Tekniska hjälpmedel för handikappade : delbetänkande från Integrationsutredningen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Statens offentliga utredningar W@ 1981:23 Utbildningsdepartementet

gg)

Tekniska

hjälpmedel

för

handikappade

Delbetänkande från

i_ntegrati0nsutredningen

Stockholm 1981

Omslag Jan Bohman Jernström Offsettryck AB ISBN 91-38-06218-6 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1981

Till statsråden

Elisabeth Holm och Britt

Mogård

Regeringen bemyndigade genom beslut den 8 juni 1978 statsrådet Mogård att tillkalla sju ledamöter och två

sakkunniga att utreda frågan om integration av handikap-

pade elever i skolväsendet jämte sammanhängande frâgor.

Följande ledamöter och sakkunniga ingår idag i utred-

ningen.

Ledamöter: Lennart överdirektör, tillika

Orehag, skolöverstyrelsen,

ordförande

Ulf Crona, gymnastiklärare, Riksförbundet för döva och

hörselskadade barn

Åke Martinsson, slöjdlärare, Riksförbundet för rörelse-

hindrade barn och ungdomar

Margit Odelsparr, jur. kand., ledamot av riksdagen Olle Pekkari, studierektor, riksförbund

Synskadades

Birgitta Rydle, ämneslärare, ledamot av riksdagen

Bengt Wiklund, journalist, ledamot av riksdagen

sakkunniga:

Gunvi Larsson, departementssekreterare,

utbildningsde-

partementet

Torsten Odre, speciallärare, De handikappades riksför-

bund

Huvudsekreterare i utredningen är departementssekrete-

raren Richard Lagercrantz,

utbildningsdepartementet.

Biträdande sekreterare är byrådirektören Birgitta Magnus-

son, socialstyrelsen och avdelningsdirektören Åsa Ham-

mar, statens institut för Iäromedelsinformation. Anna- Märta Israelsson, skolöverstyrelsen, är assistent i utredningen. Ett stort antal experter är förordnade i utredningen. Fil. kand. Harry Svensson är expert på heltid. Följande experter har deltagit i diskussionerna kring detta betänkande: skolkonsulenten Kenneth Eklindh, departementssekreteraren Bengt-Olov Mattsson, skolinspektören Lennart Pettersson och skolkonsulenten Brita Sjöqvist.

Utredningen har antagit namnet Integrationsutredning-

en.

Utredningen har fram följande betänkan-

tidigare lagt

den: Huvudmannaskapet för specialskolan (SOU

för elever -

1979:50), Undervisningen synskadade planering i ett kortare perspektiv (DsU 1979:11), Gymnasial

utbildning för döva och gravt hörselskadade i Örebro (DsU 1979:14), Personell assistans för handikappade (SOU

1979:82) samt Handikappad Integrerad Normaliserad

Utvärderad (SOU 1980:34).

Detta betänkande är skrivet med stor stil för att underlätta för synskadade att läsa det. Betänkandet finns även som talbok. Stockholm den 12 mars 1981

Lennart Orehag

Ulf Crona Åke Martinsson

Margit Ode/sparr

Olle Pekkari Birgitta Ryd/e Wiklund Bengt

/Richard Lagercrantz

Åsa Hammar

Birgitta Magnusson

Harry Svensson

InnehåH

Förord

1. Betänkandets och sammanfattuppläggning ning 13

Begreppet tekniska hjälpmedel . . . . . . 15

Centrala myndigheter, institutioner m. m. på hjälpmedelsområdet 17 3.1 Handikappinstitutet . . . . . . . . . . . 17 3.2 Sjukvårdshuvudmännens upphandlingsbolag 19 3.3 Landstingen och 20 hjälpmedelsçentralerna 3.4 Statens institut för läromedelsinformation och rikscentralerna för 25 pedagogiska hjälpmedel 3.5 myndigheter, institutioner m. m.

Övriga på

undervisningsområdet 33

Regler, anvisningar m. m. för hjälpmedelsförsörjning och . . . . . . . 39 miljöanpassning 4.1 och inom utbild- Förordningar anvisningar ningsområdet samt omfattningen av det statliga stödet . . . . . . . . . . . . 39 4.2 Den tekniska i lands-

hjälpmedelshanteringen

tingens regi . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Tekniska åt i arbetslihjälpmedel handikappade vet 4.4 Anpassning av den miljön fysiska 4.5

Sammanfattning

Våra undersökningar på skolans område Hörselskadade

5.3 Rörelsehindrade . . . . . . . . . . . . . 74 5.4 Sammanfattning . . . . . . . . . . . 76

6. Några synpunkter på hjälpmedelsförsörjning-

6.1 Statens institut för Iäromedelsinformation . . 79 6.2 Rikscentralerna för pedagogiska hjälpmedel . 80 6.3 Några kommuner . . . . . . . . . . . . 86 6.4 Reselärarna och syncentralerna . . . . . . 39 6.5 Konsulenterna för rörelsehindrade och hjälp-

medelscentralerna . . . . . . . . . . . . 92 6.6 Erfarenheter och synpunkter inom hörselområ-

6.7 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . 96

7. Skolans framtida . . 97

hjälpmedelsförsörjning

7.1¶Några utgångspunkter . . . . . . 97

7.2 Ett ökat landstingskommunalt ansvar . . . . 101

7.3 Handikappinstitutet och hjälpmedelsförteck-

7.4¶Justering av hjälpmedelsersättningen . . . . 109

7.5 Den fysiska miljön . . . . . . . . . . . . 109

7.6¶Den framtida läromedelsförsörjningen . . . 112

Bilaga: Hjälpmedelsförteckning, utarbetad av Tomtebo-

dagruppen,1978 . . . . . . . . . . . .115

Förord

Sommaren 1980 publicerade vi ett delbetänkande (SOU

1980:34)- Handikappad, integrerad, Normaliserad, Utvärderad - där vissa riktlinjer för den framtida handikappoli-

tiken drogs upp. Vi utgick i våra resonemang bl. a. från

begreppen integrering och normalisering. Vi konsta-

terade att det i hög grad varit på dessa begrepp som den

hittillsvarande handikappolitiken vilat. Begreppen hade

använts som något slags nyckelord för den politik man

velat föra. I betänkandet visade vi att när begreppen började användas under 1950- och 1960-taIen då var

situationen för de gravt handikappade barnen och ungdo-

marna helt annorlunda än vad den är i dag. Huvuddelen av dem vårdades och fick sin särskilda

undervisning på

institutioner. Dessa låg dessutom i samhällenas utkanter.

Begreppen integrering och infördes normalisering

som någon form av kamptermer. Begreppen skulle

skapa enighet om en färdriktning bort från institutionerna,

bort från de slutna vårdformerna och in i samhället. Människor med grava handikapp skulle samma rätt

ges som andra att ta del av det gemensamma arvet från de

föregående generationerna: skolorna, bostäderna, teat-

rarna, biblioteken osv. tillhörde också dem. Få tvekade om innebörden av begreppen integrering och normalise-

ring.

l dag är de flesta institutioner nedlagda. Huvuddelen av

de svårt handikappade barnen och ungdomarna bor

hemma hos sina föräldrar och i den skolan -

går vanliga precis som andra barn och ungdomar. Begreppen inte-

grering och normalisering kan inte längre- som förr-

användas som kamptermer för att ange en färdriktning bort från institutionerna. Nu handlar det i stället mer om

8 Förord

en färdväg djupare in i samhället, in i en

samhällsgemen-

skap. De handikappade kan därvid - i långa stycken - slå

följe med de icke handikappade.

l betänkandet vi att av de -

påpekade många problem

kanske huvuddelen - som de barnen och

handikappade

ungdomarna i i skolan är likartade dem som

dag upplever

många andra barn och ungdomar upplever. Vi kallade dessa problem för generella. förskola-

Övergången

lågstadiet betraktas sålunda av många ofta

handikappade

som för abrupt. Klasserna anses som för stora och lärarna räcker inte till för den av

individualisering undervisningen

som läroplanen föreskriver och eleverna behöver. Även

elevvärdspersonalen anses ha för många barn och

ungdomar att sörja för. Vidare saknas det ofta

speciallärare,

omsättningen av de ordinarie lärarna är för stor, det finns inget fast system för och skolledarna är

vikariatstjänster

ofta för arbetstyngda för att ha tid över för enskilda elever. Många upplever dessutom som för

ämnessplittringen

stor - i

synnerhet på högstadiet. De pekar vidare på

betygssystemet som befrämjar konkurrens och utslag-

ning och som gör det svårt att häva ett

dåligt utgångsläge

- som t. ex. ett handikapp. Gemensamt för dessa problem som upplevs av handikappade är att de angår de flesta elever- oberoende av om de har ett funktionshinder eller

inte. Exemplen på sådana generella problem kan lätt

mångfaldigas.

Många problem som de handikappade barnen upplever

är emellertid spec/fika för dem. För endast den som är

synskadad finns det t. ex. anledning att diskutera om en

Magnivision (ett slutet TV-system) skall inköpas. Klassens

alla läromedel måste kanske i ett annat fall föras över

på

om -

punktskrift, skolgårdarna byggas cykelställ tas bort,

trappnedgångarförses med staket etc. reliefmarkeringar

inne i skolorna förbättras e. d. Den hörselskadade kan ha stora problem med klassrum eller andra lokaler i skolan som inte akustikbehandlats. Olika former av teknisk

apparatur som hörapparater, hörselslingor i golvet e. d.

måste fungera. Den som är rörelsehindrad och sitter i rullstol behöver viss bredd dörrarna i hissar,

på skolan,

särskilda ramper e. d. Den som är allergisk kan behöva en egen inhalator, en luftrenare eller ett särskilt rum i skolan

Förord 9

för att ta mediciner i. Gemensamt för alla dessa problem är

att de är specifika för de handikappade ungdomarna och

att de åtgärder som kan vidtas för att lösa problemen i allmänhet inte kan utnyttjas av andra ungdomar.

l det nämnda delbetänkandet diskuterade vi - mot bakgrunden av en sådan här probleminventering - vilka

riktlinjer som borde läggas ut för den framtida skolpolitiken för handikappade. Borde staten - som Handikappför-

bundens centralkommitté (HCK) och De

handikappades

riksförbund (DHR) föreslagit i flera olika sammanhang under senare tid- gå in med någon form av garanti e. d. för att just handikappade elever skall få de resurser de behöver? Borde staten närma sig t. ex. det generella problemet att klasserna är för stora genom att helt enkelt ta på sig den merkostnad kommunen får för att skapa en liten klass för en elev med ett Eller borde

handikapp?

staten ta på sig kostnaden och ansvaret för att t. ex. olika

av tekniska - de handi-

typer hjälpmedel specifika för

kappade - snabbt togs fram och kostnadsfritt ställdes till

förfogande?

Av stor betydelse för våra resonemang och för våra

ställningstaganden i de här frågorna var de i förändringar användningen av handikapp-begreppet som gjort sig

märkbara under senare år. Precis som begreppen integrering och hade detta begrepp tidi-

normalisering

gare en ganska entydig innebörd. Det var främst de

klassiska -

handikappen synskador, hörselskador och rörelsehinder - som avsâgs med begreppet. Efter hand vidgades emellertid betydelsen. Nya grupper anslöt sig till den officiella handikapprörelsen och samhällets handikapp-politik förändrades i motsvarande grad. l dag åsyftas med begreppet, enligt t. ex. statens

handikapp-

råds definitioner, människor som har ett eller flera av ett

beskrivna - sins emellan olika -

tjugotal mycket fysiska

funktionshinder eller kroniska sjukdomar samt även människor med olika former av psykiska och känslo-

allvarliga

mässiga skador. Sedan Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) anslutit och vunnit medlemsskap

sig

i HCK har ytterligare begreppet utvidgats.

Vårt uppdrag omfattar visserligen, sa vi oss i det nämnda betänkandet, endast elever med vissa av de nu

10 Förord

angivna funktionshindren/skadorna/sjukdomarna. Vi an-

såg det emellertid trots detta nödvändigt att överväga konsekvenserna av de förslag vi kunde tänkas lägga fram åtminstone för de övriga grupper som idag åsyftas med begreppet handikappad - och för vars intressen handi-

kapprörelsen arbetar. Om vit. ex. övervägde olika statliga

åtgärder (statsbidrag, särskilda anvisningar e. d.) för att gravt rörelsehindrade elever eller gravt synskadade- som ingår i våra direktiv- skulle garanteras sådana generella förhållanden som små klasser där de fick sin undervisning tillsammans med andra icke handikappade elever, då ansåg vi det nödvändigt att även beakta konsekvenserna

motsvarande - - elever med andra

av statliga åtgärderför

grava funktionshinder, psykiska störningar e. d. Någon

mel/an olika handikappgruppers mer eller

jämförelse

mindre uttalade behov av sådana generella åtgärder som t. ex. små klasser ansåg vi oss inte kunna göra.

En annan omständighet av betydelse förvåra ställnings-

taganden i dessa frågor var att statsmakterna under senare år -i stor politisk enighet- bedrivit en konsekvent decentraliseringspolitik på skolans område. Kommunerna har successivt getts allt större möjligheter att påverka skolans utformning, stödet till eleverna etc. Drivfjädrarna till denna politik - så som de avtecknar sig i de officiella dokumenten - har varit omsorgen om elever med speciella behov/speciella svårigheter. Endast ute i kommunerna, har man sagt sig, finns det förutsättningar att utforma det stöd och den hjälp varje elev behöver. Vi delar denna

uppfattning.

l det nämnda betänkandet föreslog vi - mot den här bakgrunden - att vi inte borde inrikta vårt arbete på att

endast peka ut vissa elevgrupper i grundskolan - dvs. de

som råkar ingå i våra direktiv- som de som skulle komma i åtnjutande av olika sådana här generella åtgärder. Den

avveckling av den statliga kontroll- och dirigeringsappa-

raten som här påbörjats borde fortsätta, förklarade vi. Vår insats i dessa frågor fick i stället inskränkas till att skapa förutsättningar ute i kommunerna för att problem av denna generella karaktär där skulle kunna lösas från fall till fall. Utöver detta fick vår insats vara att söka öka kommunernas kunskaper om vad det kan innebära för en

Förord 1 1

ung människa under skolgång och utbildning att ha något av de funktionshinder som ingår i vårt uppdrag att utreda.

Däremot borde vårt statliga utredningsarbete, skrev vi, kunna inriktas mot konkreta förslag och reformer på de områden som vi i det föregående kallat specifika för de handikappade. Där kan vi föreslå att statsmakterna vidtar en serie åtgärder för att direkt förbättra förhållandena för de grupper som ingår i vårt utredningsuppdrag utan att förslagen behöver få prejudicerande inverkan på andra

handikappgrupper eller grunddragen i den nuvarande

skolpolitiken ändras.

l detta betänkande fullföljer vi de här resonemangen. Med stöd av en bred remissopinion på vårt tidigare nämnda delbetänkande lägger vi här fram riktlinjer och konkreta förslag på några av de områden vi i det

föregående kallat specifika för handikappade. Vi före-

slår - likhet med vad och

därvid bl. a. i HCK DHR yrkat under flera år - att de

handikappade lämnas statliga

garantierför att de skall få de hjälpmedel de behöver i olika studiesituationer.

I början av år 1982 avser vi att lägga fram vårt slutbetänkande. Där kommer vi att ta upp många av de frågor vi i det föregående kallat för generella och föreslå de åtgärder vi bedömer nödvändiga för att kommunernas förutsättningar att sörja för de handikappade i skolans värld skall bli de bästa möjliga. l det betänkandet kommer vi också att redovisa en stor del av den kunskap/erfarenhet som f. n. finns häri landet om vad det kan innebära att ha något av de funktionshinder som omnämnts i våra direktiv.

1¶Betänkandets och

uppläggning sammanfattning

I det här delbetänkandet föreslår vi en av den

reformering

hjälpmedelshantering som f. n. finns på skolans område. De regler vi i dag har är de varierar

ytterligt komplicerade,

bl. a. ofta från skolform till skolform och från

handikapp-

grupp till handikappgrupp. Vi har försökt allt vad

återge

som f. n. finns på området. Vissa avsnitt har därför blivit

mycket omfattande och detaljerade. Vi presenterar dess-

utom i betänkandet resultaten av ett antal undersöknya ningar vi låtit utföra beträffande de

handikappades hjälp-

medelsförsörjning i skolan. Där framkommer bl. a. att det

komplicerade regelsystemet ofta lett till att de

handikap-

- helt i onödan pade fått vänta på sina

hjälpmedel.

Slutligen speglar vi några olika opinioner som f. n. finns

hos skilda med stor erfarenhet från

yrkesgrupper hjälp-

medelsområdet. De ger bl. a. sina synpunkter den

på framtida hjälpmedelsförsörjningen.

I kap. 7 redovisarvi våra och

ställningstaganden förslag.

l korthet innebär dessa att får det samlade

landstingen

ansvaret för -

hjälpmedelshanteringen alltså även för hjälpmedelshanteringen i Landsutbildningsväsendet.

-

tingens hjälpmedelsorgan syncentralerna, hörcentraler-

na och hjälpmedelscentralerna -får ett samlat ansvar för

hjälpmedelsförsörjningen för

förståndshandikappade,

hörselskadade, rörelsehindrade, synskadade och talska-

dade. Det omfattande regelsystem som

byggts upp på

skolans område kan avvecklas. Vi föreslår att landstingen kompenseras för det vidgade ansvaret genom att den s. k.

hjälpmedelsersättningen

justeras.

2 tekniska III

Begreppet hjälpmede

Uttrycket tekniska hjälpmedel och handikapp har ofta

i samhällsdebatten intimt förknippats med varandra. Detta kan ha underblâst föreställningen att ett handikapp eller en funktionsnedsättning närmast är en fråga av teknisk natur: rullstolen ger den rörelsehindrade möjlighet att förflytta sig, hörapparaten ger den hörselskadade möjlighet att delta i samtal, Magnivisionen ger den synskadade möjlighet att läsa svartskrift etc. Vi protesterar mot ett sådant synsätt. Det tekniska är viktigt

hjälpmedlet

men mycket annat måste till för att den som har en

allvarlig funktionsnedsättning skall uppleva en delaktig-

het i samhället.

l det här delbetänkandet avser vi med begreppet tekniska sådan teknisk som -

hjälpmedel utrustning

efter adekvat - visar kunna reducera

utprovning sig verkningarna av förlusten eller nedsättningen av en

kroppsfunktion. Definitionen ansluter sig till den handi-

kappinstitutet lagt till grund för sin s. k. hjälpmedelsför-

teckning. Eftersom gränserna mellan tekniska hjälpmedel, fysiska

miljöförändringar och läromedel kan vara svåra attdra har vi i detta delbetänkande jämväl berört dessa angränsande områden.

3¶Centrala institutioner

myndigheter,

m. m.

på hjälpmedelsområdet

Det finns f. n. ett stort antal institutioner

myndigheter,

m. m. som är involverade i samhällets omfattande

hjälp-

medelshantering. Vi har valt att i detta inledande avsnitt

ge en presentation av de viktigaste av dessa

myndigheter,

institutioner m. m. och i korthet av deras

ange inriktningen

arbete.

3.1¶Handikappinstitutet

I sitt betänkande (SOU 1967:60) Bättre för

hjälpmedel

handikappade föreslog handikapputredningen att ett handikappinstitutet skulle bildas. Enligt utredningens

förslag skulle institutet främst vara inriktat det

på egentli-

ga tekniska utvecklingsarbetet och därmed sammanhäng-

ande frågor, men institutet skulle även uppmärksamma

miljöproblem, forsknings- och utvecklingsarbete samt

förmedla information och erfarenheter. En likartad verksamhet bedrevs sedan tidigare med stöd av

statligt

Svenska centralkommittén för Han-

rehabilitering (SVCR). dikapputredningen föreslog att staten och sjukvårdshu-

vudmännen skulle bli huvudmän för Så det nya institutet. blev inte fallet utan institutet, som inledde sin

verksamhet

1 juli 1968, fick staten och SVCR som huvudmän. Samti-

digt upphörde SVCR:s verksamhet inom områden som

teknik och information och till anställ-

personalen övergick ning vid

handikappinstitutet.

År 1976 det

övertog sjukvårdshuvudmännen direkta

ansvaret för från

handikapphjälpmedel socialstyrelsen.

Samma år tillsattes en om den framtida sam-

utredning verkan mellan sjukvårdshuvudmännen och handikappin-

stitutet. l betänkandet (Ds S 1976:8) Samverkan i handi-

18 Centrala institutioner m. m. sou 1981:23

myndigheter,

utredningen att endast staten och

kappinstitutet föreslog

borde stå som huvudmän för

sjukvårdshuvudmännen

institutet. förverkligades och fr. o. m.

Utredningsförslaget

den 1 1978 inträdde Iandstingsförbundet i stället

januari

för SVCR som huvudman vid sidan av staten. Samtidigt träffades en särskild överenskommelse om finansieringen av institutet. Överenskommelsen innebär att en viss del av den staten betalar ur den

hjälpmedelsersättning årligen

allmänna tillförs en fond. För åren 1980

sjukförsäkringen

och 1981 62 kr. per invå-

utgör hjälpmedelsersättningen

nare och av vilket 2,50 kr. avsätts till institutets

år, belopp

fond. Det innebar även

nya huvudmannaskapsförhållandet

att institutet fick Fram till år 1978

utvidgade uppgifter.

hade främst arbetat med att utreda

handikappinstitutet

behov av initiera och samorda forsknings-

hjälpmedel,

och samt med infor-

utvecklingsarbete, prova hjälpmedel

mations- och dokumentationsverksamhet. Från år 1978 institutet tidigare arbete

övertog Iandstingsförbundets

liksom ansvaret för policyfrågor

kring hjälpmedelsfrågor

av mera karaktär med avseende på hjälp-

övergripande

medelsverksamheten. leds av en med nio ledamö-

Handikappinstitutet styrelse

Ordförande och tre

ter jämte suppleanter. ytterligare

ledamöter utses av medan Iandstingsförbun-

regeringen

det utser fem ledamöter. Av de fyra som är utsedda av

skall två vara företrädare för handikapporga-

regeringen,

nisationerna. Institutet har år 1980 drygt 100 anställda och

en omslutning om ca 20 milj. kr.

stadgarna åligger det institutet särskilt

Enligt

att och därvid beakta såväl följa utvecklingen på hjälpmedelsområdet sociala som tekniska aspekter, att inriktning och därvid utfärda de ange hjälpmedelshanteringens riktlinjer, tillämpningsföreskrifter m. m. som behövs, att svara för en kontinuerlig utgivning av en hjälpmedelsförteckning, att och hjälpmedel och därvid även bedöprova egenskapsdeklarera ma skäligheten i olika hjälpmedels prissättning, och på området, verka för en att följa forsknings- utvecklingsarbete av de verksamheter som bedrivs samt sprida kännesamordning dom härom, att om hjälpmedel och andra åtgärder för handikapge information därvid bedriva biblioteks- och dokumentationsverksampade samt het,

Centrala myndigheter, institutioner m. m. 19

att bevaka behovet av och medverka i utbildning av personal inom institutets verksamhetsområde, att bevaka frågor om yttre och inre miljöer, planfrågor m. m. som berör de handikappade, att nära samarbeta med AB Sjukvårdshuvudmännens Upphandlingsbolag (SUB), att biträda och samarbeta med sjukvårdshuvudmännen och statliga centrala organ med uppgifter inom handikappomrâdet samt hålla kontakt med de handikappades organisationer och övriga organisationer, företag och enskilda med uppgifter inom handikappområdet, samt att följa den internationella utvecklingen och samarbeta med organ i utlandet som bedriver verksamhet inom handikappområdet.

Sjukvårdshuvudmännens

upphandlingsbolag

Sedan det direkta kostnadsansvaret för tekniska hjälpme-

del fr. o. m. den 1 1976 januari övergick från staten till

sjukvårdshuvudmännen, beslutade

landstingsförbundets

styrelse att den centrala av

upphandling hjälpmedel som tidigare ombesörjts av den statliga Utrustningsnämnden

för universitet och fr.

högskolor (UUH), o. m. år 1977 skulle ske genom ett

nybildat bolag, AB Sjukvårdshuvud-

männens (SUB). Ur

Upphandlingsbolag handikappinstitu-

tets fond utbetalas ett till

årligen bidrag SUB, som för år

1980 utgör 1,4 kr.

milj.

SUB skall teckna centrala avropsavtal beträffande tek-

niska Avtalen hjälpmedel. skall, så långt det är möjligt, omfatta de hjälpmedel som finns

upptagna på handikapp-

institutets SUB träffar avtal

hjälpmedelsförteckning. med

en eller flera leverantörer om

pris, leveransvillkor m. m.

Sjukvårdshuvudmännen svarar själva för alla kontakter

med leverantörerna när det

gäller leveranser, betalning, reklamationer o. d.

Samtliga avtal mellan SUB och

hjälpmedelsleverantö-

rerna tillkommer i nära samarbete med

handikappinstitu-

tet och av institutet anlitade

sakkunniga, varvid bl. a. skäligheten av bedöms. Sedan prissättningen institutets

tekniska är och den provning genomförd ekonomiska bedömningen är gjord, samordnas institutets och SUB:s

information så att sjukvårdshuvudmännen utifrån

handi-

kappinstitutets produktinformation och SUB:s

Upphandlingsnytt för kan den

handikapphjälpmedel göra förmån-

20 Centrala myndigheter, institutioner m. m. sou 198123

anskaffningen med hänsyn till egna erfarenheter,

Iigaste

sortiment, lokal service, möjligheter att lagerhål-

befintligt

la m. m.

har - efter samråd

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) - i skrivelse länsar-

med landstingsförbundet uppmanat

betsnämnderna att uppta förhandlingar med vederböran-

för att söka träffa överenskommelse om att

_ de landsting av arbetstekniska hjälpmedel sker genom

inköp speciella

centraler och till pris som SUB träffat med

landstingens

leverantören.

3.3 och hjälpmedelscentralerna Landstingen

Ansvaret för tekniska åt handikappade över-

hjälpmedel

som vi nämnt, den 1 1976 från staten

gick, tidigare januari

till dvs. till landstingen och till

sjukvårdshuvudmännen,

i Göteborgs, Malmö och Got-

sjukvårdshuvudmännen

lands kommuner. Staten står emellertid fortfarande för

kostnadsansvaret genom den s. k. hjälpmedelsersättningen.

För den direkta har lands-

hjälpmedelsförsörjningen

upp särskilda centraler. lnom samtliga

tingen byggt

finns i dag hörcentraler och hjälpme-

sjukvårdsområden

delscentraler. är under och

Syncentraler uppbyggnad

innevarande år (1981) är det endast ett mindre antal

som saknar egen syncentral. Dessa

sjukvårdsområden centraler, liksom vissa andra landstingskommunala resur-

ser för habilitering av handikappade barn och ungdomar,

behandlas mer i detalj i det föjande.

3.3.1 vid barnkliniker

Habiliteringsresurser

Inom ramen för sin har landstingen

sjukvårdsorganisation

särskilda habiliteringscentraler eller behand-

byggt upp

för rörelsehindrade barn och ungdomar.

lingscentraler

Centralerna är knutna till sjukhusens barnkliniker, men

lokalmässigt fristående och med egen personal,

vanligen

t. kurator, och förskollärare. För

_ex. sjukgymnast, logoped

svarar ofta en knuten till

ledningen habiliteringsläkare,

den barnmedicinska kliniken.

År 1979 fanns det vid nio landsting tjänster som

Centrala myndigheter, institutioner m. m. 21

förskolkonsulent för rörelsehindrade barn. Vid

ytterligare

sex landsting fanns motsvarande funktion utan att särskilda tjänster inrättats. Genom att av rörelse-

integreringen

hindrade förskolebarn ökat har förskolkonsulentverksam-

heten uppstått som ett komplement till de specialförskolor

som landstingen bedriver vid

habiliteringscentralerna.

Förskolkonsulenternas är att informa-

huvuduppgift ge

tion, råd och stöd till vanliga förskolor där de rörelsehindrade barnen går samt till barnens

familjer. Habiliteringsverksamheten utgörs i de flesta fall av

habiliteringsmottagning, gymnastik och förskoleverk-

samhet. svarari nära samver-

Habiliteringsmottagningen

kan med barnklinikens verksamhet för de fortlö-

övriga

pande medicinska kontroller som sker i vård.

öppen

Sjukgymnastiken arbetar dels med barn inskrivna vid vårdavdelningarna, dels med barn i poliklinisk mottagning. Förskolorna kan som alternativ till

fungera vanliga

förskolor eller bereda barnen en vistelse i sam-

tillfällig

band med eller

utredning intensivträning.

