SOU 1988:39

Mål och resultat

MÅLOCH RESULTAT

- nya principer för det statliga stödet till föreningslivet.

nå (- o i"

(lo-(9

National Library of Sweden

MÅLOCH RESULTAT

-— nya principer för det statliga stödet till föreningslivet.

BETÄNKANDE AV FOLKRÖRELSEUTREDNINGEN

&:

' .. .. ,...:

'.-,.; .".'. ; " '.'- J.M.... |.| r a ] .,, ,"....,u|, : - |. ' ".'. l:... ." . 'I” |... :. ' ' . .: .. . .» ". ...: ' : |||: "|||... ' ".."" ' | . . '|'. ' '...'. .'. ...!|.,»|. _I.'- .. .'..” ..||_'_ NLQ '

. -'.,' . 1 ' -' .' ."! ' '|'|l:."j' ".'l.' "'.. l.l.'+ '. " ' _."'.'F' "'l'l j".' ""' ' '. .'

. 1"; -'-..|.|"',|'.|'|_ . " HH'.|I,'.J',.'.'|.L"J" '.—","" 1." '.".""'" '.- ' . MW. rim,. . ,- ' '|'. || "_"',"-"' . | .'|.,.|',|5.|: ,|

|||." ...-|. .. .

,_ ..... .. .. | .. F'J'. -'|. |.| || || ||||||.|',', ||. || |||||.||;|| |'|||-'i-i"'.l'|"" |||'|.|.|l| || ha||...” , ' '|' '. '," . .' '"... |'|_ ",|'|"' "" ""'."..".'."PL'PMJ'M

||||| || _ . |... I.,

. J ' "' '|'; .., .. '.. ' ||'l|'_.'"" ' ",rfl'l."l"' -.-|. .l'"'r. "-'

.L ....

.. |||" :-

';';" .. .."

I.. _|_|.-.|_|| _ || " ' .. '1 | | 'I . '.' . . . . .'.. ' .. . || . ' | ' , . | ” |f' ' 'hul ||' . " ' ' "| " ' '. ' '| ' || ,| _. :. -.|.. ' ' " .... "'Illll'l'" ... ' | ' ,l _ ' ' " " ' | ' '.|| l..","| ., vi?.” '. | ,. A,. __ - . .. .. " j|'|.'."|.J' "' ”|" i'i- '|| |__|'.1||'.-;|.|. ' .. _ . _' ' ' _. '|ji- l'v .||. .. ' !..” » || || _ .. _| |; | || . | |. _;I , |||l,|l:l|l " _. . .. __ |. _ . , -,_._ | I_|. i' ':'.1' I”... ||. - . . . ,, ,. _ ' ' | ".'_| 'i..." ,, t']; ' - . i: . — " .. "» . . -,,.__ . ,,, |. .

., "g " ” ' . - , _ .' '.] ' . ' |'. . " .."; »" . _ ' _ " " ' . ".'.. "",—l' ..." ||" vu "|| -|

4. Den fjärde gruppen innehåller mycket komplicerade regler gällande bidrag till de organisationer, som

• Sida 40
•  Original

bedriver verksamhet inom de områden, som i huvudsak är ett offentligt åtagande t.ex. inom försvar och

utbildning.

RRV menar, att de två första grupperna kan ses som organisationsbidrag medan de två senare mer har

karaktären av verksamhetsbidrag.

Någon ekonomisk uppdelning med utgångspunkt från oli— ka stödformer har inte gjorts i RRV:s rapport. Samt- liga departement finns dock representerade som för— medlare av stöd till olika organisationer och före— ningar. Tabellen nedan visar anslag 1985/86 fördelade på respektive departement enligt RRV:s rapport.

Anslagsfördelning 1985/86 enl RRV:s rapport

Stöd i milj kr

Arbetsmarknad 1 339,8 Bostad 144,1 Civil 49,7 Försvar 98,1 Industri 7,8 Jordbruk 214,9 Justitie 104,7 Kommunikation 306,5 Social 146,4 Utbildning 1 723,1 Utrikes 678,6 Totalt 4.813,7

Viktigt att återföra resultat och effekter

Enligt RRV ger nuvarande bidragssystem uttryck för två viljeyttringar hos statsmakterna — dels en vilja att stödja vissa namngivna organisationer och deras

verksamhet, dels en vilja att viss verksamhet kommer

• Sida 41
•  Original

till stånd genom att ersättning ges till organisatio—

ner för att de ska kunna genomföra den.

Beroende på hur bidragen är uppbyggda får de också olika konsekvenser på organisationernas verksamhet och administrativa uppbyggnad. Olika sätt att fördela statsbidrag ställer även skilda krav på myndigheter— na. Någon enhetlig policy eller gemensam syn i dessa

frågor finns inte i dag enligt RRV.

Oavsett hur bidragen ser ut finns dock ett ansvar för att olika verksamheter utvärderas och att information lämnas till statsmakterna. Var ansvaret för att utvärdera verksamheten och lämna information till statsmakterna ska ligga måste preciseras menar RRV. Det är därför viktigt att statsmakternas intentioner med den statliga bidragsgivningen uttalas, så att in— formation om resultat och effekter av bidragen kan

återföras till staten anser RRV vidare.

Den komplexa bild av bidragen som framgår av RRV—rapporten visar tydligt på behovet av att bl.a. skapa en samlad syn på dem. Att bestämma några av- gränsade huvudområden för det statliga stödet kan t.ex. utgöra grunden för fortsatta diskussioner om

vilka principer som ska råda.

Den traditionella uppdelningen

Förutom den rent formella uppdelningen av olika stöd— former som redovisas i RRV:s rapport förekommer också att man delar upp stödet i dels generellt stöd och dels specialinriktat stöd. En annan traditionell uppdelning är centralt stöd respektive lokalt stöd.

Dessa två typer av uppdelningar kan göras på nästan alla former av det statliga stödet. Uppdelningen kan vara angelägen att göra för att ge svar på hur det

• Sida 42
•  Original

totala statliga stödet används eller vilken inrikt— ning det bör ha i framtiden. Utredningen anser dock att en annan uppdelning av bidragen än den traditio— nella bör göras bl.a. för att ge förutsättningar för utvärdering av bidragens resultat och effekter. För att skapa en samlad syn på bidragsgivningen — som kanske kan kopplas till en framtida modell för de statliga stödformerna — har utredningen delat in stö—

det i tre huvudområden.

HUVUDOMRÅDEN FÖR STÖD

De tre områdena är allmänna bidrag, resultatinriktade bidrag samt uppdragsersättningar. Inom alla dessa delområden kan det förekomma generella och specialin— riktade bidrag samt centralt och lokalt stöd.

Allmänna bidrag

De allmänna bidragen är ofta generella till sin natur och kan betecknas som s.k. organisationsstöd. Mycket generella bedömningar eller regler gäller för den här

typen av bidrag.

Bidragen bygger ofta på allmänna ställningstaganden från riksdagen. Generellt kan sägas, att de berörda organisationerna bedriver en verksamhet, som riks— dagen anser värdefull att stödja. Urvalet av organi— sationer som får respektive inte får bidrag bygger dock inte på något övergripande ställningstagande eller någon ingående analys av organisationernas verksamhet. Vissa av de större bidragen har emeller— tid föregåtts av utredningar och propositioner där riksdagen för det enskilda bidraget formulerat all— mänt hållna mål som grund för stöd. Den allmänna målformuleringen har oftast inte konkretiserats på departements— eller myndighetsnivå, varför bidragen oftast är svåra att utvärdera.

• Sida 43
•  Original

De allmänna bidragen utbetalas idag

— efter normerade regler, t.ex. bidrag till barn— och

ungdomsorganisationerna.

— efter framlagd petita för ett helt års verksamhet, t.ex. bidrag till Sveriges riksidrottsförbund.

— efter bedömning från fall till fall.

Allmänna eller generella bidrag var inte vanligt förekommande när bidrag till organisationer och före- ningar växte fram under första delen av 1900—talet. De allmänna bidragen har utvecklats successivt ur bl.a. bidragsformer som — innan de fick en allmän prägel — utbetalades med utgångspunkt från ett klart uttalat syfte. Dessa bidrag ansågs vara alltför styrande, varför de efter hand fick en allmän och

generell prägel.

Resultatinriktade bidrag

Det gemensamma för de resultatinriktade bidragen är att de kan — eller borde kunna — uppvisa någon form av konkret resultat. Det kan vara resultat som orga— nisationer och föreningar ansett som värdefulla och därför slagits för. Staten har sedan bejakat verksam— heten genom att inrätta olika bidragsformer. De resultatinriktade bidragen utbetalas alltid med någon form av verksamhet som grund.

Vår tolkning av ordet resultat utgår inte från ett ensidigt kvantitativt resultatkrav från statens

sida. Det handlar mera om ett konstruktivt växelspel

mellan organisationerna och statsmakterna.

Organisationerna genomför olika verksamheter utifrån mål och ambitioner, som bygger på respektive organi—

• Sida 44
•  Original

sations särart. För att erhålla statsbidrag bör verk— samheterna sammanfalla med de mål och ambitioner sta— ten har för bidragsgivningen. De pengar som betalas ut kan dels vara direkta årliga bidrag, dels bidrag till projekt som kan sökas löpande under året.

Exempel på olika områden kan vara:

— Vuxenutbildning, t ex studieförbundens verksamhet, bidrag till rörelsefolkhögskolor och löntagarorgani—

sationer.

— Biståndsverksamhet, t ex u-landsbistånd genom orga- nisationer.

— Anordnande av allmänna samlingslokaler.

— Insatser inom alkohol— och narkotikaområdet.

När bidragen växte fram på 1930— och 1950—talen hade de en klar resultatinriktning. De växte fram genom ett konstruktivt växelspel mellan organisationslivet och statsmakterna. Organisationerna var ofta pådri— vande och krävde statliga insatser för att kunna nå vissa konkreta resultat. Genom diskussioner och över— gripande kontakter mellan organisationerna och rege—

ring/riksdag blev sedan bidragen en realitet.

Många av de resultatinriktade bidragen har utvecklats till att vara starkt regelstyrda. Som vi tidigare framhållit förekommer det sällan någon diskussion om bidragens inriktning och önskade resultat. I stället är det reglerna som många gånger ger pengarna. De resultat som önskas inom olika områden är heller inte klart uttalade, varför många av dessa bidrag även är svåra att utvärdera. Det innebär att även effekterna av de resultatinriktade bidragen idag är svåra att återrapportera och redovisa för t ex riksdagen.

• Sida 45
•  Original

Uppdragsersättning

Uppdragsersättning utbetalas till verksamhet som sta— ten önskar få utförd genom insatser av organisatio— ner. Uppdragen bygger på att organisationen genom sin kunskap och uppbyggnad är lämpad att genomföra arbetsuppgiften. Ersättningen kan i dessa fall ses

som betalning för en köpt tjänst.

Stöd inom detta område kan även gälla bidrag som utbetalas av särskilda politiska skäl. Exempel på så— dant stöd är lönebidrag till anställda inom före—

ningslivet.

Det finns även exempel där organisationer, föreningar eller sammanslutningar bildats enbart för att utföra det statliga uppdraget eller förmedla pengar. Vägsam— fälligheter och olika forskningsråd är några exempel.

RÄTTVIS BILD

För att redovisa statens totala stöd till förenings— livet är det viktigt att visa en rättvis bild. Vi an— ser att ovanstående uppdelning av bidragen är en lämplig mall för detta. Vi menar också att de tre bi— dragsområdena måste bedömas från olika utgångspunk-

ter .

Enligt utredningens bedömning utgör de allmänna bidragen rena organisationsbidrag. De resultatinrik— tade bidragen återfinns inom flera olika bidragsområ-

den. Några av de bidrag som utredningen hänfört till de resultatinriktade gränsar mot de allmänna bidragen medan andra gränsar mot uppdrag. T ex gränsar det 10— kala aktivitetsstödet till föreningarnas barn— och ungdomsverksamhet till de allmänna bidragen medan bi— dragen till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), gränsar till uppdrag. De konkreta

• Sida 46
•  Original

resultaten kan dessutom vara mer eller mindre lätta att fastställa för olika bidragsformer. Utredningen ser dock de tre områdena som skilda enheter. Frågan är om detta även framgår vid en granskning av den statliga hanteringen av de olika bidragen och ersätt-

ningarna.

Stödet till föreningslivet

De allmänna och de resultatinriktade bidragen utgör enligt utredningens bedömning det egentliga statliga stödet till föreningslivet. Området "Uppdragsersätt— ning" är väsenskilt från dessa två områden. Totalt finns enligt RRV:s rapport omkring 1,6 miljarder kro— nor anslagna för uppgifter av uppdragskaraktär bud— getåret 1985/86. Vi anser att dessa anslag inte ska räknas som stöd åt föreningslivet. Området bör därför klart och tydligt avföras från bidragsdiskussionerna.

BUDGETÅRET 1987/88

För att få en så aktuell bild som möjligt av såväl ekonomi som statistiska uppgifter har utredningen be- räknat det statliga föreningsstödet för 1987/88 uti- från RRV:s rapport. Vid en jämförelse mellan samman— ställningen av de olika departementens anslag 1985/86 och den redovisade sammanställningen utifrån 1987/88 nedan finns därför skillnader i beloppen.

Skillnaderna beror främst på tre orsaker. Beloppen har i sig förändrats mellan de två verksamhetsåren. Vidare har vissa anslagsposter strukits eller omför- delats mellan departementen, samtidigt som ett nytt departement inrättats. Vi har dessutom uteslutit de

pengar som karaktäriserats som uppdragsersättningar.

Enligt våra beräkningar fördelas som bidrag budget— året 1987/88 närmare 3,5 miljarder kronor till orga—

• Sida 47
•  Original

nisationer och föreningar. De redovisade beloppen ut— görs alltså av resultatinriktade och allmänna bidrag.

De 3,5 miljarder kronorna fördelas enligt följande på de olika departementen:

Allmänna och resultatinriktade bidrag budgetåret 1987/88

Departement Belopp miljoner kr Arbetsmarknad 21,1 Bostad 52,0 Civil 54,1 Försvar 100,7 Industri 1,9 Jordbruk 383,9 Justitie 110,5 Kommunikation 29,1 Miljö- och energi 106,5 Social 170,4 Utbildning 1 620,8 Utrikes 833,0 Totalt 3 484,0

DEPARTEMENTENS OLIKA STÖDFORMER

Utredningen har granskat de olika departementens stödformer. RRV:s rapport över förhållanden budget—

året 1985/86 samt våra bedömnigar av folkrörelsean— slagen 1987/88 ligger till grund för de redovisade beloppen som sammanställts i bilaga 1. Vi har bearbe— tat RRV:s rapport, diskuterat med representanter från departementen och gått igenom förordningstexter, reg—

leringsbrev och liknande, för att kunna bedöma grun—

• Sida 48
•  Original

derna för och omfattningen samt inriktningen av olika stödformer. Här följer en sammanfattning av den be-

skrivningen.

Arbetsmarknadsdepartementet, 21,1 MILJONER KRONOR

Inom arbetsmarknadsdepartementet finns främst två slag av stöd till organisationer och föreningar. Det ena gäller bidrag till frivilliga försvarsorganisa— tioner och det andra stöd till invandrarorganisatio— ner. Stödet uppgår sammantaget till 21,1 miljoner

kronor.

Bostadsdepartementet, 52,0 MILJONER KRONOR

Bostadsdepartementet handlägger två former av stöd till organisationer och föreningar inom anslagsposten "Bidrag till allmänna samlingslokaler". Totalt finns

52,0 miljoner kronor disponibla. Civildepartementet, 54,1 MILJONER KRONOR

Inom civildepartementet finns två stödområden som be- rör organisationer och föreningar. Det gäller bidra— gen till trossamfunden och bidragen till kvinnoorga— nisationernas centrala verksamhet. Bidraget till

trossamfunden uppgår till 51,3 miljoner kronor medan kvinnoorganisationerna får 2,8 miljoner kronor.

Försvarsdepartementet, 100,7 MILJONER KRONOR

Försvarsdepartementet handlägger ett bidrag för det frivilliga försvaret. Ur anslaget "Frivilliga försvarsorganisationer m m" utbetalas bidrag dels för organisationernas allmänna verksamhet, 24,2 miljoner kronor, dels för deras utbildningsverksamhet, 73,8

miljoner kronor.

• Sida 49
•  Original

Vidare får Centralförbundet Folk och Försvar 2,7 miljoner kronor som organisationsbidrag ur anslaget "Vissa nämnder m m inom totalförsvaret".

Industridepartementet, 1,9 MILJONER KRONOR

Ur industridepartementets anslag "Främjande av hemslöjden" utbetalas 600 000 kronor till Svenska Hemslöjdsföreningarnas riksförbund och 1,3 miljoner

kronor till olika projekt och s k övrig verksamhet.

Jordbruksdepartementet, 382,7 MILJONER KRONOR

Inom jordbruksdepartementet finns främst tre slag av stöd för organisationer och föreningar. De är bidrag till fiskevård (1,0 miljoner kronor), bidrag till ungdomsorganisationer m m (150,3 miljoner kronor) samt stöd till idrotten (231,4 miljoner kronor). Totalt disponerar departementet över 382,7 miljoner

kronor för olika stöd.

Jistitiedepartementet, 110,5 MILJONER KRONOR

Från justitiedepartementet utbetalas ur anslaget "Stöd till politiska partier" statligt stöd till parti som deltagit i val till riksdagen. "Lag om szatligt stöd till politiska partier" reglerar stödet. Totalt förfogar departementet över 110,5 miljoner kronor för partistöd.

Kommunikationsdepartementet, 29,1 MILJONER KRONOR

Kammunikationsdepartementet handlägger bl a bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främ— jande, NTF, på 29,1 miljoner kronor. NTF genomför bl.a. barn- och ungdomsverksamhet, fortbildnings— och informationsinsatser och kampanjer för bättre trafik- säkerhet. NTF fördelar bidragsmedel till trafiksäker—

• Sida 50
•  Original

hetsförbunden inom respektive län, trafiksäkerhets— föreningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. De ca 70 medlemsorganisationerna är ofta även bidragsmotta—

gare.

Miljö- och Energidepartementet, 106,5 MILJONER KRONOR

Miljö— och energidepartementet handlägger två stöd- former för organisationer och föreningar. Ur anslaget "Miljövårdsinformation" utbetalas bidrag för natur— vårdsupplysning med 1,5 miljoner kronor. Anslaget "Åtgärder mot försurning" på totalt 105,0 miljoner kronor, används för kalkning av försurningshotade sjöar och vattendrag.

Socialdepartementet, 170,4 MILJONER KRONOR

Inom socialdepartementet förekommer tre huvudstöd—

områden. Dessa stöd är till vård—, behandlings— och informationsverksamhet inom alkohol- och narkotika— området, bidrag till handikapporganisationer samt bidrag till pensionärsorganisationer.

Utbildningsdepartementet, 1 620,8 MILJONER KRONOR

Totalt har utbildningsdepartementet anslag på 1 620,8 miljoner kronor för bidrag till organisationer och föreningar. Utredningen har delat in anslagen i två delar, dels för utbildning, dels för kultur.

Området utbildning domineras av studieförbundens verksamhet där stödet uppgår till 1 010,8 miljoner kronor. Till det området har vi också fört det totala stödet till drift av folkhögskolor på 499,8 miljoner kronor och bidraget till viss central kursverksamhet på 37,1 miljoner kronor. Ca 60 procent av folkhögsko— lorna drivs av organisationer.

• Sida 51
•  Original

Det finns många olika slag av stöd till kulturverk— samhet. Det totala anslaget uppgår till 73,1 miljoner kronor exklusive den kulturverksamhet som studieför—

bunden bedriver.

Utrikesdepartementet, 833,0 MILJONER KRONOR

Inom utrikesdepartementet finns två huvudformer av stöd till organisationer och föreningar. Det gäller dels stöd till u—lands— och biståndsarbete, dels bidrag till information m m om freds— och nedrust- ningssträvanden. Inom dessa två huvudformer av stöd förekommer fem olika bidragsområden. Totalt förfogar utrikesdepartementet över 1 103,0 miljoner kronor för

olika stöd till organisationer och föreningar.

Förenkling — samordning

Enligt RRV kan, som tidigare redovisats, den nuvaran- de bidragsgivningen delas upp i organisationsbidrag och verksamhetsbidrag. Bidragsgivningen uppfattas som komplicerad och administrativt betungande för såväl organisationer och föreningar som myndigheter menar RRV vidare.

Ur organisationernas synpunkt vore det enklaste att få bidrag endast från en myndiget dvs. i form av organisationsbidrag. Statsmakternas möjlighet att prioritera mellan olika områden sker dock genom den verksamhet organisationer och föreningar bedriver, vilket — som RRV påpekar — innebär en inbyggd kon- flikt vid valet av bidragsform.

RRV pekar också på alternativet att kommunerna skulle överta en del av prioriteringsansvaret. Ett sådant alternativ kan enligt RRV lösas på olika sätt genom generellt eller riktat bidrag till kommunerna med skilda konsekvenser för statliga myndigheter och kom—

• Sida 52
•  Original

Ett annat alternativ som RRV berör och som innebär mindre förändringar är att finna förenklade regler och samordna till en myndighet de bidrag som gäller närbesläktade områden med gemensamma bidragsmottagare

inom olika departementsområden.

Ytterligare ett alternativ som RRV berör är att t.ex. inom social— respektive utbildningsdepartemen— tet sammanföra olika bidrag. Inom vissa områden kan också övervägas om antalet utbetalande myndigheter kan minskas och några regelsystem förenklas.

Berörda organisationer

Ca 500 riksorganisationer och omkring 30.000 skilda lokala eller regionala föreningar får någon form av statligt bidrag. Samtliga 13 departement beslutar i bidragsfrågor. Departementen har sammanlagt kontakt med 60—talet myndigheter eller andra organ som har bidragsförmedlande uppgifter (vissa myndigheter har kontakt med flera departement). Dessutom förekommer kontakter mellan departement och länsstyrelserna, länsarbetsnämnderna och länsbostadsnämnderna kring statsbidragen.

Det är alltså många organisationer som får bidrag från staten. Bilaga 1 visar att det inte bara är riksorganisationer som får statliga bidrag, det får även ett stort antal lokala föreningar. Föreningarnas storlek varierar mycket liksom de belopp som betalas ut. Totalt finns hela 65 olika bidragsformer inom

skilda områden.

I RRV—rapporten redovisas stora variationer i organi— sationsform och bidragsstruktur. Där finns den lokala mindre sammanslutningen av typ kulturförening, kvinnorjour eller fiskevårdsförening, som erhåller

bidrag till sin verksamhet. Där finns också den fullt

• Sida 53
•  Original

utvecklade "byråkratiska" organisationsstrukturen med många verksamheter, som får bidrag av olika slag från flera myndigheter. Studieförbund, handikapporganisa— tioner, trossamfund m.fl. kan enligt RRV tillhöra

denna kategori.

RRV tar även upp andra frågor som berör organisa- tionsstrukturen. Paraplyorganisationer eller samman— slutningar av specialinriktade grenar av föreningar är av intresse. Ett sätt att gruppera dessa är enligt RRV följande.

* Paraplyorganisationer som omfattar föreningar av samma slag. T.ex. Handikappförbundens Central—

kommitté, Sveriges Frikyrkoråd, Sveriges Kristna Ung— domsråd, Sveriges Riksidrottsförbund, Folkbildnings— förbundet, LO och TCO.

* Specialorgan som omfattar föreningar av samma

slag. T.ex. LO/TCOs Biståndsnämnd, Svenska Handikapp— organisationers Internationella Biståndsstiftelse, Arbetarrörelsens Internationella Centrum och De

kristna samfundens nykterhetsrörelse.

* Specialorgan som omfattar föreningar av olika

slag. T.ex. Studieförbunden, Nykterhetsrörelsens Landsförbund, Centralförbundets för alkohol— och narkotikaupplysning, Riksförbundet mot alkohol- och narkotikamissbruk samt Nationalföreningen för trafik— säkerhetens främjande.

RRV menar också att bildandet av paraplyorganisatio— ner kan förenkla den statliga administrationen av or— ganisationsbidrag, om prövning, fördelning och upp— följning görs av paraplyorganisationen. Även bidrag till organisationernas verksamhet skulle enligt RRV kunna administreras genom de Specialorgan som finns

inom olika områden eller genom att det bildas nya.

• Sida 54
•  Original

Den förenkling av administrationen detta skulle med— föra för statliga myndigheter medför emellertid stora risker för ökade administrativa kostnader för och en byråkratisering av föreningslivet, konstaterar RRV. Organisationer som uppstår kring en idé och ett enga— gemang tvingas in i en större struktur för att kunna erhålla bidrag. Lokala, mindre föreningar kan då kom— ma att stå utanför statsbidragssystemet. Detta gäller även större organisationer som av ideella skäl inte

vill ansluta sig till en paraplyorganisation.

Genom att fördela bidragen direkt till den lokala nivån ges, enligt RRV, föreningarna möjlighet att bedriva en aktiv verksamhet och kan engagera flera. Organisationen kan växa underifrån och kan själv avgöra behovet av "överbyggnad" eftersom statsbidrag i sådana fall inte är beroende av organisationens struktur.

Beslut om bidrag tas, i de fall beloppen inte anges i regleringsbreven, av den myndighet som betalar ut

dem. Detta sker oftast efter ansökan om bidrag från organisation eller förening. Ibland tar regeringen beslut efter förslag från myndighet. I reglerings— breven krävs ibland att organisationerna ska redovisa vad de gjort för pengarna. Någon gång anges att orga— nisation i mån av behov skall lämna rekvisition. I enstaka fall krävs också representation i styrelsen

eller revisorer.

Det är således ett stort antal myndigheter som på olika sätt är engagerade i den statliga bidragsgiv— ningen till föreningslivet. Här följer en redovisning av de skilda myndigheter och andra organ med bidrags- förmedlande uppgifter, som handlägger bidrag och som respektive departement har kontakt med. Häri ingår även myndigheter som hanterar uppdragsersättningar.

