SOU 1988:67

Kommunalt stöd till ungdomsorganisationerna : delbetänkande

Till statsrådet och chefen

för civildepartementet

Regeringen bemyndigade 25 februari 1988 chefen för civil— departementet att tillkalla en särskild utredare för att utreda frågorna om ersättning för förlorad arbetsför- tjänst åt kommunalt förtroendevalda, utformning av det kommunala partistödet samt politikerrollen.

Samma dag förordnade chefen för civildepartementet f.d. kommunalrådet Carl-Gerhard Sjölander att vara utrednings— man. Utredningen har antagit namnet förtroendeuppdrags—

utredningen.

Som experter i den del av utredningen som avser utform- ningen av det kommunala stödet till ungdomsorganisatio- nerna har deltagit departementsrådet Lars Högdahl, depar- tementssekreteraren Berndt Lindholm, departementssekre- teraren Bengt Borgström samt forskningsledaren Kai Kron- vall, t.o.m. 1 augusti 1988.

Som sekreterare förordnades den 1 maj 1988 leg. psykolo- gen Annalill Ekman som också varit särskild handläggare och den 1 augusti 1988 forskningsledaren Kai Kronvall. Utskrift av delbetänkandet har gjorts av assistenten

Ann-Marie Pettersson.

Utredningen får härmed överlämna delbetänkandet Kommunalt stöd till ungdomsorganisationerna, SOU 1988:67.

Stockholm den 22 december 1988

Carl—Gerhard Sjölander/

Annalill Ekman

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SAMMANFATTNING

1

LAGFÖRSLAG .............. ........................

INLEDNING . ....... . ........... ...................

BAKGRUND .................. . .....................

1 Dagens ungdom . ....... .... .......................

2 Stödet till ungdomsorganisationerna .............

3.3

3.2.1 1940—talet ... .......... ................... 3.2.2 1950—talet ....... . ........................ 3.2.3 1960-talet ................ ................ 3.2.4 1970-talet ... ............ ................. 3.2.5 1980-talet .. ................ .............. Sammanfattning .. ............ . ...................

RÄTTSLÄGET .... .................................. Sammanfattning .......... . .......................

OMFATTNING AV NUVARANDE BIDRAG .................. 5.1 Kommunernas stöd .......... ..... ..... . ......... .. 5.2 Landstingens stöd ..... .... ........ . ............ . 5.3 Statens stöd ......... ..... ................. ..... 5.4 Stöd till de politiska ungdomsorganisationerna .. 6 MOTIV TILL FÖRSLAG .. .......... .................. 7 SPECIALMOTIVERING ....... ......... ...............

10

12 12 13 14 15 16 18 21 22

24 26

29 29 31 31 33

35

40

Förtroendeuppdragsutredningen har övervägt om kommuners och landstings stöd till de politiska ungdomsorganisa- tionerna behöver få ett klarare lagstöd. Bakgrunden är att beslut om sådant stöd har överklagats i en del lands— ting.

Samhällets syn på ungdomar har genomgått stora för- ändringar sedan det första ekonomiska stödet till ung— domsorganisationerna infördes år 1954. De regler som fortfarande styr bidragsgivningen går tillbaka till 1960 års barnavårdslag, 3 5 med vissa ändringar 1965. Då soci- altjänstlagen ersatte bl.a. barnavårdslagen år 1980 kom någon särskild bestämmelse om kommunernas rätt att ge bi— drag till ungdomsorganisationer inte att införas i lagen. Lagstiftarens uppfattning har antagits vara att den nya lagen inte skulle innebära någon förändring i materiellt avseende.

Kommunerna som från början hade ringa ansvar för för- eningsliv och ungdom har fått allt större ansvar och be— fogenheter samtidigt som det skett omfattande förändring- ar i kommunstrukturen.

Inom såväl offentlig sektor som näringsliv sker en över- gång från mindre regelstyrning till mer målstyrning. Det— ta gäller även synen på bidragsgivningen. Det senaste förslaget angående statens bidragsgivning presenterat 1 Mål och resultat - nya principer för det statliga stödet till föreningslivet (SOU 1988:39) är att anslagen bör ut- formas så att information om resultat och effekter kan återföras till statsmakterna. Bidragsgivningen bör utgå från konkreta målformuleringar och resultatbeskrivningar. Resultaten ska kunna utvärderas.

Förtroendeuppdragsutredningen vill värna om våra ungdo- mars engagemang och om vårt demokratiska system. vi menar att ungdomsorganisationerna utför ett synnerligen värde— fullt arbete för ungdomens demokratiska fostran och sam— hällsengagemang. Det är då viktigt att detta arbete får ett klart och otvetydigt stöd från samhällets sida.

Enligt vår uppfattning är det omöjligt och heller inte önskvärt att dra en skarp gräns mellan t.ex. personlig— hetsutvecklande verksamhet och politisk verksamhet. Vi menar att politisk verksamhet är personlighetsutvecklande och fostrande liksom personlighetsutvecklande verksamhet i någon mening kan vara politisk.

Men hänvisning dels till behovet av tydligare regler för det ekonomiska stödet till ungdomsorganisationerna, dels till samhällets förändrade syn på ungdomsorganisationer—

nas verksamhet föreslår vi

en särskild lag som gör det möjligt för såväl kommuner som landstingskommuner att ge bidrag till ungdoms— organisationerna utan krav på begränsningar i fråga om organisationernas verksamhet.

De organisationer som får bidrag ska vara uppbyggda och fungera enligt vedertagna demokratiska principer och öp- pet ta ställning för demokratin.

Förslaget innebär en ändring av nuvarande principer. Alla ungdomsorganisationer jämställs och de villkorade bidra- gen till de politiska ungdomsorganisationerna tas bort.

Lag om kommunalt stöd till ungdomsorganisationer

(1989:000)

Kommuner och landstingskommuner får lämna ekonomiskt bi- drag till en ungdomsorganisation. Bidrag får lämnas till de organisationer som är verksamma i kommunen eller

landstingskommunen under den tid beslutet avser.

2 INLEDNING

Kommunerna ger ofta ekonomiskt stöd till det egna för— eningslivet. (Med kommun och kommunal avses i detta be— tänkande såväl kommuner lsom landstingskommuner om inget annat sägs). Bland föreningar som kan komma ifråga för det allmänna, kommunala föreningsstödet finns de politi- .ska ungdomsorganisationerna. Stödet till dem följer samma regler och villkor som gäller för andra ungdomsorganisa— tioner t.ex. idrottsföreningar.

Stödet får dock enligt rättspraxis inte omfatta organisa- tionernas rent politiska verksamhet, utan endast deras personlighetsutvecklande och samhällsfostrande verksam-

het.

Beslut om kommunalt stöd har i några fall överklagats och upphävts av förvaltningsdomstolarna. Frågan har också diskuterats i riksdagen.

Till de uppgifter som förtroendeuppdragsutredningen haft hör frågan om lagreglering av stödet till de politiska ungdomsorganisationerna. Uppdraget uttrycktes av chefen för civildepartementet i direktiv (dir. 1988z5) så, att

utredaren borde:

"överväga om stödet till de politiska ungdomsorganisa—

tionerna behöver få ett klarare lagstöd".

Mot bakgrund av dagens kunskap om att det främst är de idéburna verksamheterna som har svårigheter såväl med- lems- som verksamhetsmässigt menar vi att det är önskvärt att man på lokal, regional och central nivå ger stöd till och uppmuntrar sådan verksamhet.