För barn och ungdomar med funktionsså pass grava nedsättningar att de är i behov av än mer kvalificerad

behandling än vad habiliteringscentralerna kan

erbjuda finns regionala institutioner i Umeå,

Uppsala, Linköping

och Göteborg. Dessa institutioner har inte bara en kvalifi-

cerad medicinsk utan också en

sakkunskap pedagogisk

expertis som tillsammans kan ge den rörelsehindrade eleven ett individuellt stöd.

allsidigt, avvägt

Under senare år talar man allt oftare om samordnad habilitering, med vilket avses en och ett

samordning

samlat ansvar för för alla

habiliteringen handikappade

barn och ungdomar. har i en diskus-

Omsorgskommittén sionspromemoria (Ds S 1979:12) framlagt ett förslag om

samordnad habilitering. Vidare har ett flertal

landsting

genomfört utredningar om hur landstingets olika habiliteringsresurser skall samordnas.

3.3.2¶Hjälpmedelscentralerna

Inom varje sjukvårdsområde har sjukvårdshuvudmännen,

som vi tidigare nämnt,

byggt upp hjälpmedelscentraler,

som svarar för sådana som inte i det

hjälpmedel ingår

sortiment som utlämnas av hörcentral eller

ortopedisk

22 Centrala myndigheter, institutioner m. m. sou 1981:23

verkstad. l de områden som ännu saknar syncentral eller

där syncentralen inte övertagit hela lagerhållningen av

hjälpmedel för synskadade, ansvarar hjälpmedelscentra-

len helt eller delvis även för denna hjälpmedelshantering. I

stort kan man säga att hjälpmedelscentralernas huvud-

sakliga verksamhet är inriktad på sådana hjälpmedel som är avsedda för personer med nedsatt rörelseförmåga.

Centralernas hjäipmedelssortiment består i princip av

sådana hjälpmedel som är upptagna på handikappinstitu-

tets hjälpmedelsförteckning. Hjälpmedelscentralen svarar för inköp, lagerhällning, distribution, utlåning och återtagande av hjälpmedel.

Vidare medverkar centralen vid bl. a. utprovning, instruktion och träning samt uppföljning. Vid behov kan centra-

len medverka vid teknisk anpassning och specialkonstruk-

tion.

l dag finns det ca 40 i landets 26

hjälpmedelscentraler

Verksamheten vid hjälpmedelscentra-

sjukvårdsområden.

lerna leds vanligen av en arbetsterapeut som tjänstgör

som Vid centralerna finns vanligen

hjälpmedelskonsulent.

ytterligare arbetsterapeuter, tekniker/reparatörer samt

förråds- och kanslipersonal. Vid vissa centraler finns även

yrkesgrupper som sjukgymnaster, terapibiträden, ingen-

jörer och särskilda konsulenter för barnhjälpmedel.

3.3.3 Hörcentralerna

Inom samtliga sjukvårdsområden har sjukvårdshuvud-

männen byggt upp särskilda hörcentraler, knutna till

avdelningar eller till öron-näsa-hals kliniker.

audiologiska

Vid dessa hörcentraler sker utprovning av hörapparater samt viss teknisk service. l centralernas verksamhet ingår även en och förebyggande hörselvård under

pedagogisk

av en hörselvårdskonsulent. Denna verksamhet

ledning

har successivt byggts upp under de senaste tjugo åren. Till den del den omfattar hörselvårdsfrågor i skolan kan den

betraktas som ett frivilligt åtagande från landstingens

sida.

Förutom hörselvårdskonsulenten kan personalen vid hörcentralen utgöras av bl. a. förstadielärare, hemvägle-

dare, hörselpedagog, hörselvårdsassistent, hörselingen-

jör, kurator, psykolog och teckenspråkstolk.

Centrala myndigheter, institutioner m. m. 23

Vid sidan av sina samordnande inom

uppgifter den

pedagogiska hörselvârden svarar hörselvårdskonsulenten för av hörselskadade barn och för

registrering stöd till

skolan. Det kan därvid vara om

fråga skolplaceringsfrågor,

rådgivning om hjälpmedel, akustikförbättrande

åtgärder

eller om av elever. Konsulenterna

uppföljning biträder

också i frågor som rör av särskilda

organisationen under-

visningsgrupper för hörselskadade. l hörselvårdskonsulenternas verksamhet även stöd- och rehabilite-

ingår

ringsinsatser för vuxna hörselskadade och

vuxendöva,

t. ex. för dem som

inträningskurser ordinerats hörapparat

och samt kurs- och

funktionsträningskurser informations-

verksamhet för olika som kommer i kontakt

kategorier

med hörselskadade. Inom området hörselteknisk

utrustning finns ett nära

samarbete mellan hörcentralerna, enskilda skolor och

skolöverstyrelsen (SÖ). l

SÖ:s anvisningarför statsbidrag

till hörselteknisk vidare avsnitt

utrustning (se 4.1.2) anges

att hörselvårdskonsulenten för

individualintegrerade ele-

ver och för elever i särskilda

undervisningsgrupper för

hörselskadade skall utreda och rekom-

hjälpmedelsbehov

mendera varefter SÖ beslutar om

utrustning, statsbidrag.

När behov av hjälpmedlet skall

ej längre föreligger, skolan

överlämna utrustningen till hörcentralen, som därefter kan låna ut den till annan elev eller grupp.

Syncentra/erna

Optisk rehabilitering och startade år 1971 vid

synträning

AMU-centren i Furulund och med

Uppsala. Målsättningen

dessa s. k. syntekniska var dels att förbättra

avdelningar

den optiska dels att de

rehabiliteringen, förstärka pedago-

giska och sociala i Då

inslagen rehabiliteringen. positiva

resultat uppnåddes med denna verksamhet

beslöt några landsting att starta motsvarande enheter i form av

synhjälpscentraler.

År 1974 tillsatte en

landstingsförbundet arbetsgrupp

med uppgift att utarbeta för den

riktlinjer fortsatta utbygg-

naden av centralerna.

Utredningsarbetet redovisade år

1976 i rapporten en

Synhjälpscentraler1976- översiktlig

rapport. Enligt denna skall utredning synhjälpscentraler-

nas främsta uppgift vara att behovet av

tillgodose optiska

24 Centrala institutioner m. m. sou 1981:23 myndigheter,

synhjälpmedel, pedagogisk synträning och ADL-träning

till daglig iivsföring). Liksom hörcentralerna, (anpassning som tillkommit tidigare, skall synhjälpscentralerna utgöra en i den vårdkedja som erfordras i en aktiv

komplettering

Utredningen framhöll vidare att synhjälpsrehabilitering. centralerna varken kan eller bör utgöra en fristående Vårdenhet, utan måste organisatoriskt knytas till någon annan större vårdfunktion, t. ex. ögonklinik eller rehabiliteringsklinik. Redan befintliga synhjälpscentraler hade i flertalet fall anknutits till med vilka syn-

ögonklinikerna, hjälpscentralen naturligt har det bredaste kontaktnätet. Detta beror på att de flesta patienter förutsätts vara nyligen undersökta på Ögonkliniken innan synhjälpscentralens rehabilitering påbörjas.

arbetsgrupp tog även initiativ till

Landstingsförbundets en undersökning om behovet av synhjälpscentraler. Undersökningen visade att ca 1 000 personer årligen i en representativ svensk befolkning på 1 milj. människor var klart i behov av synrehabiliterande åtgärder samt att

3/4 av dessa förväntas vara äldre än 55 år. Under ungefär en räknade utredningen med en syn-

uppbyggnadsfas

inom ett landstingsområde med ca 300 000 hjälpscentral invånare. Personalbehovet beräknades till:

1 synpedagog (heltid) 1 legitimerad optiker (halvtid) 1 Ögonläkare (6 veckotimmar)

l ett skede anges personalbehovet till:

utbyggt 3 synpedagoger 1 legitimerad optiker 1 verkstadsoptiker 1-2 kontorister 1 Ögonläkare (1/3-tjänstgöring)

För den nya yrkesgruppen synpedagoger saknades det utbildning, varför presenterade ett förslag till

utredningen

Sedan år 1976 har en sådan ettårig utbildningsplan.

förlagts till Högskolan för lärarutbildning (speutbildning

i Stockholm. Behöriga att genomgå denna ciallärarlinjen) utbildning är lärare, arbetsterapeut, leg. sjuksköterska, ortopist samt oftalmologassistent.

sou 1981:23 Centrala institutioner m. m.

myndigheter, 25

Inom ramen för socialstyrelsens projekt

Synvårdens

innehåll och organisation genomfördes i februari år 1978

en uppföljning av syncentralernas verksamhet. Vid denna

tidpunkt fanns det 18 syncentraler ersat-

(synhjälpscentral

tes av benämningen syncentral år 1978) i 17

sjukvårdsom-

râden. Av de 18 centralerna 8 helt den

befintliga uppfyllde

norm som rekommenderades under ett

uppbyggnadsske-

de i landstingsförbundets från år 1976. Vidare

utredning

framkom stora skillnader mellan centralerna i om

fråga

personalens utbildning och bakgrund, vilket bl. a. medfört att olika arbetsmetoder tillämpades. Förutom att resurserna för verksamheten varierade i avseenden,

många

varierade även till

inställningen rehabiliteringsarbetets inriktning. Exempelvis skiljde sig insatserna för barn åt i

stor utsträckning. Vid vissa syncentraler var barnverksamheten intensiv, omfattande bl. a. samarbete med skolor

och andra institutioner medan andra åt ägnade sig

barnhabilitering i mycket begränsad omfattning.

Sedan februari år 1978 har

ytterligare syncentraler tillkommit samtidigt som av

utbildningen synpedagoger

fortsätter. Denna successiva av verksamheten

utveckling

kan på sikt medföra att skillnaderna mellan olika

syncentraler reduceras.

Förutom de omnämnda

tidigare personalkategorierna

har vid anställts

några syncentraler anpassningslärare

och i vissa fall även synkonsulent.

3.4¶Statens institut för läromedelsinformation och

rikscentralerna för

pedagogiska hjälpmedel

Läromedelsutredningen framhöll i sitt betänkande (SOU

1971:91) Samhällsinsatser på läromedelsområdet, att

ansvaret för val av läromedel borde ligga lokal nivå.

på

Utredningen avvisade därmed tanken ett centralt

på

engagemang. En förutsättning för att Iäromedelsvalet skulle kunna ligga på lokal nivå var, att

enligt utredningen,

kommunerna fick till förbättrad infor-

tillgång väsentligt

mation om de läromedel som fanns att och om dessa

tillgå

läromedels pedagogiska egenskaper. Genom en förbättrad information man även kunna öka konsu-

hoppades

mentmedvetandet, vilket i sin tur kunde

få gynnsamma

26 Centrala myndigheter, institutioner m. m. sou 1981:23

verkningar över hela läromedelsområdet från produktion till konsumtion. För att förverkliga dessa intentioner

föreslog därför läromedelsutredningen att ett centralt

för läromedelsinformation skulle inrättas.

register

Som ett resultat av läromedelsutredningens arbete, beslöt riksdagen år 1973 att ett centralt organ, statens institut för läromedelsinformation (SIL), skulle inrättas

fr. o. m. den 1 juli 1974 för läromedelsregistrering, läro-

medelsinformation och för administration av stöd för

av läromedel inom bristområden.

produktion

Sedan den 1 juli 1977 är SIL dessutom central myndighet förde fyra rikscentralerna för pedagogiska hjälpmedel

för handikappade (RPH).

I betänkandet (SOU 1980:15) Läromedlen i skolan har utredningen om läromedelsmarknaden (ULÄ) föreslagit att SIL avvecklas och att huvudmannaskapet för RPHcentralerna övertas av SÖ. Förslaget har remissbehand-

men har ännu inte tagit ställning till

lats, regeringen

förslaget.

Verksamheten vid de fyra rikscentralerna för pedagogis-

ka för handikappade (en central för vardera

hjälpmedel

hörselskadade, rörelsehindrade, synskadade och för ele-

verna i särskolan) regleras genom regeringensförordning

av den 16 juni 1977. Beträffande rikscentralernas uppgif-

ter, anger förordningen följande:

4§. Rikscentralerna har till uppgift att främja utveckling, produktion och utlåning av samt information om pedagogiska hjälpmedel för synskadade, döva, hörselskadade och rörelsehindrade elever avsedda för utbildningar som står under tillsyn av skolöverstyrelsen samt för elever inom särskolan och förskolan för handikappade. 5 §. Det åligger rikscentral särskilt att taga initiativ till produktion av pedagogiskt hjälpmedel för handikappade i samarbete med olika intressenter, i samarbete med pedagogiskt, medicinskt och tekniskt sakkunnig svara för utprovning av för handikappade särskilt utformade pedagogiska hjälpmedel, ge råd beträffande särskilda pedagogiska hjälpmedel för handikappade elever som avses i 4 §, permanent och i andra former utställa undervisningsmateriel för handikappade,

förteckningar över pedagogiska hjälpmedel för lärare, elever och utge föräldrar,

Centra/a institutioner m. m. 27 myndigheter,

Rikscentralerna skall även följa det pedagogiska och forskningsutvecklingsarbetet inom i första hand handikappområdet.

De föreskrifter som SIL fastställt för rikscentralerna innehåller flera för centralerna gemensamma men

delar,

föreskrifterna betonar även varje RPH-centrals egenart

grundade på de olika målgruppernas behov. Gemensamt

för centralerna är att de skall behoven

kartlägga av,

utveckla, framställa, utpröva, informera om och distribuera pedagogiska hjälpmedel för de olika

handikappgrup-

perna. Med för de hörselskadades rikscentral

undantag

anges även att utlåning av hjälpmedel i centralernas

ingår arbetsuppgifter.

Som framgår av den följande kom

redovisningen

rikscentralerna ursprungligen till vid olika tidpunkter, fick

från varandra olika organisatorisk och medel

ställning

anvisades från olika anslag, som skilda inom SÖ

byråer

begärde i sina Nuvarande huvudman-

anslagsäskanden.

naskap och under SIL en utred-

samordning grundas på

ning SIL genomförde 1975 uppdrag av l på regeringen.

denna SIL att skulle bli

utredning föreslog myndigheten

huvudman för RPH-centralerna, främst för att erhålla en

samordning och en närmare mellan RPH-

koppling

centralerna och det produktionsstöd, som SIL disponerar.

SlL:s förslag av regeringen och centralerna fick

antogs

fr. o. m. den 1 juli 1977 SIL som huvudman.

3.4.1¶Rikscentra/en för

pedagogiska hjälpmedel

för synskadade (RPH-SYN)

RPH-SYN bildades år 1965 efter det att blind- och dövskoleutredningen i sitt betänkande (SOU 1964:61) Grundsko-

la för blinda och döva att studiebiblioteket vid

föreslagit

Tomtebodaskolan skulle byggas ut. Verksamheten vid

rikscentralen omfattade inledningsvis specialskolan och

de vid denna tidpunkt relativt få elever

gravt synskadade

som integrerats i vanliga klasser. Genom att antalet

integrerade gravt synskadade elever har ökat, så har

denna målgrupp kommit att ta den största delen av

RPH-sYNzs resurser i anspråk.

RPH-SYN har också fått allt större inom olika

uppgifter bildningsverksamheter utanför ungdomsskolan. l stigan-

de omfattning försöker man även tillgodose de synsvaga

28 Centrala myndigheter, institutioner m. m. sou 193113

elevernas behov av särskilt tillrättalagd materiel. l takt med att verksamheten ökat har produktionen av punktskriftsböcker och talböcker förlagts utanför centralen, som numera främst har karaktären av en administrativ enhet

för ordersamordning, information och redigering.

RPH-SYN, som är beläget på Tomtebodaskolans områ-

de i Solna, har totalt ca 16 heltidstjänster. En fjärdedel av

dessa tjänster finansieras med medel från AMS. Dessutom utnyttjas ca 15 arvodesanställda punktskriftskopister, som utför sitt arbete i hemmet. På produktionssidan samarbetar RPH-SYN med Westmannaprodukter inom

Samhällsföretag AB. l Västerås sker punktskrifts- och

reliefframställning, i Fagersta finns studiebibliotek med

och i Norberg tryckeri och bokbinderi.

plastkopiering

Till sin primära målgrupp räknar RPH-SYN ca 1800 gravt synskadade och synsvaga elever i förskolan, grundskolan, sär- och specialskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Till den sekundära målgruppen hör läselever i och vilka äri behov

svaga grund- gymnasieskolan,

av storstilsmateriel. Verksamheten vid RPH-SYN är inrik-

tad utveckling, redigering och bearbetning samt

på

och distribution av läromedel i form av

produktion

talböcker, storstil och reliefframställning.

punktskrift,

RPH-SYN framställer dessutom studietekniska hjälpmedel, elev- och lärarhandledningar och kursmaterial. RPH- SYN lånar ut studielitteratur samt sådana hjälpmedel som anskaffats SÖ:s anslag för tekniska stödåtgärder i genom samt kommunal och statlig vuxenutbild-

gymnasieskola

ning. Information sprids genom kataloger samt genom

informationsträffar, föreläsningar och utställningar samt

genom reselärarna inom Tomtebodaskolans regionala stödverksamhet för synskadade elever.

Gravt elever i grundskolan och gymnasiesynskadade

skolan erhåller studiematerial kostnadsfritt medan kommunerna får betala för de synsvaga elevernas materiel. Kataloger sänds till de skolor där det finns synska-

gratis

dade elever, medan institutioner och bibliotek debiteras

självkostnadspris.

RPH-SYN bedömer sig sakna resurser för att ge förskolans och särskolans elever berättigad service. Vidare har den ökade medfört att allt fler olika lärome-

integrationen

del måste framställas i för att eleven skall få

punktskrift

sou 1981:23 Centrala myndigheter, institutioner m. m. 29

tillgång till samma läromedel som klassen i övrigt. Nuvarande resurser medger enligt rikscentralen inte att man kan ge full service.

3.4.2 Rikscentra/en för

pedagogiska hjälpmedel

för rörelsehindrade (RPH-RH)

RPH-RH inrättades år 1967 som en bland flera för

åtgärder

att öka möjligheterna att rörelsehindrade elever.

integrera

Centralen förIades till Bräcke i som är

Östergård Göteborg,

västra sjukvårdsregionens institution för av

habilitering

barn och ungdomar med rörelsehinder. Verksamheten knöts till länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län och arbetet kom i det första skedet att i viss

utsträckning

bedrivas efter mönster som utbildats inom länscentraler-

na för pedagogiska hjälpmedel, som vid denna tidpunkt

fanns knutna till länsskolnämnderna. Medel för verksamheten vid RPH-RH anvisades över för länsskol-

anslaget

nämnderna. Uppgifterna blev inledningsvis att sammanställa förtecknlngar över hjälpmedel och

tillgängliga

läromedel och ange deras samt att i

användningsområde

övrigt informera berörda lärare, bl. en

a. genom perma-

nent utställning. Successivt inriktades verksamheten

på

att bl. a. utveckla och initiera produktion av

hjälpmedel

som förbättrar de rörelsehindrade elevernas studiesituation. Efter hand har arbetet också kommit att inriktas mot

utveckling av läromedel, som tar hänsyn till de percep-

tionssvårigheter och den erfarenhetssfär som

begränsade

ofta följer med ett rörelsehinder.

RPH-RH har totalt 4 heltidstjänster, fördelade 7

på

personer. För vaktmästeriservice utnyttjas Bräcke Diakonigård enligt särskilt avtal. Rikscentralen saknar egna tekniska resurser, men kan genom avtal med Bräcke Diakonigård utnyttja delar av den senares resurser.

Rikscentralen samarbetar vidare med olika hjälpmedels-

tillverkare samt med Chalmers tekniska högskola, handi-

kappinstitutet och styrelsen för teknisk

utveckling

(STU).

RPH-RH:s målgrupp utgörs av ca 9 000 elever, fördelade på ca 1 100 i förskolan, ca 2 600 i grundskolan, ca 4 000 i

särskolan, ca 500 i gymnasieskolan samt ca 1 000 i

30 Centrala myndigheter, institutioner m. m. sou 1981:23

vuxenutbildningen.

Verksamheten är inriktad på dels utveckling och fram-

ställning av individuellt anpassade hjälpmedel som

elevernas dels - i underlättar studiesituation, stigande

- och

omfattning på utveckling, utprövning framställning

av egentliga läromedel för framför allt de elever, vars rörelsehinder förenas med andra funktionsnedsättningar

som perceptionsstörning eller talsvårigheter. RPH-RH

lånar ut sådana hjälpmedel som anskaffats genom SÖ:s

anslag för tekniska stödåtgärder i gymnasieskola samt

kommunal och statlig vuxenutbildning eller sådana hjälp-

medel, för vilka RPH-RH tidigare beviljats medel för inköp.

Information sprids genom kataloger, genom informa-

tionsträffar, föreläsningar, utställningar och genom de sju

regionala konsulenterna för rörelsehindrade elever.

Material för primärgruppen tillhandahålls kostnadsfritt.

Visst material, som producerats med hjälp av produk-

tionsstöd med finns även till

återbetalningsskyldighet,

försäljning till den primära målgruppen. För material för ku rsverksamhet för personal debiteras beställaren kostnaderna för tryckning eller verkstadsarbete.

RPH-RH anser sig inte ha tillräckliga resurser för att tillgodose efterfrågan på förskolesidan, bl. a. beträffande information och utlåning. Vidare anser man sig sakna

tekniskt kunnig personal för olika komplicerade beställ-

ningsarbeten, för utveckling av specialhjälpmedel m. m.

Man saknar f. n. biträdespersonal för läromedelsproduk-

tion och hjälpmedelsutlåning.

3.4.3¶Rikscentralen för hjälpmedel

pedagogiska

för hörselskadade (RPH-HOR) RPH-HÖR tillkom år 1969 som en försöksverksamhet inom det av SÖ bedrivna = läromedel i

Lis-projektet (LIS

Medel kom således att anvisas

specialundervisningen).

från SÖ:s anslag för pedagogiskt utvecklingsarbete inom

skolväsendet. Rikscentralen förlades till en av de statliga specialskolorna för döva och gravt hörselskadade, Birgittaskolan i Örebro. Tillkomsten motiverades främst av att elever med medfödd eller tidigt förvärvad dövhet eller grav hörselskada uppvisar en så pass påtaglig försening

beträffande språkutveckling och läsförmåga att befintliga

sou 1981:23 Centrala myndigheter, institutioner m. m. 31

läromedel i det närmaste blir oanvändbara. Under sitt första skede centralen resurser

byggde upp för bearbetning av befintliga läromedel samt för

nykon-

struktion av läromedel. Läromedlen, som har framställts med hjälp av enkla grafiska tekniker, har främst varit avsedda för specialskolans elever. Efter den första uppbyggnadsfasen har RPH-HÖR ställts inför att

problemet

söka infria de insatser som väckts bland

förväntningar på

lärare som undervisar lätt eller medelsvårt hörselskadade elever i vanliga klasser eller i särskilda

undervisningsgrup-

per för hörselskadade inom och bland lärare

grundskolan

inom andra former av i

specialundervisning grundskola

och särskola. RPH-HÖR har totalt 9 fördelade 10

heltidstjänster, på

personer. 3,5 av dessa tjänsterfinansieras med medel från AMS. Till sin primära räknar RPH-HÖR totalt ca

målgrupp

2 600 elever, varav ca 100 i förskolan, 1 100 indi-

drygt

vidualintegrerade i grundskolan, ca 400 i särskilda under-

visningsgrupper i grundskolan, ca 700 i

specialskolan

samt ca 300 eleveri gymnasieskolan och

vuxenutbildning-

en. Härtill kommer alla elever med i

tilläggshandikapp

form av hörselskador i särskolan. De läromedel som RPH-HÖR arbetar med har också en sekundär i

målgrupp

de ca 50 000 elever som har som läs-

språkliga handikapp och skrivsvårigheter samt inom perceptionsstörningar

särskolan, grundskolan och gymnasieskolan. RPH-HÖR:s verksamhet omfattar

utveckling, utpröv-

ning och av i huvudsak läromedel

framställning tryckta

samt redigering och av sådana läromedel som

utgivning

tagits fram av enskilda lärare. Information sprids genom kataloger, genom informationsträffar, föreläsningar och

utställningsverksamhet. RPH-HÖR:s verksamhet omfattar

däremot ej hörselteknisk utan ansvaret för

utrustning

åtgärder inom detta område åvilar

landstingens pedago-

giska hörselvård. Material till den tillhandahålls

primära målgruppen

kostnadsfritt, medan den sekundära betalar

målgruppen

ett självkostnadspris i de fall då RPH-HÖR kan förse dem med material. RPH-HöRzs problem är att man ännu inte kan täcka läromedelsbehovet för döva och hörselskadade i gymna-

32 Centrala myndigheter, institutioner m. m. sou 1981:23

sieskolan samt i vissa ämnen på grundskolans högstadium, i vissa fall för hela grundskolan. Den sekundära målgruppen kan endast erhålla ett mycket begränsat stöd från rikscentralen.

3.4.4¶Flikscentralen pedagogiska hjälpmedel

för

för särskolan (RPH-SAR) Två år efter det att RPH-HÖR startat sin verksamhet inrättades det även en rikscentral för

pedagogiska hjälp-

medel för särskolan (RPH-SÄR) inom ramen för SÖ:s LIS-projekt. Rikscentralen förlades ursprungligen till Upp-

lands Väsby, men en stor del av utvecklingsarbetet

utfördes vid Olovsdalsskolan i Umeå, varför RPH-SÄR i sin helhet överfördes dit den 1 juli 1972.

RPH-SÄR kom i det första skedet att inrikta arbetet på att

skapa en organisation för bedömning av befintliga läro-

medels användbarhet inom särskolan och behov av bearbetning. Inom denna organisation lades även grun-

den för en utprövning av förlagsproducerade läromedel i

olika produktionsfaser. LäromedelsframstälIningen, som

till en inriktades olika slag av undervisningsmo-

början på

deller, har kommit att även omfatta bildmateriel, text- och bildmateriel i kombination, filmer och laborativt material.

RPH-SÄR hartotalt 8 heltidstjänster, varav 1 bekostas av medel från AMS.

RPH-sÄRzs primära målgrupp omfattar ca 30 000 psy-

kiskt utvecklingsstörda elever inom särskolans förskola,

grundsärskola, träningsskola, yrkessärskola samt vuxen-

utbildningen. Till den sekundära målgruppen kan hänfö-

ras elever i grundskolan med perceptionsstörningar och

läs- och skrivsvårigheter.

Centralens verksamhet omfattar numera utveckling, utprövning och framställning av i huvudsak tryckta läromedel men även diaserier, filmer och laborativt material.

Vidare sker bearbetning, revidering och färdigställande av

tips eller prototyper från lärare. RPH-SÄR bedriver dess-

utom en viss utlåning av pedagogiska hjälpmedel. Infor-

mationsspridningen sker genom tidningen SÄR-NYTT,

läromedelsförteckningar, informationspaket och utställ-

ningar.

Centrala institutioner myndigheter, m. m. 33

Den av elever

fortgående integreringen särskolans i

grundskolan har inneburit en ökad rikscen-

efterfrågan på

tralens tjänster som informationsmålen

samtidigt blivit

utspridda. Delar av RPH-SÄR:s resurser för Iäromedelsproduktion har därför fått och i stället

omdisponeras

utnyttjas för information. RPH-SÄR anser fortfarande

sig

befinna sig i uppbyggnadsskedet och kan ännu inte helt

täcka den primära behov.

målgruppens

3.5 institutioner m. m.

Övriga myndigheter, på

undervisningsområdet

SÖ:s verksamhet med avseende tekniska

på hjälpmedel åt

handikappade och andra till kan

frågori anslutning detta,

indelas i tre huvudområden: beslut om

rådgivning,

statsbidrag och godkännande av viss

utrustning. Till den verksamheten hör

rådgivande de skolkonsulenter som finns på byrå S 1

(grundskolan, specialundervisning m. m.), sektionen för På denna

specialundervisning.

sektion finns sålunda skolkonsulenter för

döva/hörselska-

dade/talskadade, rörelsehindrade, synskadade, särskolan

och

specialundervisning/särskiId undervisninglskoldag-

hem/sjukhusundervisning.

Vidare finns konsulenter och för

experter handikappfrå-

gor på undervisningsavdelningen för (V),

vuxenutbildning som handlägger rörande

frågor folkbildning, kommunal

och statlig samt

vuxenutbildning arbetsmarknadsutbildning.