• Sida 55
•  Original

gustitieseeartsmsntee

Rikspolisstyrelsen Riksgäldskontoret

Htfitesdsrertemeatst

SIDA

EöfsxaLSQeeaLtsmsnfeE

Försvarets civilförvaltning Chefen för marinen

Överbefälhavaren

åogiglgepaptgmgnpep Riksförsäkringsverket Socialstyrelsen

Statens nämnd för inter— nationella adoptioner

£ommgnikatiosseeeaftsmenset

Vägverket Luftfartsverket

Finansgepaptgmgnpep

Konsumentverket

Htäildsiagsdsparieaegtst

Skolöverstyrelsen

Statens institut för läromedelsinformation Universitets— och högskole—

ämbetet

Kriminalvårdsstyrelsen

Svenska institutet

Chefen för armén Chefen för flygvapnet Räddningsverket

Länsstyrelserna Statens bakterio- logiska laboratorium Statens ungdomsråd

Trafiksäkerhetsverket

Tullverket

Länsskolnämnderna Statens kulturråd Vissa universitet Forskningsrådsnämnden Vissa forskningsråd

• Sida 56
•  Original

Kammarkollegiet Styrelsen för högskole- enheterna Riksantikvarieämbetet Talboks- och punktskrifts- biblioteket

ÄOLÖQfEkådåPQTEQEeEtEt Lantbruksstyrelsen Fiskeristyrelsen Statens Ungdomsråd

Sveriges Turistråd Kammarkollegiet

AretessmarksaQSQeeaftsmsnses

Länsarbetsnämnderna

Statens Invandrarverk

Eostadsdepartemestst

Bostadsstyrelsen

Centrala studiestöds— nämnden

Riksarkivet Invandrarverket Svenska institutet Sv. Filminstitutet

Skogsstyrelsen Sveriges lantbruks—

universitet

Riksidrottsförbundet

Arbetsmarknadsstyr.

Statens råd för byggnadsforskning

lnéustsiåeeaftsmentez

Nämnden för hemslöjds- frågor Kooperativa Rådet

Civildgpgrpemeptgt

Kammarkollegiet

Statens industriverk

Länsstyrelserna

Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund

!i_1_jåzoshjsefqidsparseseatst

• Sida 57
•  Original

BIDRAGSMYNDIGHETERNA

Vid de kontakter RRV haft med personal som handlägger bidragsfrågor har en del återkommande synpunkter framförts.

* De årliga bidragen till organisationer, som av hävd fått stöd, blir inte föremål för någon ingående pröv— ning i samband med anslagsframställan.

* Myndigheternas uppföljning är starkt inriktad på det ekonomiska utfallet och statistik om verksamhe— tens omfattning. För de mer reglerade bidragen,

t.ex. till studieförbunden, sker ofta en formell kon- troll i efterhand av att bidragsreglerna efter—

följts. Det "innehållsmässiga" resultatet av verksam—

heten följs upp mer fragmentariskt.

* Många handläggare får en ingående kunskap om "sina" organisationer och deras företrädare. Risken finns för en slags personalunion där gränsen mellan bidragsgivande myndighet och organisation kan före- falla oklar. Detta gäller främst organisationer med årliga bidrag. Inom områden där bidragsmottagarna mest är små lokala grupper eller föreningar, som läm- nar ansökan för enstaka projekt, är däremot kunskapen om de olika grupperna ofta inte särskilt ingående och kontakerna mellan myndighet och förening begränsade.

Bidrag till lokal verksamhet

Om verksamheten på den lokala nivån ska stödjas genom bidrag till lokala föreningar måste antingen de centrala myndigheternas resurser för att administrera bidragen ökas eller andra former för fördelning an— vändas, fastslår också RRV. Avståndet mellan den centrala statliga myndigheten och den lokala före— ningen blir troligen alltför stort för att de rätta

• Sida 58
•  Original

prioriteringarna ska kunna göras. Vissa centrala myn— digheter har regionala organ som skulle kunna tänkas administrera bidrag. Länsstyrelserna kan även vara

tänkbara administratörer, menar RRV.

RRV konstaterar dock, att närmast den lokala nivån finns kommunen vars olika förvaltningar har en god kunskap om föreningslivet inom kommunen — inte minst genom sin egen bidragsgivning. Det statliga stödet kan då ges till kommunen antingen som ett generellt bidrag för fördelning till föreningar eller som rik— tade bidrag att fördelas för vissa verksamheter, menar RRV.

Krav på återrapportering

Olika sätt att fördela statsbidrag ställer skilda krav på myndigheterna. För alla bidrag krävs dock någon form av återrapportering. Statsmakternas inten- tioner med den statliga bidragsgivningen måste alltså uttalas, så att information om resultatet och effek- terna av bidragsgivningen kan återföras. De centrala myndigheternas roll blir då beroende av hur statsmak—

terna önskar styra användningen av statsbidragen.

En förutsättning för att myndigheterna ska kunna lämna underlag i form av återrapportering är, enligt RRV, att statsmakterna preciserat vad som ska krävas av en organisation för att den ska komma i fråga för statsbidrag. Då måste myndigheterna ha den informa- tion om organisationerna som behövs. Myndighetens kunskap om utvecklingen inom sitt ansvarsområde måste också kopplas till prövningen av bidrag. Detta är av vital betydelse, om statens åtaganden ska göras lång— siktigt och om nya organisationer och verksamheter ska kunna beaktas i bidragsgivningen, menar RRV

vidare.

• Sida 59
•  Original

S()LJI988:39 59 Mål för stödet

Målen för olika bidrag är inte alltid klart uttalat av statsmakterna. De övergripande målen är mycket allmänt hållna. Några klara och entydiga mål eller beskrivningar av önskade resultat kan ofta inte utläsas, vare sig när det gäller de effekter man ville ha eller vilka effekterna verkligen blev av ett speciellt bidrag. Därför är det svårt, eller rent av

omöjligt, att utvärdera resultaten av många bidrag.

Allmänna bidrag — resultatinriktade bidrag

Utredningens bedömningar har legat till grund för en uppdelning av de olika bidragsformerna vilka karak—

täriserats som allmänna respektive resultatinriktade bidrag. De allmänna bidragen uppgår till ca 600 mil— joner kronor medan de resultatinriktade bidragen upp-

går till närmare 2 900 miljoner kronor.

De allmänna bidragens ca 600 miljoner kronor utgör

s.k. organisationsstöd och finns i närmare 20 olika

bidragsformer.

Av de resultatinriktade bidragen på nästan 2,9 mil— jarder kronor går drygt hälften till insatser inom utbildningsområdet.

Nedan framgår departementsvis vår fördelning av de allmänna och de resultatinriktade bidragen.

• Sida 60
•  Original

Allmänna och resultatinriktade folkrörelseanslag budgetåret 1987/88

Departement Belopp miljoner kronor Allmänna Resultat- Totalt bidrag inriktade

Arbetsmarknad 10,2 10,9 21,1

Bostad 3,0 49,0 52,0

Civil 38,2 15,9 54,1 Försvar 26,9 73,8 100,7

Industri 0,6 1,3 1,9

Jordbruk 281,1 102,8 383,9

Justitie 110,5 - 110,5

Kommunikation - 29,1 29,1

Miljö- och energi 1,5 105,0 106,5 Social 66,9 102,5 170,4

Utbildning 60,0 1 560,8 1 620,8 Utrikes 3,0 830,0 833,0

Totalt 601,9 2 882,1 3 484,0

I bilaga 1 framgår uppdelningen mellan de allmänna och de resultatinriktade bidragen i detalj.

Vi är medvetna om att fördelningen inte är odiskuta- bel. Våra bedömningar bör dock kunna ligga till grund för mer djupgående bedömningar inom organisationer samt inom departement och myndigheter av vilka bidrag som är allmänna eller resultatinriktade, och vilka som kanske bör hänföras till kategorin uppdrags-

ersättningar.

• Sida 61
•  Original

STATLIGA INSATSER OCH INITIATIV SOM INDIREKT BERÖR ORGANISATIONER OCH FÖRENINGAR

Förutom direkta bidrag till organisationer och föreningar står staten för indirekta åtgärder inom olika områden som har betydelse för organisations— livet. I bilaga 2 redovisar utredningen några av de statliga insatser, som har indirekt betydelse för organisationernas och föreningarnas ekonomi.

Statens inställning till och regler för lotterier och spel är ett område. Postverkets föreningsbrev är ett annat. Lönebidrag till anställda är ytterligare ett område. Dessutom belyser vi hur olika skatteregler påverkar organisationerna. Möjligheterna att få bi- drag från Allmänna arvsfonden är en annan typ av indirekt stöd.

PROBLEMOMRADEN — SAMMANFATTNING

Att diskutera statliga bidrag och andra statliga insatser som görs för organisationer och föreningar är många gånger svårt. Om man delar upp bidragen i olika huvudområden underlättas en sådan diskussion och bilden av bidragen blir mer rättvis än den vi tidigare haft.

Behandlas lika - svårt att återrapportera

Huvudområdena allmänna bidrag, resultatinriktade bidrag samt uppdragsersättningar behandlas i dag på ungefär samma sätt av statsmakterna trots att bidra— gens ändamål är olika. Handläggningen och de regler som förekommer är många gånger likartad oberoende av bidragsform. Målen för bidragen är dessutom så all- mänt hållna att uppföljningen och utvärderingen för- svåras eller rent av omöjliggörs. Det innebär i sin tur att återrapporteringen av bidragens effekter för-

• Sida 62
•  Original

svåras. Många organisationer erhåller också pengar från alla tre områdena.

statsbidragen kan inte ses isolerat

Ytterligare en dimension som komplicerar bilden är den, att bidragen inte kan ses isolerat från andra statliga åtgärder och insatser inom olika områden. Bidragen inom t ex utbildnings- eller försvarsområdet har ett starkt samband med andra anslag än bidrag inom dessa områden. Det betyder att bidragsgivningen till organisationer och föreningar inte kan leva ett fristående liv utanför andra statliga anslagsområ— den. Även av den anledningen måste kravet på en bra återrapportering av bidragens effekter vara angelä-

gen.

Uppföljning — samordning

Ovanstående förhållanden medför, att principerna för en förbättrad samordning av bidragsgivningen mellan t.ex. departementen inte kan gälla en ekonomisk eller funktionell samordning utan mer en samordning som ger en samlad övergripande syn på bidragsgivningen.

Vårt sätt att se på bidragsgivningen ställer delvis nya krav på hur myndigheterna hanterar bidragen. Om bidragsgivningen ska kunna bli t.ex. långsiktig eller om nya organisationer eller verksamheter ska kunna få bidrag, krävs en betydligt bättre kunskap om organi— sations- och föreningslivet än den som finns i dag. En förutsättning för att t.ex. respektive myndighet ska kunna lämna ett bra underlag för bidragsansökan är att staten preciserar vad som ska krävas av en organisation för att den ska komma i fråga för stats— bidrag. Samtidigt måste myndigheterna ha den informa- tion om organisationerna som behövs för att kunna

presentera ett bra beslutsunderlag. Först då kan myn—

• Sida 63
•  Original

dighetens kunskap om utvecklingen inom sitt ansvars- område kopplas till prövningen av olika bidrag.

Krav på bättre kunskap

Det är därför viktigt att sådana kunskaper tas fram innan detaljer förändras i bidragens konstruktion och inriktning. Ändras sådana detaljer innan kunskapen har införskaffats försvåras möjligheterna ytterligare att utvärdera respektive bidrag.

Vi menar alltså, att de diskussioner och de kontakter som i dag förekommer mellan organisationer och stats— makternas företrädare huvudsakligen ligger inom de olika bidragshandläggarnas områden. Det har bl a lett till att diskussioner om bidragens utveckling och in- riktning i allt för stor utsträckning handlar om detaljer i bidragsgivningen och ekonomiska nivåer på de regler och kriterier som styr bidragen. Målformu- leringarna och resultatbeskrivningarna är också alltför allmänt hållna. Eftersom det dessutom inte finns någon klar och samlad bild av statens stöd till föreningslivet uppstår svårigheter för såväl organi- sationerna som riksdag och regering. Riksdag och regering tvingas många gånger fatta beslut om bidra-

gen utan ett genomarbetat beslutsunderlag.

Organisationerna får svårt att föra en ideologisk diskussion med riksdag och regering eftersom den samlade kunskapen är alltför bristfällig. Om det dessutom är reglerna och kriterierna som är grund för bidragens storlek medför det att organisationerna många gånger löper risk att öka sitt beroende gent- emot staten. Utvecklingen har även lett till att den byråkratiska hanteringen av bidragen blivit allt mer framträdande.

• Sida 64
•  Original

För att samordna, förbättra och förenkla den statliga bidragsgivningen är det därför betydelsefullt att ett antal grundläggande principer för bidragsgivningen diskuteras och slås fast. Dessa principer bör sedan tillsammans med den förbättrade kunskapen kunna ligga till grund för de interna diskussionerna i departe- ment och myndigheter samt mellan organisationerna och statliga företrädare om olika bidragsformer, för att ge vägledning när man i framtiden tänker genomföra

förändringar.

EN FRAMTIDA MODELL

Huvuddragen i en framtida modell för den statliga

bidragsgivningen kan sammanfattas i följande punkter.

- Det statliga stödet delas in i allmänna bidrag och resultatinriktade bidrag. De s.k. uppdragsersättning— arna redovisas inte som stöd till föreningslivet i

fortsättningen.

- Anslagen ska utformas så att information om resul- tat och effekter av bidragen kan återföras till sta- ten där tyngdpunkten läggs på s.k. resultatinriktade bidrag.

— Dagens regelstyrda bidrag och den kontroll av föreningslivet som förekommer minimeras och ersätts med ett system där resultaten utvärderas mer lång—

siktigt.

- Förutsättningen för dessa förändringar är att kun- skapen om föreningslivets situation och utveckling

väsentligt förbättras.

• Sida 65
•  Original

KAPITEL 4 FÖRENINGSLIVETS SITUATION BÖR STYRA BIDRAGSGIVNINGEN

Det statliga stödet till organisationer och föreningar bör alltid återspegla en aktuell bild av förenings— livets roll och utveckling i samhället. Den bilden kan många gånger vara svår att återge.

Svårigheten består främst i hur bilden av organisa- tions- och föreningssverige ska tas fram och sedan återföras dels till de som fattar beslut om bidrags— givningen och dels till organisationerna för att där utgöra grunden för t.ex. planeringsarbete och framtids—

diskussioner.

Erfarenheten visar också på tydliga svårigheter att följa utvecklingen,som föreningslivet genomgått under de senaste 10 - 20 åren. Det finns därför en risk, att den bidragsgivning, som vi har i dag, bygger på inaktu- ella uppgifter över eller uppfattningar om föreningar—

nas utveckling.

Det har även visat sig att nya föreningsbildningar, som i dag spelar en viktig roll i samhället, har svårt att få del av de statliga bidragen. Dessa organisationer väljer ofta nya former för sin organisering och verk- samhet. Detta pekar på att bidragen måste förändras med hänsyn till hur verksamheter och organisationsformer avspeglas i en ständigt aktuell bild av förenings— sveriges utveckling och situation.

I föregående kapitel har redovisats utredningens syn på huvuddragen i en framtida bidragsmodell. För att skapa en samlad syn på bidragen delade vi upp dem i allmänna och resultatinriktade bidrag. Vi avfärdade samtidigt de s.k. uppdragsersättningarna från listan över folkrö— relseanslag. Utredningen anser också att resultaten

• Sida 66
•  Original

och effekterna utifrån den statliga bidragsgivningen och utifrån den verksamhet organisationer och förening— ar bedriver, måste styra bidragens framtida inrikt- ning. Samtliga bidragsformer måste därför innehålla klara och tydliga målbeskrivningar så att bidragens resultat och effekter på ett enkelt sätt kan följas upp och utvärderas.

Förutsättningen för denna förändring är att kunskapen om föreningslivets situation och utveckling förbätt- ras. Det är alltså angeläget att skapa en klar och tydlig bild av föreningslivets situation och utveckling för att kunna bedöma bidragens framtida inriktning. Vad vi i dag kan göra är att skapa en samlad syn på bidragsgivningen och en samordnad bild av bidragens effekter samtidigt som ett antal övergripande principer omkring den statliga bidragsgivningen renodlas. Detta skulle underlätta olika ställningstaganden omkring detaljer i bidragens framtida inriktning.

Det är med andra ord viktigt att först kartlägga föreningslivets situation och utveckling fram till i dag innan vi diskuterar hur framtiden kommer att

gestalta sig. Det är dock betydelsefullt att förutsätt- ningar skapas för att kunna följa föreningslivets ut-

veckling i framtiden och utifrån den kunskapen bedöma effekterna och inriktningen av det statliga stödet.

För att förstå framtiden måste vi alltså ta reda på om det statliga stödet till organisations— och förenings— livet återspeglar en sann bild av föreningslivets situation i dag. Utifrån den kunskapen kan vi därefter analysera och diskutera om bidragsgivningen är anpassad till de behov som finns. I dag är tyvärr både konstruk— tiva diskussioner och analyser svåra att driva respek- tive genomföra.

• Sida 67
•  Original

I betänkandet "Ju mer vi är tillsammans" (SOU 1987:33) presenterade vi en kartläggning och analys av föreningssverige. Vi fann då att kunskaperna om föreningarna och den roll de spelar är förvånansvärt dåliga. Utredningen föreslog därför att regeringen skulle ta initiativ till ett mera genomtänkt uppfölj- ningsprogram för att bl.a. se vilka effekter de stat- liga bidragen har på föreningars verksamhet och på deras förmåga och möjligheter att verka i samhället.

BREDDAD ANALYS AV FÖRENINGSLIVET OCH DESS ROLL

Ett stort antal remissvar har inkommit på utredningens första betänkanden "Ju mer vi är tillsammans" med bilagor (SOU 1987:33—35). Allmänt tycker remissinstan— serna, att det är bra att utredningen kommit till stånd. Man är också överens om utredningens positiva syn på föreningslivets roll i välfärdsutvecklingen och den demokratiska utvecklingen. De flesta tycker också att utredningen är på rätt väg och att det är bra att man satt i gång en debatt i dessa frågor. De flesta remissinstanserna är också överens om att den samlade kunskapen om folkrörelsernas roll och utveckling är alltför dålig och att det behövs uppföljning i form av

bl.a. forskningsinsatser.

Däremot råder det delade meningar, om den analys som utredningen gjort av föreningslivets utveckling, fram— för allt beträffande idéorganisationernas situation. Utredningen har därför valt att i detta betänkande bredda analysen i detta avseende samt redovisa ett antal kritiska och väl genomarbetade remissvar för att härigenom söka ge en klarare bild av föreningslivets situation och utveckling.

FRAMTIDA FOLKRÖRELSER

Ett komplement till utredningens redovisade slutsatser i det föregående kan vara det forskningsprojekt "Fram-

• Sida 68
•  Original

tida folkrörelser", som pågår inom ramen för Institutet för framtidsstudier. Det kan bidra till en nödvändig diskussion om folkrörelsernas roll i framtiden. I framtidsstudien konstateras, att flera av de ursprung— liga folkrörelserna har nått en aktningsvärd ålder. Vissa av rörelserna har kunnat förnya sin verksamhet på ett sätt som väcker respekt. Andra verkar ha stelnat i formerna. Tiden har delvis gått ifrån de problem, som de en gång skapades för att lösa. Andra arbetssätt har vunnit insteg. En del folkrörelser har, som ett resul- tat av framgången, delvis kommit att glida in i en förvaltarroll.

Frågan om förnyelsekraften i de redan existerande folk— rörelserna framstår emellertid i ett längre perspektiv som en av huvudfrågorna för framtidsstudien. Kan utopi— er väckas till liv eller ersättas med andra utopier? Kan organisationsformer och arbetssätt utvecklas ini— från rörelserna? Kan de ta ny kommunikationsteknik till hjälp? Man har inom projektet förhoppningen, att den samverkan som sker med existerande rörelser, ska ge en

del av svaren.

Den viktigaste frågan för framtidsstudien är emellertid förnyelsen av folkrörelserna och samhället genom fram— växten av nya rörelser omkring nya frågor. De nya rörelserna har delvis andra organisationsformer än de gamla. De är utformade som "tältorganisationer", skapa- de mera för att driva kampanjer och hobbyverksamhet än för att bli bestående, som fast uppbyggda organisa— tionspyramider. Bakom detta skymtar både nya värdering— ar och nya arbetsmöjligheter i en tid med andra medier för kommunikation.

Det finns också rörelser med en lösare struktur, fram— växta i ett samspel mellan ett mindre antal människor och massmedia. Den typen av rörelser står trendfenome— nen nära. Detta är speciellt viktigt att studera hos

• Sida 69
•  Original

ungdomen. Kan man på detta sätt studera skillnaderna mellan nya och gamla rörelser kan det kanske ge en an- tydan om möjliga förändringsriktningar för folkrörelse— systemet.

Men detta räcker knappast för att överblicka de närmas— te decenniernas utveckling, påpekar man inom projek— tet. Om 1970—talets rörelser redan börjar räknas som gamla, så rymmer 1990—talet och början av nästa århund- rade sannolikt många nya, ännu okända rörelser. Man tror dock inom framtidsstudien, att man genom ett ana— lytiskt arbetssätt oberoende av vilka rörelser, som direkt deltar i studien, kan ge en belysning av vad och vilka framtidens folkrörelser kan tänkas bli samt vilken roll de kan väntas spela i framtiden.

SYNPUNKTER FRÅN FOLKRÖRELSER

Ett stort antal remissvar har kommit in på utredningens förra betänkande. Inte minst har ett stort antal orga— nisationer haft synpunkter. Av dessa har ett tiotal, främst idérörelser, mera ingående diskuterat och haft synpunkter, ofta kritiska, på utredningens slutsatser om folkrörelsernas utveckling och roll i samhället. Man menar att utredningens analys av dessa frågor inte varit tillräckligt djupgående. Utredningen sammanfattar här de nämnda remissvarens synpunkter på dels analysen av folkrörelsernas roll i samhällsutvecklingen och idé- rörelsernas kris samt dels deras synpunkter på utred- ningens beskrivning av föreningslivets utveckling.

Den viktiga frågan om hur den svenska folkrörelsedemo- kratin ska kunna bestå och förstärkas anses inte ha fått den belysning som är nödvändig. Man anser också att idéernas och ideologiernas påverkanskraft genom och inom de svenska folkrörelserna inte blivit tillräckligt behandlad.

• Sida 70
•  Original

Några remissinstanser anser att utredningen borde ha gjort en officiell avgränsning av folkrörelsebegrep- pet. Genom att utredningen avstått från detta har man i praktiken kommit att fästa alltför stor Vikt vid de yttre juridiska formerna, dvs. förening och organisa— tion, i stället för de innehållsliga kvaliteterna.

Tyngdpunkten borde ha legat på att analysera möjlighe— terna för de ideella organisationerna att fungera och verka i dagens och morgondagens samhälle. Det behövs principiella ställningstaganden från samhällets sida om uppgiftsfördelningen mellan samhällets uppgifter och verksamhet i förhållande till folkrörelsernas och

föreningslivets uppgifter och verksamhet.

Utredningen anses också ha anlagt ett myndighetsper- spektiv på samarbetet. Man har uppfattat det som att de ideella organisationerna ska ställa upp på myndigheter— nas villkor. Samverkan måste emellertid ske med beakt— ande av organisationernas självständighet, betonas det. Man betonar vidare riskerna för att folkrörelser- na, genom ett ekonomiskt beroende av statsmakterna, vävs in i en konserverande struktur. Nya rörelser får svårt att komma fram, gamla hålls vid liv med konst— gjord andning. De etablerade blir obenägna till föränd- ringar.

Mot denna bakgrund varnas för risken att förenings— sverige knyts hårdare till stat, landsting och kommu— ner. Allt mera av medlemmarnas kraft kan komma att läggas på förvaltande uppgifter. Det blir mindre tid och kraft för ideologi, kamp och opinionsbildning. Därför betonar en del remissinstanser folkrörelsernas roll som mer samhällsförändrande än samhällsförvaltan— de. Föreningars medverkan i samhällsarbetet bör därför så långt möjligt ske på deras egna villkor och inte på statens eller kommunernas.

• Sida 71
•  Original

En del remissinstanser ställer sig dock bakom tanken på att folkrörelserna på ett mera aktivt sätt än i dag kan ges möjlighet att ta ansvar för verksamheter med an— knytning till den gemensamma sektorn. Mycket av den sociala service, som det finns behov av, skulle kunna skötas av människorna själva i vardagen. Man pekar på att genom att stat och kommun har tagit på sig ansvaret för viktiga omsorgsuppgifter, har människors förmåga att lösa praktiska problem i vardagen minskat. Samti— digt understryks dock vikten av att slå vakt om en gemensam sektor med en inriktning, som innebär att huvuddelen av samhällsservicen också i fortsättningen sker i offentlig regi. Man pekar på vikten av att fortsätta med att fördjupa demokratin och inflytandet

från dem som direkt berörs av servicen.

Det påpekas från remissinstanserna att utredningen blundat för att den brist på delaktighet, inflytande och demokrati, som har genomsyrat debatten kring den

gemensamma sektorn, också återfinns i de stora tradi— tionella folkrörelserna.

BILDEN AV FOLKRÖRELSERNAS UTVECKLING

Några remissinstanser anser att utredningen inte givit en rättvisande bild av folkrörelsernas utveckling.

Flera remissinstanser menar att utredningens redogörel- se för frikyrkorörelsens uppkomst, utveckling och roll i samhällsutvecklingen lämnar mycket övrigt att önska. Några känner inte heller igen sig i utredningens framställning av idérörelsernas situation. Slutsatsen att idérörelserna skulle vara de stora förlorarna och att de generellt sett skulle vara på tillbakagång vilar enligt några remissinstanser på en mycket osäker grund.

Även slutsatsen, att riskerna för en passiviserad utveckling är överdriven, kritiseras. Om just de föreningar, som mer än andra är en skola för demokrati

• Sida 72
•  Original

och som är bärare av de grundvärderingar som präglar vårt samhälle, befinner sig i kris, då är det något allvarligt.

Utredningen borde ha analyserat varför de idéburna organisationerna har ett minskande medlemantal, i stället för att bara konstatera att de är i kris. Det kan finnas flera orsaker till en sådan kris. Det kan å ena sidan vara ett inaktuellt budskap och å den andra att organisationen valt att klart markera en profil och därigenom genom krav på ställningstagande förlorat medlemmar. Man menar att om detta ska kallas kris är tveksamt. Man menar också att det inte är alla idéburna

organisationer som är i kris.

AKTIVA MEDLEMMAR?

I boken "Folkrörelserna och folket" (Fritid Stockholm och sociologiska institutionen vid Stockholms univer-

sitet, 1988) ifrågasätter forskaren Ulf Blomdahl m.fl. utredningens bild av föreningslivets situation och utveckling i ett par avseenden. Bl.a. ifrågasätts

utredningens slutsats; att aldrig har så många svenskar varit föreningsaktiva.

