SOU 1949:25
1945 års försäkringsutredning
N 4-0 (;(
oå (—
- CU u,
(P( *. IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 194935 HANDELIDEPABTEMENTET
1945. ÅRS FÖRSÄKRINGSUTREDNING
I PRINCIPBETÄNKANDE '
RÖRANDE
FURSÄKRINCSVÄSEN DET
___—___-——-—
M
STOCKHOLM 1949
(QH
Statens offentliga utredningar 1949 Kronologisk förteckning
. Norrlandskommitténs principbetänkande. Första de- len. Norrlåndska utvecklingslinjer. Idun. 303 s. Jo. . Norrlandskommittens principbetånkande. Andra de- len. Särskilda utredningar. Idun. 194 5. Jo. . Norrlandskommitténs principbetänknnde. Tredje de-
leöiå. Utlåtanden och förslag i vissa frågor. Idun. 1 s. 0.
Utredning med förslag om lösdrivurlagens uppbå- vande m. m. Marcus. 213 B.. bil. 1 73 s., bil. 2 106 s. 1. . Principer och metoder för kostnadsberakningar vid
statens iårnvåger. Beckman. 122 s. li.
6. Kriminalvård i frihet. Fångvårdsstyrelsens utredning angående skyddsarbetets organisation m. m. Marcus. 140 s. .in-
7. Betänkande med förslag till indexreglering av folk- pensionerna. Beckman. 80 s. S .Betånkande angående förbattrad insyn i enskilda. företags ekonomiska förhållanden. Norstedt. 105 s. Ju.
9. 1944 års allmänna skattekommitte. 3. Betänkande
13.
14.
bokstäverna. till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = Jo.
angående beskattning av realisationsvinster, m. m. samt ackumulerade inkomster. Marcus. 168 s. Fi. Elhaftutredningens redogörelse nr 2: 17. Redogö- relse för detaljdistributörema samt deras råkraft- kostnsder och priser vid distribution av elektrisk kraft. Vårmlands lån. Beckman. 45 s. K. Betänkande om sinnesslövården. Katalog och Tid- ok. 248 s., 1 karta. I. . Utredning rörande folkpensionäremas bostadsför-
bålianden och boendekostnader. Idun. 94 s. S. 1945 års bankkommitté. Betänkande med förslag om inrättande av en statlig affärsbank. Bechman. 83 s. Fi. Bilagor till 1942 års jarnvågskostnadsutrednings be-
15.
16. 17. 18 19.
20. 21. 22. 23. 24.
25. 26.
tänkande. Produktions- och kostnadsstrukturen vid statens järnvägar. Promemorior. Av A. Sjöberg Beckman. 269 s. K. P. M. med synpunkter på det svenska llingtidspro— grammet. I anslutning till OEEC:s interimsrapport. Beckman. 23 s. 11. Promemoria. över preliminär utredning rörande be1 fålsrekryteringen inom försvaret. Beeman. 75 s. Föl Betänkande med förslag, till lag om registreradq föreningar m. m. Idun. 277 s. Ju. Kvalitetsforskning och konsumentupplysning. Kiwa ström. 265 s., 16 pl. H. 1945 års skogsharbärgesutrednings betänkande. 2. Utredning med förslag till lagstiftning rörande till- fälliga. bostäder vid skogs- och flottnings- m. fl. arbeten. Idun. 190 s., 26 pl. S. . Dissenterlagskommittén. Betänkande med förslag 3111 religionsfrihetslag m. m. Marcus. vam, 390 s. u. Svensk hamnbyggnadspolitik. Marcus. 318 s. K. Betänkande rörande gallring av handlingar hos vissa av försvarets myndigheter. Baggström. 232 s. Fö. Lagberedningens uti tande angående lagstiftning om gräns mot allmänt vattenområde. Norstedt. 28 s. .l u. Kommunallagskommitténs betänkande 2 med för- slag till andr-ade bestämmelser om ersättning åt inne- havare av kommunala förtroendeuppdrag. Idun. 84 s. 1. 1945 års försåkringsutredning. 1. Principbetänkande rörande försåkrlngsväsendet. Norstedt. 220 s. ||. 1945 års försåkringsutredning. 2. Betänkande med förslag till lag om trafikförsäkring. Norstedt. 160 5. H .
Anm. Om särskild tryokort ej angivas. är tryckorten Stockholm. Bokståverna med fetstil utgöra begynnelse-
= jordbruksdepartementet.
ecklesiastikdepartementet.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR134m25 HANDELSDEPARTEMENTET
1945 ÅRS FÖRSÄKRINGSUTREDNING
I PRINCIPBETÄNKANDE
RÖRANDE
FÖRSÄKRINGSVÄSENDET
STOCKHOLM 1949 KUNGL. Box'mvcxnsmr. P. A. sossrsn'r & sömm
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Innehållsförteckning .................................................... Skrivelse till Statsrådet ................................................
I. Inledning ................. . ......................................
A. Översikt över det svenska försäkringsväsendets nuvarande organisation . Historik .................................................... . Socialförsäkring. Understödsföreningar ......................... Olika slag av försäkringsanstalter. Koncernförhållanden ....... . Skilda slag av försäkringsgrenar, äterförsäkring m. m. ......... Försäkringsväsendet såsom en faktor i vårt sociala och ekonomiska liv ......................................................... Försäkringsbolagens förvaltningsorganisation ................... De anställdas avlöningsförhållanden ........................... . Läns— och häradsbolag ....................................... B. Kortfattade uppgifter angående försäkringsverksamheten i utlandet .
1. De nordiska länderna .......................................
2. Staten såsom försäkringsgivare i vissa andra länder ...........
ex.:—glam»—
av.—ls:=
II. Principiella synpunkter på försäkringsverksamheten ................. 1. Inledning ..................................................... Försäkringsvåsendets allmänna karaktär s. 33. — Några uppgifter om iörsåk— ringsväsendets omfattning s. 35. — Omständigheter som ansetts påkalla offentlig tillsyn s. 35. —— Tillsynslagstiitningen s. 37.
2. Allmänna synpunkter ..........................................
3. Kritik ........................................................ Försäkringstagamas inflytande i ömsesidiga bolag 5. 45. —- Insyn s. 45. _ För— säkringsskyddets lämpliga avvägning; särskilt annuilationsfrågan s. 48. — Förvaltningskostnaderna s. 48.
4. Riktlinjer för ett reformprogram ................................
III. Sockenbolagen .......... . .......................................... E_IV. Utländska försäkringsanstalter med verksamhet i Sverige .............. V. Skadeförsäkring ................................................... A. Allmänna riktlinjer ............................................
1. Obligatorisk försäkring ......................................
2. Vissa organisatoriska frågor ..................................
3. Verksamhetens angivande i bolagsordningen ...................
4. Återförsäkring .............................................. B. Skäiighetsprincipen ............................................
1. Premietariffernas uppkomst och utveckling ....................
2. Tarifföreningar ..............................................
3. Metod för premienivåns fixerande ............................
Sid.
39 45
51 65 73
4. Jämförelse med livförsäkringen ............................... 98 5. Utnyttjande av premiemarginaler ............................. 100 6. Skälighetsprincipens tillgodoseende vid premiesättningen. Statistik. 101 7. Det allmännas kontroll ...................................... 103 C. Utjämningsfonder .............................................. 106 D. Den obligatoriska försäkringen för olycksfall i arbete samt vissa yrkessjukdomar ................................................ 109 Olycksfall och arbetarskydd s. 109. — Försäkringsutredningens synpunkter s. 115. E. Flygförsäkring ................................................. 117 VI. Livförsäkring ..................................................... 127 A. Folkförsäkring och stor försäkring ............................... 128 B. Obligatorisk dödsfallsförsäkring ................................. 140 C. Annullationsfrågan ............................................. 141 VII. Särskilda frågor .................................................. 152 A. Gruppförsäkring ................................................ 152 B. Utbildningsfrågan .............................................. 163 C. Värdebeständiga försäkringar ............. * ...................... 166 a) Indexbundna premier samt användning i större utsträckning av försäkringar utan sparmomet s. 170. —— b) Uppskjutande av all återbäring till försäkrings- tidens slut 5. 171. — c) Medgivande för bolagen att placera större del av försäk- ringstonden i realvärden s. 172. — d) Införande i marknaden av vårdebeståndiga placeringsobjekt s. 174. D. Försäkringsbolagens kapitalplacering ............................. 175 SAMMANFATTN ING Sammanfattning av utredningens synpunkter och förslag __________________ 202
BILAGOR
Sammanslutningar mellan försäkringsbolag. Bilaga 1 ...................... 208 Statsanstalten for Livsforsikring. Bilaga 2 ...............................
I |
Till Statsrådet Kock.
Den 26 oktober 1945 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande chefen för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal, att tillkalla utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag i frågan om en rationalisering och eventuell centralisering av försäkringsväsendet. På grund av bemyndigan- det tillkallade departementschefen riksdagsmannen, numera landshövding- en K. J. Olsson (ordf.), riksdagsmännen E. Ahlkvist och J. A. Hermansson, dåvarande riksdagsmannen, redaktören N. Holmberg i Göteborg, riksdags- männen I. Johansson i Mysinge och F. Kristensson samt dåvarande riksdags— mannen, direktören G. Ljungqvist i Stockholm, att verkställa utredning och avgiva förslag i ämnet. Såsom ytterligare utredningsman tillkallades seder- mera riksdagsmannen Valter Åman.
Utredningsmännen antogo benämningen 1945 års försäkringsutredning. Sedan utredningsmannen Olsson erhållit begärt entledigande från uppdra- get att vara ordförande och ledamot i utredningen, förordnades den 21 maj 1946 ledamoten Åman till ordförande.
Sekreterare i utredningen har varit hovrättsrådet 0. H. Appeltofft och biträdande sekreterare vice assessorn vid Stockholms rådhusrätt G. Grabe. Såsom experter åt utredningen ha enligt vederbörliga förordnanden tjänst- gjort byråcheferna i försäkringsinspektionen H. Prawitz och G. Brundin.
Under arbetets gång har utredningen beträffande skilda spörsmål haft över- läggningar med representanter för det enskilda försäkringsväsendet. Där- jämte har i åtskilliga ämnen samråd ägt rum mellan utredningen samt olika myndigheter och organ för det allmänna ävensom vissa enskilda sam- manslutningar. Utredningen har haft tillfälle att under en resa till Köpen- hamn studera danska försäkringsspörsmål.
I anledning av remiss har utredningen avgivit utlåtande 1) den 20 juni 1946 över 1942 års försäkringsutrednings betänkande, 2) den 13 augusti 1946 över tjänstepensionsutredningens betänkande, 3) den 10 maj 1947 över underdånig framställning från Understödsför- eningarnas riksförbund och Allmänna understödsföreningen för livförsäk- ring ang. ersättning för förvärvande av nya medlemmar i understödsför- enlngar,
4) den 6 februari 1948 över underdånig skrivelse den 19 januari 1948 från Försäkringsinspektionen ang. premienivån inom trafikförsäkringen,
5) den 30 augusti 1948 över ett av arbetsutskottet för juridiska frågor inom Förenta nationernas ekonomiska kommission upprättat förslag till viss internationell överenskommelse rörande trafikförsäkring,
6) den 6 september 1948 över underdåniga framställningar från vissa liv- försäkringsbolag ang. grunder för s. k. grupplivförsäkring,
7) den 13 januari 1949 över underdånig framställning från Svenska För- säkringsbolags riksförbund rörande vissa skattefrågor i samband med för-
säkringsfusioner. Försäkringsutredningen får härmed överlämna dels ett betänkande rö- rande principerna för enskild försäkringsverksamhet, dels ock — i sär-
skilt band — ett av motiv åtföljt förslag till lag om trafikförsäkring m. m.
I fråga om den obligatoriska försäkringen för olycksfall i arbete beröras endast vissa grundläggande spörsmål i det nyssnämnda principbetänkan- det. Undersökningen av denna försäkringsgrens speciella förhållanden bör enligt utredningens mening fullföljas. I fortsättningen bör arbetet bedrivas under medverkan av företrädare för arbetsgivarnas och arbetstagarnas parts- organisationer. Med hänsyn härtill hemställer försäkringsutredningen att två representanter för dessa organisationer måtte tillkallas såsom ledamöter av utredningen. Det är sannolikt att därutöver särskild expertis beträffande arbetarskyddsfrågor kan behöva anlitas.
Stockholm den 15 juni 1949.
VALTER ÅMAN
EMIL AHLKVIST A. HERMANSSON NILS HOLMBERG IVAR JOHANSSON FILIP KRISTENSSON GUNNAR LJUNGQVIST
Olof H. Appeltofft Gerhard Grabe
I. Inledning.
A. Översikt över det svenska försäkringsväsendets nuvarande organisation.
1. Historik. Det första försäkringsbolaget i egentlig bemärkelse i vårt land var det år 1739 bildade Sjöassuranskompaniet, ett företag som dock icke kom att äga bestånd längre än till 1863. Kort tid efter Sjöassuranskom— paniet tillkom år 1746 det första brandförsäkringsbolaget, Brand- och För- säkringskontoret, som alltjämt består under namn av Stockholms stads brandförsäkringskontor. Såsom föregångare till brandförsäkringen kan man i viss mån betrakta den redan i landskapslagarna och sedermera i landsla- gen och i 1734 års lag stadgade inbördeshjälpen vid inträffad vådeld, den s. k. brandstoden. På livförsäkringens område torde det första företaget av bolagsnatur vara Allmänna änke- och pupillkassan i Sverige, bildad år 1784. Livförsäkring av annat slag än pensionsförsäkring kom dock att meddelas av svenskt bo- lag först år 1855 med Försäkringsaktieholaget Skandias bildande. Den bo- lagsmässigt drivna livförsäkringsrörelsen föregicks av personförsäkring i enklare form inom understödsföreningar. Denna sista verksamhetsform, som har anor ända från medeltidsgillena, torde i icke obetydlig grad ha ut- övat inflytande på den bolagsmässiga livförsäkringsverksamheten och vissa ännu bestående ömsesidiga livförsäkringsholag utgöra ombildningar av ti- digare understödsföreningar. Om försäkringsväsendets utveckling fram till mitten av 1800-talet må här i korthet endast nämnas, att de enda bolagsmässigt drivna försäkrings- grenarna voro — förutom pensionsförsäkring i Allmänna änke- och pupill— kassan — sjö- och brandförsäkring. De under denna period uppkomna sjö- försäkringsbolagen blevo emellertid alla av kort varaktighet. På brandför- säkringens område bildades under 1700-talet ytterligare ett bolag, det ännu bestående Allmänna brandförsäkringsverket för byggnader på landet (1782), med riksomfattande rörelse. I övrigt omhänderhades brandförsäkringen till att börja med av sockenbolag, av vilka de första bildades i mitten av 1700- talet. Under första hälften av 1800-talet tillkommo häradsholag, de tidigaste på 1820-talet, och sedan länsbolag, det äldsta 1838 med åtskilliga efterföl- jare, de flesta und—er tioånsperioden 1840—50. År 1828 bildades Städernas all-
männa försäkringsbolag och Skånska brandförsäkringsinrättningen och på 1840-talet Allmänna brandförsäkringsbolaget och Stockholms brandstods- bolag.
Från mitten av 1800-talet och långt in på 1900-talet ägde en mycket stark utveckling rum, som framför allt kännetecknas av bildandet i större ut— sträckning av riksomfattande bolag (riksbolag). Dessa kommo efterhand att bliva dominerande. Genom riksbolagen infördes efter mönster från ut- landet successivt nya försäkringsgrenar och de kunna därför även i detta hänseende anses tongivande för utvecklingen. De bolag, som funnos vid mitten av 1800-talet, voro alla ömsesidiga, d. v. s. ägda av försäkringsta- garna. Aktiebolagsformen introducerades först år 1855 med Försäkrings— aktiebolaget Skandia. Numera finnas ett 50-tal aktiebolag, representerande över 40 % av den sammanlagda försäkringsstocken.
Beträffande de ekonomiska grunderna för verksamheten har en utveck- ling ägt rum mot större stabilitet. Under äldre tid torde man, särskilt inom de lokala bolagen, vanligen ha förfarit så att de för en skadeutbetalning erforderliga medlen uttaxerades å delägarna först efter försäkringsfallets inträffande. Denna primitiva anordning, som i mer eller mindre modifie- rad form ännu lever kvar inom vissa lokala bolag, har numera i stort sett ersatts med en fast premiesättning tillika med fondbildning i den utsträck- ning, som anses erforderlig för tryggande av bolagets förmåga att fullgöra sina förpliktelser.
Den omfattande företagsbildningen fram till 1920-talet har under de sista två årtiondena avlösts av en viss koncentration av verksamheten, som fram- för allt tagit sig uttryck i koncernbildningar.
Angående den rättsliga regleringen av de svenska försäkringsbolagens verksamhet under dess olika utvecklingsskeden hänvisas till den historik, som finnes intagen i den år 1942 tillsatta försäkringsutredningens betän- kande (SOU 1946: 34, s. 1). Verksamheten regleras numera av lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse, vilken —— med vissa undantag under en övergångstid —— den 1 januari 1949 ersatt den närmast dessförinnan gällande lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse.
2. Socialförsäkring. Understödsföreningar. Vid sidan av den i bolagsform drivna försäkringsverksamheten har på personförsäkringens område utbil- dats cn socialt betonad men delvis försäkringsmässigt anordnad understöds- verksamhet, den s. k. socialförsäkringen. Till socialförsäkringen plåga räk— nas följ ande verksamhetsgrenar:
a) Folkpensioneringen, senast reglerad genom lag den 29 juni 1946. Verksamheten, som numera är konstruerad på ett sådant sätt att den icke kan rubriceras som försäkringi vanlig mening, omhänderhas av pensions— styrelsen.
b) Allmän sjukförsäkring. Genom lag den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring, vilken träder i kraft den 1 juli 1951, införes allmän (obliga- torisk) sjukförsäkring. Denna försäkring, som avlöser den frivilliga sjuk-
försäkringen i erkända sjukkassor, kommer att handhas ,av allmänna sjuk- kassor under tillsyn av pensionsstyrelsen.
c) Obligatorisk försäkring för olycksfall i arbete samt för vissa yrkes- sjukdomar, reglerad genom lagar den 17 juni 1916 och den 14 juni 1929. Denna verksamhet omhänderhas av riksförsäkringsanstalten samt, vid si- dan av anstalten, åtta ömsesidiga försäkringsbolag.
d) Arbetslöshetsförsäkring genom erkända arbetslöshetskassor. Verksam- heten regleras av kungl. förordning den 15 juni 1934 om erkända arbetslös- hetskassor och lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar samt står under tillsyn av socialstyrelsen.
Understödsföreningarna utgöra föreningar för inbördes bistånd, som avse att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse idka till personför- säkring hänförlig verksamhet. De bland föreningarna förekommande för- säkringsformerna äro, förutom arbetslöshetsförsäkring (se ovan), framför allt meddelande av begravningshjälp eller sjukhjälp men även pensionskas- sor förekomma i rätt stor utsträckning. Verksamheten regleras av lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar och föreningarna stå, med undantag för arbetslöshetskassorna, under tillsyn av pensionsstyrelsen.
3. Olika slag av försäkringsanstalter. Koncernförhållanden. Bortsett från vissa grenar av socialförsäkringen driver staten försäkringsrörelse i egen regi dels i form av pensionsstyrelsens frivilliga försäkring, dels genom två speciella företag, Statens pensionsanstalt, som omhänderhar pensioneringen av anställda inom det kommunala undervisningsväsendet, hälso- och sjuk- vården, polisväsendet m. fl. statsunderstödda verksamheter, samt Handels— flottans pensionsanstalt. Under det senaste kriget har staten utövat försäk- ringsverksamhet på ytterligare två områden. Genom Statens krigsförsäk- ringsnämnd har staten på sjöförsäkringens område inträtt som direktför- säkrare beträffande krigsförsäkring. Försäkringsskydd gentemot krigsska- dor å fastigheter och lösegendom har likaledes beretts av staten genom Sta— tens krigsskadenämnd, som bedrivit sin verksamhet i nära samarbete med enskilda försäkringsbolag. Utöver den ovan nämnda statliga verksamheten omhänderhas försäk- ringsväsendet helt av enskilda företag.
Försäkringsbolagen kunna uppdelas på följande kategorier, nämligen riksbolag, läns- och häradsholag samt sockenbolag. Förutom av inländska bolag drives försäkringsrörelse i riket även av ett antal utländska försäk- ringsanstalter. Läns— eller häradsholag benämnas sådana ömsesidiga bolag, vilkas verksamhet endast avser att meddela försäkring av egendom inom ett län eller ett härad. Med sockenbolag förstås ömsesidigt försäkringsbolag för försäkring av egendom å landsbygden, vars verksamhetsområde är mindre än ett härad eller, där det omfattar delar av flera härad, mindre än tio socknar. Med härad likställes tingslag i de orter där benämningen härad ej förekommer. Under riksbolag sammanfattas alla bolag med större verk- samhetsområde än här ovan sagts. Riksbolagen uppdelas efter bolagsformen
på aktiebolag och. ömsesidiga bolag. Med ömsesidigt försäkringsbolag för- stås bolag, som äges av försäkringstagarna och drives för deras räkning under ömsesidig ansvarighet. Såväl riksbolagen som läns- och häradshola- gen äro underkastade lagen om försäkringsrörelse och stå under tillsyn av försäkringsinspektionen. Riksbolagen registreras hos försåkringsinspektio- nen. Detta verk skall enligt den nya lagen om försäkringsrörelse vara regi- streringsmyndighet även för läns- och häradsholagen, vilka tidigare registre- rades hos vederbörande länsstyrelse. Sockenbolagen äro undantagna från försäkringslagens tillämplighet. De äro dock skyldiga att angående sin verk- samhet göra anmälan och lämna uppgifter i enlighet med de föreskrifter Kungl. Maj:t meddelar. Om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva för- säkringsrörelse här i riket stadgas i särskild lag av den 24 juli 1903.
Lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse stadgade inga andra in- skränkningar beträffande rätten att bilda försäkringsbolag än sådana, som syftade till att skapa ekonomisk trygghet för den tillåmnade verksamheten och säkerställa bolagens förmåga att fullgöra sina förpliktelser gentemot försäkringstagarna. I den nya lagen har däremot som ytterligare villkor stadgats, att rörelsen skall vara behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet.
Såsom tidigare nämnts har under senare tid en viss koncentration av försäkringsväsendet ägt rum genom sammanslutningar av försäkringsbolag. Sådana sammanslutningar ha i en del fall formen av koncernbildningar men ha i andra fall endast karaktär av överenskommelser rörande visst samar- bete. Då koncernförhållande mellan försäkringsaktiebolag föreligger, in- nehar i regel ett av bolagen, antingen direkt eller genom särskilt förvalt- ningsaktiebolag, aktiemajoriteten i de övriga. Vid koncernförhållande mel— lan ömsesidiga bolag gäller motsvarande beträffande garantikapitalet.
Vid utgången av år 1948 funnos 16 olika sammanslutningar, omfattan- de tillhopa 66 bolag. Inom vissa av dessa sammanslutningar har en samord- ning skett av de skilda bolagens verksamhet så att dessa i praktiken drivas som ett enda företag medan man i andra fall låtit varje bolag behålla ett visst mått av självständighet. Av sammanslutningarna omfatta 8 endast ak— tiebolag, 4 endast ömsesidiga bolag medan i återstående 4 ingå både aktie— bolag och ömsesidiga bolag. Sammanslutningarna redovisas här nedan, var- vid ömsesidiga bolag markerats genom kursivstil. En mera detaljerad bild av ägandeförhållandena (år 1946) lämnas i bilaga 1.
1. AVH-bolagen: Allmänna brand, Valand, Hero.
2. Fenixgruppen: Fenix, Heimdall, Nordisk Yacht.
3. Göteborgsgruppen: Gauthiod, Ocean, Sveriges allmänna, Sjöassurans- kompaniet, Union.
4. Hansagruppen: Hansa, Mälaren, Stella, Svenska Kredit.
5. Kooperativa gruppen: Folket, Samarbete, Leire, Guldsmedernas och Egna hems.
6. Kreatursförsäkringsgruppen: Skandinaviska Kreatars och Bolaget för smittsamma husdjurssjakdomar.
7. Sjökaskogruppen: Sveriges ångfartygs, Norrlands ångfartygs, Syd- svenska ångfartygs, Protection och IndemnitJ.
8. Skandiagruppen: Skandia, Nordstjernan, Freja, Norden.
9. Skånegruppen: Skåne, Malmö, Aurora. 10. Skånska brandgruppen: Skånska brand, Skånska städernas, Finn, Securitas, Hermes. 11. Städernas bolag: Städernas allmänna, Svitjod, Gothia, Skogsförsäk- ringsaktiebolaget, Suecia, Städernas liv. 12. Sveagruppen: Svea, Nornan. 13. Thulegruppen: Thule, Brand-Victoria, Norrland, Skandinavien. 14. Tryggruppen: Trygg, Atlas, Brand-Trygg, Fylgia, Valkyrian. 15. Vegetebolagen: Svenska Veritas, Göta, Tor, Europeiska, Liv-Göta. 16. Öresundsgruppen: Öresund, Iris, Stockholms sjö, Ägir, Aequitas, Vala. Efter utgången av år 1948 ha vissa betydelsefulla ändringar vidtagits be- träffande de i ovanstående förteckning redovisade förhållandena. Sålunda ha inom Skandiagruppen Skandias livrörelse och Nordstjernas hela rörelse över- förts på ett nybildat livbolag, Liv-Skandia, och Nordstjernan i samband där- med trätt i likvidation. Inom Skånegruppen har Skånes livrörelse överförts på ett för ändamålet nybildat livbolag, Liv-Skåne. På motsvarande sätt har inom Sveagruppen Sveas livrörelse överförts på ett nybildat livbolag, Liv— Svea. Efter förberedande åtgärder under år 1948 har Fenixgruppen från början av år 1949 införlivats med Thulegruppen. I detta sammanhang må även nämnas, att man inom flera sammanslutningar förbereder fusioner mellan de däri ingående skadeförsäkringsbolagen. De Förenade och Framtiden, vilka ej upptagits i ovanstående förteckning, ha den 1 januari 1949 överlåtit, De Förenade hela och Framtiden större de- len av sitt försäkringsbestånd på Liv-Viktoria. I samband därmed ändrade Liv-Viktoria sin firma till Förenade—Framtiden, livförsäkringsaktiebolag, medan De Förenade trädde i likvidation och Framtiden ombildades till grupp- försäkringsbolag under firma Förenade liv, ömsesidigt gruppförsäkrings- bolag.
4. Skilda slag av försäkringsgrenar, återförsäkring m. 111. De svenska för- säkringsbolagens verksamhet av i dag omfattar ett mycket stort antal för- säkringsgrenar. Dessa kunna uppdelas i två till sin karaktär skilda grup- per, nämligen livförsäkring och Skadeförsäkring. I anslutning härtill bör dock anmärkas, att sjuk- och olycksfallsförsäkringen — vilken i ovanstående upp- delning hänförts till skadeförsäkringen — i språkbruket understundom be— traktats som en särskild grupp. Man har också plågat använda benämning- arna person- och sakförsäkring, den förra beträffande sådana försäkringar, som ha avseende å person, och den senare angående försäkringar för mate- riella skador. Då vissa försäkringsgrenar, såsom ansvarighetsförsäkringen, omfatta både person- och sakskador, torde nämnda definitioner dock icke
lämpa sig som underlag för en fullständig uppdelning av försåkringsområdet och ha därför icke kommit till användning i föreliggande betänkande.
Livförsäkring utgör en gemensam benämning på sådana försäkringstyper, som hänföra sig till den eller de försäkrades liv. Dessa försäkringstyper kun- na sammanföras till tre skilda huvudtyper, kapitalförsäkring uteslutande för dödsfall, blandad liv- och kapitalförsäkring och pensionsförsäkring, in- nefattande ålders- eller efterlevandepension. Mellan dessa huvudtyper förekomma olika blandformer. Till livförsäkringen hör försäkring i ränte- och kapitalförsäkringsanstalter, vilken dock med hänsyn till sin från övrig livförsäkring avvikande anordning plägar räknas som fristå- ende gren. I jämförelse med Skadeförsäkringen kräver livförsäkringen, bl. a. på grund av försäkringsavtalens långfristighet, en betydligt mer utbyggd försäkringsteknisk apparat för beräkning av premier, fondbildning m. m. ävensom särskilda anordningar för säkerställande av försäkringsgivarens förmåga att utbetala utfallande försäkringsbelopp. Detta har i lagstiftnings- hänseende lett till en rad specialbestämmelser för livförsäkringsrörelse. Des- sa specialbestämmelser gälla även för ett visst område inom Skadeförsäk- ringen, nämligen rörelse, som avser personförsäkring —— annan än livför- säkring — för livstid eller längre tid än tio år. Även beträffande sådan för- säkring av annat slag än personförsäkring, som meddelas för all framtid el- ler för längre tid än tio år, gälla vissa av livförsäkringens särbestämmelser.
Skadeförsäkringen har till ändamål att ersätta ekonomisk förlust på grund av inträffad skada. Antalet skilda försäkringsgrenar ha efterhand ut- ökats. Man har brukat särskilja följande grenar, nämligen olycksfalls-, s jak-, invalid-, ansvarighets-, brand-, s jö-, transport-, trafik-, automobil-, luftfärds-, cykel-, husdjurs-, inbrotts-, glas-, vattenledningsskade-, kredit-, garanti-, maskin-, smycke-, hagelskade-, storm- och hagelskade- samt regnförsäkring. Förutom de nämnda grenarna ha ett par bolag upptagit mera speciella gre- nar, såsom försäkring av kameror, kikare, skidor, ur, vilka sammanfattas under beteckningen övrig skadeförsäkring. Inom olycksfalls- och sjukför— säkringen särskiljes den till socialförsäkringen hänförliga obligatoriska för- säkringen för olycksfall i arbete samt för vissa yrkessjukdomar, varom ti- digare nämnts. Av tekniska skäl skiljer man mellan sjuk- och invalidförsäk- ring, som avtalats för livstid eller längre tid än tio är å ena sidan samt sjukförsäkring för högst tio är å den andra. Vissa av de nyss uppräknade försäkringsgrenarna innehålla flera skilda försäkringstyper. Sålunda upp- delas sjöförsäkringen i försäkring för skada å fartyg (kaskoförsäkring) och sjötransportförsäkring; .automuobilförsäkringen i ansvarighetsförsäkring (komplement till trafikförsäkringen), vagnskade-, brand- och stöldförsäk- ring; luftfärdsförsäkringen i ansvarighets-, olycksfalls— och kaskoförsäk- ring o. s. v. I fråga om vissa försäkringsgrenar, såsom brand- och sjöför- säkring, kan försäkringen omfatta icke endast ersättning för skadan som sådan utan även gottgörelse för ekonomisk förlust till följd av avbrott i verksamhet (avbrottsförsäkring). Till sjöförsäkring har även hänförts för- säkring av fiskredskap.
Av läns- och häradsholag samt sockenbolag meddelas endast brand-, hus— djurs-, sjö- och hagelskadeförsäkring.
Då fråga är om större försäkringsbelopp plågar risken fördelas på flera bolag. Detta sker dels i form av återförsäkring ( reassurans) och dels i form av som försäkring ( koassurans) .
Återförsäkring äger rum i olika former. Den vanligaste är s. k. excedent- återförsäkring, innebärande att ett bolag, i fråga om de försäkringar inom en gren eller en på annat sätt avgränsad grupp, för vilka försäkringssum— man överstiger något visst betämt belopp (självbehållet), till ett eller flera bolag överlämnar så stor del av sin ansvarighet, som svarar mot överskju- tande belopp; de bolag, som övertagit ansvarigheten, ha att vid inträffad skada tillskjuta den bråkdel av skadeersättningen, som överstiger förhål- landet mellan självbehållet och den för vederbörande försäkring gällande försäkringssumman. Förutom excedentåterförsäkring förekommer excess- återförsäkring, varvid återförsäkringen omfattar all skadeersättning utöver ett visst belopp, antingen för varje försäkring (skadeexcess) eller samman- lagt för en hel gren eller grupp av försäkringar (excess loss cover) och vi- dare fakultativ återförsäkring, som hänför sig till vissa särskilt uttagna mera riskbetonade försäkringar. En ytterligare form av återförsäkring är kvotåterförsäkring, som innebär att en viss kvotdel av hela ansvarigheten inom en gren eller grupp av försäkringar avlämnas i återförsäkring. I fråga om återförsäkring användes i övrigt följande terminologi. Det bolag, som i återförsäkring avlämnar en del av sin ansvarighet, kal- las cedent och det mottagande bolaget återförsäkrare eller reassuradör. Om en återförsäkrare i sin tur hos annat eller andra bolag återförsäkrar någon viss del av den anvarighet, som bolaget mottagit i återförsäkring, kal- las denna åtgärd retrocession. Inom ett bolags försäkringsbestånd skiljer man mellan direkt försäkring, omfattande hos bolaget tecknade försäkring- ar, och indirekt försäkring, som avser i återförsäkring övertagen ansva- righet.
Samförsäkring innebär att en försäkring, med hänsyn till försäkrings- beloppets storlek, redan från början uppdelas på flera bolag, vilka då också 'sig emellan fördela premien pro rata. Vid samförsäkring plågar ett av bo- Lagen, det som med försäkringstagaren överenskommit om försäkringen, vara ledande bolag och omhänderhava försäkringens förvaltande jämte uppkommande skaderegleringar.
Återförsäkring och samförsäkring anordnas understundom i sådan form, att flera bolag sammanskjuta sin rörelse i vad den avser försäkringar av någon viss (mera riskbetonad) art till en gemensam för ändamålet bildad pool, som omhänderhar denna försäkringsart för gemensam räkning. Poolens intäkter och utgifter fördelas mellan bolagen med viss överenskom— men procentuell andel på varje. De pooler, som för närvarande finnas, äro Svensk krigsförsäkringspool, stiftad 1935 för fördelning av återförsäkring av sjökrigsförsäkring, Svenska olycksfallsförsäkringsbolags pool för enskild
reseolycksfallsförsäkring, även omfattande krigsrisk, stiftad 1939 för över- tagande av reseolycksfallsförsäkringar, som även omfatta krigsrisk, m. m., Svenska Olycksfallsförsäkringsbolagens pool för krigsolycksfallsförsäkring, stiftad 1937 för övertagande av kollektiv krigsolycksfallsförsäkring för far- tygsbesättningar, Svenska olycksfallsförsäkringsbolagens pool för särskilda risker, stiftad 1937 i syfte att bereda möjlighet till enskild olycksfalls- och sjukförsäkring åt personer, som på grund av sjukdom, lyte eller annan orsak utgöra icke normala risker, samt Svenska flygförsäkringspoolen, stiftad 1947 för handläggning av gemensamma angelägenheter rörande flygkasko-flyg- olycksfallsförsäkring och flygansvarighetsförsäkring. Sistnämnda pool är jämte motsvarande pooler i de övriga nordiska länderna ansluten till Nor- diska poolen för luftfartförsäkring, som trätt i funktion den 1 januari 1948. Denna, som utgör en omedelbar fortsättning av den år 1919 stiftade Nor- diska poolen för luftfärdförsäkring, har till ändamål att fördela nordisk affär inom flygförsäkring.
5. Försäkringsväsendet såsom en faktor i vårt sociala och ekonomiska liv. Under år 1947 uppgick försäkringsbolagen—s sammanlagda premieinkomst för direkt försäkring i Sverige till 922 miljoner kronor, motsvarande utbetal- ningar för försäkringsfall till 426 miljoner kronor samt förvaltningskost- nader till omkring 170 miljoner kronor. På de olika grupperna försäk- ringsbolag fördelade sig premieinkomsten och utbetalningarna för försäk- ringsfall på sätt angives i tab. 1.
Tab. l. Förslkringsbolsgens premleinkomst och utbetalningar för försäkringsfall år 1947 ([ OOO-tal kr.)
G r 11 p p Premieinkomst Ulgfåäåååfålim Riksbolag ...................................... 873 925 391 360 Läns- och häradsholag ......................... 23 066 16 961 Sockenbolag ................................... 4 660 3 621 Utländska bolag ................................ 20 268 14 557 Summa 921 919 426 499
Rörande premieinkomstens och försäkringsutbetalningarnas fördelning på de skilda försäkringsgrenarna hänvisas till det följande.
Premieinkom'sten och försäkring-sutbetalningarna inom den statliga för- säkringsverksamhet, som ej är hänförlig till socialförsäkringen, framgår av följande sammanställning (miljoner kronor):
Premie- Försäkrings- inkomst utbetalningar Pensionsstyrelsens frivilliga försäkring .................. 12'5 3'7 Statens pensionsanstalt .............................. 11'6 32'8 Handelsflottans pensionsanstalt ........................ 2'8 1'0
Uppgifterna avse beträffande pensions-styrelsens frivilliga försäkring år 1947 samt för de båda anstalterna tiden 1. 7. 1946—30. 6. 1947; anstalternas rörelse bygger, förutom på pr—emieinkomsten, på statsbidrag.
För att ytterligare belysa det enskilda försäkringsväsendets betydelse i vårt ekonomiska liv har i tab. 2 summan av premierna för direkt försäkring i Sverige, med viss uppdelning på försäkringsgrenar, ställts vid sid-an av den sammanlagda för fysiska personer och andra skattskyldiga för ska-ttetaxe- ning uppskattade inkomsten. Försäkringspremier avseende den till socialför- säkringen hänförliga obligatoriska försäkringen för olycksfall i arbete ha icke inräknats i premieuppgifterna. Tabellen innehåller uppgifter för åren 1925, 1935, 1945 och 1947. Till följd av vissa ändringar av redovisningsgrun- derna i den officiella statistiken äro inkomstuppgifterna för år 1945 och 1947 ej fullt jämförliga med motsvarande uppgifter för 1925 och 1935; detta för- hållande är dock i här föreliggande sammanhang av underordnad betydelse.
Tab. 2." Förslkrlngspremier och uppskattad inkomst för skattetaxering (milj. kr.)
Försäkringspremler Uppskattad inkomstför
Sjuk- 0. Ö - .. _ .. .. vrtg Summa skattetaxermg Livfors. olycksf. fors. Brandfors. ska (! eförs. förs.—pr em. .
(frivillig)
1925 9 57 49 237 4 842 1935 16 54 66 324 5 216 1945 44 105 119 657 12 626 1947 500 53 119 215 887 16 651
Försäkringsbolagens premiesumma företer enligt tab. 2 en fortgående betydande ökning. Om premiesumman sättes i relation till den uppskattade inkomsten finner man emellertid ungefär samma relationstal, omkring 5 %, för åren 1925, 1945 och_1947, medan motsvarande siffra för år 1935 är något högre eller omkring 6 %. Att relationstalet är lägre år 1945 och 1947 än år 1935 bör icke tydas som någon tillbakagång. Förhållandet torde förklaras- bl. a. av att försäkringstagarna ännu icke helt anpassat sitt försäkringsskydd efter det förändrade penningvärdet.
Det torde vara av intresse att jämföra även försäkringssparandet med annat sparande. Som ett representativt uttryck för försäkringssparandet må kunna anses ökningen av dels premiereserverna tillika med premieåterbä-- rings- och vinstmedlen inom livförsäkring (inklusive pensionsförsäkring) samt sjuk- och invalidförsäkring för längre tid än 10 är dels ränte- och ka- pitalförsäkringsanstalternas besparings- och livräntefonder. I tab. 3 har ökningen av här angivna reserver m. m. återgivits vid sidan av banksparan- det, den dominerande formen för allmänhetens sparande.1 Som uttryck för
1 Under senare år har sparande genom obligationsköp, framförallt av premieobligationer, i större grad än tidigare framträtt vid sidan av banksparandet. Obligationssparandet, som un- der de första krigsåren nådde avsevärd omfattning. torde dock för den redovisade perioden- 1944—47 vara av väsentligt mindre volym än banksparandet.
banksparandet har härvid använts ökningen av insatta medel å sparbanker, postsparbanken, affärsbankernas sparkasseräkningar samt Kooperativa för- bundet och jordbrukskassornas sparkasse- och kapitalräkningar. De lämna- de uppgifterna avse dels treårsperioderna 1924—26, 1934—36 och 1944—46 dels åren 1946 och 1947.
Tab. 3. Allmänhetens försäkringssparande och banksparande (milj. kr.).
Årligt försäkrings- Årligt bank— T id 5 p e r i o d sparande; genom- sparande; genom- snitt för perioden snitt för perioden
1924—26 .................. 66 108 1934—36 .................. 141 113 1944—46 .................. 267 754 1946 ...................... 280 706 1947 ...................... 380 514
Försäkringssparandet uppvisar en fortgående betydande ökning, särskilt accentuerad år 1947. Även banksparandet har kraftigt ökat men visar efter det toppläge, som till följd av rådande exceptionella förhållanden nåddes under perioden 1944—46, en sjunkande tendens.
Försäkringsbolagen spela en betydande roll såsom förvaltare av kapital. Till närmare belysning härav lämnas i tab. 4 en översikt över de 'svenska bolagens tillgångar av olika slag ävensom skulder vid 1947 års utgång.
Tab. 4. Översikt över försäkringsbolagens tillgångar och skulder vid 1947 års utgång (milj. kr.)
Riksbolag
Aktie- Ömsesid. bolag bolag
Tillgångar
Kassa o. banktillgodohavanden .............. Obligationer Svenska kommunlån .........................
> inteckningslån ...................... Förlagsbevis, aktier och andelsbevis .......... Andra värdehandlingar1 .................... Lån mot säkerhet av försäkringsbrev ........ Fastigheter .................................. Värdet av återförsäkrares ansvarighet ........ Övriga tillgångar ............................
Summa
Riksbolag Aktie- Ömsesid. håg??? bolag Summa bolag bolag Skulder.
Aktiekapital ................................ 110'7 — — —— 110-7 Reservfond för aktiebolag ................... 43'7 _— _ — 43'7 Garantikapital .............................. — 14'8 — — 14'8 Säkerhetsfond ............................... 39'7 56'8 — — 96'5 Premie-, ersättnings- o. återköpsreserver ...... 24526 29260 39 — 5382'5 Regleringsfond för trafikförsäkring ............ 1'2 1'0 — — 2'2 Utjämuingsfond för barnolycksfallsförs. ...... 0'1 0'1 — — 0'2 Reservfond för smittförsäkring med statsbidrag — 2'9 — — 2'9 Premieåterbäringsreserv ...................... 438 282 — — 72'0
Försäkringstagarnas vinstfonder o. innestående premieåterbär.- o. vinstmedel .............. 348 493 — — 84'1 Utjämningsreserv för livförsäkring ............ 299 299 — — 598 Övriga avsättningar samt balanserat överskott 79'2 312'0 880 405 519"! Skattereserv ................................. 8'9 5'9 —— — 148 Övriga skulder .............................. 2558 1749 34 0-1 4342 Summa 3 1004 3 6018 95'3 406 6 8381
* Reverslån, utländska kommun— eller inteckningslån rn. m.
Bolagens förmögenhet (tillgångar utöver skulder) representeras av posten övriga avsättningar samt balanserat överskott ä tillhopa 519,7 miljoner kro— nor. Med hänsyn till den numera införda källbeskattningen torde även de avsatta skattereserverna till största delen kunna betraktas som förmögenhet.
6. Försäkringsbolagens förvaltningsorganisation. Formerna för de olika försäkringsföret—agens kont-ors- och fältorganisation ha i viss mån betingats av företagens omfattning och utveckling. Koncernbildningen och den därav föranledda, mer eller mindre långt gående sammansmältningen av skilda en- heter har även satt sin prägel på förhållandena. Härtill komma vissa av verksamhets—arten föranledda olikheter, exempelvis mellan livförsäkrings- och skradeförsäkringsföretag. Beträffande företagsledningen förekomma här lik-som i fråga om andra företag sådana skilj aktigheter, som motiveras av verksamhetens art och om- fattning. I de större företagen har man sålunda i allmänhet — i vidare om- fattning än inom de mindre företagen — delegerat beslutanderätten från styrelsen till verkställande direktören och från hon-om till underlydande tjänstemän. Arbetsuppgifterna inom huvudkontoret hos ett företag, som driver direkt försäkringsverksamhet, avse i huvudsak anskaffning, försäkringsarbete, ska-
dereglering, återförsäkringsarbete, kamerala angelägenheter, finansförvalt- ning samt aktuariellt och statistiskt arbete. Uppgifternas skiftande natur har lett till en organisatorisk upp-delning av förvaltningen i olika huvudavdel- ningar, vilka i de större företagen i sin tur uppdelats på underavdelningar.
För anskaffningen finnes i regel en särskild huvudavdelning, ofta be- nämnd organisations- eller försäljningsavdelningen, vilken handlägger frå- gor rörande fältorganisationen och dess arbete. Sålunda ankommer på den— na avdelning att leda och övervaka arbetet å fältet. Anställande och utbild- ning av agenter sker genom avdelningens försorg och avdelningen lämnar även direktiv för fältarbetets bedrivande samt tillhandahåller prospekt och broschyrer. Inom vissa föret-ag för stor livförsäkring förekommer en täm- ligen ingående dirigering av agenternas wackvis-it-ionsarbete, medan övriga företag i högre grad överlämna anskaffningens bedrivande till den enskilde agentens bestämmande. Vanligen finnes inom anskaffningsavdelningen en expedition för den lokala försäkringsanskaffningen. Fältorganisationens ut- formning k-ommer att närmare behandlas nedan.
Försäkrings- och skaderegleringsarbetet avse olika sidor av bolagets för- hållande till försäkringstagarna. Försäkringsarbetet innefattar riskbedöm- ning, utfärdande av försäkringsbrev, ändringar i försäkringsavtal, annulla- tion och återupplivning av försäkring, förandet av försäkringstagareregister m. m. medan skaderegleringsarbetet avser regleringen av inträffade försäk- ringsfall.
För försäkrings- och skaderegleringsarbetet finnas stundom fristående för samtliga försäkringsgrenar gemensamma huvudavdelningar. Vanligt är emel- lertid att man för olika grenar eller grupper av grenar bildat särskilda av- delningar, som i sin tur uppdelats på försäkrings- och skadesektioner. Inom livförsäkringen finnes i regel icke någon särskild avdelning eller sektion för regleringen av försäkringsfall. Detta arbete är nämligen här av övervägande expeditionell ar-t. Även inom vissa skad-eförsäkringsgrenar har uppdelning .av försäkrings- och ska-deregleringsarbetet på skilda avdelningar eller sek- tioner stundom ej skett. På grund av den speciella tekniska och juridiska sakkunskap, som kräves ifråga om skaderegleringen inom brand- och sjö- försäkringsgrenarna, finnas för dessa grenar i regel särskilda skadeavdel- ningar eller sektioner.
Återförsäkringsarbetet omfattar frågor om upprättande av återförsäk- ringsavtal, såväl i vad rör återförsäkring av den egna rörelsen som motta- gande av återförsäkringsaffärer från andra företag, samt handläggning av de med återförsäkringen förknippade ärendena. I några större företag finnes särskild återförsäkringsavdelning men i flertalet företag ombesörjas återför- säkringsfrågorna inom försäkringsavdelningen.
De kamerala uppgifterna utgöras av kassaärenden, bokföring, redovis- nings- och revisionsärenden, registrering och ärenden angående huvudkon- torets personal. Dessa arbetsuppgifter ombesörjas i regel inom en särskild huvudavdelning, som vanligen är uppdelad på underavdelningar. Till den kamerala avdelningen har i varierande utsträckning hänförts uppbörd av
premier. I vissa företag, där korrespondensen skötes c-entralt, har även denna detalj förts till denna avdelning.
I föreliggande sammanhang må framhållas, att någon enhetlig praxis i avseende å premieuppbörden icke utbildat sig. Sådan uppbörd sker an— tingen i form av inkassering genom ombuden eller genom inbetalning över postgiro eller annorledes direkt till huvudkontoret. I allmänhet användas bägge förfaringssätten parallellt såsom kompletterande varandra. Utveck- lingen synes tendera mot premiebetalning över postgiro direkt till huvud— kontoret, men denna metod kan dock icke med säkerhet betecknas som den förhärskande. Till och med inom folkförsäkringens omåde, där premieupp- börden tidigare nästan uteslutande skett vid besök av företagens ombud hos försäkringstagarna å arbetsplats el. dyl., kan en utveckling i riktning mot en ökad användning av postgiro för premieinkasseringen märkas. Inom en del företag sker premiehetalning genom insättning på särskilt för veder- börande agent eller avdelningskontor öppnat postgirokonto, varifrån uttag får göras endast av huvudkontoret.
Finansförvaltningen ombe-sörjes i många företag av en underavdelning under den kamerala avdelningen. De större företagen ha dock för finans- förvaltningen inrättat en särskild huvudavdelning, ofta uppdelad på en underavdelning för fastighetsförvaltning och en för kapitalplacering.
De försäkringstekniska beräkningarna samt vissa andra kalkyleringsar- beten ävensom statistiken omhänderhas inom livbolagen å en aktuarieau- delning. I skadeförsäkringsföretagen finnes i allmänhet icke någon sär- skild avdelning för de där förekommande aktuariella arbetsuppgifterna. Vissa skadeförsäkringsbolag ha en särskild statistikavdelning, stundom underordnad försäkringsavdelningen eller den kamerala avdelningen.
Vad härefter angår fältorganisationen och dess arbete förekomma olika grader av centralisering. Agenterna, som ha att träda i omedelbar kontakt med allmänheten, sortera i regel under inspektörer eller distriktschefer, vilka i sin tur arbeta under huvudkontorets ledning. Inom vissa företag har man för mera tätbefolkade delar av landet inrättat avdelningskontor eller generalagenturer, vilka mera självständigt leda anskaffn'ingsarbetet.
Distriktschefer och inspektörer ägna sig, liksom avdelningskontorens chefer och gener-alagenterna, helt åt försäkringsverksamheten. Bland agen- terna finnas såväl heltidsanställda som fritids-ombud. Inom vissa försäk- ringsgrenar anlitas ofta såsom agenter personer med verksamhet inom det område, vartill försäkringsrörelsen hänför sig. Sålunda anlitas speditions- firmor, skeppsmäklare och resebyråer för sjö- och transportförsäkring samt bilförsäljare för trafik- och automuobilförsäkring. För de inom liv- och olycksfallsförsäkringen förekommande gruppförsäkringarna använda sig försäkringsföretagen ej sällan av förtroendemän inom skilda organisationer. Inom koncernerna är fältorganisationen ofta gemensam för de olika kon- cernföretagen.
Fältorganisation saknas helt hos åtskilliga företag, såsom vissa lokalt verkande företag och företag som rikta sig till speciella grupper av per-
soner ävensom några företag, som uteslutande meddela sjöförsäkring. Ackvisitionen skötes därvid genom annonsering samt utlämnande av bro- schyrer o. dyl.
7. De anställdas avlöningsförhållanden. De olika försäkringsföretagens varierande storlek och skiftande verksamhetsart återspeglas i viss män i lönesättningen för ledande personer inom företagen. Ävenså är den relativa fördelningen mellan kvalificerad personal och rutinpersonal ofta olika inom stora och små företag. Ledamöterna i ett försäkringsföretags styr-else åtnjuta i allmänhet årlig ersättning, i regel i form av visst arvode men i några få fall helt eller delvis i form av tantiem. Inom många mindre företag _ liksom även inom några företag av betydande omfattning -— fullgöras emellertid styrelseledamöter- nas uppdrag utan annan gottgörelse än traktamentsersättning för samman— trädesdagar. Inom de större företagen hålla sig styrelsearvodena, i före- kommande fall inklusive tantiem, i regel mellan 1 500 och 5 000 kronor men gå i några fall upp till 10 000 kronor och däröver. I de företag, som ingå i en och samma koncern, utgöras styrelserna ofta helt eller delvis av sam- ma personer. De nu lämnade arvodesuppgifterna gälla i dessa fall den sammanlagda ersättningen från koncernföretagen. Styrelsens ordförande uppbär i allmänhet ett arvode, som med något eller några tusental kronor överstiger arvodena till övriga styrelseledamöter. Särskilda ersättningar utgå understundom till styrelseledamöter med särskilda funktioner inom styrelsen — exempelvis en jourhavande ledamot eller en kassadirektör -— eller sådana ledamöter, som inneha uppdrag inom speciella delegationer eller utskott. Liksom styrelsearvodena variera lönerna till företagens verkställande di- rektörer mycket starkt från det ena företaget till det andra. I allmänhet torde dessa årslöner —— i fråga om koncernerna sammanlagt från koncern- företagen samt i förekommande fall inklusive tantiem —- växla mellan 30 000 och 60 000 kronor. I ett fåtal fall uppgår lönen till än högre belopp, i ett par fall till mer än 70 000 kronor. I några fall, då företagschefen till- lika är styrelseledamot i företaget, äger han uppbära styrelsearvode vid sidan av årslönen. I andra sådana fall har däremot bestämts att företags— chefen icke skall åtnjuta styrelsearvode. En viss tendens till sänkning av verkställande direktörens lön i samband med personskifte å befattningen har gjort sig märkbar under de senare åren. _ I flera av de största före- tagen åtnjuta jämväl vice verkställande direktören och en del andra he— fattningshavare i ledande ställning inom huvudkontoret årsinkomster, som — i enstaka fall med avsevärda belopp _ överstiga 30 000 kronor. I avseende å försäkringsföretagens kontorspersonal, vari innefattas av- delningscheferna och dem underordnad personal, har en strävan till en för de olika företagen enhetlig lönesättning gjort sig gällande under senare år. Mellan företagens och de anställdas förhandlingsorganisationer har nu- mera träffats ett för samtliga större försäkringsföretag gällande löneavtal
för den ordinarie personalen. Enligt detta skall en tjänsteman efter arten av sin befattning och sina kvalifikationer hänföras till någon av fem fast- ställda löneklasser, av vilka löneklass I är den lägsta och löneklass V den högsta. Inom varje löneklass äro olika lönenivåer angivna för olika ålders- grupper. Företagen ha emellertid lämnats en viss rörelsefrihet så att löne- beloppen för de olika åldersgrupperna icke exakt fixerats utan få röra sig inom vissa angivna gränser. För löneklass V ha allenast minimilöner fast- ställts. I fråga om löneklasserna I—IV stiger spännvidden mellan övre och undre gränsen i viss utsträckning med åldersgrupperna. Spännvidden är därjämte för varje åldersgrupp större i högre löneklass än i lägre. En sam- manställning av lägsta och högsta, enligt Stockholms dyrortsgrupp år 1947 beräknade bruttolöner inom löneklassernas lägs-ta och högsta åldersgrup- per ges i följande tabell:
__ Lägsta åldersgruppen Högsta åldersgruppen Loneklass _. _. _ undre gräns övre grans undre gräns ovre gräns I ................ 4 200 4 600 7 250 7 950 11 ................ 5 000 5 500 8 500 9 400 111 ................ 6 450 7 050 12 000 13 200 IV ................ 10 800 12 000 15 100 18 700 V ................ 12 000 — 18 700 —
I Göteborg äro bruttolönerna 4 samt i Malmö och Jönköping 8 % lägre än i Stockholm. I bruttolönen ingår enligt avtalet kostnaderna för pensionsför- säkring och vissa sociala bidrag samt kostnaden för lunch, varför den till tjänstemannen utbetalda lönen — den kontanta nettolönen — med vissa för de olika åldersgrupperna och löneklasserna växlande belopp understiger brut- tolönen. Avtalet för—utsätter särskilda förhandlingar för inplacering av tjänstemännen i de olika löneklasserna. Såsom en allmän redovisning för hur de under år 1948 förda löneklassförhandlingarna utfallit lämnas nedan- stående siffror över hur personalen fördelats på respektive löneklasser (ex- klusive folkförsäkringsbolagen).
Löneklass V IV III 11 I Summa Oplacerade Män ............. 225 217 381 131 13 967 174 Kvinnor .......... — 12 170 645 711 1 538 29 Summa 225 229 551 770 724 2 505 208
För vaktmästarpersonalens del ha löneförmånerna i särskilt avtal be- stämts efter en skala, som börjar med 4400 kronor per år (brutto) och slutar med 8 600 kronor vid 45 års ålder.
Anskaffningsresultatet har sedan gammalt varit den naturliga basen för fältmännens avlöning, och växlingen i inkomsterna inom denna personal- kategori ha därför blivit betydande. För ett mindre antal generalagenter eller andra fältmän i liknande ställning överstiga de genomsnittliga års- inkomsterna 30 000 kronor och i ett par fall överskrides detta belopp högst avsevärt. Förtjänsten för det stora flertalet agenter torde dock hålla sig
betydligt under 30 000 kronor om året. För den personalgrupp, som huvud- sakligen utgöres av inspektörerna, har utvecklingen under senare år gått i den riktningen, att den som provision utgående arbetsförtjänsten mins- kats och -i motsvarande mån ersatts med fast lön. Motsvarande kan natur- ligen icke ifrågakomma för fritidsombuden, och avsevärda inkomstväx- lingar komma därför självfallet alltid att finnas inom denna grupp.
8. Läns- och häradsholag. Läns- och häradsholagen bedriva verksamhet endast inom brand-, sjö-, husdjurs- och hagelskadeförsäkringsgrenarna. Till sjöförsäkring hänföres dels försäkring av fartyg och dels fiskre—dskaps- försäkring men där-emot icke transportförsäkring. Med undantag för ett sydsvenskt länsbolag, som i sin brandförsäkring inbegriper försäkring även mot hagelskada, driver intet läns- eller häradsholag mer än en försäkrings- gren. Emellertid ackvirera en del av bolagen även i andra skadeförsäkrings- gr-enar, nämligen såsom ombud för Landsbygdens Försäkringsaktiebolag. Detta bolag, som till största delen äges av olika läns- och häradsholag, med- delar _ansv.arighets-, brand-, transport- (annan än Sjö- och luftr.ansport—), inbrotts, glas-, vattenledningsskade-, maskin— och cykelförsäkring samt, uteslutande i återförsäkring, hagelskadeförsäkring. Bolaget tillgodoser en väsentlig del av läns- och här-adsbolagens återförsäkringshehov. Antalet läns- och häradsholag har de senare åren undan för undan mins- kats och utgjorde vid 1948 års utgång 158, därav 84 brand-, 13 sjö-, 59 hus— djurs- och 2 hagelskadeförsäkringsbolag. En förskjutning har ägt rum i riktning mot större företag. Flera låns- eller häradsholag ha övertagit upp- hörande sockenbolags rörelse liksom det även förekommit sammanslag- ningar mellan häradsholag eller överlåtelser av häradsholags 'hela bestånd till länsbolag. Genom utvidgning av sina verksamhetsområden till angrän- sande län ha vissa länsbolag övergått till typen riksbolag. Av det samman— lagda ansvarighetsbeloppet för svenska försäkringsbolags bran-dförsäkringar i Sverige belöpte vid 1947 års utgång 21 procent på läns- och häradsholagen medan på riksbolagen föllo 77 och på sockenbolagen 2 procent. Inom sjö- försäkringen fördelade sig premieinkomsten för direkt affär under år 1947 med 99,3 procent på riksbolagen, 0,5 procent på läns- och häradsholagen och 0,2 procent på sockenbolagen. För husdjursförsäkringen voro motsvarande tal 72, 12 och 16. Av premieinkomsten för hagelskadeförsäkring år 1947 hänförde sig 87 procent till riksbolagen och 13 procent till läns- och härads- bolag. Läns- och häradshol-agen omfatta företag av mycket olika storlek. Åtskil- liga bolag av denna typ äro avsevärt större än de minsta riksbolagen medan å andra sidan fler läns- och häradsholag äro betydligt mindre än många sockenbolag. Olikheten i företagens storlek ävensom dessas olika ändamål ha föranlett stora skiljaktigheter i fråga om organisationen. Särskilt gäller detta det centrala förvaltningsorganet. Medan i de minsta bolagen den cen- trala förvaltningen ofta ombesörjes av en enda person på fritid såsom ett förtroendeuppdrag äro motsvarande göromåli de största bolagen för-delade
på ett antal heltidsanställda befattningshavare. Mellan dessa ytterligheter förekomma en mängd övergångsformer. Trots olikheterna i fråga om de- taljerna är det likväl möjligt att urskilja vissa för ett stort antal bolag ge- mensamma drag.
I brand—försäkringsbolagen utöva försäkringstagarna-delägarna sitt infly- tande över bolagets ledning i regel direkt på allmän bolagsstämma. Denna är i vissa bolag i stället sammansatt av ett antal för olika delar av bolagets verksamhetsområde av delägarna valda fullmäktige. Bolagsstämman utser styrelse (direktion), varvid i regel tillses, att skilda bygder inom bolagets område bli direkt representerade i styrelsen. Härmed sammanhänger att styrelserna ofta äro månghövdade församlingar. De deltaga i stor utsträck- ning i den löpande förvaltningen genom att pröva och avgöra ärenden an- gående skadereglering, medelsplacering m. m. I övrigt brukar den löpande förvaltningen ombesörjas av styrelsens ordförande såsom verkställande le- damot eller särskild verkställande direktör. Allt efter bolagens storlek äro de olika centrala förvaltningsuppgifterna .anförtrodda särskilda befattnings- havare, såsom ombudsmän, kamrerare, kassörer, besiktningsmän och biträ— despersonal.
För kontakten mellan bolagsledningen och de enskilda delägarna svara i de flesta bolag ett antal sockenkommittéer (brandstodskommittéer, brand- stodsnämnder o. s. v.). Dessa äro sammansatta av en ordförande, som i all- mänhet tillsättes av bolagsstyrelsen, och minst två andra ledamöter, vilka i regel väljas av och bland delägarna inom socknen. Valen, som tidigare före- togos på kommunalstämman, äga alltjämt på sina håll rum i omedelbar an- slutning till sådana stämmor. Det är vanligt, att befattningar såsom sty- relse- eller kommittéledamöter hos bolagen uppehållas av kommunala för- troendemän och kommunala myndigheter bruka rådfrågas, då ordförande i sockenkommitté skall tillsättas. I stor utsträckning äro läns- och härads- bolagen för övrigt kommunernas försäkringsgivare. Samtidigt som kommit- téerna utgöra bolagens lokala organ företräda de, envar i sin socken, för- säkringstagarnas intressen i förhållande till bolaget. Kommittéerna tillhan- dagå dels vid anskaffning—en genom att lämna råd och anvisningar till de försäkring-ssökxande samt genom att förhandsgranska ansökningarna, dels vid skaderegleringen genom att besiktiga och värdera brandskador, dels ock i åtskilliga bolag vid premieuppbörden genom att inkassera och till bolaget inleverera förfallna premier.
I en del bolag förekomma såsom lokala organ vid sidan av sockenkom- mittéerna s. k. brandrotemästare (synemän o. s. v.). Des-sa ombesörja inom sina distrikt periodisk besiktning ur brandfaresynpunkt av försäkringsta- garnas hus, anläggningar och eldsläckningsanordningar. På sina håll verk- ställa brandrotemästarna samtidigt premieuppbörd.
Vad härefter angår *husdjwursförsäkringsbolagen så ha många av dessa en organisation som nära överensstämmer m-ed vbrandförsäkringsbolagens. Även husdjursförsäkringsbolagens funktionärer äro i stor utsträckning kommu- nala förtroendemän. Företagen äro förhållandevis ofta små och lokalt be
gränsade. Detta i förening med försäkringsobjekten-s måttliga värden och verksamhetens relativt okomplicerade karaktär har möjliggjort enkla drifts- former. Det finnes icke något husdjursförsäkringsbolag som ens tillnärmel- sevis når den storleksordning som de största länsbr-andbolagen representera, vare sig premieintäkterna eller ansvarighe-tssumman tages som måttstock.
Även sjöförsäkringsbolagen äro på ett par undantag när förhållandevis små. Det är sålunda vanligt, att det egentliga förvaltningsarbetet i dessa bo- lag utföres av styrelsens ordförande såsom fritids- eller bisyssla eller av nå- gon deltidsanställd befattningshavare. I regel representeras bolagen ute i bygderna icke av några lokala organ motsvarande sockenkommittéerna in- om brand- och hus-dj—ursförsäkringen utan av utsedda värderingsmän. Dessa besiktiga och värdera båtar och fiskredskap liksom även skador samt om- besörja i vissa bolag därjämte premieuppbörd.
I de båda hagelskadeförsäkringsbolagen ombesörjes den centrala förvalt- ningen av en ombudsman. Lokalorgan äro särskilda värderingsmän.
Med hänsyn till de stora olikheterna i-omfattningen och arten av arbetsupp- gifterna i läns- och häradsholagen förete ersättningarna till olika funktionärer en starkt skiftande skala. Till heltidsanställda befattningshavare utgår lön i stort sett jämförlig med lönen för motsvarande tjänster i riksbolagen. De flesta sådana ans-tällda ha även till-försäkrats pension. Ett stort antal befatt— ningar är emellertid endast del-tidstjänster med reducerade ersättningar. Många funktionärer i företagen, såväl inom den centrala förvaltningen som ute i bygderna, betrakta sina uppdrag mer eller mindre såsom förtroende- uppdrag och fullgöra dessa utan all ersättning eller mot rese- och trakta- mentskostnader vid varje förrättning eller mot ett mycket måttligt arvode. Mången befattningshavare sköter sin syssla från bostaden utan att erhålla någon gottgörelse av bolaget för lokalen.
B. Kortfattade uppgifter angående försäkringsverksam- heten i utlandet.
1. De nordiska länderna.
Eftersom fönsäkringsväsendetus struktur och samhällsförhållandena i öv- rigt äro någorlunda jämförbara & de nordiska länderna kan det- vid behand- ling-en av frågan om gestaltningen av försåkring—sväsendet i Sverige vara av värde att något uppmärksamma organi-sationsfrågan-s läge i våra nordiska grannländer. Utredningen vill därför här lämna några uppgifter till belys- ning av förhållandena därstädes.
Danmark. Liksom i Sverige ombesörjes den enskilda försäkringsverksam- heten i Danmark dels av mer eller mindre riksomfattande företag och dels av lokala försäkringsföreningar. De förra äro till största delen antingen ak-
tiebolag eller ömsesidiga bolag. Vid sidan härav förekomma emellertid ett mindre antal enskild-a på intressentskap eller begränsad ansvarighet grun- dade smärre fönsäkringsföretag. Jämsides med enskilda bolag driver en statlig inrättning, Statlsanstalten for Livs-forsikring, rörelse på livförsäkring- ens område. Härjämrte utövar ett stort antal utländska försäkringsbolag verksamhet inom landet.
En viss uppfattning om de olika företagstypernas relativa roll i danskt försäkring-sväsende av i dag torde följande sammanställning av premiein- komsterna .av den direkta affären inom landet för år 1946 kunna ge.
(Miljoner danska kronor)
Statsanstal- Aktiebolag o. . . Lokala .. ten for Livs- spec. organise— Ölfåffääåga försäkrings- UtåirllgSka forsikring rade företag g föreningar g
premier antal premier Antal premier antal premier antal premier
Livförsäkring . . 495 13 127'4 6 50'1 — — 4 4'2 Skadeförsäkring — 85 1439 22 32'4 228 301 97 9'0 Summa 495 93 271'3 28 82'5 228 80'1 99 132
Det må anmärkas, att ett aktiebolag, Forsikrings-Aktiesel»skabet Alka, av- ger hela si-n livförsäkringsafxfär, vilken uteslutande avser folkförsäkring, med en premieinkomst av 3,2 miljoner danska kronor (år 1946) i återför- säkring till statsanstalten.
Angående statsanstalten lämnas utförligare uppgifter i Bilaga 2. Här må endast nämnas, att anstalt-en, 'som under lång tid varit verksam i konkur- rens med enskilda företag, förvaltas såsom en särskild ekonomisk enhet, dock med statsgaranti för sina förbindelser, samt att anstaltens kontors- personal har ställning såsom statlig-a tjänstemän. — På brandförsäkringens område märkas tre redan under 1700—talet bildade företag, Kjobenhavns Brandforsikring—gensidig, Kebstaedernes almindelige Brandforsikring—gen- sidig och Den Almindelige Brandforsikring for Landbygninger—g-ensidig. Dessa företag ha visserligen alltifrån begynnelsen varit ömsesidiga men för— valtades ända till senare hälften av förra århundradet av offentliga myndig- heter. Tidigare voro alla !stadsfastigheter tvångsförsäkrade i någondera av de nämnda stadsföretagen. Numera förvaltas de tre företagen såsom övriga ömsesidiga bolag men .alltj ämt intaga de en särställning så tillvida att deras reglementen äro stadfästade genom särskild lagstiftning. — Den obligato- riska för-säkringen för olycksfall i arbete meddelas uteslutande av enskilda försäkringsanstalter, men ett ämbetsverk, Direktoratet for Ulykkkesforsik- ring, har vidsträckta befogenheter med avseende å försäkringens bedri- vande, särskilt i fråga om .skaderegleringen.
Tillsynen över försäkringsväsendet i allmänhet utövas av Forsikrings- raadet. Från dess överinseende äro dock undantagna Statsanstalten for Livs-
forsikring, som lyder direkt under Finansminis-teriet, och försäkringen för olycksfall i arbete, som under Socialministeriet närmast kontrolleras av det nyssnämnda Direktoratet for Ulykkesforsikring.
Finland. Försäkringsväsendet i Finland har undergått en utveckling i mångt och mycket liknande den som ägt rum i Sverige. Stat—lig försäkringsverksam- h-et utövas i Finland endast på vissa begränsade områden. Det centrala äm- betsverket för folkpensioneringen, Folkpensionsanstalten, omhänderhar en i lagen om rnämnda pensionering reglerad frivillig försäkring. För krigsrisk- försäkring av olika slag ha bildats vissa offentliga organ. Därjämte före- komma åtta ofifen-tliga familjepensionskassor för statstjänstemän. I övrigt ombesörjes försäkringsverksamheten helt och hållet av enskilda företag. Vissa former av personförsäkring meddelas av arbetslöshetskas-sor (till an- talet åtta) och understödsföreningar (omkring 400 st.). Bortsett från nu nämnda organ drives liv— och skadeförsäkringen lav aktiebolag, ömsesidiga bolag och lokala försäkringsföreningar. Till belysning av dessa företags- typers roll i den inhemska försäkringsrörelsen anföras här några uppgifter angående företagens antal och sammanlagda premieinkomster för år 1946.
(Miljoner mark)
Lokala försäkrings- föreningar
Utländska 4 bolag |
Ömsesidiga
Aktiebolag riksbola g
antal premier antal premier antal premier antal premier
Livförsäkring! ...... 13 154'0 6 1 076”? — — — — Skadeförsäkring . . . . 24 1 9581 39 1 377'8 c:a 4001 c:a 701 6 190 Summa 26 2 1121 45 2 454'5 6 19'0
* Uppskattade tal. Exakta uppgifter för år 1946 ännu (dec. 1948) ej tillgängliga.
Anmärkningsvärd är den dominerande ställning som de ömsesidiga bo- lagen intaga på livförsäkringens område. Även i fråga om brandförsäkring dominera de ömsesidiga företagen. Det samlade brandfönsäkringsbeständet vid 1945 års utgång fördelade sig med omkring 60 procent på ömsesidiga riksbolag, 12 procent på lokal-a brandförsäkringsföreningar, 27 procent på aktiebolag och en procent på utländska bolag. Till någon del sammanhänger relationen mellan ömsesidiga bolag och aktiebolag i denn-a gren med den för Finland egenartade omständigheten att industriidkarna och Sågverks- äganna under stor anslutning driva egna ömsesidiga brandförsäkringsbolag för täckande .av industribrandriskerna. Över huvud taget ha de ömsesidiga bolagen under år 1946 haft högre premieinkomst än ak-tiebolagen i alla för- ( säkringsgrenar utom sjö-, transport- och inbrottsförsäkring samt några ! mindre betydande grenar. Intet bolag driver samtidig-t livförsäkring och ska- i deförsäkring. Påfallande är den ringa betydelse de utländska bolagen ha. ] Endast sex sådana bolag, tre svenska och tre engelska, ha under år 1945
drivit direkt rörelse i Finland. Bortsett från ett svenskt bolags livförsäk- ringsbestånd, som numera är under avveckling, har rörelsen varit begränsad till brandförsäkring.
Vid 1948 års riksdag antogs i Finland en ny lag om obligatorisk försäk- ring för olycksfall i arbete. Det av regeringen framlagda förslaget till lagen upptog bestämmelser om att försäkringen skulle meddelas av en statens olycksfallsförsäkringsanstalt men att intill dess denna trädde i verksamhet försäkring skulle tagas hos enskilt försäkringsbolag, som hade koncession att driva ifrågavarande försäkringsgren. I sin slutliga utformning bygger lagen emellertid på den bestående ordningen med endast enskilda försäk- ringsbolag såsom försäkringsgivare. Liksom den förut gällande lagen håller den nya lagen dock möjligheten öppen för inrättande av en statsanstalt på detta område. — I slutet av år 1946 framlades av en särskilt itillsatt kom- mitté ett förslag till centralisering av biltrafikförsäkringen hos en statlig an- stalt med monopolställning. Förslaget, som i princip tillstyrktes av den år 1944 tillsatta allmänna socialiseringskommittén, blev särskilt från bilisthåll hårt kritiserat och har icke föranlett någon åtgärd från regeringens sida. — Det kan slutligen nämnas, att i den nyssnämnda social-iseringskommitténs uppdrag ingår en allmän prövning av frågan huruvida försäkringsverksam- heten bör förstatligas. Något förslag i detta ämne har kommittén icke av- givit.
Försäkringsväsendet i Finland står under tillsyn av en inom Socialmini- steriet organiserad särskild avdelning för försäkringsärenden.
Norge. Även i Norge utövas försäkringsverksamheten av aktiebolag, ömse- sidiga bolag, lokala ömsesidiga företag samt statliga inrättningar. Av de sist- nämnda är särskilt att nämna Rikstrygdeverket, som omhänderhar det of- fentliga sjukkasseväsendet och den obligatoriska försäkringen för olycksfalli arbete. Verket står under ledning av en styrelse bestående av verkets direktör och fyra av socialdepartementet utsedda ledamöter. Såsom lokala organ fun- gera s. k. trygdekassor, i regel en i varje kommun. Pensioneringen av tjänste- män i allmän tjänst ombesörjes av tre statsgaranterade och under gemensam förvaltning stående pensionskassor. En särställning kan Norges Brannkasse i viss mån sägas intaga. Kassan, som inrättades redan år 1767, var under lång tid ett rent statligt organ för administration av bl. a. en för köpstä- dernas byggnader påbjuden tvångsförsäkring. Ersättningar för brandska- dor liksom tjänstemännens avlöningar och övriga utgifter uttaxerades i efterhand och påfördes de försäkrade efter vissa fördelningsgrunder. Från år 1845, då försäkringstvånget upphörde, står kassan, som numera utgör en självständig juridisk person, under ledning av ett bland försäkringsta- garna valt representantskap och en styrelse bestående av en av Konungen utnämnd verkställande direktör, en ledamot som utses av Stortinget och tre ledamöter valda av representantskapet. Kassan, som nu drives efter moderna försäkringsprinciper, meddelar försäkring mot skada å byggna- der och lösöre till följd av brand och vissa andra naturhändelser och dri-
ver alltsedan år 1940 även en del bibranscher. Brandkassan utövar kontrol- len över släckningsväsendet i städer och vissa andra tätorter. Tillsynsmyn- dighet för kassan är Forsynings- och Gjenreisingsdepartementet.
Nedan lämnas beträffande de olika företagstyperna en översikt över pre- mieinkomsten för direkt försäkring i Norge för år 1946.
(Miljoner norska kronor)
Lokala försäkrings- föreningar
Utländska bolag
Ömsesidiga Norges
Aktiebolag riksbolag Brannkasse
antal premier antal premier premier antal premier antal premier
Livförsäkring . . 11 113'9 3 277 —— —— — 2 1'3 Skadeförsäkring 59 1240 63 197 158 265 1 4'3 1 56 7' 1 Summa 70 2379 66 474 158 265 43 57 94
1 Avser endast brandförsäkringsföreningar. Uppgifter ang. husdjurs— och båtförsäkringsföre- ningar ej tillgängliga.
Såsom av förestående översikt framgår belöpte av den samlade premie- inkomsten för år 1946 endast omkring en femtedel på de ömsesidiga före- tagen, medan å aktiebolagen föllo omkring tre fjärdedelar av premiein- komsten för livförsäkring och omkring fyra femtedelar av premieinkoms- ten i samtliga grenar. Hänsyn har därvid icke tagits till husdjursförsäk- ringsföreningarna, vilkas antal uppges till flera hundra, eller till båtför— säkringsföreningarna. De ömsesidiga bolagens rörelse avsåg huvudsakligen liv—, brand-, transport- och varulagerkrigsförsäkring. Intet ömsesidigt bolag meddelade krigstransport-, ansvars-, garanti-, inbrotts-, luftfarts—, maskin-, storm- och hagelskade-, cykel-, olycksfalls- eller vattenledningsskadeförsäk- ring liksom ej heller försäkring i en del övriga i den officiella statistiken under rubriken »Diverse» redovisade grenar. Av premierna för direkt brand- försäkring i Norge år 1946 hänförde sig 25 procent till Norges Brannkasse, nära 2 procent till övriga ömsesidiga riksbolag, nära 7 pocent till de lokala brandförsäkringsföreningarna, 59 procent till aktiebolagen och något över 7 procent till de utländska bolagen.
En i februari 1947 tillsatt kommitté är sysselsatt med att utreda frågan om 1ivförsäkringsverksamhetens framtida organisation. Kommittén har en- ligt sina direktiv att pröva följande tre alternativ: 1. Bibehållande av den nuvarande ordningen under förutsättning av att väsentliga omkostnads- besparingar kunna uppnås genom rationellt samarbete mellan bolagen och rationalisering av verksamheten inom desamma. Eventuellt utvidgning av den offentliga kontrollen. 2. Inskränkning av livbolagens antal till några få eller endast två bolag, ett för individuell livförsäkring och ett för kol- lektiv pensionsförsäkring. 3. Livförsäkringsverksamhetens överförande till statsdrift.
Försäkringsväsendet i Norge står, med undantag för Rikstrygdeverket och Norges Brannkasse, under tillsyn av det under Handelsdepartementet lydande Forsikringsrådet.
2. Staten såsom försäkringsgivare i vissa andra länder.
Med hänsyn till innehållet i försäkringsutredningens direktiv kan det vara av intresse att något beröra frågan om staten såsom försäkringsgivare i vissa andra länder. Utredningen vill emellertid starkt understryka, att åt- skilliga av de faktorer som inverkat på lösningen av nämnda fråga utom- | lands icke alls eller endast i begränsad omfattning äga motsvarighet här [ i landet samt att några direkta slutsatser för Sveriges vidkommande där-
för knappast kunna dragas av de nedan antydda utländska förhållandena.