Utvecklingsgruppen vid planeringsavdelningens byrå

P 3 för kan bistå med till

skolanläggningar förslag inred-

ning och av skolor och lokaler i vilka

utrustning handikap-

pade elever skall undervisas. l det följande avsnittet redovisar vi i de olika

detalj

statsbidrag som f. n. kan för tekniska

utgå hjälpmedel

m. m. åt handikappade i Inom SÖ:s ansvars-

utbildning.

område fattas beslut av

följande byråer:

S 1 - Tekniska hjälpmedel åt rörelsehindrade och synskadade elever i gymnasieskolan hörselteknisk utrustning i grundskolan och icke-obligatoriska skolor, samt hörselteknisk utrustning och andra i de hjälpmedel statliga specialskolorna.

institutioner m. m. sou 1981:23 34 Centrala myndigheter,

V 1 - Tekniska hjälpmedel åt handikappade studerande vid folkhögskolor samt tekniska åt handikappade deltagare i studiecirkhjälpmedel lar. V 2 - Tekniska åt rörelsehindrade och synskadade elever hjälpmedel i kommunal och statlig vuxenutbildning samt viss hörselteknisk utrustning. P3- av skolbyggnader till rörelsehindrade Handikappanpassning elevers behov i grundskola och icke-obligatoriska skolor, och utredningar om utformningen av skolans utvecklingsarbete lokaler. L3- Läromedel för handikappade. Förteckning över specialundervisningsmaterial.

knuten - vilket också särskilt här skall Till byrå S 1 finns nämnas - en särskild som från såväl tekniska

arbetsgrupp

som prövar de hörselteknis-

pedagogiska utgångspunkter

ka för skolbruk som får bli statsbidragsberät-

hjälpmedel

Dessa förs upp en särskild lista.

tigade. hjälpmedel på

l 1980/812107, om den statliga

regeringens proposition

skoladministrationen m. m., föreslås en betydande omor-

av SÖ. Ämbetsverkets skall i framtiden

ganisation uppgift koncentreras till övergripande och långsiktiga uppgifter.

Denna kommer med all sannolikhet att

omorganisation

även SÖ:s insatser inom omrâdet tekniska hjälp-

påverka

medel. För döva och hörselskadade samt talska-

synskadade,

dade elever som inte kan undervisningen i det

följa skolväsendet undervisning vid de statliga vanliga erbjuds elever får sin undervisning

specia/skolorna. Synskadade

vid Tomtebodaskolan i Solna och, för med

synskadade

Ekeskolan i Örebro. Döva och hörsel-

tilläggshandikapp,

skadade elever undervisas vid Kristinaskolan i Härnösand,

i Örebro, Manillaskolan i Stockholm, Väner-

Birgittaskolan

skolan i samt i Lund. Döva

Vänersborg Östervångsskolan

och hörselskadade med får undervis-

tilläggshandikapp

vid Åsbackaskolan i Gnesta medan barn med grava

ning

talskador liksom hörselskadade med beteendestörningar och vissa andra undervisas vid Hällsbo-

komplikationer

skolan i Sigtuna.

För dövas och hörselskadades del finns även särskilda klasser till s. k. externa klasser,

förlagda grundskolan,

för döva och hörselskadade i

samt gymnasial utbildning

För den sistnämnda skolformen har särskilt avtal

Örebro.

slutits mellan staten och Örebro kommun.

sou 1981:23 Centrala institutioner myndigheter, m. m. 35

Tomteboda- och Ekeskolan samt Åsbacka- och Hälls-

boskolan har hela landet som De

upptagningsområde.

fem dövskolorna har däremot

regionala upptagningsom-

råden. Den gymnasiala för döva och

utbildningen gravt

hörselskadade i Örebro har hela landet som

upptagnings-

område. Vid specialskolorna för hörselskadade döva, och talskadade handhas av särskilt

hjälpmedelsfrågorna anställda

hörselingenjörer och hörseltekniker. I allmänhet är det emellertid även här landstingen som och utrustat

utprövat

de hörselskadade eleverna med de de bär.

hörapparater

SÖ uppskattar specialskolans minimibehov av

ingenjö-

rer och tekniker inom hörselområdet till en av vardera kategorin per 100 elever. l dag ger8 och 5

hörselingenjörer

hörseltekniker + viss arvoderad service åt

personal drygt

1 100 elever. När det gäller regional stödverksamhet

statlig för

hjälpmedelshanteringen i skolan skall främst nämnas

reselärar- och konsulentorganisationen.

Till Tomtebodaskolan är knuten en försko/ekonsu/entoch reselärarverksamhet för synskadade barn och

ungdomar. Innevarande läsår omfattar fem denna, på regioner

organiserade, verksamhet 17 förskolekonsulenter och 21 reselärare. l 1981 års föreslås en

budgetproposition

utbyggnad om 6 förskolekonsulenter och 5 reselärare.

Förskolekonsulenterna har bl. a. till att:

uppgift

D råda och handleda föräldrarna i arbetet med det

synskadade barnet

D informera, råda och instruera förskolans

personal om den speciella barn

träning synskadade behöver samt

att följa barnets

utveckling

D medverka vid barnets

skolplacering

D samarbeta med olika och

sjukvårds- habiliteringsor-

gan

Reselärarna skall stödja synskadade elevers undervis-

ning i grundskola och samt i gymnasieskola möjligaste

mån även i särskola, och annan vuxenunder-

folkhögskola

visning. Till reselärarnas hör bl. a.:

arbetsuppgifter

D uppspårande och verksamhet uppföljande

D rådgivning och av i samråd

planering undervisningen

36 Centrala institutioner m. m. sou 1981:23 myndigheter,

med elev, föräldrar och skola

l] information om läromedel, tekniska hjälpmedel och

metodiska frågor El samarbete med inrättningar inom sjukvården samt Skolhälsovård och elevvård

Reseläraren har i en mycket betydelsefull funktion

dag

beträffande genom att han/hon, ofta i

hjälpmedelsfrågor

samråd med vid landstingets syncentral,

synpedagogen

rekommenderar skolan att anskaffa de hjälpmedel som

den eleven är i behov av.

synskadade

Förskolekonsulenter och reselärare har regionkontor på

följande orter:

Umeå/Luleå: Y, Z, AC och BD län Örebro: D, E, T, u, w och x län Solna: AB, C och l län Göteborg: N, O, P, R och S län F, G, H, K, L och M län

Växjö:

Med av det förslag den av SÖ tillsatta

anledning

(blinda-döva-utvecklingsstörda) fram-

BDU-utredningen

lade år 1975 har beslutat att Ekeskolan och

riksdagen

Åsbackaskolan skall som pedagogiska centra.

fungera Ekeskolans verksamhet skall avse synskadade utveck-

samt dövblinda och Åsbackaskolan döva och

lingsstörda

hörselskadade med Förutom obser-

utvecklingsstörning.

vation, och träning skall dessa centra svara för

utredning

och service i olika avseenden till de nämnda

rådgivning

Ekeskolan disponerar för denna

handikappgrupperna.

verksam het resurser för en reselärare för vardera synskadade och dövblinda medan Åsbacka-

utvecklingsstörda

skolan har en motsvarande tjänst för döva och hörselska-

dade Inom landstingens omsorgsverkutvecklingsstörda.

samhet har även inrättats regionala reselärartjänster för och döva/hörselskadade elever i särskolan.

synskadade

år 1979 - Utöver nu nämnda resurscentra finns - sedan ett motsvarande centrum för synskadade vid Tomtebodaskolan i Solna. Vi har i ett tidigare delbetänkande (Ds U beskrivit verksamheten vid detta

1979:11) utförligare

centrum. resurscentra för rörelsehindrade elever

Några statliga

finns f. n. inte. Däremot har staten tagit ansvar för en

sou 1981:23 Centrala myndigheter, institutioner m. m. 37

regional stödverksamhet för rörelsehindrade elever på ett likartat sätt som för synskadade. Vid sju Iänsskolnämnder finns således särskilda konsulenter för rörelsehindrade

elever. Regionindelningen är följande:

Länsskolnämnden i omfattar

Regionen

Stockholms län AB och l län Uppsala län C, U, W och X län Östergötlands län E, F och H län Malmöhus län G, K, L och M län Göteborgs och Bohus län N, O, P och R län Örebro län D, S och T län Västerbottens län Y, Z, AC och BD län

I 1981 års föreslås en av

budgetproposition utbyggnad

konsulentverksamheten med två tjänster.

Varje konsulent för rörelsehindrade skall inom sin region bl. a. ansvara för: III fortlöpande av rörelsehindrade elever

registrering El planering och organisering av skolgång

D uppföljning av elevens skolgång i samarbete med vård,

habilitering och elevvård

El information om läromedel och tekniska hjälpmedel

D studie- och informationsverksamhet

El kontakt med sö och RPH-RH

Konsulenterna har f. n. en mycket stor betydelse för de

rörelsehindrade ungdomarna. De förenar ett pedagogiskt kunnande med en stor erfarenhet på det praktiska området.

Någon motsvarighet till SÖ:s konsulenter för

handikap-

pade elever finns inte vid universitets- och

högskoleäm-

betet (UHÄ). Däremot disponerar UHÄ vissa medel för

särskilda stödåtgärder för handikappade studerande (se

avsnitt 4.1 ). Ansvaret för för åvilar

åtgärder handikappade

i stor utsträckning de enskilda universiteten och

högsko-

lorna. Vid varje universitet finns vid

centralförvaltningen

en kontaktperson för handikappfrågor som ansvarar för att de handikappade får stöd i

erforderligt undervisnings-

situationen. Vid övriga högskolor finns en motsvarande

tjänsteman.

4 m. m. för

Regler, anvisningar

och

hjälpmedelsförsörjning miljöanpassning

l detta kapitel redovisar vi regler och anvisningar som

reglerar hjälpmedelsförsörjningen för handikappade. Vi

inleder med en av de

redovisningen genomgång regler

som finns för för skilda handi-

hjälpmedelsförsörjningen

kappgrupper i olika skolformer. Vi har även kartlagt omfattningen av det ekonomiska stöd staten ger för

anskaffning av tekniska hjälpmedel för handikappade i

olika skolformer. l kapitlet redovisas även de bestämmelser som finns förtekniska hjälpmedel som den handikappade använder utanför skolan liksom de bestämmelser och bidragsformer som finns för att anpassa bl. a. skollokaler och bostäder till de krav som olika funktionsnedsättningar ställer.

4.1¶Förordningar och inom anvisningar utbildningsomrâdet samt omfattningen av det statliga stödet

l detta avsnitt tar vi upp alla de bestämmelser som finns

inom utbildningsväsendets område samt omfattningen

av det ekonomiska stöd staten ger för av

anskaffning

tekniska hjälpmedel inom olika

utbildningar.

4.1.1 Tekniska åt rörelsehindrade och

hjälpmedel synskadade elever i grundskolan

Skolförordningens 2 kap. 27 § säger att elev i grundskolan

skall i tillhandahållas läromedel och

skälig omfattning

annan materiel som fordras för en undervis-

tidsenlig

ning. Detta,tillsammans med kap. 2 § mom.

skollagensl

40 Regler, anvisningar m. m.

a Varje kommun skall sörja för undervisningen av barn i grundskola, kan sägas vara det närmaste man kan komma om man söker generella riktlinjer för ansvaret för

anskaffningen av hjälpmedel åt elever i handikappade

grundskolan. Varje enskild kommun förväntas således förse t. ex. de rörelsehindrade och synskadade eleverna

som går i kommunens grundskolor med tekniska hjälp-

medel. RPH-RH och RPH-SYN kan under vissa

omständigheter

låna ut hjälpmedel till rörelsehindrade och

synskadade

elever i grundskolan. Denna verksamhet är dock av

mycket begränsad omfattning och avser främst

utlåning

på kortare tid då man vill prova om en elev kan ha

användning av ett visst hjälpmedel. Hjälpmedlen har

ursprungligen anskaffats med medel ur anslagsposten

Tekniska eller organisatoriska m. m. åt han-

stödåtgärder

dikappade elever i gymnasieskolan eller

vuxenutbildning-

en och som återlämnats till RPH-centralen när behovet upphört. Vid tre tillfällen har dock RPH-RH erhållit i

engångsanvisning medel för inköp av speciella hjälpme-

del, vilka även kan utlånas till elever i grundskolan.

Omfattningen av hjälpmedelsanskaffningen för rörelse-

hindrade och synskadade elever i är synner-

grundskolan

ligen svår att överblicka genom att ansvaret åvilar

varje

enskild kommun. Vissa försök har dock att

gjorts uppskatta kostnaderna för de synskadade elevernas i hjälpmedel

skolan. En av SÖ tillsatt den s. k. Tomtebo-

arbetsgrupp,

dagruppen, beräknade år 1978 hjälpmedelskostnaderna

till mellan 2 000 kr. och 30 000 kr. beroende av av

art/grad

synnedsättning och stadium i skolan. Ett specialfall beträffande insatser för rörelse-

statliga hindrade elever i grundskolan utgör till

byggnadsbidraget

anordningar för rörelsehämmade elever, som redovisas i avsnitt 4.4. Vidare §§ 42a

gäller byggnadsstadgans

och 48a om för rörelse- och

byggnaders tillgänglighet orienteringshandikappade självfallet även på skolans

omrâde.

4.1.2¶Tekniska åt hörselskadade

hjälpmedel

Enligt förordningen om statsbidrag till kostnaderna för

hörselteknisk utrustning m. m. inom viss kommunal

m. m. 41 Reg/er, anvisningar

utbildning (1980:714) kan kommuner och

landstingskom-

muner erhålla bidrag till elever i grundskola,

gymnasie-

skola och kommunal I 3 § i den

högskoleutbildning.

nämnda förordningen anges:

statsbidrag till hörselteknisk utrustning får lä :nas till sådan utrustning som har anskaffats i enlighet med skolöverstyrelsens anvisningar. Bidrag lämnas 1. för lokal för särskild för hörselskadade i undervisningsgrupp grundskolan med 14000 kronor, 2. för undervisning i övrigt av elever med hörselsvårigheter i grundskola och gymnasieskola samt av studerande med lässvårigheteri kommunal högskoleutbildning med belopp som Överstyrelsen bestämmer.

Likalydande bestämmelser ingick i 15§ förord-

tidigare

ningen om statsbidrag till inom viss

byggnadsarbeten

kommunal utbildning (19572318, ändr. senast 1980:715).

Eftersom det statliga till

investeringsbidraget skolbyggna-

der upphör att fr. o. m. den 1 1981 har bestäm-

utgå juli

melserna införts i den som

nya förordning, inledningsvis

omnämndes. De medel (14 000 kr.) som kan utgå för av

utrustningen

lokal för särskild har kommit att

undervisningsgrupp

användas för akustikbehandling av skollokal och anpassning av skolbyggnader. För hörselskadad elev i behov av

förstärkarutrustning i grund- eller gymnasieskolan

utgår

medel för av sådan hörselteknisk inköp apparatur. Vägledande är därvid SÖ:s lista över till

statsbidrag godkänd

utrustning. SÖ beräknar kostnaderna för enskild hörselskadad elevs till 10 000-12 000 kr.

förstärkarapparatur Skolöverstyrelsen har utfärdat detaljerade anvisningar

(SÖ 1975-02-22) angående till hörselteknisk

statsbidrag utrustning:

Normer för av hörselteknisk tillverkning och bedömning utrustning fastställs av SO på grundval av förslag, som upprättats av Karolinska institutets institution förteknisk audiologi. Dessa normer kan rekvireras från S0, byrå P 3.__Förslag till inredning och utrustning av hörselklassrum lämnas av SO, Utvecklingsgruppen på byrå P3.

Den hörseltekniska som

utrustning är upptagen på SÖ:s

förteckning över godkända hjälpmedel, är inte identisk

med innehållet i

handikappinstitutets hjälpmedelsförteck-

ning. SÖ-förteckningen upptar enbart sådana hjälpmedel som motsvarar de krav som ställs för

på hjälpmedel

skolsituationer.

42 m. m. Regler, anvisningar

SÖ:s anvisningar fortsätter:

Såsom villkor för statsbidrag gäller a) att den hörseltekniska utrustningen är typgodkänd av SÖ är rekommenderad av hörselvårdskonsulent eller b) att utrustningen motsvarande expert samt c) att utrustningen, när den ej längre behövs, överlämnas till hörcentral vid centralIasarettet,föratt kunna ställastillförfogandeför annan hörselskadad elev eller annan hörselklass eller hörselklinik.

Senare i anvisningen anges att:

Ansökan om statsbidrag utrustning för hörselklass

till__hörselteknisk

eller hörselklinik inges till SO och skall vara åtföljd av a) av hörselvårdskonsulenten gjord utredning om behovet av utrustningen samt om de beräknade kostnaderna för utrustningen eller, om b) uppgift denna redan anskaffats, de faktiska kostnaderna.

Hörselvårdskonsulenterna vid landstingens pedagogiska hörselvård roll i samband med anskaffning

spelaren viktig

hörselteknisk l de allra flesta fall är det

av utrustning.

hörselvårdskonsulenterna som, i samråd med hörcentralernas eller de avdelningarnas läkare och

audiologiska

rekommenderar för de tekniska experter, hörapparatur

hörselskadade eleverna i och gymnasieskola.

grundskola

har för också ofta varit engagerade i

Konsulenterna övrigt

barnets/elevens vad hörsel och hörappar-

problem gäller

ter redan under barnets Det stöd hörsel-

förskoleperiod.

vårdskonsulenterna skolan beträffande hjälpmedel är ger dock ett från landstingets sida, som ej

frivilligt åtagande

regleras genom avtal. Om kommunens ansvar säger SÖ:s nämnda anvisning-

ar följande:

att skolstyrelsen beaktar de krav beträffande akustiken Det är angeläget som ställs där utrustningen skall användas och, där så på lokaler behövs, förbättrar akustiken. Det är angeläget att kommunen efter installation av den hörseltekniska låter verkställa leveranskontroll efter samråd med utrustningen hörselteknisk expertis på hörcentral eller audiologisk avdelning. Kommunen svarar för kostnader för översyn, reparation och justeringar som fordras för att hålla utrustningen i gott skick.

Hörselområdet är det enda område inom skolans hjälpdär det finns ett väl etablerat samarbe-

medelsförsörjning

te mellan och kommunerna. Staten

staten, landstingen utrustningen och svarar för anskaffningskostgodkänner

utreder elevernas behov samt

naderna, landstinget

ansvarar för och utlåning av tidigare, på

lagerhållning

Reg/er, anvisningar m. m. 43

statliga medel, anskaffad utrustning medan kommunerna

svararför underhållskostnaderna och de kostnader som är

förknippade med eventuell förflyttning av slingor.

Ur anslaget Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. har för hörselteknisk utrustning under de

senaste åren utgått följande belopp:

sammanlagt ca 300 elever i grundskolan och gymnasie-

skolan samt i fyra särskilda

undervisningsgrupper.

Det som här sagts om hörselteknisk för

utrustning

hörselskadade elever gäller inte för elever i specialskolan och särskolan. För specialskolans externa klasser

gäller

dock samma bestämmelser som för särskild undervis-

ningsgrupp för hörselskadade i grundskolan.

4.1.3¶Tekniska åt elever i

hjälpmedel specialskolan

Specialskolorna har staten som huvudman och kostnaderna för tekniska i skola och elevhem bestrids ur

hjälpmedel reservationsanslaget Specialskolan m. m.: Utrustning

m. m. Under detta anslag finns särskilda poster för bl. a. hörsel- och talteknisk utrustning samt för underhåll av hörapparater. I nedanstående tabell redovisas de medel som anvisats under dessa anslagsposter de senaste åren.

44 Regler, anvisningar m. m. sou 1981:23

Anslag till hörsel- och talteknisk utrustning samt underhåll av hörappara-

ter.

Från anslagsposten Inventarier, maskiner m. m. i spe-

cialskolans utrustningsanslag bekostas bl. a. punktskrifts-

maskiner och slutna TV-system för

(magnivision) special-

skolan för synskadade. l 1981 års har

budgetproposition

föreslagits att hela utrustningsanslagets olika delposter

upphör och att resp. specialskola i stället tilldelas ett

belopp för utrustning. Elevernas kropps/huvudburna hör-

apparater tillhandahålls däremot av landstinget.

4.1.4¶Tekniska m. m. åt

stödåtgärder handikappade elever i gymnasiskolan

Under anslaget Bidrag till driften av gymnasieskolor

beräknas medel för tekniska eller organisatoriska stödåt-

gärder, såsom anskaffning av viss materiel, skolskjutsan-

ordningar, personell assistans m. m. för handikappade

elever.

SÖ utfärdar årligen anvisningar till kommunerna för

ansökan om medel till tekniska stödåtgärder. 1980 hade

anvisningarna (SÖ-FS 1980:142) följande lydelse:

Plan över medelsbehovet till tekniska stödåtgärder och

hjälpmedel

m. m. för synskadade och rörelsehindrade elever skall inges till SÖ senast den 1 oktober 1980. Ansökningar ingivna efter den 1 oktober kan beaktas endast om särskilda skäl föreligger. För kurser som påbörjas efter 1980-12-31 skall ansökan inges senast 1981-02-02. Planen skall vara upprättad på särskild blankett och vid första

ansökningstillfället

åtföljas av läkarintyg, utfärdat av specialist. Blanketten har nummer SÖ 21-001-5 April 1975 och kan rekvireras från skolöverstyrelsen, Blankettförrådet, 106 42 STOCKHOLM. Statsbidraget utbetalas till Skolstyrelsen respektive skolans styrelse utan rekvisition sedan SÖ godkänt planen för medelsbehovet. Statsbidrag utgår inte om handikappet beräknas vara av tillfällig natur.

Enligt regleringsbrev 1980-06-12 för budgetåret 1980/81 avseende anslag till gymnasiala skolor m. m. utgår statsbidrag till tekniska eller

Reg/er, m. m. 45

anvisningar

organisatoriska stödåtgärder, såsom anskaffning av viss materiel, skolskjutsanordningar, personell assistans m. m. för handikappade elever vid gymnasieskolor och vid sådana privatskolor, som avses i privatskolförordningen i med uttalande i prop. 1965:1 (bil 10 s.

enlighet

249 och 252) och efter S015 prövning i varje särskilt fall, med högst 2 500 000 kronor.

När statsbidraget infördes budgetåret 1965/66, omfattade det 122 000 kr. En successiv ökning har därefter skett och fr. o. m. budgetåret 1978/79 har 2 500 000 kr. beräknats för ändamålet.

SÖ:s anvisningar fortsätter:

A. Synskadade och rörelsehindrade elever

För synskadade och rörelsehindrade elever kan statsbidrag i viss utsträckning utgå till skolskjutsanordningar, viss personell assistans och Iektörshjälp. Vissa tekniska hjälpmedel utlånas för synskadade elever från rikscentralen för pedagogiska hjälpmedel för synskadade, Tomtebodavägen 11, 171 64 SOLNA, tel 08/736 01 40 och för rörelsehindrade elever från rikscentralen för pedagogiska för

hjälpmedel

rörelsehindrade, Bräcke Ostergård, Bräckevägen, 417 22 GOTEBORG, tel 031/53 04 40/50.

För hjälpmedel som inte finns i lager på rikscentralerna kan statsbidrag utgå.

Den materiel som lånas ut eller för vilken statsbidrag beviljats åt synskadad eller rörelsehindrad elev skall, när den ej längre används av eleven i skolan, utan anmaning sändas till respektive rikscentral.

Föreskrifterna om statsbidrag till hörselteknisk utrustning

“ behandlade vi i avsnitt 4.1.2.

Som framgår av SÖ:s anvisningar, skall hjälpmedlen

när de används av eleverna i skolan âtersändas

ej längre

till RPH-RH eller till RPH-SYN, för att senare kunna utlånas till andra elever.

Vid av ingivna om statsbi-

prioriteringen ansökningar

drag till tekniska eller organisatoriska har SÖ

stödåtgärder

sedan budgetåret 1974/75, då anslaget maximerades,

tillämpat följande policy: Först utbetalas 100 % av kostnaderna för personell assistans vid de gymnasiala utbildningar för gravt hörselskadade i Örebro och för svårt rörelsehindrade vid Skärholmens gymnasium samt kostnaderna för tolkar åt gravt hörselskadade inom vissa utbildningar. Därefter utbetalas 100 °/o av kostnaderna för

tillstyrkta ansökningar om tekniska hjälpmedel. Återståen-

de medel har under de senaste åren bara räckttill att betala några få procent av kommunens kostnader för skolskjuts-

46 Reg/er, anvisningar m. m. sou 1931:23

anordningar och personell assistans.

Kommunerna har alltså hittills fått ett 100-procentigt

för de tekniska hjälpmedel de skaffat för elever

statsbidrag

i gymnasieskolan. Byrå S 1 på SÖ beräknar att följande

belopp utbetalats för hjälpmedel åt synskadade och

12) föreslås att det särskilda statsbidraget till tekniska eller

stödåtgärder avskaffas och att medel för

organisatoriska

detta ändamål i stället beräknas under ett nytt anslag: Särskilda på skolområdet. Om förslaget går

åtgärder

blir länsskolnämnden den som i

igenom, myndighet

framtiden beviljar kommunerna medel ur detta anslag till

inom såväl som gymnasieskola. Av åtgärder grundskola

skrivning det dock inte om

budgetpropositionens framgår

staten även skall åta sig kostnadsansvaret för tekniska

åt rörelsehindrade och synskadade elever i

hjälpmedel

på samma sätt som hittills skett i gymnasie-

grundskolan

skolan.

4.1.5¶Tekniska stödåtgärder åt handikappade elever i kommunal och statlig vuxenutbildning

Bestämmelser om tekniska stödåtgärder åt handikappade

elever återfinns i 84 § förordningen (1971:424 omtryckt

1980:530) om kommunal och statlig vuxenutbildning.

Denna paragraf lyder:

Till tekniska stödåtgärder för hörselskadade, synskadade och rörelsehindrade elever utgår statsbidrag enligt samma grunder som vid gymnasieskolan. Statsbidraget fastställes och utbetalas av skolöverstyrelsen efter ansökan av kommunen.

Reg/er, anvisningar m. m. 47

SÖ har utarbetat särskilda (SÖ-FS

anvisningar 1979:31) angående tekniska stödåtgärder m. m. åt handikappade

elever i kommunal

vuxenutbildning:

Plan över medelsbehovet till tekniska stödåtgärder

och hjälpmedel m. m. för hörselskadade, synskadade och rörelsehindrade inges

elever

av Skolstyrelsen senast isamband med kursstart till S0, byrå V 2. Planen skall vara upprättad på särskild blankett och vid första ansökningstillfället åtföljas av läkarintyg, utfärdat av specialist. Blanketten har nummer SO 31-063-3 Febr 76 och kan rekvireras från Skolöverstyrelsen, Blankettförrådet, 106 42 Stockholm (tel 08-14 06 60/ 2298). Statsbidraget utbetalas till utan rekvision sedan

Skolstyrelsen

SÖ godkänt planen för medelsbehovet. SÖ prioriterar ansökningar i enlighet med målen för kommunal vuxenutbildning. Hänsyn tas bl. a. till den sökandes syfte med studierna. Statsbidrag inte om

utgår handikappet beräknas vara av tillfällig natur.

A. Synskadade och rörelsehindrade elever

För synskadade och rörelsehindrade elever kan statsbidrag utgå till skolskjutsanordningar, viss personell assistans och lektörshjälp. Vid bedömning av ansökningar om statsbidrag till skolskjuts fästes avseende vid om den studerande deltar i kurs anordnad på kortare resavstånd från bostaden. Vissa tekniska hjälpmedel utlånas för synskadade elever från rikscentralen för pedagogiska hjälpmedel för synskadade, Tomtebodavägen 11, 171 64 Solna, telefon 08-736 01 40 och för rörelsehindrade elever från för

rikscentralen pedagogiska

hjälpmedel för rörelsehindrade, Bräcke Bräckevägen,

Ostergård, 417 22 Göteborg, telefon 031-53 04 40/50.

För inköp av tekniska hjälpmedel som inte finns i lager på rikscentralen kan statsbidrag utgår.

Den materiel som lånas ut eller för vilken statsbidrag åt

beviljats synskadad eller rörelsehindrad elev skall, när den ej längre används av eleven i skolan, utan anmaning sändas till respektive rikscentral.

Föreskrifterna om statsbidrag till hörselteknisk

utrustning

behandlade vi i avsnitt 4.1.2.

