Bostadskommitténs delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Statens offentliga utredningar aw 1984:34

g Bostadsdepanementet

Bostadskommitténs

delbetänkande

Sammanfattning

Delbetänkande av Ilostadskommittén Stockholm 1984

i III

Till statsrådet och chefen för bostadsdepartementet

Genom beslut den 2 december 1982 bemyndigade regeringen chefen för att tillkalla en kommitté med högst nio bostadsdepartementet ledamöter med uppdrag att göra en översyn av bostadspolitiken. Genom beslut den 19 januari 1984 har kommittên meddelats tillsom innebär att kommittén befriades från den del av läggsdirektiv som avser de äldres och handikappades boendeutredningsuppdraget förhållanden.

Till ledamöter från den 1 januari 1983 utsågs landshövding Lennart Sandgren, riksdagsledamöterna Tore Claeson (vpk), Rolf (m), Kerstin Ekman (fp), Maj-Lis Landberg (s), Kjell A. Dahlberg Mattsson (C), Christer Nilsson (5) och Kjell Nilsson (s) samt kommunalråd Hans Rode (s). Lennart Sandgren förordnades att vara ordförande.

En förteckning över kommitténs sakkunniga, experter 1 en refeoch experter samt dess sekretariatspersonal birensgrupp övriga fogas.

Kommittén har tagit namnet bostadskommittên.

Chefen för har genom beslut den 28 juni 1983 bostadsdepartementet överlämnat remissamanställning över bostadsbidragskommittêns betänkande (SOU 1982:58) för beaktande i utredningsarbetet. Regehar den 11 august1 1983 överlämnat riksdagens ringen genom beslut skrivelse av den 14 april 1983 med hemställan enligt civilutskottets betänkande CU 1982/83:22 att beaktas i kommitténs arbete vad avser boendesituation. Denna fråga har sedermera överungdomens av en arbetsgrupp inom bostadsdepartementet. Vi har avgitagits vit över stadsförnyelsegruppens betänkande Bättre boyttrande städer (Ds Bo 1983:2).

Vi får härmed överlämna vårt delbetänkande, som består av tre delar Del 1 och Del 2. Delbetänkandet innämligen Sammanfattning, nehåller av utvecklingen och läget inom bostadsombeskrivningar över den framtida bostadsefterfrågan och borådet, prognoser analyser över olika alternativ för bostadsfistadsproduktionen, och bostadsbidrag, utgångspunkter för en social bonansiering samt en redogörelse över förutsättningarna för restadspolitik former inom bostadsbeskattningen.

IV

Vi återkommer med försiag i ett senare betänkande.

Som underiag för våra överväganden har vi 1âtit utföra ett anta1 undersökningar. En förteckning över rapporter med aniedning av dessa undersökningar bifogas.

Ti11 betänkandet är fogade reservationer

och yttranden.

Reservationer har avgetts av Iedamöterna Rolf Kerstin

Dahlberg, Ekman och Kje11 A. Mattsson.

Särski1t yttrande har avgivits av ledamoten Tore C1aeson samt av ledamöterna Ro1f Dah1berg, Kerstin Ekman och Kje11 A. Mattsson gemensamt.

Särski1da yttranden har vidare avgivits av experterna i bostadskommitténs referensgrupp Jan Bröms, Ingvar Fride11, Jan

Kie11and, Mirja Kvaavik-Bartley, Torsten Landgren, Pär Svanberg och Per Tornêe. I en gemensam skriveise har Sture Ho11mann, Karin Lund, Gunnar Lundberg, Ro1f Trodin och Monika Wikman motiverat att de ej avgivit något särskiit yttrande.

Stockho1m den 6 juni 1984

Lennart Sandgren

Tore C1aeson Roif Kerstin Ekman

Dahiberg

Maj-Lis Landberg Kje11 A. Mattsson Christer Niisson

Kje11 Ni1ss0n Hans Rode /Erwin Miidner

SAKKUNNIGA, EXPERTER OCH SEKRETARIAT

Förordnande

Sakkunniga:

Departementsråd Per Anciow 1 mars 1983- 21 september 1983 Ingrid Daiên 1 mars 1983 Departementsråd Byrächef Magnus Eiison 1 mars 1983 Utredningssekreterare Ingemar Färm 1 mars 1983 Generaidirektör Lennart Hoim 1 mars 1983 Bitr. skattedirektör Lars Maimberg 1 mars 1983 Departementsråd Lars Mathiein 1 mars 1983- 30 juni 1983 Ants Nuder 1 mars 1983 Sakkunnig Departementssekreterare Ingvar Persson 1 mars 1983 Kammarrättsassessor Curt Rispe 22 september 1983 Departementssekreterare Karin Ståh1berg 1 ju1i 1983

Experter i bostadskommittêns referensgrupp:

Utredningschef Jan Bröms 1 mars 1983 Fru Li11ie Dahiberg 1 februari 1984 Assistent Einar Dickson 1 mars 1983- 31 januari 1984 Förbundsordförande Ingvar Fride11 1 mars 1983 Ombudsman Sture Ho11mann 1 mars 1983 Avdelningsdirektör Jan Kie11and 1 mars 1983 Verkstä11ande direktör Mirja Kvaavik-Bart1ey 20 aprii 1983 Regionchef Torsten Landgren 1 mars 1983 2:e förbundsordförande Stig Landqvist 1 mars 1983- 31 december 1983 Sekreterare Irene Lindström 1 juni 1983 Sekreterare Karin Lund 1 mars 1983 Sociaiombudsman Gunnar Lundberg 1 mars 1983 Länshandikappråd Inge-Britt Lundin 1 maj 1984 Sekreterare Ing-Gerd Robertson 1 mars 1983- 31 maj 1983 Arkitekt Kerstin Skeppstedt 1 mars 1983 30 aprii 1984

VI Förordnande

Tf. utredningschef Pär Svanberg 1 januari 1984 Direktör Per Tornêe 1 mars 1983 Direktör Rolf Trodin 1 mars 1983 Direktör Sten Thune11 20 aprii 1983 Utredningssekreterare Monika Wikman 1 mars 1983

Övriga exgerter:

Fii. dr Ingemar Hansson 1 mars 1983 Avde1ningsdirektör Ra1ph Johansson 1 maj 1983- 31 mars 1984 Kansiiråd Kerstin Kåks 7 december 1983 Jur. kand. Ro1f Romson 1 mars 1983 Kansliräd Bengt Söderström 1 mars 1983 Fi1. dr Bengt Turner 1 mars 1983

Sekretariat:

Sekreterare: Länsbostadsdirektör Erwin Mi1dner 1 januari 1983

Biträdande sekreterare: Länsbostadsdirektör Sven Åke Andersson 1 februari 1983 Hovrättsassessor Kar1 Bergkvist 1 januari 1984 Kammarrättsassessor Lars Bergström 1 apri1 1983 Sekreterare Göran Ekblad 1 apri1 1983- 31 december 1983 Utredningschef Claes Engerstam februari 1983 Arkitekt Jan Eriksson januari 1984 Byrådirektör U11a Britt Frykman Berg1und augusti 1983 Avdelningsdirektör Raiph Johansson aprii 1984 Byrådirektör Kerstin Niisson juni 1983 P01. mag. Rolf-Erik Român mars 1983 Byrädirektör Christer Rönnmark augusti 1983

)-l|-l|_lpJ|-l|4,_l

Assistenter: Christer Bergman 1 november 1983 Margrethe Strandberg 1 mars 1983

VII

UTREDNINGSRAPPORTER

Uppdrag till bostadsstyrelsen.

Grundwall, Ricard: Bostadsefterfrågan under 1980-talet med utblick mot är 2000. Ds Bo 1984:5.

Uppdrag till Berth Danermark, Högskolan i örebro.

Danermark, Berth: Boendesegregationens utveckling i Sverige under efterkrigstiden. Ds Bo 1984:4.

Uppdrag till statens institut för byggnadsforskning.

Bengtsson, Bo: Förutsättningar och hinder för boinflytande i privata hyresfastigheter. Ds Bo 1983:5. Eriksson, Jan och Lindquist, Margareta: Bostäder, hushåll och utrymmesstandard 1970-1985. Ds Bo 1983:7.

Tofte: Bostadssubventionernas fördelning år 1980. Ds Bo

Fråkman,

1984:8. Nord, Lars: Statlig bostadspolitik och kommunal självstyrelse. Statens institut för byggnadsforskning. stencil 1984. Turner, Bengt: Ombyggnadsekonomi och ombyggnadspolitik. Statens institut för byggnadsforskning. Meddelande M 84:5. Hiktorin, Marianne: Kommunala erfarenheter av bostadsanvisningslagen. Ds Bo 1983:6.

Uppdrag till statistiska centralbyrån.

Westerlund, Nana: Byggande och sysselsättning. Ds Bo 1984:7.

Uppdrag till Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

Axling, Lars: Reparationsvolymens utveckling inom olika regioner. Svenska byggnadsentreprenörföreningen. stencil 1984.

Uppdrag till Temaplan AB.

Eriksson, Jan, Holmberg, Ingvar och Hårsman, Björn: Bostadsbyggandet till år 2000. Ds Bo 1984:6.

VIII

BETÃNKANDETS UPPLÃGGNING

Bostadskommittêns delbetänkande publiceras i tre delar. I SDU 1984:34 Sammanfattning ges en fyllig översikt över delbetänkandets innehåll. Även våra direktiv redovisas där. sammanfattningen kan läsas självständigt. Indelningen är densamma som i huvudtexten.

I delbetänkandets Del 1 (SOU 1984:35) publiceras kap. 1-7. Dessa kapitel innehåller huvudsakligen av utvecklingen beskrivningar inom boendeområdet. I kap. 1 redogörs för direktiven och i 2 kap. för utvecklingen av boende och bostadsstock. I kap. 3 analyseras utvecklingen mot bakgrund av bostadspolitikens ekonomiska mål samt redovisas subventionernas och den ekonomiskt inutveckling riktade bostadspolitiken. Kap. 4 innehåller en redogörelse över hur bostadsutrymmet, boendekostnaderna och bostadssubventionerna är fördelade. I kap. 5 analyseras av de ekonomiska utvecklingen förutsättningarna för bostadsförvaltning och ombyggnad. 6 Kap. ägnas åt utvecklingen av hushållens för bostad

betalningsförmåga

mot bakgrund av boendekostnadernas utveckling. Kap. 7, slutligen, innehåller prognoser för riket och regionalt över bostadsefterfrågan och bostadsbyggande inför 1990-talet.

I delbetänkandets Del 2 (SOU 1984:36) redovisas 8-11 samt kap. reservationer och särskilda yttranden. I kap. 8 diskuteras olika möjliga sätt att i framtiden ordna av bostadsinvefinansieringen steringarna så att de bostadspolitiska målen ett bättre

uppnås på

sätt. Kap. 9 ägnas på motsvarande sätt åt en diskussion av alternativa principer för bostadsbidragssystem. 10 dras huvud- I kap. linjerna upp för den framtida sociala bostadspolitiken. 11 Kap. slutligen innehåller en genomgång av förutsättningarna för reformer inom

bostadsbeskattningen.

Delbetänkandet innehåller alltså inga förslag utan åt beägnas skrivningar och analyser som dels kan ge underlag för den bostadspolitiska debatten dels skall ge grunden för våra i förslag ett kommande betänkande.

IX

I N N E H Å L L

BRA BOSTÄDER ÅT ALLA - MEN PÅ VILKET SÄTT? . . . 1.1 Bred uppsiutning kring bostadspoiitiken . . . . . . 1.2 Stora förbättringar har uppnåtts men stora probiem kvarstår . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 av nå1en - vad våra direktiv? . . . (VN) Omprövning säger

ALLT BÄTTRE BOSTÄDER OCH BOENDE . . . . . . . . . 2.1 Fo1k- och bostadsräkningarna ger besked . . . . 2.2 Låg ande1 småhus i Sverige . . . . . . . . . . . 2.3 Småhus med bostadsrätt ökar . . . . . . . . . . 2.4 Småhushâ11en dominerar . . . . . . . . . . . . .

lO®OiO101

2.5 De f1esta barn bor i småhus . . . . . . . . . . . 10

NYA BOSTÄDER HAR MER ÄN DUBBELT SÅ HÖGA KAPITAL- KOSTNADER som 10 ÅR GAMLA . . . . . . . . . . . 13 3.1 Nuvarande 1ånesystem . . . . . . . . . . . . . . 14 3.2 Kraftigt ändrade förutsättningar för bostadsproduktionen . . . . . . . . . . . . . . 14 3.3 Subventionerna har ökat starkt . . . . . . . . . 15 3.4 Stora ski11nader i kapitaikostnader för o1ika gam1a hus . . . . . . . . . . . . . . . . 17 3.5 Egnahemsägarnas förmögenhetsvinster har upphört 20

EGNAHEMSÃGARE ANVÄNDER MER AV INKOMSTEN TILL BOSTAD ÄN ANDRA . . . . . . . . . . . . . . . . 23 4.1 Subventioneras en för hög utrymmesstandard? . . 23 4.2 Barn1ösa i småhus ökar sitt utrymme mest . . . . 24 4.3 Egnahemsägare använder mer av sin inkomst för boende än andra . . . . 0000000000000 25 4.4 De som bor 1 egnahem får stora subventioner . . .26

STORA HYRESSKILLNADER MELLAN GAMLA OCH NYA HUS FRÄMJAR OMBYGGNAD . . o o u o o o o o n o o o o c a 29 5.1 Kapitalkostnaderna får minskad betydelse . . . . . . 30 5.2 Privata hyreshus olönsanman på kort sikt . . . . . . 31 5.3 Svårt för allmännyttiga företag att 31 köpa fastigheter 5.4 Ombyggnad främjas av stora hyresskillnader . . . . . . 32

MINDRE PENGAR I PLÅNBOKEN - OCH BOSTADEN KOSTAR MER 35 6.1 Är bostadskostnaderna . . . . rimliga? 36 6.2 Det har blivit dyrare att bo . . . . . . . . . . . . 36 6.3 De flesta har under senare år fått mindre pengar att betala bostaden med . . . . 38 6.4 Utsatta hushåll har inte ökat sin . . 41 utrynunesstandard 6.5 Hur kommer bostadsstandarden att utvecklas? . . . . 42

NYPRODUKTIONEN SJUNKER YTTERLIGARE . . . 43 7.1 Prognoser för riket och regioner . . . 44 7.2 Antalet hushåll ökar svagt . . . . . . . . . . . . . 44 7.3 Antalet äldre småhushåll ökar . . . . . . . . . 45 7.4 Omoderna lägenheter försvinner och

smålägenheter

minskar 45 7.5 Nyproduktionen blir låg . . . . . . . . . . . . . . 46 7.6 osäkerhet om vad som bör byggas . . . . concoc- 47 7.7 Investeringar och underhåll . . . 48

SYSTEMET FÖR BOSTADSFINANSIERING KAN FÖRBÄTTRAS PÅOLIKASÄTT canon-uno 49 8.1 Det finns många olik krav som skall 50 tillgodoses 8.2 Bostadsfinansiering utan inverkan av inflation kan fungera väl acoononuoo- contrac- 53 8.3 Med nuvarande bostadsfinansieringssystem finns problem både vid hög och låg inflation . . . . . . . 56 8.4 Nuvarande finansieringssystem kan förbättras . . . . 61 8.5 Lån och räntebidrag kan med en kompletteras fastighetsskatt . . . . . . . IIOIOOIOOOI 67 8.6 Real bostadsfinansiering . . . . . . . . . ooooo 68 8.7 Partiellt reala skatte- och . . . 74 finansieringssystem 8.8 Ändrade bostadsutgifter 78 påverkar fastighetspriserna 8.9 Våra slutsatser inför det fortsatta arbetet . . . . 79

XI

BEHÖVER v1 BÄTTRE BOSTADSBIDRAG? . . . . . . . . . 81 9.1 bakgrunden . . 82

Tidigare försiag ger 9.2 Hur bostadsbidragen? . . . . . . . . . . 82

fungerar 9.3 A11t färre får bostadsbidrag men bidragen har

ökat i värde . . . . . . 0000000000000:- 83 9.4 Vi kan inte lösa de administrativa bristerna nu . 86 9.5 Har mâien för bostadsbidragen uppfyllts? . . . . . 87 9.6 Ska11 vi ändra på bidragssystemet - och i

i så fa11 hur? . . . .

10 EN SOCIAL BOSTADSPOLITIK SKALL FRÃMJA ETT JÃMLIKT

OCH INTEGRERAT BOENDE . . . . . . . . . . . . . . 93 10.1 Hur ska11 de sociaia må1en to1kas? . . . . . . . . 94 10.2 En ny utrymmesnorm? . . . . . . 97 10.3 Vaifrihet är en förutsättning för aiisidighet . . 101 10.4 Bostadsförmediingens resurser bör stärkas . . . . 105 10.5 Hyresgästinfiytande . . . 000-0000000. 108 10.6 Andra bostadssocia1a frågor . . . . . . . . . . . 109

11 BOSTÄDER OCH SKATTER . . . . . . . . . . . . . . . 111 11.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112 11.2 vad ska11 bostadsbeskattning användas tiil? . . . 112 11.3 Beskattning av vi11or och fritidshus . . . . . . . 114 11.4 Beskattning av bostadsrätt . . . . . . . . . . . . . 115 11.5 Beskattning av privata hyreshus . . . . . . . . . 117 11.6 Beskattning av jordbrukets bostäder . . . . . . . 118

LEDAMÖTERNAS RESERVATIONER OCH SÄRSKILDA YTTRANDEN I SAMMANDRAG . . . . 0000000000000 119

DIREKTIV . . . . . . . . oooooooouooooo-o 123

TILLÄGGSDIREKTIV . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143

Bra bostäder åt a11a - men på vi1ket sätt 1

1 BRA BOSTÄDER ÅT ALLA - MEN PÅ VILKET SÄTT?

Stora de1ar av de bostadspo1itiska målen har förverkligats. Den allmänna bostadsstandarden har kraftigt höjts, men fortfarande kvarstår stora ski11nader me11an o1ika grupper. Nya prob1em har även uppkommit, b1.a. ti11 fö1jd av inf1ationen.

De grund1äggande bostadsp01itiska må1en kvarstår. De behöver dock preciseras på nytt och med1en för deras genomförande omprövas.

Bostadspolitiken bör inriktas på bostädernas

*

förde1ning

*

förva1tning och

*

förnye1se

Pris- och stödsystemen måste på ett bättre sätt medverka ti11 att må1en uppnås, säger våra direktiv. Samhä11ets stöd ti11 bostadsförsörjningen kan inte fortsätta att öka snabbare än i takt med inflationen. Möj1igheterna att få en mindre ojämn förde1ning av bostadsstandarden ska11 undersökas. vi ska11 särski1t överväga ti11 hur hög boendestandard stöd bör utgå. Omfattningen av det framtida bostadsbehovet och bostadsefterfrågan ska11 också be1ysas.

1.1 Bred uppslutning kring bostadspo1itiken

Under bred ans1utning formades må1en för den svenska bostadspo- Titiken Tiksom de olika med1en för deras genomförande vid mera genomgripande översyner åren 1966-1967 och 1974. De grund1äggande må1en hade formu1erats redan i efterkrigstidens bostadspolitiska program men preciserades då på nytt ti11 fö1jd av ändrade förutsättningar.

2 Bra bostäder åt a11a - men på viiket sätt

1.2 Stora förbättringar har uppnåtts men stora probiem kvarstår

- Under efterkrigstiden har samhäiiet avsatt stora resurser för bostadsförsörjningen vi1ket medfört att stora de1ar av måien om bostadsstandard har uppnåtts. Bostadsbristen är såiedes i dag väsentiigen avvecklad, bostadsbeståndet har ti11 övervägande dei en god kvalitet, hushå11ens utrymmesstandard har förbättrats i hög grad etc.

Dessa framsteg innebär dock inte att det sku11e saknas probiem. Dessa hänger b1.a. samman med de obaianser som uppstått ti11 föijd av infiationen. De måi om iika kostnad för iikvärdiga bostäder, frånvaro av förmögenhetsbiidning samt rimiiga bostadskostnader som angavs år 1974 har såiunda inte kunnat uppfy11as. Dessutom är bostadsstandarden fortfarande, trots den aiimänna förbättringen, mycket oiika hos oiika grupper. Många bostadsområden ger en torftig bostadsmiijö och är ensidigt sammansatta vad gä11er t.ex. Iägenhetsstoriekar. De har också ofta en ensidig bef01kningssammansättning.

1.3 av måien - vad våra direktiv?

Omprövning säger

Våra direktiv pekar på de problem som framträder som starkast idag. Det krävs en förnyad översyn av de bostadspoiitiska målen och medien. En utgångspunkt för den översynen är att de grundläggande målen ska11 stå fast. De kan eme11ertid behöva prövas på nytt i vissa de1ar.

Ett viktigt måi sägs vara att bostadspo1itiken skal] främja ett jämiikt och integrerat boende. Med jämiikhet avses att a11a ska11 bo bra. Integration betyder att b1.a. famiijer som är oiika stora och har o1ika inkomst e11er socia1 stä11ning ska11 kunna bo i samma områden. Bostadspoiitiken bör framför a11t sikta tili att främja en god grundstandard i boendet åt a11a. Därvid bör de svagare gruppernas stäiining stärkas.

Efter det stora uppbyggnadsskedet på 1960- och 1970-ta1en kan nu bostadspo1itiken i hög grad inriktas på bostadsbeståndet, nämiigen på dess fördeining, förvaitning och förnye1se.

Bra bostäder åt aiia - men på viiket sätt 3

Av avgörande betydeise för att bostäderna i större utsträckning än hittiiis ska11 kunna fördeias ti11 hushåiien efter behov är att pris- och stödsystemen görs effektivare i förhåiiande till måien. Vårt arbete ska11 därför eniigt direktiven inriktas på en övergripande översyn av systemen för bostadsstöd, såväi de genereiia systemen som det hushåiisinriktade stödet, och avvägningen dem emeiian. Samhäiiets kostnader för de samiade bostadssubventionerna har ökat kraftigt under 1970-taiet och fortsätter att öka. Direktiven betonar att det inte finns utrymme för en fortsatt ökning av subventionerna i snabbare takt än infiationen och att en sådan ökning ej he11er är bostadspoiitiskt önskvärd. Vi ska11 också visa på oiika sätt att minska subventionerna.

En förutsättning för att uppnå en jämnare fördeining av bostadsstandarden och att motverka ensidigheten i hushåiissammansättningen m.m. i vissa bostadsområden är b1.a. att kommunerna i större utsträckning förmediar iägenheter. Vi ska11 därför behand- 1a b1.a. frågan om en förstärkt bostadsförmediing. En viktig fråga är vidare de aiimännyttiga bostadsföretagens roii i den framtida bostadsförsörjningen och hur deras ro11 skaii kunna tryggas.

Det är eniigt direktiven av vikt att skäiig iönsamhet kan uppnås vid förnye1 sen av bostadsbeståndet så att förnyei sen får önskvärd omfattning. Vi ska11 därför göra en översyn av de ekonomiska förutsättningarna vid bostadsförnyei se.

En annan uppgift är att bedöma bostadsbehov och bostadsefterfrågan inför 1990-taiet. Såväi behov som efterfrågan måste beräknas utifrån oiika 1oka1a och regionaia förutsättningar. Likaiedes bör

o1ika hushåiisgruppers behov och efterfrågan ses på ett mer vari-

erat sätt än tidigare.

Vi ska11 även beiysa vissa särskiida bostadsskattefrågor. Det gäiier b1.a. om nuvarande beskattning för egnahem bör behåiias e11er om den bör ersättas e11er kompletteras. Vidare ska11 vi bedöma om man kan uppnå en likstäiidhet i beskattning meiian å ena sidan enskiida fastighetsägare och å andra sidan aiimännyttiga bostadsföretag.

A11t bättre bostäder och boende 5

2 ALLT BÄTTRE BOSTÄDER OCH BOENDE

Hushä11 med en e11er två personer har ökat kraftigt under de senaste 20 åren. Numera utgör de nära två tredjedelar av a11a hushå11.

Två tredjedeiar av barnhushå11en bodde är 1980 1 småhus mot hä1ften för tjugo år sedan. Närmare 70 % av a11a barn bor i småhus.

I Sverige finns mindre än häiften av bostäderna i småhus. I Jämföreise med de andra nordiska iänderna är denna ande1 låg. Sverige och Finland har i jämföre1se med Danmark och Norge en större ande1 iägenheter om högst två rum och kök och en motsvarande mindre ande1 Iägenheter om fyra e11er fiera rum och kök. Trängboddheten är 1ika i de nordiska Iänderna utom Finiand, där den är avsevärt högre.

Andeien smâhusiägenheter varierar i Iandet. I storstadsområdena är andeien 25 â 30 % mot över häiften i 1andet i övrigt.

Byggandet av egnahem minskar, medan småhus med bostadsrätt ökar.

Småhus byggs a11t mer sä11an med kä11are varför utrymmena utöver bostadsytan minskat. I fierbostadshus har dessa utrymmen ökat.

2.1 Fo1k- och bostadsräkningarna ger besked

i detta avsnitt är hämtade från Fo1k- och bostadsräk- Uppgifterna ningarna (F08) som ger materiai för att beskriva Iandets bostadsbestând. Vidare ges underiag för att beskriva hushâiien och deras boendeförhâ11anden. Fo1k- och bostadsräkningar finns för en 1äng

varigenom utveckiingen i oiika hänseenden kan föijas. period

6 Allt bättre bostäder och boende

2.2 Låg andel småhus i Sverige

I Sverige finns mindre än hälften av bostäderna i vilket

småhus,

är en låg andel i förhållande till alla övriga nordiska länder. I Norge finns tre fjärdedelar av lägenheterna i småhus och i Danmark och Finland mer än hälften.

Finland och Sverige har betydligt fler små lägenheter och färre stora lägenheter än Danmark och Norge, vilket framgår av fig. 2.1. Andelen lägenheter om högst två rum och kök är för Finland 55 % och för Sverige 35 %, medan andelen i Danmark och Norge är bara 20 1.

I Finland är mer än vart femte hushåll trångbott mot mindre än vart tjugonde hushåll i de övriga länderna.

S Högst

Zrumokök Srumokök 4num o kan 60

20-

oJ

Fig. 2.1 Andel lägenheter av olika storlekar i de nordiska län-

derna.

Sverige och Finland har mer smålägenheter än Danmark och

Norge. Källa: SOU 1984:35, fig. 2.5.

A11t bättre bostäder och boende 7

Reg. Storstockhoim l\I-C, D, E 1än och dei av AB Tän F, G, H och I iän Stormaimö K, L 1än och

U1-lib)

de1 av M län Storgöteborg V01R iän och dei av N, 0 och P Ian S, H och X län T och U Ian Z och Y 1än r-HAC och BD 1än

I-OtD(D

Antal lägenheter 500 000 400 000 300 000 200 000 100 000 0

Småhus E] Flerbostadshus

Fig. 2.2 Lägenheterna i småhus och fierbostadshus i 11 regioner. Flerbostadshusen dominerar i storstadsområdena och småhusen i de fiesta andra områden.

Kä11a: SOU 1984:35, fig. 2.2

I fig. 2.2 redovisas bostadsbeståndet fördeiat på 11 regioner i iandet. Fierbostadshusen dominerar i storstadsregionerna och rei Meiiansverige (region 2 och 9). I Storstockholm finns gionerna över en ha1v miijon iägenheter i fierbostadshus e11er en fjärdedei av a11a. I de tre storstadsområdena finns sammaniagt närmare 900 000 sådana iägenheter (43 %). Av småhusen är 325 000 (20 % av 1andets småhus) beiägna där. Bostadsförhåiianden i storstadsområdena, och framför a11t i Storstockhoim, kan aiitså inte iigga tiii grund för bedömningar av bostadsförhå11andena i heia iandet.

8 Allt bättre bostäder och boende

2.3 Småhus med bostadsrätt ökar

Från ett högsta bostadsbyggande någonsin ca 110 000 på lägenheter år 1970 har en nertrappning skett till drygt 43 000 år lägenheter 1983.

Byggandet av flerbostadshus minskade kraftigt under första delen av 1970-talet, medan småhusen fortsatte att öka. Under 1970-talets senare del ökade åter byggandet av flerbostadshus

något.

Från 1970-talets senare del har byggandet av egnahem minskat kraftigt. Småhusbyggandet i hyresrätt har under samma period varit oförändrat medan däremot småhus med bostadsrätt ökat. Det totala byggandet av egnahem har minskat med ungefär hälften sedan mitten av 1970-talet varvid byggandet av egnahem utan statliga lån nästan helt har upphört. Antal lägenheter 60000

50000 -1

40000 EGNAHEM

31000 ‘

_ _ , u. — .- 20 000 ‘ /‘

I \4n2f£B/

n -I — ‘~ 1 §_,/ HYRESRÄTT flerlammue 10000 - BOSTADSRÄTT nonmnmus ø _ * — — — - ‘ _- u_ .— .e I 1 I 1915 1976 1977 1978 1979 1900 1901 1982 År

Fig. 2.3 Statligt belånade lägenheter efter hustyp och upplåtelseform åren 1975-1983. Byggandet av egnahem med statliga lån har nästan halverats sedan mitten av 1970-talet. Källa: SOU 1984:35, fig. 2.12.

Allt bättre bostäder och boende 9

Bostadsytan i egnahem ökade fram till år 1980 varefter en minskning har inträtt. För lägenheter med hyres- och bostadsrätt sjönk lägenhetsytan i början av 1970-talet men ökade senare. Därefter har ytorna ånyo minskat något. Bostadsrättslägenheterna har hela tiden varit något större än hyreslägenheterna.

Bostaden kompletteras med olika biutrymmen. Den genomsnittliga biutrymmesytan per lägenhet i flerbostadshus var i början av 1970-talet ca 20 m2 och ökade fram till slutet av 1970-talet till ca 30 m2 för att därefter minska något. För småhusen däremot har biutrymmena minskat kraftigt från år l973 till år 1982. För gruppbyggda småhus minskade den från 55 till ca 30 m2 och för styckebyggda småhus från över 110 till omkring 50 m2. Den kraftiga minskningen beror främst på att småhusen i ökande utsträckning byggs utan källare.

2.4 Småhushållen dominerar

Antalet hushåll ökade med närmare en miljon till ca 3,5 miljoner mellan åren 1960 och 1980, vilket framgår av tab. 2.1. Den stora ökningen gällde uteslutande hushåll med en eller två personer som numera utgör nära två tredjedelar av alla hushåll.

Tab. 2.1 Hushållens fördelning efter antal boende

håll

Källa: SOU 1984:35, tab. 2.9.

I hela riket fanns det år 1980 endast 220 000 hushåll med fler än 4 boende. Av dem hade bara 51 000 fler än 5 boende. Barnfamiljernas antal är i stort sett detsamma i dag som år 1945 eller ca 1,1 miljoner hushåll med barn under 18 år.

10 Allt bättre bostäder och boende

Endast 20 000 hushåll har 4 eller flera barn. Under 1970-talet har antalet pensionärshushåll ökat med 170 000 till närmare 1 miljon.

2.5 De flesta barn bor i småhus

Av samtliga 3,5 miljoner hushåll bor 46 % i småhus motsvarande 57 % av hela befolkningen. Närmare två tredjedelar av alla barnfamiljer bodde i småhus år 1980, mot knappt hälften 20 år tidigare. Det totala antalet barn under 18 år är i stort sett oförändrat, närmare 2 miljoner, men andelen av dem som bor i småhus har ökat från 53 till 68 % under 1970-talet. Som av tab. 2.2

framgår

var år 1960 andelen barnhushåll ca 40 % i både småhus och flerbostadshus men har sedan dess sjunkit till 20 % i flerbostadshusen och varit oförändrad i småhusen.

Tab. 2.2 Hushåll efter hustyp och antal barn Samtliga Darav i% efter antal barn under 16 år År hushåll (1 000-tal) 0 1 2 3+ Småhus 1960 1 216 59 19 14 1980 1 617 59 17 18 6

Flerbostadshus

1960 1 366 62 20 13 1980 1 881 81 11 6 Källa: SOU 1984:35, tab. 2.17.

Utrymmesstandarden varierar mellan olika befolkningsgrupper liksom den varierar i olika delar av landet vilket framgår i fig. 2.3. Där förklaras också de mått på utrymmesstandard som vi använder. Barnhushållen är trångbodda i betydligt högre grad än pensionärshushållen. De senare har också hög utrymmesstandard i dubbelt så stor utsträckning som barnfamiljerna.

A11t bättre bostäder och boende 11

BARN- RESP. PENSIONÃRSHUSHÃLL BARN-RESP.PENSONÄRSHUSHÃLL | FLERBOSTADSHUS | sujmus 0 50 100% o so 1001,

B

B p Stonnalmé

W

3 och3 Västerbottens P Norrbottens län p

B Hela riket P

3¶TRÃNGBODDHET HÖG urnvuues- °"2 STANDARD

n_,,_) Norm 3

Fig. 2.4 Barnhushå11 och pensionärshushå11 som är trångbodda

resp. som har hög utrymmesstandard i hela riket och i mest avvikande regioner. År 1980. Pensionärerna har i genomsnitt den högsta utrymmesstandarden. Utrymmesstandarden är iägst i norra Sverige. Kä11a: SOU 1985:35, fig. 2.19.

2 innebär att hushå11 inte är trångbodda om två per-

Utrxmmesnorm

soner deiar sovrum. Två vuxna och två barn är t.ex. inte trångbodda i 3 rum och kök. Ensamstående räknas a1drig som trångbodda.

3 innebär att barn ska11 ha ti11gång ti11 eget sov-

Utrxmmesnorm

rum men att vuxna ska11 kunna de1a sovrum. Två vuxna och två barn är då inte trångbodda i 4 rum och kök. En ensam föräider ska11 också ha ett eget sovrum. En ensamstående, 1iksom ett barniöst par ska11 ha 2 rum och kök för att ej räknas som trångbodda.

innebär att hushå11et har mer än ett rum per

Hög utrxmmesstandard

boende, kök och vardagsrum inräknade. En ensam person har hög utrymmesstandard i 3 rum och kök, två personer i fyra rum och kök osv.

Nya bostäder har höga kapitaikostnader 13

3 NYA BOSTÄDER HAR MER ÄN DUBBELT SÅ HÖGA KAPITALKOSTNADER som

10 ÅR GAMLA

Nuvarande finansierings- och stödsystem infördes år 1975. Det förutsatte måttiig inf1ati0n och ränta samt att byggkostnaderna ökade något Iångsammare än infiationen.

Sedan år 1974 har

* inf1ationen år

iegat på 10 % per

* räntan från 8 ti11 ca 13 %

stigit som högst

* dubbelt så snabbt som infiatio-

byggnadskostnaderna stigit

nen. De1s har kostnaderna för 1ika hus stigit betydiigt

snabbare än kostnaderna för och -

byggiöner byggmateriai

har sjunkit. Deis har resursinsatsen per m2

produktiviteten

ökat. Det går b1.a. åt mer byggmateriai och arbete för att

bygga en 1ägenhet i ett iitet och Tågt hus, som nu är van1igt, än i de stora hus som byggdes före år 1974.

Stödsystemet har endast de1vis kunnat anpassas. Kapitaikostnaden för ett nytt f1erbostadshus år 1985 biir ca 180 kr/m2 mot ca 100 kr. lägre för hus byggda före år 1976. olika resursinsats per m2 motiverar en ski11nad på ca 60 kr/m2. För småhus är skiilnaderna 1 kapitalkostnad mindre än 100 kr/m2.

Statens kostnader för räntebidrag och skattesubventioner har stigit mycket snabbt. Räntebidragen fortsätter att öka medan skattesubventionerna siutat öka genom avdragsreformen.

Det är ett mål att kapitaikostnaderna ska11 vara 1ika för nya

och hyresiägenheter som kostar iika mycket att bygga. År egnahem 1975 gä11de det i stort sett om amorteringar och ränta på egen insats räknades med vid jämföreisen. Likhet råder nu me11an räntekostnader. Tar man hänsyn ti11 amorteringar samt ränta på egen insats är kostnaderna numera högre för egnahem.

ti11 egnahem gjorde vinster under 1970-taiet men sedan har

Ägare

1 a11mänhet inga vinster gjorts. Bostadsrätter har fortsatt att stiga kraftigt i pris på en dei hå11.

14 Nya bostäder har höga kapitalkostnader

3.1 Nuvarande

lånesystem

Nuvarande system för bostadsfinansiering infördes år 1975. Det efterträdde det s.k. paritetslånesystemet, som var subventionsfritt. I det systemet lades skillnaden mellan en

låg garanterad ränta och marknadsräntan till statslåneskulden. Den garanterade räntan skulle successivt höjas. När den nått marknadsräntans nivå skulle statslånet och skuldökningen börja betalas av.

Paritetslånen ansågs emellertid innebära sådana problem att skuldökningen måste ersättas med en ren subvention. Samtidigt sänktes den garanterade räntan från 5,1 till 4 % för hyres- och bostadsrättshus. För egnahem däremot höjdes den till 6 %. Därmed togs för första gången hänsyn till att räntekost-

egnahemsägarens nad påverkas av avdragsrätten för ränta.

