tillförselsystemet i huvudsak bör vara inriktad på förnyelsebara energikällor.
Expertgruppen för energitillförseln har i sin slutrapport inför kommis- sionen (Ds I 197822) gjort bedömningar av olika energisystems försörjnings-
trygghet. Man karaktäriserar olika system som ”system kol”, ”system sol” och ”system uran”. Beträffande ”system sol” vilket bygger på förnyelsebara energikällor anges följande beträffande tryggheten: "Försörjningstryggheten i ett sådant system blir mycket god, särskilt från uthållighets-, flexibilitets- och störningssynpunkter. Flexibilitetskravet tillgodoses delvis automatiskt, genom att ett stort antal energikällor samtidigt utnyttjas. Bedömningsbar- heten är i dagens läge begränsad till följd av teknisk, ekonomisk och miljömässig osäkerhet om de nya energikällorna. Goda förutsättningar finns emellertid att upplösa osäkerhetsfaktorer och det är därför motiverat att säga att systemet som sådant kan få goda trygghetsegenskaper även utifrån utgångspunkten bedömningsbarhet.” Vidare anför tillförselgruppen: ”Från trygghetssynpunkt innebär alternativen uran och kol en trygghetsnivå väl över dagens, men under nivån hos system sol." Tillförselgruppen fortsätter. ”Sammanfattningsvis kan dock konstateras att alternativ A och B känne- tecknas av en högre ambition att snabbare än alternativ C och D nå en långsiktig hållbar försörjningstrygghet.”
Expertgruppen för energitillförsel har också gjort bedömningar av hur snabbt förnyelsebara energikällor kan införas. Uppgifterna bygger på det programarbete som pågår vid nämnden för energiproduktionsforskning (NE).
Bedömningen gäller vilka bidrag för år 1985, 1990 och 2000 som i dagsläget kan anses rimliga vid de två ambitionsnivåerna ”måttlig införandegrad” och "forcerat införande” för förnyelsebara energikällor.
Om den nuvarande vattenkraften och massaindustrins lutar, som bägge tillhör förnyelsebara energikällor inräknas kommer de totala bidragen från förnyelsebara energikällor och torv att uppgå till ca 115 TWh år 1985, ca 170 TWh år 1990 och ca 280 TWh år 2000 vid ett forcerat införande.
Kommissionen har i kärnkraftsavvecklingsalternativen räknat med bidrag från förnyelsebara energikällor som ligger mycket nära vad NE betecknar som forcerat införande år 1990 medan energitillskotten år 2000 i dessa alternativ ligger avsevärt under vad som anses rimligt med forcerat införan- de'.
] ovanstående uppgifter har inte medräknats solfångare och exempelvis besparingar med hjälp av värmepump. Solfångare bör naturligtvis ses som en förnyelsebar energikälla, trots att man vanligen ser det som en besparing. Samma sak kan gälla värmepumpen, där exempelvis värme från vatten eller de övre marklagren (ytvärme, någon meter under markytan) tillgodogörs med hjälp av tillsatsenergi i form av el eller bränsle.
Vi vill emellertid understryka att införandet av olika förnyelsebara energikällor är förenat med osäkerhet av skilda slag. Dessa osäkerheter rör främst introduktionstakt, ekonomi och miljöeffekter. Samtliga dessa osäker— heter måste emellertid sättas i relation till de osäkerheter och risker som råder med de konventionella energislagen.
Det kunskapsmaterial som hittills framkommit tyder på att en omfattande
'I alternativ A ligger bidragen från förnyelsebara energikällor år 2000 ungefär 30 TWh lägre än NE:s bedömning vid forcerat införande. För alternativ B är skillnaden ca 50 TWh. Detta skall sättas i relation till att oljeanvändningen i räkneexempel för år 2000 ligger ca 30-35 TWh högre i alternativ A och B i jämförelse med alternativ C.
användning av förnyelsebara energikällor skulle innebära miljöfördelar i jämförelse med utnyttjandet av olja, kol och kärnkraft. Den sammantaget allvarligaste restriktionen när det gäller de förnyelsebara energikällorna är kraven på stora landarealer. Miljöfrågorna berörs under avsnittet miljö och säkerhet.
Kostnaderna för de förnyelsebara energikällorna är en annan viktig fråga. De företagsekonomiska kostnaderna för de förnyelsebara energikällorna är delvis okända. Det bör emellertid betonas att det i flertalet fall är fråga om utnyttjande av teknik som redan tillämpas inom närliggande områden respektive teknik som prövats i mindre skala. Det förra gäller exempelvis hanteringen av skogsavfall och biomassa. Det senare gäller anläggningar för vindkraft och utnyttjandet av solfångare för uppvärmning av byggnader samt ytjordvärme.
I kommissionens underlagsmaterial finns beräkningar på kostnader för energiråvaror. Bedömningarna är självfallet osäkra men på grundval av dessa uppgifter är det möjligt att konstatera att de förnyelsebara energikällorna inom något årtionde beräknas bli billigare än de konventionella energislagen. Detta gäller dock ej för kärnkraften som enligt tillförselgruppens beräkningar har en låg kostnad. Kärnkraftens kostnader blir emellertid avsevärt högre med endast smärre justeringar i de gjorda antagandena. Se avsnittet handlingsalternativ för kärnkraftsområdet. ,
För värmeproduktion beräknas torv och ved vara billigare än olja redan ' från slutet av 1980-talet. 501 blir enligt beräkningarna billigare än olja från mitten av 1990-talet. För elkraftproduktion ligger vindkraften kostnadsmäs- . sigt lägre än Oljekondens i stor skala under mitten av 1980-talet. Allt detta är i bedömningar som finns redovisade i kapitel 8.1.3.
Investeringar och utveckling av teknik för det svenska energiförsörjnings- '. systemet kan också ha positiva sidoeffekter såsom möjligheter att exportera f svenskt kunnande och teknik på energiområdet. De viktigaste möjligheterna att utvidga denna export utgör tillämpningar inom energihushållningsom- rådet och metoder för utnyttjande av förnyelsebara energikällor. Investe- ringar som på sikt innebär trygghet och ökat oberoende i energiförsörjningen är angelägna för att skapa förutsättningar för ekonomisk utjämning mellan länderna.
Tillförselgruppen betonar också mycket starkt att åtgärder redan nu måste vidtas inte bara beträffande forskningsprogrammet utan framför allt att energipolitiskt grundade, näringspolitiska initiativ tas för att organisera och , etablera de näringsgrenar som skall producera, förädla och bedriva handel med inhemska energiråvaror. Vi vill understryka vikten av att snabbt få till i stånd organisatoriska åtgärder av detta slag.
Samhällsekonomi och försörjningstrygghet
Den bästa användningen av landets begränsade investeringsresurser erhålles om energisektorns ökning sker i balans med övriga samhällssektorerns utveckling. Såväl en alltför långsam som en alltför snabb utbyggnad av energisektorn tenderar att reducera den långsiktiga tillgången på resurser i ekonomin och innebär således ett slöseri.
Kostnaden för att tillföra en ny kilowattimme bör inte vara större än vad det
kostar att spara en kilowattimme. Av underlagsmaterialet till energi- kommissionen framgår att det innebär slöseri med knappa investeringsre- surser att inte driva hushållningsåtgärder utöver 1975 års beslut.
En viktig uppgift för energiprognosverksamheten ärjust att ge underlag för en balanserad expansion av energiproduktionen. Det råder osäkerhet om energiprognosernas giltighet för 1990. Om energiefterfrågan överskattas kan detta innebära att dyrbar överkapacitet tillskapas och motiven för hushållning försvagas. Detta gäller särskilt elsektorn. Samhällsekonomin kan också utsättas för allvarliga påfrestningar om energiefterfrågan blir högre än prognoserna anger. Det är därför viktigt att det framtida energiförsörjnings- systemet planeras så att efterfrågan på energi kan tillgodoses inom ramen för de samhällsekonomiska kraven även om energiprognoserna skulle slå fel. Osäkerheten i energigrognoserna kan ytterligare reduceras genom utveckling av prognosmetoderna.
Det är ett välkänt faktum att elprognoserna i början av 1970-talet pekade på en orealistiskt stark ökning av elanvändningen. CDLzs prognos från 1972 angav 200 TWh till år 1985. 1975 års proposition angav 159 TWh och industriverkets nuvarande prognoser för elkraft ligger på 124—127 TWh i elproduktion för år 1985. Industriverkets prognos inkluderar liksom de två förstnämnda en kraftig utbyggnad av elvärmen.
I kommissionen har ett särskilt tillväxtalternativ beräknats med snabbare industriell produktionsökning och ett ökat bostadsbyggande ijämförelse med ekonomidepartementets reviderade långtidsutredning som ligger till grund för industriverkets referensprognos. Detta tillväxtalternativ skulle inte innebära en ökad energianvändning år 1990 med mer än 11 TWh varav elanvändningen svarar för närmare 4 TWh. Det är emellertid osannolikt att tillväxten skulle kunna bli så snabb. Ekonomidepartementet gör bl. a. bedömningen att det knappast är troligt att tillväxten för stålindustri och Skogsindustri kan bli mer gynnsam än vad som förutsättes i referensprog- nosen.
Expertgruppen för styrmedel har särskilt granskat industriverkets prognos beträffande industrins elanvändning år 1990. Enligt denna granskning är sannolikheten större att elanvändningen blir lägre år 1990 än vad referens- prognosen anger än att den skulle bli högre. Totalt anges ett intervall på ca 52—64 TWh i förhållande till referensprognosens 62 TWh (exkl. småindu- stri).
Av dessa skäl bör energisystemet byggas upp på ett sådant sätt att hög flexibilitet åstadkommes och att onödig överkapacitet undvikes.
Ekonomidepartementets beräkningar bygger på full sysselsättning och fullt kapacitetsutnyttjande inom industrin. Det framkommer emellertid av materialet att en satsning på åtgärder med stor regional spridning, exempelvis biomasseodling, kan göra att fler människor kommer ut på arbetsmarknaden med följd att den totala nivån för antalet sysselsatta i landet höjs och välfärden ökas.
Till detta kommer att åtgärder som energibesparande investeringar också i viss utsträckning torde kunna anpassas till konjunkturläge och regional sysselsättningsutveckling vilket kommer att bidra till en ytterligare ökad lönsamhet för energibesparande investeringar och möjligheter att förstärka sysselsättningen vid lågkonjunktur.
För att reducera oljeberoendet och minska kraven på bytesbalansen har förslag framförts om en omfattande utbyggnad av elkraftsektorn. Endast om investeringar i kraftsektorn uppvisar en högre lönsamhet än investeringari andra sektorer blir effekterna gynnsamma för bytesbalansen. Som påpekats ovan är energibesparande investeringar i dagsläget betydligt lönsammare än investeringar i energisektorn. Dessutom torde resultaten uppnås betydligt snabbare än vid utbyggnad av storskaliga produktionsanläggningar. Den gynnsammaste effekten erhålls därför om resurser satsas på energitespa- rande investeringar i stället för utbyggnad av kraftsektorn. Detta är den i nuläget minst kostnadskrävande och snabbaste vägen mot ett minskat oljeberoende. På samma sätt är det av central betydelse att en satsning sker på de förnyelsebara energikällorna för att skapa handlingsutrymme för fram- tiden och för att ytterligare kunna reducera oljeberoendet.
Det bör emellertid stå klart att det finns två huvudpunkter som är centrala i de energipolitiska strävandena. Det är dels långtgående åtgärder för energi- hushållning som sträcker sig betydligt längre än 1975 års energipolitiska beslut, dels förstärkta insatser för forskning, demonstration och storskaliga försök och organisatoriska åtgärder för att införa förnyelsebara energikäl- lor.
H and/ingsa/ternativ på kärnkra/isomr'ådet
Energikommissionen har undersökt möjligheterna till en kärnkraftsavveck- ling. Av bakgrundsmaterialet framgår att en avveckling under en tioårsperiod är möjlig utan att väsentliga samhällsmål äventyras. Det är viktigt att energipolitiken utformas på ett sådant sätt att möjligheterna till en kärn- kraftsavveckling består för att kunna genomföras om inte säkerhetspro- blemen kan lösas.
I kapitel 9 redovisas överslagsvisa kalkyler av de samhällsekonomiska konsekvenserna. Utgångspunkten för beräkningarna har varit industriver- kets referensprognos. Resultaten av dessa beräkningar visar att kostnaderna för en kärnkraftsavveckling är överraskande små i relation till de totala utgifterna inom energisektorn.
Enligt de beräkningar som utförts i energikommissionen, med antagande om bl.a. tillförselkostnader, kommer alternativ med kärnkraftsavveckling och en omfattande satsning på förnyelsebara energikällor att leda till större investeringar till år 2000. Investeringarna i vindkraft ligger exempelvis ca 16 miljarder kronor högre i alt. B än i C. Investeringar i infrastruktur för energiskog ligger också ca 20 miljarder kronor högre i alt. B än i C. Trots detta blir utrymmet för ökning i den privata konsumtionen enligt kaikylerna ungefär lika ide olika alternativen, något mindre i avvecklingsalternativen än i C, men minst i alt. D, med en stark satsning på kärnkraft. I avvecklings- alternativen beräknas den privata konsumtionen öka från ca 164 miljarder kr år 1974 till ca 252 miljarder kr år 1994. Detta kanjämföras med den reviderade långtidsutredningen som räknar med en ökning till ca 255 miljarder kr år 1994.
Uppskattningar av framtida energikostnader måste med nödvändighet vara osäkra. En sammanräkning av konsekvenserna till år 2000 av en 50 procentig ökning av kärnbränslekostnaderna, lägre drifttid för kärnkraften
%
och högre anläggningskostnader som redovisas av kommissionen i kapitel 9 innebär att alternativ C drabbas av en kostnadsökning med ca 30 miljarder kronor. Det finns emellertid anledning att göra en mer omfattande känslig- hetsanalys av kärnkraftskostnaderna.
Det gäller även att studera osäkerheten beträffande kärnkraftanläggningars livslängd. Kommissionen gör bedömningen att det finns god sannolikhet för att livslängden blir 25 a 30 år. Majoriteten pekar på 20 års driftserfarenhet. Då har man dock räknat med erfarenheter från aggregat som är betydligt mindre än de som är aktuella i Sverige. För lättvattenreaktoreri den storlek som finns i Sverige är driftserfarenheterna däremot endast ca 10 år.1
Med hänsyn till dessa relativt korta driftserfarenheter är det svårt att förstå hur kommissionens majoritet kan fastställa att det är god sannolikhet för att de svenska aggregaten kommer att ha en livslängd på 25 å 30 år. Genomförs en känslighetsanalys för en livslängd på bara 20 år kommer utbetalningarna i kärnkraftsalternativen att påverkas mycket starkt. Ytterligare investeringar på ca 30 miljarder kronor skulle behöva genomföras i alternativ C under 1990- talet. Inkluderar man de osäkerheter som majoriteten pekat på och som redovisas ovan skulle investeringar och driftsutläggen i alternativ C öka med ca 60 miljarder kronor. Alternativ B och C skulle i en sådan situation ha lika stora utbetalningar för investeringar och driftskostnader till år 2000.2
Dessa beräkningar visar att det kan finnas skäl att avvisa en kärnkrafts— utbyggnad även utifrån företagsekonomiska bedömningar.
I kapitel 9 görs också en känslighetsanalys för oljan. Man räknar där med en 50 % högre prisnivå på oljan än vad tillförselgruppen förutsätter. Detta påverkar givetvis kostnaderna i samtliga alternativ mycket starkt. Introduk- tion av biomassa, torv, vindkraft, solfångarsystem osv. skulle i en sådan situation få en ytterligare stimulans. Därmed skulle troligen också hela fördelningen av tillförselsystemet förändras.
Ett problem vid en kärnkraftsavveckling blir att vidmakthålla kompetens på kärnkraftsområdet under den period som kärnkraften avvecklas. Samma problem uppkommer inom några år med en energipolitisk utformning enligt alternativ C. En utbyggnad med endast några reaktorer till början av 1980- talet kommer att innebära att ASEA-Atom inom en snar framtid ställs inför samma problem som i avvecklingsalternativen, Därmed uppkommer krav på nya reaktorer för att vidmakthålla sysselsättningen inom bolaget om inte exportmöjligheter föreligger. Enligt underlagsmaterial från tillförselgruppen behöver ASEA-Atom beställningar på ett aggregat vartannat år för att behålla kärnkraftskompetensen.
Kommissionens majoritet anser att definitivt beslut på kärnkraftsområdet inte kan tas förrän om ca ett decennium. Detta innebär att om t. ex. ASEA-
1 Fyra lättvattenreaktorer i USA är de allra första i den storleksklass som motsvarar de svenska aggregaten. Det gäller Haddam Neck, 575 MW, och i drift år 1968 (Westinghouse) och Sun Onosroe ], 430 MW och i drift år 1968 (Westinghouse) samt två kokarreaktorer Oyster Creek, 620 MW och i drift 1969 (General Electric) samt Nine Mile Point I, 610 MW och i drift år 1969 (General Electric).
2Tillförselgruppen har också redovisat substansvärden år 2000 för de olika alternativen. Alternativ B och C ligger på samma nivå enligt dessa beräkningar. Skulle investeringarna öka i alternativ C och därmed kostnaderna kommer givetvis substans- värdet också att öka i alternativ C i förhållande till alternativ B.
Atom skall hållas vid verksamhet med ett aggregat vartannat år kommer Sverige att ha över 15 aggregat innan några mer definitiva beslut kan fattas på kärnkraftsområdet. I en sådan situation kommer bindningen till kärnkraften att vara mycket hård och frågan är om det återstår något av den handlings- frihet som kommissionens majoritet talar sig varm för. Steg för steg skulle vi låsa oss allt hårdare för kärnkraftsamhället.
Situationen på uranmarknaden innebär också att en fortsatt kärnkraftsut- ; byggnad kan framtvinga en exploatering av Ranstad eller andra fyndigheter i i Sverige. Miljöskadorna skulle bli omfattande. Bl.a. är det av intresse att i uppmärksamma riskerna för stora tungmetallutsläpp vid skifferbrytning, ? som ärjämförbara med utsläpp vid kolutnyttjande. Se vidare den preliminära i beskrivningen i kapitel 8.6.5.
Tillförselgruppen visar också på konsekvenserna om man skulle vilja eller * tvingas avveckla kärnkraften vid en utveckling motsvarande alternativ C ' eller D. Kommer inga insatser att vidtas beträffande elanvändningen för att % öka flexibiliteten uppstår mycket stora problem. Vi anser att kommissionens . majoritet undervärderat betydelsen av detta faktum. Tillförselgruppen skriver: ”Det kan konstateras att en icke förutsedd, snabb nedläggning av kärnkraften i alternativen C och D leder till en ohållbar situation, särskilt om den inträffar i en period med tilltagande knapphet på olja, varför man från denna synpunkt särskilt måste påtala riskerna med alternativ D”.
Frågan om den framtida utvecklingen av elanvändningen är av strategisk betydelse för handlingsfriheten. Det finns goda möjligheter för vindkraft och att utforma elproduktionsanläggningar med flexibilitet för olika energiråva- ror. Ett kraftvärmeverk kan utformas för att nyttja såväl kol, torv, biomassa som annat organiskt material. Med landets stora vattenkraftproduktion finns också goda lagringsmöjligheter i ett elproduktionssystem. Nackdelarna med ökad elanvändning är också uppenbara. Vid krissituationer kan det vara mycket svårt för användaren att finna alternativa tillförselsystem.
Elkraft har också en hög energikvalitet och bör förbehållas sådana ändamål där energislag av lägre kvalitet inte kan utnyttjas. Användning av elkraft för uppvärmning som skulle kunna ske med lågtemperaturvärme är från ; termodynamisk utgångspunkt mycket diskutabel. '
En förutsättning för att kunna avveckla kärnkraften är att energianvänd- , ningens utveckling inte innebär ytterligare bindningar vid elanvändning utan att flexibilitet beträffande möjligheterna att anpassa systemen för förnyelse- bara energikällor upprätthålls. I kapitel 8 konstateras att minst 50 % av skillnaden i elanvändning mellan alternativen som innebär avveckling och de alternativ som innebär fortsatt användning av kärnkraft utgörs av skillnader beträffande elvärme. Åtgärder bör därför vidtas för att ytterligare installation av direktverkande elvärme begränsas till sådana tillämpningar där andra alternativ nu och i framtiden är uppenbart olämpliga.
Användandet av kärnkraft innebär ett speciellt problem ur försörjnings- synpunkt med hänsyn till de mycket stränga säkerhetskrav som måste gälla. Den begränsade drifterfarenhet som ännu finns innebär att det inte kan uteslutas att inbyggda typfel, s. k. generiska fel, i konstruktionerna uppstår som leder till effektbegränsningar, långvariga driftstopp eller nedläggning. Elproduktionssystemet måste därför dimensioneras med hänsyn till detta så att åtgärder som syns angelägna av säkerhetsskäl inte förhindras av hänsyn
till elförsörjningen.
Som framhålles i kommissionens direktiv bygger den nya energipolitiken, som markeras i regeringsdeklarationen, på en ekologisk grundsyn, som syftar till att successivt ersätta användningen av uttömliga resurser med förnyel- sebara.
Av bakgrundsmaterialet till kommissionen framgår att en övergång till förnyelsebara energikällor, av tillförselgruppen kallat ”system sol”, innebär högre trygghet än fortsatt kärnkraftsutnyttjande, ”system uran”. Bland annat på grundval av detta betraktar vi kärnkraften som en parentes. Knappheten på investeringsresurser gör att det är viktigt att prioritera investeringar i energihushållning och förnyelsebara energikällor. En fortsatt satsning på kärnkraft fördröjer och försvårar övergången till ett förnyelsebart energiför- sörjningssystem och kan inte accepteras.
Vi kan inte heller stödja majoritetens förslag om en utredning beträffande fjärrvärme från Barsebäck, Ringhals och Forsmark eller en utredning beträffande värmereaktorer. Ett genomförande av dessa alternativ skulle innebära ytterligare fastlåsning till kärnkraften. Ju mer som satsas på kärnkraft desto mer minskar handlingsfriheten.
Följaktligen kan vi inte heller stödja majoritetens förslag beträffande utvidgad uranprospektering.
När det gäller idrifttagning av aggregat 7 till 10 och avveckling av de aggregat som är i drift är frågan avhängig prövningen av kärnkraftens säkerhetsproblem och möjligheterna att uppfylla kraven i villkorslagen.
Vi anser att det är angeläget att en utvärdering av svensk kärnkraftindustris framtida verksamhetsinriktning genomförs. Därvid bör särskilt beaktas möjligheterna att uttnyttja denna industriella resurs även för andra insatser inom energiområdet, exempelvis beträffande utnyttjande av kol och andra bränslen, utveckling av bränsleceller eller för hantering av utbränt kärn- bränsle och radioaktivt avfall. Av vikt är att en underhålls- och serviceorga- nisation för de i drift befintliga kärnkraftblocken i landet kan upprätthål- las.
För att säkerhetsnivån skall bibehållas och utvecklas är det väsentligt att kompetensen hos myndigheterna på kärnkraftsområdet vidmakthålls. Erfor- derliga resurser bör satsas på detta liksom på forsknings-, utrednings- och utvecklingsarbete i anslutning till säkerhetsproblemen.
Beträffande hantering av utbränt kärnbränsle pågår ett omfattande utveck- lingsarbete inom landet och ett stort internationellt utvärderingsarbete (INFCE). I avvaktan på detta arbete bör inga definitiva val rörande slutförvaring ske. Kommissionen har inte studerat frågan om ett centrallager för mellanlagring av utbränt kärnbränsle och kan därför enligt vår mening inte ta ställning till om ett sådant bör uppföras.
4. Reservation av ledamoten Kjellström
Angåendeförslag om fortsatt verksamhet på kärnkraftsområdet
Kommissionen har i kapitlen 9 och 10 av det nu framlagda betänkandet redovisat den osäkerhet som ännu råder beträffande kärnkraftens risker. Jag delari stort sett kommissionens bedömningar i detta avseende men har i ett
särskilt yttrande närmare utvecklat min syn på det underlag som förelagts kommissionen ifråga om dessa risker.
I inledningen till kapitel 10 har kommissionen klart uttryckt att de nu framlagda slutsatserna är preliminära och kan komma att omprövas när ytterligare underlag föreligger för bedömning av bl a kärnkraftens säkerhets- frågor.
Jag delar kommissionens uppfattning att det inte finns anledning att nu fatta beslut om avveckling av kärnkraften. Jag biträder också förslaget om en skyndsamt genomförd utredning beträffande möjligheterna att utnyttja kärnkraftanläggningarna i Barsebäck, Ringhals och Forsmark för samtidig el och värmeproduktion. Enligt min uppfattning bör utredningen även inne- fatta konvertering av aggregat som nu är i drift eller under färdigställande. Vidare bör utredningen belysa de olägenheter som eventuellt kan vara förknippade med de kortsiktigt starkare låsningar till fortsatt kärnkraftutnytt- jande som en användning av kärnkraftverk för kraftvärmeproduktion innebär.
Min reservation gäller Oklarheten i kommissionens ställningstagande till en fortsatt utbyggnad av kärnkraften. Enligt min uppfattning borde kommis- sionen klart ha angivit att man nu avstår från rekommendationer beträffande aggregaten 11 (Forsmark 3) och följande, och att den frågan kommer att behandlas i kommissionens slutbetänkande om det då föreligger bättre underlag för bedömning av kärnkraftens säkerhetsproblem.
De formuleringar som kommissionens majoritet ställt sig bakom är endast ägnade att skapa förvirring och kan bidraga till att skapa falska förhoppningar såväl hos de människor som ser en fortsatt byggnadsverksamhet vid Forsmarksverket som en garanti för sysselsättning på hemorten som hos de människor som är oroade av kärnkraftens risker och därför vill förorda ett avbrytande av kärnkraftutbyggnaden.
När det gäller uppförande av ett centrallager för använt kärnbränsle vill jag framhålla att inget material framlagts för kommissionen som belyser nödvändigheten av en sådan anläggning eller för- och nackdelar därmed vid olika alternativ för kärnkraftens framtida utnyttjande. Jag anser mig därför inte kunna deltaga i ett beslut som innebär en rekommendation om uppförande av en sådan anläggning.
Enligt min uppfattning måste beslut om fortsatt utbyggnad av kärnkraften baseras på en samlad bedömning av alla de allvarliga risker som utnyttjande av kärnkraft innebär dvs. risken för kärnvapenspridning, risker förknippade med avfallshanteringen och risken för stora utsläpp av radioaktiva ämnen från kärnkraftverk, från andra anläggningar i kärnbränslegången och vid transporter av radioaktivt material. Beslut om fortsatt utbyggnad måste också förutsätta att godtagbara lösningar föreligger på de besvärliga miljöproblem som är förenade med uranutvinning,där vissa idag aktuella processer medför tungmetallproblem av samma storleksordning som en mycket omfattande kolanvändning.
Beslut om fortsatt utbyggnad får ej baseras på förhoppningar om att återstående problem skall kunna lösas.
Det tillskott i risk som erhålles vid utbyggnad av ytterligare något eller några kärnkraftaggregat i Sverige kan visserligen anses vara marginellt, men det är uppenbart att successivt adderade marginella risktillskott på sikt kan
leda till en oacceptabel situation och under alla förhållanden knappast kan accepteras så länge osäkerhet råder om storleken av risktillskotten.
Enligt min uppfattning bör den kompetens och de värdefulla personella resurser som Sverige har tillgång till på kärnenergiområdet, tills vidare i första hand utnyttjas för att samla och bearbeta erfarenheter från driften av inhemska och utländska kärnenergianläggningar samt för att i internationellt samarbete söka lösningar på återstående säkerhetsproblem.
5. Reservation av ledamoten Kågeson
Kärnkraften
Energikommissionens majoritet anser inte att det finns skäl att vare sig avveckla nuvarande reaktorer eller att nu besluta om ett stopp för fortsatt utbyggnad, Tvärtom hålls dörren öppen för fortsatt utbyggnad till och med utöver l975 års beslut om 13 reaktorer. Jag anser att nyttan för vanliga människor i det svenska samhället av att använda kärnkraften inte uppväger de kostnader, miljökonsekvenser och risker som är förknippade med kärnkraftens bränslecykel. Det finns därför all anledning att redan i år fatta ett principiellt beslut om en successiv avveckling av kärnkraften även om denna process inte (utan elransonering och driftsinskränkningar inom industrin) kan slutföras de närmaste åren. Som närmare utreds i mitt särskilda yttrande är förutsättningarna för en successiv avveckling av kärnkraften goda, om man utvecklar en planmässig hushållning med energi.
Redan i är bör ett definitivt beslut fattas om att ingen fortsatt utbyggnad utöver de tio reaktorer som är i drift eller nästan färdiga ska få förekomma. Ett sådant beslut utgör ett,/örsta logiskt steg i den åtgärdskedja som till slut kan leda till en total avveckling av kärnkraften. Det är också högst rimligt att de människor som för närvarande för sin inkomst är beroende av kärnkraftsut- byggnaden får ett definitivt besked samt statligt stöd för att få sysselsättning med mera meningsfulla arbetsuppgifter. Vid en votering i Energikommis— sionen varjag den ende ledamoten som röstade för att kommissionen skulle uttala sig för ett beslut i år om stopp för fortsatt utbyggnad av kärnkraf— ten.
Ett omedelbart stopp för fortsatt utbyggnad av kärnkraften är viktig från flera utgångspunkter. En eventuell sådan utbyggnad binder kapital som skulle kunna ges en alternativ användning i satsningar på hushållning och utbyggnad av förnyelsebara energikällor. Med ytterligare flera reaktorer ökar dessutom det procentuella beroendet av kärnkraften, vilket skapar allvarliga problem, om man av säkerhetsskäl kommer i en situation då ett tillfälligt stopp (för alla eller flera reaktorer) eller en snabb avveckling blir nödvändig. Att som nu planeras förse storstäderna med fjärrvärme från befintliga och/ eller nya reaktorer ökar beroendet av kärnkraften och låser vad beträffar de långa hetvattenledningarna flera miljarder kronor som skulle kunna ges alternativ användning inom uppvärmningsområdet.
Jag kan inte acceptera majoritetens inställning till kärnkraftens reaktorsä- kerhetsproblem. Osäkerheten är fortfarande stor såväl beträffande sannolik- heten för som beträffande händelseförloppet och konsekvenserna av en
härdsmältningsolycka. Rimlig hänsyn till utrymningsproblem i närbelägna storstäder har inte heller tagits i de refererade studiernas beskrivningar av konsekvenserna av en stor reaktorolycka. Inga stora lättvattenreaktorer har ännu hunnit bli mer än högst ett tiotal år gamla (och de flesta är mycket yngre), varför något tillfredsställande underlag inte finns för en bedömning av säkerhetsrelaterade åldringsfenomen. Den snabba uppskalningen av reakto- rerna, som genomförts utan att man ens inväntat driftserfarenheter av mindre reaktorer av samma typ, utgör ytterligare ett orosmoment. Energi- kommissionen avfa'rdar dessutom risken för typfel (10 kapitlet), men sanningen är att problemet inte studerats i detalj.
Trots att ännu bara inledande studier av avfallsfrågorna inletts uttalar sig Energikommissionens majoritet kategoriskt angående möjligheterna att (enligt villkorslagen) på ett helt säkert sätt slutförvara högaktivt avfall. Kommissionen inväntar inte ens sin egen utvärdering av KBS-projektet utan utgår "från att tillfredsställande tekniska lösningar skall finnas"! Jag kan inte acceptera den inställningen.
Hushållning i byggnader
Energikommissionen anser enhälligt att risken för en knapphet på olja är så påtaglig att hushållning i syfte att minska oljeanvändningen måste priorite- ras. Diskrepansen mellan kommissionens överväganden angående samhälls- ekonomiskt motiverade hushållningsinsatser och de faktiska förslagen är ; emellertid påfallande stor. Om man vill vara säker på att inom de närmaste tio ! åren verkligen minska oljeberoendet i någon högre grad, räcker det inte att ' inom uppvärmningsområdet bara satsa på information, rådgivning, bidrag och andra generella åtgärder samt en utredning i syfte att överväga mera selektiva åtgärder. Redan idag existerar genom Planverkets, Energikommis- sionens och Bostadsdepartementets utredningsarbete en omfattande kunskap om de stora potentiella möjligheterna till hushållning med (främst) olja i det befintliga fastighetsbeståndet. Vad som nu krävs är en planmässig upprustning av värmeisolering samt uppvärmnings- och ventilationssystem genom utnyttjande av selektiva åtgärder och förändringar i byggnadsstadgan och lagen om kommunal energiplanering.
Kommunerna bör inom ramen för en utvidgad kommunal energiplanering åläggas att utarbeta konkreta värmeplaner, där val av uppvärmningsform och lämpliga åtgärder i syfte att minska energiåtgången inom enskilda fastigheter definieras för olika kommundelar. Dessutom bör byggnadsstadgan snarast ändras så att de lokala byggnadsnämnderna inom ramen för den ovan beskrivna kommunala energiplaneringen får möjlighet att efter inspektion av enskilda fastigheter förelägga ägaren att vidta nödvändiga åtgärder i syfte att minska fastighetens energianvändning. Under förutsättning att finansie- ringen ordnas genom statlig långivning på rimliga villkor kan dessa krav inte anses vara mera långtgående än t. ex. den årliga obligatoriska bilbesiktningen eller obligatoriska krav på anslutning av fastigheter till ett kommunalt VA- nät. I de fall de boende tillfälligt måste flytta från fastigheten uppkommer emellertid sociala problem som måste beaktas i lagstiftningen och i kommu- nernas energiplanering. Med detta system kan byggnadsnämnderna — efter något år av kompe—
tensuppbyggnad och översiktlig planering — rikta de energibesparande åtgärderna mot de objekt där insatsen ger bästa resultat utifrån en totalopti- mering. Kommunen inspekterar alltså inte rimligen varje fastighet. Genom översiktplanen och de lokala värmeplanerna definieras i stället den del av fastighetsbeståndet som kan förväntas ge bäst utbyte vid en insats av energibesparande åtgärder. På detta sätt kan även genomförandetakten planeras i samråd med länsarbetsnämnderna (vad beträffar hänsyn till arbetsmarknaden) och genom kontakter med ansvariga statliga myndigheter samordnas över hela landet.
Genomförandegraden blir med detta system betydligt högre än vad som maximalt kan förväntas bli fallet om man i huvudsak förlitar sig på information samt frivillighet från fastighetsägarnas sida. Genomförande- graden är givetvis av central betydelse för möjligheterna att någorlunda snart spara olja i avgörande kvantiteter.
Hittillsvarande låne- och bidragssystem bör snarast ändras. De energibe— sparande åtgärder inom fastighetsbeståndet som aktualiserats i Energikom- missionens betänkande är genomgående lönsamma redan vid dagens energipriser, varför den nuvarande bidragsgivningen bör ersättas av ett system som helt baseras på statlig kreditgivning. De statliga bostadskredi- terna bör utvidgas till att också omfatta investeringar för fjärrvärmesystem och centrala solvärmecentraler.
Vad som här sagts om kommunal energiplanering och hushållning inom det befintliga fastighetsbeståndet är tillämpligt på såväl bostadsfastigheter som offentliga och privata lokaler (inkl småindustrins lokaler). Processindu— striers och större tillverkningsindustriers energianvändning bör prövas enligt en särskild energikoncessionslagstiftning (se mitt särskilda yttrande).
E lvärmerestriktioner
Energins kvalitet (entropi) är olika stor för olika energislag. För praktiskt bruk talar man om en indelning i extra prima, prima och sekunda energi. Till gruppen extra prima hör el- och rörelseenergi, till prima bl.a. kemisk energi och kärnenergi. medan lågtemperaturvärme betecknas som sekunda.
För uppvärmning av bostäder och lokaler behövsjust lågtemperaturvärme. Den samlade fastighetsuppvärmningen använder för närvarande omkring 40 procent av nettoenergiförbrukningen. Denna uppvärmning borde från entro- pisynpunkt i första hand ske med spillvärme och solvärmt vatten och i andra hand med prima energi som ved, kol och olja.
Elektrisk uppvärmning av fastigheter innebär däremot i allmänhet en slösaktig användning av extra prima energi. Den marginella elproduktionen sker i vårt land i kärnkondenskraftverk och oljekondenskraftverk med verkningsgrader på 32 respektive 40 procent. Därefter används denna prima energi (el) för framställning av lågtemperaturvärme med väldiga kvalitets- förluster som följd.
Energikommissionen avvisar direkta restriktioner mot elvärme — förmod- ligen för att främja elanvändning i syfte att bredda underlaget för fortsatt utbyggnad av kärnkraften. Enligt min uppfattning bör nytillkommande elvärme helt förbjudas i områden som lämpar sig för fjärrvärme (i enlighet med elvärmeutredningens förslag). Övrig nyinstallation av direktverkande
elvärme bör antingen även den totalförbjudas (med rimliga dispensmöjlig- heter) eller begränsas på annat lämpligt sätt.
Man kan t.ex. tänka sig ett mera rimligt nyttjande av el för uppvärm- ningsändamål genom användande av värmepumpar eller genom att ställa speciellt långtgående krav (ändring i byggnadsstadgan) på isolering och värmeåtervinning i nyproducerade hus där elvärme installeras. Rätt använd kan således el ibland vara en lämplig distributionsform. Man bör också utreda möjligheterna att för fastigheter med befintlig direktverkande elvärme sätta ett tak för den årliga förbrukningen (kan lätt kontrolleras hos distributören), så att fastighetsägaren tvingas anpassa sin konsumtion genom åtgärder som förbättrad Värmereglering och ventilation, tätning av dörrar och fönster eller utnyttjande av solvärmt tappvarmvatten under sommarhalvåret.
E nergiskatteom/äggning
Energikommissionen förordar utredning av en energiskatteomläggning som i huvudsak skulle innebära att energi i framtiden momsbeskattas. En sådan omläggning skulle innebära att industrin skattebefrias och att en övervältring av skattebördan på övriga konsumenter äger rum. Den förordade skattemo- dellen gynnar relativt sett dessutom elvärmda fastigheter genom att skatten på olja kommer att öka betydligt mer än skatten på el. En sådan förändring skulle ytterligare gynna de redan priviligierade småhusägarna på flerbostads- hyresgästernas bekostnad.
Enligt min uppfattning ärinte Energikommissionens underlagsmaterial i energiskattefrågan tillräckligt väl genomarbetat för att utgöra grund för ett ensidigt förordande av en viss energiskatteomläggning. Bättre vore att förutsättningslöst utreda frågan i syfte att finna en modell som varken gynnar onödig elkonsumtion eller medför en kostnadsövervältring på hyresgäster i flerbostadshus.
Sociala konsekvenser
Olika energiförsörjningssystem påverkar de sociala förhållandena i samhället på skilda sätt. Skillnaden mellan ett till stor del uranbaserat system och ett system som i huvudsak bygger på hushållning och förnyelsebara energikällor skulle härvidlag bli märkbar. Energikommissionen har emellertid bara i vissa avseenden diskuterat vilka sociala konsekvenser som kan bli följden av olika åtgärder. Som exempel kan nämnas tänkbara fördelningspolitiska effekter vid val av olika styrmedel. Andra tänkbara sociala aspekter har inte alls beaktats, och Energikommissionen har aldrig genomfört en samlad analys av de olika försörjningsalternativens sociala konsekvenser, trots att den uppgiften nämns explicit i direktiven. Av nedan citerade skrivelse, vilkenjag i början av utredningens arbete presenterade kommissionen och dess expertgrupp för miljö- och säkerhetsfrågor, framgår några icke-behandlade sociala frågor av betydelse.
”De ekonomiska, politiska och sociala konsekvenserna kan i hög grad komma att variera beroende på graden av koncentration inom energiproduk- tionen och -distributionen. Detta gäller i huvudsak oavsett den enskilda energikällans miljöfarlighet. Några aspekter som borde beaktas:
Den ekonomiska maktkoncentrationen kan komma att förstärkas genom valet av insatser inom energiområdet. Komplicerade och stora anlägg- ningar kan bara tillverkas och uppföras av mycket stora företag eller koncerner, medan enklare och mera småskaliga anläggningar även ger de mindre tillverknings- och byggnadsföretagen en chans. Småskaliga alternativ kan också sägas ha påtagliga regionalpolitiska fördelar — satsningen kan spridas över hela eller en stor del av landet.
2. Sysselsättningsmöjligheterna påverkas också — i vart fall kvalitativt —av koncentrationsgraden. De stora koncentrerade anläggningarna kräver hundratals eller tusentals Iångpendlare och barackboende arbetare, medan de småskaliga alternativen ger fler människor möjlighet att arbeta på eller i närheten av hemorten.
3. Sårbarheten ökar med storlek och teknisk komplexitet hos anläggning- arna. Detta kan komma att användas som motiv för ökade polisiära och militära insatser samt övervakning av anställd personal i känsliga anläggningar. Många, små och enkla anläggningar ärinte alls sårbara på samma sätt.
4. Stora anläggningar ökar risken för såväl politisk som ekonomisk fåtals- makt över energiförsörjningen. Detta gäller självfallet för både produktion och distribution av energi. Möjligheterna till framtida ekonomiskt sabotage ökar också med koncentrationsgraden.
5. De enskilda medborgarnas möjligheter att överblicka och förstå energi- försörjningen minskar vid ökad koncentrationsgrad och teknisk komplexitet. Det är inte oviktigt från social synpunkt om den egna energiförsörjningen i första hand tryggas genom insatser på kommunal och regional nivå eller genom insatser på nationell och internationell nivå."
Betydelsen av dessa frågor kan säkert på några punkter behöva diskuteras och framför allt sättas i relation till faktorer utanför energiområdet som är av större vikt för vår sociala trygghet, men detär även med den utgångspunkten anmärkningsvärt att kommissionens majoritet lämnat dessa frågor utan beaktande. Majoriteten anser att problemet ”väsentligen legat utanför kommissionens kompetens" och att man därför "inte gjort några särskilda bedömningar av denna fråga" för att sedan helt inkonsekvent notera att "bakom kommissionens ställningstaganden och förslag ligger givetvis bedömningar av detta slag”!
Perspektivet efter 1990
Det har inte varit möjligt att inom Energikommissionen få gehör för en ordentlig diskussion om energiförsörjningen efter 1990. Med tanke på att energiförsörjningsalternativen (med undantag för kärnkraften) inte skiljer sig särskilt mycket är 1990, hade det onekligen varit av intresse att få en översiktlig bild av hur vägvalen under 80—talet kan komma att påverka energiförsörjningen mera långsiktigt. Än mer önskvärt hade varit att få en analys genomförd av kraven på energisektorn under 90-talet. Kommissionen har emellertid valt att bara ge det långa perspektivet en ofullständig och mycket splittrad behandling. Diskussionen om den förväntade energian-
vändningen efter 1990 (kap. 8) är generande dålig och stämmer vad gäller elförsörjningen inte ens med den antydda tillförselnivån. Varken använd- ningsnivån eller valet av tillförselalternativ för år 2000 har över huvud taget diskuterats av kommissionen och kan verkligen ifrågasättas på en rad punkter. Än mer förvirrande ter det hela sig när man (utan att få något begrepp om bakgrunden) i 8.6.1 får "exakta" kostnadsangivelser för alterna- tiven år 2000 och 1 8.6.5 fragmentariskt får "exakta” uppgifter om miljökon- sekvenserna vid samma tidpunkt. Framställningen ger således en helt förvirrad och säkert ganska felaktig bild, och sanningen är att Energikom- missionen — utöver vissa enkla resonemang om det framtida valet mellan kol. uran och sol — aldrig diskuterat den långsiktiga energiförsörjningen.
Önskvärt hade varit att Energikommissionen genomfört en analys av den ekonomiska utvecklingen efter 1990 och bedömt sävål den ungefärliga efterfrågan på el och bränslen som de fortsatta möjligheterna till hushållning. En sådan analys hade självfallet fått omges med många frågetecken men hade ändå varit nyttig för att belysa de problem som sannolikt väntar. Utifrån en sådan analys hade kommissionen också kunnat presentera ungefärliga balanser för år 2000 samt kunnat ange graden av osäkerhet (kanske i form av intervall). Analysen och balanserna hade sedan kunnat ligga till grund för en diskussion av bland annat följande centrala problem:
]. Elförsörjningen. Vi kan här (utan något ordentligt underlag) anta en ekonomisk tillväxt om 3 procent per år under 90-talet och hoppas att tillväxten i energianvändningen stannar kring 1 procent per år. Efter- frågan på el kan man av flera skäl förmoda komma att öka något snabbare — låt oss här anta 1,5 %/år i A/B alternativen och ett intervall på 1,5—2,5 %/år i C alternativet. En sådan, i historisk belysning mycket måttlig eltillväxt, skulle i A/B alternativen medföra en bruttoförbrukning på 135 TWh år 2000, medan motsvarande nivå i C skulle ligga mellan 168 och 186 TWh. Om man i A/B säger nej till fortsatt utbyggnad av vattenkraften (utöver 66 TWh), inte kan använda Oljekondens som baslast och av miljöskäl inte accepterar kolkondenskraftverk fattas 20—25 TWh el år 2000. när man summerat det maximala bidraget från vattenkraft, vindkraft, kraftvärme och mottryckskraft. Liknande problem uppstår i C alternativet, om man varken accepterar kolkondenskraft, ytterligare vattenkraft eller kärnkraft (utöver 13 reaktorer). Här saknas i så fall 10—25 TWh el. Fortsätter sedan elanvändningens tillväxt in på nästa årtionde, kommer elproduktionen i A/B år 2010 behöva överstiga 150 TWh och i C ligga en bra bit över 200 TWh.
2. O_liesituationen. Några relevanta frågor: Hur ersätter man i stor skala olja efter 1990? Kan vi i Sverige undvika en låsning till storskalig användning av kol? Kommer potentialen för fortsatt hushållning att procentuellt avta under 90-talet (gäller särskilt A/B)? Är maximal utbyggnad av kraftvärme under 80-talet (A/B) lämplig med tanke på risken för att en sådan lösning av eltillförseln minskar möjligheterna att under 90-talet låta centrala solvärmeanläggningar ersätta olja? Hur åstadkommer man från (bl. a.) oljesynpunkt en optimal fördelning på olika uppvärmningsformer? Vilken bör t. ex. avvägningen vara mellan inhemska bränslen och solvärme utifrån vetskapen om att den för energiinsamlingen nödvändiga arealen per lägenhet blir 50—200 gånger större med biomassa än vad som
? l i ! l ?
blir fallet med centrala solvärmesystem (om mark i det senare fallet finns tillgängligt på nära håll)? Bör omfattande subventioner ges till kommersiell utbyggnad av nya alternativ redan innan dessa ger billigare uppvärmning än oljeeldade pannor och kraftvärmeverk? Etc., etc.
3. Energia/ivändningens tillväxt. Vilken ekonomisk tillväxt och vilken ökning av produktionen kan accepteras under 90-talet med hänsyn till de kostnads- och miljömässiga följderna inom energisektorn? Om icke- tillväxt inom energi- (och el-)användningen måste prioriteras,ställer detta sannolikt marknadsekonomin inför svåra påfrestningar. Man kan förut- sätta att en sådan eventuell kursomläggning under trygga former tar ganska lång tid att genomföra. Från bl. a. den utgångspunkten borde det ha varit dags att redan i den här utredningen på allvar diskutera den långsiktiga energiförsörjningen.
6. Reservation av ledamöterna Kiel/ström och Kågeson
Angåendeförs/ag om fortsatt utbyggnad av vattenkraften
Kommissionen har i kapitel 10.4 av det nu framlagda betänkandet fastslagit att endast smärre tillskott i produktionskapacitet från vattenkraft är tänkbara fram till 1990 med hänsyn till de starka motstående intressen som förelig- ger.
Vi delar kommissionens bedömning i detta avseende men anser att det klart borde ha angivits att vattenkraftutnyttjandet vid medelår med hänsyn till motstående intressen inte får tillåtas överstiga 66 TWh/år och att utbyggnader över c:a 65 TWh knappast kan ske utan mycket allvarliga ingrepp och därför måste prövas särskilt noga.
Den utbyggnad till en energiproduktion av 65 TWh som kan ske utan allvarliga ingrepp har närmare specificerats av expertgruppen för säkerhet och miljö i dess preliminära rapport av 1978-02-09 och är fördelad enligt följande:
Utbyggt eller lovgivet (1977) 62,1 TWh Nybyggnader 05 Om och tillbyggnader 1,6 Minikraftverk 0,7
65,0 TWh
Vi anser vidare' att kommissionen klart borde ha angivit att de fyra outbyggda Norrlandsälvarn'a skall få förbli orörda.
De överledningsprojekt från dessa älvar som presenterats har ej behandlats av kommissionen. Det är emellertid vår uppfattning att dessa projekt med stor sannolikhet medför icke acceptabla konsekvenser.
7. Reservation av ledamoten Landell
Jag reserverar mig mot energikommissionens förslag vad gäller kärnkraften respektive vattenkraften.
Dåjag inte ens vid en inträngande språklig analys kan urskilja den konkreta innebörden i kommissionens förslag vad gäller kärnkraften kan det synas märkligt att kärnkraftförslaget kan bli föremål för min reservation.
Jag har dock resonerat så att en reservation är så mycket mer befogad då den inte bara vill motsäga det dunkelt sagda utan även uttyda det. Det är då samtidigt helt nödvändigt attjag också utförligt skildrar själva fundamentet för mitt ställningstagande som helt vilar på en ekologisk grundsyn.
Jag menar att människan måste existera i harmoni med andra levande organismer. För mig innebär det konkret att landskapet skall brukas — inte förbrukas.
Nu vet vi att ekologisk balans är ett relativt begrepp. Vi har genom århundraden haft ganska stora förändringar i vår omgivning. Jag menar då med balans en utveckling där förändringarna inte helt bryter den yttre ramen för att entydigt gå i en viss riktning. Konkret menar jag att den ekologiska balansen är allvarligt störd då det biologiska fundamentet tillfogas vittom- fattande skador som ej går att reparera. L
[ ett energipolitiskt perspektiv kan man fråga sig när problemen vad gäller den ekologiska balansen uppkom. Skedde det då människan här i Sverige övergick från en jägartillvaro till bofasthet kanske omkring tre tusen är f. Kr. då den beständiga odlingen på sina håll utarmade markerna? Kan man säga , att det mer målmedvetna bruket av kreaturens gödsel vid vår tidräknings ! början här i Sverige var en energipolitisk åtgärd som lade grunden för hela vår svårighet att hålla produktionsresultatens biverkningar under kontroll? Själva växtodlingen kan verkligen betraktas som energiproduktion — vi hade exempelvis i Sverige en avsevärd havreexport under 1800-talets första del till den tidens motorer som åtminstone i transportsammanhang var hästarna. Kort sagt: Är forna tiders extensiva kreatursskötsel med bruket av ängen och hagen starten till den kärnkraftproblematik som vi har idag? Nu är för mig inte kärnkraften det största hotet mot den ekologiska balansen i det svenska landskapet. i dagens läge kan man överhuvud taget inte tala om något hot då energikommissionens underlagsmaterial visar att kärnkraftverk under normaldrift utgör marginella miljöstörningar även vad gäller risken för cancer och genetiska skador hos människa. De förändringar i cellkärnan som ger upphov till cancer respektive genetiska störningar är i stället till övervägande del beroende av våra omgivningsgifter som huvudsakligen härleds ur industriell verksamhet. Dessa gifter är inte radioaktiva och därför jämförel- sevis svåra att spåra i naturen. Ändå har en del av dem påtagliga likheter i sin skadeverkan med radioaktivitet och man brukar tala om radiomi'netiska gifter dvs. gifter som härmar den radioaktiva strålningens verkan. Jag vill med dessa fragmentariska upplysningar ha sagt att utsläpp av kemika ier från industriell verksamhet är det stora hotet mot vårt biologiska fundament idag. Jag tänker då också på alla de gifter som inte är radiomimetiska i sin verkan. Jag tänker på de substanser som exempelvis göder våra sjöar och försurar våra
vatten.