Anvisningarna förtekniska stödåtgärder i gymnasiesko-

Ian och motsvarande anvisningar för kommunal vuxenutbildning är således mycket likartat utformade. l båda anvisningarna anges t. ex. att det finns möjlighet att låna hjälpmedel för synskadade och rörelsehindrade från

resp. RPH-central samt att hjälpmedlen, för vilka

statsbidrag

erhållits, efter skall återsändas till RPH-

användningen

centralen. Vissa skillnaderfinns emellertid. Det står

viktiga

t. ex. att SÖ prioriterar ansökningarna i med enlighet

målen för kommunal samt att tas

vuxenutbildning hänsyn

till den sökandes syfte med studierna. sådana

Några

formuleringar återfinns inte i för tekniska

anvisningarna

48 anvisningar m. m. sou 93x23

Regler,

eller stödâtgärder i gymnasieskolan.

organisatoriska

Av följande tabell framgår kostnadsutvecklingen i vad

avser tekniska hjälpmedel åt handikappade i kommunal vuxenutbildning. Det är att märka att kostnaderna motsvarar de faktiska utlägg kommunerna haft, eftersom något kostnadstak här inte införts av statsmakterna. Kostnaderna bestrids ur förslagsanslaget Bidrag till kommunal

vuxenutbildning m. m.

Tekniska hjälpmedel i kommunal vuxenutbildning

Budgetår Kostnader för tekniska hjälpmedel

Ökningen

hörselskadade beror på att portabel förstärkarutrustning för trådlös överföring successivt börjat bekostas över förevarande anslag i stället för över anslaget Bidrag till

inom skolväsendet m. m. (se avsnitt

byggnadsarbeten

4.1 .2). Vidare visartabellen att kostnaderna för hjälpmedel

åt rörelsehindrade varierat kraftigt år från år.

Under anslaget Statliga skolor för vuxna: Utbildnings-

kostnader, beräknas medel för tekniska stödâtgärder för

elever. Budgetåret 1980/81 anvisades

handikappade

18 800 kr. för dessa åtgärder. Dessa medel skall även täcka kostnaderna för de handikappade elever, som deltar i

distansundervisning och som på grund av handikappets

art inte kan infinna vid de kortare kurser som skolan

sig

anordnar.

l för budgetåret 1980/81 fam-

anslagsframställningen

höll SÖ att det för grundutbildning av vuxna (s. k.

alfabetiseringsundervisning) saknades regler för statsbi-

till tekniska stödâtgärder motsvarande dem som

drag

finns för och kommunal och statlig

gymnasieskolan

vuxenutbildning. SÖ motiverade behovet med att fysiskt

handikappade vuxna ofta har en bristfällig skolbakgrund,

varför flera av dem kan vara presumtiva deltagare i

sou 1981:23

Reg/er, anvisningar m. m. 49

grundutbildningen. Föredragande statsråd delade SÖ:s

uppfattning och för 1980/81 anvisades

budgetåret 250 000

kr. för tekniska Med

stödåtgärder. anledning av detta

infördes ett i om

tillägg förordningen grundutbildning för

vuxna, § 18a, med följande lydelse (1980:356):

Till tekniska stödåtgärder för hörselskadade, synskadade eller rörelsehindrade elever utgår samma statsbidrag enligt grunder som vid gymnasieskolan. Statsbidraget fastställs och utbetalas av skolöverstyrelsen efter ansökan av kommunen.

4.1.6 till vid

Bidrag handikappverksamhet foIkhögsko/orna

Statsbidrag till driften av i form

folkhögskolor utgår av

allmänt bidrag och Det allmänna

tilläggsbidrag. bidraget

beräknas med hänsyn till antalet elevveckor under redovisningsåret för en och en

folkhögskola genomsnittlig

lärarlönekostnad för Vid

samtliga folkhögskolor. beräk-

ningen av detta allmänna tas

schablonbidrag speciell

hänsyn till om det funnits elever

handikappade vid folkhögskolan. I 87§

folkhögskoleförordningen (1977:

551) anges att:

Antalet elevveckor vari har ingått studerande som är fysiskt, psykiskt, socialt eller språkligt skall med handikappade höjas det tal som motsvarar antalet kursveckor med halva multiplicerat antalet handikappade kursdeltagare.

Vid av det allmänna till

beräkningen bidraget folkhögsko-

lan multipliceras således antalet

elevveckor med handi-

kappade deltagare med bidragskoefficienten 1,5

jämfört

med koefficienten 1 för studeranden.

övriga

l de SÖ utfärdat (SÖ-FS

anvisningar 1977:23) med

anledning av nämnda paragraf står det:

För att det förhöjda bidraget inom schablonens ram skall utgå gäller följande: med fysiskt handikappade studerande avses blinda och synsvaga som även med vanliga korrektionsglas har svårighet att läsa vanlig text, hörselskadade och döva, rörelsehindrade samt dokumenterat medicinskt handikappade och talskadade; med psykiskt handikappade avses psykiskt utvecklingsstörda och

andra förståndshandikappade samt med

personer dokumenterade psykiska besvär; med socialt handikappade avses studerande med dokumenterade sociala problem såsom alkoholeller narkotikabruk, eller som tidigare varit intagna på kriminalvårdsanstalt e. d.;

m. m. 50 Reg/er, anvisningar

med avses dels studerande med dokumenspråkligt handikappade terade läs- och dels invandrare som har bristande skrivsvårigheter, i svenska Härmed avses invandrare som saknar färdigheter språket. sådana som är nödvändiga för att utan stödunspråkliga kunskaper i svenska kunna följa en kurs på grundläggande nivå inom dervisning (t. ex. studieförbundens priokurser i den reguljära vuxenutbildningen svenska eller de första delarna i kommunala Vuxenutbildningens i svenska). Schablonbidraget utgår inte till invandrare högstadiekurser med danska, norska eller isländska som modersmål.

Förutom att § 87 använder det vida handikappbegreppet

att nämna socialt eller språkligt

genom fysiskt, psykiskt,

inkluderar SÖ:s precisering av fysiskt handikappade,

även dokumenterat medicinskt handi-

handikappade

Så är t. ex. inte fallet i gymnasieskolans anslag

kappade.

för tekniska eller organisatoriska stödåtgärder.

Med ordet dokumenterat avser SÖ:s anvisningar

att:

av läkare, nämnd eller myndighet och att skolan problemen registrerats informerats på förhand eller att skolan blivit medveten om problemen

under kursen och att detta kan verifieras.

SÖ:s anvisningar fortsätter:

att de studerande är i behov av För alla fyra handikappgrupperna gäller extra form i denna totala pedagogiska situatiostödåtgärder i någon dvs. i undervisning eller i av skolan organiserade fritidsaktivitenen, ter. enligt ovan får skolan använda scha- För handikappade deltagare för av kostnader (obsl att till personlig blonbidraget följande slag för enskild studerande används inte detta bidrag): utrustning D ökad Iärartäthet, som betingas av handikappet och som möjliggör

dels mindre grupper, dels individuell stödundervisning D assistans i den pedagogiska situationen personlig D tolk och lektörshjälp D teknisk för att underlätta studiearbetet för de studerande utrustning (dock ej fast utrustning såsom teleslingor, rullstolsramper etc., för

vilka särskilda bidrag utgår) D schemalagd social träning D resor som är nödvändiga för studiearbetet (dock ej personliga resor,

hemresor) D talböcker, punktskriftsmaterial samt annan stadigvarande pedago-

giskt material i handikappundervisningen D fritidsaktiviteter av olika slag efter kurstiav skolan organiserade « den. att får användas för sådana merkostnader som den Obs! bidraget har, t. ex. för material och resor, utöver vad som gäller handikappade för övriga studerande vid skolan.

l finns det vidare bestämmelser

folkhögskoleförordningen

där till att vissa har betydligt

hänsyn tagits folkhögskolor

sou 1981:23 m. m. 51 Reg/er, anvisningar

större behov än andra skolor. l §94 nämnda

förordning

står det:

Tilläggsbidrag kan utgå som särskilt stöd till kostnader under ett redovisningsår för åtgärder för studerande som är fysiskt, psykiskt, socialt eller språkligt handikappade. Fråga om sådant tilläggsbidrag prövas av skolöverstyrelsen med hänsyn till varje folkhögskolas särskilda behov.

l SÖ:s anvisningar (SÖ-FS 1977:23) till denna paragraf anges följande:

l den mån schablonbidraget inte är tillräckligt för att ge stöd åt särskilt resurskrävande handikappade studerande, kan

tilläggsbidrag utgå till

extra förstärkningsåtgärder. Sådant bidrag skall sökas hos SO i början av varje arbetsår i särskild ordning. Till ansökan skall fogas en total budget för den planerade handikappverksamheten, där det skall framgå vilka kostnader som ryms inom schablonen och vad som måste täckas med tilläggsbidrag. Det skall också anges vilka andra bidrag och inkomster som skolan fått för handikappverksamheten. Skolor, som senare under arbetsåret planerar korta kurser för handikappade vilket inte anmälts vid arbetsårets och där början schablonbidraget beräknas vara otillräckligt, kommer att beredas möjlighet att i början av vårterminen om i ansöka tilläggsbidrag särskild ordning. Av blankett och cirkulär från SO vid ansökningstillfällena kommer närmare föreskrifter användoch råd förtilläggsbidragets ning att meddelas. Av nedanstående tabell hur stor del av

framgår folkhög-

skolans särskilda medel för som

handikappverksamhet tagits i anspråk för tekniska hjälpmedel.

Tekniska hjälpmedel i folkhögskolan

Budgetår Kostnad för tekniska hjälpmedel åt:

aPreliminära uppgifter.

Till skillnad från bl. a. och

gymnasieskolan kommunal

vuxenutbildning, behöver inte returnera

folkhögskolorna

de anskaffade tekniska till

hjälpmedlen någon RPH-

central. Tanken är att skall finnas kvar

hjälpmedlen på

folkhögskolan för att eventuellt senare kunna användas av någon annan studerande.

52 Reg/er, anvisningar m. m.

Inom ramen för det tilläggsbidrag som anvisats som

extra förstärkningsresu rs för handikappade, avsätts sedan

några år 1 milj. kr./år för sådana kompletteringar i byggnader som ökar de enskilda skolornas åtkomlighet för handikappade studerande. Merparten av medlen (700 000 kr.-860 000 kr. per år) har använts för att göra enskilda skolor mera tillgängliga för rörelsehindrade elever.

4.1.7¶Tekniska hjälpmedel för

handikappade

deltagare i studiecirklar

Under anslaget Bidrag till studieförbunden beräknas medel för bidrag till produktion av studiematerial samt

tekniska eller organisatoriska stödåtgärder för handikap-

pade.

Varje enskilt studieförbund sammanställer en projektbeskrivning som inges till SÖ, som har att fördela medlen. Det belopp som stått tillgängligt för tekniska och organisatoriska stödåtgärder har bl. a. använts till så olika

åtgärder som anpassning av undervisningslokaler, teknis-

ka hjälpmedel, undervisningsmaterial och barnpassning.

För budgetåren 1977/78 och 1978/79 har, enligt studieför-

bundens redovisningar, kostnaderna för lokalanpassning

och tekniska hjälpmedel uppgått till:

I likhet med folkhögskolorna behöver inte heller studieförbunden åerlämna de tekniska hjälpmedel som anskaffats med statsbidrag. Tekniska hjälpmedel kan även anskaffas

för andra handikappgrupper än hörselskadade, rörelse-

hindrade och synskadade.

Regler, anvisningar m. m. 53

4.1.8¶Tekniska hjälpmedel åt handikappade

studerande vid universitet och högskolor

T. o. m. budgetåret 1976/77 tillämpades ett system med

rambelopp för varje svårt handikappad studerande.

Ursprungligen var denna resurs enbart avsedd för stöd-

undervisning och lektörshjälp till gravt sysnkadade och

hörselskadade, men kom senare att omfatta såväl andra

handikappgrupper som stödformer. Rambeloppet utgjor-

de 3 700 kr. (1976 års kostnadsläge) för varje svårt handikappad studerande och termin. För gravt hörselskadade studerande eller studerande i forskarutbildning fick detta belopp höjas till 4 200 kr. vid behov.

I samband med högskolereformen avskaffades rambeloppen. Varje högskola kom i stället att avsätta 0,1-0,2 °/o

av sina sammanlagda anslag för grundläggande högsko-

leutbildning till särskilda stödinsatser för handikappade. Ett undantag utgör dock sektorn för utbildning för under-

genom att UHÄ under berört anslag begär

visningsyrken

särskilda medel för stödåtgärder för handikappade studerande. För budgetåret 1979/80 erhöll UHÄ i anslag 191 000 kr. Inom ramen för tilldelade medel kan högskolorna inom denna sektor hos UHÄ ansöka om medel för stödåtgärder.

Beträffande större kostnader av investeringskaraktär kan de enskilda universiteten och högskolorna efter framställning till UHÄ erhålla medel ur anslaget Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m. m.

De totala kostnaderna för olika stödåtgärder åt handikappade i högskolan är svåra att bedöma. UHÄ beräknade kostnaderna budgetåret 1978/79 till drygt 1,2 milj. kr. Men därtill borde rätteligen läggas kostnaderna för

byggnads-

styrelsens anpassning av lokaler, hjälpmedel och lärome-

del som bekostas av arbetsmarknadsverket samt vissa kostnader för speciella läromedel, vilka i regel belastar läromedelscentralernas anslag utan att separat redovisas som kostnader för stödåtgärder åt handikappade studerande.

54 Regler, anvisningar m. m. sou 1981:23

4.2¶Den tekniska hjälpmedelshanteringen i

landstingens regi

Landstingen ansvarar för att personer med fysiska eller

psykiska funktionsnedsättningar kostnadsfritt erhåller de

hjälpmedel som behövs för den dagliga Iivsföringen. För

denna verksamhet erhåller landstingen stöd från staten. l

1 § förordningen (1975:963) om ersättning till sjukvårds-

huvudman för handikapphjälpmedel och Sjuktransporter

anges: Landstingskommun och kommun som ej tillhör landstingskommun erhåller enligt denna förordning ersättning från sjukvårdsförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för tillhandahållande av 1. hjälpmedel åt handikappade (hjälpmedelsersättningen), 2. transport med ambulansbil eller annat fordon som är särskilt

anpassat för sjuktransport (sjuktransportersättningen).

Hjälpmedelsersättningens storlek regleras av 2 §, vars

senaste lydelse (1979:853) är:

Hjälpmedelsersättning lämnas med 62 kronor om året för varje invånare som var bosatt inom sjukvårdsområdet vid årets början.

Landstingskommun eller kommun som ej tillhör landstingskommun skall därvid medverka till att glasögon avgiftsfritt eller till nedsatt pris tillhandahålls barn och ungdomar under 19 år som är bosatta i sjukvårdsområdet.

Av hjälpmedelsersättningen skall ett belopp, som motsvarar 2 kronor och 50 öre för varje invånare som vid årets början var bosatt inom sjukvårdsområdet tillgodoföras handikappinstitutets fond.

I syfte att bl. a. uppnå en enhetlig hjälpmedelsförsörjning

för hela landet utger handikappinstitutet en hjälpmedels-

förteckning. På denna förteckning uppförs de hjälpmedel

som institutet efter provning rekommenderar

landstingen

att kostnadsfritt utlämna till handikappade.

Hjälpmedelsförteckningen, som utkommer fyra

gånger

per år, upptar ett stort antal hjälpmedel från enkla

hemhjälpmedel som nålpåträdare och nagelsax till avan-

cerade tekniska hjälpmedel för kommunikation som läsmaskiner och styrsystem för elektriska skrivmaskiner.

I hjälpmedelsförteckningen anges vidare vilka yrkes-

grupper inom landstinget som bör ha rätt att ordinera olika hjälpmedel. Den som har ordinationsrätt har av landstinget tilldelats ansvaret att till sjukvårdsområdets innevånare ordinera hjälpmedel. Bland de ordinationsbe-

rättigade yrkesgrupperna återfinns olika läkarkategorier,

Regler, anvisningar m. m. 55

arbetsterapeut, sjukgymnast, distriktssköterska, ortope-

disk chef, hörselvårdskonsulent och logoped. Något förenklat kan man säga att i de fall ordinationen måste föregås av omfattande utredningar av behov och alterna-

\ tiva lösningar, är det enbart läkare vid specialkliniker som innehar ordinationsrätt. Som exempel kan anges läsmaskinen Optacon för gravt synskadade, som endast kan ordineras av överläkare, biträdande överläkare och avdel-

ningsläkare vid samt läkare vid syncentral.

ögonklinik

Enklare hjälpmedel, t. ex. armstöd för toalettstol, kan

däremot ordineras av sjukgymnast, arbetsterapeut och

distriktssköterska.

l hjälpmedelsförteckningen anges även om s. k. SUBavtal slutits, dvs. om AB Sjukvårdshuvudmännens Upp-

(SUB) har träffat avtal med hjälpmedels-

handlingsbolag

leverantören om det pris landstinget skall betala vid inköp

av hjälpmedlet (se avsnitt 3.2).

Inledningsvis nämndes att handikappinstitutets hjälp-

medelsförteckning endast är en rekommendation av de hjälpmedel som de enskilda landstingen kostnadsfritt bör utlämna. Landstingen fattar själva beslut om att följa

eller att göra avvikelser från denna. Vanli-

förteckningen

gen är de avvikelser man gör av mindre omfattning. Beslut om detta fattas av en förtroendemannagrupp, som leder

den lokala hjälpmedelsverksamheten inom landstinget.

Handikappinstitutets hjälpmedelsförteckning består av

följande delar:

E1 Särskilda hjälpmedelslistan, som upptar dyrbara hjälpmedel, t. ex.

eldrivna rullstolar, slutna TV-system och styrsystem för elektriska

skrivmaskiner. Handikappinstitutet rekommenderar att diskussion i

förtroendemannagruppen föregår ordination varigenom läkarens

ordination förankras, diskussionen breddas och alternativa lösning-

ar övervägs. E] Funktlonsträningshjä/pmedel, bl. a. träningsredskap för arm, ben

och balans, ståstöd och träningscykel. El Förflyttningshjälpmedel som t. ex. rullstolar, lyftar, cyklar och

trampbilar. U Hemhjälpmedel avsedda för av- och påklädning, intagande av mat

och dryck, hushållshjälpmedel, hygienhjälpmedel och sängar. D Kommunikationshjälpmede/ under vilken rubrik ingår hjälpmedel

för förståndshandikappade, hörsel- och/eller synskadade, rörelse-

hindrade samt talskadade. Antalet hjälpmedel upptagna under

denna rubrik är stort och omfattar bl. a. hörapparater, signalanord-

ningar, läs- och skrivhjälpmedel, bandspelare och optiska hjälpme-

del. E1 Medicinska hjälpmedel som omfattar nerv- och hjärtstimulatorer.

56 Regler, anvisningar m. m. sou 1981:23

El Ortopedtekniska hjälpmedel som skor och hålfotsinlägg samt

ortoser och proteser. ü Under rubriken Ovriga hjälpmedel ingår bl. a. bröst-, ögon- samt

öron- och näsproteser och peruker.

l handikappinstitutets hjälpmedelsförteckning ingår även

ett särskilt avsnitt om kostnadsfria förbrukningsartiklar. De artiklar, sortiment och ordinationsrättigheter som

anges i förteckningen över kostnadsfria förbrukningsartik-

lar är, till skillnad från övriga delar av hjälpmedelsförteckningen, i sin helhet bindande för landstingen. Till de

kostnadsfria förbrukningsartiklarna, vilka jämställs med

kostnadsfria läkemedel, hör bl. a. injektionssprutor för

diabetiker, bandagematerial för stomi och inkontinens.

Ansvaret för anskaffning och tillhandahållande av dessa artiklar åvilar Apoteksbolaget AB.

Landstingens ordination av hjälpmedel bygger på utlå-

ning, dvs. landstinget äger formellt de hjälpmedel som är

utlånade till de handikappade. åtskillnad görs inte

Någon

mellan korttids- eller långtidsutlåning utan den handikappade har tillgång till hjälpmedlet så länge han/hon är i behov av det. När behovet upphör skall hjälpmedlet

till landstinget för att i princip kunna utlånas till

återgå

annan behövande. Vid en eventuell tas

återanvändning

dock hänsyn till bl. a. hygien, kostnad och förslitning, varför vissa närmast får karaktären av en-

hjälpmedel

gångsartiklar.

Den totala årliga kostnaden för hjälpmedel enligt hjälp-

medelsförteckningen har ökat avsevärt under 1970-talet.

Enligt beräkningar uppgick kostna-

handikappinstitutets

derna år 1970 till ca 100 milj. kr. År 1979 hade de direkta

hjälpmedelskostnaderna, personal ej inbegripet, stigit till

ca 700 milj. kr.

För barn och ungdomar i skolåldern kan gränsdragningen mellan landstingets och kommunens ansvar beträffande kostnader och tillhandahållande av hjälpmedel i vissa

sammanhang upplevas som oklar. I princip är gränsdrag-

ningen den, som vi visat i det föregående, att kommunen,i

av utbildningshuvudman, har ansvaret för de

egenskap

hjälpmedel som enbart används i skolan. Vanligen blir det då fråga om sådana hjälpmedel för rörelsehindrade och

synskadade där det inte kan vara rimligt att hjälpmedlen

förflyttas från bostaden till skolan. För hörseltekniska

v?

Regler, anvisningar m. m. 57

hjälpmedel i skolan gäller, som vi har visat, speciella

bestämmelser - staten svarar för kostnaderna, landstingen utprovar och lånar ut hjälpmedlen medan kommunen ansvarar för att denna underhålles. Genom

utrustning

landstingets försorg förses med sådana handikappade

hjälpmedel av mera personlig karaktär som behövs i den dagliga livsföringen, t. ex. hörapparat, rullstol och vit käpp, samt alla de hjälpmedel som den

handikappade

behöver i bostaden.

Ett specialfall bland för hemmabruk hjälpmedel utgör

texttelefonen, som kan ordineras till döva, hörselgravt skadade, dövblinda eller talskadade personer som inte, eller endast med stor kan kommunicera

svårighet med

hjälp av vanlig telefon. inom lands-

Befattningshavare

tinget ansvarar för utprovning och ordination medan staten, utanför svarar för kost-

hjälpmedelsersättningen,

naderna för inköp av texttelefonen. l om till

förordningen ersättning sjukvårdshuvudmän-

nen för även att huvudmän-

handikapphjälpmedel anges

nen skall medverka till att tillhandahålls

glasögon avgifts-

fritt eller till nedsatt till barn och under

pris ungdomar 19

år. Landstingsförbundet har i cirkulär (AC rekom-

32/75)

menderat landstingen att lämna

bidrag enligt följande:

Synundersökning: vid synundersöknlng utförd av optiker ersätts de kostnader som överstiger patientavgiften vid ögonklinik. Om barnet är yngre än 8 år äger dock endast Ögonläkare rätt att genomföra synundersökningen. Glas: sjukvårdshuvudmannen bär hela kostnaden för standardg Ia . Gs/asögonbågar:bidrag med 50 kronor.

Handikappinstitutet utreder f. n., tillsammans med SUB

och formerna för

landstingsförbundet, glasögonbidrag.

4.3¶Tekniska åt i

hjälpmedel handikappade

arbetslivet

l i dess

arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) senaste

lydelse (1980:339) föreskrivs följande i § 58.

Till handikappade utgår bidrag till kostnaden för speciella arbetstekniska hjälpmedel som de behöver för att kunna utföra sitt arbete i eller, fråga om dem som är inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut och

58 Reg/er, anvisningar m. m. sou 198113

handikappade ungdomar, för att fullgöra praktisk yrkesorientering. Bidrag utgår även till företagare eller fria yrkesutövare som är handikappade.

Bidrag enligt första stycket utgår med högst 50 000 kronor.

Kostnaderna för varje enskilt hjälpmedel är således därmed maximerat till 50 000 kronor. För den del av

som överstiger 30000 kr. råder

hjälpmedelskostnaden

vissa begränsningar i och med att sådana bidrag budget-

året 1980/81 inte får överstiga 1 milj. kr.

l fall är det inte tillräckligt att enbart förse den

många

handikappade med arbetstekniska hjälpmedel, utan även

och förändringar på arbetsplat-

expertundersökningar

sen kan erfordras. l 60 §, första stycket, nämnda förordning anges: Vid anställning av handikappad eller, om särskilda skäl föreligger, för anställd som blivit handikappad utgår till arbetsgivaren bidrag till kostnad för expertundersökningar och till sådan särskild anordning på arbetsplatsen som är nödvändig för att den handikappade skall kunna utföra arbetet. Bidrag utgår även till arbetsgivare, som för praktisk

eller för praktiktjänstgöring eller annan tillfällig yrkesorientering

ställer för handikappad ungdom, samt anställning plats till förfogande till företagare eller fri yrkesutövare som är handikappad.

Som av de citerade bestämmelserna är det inte

framgår

skolan, utan arbetsmarknadsmyndigheterna, som ekono-

miskt bidrar till att handikappade elever har tillgång till

och att arbetsplatsen anpassas under den

hjälpmedel praktiktjänstgöring, feriearpraktiska yrkesorienteringen,

bete eller annan tillfällig anställning.

Senare i 60 § anges följande.

första stycket utgår med belopp som motsvarar hela Bidrag enligt kostnaden, om anordningen saknar värde för annan arbetstagare än den handikappade, och med lägst halva och högst hela kostnaden i annat fall. Bidraget får dock ej överstiga 50 000 kronor.

För den del av kostnaden för särskilda anordningar som

30000 kronor råder, på samma sätt som för

överstiger arbetstekniska vissa och med

hjälpmedel, begränsningari

att dessa kostnader under budgetåret 1980/81 inte får

överstiga 2,5 milj. kr.

Under 1979/80 lämnades 893 bidrag till

budgetåret

särskilda arbetsplatsen och 2 086 bidrag anordningar på

till arbetstekniska AMS räknar med

speciella hjälpmedel.

att behovet av bidrag kommer att öka under de kommande åren. För 1981/82 beräknar man 1 125 bidrag

budgetåret

Regler, anvisningar m. m. 59

till särskilda anordningar och 2 300 bidrag till arbetsteknis-

ka hjälpmedel.

Landstingsförbundet och AMS har träffat en överenskommelse om fördjupat samarbete mellan landstingens hjäIpmedels-, hör- och syncentraler och länsarbetsnämnderna i fråga om arbetstekniska hjälpmedel. År 1978 uppmanade AMS, efter samråd med

Iandstingsförbundet,

Iänsarbetsnämnaderna att uppta förhandlingar med vederbörande landsting för att söka träffa överenskommelser om att inköp av speciella arbetstekniska hjälpmedel sker genom landstingens centraler (se avsnitt 3.2). Målet är att ett aktuellt hjälpmedel utprovas och inköps av centralen till ett pris som följer de avtal som slutits för

landstingens räkning av SUB med enskilda hjälpmedelsle-

verantörer. Landstinget sänder därefter räkning på kostnaderna för hjälpmedlen till länsarbetsnämnden.

l 62 § arbetsmarknadskungörelsen anges följande:

Bidrag eller lån för att anskaffa personbil eller motordriven invalidvagn utgår till handikappad som är beroende av sådant fortskaffningsmedel för att få sin utkomst av arbete eller för att förvärva utbildning med yrkesinriktning.

Det medicinska behovet av fordon skall styrkas med läkarintyg. Intyg som icke är utfärdat av läkare hos Iänsarbetsnämnd skall prövas av denne. Det här bidraget är maximerat till 30 000 kr. under förutsättning att den handikappades bruttoinkomst per år understiger 34000 kr. Bidraget reduceras vid högre bruttoinkomst och utgår inte alls om inkomsten överstiger 50 000 kr. per år. Utöver detta bidrag utgår ett särskilt, icke

inkomstprövat, bidrag för sådana ändringar och anord-

ningar som krävs för att den handikappade skall kunna använda fordonet. Om särskilda skäl föreligger kan lån utgå, motsvarande skillnaden mellan fullt bidrag (30 000

kr.) och beviljat bidrag.

Under budgetåret 1979/80 har antalet bidrag och lån uppgått till 1349 resp. 173. AMS beräknar att antalet bidrag under budgetåret 1981/82 kommer att öka till 1 600 och antalet lån till 350.

Moped är upptagen på handikappinstitutets hjälpme-

delsförteckning och kan under vissa förutsättningar ordineras till någon som har nedsatt rörelseförmåga. l stället för moped kan enligt institutets rekommendationer ett

60 Reg/er, anvisningar m. m. sou 1981:23

kontantbelopp för inköp av bil utgå. Kontantbelopp kan

dock inte utgå om den handikappade erhållit bidrag från AMS för anskaffning av fordon. För att erhålla moped eller kontantbidrag från landstinget är det däremot inte nödvändigt att fordonet skall användas för resor till arbete eller yrkesinriktad utbildning, vilket är ett villkor för att lån

eller bidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen skall

utgå.