Forskarna anser att resultaten från en del av undersök- ningarna, som utredningen refererar till, är svåra att jämföra. Frågorna har inte ställts på samma sätt från en undersökning till en annan. De menar att medlems- utveckling inte är ett bra mått på människors aktivitet

och engagemang i föreningslivet.

Forskarnas rapport innehåller flera intressanta resultat från en undersökning i fem stora kommuner, nämligen Stockholm, Norrköping, Västerås, Eskilstuna och Göteborg. Där redovisas bl.a. andelen medlemmar i åldern 16 - 75 år som är aktiva i föreningslivet i

procent.

• Sida 73
•  Original

Stockholm Västerås Ej medlem i förening 19 % 12 % Medlem som ej besökt medlemsmöte minst en gång per månad 53 % 53 % Medlem och aktiv 28 % 35 %

Vidare redovisas idrottsrörelsens dominans när det gäller att locka människor till deltagande i föreningsverksamhet. I nedanstående tabell redovisas andelen av alla utförda aktivitetstillfällen under ett

år i olika typer av föreningar:

Stockholm Västerås Idrotts- och friluftsfören. 42,1 % 37,2 % Fackförening 6,5 6,2 Politiskt parti 5,6 2,2 Nykterhetsförening 0,2 1,5 Religiös sammanslutning 10,9 19,3 Konsumentförening 0,3 1,0 Invandrarförening 4,1 3,0 Pensionärsförening 1,8 2,3 Föräldraförening 1,9 1,1 Hyresgästförening 1,9 0,4 Bostadsrätts/villaägarfören. 2,7 2,0 Lokalintressegrupp/aktionsgr. 1,8 1,0 Övriga föreningar 21,0 20,0

Att en relativt låg andel av barn och ungdomar i låg—, mellan- och högstadiet attraheras av s.k. idéorganisa- tioner framgår av följande tabell.

• Sida 74
•  Original

Andel av alla medlemskap respektive aktivitetstillfällen som görs i

idéförening (idéförening = scouter, politiskt ungdomsförbund, religiös förening, nykterhetsförening, annan

idéförening).

Lågstadiet Mellanstadiet Högstadiet Medl. Aktiv Medl. Aktiv Medl. Aktiv

Eskilstuna 19 % 15 % 18 % 14 % 13 % 6 % Göteborg 23 % 20 % 20 % 16 % 16 % 11 % Norrköping 14 % 11 % 12 % 8 % 23 % 14 % Stockholm 19 % 15 % 18 % 14 % 13 % 6 % Västerås 14 % 11 % 16 % 11 % 16 % 13 % Totalt 18 % 16 % 16 % 12 % 17 % 10 %

Trots kritiken från forskarna verifierar deras resultat vissa av utredningens bedömningar. Utredningens bedöm- ning av aktiviteten inom föreningslivet tonar emeller— tid fram som alltför positiv. Det är vanskligt att få fram utredningsmaterial, som ger en samlad och tillför— litlig bild av föreningarnas situation och utveckling. Utredningen har i sina tidigare betänkanden pekat på bristen av samlade och kontinuerliga kunskaper om detta. Även i forskarrapporten påpekas och belyses de problem som finns med bristande samlade kunskaper om föreningslivet. Den pekar på att de förslag, som utred- ningen fört fram om forskning och kontinuerlig uppfölj- ning är nödvändiga att genomföra.

DEMOKRATIBEGREPPET

Som tidigare redovisats finner utredningen den försvag— ning av idérörelserna, som vi, trots vissa invändningar från några remissinstanser, kan iakttaga, som mycket

oroande.

• Sida 75
•  Original

Det råder i vårt land stor enighet om demokratin som samhällssystem och som metod för beslutsfattande i sam— hället. Det finns i stort sett två huvuduppfattningar om demokratins innebörd, nämligen idéerna om direkt

eller deltagande demokrati och representativ demokrati. Folkrörelsedemokrati

Folkrörelsedemokratin ansluter i hög grad till det del— tagardemokratiska synsättet. Hilding Johansson pekar i sin bok "Demokrati en samhällsmodell" på att den demo— kratiska beslutsmodellen tillämpades allmänt inom folk- rörelserna långt innan den infördes i stat och kommun. Inom folkrörelserna kunde alla medlemmar utöva infly— tande, medan det politiska inflytandet i stat och kom- mun var ett privilegium för ett fåtal. Genom folkrörel- serna kunde de många i landet påverka samhället, medan de flesta saknade påverkansmöjligheter i övrigt.

När demokratin i stat och kommun bröt igenom kunde den bygga på den demokratiska traditionen inom folkrörel- serna och på deras omfattande fostran av människor till demokrati i fråga om både beslutsprocesser och den all— männa inställningen. Det är dock endast ett fåtal som i egenskap av förtroendevalda representanter kan delta i utformningen av den statliga och kommunala verksamheten mellan valen. Men genom folkrörelserna kan ett mycket stort antal människor vara medagerande även mellan valen.

De undersökningar som utredningen har refererat till visar också, att medlemmarna i de lokala föreningarna vill ha möjlighet att ta initiativ till beslut. Allt ska inte komma uppifrån. Vissa beslut ska dessutom kunna resultera i egna verksamheter. Medlemmarna vill också att föreningen ska ha ett lokalt upptagnings— område, där man känner andra människor. Verksamheten

ska gärna handla om en lokal angelägenhet.

• Sida 76
•  Original

Man vill också att föreningsarbetet ska präglas av personliga relationer. Det ska vara ett led i ett gemenskapsarbete och kunna förankra en i ett socialt nätverk. Arbete i förening ska läggas upp så att det stimulerar till aktivitet. Föreningens verksamhet ska i

så stor utsträckning som möjligt bygga på medlemmarnas egna resurser.

Gemenskap i föreningsarbete

Många människor står dock utanför föreningsgemenska— pen. Inte bara de som inte sökt något medlemskap utan också de som är medlemmar men av skilda skäl är passi- va. Här finns en utmaning för föreningslivet. När föreningsbildandet sköt fart under 1970-talet var säkert ett av skälen behovet av social gemenskap. Föreningslivet har visat på en unik förmåga att bryta människors vanmakt och isolering genom att skapa träff— punkter i närmiljön, där sociala kontakter och gemen- skap kan utvecklas. Dock visar flera undersökningar att långt ifrån alla medlemmar är aktiva.

Det gäller därför att föreningarna utöver att erbjuda medlemskap också underlättar för deltagande i förening— ens aktiviteter. Det har emellertid skapats och håller också på att ytterligare utvecklas en mångfald före- ningar och andra sammanslutningar, som binder samman människor i Sverige också inför 1990—talet.

Detta är kanske en av föreningslivets viktigaste insat- ser i välfärdsutvecklingen. Hur det sker beror i hög grad på lokala förutsättningar. Det finns många organi- sationer som arbetar på detta sätt. Det är t.ex. pen- sionärsorganisationer, kontaktkommittéer av hyresgäs— ter, nykterhetorganisationer, patientföreningar, Röda Korset och flera kyrkliga organisationer. Men det finns också föräldrakooperativa daghem, inköpsföreningar, koloniträdgårdsföreningar, lokala folketshusföreningar

• Sida 77
•  Original

och bygdegårdsföreningar och olika former av kultur- och idrottsföreningar. Alla dessa typer av förenings- bildningar och många, många flera är exempel på verk- samheter som i detta perspektiv kan vara av strategisk betydelse för den framtida välfärdsutvecklingen.

Kommuner och landsting bör således, som utredningen strök under även i sitt förra betänkande, i större utsträckning kunna pröva vilka kvaliteter som kan tillföras genom att föreningar och folkrörelser med- verkar i nya uppgifter. Utredningen vill emellertid än en gång stryka under att en sådan utveckling förut— sätter att föreninglivets medverkan sker på dess egna villkor.

Nya förutsättningar i välfärdsstaten

Den omgivning, som dagens organsationer är verksamma i, är helt annorlunda än den som gällde för sekelskiftets organisationer. Staten och kommunerna griper i dag på ett helt annat sätt in för att rätta till felaktigheter och brister i utvecklingen.

När välfärdssamhället byggdes upp var det i många fall nödvändigt med ett starkt statligt inflytande över den kommunala verksamheten. Det skapade garantier för att utbildning, vård och omsorg kom alla medborgare till del. Ett annat skäl var att många kommuner var små och

saknade tillräcklig kompetens.

Samhället är nu inne i en fas, där förutsättningarna är annorlunda än då utbyggnaden av välfärden började. Människor har andra krav på samhället. Mot bakgrund bl.a. av att utbildnings— och kunskapsnivån är högre i dag än då välfärdssamhället började byggas, är det begripligt att många reagerar mot att stat och kommun i sina regler och sin myndighetsutövning fungerar på ett sätt som känns otidsenligt.

• Sida 78
•  Original

Genom en bra samverkan mellan kommuner och föreningsliv borde det vara möjligt att åstadkomma förbättringar t.ex. i kultur— och fritidsverksamhet för alla åldrar. Denna samverkan måste dock ske så att folkrörelsernas ställning som fria och självständiga organisationer bevaras och förstärks. Den bör också ha som förutsätt— ning att centralisering och professionalisering bryts

inom såväl rörelserna som i samhället.

Denna utveckling främjas bäst om politiken decentrali- seras och om man utvecklar olika former av inflytande, som ökar människors möjlighet till påverkan av och inflytande över den gemensamma sektorn. En sådan utveckling har påbörjats i många av landets kommuner. Men det krävs också en förnyelse inom flera av de eta— blerade organisationerna så att medlemmarna kan känna delaktighet och engagemang.

Visserligen lever vi i dag i ett annat samhälle än när de gamla folkrörelserna växte fram. Men fortfarande kvarstår de ursprungliga uppgifterna att tillgodose gemensamma behov, att skapa gemenskap, att ge demokra- tisk fostran och att påverka samhällsutvecklingen. FOLKRÖRELSEBEGREPPET

Utredningen redovisade i sitt förra betänkande ett an— tal statsvetares och historikers försök att definiera begreppet "folkrörelse". Vi redovisade också, vad vi fann, en bra sammanfattning av begreppet av Lars Svedberg som publicerats i Statens Ungdomsråds rapport "Ej till salu" åf 1979.

Vi uttryckte samtidigt stor tvekan att som statlig utredning fastställa kriterier för folkrörelsebegrep— pet. Utredningen menade att det var de fria folkrörel— serna själva, som borde definiera begreppet och dess användning. Som tidigare redovisats har några remiss—

• Sida 79
•  Original

instanser riktat kritik mot detta resonemang. Man vill dessutom gå ett steg längre och föreslår att regering och riksdag ska besluta om kriterierna för begreppet folkrörelser.

Utredningen känner fortfarande stor tvekan i frågan, men menar att, som också framgick i förra betänkandet, ett samhälles utveckling demokratiskt och som välfärds— stat kräver folkrörelser med vissa mycket bestämda funktioner. Detta har historien visat oss under detta sekel. Utredningen menar därför att en fortsatt väl— färdsutveckling och en ytterligare utveckling av demo— kratin kräver folkrörelser med följande funktioner.

Folkrörelserna har en viktig ideologisk funktion. Genom folkrörelserna kommer olika medborgarintressen till uttryck. Individer och grupper, som sluter sig samman, är en självständig kraft i ett samhälle, som bygger på personlig kontakt mellan människor och på arbete för gemensamma mål. De idéer som man driver ingår i ett större sammanhang och man har en helhetssyn på sam-

hället. Man har en idé om hur samhället bör utvecklas.

Folkrörelserna har också en viktig opinionsbildande funktion. I föreningslivet kan en stor del av befolk— ningen delta i folkbildningsarbetet och söka kunskap, delta i opinionsbildningen och samtidigt ta ett eget ansvar för olika verksamheter. Organisationerna är där— för viktiga opinionsbildare gentemot samhället i stort

och gentemot sina egna medlemmar.

Folkrörelserna har därför en viktig demokratisk funk— tion. De ideal, som föreningslivet utvecklar, delas av många människor och påverkar därmed hela samhällsan— dan. De fullgör en uppgift, som är grundläggande i en livskraftig demokrati. De skolar människor i att fatta demokratiska beslut och att ta ansvar. De engagerar människor att själva delta och att ta ett ansvar i samhällsarbetet.

• Sida 80
•  Original

Folkrörelserna har slutligen en viktig social funk— tion. Föreningslivet har en unik förmåga att bryta

människors vanmakt och isolering genom att skapa

sociala kontakter och gemenskap.

Organisationer och föreningar med dessa funktioner är således enligt utredningens mening nödvändiga förut— sättningar för en fortsatt utveckling av demokratin

och välfärden i samhället. KRAV PÅ BI DRAGSGIVNINGEN

Utredningen anser det angeläget att den statliga bidragsgivningen uppmuntrar och stödjer organisationer och föreningar med en verksamhet som utgår från dessa funktioner. Hur det statliga stödet ska utformas i detalj och vilka ekonomiska nivåer olika bidrag ska ha är i dag svårt att fastställa mot bakgrund av den kun- skap som finns och de analyser vi kan göra av före— ningslivets utveckling. Innan detaljer, inriktning och ekonomiska nivåer förändras i bidragen måste den

kunskapen finnas.

Troligen återspeglar heller inte dagens bidragsgivning en helt aktuell bild av föreningslivets situation på alla områden. Bl.a. därför anser utredningen att vissa grundläggande krav bör ställas på den framtida statliga bidragsgivningen samtidigt som ett antal övergripande principer för de statliga bidragen till organisationer och föreningar bör kunna fastställas. Därigenom bör det bli lättare att erhålla en samlad och samordnad syn på den statliga bidragsgivningen samt på föreningslivets situation och utveckling.

Möjlighet till påverkan

Ett av de grundläggande kraven måste vara att stödet utformas så att det underlättar för den enskilda

• Sida 81
•  Original

föreningen att påverka bidragens inriktning och utform— ning. Motsatsen innebär en ensidig statlig detaljstyr— ning av föreningslivet. När det gäller de olika stöd— formerna är det därför viktigt att i första hand disku— tera varför olika typer av stödformer ska finnas och vilken inriktning stödet ska ha och inte ensidigt hamna i en diskussion om bidragens ekonomiska nivåer och vil-

ka regler som ska gälla för bidragsgivningen.

Föreningslivet måste givetvis först ta ställning till vilken verksamhet de ska bedriva och vilka mål de vill uppnå. Detta ska ske utifrån den egna organisationens särart och idé. Med utgångspunkt i en sådan diskussion ska de ställa krav på stat, landsting och kommuner om en utformning av stödet, som stimulerar en utveckling mot dessa mål för att därefter kunna kräva vissa ekono— miska nivåer på bidragen.

Detta innebär också att de statliga resurser, som i dag kommer föreningslivet till del, måste behandlas på olika sätt. I vissa fall kan en organisation fungera som uppdragstagare åt staten. Den ekonomiska ersätt- ningen kan då ses som betalning för en köpt tjänst. Utredningen betraktar inte denna typ av betalning som ett organisationsstöd. Men naturligtvis kan ett sådant förhållande till staten påverka en organisations verk— samhet och utveckling. Föreningar och organisationer kan — mer eller mindre ofrivilligt - hamna i en allt— mer förvaltande roll genom att i alltför hög grad

erbjuda sina tjänster på statens villkor.

Motsvarande diskussion måste föras kring det egentliga statliga ekonomiska stödet till föreningslivet. Varför behövs en viss bidragsform? Vilken inriktning ska olika bidrag ha? Vilka mål eller resultat ska nås för att erhålla en viss nivå på bidragen? Svaren på dessa frå— gor måste ges i en dialog mellan företrädare för staten och företrädare för organisationerna. Organisationerna

• Sida 82
•  Original

måste då ta ställning till vilka olika uppdrag, arbets- uppgifter eller verksamheter de kan bedriva utan att

detta medför men för den egna traditionella verksam- heten, den egna föreningidén eller organisationens självständighet. Å andra sidan måste organisationerna för att kunna påräkna samhällsstöd också sträva mot de

mål och resultat som staten eftersträvar.

Samlad och aktuell kunskap

För att kunna sätta upp realistiska mål för önskade verksamheter krävs en samlad och aktuell baskunskap om de olika organisationernas situation, utveckling och verksamhet. Detta är viktigt för såväl staten som organisationerna. Vill staten stimulera flera medbor— gare till aktivt deltagande i t.ex. miljöarbete inom föreninglslivet måste en bakgrund till överväganden i frågan vara en aktuell bild av det nuvarande engage— manget. I annat fall kan andra nödvändiga bedömningar bli svåra att göra. Är det önskade resultatet realis- tiskt? Vilka arbetsinsatser eller verksamheter behövs

för att ett visst antal människor ska engagera sig i

miljöarbetet? Vad är arbetsinsatsen eller verksamheten vård i bidragssammanhang?

Denna samlade kunskap om föreningslivet utgör således en grund för att organisationerna ska kunna fungera som pådrivare och kravställare på staten. Den ger också organisationerna ett bra planeringsunderlag för t.ex. framtidsbedömningar. Kunskapen utgör också grunden för statens ställningstaganden, om hur bidragen ska utfor— mas och utvärderas.

På detta sätt kan olika bidrag utformas utifrån en samlad syn och en samlad kunskap om föreningslivets situation och utveckling. De regler och kriterier som i dag ofta styr bidragsgivningen blir då en hjälp för att få fram den samlade kunskapen. Reglerna behöver inte

• Sida 83
•  Original

längre vara instrument för detaljstyrning av förening- arnas verksamhet, vilket de ibland har utvecklats

till. De mål och de resultat som formuleras utifrån den förbättrade kunskapen blir i stället styrande för bi- dragsgivningen. Det är därför viktigt att den styrning—

en inte blir lika detaljerad som dagens regelstyrning.

Positiva effekter

Genom att kunskapen om organisationernas situation, utveckling och skilda verksamheter ligger som en gemen- sam grund för diskussioner om vilka resultat som staten och organsationerna önskar uppnå med bidragsgivningen kan flera positiva effekter uppnås.

Organisationernas möjligheter att på ett tydligt och realistiskt sätt, utifrån den verksamhet man bedriver, ställa krav på staten ökar.

Baseras bidragsgivningen på önskade resultat och kon— kreta målbeskrivningar ökar det möjligheterna att ge en aktuell bild av föreningslivets situation. Detta kan

bl.a. leda till att förutsättningarna för nya verksamheter och nya organisationer att växa fram förbättras.

• Sida 84
•  Original

me "& %&éiämwän "'i'/åå amana—inrådan Mm "mum—111111: amwmamfmwhmtäwaww amma 11,95 "åhWM%mmå%a draw emma—'i ws- am. ”Warsawa 'Wwwswéfwwwmnamwamw —MFM€55%PSSW 19.19.1111; nämmfswrmnammm %låäaåm $%. mmmmmm anwa—mvh.

...a... 111141 MM-ant 111981, gågatan nftamhråvw. ,, ' '5 nu! du in ," "

,,,11,

MW” MEM magnus Mmm—111311...” m amhmw' man nomb- %&AWWQ WMQMIW Säs amma.. ämm mm1MM1mul www "R&Wäuwwewawcmam %ko%? man. .äqnwwmmäauwwwmw vmwammm 1111—1111 Hmmm gumman 131141!» W GWWLWHR' ändWäWä—Mamm 141W111111M11411m Higuain. vara an aktunll uma åiäeäsäiöåfmmhåiqlw' namn;, ; annat:, ran, sma; 111411; 184341an Nmniw Hamm. %mamwåmm iwmammmmmnw &%%'-MHMWÖMMBMF aWEsMHmmm färg—911393 ”Mama—wamuimgmaamwm amm- "1 * WWWE?äoånåim'maaiwmwwhm Mam

' 1811—11. &%%'1me3wmww Wu mo sm

_ 11" ,'1'..'r,1.1:1'l . " 1""'1"'"—_ "L'" " Wan-ia Mm Wade, kunskap,—1411 tdmnlmumwr anges.. MIM”.

4le om 15.11.1111. ofthtwmm-A ska mmm £qu »Mnimm, som. magnesium M.awWWWWW avr datum Mmmmmmgm om, bra,» pwnimkmwaenw. 121311- ,är-am mmwmmw». Hundman 111—911. .m41»»1mamm monom a'tälizlnanMa-qwdn. % Mir bidragen ska acid- 15—15 'm %QWWWYIMA, .:£"'_*1”"""—/ —"'.— ,, '"."'""" "14,1"— WSW ,,»,.1.1:",,' ' " .» ,1. ,5,% M 9015-41 mm 11111 (111311, 111111»; "umtwmn' musd-1. m.m samlad.. om.; 131131." 511. .Mpå. man»; mn» iåreatngslmem utbud/Mom. 0011 111,11,”ka lm,, Pa rummens trumma: m aa,—1. mmm 111111»me 11411 11 11.1 111511 % st,. &%%1 maummwkmn Mimm- Mm mm ,;151'

• Sida 85
•  Original

KAPITEL 5

ÖKAD KUNSKAP

Inom den offentliga sektorn satsas varje år stora resursurser på organisationer och föreningar. Dessa gör ett stort och värdefullt arbete inom många områden. Varje dag finns ett stort utbud av skilda aktiviteter och verksamheter i föreningsregi. Föreningarna har där— för stor betydelse bl.a. när vi människor ska välja vad

vi ska göra under vår fritid.

Staten fördelar årligen omkring 3,5 miljarder kronor till organisationer och föreningar. Också kommuner och

landsting satsar mångmiljardbelopp på olika typer av föreningar inom framför allt områdena fritid och kul—

tur .

BRIST PÅ KUNSKAP

Trots att stora offentliga resurser årligen satsas på

organisationer och föreningar vet vi lite om vilka effekter bidragen har. Vad används pengarna till? Vilka argument och motiv ligger bakom satsningarna? Vilka ideologiska och fördelningspolitiska effekter får de?

Offentliga sektorns ekonomiska situation under 1980- talet har lett till ökade krav på bl.a. effektivitet och förnyelse. Ingen har emellertid gjort någon större utvärdering eller mätning av effektiviteten av sam— hällets satsning på fritids- och föreningsverksamhet. Uppföljning, utvärdering och återrapportering av olika bidrag är likaså bristfällig.

I tidigare betänkanden har vi konstaterat att både stat och kommuner vet för lite om organisationernas och föreningarnas situation. Många riksorganisationer och

• Sida 86
•  Original

s.k. paraplyorganisationer vet också för lite om hur deras egna föreningar har det.

Den kunskap som idag förs fram omkring föreningars och organisationers situation, utveckling och verksamhet

ger inte heller alltid en rättvisande bild.

Vid en vetenskaplig granskning av de resultat som bl.a. redovisas och refereras i betänkandet "Ju mer vi

är tillsammans" har det t.ex. visat sig att vissa del—

resultat inte är jämförbara mellan olika är.

Frågorna i dessa undersökningar kan t.ex. vara olika ställda vid de skilda undersökningstillfällena, vilket påverkat svaren och de redovisade resultaten. Ska vi i framtiden lita till undersökningsresultat av skiftande slag bör vi sträva efter en situation där felkällorna minimeras genom att högre krav på bl.a. jämförbarhet ställs.

TRE NIVÅER

Vi har i tidigare kapitel redovisat varför en ökad och samlad kunskap behövs för att bl.a. förbättra, förenkla och samordna de statliga bidragen till organisationer—

na. Den kunskap som tas fram ska komma till nytta inom såväl organisationerna som inom olika myndigheter. Kun—

skapen måste också tas fram kontinuerligt. En kontinu- erlig insamling och bearbetning av olika uppgifter kan säkerställa en aktuell bild av organisations— och föreningslivets situation och verksamhet. På så sätt kan även de bidrag som förekommer grundas på en aktuell situation och bli ett instrument, som speglar organisa— tioners och föreningars verklighet.

De flesta inblandade parter tycks vara överens om att kunskapen måste bli bättre. Detta borde föranleda orga—

nisationer och föreningar att tillsammans med statliga

• Sida 87
•  Original

och kommunala företrädare ta initiativ till åtgärder för att förbättra den. Resultaten torde därefter kunna användas på flera sätt. Föreningar och organisationer får ett utmärkt underlag för framtida planering. Poli— tiker på alla nivåer får ett bättre beslutsunderlag än i dag. Organisationsföreträdare samt statliga och kom— munala företrädare kan på ett bättre sätt än i dag diskutera olika stödformers inriktning och förväntade resultat. För att åstadkomma detta behövs insatser på olika nivåer, både bland organisationerna och i stat—

liga och kommunala instanser.

Vi beskriver här tre nivåer och ansvarsområden, där vi på sikt måste få veta mer om bl.a. föreningar och orga— nisationer. De tre nivåerna utgör var och en fristående områden för att förbättra kunskapen om föreningslivet. I den enskilda kommunen bör årliga analyser av före— ningslivets insatser och utveckling göras. Genom konti— nuerligt utredningsarbete bör en samlad bedömning av föreningslivets utveckling och situation i landet göras utifrån bl.a. en samordnad bearbetning av statistiskt underlag. Att forskningsresurser skapas för att för— bättra kunskapsläget är ytterligare en nödvändig förut- sättning.

Kommuner — lokala föreningar

Den lokala föreningen är basen för organisationslivet. Hos den lokala föreningen finns även baskunskapen samlad. Ett nära samarbete och utbyte av kunskap mellan den lokala föreningen och kommunen bör därför vara en av nycklarna till att få en samlad bild av organisa— tioners och föreningars situation.

Kommunerna står som myndighet närmast de lokala föreningarna. Kommunerna samlar även in mycket infor— mation från föreningar, bl.a. när de ger ut olika bi—

drag. I många år har kommunerna givit stöd till olika

• Sida 88
•  Original

föreningar, främst genom att tillhandahålla lokaler och anläggningar samt genom kontanta bidrag.

Eftersom kommunerna varje år använder stora resurser för att stödja olika slag av föreningar, måste det vara intressant att få veta mer om hur resurserna används. Den kunskap som byggs upp i kommunerna ska i första hand användas för fritids— eller kulturpolitiska bedöm— ningar i den egna kommunen. Att instrument utarbetas för att förbättra kunskapen är också helt och hållet en kommunal angelägenhet och ska därför ske på kommunernas egna villkor. Den kunskap kommunerna inhämtar bör dock

kunna användas också i andra sammanhang.

