1. Inledning

1.1 Syfte . .

1.2 Studiens omfattning . 1.3 Definitioner och begrepp . 1.4 Metodik . .

1.5. Värdepapperscentralen VPC

1.6 Tidigare publicerat material om aktieägande från löntagarfonds-

utredningen .

2 Ägarstrukruren i börs/ör'eragen 1975—1979 .

2.1. Tidigare undersökningar av läget 1975

2.2 Reviderad lägesbeskrivning 1975 . 2.3 Ägarstrukturen 1979 . . 2 3.1 Viktiga ägarkategorier . 2.32 Andra beskrivningsmöjligheter . .

2.4 Utvecklingen 1975—1979 — några tänkbara förklaringar 24.1 Försök till kvantitativ beskrivning 2.5 Institutionaliseringen av börsen— några avslutande synpunkter Appendix 2.A Största enskilda aktieägare 31/12 1979

3. Hushållens aktieägande

3.1 Metodfrågor . . .

3.2. Hushållens aktieägande 1975—1979

3.3 Utvecklingen 1979—1981 . . . 3.4 De små aktieinnehavens relativa betydelse . Appendix 3.A Hushållens aktieägande — metodfrågor

4 Antalet aktieägare . 4.1 Inledning, tidigare studier

4.2. Kompletterande beräkningar

5 Familjer med stora aktieinnehav

11 11 11 12 12 13

13

15 15 17 17 17 19 20 21 23 25

27 27 27 28 30 33

35 35 36

39

• Sida 6
•  Original

6 Aktie/andel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 6.1 Inledning och definitioner . . . . . . . . . . . . 41 6.2 Aktiefondernas tillväxt 1970—1981 . . . . . . . . . . 43 6.3 Fondernas betydelse i enskilda företag . . . . . . . . 46 7 Utlandsägande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 7.1 Tidigare undersökningar . . . . . . . . . . 49 7.2 Beräkning av det totala utlandsägandet 1979 . . . . . . 50 7.3 Utvecklingstendenser 1980—1981 . . . . . . . . . . . 55 8 Övriga ägare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 8.1 Börsnoterade bolag . . . . . . . . . . . . . . 57

8.1.1 Börsnoterade investmentbolag . . . . . . . . . 57 8.1.2 Övriga börsföretag . . . . . . . . . . . . . . 57 8.2 Övriga (ej börsnoterade) aktiebolag . . . . . . . . . . 59

8.2.1 Bolag med aktieinnehav >10 milj. kr . . . . . . 59 8 2.2 Bolag med aktieinnehav (10 milj. kr . . . . . . 59 8.3 Försäkringsbolag . . . . . . . . . . . . . . . 60 8.4 Stiftelser fonder ovr|ga juridiska personer . . . . . . . 61

8.4.1 Större placerare . . . . . . . . . . . . . . . 61

8.4.2 Mindre placerare . . . . . . . . . . . . . . 61 9 Slutliga ägare och mel/anhandsägare . . . . . . . . . . . 63 10 Utvecklingen 1980—81 . . . . . . . . . . . . . . . . 69 10.1 Inledning. . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 10. 2 Nettoinvesteringar för olika grupper . . . . . . . . . 69

10.3 Olika ägarkategoriers andelar av börsvärdet . . . . . . 71

• Sida 7
•  Original

Förord

Denna rapport. Ägarstrukturen i börsföretagen. har utarbetats på uppdrag av Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten.

Huvuddelen av materialet för rapporten togs fram under tiden hösten 1979 — oktober 1980 inom ramen för en halvtidstjänst på utredningens sek- retariat. Rapporten har därefter färdigställts under vintern 1982.

En viktig del av underlaget är de bearbetningar av börsbolagens VPC- aktieböcker som utförs vid Analysgruppen AFV (ett företag inom Affars- världengruppen). där jag särskilt tackar Ann-Liis Hanslep. Jane Nyström och Gunilla Werding för ovärderlig hjälp. Välvilligt bistånd har jag i detta sammanhang också fått av direktör Bengt Hedell, Värdepapperscentralen VPC AB.

Viktigt siffermaterial har tagits fram via Handelshögskolans databank Fin- data. där jag har haft ett stimulerande samarbete med civilekonom Erik Eklund.

Kontakterna med kollegerna inom utredningens sekretariat har varit gi- vande. särskilt med Lennart Låftman, Rolf Skog och Roland Spånt. Även Hans Edenhammar. Per Hörnfeldt och Berndt Öhman har hjälpt mig med kritiska synpunkter på manuskriptet. Jag tackar också ekon. dr Bengt Hög- berg, Stockholm, för konstruktiv kritik.

Sist men inte minst tackar jag min hustru, civilekonom Helve Boman, för allt stöd.

Det finns många fallgropar att ramla i under ett arbete av det här slaget. 1 den mån jag har trampat snett är det mitt eget fel.

Stockholm i april 1982

Ragnar Boman

• Sida 8
•  Original

.!iiétmt't arma?

• Sida 9
•  Original

Råd till snabbläsare och kort sammanfattning

Jag har försökt att göra rapporten så lättläst som möjligt och hoppas na- turligtvis att läsaren skall ge sig tid att studera den från pärm till pärm. Även för en nybörjare i ämnet tar det troligen inte mer än någon timme. För den som inte anser sig ha tid till detta rekommenderar jag följande avsnitt:

Avsnitten 2.2 och 2.3.1 beskriver ägarstrukturen 1975 resp. 1979. Kapitel 10 skildrar mer översiktligt utvecklingen under 1980 och 1981. Den som är intresserad av närmare uppgifter om de enskilda ägarkategorierna hittar dessa i kapitlen 3—8.

Syftet med rapporten är att dels så detaljerat som möjligt beskriva ägar- strukturen i börsföretagen 1979. dels översiktligt redogöra för utvecklingen under 1980—1981.

En allmän iakttagelse är att hushållens andel av det totala börsvärdet har minskat successivt medan de institutionella ägarnas andel har ökat i motsvarande grad. Denna utveckling beskrivs för perioden 1975—1981. En mängd data presenteras för olika typer av institutionella ägare och för hushåll med olika stora aktieportföljer.

Institutionalisering behöver i sig inte nödvändigtvis innebära en ökad koncentration av ägandet. Det visar sig dock att det framför allt är de stora institutionerna. bl.a. investmentbolag. försäkringsbolag. andra bolag och stiftelser. som har ökat sina innehav, varför ägarkoncentrationen har tilltagit.

• Sida 10
•  Original

- . || '$": |i ! ll '- '. ' . . Burr? || "' ||" L""l'ntå'l' * . |; ' .'.! .| . ;. fll)" " 'i'” .Jl'_1”|ll ' '|'-Äh

'r- |||

.' ||” || |||Ä':."'|U'II|[1'; '”';.

If! » ' |||'-|| _'"|- ||'.'| _|". |||'|||_|=| _ | |". "Miami.”; |.l|'

. _-.' _. .|.|| | |||| |'_'|=1r|l'|'*

"| ||:- "-'.'""r'1-

" 'n. . JLLLJ-q-Irl—llqllllwl ._

l' ' ' N' N" :.- | . _ "'%'"IT | -,|_ |||;l| |. ' . .|_ ,|. _ ;. |||_, _ |.c 11 v - '_-_|.-||.|' .. |_ _| . |. . ... . ";n.*|'h-vyv,gtju:_ew i-.1_ -u52, puuö||$m,nw

' ' |-' _|'|' "l|| "' |5|| -. _—.—-|

. * || || | ||.J||| |E " | || - "ll - || |n.-|H'hi,1_;.'ru|rha,m| |

• Sida 11
•  Original

1.1. Syfte

De svenska börsföretagen utgör en viktig del av det svenska näringslivet och av den svenska kapitalmarknaden. Debatten har tidvis varit livlig om ägande och inflytande i dessa företag. men faktaunderlaget är ofta magert. samtidigt som man på grundval av rapporterna om löpande händelser på aktiemarknaden vet att förhållandena förändras snabbt.

Rapporten innehåller en beskrivning av ägarstrukturen i de svenska börs- företagen från 1975 fram till 1981 med tyngdpunkten på förhållandena 1979. Det är min förhoppning att material ur denna rapport skall kunna tjäna som debattunderlag i många frågor. inte bara sådana som hänger ihop med löntagarfondsdiskussionerna. Tillsammans med Roland Spånts båda expert- rapporter för utredningen (SOU 1979:9 resp. SOU 1981:105) bör det nu finnas underlag för en hygglig bild av ägandet i de svenska börsföretagen under senare delen av 1970—talet.

Aktieägandet är förbluffande sällan föremål för systematiska och opartiska studier. Jag hoppas därför också att denna rapport kan stimulera forskare på olika håll att förfina resultaten mer än som här varit möjligt.

1.2. Studiens omfattning

Börs/öretag

Jag har i princip studerat alla de företag som vid reSp. tidpunkt har varit börsnoterade. dvs. noterade på Stockholms fondbörs A-lista och fondhand- larlistan (fr. o. m. 1981 A-1- och A—11-listorn). Eftersom företag kontinuerligt avförs resp. nyintroduceras på börslistorna, innebär detta att jämförelser mellan "börsföretagen" över längre tidsperioder inte helt och hållet omfattar samma företag. I flera fall harjag dock dels försökt korrigera beräkningarna för sådana olikheter i företagsbeståndet. dels gjort särskilda jämförelser av identiska börsföretag.

Aktier

Rapporten gäller aktier (stamaktier. men ej preferensaktier. som är en mel- lanform mellan aktier och obligationer). Konvenibla skuldebrev ingår alltså

• Sida 12
•  Original

inte (fram till dess att de har konverterats till aktier är dessa främmande kapital — efter konvertering ingår de givetvis som "vanliga" aktier i un- derlaget för rapporten).

1.3. Definitioner och begrepp

Börsvärde är ett begrepp som är centralt i hela rapporten. Med det menas marknadsvärdet på ett visst börsbolag eller alla börsbolag enligt börskursen en viss dag. Börsvärdet beräknas som antalet (stam-)aktier gånger kursen på dessa. Om ett företag har fiera aktieserier noterade. t.ex. A och B (med olika röstvärde). används kurs och antal aktier för resp. serie.

En komplikation bör påpekas. Vissa företag har inte alla aktieserier no- terade. Jag har då tvingats använda den aktuella börskursen som värde på alla aktieserier. Detta gällde 1981-01-02 24 bolag. där bara aktier med lägre röstvärde var noterade och där aktieslag med högre röstvärde inte noterades. Eftersom aktier med högre röstvärde torde betinga högre priser än andra med tanke på de potentiella infiytandemöjligheterna. innebär detta en viss underskattning av dessa bolags marknadsvärde och även av mark- nadsvärdet för de ägare som innehar sådana aktier. (Se även Rolf Skogs expertrapport. SOU 1981:78. s. 93 ff.)

Hushåll. privatpersoner. fysiska personer är tre begrepp som oftast används synonymt. normalt som motsats till juridiska personer. Detta betyder bl. a. att aktier som ägs av fåmansbolag hänförs till bolag och inte till fysiska personer. Däremot har aktiesparklubbar. som ibland. men inte alltid. upp- träder som självständiga juridiska personer. normalt hänförts till fysiska personer. Distinktionen hushåll — personer är endast viktig när det gäller beräkningar av antalet aktieägare (se vidare kapitel 3).

1.4. Metodik

Ägandet av börsaktier är alltså ett outforskat område samtidigt som till- gången på grundmaterial är mycket ojämn. Detta betyder bl. a. att metodiken för mer övergripande studier av ägarstrukturen och förändringar i denna är outvecklad.

Jag har försökt närma mig ägarstrukturen från två håll. dels via börs- företagens aktieböcker från VPC. dels via uppgifter om olika ägarkategoriers aktieinnehav. framför allt hämtade från större juridiska personers årsredo- visningar. Dessutom har jag också använt mig av tillgänglig statistik om olika viktiga ägarkategoriers nettoplaceringar i börsaktier och försökt länka ihop dessa med uppgifter om ägarstrukturen vid olika tidpunkter.

Eftersom ingendera metoden ger en heltäckande bild har jag därefter fått jämka ihop materialet till den sammanfattande beskrivning av ägar— strukturen som återfinns i kapitel 2 (för åren 1975—79) resp. kapitel 10 (för åren 1980—81).

I några avseenden har jag kunnat använda totalinventeringar (t. ex. för börsföretagens aktier i andra börsföretag). i andra fall relativt omfattande

• Sida 13
•  Original

stickprov (och därmed rimligen med god tillförlitlighet) och i ytterligare andra fall uppskattningar med större osäkerhetsmarginal. Resultatet har där- med blivit ett pussel med förhoppningsvis god. men långtifrån perfekt pass- ning mellan ett stort antal bitar.

En stor. tidskrävande och viktig del av arbetet har varit beräkningar och genomgångar på grundval av aktieböckerna för alla de individuella börs- bolagen (totalt f. n. 135 st.. men av olika skäl ingår i rapportens olika be- räkningar ca 100—130). Jag har också valt att presentera en rad tabeller med olika uppgifter om dessa individuella bolag.

1.6. Tidigare publicerat utredningsmaterial om aktieägande från löntagarfondsutredningen

I utredningens slutbetänkande. SOU 1981:44. avsnitt 5.5 (Aktieägande och ägarinflytande. s. 134—147). ingår en del uppgifter som har hämtats ur ett mycket preliminärt arbetsmaterial till den nu föreliggande rapporten. På vissa punkter har det fortsatta arbetet på denna expertrapport lett till re- videringar av de preliminära beräkningar som låg till grund för utredningens slutbetänkande.

• Sida 14
•  Original

Även jämfört med det allra första publicerade materialet (i SOU 1979:9) innebär den nu framlagda rapporten vissa förändringar.

Andra rapporter från löntagarfondsutredningen. som innehåller faktamate- rial om olika aspekter på ägarförhållandena i de svenska börsföretagen är:

SOU 1979:9: Roland Spånt. Den svenska förmögenhetsfördelningens ut- veckling. Ragnar Boman och Lennart Låftman. Löntagarfonder och aktie- marknaden — en introduktion. SOU 1981:78: Per Hörnfeldt. Tillskott av nytt riskkapital från löntagarfonder. Lennart Låftman. Löntagarfonders ak- tieköp via börsen — problem och möjligheter. Rolf Skog. Röstvärdesdiffe- renser i svenska börsbolag. SOU 1981:105: Roland Spånt. Hushållens ak- tieägande i Sverige.

Sammantaget bör detta material ge en bred belysning av många viktiga frågor om den svenska aktiemarknaden under senare år.

• Sida 15
•  Original

2. Ägarstrukturen i börsföretagen 1975—1979

Utgångsläget för denna rapport är ägarstrukturen i börsföretagen 1975. Fyra olika studier av denna har tidigare publicerats. Gemensamt för de tre först- nämnda nedan är att de är partiella. dvs. de baseras enbart på ett studium av ett begränsat antal företag. varefter resultaten ansetts gälla hela börsen. Dessa tre har också vägt samman olika ägarkategoriers andelar av bolagens aktiekapital (utan hänsyn till mycket varierande marknadsvärden). De har också saknat möjlighet att analysera ägandet till poster om (500 aktier i VPC-materialet.

a. Inför LO-kongressen 1976 gjordes en studie av ägarförhållandena 1975 i 63 VPC—anslutna börsnoterade bolagl av ekonomen Gunnar Fond (ne- dan kallad '”Fond”). Studien omfattade knappt hälften av alla börsno- terade företag med ca 55 % av det totala börsvärdet. b. En annan studie. gjord inom Skandinaviska Enskilda Banken 1975. re- fereras av bankdirektör Torsten Carlsson i en bilaga till Kapitalmark- nadsutredningen.2 Denna studie omfattade 13 börsnoterade bolag (i rap- porten namnges dessa ej) med uppskattningsvis 40—45 % av det totala börsvärdet. (Nedan kallad "SE-Banken”)

En sammanfattning och vidareutveckling av dessa båda studiers re- sultat har publicerats i den s.k. Waldenströmrapporten.3 c. Statens Industriverks ”uppföljning”4 av 1960-talets koncentrationsutred- ning innehåller en redogörelse för en genomgång 1976 av 15 VPC-an- slutna börsföretag (nedan kallad '”SlND”) med ca 17 % av det totala börsvärdet. d. Roland Spånt5 (”Spånt") har på grundval av deklarationsmaterial från 1975 studerat hushållens aktieinnehav med en annan och noggrannare metod än de tre ovannämnda undersökningarna haft möjlighet till. Spånts undersökning har till skillnad från de övriga utgått från aktiernas mark- nadsvärden.

Resultaten av dessa fyra undersökningar sammanfattas i tabellerna 2.1 och 2.2 nedan. I dessa tabeller har också lagts in ytterligare en rad. som sam- manfattar en egen undersökning av sex börsföretag 1975 (Atlas Copco. Elec- trolux. Gränges. SKF. Handelsbanken och Volvo) med tillsammans ca 1/5 av det totala börsvärdet ("Boman"). Även denna har utgått från aktiernas marknadsvärden.

' Kollektiv kapitalbildning genom löntagarfonder. Rapport till LO-kongres- sen 1976. Bilaga 1. Aktie- ägandets fördelning i börsnoterade företag (Gunnar Fond.) Prisma- LO. Lund 1976. s. 137—152.

2sou 1978:13. Kapital- marknadsutredningen bilaga 3. Aktiemarknaden (Torsten Carlsson), s. 71 f.

3 Företagsvinster. Kapital- försörjning. Löntagarfon- der. Rappon från en arbetsgrupp inom nä- ringslivet. Sveriges Indu- striförbund. Svenska Arbetsgivareföreningen. Stockholm 1976. s. 84 ff.

4 Ägandet i det privata näringslivet. Statens Industriverk SIND 1980:5, s. 29 ff.

5sou 1981:105. Lönta- garna och kapitaltillväx- ten 8. Roland Spånt: Hushållens aktieägande i Sverige.

• Sida 16
•  Original

Tabell 2.1 Sammanfattning av tidigare studier

Procentuell ägarandel 1975

Institutioner Privatpersoner Utl. ägare Fond 44 53 3 S-E-Banken 45 51 4 SIND (1976) 47 46 7 Boman 46 54 _" Spånt —” 43 —"

” Angavs ej.

Begreppet ”institutioner" omfattar alla typer av inhemskajuridiska per- soner: bolag. stiftelser. föreningar etc. Dessa har i de olika studierna delats upp i följande undergrupper:

Tabell 2.2 Tidigare studier av institutionellt ägande 1975

lnv— Rör.— Summa Förs.- Fj. Akt.- Öv. bolag dr.bol. bol. bol. AP-f. fonder inst.” Fond 13.6 8.4 22.0 10.0 0.6 1.0 11.0 S-E-Banken 15.2 11.4 26.6 10.9 0.8 0.3 10.2 SIND (1976) 13.9 10.1 24.0 11.5 0.3 —" 14.7 __ __V__ Boman 26.3 10.5 —” 8.7

” Angavs ej. '” Ovriga institutioner. dvs. pensions— och andra stiftelser. ideella föreningar. fackliga organisationer. kommuner m. fl.

Som synes är samstämmigheten ganska god mellan de tre första un- dersökningarna. Däremot avviker alla tre i sina uppskattningar av privat- personernas aktieägande från Spånts undersökning och redovisar högre an- delar för dessa. (Uppgifterna i SIND:s undersökning avviker som synes från de övriga när det gäller utländska innehav. vilket har lett till en lägre andel privatägande hos SIND än i övriga undersökningar.)

Anledningen till att de fyra stickprovsundersökningarna ovan (inkl. min egen) redovisar högre siffror för privatpersonernas aktieinnehav än Spånt är troligen att de förstnämnda systematiskt överskattar de fysiska perso- nernas ägande genom de restriktioner som finns inbyggda i VPC-systemet (se vidare appendix till kapitel 3).

Som angavs i kapitel 1 är inga uppgifter tillgängliga om aktieägare med (500 aktier i de VPC-anslutna bolagen. Därför har de fyra nämnda un— dersökningarna från 1975 helt enkelt antagit att alla poster om (500 aktier ägs av privatpersoner. Detta innebär givetvis en överskattning. eftersom även många både stora och små institutioner äger poster om (500 aktier i de olika bolagen.

Å andra sidan torde deklarationsmaterialet i Spånts undersökning i någon mån innebära en underskattning av privatpersonernas samlade innehav av

,// börsaktier (se vidare kapitel 4 nedan i samband med en genomgång av antalet aktieägare i börsbolagen).

• Sida 17
•  Original

2.2. Reviderad lägesbeskrivning 1975

Vi kan mot bakgrund av ovanstående nu uppskatta privatpersonernas andel av börsvärdet 1975 till intervallet 45—50 %. Den lägre gränsen utgörs av en schablonmässig uppjustering av Spånts uppgift på 42 % trill 45 % med utgångspunkt från den underskattning av antalet aktieägare som Spånts undersökning innehåller jämfört med VPC:s uppgifter. Den övre gränsen på 50 % är en likaledes schablonmässig nedjustering av medelvärdet för de tre stickprovsundersökningarna med hänsyn till att den summa för alla innehav (500 aktier. som dessa utgår ifrån. också innehåller institutionellt ägda aktier.

Andelarna för investmentbolag. försäkringsbolag och fjärde AP-fonden kan stämmas av mot statistik från SCB1 resp. de olika placerarnas egna årsredovisningar. Vi kan nu ställa samman följande översiktliga bild:

Tabell 2.3 Viktiga ägarkategorier 1975

Andel Innehav mrdr kr % (dagsvärden)

Privatpersoner 47 21 Utländska ägare 4 2 Institutioner 49 22 varav inv.m.bol. 13 6 förs.bol.. AP—f. 11 5 övr. instit. 25 11 Summa 100 45

»2.3 Ägarstrukturen 1979

2 . 3. 1 Viktiga ägarkategorier

En omfattande kartläggning har genomförts för att ge underlag till en be- skrivning av läget vid utgången av 1979. Dels har aktieböckerna för alla de 126 VPC-anslutna börsbolagen (med ca 95 % av börsvärdet) granskats (såväl direktregistrerade som förvaltarregistrerade innehav >500 aktier). dels har årsredovisningar eller andra källor studerats för de större placerarna inom de institutionella grupperna börsnoterade investmentbolag resp. rörelsedri- vande bolag. försäkringsbolag. stora stiftelser. stora ej börsnoterade bolag. vissa familjestiftelser och aktiefonder. För grupperna utländska ägare. ”för- mögna familjer” och ”småsparare” har särskilda undersökningar genomförts (se följande kapitel). Även för övriga kategorier flnns kompletterande upp- gifter i senare kapitel. 1 appendix till kapitel 2 finns en förteckning över de största enskilda placerarna i storleksordning.

Resultaten av dessa undersökningar sammanfattas i tabell 2.4. som är central i denna rapport.

' Statistiska Meddelanden K 1976zl3 Investmentfö-

retagen 1975.

• Sida 18
•  Original

Tabell 2.4 Ägarstruktur hösten 1979"

lnnehav mrdr kr % Börsnoterade investmentbolag 7.0 14 Börsnoterade rörelsedr. bolag” 2.4 5 Stora övriga rörelsedr. bolag 1.8 4 Små övriga rörelsedr. bolag 1.9 4 Försäkringsbolag” 6.5 13 Fjärde AP—fonden 1.0 2 Stora stiftelser. fonder etc. 3.2 7 Små stiftelser. fonder etc. 4.3 9 Delsumma Institutioner 28.1 58 Aktiefonder 0.8 2 Utländska ägare 1.9 4 "Förmögna familjer" 2.5 5 ”'Småsparare”"i 11.0 23 "Medelstora" privata ägare 4.0 8 Delsumma Svenska hushåll 17.5 36 Totalsumma 48.4 100

”Ägarandelar hösten 1979. marknadsvärden 28/12 1979. bExkl. Skandia. K'lnkl. Skandia. ”"Småsparare" = summa hushållsägda innehav (500 aktier.

Källor: Bearbetningar av VPC:s aktieböcker. årsredovisningar. Findata. SCB. samt egna uppskattningar. Se vidare de kapitel där resp. ägarkategori behandlas.

Tabell 2.5 Antalet stora aktieägare och deras samlade innehav (hösten 1979)

Antal Mrdr % av ägare kr börsv. 11 S Utländska ägare (bolag) 0.4 1 1 S Fjärde AP-fonden 1.0 2 75” M Börsnoterade bolag 9.4 19 ca25 M Ej börsnoterade bolag 1.8 4 ca25b S Försäkringsbolag 6.5 13 ca50 S Stiftelser 3.4 7 6 (S) Aktiefonder 0.8 1 55" S "Förmögna familjer” 2.5 5 ca250 Summa stora ägare 25.8 53

” Varav 47 rörelsedrivande bolag med nämnvärda börsaktieinnehav och 28 invest- mentbolag. b = koncerner (så har t. ex. Förs. AB Skandia och Livförs. AB Skandia räknats som ett företag). Länsförsäkringsbolagen. som är en grupp samverkande regionala bolag. har också räknats som ett företag. " Antal familjer eller släkter. Antalet enskilda personer i dessa 55 familjer är ca 450.

Anm.: Till ”stora" har hänförts ägare med >10 mkr i börsaktier (marknadsvärde 30/12 1979).

"S” = slutliga ägare ”M" = mellanhandsägare

• Sida 19
•  Original

Inom gruppen institutioner finns flera kategorier. som i sin tur ägs av andra ägare. Dessa kallar vi ”mellanhandsägare". Ägare utan bakomliggande ägare kallar vi "slutliga ägare". 1 tabell 2.5 finns för olika ägarkategorier angivet om de är mellanhandsägare eller slutliga ägare. Dessa frågor ut— vecklas ytterligare i kapitel 9.

Här skall jag istället studera storleksfördelningen inom alla de olika ägar— kategorierna. Vid en bedömning av t.ex. aktiemarknadens funktionssätt eller ägarinllytandet i företagen är det givetvis av stor betydelse om de olika ägarna har stora eller små portföljer. Ju större förmögenhet en ägare har i aktier. desto större är sannolikheten för att han bedriver en "pro- fessionell" aktieförvaltning. Potentiellt bör han också ha större möjligheter än andra att påverka företagens skötsel. även om bl. a. de stora försäk— ringsbolagen trots mycket stora aktieinnehav både totalt sett och i många enskilda företag sällan deltar i vare sig bolagsstämmor eller bolagsstyrelserna.

Storleksfördelningen för ägarna till de övriga 47 % av börsvärdet är be— tydligt svårare att beskriva. Med utgångspunkt från Roland Spånts material från 1975 och med egna uppskattningar kan man skissera en ungefärlig fördelning på följande sätt:

Tabell 2.6 Antalet små aktieägare och deras samlade innehav (hösten 1979)

Antal Ägarkategori Innehav tusen kr/ Tot. andel ägare individuell ägare % börsv. ca 330000 Hushåll ("småsparare") 0.1— 100 15 ca 5000 Mer förmögna hushåll 100—10000 15 flera tusen Små instit. 0.1—10000 14 flera tusen Utländska ägare 0.1—10000 3 ca 350000 Summa ca 47

Anm.: För hushållen är de värdemässiga gränserna i denna tabell inte jämförbara med gränsen 500 aktier som används i andra sammanhang. Källor: Roland Spånt. SOU 1981:105. 5. 21 (Hushåll). egna uppskattningar för övriga.

I Roland Spånts rapportl finns en mängd detaljer om hushållens aktie- ägande 1975. Däremot är kunskaperna mycket bristfälliga när det gäller stiftelser. fonder. icke börsnoterade rörelsedrivande bolag m.fl. ”institu- tioner". Ett visst material om stiftelser flnns publicerat av stiftelseutred- ningen.2

2.3.2. Andra beskrivningsmöjligheter

Hittills har beskrivningen gällt ägarstruktur. dvs. ett förmögenhetsbegrepp. i tre olika dimensioner: institutioner — fysiska personer. stora ägare — små ägare (mätt efter det totala börsaktieinnehavets storlek i kronor) och mel- lanhandsägare — slutliga ägare.

Man bör hålla i sär tre viktiga funktioner som ofta men långt ifrån alltid sköts av samma person/instans: ägande av aktier (i bemärkelsen rätt till kapital. utdelning och värdestegring/ -minskning). förvaltning av aktier (t. ex. beslut om omplaceringar. deltagande i nyemission. nettoförändringar av det

lSOU1981:105.

2Ds Ju 1979z4. Stiftelser. En statistisk undersök— ning utförd av statistiska centralbyrån på uppdrag av och i samverkan med stiftelseutredningen.

• Sida 20
•  Original

* sou 1968:7 Ägande och inflytande inom det privata näringslivet. SIND 198025 Ägandet i det privata näringslivet med vissa siffror för 1979 i löntagarfondsutredning- ens slutbetänkande SOU 1981:44. s. 141 ff.

investerade kapitalet i börsaktier) och inflytande i företagen (via deltagande i bolagsstämmor).

En intresserad och kompetent ägare med tillräcklig tid till förfogande kan själv sköta alla tre funktionerna. dvs. vara både ägare till sina aktier. den som ensam förvaltar sin aktieportfölj och dessutom aktiv deltagare i bolagsstämmor. En annan är fortfarande ägare. men har överlåtit de två andra funktionerna på "professionella" instanser. dvs. har uppdragit åt en banks notariatavdelning att förvalta aktierna (med befogenhet att självstän- digt fatta beslut om omplaceringar) och har lämnat en fullmakt till styrelsen i de olika bolagen att rösta för aktierna.

Detta innebär bl. a. att personer och organisationer. som kanske helt saknar egna aktieinnehav. kan förvalta mycket stora värden för andras räkning och att vissa personer kan rösta för stora poster. som tillhör andra. fysiska eller juridiska personer. på bolagsstämmorna.

För att man skall få en bild av hur placeringsbesluten fattas på aktie- marknaden och av hur inflytandet på bolagsstämmorna utövas måste andra typer av undrsökningar genomföras. När det gäller inflytandet har de statliga koncentrationsutredningarna' tagit fram material som belyser förhållandena i börsbolagen 1963 och 1976. Däremot finns veterligen inga studier av hur de för marknadens funktion viktiga placeringsbesluten fattas. t. ex. inom de organisationer som saknar egna aktieportföljer och som därför inte är allmänt kända som aktörer på aktiemarknaden. Som exempel på företag inom denna kategori kan nämnas Aktiv Placering AB. ett helägt dotterbolag till S-E-Banken. Både Aktiv Placering och moderbanken saknar(enligt bank- lagens bestämmelser) egna innehav av börsaktier. Aktiv Placering förvaltar dock ett betydande kapital — 1979 dels 200—300 milj. kr i bankens aktiefonder (som ägs av resp. fonds andelsägare. till övervägande delen privatpersoner). dels ca 1.5 miljard kr för andra kunder. både företag. stiftelser och pri- vatpersoner. Huruvida någon utövar rösträtten för dessa aktier på bolags- stämmor (och i så fall vem) är inte känt. Ett annat exempel är Uplands- bankens ”Placeringstjänst” som 1979 självständigt förvaltade ett kapital på ca 200 milj. kr.

Med detta resonemang är det också naturligt att (som i tabell 2.4 ovan) betrakta aktiefonderna som en särskild ägarkategori. skild från både fysiska personer och ”institutioner" (även om aktiefonderna alltså i en mening ägs av sina andelsägare. främst privatpersoner. och därför representerar ett hus- hållssparande). Se vidare kapitel 6.

2.4. Utvecklingen 1975—1979 — några tänkbara förklaringar

Förändringarna i ägarstrukturen under de fyra år som skiljer studierna av läget 1975 resp. 1979 kan kort sammanfattas på detta sätt:

Förändringarna är relativt kraftiga och entydiga. Privatpersonernas andel av börsaktiestocken har minskat med drygt 2.5 procentenheter per år under fyraårsperioden. "Övriga institutioner” är den kategori som har ökat snab- bast. bl.a. börsnoterade rörelsedrivande bolag. Även övriga typer av in- stitutionella ägare har som synes ökat sina andelar.

• Sida 21
•  Original

Tabell 2.7 Ägarstrukturen 1975—1979

Ägarkategori % av börsvärdet Förändr.

1975 1979 1975—79 Privatpersoner 47 36 -l 1 Utländska ägare 4 4 0 Investmentbolag 13 14 + 1 Försäkrbolag. AP-fonden 11 15 + 4 Övriga institutioner" 25 31 + 6 Delsumma lnstit. 49 60 +11

" Rörelsedrivande bolag. stiftelser etc. samt aktiefonder. Aktiefonder representerar resp. år 1—2 % (se vidare avsnitt 2.1 och 2.3.1 ovan). De saknar betydelse för en analys av förskjutningarna i ägarandelar under denna period (men behandlas i kapitlen 6 och 10 nedan för åren 1980—1981. då de har blivit en snabbt växande aktieägargrupp genom skattesparandet).

2.4.1. Försök till kvantitativ beskrivning

Ytligt sett är förklaringen enkel till dessa andelsförskjutningar. De olika typerna av institutionella aktieägare har nyplacerat kapital i börsaktier medan privatpersonerna som grupp betraktat har sålt aktier.

Utifrån offentlig statistik kan man nyansera bilden av kapitalflödena något (även om bristen på konsistenta uppgifter även här är påtaglig. särskilt när det gäller de viktiga grupperna rörelsedrivande bolag. stiftelser och fonder samt naturligtvis hushållen). Sådana sammanställningar görs för internt bruk inom Aktiv Placering AB (ett dotterbolag till S-E-Banken) och har tidigare publicerats i två sammanhang för åren 1964—76 reSp. 1968—79.l Siffror för åren 1964—77 har också återgivits i en tidigare rapport från löntagarfonds- utredningen.2 (1 kapitel 10 diskuteras motsvarande siffror för åren 1980—81.)

I dessa tablåer återges nettoinvesteringarna i börsaktier hos försäkrings- bolag. investmentbolag. aktiefonder. utländska ägare (valutautlänningar) och fjärde AP—fonden. Summan av dessa transaktionerjämförs sedan med sum- man av alla genomförda börsintroduktioner och nyemissioner under året. Därvid uppkommer en restpost som antas motsvara nettoplaceringarna för övriga placerare (privatpersoner. stiftelser. rörelsedrivande bolag m. fl.).

Denna restpost behöver analyseras närmare för att kapitalflödena för de olika kategorierna under perioden 1976—79 skall kunna beräknas. men detta stöter på stora praktiska problem. Ett sådant försök har gjorts för perioden 1977—79 i löntagarfondsutredningens slutbetänkande3 utifrån årsredovis- ningar för en rad större placerare inom kategorierna rörelsedrivande bolag och större stiftelser. [ tabell 2.8 nedan har denna kalkyl utvidgats till åren 1976—79 som underlag för analys av förändringarna i ägarstruktur från slutet av 1975 till slutet av 1979. En överslagsberäkning för fyraårsperioden av olika viktiga delar i restposten ingår också i tabellenz

! Kapitalmarknadsutred- ningen. bil. 3. SOU 1978113. 5. 75. och Kapi- talvinstkommitténs delbetänkande "Stimu- lans av aktiesparandet". Ds B 1980:11.s 43.

