SOU 1987:27
Skeppslega till utlänning
Till statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet
Den 21 februari 1985 bemyndigade regeringen chefen för kommu— nikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor med anknytning till bare—boat char—
ter över gränserna.
Med stöd av bemyndigandet tillkallades den 22 april 1985 nu— mera hovrättspresidenten Carl Axel Petri som särskild utreda- re. För att som experter biträda utredaren förordnades samma dag andre förbundsordföranden Nils—Börje Andersson, Svenska Sjöfolksförbundet, förbundsjuristen Gert Grönstedt, Sveriges Fartygsbefälsförening, hovrättsassessorn Åsa Kastman Heuman, kommunikationsdepartementet, byrådirektören Carl-Erik Kuylen- stierna, sjöfartsverket, byrådirektören Lennart Revborn, ar— betsmarknadsstyrelsen, hovrättsrådet Lennart Sjöstedt, Sveri- ges Redareförening samt numera verkställande direktören Christer Themnér, Svenska Maskinbefälsföröundet. Den 12 sep- tember 1986 ersattes Lennart Sjöstedt, av direktören Per Persson och den 26 januari 1987 ersattes Gert Grönstedt av förhandlingschefen Christer Lindvall.
Den 22 april 1985 förordnades numera kammarrättsassessorn
Nils—Ove Äng som sekreterare. Vi har arbetat under namnet skeppslegoutredningen.
Regeringen har till oss den 24 april 1986 överlämnat en skri- velse från arbetsmarknadsstyrelsen till regeringen angående översyn av bestämmelserna i 7 & kungörelsen (l974:262) om an- ställningstillstånd för utlänning på svenskt fartyg.
Vi får härmed överlämna betänkandet Skeppslega till utlän— ning. Tillstånd, dispenser, flaggskifte. Särskilda yttranden har avgivits dels av experterna Nils—Börje Andersson, Christer Lindvall och Christer Themnér, dels av experten Per
Persson.
Utredningsuppdraget är härmed slutfört.
Stockholm i juni 1987.
Carl Axel Petri
Nils—Ove Äng
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
l . FÖRFATTNINGSFÖRSLAG ........ . . . . . . ......... . . . . . . . 7 1.1 Förslag till lag om överlåtelse och upp— låtelse av skepp i vissa fall ............... 7 1.2 Förslag till förordning om överlåtelse och upplåtelse av skepp i vissa fall ............ 13 1.3 Förslag till alternativ lydelse av lag om upplåtelse av skepp i vissa fall ............ 17 1.4 Förslag till alternativ lydelse av förord— . ning om upplåtelse av skepp i vissa fall .... 23 1.5 Förslag till lag om ändring i sjölagen (189l:35 s.1) ...... ............ ............. 25 1.6 Förslag till förordning om ändring i far— tygsregisterförordningen (l975:927) ......... 31
1.7 Försdlag till lag om ändring i sjömans—
lagen (1973;282) ......... ........... ........ 41 1.8 Förslag till lag om ändring i mönstringe— lagen (1983:929) ..... ........ ....... ........ 43
1.9 Förslag till förordning om ändring i förord- ningen (l984:831) om mönstring av sjömän .... 45 1.1C Förslag till förordning om ändring i kun— görelsen (l974:262) om anställningstill— stånd för utlänning på svenskt fartyg ....... 47 1.11 Förslag till förordning om ändring i ut— länningsförordningen (1980:377) ............. 49 1.12 Förslag till förordning om ändring i för- ordningen (1985:604) med instruktion för
kommerskollegium . ..... ...................... 51
2. SAMNANFATTNING ........... ..... ...... 53 3. UTREDNINGSUPPDRAGET ....... .............. ...... ... 55 3.1 Utredningens direktiv ..... ..... ............. 55
3.2 Utredningens arbete ... .....
VISSA GRUNDLÄGGANDE BEGREPP M.M. ................. 4.1 Skeppslega ... ......... ............ ..... ..... 4.1.1 Gränsdragningen mot andra befrakt—
ningsformer ..... ........ ....... . ..... 4.1.2 Gränsdragningen mot köp m.m. .... .....
NUVRANDE LAGSTIFTNING BETRÄFFANDE DISPENS OCH TILLSTÅNDSFÖRFARANDET VID UPPLÅTELSE AV FAR— TYGSDRIFT RESPEKTIVE ÖVERLÅTELSE AV FARTYG . ...... 5.1 Dispensärenden . ..... .......... ..... ......... 5.2 Tillståndsärenden ...........................
5.2.1 Internationaliseringsavtalet och
sjömäns skattskyldighet i Sverige ...
.
OMFATTNINGEN AV BARE-BOAT CHARTER OCH DELUPPLÅ' TELSER ÖVER NATIONSGRÄNSEN M.M. ....... ... ....... . 6.1 Bare-boat charter och delupplåtelser ........ 6.2 Bare—boat charter förenade med flaggbyte (Europafärjan IV) ..................... ......
HUR INVERKAR RARE—BOAT CHARTERAVTALEN PÅ FARTYGS— ÄGARNAS EKONOMI OCH SJÖFOLKETS ARBETSSITUATION?..
7.1 Synpunkter framlagda av rederinäringens
branschorganisation ...... ...... ... .......... 7.2 Synpunkter från de ombordanställdas organi—
sationer .................. ...... ............
DEN SVENSKA OFFENTLIGRÄTTSLIGA, ARBETSRÄTTSLIGA OCH SOCIALA LAGSTIFTNING SOM GÄLLER VID BARE—BOAT IN- OCH UTHYRNING AV FARTYG ÖVER NATIONSGRÄNSEN .. 8.1 Fartygs rättsställning enligt folkrätten .... 8.2 Tillämpningen av svensk lagstiftning ombord
på bare-boat utchartrade svenska fartyg och
på bare-boat inchartrade utländska fartyg ... 8.2.1 Offentligrättslig lagstiftning .. ..... 8.2.2 Arbetsrättslig lagstiftning ... ..... ..
8.2.3 Social lagstiftning ........... ..... ..
71 71
'74
76
79 79
81
85
86
88
95 95
9. UTLANDSKA FÖRHÅLLANDEN ............. ........ ...... 115 9.1 Regleringen av bare—boat charter över na—
tionsgränsen m.m. i några sjöfartsländer .... 115
9.2 Särskilt om Norge och Danmark ............... 122
9.3 Västtysk lagstiftning och praxis i samband
med tillfällig utflaggning vid bare—boat
utchartring ..... ......... ..... .. ............ 127
lO. UTREDNINGENS ÖVERVÄGANDEN ........................ 135 10.1 Tillståndsplikt bör införas ......... ...... .. 135
10.1.1 Förutsättningarna för att meddela
tillstånd till skeppslegoupplåtelse.. 136 10.2 Registreringsförfarandet vid bare—boat char- ter över nationsgränsen ..................... 138
10.2.1 FN:s konvention år 1986 om vill—
koren för registrering av fartyg .... 139 10.2.2 Svenska regler bör införas som ger
möjlighet till flaggbyte vid bare-
boat ut- och inchartring ............ 143
10.2.3 Panträttsliga aspekter på tillfäl— ligt flaggbyte vid bare—boat be—
fraktningar över nationsgränsen ..... 145 Sjölagen och 1967 års sjöpanträtts-
konvention .......................... 145
Fartygsägares personliga ansvarighet
för sjöpanträtt m.m. ................ 149
Några slutsatser .................... 151
10.3 Kommerskollegium föreslås bli prövande myn—
dighet ...................................... 155
10.4 Samordning föreslås med de nuvarande utflagg—
ningsreglerna ............................... 157
10.5 Dispensförfarandet .......................... 158
10.6 Sjömansskattelagens regler berörs ej av vårt
förslag ..................................... 161
10.7 Frågan om befälhavarens nationalitet ........ 162
10.8 Överklagbarhet till regeringen eller under—
ställningsförfarande? ....................... 165
SPECIALMOTIVERING .............................. 171 11.1 Lagen om överlåtelse och upplåtelse
av skepp i vissa fall ......... ..... ...... 171 11.2 Förordningen om överlåtelse och upp—
låtelse av skepp i vissa fall ............ 189 11.3 Förslag till alternativa lydelser av lag l
och förordning om upplåtelse av skepp
i vissa fall ............................. 189 11.4 Sjölagen ................................ 190 11.5 Fartygsregisterförordningen .............. 191
11.6 sjömanslagen, mönstringslagen och anställ—
ningstillståndskungörelsen ............... 191 11.7 Kommerskollegiums instruktion ...... ...... 192 12. SÄRSKILDA YTTRANDEN ............................ 193
12.1 Särskilda yttranden av experterna Nils— Börje Andersson, Christer Lindvall och Christer Themnér ......................... 193
Särskilt yttrande av experten Per Persson.
FÖRFATTNINGSFÖRSLAG 1.1 Förslag till Lag () om överlåtelse och upplåtelse av skepp i vissa fall. Enligt riksdagens beslut föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser. Definitioner.
15 Denna lag gäller skeppslega till och från utlänning och över— låtelse av svenskt skepp eller andelar däri till utlänning.
, Med skeppslega avees i denna lag sådan förhyrning av skepp som innebär att förhyraren hyr skeppet huvudsakligen obeman— nat och ombesörjer den dagliga driften och underhållet.
Med skepp avses i denna lag registreringspliktigt skepp. Tillstånd till överlåtelse
2 i
Svenskt skepp eller andel däri får ej överlåtas utan till— stånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, om skeppet genom överlåtelsen upphör att vara svenskt.
Vid prövning av fråga om tillstånd till överlåtelse skall särskilt beaktas hur denna påverkar effektivitet och syssel— sättning inom sjöfartsnäringen och de ombordanställdas för— hållanden. Tillstånd skall ej lämnas, om det strider mot vä— sentligt allmänt intresse att skeppet upphör att vara
svenskt . Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även i frå— ga om skepp vars registrering har vilandeförklarats med stöd av 6 5.
Tillstånd till upplåtelse
35. Svenskt skepp får ej genom skeppslega upplåtas till utlänning
utan tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Tillstånd skall begränsas till viss tid, dock längst två år, och förenas med de villkor som behövs. Till- stånd skall återkallas om det finns anledning till det.
Framgår det av handlingarna att äganderätten till skeppet kan komma att övergå till utlänningen enligt beslut som senare kommer att fattas kan, på den svenske ägarens begäran, samti— digt med prövningen enligt första stycket besked även ges om huruvida förutsättningar för tillstånd till överlåtelse av skeppet till utlänningen anses uppfyllda.
Dispens från tillämpning av vissa författningar
46. Om tillstånd ges till upplåtelse av svenskt skepp till utlän—
ning genom skeppslega, får regeringen eller myndighet som re— geringen bestämmer medge att nedan nämnda lagar och av rege— ringen eller av underlydande myndighet utfärdade föreskrifter helt eller delvis ej skall gälla i fråga om skeppet eller förhållandena ombord. Medgivande skall begränsas till den med stöd av 3 $ medgivna upplåtelsetiden och förenas med de vill— : kor som behövs. Medgivande får lämnas endast om det finns särskilda skäl och undantaget är förenligt med Sveriges in— ternationella åtaganden. Vidare kräve att sökanden visar att arbetstagarna på skeppet genom utländsk lagstiftning eller på annat sätt i rimlig utsträckning tillförsäkras skydd i de hänseenden som regleras i nämnda lagar och föreskrifter och i kollektivavtal i den mån dessa rör frågor av den art som be— ' handlas i eller har nära samband med nämnda författningar. För medgivande till undantag från sådant krav på anställ— ? ningstillstånd som uppställs med stöd av 20 ä 2. utlänninge— lagen (l980:376) krävs dessutom, att sökanden visar att rim— liga förutsättningar inte finns för att anställa svenska sjö— män för befattningar på skeppet. »
Med beaktande av vad som angivits i första stycket får dis— pens från tillämpningen av följande författningar medges:
l. sjömanslagen (l973:282) — utom 45 5,
2. mönstringslagen (1983z929) - utom 5 ä 2. och 7 &,
sjöarbetstidslagen (l970:105),
4. lagen (1965z719) om säkerheten på fartyg - utom 1 kap, 2 kap, 3 kap l—8 55, 12 $, 4 kap, 5 kap, 6 kap, 7 kap, 8 kap, 9 kap 1 5 dock får dispens ges från andra stycket, 2—3 55 dock får föreskrivas att redarens skyldigheter i stället skall åvila ägaren, 4 5, 5 & såvitt avser tredje till sjätte styckena, 6 5, 13—20 55, 10 kap 15, 2 & dock att ansvarsfrihet råder om fartyget är bemannat i enlig— het med dispensbeslut, 3 & dock skall ansvarsfrihet före— ligga i den mån dispens medgivits från 9 kap 1 5 andra stycket, 4 $ dock skall ansvarsfrihet föreligga i den mån den som utövar befattningen innehar behörighet som medgi- vits i dispensbeslut, 5 5,7 & dock skall redarens ansva— righet i stället åvila ägaren i den mån motsvarande har föreskrivits beträffande 9 kap 2 $, 10 kap. 8—14 55, ll kap.
Ändras de förutsättningar som ligger till grund för medgivan— det, skall underrättelse härom genast lämnas till regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer av den som fått med— givandet. I sådant fall får föreskrivas andra villkor för medgivandet eller, om ändringen innebär risk för arbetstagar- nas skydd, medgivandet återkallas. Ett medgivande får också återkallas om villkoren i det inte iakttas.
Tillstånd till delupplåtelse
55
Upplåts del av driften av verksamhet i svenskt skepp till ut- länning skall vad som sägs i 3 och 4 55 gälla i tillämpliga delar såvitt avser förhållanden som omfattas av den upplåtna driften.
Registreringsbestämmelser
Gå Upplåts svenskt skepp till utlänning genom skeppslega, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge att skeppets registrering, såvitt avser dess svenska nationali-
tet, vilandeförklaras under upplåtelsetiden under förutsätt— ning att skeppet tillfälligt införs i administrativt register i den utländske förhyrarens hemland och upplåtelsen är avsedd
att vara minst sex månader.
75
Medgivande enligt 6 5 får göras först efter samtliga inteck— ningshavares skriftliga samtycke till åtgärden.
Innan medgivande enligt 6 & görs skall ägaren visa att han tecknat och kommer att vidmakthålla försäkring för den risk som föreligger att sjöpanträtt, som uppstått i skeppet före upplåtelsen, kommer att upphöra eller få sämre förmånsrätt i
utlandet.
85
Upplåts utländskt skepp till svensk förhyrare genom skeppsle— ga, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge att skeppet antecknas i skeppslegoförteckning som förs hos registermyndighet som avses i 2 & tredje stycket sjölagen (189lz35 5.1), under förutsättning att detta är förenligt med lagen i den stat där skeppet tidigare är registrerat och upp—
låtelsen är avsedd att vara minst sex månader.
95
Utländskt skepp, som är registrerat i främmande stat, får an- tecknas i skeppslegoförteckningen endast om det visas att skeppets registrering beträffande dess nationalitet i den »främmande staten har upphört eller kommer att upphöra i sam- band med anteckningen och förteckning ingivits som utvisar varje i den främmande staten registrerad inteckning i skep-
pet.
105. Ett skepp, vars registrering har vilandeförklarats enligt 6 9, skall inte vara underkastat svenska offentligrättsliga
författningar och svensk tillsyn.
Utländskt skepp, som har antecknats i skeppslegoförteckning—
en, har svensk nationalitet tills det avförts ur förteckning—
Beredskapsbestämmelser
11 5
Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana utomor- dentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigs— fara vari riket har befunnit sig, får regeringen meddela så— dana från denna lag avvikande föreskrifter som är av betydel— se för totalförsvaret.
Ansökningsförfarande
12 5 Ansökan om tillstånd eller medgivande enligt 3, 4 och 5 59 görs av redaren eller, om denne är utlänning, av ägaren.
Ansökan om tillstånd till överlåtelse enligt 2 5, vilandeför— klaring enligt 6 5 och anteckning enligt 8 & görs av ägaren.
överklagande m.m.
13 å
Mot beslut enligt 2—6 55 och 8 5 får talan ej föras. Rege- ringen får dock förordna, att myndigheten i vissa fall i stället för att besluta i ärendet, med eget yttrande skall underställa ärendet regeringens prövning. .
Ansvarsbestämmelser m.m.
14 5 Överlåtelse eller upplåtelse som sker i strid mot bestämmel— serna i 2 eller 3 Q är utan verkan.
Den som företagit överlåtelse eller upplåtelse i strid mot bestämmelserna i 2 eller 3 & döms till böter eller fängelse i högst ett år.
Egendom, som överlåtits i strid mot bestämmelserna i 2 $ får, efter vad som kan anses skäligt, förklaras förverkad hos den som dömts härför eller, om egendomen ej kan återskaffas, dess värde förklaras förverkat.
15 5 , Den som har erhållit medgivande enligt 4 5 andra stycket och
5 & döms till böter eller fängelse i högst ett år, om villkor för medgivandet har åsidosatts eller om underrättelse ej har lämnats enligt 4 5 tredje stycket.
Forumbestämmelse
165 & Mål om ansvar för brott mot 2 5 första stycket, 3 9 första stycket, 4 & tredje stycket eller 5 & denna lag tas upp Vid Göteborgs tingsrätt, om behörig domstol ej finns enligt 19
kap. rättegångsbalken.
övriga bestämmelser
17 5 Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får med- dela de ytterligare föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna lag.
Denna lag träder i kraft den då lagen (l977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg skall upphöra att gälla.
1.2 Förslag till Förordning () om överlåtelse och upplåtelse av skepp i vissa fall
Regeringen föreskriver följande. Allmänna bestämmelser.
15
Fråga som avses i 2-6 och 8 Gå lagen () om överlåtelse och upplåtelse av skepp i vissa fall prövas av kommerskollegium i en särskild nämnd.
25
Kommerskollegium skall med eget yttrande underställa ärendet regeringens prövning
1. om ärendet bedöms ha större principiell betydelse eller allmän räckvidd,
2. om de ombordanställdas organisationer har motsatt sig att tillstånd meddelas.
I ärende som rör överlåtelse av fartyg skall sådan under— ställning som sägs i första stycket dessutom ske
3. om ärendet gäller fartyg tillhörigt rederiföretag som har erhållit statligt stöd i form av lån eller utfästelse om lån, om återbetalningsskyldigheten för lånet är beroende av företagets framtida resultatutveckling eller annan liknande omständighet, eller
4. om ärendet gäller fartyg för vilket har utbetalts stöd
enligt förordningen (1982:784) om statligt rederistöd och nämnden för rederistöd framställt erinringar mot köpe—
skilling, köpevillkor eller rederiets sätt att använda rederistödet.
3 5 Kommerskollegium får medge dispens från tillämpningen av föl— jande författningar: l. kungörelsen (l974:262) om anställningstillstånd för ut— länning på svenskt fartyg, i
2. förordningen (1984z831) om mönstring av sjömän, .
3. förordningen (l965:908) om säkerheten på fartyg — utom 1 kap 1 $, 2 5 dock får föreskrivas att tillsynsskyldighe- ten utom riket i stället skall åvila sjöfartsverket, 3-21 95, 22 & dock får föreskrivas att skyldigheten att erläg— ga ersättningen i stället skall åvila ägaren, 23—24 55, 2 kap, 3 kap 1—16 åå, 17 & dock får föreskrivas att ägaren i skall bekosta och tillhandahålla personlig skyddsutrust— : ning vid upplåtelsen, 18—34 55, 4 kap, 5 kap, 6 kap 1—12 i 55, 13 5 dock får annan behörighet eller specialbehörig— het godtas som är i huvudsak likvärdig med föreskriven svensk sådan, i den mån den utländska behörigheten eller specialbehörigheten ej understiger kraven enligt 1978 års internationella konvention angående normer för sjöfolks * utbildning, certifiering och vakthållning (STCW—konven— tionen), 14-16 55, 17 å dock får, beträffande andra L stycket, annan utbildning godtas som är i huvudsak lik— värdig med föreskriven svensk sådan, i den mån den ej un— derstiger kraven enligt STCW-konventionen, 18—23 55, 7 kap, 9 kap 1—3 55 dock får föreskrivas att redarens skyl— ; digheter i stället skall åvila ägaren, 4—5 55, 6 5 i den i mån stadgandet inte avser skyddsombud, 11-15 55, 16 & dock skall där avsedd skyldighet inte föreligga i den mån dispens medgivits från 9 kap 5 5 lagen om säkerheten på fartyg, 17 5, 10 kap, 11 kap. i 1
Bestämmelserna i 4 5 tredje stycket och 15 & lagen om överlå- i telse och upplåtelse av skepp i vissa fall gäller i motsva- ' rande mån.
