SOU 1988:49

Arbetsmarknadsstriden : en kartläggning av arbetsmarknadskonflikter i det moderna samhället

Till statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet

Den 3 december 1981 beslöt regeringen att låta utföra en allsidig karlägg- ning av de arbetsrättsliga aspekterna på arbetskonflikter. Utredningen överlämnade i april 1984 delbetänkandena SOU l984zl8-l9. Arbets- marknadsstriden; en kartläggning omfattande arbetsmarknadsstriden i stort med de olika förutsättningar som gäller för denna och med de olika inslag som striden företer. Det var i första hand de reguljära avtalsrörel- serna mellan de etablerade organisationerna på arbetsmarknaden som studerats från stridsåtgärdssynpunkt. Härvid ägnades frågan om sam- hällsfarligheten av stridsåtgärder särskild uppmärksamhet.

Konfliktutredningen har därefter fortsatt sitt kartläggningsarbete på några speciella områden. Samhällsutvecklingen har lett till att några så- dana kommit i blickpunkten för den politiska debatten och därför be- dömts angelägna att närmare belysa. Det är här fråga dels om gränstvis- ter mellan fackliga organisationer på arbetstagarsidan som inte sällan leder till mot arbetsgivaren riktade stridsåtgärder, dels blockader mot småföretag utan anställda eller med bara oorganiserad anställd arbets- kraft.

Till sekreterare för det fortsatta utredningsarbetet förordnades den 1 december 1984 numera förbundsjuristen Roland Bergkvist. Hovrättsas- sesorn Håkan Laven har fortsatt att som expert biträda utredningen.

Konfliktutredningen överlämnar härmed betänkandet SOU l988200. Arbetsmarknadsstriden; en kartläggning av gränstvister mellan fackliga organisationer och stridsåtgärder mot småföretag. Kapitlet i del III om gränstvister överlämnades i särtryck i december 1987 till statsrådet och har i föreliggande utgåva kompletterats med redogörelse för förslag till ny organisationsplan för TCO. Utredningen anser sig härmed ha slutfört sitt uppdrag och betänkandena är därför utredningens slutbetänkanden.

Konfliktutredningen har tillställt arbetsmarknadens parter ett formu- lär - intaget som särskild bilaga i del IV - med begäran om synpunkter på olika problem sammanhängande med den fortsatta kartläggningen. I samband härmed har organisationerna inbjudits att muntligen framföra sina synpunkteri ämnena. Följande inbjudna organisationer har deltagit i överläggningar med utredningen och till denna överlämnat skriftliga redogörelser för sina överväganden, nämligen LO, TCO, KTK, PTK, SACO/SR jämte karteller, SAF, SKTF, SIF, CF, SALF, HTF, Fastig- hets, Fabriks, Byggnads, Transport, SRAT, Metall, TLI, Kommunal, Hamnarbetarförbundet, SAC, Målarförbundet och SHIO. Överlägg- ningar har dessutom ägt rum med Sjöfolksförbundet, Sveriges Redarefö- rening, SSF, TA, ST, SF, TCO-S, JUSEK och SSR. På initiativ av utred- ningen har Allmänna gruppen och BA lämnat skrifliga redogörelser i ämnet.

De betänkanden som nu läggs fram består liksom de tidigare (delarna I och II) av två delar. Del III innehåller sammanfattningar av utrednings- materialet, arbetsmarknadsparternas synpunkter och värderingar i fråga om aktualiserade problem samt utredarens problemanalyser. Del IV upptar hela utredningsmaterialet som tagits fram under kartläggningen och som legat till grund för överläggningarna med arbetsmarknadens organisationer. Hit hör arkiverat skriftligt material från förhandlingarna mellan SAF och LO om 1938 års huvudavtal.

Liksom tidigare betänkanden är de nu framlagda avsedda att fylla syftet att vara en allmän informationskälla på viktiga områden av arbets- marknaden med skeenden som det kan vara svårt att överblicka och att förstå i sina enskilda detaljer. De bör också kunna användas i utbild— ningssammanhang och utgöra utgångspunkt för fortsatta forskningsm- satser.

