SOU 1988:47

Kommunalt stöd till de politiska partierna : delbetänkande

Till statsrådet och chefen för civildepartementet

Regeringen bemyndigade 25 februari 1988 chefen för civil— departementet att tillkalla en särskild utredare för att utreda frågorna om ersättning för förlorad arbetsför- tjänst åt kommunalt förtroendevalda, utformning av det kommunala partistödet samt politikerrollen.

Samma dag förordnade chefen för civildepartementet f.d. , kommunalrådet Carl-Gerhard Sjölander att vara utrednings-

man. Utredningen har antagit namnet förtroendeuppdrags- utredningen.

Som experter i den del av utredningen som avser utform- ningen av det kommunala partistödet har deltagit departe— mentsrådet Lars Högdahl, departementssekreteraren Berndt Lindholm, departementssekreteraren Bengt Borgström samt forskningsledaren Rai Kronvall, t.o.m 1 augusti 1988.

; Civildepartementets enhet för kommunal demokrati och l folkrörelser hår fungerat som sekretariat åt utredningen under arbetet med det kommunala partistödet. Departe- mentssekreterare Berndt Lindholm har varit särskild hand- läggare. Fr.o.m. 1 augusti har forskningsledaren Kai Kronvall varit huvudsekreterare i utredningen samt leg. psykolog Annalill Ekman bitr. sekreterare.

Utredningssekreterare Jan olsson på Svenska kommunförbun- det har biträtt utredningen med uppgifter om, samt beräk- ningar av, det kommunala partistödet. Fil.dr Gullan Gid— lund har på utredningens uppdrag utarbetat uppsatsen "Tendenser i svensk partifinansiering". Den bifogas som appendix till utredningen.

Utredningen får härmed överlämna delbetänkandet Kommunalt stöd till de politiska partierna, SOU 1988:47.

Stockholm den 18 oktober 1988

Carl-Gerhard Sjölander/ Berndt Lindholm

1 n N E H Å L L

SAMMANFATTNING ..... ..... ... ..... . ......

INLEDNING .... ...... ..... ..... ............... 16 1.1 Direktiven .................................. 16 & 1.2 Bakgrunden till utredningen ................. 17 i 1.2.1 Det statliga partistödet.............. 17 ! 1.2.2 Det kommunala partistödet ............ 18 1.2.3 Översyn av det statliga och l l _ i kommunala partistödet .. ..... ......... 19 1 1.2.4 Förslag om förändring av det

kommunala partistödet ................ 21

2 DET STATLIGA OCH KOMMUNALA PARTISTÖDETS

* OMFATTNING ......... . ........... ............. 25 Det statliga partistödets omfattning ........ 25 Partistödets omfattning i kommunerna . ...... . 27 Partistödets omfattning i landstingen ....... 30 Stöd per röstberättigad . ....... . ..... ....... 32

NNNN &wNi—i

I.» UTVÄRDERING AV DET KOMMUNALA PARTISTÖDETS

EFFEKTER ............... .... .............. ... 35 Inledning ............... . ............ . ...... 35 Effekter för de kommunala valrörelserna ..... 35 Effekter på trycksaker och annonser ......... 36 Administrativa effekter ... ........ .......... 36

wwwww (:|th—

Tendenser i svensk partifinansiering ........ 37— 3.5.1 Partiernas olika funktioner ...... .... 37 3.5.2 Problem och möjligheter .............. 38

4 ANDRA STÖDFORMER TILL PARTIERNA ............. 42 4.1 Inledning .................. . ............ .... 42

Utbildningsbidrag ....................... ....

4. 3

4.4

6.

UIUIU'IUIUI Ulnwal-l

O!

2

Bidrag till de politiska ungdoms— organisationernas allmänna verksamhet .. ..... Administrativ hjälp till de förtroendevalda 4.4.1 Omfattningen av politiska sekreterare 4.4.2 Analys av lagens tillämpning ......... 4 .4 . 3 Andra former av politiskt biträde . . . . 4.4.4 Förtroendevalda på hel- och deltid ... 4.4.5 Omfattningen av partiservice .........

ALTERNATIVA UTFORMNINGAR AV DET KOMMUNALA PARTISTÖDET . .......................... ...... Inledning ............ .............. ......... Nuvarande partistöd i kommuner och landsting Kommunalt partistöd med grundstöd ...... ..... Kommunalt partistöd med mandatspärr ..... .... Kommunalt partistöd till partier utan representation i fullmäktige/landsting ...... Kommunalt partistöd med kanslistöd .......... Kommunalt partistöd med utjämningsregler .

UTREDNINGENS ÖVERVÄGANDEN ocn FÖRSLAG ....... Kommunalt partistöd med grundstöd ........... 6.1.1 Grundidén med det kommunala partistödet ......................... . 6.1.2 Konsekvenser av ett införande av grundstöd ....... .... .............. ... 6.1.3 Förekomst av småpartier ......... ..... 6.1.4 Mandatspärrar mot småpartier i ett system med grundstöd .......... ....... 6.1.5 Bidrag till partier utanför fullmäktige; avtrappningsregler, spärregler .................... .. ..... 6.1.6 Utredningens ställningstagande om spärregler ..... ...... .......... . ..... Kommunalt partistöd med kanslistöd .......... 6.2.1 Det statliga kanslistödet ............

43 43 44 46 47 50

53 53 53 54 54

55 55 55

58 58

58

60 62

64

67

69 70 70

6.2.2 Bakgrunden till det statliga kanslistödet ..................... .... 6.2.3 Förslag om kommunalt partigruppsstöd 6.2.4 Reglernas inplacering i kommunallagen 6.2.5 Partigruppsstödets konstruktion ...... 6.2.6 Särskilda spärregler mot småpartier .. 6.3 Kommunalt partistöd med utjämningsregler .... 6.3.1 Effekter på partistödet vid en valförlust ......... .. ................

_ 6.3.2 Förslag om utjämningsregler i det

kommunala partistödet ................ 6.3.3 Ekonomiska konsekvenser av utjäm— | ningsregler ... .................. ..... i 6.4 Sammanfattning av utredningens överväganden ? och förslag ................... .............. ? BILAGA 1 Utredningens direktiv ... ............. . BILAGA 2 Lag om kommunalt partistöd .......;... % BILAGA 3 Lag om statligt stöd till politiska partier ..... ... ...... . ..... BILAGA 4 Lag om politiska sekreterare i kommuner och landstingskommuner ...... BILAGA 5 Kommunalt partistöd fördelat på kommun och parti 1986 ................ BILAGA 6 LPS fördelat på landsting och parti 1986 ....... ..... ..... .......... BILAGA 7 Andra stödformer i kommunnerna ....... BILAGA 8 Jämförelse mellan nuvarande KPS och ? olika utjämningsalternativ . . . . . . . . . . . * APPENDIX Tendenser i svensk partifinansiering

av fil.dr Gullan Gidlund .............

82 84 87

91 98

99 101 102

108 109

Bakgrund

Utredningen ska enligt direktiven redovisa och bedöma konsekvenserna av olika sätt att konstruera det kommunala partistödet. Det material, som utredningen tar fram, bör kunna ligga till grund för överläggningar mellan partier- na i riksdagen om partistödsfrågan.

En översyn av såväl det statliga som det kommunala parti— stödet gjordes av 1971 års partistödsutredning, som sedan låg till grund för en proposition till riksdagen 1972. Den föreslog vissa förändringar av det statliga stödet. Bland annat infördes ett grundstöd i det statliga kansli- stödet, samt avtrappningsregler för partier som ej fått representation. Även regler, som innebar en viss utjäm- ning i tiden, infördes i det statliga partistödet.

Däremot föreslog partistödsutredningen inte några för— ändringar av det kommunala partistödet. Motionsförslag om ändringar i reglerna för det kommunala partistödet har därefter varit en årligt återkommande fråga i riksdagen. Motionerna kräver framför allt att en viss del av det kommunala partistödet ska utgå som ett grundbidrag, lika för alla partier.

Omfattning och utvärdering av det kommunala partistödet

Det kommunala partistödet har för kommunernas del ökat från 28,4 milj. kr. 1971 till 161,6 milj. kr. 1986. Stö— det per mandat ökar med kommunstorlek. Socialistiskt styrda kommuner är mer generösa när det gäller det kom- munala partistödet. Landstingensv stöd har ökat från 9,3 milj. kr. 1971 till 86,4 milj. kr. 1986. Totalbeloppen

för landstingens stöd har ett starkt samband med invå-

narantalet.

Räknar man även in andra stödformer, såsom utbildningsbi- drag, lokalbidrag etc. uppgick kommunernas och landsting- ens stöd till de politiska partierna 1986 till ca 270 milj. kr. Utslaget per röstberättigad blir detta ca 41

kr.

Utvärderingarna av det kommunala partistödet visar att det har haft en stor betydelse för partiernas mellanvals- aktivitet. Partistödet har varit en nödvändig förutsätt-' ning för att inte partierna ska utvecklas mot mer eller mindre renodlade valapparater. Det kommunala partistödet har medfört en stark ökning av de administrativa resurs— erna för partierna på lokal nivå.

wm ..,

Andra stödformer

Det har under senare år utvecklats andra bidragsformer till partierna vid sidan av partistöden. Dessa stödformer utgjorde 1986 10 % respektive 7 % av kommunernas och landstingens totala ekonomiska bidrag till partierna.

Det rör sig främst om utbildningsbidrag och lokalbidrag samt i någon mån administrativa bidrag och informations- anslag till partierna. Totalt anslog kommunerna 17,1 & milj. kr. och landstingen 5,1 milj. kr. till dessa ända- ] mål under 1986. | | En viktig del av kommunernas och landstingens stöd till partierna är också de resurser som partigrupperna får i form av politiska sekreterare, förtroendevalda på hel- och deltid, samt skrivhjälp m.m.

Alternativa utformningar av det kommunala partistödet

Det nuvarande kommunala partistödet är mandatbundet och utgår med ett visst belopp per mandat. Stödet utgår till parti som är representerat i fullmäktige/landstinget.

Oenighet föreligger om hur stödet ska fördelas. Förslag har väckts om att 25 % av kommunens/landstingets anslag till partistöd bör utgå som ett grundstöd som ska för- delas lika mellan partierna. Återstoden ska fördelas ut— ifrån antalet mandat.

Förslag har också väckts om att parti med mycket liten representation inte ska vara berättigat till helt grund— ; bidrag. Även parti, som inte har fått representation på grund av den spärr som en valkretsindelning utgör, bör » enligt ett förslag få del av partistöd.

Motiveringarna för ett grundstöd har under senare år för- skjutits från att informationskostnaderna för partierna är lika, till att mer betona lika kostnader för lokaler, personal, skrivservice m.m. Dessutom har förslag väckts om att utjämningsregler införs i det kommunala parti- stödet. Parti som går kraftigt tillbaka i ett val, skulle därmed inte drabbas lika hårt ekonomiskt av förlusten.

; Utredningens överväganden och förslag Principiella synpunkter

i Enligt vår bedömning bör det kommunala partistödet ses som ett allmänt samhälleligt stöd för att stärka de poli- tiska partiernas ställning i opinionsbildningen och däri- genom att stärka den kommunala demokratin. Det kan inte enbart ses som ett informationsbidrag till partierna.

12 Konsekvenser av grundstöd Ett grundstöd i det kommunala partistödet skulle kunna gynna en uppsplittring av partierna i olika småpartier, och stimulera en framväxt av lokala partier. Detta skulle i sin tur kunna innebära problem för arbetet i de parla- mentariska församlingarna.

Beräkningar visar att den ekonomiska effekten vid en

övergång från dagens helt igenom mandatbundna kommunala partistöd till ett stöd, där 25 % av anslaget ges som grundstöd, skulle bli en omfördelning av partistödet från de större till de mindre partierna.

I förhållande till det nuvarande stödet skulle ett grund— stöd med spärrar på 1 respektive 2 mandat fortfarande missgynna de större partierna, främst socialdemokraterna, men i mindre grad än om det inte finns någon spärr alls.

Konstruktionen av det kommunala partistödet har sannolikt bidragit till att det i Sverige finns förhållandevis få lokala partier och att antalet sedan början av 70-talet har varit ganska konstant. Vår hypotes är att det skulle ha funnits fler lokala partier om en viss del av parti— stödet hade utgått i form av ett grundstöd.

] t ; Spärrar mot småpartier .

När det gäller problematiken med lokala småpartier är det i många aspekter som måste vägas samman. En väsentlig för- l utsättning för den kommunala demokratin är att de kom— 1 munala organen har möjlighet att i rimlig utsträckning följa konsekventa handlingslinjer.

"m:—; .

n.. . 7.135; iir. ***-_m

En långtgående partisplittring skulle kunna reducera des- sa möjligheter. I s.k. vågmästarlägen, där det inte finns

någon klar majoritet, kan ett eller flera småpartier kom- ma att få ett oproportionerligt stort inflytande över de kommunala besluten. Även om det kan finnas skäl att över— väga ett införande av spärregler vid val till kommunfull- mäktige, anser vi att det f.n. inte är påkallat med såda- na regler.

När det gäller bidragssystemet anser vi att detta bör konstrueras så att det inte stimulerar en framväxt av småpartier. Villkoret för att få partistöd ska enligt vår mening som hittills vara att partiet är representerat i fullmäktige/landstinget. Det saknas därför skäl till att införa särskilda avtrappningsregler i landstingen och i kommuner med valkretsindelning enligt den modell som finns vid riksdagsvalet.

Det statliga kanslistödet

I motioner om hur ett grundstöd i det kommunala parti- stödet skulle kunna konstrueras hänvisas ofta till kon- struktionen av det statliga partistödet. Vi anser att denna parallell är missvisande. Motionärerna skiljer inte mellan den del i det statliga stödet som utgör kanslistöd och den del som utgör partistöd.

Partistödet och kanslistödet var från början två skilda företeelser. Det är kanslistödet och inte partistödet som till viss del består av ett grundstöd som utgår med lika belopp till samtliga partier som är representerade i riksdagen. Själva partistödet är däremot proportionellt dvs. mandatbundet.

Partistödet och kanslistödet har dock med tiden kommit att ses som en helhet, eftersom det inte förekommer någon kontroll av hur medlen används. Detta kan ha bidragit

till uppfattningen att det finns ett grundstöd i det statliga partistödet.

Utgångspunkten för den fortsatta diskussionen måste emel- lertid vara att kanslistödet, och senare det nya parti- gruppsstödet, har tillkommit för att ge partigrupperna i riksdagen resurser för att förbättra riksdagsledamöternas arbetsförhållanden.

Förslag om kommunalt partigruppsstöd

Vi anser att de olika former av service till partierna, som kommuner och landsting i dag ger, på sätt och vis motsvarar det statliga kanslistödet och partigruppsstö— det. Vi föreslår därför att den praxis, med olika former av partigruppsstöd som i dag förekommer i många kommuner och landsting, bör skrivas in i kommunallagen.

Vi föreslår att det i anslutning till det fortsatta ar— betet med den nya kommunallagen bör övervägas om det be— hövs en generell regel om kommunalt partigruppsstöd, som täcker regleringen av såväl politiska sekreterare som an- dra former för stöd till partierna vid sidan av det kom- munala partistödet. En sådan regel ses som en motsvarig— het till reglerna om det statliga kanslistödet samt bi-

draget till partigrupperna.

Det bör också övervägas om samtliga partier, som är re— presenterade i fullmäktige/landstinget, i så fall ska ha rätt till ett sådant partigruppsstöd. Det bör dessutom övervägas om ett kommunalt partigruppsstöd bör konst— rueras på samma sätt som det statliga stödet.

Vi förordar inte en fördelningsprincip när det gäller partigruppsstöd, som motsvarar den som gäller det kom- munala partistödet, dvs. att stödet ska fördelas utifrån

de olika partiernas styrka. En sådan regel skulle kunna försvåra de ofta komplicerade förhandlingar om fördel- ningen av olika poster som ofta följer efter ett val.

Förslag om utjämningsregler

Vi föreslår att reglerna om det kommunala partistödet även fortsättningsvis ska vara helt igenom mandatbundet och utgå med ett visst belopp per mandat. Vi föreslår dock vissa utjämningsregler för partier som förlorar man- dat i ett val.

Partierna är i dag, jämfört med början av 70-talet, mer beroende av det kommunala partistödet för sin ekonomi. Vi anser därför att det är rimligt att det finns ett ekono- miskt skyddsnät i det kommunala partistödet för de parti- er som går kraftigt tillbaka i ett val.

Vi föreslår att parti, som förlorat mandat i det senaste valet, vid beräkning av det kommunala partistödet får tillgodoräkna sig det antal mandat partiet hade vid när- mast föregående val under första året efter valet. Be- loppet per mandat ska utgå i enlighet med vad fullmäkti- ge/landstinget beslutar för det kommande året.

INLEDNING 1.1 Direktiven

I direktiven till utredningen (dir. 1988:5) anförs, vad gäller det kommunala partistödet, att det tillkom för att stimulera partiernas verksamhet. Under åren har det dock utvecklats ett antal andra bidragsformer vid sidan av det mandatbundna partistödet.

Det rör sig främst om utbildningsbidrag, som kan utbe- talas med stöd av vad som sägs om ersättning till för- troendevalda i kommunallagen. I några kommuner förekommer bidrag till lokaler samt stöd till information och admi- nistration. En del kommuner och landsting ger, förutom allmänt stöd till föreningslivet, även särskilt stöd till de politiska ungdomsorganisationerna för information bland ungdomar.

Motionsförslag om ändringar i reglerna för det kommunala partistödet har varit en återkommande fråga i riksdagen under senare år. I de ovan nämnda direktiven anges att utredaren bör redovisa och bedöma konsekvenserna av olika sätt att konstruera det kommunala partistödet. I det sam- manhanget bör utredaren redovisa förekomsten av andra bi- dragsformer vid sidan av det mandatbundna partistödet. Utredaren bör även belysa vilka ekonomiska och eventuella andra konsekvenser som de olika bidragsmodellerna får.

Det material, som utredaren tar fram, bör enligt direk- tiven kunna ligga till grund för överläggningar mellan partierna i riksdagen om partistödsfrågan.

1.2 Bakgrunden till utredningen 1.2.1 Det statliga partistödet

Det kommunala partistödet är nära kopplat till det stat- liga partistödet. I propositionen om statligt partistödl) 1965 betonades det att den svenska demokratin är en folk— styrelse genom partier och att en differentierad opi— nionsbildning är nödvändig för att väljarna ska kunna ta ställning i politiska frågor.

I propositionen betonades vidare att det är naturligt att medlemmar stöder partier ekonomiskt. Partiernas finan- siering är dessutom ett samhällsintresse. Det är ett all- mänt intresse, inte bara för de politiskt organiserade, att partierna har tillräckliga resurser för sin omfattan— de opinionsbildande verksamhet.

Den övergripande målsättningen med det statliga parti- stödet är att stärka de politiska partiernas ställning i opinionsbildningen och därigenom att förstärka demokra- tin.

Därutöver nämndes i propositionen att partistödet kan förebygga beroende av enskilda bidragsgivare. Det påtala— des vidare att ett statligt partistöd kan motverka ojämn— heter och brist på resurser i partierna, samt förbättra möjligheterna till kontinuerlig kontakt mellan partier och väljare.

Genom riksdagens beslut 1965 om att införa ett statligt stöd till partiernas verksamhet, knäsattes principen om politisk finansiering av partierna.2) Beslutet innebar att politiskt parti, som var representerat i riksdagen och som fått minst 2 % av rösterna i senaste valet till andra kammaren och som fortlöpande bedriver opinionsbild—

ande verksamhet bland sina medlemmar och bland allmänhe- ten, skulle få statsbidrag.

Bidraget skulle fördelas proportionellt mot antalet riks- dagsmandat och år. Varken villkor eller kontroll beträff- ande användningen skulle .förknippas med bidraget. Det statliga stödet utbetalades första gången 1966 till ett belopp av 23 milj. kr.

1965 års riksdag beslöt även att anslå medel till grupp- kanslier för riksdagspartierna, s.k. kanslistöd. 1966 ut- betalades totalt 1,5 milj. kr. i sådant stöd.

Det statliga partistödet har därefter förändrats vid ett par tillfällen, utöver de höjningar av beloppet som före- kommit regelbundet. Vid enkammarriksdagens tillkomst 1970 togs bestämmelsen bort som föreskrev att ett parti för att få stöd måste ha minst 2 % av rösterna i landet. Det ersattes av valsystemets 4 %-spärr som då även gällde för

partistödet.

1.2.2 Det kommunala partistödet

I november 1969 fattade riksdagen beslut om att kommuner- na får understödja politisk verksamhet genom att utge kommunalt partistöd (KPS).3) I propositionen om kommunalt partistöd var utgångspunkten, liksom i förslaget om statligt partistöd fyra år tidigare, partiernas centrala roll i demokratin - denna gång för den kommunala demokra-

tin.

Lagen om kommunalt partistöd innebär således att kommuner och landsting får lämna ekonomiskt bidrag till parti, som under den tid som beslutet om bidrag avser, är represen- terat i kommunens fullmäktige eller i landstinget. Med politiskt parti avses varje politisk sammanslutning eller

grupp av väljare som uppträder i val under särskild par- tibeteckning.

I själva lagen sägs ingenting om att stödet ska vara ett anslag till kommunal information. I den promemoria som föregick lagen samt i propositionen betonades emellertid att stödet främst ska vara ett anslag till information. Detta uttrycktes så entydig att förhållandet att det gällde ett mer allmänt partistöd kom i bakgrunden.

1.2.3 Översyn av det statliga och kommunala partistödet

En översyn av såväl det statliga som det kommunala parti- stödet gjordes av 1971 års partistödsutredning.4) Utred- ningen presenterade ett förslag till lag om statligt stöd till politiska partier, som sedan i sin helhet låg till grund för regeringens proposition om partistödslag samma år. Riksdagen antog lagen i enlighet med en överenskom- melse mellan partierna.5)

I sin bedömning av partistödet utgick utredningen ifrån följande grundläggande principer för det statliga och det kommunala partistödet. Dessa principer återgavs sedan även i propositionen.

a Bidrag bör utgå endast till partier som har ett inte

obetydligt stöd i väljaropinionen, manifesterat i allmänna val .

b Bidragen bör beräknas schematiskt och fördelas enligt

fasta regler som inte tillåter någon skönsmässig prövning.

c Bidragens storlek bör stå i relation till partiernas

styrka.

Någon statlig kontroll av hur medlen används ska inte förekomma.

e Införandet och omfattningen av kommunalt partistöd bör bestämmas av kommunerna och landstingen själva på grundval av den i lag givna konstruktionen.

Huvuddragen i partistödslagen är:

* Det statliga stödet till politiska partier som delta- git i val till riksdagen utgår dels som partistöd, dels som kanslistöd.

* Partistödet utgår som mandatbidrag

* Antalet mandatbidrag bestäms årligen med hänsyn till utgången av de två närmast föregående ordinarie va— len. Detta innebär att stödet har en successiv an- passning till valutslagen, dvs. en utjämning i tiden.

* Parti, som inte blivit företrätt i riksdagen, kan få partistöd, s.k avtrappat partistöd. Då räknas istäl- let för mandat, antalet hela tiondels procentenheter röster över 2,5 % som partiet erhållit i valet i hela landet.

* Kanslistödet utgår

- dels i form av ett grundstöd, som utgår till varje riksdagsparti som har uppnått minst 4 % av rösterna i senaste valet i riket,

— dels i form av ett tilläggsstöd med visst belopp per mandat för parti representerat i regeringen och 50 & högre belopp per mandat för parti i opposition.

* Parti, som har fått minst 4 % av rösterna i hela ri— ket under ett riksdagsval, men som har hamnat under 4 %—spärren vid närmast följande val, får ett avtrap- pat grundstöd för de tre därpå följande åren.

1971 års partistödsutredning och den efterföljande pro— positionen föreslog däremot inte några förändringar i konstruktionen av det kommunala partistödet. Endast en samordning mellan det statliga och det kommunala parti— stödet beträffande ansökningsförfarande och utanordning rekommenderades.

Det innebar att kommuner och landsting även fortsätt- ningsvis endast får lämna ekonomiskt bidrag till parti, som under den tid som beslutet om bidrag avser, är repre— senterat i kommunens fullmäktige eller i landsting- et. Bidraget ska vara mandatbundet och utgå med samma be- lopp till varje parti som är representerat i fullmäkti- ge/landstinget.

1.2.4 Förslag om förändring av det kommunala partistödet

Förslag om ändringar i reglerna för det kommunala parti- stödet har sedan dess varit en återkommande fråga i riks- dagen. Under 80-talet har ett flertal utredningar behand— lat frågan om det kommunala partistödet. Kommunaldemokra- tiska kommittén redovisade i sitt betänkande SOU 1982:5 "Förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner" en kartläggning av det kommunala partistödet.

Konstitutionsutskottet hänvisade till denna kartläggning i sitt betänkande vid behandlingen av ett par motioner som hade väckts angående det kommunala partistödet5)' Ut- skottet ansåg att ytterligare uppgifter borde tas fram om partistödet som underlag för framtida överläggningar mel- lan de politiska partierna.

KU pekade på att det behövdes uppgifter om vilken omfatt- ning de offentliga stödåtgärderna hade på nationell, re- gional och lokal nivå, samt i vilken utsträckning medel omfördelas mellan olika nivåer inom de politiska partier- na och vilka modeller för beräkning av det kommunala par- tistödet som i praktiken tillämpas i olika kommuner.

En sådan kartläggning gjordes av fil.dr Gullan Gidlund på uppdrag av 1983 års demokratiberedning. Den redovisades i Ds C 198588 "Det kommunala partistödet". Demokratibered- ningen uttalade att den, efter att ha tagit del av kart— läggningen av det kommunala partistödet, ansåg att kom- munerna och landstingen med lagen om kommunalt partistöd hade tillfredsställande utrymme att ge ekonomiskt stöd till de politiska partierna.7)

Konstitutionsutskottet anförde i sitt betänkande över motioner om det kommunala partistödet att demokratibered- ningen inte hade lagt fram några förslag till förändring— ar av partistödet. De förslag om förändringar av både det statliga och det kommunala partistödets konstruktion, som fördes fram i motionerna, gav utskottet anledning fram— hålla att en översyn av det kommunala partistödet inte bör ske isolerat från andra partistödsfrågor. En sådan gemensam översyn borde enligt utskottet föregås av parti— ledaröverläggningar och borde snarast komma till stånd.9)

Frågan om det kommunala partistödet behandlades även i propositionen "Aktivt folkstyre". Föredraganden ansåg att frågan om en översyn av det kommunala stödet till de po— litiska partierna borde prövas ytterligare. Lagen om kom- munalt partistöd borde enligt hans uppfattning därför in— te ändras nu.

I propositionen hänvisades till att det genom de under- sökningar som hade genomförts i demokratiberedningens re- gi så fanns det numera en god kunskap om inriktningen och

omfattningen av bidragsgivningen till partierna. Före- draganden uttalade därför att han hade för avsikt att ta initiativ till att olika alternativa modeller för det kommunala partistödet blev belysta, samt att olika frågor som rör samordningen av reglerna för det statliga och det kommunala partistödet blev prövade.9)

Proposition 1965:174 2 nu 1965:44 3 Proposition 1969sl26, KU 1969:36

4. SOU 1972362 'Offentligt stöd till de politiska parti- erna

5 Proposition 1972:126, KU 1972:55

6 KU 1981/82818

7 800 1985328 'Aktivt folkstyre”, s. 115 8 KV 1985/86315

Prop.1986/87:91, s. 55

2 DET STAELIGA OCH KOMMUNALA PARTISTÖDETS OHPATTNING 2.1 Det statliga partistödets omfattning

Det statliga stödet till de politiska partierna består

- dels av ett partistöd (PS), som utgår som ett mandat— bidrag,

grundstöd (g) och ett tilläggsstöd (t).