Detta omgivningshot mot vår miljö som jag nu antytt förstärktes påtagligt under 1800—talet och framför allt under 1900-talet då människan lär. sig att själv sätta samman — syntetisera — kemikalier.
Kemikalierna är det stora hotet idag mot den svenska miljön. Jag anser att gruppen för säkerhet och miljö inom energikommissionen lagt ned beröm-
värd möda på att skildra detta. Med detta synsätt blir det obönhörligt logiskt för mig att betrakta exempelvis förbränning av olja, kol, torv, ved som ojämförligt farligare än kärnkraftverk under normaldrift.
Skulle en stor olycka med s. k. härdsmältning inträffa i ett kärnkraftverk eller skulle långtidsförvaring av det radioaktiva s. k. avfallet vara otillfreds- ställande förändras bedömningen av kärnkraftens skadeverkningar radikalt. Jag betraktar risken för en stor olycka vid en svenskt kärnkraftverk som i det närmaste obefintlig. Så kan jag bäst sammanfatta de presentationer av sofistikerad statistik som givits mig i energikommissionen, Jag menar att riskbedömningar som baserar sig på statistik över orsakssammanhang vilka i sin helhet aldrig inträffat måste ha en prägel av overklighet. Jag menar även att föredragningar i kommissionen visat hur långtidslagring av radioaktivt avfall kan ske under betryggande former i tusentalet år. Ytterligare bedöm- ningar av kärnkraftens säkerhet återstår i kommissionen. Det är dock naturligtvis inget hinder för var och en att göra en utvärdering av risker på vetenskapens nuvarande grund. Det skulle förvåna mig mycket om veten- skapliga rön i en snar framtid uppdagar nya faror hos kärnkraften. Snarare borde väl den vetenskapliga utvecklingen leda till större säkerhet både vid drift av kärnkraftverk och vid förvaring av radioaktivt avfall. Jag måste kunna göra denna personliga bedömning oavsett vilka krav som sätts upp i gällande lagstiftning.
Vad som ger betänkligheter är alla de smärre fel och rostskador som inträffat vid svenska kärnkraftverk. Ålders- och uttröttningsfenomenen kan bli allt ller och större i framtiden hos kärnkraftaggregatens tusentals komponenter. Jag menar dock att kärnkraftverken i dessa fall får ställas av som tidigare. Jag menar också att en teknisk utveckling borde ge allt större möjligheter att på ett tillfredsställande sätt ersätta åldrande komponenter. Genom en spridning över tiden av kärnkraftaggregatens byggande och genom olikheterna i konstruktion är det mindre troligt att samtliga kärnkraft- aggregat måste ställas av genom något fundamentalt och allvarligt åldersfe- nomen.
Det är mot kärnkraftens nuvarande marginella och hypotetiska risker som de bevisade allvarliga skadeverkningarna av oljan skall ställas. Vi är till ca 70 % oljeberoende i vår energitillförsel idag. Det allvarliga med oljans risker är de skador som redan åstadkommits på det biologiska fundamentet i vårt land. Jag bedömer dessa skadeverkningar så allvarliga att olja som energikälla måste undvikas till varje pris. Just det svenska landskapet är extremt känsligt för oljans skadeverkningar. Möjligen förstärktes denna speciella känslighet genom den inträdande klimatförsämringen i Sverige under tusentalet före Kristus ty då invandrade granskogen långt efter det värmetidens lövskogar reducerats. Barrskogen bidrar till en jordmån med låg buffringskapacitet. Konkret innebär det att Sverige är särskilt känsligt för den svaveldioxid som bildas då svavlet oxideras vid förbränningen av olja. Huruvida denna försurning kan påverka skogsproduktionen är omtvistat. Jag menar dock att energikommissionens experter visat hur svaveldioxidnedfallet avsevärt bidrar till sjöarnas försurning. Man har dock samtidigt visat hur en stor del av den nedfallande svaveldioxiden kommer från utländska källor. Energikom- missionen har i sin utredning av dessa frågor bl. a. hänvisat till propositionen 1976/7713 som gäller åtgärder för att motverka negativa effekter av svavel-
utsläpp. Man finner där en uttalad målsättning att minska utsläppen till den nivå som rådde i början av 1950-talet då försurningseffekter ännu inte hade konstaterats. Det betyder enligt propositionen att utsläppen av svaveldioxid måste minskas till 6—8 milj. ton per år i Västeuropa och att motsvarande minskning måste ske i ÖsteurOpa. För Sveriges del innebär det att utsläppen måste minskas från ca 800 000 ton per år till ca 300 000 ton per år. Det faktum att en stor del av svaveldioxidnedfallet kommer från utländska källor gör det så mycket mer angeläget att minimera de utsläpp här i Sverige som vi själva kan kontrollera. Denna filosofi har också legat bakom en övre gräns på en viktprocent svavel i tjock eldningsolja inom vissa delar av Sverige. Denna filosofi ligger överhuvud taget bakom de aktningsvärda ansträngningar som gjorts för att minimera svavelutsläppen här i Sverige.
I propositionen 1976/7713 betraktas målsättningen att komma ned till årsutsläpp på 300 000 ton svaveldioxid som en första etapp. Man konstaterar att det från hälso- och miljösynpunkt vore önskvärt att helt eliminera svavelutsläppen. Jag instämmer i detta önskemål och finner mot bakgrund av energikommissionens framtagna material att önskemålet högst betydligt ; blivit förstärkt. Man har visat hur våra sura sjöar (med lågt pH) förstärker ' kvicksilverproblematiken.
Kvicksilvret — starten för vår svenska miljödebatt under mitten av 1960— talet — har i ljuset av det material energikommissionen tagit fram fått en ny skrämmande profil. Energikommissionen har nämligen visat hurjust våra sura sjöar tycks verka som något av magnetfält för kvicksilvret. Med denna bild villjag då ha sagt att metylkvicksilvret tycks hållas kvar i sjöar medjust ett lågt pH. Det förflyktigas inte vidare som metylkvicksilver eller dimetyl- kvicksilver vilket är fallet i sjöar med högre pH. Kvicksilverdebatten har hela tiden varit ett oerhört komplicerat problemfa'lt med mängder av enskilda 1, fakta som i en del fall måst omvärderas. En sanning som står sig är dock det faktum att olika kvicksilverutsläpp i hög grad genomgår en s. k. metylerings- process i naturen varvid det nämnda metylkvicksilvret uppstår. Detta metylkvicksilver har visats vara ett gift som i särskilt hög grad drabbar det centrala nervsystemet hos människor och andra djurarter. Med några få yrkesmedicinska sjukdomsfall som undantag har vi i Sverige väsentligen varit förskonade från skadeverkningar på människa. Men genom exempel inte minst från Japan vet vi hur angeläget det är att hålla kvicksilverutsläppen nere så att de inte via vattnet leder till höga kvicksilverkoncentrationer i fisk och ännu högre hos de varelser som äter fisken.
Om nu våra försurade svenska sjöar har en benägenhet att hålla kvar kvicksilver så ger det naturligtvis starka motiv för att inte försura lier sjöar genom utsläpp av svaveldioxid genom förbränning av olja. Det ger också starka motiv för att inte släppa ut kvicksilver som i naturen lätt metyleras till det betydligt farligare metylkvicksilvret. Sådana ökade kvicksilverutsläpp skulle ske om vi introducerade mer förbränning av kol i Sverige eftersom kol ofta har tämligen höga kvicksilverhalter. Möjligheterna att rena rökgaserna från kvicksilverutsläpp finns men de tekniska svårigheterna är särskilt stora vad gäller möjligheterna att fånga in kvicksilverångorna vid kolbränning.
Oljan ger förödande miljöstörningar inte bara vid förbränning. Hela hanteringen av denna produkt hotar den ekologiska balansen i framför allt vattenmiljöerna. Dessvärre har stora oljeutsläpp sedan länge varit ett
obligatoriskt inslag vid de svenska kusterna. Skadeverkningarna på sjöfågel och stränder är välkända.
Särskilt från internationell synpunkt bör man även betrakta oljan som resurs vilken är alltför värdefull för att förbrännas. Födoämnen kan sedan fiera år utvinnas ur olja. En restprodukt blir då kvaroch den skulle vi möjligen kunna förbränna. 1 så fall måste förbränningen ske i små kvantiteter och under rigorösa reningsåtgärder. Personligen trorjag dock att kolvätena även i dessa restprodukter bättre kunde användas i exempelvis den kemiska industrin. Det väsentliga skälet mot oljans användning i energiförsörjningen är dock dess förödande miljöstörningar. Därför är det särskilt glädjande att just energikommissionen tagit initiativet till att successivt ersätta bensin med metanol. Själva metanolen ärju en mycket enkel kolväteprodukt som går att framställa direkt ur metangas för att ta ett lockande exempel.
Personligen har jag framfört en framtidsvision där just ett rörlednings- system för importerad metangas blir ett komplement till den ledningsbundna elektriciteten. Till dessa två vitt förgrenade ledningssystem kan sedan fogas de alternativa energikällor som är vind och sol. Vindens bidrag går då via vindkraftverk till el-distributionen. Solen kan nyttiggöras direkt via solfångare för husuppvärmning. Jag är tveksam till den roll som växtbio— massan kan spela i ett framtida energisystem. Jag är definitivt skeptisk till odling av energiskogar i den konventionella form som nu sker i Holland. Landskapsbilden skulle störas och risken för negativa gödslingseffekter på grundvattnet är ett par av de preliminära invändningarna. Om snabbväxande sälg och poppel odlas så kommer den sannolikt inte att användas till förbränning. Så sker inte heller i Holland. Det är en helt annan sak att tillvarata den sly som växer på våra kalhyggen.
Jag ger dessa synpunkter på det framtida energisystemet som ett komple- ment till min analys av oljans roll och framför allt dess miljöstörande effekter. Den ledningsbundna gasen är vid förbränning en vida mer överlägsen energikälla om man beaktar miljöeffekterna. I princip är det endast måttliga mängder nitrösa gaser som utgör miljöstörning då metangas bränns. Jag bortser då från bildandet av koldioxid som naturligtvis kan innebära en långsiktig miljöstörning genom sin inverkan på klimatet. Denna långsiktiga störning kommer då också vid förbränning av fossila bränslen som kol och olja. Koldioxidutsläpp kommer också iden händelse vi förbränner torv. Både de genomgripande ingreppen i landskapsbilden och diverse föroreningsut- släpp talar enligt min mening för att torven hålls i reserv som energikälla.
Jag har helt kort velat antyda en helhetsbild av energiförsörjningen för att ge relief åt olje- och kärnkraftproblematiken. Jag menar också att helhets- bilden rent principiellt vinner på att vara så diversifierad som möjligt — så många energislag som möjligt är önskvärt vad beträffar försörjningstrygghe- ten. Det har dock framgått med önskvärd tydlighet att förbränning av olja och kol måste krympas till ett absolut minimum från miljösynpunkt. Vi kan ändå få ett diversifierat system där bl. a. vattenkraften är ett väsentligt inslag. Jag talar då endast om den redan utbyggda vattenkraften.
I min översikt av olje- och kärnkraftproblematiken har jag i stort sett begränsat mig till bedömningar från miljösynpunkt. Jag har då inte berört de negativa effekter som uppkommer vid exempelvis brytning av uran. utvinning av olja och kol därför att sådan utvinning inom landet för
närvarande är aktuell i ytterst blygsam skala. De ansökningar om uranut- vinning i Ranstad som i skrivande stund föreligger utgör om de förverkligas ett marginellt tillskott till de svenska kärnkraftverken. Huruvida vi i framtiden kommer att bryta inhemsk uran och överhuvud taget tillämpa en s. k. fullständig kärnbränslecykel är enligt min bedömning beroende av hur långt marschen kommer att gå in i kärnkraftsamhället. Bindningen till kärnkraftsamhället är i sin tur beroende av den snabbhet med vilken vi kan föra in alternativa kraftkällor som sol och vind. Det är min uppfattning efter studiebesök i bl. a. Frankrike att Sverige skulle kunna fungera som något av ett världssamvete vad gäller kärnbränslecykelns tänkbara negativa konse- kvenser. Detta inte sagt för att påpeka missförhållanden i Frankrike. Nej —jag menar snarare att Sveriges stora potential för hög teknologisk kunskap utgör en tillgång i det fredliga kärnkraftutnyttjandets tjänst. Sverige borde kunna bidra till att med teknologiska innovationer förhindra den ofta omtalade risken för kärnvapenspridning i samband med upparbetningen av det använda kärnbränslet. Sverige skulle också kunna vara ett sådant världssam- vete vad gäller utveckling av säkerhetssystem hos 5. k. breeder-reaktorer där =. uranet kan komma att tillvaratas på ett effektivare sätt. Utvecklingen av breeder-reaktorer sammanhänger dock för närvarande av främst : tekniskt—ekonomiska skål med en i mitt tycke farligt stor satsning på * kärnkraftteknologi här i Sverige. i
Vad är då en "farligt storsatsning på kärnkraftteknologin"? Den frågan kan *I enligt mitt förmenande inte få något exakt svar. Klart är i varje fall att Sverige sedan lång tid redan gjort en aktningsvärd satsning på kärnkraften. Vid vilken utbyggnadsvolym denna satsning blir farlig är mycket svårt att säga. Helt klart är enligt mitt förmenande att gränsen inte går mellan sex, tio, elva, tolv eller tretton kärnkraftaggregat — dessa siffor är nämnda därför att de så flitigt cirkulerat i den svenska starkt partipolitiskt färgade kärnkraftdebatten. Nej — snarast torde en farlig bindning till kärnkraften föreligga då vi till alldeles övervägande del är beroende av kärnkraften. Redan den utbyggda vatten- ] kraften och satsningen på alternativa energikällor måste enligt min mening * vara en garanti för att en alltför ensidig koppling till kärnkraften ej ] förverkligas. I farligheten inbegriper jag huvudsakligen det principiellt . vanskliga att satsa alla resurser på ett enda energialternativ. Nej — mångfor- mighet är ett honnörsord inte bara i ekologiska sammanhang.
Efter denna starkt komprimerade exposé över det miljöfundament som jag har för mina bedömningar kanjag klart ange innehållet i min reservation vad beträffar energikommissionens förslag om kärnkraften. Jag skall först visa hur inte ens en inträngande språklig analys entydigt kan avslöja viktiga delar av innehållet i energikommissionens förslag vad gäller kärnkraften. Jag skall sedan reservera mig mot vissa fakta som ändå kan uttydas ur energikom- missionens förslag.
Jag har känt mig särskilt motiverad att företa den rent lingvistiska analysen som en förlängning av det ansvarjag tagit inför Svenska akademien. Jag har nämligen fullgjort uppgiften att analyserajust den svenska utredningssven- skan i en debattbok sammanställd av Inge Jonsson och utgiven av Svenska akademien.
Jag ger följande citat ur denna antologi som gavs ut 1976 under titeln ”Vad händer med svenska Språket?":
"I en fungerande demokrati borde statens offentliga utredningar (SOU) vara basen för en samhällskritisk debatt.”
"SOU skall läsas inte bara av berörda remissinstanser utan av alla intresserade medborgare."
Jag ger vidare i min analys av den offentliga informationen många exempel på utredningar som presenterat god och begriplig svenska. Men jag finner även betänkanden där texten är dunkel och jag är djärv nog att föreslå en förklaring till detta: "Förmodligen beror det på en missriktad diplomati att texten blir så dunkel. En förklaring till den svävande texten kan vara att man vill hålla alla vägar öppna för senare politiska beslut. Utredningen kan exempelvis inta en människo- och miljövänlig attityd i någon fråga men vågar inte precisera sin attityd. Varför? Det förefaller som om man ibland under själva utredningsstadiet utsätts för politiska påtryckningar."
Naturligtvis bör man påpeka att energikommissionen i fiera avseenden är en ovanlig utredning där man från början gjort klart att representanter för samtliga politiska partier skulle ingå. Men när politiska överväganden fördunklar texten så långt att den enligt mitt förmenande blir obegriplig så är jag naturligtvis tvungen att bara på grund av detta göra en reservation. Jag vill också i sammanhanget i varje fall ställa under diskussion det lämpliga att rent politiska överväganden på ett så flagrant sätt som här varit fallet direkt blandas med en faktaanalys.
Det dunkla i energikommissionens förslag vad gäller kärnkraften framstår som så mycket mer beklagligt då betänkandet i övrigt är fyllt av faktapreci- seringar ända in i de allmänna överväganden som föregår förslaget. Jag finner i dessa överväganden till min glädje att energikommissionen huvudsakligen tycks samla sig kring en sympati kring det räkneexempel för energibalans som kallas c-prim (CI). I detta förslag som jag från början varit med att väcka under kommissionens arbete kombinerar man en låg användningsnivå av energi genom långtgående hushållningsåtgärder med en enligt min mening måttlig satsning på kärnkraften. Inom räkneexemplet C' ryms väsentligen min bestämda uppfattning att de tolv svenska kärnkraftaggregat som är beställda kan byggas färdiga. Jag återkommer till denna tekniska diskussion i den senare delen av min reservation över kommissionens kärnkraftförslag. Jag vill citera kommissionens överväganden enbart för den lingvistiska analysen:
”Kommissionen vill emellertid understryka att ökade och samhällseko- nomiskt motiverade hushållningsinsatser, utöver vad som beräknats för alternativ C, skulle kunna minska energibehovet mot 80-talets slut till nivåer som avsevärt understiger vad som förutsatts i räkneexemplet.”
"Detta framgår klart av exemplet CI där de bedömda oljebehoven kring 1990 avsevärt understiger behoven såväl i A- och B- som C-alternativen. Samtidigt är det försörjningssystem som ligger till grund alternativ C tillräckligt flexibelt för att kunna möta en eventuellt större efterfrågan på energi, som kan bero på att den ekonomiska tillväxten blir snabbare eller på att hushållningsinsatserna icke får avsedd verkan.”
Detta språkjag nu citerat från avsnittet om kommissionens överväganden ståri bjärt kontrast till det språk som används i förslagsavsnittet. Det är inte så att där finns någon logisk motsättning — som kan upptäckas — mellan övervägandena och förslagsavsnittet. Nej — det är snarare så att satserna som
används i övervägandeavsnittet är klart begripliga medan väsentliga sats- byggnader i förslagsavsnittet framträder som obegripliga. Även den långa ingress som är skriven till förslagen om kärnkraft är klart begriplig. Det framstår då som särskilt olyckligt att själva kärnkraftförslagen i vissa väsentliga punkter är omöjliga att entydigt tolka.
Jag citerar från början av det textavsnitt (10.453) som följer under rubriken ”Förslag”:
"1. En utredning görs om möjligheterna att förse Sydvästra Skåne, Göteborgsområdet och Uppsala—Stockholmsområdet med fjärrvärme från kärnkraftvärmeaggregat i Barsebäck, Ringhals respektive Forsmark. Utred- ningen måste också i sina överväganden beakta den pågående och planerade verksamheten vid Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB:s kraftstation vid Simpevarp.”
Hur skall den senare meningen i detta citat utläsas? Jag menar att en tolkning är omöjlig då man inte exakt vet vad som är ”den pågående och planerade verksamheten". Man måste som jag tidigare antytt utgå från att texten läses förutsättningslöst av remissinstanser och intresserade delar av ; allmänheten. Det är då ytterst beklagligt om man i väsentliga textavsnitt % förutsätter långtgående förkunskaper hos läsaren. Ändå vill jag inte reservera , mig på just den här punkten i min analys. Man kan naturligtvis hävda att 5 läsaren av den aktuella meningen måste vara initierad och välinformerad. ! Som initierad och informerad läsare vet jag att det tredje aggregatet vid 7 Simpevarp är utlagt i beställning och tillverkning inom industrin. Jag vet också att man i princip kan bygga färdigt nämnda kärnkraftaggregat. Det är först vid själva laddningen som den s. k. Villkorslagen måste tillämpas vilken ' anses innebära garantier för en seriös behandling av bl.a. det avfall som f uppstår vid drift av aggregatet. i
Nu är ett färdigbyggt kärnkraftverk — även om det inte är laddat — en ; påtaglig realitet både tekniskt och ekonomiskt. Ännu vet vi inte om den s. k. ; Villkorslagen verkligen leder fram till att man stoppar laddning av kärnkraft- verk för en längre tid. I varje fall anserjag att läsaren har rätt att kunna utläsa _ huruvda energikommissionen tänkt sig att kärnkraftaggregatet vid Simpe- % varp skall byggas färdigt. Vad menas med att den av energikommissionen föreslagna utredningen skall " i sina överväganden beakta" den pågående och planerade verksamheten. Kommer själva beaktandet att innebära ett gillande eller en negativ attityd till att kärnkraftaggregatet vid Simpevarp byggs färdigt? Eftersom den angivna utredningen i övrigt skulle syssla med möjligheter att bygga om kärnkraftverk till kärnkraftvärmeverk är det väl troligast att energikommissionen tänker sig att även det tredje aggregatet vid Simpevarp skall utredas i detta avseende. Kanske har man till och med tänkt sig att förlägga detta aggregat någon annanstans exempelvis i Forsmark? Det aggregat vid Simpevarp som är under tillverkning ligger nämligen inte i närheten av några större befolkningskoncentrationer som skulle kunna använda fjärrvärme. Inte heller är några mycket omfattande arbeten gjorda vid Simpevarp som innebär att aggregatet verkligen måste förläggas dit. Min huvudinvändning står fast: Läsaren får aldrig veta huruvida det tänkta aggregatet vid Simpevarp skall byggas färdigt.
I den följande förslagstexten menar man att ett tänkt och i tillverkning utlagt tredje kärnkraftaggregat vid Forsmark skall utredas med avseende på
dess eventuella omvandling till kärnkraftvärmeaggregat. Inte heller här får läsaren veta om aggregatet skall byggas färdigt. Däremot får man den väsentliga upplysningen att en utredning som visar möjligheten att förvandla kärnkraftverk till kärnkraftvärmeverk bara tar något halvår. Det står nämligen i kommissionens förslag att beslut efter utredning nödvändigtvis skall kunna fattas senast hösten 1978.
Det rör sig inte om någon utredning som tar lång tid. I Forsmark kan man begripa att ett längre fjärrvärmesystem till Stockholm måste kräva ett visst utredningsarbete. Vad jag däremot inte kan begripa är varför ett visst utredningsarbete kring kärnkraftverks överförande till kärnkraftvärmeverk måste försena den tillverkning som pågår. Reaktortanken och andra väsent- liga delar borde inte kunna påverkas i sin utformning om man väljer att färdigställa ett kärnkraftvärmeverk i stället för ett kärnkraftverk. Utred- ningen kan i princip bedrivas parallellt med tillverkningsarbetet särskilt som hastigheten i tillverkningen kan varieras.
En av mina slutsatser i detta första avsnitt av min reservation till kommissionens förslag om kärnkraft är att förslaget kan garantera färdigbyg- gandet av ett elfte och tolfte kärnkraftaggregat. Men man kan också få den föreställningen attjust dessa aggregat stoppas om själva utredningsarbetet av någon anledning inte förs till sitt slut.
Varför har jag då gjort denna utförliga språkliga och tolkningsmässiga analys? Jo — svaret på frågan innebär god eller dålig arbetsmiljö för de tusentals seriöst arbetande människor som nu inte vet om det elfte och tolfte kärnkraftaggregatet skall byggas färdigt. Indirekt sammanhänger nämligen denna fråga inte bara med de nämnda aggregaten utan även hela den svenska kärnkraftsindustrins möjligheter att existera.
Jag menar att kärnkraften verkligen skulle kunna bli en fara för människan om arbetet inom området måste bedrivas under osäkerhet och med en psykologisk press att betraktas som tvivelaktigt eller mindre önskvärt. Skall vi överhuvud taget satsa på byggandet av kärnkraftverk — och det måste vi göra enligt min tidigare argumentering —så måste det ske i en positiv anda. Vi skall inte utsätta människor för stress i arbetslivet —det kan påverka både dem själva och arbetsresultatet.
Jag kommer nu till det andra avsnittet av min kärnkraftdiskussion. Där gäller frågan: Kan vi verkligen i ett hushållande samhälle bygga ut de tolv beställda kärnkraftaggregaten och samtidigt hävda att dessa kärnkraftag- gregat med sin energikapacitet kan ersätta olja. Energikommissionen harju uttalat sin mening att oljan måste betraktas som ett allvarligt miljöproblem. Det är då logiskt att ersätta olja med el och jag hävdar att det med rimliga ekonomiska uppoffringar går att göra i den takt man beräknat för färdigstäl- landet av de färdiga eller beställda tolv aggregaten. Jag hävdar dessutom att man sannolikt bör påbörja arbetet med ett trettonde aggregat.
Jag har alltsedan mitten av 1960-talet hävdat att återstående outbyggda älvar bör räddas då deras tillskott av energi kan undvaras då man ändå bygger ut kärnkraften. Vid början av 1970-talet med en fördjupad oro inför kärnkraften höll argumentet fortfarande. Oavsett synen på kärnkraft kom man efter hand att färdigställa ett antal aggregat. Den el-ström dessa levererade kunde ersätta vidare utbyggnad av älvar— låt vara att kärnkraften inte har vattenkraftens förmåga att snabbt kunna regleras.
I skuggan av oljeproblematiken kan det förefalla ologiskt att inte bygga ut vattenkraften eftersom den med nödvändighet helt är befriad från utsläpp av luftföroreningar.
Ändå menarjag att den väsentliga delen av all icke utbyggd vattenkraft i vårt land representerar omistliga ekologiska värden. Det är därför logiskt att jämte min reservation mot energikommissionens förslag i kärnkraftfrågan framföra en reservation mot kommissionens förslag i vattenkraftfrågan. I själva ingressen till förslaget om vattenkraft säger kommissionen:
”Kommissionen räknar med hänsyn till att starka motstående intressen föreligger endast med ett smärre tillskott av produktionskapacitet i vatten- kraft fram till år 1990."
Min reservation innebär ett tillägg med följande textrader: Ingen av de fyra orörda huvudälvarna skall byggas ut. Med utbyggnad avses i detta samman- hang även vattenöverledningar. Lika viktigt är att spara alla skyddsvärda. orörda älvsträckor i övrigt. Vattenkraften får allt framgent inte byggas ut till mer än 65 TWh. Bidrag från små vattenkraftverk är inte inräknade i dessa 65 TWh.
Grunden för min reservation i vattenkraftfrågan är värdesättningen av de kvarvarande ej utbyggda älvsträckorna i vån land. Man kan fråga sig hur en sådan allmän värdesättning kan mynna ut i den exakta siffran 65 TWh. Jag anser mig kunna stå för en precisering på grundval av det omfattande utredningsarbete som i många sammanhang företagits för att uppskatta de ekologiska värdena hos Sveriges ännu outbyggda vattenkraft. Förutom energikommissionens inom gruppen för säkerhet och miljö framtagna utredningsmaterial berjag få hänvisa till den statens offentliga utredning med titeln "Vattenkraft och miljö 3" (SOU I976:28)som i första hand yttrat sig om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland. Jag anför ur denna utredning följande citat (sid. 127):
"Underlaget för såväl denna utredning som för utredningen rörande vattenkraftutbyggnad i södra Norrland och norra Svealand talar för återhåll- samhet när det gäller den fortsatta vattenkraftutbyggnaden. Landshövding Sehlstedt framhöll att en utbyggnad av projekten i klass 4 (de älvar som är rangordnade bland de mest skyddsvärda förf.anm.)i det södra området inte borde komma till stånd och att man även i övrigt borde vara restriktiv när det gäller utbyggnad. I det norra området är de outnyttjade vattenkraftresurserna avsevärt större. Landsdelen är också glesare befolkad, utom vid kusten och vissa större orter i inlandet. De slutsatser som kan dras beträffande norra Norrlands älvar är emellertid i huvudsak desamma som de som redovisas i den sehlstedtska utredningen.”
"Med förhållandevis begränsade skadeverkningar torde det vara möjligt att genomföra en ytterligare utbyggnad med 4 a 5 TWh/år på lång sikt och 2 a 3 TWh/år på kort sikt, dvs. fram till mitten av 1980-talet." Det sistnämnda citatet innebär "några alternativ för det framtida utnyttjandet av våra vattendrag".
Då man i den här citerade utredningen (den s. k. Ekströmska utredningen) utgår från att 61 TWh är redan utbyggd vattenkraft anserjag 65TWh vara en lämplig siffra för att maximera vattenkraftutbyggnaden. Siffran skall då gälla all utbyggnad framgent. Jag anser det helt nödvändigt att fixera en övre gräns av den här typen då gällande lagstiftning — efter många erfarenheter — inte
förmår ge ett fullgott skydd av de ekologiska värden vi här talar om. Jag stöds i min uppfattning av det material jag tagit del av från Älvräddarnas Samor- ganisation. Jag har tagit del av denna förenings inventeringsmaterial och funnit det grundat på en inträngande detaljkunskap om de aktuella älvsträckorna.
Det skulle i detta sammanhang föra för långt att närmare gå in på de ekologiska värden som finns i våra ännu ej utbyggda älvar. Jag vill bara påpeka att skogsälvarna är minst lika värdefulla som de fyra ej utbyggda huvudälvarna i vårt land. Allmänt är det regleringsdammarnas — särskilt korttidsregleringens — skadeverkan som kommer i förgrunden. Djurs och växters liv har en allmän tendens att vara särskilt intensivt i övergångszoner. Det innebär att mycket av komplexa ekologiska världar finnsjust ovanför och nedanför vattenytan. Därför blir skadorna stora vid stränderna där älvytans nivå ändras. Jag vill framhålla hur även vattenöverledningar där man exempelvis vill nyttiggöra endast överskottet av vatten vid själva vårflödet är lika skadliga. Även själva översvämningen av stränderas marker ingår i det komplexa ekologiska samspelet. För det mesta ger vattenöverledningar väsentliga skillnader i den normala vattenföringen nedströms överledningen och skadorna är då givetvis genomgripande. Jag vill särskilt framhålla att vattenöverledning från en älv till en annan i väsentlig omfattning är att fatta som jämförbart med vattenkraftutbyggnad i den förstnämnda älven vad gäller miljöstörningar i dess ekologiska värld.
Vi måste komma ihåg att huvudälvarna och skogsälvarnas många små älvsträckor är att fatta som självständiga individer. Var och en har sina särdrag. Varje outbyggd älvsträcka kan om den exploateras liknas vid en djur- eller växtart som utrotas för alltid. Jag medger att det finns ettetiskt momenti skyddandet av våra ännu outbyggda älvar. Jag ser gärna att alla människor omfattar denna etik. Jag vill särskilt varna för utbyggnad av älvsträckor i områden som är svårtillgängliga för människan. Själva utbyggnaden inbe- griper att områdena öppnas med vägar och denna indirekta skadeverkan kan vara ännu större än själva utbyggnaden av älven. Den sistnämnda varningen är för min delen historisk beskrivning. Jag motsätter mig bestämt ytterligare älvutbyggnad.
Däremot kan jag under vissa omständigheter se utbyggnaden av små vattenkraftverk som något positivt. Visserligen torde denna utbyggnad bara ge någon TWh i tillskott men lokalt kan det lilla kraftverket ge både försörjningsmässiga och kulturella vinster. Jag vill dock betona att de kulturella vinsterna inte skall övervärderas. Studiebesök vid moderna s. k. minikraftverk har visat mig hur även dessa drivs med modern automatik —de blåser inget nytt liv i bygden. Däremot är små vattenkraftturbiner vid väl bibehållna kvarndammar och liknande kulturmiljöer en möjlighet att stegra intresset som sådant för hela kultur—naturmiljön. Jag vill även framhålla hur de fåtal minikraftverk som redan byggts i vårt land exemplifierar hur miljöingreppen kan bli små eller stora. Minikraftverken saknar inte miljö- störningar.
Jag har på det sätt som här skett velat sammanföra mina två reservationer mot energikommissionens förslag om kärnkraften resp. vattenkraften för att belysa den enhetliga basen för mina ställningstaganden. Jag menar att ett
starkt hushållande och resursbesparande samhälle måste ha en miljömässig grundideologi. Jag vill formulera denna grundideologi med det svenska landskapet i centrum. Varje landsdel har sina speciella förutsättningar för teknikval. Vår uppgift är att föra det svenska natur—kulturlandskapet vidare till kommande generationer.
Vi ser av energikommissionens betänkande hur exempelvis vindkraftverk kan bli nya inslag i det svenska landskapet. Högre än äldre tiders kvarnar reser de sig måhända som stödjepunkter för ögat ungefär som kyrktornen. Vindkraftverken representerar då tron på de kontinuerliga energikällorna. De fångar upp vindarna utan att lämna någon förstörelse vid sin produktion av elektrisk energi. Ja — själva vindkraftverkens torn kan slutligen tas bort utan att lämna några kvarvarande ärr i landskapet. Vattenkraftutbyggnaden däremot förstör för alltid. Utplånandet av en älvsträcka — en individ — är utplånandet för alltid av en hel ekologisk värld.
Men Vindkraftverken visar också något mer. De låter oss förstå hur modern teknik kan kombineras med ett ekologiskt synsätt. En svensk försöksstation strax söder om Gävle har sin teknik baserad på data-system. Automatiskt sätter då vindkraftverket igång då vindstyrkan blivit tillräckligt hög — automatiskt stannar stationen då vinden blir alltför stark. Data representerar vår tids komplicerade teknik. Vindkraftverket där söder om Gävle visar vad som krävs av framtidens människa. Vi måste kunna överblicka både komplicerad teknik och samtidigt leva i harmoni med naturens lagar. Vi måste dessutom kunna använda stora och komplicerade tekniksystem och låta dessa kombineras med små punktvisa energikällor. Kärnkraftverken är ett exempel på detta. Sådan är min framtidsvision. Den baserar sig på människan. Den kräver mycket av människan — både förståelsen av komplicerad teknik och intimiteten med naturen. På liknande sätt omfattar även landskapet allt — vildmarksområden. jordbruksbygd och de stora städerna. I alla dessa miljöer önskar jag att människan bygger sitt liv på gemenskap. Men det gäller inte bara gemenskapen med varandra utan även gemenskapen med natur—kulturlandskapet. Jag talar om en utvidgad gemen- skap som gäller hänsyn till allt levande.
I det skede vi nu befinner oss harjag ärligt försökt göra mitt val mellan olja och kärnkraft. Jag känner ödmjukhet inför våra tekniska möjligheter att begränsa skadeverkningarna hos dessa båda energislag.
Visst kan man hävda en obegränsad tilltro för våra tekniska möjligheter att eliminera de två energislagens skadeverkningar. Men den som levt med miljödebatten i många är vet hur tekniken alltid har en ekonomisk gräns. Man kan inte satsa på oljan och hävda att allt oljeSpill plötsligt skall försvinna, alla förbränningsgaser hållas inne. På samma sätt finns det ekonomiska gränser för kärnkraftens säkerhet förutom de rent tekniska. Kärnkraftens risker är dock i geografisk mening väl samlade till några få punkter. Det borde underlätta möjligheterna att från miljömässig synpunkt övervaka både brytning av uran. drift av kärnkraftverk. upparbetning av det s.k. avfallet samt slutlig förvaring av radioaktivt material.
Jag vill klart redovisa den stora osäkerheten i mina bedömningar för att samtidigt med skärpa vända mig mot dem som inte förutsättningslöst gör sin analys. Jag är starkt skeptisk till kärnkrafttekniken men jag satsar på den då
oljan bevisligen för varje dag smular sönder vårt biologiska fundament. Allvaret i situationen är så stort att man inte får göra ettja till kärnkraften som liktydigt med ett nej till livet. Jag menar att inslag av trosvisshet försvårar en öppen och förutsättningslös dialog. Jag vill också betona naturvårdens sociala ansvar. Vi är alla intresserade av att ge ett innehåll åt vår produktion som bygger på gemenskap — även med naturen. Jag har känt mig låst av energikommissionens direktiv som talar om ekonomisk utveckling. Denna ekonomiska utveckling har energikommissionens majoritet — mot min protest — på ett tidigt stadium tolkat som ekonomisk tillväxt. Samtidigt är alla överens om behovet att vidare utvärdera i vad mån ekonomisk tillväxt kommer i kollision med ett djupare livsinnehåll. Det är hoppfullt. Min reservation mot energikommissionens förslag om kärnkraften vidgar perspektivet mot en vidare samhällsdebatt vad gäller vår demokrati. ] vilken utsträckning är det lämpligt att partipolitiker deltar i stora faktautredningar som många uppfattar som helt förutsättningslösa? Denna fråga är inget angrepp mot vår partipolitik. Jag menar bara att energikommissionens avslutande förslag om kärnkraften kan belysa nackdelarna med att blanda partipolitiska överväganden med en faktadiskussion. Det är inte bara så att vår framtida samhällsutveckling måste baseras på en ekologisk grundsyn. Vi måste också i vårt alltmer tekniskt komplicerade samhälle få en öppen diskussion där alla detaljer mycket klart blir belysta. Först då finns förutsättningen att någotsånär kunna urskilja gränserna mellan fakta och värderingar. Ett öppet samhälle och en fungerande demokrati samman- hänger särskilt intimt med kärnkraftens framtida risker. Kärnkraftens komplicerade tekniksystem är så avgränsade — så fjärran och svåra att förstå. Det ställer oerhört starka krav på vårt demokratiska system. Det är så min reservation om kärnkraften skall fattas — både ett teknik- och demokratival. Först med ett mycket öppet och demokratiskt samhällssystem kan kärn- kraften avvecklas då slutligen en våldsam satsning på alternativa energikällor ger resultat. Snabbheten med vilken vi tar fram de alternativa energikällorna bestämmer längden av den s. k. kärnkraftparantesen. Många vill hävda att vi skulle vara fast i kärnkraftsamhället vid en viss teknisk och ekonomisk gräns. Jag viil replikera att ingen säkert vet var denna gräns går ochjag vill framhålla att en fungerande demokrati är vad som ytterst bestämmer vår läsning i kärnkraftsamhället. Jag vänder mig mot att en teknokratisk och partipolitisk elit manopoliserar energifrågorna. Det är därför jag så starkt protesterar mot det partipolitiska inslaget i den skrivning som energikommissionen gjort i kärnk'aftfrågan. Mina reservationer handlar till lika delar om miljömässiga värderingar, teknikval och slutligen vårt sätt att disktuera dessa frågor.
8 Särskilt yttrande av ledamoten Curry-Lindahl
1 Ali/näneko/ogiska synpunkter
Vid al. energiplanering är det nödvändigt att beakta ekologiska grundförut- sättningar. Åven om nuvarande energikris kräver relativt snabba beslut, bör likväl ekologiska synpunkter, som givetvis är långsiktiga, tillmätas en
avgörande vikt. Annars torde sociala och ekonomiska förväntningar inte kunna uppfyllas på lång sikt. I direktiven till energikommissionen nämnes också uttryckligen att den nya energipolitik som markeras i regeringsförkla- ringen bygger på en ekologisk grundsyn, som syftar till att successivt ersätta användning av uttömliga resurser med förnyelsebara sådana. Det uttalas också i direktiven att en miljö- och säkerhetsmässig värdering av de olika energislagen är nödvändig för att ”kunna avgöra vilket energisystem som totalt sett medför de lägsta riskerna och de minst negativa miljöeffekterna och är det samhällsekonomiskt mest fördelaktiga”.
Regeringsförklaringens och direktivens uttalande om en ekologisk grundsyn utgör en välbehövlig markering av en ny miljöpolitik i Sverige. Emellertid medför en ständigt stegrad teknisk produktion, oavbrutet växande samhällen och en ökande konsumtion ett snabbt förbrukande av naturtillgångar utan att kompensera för förbrukningen. Detta gäller bl.a. energikonsumtionen. Ohämmad ekonomisk tillväxt kan inte förenas med en ekologisk grundsyn, ej heller med konstruktiv naturvård, eftersom en dylik tillväxt förbrukar resurskapitalet.
Med naturvård i modern mening avses ett klokt utnyttjande av de förnyelsebara naturresurserna. Detta innebär att människan bör försöka nå en ekologisk balans mellan sina behov och naturens förmåga att på lång sikt tillfredsställa dessa. Självförnyande naturtillgångar är solenergi, luft, vatten, jord, växter och djur, med andra ord resurser, som är nödvändiga om människan själv skall kunna överleva.
Ett dramatiskt exempel på den ekologiska obalans som skapats av tekniken är den moderna människans enorma energikonsumtion. Tekniken försöker slå sönder alla organiska begränsningar, utan att vara utrustad med de självreglerande mekanismer som de organiska systemen har utvecklat. Detta är ett exempel på människans upprepade försök att överskrida sina egna biologiska begränsningar. Ehuru människan är en del av ekosystemet och beroende härav, påverkar hon detta system mer än någon annan organism. Denna påverkan har under senaste sekler varit negativ.
Tyvärr fasthåller människan vid den livsstil som lett till de svåra miljöproblem som hon f. n. konfronteras med. Därmed fortsätter konsum- tionen av energi att öka med accelererande miljöförstörelse som följd.
Med hänsyn till att Energikommissionens uppdrag tidsmässigt omfattar endast en begränsad del av det övergångsskede energiutvinningen i världen f. n. befinner sig i, har Enerikommissionens betänkande till större delen grundats på ett ur svensk synpunkt baserat samhällsvetenskapligt betraktel- sesätt kompletterat med analyser av hälso- och miljökonsekvenser för Sverige. Avsteg har sålunda delvis gjorts från ett globalt betraktelsesätt i väntan på att nödvändiga internationella, långsiktiga lösningar kommer att fattas på energiområdet.
Detta betyder enligt min mening att ekologiska grundförutsättningar tyvärr inte konsekvent har kunnat beaktas i Energikommissionens övervä- ganden och inte heller genomgående har kunnat tillämpas vid utarbetandet av dess förslag. Föreliggande allvarliga ekonomiska kris i Sverige synes ha nödvändiggiort kortsiktiga lösningar på energiproblemen för att snabbast möjligt uppnå en ekonomisk återhämtning. Följaktligen har långsiktiga ekologiska synpunkter fått ge vika och den ekologiska grundsynen har måst
åsidosättas i föreliggande utredning. Jag beklagar detta avsteg från direktiven och från en linje som jag anser vara av största betydelse vid all planering av naturresurser.
2 Olja, kol och kärnkraft
Ur miljösynpunkt vore det idealiskt att omedelbart slå ut energikällor som olja, kol och kärnkraft samt att ersätta dem med solenergi och därmed förenade energislag med undantag av vattenkraften. Av socio-ekonomiska skäl ter det sig f. n. som orealistiskt att i Sverige omgående avveckla på olja, kol och kärnkraft baserad energi, innan tekniska och marknadsmässiga möjligheter föreligger att i stor skala ersätta nämnda energislag med på solenergi baserade kraftkällor.
Sverige befinner sig f. n. i ett av många anledningar förorsakat övergångs- skede vad avser energiförsörjningen. Samtidigt som olja och kol förorsakar en ökande och synnerligen allvarlig miljöförstörelse genom föroreningsutsläpp av såväl svavel som tunga metaller (t. ex. kvicksilver, kadmium, bly) så kommer inom relativt kort tid de globala oljetillgångarna att sina. Man bör av miljöskäl i största möjliga utsträckning undvika kol som ersättare av olja. På solenergi baserade förnyelsebara kraftkällor med undantag av vattenkraften framstår enligt min uppfattning som de lämpligaste och mest överlägsna ersättningsalternativen för framtiden. De kan dock ännu inte tekniskt och marknadsmässigt i stor skala ersätta de f. n. utyttjade ändliga energikällorna i Sverige. Sålunda accentueras innevarade övergångsperiod av att Sverige bör snarast möjligt reducera användningen av konventionella energikällor som olja Och kol samtidigt som på solenergi baserade kraftkällor ännu inte står till buds. Ett undantag utgör vattenkraften, men av skäl somjag återkommer till i nästa avsnitt bör denna inte ytterligare utbyggas i Sverige.
Är då kärnkraften verkligen lämplig som tillfällig energikälla under innevarande övergångsskede? Vore det inte bättre att fortsätta med oljebe- roende så länge oljan finns kvar i världen och att successivt ersätta olja med kol, innan solenergislagen kan ta vid?
En balans av hittills påvisade miljöskadeeffekter i Sverige, förorsakade av olja, kol och kärnkraft, visar ett överväldigande minus för olja och kol, medan kärnkraften på sin höjd hittills endast förorsakat vissa termiska miljöeffekter. Givetvis kan en adekvat jämförelse mellan de tre energislagen inte göras, eftersom olja och kol varit i bruk under längre tid och intensivare än kärnkraften. Härtill kommer de potentiella risker som är förknippade med nukleära energikällor genom att problemen gällande absolut säker förvaring av avfallsprodukterna ännu inte är lösta på ett betryggande sätt.
Följaktligen gäller det att väga miljö- och hälsorisker som förorsakas av olja och kol å ena sidan resp. av kärnkraft å den andra mot varandra. Det är ett svårt val, men enligt min mening råder det inte något tvivel om att föroreningsutsläppen från på olja och kol baserade förbränningsprodukter vållar så stora skador på produktiva miljöresurser i Sverige som vatten och mark att dessa energikällor bör elimineras. Av dem förorsakade föroreningar ackumuleras i sjöar och jordar, eftersom nedbrytningen är långsam. Detta innebär genom anrikning av kemiska gifter allt svårare skador på vegetation och fauna. Lokala utrotningar av kommersiellt viktiga fiskarter har ägt rum i
ett mångtal sjöar. Genom näringskedjorna hotas också människan, som givetvis även på andra sätt kan utsättas för hälsoskador, vållade av föroreningsutsläpp. Vi vet sålunda med bestämdhet att miljö- och hälso- effekterna genom fortsatt användning av olja och kol redan nu är ytterst allvarliga och att den toxiska verkningsgraden genom anrikning stadigt ökar. Att i en sådan situation med berått mod fortsätta denna negativa och farliga utveckling genom att använda olja och kol innebär enligt min uppfattning ett större miljöhot än vad kärnkraften f. n. utgör. Denna bedömning görs alltså på basis av hittills vunna erfarenheter i och utanför Sverige. Till detta kommer en betydelsefull säkerhetsfaktor i Sverige, nämligen existensen av den s. k. villkorslagen. Den garanterar, såvitt jag förstår, att Sverige inte ger sig in på nukleära äventyrligheter. Samtidigt intensifierar den säkerhetsforsk- ningen på området.
Härtill kommer att ytterligare material beträffande kärnkraftens säkerhets- problem skall presenteras för Energikommissionen under våren 1978. Detta nya material kan av säkerhetsskäl medföra att förslagen i Energikommissio- nens huvudbetänkande måste modifieras eller ändras.
Ovanstående omständigheter har utgjort den grund på vilkenjag motiverar 3 mitt ställningstagande till olja, kol och kärnkraft som energikällor. Jag anser _' sålunda att Sverige under innevarande övergångsskede inom energiförsörj- ningen snarast möjligt bör försöka:
i l
1. Reducera behovet av olja som energikälla.
2. Undvika en ökning av kol som energikälla.
3. Utnyttja befintlig kärnkraftvolym men undvika en ökad satsning på kärnenergi.
4. Avsevärt öka forskningsaktiviteten gällande solenergi och därmed förenade kraftkällor med undantag av vattenkraften, så att solenergi i dess olika former snarast möjligt kan tas i bruk och marknadsföras.
3 Vattenkraften
l | Vid energikommissionens sammanträde i oktober 1977 föreslog jag att ! energitillförseln genom vattenkraft skulle minskas i energibalans-alterna- tiven A—D från 66 TWh till 63 TWh. Majoriteten av ledamöterna uttalade sig i mot förslaget. Mina betänkligheter mot en utbyggnad upp till en effekt av 66 TWh ! grundar sig till största delen på genom fältarbeten vunnen personlig 5 kännedom av resp. kvarvarande vatten och i ännu högre grad på fälterfaren- heter av i Sverige utbyggda vattensystem med kringliggande områden både före och efter deras förstörelse. Diskussioner med naturvårdens företrädare i Sverige har ytterligare styrkt mig i min uppfattning.
Befintliga eller beslutade vattenkraftutbyggnader i Sverige ger en effekt av 62,1 TWh. Det har av industrin bedömts som ekonomiskt meningsfullt att bygga ut vattenkraften till 95 TWh, alltså ytterligare 33 TWh. Genom att Torne älv, Pite älv och Vindelälven av Riksdagen undantagits för utbyggnad
bortfaller 12,5 TWh. Riksdagen har också uttalat att övervägande skäl talar för att inte heller Kalix älv bör byggas ut. Därmed bortfaller ytterligare 4,5 TWh, alltså sammanlagt 17 TWh.
Genom Riksdagens beslut den 15 december 1977 bekräftades att Kalix älv skall bevaras och beslöts att ytterligare älvar och älvsträckor undantas från utbyggnad. De motsvarar 8,5 TWh. Det innebär att 7,5 TWh är disponibelt för ytterligare utbyggnad. Därav utgörs 2,8 TWh av vatten som inte klassificerats eller redovisats. Det är ur miljövårdssynpunkt inte likgiltigt vilka av de kvarvarande vattnen som exploateras för vattenkraftutbyggnad. Regeringen påpekade i sin av Riksdagen antagna proposition l977/78:57 att man inte kan utgå från att alla utbyggnadsprojekt i de områden som inte omfattas av riktlinjerna kommer att tillåtas efter prövning i vanlig ordning enligt vattenlagens bestämmelser.
Om utbyggnadsnivån blir högre än 64—65 TWh hotas ett flertal vattendrag som representerar stora miljövärden ur ekologiska, ekonomiska och rekrea- tiva (=sociala) synpunkter. Många av dessa vatten har hög biologisk produktivitet.
Enligt min mening betyder en utbyggnad utöver 63 TWh omfattande skador på miljön. Den av Energikommissionen under arbetets gång beräk- nade effekten av 66 TWh torde kräva en utbyggnad av upp till tio ur miljösynpunkt mycket värdefulla älvsträckor. Älvräddarnas Samorganisa- tion anser att vattenkraftutbyggnader med relativt begränsade skadeverk— ningar kan accepteras upp till 64—65 TWh. Sistnämnda effektgränser är beroende av om det går att få ut 0,7 TWh genom minikraftverk, dvs. återuppbyggnad av äldre anläggningar. Energikommissionens arbetsgrupp för Säkerhet och Miljö anser att 65 TWh är den absolut högsta gränsen för utbyggnad.