2sou 1979:9.s. 147. 3SOU1981144.S. 144.

• Sida 22
•  Original

Tabell 2.8 Nettoinvesteringar i börsaktier 1976—79

Placerarkategori Nettoinvesteringar miljarder kr 1976—79

Försäkringsbolag 1.1 Investmentbolag 0.5 Aktiefonder 0.3 Valutautlänningar —0.5 Fjärde AP-fonden 0.7

Delsumma 2.1 "Övriga placerare” (se nedan) 1.3

Summa nyemissioner och introd. 3.4

Källa: Aktiv Placering

"Övriga placerare":

Större rörelsedrivande bolag ca +0.5 Större stiftelser o. övr. instit. ca +0.3 Restpost (hushåll. mindre instit.) ca +0,5

Summa +1.3

Källa: Egna beräkningar på grundval av årsredovisningar från rörelsedrivande bolag. stiftelser m.fl. med större aktieportföljer.

Även efter denna uppdelning av gruppen ”Övriga placerare” återstår en restpost. som till större delen omfattar hushållen. men där mindre rörel- sedrivande (ej börsnoterade) bolag och mindre stiftelser ingår.

Med ett antagande att hushållen helt och hållet har bidragit med rest- postens 0.5 miljard kr. svarar de alltså för ca 15 % av de 3.4 miljarder kr som samtliga placerare nettoinvesterat under perioden. Här finns i så fall förklaringen till en andelsminskning för hushållen av det totala börs- värdet på 2—3 procentenheter mellan 1975 och 1979. Med hänsyn till att mindre institutioner sannolikt svarar för en betydande del av restpostens nettoinvesteringar och hushållen därmed för en betydligt lägre siffra än 0.5 miljard kr. torde dock andelsminskningen för hushållen enligt detta sätt att räkna ha varit större än 2—3 procentenheter,

Nu är det givetvis inte bara de direkta omplaceringarna som har betydelse för förskjutningarna i olika ägarkategoriers andelar. Förändringar i börsens sammansättning kan också spela in genom att företag försvinner genom uppköp eller konkurs resp. nya företag säljs ut på marknaden och börsnoteras.

Under åren 1976—79 avfördes 14 bolag från börsen. 12 genom uppköp (Ostasiat. Tibnor. Euroclimate. Jonsered. Kopparfors. Nitro Nobel. Hus- qvarna. Kilsund. Wirsbo. Bergvik och Ala. Klippan och NK) och 2 genom konkurs (Algots och Skansen Lejonet). De hade ett sammanlagt börsvärde vid utgången av 1975 på 1718 milj. kr (3.8 % av det totala börsvärdet). Andelen hushållsägande i dessa bolag har inte kunnat undersökas (inte heller hur stora belopp som erlagts kontant resp. med aktier i det köpande bolaget). Då flera av dessa bolag hade ett spritt ägande. har jag antagit att denna andel torde ha legat kring det genomsnitt på 45—50 % som gällde för hela börsen vid utgången av 1975. (Bergvik och Ala hade 5 300 ägare. Husqvarna 7100 och NK 24 400 ägare.)

• Sida 23
•  Original

Under samma period introducerades 17 bolag (med ett sammanlagt börs- värde vid utgången av 1979 på 1 604 mkr. ca 3.3 % av totalvärdet). Den värdemässiga andelen för de mindre aktieägarna i dessa bolag uppgick vid den tidpunkten till ca 20 %.

Överslagsmässigt torde dessa förändringar i beståndet av börsbolag ha inneburit en andelsminskning för hushållen på knappt 1 procentenhet.

Resterande 6—7 procentenheter av hushållens andelsminskning har inte kunnat förklaras. Det kan bl. a. röra sig om skillnader i värdeförändringar mellan olika placerarkategoriers innehav. (Så t. ex. kan den hypotesen upp- ställas att de privata ägarnas aktieportföljer värdemässigt har utvecklats mindre gynnsamt än andra ägares. Denna hypotes har dock inte granskats närmare.)

Effekten av mätfel i olika led kommer också in här. Bl.a. harjag pekat på möjligheten att hushållens nettoköp i tabell 2.8 kan ha överskattats.

2.5. Institutionaliseringen av börsen — några avslutande synpunkter

Hur man än mäter utvecklingen har de privata aktieägarnas andel av börs- företagen minskat successivt under hela efterkrigstiden. om än inte ijämn takt. Under senare hälften av 1970-talet tycks förskjutningen mellan hu- vudgrupperna privatpersoner och institutioner snarast ha gått snabbare än tidigare. Befintliga institutionella ägare har i stor utsträckning nyplacerat betydande kapital samtidigt som nya ägare inom denna grupp har gjort entré på aktiemarknaden. Fjärde AP-fonden och (inom gruppen försäkrings— bolag) Arbetsmarknadsförsäkringar är några helt nya aktieägare med be- tydande aktieinvesteringar under senare år.

Nyemissionerna tycks också spela en viktig roll i förskjutningen från pri- vatpersoner till institutioner. Den siffra som angivits i tabell 2.8 som mått på privatpersonernas nettoinvesteringar i börsaktier är summan av deras köp och försäljningar samt nyteckningar. Även om det är mycket svårt att i detalj belysa dessa olika komponenter. förefaller det som om många hushåll avstår från att delta i nyemissioner och att andra bara deltar så mycket att de inte behöver tillskjuta ytterligare egna medel (detta kan ske genom försäljning av tillräckligt många teckningsrätter). För denna hypotes talar utbudet av teckningsrätter i mindre poster i samband med nyemissioner i många bolag.

Institutionalisering behöver i sig inte nödvändigtvis innebära en ökad koncentration av ägandet. Det ökande antalet aktieägande institutioner skul- le snarast kunna tyda på en breddning av ägandet. Dessa frågor har studerats av de båda koncentrations-utredningarna för peridoen 1963—76. Några jäm- förelser mellan dessa båda är med vissa kompletteringar av data för år 1979 har publicerats i löntagarfondsutredningens slutbetänkande (SOU 1981:44 s. 141 ff). där det bl. a. framgår att i allt fler företag har de 20 största ägarna mellan 25 och 50 % av aktiekapitalet. Ökat institutionellt ägande och för- stärkt ägarkoncentration tycks alltså ha gått hand i hand.

• Sida 24
•  Original

Tendensen stöds av observationer från bearbetningar av VPC:s aktie— böcker och andra data: nyplaceringarna och därmed andelsökningarna har varit störst för de redan tidigare stora aktieplacerarna inom bl. a. gruppen försäkringsbolag.

I ett annat avseende har också koncentrationstendenserna blivit påtagliga. Det rör sig om ett för svenska förhållanden delvis nytt fenomen med hittills föga diskuterade konsekvenser: ett allt större korsvis ägande mellan olika börsbolag: bolag A äger en betydande andel av bolag B som i sin tur äger en stor andel i bolag A. (En genomgång av sådant korsvis ägande återfinns i kapitel 9 nedan.)

Konsekvenserna av institutionaliseringen har i viss mån varit föremål för debatt på flera punkter:

Cl Avkastningsintresse

Många av institutionerna är antingen mellanhandsägare (se vidare kapitel 9). dvs. ägda av andra. eller sådana slutliga ägare som har en bred krets av intressenter. dvs. svenska folket (AP-fonden). försäkringstagarna (i ett ömsesidigt försäkringsbolag) eller andra stora grupper förmånstagare (t. ex. för en ideell stiftelse). I detta avseende kan en liten grupp institutioner representera ett bredare ekonomiskt intresse trots att alltså ägarkoncentra- tionen har ökat.

Å andra sidan kan man peka på att denna breddning av det bakomliggande avkastningsintresset inte automatiskt innebär en breddning av inflytandet över företagen. Detta beror bl. a. på i vilken mån som institutionerna ut- nyttjar det potentiella inflytande i börsföretagen som deras aktieposter in— nebär och hur intressenterna bakom den aktieägande institutionen kan på- verka besluten i denna.

En klassificering av ägandet i aktiva och passiva ägare skär börsen på en annan ledd (ytterligare ett av de många områden där även elementära data saknas om den svenska aktiemarknaden). Med aktiva ägare menas sådana ägare som deltar i bolagsstämmorna och/eller låter sig representeras i företagens styrelser. Jag kan här bara rent allmänt peka på de under 1981 snabbt växande aktiefonderna som exempel på en i detta avseende passiv placerargrupp.

El Placeringspolitik och marknadens funktionssätt

Vissa av de nya institutionella aktörerna på aktiemarknaden bedriver en rörlig placeringspolitik med relativt kortsiktiga innehav. Det gäller bl.a. vissa aktiefonder och vissa bolag (både investmentbolag och rörelsedrivande). Samtidigt har många av de gamla institutionerna blivit mer rörliga under andra halvan av 1970-talet. Detta kan medföra att kursbildningen blir mer ryckig. speciellt i mindre papper. och att möjligheterna ökar att relativt snabbt köpa ett kontrollerande intresse i ett börsföretag.

Mycket tyder på att den ökade rörligheten bland de institutionella ak- tieägarna är en viktig förklaring till den allt livligare aktieomsättningen under de senaste åren på Stockholmsbörsen. '

• Sida 25
•  Original

Appendix 2.A Största enskilda aktieägare 31/ 12 1979

Denna förteckning är en utvidgning och aktualisering av den tabell över de 15 största institutionella placerarna 1977 som publicerades i SOU 197919 5. 138. Här återges här de 17 största ägarna och deras aktieportföljers mark- nadsvärden vid utgången av 1979. Förteckningen upptar enbart institutionel- la ägare. lngen familj eller privatperson når nämligen upp till denna nivå.

Ägare Kategori" Milj. kr Skandia” F s 1690 Trygg—Hansa F S 1450 SPP F S 1300 Custos Bl M 1 110 Fj. AP—fonden St S 1044 Asea BRM 886 Investor BI M 857 Beijerinvest” Bl M 816 Providentia Bl M 780 Industrivärden Bl M 700 K & A Wallenbergs stiftelse St S 584 Sv. Handelsbankens pensionsstiftelse St S 500 Kinnevik Bl M 424 Cardo Bl M 325 Protorp " M 310 Folksam F S 300 SAF St S 300 Summa 17 största 13376 (28 % av börsvärdet)

LI

F = Försäkringsbolag B = Börsnoterat 1 = Investmentbolag R = Rörelsedrivande bolag

t = Stiftelse (ideell organisation el. motsv.) M = Mellanhandsägare S = Slutlig ägare

” Skandia är formellt två bolag. som här har räknats samman. "Inkl. innehav i börsnoterade dotterbolag. ('lnvestmentbolag. börsnoterat fr. o. m. 1981.

• Sida 26
•  Original

' - "* ni ' cm”-EL,” ; .

• Sida 27
•  Original

3.1. Metodfrågor

Uppskattningar av hushållens aktieägande är förknippade med mycket stora praktiska svårigheter. Det rör sig ju om hundratusentals individer med va- rierande innehav. alltifrån några få aktier i ett enda bolag till mycket stora förmögenheter på upp till ett par hundra miljoner kr.

Utgångspunkten för denna rapport har varit Roland Spånts deklarations- studie med data från slutet av 1975.l För följande år harjag byggt på egna. manuella genomgångar av VPC:s aktieböcker för de enskilda bolagen och visst sammanfattande material från VPC. Resultatet av dessa beräkningar har sedan stämts av mot det material om framför allt institutionernas ak- tieägande som har samlats in från andra källor. För slutsatserna om för- ändringarna efter 1975 är osäkerheten betydande. speciellt när det gäller hushållens aktieägande. Detta förtjänar att påpekas igen. (1 Appendix 3A till detta avsnitt finns en redogörelse för några viktiga metodfrågor.)

Gränsen 500 aktier. som är viktig i VPC-materialet. är av de skäl som utvecklas i Appendix svår att översätta i kronor vid en jämförelse med Roland Spånts siffror. Närmast torde denna gräns i Spånts material motsvara hans gräns på innehav om 500 000 kr (med antaganden om en genomsnittlig kurs på 100 kr och ett genomsnittligt innehav per ägare om upp till 10 företag).

3.3. Utvecklingen 1979—1981

Utvecklingen av det privata ägandet under de senaste två åren har ett särskilt intresse. Under våren 1980 aviserade regeringen att man ämnade lägga fram ett förslag om skattelättnader för aktiesparande. Även om förslaget inte presenterades offentligt förrän under sommaren och det inte beslutades i riksdagen förrän senare under året. så kan placeringsbeteendet ha påverkats redan tidigt under året. En annan skatteförändring av stor betydelse för marknaden var införandet av skattesparandet hösten 1978 och framför allt den höjning av skatteavdraget för skattefondsparandet (från 20 till 30 %) som trädde i kraft fr.o.m. 1 januari 1980.

Jag har saknat möjligheter att göra detaljerade beräkningar av alla hushålls nettoplaceringar. För att ändå få en uppfattning om deras beteende har jag studerat utvecklingen av alla innehav (500 aktier. (I enlighet med reso- nemangen ovan torde privatpersonerna äga 80—85 % av dessa aktier. Det institutionella ägandet av poster på (500 aktier kan antas ha varit relativt stabilt och har ju inte heller direkt påverkats av de nya skattereglerna för privatpersonerna.) I kapitel 10 diskuteras något mindre osäkra siffror för förändringen av alla hushålls innehav under 1980—81.

1 de följandejämförelserna är som tidigare nämndes vårt underlag VPC:s aktieböcker för 114 börsbolag med ca 95 % av börsvärdet. De 114 studerade bolagen är inte helt identiska i båda jämförelserna. då några bortfallit på grund av uppköp resp. tillkommit genom börsintroduktion.

1 tabell 3.2 har jag sammanfattat beräkningar av det sammanlagda värdet på alla innehav (500 aktier vid två tidpunkter och därifrån försökt uppskatta ”småspararnas" nettoplaceringar.

• Sida 29
•  Original

Tabell 3.2 De små aktieinnehavens förändring 1979—80 (sammanlagda innehav (500 aktier)

Miljarder kr. marknadsvärde 114 VPC»bolag Börsvärde vid slutet av 1979 12.6 d:o uppräknat till kursnivån

vid slutet av 198011 15.4 Verkligt värde vid slutet av 1980 14.7 Uppskattad nettominskning av värdet på

summa innehav (500 aktier —0.7

" Efter schablonmässigt uppskattad kursstegring 23 % enligt Affärsvärldens general- index.

Anm.: Utgångsläget i den första jämförelsen (ovan kallad slutet av 1979) avser ak- tieböckerna per augusti/september 1979 och börsvärdena december 1979. Detta jäm- förs med aktieböckerna per februari/ mars 1981 och börsvärdena december 1980 (ovan kallat 1980). En schablonmässig korrigering har skett i underlaget för ett 10-tal större bolag som genomfört fondemission e. (1. under perioden.

Beräkningen antyder att ägarna till (500 aktier netto har sålt ut aktier under en artonmånadersperiod 1979—1981 till ett värde av ca 700 milj. kr (uttryckt i ett värde som motsvarar den genomsnittliga kursnivån under perioden). Med hänsyn till att ca 80—85 % av aktierna i denna kategori ägs av fysiska personer torde den huvudsakliga delen av dessa försäljningar komma från hushållen.

Ur grundmaterialet till beräkningarna kan man också hämta uppgifter om vilka företags aktier som de största utförsäljningarna har berört:

Tabell 3.3 Största enskilda förändringarna 1979—81 (18 mån.) för summa innehav (500 aktier

Företag Andel i % av ak.kap. Nettoinvest."

. _ milj. kr 1979—81 Hösten 1979 thern 1981

Volvo 45.0 38.8 —105 AGA” 32.5 25.8 — 76 Beijerinv.” 39.6 33.3 - 66 Stora Kopp. 29.2 26.0 — 50 Asea 34.5 32.2 — 36 S-E-Banken 32.5 31.2 — 31 SKF 25.9 24.1 — 30 Custos 35.8 33.7 — 19 Swed. Match ? ? — 17 SCA 27.4 26.4 — 15 Industrivärden 36.0 34.9 — 9 L M Ericsson 29.9 32.5 + 58 Skandia 21.9 22.8 + 11 Atlas Copco 22.5 23.2 + 8

Summa 14 bolag — — —377

” Avser artonmånadersperioden augusti/september 1979 - februari/mars 1981. be- loppet mätt enligt genomsnittlig kursnivå 1980. " Uppgifterna är här något mer osäkra än för övriga företag. då konvertering av skul- debrev till aktier har skett under åren 1979—81.

• Sida 30
•  Original

2 Lennart Låftman: Löntagarfonders aktieköp via börsen. SOU 1981:78. s. 42.

Av tabell 3.3 framgår att de 14 angivna företagens småaktieägare till- sammans svarar för drygt hälften av den uppskattade totala nettominsk- ningen för alla småaktieägare i börsföretagen. Dessa 14 bolag tillhör samtidigt den grupp bolag där summan av innehav (500 aktier är störst i milj. kr räknat.

1 nästa tabell. 3.4. presenteras en uppskattning av utvecklingen under en sexmånadersperiod 1981. från februari/mars till augusti/september. Re- sultatet antyder en fortsatt minskning av de små aktieägarnas innehav.

Tabell 3.4 De små aktieinnehavens förändring 1980-81

Miljarder kr. marknadsvärde 114 VPC-bolag" Börsvärde vid slutet av 1980" 12.8 d:o uppräknat 1111 kursnivån hösten 1981 21.0b Verkligt värde hösten 1981 20.7 Uppskattad nettominskning av värdet på

summa innehav (500 aktier —0.3

” P. g. a. att några bolag avförts resp. introducerats under 1980/81 är dessa 114 bolag inte helt identiska med de 114 bolagen i tabell 3.3. varför uppgifterna om värdet vid slutet av 1980 skiljer sig något mellan de båda tabellerna. ” Efter schablonmässigt uppskattad kursstegring 64 % enligt Affärsvärldens general- index.

Anm.: "1980” förklaras i kommentar till tabell 3.2 ovan. Med "hösten 1981" avses aktieböckerna per augusti/september 1981 och börsvärdet vid slutet av oktober 1981.

Beräkningarna tyder alltså på att hushållen fortsatte att vara nettosäljare av aktier ända fram till hösten 1981. Årstakten i försäljningarna tycks vara ungefär konstant. ca 500—700 milj. kr per år. Jag har därför inte kunnat finna något belägg för den på sina håll framförda uppfattningen att hushållen skulle ha övergått till att bli nettoköpare av börsaktier fr. o. m. 1980 eller 1981. (För ytterligare uppgifter om utvecklingen 1980—81. se kapitel 10.)

Det bör dock påpekas att siffrorna i tabellerna 3.2. 3.3 och 3.4 utgör net- toeffekten av flera olika slags förändringar. varför de är svåra att använda för mer långtgående tolkningar:

El befintliga ägare till >500 aktier i ett visst bolag kan ha minskat sitt innehav delvis ner under 500-gränsen och därmed ökat summan aktier i skiktet (500 El befintliga ägare till (500 aktier i ett visst bolag kan ha sålt ut helt eller delvis. gjort en mindre ökning av sitt innehav (fortfarande under 500- gränsen). eller en större ökning (upp över 500-gränsen) [1 helt nya ägare kan ha gjort entré med små innehav.

3.4. De små aktieinnehavens relativa betydelse

Olika ägarkategoriers betydelse kan mätas på olika sätt. även om man be- gränsar sig till andelar av aktiekapitalet och bortser från differentierade röst- värden på olika aktieserier och närvaro vid bolagsstämmor. 1 en tidigare publicerad expertrapport2 från utredningen finns en uppställning över de

• Sida 31
•  Original

15 börsföretag som hösten 1979 uppvisade den lägsta resp. högsta ägar- Spridningen. mätt som de 20 största ägarnas andel av aktiekapitalet. Ur den tabellen kan man dock inte utan vidare dra slutsatser om de minsta innehavens samlade betydelse.

I tabellerna 3.5 och 3.6 återges därför en sammanställning av de börsbolag där just de små innehaven (fortfarande definierat som summan av alla in- nehav (500 aktier) har stor resp. liten betydelse. mätt som andel av ak-

Tabell 3.5 18 företag med största andel av aktiekapitalet för summa innehav (500 aktier hösten 1979

Företag Summa innehav(500 aktier % av aktiekap.

Jämtlands Folkbank 66 Uddeholm 54 Säfveån 52 Svenska Handelsbanken (stam) 51 Wermlandsbanken 51 Sundsvallsbanken 49 Eken 48 Skaraborgsbanken 47 Uplandsbanken 47 Volvo 45 Götabanken 42 Cardo 41 Beijerinvest 40 Boliden 39 Export Invest 39 Östgötabanken 38 Hexagon 38 Swedish Match 37 ABV 37

Tabell 3.6 18 företag med lägsta andel av aktiekapitalet för summa innehav (500 aktier hösten 1979

Företag Summa innehav (500 aktier % av aktiekap.

Kockums Jernverk (stam) 5 Sydkraft 6 Hufvudstaden 7 Bulten—Kanthal (stam) 8 Sonesson 9 Saléninvest 10 Barkman 10 Skrinet 11 Ratos 11 Drott 12 Edstrand 12 Transatlantic 13 Grafoprint 13 Elverk 13 Bahco 13 Fagerhult 14 Opus 14 Kinnevik 14

• Sida 32
•  Original

tiekapitalet. l tabell 3.7 presenteras de 16 börsföretag där de värdemässigt största sammanlagda "småinnehaven" finns.

Bland företag med stor andel småinnehav finns 8 av de 10 börsnoterade affärsbankerna (S-E-Banken och Skånska Banken saknas) och flera av våra största industriföretag med många år bakom sig på börsen. t. ex. Boliden, Cardo. Swedish Match, Uddeholm och Volvo.

Flera bolag i tabell 3.6 har introducerats relativt nyligen (under 1970- talet) och ägs till stor del av den gamla ägargruppen. Detta gäller Barkman, Edstrand, Grafoprint, Opus, Saléninvest och Skrinet. Även de flesta övriga bolag domineras i hög grad av en eller några få ägargrupper: Bahco, Bulten- Kanthal, Drott (senare uppköpt av huvudägaren Skånska Cementgjuteriet), Hufvudstaden, Kinnevik, Kockums Jernverk (senare uppköpt av majori- tetsägaren Beijerinvest), Ratos, Sonesson, Sydkraft och Transatlantic.

Tabell 3.7 20 börsföretag med de värdemässigt största innehaven (500 aktier februari/mars 1981

Företag Summa innehav (500 akt. Totalt milj. kr börsvärde _ __ b 30/ 12 1980 Vinter 1981” Host 1979

L M Ericsson 722 664 2 222 Volvo 698 686 1 800 S-E-Banken 697 578 2 235 Sk. Cementgjuteriet” 556 437 2 358 Cardo 555 480 1 505 Asea 495 462 1 536 Sv. Handelsb. stamf 490 (828) 1961 SCA 430 350 1 627 SKF 399 284 1 656 Stora Kopparberg 399 302 1 534 Boliden" 391 235 1 272 Alfa-Laval” 368 309 1 437 Beijerinvest 345 278 1 037 AGA 339 303 1 314 Custos 320 271 949 Atlas Copco 307 253 1 325 Sandvikf 306 364 1 946 Saab-Scania” — — — Swedish Match 295 242 842 Industrivärden 292 257 836 Skandia 292 230 1 280

Summa 8 696 7 873 30 561

"Värden enligt börskurserna 30/12 1980. ”Värden enligt börskurserna 29/12 1979. ” P. g. a. större emission eller split (aktieuppdelning) är siffrorna inte helt jämförbara mellan 1979 och 1981. dl Saab-Scania fanns 1981 ett innehav på 305 milj. kr. Företaget var dock inte VPC- anslutet 1979 och ingår därför inte i beräkningarna för något av åren.

• Sida 33
•  Original

Appendix 3.A: Hushållens aktieägande — metodfrågor

För resonemangen i detta kapitel är alltså VPC:s aktieböcker den huvud- sakliga källan. Som tidigare nämnts är alla innehav under 500 aktier i de olika VPC-anslutna bolagen sekretesskyddade. För studier av hushållens ägande är detta en extra besvärande komplikation, eftersom den övervägande delen av deras aktier faller under denna gräns. Även om VPC-systemet har många fördelarjämfört med tidigare manuella (alltid svåröverskådliga, ofta föråldrade) aktieböcker, har det på denna punkt inneburit en försämring. ] en manuell aktiebok ärju alla uppgifter om ägare offentliga. Förslag har väckts i olika sammanhang bl. a. från VPC, om att denna 500-gräns borde ändras, men inget tyder f.n. på att en sådan reform planeras.

Ägare till poster om (500 aktier kan vara antingen registrerade i VPC:s datorer (och är då i och för sig tekniskt åtkomliga), eller kunder hos banker eller fondkommissionärsfirmor. 1 det senare fallet är innehaven och ägarnas identitet dubbelt skyddade genom banksekretessen, och dessutom praktiskt sett mycket svårfångade. Stickprovs- eller totalundersökningar för att klar- göra omfattningen av privat resp. institutionellt ägande bland poster (500 aktier torde därför vara ogenomförbara. (För att undvika missförstånd bör dock påpekas att mina siffror givetvis inkluderar summan av de innehav (500 aktier som förvaltas av banker och fondkommissionärer.)

Jag tvingas därför i beräkningarna inledningsvis behandla summan av alla innehav (500 aktier som en enhet. Senare inför jag en nyansering genom att försöka uppskatta andelen institutionellt ägande bland dessa in- nehav. Man vet nämligen från andra källor, främst olikajuridiska personers egna årsredovisningar, att inslaget av institutionellt ägda poster (500 aktier inte är obetydligt.

VPC:s 500—gräns medför också två andra komplikationer av vikt i detta sammanhang. Eftersom börskursen i kronor varierar avsevärt mellan olika aktier, kan ett innehav på 500 aktier representera mycket skilda belopp. 1 t. ex. Skåne-Gripen (kurs 20 kr) är 500 aktier värda 10000 kr, i Tornet (toppkurs hösten 1981 10 000 kr) 5 milj. kr, för att ta börsens båda extremfall.

Genom fondemission, split (uppdelning av en aktie i flera på grund av minskning av aktiernas nominella värde) e. d. kan ägare med ca 300—500 aktier komma över gränsen 500 och därmed "befordras" från det anonyma ”småägarkollektivet" till en kategori som senare i kapitlet kallas ”medel- stora" ägare. Därmed försvåras eller omöjliggörs rättvisande jämförelser över tiden av den minsta ägargruppens andel av aktiekapitalet i bolag som genom- fört sådana emissioner.

Ytterligare ett tekniskt påpekande: Med den beräkningsteknik, som jag tvingats använda i arbetet på rapporten av ovannämnda skäl, framkommer uppskattningen av summa innehav (500 aktier delvis som ett saldo, baserat på de olika bankernas och fondkommissionärernas rapportering av kund- innehav >500 aktier till VPC. (För allmänna uppgifter om VPC hänvisas till kapitel 1.)

Denna beräkningsteknik har den nackdelen att felaktigheter i förvaltarnas rapportering slår igenom just på summan av alla innehav (500 aktier i ett sådant bolag. Våra studier av samtliga börsbolags VPC-aktieböcker under flera år antyder att sådana fel ”åt båda håll” förekommer i undantagsfall.

• Sida 34
•  Original

Dels kan förvaltaren ha glömt ett större kundinnehav i ett visst bolag — totalsumman av alla innehav (500 aktier i det bolaget påverkas då med en felaktig ökning. Dels kan förvaltaren rapportera samma kunds innehav två gånger - effekten på "summa innehav (500 aktier" går då i minskande riktning. Nettoeffekten av sådana fel torde dock vara försumbar när det gäller vårt totalmaterial, bl. a. eftersom de båda feltyperna tar ut varandra.

Grundmaterialet (VPC:s aktieböcker) täcker för beräkningarna av läget vid slutet av 1979 126 bolag med ca 95 % av det totala börsvärdet. Bara några ej VPC-anslutna börsbolag saknas. främst mindre företag med Saab- Scania som enda mer betydelsefulla brist.) För jämförelserna mellan 1979, 1980 och 1981 saknas i underlaget ett 20-tal bolag, som antingen inte är anslutna till VPC eller blivit uppköpta resp. börsnoterade under perioden. De enda bolag av nämnvärd storlek som här uteslutits är Gränges och Saab- Scania.

Jag arbetar med hushållens aktieägande inom tre skikt:

1. privatägda aktieinnehav, som återfinns bland de 20 största i vart och ett av de studerade bolagen

2. lnnehav (500 aktier 3. en "medelstor" grupp med innehav som ligger mellan dessa båda skikt.

Gränserna mellan dessa tre skikt är av beräkningsteknisk art och därför på sätt och vis godtyckliga i detta sammanhang. De medför viss osäkerhet i fördelningen av de privata innehaven mellan de tre hushållskategorierna ”förmögna familjer", "medelstora ägare" resp. ”småsparare", men påverkar inte nämnvärt bedömningarna av hela hushållsgruppens innehav. (För en detaljerad genomgång av aktieinnehav av olika storlekskategorier, i olika förmögenhetsskikt etc. hänvisas till Roland Spånts material.)

Aktiesparklubbar har schablonmässigt förts till hushållen, medan aktie- fonder behandlats som en separat ägarkategori och fåmansbolag förts till gruppen ”övriga rörelsedrivande företag".

För att kunna "gaffla" in hushållens aktieägande totalt och i de tre nämnda skikten vid utgången av 1979 har jag arbetat med matriser som utgår från dels de bearbetade VPC-aktieböckerna, dels insamlat material om olika ka- tegorier institutioners ägande. Dessutom har siffrorna på olika sätt stämts av mot Roland Spånts siffror från 1975. För att undersöka överensstäm— melsen mellan Spånts material och VPC har sex större bolag med totalt ca 20 % av börsvärdet studerats för 1975. Jämförelserna mellan Spånt 1975 och VPC 1979 underlättas av att det genomsnittliga kursläget på börsen, mätt enligt Affärsvärldens generalindex, var i stort sett oförändrat vid de båda tidpunkterna.

• Sida 35
•  Original

4. Antalet aktieägare

I VPC:s årsredovisningar för åren 1977—80 kan man hitta underlag för andra försök till mätning av hur antalet aktieägare har utvecklats.

Tabell 4.2 Antalet hos VPC registrerade aktieägare”

1977 1978 1979 1980 Antalet aktiva ägare” 390 000 391 000 401 000 402 000 Ant. aktieäg. posterb 1 073 000 1 102 000 1 115 000 1 070 000 Agarposter/ägaref 2,75 2,82 2,78 2,66

” "Aktiva ägare" är alla hos VPC:s registrerade ägare exkl. sådana som helt saknar aktieinnehav. ”Antal aktiva ägare x antal aktier per ägare. ” Antal olika aktier per ägare i genomsnitt. (' Exkl. förvaltarregistrerade ägare. Källa: VPC Årsredovisning 1980.

Tabell 4.2 antyder att förändringarna under perioden har varit mycket små, åtminstone bland den del av aktieägarna som är registrerade hos VPC. I tabellen saknas visserligen uppgift om de förvaltarregistrerade ägarna, men det finns knappast anledning att anta att dessa ägare har betett sig helt annorlunda än de som har sina aktier registrerade direkt hos VPC. För vissa enstaka år kan dock förändringar i företagsbeståndet förrycka siffer- serien. Så t. ex. blev Gränges (med ca 65000 ägare) föremål för uppköp från Electrolux under 1980. Likviden erlades i form av konvertibla skul-

• Sida 37
•  Original

debrev (som inte ingår i VPC-systemet). I den mån aktieägare i Gränges inte äger någon annan aktie, försvann de ur systemet.

I tabell 4.3 har jag utgått från interna VPC-uppskattningar av det totala antalet aktieägare (direktregistrerade och förvaltarregistrerade) i vart och ett av de vid varje tidpunkt VPC-anslutna börsbolagen. Även denna genomgång stöder de tidigare observationerna, att antalet aktieägare nådde en topp under 1978 och att det därefter har sjunkit till strax över 1975 års nivå. Här är kanske det mest anmärkningsvärda att antalet aktieägare t. o. m. minskade i något snabbare takt under sexmånadersperioden hösten 1980 — våren 1981 trots att stimulansåtgärderna för det direkta aktieägandet i form av skat- tereduktion för utdelningar och sänkt reavinstskatt då redan var kända. (Skattefondsparandet ligger utanför dessa beräkningar.)

Tabell 4.3 Förändringar av antalet aktieägare i VPC-företag 1975-80

Hösten 1975— Hösten 1978— hösten 1978 våren 1980

Antal Antal

Bolag Ägare Bolag Ägare Stora ökningar” 23 +85 705 3 + 8 289 Små ökningarb 25 +11 099 28 + 7 228 Summa ökningar 48 +96 804 31 +15 517 Stora minskningar!1 3 — 3 761 19 —49 046 Små minskningarb 26 — 3 776 64 —16 347 Summa minskningar 29 - 7 537 83 —65 393 Totalsumma 77 +89 267 114 —49 876

Våren 1980— Hösten 1980— hösten 1980 våren 1981 Stora ökningar" 1 + 1334 2 + 3 508 Små ökningar!) 30 + 5913 42 + 8 870 Summa ökningar 31 + 7 247 44 +12 378 Stora minskningar” 5 — 9 597 9 —17 181 Små minskningar'7 82 —14 977 74 —17 262 Summa minskningar 87 —24 574 83 —34 443 Oför. ägarantal 3 — 1 — Totalsumma 121 —17 327 126 —22 065

” >+l 000 resp. —1 000 ägare. b (+1000 resp. —1000 ägare.

Källa: bearbetat material från VPC.

Tyvärr saknas möjligheter att stämma av utvecklingen av antalet ak— tieägare med mina tidigare uppskattningar av de fysiska personernas vär- demässiga aktieinnehav. De ovan angivna minskningarna för åren 1978—1981 motsäger dock inte de tidigare angivna beräkningarna av minskande ak- tieinnehav för hushållen.

• Sida 38
•  Original

• Sida 39
•  Original

4.1. Inledning, tidigare studier

Eftersom alla uppskattningar av de fysiska personernas aktieinnehav ofrån- komligen är osäkra, finns det anledning att försökajämföra dessa med be- dömningar av ama/el aktieägare vid olika tidpunkter. Även sådana siffror harju tidigare presenterats från olika håll, men med starkt varierande resultat.