Av tabell 1 framgår omfattningen av det statliga parti— stödet. Det totala statliga stödet, inkl. kanslistödet, har i löpande penningvärde ökat från 24,4 milj. kr. 1966 - dels av ett kanslistöd, som utgår i form av ett I till'109,8 milj. kr. budgetåret 1987/88. i

Ps 2 Ras Totalt: 3

vs 3

Rus (9) 1 (t) Totalt: 5

1977/78

PS 7

an(g) 2 (t) Totalt: 10

1980/81 PS 9 Ka5(g) 2 (t) Totalt: 12

1983/84 PS 13 KGS (9) 3 (t) 1 Totalt: 17

870 215 085

655 500 267 422

950 630 404 984

600 630 536 766

840 025 087 952

000 500 250

000 000 750 750

000 000 250 250

000 000 550 550

000 000 900 900

4

PP

060 304 364

590 500 178 268

550 630 286 466

850 630 279 759

190 025 265 480

000 500 500

000 000 500 500

000 000 650 650

000 000 300 300

000 000 650 650

13

16

11

14

10

14

C

970 372 342

290 500 472 262

200 630 632 462

250 630 470 350

380 025 708 113

Källa: Gidlund, 1983. Partistöd, Ds C

000 750 750

ooo

000 500 500

000 000 000 100

000 000 400 400

000 000 400 400

11

11

13

15

23

27

22

27

27

32

S

410 570 980

770 500 546 816

100 630 672 402

950 630 694 274

680 025 402 107

000 500 500

000 000 000 000

ooo ooo ooo ooo

000 000 000 000

000 000 700 700

Vpk

190 89 279

445 500

99 044

700 630 187 517

850 630 220 700

460 025 253 738

000 250 250

000 000 750 750

000 000 000 000

000 000 000 000

000 000 000 000

24

26

29

Tabell 1. Statligt partistöd (P8) och kanslistöd (Kas = grundstöd (g) och tilläggsstöd (t) till de politiska partierna åren 1966—1983/84. .__;______________—_-———————————_q-——————-———-————-——————-—————————_____

Summa

500 552 052

750

7 500

38

52

13

68

52

13

60

15

79

564 814

500 150 181 831

500 150 200 850

550 125 717 392

000 250 250

000 000 500 500

000 000 000 900

000 000 250 250

000 000 650 650

2.2 Partistödets omfattning i kommunerna

När det gäller det kommunala partistödet har detta såsom tidigare nämnts analyserats ingående av fil.dr Gullan Gidlund på uppdrag av 1983 års demokratiberedning. Detta har redovisats i rapporten Ds C 1985:8 "Det kommunala partistödet". I detta sammanhang redovisas därför upp- gifter om det kommunala partistödet endast kortfattat.

Under perioden 1971-1986 ökade det kommunala partistödet från 28,4 till 161,6 milj. kr.

Tabell 2. Utgående kommunalt partistöd (XPS) 1971-1986 fördelat på partierna (milj. kr.) Parti i: 0 c rp s Vpk xd; Hp övriga Sunna 1971 3,3 5,2 4,5 13,5 1,2 0,3 0,3 20,4 1974 5,4 0,9 4,0 17,1 2,1 0,4 0,4 30,4 1977 9,7 14,1 7,3 20,0 3,2 0,7 0,7 64,5 1900 19,1 17,9 10,9 45,4 5,1 1,3 1,6 102,3 1903 25,2 25,3 7,5 61,3 5,7 3,2 1,3 1,9 131,s 1906 29,9 26,0 10,2 71,5 7,2 3,3 2,0 2,5 161,6

___—___.—

Källa: Komunalt förtroendevalda 1986. Svenska kommunförbundet.

Det kommunala partistödet (KPS) fördelas mellan partierna i förhållande till antalet mandat i fullmäkitge och landsting och med lika stort belopp per mandat. Av bilaga 5 framgår hur stort belopp varje kommun betalade ut per mandat 1986. Av tabell 3 framgår hur det kommunala parti— stödet har förändrats i kommunerna under åren 1971-1986.

Tabell 3. Förändringen av kommunalt partistöd (RPS), kronor, under perioden 1971-1986.

___—___-_——_——————

år Lägsta Undre Övre Högsta belopp kvartil Median kvartil belopp

RPS per mandat 1971 100 400 500 1 500 25 000 1974 100 1 000 1 500 3 000 35 000 1977 400 1 500 3 000 5 000 50 000 1980 500 2 500 4 500 8 340 75 000 1983 500 3 000 5 340 10 000 106 700 1986 1 000 4 000 7 000 12 400 120 000 XPS totalsumma 1971 2 400 12 500 20 500 73 500 2 525 000 per kommun 1974. 4 100 35 000 71 500 152 500 3 535 000 1977 15 600 67 500 122 500 262 640 5 050 000 1980 20 500 102 500 205 000 387 450 7 575 000 1983 20 500 123 000 233 700 494 700 10 100 000 1986 35 000 171 500 313 400 625 660 12 120 000

_________————-———-———————

usdian: Det XPS—belopp som 50 4 av kommunerna understiger Undre kvartil: Det XPS-belopp som 25 4 av kommunerna understiger övre kvartil: Det XPS-belopp som 25 4 av kommunerna överstiger

Rälla: Kommunalt förtroendevalda 1986. Svenska kommunförbundet.

De första åren efter det att KPS hade införts var be— loppen per mandat relativt lika. Därefter ökade parti- stödet kraftigt. Partistödets storlek per mandat i olika kommunstorlekar med ökar kommunstorleken. Ju större kom- mun desto högre partistöd.

Generellt sett har storstäderna det högsta partistödet per mandat. Relaterar man istället partistödet till an- talet invånare, ligger dock Stockholm 1 krona under riks- genomsnittet med 18 kronor per invånare.

Högst stöd per invånare har Jokkmokk med 50 kronor. Lägst stöd per invånare har Gullspång och Hörby med 6 kronor. Storleken på det kommunala partistödet i kommunerna reg- leras så att det antingen utgår ett bestämt belopp, vars storlek endast regleras genom särskilt beslut, eller så justeras beloppet kontinuerligt genom indexuppräkning.

Det kommunala partistödet varierar kraftigt mellan olika kommuner. Socialistiskt styrda kommuner förefaller vara mera generösa när det gäller tilldelningen av kommunalt partistöd.

Av tabell 4 framgår i vilken omfattning det kommunala partistödet avviker från riksgenomsnittet i kommuner med borgerlig respektive socialistisk majoritet. I hälften av de borgerligt styrda kommunerna understeg partistödet 5 000 kronor per mandat 1986. Det kan jämföras med drygt 8 000 kronor i kommuner med socialistisk majoritet.

Tabell 4. Snittvärden för utgående KFS/mandat i kommunerna fördelade efter majoritetsförhållandena i kommunfullmäkti- ge 1986.

XPS/mandat, kronor

Medel Undre Antal Majoritet värde kvartil Median kommuner

M+C+Fp 7 216 S+Vpk 10 535 Oklar - 14 988 majoritet

Samtliga 10 096

Median: Det RPS—belopp som 50 % av kommunerna understiger Undre kvartil: Det XPS-belopp som 25 % av kommunerna un- derstiger Övre kvartil: Det XPS-belopp som 25 % av kommunerna över— stiger

l) Anledningen till dessa höga snittvärden är att Stock- holmspartiet med sina fyra mandat får 120 000 kronor/man— dat.

Källa: Kommunalt förtroendevalda 1986. Svenska kommunför-

bundet

2.3 Partistödets omfattning i landstingen

Det landstingskommunala partistödet har haft en snabb ök— ningstakt, från blygsamma 9,3 milj. kr. 1970 till budge-

terade 99,5 milj. kr. 1988. Av tabell 5 framgår hur det landstingskommunala partistödet har fördelats mellan par- tierna under åren 1971—1988.

Tabell 5. Det landstingkommunala partistödets (LPS) för- delning mellan de politiska partierna under perioden 1971-1988. Milj. kr. och löpande penningvärde.

: År )( Fp c 5 Vpk de övr Totalt 1971 1,4 2,0 2,4 5,7 0,3 - - 11,0 1974 2,4 1,4 4,1 7,4 0,6 - - 16,1 1977 4,0 3,3 7,0 13,6 1,3 0,1 - 30,1 1900 9,4 5,1 0,9 21,5 2,9 0,3 - 40,2 5 1903 15,0 4,5 11,2 32,4 3,4 0,7 - 67,2 ? 1906 18,6 11,0 10,7 40,1 4,5 0,0 _ 86,4 | 1907 19,9 12,5 11,4 43,0 4,0 0,0 - 92,4

i 1900 21,4 13,5 12,3 46,3 5,1 0,0 - 99,5

_

___—___—

Källa: Ds C 1985:8. Landstingsförbundet

| Landstingens anslag till partistöd till de politiska par— tierna för 1986 framgår av bilaga 6.

Förhållandet mellan landstingens storlek och partistödet kan närmare studeras i tabell 6. Totalbeloppen för det landstingskommunala partistödet har ett starkt samband med invånarantalet. Landsting med över 300 000 invånare har de största bidragen. De befolkningssmå landstingen har anslagit lägre beloppen.

Tabell 6. Totalbeloppen för LPS i förhållande till lands- tingsstorlek, samt variationsbredden inom olika klasser 1984 i samtliga 23 landsting.

LPS—totalbelopp 1984 (milj. kr.)

Landstings- Lägsta Medelvärde Högsta Summa storlek belopp belopp

Under 200 000 inv (n=3)

200 001-

300 000 inv 1,5 2,6 3,9 39,7 (n = 15)

Över

300 001 inv 2,6 5,8 15,7 28,9 (n = 5)

Totalt: 73,1

Källa: Ds C 198528

2.4 stöd per röstberättigad

Gullan Gidlund introducerade i sin kartläggning av_ det kommunala partistödet (Ds C 198518) en metod för att stu— dera och jämföra utvecklingen i kommunerna/landstingen. Den innebär att man sätter det totala ekonomiska stödet till partierna i relation till antalet röstberättigade i kommunerna och landstingen. Detta är ett politiskt kvali-

ficerat mått som mer relaterar till partiernas målgrupper och verksamhet.

Det står även i samklang med de målsättningar som lag- stiftarna uttalade när lagen om kommunalt partistöd in- fördes. Den grundläggande målsättningen var att stärka de politiska partiernas ställning i den kommunala demokratin samt att öka medborgarnas information om kommunala frågor och att stärka den kommunala informationen i valrörelser- na. Av tabell 7 framgår det totala stödet till de politi- ska partierna i kommuner och landsting under 1986.

Tabell 7. Kommunernas och landstingens ekonomiska stöd till de politiska partierna på lokal respektive regional nivå år 1986. Belopp i milj. kr. och förekomst.

___—___—

Kommuner: Landsting:

Stödform Belopp Förekomst Belopp Förekomst ___________________________________________________________ KPS/LPS 161,6 284 (100%) 86,4 23 (100%) utbildningsbidrag 13,1 153 (57%) 5,1 18 (78%) Lokalbidrag 0,9 7 (4%) - Övrigt stöd (adm/ opp bidr/info etc. 3,2 28 (78)

Totalt 178,7 milj. kr. 91,5 milj. kr.

___—___—

I det totala stödet inberäknas det kommunala partistödet samt andra stödformer, såsom utbildningbidrag, lokalbi- drag och övriga bidrag. Däremot är inte stödet till de politiska ungdomsorganisationerna, det s.k. ungdomsstödet medräknat, eftersom det inte riktas till partierna utan till ungdomsorganisationerna. Inte heller räknas even- tuellt stöd i form av politiska sekreterare samt hel- och deltidsarvoderade förtroendevalda in i detta mått.

Det kommunala stödet till de politiska partierna var 178,7 milj. kr. år 1986, vilket motsvarar ca 27 kronor

per röstberättigad. Gullspångs kommun får även med detta nya mått den absolut lägsta kostnaden i landet; 8 (kronor per röstberättigad.

Efter Gullspång följer sedan ett antal kommuner-som har det gemensamt att de är små kommuner med borgerlig majo- ritet, dvs. en illustration av de egenskaper som är typi- ska för kommuner med relativt låga anslag till politiska partier. *

I landstingen var 1986 medelvärdet för det nya måttet 14 kronor per röstberättigad. Stockholms läns landsting hamnar i en storleksklass för sig när jämförelsegrunden är mandat- eller totalbelopp. Med referens till antalet röstberättigade hamnar man något under medelvärdet.

Tillsammans uppgick det kommunala och landstingskommunala stödet till partierna till ca 270 milj. kr. 1986. Med 6,5 miljoner röstberättigade utgick det således ca 41 kronor per röstberättigad i kommunalt och landstingskommunalt partistöd 1986.

UTVÄRDERING AV DET KOMMUNALA PARTISTÖDBTS EFFEKTER

3.1. Inledning

Det övergripande målet för det kommunala partistödet är att stärka de politiska partiernas ställning i den kom- munala demokratin. De mer konkreta målen är att öka in- formationen till medborgarna om kommunala frågor.

Genom det kommunala partistödet har partierna fått möj- lighet att under såväl valåren som under mellanvalspe— rioderna informera medborgarna om sina åsikter och ställ— ningstaganden. Vid de allmänna valen tar medborgarna i demokratisk ordning ställning till partiernas förslag. Risken för att ett parti av ekonomiska skäl inte når ut med sitt budskap minskas därmed.

3.2 Effekter för de kommunala valrörelserna

När det kommunala partistödet infördes i början av 70-ta— let uppfattades stödet främst som ett bidrag till parti- erna för att de skulle kunna informera väljarna om sin politik inför valet. Risken fanns att de kommunala frå- gorna annars skulle hamna i skymundan i förhållande till de rikspolitiska frågorna. Frågan är då vilken effekt det kommunala partistödet har haft för de kommunala valrö- relserna.

Gullan Gidlund har funnit att det statistiskt finns ett positivt samband mellan RPS och partiernas utåtriktade verksamhet.1) Den utåtriktade aktiviteten ökar med ökat partistöd. Hon har även kunnat konstatera att de kommuna- la frågorna kom fram i större utsträckning i valet 1979 än vad som var fallet under 1960-talet. Detta beror sä- kerligen till stor del på partistödet.

Vid en jämförelse mellan 1966 och 1979 års valrörelser kunde hon också konstatera att antalet valarbetare hade hållits på en oförändrad nivå. Partiexpeditionerna kunde genom partistödet ge valarbetarna en viss grundservice i form av förberedelse inför uppsättning av valaffischer, ordna valbyråer och distribuera valmaterial. Undersök- ningen visade också att det existerar en omfattande mel— lanvalsaktivitet om kommunala frågor i partierna.

3.3. Effekter på trycksaker och annonser

När det gäller det kommunala partistödets effekter för användningen av annonser och trycksaker på kommunal nivå analyserade Harry Forsell detta i början av 70-talet.2)

I Forsells studie fick partiföreträdare göra en bedömning av de viktigaste användningsområdena för RPS i valrörel- sen 1970. Totalt för alla partier låg trycksaker först i rangordnigen, tätt följd av annonser. Han konstaterade att en stor del av de ökade kostnaderna för trycksaker orsakades av den alltmer utbredda användningen av kom- munala handlingsprogram samt att partierna på lokal nivå i större utsträckning fick betala för centralt producerat material.

3.4 Administrativa effekter

Forsell fann vidare att den administrativa tillväxten av partiernas kommunorganisationer var stark de första åren efter partistödets tillkomst. Tillväxten var starkast i de socialdemokratiska partiorganisationerna. Dessa sats- ningar var störst i de större kommunerna.3)

Även Gullan Gidlund fann i sin utvärdering i slutet av 70-ta1et att RPS hade medfört en stark ökning av de admi-

nistrativa resurserna för partierna på lokal nivå. Under slutet av 7o-ta1et tycktes dock den tidigare expansionen i de större kommunerna ha nått en mättnadsnivå i detta

avseende. Behoven kvarstod emellertid i de mindre kommu- nerna.

Hon fann vidare att en stor del av RPS förts uppåt i par- tiorganisationerna. En marginell del fördelas nedåt till föreningar och avdelningar från de heltäckande kommun- organisationerna. Huvuddelen av RPS stannar kvar i mot- tagarenheten och förbrukas där.4)

3.5 Tondenser i svensk partifinansiering

3.5.1. Partiernas olika funktioner

Fil.dr Gullan Gidlund har på utredningens uppdrag gjort en översikt över tendenserna i finansieringen av de poli- tiska partiernas verksamhet. I uppdraget har även ingått att göra en jämförelse med partistöd i andra länder. Översikten presenteras i uppsatsen "Tendenser i svensk partifinansiering". Den bifogas som appendix till utred- ningen.

I uppsatsen konstateras att offentlig finansiering av partier inte är någon unik svensk företeelse, även om Sverige tillhör pionjärerna. De flesta västeuropeiska länder har i dag någon form av offentligt stöd till de politiska partierna.

Utformningen varierar dock starkt mellan länderna. De flesta har gått ifrån ett tidigare helt privatfinansierat system, till ett mer eller mindre offentligt finansierat system.

När det statliga partistödet infördes i Sverige i mitten

av GD—talet stod frågor om partistödets effekter för vårt demokratiska styrelseskick i centrum. Motiveringen till partistödet grundades på att att partierna har, viktiga uppgifter i demokratin. De upprätthåller olika! funk— tioner.

Den ena är styrelsefunktionen. Partierna utövar det poli- tiska ledarskapet, utser kandidater vid valen, och utövar det politiska beslutsfattandet. Den andra är folkrörelse— funktionen. Partierna kanaliserar ett brett, regelbundet

politiskt deltagande bland människor.

Dessa uppgifter anses vara av sådan vikt att staten har ett ansvar för att partierna får resurser att fullgöra dem. I konskvens härmed är också syftet med det kommunala partistödet att stärka partiernas ställning i den kom- munala demokratin.

3.5.2. Problem och möjligheter

Det finns huvudsakligen två system för partifinansiering, nämligen privat eller offentligt. Det privata systemet innehåller i sin tur två former, medlemsfinansiering och plutokratisk finansiering. Även det offentliga systemet innehåller två former, generellt och selektivt partistöd.

Dessutom finns det i alla länder en infrastruktur av eko- nomiskt och materiellt stöd som gynnar partierna. Det kan dels vara stöd av privat natur, såsom att fristående men näraliggande organisationer utför politiskt arbete, dels av offentlig natur, såsom bidrag till valsedlar, till- handahållande av tid i radio och TV, stöd till närstående organisationer, skattelättnader etc.

Den offentliga finansieringen är i dag den helt dominer— ande finansieringskällan för de politiska partierna.

Bland partiforskare är samstämmigheten stor om att den offentliga finansieringen har fått till effekt att graden av byråkratisering och administrativ professionalism har ökat inom partierna.

Centraliseringen inom partierna kan förklaras av parti- stöden och dess hierarkiska fördelning. I Sverige är dock den administrativa apparaten mer decentraliserad än i andra länder.

Gullan Gidlund menar att den administrativa upprustningen är både på gott och ont. Om partiernas resurser i alltför hög grad binds i denna typ av fasta kostnader, kan akti— viteten bli lidande. Det finns en risk för att medlemmar— na "överlåter" partiarbetet till ombudsmän och anställda och minskar de egna frivilliga insatserna. I bästa fall kan den administrativa upprustningen leda till en effek- ; tivare service och underlätta partiernas planering, kom- munikation och samarbete.

Hon pekar även på vikten av att partistödet är kopplat till partiernas styrka. Den offentliga finansieringen » skulle annars kunna utvecklas till ett gigantiskt "pen- sionssystem", där partierna överlever under lång tid, oberoende av kontinuerliga valförluster. I de flesta län— der har man därför konstruktioner med en successiv an- ; passning av partistödet till valutslaget.

Många debattörer har varnat för att den offentliga fi- nansieringen kan konservera den rådande partistrukturen och försvåra för nya grupperingar och partier att kon— , kurrera om väljarna. Denna debatt har i många länder med— ? fört att trösklarna har sänkts för att bli berättigad * till partistöd. Miljöpartiets inbrytning i årets val vi- sar också att det fortfarande är möjligt för nya gruppe- ringar att vinna tillträde till de beslutande församling- arna.

Gullan Gidlund pekar emellertid på att det här finns ett högriskfält. Om partiföreträdare, i sin egenskap av be- slutsfattare, beviljar sitt parti offentliga medel, kan partierna komma att utveckla en särställning som innebär att de successivt integreras med statsapparaten.

Hon ställer därför frågan om det finns en risk för att utvecklingen går mot att även partikanslier och parti- ombudsmän mer eller mindre integreras i den kommunala förvaltningen. Utan tvivel skulle det vara ett problem för demokratin, om partierna på detta sätt blir beroende av och invävda i den förvaltning som man vill styra, an- ser hon.

W

1 De Kn 1981115, 'Ty riket är ditt och makten"

2 SOU 1972:52, 'Rapport ang. komunal infomation"

3. SOU 1975:18, "Förtroendevalda och partier'

4 DB Kn 1981315, Kap ')

man s'rönroms nm. PARTIBRNA

4.1. Inledning

Det har under senare år utvecklats andra bidragsformer till partierna vid sidan -av det kommunala partistödet. Dessa stödformer utgjorde 1986 10 % respektive '7 % av kommunernas och landstingens totala ekonomiska bidrag till partierna. Omfattningen för kommunernas del redovi-

sas i bilaga 7.

Det rör sig främst om utbildningsbidrag, lokalbidrag, samt i någon mån administrativa bidrag och informations— anslag- till partierna. Totalt anslog kommunerna 17,1 milj. kr. och landstingen 5,1 milj. kr. till dessa ända- mål under 1986.

En viktig del av kommunernas och landstingens stöd till partierna är också de resurser som partigrupperna får i form av politiska sekreterare, förtroendevalda på hel-

och deltid samt skrivhjälp m.m.

4.2. Utbildningsbidrag

En majoritet av kommunerna anslår utbildningsbidrag, el- ler som det även benämns, "ersättning till kommunalt för- troendevalda vid deltagande i vissa kurser," till de po— litiska partierna. 1986 betalade 153 kommuner totalt ut 13,1 milj. kr. i utbildningsbidrag. 1986 anslog lands— tingen 5,1 milj. kr. i utbildningsbidrag.

Bidragsformen som sådan möjliggjordes tack vare kommunal- lagen från 1977. Det blev därmed möjligt, att med stöd av de nya bestämmelserna om ersättning till förtroendevalda, betala ut arvode för deltagande i partiernas utbildning i

i i 31

v

kommunala frågor samt ersättning för kostnader i samband med detta.

4.3. Bidrag till de politiska ungdomsorganisationernas allmänna verksamhet

Ett 20-tal kommuner och 15 landsting anslog 1983 särskil- da medel, s.k. ungdomsstöd, till de politiska ungdoms- organisationernas verksamhet. Totalt uppgick detta stöd 1983 till 3,8 milj. kr. i kommunerna och 3,7 milj. kr. i landstingen, dvs. 7,5 milj. kr.1)

4.4 Administrativ hjälp till de förtroendevalda 4.4.1 Omfattningen av politiska sekreterare

Den 1 juli 1983 trädde lagen om politiska sekreterare i kraft. Lagen gjorde det möjligt för kommuner och lands- ting att anställa politiska sekreterare. De politiska sekreterarna kan sägas fungera som ett komplement till det ekonomiska stödet. Genom de politiska sekreterarna har de förtroendevaldas möjligheter att bedriva politiskt arbete, utan att tyngas av administrativa uppgifter, för— bättrats.2)

Flertalet landsting, men endast en handfull kommuner, har i dag politiska sekreterare anställda enligt lagen. Det finns i dag politiska sekreterare i 13 (5 %) av landets kommuner och i 11 (48 %) av landstingen.

Sedan lagen trädde i kraft har antalet landsting med po- litiska sekreterare nästan fördubblats, medan antalet i kommunerna har sjunkit med 0,5 % jämfört med 1980. I kom- munerna har det inrättats 57 tjänster och i landstingen 73 tjänster, sammanlagt 130 tjänster.

Som ett alternativ till att inrätta tjänster som politi— ska sekreterare använder vissa kommuner och landsting, antingen ensamt eller i kombination med politiska sekre- terare, tillsvidareanställda tjänstemän, med huvudsaklig arbetsuppgift att bistå de förtroendevalda. Detta system praktiseras av 29 (11 %) kommuner och 10 (43 %) lands— ting.

Dessa tjänstemän arbetar i huvudsak med administrativa arbetsuppgifter åt de förtroendevalda. Deras arbete har ofta en inriktning mot politiska arbetsuppgifter som kan jämföras med de politiska sekreterarnas arbete.

Dessutom har partiorganisationerna själva anställt funk- tionärer som i huvudsak arbetar åt de förtroendevalda i kommuner och landsting, med en avlastande service. Detta förekommer i 7 kommuner (2,5 %) samt i 3 landsting

(13 &).

Det förekommer således någon form av tjänstemän som bi- träder de förtroendevalda i 49 kommuner (18,5 %) och i

samtliga landsting

4.4.2. Analys av lagens tillämpning

Den utvärdering, som har gjorts av hur lagen om politiska sekreterare har fungerat, visar att såväl de förtroende- valda som de politiska sekreterarna är mycket positiva till lagen och de möjligheter den ger.3)

Hålen med lagen om politiska sekreterare är att förbättra arbetsvillkoren för de förtroendevalda. Med hjälp av po- litiska sekreterare ska de förtroendevalda kunna få en administrativ avlastning, och följaktligen mer tid till medborgarna, väljarna och övriga förtroendevalda. Kom- muner och landsting ska själva kunna välja den form för

biträde åt de förtroendevalda som lokalt anses lämpli— gast. De politiska sekreterarnas arbetsuppgifter ska vara

avgränsade från de uppgifter som åläggs övriga tjänstemän i förvaltningarna.

Analysen av hur lagen tillämpats visar att dessa mål till stora delar har uppfyllts. Samtliga aktörer har i princip fått sina krav tillgodosedda. De förtroendevalda har fått ett instrument som kan reducera deras administrativa ar- betsbelastning.

Analysen visar också att kommunernas och landstingens handlingsfrihet inte har kringskurits av lagen. De poli- tiska partierna har fått resurser i den kommunala för- valtningen. De fackliga organisationernas krav på att detta inte ska vara en ny väg för karriär inom förvalt- ningen har kunnat tillgodoses.

Han kan då fråga sig varför inte fler kommuner har ut- nyttjat denna möjlighet att biträda de förtroendevalda. Endast en handfull kommuner har inrättat tjänster som po- litiska sekreterare. Däremot har samtliga landsting in- rättat sådan tjänster.

En tänkbar förklaring kan, enligt de utredare som ut— värderade lagen, vara att den löste problem som var på- tagliga i vissa kommuner och kanske t.o.m. för vissa par— tier inom dessa kommuner. Inom landstingen var problemen mer generella och strukturella.

Enligt utredarna visar tecken på att lösningen, dvs. po- litiska sekreterare anställda av kommuner ooh landsting, föregick problemställningen, nämligen den höga admini— strativa belastningen för de förtroendevalda. Detta pro- blem har dock existerat under lång tid. Ett mer akut pro— blem var enligt utredarna att legalisera de politiska

sekreterare som redan var verksamma inom kommuner och

landsting.

Enligt denna tolkning skulle således den mycket begrän- sade användningen av lagen om politiska sekreterare i kommunerna kunna bero på att lagen har kommit att använd- as främst i de kommuner där det snarare är de politiska partierna än kommunerna som upplever sina problem som akuta och svårlösta.

4.4.3 Andra former av politiskt biträde

Lagen om politiska sekreterare har således inte skapat det enhetliga system för administrativ assistans åt de förtroendevalda som var avsikten. Det förekommer fortfar- ande andra lösningar för att skapa administrativa resur- ser åt de förtroendevalda. '

I samband med remissen av kommunaldemokratiska kommitténs betänkande om politiska sekreterare framförde några re- missinstanser önskemål om att även de övriga former för politiskt biträde som förekommer, dvs. när politiska sek- reterare är utsedda av fullmäktige eller när de är an- ställda av politiska partier, bör utredas och ges en klarare ställning.4)

Detta avvisades dock i propositionen. I den anfördes att kommunerna och landstingen bör ha så stor frihet som möjligt att välja den form av biträde till de förtroende— valda som är lämpligast med hänsyn till kommunens stor- lek, arbetsuppgifterna och omständigheterna i övrigt.

Man bör inte ställa upp formella hinder för kommunerna och landstingen, när det gäller att använda den form för biträde åt de förtroendevalda som kan passa dem bäst, menade föredraganden.

,, __ =.A—J— ..... ,, ___—___... ___

Genom regeringsrättens avgöranden hade det klarlagts att kommunerna och landstingen enligt gällande rätt inte kun— de anställa politiska sekreterare som tjänstemän. Det som just då var mest angeläget att vidta var därför att göra det möjligt för kommuner och landsting att anställa poli— tiska sekreterare som tjänstemän, med uppgift att lämna politiskt biträde åt de förtroendevalda.

4.4.4. Förtroendevalda på hel- och deltid

Förutom de ökade möjligheterna att inrätta politiska sek- reterare, har det även tillskapats ökade möjligheter för kommuner och landsting att arvodera förtroendevalda på hel- och deltid. De kallas i allmänhet för kommunalråd,

landstingsråd, oppositionsråd, kommunstyrelsens ordföran- de m.m.