övriga bestämmelser
49 Beslut om medgivande till dispens från tillämpningen av kungörelsen (l974:262) om anställningstillstånd för utlänning på svenskt fartyg skall registreras hos sjömansförmedlingen i Göteborg.
. 5 5
Kommerskollegium får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av denna förordning och lagen om överlåtelse och upplåtelse av skepp i vissa fall.
Denna förordning träder i kraft den då förordningen (l977:495) om tillstånd till överlåtelse av fartyg skall upphöra att gälla.
vi.
1.3 Förslag till alternativ lydelse av
Lag () om upplåtelse av skepp i vissa fall.
Enligt riksdagens beslut föreskrive följande.
Inledande bestämmelser. Definitioner.
16 Denna lag gäller skeppslega till och från utlänning.
Med skeppslega avses i denna lag sådan förhyrning av skepp som innebär att förhyraren hyr skeppet huvudsakligen obeman- nat och ombesörjer den dagliga driften och underhållet.
Med skepp avses i denna lag registreringspliktigt skepp.
Tillstånd till upplåtelse
2å Svenskt skepp får ej genom skeppslega upplåtas till utlänning
utan tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer. Tillstånd skall begränsas till viss tid, dock längst två år, och förenas med de villkor som behövs. Till- stånd skall återkallas om det finns anledning till det.
Dispens från tillämpning av vissa författningar
35
Om tillstånd ges till upplåtelse av svenskt skepp till utlän- ning genom skeppslega, får regeringen eller myndighet som re— geringen bestämmer medge att nedan nämnda lagar och av rege— lringen eller av underlydande myndighet utfärdade föreskrifter helt eller delvis ej skall gälla i fråga om skeppet eller förhållandena ombord. Medgivande skall begränsas till den med stöd av 3 & medgivna upplåtelsetiden och förenas med de vill— kor som behövs. Medgivande får lämnas endast om det finns särskilda skäl och undantaget är förenligt med Sveriges in—
ternationella åtaganden. Vidare krävs att sökanden visar att arbetstagarna på skeppet genom utländsk lagstiftning eller på annat sätt i rimlig utsträckning tillförsäkras skydd i de hänseenden som regleras i nämnda lagar och föreskrifter och i kollektivavtal i den mån dessa rör frågor av den art som be— handlas i eller har nära samband med nämnda författningar. För medgivande till undantag från sådant krav på anställ— ningstillstånd som uppställs med stöd av 20 5 2. utlännings— lagen (1980:376) krävs dessutom, att sökanden visar att rim— liga förutsättningar inte finns för att anställa svenska sjö—
män för befattningar på skeppet.
Med beaktande av vad som angivits i första stycket får dis— pens från tillämpningen av följande författningar medges.
? 1 ! i i
l. sjömanslagen (l973:282) — utom 45 5,
2. mönstringslagen (1983z929) — utom 5 5 2. och 7 5, 3. sjöarbetstidslagen (1970:105),
4. lagen (1965z7l9) om säkerheten på fartyg — utom 1 kap, 2 kap, 3 kap 1-8 55, 12 S, 4 kap, 5 kap, 6 kap, 7 kap, 8 kap, 9 kap 1 $ dock får dispens ges från andra stycket, 2—3 55 dock får föreskrivas att redarens skyldigheter i stället skall åvila ägaren, 4 5, 5 & såvitt avser tredje till sjätte styckena, 6 5, 13—20 åå, 10 kap l ä, 2 & dock att ansvarsfrihet råder om fartyget är bemannat i enlig—
het med dispensbeslut, 3 & dock skall ansvarsfrihet före- ligga i den mån dispens medgivits från 9 kap 1 & andra stycket, 4 & dock skall ansvarsfrihet föreligga i den mån den som utövar befattningen innehar behörighet som med- givits i dispensbeslut, 5 5, 7 &, dock skall redarens an— svarighet i stället åvila ägaren i den mån motsvarande har föreskrivits beträffande 9 kap 2 $, 10 kap 8—14 55,
11 kap.
Ändras de förutsättningar som ligger till grund för medgivan—
det, skall underrättelse härom genast lämnas till regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer av den som fått med— givandet. I sådant fall får föreskrivas andra villkor för medgivandet eller, om ändringen innebär risk för arbetstagar— nas skydd, medgivandet återkallas. Ett medgivande får också återkallas om villkoren i det inte iakttas.
Tillstånd till delupplåtelse
46
Upplåts del av driften av verksamhet i svenskt skepp till ut- länning skall vad som sägs i 2 och 3 55 gälla i tillämpliga delar såvitt avser förhållanden som omfattas av den upplåtna driften.
Registreringsbestämmelser
55
Upplåts svenskt skepp till utlänning genom skeppslega, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge att skeppets registrering, såvitt avser dess svenska nationali— tet, vilandeförklaras under upplåtelsetiden under förutsätt— ning att skeppet tillfälligt införs i administrativt register i den utländske förhyrarens hemland och upplåtelsen är avsedd
att vara minst sex månader.
Gå Medgivande enligt 5 5 får göras först efter samtliga inteck— ningshavares skriftliga samtycke till åtgärden.
Innan medgivande enligt 6 & görs skall ägaren visa att han tecknat och kommer att vidmakthålla försäkring för den risk som föreligger att sjöpanträtt som uppstått i skeppet före upplåtelsen, kommer att upphöra eller få sämre förmånsrätt i
utlandet.
75 Upplåts utländskt skepp till svensk förhyrare genom skeppsle— ga, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge att skeppet antecknas i skeppslegoförteckning som förs hos registermyndighet som avses i 2 & tredje stycket sjölagen (189l:35 s. 1), under förutsättning att detta är förenligt med lagen i den stat där skeppet tidigare är registrerat och
upplåtelsen är avsedd att vara minst sex månader.
Bä
Utländskt skepp, som är registrerat i främmande stat, får an- tecknas i skeppslegoförteckningen endast om det visas att skeppets registrering beträffande dess nationalitet i den främmande staten har upphört eller kommer att upphöra i sam— band med anteckningen och förteckning ingivits som utvisar varje i den främmande staten registrerad inteckning i skep- pet.
;
95. Ett skepp, vars registrering har vilandeförklarats enligt 6 5, skall inte vara underkastat svenska offentligrättsliga
författningar och svensk tillsyn.
Utländskt skepp, som har antecknats i skeppslegoförteckning— en, har svensk nationalitet tills det avförts ur förteckning—
en. Beredskapsbestämmelser
10 9 Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana utomor— dentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigs— fara vari riket har befunnit sig, får regeringen meddela så— dana från denna lag avvikande föreskrifter som är av betydel—
se för totalförsvaret. Ansökningsförfarande
11 5 Ansökan om tillstånd eller medgivande enligt 2, 3 och 4 55 görs av redaren eller, om denne är utlänning, av ägaren.
Överklagande m.m.
12 5 Mot beslut enligt 2-5 56 och 7 $ får talan ej föras. Rege- ringen får dock förordna, att myndigheten i vissa fall i stället för att besluta i ärendet, med eget yttrande skall underställa ärendet regeringens prövning.
Ansvarsbestämmelser m.m.
13 & Upplåtelse som sker i strid mot bestämmelserna i 2 5 är utan verkan.
Den som företagit upplåtelse i strid mot bestämmelserna i 2 & döms till böter eller fängelse i högst ett år.
14 5
Den som har erhållit medgivande enligt 3 5 andra stycket och 4 & döms till böter eller fängelse i högst ett år, om villkor för medgivandet har åsidosatts eller om underrättelse ej har
lämnats enligt 3 & tredje stycket.
Forumbestämmelse
15 5 Mål om ansvar för brott mot 2 5, 3 & tredje stycket eller 4 S denna lag tas upp vid Göteborgs tingsrätt, om behörig domstol ej finns enligt 19 kap. rättegångsbalken.
övriga bestämmelser
16 5
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får med- dela de ytterligare föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna lag.
Denna lag träder i kraft den
1.4 Förslag till alternativ lydelse av Förordning () om upplåtelse av skepp i vissa fall.
Regeringen föreskriver följande. Allmänna bestämmelser.
15. Fråga som aVSes i 2—5 och 7 55 lagen () om upplåtelse av
skepp i vissa fall prövas av kommerskollegium i en särskild nämnd.
2å
Kommerskollegium skall med eget yttrande underställa ärendet regeringens prövning
1. om ärendet bedöms ha större principiell betydelse eller allmän räckvidd,
2. om de ombordanställdas organisationer har motsatt sig att tillstånd meddelas.
Dispens från tillämpning av vissa författningar
35
Kommerskollegium får medge dispens från tillämpningen av föl—
jande författningar:
l. kungörelsen (l974z262) om anställningstillstånd för ut— länning på svenskt fartyg,
2. förordningen (1984z83l) om mönstring av sjömän —,
3. förordningen (1965z908) om säkerheten på fartyg — utom 1 kap l 5, 2 & dock får föreskrivas att tillsynsskyldighe— ten utom riket i stället skall åvila sjöfartsverket, 3—21 Så, 22 & dock får föreskrivas att skyldigheten att erläg— ga ersättningen i stället skall åvila ägaren, 23—24 55, 2 kap, 3 kap l—l6 55, 17 & dock får föreskrivas att ägaren skall bekosta och tillhandahålla personlig skyddsutrust— ning vid upplåtelsen, 18—34 55, 4 kap, 5 kap, 6 kap 1—12 åå, 13 5 dock får annan behörighet eller specialbehörig— het godtas som är i huvudsak likvärdig med föreskriven svensk sådan, i den mån den utländska behörigheten eller specialbehörigheten ej understiger kraven enligt 1978 års
internationella konvention angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STCW—konven— tionen), l4—16 55, 17 5 dock får, beträffande andra stycket, annan utbildning godtas som är i huvudsak lik— värdig med föreskriven svensk sådan, i den mån den ej un— derstiger kraven enligt STCW-konventionen, 18—23 55, 7 kap, 9 kap l—3 åå dock får föreskrivas att redarens skyl— digheter i stället skall åvila ägaren, 4—5 65, 6 & i den mån stadgandet inte avser skyddsombud, ll—15 56, 16 & dock skall där avsedd skyldighet inte föreligga i den mån dispens medgivits från 9 kap 5 5 lagen om säkerheten på fartyg, 17 5, 10 kap, 11 kap.
Bestämmelserna i 3 & tredje stycket och 14 5 lagen om upplå- telse av skepp i vissa fall gäller i motsvarande mån.
övriga bestämmelser
45
Beslut om medgivande till dispens från tillämpningen av kun- görelsen (l974z262) om anställningstillstånd för utlänning på svenskt fartyg skall registreras hos sjömansförmedlingen i Göteborg.
55
Kommerskollegium får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av denna förordning och lagen om upplåtelse av skepp i vissa fall.
Denna förordning träder i kraft den
1.5. Förslag till Lag om ändring i sjölagen (189lz35 5.1)1
Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga om sjölagen (189l:35 5.1) att 1,2,16,25 och 35 55 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
1 &
Fartyg anses såsom svenskt och är berättigat att föra svensk flagg, om det till mer än hälften äges av svensk med— borgare eller svensk juridisk person. Regeringen eller, ef— ter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket kan medgiva att annat fartyg, vars drift står under avgörande svenskt infly— tande eller vars ägare har fast hemvist i Sverige, skall anses såsom svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg.
Föreslagen lydelse
Fartyg anses såsom svenskt och är berättigat att föra svensk flagg, om det till mer än hälften äges av svensk med— borgare eller svensk juridisk person. Regeringen eller, ef—b ter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket kan medgiva att annat fartyg, vars drift står under avgörande svenskt infly— tande eller vars ägare har fast hemvist i Sverige, skall anses såsom svenskt och vara berättigat att föra svensk
flagg. Vid nyttjande av ut— ländskt skepp genom skeppslega finns särskilda bestämmelser i lagen () om överlåtelse och upplåtelse av skepp i vissa fall. Bestämmelser om vilande— förklaring av ett skepps regi— strering, såvitt avser skep- pets svenska nationalitet, finns också i nämnda lag.
Regeringen meddelar föreskrifter om nationalitetshandlingar för svenska fartyg och får därvid bestämma vad som skall iakttagas med sådana handlingar samt förbjuda att registreringspliktigt fartyg hålles i drift utan gällande nationalitetshandling.
lLagen omtryckt 1985zl76
25
Fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en
största bredd av minst fyra meter, betecknas skepp. Annat fartyg
kallas båt.
Över svenska skepp föres ett
skeppsregister. Över båtar föres ett båtregister enligt
bestämmelser i lagen (l979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Över skepp under byggnad i Sverige föres ett skepps— byggnadsregister.
Skepps- och båtregistren samt skeppsbyggnadsregistret föras av myndighet, som regeringen bestämmer (registermyndighe- ten). Registermyndigheten före stås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren. Ef— ter regeringens förordnande få registren föras med användning
av automatisk databehandling.
Över svenska skepp föres ett skeppsregister. Över båtar föres ett båtregister enligt bestämmelser i lagen (l979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Över skepp under byggnad i Sverige föres ett skepps—
byggnadsregister. Över ut— ländska skepp som nyttjas ge—
nom skeppslega och som till— fälligt skall ha svensk na—
tionalitet enligt lagen () om öygrlåtelse och upplåtelse av skepp i vissa fall, föres en
skeppslegoförteckning.
Skepps— och båtregistren, skeppsbyggnadsregistret samt skeppslegoförteckningen föras
av myndighet, som regeringen bestämmer (registermyndighe— ten). Registermyndigheten fö— restås av en inskrivningsdo— mare. Denne skall vara lagfa— ren. Efter regeringens för— ordnande få registren föras med användning av automatisk
databehandling.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 &
Registrerat skepp skall avregistreras, om det
1. förolyckats, upphuggits eller eljest förstörts;
2. försvunnit eller övergivits till sjöss och sedan ej avhörts under tre månader;
3. upphört att vara svenskt; 3. upphört att vara svenskt eller utom i de fall då registre—
ringen, såvitt avser skep: pets svenska nationalitet, har vilandeförklarats med
stöd av lagen () om överlå— telse och upplåtelse av skepp i vissa fall; eller
4. på grund av ombyggnad eller annan sådan ändring upphört att vara skepp eller, utan att ändring inträtt, finnes ej utgöra skepp.
Registrerat skeppsbygge skall avregistreras, om det såsom skepp överföres till skeppsregistret eller ägaren anmäler bygget för av- registrering. Härjämte har första stycket 4 motsvarande tillämpning i fråga om skeppsbygge.
I fall som avses i första stycket eller andra stycket andra punkten åligger det ägaren att inom en månad hos registermyndigheten anmäla egendomen för avregistrering. Har skepp till följd av överlåtelse upphört att vara svenskt, svarar förutvarande ägaren jämte förvär- varen för att anmälan göres.
25 å Registerärenden äro ärenden om
1. registrering eller avregistrering av skepp eller skeppsbygge;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. inskrivning av förvärv av skepp eller skeppsbygge;
3. inteckning i skepp eller skeppsbygge;
4. inskrivning av förbehåll om skeppsnamn;
5. vilandeförklaring av skepps registrering;
5. annan införing i skepps— 6. annan införing i skeppsre— eller skeppsbyggnadsregist— gistret, skeppsbyggnadsre— ret, som sker på grund av fö— ' gistret eller skeppslegoför- reskrift i lag eller annan teckningen, som sker på grund författning. av föreskrift i lag eller an—
nan författning.
Registerärende upptages på inskrivningsdag. Sådan hålles till klockan tolv varje måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, som ej utgör helgdag. Lika med helgdag anses midsommarafton, julafton och nyårsafton. Anmälan eller ansökan, som inkommer efter angivna klockslag, anses gjord påföljande inskrivningsdag.
Om behandlingen av registerärende gälla bestämmelserna om tvistemål i tillämpliga delar i den mån ej annat följer av denna lag. Rege- ringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, meddelar närmare föreskrifter om registrerings— och inskrivningsförfarandet och får därvid föreskriva skyldighet för enskild att till registermyndighe- ten anmäla förhållande varom kännedom fordras för ändamålsenlig re—
gisterföring.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
35 &
Har utländskt skepp blivit svenskt, får det införas i skeppsregist- ret endast om det visas att skeppet ej är infört i motsvarande re- gister i sitt förutvarande hemland eller att det kommer att avföras ur sådant register den dag det registreras här i landet eller el— jest med verkan från den dagen.
Var skeppet nybyggt utomlands, skall dessutom visas att rätt till skeppet ej är inskriven i skeppsbyggnadsregister i den främmande staten eller att sådan rätt kommer att avföras den dag skeppet re— gistreras här i landet eller eljest med verkan från den dagen. Vad, som nu sagts har motsvarande tillämpning i fråga om införing i det svenska skeppsbyggnadsregistret av skepp under byggnad, som förvärvats från utlandet.
Om skepp eller skeppsbygge skall avregistreras för att registreras utomlands, skall på sökandens begäran beslutas att egendomen skall avföras ur registret den dag den införes i det utländska registret. Avregistrering får verkan från dagen för den nya registreringen.
Om införande i skeppslegoför- tecknin av utländskt ske , vilket nyttjas genom skepps- lega, och om vilandeförkla— ring av registrering av svenskt skepp, såvitt avser dess svenska nationalitet, när det upplåts genom skepps— lega, finns särskilda bestäm— melser i lagen () om överlå- telse och upplåtelse av skepp i vissa fall.
Denna lag träder i kraft den
.6 Förslag till
1975z927)
edan angivna lydelse,
uvarande l delse
1 kap 25
ör att lagra uppgifter som nligt lag eller annan för-
iattning skall föras in i erppsregistret, skeppsbygg— hadsregistret och båtregistret åamt för att lämna uppgifter im registrens innehåll eller innat som faller inom regis— termyndighetens verksamhetsom— iåde skall finnas ett informa- iionssystem grundat på automa— iisk databehandling. Systemet ingår i rättsväsendets infor—
nationssystem.
:'ILDD'
örordning om ändring i fartygsregisterförordningen (l975:927)
egeringen föreskriver i fråga om fartygsregisterförordningen
els att nuvarande 4—7 kap skall betecknas 5—8 kap,
els att 1 kap 2 $, 6 kap. 19, 26-27 65, och att 7 kap 8 5 skall ha
els att i förordningen skall införas nya paragrafer, 2 kap 17—18 5, 4 kap 1 5, med nedan angivna rubrik och lydelse.
Föreslagen lydelse
För att lagra uppgifter som enligt lag eller annan för- fattning skall föras in i skeppsregistret, skeppsbygg- nadsregistret, skeppslegoför- teckningen och båtregistret samt för att lämna uppgifter om registrens och förteck— ningens innehåll eller annat som faller inom registermyn— dighetens verksamhetsområde skall finnas ett informa— tionssystem grundat på auto— matisk databehandling. Syste— met ingår i rättsväsendets
informationssystem.
2 kap 18 &
Den som hos kommerskollegiet erhållit medgivande till sådan vilandeförklaring av skepps registrering som avses i 6 5 lagen () om överlåtelse och. upplåtelse av skepp i vissa fall, skall begära anteckning härom i skeppsregistret.