4.4 av den fysiska miljön

Anpassning

År 1966 infördes i byggnadsstadgan bestämmelser om att allmänna lokaler skulle byggas på sådant sätt att de var tillgängliga för personer med rörelsehinder. Bestämmelserna har successivt utvecklats och 42a § i byggnadsstad-

gan har numera följande lydelse (1976:678).

Bostäder för annat ändamål än frltidsändamål och de utrymmen i byggnad till vilka allmänheten äger tillträde eller som utgör arbetslokal skola utformas så att de bliva tillgängliga för och kunna nyttjas av personer vilkas rörelseförmåga eller orienteringsförmâga är nedsatt till följd av ålder, handikapp eller sjukdom.

Bostadsbyggnad i två våningar och bostadsbyggnad med högst två

får uppföras utan hiss eller motsvarande anordbostadslägenheter ning.

Byggnadsnämnden kan medgiva undantag från kravet på tillgänglighet till bostadsbyggnad med högst två bostadslägenheter, där så påkallas med hänsyn till terrängförhållanden.

Byggnadsnämnden kan i fråga om arbetslokal medgiva undantag från de i första stycket angivna kraven, där så påkallas med hänsyn till arten av den verksamhet för vilken lokalen är avsedd. Dessa bestämmelser om att bostäder (med undantag av

allmänna lokaler samt arbetslokaler skall vara

fritidshus),

utformade på ett visst sätt, gäller handikappgrupperna

rörelsehindrade, synskadade och hörselskadade. Regle-

rna föreskriver att nyproducerade bostäder efter den 1 juli

1977 skall ha en viss grad av handikappanpassning.

Flerbostadshus i mer än två våningar skall t. ex. efter den 1 juli 1979 förses med hiss. Beträffande arbetslokaler kan vissa undantag medges. Det gäller därvid främst arbets-

lokaler inom tillverknings- och processindustrin som på

grund av arbetets natur endast med svårighet eller inte alls kan anpassas till t. ex. rörelsehindrade arbetstagare.

Statens planverk har, som komplement till svensk

sou 1981:23 Regler, anvisningar m. m. 61

byggnorm (SBN), utfärdat föreskrifter (PFS 1979:6) om

av bestämmelserna om byggnaders till-

tillämpningen gänglighet för handikappade. l dessa föreskrifter precise-

ras även vad som avses med utrymme till vilken allmänheten lokal upplåten för allmänheten

ägertillträde,

samt arbetslokal. Med utrymme i byggnad till vilken allmänheten äger tillträde avses tjänstelokal, expeditionslokal eller annan motsvarande lokal hos statlig eller kommunal myndighet, som är avsedd för mottagning av besökande allmänhet, samt sjukvårdslokal, skollokal, bibliotekslokal, samlingslokal, busstation, järnvägsstation, flygterminal, apotek, kiosk eller annan lokal avsedd att betjäna eller att användas av allmänheten; ävensom i erforderlig utsträckning kapprum, väntrum, omklädningsrum, duschrum, klosettrum, kassa, spärr etc. belägna i omedelbar anslutning till och anordnade för sådana lokaler samt entréutrymmen fram till trappa och till hiss i flerbostadshus och liknande samt entréutrymme till affärslokal.

Med arbetslokal avses i dessa bestämmelser utrymme i byggnad för kontors-, hantverks-, handels-, undervisnings-, eller industriändamål som utgör arbetsplats samt erforderliga bilokaler såsom sammanträdesrum, kapprum, hygienutrymmen, matrum, fritidslokal etc. Förutom att skolan ingår, återfinner vi i denna förteckning ett stort antal andra lokaler som besöks av handikappade

och som skall vara anpassade för deras

ungdomar,

behov.

48a § anger att man vid ombyggnad

Byggnadsstadgans skall tillämpa nybyggnadskraven i den omfattning som

erfordras för att skäliga anspråk på bl. a. handikappan-

passning skall uppfyllas. Höga kostnader, byggnadstekniska hinder, kulturhistoriska eller miljömässiga värden

kan medföra att alla anspråk på anpassning inte kan

I 48a § anges vidare att handikappanpassning-

uppfyllas.

en endast skall avse de delar av byggnaden som är

föremål för ombyggnation. Hänsyn tas till omfattningen

av ombyggnadsarbetena och vilka funktioner som påverkas då man avgör vilka delar av byggnaden som skall resp.

inte skall handikappanpassas.

Som vi tidigare nämnt har beslut nyligen fattats (prop. 1979/80:10, bil. 3, FiU 1979/80:287) att det nuvarande

statsbidraget till investeringar i skolbyggnader skall

avvecklas fr. o. m. den 1 juli 1981. Hittills- och fortfarande en tid - emellertid dessa varför en kort

gäller regler

redogörelse för dem lämnas i den del de avser handikapp-

anpassning.

62 anvisningar m. m. sou 1981:23 Regler,

Enligt förordningen (1957:318) om statsbidrag till byggnadsarbeten inom viss kommunal utbildning (ändrad senast 1980:715) kan statsbidrag utgå för skolbyggnader för grundskola, kommunal och landstingskommunal gymnasieskola, särskola i fråga om lokaler som ingår i grund- eller gymnasieskolans byggnader samt för vårdutbildning i landstingskommunens gymnasiskola om lokalerna ingår i den kommunala gymnasieskolan.

Kommunerna kan vid beräkningen av statsbidraget även erhålla kompensation för den merkostnad som sko/byggnadens anpassning för rörelsehindrade elever kan förväntas medföra.

För ny- och ombyggnation sker denna kompensation genom att statsbidraget om 35 °/o av byggnadskostnaderna räknas upp med 0,2 %. Någon särskild ansökan om extra medel för handikappanpassning behöver ej göras, utan bedömningen sker i samband med SÖ:s ordinarie

behandling av statsbidragsfrågan. Genom denna uppräk-

ning av statsbidraget med 0,2 % harföljande belopp utgått

för budgetåret 1979/80 grundas på prelimi-

Uppgifterna

nära om och en liten föränd-

uppgifter byggnadsprisindex

ring kan därför senare komma att ske.

Kommunerna kan även, i samband med ombyggnad, hos SÖ ansöka om statsbidrag för särskilda projekt som syftar till att anpassa miljön för rörelsehindrade. Antalet

för vilka statsbidrag beviljats samt kostnaderna

projekt,

har under senare år varit följande:

Regler, anvisningar m. m. 63

l samband med att investeringsbidraget till skolbyggnationer avskaffas, försvinner alltså även de särskilda med-

len för handikappanpassning. För grundskolans del sker

detta den 1 juli 1981 och för gymnasieskolan ett år senare.

För sådana förändringar som behöver göras i de handikappades hem, finns det ett särskilt s. k. bostadsanpassningsbidrag. Detta bidrag finansieras med statsbi-

drag. I 3§ i kungörelsen (1975:327) om bostadsanpass-

ningsbidrag (ändrad 1979:255) anges följande.

Bidrag utgårför åtgärd inom och i anslutning till bostadslägenhet som behövs för att handikappad skall kunna utnyttja lägenheten på ändamålsenligt sätt. Bidrag utgår dock endast om lägenheten fyller skäliga krav på god bostadsstandard.

Bidrag får utgå för åtgärd som tillgodoser den handikappades behov av sjukvård, om åtgärden är av mindre omfattning och det finns särskilda skäl att genomföra den med stöd av statsbidrag.

Medför åtgärden att lägenhetens standard höjs, utgår bidrag endast om åtgärden är av väsentlig betydelse för den handikappade, är av mindre omfattning och ej utgör ett led i en större upprustning.

l fråga om utrustning, som anskaffats med stöd av bidrag enligt denna kungörelse eller motsvarande äldre bestämmelser, utgår bidrag för reparation om åtgärden inte är att hänföra till normalt bostadsunderhåll och kostnaden uppgår till mer än 400 kronor. De åtgärder som kan komma i fråga kan indelas i tre grupper: El Åtgärder som gör standardutrustningen i bostaden användbar för

personer med funktionsnedsättningar. Exempel på sådana åtgärder är anpassning av arbetshöjder, utbyte av vattenkranar eller golvbeläggning.

D Åtgärder som avser sådan extra utrustning eller anordning som

normalt inte brukar finnas i eller i anslutning till vanliga bostäder,

t. ex. automatiska dörröppnare, ramper och lyftanordningar. CI Åtgärder som avser omdisponering av befintligt bostadsutrymme

och extra bostadsyta, t. ex. uppställningsplats för rullstol, ökat

i

utrymme i kök, badrum och kommunikationsutrymme.

Bostadsanpassningsbidraget är inte inkomstprövat, men

däremot maximerat till 20 000 kr. När det gäller särdeles nödvändiga åtgärder för att den handikappade skall få ett acceptabelt boende och inga andra realistiska lösningar

finns att tillgå kan ett högre belopp utgå. Exempel på

åtgärder som inte vanligen inryms under kostnadstaket är installation av hissar och omfattande ändringar av

bostadens planlösning.

För upprustning av bostad finns det slutligen s. k.

64 Regler, anvisningar m. m. sou 1981:23

förbättrings/ån. Dessa är främst avsedda för äldre personer och handikappade med lägre inkomster.

Upprustning-

en kan bestå av t. ex. indragning av vatten och avlopp,

förbättrad köksinredning, värmeisolering och vissa andra

energibesparande åtgärder.

4.5¶Sammanfattning

I princip kan man säga att anskaffningen av tekniska

hjälpmedel för handikappade i utbildning åvilar den som

är huvudman för utbildningen. lnom vissa utbildningar

innefattar detta ansvar även ett kostnadsansvar, inom andra utbildningar inte. Därtill kommer att kostnadsansvaret inom vissa utbildningar är olika för olika handikappgrupper.

lnom grundskolan har kommunen det totala ansvaret, dvs. även det ekonomiska, för att rörelsehindrade och

synskadade elever erhåller hjälpmedel. På

erforderliga

samma sätt har landstinget ansvaret för alla elever inom särskolan.

lnom icke-obligatoriska utbildningar som gymnasiesko-

lan och kommunal högskoleutbildning har däremot staten åtagit sig att svara för kostnaderna förtekniska hjälpmedel åt rörelsehindrade och synskadade. Kommunen, eller annan ansvarig för utbildningen, ansvarar dock för det praktiska arbete som är förknippat med att anskaffa

hjälpmedlet.

För de hörselskadade eleverna gäller andra regler. Här har staten åtagit sig ett ekonomiskt ansvar och utbetalar statsbidrag till hörselteknisk utrustning, oavsett om den skall användas i grundskola eller gymnasieskola. Lands-

tingen ansvarar för behovsutredning och rådgivning. Det

kommunala ansvaret för hörselteknisk utrustning kan därför sägas vara begränsat till enbart drift och underhåll

av utrustningen.

Går man utanför utbildningssektorn finner man att staten även åtagit sig ett direkt ekonomiskt ansvar för de tekniska hjälpmedel som handikappade behöver i arbetslivet genom de bidrag som länsarbetsnämnderna kan utbetala till arbetsgivare. Dessutom ger staten lån eller bidrag till handikappade som är i behov av ett fordon för

att nå sin arbetsplats eller yrkesinriktade utbildning.

sou 1981:23 Reg/er, anvisningar m. m. 65

Den absolut största hjälpmedelsverksamheten bedrivs i

landstingens/sjukvårdshuvudmännens regi, vilka har

ansvaret för samtliga de hjälpmedel som den handikap-

pade behöver. Undantagna är dock sådana hjälpmedel

som uteslutande är avsedda att användas i undervisningssituationen eller vid förvärvsarbete. Många av de hjälpmedel som landstingen kostnadsfritt lånar ut till den

handikappade för användning i bostaden, anskaffas på

andra vägar om motsvarande hjälpmedel skall användas i skolan eller på arbetsplatsen. Många gånger är det emellertid så att det hjälpmedel landstinget försett en handikappad med - t. ex. en hörapparat- används i såväl hemmet som i skolan. Genom den s. k. hjälpmedelsersättningen erhåller landstingen ekonomiskt stöd från staten.

Även när det gäller möjligheterna att förändra den fysiska miljön råder det skillnader mellan olika

handikapp-

grupper och skolformer. Genom

byggnadsstadgans

bestämmelser om att byggnader skall vara tillgängliga för rörelsehindrade och orienteringshandikappade (hörselskadade och synskadade) har statsmakten ett mera

på

övergripande sätt sökt tillgodose vissa handikappgrup-

pers behov. lnom vissa områden ingriper staten på ett mera direkt sätt med ekonomiska stödåtgärder. Statsbi-

draget till hörselteknisk utrustning har av kommunerna i

viss mån kunnat utnyttjas för akustisk sanering. Folkhög-

skolan har under senare år disponerat 1 kr. för att

milj. göra byggnaderna mera tillgängliga för handikappade.

Likaså har studieförbunden erhållit vissa medel för lokalanpassning. lnom ramen för det statliga stödet till

bygg-

nadsarbeten inom viss kommunal utbildning har extra medel utbetalats om byggnaderna genom installation av bl. a. hissar och ramper anpassats till de rörelsehindrades behov. AMS disponerar medel för att anpassa arbetsplatser och genom bostadsanpassningsbidrag och förbättringslån kan bostaden förändras.

De statliga medlen för att anpassa skolbyggnader till rörelsehindrade elevers behov försvinner i och med att

investeringsbidraget till skolbyggnader avvecklas. Där-

med har kommunerna fått ett totalt ansvar för att grundskolans och gymnasieskolans lokaler är för

tillgängliga

alla handikappade.

5¶Våra skolans

undersökningar på

område

Inom ramen för det s. k.

SAMSPEC-projektet (samordning av specialpedagogisk genomfördes år 1978 en forskning)

kartläggning av integrerade hörselskadade elever i

grundskolan (Hammerstadt, B. & Amcoff, S., av Integration

hörselskadade elever i grundskolan: En

kartläggning

vårterminen 1978. Pedagogisk i nr 15,

forskning Uppsala

1979). Denna en saknad statis-

undersökning ger tidigare

tisk redovisning av de elevernas situation

integrerade

bl. a. vad avser tillgång till hörseltekniska och

hjälpmedel

genomförda akustikförbättrande åtgärder. På likartat sätt hade tidigare situationen för rörelsehindrade elever, integrerade i redovisats i ett

grundskolan,

antal rapporter från det s. k. vid nuvaran-

PRESS-projektet

de institutionen för praktisk vid

pedagogik Göteborgs

universitet (Paulsson & av rörelse-

Grip, Skolintegrering

hindrade barn och 1976 samt Paulsson &

ungdomar,

Marsk, Skolintegrering av rörelsehindrade elever i grundskolan, 1978). Undersökningen redovisar förhållandena läsåret 1974/75. För integrationsutredningens del var det även önskvärt att erhålla motsvarande material för döva/hörselskadade och rörelsehindrade elever i samt

gymnasieskolan syn-

skadade elever i såväl grundskola som På

gymnasieskola.

utredningens initiativ påbörjades därför en sådan under-

sökning år 1979 vid Uppsala universitets pedagogiska

institution. Resultaten av denna, liksom

tidigare genom-

förda undersökningar, vad avser till tekniska

tillgång

hjälpmedel och miljöförbättrande åtgärder redovisas i

följande avsnitt.

68 Våra undersökningar på skolans område

5.1¶Hörselskadade

Samtliga elever som ingår i undersökningarna har en

hörseinedsättning av sådan omfattning att de erhållit

hörapparat. Att man har erhållit hörapparat är dock inte liktydigt med att man använder den regelbundet i skolarbetet. Skälen till detta kan vara flera. För elever med en

mycket grav hörselskada ger hörapparaten en mycket

begränsad hjälp. Hörapparaten är dessutom ännu ett

ofullständigt hjälpmedel på så sätt att den dels ger ett

förvrängt ljud, dels ställer stora krav på den fysiska miljö i

vilken den skall användas. Slutligen kan man anföra

aspekter på hörapparatanvändningen som

psykologiska

dels är av det två tidigare skälen, dels kan bero

betingade

att en människa, som i och för sig skulle ha nytta av på ung hjälpmedlet, inte utåt och på ett synbart sätt vill påtala sin nedsatta hörselfunktion.

Nedanstående diagram visar att hörapparatanvänd-

är betydligt lägre i än i grundsko-

ningen gymnasieskolan

lan. Ett undantag utgör dock de med en hörseinedsättning

mellan 61-90 dB, som har en hög apparatanvändning oavsett om de gåri grundskola eller gymnasieskola. Totalt sett använder 78 °/o av de hörselskadade eleverna i

grundskolan med 57 °/o i gymnasiesko-

hörapparatjämfört

lan.

Studerar man bland elever

hörapparatanvändningen

med olika skolplacering, erhåller man följande resultat:

Hörapparatanvändning bland hörselskadade elever i ski/da hörseinedsättningsintervall.

Procentuell andel Gruppens genomelever som använ- snittliga hörhörapparat selnedsättning

i decibel (dB)

Grundskolan Vanlig klass 72 49 1 av Hörselklass 91 70 Undersökningen hörselskadade Extern klass 92 94 ungdomar i åldern 16-21 år är utförd av skolpsy- Gymnasieskolan Bo Hammar- Vanlig klass 59 48 kologen stedt, socionomen 91 64

Alvik

Tord Lind och docen- Orebro 50 98 ten Sven Amcoff.

sou 1981:23 Våra undersökningar på skolans område 69

Den låga användningen av hörapparater vid den

gymnasiala utbildningen i Örebro kan delvis förklaras av att eleverna där har så pass grav att

hörselnedsättning

hörapparat inte hjälper dem.

Hörapparatanvändningen

kan dock inte enbart ses som en funktion av hörselnedsättningen. Ett klassrums akustiska egenskaper kan medföra avsevärda svårigheter för en hörselskadad elev att

utnyttja hörapparaten. Detta, tillsammans med bl. a. lägre

hörselnedsättning, kan vara en av förklaringarna till den

låga hörapparatanvändningen bland eleverna i vanlig

klass. l SAMSPEC-projektets

grundskoleundersökning

bedömde hörselvårdskonsulenterna att 22 °/o av de hörselskadade eleverna i vanliga klasser undervisades i klassrum som var olämpliga ur akustisk synpunkt. Anmärkningsvärt i detta sammanhang är de stora variationerna mellan olika län. Hörselvårdskonsulenternas

bedömning-

ar varierar från 100 °/o lämpliga skollokaler i vissa län till ca 40 °/o i andra län. l en kommun har endast 2 av 29 elever tillgång till klassrum som är acceptabla ur akustisk

synpunkt.

l gymnasieundersökningen ställdes frågan Har några

akustikförbättrande åtgärder kunnat vidtagas för eleven i sk0lan?. Hörselvårdskonsulenternas svar redovisas i

följande tabell.

Genomförda akustikförbättrande åtgärder i olika gymnasieskolor uttryckt i procent.

Akustikförbätt- Gymnasieform rande åtgärder

Nej

- 4 16 Ej svar

100 100 100

Undersökningarna visaratt detframför alltär hörselska-

dade elever i vanliga gymnasieskolor som möter dålig

70 Våra undersökningar på skolans område sou 1981:23

akustisk Däremot är situationen bättre vid hörsel-

miljö.

i Örebro och framför allt vid Alviksskolan i

gymnasiet

Stockholm. Att Örebro sämre till än Alvik kan bl. a. förklaras

ligger

av olikheter i l Alvik går merparten av

linjeutbudet.

eleverna teoretiskt inriktade linjer medan Örebro har ett

på

stort antal elever praktiskt inriktade linjer där

på tvååriga

det både kan vara svårt att tillrättalägga den fysiska miljön

och att sin hörapparat. Detta visar sig även när

utnyttja

man studerar antalet klassrum per elev som utrustats med

trådlös förstärkarutrustning e. d. Frånsett hörselslinga,

skillnaderna mellan Alvik och Örebro är det åter de hörselskadade eleverna i vanliga gymnasieskolor som ger markanta brister, vilket framgår av följande tabell.

Antal klassrum elev som utrustats med slinga e. d. i olika per gymnasieskolor uttryckt i procent.

Teknisk utrustning Gymnasieform i klassrummet Hörselgymn. Hörselgymn. Vanligt i Orebro i Alvik gymn.

42 4 14 Ja, alla 37 65 5 Ja, några Ja, ett 16 30 11 5 - 65 Nej - - 5 Ej svar 100 100 100

- -

I hade vid undersökningstillfället grundskolan

elever i externa klasser och, med

samtliga specialskolans

av två elever, hörselklasseleverna tillgång till

undantag

i klassrummen. Däremot saknade

förstärkarutrustning

40 % av de hörselskadade eleverna i vanliga grund-

drygt skoleklasser sådan utrustning.

Av stor är även att den hörseltekniska utrust-

betydelse

blir föremål för kontroll och uppfölj-

ningen regelbunden

ning, åtminstone en gång pertermin. Samtliga grundsko-

leelever i externklasserna samt merparten (93 °/o) av eleverna i hörselklasserna erhöll detta. Situationen för eleverna i de vanliga klasserna var däremot betydligt sämre. Hörselvårdskonsulenterna ägde vid undersök-

Våra undersökningar på sko/ans område 71

ningstillfället kännedom om förhållandena för ca 2/3 av de integrerade eleverna. Av dessa hade i sin tur ca 2/3 (48 °/o

av samtliga integrerade) regelbunden kontroll av utrust-

ningen varje termin. Variationerna mellan olika län var dessutom betydande. Situationen för eleverna i vanliga gymnasieskolor var likartad. För endast 40 °/o av elevgruppen hade konsulenterna varit säkra på att utrustningen kontrollerades regelbundet minst en gång per termin.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att situationen beträffande tillgång till hörselteknisk utrustning och mil-

jöförbättrande åtgärder ärsämstförindividualintegrerade

elever och i synnerhet då för elever i gymnasieskolan.

5.2¶Synskadadez

Undersökningen av synskadade elever, födda mellan åren 1958 och 1972, omfattar alla elever i grundskolan, gymnasieskolan och folkhögskolan som våren 1980 var registrerade hos reselärarna. Totalt omfattar undersökningen 1 223 synsvaga och 76 gravt synskadade elever i de tre nämnda skolformerna.

Antaletsynskadade elever i grundskolan, gymnasieskolan och folkhögsko/an.

Reselärarna har bedömt elevernas tillgång till tekniska

Av resultaten, som redovisas av

hjälpmedel. följande

sammanställning, framgår att ungefär var femte synska-

dad elev har färre hjälpmedel än vad reselärarna anser vara erforderligt. Att eleven har färre hjälpmedel kan i vissa fall bero på att skolan av olika skäl inte förmått anskaffa dem. Särskilt bland de äldre eleverna kan clock en

lägre hjälpmedelstillgång bero på elevernas ovilja att

använda tekniska hjälpmedel, något som framkom i de 2 Undersökningen av

synskadade elever födundersökningar från hörselområdet som vi redovisade i

da 1958-1972 är utförd föregående avsnitt. av fil. lic. Nils Trowald.

72 Våra undersökningar på skolans område

Hese/ärarnas bedömning av elevernas tillgång till tekniska hjälpmedel uttryckt i procent.

Synsvaga Gravt synskadade

Grund- Gymnasie- Folkhög- Grund- Gymnasie- Folkhögskolan skolan skolan skolan skolan skolan

Eleven har färre hjälpmedel än som erfordras -

18,5 28,3 13,2 25,0 37,5 Eleven har så gott som alla erforderliga hjälpmedel 79,2 68,9 90,9 79,2 75,0 62,5 Eleven har mer hjälp medel än som erfordras - -

2,3 2,8 9,1 7,6

100 100 100 100 100 100

Det är naturligtvis av stor betydelse att eleverna får sina hjälpmedel i tid. Som framgår av nedanstående sammanställning är så inte fallet för ungefär var femte synsvag elev. Hälften av de eleverna i gymnasie-

gravt synskadade

skolan och måste vänta så pass länge på

folkhögskolan

sina tekniska hjälpmedel att problem uppstår. Här kan man inte utesluta att de ansökningsrutiner som hittills

tillämpats när det gäller statsbidrag till tekniska hjälpme-

del inverkat. Skolornas ansökningar har hittills behandlats av SÖ först under den senare delen av höstterminen.

Väntetid på de tekniska hjä/pmed/en uttryckt i procent.

Synsvaga Gravt synskadade

Grund» Gymnasie- Folkhög- Grund- Gymnasie- Folkhög-

Stor försening som or-

Även lärarna är i behov av vissa tekniska hjälpmedel för att bedriva en bra och meningsfull undervisning. Det kan t. ex. vara fråga om speciella skrivmaskiner för att åstad-

Våra skolans område

undersökningar på 73

komma punktskrift jämväl för läraren. Reselärarnas bedömning är att det här råder stora brister, framför allt för gravt synskadade elever, vilket av nedanstå-

framgår

ende tabell.

Lärarnas tillgång till hjä/pmede/uttryckt i procent.

Hjälpmedel för undervisning av

genom

färgsättning, belysning och ledfyrar har gjorts för ca 20 °/o

av de synskadade eleverna i och

grund- gymnasieskolan

samt för ca 10 % av de studerande vid

folkhögskolorna.

Läromedelsförsörjningen för synskadade elever har i

tidigare undersökningar visat sig vara ett av de stora

problemen i samband med integrationen. Förutom att

gravt synskadade elever är i behov av och

punktskriftstalböcker, finns det ett betydande antal elever

synsvaga som också är i behov av

specialanpassade läromedel,

t. ex. storstilstryck. Reselärarna har bedömt att 300

drygt

av de synsvaga eleverna i

grundskolan, gymnasieskolan

och folkhögskolan hade sådana behov vid

undersöknings-

tillfället. Enligt reselärarnas uppgifter det

förelåg betydan-

de brister i elevernas till läro-

tillgång specialanpassade

medel. Främst var det de synsvaga eleverna som inte fick sina behov tillgodosedda. Bland de var

gravt synskadade det främst studerande vid som saknade

folkhögskolor

läromedel. Problemet med försenade läromedelsleveranser

utgör ett mycket problem för de

allvarligt gravt synskadade

eleverna. Mindre än hälften av eleverna, i

gymnasieskolan

endast 25 %, fick, sina läromedel i

enligt undersökningen,

tid.

sko/ans område 74 Våra undersökningar på

Gravt synskadade elevers väntetid på läromedel uttryckt i procent.

Grund- Gymnasie- Folkhög-

skolan skolan skolan

l stort sett i tid 45,1 25,0 37,5 Viss försening som orsakat en del problem 47,1 56,2 37,5 Stor försening som orsakat avsevärda problem 11,8 18,8 25,0

100 100 100

En av elever i särskolan i

inventering synskadade

Stockholms län (Svensson, H., i särskolan: En

Synskadade

av utvecklingsstörda elever i inventering synskadade

Stockholms län. forskning i Uppsala 16, 1979)

Pedagogisk

visar att dessa elever har tillgång till betydligt färre

än elever i grundskolan. Under-

hjälpmedel synskadade

visar t. ex. att endast 15% av eleverna i

sökningen

har till den speciella bänk som

grundsärskolan tillgång

används av flertalet synsvaga elever i grundskolan. Endast en elev har skrivmaskin medan punktskriftsma-

slutet och Abacus inte

skin, TV-system (Magnivision)

förekommer hos elev. Däremot har var fjärde elev

någon

tillgång till kassettbandspelare.

5.3¶Rörelsehindrade*

Det omfattande PRESS-projektet, som kartlagt skolinte-

av rörelsehindrade elever i grundskolan, visar

greringen

att ca 1/3 av eleverna i klass och ca 2/3 av eleverna i

vanlig rh-klass, vid undersökningstillfället, använde någon

form av tekniska hjälpmedel i undervisningssituationen.

Exempel på sådana hjälpmedel är specialkonstruerad

bänk eller stol, elektrisk skrivmaskin, bandspelare, glidfritt

bänkunderlägg och speciallinjal.

Som vi visat inom både hörsel- och synomrâ-

tidigare

det, avtar elevernas vilja att använda tekniska hjälpmedel 3 Undersökningen av med ålder. Detta gäller även de rörelsehindrade fysiskt handikappade stigande elevers utbildning efter eleverna. Förutom att de handikappade eleverna inte vill den obligatoriska skolavvika från kamraterna, pekar PRESS på det problem som an är utförd av fil. kand. Lars Grip. är med de klassrum som används

förknippat många

sou 1981:23 Våra skolans

undersökningar på område 75

fr. o. m. högstadiet.