Stockholm i november I988 S ven-Hugo Ryman

/ Roland Bergkvist

Innehåll 1. Gränstvister ]. Inledning . 2. Arbetstagarorganisationerna. Huvuddrag i deras utveckling . 2.1 LO . 2.2 TCO . . 2.3 SACO/SR 2.4 PTK . 2.5 SALF . . 2.6 Den offentliga sektorn 2.7 SAC. . . . . . . . 2.8 Hamnarbetareförbundet . 3. Organisationsplaner och stadgar på arbetstagarsidan . 3.1 Inledning . 3.2LO............ . 3.2.1 Allmänt om 1981 års organisationsplan 3.2.2 Industriförbund ./. industriförbund . 3.2.3 Industriförbund ./. Kommunal och SF 3.2.4 Underentreprenader. . . 3.2.5 Andra problem och sammanfattning 3.2.6 LOs stadgar 3.3TCO 3.3.1 1955 års organisationsplan 3.3.2 TCOs stadgar . . . . . . . . . 3.3.3 Överenskommelse 1986 mellan sju TCO- förbund I gränsfrågor. . 3.3.4 Förslag till ny organisationsplan. 3.4 SACO/SR . . . . . 3.4.1 1985 års organisationsplan 3.4.2 SACO/SRs stadgar . 4. Gränsöverenskommelser på arbetstagarsidan 4.1 Inledning . 4.2 Gränsöverenskommelser inom LO

15

17 17 19 20 21 21 24 25 26

29 29 29 29 30 31 33 34 34 35 35 35

36 36 38 38 39

41 41 41

4.3 4.4 4.5 4.6

6.1 6.2

6.3

6.4

6.5

6.6

7.1 7.2

7.3

Gränsöverenskommelser inom TCO. Gränsöverenskommelser inom SACO/SR. Gränsöverenskommelser mellan LO- och TCO- förbund . Gränsöverenskommelser mellan TCO- och SACO/SRför— bund

SAF.

Olika slag av gränstvister .

Inledning.

Gränstvister mellan LO- förbund . .

6.2.1 Ortopedtekniska hjälpmedel . .

6.2.2 Kafferosterier och kryddfabriker

6.2.3 Betongpumpning. . .

6.2.4 Schaktmaskiner och lastbilar .

6.2.5 Hämnarna .

6.2.6 Gruvtransporter .

6. 2. 7 Tryckta påsar av plast .

6. 2. 8 Teli .

Gränstvister mellan TCO- förbund.

6.3.1 Göteborgs hamn .

6.3.2 Sveriges Radio-TV

6. 3. 3 Teli . . .

Gränstvister mellan LO- förbund och TCO- förbund.

6.4.1 Virkesmätare .

6. 4. 2 Terminaler för färjetrafik. . . .

Gränstvister mellan LO- och TCO- förbund och SACO/SR- förbund . . . . . . . Gränstvister mellan fristående förbund och förbund inom en centralorganisation. 6.6.1 Malmö stadsteater

6.6.2 Driftspersonal . 6.6.3 SAC .

Rättsliga synpunkter

Inledning. . . . . . . .

Internationella åtaganden på förenings- och förhandlings-

rättens områden.

7.2.1 Inledning . . . . .

7.2.2 ILO- konventionerna nr 87 och nr 98

7. 2. 3 Europarådets konvention och stadgar .