Det nya finansieringssystemet skulle uppfylla målet om neutralitet - lika för alla

kapitalkostnader upplåtelseformer. Det innebar att en viss investering skulle få ungefär samma kapitalkostnad. Det förutsatte att man vid jämförelsen mellan

upplåtelse-

former räknade med 50 â 60 % marginalskatt för och

egnahemsägaren tog hänsyn till dennes högre amorteringar samt ränta på eget kapital. Vid högre marginalskatt blev dock kostnaden lägre för ägare till egnahem.

Ett andra mål - att bostäder skulle

avsåg paritet likvärdiga ha likartade kapitalkostnader oavsett byggnadsår.

En upptrappningstakt fastställdes för den garanterade räntan, som i stort skulle uppfylla detta mål vid 5 å 6 % årlig inflation, ca 8 % ränta och en viss produktivitetsökning i byggandet så att byggkostnaderna ökade något långsammare än inflationen.

3.2 Kraftigt ändrade förutsättningar för

bostadsproduktionen

Perioden 1975-1982 var unik för bostadsbyggandet. För flerbostadshus steg produktionskostnaderna per m2 dubbelt så snabbt som inflationen eller från ca 1 700 till 5 000 kr/m2. År 1985 beräk-

Nya bostäder har höga kapitaikostnader 15

nas kostnaden ti11 ca 6 000 kr/m2 för fierbostadshus och 5 200 kr/m3 för gruppbyggda småhus. Skilinaden beror främst på att 1ägenheterna i småhus är större än i fierbostadshus. Småiägenheter är dyrare att bygga, räknat per m2, än stora.

Förutsättningarna för bostadsbyggandet ändrades kraftigt i två avseenden under andra hä1ften av 1970-taiet. För det första sjönk produktiviteten i byggandet med ca 20 % efter att ha stigit under heia efterkrigstiden. Det innebär att byggnadskostnaderna för 1ika hus steg snabbare än kostnaderna för Iöner och material. För det andra ökade resursinsatserna per m3 räknat med ca 25 %. Utveck1ingen var dock mindre ogynnsam för gruppbyggda småhus än för flerbostadshus.

Det har inte gått att närmare komma underfund om orsakerna ti11 produktivitetsnedgången, men det torde finnas ett samband med att bostadsbyggandet sjunkit så kraftigt och att hustyperna ändrats. De ökade resursinsatserna per m? berodde b1.a. på övergången tiil byggandet av 1åga hus med få Iägenheter i varje, bättre isoiering m.m. samt vissa nya normer. Mer materiai och arbete måste nu 1äggas ner per m2 bostadsyta. Från början av 1980-taiet tycks dock den ogynnsamma utvecklingen ha brutits och en återgång ti11 en viss produktivitetsökning kan ha skett.

3.3 Subventionerna har ökat starkt

På grund av den höga infiationen steg räntan från 8 % år 1975 ti11 13 % år 1981. Räntebidragen, som ju utgår som skiiinaden me11an en garanterad ränta och marknadsräntan, steg kraftigt såväi beroende på räntehöjningen som de ökade produktionskostnaderna. Även skattesubventionerna, dvs. skatteeffekten av egnahemsägarnas rätt att dra av räntor från den beskattningsbara inkomsten, steg av samma aniedningar. De påverkades också uppåt av att marknadspriserna på egnahem steg kraftigt fram ti11 år 1979.

Man kom snart underfund med att statsutgifterna för räntebidrag och skattesubventioner sku11e komma att öka kraftigt, samtidigt

16 Nya bostäder har höga kapitalkostnader

som statens finanser försämrades även i övrigt. De stigande produktionskostnaderna utgjorde även ett hot mot nyproduktionen.

För att balansera utvecklingen beslutades från år 1978 om en rad reformer. För äldre hus minskades räntesubventionerna genom en serie extra upptrappningar av den garanterade räntan. Den ordinarie upptrappningstakten ökade också från 0,15 till 0,25 % per år för hyres- och bostadsrätt och från 0,20 till 0,50 % per år för egnahem. De extra ränteupptrappningarna skulle leda till hyreshöjningar i det äldre beståndet. För att hindra en vinstökning i den del av beståndet som ej drabbades av räntehöjningarna, och för att öka statsinkomsterna, beslöts också om en hyreshusavgift från år 1983. Senare har en omvandling till en allmän fastighetsskatt för alla äldre hus diskuterats. Genom beslutet om en skatte- och avdragsreform minskade skattesubventionerna och de blev lika mycket värda räknat i procent oavsett inkomst.

För att upprätthålla bostadsproduktionen trots de kraftiga kostnadsökningarna blev det också nödvändigt att förbättra villkoren för ny- och ombyggnad. Den garanterade räntan sänktes i slutet av 1970-talet till 3.% för hyres- och bostadsrätt och till 5,5 % för egnahem. Samtidigt minskades lånekostnaderna hela

genom att produktionskostnaden, och inte bara det schablonberäknade låneunderlaget, fick vara grund för räntebidrag. Detta gäller dock inte för styckebyggda egnahem. För att ytterligare stimulera

produktionen infördes slutligen i början av 1980-talet till om-

bidrag byggnad samt tillfälliga hyresrabatter.

Resultatet för statsutgifterna av den skildrade

utvecklingen framgår av tab. 3.1.

Källa: SOU 1984:35, tab. 3.5.

Nya bostäder har höga kapitaikostnader 17

Räntebidragen beräknas fortsätta att öka medan skattesubventionernas ökning hejdats. För statens dei innebär avdragsreformen också en rätt kraftig minskning av skattesubventionerna.

3.4 Stora skiiinader i kapitaikostnader för olika gamia hus

Trots de reformer som genomförs åren 1978-1985 och trots subventioner på 500-600 kr/m2 i nya hus b1ir kapitalkostnaderna i dessa mycket högre än i ä1dre hus med små e11er inga subventioner. Det framgår av fig. 3.1 som gäiier fierbostadshus och fig. 3.2 som gä11er egnahem i gruppbyggda småhus. I fierbostadshus

Kr/m3 200 41

Ränta och amortering på överkostnad Amortering på n+;é{_lbottenlån

150 j

100 Garanterad ränta på schabionberäknat iåneunderiag 5C

A 1§%o 19b5 1d7o 1955 19bo 1§§5 Färdigstäilandeår

Fig 3.1 Kapitalutgifternas sammansättning år 1985 för hyreshus av aiimännyttiga företag som färdigstäilts o1ika

ägdar.

Hus byggda på 1980-taiet har mer än dubbeit så höga kapitaiutgifter som något ä1dre hus. Kä11a: SOU 1984:35, fig. 3.6.

18 Nya bostäder har höga kapita1kostnader

byggda före mitten av 1970-ta1et kommer då kapita1kostnaderna att vara endast ca 80 kr/m2 mot ca 180 kr/m2 1 nyproduktionen. Produktionskostnadsbe1åningen och den sänkta garanterade räntan hindrade dock en fortsatt ökning av kapita1kostnaderna från början av 1980-ta1et. För egnahem finns också stora ski11nader i kostnaderna för de 1ån som togs upp för ursprung1ig finansiering. Amorteringarna uppgår ti11 betydande be1opp för egnahemsägarna, medan de är re1ativt obetyd1iga för hyres- och bostadsrätt.

Kr /m2 Nettoränta och 200 /\ L

amortering på

överkostnad

\/

Amorteringar

på stats- och

botten1 än 15° AI‘ sl Ränta på egen

insats

\//

Nettoränta på 10¢ schab1onbe-

räknat laneunder-

1ag

(exkl egen insats)

samt statlig fastig-

hetsskat

(12 kr/ för år-

gångar före 1975) 50

J

1560 1565 1§7o 1§35 1680 19å5 FäPdi9Stä11andeåP

Fig 3.2 Kapitaiutgifternas sammansättning år 1985 för grupp-

byggda egnahem som färdigstä11ts o1ika år. Ski11naderna är stora över åren. Amorteringarna utgör en stor andel av utgifterna.

Kä11a: SOU 1984:35, fig. 3.7.

Ett må1 för bostadspolitiken gä11er paritet - att o1ika gam1a men Iikvärdiga 1ägenheter ska11 ha Iika höga kapitaikostnader. När

Nya bostäder har höga kapitaikostnader 19

man jämför kapitaikostnaderna över åren måste man då ta hänsyn ti11 att ä1dre 1ägenheter har ett något lägre hyresvärde än i övrigt likvärdiga nya iägenheter. Kapita1kostnaderna bör därför sjunka med ca 1 Z per år. Vid en jämföre1se över åren bör vidare hänsyn tas ti11 att resursinsatsen per m2 steg med ungefär 25 % under andra hä1ften av 1970-ta1et.

I fig. 3.3 har två s.k. paritetsiinjer för f1erbostadshus ritats in. De visar vi1ka kapitaikostnader som bör råda 1 o11ka gam1a hus för att måiet om paritet ska11 anses vara uppfy11t. Den övre 1injen utgår från 3 % ränta 1 nyproduktionen, viiket beräknas ge en kapitaikostnad på 183 kr/m2 för hus färdigstäiida år 1985 (inki. amorteringar på 3 kr/m2). Den andra utgår från 2,5 % ränta

Kr/m3 zoo

3% ränta

183kr/m2

,a 2.5 I» ränta

152 mm?

I 1 1 I

1950 1970 1930 1965 Färdigutäunndoá

Fig. 3.3 Kapita1utgifter för hyreshus färdigstä11da oiika år

samt utgifter olika år som innebär paritet med en garanterad ränta på 3 % och 2,5 % i nyproduktionen. De faktiska skiiinaderna i kapita1utgifter är större än vad som föijer av måiet om paritet.

Käliaz SOU 1984:35, fig. 3.8.

20 Nya bostäder har höga kapita1kostnader

i nyproduktionen. Som synes är det med ovanstående utgångspunkter motiverat med rätt stora kostnadsskiiinader över åren, främst med hänsyn ti11 de ökade resursinsatserna per m2 under andra häiften av 1970-taiet. De faktiska ski11naderna är ca 40 kr/m2 för stora, trots att nya Iägenheter bör ha ungefär 60 kr. högre kapita1kostnader per m2 än 1ägenheter byggda före år 1975. För gruppbyggda småhus, där resursinsatserna per ng ökat mindre, är en kostnadsski11nad på ca 40 kr/m2 motiverad.

Ett andra måi gäiier neutraiitet - att kapita1kostnaden ska11 b1i densamma vid en viss investering oavsett upp1åte1seform. Där har betydande förändringar skett sedan mitten av 1970-ta1et. När nuvarande finansieringssystem infördes b1ev kapita1kostnaderna 1ika i hyres- och bostadsrätt å den ena sidan och egnahem å den andra, om såväl skuidräntor som amorteringar och ränta på egen insats inräknades. Vid högre avdragseffekt än 60 % b1ev dock kostnaden 1ägre för egnahem. De justeringar av 1ånevi11koren som skett har varit mest förmåniiga för hyres- och bostadsrätt. Därför råder nu neutraiitet endast om jämföre1sen begränsas ti11 räntan på statsoch botten1ån. Om man även tar hänsyn ti11 amorteringar och ränta på egen insats b1ir kapitaikostnaderna högre för egnahem. Genom avdragsreformen försvann höginkomsttagarnas högre avdragseffekt.

3.5 Egnahemsägarnas förmögenhetsvinster har upphört

Under 1970-taiet, fram ti11 år 1979, steg priserna på egnahem snabbare än inf1ationen samtidigt som skuidernas värde urhoikades av infiationen. Därmed ökade ägarnas förmögenhet. En orsak tili prisökningarna var skattesubventionerna som möj1ig9J0rde för köpare att betaia a11t högre priser. Efterfrågan var också stor. Ka1ky1er som vi gjort visar att under perioden 1975-1979 ökade egnahemsägarnas egna kapita1 räknat i fast penningvärde ti11 me1- 1an det dubb1a och det tredubbia och mest i hus med de största iånen och de största subventionerna.

Nya bostäder har höga kapitaikostnader 21

De senaste 5 åren har eme11ertid förmögenhetsökningarna i huvudsak upphört och för1uster har även förekommit. En rad faktorer, b1.a. den stora egnahemsproduktionen, svag 1öneutveck1ing och avdragsreformen har bidragit ti11 detta.

Bostadsrätten hade en svag e11er negativ prisutveckiing fram till mitten av 1970-talet. Sedan dess har priserna ökat så att många ägare fått kraftiga vinster, särski1t i vissa större städer. Utveck1ingen har dock varit mycket ojämn med fortsatt 1åga priser

på många hå11.

Det är ett må1 för bostadspo1itiken att motverka förmögenhetsbi1dning genom fastighetsinnehav. Detta kan ske på flera sätt. B1.a. innebär den successiva avtrappningen av räntebidrag och en eventue11 fastighetsskatt att kostnaderna stiger när husen biir ä1dre, vi1ket också innebär att prisökningar motverkas. Likaså verkar avdragsreformen prisdämpande, eftersom kapita1kostnaderna ökar.

Egnahemsägaren använder mer av inkomsten ... 23

4 EGNAHEMSÄGARE ANVÄNDER MER AV INKOMSTEN TILL BOSTAD ÄN

ANDRA

I nära 300 000 barnhushåll kan inte varje barn få eget rum. Samtidigt finns 660 000 hushå11 utan barn med mer än ett sovrum per person, främst mede1å1ders och ä1dre i småhus. En ökning av ä1dre hushå11 med stort utrymme kan väntas. För barnhushå11 kan det då b1i svårare att få en rym1ig bostad.

BarnhushåH i ana inkomst1ägen använder en större dei av inkomsten ti11 bostad i eget hem än i hyreshus, i mede1ta1 29 % mot 19 % efter bostadsbidrag. Ha1va ski11naden är amorteringar. Man bor också rym1igare i egnahem.

Egnahem får år 1985 ca 5,8 miijarder större subventioner än om de haft bidrag som för bostadsrätt.

De största skattesubventionerna går tiil hushå11 i eget hem med höga inkomster. Men avdragsreformen minskar skattesubventionerna med ca en tredjedei i de högsta inkomst1ägena. Barnfamiijer får mycket större subventioner än barniösa och mest om de har höga räntekostnader i nyköpta hus. År 1980 gick hä1ften av skattesubventionerna ti11 barnfami1Jer som köpt eget hem sedan år 1975.

4.1 Subventioneras en för hög utrymmesstandard?

I våra direktiv stä11s frågan om inte subventioner ges ti11 en bostadsstandard som är så hög att den i stä11et bör ges samma vi11kor som annan konsumtion. Det beiyser vi genom att studera fördeiningen av utrymme, bostadskostnader och subventioner.

24 Egnahemsägaren använder mer av inkomsten ...

4.2 Barn1ösa i småhus ökar sitt utrymme mest

Antaiet trångbodda hushåil minskar snabbt, se fig. 4.1. År 1980 beräknades anta1et eniigt norm 2 tili ca 150 000, varav 85 000 barnhushåii.

Andel S no

Hög utrymme:-

standard 30 _

Norm 3

10-.

Norm 2 o I T 197o .

I915 1900 Ar

Fig. 4.1 Utrymmesstandardens utveck1ing åren 1970-1985. Ande1

trångbodda hushâ11 eniigt norm 2 och norm 3 samt ande1

med hög utrymmesstandard (procent).

Trångboddheten minskar och andeien hushå11 med hög ut-

rymmesstandard ökar. Kä11a: SOU 1984:35, fig. 4.1.

Om man utgår från att varje barn ska11 ha eget sovrum, att samboende ä1dre kan de1a sovrum och att ensamstående ska11 ha minst 2 rum och kök (norm 3) var antaiet trångbodda år 1980 nära 700 000, varav ca häiften ensamstående i Iägenheter som är mindre än 2 rum och kök. I nära 300 000 barnhushå11 kunde inte varje barn få eget rum. 180 000 av dessa hushå11 fanns i f1erbostadshus och resten i småhus.

Barnhushå11 har större utrymme i egnahem än i hyres- och bostadsrätt. Ski11naderna är dock inte stora me11an hushå11 med o1ika inkomst i varje upp1åte1seform. Bara de hushå11 som har de a11ra högsta inkomsterna bor betydiigt rym1igare, såväi i egnahem som i hyreshus. De barniösa hushå11en i egnahem har de a11ra största utrymmena.

Egnahemsägaren använder mer av inkomsten ... 25

Samtidigt som det år 1980 fanns många barnhushå11 med små utrymmen fanns det över 900 000 hushå11 med hög utrymmesstandard - mer än ett sovrum per person. 500 000 av dem var över 50-årså1dern och hade inga barn. Den kategorin har nästan fördubb1ats på 10 år. Det gä11er i stor utsträckning hushå11 i småhus som bor kvar när barnen f1yttar ut.

Anta1et mede1å1ders och ä1dre hushå11 med hög utrymmesstandard kan komma att öka även i framtiden, främst genom att de bor kvar i re1ativt stora bostäder. Det kan i så fa11 b1i svårt för nya barnhushå11 att skaffa rym1iga bostäder om inte ett omfattande byggande av stora 1ägenheter fortsätter. Då kan det å andra sidan 1ätt b1i ett överskott av mindre lägenheter i f1erbostadshus, såvida inte Iägenheter där i stor utsträckning kan s1ås samman.

4.3 Egnahemsägare använder mer av sin inkomst för boende än

andra

Bostadsutgifternas ande1 av hushå11ens disponib1a inkomst be1yses i tab. 4.1. För har Iån -

egnahemsägarna återbeta1ningarna på

- räknats med. Dessa tar 5 % av barnfam11jernas amorteringarna inkomst och 4 % för övriga hushå11. Bostadsbidragen har dragits från bostadsutgiften.

Tab. 4.1 Ande1 av disponibe1 inkomst som hushå11en använder för

bostaden år 1980 (procent) Hu§håTT med Hushå11 utan bostadsbidrag bostadsbidrag

Barnhushå11 Egnahem 29 29 Hyres1ägenhet 17 20

Övriga hushå11 Egnahem 28 28 Hyreslägenhet 17 23 Kä11a: SOU 1984:35, tab. 4.10 och 4.11

26 Egnahemsägaren använder mer av inkomsten ...

De som bor i eget hem använder en betydiigt större dei av sin inkomst tiii bostaden än de som bor i hyrd bostad. Skiiinaden är stor, särskilt om man som i tabenen tar hänsyn tiii amorteringarna. De största skiiinaderna, ca 12 procentenheter, finns för hushåii med bostadsbidrag, vare sig de har barn eiier ej. Såväi i egnahem som i hyresiägenheten använder hushåii med höga inkomster en mindre ande] av inkomsten för bostad. Andeien av den disponib- 1a inkomsten som används för bostad var för barnfamiijer som har inkomster över 180 000 kr i egnahem 23 å 24 z (ink1. amorteringar) och 15 â 16 % 1 hyreslägenheter.

De som bor i eget hem har även fier rum. Varje famiijetyp, (t.ex. två vuxna och två barn) hade 1 å 1,5 rum mer i egnahem. Om hyresgästerna haft 1ika stora bostäder som i egnahem skuiie de fått betaia något högre kostnader än ägarna ti11 egnahem. vid den jämförelsen tas dock inte hänsyn tiii amorteringar. Gör man det och dessutom räknar med en ränta på den egna insatsen i egnahem biir boendeutgiften högre i egnahem än i 1ika stora hyresiägenheter.

4.4 De som bor i egnahem får stora subventioner

De finns de som menar att skattesubventionerna innebär en orättmätig förmån ti11 ägare av egnahem. Vi har räknat ut hur stora räntebidrag som skulle utgå ti11 egnahem år 1985 om de haft samma ränta och iåneviiikor som statsbeiånade bostadsrättshus men ingen avdragsrätt. Räntebidragen sku11e då bli ca 7,0 miijarder kr. att jämföra med 4,8 miijarder för hyres- och bostadsrättshus. subventioner ti11 ombyggnadsiån m.m. ingår inte i Jämföreisen.

År 1985 beräknas räntebidragen och skattesubventionerna ti11 egnahem bli ca 12,8 m11Jarder kronor. Det är a11tså 5,8 miijarder mer än det be1opp som ovan beräknats. I jämföreisen har b1.a. inte hänsyn tagits 1:111 en eventue11 fastighetsskatt och tiil att en de] av den beräknade me11anski11naden avser skattereduktion för räntor på 1ån för andra ändamåi än investeringar i bostad.

Egnahemsägaren använder mer av inkomsten ... 27

Subventionerna till egnahem torde inte kunna minskas kraftigt. Tre fjärdedelar av skattesubventionerna gick år 1980 till barnfamiljer. Hälften gick till barnfamiljer som köpt sitt hus sedan år 1975. För dem var boendeutgifterna före avdrag för skatteeffekten så stor som halva deras disponibla inkomst. Skattesubventionen minskade den till drygt en tredjedel. Även detta är en mycket hög andel. De relativt nyinflyttade barnhushållen hade skattesubventioner på i medeltal ca 11 500 kr/år mot under 5 000 kr. för barnhushåll som flyttat in före år 1970. Barnlösa hushåll hade i medeltal skattesubventioner på endast 3 800 kr/år. De hade också bott mycket längre i sina hus. Hälften av dem flyttade in före år 1965 mot bara en tiondel av de hushåll som hade barn år 1980.

En kraftig minskning av skattesubventionerna utöver den som avdragsreformen innebär skulle också innebära att priserna på egnahem skulle falla. De hushåll som köpt hus under senare år skulle då ofta få skulder som översteg husets värde. Måste de sälja på grund av stigande boendekostnader skulle de drabbas av stora svårigheter. Egnahemsägare med låga inkomster i förhållande till försörjningsbördan skulle då drabbas i första hand.

Före avdragsreformen var skattesubventionerna mycket ojämnt fördelade till höginkomsttagarnas förmån. Beräkningar för år 1980 visar att avdragsreformen innebär en kraftig utjämning, men att höginkomsttagarna fortfarande får de största skattesubventionerna. Det framgår av tab. 4.2.

De samlade effekterna av bostadssubventionerna år 1980 i form av räntebidrag, skattesubventioner och olika typer av bostadsbidrag kan sammanfattas sålunda. Bostadsbidragen gynnade låginkomsttagarna medan skattesubventionerna gynnade dem med hög inkomst. Räntebidragen var neutrala med avseende på inkomst. Sammantaget hade höginkomsttagarna de största subventionerna. 12 1 av de samlade subventionerna tillföll de 6 % av hushållen som hade de högsta inkomsterna. Skattesubventionerna gick samtidigt till hushåll med de högsta boendeutgifterna, till stor del barnhushåll som köpt egnahem de senaste fem åren. Räntebidragen gick främst till de nyaste husen med de högsta produktionskostnaderna.

28 Egnahemsägaren använder mer av inkomsten

Tab. 4.2 Skattesubventioner i några oHka inkomsuägen år 1980

och effekten av en sänkning av avdragsrätten ti11 50 %

(kr)

Källa: SOU 1984:35, tab. 4.17.

Stora hyresskillnader främjar ombyggnad 29

5 STORA HYRESSKILLNADER MELLAN GAMLA OCH NYA HUS FRÃMJAR OMBYGGNAD

Kostnaderna för bränsle och underhåll har stigit snabbare än inflationen. Kapitalkostnaden har stigit långsammare så att dess andel av självkostnaden nu är knappt 40 % i allmännyttiga företag.

Nyköpta hyreshus ger förluster i förvaltningen under 5 ä 10 år. Med hänsyn till husens värdeutveckling blir dock den långsiktiga vinsten per år 10-20 % på eget kapital. Det är ovanligt att hyresfastigheten köps bara för att man skall göra en vinst på värdestegringen. Lönsamheten därav har också sjunkit genom ändrade Skatteregler.

De allmännyttiga företagens ekonomiska ställning varierar kraftigt. Många medelstora företag har medel för flera års underhåll, medan bl.a. de största företagen har små fonder. Många allmännyttiga företag har äldre fastigheter med högre marknadsvärde än skulderna.

Det är svårt för allmännyttiga företag att köpa äldre hyreshus eftersom hyrorna inte täcker självkostnaderna vid rådande fastighetspriser. Fastighetsköp skulle kunna vara en väg för att uppnå en större blandning av upplåtelse- och förvaltningsformer i bostadsområdena.

Hyrorna vid ombyggnad sätts nära hyrorna i nybyggda hus. Nya hus har mycket högre hyra än äldre hus. En utjämning av hyrorna mellan nya och gamla hus skulle därför göra ombyggnad mindre lönsam.

Hyreshöjningarna vid ombyggnad är i allmänhet 60-70 % av ökningen i kapitalkostnad. Tar man hänsyn till sänkta underhålls- och bränslekostnader kan lönsamheten ofta nås redan på kort sikt.

Hyreshöjningarna vid ombyggnad kan försämra möjligheterna för dem med låg inkomst att välja bostad och i stället förbättra möjligheterna för de mest välbeställda. Höjda bostadsbidrag kan behövas för att motverka en sådan utveckling.

30 Stora hyresskillnader främjar ombyggnad

5.1 Kapitalkostnaderna får minskad betydelse

Sedan början av 1970-talet har kostnaderna för bränsle och underhåll stigit snabbare än inflationen. Kapitalkostnaderna i medeltal har däremot stigit långsammare, åtminstone i allmännyttiga företag. Därför har kapitalkostnadernas andel av totalkostnaden i dessa företag sjunkit från knappt 60 % i början av 1970-talet till knappt 40 % i början av 1980-talet. Samtidigt har subventionerna ökat så att de år 1982 uppgick till i medeltal knappt 20 % av företagens totala kostnader. Sedan mitten av 1970-talet har dock totalkostnaden ökat något snabbare än inflationen.

Det är svårt att på ett meningsfullt sätt jämföra förvaltningskostnaderna mellan olika ägarkategorier och upplåtelseformer. Bl.a. utför ägare till egnahem, bostadsrätter och mindre hyresfastigheter en hel del arbete själva. Jämförelser försvåras också av att ålderssammansättningen är olika. I äldre hus är kostnaderna för bränsle och underhåll högre än i nya hus.

Vi har dock kunnat konstatera att bränslekostnaderna hos olika ägarkategorier är ungefär lika eller i medeltal ca 45 kr/m2 år 1982. De redovisade underhållskostnaderna är däremot ungefär hälften så stora i bostadsrätt och i egnahem som i hyresrätt eller ca 20 kr/m2 mot ca 40 kr/m2. Ägare till egnahem redovisar inga eller små kostnader för fastighetsskötsel och administration vilket kostar ca 30 kr/m2 för allmännyttiga företag och 20 ä 25 kr/m2 hos enskilda fastighetsägare och i bostadsrätt. Även här kan egna arbetsinsatser förklara skillnaden. Det är endast i allmännyttiga företag som hyresförlusterna har någon betydelse. De uppgick år 1932 till 9 kr/mz i medeltal.

Kapitalkostnaderna varierar kraftigt för olika gamla hus och beroende på hur länge huset ägts. För egnahem är dock amorteringarna betydligt större än de avskrivningar som redovisas för hyreshus och bostadsrättsföreningar, ca 35 kr/mz mot 5 ä 15 kr/m2.

Stora hyresskiiinader främjar ombyggnad 31

5.2 Privata hyreshus olönsamma på kort sikt

Priserna på privata hyreshus iigger på en sådan nivå att hyrorna inte täcker kostnaderna vid hög andei iån. Trots detta har en positiv avkastning uppstått på 1ång sikt genom att husens värde stigit. Totalavkastningen har legat på me11an 10 och 20 % per år i reiation till eget kapitai.

De fiesta fastighetsägare e11er 40 000 â 50 000 stycken har bara någon enstaka fastighet och sköter personiigen en de1 av förva1tningen. De svarar för ungefär en tredjedei av de ca 700 000 enskiit ägda iägenheterna, medan större förvaitare med mer än 100 1ägenheter också svarar för ca en tredjedel.

Ägarna ti11 små fastigheter har ofta iikartade motiv som egnahemsägare. De bor själva i fastigheten och kan hå11a kostnaderna nere genom eget arbete. De hoppas kunna få en ökad avkastning med åren och en värdeökning på sitt kapitai. För ägare med stora bestånd, t.ex. försäkringsboiag och vissa byggnadsföretag, är kapitaipiaceringsmotivet viktigt. Det är ovaniigt med fastighetsägare som köper fastigheter främst för att snabbt göra vinster genom värdestegring. Skatteiagstiftningen har också utveckiats så att spekuiationen biivit mindre Iönsam.

5.3 Svårt för a11männyttiga företag_att köpa fastigheter

De ailmännyttiga företagen har i aiimänhet inte sådana ekonomiska resurser att de kan vara aktiva på fastighetsmarknaden. De har i mede1ta1 kunnat bygga upp ett visst kapitai genom insättning av grundkapitai, avsättning ti11 underhåiisfonder och genom att intäkter utanför fastighetsförvaitningen kunnat sparas i företagen. Men situationen varierar starkt. Det finns medeistora företag, främst i residensstäderna, som har reiativt stort kapitai, medan storstadsföretagen i alimänhet har en sämre situation. Hos företag med äidre fastigheter finns också övervärden genom att dessa fastigheter ger överskott och har marknadsvärden som är högre än skulderna. Den ökning av det egna kapitaiet som riksdagen nyiigen

32 Stora hyresskillnader främjar ombyggnad

beslutat att företagen skall bygga upp i s.k. konsolideringsfonder medför också en förstärkning.

Bostadsbyggandet blir lågt i framtiden. Frågan gäller då om allmännyttiga företag skall nöja sig med att förvalta de områden de har eller om de skall satsa på en utspridning. Därigenom kan det bli möjligt att få bostadsområden som är mer blandade när det gäller ägarkategorier och upplåtelseformer. Det innebär dock problem för dem att köpa fastigheter t.ex. i stadscentrum. Priserna ligger nämligen på en sådan nivå att underskott

uppkommer under lång tid.

5.4 Ombyggnad främjas av stora hyresskillnader

Det har visat sig möjligt att få ombyggnadsverksamheten att öka med hjälp av särskilt stöd. I mitten av 1970-talet moderniserades sålunda nära 15 000 lägenheter per år i flerbostadshus. När de dåvarande stimulanserna togs bort sjönk produktionen till 5 000 lägenheter per år. Efter en svag ökning innebar nya extra stöd en kraftig ökning till nära 20 000 lägenheter år 1983.

Men särskilda stimulansåtgärder innebär också en fara.

Ombyggnadsverksamheten kan komma att sjunka kraftigt om det extra stödet tas bort. och priserna kan

på ombyggnadsmogna fastigheter också öka om nya stimulanser väntas.

Hyrorna efter ombyggnad sätts nära hyrorna i nyproduktionen. Stora hyresskillnader mellan gamla och nya hus kan alltså väntas stimulera ombyggnad. Å andra sidan är det inte önskvärt med stora hyresskillnader. Det är orättvist och gör att hyresmarknaden inte fungerar bra. Här finns alltså en målkonflikt.

ombyggnad medför i allmänhet hyreshöjningar på 90 å 120 kr/m2. Det motsvarar ca 60 å 80 % av de ökade kapitalkostnaderna. Tar man även hänsyn till att kostnaderna för bränsle och underhåll

Stora hyresskiiinader främjar ombyggnad 33

ofta sjunker vid ombyggnad är det troiigt att ombyggnad ofta är iönsam redan på kort sikt. Det visar sig vara svårt att spåra några samband me11an ombyggnadsverksamhetens stor1ek på oiika orter och iönsamheten. Andra faktorer, som k0mmuna1a åtgärder och fastighetsägarnas ekonomiska situation, kan spe1a en större ro11.

De höga hyrorna i hus som byggts under början av 1980-talet kan ha stimu1erat ombyggnadsverksamheten eftersom hyrorna efter ombyggnad sätts nära nyproduktionshyrorna. Även hyreshusavgiften innebär en stimuians eftersom den tas bort om huset byggs om.

När man bedömer hur ombyggnadsverksamheten 1 framtiden bör utveckias måste hänsyn tas till fiera faktorer. Trots förbättrade vi11k0r för underhåiisfinansiering är det fortfarande mer iönsamt att finansiera underhåii i samband med ombyggnad. Den bästa avvägningen me11an underhå11 och ombyggnad torde man få om finansieringsvilikoren är så iika som möjiigt.

En intensiv ombyggnadsverksamhet kan också få sociaia konsekvenser som inte avses. Det är svårt för hushåii med Iåga inkomster att k1ara hyreshöjningarna. Ombyggnad kan 1eda ti11 att deras möj1igheter att väija bostad minskas, medan hushå11 med god ekonomi i stä11et får ökade vaimöjiigheter. Det kan därför vara nödvändigt att kombinera en kraftfuii ombyggnadsverksamhet med förbättrade bostadsbidrag, så att hushåli med iåga inkomster kan bo kvar.

Mindre i - och bostaden kostar mer 35

pengar plånboken

6 MINDRE PENGAR I PLÅNBOKEN - OCH BOSTADEN KOSTAR MER

Det har blivit dyrare att bo sedan mitten av 1970-talet. Bostadskostnaderna har ökat mer än inflationen.

Samtidigt har hushållens betalningsförmåga försämrats. Minskningen av betalningsförmågan i 1983 års penningvärde mellan åren 1975 och 1983 var i genomsnitt för löntagarhushåll

* 500 för

kr/månad barnfamiljer

* 400 för hushåll utan

kr/månad barn

Det var i början av 1980-talet som försämringen satte in. Barnhushåll med endast en förvärvsarbetande och hushåll med tre eller flera barn är särskilt utsatta.

De flesta klarar ändå en nödvändig bostadskostnad med god marginal. Men 200 000 barnhushåll klarar inte hyran för en lägenhet där man inte är trångbodd

* det är 50 000 fler än vid mitten av 1970-talet

* 150 000 av hushållen hade

endast en förvärvsarbetande

* 30 000

av de 200 000 klarade sig med hjälp av bostadsbi-

drag

Utvecklingen av inkomster, inflation och bostadskostnader under resten av 1980-talet blir avgörande för om den goda bostadsstan-

darden kan upprätthållas.

36 Mindre pengar i piånboken - och bostaden kostar mer

6.1 Är bostadskostnaderna rim1iga?

Det bör vara möj1igt för en genomsnittsfami1j att beta1a priset för en modernt utrustad och ti11räck1igt rym11g bostad. Det är ett må1 för bostadspo1itiken.

I detta avsnitt redovisar vi utveckiingen av bostadskostnaderna och av hushå11ens förmåga att beta1a för sin bostad.

6.2 Det har b1ivit dyrare att bo

Bostadskostnaderna 1 hyresrätt, bostadsrätt och egnahem mäts på o1ika sätt. De är därför svåra att jämföra.

Bostadskostnaderna för boende i hyreshus är den avta1ade .

hyra

Hyran varierar mycket för Iikartade Iägenheter.

I genomsnitt kostade t.ex. en tvårums1ägenhet 1 100 kr/månad år 1982. Det fanns eme11ertid tvåor med en hyra under 600 kr/månad samtidigt som andra tvåor kunde kosta mer än 1 700 kr/månad. Ski11naderna beror på att lägenheterna har o1ika yta, Iigger i skilda de1ar av Iandet och är byggda o1ika år.

Hyran var ca 10 % högre i Storstockho1m och Storgöteborg än i övriga de1ar av landet. Lägenheter byggda efter år 1975 hade hyror som är 40-50 % högre än 1ägenheter byggda under 1940-ta1et. En fyrarumsiägenhet i storstadsområdena, byggd på 1940-ta1et, kostade 1 700 kr/månad. En tvårumslägenhet byggd i s1utet av 1970-ta1et kostade mer.

Den genomsnitt1iga hyran har mer än tredubb1ats under perioden 1969-1982. Det är något snabbare än ökningen av priserna på varor och tjänster i a11mänhet. Den genomsnitt1iga månadshyran för en

år 1982 - 1 300 kr/månad - var ca 50 kr. än trerums1ägenhet högre den sku11e varit om hyresutveckiingen hade fö1jt den a11männa pr1sutveck1ingen.

Mindre i - och bostaden kostar mer 37

pengar plånboken

För boende i bostadsrättshus saknas ti11räck1iga uppgifter om räntekostnader för egen insats, som kan vara stora för dem som köpt äidre bostadsrättsiägenheter, samt utgifter för sådant 1ägenhetsunderhåii som bostadsrättshavare betaiat sjä1va. Vi får såiedes nöja oss med att redovisa de avgifter som bostadsrättshavare betaiar ti11 sin bostadsrättsförening. De avser de gemensamma utgifter som bostadsrättsföreningen svarar för.

Även avgifterna varierar mycket. De är 1 ännu högre grad än hyrorna skiktade efter husens färdigstäiiandeår. Avgiften för en tvårumsiägenhet byggd under senare häiften av 1970-taiet var ungefär 100 kr/månad högre än för en fyrarums1ägenhet byggd på 1940-taiet.

Avgiften för bostadsrättsiägenheter har ökat något Iångsammare än konsumentprisindex under perioden 1969-1982. Men då bör man hå11a i minnet att avgifterna inte säger a11t om bostadskostnaderna för bostadsrättshavare.

Bostadskostnaden för boende 1 mäts som summan av ett an-

egnahem

ta} o11ka utgiftsposter. Egnahemsägarna beta1ar räntor och återbetainingar (amorteringar) på de 1ån man har i fastigheten. De betaIar avgifter för vatten och av1opp, sophämtning m.m. samt garantiskatt ti11 kommunen. De beta1ar utgifter för bränsie och underhå11 samt eventueiia avgifter för gemensamhetsan1äggningar i viiiaområdet.