Från England är att anteckna, att fem viktiga soci—allagar nyligen trätt i kraft. Av dessa lagar, vilka i väsentliga delar bygga på den s. k. Beveridge- planen, avser en allmän socialförsäkring och en industriell olycksfallsför- säkring. Enligt den allmänna socialförsäkringen utgå penningbidrag i form av arbetslöshetshjälp, sjukbidrag, moderskapspenning, ålderspension, änke- pension, förmyndarbidrag och begravningshjälp. Till kostnaderna för för- säkringen bidraga dels de försäkrade, dels arbetsgivarna och dels det all- männa. Viss del av de försäkrades och arbetsgivarnas premier går till be- kostande av den industriella olycksfallsförsäkringen. För förvaltningen av här avsedda försäkringsformer svara ett på hösten 1944 inrättat socialför- säkringsdepartement under en socialförsäkringsminister samt departemen-
, tet underlydande lokala byråer i de flesta städer. Även landstingen ha till- l delats vissa uppgifter i fråga om den lokala förvaltningen. Ministern har & vid sin sida en rådgivande kommitté. För att bedöma och lämna råd i frå- gor avseende lagarnas tillämpning kunna inrättas även lokala kommittéer ' med representanter för arbetsgivare eller försäkrade eller för bådadera. In- för underhuset tillkännagav handelsministern (Sir Stafford Cripps) den 12 ' november 1945, att regeringen — bortsett från den begränsade utsträck- , ning, i vilken den inhemska försäkringen kunde komma att påverkas av * då föreliggande förslag till nyssnämnda båda socialförsäkringslagar — icke hade för avsikt att göra några ingrepp i fråga om bedrivandet av försäk- ringsrörelse genom privat företagsamhet.
I vissa delstater i Amerikas Förenta Stater meddelas i statlig regi livför- säkring, garantiförsäkring för bankinsättningar, hagelskadeförsäkring eller försäkring för olycksfall i arbete. Sistnämnda försäkringsgren är i vissa stater lagd under statens monopol. I övrigt bedrives den statliga försäk-
l ringsverksamheten i konkurrens med den privata. För hela nationen drivas av särskilt inrättade organ dels försäkring för bankinsättningar och dels försäkring för jordbrukare mot skada å gröda på grund av brand, över- svämning, vissa väderleksföreteelser, insektsskador och växtsjukdomar. Sistnämnda försäkring, som är frivillig, gäller tills vidare endast för vissa spridda distrikt och befinner sig ännu på experimentstadiet. För nationen
gemensamma organ ha meddelat sakförsäkring för krigsrisker och där- jämte bedrivit en omfattande livförsäkringsverksamhet för medborgare, som aktivt deltagit i något av de båda världskrigen, och deras anhöriga. Några planer på socialisering eller monopolisering av försäkringsverksamheten förekomma veterligen icke.
Socialisering är ej heller aktuell i Italien, Österrike, Holland, Belgien el- ler Portugal. Vad Belgien angår har parlamentet därstädes på grundval av en ingående sakkunnigutredning nyligen förkastat ett före det senaste kriget väckt förslag om fullständigt statsmonopol för försäkring och åter- försäkring. I stället utbyggdes tillsynen över försäkringsväsendet.
I 18 av de 25 kantonerna i Schweiz är brandförsäkring av byggnader se— dan lång tid tillbaka obligatorisk och med monopolrätt anförtrodd statliga kassor. Obligatorisk brandförsäkring av byggnader förekommer i tre andra kantoner men ombesörjes där endast av privata bolag. I övriga fyra kan— toner är denna försäkring helt fri. Brandförsäkring å lösöre är obliga- torisk i sex kantoner, av vilka tre ha en statlig kassa. Endast en av dessa intar monopolställning. Förslag om socialisering av brandför- säkringen i tre kantoner ha åren 1930, 1938 och 1947 förkastats vid folk— omröstning eller av parlament. I ett i november sistnämnda år avgivet be- tänkande har en av statsrådet i kantonen Geneve tillsatt sakkunnigkommitté enhälligt avstyrkt införande av obligatorisk brandförsäkring å fastigheter och lösöre vare sig med eller utan statsmonopol. Frågan har ännu (decem— ber 1948) ej avgjorts av statsmakterna. Den obligatoriska försäkringen för olycksfall i arbete ombesörjes av en statlig nationell kassa.
För täckande av vissa katastrofrisker, till vilka icke räknas sådana för- orsakade av krig eller inbördeskrig, har i Spanien ordnats en frivillig för- säkring som meddelas av ett för ändamålet bildat bolag. Affären återför- säkras nästan fullständigt i ett under försäkringsinspektionen stående stat- ligt konsortium. Planer föreligga att göra försäkringen obligatorisk för alla försäkringstagare inom sakförsäkringen, som ej uttryckligen avböja den. Från och med år 1947 äro alla i landet verksamma försäkringsbolag skyl— diga att avgiva en procent av all återförsäkring till och från utlandet till en under finansministeriets valutakontor lydande offentlig återförsäkrings- kommitté. Motivet till denna anordning uppges ha varit en önskan inom ministeriet att få en uppfattning om hela reassuransens valutabehov.
Genom en lag den 25 april 1946 ha de inhemska försäkringsaktiebolag i Frankrike, som år 1945 hade en premieinkomst av mer än en miljard francs, tillhopa 32 företag, blivit »nationaliserade» genom att staten i ut- byte mot statsobligationer övertagit äganderätten till aktierna. Samtidigt nationaliserades två ömsesidiga bolag. Dessa 34 bolag representerade sam- manlagt något mer än 60 procent av den totala rörelsen efter premieinkom- ster räknat. Den återstående, »fria» sektorn omfattade 933 bolag, varav 485 utländska. Motivet till nationaliseringsåtgärden var en önskan att till staten såsom ensam representant för samtliga försäkringstagare överföra- de stora fonderna, som i verkligheten icke tillhörde aktieägarna utan ut—
[ l & r
gjorde de försäkrades säkerhet. Anhopningen av dessa betydande kapital i händerna på privata intressen ansågs innebära en fara och giva dessa intressen en ansenlig makt. Det anfördes i motiven till lagen även att för- foganderätten över de ifrågavarande reservfonderna stundom tillåtit pri- vata intressen att subventionera gruppbildningar med politisk tendens. I de nationaliserade företagen, vilka fortsätta sin verksamhet såsom själv- ständiga ekonomiska enheter utan statsgaranti, ha av finansministern till- satts generaldirektörer, i regel de förutvarande verkställande direktörerna. Ett nyinrättat nationellt försäkringsråd med lika många representanter för staten, de försäkrade samt försäkringsbolagen och deras anställda har er- hållit omfattande befogenheter såsom en högsta tillsynsmyndighet, jämsi— des med försäkringsinspektionen, över försäkringsväsendet och utövar bl. a. de befogenheter, som förut i de nationaliserade företagen tillkommo akti- ägarna å bolagsstämma. Genom nämnda lag tillskapades även en central statlig återförsäkringskassa. Alla i Frankrike verkande försäkringsföretag utom de nationaliserade äro pliktiga att i denna kassa återförsäkra viss del av sin affär i Frankrike och dess kolonier. Finansministern utnämner kas— sans generaldirektör och halva antalet styrelseledamöter. — Från Frankrike kan vidare antecknas, att all försäkring för olycksfall i arbete och för yr- kessjukdomar nyligen centraliserats till en statlig monopolanstalt.
Socialförsäkringen i Sovjetunionen var från början anförtrodd en central monopolanstalt men bedrives numera med statsbidrag av ett antal regio- nala ömsesidiga kassor uppdelade efter särskilda yrkesgrupper. I övrigt är försäkringsverksamheten i Sovjetunionen koncentrerad till den år 1921 bildade statliga försäkringsanstalten Gosstrach. Denna anstalt meddelar så- väl obligatorisk försäkring, såsom brandförsäkring å byggnader intill taxe- ringsvärdet samt försäkring av lantbruksinventarier och gröda, som frivil- lig skadeförsäkring och personförsäkring. För den frivilliga försäkringen har anstalten en organisation av agenter, vilka avlönas med fast lön och provision eller endast provision. I fråga om olycksfalls- och livförsäkring förekommer en viss konkurrens mellan de ömsesidiga kassorna och Goss- trach. Nyligen har stiftats ett centralt institut, som enligt uppgift skall om- händerhava hela den utländska försäkringen, d. v. s. återförsäkringen.
I de östeuropeiska staterna Bulgarien, Jugoslavien, Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien och Ungern ha under de senaste åren företagits mycket långt gående socialiseringsåtgärder med avseende å försäkringsväsendet. I ettvart av länderna Bulgarien, Jugoslavien och Tjeckoslovakien *har hela den direkta rörelsen koncentrerats till ett enda och i Polen till två statliga för- säkringsanstalter. Före det senaste världskriget voro ett antal försäkrings- bolag i Ungern och Rumänien helt eller delvis i tysk ägo. Efter fredsslutet överfördes dessa tyska förmögenhetsintressen till Sovjetunionen. Ifrågava— rande ryska förvärv ha i Ungern sammanslagits till ett aktiebolag, vars ak- tier äro i rysk och särskilt i Gosstrachs ägo. Andra bolag ha övertagits av den ungerska staten på så sätt att bankerna, som varit intresserade i olika försäkringsbolag, socialiserats. Även i Rumänien har socialisering .av för—
säkringsverksamheten nyligen kungjorts. I och med att de tyska kapitalin- tressena överförts till Sovjetunionen har Gosstrach emellertid kommit att bli ägare helt eller delvis till flera försäkringsbolag i Rumänien. Återförsäk- ringen är i Polen centraliserad till en statlig monopolanstalt och tendenser i i sådan riktning kunna förmärkas även i Bulgarien och Tjeckoslovakien. Flera av de nu ifrågavarande länderna täcka en väsentlig del av sitt åter- försäkringsbehov hos Gosstrach.
Statliga försäkringsinrättningar, vilka driva direkt rörelse i konkurrens med privata bolag, förekomma i Uruguay, Australien, Japan och Nya Zeeland.
Olika former av statliga återförsäkringsanstalter med mer eller mindre utpräglad monopolställning äro att finna i Turkiet, Iran, Japan, Argentina, Brasilien och Chile.
II. Principiella synpunkter på försäkrings- verksamheten.
1. Inledning.
Försäkringsväsendets allmänna karaktär. Försäkringen öppnar vidsträckta möjligheter att skapa ekonomisk trygghet. Det är ställt utom tvivel att för- säkringen spelat en viktig roll i den utveckling mot tryggare levnadsförhål- landen som i vårt land kännetecknade decennierna närmast före det senaste världskriget. Lika visst är att försäkringen har icke mindre betydelsefulla uppgifter att fylla i den framtida sociala och ekonomiska utvecklingen. Det förhåller sig helt visst så, att försäkringsfunktionerna få vidgad betydelse i den mån samhällslivet tenderar att kompliceras.
Det allmänna har sedan länge tagit försäkringen i sin tjänst. Olika anord- ningar av socialpolitisk karaktär ha gestaltats efter försäkringsmässiga rikt- linjer. Detta gällde den allmänna pensionsförsäkringen, folkpensioneringens föregångare. Den anordning beträffande folkpensioneringen, som nyligen genomförts, kan däremot icke anses vila på försäkringsmässig grund. Så gör emellertid den av pensionsstyrelsen bedrivna frivilliga pensionsförsäk- ringen. I fråga om försäkring i allmän regi må vidare uppmärksammas den av riksförsäkringsanstalten bedrivna obligatoriska olycksfallsförsäkringen samt krigsförsäkringsnämndens och krigsskadenämndens försäkringsverk- samhet. Också arbetslöshetsförsäkringen kan anses falla inom området för allmän försäkring. Slutligen må här nämnas den beslutade allmänna sjuk— försäkringen.
I det följande bortses tills vidare från den försäkringsrörelse, som för närvarande drives i allmän regi.
Den av enskilda företag — ömsesidiga bolag och aktiebolag —— bedrivna försäkringsverksamheten har numera nått sådan utbredning, att den berör snart sagt varje medborgare. Den företer en rik differentiering med avseen- de å verksamhetsformer. Genom livförsäkring och annan personförsäkring kan den enskilde skydda sig själv och sina anhöriga mot de ekonomiska verkningarna av dödsfall, olycksfall eller sjukdom eller bereda sig försörj- ning på ålderdomen. Sedan det allmänna numera i ökad omfattning skapat skydd för den enskilde mot materiella svårigheter, måste den frivilliga per- sonförsäkringen komma att få sin huvudsakliga betydelse såsom en påbygg-
. Låns- 0. Summa Ul- .. . Riks- Socken— .. Forsåkrmgsgren härads- svenska Iandska Summa bolag bolag bolag bolag bolag
Livförs. samt 495 247 -— — sjuk- och invalidförs. för längre 513 130 1 756 514 886
tid än 10 år ............... 17 883 — — Rånte- o. kapitalförs. ........ 3 272 — — 3 272 —— 3 272 1. Summa livförs. 516 402 —— — 516 402 1 756 518 158 Olycksf.förs. o. sjukförs. (friv.) 31 660 -— — 31 660 3 356 35 016 Obl. olyckstförs. ............. 35 430 —— -- 35 430 — 35 430 Trafik förs. ........ 24 021 -— — 24 021 2 330 26 351 Automobil » ........ 21 747 — —— 21 747 2 260 24 007 Brand » ......... 88 954 20 553 2 073 111 580 7 670 119 250 Transport: sjö » ........ 101 900 522 184 102 606 1 158 103 764 luft » ........ 297 — — 297 — 297 annan » ........ 4 848 -— — 4 848 -— 4 848 Luftfärds » ........ 1 205 — — 1 205 — 1 205 Ansvarigbets » ........ 13 892 — — 13 892 1 571 15 463 Garanti » 768 -— — 768 — 768 Kredit » 246 — —— 246 —— 246 Inbrott » 5 907 -— --— 5 907 95 6 002 Cykel » 1 744 — — 1 744 12 1 756 Maskin » 3 920 — — 3 920 —— 3 920 Glas » 2 312 — —— 2 312 — 2 312 Vattenled.skade » 5 249 -— — 5 249 16 5 265 Storm- o. hagelsk. » 313 — — 313 -— 313 Regn » 323 -— —— 323 —- 323 Smycke » 358 — — 358 — 358 Hagelskade » 798 116 — 914 — 914 Husdjurs » 11 097 1 875 2 403 15 375 44 15 419 Övrig skadeförs. » 534 — -— 534 — 534
2. Summa. skadeförs. 857 523 23 066 4 660 385 249 18 512 403 761 Summa 1 och 2 873 925 23 066 4 660 901 651 20 268 921 919
nad på de samhälleliga välfärdsanordningarna. I den mån dessa ytterligare utvidgas, förskjutes verksamhetsfältet för privatförsäkringen.
Varje lagligt intresse, som kan uppskattas i pengar, kan göras till före- mål för skadeförsäkring. Det behöver här icke närmare utvecklas i vilken grad Skadeförsäkringen är ägnad att tillföra produktionen och distributio- nen, kort sagt hela näringslivet, stadga och trygghet. Även för den enskilde är det av stor betydelse att ha möjlighet att genom försäkring skydda sig mot skada å eller förlust av sin egendom.
Den tekniska utvecklingen och fortgående industrialiseringen i förening med den ökade risken att drabbas av skada i arbetet har lett till en obliga- torisk försäkring för olycksfall i arbete. Likaså har motortrafikens starka utveckling föranlett en lagstiftning om obligatorisk trafikförsäkring å mo- torfordon. Ett medel för den enskilde att i viss utsträckning skydda sig mot skadeståndsskyldighet erbjudes i form av ansvarighetsförsäkring. Ett allt- mera komplicerat samhällsliv medför efterhand nya eller ökade ekonomiska risker och därmed ett vidgat försäkringsbehov. Det är försäkringsverksam- h—etens uppgift att smidigt anpassa sig härefter.
Tab. 6. Utbetalningar för försäkringsfall (i 1000-tnl kr.) för direkt försäkring i Sverige år 1947.
. Ldns- 0. Summa Ul- Försdkringsgren få? härads— Sååå?”— svenska ländska Summa. g bolag 9 bolag bolag Livförs. ..................... 157 054 -— -— 157 054 1 272 158 326 Ränte- o. kapitalförs. ........ 4 826 -— -— 4 826 — 4 826 &) Summa livförs. 161 880 -— — 161 680 1 272 163 152 Olycksf.förs. o. sjukförs. (inv.) 19 041 —— — 19 041 1 421 20 462 Obl. olycksf. förs. ........ 31 430 — -— 31 430 — 31 430 Trafik » ........ 14 023 — —— 14 023 1 682 15 705 Automobil » ........ 12 285 -— — 12 285 1 322 13 607 Brand » ........ 76 234 15 072 1 490 92 796 7 318 100 114 Transport: sjö » ........ 48 035 400 146 48 581 815 49 396 luft » ........ 76 -— -— 76 -— 76 annan » ........ 2 241 -— —— 2 241 — 2 241 Luftfärds » ........ 1 879 -— -— 1 879 — 1 879 Ansvarighets » ........ 5 251 — — 5 251 663 5 914 Garanti » ........ 231 -— —— 231 — 231 Kredit » ........ 50 -— —- 50 — 50 Inbrott » 2 564 —— -— 2 564 28 2 592 Cykel » 491 _— _— 491 3 494 Maskin » 2 047 — — 2 047 — 2 047 Glas » 1 010 —— —— 1 010 — 1 010 Vattenledn.skade » 2 465 — — 2 465 6 2 471 Storm- o. hagelsk. » 192 — -— 192 — 192 Regn » 112 —— — 112 -— 112 Smycke » 207 _ -— 207 — 207 Hagelskade » 384 85 — 469 -— 469 Husdjurs » 8 879 1 404 1 985 12 268 27 12 295 Övrig skadeförs. » 353 — — 353 — 353 b) Summa skadeförs. 229 460 16 961 3 621 250 062 13 285 263 347 Summa. &) och 5) 391 360 16 961 3 621 411 942 14 557 426 499
Några uppgifter om försäkringsväsendets omfattning. För att endast i myc- ket grova drag belysa den privata försäkringsverksamhetens nuvarande om- fattning och utbredning må följande uppgifter lämnas.
Under år 1947 inhetalades till försäkringsbolagen i premier för livförsäk- ring och annan personförsäkring omkring 520 milj. kronor. För skadeför- säkringen utgjorde motsvarande belopp omkring 400 milj. kronor. Utbetal- ningarna för försäkringsfall uppgingo under året till sammanlagt omkring 430 milj. kronor, varav cirka 38 % (165 milj. kronor) belöpte på livförsäk- ringen och 62 % (265 milj. kronor) på Skadeförsäkringen. Av bolagen för- valtade tillgångar representerade vid utgången av år 1947 ett bokfört värde av tillhopa omkring 6 800 milj. kronor. För ytterligare upplysning rörande försäkringsväsendets omfattning må hänvisas till vad ovan anförts å s. 14 ff ävensom till ovan intagna tabeller.1
Omständigheter som ansetts påkalla offentlig tillsyn. Den enskilde försäk- ringstagaren saknar i regel förutsättningar att tränga in i den invecklade
1 De i förevarande stycke och i tabellerna lämnade uppgifterna avse endast 5. k. direkt försäkring i Sverige.
teknik, varpå försäkringsverksamheten och särskilt livförsäkringen är upp- byggd, och han kan därför ej bedöma, huruvida försäkringsbolaget är i stånd att fullgöra de ingångna försäkringsavtalen. Detta förhållande accen- tueras i fråga om livförsäkringen därav, att försäkringsavtalen merendels omspänna en mycket lång tidrymd, ofta större delen av den försäkrades livstid. Företagens soliditet är sålunda av grundläggande betydelse. För att trygga försäkringsutfästelserna måste bolagen redovisa fonder, vilka, sär- skilt i fråga om livförsäkringen, uppgå till mycket betydande belopp. Det är —— i stora drag — dessa omständigheter som ansetts motivera offentlig till- syn över försäkringsverksamheten.
Under senare år ha i den offentliga debatten förts fram också andra mo- tiv för tillsyn. Sålunda har framhållits, att på försäkringsområdet köparen (försäkringstagaren) saknar möjlighet att bedöma relationen mellan varans pris och dess värde. Han kan med andra ord icke bedöma prissättningens skälighet. Denna anses därför böra bedömas av offentlig myndighet. I an- slutning härtill har anmärkts, att försäkringsbrevets ofta invecklade bestäm— melser eller formuleringar i allmänhet te sig svårbedömda för den enskilde. Denne kan därför ofta sväva i villfarelse, huruvida hans behov av försäk- ringsskydd blivit på ändamålsenligt sätt täckt. I detta sammanhang förtjä- nar framhållas, att en av de viktigaste källorna till den kritik, som riktats mot det enskilda försäkringsväsendet, varit just det förhållandet, att ackvi- sitionen icke alltid bedrivits med tillbörligt ansvar för det individuella för- säkringsbehovet, med påföljd att den enskilde tillskyndats kostnader för ett mer eller mindre ineffektivt skydd. Denna kritik riktar sig i själva verket mot det fundamentala i själva försäkringsarbetet, nämligen ackvisitionen.
Det bör anmärkas, att någon egentlig kontroll av försäkringsvillkoren icke sker enligt gällande tillsynslag.
Redan den omständigheten att det enskilda försäkringsväsendet på många områden djupt ingriper i samhällslivet gör det naturligt, att det allmänna förbehåller sig en effektiv tillsyn och kontroll över verksamheten. Härom torde i våra dagar icke någon meningsskiljaktighet råda, åtminstone icke på ansvarskännande håll. Däremot bryta sig åsikterna beträffande frågan huru långt tillsynen bör utsträckas. Diskussionen bör emellertid enligt försäk- ringsutredningens mening icke stanna vid frågan om tillsynens räckvidd utan föras ett steg längre. Anlägger man nämligen företrädesvis sociala syn- punkter på försäkringsverksamheten — och detta framstår för utredningen beträffande betydande delar av verksamheten som det riktiga betraktelse— sättet —— uppstår frågan, huruvida icke det allmänna bör mera positivt enga- gera sig i försäkringsverksamheten, exempelvis genom övertagande av en- skilda försäkringsbolag eller genom inrättande av en eller flera allmänna försäkringsanstalter för frivillig försäkring. Innan hithörande spörsmål upptagas till närmare behandling torde det vara lämpligt att i korta drag redogöra för arten och omfattningen av den offentliga tillsynen enligt 1917 års försäkringslag och enligt den år 1948 antagna nya lagstiftningen i ämnet.
Tillsynslagstiftningen. Koncessionsbestämmelser i egentlig mening saknas i 1917 års lag om försäkringsrörelse. Rätten att öppna ny försäkringsrörelse respektive att utvidga bestående rörelse med ny verksamhetsgren har i praxis ansetts uteslutande beroende av att vissa i lagen angivna formella betingelser äro uppfyllda. Prövning ur behovssynpunkt har sålunda ansetts utesluten. Härutinnan har likväl vidtagits en provisorisk ändring genom lagen den 14 december 1945 (nr 845) om vissa inskränkningar i rätten att driva försäkringsrörelse, vanligen kallad spärrtagen, som gällde t. o. m. den 31 december 1948.
Den fortlöpande tillsynen över verksamheten utövas enligt 1917 års lag av försäkringsinspektionen. Tillsynen avser i främsta rummet försäkrings- bolagens soliditet. I fråga om livförsäkringen ingår i tillsynen den betydelse- fulla kontrollen över att premiesättningen är betryggande samt att tillgångar motsvarande försäkringsförpliktelserna (livförsäkringsfonden) äro place— rade i föreskrivna guldkantade papper eller i värdehandlingar, som i fråga om art och säkerhet äro därmed jämförliga. Kontroll över premiesättningen inom Skadeförsäkringen förekommer icke, bortsett från trafikförsäkringen som i flera hänseenden intar en särställning. Skadeförsäkringens samtliga fonder1 liksom livförsäkringens s. k. fria reserver kunna placeras fritt.
Tillsynen utövas av försäkringsinspektionens personal, till övervägande del på ämbetsrumm-et och på grundval av handlingar, som bolagen ha att insända till verket. Inventeringar hos bolagen, utförda av inspektionens befattningshavare, förekomma därjämte. Personalstyrkan är dock så be- gränsad, att ett och samma bolag blir föremål för inventering endast med långa mellanrum. I genomsnitt torde mer än tio år förflyta mellan varje sådan inventering.
En viktig säkerhetsanordning är genomförd beträffande livförsäkringen. i det att de tillgångar, vari livförsäkringsfonden redovisas, skola pantsättas för livförsäkringstagarnas räkning och förvaras under försäkringsinspek— tionens lås. Den närmaste kontrollen över att denna skyldighet rätteligen fullgöres utövas av ett av försäkringsinspektionen för varje särskilt liv- försäkringsbolag utsett ombud. Beträffande s. k. allframtidsförsäkring inom Skadeförsäkringen gälla enahanda bestämmelser.
[ 1948 års lag om försäkringsrörelse har den offentliga tillsynen över för- säkringsbolagen i väsentliga hänseenden utvidgats. De viktigaste nyheterna jämfört med 1917 års lag äro följande.
För rätt att öppna försäkringsrörelse erfordras koncession av Kungl. Maj:t. Förutsättning för koncession är att den tillåmnade rörelsen är _be- hövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkrings- väsendet. Koncession beviljas för varje sårskild försäkringsgren. I sam- band med att den nya lagen träder i kraft ha de existerande försäkrings- bolagen att söka ny koncession, varvid en anpassning måste ske till be-
1 Här bortses från den s.k. allframtidsförsäkringen, som i förevarande sammanhang icke spelar någon nämnvärd roll.
stämmelserna i nya lagen. Denna koncessionsprövning skall dock icke ske ur behovssynpunkt.
Det förtjänar i detta sammanhang anmärkas, att 1942 års utredning som sin mening uttalade, att inom de flesta försäkringsgrenar antalet bolag vo- re större än som erfordrades ur behovstäckningens synpunkt. En reduk— tion vore därför önskvärd. Det finge anses såsom en angelägen uppgift för det enskilda försäkringsväsendets målsmån att söka åstadkomma en dylik reduktion. Även om det mot bakgrunden härav kunde te sig naturligt med en behovsprövning i samband med den nya lagstiftningens genomförande, ville utredningens majoritet icke förorda att på grund av behovsprövning ett redan inarbetat bolag förvägrades fortsatt koncession, förutsatt att bo- laget fyllde de av utredningen fixerade kvalitativa kraven. En ledamot i utredningen instämde i en reservation i majoritetens uttalande att antalet bolag måste anses för stort, men utvecklade vissa synpunkter till stöd för att koncessionsprövningen i samband med den nya lagens ikraftträdande borde avse även frågan om bolagets behövlighet med hänsyn till den nytta för samhället, som dess fortsatta verksamhet kunde anses innebära. I pro- positionen beträffande den nya lagen (prop. 1948: 50 s. 400) har föredra- gande statsrådet — bl. a. för att icke föregripa resultatet av det nu pågåen- de utredningsarbetet — biträtt majoritetens ståndpunkt. Statsrådet har emellertid i anslutning till ett enhälligt uttalande i 1942 års försäkringsut— rednings betänkande tillagt, att det icke torde vara tvivel underkastat att ett flertal bolag inrymma försäkringsgrenar, som stagnerat på en sådan nivå, att förnyad koncession för dessa branscher icke är motiverad.
Vad föredragande statsrådet sålunda uttalat föranledde icke någon erin- ran från riksdagens sida.
Koncessionsfrågan intar en central ställning i den nya försäkringslagen. Under den fortlöpande uppsikten har försäkringsinspektionen att tillse, att de kvalitativa krav, som uppställts vid koncessionsprövningen, alltjämt äro uppfyllda. Om så icke är fallet, kan i sista hand koncessionen förklaras förverkad. Tillsynen omfattar även sådana frågor som den, huruvida för- säkringstagarnas inflytande i ömsesidigt bolag blivit på lämpligt sätt av- vägt
Enligt den nya lagen skall försäkringsinspektionen regelmässigt utse en egen revisor i varje försäkringsbolag. För sådan revisor skall inspektionen utfärda särskild instruktion. Revisorn har att årligen avge revisionsrapport till myndigheten. Denna anordning innebär uppenbarligen en betydelse- full effektivisering av inspektionsarbetet, som på detta sätt kan i icke ringa omfattning förflyttas från ämbetsrummet till företaget.
Redovisningsreglerna i den nya lagen innebära att man i fråga om insyn och publicitet gått ett steg längre än i t. ex. aktiebolagslagen. Bl. a. skall i fråga om försäkringsbolagen offentlig koncernredovisning framläggas. Be- träffande försäkringsinspektionens årspublikation »Enskilda försäkrings- anstalter» kan det förutsättas, att den — i anslutning till 1942 års försäk- ringsutrednings förslag härutinnan -— i fortsättningen kommer att i viss
mån innehålla en fylligare och för den stora allmänheten mera lättillgäng- lig framställning rörande försäkringsverksamheten än hittills.
En särskilt betydelsefull ny tillsynsuppgift, som dock endast avser liv- försäkring, har anförtrotts försäkringsinspektionen i samband med skälig- hetsprincipens upptagande i den nya lagen. Principen betyder, att premier- na visserligen alltjämt skola vara tilltagna med betryggande säkerhetsmar- ginaler men dock icke få sättas högre, än att de innebära en skälig ersätt- ning för de förmåner försäkringen medför; vidare skola överskott å rörel- sen fördelas mellan försäkringstagarna på skäligt sätt. Kontrollen över skälighetsprincipens tillämpning kan väntas bli en av försäkringsinspektio- nens viktigare uppgifter.
2. Allmänna synpunkter.
Innan försäkringsutredningen i det följande närmare utvecklar sina prin— cipiella synpunkter på försäkringsverksamheten må framhållas, att svenskt försäkringsväsende —— såvitt utredningen kunnat bedöma — väl tål en jäm- förelse med förhållandena utomlands och i Vissa hänseenden intar en för- grundsställning. Det erkännandet bör här oförhehållsamt ges, att de posi— tiva dragen i vårt försäkringsväsende äro resultatet av framsynta och an- svarskännande krafters strävan. Å andra sidan är det ställt utom tvivel att med rörelsens kraftiga uppsving också följt missförhållanden. Mycket härav har väl rättats tack vare den offentliga tillsynen över försäkringsvä- sendet och genom initiativ av försäkringsväsendets egna målsmän men ock- så —— och icke minst _ under trycket av det senaste decenniets offentliga debatt kring försäkringsväsendet. Självfallet kvarstår dock alltid en risk för missförhållanden. Samtidigt som det för försäkringsväsendets egna fö— reträdare måste vara av betydelse att denna risk elimineras, är det ett sam- hällsintresse att så sker. Försäkringsutredningen vill -i detta sammanhang betona, att de synpunkter, som i det följande framföras, syfta till att slå vakt om och ytterligare utbygga det positiva och värdefulla i svenskt för- säkringsväsende samt att undanröja och förebygga missförhållanden.
Vid avvägningen av samhällsinflytandet i försäkringsverksamheten är hänsynen till denna verksamhets mål och medel av avgörande betydelse. Målet är ett ändamålsenligt, solitt och billigt försäkringsskydd, medlet af- färsmässigt organiserad men samtidigt socialt inriktad företagsdrift. Yt- terligare en viktig faktor kan uppställas vid sidan härav: Försäkringsväsen- dets effektivitet är beroende av att det uppbäres av allmänhetens förtroende.
Kraven på ett fullgott försäkringsskydd få uppenbarligen väsentligt oli- ka karaktär inlom skilda verksamhetsgrenar. I fråga om personförsäkring- en måste ett individuellt avpassat försäkringsskydd starkt eftersträvas. Mil- jöförhållanden, ekonomiska förutsättningar, försörjningsplikt, familjeför- hållanden och levnadsbetingelser i övrigt äro från fall till fall så skiftande,
att en standardisering inom personförsäkringen är möjlig endast i begrän- sad omfattning.
Standardisering innebär visserligen förbilligande. Den nuvarande folk- försäkringen kännetecknas av långt driven standardisering. Premienivån skulle eljest blivit högre. Icke desto mindre måste man även på detta om- råde eftersträva individuellt avpassade försäkringar. Man står här inför ett avvägningsspörsmål, som måste ägnas oavlåtlig uppmärksamhet.
Det sist sagda aktualiserar frågan om den s. k. gruppförsäkringens lämp- lighet. Att i förevarande sammanhang gå närmare in på detta ämne skulle emellertid föra för långt. Utredningen hänvisar i stället till vad som härom anföres i det följande (s. 154 ff).
Inom livförsäkringen har ackvisitionen tidigare varit i icke ringa mån in- riktad även på socialt mindre ändamålsenliga försäkringsfo—rmer. Exempel härpå erbjuder blandad liv- och kapitalförsäkring med låg utbetalningsålder, där sparmomentet överbetonas på bekostnad av skyddsmomentet. Numera pågår en strävan att utmönstra olämpliga försäkringsformer och i stället föra fram mera »protektiva» former. Denna strävan måste föras vidare och intensifieras.
Den frivilliga pensionsförsäkringen torde i viss mån hava utnyttjats för ändamål, som ligga vid sidan om denna försäkrings huvuduppgift. Bolagens strävan att motverka detta är värd erkännande men har uppenbarligen icke varit tillräckligt effektiv och har för övrigt icke heller kunnat bli detta utan lagstiftningens stöd. Detta delvis svårbedömda problem har uppmärksammats av 1944 års allmänna skattekommitté, som i ett i mars 1948 avgivet betän- kande föreslagit åtgärder i syfte att motverka att denna i och för sig värde- fulla försäkringsform utnyttjas för ovidkommande ändamål.
Såsom mycket värdefulla vill utredningen beteckna den nya försäkrings- lagens bestämmelser om den s. k. skälighetsprincipen i livförsäkringen. Där- igenom torde så långt möjligt ba skapats garantier för att den enskildes livförsäkringsskydd beredes hon-om för en skälig kostnad, samt för att detta baseras på en betryggande soliditet.
Inom skadeförsäkring—en framträder allmänintresset i växlande grad be- träffande olika grenar. I diskussionerna kring detta ämne har man plä- gat skilja mellan socialt beton-ade skadeförsäkringsgrenar, exempelvis trafik- försäkring, ansvarighetsförsäkring och lösörebrandförsäkring, samt de mera »affärsmässiga» grenarna. Beträffande de senare, vilka närmast rikta sig till affärslivet, förmenas samhället icke ha något intresse att bevaka. Såsom exempel på affärsmässiga grenar brukar i främsta rummet anföras sjöför- säkringen. Denna differentiering kan ha fog för sig i den mån den enskilde på affärslivets område kan anses ha särskilda möjligheter att själv bevaka sina ekonomiska intressen. I våra dagar kan emellertid — från samhällelig synpunkt sett — varken sjöförsäkringen eller någon annan transportför— säkring anses intaga någon mera utpräglad särställning i förevarande hän- seende. Varje försäkringsgren har visserligen sina speciella förutsättningar, sin teknik och sin marknad. I fråga om sjöförsäkringen har verksamhetens
[ l !
internationella karaktär särskilt betonats. Detta är i och för sig riktigt men det utesluter icke att sjöförsäkringen ställes under samhällelig kontroll. Klart är att en dylik kontroll icke får anordnas på sådant sätt att den stäv- jar en sund utveckling inom grenen. Av betydelse är att våra inhemska sjöförsäkringsbolag äro väl rustade att hävda sig i konkurrensen med ut- ländska företag. En stabil och väl utvecklad sjöförsäkringsaffär är till fromma för det svenska folkhushållet. Här kommer sålunda ett samhälls- intresse in.
Det bör å andra sidan icke förnekas, att skadeförsäkringsgrenar förekom- ma, vilka sakna större intresse ur social synvinkel. Sannolikt äro de även för den enskilde _ objektivt sett — tämligen betydelselösa.
Spörsmålet om kontroll över försäkringsvillkoren har anknytning till det senast sagda. Någon sådan kontroll förekommer icke enligt gällande lag. Bortsett från vissa bestämmelser av tvingande art bl. a. i försäkringsavtals- lagen råder full avtalsfrihet. Dock må erinras om stadgandet i 34 5 nämn- da lag, att om försäkringsvillkor skulle leda till uppenbar obillighet, det må kunna jämkas eller lämnas utan avseende, där sådant kan anses överens- stämma med en god försäkringspraxis.
Försäkringsvillkoren utmärkas sedan länge av vidlyftighet och stor detalj- rikedom. De äro ofta avfattade i en för försäkringstagarna främmande ter— minologi eller försedda med invecklade undantagsregler, där för försäkrings- tagarna väsentliga frågor kunna få en undanskymd plats. Detta förhållande kan lätt ge upphov till rättsförlust. Försäkringstagaren tror sig ha fått det åsyftade försäkringsskyddet; först då skadefallet inträffat kanske han får insikt om att — på grund av något förbehåll -i villkoren —— så icke är förhål- landet. Utredningen inser svårigheterna att i kortfattad och för försäkrings- tagarna lättillgänglig form angiva omfattningen av den risk försäkrings— givaren åtar sig och övriga förutsättningar för utgivande av skadeersättning. En oavlåtlig strävan bör likväl vara att här åstadkomma största möjliga klarhet. Inom försäkringsvärlden har också under senare år tagits skilda initiativ till förenkling och förtydligande av försäkringsvillkoren. Detta måste hälsas med tillfredsställelse. Mycket torde dock återstå att göra på detta område.
Även premiesättningen inom Skadeförsäkringen är helt undandragen kontroll från det allmännas sida, utom beträffande trafikförsäkringen. Inom f-ackkretsar torde man numera tämligen allmänt hysa den uppfattningen, att i ett företag med flera verksamhetsgrenar en ledande synpunkt för pre- miesättningen bör vara att varje gren skall vara »självförsörjande». Detta innebär, att premierna inom en försäkringsgren skola vara betryggande för den grenen. Någon stadigvarande subventionering från en gren till en annan bör sålunda icke få förekomma. Det bör anmärkas, att principen om att varje verksamhetsgren skall vara självförsörjande, förordades redan av 1942 års försäkringsutredning. Principens genomförande i praktiken förutsätter up— penbarligen fortlöpande analyser inom företaget.
Relationen mellan premierna och värdet av de tjänster och förmåner, som
försäkringen medför, avgör frågan om försäkringens skälighet. Utredningens synpunkter beträffande detta problemkomplex jämte andra skadeförsäk- ringen berörande spörsmål utvecklas närmare ä 5. 95—106.
I väsentliga delar kan försäkringsrörelse likställas med yrkesmässig för- säljningsverksamhet på andra områden. Sunda och rationella företagseko- nomiska metoder främja verksamheten. På försäkringsområdet likaväl som annorstädes inom affärslivet är det av vikt att strävan efter förbättring och förbilligande, efter ökad effektivitet, ständigt hålles levande. Likväl måste försäkringsväsendets egenart föranleda mer eller mindre vittgående undan- tag. Försäkringens många gånger angelägna sociala uppgift -— i främsta rummet gäller detta om personförsäkringen — manar att fullfölja försäk- ringens utbredning även till områden eller befolkningsgrupper, beträffande vilka ackvisitionen ställer sig oförmånlig ur företagsekonomisk synpunkt. Ekonomiska bevekelsegrunder mäste här i någon mån jämkas efter sociala krav.
En långt driven kundtjänst är uppenbarligen i många fall direkt motive— rad av företagsekonomiska hänsyn. Detta gäller exempelvis om den tekniska expertisen vid brandförsäkring. En avvägning uteslutande från företagseko- nomisk synpunkt torde däremot i andra fall ofta ge till resultat, att endast en mycket begränsad kundtjänst är ekonomiskt motiverad. Förut har emel- lertid här framhållits vikten av ett individuellt avpassat försäkringsskydd speciellt inom personförsäkringen. Detta medför krav på en kvalificerad kundtjänst. Begreppet fattas här i vidsträckt mening, sålunda omfattande även den s. k. räddningstjänsten efter underlåten premiebetalning. Klart är, att en fullgod kundtjänst måste påverka premien. Det är sålunda här en avvägningsfråga, där det gäller att inom en rimlig kostnadsram vinna bästa möjliga resultat.
Yrkesmässig försäljning avser i allmänhet konkreta föremål eller ock tjänster, vilkas värde låter sig bestämmas med en viss grad av säkerhet. Icke så vid »försäljning» av försäkring. Tecknandet av försäkring innebär inledningen till ett avtalsförhållande, karakteriserat därav att den ene kon- trahenten har en obetingad skyldighet att betala avgifter (premier) medan motpartens prestation, försäkringsskyddet, är av närmast immateriell art och villkorlig i den meningen, att den konkretiseras endast om viss hän- delse, försäkringsfallet, inträffar. Försäkringstagaren kan sålunda icke re— dan vid »köpet» helt bedöma värdet eller övriga egenskaper hos det han köpt. Denna skillnad är icke betydelselös. Den skärper nämligen kraven på lojalitet och god affärsmoral hos försäkringsföretagen.
Det sist sagda avser huvudsakligen Skadeförsäkringen. Livförsäkringen företer ett annat särdrag. Ett livförsäkringsavtal spänner merendels över större delen av 1försäkringstagarens livstid. Denne blir genom avtalet prak- tiskt taget hunden vid ett bestämt bolag. Visserligen står det honom fritt att häva avtalet, men hävandet innebär alltid, således även då försäkringen fått ett visst återköpsvärde, en ekonomisk förlust för honom. Möjligheterna
att teckna ny försäkring i ett annat bolag kunna också ställa sig oförmån- liga, exempelvis om hälsotillståndet under mellantiden försämrats. Eller kan en allmän premiehöjning ha vidtagits sedan den ursprungliga försäk— ringen tecknades. Situationen för försäkringstagaren blir uppenbarligen den- samma om avtalsförhållandet i stället upphör genom bolagets förvållande, d. v. s. bolaget råkar på obestånd. Visserligen är i ett dylikt läge en stöd— aktion — i form av övertagande av beståndet eller annorledes '— från nå- got annat försäkringsföretags sida tänkbar, men utsikterna härtill äro na- turligen alltid osäkra. Bolagets ekonomiska sammanbrott kan för försäk- ringstagarna medföra verkningar, som för rättskänslan te sig synnerligen stötande. Redan det sagda ger vid handen, att soliditetskravet måste starkt understrykas.
I diskussionen rörande konkurrensens betydelse för försäkringsverksam— _heten har det gjorts gällande, att konkurrensen utgör en garanti för att endast de bäst skötta företagen bestå, medan kvalitativt undermåliga före- tag duka under. Tillströmningen till marknaden bör enligt denna mening vara obehindrad. Denna ståndpunkt har icke godkänts i den nya lagen om försäkringsrörelse, som i stället bygger på en behovsprövning. I propositio- nen rörande denna lag anförde statsrådet härom bl. a. följande:
Vad beträffar konkurrensen på försäkringsväsendets område torde det vi- dare icke råda någon tvekan om att en övermättnad av marknaden —— även av tillfällig art — är ägnad att menligt påverka försäkringsväsendets all- männa standard till förfång för den försäkringssökande allmänheten. För- hållandet medför risk för stegrade omkostnader och sämre försäkrings- skydd. Bristfällig skötsel eller rubbningar i ett försäkringsföretags ekono— miska jämvikt kunna för försäkringstagarna medföra allvarliga verkningar. Särskilt inom livförsäkringen med dess långfristiga avtal, merendels om- spännande större delen av den försäkrades livstid, är marknadens konti- nuitet och stabilitet av betydelse. Självfallet är detta icke liktydigt med en monopolisering av marknaden till förmån för ett begränsat antal privilegi- erade företag. En behovsprövning bör följa den ekonomiska regeln om till- gång och efterfrågan. Tillämpad med blicken öppen för samhällslivets skif- tande problemställningar synes mig hehovsregeln utgöra en faktor ägnad att tillföra försäkringsväsendet stadga och gynnsamma utvecklingsmöjligheter.
Försäkringsutredningen kan för sin del instämma i detta uttalande. Det synes utredningen som om man borde mera betona konkurrensens kvali— tet än dess kvantitet. Avgörande för konkurrensens betydelse är nämligen icke antalet konkurrerande företag utan dessa företags kvalitet. Inom för- säkringsverksamheten kan man finna en illustration till de olägenheter, som följa av en övermättnad av marknaden. Med flera parallellt verkande fö- retag kan det icke undvikas, att de olika företagens agenter i stor utsträck- ning gå om varandra. Samma försäkringskandidat blir med andra ord fö- remål för bearbetning av ombud från flera företag. Det bör emellertid be- tonas, att den nyss nämnda ordningen med flera ombud som bearbeta sam— ma försäkringskandidat icke utan vidare kan stämplas såsom improduktiv.
Detta beror nämligen helt och hållet på omfattningen. En intensiv bear- betning av marknaden främjar försäkringstankens utbredning och i det långa loppet ha försäkringstagarna i gemen nytta därav. Blir det däremot en övermättnad av företag, en mängd 'fältorganisationer lagrade på var- andra, då är situationen helt visst icke till förmån för försäkringstagarna och icke heller för ombuden. Improduktivt arbete, tidsspillan, slöseri med papper etc. blir följden härav. Ombudens ersättning måste uppenbarligen avpassas efter deras arbete. Även de arbetsinsatser, som blivit resultatlösa, måste därvid beaktas. Kostnaden härför belastar premierna. Risk föreligger även att försäkringsskyddets kvalitet försämras. Ombudet kan för sin existens se sig nödsakat att redovisa en viss anskaffningssumma. Råder för stark trängsel på marknaden, frestas ombudet därvid lätt att utbjuda även onyttiga ell-er olämpliga försäkringar. På detta sätt kan ackvisitionen råka på avvägar.
På vissa områden kan man — åtminstone under normala förhållanden —'
från samhällelig synpunkt ställa sig likgiltig till konsumtionsvalet. Härav följer att på marknaden utbjudas även mindre nyttiga varor eller varor av sämre kvalitet. Denna ståndpunkt kan man icke med samma fog intaga beträffande försäkringar. Såsom redan framhållits, är det ett samhällsin- tresse att försäkringsverksamheten utbredes i ändamålsenliga former, och att dess kvalitet hälles hög. Detta medför en begränsning av konkurrensens betydelse på försäkringsområdet. Endast i den mån konkurrensen stimu- lerar till en ansvarsmedveten och vederhäftig ackvisition är den nämligen här av positivt värde. Om omvänt konkurrensen leder till att allmänheten tecknar icke önskvärda försäkringar, är konkurrensen snarast till skada. Det må tilläggas, att inom andra grenar av näringslivet varans kvalitet kan vara av avgörande betydelse i konkurrensen. Såsom förut utvecklats äro förhållandena annorlunda på försäkringsområdet; här kan endast i myc- ket begränsad omfattning ske en jämförelse mellan »varor» från olika företag.
Det ligger i försäkringsavtalets natur att detta i icke ringa mån måste grundas på förtroende från försäkringstagarens sida till bolaget. En vä- sentlig förutsättning för försäkringsverksamhetens sunda utveckling är så- lunda att den åtnjuter förtroende i samhället, med andra ord att det ska- pas en allmän good-will kring rörelsen. I själva verket är detta omständig- heter som betinga varandra. Allmänhetens förtroende stimulerar en gynn— sam utveckling, men denna är i sin tur ägnad att skapa tillit. En kvalifi- cerad ackvisition, en oväldig och smidig skadereglering samt frihet från skrankor gentemot insyn i företagen utgöra de främsta fundamenten för allmänhetens förtroende. Det är desto större anledning att här starkt un— derstryka detta, som just i dessa hänseenden kritik riktats mot det enskil- da försäkringsväsendet. Det har därvid anförts bl. a., att ackvisitionen i viss utsträckning skett utan tillbörlig ansvarskänsla och hänsyn till för- säkringsklientelet _ varom bl. a. annullationsfrekvensen bure vittne —— att
den varit alltför dyr, att skaderegleringen stundom skett tendentiöst i det att inflytelserika eller från bolagets synpunkt eljest värdefulla försäkrings- tagare gynnats men andra missgynnats samt att — speciellt inom skade- försäkringen — bolagens tariffering, premiepolitik och förvaltning i övrigt varit helt stängda för insyn från allmänheten. Delvis har denna kritik skjutit över målet, men i viss utsträckning torde den ha varit sakligt befo- gad. Utredningen återkommer i det följande härtill.
3. Kritik.
Såsom nyss anmärkts ha särskilda förhållanden inom försäkringsväsen- det gång efter annan utsatts för offentlig kritik. Utan överdrift kan sägas att privatförsäkringen sedan mer än ett decennium tillbaka intagit en för- grundsplats i den offentliga debatten. Denna har i stor utsträckning varit kritisk. Icke minst för försäkringsväsendets egna målsmän är det av vikt, att orsakerna till kritiken närmare undersökas och, i den mån de befinnas grundade, undanröjas. I det följande skola vissa kritiserade förhållanden beröras. Försäkringsutredningen vill emellertid i detta sammanhang beto- na, att den kritik, som nedan refereras eller som av utredningen uttalas, icke får givas generell räckvidd. Det är på försäkringsområdet likaväl som på andra verksamhetsfält så, att företagen ha olika karaktär och driftsfor- mer. Vad som med fog kan kritiseras hos ett företag, är kanske föredöm- ligt ordnat i ett annat.
Försäkringstagarnas inflytande i ömsesidiga bolag. I 1942 års försäkrings- utrednings betänkande formulerades tesen »delägarnas intressegemenskap utgör grunden för den ömsesidiga företagstypens struktur; företaget skall bedrivas av delägarna själva och för deras räkning». Att denna tes är rik- tig, framstår i våra dagar såsom självklart. Så har dock icke alltid varit fallet. I själva verket har den omständigheten, att i många ömsesidiga bo- lag försäkringstagarna de facto varit utestängda från inflytande, utgjort en av de rikaste källorna till kritik mot försäkringsväsendet.
Försäkringsutredningen vill för sin del starkt understryka vikten av det här berörda ämnet. I den tidigare utredningens betänkande och i förarbe- tena till den nya lagen om försäkringsrörelse har frågan ingående behand— lats. Enligt försäkringsutredningens mening har problemet vid lagens ut- formning fått en lösning, som under nuvarande omständigheter måste anses fullt tillfredsställande. Utredningen hänvisar till de nämnda förarbetena.1
Insyn. En ofta upprepad kritisk anmärkning mot försäkringsbolagen går ut på att bolagens ekonomiska förvaltning varit svårtillgänglig för insyn
1 Se SOU 1946: 34 s. 26—32 samt prop. 1948: 50 s. 175—184, 346 och 556. Se även 1. lag- utskottets utlåtande nr 34 till 1948 års riksdag.
från allmänheten. Frågan har i viss mån släktskap med det nyss berörda Spörsmålet om försäkringstagarnas representation. Eftersom insyn icke fö- rekommit ha — anmärkes det vidare —— exempelvis skadeförsäkringsbola- gen kunnat driva en premiepolitik, som varit helt undandragen allmänhe- tens bedömande. Det har vidare framhållits, att premietarifferna i alltför hög grad präglats av detaljrikedom. Ytterligare har anmärkts, att tariff- sammanslutningarna, som visserligen gjort värdefulla insatser i olika avse- enden, vid sidan därav kommit att tjäna såsom priskarteller.
Kritiken kan icke avvisas såsom helt ogrundad. Vad särskilt beträffar premiesättningen är det tyvärr förenat med oöverstigliga svårigheter att för allmänheten i begriplig och överskådlig form framlägga fullständig sta- tistisk bearbetning av erfarenhetsmaterialet. Å andra sidan måste allmän- heten anses ha befogade anspråk på att erfarenhetsmaterialet i stora drag hålles offentligen tillgängligt. För försäkringsutredningen fram.-står det vidare såsom tveksamt huruvida premiesättningen i praktiken alltid skett med den rättvisa olika försäkringstagargrupper emellan, vilken betingas av erfarenhetsmässigt påvisade olikheter i riskhänseende. Försäkringsutred— ningen äterkommer härtill i ett följande avsnitt, vari frågan om tillämp- ning av skälighetsprincipen i skadeförsäkring avhandlas.
Trots uppenbarligen bristfälliga analyser av erfarenhetsmaterialet ha pre- mietarifferna inom flera verksamhetsgrenar karakteriserats av en långt dri- ven differentiering. Det bör i detta sammanhang framhållas, att en långt driven differentiering icke alltid kan grundas på objektiv mätbara risk- divergenser. Därjämte är den ägnad att komplicera och fördyra ackvisitio- nen och det centrala förvaltningsarbetet. Man finner emellertid numera en tydlig tendens hos försäkringsbolagen att förenkla tarifferna. Utvecklingen söker sig sålunda här nya vägar. Detta måste hälsas med tillfredsställelse. Å andra sidan måste beaktas, att förenklingen icke får drivas så långt att premiesättningen icke lämnar erforderligt utrymme för en av omständig- heterna motiverad differentiering mellan risker av skilda slag. Det gäller med andra ord att söka finna en rimlig avvägning mellan kraven på enkel- het och på rättvisa.
Det har för tarifföreningarna varit en huvuduppgift att insamla och be- arbeta erfarenhetsmaterial från de anslutna bolagen både ur teknisk och statistisk synpunkt för att så långt möjligt skapa en fast grundval för pre- miesättningen. Det är givet, att denna verksamhet för försäkringstagarnas del kan ses ur två helt olika synvinklar. Å ena sidan måste tarifförening- arnas strävan att bredda grundvalen för riskbedömningen ha varit till nytta för försäkringsväsendet; i synnerhet måste detta anses var fallet beträffan- de brandförsäkringen, där tarifföreningen dessutom gjort värdefulla insat- ser i fråga om åtgärder i skadeförebyggande syfte. Å andra sidan ligger det i sakens natur att härvid mot tarifföreningarna kunnat anmärkas, att de samtidigt verkat såsom karteller i prisbestämmande syfte. Sistnämnda om- döme måste givetvis även gälla utanför föreningarna stående företag i den
mån dessa etablerat samverkan på premiesättningens område, ehuru denna samverkan varit av mera löslig art.
Det bör i detta sammanhang beaktas, att en allmän prisbestämmande kartellbildning icke förefunnits, enär premiekonkurrens ägt rum mellan så- väl till tarifföreningar anslutna bolag som utanför stående bolag och bo- lagsgrupper. Det bör vidare framhållas, att en viss om ock dold premie- konkurrens gör sig gällande även inom tarifföreningarna med hänsyn till att de dit anslutna företagen ha olika kapitalstyrka, egenart, traditioner etc.
Vad angår konkurrensen olika bolagsgrupper emellan har denna stundom yttrat sig i att ömsesidiga bolag tillämpat premiesatser, som med en viss marginal underskridit tariffbolagens premiesatser. I andra fall har premie- sättningen från ömsesidiga bolags sida skett oberoende av sådana hänsyn. Den tekniska och statistiska erfarenhet en grupp samverkande bolag eller ett enskilt bolag haft tillgång till har därvid — jämte icke minst konkur- renshänsyn — utövat ett bestämmande inflytande på premiesättningen.
Inom försäkringsrörelsen, som kräver ett omfattande tekniskt och statis- tiskt underlag, kan en viss samverkan mellan företagen knappast undvaras när det gäller att skapa så tillförlitliga grundvalar som möjligt för premie- sättningen. Detta behöver dock icke innebära, att priskarteller skapas som förhindra en sund tävlan med syfte att erbjuda det billigaste och samtidigt det mest solida försäkringsskyddet. Försäkringstagarnas bästa måste här, liksom alltid, stå i centrum. Det ligger i försäkringstagarnas intresse att så tillförlitligt erfarenhetsmaterial som möjligt ligger till grund för bolagens riskbedömning, men också att konkurrensen i fråga om kostnaderna för försäkringsrörelsens bedrivande, vinstmarginalernas storlek etc. får fortgå ohämmad.
Med den konkurrens mellan olika företag eller företagsgrupper, som rå- der på den svenska skadeförsäkringsmarknaden, synes det utredningen som om någon mera väsentlig risk för en prisfördyrande kartellbildning för när- varande icke föreligger. Snarare kan ifrågasättas huruvida icke en alltför hård konkurrens kan driva premiesättningen ned till en nivå, där tillbörlig hänsyn till teknisk och statistisk erfarenhet åsidosättes.
Utredningen vill tillägga, att för framtiden risken för kartellbildning tor- de komma att ytterligare reduceras, förutsatt att utredningens förslag rö- rande offentlig kontroll av premiesättningen även inom Skadeförsäkringen vinner bifall.
Enligt utredningens åsikt bör försäkringsverksamheten principiellt dri- vas i offentlighetens fulla ljus. Detta förutsätter ett redovisningssystem, som klart genomlyser företaget, i förening med offentlig tillsyn över pre- miesättningen. Utredningen hälsar med tillfredsställelse redovisningsregler- na i den nya lagen om försäkringsrörelse, vilka möjliggöra en väsentligt ökad insyn i försäkringsbolagen. De nya bestämmerna ställa nämligen krav på en betydligt större utförlighet och öppenhet i årsredovisningen än som hittills i allmänhet tillämpats. Särskilt gäller detta i fråga om förvaltnings-
berättelsens innehåll. En mera fullständig och specificerad redovisning står i god överensstämmelse med kravet på vidgat inflytande för försäkrings- tagarna. Självfallet förhåller det sig dock så, att även de nya bestämmel- serna medge stora möjligheter till nyansering, och inom lagens ram kan redovisningen göras mindre utförlig och upplysande än som kan anses önsk- värt från allmän synpunkt. Åtskilliga försäkringsbolags årsredovisning är redan nu präglad av en erkännansvärd utförlighet och överskådlighet, i andra fall är den till ytterlighet summarisk. Utredningen vill här fram— hålla angelägenheten av att den förstnämnda redovisningsmetoden blir rät- tesnöret för framtiden. Av vikt är att försäkringsinspektionen i överens- stämmelse med sina allmänna tillsynsbefogenheter med uppmärksamhet följer utvecklingen på området.
Såsom redan framhållits, föreslår utredningen i det följande offentlig till— syn över premiesättningen även inom Skadeförsäkringen.
Försäkringsutredningen vill i detta sammanhang slutligen förorda att till- synsmyndighetens årspublikation »Enskilda försäkringsanstalter» i fortsätt- ningen avfattas i en form som gör den mera lättillgänglig för den stora all- mänheten.
Försäkringsskyddets lämpliga avvägning; särskilt annullationsfrågan. Ock- så detta ämne har stått i förgrunden för den offentliga debatten kring för— säkringsväsendet. Ämne—t, som är för vidlyftigt att upptagas i detta samman- hang, behandlas i stället i det följande å s. 141.
Förvaltningskostnaderna. Mot försäkringsbolagen i gemen har riktats kri- tik för oekonomisk och dyrbar förvaltning. Det har anförts, att förvaltnings- kostnaderna sluka en oproportionerligt stor del av bolagens inkomster. Till stöd härför har åberopats en sammanställning av affären för egen räkning avseende premier, skadeersättningar (inkl. skaderegleringskostnader), för- valtningskostnader och överskott i den av försäkringsinspektionen årligen utgivna publikationen »Enskil-da försäkringsanstalter».
Till den nämn-da sammanställningen har emellertid försäkringsinspektio— nen fogat anmärkningen att några tillförlitliga slutsatser rörande omkost- nad-ernas skälighet icke kunna dragas av densamma. Försäkringsutredning- en delar denna uppfattning men vill framhålla, att man med stöd av de ifrå- gavarande uppgifterna, sammanställda med andra uppgifter i publikatio- nen, dock kan bil-da sig en åtminstone ytlig föreställning om omkostna- dernas skälighet. även om varje slutsats här måst-e dragas med den största försiktighet.
Ur försäkringsinspektiuonens nyssnämnda publikation för år 1948 må här- efter följande tabeller återgivas.1
1 Ytterligare må hänvisas till tab. 37 i samma publikation. Nämnda tabell, som innehåller en närmare specifikation rörande ifrågavarande poster, har av utrymmesskäl icke här införts.
Tab. 7. På året (1947) belöpande premier och skador 111. m. för egen räkning.
Försäkringsbolag med av Konungen el. länsstyrelse stadfäst bolagsordning.
A 1 2 3 4 5 | För- . Skade- . Premier .. . valtmngs- för egen erfsattnmgar kostnader Överskott 1 Försäkringsgren räkning G.Fk egen för egen ra ning räkning ? 1 OOO-tal kronor ! Olycksfalls- o. sjukförs. (frivillig) ..... 33 871 21 167 10 647 2 057 » Obl. olycksfallsförs. .................. 35 362 33 230 2 696 — 564 1 Trafikförs. . . ........................ 21 322 19 491 6 091 —4 260 * Automobilförs. ...................... 21 900 14 862 8 408 _— 1 370 » Brandförs. .......................... 114 905 78 235 45 215 -— 8 545 i Transportförs.: | sjö ............................... 53 635 35 946 10 345 7 344 [ luft .............................. 222 109 45 68 annan ............................ 4 831 2 560 1 639 632 Luftfärdsförs. ....................... 215 117 113 — 15 Ansvarighetsförs. .................... 14 042 7 130 7 071 — 159 Garantiförs. ......................... 744 396 262 86 l Kreditförs. .......................... 88 35 98 — 45 ! Inbrottsförs. ........................ 6 522 3 336 3 486 _ 300 1 Cykelförs. ........................... 1 763 424 890 449 l Maskinförs. ......................... 3 104 1 961 1 214 — 71 Glasförs. ............................ 2 395 1 028 960 407 Vattenledn.skadeförs. ............... 4 911 2 963 2 376 —— 428 Storm- o. hagelskädeförs. ............ 90 70 70 — 50 Regniörs. ........................... 276 109 104 63 Smycketörs. ......................... 216 121 74 21 Hagelskadeförs. ..................... 1 015 587 302 126 Husdjursförs. ....................... 13 176 10 472 2 753 — 49 Övrig skadeförs. ..................... 483 364 181 —— 62 Summa 335 088 234 713 105 040 — 4 665 * År 1946 271 744 168 839 94 448 8 457 1 1945 233 226 141 026 75 214 16 986 1944 231 734 142 924 71 959 16 851 1943 225 661 141 298 69 945 14 418 1942 211 761 132 953 65 227 13 581 1941 192 988 123 522 58 830 10 636 1940 189 101 122 697 54 263 12 141 1939 187 929 114 984 53 401 19 544 1938 166 946 101 770 52 044 13 132 1937 154 786 91 744 49 650 | 13 392
B 1 2 8 4 Skade— Förvaltnings- Överskott på ersättningar för kostnader för försäkrings- Försäkringsgren egen räkning egen räkning rörelsen i procent av premieinkomsten för egen räkning
Olycksfalls- o. sjukförs. (frivillig) ...... 63 31 6 Ohl. olycksfallsförs ................... 94 8 —— 2 Trafikförs. .......................... 91 29 -— 20 Automobilförs; ...................... 68 38 — 6 Brandförs. .......................... 68 39 — 7
Transportförs.: sjö ............................... 67 19 14 luft .............................. 49 20 31 annan ............................ 53 34 13 Luftiärdsförs. ....................... 54 53 — 7 Ansvarighetsförs. .................... 51 50 -— 1 Garantiförs. ......................... 53 35 12 Kreditförs ........................... 40 111 —— 51 Inbrottsförs. ........................ 51 53 — 4 Cykelförs ............................ 24 51 25 Maskinförs .......................... 63 39 —— 2 Glasförs. ............................ 43 40 17 Vattenledn.skadeförs. ................ 60 48 _ 8 Storm- o. hagelskadeförs. ............ 78 78 _ 56 Regnförs ............................ 39 38 23 Smyckeförs .......................... 56 34 10 Hagelskadeförs. ...................... 58 30 12 Husdjursförs. ........................ 79 21 _ Övrig skadeförs ...................... 75 38 — 13 Summa 70 31 — 1 År 1946 62 35 3 1945 61 32 7 1944 62 31 7 1943 63 31 6 1942 63 31 6 1941 64 30 6 1940 65 29 6 1939 61 29 10 1938 61 31 8 1937 59 32 9
Det har redan anmärkts, att på tabellerna icke kunna grundas några till- förlitliga omdömen angående omkostnadernas skälighet. Eftersom emeller— tid dessa tabeller ofta citeras i sådant syfte kan det vara anledning att här något utveckla ämnet.
Till en början må påpekas, att vad i tabellerna angivits såsom premiein- komst utgör summan av de från försäkringstagarna direkt influtna premi- erna (den direkta affären) och premier för mottagna återförsäkringar Iiden indirekta affären) med avdrag av premier, som utbetalats för avgivna åter— försäkring-ar. Den på sådant sätt erhållna nettoaffären har benämnts »affär för egen räkning». Det förtjänas framhållas, att återförsäkringspremierna till väsentlig del inflyta från respektive avgivas till utlandet. I begreppet premieinkomst i tabellerna ingår sålunda både svensk och utländsk affär.
Metoden att bedöma förvaltningskostnadernas skälighet på basis av pre- mieinkomsten är vansklig och kan därför leda till oriktiga slutsatser. Det måste sålunda beaktas, att försäkringar med låg riskpremie enligt sakens natur måste medföra proportionsvis högre förvaltningskostnader än försäk- ringar med hög riskpremie. Förvaltningskostnad-erna äro i viss utsträckning fasta utgifter, vilka icke kunna pressas under en bestämd gräns. Dessa kost- nader äro nämligen till stor del beroende av andra faktorer än premiein- komsten. Av särskild betydelse är antalet försäkringar. Det säger sig självt, att kostnaden för förvaltning av en försäkring å 100 000 kronor är mindre än motsvarande kostnad för etthundra försäkringar ä 1 000 kronor. Detta förhållande medför också, att jämförelser mellan olika bolag lätt bli miss- visande.
Även andra beräkningsmetoder av mekanisk art kunna tänkas för en be— dömning av omkostnadernas skälighet. Ingen av dem kan dock betraktas så- som fullt tillförlitlig. Endast efter en mera ingående analys av verksamheten kan man få en säkrare bild av läget.
Såsom redan flera gånger anmärkts, föreslår utredningen i det följande, att premiesättningen inom skad-eförsäkringen underkastas offentlig kontroll. En sådan måste självfallet omfatta även Spörsmålet om omkostnadernas skälighet. Hithörande frågor diskuteras närmare ä 8. 101—106.
Nyss har framhållits, att försäkringar med låg riskpremie medföra rela- tivt höga förvaltningskostnader. Detta förhållande bör uppmärksammas från en annan synpunkt än den, som anlagts här ovan. Procentuellt höga förvalt- ningskostnader kunna nämligen varsla om att försäkringen kan var fel- aktigt gestaltad, byggd på för smal bas, med andra ord att riskunderl-aget är för trångt. Ett exempel tor-de bäst belysa vad som avses härmed. I sin ur- sprungliga utformning innefattade den s. k. barnolycksfallsförsäkringen ett mycket begränsat riskmoment, nämligen invaliditet förorsakad av olycksfall som barnet råkat ut för. Riskpremien sattes i överensstämmelse härmed låg. Det oaktat gav erfarenheten snart vid handen att riskpremien tilltagits i överkant. I stället för en premiesänkning — vars effekt skulle blivit en än större disproportion mellan riskpremie och förvaltningskostnader — vid- togs då den anordningen, att försäkringen (utvidgades att omfatta även sådan invaliditet hos barn, som uppkommit av viss annan orsak än olycksfall, näm- ligen genom barnförlamning. Denna utvidgning torde icke ha medfört någon nämnvärd ökning av förvaltningskostnaderna. Av vikt är att i likartade si- tuationer hålla blicken öppen för möjligheten att bereda försäkringstagarna ett ökat riskskydd mot ingen eller ringa premiehöjning.
4. Riktlinjer för ett reformprogram.
Innan utredningen ingår på en diskussion om det enskilda försäkrings— väsendets grundläggande frågor, må tre speciella försäkringsformer något beröras, nämligen den obligatoriska trafikförsäkringen, den obligatoriska
försäkringen för olycksfall i arbete samt flygförsäkringen. Med den senare avses här försäkring för skada som tillfogas tredje man till följd av luft- fart.
Beträffande den obligatoriska trafikförsäkringen anser utredningen att från skilda synpunkter fördelar kunna vinnas genom en centralisering av verksamheten. För denna försäkring bör tillskapas ett centralt bolag under försäkringstagarnas och det allmännas gemensamma ledning. Hithörande frågor diskuteras i del II av detta betänkande.
Vad angår den obligatoriska olycksfallsförsäkringen synes det kunna ifrågasättas om denna i sin nuvarande gestaltning till fullo motsvarar alla de krav som från samhällets sida måste uppställas på denna från flera synpunkter mycket betydelsefulla försäkring. Bland annat torde skäl kun- na anföras för en närmare samordning av själva försäkringsverksamheten och olika åtgärder av skadeförebyggande art. I det följande (5. 109 ff) ut- vecklas ytterligare synpunkter på detta ämne.
På flygförsäkringens område föreligga speciella fölhållanden. Också i detta ämne framföras ytterligare synpunkter 1 det följande (s.117 ff).
Vid ett övervägande av det enskilda försäkringsväsendets allmänna spörs- mål bör hållas i minnet att privatförsäkringen är starkt nyanserad. Försäk— ringsväsendet utgör med andra ord icke något enhetligt begrepp. Tvärtom förekomma här betydande olikheter i fråga om rörelseformer, arbetsmeto- der och verksamhetsfält. Denna nyansering är huvudsakligen betingad av den växlande karaktären hos olika försäkringsformer. Inom relativt vida gränser måste den anses vara av positiv betydelse. Att här söka åstadkom- ma en långt driven uniformering eller standardisering vore helt visst icke fördelaktigt, i stor utsträckning rentav ett missgrepp.
Det bör vidare här anmärkas, att skaderegleringen inom privatförsäk- ringen numera i stort sett kan anses tillfredsställande. Naturligtvis kunna här alltjämt missförhållanden förekomma, dock icke av sådan art eller om- fattning att de motivera en snävare reglering av verksamheten i allmänhet. Skulle i framtiden förhållanden, som äro oförenliga med en god försäkrings- praxis, vinna insteg på detta område torde rättelse kunna vinnas genom den offentliga tillsynen över verksamheten i förening med en vidgad all- män insyn. Jämväl i övrigt torde det privata försäkringsväsendet numera — och detta är resultatet bl. a. av den offentliga debatten och kritiken — inom rimliga gränser tillgodose anspråken på effektivitet och billighet. Den nya lagen om försäkringsrörelse tillgodoser i betydande grad försäkrings— tagarnas intresse. I vissa hänseenden finner utredningen dock en komplet- tering av den nya lagen önskvärd. Detta gäller exempelvis om den betydelse— fulla frågan om kontroll av premiesättning och försäkringsvillkor inom ska— deförsäkringen. Till detta ämne återkommer utredningen i det följande (5. 95 ff).
Enligt försäkringsutredningens mening bör målet för ett reformprogram i det väsentliga vara att säkra ett demokratiskt inflytande inom privatför- säkringen, att så långt möjligt skapa garantier för att försäkringstagarnas
berättigade intressen bli tillgodosedda samt att öka samhällets möjligheter till insyn och kontroll över verksamheten. Här inställer sig frågan huru- vida icke det uppställda målet bäst vinnes genom att försäkringsverksam- heten helt eller till övervägande del drives i samhällelig regi. Ett alternativ härtill _— om ock av mera begränsad räckvidd — är att försäkringsaktie- bolagen överföres i det allmännas ägo genom att staten inlöser aktierna i dessa bolag. Efter övervägande av detta problemkomplex har utredningen funnit, att intetdera av dessa alternativ bör ifrågakomma. Enligt utred- ningens uppfattning kan nämligen målet nås med enklare medel, nämli- gen genom en vidgad demokratisering av försäkringsverksamheten inom ramen för den nuvarande företagsstrukturen. De åtgärder, som utredningen därvid åsyftar, skola närmare diskuteras i det följande.
Den privata försäkringsverksamheten bedrives i två skilda företagsfor- mer, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsaktiebolag. För den mo- derna försåkringens genombrott i mitten av förra århundradet voro före- tagen av aktiebolagstyp banbrytare. Med modern försäkring avses då i främsta rummet dels metoden att träffa avtal med förutbestämda, fasta ; premier i motsats till det i äldre tid vanliga systemet med uttaxering i efter- , hand och dels tillhandahållandet av en mångfald försäkringsformer i av- W sikt att tillgodose skilda försäkringsbehov. Förutbestämda avgifter med- , ; förde under dåvarande förhållanden — innan ännu tillräcklig erfarenhet ; vunnits — betydande vanskligheter, särskilt i fråga om nya försäkrings-
typer. Med hänsyn härtill betraktades aktiebolagsformen såsom det natur- liga instrumentet för privat försäkringsverksamhet. Det saknas icke exempel på att aktieägare i försäkringsaktiebolag lidit kapitalförluster därigenom att , rörelsen icke gått ihop eller på att vinstutdelning till aktieägare måst in- j ställas under längre eller kortare perioder. Men även om rörelsen sålunda * innefattar obestridliga risker, står det å andra sidan klart att under årens lopp —— i varje fall under försäkringsverksamhetens tidigare skeden —— bety- dande vinster tagits hem av aktieägare i försäkringsaktiebolag i form av vinstutdelningar och fondemissioner.
Under de senaste decennierna har på personförsäkringens område utveck- lingen i vårt land gått i riktning mot ökad betydelse för de ömsesidiga för- säkringsbolagen i den meningen, att dessa nu svara för en i förhållande till aktiebolagen någ—ot större del av försäkringsvolymen än tidigare. I de öm- sesidiga företagen, vilka principiellt äro uppbyggda på kooperativ grund, äro försäkringstagarna själva delägare. Genom bestämmelser i 1948 års för- säkringslag ha delägarna tillerkänts avgörande inflytande i de ömsesidiga försäkringsbolagen. Ett sådant inflytande utgör förutsättning för erhål- lande respektive bibehållande av koncession. I dessa företag ha delägarna att själva eller genom särskilda delegerade utse företagets ledning. Över- skott, vilka icke erfordras för verksamhetens konsolidering, tillföras del- ägarna i en eller annan form. Denna företagstyp tillgodoser därigenom principiellt kravet på demokratisk förvaltning. Här bör dock icke förbises, att delägarna i ömsesidiga skadeförsäkringsbolag stå en viss risk i det de
äro underkastade uttaxering i den mån bolagets tillgångar icke svara mot förbindelserna.
Även om utvecklingen kan anses ha i viss mån gått i de ömsesidiga bolagens favör, kan härav icke dragas den slutsatsen, att företagen av ak— tiebolagstyp icke vidare skulle ha någon funktion att fylla på försäkrings- området. R-ätta förhållandet torde tvärtom vara att i flera fall, beroende främst på försäkringsgren och riskens art, aktiebolagstypen kan vara väl så ändamålsenlig som den ömsesidiga formen. I fråga om starkt riskbeto- nade försäkningsobjekt, framförallt inom sjö- och industribrandförsäkring, kan det sålunda bl. a. vara till fördel för försäkringstagarna att främmande riskvilligt kapital tillskjutes som stöd för rörelsen och att man för detta ändamål väljer aktiebolagsformen. Rena återförsäkringsbolag torde knap- paist kunna tänkas i annan form än aktiebolag. Även beträffande sådana företag med direkt försäkring, vilka jämväl framträda som återförsäkrings- givare i större omfattning, torde aktiebolagsformen utan tvivel vara att fö- redraga. I dessa fall omfattar nämligen bolagets ansvarigh-et till väsentlig del risker utanför försäkringstagarnas krets. Det har också i förarbetena till den nya försäkringslagen betonats, att, om ömsesidigt bolag önskar driva återförsäkring jämsides med direkt försäkning, den förra verksam- heten i bolagsordningen bör begränsas till viss kvot av den direkta affären.
Många försäkringsföretag ha utvidgat sin rörelse till att omfatta även direkt försäkring i utlandet. Orsaken härtill torde i regel ha varit att en sådan expansion på ett eller annat sätt stått i samklang med företagets allmän- na inriktning. I fråga om exempelvis sjötransportförsäkring har det sålunda varit naturligt att man kunnat bevilja försäkring vid transport mellan svensk och utländsk hamn även i de fall, då försäkring tecknas av den utländska parten. I andra fall kan utvidgningen ha förestavats av en önskan att ur utjämningssynpunkt kunna balansera den svenska rörelsen mot utländsk affär — såväl indirekt som direkt — eller helt enkelt att bredda underla- get för verksamheten. Alla de företag, som meddela direkt försäkring utom— lands, utgöras av aktiebolag. Det inses också lätt, att den ömsesidiga företags- formen i dessa fall är olämplig. Det är nämligen vanskligt att bedöma värdet av den ansvarighet, som åvilar de utländska delägarna, och för dem före- ligga motsvarande vanskligheter beträffande de svenska delägarna. Sär- skilda svårigheter och kostnader äro förenade med ett uttaxeringsförfarande gentemot utländska försäkringstagare. I mycket stor utsträckning torde det för övrigt vara uteslutet att genomföra ett sådant förfarande med hänsyn till valutarestriktioner eller på grund av att svenska civildomar flerstädes utomlands icke kunna verkställas. Vad beträffar de på utlandsaffärer inrik- tade förtagen bör vidare beaktas, att på den utländska marknaden aktie- kapital sedan gammalt anses såsom en god mätare på bolagets soliditet.
Enligt försäkringsutredningens mening är livförsäkringens idé bäst för- enlig m-ed den ömsesidiga bolagstypen. Det är nämligen icke tillfredsstäl- lande att livförsäkringsrörelse (såsom direkt affär) bäres upp av enskilda vinstintressen._Ej heller bör det ifrågakomma att livförsäkringsaktiebola-
gens mycket betydande fonder, vilka hopsamlats av försäkringstagarnas medel, förvaltas utan någon direkt kontroll från försäkringstagarnas sida.
Om det sålunda kan fastslås att aktiebolaget såsom företagsform har be- tydelsefulla uppgifter att fylla inom försäkringsväsendet, inställer sig frå- gan huruvida en från samhällelig synpunkt önskvärd demokratisering av försäkringsaktiebolag står att genomföra. Vid sidan härav anmäler sig Spörsmålet huruvida inom livförsäkringsaktiebolagen någon anordning kan vidtagas, som tillförsäkrar försäkringstagarna de inom denna verksamhet uppkommande överskotten. Enligt utredningens mening kunna —— på skäl som nedan anföras _— båda dessa frågor besvaras jakande.