Vi menar vidare att rättsläget, när det gäller kommunalt stöd till ungdomsorganisationer behöver klargöras. Följ- den av tidigare domar och överklaganden kan bli att kom— muner och landsting ägnar sig åt olika taktiskt betingade formuleringar för att lagligen kunna stödja ungdoms— organisationerna.

3 BAKGRUND 3.1 Dagens ungdom

Sociologer menar att dagens ungdom är rikare och själv- ständigare än någon tidigare generation 1 Sverige. För ungdomarna är välfärden ett arv och inte något ouppnåe— ligt framtidsmål. Utbildningsnivån har i ett längre per— spektiv höjts kraftigt och dagens unga generation är den mest välutbildade någonsin.

Värderingar och attityder förändras i snabb takt och ofta är det de unga som först ser förändringar i samhället och tar dem till sig. Olika generationer vilkas uppväxtvill— kor har mycket litet gemensamt lever i dag sida vid sida. Dagens unga har på ett helt annat sätt än tidigare gene— rationer genom hem, skola och arbetsliv fostrats till att vara med och påverka och kritisera. Detta bidrar givetvis till ungdomens syn på bl.a. arbetslivets villkor och möj- ligheterna till delaktighet i samhällets olika aktivite—

ter.

Morgondagens beslutsfattare har inte bara andra värde— ringar, en annan livsorientering, bättre utbildning och en annan framtidstro än tidigare generationer. De blir också allt färre till antalet. Under perioden 1982-2000 minskar antalet 16-åringar med 25 %, det s.k. ungdoms- raset. En eventuellt ökad nativitet påverkar läget först efter sekelskiftet.

Dagens ungdom är mer aktiva på sin fritid än genomsnittet av befolkningen. De läser mer, tar större del av kultur- utbudet och är mer föreningsaktiva. Sju av tio barn och ungdomar är med i någon förening.

Tvärtemot mångas uppfattning är dagens ungdom intresserad av samhällsfrågor. Enligt en SIFO-undersökning från feb— ruari 1988, utförd på uppdrag av statens ungdomsråd, an— ser hälften av alla ungdomar i åldern 16-24 år att man måste engagera sig och tillsammans med andra försöka på- verka samhällsutvecklingen. Av de 1 008 slumpvis utvalda ungdomarna ansåg 87 % i åldern 16—24 år att det är vik— tigt att delta i de allmänna valen.

Internationellt sett ligger valdeltagandet bland svenska ungdomar mycket högt, men det är lägre än för genom— snittsbefolkningen i Sverige. Många, 47 %, menar att de är beredda att sluta sig samman för att kunna påverka i viktiga samhällsfrågor.

Endast 8 % av de intervjuade ungdomarna hade emellertid valt att gå med i ett politiskt parti. Intresset för sam— hällsfrågor bland ungdom är betydligt större än intresset för partipolitik. När det gäller att kanalisera ett all- mänpolitiskt intresse spelar de politiska ungdomsför- bunden en viktig roll.

3.2 Stödet till ungdomsorganisationerna

-I dag har samhället framför allt två syften med stödet till ungdomsorganisationerna:

0 Att bereda många möjlighet till innehållsrik fritid. 0 Att fostra till demokrati.

Syftet har emellertid förändrats genom åren och motiven bakom stödet speglar samhällets syn på barn och ungdom.

3.2.1 1940-talet

Under efterkrigstidens sociala reformarbete gick mycket kraft åt att bygga upp ett samhälle som skulle ge männi— skor trygghet, välfärd och social service. Den ideologi- ska debatten svalnade och skola och fostran skulle präg- las av frihet från ideologiska påtryckningar. Det ansågs fult att påverka och styra. Barnen skulle själva få välja sin ideologi utifrån en mångfald av värderingar. Denna värdepluralism genomsyrade samhällets syn på ungdoms— organisationernas verksamhet.

Ungdomsvårdskommittén, som började arbeta 1939, drog som första utredning upp riktlinjerna för det samhälleliga agerandet på ungdomsområdet och aktualiserade i sitt del- betänkande (SOU 1944:31) "Stöd åt ungdomens föreningsliv" behovet av ekonomiskt stöd från staten. Olika social— preventiva aspekter präglade kommitténs syn på ungdoms- politiken. Detta markerades bl.a. av följande uttalande i betänkandet:

"Medlemskapet i en förening synes dock erfarenhets— mässigt innebära ett skydd mot skadliga inflytelser och frestelser, vilket icke minst ur de synpunkter som ungdomsvårdskommittén har att tillvarata är värde- fullt" (SOU 1944:3l).

Kommittén föreslog att staten skulle stödja ungdomsledar- utbildningen och instruktörsverksamheten inom ungdoms-

organisationerna.

Under detta årtionde hade kommunerna inget större inflyt— ande på ungdomens föreningsliv, dels beroende på den då— varande kommunala strukturen med 2 281 landskommuner och dels beroende på att den lagenliga kommunala kompetensen

Inför 1954 års alkoholpolitiska reform där motboken av— skaffades, tillsatte regeringen en utredning angående stöd till nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar. Utredningen framhöll i sitt betänkande "Ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet" (stencil 1953) att den hyste stor tilltro till de möjligheter i fråga om självfostran och personlighetsdaning som för- eningslivet kunde erbjuda. Utredningen betonade också att det fordrades betydande insatser av frivilligt arbete och ekonomiska uppoffringar om fria organisationer av skilda slag skulle kunna fånga den rotlösa och föreningslösa

ungdomen och påverka den i positiv riktning.

En genomgående tanke var att den föreningslösa ungdomen genom olika hobbyaktiviteter skulle komma i kontakt med andra aktiviteter i föreningslivet. Det blev då viktigt att undvika drag av vård och i stället bygga på ungdomens egen aktivitet. i

För att organisationerna skulle kunna konkurrera med kom— mersiella nöjesföretag om ungdomens fritid ansåg utred- ningen att de måste få hjälp till utåtriktad verksamhet.

Politiska ungdomsorganisationer borde dock ej komma ifrå- ga för dessa statliga bidrag då deras verksamhet ej skul— le "röna påverkan genom statligt stöd" enligt föredragan- de statsrådet i proposition 1954:156.

Utredningens förslag om stöd till ungdomens föreningsliv följdes i huvudsak. Propositionen antogs av riksdagen och därmed infördes det första reguljära samhällsstödet till ungdomsorganisationer år 1954.

Ungdomsorganisationernas verksamhet skulle således i för- sta hand motverka brott och missbruk. Men verksamheten skulle vara politiskt och religiöst neutral. Politiska och religiösa ungdomsorganisationer fick därför inte del

av de nya bidragen.

Ungdomsutredningen 1955 angående de politiska ungdoms- organisationernas ställning i ungdomsarbetet föreslog i betänkandet "Staten och de politiska ungdomsorganisatio— nerna" (SOU 1956:42) att de politiska ungdomsorganisa- tionerna i princip skulle bli jämställda med övriga ung- domsorganisationer. Därmed skulle statliga bidrag för in- struktörsverksamhet och ledarutbildning kunna utgå för de politiska ungdomsorganisationernas allmänt ungdomsfrämj- ande verksamhet. Däremot fick inte statsbidraget användas

för det särpräglade politiska arbetet.