7.2.4 Europadomstolen . .

Om rätten till stridsåtgärder för att få till stånd ett konkurre-

rande kollektivavtal

7.3.1 Rättsläget allmänt . . . . .

7.3.2 Arbetstagarorganisationen får inte själv vara bun- den av fredsplikt .

43 45 45

49

51

55 55 55 55 56 56 57 58 60 61 62 66 66 67 69 69 69 70

74

72 72 74 75

77 77

77 77 78 79 81

82 82

83

7.3.3 Stridande enskilda medlemmar får inte heller vara

bundna av fredsplikt . . . . . . . . . . 84

7.3.4 Sympatiåtgärder är tillåtna . . . . . . . . 86

7.4 Förhållandet mellan konkurrerande kollektivavtal . . . 89 7.4.1 Allmänna utgångspunkter. . . . . . . . . 89

7.4.2 Allmänt kollektivavtal ./. specialavtal . . . . . 89

7.4.3 Allmänt kollektivavtal ./. allmänt kollektivavtal . 90

7.4.4 Synpunkteridoktrinen. . . . . . . . . . 97

8. Gränstvister i Iagstiftningssammanhang . . . . . . . 99 8.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 8.2 Arbetsrättskommitténs betänkande . . . . . . . . 99 8.3 Propositionen 1975/76:105 . . . . . . . . . . . 103 8.4 Nya arbetsrättskommitténs betänkande . . . . . . . 104 8.5 Riksdagen efter 1976 . . . . . . . . . . . . . 104 9. Arbetsmarknadsparternas överväganden . . . . . . . 105 9.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 9.2 LO . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 9.3 TCO . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 9.4 SACO/SR . . . . . . . . . . . . . . . . 107 9.5 PTK . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107 9.6 TCO-S. . . . . . . . . . . . . . . . . . 107 9.7 KTK . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 9.8 Byggnads . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 9.9 Fabriks. . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 9.10 Fastighets . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 9.11 Kommunal . . . . . . . . . . . . . . . . 109 9.12 Metall. . . . . . . . . . . . . . . . . . 110 9.13 Transport . . . . . . . . . . . . . . . . . 111 9.131 Transport ./. Byggnads, SF . . . . . . . . 111 9.13.2 Transport ./. Kommunal . . . . . . . . . 111 9.133 Transport ./. Handels . . . . . . . . . . 112 9.134 Transport ./. Fabriks . . . . . . . . . . 113

9.14 HTF . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113 9.15 SALF . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114 9.16 SIF . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115 9.17 SKTF . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115 9.18 CF . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117 9.19 SRAT. . . . . . . . . . . . . . . . . . 117 9.20 TLI. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118 9.21 SAC. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118 10. Sammanfattning. . . . . . . . . . . . . . . 121 10.1 Gränstvisternas yttre orsaker . . . . . . . . . . 121 10.1.1 Produktionsförändringar . . . . . . . . . 122

10.1.2 Organisationsförändringar . . . . . . . . 123

10.2

10.3

10.4

11.

11.1 11.2 11.3 11.4 11.5

11.

12

13

13.1 13.2 13.3

13.4 13.5 13.6 13.7 13.8

10.1.3 Missnöjesyttringar och andra motsättningar.

Gränstvister från organisationspolitiska synpunkter . 10.2.1 Gränstvister inom LO .

10. 2. 2 Gränstvister inom TCO. . .

10. 2. 3 Gränstvister inom SACO/SR. .

10. 2. 4 Gränstvister mellan förbund inom olika centralor- ganisationer Olika metoder att lösa gränstvister

10.3.1 Inledning . . . . .

10.3.2 Behandlingen av gränstvister inom LO

10.3.3 Behandlingen av gränstvister inom TCO . . . 10.3.4 Behandlingen av gränstvister inom SACO/SR .

10.3.5 Behandlingen av gränstvister mellan förbund tillhö- rande olika centralorganisationer . .

10.3.6 Särskild beredningsgrupp på den offentliga sektorn

10.3.7 Allmänt om gränsöverenskommelsernas uppbygg— nad

Stridsåtgärder i gränstvister .

10.4.1 Inledning

10.4.2 Fristående organisationer . 10.4.3 Förbund inom samma centralorganisation

10.4.4 Förbund inom olika centralorganisationer

Problemanalys

Inledning. . . Centralorganisationernas ställning och betydelse. Gränsöverenskommelsernas betydelse Huvudavtalens betydelse. . Lagstadgad fredsplikt i gränstvister? .

Stridsåtgärder mot småföretag Inledning

Historik. .

1900-1933 .

Trettonmannakommissionens förslag 1934 . Propositionen 1935231 med förslag till lag om vissa ekono- miska stridsåtgärder .

Riksdagsbehandlingen av propositionen 1935: 31 . Huvudavtalet 1938 mellan SAF och LO .

1939-1975 . . . .

1976 års lagstiftning.

1977-1987 .

125 127 127 128 129

129 132 132 132 133 134

134

135

135 136 136 136 138 139

141 141 141 143 144 145

149

151 151 152

154 157 157 159 159 160

14

14.1 14.2 14.3

14.4

15 15.1 15.2 15.3 15.4 15.5 15.6 15.7 15.8 15.9 15.10

16 16.1 16.2 16.3 16.4 16.5 16.6 16.7 16.8 16.9 16.10 16.11 16.12 16.13 16.14 16.15

17 17.1

17.2

Användningen av stridsåtgärder mot småföretag .

Inledning .

Småföretagsverksamhetens omfattning . Antalet blockader under senare tid mom Byggnads, Målare- förbundets och Transportområden . . . . . Exempel på blockader mot småföretag under senare tid.