Egnahemsägarnas amorteringar är ett sparande. De ökar successivt den egna insatsen. Det kan därför diskuteras om man ska11 räkna med dem i bostadskostnaderna. Det är först i efterhand som man kan faststä11a om den egna insatsen har varit en Iönsam investering e11er en verk1ig kostnad. I de uppgiftskäiior som vi använt här redovisas inte amorteringarna.

Däremot måste man beakta den minskning av egnahemsägarens inkomstskatt som innehavet av vi11an oftast 1eder ti11. Det gör vi genom att dra skatteminskningen ifrån summan av o1ika utgiftsposter. Återstoden ka11as för .

nettoutgif

38 Mindre i - och bostaden kostar mer

pengar piånboken

Bostadsutgifterna före avdrag för skatteminskningen varierar i ännu högre grad än bostadskostnaderna i andra besittningsformer. Det är många oiika omständigheter som avgör hur stora dessa bostadsutgifter är. Tidpunkten för köpet av egnahemmet har stor betydeise. De som köpt från senare de1en av 1970-taiet har mycket höga utgifter för iånen i fastigheten.

De stora ski11naderna i bostadsutgifter dämpas av skattesubventionerna. De största subventionerna går till de boende som har de största räntekostnaderna. Nettoutgifterna varierar a11tså inte 1ika kraftigt. Genomsnitt1igt var t.o.m. nettoutgifterna för vissa egnahem byggda på 1950-taiet högre än för iika stora hus byggda i siutet av 1970-taiet. Det beror b1.a. på att det går åt mer bränsie i de äidre husen.

I storstadsområdena och övriga kommuner med mer än 75 000 invånare har nettoutgifterna för nybyggda egnahem ökat i ungefär samma takt som konsumentprisindex sedan år 1972. För nybyggda egnahem i resten av iandet samt egnahem i he1a Iandet, byggda på 1950-taiet, har utgifterna ökat snabbare än konsumentprisindex.

6.3 De fiesta har under senare år fått mindre pengar att beta1a

bostaden med

Om man iägger ihop a11a inkomster som ett hushåii har och drar ifrån de inkomstskatter som hushå11smed1emmarna betaiar och dessutom räknar in barnbidrag, eventueiia underhåiisbidrag etc. får man den disponibia inkomst som hushåiiet kan använda för att betaia oiika utgifter.

Hushå11et måste använda sin disponibla inkomst för att betaia mat, kiäder, skor, husgeråd, TV, radio, teiefon, hushåiisei, försäkringar, fritidsaktiviteter, barntiiisyn m.m. När man har dragit ifrån sådana nödvändiga utgifter från inkomsten kan återstoden sägas vara hushåilets maximaia betalningsförmåga för bostads-

. Men det beioppet bör dessutom räcka ti11 kostnader för

utgifte

resor och semester t.ex.

Mindre i - och bostaden kostar mer 39

pengar piånboken

om betalningsförmåga som kommer att redovisas avser De uppgifter endast För dem varierar den genomsnittiiga be-

1öntagarhushå11.

för bostadsutgifter kraftigt me11an o1ika hus-

tainingsförmågan

hå11styper. B1and hushå11 utan barn har ungdomar 1ägst beta1-

ningsförmåga. A11ra iägst betainingsförmåga har hushåii som be-

står av två samboende vuxna med barn, där endast den ena föräidern förvärvsarbetar.

De barnhushå11 som bodde i egnahem hade år 1983 ungefär 1 000 kr. mer i månaden att beta1a bostaden med, än de barnhushå11 som bodde i hyreshus. Å andra sidan fick barnhushå11en 1 hyreshus större - 150 kr/månad mer. Dessa uppgifter gä11er bostadsbidrag ungefär Det varierar naturiigtvis också me11an hushå11 inom genomsnitt. resp. boendeform.

Mätt 1 fast penningvärde har betainingsförmågan för bostad minskat me11an åren 1975 och 1983. Barnfamiijerna fick 1 genomsnitt 500 kr/månad mindre att beta1a bostaden med. Övriga hushå11 hade i genomsnitt 400 kr. mindre.

Beta1ningsförmågan var i stort sett oförändrad fram tiil siutet av 1970-ta1et. Det var 1 början av 1980-taiet som försämringen satte in.

Under samma period har bostadskostnaderna ökat. Hushå11en måste därför använda en större de1 av beta1ningsförmågan för att kiara en ti11räck1igt stor bostad. I fig. 6.1 visar vi betainingsförmåför åren 1975 och 1983. Beloppen, som

gan några hushå11styper

beskriver, är kr/månad mätt i 1983 års penningvärde. I stap1arna figuren framgår också hur stor del av betainingsförmågan som gick åt för att k1ara genomsnittshyran för en tii1räck1igt stor hyres- Iägenhet mätt eniigt utrymmesnorm 2.

För samboende där endast den ena maken förvärvsarbetade har försämringen av betainingsförmågan varit särski1t besvärande. I fivisas situationen för sådana hushå11 med ett barn. De som guren hade fiera barn har fått det ännu svårare att k1ara bostadskostnaderna.

40 Mindre i - och pengar plånboken bostaden kostar mer

* ‘ Betalnlngeförmåga och hyra för

Knnün

§3T;2§T

Två förvärvesooo- T arbetande Två barn Två förvärv: . arbetande 4000- Tre el. flera bem

3°°° En förvärvsarbetande En barn

2ooo-

‘°°° noun

’ f-0:198- H

yra mu. 1975 -as 1975 -aa 1975 -sa 1975 -aa Å:

Fig. 6.1 Betalningsförmåga för samboende och för hyra en lägenhet enligt norm 2.

Betalningsförmågan har minskat för alla hushållstyper,

men mest för dem med enbart en förvärvsarbetande.

Källa: Bearbetning av ULF.

De flesta hushållen kunde klara bostadskostnaderna med god marginal. Men inkomsterna varierar Det fanns hushåll mycket. med så

låg betalningsförmåga att de inte kunde klara

genomsnittshyran för en tillräckligt stor bostad.

Bland hushållen med två förvärvsarbetande och ett eller två barn var det ca 5 1 som inte hade stor

tillräckligt betalningsförmåga

år 1983. Det var en ökning med ett sedan år par procentenheter 1975. För dem som hade fler än två barn ökade andelen

med för låg

betalningsförmåga från en femtedel till en tredjedel.

Bland hushållen där endast den ene av två makar förvärvsarbetade var det år 1983 fler än hälften som inte kunde klara genomsnittshyran för en tillräckligt stor bostad. Det var en kraftig ökning sedan år 1975. Men ändå var antalet sådana hushåll med för

låg

betalningsförmåga inte större år 1983 än år 1975. Det beror

på

att de totalt sett hade blivit mycket färre.

Mindre 1 - och bostaden kostar mer 41

pengar p1ånboken

Sammanlagt var det ungefär 200 000 1öntagarhushå11 med barn som hade för iåg beta1ningsförmåga år 1983. Hur de var fördelade på o1ika hushå11styper och skilda boendeformer framgår av tab. 6.1.

Tab. 6.1 Hushå11 med för Iåg beta1ningsförmåga efter hushå11s-

typ och upp1åte1seform. (1000-ta] hushå11)

Boendeform

Kä11a: SOU 1984:35, tab. 6.26 och 6.27.

Av de drygt 200 000 barnhushå11en med oti11räck1ig beta1ningsförmåga hade hä1ften två barn. Fami1jer med ett barn resp. tre e11er f1era barn svarade vardera för en fjärdede1. Drygt hä1ften av fami1jerna bodde 1 eget hem och drygt en tredjedei i hyres1ägenhet.

6.4 Utsatta hushå11 har inte ökat sin utrymmesstandard

En de1 hushå11 med Iåg beta1ningsförmåga k1arar sig genom att bo bi11igare än genomsnittet och ib1and genom att bo med dåiig utrymesstandard.

Utrymmesstandarden varierar mycket. I genomsnitt bor de f1esta hushå11styper 1 större bostäder än vad som krävs för att man inte ska11 vara trångbodd eniigt gäliande norm. De som bor 1 egnahem har i genomsnitt större bostäder än de som bor med bostadsrätt e11er hyresrätt. Det innebär att de också beta1ar högre bostadskostnader.

42 Mindre i - och bostaden kostar mer

pengar plånboken

Vissa hushållstyper släpar dock efter. Makar med tre eller flera barn i bostadsrätts- och hyreshus har i genomsnitt något mindre bostäder än vad som krävs för att de inte skall vara trångbodda. De har inte heller ökat sin utrymmesstandard mellan åren 1978 och 1982. Det har inte heller ensamstående med barn gjort. Alla andra hushållstyper hade större bostad år 1982 än år 1978.

Hushållen i egnahem betalar i genomsnitt bostadskostnader som överstiger vad man skulle behövt betala för en hyresbostad, som var så stor att man kunde ge varje barn ett eget rum. I hyreshusen är det endast makar med ett barn som genomsnittligt betalar så höga bostadskostnader att barnen kan få eget rum.

6.5 Hur kommer bostadsstandarden att utvecklas?

Statens ekonomiska insatser på bostadspolitikens område har haft avgörande betydelse för den ökning av bostadsstandarden som skett sedan 1940-talet. Men ökade inkomster hos hushållen har också betytt mycket.

Den försämring av hushållens betalningsförmåga som inträtt i början av 1980-talet tycks ännu inte ha satt några djupa spår i efterfrågan på bra bostäder. Det hindrar inte att enskilda hushåll kan ha tvingats att byta ned sig eller att nyproduktionen kan ha påverkats. Ungdomars benägenhet att flytta från föräldrarna kan ha minskat.

En fortsatt försämring under 1980-talet kan få större effekter på bostadsmarknaden. Det är både utvecklingen av hushållens inkomster, inflationen och bostadskostnaderna som avgör det. Bostadskostnaderna påverkas av statens bostadspolitik.

Nyproduktionen sjunker ytteriigare 43

7 NYPRODUKTIONEN SJUNKER YTTERLIGARE

Pianeringsiäget för bostadsförsörjningen har förändrats sedan 1970-taiet. Det biir a11t viktigare att förändra och använda de bostäder som redan finns. Nyproduktionen b1ir Iiten och p1ane— ringen får stor osäkerhet.

Under tiden fram ti11 sekeiskiftet har vi att räkna med * en ti11växt av antaiet efterfrågade iägenheter svag endast av antaiet små hushå11, mest i högre å1drar * en ökning * en fortsatt ökning av efterfrågan på större iägenheter * att efterfrågan b1ir starkt beroende av inkomst- och prisutveckiingen * tendenser ti11 ökade ski11nader me11an yngre och äidre hushåils bostadssituation

Skilinaderna i utveckiing me11an oiika regioner väntas bii betydande. Ett fåtal regioner, biand dem Storstockhoim, kan få en fortsatt reiativt god tiiiväxt i antaiet hushå11 och iägenheter. I f1erta1et regioner i Iandet måste man 1 stort sett räkna med stagnation och 1 fiera fa11 att det under 1990-taiet kommer att efterfrågas färre lägenheter.

Nybyggandets omfattning b1ir i ökad grad beroende av hur många Iägenheter i beståndet som försvinner e11er b1ir oanvända. Under 1990-taiet väntas ersättningsbehovet i de fiesta regioner bii nästan he1t avgörande för hur många nya iägenheter som behöver byggas.

* minskar Nyproduktionen * bör öka Ombyggnadsverksamheten * i bostadsbeståndet och av inkomster Förändringar utveckiingen och bostadskostnader bestämmer i hög grad hur många och viika typer av nya iägenheter som behöver byggas.

44 Myproduktionen sjunker ytterligare

7.1 Prognoser för riket och regioner

Prognoser för efterfrågan och nybyggnadsbehovet har gjorts med olika förutsättningar för ekonomisk utveckling och för flyttningarna inom landet. Prognoserna avser 1980-talet och 1990-talet. För utvecklingen av antalet hushåll och i deras samförändringen mansättning har prövats två prognosmetoder.

Nybyggnadsbehovet bestäms som summan av förändringen i efterfrågan på lägenheter och förändringar i beståndet. Prognosmetoderna är relativt väl utvecklade när det gäller och mer

efterfrågesidan

schematiska när det gäller förändringar 1 beståndet. osäkerheten är särskilt stor i beräkningarna av hur många som komlägenheter mer att avgå och för behovet av att ersätta dem.

Prognoser har gjorts för riket och de elva regioner som har redovisats i avsnitt 2.

7.2 Antalet hushåll ökar svagt

Förändringen i efterfrågan på lägenheter bestäms främst av hur mycket antalet hushåll ökar. Antalet hushåll ökar svagt under 1980-talet och under 1990-talet kan tillväxten under vissa förutsättningar bli nära noll. Orsaken är i första hand den besvaga folkningsutvecklingen. Förändringar av hushållens disponibla inkomster och av bostadskostnadernas utveckling får dock stor betydelse.

Resultaten sammanfattas 1 tab. 7.1 och jämförs med senare hälften av 1970-talet då hushållstillväxten redan hade minskat avsevärt från den höga nivån under åren 1966-1975.

Tab. 7.1 Årlig ökning av antalet hushåll i hela riket. Inkomstutveckling I976-I§80 1981-1990 1991-2000 Högre alternativ 35 000 14 000-18 000 2 000-8 000 Lägre alternativ 8 000-13 000 0-4 000

Nyproduktionen sjunker

ytteriigare

Inkomstaiternativen är i en av metoderna, som ger de iägre hus-

hå11sti11skotten, desamma som använts i 1984 års Iângtidsutred-

ning (LU 84). Den andra beräkningen, som baseras på antaganden om hushåiiskvoter, avviker något från LU 84. Hushåiiens bostadskostnader antas öka lika mycket som priserna i genomsnitt.

Starkast tiiiväxt i Storstockhoim

Storstockhoim får i samtiiga a1ternativ de största hushâiistiliskotten. Oiika fördeiningar av fiyttningarna me11an regioner har dock stor betydeise. De reiativt små variationer som har gjorts i antagandena medför att Storstockhoims andel av hushåilstiilskottet i heia iandet varierar me11an 22 % och 37 %.

Svaga regioner är särskiit nordvästra Meliansverige, me11ersta Norriand och Sydöstsverige. Under 1990-taiet minskar antalet hushå11 i dessa regioner eniigt a11a aiternativ.

7.3 Antaiet ä1dre småhushåii ökar

Det är främst antaiet hushå11 med endast en person som väntas öka. Me11angrupperna med två ti11 fyra personer ökar och

svagt antaiet större hushå11 minskar. Barnfamiljerna, ungefär en miijon hushå11, minskar svagt i antai.

Tendensen då det gä11er hushåiiens storieksfördelning är i stora drag densamma som den faktiska utveckiingen under 1970-taiet. Det är medeiålders och ä1dre småhushåii som väntas öka mest i antai. I ungdomsåidrarna under 25 år biir det en svag ökning e11er eventueilt en minskning om ungdomarna ej kan få arbete.

7.4 Omoderna Iägenheter försvinner och småiägenheter minskar

I de sammanfattande beräkningarna antas att det försvinner 17 000 - 20 000 om som måste

Iägenheter året, ersättas med nybyggnad. Alia ej moderna Iägenheter förutsätts b1i moderniserade e11er avgå under 1980-taiet.

46 Nyproduktionen sjunker ytterligare

Ersättningen av bostäder är en minst lika viktig faktor som efterfrågan för nybyggnadsbehovet under 1980-talet. Under 1990-talet får avgång och ersättningsbyggande ännu större betydelse.

Ombyggnaderna är en viktig faktor för behovet av ersättningsproduktion. Vid ombyggnad av flerbostadshus försvinner således ett stort antal smålägenheter genom sammanslagningar. Ombyggnader i sådan omfattning att bl.a. lägenhetsfördelningen berörs har beräknats till 19 000 lägenheter om året i flerbostadshus.

Totalt beräknas antalet enrumslägenheter minska med över 100 000 under 1980-talet på grund av ombyggnad och annan avgång. Det är mindre än under tidigare perioder.

Den relativt stora ombyggnadsverksamheten i flerbostadshusen medför inte någon genomgripande förändring av lägenhetsfördelningen i flerbostadshus under 1980-talet. De kommer att domineras av smålägenheter om ett och två rum och kök. Först under 1990-talet kan man skapa förutsättningar för en mer allsidig hushålls- och befolkningssammansättning i flerbostadshusen.

7.5¶Nyproduktionen blir låg

De olika alternativen för nybyggnadsbehovet varierar under 1980talet mellan 25 000 och 38 000 lägenheter i genomsnitt per år. Då har hänsyn tagits endast till ökad efterfrågan och ersättningsproduktion. Om man räknar med större antal lediga lägenheter än år 1980 blir nybyggnadsbehovet större.

Åren 1981-1983 färdigställdes nära 47 000 lägenheter i genomsnitt per år och antalet lediga lägenheter ökade med omkring 10 000 per år. Nyproduktionen har alltså varit större än tillväxten i efter-

frågan.

Det har blivit en påtaglig obalans i många orter som fått betydande lägenhetsöverskott. Om balans skall kunna uppnås behöver byggandet minska - eller avgången öka - under återstoden av 1980-

Nyproduktionen sjunker ytteriigare 47

taiet i de fiesta regioner. De regionaia beräkningarna tyder på att endast Storstockhoim kan behöva bygga mer än åren 1981-1983, dock endast vid de mer gynnsamma förutsättningarna för efterfrågan och vid en relativt stor avgång. I de fyra nordiigaste iänen minskar nybyggnadsbehovet åren 1984-1990 ti11 omkring en tredjedei av nivån under åren 1981-1983. I sydöstra Sverige minskar det ti11 häiften.

Någon preciserad bedömning görs inte för 1990-taiet. Tendensen är att nybyggnadsbehovet minskar ytteriigare, om inte behovet av ersättningsbyggande ökar väsentiigt. Heia me11ersta och norra Sverige samt Sydsverige inkiusive Stormaimö kan väntas få särskiit svag nyproduktion, eftersom hushåiisantaiet beräknas minska. Storstockhoim har den gynnsammaste prognosen, men den är ändå iåg jämfört med 1980-taiet.

7.6 osäkerhet om vad som bör byggas

De beräkningar som har gjorts om efterfrågan av oiika stora 1ägenheter och om beståndets förändringar ger inte tiiiräckiigt underiag för att bedöma hur nyproduktionen bör vara sammansatt.

Den a11männa tendensen är att efterfrågan ökar på stora iägenheter och minskar på småiägenheter. Samtidigt väntas dock antalet småiägenheter i beståndet komma att minska och ti11 en dei behöver de ersättas. En viktig faktor i bedömningen är, i vi1ken omfattning medeiåiders och äidre hushåii bor kvar i stora iägenheter sedan barnen har vuxit upp och utrymmesbehovet har minskat. Om de fiyttar kan de större iägenheterna, mest i småhus, övertas av yngre barnfamiijer. Det kan då bli en ökande efterfrågan på iägenheter om två tiii fyra rum och kök i flerbostadshus. Bor de äidre kvar i större utsträckning b1ir det större behov av nya stora iägenheter för barnfamiijerna. Prisutveckiingen kan antas få stor betydeise för inriktningen.

Den faktiska inriktningen av byggandet måste bedömas iokalt. På grund av den begränsade nyproduktionen biir det därvid en aiit

48 Nyproduktionen sjunker ytteriigare

viktigare uppgift att försöka samordna ombyggnader och andra förändringar i beståndet med nybyggnad, så att utbud och

efterfrågan

stämmer överens.

7.7 Investeringar och underhåii

LU 84 har gjort bedömningar av i och ominvesteringar nybyggnad byggnad som i huvudaiternativet innebär att de totaia investeringarna ökar något från 1983 ti11 år 1990.

Nybyggnadsinvesteringarna minskar och investeringar i ombyggnad ökar. Vi har inte funnit skä1 att denna frångå bedömning.

Underhåilsåtgärderna har ökat i omfattning under tid och be-

iång

räknas fortsätta att öka under första hälften av 1980-taiet. Därefter sker en stabiiisering. I med iiten svaga regioner ny- och ombyggnad får givetvis a11t större

underhåilsbyggande betydeise

reiativt sett. Det kommer dock knappast att motverka i

nedgången

ny- och ombyggnad.

Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras 49

8 SYSTEMET FÖR BOSTADSFINÅNSIERING KAN FÖRBÃTTRAS PÅ OLIKA SÄTT

Nuvarande finansieringsystem ger stora kostnadsskillnader mellan bostäder av olika ålder och statens utgifter för subventioner är mycket stora. Problemen beror till stor del på hög inflation. Vid låg inflation dämpas eller försvinner dessa problem men andra gör sig gällande.

Det nuvarande finansieringssystemet kan förbättras med ganska enkla ändringar.

* Återbetalning av lån i takt med byggnadernas förslitning gör lånesystemet mer oberoende av inflationstakten.

* Det går att minska statens kostnader och få mer samtidigt lika kostnader för bostäder byggda olika år genom att

minska räntebidragen i snabbare takt vid hög inflation

delvis ersätta räntebidrag med lån,

komplettera lånesystemet med en fastighetsskatt.

En annan väg att ändra systemet för bostadsfinansiering vore att införa någon form av reala lån för bostäder, där subventionerna delvis ersätts av skulduppskrivning i takt med inflationen.

* Reala lån kan utformas så att inslaget av subventioner blir olika stort genom helt eller partiellt reala lån.

* Införande av någon form av reala lån skulle medföra stora omställningar och praktiska problem.

I vårt fortsatta arbete kommer vi att utforma förslag om systemet för bostadsfinansiering.

50 Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras

8.1 Det finns många 01ika krav som ska11 ti11g0d0ses

En viktig de1 i strävandena att bättre uppfy11a de bostadspo1itiska måien inom ramen för oförändrade eller sänkta kostnader för staten och kommunerna är att göra finansieringssystemet mer effektivt.

Det nuvarande iånesystemet infördes genom riksdagsbes1ut år 1974. Då fasts1ogs vissa övergripande bostadspo1itiska krav som sku11e ti11g0doses. Dessa krav är fortfarande giitiga. De kan sammanfattas i föijande punkter:

* En genomsnittsfami1j bör kunna beta1a kostnaden för en modern

och tiliräckiigt stor bostad.

* Det ska11 vara 1ika vi11kor för hyresgäster, bostadsrättshavare

och egnahemsboende (neutra1itet).

* för 1ikadana bostäder olika år bör

Kapitaikostnaderna byggda

vara ungefär 1ika (paritet).

* för bör

Förmögenhetsökningar fastighetsägare genom inf1ationen

motverkas.

* Hushå11 med 1åga inkomster ska11 stödjas särskilt.

De nya underhå11s1ån som riksdagen bes1utade om på hösten 1983 aktuaiiserar ytteriigare krav på 1ånesystemet. Fastighetsägare väntar exempe1vis ofta med att utföra underhå11såtgärder ti11s det är dags att bygga om. Det kan bero på att de kan få bi11igare 1ån för underhå11et om det utförs 1 samband med ombyggnad. Sådana tröskeleffekter bör undvikas så iångt möj1igt. Då under1ättas en genomtänkt p1anering av o1ika åtgärder, vi1ket är gynnsamt för att hå11a bostadskostnaderna nere.

När finansieringssystemet utformas bör man också ta hänsyn ti11 att kreditmarknaden ska11 fungera, att de som äger och förva1tar bostadshus behöver kunna överb1icka Iånesystemets effekter och

Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras 51

att de gemensamma resurserna i samhä11et bör användas så effektivt som möjiigt.

Kostnaderna för bostadssubventioner har ökat kraftigt sedan mitten av 1970-taiet. Denna utveck1ing kan inte tiiiåtas fortsätta. Det siås fast i våra direktiv. Även möjiigheterna att i stä11et vända utveck1ingen så att subventionerna minskas ska11 prövas. När vi diskuterar o1ika aiternativ för den framtida bostadsfinansieringen är vår utgångspunkt således att sträva efter att ti11godose bostadspoiitiska krav med så låga insiag av subventioner som möjiigt. Även möjiigheterna att finansiera subventioner med fastighetsskatt diskuteras.

Vårt arbete med frågan om hur bostäder bör finansieras har deiats in i två etapper.

I denna första etapp beskriver vi hur det nuvarande systemet fungerar i o1ika situationer. Vi diskuterar också oiika möjiigheter att göra iånesystemet bättre. Däremot iämnar vi inte några förslag ti11 åtgärder nu. Det återkommer vi med efter

ytteriigare utredningsarbete.

I avsnitt 8.2 startar vi våra diskussioner om finansieringssystem med att ange några teoretiska utgångspunkter. Vi stä11er frågan hur man kan tänka sig att finansiera bostäder om vi hade ett inf1ations1öst samhä11e. Vi beskriver tre oiika aiternativ (grundmodelier). För att finansiering i eniighet med dessa grundmodeiier ska11 fungera väi vid infiation måste man på något sätt dämpa

inf1ationens återverkningar.

Att infiationen stäiier ti11 med probiem framgår i avsnitt 8.3. Där beskriver vi o1ika probiem med det nuvarande finansieringssystemet vid hög infiation. Men vi visar att det också kan uppstå prob1em vid 1åg infiation.

Genom skiida åtgärder kan det nuvarande finansieringssystemet göras bättre. Probiemen vid hög e11er iåg infiation kan dämpas. Det visar vi i avsnitt 8.4. Bland de åtgärder som kan diskuteras är

52 Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras

en komplettering med någon form av fastighetsskatt. Det behandlar vi i avsnitt 8.5.

De problem med bostadsfinansieringen, som inflationen ställer till med, skulle gå att undvika helt om vi i Sverige gick över till ett realt skattesystem. Då skulle man kunna tillämpa lån som anpassas till inflationen med hjälp av t.ex. konsumentprisindex.

En särskild utredning, realbeskattningsutredningen, har föreslagit övergång till reala system. Det skulle innebära en kraftig förändring av de ekonomiska förutsättningarna i landet.

Vi har fått i uppgift att ytterligare diskutera möjligheterna att föra en bättre bostadspolitik om reala system infördes. Det gör vi i avsnitt 8.6. Vi kan däremot inte föreslå en övergång till reala system. Det skulle beröra många andra områden än bostadspolitiken.

Det har diskuterats om man kan tänka sig att begränsa reala lån till enbart bostadssektorn. Vi tar upp den diskussionen i avsnitt 8.7.

Där diskuterar vi också tankegångar om reala system där man bara delvis anpassar lånen till inflationen. Sådana lån kallas partiella reallån.

Om man ändrar reglerna för bostadsfinansieringen påverkas bostadskostnaderna. Vissa åtgärder skulle kunna leda till höjda kostnader för vissa bostäder.

Höjda bostadskostnader kan få olika negativa följder. Vi har inte diskuterat alla dessa ännu, men i avsnitt 8.8 beskriver vi några beräkningar av hur priserna på egnahem kan ändras om olika åtgärder genomförs.

I avsnitt 8.9 sammanfattar vi de slutsatser som vi kunnat dra av det hittills utförda arbetet med finansieringsfrågorna. Dessa slutsatser ligger till grund för vårt fortsatta arbete.

Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras 53

8.2 Bostadsfinansiering utan inverkan av inflation kan fungera

väl

För att underlätta analysen behandlar vi till att börja med hur finansieringssystemet lämpligen kan utformas under förutsättning att penningvärdet är fast.

Vi redovisar modeller för finansiering av bostäder som skulle tillgodose olika krav i stor utsträckning. Syftet är att ange vissa grunder som utgångspunkt för den vidare analysen och systemutvecklingen. De grundmodeller som förs fram får tjäna som norm för utvecklingsförsök som vi redovisar i senare avsnitt.

Vi beskriver och diskuterar här tre grundmodeller. Det som väsentligen skiljer modellerna är den utsträckning i vilken bostadsinvesteringarna finansieras med lån resp. fastighetsägarens egna kapital.

I grundmodell I förutsätts att alla investeringar skall kunna finansieras med heltäckande lån - såväl

nybyggnader som ombyggnader

och åtgärder i det periodiska underhållet (återinvesteringar).

Modell I är utformad så att nybyggnadslånet har tre delar med olika löptider; ett topplån om 5 % av produktionskostnaden som löper på 10 år; därunder ett lån om 10 % som löper på 20 år; resterande 85 % löper på 60 år. Lånens storlekar och löptider har anpassats till livslängderna för olika grupper av byggnadsdelar. För alla lån tillämpas rak amortering, dvs. lånen återbetalas med lika stora belopp varje år under lånets löptid.

Modellen är utformad så att amorteringar och skuldavveckling skall ske i takt med byggnadernas normala förslitning och värdeminskning. Därigenom uppstår under husets brukstid ekonomiskt utrymme att ta upp nya lån för att finansiera de återinvesteringar som utförs vid periodiskt underhåll eller ombyggnad. Även dessa nya lån återbetalas i överensstämmelse med investeringarnas livslängd. På så sätt samordnas belåningen av nybyggnad, ombyggnad och periodiskt underhåll.

54 Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras

Den totala skulden avvecklas i takt med förslitning och åldrande för huset som helhet. Varje års amortering kan då antas stämma överens med kostnaden för byggnadernas förslitning och åldrande.

För alla lån gäller en subventionerad ränta lika med 1 % av återstående skuld. Räntesatsen har avpassats så att kapitalutgifterna för nybyggda bostäder inte skall behöva bli större än med nuva-

rande lånesystem.

Med dessa förutsättningar har nuvärdet av subventionerna under 20 år från det huset är nytt beräknats till 16 Z av nybyggnadskostnaden. Nuvärdesberäkningen innebär att utgifterna värderas lägre ju längre fram i tiden de ligger.

I grundmodell II förutsätts att mera kortlivade återinvesteringar i samband med ombyggnad eller periodiskt underhåll skall kunna finansieras med avsättningar till en fond hos fastighetsägaren. Fondfinansieringen samordnas med en motsvarande kapitalinsats från fastighetsägaren för finansieringen av en nybyggnad. Den egna insatsen uppgår till 5 % av nybyggnadskostnaden. Sålunda överensstämmer modellerna I och II med undantag för 10-årslånen.

I modell II fondfinansieras byte och förnyelse av byggnadsdelar med kortare livslängd medan mera långlivade återinvesteringar kan lånefinansieras. I detta hänseende sluter modell II an relativt väl till det system som gäller sedan riksdagens beslut om ett bostadsförbättringsprogram.

För att komplettera analysen och med viss anknytning till tidigare gällande principer för underhållets finansiering, redovisar vi en tredje modell, där allt periodiskt underhåll förutsätts kunna finansieras med avsättningar till en fond hos fastighetsägaren. Fondfinansieringen samordnas med en motsvarande kapitalinsats från fastighetsägaren för ny- och ombyggnadsfinansieringen.

Grundmodell III är sålunda utformad på samma sätt som tidigare modeller med undantag för 10- och 20-årslånen. Vid ny- och om-

Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras 55

byggnad ersätts dessa lån med en kapitalinsats från ägaren om 15 % av nybyggnadskostnaden.

Lånesystemet blir här enklare än i tidigare modeller. Samtidigt är kraven på fastighetsägarna stora när det gäller eget kapital och fonder.

Grundmodellerna anger i förenklad form hur bostadsfinansieringen skulle kunna utformas vid fast penningvärde. De belyser möjligheter att med lånat eller eget kapital samt avsättningar till fonder tillgodose finansieringsbehov för olika investeringar.

I modellerna har finansieringsformerna för investeringarna utformats enhetligt och samordnats för nybyggnad, periodiskt underhåll och ombyggnad. Därmed undviks tröskeleffekter.

Modellerna har utformats med hänsyn till fastighetsekonomiska krav. Bl.a. minskar skulder och kapitalutgifter i takt med byggnadernas minskade värde på grund av förslitning och åldrande.

Modellerna tillgodoser också olika bostadspolitiska krav. Kapitalutgifterna för nybyggda bostäder är låga i kombination med relativt måttliga subventioner. Paritetskravet för bostäder av olika ålder kan upprätthållas väl beträffande kapitalutgifterna. Kravet på neutralitet kan också tillgodoses i väsentlig utsträckning; kapitalutgifterna för bostäder med olika upplåtelseformer skulle bli likvärdiga; med undantag för lägesbetingade förhållanden skulle utrymmet för förmögenhetsbildning bli begränsat.

Grundmodellerna kan sålunda ses som exempel på att det utan inflation vore möjligt att utforma bostadsfinansieringen så att bostadspolitiska mål och andra krav kunde tillgodoses i stor utsträckning. Det är däremot svårt att få finansieringen enligt grundmodellerna att fungera väl vid inflation.

De värden på skulder, kapitalutgifter och subventioner som vi redovisat i beskrivningen av modellerna, har beräknats under den förutsättningen att penningvärdet är fast. Finansiering med van-

56 Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras

Iiga 1ån (nomina11ån) enligt grundmodeiierna sku11e under inverkan av inflation ge he1t andra värden rea1t, dvs. räknat i ett och samma penningvärde. När det i föijande avsnitt refereras ti11 grundmode11erna avses eme11ertid 1ån som ger samma rea1a värden på skuider, utgifter och subventioner som vid fast penningvärde.

8.3 Med nuvarande bostadsfinansieringssystem finns problem

både vid hög och låg inf1ation

I detta avsnitt behandiar vi först infiationens aiimänna effekter i bostadsfinansieringen. Därefter går vi närmare in på det nuvarande finansieringssystemet och o1ika prob1em i samband med fastighetsfinansieringen vid hög och iåg infiation samt utveckiingen av bostadssubventionerna.

Infiationen har mycket kraftiga effekter i bostadsfinansieringen. Den medför b1.a. prob1em med kostnadsförde1ningen under husens användningstid och oiikheter i de ekonomiska vi11koren för bostä-

der med ski1da uppiåteiseformer.

Infiationen medför att skuider och fordringar minskar i värde. Dessa effekter b1ir starkare Ju högre infiationen är och ju langre tid som sku1den 1öper på. En hög inf1ation medför a11tså en snabb avveck1ing av den reaia Iåneskuiden i en bostadsfastighet.

Vid hög infiation tenderar räntorna att vara höga. Hög ränta är ett sätt för långivare att kompensera sig för den värdeminskning av fordringar som föijer av infiationen. Den del av räntan som svarar mot värdeminskningen kan betraktas som en rea1 amortering av skulden.

Eftersom räntorna är avdragsgiiia minskas skatten. Därigenom b1ir räntan, ink1. den rea1a amorteringen, subventionerad i egnahem.

De stora investeringsbe1opp som krävs för att bygga en bostad och de höga räntorna medför att utgifterna tenderar att bli mycket höga under de första åren. Hushå11en kan inte beta1a utgifterna i

Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras 57

ett nybyggt hus utan subventioner. Men under senare delen av lånets löptid blir det möjligt att klara hela utgiften och mer.

Det finns sålunda skäl att fördela om de årliga under

utgifterna lånens löptider, så att mer av utgifterna än f.n. belastar den senare delen av löptiderna.

I de fall ett ny- eller ombyggt bostadshus finansieras med statliga lån ges räntebidrag. Bidragen syftar bl.a. till att

utjämna kapitalutgifterna för fastighetsägaren. Eftersom bidragen till räntan successivt minskas, jämnas kapitalutgifterna ut över tiden, realt räknat.

Utjämningen är dock med hittillsvarande inflationstakt inte tillräcklig för att kompensera den reala minskningen i

kapitalutgifter på grund av inflationen. En sådan utjämning kan heller inte åstadkommas mer än för en begränsad tid. Kapitalutgifterna sjunker så småningom mera i äldre hus än vad som svarar mot minskningen i boendevärde.

Någon omfördelning av kapitalutgifterna över tiden sker inte inom räntebidragssystemets ram. subventionerna blir stora under perioder med hög ränta.

Inflationens verkningar har stor betydelse också när det gäller finansieringen av det periodiska underhållet av bostäder.

I hyres- och bostadsrättsfastigheter har gällt att underhållet i princip skall finansieras med hyror resp. avgifter från de boende. För att över tiden jämna ut de hyror eller som skall

avgifter täcka utgifterna för det periodiska underhållet, behöver då medel fonderas.

I de fall underhållet fondfinansieras medför hög inflation svårigheter att säkra värdet av sparade medel.

I de fall underhållet lånefinansieras medför hög inflation stora svårigheter att klara betalningar av inledningsvis höga kapitalutgifter för vanliga lån. För egnahem reduceras emellertid detta problem genom att de höga räntorna är avdragsgilla.

58 Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras

För egnahem biir såiunda ägarens kostnader för underhåiiet i vaniiga fall väsentiigt iägre vid iånefinansiering än vid fondfinansiering. Vid inflation är det ogynnsamt för hyres- och bostadsrättsfastigheter att fondfinansiera underhåilet jämfört med att för egnahem iånefinansiera underhåiiet.

Det har endast vissa år funnits möjiighet att med statens medverkan finansiera åtgärderna-i det periodiska underhåiiet med iån. I vissa fail har dock Iån fortiöpande kunnat fås. Det gä11er b1.a. i samband med iån till ombyggnad.