En förklaring till att det inte har inrättats tjänster som politiska sekretare i så stor omfattning, kan enligt de utredare som utvärderade lagen om politiska sekrete— rare vara att kommunerna och landstingen samtidigt gavs ökade möjligheter att ersätta förtroendevalda för för- lorad arbetsförtjänst. Det kan ha bidragit till att upp- dragen har kunnat spridas på flera personer, vilket i sin tur kan ha minskat på behovet av administrativa resurser.

Under de senaste 20 åren har det blivit allt vanligare att kommuner och landsting engagerar förtroendevalda på hel- och deltid. Av de 269 kommuner som 1986 hade kom— munalråd hade 33 kommuner minst 4 kommunalråd. De 15 kom- muner, som inte hade heltidsengagerade förtroendevalda 1986 var, med undantag för Danderyd, mindre kommuner med ett invånarantal under 20 000.

163 kommuner (60 %) hade endast 1 kommunalråd. Kommuner med mindre än 10 000 invånare, hade samtliga med ett par

undantag, endast en heltidsengagerad förtroendevald, om de hade någon. De tre största kommunerna hade 11 till 17 heltidsengagerade.

Av tabell 8 framgår antalet hel- och deltidsengagerade förtroendevalda i kommunerna fördelade på partierna 1986.

Tabell 8. Hel— och deltidsengagerade förtroendevalda för- delade på partierna 1986.

n C Fp S Vpk Övr Samtliga Heltid 87 113 37 292 1 1 531 Deltid 32 51 27 132 7 2 251 Summa 119 164 64 424 8 3 782 Andel 14% 21% 8% 54% l%

___—___—

Källa: Kommunalt förtroendevalda 1986 Svenska kommunförbundet.

Det totala antalet förtroendevalda på heltid i kommunerna 1986 var 531. Det var framför allt det borgerliga blocket som ökade antalet förtroendevalda på heltid mellan 1983 och 1986. Antalet ökade med 63 personer. Socialdemokra- terna redovisar däremot en minskning med 36 kommunalråd.

När det gäller landstingen framgår fördelningen av de heltidsengagerade på partier i tabell 9.

Tabell 9. Heltidsengagerade förtroendevalda i landstingen fördelade på partierna 1986.

___—___

M C Pp s vpk Samtliga _________________________________________________ Heltid 25 22 16 65 4 132

Andel 18% 16% 12% 50% 3%

___—___—

1986 fanns det förtroendevalda på heltid i samtliga landsting. De flesta av dessa var ordförande i förvalt— ningsutskottet eller i styrelser, nämnder och delega- tioner. "Oppositionsledaren" var mestadels 2:e vice ord— förande i förvaltningsutskottet. Oppositionsråden hade alla det gemensamt att de hade minst 50 procents tjänst- göringsgrad.

I takt med att de kommunalt förtroendevaldas arbetsbörda har ökat, har kommunerna och landstingen börjat engagera förtroendevalda även på deltid. Med deltidsengagerad av- ses förtroendevald som är arvoderad för minst 40 % sys- selsättning.

Det stora flertalet landstingsråd från majoriteten är heltidsengagerade. Därutöver finns både hel— och deltids- engagerade direktionsordföranden och andra med liknande politiska uppdrag på distriktsnivå.

1906 fanns det sammanlagt 251 förtroendevalda engagerade på deltid i 123 kommuner (43 %). Det var en ökning med 19 kommuner respektive 59 deltidsengagerade sedan 1983. De flesta deltidsengagerade är oftast oppositionsföreträdare eller nämndordförande.

Drygt hälften, 132 av 251, av de deltidsengagerade var

socialdemokrater. 51 (ca 20 %) var centerpartister. En jämförelse med 1983 visar att socialdemokraterna har ökat antalet deltidsengagerade med 37 stycken och folkpartiet med 13.

1986 fanns det således totalt 782 förtroendevalda på hel- eller deltid i 282 kommuner. I genomsnitt blir det knappt tre hel- eller deltidsengagerade förtroendevalda per kom- mun. Antalet förtroendevalda på hel- eller deltid har ökat med 86 sedan 1983, vilket är en ökning med drygt 12 %.

4.4.5. Omfattningen av partiservice

Många kommuner och landsting ger stöd till partierna i form av fria möteslokaler, utskrift och kopiering av par— timaterial, disponering av kommunens/landstingets AV—hjälpmedel och annan kontorsutrustning, kostnadsfri

.. .. .— .Mwunw..._—uo ...—...

partiinformation i den kommunala/landstingskommunala in- formationstidningen till hushållen. Omfattningen av denna i service 1983 framgår av tabell 10.

Tabell 10. Kommunernas och landstingens partiservice 1983. Förekomst av olika former i % (absoluta tal). Alla kommuner och landsting.

1 Förekomst: Typ av materiell förmån Kommuner Landsting ! Fria möteslokaler 63% (179) 91% (21) Utskrift och kopiering av partimaterial 27% (77) 52% (12) Disponering av kommunens/ landstingets AV-hjälpmedel och annan kontorsutrustning 46% (131) 87% (20) Kostnadsfri partiinformation i den kommunala/landstings- kommunala informations— tidningen till hushållen 4% (12) 13% (3)

Källa: Ds C l985=8

Ds C 198538 'Det kommunala partistödet" Proposition 1982/833132

Ds c 1988815 "Fyra år med politiska sekreterare' Proposition 1982/838132, s. 8—9

De Kn 1982:7 ”Politiska sekreterare"

Proposition 1982/83:132, s. 19

anrsanamlva urronswlucan av DBT KOMMUNALA PARTI- smöns'r,

5.1

Inledning

Förslag om ändringar i reglerna för det kommunala parti— stödet har varit en återkommande fråga i riksdagen sedan detta infördes 1969. Såsom tidigare redovisats i avsnitt 1.2.4 om bakgrunden till utredningen, uttalade före- draganden i propositionen "Aktivt folkstyre i kommuner och landsting" (1986/87:91) att det, genom de undersök- ningar som hade genomförts i demokratiberedningens regi, i dag finns en god kunskap om inriktningen och omfatt- ningen av bidragsgivningen till partierna.

Enligt direktiven ska utredningen redovisa och bedöma konsekvenserna av olika sätt att konstruera det kommunala partistödet. Det material, som utredningen tar fram, bör enligt direktiven kunna ligga till grund för överlägg- ningar mellan partierna i riksdagen om partistödsfrågan.

5.2 Nuvarande partistöd i kommuner och landsting

Det nuvarande partistödet i kommuner och landsting är helt igenom mandatbundet och utgår med ett visst belopp per mandat. Kommunen/landstinget får lämna bidrag till politiskt parti, som under den tid bidraget avser, är representerat i fullmäktige/landstinget. Beslutet om par- tistöd ska innehålla att bidrag utgår till varje sådant parti med samma belopp för varje plats som partiet under nämnda tid har i fullmäktige/landstinget.1)

5.3. Kommunalt partistöd med grundstöd

Det motförslag som presenterades i samband med *1969 års proposition om kommunalt partistöd, anslöt sig till för- slaget att kommuner och landsting får lämna ekonomiskt bidrag till politiskt parti, som under den tid beslut om bidrag avser, är representerat i kommunens fullmäktige och i landstinget.

parti-

Däremot var man inte överens om hur det kommunala stödet skulle fördelas. Enligt motförslaget skulle full- mäktiges beslut innehålla att en fjärdedel av anslaget ska fördelas lika mellan partierna och återstoden för- delas mellan dessa i förhållande till deras antal platser i fullmäktige under den tid beslutet avser.2)

5.4 Kommunalt partistöd med mandatspärr

Vid 1971 års riksdag väcktes flera motioner om hur ett grundstöd i det kommunala partistödet skulle kunna se ut, med hänsyn taget till ett eventuellt spärrsystem för små- partier. Motionärerna ansåg att en kompletterande regel borde införas om att parti med mycket liten fullmäktige- representation inte skulle vara berättigat till helt

grundbidrag.

Eftersom det då inte fanns någon regel, som motsvarade spärregeln om att parti måste uppnå 4 % av de röstande för att bli representerat i riksdagen, ansåg motionärerna att eventuella avtrappningsregler måste ges en annan ut- formning för det kommunala partistödet.3)

w_w_.__ ,. __ m.

5.5 Kommunalt partistöd till partier utan representa- tion i fullmäktige/landstinget

| Det har väckts förslag i riksdagen om att även partier * som är orepresenterade i kommunfullmäktige/landstinget skulle kunna få kommunalt partistöd. Motionären menar att det kan vara oerhört svårt att uppnå representation i valkretsindelade kommuner. I Stockholms stad exempelvis ligger röstkravet kring 5 % för att uppnå representation.

I en sådan kommun borde det enligt motionären vara be- fogat att även utbetala stöd till politiska partier som inte har representation i den beslutande församlingen. Det bör gälla partier som uppnått minst 1 % av av röster- na i föregående val inom kommun respektive landsting.4)

5.6 Kommunalt partistöd med kanslistöd

I motioner, som har väckts under senare år angående grundstöd i det kommunala partistödet, påpekas att parti— erna har vissa grundkostnader som lokalhyror, möteskost- nader, skrivservice etc. Han kräver därför att lagstift— ningen ändras så att det blir möjligt för kommunerna att anslå dels ett grundbelopp, lika för alla partier, dels ett belopp i relation till antalet mandat.5)

5.7. Kommunalt partistöd med utjämningsregler

Det har påtalats i flera motioner i riksdagen att en konskvens av den nuvarande konstruktionen av det kommuna- la partistödet är att den endast tar hänsyn till det ak- tuella antalet mandat. Ett parti som kraftigt går till- baka i ett val kan därför drabbas av stora ekonomiska svårigheter.

I motionerna hänvisas till att reglerna för det statliga partistödet innehåller bestämmelser om avtrappning vid förändringar som beror på ändrat valresultat för parti. Han föreslår att liknande regler borde finnas när det gäller det kommunala partistödet."

Noter

l

Proposition 19698126, SFS 19692596

KU 1969336, lotion 1983/84:1408, Strindberg (m) lotion 19713549, Strindberg, Brundin (m) lotion 1987/88 K606, Svensson (c)

lotion 1986/87 K807, Hasselström—llyvall (fp)

Motion 1984/85 K570, Svärd (c), Konradsson (s) lotion 1986/87 K613, Friggebo m.fl. (fp)

*, 6 munnens övsRvÄGasnsn ocn FÖRSLAG 6.1 Kommunalt partistöd med grundstöd 6.1.1 Grundidén med det kommunala partistödet

Det är i huvudsak två huvudmodeller för det kommunala partistödet som har diskuterats genom åren, nämligen om det ska finnas ett grundstöd eller inte. Inom dessa hu— vudmodeller förekommer det sedan olika variationer.

När propositionen om kommunalt partistöd behandlades i riksdagen 1969, reserverade sig såväl de borgerliga par- tierna som Vpk för ett införande av ett grundstöd. Man ansåg att en viss del av stödet skulle utgå som ett för alla partier lika stort grundbidrag.1)

Huvudargumentet för införande av ett grundstöd i det kom— munala partistödet har varit och är fortfarande att vissa informationskostnader för att sprida partiernas kommunal- politiska förslag är desamma oberoende av partiernas man- . dattal i fullmäktige. Detta argument har återkommit i olika motioner genom åren.2)

%

När det kommunala partistödet infördes 1969 var det främst behovet av information som lyftes fram som det hu- vudsakliga syftet. Att det rörde sig om ett stöd till partierna trängdes tillbaka i diskussionen. Senare ut- värderingar har dock visat att partierna har blivit allt mer beroende av partistödet för sin ekonomi.

Demokratiberedningen fann i sin studie om det kommunala & partistödet att de regionala partiorganisationerna i ge— 5 nomsnitt får 40-70 % av sina totala inkomster från de kommunala partistöden.3)

Andra studier, som utredningen hänvisade till, visar att

för partiernas riksorganisationer så innebär det statliga partistödet en beroendegrad som varierar mellan 50-85 %. Utredningen fann att för flertalet partier på lokal nivå täcks verksamhetskostnaderna under mellanvalsår till 90 % eller mer av det kommunala partistödet.

Frågan är då om det kommunala partistödet fortfarande i huvudsak kan ses som ett bidrag till partierna för att stärka den kommunala informationen i valrörelserna.

Enligt vår bedömning bör det kommunala partistödet ses som ett allmänt samhälleligt stöd för att stärka de po- litiska partiernas ställning i opinionsbildningen och därigenom att stärka den kommunala demokratin. Det kan därför inte enbart ses som ett informationsbidrag till

partierna.

Partierna har viktiga uppgifter i vårt demokratiska sy— stem. De har ansvar för att styrelsefunktionen upprätt- hålls. Det politiska ledarskapet ska utövas, val genom- föras, kandidater nomineras osv. De har även ett ansvar för att folkrörelsefunktionen upprätthålls. De ska kana- lisera ett brett, regelbundet politiskt deltagande bland människor.4)

Vi är medvetna om de risker som ett långtgående stöd till de politiska partierna kan innebära för möjligheterna att upprätthålla dessa funktioner. När det gäller styrelse— funktionen, finns det en risk för att partikanslier och ombudsmän mer eller mindre integreras i den kommunala förvaltningen. Partierna kan bli beroende av och invävda i den förvaltning som man ska styra.

När det gäller folkrörelsefunktionen har utvärderingarna

av det kommunala partistödet visat att det har varit en nödvändig förutsättning för partiernas mellanvalsaktivi- tet och för att inte partierna ska utvecklas mot ne: el- ler mindre renodlade valapparater som är vanligt i många länder.

I bästa fall kan den utökade administrativa kapaciteten, som partierna bygger upp med hjälp av det kommunala stö— det, leda till att det underlättar partiernas planering, kommunikation och politiska arbete. I sämsta fall kan det leda till att medlemmar "överlåter" det politiska arbetet till anställda ombudsmän och tjänstemän och minskar de egna frivilliga insatserna.

6.1.2 Konsekvenser av ett införande av grundstöd

Den ekonomiska effekten vid en övergång från dagens helt igenom mandatbundna kommunala partistöd till ett stöd, där 25 % av anslaget ges som grundstöd, skulle bli en kraftig omfördelning av partistödet från de större till de mindre partierna.

I tabell 11 redovisas de ekonomiska konsekvenserna i kom- munerna om det hade funnits ett grundstöd på 25 % efter 1985 års val.

Tabell 11. Jämförelse i kommunerna mellan mandatbundet partistöd och 25 % grundstöd + mandatbundet stöd, milj. kr. '

Parti 1986 Grundstöd Differens

Moderaterna 29,8 31,9 + 2,1 Centern 26,0 20,3 - 5,7 Folkpartiet 18,2 21,9 + 3,7 Socialdem. 71,5 60,7 -10,8 Vpk 1,2 12,9 + 5,7 de 3,3 3,9 + 0,5 ' Miljöpartiet 2,9 5,7 + 2,8 Övriga 2,5 4,2 + 1,7

___—___—

ued utgångspunkt från mandatfördelningen efter 1985 års kommunalval och med en oförändrad ram, skulle ett grund- stöd på 25 % ha inneburit en minskning av KPS med 10,8 milj. kr. (14 %) för socialdemokraterna och med 5,7 milj. kr. för centern (22 %).

Övriga partier, framför allt de som har få mandat, skulle ha fått en ökning av KPS. Miljöpartiet exempelvis skulle ha fått nära en fördubbling av KPS jämfört med nuvarande modell. Även Vpk skulle ha fått en relativt stor ökning av KPS. För de lokala partierna skulle det ha inneburit en ökning med 70 %.

I tabell 12 redovisas de ekonomiska konsekvenserna i landstingen om det hade funnits ett grundstöd på 25 % efter 1985 års val.

Tabell 12. Jämförelse i landstingen mellan mandatbundet partistöd och 25 % grundstöd + mandatbundet stöd, milj. kr.

______________.._————__ Parti 1986 . Grundstöd Differens Moderaterna 18,6 18,2 - 0,4 Centern 10,6 12,2 + 0,6 Folkpartiet 11,7 13,0 + 1,3 Socialdem. 40,1 , 34,3 - 5,8 Vpk 4,5 7,3 + 2,8 de 0,8 1,4 + 0,6

___—___—

För landstingens del skulle ett grundstöd på 25 % ha in- neburit en minskning av KPS med 5,8 milj. kr. (14 %) för socialdemokraterna och med 0,4 milj. kr. för moderaterna (2 %). Det skulle framför allt ha varit de mindre parti- erna som skulle ha fått en relativt stor ökning av sitt partistöd om det hade funnits ett grundstöd på 25 %. Vpk skulle ha fått en ökning med 60 % och de en ökning med 75 %.

6.1.3. Förekomst av småpartier

Det huvudsakliga argumentet emot ett grundstöd i det kom- munala partistödet är att det i allt för hög grad skulle kunna gynna en uppsplittring av partierna i olika små- partier, och stimulera en framväxt av lokala partier. Detta skulle i sin tur kunna innebära problem för arbetet i de parlamentariska församlingarna. Det kan i detta sam- manhang finnas skäl att studera förekomsten av lokala småpartier i kommunerna.

Antalet lokala partier har varierat genom åren. - 1950 fanns det 95 lokala partier — 1962 fanns det 196 lokala partier - 1973 fanns det 52 lokala partier - 1982 fanns det 85 lokala partier - 1985 fanns det 82 lokala partier

Som synes växte det fram en mängd lokala partier under 50-talet. Under 80-talet har däremot antalet lokala par- tier varit relativt konstant. En preliminär genomgång ef- ter valet 1988 visar att antalet lokala partier nu är ca 70. (de och Miljöpartiet räknas i detta sammanhang inte till lokala partier).

I kommunalvalet 1985 fick 82 lokala partier mandat i fullmäktige i 75 kommuner.5) Av de lokala partierna finns Apk i 8 kommuner, Skp i 6 kommuner och KPLM—r i 3 kom- muner. Dessa partier kan dock i viss mån ses som riks-

partier. Räknas dessa 17 partier bort återstår 65 lokala partier i 62 kommuner.

I dessa 62 kommuner fanns det mer än 1 lokalt parti i en- dast 4 kommuner (Svedala, Osby, Ljusdal och Gällivare). I Svedala är ett av partierna Skånepartiet, som delvis kan ses som ett regionalt parti. Skånepartiet var efter valet 1985 representerade i fullmäktige i 5 kommuner i Skåne. Räknas även Skånepartiet bort, innebär det att det efter valet 1985 fanns 60 lokala partier i 58 kommuner. Endast i 3 kommuner, nämligen i Osby, Ljusdal och Gällivare, fanns det mer än ett lokalt parti.

Vår slutsats är att det inte har skett någon dramatisk ökning av antalet lokala partier i kommunerna sedan slutet av 60-talet. Konstruktionen av det kommunala partistödet har sannolikt bidragit till detta. Vår hy— potes är att det skulle ha funnits betydligt fler loka— la partier om en viss del av partistödet hade utgått i form av ett grundstöd.

6.1.4. Handatspärrar mot småpartier i ett system med grundstöd

Det har ifrågasatts om alla partier, som är företrädda i fullmäktige, ska ha rätt till grundstöd. Motioner har därför väckts om en spärregel, knuten antingen till re- spektive partis andel av det totala antalet avgivna rös— ter, eller till det totala antalet ledamöter i fullmäkti- ge/landstinget, för att ett parti ska få del av grundstö- det i det kommunala partistödet.5)

Grundbeloppet bör enligt dessa förslag inte utgå till tillfälliga grupperingar av det slag som lokalt kan före- komma främst vid de kommunala valen. Vidare har det en- setts att grupp som får kommunalt bidrag dessutom bör tillhöra politisk organisation med större förankring. Det kan därför vara skäl att se vilka effekter ett system med spärrar skulle få för partierna.

Diagram 1 visar vilka effekter ett grundstöd på 25 & utan spärr, samt ett grundstöd på 25 % med en spärr på 1 re- . % spektive 2 mandat, skulle ha fått om det hade tillämpats i kommunerna under perioden 1977—1986. Staplarna i dia-

grammet visar den genomsnittliga andel parti skulle ha fått av partistödet.

som respektive

Diagram 1. Effekter av olika beräkningsmodeller på parti- stödet i kommunerna; genomsnitt för perioden 1977-1986

BERéKNINGSMUDELLERNHS EFFEKTER På DET KDMMUNHLH PHRTISTÖDET I GENDMSNITT UNDER PERIODEN 1977-1986

PROCENT 50

xaasåä

sämmms

(22-Spam? 1 -SPsRR _GRUNDSTÖD _ NUVHRRNDE

I förhållande till den nuvarande modellen skulle ett grundstöd för moderaternas del ha inneburit att de i stort sett skulle ha fått samma andel av KPS under denna period. Med en spärr på 1 respektive 2 mandat skulle de- ras andel ha blivit något större.

Centern skulle med ett grundstöd utan spärr och med en spärr på 1 mandat ha fått en något mindre andel av RPS jämfört med den nuvarande modellen. Med en spärr på 2 mandat skulle andelen ha blivit lika stor, jämfört med

den nuvarande modellen.

Folkpartiet skulle'i jämförelse med den nuvarande model- len ha fått ett par procentenheter större andel av KPS med samtliga alternativa beräkningsmodeller. Största an— delen skulle partiet ha fått med en spärr på 1 mandat.

Socialdemokraterna skulle däremot ha fått en avsevärd minskning av sin andel av KPS med samtliga alternativa beräkningsmodeller, jämfört med den nuvarande modellen. Hed spärrar skulle dock minskningen inte ha blivit lika stor jämfört med ett grundstöd utan spärrar.

Vpk skulle med ett grundstöd ha fått en ökning med några procentenheter av sin andel av KPS. Med spärrar skulle andelen ha blivit något mindre än utan spärrar. Fortfar- ande skulle dock deras andel av RPS ha varit större än

med den nuvarande modellen.

När det gäller de mindre partierna, de, miljöpartiet och de lokala partierna, är deras andel av det totala XPS re- lativt liten. Samtliga skulle dock ha fått en större an— del av XPS under denna period om det hade funnits ett grundstöd, jämfört med den nuvarande modellen.

Med en spärr på 1 mandat skulle de och Mp få ungefär li— ka stor andel av XPS som med nuvarande modell. Med en

, w___._____ . - ...—m......

_...m— ...a—...,...n, _._._._._.._..__v_..._a- __

spärr på 2 mandat skulle de däremot få en betydligt min- dre andel jämfört med nuvarande modell. De lokala partiq erna skulle däremot knappast ha drabbats av en mandat- spärr.

Sammanfattningsvis skulle således centern och socialdemo- kraterna under denna period ha fått en mindre andel av RPS med ett grundstöd, jämfört med nuvarande modell. Med spärrar skulle minskningen inte ha blivit lika stor. Öv- riga partier skulle ha fått en större andel av KPS med ett grundstöd. Den ökade andelen skulle dock ha reduce- rats för de minsta partierna om det hade funnits spärrar.

6.1.5. Bidrag till partier utanför fullmäktige; avtrapp— ningsregler, spärregler

Parti som får del av det kommunala partistödet måste en- ligt nuvarande bestämmelser vara representerat i fullmäk— tige/landstinget. Förslag har väckts i riksdagen om att även parti, som inte kommit in i fullmäktige/landstinget, ska kunna få del av det kommunala partistödet.7)

I förslaget hänvisas till den konstruktion som finns i det statliga stödet med avtrappningsregler varigenom ett parti, som har fått ett stort antal röster i valet, men ändå blivit orepresenterat i riksdagen, kan erhålla bi— drag.

Denna fråga behandlades av kommunaldemokratiutredning- en.8) Av den valstatistiska undersökning som utredningen lät göra framgår att det framför allt är småpartier med en riksorganisation som skulle drabbas av en småparti- spärr. Däremot skulle s.k. lokala partier inte drabbas särskilt hårt av en sådan spärr.

Utifrån de kartläggningar, som kommunaldemokratiutred-

ningen lät göra, var det inte möjligt att dra några en- tydiga slutsatser om hur en småpartispärr på den kommuna- la nivån bör utformas. Utredningen ansåg dock att man hade fått belägg för att önskemålet om en likformighet mellan riksdagsvals— och kommunalvalssystemet inte bör drivas alltför långt. Utredningen föreslog därför att en lägre spärrnivå än 4 % för de kommunala valen borde kunna

övervägas.

Frågan om spärregler i kommunalvalet behandlades av riks— dagen 1975.9) Beslutet innebar att det infördes en spärr för val till landstingen, som till stor del anslöt sig till det system som sedan 1970 hade tillämpats vid val till riksdagen.

Det nya systemet innebar att 9/10 av mandaten i _lands- tinget ska vara fasta valkretsmandat som fördelas mellan valkretsarna på grundval av antalet röstberättigade i re- spektive valkrets. De återstående mandaten är utjämnings- mandat och används för att utjämna de avvikelser från ett landstingsproportionellt riktigt valresultat som kan upp- stå vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten. Endast parti som har fått minst 3 % av rösterna i hela lands- tingskommunen får delta i mandatfördelningen.

Däremot föreslogs det inte någon spärregel i kommunfull- mäktigevalet. Enligt propositionen fanns det inte några olägenheter med det nuvarande systemet för val till kom- munfullmäktige. Med hänsyn till den starkt delade remiss— opinionen om småpartispärr för kommunfullmäktigeval, vil- le man i propositionen inte förorda någon omfattande än- dring av systemet för val till kommunfullmäktige.

6.1.6. Utredningens ställningstagande om spärregler

Det är många aspekter som måste vägas samman när det gäl- ler problematiken med småpartier. En väsentlig förutsätt- ning för den kommunala demokratin är att de kommunala or- ganen har möjlighet att i rimlig utsträckning följa kon- sekventa handlingslinjer.

En alltför långtgående partisplittring skulle kunna redu— cera dessa möjligheter. I s.k. vågmästarlägen, där det inte finns någon klar majoritet, kan ett eller flera små- partier komma att få ett oproportionerligt stort inflyt— ande över de kommunala besluten.

Även om det kan finnas skäl att överväga ett införande av spärregler vid val till kommunfullmäktige, anser vi i likhet med riksdagsmajoriteten 1975, att det f.n. in- te är påkallat med sådana regler.

När det gäller bidragssystemet anser vi att detta bör konstrueras så att det inte i alltför stor utsträckning stimulerar en framväxt av småpartier. Villkoret för att få partistöd ska, enligt vår mening, som hittills vara att partiet är representerat i fullmäktige/landstinget. Det saknas därför skäl till att införa särskilda av— trappningsregler i landstingen samt i kommuner med valkretsindelning enligt den modell som finns vid riks- dagsvalet.

6.2.1. Det statliga kanslistödet

1972 infördes ett grundstöd i det statliga kanslistödet. Därefter har det i ett flertal motioner i riksdagen om ett kommunalt grundstöd hänvisats till den konstruktion av grundstödet som finns i det statliga stödet.10)

I motionerna hävdas att vissa av partiernas utgifter är tämligen likartade. Oavsett partiernas mandattal är an- talet väljare som ska informeras lika stort. Detta borde enligt motionärens mening beaktas vid utformningen av det kommunala partistödet på samma sätt som görs när det gäl- ler det statliga partistödet.

Hänvisningen till konstruktionen av det statliga stödet är dock missvisande. Motionärerna skiljer inte mellan den del i det statliga stödet som utgör kanslistöd och den del som utgör partistöd.

Kanslistödet består dels av ett grundstöd, som utgår med lika belopp till samtliga partier som är representerade i riksdagen, dels av en mandatbunden del, det s.k. till- läggsstödet, där beloppet per mandat är 50 % högre för partier i oppositionsställning i förhållande till partier i regeringsställning.

Själva partistödet är däremot proportionellt, dvs. man- datbundet. Det utgår med ett visst belopp per mandat som partierna har fått i senaste riksdagsvalet.

Det motionärerna avser är snarare att överföra den kon- struktion som gäller för det statliga kanslistödet till det kommunala partistödet. Därmed frångår man den princip som partierna var överens om i 1971 års partistödsutred- ning.

,__.;._;.».=, -

. å ! ,

Orsaken till att partierna kunde enas 1972, om att införa ett grundstöd i kanslistödet, var att man därmed inte be- hövde rubba på principen om att partistödets storlek bör stå i relation till partiernas styrka.

Utredningen föreslog en knytning av grundstödet till kanslistödet därför att det inte gick att exakt beräkna om kostnaderna för partiernas informations- och opinions- verksamhet verkligen är lika, oavsett partiernas storlek. Utredningen fann att det möter avsevärda svårigheter att på ett objektivt godtagbart sätt få fram några gemensamma grundkostnader för partiernas informations— och opinions- verksamhet.