Särskilda avtalsvillkor för småföretagare .

Inledning .

Byggna

ds.

Elektrikerförbundet. Fabriks . Handels Hotell- Metall

och Restaurang

Målareförbundet. Transport . Hängavtalen allmänt

Arbetsmarknadsparternas överväganden

Inledning .

LO . TCO. PTK .

Fabriks . Fastighets . Kommunal

Metall HTF. SALF

Byggnads . Målarna Transport .

SAF. SHIO

Gällande rätt .

Stridsåt 17. 1. 1 17. 1.2 Kollektivavtalets innehåll och räckvidd. 17.2.1 17.2.2 17.3 17.3.1 17.3.2 17.3.3

gärder. MBL. Huvudavtalen .

MBL. . . Rättsfall från AD.

3 kapitlet avtalslagen. Inledning Bestämmelserna i 3 kapitlet

Rättsfall från AD .

163 163 163

164 165

173 173 173 174 174 175 175 175 175 177 177

179 179 179 179 179 180 180 180 180 180 180 181 183 184 185 186

189 189 189 189 190 190 190 212 212 212 213

18 18.1

18.2 18.3

18.4

18.5 18.6

18.7

Sammanfattning och problemanalys.

Inledning .

Företag utan eller med ett fåtal anställda. . Familjeföretag och vissa andra småföretag enligt gällande huvudavtal.

Familjeföretag och vissa andra småföretag utom området

för gällande huvudavtal Problemställningar . Företagare som själva arbetar 1 den egna rörelsen.

18.6.1 18.6.2 18.6.3 18.6.4

Inledning Olika företagsformer. Rättspraxis . Problemanalys .

Särskilda avtalsvillkor .

18.7.1 18.7.2 18.7.3 18.7.4 18.7.5 18.7.6

Inledning . Organisationsklausuler . Försäkringsklausuler . Andra särskilda klausuler .

Rättspraxis . Problemanalys .

229 229 230

230

231 232 234 234 235 236 239 240 240 241 241 242 242 243

Förkortningar

AD AKU Allmänna gruppen

AMF ATF BA Beklädnads Bleck- och Plåt Byggförbundet Byggnads CF CR DKTS Ds Elektrikerförbundet Fabriks Fastighets FCTF

FTF GA Grafiska Gruv Hamnarbetareför— bundet Handels HAO Hotell- och Restaurang HTF J USEK

KAB

KAL

Arbetsdomstolen SCBs Arbetskraftsundersökning Svenska Arbetsgivareföreningens allmänna grupp

Arbetsmarknadsförsäkringar Apotekstjänstemannaförbundet Biltrafikens Arbetsgivareförbund Svenska Beklädnadsarbetareförbundet Svenska Bleck- och plåtslagareförbundet Byggentreprenörerna

Svenska Byggnadsarbetareförbundet Sveriges Civilingenjörsförbund Civilekonomernas Riksförbund De kommunala trafikföretagen Departementspromemoria Svenska Elektrikerförbundet Svenska Fabriksarbetareförbundet Fastighetsanställdas Förbund Försvarets Civila Tjänstemannaförbund Försäkringstjänstemannaförbundet Grafiska Arbetsgivareförbundet Grafiska Fackförbundet Svenska Gruvindustriarbetareförbundet Svenska Hamnarbetareförbundet

Handelsanställdas förbund Handelns Arbetsgivareorganisation Hotell- och Restauranganställdas Förbund

Handelstjänstemannaförbundet

Förbundet för jurister, samhällsvetare och ekonomer Sveriges Kooperativa och Allmännyttiga Bo— stadsföretags Förhandlingsorganisation Lagen om kollektivavtal

KFO Kommunal KTK Lantarbetare— förbundet LAS Livs LO LOA Läkarförbundet MAF

MBL

Metall Målareförbundet PAF

Pappers Prop

PTK SAC SACO/SR SACO/SR-S

SACO/SR-K

SAF SALF SAV SBmf SCB SDF SERAF SF SFO SHIO

SIF SJF SJTF Skogs SKTF SLA SLF SNI SOU SPF

Kooperationens Förhandlingsorganisation Svenska Kommunalarbetareförbundet Kommunaltjänstemannakartellen