Ombyggnader subventioneras för att kapitaikostnaden inte ska11 b1i mycket högre än för subventionerade nybyggnader. Den osubventionerade kapitaikostnaden för en samiad underhåiisinsats, b1ir avsevärt högre än kapitaikostnaden för en mera resurskrävande men subventionerad ombyggnad.

Eftersom åtgärderna i det periodiska underhåiiet och vid ombyggnad i stor utsträckning är av samma slag, är det för att undvika tröskeieffekter väsentiigt att finansieringsvilikoren är väiavvägda och samordnade. Så är inte fa11et när det periodiska underhå11 som utförs utan samband med en ombyggnad, måste finansieras utan subventioner.

Detta Ieder tiii stimuianser att skjuta upp underhåii och utföra åtgärderna vid en ombyggnad. Det kan också ieda til] att ombyggnader genomförs för att nödvändigt underhåii ska11 kunna finansieras. Det kan medföra större ingrepp i husen än vad som är motiverat. Detta kan undvikas om åtgärderna i det periodiska underhåiiet, även när de utförs separat, kan finansieras på samma viiikor som vid en ombyggnad.

Genom riksdagens besiut hösten 1983 om ett bostadsförbättringsprogram infördes iån för delar av underhåiiet i hyres- och bostadsrättsfastigheter. För dessa iån ges bidrag ti11 hälften av en schabionmässigt beräknad ränta i de fail aiimännyttiga bostadsföretag och bostadsrättsföreningar är iåntagare. Bidraget

Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras S9

ger förutsättningar för lika lånekostnader för skilda upplåtelseformer med hänsyn till avdragseffekterna.

Införandet av underhållslånen har skapat en ändrad situation för fastighetsfinansieringen.

Genom att delar av underhållet kan finansieras med lån, minskar kravet på avsättningar för framtida återinvesteringar från det huset är nytt. När lån så småningom tas upp ökar skulderna och kapitalutgifterna i fastigheten. Underhållslånen medför sålunda att kostnaderna fördelas jämnare över tiden och att skulderna inte minskar lika snabbt.

Om inflationen skulle minska väsentligt, får det stora effekter på bostadsfinansieringen. Bl.a. minskar då den reala skuldavvecklingen för fastighetslånen. Därmed fördelas kapitalutgifterna jämnare över tiden. Räntenivån tenderar att följa inflationstakten nedåt. Då minskar subventionsbehovet.

vid stabilt låg inflation minskar eller upphör problem med

många

den nuvarande bostadsfinansieringen. Emellertid kommer vissa andra problem till. Det kan bl.a. bli en för långsam

skuldminskning och realt ökande kapitalutgifter, s.k. omvänd

utgiftssplittring.

Den med hänsyn till skuldavvecklingsbehovet enligt grundmodellerna kritiska inflationen är ca 2 % årligen med nuvarande amorteringar. Vid denna eller lägre årlig inflation räcker inte amorteringarna.

Ett större problem vid sänkt inflation innebär de ökningar av kapitalutgifterna som följer när underhållslån i framtiden tas upp för återinvesteringar i de hus som färdigställts under senare tid eller framöver. Ombyggnadslån efter en lång tid med låg inflation medför motsvarande - i

problem de sammanlagda kapitalutgifterna fastigheterna skulle kunna bli högre än för ett nybyggt hus.

vid låg inflation kan det nuvarande systemet inte fungera väl utan att ändras på flera sätt.

60 Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras

Den förda diskussionen och de exempel som lämnats har avsett fall då inflationen under lång tid varit genomsnittligt hög resp. låg.

Vid en övergång från en period med genomsnittligt hög till en med genomsnittligt låg inflation kan förhållandena påverkas väsentligt utöver det vi visat på.

Det finns anledning att förmoda att anpassningen av räntesatserna till en lägre inflationstakt skulle ske med eftersläpning i tiden. Då blir realräntan hög under ett skede. Det finns därför skäl att betvivla att en kraftig nedgång i inflationstakten skulle leda till någon väsentlig minskning av räntebidrag och skattesubventioner under överskådlig tid.

Med hjälp av ett par räkneexempel belyser vi sambandet mellan bostadssubventionernas storlek i framtiden och utvecklingen av räntan. Exemplen gäller enbart räntebidrag men man kan anta ungefär samma samband för skattesubventionerna.

Exemplen avser statens kostnader för räntebidrag åren 1985-1995 om den årliga inflationen går ned till 3 % från och med år 1985. I räkneexempel 1 antar vi att räntan omedelbart anpassas till den sänkta inflationen. I räkneexempel 2 antar vi i stället att räntan anpassas till den sänkta inflationen med eftersläpning. Vi antar således att realräntan blir hög under ett antal år. Först vid mitten av 1990-talet når den ned till samma nivå som i räkneexempel 1.

Våra räkneexempel kan jämföras med en prognos som bostadsdepartementet har gjort. Den bygger på antagandet att räntan ligger kvar på nuvarande nivå även vid en sänkt inflation.

Som framgår av fig. 8.1 inverkar antagandet om ränteutvecklingen i hög grad på beräkningarna av kostnaderna för räntebidrag. Om räntan sjunker samtidigt som inflationen går ned kan statens kostnader för bostadssubventioner minskas kraftigt. om räntan inte sjunker kommer subventionerna att ligga kvar på en hög nivå även om inflationen går ned.

Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras 61

Miljarder kr

__.- Prognos (8ost.dop.)

im .

_,5:__--_

ooo°°

\

‘x \ Räkneexompol 2

\\

\\

\

\\

\ 5-‘ \ \

Räkneexempel 1

I I I I I I l I I I I

_ 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 Ar

Fig. 8.1 Utveck1ingen av statens kostnader för räntebidrag. Fak-

tiskt och beräknat. 1984 års penningvärde.

8.4 Nuvarande finansieringssystem kan förbättras

Probiemen med det nuvarande systemet gä11er brister i paritet och neutraiitet samt stora subventioner vid hög infiation och räntenivå. Vid låg inflation räcker inte skuldavveckiingen och kapitaiutgiftsökningarna b1ir för stora. Det gä11er också tröskeiprobiem, som föijer av att systemet inte är integrerat, dvs. att vi11k0ren för en och samma investering är oiika beroende av i viiket sammanhang den utförs.

Vi har undersökt möjiigheter att Tösa probiemen genom o1ika ändringar av det nuvarande finansieringssystemet. När vi prövat ändringar har grundmode11 II fått utgöra en referens beträffande behov av rea] skuidavveckiing, kapitaiutgiftsminskning över tiden och subventioner. Vi redovisar resuitat från detta arbete så att oiika ändringar förs in stegvis. Först ändras 1ån och amorteringar. Sedan ändras avtrappningarna av räntebidragen. Siutiigen ändras även subventionssystemet. Vid va] me11an alternativ har vi

62 Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras

föredragit små, få och enkia ändringar med probiemiösande effekt. Ändringarna motiveras alimänt och iiiustreras med konkreta exempe1. Exempien ger underiag för bedömningar och diskussion. De ska aiitså inte uppfattas som försiag från kommittén.

Ändrade lån och amorteringar.

För att få finansieringssystemet integrerat och fungerande vid iåg infiation, är det nödvändigt att ändra nuvarande iån och amorteringar.

En samtidig amortering i takt med byggnadens värdeminskning och fondavsättning för framtida återinvestering medför onödigt höga kostnader e11er subventioner. För att undvika detta samordnas fondfinansieringen med ett ändrat nybyggnadsiån.

Lån sku11e Iämnas ti11 95 % av nybyggnadskostnaden. Botteniånet omfattar 70 %, som nu, och bostads15net 25 %. De översta 5 % skuiie finansieras med ägarens egna kapitai och med kapitalbidrag i vissa fa11. Tanken är att för och bo-

aiimännyttiga företag stadsrättsföreningar sku11e ett statiigt kapitalbidrag iämnas ti11 4 % och resterande 1 % täckas med ägarkapitai.

vid iåg infiation räcker inte nuvarande Det biir

amorteringar. också besvärande ökningar av kapitaiutgifterna, när

amorteringarna på bostadsiånen in1eds efter fem år, eniigt de reg1er som nyiigen förts in. För att undvika detta ändras nuvarande amorteringar.

Vid nybyggnad skuiie bostadsiånet amorteras rakt 40 år medan

på

botteniånet amorteras som nu. Underhå11s1ån sku11e amorteras rakt på 20 år. Finansieringen av ombyggnader ändras så att iån inte iämnas för åtgärder som fondfinansieras i underhåiiet. Dessa ombyggnadskostnader skuile såiedes finansieras med fondavsättningarna. För övriga åtgärder i det periodiska underhåiiet sku11e lämnas bostadsiån med rak amortering på 20 år. Resterande

ombyggnadskostnader finansieras med bottenlån. Med dessa ändringar av ombyggnadsfinansieringen undviks tröskeiprobiem.

Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras 63

Ändrade avtrappningar av räntebidragen.

För iån tili underhåii ändras räntebidragen så att bidrag skuiie lämnas eniigt en iåg garanterad ränta som trappas upp successivt. Upptrappningen bestäms så att subventionsgraden inte ökar i jämföreise med de nuvarande underhåiisiånen.

En sådan ändring är enke1 och bidrar tili större enhetiighet i finansieringssystemet genom att bidragen för a11a iån iikformas. Det underiättar också integration. Dessutom torde investeringarna stimuieras bättre genom iägre initiaia utgifter för iånen, även om kostnaderna över tiden inte minskas med totait ökade subventioner.

Vi har utformat exempel på underhåiisiån med en garanterad ränta som trappas upp. I ett exempei där infiationen antas uppgå tili 10 % åriigen, är utgifterna för fastighetsägaren iägre iniedningsvis och skuidavveckiingen snabbare än för nuvarande iån, utan att de totaia subventionerna ökar.

För att begränsa subventionerna och förbättra pariteten vid hög inflation ändras nybyggnadsiån så att den garanterade räntan sku11e trappas upp i acceiererande takt. Samtidigt skuiie den garanterade räntan sänkas iniedningsvis för att hå11a iåntagarens utgifter nere, trots att amorteringskraven ökats.

Beräkningar för ett exempei där infiationen antas uppgå tiii 10 % åriigen och där kapitaiutgiften första året är 1ika som för nuvarande nybyggnadsiån, visar att de reaia kapitaiutgifterna minskar iångsammare under 20 år än i nuvarande system.

De beskrivna ändringarna sammantagna ingår i finansierings-

sxstem A.

System A siuter an till grundmodeii II bättre än det nuvarande systemet gör. Ansiutningen är reiativt god vid iåg infiation.

64 Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras

Dock är subventionerna större än i grundmodeiien. i

Det gä11er synnerhet vid hög infiation.

Räkneexempel visar att räntebidragen i system A är 1ägre än i det nuvarande systemet, sett tiil finansieringen av hus och med

ett

antagande om 10 Z år1ig infiation. Skiiinaden ökar med tiden. Nuvärdet av räntebidragen under de första åren är för det än-

tjugo drade systemet 50 % av nybyggnadskostnaden mot 55 % för det nuvarande systemet.

System A ger exempei på att det med reiativt måttiiga ändringar går att förbättra den nuvarande

bostadsfinansieringen. Systemet b1ir enhetiigare, mer integrerat och

infiationståiigare. Systemet

ger något förbättrad paritet och 1ägre subventionsgrad.

Ändringarna i system A kan användas för a11a framtida statiigt finansierade bostadsinvesteringar. Även för utestående 1ån kan ändringar aktuaiiseras. Mest nära1iggande är en acceiererad upptrappning av den garanterade räntan, om den framtida infiationen sku11e komma att Iigga på en hög nivå.

De ändringar av nuvarande bostadsfinansiering som diskuteras här, sku11e innebära minskad utiåning vid ny- och ombyggnad, snabbare återbeta1ning av lån samt minskade subventioner. Det sku11e bii ökade kostnader för ägarna av de något ä1dre statsbe1ånade bostäderna.

Ändrade subventioner

En ytteriigare ändring av nuvarande system företas genom att omvandia räntebidrag ti11 lån i viss utsträckning. Då behå11s de ändringar som va1ts i den föregående analysen, dvs. ändrade iån och amorteringar samt systemet med garanterade räntor som successivt trappas upp. Dessa ändringar sammantagna ingår i finansie-

ringssystem B.

Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras 65

Den tiilkommande ändringen innebär att ins1ag av skuldökning och omförde1ning av kapitaiutgifter över tiden prövas, under förutsättning att beskattningen är oförändrad.

Den ändring som prövas med avseende på hyres- och bostadsrättsfastigheter, kan beskrivas så här.

Staten Iämnar bidrag ti11 ha1va räntan och Iån ti11 den rest som inte täcks av den garanterade räntan. Lånet täcker a11tså ski11naden me11an ha1va bruttoräntan och den garanterade räntan. Ränte1ånet iäggs ti11 skuiden och förräntas. Förfarandet upprepas år för år. Ränteiån ackumuieras. Även räntan på ränteiånen subventioneras till häiften. När den garanterade räntan så småningom överstiger halva räntan amorteras ränteiånen. Upptrappningen av den garanterade räntan fortsätts ti11s ränte1ånen är he1t återbeta1da. Då upphör räntebidragen.

Ändringen bygger på att bidrag 1ämnas ti11 ha1va räntan, så 1änge den garanterade räntan styr Iåntagarnas utgifter. Neutra1itetsaspekten har påverkat vaiet av ansats. För ägare ti11 egnahem innebär avdragsrätten i alimänhet att ungefär ha1va räntan subventioneras.

En motsvarande ändring för egnahem sku11e kunna innebära att statens räntebidrag siopas. Staten sku11e i stä11et Iämna ett ränteiån som ti11sammans med den garanterade räntan täcker nettoräntan. En enke1 i11ustration ti11 tanken ger följande sammanstä11ning av räntetai.

66 Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras

Ansatsen för hyres- och bostadsrättsfastigheter med bidrag till halva bruttoräntan innebär en något förenklad tolkning av neutralitetskravet. Ett problem i sammanhanget är att med de stora avdrag som skulle bli aktuella, kan det skattemässiga värdet av underskottsavdragen bli mindre än 50 % för normalinkomsttagare. En ytterligare viktig aspekt gäller inverkan i egnahemsfallet på fördelningen av subventionerna mellan staten och kommunerna. Det har fått anstå till det fortsatta arbetet att mera uttömmande belysa möjligheterna med räntelån.

Här beskrivs närmare den enkla ansatsen med bidrag till halva räntan för hyres- och bostadsrättsfastigheter.

Vi har utformat exempel på denna typ av lån under antagande om 10 % årlig inflation. Exemplen, som avser flerbostadshus i allmännyttig ägo, visar följande.

För underhållslånet medför räntelånen att skulden minskar långsammare och att de reala kapitalutgifterna blir lägre inlednings-

vis och avtar långsammare.

För nybyggnadslånet blir låntagarens kapitalutgifter något högre

under åren 20-25. Räntelånen gör att subventionerna blir mindre i början av lånets löptid. Nuvärdet av räntebidragen under de första 20 åren är drygt 47 % av nybyggnadskostnaden, vilket är något lägre än i system A (50 %) och för nuvarande lån (55 %).

Exemplet på räntelån till nybyggnad tyder på att en mera väsentlig minskning av subventionsgraden vid hög inflation och räntenivå, inte kan åstadkommas under hänsynstagande till neutralitetsaspekten, med mindre än att beskattningen ändras.

Finansieringssystemen A och B har kommenterats med utgångspunkt från räkneexempel som belyser förhållanden under perioder med genomsnittligt hög resp. låg inflation. I alla räkneexempel har sanna normala realräntesats använts. I verkligheten varierar realräntans nivå med tiden. Bl.a. kan en övergång från en period

till inflation - som nu har med högre en med lägre genomsnittlig

SOU 1984:34’ Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras 67

aktuaiitet - väntas medföra ett skede med högre rea1ränta än normalt.

I system B medför konstruktionen med ränteiån att kostnaden av en hög reairänta delas me11an iåntagarna och det a11männa; proportionen beror av reairäntans nivå. Vid hög reairänta b1ir ränteiånen större och växer skuidsumman snabbare än i räkneexemp1et där reairäntan förutsatts iigga på normai nivå. Den kostnadsomförde1ande och subventionsminskande effekten av ränte1ånen sku11e såiunda öka i ett skede med relativt hög reairänta.

8.5 Lån och räntebidrag kan kompietteras med en fastighets-

skatt

Vi har tidigare konstaterat att nuvarande

finansieringssystem behöver förbättras om man vi11 att det ska11 uppfyila oiika krav bättre än det gör f.n. Det gä11er oavsett viiken infiationstakt man räknar med.

Vi har också visat att det går att förbättra nuvarande Iån och räntebidrag genom ganska enk1a ändringar.

Statens bidrag kan minskas och kapita1kostnaderna för fastigheter byggda o1ika år kan jämnas ut genom ändrade reg1er för räntebidrag och återbetaining av Iånen.

Möjligheterna att förbättra finansieringssystemet genom sådana ändringar är dock begränsade. Vid hög infiation sku11e subventionerna fortfarande vara stora med de exempe1 på iånesystem som vi redovisar.

Subventionerna kan minskas ytteriigare genom att räntebidragen minskas i ännu snabbare takt än vi räknat med. Det sku11e dock bara vara möjiigt en viss tid. När den garanterade räntan kommer i nivå med marknadsräntan -

räntebidragen upphör - är dessa möjiigheter uttömda. Genom att bostadsiånen i vårt exempe1 återbeta- 1as fortare än f.n. kommer det att uppstå en situation där kapi-

68 Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras

taikostnaderna sjunker ganska snabbt. Genom en fastighetsskatt sku11e denna utveckiing kunna dämpas. Kostnadsskiiinaderna meiian hus byggda oiika år sku11e då inte b1i så stora. Samtidigt sku11e staten få intäkter som kan finansiera kostnader för bostadssubventioner.

Vid iåg infiation skuiie den tidpunkt när en fastighetsskatt kan vara motiverad inträffa betydiigt senare. Det sku11e inte he11er vara motiverat ed så stor fastighetsskatt som vid hög inf1ati0n. Å andra sidan minskar också behovet av att finansiera bostadssubventioner vid iåg infiation.

Om finansieringssystemet kompietteras med en fastighetsskatt förbättras såiedes förutsättningarna för lika kostnader för likvärdiga bostäder och statens kostnader för bostadssubventioner minskar.

Fastighetsskatt är ingen ny tanke. Redan nu finns en hyreshusavgift som omfattar vissa fastigheter. En diskussion om att denna eventue11t ska11 ersättas av en statiig fastighetsskatt som omfattar både hyresrätt, bostadsrätt och egnahem har tagits upp av regeringen. Denna diskussion har ännu inte avs1utats.

8.6¶Real bostadsfinansiering

Rea1beskattningsutredningen har i sitt huvudbetänkande (SOU 1982:1) föresiagit övergång ti11 real beskattning och rea1a iån. Skattereformen sku11e avse både hushåiis- och företagssektorn. Övergången ti11 reai finansiering skuiie främst gä11a bostadssektorn.

Vid real beskattning är endast reairäntan (nomineiia räntan minus infiationen) skattepiiktig resp. avdragsgiii. Rea11ån är värdebeständiga iån med indexuppräkning av skuider och amorteringar och med iåga räntor (räntan = reairäntan).

Bostadskommittêns arbete är begränsat ti11 bostadssektorn. Därför kan vi inte lägga fram försiag om en a11män övergång ti11 rea]

Systemet för kan förbättras 69

bostadsfinansiering

beskattning. I enlighet med direktiven har vi emellertid diskuterat vad en sådan övergång skulle innebära för att

möjligheterna uppnå de bostadspolitiska målen.

Lsflelil‘ £011 i §1 FEE E°£t2d.5.f_‘_£“§.‘£i"9.5iYit£“

vid real beskattning och real skulle de

bostadsfinansiering grunmodeller för bostadsfinansiering, som diskuterats i avsnitt 8.2, kunna tillgodoses fullt ut.

Villkoren för lån till det framtida bostadsbeståndet kan

exempelvis vara utformade i enlighet med grundmodell II. Det ett

betyder reallån med 60 års rak amortering till 85 % av produktionskostnaden och ett reallån med 20 års rak till 10 % av

amortering produktionskostnaden. 5 % av produktionskostnaden finansieras med egen insats. Den garanterade räntesatsen är 1 %.

Periodiskt underhåll finansieras delvis med lån och delvis med fonduppbyggnad. I ett realt måste

bostadsfinansieringssystem fondfinansiering av det periodiska underhållet kombineras med krav på egna kapitalinsatser vid nybyggnad. Annars kan inteckningsskulden bli för hög i förhållande till

fastighetsvärdet.

Om ett realt system skulle införas måste det finnas

en lagstadgad rätt att lägga om vissa befintliga lån till reallån. Då måste staten gripa in i ett slags buffertroll motsvarande sätt som

på på paritetslånesystemets tid, fast i större skala.

Utgiftspariteten mellan årgångar skulle kunna bli god på kort sikt, om lånevillkoren för omlagda lån blev sådana att de medförde kapitalutgifter som om man haft reallån från början. På lång sikt skulle det dock inte gå att upprätthålla pariteten i det befintliga beståndet.

Bostadspolitiska önskemål om låga insatser för köpare

av nybyggda fastigheter och om låga amorteringar medför i ett realt system relativt små marginaler mellan fastighetsvärden och

intecknings-

70 Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras

skuider. Mot den bakgrunden har reaibeskattningutredningen föresiagit reg1er om att kapitaiutgifterna ska11 minskas om fastighetspriser och iöner utveckias oförmåniigt.

Behovet av sådana reg1er sku11e minska, om kraven på egna insatser ökade, eftersom detta sku11e minska risken för sku1dökning utöver fastighetsvärdena.

I avfoikningsbygder torde behovet av skyddsnät finnas även vid ökade krav på egna kapita1insatser i egnahem med stat1iga iån.

Det är tveksamt om skyddsnät av den typ som reaibeskattningsutredningen föresiagit sku11e vara ti11räck1iga för att förebygga den oro hos a11mänheten ett realt system sku11e orsaka.

gpgtgdgbgskattnigg_i_ett_rga1t_system

En stor förändring ti11 föijd av införandet av ett reait system sku11e vara att viilaägarnas underskottsavdrag försvann e11er b1ev små. Intäktsschab1onen och Iåneräntan sku11e vid

mycket rea1a 1ånevi11kor i stort sett motsvara varandra.

Den stora förändringen för a11männyttiga bostadsföretag och för bostadsrättsföreningar 1 samband med övergången ti11 ett realt system iigger i att de rea1a kapitaiutgifterna utjämnas över tiden genom ett reaiiånesystem i stä11et för genom ett system med stora räntebidrag som efter hand trappas av. Övergången ti11 rea1 beskattning betyder mindre.

För ägare av konventione11t beskattade hyresfastigheter sku11e det vara viktigt att de åriiga värdeminskningsavdragen byggde på rea1a och var någoriunda vä1 samordnade med (de icke

principer avdragsgi11a) amorteringarna på reaiiånen.

I ett realt system sku11e det vara natur1igt att återgå ti11 en konsekvent rea1 rea1isationsvinstberäkning vid avyttring av fast

Då sku11e symmetri råda me11an skattepiikten för reaia egendom. reaiisationsvinster och avdragsrätten för rea1räntor.

Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras 71

5TE9iFE?IF!?9.2FE.âåâiâfipâüâåi.i s££.:92J2.§y§fism

Enligt realbeskattningsutredningens kalkyler skulle en övergång till ett realt system år 1984 ha betytt en budgetförstärkning med 13-16 miljarder kronor (omräknat till prisläget i mars 1984).

För att upprätthålla balansen på kreditmarknaden i samband med övergången till ett realt system, med omfattande omläggningar av befintliga lån till reallån, är det nödvändigt att den omedelbara budgetförstärkningen för det allmänna helt utnyttjas till att minska den statliga upplåningen.

fagtiggetsgrisgtgegkljgg_j_ett_rga1t_system

Beräkningar av priseffekter för ett konsekvent och stabilt realt system tyder på att det skulle bli måttliga årliga reala prisfall.

Ett räkneexempel med nu gällande regler med bl.a. avtrappning av räntebidrag visar däremot på ett ganska snabbt årligt realt prisfall de första åren och sedan efter ett tiotal år ett ganska långsamt realt prisfall.

Resonemanget ovan gäller prisutvecklingen i stabila system. En eventuell av beskattning och finansiering till reala

omläggning

villkor skulle emellertid på kort sikt leda till prisfall på småhus. På lång sikt (10-20 år) skulle det kunna ske en återgång till den reala prisnivå som gällde före omläggningen. En del av prisfallet i samband med övergången torde dock bli bestående på lång sikt.

åts Lem systems sfiestsmvâ_ sostsdsbxssandst

Övergången till ett realt system skulle få en negativ effekt på framför allt byggandet av egnahem. Effekten på byggandet av hyreslägenheter och på ombyggnad och periodiskt underhåll av en övergång till ett realt system är svåra att bedöma. De försämrade

72 Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras

ekonomiska villkoren för egnahem och bostadsrätter kan göra att efterfrågan på hyreslägenheter ökar.

B?§J_P2§I?9§fj!Pfl§15!fifl9_9£P_9E.§P§F§9§P2‘iPi¥9lJ§J£P

Ett realt skatte- och finansieringssystem skulle ta bort möjligheten att göra inflationsvinster på lån i fastigheter, vilket främst egnahemsägare (vid avyttring och återbelåning) bch i stor utsträckning även bostadsrättshavare (vid avyttring) kunnat dra fördel av. I den meningen betyder ett realt system neutralitet mellan upplåtelseformerna i fråga om förmögenhetsbildning. Däremot kvarstår även i ett realt system möjligheten till vinster resp. förluster på realvärdestegring resp. realvärdeminskning på fastigheter för egnahemsägare och bostadsrättshavare.

Sedan år 1979 har prisutvecklingen på villor varit svag och förmögenhetsbildning hos fastighetsägare av den omfattning som förekom under 1970-talet har inte förekommit sedan dess.

I ett realt system skulle inga stora avdragsgilla underskott uppkomma, vilka i nuvarande system ofta leder till stora skattesubventioner för egnahem men däremot inte för hyres- och bostadsrätter. Det skulle därför bli möjligt att tillämpa samma garanterade räntesatser för samtliga upplåtelseformer och följaktligen bli tekniskt enkelt att upprätthålla utgiftsneutralitet mellan

upplåtelseformerna.

Förutsättningarna för att i det framtida bostadsbeståndet tillgodose kravet på utgiftsparitet mellan olika årgångar bostäder vid inflation är väsentligt bättre i ett realt system än i nuvarande system. I ett realt system blir utjämningen över tiden god även om räntesatsen inte trappas upp. Därvid får dock effekten av eventuellt realt stigande produktionskostnader slå igenom.

Man skulle inte varaktigt kunna upprätta motsvarande grad av utgiftsparitet mellan årgångarna för det befintliga beståndet utan att retroaktivt höja skuldbeloppen till de nivåer som skulle ha gällt om reallån hade tillämpats från början. Detta är givetvis

Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras 73

omöjligt. Förutsättningarna är trots detta något bättre i ett realt system än i nuvarande ordinarie skatte- och lånesystem att tillgodose paritetskrav i det befintliga beståndet.

Ett realt system är robust mot växlingar i inflationstakten. Nuvarande lånesystem medför lätt stora negativa realräntor vid stigande inflation och stora positiva realräntor vid sjunkande inflation. Vid reallån torde realräntan kunna hållas i stort sett konstant oavsett växlande inflationstakter.

Subventionsgraden är väsentligt lägre i ett realt bostadsfinansieringssystem än i ett system av nuvarande typ vid hög inflation. Även vid en kraftigt sänkt inflation skulle införandet av ett realt system kunna betyda en avsevärd sänkning av subventionsgraden, eftersom räntenivân vid fortsatt tillämpning av nuvarande lånesystem troligen skulle gå ned långsammare än inflationen.

§PEWEFÃ?IFEF9?_9!ŧW§P_PE.I?§J_PE§E?EF!Å!S_PEP_f2ål.f7EF!§Å?IÅ!9

Real beskattning bygger på tanken att endast inkomster

verkliga skall beskattas och endast verkliga kostnader skall vara

avdragsgilla. Real finansiering bygger på tanken att kapitalutgifterna för lån med långa amorteringstider även vid inflation skall vara jämnt fördelade över tiden i reala termer.

Som tidigare framgått skulle det finnas goda förutsättningar i ett realt system att uppfylla bostadspolitiska mål som neutralitet mellan upplåtelseformer och paritet mellan årgångar. Möjligheterna är dock begränsade när det gäller att åstakomma utgiftsparitet i det befintliga beståndet.

Trots att tankarna om real beskattning och reallån bygger på i grunden enkla principer skulle ett sådant system bl.a. vara förknippat med mycket svåra informationsproblem. Det är tveksamt om allmänheten skulle kunna förmås att tänka i reala termer såsom det förutsätts i ett realt system.

74 Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras

De stora tekniska problemen i samband med ett realt system hänger samman med själva införandet. Det gäller främst frågan om behandlingen av vid övergången befintliga lån. Bl.a. måste intecknings- och säkerhetsfrågorna vid omläggning av befintliga lån till reallån lösas. Det måste förhindras att obalans uppstår mellan ränteintäkter och ränteutgifter hos kreditinstituten vid omläggning av lån till reallån. Lånevillkoren för omlagda lån får inte medföra utgiftssplittring i det befintliga beståndet.

Det avgörande problemet med tanken att gå över till ett realt system är dock de ekonomiska verkningarna för främst låntagarna. Bland troliga effekter kan nämnas prisfall på småhus och sänkt småhusbyggande. För många enskilda skulle omläggningen kunna medföra stora ekonomiska förluster. Det är f.ö. svårt att överblicka de fulla ekonomiska konsekvenserna av en övergång till ett realt system.

8.7 Partiellt reala skatte- och finansieringssystem

En delvis genomförd real beskattning och finansiering kan ses dels som ett slutmål, dels som ett steg på vägen mot ett konsekvent realt system.

EP2J_fiP2PåÅETlP2 2FE.!PEÃ!PlŧFŧE.EFEFEFEPIHB

Nominalistisk beskattning av reallån innebär att indextillägg betraktas som ränta och följaktligen är skattepliktigt för långivaren och avdragsgillt för låntagaren. Enligt nuvarande skatteregler gäller kontantprincipen, vilket för reallånens del betyder att skatt resp. avdrag inträffar först det år då indextillägget får lyftas. Detta leder till mycket drastiska effekter för progressivt beskattade långivare om exempelvis inga amorteringar sker under lånets löptid och indextilläggen får lyftas först vid lånet inlösen. Omvänt får låntagaren i motsvarande situation ett mycket stort avdrag, som kanske inte går att utnyttja på långt när fullt ut.

Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras 75

Om indextilläggen i ett realt lånesystem ersattes av särskilda lån skulle skattekonsekvenserna vid nuvarande skatteregler bli annorlunda. Beskattning av och avdrag för belopp motsvarande indextilläggen skulle ske fortlöpande och således inte i samband med amorteringar eller vid inlösen av lån. Principerna för beskattningen skulle vara desamma som på sin tid gällde för pari-

tets- och räntelånesystemet.

Ett system med reallån och nominalistisk beskattning (eller med räntelån i stället för indextillägg) skulle inte uppfylla kravet på neutralitet mellan upplåtelseformerna. För bostadsrättshus och allmännyttigt ägda hyreshus skulle det inte vara möjligt att få skattelindring till följd av ränteavdragen i samma utsträckning som för egnahem.

3es1_r§n£e2e:k2t:nin2 Begränsa! §11 _rsaDin_m°!=. hogtsdssskiozn

Om ett system med real räntebeskattning skulle begränsas till reallån inom bostadssektorn skulle det vara nödvändigt att exakt fastställa var gränsen skulle gå mellan bostadssektorn och den övriga ekonomin. För konventionellt beskattade hyresfastigheter skulle det nämligen krävas fulla reala värdeminskningsavdrag, medan systemet med värdeminskningsavdrag i företagsbeskattningen skulle vara oförändrat i den övriga ekonomin.

Vid ett realt räntebeskattningssystem begränsat till reallån inom bostadssektorn skulle personer med god likviditet få fördelar 1 förhållande till personer med sämre likviditet. De förstnämnda skulle nämligen ha större möjligheter att klara de första årens betalningar av de skattemässigt gynnsammare nominallånen (lån av den typ vi är vana vid, dvs. utan uppräkning av skuldbelopp med index och med höga, ibland tvåsiffriga, räntesatser). Trots att hela räntan på nominallånen fortfarande skulle vara avdragsgill skulle reallânen de första åren, trots att endast realräntan skulle vara avdragsgill (men däremot inte indextillägget), medföra väsentligt lägre kapitalutgifter de första åren, om man antar att den årliga inflationen är närmare 10 %.

76 Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras

Troligen skulle real finansiering utnyttjas i mcket mindre utsträckning för egnahem än för hyres- och bostadsrätter. De senare upplåtelseformerna skulle vid hög inflation och höga räntor vara hänvisade till det reala lånesystemet för att inte drabbas av orimliga kapitalutgifter i nya hus. Egnahemsägare skulle ha större möjligheter att få skattelindring till följd av ränteavdragen vid upptagande av nominallån och följaktligen totalt sett vara gynnade.

EFE.I?§JE.§!§FEWLPSSI§!§EF_tÅJl.Q?E.ÃTEWE599.P9§EFŧE?§FÅF9?E

Om man begränsade det reala systemet till det tillkommande bostadsbeståndet skulle priserna på de nya husen bli låga i förhållande till på gamla hus (och i förhållande till kostnaderna för att bygga nya hus). Detta skulle betyda att nyproduktionen av bostäder dämpades.

Om det även i fortsättningen gavs möjlighet att finansiera det tillkommande bostadsbeståndet med nominallån med full avdragsrätt för räntorna, skulle priserna på och byggandet av nya lägenheter dämpas framför allt inom bostadsrättssektorn.

Partiellt reala lån

Villaägareförbundet har utformat en idêskiss till s.k. PR-lån (partiellt reala lån). Dessa har en begränsad ej avdragsgill och ej beskattningsbar skulduppskrivning och en låg men i sin helhet avdragsgill resp. beskattad ränta. I första hand är tanken att skulduppskrivning skall ske med motsvarande halva inflationen.

Ett PR-lånesystem skulle kunna betyda en viss statsfinansiell förstärkning, dock inte på långt när lika stor som ett helrealt system.

Samexistensen mellan ett PR-lånesystem och nominallån med full avdragsrätt för den nominella räntan skulle bli långt ifrån problemfri. Troligen skulle mycket få egnahemsägare välja PR-lån framför de skattemässigt gynnsammare nominallånen.

Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras 77

Liksom i ett reaiiånesystem sku11e det i ett krävas

PR-Iånesystem

att man införde specie11a arrangemang i inskrivningsväsendet, i detta fa11 gartie11t rea1a inteckningar. Vid beskattningen av hyreshus i enski1d ägo sku11e det behövas partie11t rea1a värdeminskningsavdrag, vi1ket sku11e betyda gränsdragningspr0b1em gentemot den övriga ekonomin.

Den begränsade skuiduppskrivningen i ett partie11t rea1t system sku11e ge bättre säkerhetsmarginaier me11an fastighetsvärden och sku1der och me11an betainingsförmåga och beta1ningsförp1ikte1ser än i ett he1rea1t system.

Å andra sidan sku11e vid hög inf1ation pariteten me11an olika årgångar i fråga om kapita1utgifter bli väsentiigt sämre än i nuvarande system för det sta1igt belånade beståndet. För att motverka detta måste man ti11gripa ett system med upptrappning av garanterade räntesatser på motsvarande sätt som i nuvarande system.

För egnahem utan räntebidrag, däremot, sku11e även ha1vrea1a 1ån betyda en bättre förde1ning över tiden av kapita1utgifterna än nuvarande system.

Sammanfattande omdömen om partie11t rea1a skatte- och I7EF!$Å?I7E9§§X§E?E _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _._

De höga kapita1utgifter, som i frånvaro av subventioner drabbar 1ång1ivade investeringar under de första åren av den tota1a iivsiängden i en inf1ationsekonomi, är ett 1ikviditetsprob1em snarare än ett kostnadsproblem. Det vore därför naturiigare att 1ösa det probiemet med 1ån än, som nu sker, med subventioner (räntebidrag och skattesubventioner) inom bostadssektorn. Det är därför av intresse att pröva möj1igheterna att med hjäip av partie11t reala skatte- och finansieringssystem inom bostadssektorn vinna något av förde1arna med ett rea1t system samtidigt som en stor de1 av prob1emen med ett rea1t system undviks.

78 Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras

En viktig slutsats av genomgången är att vid införande av någon typ av omfördeiningsiån inom bostadsfinansieringen b1ir det prob1em om beskattningsregierna för omfördeiningsiånen skiijer sig väsentiigt från skatteregierna för nomina11ån. Det b1ir också probiem om ett iånesystem med kraftig omfördeining av kapita1utgifter över tiden, exempeivis ett reaiiânesystem, införs, samtidigt som skatteregierna är oförändrade.