I samband med sådan begäran skall uppgift lämnas om
1. kommerskollegiums beslut,
2. skeppets namn och dess tillfälliga nationalitet,
3. upplåtarens namn och post—
adress,
4. den utländske nyttjande— | rättshavarens namn, natio-
nalitet, hemvist och post— adress.
Vid begäran om upphörande av vilandeförklaring skall upp- gift lämnas om registerbe— ! teckningen och anledningen till begäran.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
SKEPPSLEGOFÖRTECKNINGEN
10. UTREDNINGENS ÖVERVÄGANDEN
10.1. Tillståndsplikt bör införas
Enligt de regler som gäller idag erfordras inte något for— mellt tillstånd till bare—boat charter till utlänning. En så— dan utchartring kan dock normalt inte genomföras utan dispens från vissa författningar. Sådan dispens ges som framgått av 5.1 av olika organ. Så är det t.ex. regeringen som efter be— redning i kommunikationsdepartementet dispenserar från sjö— manslagen och mönstringslagen och arbetsmarknadsstyrelsen el- ler — efter besvär — regeringen efter beredning i arbetsmark— nadsdepartementet som ger dispens från anställningstill—
ståndskungörelsen.
Utredningen syftar med sina förslag att åstadkomma en snabb och säker prövning. Detta kan enklast ske genom en samordning av de olika dispensbesluten. Om man anordnar ett tillstånds-
förfarande och prövningen av dispenserna samtidigt sker av samma organ kan syftet bäst tillgodoses. En tillståndsplikt
bör mot bakgrund härav införas.
Vid den samtidiga prövningen av tillstånds— och dispensfrå— gorna kan de överväganden ske som nu göres ifråga om de sär— skilda dispenserna. Därutöver bör någon prövning ej ske.
Ytterligare ett skäl till att införa ett tillståndsförfarande är att det ger en möjlighet till överblick av situationen när man t.ex. vill bedöma beredskapsläget eller göra andra sjö—
fartspolitiska bedömningar.
För det fall flagglagen skall gälla även i framtiden är det självfallet lämpligt att samordna dess regler med reglerna om skeppslega till utlänning. I ett sådant läge ter det sig na— turligt att tillståndsförfarandet är likartat när det gäller
försäljning och bare—boat charter.
_ _..._.f._w_ __.-__._z.__ du ...,i. .. , . . ...
Ett tillståndsförfarande av det slag som nämnts här bör reg-
leras i en särskild lag. Samtidigt bör de särregler som finns
i de särskilda författningarna om dispens föras dit.
10.1.1. Förutsättningar för att meddela tillstånd till skeppslegoupplåtelse
Som framgått av det föregående är tillståndsprövningen vä— sentligen en bas för dispensprövningen. Den kan därför göras ganska enkel. Man måste naturligtvs kontrollera vad det är för sorts bare—boat överenskommelse som träffats. Finner man, mot förmodan, den kunna anses utgöra ett förtäckt köp, före— ligger inte förutsättningar att ge tillstånd för bare-boat utchartring. Bedömningen skall då i stället göras utifrån reglerna om tillstånd till överlåtelse av fartyg om den sö— kande så påfordrar. Normalt torde den som ansöker om till— stånd till bare—boat utchartring även ansöka om dispens från att tillämpa vissa svenska författningar ombord på fartyget. Både tillstånds— och dispensgivningen bör då kunna intas i samma myndighetsbeslut.
För att den handläggande myndigheten skall kunna avgöra till— ståndsfrågan krävs att till ansökningen är fogat det avtal — preliminärt eller slutligt — som åberopas. Utan detta kan myndigheten inte ingå i prövning av kontraktets hyresrätts- liga karaktär. Av det avtal som inges skall klart framgå vil— ket skepp ansökningen gäller. Något utdrag från skeppsregist— ret är inte nödvändigt i detta skede. Endast om och när sö— kanden även önskar sådant tillfälligt flaggskifte av skeppet som omtalas i kapitel 10.2, fordras registerutdrag som utvi— sar de inteckningshavare som då måste lämna sitt medgivande. Vidare skall av avtalet framgå dess löptid, om sådan har öve— renskommits, och de till antal, storlek och förfallotid öve— renskomna hyresraterna. I avtalet ingående eller till detta anknuten klausul om option avseende förlängning av hyresavta— let och/eller möjlighet till förvärv av skeppet, skall också
framgå. Vid eventuell förekomst av köpoption skall i optionen
överenskommet pris anges.
Dessa och de ytterligare uppgifter som den handläggande myn— digheten kan behöva, bör framgå av föreskrifter som myndighe- ten får meddela. Föreskrifterna bör vara så enkelt och uttöm— mande avfattade som möjligt. Med hänsyn till att ärendena skall kunna avgöras snabbt, är det viktigt att myndigheten redan i ansökningarna får all den information om avtalet som behövs för att den snabbt skall kunna fatta beslut om till- stånd till överlåtelse, hel— och delupplåtelse, dispenser samt tillfälligt flaggskifte. Även om rutinerna i alla ären— detyperna sammanförs och rationaliseras på detta sätt och dänned medger en snabb handläggning, bör här uttalas att det ändock är önskvärt om ansökningarna inges i god tid när så är möjligt.
När myndigheten har det beslutsunderlag som behövs skall där- på normalt snabbt följa ett beslut om tillstånd till skepps— legoupplåtelse; regelmässigt åtföljt av antingen dispens från tillämpningen av vissa författningar eller medgivande till tillfälligt flaggskifte. Tillståndet till denna upplåtelse— form är således endast att betrakta som en formell licensgiv- ning men är dock en nödvändig förutsättning för de efterföl— jande besluten om dispens eller flaggskifte. Beträffande tillfälligt flaggskifte har i kapitel 10.2.2 föreslagits en längsta giltighetstid för sådant tillstånd om två år. Lämpli- gen bör denna tid gälla generellt för tillstånd till skepps— legoupplåtelse respektive delupplåtelser och dispenser, var— för en bestämmelse härom föreslås vara införd i 3 & lagför- slaget. Avser legoavtalet en längre tidsperiod får ny ansökan göras. Flera på varandra följande tillstånd kan således med— delas. Detta behöver dock inte uttalas i lagtexten. Vad slut—
ligen angår de villkor som varje tillstånd skall vara förenat med, bör dessa anknyta till förhållandena i det enskilda fal- let och skiftar således beroende på om tillståndet är förenat med dispenser vid hel— eller delupplåtelser eller tillfälligt flaggskifte.
Det bör ankomma på den prövande myndigheten att med iaktta- gande av det här anförda utforma det närmare handläggninge—
förfarandet.
10.2 Registreringsförfarandet vid bare—boat charter över nationsgränsen.
Ett fartyg är att anses som svenskt när de förutsättningar
.- fun—Lushan
som uppställts i l 5 sjölagen är uppfyllda. Först när så är fallet får fartyget registreras i skeppsregistret. På grund- val av registreringen utfärdas ett nationalitetscertifikat för skeppet, utan vilket det inte får hållas i drift. På lik—* nande sätt förhåller det sig även i andra länder. Man kan
4r..w-=w - ,
alltså i princip säga att ett fartygs nationalitet framgår av i vilket skeppsregister det är infört. Emellertid finns det länder som tillåter så kallad dubbelregistrering av skepp. Detta framgår av den rapport som UNCTAD—sekretariatet (Unite Nations Conference on Trade and Development) framlade i janu- ari 1982 angående förutsättningarna för fartygsregistrering q de olika medlemsländerna. Denna grundade sig på en jämförandå studie där svar hade erhållits från 67 länder. Av rapporten framgår bl.a. att fyra länder då uppgav sig tillåta registreJ
ring av bare—boat chartrade fartyg. Endast Frankrike och
Västtyskland nämndes vid namn. I rapporten ansågs dock den
'.
information man erhållit om bare-boat registrerade fartyg va ra ofullständig. I en nyligen gjord uppställning (tidskrifte Marius nr 131, De rettslige sider ved etablering av et "Nors Internasjonalt skipsregister", Nordisk Institutt for sjörettr Oslo 1987) har Stephen Knudtzon nämnt en rad stater som — of-
ta enligt nyligen antagna lagar — tillåter bare-boat regi- strering av fartyg på ett eller annat sätt. så tillåter ? exempelvis Panama både in— och utflaggning av bare-boat y chartrade fartyg. Knudtzon nämner några viktiga kännetecken ' på detta system som t.ex. att båda inblandade länderna måste? i
!
lan, antingen genom avtal eller genom att reglerna är jämföra
.
bara, att ursprungslandet måste samtycka till registreringen!
I
ha ett lagverk om dubbelregistrering som erkännes dem emel—
i bare-boat registerlandet, att rättigheterna i fartyget bara kan införas i ursprungsregistret, att fartyget lyder under lagstiftningen i bare-boat registerlandet beträffande säker— hetskrav, förorenings— och bemanningsföreskrifter.
Vidare nämner Knudtzon Liberia, vilket land dock endast till- låter registrering med Liberia som huvudregister och ett an— nat land som bare-boat certepartiregister under en längsta
tid av fem år.
Förutsättningarna för att enligt västtysk lagstiftning erhål- la rätt till in— och utflaggning på bare—boat basis har redo—
visats i kapitel 9.3. Cypern tillåter från och med maj 1986 dubbelregistrering.
Enligt Knudtzon har det i Mexico sedan tidigare varit tillå- tet att införa fartyg i ett mexikanskt bare—boat charterre— gister under den förutsättningen att en mexikansk juridisk person var inhyrare av fartyget och denne hade köpoption. Se- dan januari 1985 fordras dock ingen köpoption.
Likaså tillåter Filippinerna att främmande fartyg registreras i ett certepartiregister. Bland alla krav som därvid upp— ställs nämner Knudtzon bl.a. att fartyget endast får bemannas med filippinska officerare och besättning.
Även staten Vanuatu har upprättat ett register som kan funge— ra både som huvudregister och som bare-boat charterregister.
10.2.1 FN:s konvention år 1986 om villkoren för registrering av fartyg.
I juni 1981 antogs resolution nr 43 (S—III) om handelsflot— tor i öppna register av en speciell "shippingkommitte" under FN:s hägn. Till grund för denna låg bl.a. en annan resolution antagen av en tillfälligt tillsatt grupp angående de ekono—
miska konsekvenserna av förekomsten av eller bristen'på en verklig föreningslänk mellan fartyg och flaggregistret. Denna grupp kom till slutsatsen att framväxten av de öppna regist- ren hade en negativ inverkan på utvecklingen och konkurrens— förmågan för motsvarande flottor i de länder, vilka inte er— & bjöd möjlighet till öppna register, häri inräknat utveck— ; lingsländerna. Mot bakgrund bl.a. härav rekommenderade reso— i lution nr 43 att den nuvarande ordningen med öppna register gradvis skulle omformas till normala sådana register. Detta skulle åstadkommas genom att de villkor, under vilka länder med öppna register kvarhåller eller tar emot fartyg i sina register, åtstramas så att de blir i stånd att identifiera ägare och operatörer och göra dessa ansvariga för alla far— tygsoperationer, däri inkluderat upprätthållandet av besätt-
ningens standard och välfärd.
I FN-organet UNCTAD har, med bl.a. dessa uttalanden för ögo— nen, ansträngningar gjorts för att söka nå en internationell överenskommelse i ämnet. Detta har resulterat i att UNCTAD i februari 1986 kunnat antaga FN—konventionen om villkoren för registrering av fartyg. Konventionen träder i kraft tolv må— nader efter det att 40 stater, vilka skall representera minst 25 procent av världshandelstonnaget, har tillträtt den. I de avseenden konventionens bestämmelser berör frågor som ligger
nära bare-boat charterverksamheten lämnas här en översikt.
I konventionens artikel 4 ges allmänna bestämmelser där det bl.a. stadgas att fartyg skall segla endast under en stats flagg och att inga fartyg samtidigt får vara införda i två eller flera staters fartygsregister. Regler om identifikation
ges i artikel 6. Där sägs exempelvis att registreringsstaten i sitt fartygsregister bl.a. skall införa information avseen— de fartyget och dess ägare eller ägarna. Informationen avse— ende operatören, när operatören inte är ägaren, skall tagas med i fartygsregistret eller i den officiella förteckningen över operatörer för att bevaras hos registratorn eller vara lätt åtkomlig för denne, i enlighet med registreringsstatens
lagar och föreskrifter.
I artiklarna 8 och 9 ges övergripande regler om deltagande för medborgare i flaggstaten såsom fartygsägare eller beman— ning. Registreringsstaten måste uppfylla kraven i någon av artiklarna i dessa avseenden. I ett annat aVSeende stadgas i artikel 9 att registreringsstaten skall tillförsäkra att be— manningen på fartyg som för dess flagg är av sådant antal och kompetens att den står i överensstämmelse med tillämpliga in— ternationella regler och normer, särskilt såvitt avser sjösä— kerheten. Registreringsstaten skall också tillförsäkra att arbetsvillkoren och arbetsförhållandena ombord på fartyg som för dess flagg står i överensstämmelse med tillämpliga inter-
nationella regler och normer.
Innan registreringsstaten inför ett fartyg i sitt fartygsre— gister skall den enligt artikel lO försäkra sig om att det där finns en representant för ägaren i form av dotterbolag eller ställföreträdare som har fullmakt att agera å ägarens
vägnar.
Artiklarna 11 och 12 innehåller bestämmelser som bl.a. avser bare-boat charterförhållanden. När i artikel 11 uppställs krav på att fartygsregister skall innehålla ägarens namn till fartyg som får föra statens flagg, lämnas också utrymme för att i stället införa bare—boat förhyraren i registret om sta— ten så påfordrar. I den närmare specifikationen över vad ett sådant register skall uppta framgår bl.a. följande. Om det inte framgår av någon annan offentlig handling som registra— torn i flaggstaten har tillgång till, skall fartygsregistret uppta datum för avregistrering eller tillfällig avregistre— ring ("suspension") av fartygets tidigare registrering samt namn, adress och lämpligen medborgarskapet på bare—boat för— hyraren, när nationella lagar och bestämmelser föreskriver registrering av bare—boat inhyrda fartyg. Även uppgifter om varje inteckning eller andra liknande belastningar i fartyget
skall antecknas.
För det fall att ett fartyg har bare—boat inhyrts skall en stat försäkra sig om att rätten att föra den tidigare statens
flagg har upphört. Sådan registrering skall utföras på basis av bevis som utvisar att den föregående registreringen i den tidigare flaggstaten har upphört vad beträffar fartygets na— tionalitet och skall särskilt utvisa varje registrerad in—
teckning.
Slutligen har i artikel 12, vilken erhållit rubriken "bare— boat charter", uttalats bl.a. följande. Enligt bestämmelserna) i artikel 11 och i överensstämmelse med dess lagar och före- skrifter får en stat bevilja att ett av en förhyrare i den staten bare—boat inhyrt fartyg får registreras och ges rättenv att föra dess flagg under förhyrningstiden. Staten skall
tillförsäkra att ett sådant fartyg kommer att vara underkas-
tat dess fullständiga jurisdiktion och kontroll.
Som inledningsvis nämndes fordras att konventionen, som är föremål för mycket skiftande uppfattningar, får stor anslut- ning innan den träder i kraft. Möjligen kan dock dess regler om dubbelregistrering vid bare—boat charter enligt Knudtzon redan i dag anses som allmänt accepterad folkrätt. Konven— tionens betydelse har även tolkats i den norska stortingsmel— dingen nr 36 för 1985—1986. Man konstaterade i denna att kon- ventionen inte ger utrymme för nuvarande praxis med öppna re-W gister och utan krav på bolagsetablering i flaggstaten. De aktuella flaggstaterna kommer troligen framöver att avveckla den möjlighet som andra länders rederier nu har att införa & fartyg i deras register utan lokal bolagsetablering. Å andra sidan anmärktes i meldingen att den nya konventionen ger in-
ternationell accept för att fartyg som är inhyrda från ett land och utan besättning på ett bare-boat certeparti, kan ges lokal flagg. Konventionen ansågs även ge en ny grund för så— dana lösningar genom en reglering av rätten att pantsätta
fartyget.
m...- ...a... av, .
10.2.2. Svenska regler bör införas som ger möjlighet till flaggbyte vid bare-boat ut— och inchartring.
Sverige har som förut nämnts redan i dag bestämmelser som tillåter att dispens ges från vissa lagar och föreskrifter ; vid bare—boat utchartring. Behovet av dessa regler kommer sä— kerligen att kvarstå, särskilt vid kortvariga befraktningar. Utredningen föreslår också på annan plats i betänkandet att dispensreglerna ges en något vidare ram än de för närvarande
har.
Emellertid kan situationer uppstå då det skulle vara behöv— ligt att kunna gå ytterligare ett steg. Det kan nämligen sy— nas omotiverat att ett svenskt fartyg som bortlejts till ut- länning under en något längre period skall fortfara att lyda under svensk jurisdiktion såvitt t.ex. avser social— och strafflagstiftningen och att den svenska staten skall vara
* förpliktad att utöva kontroll och ge assistens via utrikesre— presentationen. Sedda för sig är väl dock dessa problem över— komliga. Ställer man dem däremot samman med rederinäringens begränsade handlingsutrymme p.g.a. att fartyg fortfar att fö— ra svensk flagg under charterperioderna blir bilden en annan. Det saknas anledning att betvivla uppgifterna från rederi- branschen om att nationalitetskravet på svenskägda fartyg i vissa situationer kraftigt beskär näringens internationella konkurrensmöjligheter. Den ökade protektionismen, utveck— lingsländernas strävanden att bygga upp egna handelsflottor » o.s.v. talar för att så är fallet. Det skall villigt erkän— nas, att möjligheter till flaggskifte med bibehållet ägande inte innebär några större sjöfartspolitiska förbättringar. Det innebär också en komplikation av systemet. Någon gång kan dock problem lösas genom ett flaggskifte. Det anförda leder utredningen till bedömningen att Sverige bör tillåta tillfäl- lig utflaggning av fartyg som är befraktade på bare-boat ba— sis. Som nämnts har inom UNCTAD också utarbetats en konven— tion som medger att flaggskifte sker vid bare—boat charter.
Eftersom det tid efter annan visats visst intresse av att
flagga in bare-boat inhyrda utländska fartyg till Sverige, bör möjligheter härtill också öppnas.
Ett system av förevarande slag bör omgärdas av bestämmelser som klart utvisar när denna typ av flaggbyten skall få komma i till stånd. Reglerna måste utformas så att möjligheterna
till flaggskiftet endast står till buds vid seriösa charter— förhållanden av längre varaktighet för att undvika att ett fartyg återkommande skiftar flagg med korta intervaller. Ut- redningen anser för sin del att sex månader bör vara en mini-E mitid. Charterkontraktets löptid bör dock inte regleras i dessa sammanhang. Däremot bör tillståndsbeslutets varaktighet_ begränsas till förslagsvis två år med möjlighet till återkom-, mande förlängningar på samma tid. Därmed upprätthålls hela tiden en kontroll av det på dessa villkor drivna fartygsbe- ståndet. Med hänsyn till att bare-boat charteravtal med läng— re varaktighet inte är ovanliga, får förlängningar av till— stånden anses som normala inslag i den tillståndsgivande myn—
dighetens verksamhet.
Det bör kraftigt framhållas att flaggskifte bör få ske efter prövning i varje särskilt fall och att det för tillstånd mås— te krävas att beaktansvärda skäl finns. Föremål för sådant , skifte från svensk till utländsk flagg bör endast vara fartyg, som enligt huvudregeln i l 5 sjölagen är att anse som svenskt. "Utflaggning" bör således ej komma i fråga beträf- fande fartyg som förklarats vara svenskt beroende på att dess' drift står under avgörande svenskt inflytande eller vars äga—j
re har fast hemvist i Sverige. Däremot bör den sistnämnda re- geln kvarstå även om vårt förslag genomförs för det fall att en främmande stat inte godtar att dess fartyg tillfälligt re- gistreras här i endast offentligrättsligt avseende.