Svenska Lantarbetareförbundet

Lag om anställningsskydd Svenska Livsmedelsarbetareförbundet Landsorganisationen i Sverige Lagen om offentlig anställning Sveriges Läkarförbund Motorbranschens Arbetsgivareförbund Lagen om medbestämmande i arbetslivet Svenska MetalIindustriarbetareförbundet Svenska Målareförbundet Petroleumbranschens Arbetsgivareförbund Svenska Pappersindustriarbetareförbundet Regeringens proposition Privattjänstemannakartellen Sveriges Arbetares Centralorganisation Centralorganisationen SACO/SR SACO/SRs förhandlingskartell för förbund med medlemmar som har statligt reglerade tjänster SACO/SRs förhandlingskartell för anslutna förbund med kommunalt anställda medlem- mar Svenska Arbetsgivareföreningen Sveriges Arbetsledareförbund Statens arbetsgivarverk Svenska Bankmannaförbundet Statistiska centralbyrån Svenska Driftspersonalförbundet Schaktentreprenörernas Arbetsgivareförbund Statsanställdas Förbund Arbetsgivareföreningen SFO SHIO-familjeföretagen numera Småföretagen Riksorganisation AB Svenska Industritjänstemannaförbundet Svenska Journalistförbundet Svenska Järnvägstjänstemannaförbundet Svenska Skogsarbetareförbundet Svenska Kommunaltjänstemannaförbundet Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet Skogs- och Lantbrukstjänstemannaförbundet Svensk näringsgrensindelning

Statens offentliga utredningar Svenska polisförbundet

SRAT SSF SSR

ST SULF TA TCO TCO-S TF TLI TR Transport Trä VF

SACO/SRs Allmänna Tjänstemannaförbund Sveriges Stuvareförbund Sveriges Socionomers, Personal- och förvalt- ningstjänstemäns Riksförbund Statstjänstemannaförbundet Sveriges Universitetslärareförbund Tidningarnas Arbetsgivareförbund Tjänstemännens Centralorganisation TCOs statstjänstemannasektion Svenska Teaterförbundet Ingenjörsförbundet TLI Teatrarnas Riksförbund Svenska Transportarbetareförbundet Svenska Träindustriarbetareförbundet Sveriges Verkstadsförening

;;h'-.|-,|# n'l'i

. :.. ih . ” å; ..

nämämdeÖWNWSQUWQMrQI *UUÖWBäMMuNmunknnudhannua MW"WWWW ;IWF '-11.|'1r' Fall-;iunili _qlq- 114.- _; '”memmmwimm _. Wmdwidrww ". lm '"] ' ijI-l "" f; 1 *mnkmåånmwhudäadmwmvam :a WWWI ,,,; ; MWW_ ju,; 411-171; ;;; . '_Wm mjlhzi_ Lf; $- mlljr-ILJ;FLLLJ Sunnanaawmuanmeun » v&danaaåbudåmphéWÖMHW$NRHMMQ

' annannmnuanman

rna”. . 1- —Jlt.. nu, m..

41 ll 'LH Jr,!- I'm '.

.-'-L1lll

:;L1J,i.;;"-'1|lulr.__'v

rti-li ' ihr-"ai”; * . wt'rri't

1.111 '1 " dir-år:; ”” u,;r

—&nwrpäimtl

;;"th - ""—WMP filllily'

; | ! ;;"Hål Flimma;

HEI-

' irl-1141

1. Gränstvister

1 Inledning

Centralorganisationerna LO, TCO och SACO/SR företräder i dag det helt övervägande fiertalet arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden. TCO och SACO/SR har bildat karteller för förhandlings-och avtalsverk- samheten, nämligen PTK, TCO-S, SACO/SR-S, KTK och SACO/SR- K. Vid sidan av dessa organisationer finns bland några andra SAC och Hamnarbetareförbundet.

På den privata sektorn sluter varje förbund inom LO och PTK kollek- tivavtal med motsvarande förbund på arbetsgivarsidan. Dessa förbunds- avtal täcker var för sig ett avtalsområde. Andra självständiga avtalsområ- den på denna sektor finns inom bank- och försäkringsväsendet. SBmf och FTF som tillhör TCO men står utanför PTK sluter egna avtal med arbetsgivarsidan.

På den offentliga sektorn bildar staten ett eget avtalsområde genom att SAV sluter gemensamma kollektivavtal med SF, TCO-S och SACO/ SR-S på arbetstagarsidan. Kommuner och landsting har kollektivavtal och därmed olika avtalsområden med var och en av sina motparter på arbetstagarsidan, nämligen Kommunal, KTK och SACO/SR-K.