Inom ramen för nu gäiiande skatteregier finns det knappast utrymme för mer 1ångtgående system för omfördeiningsiån än system av den typ som skisserats i avsnitt 8.4 (system B). Det skuiie betyda att nuvarande räntebidragssystem för statiigt beiånade egnahem ersattes av ett system med omfördeiningsiån, exempe1vis ränteiån, och att motsvarande deiar av räntebidragen ti11 hyresoch bostadsrätter ersattes av 1ån.

8.8 Ändrade bostadsutgifter påverkar fastighetspriserna

Ändringar i bostadsfinansiering och bostadsbeskattning får många effekter som behöver diskuteras innan sådana ändringar görs. En effekt är att fastighetspriserna påverkas.

Om statens subventioner ti11 bostäder minskas biir det dyrare att bo. För den som köper t.ex. ett eget hem kan en sådan ökning av bostadsutgifterna kompenseras om man betaiar ett 1ägre pris för fastigheten än vad man sku11e varit beredd att göra innan utgiftsökningen inträdde. Man kan såiedes anta att ökade bostadsutgifter omedeibart 1eder tiil att fastighetspriserna går ned.

vad man är beredd att betaia för en fastighet beror eme11ertid också på hur man bedömer de framtida bostadsutgifterna. Därför kan prisändringarna ti11 föijd av oiika ändringar av finansieringssystemet e11er bostadsbeskattningen vara svåra att förutse.

Genom några räkneexempel kan vi beiysa den troiiga priseffekten

av oiika åtgärder.

Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras 79

En fastighetsskatt på t.ex. en ha1v procent av taxeringsvärdet för egnahem sku11e 1eda ti11 en prissänkning med ungefär 7-10 %. Lika stort skuiie prisfaiiet för nybyggda egnahem bii om man omede1bart avskaffade räntebidragen för dessa.

Om man genomför reai beskattning och reaia Iån, som reaibeskattningsutredningen föres10g, skuiie priserna för egnahem sjunka med omkring 14-18 %.

De ovan beskrivna prissänkningarna kan b1i de1vis återhämtade

på

sikt. Lägre priser kan medföra att byggandet av nya egnahem minskar, viiket i sin tur kan leda ti11 att priserna stiger.

Priseffekter av det här siaget iiksom andra konsekvenser av ändrade bostadsutgifter måste beaktas vid överväganden om ändringar i bostadsfinansieringen och bostadsbeskattningen.

8.9 Våra siutsatser inför det fortsatta arbetet

I det här kapitiet har vi diskuterat oiika möjiigheter att förbättra bostadsfinansieringen och bostadsbeskattningen. Syftet är att finna vägar ti11 bättre förutsättningar att uppfyiia bostadspoiitiska må1. Detta måste ske utan ökade kostnader för staten.

De grundmodeiier för bostadsfinansiering, som vi använt för att pröva o1ika tänkbara finansieringssystem, innebär minskade kostnader för genereiia subventioner. Det är det samma som att de boende måste betaia mer.

Grundmodeilerna är gjorda så att bostadsutgifterna det första året i en nybyggd fastighet inte ska11 bii högre än med nuvarande finansieringssystem. Längre fram i tiden biir de eme11ertid högre om man inför ett finansieringssystem som ansiuter helt ti11 grundmode11erna. Skuiie man ändra finansieringen och beskattningen av det befintiiga bostadsbeståndet, så att perfekt anpassning ti11 grundmodeiierna uppnås, ökar bostadskostnaderna kraftigt.

Ökade bostadskostnader får olika återverkningar som vi ska11 diskutera närmare i det fortsatta arbetet. En drastisk ökning omedeibart sku11e få besväriiga föijder för de boende. Den sku11

80 Systemet för bostadsfinansiering kan förbättras

också rubba baiansen på fastighetsmarknaden och investeringarna i bostäder sku11e minska.

En fuiiständig anpassning ti11 grundmode11erna sku11e såiedes medföra stora förändringar av förhå11andena på bostadsmarknaden. Det är därför mycket väsentiigt att diskutera hur eventueiia ändringar bör genomföras i praktiken. Av praktiska skä1 är det knappast möjiigt att tänka sig en fuiiständig anpassning på en gång.

När man diskuterar föijderna av eventue11a ändringar i finansieringen och beskattningen bör man också observera att en sänkt inf1ationstakt i sig medför att ski11naden me11an grundmodelierna och nuvarande system minskar. En dei av omstäiiningsprobiemen kan såiedes uppkomma utan att man genomför några åtgärder för att ändra finansieringssystemet.

Av de aiternativa finansieringssystem som vi har diskuterat ger konsekvent real beskattning och rea1a iån möjiigheter ti11 perfekt anpassning ti11 grundmodeiierna genom indexanknytning. En sådan förändring berör ett betydiigt större område än vi kan diskutera inom bostadskommittên. Det skulle innebära stora praktiska prob1em att införa rea1beskattning och reaia 1ån.

Även med partie11t reaia 1ån finns möjiigheter att närma sig grundmodeilernas egenskaper. Även sådana Iånesystem synes i praktiken ogenomförbara.

En annan väg att förbättra bostadsfinansieringen och bostadsbeskattningen är att göra stegvisa ändringar i det nuvarande räntebidragssystemet. Systemet kan b1.a. utveckias genom att ersätta en dei av räntebidragen med ränteiån. Detta sku11e kunna vara en tänkbar väg att successivt s1opa räntebidragen ti11 egnahem. Hyres- och bostadsrätt sku11e då endast få räntebidrag som motsvarar skattesubventionerna ti11 egnahem. Genom ränteiån omfördeias de resterande ränteutgifterna över tiden så att kapitaiutgifterna i nybyggda hus inte behöver b1i högre än med nuvarande system.

Ett sätt att finansiera kostnader för bostadssubventioner är att kompiettera Iånesystemet med någon form av fastighetsskatt.

x

Behöver vi bättre 81 bostadsbidrag

9 BEHÖVER VI BÄTTRE BOSTADSBIDRAG?

Var tredje barnfamiij har nu bostadsbidrag mot varannan för tio år sedan. Bidragen per bidragstagare har dock stigit i oförändrat penningvärde. Antalet hushåii utan barn med bostadsbidrag har minskat från som mest nästan 120 000 ti11 drygt 30 000. Och de får blygsamma bidragsbeiopp.

Bostadsbidragen väger tungt i många barnfamiijers ekonomi. Men bostadskostnaderna har ökat snabbare än de övre hyresgränserna. En centrai uppgift för bostadsbidragen, att stimuiera hushå11 med iåga inkomster att förbättra sin bostadsstandard, biir därmed a11t svårare att uppfy11a.

Vi har diskuterat oiika aiternativ ti11 bostadsbidragssystem. Vaiet kan i princip sägas stå me11an två o1ika system. Det ena har närmast karaktären av ett a11mänt konsumtionsstöd till fami1jer med iåga inkomster och iägger tonvikten vid hushåiiens fria va1 att avgöra vi1ken konsumtion de vi11 sätta främst. Det andra tar sikte på att stödja bostadskonsumtion och på det sättet minska trångboddheten och utjämna skiilnader i bostadsstandarden.

Viktiga frågor vid utformningen av ett bostadsbidragssystem är

* Ska11 vi ha ett bidragssystem som ger a11a barn möjiighet att få ett eget rum? * Skaii bidragen anpassas ti11 en övre gräns för bostadskostnad? Ska11 den gränsen i så fail bestämmas av nyproduktionshyrorna e11er av genomsnittshyrorna? * Ska11 vi överhuvudtaget ge bostadsbidrag ti11 hushå11 utan barn? * Ska11 vi i första hand stödja ungdomar med iåga inkomster e11er a11a hushåii utan barn med iåga inkomster? * Har vi råd att höja bidragsbeioppen så att även hushåii utan barn får ett rejäit stöd ti11 sitt boende?

82 Behöver vi bättre bostadsbidrag

9.1 Tidigare försiag ger bakgrunden

Vi har i uppgift att fundera på utformningen av det riktade bostadsstödet med utgångspunkt i bostadsbidragskommittêns betänkande och remissvaren på deras försiag. Vi skaii dessutom göra en avvägning meiian genereiia bostadsstöd (räntebidrag, iåneviiikor och skattesubventioner) och riktade bostadsstöd (bostadsbidrag), men det återkommer vi tiii senare.

Liksom bostadsbidragskommittên har vi koncentrerat vårt arbete på bostadsbidrag tiii barnfamiijer och hushåii utan barn. Vi har inom ramen för vårt arbete inte möjiighet att försöka iösa frågorna om samordning med andra bostadsstöd tiii pensionärer (KBT) och handikappade (KBH).

9.2 Hur fungerar bostadsbidragen?

Bostadsbidraget består av två deiar. Den ena är knuten tiii antaiet barn och är högst 265 kr/barn och månad. Den andra är knuten tiii bostaden och högst 780 kr/månad för famiij med ett och tvâ barn, högst 1 160 kr/månad för famiij med tre och fyra barn och högst 1 500 kr/månad för famiij med fem eiier fier barn.

Det enskiida hushåiiets faktiska bostadskostnad avgör det maximaia bostadsbidragets storiek. Man tar endast hänsyn tiii den dei av kostnaden som iigger meiian 650 kr. och en övre hyresgräns, som varierar med hushåiiets storiek. De övre hyresgränserna är 1 625 kr. för famiij med ett och två barn, 2 100 kr. för famiij med tre och fyra barn och 2 525 kr. för famiij med fem eiier fier barn. När småhusägarnas bostadskostnad faststäiis drar man av den skatteminskning de får för avdragsgiiia räntor vid taxeringen. Men amorteringarna medräknas inte.

Det maximaia bidraget minskas med stigande inkomst. Tiii inkomsten iäggs underskottsavdrag, dei av förmögenhet och häiften av studiemedei. Inkomstgränserna för fuiit bidrag är 35 000 kr. för ensamstående med barn och 43 000 kr. för samboende. Om inkomsten

Behöver vi bättre bostadsbidrag 83

är högre än så minskas bidraget med 15 % av inkomsten upp ti11 65 000 kr. och med 22 Z av inkomsten däröver.

9.3 A11t färre får bostadsbidrag men bidragen har ökat i värde

Genom att hushå11ens inkomster ökade reiativt kraftigt under senare hä1ften av 1970-taiet, b1.a. ti11 föijd av ökat förvärvsarbete biand kvinnorna, och genom att inkomstgränserna för att reducera bostadsbidragen håilits Iåga, har a11t fier barnfamiijer fa11it ur systemet. Det gä11er framför a11t samboende med barn (se fig. 9.1). Knappt var tredje barnfamiij ingår i dag i bidragssystemet mot varannan år 1975.

Antal barnfam lust 1000 -tal 600

R

\__ma

200 Gma/sarnboende

____________________ -- Ensamstående

1 I | 1 I J_ l 1 1 _

1975 -76 -77 -78 -79 -80 -81. -82 -83 AI

Fig. 9.1 Anta1 barnfamiijer med bostadsbidrag efter fami1jetyp

åren 1975-1983. Kä11a: Bostadsstyre1sen.

Omkring två tredjede1ar av de ensamstående med barn har bostadsbidrag och med beiopp som år 1983 genomsnittligt uppgick ti11 närmare 800 kr/månad. Av de samboende hushåiien med barn hade drygt 20 % bidrag med i genomsnitt över 600 kr/månad. Ande1en bidragshushå11 och bidragens storiek ökar med antaiet barn. Det genomsnitt1iga bostadsbidraget uppgick ti11 drygt 1000 kr/månad för

84 Behöver vi bättre bostadsbidrag

enföräiderfamiljen med 2 e11er fiera barn; 80 % av denna grupp fick bidrag.

Bostadsbidragen ger såiedes ett starkt stöd för många barnfamiijer och för deras möjiigheter att k1ara bostadskostnaderna.

Bostadskostnaderna har ökat avsevärt under f1era år. De övre hyresgränserna har inte anpassats tiil dessa kostnadsökningar. Denna utveckiing har också medverkat ti11 att antaiet hushåii med bostadsbidrag minskat. Vidare har bostadskostnaderna för a11t fier hushå11 kommit att överstiga de övre hyresgränserna. Överkostnaden får hushå11en sjäiva stå för. Drygt två tredjedeiar av barnfamiijerna med bidrag år 1983 hade bostadskostnader som var högre än dessa gränser. En förkiaring ti11 detta är även att fiertaiet barnfamiijer har skaffat sig bostäder som är större än den utrymmesnorm som bostadsbidragssystemet utformats för. Bostadsbidragets andei av bostadskostnaden varierar me11an oiika hushåiistyper. Både bidragsbeiopp och bidragets ande1 av bostadskostnaden är högre för ensamstående med barn än för samboende med barn. (se tab. 9.1).

Tab. 9.1 Genomsnittiigt bostadsbidrag och dess andei av

bostadskostnaden för oiika hushåiistyper

Genomsnittiigt Bidrag i procent av

bostadsbidrag, genomsnittiig bostadskost-

kr/månad nad

Kä11a: Bostadsstyreisen.

Bland barnfamiljer med bostadsbidrag bodde år 1983 drygt 180 000 (55 %) i hyres- e11er bostadsrättslägenheter och 147 000 (45 %) i egnahem. Av iandets samtiiga hushåii med barn under 18 år (ca 1,1

Behöver vi bättre 85

bostadsbidrag

miljon) bor knappt två tredjedeiar 1 småhus. Bidragen är såiedes mindre van1iga biand egnahemsägarna.

Ensamstående och samboende utan barn kan sedan år 1974 få den bostadsanknutna de1en av bostadsbidraget. Antaiet ökade från 56 000 år 1974 ti11 som mest 117 000 år 1978. Därefter har anta1et minskat varje år ti11 33 000 i maj 1983. Av dessa var 3 000 samboende och 30 000 ensamstående.

Bostadsbidrag utgår med högst 120 kr/månad för ensamstående om de har en bostadskostnad på minst 800 kr., motsvarande övre

hyresgränsen. Bidraget upphör vid en inkomst på 34 000 kr. För många b1ir bidragen mycket små och bidragens ande1 av tota1a bostadskostnaden biygsam.

För samboende kan bidrag utgå med högst 240 kr/månad om bostadskostnaden är minst 950 kr. Bidraget upphör vid in-

en sammaniagd komst på 46 000 kr.

Liksom för barnfami1jerna beaktas endast bostadskostnader som överstiger 650 kr/månad vid beräkning av bostadsbidrag för hushå11 utan barn. De fiesta hushåiien har dock

betyd1igt högre kostnader. Av ensamstående utan barn hade 86 2 en bostadskostnad som översteg övre hyresgränsen och av samboende utan barn 91 %.

F1erta1et bidragstagare var ungdomar. Nästan 40 % var 18-24 år och nära 20 % var 25-29 år.

De totaia kostnaderna för bostadsbidragen ökade med 47 % til] drygt 2 800 miijoner kr. me11an åren 1975 och 1983. Räknat i oförändrat penningvärde sjönk dock bidragen med 28 %. De genomsnittiiga bostadsbidrag som betaiades ut per bidragshushåli år 1983 var eme11ertid i rea1t värde högre än de var år 1975 - 3 700 kr/år mot 3 000 kr.

Fig. 9.2 återger kostnadsutveckiingen för med

bostadsbidragen fördeining av kostnaderna på stat och kommuner.

86 Behöver vi bättre bostadsbidrag

Miljerder kr a

Tonia koetnader

Statens kostnader

I

Kommune nu kostnader exkl.

I

, extra kommunala bidrag

0 _A_ | n 1 A

1015-10 -71 -7a -79 -ao -a1 -az -aa Är

9.2 Samhäiiets kostnader för bostadsbidragen åren 1975-1983. Fig Kalle: Bostadsstyreisen.

Kommunernas ande1 har som synes biivit iika stor som statens under de senaste åren.

9.4 Vi kan inte iösa de administrativa bristerna nu

Bostadsbidragskommittên har iagt förslag om hur de administrativa bristerna i nuvarande bidragssystem ska11 kunna iösas. Det gäiier b1.a. och inkomstbegrepp, åidersgräns för bi-

inkomstprövning

barn och hur hushåiisbegreppet ska11 definiedragsberättigande ras. Försiagen har nyiigen remissbehandiats.

Vi tar inte dessa probiem nu. Om man väijer en mer genereii

upp utformning av bidragssystemet kvarstår inte de nuvarande probiemen med inkomstprövning och inkomstbegrepp. om man väijer ett

som inte tar hänsyn ti11 det enskiida hushåiiets bostadssystem kostnad behövs inga särskiida regier för bostadskostnadsberäkning för småhus och bostadsrättsiägenheter.

Behöver vi bättre bostadsbidrag 87

Vi återkommer till de administrativa bristerna i vårt slutbetänkande.

9.5 Har målen för bostadsbidragen uppfyllts?

Bostadsbidragen har dels ett fördelningspolitiskt dels ett bostadspolitiskt syfte. De skall således både ge ett allmänt konsumtionsstöd till barnfamiljer med låga inkomster och möjliggöra en förbättrad bostadsstandard för dessa så att skillnaderna gentemot grupper med bättre ekonomisk bärkraft utjämnas.

Bidragssystemet uppfyller väl det fördelningspolitiska målet. Bostadsbidragen utgår främst till hushåll med låga inkomster. Närmare 80 % av totala bidragssumman år 1980 tillföll hushåll med inkomster som understeg 90 000 kr. Dessa hushåll utgjorde två tredjedelar av bidragshushållen. Bidragen till hushåll med de lägsta inkomsterna (under 60 000 kr) var 30-40 % högre än det genomsnittliga bidraget.

De bostadspolitiska målen har inte uppnåtts lika bra. Även hushåll med bostadsbidrag har efterhand fått allt bättre bostäder men de bor fortfarande med jämförelsevis lägre utrymmesstandard än hushåll utan bidrag. En förklaring till detta är att bostadskostnaderna har ökat väsentligt mer än de övre hyresgränserna. Dessa gränser var anknutna till nyproduktionshyrorna år 1975. För år 1983 motsvarar gränserna närmast genomsnittshyrorna i hela bostadsbeståndet.

För en tvåbarnsfamilj som år 1983 ville flytta från en trerumslägenhet med genomsnittshyra till en nyproducerad fyrarummare skulle hyresökningen bli 1 150 kr/månad. Om de lyckades få en fyrarummare med genomsnittshyra blev hyresökningen 350 kr. Men bostadsbidraget skulle endast öka med 20 kr/månad i båda fallen. Hushåll med så låga inkomster att de kan få bostadsbidrag har därför små möjligheter att flytta till en större bostad.

88 Behöver vi bättre bostadsbidrag

För fierbarnsfamiijer är det dessutom svårt att hitta tiiiräckiigt stora bostäder med hyresrätt e11er bostadsrätt. Ti11räck1igt stora bostäder för deras behov finns i huvudsak i egnahem.

Bostadsbidragen har a11tså inte räckt tiil för att fy11a den kanske väsent1igaste uppgiften, den att stimuiera hushåiien att höja sin bostadsstandard och skaffa sig bostäder efter behov.

Bidragen räcker bara tili för att trygga den standard som hushåi- 1en redan har.

9.6 Ska11 vi ändra - och i så fa11 hur?

på bidragssystemet

Må1en för bostadsbidragen kan knappast uppnås genom genere11t verkande system, vare sig inom ramen för det famiijepoiitiska e11er inom ramen för det bostadspo1itiska stödet. Kostnaderna för sanhäHet skuI1e bii aHtför stora och stöd utgå tiH grupper som inte har behov av det. Bostadsbidragen måste behovsprövas i någon form om de ska11 riktas till som i dag har en 1åg boende-

grupper standard och utjämna ski Hnader i utrymnesstandard och bostadskostnader.

Vi har prövat möjiigheten att göra en sådan behovsprövning genom att beskatta bostadsbidragen. Genom beskattning kan vi uppnå samma fördeiningsprofii för bidragen som genom nuvarande inkomstprövningsförfarande. Oiika probiem sku11e emeiiertid uppkomma som kompiicerar skattesystemet, b1.a. gäiiande skatteska1orna. Frågan om beskattade bidrag har ett nära samband med såväi skattepoiitiken Den fa11er därmed utanför ramen för våra

som sociaipoiitiken. direktiv. Vi kommer därför inte att behandla frågan i vårt vidare arbete.

Vi har diskuterat o1ika alternativ för bostadsbidragssystem. Som en utgångspunkt för dessa har vi diskuterat viika faktorer som bör utformningen av bidragssystemet. Hittiiis har de varit

styra antaiet barn, inkomstens storiek och bostadskostnaden. Frågan om

även ska11 omfatta hushåii utan barn hör också bidragssystemet hit.

Behöver vi bättre bostadsbidrag 89

Va1et kan i princip sägas stå me11an två ski1da system. I det ena läggs tonvikten på bidragens a11mänt konsumtionsstödjande effekt. Bidragen beräknas på grundvai av anta1et barn och hushåiiets inkomst och kan närmast ses som ett behovsprövat barnbidrag. Genom ett sådant stöd får hushålien fria va1möj1igheter att avgöra viiken konsumtion de vi11 prioritera. Någon styrning ska11 inte förekomma.

Bostadsbidragskommittêns förs1ag ti11 bostadsbidragssystem har en sådan inriktning. Det sku11e även gä11a ett system med beskattade bidrag.

Eniigt det andra synsättet är det svårt att bortse från hushåi- 1ens faktiska bostadskostnader. Ett bostadsanknutet stöd stiu- 1erar hushå11en att ge förtur åt innehavet av en god bostad. Kostnaden för en sådan bostad tar så stort utrymme i hushå11ens budget att den bör särski1t stödjas. En viktig fråga i det sammanhanget är hur bidragen ska11 anpassas ti11 bostadskostnaderna. Ska11 de övre hyresgränserna bestämmas av nyproduktionshyrorna e11er av genomsnittshyrorna för he1a bostadsbeståndet?

I de fyra a1ternativ som presenteras anges oiika beiopp och procentande1ar m.m. Dessa ska11 ses som exempe1 och utgångspunkter för att k1argöra uppbyggnaden av systemen.

Vi ger först ett exempe1 på ett bostadsbidragssystem med en starkare famiijepoiitisk inriktning, nämiigen bostadsbidragskommittêns försiag.

I det systemet faststä11er man ett barn, där även

grundbeiopp per

bostadskostnaden för en tinräckiigt stor bostad med medeihyra vägs in. Detta grundbe1opp kompietteras med ett högkostnadsskydd för dem som bor i årgångar med höga hyror e11er i regioner med högre hyror än medelhyran för riket. Grundbeiopp och högkostnadsskydd reduceras genom inkomstprövning. Kommittén räknade med ett grundbelopp på 5 000 kr/barn och år.

90 Behöver vi bättre bostadsbidrag

Systemet har ingen anknytning till det enskilda hushållets faktiska bostadskostnad. Det ger därigenom ingen direkt stimulans för barnfamiljerna att förbättra sin bostadsstandard. Med ett grundbelopp på 5 000 kr/barn blir resultatet en omfördelning av bidragsgivningen från familjer med ett barn till familjer med flera barn.

Det andra alternativet innebär förbättringar inom nuvarande bidragssystem. Man kan höja de övre hyresgränserna och ha skilda

för varje barn, eftersom behovet av större bostad ökar

gränser

med barnantalet. En sådan höjning förbättrar möjligheten för dem som bor i ägt småhus att behålla sin bostadsstandard. Det skulle dessutom göra det möjligt för stora barnfamiljer att flytta till småhus för att förbättra sin utrymmesstandard. Det finns inte tillräckligt många stora hyres- och bostadsrättslägenheter för att alla flerbarnsfamiljer skall kunna hitta nog stora bostäder inom dessa sektorer. Högre hyresgränser skulle också stimulera produktionen av större lägenheter med hyres- och bostadsrätt.

Det barnanknutna bidraget ligger i detta alternativ på samma belopp som i nuvarande system (265 kr/barn och månad). Det bostadsanknutna bidraget utformas med målsättningen att alla barnfamiljer skall kunna ge barnen möjlighet att få ett eget rum. Det skulle då kunna se ut så här:

Barnantal Bostadsstorlek Övre hyresgräns, kr/mån.

1 3 rum och kök 2 000 2 4 rum och kök 2 300 3 5 rum och kök 2 600 4 6 rum och kök 2 900 5 7 rum och kök 3 200

En barnfamilj kan då få både ett barnanknutet bidrag och bidrag till bostadskostnaden med 80 % av 300 kr. om de flyttar till en större och dyrare bostad då de får ett barn till. De maximala bidragsbeloppen reduceras genom inkomstprövning efter det enskilda hushållets inkomst.

Behöver vi bättre bostadsbidrag 91

Det tredje aiternativet bygger på att man direkt vi11 stimuiera barnfamiijerna att förbättra sin utrymmesstandard. Då utformar man det bostadsanknutna bidraget efter den bostadsstoriek som famiijen faktiskt bor i.

Här utgår vi från att en barnfamiij a11tid ska11 bo i minst 3 rum och kök. I ett sådant system har man, 1iksom i alternativ 2, utrymmesnorm 3 som måisättning, dvs. att varje barn ska11 ges möjiighet att få ett eget rum. Det kan man uppmuntra genom att ge bidrag ti11 varje barnsovrum. Men bidrag ska11 inte Iämnas ti11 fier rum än fami1jen behöver. En tvåbarnsfamiij sku11e då få Iika högt bidrag (före inkomstprövning) om de bor i en fyrarummare som om de bor i ett småhus på 5-6 rum och kök.

Vi har i det här a1ternativet ett bidragsbeiopp på 300 kr/månad för varje barn, för att trygga famiijens grundstandard. Det är alitså ett inkomstprövat konsumtionsstöd som är högre än det nuvarande.

Det bostadsanknutna bidraget är 600 kr/månad för en trerumsiägenhet. För varje ytteriigare rum som famiijen behöver är bidraget 200 kr/månad. Men om en barnfamiij bor i en tvåa, så kan den bara få det barnanknutna stödet. Det betyder att trångbodda fami1Jer ska11 stimuieras att förbättra sin utrymmesstandard.

Systemet har ingen anknytning ti11 den enski1da familjens faktiska bostadskostnad. På det sättet påminner det om bostadsbidragskommittêns förs1ag. Men genom anknytningen ti11 bostadsstor- 1ek stimuieras barnfamiijerna att f1ytta ti11 ti11räck1igt stora bostäder.

Så här sku11e systemet kunna se ut.

Anta1 Barnanknu- Bostadsanknutet bidrag for Max1ma1t barn tet bidrag 2 rok 3 rok 4 rok 5 rok 6 rok 7 rok bidrag

92 Behöver vi bättre bostadsbidrag

Även i det här a1ternativet reduceras det maximaia

bidragsbeioppet med famiijens inkomster.

Vårt fjärde aiternativ är att iåta famiijens totaia bostadskost-

vara utgångspunkt för det bostadsanknutna bidraget. Då har

nad

man ingen nedre I stäiiet har man o1ika procentsatser

hxresgräns.

av bostadskostnaden efter antaiet barn i famiijen. Övre hyresgränser sätts efter den bostadsstoriek som oiika stora fami1jer behöver för att kunna ge varje barn ett eget rum (utrymmesnorm 3).

Så här sku11e det kunna se ut.

Anta1 barn Bostads- Övre hyres- Bidragspro- Oreducerat bi-

storiek gräns, kr/mån cent av fak- drag (före in-

tisk hyra komstprövning)

Med en sådan utformning ökar bidragsprocenten när antalet barn ökar i fami1jen. Dessutom blir bidraget högre om bostadskostnaden höjs, antingen för den bostad där fami1jen redan bor e11er för den bostad famiijen fiyttar ti11. Det gä11er så iänge bostadskostnaden inte är högre än övre hyresgränsen.

Ett sådant system kan också komp1etteras med ett be1opp för varje barn. I vårt exempe1 på utformning har vi dock förutsatt att barnens grundstandard i stäilet ska11 tryggas inom fami1jestödet. Det kan t.ex. ske genom höjda barnbidrag och fierbarnstiliägg.

Vi tar inte nu stäiining ti11 viiket aiternativ som ska11 användas i ett framtida bostadsbidragssystem e11er viika

bidragsbeiopp som ska11 utgå. Hur mycket pengar samhä11et kan satsa på bostadsbidrag b1ir beroende på den avvägning som ska11 göras i siutbetänkandet me11an genereiia och inkomstprövade bidrag tiil boendet.

En social 93 bostadspolitik

10 EN SOCIAL BOSTADSPOLITIK SKALL FRÄMJA ETT JÄMLIKT OCH INTEGRERAT BOENDE

Boendestandarden har höjts avsevärt de senaste decennierna, men är ännu delvis mycket ojämlikt fördelad. Skillnaderna i hushållssammansättning mellan olika bostadsområden är också fortfarande stora och i vissa avseenden har boendesegregationen ökat.

Både den bristande jämlikheten och hushållssammanden ensidiga sättningen sammanhänger med väsentliga skillnader i olika hushålls valmöjligheter. Dessa beror på skilda ekonomiska resurser, olika inflytande och ett ensidigt utbud av lägenhetsstorlekar.

Det ekonomiska utrymmet för att höja boendestandarden är begränsat och insatserna måste därför koncentreras att förbättra

på

förhållandena för de hushåll som idag har den lägsta standarden.

Problem med en ensidig i olika bostadsom-

hushållssammansättning

råden är mer eller mindre allvarliga eller möjliga att

påverka

med bostadspolitiska medel. En allsidigare

hushållssammansättning

bör eftersträvas, men det är särskilt att motverka dels viktigt den ensidighet som är en följd av dels

1ägenhetssammansättningen

koncentrationen av problemhushåll till vissa områden.

Som ett allmänt riktmärke bör kraven på en rimlig utrymmesstandard ställas högre än nu. Varje barn och ensamstående vuxen bör kunna disponera ett eget sovrum. Andelen större bör lägenheter ökas i flerbostadshusen. Därigenom kan de barnhushåll som bor där få en rimligare utrymmesstandard, samtidigt som möjligheterna för barnhushåll att bo i alla slags bostadsområden ökar.

För att på sikt uppnå en allsidigare bör

hushållssammansättning,

valmöjligheterna ökas för hushåll med den mest begränsade valfriheten. Det handlar om att dels ge dem bättre ekonomiska möjligheter dels erbjuda dem en större del av bostadsutbudet.

Hyresgästinflytandet har utvecklats positivt under de senaste åren. För närvarande behövs insatser. inga ytterligare statliga

94 En social bostadspolitik

10.1 Hur skall de sociala målen tolkas?

Enligt våra direktiv bör den framtida bostadspolitikens grundläggande mål vara att främja ett jämlikt och integrerat boende. Jämlikhetsmålet syftar till en jämnare fördelning av boendestandarden oberoende av var man bor, medan integrationsmålet syftar till att möjliggöra för hushåll av olika slag eller med olika resurser att bo inom samma område, dvs. till att åstadkomma en allsidig hushållssammansättning. Båda dessa mål kan dock tolkas på olika sätt och preciseras i olika riktningar och de kan vara mer eller mindre förenliga beroende på hur de tolkas.

Orsakerna till den bristande jämlikheten är bl.a. en allmän ekonomisk ojämlikhet. Detta gäller även i vissa avseenden den ensi-

diga hushållssammansättningen i olika områden. Integrationsmålet

sammanfaller alltså delvis med jämlikhetsmålet. om möjligheterna att skaffa sig en god boendestandard görs mindre avhängig hushållens ekonomi, skapas inte bara större jämlikhet utan även bättre förutsättningar för en integration mellan hushåll med olika resurser.

Den ensidiga befolkningssammansättningen är även en följd av lägenhetsbeståndets struktur. Flerbostadshusområden har i allmänhet mycket små lägenheter och små hushåll medan nyare småhusområden domineras av stora lägenheter och stora hushåll. I direktiven sägs därför också att det är eftersträvansvärt att åstadkomma en mer varierad lägenhetssammansättning i olika bostadsområden och

upplåtelseformer.

Såväl den bristande jämlikheten som den bristande integrationen sammanhänger med väsentliga skillnader mellan olika hushåll vad gäller valmöjligheterna på bostadsmarknaden. Dessa hänger i sin tur samman med skilda ekonomiska resurser, olika möjligheter till inflytande och ett ensidigt utbud av lägenhetsstorlekar i olika delar av bostadsbeståndet. Vi menar därför att ett viktigt jämlikhetsmål också är att öka valfriheten för de grupper som idag har starkt begränsade möjligheter att välja var och hur de vill bo.

En social 95 bostadspolitik

Möjligheterna för olika hushåll att själva få ett inflytande över bostädernas förvaltning varierar och är förbundna med olika upplåtelseformer. Till ett jämlikt boende hör därför även ett utvecklat hyresgästinflytande.

Jämlikhet i boendet är inte enbart en fråga om likvärdiga förutsättningar för olika hushåll eller befolkningsgrupper. Bostädernas och bostadsområdenas standard och utformning är också betydelsefulla för jämställdheten mellan kvinnor och män.

En god boendestandard kan avse många olika förhållanden: utrustningsstandard, utrymmesstandard, tillgång till gemensamhetslokaler och service, den yttre miljön i bostadsområdena etc. Jämlikheten skall alltså främjas i alla dessa avseenden, men detta kan göras på olika sätt.

Inom svensk bostadspolitik finns en tradition som innebär att man både hävdar vissa minimikrav beträffande boendestandarden och främjar en allmän höjning långt utöver minimikraven. Generella subventioner i form av räntebidrag och skattelättnader kan ses som medel för att uppnå en allmänt höjd boendestandard.

Vi anser att det även i framtiden kan finnas anledning att främda en allmän standardhöjning, men att det ekonomiska utrymmet i dag är så begränsat att insatserna måste koncentreras på en förbättring för de grupper som har den lägsta standarden. vår Enligt mening bör därför en överordnad princip för den sociala bostadspolitiken vara att hävda vissa minimikrav, men i vissa avseenden sätta dessa krav högre än vad som hittills gällt.

Vid sidan av jämlikhetsmålet har, sedan början av 1970-talet, en allsidig hushållssamansättning varit ett viktigt bostadspolitiskt mål. I boende- och bostadsfinanseringsutredningarnas gemensamma slutbetänkande från år 1975 behandlades frågan om boendesegregation och möjligheterna att åstadkomma en allsidigare hushållssammansättning ingående. Där konstaterades att segregation kunde avse flera olika förhållanden och att för förutsättningarna

96 En social bostadspolitik

en allsidig hushållssammansättning, åtminstone i vissa avseenden, var mycket dåliga. Det sistnämnda gällde framför allt bostadsbeståndets sammansättning med hänsyn till önskan att integrera hushåll av olika storlek i samma områden. I betänkandet ifrågasattes också möjligheterna att med enbart bostadspolitiska medel påverka boendesegregationen och komma till rätta med de problem som sammanhänger med denna.

Segregationen under efterkrigstiden har i stort sett varit oförändrad men har blivit tydligare när vissa grupper ökat i antal. Olikheterna med avseende på befolkningssammansättningen i olika områden är fortfarande stora och på sina håll har ensidigheten snarast tilltagit. De s.k. problemhushållens och invandrarnas särboende har blivit alltmer påtagligt. De åtgärder som vidtagits för att i vissa områden åstadkomma en allsidigare hushållssammansättning har hittills inte fått några mätbara effekter.

Enligt vår bedömning kan de problem som sammanhänger med en ensidig hushållssammansättning vara mer eller mindre allvarliga och även mer eller mindre möjliga att påverka med bostadspolitiska medel. Vi vill därför ge integrationsmålet den innebörden att de bostadspolitiska insatserna i första hand koncentreras på att motverka vissa typer av en alltför ensidig boendesammansättning, som framstår som särskilt angelägna att åtgärda. Allmänt gäller dock att genom ekonomiskt stöd och genom en aktivare bostadsförmedling söka åstadkomma en allsidigare hushållssammansättning i alla områden.

Som vi framhållit är såväl det ojämnlika som det segregerade boendet till stor del en följd av olika möjligheter att välja hur och var man vill bo. valfriheten begränsas å ena sidan av utbudet av bostäder i olika storlek och standard till olika priser. Å den andra begränsas den av hushållens resurser. Ett ökat utbud av t.ex. större lägenheter i flerbostadshusområdena kan medföra en ökad valfrihet för vissa hushåll, men det är inte givet att valfriheten ökar för de hushåll som idag har den mest begränsade valfriheten. De måste också kunna efterfråga och bli erbjudna de större lägenheterna. Att med olika medel öka valfriheten på bo-

En social bostadspo1itik 97

stadsmarknaden för de resurssvagaste hushå11en är såiedes grundiäggande för en social bostadspo1itik. Därigenom, menar vi, skapas de bästa förutsättningarna för ett jäm1ikt och integrerat boende.

10.2 En nl utrxmmesnorm?

Den nu gä11ande trångboddhetsnormen, norm 2, antogs av riksdagen år 1967. Denna norm innebär att ett hushåli räknas som trångbott om det finns fler än två personer per rum, kök och vardagsrum oräknade. Enpersonshushåll räknas dock a1drig som trångbodda. Fiertaiet hushåii är i dag inte trångbodda i denna mening, men utrymmesstandarden är mycket ojämnt fördeiad och många hushå11 bor betydiigt rymiigare än vad som förutsätts vara en godtagbar utrymmesstandard eniigt norm 2.