Det är alltså viktigt att kommunerna tar initiativ till årliga analyser och statistikbearbetning av den basin— formation som finns inom föreningarna. Det gäller antal medlemmar, deltagande, åldrar, kön, verksamhetens om— fattning och inriktning, ekonomi. Det finns redan i dag exempel på kommuner, som börjat göra sådana analyser.

Kontinuerligt utredningsarbete

På central nivå vet man också för lite om organisatio— ner och föreningar. Avståndet till källan — den lokala föreningen — gör det svårare att samla in det underlag

som behövs.

Staten bör dock ta ansvar för att samla in och bearbeta statistiskt underlag omkring bl.a. organisationers och föreningars villkor. Vårt förslag om att förändra den statliga bidragsgivningen till organisationer och föreningar från detaljstyrning till att arbeta med mål— beskrivningar kräver bl.a. betydligt bättre instrument för utvärdering. Staten måste då kunna följa organisa— tioners, och föreningars situation för att kunna bedöma vilka konkreta och tidsbestämda — 3—åriga — mål som bör

gälla för det statliga stödet. Den samlade kunskapen

• Sida 89
•  Original

måste också få betydelse för organsationerna. Bl.a. bör den ge organisationerna ökade möjligheter att driva frågor och ställa krav på den statliga bidragsgivningen för att på så sätt åstadkomma förbättringar och föränd— ringar inom olika angelägna områden.

Programgrupp

Utredningen anser att detta bäst görs genom att inrätta en programgrupp. I den ska ingå företrädare för rege— ringskansliet, kommunförbunden och centrala riksorgani- sationer. Till programgruppen måste man knyta kvalifi— cerad utredningspersonal, gärna med forskarkompetens. På det sättet säkerställer man att t.ex. utredningsun- derlag, frågeformulär och statistik blir så bra att man kan följa upp undersökningarna efter några år. För att samla in och bearbeta materialet kan man engagera elever på t.ex. universitet och folkhögskolor. De gör redan idag elevarbeten med den här inriktningen. Deras material sammanställs dock inte. Lärare vid dessa ut— bildningsplatser bör även få möjlighet att fungera som

handledare.

Om det arbete vi föreslår genomförs kommer så småningom en kunskapsbank att upprättas. Undersökningar och jäm- förande studier inom olika ämnesområden utifrån bl.a. den insamlade statistiken bör göras fortlöpande och spridas kontinuerligt. En rapport om organisations— och föreningslivets situation, utveckling och verksamhet skulle även kunna lämnas vart tredje år och fungera som utvärdering av de statliga anslagen. Rapporten bör också kunna ligga till grund för riksdagens ställnings— taganden till övergripande mål och de anslagsramar som ska gälla för bidragsgivningen under den kommande treårsperioden. Rapporten bör även kunna fungera som underlag till diskussioner inom organisationer och föreningar i olika planerings— och framtidsfrågor.

• Sida 90
•  Original

Vi föreslår alltså att en programgrupp_bildas för att arbeta med kvalificerade utredningar om organisationers

och föreningars situation, utveckling och verksamhet. Undersökningarna kan t.ex. handla om pojkars och flickors deltagande i olika typer av föreningsverksam— het, konsekvenser av föreningsdrift, tonåringar och föreningar, olika verksamheters utveckling och omfatt— ning.

Det är dock viktigt att denna typ av kvalificerat utredningsarbete inte förväxlas med de forskningsin—

satser som också behövs.

Den rapport som ska framställas bör dels baseras på re— sultat utifrån den statistikbearbetning som görs i pro- gramgruppen och dels baseras på sammanställningar av intressanta forskningsresultat. Forskningsresultaten kan dels sammanställas utifrån den forskning som trots allt finns och dels den ytterligare forskning som ut— redningen föreslår. Därigenom skulle den treåriga ut— värderingsrapporten grundas på analyser utifrån sta— tistikbearbetning och på en mer kvalitativ forskning.

Forskning

För att vår kunskap om Sveriges organisationer och föreningar ska bli tillräckligt bra behövs också forsk— ningen på universitetsnivå. I den bör man naturligtvis också kunna tillgodogöra sig den kunskap som samlas in i kommunerna och i den föreslagna programgruppen. Däri— genom skulle de tre självständiga nivåernas arbete kun— na dra nytta av varandra i en logisk kedja av kunskaps— inhämtande, där resultaten kan ligga till grund för bl.a. internt utvecklingsarbete inom olika organisatio— ner och föreningar.

Organisationerna utvecklas inte isolerat från samhället i övrigt. Därför är det viktigt att forskningen till

• Sida 91
•  Original

att börja med har den inriktning som beskrevs i vårt tidigare betäknande "Ju mer vi är tillsammans" (SOU 1987:33).

ORGANISATIONSFORSKNING

Vi föreslog där, att ett centrum för organisations- forskning skulle inrättas vid universitetet i Umeå.

Bakgrunden till förslaget var att utredningen i förra betänkandet kunde konstatera att det fanns stora bris— ter i kunskapen om föreningslivets roll i danandet av välfärdssamhället och kring dess egen utveckling under samma period. Vilken är bakgrunden till den omstruktu- rering av föreningslivet, som utredningen kunde konsta— tera hade skett de senaste årtiondena? Varför har den skett? Vilken betydelse har den för den fortsatta väl— färdsutvecklingen och för föreningslivets förutsätt— ningar att spela sin viktiga roll i utvecklingen av

demokratin?

Utredningen ansåg mot denna bakgrund att det behövdes en långsiktig forskning kring dessa frågor av flerve— tenskaplig karaktär. Forskningen skulle kunna ge en analys av helheten, en korrekt bild av det historiska skeendet samt ha en internationell utblick. Förslaget innebar att det skulla inrättas ett speciellt centrum för folkrörelseforskning vid Umeå universitet. Centru- met borde ha ett nätverk av forskare runt om i landet. Samarbete borde utvecklas med folkrörelsearkiven.

Detta förslag till forskning har remissbehandlats. Alla remissinstanser utom en var positiva till att det sker en utökad forskning kring folkrörelsernas roll i sam- hällsutvecklingen. Man framhåller bl.a. att en sådan forskning inte minst är viktig för att man ska kunna se färdriktningen och att utvecklingen går åt rätt håll.

• Sida 92
•  Original

När det gäller innehållet i forskningen pekar flera remissinstanser på att utredningens förslag bör ses som ett av flera tänkbara alternativ. Samhället bör stödja alternativa frågeställningar och metoder, som ökar mångfalden och pluralismen. Flera remissinstanser före— slog alternativa frågeställningar och problem som borde

belysas.

Beträffande den organisationsmodell som utredningen föreslog, varnade flera remissinstanser för de kon— sekvenser som en koncentration till ett enda universi— terkunde medföra. Detta universitet kunde bli för do— minerande och lägga beslag på alla resurser. Man oroade sig också för att det statsvetenskapliga perspektivet skulle bli för dominerande. Flera remissinstanser fram- höll att förslaget borde behandlas i samband med en kommande forskningspolitisk proposition.

FRITIDSFORSKNING

Det är betydelsefullt att organisations— och förenings— livet studeras utifrån olika betraktelsesätt. Förutom organisationsforskning är det viktigt att staten även skapar möjligheter till s.k. fritidsforskning där orga- nisationers och föreningars utveckling och villkor in- går som en naturlig del.

Nästan all framgångsrik forskning bygger på tidigare forskningsresultat. Att då bedriva framgångsrik fri— tidsforskning i Sverige blir svårt eftersom den är satt på undantag. Inom forskarsamhället finns inte någon tjänst för fritidsforskare. De som disputerat har läm— nat området medan de som finns kvar sällan får några forskningsanslag. Betecknande för situationen är att den enda tjänst som idag finns för fritidsforskarna ligger utanför forskarsamhället. Den finns på kommunal nivå och har inrättats av fritidsförvaltningen i Stockholms stad.

• Sida 93
•  Original

Fritidsforskning med ett brett innehåll

Vi har i detta betänkande flera gånger beskrivit de stora insatser organistioner och föreningar gör för människors fritid — med egna insatser och med det stöd från samhället, som vårt betänkande handlar om. Men också olika kommersiella krafter påverkar människor i en bestämd riktning, när det gäller hur de ska ordna och utnyttja sin fritid. Detta innebär i sin tur att organisationer och föreningar utvecklas och påverkas på många olika sätt. Fritidsområdet är dock mycket dåligt representerat i Forskarsverige. I våra nordiska grann- länder samt i andra länder som t.ex. England har fri— tidsforskningen en helt annan status. Där jämställs begreppet fritid med t.ex. arbetstid och har ett mycket brett innehåll. För att göra fritiden forskningsbar måste därför begreppet fritid behandlas på samma sätt i Sverige.

Forum för fritidsforskning

Forum för fritidsforskning — som samlar närmare ett hundratal forskare i landet som kommer i kontakt med fritidsfrågor - har sammanställt en rapport, som kan utgöra en plattform för en diskussion kring begreppet fritidsforskning.

På samma sätt som vi har ett arbetsliv bör vi acceptera att vi har ett fritidsliv, menar gruppen. Det som ryms i fritidslivet är betydligt mer än vad t.ex. den kom—

munala fritidssektorn eller föreningslivet omfattar.

Genom att förklara och definiera fritiden, och därige— nom erkänna den som ett samhällsfenomen i likhet med arbetstiden, blir fritiden också ett forskningsobjekt,

hävdar man i rapporten.

• Sida 94
•  Original

Det innebär också att fritiden har en samhällelig be- tydelse. Fritiden kan ge möjligheter till ökade kollek— tiva, samhälleliga erfarenheter. Med det följer också att organisationer och föreningar spelar en betydelse— full roll för människors fritid. Bidragen till organi— sationer och föreningar från stat, landsting och kom— muner måste därför anpassas till den utveckling och den förändring som sker i vårt samhälle.

FORSKNINGENS UPPBYGGNAD

Forskningen kan byggas upp på olika sätt. Oberoende av hur, krävs det dock nya ekonomiska resurser.

Det naturliga borde vara att vända sig till universite- ten. Deras uppgift ska bl.a. vara att svara för konti— nuiteten och stabiliteten i grundutbildning, forskarut— bildning och forskning. Dessutom ska de ansvara för den långsiktiga uppbyggnaden av kunskap och för att kun— skapsnivån bevaras. En snabbare väg att komma in i forskarsamhället kan vara att gå via det humanis—

tiskt-samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Lösningar

med en centrumbildning kan vara ett tredje alternativ.

Utredningen anser att ett centrum för fritidsforskning— en bör inrättas. Centret bör ha en bred och övergripan— de syn på begreppet fritid. Vid centrumets uppbyggnad bör samråd ske med nu verksamma fritidsforskare. Sam— banden mellan den forskning som idag kan finnas inom olika discipliner med anknytning till fritiden och den forskning som föreslås vid centrumet bör likaså klar— läggas. Vid samråd bör även bedömas vilka tjänster som ska inrättas, vid vilka universitet de ska finnas, vid vilka institutioner de ska verka och vilka ekomomiska resurser som behövs. Ett färdigt förslag bör sedan presenteras i så god tid att det kan tas med i 1990 års

forskningsproposition.

• Sida 95
•  Original

ÖKAD KUNSKAP — EN FÖRUTSÄTTNING

Insatserna för att förbättra och samordna kunskapen om organisationers och föreningars verksamhet och utveck- ling, på de tre nivåerna som beskrivits ovan, är från

varandra fristående enheter. Det är emellertid viktigt

att de tar hjälp av varandra.

På den lokala nivån, där årliga analyser tas fram genom samarbete mellan kommunen och föreningslivet, är det ett kommunalt ansvar att arbetet kommer i gång. Så har även skett i flera kommuner. Kommunförbundet håller dessutom, tillsammans med bl.a. Riksidrottsförbundet och statens ungdomsråd, på att arbeta fram förslag på vilka uppgifter om föreningarnas verksamhet som kan vara intressant att analysera och behandla inom den

kommunala fritidssektorn.

De två andra områdena, statistikbearbetning genom en programgrupp samt forskningen, är statliga ansvarsom- råden. Den forskning som föreslås ska naturligtvis leva ett fritt och oberoende liv i förhållande till stats— makterna och organisationerna. Däremot kan det kanske vara en fördel för forskarsamhället att ha tillgång till kvalificerat och statistikbehandlat material som tas fram via programgruppens försorg.

Den samlade och förbättrade kunskapen utgör även en förutsättning för förändringar och förbättringar inom den statliga bidragsgivningen.

— Den utgör bl.a. grunden för att få en samlad syn på de statliga bidragen.

— Den är en förutsättning för att förbättra och utveck— la dialogen mellan organisationerna och staten.

• Sida 96
•  Original

- Den utgör grunden för en övergång från regelstyrning och kontroll av bidragen till målstyrning och utvärde—

ring.

Kunskapen måste komma till nytta i bidrags— och budgetprocessen

Då kunskapen omkring organisations— och föreningslivets verksamhet, situation och utveckling samordnas och för- bättras, genom de förslag vi lägger, är det angeläget att detta kommer till nytta på flera olika sätt.

Förutom att kunskapen kan ligga till grund för organi— sationernas och föreningarnas interna diskussioner och planering bör den även få genomslag i den statliga

bidrags— och budgetprocessen.

I budget- och bidragsprocessen måste diskussionen om önskade resultat — utifrån bidragsgivningen och den verksamhet olika organisationer och föreningar bedriver — bli lika naturlig och angelägen, som diskussionen

omkring de ekonomiska ramarna för bidragen.

Organisationernas egna redovisningar av resultaten från den verksamhet de bedrivet måste då, tillsammans med den forskning och de utredningsarbete som vi föreslår, ligga till grund för bedömningar om vilka målformule- ringar, vilken resultatinriktning och vilka ekonomiska ramar bidragsgivningen ska ha för den nästkommande tre- årsperioden.

1988 års kompletteringsproposition

I 1988 års kompletteringsproposition redovisas ett samlat program för en förbättrad styrning av den stat- liga verksamheten samt en förändrad budgetprocess. Bl.a. föreslås den nuvarande ettåriga budgetperioden ersättas med en treårig budgetcykel. Vidare förekommer

• Sida 97
•  Original

begrepp som friare resursanvändning, resultatstyrning, uppföljning och utvärdering av effekter, vilka ska prägla den statliga budgetprocessen i framtiden.

Förslagen i kompletteringspropositionen sammanfaller väl med utredningens tankegånger för den statliga bidragsgivningen. Vi föreslår t.ex. en mer långsiktig bidragsgivning i treårsperioder samtidigt som vi föror- dar en friare användning av bidragen än i dag, där ut— värdering av önskade resultat och uppföljning av bi—

dragens effekter är centrala ingredienser.

Den framtida bidrags- och budgetprocessen

I den framtida bidrags— och budgetprocessen måste orga— nisationslivet ha en naturlig plats och ett självklart utrymme för att diskutera, påverka och förändra

bidragens resultatinriktning och ekonomiska ramar.

Utar ambition att i detalj fastlägga denna budget— och bidragsprocess vill vi översiktligt försöka redovisa hur våra idéer kan genomföras och vilken process detta föritsätter. Mer detaljerade former för hur arbetet ska bedrivas måste därefter bestämmas utifrån varje enskilt

anslagsområde.

Riksdagens roll:

Riksdagens roll bör vara att fastställa övergripande mål och ekonomiska ramar för bidragen under den komman— de treårsperioden. Grunden för riksdagens ställnings— tagenden bör kunna utgöras av en rapport om organisa— tiorers och föreningars verksamhet, utveckling och sitLation som sammanställs vart tredje år. Rapporten bör även kunna utgöra underlag för en dialog mellan riksdagen och organisationslivet omkring bidragens inriktning och föreningslivets verksamhet, situation

och utveckling.

• Sida 98
•  Original

Departementens och myndigheternas roll:

Den bidragsutbetande statliga parten — departement, myndighet eller annan — ansvarar för detaljerade mål— beskrivningar för bidragen inom sitt ansvarsområde. Beskrivningarna utgår från riksdagens övergripande ställningstaganden om bidragens inriktning.

Dessa målbeskrivningar ska uttrycka önskade resultat och förväntade effekter av bidragen under den kommande treårsperioden. De ska vara så klart formulerade att de enkelt går att följa upp varje år och utvärderas vid treårsperiodens slut.

Organisationernas roll

Organisationerna bör ha en aktiv roll i den framtida bidrags- och budgetprocessen. Bl.a. kan organisationer— nas årliga rapportering ligga till grund för utvärde— ring och uppföljning av bidragens effekter. De uppgif— ter organisationerna lämnar kan tillsammans med t.ex. forskningsresultat utgöra grunden för detta arbete. Vilka uppgifter som lämnas måste dock bestämmas till- sammans med respektive myndighet beroende på vilken inriktning bidragen ska ha. Utvärderingen det tredje året ska dessutom ge underlag till den samlade rappor— ten omkring föreningars och organisationers verksamhet och situation. Den rapporten blir sedan utgångspunkten för en mera ingående dialog om bidragens inriktning och ekonomiska nivåer mellan organisationsföreträdare och statsmakterna. Rapporten — som föreläggs riksdagen — ska samtidigt utgöra ett av underlagen för målbeskriv— ningar och anslagsramar inför nästkommande treårsperi- od. På så sätt blir resultaten — utifrån den verksamhet organisationer och föreningar bedriver - styrande i en

framtida bidrags— och budgetprocess.

• Sida 99
•  Original

Metodutveckling

Modellen för en framtida bidrags— och budgetprocess kräver i vissa fall förändrade arbetsrutiner och ibland ett nytt tankesätt.

Bl.a. måste en väl fungerande metod för hur den bidragsutbetalande parten ska formulera konkreta och mätbara målbeskrivningar utvecklas. Utvärdering, upp— följning, och bedömning av bidragens effekter måste även ske i nära samarbete med organisationslivet. Den rapportering som krävs av organisationerna utifrån den verksamhet de bedriver måste t.ex. överensstämma med formuleringarna över vilka resultat, som önskas uppnås med bidragen under den kommande treårsperioden.

Arbetet med att utveckla metoder för formulering av resultatbeskrivningar blir ett viktigt instrument för en framgångsrik ny bidragsmodell. Det är t.ex. betydel— sefullt att målen och resultaten inte formuleras så att de blir detaljstyrande för föreningar och organisatio— ner. Riksdagens övergripande mål ska vara ledande för myndigheterna. Dessas vidareutveckling av målen får inte leda mot dagens detaljreglerade bidragsgivning. Det finns då risk för att den nuvarande regelstyrningen endast byter skepnad. Den framtida målstyrningen ska i stället bl.a. sikta till en friare användning av bidragsmedlen och en ökad möjlighet för organisationer— na att påverka bidragens inriktning.

• Sida 100
•  Original

MODELL ANSLAG

År 1

Höst

Vår

År2

Höst

Vår

År 3 Höst

Vår

FÖR NY BIDRAGS— OCH TILL FÖRENINGSLIVET

Förberedelser treårs-

budget Fördjupad anslags-

framställning för den kommande treårsperio-

den

Övergripande mål och ekonomiska ramar

antas av rikdagen för

de kommande tre åren

Treåriga budgetåret igångsätts

Förenklad anslags— framställning med årlig resultatupp- följning

BUDGETCYKEL FÖR TREÅRS—

Sista året av innevaran—

de treårsbudget

Arbetet—Max treårsbudget påbörjas

Kunskap och forsknings— resultat sammanställs

Uppgifter från organi— sationer/föreningar till bidragsutbetalande part för uppföljning av bi— dragens effekter under den senaste treårsperio— den.

Resultatredovisning för den senaste treårsperio— den genom en rapport som föreläggs riksdagen om föreningslivets verk— samhet, utveckling och

• Sida 101
•  Original

Ar 4 Höst

Vår Treåriga budgetåret avslutas.

Dialog mellan organisa— tionerna och riksdagen omkring resultatredovis- ningen och önskade resultat för den komman—

de treårsperioden.

Fördjupad anslagsfram— ställning för den kom- mande treårsperioden.

Övergripande mål och ekonomiska ramar antas av rikdagens för de kommande tre åren.

• Sida 102
•  Original

• Sida 103
•  Original

KAPITEL 6

PRINCIPER FÖR STATENS STÖD TILL ORGANISATIONER OCH FÖRENINGAR

Detta kapitel innehåller förslag till principer för det statliga stödet till organisationer och förening—

ar. Utgångspunkter för våra ställningstaganden är de redovisningar och resonemang vi fört i tidigare kapi—

tel samt beskrivningarna i bilaga 1.

Utifrån den nuvarande bidragsgivningen kan nu samman— fattas, vilka principer, som bör råda i en framtida bidragsgivning. Det kan också belysas, vilka kon— sekvenser dessa principer får i förhållande till

dagens bidragsgivning och bidragshantering.

Inga detaljförslag

Vi lämnar således inte några förslag till ändrade bidragsformer eller ändrade bidragsregler. Det inne—

bär att enskilda bidrag inte kommer att behandlas annat än utifrån principiella utgångspunkter. De föreslagna principerna bör i stället kunna vara väg— ledande för ställningstaganden inom organisationer, departement och myndigheter, när man diskuterar att ändra bidragsformer eller att införa nya. Förslagen bör även kunna göra det möjligt att föra en bättre dialog mellan riksdag/regering och organisationerna.

SAMMANFATTNING AV PRINCIPMODELL FÖR STATENS BIDRAGS- GIVNING TILL FÖRENINGSLIVET

1. gålig kunskap Kunskapen om föreningslivets roll och utveckling är dålig i dag.

• Sida 104
•  Original

kad_k5nåkap

En ökad kunskap om föreningslivets roll och utveck— ling ska ligga till grund för en framtida bidragsgiv— ning grundad på statistikbearbetning och forskning.

_ 2. Ingen samlsdjxnjå Eiérsgägivaiagsn_—_Iagsn speciel- 212931 ätédåormsr Någon samlad syn på bidragsgivningen förekommer inte i dag.

Någon uppdelning av olika stödformer finns inte i dag. Alla typer av bidrag betraktas som direkt stöd till föreningslivet.

Samlad syn_på pigrggsgivpipggn_-_Uppdelning av gtöd- fopmgr Det behövs en samlad syn för den totala statliga bidragsgivningen inom olika områden. Detta innebär

att vissa grundläggande principer ska vara vägledande för all statlig bidragsgivning till föreningslivet.

Genom att dela upp bidragen i tre huvudområden, all— männa bidrag, resultatinriktade bidrag och uppdrags— ersättningar, kan en samlad syn på de statliga bidra— gen åstadkommas.

3.

Eislggjskaas

I dag saknas övergripande diskussioner mellan organi— sationerna och staten om bidragsgivningens inrikt— ning.

gtyegklag 912129 En utvecklad dialog om varför olika bidragsformer ska förekomma och vilka resultat som önskas ska

uppmuntras. En sådan ger organisationerna ökade möj— ligheter att påverka bidragsgivningens inriktning.

• Sida 105
•  Original

4.

Ingen helhetssxn

Genom den splittrade bild dagens bidragsgivning visar har varken riksdag eller organisationer möjlighet att skapa sig en helhetssyn på bidragen. Riksdagen be—

slutar också ofta om detaljer och om enskilda bidrag.

gelhgtgsyn

I en framtida bidragsmodell bör riksdagen fastställa övergripande mål för bidragen och ekonomiska ramar för bidragsgivningen. Organisationerna kan delta i en förberedande diskussion inför dessa beslut.

5.

5eglgr_ogh_kpn£rpll

I dag styrs bidragsgivningen utifrån regler och kri— terier. De mål som finns för bidragsgivningen är få och ganska allmänt hållna. Några konkreta, mätbara och tidsavgränsade målbeskrivningar finns i allmänhet inte. Bidragen kontrolleras i efterhand utifrån de

regler som finns.

Hälsa/trana goa gtxärdsrins

Den framtida bidragsmodellen bör bygga på övergripan- de målbeskrivningar, som utgår från en bättre kunskap om föreningslivet och en nödvändig dialog mellan organisationerna och staten. Då kan dagens detalj— styrning ersättas med en friare användning av bidra— gen. Den kontroll som i dag sker kan minska och ersättas med utvärdering av mål och önskade resultat.

6.

rortsirtiabidrassaixnina

Bidragen är i dag i allmänhet ettåriga, vilket gör det svårt för organisationerna att planera sin verk— samhet.

• Sida 106
•  Original

sångsihtig_bi_d£asssizni_ns Bidragen görs mera långsiktiga, där utvärderingen

sker med treårsintervaller.

7.

Begränsad. sanordaiag

Samordningen av bidragen inom regeringskansliet är mycket begränsad i dag. Bidrag handläggs inom samt-

liga departement.

ngd_sgmgrgning

Samordning av bidragshanteringen inom regerings— kansliet bör förstärkas. Något departement bör ha ett övergripande ansvar bl a för att förbereda och under- lätta för dialogen mellan organisationernaoch stats-

makterna.

Detta kan ske genom att en rapport, utarbetad i samverkan med organisationerna, om föreningslivets situation och utveckling lämnas till riksdagen vart tredje år. Denna rapport skapar förutsättningar för samlade diskussioner i riksdagen inför ställnings— taganden om bidragens inriktning för den kommande

treårsperioden.

Regeringen ansvarar för sammanställning av de målbe—

skrivningar och de resultat, som kan ligga till grund för de kommande tre årens bidragsgivning. Målbeskriv— ningarna utarbetas inom respektive bidragsmyndighet i samverkan med berörda organisationer. EN MODELL SOM DESSUTOM BÖR FUNGERA I TREÅRSCYKLAR

Utredningen har i kapitel 5 i detta betänkande utvecklat förslag kring en utökad forskning och statistikinsamling och statistikbearbetning, som nöd— vändiga inslag i uppbyggandet av en bidragsmodell för den statliga bidragsgivningen.

• Sida 107
•  Original

Som vi tidigare i betänkandet poängterat, bör en ökad kunskap om föreningslivets roll och utveckling ligga till grund för en framtida bidragsgivning. I vårt förra betänkande "Ju mer vi är tillsammans" påtalade Vi de brister som finns i den samlade kunskapen om föreningslivets situation. Vi framlade också vissa förslag om en organisationsforskning, som skulle kunna utgöra grunden för en sådan utökad kunskap. Be— hovet av denna typ av forskning underströks av de flesta remissinstanserna. Ett antal forskare har ock- så påtalat dagens bristande kunskaper om förenings— livet. En del menade också, att utredningens slutsat— ser i vissa avseenden vilade på ett alltför brist—

fälligt undersökningsmaterial.