Vad beträffar den första frågan må erinras om att enligt den nya försäk- ringslagen, liksom enligt 1917 års lag, i bolagsordningen för försäkringsak— tiebolag kan intagas bestämmelse om att en eller flera styrelseledamöter skola tillsättas annorledes än genom val å bolagsstämma. Här har sålunda öppnats möjlighet för ett organ eller kollektiv av något slag utanför aktie- ägarnas krets att utse en eller flera styrelseledamöter. Denna möjlighet tor— de icke hava utnyttjats. För den stora allmänheten är det dock ett intresse att det företag, där man tecknat sina försäkringar, driver sin verksamhet i överensstämmelse med god ordning, förvaltar sina fonder på ett ändamåls- enligt sätt och över huvud är effektivt och rationellt organiserat. Det bör framhållas, att under senare år försäkringsför—etagen och deras centrala or- ganisationer vidtagit betydelsefulla åtgärder i syfte att sprida kännedom om verksamheten. Men helt andra resultat skull-e måhända här kunna uppnås om man mera allmänt medgåve försäkringstagarna ett inflytande i försäk- ringsbolagens ledning. Inom de ömsesidiga bolagen är denna tanke redan i viss utsträckning realiserad och efter genomförandet av den nya försäk- ringsl-agen blir det en förutsättning för fortsatt koncession att delägarinfly- tandet är på tillfredsställande sätt ordnat i ömsesidiga försäkringsbolag. Så— som redan nämnts är emellertid förhållandet annorlunda beträffande för- säkringsaktiebolagen. Enligt utredningens mening är det ett naturligt demo- kratiskt krav att också inom denna bolagskategori försäkringstagarna få tillfälle "att genom representation i styrelsen deltaga i skötseln av bolagets angelägenhet-er. En sådan representation bör bli regel i försäkringsaktiebo- lagen, dock med undantag för de företag vilka driva en i väsentlig män på utlandet inriktad försäkringsverksamhet. Det saknas nämligen anledning att tillförsäkra utländska försäkringstagare inflytande i ledningen av svens— ka försäkringsför-etag.
Det bör överlämnas åt respektive bolag att med beaktande av sin särart söka gestalta försäkringstagarr-epresentationen på ändamålsenligt sätt. För själva valet kunna olika anordningar komma till användning. Valet under- lättas i fall där bolaget har anknytning till en sammanslutning av något slag eller till bestämd yrkes- eller intressegrupp. I stor utsträckning torde de anordningar för delägarrepresentation, som träffats bland de ömsesi- diga bolagen, kunna tjäna som mönster. Klart är att valanordningen skall beskrivas i bolagsordningen. Den blir därigenom underkastad koncessions-
myndighetens prövning. Försäkringsutredningen har emellertid icke förbi- sett, att det i vissa fall kan medföra betydande svårigheter för ett försäk- ringsaktiebolag att utan orimliga kostnader och andra olägenheter på till- fredsställande sätt ordna en försäkringstagarrepresentation i styrelsen. I dylikt fall bör Kungl. Maj:t äga befogenhet att i stället utse styrelseleda— mot, som därvid har att bevaka försäkringstagarnas intresse. Förbehåll om dylik befogenhet kan uppställas såsom ett villkor för koncession.
I detta sammanhang må framhållas, att det även i enstaka ömsesidiga bolag kan komma att visa sig svårt att på tillfre-dsställande sätt ordna del- ägarinflytandet i ledningen. Det bör då vara möjligt .att också inom denna företagstyp låta styrelseledamot utsedd av Kungl. Maj:t utöva delägar- inflytandet.
Utredningen föreslår att i försäkringslagen int'agas bestämmelser av den innebörd, som här ovan angivits.
Vad så beträffar spörsmålet om försäkringstagarnas rätt till de medel som uppsamlas i livförsäkringsaktiebolagen är det av intresse att i detta hänseende undersöka de bestående livförsäkringsaktiebolagen. Dessa äro de tre s. k. blandade bolagen (vilka jämsides driva liv- och brandförsäkring) nämligen Skandia, Svea och' Skåne, vidare De Förenade, Nordstjernan, Thule och Liv—Victoria.
Beträffande först de tre blandade bolagen må anmärkas, att — efter för- slag av den tidigare försäkringsutredningen —— i den nya försäkringslagen upptagits förbud mot att i samma bolag driva livförsäkringsrörelse jämsi— des med försäkringsrörelse av annat slag, såframt icke särskilda skäl äro därtill. Förbudet drabbar de tre bolagen Skandia, Svea och Skåne, vilka sedan lång tid tillbaka driva såväl liv- som brandförsäkring. På frivillig- hetens väg träffa-des mellan dessa bolag och den äldre försäkringsutred— ningen överenskommelser, enligt vilka bolagen förklarad-e sig beredda att medverka till en uppdelning på det sätt, att för vart och ett av de tre bo- lagen bildades ett särskilt 1ivförsäkringsakti-ebolag, till vilket respektive moderbolags livförsäkringsbestånd skulle överlåtas; anordningen skulle ge- nomföras snarast möjligt efter det den nya försäkringslagens regler om frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd trätt i kraft. Enligt överenskom- melserna skulle ettvart av de tre nya livbolagen utrustas med ett aktiekapi- tal om allenast 500 000 kronor och den årliga utdelningen till aktieägarna begränsas till 5 %. Uppkommande överskott i övrigt skulle odelat tillföras livförsäkringstagarna. Såsom allmänt omdöme om innebörden av överens- kommelserna uttalade den äldre försäkringsutredningen, att desamma. så- vitt utredningen kunnat finna, tillgodosåge försäkringstagarnas befogade intressen.
De sålunda träffade överenskommelserna ha sedermera fullföljts från bo- lagens sida. Skandias livförsäkringsbestånd har överlåtits på ett nybildat bolag, till vilket jämväl Nordstjernans hela rörelse överförts; Nordstjernan har sedan åtskilliga år tillbaka varit helägt dotterbolag till Skandia. Det nya företaget vars firma är >>Livförsäkringsaktiebolaget Skandia, Skandia-Nord-
stjernan», har ett aktiekapital på 500 000 kronor, aktieägarnas vinstutdel- ningsrätt är begränsad till 5 % om året och alla överskott och fonder (utom tillgångar motsvarande aktiekapitalet) skola tillkomma försäkringstagarna. Det ursprungliga Nordstjernan har trätt i likvidation. Moderbolaget (Skan- dia) har därvid icke tillförts några tillgångar motsvarande aktiekapitalet. Nordstjernans samtliga aktiva ha nämligen överförts till det nya företaget.
Även i de båda andra blandade bolagen, Svea och Skåne, har numera liv- försäkringsrörelsen Överlåtits till särskilda bolag i enlighet med de träffa- de överensk-ommelserna.
Efter hänvändelse från försäkringsutredningen ha ledningarna för de tre nya livbolagen, — Liv-Skandia, Liv-Svea och Liv-Skåne —— förklarat sig beredda att låta i bolagsordningarna intaga föreskrift om att vid likvidation samtliga tillgångar utom vad som motsvarar aktiekapitalet skola tillfalla försäkringstagarna.
De Förenade och Framtiden (ömsesidigt livbolag) tillkännagåvo år 1946 sin avsikt att fusionera ; för ändamålet skulle bildas ett särskilt livförsäk- ringsaktiebolag till vilket De Förenades och Framtidens totala bestånd skul- le överlåtas. De Förenade och Framtiden skulle härefter likvidera. I det till— ämnade nya bolaget skulle aktiekapitalet sättas lågt, aktieägarnas vinstut- delningsrätt starkt begränsas och försäkringstagarna få utse representan- ter i styrelsen. Sedermera ha emellertid fusionsplanerna i viss mån ändrats. Härtill har bl. a. bidragit, att nya former av gruppförsäkring stå inför sin introduktion på den svenska marknaden. Det har därvid ansetts önskvärt att skapa ett gemensamt organ för flertalet svenska livbolag, där denna nya försäkringsgren kan drivas utan sammanblandning med individuell livförsäkring. Med hänsyn härtill är det, enligt vad utredning-en erfarit, ; meningen att låta Framtiden bestå som ömsesidigt livbolag med uteslutande % gruppförsäkring på programmet. Framtidens hittillsvarande bestånd och även De Förenades bestånd skola däremot överlåtas till Liv—Victoria, i vilket företag De Förenade äger starka intressen. Med försäkringsbeståndet från De Förenade följer samtliga bolagets tillgångar, utom vad som motsvarar aktiekapitalet å 250000 kronor och reservfonden å samma belopp, Vilka båda fonder tillhöra aktieägarna. De Förenade skall efter överlåtelsen lik- videra.1
Liv-Victoria upphörde för något tiotal år sedan med nyanskaffning av försäkringar och har därefter begränsat sin verksamhet till att förvalta och småningom avveckla sitt bestånd. Genom de nu planerade åtgärderna skulle bolaget emellertid få nytt liv. Bolaget har ett aktiekapital om 500 000 kro- nor, vilket helt äges av De Förenade, Skandia, Skåne, Svea och Thule. Ak- tieägarna ha förklarat sig beredda att i Liv—Victorias bolagsordning intaga bestämmelser om att aktieägarnas vinstutdelningsrätt begränsas till 4 % å nominella aktiekapitalet, att alla överskottsmed—el och fonder i övrigt skola
1 I samband med de här nämnda överlåtelserna, vilka numera genomförts, har firman ändrats för Framtiden till Förenade liv, ömsesidigt gruppförsäkringsbolag och för Liv—Victoria till Förenade— Framliden, livförsäkringsakliebolag.
tillkomma försäkringstagarna samt att i händelse av bolagets likvidation alla tillgångar, som icke motsvara aktiekapitalet, skola anses tillkomma för- säkringstagarna.
Thule har ett aktiekapital om 600 000 kronor. Aktieägarnas vinstutdel— ningsrätt är begränsad till 30 000 kronor om året. I övrigt tillföras försäk— ringstagarna allt överskott. Med den bolagsordning och de försäkringstek- niska grunder, som för närvarande gälla för Thule, är det beträffande vissa fonder, vilka sammanlagt uppgå till bety-dande belopp, juridiskt icke fullt kluart huruvida dessa vid en likvidation skola ans-es tillhöra försäkringsta- garna eller aktieägarna. Rörande detta spörsmål ha representanter för för- säkringsutredningen haft överläggningar med Thules ledning. Från Thules sida har man därvid förklarat sig beredd att låta i bolagsordningen intaga bestämmelse om att, i händelse av bolagets likvidation, tillgångarna till den del de icke motsvara aktiekapitalet, skola tilldelas försäkringstagarna.
Genom de åtgärder, som sålunda vidtagits eller komma att vidtagas i alla nu existerande eller planerade livförsäkringsaktiebolag, har det sörjts för att alla överskott å rörelsen tillfalla livförsäkringstagarna, bortsett från en, rela- tivt sett, helt obetydlig del som utgör avkastning å aktiekapitalet. Därjämte har beträffande samtliga här ifrågavarande bolag genomförts den principen, att samtliga hopsamlade medel i företagen — med undantag för vad som motsvarar aktiekapitalet — tillhöra försäkringstagarna. Utredningen anser dessa anordningar fullt till'fredsställande från samhällelig synpunkt och med hänsyn till försäkringstagarnas [intresse.
I den nya försäkringslagen har vid sidan om kravet på försäkringsföre- tagens soliditet uppställts ett krav på att premierna skola vara skäliga, var- med avses bl. a. att den verkliga kostnaden för en försäkring skall utgöra ett pris för de tjänster av olika slag, som försäkringen inne-bär för försäkrings- tagaren. Detta har kallats för skälighetsprincipen. Denna gäller emellertid endast i fråga om livförsäkringen, där skälighetsprincipen såsom kon- sekvens medför en begränsning av aktieägarnas rätt till vinstutdelning. Ut- redningen föreslår i det följande (5. 95 ff) tillämpning av skälighetsprin- cipen även i fråga om Skadeförsäkringen. Enligt förslaget skall tillsyns- myndighet—en övervaka att premiesättning och försäkringsvillkor äro skä— liga både i ömsesidiga bolag och aktiebolag. Av naturliga skäl kan denna övervakning dock icke genomföras i fråga om utländsk försäkringsaffär. knappast heller beträffande sjöförsäkring och därmed likställd affär. Skå- lighetsprincipen medför även på Skadeförsäkringens område att möjlig- heten till företagarvinst inom försäkringsaktiebolagen kommer att väsent- ligt begränsas.
I 1942 års försäkringsutrednings betänkande uttalades, att inom de flesta försäkringsgrenar antalet bolag vore större än som erfordradcs ur behovs- täckningens synpunkt. En reduktion vore därför enligt utredningens me- ning önskvärd. Det finge anses såsom en angelägen uppgift för det enskilda försäkringsväsendets målsmän att söka åstadkomma en dylik reduktion.
Då detta uttalande gjordes, torde 1942 års försäkringsutredning främst haft i sikte den övermättnad av marknaden som ett för stort antal fältorga— nisationer medför och de nackdelar i olika hänseenden som följa därav. 1945 års försäkringsutredning vill understryka vikten av det berörda utta- landet. Vissa försäkringsfusioner ha genomförts eller planerats sedan utta- landet gjordes. Sålunda är, såsom redan anmärkts, vissa fusionsåtgärder förberedda beträffande livförsäkringsbolagen De Förenade, Framtiden och Liv—Victoria. I Skånska brandkoncernen har inlemmats också ömsesidiga försäkringsbolaget Hermes. Samm-anslutning har skett mellan ömsesidiga försäkringsbolaget Allmänna brand och Valand-Herogruppen. I Thulekon- cernen har nyligen införlivats Fenixgruppen. Dessa fusioner kunna likväl icke anses vara av den omfattning att situationen i avsevärd grad förändrats. Tydligt är dock att på frivillighetens väg en utveckling är i gång mot mins- kat antal företagsenheter.
Även andra åtgärder än fusioner kunna motverka en övermättnad på fäl- tet. År 1948 har sålunda träffats en överenskommelse mellan vissa livbolag avseende ett samarbete på fältet i de glest befolkade [delarna av vårt land. Överenskommelsen öppnar möjligheter för bolagen att i dessa landsdelar förenkla sina fältorganisationer i kostnadsbesparande syfte.
Enligt utredningens mening är det av vikt att den utveckling fullföljes, som sålunda inletts på frivillighetens väg. En minskning av antalet före— tagsenheter bör sålunda eftersträvas, i den utsträckning detta är önskvärt med hänsyn till en sund utveckling och marknadens behov. Ett samgående i koncernform får härvidlag samma effekt, förutsatt att en motsvarande reduktion av de enskilda företagens fältorganisationer genomföres. Önsk- värt är vidare att åtgärder av här berörd art vidtagas i samråd mellan bo— lagen och försäkringsinspektionen. Därigenom skulle nämligen skapas för- utsättningar för planmässighet och kontinuitet.
Det här från utredningens sida uttalade önskemålet om fortsatt fusione- ring mellan försäkringsbolag aktualiserar vissa närliggande spörsmål, i m- klusive försäkringsaktiebolag — vid sin upplösning utskiftar tillgångar, skall bolaget erlägga skatt till staten å det utskift—ade beloppet. Bestäm- melser härom ha upptagits i förordningen den 27 juni 1927 om skatt vid ut— skiftning av aktiebolags tillgångar. Sedan år 1940 utgör skattesatsen 30 % å det beskattningsbara beloppet.
Överlåter ett försäkringsföretag hela sitt försäkringsbestånd till ett an- nat bolag, är förstnämnda företag därefter skyldigt att likvidera. Detta är den normala gången vid en reduktion av antalet företagsenheter. Är det överlåtande bolaget av aktiebolagstyp drabbas det i samband med likvi- dationen av skyldighet att erlägga utskiftningsskatt. Skattskyldigheten åvi- lar det likviderande bolaget såsom sådant, icke aktieägarna, och skatt utta- ges oavsett huruvida någon uts-kliftning i egentlig mening förekommer eller icke. Då försäkringarna överlåtas från det ena företaget till det andra, måste även tillgångar överlåtas till sådant värde, att försäkringsutfästel-
serna säkras. I den mån tillgångarna i stället tagas i anspråk för erläggande av utskiftningsskatt minskas bolagets konsolidering. Därigenom försämras försäkringstagarnas ställning. Detta är i särskild grad fallet i fråga om livförsäkring, där konsolideringsfonderna i det väsentliga skola anses till- komma försäkringstagarna.
I skrivelse den 22 maj 1948 (nr 221) bemyndigade riksdagen Kungl. Maj:t att, i fall då försäkringsaktiebolag upplöses i anledning av att dess försäkringsbestånd överlåtits till annat försäkringsbolag, vilket äger samt- liga aktier i förstnämnda bolag, medgiva befrielse från skattskyldighet en- ligt utskiftningsskatteförordningen. Här har sålunda öppnats möjlighet till befrielse från utskiftningsskatt vid fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag. Det saknas emellertid icke exempel på fall, där ett försäkrings- bolag äger icke alla men det övervägande antalet aktier i ett annat före säkringsbolag. I den mån det från allmän synpunkt är önskvärt, att en fu- sion mellan företagen kommer till stånd, måste det anses som en plikt för det allmänna att så långt möjligt undanröja formella hinder härför. Två olika utvägar stå här till buds. Den ena innebär, att den nyssnämnda dis- pensen utsträckes att gälla även i det nu skisserade fallet, dock givetvis en- dast såvitt angår den utskiftningsskatt som skulle 'belöpa på moderbolagets likvidationsandel men icke på det belopp, som utskiftas till enskilda aktie- ägare. Den omständigheten att dispensrätten lagts i Kungl. Maj:ts hand och förutsätter prövning från fall till fall måste anses utgöra garanti för att dispens endast meddelas i fall där sådan är från allmän synpunkt fullt motiverad. Enligt det andra alternativet skulle i försäkringslagen upptagas regler angående rätt för moderbolaget att inlösa minoritetsaktier. Dessa reg- ler borde utformas efter mönster från nya aktiebolagslagen(174 5 2 mom. samt 223 5 2 och 3 mom.). Här föreligger inlösningsrätt för moderbolaget då detta äger mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolag. Försäkrings- utredningen förordar, att, på sätt ovan anvisats, dispensrätten beträffande utskiftningsskatteförordningen utvidgas och ändring gen-omföres i försik— ringslagen.
Ytterligare en jämkning i försäkringslagen kan anses motiverad. Enligt 1917 års lag tilläts för ett speciellt fall att betalning för försäkringsaktie er- lades annorledes än i penningar, nämligen i fall då ett försäkringsaktiebolag bildades eller ett sådant bolags aktiekapital ökades för övertagande av ett annat försäkringsaktiebolags rörelse; för de nya aktierna kunde betalning få erläggas medelst aktier i det överlåtande bolaget. Denna möjlighet står icke till buds enligt den nya försäkringslagen, som generellt förbjuder till- skjutand—e av s. k. apportegendom. Förbudet har, enligt vad som uppgivits, medfört svårigheter för eller förhindrat planerade fusioner. Försäkrings- utredningen vill för sin del förorda en återgång till bestämmelserna i 1517 års lag. Ett medgivande till betalning medelst apportegendom i det ifråga- varande specialfallet torde icke behöva möta betänkligheter med hänsyn till den granskningsbefogenhet som tillkommer försäkringsinspektionen
Principiellt bör möjligheten att bilda nya försäkringsbolag hållas öppen. Men det är tydligt, att, om man i dagens läge bedömer antalet bolag såsom för stort inom flertalet försäkringsgrenar, något nämnvärt utrymme för nyetablering för närvarande icke finnes. Undantag bör dock gälla i fråga om bolag, som bildas för att täcka något nytt försäkringsbehov eller som eljest kan anses vara av klart utvecklingsfråmjand-e karaktär. Om det i an- slutning till fusionsåtgärder finnes ändamålsenligt att bilda ett nytt bolag i stället för ett eller flera redan existerande, torde detta icke böra möta hinder.
Vad nu sagts beträffande nyetablering äger i viss mån motsvarande till- lämpning i fråga om koncession för nya försäkringsgrenar. Utredningen hänvisar till vad här—om ytterligare anföres å s. 82 ff.
Försäkringsutredningens nu uttalade synpunkter torde ligga i linje med de intentioner, på vilka koncessionsreglerna i den nya försäkringslagen vila. Om utredningens synpunkter vinna statsmakternas bifall, torde de kunna helt tillgodoses i lagtillämpningen. Någon ändring av försäkringslagen på denna punkt torde sålunda icke erfordras. Härvid förutsättes, att hinder
! icke skall möta att bevilja koncession för ett statligt livförsäkringsföretag, % om —— oaktat vad här nedan anföres — ett sådant anses böra komma till stånd.
I försäkringsutredningens diskussioner har framförts tanken på ett eller flera statliga försäkringsföretag i konkurrens med de enskilda. Det har framhållits, att man på denna väg, och för övrigt endast på denna väg, kan få en tillförlitlig mätare på vilkendera företagstypen som är bäst skickad att fullgöra sin uppgift. Om man därvid utgår ifrån att statsföretaget icke i något avseende ges en priviligierad ställning i form av statlig garanti för utfästelserna, skattelättnader eller dylikt, måste — har det anförts — en-
l bart effektiviteten komma att fälla utslaget. ) Uppslaget med statlig företagsdrift i konkurrens med enskild bjuder ett ' obestridligt intresse. Denna anordning tillämpas i Danmark, där en statlig ' livförsäkringsanstalt tillkom redan år 1842. Företaget, som numera har namnet Statsanstalten for Livsforsikring, täcker för närvarande med en år- lig premieinkomst (år 1946) av omkring 37,5 miljoner danska kronor (var- till samma år kommo engångspremier på omkring 12 miljoner danska kro- nor) en väsentlig del av den danska livförsäkringsverksamheten. Det bör an- märkas, att anstalten åtnjuter vissa skattelättnader och att dess utfästelser äro statsgaranterade. Försäkringsutredningen har haft tillfälle till ett in- struktivt studiebesök i Köpenhamn, därvid det danska livförsäkringsväsen— det, enkannerligen dess organisationsfrågor, ägnades speciellt intresse. En kortfattad redogörelse angående de grundläggande dragen i statsanstaltens verksamhet lämnas i Bilaga 2. 1 Enligt utredningens mening kunna erfarenheterna beträffande den dans- ka statsanstalten icke utan vidare tillämpas på våra förhållanden. Den nu mer än hundraåriga anstaltens tillblivelse och utveckling har historiska be-
tingelser. Vill man i dagens läge etablera en statlig livförsäkringsanstalt i Sverige i konkurrens med de existerande privata företagen, får det icke för- loras ur sikte, att marknaden är väl fylld med inarbetade, starkt konsoli- derade enskilda livbolag. De livbolag, vilka tillkommit under de senaste de- cennierna, ha startats av någon redan existerande koncern, därvid det nya bolaget sålunda från början haft tillgång till en fast organisation och en in- arbetad marknad. En ny statlig livförsäkringsanstalt kan icke byggas upp på sådan grund. Långt viktigare är likväl, att marknaden numera är så pass genomarbetad att det saknas utrymme för ett nytt företag; man måste utgå ifrån att med hänsyn till svårigheterna i starten det nya företaget icke på åtskilliga år skulle vara i stånd att upptaga en konkurrens. Förutsättning för en tävlan under lika betingelser saknas sålunda.
I försäkringsutredningens direktiv har framkastats tanken på en sådan organisation av försäkringsverksamheten, att endast ett fåtal företag av vä- sentligt olika struktur skulle beviljas koncession. Därvid har förutsatts, att i varje fall ett statligt eller halvoffentligt företag skulle koncessioneras. För- säkringsutredningen kan för sin del icke förorda en utveckling i sådan rikt- ning. Det är nämligen sannolikt att en uppdelning av försäkringsverksam- heten i ett strängt begränsat antal företag av sinsemellan väsentligt olika karaktär skulle medföra ett urval inom försäkringsklientelet, som helt visst icke skulle vara till försäkringsväsendets fromma.
Den betydelsefulla frågan om en allmän pensioneling av anställda i pri- vat tjänst utredes för närvarande av den år 1947 tillkallade pensionsutred- ningen. Om lösningen av dessa problem sökes efter försäkringsmässiga vä- gar — och detta förefaller med hänsyn till sakens natur sannolikt — kan livförsäkringsverksamhetens gestaltning komma i ett något förändrat läge. Försäkringsutredningen vill här inskränka sig till att understryka vikten av att man vid organiserandet av en allmän pensionering för de privatanställda tillgodoser dessas anspråk på medinflytande i rörelsen.
I anslutning till det sist sagda må anmärkas, att försäkringsutredningen icke upptagit till granskning tjänstepensionsförsäkringens speciella problem eftersom dessa helt falla inom ramen för det åt pensionsutredning en anför- trodda uppdraget.
Förut har redogjorts för den överenskommelse som träffades mellan den äldre försäkringsutredningen och de tre blandade bolagen av innebörd, 1tt ettvart av dessa bolag skulle avskilja sin livförsäkringsrörelse till särskilda livbolag — ett för varje moderbolag — vari försäkringstagarna skulle äga rätt till all vinst med undantag för en oväsentlig del, motsvarande ränta å aktiekapitalet. Försäkringsutredningen, som enligt vad redan anförts, frn- nit den sålunda träffade anordningen tillfredsställande. förordar att kon- cession enligt den nya försäkringslagen beviljas de ifrågavarande tre bo- lagen.
Sammanfattningsvis vill utredningen i fråga om de principiella riktlin- jerna för en reformeling av försäkringsverksamheten framhålla följande.
Den obligatoriska trafikförsäkringen bör centraliseras till en enda anstalt, vars verksamhet bör bedrivas under statlig medverkan samtidigt med att utrymme lämnas för ett representativt försäkringstagarinflytande. Anstal- ten organiseras icke såsom ett ämbetsverk utan såsom ett ömsesidigt bolag, som drives enligt affärsmässiga n-ormer. Bolaget skall äga rätt att driva automobilförsäkring i konkurrens med övriga företag inom denna försäk- ringsgren.
En omgestaltning av den obligatoriska försäkringen för olycksfall i arbete synes motiverad. Här torde betydelsefulla fördelar stå att vinna för både den enskilde och samhället. Undersökningen rörande dessa frågor bör fullföljas utan dröjsmål. *
Flygförsäkringens organisation har nära anknytning till Spörsmålet huru- vida en obligatorisk försäkring till skydd för tredje man bör införas. Det är utredningens förhoppning, att detta spörsmål, som behandlas av en sär— skild kommitté snarast skall få en positiv lösning. Försäkringsutredningen har i ett särskilt avsnitt av detta betänkande utvecklat sina synpunkter på flygförsäkringens organisationsproblem.
l Beträffande försäkringsverksamheten i övrigt bör reformarbetet inriktas på att stimulera en demokratisk utveckling. Den ömsesidiga företagstypen i bör få företräde vid framtida nybildningar av bolag där det ej är uppenbart, att aktiebolagsformen är mera ändamålsenlig. En demokratisering av de be— stående aktiebolagen genomföres därigenom att försäkringstagarna beredas inflytande i styrelsen; där svårighet möter att genomföra detta bör Kungl. Maj:t förlänas befogenhet att i stället utse styrelseledamot med huvudsaklig uppgift att bevaka försäkringstagarnas intresse. Den s. k. skälighetsprinci- pen utvidgas att även omfatta inhemsk skadeförsäkring. Principen innebär offentlig kontroll över premiesättning och försäkringsvillkor. Den medför vidare en begränsning av möjligheten att uttaga företagarvinst i skadeför- säkringsaktiebolag. I livförsäkring, där skälighetsprincipen redan tilläm- ' pas, genomföres en anordning av innebörd, att i alla existerande livför- * säkringsaktiebolag samtliga tillgångar, med undantag av vad som mot- svarar aktiekapitalet, skola tillkomma försäkringstagarna. Den utveck- ling som nu inletts i riktning mot en minskning av antalet företagsenheter och förenklingar i fältorganisationerna bör fullföljas. Vissa ändringar böra genomföras i försäkringslagen i syfte att underlätta denna utveckling.
I det följande framföras synpunkter beträffande ansvarighetsförsäkringen syftande till att ålägga det allmänna viss ersättningsplikt för inträffade ska- dor. Vidare behandlas frågan om de försäkringsanställdas utbildning. I frå- ga om åtskilliga för försäkringsverksamheten i övrigt betydelsefulla spörs- mål framföras synpunkter och rekommendationer avseende deu framtida utvecklingen. Försäkringsutredningen vill här särskilt understryka Vikten av vad som anför-es beträffande gruppförsäkringen. Vidare diskuteras nedan spörsmål rörande möjligheten att ordna värdebeständiga försäkringar. I detta sammanhang upptages till diskussion frågan huruvida försäkringsbo— lagens rätt till s. k. fria placeringar bör utvidgas.
Fullföljes det program, som sålunda här skisserats, har enligt utredning- ens mening vunnits en åsyftad demokratisering av verksamheten, ökade möjligheter för allmänheten till insyn i densamma samt ett bättre tillgodo- seende av försäkringstagarnas intresse av ett välordnat, solitt-och billigt försäkringsskydd och en oväldig skadereglering.
Försäkringsutredningen vill slutligen här anmärka, att utredningen icke till närmare diskussion upptagit frågan om en allmän kontroll över försäk- ringsbolagens investeringar. Detta spörsmål bör nämligen icke övervägas så- som ett beträffande försäkringsväsendet självständigt problem utan hör hemma i annat och större sammanhang.
Ytterligare bör tilläggas, att försäkringsutredningen till diskussion uppta- git frågan om anordnandet av en obligatorisk dödsfallsförsäkring. I detta ämne har utredningen haft överläggningar med socialvårdskommittén, som jämväl har frågan under diskussion. Det har därvid synts lämpligt att den fortsatta utredningen av denna fråga anförtros åt socialvårdskommittén. Försäkringsutredningen framlägger sålunda icke något förslag i ämnet.
III. Sockenbolagen.
Till sockenbolag hänföres varje ömsesidigt försäkringsbolag för försäkring av egendom å landsbygden, vars verksamhetsområde är mindre än ett härad eller, där det omfattar delar av flera härad, mindre än tio socknar; med härad likställes härvid tingslag i de orter där benämningen härad ej före- kommer. Dessa bolag äro icke underkastade bestämmelserna i den allmänna försäkringslagen. Sockenbolag är emellertid skyldigt att angående sin verk- samhet göra anmälan och lämna uppgifter i enlighet med de föreskrifter, Konungen meddelar. Dylika föreskrifter ha senast meddelats i en kungl. kungörelse den 17 december 1948 (nr 805). Dessa innehålla i huvudsak, att sockenbolag viss tid efter det bolaget trätt i verksamhet skall göra anmälan därom till länsstyrelsen med bifogande av avskrifter av stadgarna, att änd- ring i stadgarna på enahanda sätt skall delgivas länsstyrelsen, som har att i sin tur till försäkringsinspektionen insända underrättelse om inkommen anmälan jämte avskrift av handlingarna, att bolaget är pliktigt dels att hålla räkenskaper och övriga handlingar tillgängliga för försäkringsinspek- tionen eller dess ombud samt för ombud, som förordnas av länsstyrelsen, ävensom att i övrigt lämna de upplysningar 'om rörelsen, som av dem äskas, dels ock att för varje räkenskapsår till försäkringsinspektionen insända uppgift om bolagets verksamhet under året och om dess ställning vid årets början och slut. De årliga uppgifterna angående verksamheten lämnas på särskilda blanketter, upptagande en enkel tablå.
Icke något sockenbolag driver mer än en verksamhetsgren.1 Tre olika gre- nar finnas företrädda bland dessa bolag, nämligen brand-, husdjurs- och sjöförsäkring. Vid utgången av år 1947 uppgick antalet anmälda sockenbolag till 221 inom brandförsäkringen, 701 inom husdjursförsäkringen och 15 inom sjöförsäkringen. Antalet år i realiteten väsentligt större. Sålunda har försäkringsinspektionen under år 1948 fått kännedom om betydligt över 100 sockenbolag, som tidigare underlåtit att anmäla sin existens till vederbö- rande länsstyrelse. Säkerligen kan till detta antal läggas åtskilliga, som allt- jämt äro okända av inspektionen.
* Ett par bolag inkludera hagelskadeförsäkring i sin brandförsäkring.
5—482826
Antal sockenbolag ultimo 1947 inom
L ä n brand— husdjurs- sjö-
förs. förs. förs.
1. Stockholms län ...................... —— 27 —
2. Uppsala län ......................... _ 26 —
3. Södermanlands län ................... — 38 —-
4. Östergötlands län .................... —— 32 ——
5. Jönköpings län ...................... 8 27 —
6. Kronobergs län ...................... 26 32 ——
7. Kalmar län ......................... 13 17 2
8. Gotlands län ........................ — 18 —
9. Blekinge län ......................... 1 17 2
10. Kristianstads län .................... 3 27 5 11. Malmöhus län ....................... 3 31 2 12. Hallands län ........................ 36 24 — 13. Göteborgs- och Bohus län ............ 5 17 4 14. Älvsborgs län ....................... 18 27 — 15. Skaraborgs län ...................... 13 22 — 16. Värmlands län ....................... 19 60 —- 17. Örebro län .......................... 2 47 — 18. Västmanlands län .................... 2 42 —— 19. Kopparbergs län ..................... 4 60 — 20. Gävleborgs län ...................... 27 41 — 21. Västernorrlands län .................. 21 33 — 22. Jämtlands län ....................... 15 18 — 23. Västerbottens län .................... 4 17 —— 24. Norrbottens län ...................... 1 1 —— Summa 221 701 15
Följande tablå bör tjäna till belysning av sockenbolagens storlek och om- slutning. Det bör emellertid genast anmärkas, att bolagen förete mycket betydande variationer i dessa hänseenden. Uppgifterna avse verksamhets- året 1947.
Vissa inkomster:
Verksamhetsgren Premier 1 kr.
1. Brandförs. Samtliga bolag .............. 2 072 613
Medeltal .................... 9 378 2. H usdjursförs.
Samtliga bolag .............. 2 402 578 Medeltal .................... 3 427 3. Sjöförs.
Samtliga bolag .............. 184 139 Medeltal .................... 12 276
Vissa utgifter: Skade— Förvaltnings-
Räntor ersättningar kostnader 1 kr. 1 kr. 1 kr.
850 617 1 490 351 349 822 3 849 6 744 1 583 113 811 1 984 840 297 696 162 2 831 425 23 938 145 693 25 615 1 596 9 713 1 708
67 . Försäkringsbelopp Verksamhetsgren Tillgångar Skulder ultimo 1947 i kr. i kr. 1 OOO-tal kr. 1. Brandförs. Samtliga bolag .............. 33 742 466 20 378 2 168 584 Medeltal .................... 152 681 92 9 813 2. Husdjursförs. Samtliga bolag .............. 5 621 381 60 274 1105 467 Medeltal .................... 8 019 86 150 3. Sjö/äts. ' Samtliga bolag .............. 1 234 849 —— 16 342 Medeltal .................... 82 323 — 1 089
Antalet i husdjursförsäkringsbolagen försäkrade hästar ultimo 1947 ut- gjorde 100 775 stycken; tot-ala försäkringsbeloppet för dessa uppgick till i runt tal 82 milj. kronor. Motsvarande siffror beträffande nötkreaturen ut- gjorde 71 551 stycken och omkring 23 milj. kronor. Antalet försäkrade svin utgjorde 13 173.
Av tabellerna framgår att sockenbolagens totala årliga premieinkomst uppgår till 4,7 milj. kronor. De av bolagen förvaltade tillgångarna motsvara ett (bokförings-)värde av i runt tal 40 milj. kronor, varav betydligt över 80 % hänför sig till brandförsäkringen. Medan inom brandförsäkringen summan av premier och räntor uppgick till 2,9 milj. kronor samt summan av skadeersättningar och förvaltningskostnader utgjorde 1,3 milj. kronor _ d. v. s. en marginal av 1,1 milj. kronor —— uppgingo inom husdjursfönsäk— ringen motsvarande intäkter till 2,5 milj. kronor och utgifter till 2,3 milj. kronor, representerande en marginal om endast 0,2 milj. kronor. Inom sjö- försäkringen uppgingo ifrågavarande intäkter till 208 tkr och utgifter till 171 tkr, sålunda med en marginal om 37 tkr. De behållna tillgångarna upp- gingo inom sjöförsäkringen till bortåt 7 gånger årspremien, inom husdjurs- t'örsäkringen endast till drygt 2 gånger årspremien samt inom brandförsäk- ring—en till mer än 16 gånger årspr—emien. Inom alla verksamhetsgrenar äro de genomsnittliga förvaltningskostnaderna relativt låga, säkerligen beroende på .att bolagen drivas med en enkel administnati'onsapparat och utan någon egentlig anskaffningsorganisatilon. ,
Även om sockenbolagens till omkring 4,7 milj. kronor uppgående årliga premieinkomst utgör ett i och för sig betydande belopp, är detsamma helt försvinnande (0,5 %) jämfört med svenska försäkringsbolags totala premie- inkomst för direkt försäkring här i landet under år 1947. Begränsas jäm- förelsen till endast brand- och husdjursförsäkring växer givetvis socken- bolagens procentuella andel. Av totala premieinkomsten på brandförsäkring- ! en under nyssnämnda är, 111,6 milj. kronor, hänför sig 1,9 % till socken-
bolagen. Inom husdjursförsäkringen uppgick tobalpremien till 15,4 milj. kronor, varav 15,6 % belöpte på dessa bolag.
Det har redan framhållits, att sockenbolagen inrymma företag av myc- ket växlande storlek och karaktär. Inom husdjursförsäkringen förekomma
* Siffran omfattar försäkringsbeloppen endast beträffande hästar och nötkreatur. Motsvarande uppgift beträffande svin saknas.
många varianter mellan den enkla bolagskonstruktionen med ett mindre antal jordbrukare inom ett begränsat område såsom delägare, vilka inbör- des utjämna dödsfallsriskerna bland sina kreatursbesättningar under enk- last tänkbara förvaltningsformer samt det större, modernt arbetande före- taget med en utbyggd administrationsapparat och fasta premier. För krea— tursförsäkringen betecknande är att den icke innesluter sådana katastrof- risker som exempelvis brandförsäkringen. Visserligen kan det tänkas att i något fall ett värdefullt avelsdjur ingår i sockenbolagets försäkringsbestånd men detta förändrar icke bilden av en över lag föga riskbetonad verksam— het. Det bör i detta sammanhang beaktas, att sockenbolagen icke meddela försäkring för smittsamma husdjurssjukdomar. Kreatursförsäkringen kan sålunda byggas upp på grundval av ett starkt förenklat statistiskt underlag — ofta, framförallt där rörelsen är grundad på ett rent uttaxeringssystem torde man helt bortse från dylikt underlag _ och utan någon egentlig fond- bildning.
Brandförsäkringen företer en annan bild. Denna verksamhetsgren är på ett helt annat sätt än kreatursförsäkringen riskpräglad. Försäkringsobjek- ten äro mångskiftande, verkningarna av ett försäkringsfall svåra att förut- se. Skadereglerilngen kräver ofta omfattandeinsikter i skilda ämnen. Brand- försäkringen förutsätter sålunda ett tekniskt-statistiskt beräkningsunderlag samt fackkunskap. Det är sannolikt att dessa faktorer äro för handen i åtskilliga sockenbolag men det torde å andra sidan icke saknas exempel på att verksamheten icke ombesörjes på ett betryggande sätt. En väl av— vägd braudförsåkringsrörelse kräver med nödvändighet ett icke obetydligt mått av geografisk spridning av de försäkrade riskerna. Det ligger emel- lertid i sakens natur att sockenbolagen-s i genomsnitt snäva lokala be- gränsning motverkar en sådan spridning. Vådorna av en riskanhopning få emellertid allvarlig karaktär först om bolaget utan återförsäkring täc- ker större risker än som kan anses försvarligt med hänsyn till bolagets ekonomiska styrka. Att i detta hänseende icke överallt tillbörlig försik- tighet iakttagas, torde stå utom tvivel.
Önskvärt är att bolagen skydda sig genom lämplig återförsäkring. Denna bör anpassas efter dessa bolags speciella struktur och sålunda göras från förvaltningsmässig synpunkt enkel och billig. För närvarande förekommer i stor utsträckning återförsäkring i sådan form, att återförsäkringsgivaren med viss inskränkning svarar för det belopp, varmed ett sockenbolags ska- deersättningssumma under ett år må överstiga en viss på förhand överens— kommen gråns (excess loss cover). Såvitt utredningen kan bedöma torde sockenbolagens återförsäkringsproblem kunna tillfredsställande lösas en— ligt ett sådant system, vilket givetvis ej utesluter, att även andra system kunna komma i fråga. Or—dnas återförsäkringen på nyss angivet sätt. be- höver bolagsordningens maximalbestämmelse, d. v. s. föreskrift om det högsta belopp, intill vilket bolaget må utan återförsäkring ikläda sig an- svarighet på en och samma risk, icke göras strängare än som erfordras för att den skall kunna tjäna som ett praktiskt lämpligt underlag för denna
återförsäkring. Även om ett bolag ordnar sin återförsäkring på anfört sätt, saknas emellertid garantier för att en sådan återförsäkring vid varje tid- punkt kommer att föreligga. Med hänsyn härtill torde bolagsordningen böra innehålla även en strängare maximalbestämmelse att tillämpas för den hän- delse ifrågavarande återförsäkringsskydd skulle bortfalla.
Vad ovan anförts beträffande återförsäkring och maxim-albestämmelser torde var tillämpligt även i fråga om mindre läns- och häradsholag.
Det är känt, att av vissa sockenbnandbolag tillämpas försäkringsvillkor, vilka måste anses obilliga mot försäkringstagarna. Dyli-kt villkor kan vis- serligen jämlikt 34 & försäkringsavtalslagen jämkas eller lämnas utan av- seende, där sådant kan anses överensstämmande med god försäkringspr-axis, men möjligheten att åberopa nämnda lagrum torde vara obekant för det övervägande antalet försäkringstagare.
I förhållande till den totala sjöförsäkringsaffären i vårt land är den roll sockenbolagen spela på sjöförsäkringens område mycket obetydlig. De bolag som förekomma avse Isamntliga att tillgodose tfi-skarbefolkningens försäk- ringsbehov. Därmed fylla de otvivelaktigt en betydelsefull uppgift. De äro starkt lokalt begränsade; varje bolag riktar sig i regel endast till ett be- stämt fiskeläge. Beträffande sockensjöbolagen torde i stort sett samma syn- punkter kunna anföras som i fråga om husdjursförsäkringsbolagen.
Sammanfattningsvis kan framhållas, att inom husdjurs- och sjöförsäk— ringen själva verksamheten och de med densamma förenade riskerna äro mera överblickbara och påtagliga än inom brandförsäkringen, som präglas av större ovisshet och osäkerhet.
Såsom inledningsvis anmärkts, äro sockenbolagen skyldiga att under- kasta sig inspektion på platsen av såväl länsstyrelserna som försäkringsin- spektionen ävensom att lämna upplysningar till dessa myndigheter. Någon nämnvärd praktisk betydelse torde denna bestämmelse icke ha haft. Beträf- fande länsstyrelsernas tillsynsrätt måste denna betraktas såsom ett för dessa myndigheter helt oväsentligt och 'periferiskt uppdrag, och det är förklarligt om länsstyrelserna låt-it detsamma stå tillbaka för andra ämbetsgöromål. Vad angår försäkringsinspektionen torde denna myndighet vid sporadiska till- fällen ha på platsen granskat enstaka sockenbolags förhållanden. För en mera omfattande eller regelbunden kontroll — utöver granskningen av de årliga, synnerligen summariska verksamhetsredogörelsema _ förslår till- synsmyndighetens personalkader uppenbarligen icke tillnärmelsevis.
Vid övervägande av problemet, huruvida eller i vad mån den nuvarande, mycket knapphändiga tillsynen över sockenbolagen bör utvidgas, göra sig skilda synpunkter gällande. Klart är, att man icke utan tungt vägande skäl hör med omfattande kontrollföreskrifter ingripa i en rörelse om därmed följa förvalutningsmässiga komplikationer _ för såväl företagen som tillsynsmyn- digheten — och en fördy-ring av verksamheten. Icke minst bör betonas, att för den händelse samtliga sockenbolag skulle ställas under samma tillsyn som övriga inhemska försäkringsföretag, detta skulle innebära en ansväll-
ning av försäkringsinspektionens arbetsuppgifter, som icke står i rimlig relation till vad därigenom vunnes.
Ett alternativ, som diskuterats inom utredningen, är vad som skulle kun- na kallas en pedagogisk tillsyn. Därmed avsesatt åt ett par personer, lämp- ligen befattningshavare i försäkringsinspektionen, skulle anförtros uppgif- ten att fortlöpande besöka samtliga sockenbolag för att på ort och ställe med företagets ledning diskutera fundamentala problem angående konso— lideringsbehov, försäkringsvillkor, form för redovisning etc. Tyngdpunkten skulle sålunda ligga på den rådgivande verksamheten, men vederbörande skulle självfallet äga befogenhet att därjämte granska och inventera hok- föring och räkenskaper. Den tanken har också framkastats, att en sålunda anordnad tillsyn kunde i en eller annan form anknytas till jordbrukets eko- nomiska föreningsrörelse, med vilken sockenbolagen ha åtskilliga berörings-
punkter. En annan lösning är att ställa de större sockenbolagen under effektiv till— syn men nöja sig med de nuvarande tillsynsbestämmelserna — eventuellt
med en eller annan jämkning — för de övriga. Gränsdragningen kunde ske med hänsyn till konsolideringsgrad (med konsolideringsgrad avses här Över- skottsfonder i relation till försäkringsutfästelserna), föräkringsbestånd, år- liga premieintäkter eller dylikt. En sådan gränsdragning bereder obestrid- liga vanskligheter. Den torde också komma att ge ett tämligen slumpartat resultat. Därtill kommer, att det i allmänhet torde finnas starkare skäl att effektivisera tillsynen för de mindre än för de större företagen. Men en efter sådana riktlinjer anordnad tillsyn torde av andra skäl icke kunna förordas. Det kan i detta sammanhang förtjäna nämnas, att de största soc- kenbrandbolagen äro större än de minsta läns- och häradsholag—en.
Eftersom angelägenheten av lämpligt avvägda maximaler är en av de viktigaste anledningarna till en utvidgning av den offentliga tillsynen, kunde man vidare tänka sig att bibehålla en summarisk tillsyn beträffande socken- bolag, som i bolagsordningen intaga en maximal, fixerad till ett förhållande- vis lågt belopp, ine-dan bolagen i övrigt underkastas en skärpt tillsyn. Men även en dylik anordning är irrationell, främst av den anledningen, att den icke .utgör garanti mot att bolaget engagerar sig i k-onflagnationsrisker. Och därav kunna uppkomma minst lika allvarliga vådor som av olämpligt avvägda maximaler. .
Slutligen bör i detta sammanhang nämnas, att ett stort antal sockenbrand- bolag nyligen i samband med ordnandet av sin återförsäkringsfråga tillska- pat ett gemensamt organ i syfte att åstadkomma större enhetlighet beträf- fande bolagsordningar, försäkringsvillkor m. m.
Utredningen föreslår, att nuvarande tillsyns- och registreringsföreskri-f— ter bibehållas beträffande husdjurs- och sjöförsäkringen. Med hänsyn till de speciella förhållandena i fråga om brandförsäkringen finner utredningen emellertid övervägande skäl tala för att de på detta område verksamma sockenbolagen underkastas samma offentliga tillsyn som övriga inhemska försäkringsbolag.
Det är sannolikt att en utvidgad offentlig tillsyn kommer att kännas som en belastning för de minsta bolagen. Möjligt är också att förhållandet sti- mulerar dessa bolag att uppgå i större företag. Just i fråga om brandförsäk- ringen måste dock en sådan utveckling anses från allmän synpunkt önsk- värd. Inom denna verksamhetsgren k-räves nämligen ett icke obetydligt mått av fackkunskap och av affärsmässighet, som icke kan väntas vara förhan- den inom de minsta företagen. Brandförsäkringen är med andra ord icke ägnad för företagsdrift i alltför primitiva former.
Här bör vidare framhållas, att enligt den nya försäkringslagen (204 5) — som avser jämväl läns- och häradsholagen — Kungl. Maj:t eller försäk- ringsinspektionen äger dispensera från föreskrifterna i vissa lagrum. Dis— pensmöjlighet—en, som främst avser vissa föreskrifter av bolagsrättslig art, tager närmast sikte på läns- och häradsholagen, vilkas relativt okomplice- rade förhållanden i många fall torde motivera en mindre ingående rättslig reglering. Om sockenbrandbolagen underkastas försäkringslagens bestäm- melser, måste dispensrätten få än större användning beträffande dessa. I andra hänseenden stadgar försäkringslagen direkt vissa undantag i för- enklande syfte — beträffande bolag med begränsat verksamhetsområde eller eljest begränsad rörelse (t. ex. 204 5, jämförd med 100 5 1 mom. 2 st., samt 285 5). Vidare bör beaktas, att beträffande vissa frågor tillämpningsföre- skrifter till lagen skola utfärdas i administrativ ordning, exempelvis i fråga om redovisningen. Det kan förutsättas, att rredovisningsreglerna för de 10- kala bolagen komma att noga anpassas till dessa företags förhållanden och sålunda bli relativt enkla. Redovisning—en kan nämligen i väsentlig mån förenklas i ett företag, som endast driver en enda försäkringsgren. Vidar-e kan förutsättas, att försäklringsinspektionen liksom hittills kommer att för sockenbolagen tillämpa överskådliga och okomplicerade formulär för de årsredogörelser bolagen ha att avlämna till myndigheten.
I anslutning till förslaget om att läns- och häradsholagen skulle under- kastas samma bestämmelser som rikshoLag—en betonadesi förarbetena till nya försäkringslagen, att man vid prövning av bolagsordning för läns— och hå- radsholag måste göra en avvägning mellan en i och för sig önskvärd stan- dardisering av dessa företag å ena sidan och hänsynen till bolagens lokala förankring å den andra. Alldeles samma synpunkt gör sig i lika mån gäl- lande i fråga om sockenbrandbolagen. Uppenbarligen är det vidare av vikt att utnyttja de erfarenheter försäkringsinspektion—en vunnit beträffande läns- och häradsholagen. Det är sålunda önskvärt att sockenbrandbolagens inpassande under tillsynen icke forceras. Tidigast fr. o. m. är 1952 torde detta böra ske. Därmed beredas ock-så bolagen rådrum att anpassa sig efter de nya bestämmelserna.
Me-d hänsyn till vad nu anförts hyser försäkringsutredningen uppfatt- ningen, att det omak, som kan komma att beredas sockenbrandbolagen om desamma underkastas bestämmelserna i nya försäkringslagen, icke är av den art eller omfattning att det bör hindra reformens genomförande.
Om sockenbrandbolagen i likhet med övriga försäkringsbolag ställas under
tillsyn, bör detta medföra att även sockenbrandbolagen registreras hos för- säkringsinspektionen.
Försäkringsbolagen äro pliktiga att genom årliga bidrag bekosta tillsyns- verksamheten. Bidraget utgår i relation till premieintäkten för försäkringar för bolagets egen räkning. Avgiftssatsen utgör för närvarande 0,5 promille, dock lägst 100 kronor för år. För läns- och häradsholagen har bidragsplikt införts först genom bestämmelser i nya lagen om försäkringsrörelse.
Sockenbolagen äro undantagna från bidragsplikt. Den nuvarande, låt vara knapphändiga, tillsynen över dem kan sålunda sägas vara bekostad av öv- riga försäkringsbolag.
Genomföres utredningens ovan skisserade förslag angående omläggning av tillsynen torde sockenbrandbolagen böra åläggas bidragsplikt enligt sam- ma grunder som övriga försäkringsbolag. Eftersom enligt 1946 års bok- slut sockenbrandbolagen nämnda år redovisade en total premieintiäkt av i runt tal 2 milj. kronor skulle deras bidrag för 1946 ha uppgått till omkring 1 000 kro-nor. Härvid har hänsyn icke tagits till minimigränsen, 100 kronor per år. Tages hänsyn härtill, skulle bidragen nämnda år blivit betydligt större, nämligen 22 400 kronor. Årsbidrag av denna storleksordning torde i stort sett täcka kostnaden för tillsynen.
Husdjurs- och sjöförsäkringen synes alltjämt böra åtnjuta befrielse från bidragsplikten.
En utvidgning av tillsynen beträffande sockenbrandbolagen måste med- föra en ökning av försäkringsinspektionens ämbetsuppgifter. Denna ökning av arbetsvolymen blir markant under åren närmast efter övergången till den nya ordningen men kan därefter väntas väsentligt avtaga. Det bör nämli- gen beaktas, att det här rör sig om tämligen homogena företagstyper, vilka dessutom förete betydande likheter med läns- och häradsholagen, varjämte, såsom redan framhållits, försäkringsinspektionen här har möjlighet att ut- nyttja aktuella erfarenheter i detta hänseende från läns- och häradsholagen.
Åtminstone under övergångstiden torde de nya arbetsuppgiftern-a påkalla en utökning av försäkringsinspektionens personal. Frågan i vilken utsträck- ning behovet av personalförstärkning kommer att kvarstå, bör bedömas på grundval av de första årens erfarenhet.
IV. Utländska försäkringsanstalter med verksamhet i Sverige.
Utländsk försäkringsanstalt äger rätt att driva försäkringsrörelse här i riket, förutsatt att detta sker genom en generalagent såsom syssloman och i övrigt under villkor, som stadgas i en särskild lag i ämnet, nämligen lagen den 24 juli 1903 (nr 94 s. 61) om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket. Lagen innehåller i sina huvuddrag följande.
För rätt att driva rörelse här i riket erfordras tillstånd av försäkrings— inspektionen. Bortsett från vissa formella betingelser _ såsom generalagen— tens behörighet etc. _ förutsättes för tillstånd bl. a. att anstalten i sitt hemland med laga rätt driver sådan försäkringsrörelse, som är i fråga, samt att anstalten till säkerhet för gäldande av fordringar på grund av förs-åk- ringsavtal deponerat vissa i lagen angivna belopp, olika för skilda försäk- ringsgrenar. I anslutning till ett stadgande i lagen att utländsk försäkrings- anstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse, skall i alla därav här- flyt-ande rättsförhållanden lyda under svensk lag samt vara pliktig att svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk domstols avgörande, krä- ves vidare för tillstånd, att anstalten lämnar skriftlig förbindelse om att anstalten i allt, som angår försäkringsrörelsen här i rik-et, underkastar sig svensk lag och svensk myndighets avgörande.
Finnes gen—eralagenten vara behörig och äro de ingivna handlingarna jämväl i övrigt av föreskriven beskaffenhet, har försäkringsinspektionen att meddela anstalten tillstånd att här i riket driva rörelsen. Någon pröv- ning med hänsyn till behovet av verksamheten e. (1. förekommer således icke. Tillstånd skall dock vägras i fall där grunderna för anstaltens verk- samhet finnas vila på ett system, som uppenbarligen är av beskaffenhet att ej medgiva en betryggande försäkringsverksamhet eller med; hänsyn till innehållet av ingivna handlingar sådan försäkringsverksamhet uppenbar- ligen icke är att förvänta. En försäkringsgren, nämligen trafikförsäkringen, intar i koncessionshänseende en särställning, i det att för utövande av så— dan verksamhet erfordras Kungl. Maj:ts tillstånd.
Lagen äger icke tillämpning i fråga om återförsäkringsrörelse.
1903 års lag angående utländska försäkringsanstalter har icke blivit föremål för överarbetning i samband med tillkomsten av den nya lagen om försäkringsrörelse. I syfte att åstadkomma enhetliga koncessionsbestäm- melser för inhemska och utländska försäkringsanstalter har emellertid den 17 juni 1948, nr 435, utfärdats en lag om vissa inskränkningar i utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket. Däri stad- gas, att tillstånd icke må meddelas utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket eller att utvidga sådan rörelse med försäk- ringsgren, som anstalten icke redan äger driva, med mindre den tillåmnade rörelsen finnes behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Lagen är av provisorisk karaktär. Den trädde i kraft den 1 januari 1949 och gäller till och med den 31 december 1950. I den pro- position1 som ligger till grund för nu ifrågavarande lag uttalade föredragande statsrådet sin avsikt att föranstalta om en allmän översyn av 1903 års lag, varvid en anpassning till lagen om försäkringsrörelse borde eftersträvas. Det vore statsrådets förhoppning att arbetet därmed skulle kunna bedrivas med sådan skyndsamhet, att ny lagstiftning i ämnet kunde genomföras från och med den 1 januari 1951.
I anslutning till föredragande statsrådets uttalande vill försäkringsutred- ningen här understryka önskvärdheten av att vid d-en förestående överarbet— ningen av 1903 års lag d-e synpunkter, som i detta betänkande framföras beträffande inhemska försäkringsbolag och inhemsk försäkringsrörelse, så långt möjligt beaktas, förutsatt att desamma vinna statsmakternas gillande.
1 Kungl. prop. till 1948 års riksdag nr 106.
V. Skadeförsäkring.
A. Allmänna riktlinjer.
Skadeförsäkringen har till ändamål att ge den enskilde möjlighet att be- reda sig ekonomiskt vederlag för förlust, som kan komma att tillfogas ho- nom genom händelser av olika slag. Till skillnad från livförsäkringen be- reder skadeförsäkringen försäkringsskydd icke endast åt fysiska personer utan även åt juridiska personer och har icke minst på detta senare område fått en alltmer vidgad betydelse.
Ur samhällets synpunkt ter sig en vidsträckt utbredning även av skade- försäkringen som i hög grad önsklig. Framför allt gäller detta skador, som eljest skulle ställa den enskilde inför oöverstigliga ekonomiska svårigheter eller vålla bestående rubbningar i företagsamheten. Samhället har ett all- mänt ansvar såväl för den enskilde medborgarens trygghet som för vårt ekonomisk,-a liv. *Ett viktigt led i uppfyllandet av detta ansvar måste vara att befrämja en sund och ändamålsenlig utveckling av Skadeförsäkringen.
1. Obligatorisk försäkring. Med den grundsyn på skadeförsäkringsverk— samheten, som ovan angivits, ställer sig den frågan naturlig, huruvida obli- gatorisk skadeförsäkring bör införas på andra områden än där detta redan skett. Försäkringsplikt har hittills föreskrivits på två områden inom skade— försäkringen, dels för arbetsgivare beträffande ansvarighet vid olycksfall i arbete och vissa yrkessjukdomar dels för motorfordonsägare i vad det gäller trafikansvarighet. Gemensamt för dessa båda försäkringsformer är att de syfta till att skapa garanti för att den ersättningsberättigade verkligen får ut det honom tillkommande skadeståndet. Starka skäl tala enligt utred- ningens mening för att en person, som lidit skada till följd av annans vål- lande, vare sig fråga är om person- eller egendomsskada, bör ha garanti för att han verkligen utfår det skadestånd, vartill han kan befinnas berättigad. Utredningen har därför närmare undersökt möjligheterna att ombilda den frivilliga ansvarighetsförsäkring, som meddelas av försäkringsbolagen, till en obligatorisk ansvarighetsförsäkring. Det har emellertid visat sig att här möta betydande praktiska svårigheter med hänsyn till detta försäkringsom- rå-des heterogen-a karaktär. Ansvarighet-sförsäkringen är, sådan d-en för när- varande bedrives, uppdelad på ett mycket stort antal skiftande riskgrupper. Vissa av dessa avse fysiska personer i egenskap av privatpersoner och de
övriga dels fysiska personer i egenskap av rörelseidkare, fastighetsägare etc., dels juridiska personer av olika slag. Försäkringsrisken och därmed premien växlar för de olika grupperna i betydande grad. Härtill kommer att underlag för närvarande i stor utsträckning saknas för en tillfredsstäl- lande statistisk bedömning såväl av den tillämpade indelningen i riskgrup- per som premiesättningen inom olika specialgrupper. Det må även fram- hållas, att den ifrågavarande försäkringen efterhand utvidgats till att om- fatta nya slag av risker, en utveckling som kan väntas alltjämt fortsätta. De anförda synpunkterna göra sig gällande även om man, som tänkbart vore, begränsade sig till att införa försäkringsplikt endast för fysiska per— soner.
En obligatorisk ansvarighetsförsäkring skulle vidare medföra förvalt— ningsuppgifter, som icke ha någon motsvarighet inom den frivilliga för- säkringen. Anordningar måste sålunda träffas för tillsyn över att försäk- ringsplikten efterleves. Skall försäkringens förvaltning icke ställa sig orim- ligt dyr måste man finna en väg att lösa nämnda uppgift utan alltför stora kostnader. Såvitt utredningen kan finna måste det bliva alltför ohanterligt och dyrbart att tillämpa premier, differentierade med hänsyn till skiftande riskförhållanden. Man torde fastmer bliva hänvisad till en enhetspremie, som kunde debiteras på skattsedlarna. Av skäl, som framgå av det före- gående, skulle en sådan enhetspremie för åtskilliga försäkringstagare bliva oskäligt hög, för såvitt man icke samtidigt från försäkringen utsöndrade sådana risker, som icke kunde inrymmas i en efter det stora flertalets för- hållanden avvägd premie. Varje sådant avskiljande skulle emellertid med- föra besvärliga gränsdragningsproblem och därjämte lätt leda till tillämp- ningssvårigheter. Tänker man sig försäkringsplikten begränsad till fysiska personer i egenskap av privatpersoner —— en avgränsning som i och för sig kan synas naturlig _ finge man sålunda vid varje inträffat skadefall av- göra, om skadevållaren handlat såsom privatman eller rörelseidkare, I åt- skilliga fall, exempelvis i fråga om idkare av mindre jordbruk eller hant- verk, kan ett sådant avgörande ställa sig vanskligt. Grånsfallen skulle även, där de icke avgjordes till försäkringstagarens fördel, lätt vålla irritation.
Då en allmän obligatorisk ansvarighetsförsäkring av ovan angivna skäl för närvarande icke synes genomförbar, har utredningen sökt finna en an— nan väg för en reform på det föreliggande området. Att en skadelidande till följd av skadevållarens oförmåga att betala icke kan utfå skadeståndet är nämligen —— särskilt vid mera omfattande skador —— ett problem av så allvarlig art, att en lösning därav icke bör undanskjutas. Även de mången gång förödande verkningarna på en skadevållares ekonomi, som en mera betydande skadeståndsskyldighet kan medföra, höra i detta sammanhang beaktas. Utredningen har funnit att en sådan lösning bör övervägas, att betalningsskyldigheten för varje större skadeståndshelopp — med de in- skränkningar, som kunna befinnas nödvändiga eller lämpliga ——- överflyt- tas på det allmänna till den del skadeståndsbeloppet överstiger någon viss, tämligen hög summa. Kostnaderna kunde därvid uttagas skattevägen.
Den ovan angivna tanken torde böra närmare utredas. Då det härvid ej är fråga om försäkring utan om ersättningar av allmänna medel, ligger en sådan undersökning utanför ramen för försäkringsutredningens uppdrag. Utredningen vill därför föreslå, att uppgiften överlämnas till särskilda sak- kunniga. Vid en utredning i ämnet torde följande synpunkter böra beaktas.
Man har i första hand att överväga om det allmännas betalningsskyldig- het skall avse både personskador och egendomsskador eller begränsas till allenast personskador. I fråga om egendomsskador skulle en oinskränkt er- sättningsplikt för det allmänna — utöver den fastställda bottensumman — leda till att det allmänna vid exempelvis brandskador och sjöhaverier finge i de fall, då någon kunde göras ansvarig som skadevållare, bekosta all er- sättning utöver bottensumman. En sådan omfattning av det allmännas för- pliktelse torde icke böra ifrågakomma. Då det gäller brandskador och sjö— haverier bör ägaren skydda sig genom brand— respektive sjöförsäkring, nå- got som han i regel också gör. Det torde därför icke, i varje fall av hän- syn till den skadelidande, finnas någon anledning för det allmänna att över- huvud taget ikläda sig ersättningsplikt vid sådana skador. Å andra sidan kan man starkt ifrågasätta lämpligheten av att från det allmännas betal- ningsskyldighet utesluta vissa slag av egendomsskador, såsom de nyss nämnda, men ersätta andra. Man bör därför måhända inskränka sig till att införa den avsedda ersättningsformen endast beträffande personskador.
[ den ansvarighetsförsäkring, som meddelas av enskilda försäkringsanstal- ter, inbegripes icke ersättningsskyldighet vid avsiktligt vållande. Ett betal— ningsåtagande från det allmännas sida synes icke lämpligen böra begränsas på motsvarande sätt. Det torde fastmer ligga närmast till hands att låta det allmännas åtagande, i likhet med vad som stadgats för trafikförsäkringen. gälla såväl till förmån för den skadelidande som för den skadevållande. In- skränkning av prestationsskyldigheten gentemot den skadelidande skulle därvid icke få betingas av annat än den skadelidandes eget handlingssätt, såsom att han medverkat till skadan eller underlåtit att efter förmåga sör- ja för avvärjande eller minskning av densamma. Vad skadevållaren angår synes det allmännas åtagande i regel icke böra befria honom från ersätt- ningsskyldighet i de fall, då han orsakat skadan av uppsåt eller grov vårds— löshet. I nämnda fall skulle det allmänna sålunda äga att av vållaren söka åter vad som utgivits i ersättning till den skadelidande. Vid utformningen av regler för det allmännas regressrätt bör dock hänsyn tagas till att om- ständigheterna stundom kunna vara sådana, att ett utkrävande av skade- ståndet från skadevållaren, i varje fall i full utsträckning, skulle medföra orimliga sociala konsekvenser eller te sig uppenbart obilligt.
Det allmännas åtagande synes böra begränsas till sådana fall, då en lag- lig rätt till skadestånd föreligger. Utredningen avser dock icke härmed, att ett
, domstolsavgönande i varje särskilt fall skulle erfordras som villkor för ersät— 1 ning. Kan skadeståndsfordringen med tillfredsställande säkerhet fastställas utan domstolsprövning bör detta vara tillfyllest. En skadelidande bör ha rätt till ersättning även i sådana fall, då den ersättningsskyldige är okänd
och talan inför domstol av denna anledning icke kan föras. Övervägas bör huruvida och i vad mån det allmännas förpliktelse bör inskränkas vid ska- defall, för vilka ersättning utgår på grund av försäkring, i varje fall då frå- ga är om obligatorisk försäkring. Undantag bör övervägas även beträffande skador, för vilka innehavare av järnväg eller ägare av luftfartyg enligt lag eller författning är skyldig gälda skadestånd och eventuellt även i andra speciella fall. Någon inskränkning av det allmännas ersättningsplikt med hänsyn till skadevållarens eller den skadelidandes ekonomiska förhållanden bör icke ifrågakomma.
Beträffande storleken av den bottensumma, som skulle undantagas från det allmännas förpliktelse, har diskussionsvis framförts ett belopp av 1 000 kronor. Vid ett belopp :av denna storlek komme ersättningsrätten att bli be- gränsad till socialt viktiga fall. I administrativt avseende vunne man den fördelen, att antalet fall som skulle komma under prövning bleve relativt ringa. Man skulle icke heller riskera att anordningen leder till någon upp- l-uckring av den allmänna aktsamheten. I sistnämnda avseende bör även beaktas den föreslagna regressr-ätten gentemot en skadevållare i de fall, då skadan orsakats av uppsåt eller grov vårdslöshet.
Vad till sist angår frågan om de kostnader, som den ovan ifrågasatta an- ordningen skulle medföra för det allmänna, kan någon närmare beräkning härav självfallet icke göras innan villkoren utformats. För att få en före- ställning om storleksordningen har utredningen emellertid sökt uppskatta de årliga kostnaderna för ett ersättningsåtagande från statens sida beträf- fande skadeståndsfordringar till den del dessa överstiga 1 000 kronor för varje särskilt fall samt i övrigt begränsat enligt de villkor, som gälla för den av försäkringsbolag meddelade ansvarighetsförsäkringen, och därvid kom- mit till ett belopp av i runt tal fem miljoner kronor, förvaltningsutgifter oräknade. Det är emellertid bl. a. att märka, att försäkringsbolagens ansva- righetsåtagande i regel är begränsat till, i fråga om personskada 60 000 kro- nor för varje skadefall och högst 20 000 kronor för varje därvid skadad eller dödad person samt beträffande egendomsskada 10 000 kronor. — Av det ovan uppskattade kostnadsbeloppet belöper omkring en fjärdedel på egen- domsskador. Vad förvaltningsutgifterna angår böra dessa, då fråga endast blir om skaderegleringskostnader. kunna hållas låga.
Utredningens här ovan framförda förslag — som är avsett att ersätta tan— ken på en obligatorisk ansvarighetsförsäkring av allmän räckvidd -— uteslu- ter icke möjligheten att införa obligatorisk försäkring beträffande speciella ansvarighetsrisker. I detta avseende må i första hand nämnas obligatorisk flygansvarighetsförsäkring, som kommer att behandlas i ett särskilt avsnitt i det följande. Härutöver torde det närmast vara fyra områden, som i det berörda hänseendet synas kunna komma i fråga. Vid olika tillfällen har framförts tanken på obligatorisk ansvarighetsförsäkring för cyklister. I samband med antagandet år 1943 av lag om tillsyn över hundar hemställde riksdagen till Kungl. Maj:t om utredning huruvida och på vad sätt obliga— torisk ansvarighetsförsäkring för hundägare kunde genomföras. År 1947 an-
höll riksdagen, i anledning av en inom andra kammaren väckt motion (II: 24), att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning rörande sättet för an- ordnandet av en obligatorisk ansvarighetsförsäkring för jägare. Slutligen har kommerskollegium i en skrivelse (år 1948) underställt försäkringsinspek- tionen ett av sprängämnesinspektionen framfört önskemål om obligatorisk ansvarighetsförsäkring beträffande skador, som uppstå i samband med sprängning, varvid även ifrågasatts om det icke vore motiverat att på detta område utöka skadeståndsskyldigheten till att avse s. k. strikt ansvar. , En utredning av frågan om obligatorisk ansvarighetsförsäkring för jägare har under år 1949 igångsätts ino-m jordbruksdepartementet. I övrigt har intet av de enligt ovan framförda önskemålen tillgodosetts.
Angelägenheten av obligatorisk försäkring på anförda områden minskar självfallet i och med att det allmänna åtoge sig att svara för skadeståndsbe- lopp utöver en viss summa. Vad angår trafikansvarighetsförsäkring för cyk- lister må härjämte framhållas, att _ enligt verkställd undersökning _ svårartade skador, som förorsakas av cyklister, äro så fåtaliga att det knap- past finnes anledning att särbehandla detta speciella område. Då härtill y kommer .att ansträngningar göras .av försäkringsbolag för att åstadkomma
* ett utbredaunde av den frivilliga cykelansvarighetsförsäkringen, varvid även
Cykelfrämjandet medverkar, har utredningen ansett att frågan om en obli- gatorisk försäkring på detta område tills vidare kan anstå. _ Även ifråga om hundägare torde det, under ovan angiven förutsättning beträffande åta- gande från -det allmännas sida, saknas tillräcklig anledning att införa för- säkringsplikt. Detsamma torde gälla beträffande skador, som uppstå i sam- band med sprängning. Frågan om utökning av skadeståndsskyldigheten på det sistnämnda området till att avs-e s. k. strikt ansvar torde lämpligen böra uppmärksammas vid den utredning rörande en allmän revision av skade- ståndsrätten, som för närvarande förberedes inom justitiedepartementet. Då Spörsmålet 0111 obligatorisk ansvarighetsförsäkring för jägare är föremål för särskild utredning, finner försäkringsutredningen icke anledning att närmare behandla detta ämne.
Jämväl frågan om obligatorisk brandförsäkring har övervägts av utred- ningen. En sådan försäkring måste bygga på en tillförlitlig värdering av egendomen. Beträffande förutsättningarna härför har man att skilja mel- lan fast och lös egendom. Vad den senare angår får det av praktiska skäl anses otänkbart att försäkringsgivaren skall vara i stånd att verkställa en förhandsvärdering för varje försäkringstagare. Att bygga en försäkring på något slags standardnorm i värdehänseende _ exempelvis med anknytning till försäkringstagarens inkomst och förmögenhet _ ter sig icke heller än- damålsenligt. Man bleve därför hänvisad till att fastställa försäkringssum- man efter försäkringstagarens egen värdering. Att införa en obligatorisk försäkring, där den enskilde försäkringstagaren i realiteten själv finge be- stämma sin försäkringssumma, torde emellertid vara olämpligt. Frågan om obligatorisk brandförsäkring torde därför böra begränsas till fast egendom.
Till förmån för en obligatorisk brandförsäkring av fastigheter tala de
stora värden, det härvidlag är fråga om. Det måste anses i hög grad önsk- värt att envar skyddar sig mot de ekonomiskt förödande verkningarna av en brand. Även kreditgivarsynpunkter kunna anföras som skäl för en all- män försäkringsplikt. Då fråga är om lån mot säkerhet av fastighetsinteck- ningar fordra långivarna visserligen för närvarande genomgående såsom lånevillkor, att brandförsäkring finnes å byggnader. För att underlätta den för långivarna viktiga övervakningen av att brandförsäkringsskyddet upp- rätthålles, lämnar även vederbörande försäkringsbolag till de intecknings- havare, som anmält namn och adress till bolaget, underrättelse om uppsäg— ning eller ändring av gällande brandförsäkringsavtal ävensom rörande un- derlåtenhet att erlägga förfallen premie (jfr 87 å försäkringsavtalslagen). En allmän försäkringsplikt skulle emellertid för långivarna medföra den fördelen att de icke längre behövde ägna uppmärksamhet åt brandförsäk- ringsfrågan. _ Vid sidan av de anförda skälen för obligatorisk brandför- säkring å fastigheter har man att ställa det förhållandet, att fastighetsbe- ståndet i vårt land med undantag *av en jämförelsevis ringa del redan om- fattas av brandförsäkring, även om sådan försäkring i många fall tecknats till för lågt belopp. En närmare undersökning visar även, att en obligato- risk försäkring skulle vara förenad med betydande praktiska svårigheter. Man har sålunda i första hand att taga ställning till, om försäkringsplikten skall innefatta industrianläggningar och liknande eller endast s. k. civil- risker. I fråga om industrianläggningar torde försäkringen av byggnader och inventarier, såsom maskiner, ofta hänga så intimt samman att det tor- de vara föga lämpligt att göra åtskillnad i fråga om försäkringsplikt. Be- gränsar man försäkringsplikten till civilrisker möter den svårigheten, att det finnes åtskilliga bostadsfastigheter, i vilka inrymts en verkstad eller dylikt, s. k. »smittade civilrisker». Gränsen mellan civilrisker och industri- risker är sålunda flytande. Redan fastställandet av de risker, som böra in— nefattas i en obligatorisk försäkring, blir därför vanskligt.
I vad avser försäkringens förvaltning må framhållas, att brandförsäk- ringen _ då det gäller civilrisker -_ för närvarande ofta ingår som ett led i en grupp försäkringar, avsedda att täcka förluster av olika slag, som äro hänförliga till en fastighet. En vanlig kombination är brand-, ansvarighets- och vattenledningsskadeförsäkring. Ytterligare förekommande försäkringar å fastigheter äro maskinförsäkring, stormskadeförsäkring, försäkring mot hyresförluster genom brand- och vattenledningsskada, glasförsäkring. Man har under senare tid i allt större utsträckning förvaltningsmässigt kombi- nerat de olika försäkringar, som avse ett och samma objekt, varigenom omkostnadsbesparingar och som följd härav reducerade premier kunnat åvägabringas. En obligatorisk brandförsäkring skulle sannolikt stänga möj- ligheterna för ett sådant förvaltningsmässigt sammanförande av brandför- säkringen med övriga försäkringar. Till sist må framhållas att fastställan- det av fastigheternas brandförsäkringsvärden komme att möta svårigheter; en fastighets taxeringsvärde överensstämmer ofta icke med det verkliga vär- det och torde därför icke, åtminstone icke ensamt, kunna läggas till grund för försäkringen.
Vid vägandet mot varandra av de ovan anförda synpunkterna har utred- ningen funnit sig icke kunna förorda införandet av obligatorisk brandför- säkring.
Frågan om obligatorisk olycksfallsförsäkring för skolbarn har vid olika tillfällen framförts. I motion till 1945 års riksdag (II: 418) hemställdes så- lunda, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utred- ning av frågan om genomförande av en obligatorisk olycksfallsförsäkring av skolbarn genom riksförsäkringsanstalten. Motionen överlämnades, på riksdagens hemställan, av Kungl. Maj:t till socialvårdskommittén att tagas under övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag. Vid 1948 års riksdag har vidare väckts en motion (II: 37) med begäran att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning av möjligheten av och formerna för en statlig och av staten bekostad obligatorisk olycksfallsför- säkring för folkskolans barn samt framläggande av de förslag som utred- ningen kunde ge anledning till. Andra kammarens första tillfälliga utskott har sedermera i utlåtande nr 6, under åberopande av att det i motionen berörda Spörsmålet vore föremål för prövning dels av 1945 års försäkrings- utredning och dels av socialvårdskommittén, hemställt att motionen icke måtte föranleda någon åtgärd, vilket även blivit riksdagens beslut.
Vid riksdagsbehandlingen av ovanstående motioner har erinrats om de försäkrings- och andra välfärdsanordningar, som under senare tid träffats på det sociala området, särskilt den numera beslutade allmänna sjukförsäk- ringen. Försäkringsutredningen vill för sin del erinra om att den ersätt— ning, som skall utgivas av de allmänna sjukkassorna, i likhet med den re- dan nu utgående ersättningen från erkända sjukkassor innefattar sjuk- vårdsersättning även vid sjukdom, som drabbar medlems barn. Olycksfall jämställes i sjukhjälpshänseende med sjukdom, förutsatt att fråga ej är om olycksfall i arbete, som i stället ersättes enligt därom gällande lag. I princip lär det icke finnas något bärande skäl för att samhället skall draga försorg om mer omfattande ersättning vid olycksfall än vid sjukdom. Det kan visserligen göras gällande att vissa slag av sjukvård och andra åtgär- der _ såsom massage, diatermi, mekaniska hjälpmedel, omställning till annat yrke _ mera allmänt erfordras vid olycksfall men endast mindre ofta vid sjukdom. I den mån ersättning av här anförda slag anses böra utgå, ligger det emellertid närmast till hands att utbygga de allmänna sjukkas- sornas prestationsskyldighet i sådan riktning och låta utvidgningen gälla såväl sjukdom som olycksfall.
Utredningen kan icke heller finna något skäl för att i det berörda avse- endet skapa någon särställning för folkskolebarn. Ur samhällelig synpunkt kan väl olycksfallsförsäkring för barn över huvud taget icke tillmätas spe- ciell vikt i jämförelse med exempelvis sådan försäkring för familjeförsör- jare. Till sist må framhållas att en av staten helt bekostad välfärdsanord— ning av ifrågavarande art icke kan betraktas som försäkring och därför icke torde rymmas inom försäkringsutredningens uppdrag.