Utredningen drog sådeles i sina överväganden en skilje- linje mellan de politiska ungdomsorganisationernas poli— tiska verksamhet och deras ungdomsfostrande verksamhet.

Under 1950-talet skapades helt nya kommunala förutsätt— ningar. Den kommunala strukturen förändrades, 2 281 landskommuner blev 816 genom kommunreformen år 1952.

De nya kommunallagarna från 1953 utvidgade kommunernas kompetens väsentligt så att de kunde utveckla verksam- heter i större omfattning. År 1957 inrättades Sveriges första fritidsförvaltning i Norrköping. Under slutet av årtiondet följde flera kommuner Norrköpings exempel.

3.2.3 1960-talet Under 1960-talet förändrades statsmakternas syn på ung-

domsorganisationerna. Organisationernas egenvärde lyftes fram, ungdomens möjligheter skulle bättre tas till vara.

1962 års ungdomsutredning präglade debatten. I sitt be— tänkande "Stöd åt ungdomsorganisationernas centrala verk- samhet" (SOU 1963:67) anförde utredningen bl.a. följande motiv för stödet till ungdomsorganisationerna:

"Det är inte riskerna för att den som är ung skall misslyckas ifråga om social anpassning och personlig utveckling utan möjligheterna att ta till vara den en- skildes inneboende förutsättningar och anlag som bör vara den främsta drivkraften bakom samhällets ungdoms- och fritidspolitik".

Ungdomsutredningens förslag utgjorde grunden för för- slagen i 1964 års statsverksproposition. Därmed utvidga- des målet för samhällsstödet åt ungdomsorganisationerna till att omfatta såväl deras samhällsfostrande och idéin- riktade verksamhet som deras allmänt ungdomsfrämjande ar— bete. Stödet skulle därmed kunna utgå även till idéinrik- tad, t.ex. politisk eller religiös, verksamhet.

"...Idéer och åsikter är nödvändiga beståndsdelar i en levande demokrati, och därför måste de finnas med i de organisationers verksamhet, som syftar till att för- stärka demokratin och skapa förutsättningar för med— lemmarnas självständiga ställningstagande i livsåskåd- ningsfrågor..."

Denna förändrade syn, som även innefattade en markering av ungdomsorganisationernas betydelse och självständiga roll i samhället har därefter fullföljts principiellt och bidragstekniskt genom riksdagsbeslut år 1969 då bidraget till ungdomsledarutbildning förändrades, samt år 1971 då stödet till fritidsgrupper ersattes av ett stöd till den lokala verksamheten.

Under detta årtionde fortsatte den kraftiga kommunala ex- pansionen som påbörjats under 50—talet och som orsakats av omvandlingen av hela den ekonomiska och sociala struk— turen i efterkrigssamhället. Folkomflyttningen dch ur- baniseringen, 40-talets stora barnkullar och kvinnornas inträde på arbetsmarknaden var de viktigaste faktorerna i

omvandlingen.

Kommunerna fick nya stora uppgifter, att genom skola, förenings- och fritidsverksamhet ordna så att barn och ungdom fick både kunskaper, tillsyn och meningsfull sys— selsättning. I de flesta kommuner inrättades nu fritids- förvaltningar. Deras uppgifter blev emellertid att främst

förvalta idrottsanläggningar.

3.2.4 1970-talet

En arbetsgrupp inom statens ungdomsråd lade 1973 fram ett förslag till statligt stöd till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet. (D:nr 170/73, Statens ungdomsråd). Arbetsgruppen redovisade ytterligare motiv för stödet till ungdomsorganisationerna. De skulle medverka till att utveckla demokrati, stimulera till samhällsengagemang, skapa en bättre samhällsmiljö och bidra till jämlikhet

mellan individer och mellan grupper.

Samtidigt formulerades de viktigaste utgångspunkterna för ungdomspolitiken enligt följande.

Samhällets ungdomspolitik ska medverka till att:

— Barn/ungdomar får lära sig demokratins grunder och att de praktiskt får möjlighet att tillämpa dessa kun-

skaper.

- Barn/ungdomar medvetandegörs om sin situation i sam- hället de lever i.

— Barn/ungdomar ej isoleras i olika ungdomsmiljöer, utan integreras på ett naturligt sätt i samhället. Gäller exempelvis arbete, bostäder, fritid.

- Barn/ungdomar får ta ansvar för sin vardag.

— Barn/ungdomar får ta del av samhällets service och förmåner på lika villkor oberoende av kön, social— gruppstillhörighet, etnisk eller ideologisk bak- grund eller av handikapp.

I 1975 års statsverksproposition ställde sig regeringen i huvudsak bakom förslagen från utredningen. Ett nytt cen- tralt stöd till ungdomsorganisationerna ersatte de tidi- gare bidragen till central verksamhet och ungdomsledarut— bildning. Därmed markerades samhällets förtroende för att organisationerna själva bäst vet hur det ekonomiska stö— det ska användas.

Ett bärande argument för den andra kommunindelningsrefor— men, som avslutades 1974, var den kommunala självsty- relsen. I Svenska kommunförbundets promemoria från 1977 "Kommunala bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet" slås fast att ett rikt förgrenat föreningsliv betyder en spridning av aktiviteter till olika delar av kommunen. Organisationerna bidrar härigenom till en bätt- re och mer stimulerande miljö för ungdomen under friti- den. Genom organisationernas demokratiska uppbyggnad och deras inriktning på olika samhällsfrågor får medlemmarna värdefulla kunskaper om hur en demokrati fungerar.

Organisationerna gör alltså insatser som från samhällets synpunkt är värdefulla och det är därför ett kommunalt

intresse att organisationerna får möjligheter att bedriva en bred verksamhet. Kommunernas fritidsnämnder utveckla- des och ställde större krav på sociala aktiviteter för

barn och ungdomar.

Samma PM tar upp vikten av att kommunerna särskilt stöd— jer de politiska ungdomsorganisationerna. De menar att behovet av politisk information har ökat i och med att rösträttsåldern sänkts till 18 år. Det aktiva arbetet bland unga väljargrupper bör i första hand de politiska ungdomsförbunden svara för. Denna verksamhet är mycket krävande både personellt och ekonomiskt. I den ekonomiun- dersökning som statens ungdomsråd genomfört kan kon— stateras att de politiska ungdomsförbundens möjlighet till självfinansiering är lägre än hos de flesta organi—

sationsgrupper.

Mot bakgrund av det ovan redovisade bör kommunen därför i särskild ordning pröva möjligheterna att ge ett speciellt stöd till de politiska ungdomsförbundens arbete, enligt kommunförbundets PM från 1977.

Bidragskonstruktionen bör på samma sätt som stödet till ungdomsorganisationernas övriga verksamhet principiellt utformas så att det är enkelt, rättvist, ej styrande på verksamheten och kontrollerbart.

Kommunförbundet menade vidare att frågan om särskilt stöd till politiska ungdomsorganisationer skulle behandlas samtidigt som stödet till övriga ungdomsorganisationer diskuterades.

I rapporten "Ej till Salu" (Statens ungdomsråd 1981) re- dovisade den s.k. kommersialism-utredningen en bred doku— mentation av barns och ungdomars val av fritidsaktivite- ter. Vidare beskrevs bl.a. hur barn- och ungdomsorganisa- tionernas verksamhet skulle kunna bli ett attraktivt al- ternativ på fritidsområdet. Utredningen förespråkade bl.a. ett särskilt utvecklingsbidrag till ungdomsorgani- sationerna.