Forskning

Utredningen föreslår att ett centrum för organisa— tionsforskning bildas med Umeå universitet som bas.

2,5 miljoner kronor avsättes fr o m budgetåret 1989/90.

Vi föreslår också att ett centrum för fritidsforsk— ning inrättas och att reformen förbereds inför den

forskningsproposition som lämnas 1990.

Utredningen bedömer att ca 4 miljoner kronor årligen bör avsättas när centret för fritidsforskning inrät— tas fr.o.m. 1990.

Programgrupp

Statliga initiativ bör leda till att den statistik som finns samordnas. Vi föresår att en programgrupp bildas med uppgift att bl a samordna, sammanställa och föra ut resultat från statistik och intervju— undersökningar om organisationers och föreningars

situation, utveckling och verksamhet. Inom program—

• Sida 108
•  Original

gruppen kan även forskningsresultat som behandlar organisationers och föreningars situation och utveck—

ling sammanfattas och spridas.

Utredningen föreslår att 2 miljoner kronor anslås fr.o.m. budgetåret 1989/90 och ställs till program— gruppens förfogande för bl.a. löne- och handledar-

kostnader samt för data- och tryckkostnader.

Utvecklad dialog mellan organisationerna och regering/riksdag

I dag saknas ofta övergripande diskussioner mellan organisationerna och staten om de statliga bidragens inriktning. Vi tror att en sådan utvecklad dialog behövs, om varför olika bidragsformer finns och kring vilka resultat som önskas. Den skulle skapa en bättre förståelse hos statsmakterna för föreningslivets situation i dagens samhälle samtidigt som den skulle skapa bättre kunskap hos allmänheten om förenings- livet. I en sådan dialog skulle också organisationer- na kunna utveckla betydelsen av att statlig bidrags- givning måste ske på föreningslivets villkor. Föreningarnas verksamhet måste vila på den egna föreningsidén och ha föreningarnas mål för sin verk-

samhet som bas.

Statsmakterna skulle å sin sida genom en utvecklad dialog med organisationerna dels få en bättre och direkt kunskap om det svenska föreningslivet och de förutsättningar det arbetar under och dels genom dialogen utveckla sin övergripande syn på vilka mål som ligger till grund för den samlade statliga

bidragsgivningen.

En sådan dialog som är uppbyggd kring informations— utbyte, ökade kunskaper kring föreningslivet och en

övergripande diskussion kring statens mål för sin

• Sida 109
•  Original

bidragsgivning och kring organisationernas idé och mål för sina verksamheter, är ett grundläggande inslag i en framtida bidragsmodell för det statliga stödet.

SAMLAD SYN - UPPDELNING AV STÖDFORMER

Någon uppdelning av statens olika stödformer finns inte i dag. Alla typer av bidrag betraktas ofta som direkt stöd till organisationer och föreningar. Vi har i kapitel 3 delat upp bidragen i tre huvudområden för att därigenom söka åstadkomma en mera samlad syn på den statliga bidragsgivningen. Utredningen valde att dela upp stödet i allmänna bidrag, resultatinrik— tade bidrag samt uppdragsersättningar.

I vissa fall kan det vara svårt att bestämma till vilken typ av stöd olika bidrag hör. Inom en och samma stödform kan t ex både stöd som utgår av särskilda politiska skäl och mera generella bidrag förekomma. Vi menar, att respektive organisation, departement och bidragsmyndighet bör diskutera igenom de egna stödformerna med utgångspunkt i den princi- piella uppdelning vi föreslår.

Uppdragsersättningar

Till området uppdragsersättningar för vi bidrag, som organisationerna får helt på statens villkor. Den

sammanlagda summan för denna typ av bidrag uppgår till ca 1,5 miljarder kronor.

Uppdragsersättningar utbetalas till verksamhet, som staten önskar få utförd genom arbetsinsatser från organisationer och föreningar. Uppdragen bygger på att de berörda organisationerna genom sin uppbyggnad och kunskaper kring verksamheterna av staten anses

lämpad att genomföra arbetsuppgiften. Ersättningen

• Sida 110
•  Original

kan i sådana fall ses som betalning för en köpt tjänst. Exempel på denna typ av ersättningar är bidrag till vägsamfälligheter för drift och byggande av vägar, bidrag till vissa utbildnings— och kulturinstitutioner samt lönebidrag till anställda,

som utbetalas av arbetsmarknadspolitiska skäl.

Vi anser inte att utbetalningar av detta slag är att hänföra till statliga bidrag till föreningslivet i egentlig mening. Pengarna får således mera ses som ersättning för arbete, som utförts av organisatio- nerna på initiativ av staten. Utredningen avför där- med uppdragsersättningar som statligt stöd till

föreningslivet.

De allmänna och resultatinriktade bidragen

De allmänna och de resultatinriktade bidragen utbe- talas av staten mera på organisationernas egna vill—

kor. De allmänna bidragen utbetalas t ex med normer och regler som grund och utgör ett organisations- stöd. Har en organisation t ex ett visst antal med— lemmar och ett visst antal medlemsföreningar spridda över landet, får den ett bestämt bidrag. Organisatio— nen får sedan fritt använda pengarna efter egna beslut. De resultatinriktade bidragen bygger på sam— verkan mellan staten och organisationerna för att via bidragsgivningen nå vissa mer eller mindre klart uttalade mål och resultat. I dag är de förväntade

resultaten ofta mindre klart uttalade.

De allmänna och de resultatinriktade bidragen har det gemensamt, att de utbetalas utifrån organisationernas villkor i stor utsträckning. Men de båda stödformerna skiljer sig också åt. De allmänna bidragen utgör generellt organisationsstöd utan krav på redovisning av resultat eller arbetsinsatser. De resultatinrik—

tade bidragen däremot kräver konkreta resultat eller

• Sida 111
•  Original

arbetsinsatser för att bidragen ska betalas ut. För vissa bidrag är detta mera framträdande än för

andra. Det gäller tex bidrag inom alkohol- och nar- kotikaområdet samt för tilläggsbidragen inom folk— bildningen. För andra bidrag ger själva bidragsformen resultaten t ex bidrag till anordnande av allmänna

samlingslokaler.

I valet mellan de båda stödformerna, allmänna och resultatinriktade bidrag, tar utredningen inte ställning. Däremot konstaterar vi, att de allmänna bidragen i dag utgörs av ca 600 miljoner kronor och de resultatinriktade bidragen ca 2,9 miljarder kronor. De framtida proportionerna mellan de båda bidragen får klarläggas genom den utökade dialogen mellan statsmakterna och föreningslivet.

Utredningen konstaterar samtidigt, att de båda stöd— formerna skiljer sig åt. Detta ställer i framtiden krav på olika politiska ställningstaganden.

När det gäller de allmänna bidragen, har vi redo- visat, att de fungerar som organisationsstöd. Detta

innebär, att denna typ av bidrag är bunden till en fast krets av organisationer. Ofta är det organisa- tionsgrupper, vars verksamhet bedöms så angelägen, att ett s.k. fast stöd bör utgå för att garantera en långsiktig verksamhet och en väl fungerande organisa- tion. Exempel på sådana organisationer är ungdomsor— ganisationerna, studieförbunden, frikyrkorörelsen,

handikapprörelsen och kvinnoorganisationerna.

En viktig fråga blir naturligtvis, vilka typer av organisationer, som skall omfattas av det allmänna

stödet i framtiden och hur urvalet av dessa ska ske.

När det gäller de resultatinriktade bidragen är de i sin konstruktion mera öppna för förändringar, när det

• Sida 112
•  Original

gäller nya organisationsbildningar och förnyelse av verksamhetsformer. Utredningen har emellertid tidigare konstaterat att även denna typ av bidrag innehåller detaljstyrande regler, som motverkar en sådan utveckling.

MALSTYRNING - UTVÄRDERING

Frågan om organisations— och föreningslivet styrs av stat, landsting och kommuner genom deras bidragsgiv- ning diskuteras ofta. Det är i Sverige en allmän uppfattning, att föreningslivet ska utvecklas fritt. Därför menar många, att de bidrag som finns ska styra organisationer och föreningar så litet som möjligt. Även utredningen menar att organisationer och före— ningar ska utvecklas fritt. Denna utveckling måste komma inifrån organisationen och grundas på dess ideologi, målsättning för verksamheterna och den egna föreningsidén. Utvecklingen måste ske helt oberoende

av statliga eller kommunala åtgärder.

Det är utredningens bestämda mening, att organisatio- ner och föreningar själva bör prioritera inom vilka områden man vill göra insatser och på vilka villkor. Det står dem naturligtvis också fritt att gentemot staten och kommunerna hävda krav på rimligt stöd för de verksamheter de bedriver eller de resultat de uppnår genom verksamheterna. Bedriver organisationer- na bra verksamhet ska man kunna hävda att bidragsreg-

lerna ska anpassas efter denna och inte tvärt om.

Att föreningar anpassar eller känner sig tvingade att anpassa sin verksamhet efter en viss bidragsregel är inte alltför ovanligt.

Men organisationernas och föreningarnas arbete mot vissa mål eller vissa resultat måste också helt eller

delvis sammanfalla med de önskade resultat och mål

• Sida 113
•  Original

staten och kommunerna lagt fast, om de ska kunna påräkna bidrag. De flesta bidragsregler är därför mer

eller mindre styrande — om än detta inte är önskvärt.

Mot den här redovisade bakgrunden framstår den av utredningen föreslagna dialogen mellan föreningslivet och statliga och kommunala bidragsgivare som nödvän— dig. I en sådan dialog kan stat och kommuner finna respekt för organisationers och föreningars mål och inriktning på verksamheterna. Föreningslivet kan å sin sida finna förståelse för de politiska motiven bakom bidragsgivningen.

Målbeskrivningarna i en framtida bidragsmodell får emellertid inte utarbetas på ett sådant sätt och med ett sådant innehåll att de uppfattas som om staten ska ange inriktningen på organisationernas arbete eller så att de blir detaljstyrande. Målen ska i stället kunna ses som ett resultat av den tidigare redovisade dialogen mellan staten och organisationer- na. Dessa ska i stället genom dialogen ha möjlighet

att hävda sin integritet och kunna undvika att bli

detaljstyrda.

Även om antalet regler och kriterier kan minska genom att arbeta med målbeskrivningar, innebär det inte att kravet på organisationerna om rapportering av Vissa uppgifter försvinner. Den rapporteringen ska i stäl- let användas för att förbättra den samlade kunskapen och komma till nytta vid utvärderingen av resultaten.

Regelstyrning

I de olika bidragssystemen bör det finnas så få reg- ler som möjligt. Ju flera regler, tolkningsföreskrif— ter och kriterier, som knyts till bidragen, desto större detaljkontroll krävs. Detta leder till en

omfattande administration hos såväl bidragsmottagare

• Sida 114
•  Original

som hos respektive bidragsmyndighet. I takt med regeluppbyggnaden och en ökande kontroll ökar risker— na för en starkare styrning av organisationerna och föreningarna. Man riskerar också, som ofta är fallet i dag, att fastna i en debatt om regler och ekonomis— ka nivåer i stället för att diskutera verksamheternas

inriktning och de mål man strävar efter.

Målbeskrivning

Målbeskrivning innebär om att kunna beskriva de resultat man vill nå genom en viss bidragsgivning. Det kan emellertid ofta vara svårt, framför allt med tanke på den bristande kunskap vi har om förenings- livet och dess verksamheter. Kunskap om detta är grunden för bra målbeskrivningar och gör det också möjligt att utvärdera effekterna av bidragsgivningen.

Vissa typer av resultat är lätta att mäta. Om före- ningslivet får stöd för att minska arbetslösheten (t ex lönebidrag), är det lätt att mäta hur många män—

niskor som fått arbete genom de bidrag som betalats

ut.

Vi kan resonera på motsvarande sätt, när det gäller de allmänna bidragen och de resultatinriktade bidra- gen. Situationen blir då mera komplicerad. Målbe- skrivningarna måste emellertid ske på olika nivåer. Riksdagen kan eller bör inte ange alltför detaljerade mål. Riksdagens uppgift bör i stället vara att formu- lera övergripande mål och sedan fastställa ekonomiska ramar för bidragsgivningen. De mera konkreta och detaljerade målbeskrivningarna får sedan utarbetas av respektive departement eller myndighet i samverkan med berörda organisationer.

De konkreta mål som beskrivs bör även uppfylla vissa bestämda krav. Målbeskrivningarna måste gå att

• Sida 115
•  Original

utvärdera. Det innebär bl.a. att de måste vara mätbara. För att veta, när målen ska vara uppfyllda, bör de även vara tidsbestämda. Treårsperioder kan vara lämpliga.

Delegation

Det är således inte ovanligt att riksdagen i sina årliga beslut kring bidragsfrågor också tar ställning i detaljfrågor och t.o.m. fattar beslut om ganska små belopp till enskilda föreningar.

Genom att utveckla ett system med målstyrning och målbeskrivning ges förutsättningar för en ökad delegering i bidragshandläggningen. En väl utvecklad delegationsordning kan medföra avsevärda förenklingar för föreningar och organisationer men också för regering, riksdag och bidragsmyndigheter. Riksdag och regering får mera utrymme att diskutera övergripande mål och resultat för den statliga bidragsgivningen samt utvärdering av de olika bidragens effekter.

Ansvar för handläggning och beslut om bidrag bör således kunna delegeras till grupper av politiker

eller tjänstemän. I vissa fall bör även enskild tjänsteman få rätt att fatta beslut om bidrag.

Utvärdering och kontroll

Målbeskrivningarna ska således vara så tydliga, att vederbörande bidragshandläggare efter de tre åren ska kunna utvärdera bidragens effekter. Med utvärderingen som grund — gjord i samverkan med organisationerna - kan man i riksdagen sedan diskutera vilka konkreta resultat, som önskas under den kommande perioden. Det blir också möjligt att på ett sammanhållet sätt dis- kutera mellan riksdag/regering och organisationerna, huruvida bidragsbelopp och bidragsregler är anpassade för att nå de aktuella målen.

• Sida 116
•  Original

Genom en ordning med målbeskrivning blir det viktiga- re att utvärdera resultaten än att kontrollera hur olika regler följs och hur föreningarna använder bi-

dragen.

Staten behöver inte kräva redovisning över hur orga- nisationerna arbetat för att nå målet vilket automa- tiskt bör medföra en friare användning av bidragen. Om däremot målet inte nåtts kan bidragsmyndigheten efter en diskussion med organisationerna överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas. Ska bidragen

ökas eller är det andra åtgärder som kan vidtas?

En sådan ordning innebär således, att organisationer- na och föreningarna fritt kan använda bidragen efter egna beslut förutsatt att dessa leder mot målet. Or— ganisationerna kan på så sätt delta i den politiska debatten och därigenom påverka den statliga målin-

riktningen var och en efter sin idé och sin egenart.

1988 års kompletteringsproposition

I 1988 års kompletteringsproposition förekommer, som utredningen tidigare redovisat, tankegångar och for- muleringar som mycket nära tangerar utredningens

ställningstaganden.

I den del som behandlar utveckling och styrning av

den statliga verksamheten heter det bl.a.:

- Statsmakterna ska ange övergripande mål och huvud- saklig inriktning under den kommande treårsperioden

— Myndigheterna ges successivt ökat ansvar att driva verksamhet med egen beslutskompetens. Minskad detalj- styrning i instruktioner och andra förordningar som

reglerar hur verksamheten ska organiseras och genom—

föras eftersträvas.

• Sida 117
•  Original

— Kraven på redovisning och analys av vilka resultat som uppnåtts skärps, där intresset bör förskjutas

från budgetering till uppföljning och utvärdering.

- Möjligheter att planera verksamheten på längre sikt än ett år ska även prövas.

GRUNDER FÖR STÖD

Trots att reglernas och kriteriernas betydelse för bidragens storlek minskas vid en övergång från regelstyrning till målstyrning behövs normer för olika stödformer. För att på ett bra sätt kunna följa upp och utvärdera olika bidrag fordras även uppgifter från de organisationer och föreningar som erhåller

bidrag. Grunderna och normerna för de stödformer som kommer att finnas i en framtida bidragsgivning är därför viktiga att diskutera.

Folkrörelsebegreppet

I kapitel 4 berörde vi folkrörelsebegreppet. Vi slog t.ex. fast att den demokratiska utvecklingen liksom välfärdsutvecklingen kräver folkrörelser med vissa bestämda funktioner. Vi menar att en ideologisk inriktning, ett opinionsbildande ansvar, en demokra- tisk skolning samt en social prägel är grundläggande funktioner för folkrörelserna.

Organisationer och föreningar som bedriver en verk- samhet med den inriktningen som grund är de som en- ligt vår uppfattning ska få ta del av den statliga

bidragsgivningen.

Den lokala föreningen

Utredningen har i sitt förra betänkande visat hur betydelsefull den lokala föreningen är för såväl den

• Sida 118
•  Original

enskilda medlemmen som för organisationen i stort. Mycket tyder på, att den mindre föreningen, med ett begränsat geografiskt upptagningsområde, är den typ av förening som människor helst engagerar sig i. Där kan de själva delta i och påverka föreningens arbete och inriktning. Hur de lokala föreningarna utvecklas kan således vara nyckeln till framgång för organisa- tionen i stort. Detta bör beaktas vid utformningen av

bidragsnormer för organisationerna.

Medlemsbegreppet

Många bidrags fördelning bygger på antalet medlemmar

i en förening eller en organisation. Det har uppstått en diskussion, inte minst i kommunerna, om värdet av

medlemsbegreppet som teknisk grund för bidragsgiv- ning.

Medlemmen är föreningslivets bas och grunden för dess utveckling. Mer än 30 miljoner medlemsskap tecknas eller förnyas varje år i föreningssverige. Utredning— en har i tidigare betänkande påpekat att det i dag har utvecklats skilda slag av medlemsskap. Det finns begrepp som aktiva medlemmar och passiva, stöd eller supportmedlemmar, sektionsmedlemmar, hedersmedlemmar, familjemedlemmar. Antalet medlemmar i en organisation är inget mått på verksamhet eller aktivitet. Vi har i ett tidigare betänkande visat att andelen passiva medlemmar tenderar att öka. Utredningen menar därför att den i föreningen eller organisationen faktiskt bedrivna verksamheten och de som engageras och är delaktiga i den är bättre kriterium för bidrag än

antalet medlemmar.

Verksamheterna bas för bidragsgivningen

Verksamheterna och aktiviteten i föreningslivet bör spela en avgörande roll i den statliga bidragsgiv-

• Sida 119
•  Original

ningen. Det innebär, att utredningen understryker, att det är viktigt, att organisationerna har många aktiva, lokala föreningar spridda över landet.

Den föreningsverksamhet som bedrivs i landet är mycket varierad. Inom folkbildningen finns verksam— heter som porslinsmålning, vävning och dans till— sammans med samhällsstudier, språkstudier och poli— tiskt inriktade ideologiska studier. Inom idrotten förekommer förutom den rena fysiska träningen i ökan- de utsträckning även verksamhet, där samhällsutveck- lingen diskuteras. Inom politiska, religiösa och nykterhetsorganisationer förekommer förutom de ideologiskt samhällsengagerande verksamheterna även inslag i form av t.ex. idrott och motion.

Man kan grovt dela in verksamheterna i två kategori- er. Dels finns det verksamheter, som kan upprepas med korta och jämna tidsintervaller. Dels förekommer verksamheter av mera samhällsengagerande natur. Verk- samhet, som ofta tar lång tid i anspråk och som är svår att upprepa med korta och jämna tidsintervaller, om man vill locka många deltagare, t.ex. verksamhet i en politisk ungdomsförening.

Båda dessa typer av verksamheter är givetvis var och en på sitt sätt betydelsefulla. Samhällsengagemang i sig är värdefullt och spelar en stor roll i välfärds- utvecklingen och den demokratiska utvecklingen. De aktiviteter, som ger omedelbara upplevelser men också

gemenskap och sociala kontakter tillfredsställer starka behov hos de enskilda människorna. De utgör också ofta ett medel för att t.ex. engagera människor i olika samhällsfrågor.

Vi tycker oss ha funnit, att de mera lättupprepade aktiviteterna under senare år har ökat mycket

kraftigare än de samhällsengagerande vilka i vissa

• Sida 120
•  Original

avseenden rent av minskar. Utredningen uttalade redan i det förra betänkandet oro över en sådan utveck- ling. Vi efterlyste också en debatt, inte minst inom organisationerna själva, om detta förhållande, vilken också startat på en del håll.

Verksamhetsutvecklingen, som beskrivs ovan, aktuali- serar frågan, om det inte borde övervägas att olika typer av aktiviteter borde kunna värderas olika i bidragssammanhang. En sådan diskussion har redan påbörjats i flera kommuner, bland politiker och föreningsfolk. Mot bakgrund av en önskan att få flera, kanske främst ungdomar, engagerade av frågor med politisk, miljöinriktat eller allmänt samhälls- inriktat innehåll, diskuterar man bidragsgivningens

roll i verksamhetsutvecklingen.

Kan förändrade bidragsregler påverka den pågående utvecklingen eller finns andra orsaker. Utredningen menar att en sådan diskussion är ytterst viktig att föra både bland de politiska företrädarna och bland föreningsengagerade. Det är också viktigt att de forskningsinsatser, som utredningen föreslår, kommer till stånd för att ge diskussionen ett bra sakunder— lag. BIDRAGSNIVÅER — LÅNGSIKTIGHET

Nivåerna på statsbidragen och långsiktighet i bidragsgivningen har tagits upp i utredningens

tidigare betänkanden.

För att skapa trygghet inom organisationerna har vi bl.a. föreslagit att staten garanterar nivåerna på bidragen för tre år i taget. Det innebär t ex att de organisationer som redovisar ungefär samma omfattning och inriktning på sin verksamhet mellan två år

garanteras lika stora bidrag. Skulle emellertid

• Sida 121
•  Original

organisationen eller dess verksamhet bli mindre trappas naturligtvis bidraget ned. Vidare har vi föreslagit att staten ska meddela organisationerna om man tänker ändra i bidragsreglerna minst ett år innan förändringarna träder i kraft.

Vi rekommenderar även kommuner och landsting att i tillämpliga delar följa dessa principer särskilt långsiktigheten i bidragsgivningen där nivåer slås fast i treårsperioder.

SAMORDNING

Samordningen av den statliga bidragshanteringen inom regeringskansliet är i dag mycket begränsad. Bidragen handlägges inom samtliga departement och ibland efter skilda principer. För att bl.a. underlätta för orga— nisationerna bör samordningen av bidragshanteringen inom regeringskansliet förstärkas. Då kan också nöd— vändiga förutsättningar skapas för en bättre dialog mellan statsmakterna och organisationerna. Denna dialog är en förutsättning för en utveckling mot mera av målstyrning och utvärdering av bidragssystemet. Grunden för dialogen bör enligt utredningens mening utgöras av en rapport om föreningslivets situation och utveckling och om hur de statliga bidragen funge- rar i förhållande till de uppställda målen. Denna rapport bör utarbetas av regeringskansliet i samver—

kan med ett representativt urval av organisationer.

Samordning inom regeringskansliet

Varje departement har en politisk grund för sina bi- drag och också kompetens kring de ämnesområden, som bidragsgivningen omfattar. Respektive departement hanterar därför själva den ekonomiska nivån på och inriktningen av sina olika bidragsformer. Det innebär att samordningen av bidragen inte ska ske utifrån

ekonomiska eller funktionella grunder.

• Sida 122
•  Original

Såväl organiserade som informella kontakter över departements- och bidragsmyndighetsgränser förbättrar och förenklar handläggningen av de skilda statliga bidragsformerna. Det är också viktigt att en åter- koppling av de olika bidragen till riksdagens beslut om ramar och övergripande mål för bidragsgivningen

säkerställs.

civildepartementet har i dag ett övergripande ansvar för samordning av statens bidragsgivning till före— ningar och organisationer. Det innebär att departe— mentet en gång om året sammanställer respektive departements budgetäskande, som underlag för en för regeringskansliet gemensam bedömning. Representanter för de skilda departementen träffas också regelmäs- sigt för diskussioner kring bidragsgivningen.

Samordningen av de statliga bidragen inom regerings— kansliet bör förstärkas. Den förstärkta samordnings- funktionen bör leda till att en samlad rapport om organisationernas och föreningarnas situation och utveckling kommer riksdagen till del vart tredje år. Den rapporten ska därefter ligga till grund för riksdagens beslut om målbeskrivningar och rambelopp

för de olika bidragen den kommande treårsperioden.

De konkreta målbeskrivningarna på myndighetsnivå ska även sammanställas. Detta samordningsansvar kan inne-

bära hjälp och stödinsatser vid utveckling av metoder för upprättande av målbeskrivningar.

ÖVRIGA FRAGOR AV ÖVERGRIPANDE NATUR

Bidrag från olika håll till organisationer och föreningar

Det har hävdats, bl a i den tidigare nämnda RRV-rap- porten och i 1979 års utredning "Statens stöd till

• Sida 123
•  Original

folkrörelserna", att organisationer och föreningar får bidrag från flera olika bidragsinstanser. Därför föreslog 1979 års utredning bl a en särskild "bidragsmyndighet".

Utredningen har undersökt om det finns fog för ett sådant påstående i dagens bidragsgivning. Vi har funnit att en och samma organisation kan få bidrag från flera departement eller myndigheter. Detta förhållande har oftast naturligt orsaker. Stöd som utgår på grund av särskilda politiska skäl t.ex., bör handhas av det departement eller den myndighet som har huvudansvaret och specialkompetens i den aktuella frågan. Eftersom många organisationer har breda arbetsfält, blir följden att de har bidragskontakter

med flera departement och myndigheter.

När det gäller de allmänna bidragen, menar utredning— en att det är sällsynt, att organisationer erhåller bidrag från mer än ett ställe. Detta gäller särskilt de rena organisationsstöden, t ex centrala bidrag

till barn— och ungdomsorganisationer.

Det förekommer emellertid, att bidrag lämnas till organisationer eller föreningar från mer än en bidragsinstans för ett och samma ändamål. En teater— förening, som uppför t.ex. ett fredsspel, kan erhålla bidrag dels för sitt teaterengagemang och dels för sitt fredsengagemang.