10.2.3 Panträttsliga aspekter på tillfälligt flaggbyte vid bare—boat befraktningar över nationsgränsen.
Tanken på att tillåta flaggbyte vid bare—boat befraktningar till och från utlandet kräver att konsekvenserna av en sådan ordning klarläggs i panträttsligt avseende. Av central bety— delse är därvid vilket lands lag som kan bli tillämplig. Sve- rige har sådana kollisionsnormer i vår internationella pri— vat— och processrätt. Dessa normer kan vara olika andra län— ders internationella privat— och processrätt. Vissa gemensam— ma drag kan dock urskiljas (jfr prop 1973:42 s. 193 och 291). Exempelvis följer i stor utsträckning äganderätten till och hypotek i fartyg lagen i registreringsstaten (flaggstaten). sjöpanträtt följer ofta andra lagar t.ex. lagen i den stat där fordringen stiftades. Domstolslandets lag kan göra sig gällande i andra avseenden.
De svenska panträttsliga reglerna avseende fartyg finns i sjölagen . Dessa bygger på 1967 års internationella konvention * om sjöpanträtt och fartygshypotek. I konventionen har beak— tats bare—boat charter som företeelse, dock inte på det sät— tet att ett fartyg befraktat på sådan basis tillfälligt skul— le kunna byta flagg. I det följande skall några konventions— artiklar och dessas motsvarigheter i sjölagen beröras.
Sjölagen och 1967 års sjöpanträttskonvention
Artikel 1 i 1967 års sjöpanträttskonvention klargör att hypo- tek i fartyg som används i öppen sjö skall erkännas i för— dragsslutande stat under vissa förutsättningar som har sam— band med fartygets registrering. Hypoteken skall nämligen ha tillkommit och inskrivits i enlighet med lagen i den stat där fartyget är registrerat. sjölagens regler om skeppshypotek återfinns i 261-293 åå. Enligt 278 & SjöL gäller främmande panträtt även i Sverige enligt de förutsättningar som artikel 1 behandlar. Men, det är bara aktuellt att erkänna främmande registerpanträtt i samband med verkställighet här i landet, alltså vid exekution eller då rättigheten görs gällande för
att vinna svensk exekutionstitel. Främmande registerpanträtt till skepp kan alltså ej föras över från det utländska re— gistret till det svenska skeppsregistret (Rune a.a. s. 224). Det har emellertid lagts fram förslag till hur man skulle kunna lösa detta vid köp från utlandet i betänkandet Rätt till luftfartyg m.m. (SOU l976z70 s. 69 f och s. 186 f).
Ett hypoteks bestånd hör även samman med skeppets avregistre—Ä ring. Panträtt p.g.a. inteckning upphör nämligen i princip med avregistreringen. Men för att säkerställa panthavarnas rättigheter ges i 17 & SjöL (artikel 3 i konventionen) regler om att dessa måste ge sitt skriftliga samtycke till avregi- streringen. Denna föreskrift sätter borgenärerna i stånd att själva bevaka sin rätt genom att före avregistreringen exem— pelvis kräva full betalning eller garanti för fortsatt till— fredsställande säkerhet på grundval av egendomens registre-
ring utomlands (Rune a.a. s. 66 f).
Även exekutiv försäljning medför, med vissa förbehåll, att inteckningarna i fartyget upphör att gälla. Under vissa före utsättningar (jfr 276 5 SjöL) erkänns också exekution i främ mande stat. Den svenska rättsordningen gör, åtminstone i princip, anspråk på att avgöra hur panträtt p.g.a. inteckninu i här registrerat skepp stiftas, verkar och består(Rune a.a. s. 114). I den mån detta ej har uttryckligt stöd i artikel 2 i konventionen, vilar det på internationellt erkända grund— satser för lagval.
Sjöpanträtt i fartyg är däremot ej beroende av inteckning el' ler registrering. Sådan uppstår i stället samtidigt med ford. ringens uppkomst. De fordringar mot redaren för vilka sjö— panträtt gäller som säkerhet uppräknas i 244 5 SjöL. Dessa
avser
l. lön och annan gottgörelse till befälhavaren eller an; nan ombordanställd på grund av dennes anställning på
fartyget;
2. hamn—, kanal— och annan vattenvägsavgift samt lotsav— gift;
3. ersättning med anledning av personskada, som uppkom— mit i omedelbart samband med fartygets drift;
4. ersättning med anledning av sakskada, som uppkommit i omedelbart samband med fartygets drift, förutsatt att fordringen icke kan grundas på avtal;
5. bärgarlön, ersättning för avlägsnande av vrak och bi—
drag till gemensamt haveri.
Beträffande lönefordran under punkt 1 gäller att denna måste ha sin grund i ombordanställning. Den som ej är anställd för tjänst på visst skepp utan är rederianställd kan alltså inte åberopa sjöpanträtt för sin fordran på lön och gottgörelse p.g.a. anställningsförhållandet annat än till den del den må avse tjänst på visst skepp, vilket ofta torde vara fallet- Paragrafen har sin grund i artikel 4 i konventionen, där det också klargörs att uttrycket ägaren i artikeln även omfattar skeppslegotagare (jfr sista stycket i 244 5 SjöL). Enligt ar- tikel 5 skall i artikel 4 angivna Sjöpanträtter äga förmåns— rätt före inskrivna hypotek. I svensk rätt regleras detta i 4 & förmånsrättslagen. sjöpanträtt består utan hinder av natio— nalitetsskifte eller omregistrering och står sig utan vidare mot ny ägare, vare sig denne känner rättigheten eller ej (jfr 246 & SjöL och Rune a.a. s. 155). sjöpanträtt preskriberas dock enligt 248 5 SjöL ett år från fordringens uppkomst.
När en sådan sjöpanträtt i fartyg som nu behandlats åberopas inför svensk myndighet, skall enligt 259 & SjöL svensk lag tillämpas. Detta gäller oberoende av egendomens nationalitet eller registrering. Annan sjöpanträtt som åberopas skall prö— vas enligt registreringslandets lag. Men i det fallet skall den panträtten stå tillbaka för det tidigare nämnda slaget av företrädesberättigade Sjöpanträtter och den får ej heller medföra bättre rätt än den av dessa Sjöpanträtter som den närmast motsvarar. Enligt Rune (a.a. s. 174 f) medför detta att utrymmet för att här i landet erkänna främmande legal-
panträtt är begränsat till utlandsregistrerad skeppsegendom-
5.1.5
u
Det bör anmärkas att 1967 års panträttskonvention är föremål för pågående översyn. Således har en expertgrupp kallad JIGE (the Joint UNCTAD/IMO Intergovermental Group of Experts on Maritime Liens and Mortgages and related subjects) inlett ar- bete härom i december 1986, varvid man bl.a. börjat med att diskutera möjligheterna att inskränka de företrädesberättiga—j de sjöpanträtterna och behovet av en internationell registre—l ring av dessa. Förslag har också framförts om att tillåta re-Ä gistrering av charteravtal i de nationella inteckningsregist—; ren; Här tangeras alltså det system som Norge tidigare har ' haft men avskaffat och som också diskuterats i sverige men inte införts här (jfr prop l973z42 s. 293 ff). Det finns skä att något uppehålla sig vid denna fråga, eftersom det har funnits och kan finnas ett önskemål hos näringen om införan-
det av möjlighet till registrering av certepartier.
Norge har således haft tillgång till systemet i fråga; Dan- mark tillåter fortfarande registrering av "brugsret" till skepp, vilket torde innefatta lego— och befraktningskontrakt. När Norge uttryckligen förbjöd registrering av lega eller be— fraktning av skepp år 1972 hade man haft ett sådant system i kraft i drygt 70 år utan att det så gott som aldrig utnyttja- des. Anledningen till att man ändå införde ett förbud var en1 önskan om att skapa klara regler. Enligt sjur Braekhus (Fra kreditretten og andre rettsområder, Oslo 1978 s. 320, 330, 335 och 336) kunde det annars tänkas att ett och annat certef parti kunde komma att registreras i framtiden. Det skulle då'
en och befraktningen av fartyg. Braekhus ställer exempelvis frågan om en Hong Kong-köpare av ett norskt fartyg skulle kunna göras personligt ansvarig för säljarens brytande av ete certeparti, när certepartiet - i strid mot vanlig praxis - hade antecknats i registerutdraget över fartyget? Den omstäner digheten, att registreringsförbudet också utsträcktes till i
att gälla bare—boat charterkontrakt av fartyg, tillskriver han rättstekniska hänsyn. Detta emedan det förekommer så mån=
ga övergångsfonner mellan legokontrakt och befraktningsavtal.
att det skulle vara svårt för registerföraren att dra en ra—
tionell gräns. Sakligt sett anser han emellertid att åtskil— ligt talar för att göra legokontrakten till reella belast—
ningar i fartygen.
Frågan om kreditmarknadens behov av att inregistrera befrakt— ningsavtalen faller emellertid utanför utredningens uppdrag.
Vi anser oss därför inte vidare böra behandla denna fråga.
Fartygsägares personliga ansvarighet för sjöpanträtt m.m.
Fartygsägares personliga ansvarighet för sjöpanträtt diskute— rades i förarbetena till 1973 års sjölagsändringar i ett av— seende som analogivis är av visst intresse för skeppslegout— redningen, nämligen när fartyg överlåtits till utlänning. I remissen till lagrådet föreslogs att i kapitlet om sjöpant- rätt och skeppshypotek skulle intas en bestämmelse i 246 5 SjöL av följande lydelse.
Utom i fall som avses i 249 5 skall sjöpanträtt häfta vid fartyget, även om äganderätten övergår till annan eller far— tygets registrering ändras. .
Medför frivillig överlåtelse av fartyget till utlänning att sjöpanträtt upphör för fordran, för vilken förre ägaren ej svarade personligen, eller att förmånsrätten försämras, sva— rar överlåtaren för vad som till följd därav ej kan utgå ur fartyget. Bestämmelserna i 240 & ha motsvarande tillämpning. Voro flera delägare i fartyget, gäller vad som nu sagts för var och en av dem som tagit del i överlåtelsen eller samtyckt därtill.
Sjölagskommitténs förslag skiljde sig endast i visst redak- tionellt avseende från förslaget i denna del. I specialmoti— veringen till bestämmelsen skrev kommitten följande (SOU l970:74 s. 150)
"Ehuru principen att sjöpanträtt häftar vid fartyget oberoen— de av äganderätts- och registreringsförhållandena torde vara allmänt erkänd, kan - såsom bl.a. kan slutas av vad som ovan anförts rörande lagkonflikter — skifte av nationalitetsflagga stundom tänkas medföra att sjöpanträtt som uppstått i farty- get före skiftet ej erkänns efter skiftet. Detta har föran— lett lagstiftaren att i 274 & SjöL föreskriva att, om frivil— lig överlåtelse av fartyget till utlänning medför sådant re-
sultat, överlåtaren blir personligen ansvarig för pantford— ringen intill fartygets värde vid tiden för överlåtelsen, i den mån sådan ansvarighet ej ålåg honom deSSförinnan. Motsva— righet till denna föreskrift har upptagits i andra stycket av förevarande paragraf. Regeln har därvid utbyggts till att om—' fatta även det praktiskt näraliggande fallet att överlåtelsen leder till sämre förmånsrätt för sjöpanträttshavaren. ... - Ifrågavarande bestämmelse har ej längre den vida tillämpning den fick när den ursprungligen infördes i SjöL. Då var det nämligen fråga om ett redareansvar med sjöförmögenhet medan _ redarens personliga ansvarighet nu är regel. Sanktion av ? personligt ansvar utgör alltså inte samma realitet som förr. i Men som redan framgått kan även andra än redaren själv ge % upphov till sjöpanträtt i fartyget; enligt 275 & SjöL gäller ( detta i princip både skeppslegotagare och tidsbefraktare. Och förslaget vidgar gäldenärskretsen ytterligare något. Ehuru regelns praktiska tillämpning likväl kommer att förbli be— gränsad, anser kommittén att den ännu har en rättspraktisk uppgift att fylla".
yr.—:
Som framgår av det föregående var redarens ansvar förr enligt gammal sjörättslig tradition begränsat till sjöförmögenheten. Genom 1864 års sjölag gick man i svensk rätt över till det s.k. sjöpanträttssystemet, som innebar att redaren SVarade med sjöförmögenhet både när det gällde inom— och utomobliga— toriska förpliktelser. Borgenärernas rätt tillvaratogs genom att de fick sjöpanträtt i fartyg och last. Något personligt ansvar förelåg således principiellt inte. Betalningen kunde endast sökas ur det pantsatte fartyget och dess last. Emel— lertid förvandlades ansvaret genom ändring i sjölagen år 1928; till ett personligt ansvar för fartygsägaren. Dock bibehölls & sambandet med fartyget och lasten, sjöförmögenheten, såtill— vida som fartygsägarens ansvarighet begränsades till visst belopp i förhållande till denna förmögenhet (jfr Birgitta Blom, sjölagens bestämmelser om redaransvar, 1985, s. 28 och * prop 1928:113 3. 55 f.). Nuvarande regler om redares ansva- righet återfinns i 10 kap sjölagen , vilka undergått revide—
ring genom lag l983:699. Reglerna innebär att redarens ansvar
;
kan begränsas enligt den s.k. globalbegränsningen, vilket av-; ser den högsta sammanlagda ansvarighet som kan åläggas en re-i dare i anledning av en och samma sjöolycka. Genom 1983 års lagstiftning tillkom regler om förfarandet vid upprättande ( och fördelning av s.k. begränsningsfond. Genom att upprätta
en sådan fond kan den skadeståndsskyldige hindra att annan
egendom än den som ingår i fonden tas i anspråk som säkerhet för skadeståndsanspråk.
Mot den av sjölagskommittén föreslagna lydelsen av 246 & sjö— lagen hade lagrådet vissa invändningar. Beträffande det sak- liga innehållet i paragrafens andra stycke anförde ledamöter—
na Alexanderson och Klackenberg bl.a. följande.
"Bestämmelsen i första punkten utgår från att en svensk ägare av ett fartyg frivilligt överlåter detta till utlänning. ... - Vidare krävs, att överlåtelsen 'medför' att sjöpanträtt upphör för fordran av visst slag eller att förmånsrätten för— sämras och att detta i sin tur har till följd att fordran in- te, såsom eljest skulle ha varit fallet, kan utgå ur farty- get. Överlåtelsen skall alltså vara första ledet i en orsaks— kedja som utmynnar i en skada för sjöpanträttshavaren. Inne— börden härav syns ej alldeles klar. Först i och med en exeku- tiv försäljning framgår, om och i vad mån en skada uppkommer, och skadans inträffande och storlek synes direkt och närmast bero av var och enligt vilka rättsregler den exekutiva för— säljningen äger rum. Alldeles samma skada hade kunnat inträf— fa även om överlåtelsen inte ägt rum och, efter överlåtelse, oberoende av om den nya flagglagen erkänner sjöpanträtten i samma utsträckning som svensk lag eller inte. Sambandet mel— lan överlåtelsen och skadan förefaller därför att vara mera uttunnat och diffust än man i allmänhet hos oss kräver för kausalsammanhang. Måhända kan det uttryckas så att överlåtel— sen ökar risken för skada och överlåtaren får därför, om ris— ken förverkligas, svara för skadan. Han föranleds härför att tillse att fordringar med sjöpanträtt blir betalda före över- låtelsen (jfr NJA II 1936 s. 238 f.). Hade överlåtaren redan förut personligt ansvar för fordringen kah intet ytterligare ansvar falla på honom och från regeln har därför undantag gjorts för detta fall".
De två andra lagrådsledamöterna, Öhman och Walberg, intog ungefär samma ståndpunkt. De ifrågasatte dock dessutom om bestämmelsen hade något berättigande. Förslaget i denna del avseende paragrafens andra stycke återfanns ej heller i regeringens proposition (jfr prop l973:42 s. 581 ff. och
618).
Några slutsatser
Av de panträttsliga reglerna i sjölagen torde man kunna dra
följande slutsatser. En bare—boat förhyrning av ett svenskt
skepp till en utlänning leder inte till behov av eller krav på att inteckningsborgenärerna skall söka ny säkerhet för sina fordringar. Skeppet har ju fortfarande svensk nationali— tet och svenska hypotek i skeppet erkännes av de stater som anslutit sig till sjöpanträttskonventionen. På motsvarande sätt förhåller det sig med panträtt som upplåtits i utländskt skepp, vilket bare—boat inhyrts till Sverige. I båda befrakt- ningsfallen kan också sjöpanträtt uppstå till säkerhet för företrädesberättigade fordringar oavsett om dessa riktar sig mot ägaren eller bare—boat befraktaren. Eftersom konventionen erhållit begränsad anslutning är dock dessa utgångspunkter behäftade med en viss osäkerhet. Det har emellertid hävdats att umgänget suveräna stater emellan i regel leder till att skeppshypoteken erkänns utomlands också utan konventions— stöd.
Skulle däremot ett fartyg tillåtas byta flagg måste också in- teckningsborgenärerna söka ny säkerhet för sina fordringar. Hur de löser detta ankommer på dem att avgöra. Det behöver inte nödvändigtvis ske på så sätt att de söker säkerhet grun— dad på fartygets registrering utomlands, även om detta natur- ligtvis ligger närmast till hands om de inte erhåller full betalning. I ett system där fartyg byter nationalitet genom att endast den offentligrättsliga registreringen ändras, skulle således inteckningarna kunna kvarstå oförändrade i ur— sprungslandets privaträttsliga register. Naturligtvis kan i vissa fall de inskrivna hypotekens rättsställning bli osäker i det nya flagglandet eller i tredje land. I Västtyskland, som tillämpar denna typ av bare—boat utflaggning, kräver där— för borgenärerna en registrering av sina inskrivna rättighe— ter även i flaggstatens fartygscertifikat, liksom att om möj- ligt en hänvisning även görs i flaggstatens register till ' denna registrering. Skulle det ändå i flaggstaten eller i en tredje stat uppstå tvivel om hypotekens rättsbestånd i fall fartyget där exempelvis tas i beslag, har hypoteksborgenären tillförsäkrat sig att erhålla odaterade dokument från ägaren respektive förhyraren, vari bare—boat charteravtalet uppsägs
jz ? |
med omedelbar verkan och vari ansökan görs hos transportmi-
nistern om återfående av rätten att föra den tyska flaggan.
De företrädesberättigade sjöpanträtterna förorsakar emeller— tid normalt mindre problem vid en dylik Offentligrättslig ut— flaggning, eftersom dessa följer fartyget utan hinder av för— ändring i äganderätts— eller registreringsförhållandena. Enda osäkerhetsmomentet är huruvida de erkänns av en icke konven—
tionsansluten stat.
För utredningen förefaller det som om det västtyska systemet beträffande omsorgen av de inskrivna hypoteken vid bare-boat utflaggning, när tvivel om deras rättsbestånd uppstår, är ett omständligt förfarande och frågan är väl i vad mån det kom— mer att godtas i en stat där exekutionen kommer till stånd. Alla frågor rörande exekutionsförfarandet regleras nämligen av lagen i den stat där exekutionen äger rum och vidare er— känns i Sverige den exekutiva försäljningen i främmande stat under vissa närmare angivna omständigheter.