Våren 1977 genomförde PRESS en rektorsenkät som bl. a. visade på några av de som ute

åtgärder vidtagits på

skolorna och kostnaderna härför. PRESS redovisade

följande tabell.

Kostnader orsakade av elevens handikapp

Antal redo- Minimi- Genomsnittvisade kost- och maximi- lig kostnad

eller läromedel

”Vid beräkning av genomsnittskostnaden har två extremvärden inte medtagits i tabellen, då de ger en kraftig förskjutning av medelkostnaden (den blir då 18 217 kr.). Den ena extremkostnaden om 110 000 kr. gäller en hiss som installerats, den andra av främst ombyggnad högstadiet. ”Även här har extremkostnaden 4 000 kr. borträknats. Med detta inräknat blir medelkostnaden 960 kr.

l vissa fall hade det när det

uppstått svårigheter gällde

att få fram medel till eller av de kostnader

någon några

som anges i tabellen. När rektorerna karakteriserat de

svårigheter som de mött, återfinner man i deras svar

synpunkter som fasta riktlinjer och praxis saknas,

trög het i beslutsprocessen, svårt med förhandsbesked

från politiker etc. Betydelsen av att man

påbörjar plane-

ringen i god tid om man vet med att extra medel

sig

behövs, framgår av det svar en rektor För att klara gav: den demokratiska bör behoven

beslutsprocessen presen-

teras ca 17 månader före läsårsstart.

När PRESS-projektet sammanfattar sina erfarenheter i

slutrapporten från år 1978 ser man dock relativt

ljus på

süuaüonen:

76 Våra undersökningar på sko/ans omrâde sou 1981:23

När det gäller de ekonomiska satsningarna tycks skolorna i nästan samtliga fall ha uppfyllt rh-elevernas behov. Miljöanpassningar, anskaffande av tekniska hjälpmedel, anställning av elevasslstent samt särskild skolskjuts har genomförts där behov förelegat. Endast enstaka önskemål har inte kunnat uppfyllas t. ex. installation av hiss i ett parfall resp. ombyggnad av samtliga delar av skolbyggnaderna.

Lars Grips undersökning av förhållandena i gymnasiesko-

lan våren 1980 visade också på en positiv situation. Ca 1/4 av eleverna använde tekniska hjälpmedel. Mycket få brister kunde konstateras, elevernas behov har genomgående tillgodosetts. Förekommande svårigheter uppgavs främst bero på att man f. n. utredde elevens behov eller att han valt att inte använda sig av t. ex. skrivmaskin trots stor

nedsättning av skrivförmågan etc.

Med hänsyn till elevernas linjeval har mer omfattande

förändringar av undervisningslokaler och material mer

sällan erfordrats i gymnasieskolan. Linjer där teknisk,

maskinell och annan utrustning utnyttjas har valts i mycket liten utsträckning av elever med grava rörelsehinder.

5.4¶Sammanfattning

Vi tycker oss finna ett genomgående mönster för hörselskadade, synskadade och rörelsehindrade elevers benägenhet att använda sig av tekniska hjälpmedel -ju äldre man är, desto färre hjälpmedel vill man använda. En av

förklaringarna är säkerligen den ovilja, som många tonå-

ringar har, att avvika alltför mycket från kamraterna. Vi är dock även medvetna om att det institutionssystem som

tillämpas fr. o. m. högstadiet många gånger kan göra det

besvärligt för handikappade elever att använda tekniska hjälpmedel. Förutom att den fysiska miljön kanske inte är tillrättalagd i alla klassrum, måste eleven många gånger

själv förflytta hjälpmedlen under rasterna. Önskan om att i

stället vara tillsammans med kamraterna kan då göra att man helt avstår från att använda sig av hjälpmedlen.

För de hörselskadade elevernas del kan man konstatera att situationen beträffande tillgång till hörselteknisk

utrustning, regelbunden kontroll och uppföljning samt

miljöförbättrande åtgärder är sämst för de individualintegrerade eleverna och i synnerhet då för elever i gymna-

sou 1981:23 Våra undersökningar på skolans område 77

sieskolan.

För synskadade elever synes väntan på hjälpmedlen

det största problemet, särskilt för elever i gymna-

utgöra

sieskolan och folkhögskolan. Jämfört med Iäromedelsför-

dock mindre pro-

sörjningen utgör hjälpmedelsfrågorna

blem för de synskadade eleverna. Dålig tillgång till anpassade läromedel för synsvaga och de långa väntetiderna och talböcker är synnerligen allvar-

på punktskrifts-

liga problem. Undersökningarna inom rh-området tyder på att hjälp-

medelsförsörjningen för dessa elever fungerar någorlun-

da tillfredsställande.

6¶Några synpunkter på

hjälpmedelsförsörjningen

l detta avsnitt redovisar vi ett antal synpunkter från myndigheter, kommuner, konsulenter m. fl. rörande den nuvarande hjälpmedelshanteringen och rörande det framtida reformbehovet.

6.1 Statens institut för läromedelsinformation (SlL)

SIL hari ett flertal sammanhang erinrat om att integrerade

handikappade elever i gymnasieskolan kan få statsbidrag

för tekniska stödåtgärder men att denna möjlighet saknas

för gravt handikappade elever i grundskolan. RPH-

centralerna stöter, enligt SIL, allt oftare på problemeti och med att ett större och större antal handikappade elever integreras i det vanliga skolväsendet. Närt. ex. de synskadade eleverna fanns på specialskolan hade de där tillgång till tekniska hjälpmedel. Vid integration, då varje elev måste ha sitt hjälpmedel följer emellertid inte

speciella

resurserna med. Kommunerna får många gånger extra

då de mottar en elev från specialskola eller då en

utgifter

elev med gravt handikapp börjar sin skolgång i årskurs 1. Kan kommunerna inte ta de utgifterna eller måste pruta ned dem, hindras eller försvåras en verklig integration.

SIL framhållervidare att då det är mycket sällsynt, att det i en kommun finns flera elever med behov av samma, speciella hjälpmedel, skulle det för eleverna och kommu? nerna vara en fördel, om hjälpmedlen kunde lånas ut via t. ex. RPH. Kommunerna skulle besparas en utgift för en utrustning, som endast en elev kommer att använda under en begränsad period av sitt Iiv. Eleverna skulle garanteras

till lämpliga hjälpmedel oavsett i vilken kommun

tillgång

de får sin undervisning. Dyrbara utrustningar skulle också

80 Några synpunkter på hjälpmedelsförsörjningen soul 1981:23

utnyttjas mer effektivt än tidigare. En satsning på in köp av

utlåningshjälpmedel innebär alltså, enligt SIL, en rationa- Iisering till gagn för eleverna och kommunerna.

Senast i anslagsframställningen för 1981/82

budgetåret

har SlL framfört det här förslaget. Framför allt är det RPH-RH i Göteborg, som enligt SIL, skulle kunna få igång

en fungerande hjälpmedelsutlåning. SIL tänker sig därvid

att denna central skulle utökas med ett antal depåer i landet. l SlL:s långtidsbedömning av verksamheten vid RPH-centralerna för perioden 1982/83-1985/86 anfördes

bl. a. följande.

RPH-RH behöver resurser för att kunna bygga upp depåer av hjälpmedel och stöd till de sju regionala konsulenterna för rörelsehindrade. Ett förråd av pedagogiska hjälpmedel för rörelsehindrade på närmare håll än rikscentralen är ett huvudsyfte med dessa regionala depåer.

Mot bakgrund av integreringen, de möjligheter den tekniska utvecklingen med avancerade hjälpmedel erbjuder och önskemålet om att tillgodose hela målgruppens behov, dvs. också förskolans, särskolans och Vuxenutbildningens, ställs stora förväntningar på centralen.

Vidare kommer utvecklingen inom elektroniken mot små och avancerade utrustningar inom dataområdet att öppna nya vägar för undervisningen av elever med grava rörelsehinder. Bevakningen av och medverkan i en sådan utveckling måste räknas in i centralens resursbehov för perioden. lnköp av avancerade tekniska hjälpmedel som eleven behåller hela skoltiden ställer allt större ekonomiska krav. Produktion av informationsmaterial, läromedelsförteckningar och manuskript kräver också större personalstyrka.

6.2 RPH-centralerna

De fyra RPH-centralerna har redovisat sina synpunkter på

hjälpmedelshanteringen direkt till oss i integrationsutred-

ningen.

RPH-RH har dels redogjort för sin nuvarande utlåningsverksamhet, dels angett vilka hjälpmedel det närmast kan bli fråga om vid en utökad utlåningsverksamhet. RPH-RH

har slutligen redogjort för de tre gånger (se avsnitt 4.1.1)

då staten beviljat särskilda medel för inköp av utlånings-

hjälpmedel.

De hjälpmedel som RPH-RH har att låna ut, utgörs av sådana hjälpmedel som tidigare anskaffats för rörelsehindrade elever i gymnasieskolan och som bekostats med medel ur SÖ:s anslag för Tekniska eller organisatoriska

stödåtgärder m. m. åt handikappade elever i gymnasie-

skolan.

sou 1981:23 Några synpunkter på hjä/pmede/sförsörjningen 81

Läsåret 1978/79 omfattade utlåningen 50 nya lån av dyrbar teknisk utrustning till gymnasieskolan. Därtill kom ca 100 kortvariga lån av pedagogiska hjälpmedel. Motsvarande utlåningsfrekvens var för läsåret 1979/80 20 för dyrbarare utrustning och ca 51 kortvariga lån.

l november år 1979 hade RPH-RH följande antal tekniska hjälpmedel utlånade resp. på lager:

Antal

PMV-printer, POSSUM (i stället

RPH-RH angav följande tekniska hjälpmedel som kunde bli aktuella för till rörelsehindrade elever i

utlåning

grundskolan.

82 Några synpunkter på hjälpmedelsförsörjningen sou 1981:23

Ungefärlig Skattat

kostnad per behov, antal

styck, kronor

Hjälpmedel för talkommunikation TV med tangentbord 5 000 5 Individuella anpassningar till ovanstående hjälpmedel 5-15 000 3 Elektroniskt pekbord för Bliss anslutbart till TV eller skrivare 20 000 5 Autocom, (elektronisk kommunikationstavla) 15 000 7 Bliss-skrivare 20 000 7

Hjälpmedel för skrivning

Kompletterande impulsgivare till redan inköpta tangentbord 12 000 9 Anpassad miniräknare 25 000 5 Specialtillverkade skrivut-

rustningar för enskilda elever 25 000 5

Hjälpmedel för träning eller inlärning Possum Basic Skill 10 000 1 Zygo pektavla 4 500 3 Programmerbara inlärningsoch svarsapparater typ

PISA 6 000 5 Separata tangentbord till ovanstående hjälpmedel 2 000 5 Hjälpmedel för andra aktiviteter Specialanpassad elektronisk orgel 15 000 3 Farrograph ritmaskin 3 000 3 Elektrisk passare 5 000 3

Av de i RPH-RH:s behovsförteckning upptagna hjälp-

medlen återfinns Possums skrivmaskin, PMV-printer och

separata tangentbord i handikappinstitutets hjälpmedels-

förteckning, dvs. de är hjälpmedel som handikappinstitu-

tet rekommenderar landstingen att gratis ställa till den

handikappades förfogande i bostaden.

sou 1981:23 Några synpunkter 83

på hjä/pmede/sförsörjningen

Utifrån gjorda erfarenheter bedömer RPH-RH att

hjälp-

medel, vars kostnad överstiger 3-4 000 kr. kan ligga en

på

sådan nivå att vissa kommuner kan ha att

svårigheter

inköpa dem. Ytterligare ett skäl till varför en kommun tvekar eller vägrar att inköpa ett till en

hjälpmedel

rörelsehindrad elev, förutom högt pris, är om hjälpmedlet ärframställt speciellt för en enda elev och troligen inte kan användas av någon annan elev senare. Rikscentralen anger vidare att man ofta erhåller förfrågningar från

skolförvaltningarnas inköpsavdelningar eller rektorer

angående möjligheterna att få statsbidrag till dyra hjälp-

medel för rörelsehindrade elever i grundskolan.

Många

säger sig bli förvånade över att specialla inte finns

bidrag

och har svårt att förstå att dessa kostnader skall drabba kommunen. Man får till hörseltekniska

ju bidrag hjälp-

medel, är ett vanligt argument.

Vid tre tillfällen har staten emellertid, framhåller RPH- RH, beviljat särskilda medel till RPH-RH för inköp av dyr

utrustning, avsedd för utlåning till elever i grundskolan.

För budgetåret 1973/74 anslogs 50 000 kr., för budgetåret 1977/78 150 000 kr. och för budgetåret 1978/79 43 500 kr. l

sin anslagsframställning för budgetåret 1977/78 motive-

rade SO medelsbehovet på följande sätt:

Inköp av speciella skrivsystem och talkommunikationshjälpmedel. Dessa hjälpmedel skulle kunna lånas ut under längre tid till gravt rörelsehindrade elever som inte kan skriva direkt på skrivmaskin eller som inte kan tala.

Med hjälp av t. ex. system bestående av ett specialanpassat tangentbord som står i förbindelse med en TV-skärm kan en icke-talande elev (som kan läsa och skriva) föra ett samtal med sin omgivning.

Cirka tio procent av eleverna i klass för rörelsehindrade, dvs. omkring 40 elever, skulle behöva sådana hjälpmedel i skolarbetet. l dag är det några elever som har tillgång till dem. Eftersom priset per anläggning kan ligga mellan 10 000 och 20 000 kronor anser många kommuner att staten borde tillhandahålla denna utrustning för gravt hörselskadade elever. Rikscentralen borde kunna medverka genom en utlåning för längre tid och därigenom göra en ordentlig utprövning möjlig.

Staten har således vid tre tillfällen under 1970-talet gjort

avsteg från principen att det är kommunerna själva, utan

tillgång till öronmärkta medel, som skall ansvara för anskaffningen av hjälpmedel till rörelsehindrade elever i grundskolan. Staten har emellertid för budgetåret 1979/ 80-1980/81 avvisat motsvarande krav från RPH-centralernas nya huvudman SlL.

84 sou 1981:23

Några synpunkter på hjä/pmede/sförsörjningen

HPH-SYN lånar, liksom RPH-RH, ut hjälpmedel som

införskaffats bidrag från SÖ:s anslag till

tidigare genom

tekniska eller stödåtgärder för handikap-

organisatoriska

elever i Den största delen av

pade gymnasieskolan.

rikscentralens verksamhet berör dock utveckling, redige-

och samt produktion, utlåning och

ring bearbetning

distribution av läromedel i form av punktskrift, talböcker, storstil och reliefbilder.

Det nuvarande sortimentet av hjälpmedel, som utlånas till gravt och synsvaga elever företrädesvis

synskadade

inom och består enligt RPH-

grund- gymnasieskolan, SYN:s uppgifter av:

Antal

Kalkylatorerå

för gravt synskadade 30

med tillbehör 17 Specialbord

4 Skjutmåtta Ljusindikatorer 1 Microficheapparaterâ 3

10 Magnivisioner

aÄr ej upptagna i hjälpmedelsförteckningen.

Beträffande dessa bör alltså noteras att

hjälpmedel

vissa inte är upptagna i handikappinstitutets hjälpmedels-

För ett slutet TV-system som

förteckning. Magnivision,

förstoringsgrad, gäller, vilket inte framgår av ger hög sammanställningen, att det finns en speciell modell,

avsedd för skolbruk, som ej är upptagen på hjälpmedels-

förteckningen.

När det gäller behov av utlåningshjälpmedel hänvisar RPH-SYN till den utredningen som genomfördes av den

s. k. Tomtebodagruppen. Denna arbetsgrupp tillsattes år

1977 av SÖ för att utreda frågan om den fortsatta

planeringen av undervisningen för synskadade elever.

Tomtebodagruppen redovisar i sin slutrapport år 1978 en

detaljerad hjälpmedelsförteckning, som omfattar allt från

enkla hjälpmedel för nâgra 10-tals kronor till avancerade

hjälpmedel i kostnadsläget 25-30 000 kr. Förteckningen

tar upp hjälpmedel för både gravt synskadade och synsvaga elever i förskola, grundskola och gymnasieskola. Förteckningen återges i sin helhet i bilaga 1.

Tomtebodagruppen räknar med följande hjälpmedels-

kostnader per elev:

Kostnad*

Förskolan: gravt synskadade 2 000

synsvaga 2 000

Kostnaderna avser budgetåret 1977/78. ”Här ingår ej kostnaderna (ca 20 000 kr.) för läsmaskinen Optacon. °Med uttalat synsvaga avses här elever i behov av Skol-Magnivision.

Det bör framhållas att beräkningar av den typ som

Tomtebodagruppen utfört är mycket generella till sin

karaktär och tar därmed inte hänsyn till mera specifika

hjälpmedelsbehov som kan föreligga för vissa synska-

dade. Trots detta har vi valt att återge Tomtebodagruppens beräkningar eftersom de åtminstone ger en antydan

om hjälpmedelskostnaderna.

RPH-HÖR är som vi tidigare redogjort för främst inriktad

på utveckling, utprövning och framställning avi huvudsak

86 Några synpunkter på hjäIpmede/sförsörjningen sou 1981:23

tryckta läromedel. Frågor rörande hörselteknisk utrustning handhas av landstingens hörcentraler och av den hörseltekniska expertis som finns vid varje specialskola för döva och hörselskadade. RPH-HÖR har avstått från att ge oss synpunkter på de nu aktuella frågorna.

RPH-SÄR framhåller att det inte råder något uttalat

behov av tekniska (= funktionskompenserande) hjälpme-

del. Rikscentralens målgrupp, de psykiskt utvecklingsstör-

da eleverna, har i stället ett större behov av funktionstränande hjälpmedel. RPH-SÄR erinrar emellertid om att

gränsen mellan pedagogiska och tekniska hjälpmedel är

oklar. Vissa pedagogiska hjälpmedel förutsätter tekniska

hjälpmedel (t. ex. band/bandspelare). Vissa av de pedago-

giska hjälpmedel som RPH-SÄR utvecklar kräver

tillgång

till tekniska hjälpmedel, vilka många gånger saknas på de

grundskolor där psykiskt utvecklingsstörda elever indi-

vidualintegreras. RPH-SÄR anser sig dock f. n. varken äga personella eller lokalmässiga resurser för att bedriva

någon form av utlåningsverksamhet av de tidigare nämn-

da hjälpmedlen.

6.3¶Några kommuner

Vi har bett 20 kommuner att ge oss synpunkter på den

tekniska hjälpmedelshanteringen främst för rörelsehind-

rade och synskadade elever i grundskolan och gymnasie-

skolan. De valda kommunerna är desamma som ingick i

den studie av läromedelsförsörjningen som utredningen

om läromedelsmarknaden (ULÄ) genomförde år 1977. Kommunerna representerar olika storlek och geografisk spridning. Nedan redovisas de svar och synpunkter som erhållits från följande kommuner: Falkenberg, Gällivare,

Gävle, Lycksele, Malmö, Mölndal, Skellefteå, Sunne,

Västervik samt Östra Göinge.

De problem och svårigheter som skolstyrelserna/skoldi-

rektörerna mött varierar från kommun till kommun. l

Västervik, där skolstyrelsen disponerar särskilda medel

för anskaffning av utrustning till elever,

handikappade

anser man att hjälpmedlen kan inköpas utan större problem, men att man däremot har betydligt större ekonomiska och praktiska problem när det gäller lokaler

och personell assistans i samband med integrationen av handikappade elever. Kostnaden för hjälpmedel bedömer man i Västervik som marginell i förhållande till kostnaden för att handikappanpassa lokaler, extra lärarresurs och personlig assistans. Söker man en kontrast till situationen i Västervik, kan kanske svaret från Lycksele vara representativt för mindre kommuner som mött resurskrävande elever. l Lycksele, som har ett mycket mindre elevunderlag än Västervik, anser man att kostnaderna för tekniska

hjälpmedel är betungande för den kommunala budgeten

och ofta är det omöjligt att förutse kostnaderna.

Problem kring tekniska hjälpmedel för rörelsehindrade elever återkommer i många svar. Säkerligen beror detta

på att hjälpmedlen många gånger måste skräddarsys

för att kunna tillgodose elevens behov. Genom denna individuella anpassning kan därför inte ett hjälpmedel utan vidare överlåtas till någon annan rörelsehindrad elev.

l exempelvis Malmö har ett PMV-skrivsystem, som kostat

ca 25 000 kr. i inköp, stått magasinerat sedan två år, då man inom kommunen f. n. inte har någon rörelsehindrad elev, som är i behov av just detta hjälpmedel.

l bl. a. Lycksele och Östra Göinge har man funnit att hjälpmedelsfrågan för synskadade är lättare att klara än för andra handikapp. Till stor del beror på att

detta

hjälpmedlen är enhetligare och i de flesta fallen inte

behöver specialanpassas.

Elevunderlaget i en kommun av Malmös storlek möjliggör en återanvändning av hjälpmedel för synsvaga elever. Går man till en mindre kommun, t. ex. Gävle finner man dock att det kan uppstå vissa problem. Behovet av tekniska hjälpmedel har i Gävle kommun hittills kunnat tillgodoses trots ekonomiska svårigheter. Samverkan mellan de olika rektorsområdena i kommunen sker i största möjliga utsträckning. Dock uppstår problem av administrativ art, t. ex. vid beslutsfattandet. Leveranstiderna är ibland orimligt långa och leveranserna försenade vilket försvårar eller omöjliggör elevens integrering. De ekonomiska svårigheterna och behovet av stöd

statligt

återkommer i många svar. Skellefteå tar upp risken att eleven kanske inte får den bästa möjliga utrustningen: Inköp av tekniska läromedel för handikappade elevers behov på gymnasieskolan täcks i sin helhet med statsbidrag. Något motsvarande system för grundskolan finns inte, vilket måste tveklöst betraktas som

88 Några synpunkter på hjälpmedelsförsörjningen sou 1981:23

en klar brist. Val av för eleven mest adekvat hjälpmedel kan komma att förfuskas på grund av ekonomiska hänsyn om det blir fråga om dyrbarare hjälpmedelsinköp. Kostnadsansvaret för hjälpmedel är olika i olika skolformer som vi visat. Sunne tar upp de problem som kan uppstå vid t. ex. övergången från specialskola till hemorts-

skola eller från grundskola till gymnasieskola:

När en elev lämnar specialskolan för att integreras i grundskolan så följer inte de tekniska resurser med som eleven hade tillgång till på specialskolan. Mottagande kommun får extra utgifter och i vissa situationer ett onödigt merarbete, som till stor del kunnat undvikas om övergången till grundskola varit bättre. Eleven skall sedan vidare till gymnasieskola eller annan utbildning. Den tekniska utrustning som kommunen inköpt, kan kommunen (Skolstyrelsen) säga som så om, att de hjälpmedel eleven fått var ett lån under tiden på grundskolan. Få av de tillfrågade kommunerna har någon organiserad samverkan mellan olika rektorsområden när det gäller handikapphjälpmedel. Svaret från Skellefteå är säkerligen

representativt för många kommuner:

Inte så sällan saknas ett samlatgrepp om befintliga tekniska hjälpmedel för handikappade i kommunen, när det gäller typ av hjälpmedel, var de är placerade, ålder på materialet samt vilken målgrupp hjälpmedlet är riktat till. l Västervik har man löst samordningen på så sätt att frågor som rör synsvaga elever administreras av en rektor och frågor som rör hörselskadade eller rörelsehindrade av en annan rektor. Med anledning av

integrationsutredningens

förfrågan har man i Falkenberg startat en central fö rvaring avtekniska hjälpmedel för synskadade. Ur denna kan

depå

utlåning sedan ske i den mån efterfrågat hjälpmedel finns att tillgå där.

Många svar tar upp behovet av en förbättrad samord-

ning av hjälpmedelsförsörjningen. Malmös sva r torde

vara representativt för inställningen i många kommu-

ner: Det vore ur flera synpunkter önskvärt att skapa en organlsatzicn, som kunde ge service åt kommunerna. Hjälpmedlen skulle dlå kunna utnyttjas maximalt. Det skulle gå snabbare att få fram ettt önskat hjälpmedel och servicen skulle förenklas. Staten bör svara förr ostnaderna. Det verkar vara ändamålsenligt att knyta föreslagen verksamhet till rikscentralerna för rh och syn, som ger service åt hela Iaindet. Malmö utvecklar även tanken om decentraliserade enhe-

ter för utprövning och utlåning av hjälpmedel.

Det kan uppstå praktiska svårigheter att i alla lägen få en smidig samverkan mellan enskilda kommuner och rikscentralerna. Det borde vara möjligt för staten att tillsammans med landstingen skapa lokala utlöpare, där länssjukhusen fingetjäna som bas. Man kunde då utnyttja all befintlig expertis och många tekniska stödåtgärder av mindre komplicerat slag kunde effektueras lokalt med ett bibehållet statligt grundansvar. Även Gävle tar fasta på den som

hjälpmedelsverksamhet

bedrivs i landstingens regi:

l kommuner, t. ex. Gävle, där landstinget redan inrättat hjälpmedelscentral och syncentral vid sjukhusen, vore det önskvärt att också denna utlâningsverksamhet skulle utökas så att grundskolans elever även kunde låna hjälpmedel för användande i skolan.

Skellefteås förslag till framtida organisation uppvisar

många likheter med tidigare redovisade från bl. a.

förslag

RPH-RH och SIL:

Det förefaller vara mer ändamålsenligt att de utlånade hjälpmedlen efter användningen på en skola förvaras och administreras av länsskolnämnden i varje län. En alternativ uppläggningsplats kan vara habiliteringscentralerna. Den övergripande planeringen av utlåningsverksamheten av dyrare och mer individanpassade tekniska hjälpmedel bör dock handhas av RPH utan att för den skull materialen behöver läggas upp centralt för hela landet utan kan knytas till länsskolnämnderna eller habiliteringscentralerna.

Skellefteå går dock ett steg och föreslår att eleven

längre

får behålla de hjälpmedel som han/hon erhållit under skoltiden.

Ur många synpunkter vore det önskvärt att hjälpmedlen inte behöver återställas utan att eleven vid avslutad skolgång i grundskolan och/eller gymnasieskolan själv får behålla hjälpmedlet. Det måste vara av stor betydelse för den f. d. eleven att fortsättningsvis ha tillgång till hjälpmedlet som bedömts nödvändigt att ha i skolan.

6.4¶Reselärarna och

syncentralerna

Samtliga reselärare vid Tomtebodaskolans regionskontor

för stödverksamhet åt elever liksom

synskadade syncentralerna i Falun, Stockholm och

Linköping, Lund, Örebro

har gett oss synpunkter på den tekniska

hjälpmedelshan-

teringen åt synskadade elever.

Flera reselärare tar med att de

upp problemet synska-

dade eleverna fårvänta alltför tid sina

lång på hjälpmedel.

Reselärarna i den mellersta

regionen (Örebro) säger

t. ex.:

90 Några synpunkter på hjäIpmede/sförsörjningen sou 1981:23

Ett av de mest framträdande problemen är svårigheten att inom rimlig tid, mer än 4 veckor, ta fram föreslagna och nödvändiga hjälp- och läromedel. Väntetiden, som kan uppgå till 6 månader och mer, tror vi beror på dels otympliga handläggningsrutiner vid beslutsfattande, dels på ibland orimliga leveranstider. Motsvarande åsikter framförs även av Syncentralerna i Falun och Orebro. Den senare syncentralen framhåller: Beslutsprocessen efter ordination synes många gånger vara onödigt komplicerad och tar onödigt lång tid. Overgången från grundskola till gymnasieskola medför ibland att eleven måste vänta på hjälpmedel hon tidigare haft till dess den nya huvudmannen gett klartecken. Även reselärarna i den östra regionen (Solna) tar upp kostnadsansvaret för hjälpmedel: Det stora problemet när det gäller tekniska stödåtgärder för eleverna i skolan är att kommunerna ensamma får stå för alla kostnader. Detta innebär att synskadade elever kan få olika förutsättningar beroende på i vilken kommun de bor. Bidragsbestämmelserna är dessutom olika för olika handikapp.