Grundprincipen bör vara, att bidrag först och främst utgår för föreningens eller organisationens basverk- samhet — i det aktuella fallet för teaterverksamheten inte för fredsengagemanget. Men vill bidragsgivaren

stimulera till ökade fredsaktiviteter i samhället får man naturligtvis acceptera den dubbla bidragsgivning-

en.

• Sida 124
•  Original

Utredningen föreslår ingen centralisering av bidrags- hanteringen - en "bidragsmyndighet" eller liknande. Detta skulle ytterligare byråkratisera bidragsgiv— ningen och komplicera bidragshanteringen för organi-

sationerna.

När det gäller bidrag av uppdragskaraktär måste bidragsfrågorna hanteras av fackdepartementen. Även de allmänna och resultatinriktade bidragen bör hanteras, där den bästa sakkunskapen inom de skilda ämnesområdena finns. Det innebär t.ex..att miljö— och energidepartementet och dit knutna myndigheter bör handlägga bidragen till miljöorganisationerna, att försvarsdepartementet med myndigheter bör handlägga

bidragsgivningen till försvarsorganisationerna osv.

Rollfördelning£ stat - landsting - kommuner

Såväl stat, landsting som kommuner ger stöd till organisationer och föreningar. Någon klar uppdelning mellan olika typer av bidrag finns inte. Statens stöd uppgår till närmare 3,5 miljarder kronor, som utred- ningen tidigare redovisat. Landstingen svarar för mellan 500 och 600 miljoner kronor. Kommunerna står varje år för uppskattningsvis mellan 5 och 6 miljar- der kronor i direkt ekonomiskt stöd och indirekt

stöd i form av kostnadsfri upplåtelse av lokaler och

anläggningar.

Föreningarna är ofta förankrade centralt, regionalt och lokalt inom en och samma organisation. Undersök- ningar visar emellertid att omkring var fjärde lokal förening inte är ansluten till någon riksorganisa— tion. Eftersom föreningar och organisationer finns på tre samhällsnivåer, bör en gemensam principiell syn prägla stat, landsting och kommuner, när det gäller handläggningen av bidragsfrågor.

• Sida 125
•  Original

Huvudprincip

Huvudprincipen bör vara, att staten ansvarar för stödet till centrala riksorganisationer eller s.k. paraplyorganisationer - ett antal riksorganisationer som samarbetar kring någon gemensam verksamhet. Landstingen bör svara för stödet till de regionala eller distriktsorganisationerna. Kommunerna bör svara för stödet till de föreningar som är verksamma inom

respektive kommun.

Avståndet till den lokala verksamheten gör det ofta svårt för statliga bidragsmyndigheter att följa upp utbetalade bidrag. Ska bidragen kunna utvärderas på ett tillfredsstälklande sätt erfordras omfattande administrativa insatser från bidragsmyndigheten. För föreningarna underlättas bidragsansökning och kon- takter med bidragsmyndigheten givetvis om dessa kan tas i kommunen. Utredningen anser därför att stödet till lokal föreningsverksamhet i princip bäst hante- ras av kommunerna. Statsbidrag till kommunerna för lokal föreningsverksamhet kan då vara att föredra

framför en statlig hantering av lokal bidragsgivning.

Principen är emellertid inte alltid allenarådande. I vissa sammanhang kan det t ex vara befogat att staten ger bidrag till lokala föreningar. Staten kanske vill markera värdet av och stimulera till lokal förenings- verksamhet bland barn och ungdomar. I andra fall kan det där centrala politiska bedömningar och mål anses nödvändiga vara befogat att beslut på statlig nivå, styr stödet till den lokala verksamheten. Detta gäller t.ex. stödet till folkbildningen.

Organisationer som bidragsmyndighet

De statsbidrag, som utbetalas till organisationer, utgår i vissa fall till s k paraplyorganisationer.

• Sida 126
•  Original

Dessa fördelar i sin tur pengarna till sina medlems- organisationer. Paraplyorganisationerna fungerar då med ett internt "myndighetsansvar". I några fall förekommer det även att paraplyorganisationerna fungerar som bidragsmyndighet och fördelar bidrag till andra organisationer än sina egna medlemsorga— nisationer. Sveriges riksidrottsförbund fördelar t ex bidrag till nio s.k. övriga idrottsorganisationer, Friluftsfrämjandet och Sveriges Sportfiske— och fiskevårdsförbund t.ex. Ett annat exempel är Samar— betsnämnden för statsbidrag till trossamfund, knutet till Sveriges Frikyrkoråd, som i dag även fördelar bidrag till vissa trossamfund, som inte ingår i Fri- kyrkorådet.

Bakgrunden till förfaringssättet är, att staten velat samordna och förenkla bidragsgivningen.

Principiellt kan detta förfaringssätt ifrågasättas. Utredningen menar, att paraplyorganisationer enbart bör fördela bidrag till de egna medlemsorganisatio-

nerna.

OMRÅDEN ATT FINANSIERA

De förslag utredningen lagt för att förbättra kunska— pen om organisationers och föreningars situation, ut— veckling och verksamhet kommer att belasta statsbud- geten.

Ett centrum för organisationsforskning med ett tioårigt grundforskningsprogram etableras fr.o.m. 1989. Ett centrum för fritidsforskning bör inrättas utifrån 1990 års forskningsproposition.

Dessutom skapas inom regeringskansliet en program— grupp med uppgift att arbeta med kvalificerade utred—

ningar. Gruppen ska även sprida egna utredningsresul-

• Sida 127
•  Original

tat samt på ett enkelt och lättläst sätt samman— ställa, popularisera och sprida de forskningsresultat

som förekommer.

Fr.o.m. budgetåret 1989/90 bör 4,5 miljoner kronor avsättas för föreslagna forskningsinsatser och arbe- tet inom programgruppen. Fr.o.m. 1990 bör ytterligare omkring 4 miljoner kronor avsättas för fritidsforsk—

ning.

Finansiering

De förslag utredningen lagt i form av förenkling och samordning av de statliga bidragen — med en samlad och enhetlig syn på bidragsgivningen som grund - bör på sikt medföra att resurser frigörs för finansiering av vissa av de reformer utredningen föreslår.

Om utredningens principer för den statliga bidrags— givningen inte kan genomföras tillräckligt snabbt, och därmed frigöra resurser, är ändå de åtgärder som föreslås i form av forskningsinsatser och kvalifice— rat utredningsarbete så viktiga, att 0,25 % av de statliga folkrörelseanslagen på ca 3 500 miljoner kronor bör avsättas för dessa ändamål.

• Sida 128
•  Original

• Sida 129
•  Original

DEPARTEMENTENS OLIKA STÖDFORMER

Bilaga 1

De statistiska uppgifterna bygger till största delen på riksrevisionsverkets rapport "Det stat-

liga stödet till folkrörelserna - en kartläggning" (Dnr 1986:554). Där inte annat anges gäller den

ekonomiska omfattningen budgetåret 1987/88.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET BOSTADSDEPARTEMENTET CIVILDEPARTEMENTET FÖRSVARSDEPARTEMENTET INDUSTRIDEPARTEMENTET JORDBRUKSDEPARTEMENTET JUSTITIEDEPARTEMENTET KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET MILJÖ- OCH ENERGIDEPARTEMENTET SOCIALDEPARTEMENTET UTBILDNINGSDEPARTEMENTET UTRIKESDEPARTEMENTET

Sid.

130 134 136 139 141 143 149 151 152 154 165 179

• Sida 130
•  Original

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET, 21,1 MILJONER KRONOR

Inom arbetsmarknadsdepartemetet finns främst två slag av stöd till organisationer och föreningar. Det ena gäller bidrag till frivilliga försvarsorganisationer och det andra stöd till invandrarorganisationer. Stö— det uppgår tillsammans till 21,1 miljoner kronor.

BIDRAG TILL INVANDRARORGANISATIONER, 12,1 MILJONER KRONOR

Inom anslaget "Åtgärder för invandrare" finns två former av bidrag. 10,2 miljoner kronor utbetalas till invandrarnas riksorganisationer som organisationsbi- drag medan närmare 1,9 miljoner kronor finns för pro- jekt. Det senare bidraget kan även utbetalas till an- dra organisationer än invandrarorganisationer.

BIDRAG TILL FRIVILLIGA FÖRSVARSORGANISATIONER, 9,0 MILJONER KRONOR

De frivilliga försvarsorganisationerna får ur arbets- marknadsdepartementets budget bidrag till utbildning av frivillig personal inom huvudsakligen lantbruket, civila transportväsendet, länsstyrelserna och civil— befälhavarkanslierna. Sex organisationer fick bidrag 1985/86.

BERÖRDA ORGANISATIONER

Bidrag till invandrarorganisationer

Organisationsstöd

Organisationsstödet regleras sedan den 1 juli 1986 i förordning motsvarande bidrag till invandrarnas riks- organisationer och utbetalades 1985/86 till 22 olika invandrarorganisationer. Riksförbundet Finska före-

• Sida 131
•  Original

ningar i Sverige erhöll 25 procent av anslaget. Projekt

Enligt RRV:s material fick 89 organisationer projekt- bidrag 1985/86. Av dessa var 58 invandrarorganisa- tioner. Vid senaste ansökningsomgången gick 65 pro— cent av bidragen till svenska organisationer och 35 procent till invandrarorganisationer. 1985/86 fick 35 centrala riksorganisationer, 10 regionala och 44 10— kala organisationer projektbidrag. Förhållandevis små belopp utbetalades till många organisationer och föreningar. Av de 44 lokalt verksamma föreningarna fick 18 mellan 2 000 och 10 000 kronor vardera.

Frivilliga försvarsorganisationer

Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund, Frivilliga automobilkåren, Svenska blå stjärnan, Riksförbundet Sveriges lottakårer, Frivilliga motorcykelkåren och Frivilliga radioorganisationen fick bidrag 1985/86. De tre först uppräknade organisationerna fick 97 pro- cent av det totala anslaget.

HANDLÄGGNING - REGLER

Bidrag till invandrarorganisationer

Organisationsstöd

Riksdagen anvisar ramar för bidraget. De grundläggan— de villkoren är fastlagda i förordning. Regeringen beslutar därefter, på förslag av statens invandrar- verk, vilka av invandrarnas riksorganisationer som ska få bidrag. Invandrarverket utfärdar tillämpnings- föreskrifter för bidragshanteringen. Bidragen grundas på schablonbelopp där antalet medlemmar i respektive organisation är beräkningsgrunden.

• Sida 132
•  Original

Invandrarverket svarar även för uppföljning och kon- troll av bidraget. Detta sker utifrån en strikt be- dömning redan när en organisation första gången blir

bidragsberättigad. Projektbidrag

Projektbidrag kan numera sökas en gång (tidigare två) per år. Statens invandrarverk bedömer ansökningarna och beslutar om utbetalningar. Vissa områden priori-

teras, t.ex. insatser för nyanlända flyktingar.

Frivilliga försvarsorganisationer

Vilka organisationer som är berättigade till bidrag anges i Svensk författningssamling. Arbetsmarknads- styrelsen är utbetalande myndighet. MÅL FÖR STÖDET

Målen för bidragen till invandrarorganisationerna är allmänt formulerade och syftar främst till att stödja organisationernas möjligheter att företräda invand- rarnas intressen på det invandrarpolitiska området samt att stödja allmän kulturell och social verk- samhet.

För de frivilliga försvarsorganisationernas utbild- ningsinsatser finns även allmänt formulerade över- gripande mål. ALLMÄNNA ELLER RESULTATINRIKTADE BIDRAG

Utredningen anser att organisationsstödet på 10,2 miljoner kronor till invandrarorganisationer är ett allmänt bidrag. Projektbidragen på 1,9 miljoner kro- nor ses som resultatinriktat. Bidraget till de fri-

• Sida 133
•  Original

villiga försvarsorganisationernas utbildningsverksam- het på 9,0 miljoner kronor bedömer vi också vara ett resultatinriktat bidrag.

Det innebär att av det totala stödet på 21,1 miljoner kronor är 10,2 miljoner kronor allmänna bidrag och 10,9 miljoner kronor resultatinriktade bidrag.

• Sida 134
•  Original

BOSTADSDEPARTEMENTET, 52,0 MILJONER KRONOR

Inom departementet handlägger man två former av stöd till organisationer och föreningar inom anslagsposten "Bidrag till allmänna samlingslokaler". Totalt finns

52,0 miljoner kronor disponibla.

ANORDNINGSBIDRAG, 28,0 MILJONER KRONOR

Anordningsbidrag lämnas till bl.a. föreningar för att de ska kunna köpa eller bygga sig nya allmänna sam- lingslokaler eller bygga om dem man redan har. Av an- ordningsbidraget går ca 3 miljoner kronor till sam- lingslokalföreningarnas riksorganisationer i form av

organisationsstöd. UPPRUSTNINGSBIDRAG, 24,0 MILJONER KRONOR

Föreningar och kommuner kan få bidrag till att repa- rera och handikappanpassa de allmänna samlingslokaler de redan har.

BERÖRDA ORGANISATIONER

1985/86 fanns 42 olika bidragsmottagare av an- ordningsbidrag. Förutom de föreningar som fick bidrag fick Folketshusföreningarnas riksorganisation ca 1,2 miljoner kronor, Bygdegårdarnas riksförbund 600 000 kronor, Folkparkernas centralorganisation 500 000 kronor och Våra Gårdar 400 000 kronor som organisa— tionsstöd.

HANDLÄGGNING - REGLER

Bidragen regleras i förordning. Riksdagen anslår ra— mar och Bostadsstyrelsens samlingslokaldelegation be- slutar om bidrag. Ansökningarna behandlas alltefter— som de kommer in. Väntetiden är för närvarande lång,

• Sida 135
•  Original

för anläggningsbidrag ca 4 år och för upprustningsbi— drag ca 6 år.

Bidrag utbetalas först när arbetet är slutfört och besiktigat. Upprustningsbidrag får föreningen bara om också kommunen lämnar bidrag.

MÅL FÖR STÖDET

I förordningen anges att bidraget är till för att stödja det offentliga livet och kulturella strävanden på orten. Man ska särskilt beakta föreningslivets be— hov av lokaler. Några mer konkreta mål för bidragen

finns inte.

I vårt tidigare betänkande "Ju mer vi är tillsammans" har vi föreslagit att statens anslag till ny- och om— byggnad av samlingslokaler ska stimulera byggandet av mindre anläggningar. Vidare föreslår vi att bidrag till upprustning endast ska gälla föreningsägda sam- lingslokaler.

ALLMÄNNA ELLER RESULTATINRIKTADE BIDRAG

Dessa bidrag kan i vissa fall ses som både allmänna och resultatinriktade. Vi hänför dock större delen av bidragen, 49,0 miljoner kronor, till kategorin resul— tatinriktade bidrag. 3,0 miljoner kronor utgör orga- nisationsstöd och hänförs till de allmänna bidragen.

• Sida 136
•  Original

CIVILDEPARTEMENTET, 54,1 MILJONER KRONOR

Inom civildepartementet finns två stödområden som be- rör organisationer och föreningar. Det gäller bidra- gen till trossamfunden och bidragen till kvinno— organisationernas centrala verksamhet. Bidraget till trossamfunden uppgår till 51,3 miljoner kronor medan kvinnoorganisationerna får 2,8 miljoner kronor.

BIDRAG TILL TROSSAMFUND, 51,3 MILJONER KRONOR

Bidragen till trossamfund betalas ut på flera olika grunder.

- Allmänt verksamhetsbidrag, 34,8 miljoner kronor

— Bidrag till andlig vård vid sjukhus, 3,2 miljoner kronor

- Centrala stödinsatser till invandrarnas trossam- fund, 600 000 kronor

- Bidrag till de fria samfundens teologiska semina- rier, 1,3 miljoner kronor

- Bidrag till anskaffande av lokaler till trossam- funden, 10,8 miljoner kronor

Till regeringens disposition finns dessutom ca 600 000 kronor.

En arbetsgrupp inom civildepartementet lade i novem- ber 1986 fram ett betänkande med förslag om förbätt— rat stöd till invandrarnas trossamfund. Frågan om detta stöd kommer att prövas i samband med att stödet till övriga folkrörelser prövas.

• Sida 137
•  Original

BIDRAG TILL KVINNOORGANISATIONER, 2,8 MILJONER KRONOR

Bidrag utbetalas till kvinnoorganisationernas cen— trala verksamhet. Ett grundbidrag och ett rörligt bi- drag utbetalas där det totala bidraget uppgår till 2,8 miljoner kronor.

BERÖRDA ORGANISATIONER Trossamfund

Bidrag till den allmänna verksamheten på drygt 35,0 miljoner kronor utbetalades 1986/87 till totalt 37 organisationer. 22 av dem fick mindre än en halv mil- jon kronor vardera, medan två organisationer vardera fick mer än 5 miljoner kronor. Omkring 20 var tros- samfund med övervägande invandrare som medlemmar.

10,8 miljoner kronor utbetalas som bidrag för att trossamfunden ska kunna skaffa sig lokaler. 1986/87 fick ett tjugotal organisationer bidrag för detta än— damål.

Kvinnoorganisationer

14 kvinnoorganisationer fick bidrag 1985/86. Beloppen rörde sig mellan 62 500 kronor och 410 000 kronor. Bland bidragsmottagare finns de politiska partiernas kvinnoförbund, Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Hantverkarkvinnornas riksförbund och Fredrika-Bremer— Förbundet.

HANDLÄGGNING - REGLER Trossamfund

Bidrag till allmän verksamhet utbetalas enligt för— ordningen om statsbidrag till vissa trossamfund.

• Sida 138
•  Original

Statsbidragen prövas av en samarbetsnämnd. I nämnden finns företrädare för samtliga samfund eller grupper av församlingar som är anslutna till eller samverkar med Sveriges Frikyrkoråd. I en särskild delegation, knuten till samarbetsnämnden, finns representanter för bl.a. invandrarnas trossamfund. Den tidigare nämnda arbetsgruppen föreslår i sin rapport, att den— na särskilda delegation skall integreras i samarbets- nämnden som därmed skulle omfatta företrädare för al— la statsbidragsberättigade trossamfund och försam- lingar. Kammarkollegiet betalar ut bidragen efter rekvisition från samarbetsnämnden.

Kvinnoorganisationer

Förordningen om statsbidrag till kvinnoorganisa— tionernas centrala verksamhet reglerar bidraget. Pengarna disponeras av civildepartementet efter sär- skilda beslut av regeringen. Statsbidraget utbetalas dels som ett grundbidrag, dels till organisationer med mer än 3 000 medlemmar som ett rörligt bidrag.

Bidragens storlek beslutas av riksdagen. ALLMÄNNA ELLER RESULTATINRIKTADE BIDRAG

Av bidragen till trossamfunden anser vi att 35,4 mil- joner kronor är allmänna bidrag, medan 15,9 miljoner kronor är resultatinriktade bidrag.

2,8 miljoner kronor i bidrag till kvinnoorganisatio-

nerna är allmänna bidrag.

Enligt våra bedömningar fördelar alltså civildeparte- mentet 38,2 miljoner kronor som allmänna bidrag och 15,9 miljoner kronor som resultatinriktade bidrag.

• Sida 139
•  Original

FÖRSVARSDEPARTEMENTETl 100,7 MILJONER KRONOR

Försvarsdepartementet handlägger ett bidrag för det frivilliga försvaret. Ur anslaget "Frivilliga för- svarsorganisationer m.m." utbetalas bidrag dels för organisationernas allmänna verksamhet, 24,2 miljoner kronor, dels för deras utbildningsverksamhet, 73,8 miljoner kronor.

Vidare får Centralförbundet Folk och Försvar 2,7 mil- joner kronor som organisationsbidrag ur anslaget

"Vissa nämnder m.m. inom totalförsvaret". BERÖRDA ORGANISATIONER

18 organisationer fick bidrag ur de olika anslagen från försvarsdepartementet 1985/86. 14 frivilligför- varsorganisationer fick bidrag för sin allmänna verk- samhet. Tolv av dem fick även ersättning för utbild- ningsinsatser. Fem av dessa fick bidrag för utbild- ning av frivillig personal inom bl.a. lantbruket och centrala transportväsendet. Dessa bidrag betalades ur arbetsmarknadsdepartementets anslag "Bidrag till fri— villiga försvarsorganisationer".

HANDLÄGGNING — REGLER

Grunderna för de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet regleras i särskild kungörelse. Där anges också vilka organisationer som räknas som frivilliga försvarsorganisationer.'

Riksdagen anvisar ramar för bidragen. Regeringen för— delar därefter bidragen. Överbefälhavaren (ÖB) dis- ponerar och utbetalar medlen. Departementet erhåller årsredovisning från ÖB. I övrigt sker ingen formell kontroll av bidragen.

• Sida 140
•  Original

Bidraget till Centralförbundet Folk och Försvar dis- poneras av försvarets civilförvaltning. Villkor för bidraget är att civilförvaltningen får utse en revi— sor för att granska Centralförbundets räkenskaper och

förvaltning. MÅL FÖR STÖDET

Verksamheten inom de frivilliga försvarsorganisa—

tionerna ska tjäna totalförsvaret och omfatta för— svarsupplysning samt rekrytering och utbildning av frivillig personal.

Ett annat viktigt mål är att förankra försvarstanken hos det svenska folket.

ALLMÄNNA ELLER RESULTATINRIKTADE EIDRAG

Av det totala Stödet till de frivilliga försvars— organisationerna på 100,7 miljoner kronor är enligt vår mening bidragen till de frivilliga försvars- organisationernas allmänna verksamhet och bidraget till Centralförbundet Folk och Försvar allmänna bi- drag. Bidraget till de frivilliga försvarsorganisa— tionernas utbildningsverksamhet är resultatinriktat. Vi hänför därför 26,9 miljoner kronor till allmänna bidrag och 73,8 miljoner kronor till resultatin— riktade.

• Sida 141
•  Original

INDUSTRIDEPARTEMENTETl 1,9 MILJONER KRONOR

Ur industridepartementets anslag "Främjande av hem- slöjden" utbetalas 600 000 kronor till Svenska Hem- slöjdsföreningarnas riksförbund och 1,3 miljoner kro- nor till olika projekt och s.k. övrig verksamhet.

BERÖRDA ORGANISATIONER

Svenska Hemslöjdsföreningarnas riksförbund får bidrag till sin centrala verksamhet med 600 000 kronor.

15 olika organisationer fick bidrag till projekt och s.k. övrig verksamhet 1985/86. Fyra centrala och tio regionala hemslöjdsorganisationer samt en lokal förening fick bidrag.

HANDLÄGGNING — REGLER

Någon direkt förordning finns inte för anslaget. Riksdagen anvisar anslagsramarna medan bidragsmedlen disponeras och utbetalas av Nämnden för Hemslöjdsfrå— gor. Nämnden beslutar även om fördelning av projekt— bidragen.

Bidrag utbetalas både till fast verksamhet och till projekt för att utveckla tillverkning och försäljning av hemslöjdsprodukter.

ALLMÄNNA ELLER RESULTATINRIKTADE BIDRAG

Vi anser att anslaget på 0,6 miljoner kronor till Svenska Hemslöjdsföreningarnas riksförbund är gene- rellt bidrag efter fri prövning, alltså ett allmänt bidrag. Bidrag till övrig verksamhet 1,3 miljoner kronor går till projekt. Vi hänför dem till kategorin resultatinriktade bidrag.

• Sida 142
•  Original

0,6 miljoner kronor utgör enligt utredningens bedöm- ningar allmänna bidrag medan 1,3 miljoner kronor ut— gör resultatinriktade.

• Sida 143
•  Original

JORDBRUKSDEPARTEMENTETl 383,9 MILJONER KRONOR

Inom jordbruksdepartementet finns främst fyra slag av stöd för organisationer och föreningar. De är bidrag till fiskevård (1,0 miljoner kronor) bidrag till vis— sa organisationer inom turism- och rekreationsområdet (1,2 miljoner kronor), bidrag till ungdomsorganisa- tioner m.m. (150,3 miljoner kronor) samt stöd till idrotten (231,4 miljoner kronor). Totalt disponerar departementet över 382,7 miljoner kronor för olika stöd.

BIDRAG TILL FISKEVÅRD, 1,0 MILJONER KRONOR

Bidrag utbetalas till Sveriges Sportfiske— och fiskevårdsförbund och Sveriges fiskevattenägareför- bund för fiskevårdsinsatser på tillsammans 1,0 miljo-

ner kronor. BIDRAG TILL TURISM OCH REKREATION 1,2 MILJONER KRONOR

Bidrag utbetalas till Svenska Turistföreningen för gästhamns- och fjällverksamhet. Därutöver erhåller Svenska förbundet för koloniträdgårdar och fritids- byar samt Skidsäkerhetsrådet bidrag.

BIDRAG TILL UNGDOMSORGANISATIONER, 150,3 MILJONER KRONOR

Bidragen till barn— och ungdomsorganisationerna för— delas dels till organisationernas centrala verk- samhet, 59,0 miljoner kronor, och dels till lokal verksamhet, 91,3 miljoner kronor. För budgetåret 1988/89 har stödet ökat med ca 14 miljoner kronor främst till lokal verksamhet och till tonårsverksam— het.

Bidragen till barn- och ungdomsorganisationerna be-

• Sida 144
•  Original

handlades utförligt i Folkrörelseutredningens betänk- ande "Stödet till barn— och ungdomsföreningar".

Vart tredje år, sedan 1979 har särskilt stöd utgått till de politiska ungdomsförbunden för valinforma- tion. För budgetåret 1988/89 beräknas 820 000 kr. för denna verksamhet.

STÖD TILL IDROTTEN, 231,4 MILJONER KRONOR

Stödet till idrotten fördelas i huvudsak på fem olika anslag. Riksidrottsförbundet får bidrag till sin cen— trala verksamhet och fördelar dessutom bidrag till sina medlemsorganisationer, till motionsverksamhet för studerande vid kårorterna samt till s.k. övriga

idrottsorganisationer.

Stödet till idrotten omfattar också bidrag till idrottsrörelsens egna riksanläggningar samt till

föreningsägda anläggningar.

BERÖRDA ORGANISATIONER

Ungdomsorganisationer

Central verksamhet, 59,0 miljoner kronor

66 barn— och ungdomsorganisationer erhåller bidrag för sin centrala verksamhet. Ytterligare sex organi- sationer får bidrag i särskild ordning. Stödet utbe-

talas som organisationsbidrag.

Fr.o.m. 1988/89 har utformningen av stödet för- ändrats. Dels utgår ett generellt stöd med 43,8 mil- joner kronor och dels ett särskilt bidrag med 17,6

miljoner kronor till ca 70 organisationer.