En tillfredsställande lösning får i stället grundas på andra förutsättningar. För det första synes det nödvändigt att de stater, mellan vilka tillfälliga flaggskiften skall göras, måste känna systemet i fråga eller åtminstone inte förklarat sig avvisa det, för att en bare—boat ut— eller inflaggning överhuvud taget skall få komma till stånd. Huvudförutsätt— ningen bör alltså vara att de båda staterna uttryckligen el- ler indirekt tillåter flaggbyte vid bare—boat befraktning. Reglerna i fartygets ursprungsland och det tilltänkta nya flagglandet måste också i andra väsentliga delar överensstäm—
ma med varandra. De delar som här åsyftas är framförallt föl- jande. Under den tid som ett fartyg är bare—boat utflaggat skall inteckningar i fartyget endast få införas i ursprungs— landet. Väsentligt är också att den tillfälliga flaggstaten på något sätt hänvisar till de hypotek som finns inskrivna i ursprungslandet. Först när överensstämmelser i dessa avseen- den föreligger uppnås ett för inteckningsborgenärerna säker—
hetsmässigt acceptabelt system.
samtycka till utchartringen visar de sig dock vara beredda att ta denna risk. Samtidigt skall beaktas att långivare nor- malt kräver att redaren skall hålla fartyget försäkrat. Att försäkringsmässigt säkerställa sådana intreSSen är inte ovan- ligt i dessa sammanhang. Enligt Braekhus (a.a. s. 364 f.) ba— serar sig visserligen en försiktig långivare inte enbart på den säkerhet som det pantsatta fartyget ger. Han värderar dessutom nya lånesökares fackkunskaper och skicklighet som redare samt rederiets totala ekonomi och framtidsutsikter. Detta återspeglas i de vanliga uttalandena om att fartygslån— en lika mycket är en fråga om personkredit som realkredit. Därutöver fordras dock en försäkring som skydd mot de faror som lurar på panthavaren. Utan en sådan menar Braekhus att belåningen av fartyg skulle vara tämligen riskabel. Enligt honom föreskriver också de flesta pantobligationsfonnulär att ansvarsförsäkring av typ "P-and 1" skall tecknas. De flesta förpliktelserna som följd av sjöpanträtt enligt 1967 års kon— vention täcks av en sådan försäkring. Utanför faller emeller- tid enligt Braekhus (a.a. s. 393) ansvaret för manskapslöner och liknande. Om så skulle vara fallet vid en bare—boat ut— flaggning är det otillfredsställande från social synpunkt. Det kan ju tänkas inträffa att sådana fordringar kvarstår obetalda när fartyget tillfälligt bare—boat uthyrs och att den sjöpanträtt som "dolt" ligger till säkerhet härför i far- tyget inte kommer att beaktas vid en eventuell exekutiv för— säljning utomlands. Mot denna bakgrund framstår det som lämp— ligt att i lag föreskriva som en förutsättning för utflagg— ning, att dessa förpliktelser mot de ombordanställda skall vara täckta genom försäkring. Ett flaggskifte skall således inte försämra de ombordanställdas rätt att få ut sina löne— fordringar. Detta kommer till uttryck i 7 5 i utredningens
lagförslag.
Hypoteksborgenärerna löper naturligtvis alltid en viss risk även vid "vanlig" bare—boat utchartring att deras säkerhet i
fartyget inte skall bli fullt beaktade i utlandet. Genom att
Det nu anförda tar närmast sikte på förhållandet mellan de % I två stater som är involverade i det tillfälliga flaggskiftet,”
ursprungslandet och flaggstaten. Dessa två stater kan i allt väsentligt ha överensstämmande regler i nu nämnt avseende ge— nom exempelvis multilaterala eller bilaterala överenskommel— ser. Emellertid kan det inträffa att fartyget tas i beslag i ett tredje land, vilket inte har regler av motsvarande slag. Eftersom det finns en främst politisk sådan risk för att in— teckningarna inte kan erkännas i alla länder i bare—boat ut- flaggningsfall och med hänsyn till att krav på försäkring än— då måste uppställas för redarnas förpliktelser mot de ombord- anställda, kunde det måhända anses befogat att i allmänhet uppställa krav på försäkring för att också skydda inteck— ningshavarna. Utredningen har dock erfarit att intecknings— borgenärernas ställning gent emot ägaren normalt är så stark, att det får förutsättas att något lagkrav inte torde behövas för att de skall förmå ägaren att teckna försäkring för de risker som är förknippade med bare—boat utflaggning. Utred— ningen anser därför att man utan lagstiftning kan överlämna till långivarna, rederierna och de bolag som skall meddela försäkringen att närmare utforma de försäkringsmässiga förut—
sättningarna i dessa fall.
10. 3 Kommerskollegium föreslås bli prövande myndighet.
Till grund för utredningens bedömning av vilken myndighet som
bör handlägga tillstånd till skeppslega m.m. har legat föl— jande överväganden.
Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet för ärenden om rikets handel — jfr förordningen (l985:604) med instruk— tion för kommerskollegium. Kollegiets verksamhet, som går tillbaka till år 1651, har tidigare haft ansvar för sjöfar— ten. Från dess verksamhet har grenar brutits ut till nybilda— de myndigheter såsom exempelvis sjöfartsverket. Mot bakgrund enbart av att de flesta bestämmelserna, från vilka dispens föreslås få göras, är sjöförfattningar, skulle det kanske ligga närmast till hands att just sjöfartsverket kom i fråga
som prövande myndighet. Nu uppställs dock i förslaget till
dispensbestämmelser krav på hänsynstagande även till arbets— marknadsmässiga hänsyn. Det är därför inte enbart sjöfarts- mässiga frågor som uppkommer. Dessutom upptar utredningens förslag även vissa utflaggnings— och registreringsbestämmel—
ser, som ligger ganska nära kommerskollegiums nuvarande an— svarsområde. En bedömning från köprättsliga synpunkter komme där in i bilden. Även från beredskapshänseende torde nu före— slagna skeppslegobestämmelser erhålla en naturligare kopplin till kommerskollegiet med hänsyn till det krishandelsråd som är knutet till kollegiet för att bistå vid handläggningen av frågor som rör utrikeshandeln i krissituationer. Som vidare framgår av kapitel 5.2 ankommer fortfarande på kommerskolle- gium att pröva vissa frågor som rör svenska fartyg. I samråd med riksbanken prövar kollegiet nämligen frågor om tillstånd till överlåtelse av fartyg. Eftersom denna handläggning rör fråga som har nära anknytning till vissa frågor som måste be lysas när tillstånd ges till skeppslega till utlänning, kund den sakkunskap och marknadskännedom som finns att tillgå i kommerskollegium och riksbanken på detta område, med fördel kunna tas i anspråk även när det gäller tillstånd till skeppslegoupplåtelse. Det framstår som angeläget att ansvare både för de nu nämnda ärendena enligt tillståndslagen för överlåtelse av fartyg och de av utredningen föreslagna till— ståndsärendena beträffande skeppslegoupplåtelse med dispense m.m., hamnar under en och samma myndighet. Det säger sig självt att kommerskollegiet inte besitter en tillräcklig kom petens i alla de avseenden som nu nämnts. Detta förhållande bör man dock kunna råda bot på om det till kollegiet knyts ett organ, vari parter med sakkunskap och branschkännedom, blir företrädda. Under dessa förutsättningar bör gemensam handläggning av nuvarande och tillkommande dispens- och till ståndsärenden vara möjlig. Utredningen föreslår därför att kommerskollegium blir den myndighet som får handlägga de ärenden som förslaget ger upphov till. I specialmotiveringen behandlas närmare hur denna handläggning bör tillgå.
10.4 Samordning föreslås med de nuvarande utflaggnings- reglerna.
I kapitel 4.1.2 beskrivs rättsläget beträffande legoavtal fö— renade med köpoptionsklausul. Frågorna om bare—boat charter i sådana fall har ett nära samband med tillämpningen av till— ståndslagen för överlåtelse av fartyg. Utredningen har därför fått i uppdrag att närmare överväga hur man i dessa fall bör tillämpa nämnda tillståndslag. Då utredningen dessutom före— slår att bare—boat utchartring till utlandet skall kräva myn— dighets tillstånd, ligger det nära till hands att undersöka möjligheterna att införa ett gemensamt handläggningsförfaran— de för båda dessa ärendegrupper. Utredningen har härvid gjort följande bedömning.
För det första bör ställning tas till om reglerna om överlå— telse och upplåtelse av skepp kan sammanslås i en gemensam lag. Nuvarande tillståndslag för överlåtelse av fartyg har en provisorisk prägel. Den gäller för närvarande fram till och med utgången av år 1989. Ställningstagandet till om lagen bör vara permanent kommer att göras i ett sjöfartspolitiskt be— slut som väntas inom den närmaste tiden. Utredningen har in- get uppdrag att uttala sig om det lämpliga i ett sådant till- ståndsförfarande. Uttalandena i förevarande hänseenden skall därför endast ses som förslag till tekniska lösningar. I det följande utgår utredningen från två alternativ nämligen dels från antagandet att tillståndslagen för överlåtelse av fartyg kvarblir vid sin nuvarande lydelse, dels från antagandet att tillståndslagen får fortsatt giltighet men där denna samman- slås med eventuella regler om skeppslega till utlandet.
Vi utgår till en början från att det fortsättningsvis kommer
att krävas tillstånd av samma slag som nu för överlåtelse av
fartyg till utlänning. Eftersom ämnesområdena i denna lag och i de regler om bare—boat utchartring som föreslagits dels fö- reter stora likheter, dels bör handläggas av samma myndighet, finner utredningen det av effektivitetsskäl vara mest ända—
målsenligt att i detta läge reglerna hålls samman i en lag
som behandlar tillstånd till både överlåtelse och upplåtelse av skepp. Nuvarande tillståndslag kommer därvid att behöva inarbetas i den gemensamma lagen såsom en eller ett par para grafer. Det sakliga innehållet i den nuvarande lagen har ut— redningen inte haft för aVsikt att ändra. Det speciella pro— blem som köpoptioner utgör enligt direktiven föranleder där— vid inte någon ytterligare bestämmelse i anslutning till överlåtelsereglerna. Det torde räcka med den redogörelse om rättsförhållandet inom detta område som lämnas i kapitel 4.1.2. Är således skeppslegoavtalet i det enskilda fallet egentligen att betrakta som ett förtäckt köp skall normalt förutsättningarna för överlåtelsetillstånd prövas. Om det däremot är fråga om en reell köpoptionsklausul hålls frågan om överlåtelse öppen tills vidare och ärendet kan handläggas
enligt upplåtelsereglerna.
Det kan tänkas förekomma fall där en svensk redare har för
gås av en bare—boat utchartring förenad med en reell köpop— tion. För att ingå i ett sådant avtal kan utlänningen komma att kräva klart besked om huruvida han verkligen får köpa skeppet om köpoptionen utnyttjas. Under sådana omständighete bör den svenske ägaren ha möjlighet att även få prövat huru— vida tillstånd till överlåtelse kan ges. Vid positivt beske måste den handläggande myndigheten därvid klart precisera u der vilka förhållanden beslutet gäller.
10.5. Dispensförfarandet
Frågan om att utöka möjligheterna till dispensgivning vid b re-boat utchartring initierades av flaggutredningen i betän- kandet Sjöfart och flagg ( SOU 1976:44 s. 124 ). Man förordad där att systematiskt uppbyggda regler infördes för att möj— liggöra bare—boat charter i de särskilda fall då detta kund
vara motiverat. Ett förslag i linje härmed upprättades i pri memorian skeppslega till utlänning (bare—boat charter), Ds & 1978z8. Promemorian föranledde dock ingen lagstiftning. Pro?
)
påer i samma riktning har dock återkommit. Fartygsmiljöutred— ningen har berört frågan i sitt slutbetänkande från vilket följande citat är hämtat. ”Även om sjösäkerhetslagen i vissa delar gäller i fråga om eller kan göras tillämplig på utländ- ska fartyg, omfattar lagens huvuddelar endast svenska fartyg och inte fartyg av annan nationalitet. I de flesta fall är denna princip både naturlig och riktig, men särskilt i fall av skeppslega eller enligt numera oftare brukad terminologi bare—boat charter kan principens lämplighet sättas i fråga. Det kan å ena sidan gälla t.ex. ett svenskt fartyg vars drift upplåts till ett utländskt rederi och som sätts i trafik kan— ske i en annan världsdel. I ett sådant fall kan det vara mindre lämpligt att tillämpa svenska regler t.ex. om skydds- verksamheten på en i huvudsak utländsk besättning, som är van vid helt andra bestämmelser i ämnet. Å andra sidan kan en svensk redare hyra in ett utländskt fartyg exempelvis för att förstärka kapaciteten hos en linje som i övrigt trafikeras endast med svenska fartyg. Då ter det sig önskvärt att kunna tillämpa svenska bestämmelser också i fråga om det inhyrda fartyget. Det praktiska behovet att skifta regim blir allt starkare ju mer den svenska och den utländska regleringen skiljer sig från varandra. — Vad som anförts nu äger viss tillämpning också när upplåtelsen inte avser hela fartyget utan endast driften av en viss del, t,ex, intendenturavdel—
ningen" (Ds K l982:3 s. 39 f.).
Utredningen kan i allt väsentligt instämma i vad som ovan har uttalats i denna fråga. Dispensmöjligheterna bör dock utökas endast till ett fåtal andra bestämmelser utöver de som nu finns, i vilka fall det rör sig om svenska särkrav som kan vara svåra att till fullo iaktta eller te sig främmande att tillämpa för en utländsk befraktare. Utredningen föreslår att det införs en central dispensbestämmelse i vilken såväl de nuvarande som de genom förslaget tillagda dispensbestämmel- serna anges. Alternativet härtill är att införa en dispensbe— stämmelse i varje ytterligare författning som man anser behö— va bli dispensabel i dessa sammanhang. Sådana särskilda dis—
pensbestämmelser måste dock i så fall bli enhetligt utforma—
de, eftersom dispensansökningarna bör bli föremål för ett samordnat prövningsförfarande. Det sistnämnda slaget av sys- tem med dispensbestämmelser utspridda i skilda författningar blir dock mer svåröverskådligt för den enskilde. Utredningen har därför valt modellen med en central dispensparagraf kopp- lad till en lista som upptar de författningar som vanligen torde komma i fråga att göra undantag från. I de särskilda författningar där uttryckliga dispensbestämmelse: finns före- slås ändringar.
Regler om dispens från av riksdagen stiftad lag får inte ut- färdas på annat sätt än genom lag, medan regeringen däremot disponerar över den till denna delegerade normgivningen. På grund härav kan utredningen ej ansluta sig till den allmänt hållna dispensbestämmelse som föreslagits som 1 å i lagtexten i 1978 års promemoria. Man föreslog där att regeringen fick medge att "viss" författning helt eller delvis ej skulle tillämpas vid uthyrning av fartyg. Detta uttryckssätt ger in— te tillräcklig precision. Enligt Petrén/Ragnemalm bör varje bemyndigande "vara så precist utformat, att den enskilde kan därav klart utläsa, hur långt regeringens förordningsmakt sträcker sig. Viktigt är att bemyndiganden ej göres så vida, att i realiteten riksdagen inom stora områden thänder sig normgivningsmakten till regeringen" (Kommentar till Sveriges
grundlagar, 12:e uppl. s. 186).
I bilaga B till 1978 års promemoria upptogs förslag till för— ordning om skeppslega till utlänning. Till denna var fogad en förteckning över tio författningar från vilka undantag före— slogs kunna göras. I förslaget till l 9 förordningen angavs dock att även annan författning kunde komma i fråga för un— dantag om omständigheterna föranledde därtill. Utredningens förslag upptar i den s.k. författningslistan sju motsvarande författningar. Denna lista är uttömmande. Av nämnda författ—
ningar har 1983 års mönstringslag och 1984 års mönstrings- förordning ersatt 1961 års mönstringsförordning. De författ—
ningar och föreskrifter som ersatt 1960 års sjöbefälskungö—
relsey 1970 års kungörelse om läkarintyg för sjöfolk och so— cialstyrelsens kungörelse år 1970 om skeppsapotek (MF 24), dvs. 1982 års behörighetsförordning, förordningen (l979:38) om läkarintyg för sjöfolk respektive socialstyrelsens före— skrifter m.m. om läkarundersökning för sjöfolk, SOSFS (M) 1982:21, har däremot ansetts inte behöva upptas i detta sam— manhang. Vid skeppslegoupplåtelser bör det vidare inte komma i fråga att tillåta dispens från lagen (l980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg, vilken ersatt 1972 års lag i samma ämne. Vad slutligen beträffar en annan författning som upptogs i 1978 års promemoria, lagen (l972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare, framstår det inte som nödvändigt att uttryckligen uppta denna i författningslistan. Det torde vara sällan som en sådan eller liknande huvudsakligen arbetsrättslig författ— ning förorsakar tillämpningssvårigheter i förevarande samman— hang. Skulle så ändå någon gång bli fallet, får tillämpnings- frågan lösas efter de principer som utbildats vid liknande frågor med internationell anknytning på arbetsrättens område. En närmare redogörelse över föreslagna regler om undantag från tillämpningen av i listan upptagna författningar ges i specialmotiveringen.
10.6 Sjömansskattelagens regler berörs ej av vårt förslag.
Sjömansbeskattningen har förut kortfattat berörts under 5.2.1 och 8.2.1. I samband med redogörelsen för utredningens över— väganden vill utredningen här återkomma till detta ämne så— vitt avser sjömansskattenämndens möjlighet att i vissa fall ge dispens från skattskyldigheten enligt lagen (1958z295) om sjömansskatt.
Sjöman skall enligt sjömansskattelagen erlägga sjömansskatt för inkomst ombord på svenskt handelsfartyg med en brutto— dräktighet av minst 100, vilket huvudsakligen nyttjas till sådan närfart eller fjärrfart som sägs i 2 & denna lag. La— gens bestämmelser avser sjömän som är anställda i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg, men är även tillämp—
liga på sjömän som är anställda av annan arbetsgivare som re! daren antagit som entreprenör, d.v.s. vid delupplåtelser av fartygsdriften. Det sistnämnda slaget anställda kan exempel- vis avse utländsk intendenturpersonal som anställts av cate- ringentreprenör ombord på ett svenskt handelsfartyg. I sådan- enskilt fall kan sjömansskattenämnden enligt 36 a & nämnda lag besluta att sjömansskatt inte skall erläggas för den in- komst som entreprenörpersonalen erhåller, om särskilda skäl föreligger. Innan sådant beslut fattas av nämnden skall ytt— rande inhämtas från berörda svenska redare— och sjöpersonal—
organisationer.
Utredningen har i förslaget utgått från att tillstånds— och dispensreglerna vid bare—boat upplåtelser i tillämpliga dela även skall gälla vid delupplåtelser. Man skulle därför natur ligtvis kunna tänka sig att i den s.k. författningslistan även medtogs sjömanskattelagen. Dispens från den lagen skull då tillsammans med dispenser från andra sjöförfattningar sam tidigt kunna handläggas centralt hos kommerskollegium. Som förut anmärkte är emellertid sjömansskattesystemet under ut— redning. Utredningen har därför valt att inte inarbeta dis— pensgivningen från sjömansskatt i vårt förslag. Om bare—boat begreppet även i fortsättningen kommer att ha någon betydels i skattehänseende bör vid skatteprövningen ledning tas från den prövning som sker enligt de lagförslag utredningen lägge
fram.
10.7 Frågan om befälhavarens nationalitet
I 6 kap 1 $ förordningen (l965:908) om säkerheten på fartyg föreskrivs bl.a. att befälhavaren på handelsfartyg skall Var svensk medborgare. Från detta krav kan sjöfartsverket medge' undantag om det finns särskilda skäl.
Kravet på svensk nationalitet på befälhavaren återfanns fra? till och med den 30 juni 1980 i kungörelsen (1960:487) om bå fäl å svenska handelsfartyg (sjöbefälskungörelsen). överfö—
randet av kravet på befälhavarens svenska nationalitet till nuvarande sjösäkerhetsförordning gjordes på förslag av be— fälsbemanningsutredningen (jfr SOU l978:21). Denna utredning fann dock inga skäl att ändra på nationalitetskravet. Grun- derna för att bibehålla detta krav ansågs bl.a. vara sociala
intressen och säkerhetskrav under krigsförhållanden (jfr a.a. s. 157).
Sjöfartsverkets möjlighet att meddela dispens från nationali— tetskravet har tillämpats restriktivt. Det har framkommit att huvudregeln i verkets praxis varit att dispens inte skall ges. Bedömningen beträffande nationaliteten kan dock inte alltid sägas ha varit renodlat inriktad på nationaliteten. Den kan nämligen ha bedömts tillsammans med behörigheten i övrigt. Enbart det förhållandet, att ett fartyg varit uthyrt på bare—boat basis till en utländsk redare, har bedömts inte
utgöra särskilda skäl av tillräcklig styrka för dispens.