I motioner till 1949 års riksdag (I: 62, II: 77) har hemställts, att riks- dagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en utredning genom liksförsäkringsansbalten om en obligatorisk olycksfallsförsäkring för fiskare samt att för riksdagen måtte framläggas de förslag, som utredningen kunde föranleda. I anledning av dessa motioner har andra lagutskottet uttalat, att utskottet väl funne frågan om utsträckning av den obligatoriska olycksfalls- försäkringen till självständiga yrkesutövare förtjäna särskild uppmärksam- het. Under hänvisning till det inom socialvårdsk-ommittén och 1945 års försäkringsutredning pågående utredningsarbetet har utskottet emellertid hemställt, att motionerna icke måtte föranleda någon riks-dagens åtgärd, vilket även blivit riksdagens beslut.
Spörsmålet om en utvidgning av den sociala olycksfallsförsäkringslag- stiftningen på sådant sätt att självständiga yrkesutövare bli delaktiga av försäkringsskyddet är för närvarande föremål för utredning av socialvårds- kommittén. Då frågan om obligatorisk olycksfallsförsäkring för fiskare uppenbarligen faller inom ramen för nämnda undersökning, har försäkrings— utredning-en icke funnit anledning att ingå på detta ämne.
2. Vissa organisatoriska frågor. Beträffande trafikförsäkringen hänvisas till den utredning, som finnes intagen i andra delen av utredningens betän— kande. Den obligatoriska olycksfallsförsäkringen och den därmed samman— förda försäkringen för vissa yrkessjukdomar behandlas i ett. särskilt av- snitt i det följande. För den frivilliga skadeförsäkringens vidkommande har utredningen, så— som tidigare anförts, stannat vid ett bibehållande i stort sett av den nuva- rande organisationsformen. Inom ramen av denna skall dock en begräns- ning av antalet företag eftersträvas, varvid i första hand bör anförtros åt försäkringsväsendets egna företrädare att genom frivilliga överenskommel— ser söka genomföra fusioner i erforderlig utsträckning. Denna koncentra- tion av försäkringsväsendet bör emellertid för Skadeförsäkringens vidkom- mande syfta icke endast till att begränsa antalet företag utan även att min— ska den nuvarande splittringen beträffande varje särskild försäkringsgren. I anslutning härtill bör bland annat övervägas om och i vilken mån skilda försäkringsgrenar böra drivas jämsides i ett och samma företag. Vad nedan anföres avser den direkta försäkringsverksamheten. I fråga om den indirekta verksamheten, (1. v. s. i återförsäkring övertagna risker, hänvisas till den följande behandlingen av återförsäkringsfrågan. Bland de nuvarande skadeförsäkringsbolagen finnas åtskilliga, som dri- va endast en eller ett par försäkringsgrenar. Sålunda finnas flera rena brandförsäkringsbolag liksom även sjöförsäkringsbolag. Läns— och härads- bolagen samt sockenbolagen ha vart och ett sin verksamhet begränsad till en gren. Vid sidan av de på angivet sätt specialiserade bolagen finnas bolag, som upptagit en mångfald olika grenar. Denna mångsidighet, som ofta är resultat av en successiv utveckling, har bland annat motiverats med fö."- säkringstagarnas intresse av att så vitt möjligt kunna få hela sitt försäk—
ringsbehov på Skadeförsäkringens område tillgodosett inom ett och samma bolag. För bolagens agenter är det också till fördel att samtidigt kunna ack- virera inom flera gren-ar.
Mellan många försäkringsgrenar råder ett samband, betingat av att de antingen hänföra sig till samma försäkringsobjekt eller äro jämförliga be- träffande försäkringens uppgift eller skadefallens karaktär. Försäkrings— skyddet för en byggnad kan sålunda innefatta brand-, ansvarighets-, vatten- ledningsskade-, glas-, storm- och hagelskadeförsäkring samt maskinförsäk- ring. Lös egendom kan omfattas av brand-, inbrotts— och transportförsäk- ring ävensom —— beträffande särskilda slag av egendom — cykel-, automo- bil-, smyckeförsäkring samt försäkring av kameror, kikare, skidor, ur. De här uppnäknade grenarna, utgörande det stora flertalet skadeförsäkrings- grenar, kunna på grund av det påvisade sambandet anses bilda en samman- hängande grupp, vilket motiverar att de böra få drivas jämsides inom ett och samma företag. Till denna grupp må hänföras även garantiförsäkring och regnförsäkring, vilka med hänsyn till verksamhetens ringa omfattning icke lämpligen kunna ensamma bilda underlag för ett bolags verksamhet. I detta sammanhang må även erinras om den förvaltningsmässiga kombi- nation av olika försäkringar hänförliga till samma objekt, varom tidigare nämnts. Genom d-enna anordning har man funnit en väg att förenkla för-- valtningen och, i form av lägre premier, tillgodogöra försäkringstagarna de' härigenom uppkommande besparingarna. Detta förfaringssätt är enligt ut- redningens mening av stort värde och bör på allt sätt befrämjas.
Då det gäller att i samband med en koncentration av försäkringsväsen- det söka minska den nuvarande splittringen beträffande varje särskild för- säkringsgren böra ovanstående grenar bedömas som en sammanhängande grupp. I den mån en reduktion av antalet företag kommer till stånd bör något principiellt hinder icke resas mot att kvarstående företag med verk- samhet inom den ifrågavarande gruppen få utvidga sin rörelse till tidigare icke drivna grenar inom gruppen, där dessa p-å ett naturligt sätt komplettera de äldre försäkringsgrenarna.
I fråga om sjuk- och olycksfallsförsäkringen har i den nuvarande lag- stiftningen en gränsdragning gjorts mellan försäkring som meddelas för livs- tid eller längre tid än tio år (lång försäkring) å ena sidan och försäkring för högst tio är (kort försäkring) å den andra. Den långa försäkringen har i lagen av tekniska skäl likställts med livförsäkring. Sådan försäkring med- delas för närvarande av tre bolag, vilkas verksamhet uteslutande eller hu- vudsakligen avser sjuk- och invaliditetsförsäkring, nämligen Eir, Valkyrian och Salus, bland vilka dock Salus driver verksamhet uteslutande bland svenska läkare och vid svenska högskolor till läkare studerande personer. Sjuk- och invaliditetsförsäkring ingår vidare i den av Svenska personalpen- sionskassan meddelade tjänstepensioneringen ävensom, i mindre omfattning, i ett par livförsäkringsbolags verksamhet. Även den premiebefrielseförsäk— ring, som förekommer inom livförsäkringen — särskilt inom folkförsäk- ringen, där den ingår undantagslöst — kan sägas utgöra en sjuk- och in—
validitetsförsäkring. Den korta sjuk- och olycksfallsförsäkringen, vilken till skillnad från den långa år uppsägbar, är sedan gammalt knuten till den övriga'skadeförsäkringen. Denna försäkringform tillhandahålles av ett tret- tiotal skadeförsäkringsbolag jämsides med andra skadeförsäkringsgrenar. Flertalet .av dessa bolag meddela jämväl barnolycksfallsförsäkring för längre tid än tio år. Bortsett från sistnämnda speciella försäkringsf-orm meddelar intet svenskt bolag både lång och kort försäkring.
Redan av den tidigare f-örsäkringsutredningen ha vissa) synpunkter fram- förts. beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkringen ( SOU 1946:34, s. 22 ff.), vartill här må hänvisas. Nämnda utredning underströk bland annat den långa försäkringens större värde. Om därför ett skadeförsäkringsbolag, som bland andra grenar dreve även den korta sjuk- och olycksfallsförsäkringen, önskade upptaga sådan försäkring för livstid eller längre tid än tio år, an- såges några principiella hinder icke böra resas häremot, givetvis under för- utsättning att behov härav förelåge och förutsättningar vore för handen, att den ifrågasatta utvidgningen av verksamheten vore ägnad att under rådande förhållanden främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. På sam- ma gång betonades emellertid vikten av att splittringen inom den korta för— säkringen icke utsträcktes även till den långa försäkringen. Koncession för den långa försäkringen borde därför icke beviljas andra skadeförsäkrings— bolag än sådana vilka särskilt inriktat sig på den korta sjuk- och olycks- fallsförsäkringen och därigenom åstadkommit en mera betydande verksam- het inom denna försäkringsgren.
Den förra försäkringsutredningen framhöll även ifråga om den långa sjuk- och olycksfallsförsäkringen att denna med hänsyn till riskbedöm- ningen och skaderegleringsarbetet krävde en i stort sett likartad expertis som den korta försäkringen. Likheten med livförsäkringen läge på det för- säkringstekniska området medan skaderegleringsarbetet vor-e helt artskilt. På grund av beröringspunkterna i tekniskt hänseende ansåges hinder icke böra resas mot att ett livförsäkringsbolag upptoge sjuk- och olycksfallsför- säkring för längre tid än tio år på sitt program. Men i och med detta ansåges några principiella invändningar icke heller kunna anföras mot att ett liv- försäkringsbolag även meddelade den k-orta försäkringen. Då emellertid den- na gren redan dreves av ett trettiotal skadeförsäkringsbolag borde det icke komma i fråga att bevilja ytterligare koncessioner.
I samband med anpassningen av försäkringsbolagens bolagsordningar ef- ter 1948 års försäkringslag har frågan om nya koncessioner för lång sjuk— och olycksfallsförsäkring aktualiserats. Efter vad försäkringsutredningen inhämtat ha ett flertal bolag uttryckt intresse för att upptaga denna gren. I anslutning härtill har försäkringsinspektionen, efter överläggningar med målsmän för den praktiska verksamheten, intagit en ståndpunkt, som när- mare framgår av nedan återgivna delar av innehållet i två likalydande skri— velser, som av inspektionen avlåtits till Svenska Försäkringsbolags Riksför— bund och Försäkringsanstalterna Folket och Samarbete. Med hänsyn till den långa sjuk- och olycksfallsförsäkringens art ansåge sig inspektionen böra
avstyrka att koncession för dylik försäkring beviljades skadeförsäkringsbo- lag. Då det emellertid ur försäkringstagarnas synpunkt kunde anses lämp- ligt att skadeförsäkringsbolag som meddela kort sjuk- och olycksfallsför- säkring hade möjlighet att tillhandahålla även den långa försäkringen, syn- tes om möjligt förutsättningar härför böra skapas. Detta kunde på enkelt sätt ske genom anknytning från dessa bolags sida till Eir och/eller Valky- rian. Beträffande livförsäkringsbolagen synes det hittills tillämpade förfa- _ ringssättet, varigenom dessa bolags anskaffning av lång sjukförsäkring till- fördes Eir, i största möjliga utsträckning böra tillämpas även i fortsätt- ningen. Inspektionen vore dock beredd att i begränsad omfattning tillstyrka koncession för livförsäkringsbolag beträffande lång sjukförsäkring.
Vad barnolycksfallsförsäkringen angår vore inspektionen beredd medgiva att denna försäkring, som enligt gällande bolagsordningar bedreves av flera skadeförsäkringsbolag, finge, även om densamma vore behäftad med avse- värda brister, tillsvidare bedrivas av dessa bolag. Skulle fråga uppstå om ut- vidgning av försäkringen i fråga att avse exempelvis allmän invaliditetsför- säkring för barn, komme inspektionen att pröva dylika spörsmål efter sam— ma principer som ovan utvecklats i fråga om lång sjukförsäkring.
Otvivelaktigt står man för närvarande inför en nydaning på sjuk- och olycksfallsförsäkringens område. Av allt att döma kommer den långa för- säkringen, som hittills fört en jämförelsevis undanskymd tillvaro, att inom en snar framtid föras ut i marknaden på bredare bas. På det sociala om- rådet, till vilket sjuk- och olycksfallsförsäkringen har nära anknytning, ha under senare tid nya och betydelsefulla steg tagits. I detta hänseende må särskilt pekas på folkpensioneringen — framför allt den däri ingående in- validpensioneringen —— och den år 1947 antagna lagen om allmän sjukför- säkring.
Det är av vikt att utvecklingen på det föreliggande området länkas in efter linjer, som äro ägnade att på ett ändamålsenligt sätt tillgodose allmän- hetens behov. Vad först angår förhållandet till socialförsäkringen och andra av samhället vidtagna välfärdsanordningar vill försäkringsutredningen un- derstryka, att försäkringsbolagen böra utforma sina prestationer så att de utgöra ett, efter de individuella förhållandena avpassat, komplement till den ersättning, som tillkommer försäkringstagarna på grund av socialförsäk— ringen eller eljest av allmänna medel. Vad särskilt angår anpassningen till sjukförsäkringen bör därvid hänsyn tagas även till den inom de allmänna sjukkassorna anordnade möjligheten till frivillig påbyggnad å den i lagen föreskrivna sjukpenningen. Utredningen vill vidare framhålla, att bolagen i sin verksamhet icke böra ensidigt lägga vikten på vissa behovsmoment hos allmänheten, såsom exempelvis olycksfall. Det är visserligen obestridligt att en sålunda specialiserad försäkring i och för sig har ett stort värde för beredande av ekonomisk trygghet åt individen. Om den ackvireras på be- kostnad av andra behovsmoment erhåller försäkringstagaren dock uppen- barligen ofta ett skevt försäkringsskydd. Ur social synpunkt är det bättre
'att försäkringen utsträckes över alla behovsmoment, som i detta samman- hang lämpligen kunna komma i fråga, och att i stället — därest premien eljest skulle bli för betungande — dagersättningen begränsas.
I likhet med 1942 års försäkringsutredning vill utredningen understryka den långa försäkringens större värde i jämförelse med den korta försäk- ringen. En planering för framtiden bör därför ske med sikte på att den långa "försäkringens utvecklingsmöjligheter bet'rämjas. Erforderlig hänsyn måste emellertid tagas till den tekniska apparat och övriga speciella anordningar, som äro betingade av den långa försäkringens särart.
Då fråga blir om ett praktiskt genomförande av det program, som ovan i stora drag upplinjerats, göra sig olika synpunkter gällande. Allmänt kan sägas, att verksamheten inom ifrågavarande försäkringsområde — utred- ningen avser härvid såväl den långa som korta försäkringen —— bör bedrivas under känsla av socialt ansvar. Denna ansvarskänsla bör vara tillfinnandes hos såväl ledning som ackvisitörer. Angeläget är att bolag, som själva med- dela allenast kort försäkring, ha möjlighet och vilja att tillhandahålla även den långa försäkringen. Detta bör kunna ske genom anknytning till Eir eller Valkyrian. Utredningen förutsätter, att dessa bolag komma att bibehållas och stå till förfogande för sådan samverkan.
En viss utökning av antalet koncessioner för lång försäkring synes kunna bli till gagn för den framtida utvecklingen. Denna försäkringsform bör dock icke, såsom nu är fallet beträffande den korta försäkringen, få splittras på en mångfald företag. Nya koncessioner böra därför beviljas med återhåll- samhet. Den ståndpunkt, som försäkringsinspektionen intagit till spörsmå- let, medför såväl garantier för att de tekniska synpunkterna bli tillgodo- sedda som att nya koncessioner kunna ifrågakomma endast till ringa antal. På detta sätt skulle ett i organisatoriskt avseende tillfredsställande utgångs— läge skapas för den framtida utvecklingen på området. Utredningen vill där- för uttala sin anslutning till de principer, som kommit till uttryck i inspek- tionens ställningstagande. På samma gång vill utredningen emellertid un- derstryka önskvärdheten av att den långa försäkringen föres ut i markna- den jämsides med den korta och i ackvisitionen ges företräde framför denna senare. Koncession för lång försäkring synes därför i första hand böra ges sådana livbolag, som genom koncernförhållande eller därmed jämförlig över- enskommelse om samverkan äro knutna till skadeförsäkringsbolag, vilka driva kort sjuk— och olycksfallsförsäkring. Det koncessionssökande bolaget bör jämväl angiva de riktlinjer, som bolaget har för avsikt att följa i sin ackvisition, och koncessionsprövningen ske med hänsyn till ändamålsenlig- heten av dessa riktlinjer i vad särskilt gäller möjligheterna att hos allmän- heten utbreda den långa försäkringen. Oberoende av vad här anförts, bör ett livbolag dock kunna erhålla koncession på sjuk- och olycksfallsförsäk- ring i kombination med livförsäkring, där en sådan utökning av prestatio- nerna kan befinnas befogad. Då de av utredningen framförda synpunkterna väl böra kunna tillgodoses inom ramen för den nya lagens koncessions- bestämmelser (4 och 166 55), finner utredningen icke anledning att i före-
liggande hänseende föreslå någon lagändring utan nöjer sig med ovanstå— ende uttalande i ämnet.
Därest den framtida utvecklingen skulle komma att visa, att behov finnes av ytterligare företag på den långa sjuk- och olycksfallsförsäkringens områ— de, ge försäkringslagens koncessionsbestämmelser möjlighet till en sådan utökning.
Den korta försäkringen är enligt utredningens uppfattning splittrad på alltför många företag. Sannolikt är också att det förestående införandet av allmän sjukförsäkring kommer att medföra en krympning av marknaden för denna försäkringstyp. En minskning av antalet försäkringsgivare på området synes därför i hög grad önsklig.
Den av skadeförsäkringsbolagen för närvarande bedrivna s. k. barnolycks- fallsförsäkringen företer stora brister. Utredningen vill i detta avseende sär- skilt peka på det ofullständiga försäkringsskyddet samt det förhållandet, att den i premierna inräknade omkostnadsbelastningen, som en följd av den ringa försäkringsrisken, måst bliva oproportionerligt stor. För utredningen framstår det därför som önskvärt att denna försäkringsform på ändamåls- enligt sätt utbygges och — som en förutsättning härför — meddelas endast av företag, som bedriva lång sjuk- och olycksfallsförsäkring. Utredningen har dock icke ansett sig böra föreslå några tvångsåtgärder i nämnda hän- seende.
Inom skadeförsäkringen intager sjöförsäkringen en särställning, betingad av bland annat dess internationella karaktär och de på detta område spe- cifika betingelserna för skaderegleringen. De ofta stora skadeutbetalningar, som kunna förorsakas av ett enda försäkringsfall, ha medfört ett fram- trädande reaussuransbehov för vars tillgodoseende de svenska bolagen i stor utsträckning varit hänvisade till utländska försäkringsgivare. I fråga om svenska fartyg, som trafikera utländska hamnar, arbeta de svenska sjö- försäkringsbollagen under stark konkurrens med utländska företag, fram- för allt engelska. England har på sjöförsäkringens område varit föregångs- land och de engelska sjöförsäkringsgivarna äro sedan gammalt inarbetade i de flesta länder. Den utländska konkurrensen nödvändiggör en ständig anpassning av de svenska bolagens premiesättning efter utlandet.
Sjöförsäkringen uppdelas på kasko- och transportförsäkring, den fönra avseende skador å fartygen och den senare befordrat gods. Sjötransporhför- säkring för en vara plågar vanligen tecknas av den skeppsmäklare, som ombesörjer transport-en, och premien betraktas 'som en del av transport- k—ostnaderna. I fråga om transport till eller från utländsk hamn kan den premie, som betingas för försäkringen, bli avgörande för om transportens ombesörjande överlämnas till mäklare i avgångsor'ten eller i destinations- orten. Konkurrensen mellan svenska och utländska mäklare leder till en press på försäkringsbolagen i respektive länder; ett svenskt bolag blir ofta, för att få inträda som försäkringsgivare, nödsakat att jämka premien från fall till fall med hänsyn till de villkor, som en mäklare kan betinga sig hos ett utländskt försäkringsbolag.
Beträffande skaderegleringen må framhållas att skadefallen kunna in- träffa överallt i världen. Avtal om bärgning, reparationer m. ni. måste träffas med företag å skilda, ofta avlägset belägna orter. Bolagens haveri- experter måste ha ingående erfarenhet och kompetens för att kunna bedöma skäligheten av framställda ersättningsanspråk och träffa uppgörelser. Skade- regleringen är vidare, särskilt då det gäller stora skador, mycket tidsödande. De skadeutbetalningar, som hänföra sig till de under ett visst är inträffade skadefallen, kunna därför ofta icke överblickas förrän lång tid senare. Detta förhållande har gett upphov till ett säreget redovisningssystem beträffande ifrågavarande försäkringsgren. Systemet går i korthet ut på, att man i bok- slutet till försäkringsfond avsätter hela det överskott, som hänför sig till rörelsen under det sistförflutna räkenskapsåret, och som vinst redo— visar allenast överskott, som uppkommit vid avvecklingen av försäkrings- fonden för tidigare års försäkringar.
Sjöförsäkring meddelas, såsom tidigare omtalats, av såväl aktiebolag som ömsesidiga bolag. De svenska utlandsgående fartygen äro till övervägande del kaskoförsäkrade :i ett ömsesidigt bolag, Sveriges ångfartygs assurans- förening, som emellertid återför—säkrat den stör-sta delen av sin ansvarig- het hos svenska aktiebolag. Sjötransportförsäkringen omhänderhas helt av aktiebolag. Över huvud taget intaga aktiebolagen en dominerande ställning på sjöförsäkringens område.
De ömsesidiga bolag, som meddela sjöförsäkring, ha alla begränsat sin rörelse till denna enda gren; härvid bortses från två ömsesidiga bolag, som jämte andra skadeförsäkringsgrenar meddela sj örförsäkring för »lustfartyg». På grund av sj öfönsäkringens egenartade och starkt riskfyllda karaktär torde det ej heller vara lämpligt att ansvaret för förbindelser på grund av denna rörelse fördelas på försäkringstagare i andra grenar. Den anförda speciali- seringen bör därför även i fortsättningen upprätthållas för de ömsesidiga bolagens vidkommande, dock bör med sjötransportförsäkring kunna förenas även annan transportförsäkring.
Aktiebolagen meddela i regel sjöförsäkring jämsides med andra skadeför- säkringsgrenar. Utvecklingen har här följt olika linjer. Flertalet av de nuvarande bolagen ha på sin tid bildat-s uteslutande för sjöförsäkring men efterhand upptagit även andra grenar. Å andra sidan finnas några bolag med från början helt annan inriktning, som vid en senare tidpunkt utvidgat verksamheten till att jämte äldre grenar omfatta även sjöförsäkring. Med hänsyn till sjöförsäkringens karaktär kan man även för aktiebolagens vid- kommande ifrågasätta lämpligheten av att denna gren drives jämsides med andra grenar. Som skäl för en uppdelning kan även anföras det för sjö- försäkringen specifika redovisningsförfarande, varom ovan nämnts. Några sjöförsäkringsa-ktiebolag ha tillämpat samma redovisningssystem även för sina övriga grenar medan andra ha tillämpat vanlig årsredovisning och så- lunda i sin bokföring använt bägge systemen parallellt. Å andra sidan har från ifrågavarande bolag den synpunkten framförts, att reassuransen iv sjöförsäkringen ofta kan ske på förmånligare villkor, om man samtidigt
, 89 kan erbjuda reassuradören en återförsäkring inom någon eller flera mindre riskfyllda grenar. Då vidare uppkommande förluster inom sjöförsäkringen i första hand gå ut över aktieägarna anser utredningen att några principiella hinder icke böra resas mot ett sammanförande av sjöförsäkringen med andra grenar.
Till sjöförsäkringen har hittills plågat räknas den inom vissa lokala för- säkringsbolag förekommande fiskredskapsförsäkringen. Frågan angående r fiskredskapsförsäkringen har varit föremål för särskild utredning inom » jordbruksdepartementet. I sitt år 1947 avlämnade betänkande (SOU 1947: 62) förordade utredningen en försäkring, byggd på lokala ömsesidiga för- säkringsföreningar, till vilkas bildande initiativ skulle tagas av redan nu befintliga organisationer bland fiskarena. Utredningen räknade därvid med att en försäkringsförening skulle upprättas för västkusten och en annan för sydkusten. På ostkusten borde enligt utredningens mening till en början bildas ett antal föreningar med respektive verksamhetsområden bgränsade till endast ett eller ett par län. För insjöfiskarerra borde tills vidare inga åtgärder vidtagas. Till verksamheten skulle statsbidrag utgå efter vissa nor- mer. I anledning av proposition av Kungl. Maj :.t i huvudsaklig överensstäm- melse med utredningens förslag (prop. 1948: 70) beviljade 1948 års riksdag för budgetåret 1948/49 anslag till statligt stöd åt fiskredskapsförsäkrings- bolagen vid större skador eller anhopningar av skador ävensom till organisa- tionsbidrag vid bildandet av fiskredskapsförsäkringsbolag m. m. Motsvaran- de anslag har av 1949 års riksdag beviljats för budgetåret 1949/50. Fisk- redskapsförsäkringsbolagens verksamhet övervakas av den år 1948 inrät- tade fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök.
Ytterligare ett par försäkringsgrenar återstå att behandla, nämligen hus- djursförsäkring och hagelskadeförsäkring. Ett ömsesidigt bolag, Skandina- viska kreatursförsäkringsbolaget, driver bägge dessa grenar. Husdjursför- säkring har vidare upptagits av ett aktiebolag jämsides med ett flertal andra skadeförsäkringsgrenar. I övrigt drivas de ifrågavarande grenarna av ett antal ömsesidiga bolag, dels riksbolag och dels läns- och häradsholag, vilka alla begränsat sin verksamhet till endera grenen. Husdjursförsäkring meddelas slutligen i icke obetydlig utsträckning av sockenbolag.I
Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget intager en dominerande ställ- ning på husdjursförsäkringens område men har även i fråga om hagelskade- försäkringen den största rörelsen. Av de övriga bolagen ha även flera av riksbolagen en lokal inriktning. Det nyss nämnda aktiebolaget, som först så sent som år 1945 börjat meddela husdjursförsäkring, har en mycket liten försäkringsstock inom denna gren och har numera beslutat nedlägga denna verksamhet. Försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smitto— samma husdjurssjukdomar ( »smittförsäkring») meddelas av tre av de förut nämnda bolagen. Ett av dessa bolag, Bolaget för smittsamma husdjurssjuk-
1 De här angivna förhållandena äro icke helt undantagslösa i det att ett länsbolag och tre sockenbolag, vilka driva brandförsäkring, i denna försäkring inkluderat även hagelskada.
domar, är dominerande på detta speciella område. Detta sista bolag, som driver uteslutande smittförsäkring, är genom överenskommelse om samar- bete knutet till Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget.
Bortsett från det ovan nämnda aktiebolaget utövar intet av de berörda företagen verksamhet på andra försäkringsområden än husdjursförsäkring och hagelskadeförsäkring. Detta förhållande torde kunna anses betingat av att dessa försäkringsområden hänföra sig till ett specifikt lantbruksbehov. Enligt utredningens uppfattning böra ifrågavarande försäkringsgrenar icke heller i fortsättningen sammanföras med andra grenar, som icke ha denna speciella inriktning.
Den framträdande ställning, som på husdjursförsäkringens område inta— ges av Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget och det med detta lierade Bolaget för smittsamma husdjurssjukdomar, har till en del åstadkommits genom att flera mindre bolag under tidens lopp överlåtit sin rörelse på detta företag. Utvecklingen har sålunda här gått i riktning mot en stark koncen- tration av verksamheten. Detta förhållande torde dock icke böra tagas som anledning till skapandet av något monopol. Fastmer torde konkurrensen sär- skilt med lokalt verkande husdjursförsäkringsbolag böra tillmätas värde. Utredningen föreslår därför icke någon ändring av den nuvarande organi— sationen.
Vad angår hagelskadeförsäkringen föreligger inom denna gren en påtaglig risk för katastrofskador i samband med större oväder. Då förödande hagel— skador ofta drabba en hel bygd på en gång, kan tillfredsställande riskutjäm- ning icke erhållas inom lokala försäkringsföretag. Endast för ett par år se- dan inträffade sålunda att det inom ett visst län verksamma länsbolaget nödgades upphöra med sin verksamhet som en följd av de katastrofala verk- ningarna av ett lokalt oväder. Utredningen finner det —— särskilt efter denna erfarenhet — uppenbart att en verksamhet av ifrågavarande art bör få dri- vas uteslutande av sådana bolag, vilkas verksamhetsområde omfattar hela riket eller väsentliga delar därav. Läns- och häradsholag höra i fortsättning- en icke få driva denna gren liksom ej heller sockenbolagen.
3. Verksamhetens angivande i bolagsordningen. I den nya lagen om för- säkringsrörelse föreskrives (6 5 2 och 170 5 2) att ett försäkringsbolags bolagsordning skall angiva föremålet för bolagets verksamhet med särskilt angivande, huruvida verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som återförsäkring. Rörande tillämpningen av denna bestämmelse ha i samband med lagens tillblivelse gjorts vissa uttalanden, som här må återgivas. Den förra försäkringsutredningen anförde i sina motiv (SOU 1946: 31 s. 302), att det med hänsyn till koncessionsreglernas utformning vore av vikt, att föremålet för ett bolags verksamhet noggrant bestämdes i bolagsord— ningen. Beviljad koncession omfattade nämligen endast den eller de för- säkringsgrenar, vilka angåves i bolagsordningen. Enligt förut tillämpad praxis hade bolagen ägt att utan inskränkning taga upp återförsäkringsaffär i den försäkringsgren vari bolaget bedreve direkt affär. Utredningen ansåge att
icke blott varje försäkringsgren utan även rätten att driva direkt respektive indirekt affär borde göras till föremål för särskild koncessionsprövning.
Föredragande statsrådet anslöt sig i propositionen till utredningens stånd- punkt och underströk särskilt, att koncession borde meddelas för en eller flera klart preciserade försäkringsgrenar. I anslutning till vad som anförts i ett remissyttrande fann statsrådet likväl, att kravet på ett tydligt angi- vande av verksamheten i bolagsordningen kunde jämkas i den mån praktiska hänsyn talade härför. Hithörande spörsmål borde överlämnas åt rättstill— lämpningen.
I första lagutskottets utlåtande (1948 nr 34) över propositionen anför— des att _ efter vad som starkt betonats inom utskottet — ett snävt angi- vande i bolagsordningen av föremålet för verksamheten kunde medföra all- varliga olägenheter för rörelsen. Sålunda hade bland annat framhållits, att utomlands förekomme ett flertal försäkringsformer utan motsvarighet i vårt land. Återförsäkringsavtal med utländska företag avsåge ofta icke enstaka branscher utan ett komplex av flera branscher. Att i bolagsordningen söka precisera en mångfald utländska försäkringsgrenar medförde uppenbara praktiska svårigheter och kunde för övrigt med hänsyn till försäkringsvä- sendets snabba utveckling aldrig göras ens tillnärmelsevis fullständigt.
Enligt utskottets mening skulle syftet med de i lagförslaget upptagna kon— cessionsreglerna lätt kunna förfelas, om icke för varje bolag föremålet för verksamheten tydligt angåves och avgränsades i bolagsordningen, men det stode å andra sidan klart, att kravet på specifikation kunde medföra prak- tiska olägenheter _ icke minst i fråga om bolagens återförsäkringsrörelse i utlandet —— vilka icke kunde lämnas obeaktade. Här förelåge sålunda en avvägningsfråga. De praktiska synpunkterna torde i stor utsträckning till- godoses om all återförsäkringsrörelse i utlandet betraktades som en försäk— ringsgren. Detta syntes icke behöva inge betänkligheter. Det kunde snarare anses motiverat att gå ännu ett steg på denna väg och såsom en försäkrings- gren rubricera all inhemsk återförsäkring. Klart vore också, att om konces— sion beviljats för särskilda slag av försäkringar detta borde medföra rätt för bolaget att sammanföra två eller flera av dem till en kombinerad för- säkring. Och detta torde kunna medgivas även om den kombinerade försäk- ringen skulle komma att innesluta någon försäkringsform, för vilken bola- get icke haft särskild koncession, förutsatt att denna försäkringsform ut- gjorde ett relativt underordnat moment i den kombinerade försäkringen. Däremot förefölle det mera tveksamt, huruvida de praktiska synpunkterna kunde tillerkännas sådan tyngd att de i särskilda fall motiverade ytterligare eftergifter i fråga om specifikationskravet. Utskottet ville icke förneka att skål härtill kunde föreligga. Enligt utskottets mening torde det icke vara uteslutet att träffa en anordning, som tillgodosåge såväl de praktiska som de grundläggande koncessionsrättsliga synpunkterna. Exempelvis borde det kunna godtagas att bolagsordningen angåve vissa klart bestämda verksam- hetsgrenar med tillägg att bolaget därjämte ägde att efter anmälan till kon- cessionsmyndigheten upptaga även andra grenar som vore likartade med
någon av de i bolagsordningen angivna. I likhet med föredragande statsrå- det ansåge utskottet, att hithörande spörsmål borde överlämnas åt rättstill- ]ämpningen.
Den omständigheten att all inhemsk återförsäkringsverksamhet betrakta- des såsom en försäkringsgren syntes, enligt utskottet, icke i och för sig be- höva medföra att koncession för sådan verksamhet ovillkorligen skulle om- fatta alla försäkringsformer, vilka vore att hänföra till återförsäkring. Så torde visserligen i regel böra ske. I enstaka fall kunde det emellertid tänkas före- komma, att ett bolag endast dreve rörelse i någon specialbransch i direkt försäkring. Om ett dylikt företag önskade upptaga inhemsk återförsäk- ring, kunde det vara motiverat att begränsa koncessionen härför till vissa återförsäkringsformer eller alternativt att bevilja koncession för inhemsk återförsäkring exklusive vissa angivna former därav. Vad sålunda sagts tor— de i stort sett kunna tillämpas jämväl i fråga om utländsk återförsäkrings- affär.
Utskottet framhöll till sist, att begreppet försäkringsgren icke hade in- tresse uteslutande från koncessionssynpunkt. Uttrycket förekomme i flera sammanhang, bland annat i redovisningskapitlet (94 och 95 55) i lagen. Ut- skottet ansåge det visserligen i princip önskvärt, att redovisningen specifi- cerades per försäkringsgren, så långt detta av praktiska skäl vore genom— förbart, men det stode klart, att specifikationen icke kunde drivas så långt i fråga om redovisningen som då det gällde att i bolagsordningen angiva föremålet för verksamheten. Detta betydde, att begreppet försäkringsgren finge en något växlande innebörd i skilda sammanhang. Några praktiska olägenheter torde icke föranledas härav.
I och med att man för den frivilliga Skadeförsäkringens vidkommande i stort sett behåller den nuvarande organisationsformen, kommer det ovan avhandlade Spörsmålet att alltjämt ha aktualitet. Vad tills vidare angår den direkta försäkringsverksamheten vill försäkringsutredningen, i överensstäm- melse med den uppfattning som kommit till uttryck i första lagutskottets nyss återgivna uttalande, för sin del understryka, att föremålet för ett för- säkringsbolags verksamhet bör noggrant angivas i bolagsordningen. Dock böra sådana eftergifter härutinnan kunna medgivas, som föranledas av prak- tiska hänsyn. Utskott-et ansåg, i likhet med föredragande statsråd-et, att hit- hörande spörsmål borde överlämnas åt rättstillämpningen. Så bör kunna ske även om man följer de riktlinjer rörande verksamhetens organisation, som ut- redningen i det föregående angivit. Det torde emellertid härvid bliva nöd- vändigt att något närmare angiva riktlinjerna för rättstillämpningen.
Av utskottets ovan refererade uttalande framgår, att det närmast är två hänseenden, i vilka kravet på verksamhetens noggranna angivande i bolags- ordningen borde kunna eftergivas. Då fråga är om kombinerade försäkring- ar borde hinder ej möta för ett bolag att i en sådan kombination innesluta någon försäkringsform, för vilken bolaget icke haft särskild koncession, för- utsatt att denna försäkringsform utgjorde ett relativt underordnat moment i försäkringen. Vidare borde det kunna godtagas att bolagsordningen angåve
.. -nu—,j—w. .
vissa klart bestämd-a verksamhetsgrenar med tillägg, att bolaget därjämte ägde att efter anmälan till koneessionsmyndigheten upptaga även andra grenar, som vore likartade med någon av de i bolagsordningen angivna.
I det först angivna hänseendet får utredningen framhålla att alla de för- säkringsgren—ar, som ett bolag vid tiden för ingivandet av sin koncessions- ansökan har för avsikt att medtaga i sina kombinerade försäkringar, böra uttryckligen angivas i bolagsordningen. Därest bolaget sedermera i en sådan kombination innesluter någon ytterligare försäkringsform, för vilken bola- l get ej har särskild koncession, bör detta anmälas till försäkringsinspektio— * nen. Finner inspektionen att en sålunda anmäld försäkringsgren med hän- syn till sin betydelse eller förhållandena i övrigt borde hava gjorts till före- mål för särskild koncessionsprövning, äger inspektionen med stöd av 288 5 2 mom. nya försäkringslagen förelägga bolaget att vidt-aga de åtgärder, som härav prövas påkallade. Det torde på grund härav kunna antagas, att bola— gen i tveksamma fall icke i sina kombinerade försäkringar upptaga nya, i bolagsordningen ej angivna försäkringsgrenar utan att först ha samrått med inspektionen.
Vad härefter angår frågan om sådan tilläggsbestämmelse i bolagsordning- en, som ger ett bolag möjlighet att efter anmälan upptaga andra grenar än de i bolagsordningen uttryckligen angivna, finner utredningen det uppen- bart att ett [bolags verksamhet icke på denna väg skall få ges en inriktning, som nämnvärt avviker från den som beskrives genom de i bolagsordning—en angivna grenarna. Detta torde heller icke ha avsetts av utskottet. En till- läggsbestämmelse i bolagsordningen av angivet innehåll skulle därför kun- na utnyttjas endast då fråga är om sådana grenar, vilka med hänsyn till sin natur icke rimligen kunna komma att utgöra mer än en obetydlig del av ett bolags verksamhet. Som exempel kan nämnas försäkring av kikare, kameror, ur samt skidbrottsförsäkring. För utredningen framstår det som mer ända— målsenligt att sådana smägrenar i stället sammanföras under en gemensam särskild grenbeteckning, »diverseförsäkring». Utredningen förutsätter här- vid att de allround-bolag på Skadeförsäkringens område, som så önska, skola få koncession för diverseförsäkring. Ett bolag, som erhållit sådan konces— sion, bör meddela försäkringsinspektionen vilka försäkringsformer, som för bolagets vidkommande ingå i diverseförsäkringen, samt på anfordran med- dela närmare upplysningar rörande omfattningen av varje sådan försäk- ringsform. Skulle inspektionen sedermera finna att någon försäkringsform, som ingår i diverseförsäkringen, nått en sådan omfattning att den lämpligen bör upptagas som särskild gren, bör den utbrytas ur diverseförsäkringen, varvid de bolag som driva försäkringsformen i fråga böra —— efter vidtagan- det av härför erforderlig ändring av bolagsordningen —— erhålla särskild koncession för densamma.
4. Återförsäkring. Enligt första lagutskottets ovan återgivna uttalande i anledning av 1948 års proposition i försäkringsfrågan borde man, med hänsyn till de komplikationer som en specifikation skulle medföra, kunna
betrakta all utländsk återförsäkring som en enda försäkringsgren. Utskottet, ansåg det till och med motiverat att anlägga samma betraktelsesätt på den inhemska återförsäkringen. Försäkringsutredningen delar de synpunkter på. frågan, som anförts av utskottet, och anser att man även vid ett genomfö- rande av utredningens förslag beträffande verksamhetens organisation bör kunna utan olägenhet följa detta tillvägagångssätt. Rörande återförsäkrings— frågan får utredningen i övrigt anföra följande.
Ett försäkringsbolag använder sig av återförsäkring i syfte att reducera de ekonomiska konsekvenserna av en ogynnsam utveckling av skadeförlop- pet. En ändamålsenligt anordnad återförsäkring ger det särskilda bolaget erforderligt skydd mot mycket dåliga verksamhetsår och mycket stora ska- deutbetalningar och återförsäkringen har av bägge dessa skäl kommit att betraktas som ett oundgängligt redskap i försäkringsrörelsens tjänst. Det ligger i sakens natur att återförsäkringen för det avgivande bolaget medför en ekonomisk belastning under goda verksamhetsår och en vinst under då— liga år. Ur åt-erförsäkrarens synpunkt är återförsäkring-en att betrakta som en affär, där man eftersträvar en viss affärsvinst. Återförsäkringskontrak- ten uppgöras också på sådant sätt att de i det långa loppet normalt böra ge återförsäkraren en viss vinst. För det avgivande bolaget, cedenten, har man alltså att räkna med en motsvarande förlust. I syfte att motväga denna pläga de direkttecknande bolagen själva meddela återförsäkring, varvid återför- säkringsaffärerna i stor utsträckning ordnas som utbytesaffärer. Genom att de flesta mera betydande bolag på detta sätt stå både som avgivare och mot- tagare av återförsäkringar har utbildats ett nät av återförsäkringsaffärer, som omspänner icke endast de svenska bolagen utan även ett mycket stort antal utländska företag. Den fördelning, delvis på internationell bas, av de tillfälliga kastningarna i rörelseförloppet inom varje särskilt bolag, som härigenom åstadkommes, är i hög grad ägnad att avtrubba de risker, som naturligen äro förknippade med drivandet av en rörelse av ifrågavarande art, och att sålunda ge rörelsen önskvärd ekonomisk stadga. Ofrånkomligt är dock att det med återförsäkringen förknippade förvaltningsarbetet medför en viss kostnadsbelastning.
För ett ömsesidigt försäkringsbolag, som grundar sig på del-ägarnas per— sonliga ansvarighet, ter det sig i viss mån oegentligt att låta ansvarigheten omfatta även risker, som falla utanför delägarnas krets. I den mån ett så- dant bolag är i behov av att återförsäkra någon del av sin egen rörelse blir det emellertid ett intresse för bolaget att kunna mottaga återförsäkringar i utbyte. Vid vägandet mot varandra av dessa synpunkter har utredningen an- sett att de ömsesidiga bolagen icke böra förmenas att meddela återförsäk- ring i en utsträckning, som svarar mot omfattningen av den avlämnade åter- försäkringen. De i återförsäkring övertagna riskerna böra även vara så av— gränsade att återförsäkringsrörelsen icke får större ekonomisk räckvidd ån bolaget med hänsyn till sin konstruktion och ekonomiska ryggrad kan utan våda bära. Enligt den nya försäkringslagen skall bolagsordningen angiva regler för återförsäkringens begränsning i förhållande till den direkta för-
säkringen. Koncessionsprövningen kommer härigenom att omfatta även den- na fråga. Uppenbart är emellertid, att sådana regler måste bli mer eller mindre schematiska. En bedömning av den fara, som återförsäkringjen medför för ett visst bolag, kan icke ske enbart på grundval av exempelvis förhållandet mellan premieinkomsten för indirekt och för direkt försäkring. Hänsyn måste tagas också till beskaffenheten av de i återförsäkring över— tagna riskerna och självfallet även till storleken av bolagets egna kapital- tillgångar. Inom ramen av bolagsordningens regler måste sålunda en be- gränsning ske från fall till fall, vilken i första hand måste vila på veder- börande bolags ledning. En viss övervakning över bolagens återförsäkrings- politik bör emellertid även ingå i den av försäkringsinspekti-onen utövade tillsynen.
Vad i föregående stycke anförts gäller även läns- och häradsholag. Enligt bestämmelse i nya försäkringslagen skall återförsäkringstagare icke på grund av återförsäkringen anses som delägare i ett ömsesidigt bolag. Ti- digare hinder för ett läns- eller hära-dsbolag att meddela återförsäkring utanför sitt verksamhetsområde har härmed undanröjts. Att ett bolag av ifrågavarande kategori måst-e fylla vissa krav på soliditet och effektivitet för att få uppträda som återförsäkringsgivare följer av det ovan sagda.
För aktiebolagens vidkommande föreligga icke de skäl för en begränsning av den ingående återförsäkringsaffären i förhållande till den utgående, som ovan anförts i fråga om de ömsesidiga bolagen. Man bör därför kunna med- giva aktiebolagen större frihet på återförsäkringsområdet, dock bör man sj älvfallet även här ställa krav på erforderlig ekonomisk ryggrad. Vad sär— skilt angår de aktiebolag, som meddela både direkt och indirekt försäkring, är det icke endast ett aktieägareintresse utan även ett försäkringstagarein- tresse att bolagets ekonomiska stabilitet icke äventyras.
Det har understundom gj orts gällande, att återförsäkringsaffärerna bland de svenska försäkringsbolagen nått en alltför stor omfattning och därigenom verkat onödigt komplicerande och fördyrande på försäkringsverksamheten. Att utan mycket ingående undersökning göra något uttalande härom är knappast möjligt. Emellertid kan fastslås att ju större ett bolag är, desto större blir underlaget för en utjämning inom det egna beståndet och desto större risker kan bolaget påtaga sig utan återförsäkring. Den koncentration av verksamheten till färre och följaktligen större företag, som tidigare för- ordats, är därför ägnad att minska återförsäkringsbehovet.
B. Skälighetsprincipen.
1. Premietariffernas uppkomst och utveckling. Flertalet skadeförsäkrings- grenar ha införts i vårt land vid en förhållandevis sen tidpunkt. Då i dessa fall intet svenskt erfarenhetsmaterial funnits att tillgå, ha så gott som samt— liga i dessa grenar från början tillämpade tariffer och försäkringsvillkor uppbyggts efter utländskt mönster. I exempelvis inbrotts- och ansvarighets-
grenarna spårar man sålunda rena översättningar av tyska tariffer och vill- kor. Liknande är förhållandet beträffande automobilgrenen, där engelska förhållanden fått utgöra förebilden. Redan från början har man dock i många fall vidtagit sådana justeringar i såväl villkor som premier, som an- setts nödvändiga för att bringa försäkringen i överensstämmelse med svenska förhållanden.
Brandförsäkringen har emellertid sin egen utvecklingshistoria. Denna för- säkringsgren har bedrivits i vårt land redan långt före det moderna försäk- ringsväsendets uppkomst. Sedan gammalt har brandförså-kringen av civil- risker på landsbygden i övervägande grad ombesö-rjts av läns-, härads— och sockenbolag. Inom dessa bolag förekomma endast risker av i stort sett ens- artat slag, varför man i huvudsak kunnat undvik-a införandet av differen- tierade premietariffer och låta delägarnas bidrag utgå i form av mera en— hetliga, för olika risker gemensamma avgifter. För de 5. k. riksbolagen, d. v. s. de företag, vilka utöva verksamhet över hel-a riket, förelåg däremot redan från begynnelsen nödvändigheten att anpassa premierna efter den växlande bebyggelsen på olika orter. Redan i Städernas Allmänna Brand- stodsbolags reglemente av år 1828 förekommer sålunda en rätt långt genom- förd differentiering av tarifferna med hänsyn till byggnadssätt och brand- försvar i stadssamhällena. Den tarifferingsteknik, som sålunda redan på ett tidigt stadium utbildats inom den svenska brandförsäkringen, går givet- vis även i viss mån tillbaka till utländska förebilder, ehuru långt ifrån i samma grad som fallet är i de förut omnämnda gren—arna.
I samtliga grenar ha de ursprungligen uppgjorda tarifferna starkt för- ändrats genom en fortlöpande utveckling. Den omgestaltning av t'arifferna, som sålunda ägt rum, har sträckt sig såväl till premiernas storlek som till själva tariff—uppställningen, d. v. s. de försäkrade objektens indelning i riskklasser. Ökad erfarenhet och förändrad uppfattning om riskerna ha tid efter annan föranlett justering-ar av premienivån. Den allmänna sociala och ekonomiska utvecklingen har medfört uppkomsten av nya försäkringsbe— hov, vilkas inpassande i förut befintliga tariffsystem lett till en allt starkare differentiering mellan olika riskklasser. I samma riktning verka teknikens oavlåtliga framsteg, exempelvis i fråga om brandförsäkring med avseende på byggnadsmaterial, byggnadssätt och brandförsvar.
.Försäkringsbolagen ha under denna utveckling strävat att successivt an- passa sin tarifferingsteknik till de ändrade förhållandena i syfte att uppnå en i möjligaste mån rättvis avvägning av försäkringskostnaden mellan olika kategorier av försäkrade risker. Jämsides med önskemålet att erhålla en rättvis avvägning av premienivån går åtminstone i vissa grenar ett annat, som i ännu högre grad föranlett en ökad differentiering av tariffsystemet. Genom att bevilja premiesänkning vid införande av vissa säkerhetsanord— ningar och, omvänt, föreskriva högre premie då ur risksynpunkt dåliga anordningar äro för handen, har man ett medel att målmedvetet stimulera till åtgärder i riskförbättrande riktning. En dylik premiepolitik har i vissa grenar, särskilt inom brandförsäkringen, i vidsträckt mån tillämpats.
_ ans-..—.:
Den fortgående differentiering av tariffsystemet, som sålunda ägt rum, har ytterligare pådrivits genom konkurrensen mellan olika försäkrings- givare. I vissa fall, exempelvis beträffande indulstribrandförsäkring och »an- svarighetsförsäkring, har »differentieringen fortskridit till den grad, att det synes tvivelaktigt, huruvida de tilllämpade premieskillnaderna verkligen kunna anses vara uttryck för påvisbara skillnader i riskhänseende. Inom industribrandförsäkringen torde praktiskt taget varje risk bliva föremål för specialtariffering.
2. Tarrifföreningar. För att erhålla ett bredare statistiskt underlag för pre- miesättningen och såvitt möjligt leda utvecklingen efter enhetliga linjer ha inom riksbolagen tarifföreningar bildats för flertalet skadeförsäkrings- grenar. Anslutningen till dess-a tarifföreningar har emellertid vanligen icke blivit fullständig. Intressemotsättningar av skiftande slag ha sålunda lett till att en del bolag stannat utanför tarifföreningarna. Man kan i detta av- seende konstatera en skiljelinje, som i huvudsak ställer försäkringsaktie— bolagen på den ena sidan och de ömsesidiga bolagen på den andra. Den mest framträdande tariffsammanslutningen, Svenska tarifföreningen, vars verk- samhet avser ansvarighets-, 'avbrotts-, brand—, glas-, inbrotts-, resgods- och vattenledningsskadeförsäkring, omfattar sålunda i stort sett endast aktie- bolagen. De till denna förening anslutna bolagen pläga benämnas »tariff— bolag» medan de övriga benämnas »nontariffbolag». Stun-dom förekommer dock ett mer eller mindre fast organiserat samarbete i tariffråg—or mellan nontariffbolagen inbördes, liksom även mellan dem och tariffbol-agen. Bl. a. har på brandförsäeringens område (år 1944) bildats en sammanslutning av nontariffbolag, Ömsesidiga brandförsäkringsbolags tariffnämnd. Till den— na nämnd äro dock icke alla nontariffbolag anslutna. Konkurrensen mellan tariffbolag och nontariffbolag har satt tydliga spår i tariffsystemets utveckling. Sålunda ha premiesänkningar och villkorsför- bättringar hos den ena parten ofta helt motiverats av konkurrensskäl och då stundom utlöst en motsvarande åtgärd hos den andra parten. I vissa fall har det förekommit, att nontariffbolag bestämt sina premier i en viss gren helt enkelt genom att begagna tariffbolagens motsvarande premier minskade med fem eller tio procent. Denna konkurrens har, såsom redan framhållits, utgjort en pådrivande faktor i den fortsatta differentieringsproceduren. Den har även på lång sikt verkat i premiesänkande riktning.
3. Metod för premienivåns fixerande. I förevarande sammanhang mä till sist något närmare beröras, hur fixerandet av premienivån tillgått och tillgår. Ifrågavarande uppgift innehåller två moment, nämligen dels en klassificering av riskerna dels fastställande av premie för varje riskklass. Med avseende å det förstnämnda momentet finnes utrymme för en tämligen stor rörelsefrihet. Det blir här fråga om en avvägning mellan å ena sidan den inbördes rättvisan mellan olika försäkringst'agare och a andra sidan den omkostnadsökning, som en långt driven differentiering medför, ävensom
svårigheten av en riskbedömning för alltför små försäkringsgr-upper. Som tidigare nämnts har utvecklingen inom riksbolagen medfört en mycket långt driven differentiering. På senare tid synes emellertid i samband med fort- gående rationaliseringssträvanden en viss reaktion mot denna utveckling ha inträtt.
Fixerandet av premienivån för varje riskgrupp kan givetvis endast ske med ledning av en erfarenhet om riskens natur. Beträffande arten av den erfarenhet, som härvidlag är bestämmande, finnas i huvudsak två alternativ, dels statistiskt underlag och dels allmän praktisk och teknisk försäkrings- kunskap. Under gången tid har premiesättningen inom flertalet bolag byggts på den allmänna praktiska erfarenheten medan den statistiska bedömningen spelat en tämligen underordnad roll. Ju mer verksamheten stabiliserats, desto större betydelse har det statistiska materialet emellertid fått som kom- plement till den allmänna tekniska kunskapen.
Med—an premierna för livförsäkringens vidkommande bestämmas enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj :t, har premiesättningen inom skade- försäkringen, bortsett från trafikförsäkringen, försiggått helt utan inbland- ning av någon offentlig myndighet.
4. Jämförelse med livförsäkringen. Ett tillämpande av skälighetsprincipen för skadeförsäkring medför den dubbla uppgiften att dels bedöma vad som skall anses som skäligt pris för den tjänst, som försäkringen representerar, och dels kontrollera att en sådan prissättning upprätthålles. Inom livförsäk- ringen har man löst motsvarande problem med tillhjälp av de av Kungl. Maj:t fastställda tekniska grunderna. Enligt den nya lagen om försäkrings- rörelse skola grunderna innehålla bland annat regler angående återbäring till försäkringstagarna. För att soliditetskravet icke skall eftersättas måste tämligen stora säkerhetsmarginaler inläggas i grunderna för premieberäk- ningen. I mån dessa marginaler sedermera visa sig obehövliga, kan utveck- lingen anses ha utvisat, att försäkringarna åsatts ett högre pris än som mot- svarat deras värde. Genom återbäringen har man skapat en form för att till försäkringstagarna återbetala vad som sålunda kan anses utgöra överbetal- ning. Man kan då i första hand fråga, huruvida det skulle vara lämpligt att utvidga de för livförsäkringen träffade anordningarna till skadeförsäkring- ens område. Det visar sig emellertid, att dessa anordningar, som befunnits passa inom livförsäkringen, icke, åtminstone på det nuvarande stadiet av vår kännedom om riskförhållandena, torde kunna överföras till skadeför- säkringen och där göras praktiskt användbara. Denna uppfattning må här något närmare motiveras. Vad först beträffar möjligheterna att till Skadeförsäkringens område ut— vidga bestämmelserna om fastställda grunder för premieberäkningen må till en början en jämförelse göras mellan riskförhållandena inom livförsäkring å ena sidan och skadeförsäkring å den andra. Dödsrisken för en försäkrad per— son är visserligen i likhet med exempelvis brandrisken för ett försäkrat hus beroende av ett mycket stort antal variabla faktorer. Sålunda påverkas döds-
risken av ålder, yrke, hälsotillstånd, arvsfaktorn, levnadssätt m. m. och bnandrisken av läge, byggnadssätt, användning, brand-släckningsmöjlighe- ter m. m. I fråga om livförsäkringen anses det dock möjligt att avgränsa en grupp _ de medicinskt normala riskerna — som innehåller flertalet av alla försäkringssökande, och inom vilken det med en praktiskt tillräcklig grad av noggrannhet kan antagas, att dödsrisken endast beror på en domine- rande faktor, åldern. Endast inom gruppen av normala risker gäller det i själva verket, att premien är entydigt fastställd genom grunderna; för icke- normala livsrisker tillämpas däremot i praktiken ungefär samma fria pre- miesättning som beträffande Skadeförsäkringen. — I fråga om det andra exemplet, brandförsäkringen, synes det däremot icke vara möjligt att på liknande sätt avgränsa en tillräckligt stor grupp av försäkrade objekt, inom vilken premien skulle kunna göras beroende av en enda eller ett fåtal variabla faktorer. Analogt torde förhållandet i detta avseende vara inom övriga skade- försäkringsgrenar.
Redan denna omständighet visar, att Skadeförsäkringens premier icke kun- na beräknas enligt ett i princip lika enkelt schema som fallet är beträffande de normala riskerna i livförsäkringen. Andra viktiga olikheter tillkomma emellertid. Sambandet mellan premier och försäkringsvillkor är inom skade- försäkringen av helt annan betydelse än inom livförsäkringen. En ändring av villkoren kan förorsaka en väsentlig ändring av skadekostnaderna och så— ledes nödvändiggöra en motsvarande justering av premien. I grunderna för Skadeförsäkringen skulle det alltså vara nödvändigt att angiva icke endast premiegrunder utan även motsvarande försäkringsvillkor.
Inom åtskilliga grenar av Skadeförsäkringen spelar vidare den s. k. mora— liska risken en mycket väsentlig roll för skadeförloppet. Särskilt påtagligt är detta inom sådana grenar som automobil- och olycksfallsförsäkring. Er— farenheten tyder t. ex. på, att flertalet automobilskador vållas av en relativt liten grupp av försäkringstagare, under det att det stora flertalet äro skade- fria. Under sådana omständigheter måste beskaffenheten av riskurvalet kom— ma att utöva en viktig inverkan på storleken av den erforderliga premien. I praktiken gör sig detta förhållande bland annat gällande på så sätt, att ett bolag med starkt begränsat verksamhetsområde på grund av sin bättre lokalkännedom har möjlighet att göra ett fördelaktigare riskurval och så- ledes kan för samma slag av risker hålla en lägre premie än ett riksbolag. Dylika förhållanden äro ägnade att ytterligare försvåra uppgörandet av bestämda grunder för premieberäkningen.
Slutligen må nämnas, att skadeförloppet inom sådana grenar som ex- empelvis brand- och automobilförsäkring synes vara i betydligt högre grad än inom livförsäkringen utsatt för kastningar, bland annat sammanhäng- ande med växlingar i de ekonomiska konjunkturerna. Om en nettopremie i första hand beräknas på grund av ett genomsnittligt antagande om risken, erfordras sålunda ett relativt betydande tillägg till densamma för att täcka fluktuations— och katastrofrisken, vilken här är en påtaglig realitet. Att fixera regler för ett sådant tillägg, lämpade att intagas i grunder, som skola stad-
fästas av Kungl. Maj:t, är uppenbarligen en vansklig uppgift, som man, i varje 'fall ännu, icke torde ha förutsättningar för att på ett tillfredsställan— de sätt lösa.
5. Utnyttjande av premiemarginaler. Det torde vara anledning att även granska möjligheterna att införa ett återbäringssystem på skadeförsäkring— ens område. Det visar sig då, att förutsättningarna härför äro starkt be- gränsade. Premien för varje särskild försäkring stannar inom skadeförsäk- ringen ofta vid ett ringa belopp. Vidare tillämpar man korta avtalstider. Vis- serligen är det vanligt, att försäkringarna genom förnyelser upprätthållas under längre tid, men försäkringsbeloppen bli därunder ej sällan föremål för ändringar. I regel skulle en återbäring av dessa skäl bli förknippad med så betydande omkostnader i förhållande till de belopp, som skulle kunna tillgodogöras den enskilde försäkringstagaren, att ett återbäringssystem icke rimligen kan komma i fråga. Endast inom vissa speciella områden, exem- pelvis brandförsäkring av fastigheter, där försäkringarna i regel bibehållas oförändrade under längre tid, kan ett återbäringssystem med fördel genom— föras.
Man kan då fråga sig, om det ej finnes möjligheter att på något annat sätt tillgodogöra försäkringstagarna de rörelseöverskott, som betingats av de i premierna inlagda säkerhetsmarginalerna. Detta torde knappast kunna realiseras på annat sätt än att överskotten uppsamlas i en fond, som i en eller annan form disponeras till förmån för försäkringstagarna. Så kan i första hand tänkas ske genom att fonden efterhand helt eller delvis får fylla det säkerhets- och utjämningsbehov, som premiernas säkerhetsmargi— naler ha till uppgift att täcka. Dessa säkerhetsmarginaler skulle härigenom efterhand kunna reduceras eller helt bortfalla. Man kan, i ett senare skede, tänka sig möjligheten av att avkastningen å den samlade fonden — sedan fonden vuxit till ett mera avsevärt belopp — användes till ytterligare ned- sättning av premierna och att bolaget sålunda tillhandahåller försäkringar till lägre pris än som motsvarar deras värde. Detta skulle innebära, att bo— lagets försäkringstagare skulle tillgodogöras vinstmedel, som uppsamlats å tidigare generationers försäkringar.
En tillämpning av skälighetsprincipen enligt ovan angivna riktlinjer visar sig emellertid vid närmare övervägande medföra orimliga konsekvenser. Det torde sålunda för såväl bolagen som allmänheten te sig stötande att för olika bolag föreskriva olika premienivåer med hänsyn till varje särskilt bolags förmögenhetsställning. Och att ålägga ett bolag att tillhandahålla försäk- ringar till ett lägre pris än som motsvarade försäkringarnas Värde måste anses otänkbart. I den praktiska tillämpningen skulle vidare en övervakande myndighet ställas inför ett avgörande av den storlek, som den uppsamlade fonden skall ha uppnått för att den helt skall fylla bolagets säkerhets— och utjämningsbehov. Objektiva grunder för ett sådant avgörande saknas, var- till kommer att den erforderliga fonden ständigt förändras med försäkrings- stockens storlek och sammansättning. Skall man i premiekalkylen bygga på
fondens avkastning har man även att räkna med yttre ekonomiska förhållan- den, säsom ändringar av ränteläge och penningvärde m. in. För aktiebolagens vidkommande skulle systemet slutligen leda till tyngande och besvärliga anordningar. Inom ett aktiebolag är den samlade förmögenheten juridiskt att betrakta som aktieägarnas egendom men fungerar på samma gång som utjämningsfond. Även om man skulle kunna tänka sig att efterhand genom- föra en uppdelning av tillgångarna i aktieägare— och försäkringstagarefon- der, skulle detta leda till långtgående och föga tilltalande ingrepp för att reglera förhållandet mellan aktieägarnas och försäkringstagarnas intres- sen.
Vad ovan anförts bör ej utgöra hinder för ett väl konsoliderat bolag att frivilligt utnyttja sin samlade förmögenhet för att hålla låga premier. Om ett bolag vill tillhandahålla försäkringar till underpris, bör detta pris emel- lertid ej få sättas lägre än att man kan räkna med att det i längden kan bibehållas. Det måste sålunda anses i hög grad stötande om ett väl konso- liderat bolag i klart duxmpingsyfte skulle, med försvagande av sin ställning i soliditetshänseende, genomföra en betydande premiesänkning i avsikt att efter en tid, sedan de låga premierna utnyttjats till expansion av rörelsen, åter höja premienivån.
6. Skälighetsprincipens tillgodoseende vid premiesättningen. Statistik. Med hänsyn till de i det föregående påvisade komplika-tionerna är man för ska- deförsäkringens vidkommande i stort sett hänvisad till att nöja sig med att så långt möjligt söka tillgodose skälighetsprincipen vid premiesättningen. Som tidigare anförts grundar sig premiebestämningen inom skadeförsäkring i stor utsträckning på teknisk riskbedömning och endast till en del på sta- tistiskt underlag. Uppenbart torde vara att man även i fortsättningen måste räkna med att den tekniska bedömningen är oundgänglig. Men denn-a är ensam icke tillräcklig för en rättvis premiesättning. Med teknisk bedömning kan man exempelvis konstatera, att ett visst rfaromoment är ägnat att öka risken eller att vissa säkerhetsanordningar äro ägnade att minska risken. Men utan statistisk erfarenhet är det icke möjligt att avgöra storleken av den inverkan, som nämnda förhållanden ha på risken. Man kan sålunda ej avgöra, om de äro tillräckliga för att motivera en premiedifferens och hur stor denna i så fall bör vara. Statistikens u-ppgift måste vara att lämna det kvantitativa underlag, som utgör ett nödvändigt komplement till den tek- niska sakkunskapen och en nödvändig förutsättning för fixerandet av den absoluta premienivån, samtidigt som den bereder möjlighet att effektivt kontrollera de resultat, vilka framgått av de tekniska experternas övervä- ganden. Den första förutsättningen för skälighetsprincipens tillämpning måste i anslutning till ovanstående vara, att man skaffar sig det fasta underlag för premiesättningen, som står att vinna genom en enligt moderna metoder an- ordnad statistik. Varje bolag bör därför åläggas skyldighet att över förlop- pet av sin verksamhet föra statistik, ,så anordnad att den kan tjäna som
ledning vid fastställandet av premier och som kontroll på premiernas skä— lighet inom olika riskgrupper.
Med avseende å uppläggandet av denna statistik må följande synpunkter anföras. En given förutsättning för att en statistik skall kunna bli till verk- lig ledning vid premiesättningen är, att den grundar sig på ett tillräckligt omfattande material. Den långt drivna preiiiiedifferentiering, som för när- varande tillämpas, särskilt inom vissa grenar, har medfört, att det statis— tiska underlaget i fråga om ett mycket stort antal premiegrupper är otill- räckligt för att några slutsatser skola kunna dragas av den statistiska er- farenheten. Det kan då ligga nära till hands att fordra, att statistiken i varje särskilt bolag upplägges efter enhetliga principer, som möjliggör en sam- manställning av de olika bolagens erfarenheter. En sådan gemensam sta- tistik förekommer redan nu för grupper av bolag genom de olika tariffsam- manslutningarna. Emellertid skulle alltför detaljerade tvångsbestämmelser i den här angivna riktningen otvivelaktigt vara ägnade att låsa fast utveck— lingen. En indelning i riskgrupper måste, som tidigare framhållits, alltid i viss mån grunda sig på en subjektiv bedömning. Ett bolag kan anse en viss riskgruppindelning ändamålsenlig och rättvis medan ett annat bolag fin- ner, att riskgrupperna böra avgränsas på något annat sätt. Att objektivt avgöra vilkendera uppfattningen som är mest skälig gentemot försäkrings- tagarna torde icke vara möjligt med mindre en tillfredsställande statistisk he- lysning kan åstadkommas. Då möjligheter härtill ännu i stor utsträckning saknas, torde det vara nödvändigt, att man tills vidare lämnar möjligheter- na öppna för olika bolag att, såvitt det gäller den mera detaljerade risk- gruppindelningen, gå fram på olika vägar. Ett visst riskklass-schema bör dock kunna fastställas såsom en gemensam bas för den finare gruppin- delning, som de olika anstalterna, var och en efter sitt skön, kunna finna ändamålsenlig.
Vad ovan anförts har närmast tagit sikte på den del av premierna, som avser att täcka själva försäkringsrisken (riskpremien). Svårigheter äro emellertid för handen även då det gäller att bedöma skäligheten av förvalt- ningskostnaderna och den därav betingade omkostnadsbelastningen av pre- mierna. För denna bedömning är det icke tillräckligt att granska förhål- landet mellan förvaltningskostnader och premier för hela rörelsen eller ens gren för gren. Då förvaltningskostnaderna till en del äro styckebetonade, måst—e relationen mellan _förvaltningskostnader och premier ställa sig högre för försäkringar med låg försäkringssumma eller litet riskmoment än för försäkringar med hög försäkringssumma ell-er stort riskmoment. Förvalt— ningsarbetet kan för olika risktyper få väsentligt olika karaktär. Jämför man exempelvis industribran-dförsäkring med civilbrandförsäkring kräver den individuella riskbedömningen för den förra gruppen ett omfattande tek— niskt arbete, som icke har någon motsvarighet för den senare, medan där— emot kostnaden för premieinkassering inom industribrandförsäkring med hänsyn till den höga premienivån motsvarar en relativt ringa del av pre- mien. Av det anförda följer, att en skälighetsbedömning av förvaltningskost—
naderna måste kräva anordnandet av omkostnadsstatistik. En mer ingående omkostnadsstatistik, med tillhjälp av rationellt genomförda arbetsstudier, har ännu så länge anordnats endast inom ett fåtal större bolag. För flertalet bolag skulle detta ställa sig mycket betungande, särskilt så länge nuvaran- de personal— och lokalsvårigheter göra sig gällande, och även kostsam. Man torde därför icke böra ställa alltför vittgående krav. Det torde också vara möjligt att med relativt enkla anordningar åstadkomma en tillräcklig belys- ning av omkostnadernas fördelning.
'.'. Det allmännas kontroll. Av den föregående framställningen följer, att möjligheterna till en effektiv kontroll över premiernas skälighet ännu så länge äro starkt begränsade. Man bör emellertid därav icke draga den slut— satsen att ingen som helst kontroll från det allmännas sida under närmaste tiden skulle vara möjlig. Uppenbara missförhållanden böra sålunda genast kunna bliva föremål för ingripande från det allmännas sida. Om en viss försäkringsgren under en lång följd av år gått med förlust eller lämnat orim- ligt stora överskott, bör sålunda tillrättaläggande kunna påfordras. Den väg, som man i övrigt bör slå in på, bör vara att angiva riktlinjer och me- toder för det allmännas kontroll, som kunna successivt anpassas efter möj- ligheterna till effektivt förverkligande. Som tidigare framhållits bör ett första steg vara att ålägga bolagen att föra statistik, som kan tjäna som led— ning vid premiebestämningen och kontroll över premiernas skälighet. Inom varje bolag bör upprättas en plan för statistikens uppläggande, som bör underställas den övervakande myndigheten, försäkringsinspektionen, för godkännande. Planen bör ansluta sig till ett enhetligt riskklass-schema, som det bör ankomma på inspektionen att fastställa. Måhända får man åtmins— tone till en början nöja sig med att i detta schema tillämpa en tämligen grov indelning. Emellertid bör man genom till buds stående medel söka att analysera och draga slutsatser av den fortgående verksamheten, varvid sär- skilt de frivilliga tariffsammanslutningarna kunna ge värdefullt material. Efter hand som man får starkare grepp om risk— och omkostnadsbedöm- ningen, bör det gemensamma riskklass-schemat i erforderlig grad jämkas och även kunna bringas att omfatta en mera detaljerad riskklassindelning. Det förutsättes, att inspektionen i hithörande angelägenheter samråder med målsmän för den praktiska verksamheten. Ett dylikt samarbete är angeläget framför allt för att hänsyn skall kunna tagas till de olika bolagens möjlig- heter att till rimlig kostnad anordna statistiken och för att gagneliga utveck- lingstendenser inom försäkringsrörelsen såväl beträffande riskklassindelning som i kostnadsavseende i tillbörlig grad skola bliva beaktade. Att utveck- lingen i dessa senare avseenden icke stannat, därpå tyder bland annat det under senare tid införda systemet med kombinerade försäkringar.
Det ligger i sakens natur, att bolagens statistik när som helst skall hållas tillgänglig för försäkringsinspektionen. Detta bör givetvis även gälla i fråga om statistik, som anordnas gemensamt av flera bolag. Sammanställningar av statistikens resultat, i anslutning till ovan angivna riskklass-schema, böra
med regelbundna tidsmellanrum insändas till försäkringsinspektionen och där hållas tillgängliga. Tidsintervallen böra fastställas av inspektionen. I syfte att bringa statistikresultaten till allmänhetens kännedom synes det önskvärt att inspektionen i sin årspublikation »Enskilda försäkringsanstal- ter» offentliggör desamma i lämplig omfattning. Uppenbart är att en viss försiktighet härvidlag måste iakttagas. Allmänheten torde icke ha förmåga att bedöma skiftande statistikresultat och någon klar förståelse för bety- delsen av säkerhetsmarginaler och av ett försäkringsbolags konsolidering torde ej heller kunna påräknas. Det torde av dessa skäl ej vara lämpligt att gå längre än att publicera en sammanfattning av materialet. Närmare plan för denna sammanfattning bör fastställas av försäkringsinspektionen, var— vid dock förutsättes att samråd även i detta avseende äger rum med måls- män för den praktiska verksamheten.
Det allmännas genom försäkringsinspektionen utövade skälighetskontroll av premiesättningen måste i det väsentliga grunda sig på den inom veder— börande bolag förda statistiken, jämförd _ i den mån detta är möjligt — med andra bolags statistiska material. Detta leder till att kontrollen i huvud- sak måste få formen av en efterkontroll. Med hänsyn härtill torde det icke vara erforderligt eller ens lämpligt att de av bolagen uppgjorda tarifferna godkännas av inspektionen innan de bringas i tillämpning. Ett sådant god- kännande, som skulle innebära en ytterst omfattande och tidskrävande procedur, skulle knappast fylla något förnuftigt ändamål, eftersom inspek- tionen knappast har förutsättning att rätt bedöma exempelvis en på tekniska grunder verkställd premiedifferentiering. Först sedan man genom erfaren- het fått dess skälighet belyst, har inspektionen underlag för ett bedömande. I fråga om mycket små riskgrupper och specialtarifferade risker, som icke kunna statistiskt belysas, torde inspektionens möjligheter till en skälighets- kontroll vara mycket begränsade. Detta bör dock ej hindra att man så långt detta är möjligt söker tillse att oskälig premiedifferentiering ej förekom- mer. Sålunda bör exempelvis en omständighet, om vilken det icke kan visas eller göras sannolikt att den har något som helst inflytande på risken, icke få leda till en differentering av riskpremien.
För att övervakningen över premiesättningen skall kunna utövas på ett smidigt och ändamålsenligt sätt är det angeläget att en samverkan kommer till stånd mellan försäkringsinspektionen å ena sidan samt försäkrings— bolagen och deras gemensamma organ å den andra. Det är av stor betydelse att inspektionen blir förtrogen med de principer som tillämpas vid tariffe- ringsarbetet inom bolagen och tariffsammanslutningarna. Detta torde bäst kunna ske genom att inspektionen på nära håll följer arbetet. Att bolagen och sammanslutningarna bereda inspektionen tillfälle härtill ter sig för för- säkringsutredningen såsom ett naturligt utslag av den samverkan som på detta område bör eftersträvas. Inspektionen bör å sin sida, innan den på- fordrar en premieändring, låta vederbörande bolag framlägga sina synpunk— ter på frågan.
Till sist må uppmärksammas, att premien endast utgör en, om än bety—
delsefull, del av de för en försäkring gällande villkoren. Självfallet är att skälighetsbedömningen av premien måste ske med hänsyn till övriga försäk— ringsvillkor. Fråga uppkommer därvid huruvida skälighetskontrollen bör omfatta även en prövning av dessa övriga villkor, exempelvis sådana som inskränka bolagets ansvarighet eller avse regressrätt. Rörande denna fråga må i första hand erinras om bestämmelsen i 34 5 lagen om försäkringsavtal. Här föreskrives att därest försäkringsvillkor, som avviker från försäkrings— avtalslagen, i något fall skulle leda till uppenbar obillighet, villkoret må kunna jämkas eller lämnas utan avseende, där sådant kan anses överens- stämma med en god försäkringspraxis. Det bör i detta sammanhang även framhållas, att bolagen efter hand genomfört en viss förenkling av försäk- ringsvillkoren, betingad av framför allt den inbördes konkurrensen bolagen emellan, varvid sådana förbehåll, som enligt erfarenheten ha ingen eller föga inverkan på risken, alltmer fått bortfalla. Förutom den regulator, som lig- ger i försäkringsavtalslagens nyss citerade bestämmelse, kan man sålunda här peka på en utveckling till fromma för försäkringstagarna. Utredningen har vid sitt övervägande av frågan icke ansett sig böra föreslå någon särskild skälighetsprövning av de av bolagen tillämpade försäkringsvillkoren — ut- över premiesättningen — men förutsätter att utvecklingen på området kom— mer att med uppmärksamhet följas av försäkringsinspektionen. Till sist vill utredningen erinra om det i annat sammanhang uttalade önskemålet om en klar och för försäkringstagarna lättillgänglig utformning av villkoren.
I fråga om svenska försäkringsbolags direkta rörelse utomlands föreligger från svensk sida icke någon anledning att begränsa bolagens vinstmöjlig- heter. I de bestämmelser rörande skälighetsprincipen och den därmed för— knippade premiekontrollen, som utredningens förslag kan komma att leda till, bör därför nämnda del av de svenska bolagens rörelse undantagas.
Vad angår utländska bolag, som driva direkt rörelse i Sverige, har man att beakta, att den svenska rörelsen ingår som ett led i ett större ekonomiskt sammanhang. Skäligheten av de för den svenska rörelsen tillämpade pre- mierna lär icke kunna bedömas med ledning enbart av skaderesultat och omkostnader här i landet. Under sådant förhållande finner utredningen, att även här ifrågavarande rörelse bör undantagas från bestämmelserna rörande skälighetsprincipen m. m. I realiteten "torde ett sådant undantagande, såvitt utredningen kan bedöma, få ringa betydelse, då de utländska bolagen till följd av konkurrensen med svenska bolag torde bli .nödsakade att tillämpa skäliga premier. Och skulle så ej bli fallet får de svenska försäkringstagar- nas intresse anses fullt tillgodosett i och med att de hos svenska bolag kunna erhålla försäkringar på skäliga vilkor.
Utredningen föreslår, att i försäkringslagen intages en allmän bestämmelse av innebörd att premiesättningen för inom riket bedriven inhemsk skadeför- säkringsrörelse skall vara skälig samt att försäkringsinspektionen skall äga befogenhet att övervaka bestämmelsens efterlevnad. Därjämte bör i för- säkringslagen administrativ myndighet (Kungl. Maj:t, försäkringsinspektio— nen) bemyndigas utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter i ämnet.
Slutligen anmärkes, att genomförandet av premiehöjning för närvarande får äga rum endast efter godkännande av priskontrollnämnden. I och med att bolagens premiesättning underställes försäkringsinspektionens kontroll bör nämndens befattning med frågor rörande försäkringspremier upphöra.
C. Utjämningsfonder.
Enligt bestämmelse i anvisningarna till kommunalskattelagen (30 5 2) får vid beräkning av överskottet å sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkrings- rörelse från bruttointäkten avdrag göras bland annat för ökning av utjäm— ningsfonderna, dock endast i den mån dessa icke genom ökningen komma att överskjuta ett belopp av tio gånger den på året belöpande premieinkoms- ten för egen räkning för brandförsäkring, ökat med två gånger den på året belöpande premieinkomsten för egen räkning för annan försäkring. Med ut- jänmingsfond förstås här fond, som enligt bolagsordningen må användas endast till att helt eller delvis täcka förlust å själva försäkringsrörelsen samt efter sådan disposition kvarstående förlust å rörelsen i dess helhet, i den mån förlusten icke kan täckas av andra till framtida förfogande avsatta medel.