I betänkandet "Stödet till barn- och ungdomsföreningar" (SOU 1987:37) lämnade folkrörelseutredningen förslag om nya principer för stöd till ungdomsorganisationerna. Bl.a. markerades den lokala föreningens betydelse för bi-

dragsgivningen.

Av folkrörelseutredningens betänkande "Ju mer vi är till- sammans" (SOU 1987:33) framgår att främst nykterhetsrö— relsen, frikyrkorörelsen och de politiska organisationer- na hade svårigheter såväl medlems- som verksamhetsmäs- sigt. Idrottsrörelsens verksamhet och medlemsantal har ökat stadigt under hela efterkrigstiden. Verksamheter med inriktning mot hobby- och pysselaktiviteter har ökat un- der senare år.

När det gäller barn— och ungdomsorganisationernas ekono- miska situation konstaterade utredningen att värdet av statsbidragen till barn- och ungdomsorganisationerna har i förhållande till kostnadsutvecklingen försämrats. Trots detta är ekonomin inom de centrala barn- och ungdoms- organisationerna under kontroll. Utredningen menade att detta måste innebära att man reducerat verksamheten eller skaffat pengar på annat sätt för att täcka upp de reellt sett minskade statsbidragen.

I samband med 1988 års budgetproposition beslutade riks- dagen att förändra det centrala stödet så att antalet lo—

kalavdelningar påverkar bidragets storlek.

&

Stödet delas upp i ett generellt och ett särskilt bidrag. Statens ungdomsråd ges därmed friare möjlighet att ge stöd även till de organisationer som ej helt uppfyller

bidragskraven.

3.3 Sammanfattning

Sammanfattningsvis ser vi hur samhällets syn på ungdomar förändrats genom tiderna. Från att vilja skydda ungdomar— na mot skadligt inflytande och frestelser, till att sys- selsätta dem är samhället nu berett att ta tillvara ung- domarnas egna initiativ och önskan till delaktighet i

olika verksamheter.

Statsmakternas roll har förändrats från att ge detaljreg- lerat instruktörsstöd och att kräva statligt godkännande av kursplaner till att nu ge organisationerna egen be- slutanderätt över bidragens användning.

Kommunerna som från början hade ringa ansvar för för- eningsliv och ungdom har fått allt större ansvar och be- fogenheter samtidigt som det skett omfattande förändring-

ar i kommunstrukturen.

I 1988 års budgetproposition anför ungdomsministern att ungdomarnas egna initiativ tyvärr alltför ofta motverkas av byråkratiska hinder och regler samt att det krävs en större öppenhet och vilja att ta tillvara ungdomars en- gagemang än vad som många gånger visas i dag.

Ovanstående gäller även synen på de idéburna verksamhe- terna, t.ex. .de politiska ungdomsorganisationerna. Till en början var det i det närmaste tabubelagt att ekono- miskt stödja deras verksamhet. Så småningom blev det accepterat. I dag är idéburen verksamhet inte bara god- känd utan också önskvärd.

RÄTTSLÄGET

Samhällets åtgärder för att förbättra ungdomars fritids- förhållanden faller i gällande lagstiftning under vad som brukar rubriceras som allmänt förebyggande verksamhet in- om socialtjänstens ram. Ansvaret för denna vilar i prin- cip på kommunerna_ De närmare föreskrifterna om inne- _börden och syftet med de allmänt förebyggande insatserna fanns uttalade i Och i anslutning till 1960 års barna— vårdslag, 3 5.

Genom lagändring år 1965 (SFS 1965:134) infördes i den då gällande barnavårdslagen (l960:97) en bestämmelse enligt vilken barnavårdsnämnden skulle stödja den personlighets— utvecklande och samhällsfostrande verksamhet som utövas genom ungdomens egna sammanslutningar. Bestämmelsen gäll— de enligt ordalydelsen all ungdomsverksamhet och kommu- nerna ansågs därmed också kunna ge ekonomiskt stöd till de politiska ungdomsorganisationerna. Stödet fick dock enligt rättspraxis ej omfatta organisationernas rent po-

litiska verksamhet.

Enligt uttalanden i förarbetena (prop. 1965:69) var emel- lertid det främsta syftet med lagregleringen att undanrö- ja det hinder som enligt tre tidigare regeringsrättsavgö- randen hade ansetts föreligga mot kommunalt stöd till de politiska ungdomsorganisationernas verksamhet. I samtliga de nämnda rättsfallen hade regeringsrätten förklarat att kommunala bidrag till politisk ungdomsorganisation var olagliga, om det inte av särskilda föreskrifter eller på annat sätt kunde garanteras att medlen inte användes för att främja organisationernas politiska verksamhet. Enligt regeringsrätten kunde det nämligen inte anses ligga inom den kommunala kompetensen att understödja politisk verk- samhet (Regeringsrättens årsbok 1964 not. S 60 samt I 42 och 43).

I propositionen anförde föredraganden att de statliga be- stämmelserna om bidrag till ungdomsorganisationerna, vil- ket alltså redan vid den tiden inkluderade de politiska organisationerna innehöll som villkor att organisationen var uppbyggd och fungerade enligt vedertagna demokratiska principer och öppet tog ställning för demokratin. Dess— utom skulle organisationen bedriva en till kamratskap fostrande verksamhet. Enligt föredraganden borde i sak samma förutsättningar gälla för kommunalt stöd.

Barnavårdslagen gällde enbart för kommuner. I ett rätts- fall (RÅ 1977 Ab 328) ansågs emellertid även landstings- kommuner oförhindrade att lämna ekonomiskt stöd till ung-

domsorganisationer med politisk anknytning.

Då socialtjänstlagen (1980=620) ersatte bl.a. barnavårds- lagen kom någon särskild bestämmelse om kommunernas rätt att betala bidrag till ungdomsorganisationer inte att in- föras i lagen. Orsakerna till att så inte skedde får an— tagligen tillskrivas socialtjänstlagens karaktär av ut- präglad ramlag, där detaljbestämmelser inte ska före- komma. Även om det inte heller i motiven till social- tjänstlagen nämndes något om de kommunala bidragen till ungdomsorganisationerna har lagstiftarens uppfattning än- då antagits vara att den nya lagen inte skulle innebära någon förändring i materiellt avseende.

Från flera håll har också hävdats att någon ändring av rättsläget knappast kan ha åsyftats (se socialutskottets betänkande SOU 1983/84:1 s. 22-26 och 41-42, utredningen om kommunal kompetenslagstiftning betänkande SOU 1982:20 s. 133, Ulf Lindqvist, Kommunala befogenheter, tredje upplagan, s. 208 samt Fritz Kaijser och Curt Riberdahl, kommunallagarna, II, sjätte upplagan, s. 695).

Att rättsläget skulle vara oförändrat har också antagits i praxis (se kammarrättens i Göteborg dom den 26 november 1987 i mål nr 849-1987; jämför också samma domstols domar den 24 oktober 1986 i mål nr 8955-1985 och 3008-1986).

Bristen på direkt lagstöd har av kommunerna och kanske särskilt av landstingskommunerna upplevts som en osäker- hetsfaktor. Osäkerheten gäller då främst rätten att be- tala ekonomiskt bidrag till de politiska ungdomsorganisa— tionerna. I några fall har landstings beslut om bidrag till de politiska ungdomsorganisationerna efter anförda kommunalbesvär upphävts, vilket väckt farhågor om att rättspraxis håller på att ändras.