Trots detta var utredningen medveten om att det kunde finnas en viss grund i argumentet om lika informations- kostnader för partierna. Han enades därför om att föreslå att grundstödet skulle utgå som en del av kanslistödet. Det skulle utgå till de partier som hade fått minst 4 % av rösterna i landet i senaste riksdagsvalet.

Det är således kanslistödet och inte partistödet som till viss del består av ett grundstöd som utgår med lika be- lopp till samtliga partier som är representerade i riks- dagen.

6.2.2. Bakgrunden till det statliga kanslistödet

Det kan i detta sammanhang vara skäl att närmare se vad som låg bakom riksdagens beslut 1965 om att inrätta ett särskilt kanslistöd. Tanken bakom kanslistödet var ur- sprungligen att det skulle vara ett stöd till riksdags— grupperna, så att dessa själva skulle kunna anställa sek- reterare för att biträda riksdagsgruppernas ledamöter.

Förslaget hade ursprungligen väckts i den då sittande

författningsutredningen.11) Den hade inhämtat synpunkter från riksdagsgrupperna angående riksdagsmännens arbets— förhållanden. Utredningen menade att det enklaste vore att ställa ett anslag till fri disposition till varje grupp av viss storlek.

Pörfattningsutredningen stannade dock för att föreslå att varje partigrupp, av sådan storlek att den var represen- terad i riksdagsutskott, äger rätt att under riksmöte er— hålla biträde av en sekreterare som avlönas av stats- medel. Sekreterarna skulle anställas av riksdagens kontor på förslag av vederbörande riksdagsgrupp och enligt de anställningsvillkor som kontoret fastställde.

Författningsutredningen diskuterade även frågan om skriv— hjälp till riksdagsledamöterna. Enligt utredningens upp- fattning rådde det ingen tvekan om att ledamöterna borde ha tillgång till kostnadsfri skrivhjälp. Sådan hjälp borde därför finnas tillgänglig inom riksdagen och kunna ställas till riksdagsgruppernas förfogande menade utred- ningen. Man betonade att denna hjälp givetvis inte bör utnyttjas för uppgifter som normalt ankommer på partier- nas riksorganisationer.

När frågan om det statliga partistödet behandlades i riksdagen 1965 hänvisades det till att frågan om stats- bidrag till partiernas kostnader för gruppkanslier hade beretts av bankoutskottet.12) I utskottets utlåtande re- fererades bl.a. till författningsutredningens förslag.

Utskottet föreslog att ett särskilt bidrag skulle utgå till varje partigrupp i riksdagen med 3 000 kronor Aper medlem och år, om gruppen var företrädd i regeringen. I annat fall skulle bidrag utgå med 4 500 kronor per medlem och år. Därmed kunde sedan partigrupperna själva anställa personal.13)

Med hänvisning till bankoutskottets utlåtande, uttalades det i propositionen att kanslistödet visserligen bör vara proportionellt i förhållande till partiernas mandatsiff- ror. Med hänsyn till de betingelser som oppositionsparti- erna hade att bedriva sitt arbete, ansågs det dock rim- ligt att partier, som inte har regeringsansvaret, gynna- des vid bidragsgivningen i detta speciella sammanhang.

I propositionen föreslogs därför att kanslistödet skulle utgå med 50 % högre belopp för ett oppositionsparti än för ett parti som var företrätt i regeringen. Detta blev också riksdagens beslut.

Partistödet och kanslistödet var således från början två skilda företeelser. Med tiden har de emellertid kommit att ses som en helhet, eftersom det inte förekommer någon kontroll av hur medlen används. Detta kan ha bidragit till uppfattningen att det finns ett grundstöd i det statliga partistödet.

Denna uppfattning har sannolikt förstärkts av att riksda- gen 1975 beslöt att införa ett nytt partigruppsstöd, samt ett anslag för kontorshjälp till riksdagsledamöterna.14) Det fick samma konstruktion som kanslistödet och kan där- för snarast ses som en komplettering till det ursprung- liga kanslistödet. Fr.o.m. 1982/83 slogs dessa bidrag samman till en gemensam anslagstitel: Bidrag till parti- grupper.

Bakgrunden till beslutet om ett nytt partigruppsstöd var att en informationsutredning inom riksdagen hade före- slagit ett sådant. Därigenom skulle det bli möjligt för partigrupperna i riksdagen att bygga ut den verksamhet som är inriktad på att inhämta sakinformation i olika frågor. Bl.a. skulle fler utredare och experter kunna engageras vid partigruppskanslierna.

Hotiveringarna för det nya partigruppsstödet var således likartade de som författningsutredningen anförde i början av 60-talet 'för att förstärka riksdagsgruppernas kans- lier, dvs. det som så småningom blev kanslistödet. Sanno— likt kommer även detta stöd så småningom att betraktas som en del av partistödet.

Oavsett utvecklingen av det ursprungliga kanslistödet, från att från början ha varit ett partigruppsstöd till att senare uppfattas som ett allmänt partistöd, måste dock utgångspunkten för den fortsatta diskussionen, vara att det statliga kanslistödet, och senare det nya parti- gruppsstödet, har tillkommit för att ge partigrupperna i riksdagen resurser för att förbättra riksdagsledamöternas arbetsförhållanden.

6.2.3. Förslag om kommunalt partigruppsstöd

Vi föreslår att det, i anslutning till det fortsatta arbetet med den nya kommunallagen, bör övervägas om det behövs en generell regel om kommunalt partigruppsstöd, som täcker de olika former av politiskt biträde till de förtroendevalda som förekommer, liksom andra former av stöd till partierna som förekommer vid sidan av det kommunala partistödet.

De olika former av service till partierna, som kommuner och landsting i dag ger, kan på sätt och vis sägas mot- svara det statliga kanslistödet och partigruppsstödet. Motiveringarna för ett grundstöd i det kommunala parti- stödet har under senare år också allt mer kommit att för-

skjutas mot att partierna har likartade grundkostnader för lokaler, möteskostnader, skrivservice etc.15)

Det finns i dag någon form av tjänstemän som biträder partigrupperna i 49 kommuner och i samtliga landsting. Under de senaste 20 åren har det också blivit allt van- ligare att kommuner och landsting engagerar förtroende- valda på hel- och deltid. 1986 fanns det sammanlagt 782 förtroendevalda på hel- eller deltid i 282 av landets kommuner. I landstingen fanns det 1986 sammanlagt 132 förtroendevalda på heltid. Många av dessa var opposi- tionsföreträdare eller nämndordförande.

I nästan 2/3 av kommunerna och i så gott som alla lands- ting får partierna disponera möteslokaler kostnadsfritt. I nära 1/3 av kommunerna och i hälften av landstingen förekommer det att partierna får hjälp med utskrift och kopiering av partimaterial.

I nästan hälften av kommunerna och i nästan alla lands— ting får partierna disponera kommunens/landstingets AV—hjälpmedel och annan kontorsutrustning. I många kom- muner och landsting får partierna kostnadsfritt informera i den kommunala informationstidningen till hushållen.

I samband med remissen av kommunaldemokratiska kommitténs betänkande om politiska sekreterare framförde några re- missinstanser önskemål om att även de övriga former för politiskt biträde som förekommer, bör utredas och ges en klarare ställning.

I propositionen om politiska sekreterare avvisades denna begäran. Som skäl anfördes att kommunerna och landstingen bör ha så stor frihet som möjligt att välja den form av biträde till de förtroendevalda som är lämpligast med hänsyn till kommunens storlek, arbetsuppgifter och om- ständigheter i övrigt. Han bör inte ställa upp formella

hinder för kommunerna och landstingen, när det gäller att använda den form för biträde åt de förtroenc'evalda som kan passa dem bäst.

Utvärderingen av lagen om politiska sekreteraxs har dock visat att lagen inte har skapat det enhetliga system för administrativ assistans åt de förtroendevalda som var av-

sikten. Det förekommer fortfarande andra lösningar för att skapa administrativa resurser åt de förtrcendevalda.

Av den anledningen föreslår vi att det, i anslutning till det fortsatta arbetet med den nya kommunallagen, bör övervägas om det behövs en generell regel on kommunalt partigruppsstöd. En sådan regel bör täcka de clika former av politiskt biträde till de förtroendevalda som före- kommer i dag i kommunerna och landstingen. [en bör även täcka andra former av stöd till partierna son förekommer vid sidan av det kommunala partistödet.

Kommunaldemokratiska kommittén övervägde en sådan regel om administrativ hjälp till de förtroendevalda i samband med att den presenterade förslaget till lag on politiska sekreterare 16). Genom att i lagen formulera detta, borde det enligt kommitten stå klart att denna service också kan ges till förtroendevalda i kommuner som inte ser nå- gon anledning att inrätta särskilda befattningar som po- litiska sekreterare.

Detta förslag avvisades dock i propositionen. De politi- ska sekreterare, som är anställda av kommuner och lands- ting, har enligt föredraganden naturligtvis tillgång till kommunförvaltningens administrationsapparat. Det ligger därför i sakens natur att de förtroendevalda också har tillgång till denna i den utsträckning det km anses mo- tiverat av deras uppdrag, menade han.

Det ansågs därför inte vara nödvändigt med en särskild

regel om detta. Enligt föredraganden hade kommittén inte heller anfört några omständigheter, som pekade på behovet av att reglera de förtroendevaldas rätt till administra- tiv hjälp i andra former än genom politiska sekreterare. ;

6.2.4. Reglernas inplacering i kommunallagen

Vi föreslår att reglerna om kommunalt partistöd och reglerna om kommunalt partigruppsstöd infogas i skilda avsnitt i kommunallagen.

Genom att infoga reglerna om partistöd och partigrupps- stöd markeras att partigruppsstöd inte ska sammanblandas med det kommunala partistödet. En sådan uppdelning av reglerna, överensstämmer med den uppfattning som kom— munaldemokratiska kommittén kom fram till i sitt förslag till lag om politiska sekreterare.

Kommittén diskuterade möjligheten att foga samman lagen om politiska sekreterare med lagen om kommunalt parti— stöd. En sådan sammanfogning skulle emellertid strida mot deras syn på de politiska sekreterarnas funktion och ställning i det politiska och administrativa systemet.

När kommunerna anställer särskild personal, med uppgifter av detta slag, är det inte i första hand för att främja partiernas allmänna verksamhet, menade kommittén. Det är i stället fråga om att ge kvalificerat biträde, låt vara politiskt, till de förtroendevalda i deras roll som be- slutsfattare i kommunen.

Kommittén ansåg i stället att kommunernas och landsting—

ens rätt att anställa politiska sekreterare, i avvaktan på den aviserade översynen av kommunallagen, skulle reg- leras i en särskild lag, för att senare inarbetas i kem— munallagen.

Lagen om politiska sekreterare fick således en_ proviso— risk karaktär i avvaktan på den kommande kommunallage- översynen. Kommunaldemokratiska kommitténs ursprungliga avsikt var dock att den så småningom skulle fogas in i kommunallagen.

Den arbetsgrupp inom civildepartementet, som har haft i uppdrag att utforma en ny kommunallag, har i sitt betänk— ande bl.a. föreslagit att såväl lagen om kommunalt parti- stöd som lagen om politiska sekreterare fogas in i den nya kommunallagen.17) Arbetsgruppens förslag kommer att ligga till grund för den parlamentariska kommitté, som har tillsats för att fortsätta arbetet med en ny kom- munallag.18)

Arbetsgruppen föreslår att lagen om kommunalt partistöd förs in i kompetenskapitlet under rubriken "Utökade be- fogenheter i vissa fall". Med hänsyn till de politiska sekreterarnas särskilda ställning anser arbetsgruppen att bestämmelserna om dessa bör placeras i kapitlet "De för- troendevalda."

6.2.5. Partigruppsstödets konstruktion

Vi föreslår att det bör övervägas om ett kommunalt par- tigruppsstöd bör konstrueras på samma sätt som det statliga stödet.

Det statliga kanslistödet och partigruppsstödet utgår dels i form av ett grundbidrag, dels i form av ett man- datbundet bidrag. Alternativet till en konstruktion av ett kommunalt partigruppsstöd, liknande den som gäller för det statliga kanslistödet, skulle vara att det för— delas med hänsyn till de olika partiernas styrka i full— mäktige, dvs. enligt den princip som i dag tillämpas för det kommunala partistödet.

Vi förordar inte en regel om att partigruppsstödet ska fördelas utifrån de olika partiernas styrka. En sådan re- gel skulle kunna försvåra de ofta komplicerade förhand- lingar- om fördelningen av olika poster som ofta följer efter ett val.

Inte sällan leder dessa överläggningar till överenskom- melser, som alla parter är överens om, men som kan vara svåra att objektivt värdera. En sådan överenskommelse skulle kunna bli svår att relatera till en bestämmelse om proportionell fördelning.

Om partigruppsstödet inte behöver utgå efter pro- portionella grunder, innebär det att stödet kan utgå som ett grundstöd och ett mandatbundet stöd. Det kan få till följd att en del kommuner/landsting väljer att minska det mandatbundna partistödet och i stället stödjer partierna via partigruppsstödet.

Vi vill dock påpeka att avsikten med det kommunala parti- gruppsstödet är att det ska förbättra de förtroendevaldas arbetsförhållanden. Det ska inte ersätta det mandatbundna partistödet, utan ska ses som ett komplement.

6.2.6. Särskilda spärregler mot småpartier

Vi föreslår att det bör övervägas om samtliga partier, som är representerade i fullmäktige/landstinget, ska ha rätt till partigruppsstöd.

Vi har tidigare anfört att vi inte anser det påkallat med särskilda spärregler i det kommunala valsystemet. När det gäller bidragssystemet anser vi att detta bör konstrueras så att-det inte i alltför stor utsträckning stimulerar en framväxt av småpartier. Villkoret för att få partistöd ska vara att partiet är representerat i fullmäktige/land- stinget. Detta bör även gälla för partigruppsstöd.

6.3 Kommunalt partistöd med utjämningsregler 6.3.1 Effekter på partistödet vid en valförlust

För ett parti som går kraftigt tillbaka i ett val finns det i dag inte något skyddsnät i det kommunala parti- stödet. Ett minskat antal mandat ger omedelbar effekt på partistödets storlek för partierna.

Demokratiberedningen redovisade i sin rapport om det kom- munala partistödet ett exempel från landstingsvalet 1982 vilka inkomstförändringar som sker för partier som för- lorar mandat i ett eller flera landsting och vad som hän- der i partiorganisationerna efter ett sådant va1.19)

Folkpartiet förlorade flest mandat i landstingen genom 1982 års minskade röstnnderlag. Partiet tappade totalt 100 mandat i landets landsting. Centerpartiet förlorade

41 mandat och hade efter valet 1982 totalt 305 platser i landstingen. Vpk slutligen, minskade med 7 mandat till 79 mandat i de nya landstingen efter valet.

Fördelningen av stödet från landstingen mellan partierna åren 1982 och 1983 visar att centerpartiet, som visserli- gen förlorade 41 mandat, fick exakt lika stort belopp bå- da åren, 11,2 milj. kr. (löpande penningvärde). Detta be- rodde på att höjningarna av LPS för 1983 utjämnade och täckte mandatförlusterna.

Detta gällde även Vpk, som fick 3,3 milj. respektive 3,4 milj. kr. (löpande penningvärde) år 1982 respektive 1983. Folkpartiets mandatförluster var dock så stora att höj— ningarna av LPS-mandaten inte motsvarade bortfallet. Par- tiet erhöll 6,2 milj. kr. 1982 och året därpå 4,5 milj. kr. i partistöd från landstingen, dvs. en minskning med 1,7 milj. kr.

Stockholms läns landsting tillämpade under 1983 en form av avtrappat LPS. Partierna erhöll då partistöd baserat på medeltalen av mandaten för 1979 och 1982. Det innebar en viss dämpning av den ekonomiska förlust för folkparti- et som blev följden av mandatminskning i valet till landstinget 1982.

Folkpartiet halverades då i Stockholms läns landsting, från 18 till 9 platser. Partiet erhöll med den nya regeln således 13,5 mandat som partistödsgrundande för 1983. För 1984 tillämpades åter den traditionella beräkningen med 1982 års mandatsiffror.

i ? Y *? !

6.3.2 Förslag om utjämningsregler i det kommunala parti- stödet-

vi föreslår att det kommunala partistödet även fort- sättningsvis ska vara helt igenom mandatbundet och utgå med ett visst belopp per mandat. Vi föreslår dock vissa utjämningsregler för partier som förlorar mandat i ett val.

En grundläggande princip för partistöden är att de beräk- nas utifrån partiernas styrka. Denna princip är viktig, eftersom den offentliga finansieringen annars skulle kun- na utvecklas till ett gigantiskt "pensionssystem". Parti- er skulle, trots kontinuerliga valförluster, kunna över— leva under lång tid.

Vi är dock medvetna om att ett parti som går kraftigt tillbaka i ett val kan drabbas av stora ekonomiska svå- righeter. Det är i dag vanligt att partier har hel- eller deltidsanställda sekreterare med politiska arbetsupp- gifter. Vid en kraftig valförlust kan ett parti därför bli tvunget att snabbt avskeda anställd personal. Även kostnader för lokaler är ofta en betydande fast utgift för partierna. Hyreskontrakt löper oftast på mer än ett år.

Förslag har väckts om att regler, som liknar de som gäl- ler för det statliga partistödet, bör införas i det kom- munala partistödet. På detta sätt skulle de beskrivna nackdelarna kunna minskas avsevärt.20)

I det statliga partistödet finns det sedan 1972 ett man- datbidrag som bestäms med hänsyn till de två närmast

föregående valen. Det innebär en successiv anpassning till valutslagen och en utjämning i tiden, vare sig det gäller valförluster eller valframgångar.

Det statliga partistödet beräknas under det första året efter valet utifrån 1/6 av det antal mandat partiet fick i senaste valet plus 5/6 av antalet mandat i det näst se- naste valet.

Andra året efter valet beräknas det utgående partistödet utifrån 1/2 gånger antalet mandat i senaste val, plus 1/2 gånger antalet mandat i näst senaste val. Tredje året be- räknas det utgående partistödet utifrån 5/6 gånger an- talet mandat i senaste val plus 1/6 gånger antalet mandat i näst senaste val.

1971 års partistödsutredning påpekade att i och för sig skulle liknande utjämningsregler kunna införas även i det kommunala partistödet. Han föreslog dock inte något så- dant.

Utredningen ansåg att varje enskild kommuns bidrag för sig i flertalet fall inte hade någon avgörande betydelse för respektive partis ekonomi. Eftersom en utjämning av partiernas ekonomi borde kunna uppnås genom utjämnings- reglerna i det statliga stödet, ansåg utredningen att det inte fanns tillräckligt vägande skäl för att komplicera det kommunala partistödet med regler om utjämning.

Vår bedömning är dock att partierna i dag, jämfört med början av 70-ta1et, har blivit allt mer beroende av det kommunala partistödet för sin ekonomi. De regionala par- tiorganisationerna får i genomsnitt 40—70 % av sina to- tala inkomster från det kommunala partistödet. För vissa lokala partiorganisationer täcks verksamhetskostnaderna under mellanvalsår till 90 3 eller mer av det kommunala partistödet. Vi anser därför att det är rimligt att det

finns ett ekonomiskt skyddsnät i det kommunala parti- stödet för de partier som går kraftigt tillbaka i ett val.

vi föreslår därför att reglerna om kommunalt partistöd bör kompletteras med att parti, som förlorar mandat i det senaste valet, vid beräkning av det kommunala par- tistödet får tillgodoräkna sig det antal mandat partiet hade vid närmast föregående val under första året efter valet. Beloppet per mandat ska utgå i enlighet med vad fullmäktige/landstinget beslutar för det kommande året.

6.3.3. Ekonomiska konsekvenser av utjämningsregler

För att illustrera vad som skulle ha hänt om de föreslag— na reglerna hade tillämpats efter 1985 års val, redovisas i tabell 13 en jämförelse som omfattar 14 kommuner, dvs. 5 % av landets 284 kommuner. Utfallet för de utvalda kom- munerna redovisas i bilaga 8. Utgångspunkten för jämfö- relsen är skillnaden i kommunalt partistöd som utgick i dessa kommuner efter 1982 och 1985 års val.

alt. 1 är det nuvarande partistödet utan utjämningsreg- ler.

Alt. 2 är det alternativ som vi föreslår. Det innebär att ett parti, som förlorade mandat i det senaste valet, får tillgodoräkna sig antalet mandat ifrån föregående val un— der det första året efter valet. Andra året slår emeller- tid mandattalet från det senaste valet igenom fullt ut. Beloppet per mandat är det som gäller för den nya mandat- perioden.

. _ &.w-.»x—_—hm4m_g.i.äm -Mmiw»... A

ålt. 3 är det alternativ som finns i det statliga parti- stödet. Första året efter valet utgår 1/6 av antalet man- dat i senaste valet och 5/6 av antalet mandat i föregåen— de val. Andra året utgår 3/6 av antalet mandat i senaste valet och 3/6 av antalet mandat i föregående val. Tredje året utgår 5/6 av antalet_mandat i senaste valet och 1/6 av antalet mandat i föregående val.

Detta innebär en successiv avtrappning, respektive en upptrappning, av partistödet vid såväl en valförlust som vid en valframgång. I detta sammanhang har dock endast utfallet för det första året beräknats.

Tabell 13. Jämförelse i 14 kommuner mellan effekterna på partistödet vid valförlust med det nuvarande partistödet'(a1t. 1) och alterna- tiva modeller med utjämningsregler (alt 2. och 3)

_____________________________________________________ Alt. ! c nds s k Övr Summa

1 273128 -44068 655140 56952 78850 691478 66180 10960 1786620 2 316694 238304 655140 56952 78850 873944 17380 24060 2441924

3 45521 -7344 109189 9491 11908 115246 12133 -808 294236 __________________________________________________________________

Summan för alt. 1 visar den verkliga ökningen av kostna- den för XPS mellan 1982 och 1985 års val i de 14 komm - nerna. Ökningen var ca 1,78 milj. kr.

Summan för alt. 2 visar vad kostnaden skulle ha blivit om den modell som vi föreslår skulle ha tillämpats i de 14 kommunerna efter 1985 års val. En kompensation för man-

datförlusterna skulle ha inneburit en ökning av kostna— derna med ca 65 5000 kronor till 2,4 milj. kr., dvs. en kostnadsökning med 36 %.

Summan för alt. 3 visar vad kostnadsökningen skulle ha blivit under det första året efter valet i de 14 kommu- nerna, om ett alternativ liknande det som finns vid riks- dagsvalet hade tillämpats. Kostnaden skulle ha blivit ca 300 000 kronor Det är ca 1,5 milj. kr. lägre än vad som blev fallet i verkligheten.

Om det alternativ som vi föreslår (alt. 2) hade tilläm- pats efter 1985 års val, skulle centern, moderaterna och socialdemokraterna ha gynnats medan Vpk skulle ha miss—

gynnats.

Om däremot liknande regler som för det statliga parti- stödet (alt. 3) hade tillämpats efter 1985 års val, skul- le samtliga partier utom centern ha missgynnats det för- sta året, jämfört med det nuvarande alternativet (alt. 1).

Med reservation för bristande representativitet i ur— valet, kan vissa slutsatser dras om de ekonomiska kon- sekvenserna för samtliga kommuner i landet. Beloppen får inte tas alltför bokstavligt. Det visar emellertid ändå något om storleksordningen.

Den totala ökningen av kommunernas kostnader för parti- stödet mellan 1982 och 1985 års val var ca 30 milj. kr. Kostnaden för att kompensera mandatförlusterna efter 1985 års val enligt alt. 2, dvs. det alternativ som vi före- slår, kan beräknas till ca 10 milj. kr. (36 %). Den to- tala ökningen av RPS mellan 1982 och 1985 års val skulle således ha blivit ca 40 milj. kr. om det alternativ som vi föreslår hade tillämpats.

När det gäller alt. 3 skulle det, med de reservationer som kan göras, ha blivit en ökning med 5 milj. kr. det första året, i stället för 30 milj. kr. som blev den verkliga ökningen.

l.!

,) 6.4 Sammanfattning av utredningens överväganden och

förslag

Enligt vår bedömning bör det kommunala partistödet ses som ett allmänt samhälleligt stöd för att stärka de poli- tiska partiernas ställning i opinionsbildningen och däri— genom att stärka den kommunala demokratin. Det kan inte enbart ses som ett informationsbidrag till partierna.

Konstruktionen av det kommunala partistödet har sannolikt bidragit till att det i Sverige finns förhållandevis få lokala partier och att antalet sedan början av 70-ta1et har varit ganska konstant. Vår hypotes är att det skulle ha funnits fler lokala partier om en viss del av parti- stödet hade utgått i form av ett grundstöd.

Även om det kan finnas skäl att överväga ett införande av spärregler vid val till kommunfullmäktige, anser vi att det f.n. inte är påkallat med sådana regler.

När det gäller bidragssystemet anser vi att detta bör konstrueras så att det inte stimulerar en framväxt av småpartier. Villkoret för att få partistöd ska enligt vår mening som hittills vara att partiet är representerat i fullmäktige/landstinget. Det saknas därför skäl till att införa särskilda avtrappningsregler i landstingen och i kommuner med valkretsindelning enligt den modell som finns vid riksdagsvalet.

Vi anser att den parallell som görs mellan grundstödet i det statliga partistödet och förslagen om ett grundstöd i

det kommunala partistödet är missvisande. Det är kansli- stödsdelen och inte partistödsdelen i det statliga stödet som till viss del består av ett grundstöd och som utgår med lika belopp till samtliga partier som är represente- rade i riksdagen. Själva partistödet är däremot pro- portionellt, dvs. mandatbundet.

Utgångspunkten för den fortsatta diskussionen måste en— i ligt vår uppfattning dock vara att kanslistödet, och se- nare det nya partigruppsstödet, har tillkommit för att ge partigrupperna i riksdagen resurser för att förbättra riksdagsledamöternas arbetsförhållanden.

sherry-m'a. -

Vi föreslår att det i anslutning till det fortsatta ar- betet med den nya kommunallagen bör övervägas om det be- hövs en generell regel om kommunalt partigruppsstöd som täcker de olika former av politiskt biträde till de för- a troendevalda som förekommer, liksom andra former av stöd

till partierna som förekommer vid sidan av det kommunala partistödet.

Vi föreslår att reglerna om kommunalt partistöd och reg— lerna om kommunalt partigruppsstöd infogas i skilda av- snitt i den nya kommunallagen.

Vi föreslår att det bör övervägas om ett kommunalt parti- gruppsstöd bör konstrueras på samma sätt som det statliga stödet. Vi förordar dock inte en fördelningsprincip när det gäller partigruppsstödet som motsvarar den som gäller det kommunala partistödet.

Vi föreslår att det bör övervägas om samtliga partier, som är representerade i fullmäktige/landstinget, i så fall ska ha rätt till ett partigruppsstöd.

Vi föreslår att reglerna om det kommunala partistödet även fortsättningsvis ska vara helt igenom mandatbundet

och utgå med ett visst belopp per mandat. Vi föreslår dock vissa utjämningsregler för partier som förlorar man-

dat i ett val.

Vi föreslår att reglerna om kommunalt partistöd komplet- teras med att parti, som förlorat mandat i det senaste valet, vid beräkning av det kommunala partistödet, får tillgodoräkna sig det antal mandat som partiet hade vid närmast föregående val under första året efter valet. Be- loppet per mandat ska utgå i enlighet med vad fullmäkti- ge/landstinget beslutar för det kommande året.

Noter

QGOWDWNH

KU 1969z36 Motion 1983/84:1408, Strindberg (m) Ds c 198538 'Det ko—unala partistödet', s. 98 G. Gidlund "tendenser i svensk partifinansiering' SOS, Allmänna valen 1985, del 2, tab. 235 Motion 19713549, Strindberg, Brundin (m) lotion 1987/883x606, Svensson (c) Ds Kn 1975:2, "Småpartier i den ko-unala demokratin", s. 15-18 Prop. 1975=101, nu 1975319 Motion 1983/84:1408, Strindberg (m)

SOU 1963:19, del 3, s. 212 Prop l965:174, s. 7-9 Bankoutsk. utlåtande. 1965:54, s. 7-9

XU l975/76=35-36

lotion 1986/873X807, Hasselström-Nyvall (fp)

Ds Kn 1982=7, "Politiska sekreterare", s. 97 Ds 1988:52 "Ny lag om kommuner och landsting" Dir. 1988350 'Ry komunallag' Ds c 198538, 'Det komunala partistödet', s. 87-88

Kommittédirektiv %

Dir. IM:!