I detta kapitel sätterjag för enkelhetens skull likhetstecken mellan antalet aktieägare totalt och antalet privatpersoner. Antalet institutionella ägare — företag, stiftelser, fonder, föreningar etc. — är visserligen också svårt att mäta, men det torde inte röra sig om mer än några tiotal tusen. I relation till det totala antalet ägare, som överstigr en halv miljon, är detta ett relativt litet antal, som jag alltså bortser ifrån. Jag tar inte heller hänsyn till fö- rekomsten av utländska ägare, dödsbon och aktiesparklubbar.

Roland Spånt har i två olika rapporterl för löntagarfondsutredningen kri- tiskt granskat olika uppskattningar av antalet aktieägare 1975. Spånt kommer fram till ett intervall på 510 OOO—720000 individer.

I sin senaste rapport jämför Spånt antalet aktieägare i börsföretagen som de framkommer i deklarationsundersökningen med VPC:s uppgifter.2 För de 15 ägarmässigt största börsföretagen uppgår antalet ägare enligt dekla- rationerna till 83 % av antalet enligt VPC. Efersom VPC också inräknar juridiska personer och utländska aktieägare, anser Spånt att hans siffror underskattar det verkliga antal fysiska personer som äger aktier med i genom- snitt ca 5 procent.

Aktiefrämjandet3 har publicerat en jämförelse mellan två Sifoundersök- ningar, utförda 1975 (denna har granskats i Spånts rapporter) resp. 1979. Enligt denna källa skulle antalet aktieägare (inkl. indirekt aktiesparande via aktiesparklubbar eller aktiefonder) på fyra år ha ökat från 775 000 till 920000, alltså en uppgång med ca 20 % eller 135000 personer.

VPC har under våren 1981 publicerat en studie4 som avser förhållandena i 84 börsbolag åren 1975—1980. Dessa siffror ger inte en korrekt bild av det totala antalet aktieägare i landet, utan antyder i första hand tendenserna. Många personer äger nämligen aktier i mer än ett av de studerade bolagen. En enskild ägare kan också ha innehav både direktregistrerade hos VPC och förvaltarregistrerade hos någon fondkommissionär. På grund av dessa båda typer av dubbelräkningar är det vanskligt att utifrån tabellen dra några slutsatser om det exakta antalet individer som äger börsaktier, annat än att detta totalantal ligger (betydligt) lägre än de totalsiffror som återfinns

1SOU 1979:9 5.53 rr, sou 1981:105, 5. 19f, 31—34.

2sou 1981:105,s. 34.

3 Apropå. Aktiefrämjan- det informerar, nr 5/ 79, 5. 2—3.

4 VPC årsredovisning 1980, s. 10.

• Sida 36
•  Original

i tabellen. Men om andelen dubbelräknade ägare inte har ändrats över tiden, bör siffrorna ge en god bild av utvecklingen av antalet personer som äger börsaktier.

Tabell 4.1 Antal aktieägare i 84 företag 1975—80

År Antal ägare Dzo förändr. fr. föreg. år 1975 913 470 * 1976 949 679 +36 209 1977 986 628 +36 949 1978 1 016 888 +30 260 1979 991 492 —25 396 1980 963 625 —27 867

Källa: VPC Årsredovisning 1980. Anm.: Uppgifterna avser 84 identiska företag som enligt VPC inte påverkats av ex- traordinära ägarförändringar etc. under perioden. Antalet ägare har ej justerats med hänsyn till de personer som äger aktier i flera företag.

Efter en uppgång under åren 1976—78 kom alltså en vändpunkt 1979. Nettoökningen mellan 1975 och 1980 begränsades därmed till ca 50000, vilket tyder på en avsevärt lägre ökning av det verkliga antalet aktieägare än Aktiefrämjandet uppgivit.

5. Familjer med stora aktieinnehav

Av Roland Spånts undersökningl framgår att ca 5 500 hushåll ägde börsaktier för vardera minst 0,5 milj. kr vid utgången av 1975. Tillsammans uppgick deras innehav till ca 7 500 milj. kr, vilket motsvarade ca 16 % av det totala börsvärdet och 39 % av alla hushålls börsaktieinnehav.

Utan en motsvarande omfattande undersökning av antingen deklarations- material eller aktieböcker kan ingen mer exakt uppskattning göras av t. ex. de förmögna aktieägarnas innehav vid andra tidpunkter. Till grund för det material för år 1979 som återges i denna rapport (kapitel 2 och i detta kapitel) ligger en snävare undersökning med följande uppläggning:

VPC:s aktieböcker har manuellt granskats med avseende på de 20 största ägarna i resp. bolag, varvid fysiska personer sammanförts till en familj eller en släkt, som räknats som en ägare. Jag har här följt SIND:s och kon- centrationsutredningens definition, i korthet sammanfört personer med ett direkt släktsamband.2

Denna definition av de förmögna aktieägarnas innehav torde på ett rimligt sätt avspegla verkligheten inom de flesta familjerna, där strävan har varit att hålla samman förmögenheterna genom generationerna och också att så långt möjligt uppträda gemensamt vid t. ex. bolagsstämmor eller upp- köpserbjudanden. Inom ”första generationens” familjer är det vanligt att både man, hustru och barn är stora ägare.

På grundval av dessa bolagsvisa förteckningar över de 20 största ägarna har därefter värdet av de olika ägarnas innehav beräknats enligt börskurserna vid utgången av 1979. Så har varje familjs innehav i olika företag adderats och de olika familjeinnehaven summerats (innehav om >10 milj. kr per familj).

Metoden innebär en viss underskattning, då familjernas innehav i bolag, där de inte återfinns bland de 20 största ägarna, inte har kunnat identifieras och inräknas. För en stor del av familjerna gäller dock att deras aktieför- mögenhet i stort sett är koncentrerad till ett "familjeföretag”, vilket har konstaterats genom omfattande stickprov i aktieböckerna.

Med den nedre gränsen vid 10 milj. kr per familj, fann jag 55 familjer (släkter) med tillsammans ca 2500 milj. kr i personligt ägda börsaktier, alltså exkl. ev. stiftelser, förvaltningsbolag etc. Detta sammanlagda innehav mot- svarar ca 5 % av det totala börsvärdet vid utgången av 1979.

En undersökning med annan uppläggning och däremd andra resultat kan refereras som jämförelse. Med utgångspunkt från Gunnar Fonds material har Assar Lindbeck studerat privatpersonernas roll bland de största ägarna i Fonds 63 börsbolag.

1sou 1981:105. Roland Spånt: Hushållens aktie- ägande i Sverige.

2 Ägandet i det privata näringslivet. Statens Industriverk SIND l980:5, s. 227 f.

• Sida 40
•  Original

' Assar Lindbeck: Fond— frågan. Alba, Lund 1979, s. 38 f.

n

. om vi plockar ut exempelvis de 10 största ägarna i vart och ett av 63 stora bolag i Sverige — sammanlagt 330 ägare eller snarare aktieposter. —-— Man finner då att privatpersoner endast har hand om 9 procent av det aktiekapital som ägs av dessa 330 ”storplacerare".”

"Maktaspekten kan ytterligare klargöras om man rangordnar de största aktieägarna inom denna grupp av 330 stora ägare. Man finner då att de 30 största ägarna innehar ungefär 75 procent av dessa 'storplacerares' samlade aktieinnehav. Bland dessa 30 är inte en enda privatperson; det förekommer emellertid två familjestiftelser (som nummer 25 och 30 i storlek). Resten är olika slag av institutioner."'

De resultat som presenteras i min rapport är inte direkt jämförbara med Lindbecks. Hans metod att enbart mäta varje enskild persons aktieinnehav utan hänsyn till familjesamhörighet underskattar dock systematiskt denna kategoris betydelse. Enligt mina uppskattningar (se vidare kapitel 2) fanns 1979 ca 250 placerare (bolag, stiftelser, privatägda familjeinnehav) som ägde >10 milj. kr i börsaktier, varav 55 st. familjer. Värdemässigt svarade dessa 55 familjer för ca 10 % av de 250 storplacerarnas innehav och för ca 5 % av det totala börsvärdet.

Dessa siffror ger dock inte utan vidare någon uppfattning om de olika familjernas verkliga eller potentiella inflytande i börsföretagen. För att kunna uttala sig i den frågan måste man ha tillgång till uppgifter om de innehav som inte ägs av de enskilda familjemedlemmarna utan t. ex. av närstående stiftelser och bolag, men som kan representeras av familjemedlemmar via fullmakter vid bolagsstämmorna. Följande översikt ger en viss uppfattning om de indirekta innehav som kan finnas:

Antal familjer med stiftelser 9 Antal familjer med större innehav i investmentbolag eller i andra börsbolag med större innehav av börsaktier 15 Antal familjer med enbart innehav i ett producerande företag utan andra börsaktier 31

Till bilden hör också frågan huruvida de familjekontrollerade aktieinnehaven är försedda med ett högre röstvärde än andra innehav. Ett studium av de under senare år nyintroducerade börsbolagen (som i stor utsträckning är familjebolag) visar att förekomsten av röstvärdesdifferentiering är vanlig i denna kategori (se även SOU 1981:78, s. 90 f.).

Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att familjer med stora ak- tieinnehav (marknadsvärde >10 milj. kr per familj 1979) i börsföretag sva- rade för en liten del, 5 %, av det totala börsvärdet, men att deras inflytande torde vara betydligt större än denna siffra anger.

• Sida 41
•  Original

6. Aktiefonder

6.1. Inledning och definitioner

[ detta kapitel presenteras några ytterligare uppgifter om aktiefondernas ägan- de av börsaktier under senare år. Med aktiefonder avses de ursprungliga aktiefonderna, allmänna aktiesparfonder (som i dagligt tal ofta kallas skat- tesparfonder) och de företagsanknutna aktiesparfonderna (nedan kallade fö- retagsfonder).

Som framgår av den följande redogörelsen är aktiefonderna en speciell juridisk konstruktion, ett mellanting mellan investmentbolag och direkt per- sonligt ägande. I de sammanfattande tabellerna över olika kategoriers ak- tieägande har jag därför valt att placera aktiefonderna för sig, mellan in- stitutioner och hushåll.

Aktiefonder har i Sverige funnits sedan 1930-talet, under flera decennier dock enbart i mycket liten omfattning (ett företag, AB Svenska Aktier, med flera fonder som tillsammans förvaltade någon miljon kr). Från slutet av 1950-talet växte verksamheten i omfattning sedan olika större banker bildat egna aktiefonder.

Handelsbanken startade flera fonder med namnet Koncentra fr.o.m. 1958. Sparbankerna startade 1967 Sparinvest (senare kompletterad med Ka- pitalinvest) och dåvarande Skandinaviska Banken lanserade 1970 det som numera heter Placeringsprogrammets aktiefond (senare utvidgat med Delta resp. Sesam). Senare har provinsbankerna, Götabanken och Föreningsban- kernas Bank startat egna aktiefonder, varför alla banktyper nu driver sådan ' verksamhet.

Verksamheten regleras fr. o. m. 1 januari 1975 av aktiefondslagen (prop. 1974:128, SFS 19741931). Enligt denna är en aktiefond "en huvudsakligen av aktier eller andra värdepapper bestående fond, som uppkommit genom kapitaltillskott från allmänheten och som äges av dem som tillskjutit kapital” (1 &) Aktiefond anses dock inte utgöra en egen juridisk person.

Aktiefondsverksamheten förvaltas av ett särskilt s. k. fondbolag som mås- te ha tillstånd till denna verksamhet och stå under bankinspektionens tillsyn. ”Den värdepappersportfölj eller aktiefond, som företaget förvaltar, är en från företagets egen förmögenhet i princip fristående förmögenhetsmassa. Det förvaltande företaget säljer fondandelar till allmänheten. Försäljningen sker i regel genom utfärdande av fondandelsbevis. Innehavarna av andels- bevisen har en mot dessa svarande rätt till andel i fondens dagsaktuella värde. Fondens förvaltning handhas helt av det förvaltande företaget. . (prop. 1974:128, 5. 30).

• Sida 42
•  Original

Fondandelsägarna har rätt att utse en styrelseledamot i fondbolag-et för varje påbörjat tretal ledamöter. Andelsägarrepresentanterna i fondbolagets styrelse är de enda som får delta i beslut om fonden skall rösta på bo- lagsstämma för sitt innehav (sådana beslut måste enligt lagen fattas för varje särskilt fall och i beslutet skall ”anges noggranna anvisningar för röst- ningen”).

I praktiken har detta inneburit att aktiefonderna bara i sällsynta uindan- tagsfall har varit representerade vid stämmorna i börsnoterade företag.

Aktiesparfond/er infördes fr. o. m. oktober 1978 som en del i skattesparandet (prop. 1977/78:165, SFS l978:428). För aktiesparfonderna (skattesparfonder- na) gäller de allmänna aktiefondsbestämmelserna med vissa undantag: Ak- tiesparfond skall förvaltas av ett fondbolag som bildats särskilt för detta ändamål. Styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst sju ledamöter, varav regeringen utser två och fondandelsägarna minst hälften av de övriga. Dess- utom gäller snävare regler för placeringarna (se vidare nedan).

Sparandet i aktiesparfonder sker genom månatliga insättningar på 100—600 kr. Årets sparande berättigar fr. o. m. 1980 till en skattereduktion på 30 % av det sparade beloppet (1978—1979 20 %). Dessutom är andelsägarnas vär— destegring på fondandelarna skattefri. Fondens utdelningsintäkter, som stan- nar i fonden och investeras i nya aktieköp, är också skattefria liksom rea- lisationsvinster på aktieförsäljningar efter två års innehav. I gengäld förbinder spararen sig att låta sparandet stå kvar i fem år efter sparåret.

Aktiesparfond får bara köpa aktier eller konvertibla skuldebrev i svenska börsföretag, "om det lämpligen kan ske" i samband med nyemission (medan de allmänna aktiefonderna också får placera i utländska aktier).

Aktiefonder och aktiesparfonder måste iaktta vissa regler om riskspridning. Ett fondbolag får inte placera mer än 10 % av fondens förmögenhet i samma papper och det får inte heller äga mer än 5 % av röstvärdet i ett börsbolag. Om ett fondbolag förvaltar flera fonder, gäller den sistnämnda regeln det sammanlagda aktieinnehavet i dessa. I praktiken innebär dessa regler att en viss banks sammanlagda aktiefondförvaltning (med ett fondbolag för de allmänna aktiefonder och ett annat fondbolag för aktiesparfonden), sam- manlagt kan placera upp till 10 % av röstvärdet i ett och samma börsbolag. (När aktier med olika rösträtt finns, kan detta motsvara en högre andel av aktiekapitalet än 10 %). I tabell 6.7 finns en redogörelse för olika fond- förvaltningars (bankanknutna fondbolags) sammanlagda innehav i de bolag där de har störst andelar av aktiekapitalet.

Företagsanknutna aktiesparfonder kunde startas fr.o.m. ] januari 1981 efter en ändring i 1978 års lag om aktiesparfonder (prop. 1980/81:45). Bak- grunden var en uppvaktning på ekonomidepartementet av LM Ericsson- anställdas aktieägarförening som ville få möjlighet att spara i det egna fö- retagets aktier på villkor som motsvarar skattefondsparandet. De viktigaste skillnaderna mot de vanliga skattesparfonderna är följande:

”En företagsanknuten aktiesparfond bildas genom kapitaltillskott endast från anställda i ett visst aktiebolag eller en viss koncern.” (9 5) . . styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst fem ledamöter och minst hälften av styrelseledamöterna skall utses av fondandelsägarna eller intressesamman- slutning för dem." (10 ä, 1 st.)

• Sida 43
•  Original

"Ett beslut om utövande av rösträtt för aktier i en sådan fond skall ha biträtts av mer än hälften av de ledamöter som utsetts för fondens delägare." (1053. 2 st.)

"Ett fondbolag får inte förvärva andra aktier till en företagsanknuten ak- tiesparfond än aktier i det aktiebolag, i vilket de som tillskjuter kapital till fonden är anställda eller— om bolaget ingår som moderbolag i en koncern — i vars dotterbolag de är anställda. (11 &)

Med några små undantag gäller i övrigt samma regler som för skatte- sparfonder.

Längre fram i detta kapitel återges några uppgifter om företagsfondernas omfattning hittills. Det framgår där att det under 1981 i sex fall bildats en hybrid — "företagsanknutna aktiesparfonder med riskspridning”. Dessa arbetar alltså efter de allmänna aktiesparfondernas (skattesparfondernas) reg- ler, men har av bankinspektionen fått dispens från maximeringen till högst 10 % av fondförmögenheten i ett papper. De flesta får placera upp till 25 % av förmögenheten i samma aktie, nämligen i det företag som tagit initiativet till fonden och vars anställda är deltagare.

6.2. Aktiefondernas tillväxt 1970—81

Fram till 1980 växte aktiefonderna endast långsamt och deras totala för- mögenhet var måttlig. Säkra uppgifter om antalet människor som sparade i aktiefonder vid olika tidpunkter föreligger inte men enligt en källa skulle antalet fondsparare vid mitten av 1970-talet ha uppgått till 100—125000. Med tanke på den låga tillväxten av nysparandet i aktiefonder under senare delen av 1970-talet torde detta antal ha varit i stort sett oförändrat under en följd av år.

Tabell 6.1 Aktiefonderna 1970—1980

31/ 12 Antal" Markn. Dzo Nettoinvest. resp. år fonder värde under året

Sv. akt. Utl. akt. Sv. akt. Utl. akt. milj. kr milj. kr milj. kr milj. kr 1970 6 123 21 15 3 1971 6 168 27 26 6 1972 6 230 48 33 13 1973 9 236 46 9 2 1974 10 233 39 7 11 1975 11 448 70 130 16 1976 14 625 83 181 21 1977 16 570 112 49 23 197817 17 677 131 20 6 1979b 24 757 156 63 -14 1980'” 24 995 244 77 32

" Antalet fondbolag är 7 fr. o. m. mitten av 1970-talet (flera av dessa har flera olika fonder). " Inkl. skattesparfonder. Källa: SCB, Statistiska Meddelanden K 1980110, K 1981:6.

• Sida 44
•  Original

Med undantag för 1975—76 och 1981 (genom skattesparandet) har alltså ökningen för aktiefonderna varit relativt blygsam. [tabell 6.2 återges en sammanställning av preliminära uppgifter från bank- inspektionen per 31 december 1981 för de olika fondbolagen. Siffrorna anger den totala fondförmögenheten inkl. likvida medel och (för allmänna ak- tiefonder) utländska aktier.

Vid månadsskiftet november/december 1981 deltog enligt riksgäldskon- torets statistik sammanlagt ca 298 000 personer i skattefondsparandet. 1 mars 1982 hade antalet ökat till 475000.

Utanför dessa siffror ligger deltagandet i de företagsanknutna aktiespar- fonderna (med eller utan riskspridning). Omfattande kartläggningar av dessa

Tabell 6.2 Aktiefondernas förmögenhet 31/12 1981

Fondförmögenhet 31/12 1981”

"gamla" skattespar milj. kr

Sparbankerna 465 519 S-E—Banken 315 495 Handelsbanken 170 304 PKbanken 35 245 Fondinvestb 82 154 Banco" 53 124 Fondselector" — 17 Övriga" 16 —

Summa 1 135 1 858

" Exkl. renodlade fonder för utländska aktier och obligationer. b Götabanken och Föreningsbankernas Bank. (' Provinsbankerna (Skaraborgsbanken, Skånska Banken, Sundsvallsbanken. Uplands- banken, Wermlandsbanken och Östgötabanken). ” Richard Hägglöf Fondkommission (dotterbolag till B&B Invest) PNykterhetsfolkets Aktiefond, Svenska Kyrkans Värdepappersfond.

Källa: Bankinspektionen.

summa

984 810 474 280 236 176

17 16

2 993

Tabell 6.3 Anställdas aktiefondsparande augusti 1981

Markn. andel

33 27

——ooo

100

Antal Antal Sparare Sparbelopp företag tusen % av per månad sparare anst. milj. kr Aktiefonder med riskspridning 6 11 14 4,7 utan riskspridning 41 35 12 15,9 Delsumma 47 46 12 20,6 System utan fond 8 6 9 2,0 Totalt 55 52 12 22,6

Källa: Hans Kjellman, Johan Körner: Aktiesparande hos de anställda i börsföretagen. (Sveriges Industriförbund, stencil oktober 1981.)

• Sida 45
•  Original

har gjorts av Sveriges Industriförbund (Haris Kjellman, Johan Körner: Ak- tiesparande hos de anställda i börsföretagen, lägesrapport augusti 1981). I denna rapport finns också en redogörelse för utformningen av de lån som många företag lämnar sina anställda i samband med andelssparandet. 1 skri- vande stund har en "lägesrapport april 1982" anlänt.

Enligt Industriförbundets rapport deltog i augusti 1981 46000 anställda i 47 företag i denna typ av skattepremierat aktiesparande. Till detta kommer åtta börsföretag med drygt 6 000 anslutna anställda som aktiesparari system anknutna till skattesparandet men utan en särskild fond.

Enligt bankinspektionens statistik uppgick fondförmögenheten för de fö- retagsanknutna aktiesparfonderna den 31/12 1981 till sammanlagt 204 milj. kr.

Av detta fanns ca 140 milj. kr i de 41 fonder som satsar på enbart det egna företagets aktier. Detta motsvarar ca 0,3 % av börsvärdet för de aktuella företagen. (I vilken utsträckning fonderna hade placerat hela sitt kapital i aktier framgår inte av bankinspektionens siffror. Jag har i beräkningarna antagit att hela fondförmögenheten är placerad i aktier.)

Praktiskt taget alla aktier i de företagsanknutna fonderna (resp. aktie- sparsystem utan fond) har förvärvats genom köp på marknaden. Undantag är Hexagon, som genomfört en riktad nyemission på 4 270 aktier (totalt emissionsbelopp 854000 kr) till de anställda som deltar i koncernens ak- tiesparsystem. _

De största företagsanknutna fonderna framgår av följande tabell:

Tabell 6.4 Största företagsfonderna 31/12 1981 (>10 mkr)

Förmögenhet Riskspridning" 31/ 12 1981 milj. kr Volvo 31,5 Ja SCA 16,8 Ja Asea 14,2 Nej S-E—Banken 13,6 Nej Saab-Scania 1 1,6 Nej Atlas Copco 11,4 Nej

" Nej innebär att hela fondkapitalet satsas på det egna företagets aktier. Volvos och SCA:s fonder placerar upp till 25 % av kapitalet i det egna företagets aktier och resten i andra börsaktier.

Källa: Bankinspektionen.

Sammanfattningsvis uppgick förmögenheten i de tre olika typerna av ak- tiefonder (exkl. företagsanknutna system utan fond) vid utgången av 1981 till nära 3,2 miljarder kr (inkl. likvida medel och vissa utländska aktier, vilket totalt dock torde utgöra en försvinnande liten del av förmögenheten, som i övrigt är placerad i svenska börsaktier). Detta motsvarar drygt 3 % av det totala börsvärdet vid samma tid.

• Sida 46
•  Original

Tabell 6.5 Aktiefondernas förmögenhet 31/ 12 1981

Antal fondbol. Förmögenhet milj. kr ___—___ Aktiefonder 9 1 135 Skattesparfonder 7 1 857 Företagsfonder 47 204

Totalt 3 196

Källa: Bankinspektionen.

6.3. Fondernas betydelse i enskilda företag

De företagsanknutna fonderna startade formellt först i början av 1981 — reellt successivt under året. De har därför ännu inte hunnit komma upp i några nämnvärda andelar av resp. företags aktiekapital. En genomgång av VPC-aktieböckerna för alla anslutna börsföretag per augusti/september 1981 visade att en företagsanknuten fond bara i fyra bolag fanns med bland de 20 största ägarna (räknat efter andel av aktiekapitalet), och då med mycket blygsamma andelar:

Tabell 6.6 Företagsfonder som ingår bland de 20 största aktieägarna i resp. företag augusti/september 1981

Företag Andel av aktiekap. % Beckers 0,1 Euroc 0,7 Hennes 0,3 Pharos 1,2

Källa: bearbetade aktieböcker från VPC.

Genom tillväxten för detta sparande torde betydligt flera företagsfonder återfinnas bland de 20 största ägarna i resp. bolag hösten 1982.

Det allmänna skattefondsparandet har redan medfört att några fondför- valtningar har nått ansenliga andelar av aktiekapitalet i vissa börsföretag. Följande tabell bygger på ovannämnda genomgång av aktieböckerna för samtliga VPC-anslutna börsbolag augusti/september 1981, varvid resp. banks samtliga fonders innehav lagts ihop. (Motsvarande andelar av resp. bolags röstvärde har inte kunnat beräknas, men med hänsyn till bestäm- melserna i aktiefondslagen torde de inte överstiga 10 % för resp. banks fonder.)

I följande tabell redovisas de bolag där en viss ”fondförvaltning” har nått över 4 % av aktiekapitalet. Som framgår av tabellen uppgick hösten 1981 en enskild fondförvaltnings andel till mer än 4 % av aktiekapitalet i 15 börsnoterade företag. (Det bör dock påpekas att flertalet av dessa bolag är relativt små.) Med tanke på aktiesparfondernas snabba tillväxt — drygt 2 miljarder i sparande 1982 — ökar deras betydelse snabbt.

• Sida 47
•  Original

Tabell 6.7 Aktiefonders andelar >4 % i enskilda börsföretag augusti/september 1981 Börsbolag "Fondförvaltnfw Andel Rang” av ak.kap. %

ABV Sparbankerna 9,4 3 Bahco —"— 4,8 3 Eken —"— 17,5 1 Eldon —"— 12,4 3 Esab —”— 7,6 2 Fabege —"— 7,5 2 Fortia S—E-Banken 4,4 4 Gunnebo —"— 4,7 3 Hennes Sparbankerna ] 1,8 2 —"— S-E-Banken 9,4 4 Iggesund Sparbankerna 4,7 6 J & W —”— 10,0 3 MoDo —"— 4.5 4 Prospector —”— 5,9 1 Tornet —"— 12,8 2 Wigral Banco 5,9 4

” Med "fondförvaltning" avses det sammanlagda innehavet hos de aktiefonder (inkl. aktiesparfonder) som förvaltas av en viss bank (eller bank närstående förvaltningsbolag. t.ex. S-E-Bankens dotterbolag Aktiv Placering AB). ” Med "rang” avses resp. fondförvaltnings rangordning bland resp. företags största ägare (efter andel av aktiekapitalet).

Källa: bearbetade aktieböcker från VPC.

Sparbankernas olika aktiefonder tycks ha haft som placeringspolitik att satsa på mindre företag, medan t. ex. S-E-Bankens aktiefonder i regel köpt aktier i betydligt större företag där det fordras kraftigare aktieköp innan man når upp till 4 % eller mer av aktiekapitalet.

Med några få undantag deltar aktiefonderna inte i de aktuella börsfö- retagens bolagsstämmor. I vissa fall rör det sig alltså om betydande ägar- intressen som är orepresenterade på bolagsstämmorna. Värt att nämna är också att åtminstone vissa aktiefonder bedriver en mycket rörlig placerings- politik, vilket har bidragit till den allt livligare aktieomsättningen på Stock- holmsbörsen under senare år.

• Sida 48
•  Original

• Sida 49
•  Original

7. Utlandsägande

7.1. Tidigare undersökningar

Inte heller det utländska ägandet av svenska börsaktier har tidigare studerats mer ingående. 1 de tre stickprovsundersökningar från 1975 och 1976 (Fond, S-E-Banken och SIND), som har refererats i avsnitt 2.1, framkom vissa uppgifter. Dessa skilde sig dock delvis från varandra.

Värdepapperscentralen VPC har under 1980 genomfört en stickprovsun- dersökning] på uppdrag av den statliga valutakommittén. Även denna studie är dock behäftad med vissa brister.

VPC:s studie avser ägarförhållandena februari—mars 1980 i de 12 bolag som då hade sina aktier noterade vid utländska fondbörser, dvs. Aga, Alfa- Laval, Asea, Atlas Copco, Electrolux, L M Ericsson, Esselte. Gränges, Sand- vik, SKF, Swedish Match och Volvo. VPC gjorde en totalgenomgång för dessa bolag av utländska, hos VPC eller svenska förvaltare registrerade in— nehav på >500 aktier. Dessutom gjordes en stickprovsundersökning av hos VPC registrerade innehav på (500 aktier. Däremot granskades inte i Sverige förvaltarregistrerade utländska innehav under (500 aktier.

De fyra nämnda undersökningarnas resultat sammanfattas i följande ta- bell:

På sista raden i tabellen återges den uppskattning av utlandsägandet i samtliga VPC-anslutna börsföretag som VPC utförde i samband med den nämnda undersökningen för valutakommittén. För de 114 st. börsföretag som inte var noterade vid utländska börser har VPC inte granskat direkt- registrerade eller förvaltarregistrerade utlandsägda innehav på (500 aktier.

Tabell 7.1 Tidigare undersökningar av utlandsägandet

Undersökning/år Utlandsäg. Antal undersökta andel i % bolag

Fond 1975 2,6" 63 S-E-Banken 1975 4,3 13 SIND 1976 3,6'” 15 VPC 1980 4,9 12 VPC 1980 total 2,6 allaC

” Avser "utländska bolag". ”Avser ”juridiska personer i utlandet". rAlla VPC-anslutna börsföretag, 126 st.

' Ett sammandrag av resultaten har publicerats i VPC:s Årsredovisning för 1980, s. 11—12.

• Sida 50
•  Original

För de 12 utlandsnoterade bolagen har VPC också redovisat utlandsägda innehavs värden per land:

Tabell 7.2 Utlandsägda aktieposter per land våren 1980 i 12 börsbolag

Värde milj. kr

Danmark 7,9 Finland 10.7 Norge 7,1 England 62,2 Frankrike 155,1 Holland 11,5 Belgien 84,8 Luxemburg 36,7 Västtyskland 24,1 Schweiz 222,6 Liechtenstein 0,6 Italien 4_7 Spanien 12,3 Portugal 1,8 Övriga Europa 3,1 USA 50.0 Canada 5,0 Övriga Nord- och Centralamerika 0,4 Sydamerika 0,8 Afrika 4,1 Asien 15,4 Australien och Nya Zeeland 0,7 Ospec. mindre aktieinnehav” 32,0

Summa 753,6

(4,9 % av börsvärdet för dessa företag)

” Resultat av en stickprovsundersökning över hos VPC direktregistrerade aktieposter (500 aktier.

Källa: VPC Årsredovisning 1980, s. 11. Resultatet baseras på en genomgång av ak- tieböckerna med ägare till >500 aktier för 12 utlandsnoterade börsbolag.

7.2. Beräkning av det totala utlandsägandet 1979

Skillnaderna mellan de tidigare redovisade undersökningarna av det ut- ländska aktieägandet kan förefalla små. I själva verket är avvikelserna be- tydande. Varje procent av t. ex. ett börsvärde på 48 miljarder (som det var vid slutet av 1979) motsvarar ju nära 500 milj. kr.

Som en hypotes kan framföras tanken att skillnaderna kan sammanhänga dels med stora variationer i utlandsandel mellan de olika börsföretagen, dels med olika mätmetoder i de olika undersökningarna. Behovet av en mer omfattande totalundersökning föreföll därför angeläget.

Jag har inte haft möjlighet att genomföra en manuell totalgenomgång av alla utländska ägare i VPC:s aktieböcker, än mindre någon granskning

• Sida 51
•  Original

av de sekretesskyddade innehaven under 500-gränsen. Därför har jag be- arbetat uppgifter från Riksskatteverkets statistik över utbetalda aktieutdel- ningar(in0m resp. utom landet) under kalenderåret 1979, som ursprungligen insamlades för Rolf Skogs expertrapport om ”Röstvärdesdifferenseri svenska börsbolag”.l Detta material är tillgängligt för de enskilda bolagen och kan med några få undantag bedömas ha hög kvalitet.

Utifrån relationen mellan utdelningsbelopp utbetalda inom resp. utom landet har den utlandsägda andelen av aktiekapitalet uppskattats. Resultatet har stämts av mot den egna genomgången av de stora aktieägarna enligt VPC:s aktieböcker.

Några invändningar kan dock riktas mot denna metod och mot de resultat som presenteras i resten av detta kapitel. Bolag som inte gav utdelning under året ingår inte. Av detta skäl har 18 bolag exkluderats. Två under året introducerade bolag har uteslutits av samma skäl. Dessutom har upp- gifterna för ytterligare 3 bolag tagits bort, då de bedömts som felaktiga (efter den nämnda jämförelsen med VPC:s aktieböcker).

Materialet omfattar därför 111 av de vid denna tidpunkt 134 börsnoterade bolagen, men dessa 111 bolag svarar för 92 % av börsvärdet vid slutet av 1979.

Uppgifterna är inte heller helt konsistenta vad gäller tidpunkt. Utlands- andelarna baseras alltså på utdelningarna, vilket för merparten av bolagen betyder april—maj 1979. Jämförelsematerialet i VPC:s aktieböcker avser au- gusti—september 1979. Beräkningarna av innehavens värde bygger på börs- värdena vid utgången av 1979 (för att göra siffrornaj'amförbara med uppgifter om andra ägarkategorier som avser denna tidpunkt).

1 de två följande tabellerna jämförs det från riksskatteverkets underlag erhållna resultatet med VPC:s båda undersökningar. Knappt ett år skiljer de båda undersökningarna men detta har inte bedömts nämnvärt påverka jämförbarheten.

Tabell 7.3 Utlandsägande enligt olika undersökningar

Undersökning 12 utl. not. bolag "Alla börsnot.bol.” Utlandsägd andel Utlandsägd andel % Milj. kr % Milj. kr VPC 1980” 4,9 754 2,6 1389 d:o i kursläget 30 december 1979 4,9 711 2,6 1310 Egen beräkningb (avseende 1979) 6,5” 973" 3.7 1300d VPC underskattningP 262 490

”VPC Årsredovisning 1980. b Egna beräkningar på grundval av riksskatteverkets kupongskattestatistik. (' Då Gränges inte lämnade utdelning under 1979 har utlandsandelen för detta bolag uppskattats. ”För de 111 studerade bolagen uppgick utlandsägandet till 1674 milj. kr (3,8 %). För övriga 23 bolag har utlandsägandet antagits uppgå till 3 % av deras börsvärde eller 125 milj. kr.

') Siffrorna ger en uppfattning om den maximala sammanlagda storleken av utlands- ägda innehav (500 aktier som är förvaltarregistrerade hos svenska banker och fond- kommissionärsfirmor, men innehåller också effekten av olika tänkbara mätfel.

1sou 1981178.