Frågan om kommunalt stöd till de politiska ungdomsorgani- sationerna har också behandlats i riksdagen under våren 1988. Civilministern underströk i ett frågesvar i riksda- gen 1988—05-27 (nr 1987/88:531) att det inte varit lag- stiftarens mening att man med den nya lagen (social- tjänstlagen) skulle ta bort de intentioner som fanns i den gamla lagen (barnavårdslagen).

4.1 Sammanfattning

Rättsläget beträffande det kommunala stödet till de poli- tiska ungdomsorganisationerna har betecknats som oklart. Rättsläget kan uttryckas i följande punkter:

* Det råder i princip förbud mot att bruka kommunala me- del till stöd för partipolitiskt arbete. För att möj- liggöra för kommuner och landstingskommuner att lämna visst sådant stöd har lagen om kommunalt partistöd skapats.

De politiska ungdomsorganisationerna omfattas dock in- te av lagen. Den gäller endast politiskt parti. De po— litiska ungdomsorganisationerna ingår inte i defini- tionen politiskt parti. Med politiskt parti avses näm- ligen varje politisk sammanslutning eller grupp av väljare som uppträder i val under särskild partibe- teckning.

Med hänvisning till 3 S i den numera upphävda barna- vårdslagen har sedan länge kommunalt stöd till politi- ska ungdomsorganisationer ansetts kompetensenligt i en rad fall. Genomgående har i dessa fall gällt att stö— det haft en allmän inriktning på verksamheten. När stödet ansetts hänföra sig till organisationernas rent partipolitiska verksamhet har bidragen fallit utanför den kommunala kompetensen. Svårigheter kan föreligga att avgöra om ett kommunalt bidrag till politisk ung- domsorganisation avser det politiska arbetet eller gäller något speciellt ändamål som är kompetensenligt. Ett rättsfall som gällde Stockholms kommun och Stock- holms läns landstingskommun, är exempel på sådana tolkningssvårigheter (jfr också kammarrättens dom den 26 okt. 1983 nr 10238—82 angående stöd till politiska ungdomsorganisationer i Huddinge kommun). Avgörande för tolkningen blir till stor del på vilket sätt bi- dragen redovisats i budgeten.

Principfrågan om stöd lagligen kan ges till politiska ungdomsorganisationer sedan bestämmelsen i barnavårds— lagen upphävts utan att ersättas med en ny har ännu inte prövats i praxis (se RÅ 2:45 där regeringsrätten anmärker att denna fråga inte prövats i målet eftersom klaganden inte gjort gällande att kommunen saknade be- fogenhet att utge stöd sedan 3 S barnavårdslagen upp- hävts).

När det gäller avgränsningen av stödet har kopplingen till organisationer vilkas moderpartier är represen— terade i fullmäktige godtagits. Fördelningen har rela- terats till det antal mandat som moderpartietihade i kommunfullmäktige samt dessutom utgått med ett grund- stöd. I ett fall hade stödet kopplats till moderparti- er i fullmäktige samt ett medlemskrav (minst 25 betal- ande). Inte heller det angivna medlemskravet ansågs strida mot likställighetsprincipen.

Tendensen är att kommuner och landsting utöver stöd till partierna även anvisar medel till partiernas ung- domsorganisationer. Fördelningen av pengarna är ofta relaterad till moderpartiets antal mandat i fullmäkti- ge dvs. liknande den fördelningen som föreskrivs i partistödslagen. Det har i praxis varit svårt att dra upp en tydlig gräns mellan de politiska ungdomsorgani- sationernas personlighetsutvecklande och samhälls- fostrande verksamhet å ena sidan och deras politiska

verksamhet å andra sidan.

29 5 OHFATTNINGEN AV NUVARANDE BIDRAG

Stöd till barn- och ungdomsorganisationernas verksamhet utgår från såväl kommuner, landsting som stat. Underlag till detta kapitel är hämtat från Svenska kommunförbun- det, Landstingsförbundet, civildepartementets rapport "Det kommunala partistödet" (Ds C 1985:8) samt "Mål och resultat - nya principer för det statliga stödet till föreningslivet" (SOU 1988:39).

5.1 Kommunernas stöd

Kommunernas nuvarande totala stöd till föreningslivet in- klusive till ungdomsorganisationerna delas upp i två om- råden

- dels det traditionella kontantbidraget

— dels värdet av de tider föreningslivet har i kommunala lokaler/anläggningar s.k. anläggningssubventioner.

Kontantbidragen uppgår till cirka 900 miljoner kronor. Anläggningssubventionerna är svårare att fastställa. En- ligt Svenska kommunförbundet kostade år 1986 Sporthallar, simhallar, ishallar etc. cirka 4 500 miljoner kronor per år att driva. Cirka 60 % av tiderna i anläggningarna an- vänds av föreningar. Anläggningssubventionen blir då värd cirka 2 700 miljoner kronor för föreningarna.

Kommunernas stöd till föreningslivet inkl. till ungdoms- organisationerna uppgår alltså till cirka 3 600 miljoner kronor. Av detta svarar stödet till idrotten för mer-

parten.

Enligt kommunförbundets senaste enkätundersökning 1986 angående bidrag till föreningslivet framgår att omkring hälften av landets kommuner håller på med s.k. bidrags- översyn. Undersökningen visar också att det är vanligt att bidragsreglerna ses över vart annat, vart tredje år i kommunerna. Det är med andra ord en av de vanligaste ar- betsuppgifterna på våra fritidsförvaltningar. Eftersom stort arbete läggs ned för att se över och utreda de 900 miljoner kronorna i kontantbidrag frågar sig kommunför- bundet hur noggrant man fördelar anläggningssubventionen på 2 700 miljoner kronor.

Kommunförbundet konstaterar sedan att det sällan eller aldrig utreds hur t.ex. tider i anläggningar fördelas och används. Dessutom finns det nästan inga regler för hur tiderna ska fördelas trots att de motsvarar ett så stort ekonomiskt värde.

När det gäller kontantbidragsgivningen är regelfloran däremot omfattande. Det finns mer än 60 olika regler för att fördela kontantbidragen. De flesta av dem är dessutom normerade.

Svenska kommunförbundet menar att de bidrag som finns i dag är detaljstyrande och i många fall hindrar förening- arna att utveckla egna idéer.

Eftersom de flesta kommuner har 10-15 olika normerade bi- drag för att betala ut kontantstöd uppstår förutom denna detaljreglering av föreningarnas verksamhet en tung admi- nistrativ hantering såväl på fritidsförvaltningarna som hos föreningarna.

5.2 Landstingens stöd

Landstingen ger stöd till främst regionala organisatio- ner. Bidragen utbetalas efter särskilda regler och uppgår till drygt 100 miljoner kronor. Enligt Landstingsförbun- dets rekommendationer får idrottens distriktsorganisa- tioner bidrag till bl.a. administration och utbildning. Bidraget baseras på antalet invånare i respektive lands- tingsområde. övriga ungdomsorganisationer erhåller s.k. grundbidrag och medlemsbidrag samt bidrag till utbild- ningsverksamhet. Grund- och medlemsbidragens storlek ba- seras på antalet medlemmar i organisationerna. särskilt landstingsbidrag utgår till politiska ungdomsorganisa- tioner och följer i stort samma regler som gäller för partistödet.