Nästan alla svenska vattensystem och kringliggande landområden har under innevarande sekel våldsamt påverkats genom vattenkraftutbyggnader och en stor del av dem har totalförstörts. (Se kartan). Inget land i världen har veterligen för vattenkraft byggt ut en större proportion av sina vattensystem än Sverige. Denna exploatering har också gått ut över nationalparker och naturreservat, vilka varit avsedda att bevaras för all framtid. I detta avseende framstår Sverige i relation till sin ringa befolkningsmängd, stora landareal och höga levnadsstandard som ett av de under de senaste decennierna mest naturförstörande länderna i världen. Fem av Lapplands sju nationalparker och dess förnämsta naturreservat har sålunda delvis förstörts av onödig exploatering, flertalet av dem på ett våldsamt sätt. Internationella reaktioner har inte saknats. I utlandet har man med häpnad konstaterat hur den svenska staten förgripit sig på den ena nationalparken och naturreservatet efter det andra. därmed till skillnad från flera fattiga utvecklingsländer med hårt befolkningstryck demonstrerande likgiltighet för syftet med nationalparker och brist på respekt för dylika reservats integritet. Förvåningen i utlandet har spätts på genom att Sverige samtidigt som denna naturskövling pågått för fullt utåt försökt göra gällande att Sverige skulle vara ett föregångsland på
REGLERADE SJÖARS YTA I FÖRHALLANDE TILL TOTAL SJÖYTA
Kartan visar de reglerade sjöarnas yta i förhållande till den totala sjöytan för varje redovisningsomrade. Förhållandet kan överstiga 100 vilket innebär att man med konstgjorda sjöar skapat en större Sjöyta än den som tidigare fun- nits inom redovisningsområdet. Vänern och Vättern är inte redovisade på kartan.
TECKENFÖRKLARING
[] 0— 0,9 % eller regleringar saknas
Källa: Naturvårdsverkets PM 853
naturvårdens område.
Detaljerade beskrivningar av den förstörelse som drabbat främst Norrlands vattensystem under perioden 1940—1977 återfinns i bl. a. följande skrifter: Faxén 1948, Johansson 1948, Beskow 1953, Curry-Lindahl 1955, 1963, 1968, 1971 a, 1971 b, 1972, 1973;Curry-Lindahl och Harroy 1972, Sjörs och Nilsson, 1976, Hubendick 1977.
Denna enorma omdaning och förstörelse av naturlandskapets sjöar, myrar, älvar och skogar har pågått under tiotals år utan att någon översiktlig planering av vad och hur mycket som skulle exploateras av Sveriges älvar och sjöar hade redovisats, trots att den ideella naturvården under mer än ett årtionde vädjade härom. Nu, när inte mycket återstår av intakta vattensys- tem, har äntligen en sådan plan fastslagits, men rösterna är redan många som föreslår att den skall frångås.
Genom tidigare och pågående förstörelse av vattensystemen i och utanför nationalparker har värdet av de få kvarvarande, hittills orörda vattensys- temen i Sverige ökat avsevärt av ekologiska, ekonomiska och sociala skäl. De orörda älvsystemen utgör ovärderliga referensområden för jämförelser mellan bl. a. produktiviteten i dessa system och i dem som byggts ut.
Den statliga och privata exploateringen av vattnen för energiändamål har på några decennier förändrat Sverige på ett naturhistoriskt så omstöpande sätt att den endast kan mäta sig med vad inlandsisarna mäktade åstadkomma under hundratusentals år. Till detta kommer alla de vattendrag som försvunnit eller förändrats genom utdikningar och torrläggningar, ofta till ingen nytta. Omfattningen av denna förstörelse av produktiva naturresurser och rekreativa tillgångar har inom Energikommissionen liksom i den allmänna debatten kommit i skymundan för den försurning av sjöar som främst ägt rum i sydvästra Sverige. Ändå är förstörelsen och förintandet av akvatiska och terrestra organismer i de för vattenkraft utbyggda vattensys- temen och kringliggande, tidvis överdämda landområdena större än vad försurningen åstadkommer.
Sålunda är det grundlöst att påstå som många gör att vattenkraftutbygg- naden är miljövänlig. Inte heller påståendet att man kan återställa utbyggda vattendrag genom att eliminera dammarna är med sanningen överensstäm- mande.
En del av vattenkraftens skadeverkningar har redovisats i av Energikom- missionen producerade dokument, men många av skadeeffekterna har inte ens omnämnts. Det är inte min avsikt att ytterligare gå in härpå men jag önskar dock betona att vattenregleringar kan medföra att såväl strand- och vattenvegetationen som faunan helt utplånas eller kraftigt utarmas. Produk- tiviteten minskas kraftigt eller upphör helt. Genetiska resurser av stort värde slås ut.
3.4.1. Vilka utbyggbara, hittills icke undantagna vatten bör sparas?
Nedanstående lista förtecknar 22 älvsträckor representerande 2,9 TWh. De anses av naturvården vara mycket värdefulla och häri instämmerjag. Alla av
dem borde helst undantas från utbyggnad. Enligt min uppfattning är 17 älvsträckor särskilt värdefulla av olika miljöskäl och bör i första hand undantas från utbyggnad.
De representerar tillsammans ca 2,4 TWh. På förteckningen tar de markerats med en asterisk. Samtliga dessa älvsträckor bör alltså untantas från utbyggnad.
3.4.2. Värdefulla älvsträckor i Sverige, som inte bör byggas ut
Energi TVlh
Strängnäs/olsen -K/arabro * 0 ,205 3 mil sammanhängande outbyggd älvsträcka i Klarälven. Klassad som riksintresse för rörligt friluftsliv och fritidsfisket. Den enda kvarvarande svenska reproduktionslokalen för den unika klarälv— laxen. Stort värde ur rekreationssynpunkt och för turismen i Klarälvdalen.
Nedre Långan (Litsnäset—Läng/orsert)* 3,100 4 mil sammanhängande outbyggd älvsträcka i centrala Jämtland, ca 2,5 mil från Östersund. Över 50 000 människor kan nå området inom en halv timme. Av fiskeristyrelsen klassat som riksintresse för fritidsfisket. Kanotvatten. Riksintresse för kulturminnesvården. Sveriges största fångstgropsområde med över 3 000 gropar. Ett stort antal stenåldersboplatser funna längt stränderna, vissa över 5 000 år gamla, vid sommarens inventeringar. Hela älvsträckan klass 4 ur kulturminnesvårdssynpunkt (Riksantikv.ämb.). Stora landområden överdäms 2 500 ha. Viktiga vinterbetesland för Offerdals sameby överdäms. Sehlstedt har för placering i klass 2 förutsatt att kulturminnesvården inte skulle orsaka skada, vilket är helt omöjligt p. g. a. fornlämning- arnas läge invid älvstränderna. Riksantikvarieämbetet säger bestämt , nej till en utbyggnad. l l Arnmeråns överledning* ),090 Mycket stort vetenskapligt värde. 2 mil torrläggs vid överledning. Riksinrresse för fritidsfisket. Riksintresse för rörligt friluftsliv. Riks— intresse för vetenskaplig naturvård. Hela vattendraget måste bedömas som en helhet. Nedre Västerdalsälven (K irar'nlrolms/orsen—F än/or'seri—Diur/or's)* t,200 Mycket allvarliga skador på Västerdalarnas främsta jordbruksbygd som skulle medföra för bygden mycket svåra samhällsekonomiska följder. 6 mil i stort sett orörd älvsträcka med ett mycket värdefullt kulturlandskap klassat som riksintresse för kulturminnesvården. Riksintresse för vetenskapl. naturv. Stort rekreationsvärde, lättåt— komligt för Mellansveriges befolkningskoncentrationer.
K lippen * 1,090 | 2 mil outbyggd älvsträcka i översta delen av Umeälv, belägen inom ' primärt rekreationsområde och på gränsen till mycket värdefullt delta 5 samt kulturhistoriskt intressanta översilningsängar. Riksintresse för ' den vetenskapliga naturvården. Riksintresse för det rörliga friluftsli- ' vet. Ligger mitt i ett viktigt turistcentrum (Tärna-Hemavan).
Övre Åseleälveri* l.430 i En hela 9 mil lång outbyggd sträcka av Ångermanälven mellan Vilhelmina och Åsele. Mycket stort geovetenskapligt värde, framför allt Stenkulla-Almseletområdet. Bl.a. den tydligaste genombrotts—
Energi TWh
dalen i urbergsnörrland. Mycket värdefullt fiskevatten. Hela älvsträckan riksintresse för fritidsfisket. Speciellt värdefullt är Volg— sjöforsområdet genom sin närhet till Vilhelmina. Fisket i Volgsjöfors går inte att ersätta genom åtgärder i t. ex. Vojmån. Enl. Fiskeristy— relsen är det nämligen inte möjligt att förbättra fisket i vattendrag. som redan har naturliga bestånd genom utsättning av fisk. (Se fiskeristyrelsens yttr. över Sölvbacka). Vojmån har redan ett gott fiske. Volgsjöfors 0.080 TWh.
Storån * 0.020 Ett 5 mil sammanhängande vildmarks- och urskogsområdet i norra Jämtland. Området är mycket ovanligt eftersom det är nästan det enda barrskogsområde i Jämtland nedanför fjällen som är helt opåverkat av avverkningar. Vägar saknas nästan helt. Mycket betydelsefullt fritidshskeområde av riksintresse. Limnologiskt ytterst intressant vattendrag. Naturinventeringar gjorda i sommar. Området föreslaget som nationalpark. Hela älvsträckan är en ekologiskt sammanhängande enhet.
th'klfäli* 0.105 Utomordentligt goda förutsättningar för laxreproduktion. Den enda skogsälv som inte flottledsrensats i den nedre delen. Riksintresse för den vetenskapliga naturvården. Viktig forskningsstation för ekolo- giska studier i rinnande vatten i Norrland. Långa serier viktiga mätningar utförda.
Söli'baeka * 0 .077 Den sista orörda älvsträckan i Öv. Ljungan. Omväxlande och vacker natur. Mycket bra fiske. Riksintresse för fritidsfisket (Fiskeristyrelsen) Storvuxen öringstam. Kompenstionsåtgärder inte möjliga (Fiskeri- styrelsens yttr.) Viktigt komplement för turismen kring Ljungdalen och det närbelägna obrutna fjällområdet Helags—Sylarna. Vatten— domstolen har avslagit en utbyggnad p. g. a. betydande förlust ut naturskyddssynpunkt. De ändringar i företaget som föreslagits har inte gett någon avgörande förbättring ut fiske- och natursynpunkt.
Helgttrnssiiin 0014 Ett av Sveriges största insjödeltan förstörs. Internationellt intressant våtmarksområde. Mycket rikt djurliv.
Grarrbo/orsen* 0.100 Utomordentligt betydelsefullt fritidsfiskevatten med Sveriges mest storvuxria öringstarn. Fiskerivetenskapligt ytterst intressant öring- stam Riksintresse för fritidsfisket. Närrekreationsomr. för Öster— sundsregionen. Fiskeristyrelsen avstyrker bestämt utbyggnad.
Bergnäs—Slagrtäs* 0.080 Enda återstående reproduktionsområdet för den unika snabbväxande Storavanöringen. Fiskerivetenskapligt ytterst värdefull. Öringstam- mens fortbestånd har f. n, skyddats genom beslut i Högsta domstolen om ökad vattenföring sommartid från ovanförliggande reglerade sjöar. Mycket välbesökt fiskevatten. Fisket grunden för en blom- strande turistnäring i Slagnäs. Riksintresse för fritidsfisket. Härieårt* 0153 I stort sett orört bifiöde till Ljusnan. Vildmarksområde på gränsen till fjällvärlden. Omfattande turism baserad på fritidsfisket i Härjeån och dess biflöden. Väldiga landarealer överdäms. tillsammans 2 700 ha.
Mycket stor regleringsamplitud innebär väldig förfulning av landska-
Erergi TWh
pet. Inventeringar saknades vid klassningen. Inventeringar denna sommar har visat på höga bevarandevärden.
Petikän * 0.010 Riksintressanta flödesängar som ännu underhålles. Mycket stort kulturhistoriskt värde. Naturreservat. Riksintresse för den vetenskap- liga naturvården. Mycket viktiga vinterbetesområden för Mausjaur sameby.
Säditaiaur* 0.098 Värdefullt strömfiskevatten alldeles intill Arjeplogs samhälle skulle skadas svårt genom mycket låg vattenföring sommartid. Storva'xt öringsrams enda återst. lekområde. Värdefulla botaniska områden överdäms. Berör nationalpark. Ett stort antal bosättningar överdäms. Valtendomsto/en har avslagit en utbyggnad p .g. a. inverkan på fiske och bosättning. Åbyälven 0.230 Bra fiskevatten. Laxuppgång. Helt orörd skogsälv frånsett ett bygde- kraftverk. Renbetesland.
Ränez'ilven* 0.295 Outbyggd skogsälv. Bra fritidsfiskevatten. Laxuppgång. lngrepp i viktiga renskötselområden genom stora överdämningar.
Malört 0.080 Orört biflöde till Skellefteälven. Viktigt närfiskevatten. Stora över- dämningar av skogsmark. Många intressanta fynd från stenåldern och äldre samisk kultur.
Va'rs/"o' 0.085 H avern-K ölsi/Ire 0.065 Gide älit* 0,270 K arsbäcken * 0,01 3
2 ,900
Beskow, G. 1953. Älvtegleringarnas inverkan på landskapsbilden. I K. Curry-Lindahl och 0. Elofson: Natur i Ångermanland och Medelpad, s. 62—71. Stockhslm. Curry—Lindahl, K. 1955. Djuren och människan i svensk natur. 464 s. Sttckholm.
— 1963. Naturi Lappland. I—II 1046 5. Stockholm. — 1968. Fjäll och savann. Natur och naturvård världen runt. 282 s. Stocklolm. — 1969. Nordens Djurvärld. 1—2. 3:e uppl. (l:a uppl. 1963). 464 s. Stockhom. — 1971 a. Sarek, Stora Sjöfallet, Padjelanta — Europas tre största nationaljarker, 2:a uppl. (l:a uppl. 1969). 155 5. Stockholm. — 1971 b. Sjaunja och Kaitum. Europas största naturreservat. 98 s. Stocklolnt — 1973. Än lever jorden! Natur och naturvård världen runt. 184 s. Stockhslm. Curry-Lindahl. K. och Harroy, J.-P. 1972. National Parks of the World. Dil ] . 217 5. New York. Faxén, L. 1948. Vattenregleringarna och naturen i Jämtland. 1 R. Arbmin och K. Curry-Lindahl: Natur i Jämtland. 5. 88—94. Stockholm. Hubendick, B. 1977. Vattenkraftens miljöeffekter. 16 5. Stockholm.
Johansson, A. 1948. Forsar och fall förr och nu. I R. Arbman och K. Curry-Lindahl: Natur i Jämtland, 5. 80—87. Stockholm. Sjörs, H. och Nilsson, C. 1976. Vattenutbyggnadens effekter på levande natur, Växtekologiska Studier. 8: l—120.
3.6. Energikommissionens förslag
Enligt min uppfattning, redovisad till energikommissionen den 30 januari 1978, kan med hänsyn till de stora skador på produktiva naturtillgångar som redan vållats genom vattenkraftutbyggnaden i Sverige inte ytterligare energiuttag göras utöver högst 65 TWh per år,
Detta yrkande föranledde kommissionen att i sitt förslag endast räkna ”med ett smärre tillskott av produktionskapacitet i vattenkraft". Detta tolkades av mig och andra ledamöter som icke överskridande 65 TWh per år i enlighet med mitt förslag, som uppenbarligen flertalet ledamöter var beredda att instämma i. I detta läge anförde en ledamot reservation om maximum 66 TWh per år, tydligen i tron att majoritetsförslaget innebar ett ännu större uttag.
Jag önskar därför härmed förtydliga att jag fortfarande anser 65 TWh utgöra ett årligt maximalt vattenkraftuttag i Sverige.
3.7. Frågan om överledningar mellan vissa älvar i Norrland
Efter det att riksdagen genom flera beslut undantagit bl. a. Pite älv och Vindelälven från framtida vattenkraftutbyggnader har chefen för bostadsde- partementet den 1 mars 1978 föranstaltat om en utredning gällande överledningar från dessa två älvar till andra älvsystem, bl. a. Ume älv (genom Tärnasjön), Skellefte älv (från Laisälven resp. Pite älv) och Lule älv (via Peuraure) för ytterligare vattenkraftutbyggnader.
Förslaget utgör ett cyniskt hån mot såväl "totalfredningen" av Pite älv och Vindelälven liksom mot de av riksdagen beslutade riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen för vissa s. k. obrutna fjällområden.
Förslaget om en utredning av miljöeffekterna av överledningar från och till olika älvsystem är också orimligt, ty det behövs inte någon utredning för att förstå så elementära naturvetenskapliga faktorer som att miljöförhållandena påverkas i hög grad i båda de älvsystem som berörs av en överledning liksom de områden, över vilka överledningar kanaliseras. Härigenom motverkas helt huvudsyftet med att undanta Pite älven och Vindelälven från utbyggnad.
Förslaget vittnar närmast om att bostadsdepartementet inte är rätt instans för handläggningen av så "iktiga ärenden som den fysiska riksplaneringen och de få i Sverige kvarva'ande, intakta älvarnas öde.
Inte nog med att Pite älvs och Vindelälvens beslutade status som av vattenkraftexploatering undantagna vattensystem upphävs eller sätts ur spel, så åstadkommes genom överledningarna också grov förstörelse av andra vattenområden, som tidigare på grund av deras kvalificerade värden undantagits från exploatering. Det gäller t. ex. Laivajaure med dess låglänta stränder och myrmarker; Tärnasjön med dess fantastiska inlandsarkipelag nedanom fjällen, något alldeles unikt för björkregionen i Skandinavien; Laisälvens vattenområde, Peuraure, Pärlälven och Saggat med Kvikkjokks
berömda och ömtåliga delta. Alla dessa områden utgör av många skäl omistliga beståndsdelar av det lilla som finns kvar i naturligt skick av den svenska fjällvärlden. Det förefaller som om bostadsdepartementet skulle vara helt okunnigt om dessa vattenområdens egenskaper och att den svenska naturvården under decennier kämpat mot exploateringshoten gällande alla här nämnda områden. Hittills har de undantagits från exploatering just på grund av sina kvalificerade värden. Dessa har ytterligare ökat i takt med all annan naturförstörelse i Lappland.
Energikommissionen har vid sina överväganden om vattenkraftexploate- ringen iSverige givetvis respekterat riksdagens beslut om undantag av vissa älvar från vattenkraftubyggnad. Det ter sig därför märkligt att det för nämnda älvars fredade framtid ansvariga bostadsdepartementet inte tycks göra detsamma.
9 Särskilt yttrande av ledamöterna Hambraeus och Sjönell
Angående vattenkraft
Med hänsyn till att starka motstående intressen föreligger, räknar kommis- sionens majoritet endast med ett smärre tillskott av produktionskapacitet i vattenkraft fram till år 1990, det tidsperspektiv som närmast behandlats.
Vi instämmer i detta uttalande, som vi anser ligger helt i linje med det beslut som riksdagen fattade i december 1977 och som innebär att skydds- värda älvar och älvsträckor undantas från utbyggnad i den fysiska rikspla- nen.
Vi anser det väsentligt att finansieringen av moderna minikraftverk vid äldre dammar eller annan upprustning av nedlagda kraftverk underlättas. Vi vill även framhålla och instämma i kommissionens förslag att tillvarata- gandet av energin från små vattenkraftverk skall stimuleras och att det l självklart skall gå att till rimligt pris få sälja till nätet överskottskraft både från små vattenkraftverk, vindkraftverk och andra lokala produktionsenheter.
10 Särskilt yttrande av ledamoten Kjellström
Inledning
Energikommissionen har haft en mycket omfattande uppgift. Stora förvänt- ningar har ställts på resultatet av kommissionens arbete. Kommissionen har haft stora resurser till sitt förfogande och har därigenom, med hjälp av de fem expertgrupperna. kunnat sammanställa ett omfattande och delvis unikt underlagsmaterial.
Den tid som varit tillgänglig för arbetet har emellertid varit mycket knapp. Detta har medfört att den fortlöpande analys av expertgruppernas material : som skulle varit nödvändig för samordning av expertgruppernas arbete och i en anpassning av arbetsplanerna med hänsyn till nya rön, inte kunnat ske i önskvärd omfattning. Den tid som varit tillgänglig för den slutliga analysen av expertgruppernas material och för formuleringen av kommissionens överväganden och förslag har också varit utomordentligt kort. Detta har
enligt min uppfattning medfört att vissa av de slutsatser som framförs i kapitlen 9 och 10 i betänkandet kan visa sig vara förhastade, genom att de är baserade på ofullständiga analyser av ett underlagsmaterial vars begräns- ningar inte tillräckligt noga har klarlagts. Detta gäller särskilt för generalise- rande slutsatser baserade på utvärderingar av de sex energialternativen.
Jag vill i det följande diskutera några av de slutsatser jag anser kan vara förhastade och ange min bedömning av hur underlagsmaterialet bör tolkas.
I några fall förekommeri kapitlen 9 och 10 formuleringar som är oklara och där jag önskar närmare förklara min ståndpunkt.
Jag har valt att framföra dessa synpunkter i ett särskilt yttrande eftersom jag anser att de reservationer jag anfört mot kommissionens beslut angående fortsatt utbyggnad av vattenkraften och fortsatt verksamhet på kärnkrafts- området inte bygger på någon annan tolkning av underlagsmaterialet än den som beskrivits i kapitlen 9 och 10 av betänkandet.
Långsiktiga aspekter på energiförsörjningen
Kommissionen har valt att koncentrera insatserna på en analys av möjliga energiförsörjningsalternativ fram till 1990. Flera ledamöter har i olika sammanhang påpekat betydelsen av att betrakta problemen i ett mer långsiktigt perspektiv men detta har inte nämnvärt påverkat inriktningen av arbetet.
Som en följd av det kortsiktiga betraktelsesätt som valts har en analys av möjligheterna att på sikt uppnå nolltillväxt ienergikonsumtionen inte kunnat genomföras. Nolltillväxt i energikonsumtionen under 90-talet var ett viktigt element i 1975-års energipolitiska beslut och det är därför anmärkningsvärt att möjligheterna att uppnå ett sådant tillstånd inte studerats av kommissio- nen.
Eftersom de beslut som fattas under de närmaste åren har återverkningar in i början på nästa sekel och kan skapa låsningar som försvårar en önskvärd utveckling är det en stor brist i. kommissionens arbete att de långsiktiga aspekterna inte kunnat studeras närmare.
De slutsatser som framför i avsnittet 9.5 i betänkandet måste därför anses vila på tämligen löst underlag, även om det mesta som där sägs förefaller rimligt på intuitiva grunder.
Samhällsekonomiska aspekter
Vid val mellan olika alternativ för energiförsörjningen måste de samhällse- konomiska konsekvenserna tillmätas stor betydelse. Det är därför beklagligt att de ekonomiska frågorna inte ägnats större uppmärksamhet i kommissio- nens arbete.
Vid utformningen av de energialternativ som studerades borde större omsorg ha ägnats åt att ge varje alternativ en, med hänsyn till dess förutsättningar, så gynnsam utformning som möjligt ur ekonomisk synpunkt. Detta har inte gjorts och det finns därför en inte obetydlig risk för att generaliserande slutsatser t. ex. beträffande de ekonomiska konsekven- serna av en kärnkraftsavveckling kan visa sig vara förhastade. Som exempel
kan nämnas att alternativen A och B förutsätter långtgående åtgärder för energihushållning även i bostäder och lokaler som värms med hjälp av kraftvärmeverk. Detta leder till en minskning av den möjliga elproduktionen i sådana anläggningar och därmed en ökad elproduktion i kondenskraftverk. Bränslebesparingen blir av detta skäl i det närmaste noll samtidigt som investeringsbehovet ökar.
Läsningen av energialternativens tillförselprofil har även inneburit ekon- omiskt tvivelaktiga utformningar av alternativen. Så innehåller t. ex. alter- nativ A nya koleldade kondenskraftverk som 1990 drivs som topplastverk medan oljeeldade kraftverk går som grundlastverk. Det omvända förhål- landet med kolkondens som baskraft och oljekondens som toppkraft leder till minskade bränslekostnader med över 600 Mkr/år och dessutom en minsk- ning av oljekonsumtionen 1990 till 239 TWh vilket är 10 TWh lägre än i alternativ C. Den ökning av kolanvändningen som detta medför ger en ökning av kvicksilverutsläppen med ca 300 kg/år vilket torde kunna kompenseras med åtgärder inom andra sektorer till en kostnad som är vida lägre än kostnadsbesparingen inom energisektorn.
Av det sagda bör framgå att man endast med stor försiktighet bör använda resultaten av den ekonomiska utvärderingen av alternativen för generalise- rande slutsatser.
I kommissionens betänkande baseras vissa slutsatser om de olika alterna- tivens samhällsekonomiska konsekvenser på jämförelser mellan marginal- kostnaden för tillkommande elproduktion i de olika alternativen. Jag anser , dessa slutsatser förhastade eftersom det borde vara uppenbart att de samhällsekonomiska konsekvenserna i första hand måste vara beroende av totalkostnaden för energiproduktionen och inte av marginalkostnaden. Marginalkostnaden är dock givetvis av intresse för bedömning av lönsam- heten hos investeringar i energibesparande åtgärder eller för bedömningar av i hur utbyggnaden av industrin bör ske. Om man ändå betraktar marginal- kostnaden som avgörande för samhällsekonomin bör man beakta att denna på sikt måste bli densamma i alternativen A,B och C eftersom de energikällor som står till förfogande för en utökning av energiproduktionen blir desamma vid en begränsning av kärnkraften i alternativ C till en given nivå.
Kärnkraftens säkerhetsproblem Kärnvapenspridning
Kanske det allvarligaste problemet med utnyttjande av kärnenergi är risken för att klyvbart material avsett att utnyttjas som kärnbränsle istället av en 1 nation eller en subnationell grupp utnyttjas för framställning av kärnladd- ningar.
Jag delar kommissionens uppfattning att Sverige inte nämnvärt bidrar till denna risk så länge bränslet ej upparbetas. Jag vill dock påpeka att tekniska möjligheter att utforma en säker slutlig avfallsförvaring utan föregående upparbetning av det använda kärnbränslet inte presenterats för kommis- sionen och att projektet Kärnbränslesäkerhets rapport om risker med direktförvaring av använt bränsle väntas först under våren 1978 och rimligtvis bör utsättas för en kritisk granskning innan riskerna säkert kan bedömas.
Man kan därför inte utesluta att upparbetning blir nödvändig också vid ett begränsat utnyttjande av kärnkraften även om det finns mycket som talar för att upparbetning av bränslet inte på något väsentligt sätt minskar problemen med avfallshanteringen.
Avfallsförvaring
Kommissionen har i kapitel 9 av betänkandet diskuterat bl. a. bristerna i underlaget för bedömning av riskerna med förvaring av radioaktivt avfall från kärnkraftverk. Jag delar kommissionens bedömning att detta ger en osäkerhet i bedömningen av de studerade alternativens risker.
I kapitel 10 av betänkandet framför kommissionen som sin uppfattning att tolkningen av villkorslagens krav skall göras "i linje med vad som är brukligt vid bedömningar av tekniska förlopp med inbyggda risker".
Formuleringen är enligt min uppfattning oklar. Det förefaller mig självklart att de speciella problem som är förbundna med avfallsförvaringen beaktas vid bedömningarna, till exempel att ett avfallslager inte kan "stängas av" som de flesta industriella processer. Detta leder till att särskilt höga krav måste ställas på säkerheten i det underlag som skall ligga till grund för bedömning av riskerna. En verksamhet av detta slag kan knappast tillåtas på grundval av förhoppningar om att återstående problem skall komma att lösas genom fortsatt forskning, eller på förhoppningar om att man skall kunna hitta nya acceptabla lösningar om oväntade problem dyker upp.
Reaktorsäkerhet
I kapitel 10 av betänkandet anför kommissionen att riskerna förknippade med stora osannolika olyckor ”bedömts ligga inom godtagbara gränser” och att detta även gäller kärnkraftanläggningar.
Jag anser att det knappast finns grund för en sådan bedömning eftersom sannolikheten för en härdsmältning är mycket osäker. Jag kan härvidlag hänvisa till kapitel 6.6 i betänkandet och till de två reaktorhaveristudier som presenterats för kommissionen.
Även om det troligen är så att en reaktorolycka om den inträffar, leder till endast några få akuta dödsfall innebär den markbeläggning med radioakti- vitet och det stora antal cancerfall som kan erhållas svåra problem.
Jag delar kommissionens uppfattning att dessa risker inte är av den omfattningen att man nu måste fatta beslut om en avveckling av kärnkraften. Men jag anser det angeläget att erfarenheterna av de anläggningar som tagits i drift noga följs och att kärnkraftens andel i elproduktionssystemet tills vidare begränsas så att möjligheten inte utesluts att taga ett större antal anläggningar ur drift samtidigt vid befarade säkerhetsproblem, t. ex. på grund av inbyggda typfel i konstruktionerna.
När det gäller möjligheterna att sådana fel skall förekomma i de anlägg- ningar som byggts eller kommer att byggas innehåller kapitel 10 enligt min uppfattning alltför kategoriska uttalanden.
I själva verket är det mycket svårt att uttala sig med någon säkerhet om möjligheten för att t. ex. åldringsfenomen av denna karaktär inte skall uppträda.
Avslutande synpunkter
Med hänsyn till energiförsörjningens betydelse för den framtida välstånds- utvecklingen är det beklagligt att den tid som stått till förfogande för kommissionens arbete varit så kort.
Angelägna analyser av de långsiktiga aspekterna och av de samhällsekon- omiska konsekvenserna kan endast göras översiktligt på grundval av det material kommissionen presenterat.
Med hänsyn till att ett mycket omfattande och värdefullt underlagsmate- rial tagits fram av kommissionens expertgrupper måste man också beklaga att den tid som kunnat ägnas åt en närmare analys av detta material varit mycket kort.
Det syns därför som önskvärt att utformningen av ett förslag till inridning av den framtida energipolitiken föregås av en närmare analys av konmis- sionens underlagsmaterial, helst kompletterad med något mer ingående studier av de långsiktiga aspekterna och de samhällsekonomiska konsekven- sera. Det är då givetvis i första hand av intresse att belysa olika variante av en energipolitik med den huvudsakliga inriktning som kommissionen lär har föreslagit.
11. Särskilt yttrande av ledamoten Kågeson
Tillgång till energi är ett villkor för mänsklig överlevnad. Energi behövs för födoämnesproduktion, bostadsuppvärmning, transporter och industriell verksamhet. Energi är emellertid bara en bland flera viktiga produktionsfak- torer såsom naturtillgångar (inkl. luft och vatten), arbetskraft, kapital och tekniskt kunnande.
Den samhälleliga nyttan av energianvändningen varierar i hög grad, och det sociala utbytet är därmed långt ifrån alltid proportionellt mot energiom- vandlingens storlek. Genom kapitalismens rovdrift på människor och naturtillgångar är den sociala nyttan av energiomvandlingen i vårt land orimligt låg.
För att öka den samhälleliga nyttan av energianvändningen och för att så långt möjligt mildra effekterna för vårt land av den kommande knappheten på olja är det nu nödvändigt att åstadkomma en planmässig hushållning med det svenska samhällets resurser. Till en planmässig industri- och sysselsätt- ningspolitik måste fogas ett miljömässigt acceptabelt program för energiför- sörjningen. En sådan näringspolitik (i vid bemärkelse) bör i sin tur utgå från målsättningen att skapa meningsfullt arbete, social trygghet och en god materiell standard åt alla. Därvid måste en jämlik fördelning av kostnader (arbete, hälsoeffekter, miljöförstöring) och nytta eftersträvas. De energipoli- tiska åtgärderna får inte tillåtas öka klassklyftorna.
Även rättvisa på det globala planet måste eftersträvas. Energianvänd- ningen måste visserligen variera något med hänsyn till bland annat skillnader i klimat, befolkningstäthet och typ av industriell produktion. Men om den växande världsbefolkningen i framtiden skall kunna erhålla en per capita användning av energi som ligger ens i närheten av den nuvarande svenska, kommer enjättesatsning på förnyelsebara energikällor inte att vara tillräcklig.
Dessutom måste i så fall kolproduktionen i världen mångdubblas och tiotusentals kärnreaktorer tas i drift (bridreaktorer). En sådan global ener- giomvandling skulle med stor sannolikhet leda till oacceptabla olyckor och en världsomspännande nedsmutsning av jord, vatten och luft. Jordens klimat skulle sannolikt också komma att påverkas.
För att andra folks utrymme att i framtiden öka sin energianvändning är det rimligt att rika industriländer som Sverige använder sin teknik och sina resurser för att dämpa och på sikt sänka energianvändningen. Hänsyn till såväl inhemsk som global säkerhet och miljö talar också för detta.
Ökad säkerhet och ren miljö måste liksom social trygghet tillåtas kosta. Detta erkänns ofta i samhällsekonomisk teori, men tillämpas mera sällan i praktiken. Sverige har på grund av förhållandevis ringa befolkningstäthet och rika inhemska resurser bättre förutsättningar än många andra industriländer att avveckla oljeberoendet utan att för den skull varaktigt behöva använda vare sig kol eller kärnkraft.
För att i längden klara energiförsörjningen med enbart inhemska förnyel- sebara energikällor krävs emellertid att en beständig icke-tillväxt i energian- vändningen förverkligas. Genomförandet av en sådan icke-tillväxt behöver inte på något sätt innebära sänkt standard. Tvärtom blir nyttan av fortsatt ökad energianvändning i det kapitalistiska Sverige allt mera marginell i förhållande till de risker och den miljöförstöring som följer av den växande förbrukningen. Detta gäller från folkflertalets utgångspunkt, medan däremot kapitalet och den kapitalistiska ekonomin av flera skäl är beroende av fortsatt ekonomisk tillväxt och därmed också av en viss ökning av energianvänd- ningen. Tillväxtens innehåll är däremot av mindre betydelse för systemet. Huvudsaken är att människorna är effektiva producenter och konsumenter. Den kapitalistiska marknadsekonomin känner bara en form av ekonomisk icke-tillväxt, nämligen den som blir följden av kris och arbetslöshet.
Socialistisk ”tillväxt” är däremot någonting helt annat. Med planmässig styrning av investeringar, produktion och utrikeshandel samt en medveten satsning på kvalitet (= lång livslängd), hushållning och återvinning kan den sociala nyttan öka trots att energianvändningen minskar. När energitillför- seln på sikt minskat till en miljömässigt och socialt acceptabel nivå, får produktionen, transporterna och uppvärmningsvolymen bara öka i den takt som energiverkningsgraden i olika tekniska system förbättras. Det innebär icke-tillväxt i energianvändningen, men fortsatt teknisk, social och ekon- omisk utveckling av samhället. En sådan utveckling kan bara förverkligas under socialismen.
Energikommissionens försörjningsalternativ
Inget av energikommissionens räkneexempel för 1990 är från min synpunkt tillfredsställande som underlag för en plan i syfte att avveckla kärnkraften och reducera oljeberoendet. Det beror dels på den utformning som A och B- alternativen fått (särskilt användningssidan) och dels på att kommissionens räkneexempel helt baseras på LU-modellens antaganden om t. ex. industriell utveckling, relation mellan privat och offentlig konsumtion och bostadsbe- ståndets fördelning på villor och flerbostadshus.
Jag förordar istället en starkare styrning av näringslivet genom en
samhällelig prioritering av förädlingsindustrin och en kraftfull satsnng på forskning och samhällsnyttig alternativ produktion som ersättning för bortfallande tillverkning i vissa krisbranscher. För att Sverige skall (unna bevara ett differentierat näringsliv krävs dessutom att en kvotering liknande den för jordbruksprodukter införs för att garantera en 80—100-prccentig självförsörjningsgrad för produkter som specialstål, glas, sko, läder och textil.
Långtidsutredningen (LU-75) utgår från att det ökade konsumtionsut- rymmet under den aktuella perioden ska fördelas lika mellan privrt och offentlig konsumtion. Enligt min mening bör— med undantag fören satsning på låglönegrupperna — offentlig konsumtion och en förkortning av arbetsda- gens längd prioriteras framför en ökning av den privata konsumtionen. Jag kan inte heller acceptera den i LU-75 kalkylerade stora småhusproduktonen. Bostadsbyggandet bör istället inriktas på att välplanerade flerbostadshts med goda kollektiva möjligheter till service och fritidsliv skall ersätta de energislu- kande småhusen i den kommande nyproduktionen.
Energianvändning och hushållning
Med undantag för industriproduktionen medför inte ovan angivna avsteg från den reviderade långtidsutredningen några större skillnader i energian- vändning 1990. Nedan anvisade skillnader i förhållande till användnings- nivån i energikommissionens alternativ A och B är i huvudsak at: hänföra ,] dels till annan industristruktur och dels till en mera ambitiös hushållning inom samfärdselsektorn.
Industrin
Bo Carlsson (Industrins Utredningsinstitut) har i energikommissionens styrmedelsgrupps slutrapport kritiskt bedömt den antagna utvecklingen enligt den reviderade långtidsutredningens antaganden och då funnit att mycket talar för en betydligt långsammare utveckling inom gruvindustrin, järn- och stålverk samt massa- och pappersindustrin, Orsakerna ir främst utvecklingen sedan 1975 samt den hårda förväntade konkurrensen från bland annat u-landslokaliserade företag. Tillväxten i dessa branscher skulle sålunda bli betydligt långsammare än vad som antagits, och elanvändningen inom ; den svenska indusrin skulle därmed kunna bli upp till6 TWh lägre än i A/B- ; alternativen.
En sådan långsammare utveckling ställer från sysselsättningssynpunkt krav på alternativ produktion inom andra branscher. Även sådan pr)duktion — om än mindre energiintensiv — kräver naturligtvis energi. Fjrändrad industristruktur samt en del ytterligare åtgärder för elsparande (t. ex. varvtalsreglering och minskad blekning av vissa papperskvaliteter) kan antas minska industrins elförbrukning 1990 med ca 8 TWh och den totala energianvändningen med det dubbla.
Sam färdsel
Ambitionsnivån är när det gäller hushållning inom samfärdselsektorn alldeles för låg i energikommissionens alternativ A—D. Detta uppvägs dock i
betydande grad av att kommissionen i kapitel 10 lämnar förslag om mera ”långtgående restriktioner mot privatbilism ide större tätorternas innerstads- områden och speciellt inom de tre storstäderna” samt förslag om att ”kollektivtrafiken prioriteras, byggs ut och görs bekvämare för trafikanter- na”. Sådana åtgärder skulle, enligt en schablonmässig underlagsberäkning, kunna medföra en nettobesparing 1990 på ca 4 TWh. Ytterligare besparingari förhållande till A/B-alternativen kan göras vad beträffar såväl långväga gods- som persontrafik. Miljörörelsens Alternativa Energiplan (MALTE), som ingår i kommissionens underlagsmaterial, anvisar ytterligare sådana bespa- ringsmöjligheter inom samfärdselsektorn. Sammanlagt bör ca 10 TWh bränsle kunna sparas in utöver vad som antagits i alternativen A—D. Elanvändningen ökar dock marginellt till följd av den nödvändiga satsningen på spårbunden trafik.
Uppvärmning och övrigt
Inom denna sektor antas här inga större skillnader mot vad som förutsatts i kommissionens alternativ A/B. En ökad andel flerbostadshus i nyproduk- tionen medför dock år 1990 en något lägre (obetydligt)energiförbrukning, och elförbrukningen i fritidshus bör kunna hållas något under den nivå som energikommissionen antagit i alternativen.
Sammanfattning
Den totala energianvändningen blir i det här alternativet 1990 omkring 400 TWh, varför bruttotillförseln sannolikt skulle komma att uppgå till omkring 450 TWh. Elanvändningen uppgår till ca 95 TWh och elproduk- tionen därmed till omkring 107 TWh (mellanskillnaden är förluster på kraftledningsnätet). Dessa siffrorjämförs bäst med A/B-alternativen som har en tillförsel på ca 500 TWh, varav 116 TWh utgörs av el.
Energitillförsel
Kommissionens alternativ B bör på tillförselsidan i huvudsak kunna tillämpas för att klara detta avvecklingsalternativ. På grund av den lägre elanvändningen kan dock avvecklingen sannolikt genomföras successivt under slutet av 80-talet. Reduceringen av oljeanvändningen blir här något större 1990 — ca 50 TWh motsvarande drygt 4 miljoner ton olja —än vad som gäller för A och B-alternativen.
Kol, torv och eventuellt gas används under några årtionden i väntan på en lägre användningsnivå och/eller ökad tillförsel av solvärme, vindkraft och inhemska förnyelsebara bränslen. Den omfattande utbyggnaden av kraftvär- me i A och B-alternativen är emellertid tveksam, eftersom den i onödigt hög hög grad begränsar underlaget för framtida utbyggnad av solfjärrvärme i medelstora tätorter. Det kan då från oljebesparingssynpunkt faktiskt vara bättre att under några år acceptera en något högre oljeanvändning i kondenskraftverk i väntan på den fortsatta utbyggnaden (efter 1990) av vindkraften. Med den här antagna elförbrukningen kan kraftförsörjningen klaras med god marginal under slutet av 80-talet även om kraftvärmeutbygg- naden inte skulle bli större än 10—12 TWh (el). Kärnkraftverken kan, enligt
energikommissionens tillförselgrupp, under vissa omständigheter behållas som (baslast)reserv under några år som garanti mot akut oljekris eller torrårsproblem. Alternativets flexibilitet är därmed mycket stor, om någon- ting oförutsett skulle inträffa.
K onsekvensanalys
Det här alternativet avviker endast på några punkter från energikommissio- nens alternativ A och B, varför konsekvensanalysen i stort kan bygga på kommissionens material. I förhållande till A/B-alternativen står här indu- stristrukturen för drygt halva skillnaden i total energianvändning och större delen av minskningen av elanvändningen. Eventuella skillnader i kostnad mellan alternativen har inte uppskattats.
Kostnaderna för föreslagna förbättringar i varvtalsreglering får vägas mot vinsterna av reducerad elanvändning. Lägre antagen elanvändning i fritids- husen medför liksom minskad blekning av vissa papperskvaliteter inga kostnader — snarare tvärtom. Högre andel flerbostadshus i nyproduktionen leder förutom energibesparingar också till lägre totalkostnader än en i motsvarande satsning på småhus. , De mera långtgående åtgärderna inom samfärdselsektorn är mycket svåra att kostnadsberäkna. Kapitalkostnaden för en halvering av antalet fordons- ! kilometer i tätorter med över 100 000 invånare har av energikommissionens hushållningsgrupp mycket översiktligt bedömts uppgå till 4—5 miljarder kr. (1979—90) utöver de investeringskostnader som förutsatts i SINDs referens- prognos. Vidare har den årliga driftskostnaden för kollektivtrafiken bedömts , öka med ca 1,5 miljarder kr. Samtidigt kommer emellertid samhället att göra stora besparingar genom minskade utgifter för gatu- och vägnätet samt I enskilda personers kostnader för drift och underhåll av fordon. Kostnaderna , för sjukvården och för produktionsbortfall i samband med trafikskador och ! sjukdomar kommer också att minska liksom utgifterna för korrosionsskador ; på fastigheter och fordon. Med större linje- och turtäthet samt ökad ] framkomlighet för kollektivtrafiken kommer dessutom den genomsnittliga arbetsresetiden att minska. Barn, gamla och handikappade kommer i hög ! grad att gynnas av trafikreformen, som samhällsekonomiskt förmodligen ! kommer att visa sig vara mycket förmånlig. %
Det är alltså osäkert om de föreslagna förändringarna (i förhållande till -, energikommissionens A/B-alternativ) överhuvud taget kommer att medföra ; några samhällsekonomiska merkostnader. Skulle det existera en merkostnad är den förmodligen ändå inte större än att den ryms inom det osäkerhetsin- tervall som energikommissionens kostnadsberäkningar för de olika alterna- tiven rimligen måste förses med. I det följande används därför energikom- missionens siffror för alternativ B för jämförelse med C-alternativet (= fortsättning i huvudsak enligt 1975 års energipolitiska beslut).
Kostnader
Totalkostnaden för alternativ C har uppskattats till 361 miljarder kr. medan alternativ B har antagits vara 27 miljarder kr. dyrare. Oavsett alternativ blir således energiförsörjningen en ganska dryg utgiftspost. Den genomsnittliga
årliga skillnaden mellan alternativ B och C — ca 2,5 miljarder kr. — motsvarar ganska precis skillnaden mellan Vänsterpartiet Kommunisternas förslag till försvarsbudget för de närmaste åren och de förslag som regeringen respektive socialdemokraterna presenterat. Den här föreslagna alternativa använd- ningen av försvarsmedel bör ses som en åtgärd i syfte att minska oljebero- endet, miljöförstöringen och risken för stora olyckor. Frågan är om inte en sådan användning av försvarsbudgeten får större betydelse för vår säkerhet än vad som blir fallet vid en konventionell satsning på krigsmakten.
Kapitalmarknad — finansiering
Skillnaden i kapitalkostnad mellan alternativ B och C (31 miljarder) är emellertid t.o.m. något större än vad som är fallet för totalkostnaden (kapital- + driftskostnader). Detta förhållande skapar säkert svåra problem på den redan hårt ansträngda kreditmarknaden, om inte långtgående kreditpo- litiska åtgärder vidtas. Dels måste omallokeringar ske inom den befintliga kreditmarknaden genom att t. ex. motorvägsbyggen, stridsflygplan och stora nöjesbåtar (finansierade genom inteckningar i fastigheter) lågprioriteras, dels måste kapitaltillförseln säkras genom strikta åtgärder mot skattefusk och legal respektive illegal kapitalflykt. För att säkra utrymmet på kapitalmark- naden för energisektorn bör ett särskilt statligt kreditinstitut skapas.
Energipriser
Detta reviderade B-alternativ använder ungefär lika mycket olja, kol, gas och inhemska bränslen som alternativ C, varför energipriserna måste vara ungefär de samma i båda alternativen. Kärnkraftsavvecklingen leder dock till ett något högre genomsnittligt elpris genom att andelen vindkraft och oljekraft blir högre än i C-alternativet.
Långsiktig marginalkostnadsprissättning bör dock inte tillämpas i ett system med en stor andel billig vattenkraft och en liten andel betydligt dyrare vattenkraft på marginalen. Staten bör i stället garantera ett genomsnittspris genom en planerad kostnadsutjämning mellan olika kraftslag. Bäst genom- förs detta genom ett förstatligande av den privata kraftindustrin, så att Statens Vattenfallsverk kan utjämna skillnaderna inom företaget. Kommunala kraftvärmeverk och industrins mottrycksanläggningar kan kostnadsanpassas genom särskilda avgifter eller subventioner.
Styrmedel
Energikommissionens majoritet förlitar sig i första hand på generellt verkande styrmedel inom ramen för en oförändrad marknadsekonomi. Det är min bestämda uppfattning att vill man avveckla kärnkraften och vill man förbereda sig för en väntad oljeknapphetskris, så måste central planering och selektiva styrmedel utnyttjas i stor omfattning. Ingen vet nämligen med någon större säkerhet vad generella styrmedel som information, skatter, avgifter, subventioner och frivillighet leder till. Statlig och kommunal planering samt lagstiftning och bestämda direktiv till fastighetsägare och företag är nödvändiga åtgärder för en konsekvent hushållning med energi.
Industrin
För industrin behövs en energikoncessionslagstiftning som även bör tillämpas retroaktaivt (med dispensmöjligheter). Företagen bör åläggas att genomföra samhällsekonomiskt lönsamma hushållningsåtgärder, och de bör för genomförandet garanteras statliga län (men däremot inga subventioner). Industrin behöver därmed inte använda eget kapital, och eftersom de av energikommissionen diskuterade åtgärderna genomgående är lönsamma blir driftskostnaden snarare lägre än tidigare. Bokföringsmässigt påverkas dock företagens soliditet, men orsaken till detta bör kunna särredovisas så att energisparlånen inte behöver drabba industrins möjligheter att få krediter för produktiva investeringar.
Samfärdsel
Förbud mot framförande av privatbilar inom delar av de större tätorterna blir en nödvändig åtgärd liksom en omfattande satsning (med statligt stöd) på en utbyggnad av kollektivtrafik, infartsparkeringar etc. Statens Järnvägar förstärks och ytterligare containerterminaler byggs för omlastning mellan bil och järnväg i samband med långa godstransporter. Avdragsrätten för arbetsresor omprövas — möjligen med särregler för vissa yrkesgrupper och glesbygdsområden.
Uppvärmning och övrigt
Redovisas i två reservationer angående hushållning i byggnader och elvär- merestriktioner.
Alternativ produktion
Nya statliga och/eller kommunala basindustrier byggs upp för tillverkning av I komponenter och uppförande av anläggningar för solvärme, vindkraft, ' biomassa, torv, metanol etc. Förändringarna inom samfärdselsektorn skapar i möjligheter till alternativ produktion såväl inom statlig som privat indu- ; l l l stri. Både vad beträffar hushållning och introduktion av nya energiformer är planmässighet och samhällelig styrning avgörande för resultatet. Överlåtes ansvaret för solvärme, vindkraft och biomassa till marknadskrafterna och de privata företagens intresse, kommer utvecklingen att ta orimligt lång tid.
Sysselsättning
Risken för arbetslöshet används ofta som ett hot mot svenska arbetare för att få dem att acceptera miljöförstöring, utbyggnad av kärnkraftverk och älvar samt fortsatt slöseri. Denna utpressningspolitik vill göra gällande att massarbetslöshet blir följden av ett stopp för t. ex. kärnkraftens utbygg- nad. Att allt arbete kräver energi är en självklarhet, men av detta följer inget klart samband mellan sysselsättningen och energianvändningens storlek. Den nödvändiga mängden energi beror av mekaniseringsgrad, hushållnings-
åtgärder och produktionens sammansättning. En fortsatt utbyggnad av massaindustrin och av järn- och stålverk kräver t. ex. väldigt mycket energi per anställd, medan en motsvarande utbyggnad av verkstadsindustrin förbrukar en bråkdel så mycket energi per anställd.
Energianvändningen är nu (1978) ungefär dubbelt så hög som 1960. Den officiella arbetslösheten är trots det i stort sett oförändrad, medan den dolda har ökat kraftigt. Variationen i sysselsättning beror således i första hand på andra faktorer än tillgången på energi. Avgörande är främst konjunkturläget och i andra hand strukturomvandlingen. Båda beror av kapitalismens frihandel, konkurrens och profitjakt samt på den förda ekonomiska politiken. Dagens arbetslöshet är väsentligen en följd av lågkonjunkturen och de många branschkriserna. Däremot är det helt klart att den industriella expansionen hela tiden kräver mer energi, även om energiåtgången kan hållas tillbaka något genom förbättrad hushållning.