• Sida 52
•  Original

Svenska börsaktier utomlands finns hos många olika ägarkategorier. men kunskap har hittills saknats nästan helt om vilka dessa kategorier är. I denna undersökning har jag därför med utgångspunkt från VPC:s aktieböcker för- sökt identifiera dessa och sammanföra dem i några huvudgrupper. Mera detaljerade uppgifter ges senare i kapitlet. Här kommer först en samman- fattande tabell om ägarkategoriernas innehav:

Tabell 7.4 Utlandsägda börsaktier ägarkategorivis 1979

Milj. kr. ca

Stora enskilda innehav (främst hos företag) 400 Utländska förvaltare 450 Utflyttade svenska "arvingar"” 150 Ovriga utländska ägareb 800 Summa 1 800

”Med större innehav. " Varav i Sverige förvaltarreg. aktier (500 aktier ca 500 milj. kr. Kommentar: En utländsk aktieägare i ett svenskt börsföretag kan ha sitt innehav registrerat på något av följande tre sätt:

1. Direktregistrering i VPC.

2. Förvaltarregistrering hos svensk fondkommissionär. (I dessa båda fall noteras han i aktieböckerna på samma sätt som en svensk ägare) eller

3. Förvaltarregistrering via en utländsk förvaltare, vilket VPC accepterar för de (år 1979) 12 bolag som är noterade på utländska börser.

[ det sistnämnda fallet noteras i VPC:s register bara en totalsumma för den utländska förvaltaren, men denne är inte skyldig att rapportera de enskilda kundernas innehav till VPC eller andra svenska myndigheter. Detta innebär att man för denna kategori av ägare inte kan identifiera dem utan bara deras förvaltare.

• Sida 53
•  Original

1 de två följande tabellerna presenteras de 20 svenska börsföretag som har den största andelen Utlandsägande resp. det största utlandsägandet vär-

demässigl.

Tabell 7.5 20 företag med största andel" utlandsägande 1979

Utl. äg. Bolag Utl. äg. Kommentar Mkr” % 59,4 Marabou 71 ,6 Två utländska branschföretag har tot. 62 %

8,9 AEG 30,6 Västtyska AEG har ca 30 % (fr. 0. m. 1981 minskat genom försäljning till ca 17 %) 24,4 lnd. Leasing 22,2 Två utländska företag(grundare) äger ca 21 % (numera ca 64 %)

3,8 Wigral 15,2 (Uppgiften osäker) 34,2 Hennes 13,5 Utflyttad privat svensk ägare (ar— vinge) ca 13 % 22,1 PLM 13,4 Två utländska branschföretag 7,5 % 262.9 LM Ericsson 11,8 Sex utländska institutioner ca 8 %

6.1 Borås lnvest 11,0 Utflyttad privat storägare svarar för

huvuddelen 117,2 SKF 10,7 Fyra utländska institutioner ca 7 % 221,7 Electrolux 10,4 Tre utländska institutioner ca 6 % 57,8 Swed. Match 8,9 Fyra utländska institutioner ca 4 %

3,5 Alcro 7,5 Utflyttade arvingar ca 4 %

5,0 NifeJungner 7,2

2,7 Atlantica 7,0 Tre utländska försäkr. bolag ca 3 % 2,6 Rotor 6,9 5,0 Monark 6,6 Utllyttade arvingar äger ca 3 % 21,3 MoDo 6,5

4,2 lro 6,2 5,6 Weibull 6,2 Utllyttade arvingar huvuddelen 20,8 Perstorp 6,1 8892 Summa 20 största

" Procent av aktiekapitalet. b Värdena i mkr gäller utgången av december 1979. Källor: Riksskatteverket kupongskattestatistik. Egna bearbetningar av VPC:s aktie— böcker.

• Sida 54
•  Original

Tabell 7.6 20 företag med störst utländskt ägande i milj. kr 1979:

Utl. äg." Bolag" Utl. äg. Kommentar Börsvärde” % milj. kf' tot. milj. kr 11,8 x L M Ericsson 262,9 '? 2 222 10,4 x Electrolux 221,7 ') 2140 10,7 X SKF 117,2 " 1 098 5,8 Cementgjut. 96,5 Utll. sv. priv. pers. ca 4 % 1663 5,9 X Volvo 89,4 Fyra utl. inst. ca 4 % 1525 8,9 X Swed. Match 57,8 " 655 4,1 X Asea 55,2 Utl. branschför. ca 1 % 1339 4,6 Skandia 49,0 Utl. förs.bol. 2,5 % | 052 2,7 S—E-Banken 48.7 1 779 4,6 X Alfa-Laval 46,6 En utländsk inst. har 1 % 1008 3,9 X Atlas Copco 43,6 1 126 3,3 SCA 42,0 1 277 3,4 Astra 38,9 1 132 5,0 Beijerinvest 34,8 Ett utl. bolag har 3 % 701 3,2 Saab-Scania 33,2 1 037 1,6 Sandvik 30,5 1 945 3,2 X AGA 29,8 932 2,3 Stora Kopp. 29,1 1 241 3,6 Investor 26,4 729 13,4 PLM 22,1 17 165 5,60 Summa 20 bol. 1 375 24 766

”"X" anger att bolaget ingick i VPC:s stickprovsundersökning. bSe kommentar till föregående tabell. *"Vägt. ”Börsvärde vid utgången av december 1979.

" Procent av aktiekapitalet.

Källor: Se noter till tabell 7.5.

• Sida 55
•  Original

Tabell 7.7 Utlandsägare: största enskilda institutionella ägare 1979

Innehav

Placerare Land Ägt bolag mkr %" Anmärkning Soc. Gen. Belg. Belgien Electrolux 81 3,8 Sålt 1980—81 Comp. R. Asturienne Belgien Boliden 50 8,3 Sålt 1980 A/S Freia Norge Marabou 37 44,6 Ass. Gen de France Frankrike Skandia 25 2,4 FN:s pens. fond USA LM Ericsson 22 1,0 IFl Internat_ Luxemburg SKF 22 2,0 lim Walter Corp. USA Beijerinvest 20 2,7 Hershey Food Corp. USA Marabou 14 17,0 Mercantile Cred. England lnd. Leasing 12 10,6 U.S. Leasing USA lnd. Leasing 12 10,6 Strömberg OY Finland Asea 9 0,7 AEG-Telef. Int. Schweiz AEG-Telef. 9 30,1 Delv. sålt 198] DAF Holland Volvo 8 0,5 Sålt 1981 Metal Box England PLM 7 4,3 Contin. Can Canada PLM 5 3,2

Summa 15 ägare 333

"1 % av aktiekapitalet. Kommentar: Tabellen innehåller inte de utländska banker och mäklarfirmor som förvaltar kunders innehav eller deras kunder. Dessa kunder har inte kunnat iden— tifieras, men de torde huvudsakligen äga mindre och medelstora innehav i svenska

börsföretag.

Till ovanstående tabell kan läggas två större privatägda innehav i ”ut- ländska” händer: den i Schweiz bosatte svenske affärsmannen Allan Skarne (innehav i Cementgjuteriet, värt ca 70 milj. kr) och den saudiarabiske af- färsmannen Saleh Kamel (aktier i Volvo till ett värde av ca 5 milj. kr). I tabell 7.4 ovan ingår dessa båda plus 333 milj. kr (enligt tabell 7.7 ovan) som delkategorin "Stora enskilda innehav” med avrundat 400 milj. kr. Ut- över dessa båda privatpersoner torde ytterligare privata individuella innehav på > 5 milj. kr finnas, men de olika ägarna i denna kategori har inte studerats

systematiskt.

7.3. Utvecklingstendenser 1980—81

Fram t. o. m. 1980 har de utländska aktieägarna varit nettosäljare varje år av börsaktier som framgår av tabell 7.8 nedan. År 1981 kan dock ha inneburit ett trendbrott, som beror på dels ökat intresse utomlands för svenska aktier, dels uppmjukade regler i Sverige.

Före 1980 var export av börsaktier från Sverige inte tillåten annat än i undantagsfall och då i samband med introduktion av ett svenskt företag på någon utländsk börs eller i samband med någon enskild företagsaffär. Utlandets intresse för placeringar i svenska börsaktier var också svagt. Som relativt färska exempel på detta kan nämnas de två emissioner av konvertibla

• Sida 56
•  Original

skuldebrev på vardera 25 milj. dollar som Aga och Esselte genomförde i utlandet 1978. Efter kort tid hade de utländska placerarna återsålt praktiskt taget hela beloppet till Sverige.

Fr.o.m. 1980 lämnar riksbanken tillstånd till överflyttning av svenska börsaktier till utlandet under förutsättning att detta kan gynna bolagets ex- port eller underlätta dess fmansiering utomlands. Under 1980 och första hälften av 1981 gavs tillstånd för 15 börsföretag att föra ut aktier till ett värde av högst ca 1 miljard kr (mätt enligt börskurserna 30/6 1981). Av denna kvot hade under perioden ca hälften utnyttjats. Detta innebär alltså att utländska placerares intresse för svenska aktier steg markant under dessa två år. Men samtidigt tycks återförsäljningarna av aktier också ha ökat, varför nettoinvesteringen fortfarande var negativ 1980 och bara mycket svagt positiv 1981. (Den statistik från bankinspektionen, som ligger till grund för Aktiv Placerings uppgifter enligt tabell 7.8, förefaller dock ha stora bris- ter.)

Tabell 7.8 Utländska ägares nettoinvesteringar i svenska börsaktier

1976 1977 1978 1979 1980 1981

Utländska nettoköp —1 14 —125 —150 —107 —232 +38

Källa: Aktiv Placering, bankinspektionen.

I huvudsak avser de transaktioner som redovisas i tabell 7.8 ovan köp och försäljningar av redan utestående börsaktier. Fr.o.m. 1981 har dock även ett par större riktade nyemissioner från enskilda börsföretag till ut— landsmarknaderna genomförts.

Cardo har under hösten 1981 via Hambros Bank i London emitterat 400000 fria B-aktier till ett värde av 128 milj. kr till den engelska aktie— marknaden. Fortia har i USA givit ut 3 milj. fria B-aktier till ett totalt värde av drygt 250 milj. kr. AGA har emitterat ett konvertibelt obligationslån utomlands på 30 milj. dollar (ca 170 milj. kr). I början av 1982 har LM Ericsson beslutat emittera ett konvertibelt lån i utlandet till ett värde av ca 225 milj. kr.

Dessa transaktioner ingår troligen inte i den statistik för 1981 som re- dovisats ovan. (Beträffande emissioner av ännu ej konverterade skuldebrev ingår de inte heller i mina kalkyler.)

En överslagsmässig beräkning på basis av Aktiv Placerings uppgifter och ovannämnda riktade emissioner indikerar att den utlandsägda delen av den svenska börsaktiestocken vid utgången av 1981 hade ett värde av 4—5 mil- jarder kr och en andel på drygt 4 % av börsvärdet. Jämfört med läget två år tidigare, vid utgången av 1979, skulle därmed utlandsandelen ha stigit något.

• Sida 57
•  Original

8. Övriga ägare

8.1. Börsnoterade bolag

8. 1 . 1 Börsnoterade investmentbolag

Det är ett välkänt faktum att börsnoterade investmentbolag sedan länge dels äger betydande aktieposter i börsnoterade företag av olika slag, dels själva utgör en viktig del av de börsnoterade företagen. Begreppet invest- mentbolaget har i första hand en skattemässig definition, som närmare be- skrivs i kapitel 9. (En uppskattning av börsvärdet med avdrag för det ”mel- lanhandsägande" som investmentbolagen representerar återfinns också i ka- pitel 9.)

Investmentbolagen brukar numera indelas i två huvudgrupper: rena in- vestmentbolag och blandade. Med rena investmentbolag avses sådana bolag som huvudsakligen förvaltar börsaktier (så gott som alltid minoritetsposter) medan blandade investmentbolag utöver en börsportfölj också har en vä- sentlig rörelsedrivande del i form av hel- eller majoritetsägda dotterbolag.

Vid början av 1982 fanns på börslistorna 13 rena investmentbolag, Car- negie, Custos, Export Invest, Företagsfmans, Hevea, Industrivärden, In- vestor, Kinnevik, Opus, Protorp, Providentia, Rang Invest och Öresund, och 16 blandade, AEG (fr.o.m. 1982, 1 rapportens tabeller karakteriserat som rörelsedrivande bolag), Almedahl, Aritmos, Asken, Beijerinvest (nu- mera köpt av Volvo), Borås Invest, Cardo, Eken, Gorthon Invest, Kuben (f.d. Kanalen), Promotion, Ratos, Saléninvest, Sila, Säfveån och Wigral. (Utanför börslistorna finns t. v. det under 1981 nystartade blandade invest- mentbolaget Argentus.) Under senare år har tillväxten i fråga om antal bolag varit starkast för de blandade investmentbolagen.

Gränserna mellan de båda kategorierna är dock inte knivskarp, eftersom flera av de "rena" investmentbolagen driver rörelse i dotterbolag (Carnegie, Custos, Industrivärden, Kinnevik och Rang Invest). Ett par andra har haft rörelsedrivande dotterbolag, som sedan har sålts (Företagstinans, Investor).

8.1.2. Övriga börsföretag

Som framgår av beräkningarna i kapitel 2 och kapitel 10 har övriga (rö- relsedrivande) börsföretag investerat kraftigt i börsaktier och de utgör till- sammans numera en viktig och växande placerargrupp. Bakgrunden till och karaktären av dessa aktieinnehav är mycket skiftande. Här ges en beskriv-

• Sida 58
•  Original

ning av några olika renodlade typfall (i verkligheten kan dock ofta ett visst börsföretags aktieportfölj vara sammansatt av poster av olika karaktär).

Några bolag har låtit börsintroducera dotterbolag och behållit aktier i dessa därefter. Så har t.ex. Aseas innehav i Esab och Fläkt tillkommit.

Vissa aktieinnehav har tillkommit i samband med försäljning av bolag eller rörelsegrenar, varvid det säljande bolaget har fått betalning i aktier i det köpande bolaget, bl. a. i följande exempel. Asea sålde dotterbolaget Elektrohelios till Electrolux i mitten av 1960-talet och fick betalt i nya Elec- troluxaktier (vartill kommer stora poster Electrolux, som Asea har förvärvat på andra sätt). Uddeholm sålde sin skogsrörelse till Billerud och fick delvis betalt i form av nya Billerudsaktier, som senare utökades genom köp från andra ägare.

Andra aktieinnehav har karaktär av långsiktiga markeringar av samhö- righet mellan två bolag, ofta tillhörande en viss ägargrupp. Korsnäs äger t. ex. en större post aktier i Sandvik sedan 1950-talet — båda domineras av investmentbolaget Kinnevik.

Strategiska aktieposter (långsiktiga innehav där syftet inte enbart är ka- pitalförvaltning) är också vanliga utan att de berörda bolagen ingår i samma ägargrupp. Dagens Nyheters AB har en större post i Holmen, som är fö- retagets viktigaste leverantör av tidningspapper. Boliden äger sedan något är ca 25 % av röstetalet i Sydkraft.

Börsaktier som ett inslag i en "aktiv finansförvaltning” är en gammal företeelse hos försäkringsbolagen Atlantica och Skandia. De har också blivit allt vanligare hos många andra rörelsedrivande bolag under senare år, bl. a. hos Ahlsell, Cementgjuteriet, Esselte, Fabege, Jacobson & Widmark, och Prospector.

Slutligen bör också nämnas de aktieinnehav i investmentbolaget Sila, som är spridda bland många börsnoterade industriföretag. Sila äger 50 % av SAS svenska moderbolag ABA och därigenom indirekt 3/ 14 av det skandinaviska flygbolaget. Dessa aktieinnehav i Sila har i de flesta fall tillkommit i samband med tillkomsten av Sila under mitten av 1940-talet som en gemensam ma- nifestation av näringslivet och svenska staten.

Vid slutet av 1979 fanns börsaktieinnehav av nämnvärd storlek hos 47 rörelsedrivande börsbolag. Antalet torde vara ungefär oförändrat vid slutet av 1981, men nettoinvesteringarna i börsaktier för denna grupp har uppgått till stora belopp under dessa två år.

De 10 största aktieinnehaven 1979 bland de rörelsedrivande börsbolagen (exkl. Skandia, som i rapporten oftast hänförs till försäkringsbolag) ägdes av följande bolag (börsaktiernas dagsvärde i milj. kr 31/12 1979):

Tabell 8.1 10 största aktieportföliema bland börsnoterade rörelsedrivande bolag 1979

Asea 886 SCA 83 Korsnäs 220 Papyrus 73 Cementgjuteriet 200 Hufvudstaden 61 Uddeholm 144 Euroc 59 Dagens Nyheter 135 Broströms 41

Källa: Resp. bolags årsredovisning, Findata.

• Sida 59
•  Original

8.2. Övriga (ej börsnoterade) aktiebolag

I arbetet på denna rapport har jag av praktiska skäl tvingats arbeta med två olika undergrupper för att kartlägga det totala börsaktieägandet bland icke börsnoterade aktiebolag. Utifrån börsbolagens aktieböcker harjag iden- tilierat ett antal större aktieägare i denna kategori. Jag har sedan analyserat dessas årsredovisningar för 1979 och sammanfört bolag med ett portföljvärde på >10 milj. kr i en kategori som jag kallat ”Stora rörelsedrivande bolag”. För bolag med annan bokslutsdag än 31/ 12 1979 har jag schablonmässigt uppskattat portföljens marknadsvärde denna dag med hjälp av Affärsvärl- dens generalindex. I några undantagsfall har jag slagit samman samförvaltade aktieinnehav för aktiebolag med sammanhängande pensionsstiftelser, eko- nomiska föreningar eller andra juridiska personer än aktiebolag.

För övriga bolag (med mindre aktieponföljer, från kanske några tusen kr upp till 10 milj. kr) har det varit praktiskt omöjligt att göra en motsvarande kartläggning. Jag har därför tvingats göra uppskattningar av det totala ak- tieägandet i denna kategori utifrån stickprovsundersökningar av aktieböck- erna.

8.2.1. Bolag med aktieinnehav >10 milj. kr

Jag har totalt identilierat 25 icke börsnoterade företag (koncerner eller motsv.) med innehav av börsaktier på >10 milj. kr den 31/12 1979. Det sam- manlagda marknadsvärdet för portföljerna hos dessa 25 bolag uppgick till drygt 1,8 miljard kr. De 10 största av dessa portföljer återges i tabell 8.2 nedan.

Ägarstrukturen bakom dessa 25 bolag har inte studerats i detalj. Ett all- mänt intryck är dock att privatpersoner dominerar medan det institutionella ägandet troligen är relativt litet.

Tabell 8.2 10 största aktieportföljerna bland icke börsnoterade rörelsedrivande bolag 1979

Protorp” 310 Johnsonkoncernen 79 KF med dotterbol. 293 Hasselfors 58 Praktikerbolagenb 263 Graningeverken 51 Bonnierföretagen 128 L E Lundberg 51 Salénia 83 Pripps Bryggerier 50

" Protorp börsnoterades under 1981. ”Inkl. Investment AB Collector gruppens pensionsstiftelser m. 11

Källa: Resp. bolags årsredovisning.

8.2.2. Bolag med aktieinnehav (10 milj. kr

Denna grupp är mycket stor, räknat i antal ägare. Jag har därför tvingats göra en uppskattning av denna ägarkategoris innehav av börsaktier på basis av stickprov i 8 börsbolags aktieböcker (som alltid omfattar dessa aktieböcker ägare med >500 aktier var). Möjligheter att göra stickprov bland ägare till (500 aktier föreligger inte och för det ägande som finns i denna kategori har jag tvingats göra försiktiga ”frihandsuppskattningar".

• Sida 60
•  Original

1 tabell 8.3 redovisas resultatet av stickprovet. som för ett par av de 8 studerade bolagen utfördes på aktieböcker från två tillfällen.

Tabell 8.3 Antal icke börsnoterade rörelsedrivande bolag med mindre aktieinnehav 1975 resp. 1978

Bolag Hösten 1975 Vintern 1978 Antal äg. % av Antal äg. % av ak. kap. ak. kap.

Atlas Copco 45 0,9 65 1,1 Billerud — — 33 1,7 Electrolux 72 2,0 — — Sandvik — — 43” 2,0" SKF — — 169 6,1 Sv. Handelsbanken ? 1,0 — — Uddeholm — — 124 4,3 Volvo ? 2,0 - —

” Enligt aktieboken per 25 mars 1977. Källa: Egna bearbetningar av aktieböcker från VPC med uppgifter om ägare till >500 aktier i resp. bolag.

Ett enkelt ovägt genomsnitt för ovanstående 8 bolag antyder att ca 2,3 % av aktiekapitalet skulle ägas av icke rörelsedrivande bolag med >500 aktier. Med tanke på att de 8 studerade bolagen tillhör de mest spridda på börsen torde den andel av samtliga börsaktier som ägs av icke börsnoterade bolag med små aktieportföljer vara lägre. Å andra sidan harjag här inte fått någon uppfattning om de aktier som ägs av bolag med (500 aktier i de olika bolagen.

Överslagsmässigt torde icke börsnoterade rörelsedrivande bolag med börs- aktieportföljer (10 milj. kr totalt äga ca 4 % av det totala börsvärdet 1979, motsvarande ca 1,9 miljarder kr.

8.3. Försäkringsbolag

Försäkringsbolagens nyplaceringar och aktuella innehav av börsaktier re- dovisas kvartalsvis i SCB:s Statistiska Meddelanden (SM), serie K Kredit- marknad. Tyvärr anges dock aktuella innehav i nominella värden utan uppgift om aktuella marknadsvärden (på denna punkt borde det vara mycket enkelt att göra statistiken mera meningsfull!)

I SCB:s SM K: 1980:10 om Investmentbolagen uppskattas marknadsvärdet av försäkringsbolagens svenska börsaktier till ca 6,5 miljarder kr. Jag har efter genomgång av 17 försäkringsbolags årsredovisningar manuellt beräknat dessa bolags samlade svenska börsaktieinnehav enligt börskurserna den 30/12 1979 till 5,2 miljarder kr. Utanför denna beräkning ligger ett tiotal bolag eller grupper, bl. a. de viktiga Länsförsäkringsbolagen. Det förefaller därför rimligt att som SCB gjort uppskatta alla försäkringsbolags innehav till ca 6,5 miljarder kr (13 % av börsvärdet). I detta belopp ingår då även Skandia (som i några andra sammanhang, där detta då angivits, betraktats som rörelsedrivande börsföretag).

• Sida 61
•  Original

8.4. Stiftelser, fonder, övriga juridiska personer

Denna grupp ägare innehåller en lång rad olika typer av ägare: stiftelser (som i sin tur kan vara av skiftande slag), fonder, ideella föreningar, fackliga organisationer, kyrkor och religiösa samfund är de viktigaste. Metodiken i undersökningen har här varit samma som för icke börs- noterade rörelsedrivande bolag enligt avsnitt 8.2. Större stiftelser etc. med större aktieinnehav har granskats för sig medan stiftelser etc. med mindre aktieinnehav har blivit föremål för uppskattningar. Jag har också haft hjälp av den undersökning av förhållandena 1978 som stiftelseutredningen pub- licerade 1979 (Ds Ju 1979:4. Stiftelser, en statistik undersökning av statistiska centralbyrån på uppdrag av och i samarbete med stiftelseutredningen).

8.4.1. Större placerare

Totalt har jag identifierat 50 placerare med tillsammans 3,4 miljarder kr i börsaktier. Dessa fördelar sig på följande kategorier:

Tabell 8.4 Stiftelser etc. med större aktieinnehav 1979

Kategori Antal, ca Sammanlagt markn. värde milj. kr

Familjestiftelser 30 1 300 Pensionsstiftelser 6 980 Fackliga organisationer 5 650 Ideella organisationer 6 250 Personalstiftelser 4 240

Summa 50 3 420

8.4.2. Mindre placerare

Liksom i fråga om rörelsedrivande bolag enligt avsnitt 8.2.2 ovan har jag genom stickprov på 8 bolag undersökt förekomsten av stiftelser etc. med mindre innehav (men >500 aktier). Resultatet sammanfattas i tabell 8.5.

Tabell 8.5 Antal stiftelser, fonder etc. med mindre aktieinnehav 1975 resp. 1978

Bolag Hösten 1975 Vintern 1978 Antal äg. % av Antal äg. % av ak. kap. ak. kap. Atlas Copco ? 7,9 316 8.9 Billerud — 113 7,5 Electrolux '? 6,2 — — Sandvik — — 248” 12,2” SKF — — 544 9.4 Sv. Handelsbanken '? 10,8 — — Uddeholm — — 219 6,8 Volvo 265 7,7 — —

"Enligt aktieboken per 25 mars 1977. Källa: Egna bearbetningar av aktieböcker från VPC med uppgifter om ägare till >500 aktier i resp. bolag.

• Sida 62
•  Original

Med ett analogt resonemang som i avsnitt 8.2.2 ovan harjag uppskattat aktieägandet i denna kategori på följande sätt:

Ett enkelt ovägt genomsnitt för ovanstående 8 bolag antyder att ca 8,6 % av altiekapitalet skulle ägas av stiftelser etc. med >500 aktier. Med tanke på att de 8 studerade bolagen tillhör de mest spridda på börsen torde den andel av samtliga börsbolag som ägs av denna ägarkategori vara lägre. Å andra sidan har jag här inte fått någon uppfattning om de aktier som ägs av stiftelser etc. med (500 aktier i de olika bolagen.

Överslagsmässigt torde stiftelser. fonder etc. med mindre aktieinnehav totalt äga ca 9 % av det totala börsvärdet 1979, motsvarande ca 4,3 miljarder kr.

• Sida 63
•  Original

9. Slutliga ägare och mellanhandsägare

En betydelsefull del av börsföretagen är investmentbolag, vilkas viktigaste uppgift är att äga aktier i andra börsföretag. Förekomsten av dessa invest- mentbolag leder bl.a. till en viss dubbelräkning av börsföretagens värde. I detta kapitel skall jag därför kortfattat försöka analysera förhållandena med den något abstrakta förutsättningen att investmentbolagen inte ex- isterar. I slutet av kapitlet skall jag också granska den relativt nya, men snabbt växande företeelsen "korsvis ägande" bland börsföretagen.

Investmentbolag är sådana företag som helt eller delvis ägnar sig åt att förvalta aktieinnehav i andra företag, oftast minoritetsinnehav. I de börs- noterade investmentbolagen består aktieportföljerna nästan helt och hållet av innehav i andra börsnoterade företag. Begreppet investmentbolag har också en skattemässig innebörd: under vissa förutsättningar (viss ägarsprid- ning och portföljsammansättning, vidareutveckling av minst 80 % av ut- delningsintäkterna) får investmentbolaget skattefrihet för sina utdelnings- intäkter.

Sedan mitten av 1970-talet har det blivit brukligt att dela in investment- bolagen i två undergrupper: ”rena" investmentbolag, som huvudsakligen förvaltar börsaktier, och "blandade”, som vid sidan om en börsportfölj också har en väsentlig rörelsedrivande del i hel- eller majoritetsägda dotterbolag. Även inom de flesta ”rena" investmentbolag finns dock rörelse av olika slag.

Tabell 9.1 Slutliga ägares och mellanhandsägares innehav december 1979 (miljarder kr) '

Slutliga Försäkrings- Stiftelser Hushåll Summa ägare bolag” etc.” 0 utl, äg.

4.8 9.3 19.4" 33.5 Mellan— Börsnot. Övriga Övriga Summa hands- investm.- börsbolag aktie- ägare bolag bolag

7.0 4,1 3,7 14,8

Totalsumma (börsvärde brutto) 48_4

”Exkl. Skandia (som ingår i "övriga börsbolag") ”Inkl. fjärde AP-fonden, aktiefonder etc. "Varav utländska ägare 1,9.

• Sida 64
•  Original

' Se även kapitel 8 samt Ragnar Boman: Blandade investmentbolag, uppsats i Beijerinvests årsredovis- ning 1977, s. 50 f.

En stor och växande aktieförvaltning finns också som nämnts bland de i huvudsak rörelsedrivande börsföretagen till exempel Asea, Cementgjuteriet och Dagens Nyheter. Med andra ord är gränserna flytande bland de tre huvudkategorier börsföretag som äger börsaktier.1

Mycket schematiskt kan man gruppera de olika ägarkategorierna enligt tabell 9.1. Med mellanhandsägare avses alla ägare som i sin tur ägs av någon bakomliggande ägare (slutlig ägare), dvs. framför allt aktiebolag. Siff- rorna anger aktieinnehavens marknadsvärde. Om vi eliminerar allt mellanhandsägande, kan de olika slutliga ägarka— tegoriernas andelar av det på samma sätt reducerade börsvärdet uppskattas på följande sätt:

Hushåll 52 % Stiftelser etc. 28 % Försäkringsbolag 14 % Utländska ägare 6 %

Summa 100 %

Med en alternativ metod att beskriva det slutliga aktieägandet fördelas mel- lanhandsägandet ut på de olika slutliga ägarkategorierna (be10pp 1 miljarder kr), dvs. vi eliminerar helt det indirekta ägandet:

Tabell 9.2 Slutliga ägares totala aktieägande (miljarder kr)

Ägarkategori Direkt lndirektägande ägande _ Via börsbol. Via övr. AB Summa

Hushåll 17,5 5,8 2,6 25,9 Stiftelser 9,3 3,1 0,7 13,1 Försäkr.bolag 4,8 1,6 0,2 6,6 Utländska äg. 1,9 0,6 0,2 2,7

Summa 33,5 11,1 3,7 48,4

Anm.: Vid fördelningen av det indirekta ägandet har jag utgått från samma andelar för de slutliga ägarkategorierna i mellanhandsägarna som för alla börsbolag. Detta styrks bl. a. av en genomgång av ägarstrukturen i de sju största investmentbolagen (med tillsammans 70 % av samtliga investmentbolags börsvärde), där ägarandelarna nära sammanfaller med resp, ägarkategoriers andelar av hela börsen. För övriga (ej börsnoterade) aktiebolag har jag schablonmässigt antagit att aktierna i dessa bolag ägs till 70 % av hushåll, 20 % av stiftelser, 5 % av försäkringsbolag och 5 % av utländska ägare.

Tabellerna 9.1 och 9.2 bör snarast ses som kalkylexempel med viss relevans på främst ett område: hur stor del av de rörelsedrivande börsföretagens utdelningar tillfaller ytterst de olika slutliga ägargrupperna. Det är dock av flera skäl omöjligt att direkt använda siffrorna i tabellerna för beräkningar av de slutliga ägarnas förmögenhetsökningar på grund av kursstegringar:

El Endast några få mellanhandsägare är enbart aktieförvaltande (se vidare ovan), varför mellanhandsägarnas förmögenhetsökningar från kurssteg- ringar på börsportföljen inte på ett entydigt sätt "fortplantar sig” till de slutliga ägarna.

• Sida 65
•  Original

Cl Aktiemarknaden värderar inte aktierna i renodlade investmentbolag till exakt 100 % av aktieportföljens dagsvärde, utan till normalt 65—80 %. Denna ”rabatt” har historiskt varken varit konstant mellan olika, jäm- förbara investmentbolag eller konstant över tiden. Cl I alla aktieägande börsföretag med större eller mindre rörelsedrivande verksamhet påverkas kursutvecklingen på de egna aktierna (och därmed de slutliga ägarnas förmögenheter) i större eller mindre grad av helt andra faktorer än aktieportföljens utveckling.

Som ett exempel på en annan typ av svårigheter att beräkna de slutliga ägarnas förmögenhetsförändringar genom värdeförändringar i icke renodlat aktieförvaltande bolags portföljer kan vi beskriva en ägarmässigt samman- hängande grupp på fyra börsföretag, Opus, Protorp, Euroc och Skånska Ce- mentgjuteriet. De två förstnämnda bolagen är renodlat aktieförvaltande me- dan Euroc är en diversifierad industrikoncern och Cementgjuteriet ett av Europas största byggnadsföretag (med stor finans- och fastighetsförvaltning).

29% 3 Opus 1% 32% Protorp

95% 32%

Cementgjuteriet 28%

Figur 9.1 Fyra samman- Anm.: Andelar av aktiekapitalet hängande börsbolag.

Denna grupps sammanlagda ägarandel i resp. företag ser ur på följande sätt:

Sammanlagd andel av aktiekap. i Protorp 64 % Sammanlagd andel av aktiekap. i Opus 57 % Sammanlagd andel av aktiekap. i Euroc 46 % Sammanlagd andel av aktiekap. i Cementgjut. 25 %

Om vi enbart tar hänsyn till det mellanhandsägande i dessa företag som är representerat inom denna grupp. motsvarar detta t. ex. 33 % av de fyra företagens börsvärde enligt nedanstående uppställning:

Företag Börsvärde milj. kr "Gruppinterna" d:o 31/12 1981 mellanhands- milj. kr ägares andel %

Opus 344 57 196 Protorp 460 64 294 Euroc 491 46 226 Cementgi. 3 609 25 902 Summa 4904 33” 1 618

” Vägd andel.

• Sida 66
•  Original

Vid sidan om detta mellanhandsägande finns i de fyra bolagen också ett mer konventionellt mellanhandsägande i form av investmentbolag och andra aktiebolag. Dessa, i förhållande till de fyra studerade företagen "ex— terna" mellanhandsägare svarar för följande andelar av aktiekapitalet:

Företag Börsvärde milj. kr "Externa" Dzo milj. 31/12 1981 mellanhands- kr. ca ägares andel %, ca Opus 344 20 70 Protorp 460 20 90 Euroc 491 10 50 Cementgj. 3 609 10 360 Summa 4 904 12” 570 Totalt mellanhandsägande 45" 2 200

" Vägda siffror.

[ denna fyrabolagsgrupp svarar Cementgjuteriet för det helt dominerande börsvärdet, i kraft av sin byggnads- och fastighetsrörelse. En kursstegring på Cementgjuteriets aktier med t. ex. 10 % på grund av t. ex. höjd lönsamhet i entreprenadverksamheten eller stigande marknadsvärden på fastighetsbe- ståndet fortplantar sig givetvis till stigande portföljvärden för de rena in- vestmentbolagen Opus och Protorp och därmed stigande aktiekurser för dessa båda bolag. 1 nästa led kommer en förmögenhetsökning för ägarna till Opus och Protorp (dvs. bl. a. Euroc och Cementgjuteriet) och därmed teoretiskt en kursstegring på dessa båda sistnämnda företags aktier. Men för denna kursbildning i andra ledet spelar värdena på aktieportföljerna bara en underordnad roll.

Under senare år har dessa komplikationer ökat på den svenska aktie- marknaden. Dels har, som har framgått av kapitlen 2 och 10, rörelsedrivande bolag (både börsnoterade och andra) gjort stora nyplaceringar i börsaktier. Dels har förekomsten av korsvis ägande ökat.