Idrotts- och friluftsorganisationerna erhöll 1986 ca 60 miljoner kronor i landstingsbidrag medan de övriga barn- och ungdomsorganisationerna erhöll ca 40 miljoner kronor.

5.3 Statens stöd

Statens stöd till ungdomsorganisationerna och idrotts- rörelsen uppgick 1985/86 till totalt ca 350 miljoner kro- nor. Stödet fördelas enligt följande:

- stöd till organisationernas centrala verksamhet, ca 240 miljoner kronor varav drygt 46 miljoner kronor

till ungdomsorganisationerna

- stöd till organisationernas lokala ungdomsverksamhet, (lokalt aktivitetsstöd) ca 90 miljoner kronor

- stöd till projektverksamhet, ca 20 miljoner kronor.

Därutöver tillkommer närmare 10 miljoner kronor från oli— ka statliga myndigheter som kommer barn- och ungdoms- organisationerna till del.! Merparten utgörs av special- destinerade medel till organisationer, som genomför ar- betsuppgifter på uppdrag. av staten. Ett exempel är ut- vecklingsarbete genom SIDA för ca 3,5 miljoner kronor. Utöver dessa direkta bidrag till ungdomsorganisationerna .utgår ett icke oväsentligt indirekt bidrag via studieför-

bunden till ungdomsverksamhet i olika former.

Av de 350 miljoner kronorna går största andelen till idrottens organisationer. Övriga barn- och ungdomsorgani- sationer delade på 47 miljoner kronor enligt följande:

* Nykterhetsorganisationer 5,2 milj. kr.

* Religiösa ungdomsorganisationer ' 11,3 "

* Politiska ungdomsförbund 6,9 "

* Barn-, scout- och övriga ung- 18,2 " domsorganisationer

* Handikapporganisationer 2,8 "

* Invandrarorganisationer 2,3 "

För budgetåret 1987/88 har ca 59 miljoner kronor an— slagits som centralt stöd. I beloppet ingår ett extra bi- drag på drygt 6 miljoner kronor som kompensation för det borttagna feriestödet. För budgetåret 1988/89 uppgår bi- draget till drygt 62 miljoner kronor.

Det statliga stödet till barn- och ungdomsorganisationer- na har tidigare betalats ut efter fastställda regler an- tagna av riksdagen. Bidraget har tidigare baserats på an- talet medlemmar i åldern 7-25 år i organisationen. Fr.o.m. 1988/89 baseras bidraget på såväl antalet med- lemmar som antalet lokalavdelningar enligt regler som statens ungdomsråd fastställer.

I folkrörelseutredningens betänkande "Mål och resultat — nya principer för det statliga stödet till förenings- livet" (SOU 1988:39) drar utredningen följande slutsatser från erfarenheterna av dagens bidragsgivning:

Anslagen bör utformas så att information om resultat och effekter kan återföras till statsmakterna. Bidragsgiv- ningen bör utgå från konkreta målformuleringar och resul— tatbeskrivningar. Resultaten ska kunna utvärderas i treårsperioder. Förutsättning för en sådan förändring är att kunskapen om föreningslivets situation och utveckling förbättras.

Utredningen slår också fast att aktiva och fria folk- rörelser i en demokratisk välfärdsstat ska präglas av ideologiska, opinionsbildande, demokratiska och sociala funktioner. Dessa fyra funktioner föreslås ligga till grund för en framtida utveckling av bidragsgivningen.

5.4 Stöd till de politiska ungdomsorganisationerna

Ett tjugotal kommuner och landsting anvisade 1986 medel, s.k. ungdomsstöd, till de politiska ungdomsorganisatio- nernas allmänt politiska verksamhet. Totalt uppgick an- slagen till 4,8 miljoner kronor med en spridning mellan kommunerna på endast några hundra kronor till 1,5 miljo- ner kronor (Stockholm).

Det är inte bara ungdomsstödet som varierar kraftigt mel- lan kommunerna, utan även konstruktionen. Nedan följer några exempel på principer som kommuner tillämpar vid fördelning av bidraget:

* bidrag till politisk ungdomsorganisation, vars moder- parti är representerat i kommunfullmäktige

* bidraget relateras till moderpartiets mandatandel i fullmäktige, t.ex. 1 000 kronor per mandat

* ett grundbidrag till varje politisk ungdomsorganisa-

tion + ett belopp per medlem bosatt i kommunen

* ett grundbelopp till varje politisk ungdomsorganisa-

tion + ett belopp för varje mandat i kommunfullmäkti- ge.

Två fördelningsmodeller tillämpas av landstingen

* bidrag per landstingsmandat som moderpartiet har i landstinget

* grundbidrag + ett rörligt bidrag per mandat som moder-

partiet har i landstinget.

15 landsting anslog s.k. ungdomsstöd till politiska ung- domsorganisationer 1983 till ett sammanlagt värde av 3,7 miljoner kronor och året därpå var motsvarande siffra 4,1 miljoner kronor. Minsta beloppet var 1983 71 000 kronor (Kristianstads och Västmanlands läns landsting) och hög- sta 1 942 000 kronor (Stockholms läns landsting). Detta innebär att Stockholms läns landstings anslag utgjorde drygt hälften av det totala beloppet för samtliga lands- ting.

6 norrv FÖR FÖRSLAG

Det tidigare i lag reglerade stödet till ungdomsorganisa- tionerna fick i fråga om de politiska organisationerna inte avse den rent politiska verksamheten. Det är svårt för att inte säga omöjligt att i praktiken dra en skarp gräns mellan det som kan anses vara å ena sidan person- lighetsutvecklande och samhällsfostrande verksamhet och å andra sidan rent politisk verksamhet. I många fall kan det antas att distinktionen inte upprätthållits i den kommunala bidragsgivningen, även om besluten om bidrag varit utformade i överensstämmelse med vedertagen praxis.

Mot bakgrund av att riksdagen och regeringen under senare år uttalat en vilja att ställa upp mål för och utvärdera verksamhet till vilken bidrag ges i stället för att de- taljreglera, ter det sig också naturligt att se mera till helheten än till delarna då det gäller samhällets stöd till ungdomsorganisationerna. Helheten kan då beskrivas som värdet av att idéburna organisationer, till vilka även de politiska ungdomsorganisationerna måste räknas, bedriver verksamhet som är allmänt samhällsfostrande och personlighetsutvecklande. Det förefaller då rimligt att kommunerna och landstingen ställer upp mål för de bi- dragsmottagande ungdomsorganisationerna och inte en mängd mer eller mindre detaljerade föreskrifter som i praktiken kan visa sig svåra att kontrollera efterlevnaden av. Hur de uppställda målen har uppfyllts måste förstås utvärde- ras och resultatet ligga till grund för nya mål.

Enligt vår uppfattning finns det i princip tre alterna- tiva metoder för att klargöra kommunernas rätt att ge bi- drag till ungdomsorganisationerna.

A. Motivuttalande i anslutning till kompetensreglerna i

kommunallagen.

B. Motivuttalande i anslutning till ändring i lagen om

kommunalt partistöd.

C. En särskild lag stiftas som fastslår att den kommunala kompetensen omfattar ekonomiskt stöd till ungdoms-

organisationer.

I det följande lämnas en kortfattad beskrivning av de al- ternativa metoderna att legalisera kommunalt ekonomiskt

stöd till ungdomsorganisationer.

A. Hotivuttalande i anslutning till kompetensreglerna i

kommunallagen .