Ett stopp för fortsatt utbyggnad av kärnkraften kommer att medföra problem för sysselsättningen i de berörda tillverknings- och byggnadsföreta- gen. Men en motsvarande satsning på energihushållning och förnyelsebara energikällor ger faktiskt arbete åt fler människor för varje satsad miljon än vad kärnkraftsutbyggnaden gör. En satsning på isolering, solvärme och nya bränslen ger dessutom sysselsättning över hela landet. Tusentals arbetare slipper långpendla och bo i baracker.
Enligt energikommissionens beräkningar ger alternativen A och B under 1980-talet omkring 25 000 fler arbetstillfällen per år inom energisektorn (exkl. samfärdsel) än vad som blir fallet vid ett genomförande av alternativ C. Samtidigt som kärnkraftsindustrin avvecklas ger energisektorn underlag för nya expansiva industrier som bland annat tillverkar komponenter för vindkraft, solvärme och hushållningsåtgärder. Den totala sysselsättningen i samhället påverkas emellertid bara helt marginellt av energiförsörjningssys- temet, så länge energipriserna inte förändras mera drastiskt än vad som kan förväntas bli fallet i detta avvecklingsalternativ.
Miljö och säkerhet
Oljeanvändningen minskar i det här alternativet med mer än 30 procent, och de inhemska svavelutsläppen reduceras ännu mer genom svavelrening av kol och olja. Den inhemska försurningssituationen påverkas dock inte alls i samma utsträckning på grund av att merparten av svavelnedfallet kommer från utländska anläggningar. Bilismen ansvarari dag för merän hälften av alla dödsfall inom energiförsörjningssystemet (med någon osäkerhet för antalet offer av radongas i bostäder). En halvering av antalet fordonskilometer i de större tätorterna får i detta alternativ mycket positiva hälsoeffekter — minskat antal lungcancerfall, färre kroniska bronkiter, allergier etc. Med kärnkraftens avveckling försvinner risken för stora reaktorolyckor helt, och avfallsriskerna blir betydligt mindre än i alternativ med fortsatt användning av kärnkraf- ten.
Introduktionen av förnyelsebara energikällor ger i vissa fall påverkan på landskapet, medan hälsoeffekterna blir små eller obefintliga. För storskalig användning av vedbränslen föreligger dock risk för såväl negativa effekter på landskapsbild, växt- och djurliv som vissa hälsoeffekter. Försök i stor skala
samt fortsatt teknikutveckling bör emellertid ge svaret på frågan om hur omfattande biobränsleanvändningen bör få bli. Hushållningsåtgärderna ger i allmänhet bara positiva effekter, men den påtagliga risken för yrkessjuk- domar vid isoleringsarbeten måste beaktas. Nya mterial, förändrade hante- ringsrutiner och bättre arbetarskydd bör dock kunna reducera riskerna väsentligt.
Sociala konsekvenser.
Se reservation.
Försörj ningstrygghet
Sista kärnreaktorn avvecklas under andra halvan av 80-talet, och oljeanvänd- ningen minskar från dagens 28—29 miljoner årston till omkring 20 miljoner ton 1990. Även om alternativet kan anses vara fullt tekniskt genomförbart, kan emellertid problem uppstå som gör att hushållningsinsatser och/eller utbyggnad av ersättande kraftverk försenas. Försening kan således uppstå bland annat till följd av bristande tillgång till utbildad arbetskraft, övergående tekniska problem med nya kraftslag, lokalt motstånd mot nya energikällor samt på grund av att fastighetsägare och företag överklagar fjärrvärmeplaner eller direktiv om hushållningsåtgärder. Om allvarliga förseningar skulle inträffa eller om en akut oljekris hotar mot slutet av 80-talet, kan således ! avvecklingen komma att försenas något eller några år. Men avvecklingen kan också komma att genomföras i snabbare takt, om elanvändningen skulle bli ' lägre än vad som här har antagits. Det väsentliga är emellertid inte ! årtalsexercisen utan valet av färdriktning. i
Efter 1990
Om det här skisserade alternativet utan orimliga miljökonsekvenser på sikt skall kunna baseras på enbart inhemska förnyelsebara energikällor, krävs förmodligen icke-tillväxt i såväl energi- som elanvändningen från någon tidpunkt under 1990-talet (jfr riksdagens uttalande 1975). En sådan uppbromsning av energianvändningens tillväxt kräver helt säkert långtgå— ende förändringar i den svenska ekonomiska strukturen.
12. Särskilt yttrande av ledamoten Westerberg
Jag finner det mycket värdefullt att kommissionen efter ett intensivt utredningsarbete ställt sig bakom den energipolitiska helhetssyn som kommer till uttryck i kommissionens överväganden och förslag. De övervä- ganden som gäller vattenkraften ingår som en del i denna helhetssyn.
En vidare utbyggnad av vattenkraften har ett direkt samband med elanvändningens ökningstakt och möjligheterna att bygga ut elproduktionen på annat sätt. På kort sikt är det — om man i likhet med kommissionen räknar med utbyggnad av annan elproduktion - inte nödvändigt att fatta beslut om annat än en begränsad utbyggnad av vattenkraften.
Det finns enligt min mening vid sidan av de energipolitiska skälen ett flertal andra skäl, t. ex. regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska målsätt- ningar och hänsyn till betalningsbalansen, som motiverar en kraftigare utbyggnad av vattenkraften. Vattenkraften är den enda förnyelsebara energikälla — frånsett industrins ved och lutar — som f. n. är kommersiellt tillgänglig. Den är ren och inhemsk och förbättrar därigenom bl. a. försörj- ningstryggheten och vår betalningsbalans. Den kan ge stora sysselsättnings- tillskott under långa uppbyggnadsskeden på orter och i regioner där undersysselsättningen är svår och där utflyttningen av de yngre generatio- nerna hotar hela orters existens. Mot detta står bevarandeintressena. Dessa har utförligt behandlats i betänkandet.
Kommissionen understryker i sitt betänkande att inga låsningar bör göras vad beträffar det framtida utnyttjandet av olika energikällor. Den organisa- tion och det kunnande som byggts upp främst inom Vattenfall får inte slås sönder om en handlingsfrihet för utbyggnad av vattenkraften i framtiden skall kunna bevaras. De planer som f.n. finns innebär att den svenska vattenkraftutbyggnaden kommer att vara avslutad om några år, i Norrbotten t. ex. redan 1982. Den berörda arbetskraften kan inte beredas liknande arbetsuppgifter i regionen, och den övriga arbetsmarknaden i övre Norrland lider av svåra strukturproblem.
För att bevara den organisation som finns och för att få viktiga eltillskott är det väsentligt att snabbt få i gång redan beslutade och planerade vattenkraft- utbyggnader och att verksamheten framdeles blir av sådan omfattning att kunnande och organisation för vattenkraftutbyggnader bibehålls på en tillräckligt hög nivå. Därvid kan också de nu aktualiserade överledningspro- jekten vara av stort intresse. Förövrigt är det enligt min mening inte självklart att man med hänsyn till naturvårdsintressena skall koncentrera ytterligare vattenkraftutbyggnader till de mindre vattendragen för att spara de större älvarna. Det finns starka skäl för att göra ett fåtal stora ingrepp i naturen framför många små. I detta sammanhang vill jag hänvisa till vad LO anfört i sitt remissyttrande över betänkandet ”Vattenkraft och miljö 3” (SOU 1976:28) i december 1976.
Kommissionen föreslår att ytterligare utredningar och överväganden bör göras för att om möjligt utnyttja kärnenergin både för elproduktion och för uppvärmningsändamål i fjärrvärmenät. Syftet är att ersätta oljeeldning i fjärrvärmesystemen och därmed minska oljeberoendet ytterligare. Kommis- sionen anser också att man i samma syfte bör beakta möjligheterna att inom industrin ersätta olja med el. Det finns många skäl som talar för att man bör ersätta olja med el eller andra bränslen där det är tekniskt och ekonomiskt rimligt. Mycket talar för att det finns många sådana möjligheter och att behovet av ytterligare utbyggnad av elproduktion därmed ökar. Om det visar sig möjligt och rimligt att utföra de nya kärnkraftblocken som kärnkraftvär- meverk och att bygga om vissa befintliga kärnkraftblock till kärnkraftvärme- verk bortfaller en del av eleffekten. Denna måste ersättas om den avsedda försörjningstryggheten skall kunna upprätthållas. Det finns således ytterli- gare skäl till varför frågan om vidare vattenkraftutbyggnad bör hållas öppen.
Kommissionen bedömer möjligheterna att spara energi och att utnyttja de nya energikällorna mycket optimistiskt. Hittills finns, som också påpekas i
betänkandet, ytterst begränsad erfarenhet av energisparande och olika styrmedels effekter för det ändamålet. Möjligheterna att på ekononiskt rimliga villkor kunna introducera nya energikällor är osäkra. Om konmis- sionens förhoppningar om hushållning och nya energikällor inte infriasär det mycket viktigt att det finns en planeringsberedskap för ytterligare Vitten- kraftutbyggnad.
Energikommissionen räknar endast med ett begränsat tillskott av priduk- tionskapacaitet i vattenkraft fram till år 1990. Av de skäl som jag framfört ovan finner jag det väsentligt att låsningar beträffande den frantida vattenkraftutbyggnaden undviks. För att bevara möjligheterna att ängre fram få till stånd en mer omfattande vattenkraftutbyggnad måste målet vara att det kunnande och den organisation som f. n. finns inom detta område bevaras. Utbyggnadsverksamheten bör därför bedrivas på en sådan nivå att detta mål kan uppnås. Inom ramen för en sådan inriktning kan såväl utbyggnad av mindre som större vatatenkraftobjekt aktualiseras.
1 Begrepp i energiförsörjningssystemet
Energitillgångar (energikällor)
Jordens energitillgångar utgörs dels av fyndigheter av ändliga energiråvaror, dels avjömyelsebara energitillgångar i form av olika energiflöden, växande energiråvaror m. rn. Följande sammanställning anger viktiga energitill- gångar.
Energitillgångar
Ändliga energiråvaror
Fossila bränslen
Råolja Naturgas Stenkol. brunkol Skiffer
Torva
Bränslen för fission
Uran Torium
Bränslen för fusion
Litium Tungt vatten
Förnyelsebara energitillgångar
Förnyelsebara energiråvaror"
Biomassa
Normal skog Energiskog Skogs- och
jordbruksavfall Lutar/7
Brännbart avfall
Energillöden m. m.
Solstrålning
K orltidslagrad solenergi
Vind Vatten falld Havsvågor Salthalisskillnader (vid flodmynningar)
Temperaturskillnader (i havet)
Övr/gl
Tidvatten Geotermisk energi
" Torvmossar tillväxer så långsamt (ca 0.0] % årligen) att tillgångarna praktiskt bör räknas som ändliga. Här har torven hänförts till fossila bränslen. b Avser den lut som återstår efter framställning av kemisk pappersmassa. ( Kan också räknas som korttidslagrad solenergi. ” Med vattenmagasin kan energiuttaget i vattenfallet regleras och energin lagras.
E nergibärare
De energivaror eller andra medier, med vilka energin tillförs användaren, brukar benämnas energibärare. Följande sammanställning anger några energibärare. Det bör observeras att t.ex. kol, naturgas och ved kan benämnas såväl energiråvara som energibärare — beroende på samman- hanget.
Exempel på energibärare
Bränslen" Övrigab
Kolprodukter Elström
— ångkol Värmebärande medier — kokskol — ånga
— koks — hetvatten
— uppslammat kol (slurry) — varmvatten — varmluft
Träprodukter
— ved
— flis, träpulver, spån
— lutar
Oljeprodukter. flytande — Eldningsolja
— Motorbrännolja - Lättolja - Fotogen - Bensin
Gaser
— Stadsgas — Naturgas — Gasol
— Vätgas
Alkoholer — Metanol — Etanol
” I allmänhet lagringsbara och transporterbara. 17 I allmänhet endast för ledningsbunden distribution.
E nergiproduktion
Användningen av energi sker nästan aldrig direkt från naturens energitill- gångar. I allmänhet krävs ett eller flera mellanled för att anpassa efterfrågan på energibärare till utbudet av energitillgångar, diagram ]. Energiråvaror måste först utvinnas och transporteras. Energiflöden måste infångas. Vidare sker en omvandling av energiråvaror och energiflöden till mer förädlade eller direkt användbara energibärare. Syftet är att underlätta distribution, lagring och användning av energin. Utvinning, förädling och omvandling till energibärare brukar benämnas energiproduktion. Till energiproduktionssys- temet kan även räknas anläggningar för omhändertagande av aska, utbränt
kärnbränsle m. m.
Energi- tillgång
l Omwnd- ling
Mellanled
I vissa fall ligger alla mellanled hos den enskilde energianvändaren, s. k. lokal energitillförsel. Det kan t.ex. gälla användning av egen ved eller infångning av solvärme i ett småhus. Den lokala energitillförseln är svår att redovisa och ingår f. n. ej i energibalanserna.
Energiomvandlingsanläggningar
Med energiomvandlingsanläggning avses en anläggning i vilken energiflö- den, energiråvaror eller energibärare omvandlas till (nya) energibärare. Följande sammanställning visar några typer av energiomvandlingsanlägg— ningar. (Omvandling av energi kan ske även hos energianvändarna).
Exempel på energiomvandlingsanläggningar
Anläggningarjärjörädling av bränslen Raffinaderi
Gasverk, förgasningsanläggning Koksverk Metanolverk Anläggning för syntetisk bensin Anrikningsverk för uran
Elkra/tverk Vattenkraftverk, pumpkraftverk Vindkraftverk Värmekraftverk
— ångkraftverk (anordnat som kondensqu/iverk): Kärnkraftverk, oljekraftverk, kolkraftverk etc.
— gasturbinkraftverka — dieselkraftverk"
Anläggningar,/ör kombinerad el- och värmeproduktion Industriell mottrycksanläggning Ångk raftverk (anordnat som kraftvärmeverk med mottrycksproduktion): — oljekraftvärmeverk, kolkraftvärmeverk etc.
— kärnkraftvärmeverk
Värmeverk Fjärrvärmeverk, hetvattencentral Kärn värmeverk Solvärmeverk
aKan även anordnas för kombinerad el- och värmeproduktion.
Använd-
ning
Diagram I . Principiell uppbyggnad av ett ener- giförsörjningssystem
Energianvändare
Användarna av energi (”energikonsumenterna") kan indelas på många olika sätt. För att göra statistiken överblickbar brukar de många användarsekto— rerna samlas till följande huvudsektorer:
— Industri
— Transporter och samfärdsel — Bostäder
— Service m. m.
De två sistnämnda sektorerna slås ibland ihop och benämns då "övrigsek-
" torn .
2 Enheter för energi
Enligt internationellt fastställda rekommendationer bör Sl-systemets måttenheter användas. I Sl-systemet mäts all slags energi i enhetenjoule (J). För elektrisk energi kan även enheten watt-timme ( Wh) användas. För att underlätta jämförelser med tidigare offentliga energiutredningar har energi- kommissionen valt att genomgående använda enheten Wh.
M ultipelenheter
De angivna enheterna ger ofta mycket stora mätetal. Därför kombineras enheten med prefix, som anger att enheten multipliceras med en viss tiopotens. se tabell nedan. Den nya enheten kallas multipelenhet.
Prefix Talfaktor
Benämning Beteckning
kilo k 103 tusen mega M 106 miljon giga G 109 miljard tera T 10'2 tusen miljarder peta P 10'5 miljon miljarder exa E 1018 miljard miljarder Exempel: ] kWh = 1 000 Wh
lGWh =1000000000Wh=1000000kWh lTWh =1000000000000Wh=1000GWh l PJ = I 000 000 000 000 000 J
Äldre och utländska enheter
Andra enheter än J och Wh är vanligt förekommande, framförallt i utländsk och äldre litteratur. Exempelvis har värmevärdet hos bränslen tidigare
angivits i kalorier(cal). Vid redovisningar inom bl. a. OECD och IEA används enheten ton-ol/e-ekvivalent (toe), dvs. energiinnehållet i 1 ton olja. Detta motsvarar nära 10 Gcal, och toe definieras i regel av I toe = 10 Gcal. 1 Mtoe = 1 000 000 toe.(I några länder används fortfarande en enhet benämnd ton-kol- ekvivalent, som dock saknar enhetlig definition). En vanlig enhet i engelsk- språkiga länder är British Thermal Unit(BTU) med multipelenheterna therm = 105 BTU, Quad =10'SBTU och O = 1013 BTU.
Successivt sker dock en övergång till joule, men övergången kan i många länder ta lång tid. Statistiska Centralbyrån publicerar nu de svenska energibalanserna i joule.
PJ TWh Mtoe 100 25 80 2,0 60 1 ,5 50 1 5 40 1 ,0 10 0,8 30 8 0,7 7 0,6 20 6 0.5 5 0,4 4 0,3 10 3 8 0,2 7 2 6 5 4 0,1 1 3 2
1
| l l __l__1__l__
Diagram för omvandling mellan energienheter. Logaritmisk skala.
Omräkning mellan energienheter
Diagram 2 kan användas vid omräkning mellan energienheterna petajoule (PJ), terawattimmar (TWh) och megaton-olje-ekvivalenter (Mtoe). Tabel- lerna nedan anger omräkningsfaktorer för mer noggranna beräkningar och för några i utlandet använda energienheter.
Enhet Omräkningsfaktor till
PJ TWh Mtoea PJ ] 0,27778 0.023885 TWh 3,6 ] 0.085985 Mtoe" 41.868 11.630 l
" Definitionen på toe är ] toe : 1010 cal.
Enhet Beteck- Omräkningsfaktor till ning . joule (J) wattimmar (Wh)
British thermal
unit BTU 1,05506'103 0,293071 kg Hard Coal
Equivalent HCE 29,29'106 8,1354'103 calorie” cal 4,1868 1.162'10'3
” International table calorie.
Index/ör olika energiformer
För att skilja mellan olika former av energi och effekt kan ett index läggas till l storheten enligt följande
Energiform Index
Elektrisk energi e eller el Termisk energi (värme) lh eller therm (undantagsvis v) Kemisk energi ch eller chem
Exempel:
22 GWhe = 22 GWh elektrisk energi 10 ”m = 10 PJ värmeenergi 500 MW& = 500 MW elektrisk effekt.
3 Energibalanser
Den totala energiförsörjningens struktur åskådliggörs enklast med energiba- lanser, som ger en översiktlig beskrivning av anskaffning, omvandlingar och
förluster samt använd energi.
Energi uppträder i en rad olika former — kemiskt lagrad energi i bränslen, elenergi, värme i hetvatten m. m. De olika energiformerna kan omvandlas enligt vissa principer — el och hetvatten kan t. ex. produceras genom förbränning av bränslen. Bensin och eldningsolja kan framställas ur råolja etc. I regel är både energiråvaran och den producerade energin härvid en handelsvara med en — åtminstone i princip — alternativ användning. I vissa fall produceras emellertid energi utan att en råvara behövs— t. ex. vattenkraft, Vindenergi — eller utan att den insatta energiråvaran har någon alternativ användning — t.ex. uran. Detta skapar vissa problem när det gäller utformningen av energibalanser, vilket belyses i det följande.
För varje energibärare kan kvantiteter anges i någon fysikalisk enhet: m3 eldningsolja. ton koks, kWh el, kWh hetvatten etc. Dessa originalenheter anges i energivarubalanser och redovisningen sker här för energibärare. En viss kvantitet av en energibärare motsvarar ett visst energiinnehåll. Det är därför i och för sig möjligt att jämföra energimängder även när de är av olika form. Sådana jämförelser är emellertid inte alltid tillräckliga. Dels kan energiinnehållet inte alltid anges helt entydigt, dels kan olika energibärare och energiråvaror bara ersätta varandra på visst sätt. Nödvändigheten att i ett fall utnyttja en bestämd omvandlingsprocess med dess givna verkningsgrad kan ge energiförluster som inte uppstår i en annan omvandlingskedja. Mängden tillförd resp. använd energi beror vidare på vilka mellanled (energiomvandlingar) som räknas till energiproduktionssystemet. Detta gör det nödvändigt att fastställa principer eller konventioner för hur energi skall beräknas och energibalanser utformas. Det finns ingen ”naturgiven” entydig form för denna redovisning.
Eftersom värme kan åstadkommas med utgångspunkt från alla energifor- mer, kan man alltid ange det termiska energiinnehållet (värmeinnehållet) hos energiråvaror och energibärare. Summering av energi görs därför oftast med utgångspunkt från det termiska energiinnehållet (uttryckt i någon lämplig enhet, jfr avsnitt 2).
Omräkningen till termiskt energiinnehåll görs i internationella samman- hang ofta så att man anger den mängd olja som motsvarar den aktuella energikvantiteten. (Detta är ursprunget till energienheten ton-olje-ekviva- lent,toe). Bortsett från vissa tekniska frågor om definitioner och mätförfa— randen är fastställandet av värmeinnehållet i bränslen och omräkningen mellan olika bränslen en relativt okomplicerad fråga. Omräkning och jämförelser mellan el och bränsle är däremot en omstridd fråga.
För omräkningen mellan el och bränslen finns två vanligen förekommande metoder. Den ena utgår från elenergins termiska energiinnehåll vid direkt- omvandling till värme (jfr ovan), och då räknas producerad elenergi som tillförd energi. Den andra utgår från hur mycket olja som går åt för att i ett oljeeldat kondenskraftverk producera motsvarande mängd elenergi. Även andra metoder kan förekomma. Under alla förhållanden påverkas i detta fall energibalanserna av produktionssystemets sammansättning.
I energikommissionen och dess expertgrupper och i mycket av det bakomliggande faktamaterialet har omräkningen från el till bränsle gjorts så att man för oljebaserad elproduktion räknat den faktiska (resp. i prognosen förutsedda) oljeförbrukningen som tillförd energi, medan man för vattenkraft
]Den i solstrålning, vind eller liknande tillförda energin låter sig knap- past enkelt definieras. Beträffande vattenkraft är denna definition enk- lare. I ingetdera fallet finns emellertid en alter- nativ energianvändning av den utnyttjande na- turtillgången.
och kärnkraft räknat den producerade elenergin. Motsvarande princip har tillämpats för vindkraft, solenergi m. II.
I dessa senare fall bortser man alltså helt från effektiviteten i omvand- lingsprocessen (eller, annorlunda uttryckt, omvandlingsförlusterna). Detta kan — med hänsyn till svårigheterna att definiera dessa1 — vara motiverat för den elproduktion som ej är bränslebaserad, men har beträffande kärnkraft ibland lett till oklarheter i olika beräkningar.
I princip produceras el och eventuell värme i kraftverk baserade på kärnbränsle på samma sätt som i kraftverk baserade på fossilbränsle, både vad gäller kondensproduktion och mottrycksproduktion (se kap. 2). Det till reaktorn tillförda kärnbränslet kan alltså utnyttjas för enbart elproduktion eller för kombinerad el- och värmeproduktion. Det sista fordrar dock att anläggningen är konstruerad för detta, vilket inte är fallet med nu befintliga svenska kärnkraftverk (däremot var Ågestaverket ett kraftvärmeverk).
Ibland förekommer därför en tredje metod som redovisar den "primärt tillförda energin" för elproduktionen. Tillförd energi räknas då på följande sätt: För vattenkraft anges lägesenergin hos det ur magasinen avtappade vattnet. För kärnkraft anges den alstrade termiska energin i reaktorerna. Verkningsgraden för vattenkraften är då ca 85 %; för kärnkraften ca 33 %. För oljebaserad elproduktion räknas — som ovan — oljeförbrukningen som tillförd energi. Siffror för denna metod återfinns bl. a. i Statistiska Central- byråns, SCB, publicerade energistatistik.
Anledningen till att man i Sverige huvudsakligen räknat med elenergins termiska energiinnehåll är att detta betraktelsesätt bäst återspeglar den faktiska produktionssituationen. Vi har till följd av god tillgång på vattenkraft fått en förhållandevis stor elsektor. Utbyggnaden har hittills skett huvudsak- ligen med vattenkraft och kärnkraft, där någon alternativ användning av naturtillgångarna inte har varit aktuell. Till detta kommer att Sverige har en relativt stor andel kraftvärmeverk. Om elproduktionen istället hade måst ske uteslutande i oljebaserade kondenskraftstationer skulle (enligt alternativ vär- deringens principer) sannolikt elanvändningen ha varit betydligt mindre omfattande och direktanvändningen av olja motsvarande större. Sverige är i detta avseende internationellt sett otypiskt, vilket gör att de internationella redovisningsprinciperna är mindre lämpliga för svensk del. Den modell som används inom OECD och International Energy Agency, IEA, presenteras nedan.
OECD-IEA -modellen
I redovisningen av energistatistik inom IEA omräknas all elenergi till för motsvarande elproduktion erforderlig olja. Detta sammanhänger med att de flesta medlemsländerna i IEA i huvudsak har värmekraftbaserad elproduk- tion och att man i harmoniseringssyfte valt att behandla även vattenkraft- länderna — Österrike, Norge, Spanien, Sverige och Schweiz — med samma redovisningsprincip.
Även på några andra punkter avviker statistikrapporteringen till IEA från den redovisning som tillämpas i Sverige. Det gäller dels förluster och egenför- brukning i raffinaderier och vatten— och kärnkraftstationer, vilkai alltid inkluderas i IEA-redovisningen men ej alltid iden inhemska statistiken, dels
oljeförbrukningen för icke-energiändamål, vilken likaledes inkluderas i IEA- redovisningen, men ej i vår egen redovisning.
Den bild av den svenska energisituationen som ges i IEA-sammanhang blir således i siffror något annorlunda än den som presenteras här hemma. Nedan jämförs den beräkningsmetod som kommissionen valt att redovisa och IEA-metoden med hjälp av sifferexempel avseende 1976 års faktiska tillförsel och värden för år 1985 enligt den reviderade referensprognosen. Energibalanserna redovisas uttryckta i både TWh och Mtoe (11,63 TWh =1 Mtoe). Det påpekas att raffinaderiförluster i inhemska raffinaderier ingår i kommissionens redovisning. I exempelvis prop. 1975:30 redovisades oljean- vändningen exklusive raffinaderiförluster.
Energibalans för år 1976
Tillförd Kommissionens redovisning Redovisning enligt IEA energi Mtoe TWh % Mtoe TWh % Olja" 28,2 328 72,6 29,3 341 58,7 Kol, koks 1,5 18 4,0 1,5 18 3,1 Ved, lutar 3,0 35 7,7 3,0 35 6,0 Vattenkraft 4,6 54 12,0 12,3 (143) 24,6 Kärnkraft 1,3 15 3,3 3,6 (42) 7,2 Elimport 0,2 2 0,4 0,2 2 0,4 Totalt 38,8 452 100,0 49,9 (581) 100,0
Energibalans för år 1985 (enligt alternativ A i industriverkets rapport).
Tillförd Kommissionens redovisning Redovisning enligt IEA energi Mtoe TWh % Mtoe TWh % Oljaa- 17 27,7 322 64 29,7 345 48,5 Kol, koks 2,2 25 5 2,2 25 3,6 Ved, lutar 3,4 40 8 3,4 40 5,6 Vattenkraft 5,5 64 13 14,4 (167) 23,5 Kärnkraft 4,4 51 10 11,5 (134) 18,8 Totalt 42,1 502 100 61,2 (711) 1000
" Inkluderar ca 12 TWh raffinaderiförluster. " Inkluderar 1 TWh spillvärme.
Skillnaderna beträffande olja hänför sig till energirika råvaror för främst petrokemisk industri.
Skillnaderna beträffande vatten- och kärnkraft hänför sig till den ovan beskrivna beräkningen av ett ekvivalent bränslebehov.
Förändringstakten i energianvändningen både totalt och för enskilda energislag påverkas också, liksom andelarna av de olika energislagen (se ovanstående tabell). En jämförelse mellan förändringstakten framgår av följande:
Förändringstakt 1976—1985 i procent per år
Energislag Enligt kommissionens Enligt IEA—modelll redovisning Olja —0,2 0,1 Kol, koks 3,7 3,7 Ved, lutar 1,4 1,4 Vattenkraft 1,7 1,7 Kärnkraft 13,7 13,7 Totalt 1,2 2,2
De olika redovisningsprinciperna medför att siffror ur olika energibtalmser skall jämföras med stor försiktighet. Såväl användningsnivåer och tilllforsel- volymer som andelar av olika energislag kan förändras med redovisnings- principen. Jämförelser kan därför säkrast göras av tendenser i energzibalan- serna över en tidsperiod.
O_jjiciell redo visningsmall i Sverige
Någon fastställd officiell redovisningsmall för energibalanser finns ej i Sverige. SCB utger energibalanser, men dessa innehåller inget samlat "omsättningsmått". Den redovisningsmall som användes i 1975 års propo- sition har skapat en praxis som därefter använts. Denna har — som frzamgått ovan — vissa egenskaper som kan bli missledande.
Det pågår i samarbete mellan SCB och industriverket ett visst arbete som syftar till att ange en lämplig redovisningsmall för energibalanser. Detta har dock avvaktat energikommissionens arbete. Bortsett från en rad detaljpro- blem gäller att tillförselmåttet för kärnkraft och energiflöden som vatte nkraft, vindkraft m. m. är en öppen fråga.
4 Energiinnehåll i vanliga energivaror
Tabellen nedan anger det normala energiinnehållet för några vanliga bränslen (energiråvaror och energibärare). Vissa energiråvaror (t. ex. olja eller kol) är inte enhetliga produkter. Deras fysikaliska egenskaper och kemiska samman- sättning kan variera avsevärt både mellan olika fyndigheter och inom en och samma fyndighet. I några fall har därför ett intervall angetts. Detta innebär inte att det inte finns kvaliteter som faller utanför det angivna intervallet, utan att detta täcker det normalt intressanta området. Det förekommer t. ex. kol — brunkol — med väsentligt lägre energiinnehåll än det som anges i tabellen, men sådana kol är knappast aktuella för export till Sverige. I biomassa och torv kan vatteninnehållet i naturligt skick variera så kraftigt — och därmed energiinnehållet — att man anger energiinnehållet i en torrsub- stans, vars vattenhalt samtidigt anges.
För samtliga kemiska bränslen har angetts det effektiva värmevärdet (och ej det kalorimetriska). Det effektiva värmevärdet är normalt något lägre än det kalorimetriska. Skillnaden är t. ex. ca 2—5 % för kol, 5—7 % för olja och 10 % för gas. Definitionen av begreppen kalorimetriskt och effektivt
ar.- ... .a: ___mwm . ..-
värmevärde kan t. ex. erhållas i facklitteratur på förbränningsområdet.
För kärnbränslen har angetts mängden producerad elenergi från en lättvattenreaktor och utan upparbetning. Med upparbetning ökar energiut- bytet med ca 45 %. I ett fullt utbyggt system med bridreaktorer kan energiutbytet bli ca 60 gånger större.
Energiinnehåll i olika bränslen räknat per megaton bränsle (om ej annat
anges)."
Bränsle Energiinnehåll Densitet ton/m3 PJ TWh
Kol 25—30 7—8 Koks 28 7,8 Råolja 42 11 0,86 Skiffer 6—10 1,7—2,5 Eldningsolja 1—2 43 12,0 0,83 Eldningsolja 3-5 41 11 0,94 Motorbrännolja 43 12,0 0,83 Motorbensin 43 12,0 0,73 Motorfotogen 43 12,0 0,81 Metanol 20 5,5 0,79 Etanol 27 7,5 0,79 Stadsgasb 17 4,7
Naturgasb 34 9,5 Naturgas, flytande 52 14,4 Gasol 47 13,0 Torvf 10 2,8 Biomassa” 20 5,5 Lutar 6 2 Uranmalmf'nf 30 8,3
Uranfv K 130 000 37 000
0 För de vanligaste oljeprodukterna finns noggranna omräkningsfaktorer som används vid redovisning av energistatistik, se t. ex. bilaga 1 statistiska centralbyråns energiför— sörjningsstatistik. '! Värdet avser 109 m3 gas av normalt tryck och temperatur. f Torv med 50 % vattenhalt. d Värdet kan uppvisa stora variationer beroende på typ av biomassa. Angivet värde avser torrsubstans från snabbväxande skog. För bark och avfall anges ofta 14 PJ / Mt och densiteten 0,12 ton/m3. ? Värdena avser elenergin från lättvattenreaktorer och utan upparbetning. Med upparbetning samt återföring av uran och plutonium ökar energiutbytet ca 45 %. Källa: Svensk Kärnbränsleförsörjning AB. (Primärt alstrad termisk energi är ca 3 ggr större än producerad elenergi.) f Värdet avser uranmalm i Billingen med 0,03 % uranhalt. Källa: AKA-utred- ningen. s Värdet avser naturligt uran. För anrikat uran i lättvattenreaktorer är värdet ca 4 ggr större.
1 Inledning och bakgrund
Statens industriverk (SIND) bedriver ett fortlöpande prognosarbete på energiområdet (jfr avsnitt 3.3). Verket planerade vid energikommissionens tillkallande att presentera en långsiktig prognos under hösten 1977. Något eget prognosarbete initierades därför inte inom energikommissionen.
Kommissionens expertgrupper behövde emellertid ett gemensamt underlag av energibalanser redan under våren 1977. På begäran av kommis- sionen redovisade därför SIN_D i ma_rs ett preliminärt prognosmaterial, den s. k. referensprognosen (Sveriges energiförbrukning under 1980- och 1990- talen, SIND PM 19775). Det slutliga materialet presenterades i preliminär form för kommissionen i oktober 1977 och överlämnades till regeringen i november 1977. En utförlig redovisning presenterades i SIND:s rapportserie (Sveriges energiförsörjning under 1980- och 1990-talen. Prognoser för 1985, 1990 och 1995. SIND 197729). I denna bilaga lämnas en sammanfattning av prognosmaterialet i sistnämnda rapport.
SIND:s rapport innehåller tre alternativ, betecknade A, B och RP. RP är den ursprungliga referensprognosen från mars 1977, A är den reviderade referensprognosen och B ett på samma allmänna ekonomiska förutsättningar beräknat mer ambitiöst besparingsalternativ (se avsnitt 3).
Referensprognosen från mars 1977 baserades i väsentliga delar på 1975 års långtidsutredning. Till följd av den utdragna stagnationsperioden under 1976 och 1977 och de förändrade förutsättningar som gäller för utvecklingen inom energikrävande branscher som järn- och stålindustrin, massa- och pappers- industrin m. fl. genomfördes emellertid nya kalkyler inom ekonomideparte- mentet under sommaren 1977. Dessa kalkyler innebär att tillväxttakten i flertalet samhällssektorer väntas bli långsammare, vilket också leder till långsammare ökning av energiförbrukningen. En närmare diskussion av detta lämnas i avsnitt 3.
De beräkningar som görs inom långtidsutredningarna baseras i betydande utsträckning på beslut och uttalanden av statsmakterna och återspeglar därför också politiska bedömningar. Detta måste beaktas när resultaten av energi- beräkningarna diskuteras, eftersom resultatet av dessa i väsentliga avseenden är direkt beroende av de underliggande allmänna förutsättningarna.
2 Prognosernas syfte och metod
2.1 Målsättning och vissa grundläggande metodprob/em
Energiprognoser skall, tillsammans med annat materiel, ingå i underlaget för energipolitiska överväganden och beslut. Prognoserna bör bidra till att beräkna effekterna av sådana åtgärder som kan aktualiseras och belysa vilka ambitionsnivåer som måste gälla i energipolitiska program för att uppnå angivna mål.
Industriverkets energiprognosverksamhet har varit och är inriktad på att ge sammanhängande och såvitt möjligt motsägelsefria totalbilder av energiför- sörjningssystemet. Energiberäkningarna grundas därför på en helhetsbe- skrivning i kvantitativa termer av samhällsutvecklingen. Sådana beskriv- ningar finns i långtidsutredningarna. Det naturliga valet — och i sin utformning mest detaljerade alternativet — är härvid långtidsutredningarna eller andra kalkyler som tas fram av ekonomidepartementet.
Huvudskälen för att ta fram sådana alternativ är dels att möjliggöra jämförelser mellan energiprognoser och prognoser för andra samhällssekto- rer, dels att utvärdera de ömsesidiga beroenden som finns mellan energian- vändning och viktiga samhällsekonomiska faktorer som sysselsättning, produktion, investeringar, offentlig och privat konsumtion, utrikeshandel m. ”m. inom en enhetlig ram.
Utformningen av sådana prognosalternativ innebär i sig inte något ställningstagande varken till sannolikhet eller önskvärdhet av den beskrivna utvecklingen i annan mån än att de skall lämna en rimlig, sammanhängande och motsägelsefri beskrivning av den utveckling som kan förväntas med de förutsättningar som har angivits. Existensen av sådana beräkningar under- lättar också analyser av tänkbara utvecklingsförlopp som baseras på andra — politiskt valda — förutsättningar, även om dessa inte lagts till grund för självständiga alternativa beräkningar.
Förenergikommissionen har "referensprognosen" från i mars 1977 fyllt två syften: a) att utgöra gemensam utgångspunkt för energikommissionens olika expertgruppsarbeten så att förväntningarna beträffande ett "ostört fall" är så lika som möjligt; b) att ge en utgångspunkt för beräkningar av effekterna av åtgärder som är tänkbara att vidta.
De ”referensprognoser” över den slutliga användningen av energi som SIND lämnat har givit beräkningar av den framtida utvecklingen som baserats på att vid prognostillfället beslutade program genomförs. Progno- serna avsågs alltså inkludera effekterna av sådana besparings- och hushåll- ningsåtgärder som följt av bl. a. 1975 års energipolitiska program.
Två principiellt viktiga typer av osäkerhetsfaktorer går inte att komma ifrån i prognoserna. Dessa gäller generellt. Men de är speciellt viktiga när långsiktiga energiprognoser nu måste göras med ett historiskt erfarenhets— material som med gällande betingelser är statistiskt belyst bara för några år.
De två osäkerhetsfaktorerna är följande:
— Den faktiska och fysiska (tekniska) utveckling som följer på ett givet beteende från beslutsfattarens sida kan bedömas mer eller mindre insiktsfullt och har alltid ett drag av gissning. Denna osäkehet leder i regel
- hm..-.; &: 4
till ett med tiden växande osäkerhetsintervall även med i övrigt väl specificerade förutsättningar.
— Antaganden om handlingsprogram och planeringsmässiga förutsätt- ningar är också osäkra därför att framtida agerande från beslutsfattare icke är förutsägbart. Denna osäkerhet kan dock — med i övrigt oförändrade antaganden — i princip specificeras och beräknas.
2.2 Allmänna metodsynpankter
SIND har strävat efter att ange energiförbrukningen för ett relativt stort antal sektorer i så specifika termer att entydiga jämförelser skall kunna göras av effekterna av olika energipolitiska program. Den framtida utvecklingen innehåller dock i flera fall så stora osäkerheter att mycket detaljerade bedömningar snabbt kan komma att bli inaktuella, bl. a. till följd av förändringar inom och förskjutningar mellan olika sektorer. Sådana inträffar alltid.
Redan att ange förutsättningar i mycket stor detalj innebär att många "felaktigheter" från början byggs in i prognosen. Erfarenhetsmässigt visar det sig emellertid att en mer översiktlig beskrivning också kan ge en ganska god grund för prognosöverväganden. Detta kan utnyttjas för mer översiktliga energiprognoser, och har så gjorts. Det blir emellertid svårt eller omöjligt att relatera en sådan beskrivning till detaljerade handlingsprogram. Av bl.a. detta skäl har SIND eftersträvat en förhållandevis detaljerad beskrivning. Mer översiktliga resultat har kunnat utnyttjas för rimlighetskontroller.
Den ekonomiska aktiviteten i samhället är en viktig faktor vid förklaringen av energiåtgången (jämför kapitel 4).
Kvoten mellan BNP-tillväxt och energiefterfrågeökning varierar både mellan olika länder och över tiden för enskilda länder till följd av att förändringstakten i olika sektorer har olika effekter på energiåtgången. Detta gäller i synnerhet efter de förändringar som under 1970-talet inträffat på energiområdet.
En enkel koppling till BNP som grund för energiprognoser ger alltså inte tillräcklig grund för överväganden av betydelse för nationella energipolitiska frågeställningar. Sådana analyser har heller inte gjorts i tidigare svenska prognoser och inte heller i SIND:s studie. I stället har bedömningar gjorts av utvecklingen inom olika samhällssektorer — industri, samfärdsel, hushåll, service m. m. Energiutvecklingen har därvid antagits kopplad till den sektorvisa utvecklingen, på ett regelbundet men föränderligt sätt. Denna köppling uttrycks som specifika åtgångstal, vilka diskuteras för de delsektorer som den detaljerade analysen omfattar.
De ovan beskrivna förhållandena gör att varken underlagsmaterialet för energiprognoserna eller de egentliga prognoserna kan fylla de önskemål som ställs på det utan kompletterande analyser. Detta hänger samman med att givna bedömningar ofta innehåller sammanvägningar av flera faktorer utan att dessa har specificerats var för sig. Detta kan också vara svårt att göra, bl. a. i brist på historiska eller aktuella data. Exempel på detta är att åtgångstal för industrin förändras både till följd av åtgärder i befintliga anläggningar och till följd av införande av moderna anläggningar, eller att drivmedelsförbruk- ningen är beroende både av tekniska data för bilmotorn och av hur bilen
utnyttjas. I den mån prognoserna bygger på uttryckligt kvantifierade antaganden i dessa avseenden har de redovisats.
Redan den här valda detaljeringsgraden medför att förändringar i åtgångs- talen i viss utsträckning — åtminstone i princip — kan beräknas från ”ingenjörsmässiga" utgångspunkter. Innebörden i åtgångstalen måste preci- seras i anslutning till den modell man vill använda för att förklara förändringar. Spridningen i beräkningshänseende mellan olika studier är i detta avseende betydande. Någon heltäckande systematisk jämförelse mellan olika ansatser eller prognosberäkningar har därför inte kunnat göras. Detaljerade avstämningar mellan SIND:s prognosmaterial och EK:s expert- gruppers i oktober 1977 presenterade material har av främst tidsskäl inte kunnat göras. I de i kapitlen 8 och 9 i betänkandet presenterade beräkningarna har dock en sådan avstämning gjorts.
2.3 Bedömningsgrunder
Det bör observeras att kostnaderna för energiförsörjningen normalt är mindre än 10 % av de totala kostnaderna för verksamhet inom en delsektor. Även om variationerna mellan sektorer är stora är alltså energikostnaden ensam knappast avgörande för hur en verksamhet bedrivs. Energitillgång är dessutom ofta en av flera nödvändiga faktorer för att bedriva den avsedda verksamheten. Förändringar som påverkar energiåtgången kan ofta föras tillbaka på målsättningar av allmänpolitisk karaktär, såsom de kommer till uttryck inom näringspolitik, sysselsättningspolitik, bostadspolitik, socialpo- litik, offentlig service, trafikpolitik etc.
"lngångsvariabler" och antaganden av detta slag finns inbyggda i långtids- utredningarna och beräkningarna från ekonomidepartementet. De måste i vissa avseenden specificeras ytterligare på ett sätt som gör dem enkelt användbara för energiprognoserna. Vid överväganden som baseras på energiprognoserna bör det uppmärksammas att dessa är "härledda" och därigenom del av ett större prognoskomplex i vilket viktiga styrande faktorer ej varit föremål för en närmare analys.
Andra förändringar av betydelse för energianvändningen bestäms i hög grad av utvecklingen inom de olika sektorerna och påverkas direkt av energipolitiska åtgärder. (Jämför slutet på avsnitt 2.1). Bedömningar av utvecklingstendenser måste här göras med hänsyn till tekniska och ekono- miska möjligheter inom delsektorerna och de krav som ställs på utformning av utrustning och användningsmönster. Kvantitativt uttrycks dessa bedöm- ningar som specifika åtgångstal, energiåtgång per producerad enhet eller motsvarande. Dessa påverkas av väntad energiprisutveckling, ställda eller väntade krav ur energihushållningssynpunkt, tekniska utvecklingsmöjlig- heter etc.
3 Prognosförutsättningar
3.1 Val av alternativ
Händelserna hösten 1973 och vintern 1974 — med oljeembargo och kraftiga råoljeprishöjningar — ändrade radikalt förutsättningarna för energipolitiken.
Våren 1975 tog riksdagen beslut om ett omfattande energipolitiskt program inriktat på hushållning med energi och säker tillförsel. Ökningstakten i energiförbrukningen skulle kraftigt begränsas utan att uppnåendet av andra samhällsmål skulle äventyras. De initiativ som då togs håller nu på att slå igenom i konkreta åtgärder, men effekterna har ännu knappast kunnat observeras i energistatistiken. Det tar ofrånkomligen viss tid innan åtgär- derna hunnit genomföras. Först fr. o. m. 1977 års statistik bör det vara möjligt att upptäcka några effekter.
Prognoser som hittills gjorts efter 1974 har i regel baserats på antaganden om en realt sett oförändrad oljeprisnivå och utgjort försök att bedöma konsekvenserna därav på förbrukningsutvecklingen. Underlaget för sådana bedömingar växer f.n. snabbt i omfattning och kvalitet, men de måste fortfarande grundas mer på tekniska och ekonomiska överväganden än erfarenhetsmässiga observationer.
Industriverkets material innehåller, som framgått, tre alternativ, kallade RP, A och B. De kan karaktäriseras på följande sätt.
. RP är det referensalternativ som redovisades våren 1977 och som bygger på dels 1975 års långtidsutredning, dels 1975 års energipolitiska beslut (se avsnitt 3.3). 0 A är det reviderade referensalternativet. Det bygger dessutom på en ekonomisk kalkyl från sommaren 1977 (se avsnitt 3.3). 0 B är en variant på A där en högre ambitionsgrad beträffande energibespa- ringsåtgärder antagits utan att den allmänekonomiska kalkylens giltighet sätts i fråga.
Referensprognoserna (dvs. alternativen RP och A) avses båda avspegla de förhållanden på energiområdet som skulle följa av en fortsättning av 1975 års energipolitiska program. Detta program innehöll ingen specificerad målsätt- ning om den ekonomiska tillväxttakten, men torde ha gått tillbaka på EPU:s lägre alternativ som bl. a. baserades på en industriproduktionsutveckling av ca 4,5 % per år. De nya beräkningarna (A och RP) har i dessa och andra avseenden lägre tillväxttakter.
Det från 1974 höjda oljepriset,som också fått effekter på andra energipriser, och programmet i sig leder efter hand till relativt betydande förändringari det tillväxtmönster som tidigare funnits. Betydande förändringar gjordes av detta skäl i framtidsbedömningarna. Ett försök att schematiskt specificera detta redovisas i tabell 1. I tabellen ges också utfallet av vissa prognosresultat för de olika förutsättningarna.
Valet av förutsättningar och prognosresultaten kan utnyttjas för att illustrera hur skillnaderna mellan olika prognosalternativ avspeglar den osäkerhet som omtalas i avsnitt 2.1. En jämförelse mellan alternativen RP och A belyser främst effekterna av ändrade allmänekonomiska förutsätt- ningar. En jämförelse mellan A och B illustrerar hur stora besparingseffekter som kan finnas. Men denna jämförelse torde också ge en ungefärlig uppskattning av osäkerheten i bedömningar av effekterna av teknisk utveckling.
1975 års program innehåller en betydande satsning på åtgärder som avses leda till ökad energihushållning. Effekterna av dessa åtgärder väntas slå igenom under prognosperioden och har inräknats i alla prognosalternativen.
De senare beräkningarna (A och B) skiljer sig emellertid från den tidigare referensprognosen (RP) genom att den bygger på andra förutsättningar om den allmänna ekonomiska utvecklingen. De energiförsörjningsprogram som kommissionen presenterar senare i detta betänkande baseras beträffande efterfrågekalkylerna dels på industriverkets beräkningar, dels på expertgrup- pernas material. Nära överensstämmelse i förutsättningarna mellan kommis- sionens energiförsörjningsprogram och industriverkets prognosalternativ finns för totalbalanserna endast i ett fall (alternativ C). I kommissionens alternativ A och B införs bl. a. begränsningar i elvärmeutbyggnaden som avviker från SIND:s alternativ, medan kommissionens alternativ D utgår från förutsättningar som medför en högre elanvändning.
En kalkyl som utgår från andra allmänekonomiska förutsättningar har också genomförts. I betänkandet behandlas det i avsnitt 8.1.4.)
Tabell 1 Sammanfattning av prognosförutsättningar och -resuItat
Prop. 1975:3O (bedömning)
SIND:s prognosalternativ
Referensprog- Reviderad refe- Spar- nos mars-77 rensprognos alternativ (RP) (A) (B) Hela ekonomins till- Bedömt 3,3 % per år 2,8 % per år Samma som A växt 1974—1990 3,5 %—4,0 % per år Industriproduktions- ca 4,5 % per år 3,7 % per år 3,3 % per år Samma som A , ökning 1974—1990 ; Bostadsbyggande ca 90 000 per år, ca 65 000 per år, ca 64 000 per år, Samma som A ! under 1980-talet varav 45 000 små- varav 45 000 små- varav 43 000 små- hus hus hus Energipolitik Aktiv energihushållning med bidrag och lån till energibespa- Främst ökad bidrags- » ring motsvarande 500—700 milj. kr. /år volym till cal 0100 milj. kr./år l l 1 Total slutlig använd- . ning 1985 510 TWh 483 TWh 457 TWh 439 TWh 1990 — 513 TWh 472 TWh 445 TWh Total tillförsel 1985 540 TWh 526 TWh 490 TWh 470 TWh 1990 — 554 TWh 511 TWh 480 TWh Bruttoproduktion av el 1985 159 TWh 138 TWh 127 TWh 124 TWh 1990 — 160 TWh 145 TWh 140 TWh Tillförsel av bränslen 1985 411 TWh 409 TWh 375 TWh 356 TWh
1990 — 413 TWh 382 TWh 351 TWh
3.2 Allmän ekonomisk bakgrund'
Genomarbetade bedömningar av den ekonomiska utvecklingen, både på lång och medellång sikt, torde komma att framläggas av ekonomidepartementet mot slutet av 1978. För att ge möjlighet att bedöma konsekvenser av förändringar som redan inträffat och som är av väsentlig betydelse för efterfrågan på energi utfördes emellertid en ny modellkalkyl för den långsiktiga utvecklingen som underlag för SIND:s reviderade referensprog- nos. Det var inte möjligt att genomföra alla de specialstudier av olika delar av ekonomin samt av internationell bakgrund och avsättningsförhållanden för svensk export som normalt är en oundgänglig del i långtidsutredningarnas prognosarbete. Det var inte heller möjligt att genomföra de konsekvensana- lyser på olika områden som normalt utgör en integrerad del i utredningsar- betet.