Grunden för verkets strikta tillämpning i denna fråga har uppgivits vara att befälhavaren på ett svenskt fartyg skall känna till svensk lag, inte minst säkerhetslagstiftningen. Verket har vidare ansett det lättare att nå en i Sverige bo— satt person med rättsliga åtgärder vid lagöverträdelser än en utomlands bosatt person. Försvarshänsyn intar i fredstid ofta
en mindre roll vid denna bedömning.
Enligt vad som uppgivits har dispens från svenskt nationali— tetskrav givits i mindre än tio fall under de senaste 20
åren. De situationer då en utlänning har tillåtits vara be— fälhavare torde inskränka sig till följande typfall,
a) lokalt bunden svensk inrikes trafik med små fartyg, typ Djurgårdsfärjan; befälhavaren har haft svensk behörig- het,
b) inrikes dansk trafik vid bare—boat charter till dansk re— dare,
c) utländsk fiskare har fått dispens att vara befälhavare på
sitt eget fiskefartyg med vilket han flytt till Sverige;
han var behörig när fartyget förde utländsk flagg och
dispensen tidsbegränsades för att han under dispenstiden skulle förvärva svensk behörighet; dispensen förlängdes inte,
d) svensk borrigg som delvis är svenskägd, delvis norskägd, tillåts ha norsk befälhavare; norsk sockellagstiftning ställer kompetenskrav på riggbefälhavaren som inte till— godoses i den svenska sjöbefälsutbildningen,
e) utländsk medborgare som vuxit upp i Sverige och skaffat sig svensk behörighet, har tillåtits vara befälhavare på ett svenskt fartyg; hans ansökan om svenskt medborgarskap var ingiven men ännu ej slutbehandlad.
I artikel 2 i 1986 års FN—konvention om villkoren för regi— strering av fartyg definieras "bare—boat förhyrning" såsom ett avtal om förhyrning av fartyg för en bestämd tidsperiod, enligt vilket förhyraren har fullständig besittning och kon- troll av fartyget, innefattande rätten att tillsätta farty—
gets befälhavare och besättning. Det uttalas där dock inte något krav om vilken nationalitet befälhavaren bör ha. Å and— ra sidan krävs i 9 kap 1 5 andra stycket den svenska sjösä— kerhetslagen att redaren skall anställa den som ingår 1 mini— mibesättningen och tillhör däcksavdelningen, dvs. befälhava— ren. Eftersom en bare—boat chartrare övertar redarens funk- tioner är det således denne som enligt lag skall anställa den svenske befälhavaren. Emellertid har det med sjöfartsver— kets goda minne vid bare—boat utchartringar i praktiken bli-
vit så att den svenske befälhavaren anställts av den svenske
ägaren. Den svenske befälhavaren medföljer således skeppet och tar, vid sidan av den utländske förhyrarens egen "befäl—
havare", en mer eller mindre aktiv del i driften av skeppet. Detta kan förefalla otillfredsställande och förorsakar den svenske ägaren en till synes onödig lönekostnad. Mot redarnas intresse av att lätta på kraven om svensk representation vad avser befälhavaren, står emellertid sedan länge det nationel— la intresset av att hävda svensk överhöghet över fartyget så länge det är att anse som svenskt. Eftersom vårt förslag även innefattar regler om tillstånd till tillfällig utflaggning av.
bare—boat uthyrda svenska fartyg, varvid svenska offentlig-
rättsliga regler, däri inbegripet kravet på befälhavarens svenske nationalitet, upphör att tillämpas, anser utredningen
sig inte böra föreslå att man frångår kravet på svensk natio— nalitet på befälhavaren vid 'vanlig bare-boat utchartring till utlänning utan utflaggning. Utredningen har visserligen i dessa "vanliga" utchartringsfall föreslagit utökade dis— pensmöjligheter, bl.a. innefattande att befälhavaren skall få anställas av den svenske ägaren, detta för att legalisera vad som redan brukar tillämpas. Trots det är dock svensk lag i övrigt tillämplig ombord, varför det är lämpligt om den hög- sta myndigheten ombord behärskar svenska språket. Principen att befälhavaren skall ha samma nationalitet som fartyget
torde dessutom vara förhärskande i traditionella sjöfartslän— der.
Avslutningsvis vill utredningen dock framhålla att kravet, på att det skall finnas en svensk befälhavare ombord i dessa fall, inte bör leda till att det måste anställas fler person— er i denna befattning än som ingår i ett normalt avlösnings- system. Vid fartygsdrift på korta linjer med täta hamnanlöp, där befälhavarens närvaro på bryggan normalt krävs, kan an— svaret för ett antal hamnanlöp delegeras till annat befäl, om den svenske befälhavaren finner detta vara förenligt med sjö— säkerheten. Den svenske befälhavarens uppgifter vid denna typ av befraktning torde innefatta att, utöver det formella an-
svaret, bevaka att uthyrarens intressen iakttas och att till— lämpliga svenska regler efterlevs.
10.8 överklagbarhet till regeringen eller underställ- ningsförfarande?
I det föregående har framgått att utredningen ansett att handläggningen av samtliga de ärendetyper som förslaget kan ge upphov till bör ombesörjas av en regeringen underordnad myndighet, nämligen kommerskollegium. Anledningen därtill an— gavs vara bl.a. att kollegiet redan handlägger frågor av lik—
nande beskaffenhet. Men förslaget i denna del sammanhänger
också med strävandena att få bort de rutinmässiga dispens— ärendena från regeringen. Nu utgör inte dispensärendena rö- rande sjömanslagen , mönstringslagen och anställningstill- ståndskungörelsen någon större andel av totala antalet dis— pensärenden hos regeringen. De har emellertid en sådan karak tär att de mycket väl kan delegeras. Beträffande ärendena en ligt tillståndslagen för överlåtelse av fartyg, framgår av redogörelsen i 5.2 att det endast är ett begränsat antal fal som underställs regeringens bedömning. Merparten av de ären- dena stannar i kommerskollegiet. Mycket talar för att också den utökade nya ärendetillströmningen som utredningens för- slag kan ge upphov till, kan göras till föremål för rutinar— tade bedömningar. Huvudregeln i förslaget är därför att kom— merskollegiet blir den prövande myndigheten i alla de nu av— sedda ärendegrupperna.
Dessa ärendegrupper är emellertid mer eller mindre sjöfarts— politiskt präglade. Av bl.a. denna anledning bör möjligheten att kunna föra upp ett ärende på regeringsnivå hållas öppen. Detta kan åstadkommas på olika sätt. Ett alternativ är att tillåta att ärendena får överklagas. Dock måste då först fat tas ett formellt beslut av underinstansen, vilket kan över— klagas inom föreskriven besvärstid. Detta system passar emel lertid inte ärendenas ofta brådskande karaktär. Ett lämpliga re alternativ finner vi i underställningsförfarandet. Såsom närmare redogörs för i specialmotiveringen kan sådan under— ställning tillgripas av underinstansen i känsligare ärenden under viss förutsättning, varvid den även bifogar ett eget yttrande i frågan. Här skall endast anmärkas att redarnas oc de ombordanställdas organisationer enligt förslaget har in— flytande över om ett ärende bör föras upp på regeringsnivå. Man uppnår därmed samma syfte som vid besvärsförfarandet men utan det senares tidsutdräkt. Genom att föreskriva under— ställningsskyldighet i de fall man anser att regeringen bör; ta ställning i dispens- eller tillståndsärenden, behåller re geringen fortfarande ett överinseende över tilllämpningen av dispensgivningen. Därmed utbildas småningom en praxis till ? ledning för underinstansen, vilket kan leda till att de mer !
rutinartade ärendena efter hand inte kommer att ta rege-
ringens tid i anspråk.
lO.9 Resursfrågor
Som framgått av redogörelsen i 5 kap handläggs dispensärende— na gällande sjömanslagen och mönstringslagen av regeringen (kommunikationsdepartementet) som enda instans. Dispens från * tillämpningen av anställningstillståndskungörelsen enligt dess 7 5 meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) som första instans, vars beslut går att överklaga hos regeringen (ar— betsmarknadsdepartementet). Innebörden av utredningens för— slag, såvitt rör dispensgivningen, är att den bör utökas till ytterligare några författningar samt att prövningen av alla dispensbestämmelserna bör ske samtidigt av en regeringen un— derställd myndighet. Utredningen har här föreslagit att det bör ankomma på kommerskollegium att handlägga dessa dispens— ärenden. Denna myndighet är sedan tidigare förtrogen med sjö— fartssektorn bl.a. genom dess prövning av tillstånd till far— tygsöverlåtelser. Det samrådsförfarande mellan sjöarbetsmark— nadens parter som tillämpas i de fallen föreslås bli utbyggt till att också omfatta dispensärendena.
Utöver handläggningen av dessa två ärendetyper, tillstånd till fartygsöverlåtelser och dispens vid delupplåtelser av fartyg, omfattar förslaget införande av ytterligare två ären— detyper för kommerskollegium att handlägga. Här avses till- ståndsprövning av bare-boat charter till utlänning samt av vad som skulle kunna kallas flaggskiften för fartyg som be— fraktas på sådan basis. Flaggskiftena avser både svenska och utländska fartyg som är befraktade på detta sätt. Dessa be— slut kräver någon form av registreringsåtgärd. Utredningens förslag i detta avseende innefattar åtgärder som innebär att anteckningar görs i anslutning till det skeppsregister som förs hos sjöfartsregistret. Någon fullständig skeppsregistre— ring eller, i förekommande fall, avregistrering är det dock ej fråga om.
Mot bakgrund av det anförda gör utredningen följande bedöm— ning av de resursbehov som förslaget kan medföra. Vad först angår åtgärden, att samla dispensgivningen till en och samma myndighet, torde denna leda till vissa samordningsvinster. Den prövning som skall göras från arbetsmarknadsmässiga ut— gångspunkter bör således kunna ske samtidigt med att dispens förutsättningar i andra avseenden prövas. AMS skulle därvid behöva "kopplas in" på ärendet vid endast ett tillfälle gen remiss eller samrådsförfarande. Såsom systemet fungerar i da fattar AMS ett beslut beträffande dispens från kravet på an— ställningstillstånd parallellt med regeringens dispensbeslut rörande sjömanslagen och mönstringslagen. AMS beslut kan överklagas hos regeringen (arbetsmarknadsdepartementet), vil ken begär in yttrande från AMS. I ett sådant fall får både regeringen och styrelsen alltså behandla ärendet vid två tillfällen. Regeringen (kommunikationsdepartementet) har nä ligen ofta prövat dispenserna enligt sjömanslagen och mönst- ringslagen innan anställningstillståndsärendet kommer upp i
arbetsmarknadsdepartementet. Som tidigare nämnts har utred— ningen emellertid ansett att dispensärendena enligt nämnda författningar bör handläggas av kommerskollegium i en där särskild nämnd, varvid prövningen skall göras efter samråd bl.a. med AMS och sjöfartsverket. En begränsad möjlighet att föra upp ärendena till regeringen har också föreslagits, i vilka fall kollegiet skall avge ett eget yttrande. I rutin— ärenden skulle dock prövningen enbart göras av kollegiet. Jämfört med nuvarande förhållanden skulle handläggningen så- ledes innebära att regeringen endast en gång avgjorde ärende
och att vissa resurser frigörs för andra ändamål i regerings
kansliet.
Ett av osäkerhetsmomenten i bedömningen av kommerskollegiums resursbehov utgör det förhållandet, att utredningen föresla— git utökade dispensregler samt krav på tillstånd när ett farå tyg skall bare—boat uthyras till utlänning. Detta kommer att' innebära, att ärendetillströmningen något ökar jämfört med i. dag. En annan faktor som kan påverka är hur sjöfartskonjunkå turen kommer att utvecklas på längre sikt. En lågkonjunktur?
kan exempelvis öka benägenheten att hyra ut fartyg. En kom-
plikation i det sammanhanget är att prognoserna inte alltid är entydiga. En del av rederibranschen kan vid en viss tid- punkt ha alla fartyg maximalt utnyttjade medan en annan branschdel har svårigheter att sysselsätta fartyg. Dessa fak— torer gör det svårt att uppskatta resursbehovet. I ett inled— ningsskede torde dock utredningens förslag föranleda behov av två nya tjänster i kommerskollegiet.
Vad därefter beträffar det föreslagna registreringsförfaran— det hos sjöfartsregistret bör detta finansieras genom avgif—
ter.
SPECIALMOTIVERING
Lagen () om överlåtelse och upplåtelse av skepp i vissa fall
Inledande bestämmelser. Definitioner.
15
Inledningsvis upptar lagförslaget en bestämmelse om lagens tillämpningsområde. Förslaget utgår från att en ny lag om skeppslega kan sammanslås med nuvarande lag (l977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg. Förslaget avser såle— des den form av skeppslega som involverar avtalsparter i två länder, ej inhemsk skeppslega. Vidare gäller förslaget både uthyrning av svenska fartyg till utlänning och inhyrning av utländska fartyg till svensk förhyrare, allt såvitt det sker i skeppslegans form. Vad däremot avser överlåtelse av fartyg är lagen, liksom den nuvarande överlåtelselagen, tillämplig endast vid överlåtelse av svenskt skepp. Som framgår talas i förslaget endast om skepp i stället för fartyg. Detta görs för att ansluta till den nomenklatur som redan används i överlåtelselagen. I paragrafen klargörs också att med skepp förstås endast registreringspliktiga skepp.
I andra stycket ges även en definition av begreppet skeppsle- ga såsom det skall förstås vid tillämpning av denna lag. Av- sikten är dock att definitionen skall vara så allmänt hållen att därunder kan inordnas de vanligtvis förekommande fonnerna
av skeppslega. För en utförligare redogörelse av begreppet skeppslega hänvisas till den allmänna motiveringen i kapitel 4.
Tillstånd till överlåtelse.
25
Härunder har intagits lagtexten från lagen (l977:494) om
tillstånd till överlåtelse av fartyg. Det tredje stycket i nuvarande lagtext har dock i reviderad form förts in under ansvarsbestämmelserna som paragraf 14 i förslaget. Tillstånd till upplåtelse
35 Genom denna paragraf införs tillståndsplikt vid skeppslego— upplåtelse av svenskt skepp till utlänning. Denna plikt är,
som framgår av den allmänna motiveringen, en formell licens—
plikt, vilken i normalfallet inte bör föranleda någon in- skränkning i nuvarande rätt att fritt upplåta skepp. Genom tillståndsplikten får man ett instrument genom vilket man kan förhindra möjligheterna att kringgå prövningsförfarandet en— ligt nuvarande överlåtelselagen vid förtäckta köp i skeppsle- gans form. Framgår det således av de uppgifter som läggs fram i en ansökning att skeppslegoavtalet genom köpoptionsklausul eller liknande redan vid avtalets ingående har som enda egentliga syfte att få till stånd en fartygsöverlåtelse och därför mer har karaktär av finansieringssätt vid köp än ett hyresavtal, skall tillstånd till upplåtelse ej medges. Detta har inte ansetts behöva uttalas i lagtexten. Prövningsmyndig— heten torde i sådant fall antingen ha att avslå framställ- ningen eller, om sökanden så påfordrar sedan han formlöst un- derrättats om myndighetens bedömning, pröva ärendet enligt överlåtelsereglerna i 2 $. Hålls å andra sidan i en köpop— tionsklausul frågan om en äganderättsövergång öppen till ett senare tillfälle, bör ett sådant avtal betraktas som ett re- ellt hyresavtal fram till den tidpunkt då förhyraren gör gäl- lande sin rätt att köpa skeppet och upplåtelsetillstånd där— för medges under denna tid. I inledningsskedet av ett sådant avtals löptid kan ägaren ha intresse av att förvissa sig om att också tillstånd till överlåtelse kan komma att medges. Som framgår av paragrafens andra stycke kan han få ett icke bindande besked i denna fråga samtidigt med ansökningen om
upplåtelsetillstånd.
De vileor m.m. som ett tillstånd skall förbindas med bör kunna anknyta till förhållandena i varje enskilt fall. När t.ex. tillståndet är förenat med dispens från tillämpningen av vissa författningar, bör villkoren anknyta till dem som för närvarande ställs vid dispens från sjömanslagen, mönst— ringslagen och anställningstillståndskungörelsen. Villkoren bör således vara tillräckligt preciserade t.ex. i fråga om viss fart, viss tidsperiod, vissa minimivillkor för de an- ställda och liknande. Vissa villkor följer automatiskt av dispensgivningen enligt 4 5 lagen respektive 3 5 förordning— en. När tillståndet i stället är förenat med tillfällig ut— flaggning kommer andra villkor i förgrunden t.ex. i fråga om införande 1 Visst lands register, medgivande av intecknings— havare och tecknande av försäkring.
I paragrafen ges regeringen möjlighet att delegera beslutan- derätten till myndighet. Beträffande frågor som avses i nuva— rande överlåtelselagen har regeringen förordnat kommerskolle— gium som prövande myndighet. Såsom framgår av den allmänna motiveringen bör kommerskollegium vara prövande instans även beträffande lagen om överlåtelse och upplåtelse av skepp i vissa fall. Närmare bestämmelser härom föreslås i en förord— ning om överlåtelse och upplåtelse av skepp i vissa fall.
Dispens från tillämpning av vissa författningar
45
Avsikten med denna paragraf är att den skall ersätta de dis— pensbestämmelser som återfinns i 59 & sjömanslagen, 4 & mön- stringslagen och 7 & anställningstillståndskungörelsen. Ef- tersom anställningstillståndskungörelsen emellertid utfärdats av regeringen och dispensområdet föreslås bli utvidgat till att omfatta även andra författningar som ligger inom delega— tionsområdet enligt 8 kap 7 & regeringsformen, har den kon— struktionen valts att inta dessa senare författningar i en förordning. Bestämmelserna i 4 & denna lag och i 3,5 för— ordningen får således sammantagna ses som utgörande den för—
fattningslista enligt vilken dispens kan ges. Författninge—
listan skall utgöra den yttre ramen inom vilken avvikelser kan göras i det enskilda fallet. Eftersom utredningens avsi= är att den handläggande myndigheten — i detta fall kommers—; kollegium - skall pröva dessa ärenden med hjälp av ett parts sammansatt organ och därvid biträdas av arbetsmarknadsstyrel sen och sjöfartsverket, torde det inte uppstå några svårigh= ter att avgöra i vilka fall det är lämpligt att avvika från listan.
I första stycket har beaktats den invändning som lagrådet framförde mot det i mönstringslagen valda uttryckssättet be— träffande de dispensskäl enligt vilka det fordras att arbete tagarna på fartyget tillförsäkras skydd inte bara i de hänse enden mönstringslagen reglerar utan även i andra avseenden som regleras i kollektivavtal av närmare angivet slag. Enlig lagrådet torde aVSikten emellertid vara att sådana kollektiv avtalsbestämmelser skall beaktas bara i den mån de rör frågo av den art som behandlas i eller har nära samband med mönst— ringslagen. Lagrådet fann därför att man kunde ha anledning att överväga en ändring i ordalagen som markerade detta för— hållande. Med hänsyn till att formuleringen även förekommer 59 & sjömanslagen och att frågan om bare—boat charter skulle bli föremål för utredning, ansåg dock lagrådet att den något för vittgående avfattningen då kunde godtas tills vidare. E ligt departementschefen borde vad lagrådet anfört härom upp— märksammas vid en översyn av bestämmelsen (prop 1983/84:l s. 81 och 86).