Ersättning för förlorad arbetsförtjänst åt kommunalt förtroendevalda, utformning av det kommunala parti- stödet olitikerrollen

Dir. 1988:5 Beslut vid regeringssammanträde 1988-02-25.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Holmberg, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en utredare tillkallas för att lämna förslag till hur de kommunalt förtroendevalda skall ersättas för förlorad arbetsförtjänst.

Utredaren bör vidare få i uppdrag att utreda frågan hur det kommunala partistödet skall utformas. Utredaren bör också överväga stödet till de politiska ungdomsorganisa- tionerna samt stödet till de politiska kvinnoorganisa- tionerna.

Utredaren bör slutligen analysera politikerrollen, dvs. de förtroendevaldas situation i kommuner och landsting. Analysen skall ligga till grund för åtgärder i syfte att stärka och förbättra de förtroendevaldas arbetsmöjlighe— ter.

Ersättning för förlorad arbetsförtjänst

Frågan om ersättning för förlorad arbetsförtjånst har tidigare behandlats i proposition 1982/83:97 om de för- troendevaldas arbetsförutsättningar i kommuner och landsting (KU 28, rskr. 338). De kompletterande ersätt- ningsregler om möjlighet att ge kompensation för förlo— rad arbetsförtjänst som därvid infördes i kommunallagen(19773179, ändrad senast 1987:1337), syftade dels till att jämställa de ekonomiska villkoren för olika sam- hällsgrupper, dels till att öka möjligheterna att rekry— tera förtroendevalda från den privata arbetsmarknaden.

Det är de enskilda kommunerna och landstingen som beslu- tar om och på vilket sätt ersättning skall utgå. Enligt uppgift från Svenska kommunförbundet hade 107 kommuner antagit föreskrifter om ersättning för förlorad arbets- förtjänst i juli 1986. Andra undersökningar visar emellertid att endast 10 & av kommunerna har beslutat om ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Hälften av dem som har behandlat frågan har i stället valt att höja

arvodena till de förtroendevalda.

Resultatet av den ordning som tillämpas är enligt min mening inte tillfredsställande. En viktig förutsättning för de förtroendevaldas möjligheter att fullgöra sitt politiska uppdrag är den ekonomiska ersättningen. Ett politiskt sammanträde på arbetstid innebär ofta att för- troendevalda helt går miste om inkomsten under den tid som de är frånvarande från arbetet.

Utredaren bör kartlägga vilka regler som tillämpas i kommuner och landsting när det gäller ersättning till de kommunalt förtroendevalda.

Utredaren bör därefter lämna förslag till hur ett system kan konstrueras där ersättningen täcker förlorad arbets- förtjänst. Utredaren bör också redovisa vilka kostnader ett sådant förslag medför.

Utredaren bör även klargöra semesterreglernas tillämp- ning på kommunala förtroendeuppdrag. Utredaren bör i det sammanhanget överväga och föreslå de ändringar i lag- stiftningen som behövs för att ledighet för kommunalt uppdrag skall kunna bli semesterlönegrundande frånvaro enligt semesterlagen(1977z480, ändrad senast 1987z293).

Slutligen bör utredaren belysa och komma med förslag vad gäller de förtroendevaldas försäkringsskydd.

Det kommunala partistödet

Det kommunala partistödet tillkom för att stimulera par— tiernas verksamhet. Det regleras i lagen (1969:596) om kommunalt partistöd. Under senare år har det utvecklats ett antal andra bidragsformer till partierna vid sidan av det mandatbundna kommunala partistödet.

Det rör sig främst om utbildningsbidrag, som kan betalas ut med stöd av vad som sägs om ersättning till förtroen- devalda i kommunallagen. I några kommuner förekommer lokalbidrag samt stöd till information och administra- tion. En del kommuner och landsting ger förutom allmänt stöd till föreningslivet även särskilt stöd till de politiska ungdomsorganisationerna för information bland ungdomar. '

Under senare år har motionsförslag om ändringar i reg- lerna för det kommunala partistödet varit en återkomman- de fråga i riksdagen. Frågan om det kommunala partistö—

det har också behandlats av 1983 års demokratiberedning och redovisats i dess betänkanden (SOU 1985:28) Aktivt folkstyre i kommuner och landsting och (Ds C 1985:8) Det kommunala partistödet.

Utredaren bör redovisa och bedöma konsekvenserna av oli- ka sätt att konstruera det kommunala partistödet.I sam- manhanget bör utredaren redovisa förekomsten av andra bidragsformer vid sidan av det mandatbundna partistödet.

Utredaren bör även belysa vilka ekonomiska och eventuel- la andra konsekvenser som de olika bidragsmodellerna får.

Dessutom bör utredaren överväga om stödet till de poli- tiska ungdomsorganisationerna behöver få ett klarare lagstöd. Även formerna för stödet till de politiska kvinnoorganisationerna bör omfattas av en sådan översyn.

... mm _. ___—(___.-.

Partistödet bör enligt min mening inte utsträckas till det kyrkokommunala området. De förtroendevaldas arbete i församlingar, pastorat och samfälligheter har nämligen

en delvis annan karaktär än i kommuner och landsting. Det finns, utöver de grupperingar som står på politisk grund, ett flertal olika grupperingar, som inte sällan har en snäv lokal förankring eller har en mera begränsad varaktighet.

Det material som tas fram bör kunna ligga till grund för överläggningar mellan partierna i riksdagen om parti- ' stödsfrlgan.

Politikerrollen

De förtroendevalda är folkets ombud i olika politiska samhällsorgan. Genom de förtroendevalda skall medborgar-

nas behov och önskemål omsättas i praktisk verksamhet. De förtroendevalda har också ansvaret för beredning, beslut och uppföljning.

De kommunala förtroendeuppdragen kräver alltmer tid för sammanträden och förberedelser. Många förtroendevalda har därför gjort erfarenheten att det är svårt att på ett tillfredsställande sätt kombinera det ordinarie yrkesarbetet, familj och fritid med kommunala uppdrag. Detta gäller speciellt kvinnorna.

Många tvekar därför att ta på sig kommunala förtroende- uppdrag. Ett antal förtroendevalda lämnar också sina uppdrag under pågående mandatperiod. Medborgarnas intresse att ta på sig förtroendeuppdrag har enligt min mening i hög grad att göra med vilka möjligheter de för- troendevalda har att fullgöra sina uppgifter på ett sätt som är meningsfullt.

Den traditionella styrningen av förvaltningarna innebär att de förtroendevalda i alltför stor utsträckning tvingas ta ställning i detaljfrågor. En modernare led- ning och styrning där större hänsyn tas till de förtro— endevaldas förutsättningar att fylla sin roll i besluts- processen skulle enligt min mening underlätta de förtro— endevaldas arbetssituation.

Det är därför väsentligt att det skapas goda möjligheter för de förtroendevalda att fullgöra sin uppgift som ombud för medborgarna. Den politiska viljan måste få ett bättre genomslag i förvaltningarna. Det behövs enligt min mening därför en klarare fördelning mellan vad som är förvaltningsuppgifter och vad som är politiska upp- gifter.

Utredaren bör belysa vad som kan göras för att förbättra de förtroendevaldas möjligheter att leda och styra verk- samheterna.

Utredaren bör också ingående analysera orsakerna till varför många tvekar att ta på sig kommunala förtroende- uppdrag och varför förtroendevalda lämnar sina förtroen- deuppdrag under pågående mandatperiod.

Arbetets bedrivande

Utredaren bör presentera förslagen om ersättning till de förtroendevalda och underlaget i fråga om partistöd % senast den 1 september 1988. Utredaren bör presentera förslagen som helhet, senast den 31 oktober 1989. Utredningsarbetet bör ske i kontakt med stat—kommunbe- redningen (C 1983:02). Utredaren har att beakta vad som sägs i Dir. 1984:5 angående utredningsförslagens inrikt- ning. Hemställan

| i Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag i att regeringen bemyndigar chefen för civildepartementet ; s i x !

att tillkalla en särskild utredare - som skall omfattas av kommittéförordningen (1976:119) ' för att utreda

ersättningen till de kommunalt förtroendevalda, utform- ningen av det kommunala partistödet samt politikerrollen

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kost- % naderna skall belasta trettonde huvudtitelns utrednings- ?

anslag.

Beslut

(

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Civildepartementet)

- 98

SVENSK FÖRFATTNINGSSAMLING

1969 - Nr 596 och 597

om kommunalt partistöd; given Stockholm slott den 28 november 1969.

Vi GUSTAF ADOLF. med Guds nlde. Sveriges. Götes och Vendes Konung, göra veterligt: att Vi. med riksdageul. funnit gott förordna som följer. Kommun får lämna ekonomiskt bidrag till politiskt parti, som under den tid beslut om bidrag avser ir representerat i kommunens fullmäktige. Beslutet skall innehålla att bidrag utgår till varje sådant parti med samma belopp för varje plats som partiet under nämnda tid har i fullmäktige. Vad som sagts nu äger motiverande tillämpning på landstingskommun och

landsting.

Denna lag träder i kraft dagen efter den. dl lagen enligt dirt meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningnamling.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att eftmitta. Till yttermera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vlrt kungl. sigill bekräfta lAtit.

Stockholms slott den 28 november 1969.

GUSTAF ADOLF

(L 3.) (Civildepartementet) Sum! Lmavu'r

' Prop. 1060: 126. KU 30, nh 858.

srs 1972: 625 Lag Utkom m,, "mm om statligt stöd till politiska partier;

den 12 dec. 1972

given Stockholms slott den 8 december 1972.

Vi GUSTAFADOLF, med Guds nlde, Sveriges, Götes och Vendes Konung, göra veterligt: att Vi. med riks- dagen', funnit gott förordna som följer.

Inledande bestämmelse

! 5 Till politiskt parti som deltagit i val till riksdagen utgår statligt stöd enligt denna lag. Stödfonnerna 'a'r partistöd och kanslistöd.

Parrirlöd

2 & Partistöd utgår som mandatbidrag. Varje mandatbidrag utgör 85000kronor.

3 5 Antalet mandatbidrag som varje parti erhåller bestämmes årligen med hänsyn till utgången i de två nämiast föregående ordinarie valen. om ej annat följer av 4 5.

Första året under den trelrsperiod som följer efter ordinarie val till riksdagen erhåller varje parti så många mandatbidrag som motsvarar en sjötredel gånger antalet vunna mandat i det senaste valet plus fem sjättedelar gånger antalet vunna mandat i närmast föregående val. Andra året erhåller partiet så många mandatbidrag som motsvarar halva antalet mandat i det senaste valet plus halva antalet mandat i när- mast föregående val. Tredje året erhåller partiet så många mandatbidng som motsvarar fem sjättedelar gånger antalet mandat i det senaste valet plus en sjättedel gånger antalet mandat i närmast föregående val.

Har parti i något av valen ej blivit företrätt i riksdagen, räknas beträf- fande sådant val i stället för mandat antalet hela tiondels procentenheter röster över 2,5 procent som partiet erhållit i valet i hela landet. Har parti i något av valen blivit företrätt i riksdagen men ej fått 4 procent av rösterna i hela landet, räknas beträffande sådant val delr antalet mandat, dels antalet hela tiondels procentenheter röster över 2,5 pro- cent. Om det sammanlagda antalet mandat och tiondels procentenheter röster över 2,5 procent övmtiger fjorton, räknas dock ej överskjutande tal.

4 ! Har nyval ägt rum efter nlgot av de ordinarie val som avses i 3 5 första stycket, räknas som antal mandat vid tillämpningen av 3 i andra stycket medeltalet av antalet mandat som erhållit: vid det ordinarie valet och vid därefter förekommande nyval. Vad rom sagts nu om antal man- dat gäller vid tillämpningen av 3 & tredje stycket antalet hela tiondels procentenheter röster.

Kamlkröd 5 ! Kanslistöd utgtr som grundstöd och tilläggmöd.

6 | Parti aom vid val till rikrdagen fir: minst 4 procent av rösterna i hela landet erhåller för varje kalenderår för vilket valet gäller ett helt gnmdstöd. Helt grundstöd utgör 1,5 miljoner kronor.

'I | Partirom hlivitföreträrtirikrdagenmenejfån4procentavrös— terna i hela landet erhåller för varje kalenderår för vilket valet gäller så

I 5 Parti som avses i 6 eller 7 5 erhåller utöver grundstödet tillåggs- stöd för varje kalenderår för vilket valet gäller med 3500 kronor för varje vunnet mandat. om partiet år företritt i regeringen. och annars med 5 250 kronor för varje vunnet mandat.

9 5 Har parti vid val till riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i hela landet och erhåller partiet en lågre procentandel in fyra vid nör- mast följande val. utgår avtrappat grundstöd för de tre därpå följande kalenderåren. första året med 75 procent av ett helt grundstöd, andra året med 50 procent av ett helt grundstöd och tredje året med 25 pro- cent av ett helt grundstöd. År 6 eller 7 5 till'a'mplig. giller dock i stället beståmmelsema dår, om de skulle medföra ett högre grundstöd.

to 5 Har parti vid nyval fått minst 4 procent av rösterna i hela lan- det och uppnådde partiet en lägre procentandel in fyra vid närmast föregående val. utgår en tolftedel av ett helt grundstöd för varje hel månad som återstår av nyvalsårct från och med den dag då den nyvalda riksdagen sammanträder första gången.

11 ! Parti kan under ett kalenderår ej få högre belopp i grundstöd in som motsvarar helt grundstöd.

G emenrnmmn bestämmelser

12 & Stöd som avses i denna lag utgår per kalenderår. Förhållandena vid utbetalningstillfa'llet bestämmer stödets storlek, om ej annat anges ilagen.

Om det vid uträkning för bestämmande av stöd uppkommer brutet tal. sker sedvanlig avrundning till helt tal.

13 5 Fråga om stöd enligt denna lag prövas av partibidragsnåmnden. Nämnden består av ordförande och två andra ledamöter. Ledamöterna. som skall inneha eller ha innehaft ordinarie tjånst som domare, utses av riksgåldsfullmöktige för sex år.

Som partibidragsnömndens beslut gäller den mening varom flertalet ledamöter förenar sig eller. vid lika röstetal. ordförandens mening. Mot nämndens beslut får talan icke föras.

" 5 Ansökan om stöd enligt denna lag göres skriftligen varje år hos riksgildskontoret. Ansökan bör göras före utgången av januari.

Partistöd och kanslistöd betalas såvitt möjligt ut samtidigt och med hela sina belopp. Utbetalningen göres av riksgildskontoret inom en må- nad efter det att ansökan gjorts. Utbetalningen sker till respektive partis riksorganisation. På begäran av parti kan dock kanslistödet eller del därav betalas till riksdagsgruppens kansli.

Denna lag träder i kraft dagen efter den. då lagen enligt dårå med- delad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bestämmelserna i 9 & till'a'mpas först från och med år 1974. I övrigt tillämpas lagen för tid från och med den 1 juli 1972. För vart och ett av åren 1972 och 1973 gäller dock i stället för 3 och 4 55 att varje parti erhåller så många mandatbidrag som motsvarar det antal mandat som vunnits i 1970 års val till riksdagen.

Overskjutande partistöd och grundstöd som till följd av lagen skall utgå för andra halvåret 1972 betalas ut efter ansökan hos riksgålds- kontoret. Ansökan bör göras före utgången av år 1972.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att eftenåtta. Till ytter- mera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 8 december 1972.

,mmL—x.e_._ ___—5 mm.—_..." _ ..

SFS 1983: 565

Utkom från trycket den Zl juni I”!

Lag om politiska sekreterare i kommuner och landstingskommuner;

utfärdad den 9juni was. ' * . Enligt riksdagens besluti föreskrivs följande.

I | Kommuner får anstållasårskilda tjänsteman. politiska sekreterare. med uppgift att lämna politiskt biträde åt ledamöter och suppleanter-i kommunfullmäktigc. kommunstyrelsen, andn nämnder och beredningar. Detsamma giller Iandstingskommuner vad avser biträde åt ledamöter och suppleanter i landstinget. förvaltningsutskottet samt landstingskommuna- nas andra nämnder och beredningar.

2 | Lagen (1982: 80) om anstållningsskydd gäller inte den som är anställd som politisk sekreterare enligt denna lag.

Politiska sekreterare får inte anställas för längre tid ån till utgången av det år. då val i hela riket till kommunfullmaktige och landstinget nästa gång skall förrättas.

:| Sådana besvirsnåmnder som sägs i 7 kap. 35 kommunallagen (l977: l79) får inte pröva frågor om tillsättning av politiska sekreterare.

4 | En politisk sekreterare som anställs enligt denna lag har rätt till den ledighet från annan anställning som behövs för tjänstgöringen som politisk sekreterare. '

Denna lag träder i kraft den I juli l983. 26 tillämpas endast på den som anställs som politisk sekreterare sedan lagen har trätt i kraft. På regeringens vägnar

OLOF PALME

BO HOLMBERG (Civildepartcmentetl

' Prop. "82/83: l32. KU 28. rskr 338.

KOMMUNALT PARTISTÖD (KPS) FÖRDELAT PÅ KOMMUN OCH PARTI DEN 1 JULI 1986

va.—m_s. 4 Bunge—___," ___».

iHT___________________"__""____"""""'_"'__'_"_"_'___—"'———————'——3r——7ng " mem 11 c F : mt xo to tomt mum utv mmm 375000 500W 175000 675000 125000 50W0 75000 5000 25000 Yll 441500 100000 100000 140000 20000 20000 lämn 20000 31 EKER 120000 32000 56000 00000 0000 16W0 3200W 5000 20 WIRE 322000 69000 104000 667000 92000 45000 23000 14030W 230W 23 mm:: 414000 69000 104000 552000 92000 92” 1403”) W 20 JÄRFÄLLA 320000 40000 160000 620000 50000 20000 12204!” 20000 unttteo 252000 24000 04000 120000 24000 24000 54000 512000 12000 15 m 240600 33900 101700 237300 45200 22600 609300 11300 12 mTÄLJE 216000 190000 100000 450000 36000 15000 1025000 lm 24 I'm 04000 31000 42400 212000 42400 63600 477001 10600 23 SALEM 121000 30000 40000 100000 20000 310000 [MOO 25 SIGWM 230000 60000 102000 340000 34000 51000 033011) 170111 20 WEM 396000 44000 154000 352000 44000 44000 00000 11220W 22000 23 salu 255000 30000 135000 350000 75000 30000 315000 15000 15 Sim 396WOO 1600000 4000000 120000 450000 12120w0 121300 10 WHERE 153000 34000 102000 32301” 60000 17000 597000 [ 000 24 MYÅUE 336000 96000 264000 760000 72000 24000 1560000 23000 20 MESO 220000 30000 95000 342000 57000 30000 570W 055010 10000 27 7501 405000 30000 165000 225000 30000 30000 30000 915000 15000 17 UPPLANDS-HO 100000 20000 50000 190000 20000 10000 20000 410000 IN 21 UPPLANDS-VÄSBY 195000 311100 90000 345000 45000 ”000 735000 150W 22 VALLENTUNA 90000 30000 24000 55000 12000 5000 12000 5000 245000 5000 13 V 66750 12500 31250 60750 6250 6250 193750 6250 31 v 117000 27000 45000 153000 27000 369000 9000 19 05 211 200000 26000 65000 169000 13000 13000 39W0 533000 1301!) 20 RENALM [KUNG 109000 130000 54500 250700 10900 555900 10900 17 llÅlO 130000 30000 40000 130000 20000 350000 10000 25 1150? 65400 130000 65400 353160 13000 13000 640920 13000 32 imsrtu 570000 210000 420000 1020000 150000 30000 2430000 30000 15 kunnat 15000 15000 27000 171000 15000 27000 279000 9000 30 mm 63700 01900 36400 210400 10200 91% 10200 445900 9100 21 dxmuumaud ESKILSTUNA 196000 90000 160000 500000 56000 1106000 "Om 13 FLEN 50200 67900 30000 213400 19400 9700 9700 19400 436500 9700 26 "101118!!! 99000 66000 66000 330000 561000 1101» 10 IYKUIHG 274600 176500 156960 500600 1196020 19620 19 NEWS!-1140 52500 21000 31500 160000 52500 325500 mm 25 STRÄNGNÄS 55000 27500 60500 110000 11000 5500 269500 5500 11 "MER . 22000 27500 22000 99000 5500 5500 11000 192500 5500 20 IHBHLMMJH [09% 6000 12000 4500 34500 301” 1500 61500 15” 11 "250 52000 39000 39000 100500 26000 65% 6500 357500 6500 15 (1000 13500 19500 9000 27000 15M JM - 73500 1500 7 LINN!” 456000 192000 264000 040000 72000 40000 24000 1096000 24000 16 Y 00100 64144 40100 200450 16036 400910 0010 16 MTM 200737 139150 162351 742176 46306 23193 1322000 23193 32 WWIIG 606400 107200 312000 1341600 124000 2652000 31200 22 MOPING 22500 32500 10000 40000 2500 2500 2500 112500 25W 9 "051510 30500 33000 22000 00000 5500 5500 192500 5500 26 VMSWK 13500 16500 6000 31500 4500 1500 73500 1500 0 Imi 5000 13000 4000 11000 2000 35000 1000 0 mms 37000 44400 14500 170200 7400 59200 333000 7400 25 Mm 11200 14400 4000 20000 1500 3200 9600 65600 1600 11 NBEHHJM ME" 13000 21000 0720 21000 0720 2100 76300 213 11 55.10 45910 56122 35714 06734 20400 5102 249990 5102 14 stsuvm 55000 95500 44000 157200 5500 17500 5500 431200 5500 15 HO 26000 10200 10200 31200 2600 104M 106600 2500 12 M 120 372000 106400 233000 062100 46600 106400 1007300 2331» 10

. na "glögg—A...”... ...

z. .—cr=ib-kf—_-.— ,.

ALVESTA LESSEIO LIM" mn 71550”

urmm: vmo Mur

m.m

mm men MYM Masu m.m

nanm ännu msk:

22500 60670 24465 51264

”IN

04530 24000 66403 29120

315000 76310

15400 25452 22400 17706 109224

34920 23976

41600 '

15600

35100 72936

35971»

76300 276000 65400 122000 95920

32700 67500 100929

310560

32620

49050 73395

42510 32700

40159 07000 5042”

30520 27960 76096

704”

109009

96031 364m

46750 109010 91560

29240 42420 41 soo 29510 94612

43650 23976 57200 51000 25350

62400 54702

54500 165600 54500 106020 52320

19620 54000 174396 45000 219010

30000 23300 36000 65400 40930

135000 26160 32700

mon 10702 07000 IM

"

12500 45700 13900

49050

33012

36935 14560 10500

12750 147000

5160

5902 01096

13095

15600 44400

1 1700 30390

65400 104000 54500 76300 43600

26160

116264 25000 199100

15000 10640 24000 21W0

16350 21000

26755

324600

353160 35000 137340 52425 100936

176500

160607 00000 125579 76440 63000

76500 462000 144970

20640

64000 56069 391964

91665 35964 119600 199000 29250

74100 210000

915600

203400 662400 294300 396760 209200

1 76500

45000 340792 105000 657030

69900 72000 01750 163100

255000 42510 125350

1120W 107020 200100 941340

7630 10405 12016

9010

16906 16000 14774 7200 7W0

0500 126000 15260

1720 4242

5902 27032

13095 10400

3900 10234

130000

21000 73600 32700 30520

0720

19910

4660 4000

015

ms

12500 22090 13900 19224

39240

0453

14774 7200

4250 7630

5160 4242

5902 13516

0730 1990 10400 22200 3900

3900 12156

32700 10400 21000

' mo

10000

10000

”10 5450

6400 19620

7307 7200

42000 7630

5160 4242

27032

0730 1990

12156

90100

10900 15260 0720

13500

3270

5351 0700 64920

9010

1720

36460

21810

4500

350W 9320

0155

10702

70'I'ALT

745560 112500 312030 143295 313992

414197 mono 361963 170360 1715W

174250 1201000 373070

04200 173922 156000 120991 024476

213005 97902 254” 436600 79950

191100 455050

2321700

5559M Bm 534100 747740 man

260140 220500 006513 2450” 1413610

205000 1631M 196001 223450 334355

705000 147150 223450

1927W 219391 4263” 2109900 "7000

KPS/ 144004”!

1 m 2541) 7630 3495 om

0453

1720 4242

2951 13516

4365 19”

74W 1950

6070

32700

10900 10400 10900 15260

0720

4500 14533

19910

5450 0155

I” 6450

4700 5351 0700 32460

[PSI 1"

24 10 17 12 11

21 19 13 16 12

17 19 24

294010 6000 14 117000 27000 36000 252000 10000 459000 9000 13

225000 5000 13

392400 109000 210000 479600 130000 07 1417000 21000 17 900000 100000 350000 1350000 100000 25000 3050000 50000 13 50000 75000 20000 05000 10000 5000 245000 5000 16 21000 30000 12000 45000 123000 3000 10 52500 14000 17500 56000 3500 1435” 3500 0

24000 24000 9000 54000 mao 123000 3000 10 39600 22000 17600 03600 35200 uaooo 4400 12 130000 54500 43600 305200 21000 555900 10900 16

å å ä % 5 55535

%

130000 32700 27250 65400 5450 5450 267050 5450 11

67600 36400 31200 114400 5200 mono 5200 11 196200 274600 70400 372700 39240 39240 1000620 19620 20 644000 322400 362700 1209600 120900 120900 2061300 40300 37

40000 120000 32000 152000 0000 aooo 24000 392000 0000 36 273600 171000 171000 239400 17100 372100 17100 10 130000 163500 43600 152600 210M 10900 10900 534100 10900 25

(PSI "'$ 11 FP VPK TOYALT MAY 1",

16000 26000 12000 22000 2000 02000 zoon 6 36300 29700 16500 39600 3300 135300 3300 12

171000 209000 114000 300000 30000 STM 969000 19W0 21 i ! åt

ARVIKA DA FILIPSTAD FGSNAGA RWS

waits mo msm m mmm murens statens mn: SÄFFLE msn mm

mm

ASKERSUND DEMENS HALLSIHG HALLEFMS KARLXW

LW nu

100000 13500

36624

32373 22500 19626 111040 02700

294 30 63000 143000 29125 24040

24000 52005

56400 16350 52320 30520 21000

32500 32700 245250 41040 60016 9010 32700 30520 50959 43600

14000

44000 23700 74400 26000 100000

70500 10400 72000 10000

120000 16500

41056

17905 12500 19626 111040 57090

16350 46400 130000 34950 20900

61555

29430 26160 21000 30520

39000 10900 01750 31920 42510 16350 32700

05163 49050

30500 31600 74400 13400

94200 27600 93600 10000

FF

7500 36624

17905 10000 16355 97060 41350

9010

104640 50250 16560

10940

49420

26160 17440 17440

13000 21000

22000 60016

9010 19620 1 7440 26204 16350

10000

31600 49600 20100 120000

70500 13000 41600 10000

20900 100000 15000 10000 03712

46761 30000 55607 279600 165400

39240 116000 340000 104050

02000

40000 61555

155320

71940 137340 104640 117720

201500 07200 441450 72960 204040 05020 1 30000 65400 137571 136250

24000

126500 101700 297600 140700

376000 249600

VPK

inom 1000 5sz

41940 16540

26160 4140

21 100 3270 19620 4360 0720

26000 16350 32700 9120 25506 6540

4360 6551 16350

1900 20000

1000 10464

10791 3271 13900 0270 13000 26160

5025 4140

4735

0502

6551

4000

11000 7900 24000 6700

31400

2500

27960 16540

6540 11600

7060

6500 65400

4360 5450

12400 6700

15700

TOTALT

779W 510100

6000 50500 41000 214512

125095

02500

. 114405

27960 712900 16540 405230

1 14450 204200 771 720 230025 080 169740

123000 33145 232015

345940 134070 260140 170760 196200

310500 160950 997350 177040 416590 127530 220900 170760 320999 267050

247500 323900 558100 261300 10M00

706500 13000 100600

45000 175000

[PSI NAIDAT ___—___

mo moon 1500 1000 5232

3597 2500 3271 13900 0270

3270 5000 now 5025 4140

31110 4735

7060 3270 6540 4360 4360

6500 5450 16350 4560 0502 3270 6540 4360 6551 5450

2500 7900 12400 6700

15700 4600 10400

'-——-——————————-—-——_________ KPS/ IIV

13 16 10

6 16

___—___— LAII KP (154451 14 C FP 5 K |. TOTALT RAÄ/IA! =S]

472514 57375 122325 59955 454355 59955 17475 34955 555275 17475 34 nuna: 155297 125195 125195 541555 55132 55132 1222513 25533 25 511115 195455 135555 155555 345555 27255 27255 529555 13555 15 541553: 21555 51555 17255 77455 4355 4355 175355 4355 15 _. 11:51:15” 55555 75555 45555 255555 25555 25555 415555 15555 24 ' LEXSAIU 24555 75555 15555 55555 4555 12555 4555 195555 4555 14 Luuvxu 115555 139555 59955 555555 153155 93255 1155355 23355 39 ; 195.545 35555 55555 25555 115555 15555 245555 5555 21 11544 25555 55555 15555 95555 15555 5555 15555 245555 5555 12 51134 12555 15555 12555 42555 3555 3555 3555 93555 3555 13 mm: 31555 55555 35555 75555 9555 4555 4555 225555 4555 25 ' sewe-451125 45555 52555 35555 217555 22555 357555 7555 25 51755 35555 55555 25555 95555 5555 5555 255555 5555 15 mm 24555 45555 15555 55555 12555 5555 195555 4555 24 hmm 15555 35555 15555 57555 2555 7555 122555 2555 15 mm 551151: 141425 155555 117555 555555 75715 23575 47145 1154935 23575 41 nu: 325555 125555 275555 1oooooo 155555 55555 1575555 25555 21 115555: 15555 35555 15555 1555o5 24555 245555 5555 25 . monsun. 75555 171555 75555 355555 52455 15555 31255 795555 15555 21 uusan. 47955 131595 59955 227515 47955 11995 11995 47955 557515 11995 25 mmm 17155 52755 17155 152555 11455 11455 11455 233755 5755 25 555525 15555 44555 5555 55555 5555 154555 4555 25 ov 511 45555 115555 45555 155555 25555 25555 415555 15555 35 summan 145555 92555 92555 555555 55555 943555 15555 23 555511114191 57555 151555 55555 435555 55555 739555 14555 24 1111155541117 95055 115555 45555 255555 25555 15555 25555 495555 15555 15 mms 55555 143555 22555 353555 55555 11555 11555 571555 11555 25 menu 75925 125255 35455 451525 35455 12525 25545 752525 12525 31 511115 41.1. 275795 255355 255355 595595 53325 25535 1557235 25535 15 11 34955 51555 45555 325255 45555 34955 575555 11555 31

25495 79475 17555 194255 25495 5535 5535 352539 5535 25 554915»va 77455 154555 77455 412555 25555 35755 755955 12955 13 mum 55115 31255 75555 15555 154555 5255 234555 5255 27

45555 55455 22555 212555 22555 372455 7555 42 111535541111 35555 45555 15555 145555 15555 * 15555 245555 5555 19 555554 35255 151555 21755 159555 14555 7255 14555 355255 7255 25 mm 12555 45555 55o5 154555 5555 5555 155555 4555 24

649515 32555 55555 24555 224555 24555 5555 392555 5555 23 5 27555 54555 22555 94555 9555 4555 9555 225555 4555 23

215555 215555 152555 545555 72555 35555 1355555 15555 24 mm 555515.» 15555 14555 14555 22555 2555 52555 2555 25 5555154 3555 9555 4555 27555 3555 45555 1555 12 1. 5515 35555 35555 53559 175341 23551 35555 345515 7557 24

5555 9555 15555 57555 5555 93555 3555 22 mm 15555 17555 7555 35555 2555 5555 77555 2555 15 | 115115» 9555 15555 15555 45555 3555 3555 93555 3555 17 i mars 5 5555 355o5 15555 35555 4555 2555 52555 2555 11 :

95952 154925 131935 593712 32954 49475 1571955 15492 14 955551: 4555 15555 5555 25555 2555 5555 5555 52555 2555 15 stam 12555 5555 12555 45555 5555 4555 - 52555 2555 15 !