De påtag1igaste skiiinaderna i utrymmesstandard gä11er de1s melian småhus och fierbostadshus, de1s me11an barnfamiijer och mindre hushå11. Trångboddheten är störst i fierbostadshus och b1and barnfami1jer.

Redan år 1974 ansåg boendeutredningen att det borde stäiias högre krav på vad som ska11 anses vara en rim1ig utrymmesstandard. Den norm som föreslogs innebär att åtminstone varje barn och ensamstående vuxen bör kunna disponera ett eget rum. Därvid sku11e inte köket och ett rum i bostaden medräknas. En sådan norm medför, ti11 ski11nad från norm 2, att även enpersonshushå11 kan vara trångbodda och att därför inga iägenheter som är mindre än två rum och kök ska11 godtas för permanent boende.

Den norm som boendeutredningen föres1og fastiades dock aidrig i 1974 års bostadsp01itiska proposition eftersom den då ansågs vara ailtför ambitiös. I en kommentar sägs dock att på sikt kan en höjning av riktmärket för utrymme te sig både naturiig och Iämp- 1ig.

98 En sociai bostadspoiitik

Det har nu gått tio år och vi anser att det i dag finns goda skä1 för att höja riktmärket för vad som ska11 vara en rimiig utrymmesstandard. Vi vi11 därvid i princip ans1uta oss ti11 boendeutförsiag från år 1974 och ka11ar den nya normen för redningens norm 3.

Det skäiet ti11 detta stäiiningstagande är den beväsentiigaste standardhöjning som kommit fiertaiet hushåii ti11 dei. tydande kan inte iängre anses vara en ti11räck1igt stor Trerumsiägenheten bostad för a11a tvåbarnsfami1jer och enrumsiägenheten är oti11räckiig för många ensamboende.

I debatten har det framkommit försiag som innebär ännu högre krav standard. Vi deiar uppfattningen att det i vissa på en godtagbar fa11 kan vara berättigat att t.ex. kräva ett eget sovrum för a11a mediemmar i ett hushå11, men att det för närvarande inte finns ekonomiskt för att genere11t stä11a högre krav än vad som utrymme motsvarar norm 3.

så1edes att hushå11 ska11 anses vara trångbodda i Norm 3 innebär de fa11 då varje barn och ensamstående vuxen inte kan disponera ett eget rum, kök och ett rum oräknade.

År 1980 var 700 000 hushå11 trångbodda eniigt norm 3. drygt Knappt häiften av dessa var ensamboende i enrumsiägenheter, drygt 300 000 var barnfamiijer och 60 000 var andra hushåii med minst två Omkring 150 000 av dessa hushå11 var också trångpersoner. bodda eniigt norm 2.

Ett med norm 3 vars konsekvenser kan vara svåra att förprobiem är att denna norm utesiuter Iägenheter med mindre än två utse, bostadsrum. En strikt tiiiämpning av norm 3 sku11e medföra att mer än var tionde iägenhet sku11e behöva tas bort. Samtidigt vet vi att det i vissa regioner just nu finns en stor efterfrågan på enrumsiägenheter.

För vissa hushåiiskategorier, som t.ex. ungdomar, kan enrumsiäunder en begränsad tid, utgöra ett gott aiternativ ti11 genheter, att exempeivis bo kvar i förä1drahemmet, även om utrwnnesstandar-

En social bostadspolitik 99

den där kan vara högre. Det finns således skäl att tills vidare bibehålla en del av enrumslägenheterna i beståndet.

Mot enrumslägenheterna talar dock att de vanligtvis bebos av äldre eller medelålders personer under lång tid, vilket enligt vår mening inte är önskvärt. Det är därför angeläget att minska efterfrågan på enrumslägenheter från de grupper som söker en permanent bostad. Till en del kan detta åstadkommas genom ökade ekonomiska möjligheter att efterfråga större bostäder, men främst kanske genom att åstadkomma ett utbud av något större lägenheter i lika attraktiva lägen som många enrumslägenheter nu har. På så sätt kan också ett större antal mycket små lägenheter bli tillgängliga för exempelvis ungdomar som söker en mer tillfällig bostad.

När vi föreslår att kravet på en lägsta godtagbar utrymmesstandard skall höjas i enlighet med norm 3, skall detta i första hand ses som ett allmänt riktmärke. Vilka särskilda åtgärder som kan behöva vidtas för att stimulera de trångbodda hushållens efterfrågan på större lägenheter får vi återkomma till i vårt slutbetänkande.

Under 1970-talet har en allt större andel av barnhushållen flyttat in i småhus. Orsakerna till detta är flera, men en väsentlig orsak torde vara svårigheterna att finna tillräckligt stora bostäder i flerbostadshus.

I mer än 60 % av barnfamiljerna finns det minst två barn. Om dessa skall ha en utrymmesstandard i enlighet med norm 3, bör de ha en lägenhet med minst fyra rum och kök. I flerbostadshusbeståndet är det dock bara 12 % av lägenheterna som är större än tre rum och kök. Det val som många barnhushåll ställts inför är således att flytta in i småhus eller att bo trångt. I många fall har det nog inte funnits något egentligt val, utan hushållen har av ekonomiska eller andra skäl varit hänvisade till lägenheter i flerbostadshus och därmed till en låg utrymmesstandard. Trots att barnhushållen i flerbostadshus i allmänhet är mindre än barnhushåll i småhus så är de väsentligt oftare trångbodda.

100 En social bostadspoiitik

Det finns ski11nader i barnhushåiiens utrymmesstandard då man jämför hyresrätt och bostadsrätt, men dessa är betydiigt mindre än skiiinaderna meiian hustyperna. Att tiiigodose barnhushåiiens behov av en högre utrymmesstandard genom att öka andeien barnhushå11 i småhus kan vara svårt. Det är knappast troiigt att äidre småhus biir Iediga i en takt som motsvarar ett sådant behov. Ett kraftigt ökat småhusbyggande kan medföra ett ännu större överskott av iägenheter i fierbostadshus än vad som idag är faiiet.

barnhushåii torde också av b1.a. ekonomiska skäi vara hän-

Många

visade tiii hyresmarknaden. Därti11 kommer att en betydande dei av barnhushåiien i fierbostadshus finns i storstadsområdena där fierbostadshusen har en stark dominans.

Mycket taiar såiedes för att 1ägenhetssammansättningen i fierbostadshusbeståndet skuiie behöva förändras mot en större ande1 stora iägenheter. Det är knappast möjiigt att köpa in och omvand- 1a ägda småhus ti11 hyresrättsiägenheter eftersom prisbiidningen i så hög grad betingas av avdragsrätten vid enskiit ägande.

Det finns vissa att få statiigt iån för om- och tili-

möjiigheter byggnad av fierbostadshus i syfte att förändra iägenhetssammansättningen oberoende av bostädernas e11er bostadsområdenas standard e11er underhåiisskick. vad som b1.a. kan övervägas är en närmare precisering av iåneregierna som underlättar en förändring mot en större andei stora Iägenheter i åtminstone vissa fierbostadshusområden. I varje enskiit område bör givetvis möjiigheterna att göra sådana förändringar och områdets Iämpiighet för barnfamiijer prövas mycket ingående. Som framgår av kap. 4 använder barnhushåii i småhus en större dei av sin disponibia inkomst tiii boende. Detta kan tyda på en viija att betaia väsentligt mera för större utrymme.

Att förändra 1ägenhetssammansättningen är givetvis inte tiiiräck-

för att förbättra de trångbodda barnfamiijernas boendestaniigt dard. En nödvändig förutsättning är också att aiia barnhushåii

ekonomisk möjiighet att efterfråga tiiiräckiigt rymiiga boges städer och att de stora iägenheterna i första hand erbjuds barnhushåilen.

En sociai 101 bostadspoiitik

Vi har i kap. 7 diskuterat efterfrågan o1ika på iägenhetsstor- 1ekar med hänsyn tiil hushåiisutveckiing och inkomstutveckiing. Därvid har vi inte beaktat särskiida åtgärder för att höja utrymmesstandarden.

Efterfrågekaikyierna visar en ökad efterfrågan på iägenheter med

minst fyra rum och kök och en minskad efterfrågan mindre iä-

på

genheter. Inkomstökningen och de äidre hushå11ens benägenhet att bo kvar 1 re1ativt rymiiga iägenheter betyder såiedes mera än den förväntade ökningen av antalet småhushåli. För att tiiigodose behovet av en ökad utrymmesstandard 1 en11ghet med norm 3 för de större hushå11en sku11e det behövas ett större tiiiskott av 1ägenheter med minst fyra rum och kök än vad ka1ky1en visar.

Att höja utrymmesstandarden för enpersonshushåiien i enrumsiägenheter förefaiier svårare på kort sikt. Eniigt

efterfrågekaikyier-

na kommer utnyttjandet av smålägenheterna att vara i stort sett oförändrad under 1980-taiet. På iängre sikt kommer dock efterfrågan på enrums1ägenheter sann01ikt att minska b1.a. genom en iångsammare ökning av Den tendensen

enpersonshushåiien. Iångsiktiga

är a11tså en stark minskning av behovet av enrumsiägenheter. Probiemet på kort sikt är att söka stimuiera som en omfiyttning bidrar ti11 en rimiigare användning av dessa iägenheter.

10.3 Vaifrihet är en förutsättning för aiisidighet

Måiet om en a11sidig hushålissammansättning i bostadsområdena uttrycktes år 1970 i direktiven ti11 boendeutredningen. Sedan dess har ständiga diskussioner pågått om vad som ska11 förstås med aiisidighet, segregation och integration, huruvida a11sidigheten är önskvärd e11er möjiig att uppnå, på viiken nivå och i vi1ka avseenden den bör eftersträvas och hur segregationen utveck1ats.

Vi har tidigare sökt to1ka och avgränsa innebörden i det utta1ade måiet att eftersträva ett integrerat boende. Därvid har vi preci-

102 En sociai bostadspoiitik

serat det i en riktning som innebär att de direkta bostadspoiitiska bör inriktas på att motverka vissa typer av

åtgärderna

i befoikningssammansättningen, snarare än att aiiensidigheter mänt eftersträva hushåiissammansättning i aiia om-

en aiisidigare råden. De aiimänna bostadspoiitiska åtgärder som kan vidtas för att åstadkomma en aiisidigare hushåiissammansättning sammanfaiier i stor med strävandena att skapa mer jämiika viii-

utsträckning kor för boendet vad gäiier såväi hushåiiens ekonomi och boendestandard som bostädernas och bostadsområdenas kvalitet. Även om sådana torde bidra ti11 mer integrerade om-

genereiia åtgärder råden, kan det finnas skäi att förbättra kommunernas möjiigheter att erbjuda bostadssökande bostäder i fier områden än vad som idag är vaniigt.

som torde kräva särskiida insatser gäiier deis den de- De probiem mografiska ensidighet som sammanhänger med skiida iägenhetsstoriekar i oiika områden, dvs. ensidigheter vad gäiier åidersfördeining och hushåiisstoriekar, dels den koncentration av probiemhushåii til} vissa områden som är den påtagiigaste konsekvensen av socio-ekonomisk segregation.

Det finns ett starkt samband meiian fördeiningen på oiika iägenhetsstoriekar i fierbostadshusbeståndet resp. småhusbeståndet och fördeiningen på oiika hushåiisstoriekar. Aiimänt kan sägas att fierbostadshusen huvudsakiigen bebos av små hushåii med en eiier två medan flertaiet småhus bebos av större hushåii, dvs.

personer främst barnfamiijer.

Som vi sagt är en nödvändig förutsättning för att barn-

tidigare famiijer i fierbostadshus skaii kunna erbjudas en rimiig utrymmesstandard, att det tiiikommer fier stora iägenheter i fierbostadshusbeståndet. Detta är också en förutsättning för att andeien barnhushåii skaii kunna öka i fierbostadshusområdena. Det finns såiedes två oiika motiv för att öka andeien stora iägenheter i fierbostadshus: deis att möjiiggöra för barnhushåiien att efterfråga tiiiräckiigt stora bostäder i aiia uppiåteiseformer och deis att möjiiggöra en större integration av barn-

hustyper, hushåii i fierbostadshusområden.

En social 103 bostadspoiitik

Den demografiska ensidigheten utgör främst ett probiem så tili vida att den medför ett ojämnt resursutnyttjande. Detta är både ett kommunaiekonomiskt problem och ett prob1em för de boende. Med en större andei barnhushåii i fierbostadshusområdena skuiie inte bara underiaget för sådana och investeringar som skoior, daghem 1ekp1 atser bii större, utan även underiaget för andra av typer service eftersom boendetätheten torde bii något större.

Ett annat probiem med resursutnyttjandet utgör den brist ioka-

på

ier och service som kunnat konstateras i småhusområden där nyare det biivit en stark koncentration av barnfamiijer. Eftersom det sker en betydande utgiesning av befoikningen även i småhusområden, minskar dock denna typ av problem med tiden. På sikt kan det omfattande kvarboendet i småhusen medföra större betydiigt probiem med ett iågt resursutnyttjande.

önskan att bo kvar i samma bostad eiier bostadsområde vara tycks stark. Detta gälier vare sig man bor i småhus e11er fierbostadshus. Ekonomin torde också ha stor för kvarboendet. Ofta betydeise är det aiternativet att biiiigaste bo kvar, men vaimöjiigheterna kan vara begränsade av andra skäi. Utbudet av mindre eiier större iägenheter inom samma område eiier stadsdei kan vara mycket iitet, viiket omöjiiggör ett kvarboende i samma område.

I vissa deiar av bostadsbeståndet vore det aiitså önskvärt med en större röriighet för att uppnå ett bättre Om resursutnyttjande. det inte finns möjiighet att väija meiian olika bostadsstoriekar i samma område, så saknas dock en väsentiig för förutsättning ökad röri ighet.

Att förändra 1ägenhetssammansättningen i beståndet kan innebära betydande svårigheter från teknisk och ekonomisk synpunkt. Detta kräver noggrann anaiys av förutsättningarna för förändringarna och ett omfattande pianeringsarbete. Boinfiytandet bör stort ges utrymme, men de är också viktigt med en ordentiig satsning

på

professioneiia pianerare, projektörer och tekniker för att åstadkomma långsiktigt goda heihetsiösningar.

104 En social bostadspolitik

På kort sikt förefaller en förändrad lägenhetsfördelning i vissa flerbostadshusområden vara mest angelägen, särskilt om småhusbyggandet minskar vilket torde vara nödvändigt om inte avsättningssvårigheterna för vissa typer av flerbostadshuslägenheter skall tillåtas öka ytterligare.

av den allmänna socio-ekonomiska segregationen ut- En ytterlighet gör de områden där det uppstår en koncentration av problemhushåll. Vad som skall förstås med problemhushåll är inte särskilt klart och ofta åsyftas många olika egenskaper hos hushållen. Ibland betonas problemen för de boende, ibland bostadsförvalt-

Resurssvaghet, ofta i kombination med andra ningarnas problem. saker, som t.ex. många barn, endast en förälder eller utländsk härkomst anses vara utmärkande drag för problemhushållen. Ett annat utmärkande drag anses vara ett avvikande levnadssätt, an-

så att de är direkt störande eller i övrigt uppfattas som tingen starkt avvikande.

Tidigare återfanns problemhushållen i stor utsträckning i äldre

bostadshus i tätorternas centrala delar. Med den saneringsmogna ökade sanerings- och ombyggnadsverksamheten kom de att integreras i den nyare hyreshusbebyggelsen, framför allt i det allmännyttiga beståndet. Det tidvisa överskottet av bostäder sedan 1970-talets början medförde en snabbare utflyttning av resursstarka hushåll från de områden dit problemhushållen flyttat, varigenom överskottet blev störst i dessa områden och nya svårplacerade hushåll med små resurser in. Koncentration av problemhushåll till

flyttade vissa områden har därför ökat under det senaste decenniet. Hyresvärdarnas att vägra upplåta bostäder till icke önsk-

möjligheter värda hushåll torde haft stor betydelse för denna utveckling.

Utvecklingen tyder på att problemhushållen haft mycket begränsade

bostadsmarknaden, åtminstone i förhållande till valmöjligheter på andra hushåll. Denna begränsade valfrihet tycks problemhushållen dela med vissa trots att invandrarhushållen i

invandrargrupper, allmänhet inte kan vara några problemhushåll. Det finns

sägas stora likheter mellan vissa invandrargruppers och problemhushål-

En social bostadspolitik

lens bosättningsmönster. Inte sällan koncentreras invandrare och problemhushåll till samma områden. Orsakerna tycks också i stor utsträckning vara desamma, nämligen en starkt inskränkt valfrihet som medför en koncentration till de områden som andra hushåll har valt bort.

Det kan finnas goda skäl att satsa särskilda resurser på att förbättra de mindre attraktiva områdena, men en grundläggande förutsättning för att på sikt komma tillrätta med såväl problemhushållens som invandrarnas särboende är att öka deras valfrihet på bostadsmarknaden. Till en del kan detta åstadkommas genom större ekonomiska möjligheter att efterfråga bostäder i olika bostadsområden, men en förutsättning för valfriheten är också att det finns något att välja mellan. I samhällets ansvar för bostadsförsörjningen måste därför inbegripas ett större ansvar för fördelningen av de bostäder som finns på marknaden. Det är i dag en mycket liten del av bostadsutbudet som blir föremål för en medveten bostadsförmedling.

10.4 Bostadsförmedlingens resurser bör stärkas

De kommunala bostadsförmedlingarna växte ursprungligen fram bl.a. som en reaktion på fastighetsägarnas uthyrningspolitik. Kommunernas ambition var att åstadkomma en rättvisare fördelning av bostäderna än den fastighetsägarna stod för. Dessa kom redan från början att misstro förmedlingsverksamheten, en misstro som ledde till att de sällan frivilligt lämnade ifrån sig anvisningsrätten. Det har därför varit något av ett ständigt problem för förmedlingarna att få fram anvisningsbara lägenheter. Detta gäller framför allt i förhållandet till de privata fastighetsägarna, något som konmit att uppmärksammas allt mer under de senaste decennierna. Ackvisitionslagstiftningen, dvs. den lagstiftning som reglerar kommunernas möjligheter att anvisa bostäder, har successivt tillkommit för att underlätta förmedlingsverksamheten.

Kommunal bostadsförmedling har således ständigt varit en av många ifrågasatt verksamhet. Misstron och motståndet har givetvis också kommit att omfatta ackvisitionslagstiftningen.

106 En social bostadspolitik

Vi delar inte de värderingar som ligger till grund för kritiken av den kommunala bostadsförmedlingen och ackvisitionslagstiftningen. Många hushåll har stora svårigheter att av egen kraft göra sig gällande på bostadsmarknaden. Deras bristande valfrihet är av stor betydelse för bristerna avseende såväl jämlikhet som integration i boendet. De kommunala bostadsförmedlingarna bidrar på ett många gånger avgörande sätt till en ökad valfrihet på bostadsmarknaden för de resurssvaga hushållen. Vår uppfattning är således att en aktiv kommunal bostadsförmedling är en viktig resurs som kan och bör användas i arbetet för att åstadkomma en rättvis fördelning av bostäderna och i strävandena att motverka segregation i boendet. För att bostadsförmedlingarna på ett meningsfullt sätt skall kunna verka i dessa avseenden, krävs en lagstiftning som tillförsäkrar förmedlingarna god tillgång till lägenheter att anvisa.

Vi anser att följande utgångspunkter bör gälla för översynen av den lagstiftning som reglerar kommunernas möjligheter att anvisa bostäder.

- skall underlätta för kommunerna att de

Lagstiftningen fullgöra uppgifter som är förenade med deras ansvar för bostadsförsörjningen.

- Den nuvarande ordningen med flera ackvisitionsmedel skall be-

hållas liksom möjligheterna att i avtal fritt reglera förhållandet mellan bostadsförmedling och fastighetsägare.

- av skall i första hand till att

översynen lagstiftningen syfta

öka bostadsförmedlingarnas tillgång till hyreslägenheter i suc-

cession.

- av skall inte medföra

översynen ackvisitionslagstiftningen någ-

ra inskränkningar i de rättigheter hyresgästerna nu har.

Kommunerna kan f.n. vinna anvisningsrätt med stöd av tre författningar; bostadsfinansieringsförordningen (BFF), bostadsförsörj-

En socia1 bostadspoiitik 107

nings1agen (BFL) och bostadsanvisningsiagen (BaL). Även vissa bestämmeiser i hyresiagen är av betydeise för bostadsförmed1ingarnas verksamhet. BFF:s ackvisitionsregier innebär i korthet att en kommunai förmed1ingsrätt kan sättas som vi11kor för stat1iga bostads1ån. BFL ger kommunen rätt att kräva av en bostadssökande att han medverkar tili att kommunen får anvisningsrätt till den bostad han lämnar 1 samband med infiyttningen i den nya bostaden. Med stöd av BaL får en kommun bes1uta om inrättande av bostads-

viiket - förenkiat - innebär att kommunen

anvisningsområde, något

får förmediingsrätt tili Iediga bostadsiägenheter inom området.

De befint1iga ackvisitionsmedien utgör sammantaget ett ganska svårti11gäng1igt regelsystem. Det har därför framstäilts önskemå1 om att ackvisitionsmedien ska11 föras samman och reg1eras i en 1ag - en bostadsförmed1ings1ag.

En sammanhå11en bostadsförmedlingsiag sku11e med nödvändighet b1i ganska vidiyftig. Det kan också ifrågasättas om samordningen är Iagtekniskt iämplig. Sammantaget synes det tveksamt om värdet av en bostadsförmed1ings1ag är sådant att det försvarar en omfattande och tekniskt ganska komp1icerad Iagstiftning.

Enligt vår bedömning bör bostadsfinansieringsförordningen ses över i främst tre hänseenden. För det första bör studeras om fastighetsägarnas ti11handahå11ande av framför a11t successions1ägenheter kan säkerstäiias med hjäip av en sanktionsbestämmeise. För det andra bör behovet av ett prövningsförfarande då fastighetsägare vägrar att godta en anvisad hyresgäst uppmärksammas. Även behovet av preciserade och generösare anvisningstider bör ytter1igare övervägas.

Bostadsanvisningsiagen trädde i kraft den 1 ju11 1980. Erfarenheterna av Iagen 1 ti11ämpning är dock fortfarande begränsade. Förmedling av bostäder en1igt BaL:s regeisystem har h1tti11s bara förekommit i Degerfors kommun. I fiera kommuner har BaL-bes1ut förberetts och i några fa11 har också missiyckade försök gjorts att vinna ti11ämpning av 1agen. Här jämte har i ett tio-ta1 kom-

108 En sociai bostadspoiitik

muner förhandiingar förts me11an de privata fastighetsägarna och kommunen om avta1 i BaL:s anda. Förhand1ingarna har i viss utsträckning iett fram tiil avta1. Dessa avta1 varierar åtskiiiigt till sitt innehå11. Detsanmn kan sägas om bedömningarna av avtaiens värde. Utfa11et har i vissa fa11 bedömts vara fuiigott medan andra kommuner funnit det vara he1t otiilfredsstäiiande.

En naturlig föijd av den mycket begränsade erfarenhet av BaL i

är att kritiken - som är omfatttiiiämpning som vunnits, mycket ande - i första hand avser Detta bör ock-

iagens besiutsprocedur. så bilda utgångspunkt för översynen av lagen.

Översynen av BaL:s besiutsprocedur kan ske på oiika sätt. En möjlighet är att med bibehåiiande av Iagens grundstruktur se över de enskiida bestämmeiserna. Härvid bör i första hand det föreskrivna deigivningsförfarandet ägnas uppmärksamhet.

Möjiigheten av att utarbeta en heit ny besiutsprocedur bör också

kan vara att - delvis efter förebiid i övervägas. En möjiighet

- konstruera BaL så att det är förköps1agen riksdagen som genom iagstiftning bestämmer i vi1ka kommuner iagen ska11 gä11a.

Oavsett hur BaL konstrueras, måste framhållas att iagtiliämpning endast utgör ett aiternativ ti11 att berörda parter iöser ackvisitions- och anvisningsfrågorna genom avta1. Det är därför viktigt att Iagen avfattas så att denna möjiighet står öppen.

10.5¶Hxresgästinfiytande

Utveck1ingen under det senaste året har 1ett fram tiil en rekommendation om att teckna avta1 om boinflytande på den privata hyressektorn. Rekommendationen innebär att de berörda hyresgästernas möj1igheter att utöva infiytande på sitt boende i hög grad vidgats. Inom det aiimännyttiga beståndet pågår f.n. ett omfattande utveck1ingsarbete inom ramarna för ingångna infiytandeavtai. Ett vidgat individue11t hyresgästinfiytande har möjiiggjorts genom lagstiftning.

En social bostadspolitik 109

Vid en samiad som skett bedömning av den utveckiing och med beaktande av det utveckiingsarbete som anser vi pågår, att det f.n. inte behövs några insatser för ytteriigare statiiga att vidga hyresgästinfiytandet.

10.6 Andra bostadss0cia1a

frågor

Det finns givetvis en mängd andra än de vi frågor behandiat här, som kan sägas höra tiil en sociai Vi bostadspoiitik. överväger att återkomma senare med exempeivis en utföriigare diskussion om bostädernas och bostadsområdenas och innehåll utformning och hur vissa grundiäggande bostadskvaiiteter skaii garanteras.

I direktiven tas två frågor som vi ännu inte upp behandiat. Den ena gäiier de alimännyttiga r011 i den företagens sociaia bostadspoiitiken. Den andra förutsättningarna för förkooperativ vaitning av hyreshus. Till dessa och andra den soci-

frågor kring

a1a bostadspoiitiken får vi återkomma i siutbetänkandet.

Bostäder och skatter 111

11 BOSTÄDER OCH SKATTER

skattesystemet ska11 ge staten och kommunerna inkomster. Bostadsbeskattningen är därutöver ett instrument för att de bouppnå stadspoiitiska måien. Detta instrument måste dock användas med viss försiktighet. skattesystemet ska11 ti11 att nämiigen hjäipa uppnå också andra poiitiska må1.

Beskattningen innehå11er vissa subventioner av bostadspoiitisk karaktär. När någon äger en fastighet främst för att bo där är det naturiigt med sådana subventioner. Då ska11 beskattningen medverka ti11 att de som bäst behöver subventionerna också får sådana. I dessa situationer är en schab1oniserad beskattningsmetod att föredra.

Beskattningen av egnahem har fått en typisk utbostadspoiitisk formning. Det bör den ha även i framtiden. Den bostadspoiitiska karaktären bör renodias.

Även hos och de

bostadsrättsföreningarna aiimännyttiga bostads-

företagen saknas i rege1 ekonomiskt Därför bör också vinstsyfte. beskattningen av dessa vara bostadspoiitiskt utformad.

Andra som äger - hyreshus privatpersoner e11er boiag gör det av vitt ski1da motiv. Ju större i vinstsyfte fastighetsägandet, desto mer skattepo1itiskt inriktad bör vara. beskattningen Det är därför svårt att schabionisera detta område.

på

Beskattningen av jordbrukets bostäder bör vara bostadspoiitisk. Den egentiiga jordbruksdriften bör däremot beskattas efter dess ekonomiska resuitat. Driften och boendet samman för hänger jordbrukarna. Det är därför svårt att beskatta dessa bostäder efter bostadspoiitiska grunder.

112 Bostäder och skatter

11.1¶Iniedning

Beskattning och finansiering hänger intimt samman. Vi har inte siutfört våra överväganden om det framtida finansieringssystemet. Diskussionerna i detta avsnitt bygger såiedes på nu kända förhåiianden. I vissa deiar måste vi därför fortsätta diskussionerna framöver.

11.2 Vad ska11 bostadsbeskattning användas tiil?

Beskattningen är en av många faktorer som påverkar boendekostnaderna. skattesystemet har dock utformats från en mängd oiika utgångspunkter och med skiida måi. Det ska11 främst vara en inkomstkälla. En bostadspoiitiskt motiverad beskattning kan därför inverka negativt på andra områden.

skattesystemet bygger på att man ska11 betaia skatt i förhå11ande ti11 sina ekonomiska möjiigheter, sin bärkraft. Det egna boendet

i regei inkomster. Bostadsbeskattningen har därför fått ger inga en annan prägei än annan beskattning.

Även om beskattningen är ett trubbigt instrument för att uppnå de bostadspoiitiska mâien, bör det användas när det är bostadspoiitiskt motiverat. Inkomstskattereformen har ökat beskattningens användbarhet inom detta område.

Vissa ins1ag i skattesystemet har redan från början motiverats av bostadspoiitiska skä1. Andra insiag har en skattepoiitisk bakgrund men har fått en stor bostadspoiitisk betydeise. Egnahemsbeskattningen är ett sådant insiag.

Viiiaägare har nästan aiitid jämförts med hyresgäster. Beskattningen har då använts av statsmakterna för att jämna ut kostnadsskilinader me11an dessa båda grupper. För 30 år sedan schabioniserades beskattningen av viiiaägare. Dessförinnan sku11e de ta upp hyran för sin bostad som inkomst. Avdrag medgavs för i princip samtiiga kostnader. En mängd taxeringstvister biev

Bostäder och skatter 113

föijden. Genom att införa vi11aschab10nen förenkiades dock taxeringsarbetet. Den som ägde sin bostad sku11e fortfarande 1ikstä1las med den som hyrde sin bostad. Det fanns dock en väsentlig ski11nad. Viilaägaren behövde inte betaia ränta det egna

på kapita} som han p1acerat i vi11an. Denna avkastning borde beskattas för att Iikformigheten sku11e bestå. Av praktiska ski] beräknades avkastningen med 1edning av taxeringsvärdet. Vidare knöts beräkningen ti11 det dåvarande diskontot, 3 %. Man förutsatte att förändringar i räntenivån sku11e medföra en ändrad intäktsprocent. Vidare utgick man från att f1erta1et vi11aägare sku11e redovisa ett överskott.

Efter hand har fier bostadspoiitiska ins1ag tiliförts vi11abeskattningen. Höjda taxeringsvärden har inte fått påverka boendekostnaderna fu11t ut. I stä11et har intäktsprocenten justerats. Vidare har en progressiv beskattning införts. Motivet var då att sanhä11et inte borde stödja boende i 1yxvi11or. Vaniiga egnahem borde dock inte omfattas av 1yxvi11abeskattningen.

Ett av de ursprungiiga motiven, nämiigen att

vi11abeskattningen sku11e träffa avkastningen på ägarens kapitai i fastigheten, gä11er inte Iängre. I stä11et är det numera fråga om att en boendegrupp inte bör gynnas på bekostnad av andra grupper. Vi11aägaren har inga inkomster av sitt boende men han kan få 1ägre utgifter än andra för boendet. Beskattningens uppgift är då att neutraiisera detta förhå11ande.

Det finns fortfarande ingen an1edning för samhället att stödja iyxkonsumtion av boende. Vi har dock funnit att det är svårt att mäta vad som är 1yx. Inkomstskattereformen har begränsat subventionerna för 1yxvi110r.

Drygt två mi1j0ner fastigheter och 1ika många dekiaranter berörs av vi11aschab1onen. Det är därför nödvändigt att vi11abeskattningen är enkelt utformad. Den nuvarande metoden uppfy11er rimiiga krav på enkeihet. Vissa insiag motverkar dock enke1heten. Det har visat sig att nästan 20 % av vi11aägarna deklarerar fe1. Oftast är det fråga om rena räknefei. Om skatteförenkiingskommittêns försiag om en förenk1ad sjä1vdek1aration genomförs försvin-

114 Bostäder och skatter

ner många felkälior. De fiesta uppgifterna har då räknats fram i förväg av taxeringsmyndigheterna. Då finns det å andra sidan en risk för att förståeisen för beräkningarna minskar. A11a möjiigheter att förenkia sjä1va metoden bör därför tas ti11 vara.

Måiet för bostadsbeskattningen bör såiedes vara att den på ett enkeit sätt medverkar tiil att uppnå de bostadspoiitiska målen, främst paritet och neutraiitet. Detta gä11er särskiit vid beskattning av det egna boendet. Då är det naturiigt med en beskattning som innebär subventioner. Dessa ska11 dock fördeias soiidariskt meiian 01ika grupper. När boendet b1ir en inkomstkä11a bör i stäilet det ekonomiska resuitatet beskattas.

11.3 Beskattning av vi110r och fritidshus

Hyran för en Iikvärdig hyresiägenhet är nästan 1ika hög, oberoende av var i riket iägenheten iigger.

För en vi11a beräknas inkomsten utifrån dess taxeringsvärde. Detta värde styrs av marknadsvärdet. För en vi11a spelar läget stor ro11 för marknadsvärdet. En vi11a med ett eftertraktat iäge får därför ett högre taxeringsvärde än en identisk villa med ett van1igt Iäge. Trots att de båda vi110rna a11tså är identiska ti11 storiek och standard biir skatten högre för vi11an med det eftertraktade iäget. En Iyxbetonad vi11a på giesbygd biir inte progressivt beskattad. Däremot kan en ganska normai vi11a i ett storstadsområde bii iyxviiiabeskattad.

Vi har därför utrett om man kan utgå från något annat värde än

- ett boendevärde - e11er om man kan Justera taxeringsvärdet taxeringsvärdet.

Från principieiia utgångspunkter kan invändningar göras mot tanken att bortse från en vi11as marknadsvärde vid beskattningen. Kostnaderna för en väibeiägen vi11a sku11e sjunka och marknadsvärdet stiga ytteriigare. Det motsatta gä11er för en sämre beiägen vi11a.

Bostäder och skatter 115

Dessutom, vem ska11 avgöra vad boendet är värt? Det är inte bara storiek och standard som värderas av den boende. 01ika faktorer värderas oiika. Det går inte att objektivt mäta boendevärdet. Vi anser därför att taxeringsvärdet bör användas även vid den fram-

tida småhusbeskattningen.

Däremot tycker vi att man ska11 få hyra ut sin vi11a e11er sitt fritidshus i större omfattning utan att behöva skatta för hyresinkomsterna. Det nuvarande gränsbeioppet är 4 000 kr. (och 2 % av taxeringsvärdet). Vi överväger därför om inte detta beiopp bör höjas ti11 t.ex. 8 000 kr.

Frågan om att ge vi11aägarna avdrag för reparationer har diskuterats 1iv1igt under senare tid. Vi tycker att tanken är intressant. Kvitt01ösa affärer skuiie motverkas. Det borde också stimu- Iera vi11aägarna til} ett ökat underhåii. F1er avdragstyper ger dock taxeringsmyndigheterna mer att göra. En avdragsrätt måste därför vara enkei. Vi har hitti11s inte hittat någon metod som är tiiiräckiigt enkei. Vi ska11 därför fortsätta sökandet.

Eniigt nuvarande regier får man inte göra avdrag i sin hemkommun för ett underskott av en fastighet i en annan kommun. Oftast är det fråga om fritidshus. Vissa, men inte a11a, kan reiativt enke1t gå förbi detta s.k. kommunaia avdragsförbud. De kan såiedes utnyttja avdraget i sin hemkommun. Vi överväger därför att ta bort detta förbud.

Inkomstskattereformen har inneburit att det inte Iängre är iika iönsamt ut skattepianeringssyften att de1a upp ägandet och skuiderna för en fastighet me11an makar.

11.4 Beskattning av bostadsrätt

Fiertaiet bostadsrättsföreningar beskattas efter en särskild schabionmetod. Som intäkt tas upp 3 % av taxeringsvärdet. Avdrag får endast göras för räntor. Man kan hyra ut iokaier i viss om-

116 Bostäder och skatter

fattning utan att hyresinkomsterna beskattas. Är hyresinkomsterna stora beskattas föreningen eniigt den s.k. konventioneila metoden. Då medges b1.a. reparationsavdrag.

Även föreningsmediemmarna beskattas numera under vissa förutsättningar. Om mediemmens ande1 av föreningens förmögenhet överstiger 50 000 kr. ska11 han nämiigen som intäkt ta upp 3 % av det överskjutande Denna beskattning var i första hand tänkt att

be1oppet. träffa mediemmar i föreningar med s.k. fördeiade 1ån.

En1igt våra direktiv ska11 schablonbeskattningen av föreningarna behåiias och motsvarande beskattning av mediemmarna omprövas.

Genom att variera hyresinkomsterna kan föreningarna teoretiskt sett anpassa beskattningsmetod efter vad som är mest fördelaktigt ur skattesynpunkter. Den nuvarande beskattningen av föreningarna behöver också omprövas med hänsyn ti11 vad som är den iämpiigaste formen för finansiering av underhå11 o.d. Vi återkommer därför i

denna fråga.

Det har hävdats att den schabioniserade mediemsbeskattningen

bostadsrätt i småhus eftersom dessa ofta får högre missgynnar taxeringsvärden än fierbostadshus. Vi tror att det finns ett visst fog för dessa påståenden och tänker därför undersöka frågan närmare. Dessutom tror vi att inkomstskattereformen medför en bättre kostnadsbaians i boendesektorn över huvud taget. Man kan därför om denna form av beskattning ska11 finnas kvar.

fråga sig

Genom vårt fortsatta arbete hoppas vi kunna besvara frågan.

Det finns i skattesystemet ett s.k. extra avdrag för b1.a. folk-

Detta medför att de inte behöver betaia skatt om de pensionärer. bara haft normaia inkomster. Har de förmögenheter minskar av-

Småhus värderas iågt när man räknar fram förmögenheten. draget. Vi anser att även bostadsrätter bör värderas förmåniigt.