Den reviderade modellkalkyl som utgjorde grunden för SIND:s modifie- rade referenskalkyl täckte de två tioårsperioderna 1974—1984 samt 1984—1994. Sektorindelningen överensstämmer helt med den som används i långtidsut- redningens 5-årsmodell. I förhållande till alternativ 11 A i 1975 års långtids-
utredning (LU 75) förändrades kalkylförutsättningarna på följande punk- ter:
1. Arbetsproduktivitetens tillväxt har justerats ner något i förhållande till LU 75 mot bakgrund av att en större andel av investeringarna inom företagen förutsätts åtgå för energibesparande åtgärder.
2. Tidpunkten för balans i utrikesbetalningarna, som i LU 75 förutsattes uppnådd år 1980, har förskjutits till mitten av 1980-talet. Av beräknings- tekniska skäl har balanstidpunkten preciserats till år 1984. För perioden 1984—1994 förutsätts överskott på varu- och tjänstebalansen utgöra samma andel av bruttonationalproduktens värde som år 1984. För hela perioden förutsättes en viss dämpning av importtillväxten i förhållande till bruttonationalproduktens tillväxt.
3. Bytes/örh(il/andet med utlandet förutsattes försämrat med ca 1/2 % per år under perioden 1974—1984 och med 1/4 % per år under perioden 1984—1994. I denna förutsättning låg också ett antagande om att oljepriserna kunde komma att stiga något snabbare än priserna för övriga varori internationell handel i perioden 1984—1994. I LU 75 förutsattes ett konstant bytesförhållande med utlandet.
4. Utvecklingstendenserna inom energitunga delar av ekonomin — främst järn- och stålindustri, träförädlingsindustri samt bostadssektorn — har setts över. För samtliga dessa sektorer förutsattes en något långsammare tillväxt än vad som angavs i LU 75. För perioden fram till 1990 reducerades bruttoproduktionens årliga tillväxt inom järn- och stålindu- strin ner med 2,5 procentenheter; inom träförädlingsindustrin med 0,7 procent och inom bostadssektorn med 0,4 procentenheter.
5. Förändringar i energiåtgången per producerad enhet lades in i kalkylen i enlighet med industriverkets senaste bedömningar. Även kalkylförutsätt- ningarna beträffande hushållens energiförbrukning byggde på industri- verkets bedömningar. I avsikt att uppnå samstämda resultat gjordes kalkylen i flera beräkningsomgångar.
6. Konsumtionsti/Iväxterr förutsattes jämnt fördelad såväl mellan de bägge
1 Bearbetning av PM från T Restad.
tioårsperioderna som mellan privat och offentlig användning inom perioderna. I fråga om fördelningen mellan privat och offentlig konsum- tion anpassades kalkylförutsättningarna till finansutskottets och flera av remissinstansernas ställningstagande vid behandlingen av LU 75.
Produktionskapacitetens tillväxt bestäms av förändringar i arbetskraftsvo- lymen samt i arbetskraftens produktivitet. Förändringar i arbetskraftsvo- lymen är relaterade till befolkningsutvecklingen och till utvecklingen av förvärvsfrekvensen inom olika befolkningsgrupper men också till föränd- ringar i arbetstidens längd.
Produktivitetsutvecklingen bestäms bl. a. av realkapitalbildningen samt av arbetskraftens omflyttning från mindre produktiva till mera produktiva anläggningar både inom och mellan branscher. Genom att eftei'frågans fördelning mellan investeringar och olika konsumtionskategorier spelar en central roll i denna strukturomvandlingsprocess råder ett nära samband över tiden mellan resursernas tillväxt och resursernas användning. Se tabell 2.
Den i kalkylen inlagda utvecklingen av arbetskraftsinsatsen i timmar byggde på samma förutsättningar som arbetskraftskalkylen i LU 75. Detta innebar ett antagande om en fortgående utjämning mellan män och kvinnor i fråga om relativa arbetskraftstal, arbetslöshet och arbetstid. Vidare antogs att nettoin- vandringen blev noll samt att 30-timmarsveckan vore fullständigt genomförd vid slutet av seklet. Införandet av den femte semesterveckan liksom beslutet om rörlig pensionsålder vägdes också in i kalkylen.
Sammantagna svarar dessa antaganden mot en minskning av arbetskrafts- insatsenitimmar på 0,1 % peråriperioden 1974—1984 respektive 0,5 % perår i perioden 1984—1994. Den snabbare sysselsättningsminskningen under den senare perioden sammanhängde med att effekten av kvinnornas ökade förvärvsfrekvens började ebba ut samtidigt som arbetstidsförkortningsef— fekten får full effekt.
Mot bakgrund av en långsammare tillväxt i kapitalinsatsen under perioden 1974—1994 antogs produktivitetstillväxten gå ned med något mer än en procentenhet i förhållande till trenden under perioden 1960—1974.
Neddragningen innebar också en förutsättning om att en större del av investeringarna satsas på miljövård samt på sådana energi- och resursbeva- rande åtgärder som inte direkt kom att öka produktionskapaciteten.
Mot bakgrund av ovan relaterade utvecklingstendenser för arbetsproduk-
Tabell 2 Produktion, faktorinsats och arbetsproduktivitet 1960—1990. Årlig procen- tueII volymförändring
BNP Kapitalinsats Arbetskrafts- Produktiviteth insats" 1960—1965 5.1 4.1 0,2 49 1965—1970 4.0 4,1 — 0,5 4,5 1970—1974 2.8 4.1 — 1.3 4.1 1974—1984 3.2 3,0 — 0.1 3,3 1984—1994 2.7 3,0 — 0.5 3.2
” Antal arbetstimmar. 17 Förädlingsvärde per arbetstimme.
Tabell 3 Försörjningsbalansens utveckling 1960—1994. Årlig procentuell volymför- ändring
1965—1974 1974—1984 1984—1994
BNP 3,5 3,2 2,7 Import 7,6 5,5 4,6 Konsumtion 3.1 2,2 2,3 — Offenlig konsumtion" 4,5 2,2 2,3 — Privat konsumtion” 2,6 2,2 2,3 — Bostadskonsumtion 2,2 1,6 1,9 Bruttoinvesteringar 2,9 3,8 2,6 - Offentliga investeringar 2,2 3.6 5.3 — Bostadsinvesteringar 0,4 0,8 4,4 — Näringslivsinvesteringar 4,3 5,0 1,2 Lagerinvesteringar —1 ,3 1,5 1,5 Export 9,0 6,9 4,9
” Inkl. bostäder.
tivitet och sysselsättningstillväxt borde den samlade svenska produktions- kapaciteten kunna växa med 3,2 % per år i genomsnitt under perioden 1974—1984 och med 2,7 % per år i genomsnitt under perioden 1984—1994. Huruvida denna potentiella BNP-tillväxt kommer att realiseras i form av taktisk BNP-tillväxt eller ej beror av en rad olika faktorer utanför analysmo- dellens ram. Utrymmet för konsumtionens tillväxt är mellan 2,2 % och 2,3 % per är. Se tabell 3.
Det har redan tidigare flera gångar påpekats att den internationella
Tabell 4 Produktionsutveckling 1960—2000 enligt OECD. Årlig procentuell föränd-
ring 1960—75 1975—80 1980—2000
Förenta staterna 3,3 5,8 3,2 Japan 9,0 7,0 9,2 Västtyskland 3.7 5,0 4,5 Frankrike 5,2 6,0 5,0 Storbritannien 2,3 3,5 3,2 Italien 4,5 4,5 5,8 Canada 5,0 6,0 4,0 Norge 4,8 7,5 4,8 Danmark 4,1 4,0 3,6 Finland 4,7 3,5 4.7 Sverige 3,9 3,5" 3,3 Belgien 4,8 5,0 4,7 Nederländerna 4,5 4,5 5,7 Österrike 4,6 5,0 6,1 Schweiz 3,5 3,0 3,6 OECD totalt 4,1 5,5 5,1
" Denna siffra för Sverige utgår från det/aktiska läget år 1975, medan LU 75 utgick från ett norma/år'skorrigerat 1975.
utvecklingen kommer att bli avgörande när det gäller att förverkliga den utveckling som linjeras upp av modellkalkylen. Inom OECD har man räknat fram en utvecklingsbild för perioden 1975—1980 som beskriver hur en ekonomisk återhämtning skall kunna ske utan att förnyade inflationsim- pulser skapas. Preliminära jämviktsvärden för tillväxten, efter det att fullt kapacitetsutnyttjande har uppnåtts, har beräknats inom dets. k. INTERFU- TURES-projektet. Dessa bedömningar redovisas i tabell 4.
3.3 Grundantagandenj'o'r energiberäkninga/'na
En rad antaganden utöver vad de totalekonomiska kalkylerna innehåller behöver göras för energiberäkningarna. Valet av dessa kan inte göras oberoende av underlagskalkylerna. Dessa tillåter dock i flera fall relativt stora variationer i de ytterligare specificeringar av energipolitisk betydelse som behöver göras. Dessa specificeringar gäller dels för alla energiberäkningarna och preciseras i det följande, dels sektorvis och preciseras då i sektorsredo- visningen eller i SIND:s rapport.
De allmänna energipolitiska förutsättningarna som antogs i den reviderade referensprognosen är följande.
E nergipr'iset
Världsmarknadspriset på råolja antogs ligga på oförändrad nivå jämfört med våren 1977 räknat i fast penningvärde. För andra fossila bränslen antogs att de av prisskäl inte skulle bli avsevärt mer konkurrenskraftiga än för närvarande. Den prisstruktur som kunde förutses under de närmaste åren (1978—1979) antogs bli i huvudsak oförändrad under prognosperioden. Ytterligare ener- giprishöjningar eller stora energiskatteförändringar förutsattes inte. Någon egentlig utvärdering av möjligheterna att ersätta oljeprodukter gjordes därför inte heller i SIND:s studie.
Besparingsstöd
Pågående bidrags- och lånegivning till energibesparande åtgärder i befintliga bostäder och anläggningar inom industrin fortsätter på samma ambitions- nivå. Det innebär att lån och bidrag på mellan 500 och 700 milj. kr. per år antas bli fördelade. De kan beräknas ge en investeringsvolym på 1 till 1 1/2 miljarder kronor per år.
För industrin har bedömts att flertalet anläggningar i väsentliga avseenden hunnit anpassas till nuvarande energipriser efter ca 10 år. För byggnader har det antagits att programmet behöver utsträckas över längre tid då anpass- ningstakten är långsammare.
Stöd till demonstrationsanläggningar väntas efter hand få relativt sett större betydelse såväl inom industri- och produktionssidan som inom byggnadssektorn.
N_va byggnormer
De nya byggnormerna (SBN—75) innehåller ett supplement om energihus- hållning som bedömts få avsedd effekt på nya byggnader. Detta leder till lägre åtgångstal för nybyggda bostäder och andra lokaler från omkring år 1980.
Kommunal energiplanering
Kommunernas planeringsansvar ökar och deras möjlighetertill fjärrvärmeut- byggnad förbättras genom redan beslutad lagstiftning (allmänförklaring av fjärrvärmeanläggning, kommunal energiplanering). Hushållningseffekten är i detta avseende främst att övergång från individuell uppvärmning till fjärrvärme eller elvärme underlättas. Lagarna innehåller inga långtgående obligatoriska krav på energihushållning. Någon skärpning i detta avseende har inte förutsetts. Kommunernas finansieringsmöjligheter för fjärrvärmeut- byggnad förutsätts bli förbättrade. Inga generella förbud mot elvärme har antagits. Utbyggnad av elvärme begränsas till områden där fjärrvärme inte finns och inte kan väntas.
A nnan administrativ prövning
Lokaliseringsprövningen enligt byggnadslagen &" 136a för vissa industrier väntas bli tillämpad på ungefär samma sätt som hittills. Detta innebär att föreslagna anläggningars energianvändningsdata kontrolleras beträffande totalvolym och specifik volym samt beträffande möjligheterna till samord- ning med andra förbrukare(främst beträffande spillvärme). Det har inte varit möjligt att bedöma hur stora extra kostnader som kan följa av åtgärder som betingas av en sådan prövning. I prognoshänseende (alternativ A) har det inte antagits att prövningen ger spareffekter på användningssidan utöver vad som följer av nuvarande energipriser och teknisk utveckling.
Forskning och utveckling (FoU)
Resultaten av FoU-programmet väntas leda till gradvisa förbättringar men genomgripande resultat som kan ge kraftiga förändringar av utvecklings- mönstret förutses inte. Volymen på FoU-programmet antogs bli oförändrad. (Det förslag till nytt treårsprogram, som lades fram i slutet på september 1977 bedömdes kunna tidigarelägga vissa produktionsalternativ. Effekterna hann inte närmare utvärderas.) De största effekterna antas gälla tillförseln och byggnadsuppvärmning. Effekter av detta program kan dock i stor skala väntas först under 1990-talet.
Utfallet av förutsättningarna redovisas i sektorbeskrivningarna. Det bör redan här påpekas att svårigheterna att skilja effekter av olika antaganden ofta är betydande. De olika antagandena är dessutom knappast oberoende — en ökning av FoU-resurserna kan t. ex. klart motiveras utifrån de ökade kostnader som energiförsörjningen medför och de därmed ökade potentiella vinster som nya tekniska lösningar kan leda till.
De här lämnade förutsättningarna avser det reviderade referensalternati- vet. För att undersöka känsligheten för dessa antaganden genomförde
industriverket en beräkning utöver den "reviderade referensprognosen” (alternativ A), nämligen en ”besparingsprognos” (alternativ B). Denna karaktäriserades främst av att bidragsgivningen antas öka till omkring 1 000 milj. kr. per år och administrativa regler tillämpas strängare.
Dessa förutsättningar innebär att hela det besparingsprogram industri- verket i andra sammanhang föreslagit för befintlig industri genomförs till 1985. Planverkets nyligen presenterade utredning beträffande energihushåll- ning i befintlig bebyggelse innehåller en detaljrik genomgång av olika besparingsmöjligheter. Dessa antas bli genomförda till 1990 inom ramen för bidrags- och lånestöd av nuvarande omfattning i de fall kostnaderna för åtgärderna inte är för höga, dvs. i alternativ A för bostäder fordras investeringar om högst 70 öre per sparad kWh/år och för övriga lokaler högst 50 öre per sparad kWh/år. I alternativ B förutsätts investeringar om högst 100 öre per sparad kWh/år för båda typerna av byggnader. Besparingen avser främst eldningsolja.
På produktionssidan genomförs endast översiktliga beräkningar för att ta fram totala tillförselnivåer. Mottrycksproduktion och vattenkraft byggs ut något långsammare än energikommissionens tillförselgrupp angivit i det beräkningsfall "alla energislag” som presenterades för energikommissionen i juni 1977. varefter kärnkraft och oljekondens (minsta möjliga) beräknas som restposter.
4 Sektorvisa bedömningar
4.1 Inledning
Den volymsmässiga förändringen bestäms i stor utsträckning av den ekonomiska kalkylen. Tabell 5 sammanfattar resultaten av dessa. De största förändringarna jämfört med tidigare kalkyler uppträder inom industrisek- torn.
Beträffande de specifika åtgångstalen har dels vissa allmänna övervä- ganden gjorts sektorsvis, dels ett antal specificerade åtgärder inräknats i de värden som presenteras i prognosmaterialet.
I denna sammanfattning redovisas de olika beräkningsresultaten nästan inte alls, medan de åtgärdsprogram som antagits genomförda beskrivs kortfattat.
4.2 Industri Volym
För industrin rota/t (se tabell 5) antas en årlig produktionsökning för hela 20— årsperioden på genomsnittligt 3.3 % per år. Som jämförelse kan nämnas att industriproduktionen ökade med 4,5 % per år 1965—1974. Kravet att extern balans skall uppnås 1984 innebär att den årliga ökningen av industrivaruex- porten på 7,7 % per år i perioden 1974—1984 givit en årlig total importökning på 5,5 % under motsvarande period. För den andra lO-årsperioden har den årliga ökningen av industrivaruexporten beräknats till 5,2 %. I genomsnitt för hela perioden fram till 1994 är den årliga ökningen 6.4 %. Mellan 1965 och 1974 ökade industrivaruexporten med 9.5 % årligen.
På branschnivå innebär kalkylen att de strukturella förändringar av branschmönstret som gjort sig gällande historiskt i stort sett också kommer att göra sig gällande i framtiden. Verkstadsindustrin samt den kemiska industrin förutses i likhet med vad som gällt tidigare tillhöra de mest expansiva branscherna.
För skogsindustrin innebär kalkylen en årlig produktionsökning som ungefar motsvarar industrigenomsnittet. En restriktion för skogsindustrins expansion är den begränsade inhemska vedråvaran som resulterat i att tillstånd från statsmakterna krävs för utbyggnader som innebär någon nämnvärd ökad virkesförbrukning. Mot bakgrund av den stora betydelsen för svensk export som branschen har—ca 15 % av den svenska exporten kommer i dag från skogsindustrin — samt den obalans som för närvarande råder i utrikeshandeln förefaller en alltför restriktiv politik inte sannolik. Kalkylen innebär dock att tillväxttakten skulle bli något lägre än vad som gällt historiskt. För skogsbruket blir den genomsnittliga tillväxten 1,4 96 per år under hela 20-årsperioden.
Branscher med en långsammare tillväxt än industrigenomsnittet skulle liksom tidigare bli livsmedels-, teko-, grajisk-, gummi- samt jord- och stenvaruindustrin. Inom livsmedelsindustrin beräknas den årliga tillväxten till ca 1,5 % och inom grafisk industri och gummiindustri till något mer än 2 %.
Till branscher med långsam tillväxt sällar sig enligt denna kalkyl även gruvindustrin och järn- och stålindustrin. Detta är en avvikelse från tidigare presenterade långsiktsprognoser. Gjorda antaganden skall ses mot bakgrund av de nyligen framlagda utredningarna för handelsståls— och specialstålsin- dustrierna. Härtill kommer självfallet att planerna på Stålverk 80 skrin- lagts.
Den långsamma tillväxten i stålindustrin får också återverkningar på
Tabell 5 Produktionsutvecklingen l974—1990 enligt LU-75 samt enligt den revide- rade kalkylen, årlig procentuell förändring
LU-75" Ny kalkyl Jordbruk m.m. 0,9 1,0 Skogsbruk 2,7 1,4 Industri 3,6 3,4 varav gruvor m.m. 3,8 1,6 Skogsindustri 4,2 3,5 kemisk industri 4,6 4,2 järn- och stålindustri 4,3 1,9 verkstäder 4,4 5,1 varv 0,4 0,7 teko 0,7 0,1 El, gas och vatten 4,3 3.4 Byggnadsverksamhet 3,7 2,7 Handel, samfärdsel och privata tjänster 2,4 2,2 Bostadstjänster 2,1 1,7 Offentliga tjänster 3,0 2,2 Hela ekonomin 3,2 2,8
" Alternativ ll A.
gruvindustrins produktionsutveckling. Härtill kommer att den svenska gruvindustrin även i fortsättningen förlorar i konkurrenskraft till de utom- europeiska gruvorna. Detta avspeglar sig i kalkylen i en mycket blygsam exportökning och en kraftig sysselsättningsnedgång. Produktionstillväxten inom gruvindustrin blir ca 1,5 % per år i genomsnitt sett över hela 20- årsperioden. I perioden 1965- 1974 låg den genomsnittliga tillväxttakten inom gruvindustrin på 4,8 % per år. I tabell 5 görs också en jämförelse mellan de olika sektorernas produktionsutveckling enligt LU 75 och enligt den nya kalkylen.
Specifika åtgångstal
Inom industrin fortgår en modernisering som gör energianvändningen alltmer effektiv. Denna effektivisering antas fortsätta i snabbare takt än före Oljeprishöjningarna, vilket belyses i tabell 6. Vidare ökar andelen förädlings- industri i förhållande till den råvarubearbetande industrin — papperstillverk- ningen svarar för en betydande del av träförädlingsindustrins tillväxt. verkstäderna ökar kraftigt medan gruvor-. järn- och stålindustri växer
Tabell 6 Industrins specifika energiförbrukning. procentuell årlig förändring
1970—1973 1974—1990
A RP A RP Totalt — 0,6 — 0,8 —1,6 —1_4 Bränslen — 1.6 — 1.8 — 2.1 —1,8 El +2,7 +2,4 — 0.3 —0,2
Anm.: A beräknas på bruttoproduktionsvärden. RP på förädlingsvärden.
Tabell 7 Industrins energiförbrukning, procentuella årliga förändringar
1974—1985 1985—1990 1974— 1990-1995 —_ _— 1990 A B A B RP A B Produktionsvolym Totalt 3.6 2.8 3,6 2.8 däribland: träförädlings- industri 3.9 2.5 4,2 2.5 järn- och stål- industri 2,0 1.6 4.3 1.6 verkstad 5 ,6 4.0 4.4 4.0 Energi/örbrukning Totalt 19 1.5 1.2 0.8 1.7 1.3 1.2 därav el 3,3 3,1 2.4 2.2 3,9 2,4 2.3 Specifik energiför- brukning Totalt —1.6 —2,1 —l.5 —2,0 —1.9 —1.5 —1 .6 därav el —0,3 —0,6 -0.4 —0,6 —0.3 —0.4 —0..5
långsamt. Båda dessa faktorer — den ökande effektiviseringen och den fortgående strukturförändringen — ger en minskande energiinsats per produk- tionsenhet för industrin som helhet.
De besparingsåtgärder som angivits i SIND:s industristudier (Industrins energihushållning SIND l977:6. Tätorternas och den tunga industrins energiförsörjning SIND l976:3) har antagits bli helt genomförda till 1985 i alternativ A och B. 1 besparingsalternativet (B) har ytterligare besparingsåt- gärder medtagits.
Därutöver har en fortgående teknisk utveckling antagits. Denna kan inte specificeras i sina detaljer men exemplifieras med påbörjade demonstrations- objekt. Vidare har i några fall kontroller kunnat göras mot verkliga utbyggnadsplaner. Det bör dock observeras att möjligheterna att generalisera från enstaka anläggningar till hela branscher är begränsade. Resultaten sammanfattas i tabell 7.
4.3 Sanifa'rdse/
Samfärdselsektorn domineras av vägtransporterna. De ökade drivmedelspri- serna väntas leda till effektivare fordon och motorer. Den minskande industriproduktionstillväxten leder beträffande godstransporter till lägre ökningstakter än tidigare. Besparingsåtgärderna inom sektorn har väsent- ligen karaktär av informationskampanjer.
Volymerna bestäms av antal fordon och genomsnittlig användning. som specificerats i detalj i nära samarbete med energikommissionens hushåll- ningsgrupp.
Hänsyn har tagits till olika typer av frivilliga sparåtgärder som kan tänkas bli genomförda. En anpassning till den högre prisnivån antas ske efter hand beträffande bilstorlek, motörstyrka etc.
4.4 Bostäder Volym
Mycket små justeringar har gjorts mellan alternativen av det totala antalet bostäder. Däremot harjusteringar gjorts av antaganden om konvertering från individuell uppvärmning till el- och fjärrvärme. Tabell 8 sammanfattar resultaten och jämför dessutom med de beräkningar expertgruppen för tillförsel (EKB) gjort.
Specifika åtgångstal
Inom bostäder förbrukas ca 80 % av energin för uppvärmningsändamål. Åtgärder för bättre värmehushållning i befintlig bebyggelse som tätning av fönster. tilläggsisolering av vindsbjälklag, utbyte av oljebrännare, inreglering av värmesystem m. m. antas leda till besparingar i befintlig bebyggelse på ca 10 TWh/år(ca 10 %) till 1990. De åtgärder som i planverkets studie kostar 70 öre per Sparad kWh/år eller mindre har antagits bli genomförda till 1995 i alternativ A. Detta innebär en besparing av ca 13 TWh/år i befintliga bostäder. I alternativ B tillåts åtgärder som kostar upp till 100 öre per sparad kWh/år.
Tabell 8 Jämförelse mellan antalet lägenheter i de olika prognosalternativen, 1 000- tal 1975 1990 RP" A och Bb RPG A och Bb EKBa Småhus 1 490 1 467 1 825 1 802 1 825 varav elvärme 332 308 1 002 978 975 fjärrvärme 32 29 139 134 125 övriga 1 126 1 130 684 690 725 Flerbostadshus 2 051 2 015 2 185 2 150 2 185 varav elvärme 42 40 120 120 120 fjärrvärme 717 687 1 250 1 402 I 700 övriga ] 292 1 288 815 628 365 Totalt 3541 3482 4010 3952 4010
” Avser antal vid årets slut. 17 Avser antal vid årets mitt.
Nya hus, för vilka nya byggnormer gäller, blir mindre energikrävande. Dessa förhållanden leder till sjunkande totalförbrukning för bostadsupp— värmning. Ökningen av el- och fjärrvärme medför dock ökade förluster i distributionsnät och produktionsanläggningar som något reducerar bespa- ringarna. Stora variationer kan uppträda mellan olika år till följd av tempera- turskillnader.
Tabell 9 Energiförbrukningen i bostäder, TWh/ år
1975 1985 1990 1995 R eviderai referensalternativ [A ) Totalt 102 96 93 90 därav: småhus 58 55 54 53 flerbostadshus 44 41 39 37 därav: elvärme 6 15 19 23 hushållsel 12 16 17 18 fjärrvärme 12 18 21 24 övrigt 72 47 36 25 Total förbrukning inklusive förluster” 108 105 103 102 Besparingsa/iernaiiv (B) Totalt 102 93 88 83 därav: småhus 58 54 51 49 flerbostadshus 44 39 37 34 därav: elvärme 6 14 18 21 hushållsel 12 16 17 18 fjärrvärme 12 18 20 22 övrigt 72 45 33 22 Total förbrukning inklusive förluster” 108 102 98 94
” Till förluster räknas distributionsförluster samt omvandlingsförluster vid värme- produktion.
Beträffande konverteringar till el- och fjärrvärme har specifika antaganden om antal bostäder gjorts. Den överflyttning av pannförluster till distribu- tions- och omvandlingsförluster som därvid uppkommer har belysts.
Några antaganden om ändrad inomhustemperatur eller andra vaneföränd- ringar i hushållen har inte gjorts. Tabell 9 sammanfattar resultaten.
4.5 Service m. m. samt jordbruk. skogsbruk och./fiske
Av resterande förbrukning svarar servicesektorns lokaluppvärmning för den största delen, ca 70 %. Därutöver förbrukas relativt små kvantiteter i jordbruk, skogsbruk, fiske, byggnadsverksamhet, renhållningsverk, fritids- hus, vägbelysning m.m. Även inom dessa sektorer väntas effektivare hushållning och en långsam ökningstakt.
Det som huvudsakligen bestämmer utvecklingen är alltså lokalvolymens ökningstakt och specifika förbrukningens förändring. För byggnadsvoly- merna har samma antaganden som i referensprognosen gjorts, medan de specifika åtgångstalen justerats på basis av Utredningsresultat från våren 1977.
Beträffande besparingsåtgärder är grundtanken densamma som för bostä- der, men kostnadsgränsen är satt till 50 öre per sparad kWh/år (en ökad kostnadsmedvetenhet har antagits) i alternativ A och 100 öre per sparad kWh/år i alternativ B — allt för ianspråktagna åtgärder enligt planverkets utredning.
Tabell 10 Förbrukning inom service, jord- och skogsbruk etc., TWh/år 1975 1985 1990 1995
A B A B A B
Servicenäringarna 41 .8 46,3 43,9 47,6 44.1 49.6 44,9
varav:
el för drift 7.3 10.1 10,1 11,2 11,2 12,4 12,4 elvärme 1.2 2.1 2,1 3,1 3,0 3.9 3,8 fjärrvärme 5.1 9,5 9,2 11,5 11,0 13.0 12,4 annat 28,3 24,6 22,6 21.8 18,9 20,2 16,3
Renhållning. bygg-
nadsverksamhet. vägbelysning m. m. 4,2 6.2 6,2 6,8 6.8 7.6 7.6 varav el 2.9 4.5 4,5 5,1 5.1 5,8 5.8 Fritidshus 2.1 4.0 4.0 4.4 4.4 4.7 4,7 varav el 1.2 3.2 3.2 3,7 3.7 4.2 4,2
Jordbruk. skogs-
bruk. fiske 9,5 9,6 9,1 9,8 9.0 9.9 8,7 varav el 08 1.0 1,0 1.0 1.0 1,1 1,1 Totalt 57.7 66,0 63,2 68,7 64,3 71,8 65.9
varav el
Inomjordbruk m. ni. har också vissajusteringar gjorts. Verksamhetsvoly- merna i de olika prognoserna antas i stort vara desamma. Diverse förbätt- ringar ur energihushållningssynpunkt som solfångare för torkning, central- anläggningar för värme och varmvatten, förbättrat underhåll och liknande åtgärder har antagits.
Resultaten sammanfattas i tabell 10.
5 Slutlig användning och tillförsel av energi
5.1 Resultatsamman/attning
Industriverkets studie behandlade i första hand efterfrågan på energi. Med de antaganden som gjordes fanns det knappast anledning att vänta stora förskjutningar mellan olika bränslen. Någon systematisk undersökning av möjligheterna för sådana gjordes inte inom prognosarbetet. Sådana överflytt- ningar beror naturligtvis också på hur samhället styr tillförselsidan.
För att möjliggöra beräkningar av tillförsel måste emellertid beräkningar av omvandlings- och distributionsförluster göras. Detta gäller speciellt för el- och fjärrvärme, men också för koksverk, gasverk och eventuellt andra mindre anläggningar.
Tabell 11 sammanfattar den slutliga energianvändningen. Tabellen redo- visar användningsvolymen både i PJ (som kommer att användas av SIND
Tabell 11 Sammanfattning av slutlig användning
1974 1985 1990 1995 A B RP A B RP A B RP
Enhet: PJ Industri 583 720 685 795 765 713 883 816 757 953 Samfärdsel 257 340 334 338 355 343 351 366 353 363 Bostäder 302 346 334 337 334 316 330 323 300 323 Service m. m. 169 203 194 232 212 199 243 223 206 255 Jordbruk etc. 34 35 33 37 35 32 38 36 31 39 Totalt 1 346 1 644 1 581 1 740 1 701 1 603 1 845 1 763 1 647 1 932 Enhet: TWh Industri 161,9 200,1 190.3 220,9 212,4 198.0 245.3 226.6 210.3 264.7 Samfärdsel 71 .4 94.5 92.9 93.9 98.6 95,3 97.6 101.6 98.1 100.8 Bostäder 83,9 96.2 92.8 93,8 92.7 87.7 91 ,6 89.8 83,2 89,7 Service m. m. 46.9 56,4 54,0 64.4 58.9 55.3 67.5 61 .9 57.2 70.8 Jordbruk etc. 9.4 9.6 9.1 10.2 9,8 9,0 10,5 9.9 8.7 10,7 Totalt 3739 456,8 439,1 483.3 472.4 445,3 512.5 489.8 457,5 536.7 Ökningstakter, %lår 1974—1985 1985—1990 1990—1995 Industri Samfärdsel Bostäder Service m. m. Jordbruk etc. Totalt
1.9 1.5 2.9 1,2 0,8 2,1 13 1,2 1,5 2,5 2,4 2.5 0.9 0.5 0.8 0.6 0.6 0.6 1,2 0,9 1.0 —0,7 — 1.1 —0.5 -0.6 — 1.0 —0.4 1.4 1.0 2.7 0.9 0.5 0.9 1,0 0.7 1.0 0,2 —0.3 0.7 0,4 —0,2 0,6 0,2 —0.7 0.4 1.8 1.5 2,4 0.7 0.3 1,2 0,7 0,5 0,9
som energimått i framtiden i enlighet med internationella standardiseringsre- kommendationer) och TWh, samt årliga förändringstakter för de olika perioderna.
5.2 Produktionssidan
Inom ramen för en låg förbrukningsökning totalt ökar efterfrågan på el- och fjärrvärme relativt snabbt. Detaljerna redovisas i tabell 12. I viss utsträckning flyttas därmed förluster från de slutliga förbrukarna till distributions- och omvandlingsanläggningar för el- och fjärrvärme. Försörjningsbalanserna för el- och fjärrvärme är mycket schematiskt beräknade på basis av material från energikommissionens tillförselgrupp. Något lägre produktion har antagits för vattenkraft och mottrycksproduktion. Därefter har i alla alternativ antagits 1 TWh/åri kondenskraft. Slutligen har kärnkraftproduktionen restpostberäk- nats. Tabell 13 sammanfattar el- och fjärrvärmebalanserna.
Dimensionering och driftsäkerhet i systemet blir allt viktigare eftersom individuella fel påverkar allt fler förbrukare. Systemets utbyggnad måste därför ske så att framtida avvikelser från en bedömd belastningskurva kan mötas. Detta innebär framförallt högre belastningar till följd av kall väderlek.
Tabell 12 El- och fjärrvärmeförbrukning
1974 1985 1990 1995
A B RP A B RP A B RP El. TWh Industri 39.6 56,8 55.2 62.0 63.9 61 ,5 72,7 72.0 68.8 82 Samfärdsel 2.1 2.6 2,6 2,7 2,8 2.8 3,1 3,0 3,0 3 Bostäder 16.9 30.9 30.4 30.3 35,9 34,8 34.0 40.8 38.8 37 Service m. m. 12.1 19.9 19.8 24.6 23.1 23.0 29.3 26.2 26.1 34 Jordbruk etc. 0.7 1.0 1.0 1.5 1.0 1.0 1.7 1.1 1.1 1 Summa 70.6 111,2 109,0 121.1 126.7 123.1 l40,8 143.1 1378 159 Ökningstakter. %/år 1974—1985 1985—1990 1990—1995 Industri 3,3 3.1 4.2 2.4 2.2 3.2 2.4 2.3 2 Samfärdsel 2.0 2.0 2.3 1.5 1.5 2.8 1.4 1.4 3 Bostäder 5.6 5,5 5,5 3.0 2.7 2.3 2.6 2.2 2 Service m. m. 4,6 4,5 6,7 3.0 3.0 3.6 2.6 2,6 3 Jordbruk etc. 3,3 3,3 7,2 0 0 2.5 1.9 1.9 1 Summa 4.2 4.0 5.0 2.6 2.5 3.1 2,5 2,3 2 Fjärrvärme. TWh Industri 3.0 3.0 0 4.8 4.8 0 5,5 5.5 0 Bostäder 10.5 18,2 17,5 18.4 21.0 19.8 21.3 23,7 21,7 24 Övrigt 4.1 9.5 9.2 11,0 11,5 11,0 14,6 13.0 12.4 19 Summa 14.6 30.7 29.7 29.4 37.3 35.6 35.9 42,2 39,6 43 Ökningstakter. %lår 1974—1985 1985—1990 1990—1995 Industri 9.9 9.9 0 2.8 2.8 0 Bostäder 5.2 4.8 5.2 2.9 2.5 3.0 2.5 1,8 2 Övrigt 7.9 7.6 9.4 3.9 3.6 5.8 2.5 2,4 5 Summa 7.0 6.7 6,6 4,0 3.7 4.1 2.5 2.2 4
SOU 1978:17 Tabell 13 Produktion av el- och fjärrvärme. TWh/år 1974 1985 1990 1995 A B A B A B
Bruttoproduktion 75.1 127 124 145 140 164 158 av el
inkl. distri- butionsförluster och egen förbruk- ning därav: Vattenkraft 57.3 64 64 68 68 70 70 Kärnkraft 2.1 51 50 61 61 78 77 Kondens 7.3 1 1 1 1 1 1 Kraftvärme 4,6 6 5 9 6 9 6 Industriellt
mottryck 3,9 5 4 6 4 6 4 Bränsleförbruk—
ning 31.0 18 15 24 17 24 17 fjärrvärmepro-
duktion 17.4 33 32 40 39 46 43 Bränsleförbruk-
ning 21.6 37 35 45 42 51 47 Spillvärme 0 0.9 1,5 1.2 1.9 1.2 2.1
högre industriproduktion såväl under en konjunkturtopp som till följd av snabbare långsiktig tillväxt eller elproduktionsbortfall på grund av att låg vattentillrinning måste kunna bemästras. Det är fullt möjligt att anspråken på värmekraftproduktion till följd av de nämnda förhållandena kan uppgå till 10 TWh/år(5 TWh i bortfall av vattenkraft på grund av torrår och 5 TWh högre efterfrågan) eller mer utöver prognosvärdena utan att några extrema förhål- landen behöver inträffa. Denna extra värmekraftproduktion måste ske i kondenskraftverk med en verkningsgrad på ca 40 % och leder därför till en ökning av den totala tillförseln med ca 25 TWh. Vid god tillrinning i vattenkraft och 5 TWh lägre elefterfrågan skulle motsvarande sänkning av tillförseln endast bli ca 7 TWh (genom att mottrycksproduktion kan ställas av).
Inför beslut om utbyggnader måste mer djupgående analyser av avväg- ningsfrågor inom el- och värmeproduktionen göras. Någon analys av möjlig- heterna till andra bränsleslag än olja gjordes inte av industriverket, eftersom en grundlig utredning av detta pågick inom tillförselgruppen.
5.3 Osäkerheten i bedömningarna
Prognosmaterialet är osäkert på grund av svårigheten att bedöma dels framtida tekniska egenskaper speciellt i ett läge där utvecklingens villkor nyligen starkt förändrats, dels framtida produktions- och tillförselförutsätt- ningar.
Detta kan illustreras med ett antal känslighetsberäkningar. Flera sådana har genomförts. Några av de viktigare resultaten sammanfattas här.
En variation av åtgångstalsförändringar på 0,3 procentenheter leder över
perioden 1974—1990 till en nivåskillnad 1990 på 5 %. Det är svårt att hävda att bedömningar av åtgångstal kan göras mer noggrant inom industri- och samfärdselsektorerna. Med de angivna förutsättningarna blir osäkerheten enbart av detta skäl i totalnivån 1990 ca 15 TWh och i elproduktionsnivån åtminstone 3 TWh.
Åtgångstalen i enskilda bostäder varierar inom mycket vida gränser. Det finns därför en relativt stor osäkerhet också i de genomsnittliga åtgångstalen. Dessa kan förändras till följd av både tekniska åtgärder och brukningsvanor inom hushållen.
De tekniska åtgärderna har beaktats i prognosberäkningarna medan brukningsvanor antagits vara ur energisynpunkt oförändrade. Osäkerheten har belysts med några räkneexempel. Om de genomsnittliga åtgångstalen i nya hus varierar i 10 % påverkas den slutliga förbrukningen i genomsnitt med i 1,4 % 1990. En osäkerhet om i 10 % ide hus som finns 1975 ger en osäkerhet i förbrukningsnivån 1990 motsvarande 1- 7 %. En skillnad om i 10 % i hushållselförbrukningen ger en skillnad i bostädernas totala elförbrukning 1990 om i 5 % eller ca 1 2 TWh/år.
En ökad konvertering till fjärrvärme med 5 000 bostäder per år leder 1990 till en ökning av fjärrvärmeförbrukningen med 4,4 % eller ca 1 TWh/år, motsvarande ca 100000 m3 eldningsolja/år. Den individuella uppvärm- ningen minskar därvid med ungefär motsvarande kvantitet.
Hushållens kostnader för energi uppgår till knappa 10 % av deras totala kostnader. För att belysa priskänsligheten har några beräkningsexempel genomförts. Om prishöjningarna på bensin, eldningsolja och el blev 25, 40 resp. 20 On (ungefärliga effekter av en råoljeprishöjning med 50 %) och producenterna övervältrar hela kostnadsstegringen på konsumenterna skulle de prishöjningar som olika varugrupper utsätts för leda till en viss omstruktu- rering av den totala slutliga konsumtionen. Denna kan beräknas på grundval av observerade priskänslighetsdata för olika varugrupper.
Det visar sig då att energiförbrukningsnivån för de olika energislagen sjunker mellan 1.1 och 2,1 % inom några år—eller inom en så pass kort tid att ingen anpassning hinner ske hos produktionsutrustningen. Stora effekter av energiprishöjningar är alltså knappast att vänta genom förändrade konsum- tionsvanor.
Beträffande effekten på produktionsutrustningen finns ännu mycket begränsade erfarenhetsdata. De här presenterade prognoserna bygger dock på att anläggningar och maskiner blir betydligt effektivare ur energihushåll- ningssynpunkt efter hand som en anpassning till den nuvarande energipris- nivån hinner genomföras.
En ökning av ambitionsgraden beträffande skydd av både arbetsmiljö och yttre miljö har aviserats. Detta väntas medföra en ökning av energiåtgången, främst beträffande el utöver vad som medtagits i beräkningarna. Hur stor denna ökning kan bli för hela industrin är svårt att uppskatta. För massa- och pappersindustrin har den beräknats till ca 5 TWh/år omkring 1990 varav ca 3,5 TWh/år (0,3 milj m3/år) avser bränslen och ca 1.5 TWh/år avser elenergi.
6 Diskussion av prognosresultaten
Den huvudsakliga skillnaden mellan den ursprungliga och den reviderade .referensprognosen (alt. RP resp. A) beror på ändrade antaganden inom industriproduktionstillväxten, främst beträffande järn- och stålindustrin. Detta förklarar ca 4/5 av nivåskillnaden 1990 mellan prognoserna. Därnäst viktigast är justeringar av åtgångstal för servicesektorns lokaler. För bostäder har de senare antagandena inneburit att en mindre besparingspotential räknats in i Ajämfört med RP.
Skillnaden 1990 är totalt 40 TWh (A lägre) varav 33 hänförs till industrin. 9 till service,jordbruk m. m. För samfärdsel och bostäder har smärre uppjuste- ringar gjorts (] TWh i varje sektor). För elenergi är motsvarande siffror industri ca —9 TWh/år, bostäder +2 TWh/år. service. jordbruk m. m. —7 TWh/år eller totalt en sänkning av den slutliga elanvändningen (exkl. distributionsförluster) på ca 14 TWh/år 1990.
Detaljerna redovisas i tabellerna 11 och 12. Energiprognoserna — liksom alla andra prognoser — är som påtalats flera gånger betingade av sina förutsättningar. Valet av dessa förutsättningar måste anses bygga på en bedömning av vad som kan vara rimliga målsätt- ningar för den politik som statsmakterna kan väntas föra.
Från industriverkets sida gjordes ingen värdering av sannolikheten för eller önskvärdheten av den framräknade utvecklingen. Energiprognoserna repre- senterade ett försök att från de givna förutsättningarna beräkna framtida förbrukningsnivåer. Det säger sig självt att energiberäkningarna behöver ses över regelbundet efter hand som nya förutsättningar ges och ytterligare erfarenheter eller bättre kunskap erhålls.
De energibalanser, som presenteras senare i betänkandet. bygger i flertalet fall och i flera avseenden på andra förutsättningar än SIND:s prognosalterna- tiv. De detaljresultat som redovisats såväl i SIND:s material som i expert- gruppsmaterialet har därvid utnyttjats. Mångfalden av resultat beträffande energibalanser bör också ses i ljuset av den osäkerhet som energiprognoserna är behäftade med.
Den ”reviderade referensprognosen" ger en total energitillförsel ett normalår 1990 på 510 TWh. Med hänsyn till osäkerheten i bedömningarna bör detta uppfattas så att tillförselkraven 1990 sannolikt ligger mellan 490 till 545 TWh. Kraven på elproduktion blir för normalåret 1990 145 TWh, med ett motsvarande osäkerhetsintervall mellan 140 och 155 TWh.
Beräkningarna av energibalanserna är — av naturliga skäl — utformade under förutsättning att temperaturförhållanden och vattenkraftproduktion är normala. Vidare förutsätts varu- och tjänsteproduktion inom näringslivet motsvara fullt kapacitetsutnyttjande. Det finns ofrånkomliga osäkerhetsfak- torer i bedömningarna av effekter ur energiförbrukningssynpunkt av de tekniska och ekonomiska förändringarna. Avvikelser som i dessa avseenden kan uppträda leder till stor osäkerhet i prognosvärdena.
Inom ramen för samma ekonomiska bakgrundsbeskrivning kan en viss ökning av insatserna för energihushållning göras i form av t. ex. ökade bidrag till energibesparande åtgärder eller mer strikt tillämpning av t. ex. lokalise- ringsansökningar ur energihushållningssynpunkt. Den andra energibalan- sen. ”sparalternativet", representerar ett alternativ med en sådan högre
besparingsambition och leder år 1990 till 30 TWh lägre totaltillförsel och 5 TWh lägre elproduktion.
Den totala energianvändningen ökar i den reviderade referensprognosen mellan 1974 och 1990 med i genomsnitt 1,5 % /år(med ett osäkerhetsintervall mellan 1,2 och 2,0 %lår) och i ”sparalternativet” 1,1 %lår. I referensprog- nosen från i våras var motsvarande ökningstakt 2,0 %lår. De sänkta bedömningarna av varu— och tjänsteproduktionstillväxten, som är huvudan- ledningen till de sänkta energiprognoserna, leder alltså till en sänkning av energibehoven med 0,5 % /år.
Det bör dock slutligen uppmärksammas att av samma skäl som den framtida produktionstillväxten kan bedömas för lågt under en lågkonjunktur kan det finnas en risk för att energibesparingsmöjligheter inom olika sektorer har bedömts för optimistiskt under intryck av de stora förhoppningar som knyts till nya och lovande. men ännu oprövade, tekniska lösningar.
Rapport från expertgruppen för styrmedel
1 Inledning
Beskattningens roll ien aktiv energipolitik beståri första hand i möjligheterna att utnyttja indirekta skatter för att påverka priser och kostnader på ett sätt som tillsammans med andra åtgärder eller medel är ägnat att skapa jämvikt i energiförsörjningen vid en från samhällets synpunkt önskvärd nivå och struktur. Denna målsättning ställer särskilda krav på avvägningen och avgränsningen av den i detta sammanhang aktuella indirekta beskattningen. Härvid måste emellertid också beaktas att direktiven för kommissionen innehåller särskilda uttalanden i fråga om energibeskattningen. Sålunda fastslås i direktiven, att energibeskattningen skall även framdeles ha en generell omfattning och dessutom vara så avvägd att staten tillförs oföränd- rade intäkter. Härjämte ingår det i uppdraget att pröva frågan om en omläggning av skatteuttaget till—tidigare led. I de ursprungliga direktiven angavs dessutom att det inte ingick iuppdraget att ta upp frågan om en omläggning av den allmänna energiskatten till en beskattning inom mervär- deskattens ram. Sedan kommissionen begärt att få ta upp och belysa effekterna av en sådan skatteomläggning behandlas även denna fråga i det följande.
Det gäller således att utnyttja skatteinstrumentet på ett sätt som förenar både statsfinansiella och energipolitiska intressen. Även om detta kan ske genom en ändrad avvägning inom ramen för oförändrat totalt skatteuttag uppkommer intressekonflikter som kräver beaktande. Detta gäller i ännu högre grad om följden av ett tillgodoseende av de energipolitiska intressena ställer krav på ett ökat skatteuttag. Åtgärder med energipolitiskt syfte i den indirekta beskattningen kan liksom andra styrmedel föranleda åtgärder även på det direkta beskattningsområdet.
Utöver vad som nu antytts är det angeläget att skatteinstrumentet utformas och utnyttjas så att
— de sam hällsekonomiska kostnaderna och riskerna med olika energiformer beaktas, — introduktionen och användningen av nya energikällor, såsom sol och vind, inte motverkas. — icke godtagbara biverkningar undanröjs.
I sistnämnda hänseende kan det bli fråga om att kombinera skatteåtgärder med subventioner eller motsvarande.
Det är uppenbart att vår nuvarande energibeskattning inte har en sådan energipolitisk inriktning som nu antytts. Om man bortser från den särskilda beredskapsavgift, som tas ut för finansieringen av en utbyggd beredskaps- lagring av oljeprodukter, har energibeskattningen i allt väsentligt en enbart statsfinansiell funktion. Den kan närmast betraktas som ett komplement till mervärdeskatten. Det måste dock ihågkommas, att energibeskattningen till skillnad mot mervärdeskatten belastar även näringslivet. Detta liksom det förhållandet att beskattningen inte träffar olika energislag likvärdigt och därmed brister i neutralitet har föranlett krav från näringslivet på att i vart fall den allmänna energiskatten skall ersättas med en beskattning inom mervär- deskattesystemet.
Som nämnts skall övervägandena i fråga om beskattningens utnyttjande som energipolitiskt styrmedel ske tillsammans med en prövning av frågan om en omläggning av skatteuttaget till tidigare led. Eftersom den skattetek- niska utformningen har en avgörande betydelse i såväl statsfinansiella som energipolitiska hänseenden behandlas i det följande de mera skattetekniska frågorna först. Det sker med utgångspunkt från den nu gällande energibe- skattningen och den behandling av omläggningsfrågan som redovisats i styrmedelsgruppens huvudrapport (avsnitt 12.3 jämte bilaga 17). Avslut- ningsvis belyses också frågan. om en total eller partiell övergång till en energibeskattning inom mervärdeskattens ram.
2 Omläggning av energibeskattningen
2.1 Nu gällande energibeskattning m. m.
Den nuvarande energibeskattningen omfattar särskilda skatter på driv- medlen bensin och gasol, allmän energiskatt samt särskild beredskapsavgift på oljeprodukter. Hit bör också räknas kilometerskatten. som ersatt tidigare utgående skatt på motorbrännolja.
En beskattning med nära anknytning till energiområdet är den årliga fordonsskatten och den s.k. bilaccisen på nya personbilar och därmed likställda mindre lastbilar och bussar.
Den allmänna energiskatten omfattar bensin, gasol för motordrift, motor- brännolja, eldr.ingsoljor,fotogen för drift av snabbgående dieselmotor. kol- och koksbränslen samt elkraft. Ved- och torvbränslen liksom svenskt kol har ställts utanför skatten. Detsamma gäller ifråga om kärnbränsle. Energi- skatten på bensin och gasol uppbärs tillsammans med de särskilda skatterna på dessa drivmedel. Gasolbeskattningen saknar i nuläget praktisk bety- delse.
Det energiskattebelagda området har liksom gas, värme och flygfotogen undantagits från mervärdeskatt utom vid omsättning av bränsle och gas i smärre detaljhandelsförpackningar. Ved och torv omfattas av mervärde- skatten liksom T-sprit och annan fotogen än flygfotogen och energiskatte- pliktig fotogen.
Gemensamt för den här behandlade energibeskattningen är att skatteut- taget sker enligt specifika skattesatser — per liter, m3, ton eller kWh. Även kilometerskatten utgår enligt specifika skattaatser som accpliceras på körd
vägsträcka. Det är således till skillnad mot exempelvis mervärdeskatten inte någon beskattning som automatiskt följer eller knyter an. till prisutveck— lingen. De specifika skattesatserna är inte heller så avvägda att de ger en likvärdig belastning vare sig i förhållande till pris eller energiinnehåll. Nuvarande skattesatser för den allmänna energiskatten ger en belastning som ligger under mervärdeskattens. Skillnaden är mindre för elkraften än för eldningsoljorna och de fasta kolbränslena. I fråga om bensin och motorbränn- olja utgör energiskatten endast en del av beskattningen. Den särskilda vägtrafikbeskattningen omfattar även drivmedel. Denna beskattning infördes långt före energiskatten för att finansiera vägväsendets utbyggnad och underhåll. Totalt är drivmedelsbeskattningen väsentligt högre än mervärdeskatten.