Metoden är i och för sig användbar. Mot förfaringssättet talar motviljan att lagstifta genom motivuttalanden. Principiellt viktiga regler ska framgå direkt av lagtex- ten. Det gäller naturligtvis i än högre grad om det som här föreslås är frågan om att ändra en hittillsvarande princip, nämligen att ta bort de villkorade bidragen till de politiska ungdomsorganisationerna och helt jämställa dem med övriga ungdomsorganisationer.

Dessutom finns i det aktuella fallet ett praktiskt hin- der. För ett motivuttalande krävs en proposition med ett lagförslag. Någon aktuell ändring i kommunallagen som be- rör just det nämnda området finns inte. I samband med propositionen till den nya kommunallagen går det att dis- kutera i vilken omfattning den kommunala kompetensen ska omfatta ekonomiskt stöd till ungdomsorganisationer, även politiska sådana. Emellertid kan en sådan proposition in- te tänkas föreligga förrän en bit in på 90-talet och då frågan om en lösning av bidragsproblemet inte rimligen

kan vila så länge måste därför någon annan teknik till- gripas.

B. Motivuttalande i anslutning till ändring i lagen om kommunalt partistöd

Beträffande själva tekniken med motivuttalanden gäller

samma förbehåll som angavs under punkt A.

Frågan om det kommunala partistödet utreds visserligen f.n. inom ramen för förtroendeuppdragsutredningen, men någon proposition i ämnet är inte aktuell inom den när- maste tiden, eftersom utredningens uppdrag är att ta fram ett underlag för partiledaröverläggningar. Redan tids- aspekten gör alltså metoden tveksam. Därutöver finns en annan invändning av viktigt principiellt slag. Den nuvar- ande lagen om kommunalt partistöd medger bara ekonomiskt stöd till politiskt parti och för att räknas som poli- tiskt parti måste en organisation med politiska mål un- derkasta sig ett registreringsförfarande. De politiska ungdomsförbunden är inte registrerade som politiska par- tier.

Om stödet till de politiska ungdomsorganisationerna ska kunna falla under partistödslagen krävs alltså antingen att de registrerar sig som politiska partier eller att partistödslagen ändras så, att ungdomsorganisationerna i stödhänseende jämställs med politiska partier. Enbart motivuttalanden torde i det senare fallet inte vara till- räckligt. Det måste dock anses som tveksamt om de politi- ska ungdomsorganisationerna själva skulle vilja ha en så- dan lösning. Om de ekonomiska villkoren ändrades till att bara avse den rent politiska verksamheten skulle kanske organisationernas vilja och förmåga att ägna sig åt gene- rell ungdomsverksamhet radikalt komma att omprövas.

En särskild lag stiftas som fastslår att den kommunala kompetensen omfattar ekonomiskt stöd till ungdoms- organisationer

Mot en "smålag" som ska fylla ut oklarheter i kommunalla-

gen kan anföras att den typen av lagstiftning bidrar till

att göra det kommunalrättsliga systemet svåröverskådligt

och i viss mån osystematiskt. Det kan t.ex. sägas, att

det är inkonsekvent att speciallagsreglera en särskild form av föreningsbidrag men lämna övriga bidragsformer

oreglerade.

De argument som kan anföras för en speciallag är i huvud- sak följande.

a)

b)

Frågan om kommunala bidrag till ungdomsorganisationer har tidigare uttryckligen reglerats i lag. Även om lagstiftarens avsikt då socialtjänstlagen ersatte barnavårdslagen inte varit att förändra det materiella innehållet beträffande bidragsgivningen, så är rätts- läget oklart. I denna situation förefaller lagstift— ningsmodellen vara den mest adekvata.

Den tidigare regleringen i barnavårdslagen omfattade inte uttryckligen landstingen. En fördel med en spe- ciallag är att också landstingens kompetens att ge stöd kan medges uttryckligen.

Att den kommunala kompetensen omfattar rätt att ge bi- drag till föreningar ifrågasätts inte och är dessutom klart fastlagd i rättspraxis. Från tid till annan har emellertid osäkerhet uppstått om just de politiska ungsomsorganisationerna, vilket var ett motiv att lag- reglera frågan i barnavårdslagen. Argument om inkon— sekvens beträffande lagstiftningens omfattning är där- för inte hållbara.

d) En speciallag av det här slaget, som har en mycket en- kel utformning och är föga komplicerad är det snabbas- te sättet att lösa frågan om bidrag till de politiska ungdomsorganisationerna.

e) I förslaget till lag sägs det att det kommunala stödet får lämnas till en ungdomsorganisation, alltså en ut- vidgning av kompetensen i förhållande till den tidi- gare regeln i barnavårdslagen. Den tidigare inskränk- ning av regeln till att avse de politiska ungdoms- organisationernas personlighetsutvecklande och sam- hällsfostrande verksamhet upphäves i förslaget och därmed ter sig lagstiftning vara den rätta metoden att lösa frågan.

f) Det framgår av motiven till lagförslaget att regeln omfattar alla ungdomsorganisationer, alltså även de politiska. Självklart innefattas då också sådana orga- nisationer som ehuru opolitiska i egentlig mening ändå anses knutna till en viss politisk ideologi t.ex. Unga Örnars riksförbund. Bidrag till den typen av organisa- tioner har ibland ifrågasatts om inte i rättspraxis, så i alla fall av motståndare till bidragsgivning till organisationerna i fråga.

Av alla dessa skäl har vi stannat för att frågan för när- varande bäst löses genom en speciallag. I det fortsatta arbetet med den nya kommunallagen får det på nytt över- vägas hur frågan slutligen ska regleras.

7 SPECIALHOTIVERING

Den föreslagna lagen innefattar också landstingen till skillnad mot vad som egentligen gällde beträffande*barna— vårdslagen, som inte var tillämplig direkt på landsting—

en.

Beslut om att betala bidrag till ungdomsorganisationer ska liksom nu antingen kunna fattas direkt av fullmäktige eller efter delegation från fullmäktige av styrelsen el—

ler annan nämnd.

Med ekonomiskt bidrag ska avses inte bara kontant utbe- talda medel utan även t.ex. bidrag i form av nedsatt hyra i kommunens lokaler, lägre taxor för olika kommunala nyt- tigheter m.m. Bundenheten till att endast stödja organi- sation som är verksam i den egna kommunen eller lands— tingskommunen följer av lokaliseringsprincipen men kan vara viktig att markera i lagtexten. Bestämmelsen hindrar emellertid inte kommunen att stödja en organisation som väljer att bedriva en del av sin verksamhet i form av lä- ger, kurser o.d. i en annan kommun än den egna. Inte hel- ler hindrar bestämmelsen att bidrag ges till en organisa- tion som äger, arrenderar eller hyr en stuga eller an- läggning i en annan kommun. Det huvudsakliga kriteriet för rätt att ge bidrag ska vara att organisationens akti- viteter, förutom att uppfylla villkoren i första stycket, riktar sig främst till den egna kommunens eller lands-

tingskommunens medlemmar.

Som definiton av en ungdomsorganisation bör den defini- tion som används av statens ungdomsråd användas. Detta innebär bl.a. att den tidigare nämnda avgränsningen i barnavårdslagens förarbeten till att avse organisation

som arbetar i allmänt vedertagna demokratiska former och öppet bekänner sig till att demokratin alltjämt ska vara gällande.

Kronologisk förteckning

99359.—

)”?”FPS'"

10.