Bostäder och skatter 117

11.5 Beskattning av privata hyreshus

För privatägda hyreshus beskattas i princip det ekonomiska resultatet. Detta sker enligt den s.k. konventionella metoden. I olika sammanhang har frågan väckts om inte också dessa borde beskattas på samma sätt som bostadsrättsföreningar och allmännyttiga bostadsföretag.

Det är en splittrad grupp av fastighetsägare det här är fråga om. Somliga äger små villaliknande hyreshus och andra äger större bostadskomplex. För somliga är motivet för ägandet att bo i huset, för andra år det en kapitalplacering med avkastningsförväntningar. Fastighetens ekonomi påverkar ägarens privatekonomi.

Det mesta talar för en resultatinriktad beskattning. Den bostadspolitiskt inriktade schablonmetoden för bl.a. allmännyttiga bostadsföretag kan inte oförändrad tillämpas på de privata hyreshusägarna. om man däremot skattemässigt kan skilja mellan

fastighetens ekonomi och ägarens privatekonomi bör möjligheterna bli större att tillämpa en schablonmetod även för de privata ägarna. 1980 års företagsskattekommittê utreder möjligheterna till en sådan uppdelning, en s.k. staketmodell. Ett väntas inom

förslag kort. Vi återkommer därför till frågan om en gemensam schablonmetod för hyreshusen.

I den konventionella metoden medges Stora av-

reparationsavdrag. drag kan kvittas mot höga inkomster. Bl.a. därför har

avdragsrätten begränsats för s.k. andelshus. Vi skall om denna

pröva begränsning bör gälla generellt.

Till en början kan vi konstatera att inkomstskattereformen begränsat underskottsavdragens skattemässiga värde. Frågan om avdragsrätt har därför delvis kommit i ett nytt läge. Vidare är avdragsrätten i hög grad beroende av finansieringen. Vi vill därför vänta med att ta ställning till reparationsavdragens skattemässiga behandling. En intressant tanke som dock bör prövas är

118 Bostäder och skatter

att fördela reparationskostnader under en längre tid. Varför inte under så lång tid som man har nytta av reparationen?

Den som i andra hand hyr ut lägenheter med vinst kan i dag beskattas för vinsten men det är svårt att kontrollera omfattningen av andrahandsuthyrningarna. Vi tror ändå inte på skärpta regler för dessa fall.

11.6 Beskattning av jordbrukets bostäder

Vi har tagit upp en gammal tanke, nämligen att beskatta jordbrukets bostäder på samma sätt som villor. Det borde innebära att det egna boendet beskattades mer likformigt och rättvist.

Skillnaden mellan ett småhus på en jordbruksfastighet och ett vanligt småhus är dock att det förstnämnda används även för Jordbruksdriften. Det innebär svårigheter att fördela driftkostnader och boendekostnader. Kan driftens ekonomi och Jordbrukarens privatekonomi delas upp skattemässigt blir dock förutsättningarna bättre för en villaschablon även för dessa bostäder. Vi vill därför titta närmare på den s.k. staketmodellen innan vi slutligt prövar frågan om en villaschablon för Jordbrukets bostäder.

Reservationer 119

och yttranden

LEDAMÖTERNAS RESERVATIONER OCH SÄRSKILDA YTTRANDEN I SÅMMANDRAG

Här redovisas i punktform innehållet i de reservationer och särskilda yttranden som lämnats av bostadskommittêns ledamöter. De redovisas i sin helhet, tillsammans med särskilda

yttranden från experter i bostadskommittêns i Del 2 av

referensgrupp delbetänkandet (SOU 1984:36).

Ledamöternas reservationer

Rolf Dahlberg (m) reserverar sig till förmån för

följande ändringar i bostadskommittêns skrivningar:

- andra

grundläggande mål för bostadspolitiken, främst

hushållens efterfrågan

- ökat

marknadsinflytande - av statens och

omprövning kommunernas roll - ett ökat enskilt

ägande -

omvandling av hyresrätter till bostadsrätt och ägarlägenheter - av delar

försäljning av allmännyttans bostäder - till

nej statlig lånefinansiering av periodiskt underhåll - minskade

generella bostadssubventioner -

ränteavdragen ingen bostadssubvention - full för räntekostnader

avdragsrätt för bostad - minskad och

bygg- lånebyråkrati

- för

en helhetssyn stödet till barnfamiljerna -

ingen ny utrymmesnorm -

ingen styrning av lägenhetsstorlekar -

avveckling av bostadsanvisningslagen -

avveckling av lagar som styr den kommunala bostadsförmedlingen - vissa

bostadsbeskattningsfrågor, bl.a. ingen ny fastighets-

skatt

120 Reservationer och yttranden

Kerstin Ekman (fp) anför synpunkter i fonm av reservation beträffande:

- andra mål för

grundläggande bostadspolitiken, valfrihet,

trygghet och ekonomisk rättvisa för bostadskonsumenterna - ökat

marknadsinflytande - ökat enskilt framför allt bostadsrättsformen

ägande, genom - för att

möjligheter allmännyttiga företag sälja fastigheter bl.a. för att motverka ensidig sammansättning av bostadsområden

- av

prövning nytt hyressättningssystem - minskade bostadssubventioner

generella - ny finansieringsform - minskad

byggbyråkrati

- stöd till barnfamiljerna som inte är

konsumtionsstyrande -

ingen ny utrymmesnorm - av

avveckling bostadsanvisningslagen - förbättrad kommunal

kundservice, frivillig bostadsförmedling

utan styrmedel - nej till

ny fastighetsskatt - för den enskilde hyresgästen.

verkligt boinflytande

Kjell A.Mattsson (c) anför synpunkter i form av reservation beträffande:

- bostadsfinansieringssystem - mellan subventioner och ökat selektivt

avvägningen generella

stöd - mellan

jämförelserna upplåtelseformerna, speciellt amorteringskostnaderna för småhus

- utökat enskilt främjas till bostadsrätt

ägande genom övergång

och fortsatt småhusbyggande

- kommunernas i

engagemang bostadsförvaltning genom de

allmännyttiga bostadsföretagen - för samhällsekonomin av en ändrad utrymmesnorm

beräkningar - mellan och andra inom

samordning bostadsbidrag stödåtgärder

familjepolitiken samt behov av ändringar i skattesystem - inte skall vara ett instrument i

bostadsanvisningslagen

lägenhetsfördelning

Reservationer och yttranden 121

förmediingsverksamheten som en frivi11ig kommunai serviceverksamhet - ti11 en särskiid nej statiig fastighetsskatt som en dei av bostadsfinansieringssystemet - att möjiigheterna uppnå kostnadsneutraiitet med ändringar i skattesystemet

Ledamöternas särskiida yttranden

Tore Ciaeson (vpk) tar i sitt särskiida yttrande upp b1.a. föijande frågor:

- måien för bostadspoiitiken, bostadsbyggandets omfattning och inriktning boendekostnader, betainingsförmåga och det ojämiika boendet - samhäiiets bostadsstöd och en rättvisare fördeining

(omfördelning) av detta

aiimännyttiga bostadsföretagens ro11 och uppgifter i en sociait inriktad bostadspoiitik -

bostadsfinansiering och bostadsbeskattning

bostadsbidragens uppgift, omfattning och fördelning - social bostadspoiitik, utrymmes- och standardkrav, nya utrymmesnormer förmediing av bostäder, 1agstiftning och kontro11 - boendedemokrati och ökat hyresgästinfiytande bostadspoiitiska förbättringar i avvaktan på förslag och besiut från statsmakterna.

Rolf Dahiberg, Kerstin Ekman A. Mattsson och Kje11 har gemensamt avgivit ett särskiit yttrande angående utredningsarbetets uppiäggning.

Experternas yttranden

Särskiida yttranden har av Jan avgivits Bröms, Ingvar Frideil, Jan Kieiland, Mirja Torsten Kvaavik-Bartiey, Landgren, Pär Svanberg och Per Tornêe.

Sture Hoiimann, Karin Lund, Gunnar Rolf Lundberg, Trodin och Monika Wikman har i en skriveise motiverat att de ej avgivit något särskiit yttrande.

Direktiv 123

ÖVERSYN AV BOSTADSPOLITIKEN Dir. 1982:94

Beslut vid regeringssammanträde 1982-12-02

Chefen för bostadsdepartementet, statsrådet Gustafsson, anför.

Bakgrund

Sedan länge har målet för bostadspolitiken varit att alla människor skall ha tillgång till en sund, rymlig, och ändavälplanerad målsenligt utrustad bostad till rimligt pris. Detta grundläggande mål står givetvis fast. En precisering av målet måste dock ständigt göras mot bakgrund av ändrade förutsättningar och nya erfarenheter.

Resultaten från 1980 års folk- och visar att de bostadsräkning övergripande standardmålen för efterkrigstidens bostadspolitik i det närmaste har uppnåtts. Bostadsbristen har i allt väsentligt byggts bort. Den tekniska standarden på bostadsbeståndet har höjts så att huvuddelen av bostäderna i dag är moderna. Hushållens utrymmesstandard har förbättrats avsevärt. Mellan åren 1970 och 1980 minskade andelen omoderna och halvmoderna lägenheter från 22 till 7 % och andelen trångbodda hushåll från 16 till 4 %. Trots dessa förbättringar bor ännu ett betydande antal personer i omoderna lägenheter eller är trångbodda. Som trångbodda hushåll betecknas i folk-och bostadsräkningarna hushåll med mer än två boende per rum, kök och vardagsrum oräknade. Enpersonshushåll räknas aldrig som

trångbodda.

Samtidigt som bostadsstandarden har höjts väsentligt, allmänt sett, har skillnaderna i utrymmesstandard mellan olika hushåll inte minskat nämnvärt. Hushåll som har till det bor möjligheter betydligt rymligare än miniminivån enligt den nämnda utrymmesnormen. År 1980 gällde detta för två tredjedelar av alla hushåll med alla hushåll med mer än en person. alltså Utrynlnesnormen uttrycker inte de anspråk på utrymmesstandard, som är vanliga i Detta dag. förhållande kan också illustreras av att inga hushåll skulle behö- 1 statistisk mening om bostäderna var jämnt

vaor äaradtrångboddae a e.

Skillnaderna 1 storlek mellan lägenheter i småhus och 1 flerbostadshus har ökat under 1970-talet. Mellan åren 1970 och 1980 ökade andelen lägenheter om fyra rum och kök eller större från 51 till 69 % 1 småhus och från 11 till 12 % 1 flerbostadshus. Skillnader när det gäller lägenhetsstorlekar hänger också samman med stora olikheter i fråga om hustyper, yttre miljö, ålder etc. mellan olika delar av bostadsbeståndet. Dessa skillnader har dessutom ett direkt samband med besittningsform. Den som vill från en byta liten till en stor lägenhet eller omvänt måste ofta också söka sig till en annan hustyp och besittningsform. Från början av 1970talet har allsidighet i i olika bobefolkningssammansättningen stadsområden varit ett mål för bostadspolitiken. Bebyggelsestruk-

124 Direktiv

kan emeiiertid bara Nybyggandet har inte

turen påverkas iångsamt.

a11tid fått som skapar förutsättningar för en aiisien inriktning

dig hushåiissammansättning.

De ekonomiska förutsättningar som har gäiit för byggande och boen-

de har sjäivfaiiet påverkat bostadsstandardens fördeining. Jag inom oiika besittningsformer och avser då både prissättningen samhäiiets för att påverka boendekostnaderna. Utformning-

åtgärder

det individueiia bostadsstödet och en av bostadsfinansieringen, har en avgörande betydeise för boendekostnabostadsbeskattningen En betydande subventionering av boendekostnadernas utveckiing. derna sker f.n. såväi inom bostadspoiitikens som inom skattepoii-

därför, som bakgrund ti11 mina närmare rikttikens ram. Jag vi11 i det redovisa den huvudsakiiga uppbyggnaden av iinjer föijande,

nuvarande subventionssystem.

dominerande subventionsformerna är bostadsbidrag De beioppsmässigt samt skatteminskning på grund av underskottsavdrag och räntebidrag Subventionerna har stor betydeise, särskiit för för egnahemsägare. hushåii nyförvärvade hus. De oiika subventionsfori nyare eiier inte för a11a hushåii. Såiunda är merna har dock samma betydeise reiativt sett, större för hushåii ned t.ex. skatteminskningen, än för övriga hushåii. Den besiutade inkomstskattehöga inkomster kommer dock att dessa skattefördeiar för hushåii reformen begränsa

med höga marginaiskatter.

är en dei av det statiiga bostadsiånesystemet. Stor- Räntebidragen bestäms i princip av skiiinaden meiian å ena ieken på bidragen räntekostnaden för botteniån och bostadsiån och sidan den faktiska å andra sidan en garanterad ränta beräknad på ursprungiiga beiopp

iån. räntesatsen för det första året av av dessa Den garanterade iånetiden - den iägsta garanterade räntan - är f. n. 3,0 % för

och bostadsrättshus och 5,5 % för egnahem. Den garanterade hyresvisst sätt för varje föijande år. räntan skaii höjas på

Det individueiia bostadsstödet är tiii skiiinad mot räntebidragen

Stödet i fyra oiika former: statiiga bostadsinkomstprövat. utgår bidra ti11 barnfamiijer (SBB), statskommunaia bostadsbidrag kommunait tili foikpension (KBT) och kommu- (SKBBå, bostadstiiiägg ti11 (KBH). Det statiiga bostadsna1a handikappade bestäms av inkomst och barnantai. Kommunen bidraget bostadstiiiägg p grundvai

om den viii införa övriga typer av bostadsbidrag och boavgör Kommunen får statsbidrag ti11 SKBB och KBT, om de stadstiilägg. iämnas eniigt vissa regier.

Subventionerna inom skattesystemets ram uppkommer i huvudsak genom

att dra av ränteutgifter för fastigegnahemsägares möjiigheter beräknade intäkten för ett eget hetsiån. Om den schabionmässigt får det uppkomna underskottet dras av hem är mindre än avdragen, från inkomster vid inkomstbeskattningen. Ett skattemässigt övriga överskott av fastigheten iäggs tiii den övriga inkomsten.

1979 redovisades riksrevisionsverkets taxe- För inkomståret eniigt undersökning skattemässigt överskott av fastigheringsstatistiska ten för ca 500 000 personer, medan antaiet personer med underskott

Direktiv 125

uppgick till ca 1 100 000. Totalt redovisades överskott på ca 0,6 miljarder kr. och underskott på 10,5 miljarder kr. Överskotten medförde ökade skatteinkomster för staten och kommunerna på ca 0,1 miljarder, medan underskotten innebar ett skattebortfall på ca 6,4 miljarder kr. Nettoeffekten för staten och kommunerna blev således ett skattebortfall på ca 6,3 miljarder kr. Det bör tilläggas att detta belopp inte är något entydigt mått på subventioneringen av bostäder inom skattesystemets ram. En del lån som är upptagna med bostadsfastighet som säkerhet avser andra ändamål än bostadskonsumtion. Å andra sidan kan underskott, som egentligen härrör från bostadsinnehav, redovisas i förvärvskällan kapital. Så är t.ex. fallet för bostadsrättshavare med egna lån för sin bostad. I fråga om egnahem sker i vissa fall en uppdelning av äganderätten och ansvaret för skulderna mellan familjemedlemmar som syftar till att redovisa underskott i förvärvskällan kapital.

De totala subventionerna via bostads- och räntebidragssystemen och skattebortfallet för småhusägare ökar snabbt. De uppgick år 1981 till ca 25 miljarder kr. Av detta avsåg ca 7,2 miljarder kr. räntebidrag, ca 6,0 miljarder kr. bostadsbidrag och bostadstillägg och ca 11,5 miljarder kr. skattesubventioner (nettoeffekten). Småhusägarnas andel av räntebidragen och av bostadsbidragen till barnfamiljer var 36 resp. 37 %. År 1975 up gick de totala subventionerna till ca 8,1 miljarder kr. På sex år ökade sålunda subventionerna med ca 200 %. I rea1a termer innebär det en ökning med ca 70 %.

Om nuvarande ränteläge skulle bestå de närmaste åren kommer både räntebidragen och skattesubventionerna att fortsätta att öka totalt sett trots olika, redan beslutade begränsningsåtgärder, t.ex. i fråga om underskottsavdragens skatteeffekter. Enligt vad dåvarande chefen för bostadsdepartementet redovisade våren 1982 (prop. 1981/82:124 bil. 1, s. 34) beräknas räntebidragen uppgå till 13,3 miljarder kr. och skattesubventionerna till egnahemsägare till 13,4 miljarder kr. för år 1985.

Ändringar av ränteläget behöver inte omedelbart påverka utvecklingen av räntebidragen och skattesubventionerna. Vid t.ex. en allmän sänkning av ränteläget minskar inte subventionerna i motsvarande mån. Det beror på att räntorna för en stor del av lånen på bostadsmarknaden i allmänhet binds för fem år. Räntorna på lån som upptagits eller konverterats i ett högt ränteläge förblir därför höga i fem år. Omvänt slår en höjning av ränteläget inte igenom omedelbart. F.n. ökar kostnaderna för räntebidrag med ca 2,2 miljarder kr. för varje ny årgång av hus. Av detta belopp är ca 0,5 miljarder ett engångsbelopp som avser tiden mellan husets färdigställande och bostadslånets utbetalning. För tidigare årgångar leder konverteringar av lån för ökade kostnader för räntebidrag med ca 250 milj. kr., medan de normala årliga höjningarna av den garanterade räntan minskar kostnaderna med ca 570 milj. kr. De beslutade extra höjningarna av den garanterade räntenivån till vissa äldre bostadshus minskar f.n. kostnaderna för räntebidrag med ca 930 milj. kr. per år.

126 Direktiv

Mellan åren 1975 och 1981 skedde en markant förskjutning mellan de olika subventionsformerna. År 1975 var bostadsbidragen den största subventionsformen och svarade då för knappt hälften av de totala subventionerna. Sex år senare, dvs. år 1981, var andelen knappt en fjärdedel. Under samma period ökade skattesubventionernas andel från en tredjedel till knappt hälften av de totala subven-

ungefär tionerna, medan räntebidragen ökade från knappt en fjärdedel till drygt en fjärdedel av subventionerna. Andelen inte behovsprövade subventioner har alltså ökat starkt.

Riksdagen har vid flera tillfällen under senare år behandlat bl.a. subventionsutvecklingen i bostadssektorn och bristande kostnadsneutralitet mellan olika besittningsformer. Riksdagen har därvid har därvid konstaterat att de förutsättningar på vilka 1974 års bostadspolitiska beslut grundades har förändrats.

Utgångspunkter för en översyn av bostadspolitiken

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag att en allmän

bör göras av bostadspolitiken. Denna översyn bör även översyn omfatta skattepolitiken i den del den berör bostadsförsörjningen. Efter samråd med chefen för budgetdepartementet förordar jag att en särskild kommitté med parlamentarisk sammansättning tillkallas för att närmare överväga inriktningen av bostadspolitiken inför 1980-talets senare del. Kommittén bör också göra en samlad bedömning av förutsättningarna för bostadsförsörjningen på 1990-talet och överväga medlen för kommunernas bostadsförsörjningsåtgärder.

Jag redovisade nyss att den reala ökningen av bostadssubventionerna har varit mycket kraftig under de senaste åren. En fortsatt real ökning av subventionerna är inte samhällsekonomiskt godtagbar och inte heller bostadspolitiskt önskvärd. Delar av subventionerna

nu främst subventionerna - bidrar - jag tänker på de generella till en bostadsstandard som är så hög att den inte bör stödjas ytterligare framför annan konsumtion. Enligt min mening är det ett grundläggande problem, att utvecklingen av bostadssubventionerna inte har styrts av bostadspolitiska mål inom ramen för givna samhällsekonomiska resurser. Kommitténs huvuduppgift bör vara att överväga sådana åtgärder som åter ger bostadspolitiken en social inriktning.

anförde i inledningen står de grundläggande målen för Som jag

fast. De behöver dock preciseras med hänsyn till bostadspolitiken bl.a. bostadsförsörjningsläget, samhällets ekonomiska resurser och de erfarenheter som hittills har vunnits av bostadspolitikens genomförande i samhället som helhet och i kommunerna.

Ett grundläggande mål för den framtida bostadspolitiken bör vara att främja ett jämlikt och integrerat boende. Det innebär i första hand att varje hushåll bör ha ekonomiska möjligheter att uppnå en tillräckligt god standard när det gäller utrustning, utrymme och yttre miljö, oavsett besittningsform. Till god standard hör också tillgången till gemensamhetslokaler och social och kommersiell service. Vidare bör lägenhetssammansättningen inom olika besittningsformer och bostadsområden vara varierad för att ge förutsätt-

Direktiv 127

ningar för en allsidig hushållssammansättning. Boendet har en central roll för möjligheterna att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män.

Målet att främja ett jämlikt och integrerat boende måste uppnås i en radikalt annorlunda bostadsförsörjningssituation än vi tidigare har mött. Under miljonprogrammet åren 1965-1974 byggdes en miljon nya lägenheter samtidigt som ca 300 000 lägenheter försvann ur beståndet. Den årliga nettoökningen av bostadsbeståndet under

var alltså ca 70 000 lägenheter. Denna nettoökmiljongrogranmetning l g väl i takt med hushållsbildningen och den inrikes omflyttningen. Den årliga nettoökningen åren 1975-1979 var 34 000 lägenheter. 0ckså detta tal svarade i stort sett mot hushållsbil-

Under resten av 1980-talet finns det anlednin att tro dningen. bl.a. på grund av att befolkningen i hushållsbildande åldrar inte kommer att öka i samma takt - att av

som tidigare nettoökningen bostadsbeståndet blir ännu mindre.

Den svaga befolkningstillväxten i kombination med förhållandet att bristen på bostäder i stora delar av landet är hävd innebär att bostadspolitikens medel, i det perspektiv som nu är aktuellt, i huvudsak måste inriktas på bostädernas fördelning, förvaltning och förnyelse för att det mål jag har angett skall kunna förverkligas. Systemen för bl.a. planering och finansiering samt utformningen av det statliga stödet måste anpassas till den nya situationen. Tyngdpunkten måste förskjutas från n byggnad till åtgärder inom ramen för det befintliga bostadsbest ndet, från bostadsbyggnadspolitik till bostadsförsörjningspolitik.

också på kommunerna kommer det att ställas nya krav. Frågorna om bostadsbeståndets fördelning, förvaltning och förnyelse är från kommunal synpunkt beroende av varandra och måste behandlas i ett områdes- eller stadsdelsperspektiv. Jag återkommer senare till frågan om medlen för kommunernas bostadsförsörjningspolitik.

av bostadsbeståndet mellan hushållen är i hög grad

Fördelningen

beroende av statliga åtgärder för att utjämna boendekostnaderna mellan olika hushåll, besittningsformer och bostäder av olika ålder. När bostadsfinansieringen ändrades år 1974 var det en allmän utgångspunkt att boendekostnaderna borde ligga på en sådan nivå att det blev möjligt för en genomsnittsfamilj att betala priset för en modernt utrustad och rymlig bostad. Dessutom framhölls att likvärdiga bostäder borde betinga likartade priser på bostadsmarknaden oavsett besittningsform m.m. och att skillnaden i pris mellan bostäder av olika ålder inte borde vara större än vad som svarar mot skillnaden i bruksvärde. Som en ytterligare utgångspunkt angavs att finansieringssystemet skulle motverka den förmögenhetsomfördelning till förmån för fastighetsägare som uppstår genom inflationen. Vidare angavs att de bostadspolitiska åtgärderna framför allt borde sikta till att stärka de svagare gruppernas ställning och att synen på bostaden som en social rättighet inte kunde gälla mer än upp till en viss standardnivå.

128 Direktiv

Eniigt min mening finns det inte aniedning att ändra de utgångspunkter för de bostadspoiitiska stödsystemen som iades fast år 1974. Fördeiningseffekterna av pris- och stödsystemen, som de har utveckiats under senare år, kan däremot i hög grad ifrågasättas. Med hänsyn tili detta och till b1.a. det statsfinansieiia iäget och den förväntade ekonomiska utveckiingen de närmaste åren, finns det aniedning att i ökad utsträckning koncentrera samhäiiets stöd ti11 de boendegrupper som har bostadsstandard. I fiertaiet

iåg

sådana fa11 är det fråga om hushaii som i förhåiiande ti11 sin försörjningsbörda har Iåga inkomster. Stödet bör också i större utsträckning koncentreras så att det ger de boende en god grundstandard i fråga om den inre och den yttre boendemiijön. Stödet för bostadskonsumtion som avser bostadsstandard över denna nivå kan däremot behöva begränsas. En central uppgift för bostadspoiitiken b1ir aiitså att medverka ti11 att bostadsbeståndet i större utsträckning än hittiiis fördeias tiii hushåiien efter deras behov.

För boendekostnadsnivån i bostadsproduktionen speiar avvägningen me11an genereiit och behovsprövat stöd en viktig ro11. Denna avvägning måste sjäivfaiiet göras mot bakgrund av ändrade förutsättningar i fråga om hushåiisinkomster, beskattningsregier och o1ika stödformer ti11 hushåiien såväi inom som utanför bostadspoiitiken. Hänsyn bör också tas ti11 både skäiiga bostadsbehov och rimiiga stödmöjiigheter från samhäiiets sida.

Som jag har nämnt tidigare bör bostadspoiitiken främja ett jämiikt och integrerat boende. Strävandena att uppnå en större biandning av hushåii i oiika åidrar och med olika ekonomiska förutsättningar i aiia bostadsområden motverkas b1.a. av skiiinader i ekonomiskt hänseende meiian Prissystem, subventioner och subventionernas effekter besittningsformerna. p priserna har stor betydeise i sammanhanget. En utgån spunkt bör därför vara att subventionssystemen ska11 utformas så att kostnaderna för boendet, så iångt det är möjii t, biir oberoende av besittningsform. Subventionernas effekter p förmögenhetsbildningen bör uppmärksammas särskiit.

Även förvaitnin en av våra bostäder bör främja ett jämiikt och integrerat Boenåe. F1erta1et förvaitningsfrå or iigger dock inom kommunens eiier fastighetsägarens ansvarsområde och påverkas endast i ringa grad av genere11a statiiga åtgärder. Jag återkommer senare ti11 frågan om kommunernas ro11 i bostadspoiitiken. I vissa avseenden behöver dock förutsättningarna för förvaitningen övervägas på ett genereiit plan.

En sådan fråga är boinfiytandet för hyresgäster. En viktig utgångspunkt i detta sammanhang är att infiytandet bör grundas på boendet och inte på ä andet. Inga besiut i fråga om boendet bör fattas på iängre avstånd från den enskiide än vad som är nödvändigt. En annan viktig utgångspunkt är att beslut som rör de boendes förhåiianden i största möjliga utsträckning bör fattas av dem som berörs av besiuten. Boinfiytandet i hyreshus har ett egenvärde. Eniigt min mening bör bostadspoiitiken skapa förutsättningar för samverkan me11an de boende också för att stödja uppbyggnaden

sou 1984:34 Direktiv 129

av sociala nätverk och för att anpassa resurserna i förvaltningen till de boendes krav.

När det gäller boinflytandet för hyresgäster har försöksverksamhet med olika inslag startats i ett antal kommuner inom ramen för det boinflytandeavtal som har slutits mellan Hyresgästernas Riksförbund och Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, SABO. Det är viktigt att boinflytandet också utvecklas för de hyresgäster som bor i privata hyreshus. Den fortsatta utvecklingen av boinflytandet bör ske med beaktande av de erfarenheter som görs av nu pågående och planerad försöksverksamhet. Enligt min mening är det i första hand en uppgift för parterna på hyresmarknaden att genom avtal utveckla boinflytandet även över förvaltningen av olika bostadsområden. I samband därmed bör det övervägas om ytterligare samhällsinsatser är nödvändiga för att främja utvecklingen. I detta sammanhang bör även beaktas vad riksdagen har anfört om kooperativ förvaltning av hyreshus (LU 1980/81:8, rskr 138).

Vissa generella överväganden bör göras även i fråga om de allmännyttiga bostadsföretagen. Enligt min mening har de allmännyttiga bostadsföretagen en central roll i den sociala bostadspolitiken. Dessa företag är en grundläggande förutsättning för en bostadspolitik, som inte accepterar medveten segregation som ett medel för att klara utsatta ruppers bostadförsörjning. De allmännyttiga bostadsföretagen maste även framdeles svara för en stor andel av bostadsbeståndet i tätorterna om de skall kunna erbjuda ett bra boende för alla. Jag återkommer senare till frågan om lägenhetsfördelningen inom de allmännyttiga bostadsföretagen.

Om de allmännyttiga företagen även fortsättningsvis skall kunna behålla sin centrala roll i den sociala bostadspolitiken behöver de utvecklas. De allmännyttiga bostadsföretagen och hyresgäströrelsen har, som jag redan nämnt, ett gemensamt ansvar att utveckla hyresgästinflytandet. I andra delar ligger utvecklingsansvaret helt på företagen, t.ex. när det gäller kunskapsutveckling, organisation och ekonomi. Men det krävs också att företagen har ekonomiska resurser som svarar mot deras roll i bostadsförsörjningen. Av vad jag har sagt tidigare framgår att bostadsstödet bör utformas så att hyresrätten inte behandlas sämre än andra besittningsformer. Dessutom bör det övervägas om det behövs särskilda åtgärder för att trygga de allmännyttiga bostadsföretagens roll i den sociala bostadspolitiken. Frågan om outhyrda lägenheter, som berör framför allt de allmännyttiga bostadsföretagen, kommer dock att beredas i särskild ordning.

Även av bostadsbeståndet bör utgå från målet om ett

förnyelsen

jämlikt och integrerat boende. De sociala aspekterna på bostadsförnyelsen bör framdeles prioriteras. En förnyelseverksamhet på bostadssociala grunder bör innebära att bostadsutbudet bättre anpassas till hushållens behov och efterfrågan och att förutsättningarna att uppnå en mer allsidig hushållsammansättning förbättras.

Enligt regeringsförklaringen kommer ett särskilt program för reparationer, ombyggnader och tillbyggnader inom bostadsbeståndet att

Direktiv 130

utarbetas. Detta program måste delvis utarbetas i särskild ordning bl.a. med beaktande av de krav som finns på samordning mellan

och reparationer och ombyggnader i

energihushållningsåtgärder

Bostadssociala överväganden och en samlad bedömning av övrigt.

i bostadssektorn bör dock, som jag återkommer byggnadsbehoven till, ha en central betydelse för programmets slutliga utformning.

Från bostadssocial är barnens levnadsvillkor viktiga att

synpunkt beakta vid förnyelsen av bostadsbeståndet. Barnen är under sina första år i mycket stort behov av omvårdnad och tillsyn. Det är under denna period grunden läggs för deras uppväxt till vuxna och självständiga individer, som i samarbete med andra skall forma nya

samhället och arbetslivet. Detta ställer särskilda generationer, krav på utformningen av barnens miljö. Det innebär att boendet utöver att fysiskt skydd för barnen under dessa första

ge ett gott

år, också måste bidra till att skapa förutsättningar för känsliga

personlighetsutveckling. Detta innebär, såvitt avser en positiv

inom att bostäder, barnstugor, andra åtgärder bostadspolitiken,

och den yttre miljön måste utformas så att kompletteringsutrymmen

bidrar till att skapa trygghet och säkerhet och att ge stimudeans.

En annan fråga i detta sammanhang är de äldres boende.

viktig

min bör samhället så långt det är möjligt trygga de Enligt mening äldres att bo kvar inom bostadsområdet. Detta förut-

möjligheter sätter att bostadsförvaltningen beaktar de äldres särskilda krav

boendet. Det krävs också resurser för att anpassa både bostäder

på

och yttre miljö till de äldres krav.

Jag vill i detta sammanhang också peka på att lägenhetsfördelningen har allvarligare sociala konsekvenser i flerbostadshusområden än i småhusområden. Unga hushåll i små lägenheter i flerbostadshus måste ofta flytta till ett annat bostadsområde för att utrymmeskraven skall kunna när hushållen växer. Det är därför

tillgodoses önskvärt att tillföra större lägenheter i främst det allmännyttiga

för att minska rörligheten och skapa förutsätt-

hyreshusbeståndet

för social stabilitet i vissa områden. Samtidigt får inte ningar de bostadssociala förändringskraven leda till att bostadsutbudet kommer i obalans med den hushållsstruktur vi har anledning att räkna med. Jag återkommer senare till frågan om befolkningsfaktorernas roll vid en total bedömning av bostadsbehov och bostadsef-

terfrågan inför 1990-talet.

För förnyelseverksamheten gäller särskilda investeringsförutsättningar. Vissa av de hus som skall byggas om ger i dag en positiv

för sina ägare. Avkastningen efter ombyggnad kan däreavkastning mot bli negativ under de första åren. En förnyelse gen0m_ombyggnad behöver alltså inte ligga i fastighetsägarens intresse. Även för-

kan motverkas av hyresnivån i det berörda nyelse genom nybyggnad området. som är direkt relaterad till hyrorna i

En nybyggnadshyra äldre hus kan medföra stora underskott för nybyggnaden. En grund-

förutsättning för att bostadsförnyelsen skall få en önskläggande värd är därför att skäliga avkastningskrav kan tillgo-

omfattning doses.

sou 1984:34 Direktiv m

I detta sammanhang vill jag även beröra frågan om åtgärder som avser att öka tillgängligheten i bostadsbyggnader. Enligt min mening är det angeläget att bostadsbeståndet uppfyller högt ställda krav på tillgänglighet. Vid nybyggnad leder inte dagens tillgänglighetskrav till några negativa effekter i fråga om t.ex. utformning av utrymmen eller kostnadsbelastning för de boende. Tillgänglighetskraven vid ombyggnad bör utformas så att de inte leder till samhällsekonomiskt orimliga kostnader eller till att ombyggnader som är önskvärda av andra skäl förhindras eller försvåras avsevärt. Däremot är det väsentligt att ett område som helhet har en rimlig grad av tillgänglighet och utformas så att t.ex. de äldres kvarboende inom området inte hotas. Stadsförnyelsekommittên (Bo 1979:04) har lämnat vissa förslag om krav på tillgänglighetsskapande åtgärder vid ombyggnad och om hur sådana åtgärder skall finansieras. Enligt min mening bör frågan om tillgänglighetskrav och kostnadsansvaret för dem övervägas i ett vidare perspektiv. Det finns bl.a. skäl att pröva om åtgärder för att öka tillgängligheten bör åstadkommas utan samband med ombyggnadsåtgärder i övrigt och avvägas med hänsyn till förhållandena i bostadsområdet som helhet. Vidare bör t.ex. kostnaderna för tillgängligheten vägas mot de sociala vinsterna och mot de besparingar som görs i kommuner och landsting när tillgängligheten förbättras.

Frågorna om barnens och de äldres boende och om en ökad tillgänglighet berör i första hand redan byggda bostäder och sedan länge exploaterade områden. Det handlar här om att medvetet rikta in arbetet på att successivt förändra och förbättra ett ofta i övrigt väl fungerande fastighetsbestånd. Ansvaret för att bostadsförsörjningen anpassas till de långsiktiga behoven vilar på kommunerna. Kommunerna måste ha tillgång till sådana resurer för planering och sådana medel för genomförandet som säkrar att de mål som kommunen har ställt upp kan förverkligas. Kommunerna bör ges möjligheter att rikta in en sådan omvandlingsprocess så att den omfattar ut-

i sammanhållna bostadsområden. Jag återkommer senare tillvecklingenfr gan om kommunernas roll i förnyelseverksamheten.

Inriktningen på kommittêns arbete i fråga om den statliga

bostadspolitiken

Mot bakgrund av vad jag har anfört bör kommitténs arbete i fråga om den statliga bostadspolitiken inriktas på följande frågor.

1. En övergripande översyn av systemen för bostadsstöd, dvs.

bostadsbidrag, räntebidrag, bostadsbeskattning och avgifter med utgångspunkten att trygga en god grundstandard och främja ett jämlikt och integrerat boende.

2. En övergripande översyn av bostadsstödet och av finansierings-

villkoren i allmänhet, med utgångspunkten att skapa neutralitet

mellan boendet i olika besittningsformer, både i fråga om lö-

pande kostnader och förmögenhetsbildning, och att utjämna kost-

nader för bostäder av olika ålder.

Direktiv sou 1984:34 132

3. En översyn av förutsättningarna för hyresgästinf1ytande, med att parter genom avta1 bör styra utgångspunkten hyresmarknadens utveckiingen av hyresgästinflytandet.

4. av för de a11männyttiga bostadsfö- En översyn förutsättningarna verksamhet, med att deras ro11 i den

retagens utgångspunkten

socia1a bostadsförsörjningen ska11 tryggas.

5. av de ekonomiska förutsättningarna vid bostadsförny- En översyn eise särskilt i fråga om kompiettering av den yttre miljön, i fierbostadshusområden, a11männa 1ägenhetssammansättningen och tiiigängiighetskrav m.m. vid investeringsförutsättningar ombyggnad.

En a11män för dessa överväganden bör vara att samhäi-

utgångspukt

lets stöd ti11 de boende inte kan öka rea1t sett. Försiag ti11 ökade bör föijas av försiag ti11 omprioriteringar inom åtaganden verksamhetsområdet.