Syncentralerna i Linköping och Lund ser mer positivt på

nuvarande förhållanden. Från t. ex. Lund framhålls: l de flesta kommuner fungerar nuvarande system bra. En förutsättning för detta är givetvis att respektive skola/kommun får adekvat information om behövliga hjälpmedel. Reselärarna är i sina svar eniga om att syncentralerna bör

spela en viktig roll i den framtida hjälpmedelsförsörjning-

en för synskadade elever. Från den norra

integrerade

regionen (Umeå) framförs följande synpunkter:

En väl fungerande syncentral skulle kunna handha utlåningsverksamheten. Så länge syncentraler inte finns i alla län är väl RPH-Syn den naturliga utläningscentralen, under förutsättning att den får erforderliga resurser. Som framgår av svaret från den norra regionen, och som vi också visat i det föregående, saknas det ännu syncentraler i vissa län. Därtill kommer att Syncentralerna främst är inriktade på att tillgodose de synsvagas behov. Reselärarna i den östra regionen föreslår därför att RPH-SYN

även i fortsättningen skall handha utlåningen av hjälpme-

del åt gravt synskadade. Denna utlåning fungerar dock enigt dessa reselärare f. n. inte helt utan problem. Utlåningsförrådet kan inte vara baserat på vad gymnasieelever har lånat och lämnat tillbaka utan på det verkliga behovet. RPHzs låneverksamhet fungerarf. n. inte bra. En lösning är att ge RPH utökade

sou 1981:23 Några synpunkter på hjälpmedelsförsörjningen 91

resurser, en annan att samarbeta med syncentralerna så att de kan låna ut hjälpmedel till skolorna. Samtliga kontaktade syncentraler anser att det erfordras

någon form av samordning och utlåningsverksamhet.

Syncentralen i Orebro (syntekniska avdelningen) säger:

Då de flesta av de hjälpmedel som används av våra synskadade elever i skolorna, även används på arbetsplatser och i hemmen, kunde man tänka sig att de mest kostnadskrävande hjälpmedlen t. ex. Magnivision, med olika utrustningar skulle ställas upp i ett regionalt lager. Därifrån skulle hjälpmedlen kunna lånas ut på kortare eller längre tid, till t. ex. arbetsvården eller skolor eller hemmen, utan att skilda huvudmannafrågor skulle komplicera det hela. Åsikten om var dessa regionala lager skall lokaliseras samt vem som skall vara huvudman för dessa varierar

något mellan syncentralerna. Syncentralen i Stockholm

anser att: Det vore mest praktiskt att lägga utlåningsverksamheten på syncentralerna där man har möjlighet att låna ut alla hjälpmedel oavsett kostnad. Även syncentralen i Lund framhåller den roll som syncentralen bör spela, men syncentralen vill inte frånta kommunen det ekonomiska ansvaret för de hjälpmedel som används i skolan. Vi tror inte man bör ta ifrån kommunerna ansvaret för tekniska hjälpmedel i skolorna. Vi tror inte heller på en enda stor RPH-Syn utlåningscentral i Stockholm. ..

Eftersom det idag finns 21 syncentraler och ytterligare några startar i år torde det vara naturligare att man på dessa syncentralers hjälpmedelsförråd lägger de tekniska hjälpmedlen för skolan.. .

De allra flesta hjälpmedlen finns idag på lager på syncentralen. De köps in på SUB avtal, vilket onekligen hjälpertill att hålla priserna nere. Korta leveranstider och lägre priser skulle komma alla till del.

Lunds förslag utgår således från att syncentralen inköper

och lånar ut de synhjälpmedel som eleverna behöver i. skolan medan kommunen debiteras kostnaderna för denna verksamhet.

Syncentralen i Linköping vill å sin sida att undervisningsväsendet skall ha ansvaret för hjälpmedelsutlåningen: Integreringen har ju endast startat, och kommunerna är inte riktigt invanda i den nya situationen. Man måste nog ge dem tid till detta och, vilket är oerhört viktigt, bearbeta dem frenetiskt från regionens reselärare och landstingets synpedagog. Länsskolnämnd och lärome-

92 Några synpunkter på hjälpmede/sförsörjningen SOl 1981:23

delscentral inom varje kommun måste bli huvudintressenttena. Jag finner det anmärkningsvärt, varför ej tekniska stödåtgärcle skulle kunna finnas samlade inom dessa läromedelscentraler. Ett mvyiket gott föredöme är Iäromedelscentralen i Linköpings kommun.

Reselärarna anger en mängd billiga och dyrraarare

hjälpmedel som kan vara lämpliga för korttids- och långtidsutlåning. l stort sett överensstämmer angivna

hjälpmedel med den lista som Tomtebodagruppen sam-

manställt (se bilaga 1). Korttidsutlåning avser idetta

sammanhang utlåning av hjälpmedel, som man önskar

pröva innan man beslutar om inköp. Även flertalet av de

tillfrågade syncentralerna ger en förteckning över både

billiga och dyrbarare hjälpmedel, som bör ingåi kort-

och Iångtidsutlåningsverksamheten. Syncentralen Lund

anser dock att det är av underordnad betydelse att diskutera utlåning på kort eller lång tid. Principer bör i stället vara att hjälpmedlet lånas ut när behov föreligger och återtas när det ej längre används.

6.5 Konsulenterna för rörelsehindrade och

hjälpmedelscentralerna

Vi har fått synpunkter på den nuvarande hjälpmedeshan-

teringen från samtliga konsulenter för rörelsehindrade elever. Hjälpmedelscentralerna i Kristianstads och Västerbottens län har dessutom inkommit med synpunkter.

Rh-konsulenten Brita Berglunds erfarenheter (Z, Y, AC och BD-län) återfinns i flera andra svar från konsulenterna: Jag kan inte erinra mig att någon kommun direkt vägrat att inköpa ett rekommenderat hjälpmedel, men väl förhalat det dels på grund av tveksamhet i ansvarsfrågan dels på grund av ekonomiska skäl. Varje gång frågan om ett tekniskt hjälpmedel av mera ovanligt slag tas upp, kommer alltid frågan om möjligheten till statsbidrag upp. Erfarenheterna vid hjälpmedelscentralen i Kristianstad är likartade: Vad gäller kommunernas benägenhet att inhandla hjälpmedel till sina rörelsehindrade elever, så är vår erfarenhet att billigare (under 3 000 kronor) hjälpmedel och sådana som man räknar med kan återanvändas inköps utan större tveksamhet. Det är betydligt svåra re och framför allt tidskrävande att få anslag till dyrare eller specialanpassade hjälpmedel.

sou 1981:23 Några synpunkter på hjä/pmedelsförsörjningen 93

Problem med att kunna pröva ett hjälpmedel innan man fattar beslut om eventuell anskaffning återkommer i flera av svaren från konsulenterna. Rh-konsulenten Sten Frennberg i Linköping uppger t. ex. att han känner till en elev som väntat i drygt ett halvt år på att få prova att skriva med hjälp av Possumsystemet. (Vid våra kommunkontakter framkom det, som vi tidigare nämnt, att i Malmö står ett

annat skrivsystem, PMV-system, magasinerat sedan två

år tillbaka. Kanske det på motsvarande sätt står ett hjälpmedel oanvänt som Sten Frennbergs elev direkt, eller

efter modifiering, kunde utnyttja.)

Får man inte möjighet att pröva hjälpmedlen innan

anskaffningen, kan man riskera att hamna i den situation som återges av rh-konsulenten Gudrun Norberg (C, U, W

och X-länl:

Tvekan, i vissa fall helt negativ inställning, märks när skolan tidigare till annan rh-elev rekommenderats inköp av hjälpmedel, som sedan visat sig direkt olämpligt, där man upptäckt att billigare acceptabel variant finns, eller där användningstiden varit påfallande kort. Rh-konsulenten Göran Tholén (N, O, P och R-län) säger i sitt svar att det inte enbart är det vi vanligen karaktäriserar som hjälpmedel som kan vara problematiska, utan hela

undervisningsmiljön:

Om med hjälpmedel även avses elevens arbetsplats vill jag rikta uppmärksamheten på ämnet hemkunskap. För att en rörelsehindrad elev skall erhålla en tidsenlig undervisning i detta ämne kan det ibland vara nödvändigt med särskild arbetsenhet för rullstolsbunden elev. Få kommuner är beredda att göra detta eftersom kostnaderna kan uppgå till ca 50 000 kronor. Stor enighet råder bland rh-konsulenterna att det bör vara RPH-RH som ansvarar för utlåningen av dyrbarare

hjälpmedel. Gudrun Norberg säger:

Utlåning av dyra hjälpmedel bör, som nu sker, administreras av RPH-Rh. Därfinns kunskap och bedrivs utvecklingsarbete. Återanvändningen garanteras. Organisation kring hjälpmedel för korttidslån kan diskuteras. Antingen bör resurserna ökas på RPH-Rh eller så bör det decentraliseras till vissa kommuner med stort underlag av rh-elever och med lämpligt geografiskt läge. Ett genomgående tema i konsulenternas svar är decentraliserade utlåningsenheter. Brita Berglund i Umeå, som har hela norra Sverige som arbetsområde, skriver: Den utlåningsverksamhet som RPH-Rh bedriver är naturligtvis av stort

94 Några synpunkter på hjä/pmede/sförsörjningen SOL 1981:23

värde, men de nuvarande resurserna räcker inte till för att täcka det behov som finns ute i kommunerna. Personligen anser jag att eleverna inom min region ej har samma möjligheter som elever i andradelar av landet beroende på de enorma avstånden. Att få chansen til* utprövning och anpassning av ett speciellt hjälpmedel som man kan örmoda eleven skulle vara i behov av innebär många gånger så stora praktiska och ekonomiska hinder, att man söker i stället nödlösninçar. Min högsta önskan har länge varit att det till RPH-Rh fanns knuten en filial i denna region.

Rh-konsulenten Göran Tholén i västra Sverige tar upp

samarbetet med landstingens hjälpmedelscentraler:

Som rh-konsulent samarbetar jag ofta med landstingens hjälpmedelscentraler. Detta sker bl. a. när skolorna behöver hjälp för att finna lämpliga skolmöbler. Samarbetet kan även avse andra hjäbmedel, exempelvis skrivmaskiner. Jag anser detta samarbete borde utökas och regleras, särskilt avseende skolmöbler.

Även landstingens hjälpmedelscentraler synes vara posi-

tivt inställda till att RPH-RH erhåller ökade resurser för

utlåning av hjälpmedel samtidigt som man anser att

samarbetet med hjälpmedelscentralerna bör utökas.

Hjälpmedelscentralen i Kristianstad säger:

För grundskolans rörelsehindrade elever finns regionala konsulenter. Hos denna konsulent finns samlad stor pedagogisk erfarenhez Denna måste tas i anspråk i samband med individualintegrering. Attfåfram en förstärkning på RPH-Rh med ökade utlåningsmöjligheter och då främst av mer avancerat pedagogiskt material är önskvärt. Dessutom borde ett ökat samarbete med landstingens hjälpmedelscentraler vad gäller tillhandahållande av hjälpmedel som normalt ingår i dess sortiment vara möjligt och önskvärt. Hjälpmedelscentralerna har tillgång till kvalificerad personal på området.

På samma sätt som reselärarna för synskadade elexer och

RPH-SYN uppvisar en stor enighet om vilka hjälpmedel

som bör lånas ut, är rh-konsulenternas och RPH-RH:s förteckningar identiska till betydande delar. lncm rhområdet betonar man dock de dyrbarare hjälpmedlen i större utsträckning än inom synområdet. Som frarrgår av Gudrun Norbergs svar, kan korttidsutlåningen för Ltprovning av ett visst hjälpmedel många gånger tendere att bli

långvang:

Erfarenhetsmässigt vet vi, att t. ex. elektrisk skrivmaskin cfta bör prövas av elev under ganska lång tid. Först sedan motorisk, intelektuell och mognadsmässig kapacitet sammanvägts, samt behov ocl förmåga dokumenterats, kan man rekommendera inköp.

Några synpunkter på hjä/pmede/sförsörjningen 95

6.6¶Erfarenheter och synpunkter inom

hörselområdet

Vid en konferens som Svensk teknisk audiologisk

förening

(STAF) anordnade i mars 1980 diskuterades bl. a. tekniska problem i samband med integrationen av hörselskadade elever. I den sammanfattande rapport som föreningen sammanställt efter konferensen redovisar några hörselingenjörer sina erfarenheter inom området.

För hörselingenjören Lars Lidström i Boden medför de stora avstånden i Norrbotten att arbetet kan vara betungande. Avståndet mellan yttereleverna i hans distrikt är hela 58 mil. Vidare nämner han att 20 av de 106 integrerade eleverna inte vill använda hörseltekniska hjälpmedel trots att de är i behov av dem. Även hörseling-

enjören Bert Thalenius, verksam vid specialskolan i

Vänersborg, säger sig ha mött en allt mer negativ attityd

till hjälpmedel från elevernas sida. En annan faktor som försvårar hjälpmedelsplaneringen ärlärarnas olika arbetssätt. En viktig fråga för den hörseltekniska expertisen är

hur mycket de kan styra hjälpmedelsanvändningen och

vad man kan kräva av lärarna. Hörselingenjören Per-Åke Johansson i Linköping har också mött vissa att

svårigheter

få lärarna att förstå behovet av hörselteknisk utrustning och att använda den på rätt sätt. Därmed även

fungerar felrapporteringen från skolan dåligt. Hörselingenjören

Sven-Olof Ekblom i Örebro betonar betydelsen av planering inför stadieövergångarna. Förutom att man då ger information i flera steg till beröda personalkategorier, så måste man bl. a. diskutera val av lokal och akustikförbättrande åtgärder. De senaste åtgärderna är, enligt hörsel-

Stig Viklund i Umeå och Jan Waldehagen i

ingenjörerna

Härnösand, så pass tids- och arbetskrävande att de måste påbörjas i mycket god tid före skolstarten. Därvid bör man även beakta möbelvalet, som kan minska kostnaderna för

övrig akustikbehandling. lbland kan åtgärder som man

gör för en grupp handikappade medföra problem för en annan grupp. Ett exempel som ofta anförs är heltäckningsmattorna, som för de hörselskadades del dämpar buller medan de för allergikernas del medför att irriterande partiklar samlas i dem. Lägger man in lösa mattor i de

96 Några synpunkter på hjä/pmede/sförsörjningen sou 1981:23

hörselskadades klassrum kan dock problemet delvis lösas enligt Per-Åke Johansson.

6.7¶Sammanfattning

Av de synpunkter som inkommit framgår det att det finns

en bred opinion för en förändring av skolans hjälpmedels-

försörjning. Som skäl anges bl. a. atteleverna måste vänta orimligt länge på sina tekniska hjälpmedel, att det är svårt att under nuvarande förhållanden prova olika hjälpmedel, att det kan vara svårt för konsulenter och reselärare att

övertyga kommunerna om att vissa hjälpmedel verkligen

är nödvändiga och att kostnaderna är mycket betungande

för vissa kommuner.

SIL, RPH-RH och konsulenterna för rörelsehindrade elever anser att man bör bygga upp regionala hjälpmedelsdepåer, underställda RPH-RH, för utlåning av tekniska

hjälpmedel. lnom synområdet anser man att landstingens

syncentraler kan spela en betydelsefull roll. lnom hörsel-

området är landstingens hörcentraler redan i betydande

omfattning engagerade i skolans hjälpmedelsfrågor och

här det enligt erhållna synpunkter närmast att

gäller

förstärka befintliga resurser.

Flertalet av de tillfrågade kommunerna efterlyser ett statligt stöd inom hjälpmedelsområdet. Däremot varierar åsikterna om hur detta stöd skall utformas. l vissa fall efterlyser man enbart statliga pengar, i andra fall kommenterar man behovet av en utlåningsverksamhet där man antingen utnyttjar RPH-centralernas eller lands-

tingens olika centraler för hjälpmedel.

7¶Skolans framtida

hjälpmedelsförsörjning

7.1¶Några utgångspunkter

Handikappades försörjning med tekniska hjälpmedel i

skolan har hittills inte präglats av någon mer långsiktig eller medveten styrning från statsmakternas sida. Detta

torde ha framgått av vår tidigare redogörelse. Hjälpme-

delspolitiken har kännetecknats av kortsiktiga insatser som vidtagits vid skilda tidpunkter för att lösa de för stunden mest akuta problemen.

Vid en reformering av skolans hjälpmedelshantering

bör givetvis den utgångspunkten gälla att statsmakternas

hjälpmedelspolitik skall förenhetligas. De regler som i dag

varierar från handikappgrupp till och

handikappgrupp

från skolform tilll skolform måste samordnas eller i vart fall utformas så att det samhälleliga engagemanget framstår som konsekvent eller De handikappade

rimligt.

har rätt att kräva att den framtida hjälpmedelshanteringen - också i skolans värld - blir klart och logiskt utformad så att det bl. a. inte skall råda något tvivel om vem som där har ansvaret för dessa frågor.

För att den framtida hjälpmedelshanteringen skall kunna fungera tillfredsställande räcker det emellertid inte att

som en utgångspunkt fören reformering uppställa krav på

samordning och förenhetligande av skolans regler. Perspektivet måste vidgas och en rad andra utgångspunkter för en reformering anges. I det följande anger vi några av dessa. Som kommer att framgå av redogörelsen är det

närmast fråga om sådana utgångspunkter där pågåen-

de utvecklingstrender på utbildnings- och hjälpmedels-

området beskrivs.

En mycket viktig utgångspunkt för en reformering av

skolans hjälpmedelshantering är den snabba tekniska

98 Skolans framtida hjälpmedelsförsörjning sou 1981:23

utvecklingen på hjälpmedelsområdet, 1950-talets genom-

brott för transistorn, 1960-talets utveckling av den s. k. integrerade kretsen och 1970-talets mikroprocesser och mikrodatorer ledde till att nya och alltmer avancerade hjälpmedel utvecklades för handikappade. Särskilt under

1970-taletgick utvecklingen mycket snabbt. Ett exempel är

introduktionen av läsmaskinen Optacon för gravt synskadade. Det är ett hjälpmedel där den synskadade för en liten TV-kamera över texten och då får, på små vibrerande piggar, en direkt återgiven bild av bokstaven som avläses med pekfingret. De två första exemplaren av Optaconen kom till Sverige år 1971. Året därpå anordnades den första kursen för presumtiva Optaconanvändare. Innevarande år använder ca 200 gravt synskadade

regelbundet detta hjälpmedel.

När Optaconen introducerades innebar det en revolution för gravt synskadade genom att de på egen

många

hand fick möjlighet att läsa svartskrift. Många ansåg

säkerligen vid den tidpunkten att gränsen var nådd för vad

tekniken kunde erbjuda den gravt synskadade. Utveckling-

en har vidare och i dag finns det i Förenta Staterna

gått

läsmaskiner som på elektronisk väg kan omvandla tryckt text till tal. När man tekniskt löst identifieringen av våra bokstäver å, ä och ö samt utvecklat ett förståeligt svenskt syntetiskt tal kan dessa hjälpmedel få en praktisk

användning även här.

Det finns i dag slutna TV-system (Magnivisioner) som gör det möjligt för många med endast obetydliga synrester att läsa svartskrift, det finns portabla kommunikationshjälpmedel för dem som saknar tal, det finns avancerade styrsystem för skrivmaskiner och elektriska rullstolar etc. Den tekniska utvecklingen går emellertid så snabbt att många av dessa hjälpmedel om några år kan vara ersatta av andra. Till detta kommer de ständigt ökade möjligheterna att specialanpassa hjälpmedel till enskilda personer, till deras skilda behov, olika livssituationer etc. Vid en

reformering av skolans hjälpmedelshantering bör följd-

aktligen eftersträvas en nära koppling mellan teknologi/

forskning på de här områdena och skolans vardagliga

hjälpmedelsproblem.

En baksida av den nu beskrivna tekniska utvecklingen

på hjälpmedelsområdet, eller- om man så vill -ytterligare

Skolans framtida 99

hjälpmedelsförsörjning

en utgångspunkt för vårt arbete, är att kostnaderna för hjälpmed/en ökar/avinartat. Den nyss nämnda Optaconen kostar t. ex. i dag ca 20 000 kronor. En specialanpassad skrivutrustning 30 000 kronor eller mer.

len tid - som vår - då samhällsekonomin är ansträngd ställs det stora krav på att resurser utnyttjas

befintliga på

ett effektivt sätt. Vi har visat i det här betänkandet att den

hjälpmedelsförsörjning som under åren byggts upp i

skolans värld till stor del stått utanför samhällets övriga

hjälpmedelsförsörjning. Skolan har byggt upp en friståen-

de administration, bl. a. för fördelning av statligt hjälpmedelsstöd och för utlåning av hjälpmedel. Samtidigt är

skolans hjälpmedelsverksam het av begränsad omfattning

vilket försvårar återanvändning av hjälpmedel då en elev slutar skolan. Särskilt märkbart är detta inom grundskolan

där de flesta hjälpmedlen tillhör primärkommunen. I det

föregående har vi gett exempel på dyra hjälpmedel som

bara blivit liggande oanvända eftersom ingen annan elev i kommunen varit i behov av dem. Genom att ansvaret för hjälpmedel i skolan dessutom är skilt från ansvaret för hjälpmedel i t. ex. bostaden löper man även en risk för en dubblering som inte alltid kanske är nödvändig eller samhällsekonomiskt motiverad.

Enligt vår mening bör en utgångspunkt för den framtida hjälpmedelshanteringen i skolans värld vara att de nu nämnda samhällsekonomiska aspekterna til/mäts ökad

betydelse. När det gäller elevernas utb/Idningsbeteende är det

några andra utgångspunkter vi har för vårt arbete: För inte så länge sedan fanns de flesta gravt funktionshindrade barn och ungdomar på särskilda institutioner eller

på

specialskolor. Dessa låg i allmänhet långt från deras

föräldrahem. Hjälpmedelsförsörjningen var inte något

större problem eftersom den ombesörjdes av resp. institution/skola. I dag är situationen förändrad. Huvuddelen av de här eleverna bor hemma hos sina föräldrar och de

går i den vanliga grundskolan. Resurserna de tidigare

hade på sina specialinstitutioner har inte följt med dem

till hemkommunerna. Däremot kraven på fungerande

hjälpmedel.

De allra flesta elever som lämnat har under

grundskolan

senare år kunnat beredas plats det skolsta-

på gymnasiala

100 Skolans framtida hjälpmedelsförsörjning sou 1981:23

diet. Detta har också i hög utsträckning gällt elever med olika typer av fysiska handikapp. Den direkta övergången från grundskolan till den dominerande skolformen på

åldersstadiet-gymnasieskolan-har emellertid varitlägre

för handikappade än för icke handikappade. Enligt vår

mening måste vi utgå ifrån att ungdomar med allvarliga

funktionshinder i framtiden bereds minst samma möjlig-

heter som andra ungdomar att få gymnasial utbildning.

Detta kommer att kraftigt öka kraven på en fungerande

hjälpmedelshantering på detta stadium.

En annan som kommer att öka - och

omständighet

delvis - kraven

förändra på hjälpmedelshanteringen på

det gymnasiala stadiet är elevernas utbildningsbeteende

enligt den s. k. återkommande utbildningens modell. Karakteristiskt för ett sådant utbildningsbeteende är att studierna fördelas över en längre tid och sker vid flera tillfällen. Den utbildning som nu ges i en i stort sett

utbildningsperiod blir då uppdelad på

sammanhängande

ett antal mindre studieperioder med självständiga utbild-

ningsmål. ldén om den återkommande utbildningen som

utgångspunkt för planeringen av hela utbildningssyste-

met efter den obligatoriska skolan fick en officiell sanktion

i och med riksdagens ställningstaganden till bl. a. försla-

gen från 1968 års utbildningsutredning (U 68), från syssel-

och från utredningen om skolans

sättningsutredningen

inre arbete (SlA). Ett utbildningsbeteende enligt denna

modell ställer krav inte bara på snabba hjälpmedelsleveranser utan även på en ökad samordning mellan skolans

hjälpmedelshantering och den hjälpmedelshantering

som finns utanför skolans värld. Eleverna kommer ju i

framtiden att i allt högre utsträckning gå från arbete till

studier och från studier till arbete eller kombinera arbete och studier.

De fysiskt handikappade ungdomar som under senare

år genomgått gymnasieskolan har gjort det på vissa

speciella studievägar. På några linjer och specialkurser

har det inte alls funnits några elever med allvarligare

fysiska handikapp. Rörelsehindrade och synskadade har

främst valt studievägar med en teoretisk inriktning. Hörselskadade har valt yrkesinriktade. Enligt vår mening har här hjälpmedelsfrågorna spelat en stor roll.

Vid en reformering av skolans hjälpmedelshantering

måste dessa frågor tillmätas en stor betydelse. Skolans

hjälpmedelshantering måste öppnas i synnerhet mot

arbetslivets.

7.2¶Ett ökat landstingskommunalt ansvar

De utgångspunkter för en reformering av dagens hjälp-

medelshantering i skolan som vi angett i det föregående leder, enligt vår mening, snabbt tankarna till ett ökat

landstingskommunalt ansvar. De gravt handikappade

ungdomar som numera i allt högre utsträckning bor

hemma hos sina föräldrar och går i den vanliga skolan, får redan i dag ett omfattande stöd och en ansenlig hjälp från landstingshåll. Landstingen representerar ett stort kun-

nande på hjälpmedelssidan. Handikappinstitutet förmed-

lar kontakten med hjälpmedelsforskningen och verkar för

en rationell hjälpmedelshantering. En inkorporering av

skolans i den landstingskommu-

hjälpmedelsförsörjning

nala verksamheten skulle - vår - inte bara

enligt mening

leda till en ökad trygghet för de handikappade utan också vara samhällsekonomiskt motiverad. I det följande diskuterar vi mer i detalj konsekvenserna av ett sådant vidgat

landstingskommunalt ansvar.

Som vi har visat i det föregående ansvarar i dag

landstingen för den övervägande delen av hjälpmedels-

försörjningen i samhället. Samtliga landsting har inrättat särskilda hör- och hjälpmedelscentraler och endast några få landsting saknar ännu syncentral. Vid dessa centraler utprovas och utlånas alla de hjälpmedel som den handikappade behöver t. ex. hemma. Landstinget ansvarar t. ex. för sådana hjälpmedel som eleven behöver för att göra läxor och andra hemuppgifter. Vissa av hjälpmedlen är således identiska med dem som skolan - kommunen -i dag skaffar för att eleven skall kunna delta i undervisning-

en. Vid de landstingskommunala hjälpmedelscentralerna

utprovas vidare och ordineras sådana hjälpmedel av personlig karaktär, t. ex. optik, rullstolar och huvud-

/kroppsburna hörapparater, som den handikappade stän-

digt är i behov av oavsett om de skall användas i skola, på fritid eller i arbete. Genom det samarbete som bedrivs

mellan AMS och landstingen, ger landstingens olika

102 Skolans framtida hjälpmedelsförsörjning sou 1981:23

centraler ett betydande stöd åt de yrkesverksamma

personer som har ett handikapp.

Om landstingets engagemang i hjälpmedelsförsörj-

ningen utvidgades till att omfatta hela utbildningsväsen-

det inkl. förskolan, skulle praktiskt taget alla frågor kring tekniska hjälpmedel för barn och ungdomar ligga under en enda huvudman. Därigenom skulle man i framtiden slippa diskussioner om vem som har ansvaret för hjälpmedelshanteringen och vart man skall vända sig för att få hjälp. Man skulle inte heller behöva ta ställning till om hjälpmedlet skall användas i skolan eller i hemmet. För ett sammanhållet Iandstingsansvar talar även det förhållandet att de flesta kommunala beslut om hjälpmedelsanskaffningar i dag har föregåtts av omfattande kontakter med berörd inom landstinget. Med en enda

personal

huvudman skapas förutsättningar för att den enskilde

utan dröjsmål skall få tillgång till erforderliga hjälpme-

del.

Ett sammanhållet hjälpmedelsansvar skapar således

förutsättningarför en mer rationell hjälpmedelshantering.

Genom ett större underlag än vad enbart skolan har löper man mindre risk för att tekniska hjälpmedel ligger oanvända i lager. Andra fördelar är att hjälpmedelsbehovet

regelbundet kan prövas och den handikappade kan få nya

och mera hjälpmedel efter en relativt kort

ändamålsenliga

väntetid. Till de främsta fördelarna hör att hjälpmedlen

kan följa eleven genom hela utbildningssystemet. Som vi

visat måste man många gånger i dag skaffa en ny

tidigare hjälpmedelsuppsättning då eleven går från en utbildning

till en annan.

Även om RPH-centralerna skulle få väsentligt utökade resurser för hjälpmedelsutlåning anser vi inte att tillnärmelsevis samma fördelar kan uppnås som om landstingen har det samlade ansvaret för all hjälpmedelsför-

sörjning åt handikappade barn och ungdomar.