12. 13. 14. 15.

16.

17. 18.

19.

21. 22.

23.

25. 26. 27.

28. 29. 30. 31.

32. 33. 34. 35.

36. 37.

Översyn av utlänningslagsstifmingen. A. Kortare väntan.A.

Arbetsolycka - "olycka" eller arbetsmiljöbrott? A Kunskapsöverförlng genom företagsutveckling. UD.

Utgått.

Provning och kontroll i internationell samverkan. I. Frihet från ansvar. Ju. En ny skyddslag. Fö. Sverigeinfonnation och kultursamarbete. UD. Rätt adress. Fi. Öppenhet och minne. U. Civil personal i försvaret Fö. Handel med optioner och terminer. Fl. Översyn av bostadsrättslagen. Bo. Medborgarkommissionens rapport om svensk vapenexport. SB.

SÄPO-Säkerhetspolisen inriktning och organisa- tion. Ju.

Reklamskatten. Fi. Rapport av den parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof Palme. Ju. U-lands- och biståndsinfonnation. UD. En förändrad ansvarsfördelning och styrning på skolområdet. U. Ny” taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 1. Fi. Ny taxeringslag - Reformerad skaneprocess. Del 2. Fi. SITESTA - Ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. UD. Lotten i radio och TV. U. Förnyelse och utveckling. C. Frikommunförsöket. C.

Lönegamntin och förmånsräusordningen - om lönegarantins betydelse för det ökade antalet företagskonkurser. A. Videovåld Il - förslag till åtgärder. U.

Förnyelse av kreditmarknaden. Fi. Arbetsdomstolen. A. Översyn av upphovsrättslagstiftningen. Delbetän— kande 4. Ju. Läge för vindkraft. Bo. Släpp kopioma fria. Fi.

Dalälven - en miljösatsning. ME.

Offentlig lönestatistik. Behov och produktions- former. Fi. Effektiv statlig lokalförsörjning. Fi. Statens ansvar för spridning och visning av värde- full film. U.

39.

40. 41.

42. 43.

45. 46. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 53.

55. 56. 57. 58. 59. 61. 62. 63.

65.

67.

Mål och resultat - nya principer för det statliga stödet till föreningslivet. C. Föräldrar som förmyndare, m.m. Ju. Tidig och samordnad rehabilitering - Samverkans— metoder och rehabiliteringsinriktad ersättning m.m. S. Statens roll vid finansiering av export. UD. Folk- och bostadsräkningar i framtiden. C. Kontroll av kemiska produkter och varor. ME. Vissa internationella skattefrågor. Fi.

Tillfällig handel. Fi. Kommunalt stöd till de politiska partierna. C. Reformerat presstöd. U.

Arbetsmarknadsstn'den 111. A. Arbetsmarknadsstriden IV. A. Ut med musiken. U. Att följa medieutvecklingen. U. Domarbanan - Utbildning och meritvärdering. Ju. Om semester. A.

Hushållens skuldsättning. Fi. Export av farliga varor. Fi. Pensionssystemets stabilitet. S. Utrikesförvaltningens inriktning och organisation. UD.

Riksgäldskonloret — från riksdagens verk till rege- ringens myndighet. Fi. Tänk ekonomiskt — betala skatten i tid. Fi. Miljömärkning av produkter. Fi. Storstadstraftk l - tillfälligt förbud mot biltrafik vid särskilt svåra luftföroreningar. K. Kommission och dylikt. Ju. Integritetsskyddet i informationssamhället 5. Ju. Pensionärema - inflytande och medbestämmande. S. Köp av byggnad på ofri grund, m.m. Ju. Kommunalt stöd till ungdomsorganisationerna. C.

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen

Medborgarkommissionens rapport om svensk vapen— export. [15]

J ustitiedepartementet

Utgått. [S]

Frihet från ansvar. [7]

SÄPO-Säkerhetspolisens inriktning och organisation. [16]

Rapport av den parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof Palme. [18] Översyn av upphovsränslagstiftningen. Delbetänkande 4.

[31]

Föräldrar som förmyndare, m.m. [40] Domarbanan - Utbildning och meritvärdering. [53] Kommission och dylikt. [63] lntegritetsskyddet i infomationssamhället 5. [64] Köp av byggnad på ofri grund, m.m. [66]

Utrikesdepartementet

Kunskapsöverföring genom företagsutveckling. [4] Sverigeinformation och kultursamarbete. [9] U-lands- och biståndsinformation. [19]

SlIESTA - Ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik.'[23] Statens roll vid finansiering av export. [42] Utrikesförvaltningens inriktning och organisation. [58]

Försvarsdepartementet

En ny skyddslag. [8] Civil personal i försvaret [12]

Socialdepartementet

Tidig och samordnad rehabilitering - Samverkansme- toder och rehabiliteringsinriktad ersättning m.m. [41] Pensionssystemets stabilitet. [57] Pensionärema - inflytande och medbestämmande. [65]

Kommunikationsdepartementet

Storstadstrafrk 1 - tillfälligt förbud mot biltrafik vid särskilt svåra luftföroreningar. [62]

n....

Finansdepartementet

Rätt adress. [10] Handel med optioner och terminer. [13] Reklamskatten. [17]

:

PÄE*

...—.

Förnyelse av kreditmarknaden. [29] Släpp kopioma fria. [33] Offentlig lönestatistik. Behov och produktionsfonner. [351 Effektiv statlig lokalförsörjning. [36] Vissa internationella skattefrågor. [45] Tillfällig handel. [46] Hushållens skuldsättning. [55] Export av farliga varor. [56] Riksgäldskontoret- från riksdagens verk till regeringens myndighet. [59] Tänk ekonomiskt- betala skatten ] tid. [60] Miljömärkning av produkter. [61]

Utbildningsdepartementet

Öppenhet och minne. [1 1] En förändrad ansvarsfördelning och styrning på skolom- rådet. [20] Lotteri i radio och TV. [24] Videovåld ll - förslag till åtgärder. [28] Statens ansvar för spridning och visning av värdequ film. [37] Reforrnerat presstöd. [48] Ut med musiken. [51] Att följa medieutvecklingen. [52]

Arbetsmarknadsdepartementet Översyn av utlänningslagstifmingen. [l]

Kortare väntan. [2] Arbetsolycka - ”olycka" eller arbetsmiljöbrott?[3] Lönegarantin och förmånsrättsordningen - om löne- garantins betydelse för det ökade antalet företagskon- kurser. [27] Arbetsdomstolen. [30] Arbetsmarknadsstriden 111. [49] Arbetsmarknadsstriden W. [50] Om semester. [54]

Bostadsdepartementet

Översyn av bostadsränslagen m.m. [14] Läge för vindkraft. [32]

; Industrrdépartementet

Hövnintdcli konh'oll' 1 internationell samverkan. [6]

: Agande och inflytandei svenskt näringsliv. [38]

Systematisk förteckning

Civildepartementet

Förnyelse och utveckling. [25] Frikommunförsöket. [26]

Mål och resultat - nya principer för statens stöd

till föreningslivet. [39] Folk- och bostadsräkningar i framtiden. [43] Kommunalt stöd till de politiska partierna. [47] Kommunalt stöd till ungdomsorganisationerna. [67]

Miljö- och Energidepartementet

Dalälven - en miljösatsning. [34] Kontroll av kemiska produkter och varor. [44]

KUNGL BtBL. 1989-01— 2 7 srocmow