Närmare för översynen av bostadsstöd och finansie-

utgångspunkter

ringsvi11koren i a11mänhet

Kommitténs att en övergripande översyn av stödet ti11 uppgift göra boendet berör arbetsfäitet för ett fTerta1 offent1iga utredningar som har avsiutats e11er inom en reiativt snar framtid kommer att avsiuta sitt arbete. Jag tänker då särskiit på rea1beskattningsut- (B 1978:07), byggprisutredningen (Bo 1980:01), underredningen

(Bo 1978:05) och bostadsbidragskommittén (Bo

håiisfondsutredningen 1980:01). Dessa bör beaktas i kommitténs arbete. utredningar

för kommittén bör i det sammanhanget vara att En viktig uppgift undersöka effektiviteten i de nuvarande subventionsformerna. Kommittén bör be1ysa sambanden me11an hushåiistyp, inkomst, förmögenhet, bostadskostnad och subventioner samt bostadens besittningsform, storiek och åider.

När det om förde1ningen av kapitaiutgifter me11an

gä11er frågan

bostäder av o1ika åider och kostnadsneutraiitet meiian o1ika beär realbeskattningsutredningens arbete av visst sittningsformer intresse. Det har ti11 att finna metoder att motverka insyftat f1ationens effekter på b1.a. bostadssektorn och att negativa rättvisa me11an oiika av boende. Kommittén bör, med grupper i reaibeskattningsutredningens försiag och med beaktskagautg ngspunkt

ande av försiaget, göra en prövning av vad remissynpunkterna på rea) beskattning och finansiering sku11e innebära för möjiigheterna att de bostadspoiitiska måien. Aven en de1vis genomförd

uppnå

real beskattning och finansiering bör därvid prövas.

bör vara oförhindrad att ta upp även andra Kommittén sjä1vfa11et mede1 e11er av mede1 med samma syfte. Jag vi11 i det samsystem erinra om de tankar form av avgiftssystem i manhanget på någon boendet som har framförts. Det sku11e b1.a. innebära att de subsom samhäiiet måste beta1a för nybyggda och nyare bostäventioner der sku11e återbetaias senare under bostädernas iivsiängd. Kommittén bör vidare vara oförhindrad att överväga om kommunerna

Direktiv 133

skall få möjligheter att differentiera t.ex. garantibeskattningen med hänsyn till lägesfördelar.

När det gäller räntebidragssystemet bör kommittén pröva behovet av ändrade garanterade räntor och Kommittén bör upptrappningsregler. vara oförhindrad att pröva även mer grundläggande modifieringar av systemet.

I fråga om bostadsbidragen har nyligen, som jag tidigare nämnde, en översyn gjorts av bidragen till barnfamiljer m.fl. övers nen

har gjorts av bostadsbidragskommittén. En grundläggande utg ngspunkt för översynen har varit att det som föreslås ersätta system det nuvarande skall kunna vid såväl oförändrad som ökande fungera eller minskande bidragsgivning. Någon ny översyn av bostadsbi-

dragssystemet torde därför inte behövas. Kommitténs bör i uppgift första hand vara att belysa avvägningen mellan och bostadsbidragen övriga subventionsformer.

Av vikt vid avvägningen är, som jag har nämnt att tidigare, det bostadspolitiska stödet i första hand skall avse en god rundstandard i boendet. Det förutsätter bl.a. en samordnad det stöd syn p som riktas till hushållen och det stöd som riktas till bostäderna som sådana.

Kommittén bör även belysa olika alternativ att minska samhällssub-

ventionerna till bostadssektorn. Vid av de olika alterprövningen nativen bör därvid även beskattningsgraden inom sektorn beaktas.

En möjlighet att minska samhällets nettokostnad är, redan som jag har nämnt, att öka samhällets inkomster via bostadsbeskattning och avgifter. Kommittén bör också pröva mellan den avvägningen löpande beskattningen och

realisationsvinstbeskattningen.

Jag återkommer senare till vissa särskilda som kom-

skattefrågor,

mittén bör överväga.

Bostadsbehov och bostadsefterfrågan inför 1990-talet

En central fråga i den politiska debatten under senare år har varit vilket bostadsbehov och vilken vi har

bostadsefterfrågan

anledning att räkna med i framtiden. Denna har fråga uppmärksammats inte bara i den bostadspolitiska debatten utan också i ett

vidare sammanhang, nämligen i diskussionerna om bostadsbyggandets roll i samhällsekonomin och för sysselsättningen.

Den antalsmässiga bristen på bostäder har upphört i de flesta or-

ter. Bostadsmarknaden uppvisar dock i bild. I dag en splittrad många orter är ett överskott på bostäder det dominerande problemet för både fastighetsägare och kommuner. I det största antalet orter

är bostadsmarknaden relativt balanserad. Vissa orter med högskolor har särskilda problem. I vissa orter finns det redan eller finns det risk för en bostadsbrist. I dessa orter drabbas människor

på

samma sätt som när bostadsbristen var allmän. kan inte Ungdomar flytta från föräldrahemmet, försvåras familjebildningen samtidigt som skilsmässor blir onödigt påfrestande. av so- Rehabilitering cialt handikappade och utflyttning från institutioner är beroende

134 Direktiv

bostäder finns Det förhållandet att av att lämpliga tillgängliga. allmänt sett är relativt balanserad, hindrar bostadsmarknaden inte att det finns bristproblem på vissa orter således betydande

eller för vissa hushållsgrupper.

För del anser jag att sociala och bostadspolitiska utgångsegen bör vara för bedömningen av bostadsbehoven. punkter avgörande Detta särskilt på längre sikt. Den samlade byggproduktionen gäller - - och reparationer svarar i bostadssektorn nybyggnad, ombyggnad för närmare 40 % av den tota1a byggproduktionen. Det emellertid i bostadssektorn är innebär att den framtida byggnadsverksamheten inte bara från utgångspunkter utan av betydelse bostadspolitiska även i ett samhällsekonomiskt och sysselsättningspolitiskt per-

spektiv.

bör därför försöka bedöma de framtida behov av ny-och Kommittén m.m. i bostadssektorn som följer av ombyggnader, reparationer omflyttning samt relativbefolkningsutveckling, hushållsbildning, och och mot bakgrund av kommitténs pris- realinkomstutveckling inriktning. En utgångspunkt för överväganden om bostadspolitikens bör vara om både bostadsbehoven och dessa bedömnin ar de prognoser under senare år. Jag tänker då bostadsefterfr gan som har gjorts utförts inom bostadsstyrelsen och inom bl.a. på det arbete som har som under året har redovisat en rapport (SIND statens industriverk för Vidare bör kommittén sam- 1982:4) om prognossystem byggandet. när det att ta fram arbeta med nästa långtidsutredning gäller för dessa Jag vill emellertid också ange underlag bedömningar. för kommitténs arbete i denna del.

några allmänna utgångspunkter

till den bild som bo- En utgångspunkt bör, med hänsyn splittrade i olika delar av landet, vara att bedömstadsmarknaden uppvisar som måste göras utifrån de skilningar av såväl behov efterfrågan som råder. Det är enligt da lokala och regionala förutsättningar som ofta har varit fallet, göra såmin mening inte lämpligt att, som om hela landet var en enda bostadsmarknad dana bedömningar

eller ett enda bostadsförsörjningsområde.

bör vara att olika hushållsgruppers behov En annan ut ångspunkt bör bedömas mer differentierat än vad som hittills och efterfr gan för ändringar i inkomster och prihar skett. Också känsligheten som är av central vid bedömningar av bostadsefterser, betydelse torde variera avsevärt mellan olika hushåll.

frågan,

bör vara att bostadsbehov och bostadsefter-

En tredje utgångspunkt

såväl som ombyggnad och att frågan kan tillgodoses genom nybyggnad de båda formerna har ett inbördes samband. En ombyggnadsverksam-

bostadspolitiska skäl, kan het, som är motiverad av övergripande av små lägenheter. Om det ofta vara förenad med sammanslagning minskar i orten uppkommer det således totala antalet lägenheter förutsatt att det inte redan tidigare behov av nya lägenheter

finns ett överskott på lägenheter.

Direktiv

Ansvarsfördeining meiian stat och kommun

Ansvaret i bostadspolitiken deias meiian staten och kommunerna. Staten svarar b1.a. för sådana ekonomisk-poiitiska åtgärder som behövs för att garantera det nödvändiga byggandet och för att begränsa boendekostnaderna. Kommunerna svarar i huvudsak för bostadspoiitikens genomförande. Deivis bygger kommunernas handiande på iagstiftning, som ger kommunen möjiigheter att föra en aktiv bostadspolitik. Hur dessa möjligheter utnyttjas är beroende av kommunaia besiut.

Eniigt min mening bör den grundiäggande ansvarsfördeiningen i bostadspoiitiken me11an stat och kommun behåiias. I ett avseende bör dock kommittén överväga vissa ändringar. Jag tänker på den ekonomiska ansvarsfördeiningen i fråga om bostadsförsörjningen meiian staten och kommunerna. Staten har sedan iång tid ti11baka det he1t dominerande ekonomiska ansvaret för t.ex. bostadsiångivning, räntebidrag, m.m. Kommunernas handiingsutrymme i fråga om användningen av statiiga medei är många gånger mycket begränsat. Det beror b1.a. på detaijerade statiiga iåne- och

bidragsregier.

Sedan mitten av 1970-taiet har dock vissa skett i detta

ändringar avseende. Jag vi11 b1.a. erinra om de regier som ti11kom i mitten av 1970-talet i fråga om kreditriskprövningen vid

statiig beiåning

av småhus. Före år 1975 gjordes kreditriskprövningen av staten, dvs. iänsbostadsnämnderna. Denna ordning utsattes efter hand för en omfattande kritik viiket iedde ti11 att kreditriskprövningen iades över på kommunerna. Kommunerna fick gentemot staten svara för en viss dei av eventueii föriust på statsiånet. min

En1igt mening har denna ordning fun erat väl. Kommittén bör om

överväga den statiiga styrningen ocks i andra avseenden kan ersättas av ett ökat kommunait ansvar.

Kommunernas roii

Som jag har nämnt tidigare handiar den framtida bostadspolitiken 1 hög grad om bostadsbeståndets fördeining, förvaitning och förn eise. Det iigger inom kommunens och fastighetsägarnas ansvarsomr de att åstadkomma sociait och fysiskt fungerande bostadsmiijöer. Den nya bostadsförsörjningssituationen kräver inte bara nya arbetsformer i kommunerna och nya samverkansformer me11an oiika intressenter i den kommunaia bostadsförsörjningen. Eniigt min mening kan det också krävas att kommunernas infiytande över bostadsförsörjningen stärks också i andra avseenden än det ekonomiska sammanhang som jag nyss berörde.

Om bostadsområdena ska11 få en a11sidig befoikningssammansättning samtidigt som iägenheterna förmedias ti11 hushå11en efter behov är det nödvändigt att kommunerna har ett starkt infiytande över bostädernas fördeining i kommunen. Kommittén bör studera kommunernas erfarenheter b1.a. av bostadsanvisningsiagen (1980:94) och överväga de ytteriigare åtgärder som kan vara nödvändiga för att kommunen ska11 få tiilgång tili de iägenheter som behövs för att

uppnå

önskvärd variation i hushåiisammansättningen inom oiika områden.

136 Direktiv

När det gäller förnyelsen av bostadsbeståndet påverkas kommunernas roll också av plan- och byggnadslagstiftningen. Stadsmiljön som helhet och de överväganden som i övrigt görs i program och p1aner behöver samordnas med åtgärder som berör enskilda byggnader. Om

skall få den vidare innebörden är det nödvändigt att förnyelsen kommunerna har möjligheter att utveckla mål och arbetsmetoder som svarar mot de lokala förhållandena och de politiska ambitionerna. Det är min mening naturligt att det är konmunen som formu-

enligt lerar de krav i fråga om förnyelsearbetets inriktning och kvalitet som samhället söker hävda. Kommunerna måste därvid ha möjligheter att differentiera kraven efter skilda byggnaders förutsättnin ar och efter vilka behov som är eftersatta inom det enskilda omr det. Detta förutsätter att de regelsystem som staten ställer upp, vare

det för byggandet eller villkoren för finansig gäller reglerna siellt stöd, inte genom sin konstruktion framtvingar onödigt stora ingrepp i byggnaderna. överväganden om tillämpningen av generella

om lägenheters utformnin vid ombyggnad kombyggnadsbestämmelser mer att i annan ordning. Vissa andra fr gor jag har berört

göras påverkas av det kommande förslaget till ny plan- och byggnadslag-

stiftning.

Även i kan överväganden behöva göras för att stärka kommu-

övrigt nens möjligheter att planera och genomföra bostadsförnyelse i ett områdes- eller stadsdelsperspektiv. En uppfattning om vilka problem som är förenade med detta, särskilt när det gäller samverkan mellan kommunen, byggherrar och lånemyndigheter, bör kommittén kunna få genom att studera några exempel på större förnyelseprojekt och analysera de erfarenheter som har gjorts. Kommunernas

att förnyelsen bör uppmärksammas särskilt. Enmöjligheter styra dast kommunen kan en bedömning av hela bostadsmiljön och göra

göra

avvägningar mellan de olika aspekter som formar en god nödvändiga bostadsmiljö.

och riktlinjer för utredningens överväganden i

Utgångspunkter

vissa särskilda bostadsskattefrägor

Jag övergår nu till vissa särskilda bostadsskattefrågor.

En för bostadsbeskattningen är att den i princip

utgångspunkt

skall träffa bostadens eller fastighetens ägare. Beskattningen är utformad olika sätt för olika former av innehav och även för

på

olika För ägare av egnahem och fritidsfastig-

slag av fastigheter. heter sker beskattningen normalt enligt en schablonmetod. Enligt denna tas viss av upp som intäkt enligt en

procent taxeringsvärdet skala med taxeringsvärdet. Avdrag medges i princip

som stiger bara för räntekostnader. Ett extra avdrag medges emellertid om

är mantalsskriven fastigheten, f.n. 1 500 kr. Även för ägaren på

s.k. äkta bostadsföretag och boallmännyttiga bostadsföretag,

att beskattning sker enligt schablon. stadsrättsföreningar gäller Som intäkt tas här 3 % av fastighetens taxeringsvärde, medan

upp

i huvudsak endast för räntor på lånat kapital som avdrag medges har i Andra ägare av flerbostadshus än de

nedlagts fastigheten.

nämnda beskattas enligt s.k. konventionell metod. Den innebär nyss

Direktiv

att alla intäkter från fastigheten skall redovisas och avdrag göras för räntor, drift- och underhållskostnader, m.m. Efter förebild i den intäktsschablon som tillämpas för ägare av egnahem infördes år 1979 en individualiserad inkomstbeskattning av medlemmar i bostadsföreningar. Om värdet av en andel i en bostadsförening överstiger visst belopp, f.n. 50 000 kr., skall medlemmarna ta upp en viss procent av detta som intäkt av kapital.

När den nuvarande beskattningen av egnahem infördes i mitten av 1950-talet var den i princip tänkt som en beskattning av en beräknad avkastning av det kapital som egnahemmet representerar. Intäktsprocenten motsvarade då i huvudsak den gällande räntenivån. Den utveckling som därefter har skett på kapital- och fastighetsmarknaden har helt ändrat den bilden. Som jag tidigare har nämnt leder nuvarande skatteregler till ett betydande inkomstbortfall för staten och kommunerna.

De ändringar som har gjorts av villabeskattningen efter dess införande har i huvudsak haft till syfte att dämpa effekterna av höjda räntor och höjda taxeringsvärden till följd av de allmänna fastighetstaxeringarna. Vid ett tillfälle - år 1977 - skedde också en viss anpassning av schablonen till den då rådande prisutvecklingen. Någon mera grundläggande omprövning av beskattningen har således inte skett sedan den infördes i mitten av 1950-talet. En uppgift för kommittén bör därför vara att mot bakgrund av de ändrade förutsättningar som numera råder undersöka om schablonbeskattningen bör behållas eller om den bör ersättas eller med kompletteras någon annan form av beskattning. Det bör emellertid redan nu erinom att en schablonbeskattning har avsevärda praktiska förde-

{asar.

En tanke vid införandet av den nuvarande var att den beskattningen skulle träffa det kapital som egnahemmet representerar vid varje tidpunkt. Det kan naturligtvis diskuteras om denna princip bör styra utformningen av beskattningen även fortsättningsvis. Som jag nyss nämnde torde en förutsättning för ett bättre utnyttjande av de subventioner som kanaliseras till bostadssektorn vara att beskattninqen av egnahem får en mer bostadspolitisk prägel. Det kan därför ifrågasättas om utformningen av beskattningen skall, vilket nu är fallet, ta sin utgångspunkt i det kapital som fastigheten representerar. En uppgift för kommittén bör vara att undersöka möjligheterna och förutsättningarna för en ändring av beskattningens utformning och principerna för den.

En svaghet i den nuvarande beskattningen är att den bygger på taxeringsvärden som i princip ligger fast under en period av fem år. Kommittén bör därför pröva om det är möjligt att finna

någon

metod att mer löpande anpassa beskattningen till prisutvecklingen. En lösning, som har förespråkats i olika sammanhang och som väsentligen faller inom ramen för nuvarande principiella system, kan vara att årligen justera taxeringsvärdena, s.k. rullande fastighetstaxering. Ett betänkande om denna fråga väntas från fastighetstaxeringskommittén (Fi 1976:05) i början av år 1983. De syn-

Direktiv 138

som därvid kommer att redovisas bör givetvis vara av inpunkter tresse för kommittêns arbete.

En tanke som bör prövas är att i stä11et för taxeringsvärdet iägga fastighetens värde från boendesynpunkt tiii grund för beskattningen. För att en sådan ska11 vara framkomiig torde det dock

väg krävas att detta boendevärde någoriunda iätt kan bestämmas utan att i varje faii våiia fier tvister än dagens system med taxe-

Kommittén bör beiysa förutsättningarna för att iägga ringsvärden. boendevärdet ti11 grund för beskattningen.

En annan iösning som har förespråkats är att ersätta taxeringsvärdet som underiag vid intäktsberäkningen med ett värde som grundas på den senaste köpeskiiiingen och efterföijande förbättringskostnader. Med en sådan konstruktion kan man dock få probiem i form av

beroende på hur iånga oiika innehav har varit. Det ojämnheter

även den att särskiida regier kan krävas för föijer kompiikationen hur motsvarande värden ska11 bestämmas när äganderätten har över-

annat sätt än genom köp. Samtidigt som andra underlag än

gått på

bör diskuteras får man vidare håiia i minnet att taxeringsvärdet detta värde kommer ti11 användning även inom andra deiar av

förmögenhetsbeskattningen samt arvs- och skatteiagstiftninqen,

Det är naturiigtvis en fördei om man kan und-

gåvobeskattningen.

vika att oiika värden fastigheter ska11 användas vid oiika

på

tiiifäiien.

Av deivis iikartat siag som probiemen inom egnahemsbeskattningen är som hänger samman med bestämmandet av underiag för

de problem

när det gäiier den individuaiiserade inkomstintäktsberäkningen beskattningen av mediemmar i bostadsföreningar. Redan när bestämmeiser om schabionbeskattning av mediemmar i bostadsföreningar infördes framhöiis det att en omprövning av den kunde bii aktueii sedan närmare erfarenheter hade vunnits rörande dess effekter. De effekter som därvid gä11de önskemåiet att återstäiia den

åsyftades

baians i beskattningen av bostadsföreningar som hade rubbats genom utnyttjandet av s.k. fördeiade iån.

har kritiserats också i andra avseenden än Egnahemsbeskattningen de hittiiis nämnda, b1.a. i fråga om den skattemässiga behandiingen av intäkter vid oiika former av uthyrning av egnahem. Om egna-

hemmet hyrs ut tili stadigvarande bostad behöver hyresinkomsten inte redovisas särskiit, utan intäktsredovisningen sker aiitjämt

schabionmetoden. Detsamma gä11er vid tiiifäiiiga uthyrningeniigt ar, exempeivis tiii sommargäster, om intäkterna av uthyrningen

ti11 4 000 kr. e11er överstiger det beioppet men inte

uppgår högst

2 % av fastighetens taxeringsvärde. intäkterna av sådan

överstiger

uthyrning däremot dessa beiopp sa ska11 intäkterna tiiifäiiig redovisas den konventioneiia metoden. Om man under några år

eniigt bedriver uthyrningsverksamhet av sådan omfattning att

ti11fä11ig schabionen bryts och då även utför omfattande reparationsarbeten som medför rätt tili avdraq för kostnaderna, så kan oberät-

höga tigade skattefördeiar uppnås.

Bostadsskattekommittên (Fi 1972:08) iämnade i sitt siutbetänkande

(SOU 1976:11) Bostadsbeskattning II ett försiag ti11 iösning på

Direktiv 139

prob1emen vid uthyrning av egnahem. Försiaget b1ev dock starkt kritiserat under remissbehand1ingen och det 1ades he11er inte ti11 grund för lagstiftning. I samband med den översyn som nu avses komma ti11 stånd bör dock dessa frågor tas upp ti11 förnyad diskussion.

Uppmärksamhet har även riktats mot en annan fonn av skatteundan— dragande som anses föija av frånvaron av avdragsrätt för kostnader för iöpande reparationsarbeten vid den schab1onmässiga inkomstbeskattningen. Egnahemsägare har nämiigen ansetts vara ointresserade, åtminstone från ekonomiska utgångspunkter, av att Iämna uppgifter om vi1ka reparationsarbeten som utförs på huset. Detta har också ansetts kunna fresta dem att aniita hantverkare som erbjuder sina tjänster ti11 iägre pris under förutsättning att de inte behöver betaia skatt på inkomsterna. Denna fråga diskuteras i departementspromemorian (Ds B 1980:10) Den grå arbetskrafen och skattekontro11en. Man för där fram tanken att som ett incitament för egnahemsägare att Iämna uppgift om utförda reparationsarbeten på huset införa en begränsad avdragsrätt för reparationskostnader. I prop. 1982/83:11 om avdrags- och uppgiftsskyidighet beträffande vissa uppdragsersättningar konstateras att många remissinstanser har ansett att denna möjiighet borde utredas vidare med sikte på att söka komma fram ti11 ett konkret förs1ag. De förs1ag som redovisas i propositionen rör eme11ertid bara frågan om en uppgiftssky1dighet för b1.a. vi11aägare att 1ämna vissa uppgifter om utförda arbeten på fastigheten. Även från riksdagens sida har önskemå1 om en utredning av dessa spörsmå1 framförts (rskr 1978/79:425) För egen dei vi11 jag konstatera att förslaget i

visseriigen inte utgör något 1ed i arbetet på att gropositionenstadkomma ett bättre beskattningssystem för egnahemmen som sådana utan främst syftar tili att komma til] rätta med den beskrivna typen av kvitto1ösa uppgöreiser. Som påpekats i den nyss nämnda departementspromemorian synes det också dra åtski11iga kompiikationer med sig. Försiaget bör dock beaktas när man överväger vi1ka

en mer konventione11 beskattning kan ha framför schabion-

metofördâiarer.

En annan möj1ighet att komma ti11 rätta med det nyssnämnda probiemet sku11e kunna vara att ändra rea1isationsvinstbeskattningen. En mode11 sku11e kunna vara att vid vinstberäkningen bara medge avdrag för kostnader som har verifierats å särski1t angivet sätt, kanske då i förening med någon form av år1igregistrering. Kommittên är givetvis oförhindrad att även i andra hänseenden pröva reaiisationsvinstregiernas närmare utformning mot bakgrund av utformningen av den åriiga beskattningen.

Det finns även andra förfaranden med anknytning ti11 egnahemsbeskattningen som har ti11 syfte att undvika e11er 1indra beskattning och som bör uppmärksammas av kommittén. Som exempe1 härpå kan nämnas de uppdeiningar me11an äganderätten ti11 en fastighet och ansvaret för skuider som avser fastigheten som görs me11an makar e11er me11an föräidrar och barn. På så sätt har icke avsedda skatteiättnader kunnat uppnås. I de ursprungii a direktiven ti11 kommittén (B 1980:5) med uppdrag att utreda fr gan om underskottsavdrag, KUSK, anfördes, att komittên borde undersöka möj1igheter-

140 Direktiv

na att skapa regler som gör att uppdelningar av nu nämnt slag inte ställer sig skattemässigt fördelaktiga. Denna uppgift bör på grund av sitt samband med bostadsbeskattningen övertas av den nu aktuella kommittén.

Inom schablonbeskattningen av bostadsföreningar och av medlemmar i sådana föreningar finns problem som har flera beröringspunkter med dem inom egnahemsbeskattningen. Detta gäller bl.a. möjligheten att bryta schablonbeskattningen för att komma i åtnjutande av de fördelar i fråga om avdragsrätt som en konventionell inkomstredovisning erbjuder. Schablonbeskattningen tillämpas bara på bostadsföreningar och bostadsaktiebolag vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består i att för föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda bostäder i hus, som ägs av föreningen eller bolaget, s.k. äkta bostadsföreningar. Avgörande för frågan huruvida fastighet skall anses använd på det sålunda beskrivna sättet är hur stor del av taxeringsvärdet som belöper på de bostadslägenheter som har upplåtits till medlemmarna eller delägarna. Enligt anvisningar från riksskatteverket (senaste lydelse RSV Dt 1976:43), som i sin tur går tillbaka på ett uttalande av departementschefen i rop. 1957:3, skall minst 60 % av taxeringsvärdet belöpa på en p detta sätt disponerad del av fastigheten för att den skall hänföras till kategorin äkta bostadsförening. Genom att hyra ut en större del av fastigheten än som motsvarar 40 % av taxeringsvärdet för annat än det nyss nämnda bostadsändamålet, kan bostadsföreningarna erhålla fulla reparations- och andra avdrag som medges enligt den konventionella inkomstredovisning som i så fall blir tillämplig.

Å andra sidan har schablonbeskattningen av bostadsföreningar kritiserats för att den liksom villaschablonen medger vissa möjligheter till skattefria vinster. De äkta bostadsföreningarna är inte skattskyldiga för andra intäkter än de som motsvaras av den schablonmässigt beräknade intäkten. Detta innebär att bl.a. hyror från hyresgäster till vilka företaget exempelvis har upplåtit en lokal inte beskattas.

I detta sammanhang bör även beaktas att också uthyrning av hyreslägenhet kan inbringa intäkter som inte behöver tas upp till beskattning. Liksom beträffande de nämnda andrahandsuthyrningarna kan rimligheten av detta tidigareifr gasättas. Det kan nämnas att bostadsskattekommittêns slutbetänkande innehöll förslag även i den frågan. Inte heller det förslaget föranledde dock någon lagstiftningsåtgärd. Kommittén bör dock vid sin behandling av beskattningen av inkomster av andrahandsuthyrningar även beakta denna situation.

Rätten till reparationsavdrag vid inkomsttaxeringen för konventionellt beskattade fastigheter har kritiserats. En viss begränsning i den avdragsrätten infördes år 1979 efter förslag i prop. 1978/79:209 om ändring i bostadsbeskattningen, m.m. Ändringen gällde reglerna om avdrag för sådana reparationskostnader, som har finansierats med statligt lånestöd. Sådana kostnader är inte längre omedelbart avdragsgilla utan beaktas i stället genom värdeminskningsavdrag. Vidare ändrades vid det tillfället formerna för

Direktiv 141

avdrag för reparationskostnader för s.k. andelshus. För flerbostadshus med tre eller flera delägare, som skall ha bostad i fastigheten ersätts i princip den omedelbara avdragsrätten med en rätt till värdeminskningsavdrag. En uppgift för kommittén bör vara att närmare studera effekterna av dessa ändringar och sedan överväga om reglerna bör ges en mer generell utformning. I det nu sagda ligger även att kommittén skall pröva frågan om värdeminskminskningsavdragens närmare utformning.I detta sammanhang kan det ifrågasättas om man inte bör uppnå en likställdhet i ningshänseende mellan å ena sidan enskilda fastighetsägarebeskattnings-och andra sidan allmännyttiga bostadsföretag och bostadsrättsföreningar. Schablonbeskattningen av dessa senare företagskategorier bör behållas. Därför bör kommittén belysa effekterna av en schablonmetod även för enskilda fastighetsägare.

Kommittén bör vara oförhindrad att ta upp beskattningen av andra former av boende än de ovan nämnda till diskussion. Hit hör t.ex. frågan om beskattning av jordbrukets bostäder. Den beskattningen sker efter konventionell beräkning av intäkter och kostnader. Värdet av ägarens eller brukarens bostadsförmån tas upp som intäkt och avdrag får göras för kostnader för drift, reparation och underhåll, värdeminskning samt räntor. Rätten till avdrag för reparationer har kritiserats framför allt för att den som förvärvar ett bostadsjordbruk med nedsliten bostadsbyggnad och rustar

upp det kan göra stora reparationsavdrag och därigenom bl.a. få en del av anskaffningskostnaderna betalda med obeskattade medel. För att komma tillrätta med detta föreslog bostadsskattekommittên i sitt slutbetänkande införandet av schablonbeskattning för mangårdsbyggnader på bostadsjordbruk. Förslaget blev emellertid starkt kritiserat och har inte blivit föremål för lagstiftning. Vid den förnyade prövning som nu bör komma till stånd bör dock även dessa frågor beaktas. I sammanhanget vill jag nämna att RSV fr.o.m. 1982 års taxering i de s.k. länsanvisningarna infört ett system med procentuell beräkning av förmånsvärdet med utgångspunkt i det taxerade b ggnadsvärdet. Det bör också noteras att inkomstskattereformen p nytt har aktualiserat vissa svårigheter som följer av att bostaden efter dagens regler ingår som en integrerad del i förvärvskällan.

Tidsplan

Kommitténs överväganden bör i huvudsak redovisas senast under det första halvåret 1984. Regeringen har nyligen föreslagit vissa tem orära åtgärder som påverkar kostnaderna för byggande och boende ren 1983 och 1984. Jag utesluter inte, trots den stora vikt som jag lägger vid kommitténs arbete, att ytterligare temporära åtgärder inom bostadspolitikens område kan bli nödvändiga under den tid utredningsarbetet pågår. Med hänsyn till utredningsuppgifternas omfattning bör kommittén ha möjlighet att fortsätta utredningsarbetet även efter det första halvåret 1984 i frågor som inte är avgörande för helhetssynen på en ny social bostadspolitik.

i sin helhet bör vara avslutat vid utgången av

gtredningsarbetetr 1984.

Direktiv sou 1984:34 142

Hemstä11an Med hänvisning til} vad jag nu har anfört hemstä11er jag att regeringen bemyndigar chefen för bostadsdepartementet att ti11ka11a en kommitté med högst nio iedamöter med uppdrag att göra en översyn av b0stadsp01itiken, att utse en av 1edamöterna att vara ordförande, att besiuta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde

åt kommittén. Vidare hemstä11er jag att regeringen bes1utar att kostnaderna ska11 belasta trettonde huvudtite1ns kommittêan-

s1ag.

Regeringen ansiuter sig ti11 föredragandens överväganden och bifa11er hans hemstä11an. (Bostadsdepartementet)

Tiiiäggsdirektiv 143

TILLÄGGSDIREKTIV TILL BOSTADSKOMMITTEN (Bo 1982:02) Dir 1984:4

Besiut vid regeringssammanträde 1984-01-19

Chefen för bostadsdepartementet, statsrådet Gustafsson, anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 2 december 1982 ti11ka1- Iade jag en kommitté med uppdrag att göra en översyn av bostadspoiitiken. Kommittén har antagit benämningen bostadskommittên (Bo 1982:02).

Kommittén har eniigt sina direktiv (Dir. 1982:94) b1.a. att se över frågorna om de ä1dres boende och om en ökad tiiigängiighet i bostäderna.

Riksdagen har den 13 december 1983 bes1utat om vissa ekonomiskpoiitiska åtgärder m.m. såvitt avser bostadsdepartementets verksamhetsområde (prop. 1983/84:40 bi1. 9, BoU 11, rskr 63). Åtgärderna innefattar b1.a. ett program för bostadsbeståndets förbättring som ti11 väsentiig dei iägger tyngdpunkten på en ökad ti11gängiighet för äidre och handikappade.

Regeringen har därefter den 15 december 1983 bes1utat att inrätta en interdepartementai arbetsgrupp för fortsatt utredningsarbete avseende de äidres och handikappades bostadsförhå11anden eniigt vissa ti11 besiutet fogade riktiinjer.

Jag anser att bostadskommittên bör befrias från den dei av uppdraget som avser de äidres och handikappades boendeförhå11anden. I övrigt bör tidigare medde1ade direktiv gä11a.

Jag hemstäiier att regeringen meddeiar bostadskommittên ti11äggsdirektiv i eniighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansiuter sig ti11 föredragandens överväganden och bifa11er hans hemstä11an.

(Bostadsdepartementet)

Statens offentliga utredningar 1984

Kronologisk förteckning

. Socialaaa, ‘ pa regionalplanering.I.

va* r wersmarknaden.Fi. . Domstolarocheko-brott.Ju. . Lengtidsutredningen.LUB4.Huvudrapport.Fi.

Sektorstudier.LU84.Bilagedel1.Fi. Särskildastudier. LU84.Bilagedel2. Fi. Långtidsutredningen.LU84.Bilagedal3. Fi.

. Niringstillatand.Ju. . Förslagtill lagom Kooperativ:föreningar.l. @“#9W““N‘. Kompletterandemotstandaformer.Fö.

. Röatrâttoch medborgarskap.Ju. . Rösträttoch medborgarskap.Bilaga.Ju. . Samordnadnarkotikapolitik.S. . RF10:5.Ju. . Ekonomiskbrottsligheti Sverige.Bakgrund,övervägande,

åtgärder.Ju. . Förvärvigod tro. Ju. . Sverigesinternationellatransporter.K. . Aubetsma” idenI. A. . Aubetsmarknadsstriduull. A. . Datoreroch arbetslivatsförändring.A. . Förenkladsjâlvdekleration.Fi. . Pantrâtt.Ju. . Folkbiblioteki Sverige.U. . Enbittra informationom kemiskaprodukter.Jo. . Nykonsumentköplag.Ju. . NyBanklagstihning.Del1. Bankrörelselag.Fi. . NY° ° .. “,,.Dol2. ., . Fi. . NyBanklagstiftning.Del3. Sparbankslag.Fi. . NyBanklagstiftning.Del4. Föreningsbanksleg.Fi. . LÅSMERA!U. . Arbetsmarknadspolitikunderomprövning.A. . Nyaalternativtill frihetsstraff.Ju. . Handlamedtjänster.Ud.

g.4. . _nu_ n ;c g

Bo

Statens 1984

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Bostadsdepartementet Kommissionenmot ekonomiskbrottslighet. 1. Domstolar och Bostadskommittén. 1. Bostadskommitténs delbetänkande. eko-brott. [3] 2. Näringstillstånd.[8] 3. Ekonomisk brottslighet Sammanfattning.[34] i Sverige.Bakgrund,övervägande,åtgärder.[15] 1983års rösträttskommitté.1. Rösträtt och medborgarskap. [11] 2. Rösträttoch medborgarskap.Bilaga.[12] lndustridepartementet RF10:5.[14] Socialaaspekterpå regionalplanering.[1] Förvärvigod tro. [16] Förslagtill lag om Kooperativaföreningar.[9] Panträtt.[22] Nykonsumentköplag.[25] Nyaalternativtill frihetsstraff.[32]

Utrikesdepartementet Handlamedtjänster. [33]

Försvarsdepartementet Kompletterandemotståndsformer.[10]

Socialdepartementet Samordnadnarkotikapolitik.[13]

Kommunikationsdepartementet Sverigesinternationellatransporter.[17]

Finansdepartementet värdepappersmarknaden.[2] Lángtidsutredningen.1.LángtidsutredningenLU84.Huvudrapport. [4] 2. Sektorstudier.LU 84. Bilagedel1. [5] 3. Särskilda studier. LU84. Bilagedel2. [6] 4. Långtidsutredningen.LU B4. Bilagedel3. [7] Förenkladsjälvdeklaration.[21] Banklag Itredningen.1.NyBanklagstiftning.Del 1. Bankrörelselag.[26]2. Ny banklagstiftning.Del2.Bankaktiebolagslagen. [27] 3. Ny banklagstiftning.Del 3. Sparbankslag.[28] 4. Ny banklagstiftning.Del4. Föreningsbankslag.[29]

Utbildningsdepartementet Folkbiblioteki Sverige.[23] LÅSMERA! [30]

Jordbruksdepartementet En bättre informationom kemiskaprodukter.[24]

Arbetsmarknadsdepartementet Konfliktutradningen.1.ArbetsmarknadsstridenI. [18]2.ArbetsmarknadsstridenII. [19] Datoreroch arbetslivetsförändring.[20] Arbetsmarknadspolitikunderomprövning.[31]

Anm. Siffrorna inomklammerbetecknarutredningensnummeri den kronologiskaförteckningen.

KUNGL. LslBL.

[98/+UL/U3

S1O=.K}~!f7!,!‘/1

ISBN 91-38-08336-1 Allmänna ISSN 0375-250x

Förlaget