Inom skadeförsäkringsbolagen är det ej ovanligt att man i stället för eller vid sidan av sådan utjämningsfond, som avses i skattelagstiftningen, begagnar ersättningsreserven som ett slags utjämningsfond. Ersättnings— reserven skall enligt lagen motsvara värdet balansdagen av bolagets ansva— righet på grund av inträffade försäkringsfall. Vid den tidpunkt då bokslutet uppgöres, i regel ett gott stycke in på det nya räkenskapsåret, torde en del av de före utgången av det tilländalupna räkenskapsåret inträffade men vid detta års slut ej reglerade försäkringsfallen ha hunnit slutregleras. För dessa kunna i reserven upptagas de exakta ersättningsbeloppen. Men här- jämte kvarstå vanligen ett antal försäkringsfall, som ännu ej slutreglerats, beroende exempelvis på att mer omfattande utredning kräves eller att er- sättningsfrågan blivit föremål för rättegång. Ej sällan inträffar också, att anmälan om ett försäkringsfall av en eller annan anledning ingives till bo— laget långt efter det att skadan ägt rum. För de försäkringsfall, beträffande vilka ersättningen vid tiden för bokslutet ej kan exakt angivas eller som äro okända, får en uppskattning göras av ersättningsbeloppet. Vid denna upp— skattning plägar man för de kända försäkringsfallen beräkna ersättningen i överkant och sedan öka slutsumman med ett runt belopp för okända ska- dor. Mot principen att beräkna ersättningsreserven med en viss säkerhets- marginal kan i och för sig någon erinran icke göras. Inom en del bolag har man emellertid upptagit ersättningsreserven till belopp, som torde vida över- stiga vad som kan komma att åtgå till ersättning för oreglerade skalor. Ersättningsreserven innehåller i dessa fall en dold tillgångspost. Stundom har man år från år ökat eller minskat denna dolda reserv och på detta sätt påverkat det utåt redovisade årsresultatet av verksamheten i önskad rikt-
ning. Ersättningsreserven har sålunda _ vid sidan av sin egentliga uppgift »— fungerat som utjämningsfond.
I den mån till ersättningsreserven avsatts medel utöver vad som med till- börlig säkerhet svarar mot värdet av bolagets ansvarighet på grund av in— träffade försäkringsfall, har bolaget vunnit en obehörig skatteförmån. Av- sättning till ersättningsreserv är nämligen avdragsgill vid inkomstbeskatt- ningen. Från bolagshåll har anförts, att försäkringsverksamheten är utsatt för så stora kastningar i det ekonomiska förloppet att ett år är alldeles för kort tid för erhållande av en tillfredsställande resultatredovisning. Denna olägenhet kunde på ett smidigt sätt kompenseras genom att under gynn- samma verksamhetsår en förhållandevis kraftig avsättning skedde till er- sättningsreserven. Den dolda reserv, som därvid bildades, kunde tagas i an- språk icke blott vid förlust utan redan om rörelsen något år utvisade osed— vanligt låg vinst. Skattelagstiftningen drar alltför snäva gränser beträffande användningen av där avsedda utjämningsfonder för att de skola kunna dis- poneras på detta sätt.
De från bolagshåll framförda synpunkterna kunna enligt utredningens mening icke anses salma fog. Vid den utjämning av skaderesultat, som för- säkringsrörelsen har till ändamål att åvägabringa, spelar tidsfaktorn en vik— 'tig roll. En så kort tidsperiod som ett år torde i allmänhet icke vara till- fyllest för utjämning av de tillfällighetsbetonade kastningarna i rörelseför- loppet. Bolagen böra därför beredas möjlighet att bilda utjämningsfonder, vilka i räkenskaps- och skatteavseende jämställas med försäkringsfonderna. Det bör vara varje bolag obetaget att antingen bilda en enda utjämningsfond för hela försäkringsrörelsen eller skilda utjämningsfonder för olika försäk- ringsgrenar eller grupper av sådana. De föreslagna utjämningsfonder—na skulle få till uppgift att möta den ökning av ett bolags förpliktelser, som kan följa av ett sämre skaderesultat än som antagits vid premieberäkningen, och kunna i detta hänseende betraktas som en parallell till den utjämningsfond, som man funnit erforderlig inom livförsäkringen. Överföringarna till eller från utjämningsfonderna böra icke få fritt bestämmas varje år utan böra följa en i bolagsordningen fastställd plan, exempelvis byggande på relatio- nen mellan årets utbetalningar för försäkringsfall och premieinkomst för egen räkning. Planens inskrivande i bolagsordningen medför att den blir underkastad koncessionsmyndighetens prövning. I planen måste beaktas att en lämpligt avvägd spärranordning befriar bolaget från skyldighet att avsätta till utjämningsfond under år, då rörelsen till följd av förhållanden, som icke härröra från själva försäkringsrörelsen, som helhet utvisar ett ogynnsamt resultat. Eljest skulle den paradoxala konsekvensen kunna in- träffa, att bolaget genom att vidtaga en konsolideringsåtgärd föranledes att uppvisa förlust på rörelsen.
Lagen om försäkringsrörelse torde icke lägga hinder i vägen för ovanstå- ende anordning. Däremot blir en ändring av Skattelagstiftningen erforder- lig. Denna synes lämpligast kunna ske i den formen, att den definition av utjämningsfond, som återfinnes i anvisningarna till 30 & kommunalskatte-
lagen, ändras till att avse fond, som må användas endast för utjämning vid skadeförsäkringsrörelse, enligt i bolagsordningen angivna regler, av ojämn- heter i resultatet av själva försäkringsrörelsen, samt för att täcka efter sådan disposition kvarstående förlust å rörelsen i dess helhet, i den mån den icke kan täckas av andra till framtida förfogande avsatta medel. I skadeförsäk- ring bör härvid inräknas sjuk- och olycksfallsförsäkring för högst tio år.
Till ovan avsedda utjämningsfonder bör självfallet icke i något fall få överföras sammanlagt större belopp än som motsvarar vinsten å själva för- säkringsrörelsen. Vid koncessionsmyndighetens prövning av bolagsordning— ens bestämmelser rörande ifrågavarande fonder bör därför tillses, att be- stämmelserna icke kunna få nämnda effekt. Under sådan förutsättning tor- de motsvarande reservation i anvisningarna till 30 ä 2 kommunalskattelagen kunna bortfalla, medförande en förenkling av dessa anvisningar. Vinsten å själva försäkringsrörelsen bör härvid, i anslutning till anvisningarnas nu- varande stadgande, beräknas till belopp, som utgör skillnaden mellan
å ena sidan summan av följande inkomstposter, nämligen
a) ingående försäkringsfond för egen räkning,
b) premieinkomst för egen räkning,
c) 3 procent ränta å post a), och å andra sidan summan av följande utgiftsposter, nämligen
d) utbetalningar för egen räkning för försäkringsfall,
e) förvaltningskostnader för egen räkning,
f) utgående försäkringsfond för egen räkning, I punkt c) ovan har räntefoten med hänsyn till den inträdda förskjut- ningen av ränteläget ändrats från nu gällande 4 till 3 %.
I detta sammanhang aktualiseras frågan huruvida de föreslagna ändring- arna av skattelagstiftningens bestämmelser rörande utjämningsfond böra föranleda ändring även av den övre gräns för utjämningsfondernas storlek — för brandförsäkring tio och för övriga grenar två gånger årets premiein- komst för egen räkning — inom vilken avsåttningarna till dessa fonder får ske av Obeskattade medel. Det bör då till en början framhållas, att den hit- tills i försäkringsbolagens räkenskaper tillämpade fördelningen på försäk- ringsgrenar — i anslutning till vissa uttalanden rörande detta ämne (bland annat av första lagutskottet) i samband med antagandet av den nya lagen om försäkringsrörelse _ torde komma att bliva föremål för avsevärda för- ändringar i förenklande riktning. Bland annat torde härvid brandförsäk- ring och vissa andra hittills i redovisningen fristående försäkringsgrenar komma att sammanföras till en gren. Det torde redan av denna anledning bliva nödvändigt att jämka skattelagstiftningens särskilda maximeringsre- gel för brandförsäkring.
Frågan om den storlek, vartill utjämningsfonderna böra uppgå för att ur teknisk synpunkt kunna anses tillfyllest kan —— även om en riskteoretisk bedömning kan ge vissa hållpunkter — ej avgöras enbart på objektiva grun- der. Emellertid lår tillämpningen av skälighetsprincipen vid premiesättning- en komma att lägga hinder i vägen för en ökning av dessa fonder utöver
vad som rimligen kan anses erforderligt för att säkerställa rörelsen. En viss bedömning av »utjämningsfondernas tillväxt kommer självfallet att ingå som ett led i försäkringsinspektionens övervakning av premiesättningen. Med hänsyn härtill föreligger det enligt försäkringsutredningens mening icke längre något behov av att i Skattelagstiftningen uppställa någ-on övre gräns beträffande utjämningsfondernas storlek som villkor för att avsättning skall få ske av Obeskattade medel. Den ifrågavarande maximeringsbestämmelsen i Skattelagstiftningen bör därför helt kunna bortfalla. Det bör i samband härmed uppmärksammas, att utjämningsfondern-as delvis ändrade funktion medför att medel, som överföras från dessa fonder, bli föremål för beskatt- ning i vanlig ordning i mån de icke användas för att täcka förlust å rörelsen. Anmärkas må till sist även, att det för närvarande endast finnes ett tiotal bolag, som redovisa utjämningsfonder i nivå med eller utöver den nuva— rande gränsen för skattefria avsättningar; övrliga bolag uppvisa, i den mån de över huvud taget avsatt till utjämningsfonder, i regel sådana fonder till belopp, som vida understiga gränsen.
Om en ändring av Skattelagstiftningen av ovan angiven innebörd kom- mer till stånd, bör det i fortsättningen effektivt tillses, att ersättningsreser- verna icke användas som utjämningsfonder. Skattemyndigheterna böra över- vaka, att överskottsmedel icke gömmas i ersättningsreserverna och därigenom undandragas beskattning. Någon lagändring erfordras ej för detta sista ändamål, då nämn-da myndigheter redan på grund av nuvarande lagstift- ning kunna granska avsättningarna till ersättningsreserv och beskatta till re- serven överför-da överskottsmedel.
D. . Den obligatoriska försäkringen för olycksfall i arbete samt; vissa yrkessjukdomar.
Olycksfall och arbetarskydd. Antalet arbetsdagar, som gå förlorade till följd av de under ett år inträffande olycksfallen i arbete, torde kunna upp— skattas till närmare 15 miljoner. Härvid har hänsyn tagits till såväl arbets- oförmåga på grund av sjukdom eller invaliditet — i senare fallet räknad i förhållande till invaliditetsgraden —— som även det genom dödsfall uppkom- mande bortfallet av återstående aktivitetstid.
De sammanlagda kostnaderna för ersättning på grund av de olycksfall i arbete, som inträffa under ett år, beräknas enligt en av socialvårdskommit- tén föranstaltad utredning (intagen som bilaga till prop. 1948: 235) efter nuvarande ersättningsgrunder till 76 miljoner kronor. Efter de ändringar av ersättningsgrunderna, som beslutats av 1948 års riksdag, stiger summan till över 90 miljoner kronor. I de anförda beloppen ingår ej olycksfallser- sättning till statsanställda; det kan nämnas att de statsanställda till anta- let motsvara betydligt över 10 % av samtliga arbetstagare men att olycks- fallsfrekvensen inom ifrågavarande grupp sannolikt är lägre än genom- snittet för övriga arbetstagare.
Den ovan anförda siffran av 90 miljoner kronor återger emellertid på långt när icke alla de kostnader, som olycksfallen årligen åsamka vårt land. Till att börja med har man i fråga om alla sjukhusfall att räkna med, att vårdavgifterna å sjukhus motsvara endast en mindre del av de verkliga vårdkostnaderna. Tager man hänsyn till de kostnader utöver vårdavgif- ten, som varje vårdad patient medför för sjukhusägaren —— staten, landsting eller kommun _ kan man till de 90 miljonerna lägga en summa av 6 år 7 miljoner kronor. Härtill torde vidare komma icke obetydliga belopp i form av sociala understöd till dem, som drabbats av olycksfall, eller deras an- höriga.
De hittills nämnda olycksfallskostnaderna hänföra sig endast till den ena sidan av olycksfallens ekonomiska skadeverkningar. Den andra sidan re- presenteras av den förlust, som olycksfallen förorsaka vårt näringliv i form av därigenom vållat avbräck i produktionsapparaten. Denna förlust torde i själva verket vida överstiga ersättningen till de skadade eller deras efterlevande. Någon närmare uppskattning av den ifrågavarande förlus- ten har, såvitt utredningen har sig bekant, icke verkställts i vårt land. I U. 5. A. gjordes emellertid för några år sedan en utredning av detta spörs- mål beträffande ett betydande antal större företag. Denna utredning ut- visade att olycksfallens återverkan på produktionen inom vederbörande fö- retag representerade en förlust, som motsvarade 4 till 6 gånger kostnader— na för ersättning till de skadade. Då förhållandena i U. 3. A., bl. a. i'vad det rör ersättningen till skadade, icke äro jämförliga med de svenska för- hållandena, kan man för vårt lands vidkommande endast med mycket stor försiktighet draga några slutsatser av det nämnda utredningsresultatet. Man torde dock kunna våga ett antagande, att det av olycksfall förorsakade avbräcket för det svenska näringslivet representerar en förlust av åtmins- tone två å tre gånger den direkta olycksfallsersättningen. Den årligen upp- kommande förlusten på grund av olycksfall i vårt land skulle sålunda i allt kunna uppskattas till över tre hundra miljoner kronor.
Jämsides med olycksfallens ekonomiska skadeverkningar å näringslivet har man att beakta det fysiska och psykiska lidande ävensom ekonomiska avbräck, som olycksfallen medföra för de därav drabbade och deras fa- miljer.
Vad ovan anförts torde vara tillräckligt för att klargöra, att olycksfallen i arbete representera en faktor i samhällslivet av utomordentlig betydelse. Mot denna bakgrund bör man se de åtgärder, som vidtagas, och de kcst— nader som nedläggas på arbetarskyddet. I arbetarskyddet må härvid inbe- gripas såväl anordningar i skadeförebyggande syfte som också åtgöranc'en för att minska följderna av inträffade olycksfall.
Arbetarskyddsverksamhet utövas i skiftande former. Insatser göras här å ena sidan av det allmänna och å den andra av arbetsgivare och arbetsta- gare, såväl genom anordningar på arbetsplatserna som genom för ändamå- let bildade föreningar och andra organisationer. En betydelsefull verksam-
het på området utövas därjämte-av de organ, som handhava den obliga- toriska olycksfallsförsäkringen.
Det allmännas arbetarskyddsverksamhet står i sammanhang med arbe- tarskyddslagstiftningen. Huvudförfattningen på detta område har varit la- gen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd, som efter sin tillkomst vid flera tillfällen ändrats i vissa delar. Genom beslut av 1948 års riksdag har lagen ersatts med ny arbetarskyddslag, som byggt vidare på den grund 1912 års lag erbjudit men innefattar väsentliga utvidgningar och skärp- ningar av bestämmelserna i nämnda lag. Den nya lagen är uppdelad i tio kapitel, avhandlande lagens tillämpningsområde, allmänna föreskrifter om åtgärder till förebyggande .av ohälsa och olycksfall, särskilda bestämmelser om arbetstiden och dess förläggning och om minderånigas och kvinnors an- vändande i arbete, samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare, vissa skyldigheter för tillverkare och försäljare m. fl., tillsyn å lagens efterlevnad, ansvarsbestämmelser samt vissa särskilda bestämmelser.
Tillsynen å efterlevnaden av arbetarskyddslagstiftningen har av skilda skäl kommit att uppdelas på ett flertal olika, i organisatoriskt hänseende mer eller mindre samm-anhörande tillsynsorgan. Tillsynen å arbetarskyddet i allmänhet utövas sålunda av yrkesinspektionen genom dess befattnings- havare, samt genom kommunala tillsynsorgan. För tillsyn å vissa slag av verksamhet äro tillsatta eller förordnade speciella inspektionsorgan, såsom bergsstaten, statens elektriska inspektion, sprängämnesinspektionen och luftfartsinspektionen.
Det mest betydelsefulla av de organ, som handha ledningen av tillsynen över arbetarskyddslagstiftningens tillämpning, har sedan år 1938 och fram till ingången av år 1949 varit riksförsäkringsanstalten, som fungerat som yrkesinspektionens chefsmyndighet. Anstalten har utövat nämnda verksam- het närmast genom arbctarskyddsbyrån. Från sistnämnda tidpunkt ha ar- betarskyddsbyrån jämte vissa andra på arbetarskyddets område verksamma organ sammanförts till ett särskilt ämbetsverk, arbetarskyddsstyrelsen, som samtidigt blivit chefsmyndighet för yrkesinspektionen. I samband därmed har en ökning av den på området sysselsatta personalen ägt rum. I arbetar- skyddsstyrelsen skola vissa ärenden, bl. a. arbetarskyddsärenden av större vikt, handläggas under medverkan av representanter för arbetsgivare och arbetstagare.
Bland övriga centrala organ med arbetarskyddsuppgifter må i detta sam- manhang särskilt nämnas statens institut för folkhälsan. Detta institut har till uppgift att på uppdrag av myndigheter, sammanslutningar och en- skilda utföra praktiskt—vetenskapliga undersökningar ävensom eljest idka forskningsverksamhet inom bland annat yrkeshygienens område i syfte att förbereda och främja förebyggande åtgärder, ägnade att bevara och be- fordra folkhälsan. Det åligger därvid institutet särskilt att utföra under- sökningar rörande skador och ohälsa, som uppkomma genom ogynnsamma yttre inflytanden i samband med arbetet, ävensom rörande yrkesskador av infektiös natur, att ägna noggrann uppmärksamhet åt arbetstidsproblemens
samband med hälsan, särskilt beträffande minderåriga och kvinnor, att utarbeta förslag till såväl allmänna hygieniska anvisningar rörande arbets- lokalers anordnande och användande som speciella hygieniska föreskrifter under anpassning till olika industriers särförhållanden samt att föreslå åt— gärder, som ur medicinsk synpunkt finnas påkallade för att minska risken för ohälsa och olycksfall i arbetet. Då dessa arbetsuppgifter nära samman- hänga med yrkesinspektionens verksamhet, har institutets yrkeshygieniska avdelning kommit att fungera som ett medicinskt rådgivande organ för yr- kesinspektionens chefsmyndighet.
För undervisnings- och upplysningsverksamhet på arbetarskyddets om— råde har riksdagen år 1948 beviljat ett anslag å 75 000 kronor, varav bl. a. 30 000 kronor anslagits till Arbetarnas samaritförbund och 25 000 kronor till Arbetarnas bildningsförbund. Till Föreningen för arbetarskydd har vi- dare anslagits 5 000 kronor. Arbetarskyddsnämnden har för 1948 års arbe- tarskyddspropagan-da erhållit ett statsbidrag få 200 000 kronor; till samma ändamål har Svenska Arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen bi- dragit med vardera 50000 kronor samt Försäkringsanstalten Folket-Sam- arbete med 15000 kronor. Om nyss nämnda organisationers verksamhet på arbetarskyddets område anföres vidare nedan.
Den äldsta på arbetarskyddets område verksamma enskilda samman— slutningen torde vara Föreningen för arbetarskydd. Denna förenings upp- gift är att till förekommande av olycksfall och ohälsa i arbete söka väcka och vidmakthålla intresset för åstadkommande och begagnande av lämp- liga skyddsanordningar samt att i sådant syfte söka bidraga till ökad sam- verkan mellan arbetsgivare och arbetare. För att uppnå detta ändamål vill föreningen samla modeller, ritningar och beskrivningar av skyddsanord- ningar 1not olycksfall och ohälsa i arbetet, genom utställning av skydds- anordningar m. m. visa arbetsgivare, arbetsledare och andra intresserade huru skyddsanordningar fungera, bereda spridning åt meddelanden an— gående skyddsanordningar och tillhandahålla propagandatryck, skydds— bilder, anslag, skioptikonbilder, filmer m. m. samt genom föredrag, ambu— latoriska utställningar och andra åtgärder vidga kännedomen om arbetar- skyddets mål och medel. Kostnaderna för föreningens verksamhet bestridas genom medlemsavgifter tillika med statsbidrag jämte bidrag av bland andra Svenska Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen samt vissa försäk- ringsbolag. "Till föreningens verksamhet är nära knutet utgivandet av en tidskrift, benämnd Arbetarskyddct.
Den verksamhet i övrigt, som bedrives av eller med stöd av arbetsmark- nadens parter har inriktats dels på säkerhetstjänsten på arbetsplatserna dels på propagandaverksamhet. Vid sammanträde i september 1939 med Arbetsmarknadskommittén tillsattes en särskild kommitté med uppdrag att utreda frågan om arbetarskyddets effektivisering genom ett bättre or- ganiserat samarbete mellan arbetsgivare och arbetare inom företagen. I an- slutning till ett av kommittén i september 1941 avgivet betänkande ha
Svenska Arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen sedermera god— känt vissa bestämmelser för den lokala säkerhetstjänstens organisation, som rekommenderats de till dem hörande förbunden. Dessa bestämmelser innefatta bland annat närmare regler för tillsättande av sådana skydds— ombud och säkerhetskommittéer, som omförmälas i (den äldre) arbetar- skyddslagen.
Svenska Arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen tillsatte också ett gemensamt kontaktorgan för arbetarskyddsfrågor, som fick namnet Arbetar- skyddsnä-mnden. Denna nämnd har bl. a. — under medverkan av Arbetsgiva- reföreningen och Landsorganisationen —— låtit framställa en arbetarkydds- film, bedrivit en omfattande affischpropaganda, bidragit till omläggning av och ökad spridning åt tidskriften Arbetarskyddet ävensom bedrivit an- nan betydande propaganda- och upplysningsverkamhet. Inom nämnden har vidare inrättats ett kansli med uppgift att såsom verkställande organ för nämnden följa och främja genomförandet och tillämpningen av reg- lerna för den lokala säkerhetstjänsten samt att i övrigt verka för en fri- villig effektivisering av åtgärderna mot olycksfall och ohälsa i arbetet. De ordinarie omkostnaderna för nämnden delas lika av Arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen.
På jordbrukets område finnes en särskild —— med Arbetarskyddsnämn- den i viss mån parallell — organisation, Jordbrukets skyddspropaganda, med uppgift att genom propagandaverksamhet, anordnande av kurser rn. m. verka för arbetarskydd och brandförsvar. Intressenter äro Arbetarskydds- nämnden, Svenska Lantbruksförbundet, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska Lantarbetsgivareföreningen och Svenska Lantarbetareföbundet, vissa försäkringsbolag samt Jordbrukstekniska institutet. Till verksamhe— ten har under år 1948 bidrag lämnats från Arbetarskyddsnämnden å sam- manlagt 20 000 kronor av dess statsbidrag. I övrigt bekostas organisatio- nen av intressenterna.
Inom åtskilliga större industriföretag, sannolikt ett 50- eller 60-tal, fin- nas särskilda såkerhetsingenjörer anställda med huvudsaklig uppgift att övervaka säkerheten och föreslå åtgärder i detta syfte. Inom andra företag utövas samma uppgift av ingenjörer eller driftsledare vid sidan av annan sysselsättning. I syfte att stimulera och befordra denna verksamhet har bildats en särskild förening, Skyddstekniska föreningen, som utgör en sam- manslutning av personer, vilka leda eller på annat sätt verka för den all- männa säkerhetstjänsten vid företag i det enskilda näringslivet. För- eningens ändamål är att verka för främjande av säkerheten och sundheten på arbetsplatserna genom att anordna för landet gemensamma skyddskon- ferenser eller medverka till att skyddskonferenser lokalt anordnas av tek- niska eller andra sammanslutningar, att förmedla sakkunnig medverkan för skapande av skyddsföreskrifter, skapa enhetlig propaganda m. 111.
För att mildra konsekvenserna av inträffade olycksfall ha många företag anställt utbildad sjuksköterska och understundom särskild läkare. På ini— tiativ av representanter för vissa fackföreningar, Arbetarnas bildningsför-
hund och andra intresserade har vidare bildats en särskild Organisation, Arbetarnas samaritförbund, med ändamål att genom föreläsnings- (och kursverksamhet bland arbetarna utbilda samariter, vilka vid inträffade olycksfall skola kunna ingripa omedelbart. Beträffande utbildningpla- nerna har därvid ett organiserat samarbete upprättats med Sveriges Läkar- förbund. All medicinsk utbildning lämnas av legitimerade läkare. Förbun— dets verksamhet har bekostats delvis genom kursavgifter och delvis genom statsbidrag ävensom anslag av arbetsmarknadens centrala partorganisatio- ner och vissa försäkringsbolag. För den lokala verksamheten har även ut- gått kommunala bidrag. Vidare har Landstingsförbundet uppmanat lands- tingen att genom bland annat ekonomiskt stöd främja verksamheten. Om förbundets verksamhet må i övrigt nämnas, att antalet genom densamma fullt utbildade samariter hittills kan räknas till över 10 000, vartill kom- mer ett stort antal med kortare utbildning. Mellan förbundet och civil- försvarsstyrelsen har träffats överenskommelse om visst samarbete.
I syfte att samordna upplysningsverksamheten beträffande brand å ena sidan och olycksfall i arbete samt den därmed sammanhängande samarit- vården å den andra har bildats Samarbetskommittén för industriens säker- hetstjänst. Bakom denna kommitté står Föreningen för arbetarskydd, Ar- betarnas samaritförbund, Svenska brandskyddsföreningen, Arbetarskydds- nämnden, Arbetarnas bildningsförbund, Sveriges Industriförbund samt sta- tens institut för folkhälsan. Verksamheten drives i form av upplysnings- verksamhet, såsom anordnande av ambulerande skyddsutställning, utbild- ningskurser för skyddspersonal och skyddsombud, anordnade av filmföre- visningar och föredrag för skolbarn och husmödrar ävensom propaganda i press och radio. Verksamheten bekostas dels av industrien genom lokala anslag från industriföretagen dels genom bidrag från Arbetarnas bild- ningsförbund av dess statsanslag. De centrala kostnaderna fördelas mellan de anslutna organisationerna.
Jämväl Svenska försäkringbolags riksförbund har drivit en icke obetyd- lig upplysningsverksamhet med den dubbla målsättningen att förebygga olycksfall i arbete och industribränder. Denna verksamhet har tagit sig ut— tryck i annonskampanjer, tillhandahållade av propagandabilder m. 111. Från och med år 1948 bedrives även direkt upplysningsverksamhet å arbetsplat- serna under ledning av en för ändamålet särskilt anställd konsulent. Den— nes uppgift är att samla industriarbetarna till arbetsplatsmöten och genom föredrag och förevisning av propagandafilm väcka intresse för skärpt kamp mot olycksfallen och industribränderna.
Till sist skola något beröras de insatser på området, som lämnas av olycksfallsförsäkringens organ.
Inom riksförsäkringsanstaltens försäkringsbyrå drives en icke obetydlig verksamhet för att förmå arbetsgivarna till åtgärder dels i skadeförebyg- gande syfte och dels för att minska skadeverkningarna vid inträffade olycksfall. I fråga om de större företagen utgår man därvid från den sta- tistiska erfarenheten. Specialstatistik föres Över olycksfallsersättningens
omfattning i varje större företag. Dåliga årsresultat ge anledning till kon- takt med vederbörande företag, varvid man söker komma till rätta med orsakerna och få till stånd lämpliga motåtgärder. Ett viktigt påtryckningsme- del är härvid att en premieförhöjning kan ställas som alternativ till en för- bättring av skaderesultatet. Företagen kunna genom dessa kontakter sti- muleras att anställa läkare eller sjuksköterska. I vissa fall har man även föreslagit skyddsanordningar. De flesta skadorna anses dock mindre bero på ofullständiga skyddsanordningar än på bristande ordning och vaksam- het pä arbetsplatserna och man har sökt stimulera till åtgärder för att skapa bättre förhållanden i detta senare avseende.
I fråga om de smärre företagen kan man icke använda statistiken som hjälpmedel. Hår få i stället skadeorsakerna i det särskilda fallet ge an- ledning till förslag om åtgöranden.
Bland de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagen är det framför allt tre, som göra mera betydande insatser för arbetarskyddet, nämligen Arbets- givarnas ömsesidiga olycksfaIlsförsäkringsbolag, Land och Sjö samt Svenska Lantbrukarnas Ochksfallsförsäkringsbolag. Inom de två förstnämnda fin- nes särskild personal, som arbetar uteslutande för denna uppgift. Alla in- kommande skadeanmälningar granskas med utgångspunkt från möjlighe- terna att vidtaga förebyggande åtgärder. Tjänsteresor företagas i syfte att granska de anslutna företagens säkerhetsanordningar, årliga skyddskonfe— renser anordnas med företagens säkerhetsingenjörer m. m. Inom Svenska Lantbrukarnas Olycksfallsförsäkringsbolag drives den förebyggande verk- samheten framför allt genom propaganda, varvid särskilt ,må nämnas sam- manställning och distribution av broschyr innehållande bl. a. förslag till lämpliga skyddsanordningar för olika slag av lantbruksmaskiner. — De tre ovan nämnda olycksfallsbolagen nedlägga tillsammans över 100 000 kro- nor årligen på skadeförebyggande verksamhet.
Försäkringsutredningens synpunkter. Såsom tidigare nämnts omhänder- has försäkringen för olycksfall i arbete samt vissa yrkessj ukdomar av riksför- säkringsanstalten och åtta ömsesidiga försäkringsbolag. I syfte att pröva den nuvarande organisationsformens ändamålsenlighet har utredningen föran- staltat om en närmare granskning av anstaltens och de ömsesidiga bolagens arbetsformer. Den i detta avseende påbörjade undersökningen har emeller- tid tillsvidare fått vila bland annat av det skälet, att försäkringsutredning- en velat avvakta resultatet av socialvårdskommitténs undersökning röran- de den obligatoriska olycksfallsförsäkringens materiella innehåll samt för— säkringens eventuella samordning med den allmänna sjukförsäkringen. Försäkringsutredningen vill emellertid redan på detta stadium och sålunda utan en djupare undersökning av ämnet ge uttryck åt följande synpunkter på frågan om olycksfallsförsäkringens framtida gestaltning.
Mellan olycksfallsförsäkringen och arbetarskyddet råder ett naturligt sam— band. Försäkringsgivarens möjligheter till analys av skaderesultaten ge honom särskilda förutsättningar att bedöma var åtgärder för arbetarskydd
framför allt kunna antagas vara behövliga. Han kan hålla kontakt med ar- betsgivaren och söka förmå denne att vidtaga de åtgärder, som äro bäst ägnade att leda till effektiva resultat. Såsom framgår av det föregående kan det härvid bli fråga icke endast om tekniska skyddsanordningar utan även om andra åtgärder, exempelvis för att befordra ordning och vaksamhet på arbetsplatserna eller för att lindra följderna av inträffade olycksfall.
Enligt försäkringsutredningens uppfattning bör frågan om olycksfalls- försäkringens organisation lösas på ett sätt, som befordrar möjligheterna till samverkan mellan försäkringen å ena sidan och arbetarskyddet å den andra. Det kan i detta hänseende visa sig ändamålsenligt att söka åstad- komma en koncentration beträffande de för närvarande starkt splittrade insatserna på arbetarskyddets område. Man har vidare att beakta att olycks- fallsförsäkringen lika väl som arbetarskyddet äro frågor, som i främsta rummet angå arbetsmarknadens parter, och det kan starkt ifrågasättas, om icke även detta förhållande bör vara avgörande för försäkringens framtida utformning. Övervägas bör i anslutning härtill, huruvida man icke beträf— fande försäkringens organ bör frångå ämbetsverksformen till förmån för bo— lagsmässig drift under arbetsgivarnas och arbetstagarnas gemensamma led- ning, förknippat med ett på lämpligt sätt avvägt statsinflytande. Arbetar- skyddet skulle härvid kunna till en del inordnas under försäkringsverksam- heten och i övrigt samordnas med denna. Frågan om den statliga arbetar- skyddsverksamhet-ens inplacering i sammanhanget får dock övervägas från delvis andra utgångspunkter.
Inom utredningen har man diskuterat möjligheten av att hela olycks- fallsförsäkringen ombesörjes av ett enda bolag med starkt decentraliserad verksamhet. Denna decentralisering skulle utformas efter sådana regler att, bland annat, flertalet ersättningsfall kunde avgöras inom lokala avdelnings- kontor. Härigenom skulle man vinna att försäkringsgivaren finge en sam- lad överblick över hela området på samma gång som möjligheter skapades för intim kontakt mellan å ena sidan företrädare för försäkringsgivaren och å den andra arbetsgivarna och de skadelidande. Beträffande arbetar- skyddsverksamheten skulle i första hand en väsentlig del av kostnaden för propaganda och upplysningsverksamhet kunna bestridas av försäkringsgi- varen, vilken med sin samlade erfarenhet rörande skadeorsaker m. 111. där— jämte bör ha goda förutsättningar för att även mera direkt deltaga i plan- läggningen och utformningen av detta arbete. Försäkringsgivaren skulle, åt- minstone å orter med större antal arbetstagare, kunna knyta läkare till sin verksamhet. Dessa skulle fungera som lokala representanter för försäk- ringsgivaren i vad rör sådana frågor, vilka böra bedömas av läkare, även- som meddela läkarvård åt de olycksfallsskadade, som så önskad-e. Den lo- kala säkerhetstjänst, som utövas .av skyddsombud och säkerh-etskommittéer å ena sidan och säkerhetsingenjörer och motsvarande å den andra måsze självfallet primärt förbliva hos företagen men försäkringsgivaren skulle hår kunna stimulera till ökade insatser exempelvis då skader—esultatet visat sig mindre tillfredsställande, ävensom genom medverkan till konferenser och tå
annat sätt söka vidmakthålla och vidga intresset för och effektiviteten hos detta säkerhetsarbete.
En centralisering av olycksfallsförsäkringen till ett enda organ kan emel- lertid, efter vad som framhållits inom utredningen, ur andra synpunkter än de ovan berörda ge anledning till betänkligheter. Ett mon'opolföretag på detta område skulle sålunda få mycket stora dimensioner. Detta kan, även om man tillvaratar möjligheterna till decentralisering av verksamheten, lätt medföra byråkrati och tungroddhet i förvaltningen. Avsaknaden av konkurrens med dennas stimulans till nya initiativ och till genomförande av förbättringar av olika slag, icke minst beträffande förhållandet till de skadelidande, kan även betraktas som en svaghet. Möjligen kan man även befara en försämring av förutsättningarna för verksamhetens anpassning eft-er olika yrkeskategoriers speciella förhållanden och önskemål.
Försäkringsutredningens fortsatta arbete med olycksfallsförsäkringens organisationsfråga bör, i anslutning till de i det föregående anförda syn— punkterna, ske under medverkan av företrädare för arbetsgivarnas och ar- betstagarnas partsorganisationer. Av denna anledning har försäkringsutred- ningen hemställt, att antalet ledamöter av utredningen måtte för det fort- satta arbetet på detta speciella område utökas med representanter för ar- betsgivare- och arbetstagareparterna, ävensom framhållit att utredningen för sitt fortsatta arbete torde behöva anlita expertis beträffande arbetar- skyddsfrågor.
E. Flygförsäkring.
Skador som uppkomma i följd av att luftfartyg begagnas i luftfart kunna hänföras till någon av dessa grupper; nämligen 1. skada å luftfartyget; 2. personskada å luftfartygets förare eller annan person tillhörande be- sättningen; 3. skada å passagerare eller egendom, som befordras med luftfartyget; 4. person- eller egendomsskada, som tillfogats tredje man. Sistnämnda grupp kan i sin tur indelas i a) skada i luftfart å annat luftfartyg i luften eller å person eller egen- dom, som befordras med detta; b) skada i luften å person eller egendom, som icke befinner sig inom luftfartyg (fallskärmshoppare o. dyl.) ; c) skada å person eller egendom på marken. Mot följerna av samtliga de skador som ovan nämnts kan skydd beredas genom försäkring. Skilda försäkringsformer komma därvid i fråga. Samtliga
dessa försäkringsformer inbegripas i det följande i begreppet flygförsäk- ring.1
1 Hit hänföres dock icke den obligatoriska försäkringen för olycksfallli arbete.
Det är av intresse att inledningsvis dröja vid gällande bestämmelser ain- gående ansvarigheten för skada i följd av luftfart. Därvid har man att skilja mellan å ena sidan skada å passagerare eller egendom, som befordras med luftfartyget (grupp 3 ovan), samt å andra sidan person- och egendomsskada, som drabbar utomstående tredje man (grupp 4).
Ansvarigheten för skada & passagerare eller egendom, som befordras med luftfartyget regleras genom bestämmelser i lagen den 5 mars 1937 (nr 73) om befordran med luftfartyg, 17—30 55. Lagen överensstämmer nära med motsvarande lagstiftning i de övriga nordiska länderna och bygger på en är 1929 i Warszawa träffad internationell konvention i ämnet, vilken ratifi- cerats av Sverige och ett stort antal andra länder. Enligt 1937 års lag ansva- rar fraktföraren för personskada, som tillfogas passagerare ombord på luft- fartyget eller vid på- eller avstigning. Med fraktförare förstås den (meren— dels ett lufttrafikföretag), med vilken passageraren eller befraktaren slutit avtalet om befordran. Fraktföraren är därjämte ansvarig om inskrivet res- gods eller annat gods, medan det är i hans vård, förkommer, minskas eller skadas. Han är vidare ansvarig för skada i följd av dröjsmål vid luftbeford- ran. .
Emellertid är fraktföraren fri från ansvarighet, om det kan antagas, att skadan icke orsakats genom fel eller försummelse av fraktföraren själv el- ler av hans folk i tjänsten. Vi befordran av inskrivet resgods och annat gods är fraktföraren vidare fri från ansvarighet, om skadan uppkommit genom fel eller försummelse vid styrningen, förandet eller navigeringen av luft- fartyget och fel eller försummelse i annat hänseende ej föreligger. Frakt- föraren presumeras sålunda — liksom bilägaren enligt 1916 års lag om an- svarighet för skada i följd av automobiltrafik vara vållande, såvida han ej förmår styrka någon omständighet som utesluter eller minskar hans an— svarighet (»omvänd bevisbörda»). Ansvarigheten är emellertid begränsad till vissa i lagen angivna belopp, nämligen för personskada 18 250 kronor för varje passagerare, för annan skada 37 kronor för varje kilogram av in- skrivet resgods och annat gods samt för skada å resgods, vilket icke lämnats i fraktförarens värd, 730 kronor för varje passagerare. Vid internationell tra- fik gälla beloppen i guldkronor. Förbehåll, som innefattar inskränkning i fraktförarens ansvarighet i vidare mån än lagen medger, är ogiltigt, och de i lagen angivna grunderna för befrielse från eller begränsning av fraktföra- rens ansvarighet få icke åberopas, om skadan orsakats uppsåtligen eller med grov vårdslöshet av fraktföraren själv eller av hans folk i tjänsten.
Beträffande person- eller egendomsskada, som tillfogas tredje man givas bestämmelser i lagen den 26 maj 1922 (nr 382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart. Enligt huvudregeln i denna lag är ägare av luft- fartyg ansvarig för skada, som i följd av dettas begagnande i luftfart tiil- fogas person eller egendom, som icke befordras med luftfartyget, och detta oberoende av om ägaren av luftfartyget är vållande till skadan eller ej (s.k. strikt skadeståndsansvar). Ansvarigheten är i fråga om skadeståndets stcr- lek obegränsad.
Sistnämnda lag gäller icke beträffande skada, som genom ett luftfartygs begagnande i luftfart tillfogas ett annat i luften befintligt luftfartyg eller person eller egendom, som befordras med detta (grupp 4 a). För sådan ska- da gälla allmänna skadeståndsregler, vilka förutsätta styrkt vållande för skyldighet att utgiva ersättning.
Någon skyldighet för fraktförare eller ägare, innehavare eller förare av luftfartyg att genom försäkring eller annorledes trygga skadelidandes rätt till ersättning för skada i följd av luftfart finnes icke stadgad i svensk rätt.1 Däremot förekommer, såsom redan anförts, frivillig försäkring i enskilda försäkringsbolag.
Det ligger i öppen dag att de risker som täckas genom flygförsäkring äro av speciell karaktär. Inträffade skador kunna stiga till mycket betydande belopp. I insikt om flygförsäkringens egenart bildade företrädare för försäk- ringsväsendet i de nordiska länderna redan år 1919 ett gemensamt organ för denna försäkring, Den Nordiska Poolen för Luftfärdsförsäkring. Poolfor- men hade sin motivering i önskemålet att skapa ett så brett underlag som möjligt med hänsyn till riskernas omfattning. Bakom poolen, som i oföränd- rad form förblev i funktion till och med utgången av år 1947, stod vid sist- nämnda tidpunkt ett 100-tal försäkringsbolag, därav över 30 svenska. Den Nordiska Poolen var den första av sitt slag i världen men har senare efter- bildats i andra länder. Den tillvann sig stort anseende icke blott i de nor- diska länderna utan även på andra håll utomlands, där den var verksam.
Småningom gjorde sig emellertid behovet av en viss omorganisation av poolen gällande. Härtill torde främst ha bidragit att poolens rättsliga ställ- ning i viss män var oklar. Efter andra världskrigets slut genomfördes den då sedan länge förberedda strukturella förändringen. Pool-ens allmänna ka- raktär år därefter — fr. o. m. den 1 januari 1948 — i grova drag följ ande.
Till en början må anmärkas, att Poolen såtillvida jämkat sin firmabe- teckning att den numera bär namnet Nordiska Poolen för Luftfartförsäk— ring. P-o-olen är uppbyggd på fyra s. k. nationella flygförs-äkringspooler, en- var för Danmark, Finland, Norge och Sverige.. Varje nationell pool utgör en sammanslutning av ett antal skadeförsäkringsbolag (medlemsbolag). En- ligt de för den nor-diska poolen gällande stadgarna är dess syfte att arbeta för en sund utveckling av den nordiska flygförsäkringen; dess uppgifter på detta område avse dels kaskoförsäkring, inklusive brand- och stöldförsäk- ring av flygplan, dels olycksfallsförsäkring, dels ock ansvarighetsförsäk- ring.
Den svenska poolen är grundad på ett avtal mellan (för närvarande) 40 i Sverige verksamma försäkringsbolag. I avtalet har uttryckligen angivits, att poolen icke är någon förening eller annan sammanslutning utan ett organ för fördelning i återförsäkring och samförsäkring av de av medlemmarna
' Här bortses från den försäkring för olycksfall i arbete, som äger rum i riksförsäkringsan- stalten. Det kan vara av intresse att nämna, att i Ekonomiska föreskrifter för flygvapnet 1947: B nr 1 stadgats. skyldighet för ägare av civila flygplan, vilka önska begagna flygvapnet tillhöriga flygplatser, att ha tecknat ansvarighetsförsäkring till belopp och på villkor i övrigt som angivas i nyssnämnda föreskrifter.
tecknade eller i återförsäkring övertagna flygförsäkringarna; poolen driver alltså icke någon verksamhet för egen räkning. Direkt flygförsäkring teck- nas av varje därför koncessionerat medlemsbolag för sig. Möjlighet till sam- försäkring beträffande större försäkringar har dock lämnats öppen. För direkt tecknade försäkringar i Sverige svarar i förhållande till försäkrings- tagaren endast det eller de medlemsbolag, som tecknat försäkringen i fråga.
Medlemsbolagen deltaga i de nationella poolerna med en eller flera en- hetliga andelar, och dessa pooler äro delägare i den nordiska poolen efter förhållandet mellan summan av medlemsbolagens andelar i den nationella poolen och summan av andelarna i alla de nationella poolerna. De till den svenska poolen anslutna bolagen ha tecknat tillsammans 125 andelar. I den nordiska poolen representerar den finska poolen 32 andelar och vardera av de danska och norska poolerna 75 andelar. Varje flygförsäkring, som di- rekt tecknas inom ett nordiskt land av medlem av det landets nation-ella pool, skall helt återförsäkras genom poolen hos medlemmarna av flygpooler- na i de nordiska länderna och vid behov hos andra reassuradörer. De natio- nella poolerna skola i sin tur till nordiska poolen övervisa alla genom dem tecknade och från sina medlemmar i återförsäkring övertagna försäkringar för reassurans i mån av behov utanför de nordiska länderna och i övrigt för fördelning i reassurans mellan de nationella poolerna och deras medlem- mar i förhållande till antalet andelar. Varje nationell pool får dock med- giva medlemsbolag rätt till visst självbehåll. Medlem av sådan pool får vid direkt försäkring på en och samma risk icke övertaga eller av poolen till- delas större ansvarighetsbelopp än som, efter utnyttjande av tillgängliga reassuransanordningar, anses per andel motsvara en beräknad skada för egen räkning av högst 2500 kronor vid kaskoförsäkring, 660 kronor per person vid olycksfallsförsäkring och 1 000 kronor för person- och egendoms- skada tillsammans vid ansvarighetsförsäkring (beloppen äro uttryckt.—i i svenskt mynt och gälla för medlemmarna av den svenska poolen). Ej hel- ler får den nordiska poolen för medlemsbolags räkning på en och samma risk behålla större nettobelopp än som anses motsvara en beräknad skada per varje andel av nyss angivna maximibelopp. Skulle riskbelopp överskjuta summan av de på samtliga medlemmar i de nationella poolerna belöpande ansvarighetsbeloppen, skall det överskjutande beloppet återförsäkras utvin- för poolerna. Medlemsbolagen i varje lands pool ikläda sig subsidiär solila- risk ansvarighet för den affär poolen i och för fördelning i reassurans niel- lan sina medlemmar mottager från de andra nationella poolerna. Till säker- het för fullgörandet av sina förpliktelser såsom poolm-edlem deponerar varje medlem i bank 20 000 kronor per andel (beloppet gäller förmedlemmama av den svenska poolen). Dispositionsrätten till kapitalbeloppet tillkomner vederbörande nationella pools styrelse.
De nationella poolernas högsta beslutande myndighet utövas å p-oolmi-te, som hålles en gång varje halvår, och vartill alla medlemmar kallas. S)]ll verkställande organ fungerar en styrelse med denna underställt poolkontor. Enligt bemyndigande i avtalet för den svenska poolen äger dess styrdse
gentemot tredje man handla å medlemmarnas vägnar ävensom företräda dem inför domstol och andra myndigheter. Styrelsen är ansvarig för sin förvaltning inför poolmötet. Även den nordiska poolens verk—samhet ledes av en styrelse. Denna väljes av de nationella poolernas styrelser sålunda, att från varje land utses tre ledamöter och två suppleanter. Administrativa och expeditionella göromål handhavas under styrelsens ledning av ett poolkon- tor. Styrelsen är enligt avtalet för den nordiska poolen befogad att med bin- dande verkan för de nationella poolerna och deras medlemmar fastställa ge- mensamma tariffer och försäkringsvillkor, träffa avgöranden om provisio- ner, skadereglering m. m., för medlemmarnas gemensamma räkning ordna deras återförsäkring såväl inbördes som utanför poolerna, samt under för- utsättning av enhällighet inom (styrelsen för medlemmarnas gemensamma räkning övertaga återförsäkring från andra länder. Styrelsens förvaltnings- berättelse och räkenskaper underställas med yttrande av de nationella poo- lernas styrelser dessa poolers poolmöten, vilkas beslut tillställas den nor- diska poolens styrelse. Denna skall på begäran av något lands poolstyrelse sammankalla allmänt möte av samtliga medlemmar i de nationella poolernas styrelser.
Ett bokslut beträffande den nordiska poolens hittillsvarande verksamhet ger vid handen, att denna har lämnat ett underskott på mer än en miljon kronor. Av .flygförsäkringens målsmän har betygats, att med hänsyn till den osäkerhet som hittills utmärkt och för överskådlig tid framåt måste komma att utmärka denna försäkringsgren, densamma icke för bolagen ut- gör någOn attraktiv rörelse. Man är närmast benägen att se det som en am- bitionssak att tillhandahålla möjlighet att här i riket teckna flygförsäkring.
Flygtratfiken har fått en alltmer accentuerad internationell karaktär. Med hänsyn härtill framstår det såsom en viktig mellanfolklig angelägenhet att här, liksom i fråga om sjörätten, söka åvägabringa internationellt enhet- liga rättsregler beträffande bl. a. ansvarighet för skada i följd av luftfart. Vid en konferens i Rom är 1933 upprättades en konvention rörande skador, som genom luftfartyg tillfogats tredje man på jordytan. Till konventionen har sedermera fogats ett år 1938 vid en konferens i Bryssel upprättat till- läggsprotokoll. Konventionen och tilläggsprotokollet innhålla regler angå- ende ansvarighet för skador av nyss angivet slag samt om säkerställande av rätten till ersättning här-för. Ersättningsrätten kan tryggas på olika vä— gar; såsom huvudalternativ uppställes försäkringsformen. Världskriget och de därefter inträdda utrikespolitiska förhållandena ha självfallet avsevärt försvårat fullföljandet av det inledda samarbetet. Endast ett fåtal länder (Belgien, Brasilien, Guatemala, Rumänien och Spanien) har ratificerat Rom— konventionen med dess tilläggsprotokoll. Emellertid ha hithörande problem behållit sin aktualitet såväl i Sverige som i övriga länder och diskuterats bl. a. på gemensamma nordiska lufträttsmöten. I Sverige har den fortsatta utredningen av dessa spörsmål anförtrotts särskilda sakkunniga, tredje-
mansskadesakkunniga, som år 1945 tillkallats inom justitiedepartementet.1 Vid ett internordiskt lufträttsmöte år 1947 i Köpenhamn utarbetades dels ett memorandum rörande vissa önskvärda, delvis till större tidsenlighet syf- tande ändringar i Romkonv-entionen och tilläggsprotokollet och dels ett pre- liminärt utkast till en särskild nordisk lagstiftning i förevarande ämnen att tillämpas i avbidan på en mera omfattande internationell reglering.
Nyssnämnda lagutkast utgår ifrån att innehavare av luftfartyg i princip är ansvarig för skada, som i följd av luftfartygets nyttjande tillfogas tred- je man, samt skyldig att genom försäkring trygga tredje mans rätt till ska— destånd. Enligt huvudregeln skall för skada, som i följd av luftfartygs be- gagnande i lu-ftfart tillfogas person eller egendom, som icke befordras med fartyget, dess innehavare vara ansvarig, vare sig han är vållande eller icke. Har den skadelidande genom eget vållande medverkat, kan ersättningen jämkas. Ansvarigheten har principiellt lagts icke på ägaren utan på inne- havaren, varmed förstås den, som förfogar över luftfartyget och begagnar det för egen räkning. I fråga om ansvarigheten har med innehavare jäm- ställts den som begagnar luftfartyg, över vilket han icke äger förfoga. Att märka är, att innehavare, som icke vidtagit lämpliga åtgärder till förekom- mande nav luftfartygets obehöriga begagnande, enligt utkastet blir solidariskt med den obehörige innehavaren ansvarig för skadan. Innehavarens ansva- righet har för varje olyckshändelse begränsats, i fråga om personskada till en miljon kronor i guld, dock högst 25 000 kronor för varje skadad eller dödad person, samt för skada å egendom till en miljon kronor i guld. Om luftfartygets vikt (inklusive högsta tillåtna last) överstiger 30 ton, höjas beloppen om en miljon kronor med vartdera tre procent för varje helt ton utöver 30. Den här angivna begränsningen av ansvarigheten får emellertid icke åberopas av innehavare, som uppsåtligen ell-er genom grov vårdslöshet medverkat till skada eller som underlåtit att taga och vidmakthålla föreskri- ven försäkring å luftfartyget. I utkastet givas vidare regler som syfta till en rättvis fördelning av ersättningarna mellan flera skadelidande i det fall att ansvarighetsbeloppet icke fönslår till dem alla.
Med reglerna om ansvarighet för skada korresponderar i utkastet den grundläggande regeln om försäkring. Enligt denna skall luftfartyg, som be- gagnas i luftfart över svenskt område, vara försäkrat mot ersättningsskyl- dighet enligt den föreslagna lagen intill nyss angivna ansvarighetsbelopp. Denna försäkringsplikt har för svenskt luftfartyg ålagts dess ägare (varmed i de svenska och finska lagutkasten jämställes den som på grund av av- betalningsköp innehar sådant fartyg). Från försäkringsplikt föreslås do:k undantag i fråga om luftfartyg, som innehaves av svenska staten eller främ- mande makt och brukas uteslutande för statsändamål. Häri inbegripes post- befordran men icke affärsdrift. Enligt utkastet skall försäkring få meddelas endast av försäkringsgivare, som erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd därtill. Försäkringen skall för den som i följd av luftfartygets begagnande över
1 Riksmarskalken B. Ekeberg (ordförande), f.d. hovrättsrådet H. Wikander och häradshöv- dingen F. von Scherling. Sekrekterare: hovrättsrådet A. Björklund.
svenskt område tillfogas skada, för vilken han är berättigad till ersättning av fartygets innehavare, medföra rätt att intill ansvarighetsbeloppet utbe- komma skadeståndet av försäkringsgivaren. Emellertid går det svenska ut— kastet i fråga om försäkringens innehåll något längre än konventionen och de motsvarande lagutkasten i de övriga länderna. Sålunda har, i likhet med vad som gäller beträffande trafikförsäkring å motorfordon, föreslagits, att försäkringen, i den mån försäkringsgivaren ej gjort annat förbehåll, skall gälla för fartygets innehavare mot den ansvarighet för skada, som enligt vad ovan sagts kan uppkomma för honom. Enligt en annan viktig bestämmel- se, vartill motsvarighet likaledes saknas i konventionen, skola samtliga ifråga- varande försäkringsgivare solidariskt ansvara, i samma utsträckning som om försäkring varit meddelad, för skada vållad genom luftfartyg, som är okänt eller för vilket försäkring ej är gällande till fönmån för den som lidit skada.
För att på här ifrågavarande område möjliggöra ett internationellt sam- arbete liknande det, som förekommer mellan de nordiska länderna i fråga om biltrafikförsäkringen har i utkastet intagits en bestämmelse om att Kungl. Maj:t under förutsättning av ömsesidighet äger förordna, att vad i den föreslagna lagen stadgats skall äga tillämpning med avseende å luft— fart över främmande stats område. Har sådant förordnande givits, får enligt förslaget försäkring ick—e meddelas för luftfart över svenskt område utan att i samband därmed motsvarande försäkring meddelas för luftfart över den främmande statens område. Därest i sådan stat försäkring meddelats för ersättning enligt lagen i fråga, skall den för luftfart över svenskt om— råde stadgade fönsäkringsplikten anses uppfylld. I den försäkringsgivarna åvilande solidariska ansvarigheten för skada orsakad genom luftfartyg, som är okänt eller för vilket påbjuden försäkring till förmån för tredje man ej finnes, deltaga under angiven förutsättning samtliga försäkrings- givare, som äga meddela försäkring för luftfart över Sverige och den främ— mande staten.
Slutligen må anmärkas, att — medan konventionen (artikel 12) öppnar möjlighet för fördragsslutande stat att i sin lagstiftning helt eller delvis er- sätta försäkring med annan säkerhet, i form av penningdeposition hos of- fentlig kassa eller viss bank eller i form av garanti av därtill bemyndigad bank, allt inom det territorium där luftf-artyget registrerats — de nordiska lagutkasten icke upptagit dessa alternativ. Tvärtom har i förenämnda me- morandum, vilket tillkom vid det nordiska lufträttsmötet år 1947 i Köpen— hamn, föreslagits, att de båda sistnämnda säkerhetsformerna skola utmönst- ras eller i varje fall omregleras så att den skadelidande erhåller större ga- ranti för att han verkligen skall kunna utfå sitt skadestånd.
Beträffande organisationen av trafikförsäkringen å luftfartyg uppställer Romkonventionen endast det kravet, att försäkringen skall vara tagen hos offentlig försäkringsanstalt eller annan försäkringsgivare, som äger med- dela sådan försäkring inom det territorium där luftfartyget registrerats. Av
bestämmelserna i det nyss refererade lagutkastet framgår, att tre-djemans- skadesakkunniga närmast avsett en organisation av lufttrafikförsäkringen liknande den som tillämpas för trafikförsäkring å motorfordon, eller således en anordning med flera av Kungl. Maj:t koncessionerade och vid sidan av varandra verksamma försäkringsföretag.
Utredningen. Den civila luftfarten i vårt land är i många hänseenden före- mål för d-et allmännas intresse. Här må erinras om statens insatser för upp- rätthållande av flygsäkerhet, för anläggande, bekostande och administra- tion av flygplatser, för trafikledning och för flygteknisk forskning. Hithö- rande uppgifter ombesörjas av luftfartsstyrelsen och flygtekniska försöksan- stzalten- Därtill kommer att staten starkt engagerat sig såsom företagare i den reguljära lufttrafiken. Nu nämnda omständigheter kunna synas moti- vera att det allmänna aktivt deltager också i flygförsäkringens handhavan- de. En sådan medverkan från det allmännas sida kan knappast tänkas rea- liserad annorledes än i form av ett bolag i statlig regi eller med statligt inflytande, eventuellt med monopolställning. Det bör emellertid då beaktas att det hittills tillämpade systemet med ett poolningsförfarande visat sig från flera synpunkter mycket ändamålsenligt. Den nordiska poolen har ock- så, såsom redan nämnts, vunnit stort anseende på den internationella mark- naden och ansetts föredömligt ordnad. Särskilt torde detta omdöme få an- ses befogat efter den ändring i fråga om poolens konstitution, som genom- förts från och med den 1 januari 1948. Det hör vidare beaktas, att de här i riket verksamma skadeförsäkringsbolag, vilka stå bakom den svenska frak- tionen av poolen, äro underkastade försäkringsinspektionens tillsyn och för— utsättas bli föremål för de ytterligare åtgärder i fråga om tillsyn och försäk- ringstagareinflytande m. ni., som utredningen i det föregående föreslagit. Enligt försäkringsutredningens mening saknas anledning att därutöver i något hänseende från det allmänn-as sida ingripa i poolens verksamhet.
En fråga av speciell karaktär är dock icke besvarad med det ovan sagda. Härmed åsyftas Spörsmålet om ett eventuellt införande av en obligatorisk flygtrafikförsäkring till täckande av skador, som genom trafik med luft- fartyg tillfogas tredje man på marken, och eventuellt även av luftfartygs- innehavarens ansvarigh-et för sådana skador. Inom utredningen har över— vägts lämpligaste organisationsformen för en sådan försäkring. Det har därvid beaktats att den nu frivilligt drivna försäkringen av motsvarande slag har en starkt begränsad omfattning såvitt angår antalet försäkringsta— gare. Kretsen av försäkringstagare är därjämte högst heterogen och omslu— ter såväl de stora trafikföretagen och mindre t—axiflygbolag som ägare av enstaka mindre flygplan eller segelflygplan. Huru försäkringsplikten i trä— ga om en obligatorisk försäkring lämpligen bör avgränsas är ännu en öppen fråga. Det står dock klart, att försäkringen icke kan väntas få sådan om- fattning, som är erforderlig för att den ensam skall kunna bilda under- lag för ett fristående företag. Praktiska olägenheter av skilda slag skulle även följa av en sådan anordning. Sålunda skulle den internationella kan-
kurrensen lätt kunna medföra att ett sådant företag — om det över huvud taget skulle bli i stånd att bjuda konkurrenskraftiga premier — finge ett till storlek och sammansättning hastigt växlande bestånd. Särskilt skulle fö- retagets rörelse bli beroende av huruvida de helt dominerande svenska flyg- trafikbolagen anlitade företaget såsom försäkringsgivare eller icke. Utred— ningen har funnit övervägande skäl tala för att en obligatorisk flygtrafik— försäkring på ett eller annat sätt anknytes till den nordiska poolens verk- samhet. Flera möjligheter äro därvid tänkbara. Ett alternativ, vilket skulle innebära det minsta ingreppet i den bestående ordningen, skulle vara att giva de bolag, som för närvarande driva frivillig försäkring av motsvarande art, koncession för en obligatorisk direktförsäkring. Då det allmännas an— svar för skötseln av en sådan försäkring skulle medföra krav på särskild redovisning och tillsyn för denna försäkring och åtgärderna härför till störs- ta delen måste förläggas till varje enskilt bolag, skulle detta alternativ emellertid innebära ett kompliceran—de av redovisnings- och tillsynsanord- ningarna som skulle vara meningslös beträffande en försäkring med endast några hundra försäkringstagare. En väsentlig förenkling i dessa hänseen- den skulle vinnas om koncession lämnades endast ett bolag inom varje kon- cern. Antalet bolag skulle därigenom nedbringas från ett trettiotal till föga mer än tio. Uteslutet är väl icke, att sådana anordningar skulle kunna vid- tagas att åtminstone en del av kontrollen kunde utföras centralt hos den svenska poolens kontor. En sådan kontroll skulle underlättas exempelvis om försäkringsbreven, såsom fallet är i Danmark, utfärdades av poolens kontor i form av sampoliser för gemensam räkning. Man torde kunna räk- na med att de bolag, som upptaga ifrågavarande försäkring, framför allt på grund av det starka åt'erförsäkringsbehovet, regelmässigt äro anslutna till poolen.
Ett tredje alternativ är att koncession endast lämnas till ett för ändamå- let särskilt bildat bolag, vilket dock icke skull-e vara helt fristående utan nära anknutet _ kontorst-ekniskt, lokalt o. s. v. _ till den svenska poolen. Företaget synes då också böra ingå som medlem i poolen. Med hänsyn till flygförsäkringens speciella natur bör detta företag lämpligen ha aktiebola- gets form. Det kan övervägas huruvida rätt till aktieteckning bör erbju- das endast de försäkringsbolag, vilka stå bakom den svenska poolen, eller lämnas fri. Skäl kunna visserligen anföras för att staten förbehålles en mi- noritetspost av aktiekapitalet. Men detta synes utredningen dock icke på- kallat. Det allmännas intresse torde på ett tillfyllestgörande sätt kunna tillgodoses så, att staten äger utse en eller två ledamöter i bolagets styrelse.
På grund av de betydande försäkringsbelopp, som enligt förutnämnda lagutkast skulle kunna komma i fråga, och det ansvar för skada förorsakad av okända flygplan, som skulle åligga försäkringsgivaren, komme ett bety— dande äterförsäkringsbehov att föreligga för det särskilda bolaget. En för- utsättning för realiserande .av sistnämnda alternativ bör därför vara att man med säkerhet kan räkna med möjligheter för bolaget att erhålla åter- försäkring på skäliga villkor, såväl inom poolen genom medlemsskapet där-
städes som, i den mån erforderlig avtäckning ej kan beredas där, även utan- för densamma. ] motsatt fall bleve det nämligen nödvändigt att utrusta bo- laget med ett aktiekapital, som i förhållande till premieintäkten skulle bli betydande, för att bolaget icke skulle löpa risk att genom en katastrof skada komma på obestånd. Det kan befaras, att detta skulle kunna påverka rörel- sens räntabilitet så menligt att det skulle allvarligt minska möjligheterna att uppbringa behövligt kapital för denna redan av andra skäl föga begär- liga rörelse.
Försäkringsutredningen har ansett, att det för närvarande saknas anled— ning att mera i detalj upptaga till diskussion en obligatorisk flygtrafik- försäkrings organisationsproblem. Det är nämligen ännu osäkert när eller hur en sådan försäkring kan komma att taga gestalt. Men de allmänna syn- punkter, som utredningen här ovan framlagt, kunna måhända tjäna som underlag för fortsatt diskussion i ämnet, då tiden härför anses mogen.
VI. Livförsäkring.
Livförsäkringens problem ha ingående behandlats av 1942 års försäkrings- utredning (SOU 1946: 34). I enlighet med dennas förslag ha i 1948 års lag om försäkringsrörelse reglerna för de tekniska fonderna helt omarbetats. Bestämmelserna rörande konsolidering och täckande av förlust ha härige- nom undergått en genomgripande förändring. Därjämte har föreskrivits, att försäkringstekniska utredningar av viss art skola utföras vart femte år. Skälighetsprincipen, som i detta betänkande föreslås skola införas i fråga om skadeförsäkring, har för livförsäkringens del redan införts genom 1948 års lag, och detta på ett sätt vilket tillåter en klarare begreppsbestämning och en större precision vid tillämpningen än som är möjlig vid skadeförsäk- ring. Bestämmelserna om de särskilda värdehandlingar, i vilka försäkrings- fond för livförsäkring skall redovisas, ha vidare omarbetats. I 1942 års för- säkringsutrednings betänkande behandlas därjämte mer eller mindre ingå- ende åtskilliga av livförsäkringens spörsmål utan att behandlingen utmyn- nar i lagförslag. Delvis äro de slutsatser, till vilka utredningen härvid kom- mer, avsedda att tjäna såsom vägledning för koncenssions- och tillsynsmyn- digheterna vid tillämpningen av den nya lagen. Sålunda har 1942 års ut- redning ägnat ett särskilt kapitel åt tolldörsäkringen, varvid speciellt be- handlats frågan, huruvida det är motiverat att fortsättningsvis behålla en högre premienivå för folkförsäkring. Livförsäkringsbolagens nyanskzaffning vid olika tidpunkter har granskats med avseende på frekvensen av olika försäkringsformer, särskilt i syfte att belysa proportionen mellan de mera skyddsbetonade och de mera sparbetonade försäkringsformerna. Lönekost- naderna för livförsäkringsbolagens centrala förvaltning ha undersökts och lika så vissa spörsmål avseende livförsäkringsbolagens ombud. I samband med ombudsfrågan och folkförsäkringen har även annullationsfrågan 'upp- märksammats. _
Ett par frågor, som beröra livförsäkring, ha behandlats icke blott av 1942 års försäkringsutredning utan därtill av andra utredningar. 1942 års för- säkringsutredning framför i korthet tanken på en obligatorisk dödsfalls- försäkring. Denna fråga utredes även av socialvårdskommittén. Vissa av tjänstepensionsförsäkringens tekniska problem behandlades av 1942 års för- säkringsutredning, medan andra av denna verksamhets frågor, särskilt de organisatoriska, utreddes av den år 1944 tillkallade tjänstepensionsutred-
ning, vilken avgav betänkande 1946 (SOU 1946: 26). För närvarande behand- las tjänstepensioneringens framtida utformning av utredningsmän, som tillkallades år 1947 av dåvarande chefen för handelsdepartementet.
Då livförsäkringens förhållanden, såsom av det sagda framgår, relativt allsidigt utretts under de senaste åren, och vissa särskilda frågor, som beröra livförsäkring, därjämte behandlas av andra nu pågående utredningar, saknar 1945 års försäkringsutredning anledning till någon mera ingående behand- ling av livförsäkringen. Några speciella frågor skola dock något belysas.
A. Folkförsäkring och stor försäkring.
Livförsäkringen bedrives inom alla samhällslager. De olika livförsäkrings- bolagen ha härvid mer eller mindre koncentrerat sig på skilda befolknings- skikt. Förhållandet belyses genom nedanstående tabell över medelförsäk— ringssumman för i Sverige direkt tecknade kapitalförsäkringar för dödsfall dels i 1947 års anskaffning, dels i hela beståndet vid 1947 års utgång.
Medelförsäkringssumma i kronor
B 0 l a g Nyanskaffning Bestånd Svea ........................... 20 922 6 083 Thule .......................... 15 240 6 929 Skåne ......................... 11 547 6 181 Svenska liv .................... 10 944 3 926 Skandia ........................ 9 734 4 819 Städernas liv .................... 9 518 6 448 Liv-Göta ........................ 8 411 6 700 Valand ........................ 6 573 2 437 Allm. pension .................. 6 001 2 381 Allm. liv-Oden .................. 5 899 3 067 Nordstjernan ........ ' ............ 4 277 3 090 Balder .......................... 3 682 2 384 Trygg .......................... 2 343 1 257 De Förenade .................... 2 303 1 170 Jämvägsmännen ................ 2 190 1 803 Folket .......................... 2 149 1 430 Framtiden ...................... 2 144 1 324
Som synes har man här en kontinuerlig övergång från bolag, som huvud- sakligen vända sig till de ekonomiskt mest välställda kretsarna, till dem som främst arbeta bland ett ekonomiskt svagare klientel. Det oaktat har man i fråga om verksamhetsformen och försäkringarnas utformning en diskonti- nuitet så tillvida som två skilda former med skilda premienivåer existera. De plåga betecknas stor försäkring och folkförsäkring. Existensen av dessa båda verksamhetsformer är i viss mån historiskt betingad.
Då livförsäkringen först framträdde i vårt land hade den sitt klientel så gott som uteslutande i de ekonomiskt mera välsituerade kretsarna. Enär be- hovet .av livförsäkring måste anses minst lika starkt inom de ekonomiskt
svagare befolkningsskikten men de existerande livförsäkringsbolagen icke hade lyckats vinna någon nämnvärd anslutning från dessa skikt, började man mot slutet av 1800-talet att inse .att en sådan anslutning icke stod att vinna utan en verksamhet, som speciellt avpa-ssats med hänsyn till behoven och möjligheterna inom folkets breda lager.
År 1899 bildades Svenska livförsäkringsanstalten Trygg såsom det första »folkförsäkringsbolaget» i Sverige. Utomlands, särskilt inom de anglosach- siska länderna, hade denna verksamhetsform redan vunnit framgång, och vid organisationen av Trygg utnyttjades de utländska erfarenheterna. Folk- försäkringen skilde sig från stor försäkring till en början genom en annor- lunda utformad ackvisitions- och inkasseringsorganisation samt genom de kortare premiebetalningsterminerna. Dessa omständigheter medförde högre kostnader per försäkring, och då medelförsäkringssumman därtill var låg, blev premienivån högre än inom stor försäkring. Efter hand bildades flera folkförsäkringsbolag, nämligen Livförsäkringsaktiebolaget De Förenade 1901 (stiftat av fem storförsäkringsaktiebolag), Livförsäkringsbolaget Framtiden 1911 och Livförsäkringsanstalten Folket 1914. Livförsäkringsbolaget Balder, som till en början drev endast stor försäkring, upptog en speciell form, 5. k. sparurförsäkring, vilken torde böra betecknas som folkförsäkring. Så små- ningom har denna del av bolagets verksamhet helt övergått till vanlig folk- försäkring.
Trygg koncentrerade under de första decennierna verksamheten på för- säkringar mot veckopremier.
De andra folkförsäkringsbolagen inriktade sig redan från början på för- säkringar med månatlig premiebetalning. Även inom Trygg gick utveck- lingen så småningom mot månadspremier i allt större omfattning. Trygg har numera helt upphört med nyanskaffning av försäkringar mot vecko- premier men har kvar ett icke obetydligt bestånd av sådana tidigare teck- nade försäkringar. Med det stigande välståndet under de senaste decennierna ha även månadspremierna delvis börjat övergivas inom folkförsäkringen till förmån för kvartalspremier och halvårspremier.
Kort efter folkförsäkringens introduktion i vårt land kom man till insikt om behovet vid folkförsäkring av premiebefrielse vid sjukdom. För de be- folkningslager, till vilka folkförsäkringen vänder sig, kan även en relativt kortvarig sjukdom äventyra möjligheterna att vidmakthålla en försäkring. Premiebefrielseförsäkringen upptogs därför inom kort såsom ett obligato- riskt komplement till folklivförsäkringen. Så småningom ha även åtgär- der vidtagits i syfte att underlätta försäkringsskyddets vidmakthållande vid ekonomiska påfrestningar av annan orsak än sjukdom. Sålunda ha införts premie-uppskov vid arbetslöshet samt en särskild försäkringsform med pre- miefrihet vid värnpliktstj änstgöring.
Under de första decennierna av 1900-talet erbjödo de svenska livförsäk- ringsbolagens premietariffer en rik provkarta på olika premienivåer. Redan under denna tid låg givetvis folkförsäkringens premier i allmänhet på en hög- "re nivå än premierna för stor försäkring, men med den variation i fråga om
premienivåer, som i övrigt förekom, tilldrog sig detta förhållande icke någon särskild uppmärksamhet. Under 1920-talet framträdde en skärpt premie- konkurrens mellan livförsäkringsbolagen, föranledd bland annat av dels den år 1917 tillkomna nya lagen om försäkringsrörelse, som möjliggjorde och delvis även fordrade mera rationella premieberäkningsgrunder, dels den fortgående dödlighetsförbättringen, dels slutligen en viss räntestegring. Den- na period medförde upprepade premiesänkningar. Slutligen enade sig de bo— lag, som meddelade stor försäkring, bortsett från ett, om gemensamma pre- mier för stor försäkring från år 1928 — den i stort sett lägsta premienivå för livförsäkring, som hittills tillämpats i vår land. Folkförsäkringsbolagens premier, vilka icke voro gemensamma, lågo på en högre nivå. Den under 1930-talet sjunkande räntefoten föranledde åter höjningar av premierna i ett par etapper. Från år 1938 tillämpas, frånsett vissa övergångsbestämmel— ser under några år, även för folkförsäkring gemensamma premier. Genom denna utveckling har alltså utkristalliserat sig två olika premienivåer, en lägre för stor försäkring och en högre för folkförsäkring.
Sammanfattningsvis kan sägas, att livförsäkringsrörelsen i vårt land drives i två olika verksamhetsformer, stor försäkring och folkförsäkring, vilka skilja sig framför allt i följande hänseenden. Folkförsåkringens premienivå är högre än den stora försäkringens. Premiebefrielseförsäkring för sjukdom, som i stor försäkring är ett frivilligt komplement till livförsäkringen, är inom folkförsäkring obligatorisk. Härtill komma inom folkförsäkringen vidare vissa anordningar för premielättnader vid militärtjänst och arbetslöshet. Villkoren vid anullation (återköp, fribrev) innebära att ett högre försäk- ringsskydd bibehålles den första tiden efter annullationen. Ackvisitions- och inkassoorganisationerna äro annorlunda uppbyggda — den sistnämnda framför allt utmärkt genom ett mera vidsträckt bruk av personlig premie- inkassering. Härtill kommer lägre medelförsäkringssumma och i genom- snitt kortare premiebetalningstermin inom folkförsäkringen.
Genom de ovan angivna särskilda anordningarna söker folkförsäkrings- verksamheten att åstadkomma ett försäkringsskydd, som är särskilt avpassat för de befolkningslager, vilkas inkomstnivå är låg och vilka leva under otrygga inkomstförhållanden.
Anledningarna till att premienivåerna inom stor försäkring och folk— försäkring skilja sig från varandra äro främst följande.
Det inre förvaltningsarbetet hos ett livförsäkringsbolag är huvudsakligen beroende av antalet försäkringar och antalet premieinkasseringar men endast i ringa grad försäkringarnas eller premiernas storlek. Det i stort sett enda arbete, vars omfattning står i förhållande till försäkringarnas storlek är det, som sammanhänger med förvaltningen av fonderna, vilka ju vid ett givet antal försäkringar växa med dessas genomsnittliga storlek. Detta arbete ut- gör emellertid en relativt obetydlig del av förvaltningsarbetet. Av andra ar- beten, som kunna påverkas av försäkringarnas storlek, kan nämnas ändring av försäkringar. Sådana torde nämligen oftare förekomma vid större försäk-
ringar än vid mindre men dock ej så mycket oftare att arbetet därmed växer i proportion till försäkringarnas storlek. Då kostnaderna för det inre för- valtningsarbetet skall slås ut på de olika försäkringarna, måste därför kost- naden per 1 000 kronors försäkringssumma bli högre vid ett bestånd av små försäkringar än vid ett bestånd av större försäkringar.
Även i fråga om de yttre förvaltningsarbetet, d. v. s. anskaffningen och premieuppbörden, gälla liknande förhållanden. Inom stor försäkring har man i allt större omfattning centraliserat premieuppbörden till huvudkontoret ge- nom utnyttjande av postgiro. Här är uppenbarligen kostnaden för inkassering- en av en premie densamma oavsett premiens storlek. En viss skillnad kan na— turligtvis den större eller mindre trögheten vid betalning medföra. I så fall har man väl dock närmast att vänta, att det klientel, som har mindre pre- mier, borde medföra det större arbetet per inkassering. Även inom folkför- säkring har man delvis gått över till central premieuppbörd ehuru huvud- vikten alltjämt ligger på personlig inkassering. Ej heller vid sådan inkasse- ring är det erforderliga arbetet större vid ett större premiebelopp. Visser- ligen utgår ombudens ersättning för inkassoarbetet med viss procent av det inkasserade premiebeloppet, vilket medför, att den yttre inkassokost- naden kan sägas växa proportionellt mot premiens storlek. Till en del är dock denna proportionalitet skenbar, i det att inkassoprovi-sionen måste sättas till en högre procent av premien, .då det gäller ett klientel med låg medelpremie än vid ett bestånd med hög sådan. Vad anskaffningsarbetet beträffar erfordrar i regel ackvirerandet av en större försäkringssumma ett mera omfattande arbete än som kräves vid en mindre. Den tilltänkta för- säkringstagaren har vanligen större krav på en ingående utredning ju större försäkringssumma det är fråga om. Den, som ägnar sig åt .ackvisition av större försäkringar, måste därför dels lägga ned mer tid per försäkring, dels vara mer kvalificerad och följaktligen ha krav på högre ersättning per tidsenhet än den, som företrädesvis ackvirerar mindre försäkringssummor. Den erforderliga kostnaden för ackvisitionsarbete torde dock icke vara pro- portionell mot försäkringsbeloppen och ej heller torde detta vara fallet med den kostnad försäkringsbolagen i realiteten ha för det yttre ackvisitionsar- betet. Ersättningen till ackvisitörerna utgår nämligen endast till viss del såsom provision i förhållande till det anskaffade försäkringsbeloppet och utgår i övrigt såsom fast lön.
Sammanfattningsvis kan sägas, att kostnaderna för det yttre förvaltnings- arbetet visserligen äro större per försäkring ju större försäkringarna äro, men att denna kostnad icke växer proportionellt mot försäkringarnas stor- lek. Även ifråga om det yttre arbetet gäller därför, att kostnaden per 1 000 kronors försäkringssumma blir högre vid ett bestånd av mindre förs-äk- ringar. Givetvis kan denna fördyring mer eller mindre motverkas därige- nom att organisationen på lämpligt sätt anpassas efter det klientel inom vilket bolaget arbetar och efter arten och sammansättningen av bolagets bestånd.
Särskild uppmärksamhet ägnades av 1942 års försäkringsutredning åt folkförsäkringens problem. I direktiven för denna utredning erinrades om att i de av Kungl. Maj:t stadfästa grund-erna för beräkning av livförsäk- ringspremier funnes, bortsett från tjänstepensionsförsäkring, två olika pre— mienivåer angivna, den ena avseende stor försäkring och den andra folk- försäkring. Utredningen borde ägna särskild uppmärksamhet åt förhållan- det mellan stor och liten försäkring i olika avseenden. Sålunda borde un- dersökas, huruvida tillräckliga skäl alltjämt funnes att inom de breda lag- ren bedriva en försäkringsverksamhet, som för försäkringstagarna medför väsentligt högre omkostnader än övrig livförsäkring, samt, om dylika skäl förelåge, frågan om gränsdragningen mellan de båda försäkringsformerna i avsikt att skapa garantier för att de personer, vilkas försäkringsbehov lämpligen borde tillgodoses exempelvis genom stor försäkring, icke tillför- des folkförsäkringens klientel och därmed drabbades av de högre omkost- nader denna försäkring kräver. Enligt direktiven hade utredningen vidare att överväga Spörsmålet, huruvida stor och liten försäkring borde bedrivas av samma försäkringsbolag samt, om så icke skulle befinnas lämpligt, hu- ruvida båda försäkringsformerna borde tillhandahållas allmänheten genom samma ombud.