Arbetsgivarsidan är i allmänhet ense med arbetstagarsidan om att det som regel bör finnas bara ett kollektivavtal på varje avtalsområde. I gränstvister på arbetstagarsidan är som regel tre parter inblandade, en arbetsgivare och två arbetstagarförbund. Tvisterna gäller vilket av för- bunden som skall ha organisations- och avtalsbehörigheten på det om- stridda området.

Som organisationsbildningen ser ut i vårt land har centralorganisatio- nerna en stor betydelse vid gränstvister mellan arbetstagareförbund. En- dast undantagsvis är ett fristående förbund inbegripet i en sådan tvist, och när det sker finns på motsidan ett förbund tillhörande en centralor- ganisation. I det följande skall behandlas gränstvister mellan fackliga organisationer på arbetstagarsidan. Det är praktiskt taget bara på arbets- tagarsidan som stridsåtgärder tillgrips i syfte att söka lösa gränstvister. Denna sida är också huvudsakligen styrande i fråga om organisationsut- vecklingen på arbetsmarknaden. Gränsproblem på arbetsgivarsidan kommer att beröras bara i den utsträckning som motiveras av samman- hang eller behövs för förståelse av problemen på arbetstagarsidan.

För att ge en allmän bakgrund till gränstvisterna följer emellertid först redogörelser för organisationernas utveckling, deras organisationspla- ner, stadgar och gränsöverenskommelser.

2. Arbetstagarorganisationerna Huvuddrag i deras utveckling

2.1. LO

Arbetarnas fackförbund var ursprungligen sammanslutningar av lokala fackföreningar. Den enskilde arbetaren blev medlem i avdelningen. Tyngdpunkten kom att förskjutas till förbunden som de egentliga organi- sationerna av arbetare. LO bildades 1898 i syfte att stärka förbundens ställning gentemot arbetsgivarna och har undan för undan fått vidgade uppgifter. LO är i dag huvudorganisation för 24 medlemsförbund och utövar den centrala ledningen av dem genom kongressen, representant- skapet och landssekretariatet.

Enligt stadgarna är LO:s uppgift att centralt leda fackföreningsrörel- sens strävanden att tillvarata arbetstagarnas intressen på arbetsmarkna- den och inom näringslivet. LO skall arbeta för en samhällsutveckling på grundval av politisk, social och ekonomisk demokrati. För att kunna fullfölja denna uppgift skall LO verka för att arbetstagare enligt gällande organisationsplan sammansluts i landsomfattande förbund, att de an- slutna förbundens verksamhet bedrivs efter enhetliga linjer och under solidarisk samverkan och att arbetstagarnas intressen i rättsliga och sam— hällspolitiska frågor tillvaratas.

Förbunden sluter själva bindande kollektivavtal med motsvarande or- ganisation på arbetsgivarsidan. Förekommer centrala förhandlingar träffas förbundsavtalen inom ramen för de rekommendationsuppgörel- ser varom LO i förekommande fall kan enas med SAF och SFO.

Då LO bildades 1898 fanns det mer än 40 medlemsförbund. Flertalet av dem var utpräglade yrkesförbund. Redan vid 1909 års kongress beslöt LO om en successiv övergång till industriförbund. Landssekretariatet och förbundens styrelser blev ålagda att verka för genomförandet. Vid 1912 års kongress godkändes ett förslag om 22 förbund uppbyggda enligt industriförbundsprincipen. Genomförandet skulle emellertid inte få ske genom tvångsåtgärder mot dittills självständigt verkande förbund. Pla- nen visade sig inte kunna förverkligas och vid 1926 års kongress antogs en ny plan som omfattade 34 förbund. I 1951 års organisationsplan upp- togs 38 av de 44 då till LO anslutna förbunden. Den efterföljdes av 1966 års plan med 22 förbund. LOs nuvarande organisationsplan från 1981 omfattar 21 förbund organiserade i huvudsak efter industriförbunds-

principen. Inom byggnadsindustrin finns i överensstämmelse härmed på organisationsplanen upptaget bara ett av de till LO hörande fyra förbun- den, nämligen Byggnads. De övriga tre - Bleck- och Plåt, Elektrikerför- bundet och Målareförbundet - har ännu inte förverkligat LOs strävan att de skall gå samman med Byggnads. Två förbund, Kommunal och SF, är huvudsakligen uppbyggda enligt ägandeprincipen.