171400

FP

214250

"mm 5000 12500 10000 "110010 0000 10400 10000 genus 7500 20000 10000 10 0000 10000 5000 mm

' "|an 0000 30000 5000 mmm 21000 35000 21000 000011 140000 07500 07500 Gimme 70000 mao 20000 mmm 37000 44100 0300 mm 40000 20000 30000 uux 32000 30000 24000 11111 32000 10000 24000 101 100000 103500 104900 mu 14000 14000 10000 71701 110500 139000 09300 Wu 111000 20000 % Mmm 9000 33000 3000 nu um 20000000 20007ssz 10:20000

599900 47500 23400 40000 45000

7001» 100000 437500 230000 1197M

200000 200100 200000 041700

00500

722300 115000 00000 51000

71532720

107125 5000 1000 5000 2500

25000 35000 07500 90000 10900

30000 10000 04000 124200 mooo

09900 20000 12000 15M0

72190N

42050

5000 5000

5000 7000 17500

20700 7000

09900 11000

3334000

" TOTAL!

54275 1302025 2500 07500 03000 07500 77500

1501!) 155000

207000 057500

112000 574000

03411 25200 250310

10000 211100 350000 ”00 0000 300000 ”00 300000 021” [202700 3500 1435N

1 100300

19501” 124130

3000 1171110

2050520 2533024 151591040

WMI

21425 2500 1000 2500 zsoo

50N 7000 17500 14000 0300 10000 "00 ”00 20700 3500 23110 0000 M 3000

11952

17 10

9 11 17

40 35 29 24 20

50 17 13 19 10

31 20 25 19

19 KPS/

Llndstings- Mt.!

kal-lm! landat landat. kr

J

149 51 65

101 81

45 69 47 71 109 57 71 101 71 81 71 71 83 75 77 45 71 71 1 733 71 01 81

213 1 940

Quan... axx—|: zonen/s O—SJID- 0433 |! _!8

lh

119 000 37 000 43 000 34 100 45 800

51 300 41 420 39 240 36 540 55 920 43 105 41 028 39 782 38 150 54 500 45 500 58 250 43 600 33 825 41 000

5 474 000 370 000 516 000 750 200 732 000

513 000 579 880 313 920 657 720 1 733 520 603 470 615 420 835 422 572 250 817 500 546 000 699 000 610 400 338 250 410 000 237 660 336 000 360 000 18 622 412 359 700 900 000 1 853 000

3 112 700

__lidrog W Bidrag per parti. kr

C

833 000 259 000 301 000 409 200 549 600

461 700 497 040 235 440 438 480 671 040 474 155 369 252 636 512 495 950 599 500 364 000 407 750 610 400 372 05 533 000 356 490 462 000 315 000 10 651 584 580 610 100 000 327 000

1015600

2 856 000 296 000 387 000 443 300 503 800

256 500 249 520 235 440 328 860 838 800 3.87 945 574 392 636 512 231 500 545 000 409 500 532 500 392 400 270 600 287 000 158 440 462 000 270 000

1 1 752 009 228 900 350 000 1 744 000

23229000

7 140 000

851 000 1 462 000 1 705 000 1 465 600 974 700 1 325 440 981 000 169 280 684 160 991 415 230 840 750 408 106 350 234 500 638 000 213 500 831 200 386 825 681 000 950 640

1 428 000 1 935 000

40 135 858 915 600

1 350 000 3 379 000

5644 600

o-fu .-_- .-fu u-N-uu-p

1 428 000 111 000 129 000 136 400 137 400

102 600 124 260 78 480 167 760 123 084 159 128 76 300 218 000 182 000 233 000 174 400 169 125 164 000

79 220 168 000 315 000

4 476 157

130 800 100 000 072 000

1102800

KDS

320000

82840

76 300

91000

126000

778 740

109000 109000

111110- Hisingens Skåne- Samtliga partiet Kam-mala partiet vlijere

17 731 000 1 887 000 2 795 000 3 444 100 3 709 800 2 308 500 2 857 980 1 844 280 2 594 340 6 095 280

3 230 500 4 135 750 3 618 800 2 536 875 3 157 000

1782 450

2982000 3195000

86416 760

98100 2321700 250000 3050000 327000 218” 0829000

425 100 218 000 250 000 14 200 700

Bilaga 7 ANDRA s'rönrommn I KOHHUNBRNA- » ( mum utanmuuss— mammas- 1uromnous- amen ummwuaoms- BIWG 910941; - mm; 010946 010046 60119.) 0114 uwuuos-vxsav 30000 0115 vmzurmu 0117 (malm 0120 vm 0123 mm 207000 0125 516110 41000 0126 "000100: 172000 120000 260000 0127 somm 0120 541.511 — 0136 mums: 243000 0130 masa 65000 0139 mums-9110 42000 15000 0160 mv 0162 mmm 0163 soLLmuu 0100 smcxnoun 1212000 1070000 0101 samm: 136000 270000 0102 101ch 225700 00700 213500 0103 summan; 123000 660000 0104 som 244000 260000 400000 0186 110100!) 150000 , 0107 VAXHOLM 0188 muut 0191 summa 196000 30000 52000 0192 mäsm 79500 52500 0305 0319 hmzav 49600 0360 116111» 165000 0300 uppsau 0361 mams 147000 0382 Om 191000 90000 0420 meka 70800 0400 mams 133000 0401 examsuuo 0462 FLEN 73000 0403 xmmuom 170500 0404 Esxusrgm 237000 0406 minus 0509 006906 0512 1011: 17500 0513 (11104 21000 0560 41000 0561 mmm 45000 0562 FINSPÅNG 209000 0563 mmsm 39200 3553? mlmowge ämm 05000 1 0502 309009an 45000 0503 namn 57000 0604 vmsrm 0506 man 51000 0604 111291 25000 0617 010500 41000 0662 msuvzo 41700 0665 vmvo 30000 0600 mums 143000 0602 nissan 7200 02520 0603 vm 36750 0604 skvs.» 47000

mum unumuues- GRUPMTES- 105000110115- Omen Muamm- BIDRAG 010000 010000 010005 010070; 50110.) 0606 ex ? 0607 mms 1 0760 022vach 64600 0761 LESSEBO 20000 ! 0763 TINGSRYD 900 - 0764 ALVESTA 30000 0765 ÄLMHULT 107000 0767 mm 51000 0700 man 146400 _ 0701 LJUNGBY 59000 ' 33%: #Så ! , I N 0040 NORBYLANGN , 0060 mm:-äg 24500 jj 0061 140051 1000 :* 0062 mom 67000 0000 mum 122000 0001 107000 30000 0002 osmsmq 21000 170000 0003 vismzvm 0004 vmtnmr 0005 somm 24500 0900 autumn 71000 71000 1060 oLorsmm 00000 1000 KARLSKRONA 1001 RONNEBY 200000 1002 mum 1003 SÖLVESBORG 1121 ÖSTRA GÖINGE ll37 MKELLJUNGA 1160 TOELILLA 1162 00000114 1163 0507 65600 1165 0205th 1166 KLIPPAN 1167 A 1000 41000 1160 m 1100 msn/05140 177500 1101 s11411s1wn 1102 ÄNGELHOLM 1103 HÄSSLEHOLM 1214 SVNLov 1230 smmsroap 25500 1231 00010v 1233 vanns: 20000 1260 BJUV 40175 1261 mms: 1262 101401 17005 1263 svmu 1264 sxunuv 1222 %:” 1 61500

1267 110011 1200 144100 976000 1201 10140 13% 100101; ””" 1 nu 325000 1204 mm 33000 1205 2s10v 05260 1286 YSTAD

1267 mums 1315 HYLTE 1300 mm 1301 104010 1302 FALKENBERG 1303 mms 1304 KUNGSBACKA 1401 mum 1402 mmm 1407 001200 1415 mm 1419 110101 1421 musr 1427 301005 1430 MEM 1435 mm 1400 60120016 1401 001000 1402 KUNGALV 1404 1stle 1405 UDDEVALLA 1406 smonsm 1504 uns-20 1507 museum ååå: ”u.. L 1527 03600 1552 man 1560 anmsrons 1561 IELLERUD 1562 LILLA EDET 1563 max 1565 SVEALJWIM 1566 115101me 1500 "mensamt; 1501 TROLLNA'ITAN 1502 ALINGSÅS

151 "05... ms 01

1602 RASTGIP 1603 ESSUIGA 1622 HILLSJO 1623 HABO

1637 KARL G 1643 GULLSP 1660 VARA 1661 S0'IEIIE 1662 TIBRO 1663 TMEBWA 1680 MARIESTAD 1681 LIDINING 1682 SKARA 1683 SKÖVDE 1684 11.10 1685 "DAM." 1686 FALKWHG 1715 KIL 1730 EDA 1737 TORSBY

UT81LDNINGS- BIWAG

146000 36700

79000 51000 102000 66110 68880 20500 14200

95160

41000 244000

41000 37740

76500 392000 100000 100000

17500 40670 30750 25000

43700

41400 20500

GRUPMTES- BIMAG

76000

41000

INFGINATIGIS- Hm

WXGA BIM

10250

18000

ALLNANTWMS- BIIRAG F&B.)

607000

25000

1760 STMFWS 1761 NMRO 1762 HUNKFWS 1763 rms11404 1764 1145 1765 JANG 1766 SUNNE 1780 KARLSTAD 1781 KRISTINEHAIII 1782 FILIPSTAD 1783 RAGFGIS

1532 21???

1 L 1860 LAXA 1861 HALLSBERG 1862 DEGERFORS 1863 HALLEFMS 1864 LJUSRARSBERG 1880 ÖREBRO 1881 KUllA 1882 ASKERSUND 1883 KARLSKOGA 1884 IKRA 1885 LINDESBERG 1904 SKINNSKATTEBERG 1907 SURANAHMR 1917 HEBY 1960 KUNGSM 1961 HALLSTARAHMR 1962 IKRBERG

1300 v4510045 1901 0414 1902 FAGERSTA 1903 000100 1004 400004 2021 v411s000 2023 041006 2026'GAGNEF 2029 LEKSAND 2031 04m1x 2034 0054 2039 41v041211 2061 summan 2062 11004

2000 041011 2001 000141102 2002 SATER 2003 116091004 2004 mm 2005 10011114 2101 DCKELBO 2104 HOFGIS 2121 (WANAKER 2132 0000411s110 2161 1.10s041. 21011 GÄVLE 2101 54001111611 2102 30000114101 2103 001144s 2104 11001st411

UTBILDNINGS- BIDRAG

31000 15000

110000

45000 75000

39000

26000 25500

70000 49000 35000

48585 49000

23500 10000 73500 12000 25000 61500

41000 41000

25000 111200

51000

102000

64200

41.1.114111(u11001|4s- 010040 6000.)

92774

83200 620

149000

383750 & 41200 .

2200 114011054110 2201 suuosv4u. 2202 110410'0115 2203 S(lLEFTEA 2204 %&DSVIK 2303 2305 004011: 2309 110011011 2313 100150» 2321 2326 BERG 2361 040.15041511 2300 usmsunu 2401 11001111411110 2403 0100110111 2404 "005111 2409 0000015r00s 2417 1100 2410 2421 s1001|4411 2422 smsa: 2425 0100764 2460 v411114s ILHELNIKA 2463

2400 [IEE

2401 LYCKSELE 2402 SKELLEFTEÅ 2505 40v10514110 2506 40050100 2510 Joxmoxx 2513 OVERKALIX 2514 11411x 2510 01601001124 2521 041414 2523 041.111140:

2500560111121"

2501 01154 2502 000011 2503 11404041104 2504 010004

UTBILDIIRGS- BIDRAG

49000 56350

79000 39200 27675 129000

91000 13165 15000 59500

17200

73485

31000

22000 40000

19500 262300 51000

1200

RUPMTES- INFWHATIMS- OVRIGA BIDRAG BIDRAG BIWAG

10000 74000

18000

44000 51W0

428300 42000 160800

10000

185850

25000 139800

ALLNANT ( ORGWS- BIDRAG FNB. )

114

ISI-II ALT IIS 82 IPS 85 I G || [08 IP 8 "I 0 SUI/IUI IAIGILAIDA 1 2 500 1 750 -4 500 -14 000 250 1 750 -9 750 -26 250 2 -4 500 -10 500 250 1 750 -9 750 -22 750 3 -750 -2 333 41 291 -1 625 -4 375 VIIIILRIIA 1 2 500 2 500 0 -2 500 2 500 0 2 500 -2 500 0 0 2 0 0 2 500 0 2 500 0 0 5 000 3 0 -416 416 0 416 -416 0 0 VALDEMARSVIK 1 1 500 1 500 -1 500 -1 500 3 000 0 0 0 0 2 0 0 3 000 0 0 0 3 000 3 -250 —250 499 0 0 0 0 CRANIHO 1 2 000 3 206 7 648 10 472 12 030 4 412 19 708 54 270 2 10 854 16 884 12 030 4 412 22 914 67 094 3 1 274 1 745 2 004 735 3 284 9 044 OSBY 1 3 900 5 000 -3 400 -1 200 7 200 2 200 23 700 1 100 15 500 45 100 2 6 600 8 800 7 200 2 200 18 700 1 100 15 500 60 100 3 -566 -200 1 199 366 3 949 183 668 4 266 STRÖMSUND 1 8 000 8 000 0 -8 000 16 000 0 -8 000 0 0 2 0 0 16 000 0 0 0 16 000 3 0 -1 333 2 666 0 -1 333 0 0 7888 1 8 560 9 700 6 840 -580 21 680 1 140 9 700 25 080 2 280 -14 840 51 300 2 6 840 9 120 21 680 1 140 9 700 25 080 2 280 4 560 80 400 3 1 139 -96 3 613 189 1 616 4 179 379 -2 473 8 549 UPPLANDS-BRD 1 8 000 10 000 20 000 -12 000 34 000 2 000 12 000 22 000 4 000 82 000 2 20 000 8 000 34 000 2 000 12 000 42 000 4 000 122 000 3 3 333 —2 000 5 666 333 1 999 3 666 666 13 666 ARVIKA 1 6 160 7 060 1 040 1 040 24 780 900 13 640 2 700 44 100 2 I 100 8 100 24 780 900 20 700 2 700 65 280 3 173 173 4 129 149 2 273 449 7 349 OSKARSHAMN 1 3 700 7 400 51 800 18 500 33 300 14 800 85 100 18 500 -3 700 218 300 2 51 800 33 300 33 300 14 800 114 700 18 500 0 266 400 3 8 633 3 083 5 549 2 466 14 183 3 083 0 36 999 LIDINGÖ 1 10 000 12 000 42 000 -6 000 44 000 4 000 10 000 -6 000 14 000 10 200 2 42 000 6 000 44 000 4 000 22 000 6 000 14 000 138 000 3 6 999 -1 000 7 333 666 1 666 —1 000 2 333 16 999 PITEÅ 1 12 500 23 300 54 000 52 300 57 400 32 400 322 300 32 400 550 800 2 54 000 75 600 57 400 32 400 345 600 32 400 597 400 3 8 999 8 716 9 566 5 399 53 716 5 399 91 799 LUND 1 17 800 21 800 54 200 -15 600 119 000 16 000 70 200 6 200 260 000 2 76 000 28 000 129 000 16 000 92 000 28 000 369 000 3 9 033 -2 600 21 499 1 766 11 699 1 033 42 433 UPPSALA 1 25 000 30 000 45 000 -65 000 270 000 30 000 120 000 5 000 405 000 2 105 000 55 000 270 000 30 000 180 000 35 000 675 000 3 7 499 -10 833 44 999 4 999 19 999 833 67 499 SUMMA 1 273128 -44068 655140 56 952 78 850 691478 66180 10960 1786620 2 376694 238304 655140 56 952 78 850 873944 17380 24060 2441924 3 45521 -7344 109189 9 491 11 908 115246 12133 -808 294236

UMEÅ UNlVE RSITET

Statsvetenskapliga institutionen

TENDENSER l SVENSK

PARTlFlNANSlERlNG

Fil dr Gullan Gidlund

Redan under glädjeyran på miljöpartiet-de grönas valvaka kunde dess företrädare konstatera att valresultatet 1988 inte bara gav inträde till riksdagen och förstärkta positioner i landsting och kommuner - utan även skulle komma att ge stor ekonomisk utdel— ning. Under hela mandatperioden skulle miljöpartiet - enligt optimistiska beräkningar på valnatten - kunna erhålla bortåt sjuttio miljoner kronor i offentlig stöd. Denna summa var astronomisk för ett parti som under flera år levt spartanskt på ideellt arbete och ekonomiska uppoffringar från medlemmarna - inte minst i form av personliga lån. Att förväntningarna på de nya resurserna i det framtida partiarbetet är stora har den intensiva pressrapporteringen från miljöpartiet-de grönas första dagar efter valet förmedlat. På frågan vad partiet tänker göra med alla pengarna har företrädarna framförallt nämnt två områden: Att bygga upp sin organisationst- ruktur med bl a administrativa resurser (anställda funktionärer och lokaler), och att satsa på utbildning och information.

Miljöpartiet-de grönas förändrade ekonomiska situation och ambitioner ger en god illustration till de aktuella formerna för partifinansiering. För ett parti som "kommer in från kylan" blir kontrasten stor. Vilka förändringar kommer att ske med miljöpar- tiet-de gröna när betydande skattemedel blir tillgängliga? innebär de ökade resurserna att partiet inte längre behöver alla frivilliga små insatser i form av pengar och ideellt arbete? Kommer satsningar på organisation och administration att föra med sig att partiet byråkratiseras? Innebär de tänkta satsningarna en profes— sionalisering och ökade kostnader för partikanslier på olika partinivåer; dvs en liknande utveckling med den som ägt rum hos de etablerade partierna.

Syftet med denna uppsats är att studera tendenser och problem i svensk partifinansiering med den internationella jämförel- sen som grund. Blickarna riktas främst mot den offentliga finan- sieringen som i Sverige är den dominerande finansieringsformen. Vilka effekter har de offentliga partistöden haft för parti- organisationerna på skilda nivåer i Sverige? På vilka sätt påverkas den politiska demokratin av offentlig finansiering? Vilken potential finns i andra finansieringsformer? Har medlemsfinansieringen någon framtid i ett läge där stora offentliga medel finns tillgängliga?

Framställningen bygger i huvudsak på min forskning inom detta område, men även på fragment från den internationella forsk— ningen och debatten om partier och pengar.

Offentlig finansiering av partier är ingen unik svensk företeelse, även om Sverige tillhör pioniärerna. l de flesta väst- europeiska länder finns idag någon form av offentligt partistöd till politiska partier, men utformningen varierar starkt. De flesta europeiska partier har genomgått en förändring i sin finansiering; från en tidigare helt privat finansieringsmodell med djupa historiska rötter till ett mer eller mindre skattefinansierat system. För andra yngre partier har detta skett tidigt i deras historia - t.ex. det svenska miljöpartiet-de gröna - i och med att man fått plats i parlamentet.

Kunskapen om den offentliga finansieringens konsekvenser för partilivet och demokratin i stort, är fortfarande begränsad. ! effektanalyser av detta slag är det svårt att isolera den offentliga finansieringens verkningar från andra händelser eller processer som inträffat under samma tidsperiod och som kan ha påverkat partiernas villkor. Det saknas-komparativa vetenskapliga studier av den offentliga partifinansieringen som går djupare än beskrivningar av konstruktioner av partistöd och ekonomiska sammanställningar. [ Sverige har dock, alltsedan början av sjuttiotalet, gjorts regel— bundna studier framförallt av det kommunala partistödets effekter.

Trots att de västeuropeiska länderna har det demokratiska statskicket som gemensam nämnare, finns det skillnader som komplicerar jämförelsen. Här finns tydliga olikheter; enhetsstater respektive federativa stater, lokal autonomi, valsystem (spärrar, majoritetsval/propertionella val, personval/partival), partisystemets komponenter och egenskaper (antal konkurrerande partier, politiska skiljelinjer, stabiliteten i väljarkåren, mass- eller kaderinriktade partier). Tillsammans med skilda historiska erfarenheter skapar detta grundval för olikheter i partifinansiering och modeller för offentliga finansiering.

2 BAKGRUND

Det var under den senare hälften av 1960-talet som den offentliga finansieringen av politiska partier infördes i Sverige. Förslaget till statligt partistöd 1965 gav upphov till ideologiska och partistrategi— ska konfrontationer både i riksdagen och i medierna. Frågor om partistödets effekter för vårt demokratiska styrelseskick stod i centrum; villkoren för opinionsbildningen, beroendeförhållandet till staten, partisystemet, partiernas inre liv (effekter på participation och frivilligt arbete bland medlemmar och sympatisörer, risken för byråkratisering). Men det fördes även en diskussion om de risker den plutokratiska finansieringen med otillfredsställande beroende till mäktiga finansiärer skapade för partier, om ökade behov av pengar för att stärka partiernas ställning, och om viljan till ökade satsningar på opinionsbildning. Av avgörande betydelse i debatten var dock frågan om vilka eller vilket parti som skulle gynnas respektive missgynnas på både kort och lång sikt av det föreslagna partistödet och ett system med offentlig partifinansiering. Förslaget till statligt partistöd röstades fram i riksdagen av en majoritet bestående av socialdemokrater, kommunister och centerpartister.l)

När förslaget till lagen, som gav kommuner och landsting rätt att anslå medel till politiska partier, förelades riksdagen l969 var tonläge och tyngdpunkt förändrade. Policyn om offentlig finan- siering hade accepterats; det ekonomiska beroendet gjorde att även partiföreträdare som ännu hyste starka principiella invändningar måste acceptera nyordningen. Nu var den huvudsakliga frågan hur det kommunala partistödet skulle fördelas mellan partierna och stödet framhölls snarare som anslag till ökad kommunal information än som reellt partistöd.2)

Den svenska debatten för och mot offentlig finansiering har även sin motsvarighet i andra västliga demokratier, även om kostnadsargumentet tycks ha varit mer accentuerat i exempelvis både engelsk och tysk debatt. Dessutom fanns i många länder en förhoppning att den offentliga finansieringen skulle kunna vara ett verksamt botemedel mot korruption och andra oegentligheter som den plutokratiska finansieringen visat sig vara bärare av. I Sverige fick det statliga partistödet en stark koppling till frågan om offentligt stöd till pressen. Även i andra länder var den pågående utvecklingen - och där inte minst fördyringarna - av den politiska opinionsbildningen argument för olika typer av offentligt stödJ)

En mer grundläggande förklaring till att flera länder införde denna finansieringsform är att de etablerade partierna under sextio- och sjuttiotalet upplevde en stark förändring av sina villkor. Med den gradvisa övergången till det postindustriella samhället följde förändrade förutsättningar för opinionsbildningen. De enligt tradition partierna närstående dagstidningarna kunde av bl a' kostnadsstegringarna inte längre stödjas ekonomisk. Nya medier- främst TV - fick en nyckelfunktion i den politiska propagandan och informationen. Värderingsförändringar, nya politiska uttryckssätt, socio-ekonomiska förändringar i valmanskåren ställde partierna inför nya utmaningar och ny konkurrens. Den offentliga finansieringen kan ses som ett sätt på vilket de etablerade partierna sökte att vidmakthålla och förstärka sin roll i den politiska styrelsen. Bland argumenten för den offentliga finansieringen har partiernas centraåa funktioner i den representativa demokratin varit framträd- andeJJ

2.1 Partiernas roll i demokratin

Den i vårt land officiellt ofta använda devisen "Den svenska demokratin är en folkstyrelse genom partier" är både ett normativt, och ett i huvudsak trovärdigt påstående om partierna centrala roll i den reellt existerande demokratin. Den svenske partiforskaren Edvard Thermaenius uttryckte partiernas ställning något mindre vördsamt, när han redan för femtio år sedan slog fast: "Man må emellertid hysa vilken uppfattning som helst om det moderna partiväsendet..... Det existerar såväl hos oss som i andra länder. Det kan inte tänkas bort ur vårt nuvarande statsliv".5)

l den socialdemokratiska regeringens motivering till det statliga partistödet var den grundläggande synen att partierna har betydelsefulla uppgifter i demokratin. Dessa uppgifter ansågs var av sådan vikt att staten hade ett ansvar för att partierna hade resurser att fullgöra dem. Det kommunala partistödet var, i konsekvens härmed, ett sätt att stärka partiernas ställning i den kommunala demokratin.6)

Det politiska ledarskapet, valen, kandidaterna och det politiska beslutsfattandet är viktiga beståndsdelar i partiernas styrelsefunk- tion. Ytterst bär partierna ett gemensamt ansvar för att denna styrelsefunktion upprätthålls. Med den normativa demokratisyn som finns i vårt land följer att de politiska partierna även har en annan viktig demokratiuppgift - folkrörelsefunktionen - nämligen att

kanalisera ett brett, regelbundet politisk deltagande bland männi- skor. Partierna ska således inte bara mobilisera väljarna inför valdagen utan också bedriva ett reguljärt utåtriktat partiarbete och ha ett inre liv.7)

Man kan utan överdrift slå fast att de svenska partierna präglats att ett slag folkrörelseideal med hög medlemsaktivitet. Trots att vissa partier saknar rötter i de sekelgamla rörelserna har det gamla folkrörelseidealet med hög mobiliseringsförmåga och regelbunden aktivitet bland medlemmarna, blivit stilbildande för hela partisystemet.