Korsvis ägande av ovanstående typ bland börsföretagen är en företeelse, som i stort sett har uppstått under 1970-talets andra hälft. I flera fall rör det sig helt enkelt om passiva kapitalplaceringar utan ömsesidiga bindningar eller andra särskilda syften. I några fall kan ägarrelationen tolkas som ett uttryck för samarbete, samhörighet e. d., och även kombinerat med en öns- kan att försvåra ev. uppköpsförsök (så t. ex. i fallet med Euroc — Cement- gjuteriet — Opus — Protorp, där initiativet till bildandet av de båda sistnämnda rena investmentbolagen togs av Cementgjuteriet 1974 efter flera års ansatser till uppköpsförsök). [ ett par andra fall har företag A köpt en större post i företag B mot B:s vilja. För att då kunna hålla "tummen i ögat" på A har B köpt en post aktier i A.

Effekten av ett större korsvis ägande kan bli att betydelsen av allt externt ägande mer eller mindre neutraliseras och att därmed företagsledningarna i de berörda företagen i praktiken tar över även ägarfunktionen (någon gång kan detta t.o.m. vara syftet).

I följande sammanställning redovisas ett 20-tal börsföretag med korsvis ägande av betydelse. Siffrorna kan dock inte utan vidare läggas till grund för slutsatser, eftersom inflytandebilden också påverkas av röstandelarna för ev. övriga storägare.

• Sida 67
•  Original

Promotion

SCA

6%

Industrivärden W"

Borås Invest

Volvo

7%

13% Siffrorna avser andelar av röstvärdet. Källor: Årsredovisningar för resp. företag, aktieböcker från VPC.

.. F ' 9. ' " Anm.: Under våren 1982 har korsvis ägande vuxit fram i ytterligare fore— där”)? Korsvis agactjde tag. Då exakta uppgifter om röstandelar inte varit tillgängliga, har dessa .an . orsfbreragen V' nya företag inte kunnat tas med. arsskrfietI98I/1982.

• Sida 68
•  Original

• Sida 69
•  Original

10. Utvecklingen 1980—81

10.1. Inledning

Huvuddelen av denna rapport och de mest omfattande uppgifterna gäller ägarförhållandena vid slutet av 1979. För denna tidpunkt harjag så detaljerat som möjligt undersökt ägarstrukturen från två håll, dels börsföretagens ak- tieböcker, dels uppgifter om olika ägarkategoriers aktieinnehav.

Det finns också anledning att beröra även de båda senaste årens utveckling. Under 1980 och 1981 harju flera viktiga förutsättningar för aktiemarknaden förändrats på ett mer genomgripande sätt än på många år. Syftet har varit att stimulera hushållens aktiesparande.

Privatpersoners utdelningsintäkter upp till en viss gräns berättigar fr. o. m. beskattningsåret 1981 till skattereduktion. Beskattningen av realisations- vinster har mildrats något. Skattesparandet i aktiesparfonder berättigar fr. o. m. 1980 till en höjd skattereduktion på 30 % (tidigare 20 %) av det sparade beloppet. Jämförbara politiskt beslutade förändringar är nog bara införandet av realisationsvinstskatt på aktier 1965 (viket då torde ha lett till minskat privat intresse för aktieplaceringar).

Under 1981 har också volymen nyemissioner och introduktioner av nya börsföretag varit större och kursutvecklingen mer fördelaktig än på länge. Allt detta har medfört en spridd uppfattning att den långvariga förskjut- ningen mot allt större institutionellt ägande skulle ha upphört och vänts i en ökande andel hushållsägande.

Även om tillgängligt grundmaterial för 1980 och framför allt 1981 har varit ganska magert, har jag därför ändå velat försöka skissera några hu- vuddrag i utvecklingen och bl. a. undersöka huruvida institutionaliseringen skulle ha upphört.

10.2. Nettoinvesteringar för olika grupper

De nya skattereglerna blev kända på aktiemarknaden under sommaren och hösten 1980 och torde ha påverkat placerarnas beteende omedelbart. Bl. a. ledde detta till en kraftig kursuppgång under hösten 1980 och denna fortsatte under större delen av 1981. Som framgår av tabell 10.1 tycks paradoxalt nog hushållens nettoförsäljningar ha ökat under 1981.

Siffrorna för 1981 är delvis preliminära och därför behäftade med större osäkerhet än uppgifterna för tidigare år. De slutgiltiga siffrorna torde dock inte förändra det allmänna intrycket av utvecklingen.

• Sida 70
•  Original

Tabell 10.1 Ägarkategoriers nettoinvesteringar i börsaktier 1980—1981

Nettoinvesteringar milj. kr

1980 198]

Försäkringsbolag +136 + 593” Fjärde AP-fonden +126 + 179 Börsnot. investm.bolag +377 + 35017 Aktiefonder + 77 +1 270 Rör.driv. börsbolag +220 +1 000" "Småsparare" —500*"” — 600"l Utländska placerare —232 + 30 Övriga (restpost? —240 —-1 840

Marknadens tot. nettoinv." —246 +] 309

" Varav Skandias köp av alla aktier i fastighetsföretaget Forsen uppgår till ca 340 milj. kr. 1710 större investmentbolag (med Värdemässigt ca 60 % av alla investmentbolags ak— tieportföljer) för vilka uppgifter föreligger om nettoinvesteringarna 1981 samt det under året nybildade Argentus. ” Preliminära uppskattningar på basis av tillgängliga årsredovisningar och delårsrap- porter. " Alla innehav (500 aktier (se vidare avsnitt 3.3). " Siffror för 18-månadersperi0den augusti/september 1979 — februari/mars 1981, om— räknade till 12 månader. " Siffror för 6-månadersperioden februari/mars 1981 — augusti/september 1981, om- räknade till 12 månader. "Saldopost med större osäkerhet än övriga uppgifter: omfattar hushåll med >500 aktier, icke börsnoterade bolag, stiftelser, fonder och övriga juridiska personer. " Summan av nyemissioner + nyintroduktioner ./. uppköp av börsföretag, allt räknat efter kontantlikvider under resp. år. Källor: Aktiv Placering (internt arbetsmaterial på basis av uppgifter från Statistiska Centralbyrån Statistiska Meddelanden serie K resp. bankinspektionen), egna beräk— ningar på grundval av årsredovisningar och aktieböcker från VPC.

Kännetecknande för 1980 var fortsatta kraftiga nettoinvesteringar för de "traditionella" grupperna av institutionella placerare, dvs. försäkringsbolag, fjärde AP-fonden, samt börsnoterade investment- och rörelsedrivande bolag och fortsatta minskningar för de olika grupperna hushåll. Aktiefondernas och de utländska placerarnas nettoinvesteringar var som synes relativt små. (Utanför tabellen ligger Electrolux köp av Gränges 1980. Därigenom "för— svann" hushållsägda aktier till ett värde av ytterligare ca 300 milj. kr genom att köpet betalades med konvertibla skuldebrev som inte inräknas i börs- värdet.)

Under 1981 fortsatte nyplaceringarna från de traditionella grupperna av institutionella ägare. Framför allt domineras dock bilden av stora nettoköp för rörelsedrivande börsbolag (med Cementgjuteriet som största enskilda köpare) och aktiefonder.

Hushållen med större innehav (dvs. >500 aktier, exkl. "småsparare" med (500 aktier) ingår för båda åren i restposten "Övriga" tillsammans med icke börsnoterade bolag, stiftelser, fonder och övriga juridiska personer. För dessa institutionella ägare föreligger inga närmare uppgifter, men en över- slagsberäkning baserad på noggranna genomgångar av VPC:s aktieböcker indikerar nettoköp i storleksordningen 200 milj. kr för 1980—81 totalt. Bland

• Sida 71
•  Original

annat har affärsbankernas pensionsstiftelser och vinstandelsstiftelser varit stora nettoköpare. Därmed skulle hushåll med >500 aktier ha nettosålt aktier för 240+l840+200=2 800 milj. kr, dvs. ca 2,3 miljarder kr, under 1980—81. Om vi därtill lägger de uppskattade värdena från tabell 10.1 för "småspararnas" nettoförsäljningar, blir summan för samtliga hushåll net- toförsäljningar på ca 3,4 miljarder under dessa båda år, varav ca 0,9 miljard kr 1980 och 2,5 miljard kr 1981.

Under 1981 torde alltså hushållen ha nettosålt börsaktier till ett belopp, som är ungefär dubbelt så stort som deras nysparande i aktiesparfonderna. (1 vilken mån det rör sig om en överflyttning av besparingar från börsaktier till aktiefonder går inte att avgöra från dessa siffror, inte heller om säljarna av aktier och fondspararna är samma personer.)

10.3. Olika ägarkategoriers andelar av börsvärdet

Beskrivningen i tabell 10.1 över kapitalflödena kan översättas i en grov bild över de olika ägarkategoriernas andelar av det totala börsvärdet (alltså börsvärdet inkl. investmentbolag — samma metodik som i kapitel 2 ovan).

Mina beräkningar tyder på att hushållen har fortsatt att minska sina andelar i snabb takt. Även med hänsyn till ökningen av aktiefonderna har insti- tutionaliseringen av aktiemarknaden snarast skett ännu hastigare under de båda senaste åren än under slutet av 1970-talet.

Tabell 10.2 Olika ägarkategoriers andelar av börsvärdet, %

Vid utgången av år 1975 1979 1980 1981

Rör.driv. bol. ? 13 13 15" Stiftelser etc.” ? 16 16 16 Delsumma 25 29 29 31 Börsnot. inv.bol. 13 14 15 16 Förs.bo|., AP—fonden 11 15 16 16 "Institutioner" Delsumma 49 58 60 63 Aktiefonder” '? 2 2 3 Utländska ägare 4 4 4 4 Hushåll 47 36 34 30

"Börsnoterade (exkl. Skandia) 1981 ca 7 % och icke börsnoterade 1981 ca 8 %. b 1975 inkl. aktiefonder som då hade obetydligt innehav. f Ingick 1975 bland stiftelser. Siffran för 1981 inkluderar "vanliga" aktiefonder, skat- tesparfonder och företagsanknutna aktiefonder (se vidare kapitel 6).

• Sida 72
•  Original

• Sida 73
•  Original

Vinstbegrepp vid vinstbaserade avgifter till löntagarfonder

Av Hans Edenhammar

• Sida 74
•  Original

• Sida 75
•  Original

Sammanfattning och slutsatser

4 Vinst- och övervinstdelning baserad på koncernredovisning . 4.1 4.2 4.3 4.4 Något om koncernredovisningens teknik Fördelar med koncernredovisning för vinstdelning . Nackdelar med koncernredovisning för vinstdelning Sammanfattning och slutsatser

77 78

81 81 83 86 87 88 88 88 89 99 99 101 101 104 109 110 113

117 118 119 122 124 127 127 129 130

133 134 135 137 138

• Sida 76
•  Original

5 Empirisk undersökning av vinsternas storlek 1974—1979 . 5.1 5.2 5.3 5.4 5.5 5.6 5.7 Undersökningens uppläggning . Resultat totalt . . . . . . Vinster i företag av olika storlek Vinster i olika branscher . Vinster i olika ägarkategorier Koncerndata

Sammanfattning och avslutande synpunkter

139 139 141 143 143 144 145 147

• Sida 77
•  Original

2.3. Vinstdelningens syfte och valet av Vinstbegrepp

Syftet med vinstdelning har angetts vara att dels stödja den solidariska lönepolitiken, dels dämpa löneutvecklingen. Den solidariska lönepolitiken leder enligt dem som föreslår vinstdelning till högre vinster i de högpro- duktiva företagen än vad som annars hade blivit fallet. Dessa vinster blir ett incitament till löneglidning som via kompensationskrav höjer upp den totala lönenivån med inflationstendenser som följd. På motsvarande sätt kan en allmän lönepolitisk återhållsamhet bli ineffektiv om de högre vins- terna i företagen leder till löneglidning som fortplantar sig i ekonomin. Genom vinstdelning minskar löntagarnas och företagens incitament att låta vinstökningar leda till löneglidning.

För att vinstdelning skall få dessa effekter måste den avse ett Vinstbegrepp som nära överensstämmer med vad man i allmänhet menar med verklig vinst. Löntagarnas uppfattningar av vad vinsten är styr deras och deras organisationers bedömningar av löneutrymmet. Arbetsgivarnas bedömning av den verkliga vinsten styr vilka löner de anser sig ha råd att betala. Re- sultatet före dispositioner är idag det vanligaste måttet på företagets verkliga resultat. Detta vinstmått skulle därför enligt vår bedömning bäst tjäna de angivna syftena.

En användning av redovisat årsresultat eller taxerad vinst skulle innebära att en vinstökning ett visst år kanske inte skulle leda till ökad vinstandel förrän många år senare. Detta gäller om vinstökningen avsätts till t.ex. lagerreserven eller investeringsfond. Så längde det finns utrymme för sådana avsättningar och sålänge aktieägarnas utdelningskrav inte kräver ökad vinst- framtagning blir det alltså inte några ökade vinstandelar till löntagarfonderna. Det framgick av den tidigare presenterade företagsstatistiken att boksluts- dispositionerna i stor utsträckning används för resultatutjämning och att resultaten efter dispositioner steg betydligt långsammare och jämnare än resultaten före dispositioner.

Detta gäller i än högre grad för utdelningsdelning. Utdelningarna — i de företag som lämnar utdelningar — följer inte slaviskt resultatutvecklingen utan företagen försöker hålla en jämnt stigande utdelningsutveckling. En ökning av vinstnivån innebär alltså först så småningom ökade utdelningar OCh därmed ökade vinstandelar.

Vid ett nukostnadsbaserat Vinstbegrepp skulle vinstdelning beträffande värdeökningar på anläggningar och lager ske då dessa inträffar i stället för — som vid vinst före dispositioner — då dessa realiseras i form av försålda varor eller tjänster. Eftersom nukostnadsbaserade resultat är relativt sällsynta så är det knappast troligt att vinstdelning baserad på nukostnadsbaserade resultat för närvarande skulle bättre uppfylla Vinstdelningens syften. Det är möjligt att synen på vad som är verklig vinst kommer att ändras om den nuvarande höga inflationen håller i sig. Det skulle då antagligen bli mer allmänt med nukostnadsbaserade resultat. Så länge så inte är fallet har knappast nukostnadsbaserat resultat några fördelar framför den redo- visade vinsten före dispositioner med utgångspunkt från Vinstdelningens syfte.

För att tjäna Vinstdelningens syfte så bra som möjligt bör alltså vinstmåttet inkludera vinsterna så snart de är intjänade, dvs. innan några reserveringar

• Sida 87
•  Original

av konsolideringskaraktär sker. Av de huvudalternativ vi arbetar med torde vinst före bokslutsdispositioner ur denna synvinkel passa bäst för vinst- delning. Vid långvarig och hög inflation torde orealiserade värdeförändringar på realtillgångar behöva ingå i resultatet. Det är dock fortfarande ovanligt att de svenska företagen använder sådana nukostnadsbaserade vinstmått.

Sammanfattning

Redovisat resultat före dispositioner och skatt är det vinstmått som vanligen används som företagets verkliga resultat både internt och externt. Att be- räkna denna vinst är förenat med en rad mätproblem. Den nya bokfö- ringslagen, anvisningar från bokföringsnämnden, rekommendationer från FAR, skatteregler för bolagsbeskattning m. m. har medfört att detta vinst- mått i dag är relativt tillförlitligt i den meningen att det mäts enligt i stort sett enhetliga principer. Det finns dock ett antal områden där redovisnings- praxis fortfarande är vacklande. En vinstdelning baserad på redovisat resultat före dispositioner skulle på dessa områden kunna leda till att företagen valde den redovisning som ger lägst vinstandel till löntagarfonderna. De områden vi har berört är följande:

El Skattereglerna tillåter ofta att maskiner och inventarier avskrivs snabbare än den verkliga ekonomiska livslängden. En del företag redovisar över- avskrivningarna som bokslutsdisposition, andra inte. Överavskrivning- arna är beloppsmässigt en mycket betydande bokslutsdisposition. Tro-

• Sida 98
•  Original

ligen ungefär lika betydande som lagerreserv. Att basera Vinstdelningen på vinst före överavskrivningar skulle tvinga de företag som idag inte redovisar överavskrivningar öppet att göra detta eller att göra speciella avskrivningsberäkningar för vinstdelningen. Det finns vidare ingen fast etablerad praxis för vad som är rimliga företagsekonomiskt motiverade avskrivningar. Risken är därför stor att det blir ett stort antal tvister mellan löntagarfonderna och företagen om vad som är rimliga avskriv— ningar. El Avskrivningar på byggnader kan ske med olika belopp i deklaration och redovisning. Det Gnns därför en risk att företagen gör redovisningsmäs- siga överavskrivningar för att minska vinstandelen. D Det förekommer att företag belastar resultatet före dispositioner med kalkylmässiga avskrivningar. Dessa borde ersättas med anskaffningskost- nadsbaserade avskrivningar vid vinstdelning. El Det finns också en risk för att konsolideringsnedskrivningar på anlägg- ningstillgångar görs för att minska vinstandelen. Dessa skulle vid vinst- delning kunnat. ex. accepteras bara i den omfattning de är skattemässigt avdragsgilla. El Uppskrivning av anläggningstillgångar i samband med avsättning till uppskrivningsfond eller fondemission kan användas för att nedbringa vinsten före dispositioner. Det uppskrivna värdet på anläggningen måste nämligen avskrivas och dessa avskrivningar kan komma att belasta re- sultatet före dispositioner. Det är emellertid praktiskt möjligt att vid vinstdelning exkludera sådana avskrivningar från resultatet. El Vid utnyttjande av investeringsfond och liknande fonder för nedskrivning på anläggningar skall normalt upplösningen av fonden (intäkt) och mot- svarande kostnad (nedskrivning av anläggning eller överföring till över- avskrivningsreserv) redovisas bland bokslutsdispositioner. För att fond- utnyttjandet inte skall få någon effekt på resultatet före dispositioner borde resultatet vid vinstdelning belastas med normala avskrivningar på anläggningen i fråga. Detta medför emellertid motsvarande problem som vid vinstdelning på basis av vinst efter avskrivningar enligt plan. El Fordringar och skulder i utländsk valuta redovisas i dag på varierande sätt. Den internationella diskussion som pågår kommer troligen att med- föra mer enhetliga redovisningsregler inom några år. El Statliga stöd för investeringar och kostnader redovisas på lite olika sätt. Bokföringsnämnden har emellertid kommit med en anvisning som tro- ligen kommer att leda till mer enhetlig redovisning. Cl Om Vinstöverföringar från andra företag skall inkluderas i vinsten är en central fråga. Den tas upp separat i avsnitt 2.7 nedan eftersom den är aktuell för alla vinstmått. El Värdering av pågående arbeten i hantverks- och konsultföretag sker i dag efter ytterst varierande principer med olika resultatsiffror som följd. Nya skatteregler är emellertid under införande som kommer att medföra en mer enhetlig redovisning. E] I fåmansföretag sker vinstuttag oftast i form av lön. Det är knappast realistiskt att försöka särskilja vad som är lön och vad som är vinstut- delning. 121 Det finns ett ömsesidigt samband mellan bolagsbeskattningen och vinst-

• Sida 99
•  Original

delning. Vi tror att det är oundvikligt att avgifter till löntagarfonder blir avdragsgilla vid bolagsbeskattningen. 1 så fall finns det enligt vår mening ingen anledning beakta bolagsskatt vid vinstberäkning i samband med vinstdelning. El Vad som är bokslutsdispositioner är inte entydigt reglerat i lagstiftning, anvisningar eller rekommendationer. Det finns därför viss risk för att vinstdelning baserad på resultat före dispositioner frestar företagen att bland dispositionerna redovisa kostnader eller intäkter som rätteligen borde tillföras eller belasta resultatet före dispositioner. En väg att undvika sådana risker är att bestämma vilka poster som skall redovisas som dis- positioner, t. ex. förändringar av lagerreserv, resultatutjämningsfond och investeringsfond och liknande fonder.

2.5.4 Redovisat årsresultat

Vårt tredje huvudalternativ (jfr s. ) som Vinstbegrepp för vinstdelning är redovisat årsresultat, dvs. nettoresultat efter dispositioner och skatt enligt resultaträkningen. Som underlag för vinstdelning är detta vinstmått förenat med samma mätproblem som resultatet före dispositioner med undantag för dels bokslutsdispositioner, dels bolagsskatt. Eftersom dessa senare mät- problem är relativt enkla att komma till rätta med — bokslutsdispositioner kan begränsas till vissa klart definierade poster och avdrag för bolagsskatt bör ej ske — innebär redovisat årsresultat ur mätsynpunkt endast marginella fördelar framför resultatet före dispositioner.

2.5.5 Nukostnadsbaserat resultat

I redovisningen har man försökt att på olika sätt beakta inflationens effekter på resultat och ställning. I den interna redovisningen beräknas ofta avskriv- ningar på basis av anläggningarnas nukostnad. Likaså försöker man ofta eliminera effekten av prisändringar i varulagret. Bokföringslagens regler om uppskrivning av anläggningstillgångar är tillskapade för att möjliggöra en successiv anpassning av anläggningsvärdena till prisnivån. Så länge infla- tionen höll sig på nivåer kring 5—6 procent var det tillräckligt med sådana partiella anpassningar. Den höjda inflationsnivån under senare delen av 1970-talet har medfört en livlig diskussion — inte bara i Sverige — om re- dovisningen behöver beakta inflationen mer konsekvent och hur detta i så fall bör ske.

FARs redovisningskommitté publicerade hösten 1980 ett utkast till re- kommendation om nukostnadsredovisning. Innebörden av detta är att de största företagen — företag eller koncerner med mer än 1 000 anställda eller omsättning eller balansomslutning större än 10000 basbelopp — skall pre- sentera en nukostnadsbaserad resultat- och balansräkning som ett kom— plement till den konventionella redovisningen. Resultaträkningen kan ut- formas enligt tre olika varianter. I detta sammanhang är det variant nr 1 där det nukostnadsbaserade resultatet är uttryckt i nominella termer som är av intresse.

Om och när detta rekommendationsutkast blir en definitiv rekommen- dation är i dag inte möjligt att säga. Det är fortfarande ovanligt att börs-

• Sida 100
•  Original

företagen presenterar nukostnadsbaserade mått på resultatet och kapitalet. Om och i vilken omfattning de största företagen kommer att följa rekom- mendationsutkastet beror troligen framför allt på utvecklingen av inflations- takten. Kommer den nuvarande höga inflationstakten att hålla i sig blir troligen någon form av nukostnadsredovisning nödvändig. Går inflationen ner under 10-procentnivån igen kommer antagligen intresset för nukost- nadsredovisning att vara svalt.

Det är alltså relativt få av börsföretagen som i dag presenterar nukost- nadsbaserade resultatmått i sin externa redovisning. Bland övriga företag är det naturligtvis ännu ovanligare. Det finns alltså för närvarande inga möjligheter att basera en vinstdelning på befintliga nukostnadsbaserade re- sultatsiffror i årsredovisningen.

Det är däremot inte ovanligt att företagen har vissa nukostnadsbaserade resultatkomponenter i sin externa redovisning. Framför allt är det vanligt att börsföretagen presenterar nukostnadsbaserade avskrivningar (kalkylmäs- siga avskrivningar) i årsredovisningarna. Det är inte heller ovanligt att de presenterar s. k. prisändringar i lagret, dvs. den prisändring som under året har ägt rum i varulagret. Dessa siffror finns emellertid inte i alla företag. Mätmetoderna tycks också vara skiftande framför allt när det gäller pris- ändringar på lagret. Vidare är information i dessa avseenden inte tillräcklig för beräkning av nukostnadsbaserat resultat. Komplettering behöver ske med den prisändring som skett under året på anläggningar och lager.

Den externa redovisningen är alltså inte tillräcklig för att beräkna nu- kostnadsbaserat resultat i de allra flesta företag. Däremot är det vanligare att företagen i sin interna redovisning har tillgång till den information som behövs. Det finns inga tillförlitliga empiriska undersökningar på hur vanligt detta är. Vår erfarenhet är att det är ganska vanligt att företagen i sin interna resultatrapportering använder nukostnadsavskrivningar medan det däremot är betydligt mer ovanligt med nukostnadsbaserade anläggningsvärden. Nu- kostnadsbaserade lagervärden är inte ovanliga medan det är mindre vanligt med nukostnadsbaserade kostnader för sålda varor.

Vår slutsats är därför att ett krav på företagen att presentera den in- formation som krävs för att beräkna ett nukostnadsbaserat resultat för vinst- delning skulle medföra en omläggning av redovisningen och besvärliga be- räkningsproblem i många företag. Risken blir också stor att de lämnade siffrorna manipuleras eftersom nukostnaderna är svåruppskattade och svår- kontrollerade. Vi bedömer det därför som helt uteslutet att för närvarande basera en vinstdelning på nukostnadsbaserade resultat enligt variant 1 i FARs rekommendationsutkast.

Däremot skulle det kunna vara något mera realistiskt att basera vinst- delning på ett nukostnadsbaserat resultat som beräknats enligt enkla scha- blonmetoder. I Bertmars studie(SOU 1979: 10) har en schablonmetod använts 1 som innebär att anskaffningskostnaderna för realtillgångarna räknas upp med allmänt tillgängliga index. Sådana beräkningar skulle t. ex. kunna göras av löntagarfonderna på basis av företagens lämnade uppgifter om anskaff- ningsår och anskaffningskostnad för anläggningarna. Dessa uppgifter har företagen normalt i sin redovisning och de skulle t. ex. kunna verifieras av företagets revisor. Avskrivningstiderna kan fastställas schablonmässigt — t. ex. 10 år för maskiner och 30 år för byggnader.

• Sida 101
•  Original

En sådan schablonmässig beräkning av nukostnadsbaserat resultat är fullt möjlig att göra och borde kunna bli relativt tillförlitlig. Den innebär emellertid relativt stora kostnader både för företagen och fonderna. Hur stora beror på hur många företag som skall omfattas av Vinstdelningen och hur kom- plicerad schablonmetoden är. Schablonerna medför emellertid att resultatet kan bli missvisande för vissa företag.

2.5.6 Sammanfattning och slutsatser

De olika Vinstbegreppen innebär alltså högst olika mätproblem. Utdelning och taxerad vinst innebär obetydliga mätproblem. I det senare fallet under förutsättning att beräkningen av vinstandelen görs av skattemyndigheterna som har tillgång till företagens deklarationer.

Extremfallet åt andra hållet är nukostnadsbaserad vinst som innebär stora problem för företagen och därmed stora manipulationsmöjligheter om fö- retagen skall göra beräkningar efter t. ex. de principer som FARs redovis- ningskommitté föreslagit i ett rekommendationsutkast. En schablonmässig beräkning gjord av löntagarfonderna på basis av grunduppgifter lämnade av företagen skulle ge ett mer tillförlitligt vinstmått. Men detta skulle å andra sidan innebära en omfattande databearbetning förenad med relativt stora kostnader.

Att basera Vinstdelningen på resultatet före dispositioner innebär vissa mätproblem. Alla bokföringsskyldiga skall upprätta ett årsbokslut innehål- lande resultat- och balansräkning. I denna resultaträkning finns resultatet före dispositioner och skatt angivet. Det finns emellertid ett visst spelrum för företagen beträffande värderingen av tillgångar och skulder och därmed framför allt beräkningen av vissa kostnader. På vissa områden finns det anledning vänta sig att redovisningspraxis blir mer enhetlig under de när- maste åren (redovisning av statliga stöd, fordringar och skulder i utländsk valuta, värdering av pågående arbeten i hantverks- och konsultföretag). I andra fall finns det anledning överväga att för vinstdelning inte acceptera vissa kostnader (avskrivningar på uppskrivna anläggningar, ej avdragsgilla nedskrivningar på anläggningstillgångar). 1 ytterligare andra fall kan den redovisade vinsten före bokslutsdispositioner och skatt behöva justeras (av- skrivningar utöver skattemässigt tillåtet på byggnader, kalkylmässiga av- skrivningar, avskrivningar på anläggningar för vilka investeringsfonder eller liknande fonder tagits i anspråk, vissa bokslutsdispositioner).

Redovisat årsresultat, dvs. nettovinsten efter dispositioner och skatt enligt resultaträkningen, är förenad med samma mätproblem som resultatet före dispositioner och skatt med undantag för dispositioner och skatter. Dessa båda poster innebär emellertid inga större praktiska mätproblem.

2.6 Administrativa aspekter

Beräkning och inkassering av vinstandelar kan antingen ske via skatte- systemet — dvs. i samband med företagsbeskattningen — eller direkt ad- ministreras av löntagarfonderna. För att inkassering via skattemyndighe-

• Sida 102
•  Original

terna skall kunna ske torde krävas att avsättning till fonderna är obligatoriska — föreskrivna i lag — och att fonderna är någon typ av offentligrättsliga organ. Inkassering direkt av löntagarfonderna kan ske på olika sätt. Det finns ingen anledning att här närmare diskutera organisationen av ett sådant inkasseringssystem. Det måste emellertid bestå av samma komponenter som företagsbeskattningen dvs. fastställande av den vinst som skall ligga till underlag för beräkningen av vinstandelen (taxering), beräkning av vinst— andelen (debitering) och inkassering (uppbörd). I systemet måste ingå register över vilka företag som omfattas av vinstdelningen. antagligen någon typ av deklarationer från företagen samt beräknings- och inkasseringsrutiner.

En samordning med inkomstbeskattningen ger naturligtvis stora sam- ordningsvinster. Att utöka de nuvarande skatterutinerna med beräkning och inkassering av en vinstandel innebär troligen relativt marginella mer- kostnader jämfört med att bygga upp ett helt nytt system. För att utnyttja den befintliga inkomstbeskattningens system är det inte nödvändigt att an— vända taxerad vinst som underlag för vinstdelningen. Det är fullt möjligt att t. ex. göra vissajusteringar av den taxerade vinsten för att komma fram till en vinstsiffra som ungefär motsvarar vinst före bokslutspositioner även om sådana justeringar naturligtvis medför vissa merkostnader.

Bruttoskattekommittén har i sitt betänkande "Allmän produktionsfak- torskatt" (Ds B 1981:15) föreslagit att den allmänna produktionsfaktorskatten (promsen) delas upp i två delar, en skatt på arbetsersättning och en skatt på kapitalersättning. Den förra utgår som andel av utbetalda löner och in- kasseras tillsammans med andra lönebaserade arbetsgivaravgifter. Skatt på kapitalersättning uttas i samband med skatt på inkomst av rörelse, jord- bruksfastighet och annan fastighet. Underlaget för skatt på kapitalersättning är räntekostnader och vinst. Vinsten beräknas genom att nettointäkten vid taxering till statlig inkomstskatt — när det gäller rörelse alltså det vi tidigare kallat taxerad vinst — korrigeras med följande poster:

förändring lagerreserv förändring resultatutjämningsfond investeringsavdrag forskningsavdrag exportkreditavdrag avdrag för utdelning på egna aktier ("Annellavdrag")

utdelning på aktier och andelar som redovisats som intäkt i förvärvs- källan.

DDDDDDD

Det är naturligtvis möjligt att göra fler eller andra korrigeringar vid be- räkningen av vinstandelen. Merkostnaderna ökar dock ju större avvikelser som görs.

Samordningsvinsterna ligger dels i att man kan utnyttja material som redan finns hos skattemyndigheterna. För företagen skulle en vinstdelning inte behöva betyda annat än att deklarationen eventuellt behövde kom- pletteras med några enstaka uppgifter. För de uppgifter som lämnas i deklarationen finns ett omfattande regelsystem och rättssystem — skatte- lagstiftning, taxeringsnämnder, prövningsnämnder, kammarrätt och rege- ringsrätt — som direkt kan utnyttjas även för vinstdelning. Vidare finns

• Sida 103
•  Original

organisation och personal för beräkning av vinsten och kontroll av att deklarationerna är riktiga (taxeringsrevision).

Denna organisation kan utnyttjas oberoende av vilket Vinstbegrepp som används. Merkostnaderna blir emellertid större ju kraftigare avvikelsen är mellan det valda vinstbegreppet och den taxerade vinsten. En utdelnings- delning kan i och för sig administreras av skattemyndigheterna men innebär att man inte använder den befintliga organisationen för taxering, debitering och revision i särskilt stor grad. Deklarationen kompletteras med uppgift om erlagda utdelningar och denna siffra kan sedan kontrolleras mot sty- relsens utdelningsförslag i årsredovisningen och eventuellt också i efterhand mot verkligt utbetald utdelning enligt årsredovisningen för nästkommande år.

Den kan också användas vid nukostnadsbaserad vinst. Detta Vinstbegrepp innebär emellertid relativt omfattande avvikelser från den taxerade vinsten och ger alltså upphov till relativt stora merkostnader.

Om fonderna själva skall beräkna och inkassera vinstandelarna krävs en omfattande administrativ apparat. Hur omfattande beror dels på hur många företag som skall omfattas av Vinstdelningen, dels vilket Vinstbegrepp som väljs. Utdelningsdelning är naturligtvis enklast. Taxerad vinst är också enkel att administrera eftersom denna vinstsiffra är offentligt tillgänglig. Resul- taträkningens resultatbegrepp (före eller efter dispositioner) kräver tillgång till årsbokslut eller årsredovisningar. Troligen måste dessa kompletteras med en särskild deklaration vari företagen beräknar underlaget för vinstdelning. Detta innebär en omfattande apparat eftersom det är fråga om cirka 85 000 företag. Antalet företag i olika storleksklasser är enligt SCBs finansstatistik:

Antal anställda Antal företag Ackumulerat ] 000— 247 247 500-999 198 445 200—499 536 981 100—199 932 1 913 50—99 1 986 3 899 20—49 6 126 10 025 —19 73 910 83 935

En begränsning till större företag innebär alltså betydande minskning av det administrativa arbetet. Skall löntagarfonderna själva sköta inkasseringen av vinstandelarna torde en sådan begränsning bli nödvändig. Sådana stor- leksbegränsningar riskerar naturligtvis att få styrande effekter, t. ex. genom att företag styckas upp i flera så att varje företag ligger under den fastställda storleksgränsen eller att nya produkter eller verksamhetsgrenar läggs i se- parata företag.

Sammanfattningsvis kan alltså beräkningen och inkasseringen av vinst- andelar skötas antingen av skattemyndigheterna eller av löntagarfonderna. I det förra fallet utnyttjas i stor utsträckning befintliga rutiner för taxering, debitering, uppbörd och kontroll. Merkostnaderna för hantering av vinstan- delar torde bli ganska marginell så länge det valda vinstbegreppet inte alltför mycket avviker från taxerad vinst. Det torde vara fullt möjligt att basera Vinstdelningen på ett Vinstbegrepp som ligger relativt nära resultat före dis-

• Sida 104
•  Original

positioner och skatt. Däremot torde nukostnadsbaserad vinst innebära re- lativt stora merkostnader. Utdelningsdelning är i och för sig enkel men innebär knappast några nämnvärda administrativa fördelarjämfört med tax- erad vinst eller resultat före dispositioner.