Utredningen har beaktat vad lagrådet anfört härom vid utfo ningen av den centrala dispensbestämmelse som föreslås ersät ta både 4 & mönstringslagen och motsvarande stadgande i 59 5 sjömanslagen. Detta innebär otvivelaktigt att en viss in- skränkning görs från vad som hittills gällt. Men eftersom n varande lagtext kan tyckas vara så oprecis i detta avseende, att den kan leda till, att vilket förhållande som helst som . regleras i kollektivavtal på central nivå åberopas som Skyddsvärt i ett enskilt fall, synes inskränkningen vara mo-
tiverad. Några tolkningsproblem av förevarande slag torde
hittills dock inte ha uppstått. Det bör här anmärkas att det vid införandet av 1973 års sjömanslag förutsattes att en stor del av detaljregleringen beträffande sjömans lön skulle infö— ras i kollektivavtal mellan sjöarbetsmarknadens parter i stället för att vara lagreglerad. I kollektivavtal reglerade löneförhållanden bör således anses höra till de frågor som har nära samband med sjömanslagen och till vilka hänsyn bör tas vid dispensgivningen. När det gäller att bedöma om ett kollektivavtal i rimlig utsträckning ger ett skydd åt de om— bordanställda anser utredningen, att nationella kollektivav— tal eller av Internationella transportarbetarefederationen (ITF) godkända kollektivavtal normalt ej bör ifrågasättas.
Den sista meningen i första stycket har tillkommit i anled— ning av önskemålet att framhålla den arbetsmarknadsmässiga bedömning som måste göras vid dispens från anställningstill- ståndskungörelsen. Den bedömningen har ju hittills gjorts se- parat från den som skett enligt de övriga dispensbestämmel- serna i sjömanslagen och mönstringslagen. Eftersom det nu fö— reslås att det skall ske en samtidig helhetsbedömning av dis- pensbestämmelserna, finns det anledning att i första stycket uttryckligen framhålla behovet av en bedömning även från ar- betsmarknadsmässiga synpunkter. I lagtextförslaget har därför uppställts det kravet för att undantag från anställningtill— stånd skall få göras, att den sökande visar att rimliga för— utsättningar inte finns för att anställa svenska sjömän för befattningar på det utchartrade skeppet. Det finns dock an— ledning poängtera att härmed inte avses någon avvikelse från de motivuttalanden som gjordes vid anställningstillståndskun— görelsens tillkomst. Det som därvid uttalades och som torde kvarstå oförändrat om utredningens förslag vinner gehör, är att dispens bör "kunna komma i fråga när det gäller lokalt betingad trafik och att det därför är naturligt att arbets— kraften hämtas från närliggande trakt och inte från en avläg— sen centralhamn eller från Sverige" (prop 1974:31 s. 49).
I det följande ges en sammanhängande kommentar avseende dis- pensbestämmelserna både i 4 5 denna lag och 3 & förordning-
en.
Beträffande den närmare utformningen av författningslistan kan följande noteras. Listan har begränsats till de centrala sjöförfattningar som kan vara svåra eller omöjliga att iakt- taga vid den typ av befraktning som här är i fråga. Det otillfredsställande i en situation där vissa av dessa eller motsvarande bestämmelser formellt skulle vara gällande trots att de ej går att iakttaga, framgår av det rättsfall som re—- fererats i kapitel 5.1. För att skapa en ökad smidighet i detta avseende är det nödvändigt att utöka den dispensmöjlig— het som för närvarande finns med ytterligare några, vilka dagligen skall tillämpas ombord på ett skepp. Frågan om tillämpningen av andra författningar än de här nämnda vid ba— re—boat utdhartring är inte lika påträngande och kräver där- för ingen central dispensbestämmelse. I vad mån annan lag— stiftning är tillämplig i dessa fall kan avgöras med ledning
av redogörelsen i kapitel 8.
Vad gäller den under 1. nämnda författningen — sjömanslagen återspeglar föreslaget dispensutrymme det som redan tillämpa— av regeringen. Den enda bestämmelsen i sjömanslagen från vill ken undantag inte bör medges är regeln i 45 5 om minimiålder* för sysselsättning i fartygsarbete. Denna och flera andra be stämmelser i sjömanslagen är grundad på internationella öve— renskommelser. sjömanslagskommittén redogjorde i sitt betän—. kande Ny sjömanslag (SOU 1971:6, bilaga 3) för International la arbetsorganisationens (ILO) konventioner med avseende på förhållanden som har anknytning till sjömanslagen, varav vissa har ratificerats av Sverige. Genom nya sjömanslagens tillkomst förutsattes att åtagandena i de ratificerade kon- ventionerna så gott som undantagslöst iakttogs. Genom godkän? nandet av 1976 års ILO—konvention nr 147 om miniminormer i ' handelsfartyg, ansågs Sverige dessutom ha bestämmelser som ä: "i huvudsak likvärdiga" reglerna i en rad konventioner som uppräknas i bilaga till konvention nr 147 (jfr prop
1977/78:152). Genom att sjömanslagens bestämmelser således har nära internationella motsvarigheter möter det inga hinder
att i enskilda fall ge dispens från dess tillämpning. Förut— sättningen i första stycket i paragrafen borgar dessutom för
att dispens ej meddelas om rimligt skydd inte kan påräknas.
I 2. upptas mönstringslagen. Den här föreslagna yttre ramen överensstämmer med den ram som anges i 3 5 förordningen om mönstring av sjömän. Där stadgas nämligen att undantag från kravet i 5 5 2. och 7 & mönstringslagen inte får göras när medgivande lämnas enligt 4 5 samma lag. De krav som uppställs på sjömannen är enligt 5 5 2. mönstringslagen att han, för att få tillträda en befattning ombord, inte på grund av sitt hälsotillstånd är olämplig för befattningen eller sjömansyr— '" ket och enligt 7 5 samma lag att han med ett sådant läkarin— tyg som avses i 18 6 skall visa, att hinder på grund av hans hälsotillstånd inte föreligger mot tjänstgöringen. I 3 5 mönstringsförordningen föreskriVs vidare att sjöfartsverket i enskilda fall får godta att sjömannen innehar annat läkarin— tyg än som avees i 18 & mönstringslagen. Som framgår fordras ej att läkarintyget skall vara utfärdat i Sverige. Här kan slutligen noteras att hälsofrågorna bl.a. regleras i ILO—kon— ventionen nr 16 angående obligatorisk läkarundersökning av barn och unga personer som används till arbete ombord på far— tyg och ILO—konventionen nr 73 angående läkarundersökning av
sjömän.
Dispensutrymmet från den under 1. i 3 5 förordningen om över— låtelse och upplåtelse av skepp i vissa fall nämnda anställ— ningstillståndskungörelsen återspeglar, liksom beträffande sjömanslagen och mönstringslagen, nuvarande praxis. Bemyndi— gandet för regeringen att meddela föreskrifter härom härrör från 20 & utlänningslagen (l980:376).
När det gäller sjöarbetstidslagen kvarstår ingen konventions— bundenhet sedan Sverige år 1970 återtagit ratifikationerna av ILO—konventionerna nr 57 och 109 i ämnet. Regelmässigt löses
vissa av de frågor som här avses i kollektivavtal.
Sjösäkerhetsförfattningarna grundas på 1966 års internatio- nella lastlinjekonvention som bl.a. syftar till att förhindr en från säkerhetssynpunkt olämplig nedlastning av fartyg och 1974 års konvention för betryggande av säkerheten för männi— skoliv till sjöss (SOLAS), vilka båda har tillträtts av Sve- rige. I förarbetena till sjösäkerhetslagen har lagstiftaren förklarat sig vara medveten om att de svenska bestämmelserna ibland måste ge vika för de bestämmelser som gäller i det land vari fartyget befinner sig. Genom att det i praktiken råder stor överensstämmelse mellan sjöfartsländernas sjösä- kerhetsbestämmelser, torde det emellertid inte uppstå några problem härvidlag. I den mån nationella särkrav förekommer, såsom fallet är vid användning av plattformsriggar på ut— ländsk kontinentalsockel, torde den svenske upplåtaren av
riggen vara väl medveten om sådana krav.
Vad först angår sjösäkerhetslagen har de allmänna bestämmel— serna i 1 kap och reglerna i 2 kap om fartygs sjövärdighet och fartcertifikat föreslagits gälla fullt utan undantag. I kap, som behandlar åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall m.m., har emellertid föreslagits möjlighet till undantag från bestämmelserna i 9—11 58 som berör skyddsombud och skyddskommitté. Här gör utredningen den bedömningen att fråga är om en så specifik svensk företeelse, att undantag bör få medges. Bedömningen anknyter för övrigt till den som lagstiftaren gjorde i motiven till jämställdhetslagen, där det framhölls att "Jämställdhetsombudets och jämställdhets- nämndens verksamhet torde dock i princip få vara begränsad
till svenska arbetsplatser".
För 4-8 kapitlen föreslås ingen möjlighet till undantag. När det gäller 9 kapitlet stadgas i dess första paragraf andra stycket att redaren skall anställa den som ingår i minimibe— sättningen och tillhör däcks- eller maskinavdelningen. Utred ningen är av den uppfattningen att eftersom för befattningar. na som befälhavare och radiotelegrafist uppställs krav på svenskt medborgarskap i 6 kap 1 och 2 55 sjösäkerhetsförord— ningen, dessa borde få anställas av den svenske ägaren i
stället för av den utländske redaren/befraktaren vid bare— boat utchartringsfall . Den utländske bare-boat redaren/be— fraktaren inträder nämligen i redarens bemanningsfunktion — jfr prop. l973:40 s. 182. Även beträffande annan personal i minimibesättningen har det gjorts gällande ett behov för den svenske ägaren av att kunna anställa sådan personal. Ägaren kan exempelvis vara mån om att skeppets maskineri drivs och underhålls på ett riktigt sätt, varför han är angelägen om att det är han som kan anställa maskinchefen. Andra situatio— ner kan också tänkas. Därför föreslår utredningen att i denna del införs en generell dispensram inom vilken parterna kan få tillåtelse att fritt ansöka om dispens. Av dispensbeslutet bör det klart framgå vem eller vilka som givits ansvaret att anställa minimibesättningen för däcks— och maskinavdelningen. Vid prövningen måste beaktas önskemålet att arbetstagarnas beroende av var sin arbetsgivare inte får leda till brister i sjösäkerheten. Det bör dock här anmärkas att fartygsmiljöut— redningen i sitt slutbetänkande Ny sjösäkerhetslag föreslagit att sjöfartsverket ges en dispensmöjlighet i bl.a. de fall som nu åsyftas (jfr betänkandet Ds K 1982:2 s. 25 respektive Ds K l982:3 s. 106). I den lagrådsremiss som regeringen fram— lagt härom under år 1987 har, utöver denna dispensmöjlighet, bestämmelsen i 9 kap l 5 andra stycket sjösäkerhetslagen mju— kats upp även såtillvida, att minimibesättningarna i fort— sättningen föreslås kunna anställas även av fartygets ägare. Genomförs denna ändring bortfaller naturligtvis vårt förslag om dispens vid bare—boat charter i denna del.
I kap 9 kap 2 och 3 59 åläggs redaren att tillse att fartyget undergår tillsyn eller annan undersökning. Vid bare—boat ut— chartring bör denna skyldighet i stället kunna åvila ägaren. I den ovan nämnda lagrådsremissen har den jämkningen gjorts, att ägaren förklaras vara jämte redaren ansvarig för tillsy— nen. Möjligtvis kan förslaget i lagrådsremissen anses vara tillräckligt långt gående också i bare—boat chartersamman- hang. När det i fortsättningen talas om ägaren avses därmed
även managementbolag som har ägarens bemyndigande att före— träda honom.
I fråga om reglerna i 9 kap 5 $, vilka föreskriver samverka mellan flera arbetsgivare för att åstadkomma sunda och sök
förhållanden på fartyg, har utredningen funnit att det inte torde vara praktiskt möjligt att i bare—boat chartersitua—W tioner utanför Sverige upprätthålla detta krav såvitt gäll; första och andra styckena. .
Under hänvisning till vad utredningen anfört beträffande skyddsombud m.m. i 3 kap 9—11 55, bör dispens även kunna ge från 9 kap 7-12 åå.
Vad avser ansvarsbestämmelserna i 10 kap bör ansvarsfrihet kunna föreskrivas från 2—4 åå i den mån dispens i berörda hänseenden givits. I konsekvens med vad som tidigare föresl gits beträffande skyddsombud m.m. bör 6 & omfattas av dis— pensutrymmet. När det gäller 7 5 bör, med hänsyn till vad v föreslagit beträffande 9 kap 2 och 3 55, ansvaret åligga äg
ren.
Vad därefter angår sjösäkerhetsförordningen bör följande a' vikelser kunna göras. Om det skulle inträffa bare—boat uthy ningar till utlandet av sådana pråmar och pontonkranar som
nämns i 1 kap 2 5, bör tillsynen åvila sjöfartsverket. Er- sättningsskyldigheten för kostnaderna i samband med tillsyn enligt 22 & bör kunna få åvila ägaren.
2 kap om fartygs sjövärdighet bör gälla fullt ut.
I 3 kap 17 & stadgas att redaren skall bekosta den personli ga skyddsutrustningen. Det bör dock kunna föreskrivas att denna utrustning skall bekostas och tillhandahållas av äga
vid bare— boat utchartring.
Bestämmelserna i 4 kap om fartygs lastning och i 5 kap om
passagerarfartyg bör gälla utan undantag.
Bestämmelserna i 6 kap om fartygs bemanning anger i 13 & al
männa regler som skall iakttas vid uppställandet av behöri-
hetskrav för minimibesättningen. Särskilda behörighetskrav får därutöver uppställas. Det anges vidare att närmare be- stämmelser härom finns i förordningen om behörigheter för sjöpersonal. Dessutom sägs, att om det finns särskilda skäl, får dock ställas andra krav än vad som nämns i behörighets- förordningen. Mot bakgrund härav bör vid bare—boat utchart— ring dispens kunna få meddelas av den myndighet som har att ge tillstånd till bare-boat utchartringen på det sätt som fö- reslagits. Således bör i huvudsak likvärdiga behörigheter el— ler specialbehörigheter kunna godtas. Här bör anmärkas att sjöfartsverket kan ge nationalitetsdispens under vissa förut- sättningar enligt 6 kap 1 och 2 Så förordningen. I första stycket av 6 kap 17 5 uppställs krav på specialbehörighet för oljelasthantering, kemikalielasthantering respektive gas— lasthantering för befälhavaren, maskinchefen, överstyrman, förste maskinist och varje annan person med direkt ansvar för lastning, lossning eller annan lasthantering ombord på tank— fartyg för nu nämnd typ av last. I andra stycket stadgas att annan personal med särskilda arbetsuppgifter och ansvar i fråga om last och lasthantering på tankfartyg skall ha genom- gått lämplig utbildning för dessa arbetsuppgifter. Även Om skeppslega av tankfartyg till utlänning ej är vanligt före— kommande bör, beträffande kraven på specialbehörighet i för— sta stycket och lämplig utbildning i andra stycket, möjlighet till likvärdighetsbedömning också tillskapas.
7 kap om tillsynsförrättningar bör gälla fullt ut. 8 kap är upphävt.
9 kap innehåller regler om åligganden för redare, befälhavare m.fl. till tryggande av säkerheten. Redarens skyldigheter i 1—3 $$ bör i stället kunna åläggas ägaren. Med hänvisning till vad som tidigare anförts om skyddsombud m.m. bör undan- tag för sådana kunna göras i 6 &. Detsamma gäller 7—10 55. Undantag från ansvaret att sätta upp anslag enligt 16 & bör gälla i samma mån som dispens givits från 9 kap 5 5 sjösäker- hetslagen.
Bestämmelserna i 10 kap om påföljder och i 11 kap om synefö: rättningar bör gälla utan dispensmöjligheter. '
Utredningen har också övervägt, om förordnin-en ( 1982:892 ) 01
behörigheter för sjöpersonal borde tas upp i en lista över författningar från vilka dispens skall kunna ges. Vi har då beaktat följande.
I fråga om behörigheter och specialbehörigheter som skall a ges i ett minimibesättningsbeslut samt i fråga om särskild utbildning av personal på tankfartyg finns enligt värt för— slag möjlighet att i stället godta utländsk behörighet, spe- cialbehörighet eller utbildning. Detta möjliggörs genom våra förslag i fråga om 6 kap 13 och 17 åå sjösäkerhetsförordning en. Härutöver innehåller förordningen om behörigheter för sjöpersonal ett fåtal självständiga behörighetskrav. Här av- ses 6 kap 5 5, enligt vlken regel en sjöman skall inneha lägst behörigheten jungman eller motorelev för att få uppe- hålla befattning i minimibesättning inom ett fartygs däcks— eller maskinavdelning. För dessa behörigheter fordras enligt 2 kap 12 och 22 åå tre månaders däckstjänstgöring respektive tre månaders maskinrumstjänstgöring. Utredningen anser, att praktiktiden tre månader inte bör få underskridas. Vidare an ser vi, att kravet i 2 kap 24 5 på att radiotelegrafisten alltid skall vara fullt behörig bör gälla också vid skeppsl- ga (möjlighet till likvärdighetsbedömning enligt den generel la regeln angående 6 kap 13 & sjösäkerhetsförordningen finns dock). Några ytterligare självständiga behörighetskrav torde inte finnas i behörighetsförordningen. Även de övriga regler7 i denna, som kan ha betydelse för den utländska besättningenx bör enligt vår bedömning gälla. Här åsyftas t.ex. kravet i 5 kap 1 & på att innehav av behörighet eller specialbehörighet, skall styrkas genom att sådana handlingar företes som visar : att behörighetskraven är uppfyllda. Sammanfattningsvis anse ; utredningen, att behörighetsförordningen inte skall nämnas i författningslistan. '
Tillstånd till delupplåtelse.
55
Liksom 4 5 har även 5 5 sin motsvarighet i de nuvarande dis— pensbestämmelserna genom det i dessa bestämmelser använda ut- tryckssättet "helt eller delvis upplåtit driften av farty- get". Bestämmelsen syftar på den typ av delupplåtelser vari— genom en särskild del av fartygets drift upplåtits till självständig entreprenör. Av redaktionella skäl har bestäm— melserna brutits ut till ett eget stadgande.
Registreringsbestämmelser 6 — 10 55
Som framgår av den allmänna motiveringen föreslår vi att flaggskifte i vissa fall skall få ske vid bare—boat charter till utlänning fastän den civilrättsliga registreringen finns kvar i Sverige. Regler härom ges i 6,7 och 10 åå. Endast den offentligrättsliga registreringen påverkas.
Det är lämpligt att den handläggande myndigheten i dispens— och tillståndsärendena, dvs kommerskollegium, prövar om med— givande skall ges enligt 6 5. Kommerskollegiets beslut i re— gistreringsfrågan skall därefter ligga till grund för sjö— fartsregistrets åtgärd att anteckna förhållandet i skeppsre— gistret. Det bör ankomma på den sökande att hos sjöfartsre- gistret begära sådan anteckning.
I 7 5 har införts vissa regler till skydd för fartygets pant— rättshavare. Där stadgas först och främst att en förutsätt— ning för medgivande enligt 6 5 skall vara inteckningshavares samtycke.
Som framgår är avsikten att tillämpningen av svensk offent— ligrättslig lagstiftning skall vara utesluten vid denna typ av tillfällig utflaggning. Det kan som följd härav ej heller bli aktuellt med åtal mot någon för brott mot svensk sådan
lagstiftning ombord på fartyget. I stället får förutsättas att det land till vilket skeppet uthyrs enligt sin nationell lagstiftning kan beivra brott som har samband med skeppet oc. dess besättning, även om brottet har begåtts i Sverige. En annan konsekvens av att fartyget tillfälligt inte skulle var underkastat svensk Offentligrättslig författning, är att kra' vet på befälhavarens svenska nationalitet bortfaller.