I 1942 års försäkringsutrednings betänkande framhålles (SOU 1946:34 s. 136) att vissa bestämda krav måste ställas på folkförsäkringen i fråga om 1) försäkringsskyddets anpassning till klientelets behov, 2) kundtjänsten, innefattande såväl upplysningsarbetet före försäkringens tecknande som den efterföljande beståndsvården, 3) möjligheterna att genom ändring av försäkringar få en bättre anpassning .till försäkringstagarens ändrade eko- nomiska förhållanden, 4) storleken (av försäkringarnas avgångsvärden och 5) organisationen.
Beträffande organisationsformema anför 1942 års utredning följ-ande (s. 137). .
»Erfarenheten har givit vid handen, att den fältorganisation, som erfordras för att på ett ändamålsenligt sätt tillgodose de ovan angivna kraven i fråga om folk- försäkringsbolagen, framför allt beträffande kundtjänsten, bör vara utbyggd med särskild hänsyn till denna försäkringsgrens uppgifter. Det förtjänar i detta san- manhang att framhållas att beträffande fältorganisationen för stor och liten för- säkring betydande olikheter kommit till uttryck, bl. a. i fråga om fältarbetets för- delning mellan olika grupper av fältmän. Sålunda utföra inom folkförsäkringen de lokala ombuden huvuddelen av anskaffningsarbetet, ett förfaringssätt som icke visat sig framgångsrikt inom stor försäkring, där — bortsett från vissa specialom- bud — detta arbete till väsentlig del utföres av distriktschefer eller inspektörer. I överensstämmelse härmed åtnjuta inom folkförsäkringen de lokala ombuden högre provisioner än inom storförsäkringen. Dessa och andra omständigheter ha med— fört, att fältorganisationen och arbetsformerna inom folkförsäkringen som regel erhållit en annan gestaltning än inom stor försäkring.
Med hänsyn till nu nämnda förhållanden inställer sig Spörsmålet huruvida ett livförsäkringsbolag, som önskar att samtidigt meddela såväl stor som liten för- säkring, bör utbygga en särskild organisation för vardera verksamhetsgrenen eller huruvida en enhetlig organisation för både stor och liten försäkring kan, i varje fall under vissa förutsättningar, anses ändamålsenlig och därför godtagbar.
Innan utredningen ingår på detta spörsmål, må göras en distinktion som är av betydelse för bedömandet. Det är uppenbart att bland de befolkningsgrupper, som utgöra folkförsäkringens egentliga verksamhetsfält, också finnas personer, för vilka en stor försäkring är lämpligare än en folkförsäkring. Dessa personers försäkrings- behov torde enklast kunna tillgodoses genom att folkförsäkringsbolagen få befogen- het att i sådana fall meddela stor försäkring. Detta kan uttryckas på så sätt att ett bolag, vars uppgift är att driva folkförsäkring och som sålunda måste vara ut- rustat med härför lämpad fältorganisation, bör ha rätt att tillhandahålla (men icke aktivt driva) stor försäkring. Däremot är det, såvitt nu kan bedömas, olämp- ligt att ett bolag, vars uppgift är att driva stor försäkring, får befogenhet att till- handahålla folkförsäkring, eftersom det saknar erforderliga organ för denna för- säkrings särskilda kundtjänst. Visserligen kan inom bolaget ändring av försäk- ringen icke åstadkommas, om någon i bolaget försäkrad skulle vara i behov av folkförsäkringens tjänster, men sådana fall torde enligt erfarenheten bliva alltför fåtaliga för att motivera den utbyggnad av fältorganisationen, som bör vara förut- sättning för koncession även för folkförsäkring.
Den ståndpunkt rörande folkförsäkringens och storförsäkringens inbördes för- hållande i organisatoriskt avseende, som i det föregående kommit till uttryck, an- sluter sig i huvudsak till hittills vunna erfarenheter från dessa båda verksamhets- grenar. Dessa erfarenheter bekräfta bl. a., att en enhetlig fältorganisation för att parallellt driva stor och liten försäkring inom samma bolag icke under nuvarande förhållanden och härvid tillämpade arbets- och avlöningsformer kan betraktas såsom ändamålsenlig. Skulle emellertid de faktorer, som varit bestämmande för de nuvarande arbetsformerna, undergå förändringar av den art att även dessa for— mer böra revideras, bör självfallet hinder häremot icke resas. I så fall kan det tänkas att även en enhetligt utformad fältorganisation kan tjäna som grund för drivande av såväl stor försäkring som folkförsäkring.
Vad beträffar allmänhetens möjligheter att' erhålla folkförsäkring måste dessa för närvarande anses fullt tillgodosedda. Enligt utredningens mening är antalet folkförsäkringsbolag redan mer än tillräckligt för att tillgodose försäkringsbehovet, varför en koncentration av verksamheten till färre enheter är önskvärd. Under så- dana förhållanden bör i nuvarande läge koncession för nya folkförsäkringsbolag icke beviljas. Önskar ett s-torförsäkritngsbolag erhålla koncession för drivande av folkförsäkring, bör detta spörsmål behandlas efter samma principer som då fråga är om nytt folkförsäkringsbolag.»
Beträffande premienivån och omkostnadsbelastningen anför 1942 års ut- redning följande (s. 137):
»De på folkförsäkringen ställda kraven måste självfallet återverka på folkför— säkringsbolagens förvaltningskostnader. Andra omständigheter, som karakterisera folkförsäkringen, såsom låg försäkringssumma och låg dödlighet, inverka desslikes, fast på skilda sätt, på denna försäkrings pris. Resultatet av försäkringsutredning- ens sammanställniugar och överväganden kunna sammanfattas på följande sätt:
a. Homogeniteten hos folkförsäkringens klientel och den större enhetligheten hos de livförsäkringsformer, av vilka detta klientel har behov, torde, redan med nu— varande dödlighetsantaganden, göra det möjligt att framgångsrikt driva folkförsäk- ring inom en omkostnadsram, som vid premiebetalning per helår, halvår och kvartal endast med några få procent av premien, överskjnter den för närvarande tillämpade omkostnadsbelastningen i stor försäkring.
b. Den underdödlighet, som konstaterats inom folkförsäkringsbolagen vid ak- tuariernas årliga jämförelser mellan inträffad och beräknad dödlighet, synes ge
vid handen, att premierna kunna baseras på ett ändrat dödlighetsantagande, vatri- genom den premiehöjning, som svarar mot folkförsäkringens högre omkostnadcer, i stort sett kan kompenseras. För ett närmare angivande av den nya net-topremiie- nivån kräves dock en ingående dödlighetsundersökning. Skulle en dylik under- sökning bekräfta den olikhet i dödligheten, som framgått ur aktuariernas jäml— förelser, böra folkförsäkringsbolagen i fråga om premiebetalning per helår, halvår och kvartal icke för nya försäkringar erhålla grunder, som giva högre premiter än de inom stor försäkring för närvarande tillämpade (1938 års grunder).
c. Den särskilda omkostnadsbelastning, som tillämpas för månadspremierna, här vid fastställande av grunder för nya försäkringar reduceras. Här bör man kunma återgå till den lägre terminsbelastning, som användes före införandet av 1938 åtI'S grunder och som resulterade i en månadspremie = ”Va av kvartalspremien.»
En reservant inom 1942 års utredning (herr Hermansson) biträdde .iclke majoritetens ståndpunkt i fråga om folkförsäkringen. Reservationen går' i stort sett ut på, att gränsdragningen mellan stor försäkring och folk-försäk- ring icke på ett rationellt sätt åtskiljer de omständigheter, som inverka olilka på omkostnadsnivån inom de båda verksamhetsområdena. Beträffande de korta premiebetalningsterminerna och därav föranledda högre kostnader inom folkförsäkringen anför reservanten bland annat:
Den hittills använda tekniken för beräknandet av de högre förvaltningstillägg—en på grund av betalningsterminernas längd synes mig för övrigt vara mindre wäl genomtänkt. Halvårspremien utgör 51,5 % av helårspremien, kvartalspremien 26 % av halvårspremien och månadspremien 35 % av kvartalspremien. Denna berälk— ning tillämpas efter det givna schemat, oavsett om en tecknad försäkring lyder på t. ex. 500 eller 10 000 kronor. Ett sådant förfaringssätt synes uteslutande vara byggt på folks okunnighet. Den sakkunnige inser nämligen lätt, att han genom en myc- ket enkel manöver kan uppdela årspremien på flera betalningsterminer men lik- väl undslippa den härför stipulerade merkostnaden. En person, som tecknar en försäkring på låt oss säga 4000 kr. och önskar betala premien kvartalsvis, åsamkas därigenom ett kost'nadstillägg på 4 % av årspremien. Om han däremot tecknar fyra försäkringar om 1 000 kr. vardera med helårspremier, förfallande under olika kvartal, så behåller han de fyra procenten men kan det oaktat uppdela premie- betalningen på fyra lika stora belopp, som erläggas med jämna mellanrum.
När de korta betalningsterminerna inom folkförsäkringen alltjämt äro så all- mänt förekommande som fallet är, vill jag för min del framhålla, att den främsta orsaken härtill torde vara att endast ett par av de dominerande folkförsäkrings- bolagen lagt i dagen något egentligt intresse för en övergång till längre terminer. Men så länge försäkringar med olika betalningsterminer tillhandahålles allmän- heten, bör enligt min mening merkostnaderna för de korta terminerna uteslutande bäras av de försäkringstagare, som föredraga att erlägga avgifterna i flera om- gångar, och icke delvis slås ut på alla de försäkringstagare, som hänföres till folk- försäkringens klientel.
Vid-are framhåller reservanten i fråga om den lägre medelförsäkrings— summan inom folkförsäkringen, att de individuella försäkringssummorna vore i hög grad varierande både inom stor försäkring och inom folkförsäk— ring, mest inom den förra. Omkostnadsbelastningen per 1 000 kronors för— säkringssumma bleve inom stor försäkring lika hög för en försäkring på 100 000 kronor som för en försäkring på 1 000 kronor, medan en folkförsäk- ring på 10 000 kronor finge vidkännas samma procentuella omkostnadstill-
lägg som en 500-kronorsförsäkring. En försäkring, som hänfördes till stor försäkring, bleve härigenom alltid rellativrt billigare än en folkförsäkring. även om dennas försäkringssumma vore högre. Detta förhållande utgjorde en given följd av att utjämninge-n mellan stora och små försäkringar be- gränsats så att den tillätes verka endast inom vart och ett av de båda verk- samhetsområderra för sig.
I remissyttranden över 1942 års försäkringsutrednings betänkande ha för- säkringsinspektionen, Försäkringsbolagens riksförbund och Folket—Samar- bete behandlat frågan om folkförsäkringens organisation och premienivå. Alla tre remissinstanserna ansluta sig till majoriteten i 1942 års försäkrings— utredning så tillvida, att de utgå från att folkförsäkringen bör bibehållas som en särskild organisationsform. Inspektionen biträder dock reservan- tens kritik rörande gränsdragningen mellan de områden, inom vilka folk- försäkringens högre, respektive storförsäkringens lägre premienivå skall till- lämpas. Såsom en möjlig lösning av problemet att bibehålla olika organisa- tionsformer utan att för den skull tillämpa olika grunder för premieberäk— ningen framhåller inspektionen utvägen att sammansätta försäkringspre- mien av två delar, nämligen dels en fast avgift (per försäkring eller per person) dels en mot försäkringssumman proportionell del. Även Folket- Samarbete är inne på samma tankegång i det anstalterna framhålla, att reservantens anmärkningar skulle erhålla mindre vik-t, om man vid utmä- tandet av omkostnadsbelastningen toge hänsyn till det förhållandet, att omkostnaderna icke i sin helhet äro proportionella mot försäkringssumman eller premien utan delvis äro en styckekostnad.
Sedan 1942 års försäkringsutredning framlade sitt betänkande men innan Kungl. Maj:t avgav proposition med förslag rörande de av utredningen bee handlade frågorna, sänktes premierna för folkförsäkring i enlighet med de riktlinjer, för vilka utredningen uttalat sig. '
I propositionen (nr 50) till 1948 års riksdag med förslag till lag om för- säkringsrörelse m. m. uttalar föredragande statsrådet att en omfattande kundtjänst liksom förvaltningen av ett .stort antal små försäkringar utan tvivel verkar tyngande på ett bolags förvaltningskostnader. Statsrådet fram- håller, att dessa faktorer hittills ansetts motivera en vidare omkostnadsram i folkförsäkringspremierna, och fortsätter längre fram (s. 197):
»Uppslaget att åstadkomma en utjämning av kostnaderna mellan stor'och liten försäkring innebär, kort uttryckt, att det förbilligande av de genomsnittliga ad- ministrationskostnaderna som de stora försäkringarna medföra, bör komma även folkförsäkringsverksamheten tillgodo. All livförsäkring bör med andra ord ses såsom en totalitet, därvid genomsnittskostnaderna bli normerande för premierna. Från social synpunkt kunde en dylik utjämning te sig tillfredsställande. Men även om all försäkringsverksamhet i grunden bygger på utjämningsprincipen torde man dock icke böra genomföra en anordning, som kan tänkas medföra att en verk- samhetsgren direkt subventionerar en annan. — — ——
J ämväl organisationsfrågan är i detta sammanhang av betydelse. För närvarande driver det övervägande antalet livbolag endast stor försäkring (inkl. livränteför- säkring), några bolag både stor och liten försäkring, varjämte ett bolag driver endast folkförsäkring. Visserligen torde det icke i och för sig möta hinder att inom
ett bolag, som driver båda försäkringsgrenarna, åstadkomma en fullständig om- kostnadsutjämning. Detta torde emellertid medföra, att den genomsnittliga premie— nivån stiger över premienivån i ett bolag, som endast driver storförsäkring. Effek- ten härav i konkurrenshänseende ligger i öppen dag. Teoretiskt är det ävenledes tänkbart, att i en eller annan form ordna en utjämning mellan bolagen. Av prak- tiska skäl torde emellertid även denna möjlighet få anses utesluten. Endast under den förutsättningen, att all livförsäkringsverksamhet i landet bedrives av ett enda företag, låter sig utjämningstanken rationellt genomföras. —— — —
Jag är ense med reservanten, herr Hermansson, därom, att slutlig ställning till förevarande problem bör tagas först då frågan om livförsäkringsverksamhetens framtida organisation lösts. Denna fråga utredes för närvarande av 1945 års för- säkringsutredning. Tilläggas må, att frågan om att i samhällelig regi ordna en obligatorisk dödsfallsförsäkring -— vartill jag i det följande torde få återkomma — jämväl synes kunna påverka problemställningen.»
1945 års försäkringsutredning delar den uppfattning beträffande organi- sationsformerna, åt vilken 1942 års utredning givit uttryck. Erfarenheten torde få anses ha givit vid handen, att en särskild organi-saionsform åtmins- tone hittills varit lämplig för drivande av livförsäkringsverksamhet inom de ekonomiskt mindre v-älsituerade befolkningsskikten. Utredningen vill dock framhålla möjligheten av att samhällsutvecklingen mot ökad ekonomisk ut- jämning mellan olika befolkningsgrupper och ökad ekonomisk och social trygghet samt den alltmer ökade insikten om livförsäkringsskyddets bety- delse .så småningom kunna medföra, att den särskilda folkförsäkringsformen blir överflödig. Det är av vikt att denna fråga följes med uppmärksamhet, så att icke verksamhetsformen tillåtes kvarstå, sedan den överlevat sig själv.
Med den ståndpunkt, som utredningen sålunda intagit beträffande frågan om folkförsäkringen-s särskilda organisationsform, blir huvudfrågan, om och i vad månen högre premienivå för folkförsäkringen bör tillåtas.
Utredningen vill i detta sammanhang till en början framhålla den tecre- tiska möjlighet att genom styckekostnadsbelastning åstadkomma gemensam— ma beräkningsgrunder för stor försäkring och folkförsäkring, som reser- vanten antytt i fråga om omkostnadsbelastningen för terminspremiebeial- ning och som försäkringsinspektion-en och Folket-Samarbete sedermeri i sina yttranden framhållit i vidare utsträckning. Frångår man den nuvaran- de proportion-aliteten mellan premier och försäkringssumma, vore det pn'n- cipiellt möjligt att tillämpa samma beräkningsgrunder över hela livförsik- ringsområdet. Vid en sådan anordning skulle en livförsäkring å visst belrpp och med vis-s premiebetalningstermin betinga en bestämd premie, oavsett nn försäkring-en hänför-des till stor försäkring eller till folkförsäkring. (Det sagda gäller själva livförsäkringspremien; då premiebefrielse vid sjukdom är obligatorisk inom folkförsäkring men ej inom stor försäkring, tillkcm- mer självfallet vid folkförsäkringen en häremot svarande tilläggsprenie, som vid stor försäkring är frivillig.) En försäkringstagare skulle då ej behöva betala mera därför att hans försäkring hänfördes till f-olkförsäkr'ng i stället för till stor försäkring, men det oaktat skulle en försäkring å mindre belopp och kortare betalningsterminer belastas med det procentudlt högre omkostnadstillägg, som krävde-s för dess förvaltning.
Enligt vad utredningen har sig bekant övervägde folkförsäkringsbolagen i samband med den premiesänkning, som vidtogs 1946, att införa ett belast- ningssystem av ovan antydd art. Efter ingående överläggningar funno sig bolagen dock icke böra ansöka om stadfästelse å grunder av sådan art. Ut- redningen inser till fullo, att besvärliga och svårlösta problem av teknisk och praktisk art uppkomma vid tillämpning av ett system med en kostnadsbe- lastning, som delvis har form av styckekostnadsbelastning. Det bör ankom- ma på bolagen sj älva att avgöra, huruvida de tekniska och praktiska svårig- heterna äro sådana, att den här diskuterade utvägen bör prövas eller ej. Utredningen vill endast beröra några frågor av mera principiell art.
Det må först framhållas, att om en övergång till metoden att lägga en del av kostnaderna såsom styckekostnadsbelastning skall ha den åsyftade ef- fekten måste en sådan övergång :ske över hela linjen, ej blott inom folk- försäkringen. Den skulle måhända ha ännu större betydelse inom stor för- säkring än inom folkförsäkr-ing med hänsyn till de större variationer i för- säkringsbelopp, som där förekomma. Det har riktats anmärkning mot vis- sa storförsäkringsbolag av den anledningen att de inriktat sig sär-skilt på mycket stora försäkringar för att därigenom nedbringa de procentuella för- valtningskostnaderna. Härigenom eftersätta bolagen i viss mån, framhålles det, sin sociala uppgift. Utredningen vill för sin del framhålla, att även om anmärkningen vid nuvarande belastningssystem har visst fog för sig, ett system med belastningen delvis lagd såsom styckekostnadsbelastvning skulle medföra dels att bolagen icke längre skulle ha samma intresse .att »skumma» försäkringsklientelet genom att inrikta sig på särskilt stora försäkringar, dels att en sådan skumning icke längre skulle ge anledning till anmärkning.
Det har understundom framhållits, att en övergång till sådan delvis ge- nomförd styckvekostnadsbela-stning, som ovan nämnts, skulle innebära en »odemokratisk» reform, genom att den procentuella belastningen skulle bli större ju mindre försäkringen vore. Utredningen kan för sin del icke bi— träda en sådan uppfattning. Man kan för att ta ett exempel från ett annat område, icke anse det odemokratiskt, :att portot för en postgirof—örsändelse är detsamma, oberoende av belxoppets storlek. Sändes 5 kronor, är portot i procent av det översända beloppet många gånger större än om det gäller en försändelse av 5 000 kronor. En mot försäkringssumman proportionell pre- mie innebär otvivelaktigt, att de stora försäkringarna subventionera de små, och försäkringsväsendet åstadkommer alltså vid sådan premiebestämning en viss inkomstutjämning. Enligt utredningens mening är det naturligt, att den inkomstutjämning, som ur social synpunkt är önskvärd, åstadkommes genom den vanliga beskattningen eller andra obligatoriska anordningar. Däremot finnes ingen anledning för samhället att kräva av det enskilda för- säkringsväsendet, att detta skall fungera som en inkomstutjämnare mellan dem, som frivilligt taga för-säkring.
Därest en lösning efter de riktlinjer, som utredningen ovan antytt —— d. v. s. enhetliga premieberäkningsgrunder, åstadkomna genom införande av viss styckekostnad-sbelastning _ på grund av praktiska skäl icke anses
böra genomföras, kvarstår frågan, huruvida en uppdelning av livförsäkrings- rörelsen på två olika verksamhetsformer med skilda premienivåer kan anses lämplig, särskilt med hänsyn till att gränsen mellan de båda verksamhets— områdena icke kan angivas genom objektiva särmärken. Såsom ovan fram- hållits, vill 1945 års försäkringsutredning icke för sin del göra gällande, att den hittills i särskild organisationsform bedrivna folkförsäkringen nu skulle kunna avskaffas och ersättas med en verksamhet, organiserad efter samma riktlinjer som den stora försäkringen. I och med detta ställningstagande aktualiseras frågan om gränsdragningen mellan de försäkringar, som skola hänföras till den ena eller den andra kategorien. Utredningen finner den av reservanten i 1942 års försäkringsutredning framförda kritiken böra upp- märksammas. Å andra sidan måste man mot de av reservanten påvisade olägenheter, som vidlåda det rådande systemet, noga våga de olägenheter, som skulle kunna uppkomma vid en övergång till ett nytt system. Ehuru utredningen för sin del håller för troligt, att olikheterna mellan arbet-sme- todema inom stor försäkring och folkförsäkring med tiden komma att allt- mer utjämnas och att i samband därmed en övergång till en gemensam pre- mienivå kommer att ske, finnes det risk för att en av det allmänna fram- tvingad, brädstörtad utjämning skulle kunna hämma försäkringsskyddets utbredning bland de ekonomiskt svagare klasserna.
Skillnaden mellan stor försäkring och folkförsäkring har under utveck- lingens gång tenderat att bliva allt mindre. Såsom ovan omnämnt-s medde- las numera icke några nya försäkringar mot veckopremie. Redan detta med- för att en del av folkförsäkringen, som särskilt starkt skilde sig från den stora försäkringen genom omfattande inkasseringsarbete och höga priser, numera är stadd i avveckling. Man kan sätta i fråga, om icke en liknande utveckling beträffande försäkring mot månadspremie vore önskvärd. Utan tvivel lever en stor del av det klientel, som nu har försäkring mot månads- premie, un-der sådana ekonomiska förhållanden att de lika väl kunnat er— lägga premien kvartalsvis och därmed uppnå en lägre kostnad för sin för- säkring. Utredningen vill dock icke gå så långt, att den påyrkar månads- premiernas avskaffande, men utredningen önskar framhålla vikten av att bolagen söka att så långt möjligt driva fram längre betalningsterminer. Ar- betet härpå synes icke böra begränsa sig till nytecknade försäkringar utan innefatta även propaganda bland redan inträdda försäkringstagare att över- gå till längre terminer.
Så länge en skillnad i fråga om försäkringsvillkor och prestationer mel— lan stor försäkring och folkförsäkring upprätthålles, är det av största vikt, att en försäkringstagare får sin försäkring inom den organisationsform, som bäst lämpar sig för honom. Särskilt betydelsefullt är, då olika premie— nivåer upprätthållas, att ingen erhåller en folkförsäkring, om detta icke är motiverat med hänsyn till vederbörandes ekonomiska förhållanden. I fråga om bolag, som driva både stor försäkring och folkförsäkring, är risken för sådan felplacering särskilt stor, om provisionsvillkoren för ombuden utfor- mats på sådant sätt, att ett ombud kan erhålla ekonomisk fördel genom att
förmedla en folkförsäkring i stället för en stor försäkring av motsvarande slag och å samma belopp. Härvid är icke blott den omedelbara anskaff— ningsprovisionen av betydelse utan även den inkomst, som ombudet i fort- sättningen kan påräkna genom arbetet med premieinkasseringen. Det är av största vikt att ombudens avlöningssystem utformas på sådant sätt, att om- bud i bolag, som driva både folkförsäkring och stor försäkring, icke få något intresse av att hänföra försäkringar till folkförsäkringsavdelningen i stäl- let för till avdelningen för stor försäkring.
Sedan 1942 års försäkringsutredning avgav sitt betänkande, har såsom ovan nämnts premienivån för folkförsäkring sänkts. Till belysning av skill- naden i premienivå mellan stor försäkring och folkförsäkring efter premie- sänkningen angives i nedanstående sammanställning kvartals- och halvårs- premierna per 1 000 kronors fönsäkringssumma dels för stor försäkring, dels för folkförsäkring. I premien för stor försäkring har inlagts premien för den frivilliga försäkringen för premiebefrielse för sjukdom med fyra veckors er— sättningskarens.
Jämförelse mellan kvartals- och halvårspremier för stor försäkring och folkförsäkring vid premiebetalning under hela försäkringstiden.
(1) = premie för stor försäkring 1 kr. (2) = premie för folkförsäkring i kr. (3) : premie för folkförsäkring i procent av premie för stor försäkring.
Kvartalspremier för 1000 kr. försäkringssumma.
_——_____———-——————'
Utbetalningsålder
Inträdesåider 55 60 65 (1) (2) (3) (1) (2) (3) (1) (2) (3) 15 ........... 5-93 609 102-7 5-31 542 1021 4'87 4'96 101'8 25 ........... 829 850 102'5 7'16 7'31 102'1 6'39 6'50 101'7 35 ........... 13-10 13-49 man 1058 1082 102-3 9-04 9-19 101-7 | 45 ........... 27-51 28-51 1036 1860 19-08 102'6 1442 14'62 101-4 |
Halvårspremier för 1000 kr. försäkringssumma.
#
Utbetalningsålder
Inträdesålder 55 60 65
(1) (2) (3) (1) (2) (3) (1) (2) (3)
15 ........... 11-75 11'88 101-1 10—52 1057 100-5 913?) 9'67 100-2 25 . .......... 16-41 1657 101-0 14-17 14-25 100-s 12'66 12-67 100-1 35 . .......... 2595 26-30 101-& 20-96 21-09 100-& 17-91 17-93 1001
. .......... 55'59 102'0 36'84 37'21 101'0 28'56 28'50 99'8
Av .sammanställningen framgår, att om man bortser från några mindre frekventa fall, folkförsäkringens premie numera endast obetydligt översti- ger premien för stor försäkring.
En annan händelse av vikt, som inträffat under senare tid, är samman- slagningen av De Förenade och Framtiden, vilken är genomförd sedan 1949 års början. Denna sammanslagning medför, att antalet bolag, som driva folkförsäkring, numera är fyra, samt att alla dessa bolag även tillhandahålla stor för-säkring. Trängseln på anskaffningsomrädet har härigenom minskat i viss män, och folkförsäkringsklientelet kan av alla folkförsäkringsbolags ombud erbjudas även stor försäkring.
Av det ovan sagda framgår, att förändringar av betydelse i fråga om för— hållandet mellan folkförsäkring och stor försäkring inträffat, sedan 1942 års försäkringsutredning avgav sitt betänkande. Skillnaden mellan de båda verklsamhetsformerna har minskats i viktiga hänseenden, och utredningen räknar med att bolagen sträva efter en fortsatt utveckling i denna riktning. Med hänsyn härtill saknar utredningen anledning att föreslå särskilda åt- gärder från samhällets sida i syfte att upphäva skillnaden mellan stor för- säkring och folkförsäkring eller att reglera förhållandet dem emellan.
B. Obligatorisk dödsfallsförsäkring.
I 1942 års fönsäkringsutrednings betänkande framföres (s. 140) tanken på obligatorisk dödsfallsförsäkring, som närmast skulle avse att täcka be- gravningskostnaderna men till sin storlek avvägas så, att den för de breda lagren även kunde bli till viss hjälp att övervinna anpassningssvårigheterna efter ett dödsfall inom familjen, framför allt då familjeförsörjaren fallit ifrån. Härvid tänker sig 1942 års utredning, att försäkringsbeloppet icke skulle anpassas till de varierande individuella behoven i annan mån än att beloppet skulle differentieras med hänsyn till åldern vid dödsfallet. Såsom exempel anför utredningen ett belopp av 500 kronor vid dödsfall i ålder mellan 18 och 67 år samt 300 kronor vid dödsfall före 18 års eller efter 67 års ålder. Utredningen framhåller slutligen, att genomförandet av en obliga- torisk dödsfallsförsäkring självfallet krävde en i olika avseenden mera in- gående undersökning, som det icke tillkomme utredningen att verkställa.
I propositionen till 1948 års riksdag (nr 50) med förslag till lag om för— säkringsrörelse m. m. .uttalar föredragande statsrådet följande (5. 200):
»Tanken att genom det allmännas förmedling tillskapa ett ekonomiskt dödsfalls- skydd omfattande hela svenska folket erbjuder stort intresse. En sådan anordning skulle otvivelaktigt utgöra en värdefull komplettering till den allmänna folkpen- sioneringen, ———————————————————————
Det av utredningen skisserade förslaget synes mig väl ägnat som underlag för fortsatt diskussion i ämnet. Enligt vad jag inhämtat, har socialvårdskom- mittén hithörande frågor under övervägande, om ock från delvis andra utgångs- punkter. Ämnet falller emellertid även inom ramen för det uppdrag som girits 1945 års försäkringsutredning. Ordnandet i allmän regi av en obligatorisk döds-
fallsförsäkring är nämligen ägnat att påverka livförsäkringsväsendets allmänna struktur. Detta förhållande accentueras i den mån dödsfalisersättningens belopp sättes högre än det föreliggande förslaget. Jag utgår ifrån att erforderligt samråd i detta ämne kommer till stånd mellan socialvårdskommittén och 1945 års för— säkringsutredning.»
Enligt vad utredningen erfarit överväges inom socialvårdskommittén att framlägga förslag om införande av obligatorisk dödsfallsförsäkring. Det torde härvid icke bli fråga om någon differentiering av dödsfallsbeloppet annat än möjligen efter ålder vid dödsfallet och man torde icke tänka sig att tillmäta beloppet större än som erfordras för att täcka begravnings- kostnaderna och andra därmed jämförliga kostnader. Med hänsyn till att frågan är föremål för uppmärksamhet inom socialvårdskomittén fram- lägger utredningen icke något förslag om obligatorisk dödsfallsförsäkring.
Införandet av en obligatorisk dödsfallsförsäkring skulle självfallet få en viss återverkan på folkförsäkringsverksamheten. Utredningen anser dock, att en obligatorisk försäkring av den storlek, som nyss angivits, icke kom- mer att avsevärt förändra förutsättningarna för folkförsäkringens bedrivan- de. Sås-om av tabellen å s. 128 framgår, överstiger den genomsnittliga för- säkringssumman i 1946 års anskaffning för de fem bolag, som då drevo folkförsäkring, 2 000 kronor.
Det belopp, som erfordras för täckande av begravningskostnader m. m. torde uppgå till blott en bråkdel av den genomsnittliga nyanskaffnings— summan inom folkförsäkring. Man torde emellertid icke ens behöva räkna med att den genomsnittliga nyanskaffningssumman kommer att sjunka med ett belopp motsvarande försäkringssumman inom en obligatorisk för- säkring av nyss antydd art. Huvuddelen av folkförsäkringsbolagens an- skaffning ligger på försäkring med utbetalning såväl vid dödsfall före viss ålder som vid uppnående av denna slutålder. För en stor del av klien- telet torde den sistnämnda utbetalningen utgöra det viktigaste skälet att teckna försäkring. Då den obligatoriska försäkringen endast avser utbetal- ning vid dödsfall och avgiften för densamma icke m-ärkbart minskar förmå- gan att teckna frivillig försäkring, torde man icke behöva räkna med någon mera avsevärd inverkan .av en obligatorisk försäkring av antydd storlek på folkförsäkringsbolzagens verksamhetsfält.
C. Annullationsfrågan.
Ett livförsäkringsavtal kan — bortsett från speciella fall, såsom orik- tiga uppgifter i försåkringsansökningen —— icke uppsägas av försäkrings- givaren. Däremot äger försäkringstagaren att när som helst bryta avtalet. Vid ett sådant brytande av försäkringsavtalet från försäkringstagarens sida talar man om en frivillig annullation eller förtidsannullation. Hit räk- nar man även sådana ändringar av försäkringsavtal, genom vilka försäk- ringsbeloppet nedsättes (t. ex. fribrev). Ehuru annullation i vidsträckt me-
ning innefattar varje fall, då en försäkring upphör, alltså även de fall då försäkringstagaren avlider eller försäkringstiden utlöper, användes ofta ut- trycket annullation i betydelsen förtidsa'nnullation. I fortsättningen skall ut- trycket ann-ullation användas i denna inskränkta betydelse.
Då en försäkringstagare avbryter försäkringsavtalet i förtid, äger han rätt till medel, som innestå hos bolaget för försäkringen. Dessa medel kunna — ehuru i verklig-heten beräkningen tillgår på annat sätt _ be- traktas såsom bil-dade därigenom att premier, som försäkringstagaren in- beta'lar, til'lgodoföras ett särskilt konto för :honom, till vilket även [föres ränta å 'de innestående medlen efter en viss räntefot. Å andra sidan utta- gas från kontot dels riskpremier, d. v. s. —— vid dödsfallsförsäkring — be- lopp, vilk-a erfordras för utbetalning till försäkringstagare som arvlida, delas vad som erfordras för täckande av förvaltningskostnader. I början av för- säkringstiden är kon-tot negativt på grund av anskaffningskostnaderna. För- säkringstagaren kan därför under denna tid anses ha en skuld till försäkrings- bolaget, villken emellertid icke utkräves av försäkringstagaren, om försäk- ringsavtalet skulle avbrytas. Snart — i regel ett eller annat år efter försäk— ringens tecknande — blir emellertid kontot positivt, och försäkringstagaren har då rätt att i en eller annan form åtnjuta de innestående medlen. Vid den vanliga blandade liv- och kapitalförsåkringen kan han exempelvis ut- taga sitt tillgodohavande i rfor-m av ett återköpsbelopp. Han kan emellertid äfven låt-a beloppet innestå hos bolaget och i stället erhålla en premiefri för-säkring — fribrev.
I anslutning till det ovan sagda plågar man vid behandlingen av annul- lationer åtskilja sådana med vederlag och utan vederlag. Till annullatio- ner med vederlag hänföres även det fall, då en försäkring, som belån-a't's hos försäkringsbolaget till högsta möjliga värde, annulleras. Vederlaget utbeta- las då icke kont—ant utan användes till återbetalning av länet. Ehuru över- gång till fribrev egentligen är en form av annullation med vederlag, brukar man särskilja dessa fall som en särskild annullationsfonm. Ett speciellt fall av annullation utan vederlag är 'det, då en beviljad försäkring överhuwd icke utlöses. Även detta fall plågar avskiljas som en särskild annullation-s— form.
I den redogörelse angående verksamheten, som försäkringsbolag enligt lagen om försäkringsrörelse årligen skall ingiva till försäkringsinspektio— nen, skola uppgifter om annlullationerna lämnas, varvid i anslutning till de olika fall, som ovan omnämnts, uppdelning skall ske i fem kategorier, nämligen annullationer med vederlag, annullationer utan vederlag, underlå- ten inlösen av försäkringsbrev, fribrev samt minskning av försäkrat kapital på grund av annan förändring. (I försäkringsinspektionens publikation re- dovisas dessa uppgifter, varvid dock annullationer genom nedsättning till fri-brev inräknats i den sistnämnda gruppen.)
I syfte "att ge en ungefärlig föreställning om annullationernas omfatt- ning har utredningen i tab. 8—11 sammanställt uppgifter på grundval av bolagens redogörelser till inspektionen. Tabellerna omfatta endast direkt
tecknade kapitalförsäkringar för dödsfall. Då det gäller att ställa annulla— tionerna i relation till rörelsen-s omfattning, uppkommer emellertid en svå- righet. Erfarenheten har visat, att annullationsfrekvensen är väsentligt större under de första åren efter försäkringens tecknande än senare. Det vore därför olämpligt att mäta annullationsfrekvensen i förhållande till för- sävkringsbeståndet. Ett bestånd, där de nyanskaffade försäkringarna utgjor— de en relativt stor del, skulle nämligen i så fall uppvisa en hög annulla- tionsfrekvens, medan ett bestånd med svag nytillförsel av försäkringar skulle ge en låg annullationsfrekvens. Bilden skulle härigenom bli missvisande. För att i någon mån råda bot på denna olägenhet ha olika slag av annulla- tioner satts i relation till olika storheter. Annullationerna ha i detta syfte sammanförts i två grupper under beteckningarna »tidiga annullationer» och »sena annullationer».
Till de tidiga annullationerna ha hänförts underlåten inlösen av försäk- ringsbrev och annullationer utan vederlag. Annullationer av det sistnämn- da slaget Lkunna visserligen i speciella fall inträffa även sedan försäkring- en varit i kraft en längre tid, men ri regel har försäkringen vid en sådan annullation varit i kraft endast ett fåtal år. I det övervägande antalet fall av annullationer utan vederlag torde med nu gällande grunder för beräkning av återköpsvärde försäkringen ha varit i kraft högst ett enda år. Även avvi- kelser i motsatt riktning kunna förekomma. I vissa fall — vid engångspremie eller mycket kort premiebetalningstid —— kan nämligen försäkringen redan från början få ett positivt återköps- och fribrevsvärde. För att giva en rätt- visande bild av annullationernas omfattning bör man frånräkna återupp- livningar av annullerade försäkringar. Emellertid finnes i det föreliggande materialet ingen möjlighet att fördela återupplivningarna på tidiga och sena annullationer. Återupplivningarna ha därför i sin helhet avdragits från de tidiga annullationerna. En mycket väsentlig del av återupplivningarna måste nämligen avse försäkringar, vilka annullerats tidigt. Man får emellertid på detta sätt ett något för lågt värde för de tidiga annullationerna och ett nå- got för högt värde för de sena. Det är naturligt att ställa de tidiga annulla- tionerna i relation till anskaffningens omfattning. Härvid borde egentligen den genomsnittliga årsanskaffningen under åren närmast före annullations- året läggas till grund. I den mån anskaffningens omfattning håller sig nå- gorlunda konstant torde man emellertid utan olägenhet kunna begränsa sig till anskaffningen under annullationsåret. Om —— såsom fallet varit de se- naste åren — anskaffningen stiger från år till år, ger däremot metoden ett något för lågt värde å annullationsfrekvensen.
I tab. 8 anges antalet tidiga annullationer för vart och ett av åren 1931 ——1947 i procent av antalet under samma år nytecknade försäkringar. Tab. 9 anger motsvarande procenttal, då försäkringsbelopp i stället för antal försäkringar lägges till grund. I tabellerna ha icke medtagits bolag, vilkas rörelse huvudsakligen varit inriktad på livränteförsäkring. Av de övriga ha icke Städernas liv och Liv-Göta medtagit's, enär de icke existerat under hela den betraktade perioden, ej heller Victoria, enär detta bolags rörelse
Tidiga annullationer under vart och ett av åren 1931—1947 i procemt av nyteckningen under varje år.
Räkneenhel:
De Forenade Framtiden J ärnvags- mannen
).;
omm??©999???l$3?99*39*7 &öömmwuwmmm—wamwu
H
annullationer under vart och ett av åren 1931—1947 i procent av nyteckningen under varje år.
Räkneenhet: försäkringsbelopp.
De Forenade Framtiden J ärnvags- männen
H
FCTQPÖFCPCP'FQ'???W?CPCPW Hmwmoomamumwwouww
p...
Tab. 10. Sena annullationer under vart och ett av åren 1939—1947 i procent av försäkringsbeståndet vid varje års början.
Räkneenhet: försäkringsbelopp.
. å & = g a.,, .,
En 2 = .a: % 2 "5 En 'D E +) Ibn” _ d.) v—bo Arååågäadåfååsgååååååås
2 ** 5; =O ca 5; 3 H 43: 5 L:. ,äå ;f= "1 m sin
Q 4 [14 H
1932 1-9 1-3 3-1 1-9 1-5 1-7 1-7 1-0 2-4 0-4 1-8 1-2 1-9 15 1-7 1-6 1933 1-5 1-5 1-6 1-9 2-4 1-8 1-8 1-1 3-2 0-6 22 1-2 2-1 1—8 1-6 1-7 1934 1-0 1-3 1-6 1—6 1-7 1-5 1-5 ' 1-2 2-1 1-1 1-9 1-1 1-4 1-4 1-6 1-4 1935 1.0 0-6 1-6 1-1 1-6 1-0 1-4 0-9 1-6 0-8 1-4 1-1 1-1 1-4 0-9 1-1 1936 0-8 0-7 1-1 0-9 1-0 0—7 1-4 0-9 1-0 0-6 1-1 0-7 0-8 1-3 0—6 0-9 1937 0-7 0-1 1-0 0-7 0-9 0-7 1-3 1-0 1-8 0-6 0-9 0-7 0—8 0-9 0-7 0-7 1938 0-9 0-8 0-9 1-0 0-8 0-8 0-9 1-3 0-7 0-5 0-7 0-6 0—8 1-3 1-1 0-9 1939 0-8 11 0-9 1-2 1-0 1-0 1-0 1-4 1-1 0-4 0-8 0-5 0-4 1-2 0-8 0-9 1940 1-0 1-5 1-0 1-4 1-2 1-3 1-2 1-6 1-3 0-7 1-4 0-6 1-1 1-5 1-5 1-3 1941 0-9 1-1 0-8 1-0 1-0 0-2 0-9 1-3 1-0 0-8 1—1 0-6 0-9 0-9 1-2 09 1942 0—8 0-8 0-6 0-7 0—8 0-8 0-6 0-9 0-9 0-8 1.2 0-7 0-6 0-9 0-9 0-8 1943 0-5 0-5 0-6 0-5 0-6 0-6 0-5 0—6 0-7 0-5 0.7 03 0-5 0-7 0-6 0-6 1944 0-5 0-7 0-6 0-5 1.0 0.7 0-9 0-7 0—8 0-5 0-8 0-8 0-5 0-7 0-7 0-7 1945 0-6 0-9 0-5 045 1-0 0-8 De 08 0-9 0-6 1-0 0-3 0-6 0-9 0-6 0-8 1946 0—4 0-9 1-0 0-9 1-0 0—6 1-0 0-8 0-8 0-3 0-9 0-8 0-7 0.9 0-9 0-8 1947 0-6 1-0 1-1 0-9 1-0 1-2 1'2. 0-3 1'4 0-4 1-0 1—0 0—6 1-1 1-2 0-9
Tab. 11. Jämförelse mellan annullationerna inom bolag, som driva folkförsäkring och bolag, som endast driva stor försäkring.
Tidiga annullationer i procent sgåcåågnalglggågä Å r av nytecknmgen det vid årets början Antal Belopp Belopp (S) (F) (S) (F) (5) (F) 1931 .................... 30-5 36-8 25-6 36-4 1932 .................... 27-7 43—8 26-5 43-9 1-7 1-5 1933 .................... 25-8 41-4 23.2 411 1-8 1-4 1934 .................... 12-3 27-7 12-1 27-5 1-4 1-4 1935 .................... 16-9 23-4 164; 23-3 1-0 1-2 1936 .................... 13-4 25-1 11-9 23-5 0-9 0-9 12-7 21-2 13-6 20-7 0-7 0-9 13-2 18-9 12-6 18-1 0-9 0-9 18-2 22-6 17-3 22-5 1-0 0-9 20-7 33-1 16-1 331 1-3 1-2 8 4 1313 80 13-1 0-9 1-0 6 2 10-6 4—9 8-8 0-8 0-8 6 7 10-1 5-1 9-5 0-5 0-6 8 4 11-3 6-2 10-6 0-7 0-7 9 2 9-0 5-8 8-4 0-8 0-7 8-9 8-3 7-5 7-3 0-8 0-8 1947 .................... 10»5 10-0 6-5 8-9 1-0 0-8 (F) = bolag, som driva folkförsäkring. (S) = » >> » endast stor försäkring.
varit stadd i avveckling under periodens senare del. Om man bortser från de avvikelser, som bero på att nyanskafrfningen ej är konstant, kunna tabel- lerna uppfattas såsom angivande den del av nettonyteckningen som annul- leras, innan försäkringarna hunnit få ett positivt tillgodohavande.
Vid andra annullationer än de ovan behandlade måste för-säkringen i regel ha varit i kraft en viss tid, i allmänhet mer än ett år och i många fall minst två år. Då annullationsfrekvensen även inom denna kategori av försäkringar starkt varierar med den tid, som förflutit från försäkringens tecknande, borde vid ett noggrannare studium en ytterligare upp—delning ske. Dä emellertid materialet icke tillåter sådan uppdelning och då det här endast gäller att ge en ungefärlig föreställning om annullationernas omfatt- ning, sammanföras här alla andra annullationer än de ovan redovisa-de i en grupp under beteckningen sena annullationer. Vid beräkningen av annulla- tionsfrekvensen borde de sena annullationerna sättas i relation till bestån- det av försäkringar med positivt tillgodohavande hos bolaget. Några uppgifter om storleken av detta bestånd finnas emellertid icke. Dessutom är skillna- den mellan det totala och det ifrågavarande beståndet relativt obetydlig i förhållande till det totala försäkringsbeståndet. Något mera betydande fel torde man därför icke begå, om man sätter de sena annullationerna i relation till totala försäkringsbeståndet.
Till de sena annullationerna höra annullationer med vederlag och för- vandlingar til-l fribrev. Även den grupp av annullationer som i bolagens upp- gifter til-l inspektionen upptagits under rubriken >>minskning av för-säkrat kapital genom annan förändring» har hänförts ;hit. Inom sistnämnda grupp rymmas dets verkliga annullationer (t. ex. reduktion av försäkringsbelopp i annat | all än vid förvandling till fri-brev), dels i vissa fall överflyttningar från en avdelning inom bolaget till en annan. Om exempelvis en folkför— säkring överflyttas tJill avdelningen för stor försäkring, föres den som en annullation inom f—olnkförsälkringsavdelningen men upptages samtidigt un— der rubriken »ökning av försäkrat kapital genom annan förändring» inom avdelningen för stor försäkring. Beloppet av de annullationer, som hänföras till de sena, har därför minskats med de under sistnämnda rubrik upptagna beloppen.
I tab. 10 angives för varje bolag beloppet för de sena annullationerna under vart och ett av åren 1932—1947 i procent av bolagets bestånd vid varje års början. Mot-svarande beräkning grundad på antal försäkringar har här icke utförts. Bland de sena annullationerna ingå såsom nämnts även förvandling till fribrev. Sådana förvandlingar minska försäkringsbeloppet men icke an- talet försäkringar och en annullationsfrekvens grundad på antal skulle där- för i detta fall bli missvisande.
Annullationsfrekvensen inom folkförsäkring har sedan gammalt ansetts ligga på en högre nivå än inom stor försäkring. Det skulle därför vara av intresse att angiva annullationsfrekvensen särskilt för dessa båda verksam- hetsformer. Emellertid ha icke alla bolag, som driva båda formerna, i upp- gifterna till inspektionen åtskilt de båda formerna annat än för tiden från
och med år 1938. Dessutom ingå .i uppgifterna över annullation-er för exem— pelvis folkförsäkringen även övergångar inom samma bolag till avdelningen för stor försäkring. Det är icke möjligt att ur det föreliggande materialet ut- skilja dessa fall, som ju icke äro annullationer i egentlig mening. En upp- delning på de båda verksamhetsformerna skulle därför bli missvisande.
Till belysning av skillnaden i annullationshänseende mellan folkförsäkring och stor försäkring har i ställe-t valts en annan väg. Bolagen ha uppdelats i två kategorier, å ena sidan de som driva folk—försäkring (enbart eller jämte stor försäkring) och å andra sidan de som endast driva stor försäkring. Till den sista kategorien har även hänförts Valand, ehuru detta bolag under ett fåtal år av den behandlade perioden drivit folkförsäkring i obetydlig om- fattning. Bland de bolag, som driva folkförsäkring, meddelar endast ett, Bal— der, stor försäkring i någon mera betydande omfattning. Annullationssiff— rorna för gruppen av bolag, som driva folkförsäkring, kommer därför att hu- vudsakligen präglas av förhållandena inom folkförsäkringsverksamheten. GenOm att sådana bolags hela verksamhet medräknats, vålla med den an- vända beräkningsmetoden Övergångar mellan olika avdelningar inom sam- ma bolag icke några oriktigheter.
I tabell 11 angivas annullationstal, motsvarande dem i tab. 8—10, särskilt för bolag som driva folkförsäkring och särskilt för bolag som blott driva stor försäkring.
Ovan angivna sätt för tabellernas beräkning har följts såsom huvudregel. I vissa fall har dock avvikelse skett. Sålunda har i fråga om Valand, vilket bolag tillämpar ett särskilt system för att vid underlåten premiebetalning; hålla försäkringarna i kraft viss tid, försäkringsinspektionens behandling av uppgifterna frångätts såtillvida, att annullationen ansetts äga rum vid den tidpunkt, då premiebetalningen upphörde. Även i fråga om andra bolag har vissa år avvikelse skett, då större avvikelser från det normala befunnits ha sin grund i åtgärder av mera formell natur.
Det bör starkt betonas, att tabellerna icke kunna användas som underlag för några mera bestämda slutsatser. Sådana skulle erfordra långt mera in- gående undersökningar. Utredningen har icke ansett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att verkställa sådana undersökningar. Särskilt bör fram- hållas, att jämförelser mellan annullationsförhållandena inom olika bolag kunna bli missvisande på grund av att olikheter i registreringssystem kun- na medföra förskjutningar mellan tidiga och sena annullationer. Ett stu- dium av tabellerna torde dock kunna ge en viss allmän föreställning om annullationernas omfattning och förändringen i densamma.
Ett förhållande, som vid ett studium av tabellerna faller i ögonen, är den starka nedgången i frekvensen av tidiga annullationer, som ägde rum är 1941. En av de främsta orsakerna härtill torde vara den ändring i grunderna för beräkning av återköps- och fribrevsvärde, som vidtogs detta år. Genom ändringen kom rätten till vederlag vid annullation att inträda tidigare än enligt äldre grunder. Detta har till följd, att ett stort antal annullationer, som vid tillämpning av äldre grunder skulle ha hänförts till tidiga annulla-
tioner, i stället kommer att rubriceras som sena annullationer. Anmärknings— värt år emellertid, att oaktat det annullerade försäkringsbeloppet inom båda kategorierna är av ungefär samma storlek, överflyttningen icke med- fört någon påtaglig ökning i frekvenstalen för de sena annullationerna. Med hänsyn till nämnda omständigheter måste tabellerna, oaktat att nedgången år 1941 i tidiga annullationer delvis är skenbar, anses giva vid handen en markerat avtagande annullationsfrekvens under den betraktade perioden.
Jämförelsen i tab. 11 mellan förhållandena inom bolag, som driva endast stor försäkring, och sådana, som driva folkförsäkring, visar, att en betydan- det utj ämning ägt rum. Även här kunna olikheter mellan bolagen i fråga om grunderna för beräkning av återköps- och fribrevsvärden förrycka jämförel- sen, om man begränsar denna till endast en kategori av annullationer. Då emellertid frekvensen av sena annullationer uppvisar en obetydlig skillnad mellan folkförsäkringsbolagen och de övriga, medan en utjämning skett i fråga om de tidiga annullationerna, måste jämförelsen anses ge vid han- den, att olikheterna i annullationshänseende mellan stor försäkring och folk— försäkring väsentligt minskats. En iakttagelse av intresse är, att i fråga om tidiga annullationer hos bolag, som driva endast stor försäkring, annulla- tionsfrekvensen nästan genomgående är lägre, då försäkringsbelopp användes som räkneenhet än då antal användes. Detta visar, att i varje fall inom stor försäkring annullationsfrekvensen är högre vid försäkringar å mindre be- lopp.
En sak som torde böra framhållas är, att talen i tab. 8 och 9 icke äro di- rekt jämförbara med talen i tab. 10. I de båda förstnämnda tabellerna ha nämligen de tidiga annullationerna icke angivits i procent av beståndet av försäkringar som sakna positivt tillgodohavande. Ifrågavarande annulla- tioner ha i stället angivits i procent av nyteckningen. Uppskattas nyssnämn- da bestånd till i runt tal dubbla nyteckningen, vilket torde vara något för högt, böra alltså talen i tab. 8 och 9 halveras innan de jämföras med talen i tab. 10.
Annullationer kunna självfallet orsakas av vitt skilda omständigheter. Be- hovet av försäkringsskydd kan exempelvis minska eller bortfalla. Om en försäkring tagits i huvudsakligt syfte att säkerställa barnens uppfostran och utbildning, bort—faller behovet då barnen äro färdiga att inträda i förvärvs- livet. Har i sådant fall hustrun egen inkomst med ordnade pensionsförhål- landen, måste i många fall försäkringen framstå som överflödig, och en an— nullation (ter sig då naturlig. I andra fall kan försäkringstagarens ekonomi ha så försämrats, att han icke längre har möjlighet att komma ut med pre- mierna för försäkringen. Vid de båda nu nämnda fallen orsakas annulla- tionerna därav, att i försäkringstagarens personliga förhållanden inträtt för- ändringar, vilka vid försäkringens tecknande icke eller blott delvis kunnat förutses. Sådana förändringar kunna inträffa när som helst under försäk- ringstiden, och man har därför anledning att vänta sig, att den relativa frek- vensen av annullationer av denna art icke nämnvärt förändras med försäk- ringstiden. Om annullationsfrekvensen, till den del den härrör från annulla-
tioner varom nu är fråga, överhuvud röner inflytande av försäkringstiden, borde den snarast växa med tiden, eftersom förändringar i början av för- säkringstiden lättare kunna förutses redan vid försäkringens tecknande.
Såsom ovan framhållits är annullationsfrekvensen störst vid försäkrings- tidens början och avtager sedermera starkt. Detta antyder, att omständig- heter av ovan nämnd art icke kunna vara de enda eller ens de dominerande annullationsorsakerna. En annullationsfrekvens, som är högre under tiden närmast efter tecknandet än längre fram under försäkringstiden, antyder att roten till annullationerna delvis är att söka i förhållanden i samband med ackvisitionen. Försäkringstagaren kan ha överskattat sina ekonomiska möjligheter och därför tagit till försäkringen större än han har råd till. Eller han kanske ej är så övertygad om sitt behov av försäkring att han, då ackvi- sitörens personliga påverkan icke längre gör sig gällande, har något intresse av att behålla försäkringen. Det är givet att det sätt, varpå ackvisitionen be- drives, kan ha ett starkt inflytande på annullationsfrekvensen till den del densamma härrör från orsaker, varom nu är fråga.
Tabell-erna kunna i viss mån belysa förekomsten av annullationer, som äro att hänföra till de båda olika orsaksgrupperna. Sålunda måste de tidiga an- nullationerna främst påverkas av förhållanden i samband med ackvisitio- nen, medan orsaker, som bero av förändringar i försäkringstagarens person- liga förhållanden, mera påverka de sena annullationerna. Det är emellertid av skäl som tidigare anförts att märka, att tabellernas siffror icke kunna användas för att jämföra kvaliteten hos olika bolags ackvisitionsverksamhet.
Annullationerna utgöra utan tvekan ett allvarligt problem för livförsäk- ringsrörelsen. En annullation medför förlust i första hand för den försäk- ringstagare, som annullerar försäkringen. I Vissa fall åter-får han ingen del av erlagda premier och i de fall, då vederlag utgår vid annullationen, har vederlaget minskats med .anskaffningskostnader, som belöpa på försäkring- en. Stundom kunna även den del av premierna, som åtgått för täckande av försäkringsrisken, anses som bortkastade pengar, nämligen i fall då försäk— ringsskyddet varit illa avpassat efter försäkringstagarens behov. En annulla- tion medför emellertid förlust även för övriga försäkringstagare. Sker an- nullationen, innan försäkringstagarens tillgodohavande blivit positivt, inne- bär annullationen i själva verket att en fordran, som bolaget har gentemot försäkringstagaren, avskrives. Även om annullationen sker senare, avdrager bolaget icke hela anskaffningskostnaden. Då bolaget sålunda vid en annulla- tion aldrig erhåller full täckning för .sina kostnader för den annullerade för- säkringen, kommer den så uppkomna förlusten att gå ut över de andra för— säkringstagarna. Annullationerna medföra emellertid icke blott ekonomisk förlust utan även en förlust .av good Will för försäkringsbolaget. En försäk- ringstagare, som annullerar sin försäkring är ofta missnöjd, i första hand med försäkringen som sådan och i andra hand med det vederlag han erhåller vid .annullationen. Sådant missnöje har en viss benägenhet att sprida sig.
Bolagen nedlägga ett omfattande arbete på att bekämpa annullationerna. Ett studium av tabellerna ger såsom ovan framhållits vid handen en avta-
gande annullationsfrekvens. Det låter sig icke avgöra i vad mån detta för— hållande är resultatet av bolagens »räddningsarbete». En annan omständig- het, som i fråga om sena annullationer kan verka i samma riktning, är för- säkringsbeståndets åldrande. Då annullationsfrekvensen avtar med försäk- ringstiden, måste ett försäkringsbestånd med förhållandevis flera gamla för- säkringar uppvisa en lägre annullationsfrekvens än ett bestånd, där försäk- ringarna i genomsnitt varit i kraft kortare tid. Vidare äro annullationerna starkt konjunkturkånsliga. Depressionen i början av 1930—talet och den sedermera inträdande, ännu pågående högkonjunkturen, kunna alltså även vara förklaringar till .att annullationsfrekvensen i den betraktade periodens slut är lägre än i dess början. Det vikande penningvärdet har medfört att behovet av försäkringsskydd i kronor räknat ökats, och därigenom bidragit till att motverka annullationerna. Nedgången synes dock alltför utpräglad för att kunna tillskrivas enbart nämnda omständigheter. Man torde därför böra uppfatta nedgången av frekvensen av tidiga annullationer åtminstone till viss del som ett uttryck för en kvalitetsförbättring i fråga om anskaff— ningsarbetet.
Oaktat annullationsfrekvensen und-er de senaste årtiondena väsentligt för- bättrats, är annullationsfrågan enligt utredningens mening alltjämt för- tjänt av den största uppmärksamhet. Ehuru annullationsfrekvensen icke kan sägas vara i och för sig hög synas dock fortsatta ansträngningar böra göras för att om möjligt ytterligare nedbringa densamma.
Beträffande de sena annullationerna äro måhända några särskilda åtgår- der, utöver dem bolagen redan vidtagit, icke påkallade. Då orsakerna i dessa fall väsentligen torde ligga i förändringar av försäkringstagarnas person- liga förhållanden, finnes en viss gräns för bolagens möjligheter att ingripa. Är orsaken försäkringstagarens minskade försäkringsbehov, kan annulla— tionen uppfattas såsom uttryck för en naturlig anpassning till ändrade för- hållanden. Om orsaken återigen är försämrad ekonomi eller behov av ett annorlunda utformat försäkringsskydd, motarbetas annullationen genom erbjudande från bolagets sida om sådan ändring av försäkringen att den anpassar sig till försäkringstagarens ändrade förhållanden. Sådant »rädd- ningsarbete» torde i allmänhet bedrivas i tillräcklig omfattning. Det bör framhållas, att man här står inför ett avvägningsproblem. Räddningsarbetet drager vissa kostnader. Dessa kostnader kunna i praktiken icke helt utta- gas av de »räddade» utan måste till större delen bäras av hela försäkrings- tagarekollektivet. Ett allt för omfattande räddningsarbete kan därför icke anses skäligt gentemot de försäkringstagare, som utan åtgärder från för- säkringsbolagets sida hålla sina försäkringar i kraft.
I fråga om de tidiga annullationerna synas däremot både starkare skäl och större möjligheter till förbättring finnas. Här gäller det annullationsfrekven- ser av helt annan storleksordning än i det ovan behandlade fallet. Även om siffrorna i tab. 8 och 9 för de sista åren icke förefalla höga i jämförelse med annat tillgängligt material, kan det i och för sig icke anses tillfredsställande att ungefär en tiondedel av nytecknade försäkringar annulleras under det
eller de första åren efter tecknandet. En hög annullationsfrekvens under åren närmast efter tecknandet tyder i regel på brister i .ackvisitionsarbetet. Enligt utredningens uppfattning utgöres därför det riktiga botemedlet mot de tidiga annullationerna snarare av åtgärder för höjande av anskaffnings- arbetets kvalitet än av åtgärder för att rädda försäkringar, som stå inför an— nullation. De vägar som stå till buds för höjande av anskaffningsarbetets kvalitet äro återigen bland annat en tillfredsställande utbildning och ett noggrant urval .av ackvisitörerna. Slutligen men icke minst viktigt är att bolagsledningarnas intresse för anskaffningens kvalitet icke tränges tillbaka av det i och för sig naturliga intresset för anskaffningens kvantitet. En for- cerad anskaffning drar gärna med sig en hög annullationsfrekvens. Rikt- punkten för livförsäkringsverksamheten bör mera vara att för varje försäk- ringstagare åstadkomma det försäkringsskydd, som bäst passar honom, än att åstadkomma största möjliga försäkringsbestånd.
I enlighet med det ovan anförda föreslår utredningen icke några särskilda åtgärder till motarbetande av annullationerna utan anser att förbättringarna böra framkomma främst som en följd av förbättrad utbildning .av ackvisi— törerna. Frågan om sådan utbildning behandlas i ett följande kapitel.
VII. Särskilda frågor.
A. Gruppförsäkrin g.
Till gruppförsäkring i vidsträckt mening synes man höra hänföra varje an- ordning enligt vilken antingen en grupp personer eller ock individer, till- hörande en viss grupp av personer, kunna erhålla försäkring på förmån- ligare villkor än eljest är fallet. En speciell art av gruppförsäkring utgör kollektiv försäkring. Ehuru språkbruket på denna punkt icke är fullt en- hetligt, synes man höra förbehålla beteckningen kollektiv försäkring åt så- dan gnuppförsäkring, vid vilka 'en hel grupp försäkras genom ett enda avtal.
Såsom exempel på kollektiv försäkring må i första hand anföras tjänste- pensionsförsäkringen. Denna bedrives, förutom av ett antal understödsför- eningar, av Svenska personal—pensionskassan, ömsesidig försäkringsförening (SPP). I detta bolag utgöres i regel varje grupp av de hos en viss arbetsgi- vare anställda personerna, och anslutningen till bolaget sker genom ett för- säkringsavtal mellan bolaget och arbetsgivaren. Av svenska försäkringsbo- lags premieinkomst år 1947 av direkt livförsäkringsrörelse, 511 miljoner kronor, föllo 118 miljoner på kollektiv tjänstepensionsförsäkring.
Bortsett från tj änstepensionsförsäkringen har grupplivförsäkring med kol- lektiv anslutning intill helt nyligen endast undantagsvis förekommit här i riket. I början av detta sekel framträdde viss-a tendenser till grupplivförsäk- ring. Då dessa befarades skola leda till en osrund utveckling, ingicks år 1910 en överenskommelse mellan livförsäkringsbolagen att icke meddela kapital- försäkring genom gruppförsäkring till lägre premier än de vid individuell försäkring tillämpade. Överenskommelsen utgjorde dock ej hinder att till medlemmar av sådana grupper, med Vilka avtal om gruppförsäkring redan slutits eller förhandlingar om avtal inletts, meddela försäkring mot lägre premier än de för individuella försäkringar gällande. Ej heller skulle enligt senare gjord ändring avtal-et utgöra hinder för bolagen att genom ett ge- mensamt organ meddela visst slag av gruppförsäkring. De gruppförsäkrings- avtal, som existera eller existerat på grund av det förstnämnda undanta- get, bygga icke på kollektiv anslutning. Det sistnämnda undantaget har ut- nyttjats endast såtillvida att Återförsäkringsaktiebolaget Sverige ingått tre gruppförsäkringsavtal, nämligen dels med två svenska dotterbolag till ame- rikanska koncerner, vilka för sin personal i Amerika infört dylik försäk-
ring, dels med postsparbanken för insättare å visst slag av sparkonton. Över- enskommelsen av år 1910 har upphört att gälla från den 1 februari 1948. I slutet av sistnämnda år har kollektiv livförsäkring upptagits :av livförsäk- ringsbolagen. Härvid ha de flesta bolagen sammanslutit sig och driva den kollektiva försäkringen genom ett gemensamt organ. Två andra bolag driva sådan försäkring gemensamt och slutligen drives formen av ett bolag fri- stående.
Inom den obligatoriska försäkringen för olycksfall i arbete, som äger rum i enskilda försäkringsanstalter, sker ävenledes anslutningen av de hos en arbetsgivare anställda kollektivt genom avtal mellan arbetsgivaren och för- säkringsanstalten.
Exempel på gruppförsäkring, där kollektiv anslutning förekommer vid si- dan av anslutningsformer av mera individuell typ, erbjuder gruppförsäk— ringen inom den frivilliga olycksfallsförsäkringen. Oaktat denna gruppolycks- fallsförsäkring sålunda inrymmer en blandning av olika anslutningsformer, betecknas ofta denna försäkringsart i sin helhet -— oegentligt — såsom kol- lektiv. Rent kollektiv anslutning förekommer i fråga om fackförbund, fack- föreningar eller verkstadsklubbar, varvid anslutningen sker genom beslut vid ett föreningsmöte. Möjlighet finn-es dock för enskilda medlemmar att genom reservation ställa sig utanför försäkringen. En organisation anses ur premie- sättningssynpunkt såsom totalansluten, om antalet reservanter icke översti- ger 10 % av hela antalet medlemmar. Förutom genom kollektiv totalanslut- ning av grupper drives gruppolycksfallsförsäkring genom individuell anslut- ning av personer, tillhörande viss grupp. Härvid anses i regel anställda med samma arbetsplats utgöra en grupp. Gnuppförsäkring medgives, om minst tio personer, tillhörande gruppen, ansluta sig. Premiesatserna graderas efter viSsa regler med hänsyn till anslutningens omfattning i förhållande till gruppen, så att lägre premiesatser tillämpas vid procentuellt större anslutning. Av de svenska försäkringsbolagens premieinkomst år 1947 av frivillig olycksfalls— försäkring, 32 miljoner kronor, hänför-de sig 13 miljoner kronor till grupp- försäkring.
I samband med gruppolycksfallsförsäkring har även i viss utsträckning ordnats gruppförsäkring inom andra grenar, exempelvis cykelförsäkring och ansvarighetsförsäkring. För medlemmar i bostadsföreningar och bostads- rättsföreningar ha i vissa fall ordnats gruppförsäkringar, omfattande brand-, inbrotts-, vattenledningsskade- och ansvarighetsförsäkring.
En viss form av gruppförsäkring med rent individuell anslutning före- kommer sedan gammalt imom livförsäkring. Personer, tillhörande vissa grupper kunna nämligen — eller ha kunnat _ enhälla försäkring på för- månligare villkor än övriga försäkringstagare. Tidigare förekomme i viss utsträckning lägre premier för dessa grupper, men i fråga om försäk- ringar, som meddelats sedan 1938, tillämpas samma premier som för övriga försäkringar. Beträffande senare meddelade försäkringar ligger för- månsställningen för ifrågavarande grupper däri, att de försäkrade medlem- marna bilda särskilda vinstgrupper, varigenom möjlighet till högre återbäring
finnes. Den högre återbäringen kan härröra från omkostnadsbesparingar. Att sådana besparingar kunna göras kan ha sin grund däri, att i vissa fall premieuppbörden organiserats centralt för gruppens försäkrade medlemmar, eller däri att lägre provision utgår vid anskaffande av försäkringar inom gruppen. En sådan lägre provision kan vara motiverad av att anskaffnings- arbetet underlättas genom propaganda av något centralorgan för gruppen. Kollektiv anslutning förekommer icke beträffande nu ifrågavarande grupper, utan ackvisitionen bedrives helt och hållet individuellt. För vissa grupper kan den högre återbäringen delvis härröra även därifrån, att dödligheten inom gruppen är lägre än inom beståndet i dess helhet. Grupper, som nu avses, förekomma för absolutister, järnvägsmän, läkare, poliser, postperso- nal, präster och tandläkare. Grupperna för poliser, präster och tandläkare existera dock numera endast såtillvida, att premien för de försäkringar, som meddelats inom gruppen före den under 1938 vidtagna premiehöjningen, fortfarande är lägre än premien för samtidigt meddelade andra försäk- ringar.
Gruppförsäkringen innebär utan tvivel en effektiv väg att nedbringa om- kostnaderna. Vid sådan gruppförsäkring, där anslutningen sker kollektivt, blir .ackvisitionskostnaden vid avtalets ingående i regel obetydlig i förhållan- de till den totala premieinkomsten från gruppen.-Sedan avtalet slutits, till- komma nya försäkringar genom att nya medlemmar inträda i gruppen, var- vid ackvisitionskostnad överhuvud icke förekommer. Detsamma gäller i fråga om höjningar av äldre medlemmars försäkringar, exempelvis i de fall då försäkringarna ställts i relation till medlemmarnas löner. Även vid annan gruppförsäkning än kollektiv. sådan böra ackvisitionsloostna-derna kunna nedbringas genom att något grruppens eget organ utnyttjas för propaganda. Om premieuppbörden sker genom något gruppens eget organ, som över- bringar premiebeloppet för alla försäkrade i gruppen till försäkringsbolaget, kunna inkasseringskostnaderrra hållas låga eller bringas att helt försvinna. Även försäkringsbolagets inre förvaltningskostnader kunna hållas lägre än vid individuella försäkringar. Är det fråga om tillräckligt homogena grup- per med ett i stort sett ensartat försäkringsbehov, kan en standardform av försäkringen användas, vilket medför möjlighet att nedpressa förvaltnings- kostnaderna. Vid grupplivförsäkring med kollektiv anslutning, där de för- säkrade icke själva äga välja försäkringsform eller försäkringsbelopp, kan hälsoprövningen förenklas eller helt försvinna. Försäkringsbrev behöva, åtminstone vid vissa former av gruppförsäkring, icke utfärdas. I vissa fall registreras icke ens de försäkrad-e, .utan först då ett försäkringsfall inträffar kontrolleras, att den drabbade tillhörde det försäkrade kollektivet. Så sker exempelvis inom den obligatoriska försäkringen Lmot olycksfall i arbete, understundom även inom frivillig kollektiv olycksfallsförsäkring, d-å anslutningen är obligatorisk för en grupps medlemmar. I sådant fall bortfaller även det inre förvaltningsarbete, som är förenat med nya med— lemmars inträde i en försäkrad grupp. Det må anmärkas, .att då man ned—
bringar försäkringsbolagets kostnader genom att utnyttja en grupps egna organ för ackvisitionsarbete eller premieuppbörd, detta i själva verket inne— bär, att vissa kostnader överflyttas från bolaget till gruppen. I regel torde dock genom sådana åtgärder gruppens och bolagets sammanlagda kostnader för försäkringarna minskas. Vid en riktig avvägning av premierna bör därför överflyttningen resultera i en besparing för gruppen.
En annan fördel med gruppförsäkring är dess större effektivitet i vissa hänseenden. Genom gruppförsäkring kan man i många fall nå ett klientel, som är svåråtkomligt vid individuell ackvisition. Med hjälp av gruppförsäk- ring kan därför försäkringen spridas till befolkningsskikt, där kanske fler— talet individer eljest skulle ha förblivit oförsåkrade. Även premieinkasse- ringen bör i många fall kunna bli effektivare än vid individuell försäkring, exempelvis då premieuppbörden sker med arbetsgivares medverkan genom avdrag å lönen eller, i en facklig organisation, premien sammanslås med kontingenten.
Å andra sidan skulle vissa olägenheter kunna uppstå vid en alltför stark spridning av gruppförsäkringen. Befolkningen skulle bliva uppdelad i två skikt: de som tillhöra någon sådan grupp, att en billig försäkring för gruppen kan ordnas, och de vilka icke tillhöra någon sådan grupp och alltså bliva hänvisade till den dyrare individuella försäkringen. Det är tänkbart att det sistnämnda skiktet genom spaltningen skulle få sina försäkringar för— dyrade även i jämförelse med nuvarande förhållanden. En sådan konse- kvens kan tänkas inträda, om gruppförsäkringen toges i anspråk för den mera lättbearbetade delen av det nuvarande försäkringsklientelet. Vid en allmännare spridning av gruppförsäkringen skulle vidare sannolikt krav komma att resas från allehanda från försäkringssynpunkt onaturliga grup- per 0111 ordnande av gruppförsäkring för dem, vilket kan leda till kaotiska förhållanden. |(Man tänke sig exempelvis en grupplivförsäkring ordnad för en sångförening.) Konkurrensen om försäkringstagarna kan tänkas medföra en viss benägenhet hos bolagen att visa tillmötesgående, då det gäller meddelande av gruppförsäkring även åt sammanslutningar, beträf- fande vilka en viss tveksamhet kan råda om deras lämplighet såsom före— mål för gruppförsäkring. En ohämmad utveckling inom området skulle rent av kunna leda till att grupper bildades i huvudsakligt syfte att erhålla billig försäkring.
En annan olägenhet med gruppförsäkringen är den standardisering av försäkringarna i fråga om försäkringsformer och försäkringsbelopp, vil- ken såsom ovan framhållits utgör en av förutsättningarna för att det för- billigande momentet hos gnuppförsäkringarna skall kunna helt tillvara- tagas. Standar-diseringen motrverkar den anpassning av försäkringsskyddet till det individuella behovet, vilken såsom i annat sammanhang framhål— lits bör vara en riktpunkt för försäkringsverksamhet-en. Det kan tänkas, att personer, som äro försäkrade genom gruppförsäkring, tro sitt försäk- ringsskydd härigenom täckt och därför bliva svår-mottagliga för individuell ackvisition även i fall då en komplettering med individuell försäkring skrulle
vara behövlig. Å andra sidan bör framhållas, att man i USA, där gruppför- säkringen vunnit stor spridning, synes anse, att gruppförsäkringen stimu- lerar den individuella anskaffningen.
Ytterligare en väsentlig olägenhet ligger i den risk för dubbelförsäkring, som finnes. En person kan exempelvis bliva försäkrad genom att gruppför- säkring ordnats dels för personalen på hans arbetsplats dels för en eller flera föreningar, som han tillhör. Slutligen må framhållas, att om gruppförsäk- ringen bedrives i den formen, att premierna för vissa grupper bestämmas med hänsyn till verksamhetens ekonomiska förlopp inom varje grupp, en otillfredsställande riskutjämning kan bliva följden.
Vad särskilt grupplivförsäkringen beträffar tillkommer den olägenheten, att en person, som utträder ur en försäkrad grupp, förlorar sitt försäkrings- skydd. I många fall kan vid detta tillfälle personens hälsotillstånd vara så- dant, att han icke kan få en ny, individuell försäkring. Även om detta hin- der icke föreligger, kan på grund av åldern vid utträdet ur gruppen pre- mien för en ny försäkring vara så hög att vederbörande icke vill skaffa sig en ny försäkring. Likaså kan den mänskliga trögheten medföra, att det ge- nom utträdet bortfallna försäkringsskyddet icke ersättes genom någon ny försäkring.
Av det förestående framgår, att gruppförsäkring i vissa avseenden kan innebära fördelar i jämförelse med individuell försäkring, medan den i and- ra avseenden kan medföra mindre önskvärda konsekvenser. De fördelar gruppförsäkringen erbjuder äro dock av den art, att enligt utredningens me— ning man icke bör avstå från försöken att i större utsträckning än hittills utnyttja denna försäkringsform. Försiktigheten bjuder dock att ett sådant utnyttjande sker med största varsamhet. Den gren, som väl närmast kom- mer i fråga såsom föremål för en utvidgad gruppförsäkringsverksamhet, sy- nes vara livförsäkringen. Inom denna gren är, vad kapitalförsäkring be- träffar, intill helt nyligen gruppförsäkring en i vårt land relativt föga an- vänd form och sådan försäkring med kollektiv anslutning en hittills så gott som helt oprövad form. Med hänsyn till de ovan antydda, mindre önsk- värda konsekvenserna, som kunna tänkas framkomma, är det av vikt att tillräcklig erfarenhet samlas genom en begränsad gruppförsäkringsverk- samhet, innan sådan verksamhet börjar drivas i större skala. Det är därför enligt utredningens mening nödvändigt, att gruppförsäkringen underkastas en ingående tillsyn. Inom grupplivförsäkringen bör denna tillsyn utformas sålunda, att i de grunder för försäkringsverksamheten, som skola stadfäs- tas, utöver de rena beräkningsgrunderna angives en begränsning av tillämp— ningsområdet samt de försäkringsformer, som skola användas. Begräns- ningen av tillämpningsområdet kan vara nödvändig redan av tekniska skäl. Frågan i vad mån beräkningsgrunderna äro betryggande sammanhänger nämligen intimt med grundernas tillämpningsområde. Enligt utredningens mening bör emellertid begränsningen kunna göras snävare än de tekniska skälen föranleda, med hänsyn till att varsamhet i utvecklingen till en bör-
jan är önskvärd. Inom annan gruppförsäkring än livförsäkring eller där— med jämställd personförsäkring torde tillsynen få begränsas till en kontroll i efterhand. Härvid torde de linjer, som utredningen angivit i fråga om kon- trollen av skälighetsprincipens efterlevnad, kunna följas. Även inom före- varande försäkringsgrenar bör dock kontrollen avse även försäkringsfor- merna och tillämpningsområdet.
] det följande utvecklas närmare de synpunkter, som enligt utredningens mening böra vara vägledande vid tillsynens utövande. Härvid tar utred- ningen närmast sikte på den kollektiva försäkringen, vilken form av grupp— försäkring väl närmast kommer i fråga vid den fortsatta utvecklingen. Vad nedan sägs äger dock mer eller mindre tillämpning även på annan grupp— försäkring. Utredningen avser emellertid icke, att de nedan utvecklade syn— punkterna skola tillämpas i den »utsträckningen, att redan existerande grupp- bildningar skulle behöva upplösas.
Det är av största vikt, att gruppförsäkring meddelas blott åt grupper, vil- ka från försäkringssynpunkt framstå såsom naturliga. Beträffande person- försäkring är det naturligt, att försäkringen begränsas till grupper med viss gemenskap i fråga om inkomstförvärvet. Här kan man alltså tänka sig försäkring av anställda hos samma arbetsgivare, av en fackförening eller ett fackförbund. I fråga om ansvarighetsförsäkring kan man tänka sig, att ut— övare av viss verksamhet — yrkesmässig eller annan — vilken medför risk att vålla andra skada, bilda en naturlig grupp, 0. s. v. Då såsom ovan fram— hållits konkurrensen kan tänkas medföra en benägenhet hos försäkringsbo- lagen att visa tillmötesgående mot olika gruppers önskningar att erhålla försäkring, bör frågan om vilka grupper, som skola kunna erhålla gruppför- säkring, ställas under tillsynsmyndighetens kontroll. I fråga om livförsäk— ring synes detta lämpligen kunna ske genom att i de grunder för verksam- heten, vilka skola stadfästas av tillsynsmyndigheten, medelst allmänna reg- ler angivas de arter av grupper, som kunna ifrågakomma för gruppförsäk- ring. Beträffande skadeförsäkring torde kontrollen böra utövas därigenom, att försäkringsinspektionen uppmärksammar frågan, exempelvis vid sina inspektioner hos. bolagen eller på annat sätt.