Enligt alltjämt gällande uttalanden från tidigare kongresser innebär industriförbundsprincrpen följande. Ett förbund bör omfatta alla arbetare som är sysselsatta inom samma industri. Smärre grupper inom en indust- ri ansluts till det förbund som företräder huvudstyrkan. Detta gäller även om de övriga verksamheterna tillsammans är större än den huvudsakliga. Industriförbundsprincipen bygger således på en huvudsaklighetsregel. Förbundsavtalen eller riksavtalen kommer därmed att innehålla bestäm- 'melser för flera olika personalgrupper. En industri bestäms närmare av ”den omfattning kollektivavtalen praktiskt och rättvisligen anses böra ha”. Av lämplighetsskäl är dock mindre företag och branscher som är beroende av varandra eller likartade sammanförda inom ett förbund.

Vidare anges att huvudsyftet med industriförbundsprincipen har varit att bara ett förbund bör svara för lönerörelsen på en arbetsplats. Detta innebär emellertid inte att arbetare hos samma arbetsgivare ovillkorligen skall sammanföras till en organisation. Detta kan exempelvis inte ske då ett företag driver fabriker av helt olika slag. Som ledstjärna i gränsfall då tvister kan uppkomma gäller att arbetare vid samma företag alltid bör tillhöra samma förbund så långt detta kan ske utan intrång i annat för- bunds rätt att enhetligt reglera förhållandena inom sitt arbetsområde. Utöver det rent organisatoriska samarbetet bör man enligt ett uttalande från 1926 års kongress söka åstadkomma former för ett intimt samarbete mellan förbunden vid planläggning och reglering av arbetsvillkoren.

Industriförbundsprincipen har alltså inte kunna genomföras fullt ut. Frånsett byggnadsindustrin nämns som exempel på typfall när fiera LO- förbund samtidigt har avtal med ett och samma företag större bensinsta- tioner med arbetstagare från Transport och Handels. Härtill kommer att vissa industriförbund ligger varandra så närai fråga om industrins inrikt- ning att tvist kan uppstå om avtalsbehörigheten. Flytande gränser finns exempelvis mellan Metall, å ena sidan, samt Fabriks och Byggnads, å den andra.

Ägandeprincipen innebär att äganderättsförhållandena på arbetsgivar- sidan bestämmer organisationstillhörigheten på arbetstagarsidan. Inte heller denna princip tillämpas dock fullt ut. Statlig och kommunal för- valtning liksom i stor omfattning statens och kommunernas affärsdri- vande verksamhet tillhör SFs och Kommunals organisationsområden, medan som regel anställda vid statligt ägda industriföretag drivna i bo- lagsform samt kommunala bostadsbolag och stuveribolag organiseras av vederbörande industriförbund.

Vid 1986 års kongress tillsatte LO en utredning som skulle göra en översyn av organisationsplanen till nästa kongress.

2.2. TCO

TCO bildades 1944 genom sammanslagning av De anställdas centralor- ganisation (DACO) som tillkommit 1931 för privatanställda tjänstemän och den 1937 för stats- och kommunaltjänstemän bildade sammanslut- ningen TCO. Till TCO är i dag anslutna 21 förbund, och TCO utövar den centrala ledningen av dem genom kongressen, representantskapet och styrelsen.

Enligt stadgarna är TCOs uppgift att centralt leda tjänstemannarörel- sen och att tillvarata tjänstemannagruppernas samfällda ekonomiska och sociala intressen. TCO skall verka för effektiva fackliga tjänsteman- naorganisationer genom organisationsplaner och andra åtgärder, värna och utveckla förenings- och förhandlingsrätten, tillvarata tjänstemän- nens samfällda intressen i förhållande till statsmakterna och företräda de anslutna organisationerna i gemensamma angelägenheter.

Bland TCO-förbunden finns både industriförbund (vertikalförbund enligt TCOs benämning) och yrkesförbund. Industriförbunden är elva till antalet, och sju av dem har till övervägande delen medlemmar på den privata sektorn. De största industriförbunden är SIF, HTF och SKTF. Yrkesförbunden är tio, av vilka tre är verksamma på den privata sektorn. Till yrkesförbunden hör exempelvis SALF, SPF och SJF. SALF har med- lemmar både på den offentliga och på den privata sektorn.