Om löntagarfonderna själva skall ombesörja administrationen av vinstan- delarna måste de bygga upp en relativt omfattande administrativ apparat. Hur omfattande beror på hur många företag som skall omfattas av vinst- delning och vilket vinstbegrepp som används. Utdelning och taxerad vinst är enklast. Att basera vinstdelning på redovisat årsresultat eller resultat före dispositioner och skatt kräver en mer betydande kontrollapparat och troligen också någon typ av deklarationer från företagens sida.

2.7 Vinstöverföringar mellan företag

Vinstöverföringar mellan företag kan förekomma i olika former. Ett ak- tiebolag kan lämna utdelning till sina ägare vilka kan vara andra företag. Det mottagande företaget redovisar då utdelningen som intäkt i resultat- räkningen medan det lämnande bolaget inte belastar resultatet med beloppet eftersom lämnad utdelning inte är en kostnad utan en s. k. vinstdisposition. Att inkludera den erhållna utdelningen i vinsten innebär därför dubbel- räkning. Utdelningen blir föremål för vinstdelning i båda företagen.

Vinstöverföringar mellan koncernbolag sker oftast i form av s.k. kon- cernbidrag. Skattelagstiftningen tillåter nämligen under vissa förutsättningar avdrag för bidrag till andra koncernbolag under förutsättning att beloppet tas upp till beskattning i det mottagande bolaget. I redovisningen tas i all- mänhet koncernbidrag upp som kostnad i det avlämnande bolaget och som intäkt i det mottagande. Vanligtvis tas både intäkten och kostnaden in bland de extraordinära intäkterna och kostnaderna. Men det förekommer även andra placeringar av koncernbidrag, (. ex. bland bokslutsdispositioner.

Vinstöverföringar i olika former är mycket vanliga. Enligt SCBs finans- statistik uppgick mottagna utdelningar på aktier och andelar i andra företag totalt till 2,4 mdr kr 1979. Detta motsvarade cirka 10 procent av resultatet före dispositioner och skatt.

Ur vinstdelningssynpunkt innebär vinstöverföring två typer av frågor. Den ena gäller om dubbelräkning, eller kanske t. o. m. kedjeeffekter, skall undvikas. Detta kan ske genom att den överförda vinsten ingår i antingen det lämnade företaget eller i det mottagande — men inte i bägge. Den andra frågan är om Vinstöverföringar skall accepteras, dvs. om vinstdelning skall ske på basis av vinst före eller efter vinstöverföring.

Ska/l kedjeeffekter undvikas?

Att låta vinstöverföringen ingå i både det lämnande och det överförande företaget är svårt att motivera. Det skulle leda till anpassningar i företagen. Sammanslagningar mellan företag, t. ex. företag med bra och dåliga resultat, skulle gynnas. Det skulle också kunna leda till dolda Vinstöverföringar mel- lan koncernbolag med en osund utveckling av redovisningen som följd. Det blir också fördelaktigare att starta nya verksamheter i företag med be-

• Sida 105
•  Original

fintlig verksamhet än i nya separata företag.

Enligt skattelagstiftningen skall Vinstöverföringar normalt inte dubbel- beskattas. Erhållna aktieutdelningar behöver inte tas upp till beskattning om aktierna innehas som ett led i rörelsen, dvs. inte innehas i kapital- placeringssyfte. Kapitalplaceringssyfte anses föreligga om innehavet under- stiger 25 procent av röstetalet såvida det inte kan göras sannolikt att aktierna innehas för rörelsen. För kapitalplaceringsaktier föreligger således kedjebe- skattning. Dock blir förvaltningsföretag och investmentföretag inte beskat- tade för utdelningar som - något förenklat — vidarebefordras som utdelning till förvaltnings— eller investmentföretagets ägare. Utdelningar från utländska dotterbolag är i allmänhet skattefria på grund av dubbelbeskattningsavtal.

Obeskattade Vinstöverföringar mellan koncernbolag i form av koncern- bidrag beskattas som intäkt hos mottagaren och får dras av hos det lämnande företaget. Det finns dock vissa begränsningar för att koncernbidrag skall accepteras skattemässigt. Dotterbolaget skall t. ex. vara ägt till mer än 90 procent och ha ägts under hela beskattningsåret. Vidare är det inte säkert att koncernbidraget accepteras vid den kommunala beskattningen även om det accepteras vid den statliga beskattningen. Det finns emellertid inte an- ledning att här redogöra för dessa komplicerade regler.

Inkomstbeskattningen kan alltså sägas bygga på principen att kedjeeffekter skall undvikas om man undantar kapitalplaceringsaktier. Men vissa vinst- överföringar accepteras som ingående i vinsten hos det mottagande företaget och som avdrag hos det lämnande (framför allt koncernbidrag) medan ak- tieutdelningar inte tas upp till beskattning hos mottagaren och inte heller får dras av hos lämnande företag. Visserligen tillåter de 5. k. Annellreglerna avdrag för aktieutdelning i viss omfattning men denna avdragsrätt gäller inte för rörelseaktier.

Bruttoskattekommittén har i sitt tidigare nämnda betänkande också be- handlat frågan om utdelningar på andra aktier och andelar. Deras slutsats var att för beräkning av underlaget för produktionsfaktorskatten bör inga utdelningar på aktier och andelar i andra företag ingå i vinsten. I övrigt följer deras förslag skattereglerna.

Ska/l vinstöverföringar accepteras?

Vinstdelningens syfte ger inget självklart svar på frågan om Vinstöverföringar skall accepteras. Om vinsten beräknas utan möjlighet till avdrag för förluster kan vinstdelning undvikas genom överföring av vinst från vinstföretag till förlustföretag. Sådana överföringar förekommer framför allt inom koncerner och i form av koncernbidrag. De kan emellertid också avse beskattad vinst, dvs. utdelningar från dotterbolag till moderbolag eller aktieägartillskott i motsatt riktning.

Att inte medge avdrag för Vinstöverföringar riskerar att leda till dolda Vinstöverföringar, företagssammanslagningar eller andra liknande anpass- ningar från företagens sida. Följden kan bli sämre redovisning eller en annan koncernstruktur än vad som ur andra synpunkter är mest praktiskt. Vi tror därför att det vore olyckligt att inte acceptera Vinstöverföringar. Slut- satsen blir då att erhållna utdelningar, koncernbidrag och aktieägartillskott, borde ingå i mottagarens vinst medan det lämnande företaget får göra avdrag för samma poster.

• Sida 106
•  Original

En sådan lösning ställer emellertid till med vissa problem beträffande aktieutdelningar. Det företag som lämnar utdelning borde bara få göra avdrag för den utdelning som går till företag som är föremål för vinstdelning. Det kan vara administrativt besvärligt för en del storföretag att hålla reda på hur mycket av utdelningen som går till sådana aktieägare. Det är därför möjligt att det av praktiska skäl vore bättre att inte acceptera vinstöver- föringar i form av utdelning, dvs. att avdrag ej får göras av det lämnande företaget medan det mottagande i gengäld ej behöver inkludera utdelningar i vinsten. Nackdelen med en sådan lösning är att den leder till att företagen kommer att föredra Vinstöverföringar i andra former även om utdelning kanske vore det ur andra synpunkter mest praktiska.

l skattelagstiftningen har utdelningar på kapitalplaceringsaktier inte undantagits från skatteplikten. Tanken bakom detta undantag är att be- skattningen skall vara neutral i förhållande till olika kapitalplaceringsalter- nativ. Eftersom kapitalinkomster från andra placeringsalternativ (inlånings- ränta, obligationsränta etc.) är beskattningsbar inkomst borde också utdel- ningsintäkter vara beskattade. I gengäld är utdelningar på denna typ av aktier genom de 3. k. Annellreglerna i viss utsträckning avdragsgilla i det lämnande företaget.

När det gäller kapitalplaceringsaktier finns det inga större risker för dolda Vinstöverföringar. Detta argument för att exkludera aktieutdelningar från vinsten i samband med vinstdelning bortfaller. Kvar står däremot att vinst- delning på aktieutdelningar generellt tenderar att ge företagen incitament att placera kapital i den egna verksamheten eller i organisationsaktier framför att göra placeringar i t.ex. börsaktier.

Vår slutsats är att det ligger närmast till hands att för vinstdelning acceptera skattereglerna för behandling av Vinstöverföringar. Det skulle innebära att Vinstöverföringar i form av koncernbidrag accepteras medan aktieutdelning inte accepteras. Erhållen aktieutdelning på rörelseaktier skall inte ingå i vinsten i det mottagande bolaget men får å andra sidan heller ej dras av i det lämnande bolaget. Utdelning på kapitalplaceringsaktier skall ingå i vinsten i det mottagande bolaget men får inte dras av i det lämnande bolaget.

Vinstöverföringar till eller från utlandet

Vinstöverföringar till eller från utlandet avviker från de Vinstöverföringar vi har diskuterat ovan genom att det utländska företaget inte blir utsatt för vinstdelning i Sverige. Vinstöverföringar över landets gränser sker hu- vudsakligen genom utdelningar från utländska dotterbolag till svenska mo- derbolag eller utdelning från svenska dotterbolag till utländska moderbolag. Frågan är då om vinstdelning skall ske i Sverige eller utlandet — i den omfattning det nu förekommer vinstdelning i utlandet.

Denna fråga har behandlats av Nils Lundgren 1 en tidigare expertrapport (”Internationella koncerner och löntagarfonder”, SOU 1979:9). Enligt Lundgren skulle fondavgifter på svenska företags vinster i utlandet fungera som ”en diskriminerande beskattning av utlandsinvesteringar" (s. 223). De skulle kunna leda till lägre investeringsvolym utomlands. Hur stark effekten kan bli beror på avgifternas storlek. Det är mycket möjligt att måttliga avgifter inte har någon märkbar effekt. Den naturliga uppläggningen är enligt

• Sida 107
•  Original

Lundgren att fondavgifter endast läggs på vinster som är genererade i Sverige. För att uppnå detta borde utdelningar från utländska dotterbolag och andra innehav av andelar i utländska bolag inte ingå i vinsten. I gengäld borde utdelningar från svenska företag till utländska ägare inte vara avdragsgilla. Kan en sådan lösning få olyckliga styreffekter? En effekt blir att de svenska moderbolagen blir mer benägna att låta investeringar i utländska dotterbolag få formen av aktiekapital än lån eftersom låneräntor blir utsatta för vinst- delning medan utdelningar inte blir det. Detta motverkas dock av att ak- tieutdelningar inte är avdragsgilla vid bolagsbeskattningen i de flesta länder. Att exkludera utdelningar från utländska dotterbolag ställer knappast till med några mätproblem i företagen och inte heller några nämnvärda ad- ministrativa problem. Detta gäller i synnerhet om motsvarande behandling sker av utdelningar mellan svenska företag. Alla erhållna utdelningar skulle då exkluderas oberoende av om de kommer från svenska eller utländska företag. Likaså accepteras inte avdrag för lämnade utdelningar oberoende av om de går till svenska eller utländska företag. Det kan däremot finnas anledning inkludera utdelningar från kapitalplaceringar i utländska bolag. Detta gäller om motsvarande utdelningar på kapitalplaceringsaktier i svenska företag skall inkluderas i vinsten. Annars skulle placeringar i utländska företag bli gynnade framför placeringar i svenska företag. Sammanfattningsvis anser vi således att Vinstöverföringar över gränsen inte skall accepteras vid vinstberäkningen. Detta innebär inga större praktiska problem. Om utdelningar från svenska företag skall exkluderas från vinsten är det tvärtom enklast att även exkludera utdelningar från de utländska bolagen. Detsamma gäller beträffande avdragsrätten för lämnade utdelning- ar.

Avdrag för ränta på placeringar i andra företag

Om utdelningar från andra svenska företag inte skall ingå i vinsten finns det anledning att överväga om de kostnader för detta aktieinnehav som belastat resultatet verkligen skall vara avdragsgilla. Detta gäller framför allt räntekostnader för lån som använts för att finansiera aktieinvesteringen. Om avkastningen på placeringen inte skall ingå i vinsten förefaller det logiskt att avdrag inte heller skall få göras för motsvarande räntekostnader.

Antag att ett moderbolag lånar upp 10 milj. kr till 12 procent ränta och tillskjuter dessa medel som aktiekapital till ett nybildat dotterbolag. Detta dotterbolag placerar pengarna till 12 procent avkastning och delar ut hela denna avkastning till moderbolaget. I dotterbolaget kommer vinstdelning att ske på 1,2 milj. kr. Moderbolaget behöver inte inräkna utdelningen i vinsten men får göra avdrag för räntekostnaden 1,2 milj. kr. Totalt sett utgår alltså ingen vinstandel men detta är också logiskt eftersom affären inte innebär någon vinst för koncernen. Avdrag för ränta borde alltså få ske även på de lån som kan anses ha använts för investeringar i eget kapital i andra svenska företag och detta även om utdelning på dessa investeringar inte skall ingå i vinsten. Detta är logiskt eftersom motsvarande vinst blir utsatt för vinstdelning i det andra företaget.

Motsvarande resonemang kan användas för att motivera avdrag för rån- tekostnader även för investeringar i eget kapital i utländska bolag. Vinsten

• Sida 108
•  Original

i det utländska företaget blir utsatt för den beskattning, vinstdelning etc. som gäller i det aktuella landet och det finns ingen anledning att i Sverige lägga på ytterligare Vinstbaserade avgifter.

Att inte medge avdrag för räntekostnader för investeringar i t. ex. ut- ländska dotterbolag är dessutom förenat med stora problem. Det är bara undantagsvis möjligt att säga vilka lån som har använts för vilka inves- teringar. Företagets finansiering sker gemensamt för det kapitalbehov som föreligger vid en viss tidpunkt och oftast med användning av flera finan- sieringsformer. Schablonmetoder skulle få tillgripas, t. ex. ett antagande om att investeringen i dotterbolaget finansierats med samma proportioner av eget kapital och olika typer av lånat kapital som gäller för hela balans- räkningen. Sådana beräkningar kräver ett sofistikerat regelsystem och en viss kontroll.

Intressebolag

Innehav av aktier motsvarande mellan 20 och 50 procent av det totala ak- tiekapitalet brukar kallas intressebolagsinnehav. Sådana aktieinnehav redo- visas i svensk redovisningspraxis som andra aktieinnehav. Aktierna tas upp till anskaffningsvärde i balansräkningen och i resultaträkningen redovisas erhållna utdelningar som intäkt. I USA och även på en del andra håll i världen har det på senare år blivit vanligt att i resultaträkningen redovisa det ägande företagets andel i intressebolagets vinst som intäkt i resultat- räkningen och i balansräkningen ta upp intressebolagsaktierna till motsva- rande andel i intressebolagets egna kapital. Denna redovisningsmetod brukar gå under namnet ”equity accounting".

Equity accounting är inte förenligt med den svenska bokföringslagen efter- som denna säger att anläggningstillgångar — och dit hör intressebolagsaktier — inte får uppskrivas annat än under vissa förutsättningar. Uppskrivnings- beloppet får bl. a. inte ingå i vinsten.

FARs redovisningskommitté har presenterat ett utkast till rekommen- dation angående redovisning av intressebolagsaktier. Enligt detta utkast skall intressebolagsinnehav redovisas på traditionellt sätt men inom linjen i re- sultaträkningen och balansräkningen skall anges storleken av intressebo- lagets icke utdelade vinster. I koncerner räcker det dock med att dessa uppgifter presenteras i koncernredovisningen.

Det är emellertid möjligt att equity accounting kommer även i Sverige, troligen efter en förändring av bokföringslagen. Om så blir fallet uppstår problemet hur vinstandelarna skall behandlas i samband med vinstdelning. Att inkludera dem i vinsten utan att medge avdrag i intresseföretaget skulle leda till dubbelräkningseffekter. Den principiella frågan är i vilket företag som vinstdelning skall ske, i intresseföretaget eller i ägarforetaget. Vi har tidigare sagt att i princip borde vinstdelning ske med utgångspunkt från respektive företags vinst men att det förefaller rimligt att av praktiska skäl acceptera Vinstöverföringar i viss omfattning. Dessa praktiska skäl — risken för dolda Vinstöverföringar och styrningseffekter på koncernstruktur — är inte lika aktuella beträffande vinstandelar i intresseföretag. Så länge det är fråga om ett intresseföretag har ägarföretaget inte möjlighet att styra

• Sida 109
•  Original

internpriser och inte heller fusioneringsmöjlighet. Det finns därför knappast några skäl till att inkludera eventuella vinstandelar i intresseföretag i den vinst som skall ligga till underlag för vinstdelning.

Sammanfattning

Vår allmänna slutsats är att det ligger närmast till hands att acceptera skat- telagstiftningens regler för Vinstöverföringar även i samband med vinst— delning. Dessa innebär att Vinstöverföringar i princip accepteras, dvs. den överförda vinsten skall ingå i det mottagande företagets vinst och får dras av i det lämnande företaget. Utdelningar från aktiebolag skall dock — med vissa undantag — ej tas upp till beskattning i mottagande företaget men är då — fortfarande med vissa undantag — i gengäld ej avdragsgilla i lämnande företag. Dessa regler torde av praktiska skäl vara lämpliga även i samband med vinstdelning. Utdelningar och andra Vinstöverföringar från utländska dotterbolag borde ej inkluderas i vinsten. I gengäld borde inte heller ut- landsägda företag i Sverige få avdrag för Vinstöverföringar till sina utländska ägare. Skulle equity accounting beträffande intressebolag bli aktuell i Sverige — vilket i dag inte är fallet — bör vinstandelar i intressebolag ej inkluderas i vinsten.

2.8 Resultatutjämning

Det finns skäl för att tillåta resultatutjämning vid beräkningen av den vinst som skall ligga till underlag för vinstdelningen. Detta kan t. ex. ske så att ett års förlust är avdragsgill mot kommande års vinster. Att inte tillåta en sådan resultatutjämning innebär en viss diskriminering av företag med kraftigt varierande resultat i förhållande till företag med jämnare resultat.

Skattelagstiftningen innehåller flera regler som har till syfte att medge resultatutjämning. Detta gäller reglerna om lagerreserv, resultatutjämnings- fond och — om än i mindre grad — reglerna om avskrivningar på maskiner och inventarier. Genom dessa bokslutsdispositioner kan det skattemässiga resultatet utjämnas mellan olika år. Dessa regler används emellertid inte bara för resultatutjämning utan också för konsolideringsändamål, dvs. skjuta på beskattningen av vinstmedel som stannar kvar i företaget. Skattelag- stiftningen medger därutöver att ett års förlust är avdragsgill mot kommande års vinster, s.k. förlustutjämning. I t. ex. aktiebolag och ekonomiska för- eningar får förluster dras av mot de kommande tio årens vinster. För att undvika handel med s. k. ””förlustbolag” har för fåmansbolag införts vissa begränsningar med innebörd att en förutsättning för att förlustavdrag skall få göras är att det är i stort sett samma ägare som det år då förlusten uppkom.

Om vinstandelsberäkningen baseras på ett annat Vinstbegrepp än taxerad vinst kan motsvarande regler införas, dvs. ett års förlust enligt det använda vinstbegreppet är avdragsgill mot t.ex. de kommande tio årens vinster. För att resultatutjänmingen skall bli effektiv är det viktigt att förlusten beräknas enligt samma princip som vinsterna.

Vi har svårt att se att förlustutjämning strider mot Vinstdelningens syfte. Löntagarna torde anse det rimligt att vinstandel utgår först sedan tidigare

• Sida 110
•  Original

års förluster har täckts in. Att inte medge förlustavdrag kan få ogynnsamma styreffekter genom att företag med kraftigt varierande resultat diskrimineras. Ur mätsynpunkt föreligger inga problem. Den enda nackdel med förlustut— jämning som vi kan se är att den naturligtvis komplicerar beräkningen av vinstandelarna något. Det finns naturligtvis också viss risk för att mot- svarande problem som vid vinstbeskattningen uppkommer. dvs. handel med

förlustbolag.

2.9 Speciella problem vid vinstdelning baserad på taxerad vinst

Som tidigare nämnts föreligger avsevärda fördelar i att låta skattemyndig- heterna ombesörja beräkning och inkassering av vinstandelar. Vi har också nämnt att bruttoskattekommitten för promsen föreslagit bl. a. en skatt på kapitalersättning baserad på räntekostnader och vinst. Enligt förslaget skulle taxerad vinst korrigeras med förändring lagerreserv, resultatutjämningsfond, investeringsavdrag. exportkreditavdrag. avdrag för utdelning på egna aktier (Annellavdrag) och reduceras med i vinsten ingående utdelningar på aktier och andelar i andra företag.

Den vinst som skall läggas till underlag för vinstdelning kan på mot- svarande sätt beräknas med utgångspunkt från den taxerade vinsten. Det är naturligtvis möjligt att därvid göra andra korrigeringar än vad som fö- reslagits för promsen. Syftet borde enligt vår mening i så fall vara att komma nära den redovisade vinsten före dispositioner och skatt med de justeringar som diskuterades i avsnitt 2.5.3. En stor del av de mätproblem som dis— kuterades där har man vid beräkningen av taxerad vinst tagit ställning till och löst på ett sätt som är tillfredsställande även ur vinstdelningssynpunkt. Skattemässiga avskrivningar på byggnader kan accepteras även för vinst- delning. Skattereglerna medger inte avdrag för konsolideringsavskrivningar på anläggningstillgångar utöver vad reglerna för räkenskapsenlig avskrivning på maskiner och inventarier medger. Om fastigheter skrivs upp tillåter skat- tereglerna inte avdrag för avskrivning på uppskrivningsbeloppet. Även re- dovisning av statliga stöd sker skattemässigt på ett sätt som är acceptabelt för vinstdelning. Vinstuttag i form av lön till huvudaktieägare accepteras skattemässigt. Som tidigare nämnts är det knappast möjligt att göra något annat i samband med vinstdelning. Bolagsskatt har ej belastat den taxerade vinsten.

Bruttoskattekommittén föreslog att ingen justering skulle göras för av- sättningar till investeringsfonder och liknande fonder med följande moti- vering (Ds B 1981:15, s. 93—94):

Det föreligger ytterligare dispositioner av beskaffenhet att förskjuta beskattningen mellan olika är än de två (lagerreserv och resultatutjämninngsfond), som har tagits upp i vårt förslag. Vi skall här ange varför vi inte har ansett justeringen böra avse ytterligare sådana.

Avdragsrätten är i flera fall knuten till en skyldighet att sätta in beloppet på bank- konto. Så är fallet t.ex. med skogskonto enligt skogskontolagen (1954zl42), allmän investeringsreserv enligt lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv och upp- hovsmannakonto enligt lagen (19791611) om upphovsmannakonto. Detta talar mot att låta beloppen ingå i underlaget för produktionsfaktorskatten, särskilt som det inte

• Sida 111
•  Original

skulle vara försvarbart från administrativ synpunkt att införa en ordning som innebar att det belopp som åtgick i produktionsfaktorskatt skulle undantas från insättnings-

skyldigheten.

I andra fall gäller att fonden skall återföras inom en kort tidsrymd, i allmänhet tre år (eller efter dispens sex år). Exempel på sådana fonder är fartygsfond enligt förordningen (1954140) om särskild investeringsfond för avyttrat fartyg m.m. och eldsvådefond enligt lagen (19812296) om eldsvådefonder. Med hänsyn till den be- gränsade tiden för avsättning till dessa fonder och att de i allmänhet avser speciella förhållanden anser vi det rimligt att avstå från det merarbete som en återföring av avsättningen skulle innebära.

I fråga om allmän investeringsfond enligt lagen (l979:609) om allmän investe— ringsfond föreligger skyldighet att sätta in 50 % av det avsatta beloppet på räntelöst konto hos riksbanken. Någon tidsbegränsning föreligger inte men utnyttjande av . fonden kräver normalt tillstånd från regeringen.

Avsättning kan göras bara av aktiebolag eller ekonomisk förening. De allmänna investeringsfonderna har således en något friare ställning än de reserveringar där hela beloppet skall sättas in på bankkonto eller där en snäv tidsgräns gäller. Å andra sidan skiljer de sig från avsättning till lagerreserv och resultatjämningsfond för vilka inga andra regler än en viss maximering gäller. Vidare är att märka att en justering av resultatet med hänsyn till avsättning till eller ianspråktagande av en allmän in— vesteringsfond endast vid avsättningen leder till samma beskattningsresultat som om avsättningen inte hade gjorts. Detta beror på att fonden vid återföring används för avskrivning på fastighet eller inventarier. Inkomstbeskattningen påverkas således inte vid själva återföringen utan först senare år genom att avskrivningarna då blir mindre. För att uppnå samma resultat vid produktionsfaktorbeskattningen som om avsättningen inte hade skett skulle man bli tvungen att återföra också den tidigarelagda avskrivningen och sedan göra en motsvarande minskning av underlaget för de följande åren, något som är uteslutet av praktiska skäl. Mot bakgrnd härav föreslår vi att avsättning till allmän investeringsfond inte skall föranleda justering av inkomsten.

Det är alltså framförallt av praktiska skäl som kommittén förordar att av- sättningar till investeringsfond och liknande fonder inte skall återföras vid beräkningen av underlaget för promsen.

Nackdelen med den av bruttoskattekommittén föreslagna lösningen i sam- band med vinstdelning är att företagen kan undvika vinstandel genom att göra avsättning till investeringsfond. Vi har tidigare förordat att avsättningar till investeringsfond och liknande fonder ej skall belasta vinsten. I gengäld skall motsvarande intäkt då fonden tas i anspråk ej ingå i vinsten. Eftersom både avsättningar och upplösningar redovisas separat bland bokslutsdispo- sitioner i resultaträkningen kan det knappast innebära några nämnvärda administrativa problem.

Huvudfrågan blir då om vinsten skall få belastas med den direktned- skrivning av anläggningen eller den avsättning till överavskrivningsreserven som fondutnyttjandet innebär eller om denna kostnad skall fördelas över anläggningens livslängd. Den förra lösningen är administrativt enkel — ned- skrivningen eller avsättningen till överavskrivningsreserven redovisas öppet i resultaträkningen. Den senare lösningen innebär motsvarande problem som vid avskrivningar enligt plan.

Vad gäller Vinstöverföringar har vi tidigare kommit fram till att skat- tereglerna är lämpliga även för vinstdelningsändamål. Bruttoskattekommit- tén föreslår att de utdelningar på aktier och andelar som ingår i den taxerade vinsten skall elimineras, dvs. huvudsakligen utdelningar på kapitalplace-

• Sida 112
•  Original

ringsaktier. Vi har tidigare anfört skäl för att det i samband med vinstdelning kan vara lämpligt att låta utdelningar på kapitelplaceringsaktier ingå i vinsten.

Bruttoskattekommitténs förslag avser förvärvskällorna rörelse, annan fas- tighet och jordbruksfastighet. Ett företag kan också ha intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Hit förs framförallt vinster och förluster på försäljning av fastigheter och aktier eller andelar i andra företag. Sådana realisations- vinster eller —förluster ingår i den redovisade vinsten före dispositioner, i allmänhet bland extraordinära intäkter och kostnader. Vid beskattningen skall, förenklat uttryckt, bara den del av realisationsvinsten på fastigheter som överstiger anskaffningskostnaden uppräknad med inflationen tas upp till beskattning. För aktier och andelar gäller att om aktierna innehafts längre tid än två år skall 40 procent av realisationsvinsten tas upp till beskattning. Om hela beloppet av realisationsvinster och -förluster skall ingå i underlaget för vinstdelning måste alltså den taxerade vinsten justeras härför.

Vi har svårt att se varför inte hela realisationsvinsten respektive förlusten på försäljning av fastigheter skall ingå i underlaget för vinstdelning. För t. ex. maskiner och inventarier ingår realisationsvinster och -förluster i sin helhet i den taxerade vinsten. Beräkningen av realisationsvinsten bör baseras på anskaffningskostnaden uppräknad med aktiverade utgifter för förbätt- ringar och med avdrag för skattemässigt gjorda värdeminskningsavdrag. Eventuella uppskrivningar bör alltså inte påverka realisationsvinstens stor- lek.

Vad gäller realisationsvinster och -förluster på aktier och andelar finns det anledning överväga om dessa skall ingå i underlaget för vinstdelning. Vi har tidigare konstaterat att utdelningar på aktier i andra företag som innehas som ett led i ägarföretagets rörelse inte borde ingå eftersom mot— svarande vinst blir föremål för vinstdelning i det utdelande företaget. Vär- destegring på aktier i sådana företag sammanhänger i allmänhet med att det egna kapitalet har ökat genom intjänade ej utdelade vinstmedel. För att undvika kedjeeffekter borde därför ej heller realisationsvinster på rö- relseaktier ingå i underlaget för vinstdelning.

I övrigt finns vissa avvikelser mellan redovisad och taxerad vinst som sammanhänger med att vissa kostnader inte är avdragsgilla. Det gäller fram- förallt vissa representationskostnader, medlemsavgifter i föreningar, vissa gåvor, böter etc. Dessa kostnader är emellertid knappast av den storleks- ordningen att någon justering behöver övervägas.

Företagets till statlig inkomstskatt taxerade inkomst — taxerad vinst — består av summan av nettointäkterna från de olika förvärvskällorna — kapital, annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet, jordbruksfastighet, rörelse — som reduceras med framförallt föregående års kommunalskatt och förlust- avdrag. Vid beräkning av underlaget för vinstdelning skall de senare av- dragen läggas tillbaka. Om vinstdelningsavgiften är avdragsgill bör den na-

turligtvis läggas till. Sammanfattningsvis skulle alltså underlaget för vinstdelning kunna be- räknas genom en justering av den taxerade vinsten enligt följande:

till statligt inkomstskatt taxerad inkomst

+/— ökning/minskning lagerreserv +/— ökning/minskning resultatutjämningsfond + stimulansavdrag (investeringsavdrag, forskningsavdrag, exportkredit- avdrag)

• Sida 113
•  Original

+ avdrag för utdelning på egna aktier (”Annellavdrag”) —/+ skattemässig realisationsvinst/-förlust på försålda fastigheter och ak- tier +/— redovisad realisationsvinst/-förlust på försålda fastigheterQusterad för eventuella uppskrivningar)

— förlust under tidigare år som ej kunnat kvittas mot därefter upp-

kommande vinster

förlustavdrag kommunalskatteavdrag vinstdelningsavgift

underlag för vinstdelning

||+++

Som nämndes i avsnitt 2.8 finns det goda skäl för att vid vinstandels- beräkningen tillåta avdrag för tidigare års förluster. Detta avdrag bör då motsvara tidigare års negativa "underlag för vinstdelning".

2.10 Sammanfattning och slutsatser

I detta avsnitt har vi diskuterat vinstdelning i enskilda företag. Löntagar- fonderna erhåller alltså andel i den totala vinsten i företaget. 1 avsnitt 3 diskuteras övervinstdelning, dvs. delning av vinst över en viss avkastning på det egna kapitalet. I avsnitt 4 diskuteras möjligheten att basera vinst- delning på koncernvinst.

Vi har diskuterat följande alternativa Vinstbegrepp:

Cl Nukostnadsbaserat resultat — baserat på en värdering av realtillgångar till aktuella priser [I Resultat före bokslutsdispositioner och skatt enligt årsbokslut D Redovisat årsresultat enligt årsbokslut — dvs. resultat efter bokslutsdis- positioner och skatt El Taxerad vinst — dvs. företagsbeskattningens Vinstbegrepp El Utdelning — egentligen inget Vinstbegrepp men föreslaget som underlag för vinstdelning.

Det Vinstbegrepp som bäst uppfyller vinstdelningens syfte förefaller vara re- sultatet före bokslutsdispositioner och skatt. Vid ihållande och kraftig in- flation kan nukostnadsbaserad vinst komma att bli aktuell för vinstdelning.

De olika Vinstbegreppen kan ge oavsedda styreffekter. Ur denna synvinkel är nukostnadsbaserad vinst bäst om den nuvarande kraftiga inflationen håller i sig. Resultat före bokslutsdispositioner och skatt torde ge relativt obetydliga styreffekter medan de övriga Vinstbegreppen ger olika typer av styreffekter.

De minsta mätproblemen får vi med utdelning och taxerad vinst. Resultatet före dispositioner och skatt innebär dock överkomliga mätproblem medan nukostnadsbaserat resultat torde ge så stora mätproblem att det knappast är realistiskt att för närvarande basera en vinstdelning på detta Vinstbegrepp.

Ur administrativ synvinkel vore det till stor fördel om vinstandelsbe- räkningen kunde samordnas med bolagsbeskattningen. Den skulle i så fall kunna baseras på taxerad vinst som justeras för vissa poster som inte bör påverka vinstandelsberäkningen, t. ex. förändring lagerreserv, resultatutjäm- ningsfond, diverse skattemässiga s.k. stimulansavdrag etc.

• Sida 114
•  Original

Om en samordning med bolagsbeskattningen av juridiska eller andra skäl inte är möjlig måste en separat organisation byggas upp för beräkning och kontroll av vinstandelsberäkningen. Detta innebär mer arbete för företagen och högre kostnader för löntagarfonderna. Även i detta fall torde det emel- lertid vara praktiskt möjligt att basera vinstandelsberäkningen på resultat före dispositioner och skatt.

Den vinst som läggs till underlag för vinstdelning kan beräknas med utgångspunkt från den taxerade vinsten genom att denna justeras för för- ändringar i lagerreserv, resultatutjämningsfond och investeringsfond och liknande fonder. De 5. k. stimulansavdragen (investeringsavdrag. forsknings- avdrag. exportkreditavdrag) och Annellavdragen bör inte heller påverka vinsten. Vidare måste de skattemässiga förlustavdragen liksom kommu- nalskatteavdraget elimineras.

Denna vinst är inte belastad med bolagsskatt. Löntagarfondsavgiften kom- mer troligen att bli avdragsgill vid bolagsbeskattningen. I så fall är det na— turligt att underlaget för vinstdelning inte belastas med bolagsskatt eftersom denna blir helt hänförlig till aktieägarnas andel av vinsten.

Vinsten är också belastad med bokföringsmässiga avskrivningar på an- läggningstillgångar. Detta är diskutabelt beträffande maskiner och inven- tarier där skattereglerna är mycket generösa. Reserver i form av överav- skrivningar på maskiner och inventarier torde uppgå till ungefär samma belopp som lagerreserverna. Det är därför önskvärt att de skattemässiga avskrivningarna vid vinstandelsberäkningen byts ut mot 5. k. avskrivningar enligt plan. Detta är emellertid förenat med vissa problem. Många företag har inte avskrivningar enligt plan i sin redovisning och skulle då tvingas göra speciella beräkningar för vinstandelsberäkningen. Men även om av- skrivningar enligt plan finns i redovisningen är beräkningsprinciperna för dessa inte så starkt etablerade i praxis än. Det är därför stor risk för att ett föreskrivande av att vinstberäkningen för vinstdelning skall baseras på avskrivningar enligt plan skulle leda till en lång rad tvister mellan lön- tagarfonderna och företagen om vad som är rimliga avskrivningar på f. a. maskiner och inventarier. Vi tror därför inte att det för närvarande är rea- listiskt att basera vinstberäkningen på avskrivningar enligt plan.