• Sida 145
•  Original

Lokal verksamhet, 91,3 miljoner kronor

Lokala föreningar som tillhör en barn— och ungdoms- organisation som får centralt stöd, är berättigade att söka s.k. aktivitetsstöd. Lokala föreningar som tillhör Sveriges Riksidrottsförbund, eller centrala organisationer som får bidrag genom riksidrottsför- bundet, är likaså bidragsberättigade.

Närmare 40 000 lokala föreningar är därmed berät- tigade att söka det lokala aktivitetsstödet. Ca 25 000 föreningar Söker årligen stödet medan 15 000, omkring 40 procent, inte söker.

Drygt 89 procent av stödet tillfaller idag idrotts- föreningar. Fotbollsföreningar får ungefär en fjärde— del av det totala stödet.

Stöd till idrotten

Bidrag ur anslaget "stödet till idrotten" uppgår till 231,4 miljoner kronor. Av bidraget går 55,2 miljoner kronor till riksidrottsförbundets centrala verk— samhet. Till specialidrottsförbund och distrikts- idrottsförbund fördelar RF totalt 148,5 miljoner kro- nor. 57 specialidrottsförbund fick närmare 90 procent av bidraget medan de 22 distriktsidrottsförbunden fick drygt 10 procent 1985/86.

För bidrag till riksanläggningar finns 4,3 miljoner kronor. Bidragen går till Bosön, Vålådalen, Lillsved och Idrottens Hus.

För bidrag till att bygga föreningsanläggningar för idrott och friluftsliv finns 5,0 miljoner kronor.

De nio organisationerna utanför RF får totalt 14,0 miljoner kronor. Av dessa får t.ex. Friluftsfrämjan—

• Sida 146
•  Original

det 5,5 miljoner kronor, Ridfrämjandet 3,8 miljoner och Sveriges sportfiske— och fiskevårdsförbund

1,5 miljoner kronor.

För motionsverksamhet för studerande utbetalas totalt 4,4 miljoner kronor fördelat på 20 kårorter.

HANDLÄGGNING OCH REGLER

Ungdomsorganisationer m.m.

Organisationsstöd

Bidragen regleras i förordning. Riksdag och regering beslutar om ramar samt fördelning av bidragen efter anslagsframställan från Statens ungdomsråd. Ungdoms- rådet handlägger bidragen och upprättar bl.a. tolk-

ningsföreskrifter. Genom införandet av det särskilda bidraget har Statens Ungdomsråd fått ökade möjlighe— ter att självständigt fördela Stöd.

Organisationerna ska uppfylla vissa grundkrav för att vara berättigade till generellt bidrag. Bidragen ut— betalas efter normerade regler. Bl.a. ska de ha ett visst antal medlemmar och en viss geografisk sprid- ning.

Det generella bidraget består av grundstöd, lika för alla organisationer, dels som ett rörligt bidrag, ba— serat på antalet medlemmar och antalet lokalavdel— ningar.

Det särskilda bidraget fördelas av Statens ungdomsråd dels till organisationer som ej erhåller annat stöd och dels till organisationer som erhåller generellt bidrag men bedöms vara berättigade också till sär- skilt bidrag.

• Sida 147
•  Original

Lokalt stöd

Bidrag till den lokala föreningsverksamheten baseras på antalet genomförda aktiviteter. Vad som är en ak- tivitet regleras i förordning. Bidraget är starkt reglerat vad gäller gruppstorlekar, aktiviteternas längd etc.

De lokala föreningarna söker stödet hos sin egen cen- trala riksorganisation. Riksdagen anvisar ramen och Statens ungdomsråd disponerar och utbetalar bidragen efter rekvisition från de centrala organisationerna. Ungdomsrådet utformar även tolkningsföreskrifter.

Det lokala aktivitetsstödet till idrottsföreningarna söks hos distriktsidrottsförbunden som sammanställer ansökningarna och rekvirerar bidragen från riks- idrottsförbundet.

Idrotten

Sveriges riksidrottsförbund skriver egen anslags- ansökan (petita). Någon direkt förordning finns inte. Riksdagen anvisar ramarna och RF rekvirerar bidrags- medlen från kammarkollegiet. För den interna bidrags— fördelningen har RF utarbetat ett eget regelverk. I riksidrottsstyrelsen ska finnas två ombud för rege- ringen.

Bidrag till föreningsanläggningar prövas och utbe- talas av riksidrottsförbundet. Bidrag till riksan— läggningar beslutas av regeringen.

Även bidragen till de nio utanför RF stående organi- sationerna samt bidragen till kårorternas motions- verksamhet beslutas av riksdag och regering efter förslag av RF.

• Sida 148
•  Original

ALLMÄNNA ELLER RESULTATINRIKTADE BIDRAG

Bidraget till fiskevårdande åtgärder på 1,0 miljoner kronor är resultatinriktat.

Bidragen på 1,2 miljoner kronor inom turism- och rek-

reationsområdet bedöms som resultatinriktade.

Barn- och ungdomsorganisationerna får bidrag efter normerade regler på 59,0 miljoner kronor vilka är

allmänna.

Av bidragen till idrottsorganisationerna är 203,7 miljoner kronor direkta bidrag i form av organisa- tionsstöd efter framlagd petita. Bidragen till de nio s.k. övriga idrottsorganisationerna på 14,0 miljoner kronor är organisationsstöd. Detsamma gäller bidragen till motionsverksamhet på kårorterna på 4,4 miljoner kronor.

Bidraget på 91,3 miljoner kronor till den lokala föreningsverksamheten utgör enligt vår bedömning ett resultatinriktat bidrag.

Vi anser även att bidragen till uppförande av föreningsanläggningar samt bidragen till riksanlägg- ningar på totalt 9,3 miljoner kronor är resultatin- riktade bidrag.

Av det totala beloppet på 383,9 miljoner kronor be- dömer vi alltså att 281,1 miljoner kronor är allmänna bidrag medan 102,8 miljoner kronor är resultatinrik- tade bidrag.

• Sida 149
•  Original

JUSTITIEDEPARTEMENTET, 110,5 MILJONER KRONOR

Från justitiedepartementet utbetalas ur anslaget "Stöd till politiska partier" Statligt stöd till par— ti som deltagit i val till riksdagen. "Lag om stat— ligt stöd till politiska partier" reglerar stödet. Totalt förfogar departementet över 110,5 miljoner kronor för partistöd.

HANDLAGGNING — REGLER

Riksdagen anvisar anslagsramen varefter pengarna dis- poneras av fullmäktige i riksgäldskontoret. Stödet finns i två former, partistöd och kanslistöd.

Partistöd

Partistöd utbetalas till de partier som har mandat i riksdagen. Bidraget beräknas med hänsyn till utgången av de två närmast föregående valen. Varje mandat är för närvarande värt 208 000 kronor.

Kanslistöd

Kanslistödet utbetalas som grund- respektive till- läggsstöd. Bidrag utbetalas som grundstöd till parti som fått minst 4 procent av rösterna. Parti som inte fått 4 procent men ändå finns representerat i riksda— gen får reducerat grundstöd. Helt grundstöd är för närvarande 3 630 000 kronor per år.

Tilläggsstöd utbetalas till regeringsparti med 10 150 kronor per mandat och till övriga partier med 15 200 kronor per mandat.

Valperioden 1985-1988 får sex partier statligt parti- stöd.

• Sida 150
•  Original

Ansökan om partistöd görs varje år hos riksgäldskon- toret. Fråga om stöd prövas av partibidragsnämnden. ALLMÄNNA ELLER RESULTATINRIKTADE BIDRAG

Utredningen ser bidraget som ett organisationsstöd. Vi bedömer därför det totala bidraget på 110,5 miljo- ner kronor som bidrag av allmän karaktär.

• Sida 151
•  Original

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTETl 29,1 MILJONER KRONOR

Kommunikationsdepartementet handlägger bl.a. bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främ- jande, NTF, på 29,1 miljoner kronor. NTF genomför bl.a. barn- och ungdomsverksamhet och fortbildnings- och informationsinsatser och kampanjer för bättre trafiksäkerhet. NTF fördelar bidragsmedel till tra- fiksäkerhetsförbunden inom respektive län, trafik- säkerhetsföreningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. De ca 70 medlemsorganisationerna är ofta även bidragsmottagare.

HANDLÄGGNING - REGLER

Någon direkt förordning finns inte för bidraget. Riksdagen anvisar anslagsramen varefter pengarna be- talas ut av trafiksäkerhetsverket efter rekvisition från NTF.

Regeringen utser styrelseordförande i NTF jämte er- sättare för ordföranden i dennes egenskap av ledamot i styrelsen samt revisor och revisorssuppleant och föreningen ska lämna redogörelse över verksamheten till departementet, trafiksäkerhetsverket och riksre- visionsverket.

ALLMÄNNA ELLER RESULTATINRIKTADE BIDRAG Vi bedömer att anslaget till NTF på 29,1 miljoner kronor är ett resultatinriktat bidrag. Stödet tange— rar till en del området uppdrag.

• Sida 152
•  Original

MILJÖ- OCH ENERGIDEPARTEMENTETl 106,5 MILJONER KRONOR

Miljö- och energidepartementet handlägger två stöd- former för organisationer och föreningar. Ur anslaget "Miljövårdsinformation" utbetalas bidrag för natur- vårdsupplysning med 1,5 miljoner kronor. Anslaget "Åtgärder mot försurning" på totalt 105,0 miljoner kronor, används för kalkning av försurningshotade

sjöar och vattendrag. BERÖRDA ORGANISATIONER

Två organisationer får bidrag till miljöinformation. Svenska Naturskyddsföreningen får drygt 1 miljon kro- nor medan Riksförbundet för Hembygdsvård får drygt 500 000 kronor.

Omkring 90 föreningar fick 1985/86 totalt 6,6 miljo— ner kronor i bidrag till kalkning av sjöar och vat- tendrag. De flesta av dem var lokala fiskevårdsföre-

ningar eller sportfiskeklubbar.

HANDLÄGGNING - REGLER

Miljöinformation

För bidrag till miljöinformation finns ingen direkt förordning. Riksdagen anvisar ramar och regeringen beslutar om fördelningen av bidragen. Organisationer- na gör sina framställningar till naturvårdsverket som betalar ut pengarna. För att organisationerna ska få bidrag ska de bl.a. överlämna ett bestämt antal av sina tidskrifter till vissa departement och myndighe- ter. De ska vidare lämna in verksamhetsberättelse och redovisning över bidragen till Naturvårdsverket en

gång per år.

• Sida 153
•  Original

Kalknjng av sjöar och vattendrag

Anslaget regleras genom förordning. Länsstyrelserna disponerar pengarna och är prövningsmyndigheter. Bi- drag lännas till 85 procent av godkända kostnader.

ALLMÄNTA ELLER RESULTATINRIKTADE BIDRAG

Bidraget till miljövårdsinformation kan anses som allmän: bidrag medan statsbidraget till kalkning av sjöar och vattendrag utbetalas för arbetsinsatser or- ganisazioner och föreningar gör, dvs. är ett resulta- tinrikzat bidrag.

105,0 niljoner kronor hänförs till området resulta- tinrikzade bidrag medan 1,5 miljoner kronor hänförs till kategorin allmänna bidrag.

• Sida 154
•  Original

SOCIALDEPARTEMENTETl 170,4 MILJONER KRONOR

Inom socialdepartementet förekommer tre huvudstödom- råden. Dessa är stöd till vård-, behandlings- och in- formationsverksamhet inom alkohol- och narkotikaområ— det, bidrag till handikapporganisationer samt bidrag

till pensionärsorganisationer.

1. VÅRD-, BEHANDLINGS- OCH INFORMATIONSVERKSAMHET INOM ALKOHOL- OCH NARKOTIKAOMRADET, 80,1 MILJONER KRONOR

Socialdepartementet handhar ett antal bidragsformer för verksamhet inom det alkohol- och narkotikapoli-

tiska området.

* Upplysning och information på drogområdet, 3,8 miljoner kronor

Centralförbundet för alkohol— och narkotikaupplys- ning, CAN, får bidrag ur anslaget.

* Bidrag till organisationer, 47,3 miljoner kronor

Ur anslagsposten "Bidrag till organisationer" utbe- talas följande bidrag.

- Insatser inom området alkohol och arbetsliv, 3,6 miljoner kronor.

- Drogförebyggande verksamhet genom organisationer, 7,9 miljoner kronor.

- Till sammanslutningar inom alkohol- och narko- tikaområdet, 13,3 miljoner kronor.

• Sida 155
•  Original

- Ungdomsorganisationernas droginformation, 4,6 miljoner kronor. Pengarna fördelas av Statens Ungdomsråd.

— Vissa nykterhetsorganisationers organisations- stöd, 14,9 miljoner kronor.

- KALV-organisationer, 3,0 miljoner kronor.

* Utvecklings- och försöksverksamhet, 29,0 miljoner kronor.

Organisationer kan söka bidrag ur anslaget "Utveck- lings- och försöksverksamhet" för projekt som ska ut- veckla olika vårdformer utanför den offentliga miss- bruksvärden.

2 BIDRAG TILL HANDIKAPPORGANISATIONER, 26,3 MILJO- NER KRONOR

Socialdepartementet har tre olika anslagsposter för bidrag till handikapporganisationer.

Kostnader för viss utbildning m.m., 3,1 miljoner kro-

nor

De Handikappades Riksförbund får drygt 1,5 miljoner kronor för att täcka kostnader för rekreationsanlägg- ningar. Synskadades Riksförbund får drygt 1,5 miljo- ner kronor för kostnader för Almåsa kursgård.

Synskadades och dövas verksamhet, 23,2 miljoner kro-

nor

Synskadades Riksförbund får ca 19,0 miljoner kronor, bl.a. för att skapa arbeten åt synskadade, för an- skaffning och fördelning av ledarhundar samt för att ge ut tidskrifter. Föreningen Sveriges Dövblinda får

• Sida 156
•  Original

2,7 miljoner kronor för att ge ut tidningar, medan Sveriges Dövas Riksförbund får ca 1,5 miljoner kronor för att utveckla teckenspråket. Handikapporganisationer, 55,5 miljoner kronor

Ur anslagsposten "Bidrag till handikapporganisa- tioner" utbetalas 50,5 miljoner kronor som bidrag till handikapporganisationernas allmänna verksamhet, medan 5,0 miljoner kronor ska gå till att förstärka brukarinflytandet. Bidraget lämnades under 1987/88 till 29 organisationer.

3. BIDRAG TILL PENSIONÄRSORGANISATIONER

För pensionärsorganisationernas centrala verksamhet finns närmare 1,5 miljoner kronor. Tre organisationer får bidrag. Dessa är Pensionärernas Riksorganisation, Sveriges Folkpensionärers Riksförbund samt Riksför- bundet pensionärernas gemenskapsgrupp.

BERÖRDA ORGANISATIONER

Förutom de organisationer vi redan har nämnt får ungefär 100 centrala riksorganisationer bidrag (verk- samhetsåret 1985/86). De flesta fick bidrag från fle- ra av bidragsformerna.

1 VÅRD-, BEHANDLINGS- OCH INFORMATIONSVERKSAMHET INOM ALKOHOL- OCH NARKOTIKAOMRÅDET

Upplysning och information på drogområdet

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplys— ning, CAN, får 3,8 miljoner kronor för upplysnings- och informationsverksamhet. CAN är i första hand ett serviceorgan åt olika organisationer i deras arbete med droginformation. CAN fördelar även bidrag till

• Sida 157
•  Original

organisationer och har ett 40-tal medlemsorganisa- tioner.

Bidrag till organisationer

Det är främst centrala riksorganisationer som får bi— drag, men också lokala föreningar förekommer som bi— dragsmottagare. Större delen av stödet utbetalas dessutom som projektstöd.

— Organisationsstöd till vissa nykterhetsorganisa-

tioner

Organisationsstödet utbetalades 1985/86 till 13 nyk— terhetsorganisationer. Fyra av dem, vilka dessutom finns med i den samarbetsnämnd som beslutar om för— delning av pengarna, fick tillsammans ca 80 procent av bidragen.

- KALV—organisationer

De s.k. KALV—organisatonerna - Länkens kamratförbund, Sällskapet Länkarnas riksförbund, Alkoholproblemati- kernas riksförbund och Verdandi - får ca 3,0 miljoner kronor. 1985/86 fick Verdandi nästan 80 procent av bidraget.

- Alkohol och arbetsliv

För insatser inom området alkohol och arbetsliv får arbetsmarknadens organisationer ca 3,6 miljoner kro— nor. 1985/86 fick LO 1,8 miljoner kronor, TCO 800 000 kronor och SACO/SR 200 000 kronor, vilket tillsammans utgjorde 85 procent av bidraget.

• Sida 158
•  Original

- Bidrag till sammanslutningar och organisationer etc.

Bidrag utbetalas till sammanslutningar av f.d. alko— holmissbrukare, till sammanslutningar för stöd och hjälp åt narkotikamissbrukare samt till organisa- tioner och sammanslutningar för rehabilitering av al- kohol- och narkotikamissbrukare. Totalt finns 13,3 miljoner kronor. 1985/86 fick omkring 15 riksorgani- sationer drygt hälften av bidraget. Dessutom fick re— gionala och lokala organisationer och sammanslutning- ar bidrag. Verdandi, De Kristna Samfundens Nykter- hetsrörelse, Riksförbundet För Hjälp åt Läkemedels- missbrukare och Riksförbundet Föräldraföreningen mot narkotika fick drygt 40 procent av det totala bidra- get eller drygt 75 procent av de pengar som de ca 15 centrala organisationerna fick. - Drogförebyggande verksamhet i projektform

Undefär 12,5 miljoner kronor utbetalas till riks- organisationer som projektstöd för alkohol- och nar- kotikaupplysning. Socialstyrelsen fördelar 7,9 miljo- ner kronor medan Statens Ungdomsråd fördelar 4,6 mil—

joner kronor.

Det var totalt 35 organisationer som fick projektbi- drag från socialstyrelsen 1985/86. Fyra organisa- tioner fick stora belopp. Verdandi fick 760 000 kro- nor, LO 650 000 kronor, De Kristna Samfundens Nykter- hetsrörelse 500 000 kronor och Samlingslokalorganisa- tionernas samarbetskommitté 445 000 kronor, vilket utgjorde ungefär 45 procent av bidraget. 22 organisa- tioner fick mellan 25 000 kronor och 100 000 kronor vardera, motsvarande 25 procent av det totala bidra— get.

• Sida 159
•  Original

Av de pengar som Statens Ungdomsråd betalade ut till centrala barn- och ungdomsorganisationernas alkohol- Och narkotikainformation fick 30 organisationer bi- drag 1985/86. Sex organisationer fick mellan 350 000 kronor och 610 000 kronor vardera, vilket var drygt 60 procent av det totala bidraget. 14 organisationer fick mellan 12 000 kronor och 50 000 kronor vardera.

Utvecklings- och försöksverksamhet

Kommuner, landsting och organisationer kan söka bi- drag för att utveckla vårdformer utanför den offent- liga missbruksvården. 29,0 miljoner kronor finns dis- ponibelt.

Projekten omfattar flera områden. Bland områden där organisationer engagerat sig kan nämnas projekt med socialt arbete med invandrarfamiljer, projekt för kvinnliga missbrukare samt insatser för misshandlade kvinnor. t.ex. fick ett tiotal kvinnojourer bidrag 1985/86.

BIDRAG TILL PENSIONARSORGANISATIONER

Pensionärernas Riksorganisation, Sveriges Folk- pensionärers Riksförbund och Riksförbundet pensio— närernas gemenskapsgrupp får årligen organisations- stöd. PRO fick 80 procent av anslaget 1985/86.

Samma år fick pensionärsorganisationerna även bidrag för projekt för att utveckla och förnya sin verk- samhet. De fick också bidrag för information. Totalt fick de 655 000 kronor. En del bidrag gick också till lokala pensionärsorganisationer.

HANDLÄGGNING - REGLER

De flesta bidragen regleras genom förordningar. Riks—

• Sida 160
•  Original

dagen anvisar de ekonomiska ramarna som gäller för

bidragen.

Upplysning och information på drogområdet

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplys- ning, CAN får anslag via regleringsbrev. Där anges även hur dess styrelse ska vara sammansatt. CAN står under överinseende av socialstyrelsen som utfärdar föreskrifter. CAN ska också redovisa sin verksamhet och hur man använt de anslag man fått till social- styrelsen.

Bidrag till organisationer

Förordningar reglerar dessa bidrag. Stora delar av pengarna betalas ut som projektbidrag. Socialsty- relsen fördelar de flesta.

För bidrag till ungdomsorganisationernas droginforma- tion svarar Statens Ungdomsråd. Bidragen till KALV—organisationerna fördelas av regeringen.

Stödet till nykterhetsorganisationerna prövas av en samarbetsnämnd som utses av regeringen. Organisa- tionerna själva föreslår vilka som ska vara ledamöter i nämnden. Nämnden ansöker om anslag hos socialdepar— tementet. Nämnden beslutar själv om regler för för- delning. Några krav på redovisning finns inte. De Kristna Samfundens nykterhetsrörelse, IOGT-NTO, MHF och Blå bandsrörelsen finns representerade i sam— arbetsnämnden.

Utvecklings- och försöksverksamhet

Bidragen är till största delen projektbidrag. En del disponeras av socialstyrelsen, resten fördelas enligt regler som regeringen fastställer. Socialstyrelsen

• Sida 161
•  Original

ansvarar för uppföljning och kontroll av hur bidragen används. En stor del av socialstyrelsens arbete be- står av att pröva ansökningar. Departementet följer också utvecklingen av de projekt som förekommer.

Bidrag till handikapporganisationer

Riksdagen anvisar de ekonomiska ramarna och regering— en fördelar bidragen på förslag av Statens handikapp- råd. Handikapprådet lämnar förslag till regeringen enligt fastställda principer. Socialstyrelsen och handikapprådet svarar för uppföljningen. Organisa- tionerna lämnar varje år verksamhetsberättelser till såväl departementet som till myndigheterna.

Bidrag till pensionärsorganisationer

Det finns ingen förordning som reglerar bidraget. Riksdagen beslutar om anslagsramen och departementet fördelar bidraget. Vissa riktlinjer finns för hur bi- dragen fördelas.

MÅL FÖR STÖDET

Regering och riksdag har i flera olika sammanhang slagit fast att den verksamhet som handikapporganisa- tionerna bedriver är viktig. Deras roll som förmed- lare av kunskaper och erfarenheter tas också fram i

socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen samt om- sorgslagen.

Målen för bidrag till pensionärsorganisationerna ut— trycker att den verksamhet organisationerna bedriver är av stor betydelse för de äldre, särskilt den upp- sökande verksamheten och informationsspridningen.

• Sida 162
•  Original

ALLMÄNNA ELLER RESULTATINRIKTADE BIDRAG

Socialdepartementets stödformer kan bl.a. delas upp i organisationsstöd och projektstöd. Stora delar av bi— dragen utbetalas när statsmakterna tar hjälp av orga- nisationer för insatser inom angelägna områden.

Nedan redovisas vår bedömning av de olika bidrgen.

Upplysning och information på drogområdet

CAN får 3,8 miljoner kronor för upplysnings- och in- formationsverksamhet. CAN tar även hjälp av andra or- ganisationer i sitt arbete. Anslaget tillhör katego- rin resultatinriktade bidrag.

Bidrag till organisationer

Ur denna anslagspost fördelas totalt 47,3 miljoner

kronor. - Insatser inom området alkohol och arbetsliv

Arbetsmarknadens organisationer får 3,6 miljoner kro— nor i bidrag, som vi hänför till kategorin resultat-

inriktade bidrag.

- Drogförebyggande verksamhet

Anslaget för insatser inom alkohol- och narkotikaom- rådet är 12,5 miljoner kronor. Vi hänför det till ka— tegorin resultatinriktade bidrag.

- Bidrag till sammanslutningar m.m.

Totalt finns 13,3 miljoner kronor som bidrag till sammanslutning av f.d. alkoholmissbrukare, stöd och hjälp åt narkotikamissbrukare samt bidrag till reha-

• Sida 163
•  Original

biliteringsarbete. Vi hänför bidragen till kategorin resultatinriktade bidrag.

- Organisationsstöd

Organisationsstödet till vissa nykterhetsorganisa— tioner uppgår till 14,9 miljoner kronor. Vi bedömer att bidraget är ett generellt organisationsbidrag, alltså allmänt bidrag. Några normer eller regler finns inte för bidraget. Hur mycket pengar organisa- tionerna får bestäms från år till år utifrån organi- sationernas ansökningar.

- Utvecklings- och försöksverksamhet

Vi hänför bidrag till utvecklings— och försöksverk- samhet av vårdformer utanför den offentliga miss- bruksvården på 29,0 miljoner kronor till kategorin resultatinriktade bidrag.

Bidrag till handikapporganisationer

- Kostnader för viss utbildning av handikappade

m.m.

Totalt 3,1 miljoner kronor utbetalas ur anslaget. Bi- dragen går till att täcka kostnader för föreningsägda anläggningar. Vi hänför anslaget till kategorin re- sultatinriktade bidrag.

— Kostnader för viss verksamhet för synskadade

Totalt finns 23,2 miljoner kronor. Största delen av stödet utbetalas till bestämda områden som t.ex.

hjälpmedel i form av bl.a. arbetsmaterial till syn— skadade hantverkare, ledarhundar samt tidningar för synskadade. Vi hänför beloppet till kategorin resul- tatinriktade bidrag.

• Sida 164
•  Original

Bidrag till handikapporganisationer

50,5 miljoner kronor går till organisationernas all- männa verksamhet och utgör allmänna bidrag. 5,0 mil- joner kronor är bidrag till verksamhet för att för- stärka brukarinflytandet. Bidragen går till projekt och hör till kategorin resultatinriktade bidrag.

Bidrag till pensionärsorganisationer

Enligt särskilt regeringsbeslut utbetalas 1,5 miljo- ner kronor till pensionärsorganisationer. Beloppet hänförs till kategorin allmänna bidrag. Bedömningar ligger till grund för bidraget.

Av socialdepartementets totala stöd på 170,4 miljoner kronor utgör alltså 103,5 miljoner kronor resultatin- riktade bidrag. 66,9 miljoner kronor utbetalas som allmänna bidrag.