Ett annat gemensamt drag för den gällande energibeskattningen är att den utformats primärt med sikte på att träffa den egentliga eller faktiska energiförbrukningen. Energivaror som används för annat ändamål än energialstring beskattas inte, t. ex. olja som används som råvara inom den petrokemiska industrin och koks som används som reduceringsmedel vid järnframställning. Som skattefri råvara anses även elkraft som förbrukas vid elektrokemiska processer och. i viss utsträckning, vid elektrotermiska processer. Härjämte gäller vissa specifika undantag i beskattningen. t. ex. för elkraft och drivmedel för järnvägsdrift och motsvarande, för elkraft som framställs och brukas på fartyg, för bensin och bränsle för drift av fartyg eller flyg eller för viss provning av motorer. Dubbelbeskattningseffekter undanröjs genom att skatt inte utgår på elkraft som används vid framställning av skattepliktigt bränsle eller som åtgår för produktion och distribution av elkraft. Omvänt utgår inte skatt på bränsle som används för produktion av elkraft. Undantag gäller även för elkraft som framställs av någon som förfogar över en generatoreffekt mindre än 50 kW. Slutligen 'är att nämna att export av bränsle och elkraft är skattefri.
] fråga om olja, som förbrukas i kraftvärmeverk, är— det endast den del som används för elproduktion som är skattefri. Oljeförbrukningen för värmealst- ring, t. ex. för leverans av fjärrvärme, är skattepliktig. Någon motsvarande beskattning av värme från kärnkraftverk eller kärnkraftvärmeverk kan inte bli aktuell med nuvarande ordning, eftersom kärnbränsle inte är skatteplik- tigt.
Ett ytterligare gemensamt drag för den nuvarande energibeskattningen är att den i princip träffar förbrukningen av de olika skattepliktiga nyttigheterna hos de slutliga förbrukarna. I fråga om bränslen åvilar skattskyldigheten tillverkare häri landet och hos beskattningsmyndigheten (riksskatteverket — RSV) frivilligt registrerade större återförsäljare och förbrukare. t. ex. oljebolag och industrier. Skattskyldigheten inträder när varan säljs till icke registrerade köpare eller tas i anspråk för egen förbrukning. Icke registrerad importör erlägger skatten till tullverket i den ordning som gäller för tull.
I fråga om elkraft åvilar skattskyldigheten förbrukarna. För kraft, som förbrukaren inte själv producerat, uppbärs och redovisas skatten av eldistri- butören. Skatt- resp. redovisningsskyldigheten inträder, när kraftproducent tar elkraften i anspråk för förbrukning i egen rörelse eller när distributör levererar kraften till icke registrerad förbrukare. Skatten utgår på den vid leveranspunkten uppmätta energiförbrukningen eller motsvarande i fråga
om kraftproducents skattepliktiga egenförbrukning.
Skatteredovisningen sker i efterhand på grundval av deklarationer för bestämda redovisningsperioder. Dessa sammanfaller för detaljdistributörer av elkraft med de perioder, för vilka debiteringen av kraftavgifter på abonnenterna sker.
Hos RSV är f. n. registrerade ca 850 skattskyldiga för bensinskatt inkl. energiskatt på bensin, ca 350 skattskyldiga för energiskatt på eldningsolja och andra bränslen samt ca 950 skatt- och redovisningsskyldiga för elkraft. Det stora antalet skattskyldiga för bensinskatt beror bl. a. på att registreringsför— farandet har utnyttjats för att praktiskt lösa skattefriheten för bl. a. flygben- sin. Skattskyldigheten för kilometerskatt åvilar fordonsägarna.
Statens intäkter av energibeskattningen beräknas för budgetåret 1978/79 till 8 249 milj. kr. enligt följande fördelning.
Bensinskatt 3 290 milj. kr. Allmän energiskatt bensin 1 798 elkraft 1 654 bränslen 800 4 252 milj. kr. Kilometerskatt 707 milj. kr. 8 249 milj. kr.
Härtill kommer beredskapsavgift med 773 milj. kr. Vidare beräknas den årliga fordonsskatten” och bilaccisen tillföra staten (2 247 + 670 =) 2 917 milj. kr. I fråga om bensinskatten och kilometerskatten har inräknats intäktsök- ningen av ett aviserat förslag i proposition till riksdagen om en höjning från den 1 maj 1978 av bensinskatten med 25 öre/l och en motsvarande höjning av kilometerskatten.
2.2 F örslag till skatteomläggning 2.2.1 1 huvudrapporten skisserat förslag
Den i huvudrapporten och i bilaga 17 till denna diskuterade skatteomlägg- ningen går ut på att nuvarande beskattning av energiförbrukningen hos de slutliga konsumenterna ersätts med en bruttobeskattning av primära energi- råvaror. Beskattningen skall vara så avvägd att den återspeglar de olika energislagens samhällsekonomiska verkningar med avseende t. ex. på miljö- kostnader och säkerhetsrisker. Vid en beskattning strikt enligt dessa principer skulle skatteuttaget knytas till det vatten som används för elproduktion i vattenkraftverk och till de råvaror (olja, kol och kärnbränslen) som förbrukas för energiproduktion i andra verk eller för framställning av raffinerade produkter och gas. Vidare skulle skatt utgå på importen av fossila bränslen i samband med införseln. Importen av raffinerade oljeprodukter skulle därvid beskattas efter en omräkning av kvantiteterna till vad de representerar i råolja. På så sätt skulle dessa varor beskattas likvärdigt med skattebelastningen för råoljan till
inhemska raffinaderier. Enligt förslaget skulle dock bränslen till kraft- och värmeverk samt för beredskapslagring inte beskattas vid gränsen utan först vid varans ianspråktagande för energialstring.
I fråga om kraft från vattenkraftverk innebär förslaget, att utnyttjad ”vattenenergi" skulle beskattas efter en omräkning av den faktiskt produce- rade elenergin till den energimängd som skulle ha framkommit om verket förfogat över "ideala" turbiner och generatorer. I fråga om värmeproducerad elkraft skulle skatteuttaget på i princip samma sätt ske efter bästa eller optimalt utnyttjande av bränslet. Motsvarande skulle gälla i fråga om energi från kärnbränsle.
I styrmedelsgruppens huvudrapport anförs, att en energibeskattning med den skisserade utformningen reducerar antalet skattskyldiga och därmed erbjuder uppenbara fördelar i kontrollhänseende. Bruttobeskattningen leder till att även transformerings- och överföringsförluster, svinn m. m. beskattas. Detta tillsammans med möjligheterna att differentiera beskattningen av olika energislag ökar incitamentet att höja verkningsgraden i anläggningarna och att utnyttja spillvärme. Samtidigt ges möjlighet att från beskattning undanta och därmed underlätta introduktionen av nya energikällor. såsom vind och sol. Miljö- och säkerhetsaspekterna kan beaktas inte endast genom skatte- satsdifferentiering utan också genom kompletterande åtgärder, t. ex. i form av avgift på svavelutsläpp. Å andra sidan framhålles emellertid också att vid en beskattning av skisserad utformning kan skattebefrielse eller skattened- sättning av slag som nu förekommer inte bli aktuella. Finns det anledning att stödja industrier, som nu åtnjuter skattenedsättning, kan detta ske via direkta näringspolitiska åtgärder men inte via energiprispolitiken.
Det betonas även i rapporten att behandlingen av skattefrågan har mera kaiaktär av en principskiss än ett utformat förslag, att de mera renodlat skattetekniska aspekterna inte har utretts och att ytterligare analys av effekterna är nödvändig.
2.2.2 Synpunkter på förslaget
En till råoljan relaterad importbeskattning skulle för de inhemska raffinade- rierna innebära en skattebelastning även av energiförbrukningen vid raffine- ringen, av det svinn som uppkommer samt dessutom på utfallande icke skattepliktiga biprodukter, såsom asfalt, vätgas, gasol och bensen. Detta ställer krav på en beskattning även av importerade sådana produkter.
Omräkningen av mängden importerade raffinerade produkter till råolje- kvantitet måste ske på sätt som tillgodoser likformighet i beskattningen. Detta kräver kännedom om den råolja som använts och om driftsförhållan- dena m. m. vid det raffinaderi där produkterna framställts. Uppgifter härom torde ofta inte vara tillgängliga. Bristande neutralitet i beskattningen leder erfarenhetsmässigt till krav på tillrättalägganden som svårligen kan neglige- ras.
I raffinaderierna kan produktionen styras med ett varierande utbyte av färdigprodukter som följd. Olika råoljor ger dessutom olika utbyte av raffinerade produkter. Detta gör att en beskattning som tillgodoser neutrali- tetskravet i praktiken inte kan bestämmas i omedelbar anslutning till råoljeimporten utan först i efterhand på grundval av den faktiska produk-
tionen vid de inhemska raffinaderierna.
Även vid en sådan ordning synes det ofrånkomligt att en till råoljan relaterad beskattning av i vart fall bensin måste kompletteras med en särskild bensinbeskattning för att en rimligt avvägd total bensinbeskattning skall uppnås. Det framstår som föga rationellt att i fråga om bensin utforma beskattningen med en skatt på importerad råolja och en till råolja omräknad skatt på importerad bensin samt med en kompletterande skatt på såväl inom landet framställd som importerad bensin.
En beskattning av vattenkraft hos producenterna på grundval av en beräknad optimal eller ideal produktion innebär också komplikationer. En sådan ordning förutsätter bl. a. att skatteuttaget måste bestämmas för varje kraftverk för sig med hänsyn till driftsförhållandena i det enskilda fallet. Det är också tveksamt om eller i vad mån sådana beslut kan fattas i förväg för någon längre tid eller först i efterhand.
Mot de nackdelar som nu anförts står den fördelen att antalet skattskyldiga begränsas. För nu frivilligt registrerade återförsäljare och förbrukare av bränslen skulle skattskyldigheten med löpande egen redovisningsplikt upphöra. Rena distributörer av elkraft skulle inte längre bli redovisningsskyl— diga uppbördsorgan för skatten. Härmed skulle antalet skatt- och redovis- ningsskyldiga begränsas väsentligt. Redovisningstekniskt skulle det också uppnås den fördelen för de kvarstående skattskyldiga för elkraft att skatteut- taget inte längre skulle bestämmas på grundval av uppmätt energiförbruk- ning hos abonnenterna. Å andra sidan skulle skatteuttaget och skatteredovis- ningen kompliceras genom de omräkningar som systemet kräver. Både den omräkning av importerade raffinerade. oljeprodukter som erfordras för att åstadkomma en ekvivalent råoljebeskattning av denna import och den omräkning som skulle göras av producerad elkraft inrymmer så stora svårigheter och felkällor att systemet knappast framstår som praktikabelt. Systemet skulle dessutom kunna tvinga fram en särskild beskattning av nu inte särbeskattade biprodukter från oljeindustrin. t. ex. asfalt.
En beskattning i import— och producentledet betyder en tidigareläggning av skatteuttaget ijämförelse med nuvarande ordning. Härav följer bl. a. att skatten i större omfattning än nu inbakas i priserna. Skatten kommer att utgöra en icke öppet angiven del av priset. Övervältringen av skatten på elkraft på de slutliga förbrukarna blir en ren prisfråga för distributörerna. Vidare kan skatteuttaget i produktionsledet få vissa likviditetseffekter för distributörerna med hänsyn till att likviderna till kraftleverantörerna omfattar även skatt till skillnad mot vad som nu är fallet. En liknande effekt medför förslaget för nu frivilligt registrerade återförsäljare och förbrukare av bränslen. Genom att skattskyldigheten upphör för dessa företagare får de bedriva verksamheten med redan beskattade energivaror och de får dessutom en skattebelastning på svinnet i den egna hanteringen. Vidare belastas bränslen och elkraft, som förbrukas i bränsle- och elproduktionen. med skatt liksom förlusterna vid överföring och transformering av elkraft. Från skatte- teknisk synpunkt bör detta inte innebära några komplikationer. Det bör dock framhållas att den nuvarande energibeskattningen har utformats i syfte bl. a. att inte förorsaka extra skattebelastningar eller kostnader av här antytt slag, vilka därtill leder till viss ojämnhet i beskattningen. Dessa förhållanden får vägas mot de energipolitiska fördelarna med en tidigareläggning av skatteut-
taget för att därmed främja ett rationellare och effektivare system för energihushållningen.
2.2.3 Alternativt förslag
En tidigareläggning av energibeskattningen, varigenom den får formen av en bruttobeskattning, har skattetekniska fördelar i förening med energipolitiska förtjänster. Den i huvudrapporten skisserade lösningen inrymmer emellertid så stora praktiska olägenheter att den inte kan förordas. Det synes inte heller nödvändigt att tillgripa en så långtgående omläggning. Ijämförelse med det skisserade förslaget skulle väsentliga praktiska fördelar vinnas om beskatt- ningen förläggs till producent- och importledet samt tas ut. i fråga om bränslena, på de konsumtionsfärdiga produkterna och, i fråga om elkraft. på den faktiska. från kraftverken utlevererade elenergin. Vid en sådan utform- ning av skatten är det möjligt att genom skattesatsdifferentieringar tillgodose speciella energipolitiska intressen. t. ex. av miljöskäl. och vidare från beskatt- ning undanta och därmed underlätta introduktionen av nya energikällor, såsom sol och vind. Vid en sådan ordning kan ytterligare praktiska fördelar vinnas genom en sammanslagning av nu utgående skilda skatter på exem- pelvis bensin. Det saknas bärande skäl för att framdeles bibehålla nuvarande uppdelning. Det kan också övervägas att inordna den särskilda beredskapsav— giften i en gemensam lagstiftning. Med hänsyn till avgiftens speciella bakgrund och syfte samt att den är tidsbegränsad till utgången av år 1984 ställs den frågan dock öppen. Ett slopande av kilometerskatten och en återgång till en däremot svarande brännoljebeskattning ifrågasätts inte. Därav följer att motorbrännoljan i energiskattehänseende kan liksom nu behandlas på samma sätt som lätt eldningsolja.
Det bör emellertid beaktas att inte heller en omläggning av beskattningen på nu angivet sätt ger samma möjligheter som det nuvarande energiskatte- systemet att medge skattenedsättningar t. ex. i konjunkturpolitiskt syfte för industrin. [ det följande visas emellertid en möjlighet att utnyttja mervärde- skatten för åtgärder i sådant syfte.
Under hänvisning till vad som nu anförts förordas framför det skisserade förslaget. att energibeskattningen även i fortsättningen skall i fråga om bränslen avse de konsumtionsfärdiga produkterna och i fråga om elkraft den faktiskt producerade kraften samt att skatteuttaget förläggs till producent- och importledet. I överensstämemlse härmed behandlas frågan om skatten som energipolitiskt styrmedel i det följande. Beskattningen av motorbräns- lena skiljer sig emellertid i väsentliga hänseenden från energibeskattningen i övrigt. Den behandlas därför för sig i ett följande särskilt avsnitt utom den skatt som nu utgår på motorbrännolja i form av allmän energiskatt enligt samma skattesats som för eldningsolja. I samband med drivmedelsbeskatt- ningen behandlas även fordonsbeskattningen.
3 Energibeskattningen som energipolitiskt styrmedel
3.1 Vissa allmänna synpunkter
Som tidigare nämnts är den nuvarande energibeskattningen inte utformad som ett energipolitiskt styrmedel. Liksom övrig indirekt beskattning har dock energibeskattningen en styrande verkan genom dess prishöjande och därmed också kostnadsfördyrande effekt för såväl allmänheten som näringslivet.
[ sin nuvarande utformning har emellertid energibeskattningen ytterligare en inte oväsentlig styreffekt. Detta sammanhänger med att beskattningen av bränslen och elkraft utgår enligt specifika skattesatser som inte är relaterade till vare sig priser eller energiinnehåll för de olika energivarorna. Skatten brister därmed i neutralitet, vilket kan påverka valet av energikälla på ett från energipolitisk synpunkt oförmånligt sätt. Den bristande neutraliteten i energibeskattningen har också föranlett kritik och från näringslivets sida har detta också bidragit till krav på en omläggning av energiskatten till en beskattning inom mervärdeskattens ram.
Enligt särskild lagstiftning har ett skattetak satts för energiförbrukningen inom industrin och i fråga om bränsleförbrukningen för drivhusuppvärm- ning. Vidare kan regeringen medge energiskattenedsättning under det generellt gällande skattetaket i fråga om industriell tillverkning. Detta bemyndigande har också utnyttjats och för 1978 gäller att skattetaket i realiteten sänkts från 3 % till 1,3 % av lörsäljningsvärdet fritt fabrik för produktionen under nämnda år. Ett 100-tal företag har medgivits nedsättning i enlighet härmed och har därigenom erhållit en Skattelättnad som kan beräknas till ca 180 milj. kr. för år 1978.
Den skattenedsättning som medgivits industrin får ses som en åtgärd i syfte att temporärt begränsa energiskattens kostnadsfördyrande effekt och förbättra industrins internationella konkurrenskraft i ett konjunkturpolitiskt trängt läge. Det är således inte någon energipolitiskt motiverad åtgärd. Genom att den bara tar sikte på att begränsa skattebelastningens storlek i förhållande till produktionens saluvärde påverkar den inte valet av energikäl- lor, t.ex. på sätt som begränsar oljeförbrukningen. Detta understryker ytterligare att energiskattens utformning och tillämpning inte har någon markerat energipolitisk inriktning.
Som tidigare nämnts innebär nu gällande skattesatser att de fossila bränslena beskattas lägre än elkraften i förhållande till både pris och energiinnehåll. Det framstårdärför som uppenbart att skatten i sin nuvarande form inte bidrar till att begränsa vårt oljeberoende och inte heller till en av miljöskäl motiverad styrning av energiomvandlingssektorn. Som ett primärt led i ett utnyttjande av skatteinstrumentet som ett energipolitiskt styrmedel skulle därmed kunna ses en åtgärd som undanröjer den nuvarande bristande neutraliteten i beskattningen. Därmed skapas en enhetlig eller likvärdiig bas för beskattningen som därefter kan byggas på genom skattesatsdifferentie- ring och undantag så att de energipolitiska intressena tillgodoses utöver de rent statsfinansiella
Om det rådde helt fri och obunden prisbildning på de olika energislagen och dessa därtill hade samma priselasticitet borde en likvärdig beskattning vara den naturliga utgångspunkten för energibeskattningen. Även om dessa förutsättningar inte föreligger synes det vara av värde, att skattesysttemet
utformas med utgångspunkt i en bestämd och otvetydig bas. Mot bakgrund av vad som nu anförts behandlas i det följande en omläggning som undanröjer den nu bristande neutraliteten i beskattningen av elkraft och bränslen.
I princip synes två lösningar stå till buds för en sådan omläggning. Den ena skulle vara att gå över till en enhetlig värdeskatt, dvs. en till priset relaterad skatt. En värdeskatt har den förtjänsten att den återspeglar priset och automatiskt följer prisutvecklingen. Därmed tillgodoses också automatiskt det statsfinansiella intresset. Denna beskattningsform har en nära anknyt- ning till mervärdeskatten och därmed till den också i detta sammanhang aktuella frågan om en övergång, helt eller delvis, till en energibeskattning inom mervärdeskattens ram. Denna fråga behandlas för sig i ett följande avsnitt. Därför behandlas här närmast den alternativa lösningen med ett bibehållande av specifika skattesatser.
Den andra lösningen skulle vara att ändra avvägningen av nu gällande specifika skattesatser så att de primärt ger en skattebelastning som är likvärdig i förhållande till de olika energislagens energiinnehåll i den praktiska tillämpningen. För att ytterligare tillgodose de energipolitiska aspekterna kan beskattningen från denna utgångspunkt avvägas så att hänsyn även tas till de olika energislagens samhällsekonomiska kostnader och risker med beaktande dessutom av att introduktionen och användningen av nya energikällor inte försvåras. Vid en beskattning i produktions- och importledet kan differentierade skattesatser i förening med särskilda undan- tagsbestämmelser användas i detta syfte. Den närmast följande redogörelsen tar i första hand sikte på en i termiskt hänseende likvärdig beskattning av bränslen och elkraft.
Vid nu gällande skattesatser för den allmänna energiskatten är, som tidigare framhållits, elkraften väsentligt hårdare beskattad i förhållande till sitt energiinnehåll än både olje- och kolbränslena. Härav följer, att en neutralt utformad energibeskattning i dessa delar medför en radikalt ändrad avväg- ning av skatten. Från energipolitisk synpunkt finns det dessutom anledning att uppmärksamma vissa förhållanden i fråga om den nuvarande energiskat- tens utformning och avgränsning. Skatt utgår inte på bränslen och elkraft som används för annat ändamål än energialstring, t. ex. som råvara eller motsva- rande. Det är betydande kvantiteter energivaror som härigenom ställts utanför beskattningen. Den helt dominerande förbrukningen av kolbränslen utgörs av den skattefria användningen av koks som reduktionsmedel vid järnframställningen. Även skattefriheten för processkraft inom industrin och för bränslen och elkraft tilljämvägsdrift omfattar betydande energimängder. Det berättigade i dessa undantag kan ifrågasättas från energipolitisk synpunkt. Å andra sidan blir följden av en beskattning av nu skattefri förbrukning inom industrin betydande kostnadsökningar för de berörda branscherna, som i hög grad arbetar under hård internationell konkurrens. Vid en till produktions- och importledet förlagd energibeskattning finns det, som redan antytts, inte samma möjligheter som i nuvarande skattesystem att begränsa skattens kostnadsfördyrande verkningar genom skattenedsätt- ningar. I den mån skat telindringar framstår som nödvändiga t. ex. för de mera energikrävande industrierna måste andra lösningar tillgripas än de som hittills praktiserats. En sådan lösning skulle kunna vara att utnyttja den i
industri Samfärdsel Jordbruk m. m. Bostäder Service
Totalt Skattesatser
mervärdeskattesystemet inbyggda rätten för de skattskyldiga att vid skattens redovisning till staten göra avdrag för sådan mervärdeskatt som utgått vid förvärv för verksamheten. Det är möjligt att utsträcka denna avdragsrätt till att omfatta även schablonmässigt fastställda avdrag för energiskatt som utgått på de skattskyldigas inköp eller förbrukning av energi och energiva- ror.
Även i vissa andra hänseenden kan den nuvarande avgränsningen av energibeskattningen ifrågasättas. Några exempel härpå behandlas längre fram.
Beräkningar har gjorts i syfte att belysa avvägningen och effekterna av en i förhållande till energiinnehållet likvärdig (neutral) energibeskattning inom ramen för ett oförändrat totalt skatteuttag. En beräkning har utförts på grundval av uppgifter om förbrukningen av el, eldningsolja och kolbränslen år 1976 enligt SIND 197715 för att visa skillnaderna mellan nuvarande energiskatt (a) och en neutral beskattning av elkraft och bränslen förlagd till produktions- och importledet enligt i det föregående förordad konstruktion (b). 1 sistnämnda alternativ har nu skattefri elkraft för järnvägsdrift och industriprocesser inräknats i skatteunderlaget liksom nu inte beskattade överförings- och transformeringsförluster. I skatteunderlaget för olje- och kolbränslen har inräknats nu skattefri förbrukning av bl. a. olja förjärnvägs- drift och av koks inom järnhanteringen samt dessutom beräknat svinn. Vidare har beräkningen utgått från att 70 % av oljan utnyttjas effektivt. Resultatet av denna beräkning, som bygger på uppgifter på förbrukningen av el, olja och kolbränslen år 1976 enligt SIND 197-7:5, redovisas i följande tabell. I denna redovisas också skatteutfallet vid övergång till mervärdeskatt (c). Denna beräkning bygger bl. a. på 1978 års eltaxor. Tabellen anger skatteut- fallet i milj. kr.
Elkraft Eldningsolja Kolbränslen Totalt Energiskatt Moms Energiskatt Moms Energiskatt Moms Energiskatt Moms a b c a b c a b c 3 b c 711 501 — 236 490 — 3 130 — 950 1 121 — 9 26 48 6 17 10 — — — 15 43 58 24 10 — 4 37 — — — 28 47 — 655 266 857 251 518 742 — 3 8 906 787 1 607 422 172 355 141 292 264 — — — 563 464 619
1821 975 1260 638 1354 1016 3 133 8 2462 2462 2284
2/3 1,1 17.196 40 80 17,1 % 12/14 60 17,1%
Anm. Skattesatserna avser öre/kWh för el, kr./m3 för olja och kr./ton för kol.
Av sammanställningen framgår att en neutral beskattning medför en betydande omfördelning av skatteuttaget. Följden blir en väsentligt Sänkt skatt på elkraft (från två eller tre öre/kWh till drygt ett öre/kWh), en fördubbling av skatten på eldningsolja (från 40 kr. till 80 kr./m3) och en ca femdubbling av skatten på kolbränslen (från 12/14 kr. till 60 kr./m3). Även sektorvis noteras betydande förändringar. För industrin visar sammanställ-
ningen en skatteökning med ca 170 milj. kr. och därvid är att märka att beräkningarna av nuvarande beskattning (alt. a) skett utan reducering för nu utgående skattenedsättning. Även för sektorerna samfärdsel och jordbruk m. m. noteras ökad skattebelastning, medan betydande skattelättnader noteras för bostäder och service. Än större förskjutningar noteras mellan el- och oljeförbrukare. En omläggning till ”neutrala” skattesatser gynnar elkon- sumenterna och skärper beskattningen för oljekonsumenterna.
Ytterligare beräkningar av en ”neutral” energibeskattning har gjorts för att närmare belysa effekterna för de olika sektorerna. Beräkningarna har utförts av Forskningsgruppen för energisystemstudier(FFE) vid Stockholms univer- sitet. Dessa beräkningar skiljer sig i fråga om underlag och metod från den nyss redovisade och visar därför ett något annorlunda resultat. Likväl kan konstateras att det föreligger stor samstämmighet mellan de olika beräkning- arna och att de därför tillsammans bör ge en god belysning av konsekven- serna.
En inom FFE gjord beräkning har skett i syfte att belysa verkningarna för industrin av en beskattning i produktionsledet enligt i förhållande till energiinnehållet utjämnade (neutrala) skattesatser för el, olja och kolbräns- len.l Hänsyn har tagits till den genomsnittliga verkningsgraden vid elproduk- tion, vilket kan sägas innebära viss överbeskattning av mottryckskraften.
Vidare bygger beräkningen på att koks som används som reduktionsmedel vid järntillverkningen är skattefri i nuvarande omfattning. Enligt beräk- ningen, som avser förhållandena under åren 1975 och 1976, skulle omlägg- ningen för industrins del medföra ändringar av skattesatserna
för elkraft från 2 öre/kWh till 1.3 öre/kWh för eldningsolja från 40 kr./m3 till 72 kr./m3 för kol och koks från 12/14 kr./ton till 51 kr./ton
Omläggningen skulle alltså innebära en sänkning av elskatten med ca en tredjedel, en knapp fördubbling av skatten på olja och ca en fyrdubbling av skatten på kol och koks. Inverkan härav för olika industrier bestäms av hur energiförbrukningen fördelar sig på de olika energislagen. Effekterna för ett antal industrier med mera betydande energikostnader redovisas i följande sammanställning.
Den kraftigaste sänkningen av energiskattebelastningen skulle ske vid ferrolegeringsverken på grund av deras höga elkonsumtion. Skatteminsk- ningen skulle för denna industri utgöra drygt 1 % av saluvärdet. Även järnmalmsgruvor, gjuterier och handelsstålverk med elektrougnar skulle få en viss skattesänkning. De stora elförbrukarna inom massa- och pappersin- dustrin, dvs. de mekaniska massafabrikerna och tidningspappersbruken, skulle också gynnas av en skatteomläggning. Även kraftpappersbruken skulle få en viss skattelindring.
I övrigt skulle massa- och pappersindustrin inte nämnvärt påverkas av de ] Carling A. och Oetting- nya skattesatserna. En svag ökning kan dock noteras för sulfitmassa. er, C., (1978) ”Energibe- De råjärnsproducerande special- och handelsstålverken skulle drabbas av skattningen och proceSS- en viss skatteökning, främst beroende på den kraftiga höjningen av koksskat- 'nduanemas energlkOSt"
nader". Forskningsgrup- pen för energisystemstu- dier.
ten. Martinstålverk, som är oljeeldade, skulle också få en energiskattehöj- ning.
1 Dargay. J. (1978) "Ener- gipolitikens fördelnings- effekter i hushållssek- torn". Forskningsgrup- pen för energisystemstu- dier.
Jämförelse av skattebelastning vid nuvarande skattesatser utan nedsättning(I) och vid neutrala skattesatser (II) i procent av saluvärde
I II Skillnad Massa och papper Mekanisk massa. ointegrerade 4.27 3.18 — 1.09 Sulfatmassa, ointegrerade 1.31 1.22 - 0.09 Sulfitmassa, ointegrerade 1.83 1.98 + 0.15 Mekanisk massa + tidningspapper 3.02 2.47 — 0.55 Mekanisk massa + papp 1.92 1.87 — 0.05 Sulfatmassa + kraftpapper (liner) 2.21 2.02 — 0.20 Sulfitmassa + papper 1.62 1.60 - 0.02 Fin- och mjukpapper 1.19 1.23 + 0.04 Papp 1.60 1.66 + 0.06 Järnma/msgruvar 2.1 1 1.63 — 0.48 Handelsslä/verk Med egen råjärnsproduktion 1.50 1.96 + 0.46 Huvudsakligen elektro 1.99 1.63 — 0.36 Martin 1.33 1.95 + 0.62 Specialsiälverk Med egen råjärnsproduktion 1.75 1.95 + 0.20 Ovriga med götstålsproduktion 1.31 1.22 — 0.09 Valsverk 1.42 1.26 — 0.16 F errolegeringsverk 4.79 3. 1 7 — 1 .22 Gjuterier 1.39 1.13 — 0.26 Cement 4.37 6.29 + 1.92 Kalk 3.58 6.31 + 2.73 Tegel 2.34 3.38 + 1.04
Den största ökningen av energiskatten skulle dock ske inom jord- och stenvaruindustrin. Denna bransch drabbas speciellt hårt av höjda skatter på olja. För kalkindustrin skulle skatteökningen bli knappt 3 % av försäljnings- värdet, för cement nära 2 % och för tegel ca 1 %. För cement och tegel skulle en skatteomläggning innebära att skattebelastningen (utan nedsättning) skulle bli förhållandevis hög; ca 6—7 % av försäljningsvärdet.
[ detta sammanhang kan också hänvisas till den i bilaga 3 till vår rapport Styrmedel och energikommissionens energibalanser lämnade redogörelsen för Kostnadseffekter av energiprishöjningar för industrin.
Inom FFE har även gjorts en undersökning! som belyser effekterna för hushållen av höjda energikostnader. I denna undersökning har även behand- lats effekterna av en omläggning av energibeskattningen enligt den skiss som redovisats i styrmedelsgruppens huvudrapport och av Bergendahl-Engström i bilaga 17 till denna. Vidare behandlas konsekvenserna av en bensinprishöj- ning om 25 öre/l och en elprishöjning om 2.3 öre/kWh. Ett sammandrag av undersökningen har tagits in i bilaga 2 till vår rapport Styrmedel och energikommissionens energibalanser (Bilaga 2, avsnitt 4 Fördelningseffek- ter). I det följande återges ett utdrag av de delar i nämnda avsnitt som behandlar effekterna av en skatteomläggning av angivet slag.
Omläggning av det nuvarande skattesystemet (I) till det som föreslagits av Bergendahl-Engström (11) skulle innebära att kostnaden för den privata
konsumtionen ökar för alla hushållskategorierf En jämförelse av hur hårt olika hushåll drabbas ges i följande tabell. Skatteomläggningen har en något progressiv fördelningseffekt då det gäller den vertikala inkomsten, medan den drabbar barnfamiljer något hårdare än andra. För de flesta hushåll kompenseras höjningen av skatten på eldningsolja av sänkningen av elskatt och skillnaden i skattetrycket beror på ökningen i bensinskatt. Hushåll med högre bensinkonsumtion — högre inkomstgrupper, barnfamiljer — drabbas därför hårdare av Skatteomläggningen.
Som nämnts tidigare drabbar samtliga skattesystem hushåll i norra Sverige och glesbygdshushåll hårdare än andra hushåll. Övergången från skatte- system 1 till skattesystem II har emellertid inga tydliga fördelningseffekter med avseende på dessa hushållsgrupper.
Ökningen i energiskatt orsakad av en övergång från skattesystem I till skattesystem ][ i % av totala konsumtionsutgifter 1973
Hushålls- Norra Södra Samtliga Barnfam. kategori Sverige Sverige Läginkomsl
Olesbygd 0.01 — 0.02
Ovriga 0.07 0.14 0.10 0.11 Mede/inkomst
Glesbygd 0.08 0.11 Övriga 0.08 0.13 0.11 0.13 Höginkoms!
glesbygd 0.28 0.13 Ovriga 0.11 0.13 0.13 0.12
Av tabellen framgår att de flesta hushållsgrupper får en kostnadsökning av 0.07—0.14 %. De enda markanta avvikelserna gäller glesbygdshushåll i höginkomstklassen i norra Sverige och glesbygdshushåll i låginkomstklas- sen. Glesbygdshushåll i låginkomstklassen förbrukar — på grund av vedeld- ning — förhållandevis lite eldningsolja och drabbas således inte så hårt av den stora höjningen av oljeskatten. Slutsatserna angående glesbygdshushåll i höginkomstklassen är osäkra på grund av antalet observationer.
I följande tabell visas den genomsnittliga kostnadsökning i kronor som Skatteomläggningen skulle innebära för olika hushåll år 1973. Kostnadsök- ningarna är relativt begränsade.
3.2 E nergipolitisk prof/ering av ene/gibeskatrningen
Redogörelsen i föregående avsnitt har tagits sikte på en omläggning av beskattningen av elkraft, oljebränslen och kolbränslen till en med hänsyn till energiinnehållet likvärdig (neutral) beskattning. Redan en sådan omläggning med skatteuttaget förlagt till import- och produktionsledet ger beskattningen en markerad energipolitisk inriktning. Med den målsättning som uppställts för skatteinstrumentets användning som styrmedel innebär den neutrala utformningen av beskattningen i nu behandlade delar endast basen för skattesystemet. Ytterligare åtgärder krävs för att tillgodose de energipolitiska
] Eftersom de totala skat- teintäkterna är lika i båda skattesystemen kommer den genomsnittliga kost- naden för andra delar av den slutliga efterfrågan att falla. Man kan därför inte dra slutsatsen att en övergång till skattesys- tem II leder till en stan- dardsänkning för hushål- len.
Absoluta ökningen i energiskatt orsakad av en övergång från skattesystem I till skattesystem II. Kr./år 1973
Hushålls- Norra Södra Samtliga Barnfam. kategori Sverige Sverige
Låginkomsl
Glesbygd 2 — 4 19 37 Ovriga 13 28
Mede/inkomst Glesbygd 27 37 40 51 Ovriga 29 48
Höginkomsr Glesbygd 128 58
Ovriga 53 68 69 66
intressena i möjlig mån. Det gäller åtgärder med avseende på såväl avväg- ningen och avgränsningen av beskattningen med särskilt hänsynstagande till de samhällsekonomiska kostnaderna och riskerna. Det gäller åtgärder som kan vara av både teknisk och materiell innebörd.
Den nuvarande energibeskattningen omfattar inte gas i vidare mån än som inryms under den beskattning som sker av gasol som motorbränsle och den beskattning som sker av bensin eller annan råvara för framställning av stadsgas. Gasolbeskattningen saknar i dag praktisk betydelse.
Stadsgasen spelar numera en underordnad roll för vår energiförsörjning och de ännu i drift varande gasverken brottas med stora ekonomiska svårigheter. Detta har föranlett krav på befrielse från energiskatt på den bensin som numera utgör råvaran för produktionen av stadsgas. Framställ- ning härom har dock lämnats utan bifall av regeringen samtidigt som kommissionen fått i uppdrag att behandla frågan. Energiskatten på bensin för framställning av stadsgas utgör endast 1.6 öre per liter. Det rör sig därför om enförhållandevis låg skattebelastning. En befrielse från denna skattebelast- ning är av underordnad statsfinansiell betydelse, men en sådan åtgärd skulle inte vara tillräcklig för att göra stadsgasproduktionen lönsam. Anses den böra upprätthållas av energipolitiska skäl och med beaktande av den försörjning med naturgas, som ingår i de olika energibalanserna, torde andra åtgärder böra övervägas än skattebefrielse för råvaran. Det föreligger dock inget skattetekniskt hinder härför.
I fråga om beskattningen av gasbränslen i övrigt är situationen en annan. Betydande kvantiteter gasol används nu skattefritt. Vid en ökad gasanvänd- ning, som förutskickas i energibalanserna, får denna skattefråga än större betydelse än i dagsläget. Det gäller härvidlag naturgas, som är en ny energivara för vår energiförsörjning men samtidigt en utomlands väl etablerad energikälla. Redan vid nuvarande energiskattesystem kan ifråga- sättas om inte även gasol borde beskattas. I ett framtida energipolitiskt inriktat skattesystem av här diskuterad konstruktion synes det ännu mera motiverat att inrymma gasbränslena i en generell energibeskattning. Med utgångspunkt i en i princip neutral beskattning bör skatten på gas avvägas med erforderligt beaktande av introduktionskostnader och andra kostnader
som ev. påverkar gasens konkurrenskraft.
Enligt nuvarande bestämmelser är inhemska bränslen undantagna från energiskatt. Detta gäller bl. a. för ved men också för torv, lutar m. m. Brist på skogsråvara är en realitet för de svenska skogsindustrierna. En beskattning av sådan ved. som har en alternativ användning som skogsråvara, skulle kunna motverka att sådant virke används som bränsle i stället för att förädlas. En sådan selektiv eller partiell energibeskattning av ved kan förväntas medföra vissa skattetekniska problem både med avseende på skatteavvägningen och kontrollen. Det kan därför ifrågasättas om skatteinstrumentet är ett lämpligt medel för att åstadkomma ett effektivare tillvaratagande av våra skogsråva- ror. Det bör också beaktas att vedbränslena omfattas av mervärdeskatten och därmed beskattas i vad gäller handeln med vedbränslen.
Samma skatteförhållande gäller i fråga om torv. Vid yrkesmässig omsätt- ning härav utgår mervärdeskatt. Uttagen sådan skatt omfattas av avdrags- rätten i mervärdeskattesystemet. Härav följer att torv som förbrukas som bränsle inom näringslivet i realiteten är skattefri. Detsamma skulle gälla i fråga om torv för produktion av elkraft och värme t. ex. i kraftvärmeverk. Därvid skulle energiskatt komma att utgå på den producerade elkraften men inte på produktionen av värme.
Vid en i princip generell och neutralt avvägd energibeskattning enligt här diskuterad konstruktion borde skatt utgå inte endast på torvbaserad kraftpro- duktion utan även på produktion av värme ur torv. Även här är det i praktiken fråga om en ny energiråvara för vår energiförsörjning. Torvens utnyttjande i den skala som är aktuell för framtiden ställer krav på särskilda insatser inte endast i ett initialskede. Produktionskostnaderna torde dessutom bli höga i jämförelse med nuvarande energialstring. Detta är förhållanden som kräver beaktande vid ett slutligt ställningstagande till en beskattning av torvbaserad kraft- och värmeproduktion. Möjligheter före- ligger att både reducera beskattningen av sådan produktion och att helt undanta den från energibeskattning, temporärt eller t. v. Det är emellertid tveksamt om ens en skattefrihet är tillräckligt för ett utnyttjande av torven som energiråvara i stor skala.
Det nu anförda gäller i princip även i fråga om produktion av elkraft och värme ur andra biobränslen än torv samt beträffande produktion av värme i kärnkraftverk och kärnkraftvärmeverk. Vid en till produktionsledet förlagd beskattning finns emellertid även här möjligheter att genom skattesatsdiffe- rentieringar och undantagsbestämmelser underlätta introduktionen och utnyttjandet även av dessa energikällor.
Det är att märka att beskattningen inte till någon del behöver knytas till själva energiråvaran. Skatteuttaget både kan och bör knytas till den utlevere- rade mängden elkraft eller värme. Det kan nämnas att nuvarande beskattning av olja som används i kraftvärmeverk för produktion av värme i praktiken beräknas genom en omräkning av värmeleveranserna till vad de represen- terar i oljeförbrukning.
Vind och sol är nya, för vår energiförsörjning väsentliga energikällor. I introduktionsskedet har man att räkna med kostnader som ligger väsentligt över vad som gäller för el- och oljekraft. Det är knappast meningsfullt att i nuläget ta ställning till någon beskattning av dessa energikällors utnyttjande för energialstring vare sig det gäller elproduktion eller produktion av värme. I
den mån vind och sol används för att täcka enbart individuella behov kan det knappast komma i fråga att beskatta den producerade energin.
Ett speciellt problem, som kan bidra till en ofördelaktig energibeskattning, är den nuvarande energibeskattningens effekter på produktionen av mottryckskraft (inom industrin). Denna produktion är gynnsam från bespa- ringssynpunkt genom att verkningsgraden ärcirka dubbelt så hög (över 70 %) som vid produktion av oljekondenskraft. Genom att inte oljan utan elkraften beskattas och elskatten är högre än oljeskatten kan hävdas att energiskatten i sin nuvarande utformning motverkar en utbyggnad av mottryckskraften. Detta missförhållande elimineras i väsentlig grad vid övergång till en "neutral” beskattning av olika energislag. Det finns emellertid möjlighet att genom skattesatsdifferentiering ytterligare stimulera produktionen av mottryckskraft. Det bör i detta sammanhang också beaktas att de i föregående avsnitt redovisade beräkningarna i vissa delar bygger på schablon mässiga och genomsnittliga antaganden, t. ex. i verkningsgradshänseende. En närmare analys i dessa delar kan leda fram till en något annorlunda avvägning av skattesatserna. Hänsyn har t. ex. inte tagits till den effektivitetshöjande verkan av värmepumpar, och det kan också vara så att skillnaderna mellan mekaniskt energiutnyttjande och annat utnyttjande inte beaktats tillräck- ligt.
För den slutliga avvägningen av en i botten neutralt utformad energibe- skattning kvarstår anpassningen till de samhällsekonomiska kostnaderna och riskerna. Redan den neutrala beskattningen leder till visst beaktande härav. Denna medför en sänkt beskattning av elkraft och en skärpt beskatt- ning av de allmänt sett mindre miljövänliga fossila bränslena. Denna effekt av en neutral beskattning kan emellertid inte sägas ge en återspegling av de faktiska skillnaderna i samhällsekonomiskt hänseende, vare sig i fråga om de olika energivarorna eller i fråga om olika former för produktionen av elkraft och värme. Det saknas emellertid underlag för adekvata beräkningar av samhällsekonomiskt betingade skattesatsdifferentieringar. Det synes också vara så att de samhällsekonomiska kostnaderna och riskerna endast i begränsad omfattning kan kvantifieras på sådant sätt som behövs för en mera exakt skatteavvägning. Styrmedelsgruppen kan därför nu endast konstatera att ett särskilt beaktande av de samhällsekonomiska aspekterna torde få ske på grundval av mera allmänna eller överslagsvisa bedömningar och uppskatt- ningar.
Avslutningsvis bör uppmärksammas att den särskilda beredskapsavgiften på oljeprodukter ställts utanför den här diskuterade energibeskattningen. Därmed har inte avsetts att denna avgift saknar betydelse som ett energipoli- tiskt styrmedel eller att den skulle vara låst vid nuvarande nivå.
4 Beskattning som styrmedel inom transportsektorn
4.1 Inledning
Inom transportsektorn förekommer beskattning av anskaffning, innehav och användning av transportmedel. Vidare utgår inkomstskatt på värdet av privat utnyttjande av bil som ingår i förvärvskålla.
Av denna beskattning är det den som utgår på användningen av transport-
medel i form av drivmedelsbeskattning som har en direkt anknytning till energiområdet. Övrig nu nämnd beskattning har dock sådan indirekt anknyt- ning till energiområdet att den bör beaktas i det energipolitiska samman- hanget. Den nämnda inkomstskattefrågan behandlas dock längre fram i ett särskilt avsnitt.
4.2 Drivmedelsbeskarmingen
Drivmedelsbeskattningen omfattar bensinskatt, gasolskatt, energiskatt på bensin och motorbrännolja, kilometerskatt samt beredskapsavgift på bensin och olja. Kilometerskatten bör tas med här eftersom den ersatt en tidigare utgående särskild brännoljeskatt och sålunda i realiteten utgör en motsva- righet till bensinskatten i fråga om de bensindrivna fordonen.
Som tidigare nämnts är drivmedelsbeskattningen väsentligt högre än övrig energibeskattning. Detta förhållande får ses som en realitet även i ett framtida, energipolitiskt inriktat skattesystem. Därmed måste drivmedelsbe- skattningen ställas utanför en neutralt avvägd energivarubeskattning. Den energipolitiska frågeställningen synes också kunna begränsas till vad som framstår som en lämpligt avvägd drivmedelsbeskattning i ett system som även omfattar skatt på transportmedlen.
Som nämnts i annat sammanhang kommer riksdagen att behandla ett förslag från regeringen om en höjning från den 1 maj 1978 av skatten på bensin med 25 öre/l och en motsvarande höjning av kilometerskatten. Förslaget innebär i fråga om bensinen en höjning av nuvarande beskattning i form av bensin- och energiskatt från 77 öre/I till 102 öre/l. Tidigare höjningar av bensinskatten har varit av mindre storlek och det har inte kunnat utläsas något om den återhållande effekt på konsumtionen som dessa höjningar medfört. Vid ett genomförande av det nu aktuella förslaget till skattehöjning ges bättre möjligheter att studera effekterna i styrmedelshänseende av skattejusteringar, bl. a. med hänsyn till priselasticiteten.
Vad nu anförts gäller även i fråga om kilometerskatten. När denna skatt år 1974 infördes och ersatte tidigare särskilda brännoljebeskattning avpassades skattenivån så att den genomsnittligt skulle ge samma skattebelastning som den tidigare drivmedelsbeskattningen. Till grund för avvägningen låg beräk- ningar av bränsleförbrukningen hos fordon av olika slag. Det är dock inte energipolitiska överväganden som ligger bakom kilometerskattens utform- ning utan den s. k. kostnadsansvarighetsprincipen. Denna princip bygger på att varje trafikgren skall bära sin andel av samhällets kostnader för transport- arbetet, bl.a. i form av behov av vägar och andra transportleder, och att skatten skall fördelas på fordonsgrupperna efter deras andel i dessa kostnader. Det kan emellertid konstateras att det inte finns något underlag som erbjuder någon mera exakt eller adekvat beräkning av en beskattning enligt kostnads- ansvarighetsprincipen.
De specifika skattesatserna för drivmedelsbeskattningen kan sägas gynna de drivmedelssnåla fordonen. Någon progression är dock inte inbyggd i beskattningen. En differentiering av beskattningen med hänsyn till förbruk- ningen för olika fordon synes inte tekniskt möjligt. Däremot kan en differentiering ske med hänsyn till oktantal eller andra tekniska skillnader för olika drivmedel. Det bör även noteras, att bensinbeskattningen ger en högre
1 Förslagen har numera antagits av riksdagen.
skattebelastning än vad kilometerskatten medför i fråga om de brännolje- drivna fordonen och Släpvagnarna till sådana fordon. Det finns emellertid anledning att även särskilt uppmärksamma den framtida satsningen på metanol som drivmedel. I nuvarande system likställs metanol med bensin. Dessa drivmedel beskattas således lika. Metanol har emellertid ett lägre energiinnehåll än bensin. Detta förhållande har redan föranlett propåer om en differentiering av bensinbeskattningen så att den återspeglar skillnaden i energiinnehåll. En sådan åtgärd skulle kunna utgöra en stimulars för övergången till metanol som motorbränsle särskilt som användningen av metanol för det befintliga fordonsbeståndet kräver viss teknisk anpassning av motorerna.
Skattetekniskt erbjuder justeringar av drivmedelsbeskattningen inga egentliga problem. Erfarenheter finns från tidigare sådana åtgärder. De kan även genomföras med relativt kort varsel.
4.3 Fordonsbeskafmingen
4.3.1 Bilaccisen
Beskattningen av fordonsanskaffning sker i form av mervärdeskatt och särskild omsåttningsskatt på motorfordon, den s. k. bilaccisen. Vad gäller mervärdeskatten skall här endast nämnas att begagnade personbilar och likställda mindre lastbilar har undantagits från denna beskattning, närmast med hänsyn till rent marknadsmässiga förhållanden.
Bilaccisen utgår på i princip nya personbilar, vissa mindre lastbilar och motorcyklar. Syftet med denna skatt var när den infördes år 1956 att begränsa tillväxten i personbilsbeståndet.
Skatten utgår enligt skattesatser som är relaterade till fordonsvikten. Vissa tillägg utgår för tyngre personbilar. En proposition från regeringen med förslag till vissa i huvudsak tekniska ändringar i skatten är f. n. föremål för riksdagsbehandling.'
Åtgärder i syfte att bättre utnyttja bilaccisen som ett energipolitiskt styrmedel kan ske i form av generella eller selektiva skattesatsjusteringar men också i form av ändrat beskattningsunderlag. Höjningar av beskatt- ningen är ägnade att minska efterfrågan på de beskattade fordonen och att styra över efterfrågan till prisbilligare fordon. Effekten kan också bli att fordonen utnyttjas längre innan de ersätts med nya. Viss överströmning till andra kommunikationsmedel kan även bli följden.
Förutom de energipolitiska effekterna har man att räkna med andra konsekvenser för samhället. Problem kan uppstå för dem som är beroende av tillgång till bil och det kan uppkomma negativa sysselsättningseffekter för den svenska bilindustrin och för bilhandeln. En överströmning till lättare och drivmedelssnålare bilar kan gynna utländska tillverkare.
En annan åtgärd skulle vara att ge skatten en starkare progressivitet än nu, dvs. att ändra skatteavvägningen så att belastningen blir högre för de tyngre och mera bränslekrävande fordonen än de lättare och bränslesnålare fordo- nen. Det finns även möjligheter att differentiera skatten för bensin- och brännoljedrivna fordon.
I sin nuvarande form är som nämnts bilaccisen relaterad till fordonsvikten.
Det kan ifrågasättas om det från energipolitisk synpunkt inte vore bättre att i stället relatera skatten till cylindervolym, motorstyrka eller specifik bränsle- förbrukning.
Cylindervolymen och motorstyrkan kan antas ha betydelse för bränsleför- brukningen på det sättet att en stor och/eller stark motor typiskt sett drar mer bränsle än en liten och/eller svag motor. En beskattning som stiger progres- sivt med cylindervolymen eller motorstyrkan skulle därför kunna föranleda övergång till mindre och svagare motorer och därmed också till lägre bränsleförbrukning.
En mer direkt påverkan på bränsleförbrukningen kan uppnås genom att lägga den specifika bränsleförbrukningen till grund för beskattningen. En förutsättning för en sådan beskattning är att bränsleförbrukningen kan anges på tillförlitligt sätt. Vidare måste, för att åtgärden ska få varaktig effekt, säkerställas att bränsleförbrukningen inte ökar påtagligt efter viss tids användning. Härför krävs troligen regelbunden kontroll och ekonomitrim- ning. Effekterna av sådana åtgärder behandlas i annat sammanhang.