Tjänstemannarörelsens snabba och starka utveckling i vårt land har ökat betydelsen av samverkanfrågorna inom TCO. Från början hade förbunden själva hand om det direkta förhandlingsarbetet, medan TCO bevakade samhällsfrågor, arbetade med organisationsfrågor och svarade för vissa gemensamma uppgifter i övrigt, främst information och utbild- ning. Utvecklingen har sedan följt i huvudsak två linjer. Antalet förbund har minskat och karteller har bildats för förhandlingsverksamheten.

Under TCO:s första år hade organisationen som mest 48 anslutna förbund. Ännu i början av 1960-talet uppgick antalet förbund till 36. Därefter har antalet sjunkit för att vid 1985 års kongress uppgå till 20. Sedan SALF åter anslutits till TCO är det nuvarande antalet 21. Den första förhandlingskartellen kom till vid 1967 års kongress då TCO-S fick egna stadgar och en självständig ekonomi. Nästa steg var att PTK bilda- des genom ett kongressbeslut 1973. Utvecklingen fullföljdes vid 1976 års kongress då det tidigare TCO-K ombildades till KTK med egna stadgar och egen ekonomi.

TCO:s huvuduppgift är sålunda alltjämt att svara för centralorganisa- tionens samlade intressen - samhällsbevakning i vid mening - medan kartellernas uppgift är att svara för förhandlingsverksamheten. Även or- ganisationsfrågor tillhör TCOs beslutsområde, däribland gränstvister mellan medlemsförbund. Till kartellverksamheten finns anledning att återkomma.

Enligt ett principprogram som antogs efter 1955 års kongress och som alltjämt i huvudsak gäller som TCOs organisationsplan strävar man inom TCO efter en ordning där bara en tjänstemannaorganisation upp-

träder gentemot en enhetlig arbetsgivarpart. Staten utgör en enhetlig så- dan part. Kommunerna utgör formellt inte en enhetlig arbetsgivarpart men de samarbetar intimt, och vid en bedömning av organisationsfrågor- na bör kommunerna därför likställas med en enhetlig arbetsgivarpart. Företag som drivs i privaträttsliga former utgör en tredje grupp. Själv- ständiga organisationer bör finnas för dels statstjänstemän, dels kommu- naltjänstemän, dels privata tjänstemän.

Våren 1984 bildades ett samverkansorgan mellan TCO, TCO-S, KTK och PTK för informations- och åsiktsutbyte i gemensamma frågor. I den överenskommelse som låg till grund för samverkansorganet slog man fast att TCO hade att företräda sina förbunds gemensamma intressen i förhållande till riksdag, regering, departement och myndigheter, att kar- tellerna hade att företräda sina förbunds gemensamma intressen i förhål- ' lande till avtalsmotparterna och att TCO jämte kartellerna hade intresse av samverkan i frågor där lag och avtal berörs samtidigt.

Vid 1985 års kongress beslöt TCO att tillsätta en utredning för översyn av organisationsplanen. Översynen är klar och 1989 års kongress kom- mer att ta ställning till förslag om ny organisationsplan.

2.3. SACO/SR

SACO/SR kom till 1975 genom sammanslagning av Sveriges akademi- kers centralorganisation (SACO) och Statstjänstemännens riksförbund (SR). SR hade bildats 1946 genom att Trafiktjänstemännens riksorgani- sation gått samman med Sveriges statstjänstemannaförbund, en central- organisation för högre civila och militära tjänstemän. Till SACO/SR är i dag anslutna 25 förbund. Den centrala ledningen av dem utövar kongres- sen, ordförandekonferensen och styrelsen. Förbunden är yrkesförbund eller examensförbund. Privatanställda och offentliganställda inom sam- ma yrke eller med samma utbildning är organiserade gemensamt i ett förbund.

Liksom TCO är SACO/SR ingen förhand]ingsorganisation. Som cen- tralorganisation skall SACO/SR bevaka medlemsgruppernas fackliga, sociala och ekonomiska intressen, verka för samordning av förbundens verksamhet och företräda förbunden i gemensamma frågor. Arbetet med förhandlingar och avtal sköts antingen av karteller eller av fristående förbund. För statsanställda förhandlar SACO/SR-S, för kommunalan- ställda SACO/SR-K och för privatans