Förutom kravet, att en grupp skall kunna anses naturlig ur försäkrings- synpunkt bör man uppställa som ett önskemål, att grupperna böra vara sta- bila, d. v. s. att omsättningen av individer i varje grupp är liten. Denna synpunkt är av särskild vikt, innan gruppförsäkringen fått någon större utbredning. Om exempelvis arbetskraften inom en yrkesgren är mycket rörlig, och gruppförsäkring är ordnad för de anställda endast inom vissa företag, skulle en anställd, som flyttade mellan olika företag, ibland ha ett försäkringsskydd, ibland icke. En sådan anordning kan icke anses ratio- nell. Från denna synpunkt måste exempelvis ett fackförbund anses mera lämpat att bilda en försäkringsgrupp än en fackförening eller en verkstads- klubb, eftersom en arbetare mera sällan byter fackförbund. Andra syn- punkter kunna dock tala i motsatt riktning. * Standardisering av försäkringsform och försäkringsbelopp erfordras så-
som ovan sagts, om man skall helt utnyttja den möjlighet till förbilligande, som gruppförsäkringen öppnar. Å andra sidan försämras genom standar- diseringen anpassningen efter de individuella behoven. Vid en långt driven standardisering torde försäkringsskyddet i regel böra anpassas till minimi- behovet inom gruppen. Försäkringsbehovet för flertalet av de i en grupp ingående individerna blir därför aldrig täckt genom en gruppförsäkring med helt standardiserade försäkringsformer och försäkringsbelopp. En sådan gruppförsäkring måste därför i många fall kompletteras med individuell för- säkring. Det är av vikt, att gruppförsäkring icke drives på sådant sätt att den individuella anpassningen eftersättes. Man har då två olika vägar att välja på för att tillgodose denna synpunkt.
Man kan avstå från den fullständiga standardiseringen och öppna möj— ligheter för en viss individuell anpassningisjälva gruppförsäkringen. Härige— nom hlir försäkringen något dyrare, dock fortfarande billigare än en helt individuell försäkring. (I fråga om livförsäkring måste exempelvis hälso- prövningen göras noggrannare.) Anpassningen kan härvid ske i högre eller lägre grad. Man kan nöja sig med en anpassning efter vissa objektiva reg- ler. Vid en grupplivförsäkring kan man t. ex. differentiera försäkringsskyd— dets storlek efter lönen eller efter civilstånd och antal minderåriga barn. Man kan naturligtvis även tänka sig att låta gruppens medlemmar inom vissa gränser själva bestämma skyddets storlek. Den sistnämnda metoden tillämpas för närvarande i viss utsträckning inom gruppolycksfallsförsäk- ringen. Denna metod förutsätter dock ackvisitions- eller propagandaverksam- het av något slag. Graden av individuell anpassning måste vägas mot de av anpassningen föranledda kostnaderna. Någon anledning för utredningen att taga ställning till hur en sådan avvägning bör ske finnes icke. En fråga av denna art måste överlämnas till bolagens och tillsynsmyndighetens bedö- mande.
Den andra vägen är att för gruppförsäkringen genomföra en långt dri- ven standardisering och därigenom nedbringa premierna så långt möjligt samt komplettera gruppförsäkringen med individuell anskaffningsverksam- het. Härvid har givetvis det försäkringsbolag, som meddelat gruppförsäk- ringen, den största möjligheten att bedriva också individuell anskaffning inom gruppen. Bolaget bör anses ha en viss moralisk förpliktelse att sörja för att sådan anskaffningsverksamhet bedrives i tillräcklig omfattning in- om gruppen.
Frågan om behandlingen av personer, som utträda ur en försäkrad grupp utan att inträda i en annan sådan, är av stor vikt. Man kan tänka sig, att den utträdande i sådant fall äger rätt att behålla försäkringen. Detta till- lämpas exempelvis vid den kollektiva tjänstepensionsförsäkringen, varvid den försäkrade är skyldig att själv ombesörja premiens inbetalning till för- säkringsbolaget. Tillämpas icke detta system, upphör försäkringsskyddet vid utträdet ur gruppen, såvida icke särskilda anordningar vidtagits. Det är därför av vikt, att det i sådant fall sörjes för en individuell ackvisition bland dem som lämna gruppen. Särskilt inom livförsäkring kan emellertid
allvarliga olägenheter uppkomma genom att försäkringsskyddet upphör vid utträde ur gruppen, enär den utträdandes hälsotillstånd kan vara sådant, att han icke kan få en ny försäkring. Det synes därför riktigt, att en ut- trädande i sådant fall medgives rätt att inom viss tid efter utträdet utan riskprövning erhålla individuell försäkring. Drives grupplivförsäkring som ren riskförsäkring, d. v. 5. utan något som helst sparmoment, kvarstår emel- lertid även vid en anordning av sist angiven art en annan olägenhet, om ut- trädet sker vid högre ålder. I sådant fall medför nämligen övergången till individuell försäkring en betydande premiehöjning. Denna torde i de flesta fall nödvändiggöra en reduktion av försäkringssumman vid övergången. Även om en viss reduktion vid högre ålder kan vara naturlig med hänsyn till den minskade försörjningsbördan, torde dock den reduktion, som man synes få räkna med vid övergång till individuell försäkring -— om sådan överhuvud kommer till stånd — vara väsentligt starkare än som kan moti- veras av försörjningsbördans minskning. Med hänsyn härtill vore det en- ligt utredningens mening önskvärt, att ett visst försäkringsskydd kvarstode i form av fribrev även efter utträdet. Härför erfordras emellertid, att gruppförsäkringen icke drives såsom en ren riskförsäkring utan förses med ett visst sparmoment. Detta innebär givetvis ett fördyrande. Därest fördy- ringen kan hållas inom rimliga gränser, synes i fråga om grupplivförsäk- ring ett måttligt sparmoment kunna delvis motverka de olägenheter som eljest _ enligt vad ovan sagts — vidlåda gruppförsäkringsmetoden.
Det må framhållas, att svårigheterna vid drivande av grupplivförsäkring med sparmoment hänföra sig icke blott till det inre förvaltningsarbetet un- der försäkringstiden utan framför allt till de åtgärder, som erfordras, då en försäkrad lämnar sin grupp. I det fall att han därvid inträder i en annan grupp, som är försäkrad hos något annat bolag, kan överflyttning av spar- medlen till det nya bolaget komma i fråga. Sådana spörsmål lösas lättast, om antalet bolag vilka driva gruppförsäkring är litet.
Från fältmannahåll ha framförts betänkligheter mot den kollektiva för- säkringen på den grund, att densamma skulle komma att försvåra anskaff- ningsarbetet inom den individuella försäkringen. Ehuru, såsom ovan nämnts, en motsatt uppfattning kommit till synes i USA, kan man icke för— neka möjligheten av ett sådant försvårande. Den anförda synpunkten är dock enligt utredningens mening ovidkommande, förutsatt att icke det in- dividuella anskaf-fningsarbetet försvåras i sådan grad, att den försäkrings- sökande allmänheten icke får sitt behov av individuell försäkring tillgodo- sett till rimliga kostnader. En sådan verkan av den kollektiva försäkringen synes emellertid icke behöva befaras, om rörelsen drives med en viss för- siktighet, vilket ju ovan rekommenderats. Möjligheten av att en kollektiv försäkringverksamhet kan komma att minska behovet av individuellt arbe- tande ackvisitörer kan självfallet icke uteslutas. Sannolikt skulle dock icke fältmännen behöva bli lidande på en härav föranledd nedskärning av fält- mannakåren, enär den naturliga avgången från kåren genom åldrande, döds- fall och frivilligt yrkesbyte torde vara tillräcklig för att åstadkomma den
erforderliga minskningen. Skulle mot förmodan en hårdare nedskärning visa sig nödvändig, får man förutsätta, att försäkringsbolagen vidtaga åtgärder för att motverka de härav uppkommande olägenheterna för fältmännen.
Beträffande differentieringen mellan olika grupper i fråga om premier och —— i förekommande fall _ återbäring må följande framhållas. Redan inom in- dividuell försäkring förekommer inom vissa försäkringsgrenar, t. ex. olycks- fallsförsäkring, en differentiering av premien med hänsyn till den försäk— rades yrke på grund av de olika riskförhållanden, som skilda yrken med- föra. Vid gruppförsäkring torde väl i regel behovet av differentiering mel- lan grupperna få anses större, i synnerhet som grupperna kunna antagas komma att utgöras företrädesvis av personer med viss yrkesgemenskap. Dock bör uppenbarligen differentieringen icke drivas för långt. Man står här inför frågan, vilken innebörd man bör giva åt skälighetsprincipen. Enligt utredningens mening får skälighetsprincipen icke givas sådan innebörd, att den får till konsekvens en minskad utjämning av den slumpartade fördelning- en av försäkringsfallen mellan olika grupper. Om däremot en olikhet i riskförloppet mellan grupperna icke kan tillskrivas slumpens verkningar utan måste hänföras till en skillnad i den grundläggande risken, kan det anses naturligt, att olikheten, därest den är väsentlig, kommer till uttryck i premier eller återbäring, under förutsättning att icke andra, t. ex. prak- tiska skäl tala häremot. Det må framhållas, att i fråga om små grupper det över huvud icke är möjligt att avgöra huruvida en observerad olikhet i risk- förloppet skall tillskrivas slumpens verkningar eller en systematisk olikhet i själva risken. Vidare bör observeras, att om vissa yrkesgrupper göra än- språk på lägre premie med hänsyn till de bättre riskförhållandena inom yrkesgruppen, sådana anspråk icke kunna tillmötesgås, om icke samtidigt premien för grupper med sämre riskförhållanden höjes över den odifferen- tierade premien.
Om försäkringsskyddet för medlemmarna i en grupp, på grund av grup- pens speciella förhållanden, kan ordnas billigare än för försäkringstagarna i övrigt, bör enligt den ovan uttalade uppfattningen förbilligandet under vissa förutsättningar och i viss utsträckning komma gruppens medlemmar till godo genom lägre premier eller högre återbäring. Till förmån för denna uppfattning talar icke blott skälighetsprincipen utan även det genom 1948 års lag om försäkringsrörelse införda koncessionssystemet. Den restriktiva hållning i fråga om koncession åt nya försäkringsbolag som förordats vid lagens införande — ävensom i detta betänkande _ innebär nämligen ett visst hinder för en grupp att bilda ett eget försäkringsbolag för att på denna väg ordna medlemmarnas försäkringsskydd på för dem billigaste och lämp- ligaste sätt. Lagen synes då böra ha som konsekvens, att inom de existerande bolagen möjlighet beredes en grupp att få sitt försäkringsskydd ordnat till ett pris, som icke överstiger vad gruppen hade behövt betala, om den bildat eget försäkringsbolag. Den nu anförda principen äger tillämpning såväl be- träffande den differentiering, vilken kan komma i fråga på grund av olikhet i risk, som beträffande den, vilken kan betingas av olikheter i förvaltnings-
kostnader. Till stöd för den nämnda synpunkten kan — åtminstone i fråga om personförsäkring _ även åberopas det praktiska skälet, att en grupp har möjlighet att själv ordna försäkringen genom att bilda en understödsför— ening och att ett försäkringsbolag i så fall icke bör erbjuda gruppen sämre förmåner än gruppen på sådant sätt hade kunnat uppnå.
Genom den anförda principen sättes även en gräns för den differentiering av premier och återbäring, som kan anses erforderlig. Det kan tänkas, att en grupp, för vilken gruppförsäkring ordnats i ett försäkringsbolag, hade kun- nat bilda egen försäkringsinrättning och därigenom kunnat lösa sin för- säkringsfråga billigare än genom individuell försäkring. Genom att gruppen icke bildat egen försäkringsinrättning utan ingår i ett försäkringsbolag till- sammans med ett antal andra grupper, torde dock i regel verksamheten kunna ordnas ännu billigare. Besparingen på försäkringsrörelsen i vad den— na avser gruppen kan därför betraktas såsom sammansatt av två delar: den besparing gruppen själv kunnat uppnå genom att bilda en egen försäkrings- inrättning och besparingen därutöver. Den första delen bör gruppen anses vara berättigad att åtnjuta genom lägre premier ell-er högre återbäring än övriga grupper. Den andra delen, som ju uppkommit på grund av samdriften med övriga grupper, synes gruppen i fråga icke böra ha någon särskild rätt till. Det sist sagda gäller även den besparing, som kan uppkomma för en grupp, vilken på grund av sin litenhet eller beskaffenhet i övrigt icke hade kunnat själv ordna sin försäkringsfråga genom att bilda egen försäkrings- inrättning eller i varje fall icke genom sådan åtgärd hade kunnat uppnå ett väsentligt förbilligande jämfört med individuell försäkring. Beträffande för- delningen av den del av besparingen, till vilken enligt vad nu sagts ingen grupp kan anses ha någon speciell rätt, synas några särskilda riktlinjer icke kunna angivas. Här får fördelningen ske med tillämpning av de all- männa synpunkter, vilka utvecklats ovan i samband med skälighetsprinci- pen. Det må framhållas, att det icke ens kan anses självfallet, att ifrågava- rande del av besparingen bör kom-ma uteslutande de genom gruppförsäk- ring försäkrade tillgodo. Då den del av klientelet, som icke kan inpassas i gruppförsäkring, i viss män kan ha tillfogats en nackdel genom gruppför- säkringens införande, kan det icke anses helt obefogat, att även de indivi- duellt försäkrade få del i vinsten på gruppförsäkringen, i den mån det är fråga om vinst, som uppkommit därigenom att priset för försäkringen kun- nat sänkas -under den nivå, vilken grupperna kunnat uppnå genom att själ- va ordna sin försäkring.
Ehuru ovanstående uppdelning i två olika delar av besparingen genom gruppförsäkring icke kan praktiskt genomföras, torde de angivna synpunk- terna dock kunna giva en viss vägledning vid överväganden rörande diffe- rentiering av premier och återbäring.
_Ett visst samband råder mellan frågan om gruppförsäkring och den under senare år bland försäkringsbolagen diskuterade frågan om använ- dande av juridiska personer såsom ombud för försäkringsbolag. Den senare
11—482826
frågan sönderfaller väsentligen i två delfrågor. Å ena sidan tänker man sig, att exempelvis ett försäljningsföretag skulle kunna såsom försäkringsombud till sina kunder förmedla försäkringar, som sammanhänga med de försål- da varorna (t. ex. cykelförsäljare förmedla cykelförsäkringar). För närva- rande kan detta ske endast genom att en person —, ägaren eller, om före- taget är juridisk person, en anställd — antages till försäkringsombud. Å andra sidan anser man, att vissa organisationer skola kunna fungera såsom försäkringsombud i fråga om försäkringar åt organisationernas medlemmar. Den förstnämnda anordningen, vilken utredningen anser kunna åtminstone i vissa fall inebära fördelar, berör icke frågan om gruppförsäkring. Den sist- nämnda anordningen kan däremot i viss mån betraktas som en maskerad gruppförsäkring och skall därför i det följande något belysas.
Om en organisation erhåller provision eller ersättning i annan form för förmedling av försäkringar åt medlemmarna eller för inkassering av premier från dem, och denna ersättning icke överstiger den arbetskostnad, som or- ganisationen åsamkas genom ombudsskapet, gör bolaget i regel en omkost- nadsbesparing, till vilken i många fall _ i enlighet med ovan utvecklade synpunkter —— organisationens försäkrade medlemmar kunna anses ha rätt. Om å andra sidan försäkringsbolaget lämnar organisationen högre provi- sion än som motsvarar dennas arbetskostnader för ombudsskapet, medför anordningen, att organisationens medlemmar erhålla sina försäkringar billi- gare än andra försäkringstagare. Så måste anses vara fallet, även om den erhållna provisionen icke utbetalas kontant till medlemmarna. Provisionen kan kom-ma medlem-marna tillgodo genom sänkning av medlemsavgiften, el- ler organisationen kan påtaga sig nya uppgifter utan höjning av medlems- avgiften. Enligt utredningens mening är en anordning av denna art icke lämplig. Bolaget avhänder sig härigenom kontrollen över det sätt, på vilket provisionen sedermera gottgöres medlemmarna. Sker detta genom nedsätt- ning av medlemsavgifterna, kommer sannolikt nedsättningen i många fall att bli densamma för alla medlemmar, oavsett 0111 medlemmen i det enskil- da fallet är försäkrad eller ej och oberoende av förefintliga försäkringar-s stor- lek. Likaså blir anordningen undandragen den övervakning från tillsyns- myndigheten, vilken ovan framhållits såsom önskvärd. Enligt utredningens mening bör en organisation för sin befattning med medlemmarnas försäk- ring icke erhålla ersättning utöver vad som motsvarar organisationens kost— nader härför. Den hesparing som härigenom kan uppkomma hos försäkrings- bolaget bör — därest ovan utvecklade principer motivera detta -— tillgodo— föras de försäkrade därigenom att deras försäkringar anordnas i form av gruppförsäkring.
Det må anmärkas, att den ovan kritiserade anordningen kan åstadkommas även utan att organisationen själv står som ombud. Om organisationen har en tjänsteman och denne registreras såsom ombud samt erhåller provisiOn, kan organisationen minska tjänstemannens lön med provisionens belopp, vil- ket ju får samma effekt som om organisationen direkt erhölle provisionen. Den ovan anförda kritiken gäller givetvis i samma mån en sådan anordning.
Såsom en sammanfattning av sin ståndpunkt i fråga om gruppförsäkring vill utredningen uttala, att denna form visserligen är behäftad med olägen- heter, såsom i fråga om möjligheten till anpassning efter det individuella försäkringsbehovet och möjligheterna till fortsatt försäkringsskydd efter ut- träde ur gruppen, men det oaktat erbjuder sådana möjligheter till förbilli- gande, särskilt då den drives såsom kollektivförsäkring, att en omsättning av densamma i praktiken måste anses befogad. Med hänsyn till att vissa olägenheter kunna vara förknippade med försäkringsformen och till att en mera ingående erfarenhet ännu saknas, bör dock formen'till en början dri- vas med stor försiktighet.
Då livförsäkringsbolagen under år 1948 ansökte om stadfästelse å grun- der för kollektiv livförsäkring, anbefalldes utredningen genom remiss att avgiva utlåtande över ansökningarna. Med hänvisning till den ståndpunkt i fråga om gruppförsäkringen, som utredningen enligt det ovanstående in- tagit, förklarade sig utredningen i remissyttrandet icke hava något att erin- ra mot bifall till ansökningarna.
B. Utbildningsfrågan.
Utredningen har förut i »olika sammanhang betonat angelägenheten av hög standard hos försäkringsväsendet. Detta är ett intresse såväl för den enskilde som för samhället. Försäkringsväsendets standard är i sin tur i mycket stor utsträckning beroende av personalen-s utbildning för sina upp- gifter,
Inom alla kretsar :av försäkringsvärlden borde det numera stå fuullt klart, att spörsmålen rörande personalens utbildning och kvalifikationer äro av central betydelse för verksamheten. En av ansvarskänsla, kunnighet och effektivitet präglad ackvisition är i sjäva verket en oundgänglig betingelse för hög kvalitet hos den frivilliga försäkringsrörelsen. Frågans vikt accen- tueras i den mån ekonomiska och sociala förhållanden tendera .att kompli- ceras.
Dessa synpunkter betonades starkt i förarbetena till den nya lagen om för- säkringsrörelse.1 Bortsett från förbudet mot ret—urpnovisiloner inom livför- säkringen (301 5), innehåller lagen (302 5) en allmän föreskrift om att styrelsen och verkställande direktören skola övervaka att anskaffnings- verksamheten i bolaget sker på sätt som överensstämmer med god försäk- ringssed. Kungl. Maj:t äger meddela närmar-e bestämmelser angående an- skaffningsverksanlheten och må därvid tillika förordna, att frågor rörande densamma skola, på sätt och i den omfattning 'som i nämnda bestämmelser angives, handläggas av en .av Kungl. Maj:t utsedd nämnd.
Helt visst har i försäkringsväsendets tidigare utvecklingsskeden utbild- ningsfrågan icke tillmätts samma betydelse som nu. Det står också utlom
* Se särskilt föredragande statsrådets yttrande i prop. 1948:50 s. 387—389.
tvivel att mycket av den kritik som riktat-s mot försäkringsbolagen bottnar i förhållanden, vilka sammanhänga med personalens bristande utbildning. Sålunda måste det 5. k. returprovisionssystemet inom livförsäkringen till stor del anses utgöra en frukt av bristfällig utbildning. Med returprovi'siion avses att försäkringstagare betingar sig, direkt av bolaget eller av dess om- bud, viss del av den provision för sin egen försäkring, som rätteligen skul- le tillkomma ombudet. Detta innebär, att dessa försäkringstagare få åt— njuta rabatt på de premier, som gälla enligt bolagets tariffer och som till— lrämpats gentemot'dem, som ej betinga sig sådan rabatt. Systemet medför med andra ord ett otillbörligt gynnande av vissa försäkringstagare på de övrigas bekostnad. Det kan även medföra, att omxbud som få avstå av sin provision se sig nöd'sakade att av bolagen kräva ytterligare vederlag, vari- genom bolagens kostnader växa. År 1914 infördes i den då gällande försäk— ringslagen förbud mot varje slag av returprovisi-on eller rabatt inom liv- försäkringen. I anslutning härtill upptogos i lagen Vissa föreskrifter syf- tande till att förhindra ett kringgående av fönbudsregeln. Från försäkrings— väsendets egen sida ha under senare år gjorts betydande ansträngningar i skilda former för att komma till rätta med den ständigt l:atenta risken för en utbredning av returprovisionssystemet. Såsom en följd av bristfällig ut- bildning får jämväl det förhållandet betraktas, att försäkringar i betydligt större utsträckning än nu tecknades av ombuden utan beaktande av det individ-nella behovet av försäkringsskydd. För ombudet tedde det sig ofta viktigare att över huvud teckna en försäkring och därmed göra sig berät- tigad till provision än att tillse att ett ändamålsenligt och effektivt försäk- ringsskydd tillskapades.
Beträffande utbildningen äro förhållandena numera väsentligt ändrade. Förståelsen för nödvändigheten av en god utbildning av de försäkringsan- ställda har varit i ständigt stigande sedan mitten av 1930-talet. Varje bolag bedriver självt i större eller mindre grad utbildning av sin egen personal. I varje fall gäller detta i fråga om de större företagen. Delvis sker denna i egen regi bedrivna utbildning efter normer, som äro gemensamma för alla bolag.
Av särskilt stor betydelse torde dock den [utbildning vara, som bedrives i Svenska Försäkringsföreningens regi. Denna förening har enligt sina stad- gar till syfte att verka för en sund och ändamålsenlig utveckling av försäk- ringsväsendet i vårt land. Föreningen söker förverkliga detta syfte bl. a. genom utbildningsverksanihet bland de inom försäkringsverksamheten an- ställda. Sedan mitten av 1930-talet har föreningen regelbundet anordnat ut- bildningskurser till en början endast för livförsäkringsackvisitörer men senare öppna även för personal inom övriga försäkringsgrenar och i olika tjänsteställning. Vissa kurser för kontorsmän och för yrkesfältmän hållas årligen. För fältmännen anordnas därjämte årligen repetitionskurser. Under— visningen omfattar föredrag, diskussioner, seminarieövningar, förhör och skrivningar jämte slutprov. För kontorsmän anordnas vidare vartannat el— ler vart tredje år Specialkurser i olika försäkringsgrenar. Försäkringsför-
eningen har tillsatt en särskild utbildningsnämnd som jämte kursverksam- heten även ombesörjer utgivandet av studiehandböcker och annan litteratur samt korrespondenskurser. Representanter för de anställda och deras orga— nisationer ha säte i utbildningsnämnden. Verksamheten bekostas genom bi- drag från försäkringsbolagen. Sedan början av år 1949 har till utbildnings- nämnden knutits en heltidsanställd studierektor.
Den här ovan summariskt beskrivna utbildningsverksamh—et, som på fri- villighetens väg bedrives inom försäkringsväsendet under aktiv medverkan av .alla berörda parter, är, såvitt försäkringsutredningen kunnat finna, värd ett oförbehållsamt erkännande. Utredningen har till diskussion unpptagit frågan, huvuvida från allmän synpunkt sett ytterligare önskemål kunna uppställas beträffande denna verksamhet. Därvid lhar utredningen haft till- fälle till överläggning med de av frågan berörda parterna. Enligt vad utred- ningen funnit är man på de anställdas sida starkt intresserad av en gedigen och allsidig utbildning. Och från företagarhlåll borde man icke vara mindre intresserad av att så långt möjligt söka skapa eller vidmakthålla förutsätt- ningarna härför. I själva verket torde meningarna gå isär endast i fråga om formen för utbildningsverksamhetens bedrivande. Från de anställdas sida hävdas, att principiellt utbildningen bör ske genom ett självständigt institut under ledning av representanter för företagare och anställda.
Försäkringsutredningen vill för sin del särskilt understryka vikten av en god utbildning av dem som inom bolagen eller. på fältet syssla med ank skaffningsverksamhet. Det synes icke orimligt att för framtiden såsom vill- kor för fast anställning i sådan befattning kräva att vederbörande gen-emd gått stipulerad utbildning, förutsatt att han icke eljest besitter kunskaper som motsvara eller uppväga sådan utbildning. Självfallet måste dock till- ses att här icke skapas rigorösa föreskrifter. Exempelvis måste bolagen vara »oförhi—ndrade att anställa och pröva aspiranter under icke alltför kort tid. Om utbildningen får obligatorisk karaktär ligger det närmast tillhands att densamma också ordnas centralt för alla bolag. :Härför tala även andra omständigheter. Det ligger i sakens natur att en utbildning uteslutande inom det egna företaget lätt blir ensidig. I sin tur kan detta främja olämpliga konkurrensmeboder. Det väsentliga för den grundläggande utbildningen bör vara att bereda goda insikter i yrket såsom sådant och — icke minst —— att öppna blicken för försäkringens samhällsgagnande och ekonomiska bety- delse. Otvivelaktigt är det lika viktigt att främja känslan av lojalitet för det gemensamma och centrala i ;all försäkringsverksam-het som att till varje pris hävda konkurrensens betydelse och det egna företagets företräden. Försäkringsutredningen vill uttala sig till förmån för en centralt bedriven, för alla bolag gemensam grundläggande utbildning av de anställda. Själv- fallet bör det vara varje enskilt bolag obetaget att i egen regi komplettera den gemensamma utbildningen. Men därutöver är det .av vikt :att den ur— sprungliga utbildningen efter lämpliga tidsintervall kompletteras med ge- men-samma repetitionskurser.
Det kunde tänkas att de fältmän som med godkända vitsord genomgått föreskriven utbildningskurs tilldelades ett diplom, certifikat el. dyl. Detta skulle få karaktären av ett slags auktorisation. Sannolikt skulle en sådan anordning vara ägnad att skapa ökat förtroende hos allmänheten.
Enligt vad utredningen inhämtat ha befattningshavare hos försäkrings- inspektionen medverkat vid de ovannämnda kurserna såsom lärare ell-er tillfälliga föreläsare. Att detta från pedagogisk synprunkt är en lämplig anordning kan icke vara tvivel underkastat. Till ömsesidig fördel måste också den kontakt vara, som därvid skapas mellan tillsynsmyndigheten och de försäkringsanställda. Utredningen vill förorda att man går ett steg vi- dare på den inslagna vägen t. ex. genom att låta försäkringsinspektionen bli företrädd i ledningen för kurserna eller genom att dessa ställas under inspektionens överinseende.
Utredningen finner icke. nödvändigt eller ens lämpligt att taga stånd— punkt till frågan, huruvida utbil-dningsleurserna böra bedrivas i Försäk- ringsföreningens regi eller genom ett självständigt institut. Det bör ankom- ma på de berörda parterna att här finna en lämplig lösning.
Sammanfattningsvis må framhållas, att försäkringsutredningen icke fin- ner anledning föreslå särskilda regler beträffande utbildningen. Denna fråga är nämligen föremål för ett starkt intresse från de berörda parternas sida och det finnes anledning räkna med att parterna i samråd kunna gestalta utbildningen på ett fullt tillfredsställande sätt. Om så icke sker, äger Kungl. Maj:t jämlikt den ovan citerade 302 5 i nya försäkringslagen befogenhet att i administrativ ordning utfärda föreskrifter i ämnet. Det kan förutses att Kungl. Maj:t och försäkringsinspektionen komma att med uppmärk- samhet följa utbildningsfrågans utveckling.
0. Värdebeständiga försäkringar. '
Frågan om åstadkommande av värdebeständiga försäkringar har i olika sammanhang förts fram. Försäkringsutredningen har därför ansett sig böra upptaga denna fråga till närmare granskning.
Med en värdebeständig försäkring förstås en försäkring, som anordnats så att försäkringssumman vid inträdande förändringar av penningvärdet bibe- hålles vid det realvärde, som motsvarar det vid försäkringens tecknande av- talade försäkringsbeloppet. Har exempelvis vid försäkringsfallets inträf- fande penningvärdet nedgått till den grad att levnadskostnadsindex fördubb- lats sedan försäkringen tecknades, skulle sålunda utbetalas dubbelt så slort belopp, som det från början avtalade.
Värdebeständighetsfrågan har olika karaktär beträffande olika försik- ringsformer. Om man till att börja med stannar vid en sakförsäkring —— exempelvis en brandförsäkring —— med årlig premiebetalning, så gäller här att försäkringstagaren varje år erlägger en premie, som svarar mot risken att ett försäkringsfall skall inträffa inom ett år samt mot den försäkrings-
summa, som därvid skall utbetalas. I fråga om en sådan försäkring inne- bär värdebeständighetsfrågan icke något problem. Om försäkringsobjektets värde i penningar undergår en ökning till följd av ett fallande penningvärde, har försäkringstagaren möjlighet att höja försäkringssumman i motsvaran— de mån. Försäkringsgivaren bör självfallet låta sig angeläget vara, att vid fallande penningvärde uppmana sina försäkringstagare att höja försäk— ringssumman.
I detta sammanhang må nämnas att man ifråga om brandförsäkring å bostadsfastigheter och därmed jämförliga byggnader — samt vattenled- ningsskadeförsäkring i kombination med sådan försäkring — inom ett par försäkringsbolag lanserat försäkringar av sådan konstruktion, att försäk- ringsgivaren i princip påtager sig ansvaret för att försäkringen vid varje tid- punkt gäller för ett med hänsyn till ökningen av byggnadskostnaderna till- räckligt belopp (fullvärdesförsäkringar; värdestegringsförsäkringar). I den mån försäkringssunnnan härigenom ändras skall premien undergå motsva- rande jämkning.
Inom livförsäkringen förekomma endast i ringa utsträckning försäkringar av sådan beskaffenhet, att årspremien motsvarar årsrisken (försäkringar med naturlig premie). Detta sammanhänger med att årsrisken _ i motsats till vad som i stort sett gäller sakförsäkringen —— icke är konstant. Vid exem— pelvis en dödsfallsförsäkring blir årsrisken större för varje nytt levnadsår. Detta medför att den naturliga premien stiger år från år. Gäller försäkring- en under livstid, skulle premien vid högre ålder stiga till så avsevärda be— lopp, att den ifrågavarande försäkringsformen därför i detta fall är praktiskt oanvändbar. I fråga om en försäkring under begränsad tid — exempelvis om en familjeförsörjare vill ha ett särskilt efterlevandeskydd i det fall att han skulle falla ifrån medan barnen ännu äro i uppväxtåldern — är den däremot väl tänkbar.
Att anordna en livförsäkring, där årspremien motsvarar årsrisken, som en värdebeständig försäkring innebär icke några principiella svårigheter. Man kan emellertid icke, såsom beträffande sakförsäkringen, låta en höjning av försäkringssumman vid fallande penningvärde bli beroende på försäkrings- tagarens gottfinnande under försäkringstidens gång. Detta kunde nämligen leda till, att försäkringstagare med dåligt hälsotillstånd i förhållandevis större utsträckning än andra skulle begagna sig av möjligheten att höja sina försäkringsbelopp, eller med andra ord att ett för försäkringsgivaren ogynn- samt urval skulle uppkomma. Däremot är det framkomligt, att man redan vid försäkringens tecknande avtalar, att såväl försäkringssumman som pre- mien skall följa något index.
Att konstruera värdebeständiga försäkringar medför svårigheter först då man kommer till sådana försäkringar, som innefatta ett sparande för fram- tiden. Försäkringar med denna egenskap äro framför allt praktiskt taget alla nu tillämpade livförsäkringsformer. Det är också livförsäkringens för- hållanden, som kan anses ha aktualiserat värdebeständighetsfrågan på för- säkringsväsendets område. Ett sparmoment inrymmes även i personförsäk—
ringar av andra slag än livförsäkringar, särskilt inom sjukförsäkringen. Utanför personförsäkringens område torde sparmoment förefinnas endast beträffande de inom fastighetsbrandförsäkringen förekommande allfram- tidsförsäkringarna.
Det följande resonemanget skall anknytas till det inom ifrågakommande försäkringar ingående sparmomentet, vilket må benämnas försäkringsspa- randet. Till försäkringssparande hänföres sålunda allenast den del av en inbetald försäkringspremie, som ej åtgår till försäkringsgivarens omkost- nader eller till täckande av försäkringsrisken under tiden intill nästa pre- mieförfallodag (riskskyddet), utan som verkligen avsättes till framtida bruk. Beträffande de premiedelar, som avse omkostnader och riskskydd, kan man, åtminstone i viss utsträckning, tänka sig en fortgående anpassning efter penningvärdet _ med motsvarande effekt på försäkringssumman. Ut- redningen återkommer i det följande till detta ämne.
För försäkringsspararna är det ett uppenbart intresse att, då spar-målet är nått, vare sig fråga är om dödsfall eller uppnåendet av viss ålder, få ut lika mycket i värde, som svarar mot de gjorda inbetalningarna. Ett sådant in- tresse är emellertid ingalunda specifikt för försäkringssparandet utan gäller allt sparande. Man måste därför i detta avseende se försäkringssparandet i sammanhang med annat sparande.
Det realvärde, som en persons hopbragta besparingar representera vid en given tidpunkt _ i det följande benämnt sparvärdet — är framförallt be- roende på det sätt varpå besparingarna placerats. Självfallet gäller detta lika väl därest besparingarna, såsom vid försäkringssparandet, omhändertagas och placeras av en försäkringsgivare, som om placeringen ombesörjes av spararen själv. _I placeringshänseende erbjuder marknaden två skilda möj— ligheter, placering i nominalvärden och placering i realvärden. Rörande dessa skilda möjligheter må i korthet framhållas följande.
Vid placering i nominalvärden —— bankräkning, obligationer, fastighets- inteckningar, reverslån m. m. —— bli, förutom beskattningen, penningvärdets förändringar och marknadsräntan avgörande för det uppkommande spar- värdet. Den statliga penning- och skattepolitiken spelar härvidlag en bety- delsefull roll. Penningvärdet har sedan mycken lång tid tillbaka genomgått en långsamt fortskridande försämring (sekulärt fall) men därjämte vid vissa tider — senast två gånger under detta århundrade, i samband med de båda världskrigen _— undergått mycket hastiga försämringar (katastrofartade fall). Efter det första världskriget ägde dock en viss återhämtning rum. Pen— ningvärdets sekulära fall är ett fenomen, som man på lång sikt alltjämt torde böra räkna med. Det medför ett icke obetydligt avbräck för penning- sparandet, särskilt i de fall då sparandet sker över lång tid. Vad som i nu— varande tid mera trätt i ögonen är dock det snabba (katastrofartade) fall, som penningvärdet varit utsatt för under och efter det senaste världskriget och som på jämförelsevis kort tid medfört en stark värdeminskning av alla i nominalvärden placerade sparme-del. — En hög marknadsränta är till fördel för sparandet i nominalvärden och utgör en stimulans till denna sparform.
Vid placering av sparmedel i realvärden »— exempelvis i fastigheter eller aktier —— kan det uppkommande sparvärdet i hög grad påverkas av sådana statliga ingripanden som värdestegringsbeskattning, pris- och hyresstopp samt utdelningsbegränsning för aktiebolag. I skattehänséende äro fastighets- och företagsbeskattningen av betydelse. Marknadsräntan har i allmänhet motsatt effekt mot vad som gäller sparandet i nominalvärden. Vid låg mark- nadsränta kan nämligen den upplåning, som erfordras för driften av de fas- tigheter eller företag vari sparmedlen placerats, verkställas till billigare vill— kor, varigenom avkastningen å fastigheterna respektive företagen förbätt— ras. En inverkande faktor är även arbetsmarknadens förhållanden, fram- för allt lönepolitiken. Avgörande blir vad som vid en given tidpunkt kan eller får tagas ut i årlig vinst å placeringsobjektet.
Som allmän regel gäller, att placering i realvärden på lång sikt ger bättre utbyte än placering i nominalvärden men också, åtminstone beträf- fande vissa placeringsobjekt, kan vara förenad med större risker. Vid fal- lande peningvärde medför den förstnämnda placeringsformen även en bättre anpassning efter penningvärdet. Någon full vårdebständighetsgaranti erhål— les dock icke, såsom framgår av ovanstående. Då försäkringsgivarna för placeringen av de medel, som hopbringas genom försäkringssparandet, äro hänvisade till marknaden, kunna de till följd härav icke —— i varje fall med nuvarande placeringsmöjligheter % åtaga sig någon värdebeständighetsga- ranti gentemot sina försäkringstagare.
Problemet att söka åstadkomma värdebeständiga försäkringar är icke nytt. Trevande försök att lösa problemet ha tidigare gjorts av enskilda försäkrings- tagare. Man har exempelvis begärt att få teckna försäkringar i guldkronor eller andra guldmynt eller i främmande valutor, som man ansett säkrare än den egna, o. s. v. Ingen av dessa vägar kan ge någon full säkerhet. Guldin- lösningsskyldigheten har upphävts av flertalet stater, valutarestriktioner ha införts m. m.
Redan i början av detta århundrade framfördes tanken på att införa vär— debeständiga obligationer, baserade på något index. Man kunde tänka sig att staten emitterade ett obligationslån förknippat med den utfästelsen, att åter- betalning skulle ske med det högre (eller lägre) belopp, som svarade mot in- dex vid tidpunkten för inlösningen. Förverkligandet av en sådan tanke — åtminstone i större utsträckning — skulle dock, särskilt i ett krisläge, kunna vålla allvarliga rubbningar i samhällsekonomien. Man måste nämligen hålla klart för sig, att det vid varje tidpunkt i sista hand måste bli den löpande produktionen, som skall bekosta den samtidiga konsumtionen av sparmedel. Inlösningen av de värdebeständiga obligationerna skulle garantera inneha—— varna ett visst absolut mått av de producerade värdena. Detta mått kan tänkas motsvara en oproportionerligt stor andel av hela produktionen, till förfång för såväl den aktiva generationen som för sådana sparare, vilka pla- cerat sina sparmedel på annat sätt. Verkningarna skulle närmast fram- komma genom hårda skattebördor. Överhuvudtaget kan sägas, att köparna
av de värdebeständiga obligationerna vid ett försämrat peningvärde skulle tillerkännas en förmån på skattebetalarnas bekostnad.
De synpunkter, som sist anförts, kunna också anses innebära ett natur- ligt hinder mot en allmän värdebeständighetsgaranti för försäkringssparan- det, alldeles oavsett hur en sådan praktiskt skulle kunna åvägabringas. Det kan med andra ord konstateras, att ett vidmakthållande av peningvärdet är en förutsättning för att försäkringsspararna, liksom andra sparare, skola få ut det fulla värdet av sina insatser. Från denna utgångspunkt förtjänar önsk- värdheten av ett stabilt penningvärde att starkt understrykas. Det ankom— mer härvid främst pä staten att söka upprätthålla penningvärdet. Samtidigt bör man emellertid på försäkringsväsendets område söka vidtaga alla möj— liga anstalter för att försäkringstagarna, om en penningvärdesförsämring lik- väl skulle inträda, skola åsamkas minsta möjliga avbräck. Det bör i detta sammanhang framhållas att man har ett speciellt skäl för att härutinnan söka så långt möjligt tillgodose försäkringssparandet, nämligen att detta spa- rande är bundet på ett helt annat sätt än annat sparande. Vid vissa livför— säkringsformer kan visserligen återköp ske, men ett återköp är alltid för- knippat med sådana avdrag att det måste bli _en dålig affär för försäkrings- tagaren.
Då det gäller att finna praktiskt framkomliga vägar för att vid fallande penningvärde åstadkomma en anpassning — så långt detta är möjligt _— av försäkringsvärdena, särskilt inom livförsäkringen, efter penningvärdet kun- na olika möjligheter tänkas. Här nedan upptagas till närmare diskussion de utvägar, som enligt utredningens uppfattning närmast skulle kunna ifråga- komma.
a) Indexbundna premier samt användning i större utsträckning av försäk— ringar utan sparmoment. Förut har framhållits att riskskyddet vid en livs- varig dödsfallsförsäkring motsvarar en är från år stigande kostnad, som till slut blir så avsevärd att man av denna anledning icke kan tänka sig en praktiskt användbar försäkring av denna art grundad på naturliga premier. Här erbjuder sig sålunda icke möjligheten att lösa värdebeständighetsfrågan genom att införa försäkringar utan sparmoment. En viss hänsyn till en in- trädande penningvärdesförsämring kan emellertid tagas genom en jämk- ning av den nu normalt förekommande försäkringsformen med fast årlig premie. Man skulle nämligen kunna avtala att denna fasta premie skall, om penningvärdet faller, höjas i förhållande till exempelvis levnadskost- nadsindex, d. v. s. göras indexbunden, och att försäkringssumman skall jämkas härefter. Försäkringssumman kan på detta sätt visserligen icke höjas i samma proportion som premien, men man skulle åtminstone erhålla en partiell anpassning även av försäkringssumman efter penningvärdesför- sämringen. En liknande anordning som den här angivna kan genomföras även beträffande flertalet övriga livförsäkringstyper.
Vad särskilt gäller blandad liv- och kapitalförsäkring kan man därjämte förfara så, att man lämnar värdebeständighetsgaranti beträffande dödsfalls- skyddet vid dödsfall före den överenskomna utbetalningsåldern och gör en häremot svarande jämkning av det vid uppnåendet av nämnda ålder utfal-
lande kapitalet. En undersökning utvisar att en sådan anordning vid utbe- talningsåldrar upp till 60 år i allmänhet icke skulle komma att medföra nå- gon nedsättning av det vid uppnåendet av utbetalningsåldern utfallande ka- pitalbeloppet.
Ifråga om s. k. temporära dödsfallsförsäkringar kan man, under förut- sättning att åldern då försäkringen utlöper ej är alltför hög, begagna natur- liga premier, varvid premien och, eftersom försäkringen icke innehåller nå- got sparmoment, även försäkringsbeloppet kan bindas vid index.
Huruvida förutsättningar finnas för att hos allmänheten väcka intresse för försäkringar av ovan angivna former torde knappast kunna avgöras annat än genom praktiska försök. Här erbjuder sig dock en möjlighet till »infla— ti-onsförsäkringar», som enligt utredningens mening icke hör lämnas oprövad.
Det torde vara anledning att i detta sammanhang omnämna, att man ny— ligen i Finland introducerat livförsäkringar, för vilka premien och försäk- ringssumman under de tre första försäkringsåren jämkas efter ändringarna i levnadskostnadsindex. Som grund användes härvid det för lönejustering- arna uppgjorda officiella levnadskosnadsindexet. Försäkringarna ändras under ifrågavarande tre år en gång årligen, varvid såväl försäkringssumman som premien från och med ändringstidpunkterna bestämmas till lika många procent av sina ursprungliga belopp som ändringstidpunktens index utgör i förhållande till begynnelseindexet. Nyttan av denna försäkringsform är för de försäkrade den, att de, om inflationen fortsätter, under de tre första åren få sina försäkringsbelopp ökade mot en premie, som svarar mot deras ålder och hälsotillstånd vid tecknandet av försäkringen. Genom vissa stad- gade begränsningar ifråga om vinsträtt, respittid och rätt till återuppliv- ning samt genom att alla anskaffningskostnader inbesparas beträffande den indcxbetingade ökningen av försäkringssummorna, räkna försäkringsgivarna med att få kompensation för att man icke tar hänsyn till ökningen av den försäkrades ålder vid ändringstidpunkterna. De anordningar för kompensa— tion, som försäkringsgivarna på detta sätt kunna vidtaga — och vilka möj- liggjort den ifrågavarande försäkringsformen —— ha icke räckt till för att utsträcka ändringstiden utöver de fastställda tre åren. _ Någon lösning av värdebeständighetsproblemet på längre sikt innebär den finska anordningen uppenbarligen icke och den torde icke heller ha syftat till annat än att, med hänsyn till rådande osäkerhet beträffande penningvärdets utveckling, möj- liggöra en jämkning av de nytecknade försäkringarna efter den fortsatta peningvärdesförsämring, som kunde komma att äga rum inom de allra när- maste åren.
b) Uppskjutande av all återbäring till försäkringstidens slut. Enligt den nya försäkringslagen skola grunder upprättas beträffande återbäring till försäkringstagarna. Dessa grund—er skola bland annat innehålla regler för avsättning till återbäringsfond och tilldelning av återbäring. Tilldelad åter— bäring skall utbetalas omedelbart eller vid bestämd senare tidpunkt eller ock tillgodoräknas försäkringstagaren såsom nedsättning av premien eller såsom premie för tilläggsförsäkring. Av 1942 års försäkringsutredning ut- talades att det med hänsyn till vikten av att sörja för verksamhetens kon-
s—olidering torde kunna förutses, att tilldelningen av återbäring hädanefter komme att i större utsträckning än förut uppskjutas till försäkringstidens slut, och att under pågående försäkringstid endast en viss förskottsutbet—al- ning komme att ske i avräkning på den slutavräkning, som skulle äga rum vid försäkringens upphörande. I ämnet vill 1945 års försäkringsutredning framhålla, att det vid försäkringsfall utfallande beloppet självfallet blir större, om den under försäkringstiden tilldelade återbäring-en fått kvarstå och förräntas hos försäkringsgivaren eller disponerats som premie för till- läggsförsäkring. Man erhåller sålunda härigenom en viss motvikt i varje fall mot den minskning av försäkringssummans realvärde, som kan ha för- anletts av penningvärdets sekulära fall. Det kan dock icke bestridas att ett uppskov med utbetalningen av tilldelad återbäring, vare sig detta sker i den ena eller andra formen, medför att denna återbäring vid fallande penning- värde blir underkastad samma realvärdesförsämring som försäkringssum- man.
e) Medgivande för bolagen att placera större del av försäkringsfonden i realvärden. I den nya försäkringslagen —— liksom även i den äldre lagen — föreskrives, att ett belopp motsvarande försäkringsfonden för livförsäkring— ar vid envar tidpunkt skall vara redovisat i vissa i lagen uppräknade slag av kvalificerade värdehandlingar eller ock i lån mot säkerhet i bolagets försäkringsbrev inom återköpsvärdet eller — med viss inskränkning _ i värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet på grund av i återförsäkring övertagna livförsäkringar. De i lagen uppräknade slagen av värdehandlingar representera samtliga nominalvärden. Ett medgivande har dock lämnats i den nya lagen av innehåll, att högst en tiondel av försäkringsf-onden för egen räkning för försäkringar i svensk valuta må redovisas i andra värde— handlingar, dock icke i aktier. Här har sålunda lämnats en, om än starkt begränsad, möjlighet till placering i realvärden.
I 1942 års försäkringsutrednings betänkande (del II, 5. 16 ff.) uttalades i sist angivna ämne, att tiden nu vore mogen att öppna möjligheter till en på lämpligt sätt avvägd fri placering av de tekniska fonderna. Det betonades emellertid att detta icke finge leda till ett' åsidosättande av säkerhetskravet. Efter att ha utvecklat vissa synpunkter beträffande Säkerhetsfrågan anförde 1942 års försäkringsutredning vidare, att det framstode som angeläget, att — åtminstone intill dess erforderlig praktisk erfarenhet av systemet vun- nits —— dels tämligen snävt begränsa den fria placeringsrätten, dels också förse densamma med vissa spärranordningar. Omfattningen borde princi- piellt 'gör-as beroende av försäkringsfondens storlek, så att en bestämd kvot av fonden upplåtes för fri placering. Detta syntes även ur praktisk syn- punkt lämpligt. En till tio procent av fonden begränsad fri placeringsrätt torde kunna anses som en försiktig avvägning. Skulle den kommande er- farenheten ge vid handen, att en höjning av gränsen utan olägenhet kunde företagas, borde frågan härom tagas under omprövning. Vad särskilt be- träffar placering i aktier uttalade 1942 års försäkringsutredning en viss tvekan huruvida de borde få innefattas i den fria placeringsrätten — med hänsyn till att den svenska aktiemarknaden vore alldeles för liten för att
lämpligen kunna tillföras ett nytt köpintresse representerande ett så stort belopp, som det härvid kunde bli fråga om _ med förordande likväl att så skulle få ske, dock endast i vad avser börsnoterade aktier.
I remissbehandlingen blev 1942 års försäkringsutrednings förslag i här ovan angivna avseenden föremål för skiftande meningar, som det skulle föra för långt att här i detalj redogöra för. Nämnas må emellertid, att man från försäkringsbolagshåll önskade få 10-procentsgränsen för den fria pla— ceringsrätten höjd. Försäkringsbolag—ens riksförbund anmärkte, att utred- ningens i annat sammanhang framlagda förslag, att 5. k. tilldela-d återbä— ring skulle överföras till livförsäkringsfonden komme att verka mer eller mindre inskränkande i fråga om den lättnad med avseende å kapitalplace— ringarna, som utredningen velat bereda bolagen. Förbundet föreslog att den fria placeringsrätten skulle få avse ett belopp, som sammanlagt motsvarade dels tilldelad återbäring, dels ock en tiondel av försäkringsfonden för egen räkning i övrigt. Mot förslaget om placeringsrätt i aktier uttalades gensagor dels av försäkringsinspektionen -— som här föreslog en begränsning till 5 % av livförsäkringsfonden — dels av bank- och fondinspektionen, som mycket starkt satte sig emot placering i aktier överhuvudtaget av livförsäkrings- fonden.
I Kungl. Maj:ts proposition föreslogs gränsen för den fria placeringsrät- ten till 5 % av försäkringsfonden för egen räkning. Första lagutskottet för- ordade emellertid, bland annat under åberopande av vad Försäkringsbola- gens riksförbund yttrat, att gränsen i överensstämmelse med försäkrings- utredningens förslag skulle fastställas till 10 %, vilket även blev riksdagens beslut. Såväl i propositionen som i utskottets utlåtande förordades, att den fria placeringsrätten ej skulle få innefatta aktier.
Vid sin granskning av det föreliggande frågekompl-exet ur den nya syn- punkten, att man härigenom skulle kunna underlätta för bolagen att med- dela försäkringar med anpassning efter penningvärdets förändringar, har 1945 års försäkringsutredning ansett, att den största hänsyn måste tagas till de synpunkter och överväganden, som ligga bakom den begränsning till 10 % av försäkringsfonden för egen räkning, som förknippats med den nya lagens medgivande om fri placeringsrätt beträffande nämnda fond, ävensom förbudet att placera någon del av fonden i aktier. Skulle en höjning av 10 %-gränsen nu vidtagas, skulle det därför endast kunna bli fråga om ett mycket försiktigt steg. Dels på grund härav och dels emedan placering i realvärden såsom tidigare framhållits icke _ även om man bortser från de med dessa placeringar förenade riskerna _ innebär någon värdebeständig- hetsgaranti, är det vidare tydligt att man genom en sådan höjning endast i mycket begränsad omfattning skulle kunna bidraga till förverkligande av önskemålet om, så långt möjligt, värdebeständiga försäkringar. Under så— dant förhållande finner sig utredningen icke böra föreslå, att någon änd- ring redan nu vidtages beträffande det beslut, som riksdagen nyligen fattat i den föreliggande frågan. Om erfarenheterna av de nu beslutade placerings- reglerna bli gynnsamma, vill utredningen för sin del tillstyrka att ytterligare
ett steg tag-es på vägen mot en friare placeringsrätt. I samband med en om- prövning av denna fråga bör tagas under övervägande om och i vad mån placering i aktier bör medgivas.
d) Införande i marknaden av värdebeständiga placeringsobjekt. Ovan har pekats på möjligheten av att staten skulle emittera indexbundna obliga- tionslån. För sin del har utredningen icke någon anledning att avvisa en sådan tanke, men uppenbart är att en sådan åtgärd måste grundas på stats- finansiella överväganden, som falla helt utanför ramen för utredningens uppdrag. Så mycket torde dock vara sannolikt, att ett utsläppande av så- dana värdehandlingar blott skulle kunna ifrågakomma i så begränsad om- fattning, att man på denna väg endast partiellt skulle kunna lösa värde— beständighetsproblemet för försäkringsväsend-ets vidkommande.
I Finland har beträffande det 5. k. andra ersättningslånet, med vilket sta— ten har betalat ersättningar åt den förflyttade befolkningen, kapitalet _ men icke räntan _ bundits vid partiprisindex. Av intresse i detta samman- hang är vidare, att de finska försäkringsbolagen under den allra sista tiden erbjudit inteckningslån, som i viss utsträckning bundits vid index. Villkoren stadga sålunda, att lånebeloppen vid stigande index automatiskt höjas i proportion till hälften av indexhöjningen. Låntagaren har härvid kompen- serats genom lägre räntefot än den för andra motsvarande inteckningslån tillämpade. Den sålunda införda låneformen torde d-ock icke ha i större ut- sträckning accepterats av marknaden. Några förutsättningar för att här i landet väcka intresse för inteckningslän av den angivna konstruktionen torde för närvarande knappast finnas, bland annat med hänsyn till att den här gällande låga räntefoten för inteckningslån ej torde lämna utrymme för tillräcklig räntekompensati-on åt låntagarna. Utsikterna för att de låne- sökande fastighetsägarna skola reflektera på indexbundna in-teckningslån borde också vara sämre då — såsom fallet är bl. a. i vårt land _ fastighets- värdena till följd av statliga regleringsåtgärder icke anpassats efter penning- värdets fall utan stannat vid lägre ni-vå.
Till sist må framhållas, att man beträffande pensionering av anställda i enskild tjänst möjligen kan tänka sig andra och effektivare vägar för en anpassning av utgående pensioner efter penningvärdet, nämligen om man direkt anknyter till produktionen. Man skulle sålunda här kunna tänka sig att bygga försäkringen på den naturliga balansen mellan lönekostnaderna till de aktiva och pensionskostnaderna till dem, som lämnat företagen, eller deras efterlevande. Om proportionen mellan löne- och pensionskostnader bibehålles under växlande konjunkturer, skulle pensionstagarna vid fallan- de penningvärde kompenseras i motsvarande grad som de aktiva. Någon ab- solut värdebeständighetsgaranti innebär detta icke, vilket torde böra un- derstrykas. Tjänstepensioneringsfrågan är för närvarande föremål för ut- redning av en särskild kommitté, från vilken försäkringsutredningen erhål- lit den upplysningen att kommittén i fråga betraktar lösandet av problemet om pensionernas anpassning till levnadskostnaderna såsom en av sina vik- tigaste arbetsuppgifter.
D. Försäkringsbolagens kapitalplacerina.
Försäkringsbolagens sammanlagda tillgångar vid 1946 års utgång över- stego 6 miljarder kr. Härav voro, såsom framgår av tab. 12 s. 176 i värde- handlingar och i fastigheter placerade sammanlagt ca 5,2 miljarder kronor. Till jämförelse må nämnas, att affärsbankernas och Sparbankernas till- gångar vid samma tidpunkt utgjorde 9,5, respektive 6,2 miljarder kronor. För att bilda sig en ungefärlig föreställning om, hur stor del av national- förmögenheten nämnda belopp representera, kan man ställa dem i relation till det sammanlagda i Sverige direkt tecknade brandförsäkringsbeloppet, vilket vid 1946 års utgång uppgick till ca 87 miljarder kronor. Detta belopp kan visserligen icke identifieras med nationalförmögenheten. Å ena sidan finnes oförsäkrad egendom, exempelvis jord, vilken ju icke kan brandför- säkras, och statsegendom, som av princip icke försäkras, varjämte viss un- derförsäkring kan förekomma. Å andra sidan förekommer en icke obetyd- lig överförsäkring. En approximativ uppfattning av nationalförmögenheten torde dock det nämnda beloppet ge. Försäkringsbolagens tillgångar utgöra 7,3 % av beloppet och måste därför representera en avsevärd del av national- förmögenheten.
Bland bolagens värdehandlingar dominera obligationer och lån mot in- teckningssäkerhet, vilket innebär, att försäkringsbolagen uppträda såsom kreditgivare i stor omfattning. Försäkringsbolagen spela således en avse- värd roll i samhällsekonomien icke endast genom sin primära uppgift att utjämna risker av olika slag utan även genom sin mera sekundära verk- samhet såsom kapitalförvaltare, framför allt såsom kreditgivare till stat, kommuner, fastighetsväsende, handel och industri m. 111. Även denna sida :av försäkringsbolagens verksamhet måste därför bli föremål för uppmärk-
samhet från det allmännas sida.
Den för försäkringsbolagen utslagsgivande synpunkten vid kapitalpla- cering måste vara, att det placerade kapitalet skall giva den största möj— liga ränteavkastning, som är förenlig med kravet på säker placering. En avvikelse från denna princip skulle strida mot det krav på skälighet gent- emot försäkringstagarna, som utredningen i annat sammanhang uppställer, vare sig avvikelsen skedde för att gynna enskilda eller samhälleliga intressen. I debatten kring försäkringsbolagens kapitalplacering har understundom framförts tanken, att försäkringsbolagen borde ha skyldighet att vid sin kapitalplacering tillgodose samhälleliga intressen. Utredningen vill i sam- band härmed framhålla, att om vissa kreditbehov anses ur samhällelig syn- punkt böra gynna-s genom fördelaktigare villkor än som stå till buds i all- männa marknaden, en sådan subventionering bör ske genom anlitande av allmänna skattemedel. Skulle exempelvis försäkringsbolagen tvingas att läm- na lån på sådana fördelaktigare villkor, skulle detta innebära, att subven- tioneringen i stället bekostades av dem, som frivilligt taga försäkring. För- delningen av kostnaden försäkringstagarna emellan skulle i stort sett kom- ma att ske i proportion till dessas försäkringssummor och alltså efter en
helt annan fördelningsregel än den, som statsmakterna bestämt för fördel- ningen av samhälleliga utgifter, nämligen de vanliga skatteskalorna.
Utredningen vill i detta sammanhang även framhålla, att det ej heller kan anses riktigt, om ett försäkringsbolag lämnar kredit till sina egna försäkringstagare, exempelvis egnahemslån, på förmånligare villkor än all- männa marknaden erbjuder. Då en sådan kreditgivning i regel icke kan ut- nyttjas av alla försäkringstagare, innebär densamma en subventionering av dem som låna, på bekostnad av de övriga.
Oaktat, såsom ovan framhållits, principen om högsta förräntning och bästa säkerhet måste vara den utslagsgivande för försäkringsbolagens pla- cering, kunna dock även andra synpunkter anläggas på denna fråga. Bland placeringsobjekt, som äro likvärdiga i fråga om ränteavkastning och sä— kerhet, skulle försäkringsbolagen kunna ensidigt gynna vissa kreditbehov på bekostnad av andra utan att nyssnämnda princip lede intrång. Då det är försäkringstagarnas pengar som placeras, har man vid val mellan olika men likvärdiga placeringsobjekt att beakta, att placeringen bör ske på ett sätt, som överensstämmer med önskningarna hos flertalet försäkringsta- gare. Man torde exempelvis kunna utgå från att det bland försäkringsta- garna i allmänhet icke framstår såsom önskvärt, att deras pengar använ- das till att befordra maktkoncentrationen inom företagarevärlden. I det föl- jande skall försäkringsbolagens kapitalplacering närmare granskas från des- sa synpunkter.
Tab. 12. Svenska försäkringsbolags kapitalplacering vid 1946 års utgång.
Belopp hos
. . livförsäkrings- T1llgangens art bolagsamtliv- och brandför-
säkringsbolag
övriga bolag samtliga bolag
milj. kr. % milj. kr. % milj. kr. %
Fastigheter ................................ 1191 2'!) 84”! 7"? 203'8 3'9 Obligationer i svensk valuta utfärdade eller garanterade av svenska staten (inkl. stats- skuldförbindelser), svenska kommuner och svenska hypotekskreditinrättningar ........ 2 2887 56'0 324'6 29'7 2 613'3 50'5 Obligationer i svensk valuta utfärdade av tra- fik— och industribolag .................... 146'0 3'6 34'6 32 1806 3'5 Andra obligationer ........................ 58'6 1'4 En O'!) 637" 1'2 Svenska kommunlån ...................... 176'0 4'3 21'6 2'0 1976 3.8 Svenska inteckningslån .................... 1 111'7 27'2 504'5 46'1 1 616'2 31'2 Förlagsbevis .............................. 07 00 6'6 06 73 01 Aktier och andelsbevis i svenska försäkrings- bolag .................................... 22'2 0'5 33'2 3'0 55'4 1'1 Andra svenska aktier och andelsbevis ...... 25'4 06 281 2'6 5315 1'0 Andra värdehandlingar .................... 137'6 34 508 46 188'4 3'6 Summa 4 086'0 99'9 1 093'8 1000 5 1798 99'9
Av tab. 12 framgår, hur de svenska försäkringsbolagen fördelat sin kapi- talplacering på olika slag av tillgångar. Härvid ha livförsäkringsbolag och andra försäkringsbolag redovisats varför sig, enär de förstnämnda intaga en dominerande ställning såsom kapitalplacerare med ca 80 % av samtliga bolags placerade kapital. Såsom av sammanställningen framgår, dominera bland placeringarna obligationer och inteckningslån. Dessa båda tillgångs- arter utgöra hos livförsäkringsbolagen 88 % och hos de övriga 80 % av samtliga placeringar.
Beträffande obligationerna kan det till en början vara av intresse att jämföra försäkringsbolagens innehav av obligationer, tillhörande olika ka- tegorier, med totala stocken av utelöpande obligationer inom varje kategori. Förhållandet belyses genom nedanstående sammanställning.
.. Försäkringsbola- Uåål/(igiåde gens innehav U t giv 3 r e (nom. bel). (bokfort varde) mli]. kr. milj. kr. % Svenska staten .............. 7 5421 1 728 23 Hypoteksinrättningar . . . . .. . . 2 666 730 27 Kommuner .................. 567 156 28 Trafikholag= .................. 50 13 26 Industribolags ................ 600 175 29 Summa 11 425 2 802 24 * Hos riksbanken inneliggande obligationer, 428 miljoner kro- nor, ha frånräknats. 2 Inklusive förlagslån.
Av sammanställningen framgår att _ om man bortser från det fel, som ligger i att bolagens bokföringskurser kunna avvika från pari _ försäk- ringsbolagens obligati—onsinnehav inom de olika kategorierna utgör 23—29 % av de utelöpande obligationerna.
I fråga om lånen mot säkerhet av inteckning i fastighet eller tomträtt är en motsvarande jämförelse icke möjlig, då man icke känner den tot-ala in- teckningskrediten. I 1945 års bankk-ommittés betänkande (SOU 1947: 86) har emellertid gjorts en sammanställning utvisande beloppet av vissa kre- ditinrättningars bostadsfastighetslån. Oaktat sammanställningen givits den- na beteckning, framgår av betänkandet, att även lån mot tomträtt'sinteck- ning delvis ingå, ävensom lån mot inteckning i kontors- och affärsfastighe— ter. Sammanställningen omfattar dock icke all långivning av angiven art. Inteckningslån, som lämnats av privata personer, fonder och stiftelser, _ha av naturliga skäl icke kunnat redovisas. Ehuru uppgifterna i sammanställ- ningen avse skilda tidpunkter för de olika kreditinrättningarna torde slut- summan .av de utelöpande lånen, 10,6 miljarder kronor, kunna anses mot— svara förhållandena vid 1946 års utgång. Denna summa bör dock minskas
med hypoteksinrättningarnas utelöpande obligationsskuld. Beträffande ob- ligationskrediten till dessa inrättningar har ju försäkringsbolagens delta- gande redovisats ovan. Tot-albeloppet sänkes härigenom till 7,9 miljarder kronor. Försäkringsbolagens inteckningslån av här avsett slag utgöra ca 20 % av detta belopp.
Försäkringsbolagens andel i inteckningskrediten av den behandlade ar- ten år således lägre än deras andel i obligationskrediten. Skillnaden mellan de ovan härledda andelstalen är visserligen icke stor, men i fråga om in- teckningskre-diten har ovan jämförelse skett endast med den kredit, som lämnas av vissa institutioner. Tar man hänsyn till att inteckningskredit lämnas även av andra långivare, blir försäkringsbolagens andel lägre — sannolikt väsentligt lägre _ än ovan angivna 20 %. Totalbeloppet av in- teckningar, som graverade fast egendom vid 1946 års slut, utgjorde 20,0 miljarder kronor. I förhållande härtill utgjorde försäkringsbolagens lån mot säkerhet av sådana inteckningar 8" %. Denna siffra är å andra sidan för låg, enär en del inteckningar, som gravera fast egendom, icke äno belånade.
Det finnes naturliga förklaringsgrunder till att försäkringsbolagens andel i inteckningskreditgivningen är mindre än deras andel i obligationskredit- givningen. Inskränker man jämförelsen till Stockholms stad, utgjorde vid 1946 års slut tot-albeloppet av inteckningar, som gravera fast egendom, nära 4 miljarder. Försäkringsbolagens lån mot säkerhet i sådana inteckningar utgjorde en miljard, d. v. s. 25 % av nyssnämnda belopp. Anledningen till att försäkringsbolagens procentuella andel i. fastighetskreditgivningen är mindre än deras procentuella andel i obligationskreditgivningen är tydligt- vis att söka i koncentrationen vid den förr-a kreditgivningen till fastigheter i de större städerna, särskilt Stockholm. Förklaringen till nämnda koncen- tration ligger i sin tur däri, att de flesta större försäkringsbolagen ha sina huvudkontor förlagda till Stockholm. Visserligen ha de ifrågavarande bola— gen sina fältorganisationer, som i regel omspänna hela landet, men dessa organisationer äro inriktade på anskaffning av försäkringar och inkassering av premier. De väro därför i stort sett icke lämpade som organ för penning- placering. Innan ett försäkringsbolag beviljar lån mot säkerhet av inteck- ning i fastighet, prövas noga fastighetens värde som hypotek. Härvid be— dömes icke blott byggnadens kvalitet utan även utsikterna för ägaren att kunna få en sådan avkastning av fastigheten, att dess lånevärde bibehålles, varvid hänsyn måste tagas till den framtida ekonomiska och demografiska utvecklingen av den ort, där fastigheten ligger. Bedömning förutsätter där- för såväl byggnadsteknisk och ekonomisk sakkunskap som ingående lokal- kännedom, för så vitt icke långivningen skall begränsas till belopp, som ligga lågt i förhållande till taxeringsvärdet. Förutom bedömningen vid lå- nets beviljande förekommer i viss utsträckning kontroll av den intecknade fastighetens skötsel i syfte att övervaka, att värdet icke sjunker genom van- vård. Det är naturligt att försäkringsbolag, som sakna lokala organ med er— forderlig sakkunskap, företrädesvis begränsa sin utlåning mot intecknings- säkerhet till fastigheter i den ort, där huvudkontoret är beläget, eller dess
närmaste omgivning med hänsyn till de större möjligheterna dels att be- döma placeringens säkerhet dels att hålla de med placeringen förenade för- valtningskostnaderna nere. Dä andra kreditinstitutioner finnas — de lokala sparbankerna och affärsbankerna med sina nät av lokala avdelningskontor — vilka ha större för-utsättningar att han-dha fastighetskrediten över landet i dess helhet, är det enligt utredningens mening uttryck för en naturlig ar- betsfördelning, om försäkringsbolagen anse sig höra i viss mån koncentrera fastighetskrediten till sin hemort.
Av skäl som ovan utvecklats finner utredningen, att någon kritik icke kan riktas mot försäkringsbolagen med anledning av inteckningslånens geogra— fiska fördelning. Att försäkringsbolagens andel i fastighetskreditgivningen är mindre än deras andel i obligationskreditgivningen, är såsom ovan fram- hållits en följd av denna geografiska fördelning och bör därför icke heller föranleda anmärkning.
Då det gäller att bedöma i vad mån försäkringsbolagens kapital utnytt- jats för att gynna enskilda finansintressen, kan man i sammanställningen över försäkringsbolagens kapitalplaceringar avskilja vissa poster där sådana intressen icke kunna förekomma. Beträffande posten »fastigheter» är det icke fråga om kreditgivning till annan och från denna tillgångspost kan därför bortses. Likaså kan man på förhand utesluta posten »obligationer i svensk valuta utfärdad-e eller garanterade av svenska staten (inkl. stats- skuldförbindelser), svenska kommuner och svenska hypotekskreditinrätt- ningar». Under rubriken »andra obligationer» upptagas dels svenska obliga— tioner i utländsk valuta, dels utländska obligationer. De förra utgöras så gott som uteslutande .av svenska statsobligationer och de senare utgöras huvudsakligen av utländska stats- och kommunobligationer. Även från pos- ten »andra obligationer» kan man därför bortse i detta sammanhang. Det— samma gäller de svenska kommunlånen. Inteckningslånen äro i regel läm- nade till enskilda fastighetsägare. Givetvis kunna bland dessa även före- komma fastighetsägare med personliga relationer till det långivande försäk— ringsbolagets ledning. Att utreda dessa förhållanden torde dock icke vara möjligt, och ej heller kan enligt utredningens mening någon anmärkning riktas mot ett försäkringsbolag av anledning, varom nu är fråga, förutsatt att icke låntagaren erhållit förmånligare villkor än han kunnat erhålla i all- männa marknaden. Även inteckningslån till större fastighetsbolag finnas emel- lertid. Det rör sig dock härvid blott om undantagsfall och man kan därför bortse från inteckningslänen i detta sammanhang. Den kreditgivning som härefter återstår att undersöka begränsar sig alltså till den, som represen- teras av obligationer, utfärdade av industri- och trafikbolag, förlagsbevis och »andra värdehandlingar». Innehav av aktier och andelsbevis innebära icke någon kreditgivning i egentlig mening utan äro uttryck för delägare— skap. Sådant innehav innebär dock, att penningmedel ställas till förfogande för viss företagarverksamhet, och även sistnämnda slag av värdehandlingar böra därför medräknas. Härvid bör undantag likväl göras för aktier och an- delsbevis i försäkringsbolag. Där sådana förekomma äro de i regel uttryck
för ett koncernförhållande mellan försäkringsbolag. De värdehandlingar, som alltså behöva undersökas, representera enligt vad tab. 12 utvisar ett belopp av sammanlagt 430 miljoner kronor, varav hos livförsäkringsbolag jämte liv- och brandförsäkringsbolag 310 miljoner samt hos övriga för-säk- ringsbolag 120 miljoner. För den förra gruppen av bolag motsvarar beloppet 7,5 % och för den senare gruppen 11,0 % av hela kapitalplaceringen.
En undersökning av de enskilda försäkringsbolagens kapitalplacering skulle med hänsyn till det stora antalet bolag bli mycket tidsödande. Emel- lertid ligger större delen av kapitalet koncentrerat hos ett relativt litet antal bolag. Till belysning av de olika bolagens förmögenhetsställning tjänar ne- danstående sammanställning.
Tab. 13. Antal försäkringsbolag vid 1946 års slut med av Konungen stadfäst bolags- ordning, fördelade efter balansräkningens slutsumma.
Livförsäkringsbolag samt brand- och livförsäkrings- Övriga försäkringsbolag Summa Balansräk- aktiebolag ningens slut- summa 1 mil- . Ränte- och Ömsesidi- Andra öm- . joner kronor Aktiebo- (312563; kapitalför- Aktiebo- ga arbets— sesidiga Antal 521955; lag g] säkrings- lag givarebo- försäk- kr ag anst. lag ringsbolag ' 0— 10 _-— 2 12 16 5 32 67 200 10— 20 —- 3 1 12 1 6 23 322 20— 30 -— _ — 8 — 1 9 202 30— 40 — — —- 2 1 3 6 198 40— 50 —— —— —— 2 —— — 2 89 50— 75 —— — 1 2 — 2 5 312 75—100 1 1 —— — 1 3 230 100— 200 2 3 — — — 2 7 1 013 200—300 1 2 — — — — 3 694 300— 3 3 — — — —- 6 2 941 Summa 7 14 14 42 h 46 131 6 201
Det må anmärkas, att i sammanställningen ingen hänsyn tagits till kon- cernförhållanden utan varje bolag redovisats för sig.
Av sammanställningen framgår, att vid 1946 års utgång endast 24 bolag ägde tillgångar, överstigande 50 miljoner kronor. Undersökningen av en— skilda bolags kapitalplacering bör kunna inskränkas till dessa bolag. Sam- manlagda tillgångarna för dessa 24 bolag utgjorde 5 190 miljoner kronor eller 84 % av sammanlagda tillgångarna hos alla försäkringsbolag med bo- lagsordning, som stadfästs av Konungen (riksbolag). Bokförda värdet av ifrågavarande bolags värdehandlingar uppgick sammanlagt till 4 336 miljo- ner kronor eller 87 % av bokförda värdet av värdehandlingarna hos samt- liga riksbolag.
Fördelningen mellan olika slag av tillgångar för dessa 24 bolag framgår av tab. 14 och 15. Dessa båda tabeller liksom alla följ ande avse förhållandena vid 1947 års slut, medan tabellerna 12 och 13 hänföra sig till 1946 års slut. Tab. 15 visar, att den del av tillgångarna, vilken är att betrakta som place— rat kapital, varierar avsevärt från bolag till bolag. Hänför man till placerat kapital värdehandlingar och fastigheter, utgöra för livförsäkringsbolagen — bortsett från Victoria och De Förenade, där särskilda förhållanden råda —— placeringarna i regel ungefär 90 % eller mera av samtliga tillgångar. Åter- stoden utgöres huvudsakligen av lån och förskott till försäkringstagarna mot säkerhet av försäkringsbrev inom återköpsvärdet. För sakförsäkrings- bolagen utgör det placerade kapitalet i de flesta fall betydligt mindre. Här utgöra de likvida medlen (tillgodohavanden hos banker och postgiro) samt värdet av återförsäkrares ansvarighet ofta väsentliga poster.
I den fortsatta undersökningen uteslutes Sveriges ångfartygs assurans- förening, enär dess tillgångar endast till mindre del utgöras av placerat ka— pital. Fördelningen av obligationer, förlagsbevis, aktier och andelsbevis på olika kategorier av sådana värdehandlingar framgår för de 23 övriga bola- gen av tab. 16 och 17. Av de i dessa båda tabeller upptagna värdehandling- arna äro de under A 8, A 9, C 1 och C 3 angivna av särskilt intresse med tanke på ändamålet med förevarande undersökning, varför summan av dessa poster angivits nederst i varje tabell. Ifrågavarande summa anger det belopp, varmed vart och ett av bolagen direkt bidragit till finansiering av enskild företagsamhet inom landet (bortsett från inteckningslänen och »and- ra värdehandlingar»). Tre bolag ha placerat jämförelsevis höga belopp i ob- ligationer i utländsk valuta. Detta sammanhänger med att dessa bolag driva rörelse i utlandet.
Fördelningen av trafik- och industriobligationer samt förlagsbevis på olika låntagare angives för vart och ett av de 23 bolagen i tab. 18. Uppgifterna avse nominellt belopp. Till jämförelse har i näst sista kolumnen för varje obliga- tions-, respektive förlagslån angivits storleken av länets belopp den 81/12 1947 . I sista kolumnen har angivits försäkringsbolagens andel i varje län, uttryckt i procent av nämnda belopp.
I tab. 19 redovisas de undersökta bolagens innehav av andra svenska ak- tier än försäkringsaktier och tab. 20 upptager bolagens innehav av andra andelsbevis än andelsbevis i försäkringsbolag. Bland de värdehandlingar, varom nu är fråga, förekomma aktier i åtskilliga fastighetsaktiebolag och andelsbevis i en hel del fastighets- och bostadsrättsföreningar. Detta sam— manhänger med att många av försäkringsbolagens fastigheter icke ägas di- rekt av bolagen utan indirekt, därigenom att fastigheten äges av ett fastig- hetsaktiebolag, en fastighetsförening eller bostadsrättsförening, vilkas aktier, respektive andelsbevis, i sin tur tillhöra försäkringsbolaget. I tab. 19 ha aktier i sådana fastighetsaktiebolag sammanförts i en rad i slutet av tabellen. Ak- tier i fastighetsaktiebolag, vilka icke ägas helt eller huvudsakligen av ett för- säkringsbolag eller en försäkringskoncern, exempelvis Fastighetsaktiebola- get Huvudstaden, ha däremot redovisats separat. Likaså ha i tab. 20 andelar i fastighets- och bostadsrättsföreningar sammanförts under en rubrik.