Det finns ett omfattande statistiskt underlag som kan användas för en ändrad avvägning av skatten med hänsyn till fordonstyp och fordonsvikt. Underlag finns också att tillgå för en koppling av beskattningen till cylinder- volym, motorstyrka eller specifik bränsleförbrukning. Underlag för beräk- ning av styreffekterna finns däremot inte. De är också svåra att överblicka och renodla från andra effekter. Någon mera betydande energipolitisk styreffekt synes inte vara att vänta totalt sett.
4.3.2 Fordonsskatten
Som en del i den särskilda vägtrafikbeskattningen utgår årlig fordonsskatt på personbilar, motorcyklar, bussar, lastbilar och släpvagnar till sådana fordon samt för traktorer, registreringspliktiga motorredskap och för vissa släp- vagnar till traktorer och motorredskap.
Denna årliga fordonsskatt kan betecknas som en skatt på innehavet av fordon. Den är inte beroende av att fordonet faktiskt används. Det är dock mer adekvat att se den som en skatt på rätten att använda ett fordon. Skatt utgår endast för fordon som är eller bör vara registrerade och som inte är avställda. Det finns möjlighet att avställa ett fordon, om det under viss tid inte kommer att användas och därigenom eliminera skattebelastningen för den tiden. Vidare finns möjlighet till nedsättning av fordonsskatten för trafiktrak- torer, registrerade motorredskap och släpvagnar till sådana fordon om de under ett år används endast för korta körsträckor. 1 övrigt påverkas alltså inte fordonsskatten av om ett fordon används eller ej eller i vilken utsträckning det används.
Fordonsskatten varierar med fordonsslag (personbil, buss etc.), drivmedel, axelarrangemang (antal hjulaxlar) och vikten (tjänstevikten för personbil, motorcykel, traktor eller motorredskap och totalvikten för övriga fordons- slag). Lastbilar delas dessutom in i sådana som är försedda med anordning för påhängsvagn och andra. Släpvagnar delas på samma sätt in i påhängsvagnar och övriga släpvagnar.
Fordonsskattens karaktär av skatt på rätten att bruka fordon gör att den endast kan utgöra ett indirekt styrmedel för att påverka den totala bränsleför-
brukningen.
Från energipolitisk synpunkt kan fordonsskatten likställas med bilaccisen. Vad som i närmast föregående avsnitt anförts i fråga om bilaccisen kan därför åberopas även i fråga om fordonsskattens utnyttjande som ett energipolitiskt styrmedel. Därvid antydda effekter vid sidan av de rent energipolitiska blir givetvis än mera markanta om åtgärder vidtas samtidigt beträffande både fordonsskatten och bilaccisen.
Anm. Den i detta kapitel lämnade redogörelsen bygger på en kartläggning som inom styrmedelsgruppen gjorts beträffande energipolitiska åtgärder inom olika sektorer av samhället, bl. a. transportsektorn. Denna kartläggning har skett på grundval av material som hushållningsgruppen har tagit fram och redovisat och den får ses närmast som en komplettering och precisering av detta material i den utsträckning detta varit möjligt.
5 Omläggning till mervärdeskatt
Enligt de ursprungliga direktiven föll frågan om att ersätta den allmänna energiskatten med en beskattning inom mervärdeskattens ram utanför energikommissionens uppdrag. Styrmedelsgruppen fann sig dock oför- hindrad att i huvudrapporten antyda ett beskattningssystem av innebörd att en av miljöskäl betingad och avvägd energibeskattning skulle kunna kombineras med en utvidgning av mervärdeskatten till att omfatta även energiområdet. Genom tilläggsdirektiv har kommissionen getts möjlighet att ta upp och belysa en övergång till en mervärdebeskattning av energiområdet. Detta är en fråga som behandlats i tidigare utredningssammanhang främst i anledning av yrkanden från företrädare för näringslivet om en övergång till mervärdeskatt. Som skäl för en sådan omläggning har åberopats energiskat- tens kostnadsfördyrande verkningar, som försämrar det svenska näringsli- vets internationella konkurrenskraft. Därvid har särskilt framhållits att man möter konkurrens från företag i länder som inte har någon energibeskattning eller som har mervärdeskatter som även omfattar energiområdet och därmed inte medför någon skattebelastning för näringslivets energiförbrukning.
Mervärdeskatten är en skatt som utgår vid yrkesmässig omsättning inom landet av varor, tjänster och vissa byggnader samt vid import av varor. Exporten av varor är skattefri. Med omsättning likställs uttag ur rörelse av skattepliktig vara.
Skattskyldigheten omfattar samtliga led i produktions- och distributions- kedjan. Vid skattens redovisning till staten enligt härför gällande deklara- tionsförfarande får den skattskyldige från skatten på egen omsättning (s. k. utgående skatt) göra avdrag för skatt som påförts vid anskaffning av olika slag för verksamheten (5. k. ingående skatt). Denna avdragsrätt är generell och omfattar anskaffningar av såväl omkostnads- som investeringskaraktär. Skillnaden mellan ut- och ingående skatt inbetalas till staten. Negativt skillnadsbelopp återbetalas till den skattskyldige. Med denna utformning får skatten en i princip neutral verkan i såväl konkurrens- som konsumtions- hänseende utan några kumulativa effekter för vare sig näringslivet eller de slutliga konsumenterna. Härför krävs dock att skatten har en generell
omfattning med avseende på både beskattningsområde och skattskyldig- het.
Den svenska mervärdeskatten tillgodoser de nämnda neutralitetsaspek- terna i hög grad. Undantagen från beskattningen är högst begränsade och är betingade av särskilda skäl. Bland de få undantag som gäller är det med allmän energiskatt belagda området det väsentligaste.
Redan när mervärdeskattens föregångare, den allmänna varuskatten, infördes år 1960, diskuterades om den år 1957 införda energiskatten skulle inordnas under den nya generella konsumtionsskatten. Beslutet blev att energiskatten undantogs från den nya allmänna varuskatten. Det kan nämnas att energiskatten då var väsentligt högre än den nya skatten, som infördes med skattesatsen 4 %. Den allmänna varuskatten höjdes successivt till 10 %. Denna höjning av skatten var en bidragande orsak till övergången 1969 till en beskattning enligt mervärdeskatteprincipen. Vid denna omlägg- ning aktualiserades på nytt frågan om energiskatten skulle inrymmas i den generella indirekta beskattningen, nu i mervärdeskattens form. Statsmak- ternas ställningstagande blev dock att energiskatten bibehölls och att det energiskattebelagda området undantogs från mervärdeskatten. Yrkanden från främst industrins sida om att mervärdeskatten borde utsträckas till att omfatta även energiområdet avvisades därmed.
1 ett delbetänkande som mervärdeskatteutredningen avlämnade 1974 . behandlades konsekvenserna i olika hänseenden av en övergång till mervär- deskatt för energiområdet. Utredningen framhöll, att en sådan omläggning av beskattningen skulle undanröja energiskattens kostnadsfördyrande effekt för näringslivet och därmed stärka dess internationella konkurrenskraft. Det inkomstbortfall för staten, som omläggningen skulle medföra i denna del, skulle delvis kompenseras genom att följden samtidigt skulle bli skärpt beskattning av den privata konsumtionen. Omläggningen från energiskat- tens specifika skattesatser till mervärdeskattens procentuella skatteuttag skulle emellertid medföra inte endast en skatteskärpning utan också en ändrad skattebelastning relativt sett beroende på det prissystem som tillämpas för oljeprodukter. Enligt detta system ökar priserna genom särskilda pristillägg med transportavståndet från de s.k. depåorterna. En sådan differentierad prissättning medför, att även mervärdeskatten skulle stiga i absoluta tal med transportavståndet. Denna skillnad i skattebelastning skulle dessutom träffa förbrukare i de inre delarna av norra Sverige särskilt hårt genom att bränslesäsongen där är längre. Utredningen framförde därför en alternativ lösning som gick ut på ett bibehållande av energiskatten med oförändrade skattesatser, men med rätt för företagen att i mervärdeskattere- dovisningen göra avdrag även för påförd energiskatt. Därmed skulle uppnås att skattens kostnadsfördyrande verkan för näringslivet undanröjdes utan någon skatteskärpning i fråga om den privata konsumtionen. Förslaget avvisades dock av regeringen och riksdagen främst av statsfinansiella skäl.
Under den tid som gått sedan frågan senast behandlades av statsmakterna har både mervärdeskatten och energiskatten höjts. Mervärdeskatten utgör nu 17,1 % av priset inkl. skatt eller 20,63 % i påslag på priset exkl. skatt. För byggnadsentreprenader m.m. utgår reducerad mervärdeskatt — antingen 60 % eller 20 % av full skatt. I fråga om den privata konsumtionen ger
skattesatsen 17,1 % för mervärdeskatten en väsentligt högre skatteeffekt än energiskatten på bränslen. Med de för 1978 gällande eltaxorna är mervärde- skatten även högre än energiskatten på elkraft. Däremot är energiskatten på bensin högre än vad mervärdeskatten representerar.
En omläggning av energiskatten till en beskattning inom mervärdeskat- tens ram underlättas av att de nu skatt- och redovisningsskyldiga för energiskatt redan är med som skattskyldiga i mervärdeskattesystemet. Denna skattskyldighet har tillkommit för att eliminera mervärdeskatten på företagens inköp av olika slag för den energiskattepliktiga verksamheten. Företagen är därför registrerade som skattskyldiga för mervärdeskatt och kan därmed i skatteredovisningen tillgodogöra sig rätten till avdrag för s.k. ingående mervärdeskatt. Skillnaden för dessa företag vid en övergång från nuvarande energiskatt till mervärdeskatt blir att företagen i stället för energiskatt får ta ut och redovisa mervärdeskatt på sin omsättning av energivaror. Mot denna utgående skatt på omsättningen får den ingående skatten på förvärven för verksamheten avräknas. Redovisningen underlättas vid en enhetlig, procentuell mervärdebeskattning. Det finns inte heller behov att i skatteredovisningen ta med t. ex. industriföretagens förbrukning av egenproducerad elkraft, eftersom denna är av sådan art som omfattas av avdragsrätten i mervärdeskattesystemet. Avlösningen av energiskatten med mervärdeskatt kräver övergångsbestämmelser av i stort sett samma slag som erfordrats vid tidigare ändringar i dessa skatter.
En omläggning av nuvarande energiskatt till mervärdeskatt är dock inte helt problemfri. Avdragsrätten för ingående skatt i mervärdeskattesystemet gäller anskaffningar för den verksamhet, som omfattas av skattskyldigheten. Föreligger skattskyldighet för endast en del av verksamheten föreligger avdragsrätt för anskaffningar endast för denna del. I fråga om gemensamma anskaffningar är således avdragsrätten endast partiell. Detta gäller i princip även för anskaffningar som normalt utnyttjas för privat bruk. Svårigheterna att beräkna en partiell avdragsrätt för personbilar som anskaffats för skattskyldigs rörelse men som också begagnas privat, har medfört att ingen avdragsrätt medges för sådana anskaffningar. I stället får avdrag göras för ingående skatt på kostnader för bilen utan någon begränsning av avdrags- rätten med hänsyn till det privata brukandet av bilen.
En omläggning till mervärdebeskattning, som omfattar även drivmedel, förändrar radikalt grunden för den nämnda speciella regleringen i fråga om företagens personbilar. Denna reglering skulle medföra frihet från mervär- deskatt även på de drivmedel, som gått åt vid privata bilkörningar. Detta framstår som omotiverat och kan också förhindras genom att drivmedels- förbrukningen undantas från avdragsrätt. Mot denna bakgrund kan ifråga- sättas om en övergång till mervärdeskatt bör omfatta hela det energiskatte- belagda området.
Att en sådan omläggning bör omfatta elkraft, oljebränslen och kolbränslen synes klart. Vad som redan av anförda skäl kan diskuteras är om även drivmedel bör omfattas därav. Bensin beskattas med både bensin- och energiskatt. Båda dessa skatter är var för sig högre än en på nuvarande priser beräknad mervärdeskatt. Det kan inte gärna komma i fråga att övergången till mervärdeskatt skall medföra en skattesänkning för den privata konsum- tionen av bensin och andra drivmedel. En oförändrad total beskattning kan
åstadkommas på så sätt att mervärdeskatt framräknas på nu gällande priser och att skillnaden mellan detta belopp och gällande specifika skattesats för bensin läggs till skattesatsen för den särskilda bensinskatten. Samma lösning kan tänkas i fråga om gasolbeskattningen.
Något annorlunda ställer sig frågan beträffande beskattningen av motor- brännolja. Detta drivmedel skiljer sig i regel endast obetydligt från tunn eldningsolja. Ett väsentligt skäl för att kilometerskatt infördes för brännol- jedrivna fordon var därför att förhindra det skattesvinn som uppstod genom att den lägre beskattade tunna eldningsoljan användes som drivmedel i stället för den väsentligt hårdare beskattade motorbrännoljan. Genom övergången till kilometerskatt kunde energiskatten på motorbrännolja bibehållas oför- ändrad. Numera utgår energiskatt på motorbrännolja enligt samma skattesats som för eldningsolja, dvs. 40 kr/m3.
De nämnda förhållandena gör att motorbrännolja och eldningsolja måste behandlas lika vid en mervärdebeskattning. Ett ersättande av energiskatten på oljorna med mervärdeskatt betyder höjd beskattning och således även höjd beskattning av drivmedlet motorbrännolja till den del sådan olja används privat eller i verksamhet som ej omfattas av mervärdeskatten, t. ex. för personbefordran med buss eller taxi. För godstransporterna medför över- gången till mervärdeskatt att den belastning som energiskatten nu medför bortfaller via den i mervärdeskattesystemet inbyggda rätten till avdrag för ingående skatt.
Det anförda betyder, att övergången till mervärdeskatt skulle medföra sänkt beskattning för den dominerande delen av godstransporterna på väg, vilken också svarar för den dominerande förbrukningen av dieselolja. För andra dieseldrivna fordon, bl.a. för den kollektiva busstrafiken, skulle effekten däremot bli en skatteskärpning. Detta skulle kunna motverkas genom en sänkning av kilometerskatten. En generell sänkning av denna skatt skulle emellertid ytterligare reducera beskattningen av godstrafiken. Detta kan förhindras genom att begränsa justeringen av kilometerskatten till sådana fordon som annars skulle få en skatteskärpning, dvs. till bussar och personbilar. Därmed skulle effekten i denna del bli oförändrad skattebelast- ning liksom i fråga om de bensindrivna fordonen enligt vad som anförts därom i det föregående.
En omläggning av drivmedelsbeskattningen på nu redovisat sätt skulle innebära ett inkomstbortfall för staten i nuläget av storleken 200 år 250 milj. kr. Av väsentligt intresse är också vad en övergång till mervärdebeskattning i övrigt skulle innebära i statsfinansiellt hänseende. Den på sidan 716 redovisade beräkningen i fråga om elkraft, eldningsolja och kolbränslen ger en uppfattning härom.
Enligt beräkningen skulle en skattebelastning av storleken en miljard kr/år bortfalla för industrin och jordbruket jämte närstående näringar. Härjämte skulle handeln och transportnäringen få skattelättnader. Mot detta står skatteskärpningar främst för bostadssektorn och servicesektorn, dvs. i fråga om den privata och offentliga konsumtionen, men också för den del av samfärdselsektorn som omfattar passagerarbefordran (SJ samt kommunala spårvägar och tunnelbanor). För bostadssektorn visar beräkningen en skatteökning från drygt 500 milj. kr. till drygt 1 600 milj. kr. eller med drygt 700 milj. kr/år. Härav faller inte mindre än 500 milj. kr. på förbrukningen av
eldningsolja. För elkraft noteras en ökning med ca 200 milj. kr.
Totalt visar beräkningen en minskning av skatteutfallet om ca 180 milj. kr. Till detta skall läggas inkomstbortfallet för drivmedelsbeskattningen vid en omläggning enligt oförändrad skattebelastning för den privata konsumtionen av drivmedel. Det rör sig således om ett totalt skattebortfall av storleken 430 milj. kr. Enligt vad som anförs i direktiven kan ett sådant inkomstbortfall inte accepteras utan det måste undanröjas eller kompenseras. Det synes också naturligt att detta sker inom energibeskattningens ram med beaktande av de energipolitiska aspekterna. Olika lösningar härför står till buds.
Av den lämnade redogörelsen framgår att en övergång till mervärdebe- skattning skulle medföra en väsentlig skatteskärpning för bostadssektorn. Det kan vid sådant förhållande ifrågasättas om det är rimligt att avväga drivmedelsbeskattningen så att den blir oförändrad för den privata konsum- tionen. Det kan också noteras att vägtrafikbeskattningen i fråga om de dieseldrivna fordonen är lägre än för de bensindrivna fordonen. För att mot denna bakgrund åstadkomma en bättre avvägning av beskattningen skulle kunna övervägas att bibehålla nuvarande särskilda drivmedelsbeskattning vid gällande höjd och applicera mervärdeskatten på den på så sätt etablerade, prisnivån. Detta skulle betyda skärpt beskattning av den privata konsum- tionen och oförändrad skattebelastning för näringslivet. Eftersom kilometer- skatten inte har någon höjande effekt på dieseloljepriserna skulle emellertid följden av en sådan lösning blien betydligt större prishöjning för den privata konsumtionen av bensin än för konsumtionen av dieselolja. Skillnaderna i skattebelastning för de bensin- och oljedrivna fordonen skulle öka väsentligt. Om i stället drivmedlen ställs utanför mervärdeskatteomläggningen med undantag dock för motorbrännoljan, som beläggs med mervärdeskatt liksom eldningsoljorna, blir följden en skärpt beskattning av dieseloljan och oförändrad drivmedelsbeskattning i övrigt. Denna skillnad motverkas emel- lertid av att beskattningen av bensin är högre än den beskattning som belastar dieselfordonen.
Som tidigare nämnts tillämpas för oljeprodukterna ett prissysrem med pristillägg som ökar med transportavståndet. Mervärdeskatten ölzar dessa prisskillnader till nackdel för förbrukare på avlägsnare orter. Detta lförhål- lande talar för den senast anförda lösningen. Det bör emellertid Lppmärk- sammas att en särskild utredning tillkallats med uppgift att framlägga förslag till en enhetlig prissättning av oljeprodukter.
I detta sammanhang skall också beröras den i styrmedelsgruppens huvudrapport antydda lösningen med en närmast av miljöskäl betingad energibeskattning kombinerad med mervärdeskatt. Denna konstruktion innebär att de olika energiråvarorna skulle beskattas enligt skattesatsen, som står i relation till deras varierande samhällsekonomiska kostnader ozh risker. En sådan beskattning kan ske i producent- och importledet på sättt som anförts i det föregående beträffande utformningen av en bestående siärskild energibeskattning. På de vid en sådan energibeskattning etablerade piriserna skulle därefter utgå mervärdeskatt. Om en sådan ny energibeskattning "i botten" avvägs så att den tillför statsverket intäkter utöver vad som lbehövs för att över budgeten avsätta medel för energipolitiska åtgärder, skullle visst utrymme skapas för en reducerad mervärdeskatt på elkraft och bräisllen. En sådan lösning har dock inte kunnat granskas närmare, i brist på underrlag för
1 i l l l l l | I
beräkning av skattesatserna för den i detta system ingående rent energipo- litiskt betingade energiskatten. Det kan emellertid även vid detta alternativ ifrågasättas om drivmedelsbeskattningen skall inordnas härunder.
Slutligen skall här tas upp några mervärdeskattefrågor av mera indirekt energipolitisk betydelse. De har uppmärksammats vid den kartläggning av olika tänkbara styrmedelsåtgärder som verkställts inom gruppen och redo— visas här närmast för fullständighetens skull.
Mervärdeskatten omfattar godstransporter. Härav följer att rätt till avdrag för ingående skatt föreligger för anskaffningar av transportmedel för detta ändamål. Genom att begränsa eller slopa denna avdragsrätt generellt eller selektivt, t. ex. så att den endast omfattar fordon för godstransporter på väg, skulle en kostnadsfördyrande och därmed sparbefrämjande effekt i energi- hänseende åstadkommas. En sådan åtgärd skulle även kunna medföra viss överföring av godstransporter från väg till exempelvis järnväg. Den energi- politiska effekten synes dock tveksam och åtgärden skulle få negativa verkningar bl. a. i internationella konkurrenshänseenden.
Inrikes persontransporter är undantagna från mervärdeskatt. Skatt utgår inte på biljettpriserna, men dessa påverkas av att företag som ombesörjer personbefordran, såsom SJ och bussföretag, inte har rätt att lyfta av ingående skatt för inköp av fordon eller annat för verksamheten. För rederiernas del gäller att deras fartygsanskaffningar är särskilt undantagna från mervärde- skatt.
Införs skatteplikt för personbefordran skulle den kollektiva persontrafiken missgynnas relativt sett i förhållande till de privata personbilstransporterna. Däri ligger inga energipolitiska förtjänster. Däremot skulle rätt till avdrag för ingående skatt för företag som bedriver kollektiv persontrafik på väg eller järnväg innebära viss kostnadsminskning som förbättrar företagens konkur- renskraft. Därmed skulle en sådan åtgärd kunna bidra till att uppnå en från energipolitisk synpunkt önskvärd ökning av kollektivtrafiken och minskning av den privata biltrafiken. Den energipolitiska effekten torde dock endast bli marginell.
Som tidigare nämnts gäller särskilda regler i fråga om personbilar som används i skattskyldigs verksamhet. Med hänsyn till att sådana bilar används både i rörelsen och privat gäller, att avdragsrätt inte föreligger för ingående skatten på förvärv av sådant fordon medan i stället generell och odelad avdragsrätt föreligger för ingående skatt på driftskostnader för bilen. Beskärs denna avdragsrätt skulle företagens bilkostnader öka, och detta skulle möjligen kunna leda till att företagen blir mera restriktiva med bilförmåner. Även här torde den energipolitiska effekten bli högst marginell.
6 Vissa inkomstskattefrågor
Inom den direkta beskattningen är det främst två förhållanden som är av intresse från energipolitisk synpunkt. Det ena gäller möjligheten att för privat bruk disponera bil som ställs till förfogande av arbetsgivaren, s. k. bilförmån. Det andra gäller rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för resor mellan bostaden och arbetsplatsen.
6. 1 Bil/örmån
Värdet av den förmån som ligger i att en arbetstagare får använda en personbil, som tillhör arbetsgivaren, för privat bruk skall tas upp som skattepliktig intäkt av tjänst av arbetstagaren. Detsamma gäller om arbets- givaren "leasar" en personbil i stället för att köpa den. Även egen företagare, som använder rörelsens personbil för privat bruk, beskattas härför.
I den mån arbetstagaren resp. företagaren använder bilen "i tjänsten" sker ingen beskattning. Detsamma gäller f. ö. om en arbetstagare använder sin egen personbil "i tjänsten" och uppbär ersättning härför från arbetsgivaren enligt statliga normer eller sämre.
En av fördelarna för arbetsgivare och arbetstagare med "tjänstebil" är att sociala avgifter och arbetsgivareavgifter inte utgår på värdet av bilförmån. Företagsskatteberedningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1977:86) Beskatt- ning av företag föreslagit att sådana avgifter skall tas ut på värdet av bilförmån. En sådan åtgärd får sannolikt märkbar effekt på nytillskottet av tjänstebilar som får användas för privat bruk och kan på längre sikt leda till en minskning av totala antalet sådana fordon. Det kan också tänkas att åtgärden leder till en övergång till mindre och energisnålare bilar, eftersom värdet av bilförmånen då blir lägre. Om åtgärden leder till en minskning av antalet tjänstebilar kommer troligen den totala körsträckan att minska eftersom viss "överflödskörning", som nu kan ske till obetydlig kostnad för den enskilde, bör minska om hela kostnaden får bäras av den som använder bilen. På kort sikt träffas de företag som använder sig av tjänstebilssystemet av högre kostnader för bilarna. Detta får bäras av företagen, de anställda och/eller företagens kunder. På lång sikt torde åtgärden leda till minskad användning av systemet.
6.2 A va'ragsrätten för resor
Vid 1973 års taxering avseende 1972 års inkomster medgavs avdrag med ca 1 600 milj. kr. för kostnader för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats. Avdragen är i dag betydligt större. En slopad eller begränsad rätt till avdrag för resor med egen bil till arbetet skulle ha den effekten att det kollektiva resandet ökar och att därmed samtidigt den enskilde sparar in en del kostnader. 1 de fall kollektiva resemöjligheter saknas och därmed resor med egen bil är nödvändig medför en sådan åtgärd en kostnadsökning i form av högre inkomstskatt. Vidtas åtgärden separat kommer dessutom de som diSponerar tjänstebil eller får sina bilkostnader betalda av arbetsgivaren att gynnas i de fall då resorna till och från arbetet har lägre förmånsvärde än det gällande avdraget för sådana resor. Om båda åtgärderna vidtas samtidigt uppkommer inga sådana följdverkningar.
De tabeller i betänkandet som anger energianvändning eller energitillförsel uttryckt i TWh har omräknats till PJ. Som framgår av bilaga 1 är enhetenjoule (J) den energienhet som ingår i det 5. k. SI-systemet, som enligt internatio- nellt fastställda rekommendationer bör användas (TWh =3,6 PJ). Tabellerna redovisas i det följande. Undantag har gjorts för tabeller där redovisning av energianvändning eller energitillförsel inte är det primära syftet samt sådana tabeller som endast behandlar el.
Energibalanser redovisas på tre olika sätt. För det första anges enligt kommissionens redovisningsmodell energin förutom i TWh även i PJ.
För det andra anges en modifierad redovisning med "primär kärnenergi” uttryckt i TWh och PJ. ”Primär kärnenergi” innebär att det termiska energiinnehållet i tillfört kärnbränsle anges. Därvid har räknats med medelverkningsgraden 32 % för kärnkraftverk och 70 % för kärnkraftvär- meverk.
För det tredje anges en redovisning enligt IEA uttryckt i TWh och Mtoe, vilken närmare beskrivs i bilaga 1, avsnitt 3. I detta fall har bl. a. följande principer tillämpats:
Tillförd vattenkraft, vindkraft och kärnkraft har angivits så att producerad elenergi blir 38.2 % av den tillförda energin. Detta gäller även kärnkraftvär- meverken. Dessa levererar även värme, varigenom omvandlingsförlusterna minskar. I totala tillförseln och slutliga användningen inom industrin ingår oljeprodukter för icke-energiändamål med 12 TWh år 1978, 24 TWh år 1985 och 30 TWh år 1990. Utnyttjad spillvärme räknas ej som tillförd energi utan som ett minskat behov av energianvändning inom bostadssektorn.
Tabell 3.1 Sveriges energibalans åren 1955 och 1965 (exkl. bunkring för utrikes sjöfart) ___—__M— År 1955 År 1965 PJ % PJ % Tillförsel Importerade fasta bränslen (dvs. stenkol, koks, brunkol) 166 (25) 90 (8) lmporterad olja 313 (46) 691 (64) Inhemska bränslen 104 (15) 112 (10) Vattenkraftproduktion 94 (14) 191 (18) Summa tillförsel 677 (100) 1 084 (100) Förluster m. m. 50 58 626 1 026 Användning Industri 281 (45) 450 (44) Samfardsel 97 (15) 162 (16) Handel, hushåll, m. m. ("övrigt") 248 (40) 414 (40) Summa användning 626 (100) 1 026 (100)
” Omräkning till PJ har skett från det i källan angivna energimåttet kalorier (cal). Det bör observeras vid jämförelse med uppgifter från senare statistik att inte bara det gemensamma energimåttet utan också beräkningsmetoderna på vissa punkter är andra i den statistik som numera ges ut. Exempelvis beräknades eltillförseln efter 'annan metod 1967 än nu (lägesenergi resp. bruttoproduktion). Detta gör att jämförelser mellan äldre och nyare silTror måste göras med stor försiktighet även när balanserna är angivna i samma mått.
Källa: Rapport rörande Sveriges energiförsörjning, Ds Fi 196718.
Tabell 3.2 Sveriges energibalans åren 1965 och 1970-1975 (exkl. raffinaderiförluster, inkl. bunkring för ut- rikes sjöfart)
1965 1970 1971 1972 1973 1974 1975
PJ (%) PJ (%) PJ (%) PJ (%) PJ (%) PJ (%) PJ (%)
Tillförsel
Importerade _ fasta bränslen 90 (8) 65 (5) 65 (4) 58 (4) 68 (5) 76 (5) 79 (5) Oljaa 727 (65) 1 105 (76) 1062 (74) 1 112 (75) 1 134 (72) 1026 (70) 1040 (68) Inhemska brän-
slenb 112 (10) 122 (8) 122 (8) 122 (8) 144 (9) 148 (10) 148 (10) Vattenkraft och
kärnkraft 191 (17) 151 (10) 187 (13) 198 (13) 220 (14) 212 (14) 252 (17) Nettoimport av
el 14 (l) 7 (l) 4 (—) 4 H 11 (1) 4 (—)
Summa tillförsel 1120 (100) 1458 (100) 1444 (100) 1494 (100) 1570 (100) 1472 (100) 1523 (100)
Förluster 58 115 108 126 126 115 115 Användning Industri 450 (42) 551 (41) 540 (41) 554 (40) 590 (41) 598 (44) 594 (42) Samfärdsel" 198 (19) 245 (18) 245 (18) 257 (19) 270 (19) 259 (19) 270 (19) Handel, hushåll,
m.m.
("övrigt") 414 (39) 547 (41) 551 (41) 558 (41) 583 (40) 500 (37) 544 (39)
Summa använd- ning 1062 (100) 1342 (100) 1336 (100) 1368 (100) 1444 (100) 1357 (100) 1408 (100)
” Därav bunkring för utrikes sjöfart: 36 50 50 54 47 50 47 b Uppskattade värden 1965 och 1970-1972. Beräkningsgrunderna ändrade 1973.
Källor: Ds Fi 196718 (avs. år 1965) SIND PM 1977:5 (avs. år 1970—1972). SOS Energi. Energiförsörjningen 1973—1975.
Tabell 3.3 Sveriges energibalans 1976 och 1977 (preliminära värden. ej temperatur-
korrigerade) 1976 1977 (%) PJ (%) Tillförsel Importerade fasta bränslen 65 (4) 54 (4) Importerad olja" 1 138 (72) I 130 (72) Inhemska bränslen 126 (8) 119 (8) Vattenkraft 194 (12) 191 (12) Kärnkraft 54 (4) 68 (4) Nettoimpon/export av el 7 (0) —4 (0) Summa tillförsel 1 584 (100) 1 559 (100) Förluster 126 130 Användning: Industri 576 (39) 540 (38) Samiärdsel" 284 (20) 295 (21) Handel, hushåll, m. m. ("övrigt") 598 (41) 594 (41) Summa användning ] 458 (100) 1 429 (100) " Därav bunkring för utrikes sjöfart 54 resp. 58 PJ. Tabell 5.1 Prognoser för energianvändning och elproduktion år 1985, P.] Total tillförsel El produktion EK-67 (alt. 1) 2 441 648 EK-67 (alt. 2) 3534 540 CDL 1972 720 EPU l974 (alt. 3) 2016 630 EPU l974 (alt. 4) 2 052 374 Prop. 1975230 1 944 572 SIND våren 77 I 894 496 SIND alt. A 1 764 457 Tabell 5.3 Sammanfattning av slutlig energianvändning och ökningstakter 1974 1985 1990 199) % Totalt El Totalt El Totalt EI Totalt El ' Enhel: PJ Industri 5829 142,6 720 205 763 230 817 259 Samfa'rdsel 2581 7,6 342 11 353 11 367 11 Bostädera 301,3 60,8 346 1 12 335 130 324 148 Service m. m.a 1735 43,6 202 72 212 83 223 94 Jordbruk etc.” 33,8 2,5 36 4 36 4 36 4 Totalt 1 349,6 2542 1 645 400 1 699 457 I 764 515
” Icke temperaturkorrigerade värden. Dessutom påverkade av krisåtgärder våren 1974.
Tabell 6.1 Energivändningen år 1976 (prel. värden), PJ
Bränsle El
Industri
436 140
Samfärdsel 277 7 284 20 Bostäder 310 76 385 26 Service m. m. 155 58 212 15
Totalt 1 177 281 1 458 100
" Inkl. 54 PJ bunkring för utrikes sjöfart.
Tabe116.3 Samfärdselns energianvändning år 1976.
PJ %
Personbilar l37,2 Inrikes luftfan 5,0 Bussar 6,8 Järnväg (persontrafik) 5,0 Annan spårbunden trafik 1,1 Fritidsbåtar 4,0 Mc, mopeder m.m. 0,7
Summa inrikes persontransponer 1598 56 Lastbilar 43.9 Järnväg (godstrafr k) 4_0 Inrikes sjöfart 4_0
Summa inrikes godstransporter 51,8 18 Utrikes sjöfart (bunkring i Sverige) 52,9 19 Utrikes luftfart (bunkring i Sverige) 8,3 3 Försvaret 12,2 4
Totalt 285,1 100
Tabell 6.4 Bostädernas energianvändning år 1975 (temperaturkorrigerade värden).
Bränsle EI Totalt PJ % PJ % PJ % Uppvärmning 302 18 28 320 87 därav: fjärrvärme 43 14 oljevärme 259 86 elvämte 18 Hushållsel 47 72 47 13
Totalt 65
Tabell 6.6 Olika bostadstypers uppvärmningsform och energianvändning år 1975 (temperaturkorrigerat)
PJ ”n Småhus, hushållsel 20,5 Småhus, uppvärmning 189,0
Därav el 19,1 10
fjärrvärme 2.9 2 olja m.m. 1610 88 Småhus, totalt 209,5 Flerbostadshus, hushållsel 24,8 Flerbostadshus. uppvärmning l33,6
Därav el 1.4 I
fjärrvärme 5.8 31 olja m. m. 832 68 Flerbostadshus, totalt 1584 Samtliga bostäder 102,2
Tabell 6.7 Energianvändare inom sektorn service m. m. år 1975
P] %
Uppvärmning etc., lokaler 1512 72 Renhållning, el- och vattenverk
m. m. 3,6 1 Byggnadsverksamhet 7,2 3 Fritidshus 7,2 4 Gatubelysning 3,6 2 Jordbruk 14,4 7 Trädgårdsnäringen 14,4 7 Skogsbruk 3.6 2 Fiske 3.6 2
Summa 208,8 100
Tabell 6.9 Möjliga energibesparingar inom transportsektorn år 1990, P.]
Transportmedel Lägre Högre sparambition sparambition Personbilar” 7,9 33,1 Lastbilar 2,2 12,2 Inrikes luftfart 1,1 2,9 Bussar 0 0 Järnväg 0 0 Inrikes sjöfart O 0 Fritidsbåtar 0 2,2 Övrigt 0 0 Summa 1 1,2 50.4
" Vid beräkningen av energibesparingarna inom personbilstrafiken har hänsyn tagits till en ökad energikonsumtion inom kollektivtrafiken på totalt 1,1 resp. 3,6 PJ.
Tabell 6.11 Sammanställning av energisparmöjligheter år 1990 och kostnadskonse- kvenser
Nettoenergi- Investerings- besparing kostnader PJ/åra Miljarder kr.
Bostäder 108,0 61,0
därav småhus 55,8 40,0 flerbostadshus 52,2 21 ,0 Övriga hus 70,2 26,0 Solvärme- och värmepumpteknik 32,4 31,0
därav småhus 23,4 28,0 flerbostadshus 9,0 3,0
" Omräkning till bruttoenergibesparing kan ske med faktorn 1,33.
Tabell 6.12 Årskostnader och investeringsbehov för småhus
Lönsamhetsgräns Nettobespa- Årskostnad Investering Anm. öre/kWh ring år 1990 milj. kr miljarder PJ/år ränta = 4 % kr. 0 1,8 Enligt SBN 2 9.0 ( 5 — 5 16,2 —- 200 -—- I 700 —- 8 exkl. ytskikt 4.2 . . 10 3 f 900 10,5 lnk1.ytsklkt __ 850 —- 10 exkl. ytskikt 15 3610 fl 000 —- 13 inkl. ytskikt 20 ** 37.8 —- I 500 * 19 solenergi
Tabell 6.13 Årskostnader och investeringsbehov för flerfamiljshus
Lönsamhetsgräns Nettobespa- Årskostnad Investering Anm. öre/kWh ring 1990 milj. kr. miljarder PJ/år ränta =4 % kr.
0 3,6—5.4 Enligt SBN 2 10,8 — 100 0.5—]
5 25.2 '— 400 —- 3.5
__ —- 700 —- 9 exkl. ytskikt
10 39'6 f— 800 —- 9 inkl. ytskikt
(15) 20 *- 43,2 —- 1 000 * 12 solenergi
Tabell 6.14 Årskostnader och investeringsbehov för övriga lokaler
Lönsam- Nettobe- Årskostnad Investering Anm. hetsgräns sparing 1990 milj. kr. miljarder öre/kWh PJ/år kr.
0 Enligt SBN 2 25,2 110 —- 0,5 5 30,6 300 2
850 —- 6,5 exkl. ytskikt
10 46'8 900 —- 7,0 inkl. ytskikt (15) 20 48,6 1 100 9,0
Tabell 6.15 Årskostnad och investeringsbehov för industrilokaler
Lönsam- Nettobe- Årskostnad Investering Anm. hetsgräns sparing 1990 milj. kr. miljarder öre/kWh PJ/år kr. 0 ca 1,8 "Enligt SBN" ( 2) 2,9 5 — 5 3.6 20 ( 1 5 12,6 —- 250 —- 3.5 20 13,8 —- 325 4,5
Tabell 6.16 Sparmöjligheter och totala utgifter enligt departementspromemorians fyra alternativ
Energibesparing Totala investeringar vid genom- år 1988 förandet av energisparprogrammet miljarder kr. (inkl. mervärdeskatt) Netto Brutto PJ/år PJ/år
1 76 97 14 11 115 140 31 111 140 173 48 IV 173 216 81
e—- Ruskin—1:45. _ . _
Tabe116.17 Energianvändning för övriga ändamål år 1975 och 1990, PJ
1975 1990 1990 Referensprognosen Hushållnings- ———————— gruppen Bränsle El Bränsle EI Bränsle El Hushållsel i bostäder — 45,4 — 61,6 — 57,6 Eldrift i övriga lokaler — 26,3 — 40,3 — 33,8 Gatubelysning — 3,6 — 5,0 — 3,6 Renhållning, byggnadsverksam- het, m. m. exkl. gatubelysning 4,7 6,8 6,1 13,3 3,1 13,3 Fritidshus 3,2 4,3 2,5 13,3 2,5[2 13,30 Jordbruk 31,3 2,9 31,7 3,6 28,1 3,6 Summa 39,2 89.3 40,3 137,2 36,7 125,3
0 Har ej granskats närmare av hushållningsgruppen
Tabell 6.29 Energiinnehåll i uran
Energiinnehåll i PJ per 1 000 ton uran
Lälivatienreakrorer Enbart elproduktion, upparbet-
ning och återföring 191 Enbart elproduktion, ej återföring 133 El- och värmeproduktion, upparbet-
ning och återföring 378 El— och värmeproduktion, ej återföring 266 Bridreaktorer Enbart elproduktion 9 450 El- och värmeproduktion 15 840
Tabell 6.30 Energiinnehåll i PJ i nationella och globala urantillgångar vid enbart
elproduktion Nationella Kända globala Kända och upp— tillgångar tillgångar skattade globala (304 000 ton (2 190 000 tillgångar uran) ton uran) (4 290 000 ton uran) lättvattenreaktorer utan återföring 39 600 291 600 572 400 Lättvattenreaktorer med återföring 57 600 417 600 817 200 BridreaktorertI 2 872 800 20 703 600 40 564 800
" Med bridreaktorer skulle det löna sig att utnyttja även uranfattigare malmer varför siffrorna inte är helt relevanta.
Tabell 6.37 Tillförselgruppens bedömning av energitillgång från energiskogar och skogsavfall ___—_______——_—————_ Alter- Biomassatyp 1985 1990 2(X)0 nativ ——————— __
Mtoe/år PJ /år Mtoe/år PJ/år Mtoe/år PJ/år ___—____________—————_— Min. Energiskog 0 0 O 0 0,4 18,0
Skogsavfall 1,5 61,2 1,5 61,2 1,5 61,2 Totalt 1,5 61 ,2 1,5 61 ,2 1,9 79,2 Max. Energiskog 0 0 0,5 21 ,6 5,3 2268 SkogsanalI 3 126,0 3 126,0 3 126,0 Totalt 3 126,0 3.5 1476 8.2 3492
___—_—__——_——_—
Sammanställning under avsnittet 6.2.7 Energisystemets aktuella struktur
Energislag 1976 1977 PJ PJ
El 140,4 138,6 Kol och koks 64,8 54,0 Oljeprodukter 243,0 226,8 Inhemska bränslen 122,4 115,2 Fjärrvärme 5,4 5,4
Summa 576,0 540,0
Tabell 6.43 Energitillförsel år 1976 och 1977. preliminära värden
1976 1977 PJ % PJ % lmporterad energi olja 1 138 72 1 130 72 kol och koks 65 4 54 4 uran 54 4 68 4 Inhemsk energi ved, lutar och avfall 126 8 119 8 vattenkraft 194 12 191 12 Netto import av el 7 —7 Summatillförsel 1 584 100 1 555 100
Sammanställning under avsnittet 6.2.7 Energisystemets aktuella struktur
1976 1977 PJ PJ Olja 101 103 Ovriga bränslen 4 5 Summa 104 108 (varav omvandlings- och distri- 27 29) butionsförluster
Tabell 8.6 Jämförelse av industriverkets prognosalternativ år 1990 för användnings- sektorerna
Skillnad i PJ i industriverkets alternativ B jämfört med referensprognosen
Totalt El Industri —51,8 — 7,9 Samfärdsel —11,9 0 Bostäder —18,0 - 4,0 Service m.m. -13,0 - 0,4 Jordbruk m.m. — 2,9 0 Totalt —97,6 12,2
Tabell 8.7 Sammanfattning av slutlig användning, PJ/år
1974 1990
Ref. alt. Alt. E Differens
Industri 582,8 764,6 804,6 40,0 Samfärdsel 258,1 355,0 348,8 —6,2 Bostäder 297,4 33,7 338,4 4,7 Service rn. m. 171,0 212,0 212,4 0,4 Jordbruk m. m. 33,8 35,3 35,3 0 Totalt 1 343,2 700,6 1 739,5 38,9 Därav el 251,3 456.1 5694 13,3 fjärrvärme 52,6 134,3 136,4 2,2 bränslen 1 0393 1 110,2 1 133,6 23,4
Tabell 8.9 Jämförelse mellan energianvändningen i MALTE och referensprognosen år 1990
Skillnad i PJ/år jämfört med referensprognosen
Totalt Därav el Industri —194,4 — 59,8 Samfärdsel —100,8 + 6,1 Bebyggelse —100,8 — 49,6 Jord-, skogsbruk — 5,8 — 0,7 Ovrig el — 19,8 — 19,8
Totalt —421,6 —123,8
Tabell 8.11 Industrins energianvändning
1976 1990 PJ Referensprognos Besparingsprognos Hushållnings- gruppen "Hög"
PJ Ökning/år PJ Ökning/år PJ Ökning/år 1976—1990 1976—1990 1976—1990 96 96 %
Bränsle 436 533 1,5 490 0,8 490 0,8 EI 140 230 3,6 223 3,4 209 2,9
Totalt energi 576 763 2,0 713 1,5 699 1,4
Tabe118.13 Energianvändning i olika branscher, PJ
Bransch 1976” 1990 PJ Referensprognos Besparingsprognos Differens _ PJ PJ Ökning/år PJ Ökning/år 1976—1990 1976—1990 96 %
Gruvor 2,1 2,1 Livsmedel — — Textil — — Trä, massa, papper 2,1 1,5 Grafisk — — Kemisk 2,5 1,1 Jord och sten 1,2 0,6 Järn och metall 1,5 1,4 Verkstäder 4,5 4,2 Varv — — Övrig — — Småindustri — —
I N
Il OOOwwA—AOSOOOO
U! 0
Totalt 2,0 l ,5
" Preliminära värden.
Tabell 8.14 Möjliga besparingar år 1990 i förhållande till referensprognosen, PJ Minskad förbrukning av
Bränsle El enligt indu- El enligt kom- Total ener-
striverkets be- missionens gibesparing sparingsprognos alternativ A alternativ A Trä, massa, papper 25 4 7 36 Kemisk 4 4 — 7 Jord och sten 4 — — 4 Järn och metall 4 — — 4 Verkstäder 7 — — 7 Övriga 0 — - — Varvtalsreglering m. m., ej bransch- fördelat — — 7 7 Summa 43 7 14 65
Tabell 8.15 Energianvändning inom samfärdselsektorn
1976 1990 PJ Referensprognosen Energikommisionen Differens _ _ PJ PJ Ökning/år PJ Ökning/år 1976-1990 1976—1990 % % Bränsle 277 346 1,6 320 l ,0 -25 El 7 11 3,1 11 3,2 0 Totalt, energi 284 356 1,6 331 1,1 —25 Åtgärd PJ Bättre körsätt, underhåll 1,8—3,6 Åtgärder för att förbättra efterlevnaden av gällande hastighetsbe- stämmelser 1,8—3,6 Utbyggd kollektiv trafik, vissa restriktioner mot personbilstrafik i framför allt större tätorter, dämpad tillväxt av personbilsbeståndet 5,4—7,2 Bättre resandeplanering, individen avstår från onödigt resande, ökad samåkning 3,6 Normer för högsta tillåtna specifika bränsleförbrukning för person-
bilar kombinerat med en med hänsyn till specifik förbrukning starkt progressiv årlig fordonskatt 5,4 Frivilliga sparprogram inom lastbilstrafiken 3,6—5,4
Tabell 8.16 Energianvändning i bostäder, alternativ A, PJ
1976 Industriverkets Energikommissio- Diffeiens referensprognos nens alternativ A
År % År % 1990 ökning/år 1990 ökning/år 1976—1990 1976—1990
Bränsle 309 205 —3,0 209 —2,9 El 76 130 +3,9 83 +0,7
Totalt, energi 385 335 —1,0 292 —2,0
Tabell 8.19 Energianvändning inom servicesektorn
1976 1990 PJ Industriver- Energikommi- Differens mel- kets refei'ens- sionens alter- lan referens- prognos nativ Aa prognosen _— _— och alterna- PJ Ökning/år PJ Ökning/år nativ A 1976—1990 1976—1990 PJ % %
Bränsle 155 162 0,3 155 — — 7 El 57 86 2,9 68 1,2 —18
Totalt, energi 212 248 1,1 223 0,4 —25
" Uppgifterna framtagna särskilt för ekonomidepartementets modellberäkningar.
Tabe118.21 Total energianvändning i alternativ A är 1990, PJ
Bränsle El Totalt, energi
Industrin 490 698 Samfärdsel 320 19 331 Bostäder 209 83 292 Service m. m. 155 68 223
Summa 1 174 1 544
Tabe118.24 Värmebehov (netto) för lokaluppvärmning fördelat på uppvärmnings- form. Alternativ A, PJ
1976 1978 1985 1990
Elvärme 32,4 40,0 42,1 39,6 Fjärrvärme 75,6 87,1 141,8 170,6
Solvärme — — 1,1 3,6 Övrig uppvärmning 241 ,2 230,4 156,6 116,3
Summa 349,2 357,5 341,6 330,1
Tabell 8.25 Fjärrvärmeproduktion i alternativ A
1976 1978 1985 1990 erh l:.Jrh thh PJth thh Plih Mwlh PJrh Kraftvärmeverk Olja 3 250 28,8 4 000 21,6 4 780 59,4 4 940 62,3 Gas — — — — 650 9,0 800 8,3 Kol 50 0 50 0 800 9,7 2 050 25,9 Torv — — — — 250 3,2 650 8,3 Ved — — - — 350 4,7 1 250 16.2 Hetvattencentraler Olja 7 850 48,6 8 760 68,0 14 170 54,0 15 790 41 ,4 Torv — — — — 40 0,4 90 1.1 Ved — — — — 50 0,7 250 3,2 Spillvärme ink/. sopförbränning 300 3,6 300 3,6 300 10,8 300 10,8 Solvärme - — — — — 1 ,1 — 7,2 Summa produktion (inkl. distributionsförlust 7—8 %) 11 450 81,0 13 100 93,2 21 390 1530 26 120 184,7
Tabe118.26 Industrins bränslebehov åren 1978. 1985 och 1990. Alternativ A, PJ
Energibärare 1978 1985 1990
Totalt Exkl. Totalt Exkl. Totalt Exkl.
mot- mot- mot—
tryck tryck tryck Oljeprodukter 259 259 270 248 158 140 Ångkol 0 O 0 0 0 0 Metallurgiskt kol 68 68 68 68 72 72 Naturgas 0 0 22 22 22 22 Avfallsbränslen 119 108 133 122 144 130 Biobränslen 0 0 11 11 97 86 Torv 0 0 11 1 1 36 32 Summa 446 435 515 482 529 482
Tabe118.29 Tillförsel av energiråvaror för produktion av metanol. Alternativ A, PJ
Energiråvara 1985 1990 Metanolimport 1,1 — Restoljor — 18,0 Kol — 18,0 Biobränslen — 36,0
__
Summa 1,1 72,0
Tabell 8.30 Anläggningar för metanolproduktion. Alternativ A
Anlägg- Färdig år Råvara Produktion ning nr Milj. ton PJ
1 1987 Olja/kol 1,0 18—22 2 1990 Biobränslen ] ,0 18—22 3 1992 Biobränslen 1,0 18—22 4 1995 Biobränslen 1,0 18—22 5 1998 Biobränslen 1,0 18—22 6 2000 Biobränslen 0,5 9—1 1
Tabell8.3l Tillförsel av energiråvaror och energibärare år 1990. Alternativ A, PJ
Energiråvara/ Sektor Raffinaderi- Summa energibärare ___—___— förluster El och värme” Industri Transporter
Olja 493 140 299 43 975 Koi 75 72 18 165 Naturgas 18 22 40 Vattenkraft 238 238 Vindkraft 14 14 Solvärme 11 11 Spillvärme 7 7 Sopor m. m. 4 4 Bark, lutar 14 130 144 Biobränslen 40 86 36 162 Torv 40 32 72 Kärnbränslen 0 0
Summa 954 482 353 43 1 832
" Inkl. industriell mottryckskraft.