Konsekvenserna av förslaget blir olika för olika handi-

kappgrupper. För hörselskadadei grundskolan gäller i dag

- vilket vi redogjort för i det föregående - att ansvaret för den hörseltekniska utrustningen är tredelat. Staten svarar

för anskaffningskostnaderna, landstingen för utredningen, utprovningen och Iagerhållningen av återtagen utrust-

ning medan slutligen kommunerna främst svarar för

Skolans framtida

hjälpmedelsförsörjning 103

underhållet av utrustningen. Den egentliga om

kunskapen

hörselteknisk utrustning återfinns således främst inom

landstingets organisation där hörcentralerna, den pedagogiska hörselvården med hörselvårdskonsulenterna

utgör betydande resurser. Det kommunala

undervisnings-

väsendet har i allmänhet ingen inom

egen expertis

området hörseltekniska hjälpmedel. För hörselskadade elever innebär vårt således

förslag

att det hittillsvarande statliga ekonomiska ansvaret för de

hörseltekniska hjälpmedlen överförs Det

på landstingen.

blir då samma huvudman som får ansvaret för

ekonomi, utprovning och Iagerhållning av den tekniska

apparaturen. Vi föreslår att jämväl underhållet av den tekniska apparaturen överförs på landstingen. Vi räknar inte med att förslagen skall behöva innebära större

några praktiska

förändringar för de hörselskadade barnen. Inte heller för eleverna vid för döva och

specialskolorna

hörselskadade innebär vårt förslag några större föränd-

ringar. Även där ansvar för de individuellt

landstingen

utprovade hörapparater eleverna behöver. teknis-

Övriga

ka hjälpmedel m. m. för eleverna finansieras i direkt dag

över anslagen till skolorna. l vad mån

någon förändring

där kan vara motiverad i ett får den nu

längre perspektiv

diskuterade eventuella av

lokalintegreringen specialsko-

lan med vanlig grundskola utvisa.

För rörelsehindrade och synskadade elever innebär vårt förslag emellertid vissa betydelsefulla i

förändringar

förhållande till vad som gäller i Med ett

dag. övergripande landstingskommunaltansvarför hjälpmedelshanteringen

behöver man inte längre ta hänsyn till var i

utbildnings-

systemet den enskilde befinner sig. Reglerna i t. ex.

grundskolan blir de samma som i gymnasieskolan. Man

behöver inte heller ta hänsyn till om

hjälpmedlet primärt

skall användas i bostaden eller i skolan. Det

hjälpmedel

eleven får i t. ex. grundskolan kan behållas även om eleven byter skolform eller tar ett sabbatsår. l motsats till vad som gäller för döva och hörselskadade barn och ungdomar saknar emellertid f. n.

landstingen

den kunskap i pedagogiska rörande

frågor synskadade

och rörelsehindrade barn och som är en

ungdomar

förutsättning fören hjälpmedelshantering i skolan. Denna

kunskap finns i dag hos de statliga, konsulen-

regionala

104 Sko/ans framtida hjä/pmede/sförsörjning sou 1981:23

terna för rörelsehindrade barn och ungdomar, på institutioner typ Bräcke Östergård, på Tomtebodaskolans och Ekeskolans resurscentra, hos förskolekonsulenterna och reselärarna för synskadade och på de statliga RPH-

centralerna. Ett framtida, övergripande /andstingskom-

munalt hjäIpmede/sansvar kräver därför en samordning

med dessa pedagogiska resurser; ett utnyttjande av den kunskap som där finns. l det följande utvecklar vi detta mer

i detalj.

De Iandstingskommunala syncentralernas nuvarande

primära uppgifter är, som vi visat i det föregående, att

tillgodose synsvaga personers hjälpmedelsbehov. Vid

endast några av landets syncentraler har verksamheten utvidgats till att även omfatta gravt synskadades behov. Vid de centralerna ingår bland personalen även anpass-

ningslärare och sådana synkonsulenter som tidigare var

anställda av Synskadades riksförbund (SRF).

Utprovningen och ordinationen av tekniska hjälpmedel åt gravt synskadade elever kan således f; n. inte tillgodoses av landets syncentraler. Samtidigt är det främst beträffande dessa barn och ungdomar som de pedagogiska frågorna är viktiga. Vi föreslår att de resurser som i dag och framdeles kommer att finnas vid Tomtebodaskolans resurscenter i Solna får utnyttjas för det här ändamålet.

Omfattande hjälpmedelsutprovningar och svårare peda-

gogiska bedömningar bör överlåtas till detta centrum. Redan i dag finns där möjligheter att under kortare period inackordera, inte bara det synskadade barnet, utan också barnets föräldrar, lärare etc. för att under lugna förhållan-

den pröva ut de hjälpmedel den synskadade behöver. Det

får därefter ankomma på landstinget att skaffa fram de hjälpmedel som utprovats och gratis ställa de till den

synskadades förfogande.

Vid ordination av vissa tekniska - t. ex.

hjälpmedel

läsmaskinen - är det särskilt att de nu

Optacon viktigt nämnda pedagogiska frågorna uppmärksammas. Opta-

conläsning bygger på en speciell teknik, som inte alltid är lätt att lära. Hjälpmedlet bör därför inte ordineras innan en

godtagbar läshastighet uppnåtts så att nyttan av hjälp-

medlet kan bedömas. Förutom en inledande

undervisning

i Optacontekniken är den synskadade eleven i behov av

fortsatt träning och uppföljning under ledning av en lärare

sou 1981:23 Sko/ans framtida

hjälpmedelsförsörjning 105

med särskild sådana lärare är

kompetens. Tillgången på

ojämnt fördelad över landet. Tyngdpunkten när det

gäller utprovningen av Optaconer för synskadade barn och

ungdomar bör, enligt vår mening, iframtiden ligga vid det

statliga resurscentret för synskadade vid Tomtebodaskolan. För att Tomtebodaskolan skall kunna denna

fullgöra

uppgift krävs dock förstärkta lärarresurser. Vi vill i sammanhanget erinra om att i årets före-

budgetproposition

slagits att medel anvisas för att tekniska

bygga upp

resurser vid Tomteboda resurscenter

(prop. 1980/81:100,

bil. 12 s. 301). Därmed vår förut-

skapas, enligt mening,

sättningar för bl. a. en

Optaconundervisning.

Den vita käppen är kanske ett ännu

tydligare exempel på ett hjälpmedel som kräver en instruktion och

pedagogisk

träning. Här är det verkligen inte om en teknisk

fråga

hantering utan omfattande krävs i bl. a.

kunskaper förflyttnings- och orienteringsteknik. Även här tror vi att Tomte-

boda resurscenter tillsammans med förskolekonsulenterna och reselärare måste fylla en central funktion. Särskilt viktigt är att det finns lärare som kan besöka eleven

på

hemorten för att där undervisa i och orien-

förflyttnings-

teringsteknik. RPH-SYN har, som vi redogjort för, hittills

tidigare

endast i bedrivit

begränsad utsträckning utlåning av

hjälpmedel till synskadade. Enligt vår kan en mening

avveckling av denna verksamhet därför ske så snart som

landstingen övertagit ansvaret för skolans hjälpmedels-

försörjning. De tekniska hjälpmedel som RPH-SYN f. n. förvaltar kan överlåtas till Tomtebodaskolans

lämpligen

resurscenter. När det gäller tekniska åt rörelsehindrade

hjälpmedel

barn och ungdomar i skolan spelar

självfallet pedagogiska

hänsyn motsvarande roll som för Inte heller

synskadade.

här har emellertid traditioner att falla

landstinget några

tillbaka på. Ytterst få hjälpmedelscentraler har

byggt upp

ett kunnande i dessa frågor. De resurser vi f. n. har är, som vi tidigare nämnt, den RPH-RH i de

statliga Göteborg,

regionala, landstingskommunala institutionerna för rörel-

sehindrade samt de statliga konsulenterna för rörelsehindrade barn och

ungdomar.

RPH-RH i Göteborg har, som av det

framgått föregåen-

de, haft en mycket stor betydelse för de rörelsehindrade

framtida sou 1981:23

106 Skolans hjä/pmedelsförsörjning

barnens Det var den enda statliga

hjälpmedelsförsörjning.

rikscentralen för som - vid vår

pedagogiska hjälpmedel

- fick ett oreserverat stöd från alla

enkät tillfrågade.

Tekniska har t. ex. kunnat specialanpassas för

hjälpmedel

enskilda elever vid RPH-RH. En omfattande utåtriktad verksamhet har bedrivits med bl. a. utställningar som turnerat i landet. RPH-RH har även medverkat vid olika

och Ett stort kunnande har

forsknings- utvecklingsprojekt.

vid rikscentralen under åren. Vid

följaktligen byggts upp

ett ansvar för hjälpmedelshantelandstingskommunalt

måste detta kunnande tillvaratas. Vi föreslår att

ringen

RPH-RH:s bibehålls tills mot-

hjälpmedelsengagemang

svarande kunnande byggts upp vid handikappinstitutet

(se vidare nästa avsnitt).

Som vi nämnt utgör även de olika regionala

tidigare

som f. n. finns viktiga resurser

habiliteringsinstitutioner

för de rörelsehindrade. Vi vill här särskilt peka på den verksamhet som under åren bedrivits vid Bräcke Öster-

i vägg i vägg med RPH-centralen. Bräcke

gård Göteborg, har fungerat som ett regionalt utredningscent-

Östergård

rum för barn med svåra rörelsehinder. Institutionen har kunnat inte bara kvalificerad medicinsk vård och

erbjuda

utan också skolutbildning på olika nivåer.

behandling

Dessutom har det pågått en omfattande konsultverksamhet. Under senare år har Bräcke även medverkat i grundoch vidareutbildning av inom vårdsektorn (läka-

personal i

re, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, sjuksköterskor) samt

inom skolan Möjligheter har öppnats till 3

(speciallärare).

forskning och utveckling inom medicinsk/teknisk, pedago-

gisk och social verksamhet.

vår är det viktigt att också det kunnande

Enligt mening

som byggts upp vid institutioner av typ Bräcke Östergård

när landstingen i framtiden övertagit hjälpmeutnyttjas

delsansvaret. lnstitutioner av denna karaktär bör för de rörelsehindrade fylla samma funktion som Tomtebodaskolans resurscenter för de synskadade.

De konsulenterna för rörelsehindrade barn

regionala

och slutligen, enligt vår mening, ungdomar representerar i det här sammanhanget en ovärderlig sakkunskap. Vi

menar att det alltid vid ordination av tekniska hjälpmedel åt rörelsehindrade är nödvändigt att beakta de speciella

som råder i en undervisningssituation. RHbetingelser

Sko/ans framtida 107

hjä/pmede/sförsörjning

l konsulenterna är den yrkesgrupp som därvid bör fungera i som en förmedlande länk mellan pedagogik och

hjälpme-

delsordination. All ordination av hjälpmedel som skall användas i skolan börföljaktligen ske i samråd med dessa konsulenter. För att detta emellertid ska/I fungera måste deras antal kraftigt utökas under de kommande åren.

7.3¶Handikappinstitutet och hjälpmedelsförteckningen

Hittills har handikappinstitutet endast i begränsad

utsträckning varit engagerad i frågor som rör tekniska

hjälpmedel för barn och ungdomar i utbildning. För att

tillfredsställande kunna möta de krav som ett

vidgat

ansvar medför, anser vi det vara nödvändigt att institutet förstärks med pedagogisk kunskap inom områdena för-

ståndshandikappade, hörselskadade, rörelsehindrade,

synskadade och ta/skadade. Utan denna tror vi

kunskap

inte att institutets forsknings- och utvecklingsarbete,

provningsverksamhet, informationsverksamhet och ut-

bildningsverksamhet kan tillgodose

utbildningsväsendets

behov. En förstärkning av handikappinstitutet dessa

enligt

riktlinjer anser vi också vara av stor i och med att

betydelse SÖ:s konsulentverksamhet inom bl. a.

handikappområ-

det, enligt propositionen (1980/81:107) om den statliga

skoladministrationen m. m. föreslås avvecklas. Dessa konsulenter på SÖ har under årens haft en stor

lopp

betydelse bl. a. då det gällt att sprida information och

kunskap om tekniska hjälpmedel i

undervisningssammanhang. Den hjälpmedelsförteckning som handikappinstitutet

utger fungerar genom sina rekommendationer som en

rikslikare för landstingens hjälpmedelsverksamhet. Vi

anser att de principer som kommer till uttryck i denna

förteckning t. v. även bör gälla utbildningsväsendet. Vi vill

således inte i nuvarande läge föreslå

några förändringar

av de rekommendationer beträffande vilka

yrkeskategori-

er som äger rätt att ordinera hjälpmedel. Vi har dock redan

tidigare poängterat betydelsen av att utprövning, ordina-

tion etc. sker i samråd med pedagogisk På sikt

sakkunskap.

kan det finnas skäl för att genomföra en översyn av vilka

108 Skolans framtida hjä/pmede/sförsörjning SCU 1981:23

grupper som bör ha rätt att ordinera hjälpmedel.

Under rubriken Kommunikationshjälpmede III har

en uppdelning på följande

hjälpmedelsförteckningen

grupper: förståndshandikappade, hörselskadade,rörelsehindrade, synskadade och talskadade. Därmed begränsar l man de grupper som kan komma i åtnjutande av kost-

nadsfria kommunikationshjälpmedel. Andra celar av

_

hjälpmedelsförteckningen, med undantag av de kostnads-

fria förbrukningsartiklarna innehåller däremot inte några

angivanden av vilka funktionsnedsättningar som skall

för att skall kunna ordineras. Vi

föreligga hjälpmedel

finner att avgränsning som anges under ubriken

den

även kan gälla utbild-

KommunikationshjäIpmedel hjälpmedelsförsörjning. Vi föreslår såleningsväsendets

des inte att några nya grupper skall tillgodoses när

övertar skolans hjälpmedelsförsörjnlng. Om landstinget

samhället i framtiden finner skäl för att utvidga verksamheten till att omfatta handikappgrupper skall dock

nya skolan självfallet inkluderas.

För att tillgodose utbildningsväsendets beho/ måste

dock vissa förändringar av hjälpmedelsförteckningen

Som av de förteckninçar som

genomföras. framgår

RPH-RH och RPH-SYN (se avsnitt 6.2) sammanställt beträffande nuvarande hjälpmedelssortiment och framtida behovs finns det som f. n. inte är upptagna

hjälpmedel

institutets Vi finner det därför

på hjälpmedelsförteckning. _

att handikappinstitutet tillsammans rred före-

angeläget

trädare för RPH-centralerna och pedagogisk expertis

en översyn av vilka hjälpmedel som bör

genomför

uppföras på förteckningen. Enligt vår mening bår därvid

de hjälpmedel som anses särskilt lämpade för användning

i särskilt markeras i hjälpme-

undervisningssammanhang

delsförteckningen.

De anvisningar som finns beträffande utomlänsordination av tekniska anser vi t. v. även bör gälla

hjälpmedel

för det s. k. utomlänsavtalet 2

utbildningsområdet. Enligt

skall vid remissvård samråd ske mellan värd- och hem-

landsting om hjälpmedelskostnaden beräknas överstiga un...,

.

debiteras däremot inte kostna- 4.

5 000 kr. Hemlandstinget

._ der som 100 kr. Vid vård i annat fall skall alltid ..

understiger ..

._ samråd ske med patientens hemlandsting före odinatio- _,, nen. Inom torde utomlänsodinatio-

utbildningsområdet

-kkiahkäumnb4

Sko/ans framtida 109

hjä/pmede/sförsörjning

nen främst bli aktuell i samband med

folkhögskolestudi-

er samt studier vid universitet och högskolor då dessa

utbildningar är riksrekryterande.

7.4¶Justering av hjälpmedelsersättningen

Enligt de beräkningar vi gjort har kommunerna f. n.

förtekniska hjälpmedel åt elever

g kostnader handikappade

i grundskolan motsvarande ca 3 milj. kr. Vi föreslår att

hjälpmedelsersättningen (se avsnitt 3.1) höjs med detta

belopp när landstingen övertar skolans hjälpmedelsför-

sörjning.

Vi föreslår dessutom att hjälpmedelsersättningen höjs med de belopp som hittills från

utgått utbildningsdepar-

tementets huvudtitel som riktade statsbidrag för

hjälpme-

del åt handikappade på det gymnasiala skolstadiet och

på

högskolan. Vi har beräknat dessa för vilka vi

statsbidrag,

redogjort i kapitel 4, till 3 milj. kr.

De övriga förändringar av hjälpmedelsersättningen

som kan vara motiverade till av vårt får tas

följd förslag

upp i de förhandlingar mellan stat och landsting som måste till för att fastställa den slutliga nivån på ersättningen.

När det gäller de totala kostnaderna för samhällets

hjälpmedelshantering är att märka att betydande rationa-

liseringsvinster torde uppstå till av vårt förslag.

följd

7.5¶Den fysiska miljön

Byggnadsstadgans generella bestämmelser om att offent-

liga byggnader skall anpassas till handikappades behov

förutsätter att ägaren av byggnaderna själv står för kostnaderna. På skolans område har staten - som vi

för i det - i vissa fall in med

redogjort föregående gått

statsbidrag för att den fysiska miljön skall anpassas till

handikappades behov. Statsmakternas politik har emel-

inte heller här-i likhet med

_ Iertid på hjälpmedelsområdet

- av konsekvens eller

präglats långsiktig planering. Stats-

bidragsreglerna har varit olika från handikappgrupp till

handikappgrupp och från skolform till skolform.

110 Skolans framtida hjä/pmedelsförsörjning sou 1981:23

Vi har diskuterat om staten även på detta område borde ta ett ökat ekonomiskt ansvar i framtiden. Utgångspunkten - har vi sagt oss - skulle i så fall vara att reglerna skulle

vara lika från handikappgrupp till handikappgrupp och

från skolform till skolform. Så här har vi resonerat.

När det gäller ett statligt ekonomiskt stöd för installation av hissar och särskilda ramper för rörelsehindrade är det fråga om klara och entydiga åtgärder. Det finns redan i dag normer för t. ex. erforderlig storlek på hissar och rampers lutning. Det är emellertid avsevärt svårare att ange sådana klara normer för åtgärder avsedda för andra grupper av

handikappade. Vi vet visserligen i grova drag vilken

bullernivå som kan vara acceptabel för en stor grupp hörapparatbärare. Vi vet vilken belysningsstyrka vissa synsvaga behöver för att kunna läsa. Vi vet att vissa heltäckande textilmattor ger allergiska barn stora besvär etc. Det är emellertid svårt att utifrån denna kunskap bestämma generella kriterier för när statsbidrag skall

utgå. Skall statsbidrag t. ex. utgå för förbättringar av

skolans belysning men ej för ommålning av lokaler? Båda åtgärderna medför att synsvaga lättare kan orientera sig l skolan. Skall statsbidrag utgå för installation av ventila-

tionsanordningar men ej för att ta bort heltäckningsmat-

tor? Båda åtgärderna förbättrar miljön för allergiker. Skall

statsbidrag utgå för akustisk sanering av klassrum men ej för motsvarande åtgärder i skolmatsalar?

Även om man lyckas formulera generella kriterier för när skall för sådana här ändamål blir det

statsbidrag utgå

emellertid nödvändigt att ha en omfattande administration för handläggningen av dessa ärenden. Varje ärende måste ju detaljgranskas för att se om den föreslagna åtgärden står i överensstämmelse med den generella

normen på området och därigenom är statsbidragsberät-

tigad. En sådan statlig administration torde stå i dålig överensstämmelse med den utformning av den framtida skoladministrationen som regeringen nyligen uttalat sig för (prop. 1980/81 :107).

En alternativ lösning vore att tilldela kommunerna ett

generellt statsbidrag för handikappanpassning av skollo-

kaler. Kommunerna skulle få använda pengarna till de

fysiska miljöförändringar för handikappade de själva

finner lämpligt. Mot ett sådant generellt miljöanpass-

sou 1981:23 Sko/ans framtida hjälpmedelsförsörjning 111

ningsbidrag talar emellertid svårigheterna att kontrollera

att de åtgärder som företas verkligen är sådana som ett

på

adekvat sätt tillgodoser olika handikappgruppers behov och att medlen inte enbart används för underhåll och renovering av allmän karaktär. Om även denna kontrollerande funktion skulle överges vore

statsbidraget liktydigt

med ett allmänt statligt bidrag för att förbättra kommunernas ekonomi.

Med hänsyn till de synpunkter vi nu anfört har vi i utredningen slutligen stannat för att föreslå att det skall vara kommunerna som skall ha det totala ansvaret- alltså även det ekonomiska -för att de som står

skolbyggnader

under deras förvaltning utformas så att de de

tillgodoser

handikappades behov. Reglerna bör vara lika för alla

handikappgrupper. Det statsbidrag som i dag utgår för

hörselteknisk utrustning (se avsnitt 4.1.2) bör således upphöra. l övrigt föreslår vi här inte i

några förändringar

den ansvarsfördelning mellan stat och kommun som f. n. gäller (se avsnitt 4.5). Vi föreslår inte heller någon ändring av de regler som i dag finns rörande särskilda handikappanpassningar för elever i folkhögskolor och i studiecirklar.

lntegrationsutredningen anser emellertid, att aktiva

insatser bör göras av myndigheter som t. ex. SÖ, handi-

kappinstitutet och statens planverk vad gäller att sprida

information och om hur man på lokal nivå kan

kunskap

utforma den fysiska skolmiljön, så att den inte utestänger

någ ra elever. I det här sammanhanget bör nämnas att det i

dagarna kommit ut ett mycket omsorgsfullt genomarbetat

material från SÖ där olika modeller föreslagits för hur

närmiljön kan anpassas till skilda handikappgrupper.

Materialet heter Skolhus för alla, Ett

diskussionsunderlag

för anpassning av skolbyggnader till elever med handi-

- i ord och och har utarbetats kapp Exempel bild, av arkitekterna Britta Abramson och Sten Samuelsson. Kunskap av denna typ som redan idag finns bör, enligt vår mening, få stor spridning ute i så att inte

kommunerna

bara beslutsfattare utan också föräldrar, elever etc. får idéer om hur man på olika sätt kan förändra närmiljön.

112 Skolans framtida hjälpmedelsförsörjning sou 1981:23

7.6¶Den framtida

läromedelsförsörjningen

Vi har i det föregående föreslagit att den hjälpmedelshan-

tering som hittills bedrivits vid RPH-centralerna, företrädesvis RPH-RH och RPH-SYN, avvecklas i och med att landstingen får det samlade ansvaret för hjälpmedelsförsörjningen. RPH-centralerna skall istället koncentrera sin verksamhet på produktion av läromedel, avsedda för de

primära målgrupperna, dvs. döva och hörselskadade,

psykiskt utvecklingsstörda, rörelsehindrade och synska-

dade. Liksom vi tidigare påvisat inom och

hjälpmedels-

miljöområdet, har statens ansvar inom läromedelsområdet heller inte varit konsekvent utformat. Så behöver t. ex. kommunerna inte betala för talböcker åt

något gravt

synskadade elever i grundskolan. Har eleven däremot vissa synrester som gör att han endast behöver talböckeri

vissa speciella måste kommunerna stå för

sammanhang

kostnaderna. Dessa kostnader beror på om boken

tidigare

ärinlästeller ej. En kommun som är snabb med att beställa talböcker får stå för hela En annan

inläsningskostnaden.

kommun som av skilda skäl väntat med

beställningen,

betalar däremot endast en expeditionskostnad eftersom

boken redan är inläst och endast behöver Vi

kopieras.

finner detta vara orättvist. Vi anser att staten skall bära kostnaderna för alla de läromedel som RPH-centralerna

producerarför sina primära målgrupper och att kommun-

erna således inte skall debiteras för RPH-centralernas

tjänster.

Vi vill i detta även fästa

sammanhang uppmärksamhet

på vissa föräldrars läromedelsbehov. Detta

gäller i syn-

nerhet föräldrar som själva men som

är gravt synskadade

har seende barn. Vi anser att RPH-SYN kostnadsfritt skall låna uttal- eller punktskriftsböcker till dessa föräldrar så att de kan hålla ä med barnens

därigenom sig jour

skolarbete. Våra visar att

undersökningar läromedelsförsörjningen

för RPH-centralernas primära inte

målgrupper fungerar

helt utan problem. Så måste t. ex.

många gravt synska-

dade elever vänta så sina

pass länge på punktskrifts-

och/eller talböcker att det uppstår betydande i

svårigheter

undervisningen. Vi anser att RPH-centra/erna måste vara

Sko/ans framtida

hjä/pmede/sförsörjning 113

så dimensionerade att eleverna inte vänta sina

tvingas på

hjälpmedel på grund av bristande resurser vid centralerna.

RPH-centralernas verksamhetsområde är, som vi

tidiga-

re sagt, begränsat till vissa särskilt angivna

handikapp-

grupper. Det finns emellertid elever i vårt skolvä-

många

sende som har motsvarande behov av särskilda läromedel. De får till största delen lita till läromedel, saluförda

på

den allmänna marknaden eller till sådana som av

gjorts

enskilda lärare. Urvalet för dessa elever med särskilda läromedelsbehov är således mycket litet. Från skolhåll finns ett önskemål att man från RPH-centralerna skall kunna köpa det material som centralerna framställer för sina primära målgrupper. Det finns vidare önskemål om att RPH-centralerna skall kunna utveckla, och

utpröva

framställa läromedel också för dessa elever med särskilda läromedelsbehov. Vi anser att dessa önskemål måste

beaktas i högre utsträckning i

fortsättningen.

Bilaga1 Hjälpmedelsförteckning

utarbetad av

Tomtebodagruppen, 1978

A Gravt synskadade elever

1.975:-

ca 2.000:- Gravt synskadade Iågstadieelever

Optacon Aimanack (varje årskurs å 10:-) 30:- Laborativt materiel 500:-

2 900:- Gravt synskadade mel/anstadiee/ever

4 560:ca 4 500:-

Gravt synskadade högstadieelever

8 200:- Gravt synskadade gymnasieelever

2 800:-

B Synsvaga elever

Synsvaga försko/eelever

2 015:-

ca 2 000:- Synsvaga Iågstadieelever (magnivisionsläsare)

29 390:-

ca 29 400:- Synsvaga Iågstadiee/ever (övriga)

2 040:-

1 117

Bilaga

Synsvaga mellanstadieelever

6 550:- Synsvaga högstadieelever

1 490:-

ca 1 500:- Synsvaga gymnasieelever

4 400:-

Statens 1981

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

HS90: Hälsorisker.S. HS90: Ohälsaochvårdutnyttjande.S.

HS90: Hälso-och sjukvårdi internationelltperspektiv.S.

HS 90: utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta

arbetet.S. Ny arbetstidslag.A. Översynav lagenom församlingsstyrelse.Kn. Lagom vård av missbrukarei vissafall. S. Översynav sjölagen1.Ju.

. Enhetligthuvudmannaskapför högskolan.U. . Datatekniki verkstadsindustrin.I. . Datatekniki processindustrin.l. . lnrikesflygetunder1980-talet.K. . Närradio.U. . Reformeratkyrkomöte,kyrkliglagstiftningm. m. Kn. . Grundlagsfrågor.Ju . Film ochTV i barnensvärld. U. . Industrinsdatorisering.A. . Minskattobaksbruk.S. . Översynav radiolagen.U. . Omprövningav samvetsklausulen.Kn. . Internationelltpatentsamarbetelll. H. . Siukersättningsfrâgor.S. . Tekniskahjälpmedelför handikappade.U.

Statens 1981

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Översyn av sjölagen 1. [8] Grundlagsfrågor. [15]

Socialdepartementet Hålso- och sjukvård inför 90-talet. 1.Hälsorisker. [1] 2. Ohälsa och vårdutnyttjande. [2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. [3] 4. utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. [4] Lag om vård av missbrukare i vissa fall. [7] Minskat tobaksbruk. [18] Sjukersättningsfrågor. [22]

Kommunikationsdepartementet Inrikestlyget under 1980-talet. [12]

Utbildningsdepartementet Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. [9] Närradio. [13] Film och TV i barnens värld. [16] Översyn av radiolagen. [19] Tekniska hjälpmedel för handikappade. [23]

Handelsdepartementet Internationellt patentsamarbete lll. [21]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny arbetstidslag. [5] Industrins datorisering. [17]

Industridepartementet Data- och elektronikkommittén. 1. Datateknik i Verkstadsindustrin. [10] 2. Datateknik i processindustrin. [11]

Kommundepartementet Översyn av lagen om församlingsstyrelse. [6] Reiormerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. [14] Omprövning av samvetsklausulen. [20]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

5 m Mm L|berF0rlag ;ggsggâgggää

Allmiinm Förlaget