Tab. 14. Tillgångarna den 31/12 194
Försä
:: o 5 Till än ens art & 5 '$ == 8 g & ä 1» '5 g e .: g .a s . s, g;— = _. _l-c :: ; na 29 5 E % % ä 3 i?. 35 V! å &: :r. " mi 3 > & en 5 ; z 0 2 Kassabehållning ........ 87 121 143 29 333 17 9 55 80 4 Tillgodobavanden hos , banker, sparbanker och - ; postgiro ............. 573 5 638 337 1 184 7 030 11 739 7 942 7 247 4 545 935 9 Värdehandlingar 1. Obligationer * a) svenska utgivare . . . 67 249 271 196 33 548 54 458 186 300 125 516 94 166 9 537 4 014 80 012 65 4 b) utländska utgivare . 3 322 39 755 89 435 18 224 10 657 4 097 166 193 2 647 5 2. Svenska kommunlån . . 3 563 15 344 148 519 17 335 17 478 6 594 —— —— 3 894, 2 C 3. Svenska lån mot säker- ! het av inteckning i a) fast egendom ...... 63 556 238 320 17 775 10 539 167 498 105 082 64 562 18 945 24 549 95 467 56 2 h) tomträtt .......... 1 157 4 511 — 49 5 719 1 590 5 1 254 654 5 239 2 4. Förlagsbevis, aktier och . andelsbevis .......... 2 601 8 959 43 526 19 295 1 376 5 614 3 041 3 292 2 535 1 (i 5. Andra värdehandlingar 6 301 46 550 — 621 24 612 37 994 8 068 295 1 827 2 737 1? Län och förskott mot så- * kerhet av bolagets för- säkringsbrev inom åter- * köpsvårdet .......... 13 476 35 784 6 502 17 628 14 231 13 508 7 193 — — 12 770 7 9 Tillgodohavanden hos för- säkringsbolag ........ 185 68 380 12 162 6 066 5 584 4 736 5 165 8 895 702 3 Tillgodohavanden hos om- bud samt förfallna obe- ; talda premier ........ 757 8 731 49 362 5 660 7 882 4 759 937 2 583 2 377 Upplupna räntor och hy— ror .................. 1 424 4 733 548 594 2 694 1 984 1 727 221 166 1 937 1 Fastigheter ............ 2 000 31 470 5 750 2 204 4 766 2 060 3 308 3 850 860 10 809 3 5 Värdet av återförsäkrares ansvarighet .......... 4 101 644 11 699 158 786 20 372 6 718 5 835 14 904 29 940 409 11 Övriga tillgångar (inkl. inventarier) .......... 272 955 294 451 994 734 456 307 613 380 1 0] Summa 170 624 712 779 77 305 260 547 501 129 349 919 219 071 65 924 82 211 222 854 141 71 Härav värdehandlingar 147 749 624 635 51 603 67 147 438 983 299 693 183 106 33 238 34 529 192 531 126 21
ental kronor hos 24 försäkringsbolag.
i n g 5 b 0 1 a g = - 3 = .. *:. fe :. å ? .2 = . 17? E = '3 2 v- m 170 = 0 E "1 "2 e ?, å *; ., %% 55.2. % åå & åå” % & a 5 >. ;. .. å n. 3 E % 'a'e & & => == .,, z; 5 :e m = & "' . E 0 m C:oo man 'U %& (DNF. & E =.) > &— g 5 L:. === *. .. *; » "a = .. =: .a” .. ;s ,, & 52 ä L:— 95 &” & gg 2 m =” & g :a .::: "" 4 :o n-u m tl) » 115 4 98 15 36 1 2 42 9 60 8 9 43 1 370 1 383 84 3 096 2 138 2 152 499 63 386 1 589 7 594 6 244 7 942 1 265 82 514 W 790 50 243 172 182 57 358 160 442 58 842 666 720 12 232 41 860 3 175 10 150 5 455 7 665 2 486 583 2 971 69 3 465 — 1 468 100 9 471 —— 256 »- — 213 — 98 182 10 009 3 072 39 768 1 544 6 793 5 266 59 015 2 286 845 — 4 510 — 234 200 231 | 338 737 69 700 33 247 15 295 31 773 72 117 144 230 47 829 27 611 91 544 55 109 —— 36 898 1 526 611 248 4 822 42 — 1 025 12 125 9 934 792 -— -— 2 582 — 6 278 58 287 355 468 15 229 10 645 175 970 911 30 — 4 794 198 453 73 120 | 1 257 3 490 19 284 —- 4 325 433 33 666 —- 550 — 251 1 000 1 719 195 080 15 979 6 458 20 909 3 441 16 911 8 926 — — —- — — — — 201 634 % 153 59 272 39 96 6 3 423 — 4 99 1 193 60 2 151 51 807 3 606 1 222 2 383 1 040 778 — 4 434 — -— — 232 114 —— 48 450 3 726 1 060 2 228 613 1 534 1 079 8 563 621 607 1 158 618 100 397 39 387 1 5 698 2 652 14 135 675 3 910 — 28 120 1 451 1 850 5 914 32 890 —— — 167 898 ; 19 28 — 96 6 — — — 236 — 885 45 000 1 726 301 554 396 834 50 298 414 369 171 -— 3 740 3 648 267 10 085 9 26 753 33 442 144 265 326 388 82 562 232 308 159 938 968 782 66 550 79 187 113192 119 733 70 176 58 838 5 559 461 02 367 131 864 283 217 74 207 206 471 149 058 924 006 64 050 71 152 94 719 77 396 6 866 53 247 4 638 094
Tab. 15. Procentuell fördelning av tillgångar;
__h— __ F ö r s ä :: _ g ! å ] % Tlllgångens art & £ % ; % få a 2 & 5 C.) :: = 8 s = 0 ==: &” = .2 m == .a a. :; å & >= " " E E' > u v: '” ”* = E' 2 o ; 4 Kassabehållning ................... 0-1 0-0 0-2 0-0 0-1 0-0 0-0 0-1 0-1 0 Tillgodohavanden hos banker, spar- banker och postgiro .............. 0-3 0-8 0-4 -5 1-4 3-4 3-6 110 —5 0 Värdehandlingar 1. Obligationer a) svenska utgivare ........... 39-4 380 434 209 372 359 430 145 4-9 35 h) utländska utgivare ......... 1-9 5-6 0-1 0-2 3-6 3-0 1-9 0-3 0-2 1 2. Svenska kommunlån .......... 2-1 2-2 0-2 0-2 3—5 5-0 3-0 — — 1 3. Svenska lån mot säkerhet av in- teckning i a) fast egendom .............. 372 334 230 4-0 33-4 30-0 295 28-7 29!) 42 b) tomträtt ................... 0-7 0-6 — 0-0 1-1 0-5 0-0 1-9 0-8 2- 4. Förlagsbevis, aktier och andels— bevis ........................ 1-5 1—3 0-1 0-2 39 0-4 2-6 46 4-0 1— 5. Andra värdehandlingar ........ 3-7 6-5 — 0-2 49 109 3-7 0-4 2—2 1- Län och förskott mot säkerhet av bo- ' lagets försäkringsbrev inom åter- köpsvärdet ...................... 7-9 5-0 8-4 6-8 2-8 3-9 3-3 _; — 5- Tillgodohavanden hos försäkringsbolag 0-1 0-0 0-5 4-7 1-2 1-6 2-2 7-8 108; 0- Tillgodohavanden hos ombud samt för- fallna obetalda premier ........... 0-4 1-2 0-1 0-1 1-1 2-3 2-2 1—4 3-1 1- Upplupna räntor och hyror ........ 0-8 0—7 0-7 0—2 0-5 . 0-6 0-8 0-3 0-2 0- Fastigheter ........................ 1-2 "44 7-4 0- 1-0 0—6 1-5 5-8 1-0 4- Vårdet av återförsäkrares ansvarighet 2—4 0-1 151 609 4-1 1-9 2-7 226 364 0- Övriga tillgångar (inkl. inventarier) . . 0-2 0-1 0-4 0-2 0-2 0-2 0-2 0-5 0-7 0- Summa 999 999 1000 999 100-0 100-2 100-2 999 998 100- Härav värdehandlingar 866 876 (;s-s 25-8; 876 856 836 50.4 42-0 86-
99-9 911-7 914 99-7
86% 100-0
0-0 0-6
0-0 0-4 0-1
0-0 0-0 0-9
100—0 899 88-9 93-2 95-4 236-2 899 83-7 64-6 9-3 110-5
834!
99.9
100-0 100—0 100-1 100-1 100—l 100-o 100-0
100-0 100-o
0-0 2-6
0-0 0-0 0-0 0-1 0-0 0-1 0-9 0—3 0-0 0-6 2-0 6-7 5-2
0-0 0.0 11-3
0-1 0—0
"'"—Ba |'
Svenska liv
Valand
Trygg
Allm. pension
Framtiden
Folket
SPP Ränte- o. kap.förs.anst. i Stockholm
Arbetsgivarnas ömsesidiga 01.- fallsförs.bolag Brandkontoret
Städernas allmänna Sveriges ångfar—
tygs assurans— förening
Samarbete
Tillsammans
a
| 31/12 1947 hos 24 försäkringsbolag.
Tab. 16. 23 försäkringsbolags innehav den 31/12 1947 av 01 Bokfört vän
F ö r s ä : en V"rdehandlingens art 2 == % N 3 .a 2 E 5 '6 s å %. *; 2 +; :s ä 5 3 & g & i; & 53 m En Z D A. Obligationer lydande å svenska kronor: 1. Svenska statens eller av svenska staten garanterade ....................... 37 870 124 800 12 983 21 711 69 611 44 004 51 632 5 170 1 a. Svenska statsskuldförbindelser ..... 2 000 — 1 200 6 854 13 500 16 000 —— 700 2 2. Sveriges allm. hypoteksbanks ....... 1 478 12 481 4106 4188 4456 2961 2290 — 3. Konungariket Sveriges stadshypoteks- kassas ............................ 7 496 27 670 7 096 7 372 48 635 14 900 14 227 50 4. Svenska bostadskreditkassans ....... — 9404 996 994 297 2876 1585 244 5. Svenska skeppshypotekskassans ..... —— 4372 137 — -— 693 350 13 6. Hypoteks— och inteckningsbolags.1 740 16 423 1 986 2 570 7 034 13 231 2 014 519 7. Utfärdade eller garanterade av svensk kommun, som till lånets upptagande _ erhållit Konungens tillstånd. . 4 900 27 205 1 872 2 667 17 901 6 100 4 210 621 8. Svenska trafikbolags ....... 1 056 3 467 594 1 098 1 645 1 645 1 714 4 9. Svenska industriholags ....... . . . 10 709 45 373 2 578 7 004 23 220 23 105 16 143 2 216 10. Andra slags ....................... 3 256 23162 89 435 7617 1 730 3 871 131 B. Obligationer lydande å utländsk valuta . 65 16 593 -— -— 10 607 8 927 225 35 Summa obligationer 70 570 310 950 33 637 54 893 204 523 136 172 98 261 9 703 4 C. Förlagsbevis, aktier o. andelsbevis i sven- ska kronor: 1. Förlagsbevis ....................... 704 158 — 450 2328 —— 325 -—— 2. Försäkringsaktier .................. 105 323 43 50 11 364 232 4820 1 309 2 3. Andra aktier ...................... 1 792 8478 — 1 5001 1144 179 1 732 4. Andelsbevis i försäkringsbolag ....... — — — —— — — — 5. Andra andelsbevis ................. _ — — 25 — — — — D. Förlagsbevis, aktier o. andelsbevis i ut- ländsk valuta ........................ — — — — 602 _- 290 — Summa C + D 2601 8959 43 526 19 295 1376 5 614 3041 3 A8+A9+C 1+C3 14261 57476 3172 8553 32194 25894 18361 3952 1
g av obligationer, förlagsbevis, aktier och andelsbevis.
-tal kronor. i n g 5 b 0 1 a g 2 = = . w ». en ”6 cu % > o = . *.; a 2 "e s s .. .. e 0 == "ul :» 0 =: '— s— "" ce & u ;. a ; å .- 5 .a .. ;aå 23252 a 55 g 5 :> L:. om v: & N V; T.. i *” få 35 -— å få, & sa ” 1 915 38 302 76 452 20 778 41 618 13 670 79 928 15 576 450 249 6 477 24 974 2 334 2 784 1 881 1 168 680 ? 900 _ 5 400 4 800 — 8 000 3 250 16 022 20 681 1 000 2 995 — 3 920 1 840 118 362 1552 7 861 32 286 900 9 526 3 176 21 498 5 134 34 603 80 3 747 478 — 994 154 795 [ 465 4 000 63 643 2 858 43 460 10 583 22 452 8 121 48 789 —- 2 520 91 495 654 336 577 4 783 — 17 412 1 242 2 880 1 378 3 836 1 846 2 332 -— 1 232 — 113 764 54 214 [ 432 580 _ — 1 814 150 79 — 3 016 — — — — —— 12 636 2 816 1 608 13 678 494 27 761 4 134 8 965 3 439 20 543 — 568 — —- 210 129 733 689 3 434 19 982 3 944 21 309 3 509 7 124 4 958 43 278 774 1 369 272 64 493 185 757 196 588 1 134 818 670 786 2 180 16 2 931 160 899 — 105 3 25 938 265 9 099 18 802 13 001 23 145 11 972 11 130 3 731 40 297 3 741 3 557 —— 2 670 824 293 030 476 584 2 494 1 406 3 465 — 815 100 9 410 -— 216 — _ -— 61 393 172 -— 478 69 — — 653 —- 61 — 40 -— — — 37 982 661 66 056 251 761 50 310 175 648 57 358 161 910 58 943 676 190 12 232 42 117 3 175 10 151 7 663 2 579 092 *! 805 370 195 435 -— _ 565 139 800 — — — 407 — 7 681 033 52 51 5 4 021 10 5 10 — 56 —- -— —- — 26 005 553 1 153 109 1 11 208 — 50 1 170 856 — — 4 387 — 37 590 -—— —— — — — — — — —— —- 30 — — 450 480 ;! 145 25 — 28 — — 25 26 — -— — — -— 3 277 | — —- — -- — _— — — — —- —- _— — -— 892 536 1 600 355 469 15 229 10 645 176 970 912 30 — 4 794 453 72 925 5 819 11 210 20 240 14 255 35 023 12 758 13 925 3 887 44 198 4 757 4 456, — 7 569 827 364 234
Tub. 17. 23 försäkringsbolags innehav den 31/12 1947 av 01 Bokfört värde i procent av bokfu
Vårdehandlingens art
Nordstjernan Victoria De Förenade
A. Obligationer lydande å svenska kr. 1. Svenska statens eller av svenska staten garanterade ............. a. Svenska statsskuldförbindelser.. . Sveriges allm. hypoteksbanks . . . . 1 2 3. Konungariket Sveriges stadshypo- tekskassas ..................... 4. Svenska hostadskreditkassans . . . 5. Svenska skeppshypotekskassans . 6. Hypoteks- och inteckningsbolags . 7. Utfärdade eller garanterade av svensk kommun, som till lånets upptagande erhållit Konungens tillstånd 8. Svenska trafikbolags ........... 9. Svenska industribolags ......... 10. Andra slags ................... B. Obligationer lydande å utländsk va- . luta .............................
Summa obligationer .................
C. Förlagsbevis, aktier och andelsbevis i svenska kronor 1. Förlagsbevis ................... 2. Försäkringsaktier .............. 3. Andra aktier .................. 4. Andelsbevis i försäkringsbolag . . . 5. Andra andelsbevis ............ D. Förlagsbevis, aktier och andelsbevis i utländsk valuta ..................
SummaC+D A8+A9+C1+C3
1-3 134 8-9 1-3 0-1 6-7
9 c??? _. osv-w— ? ??? o moon
OOO Ilööå
0-1 429 523
0-2 83-3
Allm. liv-Oden
Balder
Svenska liv
0-4 10-8 12-4
54 0-0 17-2
O OOO el sec. us.-A II;—...;
38?
0-1 0-0 620
184. 4-3 77—3
Valand
Trygg
Allm. pension
0-3 6-7
0-1
2-6
0-1 4-8
38-7 1-6 104 0—3 78—4
10-4 10"!
3—4 39-5
0-0 73-2
1-4 7-4
0-0 6-3 9-8
6-2 0-9 1-6
0.1 19.1 59? 3-4 13-1
Framtiden
Folket
SPP Ränte- o. kap.förs.anst. i Stockholm
Arbetsgivarnas
ömsesidiga ol.- fallsförs.bolag.
Brandkontoret
Städernas allmänna
14-4
Samarbete
1-6 7-9
Tillsammans
0—8 55-7
ingsbolag rdet av samtliga värdehandlingar. lg av obligationer, förlagsbevis, aktier och andelsbevis.
Tab. 18. Trafik- och industriobligationer samt förlagslån
Nominellt bel
F ö r s å = 0 != 2 s '$ .. L å n t a g a r e 55 2 _: ä '"6 & 2 E 573 ol =:- 5 _S ;. = 0 om 29 !: .... e 55 & ae :; 5» å & £ '" 3 > ., V) E Z Cl ? 1 1 Alby nya kloratfabr. AB ............ 80 322 _ _ 84 _ _ _ _ 2 Allm. svenska elektriska AB ......... _ 1 000 _ 2 5 _ _ _ _ _ 1 5 3 Almedahl—Dalsjöfors AB ............ _ _ _ _ 150 _ 52 _ _ 4 Arbrå kraftverk AB ................ 40 _ _ — 185 _ _ _ — 1 5 Atlas Diesel AB ................... _ 844 _ _ _ _ _ _ _ 2 6 Avesta jernverks AB ............... 200 2 384 _ _ 677 250 _ _ _ 6 7 Bergslagernas järnvägs—AB .......... _ 196 358, 23 410 116 _ _ — 2 8 Bergvik och Ala nya AB . . . . . . . . 165 1 138 _' _ 592 270 39 137 _ 1 9 Billeruds AB ...................... 293 3 045 525 _ 388 _ 170 _ _ 4 10 Billingsfors-Långed, AB ............. _ 905 _ _ _ 500 _ _ _ 5 11 Björkå AB ........................ 75 _ 175 25 445 95 — _ _ 1 12 Björneborgs jernverks AB ........... _ _ _ _ _ 150 _ 175 _ 2 13 Bofors, AB ........................ _ 125 75 _ _ _ _ _ _ 1 14 Borås Wäfveri AB .................. 90 738 _ _ 345 _ _ _ _ 1 15 Chokladfabr. Marabou, AB .......... 50 554 _ _ 200 348 _ _ 50 5 16 Degerfors järnverks AB ............. 250 1 289 _ 500 1 245 770 _ 50 _ 1 17 Dynås AB ........................ _ _ _ _ _ 65 441 _ _ 18 Edsvalla bruk, AB ................. 95 307 _ 200 _ — _ 65 _ 19 Eol AB ........................... _ _ _ — _ 100 _ _ _ 20 Ernst Nilsson AB .................. _ _ _ _ _ _ _ _ Fagersta bruks AB ................. 480 568 _ 665 1 248 322 1 940 _ _ 1 1 22 Fengersfors bruks AB .............. _ _ _ _ _ 150 _ _ _ Finspongs metallverks AB .......... 35 _ _ 10 45 _ _ _ _ 1 24 Ford Motor Company, AB .......... _ _ _ _ _ _ 100 _ 50 3 25 Forsaströms kraft-AB .............. 150 442 _ _ 200 _ _ _ _ 2 26 Forss AB ......................... 280 _ 37 _ 227 _ 450 25 _ 27 Förenade superfosfatfabr. AB ....... 144 305 _ _ 295 _ 265 _ _ 28 Gustafsfors fabr. AB ........ . . . . _ _ _ _| ._ 223 _ _ _ 29 Hammarforsens kraft AB .......... 529 400 59 70 1 046 572 770 _ _ 65 Hellefors bruks AB ................ 70 2 457 _ _ 600 770 _ _ _ 9 31 Hjälta AB ........................ 370 1 543 150 335 700 500 2 000 _ _ 1 03 32 Holmens bruks o. fahr. AB .......... 185 _ 140 185 _ _ _ _ _ 33 Holmsunds AB .................... 39 409 190 209 128 _ _ — — - 34 Husqvarna vapenfabr. AB .......... 450 1 954 — — 500 _ _ _ _ 35 Hylte bruks AB ................... _ _ _ _ — _ _ — — 36 Håfreströms AB ................... _ _ _ _ 10 _ _ _ —— 37 Höganäs-Billesholms AB ............ 560 1 065 — 500 2 170 1 050 _ 200 _ 1 38 Jårnvägs-AB Stockholm-Saltsjön . . . . — _ _ _ _ 300 95 — — 39 Kampenhofs AB ................... _ _ _ _ _ 43 _ _ _
- 40 Katrinefors AB .................... _ 496 _ 70 26 291 — _ — ' 41 Kattstrupeforsen, AB .............. _ 1 161 — _ 692 240 560 _ _ 9 42 Kinnaströms väfveri AB ............ _ _ _ _ — — _ — —
43 Kockums mek. verkstads AB ........ 165 510 50 400 350 2 000 1 190 _ _ 21 44 Korsnäs Sågverks AB ............... _ 1 043 10 — — 100 _ _ — 39 45 Kramfors AB ..................... 290 _ 151 325 485 593 670 56 40 62 46 Krångede AB ..................... 1 122 2 059 _ — 1 714 _ _ 109 _ 98 47 Kungl. lawntennisklubbens fastigh. AB 12 158 _ _ 28 _ _ _ _ 2 48 Lesjöfors AB ...................... _ _ _ _ _ _ _ _ 50 49 Ljusne-Woxna AB ............ . . _ 478 _ 226 378 _ 170 _ — 50 Malcus Holmquist, AB ............. 150 _ _ _ _ 1 000 _ — — 51 Malmö yllefabr. AB ................ _ _ — _ _ _ 165 _ _
ental kronor.
. ' ein-å
ngsbolag sagg ääg
rl) & o 23 så få
. = 3 =: & .. :: m
= - "' '- | ” o 0 = cs 5 E
2 9 5 525 55 % 3 % 23%2?
'" ':: '” .» '_6 '— o 0 V': :o >
5 s %% å % s & 5.22 zei” 55 e ; as.-åsa gå”
,,) .— .— _ m , & = _ "" _ '”
5 ; E E E. .? w ååå 353 52 s .— .gag ägg
3, :. E 95 &” 3 g 55 % om 5": 3 6: g
4 a.- ., ,. % mås _ 90 _ _ _ _| — _ _ _ _ _ 576 1 585 00 _ _ _ 555 _ _ _ _ _ — — 3 858 18 903 _ 90 70 _ — _ _ 65 _ 25 _ _ 467 2 217 _ _ 195 _ _ 80 _ 140 _ _ _ _ 740 950 _ 90 _ _ _ 153 _ _ _ _ _ _ 1 297 3 545 _ _ 200 200 260 1001 _ 500 _ _ _ _ 5 431 10 000 71 207 30 _ _ 1791 _ 662 _ _ _ _ 2 507 19 057 25 198 181 220 387 2081 299 374 160 — _ 119 4 842 19 027 00 248 249 177 174 282 185 _ _ 174 55 15 G 850 18 174 00 _ 300 _ 200 _ _ _ _ _ _ _ 2 605 4 000 _ 40 94 175 341 217 _ 666 55 284 _ 60 2 923 5 276 _ _ _ _ _ _ _ 100 _ _ _ _ 625 1 250 _ _ _ _ _ — 5 264 55 _ _ _ 624 3 916 _ 179 195 126 _ _ _ 294 _ 25 8 _ 2 100 6 245 50 195 155 _ _ 495 _ 384 _ — _ _ 2 985 9 861 00 200 150 447 100 _ _ 600 _ _ _ _ 6 001 8 000 5111 34 190 _ _ _ _ 164 _ _ _ — 1 065 4 399 * _ 95 185 355 190 90 _ 278 _ _ — _ 1 860 3 572 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 100 2 947 _ _ _ _ _ — _ _ _ _ 500 _ 500 1 000 65 1 043 767 1 681 685 340 331 1 391 168 474 300 107 14 054 28 377 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 150 1 250 55 _ _ _ _ _ 25 175 30 _ _ 35 563 2 823 _ _ _ _ _ 15 _ 100 _ _ _ _ 615 5 000 - _ 398 _ — 200 200 _ 190 _ 200 _ _ 2 230 3 640 25 256 372 _ 60 89 39 157 175 123 _ _ 2 315 8 298 _ 298 96 _ — _ _ 226 141 _ _ _ 1 770 3 404 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ — 923 497 84 425 300 754 365 _ 85 1 584 149 75 120 _ 8 240 17 708 20 — 385 _ _ _ _ _ _ _ — _ 4 596 10 000 00 894 400 1 810 400 _ _ 1 500 225 175 500 _ 12 932 20 000 _ _ _ — — _ _ _ _ _ _ _ 510 3 417 26 406 250 94 176 312 59 166 100 _ _ _ 2 764 6 266 00 450 350 _ 373 350 89 500 _ _ _ _ 5 216 10 000 80 170 80 _ 143 _ _ 51 _ _ _ _ 524 3 624 _1 _ 150 _ _ _ _ _ _ _ — _ 160 2 000 293 350 75 871 100 _ _ 710 425 — _ _ 8 369 15 000 _ _ _ — 100 _ — 255 _ _ _ _ 750 2 933 _ _ _ _ — _ _ _ _ _ — _ 43 411 130 _ 189 445 _ 129 56 240 _ _ 7 58 2 137 4 853 -— _ 350 _ _ 94 _ 1 769 93 173 93 — 5 319 10 754 _ _ _ _ _ _ 193, _ _ 110 _ 28 157 384 180 300 _ 500 200 100 200: 600 — _ 350 _ 7 305 12 000 359 392 242 _ 17 504 10; 480 375 _ 90 5 4 017 15 743 496 1 830 520 852 700 580 2641 1 522 236 100 100 _ 10 431 22 218 357 899 734 1 589 197 337 4231 4 570 858 _ 74 _ 16 023 36 124 _ _ 20 _ _ _ _q» _ _ — 50 _ 293 1 350 _ 195 — _ _ _ _ — _ _ _ _ 245 1 000 _ 88 115 166 181 _ 170 _ _ _ 20 _ 1 992 6 655 200 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 1 350 3 000 _ — 20 _ _ _ _ _ _ 160 _ _ 345 3 027
ROW—IQUIIÖWNH
F o r s a :: o » L å n t a g a r e ås 2 .: = 6 s 2 _g g ( := _g & få : g a 30 5 , % &( 59 La i? ” å & = c 1 Å.: ” _ ! Z ! _ 1 I 52 Manufaktur AB i Malmö ............ 50 _ _ _ 125 325 450 _ _[ 53 Marma-Längrörs AB ............... 100 601 — 235 220 2 640 130 180 _, 54 Max Sieverts fabr. AB .............. 250 2 950 _ _ 700 500 _ _ 501 1 55 Mo och Domsjö AB ................ 1 038 — _ _ 1 301 286 240 _ —* 56 Munkedals AB ............ 20 _ _ _ — _ _ _ _, 57 Munksjö AB ...................... 39 _ 15 _; 40 _ _ _ _' 58 Munksunds AB .................... — _ _ _1 _ 104 100 _ 35! 59 Mölnbacka-Trysil, AB .............. _— 2 106 _ 50 364 309 _ 66 —J 60 Nordiska kompaniet, AB ........... 235 _ _ — 800 _ 75 _ 65; 61 Nordmark-Klarälvens järnvägs-AB 148 505 _ 150 150 600 400 _ —f 62 Papyrus, AB ...................... 300 700 100 3504 325 300 300 _ _ 63 Plåtmanufaktur, AB ............... 100 _ _ _; 348 _ 535 _ _! 64 Quinque, AB ...................... _ _ 1 500 _ _ _ _ _ _ _, 65 Rederi-AB Svenska Lloyd ........... _ _ _ 25 _ _ _ — _ 66 Rockhammars bruks AB ............ _ _ _ — _ 200 _ _ _! 67 Rottneros bruk, AB ................ _ _ _ _ _ _ 300 525 _! 68 Rottneros kraft—AB ................ _ _ _ _ _ 200 — _ _, 69 Rydboholms AB ................... 39 _ _ — 220 _ _ 30 _* 70 Sandvikens jernverks AB ........... 477 2 125 100 508 1 020 482 1 200 _ _ 1 71 Sandö Sågverks AB ................ _ _ _ _ 164 _ _ _ _ 72 Scharins söner, AB ................. _ _ _ _ _ _ 90 _ _ 73 See fabr.-AB ...................... _ _ _ _ _ _ _ _ _ 74 Skandinaviska elverk, AB ........... 400 2 025 100 461 1 100 850 630 _ _ 1 75 Skånska cement-AB ................ 70 _ _ _ 254 223 _ — 25 76 Skönviks AB ...................... _ _ 240 _ _ 752 _ 150 _ 77 Slite cement- o. kalk—AB ............ 39 _ _ _ — 141 _ _ _ 78 Smedjebackens valsverks AB ........ _ 179 _ _ _ 208 _ _ — 79 Stjemfors-Stålldalen, AB ........... 150 550 _ _ 200 750 _ 200 _ 80 Stockholm—Rimbo järnvägs AB ...... "180 102 _ 100 200 260 280 _ 94 81 Stockholms rederi AB Svea ......... 327 2 196 100 300 668 _ 952 5 100 1 82 Stockholms spårvägar, AB” .......... 415 497 _ _ 540 395 _ — — 83 Strömnäs AB ...................... 69 _ _ _ 182 _ _ — — 84 Sunds AB ......................... _ _ _ — _ 280 640 _ _ 85 Svanö AB ......................... 59 290 _ _ 239 _ _ _ _ 86 Svartviks AB ...................... 233 _ 266 336 269 123 48 _ _ 1 87 Svensk interkont. lutttrafik AB ...... 25 — _ _ 200 _ _ _ 30 88 Svenska ackumulator AB Jungner . . . 110 _ _ 400 200 _ — _ 100 89 Svenska AB Gasaccumulator ........ 50 _ _ _ 100 _ _ _ _ 1 90 Svenska metallverken, AB .......... 303 1 535 65 819 496 1 246 1 800 _ _ 1 2 91 Svenska yllekoncemen, AB .......... 172 _ _ 167 455 _ 139 _ _ .92 Svenskt konstsilke, AB ............. _ _ _ _ _ _ _ — _ 93 Sveriges litograf. tryckerier AB ...... 200 1 843 _ _ 500 725 _ 300 _ 94 Sävenäs nya AB ................... 85 _ 177 20 96 _ _ _ — 95 Telefon-AB L. M. Ericsson .......... 810 3 270 300 _ 1 925 1 500 500 _ _ 1 5 96 Torsviks Sågverks AB .............. _ _ _ _ _ _ _ _ — 97 Tretorn, AB ....................... _ 342 _ _ _ 240 _ — _ 98 Uddeholms AB ........... . . . . . _ _ 110 135 _ _ 85 90 _ 2 99 Umeå trämassefabr. AB . ...... _ _ _ _ _ 115 _ _ _ 100 Wargöns AB ...................... 154 352 48 65 169 375 150 20 _ 1 101 Volvo, AB ........................ 155 _ _ 100 260 _ 150 _ 50 102 Vägförbåttringar, AB .............. _ _ _ _ _ _ _ _ _ 103 Ölands cement AB ................. _ _ 55 _ 79 50 _ _ _ 104 Örebro pappersbruks AB ........... 185 _ _ _ 497 _ _ _ _ 105 Öhrvikens AB . .................... _ _ _ _ _ _ — _ 5 Summa 13 356 51 563 3 598 8 189 29 9691 24 997 18 271 2 383 744 24 &
(Forts.)
. ' Dag
11 g 5 b 0 1 21 g 53 E 35 ä 5 5
m 5 o "' _2 & nea
* | = 3 . = 2 8 55 533 Z _2 .%E Eg :::.) 9 & mwoå dim.;
; = = = 3 9 ?52 894935 9 5 535 33 = 3 3? 3 == = & === ;f=; 32= % =: ===—= ==? 5 ; ; . g & Vi 149553 332; _D: E ; 33.71: 235
> 5 1. Då du: 0 =” % 53 cc = 9.2.” :: en o m : L:. e., _ _a & 149 m m ”& := 3 == 2
; = = 5 6 3 = = 3 = = _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 950 3500 27 59 _ _ 195 200 170 190 _ 918 50 75 _ _ 6 236 15 000 42 59 10 580 _ _ 500 725 1 000 600 _ _ _ _, 9315 17 500 53 54 15 504 478 85 194 761 _ 1 922 190 199 114 _: 7 729 34 052 23 55 35 188 _ _ 139 _ 38 178 29 _ _ _ 699 2 183 32 56 _ _ 85 105 _ _ 20 239 _ _ _ 5 618 2909 21 57 94> 612 285 _ 55 54 72 299 20 55 82 _ 2 067 10 111 20 59 541 21 _ _ 130 164 _ _ _ _ _ _ 3 264 8 623 38 59 _ _ 225 _ _ _ _ 100 _ _ _ _ 1 500 17 500 8 60 37 200 _ 670 140 _ _ 480 _ _ 200 _ 4 055 7 000 58 61 50 305 250 400 _ 205 _ 705 _ _ 350 _ 5 290 7 500 71 62 501 100 200 388 _ 248 _ 653 _ _ _ _ 3 322 4 050 82 63 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 1500 1 500 100 64 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 25 1 949 1 65 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 200 1 000 20 66 _ _ 200 _ _ 150 _ _ _ _ _ _ 1 275 4000 32 87 _ _ 200 _ _ 100 _ _ _ _ _ _ 500 3000 17 68 20 93 129 _ _ _ 6 12 25 _ _ _ 586 2128 28 99 85 1 128 817 1 236 866 603 255 2 033 234 340 100 340 15 996 27 935 57 70 _ _ _ _ 71 _ 30 _ _ 90 _ 49 404 1 265 32 71 _ _ _ _ _ _ _ 158 _ 66 _ _ 314 1639 19 79 _ ;— _ — — —— — 107 — — _ _- 107 700 16 73 00 950 400 1 490 575 200 150 1025 400 200 _ _ 12 506 20 000 63 74 16 _ _ _ _ _ _ 130 _ _ _ _ 863 5018 17 75 _ 1 000 600 2 000 1 093 1 200 239 5 543 _ _ _ 304 13 971 28 000 50 76 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 180 1 474 12 77 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 387 925 42 78 _ 50 200 730 _ 100 _ 500 _ _ _ _ 3 480 5 000 70 79 ;_ _ 455 _ 305 _ _ _ _ 249 85 _ 2 794 10 376 27 se 30 765 335 _ 242 53 20 1 027 200 20 _ 5 8 847 13 368 66 91 &_ _ _ _ _ 375 _ 525 _ 355 _ _ 3 482 4 680 76 82 4 _ 89 265 44 165 _ _ 84 _ _ _ 1 022 2 979 34 83 68 83 227 _ 288 _ _ 304 90 182 _ _ 2 418 10 167 24 94 81 _ 302 _ 121 131 78 224 44 53 _ 92 1 753 6 443 27 35 317 702 315 558 350 109 _ 308 20 104 20 20 4 268 16 531 26 86 _ _ 90 _ _ _ _ _ _ _ 90 _ 435 12 000 4 87 E— _ _ _ _ 200 _ 100 _ _ _ _ 1 110 7 500 15 ss 0 _ 100 _ _ _ _ 100 _ _ _ _ 610 5000 12 89 5 1 012 350 1 885 905 522 _ 2 195 _ 100 253 _ 15 253 25 450 60 90 _ _ _ _ _ _ 342 _ _ _ _ 1 574 2 602 60 91 _ _ _ _ _ _ 72 _ 42 19 _ 133 694 19 99 500 _ 1 155 200 619 395 500 _ _ _ _ 6 937 19 120 36 99 5 _ 227 192 68 _ 40 83 15 40 40 _ 1 136 4 112 28 94 0 1 000 ' _ 1 250 200 625 _ 1 250 _ _ _ _ 14 354 45 000 32 95 _ _ _ _ _ _ 100 _ _ _ _ 100 1 850 5 96 147 _ _ _ _ _ 156 _ _ _ _ 951 4096 23 97 0 227 _ 859 _ _ _ _ _ _ _ _ 1 866 18 901 10 99 5 _ 80 _ _ _ 55 202 _ _ _ _ 477 910 52 99 _ _ _ _ _ _ 297 60 _ _ _ 1 850 5 000 37 100 _ _ _ _ _ _ 100 _ _ _ _ 915 1 500 61 101 _ _ _ _ _ _ 100 _ _ _ _ 100 500 20 102 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 184 809 23 103 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 682 1 043 65 164 _ _ _ 75 _ _ 145 _ 15 29 _ 269 1 700 16 105
Tab. 19. De särskilt undersökta försäkringsbolagens inneh Nominellt belo
(Dm—IQUIDÖQJNH
F ö r s å = | . g %” Aktlebolag få % g %* $ 2 "&
'ö' »: :'5 & > 25 ';, g [— ;;. å ”” m 17..
O 0
Z Q & Aerotransport ................................ _ — _ _ — _ Afzelii elementarskolebyggnad AB ............... _ _ _ 215 _ _ Allm. svenska elektriska AB .................... — 152 _ 32 _ — Anderséngruppens annonsexp. .................. _ 3 — _ _ _ Bergvik och Ala nya AB ....................... 36 183 _ 110 _ _ 1 Borås Wäfveri ................................ 7 _ _ 30 _ _ Custos ....................................... _ _ _ 219 _ _ Fagersta Bruk ................................ 65 _ _ 150 _ _ Fastighets AB Hufvudstaden ................... _ _ _ — _ — 1 Folkets hus, AB ............................... _ — _ _ _ _ Försäkringstekniska utredningar ................ — _ 1 _ _ _ Förvaltnings AB Brage ........................ _ _ — _ 500 _ Förvaltnings AB Quinque ...................... — 5 _ — _ _ Förvaltnings AB Providentia ................... _ _ — 11 _ _ Förvaltnings AB Scania ........................ _ _ _ — — 100 Förvaltnings AB Svanen ....................... — _ _ 100 _ _ General Aero ................................. _ — — _ — — _ Gösta Forsells forskningsfond ................... _ 1 _ — _ _ ] Götaverken ................................... _ — _ _ _ — 4 Göteborgs bank ............................... 25 _ _ _ 258 _ 3! Göteborgs handelsbank ........................ _ _ _ _ _ _ i F. W. Hasselblad och Co ....................... _ _ _ 400 _ _ -' Hemtrevnad .................................. _ _ — 10 — _ ; Hermods korrespondensinst. .................... — _ _ — _ 25 7 Holmens bruk ................................ _ — _ — _ — 7' Höganäs—Billesholm ........................... _ _ _ 53 _ — Industrivärden ................................ 5 _ _ 18 — _ Inteckningsbanken ............................ _ _ _ _ _ _ Investor ..................................... — 1 075 _ 2 _ _ 4 Jönköping och Vulcans tändstiab. .............. _ — _ _ — _ Klippans finpappersbruk ....................... _ _ _ _ _ _ Koppartors ................................... _ — _ _ _ _ - Korsnäs sågverk .............................. _ _ _ 10 _ _ ! Mo och Domsjö ............................... _ _ _ — — _ , Nitroglycerin ................................. _ _ _ _ _ — i Nordiska armaturfabr. ......................... _ _ _ _ _ _ Nordiska kompaniet ........................... _ _ — _ _ — Oxelösunds järnverks AB ...................... _ _ _ _ _ _ Pripp och Lyckholm ........................... _ _ _ 74 _ — Rederi AB Transatlantic ....................... _ 230 _ _ _ _ i E. Rydbeck .................................. _ — _ _ _ 225 - Sandvikens järnverk ........................... 20 _ — 45 _ _ separator .................................... _ 5 _ _ _ — Sieurin Life Boat Gear ......... ' ................ — _ _ _ 1 _ Skandinaviska banken ......................... 40 71 _ 175 _ _ Skåne—Malmö generalagenturi Göteborg ......... _ _ _ _ _ 10 Skånska intecknings AB ....................... _ _ _ _ _ 99 Skånska cementgjuteriet ....................... _ — _ _ _
Sparuret .....................................
11 31/12 1947 av andra aktier än aktier i försäkringsbolag. 000-991 kr.
ing m U' 0 ... N
(N
Hansa Allm liv-Oden Balder Svenska llV Valand Trygg Framtiden Folket SPP Brandkontoret
Städernas allmänna
Samarbete
Tillsammans
N)
)—I 03 O lelllllulålllällll '_'. 9;— av CO
oo
llllllllllllllllllällllllllll
H
llllllllllllllIIIIlIIllIllllllllllllllllläl|I|ll4_|_ llllällglllllllIIIISIIHHHHIIIIIIIHIIISIIRIIII
IlllllllllllllIlllllllllllllllllllIllllllllllllll lll||||lllllllllllllllllllllllle-Illll|_llllllllll ll||llllllllllllllllllllllllIllllllllllllällällll |||lll||ll|lllllllllllllllllllllllllIIHIIIIIII|||
SIIIIIIIIIIIIIIIIIlllållllllllIHIIIIIIIlllllålåll |||I||||||I||l|ll|IllllllllllllllIIIIIIIIIIIIIHI lllllllllIllllllllllllllllIllllllllllllllllllllll
..;
l—l
llåägåmälällllååålllllålllllllIlllllälåll
I—l LO N
lällllä
Illl|||I||lll|I|lllllIlllllllllllllllllo—lllIlllll
wW—VQUYIFWMH
Aktiebolag
Nordstjernan
Thule De Förenade
Skandia
Svea
Skåne
Fylgia
Stadsholmen .................................. Stockholms bryggerier ......................... Stockholms enskilda bank ...................... Stockholms inteckn. garanti AB ................. Stockholms superfosiatfabr. AB ................. Stora Kopparbergs bergslags AB ................ Ströms bruk .................................. Städernas vakt AB ............................ Sundsvalls enskilda bank ....................... Svenska handelsbanken ........................ Svenska hypotekskredit AB .................... Svenska kullagerfabriken ....................... Svenska metallverken .......................... Svenska skumsläcknings AB .................... Svenska sockerfabriks AB ...................... Sveriges litografiska tryckerier .................. Sydsvenska kraft AB .......................... Tennislån .................................... Telefon AB L. M. Ericsson ..................... Tidnings AB Sv. Morgonbladet ................. Thulebolagen ................................. Tomtförvaltnings AB .......................... Trafik AB Grängesberg—Oxelösund ............... Troja ........................................ Turitz och co ................................. Uddeholms AB ............................... Wermlands enskilda bank ...................... Wiista varfs AB .............................. Volvo AB .................................... Åtvidabergs industrier AB ..................... Diverse fastighetsaktiebolag ....................
Summa
N)
älllllllällälålllällåll
H
åällllell
N)
& lIllmglglmll_åwlllllllllltllmm '.;
uk oa
30 mm
alllllllllllwlllllllIIHllllllll
lllowl'ål oooo DIC.”
M)
q 01
01
llälällålIIIH
lånlål
4 261
[IH
03
&!IIIHIIIIIIIIISII
ållll
llllllllllllllllllllllllllll!l
= U 9! (O N H _
”' l ...-.
w
CJH—*
”' C” L_.l_1_2_ [NDH
]. 49
(Forts.)
n g rl)
bolag
Hansa
Allm. liv-Oden Balder Svenska liv Valand
Trygg
Framtiden
Folket
SPP
Brandkontoret
Städernas
allmänna
Samarbete
Tillsammans
- "___.-
D—A
IIllllllllllllll[Illläålllllllll
2 00 Gb
..;
äälllllllllIIIHIIlIlllllllllllll
0!
E%IlälällällllllllIlällllåällåll ä||||||llllllllälnllllllllålllll
tällllllllllllll||||l|l||l|l|l||
9.4. CDU!
llläälllllllulllllilIIIIEIEiIII
014
= ”& se
%IllllllllIllllllllllllllllllll
v'il .— l—l
sälllllllllllllIllllllllllllllll
]
SlllllllllllllilIlllllllllllllll
» O
llllllllllllllllwlllllIllllll
&? Gb
% m
lplmgl lå!
2335
&_]ll|||||llllllllwlllllälllllll
Tab. 20. »Andra andelsbevis» hos de särskilt undersökta försäkringsbolagen den 31/19 1947. Nominellt belopp i 1000-tal kronor.
Försäkringsbolag
suewtuesml eieqmules Below-sro; -sne;sr[a&[o 'sas Jug 'Aråsgeqav uepuuieig uoisued 'wnv HEPWRS epeueiga ea
ue u.:e [1spioN
Arbetarepensionskassans garan- tikapital1 ................. Begravningsföreningar ........ Bostadsrätts- och fastighetsför- eningar ................... Hyresgästföreningar .......... Kooperativa förbundet . . . . Malmö handelsgymnasium . . . . Svenska försäkringsanstalters Saltsjögårdsförening ........ Stockholms studentkårs kredit— kassa ..................... Premieobligationskonsortium. . .
Summa
* Tillägg: Trygg har 34 tkr av Arbetarepensionskassans garantikapital.
! l l l !
Utländska aktier ha icke redovisats. Dels rör det sig härvidlag om relativt små belopp, dels sammanhänger ett försäkringsbolags innehav av utländska aktier i regel med rörelse utom riket, som bolaget bedriver. En redovisning av sådana aktier har därför icke ansetts vara av större intresse.
Vad slutligen beträffar den placering, som i tabellerna 12, 13 och 14 be- tecknats såsom »an—dra värdehandlingar», inrymmas under denna rubrik huvudsakligen reverslån. Bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen lägga emellertid hinder i vägen för publicering av låntagarnas nanm. För att i nå— gon mån belysa ifrågavarande placering har utredningen i tab. 21 redovisat densamma fördelad på vissa grupper av låntagare. Beträffande gruppen »hy- potekskreditinrättningar o. dyl.» må nämnas, att hit hänförts även tomt- rättskassor. De höga beloppen under denna rubrik för Thule och Svea sam- manhänga med att dessa bolag bildat ett dotterbolag, som har till ändamål att bevilja krediter mot hypotek av fastighetsinteckningar och livförsäk- ringsbrev. Bland förvaltnings- och investeringsföretag, som ägas av det lån— givande försäkringsbolaget eller med detta koncernerade bolag, märkas främst fastighetsaktiebolag samt fastighets— och bostadsrättsföreningar, ge- nom vilka försäkringsbolag indirekt äga fastigheter. Vidare förekommer i ett par fall att vid koncernbildning aktierna i dotterbolagen ägas genom ett för- valtningsaktiebolag såsom mellanled. De enskilda personer som beviljats lån tillhöra i stor utsträckning bolagens egen personal. Det må anmärkas, att enligt 1948 års lag om försäkringsrörelse försäkringsbolag ej får lämna lån åt bolagets styrelsele-dramöter eller revisorer eller vissa angivna befattnings- havare i ledande ställning i bolaget.
Vid en genomgång av förteckningar över försäkringsföretagens styrelse- ledamöter har det icke kunnat undgå utredningen, att enstaka företag i över- vägande grad rekryterat sina styrelseledamöter ur kretsar, vilka äro engage- rade inom stora delar av vår finansvärld i övrigt och samtidigt inbördes i hög grad samarbeta i styrelser utanför försäkringsföretagen. Härigenom har otvivelaktigt en ytterligare koncentration av enskildas ekonomiska inflytan- de inom näringslivet ägt rum. Vad här sagts, gäller främst vissa företag, där försäkringstagarna hittills icke tillförsäkrats något inflytande i ledningen. Det må här erinras om .att, särskilt vad livförsäkringsak-tiebolagen angår, för- säkringstagarna tillhöriga fonder och övriga medel äro mångfaldigt större än aktiekapitalet. Utredningen vill emellertid i detta sammanhang vitsorda, att det är ett legitimt inresse för försäkringsföretagen att med sina styrel- ser införliva personer, vilka äga värdefull sakkunskap från de områden, inom vilka försäkringsverksamheten utövas, exempelvis industrien, liksom också personer, vilka på grund av sin ställning kunna göra företagen värde— fulla tjänster i fråga om råd i finansfrågor och även i fråga om fördelaktiga kapitalplaceringar. Såsom i annat sammanhang närmare angivits anser ut- redningen dock önskvärt, att styrelserna framdeles även där så hittills icke i tillräcklig grad varit fallet komma att representera ett relativt brett under— lag av försäkringstagare.
»Andra värdehandlingar» hos de särskilt
Försäk-
Låntagare
Nordstjernan De Förenade Skandia
Handelsföretag ................... Industriföretag ................... Trafikföretag Hypotekskreditinrättningar o. dyl. . . Förvaltnings- och investeringsföretag a) ej anknutna till det långivande försäkringsbolaget ............ b) ägt av det långivande försäk— ringsbolaget eller med detta koncernerade bolag .......... Försäkringsbolag .................. Enskilda personer ................ Anordningar för egen personal (pen- sionsfonder, intressekontor o. dyl.) Andra låntagare ..................
Summa
undersökta försäkringsbolagen den 31/12 1947.
ringsbolag
!
2 = *. ' &. w % .z = 5 g _ ., N 3 e (? äs " "” =D % *; ”'$ ?> 2 =" 2 5 .z g 2 5 ”>.” "5 =! & åå *? 3 å ä 2 '— s: 2 ”ä i— E o w w >= 2 "5 E E = - m 3 :> ** 2 in *; 'o' :a '$ = H å 5; !=— a .; *” ” 5), 4 e: 3 _ _ _ _ _ _ _ _ 550 7 155 5 530 481 _ _ 109 472 _ _ 19 226 _ — _ 38 602 1 200 _ _ 600 9 104 _ _ 3 250 _ 240 _ 27 489 200 100 1 200 _ 9 557 3 220 _ 3 000 _ _ _ 62 904 _ _ _ _ _ _ _ 8 000 _ _ 219 12 719 521 _ _ 2 131 _; 739 273 _ _ _ 1 291 26 328 _ _ _ _ _» _ _ _ _ _ _ 3 056 31 _ 57 299 11 266 33 88 _ 4 41 1 971 _ _ _ 98 _ _ _ _ _ _ _ 2 420 303 _ _ 253 150 100 127 100 _ _ 13 3 503 2 730 100 1 257 3 430 19 284 4 325 433 33 604 550 251 1 719 184 522
Sammanfattning av utredningens synpunkter och förslatr.
Målet för ett reformprogram för det enskilda försäkringsväsendet bör enligt försäkringsutredningens mening i det väsentliga vara att säkra ett de- mokratiskt inflytande, att så långt möjligt skapa garantier för att försäk- ringstagarnas berättigade intressen bli tillgodosedda samt att öka samhäl— lets möjligheter till insyn och kontroll över verksamheten. Från dessa ut- gångspunkter har Övervägts, huruvida försäkringsverksamheten helt eller delvis bör drivas i samhällelig regi. Särskilt har prövats frågan huruvida skäl finnas att inrätta en statlig anstalt för livförsäkring, exempelvis efter danskt mönster. Utredningen har kommit till den uppfattningen, att det uppställda målet kan nås utan så ingripande åtgärder och i stort sett inom ramen för den nuvarande företagsstrukturen. Några mera omfattande orga- nisatoriska förändringar föreslås därför, på ett undantag när, icke.
Utredningen föreslår olika åtgärder för att stimulera en demokratisk ut- veckling av försäkringsväsendet. Sålunda har den ömsesidiga företagstypen ansetts böra få företräde vid framtida nybildningar av bolag, där det ej är uppenbart, att aktiebolagsformen är mera ändamålsenlig. Framförallt torde den ömsesidiga holagstypen bäst förverkliga livförsäkringens idé. I fråga om starkt riskbetonade försäkringsobjekt, såsom inom sjö-, flyg- och in- dustribrandförsäkring, kan det däremot vara till fördel för försäkringsta- garna att främmande riskvilligt kapital tillskjutes och att man för detta ändamål väljer aktiebolagsformen. Även beträffande företag, som i större utsträckning driva återförsäkring eller direkt .försäkringsverksamhet i ut- landet, torde aktiebolagsformen vara att föredraga.
Försäkringsutredningen anser det vara ett naturligt demokratiskt krav att i försäkringsaktiebolagen, liksom i de ömsesidiga bolagen, försäkringstagar— na få tillfälle att genom representation i styrelsen deltaga i skötseln av bo- lagets angelägenheter. Det bör överlämnas åt varje bolag att söka gestalta denna representation på ett med hänsyn till sin särart ändamålsenligt sätt. Anordningen för val av försäkringstagarrepresentanter bör beskrivas i bo- lagsordningen, varigenom den blir underkastad koncessionsmyndighetens prövning. Där svårighet möter att åstadkomma en sådan valanordning, bör Kungl. Maj:t äga utse styrelseledamot med huvudsaklig uppgift att bevaka
!
försäkringstagarnas intressen. Samma befogenhet bör tillkomma Kungl. Maj:t inom ömsesidiga bolag.
En minskning av antalet företagsenheter bör eftersträvas, i den utsträck- ning detta är önskvärt med hänsyn till en sund utveckling och marknadens behov. För Skadeförsäkringens vidkommande bör en koncentration även syfta till att minska den nuvarande splittringen beträffande varje särskild för- säkringsgren. I anslutning härtill ha förhållandena inom de olika grenarna närmare undersökts och vissa riktlinjer uppdragits. Bortsett från trafikför- säkringen föreslås emellertid i stort sett icke några tvångsåtgärder i organi- satoriskt hänseende. I stället har det överlämnats åt det enskilda försäk- ringsväsendets företrädare att här fullfölja den utveckling mot ökad kon— centration, som redan på frivillighetens väg inletts. Samråd mellan bolagen och försäkringsinspektionen är därvid önskvärt. Härigenom skapas förut- sättningar för planmässighet och kontinuitet. I syfte att underlätta fusioner föreslår utredningen vissa ändringar i 1948 års lag om försäkringsrörelse ävensom ökade möjligheter till dispens från utskiftningsskatt vid fusioner.
Vad beträffar de obligatoriska försäkringsområdena föreslär utredningen en centralisering av trafikförsäkringen å motorfordon till ett enda företag. I detta ämne har utarbetats lagförslag jämte motiv, vilket framlägges i ett särskilt betänkande (SOU 1949: 26). Enligt förslaget skall all trafikförsäk- ring meddelas av ett för ändamålet bildat företag, organiserat efter mönster av ett ömsesidigt försäkringsbolag med försäkringstagarna såsom delägare. Bolaget har i förslaget benämnts Trafikförsäkringsbolaget. Kungl. Maj :t skall äga utse ordförande och vice ordförande i styrelsen samt flertalet av de fullmäktige, vilka utöva bolagsstämmans befogenheter. Trafikförsäk- ringsbolaget skall äga driva även motorfordonsförsäkring men får på detta område icke monopolställning. Förslaget innebär en utvidgning av trafik- försäkringen dels beträffande kretsen av de försäkringspliktiga fordonen och dels beträffande försäkringens omfattning. I förstnämnda avseende fö- reslås försäkringsplikt för traktorer ävensom för staten och kommun till- höriga motorfordon och traktorer. Rörande försäkringens omfattning fram- lägges förslag om bl. a. borttagande av nu gällande begränsningar av för- säkringsgivarens ansvarighet såvitt gäller personskador.
Vissa allmänna synpunkter ha fram—förts på frågan om organisationen av den obligatoriska försäkringen för olycksfall i arbete. Hithörande spörsmål avses skola bli föremål för fortsatt behandling inom utredningen, därvid denna förutsättes bliva förstärkt med representanter för arbetsmarknadens partsorganisationer ävensom med expertis beträffande arbetarskyddsfrågor i den mån så finnes erforderligt.
Utredningen har övervägt, huruvida obligatorisk försäkring bör införas även på andra områden än där detta redan skett. Efter en granskning av de försäkringsområden, där en sådan anordning skulle kunna anses önskvärd, har utredningen dock icke funnit sig böra föreslå åtgärder i denna riktning. I detta sammanhang har utredningen uppmärksammat de stötande konse- kvenserna av att skadelidande till följd av skadevållares oförmåga att be-
tala ofta icke kunna utfå dem tillkommande skadeersättning och även de mången gång förödande verkningar som utgivande av ett mera betydande skadestånd kan få på en skadevållares ekonomi. Utredningen har övervägt införande av en obligatorisk ansvarighetsförsäkring i syfte att hindra upp— komsten av här antydda förhållanden. Då en sådan försäkring av huvud- sakligen praktiska skäl icke ansetts kunna genomföras, har utredningen i stället föreslagit, att staten skall svara för dylika skadeersättningar i vad de överstiga ett visst högre belopp, diskussionsvis angivet till 1 000 kronor. Har skadevållaren handlat med uppsåt eller grov vårdslöshet, skall staten dock äga regressrätt, förutsatt att ett utkrävande av skadeståndet ej skulle medföra orimliga sociala konsekvenser eller te sig uppenbart obilligt. Den föreslagna anordningen, som skulle bekostas med skattemedel, har ansetts böra göras till föremål för vidare utredning av särskilda sakkunniga.
I fråga om ansvarighet för flygtrafikskador och försäkring för sådan an— svarighet pågår för närvarande arbete för åstadkommande av internationellt enhetliga regler. Från svensk sida ha hithörande uppgifter anförtrotts sär- skilda sakkunniga. Försäkringsutredningen finner det naturligt .att flyg— ansvarighetsförsäkringens organisationsproblem lösas i samband med nämn- da arbete och har där-för nöjt sig med att framföra vissa synpunkter på frågan.
I fråga om sockenbolagen, å vilka lagen om försäkringsrörelse för när- varande ej äger tillämpning, föreslår utredningen, att brandbolagen inom denna kategori underkastas samma offentliga tillsyn som övriga inhemska försäkringsbolag. Utredningen förutsätter dock, att tillsynen över dessa bolag och den därmed sammanhängande uppgiftsskyldigheten för bolagen anpas- sas efter dessas speciella karaktär och ej blir mera omfattande än som be- tingas av försäkringstagarnas intressen.
Beträffande utländska försäkringsanstalter, som driva direkt försäkrings- rörelse här i riket, har försäkringsutredningen understrukit önskvärdheten av att de synpunkter, som utredningen framfört beträffande det inhemska försäkringsväsendet, vinna beaktande vid en av andra skäl redan planerad överarbetning av 1903 års lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.
Den inom livförsäkringen genom 1948 års lag om försäkringsrörelse in- förda s. k. skälighetsprincipen, vilken innebär offentlig kontroll över att för- säkring beredes till en med hänsyn till försäkringens art skälig kostnad, föreslås skola utsträckas till Skadeförsäkringens område. Då det inom denna försäkring av flera skäl icke såsom inom livförsäkringen är möjligt att i efterhand genom vinsttilldelning eller återbäring reglera förhållandet mel- lan försäkringstagarens kostnad och försäkringsgivarens prestation, får man nöja sig med att så långt möjligt söka tillgodose skälighetsprincipen redan vid premiesättningen. Det har enligt förslaget lagts i försäkringsin- spektionens hand att övervaka att så sker. Inspektionens kontroll föreslås skola ske i efterhand med ledning av vunnen erfarenhet. Försäkringsbola- gen skola vara skyldiga att tillhandahålla inspektionen de statistiska upp—
?
gifter, som erfordras för en sådan bedömning. Skälighetsprincipen medför en kontroll även av försäkringsvillkoren och vidare en begränsning av möj- ligheten att uttaga företagarvinst i skadeförsäkringsaktiebolag:
Skälighetsprincipen inom livförsäkringen lämnar öppet huruvida eller i vilken utsträckning olika fonder 1 ett livförsäkringsaktiebolag tillhöra aktie- ägarna eller försäkringstagarna. Spörsmålet har ringa betydelse så länge bo— laget äger bestånd men aktualiseras exempelvis vid en likvidation. Samt- liga livförsäkringsaktiebolag ha hos försäkringsutredningen förklarat sig beredda att i sina bolagsordningar införa bestämmelse om att i händelse av bolagets upplösning samtliga behållna fonder, med undantag av vad som motsvarar aktiekapitalet, skola anses tillhöra försäkringstagarna. I några bolag har sådan komplettering av bolagsordningen redan skett. Skälighets— principen medför en begränsning av rätten att utdela vinst till aktieägarna i livförsäkringsaktiebolagen. I fråga om livförsäkringen blir sålunda i fort- sättningen den reella skillnaden obetydlig mellan ett företag av aktiebolags- typ och ett bolag av ömsesidig typ.
För Skadeförsäkringens vidkommande föreslår utredningen en sådan ut- formning av skattebestämmelserna, att bolagen utan olägenhet kunna bilda utjämningsfonder att tillgripas de år, då skadeförloppet varit särskilt ogynn- samt. Förslaget motiveras av att en så kort tidsperiod som ett är i allmänhet icke torde vara till fyllest för utjämning av de tillfällighetsbetonande kast- ningarna i rörelseförloppet. Utjämningst'onderna, som i viss mån kunna betraktas som en parallell till utjämningsfonden inom livförsäkring, skola i räkenskaps- och skatteavseende jämställas med försäkringsfonderna. Detta innebär, att vid beräkning av skattepliktig inkomst avdrag får göras för avsättning till sådan fond. Överföringarna till eller från utjämningsfonderna böra följa en i bolagsordningen fastställd plan. Avdragsrätten skall vara oberoende av utjämningsfondernas storlek.
Livförsäkringens problem ha ingående dryftats av 1942 års försäkringsut- redning. Sedan nämnda utredning avgav sitt betänkande ha inträffat för- ändringar av betydelse i fråga om förhållandet mellan folkförsäkring och stor försäkring. Skillnaden mellan de båda verksamhetsformerna har mins- kats i viktiga hänseenden, och 1945 års försäkringsutredning räknar med att bolagen sträva efter en fortsatt utveckling i denna riktning. Med hän- syn härtill har utredningen ansett sig sakna anledning att föreslå några åtgärder från samhällets sida i syfte att upphäva skillnaden mellan stor för- säkring och folkförsäkring eller att ytterligare reglera förhållandet dem emellan. '
På livförsäkringens område har utredningen i övrigt behandlat frågorna om införande av obligatorisk dödsfallsförsäkring och om annullationerna. Något förslag har icke framlagts beträffande den förra frågan, enär den för närvarande är föremål för utredning av socialvårdskommittén. Annulla- tionsfrågan har utförligt behandlats men icke föranlett något förslag. Ut- redningen har fastmer givit uttryck åt den åsikten, att förbättringar på detta område böra framkomma främst som en följd av förbättrad utbildning av ackvisitörerna.
I fråga om gruppförsäkringen anföras i betänkandet grundläggande syn- punkter. Utredningen har funnit, att gruppförsäkringen erbjuder påtagliga fördelar, men anser dock att denna form bör drivas med försiktighet intill dess tillräcklig erfarenhet vunnits.
Vikten av att de försäkringsanställda erhålla en gedigen utbildning har starkt understrukits. Numera bedriva åtminstone de större bolagen i viss omfattning utbildning av sin egen personal, delvis efter gemensamma nor- mer. Därjämte drives i Försäkringsföreningens regi en för alla bolags per- sonal tillgänglig utbildningsverksamhet, som nått en hög standard. Utred- ningen har uttalat sitt erkännande av de insatser, som gjorts på området. För framtiden förordas en centralt bedriven, för alla bolag gemensam grund- läggande utbildning av de anställda, kompletterad med gemensamma repe- titionskurser efter lämpliga tidsintervall. Självfallet hör det vara varje enskilt bolag obetaget att i egen regi meddela ytterligare utbildning. Slutligen föreslås, att försäkringsinspektionen beredes en funktion i den gemensam- ma utbildningsverksamheten, exempelvis på så sätt att inspektionen blir företrädd i ledningen för verksamheten eller genom att denna ställes under inspektionens överinseende.
Den i flera sammanhang aktualiserade frågan om värdebeständiga försäk- ringar har ingående belysts. Frågan hänför sig huvudsakligen till livförsäk- ringar, som innefatta ett sparande för framtiden. Utredningen har funnit, att någon full värdebeständighet icke kan uppnås i fråga om sådana försäk- ringar men har anvisat vissa utvägar att så långt detta är möjligt neutrali- sera följderna av ett sjunkande penningvärde. I detta sammanhang har diskuterats bl. a. frågan om utvidgning av bolagens rätt att placera försäk- ringsfonden i realvärden.
En omfattande undersökning har verkställts rörande försäkringsbolagens kapitalplacering. I samband därmed har utredningen gjort följande utta- lande: »Vid en genomgång av förteckningar över försäkringsföretagens sty- relseledamöter har det icke kunnat undgå utredningen att enstaka företag i övervägande grad rekryterat sina styrelseledamöter ur kretsar, vilka äro engagerade inom stora delar av vår finansvärld i övrigt och samtidigt inbör- des i hög grad samarbeta i styrelser utanför försäkringsföretagen. Härige- nom har otvivelaktigt en ytterligare koncentration av enskildas ekonomiska inflytande inom näringslivet ägt rum. Vad här sagts, gäller främst vissa före- tag, där försäkringstagarna hittills icke tillförsäkrats något inflytande i led- ningen. Det må här erinras 'om att, särskilt vad livförsåkringsaktiebolagen angår, försäkringstagarna tillhöriga fonder och övriga medel äro mångfal— digt större än aktiekapitalet. Utredningen vill emellertid i detta samman- hang vitsorda, att det är ett legitimt intresse för försäkringsföretagen att med sina styrelser införliva personer, vilka äga värdefull sakkunskap från de områden, inom vilka försäkringsverksamheten utövas, exempelvis industrien, liksom också personer, vilka på grund av sin ställning kunna göra företagen värdefulla tjänster i fråga om råd i finansfrågor och även i fråga om fördel- aktiga kapitalplaceringar. Såsom i annat sammanhang närmare angivits
anser utredningen dock Önskvärt, att styrelserna framdeles även där så hittills icke i tillräcklig grad varit fallet komma att representera ett relativt brett underlag av försäkringstagare.»
Utredningen har till sist behandlat ett flertal ytterligare spörsmål. Syn- punkter ha därvid framförts, vilka enligt utredningens mening böra bli väg- ledande för den framtida utvecklingen.
Bilaga 1.
Sammanslutningar mellan försäkringsbolag.
Här lämnas en grafisk framställning över förekommande sammanslutningar mellan försäkringsbolag. Framställningen avser förhållandena vid 1946 års ut- gång. Försäkringsbolag ha angivits genom rektanglar och förvaltningsbolag ge- nom cirklar eller ovaler. Under varje företags namn har angivits det nominella beloppet av dess aktie- eller, i fråga om ömsesidiga bolag, garantikapital, i senare fallet med anteckningen »garantikapital». Beträffande de ömsesidiga bolag, där garantikapital saknas (återbetalats), har anteckningen »garantikapital» bibehål- lits men något belopp ej angivits.
Sammanbindningslinjerna och riktningsvisarna markera i fråga om aktiebola- gen aktieinnehav och beträffande de ömsesidiga bolagen innehav av garanti- kapital. Procentsiffrorna angiva det ägande bolagets procentuella andel av hela aktie- respektive garantikapitalet. I fråga om de sammanslutningar, som icke grunda sig på ägandeförhållande, ha företagen markerats vid sidan av varandra utan sammanbindningslinjer. Å figurerna ha även upptagits sådana bolag utan- för vederbörande sammanslutning, i vilka något eller flera av de samgående bolagen äga aktier eller andelar av garantikapitalet — utan att intaga majoritets- ställning — eller som på motsvarande sätt äro delägare i något av dessa bolag, i bägge fallen under förutsättning att den ägda andelen i aktie- eller garantika- pitalet uppgår till minst 5 %. Aktieinnehav i Återförsäkringsaktiebolaget Sverige, vars _aktiestock är fördelad på så gott som samtliga livförsäkringsbolag, har icke redovisats.
l. AVH' bolagen. Allmänna Brand, Valand, Hero.
Vaxamd. (gar.-anammat)
Hero ”2 Ol' Allmänna. Bra-nd ( amnttkapitn ara t' lr ' L 9 ”när- (1 11 &_aPtta)
v 4.8 4/3 I . Yala. 0; # Regi-bitas Huka 5.| utr.
2. Fenix-gruggen. Fenix, Heimdall, Nordisk Yacht.
4331 'I» &!
(läg o/n
t-te 'Lm dan ("_q % FC TI ix 1.5' 'mkr. X M mim ._—Ä + CH 0/0 Nordisk Yacht Soo th: 3. ötebor .s ru en.
Aag uttas
& | mitt:
yy'lOI) 76
Vala
Mnkr.
./.
O cen
Arqa ll 'mkr. ' TH. o'/- SjäaSSm— 100. o "fo muskot»? % äro thi V
Gauthiod, Ocean, Sveriges allmänna, Sjöassuranskompaniet, Union. l | |
"P"/'
H. Hamnen-uppen- Hamsa_ Mälaren, Stehag SVCHSKÄ Kredit,
Stena
567- ! mkr.
Hama
; tid"/' ! . & [tåg./o mkr
Svenska * Anmännaw Kredit ( 15 g,, Od-e'n ! mkv: ” _ gg; % (garantikap)
Mälaren
Lr mkr.
5 Koogeratwa. HPPCL. Folket Samerbete Lette Gutdåmedernas Egna hems.
Gud—smeder;
och mm.-attans
m & ar.. ...,
Fel. ket ; Samarbete _ Letre (garanttkap) & ”_ 8 o,. (garam lap) * .'"' . ' else-tm».
Q. kreatursfårsäkrtnqsqruupen. Skandinavtsm kreaturs_ Bolaget för smittsam-
'ma husdjurssjukdomov.
Smits. hur-tjur
Sjukdomar (guardian)
S l:a-nd. Kreatin- (garantt Ka p.)
L Sj'ökas kwmppeh. f Suri-ges ångfartygs . Norrlands ångfartygs"! i Sydswrmska fartygs. Protection Och ]nctem-nity.
Prot. och ]nJ-Emni (g mant ika |:»)
; Montanas man, * (gat—antika?)
8. Skandiagruppen- Skandia.. Freja. Nordstjernan] Norde-n
uno/» Elf & ( Skandia. % Soo tig—(. : lo hkr. ) ww: % Inz- V "9 % Freja ä',” Norden 3: 'mkr ' Norcl- z.: mkr. Stjerna N/ 2. 5 "mkr vs ol' De röret-sade 13.8'Å 250 tkr. * %% räck Wictoria
Soo tkr.
EL Skåneglup pers. 5 kåne M.a.lrmäo| Aurora. ]rts Aurora ! mkr 350 tkr. 38% 0 o * /& A3l lo Alm.! Å Skåne ”37 Malmö 1.5 mkv: ' 2. mkr. vlog," x/ÄLClo/v , want; loj/0 De Förenade x Soo tkr x 150 'tkr.
IO. Skånska. brand.—gruppen
Skåns ka brand Skånsm städernas Firm Securitas Hermes.
' ! 'rn in: X S kån s ka. _ lbrahiföTSäkr- Skans ka invänt—tingen Städe rnas (garantikapl 50 % H arm 9.5 50 % garenttmpj &
( _
gernthap
Soo tkr-
S ecurttas
l mkr.
S __ lt, Städer—nas bolag, tanten—nas altm'snpa' Svit'oi' Gothia, ?kogsförsäkrings Sveda. Städernas lN. '
Got h tas qg, 7. förlagsaktte- b clas
Svt'tj oct.
(garantin ( garantikap ) Tn kr.
Skogs—för:. 'N'/v :.oo tkr. *
Srccia
(gat—antiker; _ ! mkr.
1. Ill. SVeagrugEen. *
Sveel Nornan.
Svea
Iz. 'mkr.
ut'/o Va” %
Männen,-10% Vatan _)— ara tkr.
?
l3. Thulcqruppcn_ Thutet Brand,—Våotorial N ovrland, Skandinavien.
! mkr.
[ , QQQJ % Quo] Skandinavien & Out"/' ' l-2, mkr. Victoria. /. O_ol % 5 109/(, 500 tkr. del"/ol It ./0-0f /o Aloe/5 / _ De Före-nade J.F.;o/a A 170 tkr. Spartingen "bro/Israhct— Victoria 0.067. Backe ?- ”"w- mtrl: Eir "i”/' 7. % tt: ' 3.1 0 /,q9.8”/o 540 l ”fo/o ' ' ( vara.”/. ( 7 0.032 cm!/v Y ' ) Nor; tand.. ,qq_q % aa,." -l Thkl'. x x'! (00 '/o Njord
ll-I. Try qqru Ep en.
Tv,”; Atlas. BrandrTrygjl Fglgial Valkyria—n.
”'g'/" Brand ' T*! ?? l
'|'?qu? ' mkr ' * (gatan—tikar? A av 'I. l l.: mkr- 513 % Atlas ]
, as mkr. smEiE-äLML' !
Val hj rio—n
v lll'h . wyll-rof” ! Loo tkr 1
Ae-ititas ""'/- m..
5-1 mkr. 171-tkr.
')Stamaktte berättigar till. två. röster] PreferenS” aktie titt en röst.
IS". Veqete- bolagen,
Svenska Veritasl Göta' Tor' Europeiska, LW— Go"-la.
* Göta (garantikapitaty 860 tkr.
, S Venska Veritas ( Ti,-",,,, & lif mkr. _qåran ;ktp)
Liv- Göta. . (quantum-) j
It,. ÖreSundsqruåppew-i. ÖI'CSLL'ACLI :lrisl Stockholms Sjö. Ägir. Aegui'taS' _Vala.
| Iris ha”/0 ' _l'mkr. _
fll? Vala öreSuhd N lm r r1 1000/o 2- mkt
Coa utaS
Stockholms Sjö omv/o I- 2. mkr
J..! mkr.
& r
&)
Bilaga 2.
Statsanstalten for Livsforsikrinou
Den danska St'atsanstalten for Livsforsikring eller, såsom den tidigare benämn- des, Livsforsikrings- og Forsorgelseanstalten af 1871, uppkom ur de båda stat- liga anstalterna Livrente— og Forsprgelseanstalten af 1892 samt Livsforsikringsan- stalten i Köbenhavn. Anstaltens verksamhet regleras numera genom en lag av den 26 november 1931 med däri senare vidtagna ändringar.
Utmärkande för statsanstalten är, att dess verksamhet utövas under den danska statens garanti, att anstalten har sin egen förmögenhet som icke får sammanblan- das med statsförmögenheten och att anstalten själv svarar för sina driftskostnader. Alla i anstalten tecknade försäkringar äro vidare fritagna från skatt till staten såväl i freds- som i krigstid.
Anstaltens styrelse består av fem av Konungen utnämnda ledamöter, av vilka en är anstaltens administrerande direktör, en anstaltens »matematiske» direktör och en skall uppfylla betingelserna för att kunna utnämnas till överrättsdomare (Landsdommer). En av ledamöterna, dock icke den administrerande direktören, utnämnes av konungen till ordförande i styrelsen. Ordförande är för närvarande en professor i försäkringsmatematik. Av de båda övriga ledamöterna, Vilka icke äro direktörer i anstalten, är den ene dapartementschef (ungefär motsvarande statssekreterare i Sverige) i Statsministeriet och den andre generaldirektör och chef för skatteväsendet. De till huvudkontoret knutna befattningshavarna äro stats- anställda och falla under den allmänna tjänstemannalagen. Till tjänstemännen utgår vid sidan av den ordinarie sta-tstjäns—temannalönen ett visst tillägg kallat tan- tiem, vilket torde vara avsett att kompensera tjänstemännen för deras i jämförelse med andra statstjänstemän mera begränsade befordringsmöjligheter. Anstalten be- kostar även pensioner för tjänstemännen. I förhållande till övriga försäkringsan- anstalter i Danmark intar statsanstalten en särställning så till vida, att den icke är underkastad tillsyn från Forsikringsraadet utan lyder direkt under Finansmi- nisteriet. Emellertid skall anstalten årligen till Forsikringsraadet insända ett sam— mandrag av sina räkenskaper. Därjämte åligger det anstalten dels att offentliggöra varje års driftsräkenskaper ävensom en redogörelse för anstaltens verksamhet och medlens placering under det gångna året, dels ock att minst vart femte år upprätta och offentliggöra en fullständig redogörelse för anstaltens status med hänsyn till undersökningar om dödligheten bland anstaltens intressenter. De be— slut anstalt—ens styrelse fattar angående placering av anstaltens medel skola med vissa undantag underställas finansministern för godkännande.
Medan anstalten tidigare huvudsakligen bedrev anskaffning och premieinkas- sering genom postkontoren, därvid postmästarna obligatoriskt voro anställda så- som ackvisitörer för anstalten, är anskaffningen numera anförtrodd, i städerna åt ett antal huvudagenter och på landsbygden åt särskilda inspektörer. Huvud- agenterna och inspektörerna, vilka äro yrkesombud och direkt underställda hu- vudkontoret, anlita i sin tur i stor utsträckning underagenter, vilka i regel äro fritidsombud. År 1942 utgjorde antalet huvudrepresentanter 136, därav 26 inspek- törer. Ersättningen till såväl huvudrepresent'anter som underagenter utgår, från- sett viss reseersättning till inspektörerna, uteslutande i form av provision. Varje huvudrepresentant har att av sina egna provisionsinkomster avlöna sina under- agenter. I städer, där huvudagenter finnas, sker premieuppbörden genom person-
lig inkassering av agent hos försäkringstagarna, men på landsbygden äger all pre- mieinkassering rum över postgiro.
I anstalten kunna tecknas alla slag av livförsäkringar, således även överlevelse- räntor, livräntor och pensions-(invaliditets—)försäkringar. Lagen anger vissa maxi- mibelopp för olika försäkringsformer och ålägger anstalten att hos danska bolag. som stå under tillsyn av Forsikringsraadet, återförsäkra den del av dessa be- lopp, som överskjuter vad anstalt-en må behålla på egen risk. I lagen fastställas även grunder för anstaltens tariffer med särskilt angivande av dödlighetstal, ränte- fot och omkostnadstilläggens storlek. Ändring av tariffgrunderna förutsätter där- för i regel en av konung och riksdag beslutad lagändring. Med utgångspunkt från den vart femte år uppgjorda statusredogörelsen utbetalar anstalten till försäk— ringstagarna av sitt överskott bonus enligt i lagen noggrant angivna regler. Den bonus statsanstalten utgiver är ej obetydligt större än den de enskilda livbolagen kunna erbjuda.
Statsanstalten övertager i återförsäkring till 100 procent samtliga livförsäk- ringar, som tecknas i ett på den danska fackföreningsrörelsens initiativ tillkom- met folkförsäkringsbolag, Forsikrings-Aktieselskabet Alka (tidigare benämnt Ak- tieselskabet Arbejdernes Livsforsikring). Detta bolags försäkringstagare komma i samma utsträckning som statsanstaltens i åtnjutande av den statliga garantieu och bonus från anstalten.
Till belysande av omfattningen av statsanstaltens rörelse och dess andel i den danska livförsäkringen givas här nedan vissa uppgifter avseende utgången av ka- lenderåret 1946.
I Danmark direkt tecknade kapitalförslikringar.
Privata företag (utom Alka) ansstteåillen Alka St F lk (Stor i" (till? ) or o — .. .. _ . orsa r ng försäkring försäkring forsakrmgl Beställd : Antal poliser ...................... 712 480 1 242 844 206 131 70 640 Försäkringssumma ................ 2 481 407 617 1 051 674 147 1 131 437 010 60 542 351 Ökning1 under året: Antal poliser ...................... 73 265 145 252 16 339 8 553 Försäkringssumma .................. 308 270 025 170 064 158 122 615 518 8 301 980 I Danmark direkt tecknade ränteförsäkringar.
Privata företag (utom Alka) Alka Statsanstalten Bestånd : Antal poliser ...................... 82 814 20 38 903 Årliga räntor (eventuella och aktuella) 104 581 608 3 722 39 794 517 Ökningl under året: Antal poliser ...................... 27 141 1 2 889 Årliga räntor (eventuella och aktuella) 27 958 266 224 6 551 714
1 Inklusive återupplivningar och ökning genom ändringar m. m.