Tabell 8.32 Slutlig energianvändning resp. total energitillförsel
Energislag/ År 1976 År 1978 energianvändare
EK:s EK:s modif. redov. Redovisning EK:s EK:s modif. redov. Redovisning Redovisning m. primär kärnenergi enligt IEA redovisning m. primär kärnenergi enligt IEA
TWh PJ % TWh PJ % TWh Mtoe % TWh PJ % TWh PJ % TWh Mtoe %
Tora/tillförsel 452 1627 100 484 1742 100 578” 49,7” 100 431 1552 100 478 1721 100 578” 49,7" 100
varav Olja och olje-
produkter 328 1181 72,6 328 1181 67,9 340(1 29,20 58,8 294 1058 68,2 294 1059 61,5 306” 26,3” 52,9 Kol och koks 18 65 4 18 65 3,7 18 1,5 3,1 19 68 4,4 19 68 4.0 19 1,6 3,3 Naturgas
Vattenkraft 54 194 12 54 194 11,1 141 12,1 24,4 61 220 14,2 61 220 12,8 160 13,8 27,7 Vind Sol
Bark, lutar 35 126 7,7 35 126 7,2 35 3,0 6 34 122 7,9 34 122 7,1 34 2,9 5,9 Energiskog
Skogsavfall, halm,
sopor 1 4 0,2 I 4 0,2 1 0.1 0.2 Spillvärme
Torv
Kärnkraft 15 54 3,3 47 169 9,7 39 3,4 6,8 22 79 5,1 69 248 14,4 58 5,0 10
Elimport 2 7 0,4 2 7 0,4 5 0,4 0,9
Omvandlings- och överföringsförluster 47 169 79 284 161 13 .8 27 97 74 267 162 13 .9
Slutlig energi - användning 405 1458 100 405 1458 100 417” 35,9” 100 404 1454 100 404 1454 100 416” 35,8” 100
varav Industri 160 576 40 160 576 40 172” 14,8” 41 156 562 39 156 562 39 168” 14,5” 40 Transporter 79 284 20 79 284 20 79 6,8 19 86 310 21 86 310 21 86 7,4 21
Bostäder Servicem.m. % 166 598 40 166 598 40 166 14.3 40 162 583 40 162 583 40 162 13,9 39
0 Varav 12 TWh (1 Mtoe) för icke-energiändamål m. m.
Tabell 8.32 Slutlig energianvändning resp. total energitillförsel. Alternativ A
Energislag/ År 1985 (alt. A) År 1990(a1t_ A) energianvändare
EK:s EK:s modif. redov. Redovisning EK:s EK:s modif. redov. Redovisning redovisning m. primär kärnenergi enligt lEA redovisning m. primär kärnenergi enligt lEA
% TWh Mtoe %
Total rill/örsel 100 varav Olja och olje-
produkter 319 Kol och koks 23 Naturgas 11 Vattenkraft 64 Vind — Sol 1 Bark, lutar Energiskog Skogsavfall, halm,
sopor Spillvärme Torv Kärnkraft
65017 55,9” 100
343” 29,5" 57 ,7 271 53 ,2 23 2,0 3,9 46 9
1 1 0,9 1 ,9 1 1 2,2 168 14,4 28,3 66 13
— — — 4 0,8
1 0,1 0,2 3 0,6
37 3,2 6,2 40 7,9
— — 20 3.9
3014 25.917 46 4,0 1 1 0,9
173 14,9 10 0,9
3 0,3 40 3,4 — 20 1,7 0,5 1,0 26 5,1 — — 2 0.4 0,4 0,8 20
26 2,2 20 1,7
Omvandlings- och
överföringsförluster 55 198 193 16,6
Samma som EK:s redovisning p. g. a. ingen kärnenergi Samma som EK:s redovisning p. g. a. ingen kärnenergi
Slutlig energi -
användning 4250 1 530 100 45717 39.317 100 varav
lndustri 187 673 44 2241) 19,30 49 Transporter 90 324 21 92 7,9 20 Bostäder 87 313 20 79 6.8 17 Service m. m. 61 220 14 62 5.3 14
” lnkl. 24 TWh (2,1 Mtoe) oljeprod. för icke energiändamål. & lnkl. 30 TWh (2,6 Mtoe) oljeprod. för icke energiändamål. f Härav kan endast 413 TWh (1487 PJ) tillgodoses,jfr avsnitt 8.2.
Tabe118.33 Energibesparande åtgärder utöver referensprognosen åren 1979—1990. Alternativ A
Sektor Besparing, PJ Investering, miljarder kr. Industri 65 9 Samfärdsel 25 —" Bostäder 43 10 Service m. m. 25 3” Summa 158 22
” Har ej kunnat beräknas. ” Avser endast den del som gäller investeringar inom uppvärmningsområdet.
Tabell 8.45 Industrins energianvändning
1976 1990- PJ Referensprognos Besparingsprognos Hushållningsgruppen __ __ "Hög" PJ Ökning/år PJ Ökning/år PJ Ökning/år 1976—1990 1976—1990 1976—1990 % % % ___—___ Bränsle 436 533 1,5 490 0,8 490 0,8 El 140 230 3,6 223 3,4 209 2,9 Totalt, energi 576 763 2,0 713 1,5 699 1 ,4
___—___—
Tabell 8.47 Energianvändning i olika branscher
___—___— Bransch 1976” 1990
PJ ___—_ Referensprognos Besparingsprognos Differens _— PJ PJ Ökning/år PJ Ökning/år 1976—1990 1976—1990 % % Gruvor 22 29 2,1 29 2,1 0 Livsmedel 29 29 — 29 — 0 Textil 7 7 - 7 — 0 Trä, massa, papper 252 338 2,1 309 1,5 -29 Grafisk 4 4 — 4 — 0 Kemisk 43 61 2,5 50 1,1 —11 Jord och sten 39 47 1,2 43 0.6 — 4 Järn och metall 122 151 1,5 148 1,4 — 3 Verkstäder 47 86 4,5 83 4,2 — 3 Varv 4 4 — 4 — 0 Övrig 0 0 — 0 — 0 Småindustri 7 7 — 7 — 0 Totalt 576 763 2,0 713 1,5 —50
Tabell 8.48 Möjliga besparingar år 1990 i förhållande till referensprognosen, PJ
Minskad förbrukning av
Bränsle El enligt El enligt Total industri- kommissio- energi- verkets be- nens alter- besparing sparings— nativ B alterna- prognos tiv B
Trä, massa, papper 25 4 7 36 Kemisk 4 4 7 Jord och sten 4 4 Järn och metall 4 4 Verkstäder 7 7 Övrig 0 Varvtalsreglering m. m. ej branschfördelat 7 7 Summa 43 7 14 65
Tabell 8.49 Energianvändning inom samfärdselsektorn
1976 1990 PJ Referensprognosen Energi kommissionen Differens _— PJ PJ Ökning/år PJ Ökning/år 1976—1990 1976—1990 % % Bränsle 277 346 1 ,6 320 l .0 —25 El 7 11 3,2 11 3,2 0 Totalt. energi 284 356 1,6 331 1,1 —25 Åtgärd PJ Bättre körsätt, underhåll 1,8—3,6 Åtgärder för att förbättra efterlevnaden av gällande hastighets- bestämmelser 1,8—3,6 Utbyggd kollektiv trafik, vissa restriktioner mot personbilstrafik i framför allt större tätorter, dämpad tillväxt av personbils- beståndet 5,4—7,2 Bättre resandeplanering, individen avstår från onödigt resande. ökad samåkning 3,6 Normer för högsta tillåtna specifika bränsleförbrukning för personbilar kombinerat med en med hänsyn till specifik förbrukning starkt progressiv årlig fordonsskatt 5,4 Frivilliga sparprogram inom lastbilstrafiken 3,6—5,4
Tabell 8.50 Energianvändningen i bostäder
1976 Industriverkets Energi kom missionens DifTerens PJ referensprognos alternativ B PJ
1990 Ökning/år 1990 Ökning/år
PJ 1976—1990 PJ 1976—1990 % % Bränsle 313 205 — 3,0 209 — 2,9 + 4 El 76 130 + 3,9 83 + 0,7 — 47 Totalt, energi 389 335 — 1.0 292 — 2,0 — 43
Tabell 8.53 Energianvändning inom servicesektorn
1976 1990 PJ Industriverkets Energikommissionens Differens referensprognos alternativ B mellan _ referens- PJ Ökning/år PJ Ökning/år prognosen 1976—1990 1976—1990 och alter- % % nativ B PJ &_ Bränsle 155 162 0,3 155 — — 7 El 57 86 2.9 68 1,2 —18 ___—___ Totalt energi 212 248 1,1 223 0,4 —25
___-a_—
Tabell 8.55 Totala energianvändningen i alternativ B år 1990, PJ ___—ä—
Bränsle El Totalt, energi ___—___—
Industrin 490 209 699 Samfärdsel 320 11 331 Bostäder 209 83 292 Service m. m. 155 68 223 Summa 1 174 371 1 545
Tabell 8.57 Värmebehov (netto) för lokaluppvärmning fördelat på uppvärmnings- form. Alternativ B, PJ"I
&
1976 1978 1985 1990
Elvärme 32,4 40,0 42.1 39.6 Fjärrvärme 75,6 87,1 141,8 170,6 Solvärme — — 1,1 3,6 Ovrig uppvärmning 241,2 230,4 156,6 116,3 Summa 349; ' 357,5 341 .6 330,1 &
Tabell 8.58 Fjärrvärmeproduktlon i alternativ B
1976 1978 1985 1990
MW", PJ", MW"1 PJ"1 MW"1 PJ"1 MW"1 Plm
_______________——_————
Kraftvärmeverk Olja
Gas Kol Torv Ved
Hetvattencentraler Olja Torv Ved
Spillvärme inkl sopförbränning Solvärme
Summa produktion (inkl. distributionsförlust 7—8 %)
3 250 28,8 4 000 21,6 4 780 59,4 62,3 — — — — 650 9,0 8,3 50 0 800 9,7 25,9
— — 250 3,2 8,3
— 350 4,7 16,2
7 850 s 760 68,0 14 170 — — — 40 0.4 50
11450 81.0 13100 93,2 21300 153,0 26120 184,7
__________________-—_———_—
Tabe118.59 Värmebehovet (netto) för lokaluppvärmning fördelat på uppvärmnings- form. Alternativ B', PJ",
_________—_——_—
1976 1978 1985 1990
_______________——_——
Elvärme 32,4 40,0 45 ,4 45,7 Fjärrvärme 75.6 87,1 1501 1897 Solvärme — — 1,1 3,6 Övrig uppvärmning 241,2 230,4 171,7 1379
Summa 349,2 357,5 368,3 376,9
Tabe118.60 Industrins bränslebehov åren 1978, 1985 och 1990. Alternativ B, P.]
1978 1985 1990
Totalt Exkl. Totalt Exkl. Totalt Exkl. mottryck mottryck mottryck
Oljeprodukter 259 259 270 248 209 187 Ångkol 0 0 0 0 0 0 Metallurgiskt kol 68 68 68 68 72 72 Naturgas 0 0 22 22 22 22 Avfallsbränslen 119 108 133 122 144 130 Biobränslen 0 0 11 11 43 40 Torv 0 0 11 11 36 32
Summa 446 515 482 526 483
__________—————
Tabell 8.63 Tillförsel av energiråvaror för produktion av metanol. Alternativ B. PJ
Energiråvara 1985 1990
Metanolimport 1,1 — Restoljor — 18,0 Kol — 18,0 Biobränslen — 36,0 Summa 1,1 72,0
Tabell 8.64 Anläggningar för metanolproduktion. Alternativ B
Anlägg- Färdig Råvara Produktion ning nr år Milj. ton PJ
1 1987 Olja/kol 1,0 18—22 2 1990 Biobränslen 1,0 18—22 3 1992 Biobränslen 1,0 18—22 4 1995 Biobränslen 1,0 18—22 5 1998 Biobränslen 1,0 18—22 6 2000 Biobränslen 0,5 9—1 1
Tabell 8.65 Tillförsel av energiråvaror och enerubärare år 1990. Alternativ B, PJ
Energiråvara/ Sektor Raffinaderi- Summa energibärare ___—— förluster
El och lndu- Trans- värme" stri porter Olja 479 187 299 43 1 (DS Koi 76 72 18 166 Naturgas 18 22 40 Vattenkraft 237 237 Vindkraft 22 22 Solvärme 11 11 Spillvärme 7 7 Sopor m. m. 4 4 Bark, lutar 14 130 144 Biobränslen 32 40 36 108 Torv 40 32 72 Kärnbränslen 0 0
Summa 940 483 353 43 1 819
0 Inkl. industriell mottryckskraft
Tabell 8.66 Slutlig energianvändning resp. total energitillförsel. Alternativ B
Energislag/ År 1985 (alt. B) År 1990(a1t. B)
energianvändare EK:s EK:s modif. redov. Redovisning EK:s EK:s modif. redov. Redovisning redovisning m. primär kärnenergi enligt IEA redovisning m. primär kärnenergi enligt IEA
TWh PJ % TWh Mtoe % TWh Mtoe %
Total tillförsel 100 522 1 879 100 636” 54,6” 100 varav_ Olja och olje-
produkter 301 1 084 63,7 301 1 084 58 325” 27.9!1 51,1 280 Kol och koks 23 83 4,9 23 83 4,4 23 2,0 3,6 46 Naturgas 11 40 2 3 11 40 11 0,9 1,7 11
6500 55,95 100 310” 26,7b 47,7 46 4,0 7 11 0,9 1,7
173 14,9 26,6 16 1,4 2,5
3 0,3 0,5 40 3,4 6,1 5 0,4 0,8
Vattenkraft 230 1315 64 230 168 14,4 26,4 66
Vind — — - — — 6 Sol 4 0,2 1 4 0,2 3 Bark, lutar 133 7,8 37 5,8 Energiskog — — Skogsavfall, halm, sopor 22 1,3 0,9 Spillvärme 7 0,4 — — Torv 18 1,0 0,4 0,8 Kärnkraft 83 4,9 5,2 9,5
26 2 ,2 4,0
20 1,7 3,1
Omvandlings- och
överföringsförluster l 6 ,2 1 6 ,6
Samma som EK:s redovisning p. g. a. ingen kärnenergi
Slutlig energi— användning 38,4” 100 39,3” 100
varav
industri 18,1” 47 19,35 49 Transporter 7,7 20 7,9 20
Bostäder 7,3 19 6.8 17
Service m. m. 5,3 14 5,3 14
Tabell 8.66 Slutlig energianvändning resp. total energitillförsel. Alternativ B1
Energislag/ År 1985 (alt. Bl) År 1990 (alt. Bl) energianvändare
EK:s EK:s modif. redov. Redovisning EK:s EK:s modif. redov. Redovisning redovisning m. primär kärnenergi enligt IEA redovisning m. primär kärnenergi enligt IEA
TWh PJ % TWh PJ % TWh Mtoe % TWh PJ % TWh PJ % TWh Mtoe %
Tola/tillförsel 494 1779 100 543 1955 100 657" 56,5” 100 559 2012 100 71017 6lb 100
varav Olja och olje- produkter 322 1 159 65,2 322 1 159 59,3 346" 29,8” 52,7 330 1 187 59,0 Kol och koks 23 83 4,7 23 83 4.2 23 2,0 3.5 46 166 8.2 Naturgas 11 40 2,2 11 40 2.0 11 0,9 1,7 11 40 2,0 Vattenkraft 64 230 12,9 64 230 11,8 168 14,4 25,6 66 237 11,8 Vind — — — — - — 10 36 1,8 501 1 4 0,2 1 4 0,2 1 0,1 0,1 3 11 0,5 Bark, lutar 37 133 7,5 37 133 6,8 37 3,2 5,6 40 144 7,1 Energiskog - — — — — — — — — 5 18 0.9 Skogsavfall, halm, sopor 6 22 1,2 22 1,1 6 0,5 0,9 26 94 4,7 Spillvärme 2 7 0,4 7 0,4 — — — 2 7 0,4 5 3
3600 31 ,017 50,7 46 4,0 6,5 11 0.9 1,5
173 14,9 24,4 26 2,2 3,7
3 0,3 0,4 40 3,4 5,6 5 0,4 0,7
26 2,2 3,7 20 1,7 2,8
NDNVÄ
Torv 18 1,0 18 0,9 5 0,4 0,8 20 72 3,6 Kärnkraft 2 83 4,7 72 259 13,3 60 5,2 9,1 — — —
Omvandlings- och
överföringsförluster 39 141 88 31 7 180 15 ,5 89 320 212 1 8 .2
Samma som EK:s redovisning p. g. a. ingen kärnenergi
Slut/ig energi - användning 455 1638 100 455 1638 100 477” 41” 100 470 1692 100 49817 42,84 100
varav Industri 200 720 44 200 720 44 224” 19,2” 47 210 756 45 24017 20,64 48 Tra nsporter 95 342 21 95 342 21 95 8,2 20 95 342 20 95 8.2 19 Bostäder 95 342 21 95 342 21 93 8 ,0 19 95 342 20 93 8 ,0 19 Service m. m. 65 234 14 65 234 14 65 5,6 14 70 252 15 70 6,0 14 ” Inkl. 30 TWh (2,6 Mtoe) oljeprod. för icke energiändamål.
Tabell 8.67 Energibesparande åtgärder utöver referensprognosen åren 1979—1990. Alternativ B
Sektor Besparing, PJ Investering, miljarder kr
Industri 65 9 Samfärdsel 25 —” Bostäder 43 10 Service m. m. 25 3”
Summa 158 22
0 Har ej kunnat beräknas. ” Avser endast den del som gäller investeringar inom uppvärmningsområdet.
Tabell 8.79 Energianvändningen åren 1976 och 1990, PJ
1976 1990 Genomsnittlig ökning per år 1976—1990 %
Industri 2,0 därav el 3.6 Samfärdsel 1,6 därav el 3,2 Bostäder — 1,0 därav el 3,9 Service m. m. 1,1 därav el 2,9
Totalt 1.1 därav el 3,5
Tabell 8.81 Energianvändning i olika branscher
Bransch 1976" 1990 Differens PJ PJ Referensprognos Besparingsprognos PJ Ökning/år PJ Ökning/år 1976—1990 1976—1990 % % Gruvor 22 29 2,1 29 2,1 0 Livsmedel 29 29 — 29 — 0 Textil 7 7 — 7 — 0 Trä, massa, papper 252 338 2,1 309 1,5 —29 Grafisk 4 4 — 4 _ () Kemisk 43 61 2.5 50 1,1 —11 Jord och sten 40 47 1,2 43 0,6 — 4 Järn och metall 122 151 1,5 148 1,4 — 4 Verkstäder 47 86 4,5 83 4,2 — 4 Varv 4 4 — 4 — 0 Ovrig 0 0 — 0 — 0 Småindustri 7 7 — 7 — 0 Totalt 576 763 2,0 713 1,5 —50 " Preliminära värden. Tabell 8.82 Energianvändning inom samfärdselsektorn 1976 1990 Differens PJ PJ Referensprognos Energikommission PJ Ökning/ar PJ Ökning/år 1976—1990 1976—1990 % % Bränsle 277 345 1,6 320 1,0 —25 El 7 11 3,2 11 3.2 0 Totalt, energi 284 356 1,6 331 1,1 —25 Åtgärd PJ Bättre körsätt, underhåll 1,8—3,6 Åtgärder för att förbättra efterlevnaden av gällande 1,8—3.6 hastighetsbestämmelser Utbyggd kollektiv trafik, vissa restriktioner mot 5,4—7,2 personbilstrafik i framför allt större tätorter, dämpad tillväxt av personbilsbeståndet Bättre resandeplanering, individen avstår från 3.6 onödigt resande, ökad samåkning Normer för högsta tillåtna specifika bränsleför— 5.4 brukning för personbilar kombinerat med en med hänsyn till specifik förbrukning starkt progressiv årlig fordonskatt Frivilliga sparprogram inom lastbilstrafiken 3.6—5,4
229 230 231
251 252 253 26 1 262
264 265 266 267
252 253 254 255 256 259 263 261 268 274 275 276 284
Tabell 8.83 Sammanställning av bedömningar rörande energi för uppvärmning i bostäder
1975" 1990 PJ Referensprognos Hushållnings- Prop. 1977/78:76 gruppen!” PJ %lår PJ %lår PJ %lår Total energi för uppvärmning 320 274 —1,1 259 —1,4 234" —2,1
” Temperaturkorrigerade värden. b Alla åtgärder som är lönsamma vid ett energipris av 10 öre/kWh netto; reducerat med i detta program långsammare genomförandetakt och med de 36 PJ som beräknas vara tillgodoräknade i referensprognosen. Någon reduktion av besparingarna i fjärrvärmda hus (jfr alternativ A och B) har inte gjorts. ” 76 PJ i alternativ II, uppnått år 1990, reducerat med de 36 PJ som är inräknade i
referensprognosen.
Tabe118.84 Sammanställning av bedömningar rörande energi för uppvärmning i övriga lokaler (exkl. fritidshus)
1975 1990 PJ —————_———————_——— Referensprognos Hushållnings- Prop. 1977/78:76" gruppen PJ %/år PJ %lår PJ "%;/år Total energi för uppvärmning 126 130 + 0,2 115 — 0,6 90 — 2,3
” Metodik enligt tabell 8.83 använd även här, efter anpassning.
Tabell 8.85 Total energianvändning i alternativ C är 1990, PJ
Bränsle El Totalt, energi Industrin 540 i 234 i 756 i Samfärdsel 324 i (11) i 342 i Bostäder 216 i 126 i 342 i Service m.m. 162 i 90 i 252 i
Summa 1 242 i 450 i 1 692 i
Tabell 8,87 Värmebehovet (netto) för lokaluppvärmning fördelat på uppvärmnings- form. Alternativ C, P.!"'
1976 1978 1990 1985
Elvärme 32 40 69 89 Fjärrvärme 76 87 30 159 Solvärme - — 1 4 Övrig uppvärmning 241 230 166 123
Summa 349 357 366 375
] Tabell 8.88 Fjärrvärmeproduktion i alternativ C 2
1976 1978 1985 1990
thh PJih thh PJth thh PJth thh PJth 9 0 Kra/"tvärmeverk 1 Olja 3 250 28,8 4 000 21,6 3 500 43,2 3 500 28,8 0 Gas — — — — 650 9.0 800 8,3 9 Kol 50 0 50 0 50 0 500 6,1 8 Torv — — — — — — 500 6,5 7 Ved — — — — — — 600 7,9 6 Hetvattencentraler 7 Olja 7 850 48,6 8 760 68,0 14 190 69,5 14 970 36,4 6 Torv — - — — 150 1,8 350 4,7 5 Ved — — — — 50 0,7 150 1,8 4 Kol — — — - 220 2,9 350 4,7 3 Spillvärme inkl. sop- 4 förbränning 300 3,6 300 3,6 300 10,8 300 10,8 3 Kärnkra/ivärmeverk — — — , — — — 3 000 46,8 2 Solvärme — - — — — 1,1 — 7,2 2 Summa produktion (inkl. 11400 81,0 13 100 93,2 19110 139,0 25 020 169,9 3 distributionsförlust 7 %) 2
Tabell 8.89 Värmebehovet (netto) för lokaluppvärmning fördelat på uppvärmnings- form. Alternativ C', PJ"l
1976 1978 1985 1990
Elvärme 32,4 40,0 82,8 118,8 Fjärrvärme 75,6 87,1 123,5 142,9 Solvärme 0 0 1 ,1 3,6 Ovrig uppvärmning 241,2 230,4 132,1 58,7
Summa 349,2 357,5 339,5 324,0
Tabell 8.90 Industrins bränslebehov åren 1978, 1985 och 1990. Alternativ C, PJ
Energibärare 1978 1985 1990
Totalt Exkl. Totalt Exkl. Totalt Exkl. mot- mottryck mottryck tryck
Oljeprodukter 259 259 270 259 205 194 Ångkol 0 0 18 18 32 29 Metallurgiskt kol 68 68 68 68 76 76 Naturgas 0 0 22 22 22 22 Avfallsbränslen 119 108 133 122 144 129 Biobränslen 0 0 11 11 39 36 Torv O 0 1 1 1 1 36 32
Summa 533 511 554 518
Tabe118.93 Tillförsel av energiråvaror för produktion av metanol. Alternativ C, PJ
Energiråvara 1985 1990
Metanolimport 1,1 — Restoljor — 36,0 Kol — 36,0 Biobränslen — —
Summa 1 ,1 72 ,0
Tabell 8.94 Anläggningar för metanolproduktion. Alternativ C
Anlägg- Färdig år Råvara Produktion ning nr Milj. ton
Olja/ kol 1,0 Olja/ kol 1,0 Kol 1,0 Kol 1,0 Biobränslen 1,0 Biobränslen 0,5
Tabell 8.95 Tillförsel av energiråvaror och energibärare år 1990. Alternativ C, PJ
Energiråvara/ Sektor Raffina- Summa Energibärare __ deriför-
El och Industri Trans- luster värme” porter Olja 342 194 317 43 896 Kol 22 104 36 162 Naturgas 18 22 40 Vattenkraft 238 238 Vindkraft 7 7 Solvärme 11 11 Spillvärme 7 7 Sopor, m. m. 4 4 Bark, lutar 14 130 144 Biobränslen 14 36 50 Torv 22 32 54 Kärnbränslen 255 255
Summa 954 518 353 43 1 868
” Inkl. industriell mottryckskraft.
Tabell 8.96 Slutlig energianvändning resp. totalenergitillförsel. Alternativ C
Energislag/ År 1985 (alt. C) År 1990(a1t. C) energianvändare ___—__—
EK:s EK:s modif. redov. Redovisning EK:s EK:s modif. redov. Redovisning redovisning m. primär kämenerg enligt IEA redovisning m. primär kärnenergi enligt lEA
TWh PJ % TWh PJ % TWh Mtoe % TWh PJ % TWh PJ % TWh Mtoe Total tillförsel 497 1 789 100 593 2 135 100 696[1 59.7a 100 519 1 868 100 626 2 253 100 73817 63.44 varav Olja och olje- produkter 304 1 095 61 ,2 304 1 095 51.3 328” 28,2” 47,1 249 896 48 249 896 39,8 2790 244 Kol och koks 25 90 5,0 25 90 4,2 25 2,1 3,6 45 162 8,7 45 162 7.2 45 3,9 Naturgas 11 40 2,2 11 40 1,8 11 0,9 1,6 11 40 2,1 11 40 1.8 11 0,9 Vattenkraft 230 12.9 64 230 10,8 168 14,4 24.1 66 237 12,7 66 237 10,5 173 14,9
Vind — — — — 2 7 0,4 2 7 0.3 5 0,4 501 4 0,2 1 4 0.2 1 0.1 0.1 3 11 0,6 3 11 0,5 3 0,3 Bark. lutar 133 7,4 37 133 6,2 37 3.2 5,3 40 144 7,7 40 144 6.4 40 3,4 Energiskog — — — — — — 5 18 0,9 5 18 0,8 5 0,4 Skogsavfall. halm.
sopor 14 0,8 14 0,7 0.3 0,6 10 36 1,9 10 36 1,6 10 0,9 Spillvärme 7 0.4 7 0,3 — — 2 7 0,4 2 7 0.3 — — Torv 14 0,8 14 0,7 0,3 0,6 15 54 2.9 15 2 4 15 1,3 Kärnkraft 162 508 23.8 10.2 17 71f 256f 13,7 13
Omvandlings- och överföringsförluster 151 497 18 ,7 49 176
Slutlig energi -
användning 1 638 100 455 1 638 41” 100 1 692 100 varav Industri 200 720 44 200 720 19,2” 47 756 45 Transporter 95 342 21 95 342 8.2 20 342 20 95 Bostäder 95 342 21 95 342 8.0 19 342 20 95 Service m. m. 65 234 14 65 234 5.6 14 252 15 70
” inkl. 24 TWh (2.1 Mtoe) oljeprod, för icke energiändamål. b inkl. 30 TWh (2.6 Mtoe) oljeprod. för icke energiändamål. [ Varav värme 13 TWh (47 PJ).
Tabell 8.96 Slutlig energianvändning resp. total energitillförsel. Alternativ Cl
Energislag/ År 1985(a1t C') År 1990(a1t C') energianvändare
EK:s EK:s modif. redov. Redovisning EK:s EK:s modif. redov. Redovisning redovisning m. primär kärnenergi enligt IEA redovisning m. primär kärnenergi enligt IEA
TWh PJ % TWh PJ % TWh Mtoe % TWh PJ % TWh PJ % TWh Mtoe %
Total tillförsel 468 564 2030 100 667” 57.2” 100 477 1717 100 584 2102 100 696'7 59.81, 100
varav ' Olja och olje—
produkter 275 275 990 48.8 299” 25.7” 44,8 207 745 43.4 207 745 35.5 2375 20.417 34.1 Kol och koks 25 25 90 4.4 25 2.1 3.7 45 162 9.4 162 7.7 45 3.9 6.5 Naturgas 11 11 40 2 11 0.9 1.6 11 40 2.3 40 1.9 11 0.9 1.6 Vattenkraft 230 11.3 168 14.4 25.2 66 237 13.8 237 11.3 173 14.9 24.9 Vind — — — — 2 7 0.4 7 0.3 5 0.4 0.7 Sol 4 0.2 0.1 0.2 3 11 0.6 11 0.5 3 0.3 0.4 Bark. lutar 133 6.6 3.2 5.6 40 144 8.4 144 6.8 40 3.4 5.7 Energiskog — — — — 5 18 1.1 18 0.9 5 0.4 0.7 Skogsavfall. halm.
sopor 14 14 0.7 0.3 0.6 10 36 2.1 36 1.7 10 0.9 1.4 Spillvärme 7 7 0.3 — — 2 7 0.4 7 0.3 — — — Torv 14 14 0.7 0.3 0.6 15 54 3.2 54 2.6 15 1.3 2.2 Kärnkraft 162 25 118 10.2 17.7 71 256 14.9 641 30,5 152 13.0 21.8
Omvandlings- och överföringsförluster 154 220 18.8 48 173 558 239 20.5
Slutlig energi- användning 425 1530 100 425 1530 100 447" 38.4” 100 429 1544 100 429 1544 100 4571) 39.315 100
varav lndustri 187 673 44 187 673 44 211” 18.1” 47 194 698 45 194 698 45 22417 19.317 49 Transporter 90 324 21 90 324 21 90 7.7 20 92 331 22 92 331 22 92 7.9 20 Bostäder 87 313 20 87 313 20 85 7,3 19 81 292 19 81 292 19 79 6.8 17 Service m. m. 61 220 14 61 220 14 61 5.3 14 62 223 14 62 223 14 62 5.3 14
” Inkl. 24 TWh (2.1 Mtoe) oljeprod. för icke energiändamål. '” Inkl. 30 TWh (2.6 Mtoe) oljeprod. för icke energiändamål.
Tabell 8.108 Energianvändningen åren 1976 och 1990. PJ
1976 1990 Genomsnittlig ökning per år. % 1976—1990
Industri 2.0 därav el 3.6
Samfärdsel 1.6 därav el 3.2
Bostäder —-l .0 därav el 3.9
Service m. m. 1.1 därav el 2,9
Totalt 1.1 därav el 3.5
Tabell 8.110 Energianvändning i olika branscher
Bransch 1976” 1990 Differens PJ ___—___— PJ Referensprognos Besparingsprognos
PJ Ökning/år PJ Ökning/år 1976—1990 1976—1990 0 Å»
Gruvor 22 29 2.1 Livsmedel 29 29 — Textil 7 7 — Trä. massa. papper 252 1.5 Grafisk 4 4 — Kemisk 43 61 1.1 Jord och sten 39 47 0.6 Järn och metall 122 Verkstäder 47 86 Varv 4 4 Övrig 0 0 Småindustri 7 7
Totalt 576 763
” Preliminära värden.
Tabell 8.111 Energianvändning inom samfärdselsektorn
1976 1990 Differens PJ PJ Referensprognosen Energikommissionen Ökning/år PJ Ökning/år 1976—1990 1976—1990 % % Bränsle 277 345 1,6 320 1.0 —25 El 7 3,2 l ] 3.2 0 Totalt. energi 284 356 1.6 331 1.1 —25
Åtgärd PJ Bättre körsätt. underhåll 1.8—3,6 Åtgärder för att förbättra efterlevnaden av gällande hastighetsbe- stämmelser 1,8—3.6 Utbyggd kollektiv trafik. vissa restriktioner mot personbilstrafik i framför allt större tätorter. dämpad tillväxt av personbilsbeståndet 5,4—7,2 Bättre resandeplanering, individen avstår från onödigt resande. ökad samåkning 3.6 Normer för högsta tillåtna specifika bränsleförbrukning för personbilar kombinerat med en med hänsyn till specin förbrukning starkt progressiv årlig fordonskatt 5.4 Frivilliga sparprogram inom lastbilstrafiken 3.6—5,4
Tabell 8.112 Sammanställning av bedömningar rörande energi för uppvärmning i bostäder. PJ
1975” 1990 Referensprog- Hushållnings- Prop. 1977/ nos gruppenb 78:76 PJ %lår PJ %lår PJ % /år Total energi för uppvärmning 320 274 —1.1 259 —1.4 234f —2,1
” Temperaturkorrigerade värden. [> Alla åtgärder som är lönsamma vid ett energipris av 10 öre/kWh netto; reducerat med i detta program långsammare genomförandetakt och med de 36 PJ som borde vara tillgodoräknade i referensprognosen. Någon reduktion av besparingarna i fjärrvärmda hus (jfr alternativ A och B) har inte gjorts. (' 76 PJ i alternativ II. uppnått år 1990. reducerat med de 36 PJ som är inräknade i
referensprognosen.
Tabell 8.113 Sammanställning av bedömningar rörande energi för uppvärmning i övriga lokaler (exkl. fritidshus)
1975 1990
Referensprog- Hushållnings— Prop. 1977/ nos gruppen" 78:76"
PJ %/år PJ (%>/år PJ %/år
Total energi för uppvärmning 126 130 +0.2 115 —0.6
” Metodik enligt tabell 8.112 använd även här. efter anpassning.
Tabell 8.114 Totala energianvändningen i alternativ D är 1990. PJ
Bränsle El Totalt. energi
Industrin 522 i 252 i 756 i Samfardsel 324 i (11) i 342 i Bostäder 198 i 144 i 342 i Service m. m, 144 i 108 i 252 i
Summa 1 188 i 504 i 1 692 3:
Tabell 8.116 Värmebehov (netto) för lokaluppvärmning fördelat på uppvärmnings- form. Alternativ D. PJ"l
1976 1978 1985 1990 _______________.__.__.—_ Elvärme 32.4 40.0 82.8 118.8 Fjärrvärme 75.6 87.1 130.0 158.8 Solvärme — — 1.1 3.6 Övrig uppvärmning 241.2 230.4 151.9 93.2
Summa 349.2 357.5 365.8 374.4
Tabell 8.118 Industrins bränslebehov åren 1978. 1985 och 1990. Alternativ D. PJ
Energibärare 1978 1985 1990
Totalt Exkl. Totalt Exkl. Totalt Exkl. mottryck mottryck mottryck
Oljeprodukter 259 259 270 259 205 194 Ångkol 0 0 29 29 36 33 Metallurgiskt kol 68 68 68 68 75 75 Avfallsbränslen 119 108 133 122 144 130 Biobränslen 0 0 11 11 40 36 Torv 0 0 1 1 1 I 40 36
Summa 522 500 540 504
Tabe118.121 Tillförsel av energiråvaror för PJ Energiråvara
. Metanolimport Restoljor
Kol Biobränslen
Summa
1985 1990 1.1 - — 36.0 — 36,0 1.1 72.0
Tabell 8.122 Anläggningar för metanolproduktion. Alternativ D
Anläggning nr Färdig år
1987 1989 1992 1995 1998 2000
Omåwwv— ,
TabellS.lZ3 Tillförsel av energiråvaror och energibärare år 1990. Alternativ D
Råvara
Olja/ kol Olja/ kol Kol Kol Biobränslen Biobränslen
Produktion Milj. ton
1.0
0,5
produktion av metanol. Alternativ D.
PJ
18—22 18—22 18—22 18-22 18—22
9—1 1
PJ Energiråvara/ Sektor Raffinaderi- Summa energibärare förluster
El och Industri Transporter värmea Olja 281 194 317 43 835 Kol 54 108 36 198 Naturgas 0 Vattenkraft 238 238 Vindkraft 7 7 Solvärme 11 11 Spillvärme 7 7 Sopor m. m. 4 4 Bark. lutar 144 130 144 Biobränslen 18 36 54 Torv 18 36 54 Kärnbränslen 313 313
Summa 965 504 353 43 1 865
" Inkl. industriell mottryckskraft.
Tabell 8.124 Slutlig energianvändning resp. total energitillförsel. Alternativ D
Energislag/ energianvändare
Total tillförsel varav Olja och olje- produkter Kol och koks Naturgas Vattenkraft Vind Sol Bark. lutar Energiskog Skogsavfall. halm. sopor Spillvärme Torv Kärnkraft
Om vandlings- och överföringsförluster
Slut/ig energi- användning varav Industri Transporter Bostäder Service m. m.
År 1985 (alt. D)
EK:s
redovisning
VNV?!"
5
41
455 200 95 95 65
1087 101
230
4 133
14 7 14 195
147
1 638
720 342 342 234
100
60 ,9 5 .6
12.9
0.2 7.5 0.8 0.4 0.8 10.9
100
44 21 21 14
EK:s modif. redov. m. primär kärnenergi enligt IEA
302 28
64
I 37
VNQQ
16
156 455
200 95 95 65
1 087 101
230
133
14 7 14 609
561
1 638
720 342 342 234
” Inkl. 24 TWh (2.1 Mtoe) oljeprod. för icke energiändamål. & Inkl. 30 TWh (2.6 Mtoe) oljeprod. för icke energiändamål.
( Varav värme 16 TWh (58 PJ).
100
49.4 4.6
0.7 0.3 0.7 27,6
100
21 21 14
Redovisning
141 232
4774 224" 95 93 65
28.1” 2.4
14.4 0,1 3,2 0.3 0.3 12.1 19.9
414
19.2” 8.2 8.0 5.6
0.6 0.6 19.9 100
47 20 19 14
År 1990 (alt. D)
EK:s
redovisning
87f
48
470 210 95 95 70
54
3130
172
I 692
756 342 342 252
100
44.8 10.6 12.7 0.4 0.6 7.7 1.0
2.1 0.4 2.9 16.8
100
45 20 20 15
EK:s modif. redov. m. primär kärnenergi enligt IEA
643 232
lgngm
11
212 173 470 210 95 95 70
2 314
835 198 237 7 I I
144-
18
40 7 54 763
622
1 692
756 342 342 252
100
36.1 8.6 10.2 0.3 0.5 6.2 0.8
1.7
0.3 2.3 33
100
45 20 20 15
Redovisning
TWh Mtoe % 755” 26217 55
173 5
3 40 5
11 15 186
257
49817
240” 95 93 70
64.9” 22.55 4.7
14,9 0.4 0,3 3.4 0.4
1.0 1.3 16
22.1
42.89 20.6” 8.2 8.0 6.0
100
34.7 7.3 22.9 0.7 0.4 5.3 0.7
1.4
2 .0 24,6
100
48 19 19 14
Tabell 8.136 Energitillförsel år 1990 (PJ) Alternativ A B B1 C C1 D
Olja och oljeprodukter 975 1 008 1 187 896 745 835 Kol och koks 166 166 166 162 162 198 Naturgas 40 40 40 40 40 — Vattenkraft 237 237 237 237 237 237 Vind 14 21 36 7 7 7 Sol 11 11 11 11 II II Bark. lutar 144 144 144 144 144 144 Odlad biomassa 72 18 18 18 18 18 Skogsavfall. halm. sopor 94 94 94 36 36 40 Spillvärme 7 7 7 7 7 7 Torv 72 72 72 54 54 54 Kärnkraft (el) —- - —- 209 209 255 Kärnkraft (värme) — — — 47 47 58
Summa 1832 1818 2012 1868 1717 1864 (varav omvandlings— och överföringsförluster) 288 274 320 176 173 172
På energikommissionens och expertgruppernas initiativ har följande rapporter utarbetats. De har utgjort en delav kommissionens underlagsmate- rial. Utöver de här redovisade rapporterna finns i vissa av expertgruppsrap- porterna ytterligare rapporter och underlagsmaterial redovisat.
Titel
Ds 1 1978:1] MALTE 1990 Förslag till miljörörel- sens alternativa energiplan. Huvud- rapport
Utredning beträffande miljöstörningar vid små vattenkraftverk
Utredning avseende konsekvenser av varierande grad av koncentration inom energiförsörjningen
Effekter av noll-tillväxt i energianvändningen
Marknadsekonomi och nolltillväxt i energianvänd- ningen — Om modellstudier av samband mellan energianvändning och ekonomisk utveckling
Säkerhet och miljö
Miljöeffekter och risker vid utnyttjande av energi. Preliminär rapport okt 1977
Remissammanställning över Aka-utredningen
Ds I 1978: 14 Hälso- och miljöeffekter. Energikom- missionens alternativ
Riskvärdering Säkerhetsbedömning och riskpsykologi
Utarbetad av
Miljöförbundet. Fältbiologer— na. Jordens Vänner
Jim Lundqvist
Rejlers Ingenjörsbyrå AB
Per Anders Bergendahl. Alf Carling. Christina Oettinger och Åsa Sohlman
Lars Lundqvist
Expertgruppen för säkerhet och miljö
Ambjörn Lindskog. Lars Ljung
Expertgruppen för säkerhet och miljö
Göran Borg.
Björn Palmgren Torbjörn Thedéen. Harald Bohman. Ulf Langefors. Georg Lindgren. Lars Norberg.
Dag Prawitz. Eva Selin.
Utarbetad av
Hur säkert kan man veta något om olycksriskerna i komplicerade tekniska system? — En undersök- ning baserad på teoretiska överläggningar och driftserfarenheter illustrerad genom tillämpningar på reaktorsäkerhetsstudier
Kärnkraft? Noen politiske og beslutningsteoretiske momenter
Energipolitiske beslutninger: Noen elementare be— traktninger med bakgrunn i filosofisk tradisjon
Några kommentarer omkring beslut under osäker- het
Fossila bränslen Torvbrytningens miljöeffekter
Ekologiska effekterlav oljeföroreningar i den mari- na miljön — främst Ostersjön
Risk Assessment Study for the Harbor of Gothen- burg
Risk Assessment Study for an Assumed LNG Terminal in the Lysekil Area
Bortseparation av mineralpartiklar. svavel och kväve ur kol före förbränning
Miljöproblem vid framtida kolteknologi Partikelavskiljning efter kolpulvereldade pannor
Vanadin- och nickelundersökningar vid Karls- hamnsverket
Deponering av avfall från rökgasavsvavling
Hydrologiska synpunkter på deponering av rest- produkter från koleldade kraftverk
Utsläpp av kväveoxider och polyaromatiska kolvä- ten från fossileldade anläggningar
Effekter på terrestra ekosystem p g a metallnedfall
Beräkningar av partikeldeposition runt ett koleldat kraftverk
Effekter av metallnedfall på terrester miljö
Regionala och lokala effekter av luftburet vanadin och nickel på haltnivå i sjövatten och sediment
Gradientstudier i limnisk miljö av metallutsläpp från oljekraftverk
Atmosfäriskt tungmetallnedfall i närheten av fos— sileldade kraftverk. med särskild hänsyn till väx- ternas upptagning av tungmetallet direkt från luf- ten — en litteraturstudie
Lennart Sjöberg. Marianne Sundbom. Carl Erik Wikdahl
Ingvar Bergqvist. Bengt Hansson. Holger Rootzén. Tord Torisson
Jon Elster Paul Hofseth
Dag Prawitz
K-Konsult Olle Lindén
Battelle-Institut e.V. Frankfurt
Battelle-Institut e.V. Frankfurt
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning
Ångpanneföreningen AB Svenska Fläktfabriken Sydkraft AB
AB Svenska Fläktfabriken
Sveriges geologiska under- sökning
AB Svenska Maskinverken
Germund Tyler
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
Institutet för vatten— och luftvårdsforskning
Hans Borg. Kjell Johansson
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning
Olle Pettersson
Titel
Utarbetad av
Tre scenarier för framtida kvicksilverhalter i fisk
Om förekomst av N-nitrosoföreningar. Särskilt med avseende på förekomst i luft och bildning ur komponenter i luft
Cancerframkallande ämnen i oxidationsbränslecy- keln '
Emission av polyaromatiska kolväten
Kollektivt expositionstillskott av benspyren
Klimatpåverkan av energiproduktion
Miljöeffekter genom förbränning av fossila bräns- len. Rapport från studieresa i USA 1977
Kärnenergi Uranbrytningens miljöpåverkan
Arbetsmiljön i kärnbränslecykelns industrier
Ds 1 1978:1 Swedish Reactor Safety Study. Barse- bäck Risk Assessment.
A Comparison of Swedish and Ame- rican Design Criteria and Licensing Review Procedures for Nuclear Po- wer Plants
Ds I 197815 A Study of some of the Consequen- ces of Hypothetical Reactor Acci- dents at Barsebäck
Ds 1 197813 Säkerhetsstudie Forsmark 3
Plutonium och andra transurana element. Radio- ekologi — radiotoxikologi
Dos- respons samband för biologiska effekter av joniserande strålning
Miljöpåverkan från framtida reaktorteknologi Effekter av värmeutsläpp
Orienterande undersökning av ozonemissioner från ställverk och överföring av högspänning
Förnyelsebara energikällor Risker för och konsekvenser av brott på vatten- kraftdammar
Vattenvårds- och vattenresursfrågor i samband med produktion av energiskog
Tungmetallproblematiken vid energiproduktion i form av minirotationsskogsbruk
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning samt Ulf Högström
Göran Löfroth
Göran Löfroth
Institutet för vatten— och luftvårdsforskning
AB Atomenergi
Anders Björkström. Bert Bolin. Henning Rodhe
Thomas Lewander
Olov Holmstrand Arne Stråby MHB Technical Associates
Robert D Pollard
Jan Beyea
AB Asea-Atom
Bertil Persson. Elis Holm
Lars Ehrenberg
Bengt Lydell Ulf Grimås
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning
Statens vattenfallsverk
Sven Berglund
Arne Andersson
Titel
Utarbetad av
Risker i samband med energiproduktion ur bio- massa. Förbränning
Risker i samband med energiproduktion ur bio- massa. Metanjäsning
Risker i samband med energiproduktion ur bio- massa. Pyrolys
Hälso- och miljörisker av geotermisk energiutvin- ning i Sverige
Energi tillförsel
Ds 1 197812 Energitillförsel. Energikommissio- nens alternativ
Ds 1 197819 Energitillförsel. Grunder och typex— empel. Huvudtext
Ds I 1978le Energitillförsel. Grunder och typex- empel. Bilagor
Kärnkraftens avveckling
PM angående möjligheterna till miljövänligare vattenkraftutbyggnad
Granskning av tillförselgruppens kostnadsupp- skattningar
Energihushållning Dsl 1977:10 Energihushållning. Huvudrapport
Ds 1 l977:11 Energibesparingar inom industrisek- torn. Sektorrapport
Ds 1 1977112 Energibesparingar inom transportsek- torn. Sektorrapport
Ds 1 1977113 Energibehov för bebyggelse. hushåll- ningsmöjligheter. Sektorrapport
Ds I 1977114 Energibesparingar inom övrigsektorn. Sektorrapport
Ds I 1978:12 Kompletterande underlagsmaterial från hushållningsgruppen
Styrmedel
Ds I l977:15 Styrmedel för en framtida energihus- hållning. Huvudrapport
Ds 1 1977116 Styrmedel för en framtida energihus- hållning. Bilagedel I. Energipolitiska styrmedel. energiprisutveckling. pris- bildningen på vissa energislag — en bakgrundsbeskrivning
Hans Egneus. Gunnar Björndahl. Hans Blanck. Birgitta Jerkbrandt. Bo Skärgård
Hans Egneus. Birgitta Jerkbrandt
Hans Egneus. Gunnar Björndahl. Bo Skärgård
Hagconsult AB
Expertgruppen för energitill— försel
Expergruppen för energitill- försel
Expertgruppen för energitill- försel
Statens vattenfallsverk
Statens vattenfallsverk
Berndt Andersson. Göran Bergendahl. Tore Hedbäck. Lars Norberg
Expertgruppen för energi— hushållning
Expertgruppen för energi- hushållning
Expertgruppen för energi- hushållning
Expertgruppen för energi- hushållning
Expertgruppen för energi— hushållning
Expertgruppen för energi- hushållning
Expertgruppen för styrmedel
Expertgruppen för styrmedel
Titel
Utarbetad av
Ds 1 1977117 Styrmedel för en framtida energihus- hållning. Bilagedel 2. Energipolitik och samhällsekonomi
Ds I l977:18 Styrmedel för en framtida energihus- hållning. Bilagedel 3. Styrmedel för att påverka energitillförsel. energiom- vandling och energianvändning
Ds 1 1978:7 Styrmedel och energikommissionens energibalanser. Slutrapport Ds 1 197818 Styrmedel och energikommissionens energibalanser. Bilagedel
Expertgruppen för styrmedel
Expertgruppen för styrmedel
Expertgruppen for styrmedel
Expertgruppen för styrmedel
Statens offentliga utredningar 1978
Kronologisk förteckning
. Stat—kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyr- kan. Kn. 2. Stat—kyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. Kn. 3. Stat—kyrka. Bilaga 2—12. Utredningari delfrågor. Kn. . Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedöm- ningsunderlag. U. . Föräldrautbildning. S. . Ny skogspolitik. Jo. . Skog för framtid. Jo. . Hyresrätt 2. Lokalhyra. Ju. . Ny konkurrensbegränsningslag. H. . Barnets rätt. 1. Om förbud mot aga. Ju. . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. E. . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1. E. . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2—4. E. . Arbete åt handikappade. A. . Praktikfrågor—ätgärder i ett kort perspektiv. U. . Regional konsumentpolitisk verksamhet. H. . Energi. |,
Statens offentliga utredningar 1978
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Hyresrätt 2. Lokalhyra.181 Barnets rätt. 1. Om förbud mot aga. |10l
Socialdepartementet Föräldrautbildning. 15]
Ekonomidepartementet
Kapitalmarknadsutredningen. 1. Kapitalmarknaden i svensk eko- nomi. [1 1] 2. Kapitalmarknaden | svensk ekonomi. Bilaga 1. [121 3. Kapitalmarknaden | svensk ekonomi. Bilaga 2—4. [13].
Utbildningsdepartementet
Skolplanering och skolstorlek Faktaredovisning och bedömnings- underlag. [4]
Jordbruksdepartementet
1973 års skogsutredning. 1. Ny skogsoolitik. [6] 2. Skog för fram- tid. [7]
Handelsdepartementet
Ny konkurrensbegränsningslag. [9] Regional konsumentpolitisk verksamhet. [ 16]
Arbetsmarknadsdepartementet Arbete åt handikappade. [14]
Industridepartementet Energi. [ 17]
Kommundepartementet
Kyrkoministerns stat—kyrka grupp. 1. Stat—kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. [1] 2. Stat—kyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. lZ] 3. Stat—kyrka. Bilaga 2—12. Utredningar | delfrågor. [3I
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.
[. UberFörlag
100
80 70 60
50 40
30
20
10
h).-h mot-um
1
___—___l—J—
Diagram för omvandling mellan energienheter.
PJ TWh
25 20
15
10
i:» ammqoo
Mtoe
20 1,5
1,0
0,8 0,7 0,6 0,5 0,4
0,3
0,2
0,1
Logaritmisk skala.