Om mindre företag skall inkluderas i systemet uppstår frågan om man vid vinstandelsberäkningen skall försöka särskilja hur mycket av ägarlönen som är verklig lön och hur mycket som är vinstutdelning och som alltså inte borde få dras av vid vinstberäkningen. En sådan uppdelning är emellertid svår att göra på ett praktiskt sätt. I skattelagstiftningen har inte gjorts något försök.

Iden taxerade vinsten ingår realisationsvinster och -förluster på försäljning av fastigheter och aktier med av skattereglerna föreskrivna belopp. Det kan finnas anledning överväga en justering av dessa, t. ex. så att sådana vins- ter/förluster som avser fastigheter inkluderas i sin helhet medan sådana som avser aktier och andelar helt elimineras.

Om löntagarfonderna skall ombesörja beräkning och inkassering av vinst- andelar utan medverkan av skattemyndigheterna kan vinstandelsberäkning- en baseras på vinst före bokslutsdispositioner enligt årsbokslutet. Detta re- sultat borde clock korrigeras i vissa avseenden. Avskrivningar på uppskriv- ningsbelopp borde t. ex. inte accepteras som avdrag. Detsamma gäller ned-

• Sida 115
•  Original

skrivningar på anläggningstillgångar som inte skattemässigt accepteras som avdrag. Vad som accepteras som bokslutsdispositioner bör också regleras i detalj.

En annan viktig fråga för vinstberäkningen är i vilken omfattning som Vinstöverföringar mellan företag skall accepteras. Vi kom till den slutsatsen att de nuvarande skattereglerna borde lämpa sig väl även för vinstandels- beräkningen. Dessa innebär att Vinstöverföringar inom koncerner i stort sett accepteras. Det betyder att koncernbidrag får dras av i lämnande företag men att bidraget skall ingå i vinsten i det mottagande företaget. Aktie- utdelningar från andra företag (rörelseaktier) skall inte ingå i vinsten men får i gengäld ej dras av i det lämnande företaget. Vinstöverföringar från utländska dotterbolag skall ej ingå i vinsten. I gengäld skall ej heller vinst- överföringar till utländska företag vara avdragsgilla.

För att inte diskriminera företag med kraftigt varierande resultat borde enligt vår mening förluster få dras av från kommande vinster. Förlusterna måste då beräknas efter samma principer som vinsterna.

Underlaget för vinstdelning skulle alltså kunna beräknas med utgångs- punkt från den taxerade vinsten enligt följande:

till statlig inkomstskatt taxerad inkomst

+/— ökning/minskning lagerreserv +/— ökning/minskning resultatutjänmingsfond + stimulansavdrag (investeringsavdrag, forskningsavdrag, exportkredit- avdrag) + avdrag för utdelning på egna aktier (”Annellavdrag) —/ + skattemässig realisationsvinst/-förlust på försålda fastigheter och ak- tier +/— redovisad realisationsvinstI-förlust på försålda fastigheter (justerad för

eventuella uppskrivningar) förlust under tidigare år som ej kunnat kvittas mot därefter upp- kommande vinster

förlustavdrag kommunalskatteavdrag vinstdelningsavgift

underlag för vinstdelning.

”+++

• Sida 116
•  Original

• Sida 117
•  Original

Sammanfattningsvis bör alltså det redovisade egna kapitalet enligt balans- räkningen vid övervinstdelning korrigeras enligt följande:

Redovisat eget kapital + Lagerreseiv

Resultatutjämningsfond

Investeringsfond och liknande fonder Redovisad reserv i pågående arbeten — Uppskrivningar av anläggningstillgångar (kvarstående belopp) - Aktier och andelar i dotterföretag — Aktier och andelar i andra företag, eventuellt exklusive kapitalplacerings-

aktier

+++

Om man exkluderar Obeskattade reserver från det egna kapitalet undviks tilläggsposterna ovan. Eftersom dessa redovisas med sina belopp i balans- räkningen är det knappast någon väsentlig förenkling.

3.3 Val av övervinstbegrepp ur andra synvinklar

Diskussionen avser tills vidare delning av vinst över en på något sätt bestämd ”normal" avkastning på eget kapital. I förra avsnittet diskuterades mät- problemen och det konstaterades att skillnaden i mätproblem mellan al- ternativen eget kapital inklusive respektive exklusive Obeskattade reserver är relativt obetydlig.

Vid vinstdelning konstaterade vi att vinst före bokslutsdispositioner bäst uppfyller syftet med vinstdelningen om nukostnadsredovisning exkluderas. Detsamma gäller rimligen vid övervinstdelning. Det egna kapitalet borde därför inkludera Obeskattade reserver om man ser till syftet med övervinst- delningen.

Styreffekterna av en övervinstdelning är mer svåröverskådliga än vid vinstdelning. Detta sammanhänger med det samband som finns mellan vinst- och kapitalmätning. Om vinsten reduceras med bokslutsdispositioner bör också det egna kapitalet exkludera de Obeskattade reserverna. Den lägre vinsten leder också till ett lägre kapital. Den mildrande effekten av ka- pitalminskningen blir emellertid begränsad eftersom övervinstgränsen tro- ligen inte utgör mer än 10—20 % av kapitalet.

Övervinstdelning riskerar att få starkare styreffekter än vinstdelning genom att vinstandelen blir högre. Detta gäller oberoende av vilket över- vinstbegrepp som används. De olika övervinstbegreppen ger emellertid olika stora övervinster varför denna aspekt inte är ointressant för valet av över- vinstbegrepp. Taxerad vinst och redovisad vinst efter dispositioner är oftast betydligt lägre än vinst före dispositioner varför de med given total vinst- delningssumma kräver högre vinstandel. Eventuella styreffekter borde alltså

• Sida 123
•  Original

bli mindre om man använder vinst före dispositioner.

Att basera övervinstdelning på taxerad vinst innebär liksom vid vinst- delning att de skattepolitiska styreffekterna förstärks. Denna förstärkning blir emellertid kraftigare än vid vinstdelning. Vid användningen av vinst efter bokslutspositioner gäller motsvarande även om effekterna begränsas till att gälla de redovisade bokslutsdispositionerna.

Att basera övervinstdelning på taxerad vinst eller redovisat årsresultat har vidare den nackdelen att företaget kan styra vinstens storlek via bok- slutsdispositionerna. Företagen får ett intresse av att hålla vinsten efter dis- positioner (respektive taxerad vinst) nära övervinstgränsen och kanske spara på dispositionsmöjligheter för att undvika framtida övervinstdelning. Det kan t. ex. bli lönsamt för ett företag att avstå från att göra maximal la- gernedskrivning i år och betala högre bolagsskatt och därigenom spara dis- positionsmöjligheten till nästa år om då övervinstdelning undviks. Över- vinstdelning baserad på vinst efter dispositioner kommer därför troligen att starkt påverka bokslutspolitiken i företagen.

Ur administrativ synvinkel ställer naturligtvis övervinstdelning till med stör- re problem än vinstdelning. Om administrationen av övervinstdelningen ombesörjs av skattemyndigheterna kan vinstberäkningen anknytas till den taxerade vinsten med eventuella tillägg och avdrag i enlighet med vad som diskuterades i samband med vinstdelning. Slutsatsen var där att om av- vikelserna preciseras och avser poster som är tillgängliga i företagen utan extra arbete och som är lättkontrollerade är merarbetet med vinst före dis- positioner i förhållande till redovisat årsresultat eller taxerad vinst inte av- skräckande.

Vid övervinstdelning måste deklarationen kompletteras med uppgifter om det egna kapitalets storlek eventuellt inklusive Obeskattade reserver. Om uppgifter från årsbokslutet används är dessa uppgifter lätt kontrollerade. Det administrativa merarbetet med att inkludera Obeskattade reserver är — förutsatt att man begränsar sig till de poster som redovisas i årsbokslutet — begränsat. De beräkningstekniska problemen är också överkomliga obe- roende av om Obeskattade reserver inkluderas eller ej.

Om övervinstdelning skall administreras av löntagarfonderna gäller i stort sett motsvarande. Övervinstdelning är mer komplicerad än vinstdelning. Att inkludera de Obeskattade reserverna i det egna kapitalet innebär na- turligtvis visst merarbete jämfört med att enbart ta med eget kapital. Detta merarbete är emellertid relativt begränsat.

Sammanfattningsvis är alltså övervinstdelning allmänt mer komplicerad att administrera än vinstdelning. Vid valet mellan olika övervinstbegrepp talar syftet med övervinstdelning och styreffekterna för en övervinstdelning baserad på vinst före bokslutsdispositioner och eget kapitel inklusive obe- skattade reserver. De större mätproblemen och de administrativa merkost- naderna i förhållande till övriga övervinstbegrepp torde väl uppvägas av fördelarna i de andra avseendena.

• Sida 124
•  Original

3.4 Övervinstdelning och bolagsskatt

I samband med diskussionen av vinstdelning och bolagsskatt i avsnitt 2.5.3 påpekade vi att det finns ett ömsesidigt samband mellan vinstdelning och bolagsskatt. Vår slutsats var att eftersom vinstdelning rimligen blir avdrags- gill vid bolagsbeskattningen finns det ingen anledning belasta underlaget för vinstdelning med bolagsskatt. Denna slutsats gäller i princip också för vinstberäkningen i samband med övervinstdelning.

Skall övervinstdelning ske på basis av vinst före skatt bör övervinstgränsen också avse vinst före skatt. Om t. ex. övervinstgränsen fastställs till den genomsnittliga avkastningen på eget kapital i näringslivet bör denna av- kastning avse avkastningen före skatt. Om den bestäms med utgångspunkt från Iåneräntor eller liknande bör tillägg ske för att täcka bolagsskatt.

Det är emellertid inte självklart hur bolagsskatten skall beräknas. Den svenska bolagsbeskattningen är mycket komplicerad och svåröverskådlig. Detta sammanhänger framförallt med möjligheterna till skattemässiga dis- positioner. Som tidigare nämnts har företagen rätt att göra avdrag för av- sättningar till lagerreserv upp till 60 procent av lagrets värde. Avsättningar till resultatutjämningsfond kan ske upp till 20 procent av utbetalda löner varvid dock möjligheten att sätta av till lagerreserv begränsas till 45 procent av lagrets värde. Avsevärda skattemässiga dispositioner kan ske i form av överavskrivningar på maskiner och inventarier och via investeringsfonder även på byggnader. Om dessa möjligheter inte utnyttjas kan de — med vissa begränsningar — utnyttjas något kommande år. Dessa möjligheter till avsättningar är internationellt sett generösa.

Ett problem med denna konstruktion av bolagsbeskattningen är dock att det är svårt att förutsäga de framtida bolagsskattekostnaderna. De beror inte bara på vinsterna utan också på i vilken omfattning företaget har out- nyttjade dispositionsmöjligheter, hur underlaget för dispositioner utvecklas framöver—dvs. utvecklingen av lager, maskininvesteringar, löner etc. Vidare påverkas skattekostnaderna av utdelningarna eftersom dessa enligt aktie- bolagslagen måste ske av beskattade vinstmedel. Företag som lämnar ut— delning måste därför normalt redovisa en nettovinst (efter dispositioner och skatt) som är tillräcklig för att täcka utdelningen. Även företag som inte redovisar någon vinst måste betala kommunalskatt på fastigheternas ga- rantibelopp (2 procent av taxeringsvärdet).

Bolagsskatten kan förenklat sägas bestå av tre delar, en kommunal ga— rantiskatt på fastigheterna som utgår oberoende av resultatet, en skatte- kostnad som är ofrånkomlig för att redovisa en nettovinst som täcker ut— delningen samt därutöver en mera renodlad vinstskatt som utgår då fö- retagets dispositionsmöjligheter är uttömda. Det förekommer emellertid att företagen redovisar större vinst till beskattning än vad som är erforderlig med hänsyn till utdelning trots att outnyttjade dispositionsmöjligheter finns.

Idag har de flesta företag gott om outnyttjade dispositionsmöjligheter. Detta sammanhänger med de senaste årens relativt dåliga vinster. Vid ut— gången av 1979 uppgick t. ex. de outnyttjade Iagernedskrivningsmöjlighe- tema i näringslivet till cirka 30 miljarder kronor. 1979 års avsättningar till lagerreserv uppgick till 8 miljarder. På grund av enbart inflationen torde nedskrivningsmöjligheterna öka med cirka 9 miljarder kronor per år. De outnyttjade 30 miljarderna tillkommer därutöver.

• Sida 125
•  Original

Synen på bolagsskatt i samband med redovisning och kalkylering varierar. Enligt den ena extremuppfattningen anses alla vinster komma att beskattas med nominell skattesats — 55—60 procent. Möjligheterna att göra avsättningar till lagerreserv, resultatutjämningsfond, göra överavskrivningar etc. ses som en uppskjutning av vinstbeskattningen. När dessa reserver en gång upplöses blir de föremål för beskattning. Konsekvensen av detta synsätt är att de Obeskattade reserverna anses innehålla en latent skatteskuld på 55—60 procent av deras belopp. Den latenta skatteskulden ses alltså som en temporär kredit som visserligen är räntefri men trots det skall ses som en skuld. Skulden brukar mätas som den merskatt företaget undvikit genom att göra avsätt- ningen. Årets skattekostnad beräknas som redovisad skattekostnad plus eller minus 55—60 procent av avsättningar till respektive upplösningar av obe- skattade reserver.

Den andra extremuppfattningen är att det inte föreligger någon latent skatteskuld i de Obeskattade reserverna. Detta motiveras av att så länge företaget fortsätter sin verksamhet behöver dessa inte upplösas. Med detta synsätt finns det heller ingen anledning justera den redovisade skattekost- naden. Mellan dessa båda extremformer finns mellanformer som det skulle föra för långt att diskutera i detta sammanhang.

I redovisningen har man undvikit att ta ställning till problemet. De obe- skattade reserverna redovisas under särskild rubrik i balansräkningen så att läsaren kan tillämpa den skattesats han finner lämplig. På motsvarande sätt redovisas förändringen av de Obeskattade reserverna under särskild rub- rik i resultaträkningen — bokslutsdispositioner. Den i resultaträkningen upp- tagna skattekostnaden avser alltså bara den bolagsskatt som betalas för det aktuella året.

Båda dessa synsätt beträffande bolagsskatten kan i princip tillämpas vid övervinstdelning. De kan illustreras med följande sifferexempel. Antag att ett företag redovisar följande resultat- och kapitaldata:

Vinst fore dispositioner och skatt 130 Bokslutsdispositioner — 70 Vinst före skatt 60 Bolagsskatt — 25 Nettovinst 35 Obeskattade reserver 200 Eget kapital 300

500

Antag vidare att övervinstgränsen skall bestämmas med utgångspunkt från att aktieägarna skall tillgodoräknas 15 procent avkastning på eget kapital efter bolagsskatt innan vinstdelning sker.

• Sida 126
•  Original

Vid schablonskatt päjör enkelhets skull 50 procent kan övervinsten beräknas enligt följande: Vinst före dispositioner och skatt 130 Övervinstgräns: Eget kapital 300 Obeskattade reserver 200 Avgår 50 % latent skatt —100

400 15 % härav 60 Redovisad bolagsskatt 25 50 % av bokslutsdispositioner 35 —120 Övervinst 10

Vid användning av redovisad skatt blir beräkningen."

Vinst före dispositioner och skatt 130 Övervinstgräns Eget kapital 300 Obeskattade reserver 200

500 15 % härav 75 Redovisad bolagsskatt 25 —100

Övervinst 30

Det är inte möjligt att säga vilken lösning som är den teoretiskt riktiga. Företagens effektiva skattekostnad ligger emellertid i storleksordningen 15—20 procent av vinst före dispositioner och skatt. Det är således inte mer än ungefär en tredjedel av den ”nominella” skattesatsen som utgår. Mot denna bakgrund förefaller det oss orimligt att vid övervinstberäkningen till- godoräkna aktieägarna en schablonmässigt beräknad skatt på 55—60 procent.

Att vid beräkningen av övervinstandelen göra tillägg för företagets re- dovisade skattekostnad är emellertid förenat med de praktiska beräknings— problem, som vi tidigare berört. Beräkningen av bolagsskatt och övervinst- andel blir beroende av varandra och måste ske simultant i en gemensam beräkning. Denna blir alltför komplicerad. Det är därför av praktiska skäl nödvändigt att beakta bolagsskatten genom ett schablonmässigt tillägg i övervinstprocenten. Detta tillägg skulle kunna göras med utgångspunkt från rådande effektiva skattesatser i näringslivet.

Sammanfattningsvis föreslår vi alltså att vinsten inte skall belastas med någon bolagsskatt. Övervinstgränsen bör bestämmas som en viss procent av eget kapital inklusive Obeskattade reserver (utan avdrag för latent skatt). Övervinstgränsen bör bestämmas med utgångspunkt från ”normal" avkast- ning före skatt. Tillägg för skatt kan t. ex. ske med utgångspunkt från rådande effektiva skattesatser på 15—20 procent.

• Sida 127
•  Original

3.5 Genomsnittligt eget kapital under året

Eget kapital enligt balansräkningen avser läget vid en viss tidpunkt. Re- sultatet avser en viss period. Vid beräkning av kapitalavkastning (räntabilitet) relateras resultatet i allmänhet till kapitalet vid periodens början. Motsva- rande lösning kan användas vid bestämningen av övervinstgränsen, dvs. den bestäms som en viss procent av det ingående egna kapitalet. Problemet med denna lösning är att i företag kan det egna kapitalet ändras kraftigt under året genom att ägarna tillskjuter eller tar ut eget kapital. Sådana för- ändringar kan beaktas genom att det ingående egna kapitalet justeras med dessa förändringar med hänsyn till när under perioden de skedde. Sådana beräkningar blir emellertid ganska komplicerade. Att använda kapitalet vid utgången av året innebär motsvarande problem.

En möjlig kompromiss är att använda genomsnittet av in- och utgående eget kapital. Då utgår man ifrån att alla insättningar och uttag har skett mitt under året. En sådan lösning har dock den nackdelen att årets vinst delvis kommer att ingå i kapitalet. För att undvika detta kan det utgående egna kapitalet reduceras med årets vinst innan genomsnittet beräknas.

Om förändringar i det egna kapitalet under året skall beaktas vid ka- pitalberäkningen anser vi alltså att det bör ske genom att kapitalet beräknas som genomsnittet av ingående och utgående eget kapital (eventuellt in— klusive Obeskattade reserver) varvid det utgående exkluderar årets vinst. Om övervinsten beräknas på basis av vinst före dispositioner bör det utgående egna kapitalet reduceras med denna vinstsiffra med avdrag för verklig skat- tekostnad. Används redovisat årsresultat eller taxerad vinst bör det utgående egna kapitalet vid genomsnittsberäkningen reduceras med redovisat års- resultat.

Om en genomsnittsberäkning anses alltför komplicerad tror vi att den lämpligaste lösningen är att basera övervinstdelningen på utgående eget kapital exklusive årets vinst enligt föregående stycke.

3.6 Delning av real vinst

En speciell form av övervinstdelning är delning av real vinst. Med real vinst avses den del av vinsten som överstiger vad som krävs för att bibehålla det egna kapitalets köpkraft. För en meningsfull real vinstberäkning i företag som äger realtillgångar (anläggningar och lager) måste dessa tillgångar vär- deras till aktuella priser. En real vinstberäkning kräver därför i princip nu- kostnadsredovisning. Som vi tidigare konstaterat förefaller det orealistiskt att basera vinstdelning på nukostnadsbaserade vinst- och kapitalberäkningar. De flesta företag har inte denna typ av data i sin redovisning. Speciella beräkningar skulle behöva göras för Vinstdelningen med stora risker för manipulationer och stora kontrollproblem. Sådana beräkningar skulle också medföra relativt stora problem för företagen.

I Lars Bertmars studie (SOU 1979:10) gjordes beräkningar av real vinst baserad på schablonantaganden. Beräkningarna avser alla tillverkande fö- retag med mer än 200 anställda. De är baserade på uppgifter tillgängliga i Statistiska Centralbyråns finansstatistik. Med hjälp av uppgifter för an-

• Sida 128
•  Original

läggningstillgångarnas anskaffningsvärde fördelat på år och prisindex för olika typer av anläggningstillgångar har schablonberäkningar av anläggning- arnas nukostnad kunnat göras. Det är möjligt att göra motsvarande scha— blonberäkningar av real nukostnadsbaserad vinst för vinstdelning. Om dessa beräkningar kan göras med rimlig exakthet och säkerhet torde en vinst- delning på basis av en sådan vinstberäkning vara överlägsen andra vinst— begrepp vad avser att ge minimala styreffekter. Det är också möjligt att en real vinst skulle upplevas som ett rättvist och rimligt underlag för vinst- delningen och därmed skulle väl uppfylla syftet med vinstdelning. Detta skulle troligen bli fallet om den nuvarande höga inflationen (över 10 procent) håller i sig.

Mot detta står emellertid att beräkningar av denna typ är relativt kost- samma. Speciellt de mindre företagen har ofta inte heller i sin redovisning uppgifter om anläggningstillgångarnas anskaffningsvärde fördelat på år var- för inhämtade uppgifter kan bli osäkra och svårkontrollerade. En schablon- mässig uppräkning av anskaffningskostnader kan också leda till alltför höga värden och därigenom för högt resultat. Beräkningarna skulle bli relativt kostsamma jämfört med de ur denna synpunkt enklare vinst- och över- vinstbegrepp vi diskuterat tidigare. Detta gäller oberoende av om vinst- delningen administreras av skattemyndigheterna eller av löntagarfonderna.

Inom den s. k. realbeskattningsutredningen har utarbetats ett förslag till modell för beräkning av real vinst för beskattningsändamål. När detta skrivs är förslaget ännu ej publicerat. Förslaget innebär en ännu mer förenklad schablonberäkning. I den mån detta förslag — eller något annat liknande — införs som underlag för beskattning av inkomst av rörelse är det klart intressant även för vinstdelningsändamål.

Med nuvarande vinstbeskattning bedömer vi emellertid att en schablon- mässig beräkning av real vinst skulle innebära så stora kostnader och kon- trollproblem att dess nackdelar klart överväger fördelarna ur andra syn- vinklar.

Det kan finnas anledning att något beröra vilka typer av företag som skulle tjäna respektive förlora på en övervinstdelning baserad på nukost- nadsbaserad real vinst jämfört med den konventionella redovisningens re- sultat före dispositioner. En nukostnadsbaserad redovisning innebär att re- altillgångar löpande uppvärderas till aktuella priser. Dessa uppvärderingar ingår i vinsten varför denna ökar. Å andra sidan belastas resultatet med nukostnadsbaserade avskrivningar. Nettot av dessa båda effekter kan vara positiv eller negativ beroende på företagets anläggningsstruktur. För företag med relativt nya anläggningar blir skillnaden positiv, dvs. värdeökningarna överstiger ökningen av avskrivningarna. För företag med äldre anläggningar blir förhållandet det motsatta. Hänsyn måste emellertid också tas till att det egna kapitalet i allmänhet blir högre vid aktuella priser på anläggningarna. Kapitalökningen blir större i företag med äldre anläggningar än i företag med nya anläggningar.

Totalt sett torde en nukostnadsbaserad övervinstdelning vara till fördel för företag med realtillgångar. Fördelen är störst för företag med äldre an- läggningar. För expanderande och anläggningstunga företag kan den vara till nackdel. Sett från andra hållet tenderar en övervinstdelning baserad på den konventionella redovisningen att gynna företag utan realtillgångar och företag med stora och relativt nya anläggningar.

• Sida 129
•  Original

3.7 Beaktande av soliditet

Vad som kan betraktas som normal avkastning på eget kapital i ett företag beror dels på affärsriskerna i den aktuella verksamheten, dels på de finansiella riskerna. Med affärsrisker avses då de risker som ligger i själva affärsverk- samheten. Ju högre affärsriskerna är,ju högre kapitalavkastning måste krä- vas för att kompensera den högre risken. En viss affärsrisk kan emellertid innebära olika stor risk för det egna kapitalet beroende på i vilken omfattning verksamheten har finansierats med skulder respektive eget kapital. Ju högre skuldandelen är,ju högre blir risken i det egna kapitalet. Ägarna i ett företag med hög skuldandel — låg soliditet — borde kräva högre avkastning på det egna kapitalet än ägarna i ett företag med samma affärsrisk men lägre skuld- andel. Om övervinstgränsen skall bestämmas med utgångspunkt från vad som är "rimlig" avkastning på det egna kapitalet borde detta egentligen ske mot bakgrund av företagets totala risk, både affärsrisk och finansiell risk. Skillnaderna i affärsrisk skulle t. ex. kunna beaktas genom att som norm använda den genomsnittliga avkastningen i branschen. Utgångspunk- ten är då att affärsriskerna är ungefär lika stora för företagen i en viss bransch. En närmare diskussion av detta problem faller emellertid utanför ramen för denna promemoria.

Däremot finns det anledning att här beröra möjligheterna att vid be- stämningen av övervinstgränsen beakta det individuella företagets soliditet, eller skuldsättningsgrad. Detta skulle kunna ske på så sätt att övervinst- gränsen utformas som en funktion av soliditeten. En möjlig utgångspunkt är den formel för sambandet mellan avkastning på eget och totalt kapital som brukar formuleras enligt följande:

dar RE = Avkastning på eget kapital RT = Avkastning på totalt kapital RS = Skuldränta S = Skulder E = Eget kapital

Övervinstgränsen skulle kunna bestämmas med utgångspunkt från denna formel plus en norm för RT. Vid t.ex. RT = 13 procent och RS = 10, 11 respektive 12 procent blir RE vid olika värden på S/E:

S/E Rs=10% Rs = 11% R5=12% 1 16 15 14 2 19 17 15 3 22 19 16 4 25 21 17 5 28 23 18

Hur kraftigt RE varierar med S/E beror alltså på skillnaden mellan RT och RS. Vid RS = 10 % är skillnaden tre procentenheter och RE varierar mellan 16 och 28 procent. Vid RS: 12 % varierar RE mellan 14 och 18 procent. Som norm för vad som är normal avkastning måste rimligen RT överstiga RS- Skillnaden behöver emellertid inte vara särskilt stor för att

• Sida 130
•  Original

RE skall bli väsentligt större än RS. Vid en skillnad på en procentenhet (RS = 12 %) och en ganska normal skuldsättningsgrad på S/E = 2 blir RE 15 procent. Vid RS=11 % — skillnad två procentenheter — blir RE vid samma soliditet 17 procent. Vid normal skuldsättningsgrad torde det vara tillräckligt att RE överstiger Rs med två till fyra procentenheter.

Inom ”normala" värden på skuldsättningsgraden — dvs. S/E mellan 2 och 3 — är alltså variationerna i RE inte särskilt stora — mellan 17 och 19 procent. Det är framförallt för företag med extremt hög eller låg skuld- sättningsgrad som det är av intresse att beakta skuldsättningsgraden vid beräkningen av övervinstgränsen.

Det är alltså möjligt att utforma övervinstgränsen som en funktion av företagets skuldsättningsgrad men det innebär naturligtvis att vinstandels- beräkningen blir mer komplicerad. Att inte beakta soliditeten innebär en nackdel för företag med relativt hög skuldsättningsgrad — dvs. nystartade och expansiva företag - och en fördel för företag med relativt låg skuld- sättningsgrad eller god soliditet.

3.8 Sammanfattning och slutsatser

Med övervinstdelning avses delning av vinsten över en viss ”normal” av- kastning på det egna kapitalet. Övervinstdelning kräver därför också be- räkning av det egna kapitalet. Övervinstdelning är därför mer komplicerad än en vinstdelning.

Det egna kapitalet kan beräknas inklusive eller exklusive de Obeskattade reserverna. Avgörande för valet är vilket vinstbegrepp som väljs. Vid an- vändningen av vinst före bokslutsdispositioner bör kapitalet inkludera de Obeskattade reserverna. Om däremot något vinstmått efter dispositioner an- vänds (taxerad vinst eller redovisat årsresultat) skall de Obeskattade reser- verna inte ingå i kapitalet. Att inkludera de Obeskattade reserverna i kapitalet är inte förenat med särskilt stora mätproblem så länge dessa begränsas till dem som vanligen redovisas i företagens balansräkningar. Merarbetet med att inkludera Obeskattade reserver torde därför väl uppvägas av de fördelar en övervinstdelning baserad på vinst före dispositioner har ur andra syn- vinklar.

Det egna kapitalet och de Obeskattade reserverna kan hämtas från fö- retagens balansräkningar i årsbokslutet. De Obeskattade reserverna bör dock begränsas till vissa definierade poster. Eftersom endast vissa företag redovisar avskrivningar över plan bland Obeskattade reserver bör dessa ej inkluderas. För att övervinstdelning inte skall stimulera till uppskrivningar av anlägg- ningstillgångar bör dessa elimineras. Om vinsten inte skall inkludera ut- delningar på aktier och andelar i andra företag bör dessa ej heller inkluderas i det egna kapitalet. För att förhindra dubbelräkning av kapitalet bör det egna kapitalet också reduceras med bokfört värde av aktier och andelar dotterföretag.

Behandlingen av bolagsskatt är en omdiskuterad fråga. Vi förordar att de Obeskattade reserverna inte anses behäftade med någon latent skatteskuld vid övervinstberäkningen. Övervinstgränsen bör sättas så att den täcker bolagsskatten. Detta görs lämpligen så att övervinstgränsen bestäms så att

• Sida 131
•  Original

den täcker företagens effektiva skattebelastning, f.n. 15—20 procent av vinsten före dispositioner.

En annan viktig fråga är om övervinstgränsen skall baseras på kapitalet vid periodens början, slut eller något genomsnitt av dessa. Enklast är att ta kapitalet vid årets slut eventuellt reducerad med årets vinst enligt använt vinstbegrepp minus redovisad skatt. En mer exakt beräkning kan baseras på genomsnittet av detta och kapitalet vid årets början.

En speciell form av övervinstdelning är delning av real vinst, dvs. den del av vinsten som överstiger inflationstakten gånger ingående eget kapital. En riktig beräkning av real vinst förutsätter att realtillgångar värderas till aktuella priser, s.k. nukostnader. De flesta företag har dock inte denna typ av data i sin redovisning utan skulle få göra speciella beräkningar för övervinstdelningen. Vi tror därför att en övervinstdelning baserad på real vinst för närvarande inte är praktiskt genomförbar. Frågan kan komma i ett annat läge om bolagsbeskattningen reformeras och baseras på någon form av schablonberäkning av real vinst. Ett sådant förslag har framförts av den s.k. realbeskattningsutredningen.

Det finns skäl att överväga om inte den ”normala” avkastning på eget kapital som sätts som övervinstgräns skulle utformas som en funktion av företagets skuldsättningsgrad eller soliditet. Om normen skall ge uttryck för den riskersättning som det är "rimligt" att aktieägarna får tillgodoräkna sig innan övervinstdelning sker borde normen beakta att aktieägarnas risker är beroende av företagets skuldsättningsgrad. Det är inte omöjligt att kon- struera en rimlig sådan funktion. Fördelen med en sådan är att man skulle undvika att speciellt nystartade och expansiva företag drabbades orättvist hårt av övervinstdelningen. Beräkningarna av övervinstandelen blir emel- lertid mer komplicerade.

• Sida 132
•  Original

• Sida 133
•  Original

4.3. Nackdelar med koncernredovisning för vinstdelning

Att basera vinstdelning på koncernredovisningen har emellertid en rad nack- delar. En är att koncernvinsten inte används för vinstbeskattningen. Det går alltså inte att använda de siffror som redan idag infordras och kontrolleras av skattemyndigheterna. Man får delvis en helt ny grupp av företag — kon- cernerna - som måste upprätta speciella deklarationer för löntagarfondsän- damål. En speciell kontrollapparat måste byggas upp för att kontrollera att alla företag kommer med och att koncernredovisningen har upprättats enligt föreskrivna normer. Om skattemyndigheterna ombesörjer beräkning- en av vinstandelarna kan naturligtvis denna apparat samordnas med bo- lagsbeskattningens nuvarande uppgifter. Men deras merarbete blir troligen betydligt större än vid vinst- eller övervinstdelning baserad på taxerad vinst med vissa tillägg och avdrag enligt tidigare föreslagen modell. Om lön- tagarfonderna ombesörjer vinstandelsberäkningen måste en ny kontrollap- parat byggas upp oberoende av om vinstdelning sker på företags- eller kon- cernnivå. Det lägre antalet företagsenheter att granska får vägas mot att koncernredovisningarna är mer komplicerade och av denna anledning tro- ligen kräver en större tidsinsats.

En annan nackdel med koncernvinsten som underlag är att redovisnings- principerna inte är lika fast etablerade som för enskilda företag. De civil- rättsliga reglerna är allmänna och hänvisar till god redovisningssed. Väg- ledande för denna är FARs rekommendation. Hanteringen av koncernmäs- siga övervärden och undervärden är inte helt enhetlig. Detsamma gäller internvinster. Omräkning av utländska dotterföretag sker som nämnts efter olika principer. Det finns en risk att införande av vinst- eller övervinstdelning baserad på koncernredovisning skulle motverka utvecklingen mot en sund koncernredovisningspraxis. Det är också risk för ett relativt stort antal kon- troverser mellan företagen och kontrollerande organ om vad som är god redovisningssed på olika områden.

Vinstandelen blir om den baseras på koncernvinsten en koncerngemensam kostnad. Den bör rimligen fördelas på något sätt mellan koncernföretagen. Detta gäller speciellt om den skall vara avdragsgill vid bolagsbeskattningen. Detta fördelningsproblem undviks vid vinstdelning på företagsnivå.

Det nämndes att om utländska dotterbolags vinster skall ingå i underlaget för vinstdelning är detta ett starkt argument för vinstdelning på koncernnivå. Men skall utländska dotterbolags vinster exkluderas är det ett mycket starkt argument mot vinstdelning på koncernnivå. Det är nämligen svårt att eli- minera de utländska företagen ur koncernredovisningen. En koncernredo- visning som bara omfattar den svenska koncerndelen görs normalt inte. Den kan inte upprättas på basis av den offentliga koncernredovisningen

• Sida 138
•  Original

utan måste göras av företagen speciellt för löntagarfonderna. Detta skulle innebära en merkostnad för företagen. Denna koncernredovisning kan en- dast kontrolleras genom granskning mot de svenska koncernföretagens års- redovisningar. En koncernredovisning för enbart den svenska koncerndelen kräver också ställningstagande till hur internvinster mellan den svenska och utländska koncerndelen skall behandlas liksom Vinstöverföringar mellan koncerndelarna. Vid övervinstdelning tillkommer problemet att fördela kon- cernens egna kapital på de båda koncerndelarna. Det är inte möjligt att särskilja hur mycket av moderbolagets investeringar i utländska dotterbolag som finansierats med lån och hur mycket som finansierats med eget kapital. Schablonlösningar måste tillgripas.