2.2 Principerna

l Sverige omgärdas de tre partistöden - det statliga (inkl kansli— delen) och det kommunala partistödet (de primärkommunala— och landstingskommunala partistöden) av ett antal grundläggande principer:

"1. Bidrag bör utgå endast till parti som har ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen, manifesterat i allmänna val.

2. Bidragen bör beräknas schematiskt och fördelas enligt fasta regler, som inte tillåter någon skönsmässig prövning.

3. Bidragens storlek bör stå i relation till partiernas styrka.

4 Någon offentlig kontroll av hur medlen används bör inte förekomma.

VI .

Införandet och omfattningen av kommunalt partistöd bestämmes av landstingen och kommunerna själva på grundval av den i lag givna konstruktionen.

6. Största möjliga enighet om bidragens omfattning och konstruk tion bör eftersträvas." 8)

Dessa regler finns upptagna i propositioner och utredningar som rört partistöden.9) Däremot har de inte inskrivits i partistödslagen, dvs."Lag om stöd till politiska partier" (från 1972). Lagen innehåller enbart bestämmelser angående fördelningen av det statliga stödet, ansökningsförfarande, partibidragsnämnd.lO)

Partistödens generella karaktär framkommer i den fjärde punkten ovan — "någon offentlig kontroll av hur medlen används bör inte förekomma". Medlen är således inte destinerade till exempelvis valkampanjer utan får användas efter partiernas egna gottfinnanden. Det är intressant att notera att partistöden är så generella att partistödslagen inte ens innehåller någon ändamåls- bestämning som anger att medlen ska användas till politisk arbete.

Den sjätte och sista regeln har sin bakgrund i det debatt- klimat som rådde l965 när förslaget till statligt partistöd framför— des i riksdagen. Där fanns motståndare som befarade att parti- stödets regler kunde godtyckligt förändras av en riksdagsmajoritet.

Policyn från de olika regeringarnas sida alltsedan starten har varit att förändringar av regler eller höjningar av bidragsbelopp bör behandlas med största försiktighet och under stor parlamentarisk enighet; en policy som således skrevs in i partistödsutredningens

betänkande. '

3 PARTIERNAS INKOMSTKÄLLOR

Det finns huvudsakligen två system för partifinansiering - privat respektive offentligt. I det privata systemet kan man urskilja två huvudformer för direkt finansiering, nämligen medlemsfinansiering och plutokratisk finansiering. Medlemsfinansiering avser inkomster från medlemsavgifter, insamlingar bland och mindre gåvor från medlemmar och sympatisörer, lotteri och annan försäljningsverksam- het, uttaxeringar bland medlemmar och förtroendevalda. Den plutokratiska finansieringsformen karaktäriseras av att stora ekonomiska intressen är bidragsgivare. Det gäller främst anslag från företag, fackliga organisationer eller enskilda magnater.

l det offentliga systemet finns två varianter. Den ena är generellt partistöd och innebär att demokratiskt valda politiska församlingar anslår direkta medel (via budgeten) till autonoma- politiska partier. Detta är medel av generell karaktär som går till partiorganisationen.

Den andra varianten av offentlig finansiering utgörs av selektivt partistöd som innebär att partier får ersättning från det offentliga för vissa aktiviteter som de utför: ersättning för valkampanjkostnader, information till invandrare, ersättning för parlamentgruppernas arbete, utbildning.

Förutom dessa privata och offentliga inkomstkällor finns i alla länder en infrastruktur av ekonomiskt och materiellt stöd som gynnar partierna. Denna infrastruktur byggs upp av både privata och offentliga aktörer.

a) Privat infrastruktur: Fristående, men näraliggande organisationer som bedriver politisk propaganda för allmänhet och politiska beslutsfattare, utredningsarbete, kampanjer, lobbingverksamhet. Affärsmässiga relationer mellan parti och företag där det senare utför vissa deluppgifter, exempelvis opinionsbildning och propaganda eller relationer som enbart grundar sig på ekonomiska vinstintressen från partiets sida.

b) Offentlig infrastruktur: Staten tillhandahåller radio och TV tid för valkampanjer (I vissa länder får partierna köpa tid, vilket innebär enorma kostnader), bidrag till partier närstående org- anisationer typ politiska ungdomsorganisationer, subventionering av närstående press. ] vissa länder förekommer även skattelättnader för gåvor till politiska partier. Till denna mer indirekta form av subventionering hör även kostnader i samband med val (främst valsedlar) och viss Studieverksamhet som statsapparaten bekostar.

Denna infrastruktur brukar i allmänhet inte tas medi undersökningar av partiernas finansiering - inte heller i denna uppsats - beroende på svårigheter att beräkna partiernas ekonomi- ska fördelar, och att sådana medel inte är synliga i parti- organisationerna. -'

1! MEDLEMSFINANSIERING'

Medlemsfinansiering förknippas ofta med positiva egenskaper som idealism, förankring, engagemang och demokrati. Denna finans— ieringsform kom vid förra sekelskiftet att användas av folkrörelser och masspartier. Kostnaderna fördelades solidariskt genom små avgifter på ett stort antal medlemmar. Denna modell innebar en demokratisering av finansieringen i jämförelse med den elitistiska, plutokratiska finansieringsformen *(stora bidrag från enskilda, banker och företag) som tillämpades av politiska grupperingar som redan hade säte i riksdagen.”)

Trots föreställningen om medlemsfinansieringens demokratiska karaktär visar den historiska erfarenheten dess uppenbara otillräck- lighet. Paradoxalt nog blev exempelvis masspartiets inträde på väljararenan den utmaning som blev självfinansieringens akilleshäl. Den plutokratiska finansieringen med bidrag från fackliga orga- nisationer fick täcka de ökande behoven av medel främst under valår.12)

Medlemsfinansieringen har aldrig helt avsomnat trots det faktum att dess fundament - medlemsavgifterna - under långa tider inte höjts ikapp med kostnadsutvecklingen.

Nederländerna är särpräglat i dagens Europa i detta avseende, eftersom medlemsfinansieringen står för den helt dominerande inkomstkällan även på nationell nivå. Någon offenlig finansiering av partiorganisationerna förekommer inte. Däremot får parlamentsgrup- perna omfattande statliga bidrag; medel som tycks stanna och användas inom den strukturen.13)

#.l Medlemsavgifternas utvecklingi de svenska partierna på riksnivå.

Vilken position har medlemsavgifterna och den totala medlemsfinan- sieringen i dagens svenska partier i ett klimat där offentliga medel finns att tillgå och där undersökningar visar på försvagning av medlemsaktivitet och i vissa fall medlemsantal, minskad partiden— tifikation, konkurrens med aktioner och andra snabba mediaexpo- nerande uttryckssätt? lll)

Den aktuella bilden i Sverige är att medlemsavgifterna under åttiotalet blivit föremål för förnyat intresse av partierna på riksnivå.l5) För det "gamla" fempartisystemet totalt (dvs exklusive KDS och miljöpartiet) har medlemsavgifterna under åren l979—l986 spelat en begränsad, men stabil roll och svarat för 6-10 % av den nationella nivåns årliga intäkter. Skillnaderna mellan partierna är tydliga, beroende på medlemsantal och vissa partitypiska traditioner.

Centerpartiet och det socialdemokratiska partiet utgör något av extrempunkter. Centerpartiet har under perioden haft det lägsta medlemsberoendet - endast ett par procent av riksorganisationens intäkter har bestått av medlemsavgifter. Partiet har under många år excellerat i den lägsta avgiften till riksnivån av samtliga studerade partier, nämligen tre kronor per medlem och år - ett belopp som det trots ansträngningar visat sig svårt att höja. För socialdemo- kraterna fluktuerar medlemsavgifterna i intervallet lO—l7 % av de totala inkomsterna på riksnivå under perioden. Partiet har relativt låg avgift till riksnivån men på grund av det stora medlemsantalet blir de samlade intäkterna ändå stora. Under början av 80-talet låg avgiften till riksnivån på 8 kronor. Från 1985 höjdes beloppet till 10 kronor och vid senaste kongressen beslöts om ytterligare höjning till 12 kronor per medlem och år fr o m 1989.

VPK har länge haft den högsta avgiften för enskilda parti- medlemmar 150 kronor per år - fastställd av kongressen för hela organisationen. Under den första hälften av 80—talet har den tredjedel som förts vidare till partiets riksnivå, i genomsnitt utgjort ca 5 % av partiets årliga intäkter.

Moderata samlingspartiet införde medlemsavgift till riksnivån så sent som vid mitten av 1960-talet. Under hela sjuttiotalet har intäkterna från dessa legat på ca 7 % av de totala intäkterna. intresset för medlemsavgifterna syns tydligt i de beslut till kontinuerliga höjningar som gjorts: under åren 1978—1980 : l5 kronor, l98l—l983 : 25 kronor, l98U-l986 = 30 kronor, l987-l990 = 40 kronor. Andelen medlemsavgifter av de totala intäkterna den första hälften av åttiotalet har legat i nivå med genomsnittet för hela det etablerade partisystemet.

Även folkpartiets riksorganisation visar liknande utveckling. Detta trots att det relativt låga medlemsantalet gav motsvarande låg finansiering genom medlemsavgifter, ca 5 % under den aktuella perioden. Följande sifferserie visar dock intentionerna för kom— mande år: fr o m 1986 = #0 kronor, l988-l989 = 50 kronor, för 1990 = 60 kronor och för 199! = 70 kronor.

Tendensen under åttiotalet och fram mot nittiotalet är tydlig; medlemsavgifterna börjar bli intressanta på riksnivån och höj- ningarna kommer fortlöpande. Centerpartiet tycks här vara undantaget. Orsakerna till det ökande intresset torde vara flera. Den första, och viktigaste förklaringen är, att partiernas lokala och regionala partiorganisationer fått generellt starkare ekonomier genom de expansiva kommunala och landstingskommunala partistöden och andra selektiva partistöd. Detta medger större andel av medlemsavgifterna för den centrala nivån. För det andra behöver partierna vid sidan av den offentliga finansieringen relativt stabila och kontinuerliga inkomster på riksnivå. För det tredje tycks den tidigare starka föreställningen att man förlorar medlemmar genom höjningar av medlemsavgiften, att ha förlorat terräng.

4.2 Trender i medlemsfinansieringen

Särskilt valen fungerar i alla partier som tillfällen då medlemmar och sympatisörer visar ökad benägenhet till ekonomiska insatser. Frivilliga insamlingar genom kampanjer och försäljningsverksamhet är till sin natur något temporärt; en konsekvens av att den förutsätter någon form av utmaning och mobiliseringssituation i partierna. l Sverige tycks den mest expansiva frivilliga formen av medlemsfinansiering under både valår och icke-val år ha blivit lotteriintäkter. Detta är internationellt sett en företeelse som vållar en viss uppmärksamhet. Förvåningen inför vissa finansieringsformer är emellertid ömsesidig mellan länderna. Lika främmande som engelsmän, amerikaner och tyskar är för lotteribranchen i parti- finansiering är svenskar för insamling av pengar genom dyra middagar och mottagningar med kända kandidater som dragplåster.

Störst i lotterier bland partierna är socialdemokraterna, men även andra partier har - betydligt mer återhållsamt - sådan aktivitet. Under några år på åttiotalet översteg lotteriintäkterna inkomsterna från medlemsavgifterna för socialdemokraterna på riksnivån.16)

lncitamentet för den presumtive lottköparen är klart och tydligt vinstchanserna inte primärt att stödja partiverksamheten, vilket framgår av det sätt på vilket lotterna marknadsförs. Från senaste A—lotteriet har följande rader hämtats: "Skulle du tacka nej till chansen att bli miljonär? Tänk dig: med en hel miljon "på fickan" skulle du kunna förverkliga många av dina drömmar... Unna dig en riktigt lång och skön semesterresa tillsammans med dina nära och kära, bygga om huset eller köpa större lägenhet....".l7)

Det är vanskligt att ge exakta uppgifter om den totala medlemsfinansieringen för dagens svenska partier. Partierna ändrar, i alltför hög utsträckning klassifikationer och rubriceringar av relativt "små" inkomstposter i sina ekonomiska redovisningar. En skattning av medlemsfinansieringens storlek under åren 1979-1986 totalt för de fyra största partierna på riksnivå visar att nivån var i storleksordningen 20 %; medlemsavgifterna utgjorde således hälften av den totala medlemsfinansieringen.l8)

Någon aktuell undersökning av medlemsavgifternas betydelse på den lokala nivån under samma tidsperiod finns ej. Den senaste studien av partiernas ekonomi på lokal nivå gjordes för tio år sedan inom ramen för den kommunaldemokratiska kommitténs arbete. Studien visade bl a att det kommunala partistödet var den helt dominerande inkomstkällan. Men företrädarna för kommun- organisationerna fick även rangordna de största inkomstkällorna utöver partistödet åren 1978 och 1979. Medlemsavgifterna kom på första plats totalt sett för partierna. Trots vissa variationer mellan partierna visade undersökningen bl a att medlemsfinansieringen- dvs medlemsavgifter, insamlingar, intäkter från försäljning, lotterier, uttaxering av förtroendevaldas arvoden - utgjorde en viktig finansieringsform vid sidan av partistödet, inte minst under valåren 19).

5 PLUTOKRATISK FlNANSIERlNG

Privata stora bidrag från framförallt näringslivet och dess närstå- ende organisationer men även från enskilda, brukar internationellt ses som partiernas mest expansiva och löftesrika "marknad" för finansiering. Dessvärre har en lång erfarenhet visat att förhållandet partier och pengar blir ett politiskt och moraliskt minfält om bidragsgivare utgörs av stora ekonomiska intressen - typ företag, fackliga organisationer eller enskilda magnater. Det kan innehålla korruption, otillbörligt hänsynstagande till stora bidragsgivare i det politiska beslutsfattandet, orättvis fördelning av resurser mellan konkurrerande partier eller mellan kandidater till politiska poster.20)

5.1 Lagstiftningsstrategin

Politiska skandaler och trovärdighetskriser har i vissa länder lett till starka krav på lagstiftning och kontroll. USA har idag det mest utbyggda regelsystemet. Watergateskandalen fick starka återverk- ningar .i detta avseende och resulterade i ett nätverk av lagar som reglerar val, kandidater och inte minst partiernas finansiering. Denna lagstiftning har frambringat en tillväxtbransch för jurister som arbetar inom detta fält. ldag gäller exempelvis ett "tak" på 1 000 dollar för individuella bidrag till valkampanjer på federal nivå. Direkta anslag från fackföreningar och företag till valkampan- jer på denna nivå är numera förbjudna. Däremot kan sådana bidrag ges till speciella fonder - helt obegränsat - och till andra ändamål. Dessa "soft money" redovisades frivilligt för första gången av det demokratiska partiet sommaren 1988. Listorna visade att för juni och juli månader under presidentvalskampanjen flöt 0,8 miljoner dollar in och de största enskilda bidragssummorna låg på 100 000 dollar. Förutom bidragsprinciperna finns en omfattande reglering av olika typer av fondering för kandidater, skatteregler för bidrags- givande, offentliga redovisning.21)

Även i Västtyskland företogs en översyn av lagstiftningen efter en skandal — den s k Flickskandalen. Resultatet har tillsammans med tidigare lagstiftning (med en aktiv författningsdom— stol) skapat ett delvis svåröverskådligt regelsystem som ger intryck av oklarhet vad äller målsättningarna.22) Någon form av lagstiftn- ing och kontroll offentlig redovisning) förekommer i de allra flesta länder - även där den offentliga finansieringen är betydande.

Lagstiftningsstrategin har som bekant inte alltid lyckats med att förhindra att oegentligheter begås. Uppfinningsrikedomen att finna kryphål i lagstiftningen och endast redovisa delsanningar verkar i det närmaste vara obegränsad. Värdet av denna typ av lagstiftning ska dock därför inte underskattas. Med tanke på partiernas centrala position i politik och samhälle kan det tyckas vara ett demokratiskt anständighetskrav att det finns en lagstiftn- ing som garanterar ett visst mått av insyn i partiernas finanser. Kan en sådan lagstiftning även ha ett reellt sanktionssystem, torde även lagstiftningen få en viss preventiv funktion.

5.2 Den svenska frivilligstrategin

Sverige valde tidigt en frivilliglinje. Några skandaler i den storleksordning som förekommit i USA, Västtyskland, Japan har inte förekommit och skapat ett klimat för krav på lagstiftning och kontroll. I skuggan av en av de få svenska "affärerna" - Molander- affären 1948 där folkpartiet beskylldes för hemliga och stora pengar - tillsattes en offentlig utredning efter bl a motionskrav i riksdagen. Uppgiften var att utreda, om organisationer som bedriver politisk propaganda bör vara bokföringsskyldiga och förpliktade .att offentligt redovisa sina inkomster och utgifter. Utredningen avvisade emellertid tanken på lagstiftning. Argumenten var framförallt följande: 1) att redovisa bidraggivares namn torde strida mot den grundlagsskyddade valhemligheten; 2) risk att partierna förlorade bidrag; 3) risk att bidragsgivare trakasserades; 14) praktiska svårigheter att kontrollera efterlevnaden av sådan lagstiftning. Utredningen betonade frivilliga överenskommelser mellan partierna.23) Det kom emellertid att dröja ända till 1980 innan partierna formellt slöt en frivillig överenskommelse om att redovisa inkomster och utgifter årligen för partiernas riksnivå.?)

I Sverige, liksom i flera andra länder där den offentliga finansieringen är omfattande, är den allmänna erfarenheten att partierna blivit mer benägna att öppet redovisa sina ekonomier.

Under sjuttiotalet förändrades den plutokratiska finansiering— ens position i Sverige, då både folkpartiet och moderata samlings- partiet beslöt att upphöra att motta direkta bidrag från företag; folkpartiet redan 1971 för riksnivån och 1976 på lokal nivå. Även moderaterna följde denna policy 1976 — det år de borgerliga partierna tillsammans bildade regering. Debatten och kritiken mot partiers beroende av mäktiga finansiärer var i Sverige stundtals hård, inte minst i massmedia. För förslaget om statligt partistöd 1965 restes även detta argument; att stödet skulle möjliggöra en minskning av sådant beroende som ansågs otillfredställande ur demokratisk synpunkt med hänsyn till partiernas politiska integritet. Den offentliga finansieringen möjliggjorde de borgliga partiernas beslut, även om omställningen innebar ekonomiska påfrestningar under en rad av år.25)

Frånvaro av direkta företagsbidrag till partier i Sverige kan i omvärldens ögon lätt ge intrycket av att det faktiskt råder ett förbud mot denna typ av bidragsgivande. Men även på detta område har den svenska frivilliglinjen varit rådande, med interna beslut i berörda partier.

Socialdemokratins ekonomiska relationer med fackföreningsrör- elsen förändrades däremot inte av partistödens tillkomst. Någon sådan avsikt har varken då eller senare ens antytts. De störningar som funnit i dessa relationer har över tiden varit koncentrerade till den arbetarrörelseägda pressen då LO och fackförbunden fått ett alltför tungt ekonomiskt ansvar. Förutom de direkta bidragen från fackföreningsrörelsen finns som bekant ett indirekt stöd från det nåt av arbetarrörelseanknutna organisationer och företag som kan mobilisera resurser - inte minst personellt.26)

Under ett allt starkare hot om lagstiftning mot kollek- tivanslutning av medlemmar och en akut risk för att bli tvingad till

förändring genom ett riksdagsbeslut hösten l986, valde den socialdemokratiska partistyrelsen att brådstörtat gå ut och offentlig meddela sitt beslut att föreslå l987 års partikongress att övergå till annan anslutningsform än kollektivanslutning. Inte, heller på detta område segrade således lagstiftningsstrategin - även om det denna gång var ytterst nära.27)

Beslutet i partikongressen innefattade framförallt två viktiga principer: För det första att medlemsskap i det socialdemokratiska partiet endast ska vara grundat på individuell anslutning (reformen ska vara genomförd senast 31 dec 1990). För det andra en övergång till frivillig men rekommenderad organisationsanslutning av fackliga organisationer (grupp/klubb/sektion/ avdelning eller motsvarande) till partiet. Med denna organisationsanslutning föjer en ny inkomstkälla, nämligen organisationsanslutningsavgift. Respektive partinivå fastställer sin avgift för organisationsansluten facklig organisation.28) Reformen är ännu inte genomförd och det är således ovisst vilka effekter den kommer att få för medlems- antalet eller hur omfattande organisationsanslutningen kommer att bli. Ekonomiskt står dock ganska klart att denna förändring kommer att förstärka det plutokratiska inslaget i den socialdemokratiska partifinansieringen. De samlade "små" inkomsterna av medlemsav- gifter (visserligen med kollektiv prägel) kommer totalt sett att minska. Medlemsavgifterna för de individuellt anslutna kommer sannolikt att bättre kunna följa den allmänna kostnadsutvecklingen. Historiskt har bl a den stora andelen kollektivanslutna medlemmar varit en restriktion för höjningar.

5.3 Näringslivets inflytandestrategi

Att de borgerliga partierna slutat motta direkta bidrag från näringslivet innebär inte att företagens behov av politiskt in- flytande och opinionsbildning har upphört i Sverige. Däremot har strategin och formerna förändrats.29) Under många år har fristående stiftelser, organisationer och konsultbyråer bedrivit politisk opinionsbildning; under mellanvalsår liksom under val— kampanjer. Detta är otvivelaktigt en privat infrastruktur till borgerliga partier; ett stöd som är svårt att bedöma effekterna av.

6 OFFENTLIG FINANSIERING

Över tiden har konstruktionerna av de offentliga stöden till partierna, samt de anslagna beloppen kontinuerligt ändrats av de politiska beslutsfattarna världen över. Den första tiden av ett försiktigt prövande har övergått i en fas där modellerna korrigeras eller förändras, och nya vägar söks för att få offentliga medel.

6.I Selektivt partistöd

Av de selektiva stöden är bidragen till parlamentsgrupper och deras kansli- och utredningsverksamhet de vanligast förekommande. Detta selektiva partistöd till parlamentsarbete har inte rönt samma principiella debatt som de generella partistöden, utan har levt ett ganska skyddat, men expanderande liv i många länder. Även i England och Nederländerna, där i övrigt inga generella offentliga medel es till partiorganisationerna, förekommer parlamentsgrupp- stöd.”? I andra länder går en mindre del av det totala offentliga offentliga stödet, till parlamentsgrupper. Beloppen står i relation till gruppens storlek och ibland kompletteras detta med ett tillägg för partier i opposition.

I både Västtyskland och Österrike har man byggt ut sina par- lamentgruppsstöd till system av betydande omfattning. En aktuell undersökning från Västtyskland visar att parlamentsgrupperna på central och regional (delstatsnivå) finansieras nästan uteslutande med statliga medel.3|) År 1986 fick grupperna i Bundestag över 60 miljoner D-mark och ett nära nog lika högt belopp utgick till grupperna på den regionala nivån. Tillväxttakten har varit hög och enskilda förbundsstater uppvisar, enligt utredaren, nästan ofattbart höga siffror i tillväxttakten under vissa år. I Bundestag ökade utbetalningarna till parlamentsgrupperna åren l967 - 1986 motsvar- nade 13 gånger sitt ursprungsvärde. Motsvarande siffra på för- bundsstatsnivå (i genomsnitt) var 8 gånger.

I österrike utbetalades under åren 1974—1985 totalt 350,57 milj ÖS till parlamentsgrupper på den nationella nivån. Mot— svarande siffra för det generella stödet till partiorganisationerna på nationell nivå var under samma period 771, 20 milj ÖS; uppgifter som säger något om relationen mellan dessa stödobjekt. Par- lamentsgrupperna i Österike har ett bidrag för det administrativa och utredningsmässiga arbetet, men erhåller även ytterligare bidrag för sin offentliga verksamhet.32)

De ekonomiska relationerna mellan parlamentsgrupperna och partiorganisationerna är i många fall oklara, men i flera länder tycks parlamentsgrupperna "leva sitt eget liv" utan att överföra pengar till partiorganisationerna. Vissa har redovisningsskyldiget gentemot staten, andra saknar denna kontroll.

I länder som Sverige, med partier som byggt upp en fast organisationsstruktur på skilda nivåer och där partierna och inte kandidaterna dominerar scenen, tenderar de administrativa medlen för parlamentsgrupperna att ingå som en del av partiorganisationens allmänna resurser. Det svenska kanslistödet, som kompletterades med ett grundstöd 1972, kom de facto att integreras med det generella partistödet i och med partistödslagens och partibidrags- nämndens tillkomst. Både handläggning (bl a ansökan från par- tierna), utbetalning (till riksorganisationen) blev gemensam för partistödet och den sk kanslistödsdelen.33) Även det bidrag som - sedan l975 anslagits av riksdagen - "Bidrag till partigrupperna"- förvaltas hos de flesta partier av respektive partis riksorganisa- tion.314)

I Västtyskland anses generellt stöd till politiska partier strida mot den tyska grundlagen enligt utslag i författningsdomstolen.

Däremot får partierna ersättning för rimliga kostnader för sina valkampanjer - "Wahlkampfkostenerstattung" - till Bundestag, delstatsparlamenten och europaparlamentet, däremot inte på lokal nivå. 1967 var ersättningen 2,20 DM för varje giltig röst som partierna erhöll. 1970 höjdes beloppet till 3,50 DM och l9814 då val till europaparlamentet skulle hållas höjdes ersättningen till 5 DM. För att få detta stöd krävs att partiet uppnått mer än 0,5% av rösterna i valet. Någon egentlig definition av valkampanjkostnader existerar inte, vilket ger konstruktionen prägel av en formaliserad fiktion. Partierna måste redovisa sina inkomster och inkomstkällor för att erhålla ersättningen för valkostnaderna. Från och med 1984 skärptes reglerna och partierna måste även redovisa sina kost— nader.35)

Både i Västtyskland och Österrike finns selektivt partistöd till partier för deras utbildnings- och forskningsverksamhet. Medlen distribueras till särskilda partistiftelser.36)

6.2 Generellt stöd till partiorganisationerna.

En blick på våra nordiska grannländer ger en illustration av variationsrikedomen i det generella partistödets konstruktion och kontrollen av medlen.

Statligt partistöd introducerades i Finland 1967. Stödet utgår till partier som är representerade i riksdagen och fördelas i propor- tion till antalet mandat. De första åren låg mandatbeloppet på 50 000 finska mark. Stödet har haft en negativ utvecklingstakt med ytterst få höjningar; till skillnad från parlamentgruppsstödet som ökat. Kommunalt partistöd finns inte.37)

Finland har liksom Västtyskland, en lagstiftning för kontroll av partiernas finanser och där inte minst de offentliga medlen. I båda länderna har en skärpning skett under åttiotalet. Enligt den finska partilagen (från 1969) måste partierna rapportera om användningen av det statliga partistödet. Lagen skärptes 1986 och ålägger partier att fr o m l987 även redovisa de regionala partior- ganisationernas budgetar. Vidare har partierna att även redovisa balans- samt vinst- och förlustberäkningar tillsammans med revisorernas berättelse. Ansvaret för att detta sker har lagts på justitieministern. Kontrollen av medlen utsträcker sig även till att gälla förening som fått anslag av ett parti: "Har någon del av det understöd som enligt 9 paragrafen beviljats partiet i statsförslaget anvisats en annan förening, skall partiet samtidigt tillställa justitieministeriet bestyrkta kopior också av föreningens resultat- räkning och balansräkning jämte bilagor samt av revisionsberät- telsen".38)

I Danmark ges generellt partistöd på statlig, regional respektive lokal nivå. I lagen om ekonomiskt stöd till politiska partier från 1986 stadgas att ett parti (eller kandidater som ställts sig utanför parti) som deltagit i folketingsval har rätt till 5 Dkr/år för varje röst som partiet fått i valet. För att vara berättigad till stödet måste minst | 000 röster ha erhållits. För amtsrådsvalg utgår 2 Dkr/år för varje röst, om en kandidatlista fått minst 500 röster. För varje kandidatlista som deltagit i kommunalbestyrelsevalg utgår

3 Dkr/år och röst om minst IOO röster har uppnåtts. (För Köpen— hamn och Fredriksberg utgår 5 Dkr/år och röst om kandidatlista fått minst 500 röster). Enligt lagen ska bidragsmottagare på varje bidragsnivå årligen insända en försäkran om "at tilskudsbelobet for det foregående kalenderår er anvendt til politisk arbejde her i landet", (reSpektive amtskommunen eller kommunalbestyrelsen) "samt at dette agtes vidarefort". Trots att stödet är knutet till valen finns inte samma bindning till valkampanjer som motsvarandei Västtyskland. Medlen ska användas till allmänt politisk arbete.39)

I Norge ges statligt partistöd enligt följande:

I. Generellt partistöd till partiernas riksorganisationer. För att vara berättigad till partistödet måste partiet ha ställt upp med lista i minst hälften av valdistrikten vid senaste stortingsvalet (fr o m 1977 finns en spärr på 2,5% till stortinget). Det belopp som stortinget årligen anslår till partierna centralt fördelas sedan efter partiernas röstetal vid senaste valet. (I beloppet är även inkluderat bidrag till partiernas politiska ungdomsorganisationer på central nivå.)