Utöver möjligheten att göra tillfälliga utflaggningar bör också finnas motsvarande inflaggningsmöjligheter. Bestämmel— ser om förfarandet vid sådan regleras i 8—10 55. Här bör er— inras om att enligt l & första stycket sjölagen sjöfartsver— ket får medge, att fartyg, som inte är svenskt enligt huvud— regeln, ändå skall anses som svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg, om dess drift står under avgörande svensk inflytande eller dess ägare har fast hemvist i Sverige. Dess utom finns stadgandet i 60 & sjömanslagen , enligt vilket re— geringen får förordna att den lagen helt eller delvis skall gälla även sjömän på utländskt fartyg samt stadgandet i 1 & mönstringslagen , i vilken förklaras att den lagen även gälle sjömän på utländska handelsfartyg som i huvudsak obemannade
förhyrs av svensk redare.
Emellertid förutsätter svenska regler att ett utländskt skep som blivit svenskt måste avföras ur "motsvarande register i sitt förutvarande hemlan " för att det skall få svensk regi— strering. Med "motsvarande register" torde avses varje regis ter som har sakrättslig verkan, ej register av typ svenskt båtregister. Som tidigare framgått av det refererade fallet med Europafärjan IV kom den så kallade tillfälliga offentlig rättsliga inflaggningen där inte till stånd på grund av att inteckningarna fortfor att vara registrerade i Förbundsrepu— bliken Tyskland. Problemet liknar det man ställdes inför vid revisionen av luftfartslagstiftningen år 1985. I stället för att skapa en förteckning utformad som ett register över från utlandet inhyrda luftfartyg, inrättades där en förteckning över vilka fysiska eller juridiska personer som innehar ut—
ländska luftfartyg med nyttjanderätt, en så kallad brukarför
teckning. Problemet skiljer sig dock från vårt genom att luftfartygets nationalitet där inte ändras. Övervägande skäl talar emellertid för att man kan bygga vidare på denna modell på sjöfartens område så att inte bara tillsynen och kontrol- len av utländska inhyrda fartyg övertas av Sverige utan att de också erhåller svensk nationalitet genom tillfälligt infö— rande i förteckning som förs i anslutning till skeppsregist— ret. En förteckning av detta slag vid sidan av det ordinarie skeppsregistret skulle därvid frikopplas från det senares privaträttsliga natur och således möjliggöra att inteckning- arna hölls kvar i utlandet. Modellen kommer till uttryck i 8 och 9 55. Kravet i 9 5 i förslaget, om att bevis skall före— tes som utvisar att registreringen har upphört i den främman- de staten, avser endast sådan registrering som har betydelse beträffande skeppets utländska nationalitet. Med upphörd ut— ländsk nationalitetsregistrering jämställs här vilandeförkla—
rad sådan.
Avsikten med utredningens förslag i 9 5, om en förteckning över inteckningar i skeppet i den främmande staten, är inte att skapa förutsättningar för att skeppet skall kunna inteck— nas här i riket eller att pantsättning av bare-boat charter avtalet skall kunna göras. I stället tillgodoser det den typ av krav som utländska borgenärer kommer att ställa i dessa fall, nämligen att ett omnämnande eller en hänvisning till den utländska inskrivningen av rättigheter i fartyget görs i flaggstatens register.
Beredskapsbestämmelser
11 5
Även om tillståndskravet till skeppslega i 3 9 möjliggör en översikt över och kontroll av uthyrt svenskt tonnage kan där— utöver en mer ingripande reglering behövas vid ett nationellt kristillstånd. Därför föreslås här införandet av en full— maktsparagraf för regeringen vid beredskapslägen, vilken ger utrymme för meddelande av avvikande bestämmelser i ämnet. Ett exempel på vilka föreskrifter det kan bli fråga om utgör lag ( 1939:299 ) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upp—
låtelse av fartyg m.m., vars 2—4 55 kan träda i tillämpning efter regeringens förordnande vid krigsfara eller liknande
förhållanden.
Överklaganden
en av svensk lag vid bare—boat uthyrning av svenskt fartyg har endast när det gäller anställningstillståndskungörelsen förenats med besvärsbestämmelse; besvären skall i det fallet föras hos regeringen. Enligt anställningstillståndskungörel— sen är det i sådana ärenden arbetsmarknadsstyrelsen som be— slutar i första instans medan dispensprövningen enligt såväl sjömanslagen som mönstringslagen görs av regeringen som enda instans. Beträffande kommerskollegiums tillståndsprövning en ligt lagen om tillstånd till överlåtelse av fartyg är möjlig heten att överklaga till regeringen ej inskränkt.
Utformningen av besvärsbestämmelserna i 13 & förslaget har Gjorts i överensstämmelse med de riktlinjer som riksdagen godkänt vid utformningen av besvärsregler i nya ärendegruppe (jfr prop. 1983/84:120 och KU 1983/84:23 — se även prop. 1985/86:80 s. 50 f). Enligt dessa riktlinjer är avsikten att regeringen i möjligaste mån skall avlastas ärenden som inte kräver ett ställningstagande från regeringen som politiskt Organ. Således har utredningen föreslagit att de beslut som fattats enligt den föreslagna lagen inte får överklagas. Vis serligen uttalas i riktlinjerna, att en förutsättning för et sådant fullföljdsförbud normalt bör vara, att de ärenden som
stannar under regeringsnivån kan prövas i två instanser. Kra vet på snabbhet i handläggningen av de ärenden det här är fråga om är dock så uttalat att denna förutsättning bör få vika. Rättssäkerheten är för den skull inte åsidosatt. För
att regeringen inte skall betas bestämmandemöjligheten i po— litiskt känsliga ärenden och möjligheten att styra praxis, har föreslagits den ordningen, att regeringen får förordna att myndigheten skall hänskjuta ärendet till regeringen i
vissa fall som närmare skall framgå av förordningen. Det fö—
reslagna förfarandet ansluter till det som för närvarande
tillämpas hos kommerskollegiet i ärenden enligt lagen om tillstånd till fartygsöverlåtelse.
För att närmare utforma detta s.k. underställningsförfarande måste ställning tas till funktionen och uppbyggnaden av det organ som har att pröva de ärenden som vårt förslag föranle—
der. Utredningen har därvid gjort följande överväganden.
Som förut nämnts i den allmänna motiveringen har utredningen kommit fram till att organet bör vara partssammansatt QCh att det organisatoriskt skall knytas till kommerskollegium. Lik- som för närvarande är fallet i den samrådsgrupp som hörs i ärenden enligt tillståndslagen för överlåtelse av fartyg, bör redarnas och de ombordanställdas organisationer vara före— trädda däri. Eftersom ärendena kan komma att röra både ar— betsmarknads— och sjöfartsfrågor bör såväl arbetsmarknadsstyj relsen som sjöfartsverket också vara representerade. Enligt nuvarande ordning vid prövning av tillstånd till fartygsöver— låtelser skall kommerskollegiet samråda med riksbanken- Om nu gällande valutareglering på området kommer att kvarstå, bör naturligtvis samrådet med riksbanken fortsätta såvitt avser ärenden om fartygsöverlåtelser. Under den förutsättningen bör sådant samråd även ske i skeppslegofall med köpoption. Samrå— 1 det med riksbanken kan i så fall lämpligen ske genom att » riksbanken företräds i det partssammansatta organet. Skulle i en avreglering däremot ske i detta avseende bortfaller natur— %
ligtvis behovet av samråd med riksbanken.
Till kommerskollegiet är enligt förordningen ( 1985:604 ) med instruktion för kollegiet knutet en rad rådgivande organ alltifrån ett handelspolitiskt råd, CECA—nämnd beträffande prisbestämmelser i avtalet med kol— och stålunionen och råd— givande nämnd beträffande auktorisation av tolkar och över— sättare. Organen kan bestå av kollegiets generaldirektör el— ler ett kommerseråd som ordförande samt ett antal ledamöter- Organet har enbart rådgivande funktioner och besluten i de
löpande ärendena fattas i kommerskollegiets namn av dess sty-_ relse eller av generaldirektören eller hans ställföreträdare enligt kollegiets instruktion och arbetsordning. Komnerskol— legiums handläggning beträffande tillstånd till fartygsöver— låtelse regleras däremot på annan plats, nämligen i förord— ningen (l977:495). Enligt denna förordning ska i vissa fall kommerskollegium inte fatta beslut i ärendet utan i stället underställa det regeringens prövning. Så skall förfaras bl.a. då de ombordanställdas organisationer har motsatt sig att tillstånd meddelas. Dessa organisationer har med andra ord en sorts vetorätt. Utredningens huvudförslag utgår från att tillståndslagen för överlåtelse av fartyg skall sammanföras med bestämmelserna om tillstånd till skeppslega och att nämn- da vetorätt skall utvidgas till att avse även skeppslegofal— len. Med hänsyn härtill och då det informella samrådsförfa— rande som sker vid prövningen av ärendena enligt denna lag synes ha fungerat väl, kan det finnas anledning att "institu— tionalisera" detta samrådsförfarande. En reglering av ett för detta ändamål partssammansatt organs uppbyggnad och funktion bör därför intas i kollegiets instruktion. Organets funktion bör vara handläggande, ej rådgivande. Liksom för närvarande är fallet bör dock kommerskollegiets handläggningsförfarande i dessa Och de nytillkomna ärendena regleras i en förordning till överlåtelse- och skeppslegolagen, ej i kollegiets in— struktion.
De situationer, i vilka underställning skall ske, bör anknyta till dem som för närvarande gäller enligt förordningen om tillstånd till överlåtelse av fartyg. Således föreslås att kommerskollegium i både överlåtelse— och skeppslegoupplåtel- sefall skall vidta underställelse 1. om ärendet bedöms ha större principiell betydelse eller allmän räckvidd och 2. om de ombordanställdas organisationer har motsatt sig att tills stånd meddelas. De för överlåtelsefallen artskilda skälen för underställning, som gäller när statligt stöd har utgått i form av lån, rederistöd eller liknande, bör kvarstå i dessa ärenden.
Ansvarsbestämmelser m.m.
14 å Sker överlåtelse av fartyg i strid mot bestämmelserna i nu— varande överlåtelselag från år 1977 skall föreskrifterna i 4, 5 och 7 $& lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot över— låtelse eller upplåtelse av fartyg m.m. äga motsvarande till- lämpning. I stället för denna vidarehänvisning har i 14 5 i förslaget införts motsvarande regler i redaktionellt omarbe—
tad form.
övergångsbestämmelser
Lagen (977.494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg är som förut nämnts tidsbegränsad. Den äger för närvarande gil— tighet t.o.m. utgången av år 1989. För det fall ny lagstift— ning, grundad på vårt förslag, införs innan denna period gått_' till ända, bör det föreskrivas att 1977 års lag upphör att gälla.
11.2 Förordningen om överlåtelse och upplåtelse av skepp i
vissa fall.
Förordningen bygger på nuvarande förordningen (l977:495) om tillstånd till överlåtelse av fartyg, vilken den avses ersät- ta. I förordningen har angivits vilka av de av regeringen ut- färdade författningarna som kan medges undantag från Vid skeppslega till utlänning. Bestämmelsen i 4 5 härrör från stadgandet i 8 & anställningstillståndskungörelsen.
11.3 Förslag till alternativa lydelser av lag och för- ordning om upplåtelse av skepp i vissa fall
Såsom angivits under 10.4 har utredningen framlagt förslag till två tekniska lösningar såvitt avser lagtextutformningen-
Den härunder föreslagna alternativa lagtexten och det under 1.4 alternativa förslaget till förordning utgår således från att någon samordning med nuvarande utflaggningsregler ej kom— mer till stånd. Författningstexten har, förutom att reglerna om överlåtelse utmönstrats, endast justerats i redaktionellt avseende. Motsvarigheten till 2 5 i den alternativa lydelsen av lagen återfinns i 3 5 i lagen om överlåtelse och upplåtel— se av skepp i vissa fall under 1.1. Vid en jämförelse av pa— raGraferna framgår att det andra stycket i 3 & fattas i den alternativa lydelsen. Enligt det andra stycket skulle, vid tidpunkten för tillståndsgivningen till bare-boat utchart— ring, besked kunna lämnas av den prövande myndigheten om hu— ruvida det då även fanns förutsättningar att få tillstånd till överlåtelse av skeppet till utlänning. Utredningen har ansett att en bestämmelse om sådant "förhandsbesked" inte kan inordnas i det alternativa lagförslaget. För det fall att den nuvarande "flagglagen" kommer att fortsätta att gälla, bör en reGel om "förhandsbesked" i dessa fall intas i den lagen. Om å andra sidan "flagglagen" upphör att gälla i och med utgång— en av år 1989, kvarstår inget behov av "förhandsbesked" i dessa fall.
11.4. Sjölagen
Ändringarna i sjölagen inskränker sig, förutom vissa mindre ändringar, till att hänvisningar görs till de särskilda be- stämmelserna om skeppslega som finns i lagen om överlåtelse och upplåtelse av skepp i vissa fall.
Såsom framgår av 1 5 första stycket i nu gällande och i före— slagen lydelse, kan regeringen eller, efter regeringens be— mYndigande, sjöfartsverket medge att "annat fartyg", vars drift står under avgörande svenskt inflytande eller vars äga— re har fast hemvist i SVerige, skall anses såsom svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg. Enligt denna regel, såsom den numera tolkas, kan ett av svensk redare bare-boat intht men utlandsägt fartyg förklaras vara svenskt, och med— givandet görs av sjöfartsverket. Fartyget kommer såsom infört
i skeppsregistret att kunna intecknas i Sverige. I 10-2-2 har utredningen anfört, att denna regel bör finnas kvar-
Om bare—boat inhyrningen avser ett utlandsägt skepp. som UPP" fyller kraven i den föreslagna lagen om överlåtelse och upp- låtelse av skepp i vissa fall, kan skeppet enligt utredning— ens förslag erhålla svensk nationalitet också efter medgivan- de av kommerskollegium, genom att det antecknas i skePPSlego_ förteckningen. Skeppet kan då inte intecknas i sverige-
11.5 Fartygsregisterförordningen. ' € Utredningen föreslår att ett nytt kapitel införs i fartygsre— gisterförordningen efter reglerna om skeppsbyggnadsregiStret
i 3 kap men före reglerna om båtregistret i nuvarande 4 kap. 1 det nya kapitlet föreslås regler om den skeppslegoförteck— ; ning som bör föras över de skepp som, med kommerskollegiums : godkännande, tillfälligt flaggats in på bare—boat basis till Sverige. Utredningen har funnit att kapitlet bör kunna utformas på ett liknande sätt som kapitlen om skepps—: skeppsbyggnads— och båtregistren. Beträffande de svenska skepp, för vilka givits kommerskollegiums tillstånd att tillfälligt skifta till utländsk flagg vid bare-boat charter, har regler föreslagits i två nya paragrafer, 2 kap 17 OCh 18 åå. Den anteckning om vilandeförklaring som omtalas i 2 kap 17 & bör kunna införas på samma sätt som övriga anteckningar i skeppsregistret enligt 2 kap 9 9.
11.6 sjömanslagen , mönstringslagen och anställningstill— ståndskungörelsen.
Dispensbestämmlserna i 59 5 sjömanslagen, 4 & mönstringslagen och 7 5 anställningstillståndskungörelsen föreslås bli er— satta med centrala dispensbestämmelser. I respektive para- graf i sjömanslagen och mönstringslagen görs hänvisning till dessa särskilda dispensregler. Den nuvarande dispensbestäm— melsen i anställningstillståndskungörelsen föreslås UPPhäVd-
Vidarehänvisningen görs där i stället genom ett tillägg till 1 $ kungörelsen. 11.7 Kommerskollegiums instruktion.
Utredningen anser att en reglering av sammansättningen i den nämnd, i vilken samrådsförfarande skall äga rum vid behand— lingen av frågor enligt förordningen om överlåtelse och upp- låtelse av skepp i vissa fall, lämpligen bör kunna inordnas som en 14 a 5 i kollegiets instruktion. Utredningens närmare överväganden om detta samrådsorgan redogörs för i specialme— tiveringen till 13 & lagen om överlåtelse och upplåtelse av skepp i vissa fall.
SÄRSKILDA YTTRANDEN
12.
12.1. Särskilt yttrande av experterna Nils-Börje
Andersson, Christer Lindvall och Christer Themnér
I de allmänna synpunkter som de sjöfackliga organisationerna anfört i kap 7.2 har visats på allvarliga negativa konsekven— ser med nuvarande generösa dispensgivning från svensk lag- stiftning när svenskt fartyg bare-boat chartras till utlän— ning. Betänkandet innehåller inga förslag som tar hänsyn till dessa synpunkter. I stället föreslås utökade möjligheter till dispens från svensk lagstiftning och i vissa fall även möj—
lighet till flaggskifte.
Med hänsyn till vad ovan anförts kan vi inte ställa oss bakom ? de sjöfartspolitiska ställningstaganden som de föreslagna ' i tekniska lösningarna i betänkandet vilar på. i
Vad gäller den tidsbegränsade överlåtelselagen föreslås i ut- redningen ingen ändring av det sakliga innehållet. Vi anser att överlåtelselagen bör permanentas, eftersom denna lag f.n.
är den enda som förhindrar en i det närmaste total flaggflykt
från Sverige.
12.2 Särskilt yttrande av experten Per Persson
Skeppslegoutredningen tillkallades 1985 för att utreda frågor * med anknytning till bare—boat charter över gränserna. Utred— ningen har sedermera fått i uppdrag att överväga, om reglerna för överlåtelse och upplåtelse skall behandlas i samma lag— stiftning. Huvudavsikten med utredningen har varit att lösa de tekniska problem, som uppkommit vid bare—boat charter som befraktningsform och tekniskt sammanföra upplåtelse— och överlåtelsefrågorna i samma lag.
Sedan utredningen tillsattes, har stora förändringar skett
ifråga om den svenska sjöfartsnäringens förutsättningar att
utveckla sin verksamhet under svensk flagg. Dessa förändring; ar sammanhänger i hög grad med att man i det ena traditionel- la sjöfartslandet efter andra vidtagit olika sjöfartspolitis— ka åtgärder för att stärka konkurrenskraften för sjöfart un— der egen nationell flagg. Det mest närliggande exemplet på detta är beslutet i Norge att inrätta ett norskt internatio— nellt fartygsregister fr.o.m. den 1 juli 1987.
Med hänvisning till denna utveckling är det nödvändigt, att sjöfartspolitiska åtgärder av motsvarande slag även vidtas i Sverige. Redareföreningen och även de fackliga organisatio— nerna har i andra sammanhang lämnat förslag till olika åtgär— der men har ännu inte fått något gehör för dessa från stats— makternas sida. Eftersom Bare—boat—institutet kan utnyttjas samma syfte som de förslag till sjöfartspolitiska åtgärder, som framförts i andra sammanhang och eftersom statsmakterna inte tagit ställning till dessa, är det nödvändigt, att Ba— re—boat—institutet prövas från allmänna sjöfartspolitiska ut
gångspunkter.
Som ett utslag av en sjöfartspolitisk inriktning bör utred- ningsmannen föreslå, att överlåtelselagen omgående avskaf—
fas.
Utredningsmannens förslag bör vidare ha en inriktning, som gör det möjligt att via villkoren för bare-boat charter till utlandet uppnå nödvändiga kostnadsreduktioner ner mot den ni vå, som gäller för internationella eller s.k. öppna regis—
ter.
Om det inte vidtas sjöfartspolitiska åtgärder i sverige, som motsvarar dem som vidtas i exempelvis Norge, kommer resulta- tet att bli en omfattande reduktion av det svenskflaggade tonnaget. Både ur allmän synpunkt och av beredskapsskäl måst ett arrangemang med bare—boat charter till utlandet, där ar— betskraften ombord anställs på internationellt etablerade ni våer, vara att föredra framför en sådan utveckling.
De av utredningsmannen föreslagna tekniska förändringarna bör, mot bakgrund av vad som ovan anförs, inte framläggas eller bli föremål för beslut, innan bare—boat frågan också prövats från allmänna sjöfartspolitiska utgångspunkter. Jag instämmer i de föreslagna tekniska förändringarna men kan inte godta, att de fackliga organisationerna tillerkänns vetorätt i den samrådsgrupp, som ingår i utredningsmannens
förslag.