4.4. Sammanfattning och slutsatser

Det är praktiskt möjligt att basera vinstdelning eller övervinstdelning på koncernredovisningen. Härigenom uppnås en viss minskning av antalet fö- retagsenheter som blir föremål för vinstdelning. Uppskattningsvis skulle antalet företagsenheter minska med cirka 20 procent, kanske mindre. En annan fördel är att det blir en fullständig resultatutjänming inom koncernen. Även om Vinstöverföringar mellan enskilda koncernföretag i stor utsträck- ning accepteras vid bolagsbeskattningen finns det dock hinder i vissa fall. Att använda koncernvinsten innebär också att avskrivningar på koncern- mässiga övervärden belastar resultatet vilket kan ses som en fördel.

Vinstdelning på koncernnivå har emellertid också en rad nackdelar. Den kan ej samordnas — vad gäller koncernerna — med bolagsbeskattningen. Den är mer komplicerad och upprättas inte enligt lika fasta och etablerade principer som de enskilda företagens redovisningar.

En väsentlig fråga för valet mellan vinstdelning på koncernnivå eller företagsnivå är om utländska dotterbolags vinster skall inkluderas i un- derlaget för vinstdelning. Om så skall vara fallet är det ett starkt argument för att använda koncernredovisningen som underlag. Om så inte är fallet är det ett starkt argument för att basera Vinstdelningen på de enskilda kon- cernföretagens redovisningar. Det är nämligen mycket besvärligt att ex- kludera de utländska dotterföretagen ur koncernredovisningen, speciellt om det är fråga om övervinstdelning.

Enligt vår bedömning är valet helt avhängigt av om de utländska dot- terbolagens vinster skall inkluderas eller ej. Om deras vinster ej skall vara med ser vi inte att fördelarna med att använda koncernredovisningen kan överstiga nackdelarna. Är det ett viktigt mål att de skall inkluderas är det möjligt att det är praktiskt att använda koncernvinsten för vinstdelning men det kan hända att det vore enklare att insamla särskilda uppgifter beträffande de utländska dotterbolagen från moderbolagen.

Om vinstdelning skall ske på koncernnivå måste den avse hela koncernen, dvs. inkludera även eventuella minoritetsintressen. Annars kommer mi- noritetens andel av vinsten att undgå vinstdelning eftersom den inte ingår i den ägande koncernens vinst. Där intäktsredovisas nämligen bara erhållna utdelningar. Vid övervinstdelning skall också minoritetens andel av kon- cernens egna kapitalet ingå i koncernens egna kapital.

• Sida 139
•  Original

5.1. Undersökningens uppläggning

_SCst finansstatistik omfattar alla rörelsedrivande företag. För företag med mer än 50 anställda görs totalundersökning. Siffrorna för de mindre företagen är baserade på stickprov. Uppgifter infordras direkt från de större företagen. Dessa kontrolleras så långt möjligt mot företagens årsredovisningar. Siffer- underlaget får bedömas vara av god kvalitet.

Statistiken inkluderar inte finansiella företag — t. ex. banker och försäk- ringsföretag — och inte heller affärsdrivande verk — t. ex. Vattenfall eller Statens Järnvägar. Totalt omfattar den 84 000 företag med 1800 000 an- ställda. Totalt utbetalda löner uppgick 1979 till 116 miljarder kronor.

Undersökningen har begränsats till företag med mer än 50 anställda. För 1979 omfattar undersökningen 3 440 företag med 1 251 000 anställda.1 Detta motsvarar 5 procent av antalet företag och 70 procent av antalet anställda. Dessa företag har också cirka 60 procent av totalpopulationens resultat före dispositioner och skatt.

I finansstatistiken finns företagen fördelade på dels branscher, dels ägar- kategorier. Undersökningspopulationen fördelar sig på branscher enligt ta- bell 5.1.

Fördelningen på ägarkategorier presenteras i tabell 5.2. I gruppen börs- företag ingår alla företag som ägs av börsregistrerade företag, dvs. alla dotter- och dotterdotterföretag till de börsregistrerade företagen. I undersöknings- populationen arbetar alltså cirka 40 procent av alla anställda i börsföretag,

1 Specialbearbetning grundades på en prelimi- när version av finanssta- tistiken. Vid den slutgilti- ga publiceringen i SOS Företagen 1979 uppgick antalet företag till 3 900 och antalet anställda till 1 287 500.

• Sida 140
•  Original

Tabell 5.1 Undersökningspopulationens fördelning på branscher

Antal Antal Summa resultat företag anställda 1979, mkr tusental Tillverkningsindustri (inkl. gruvor) ] 743 720 9 100 Byggnadsindustri 274 102 700 Varuhandel, restauranger, hotell 782 239 4300 Ovrigt 640 190 2 300 Totalt 3 440 1 251 16 400

Tabe115.2 Undersökningspopulationens fördelning på ägarkategorier

Antal Antal Summa resultat företag anställda 1979, mkr tusental Börsföretag 534 490 7 100 Utlandsägda företag 305 87 2 700 Övriga privata företag 2 153 364 4 000 Statliga och kommunala företag 245 150 I 500 Kooperativa företag 187 158 1 100 Övriga 16 2 0 Totalt 3 440 1 251 16 400

7 procent i utlandsägda företag, 30 procent i övriga privata företag och 12 procent vardera i statliga och kommunala respektive kooperativa företag.

I undersökningen har som vinstmått använts redovisad vinst före bok- slutsdispositioner och skatt. Bland bokslutsdispositioner ingår huvudsak- ligen förändringar av lagerreserv och investeringsfond och liknande fonder. 1 statistiken finns ytterligare några dispositioner men de uppgår till relativt obetydliga belopp. Resultaten har i undersökningen belastats med bokfö- ringsmässiga avskrivningar på anläggningstillgångar. Avskrivningar över plan ingår således ej bland bokslutsdispositionerna. Det bör nämnas att av- skrivningar mot investeringsfond och liknande fonder inte ingår i de bok- föringsmässiga avskrivningarna utan redovisas som bokslutsdiSposition. Vinsterna har således ej belastats med några avskrivningar för anläggningar som avskrivits mot investeringsfond vilket inte är korrekt eftersom vinsterna inte heller har belastats med fondavsättningarna. Härigenom har en viss överskattning av vinsterna skett. Utdelningar från svenska dotterbolag har eliminerats för att undvika dubbelräkning. Däremot har vinsten påverkats av lämnade och erhållna koncernbidrag.

Det egna kapitalet har mätts som summan av eget kapital och Obeskattade reserver vid utgången av året. Bland Obeskattade reserver ingår dock inte avskrivningar över plan. De består huvudsakligen av lagerreserver och in- vesteringsfonder och liknande fonder. Det har tyvärr inte varit möjligt att

• Sida 141
•  Original

eliminera uppskrivningar på anläggningstillgångar. I kapitalet ingår också aktier i dotterföretag vilka borde ha eliminerats eftersom utdelningar på dessa aktier inte ingår i resultatet. Av dessa skäl har det egna kapitalet blivit något överskattat. Även det förhållandet att vi använt det egna ka- pitalet vid slutet av året innebär en viss överskattning eftersom årets vinst därigenom blir inkluderat i kapitalet.

Vinsterna i företagen har därefter summerats utan avdrag för förluster i förlustföretag. Vidare har de delar av vinsterna som ligger över 15, 17, 20, 25 och 30 procent av det egna kapitalet summerats företag för företag.

5.2. Resultat totalt

1 tabell 5.3 anges summa vinster och övervinster för totalpopulationen för åren 1974—1979. Antalet företag och antalet anställda är ganska konstant över åren. Summa resultat — dvs. vinster minus förluster — sjönk 1975 från toppåret 1974. Ytterligare en kraftig minskning kom bottenåret 1977. 1978 blev bättre och 1979 är tillbaka på 1974 års nivå. Beaktas penningvärde- försämringen ligger 1979 års resultatsumma i nivå med 1975.

Summa vinster (>O % av eget kapital) överstiger resultatsumman. Skill- naden är förlusterna. Summa förluster uppgick till 0,5 miljarder kr 1974 och cirka 2 miljarder kr 1975 och 1976. 1977 steg förlusterna kraftigt till 7 miljarder för att 1978 bli 5 och 1979 2,3 miljarder kr. Förlusterna står alltså för en stor del av variationerna i de aggregerade resultaten. Summa vinster har inte varierat så kraftigt. I fast penningvärde sjönk vinstsumman mellan 1976 och 1977 med cirka 30 procent för att stiga lika mycket 1978 igen. 1979 års vinstsumma ligger (i fast penningvärde) 7 procent under 1975 års nivå. Det var emellertid ett stort antal företag som gick med förlust 1977 och 1978 — cirka 30 procent. Övriga år gick cirka 20 procent av antalet företag med förlust.

Vinstspridningen är förvånansvärt stor. I genomsnitt ligger 37 procent av vinsterna över 15 procents förräntning av det egna kapitalet. 25 procent över 20 procents avkastning, 20 över 25 och 15 över 30. Förskjutningarna mellan åren i dessa andelar är relativt obetydliga.

Tabell 5.3 Summa vinster totalt, miljarder kronor

1974 1975 1976 1977 1978 1979

Antal företag 3 549 3 623 3 617 3 549 3 537 3 440 Antal anställda, 1000-tal 1 280 1 305 1 316 1 293 1 268 1 251 Summa resultat 16.5 11,5 11,7 3,3 9,3 16,4 Summa eget kapital 83 93 102 104 113 126 Summa vinster > 0 % av eget kapital 17,0 13,8 13,6 10,2 14,2 18,7 —”— >15 % .—"— 6,9 4,4 4,5 2,9 6,2 7,4 —”— >l7 % —"— 6.0 3,6 3,9 2,5 5,7 6,6 —"— >20 % —"— 4.9 2,8 3,2 2,0 5,1 5,5 —"— >25 % —"— 3.5 1,8 2,4 1,4 4,3 4,1 —"— >30 % —”— 2,4 1,2 1,9 1,1 3,7 3,1

• Sida 142
•  Original

Summa vinster över en viss förräntning varierar kraftigare än den totala vinstsumman. Högvinstföretagen drabbades tydligen kraftigare av konjunk- turnedgången 1977 än de övriga. En snabb återgång skedde under 1978.

Vi har räknat om vinsterna till 1979 års penningvärde, summerat dem. dividerat med sex och erhållit följande penningvärdejusterade genomsnitts- vinster (i miljarder kronor):

Summa vinster > 0 % av eget kapital 19 Summa vinster >15 % av eget kapital Summa vinster >17 % av eget kapital Summa vinster >20 % av eget kapital Summa vinster >25 % av eget kapital Summa vinster >30 % av eget kapital

Dahl—how

En vinstdelning på t. ex. 10 procent skulle således ha givit i genomsnitt 1,9 miljarder kronor i 1979 års penningvärde. En övervinstdelning på t. ex. 20 procent av vinster överstigande 20 procent av eget kapital skulle ha givit 1 miljard kronor i genomsnitt. Det bör observeras att de penning— värdejusterade genomsnittsvinsterna och övervinsterna är ganska exakt lika med 1979 års siffror. Detta år är alltså mycket representativt för perioden.

De undersökta företagen betalade i genomsnitt 3,2 miljarder kronor per år i bolagsskatt (1979 års penningvärde). Variationerna var ganska små mellan åren. Lägst var bolagsskatten 1977 med 2,6 miljarder och högst 1975 med 4,1 miljarder. Den genomsnittliga bolagsskatten motsvarar cirka 17 procent av summa vinster. Detta procenttal är emellertid inte helt rättvisande efter- som även förlustföretagen betalar bolagsskatt på t.ex. fastigheternas ga- rantibelopp och dessa skattekostnader ingår i summan ovan. I verkligheten torde alltså vinstföretagens skatteprocent understiga 17.

Om genomsnittsvinsterna 1974—1979 enligt ovan belastas med redovisad skattekostnad skulle alltså den genomsnittliga vinstsumman sjunka med cirka 3 miljarder till 16 miljarder kronor. Av Skattekostnaden faller cirka 2 miljarder på de företag som har vinster överstigande 17 procent av eget kapital. Av deras övervinster på 6 miljarder skulle alltså 4 kvarstå efter skatt. Av övervinsterna utöver 25 procent av eget kapital skulle efter skatt kvarstå cirka 2,5 miljarder. . Det är vanligt vid företagsanalyser att resultatet belastas med en scha- blonskatt motsvarande redovisad skattekostnad ökad med hälften av av- sättningar till Obeskattade reserver och minskad med hälften av motsvarande upplösningar. Detta resultat relateras till ett eget kapital som består av sum- man av redovisat eget kapital och hälften av Obeskattade reserver. Med en schablonskatt av denna typ skulle vinsterna enligt ovan minska avsevärt. Summa vinster skulle sjunka från 19 till cirka 11 miljarder kronor.

Hur användningen av schablonskatt skulle påverka övervinsterna är svå- rare att bedöma med det sifferunderlag vi har. Vinsterna sjunker kraftigare än det egna kapitalet varför övervinstsummorna naturligtvis blir betydligt lägre.

Undersökningspopulationen avser företag med mer än 50 anställda. Om vinstdelning skall avse även mindre företag ökar vinstsummorna ovan. En- ligt SCBs finansstatistik hade cirka 6 000 företag mellan 20 och 49 anställda 1979. I dessa företag arbetade 183 000 personer. Företagen hade ett totalt

• Sida 143
•  Original

resultat före dispositioner och skatt på 2,1 miljarder kronor. Detta motsvarar cirka 20 procent av det egna kapitalet (inklusive Obeskattade reserver) vilket är något högre än den totala avkastningen i näringslivet. Om man utgår från att det är ungefär samma vinstpridning i dessa företag som i vår un- dersökningspopulation torde totala vinster 1979 uppgå till cirka 2,5 miljarder varav cirka 1 miljard ligger över 15 procent av eget kapital.

74 000 företag hade 1979 mindre än 20 anställda. Totalt sysselsatte dessa 344000 anställda. Summa resultat före dispositioner och skatt var i dessa företag cirka 4,2 miljarder vilket motsvarar drygt 20 procent av det egna kapitalet. Med samma antagande som ovan skulle summa vinster i dessa företag uppgå till cirka 5 miljarder varav cirka 2 miljarder ligger över 15 procent av eget kapital.

I vår undersökningspopulation motsvarade 1979 års vinster och över- vinster ganska exakt penningvärdejusterat genomsnitt för åren 1974—1979. Om man antar att detta också gäller de mindre företagen skulle alltså dessa i genomsnitt ha haft vinster på 7,5 miljarder varav 3 miljarder låg över 15 procent av eget kapital.

Sammanfattningsvis kan summa vinster före dispositioner och skatt i näringslivet i genomsnitt under åren 1974—1979 och uttryckt i 1979 års pen- ningvärde uppskattas till cirka 27 miljarder. Av dessa vinster låg cirka 10 miljarder över 15 procent av eget kapital.

Som tidigare nämnts inkluderar dessa siffror ej finansiella företag, dvs. banker. försäkringsbolag och liknande företag.

5.3. Vinster i företag av olika storlek

1 tabell 5.4 visas summa vinster och övervinster i undersökningspopulationen fördelade på företag med 50—199, 200—999 samt 21 000 anställda. Av den totala vinsten faller i genomsnitt under åren 17 procent på den minsta grup- pen, 26 procent på mellangruppen och 57 procent på storföretagen. Detta motsvarar också ungefär respektive grupps andel av antalet anställda. Där- emot står storföretagen för en något större andel av det egna kapitalet (cirka 64 procent) vilket tyder på en något lägre kapitalavkastning.

Vi konstaterade tidigare att totalt låg cirka 40 procent av vinsterna över 15 procents avkastning på det egna kapitalet. För de minsta företagen är denna andel 50 procent, för de mellanstora 44 procent och för de största 32 procent. Vinstspridningen synes således avta med ökande företagsstorlek. Det är naturligt att så är fallet. I storföretagen blir det en resultatutjämning mellan verksamhetsgrenar med varierande lönsamhet.

5.4. Vinster i olika branscher

Grundmaterialet medger en bearbetning branschvis och en sådan har också gjorts. Som tidigare nämnts svarar tillverkningsindustrin (inkl. gruvor) för knappt 60 procent av antalet anställda. Andelen i det egna kapitalet är dock större, cirka 70 procent. Den genomsnittliga andelen i vinsterna ligger på

• Sida 144
•  Original

Tabell 5.4 Summa vinster och övervinster i företag av olika storleksklassen Miljarder kronor

Företag med 50—199 anställda 1974 1975 1976 1977 1978 1979 Antal företag 2 663 2 700 2 669 2 614 2 608 2 507 Antal anställda 251 255 253 250 246 237 Summa vinster o. förluster 2,2 2,0 2,1 1,3 1,3 2,2 Summa vinster > 0 % 2.5 2,4 2,4 2,1 2,1 3,0 —"— >15 % 1,2 1.1 1,1 0,8 0,8 1,3 —”— >17 % 1,1 1.0 1.0 0,7 0,7 1,1 —"— >20 % 1,0 0,8 0,8 0,6 0,6 0,9 —"— >25 % 0,7 0,6 0,6 0,4 0,4 0,7 —"— >30 % 0,6 0.5 0.4 0.3 0,3 0.5 Företag med 200—999 anställda Antal företag 711 715 730 720 711 715 Antal anställda 285 290 300 297 291 292 Summa vinster o. förluster 3,7 2,7 3,0 1,0 2,4 5,8 Summa vinster > 0 % 4,0 3,3 3,6 2,9 3.4 6.3 —"— >15 % 1,9 1,2 1,4 ],1 1.4 3,3 —"— >17 % 1,7 1,1 1,3 1,0 1,3 3,1 -”— >20 % 1,4 0,9 1,0 0,8 1,1 2,7 —"— >25 % 1,1 0,6 0,8 0,6 0,9 2,1 —"— >30 % 0,8 0,5 0,6 0,5 0,7 1,7 Företag med 21000 anställda Antal företag 205 208 218 215 218 218 Antal anställda 743 760 764 745 730 723 Summa vinster o. förluster 10,5 6,7 6,6 0,2 5,6 8,3 Summa vinster > 0 % 10,6 8,2 7,5 5,2 8,7 9,5 —”— - >15 % 3,8 2,1 2,0 1,0 4,0 2,8 —"— >17 % 3,2 1,6 1,7 0,8 3,7 2,4 —"— >20 % 2,6 1,1 1,3 0,6 3,4 1,9 —"— >25 % 1,7 0,6 1,0 0,4 3,0 1,3 —"— >30 % 1.0 0,3 0,8 0,3 2,6 1,0

knappt 65 procent varför avkastningen på det egna kapitalet är något lägre i tillverkningsindustrin än i övriga branscher. Vinstspridningen är dock unge- fär densamma. I stort sett är det alltså inte så stor skillnad mellan bran- scherna.

5.5. Vinster i olika ägarkategorier

Grundmaterialet finns också klassificerat efter ägarkategorier. Vi har sorterat vinsterna i kategorierna börsföretag (sådana företag som 'är börsregistrerade eller ägs av börsregistrerat företag), utlandsägda företag, övriga privata fö- retag, statliga och kommunala företag samt kooperativa företag. I tabell 5.5 presenteras data för de olika ägarkategorierna. Summa vinster 1974—1979 har beräknats genom att vinstsummorna för de olika åren helt enkelt har adderats. Någon omräkning till gemensamt penningvärde har således ej skett. Av tabellen framgår att 44 procent av vinsterna ligger i börsföretagen,

• Sida 145
•  Original

Tabell 5.5 Vinster i företag med olika typer av ägare, miljarder kr

Börs— Utlands- Övriga Statliga Koope— före- ägda privata o. komm. rativa tag företag företag företag företag

Antal företag 1979 534 305 2153 245 187 Antal anställda 1979, 1000—tal 490 87 364 150 158 Eget kapital 1979 64 11 21 19 10 Genomsnitt 1974—1979:

Summa vinster >0 % 6,4 1,8 3.2 2.2 0,9 Summa vinster >15 % 1,5 0,9 1,4 1,4 0,3 01 av summa vinster >0 % 24 % 50 % 44 (o 64 % 33 % Summa vinster >20 % 0,9 0,7 1,0 1,2 0,1 % av summa vinster >0 % 14 % 39 % 31 % 55 % 11 %

12 procent i de utlandsägda företagen och 22 procent i övriga privata företag. De utlandsägda företagen har större andel i vinsten än deras andel i kapital och antal anställda (cirka 8 procent). De statliga företagen har 15 procent av vinsterna vilket ungefär motsvarar deras andel i kapitalet. I dessa vinster ingår emellertid statliga och kommunala bidrag med relativt stora belopp.

Vad gäller vinstpridningen är den lägst i börsföretagen. 24 procent av vinsterna ligger över 15 procent och 14 procent över 20 procent. För t. ex. övriga privatägda företag är motsvarande andelar 44 respektive 31 procent och för de utlandsägda 50 respektive 39 procent. Förklaringen till att börs- företagen visar upp relativt låg vinstspridning är troligen densamma som till att storföretagen visar lägre vinstspridning än de mindre företagen, näm- ligen utjämningseffekter mellan olika delar i företagen.

5.6. Koncerndata

Inom SCB finns ett koncernregister. Genom att samköra detta med de en- skilda företagens data har det varit möjligt att summera vinsterna kon- cernvis. Härigenom har erhållits uppgift om dels hur många företag som ingår i hur många koncerner, dels om vinster och vinstspridning på basis av approximativt beräknade koncernvinster och eget kapital i koncernerna. Beräkningarna har gjorts på 1979 års siffror. Eftersom emellertid dessa över- ensstämmer ganska bra med genomsnittet för hela perioden är detta inte någon väsentlig begränsning.

Av undersökningspopulationens 3440 företag ingick 1979 939 företag i 193 koncerner. Dessa koncerner sysselsatte totalt 730 000 anställda eller 58 procent av det totala antalet anställda i undersökningspopulationen. De sva- rade också för lika stor andel av summa vinster.

Koncernvinsterna har beräknats genom att summera koncernföretagens vinster. Utdelningar från dotterföretag har eliminerats. Detta gjordes dock även vid beräkningen av de enskilda företagens vinster. För att få en korrekt koncernvinst skulle internvinster (vinster på interna försäljningar av varor och anläggningar som inte sålts utanför koncernen per balansdagen) ha eli- minerats. Detta har inte varit möjligt. Vi tror dock inte det har någon nämn-

• Sida 146
•  Original

värd betydelse för siffrorna. Vidare skulle resultaten ha belastats med av- skrivningar på koncernmässiga övervärden. Detta har naturligtvis inte heller varit möjligt men vi tror inte heller detta har nämnvärd betydelse för siff- rorna.

Det egna kapitalet i koncernerna har beräknats genom summering av koncernföretagens egna kapital och Obeskattade reserver med avdrag för bokfört värde av aktier i svenska dotterbolag.

Vinstsummorna för koncernerna presenteras tillsammans med motsva- rande vinstsiffror för de enskilda koncernföretagen i tabell 5.6. Summa vinster sjunker med cirka 1,2 miljarder om koncernsiffrorna används. Denna summa borde motsvara förlusterna i koncernföretagen. Denna belastar ju koncernvinsterna men ingår ej ide enskilda koncernföretagens vinstsumma. Det verkar rimligt att de totala förlusterna ligger i denna storleksordning eftersom motsvarande siffra för den totala undersökningspopulationen upp- går till cirka 2,3 miljarder kronor.

De vinster som ligger över t. ex. 15 procent av eget kapital sjunker na- turligtvis också. Detta sammanhänger delvis med att förluster belastar kon- cernresultaten men också med att övervinster från koncernföretag kvittas ut mot motsvarande ”undervinster”i andra koncernföretag. Vinstspridning- en minskar alltså då koncernsiffror används vilket är naturligt. Möjligen är det förvånande att det inte sker i större utsträckning än vad som är fallet.

Det bör i sammanhanget nämnas att om övervinstdelning införs får fö- retagen ett incitament att genom Vinstöverföringar mellan koncernföretag se till att övervinster i största utsträckning försvinner. Med nuvarande skat- teregler har koncernerna bara intresse av att skattemässiga förluster undviks. Det kan alltså hända att om övervinstdelning baseras på enskilda företags vinster kommer dessa genom Vinstöverföringar att bli lägre än de i denna undersökning framkomna siffrorna. Skillnaden mellan övervinster beräk- nade på basis av koncernresultat och enskilda företags resultat blir då i motsvarande grad mindre.

Koncernbildningar är vanligast bland börsföretagen och bland de statliga och kommunala företagen. De drygt 500 företag som tillhör kategorin börs-

Tabe115.6 Vinster i koncerner

Koncernföretag Koncerner Koncerner __ _— . ,, Mdr. kr % Mdr. kr % Lofcem företag Antal företag 939 193 Antal anställda, 1000-tal 732 732 Z eget kapital 88,6 69.4 2 vinster och förluster 8,8 8,8 vinster > 0 % av eget 2 kap. 10,6 100 9,4 100 89 2 vinster > 15 % —"— 3,5 33 2,3 24 65 2 vinster >20 % —”— 2,5 24 1,4 15 56 2 vinster >25 % —"-— 1,8 17 0,8 9 44 2 vinster >30 % —"— 1,4 13 0,6 6 33

• Sida 147
•  Original

företag ingår i cirka 100 koncerner. Av de totalt 150 statliga och kommunala företagen ingår 117 stycken i 16 koncerner. Flertalet ligger i Statsföretags- koncernen. Av övriga företag är andelen koncernföretag betydligt mindre. Ungefär 450 av dessa 2 700 företag ingår i 120 koncerner. Genom att basera vinstdelning på koncernredovisningar i stället för enskilda företags redo- visningar skulle antalet företagsenheter alltså minska med cirka 750 eller cirka 20 procent. Detta gäller undersökningspopulationen som bara avser företag med mer än 50 anställda. De företag som har mindre än 50 anställda torde relativt sällan ingå i koncerner. Eftersom dessa företag utgör ett stort antal — cirka 80 000 företag — skulle andelen koncernföretag minska betydligt om dessa beaktades.

5.7. Sammanfattning och avslutande synpunkter

I syfte att erhålla underlag för bedömning av hur mycket medel en vinst- baserad avgift skulle kunna ge på basis av olika definitioner av vinst och övervinst har utredningen låtit göra en undersökning med användande av de data som finns i SCB:s finansstatistik. Undersökningen avser alla rö- relsedrivande företag med mer än 50 anställda. 1 materialet ingår inte fi- nansiella företag och affärsdrivande verk. Undersökningen omfattar 3 440 företag med totalt 1,3 miljoner anställda.

Som vinstbegrepp har använts resultat före bokslutsdispositioner och skatt exklusive utdelningar på aktier i dotterbolag. Vid beräkningen av vinst över- stigande en viss avkastning på eget kapital har eget kapital definierats som summan av redovisat eget kapital och Obeskattade reserver. Avdrag för latent skatteskuld i Obeskattade reserver har således ej skett. Resultatet har relaterats till det egna kapitalet vid utgången av året.

Summa vinster utgjorde för perioden 1974 till 1979 — med respektive års vinstsumma omräknad till 1979 års penningvärde — i genomsnitt 19 miljarder kronor per år. Av dessa vinster låg 7 miljarder över 15 procent och 4 miljarder över 25 procent av eget kapital. 1979 års siffror överens- stämmer ganska exakt med de nämnda genomsnittstalen.

I undersökningen ingick endast företag med mer än 50 anställda. De mindre företagen är inte betydelselösa. Det finns cirka 6000 företag som har mellan 20 och 49 anställda. Totalt sysselsätter dessa företag 0,2 miljoner personer och hade 1979 cirka 2,5 miljarder i summa vinster varav upp- skattningsvis 1—1,5 miljarder låg över 15 procent av det egna kapitalet. Mind- re än 20 anställda hade 74 000 företag med vinster på totalt cirka 5 miljarder kronor varav uppskattningsvis 2—3 miljarder låg över 15 procent av det egna kapitalet.

Om även de mindre företagen beaktas torde således summa vinster — uttryckt i 1979 års penningvärde — för perioden 1974—1979 ha uppgått till 27 miljarder kronor varav 10 miljarder över 15 procent av eget kapital.

I undersökningen har också vinsterna och vinstspridningenjämförts mel- lan företag i olika storleksklasser, branscher och ägarkategorier. Vinsterna och Vinstspridningen är något lägre i storföretagen än i de mindre, något lägre i tillverkningsindustri än i övriga branscher liksom bland börsföretag

• Sida 148
•  Original

jämfört bland övriga privatägda företag. Utlandsägda företag visar högre vinster och vinstspridning än övriga företag.

I undersökningen har också gjorts ett försök att beräkna vinsterna på koncernnivå. Vinster och eget kapital har summerats koncernvis genom samkörning mellan finansstatistiken och ett koncernregister. De på detta sätt framkomna vinsterna och det egna kapitalet är en approximativ be- räkning av de vinster och det egna kapital som skulle framkommit i en koncernredovisning avseende de svenska koncernföretagen. Syftet med den- na bearbetning var att utröna dels hur många av företagen som ingår i koncerner, dels vad det skulle betyda för vinsterna och övervinsterna om dessa beräknas på basis av koncernredovisningen i stället för de enskilda koncernföretagens redovisning. Undersökningen visar att av det totala an- talet företag i undersökningspopulationen — 3 440 företag — ingick 939 företag i 193 koncerner. De administrativa fördelarna med att basera vinstdelning på koncernredovisning är alltså relativt måttliga.

Koncernundersökningen visade också att vinsterna och övervinsterna blir lägre om de baseras på koncerndata i stället för företagsdata. Skillnaden är emellertid inte särskilt stor. Summa vinster i dessa koncerner sjönk med 11 procent, dvs. 1,2 miljarder kronor. Vinstspridningen blev också lägre. 24 procent av vinsterna låg över 15 procent av eget kapital i stället för 33 procent vid användningen av företagsdata. Att skillnaderna blir relativt små förklaras troligen till stor del av att det sker Vinstöverföringar i form koncernbidrag mellan koncernföretagen som utjämnar resultaten. Koncern- bidrag har nämligen påverkat företagsvinsterna i undersökningen.

Vid användningen av dessa data som underlag för bedömning av vilka belopp en vinstdelning eller övervinstdelning skulle kunna inbringa finns det anledning till viss försiktighet. Det är troligt att ett införande av vinst- baserade avgifter kan påverka bokslutspolitiken i företagen. För att t. ex. undvika övervinstdelning kan det bli vanligare med Vinstöverföringar mellan koncernföretag än vad det var 1974—1979. Företagen får ett incitament till en mera fullständig utjämning av vinsterna än vad skattereglerna innebär. 1 företag som inte ingår i koncerner får företagen ett incitament att så långt möjligt hålla vinsterna under övervinstgränsen. Det ligger antagligen nära till hands att använda överavskrivningar på maskiner och inventarier som ett regleringsinstrument för detta.

Det bör också påpekas att en vinstdelning — och speciellt en övervinst- delning — tenderar att gynna företagssammanslagningar eller koncernbild— ningar för att via utjämningseffekter eliminera övervinster. Härigenom kan en övervinstdelning förstärka tendenserna till en koncentration av närings— livet. I den mån en sådan utveckling kommer till stånd minskar naturligtvis underlaget för speciellt övervinstdelning.

• Sida 149
•  Original

Löntagarfonders skattebehandling

Av Hans Edenhammar

• Sida 150
•  Original

• Sida 151
•  Original

Kronologisk förteckning

!»"PSÅN."

_l—I

13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21 . 22. 23. 24. 25.

26.

27. 28.

HPPPNP

Real beskattning. B. Real beskattning. Bilaga 1—3. B. Real beskattning. Bilaga 4—6. B. Tandvården under BO—talet. S. De förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner. Kn. Sockernäringen. Jo. Talböcker-utgivning och spridning. U. Videoreklamfrågan. Ju. Ny plan- och bygglag. Remissammanställning. Bo. Sanering efter industrinedläggningar. Bo. Den långsiktiga tillgången och efterfrågan på Iäkararbets- kraft. S. Statlig fondförvaltning m.m. E. Kommunalföretaget. Kn. Tillväxt eller stagnation. E. Internationella företag i svensk industri. I. Skatt på energi. B. Skatt på energi. Bilagor. B. Förvärvsarbete och föräldraskap. A. Handikappade elever i det allmänna skolväsendet. U. Kommunerna och näringslivet. Kn. Ett effektivare vite. Ju. Svensk amatörboxning och skadeverkningarna. Jo. Fritidsboende. Bo. Vidgad länsdemokrati. Kn. Översyn av rättegångsbalken 1. Processen itingsrätt. Del A. Lagtext och sammanfattning. Ju. Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Del B. Motiv m.m. Ju. Svensk industri i utlandet. | Löntagarna och kapitaltillväxten 9. E.

• Sida 167
•  Original

Statens offentliga utredningar 1982

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Videoreklamfrågan. [8] Ett effektivare vite. [21] Rättegångsutredningen. 1. Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Del A. Lagtext och sammanfattning. [25] 2. Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Del B. Motiv m.m. [26]

Socialdepartementet

Tandvården under 80-talet. [4] Den långsiktiga tillgången och efterfrågan på läkararbetskraft. [11]

Ekonomidepartementet

Statlig fondförvaltning m.m. [12] Tillväxt eller stagnation. [14] Löntagarna och kapitaltillväxten 9. [28]

Budgetdepartementet

Realbeskattningsutredningen. 1. Real beskattning. [1] 2. Real beskattning. Bilaga 1—3. [2] 3. Real beskattning. Bilaga 4—6. [3] Energiskattekommitten. 1. Skatt på energi. [16]2. Skatt på energi. Bilagor. [17]

Utbildningsdepartementet

Talböcker-utgivning och spridning. [7] Handikappade elever i det allmänna skolväsendet. [19]

Jordbruksdepartementet

Sockernäringen. [6] Svensk amatörboxning och skadeverkningarna. [22]

Arbetsmarknadsdepartementet Förvärvsarbete och föräldraskap. [18]

Bostadsdepartementet

Ny plan- och bygglag. Remissammanställning. [9] Sanering efter industrinedläggningar. [10] Fritidsboende. (23)

lndustridepartementet

Direktinvesteringskommittén. 1. Internationella företag i svensk industri. [15] 2. Svensk industri i utlandet. [27]

Kommundepartementet

De förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner. [5] Kommunalföretaget. [13] Kommunerna och näringslivet. [20] Vidgad länsdemokrati. [24]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

• Sida 168
•  Original

• Sida 169
•  Original

• Sida 170
•  Original

"" L'b ! ' ! is.] ] er ISBNI 91-38--06945-8