2. Partistöd till partiernas kommuneorganisasjoner enligt två former: a) generellt partistöd erhålles från stortinget efter ansökan till vederbörande kommun. Partiet måste vara registrerat enligt vallagen och ha en särskild organisation i kommunen i fråga. Stödet fördelas efter antalet godkända röster i senaste valet (fn l988/l989 7,70 NKR per röst).

b) stöd till partigrupperna i kommunstyrene, dels i form av ett grundbidrag (fn ] 832 NKR) och dels ett representanttillägg (efter antalet mandat fn 628,00 NKR).

3. Partistöd till partiernas fylkesorganisationer enligt 2 ovan. fn med följande belopp a) bidragssats 13,75 NKR per röst. b) grundbidraget llt.960,00 NKR och representanttillägget på 2 994,00 NKR.

Någon kontroll av hur medlem används förekommer inte, i likhet med den svenska förebildenJiO)

7 PROBLEM OCH MÖJLIGHETER

Formell indexreglering av partistöden har, såvitt bekant, inte införts i något land. Som bl a en konsekvens av detta har stöden inte kontinuerligt korrigerats för inflationen utan fått en efter— släpande eller ryckig utvecklingskurva. I vissa länder (Finland, Västtyskland, Nederländerna, österrike) har de selektiva par-

lamentgruppsstöden däremot haft en - ur ekonomisk synvinkel- gynnsam tillväxt.

I Sverige har det primärkommunala partistödet höjts i takt med inflationen. Vad gäller det landstingskommunala stödet har ökningstakten varit betydligt över denna. I flera kommuner och landsting förekommer indexreglering av beloppen. Det statliga partistödet (inkl kanslidelen) har dock under flera år haft en negativ tillväxt i fasta priserJtl)

7.l Beroendet av den offentliga finansieringen

I min studie av de svenska partierna på riksnivå under åren l979- 1986 kunde konstateras att det statliga partistödets (inkl kansli- delen) finansieringandel låg på ca 50 % av partiernas samlade intäkter (se tabell nedan). Undersökningen omfattade den gamla fempartistrukturen. Beräkningar, gjorde på partiernas egna uppgifter visade även att de samlade inkomsterna fluktuerat mellan omkring 100—200 miljoner kronor. Sett ur ett blockperspektiv har detta inneburit en övervikt av resurser för det socialistiska blocket.42)

För att komplettera bilden och få en uppfattning om den totala omfattningen av det offentliga finansieringen av partierna på riksnivå måste några ytterligare inkomstposter medtas; inkomster som partierna själva redovisar i sina årsberättelser. Det innefattar selektiva partistöd - invandrarbidrag för information (endast valår), tidskriftsstöd (för vissa år), för de flesta partier även administra— tionsbidrag till riksdagens partigrupper - och transfererat kom- munalt och landstingskommunalt partistöd. Det senare förekommer endast inom folkpartiet och moderata samlingspartiet där man efter kraftiga valförluster utvecklat en modell där riksnivån framförallt påtar sig ett arbetsgivareansvar för personal på lägre partinivåer.

Tabell 7.1: Andelen offentliga bidrag av partiernas intäkter på riksnivå, enligt partiernas egna ekonomiska redovisningar, åren l979-l986. I procent.

offentligt

nöd i 2 av Å: total inkomst H rp C S VPK 1979 58,2 57,3 82,9 87,8 42,9 * ' 1980 66,6 70,6 81,9 82,0 55,2 ' 1981 63,5 67,8 8h,9 77,6 49,6 69,1 1982 56,5 57,3 85,4 69,6 [02,7 77,6 1983 67,6 65,9 86,2 79,8 b9,8 72.7 1984 62,1 66,9 78,2 68,1 51,8 73,5 1985 53,7 62,7 62,9 54,9 65,2 68,6 1986 69,0 75,1 84,6 66,0 57,8 80,9

* Infor-lt ion "kun

Beräkningarna visar att den offentliga finansieringen av de samlade intäkterna på partierna riksnivå uppgår till mellan ca 55 och vissa år nära 70 %, vilket framgår av tabellen nedan. Vad beträffar skillnaderna mellan partierna på riksnivå så har folkpartiet, centerpartiet och VPK det högsta beroendet av offentliga medel. Moderata samlingspartiet befinner sig i en mellanklass medan Socialdemokraterna ligger under snittet.43)

De senaste undersökningarna av partiorganisationerna på regional och lokal nivå visar även de på en hög beroendegrad av partistöd. I en statistiskt representativ undersökning av kom— munerna inom ramen för kommunaldemokratiska forskningsgruppens arbete, kunde jag visa följande:

a) Närmare 2/3 av de undersökta kommunorganisationerna i partierna (M,Fp,C,S,VPK,KDS) hade verksamhetskostnader som till 90 % eller mer finansierades genom kommunalt partistöd under mellanvalåret l978.

b) Under valåret l979 sjönk andelen kommunorganisationer i partierna - med denna höga finansieringsgrad - till l/lt.

Av partierna hade folkpartiet flest kommunorganisationer med 90 % finansiering genom kommunalt partistöd, medan socialdemokraterna hade minsth)

I min studie av de regionala partiorganisationernas finansiering under åren l982 och 1983 framkom höga noteringar för beroende av partistöd. Det landstingskommunala partistödet utgjorde totalt omkring 40 % av partiernas inkomster. Variationerna mellan partierna och olika partidistrikt/länsförbund var relativt stora. De små partierna - VPK och KDS - hade de lägsta andelarna under de undersökta åren, ca 30 respektive lO % av deras totala inkomster finansierades med landstingskommunalt partistöd. Till detta kommer delar av det primärkommunala partistödet som regelmässigt överförs till regional nivå, som bl a ersättning för partiservice av olika slag exempelvis material, utbildning, tjänster eller samordnande aktiviteter mellan partiorganisationer. Tillsammans finansierade de båda stöden i genomsnitt mellan 40 - 70 % av de totala inkomsterna i de regionala partiorganisationerna de aktuella åren.45)

De flesta västeuropeiska länder har partistöd som framförallt täcker den centrala nivån och de undersökningar som finns av partiernas beroende präglas självfallet av denna inriktning. I en jämförande studie av den offentliga finansieringen andel av partiernas inkomster på nationell nivå i österrike, Italien, Sverige och Västtyskland från etableringsåren fram till och med l98ll framkom följande bild: Den offentliga finansieringen är den dominerande inkomstkällan för de politiska partiernaii dessa länder. I Österrike finns ett något lägre beroende av offentliga medel än i de övriga. Det finns stora variationer mellan partier och mellan år. Små partier, framförallt i Italien, har under vissa år extremvärden på 95-96%.lo6)

I Västtyskland infördes l980 en lagstadgad "50—Prozent- Grenze" vilket innebär att statliga medel inte får överstiga femtio procent av ett partis årliga intäkter. Denna gräns var bl a ett

försök att få en koppling till valkostnadskriteriet även om den samtidigt beslutade, drastiska höjningen av valkostnadsersättningen kan tyckas verka i motsatt riktning. ] praktiken kan man konsta- tera följande resultat: För det första kom partiet die Grlhen, som haft det största beroendet av samtliga partier att främst beröras. De "gamla" partierna hade en närmare anpassning till en sådan 50- procents spärr. För det andra har kritiker hävdat att bestämmelsen i grunden endast tar hänsyn till valkostnadsmedel. Det innebär att offentligt stöd till exempelvis stiftelser för utbildning och forskning - som är den praktiska konstruktionen för fördelning av sådana medel till partierna eftersom inga direkta medel får anslås- undantas, likaså den typ av offentlig subventionering som skat- tereduktion för bidrag till politiska partier utgör.li7)

7.2 Partilivet

Det råder stor samstämmighet bland partiforskare i slutsatsen, att den offentliga finansieringen har fått till effekt att graden av byråkratisering och administrativ professionalism inom partierna har ökat. Visserligen har den allmänna utvecklingen inom organisationer och i samhället i stort också verkat i denna riktning, men den administrativa kapacitet som partierna byggt upp har företrädesvis skett med offentliga medel. I de flesta länder har resursfördelnin- gen varit sådan att den nationella nivån gynnats (inte minst parlamentsgrupperna), vilket påverkat maktfördelningen inom partistrukturerna. Till viss del kan således centralisering inom partier förklaras av partistöden och dess hierarkiska fördelningJi9)

Den modell med "heltäckande" partistöd på alla tre nivåer som finns i bl a Sverige, skapar visserligen administrativa apparater på respektive partinivåer - under förutsättning att medel inte överförs uppåt i hierarkin i hög grad - men har jämförelsevis en mer decentraliserad prägel. l49)

Både Forsells och mina studier under 1970-talet visade att det svenska kommunala partistödet medförde en stark ökning av de ad- ministrativa resurserna på lokal nivå. Kommunblocksreformen medförde en organisationsförändring för partierna på kommunal nivå; sammanslagning av lokalavdelningar till en storavdelning i varje kommun eller en reduktion av antalet lokalavdelningar. Partiernas kommunorganisationer blev mottagare av det kommunala partistödet och kom att i hög grad behålla och förbruka resurserna där. Dessa medel har i hög grad granterat partiorganisationerna vissa administrativa basresurser. Anslagen till substrukturen- Iokalavdelningarna har utgjort en marginell del av partiernas kostnader. Endast socialdemokraterna och centerpartiet har anslagit sådana bidrag. Både kommunblocksreformen och partistödsreformen gynnade således en centralisering inom partierna på det lokala planet.

Den administrativa upprustningen inom partierna är både på gott och ont. Om partiorganisationernas resurser i alltför hög grad binds i denna typ av fasta kostnader blir aktivitetssidan lidande. Det finns risk för att medlemmarna "överlåter" partiarbetet till ombudsmän och tjänstemän och minskar de egna frivilliga arbets-

insatserna. I bästa fall utför den administrativa apparaten en effektiv service och underlättar planering, kommunikation och samarbete i partiarbetet. De svenska partistöden är liksom i andra länder starkt kopplade till partiernas styrka. Principen är viktig eftersom den offentliga finansieringen skulle kunna utvecklas till ett gigantiskt pensionssystem, där partierna kan överleva under lång tid trots kontinuerliga valförluster. Partistödsreglerna har i flera länder utformats så att bidragsgivningen fått en successiv anpassning till valutslagen; ett system som torde underlätta partiernas anpassning till ett försämrat läge.

Det kommunala partistödets mandatbaserade utformning ger parti som går kraftigt tillbaka i ett kommunalval en motsvarande stor förlust i partistöd. Enligt min undersökning av partiernas valförluster vid I982 års landstingsval, skapade sådana situationer svåra akuta ekonomiska problem för de drabbade partiorganisation- erna. För folkpartiet som i landstingsvalet I982 förlorade 77 mandat och inledde den nya mandatperioden med enbart 100 platser kvar i landets landsting, innebar det i rena pengar en förlust på motsvar- ande 2,7 miljoner kronor år 1983. Den omedelbara konsekvensen blev en nedskärning av anställd personal och i vissa fall samordning av kansliresurser mellan länsförbund, samt att riksorganisationen tog ett större arbetsgivaransvar för den kvarvarande personalen på regional nivå.50)

Trots massmediernas ökade betydelse för valkampanjer och politisk debatt visar undersökningar från sjuttiotalet att partiernas utåtriktade mötesverksamheten ökat på lokal nivå, att partierna kunnat bibehålla en viss mellanvalsaktivitet och att den kommunala informationen ökat. De kommunala partistöden har här varit en nödvändig förutsättning för denna utveckling. Utan dessa resurser har sannolikt vissa partiorganisationer "legat i träda" under mellanvalår för att leva upp under några veckor varje valår; dvs den valapparatsmodell som är vanlig i många andra länder.5l)

7.3 Den politiska styrelsen.

Många debattörer har varnat för risken att den offenliga finans- ieringen kan konservera den rådande partistrukturen och försvåra för nya grupperingar och partier att konkurrera om väljarna. Ett uttryck för medvetenheten hos beslutsfattare i olika länder om denna tänkbara konsekvens, är utvecklingen mot lägre trösklar för berättigande av partistöd.

I Sverige infördes avtrappat statligt partistöd l972 som medgav parti som erhållit 2,5 % av rösterna i riksdagsval rätt till partistöd. Inte förrän valet 1988 kan denna bestämmelse tillämpas, efter det att KDS har brutit vallen. ] Västtyskland sänktes spärren från 2,5 till 0,5 efter ett utslag i författningsdomstolen. I Danmark är reglerna, som tidigare har visats, utomordentligt generösa.

Partistöd, valsystemets 1; % spärr till riksdagen, begränsningar i tid och plats för små och nya partier i massmedia - främst TV- psykologiska spärrar i valmanskåren skapar tillsammans en tröskel

som är svår att forcera. Arets val visar dock att det fortfarande är möjligt för ett nytt parti att göra inbrytningar i riksdagen.

Ikommunerna råder i viss mån en annan verklighet, bl a saknas någon spärr i valsystemet. Det medför en mångfald i de lokala partisystemen med inslag av lokala partier av temporär karaktär. Kretsen av partier som är berättigade till kommunalt partistöd är därmed vidare i de lokala sammanhangen än på riksplanet. I Sverige kan "dagssländepartier" som får mandat i en kommun även erhålla kommunalt partistöd; bestämmelser med krav på exempelvis organisation, särskilda regler för i vilka former bidragen ska handhas (bankkonto som inte får nyttjas till annat etc) finns inte. I extremfallet kan en privatperson överta resurser efter det att partiet upphört.

De politiska partierna har en viktig roll i den politiska demokratin; både att gemensamt med andra partier ta ansvar för den politiska styrelsen - det politiska beslutsfattandet på skilda nivåer, valen, kandidaterna och det politiska ledarskapet, och dessutom enligt den normativa demokratimodellen kanalisera ett regelbundet, brett politiskt deltagande bland människor. Den italienske partiforskaren LaPalombara konstaterar med viss uppgivenhet att trots partiernas centrala betydelse i det politiska livet, befinner sig partierna i händerna på en relativt liten grupp människor som gör det politiska livet till en egen profession.52)

Figur 7.l Tendenser i utvecklingen av partikaraktär och parti-

finansiering Offentlig finansiering _! , . '” & ' _. Tendens-.? Folkrörelse— / '. ' , få!—”_ ' ' Val—

parti aPIM!”-

'/Privat

finansiering

Här ligger den offentliga finansieringens högriskfält, nämligen att partiföreträdare i rollen som beslutsfattare beviljar sitt parti offentliga medel, så att det alltmer utvecklar en särställning som successivt leder till en integrering med statsapparaten. Finns det en risk att utvecklingen går mot att även partikanslier och ombudsmän mer eller mindre integreras i den kommunala förvaltningen? Utan tvivel skulle det vara ett demokratiproblem om partierna på detta sätt blev beroende av och invävda i den förvaltning man vill styra.

Diskussionen .kan även struktureras som i figur 7.l. Tenden- serna i partiutvecklingen knyts till två fundamentala dimensioner. Den ena gäller partikaraktären och varierar från folkrörelseparti till valapparat, dvs är egentligen en participations- och idévitalitets- dimension. Den andra gäller finansieringen och varierar mellan ett helt privat läge och ett totalt offentligt finansierat läge. Ten— denserna kan illustreras med ett fält som går från ett privat finansierat system med folkrörelsepräglade partier till offentligt finansierade valapparater. Huruvida detta tendensfält också representerar en nödvändig rörelseriktning är emellertid en annan frågeställning. Förhoppningarna bland partiföreträdarna knyts ofta till möjligheten att kombinera den offentliga finansieringen med folkrörelsepartiet i det postindustriella samhället.

Det går också att vrida perspektivet mot statens behov av styrelsekapacitet och effektiva politiska strukturer. Genom att stödja partierna ekonomiskt uppprätthåller staten i vid mening den politiska stabiliteten.

Avslutningsvis kan komplexiteten i problemställningen illustreras genom följande citat av den engelske partiforskaren Michael Pinto-Duschinsky:

"Reforms that ignore the essence of the problem and deal only with its institutional manifestations will not provide a solution. To increase the number of constituency agents by subsidizing them from the public purse is not likely, in itself, to increase popular participation in local party organizations" 53).

NOTE R

1) Analys av riksdagsdebatten och pressdebatten I965, samt riksdagsdebatten I969 i Gidlund, G, M, Partistöd. LiberFörlag/CWK. Gleerup, Lund 1983 kap 5.

2) ibid. Se även Gidlund, G, Det kommunala partistödet. En studie av kommunernas och landstingens stöd till politiska partier. Ds C l985:8. I983 års Demokratiberedning.

3) Exempelvis: Pinto-Duschinsky, M, British Political Finance 1830-1980. American Enterprise Institute for Public Policy Research, Washington D.C 1981 s 273 ff; Nassmacher, K-H, Öffentliche Parteienfinanzierung in Westeuropa: lmplementationsstrategien und Problembestand in der Bundesrepublik Deutschland, Italien, Österreich und Schweden. Uppsats i Politische Vierteljahrsschrift, Heft l, März 1987. Winter, R, K, Jr in ass. with Bolton, J, R; Campaign Financing and Political FreedomAmerican Enterprise Institute for Public Policy Resarch, Washington, D.C 1973.

4) Gidlund, G , l983. a.a.

5) Thermaenius, E, Sveriges politiska partier. Hugo Gebers Förlag, Stockholm 1933, Citat 5 12.

6) Proposition l965:174. Justitiminister Kling: FK. 41:34 samt proposition l969:126.

7) Gidlund, G & Gidlund, Je, Partiernas liv och folkrörelsens villkor. Uppsats i Makten från folket. 12 uppsatser om folkstyr- elsen. Folkstyrelsekommitte'n. Liber Allmänna Förlaget, Helsingborg 1985.

8) SOU l972:62 s 56.

9) Pkt 1-4: Proposition 1965:l74, pkt 5 från 1969 - proposition 126, pkt 6 från 1972 (1971 års partistödsutredning).

10) Lag om statligt stöd till politiska partier. l972:625. ll) Duverger, M, Political Parties, Wiley, New York 1954.

12) Heidenheimer, A, Comparative Party Finance: Notes on Practices and Towards a Theory. Uppsats i Journal of Politics, Vol 25. 1963.

13) Koole, R, The "Modesty" of Dutch Party Finance. Uppsats i Comparative Political Finance in the 19805. Ed. H Alexander. Vol 7 i Advances in Political Science: An International Series.

14) Gidlund, G & Gidlund, Je, Vad sker i de politiska partierna?. Artikel i SvD 1986-04-03.

15) Gidlund, G, The Costs of Party Performance in Sweden. Paper prepared for presentation at the Xthh World Congress of the Internationell Political Science Association (IPSA) in Washington D.C., USA, 1988. Material: partiernas verksamhetsberättelser 1979— 1986. I förekommande fall kongressprotokoll, muntliga/skriftliga upplysningar från partikassörer.

16) 1983, 1984 och 1986 var lotteriinkomsterna (i medeltal 10,7 miljoner kronor för dessa år) högre än motsvarande för medlems- avgifter. SAP:s verksamhetsberättelser.

17) Citat ur massbrev "De fem högsta vinsterna värda 31/2 miljoner", A-lotteriet 1988.

18) Gidlund, G, IPSA-paper, 1988 a.a.

19) Gidlund, Je & Gidlund, G, ' Ty riket är ditt och makten,. De politiska partiernas roll i svenska kommuner. Ds Kn 1981:l5, kap 3.

20) Se exempelvis Heard, A, The Costs of Democracy, Chapel Hill: University of North Carolina Press, 1960.

21) New York Times, 1988-08-17.

22) Exempelvis von Arnim, H,H, Verfassungsrechtliche Aspekte der Neuregelung der Parteienfinanzierung 1984. Ur Aus Politik und Zeit Geschichte B8/84. 25 Feb 1984.

23) SOU I951:56

24) Överenskommelse dec 1980. Första rapporten sommaren 1981. 25) Gidlund, G, 1983, a.a. 26) ibid

27) VPK:utspel 1968. se även Uttalande av VPK:s VU 1986-08-15 (ur verksamhetsberättelse, nr 3, 1987)

28) Facklig och politisk samverkan, SAP, 1984. Partistyrelsens förslag till partikongressen 1987.

29) Gidlund, G, 1983, a.a. 30) Pinto-Duschinsky, M, 1981, a.a.; Kool, R, 1988, a.a.

31) 'von Arnim, H, H, Staatliche Fraktionsfinanzierung ohne Kontrolle? Hefte 62 (Karl-Bräuer-Institut des Bundes der Steuer- zahler), 1987.

32) Nassmacher, K-H, 1987, a.a.

33) Kanslidelen kan, om parti så önskar, betalas till RD-kansli- enligt SOU 1972:62 , sid 53. Framgår även av partibidragsnämndens ansökningsblankett.

34) Gidlund, G, IFSA-paper, 1988, a.a.

35) SOU l972z62, Frief, K-H, Parteienfinanzierung im Spannungsfeld von Burgergleichheit und staatlicher Neutralitätspflicht. (ur Aus Politik und Zeit..., B8/84); Nassmacher, K—H, 1987, a.a.

36) Nassmacher, K-H, 1987, a.a.

37) SOU 1972: 62, Wiberg, M, Public Financing of Political Parties as a Guarantee for Political Pluralism in Finland. Paper to be presented at the ECPR Joint Sessions of Workshops, Rimini, Italy,1988.

38) Partilagen 10/69. Lag om ändring av partilagen 1048/86.

39) Lov om okonomisk stotte til politiske partier m.v. Lov nr. 940. 1986.

40) Oversikt over stotteordningene til de politiske partier. (Forbruker— og administrasjonsdepartementet. 2 jan 1984). Ur statsbudgeten för 1988/1989 (kap 1525 Tilskudd til de politiske partier)

41) Gidlund, G, 1985, a.a.

42) Gidlund, G, IFSA-paper, 1988, a.a.

43) ibid.

44) Gidlund, G, 1983, kap 7, a.a.

45) Gidlund, G, 1985, a.a.

46) Nassmacher, K-H, 1987, a.a.

47) Friauf, K, H, 1984, a.a.; von Arnim, H, H, 1984, a.a.

48) Pinto-Duschinsky, M, 1981, a.a.; Nassmacher, K—H, 1987, a.a.

49) Forsell, H, SOU 1972:52 samt SOU 1975:18 ; Gidlund, G, 1983, kap 7, a.a.

50) Gidlund, G, 1985, a.a. 51) Gidlund, G, 1983, kap 7, a.a.

52) LaPalombara, J, Democracy. Italien Style, Yale University Press, New Haven and London, 1987, s 217.

53) Pinto-Duschinsky, M, 1981, s 287, a.a.

Kronologisk förteckning

I. Översyn av utlänningslagsstifmingen. A. 39. Mål och resultat - nya principer för det statliga 2. Kortare väntanA. stödet till föreningslivet. C. 3. Arbewolycka - "olycka" eller arbetsmiljöbrott? A 40. Föräldrar som förmyndare, m.m. Ju. 4. Kmrskapsöverföring genom företagsutveckling. 41. Tidig och samordnad rehabilitering - Samverkans- UD. metoder och rehabiliteringsinriktad maning 5. Samerätt och sameting. Ju. m.m. S. 6. Provning och kontroll i internationell samverkan. I. 42. Svitens roll vid finansiering av export. UD. 7. Frihet från ansvar. Ju. 43. Folk- och bostadsräkning" i framtiden. C. 8. En ny skyddslag. Fö. 44. Kontroll av kemiska produkter och varor. MB. 9. Sverigeinfonnation och kuluusamarbete. UD. 45. Vissa intemationella skattefrågor. Fi. 10. Rött adress. Fi. 46. Tillfällig handel. Fi. 11. Öppenhet och minne. U. 47. Kommunalt stöd till de politiska partierna. C. 12. Civil personal i försvaret. Fö. 13. Handel med optioner och terminer. Fi. 14. Översyn av bostadsrauslagen. 80. 15. Medborgarkommissionens rapport om svensk vapenexport. SB.

16. SÄPO-Säkerhetspolisen inriktning och organisa- tion. Ju.

17. Reklamskatten. Fi. 18. Rapport av den parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof Palme. Ja. 19. U-lands- och biståndsinfonnation. UD. 20. En förändrad ansvarsfördelning och styrning på skolområdet. U. 21. Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del I. Fi. 22. Ny taxeringslag Reformerad skaueprocess. Del 2. Fi. 23. SIIESTA - En internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. UD. 24. Lotten i radio och TV. U. 25. Förnyelse och utveckling. C. 26. Frikommunförsöket. C. 27. lönegmandn och förmånsrattsordningen - om lönegarantins betydelse för det ökade antalet företagskonkurser. A. 28. Videode 11 - förslag till åtgärder. U. 29. Förnyelse av kreditmarknaden. Fi. 30. Arbetsdomstolen. A. 31. Översyn av upphovsrättslagsdfmingen. Delbetän- kande 4. Ju. 32. Läge för vindkraft. Bo. 33. Släpp kopioma fria. Fi. 34. Dalälven - en miljösatsning. ME. 35. Offentlig lönestatistik. Behov och produktions- former. Fi. 36. Effektiv statlig Iokalförsörjning. Fi. 37. Statens ansvar för spridning och visning av värde- full filrn. U. . Ägande och inflytande i svenskt näringsliv. I.

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen

Medborgarkommissionens rapport om svensk vapen— export. [15]

Justitiedepartementet

Sarnerätt och sameting. [S] Frihet från ansvar. [7] SÄPO-Säkerhetspolisen inriktning och organisation. [16] Rapport av den parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof Palme. [18] Översyn av upphovsrättslagstifmingen. Delbetänkande 4. [31] Föräldrar som förmyndare, m.m. [40]

Utrikesdepartementet

Kunskapsöverföring genom företagsutveckling. [4] Sverigeinfonnation och kultursamarbete. [9] U-lands- och biståndsinformation. [19]

SIIESTA - Ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. [23] Statens roll vid finansiering av export. [42]

Försvarsdepartementet

En ny skyddslag. [8] Civil personal i försvaret. [12]

Socialdepartementet

Tidig och samordnad rehabilitering - Sarnverkansme- toder och rehabiliteringsinriktad ersättning m.m. [41]

Finansdepartementet

Rätt adress. [10] Handel med optioner och terminer. [13] Reklamskatten. [17] Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 1. [21] Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 2. [22] Förnyelse av kreditmarknaden. [29] Släpp kopioma fria [33] Offentlig lönestatistik. Behov och produktionsfonner. [35] Effektiv statlig lokalförsörjning. [36] Vissa internationella skattefrågor. [45]

Tillfällig handel. [46]

Utbildningsdepartementet Öppenhet och minne. [1 1]

En förändrad ansvarsfördelning och styrning pä skolom- rådet. [20] Lotteri i radio och TV. [24] Videoväld ll - förslag till åtgärder. [28] Statens ansvar för spridning och visning av värdefull film. [37]

Arbetsmarknadsdepartementet Översyn av utlänningslagstiftningen. [1]

Kortare väntan. [2] Arbetsolycka - "olycka" eller arbetsmiljöbrott?[3] Lönegarantin och förmänsrättsordningen - om löne- garantins betydelse för det ökade antalet företagskon- kurser. [27] Arbetsdomstolen. [30]

Bostadsdepartementet

Översyn av bostadsränslagen m.m. [14] Läge för vindkraft. [32]

Industridepartementet

Provning och kontroll i internationell samverkan. [6] Ägande och inflytande i svenskt näringsliv. [38]

Civildepartementet

Förnyelse och utveckling. [25] Frikommunförsöket. [26]

Mål och resultat - nya principer för statens stöd till föreningslivet. [39] Folk- och bostadsräkningar i framtiden. [43] Kommunalt stöd till de politiska paniema. [47]

Miljö- och Energidepartementet

Dalälven - en miljösatsning. [34] Kontroll av kemiska produkter och varor. [44]

KUNG-L. lllBL.

ALLMÄNNA FÖRLAGET

ISBN 91-38-10220-X ISSN 0375-250X