• Sida 165
•  Original

UTBILDNINGSDEPARTEMENTETl 1 620,8 MILJONER KRONOR

Totalt har utbildningsdepartementet anslag på 1 620,8 miljoner kronor för bidrag till organisationer och föreningar. Utredningen har delat in anslagen i två delar, dels för utbildning, dels för kultur.

Området utbildning domineras av studieförbundens verksamhet där stödet uppgår till 1 010,8 miljoner kronor. Till det området har vi också fört det totala stödet till drift av folkhögskolor på 499,8 miljoner kronor och bidraget till viss central kursverksamhet på 37,1 miljoner kronor. Ca 60 procent av folk- högskolorna drivs av organisationer.

Det finns många olika slag av stöd till kulturverk- samhet. Det totala anslaget uppgår till 73,1 miljoner kronor exklusive den kulturverksamhet som studieför— bunden bedriver.

UTBILDNINGSBERKSAMHET

l. BIDRAG TILL STUDIEFÖRBUNDEN H.M., 1 010,8 MILJO- NER KRONOR

Inom anslagsposten "Bidrag till studieförbunden m.m." finns totalt 981,7 miljoner kronor fördelat inom följande områden:

— Studiecirklar, 766,5 miljoner kronor — Kultur, 103,4 miljoner kronor -Central verksamhet, 56,9 miljoner kronor — Folkbildningsförbunden och länsbildningsförbun- den, 3,1 miljoner kronor — Pedagogisk verksamhet och utvecklingsarbete,

28,5 miljoner kronor

- Verksamhet för handikappade, 16,4 miljoner kro- nor.

• Sida 166
•  Original

- Uppsökande verksamhet i bostadsområden, 6,9 mil-

joner kronor

Dessutom får studieförbunden 29,1 miljoner kronor för påbyggnadsundervisning ur anslaget "Undervisning för invandrare i svenska språket".

2. BIDRAG FÖR DRIFT AV FOLKHÖGSKOLOR, 499,8 MILJONER KRONOR

Den största delen av bidraget (473,2 miljoner kronor) utgör ett generellt stöd till driften av folkhögsko- lor. Ytterligare 26,6 miljoner kronor fördelas i tio olika anslagsposter till de olika folkhögskolorna.

3. BIDRAG TILL VISS CENTRAL KURSVERKSAMHET, 37,1 MILJONER KRONOR

Vissa organisationer, bl.a. löntagarorganisationer, får bidrag till centrala kurser. Kurserna skall ge utbildning i främst allmänna ämnen som samhällskun- skap, svenska, matematik och nationalekonomi men även

i fackliga ämnen av allmänt intresse. KULTURVERKSAMHET

Det finns många olika slags stöd till kulturverk- samhet. Det mesta är bidrag och anslag till utbild- nings- och kulturinstitutioner m.m. Organisationer och föreningar får bidrag bara ur ett fåtal av de mer än 60 anslag som finns för kulturverksamhet. Totalt får de 73,1 miljoner kronor.

Organisationer får anslag ur följande poster

- Bidrag till kulturverksamhet inom organisationer

m.m., 19,2 miljoner kronor

• Sida 167
•  Original

— Stöd till kulturtidskrifter, 18,0 miljoner kronor

- Bidrag till Sveriges dövas riksförbund för pro- duktion av videogram för döva, 7,3 miljoner kro— nor

- Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, 9,6 miljoner kronor — Vissa bidrag till bild och form, 6,6 miljoner kronor

- Vissa bidrag till teater—, dans- och musikverk— samhet, 5,2 miljoner kronor

- Bidrag till samisk kultur, 2,2 miljoner kronor - Bidrag till filmkulturella ändamål, 2,0 miljoner kronor

— Bidrag till Svenska Föreningen Norden för bilate- ralt nordiskt kultursamarbete, 1,6 miljoner kro- nor

— Bidrag till särskilda kulturella ändamål, 900 000 kronor

— Bidrag för kulturellt utbyte med utlandet, 500 000 kronor.

BERÖRDA ORGANISATIONER UTBILDNINGSVERKSAMHET 1. BIDRAG TILL STUDIEFÖRBUNDEN N.N. Studiecirkelverksamhet

Elva olika studieförbund får statsbidrag. Det är: Arbetarnas bildningsförbund (ABF). Frikyrkliga stu- dieförbundet (FS), Folkuniversitetet (FU), KFUK—KFUM:s studieförbund, Studieförbundet Medborgar- skolan (Mbsk), Nykterhetsrörelsens bildningsförbund (NBV), Studiefrämjandet (Sfr), Sveriges kyrkliga stu— dieförbund (SKS), Studieförbundet vuxenskolan (SV), Svenska Idrottsrörelsens studieförbund (SISU) och Tjänstemännens bildningsförbund (TBV).

• Sida 168
•  Original

I statistiken nedan finns inte SISU med, eftersom SISU började sin verksamhet först 1986/87, och stati- stiken gäller verksamhetsåret 1985/86.

Allmänna studiecirklar

Under 1985/86 genomfördes 289 000 allmänna Stu- diecirklar under 9 miljoner studietimmar med 2,4 mil- joner deltagare. Av deltagarna var 59 procent kvin- nor.

ABF bedrev 31 procent av cirklarna, Vuxenskolan 19 procent, Medborgarskolan 10 procent och Studiefräm- jandet 9 procent. Den minsta andelen cirklar hade KFUK-KFUM med 1 procent av det totala antalet allmän-

na studiecirklar.

Cirklarna handlade om hundra olika ämnesområden. De tjugo största ämnesgrupperna svarade för nästan hälf- ten av alla allmänna studiecirklar. Största enskilda ämnesgruppen var engelska med 22 025 studiecirklar (8 procent),-klädsömnad/klädvård med 13 454 cirklar (5 procent) och vävning med 10 885 cirklar (4 pro- cent). Därefter följer i storleksordning ämnen som improvisatorisk musik, textilslöjd, instrumentalmu- sik, konsthantverk, religion, matlagning, utövande teater.

Cirklar med tilläggsbidrag

Ett särskilt tilläggsbidrag utbetalas bl.a. till cirklar som skall utveckla handikappades färdigheter att meddela sig. Cirklar i hemspråk för invandrare och cirklar i svenska, matematik och samhällsinrik- tade ämnen får tilläggsbidrag.

1985/86 genomfördes totalt 86 230 cirklar med till-

• Sida 169
•  Original

läggsbidrag för 740 626 deltagare. Andelen kvinnliga deltagare var 51 procent. Nästan 75 procent var cirk— lar i svenska, matematik och samhällsinriktade ämnen. Ca 25 procent var cirklar för handikappade. Endast några få var cirklar i hemspråk för invandrare.

Studieförbundens kulturverksamhet

Kulturverksamhet bedrivs dels som kulturprogram, dels som verksamhet med kulturgrupper. Kulturprogram är t.ex. produktioner som framförs eller redovisas för publik.

Kulturverksamheten indelas efter inriktning, såsom föreläsningar, sång/musik, dramatisk framställning, film/foto/bild och dans.

Kulturprogram

1985/86 redovisade studieförbunden 95 700 kultur- program. Ungefär hälften bestod av sång och musik. 20 procent var föreläsningar. Kulturprogrammen hade to- talt 11 miljoner deltagare eller besökare. Antalet medverkande var 553 082.

Det mesta av kulturprogrammen i studieförbundens regi anordnades i samverkan med institutioner eller andra organisationer. 1985/86 utgjorde närmare 80 procent den typen av samarrangemang. ABF anordnade 33 procent och Vuxenskolan 17 procent av kulturarrangemangen 1985/86.

Kulturgrupper

Verksamheten kan endast anordnas av studieförbunden och består av t.ex. ensembler, körer, dans- och teatergrupper. Huvudsyftet är att förbereda redovis- ning av gruppens arbete.

• Sida 170
•  Original

1985/86 genomfördes drygt 30 000 arrangemang med närmare 500 000 deltagare. Sång och musik utgjorde hälften av verksamheten följt av dans som utgjorde

närmare en fjärdedel.

Bidrag till central verksamhet

Av bidragen 1985/86 till studieförbundens centrala organisationskostnader fick ABF 30 procent, Vuxensko- lan 18 procent och Medborgarskolan 11 %. Övriga stu- dieförbund fick mellan en och tio procent av bidra- get. Totalt fick tio studieförbund centralt organisa- tionsstöd 1985/86.

Bidrag till Folkbildningsförbundet och länsbildnings-

förbunden

Folkbildningsförbundet erhåller bidrag för sin cen- trala verksamhet. Vidare skall folkbildningsförbundet fördela bidrag till de olika länsbildningsförbunden.

Övriga bidrgg till studieförbundens verksamhet

Utöver det redan redovisade får studieförbunden bi- drag för:

- pedagogisk verksamhet och utvecklingsarbete - verksamhet för handikappade — uppsökande verksamhet i bostadsområden - undervisning för invandrare i svenska språket.

Fördelningen 1985/86 mellan de tio Studieförbunden följer i stort samma fördelning som bidragen till studiecirklarna. Ett undantag är bidragen till under- visning för invandrare i svenska språket. Folkuniver— sitetet fick den största andelen av bidraget, följt av ABF.

• Sida 171
•  Original

2. BIDRAG TILL DRIFT AV FOLKHÖGSKOLOR

För närvarande är 127 olika folkhögskolor berättigade till statsbidrag. 1985/86 fanns 73 folkhögskolor inom gruppen rörelse— och stödföreningsskolor.

3. BIDRAG FÖR VISS CENTRAL KURSVERKSAMHET

Löntagarorganisationerna LO, TCO, SACO/SR, SALF, Sve- riges arbetares centralorganisation, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges fiskares riksförbund samt SHIO-Familjeföretagen (numera Småföretagens riks- organisation) fick bidrag 1985/86 för viss central kursverksamhet.

Kurserna skall öka kunskapen i såväl allmänna ämnen som ämnen som rör arbetatagarens anställnings- och arbetsmiljöförhållanden. LO fick ca 79 procent och TCO ca 20 procent av det totala bidraget.

KULTURVERKSAMHET

Förutom de bidragsformer vi redan nämnt för kultur- verksamhet där enskilda organisationer får bidrag, får ett Stort antal organisationer och föreningar stöd till kulturverksamhet.

l. BIDRAG TILL KULTURVERKSAMHET INOM ORGANISATIONER

Inom detta anslag förekom sju olika anslagsposter 1985/86.

Centrala amatörorganisationer 22 Olika centrala amatörorganisationer fick bidrag 1985/86. Nästan hälften av bidragen gick till Sveri— ges orkesterföreningars riksförbund. KÖRSAM, Riksför—

• Sida 172
•  Original

bundet Sveriges amatörorkestrar och Sveriges körför- bund.

Centrumbildningar etc.

Nio olika centrumbildningar fick bidrag 1985/86. De högsta bidragen fick Författarcentrum, Filmcentrum,

Konstnärscentrum och Teatercentrum. Övriga centrala organisationer

— Folkparkernas centralorganisation, Bygdegårdarnas riksförbund och Våra Gårdar får bidrag för kul- turverksamhet.

- Folketshusföreningarnas riksförbund fick 1985/86

bidrag bl.a. för att anordna konstutställningar och s.k. kulturhörnor.

Till Kulturrådets disposition för kulturella ändamål

1984/85 fick 92 centrala, regionala och lokala orga- nisationer bidrag av Statens kulturråd. 22 organisa— tioner fick mindre än 5 000 kronor vardera. 16 orga— nisationer fick vardera 50 000 kronor eller mer i bi- drag.

Utveckling av kulturverksamhet på arbetsplatserna

Sex olika projekt fick bidrag 1985/86. ABF i Gävle- borg fick det lägsta beloppet, 50 000 kronor, medan t.ex. Konstfrämjandet fick 750 000 kronor och Litte- raturfrämjandet 450 000 kronor.

2. BIDRAG TILL SÄRSKILDA KULTURELLA ÄNDAMÅL Riksförbundet invandrarnas kulturcentrum, Baltiska

institutet och Immigrantinstitutet fick bidrag 1985/86.

• Sida 173
•  Original

3. VISSA BIDRAG TILL TEATER—, DANS- OCH MUSIKVERK— SAMHET

Dels får Stiftelsen Riksskådebanan verksamhetsbidrag, dels får efter ansökan lokala föreningar bidrag till sina musikarrangemang.

1985/86 fick totalt 140 Olika lokala musikföreningar bidrag. För 60 av dem administrerades bidragen av samverkansorganisationerna Kontaktnätet och Jazzriks- förbundet.

4. VISSA BIDRAG TILL BILDKONST

Ur anslaget "Vissa bidrag till bildkonst" fick bl.a. Konstfrämjandet, Sveriges konstföreningars riksför- bund och Föreningen Handarbetets vänner verksamhets- bidrag.

5 . FILMSTÖD

För att sprida och visa värdefull film får bl.a. Fol- ketshusföreningarnas Riksorganisation och Sveriges förenade filmstudios bidrag.

6. STÖD TILL KULTURTIDSKRIFTER

104 olika organisationer och föreningar fick bidrag till sina kulturtidskrifter 1985/86. 20 organisation- er fick vardera 10 000 kronor eller mindre, medan el— va organisationer vardera fick 100 000 kronor eller

mer i bidrag.

7. KULTURUTBYTE MED UTLANDET

Totalt fick 105 olika organisationer och föreningar bidrag för kulturutbyte med andra länder 1985/86. Mer

• Sida 174
•  Original

än hälften, 55 organisationer, fick mellan 1 000 och 10 000 kronor i bidrag, medan tre organisationer fick

minst 100 000 kronor vardera. HANDLÄGGNING — REGLER UTBILDNINGSVERKSAMHET

l. BIDRAG TILL STUDIEFÖRBUND M.M.

Ett antal förordningar reglerar hur bidragen skall fördelas. Riksdagen anslår pengarna medan Skolöver— styrelsen och Statens kulturråd är tillsynsmyndighe— ter. Skolöverstyrelsen är tillsynsmyndighet för stu- diecirkelverksamhet inom studieförbunden medan kul- turrådet är tillsynsmyndighet för kulturverksamhet anordnad av studieförbunden, föreläsningsföreningar

och ideella föreningar.

Skolöverstyrelsen disponerar och fördelar pengarna till studieförbundens centrala verksamhet. Bidraget fördelas med ett basbidrag som är lika för alla stu— dieförbund och ett bidrag som baseras på tidigare verksamhet.

Studiecirkelverksamhet

För studiecirklarna, med undantag av cirklar i sven- ska för invandrare, får studieförbunden dels ett hög- re och ett lägre schablonbidrag för varje studietim- me, dels tilläggsbidrag. Tilläggsbidrag får cirklar som skall utveckla handikappades färdigheter att med— dela sig, cirklar i hemspråk för invandrare samt cirklar i svenska, matematik eller samhällsinriktade ämnen. Också cirklar i s.k. stödområde (dvs. gles— bygd) får ett särskilt tilläggsbidrag.

Bidraget baseras på det genomsnittliga antalet stats-

• Sida 175
•  Original

bidragsberättigade studietimmar under de tre senaste åren.

Bestämmelser finns bl.a. om cirklarnas minsta längd och omfattning samt om minsta och största deltagaran- tal. Skolöverstyrelsen bestämmer närmare om vilka äm- nen och ämnesområden som berättigare till stats- bidrag. Prövningen sker i folkbildningsbyråns gräns— dragningsnämnd (FGN), i vilken studieförbunden är representerade. Så kan t.ex. inte cirkelverksamhet i ridning, svampplockning, modellbygge, meditation och gymnastik få statsbidrag. Det finns vissa ytterligare begränsningar. Cirklar i t.ex. konst, slöjd och konsthantverk som uteslutande skall ge kunskaper om framställning av produkter kan inte få statsbidrag.

Fr.o.m. 1987/88 får studieförbunden använda upp till 10 procent av sina högschablontimmar på ett friare

sätt. Syftet är att göra det lättare för studieför- bunden att nå främst s.k. korttidsutbildade grupper.

Kulturverksamhet

Statens kulturråd fördelar bidragen på basis av de kostnader varje studieförbund haft under de tre när- mast föregående åren.

I Kulturrådets författningssamling finns förordningen om statsbidrag till kulturverksamhet i folkbildningen m.m. samt Kulturrådets föreskrifter. I föreskrifterna sägs bl.a. att statsbidrag inte kan utbetalas till kulturverksamhet som finansieras av andra statliga medel som avser distribution och framförande, t.ex. produktioner som rekvireras från Riksteatern, Region- musiken, Rikskonserter eller Riksutställningar. Kom- mersiellt inriktad verksamhet, individuell undervis- ning eller mekaniskt utövad sysselsättning kan inte heller få Statsbidrag.

• Sida 176
•  Original

2. BIDRAG FÖR DRIFT Av FOLKHÖGSKOLOR

Riksdagen beslutar om anslagets storlek medan Skol- överstyrelsen disponerar och betalar ut pengarna. Bi- draget regleras i förordning och fördelas efter an- talet elevveckor per år vid respektive skola efter en trappstegsskala.

3. BIDRAG FÖR VISS CENTRAL KURSVERKSAMHET

Bidraget regleras i förordning och ges i form av ett årligt fast belopp till de bidragsberättigade lönta- garorganisationerna. Regeringen beslutar om fördel- ningen och Skolöverstyelsen disponerar och betalar ut bidragen.

Förordningen anger att bidrag ges till kostnaderna för kurser i allmänna ämnen som samhällskunskap, na- tionalekonomi, psykologi, svenska etc. Till de all- männa ämnena räknas även arbetsmiljö, liksom fackliga

frågor av allmänt intresse. KULTURVERKSAMHET

De flesta bidragsformer till kulturverksamhet regle— ras genom förordningar. Riksdag och regering beslutar om fördelningen av bidragen. Statens kulturråd och Kammarkollegiet disponerar och betalar ut bidragen, oftast efter rekvisition från bidragsmottagarna. Sta- tens kulturråd handlägger de flesta bidragen som går till organisationer och föreningar för deras kultur- verksamhet.

MÅL FÖR STÖDET

Som grund för de flesta bidrag finns utbildnings- och kulturpolitiska ställningstaganden. För t.ex. bidra-

• Sida 177
•  Original

gen till studieförbunden anges i förordningstexten att studieförbunden skall ha till huvuduppgift att bedriva fritt och frivilligt folkbildningsarbete. Verksamheten skall vidare bedrivas i en anda av tole- rans och respekt för oliktänkande och så att själv— ständigt tänkande och självständiga ställningstagan- den uppmuntras.

Studiecirkelverksamheten ska präglas av saklighet och en strävan till allsidig belysning av studieämnena. Verksamheten ska bygga på deltagarnas gemensamma ar- bete och ge kunskaper och öva färdigheter. Den ska vidare ge deltagarna personlig utveckling utöver vad gruppsamvaron ger och får inte bara gälla att till- verka föremål.

Vissa prioriterade grupper nämns, t.ex. handikappade, invandrare och korttidsutbildade.

Målen är dock i de flesta fall allmänt formulerade för såväl utbildnings— som kulturverksamheten.

ALLMÄNNA ELLER RESULTATINRIKTADE BIDRAG

Av det totala bidragsbeloppet på 1 620,6 miljoner kronor anser vi att det mesta hör till kategorin re- sultatinriktade bidrag.

Fördelningen är svår att göra. Vissa bidrag gränsar starkt till området "uppdrag", där pengarna betalas ut helt på Statens villkor. Det kan t.ex. gälla vissa delar av bidragen till folkhögskolor samt delar av utbildningsverksamheten, t.ex. undervisning i svenska för invandrare. Andra bidrag gränsar mot de allmänna bidragen. Vissa av bidragen till de s.k. allmänna studiecirklarna är exempel på detta.

Vi hänför 60,0 miljoner kronor till området allmänna

• Sida 178
•  Original

bidrag. Det gäller bidragen till studieförbundens centrala verksamhet på 56,9 miljoner kronor och bi— dragen till Folkbildningsförbundet och länsbildnings- förbunden på 3,1 miljoner kronor. Resterande 1 560,8 miljoner kronor hänför vi till de resultatinriktade bidragen.

• Sida 179
•  Original

UTRIKESDEPARTEMENTETl 833,0 MILJONER KRONOR

Inom utrikesdepartementet finns två huvudformer av stöd till organisationer och föreningar. Det gäller dels stöd till och information om u-länder och bi- ståndssamarbete, dels bidrag till information m.m. om freds- och nedrustningssträvanden. Inom dessa två hu- vudformer av stöd förekommer fem olika bidragsområ— den. Totalt förfogar utrikesdepartementet över drygt 830 miljoner kronor för olika stöd till organisation—

er och föreningar.

STÖD TILL BISTÅNDSPROJEKT OCH INFORMATION OM U-LÄNDER OCH BISTÅNDSSAMARBETE, 818ILJONER KRONOR.

Stödet till och information om u-länder och bistånds- samarbete fördelas ur två olika anslag. Ur anslaget "Utvecklingssamarbete genom SIDA" utbetalas medel för folkrörelsernas egna långsiktiga biståndsprojekt. Un- der samma anslag finns vidare medel för katastrofbi- stånd och humanitärt bistånd. Stor del av detta bi- stånd går via svenska folkrörelser och andra enskilda organisationer. Under anslaget "Information" utbe- talas bidrag till organisationer som bedriver pro— jektjektverksamhet i form av u-landsinformation i Sverige.

Budgetåret 1986/87 uppgick de totala utbetalningarna till folkrörelsernas biståndsverksamhet till ca 800 miljoner kronor varav 350 miljoner kronor var bidrag till organisationernas egna biståndsprojekt medan 185 miljoner kronor utgjorde katastrofbistånd och 245 miljoner kronor humanitärt bistånd. Informationsmed— len uppgick till 18 miljoner kronor.

BIDRAG TILL INFORMATION M.M. OM FREDS- OCH NEDRUST— NINGSSTRÄVANDEN, 15 MILJONER KRONOR

• Sida 180
•  Original

Detta bidrag utbetalas till organisationer och före- ningar för information, studier och forskning omkring freds- och nedrustningssträvanden. 12,0 miljoner kro- nor finns som projektbidrag och 3,0 miljoner kronor

som organisationsbidrag.

Därutöver kunde organisationerna tidigare söka pro- jektbidrag från fredslotteriet. 1985 var nettot ca 20,0 miljoner kronor, 1986 bara 2,5 miljoner kronor.

BERÖRDA ORGANISATIONER

Utvecklingsbistånd

Bidrag till organisationens långsiktiga utvecklings- projekt utbetalas till ett antal s.k. ramorganisa- tioner. Elva sådana organisationer träffade 1986 fleråriga samarbetsavtal med SIDA. Dessa organisa- tioner får ungefär 75 procent av anslaget. De elva organisationerna ansöker därefter om anslag en gång per år. Övriga organisationer kan söka bidrag två gånger per år.

Katastrofbistånd och humanitärt bistånd

Katastrofbistånd lämnas till enskilda och mellanstat- liga organisationer samt till enskilda länder. Det humanitära biståndet kanaliseras främst genom olika organisationer.

Inom katastrofbiståndet gick budgetåret 1986/87 ca 185 miljoner kronor till svenska organisationer. Svenska Röda Korset är den största bidragsmottagaren och erhöll budgetåret 1985/86 ca 120 miljoner kronor.

Ansökan görs löpande under året.

• Sida 181
•  Original

U-landsinformation

1985/86 fick 25 organisationer s.k. generellt organi- sationsstöd. Tio studieförbund fick 54 procent av bi— draget, fem löntagarorganisationer 21 procent. Bland övriga organisationer som fick större belopp kan näm- nas Svenska FN-förbundet, Svenska Missionsförbundet och Swedish CO-operative Center. Andra organisationer kan med en detaljerad projektbeskrivning söka bidrag två gånger om året. 1985/86 fick närmare 90 organisa— tioner och föreningar bidrag efter särskild ansökan. Närmare 20 av dem var lokalt verksamma föreningar. De belopp som betalades ut är oftast små. Mer än 50 or- ganisationer fick högst 10 000 kronor i bidrag.

Freds- och nedrustningssträvanden

Tio organisationer får organisationsbidrag för in— formation om freds- och nedrustningssträvanden. 32 regionala och 130 lokala organisationer fick projekt— bidrag 1985/86. Ingen organisation fick mer än 30 000 kronor. 46 organisationer fick 5 000 kronor eller mindre i bidrag.

EANDLÄGGNING — REGLER

Utvecklingsbistånd

Stödet ur anslaget "Utvecklingsarbete genom SIDA" be- talas ut med regleringsbrev ich SIDA:s tillämpnings- föreskrifter som grund. Någon direkt förordning som reglerar anslagen finns inte. Riksdagen anslår den totala ramen.

Katastrofbistånd

Stöd i form av katastrofbistånd förbereds i kata-

• Sida 182
•  Original

strofgruppen med representanter från UD, SIDA och Röda korset.

U-landsinformation

Stöd för U—landsinformation till s.k. generella bi- dragsmottagare regleras genom beslut i riksdagen. Be— redningen för U-landsinformation föreslår hur pengar- na skall fördelas varefter SIDA betalar ut stödet. SIDA:s tillämpningsföreskrifter anger hur stödets an- vändning skall redovisas.

Freds— och nedrustningssträvanden

För bidragen till information om freds- och nedrust- ningssträvanden beslutar riksdagen om ramanslagen samt fördelningen av organisationsbidrag till de 10 berörda organisationerna. Någon direkt förordning för bidraget finns inte. UD har utarbetat vissa riktlin- jer.

Utrikesministern beslutar om projektbidragen efter förslag från Beredningsgruppen för information om freds- och nedrustningssträvanden. Organisationerna kan ansöka om bidrag två gånger om året. UD får in ansökan om bidrag till omkring 600 projekt varje år. Ungefär hälften får bidrag. Innan en organisation får nya projektbidrag måste den lämna slutrapport eller lägesrapport för projekt den fått bidrag för tidi- gare.

MÅL FÖR STÖDET

Biståndsprojekt och andra verksamheter finansierade med bidrag ur anslagen "Utvecklingsarbete genom SIDA" och "U-landsinformation" skall verka för att de sven- ska biståndspolitiska målen nås.

• Sida 183
•  Original

För bidragen till information m.m. om freds- och nedrustningssträvanden finns allmänna uttalanden om t.ex. vikten av fredsfrågorna och det internationella nedrustningsarbetet. Några konkret uttalade mål för eller förväntade resultat av bidragsgivningen finns inte.

ALLMÄNNA ELLER RESULTATINRIKTADE BIDRAG

Både anslaget "Utvecklingsarbete genom SIDA" och "U-landsinformation" hänför vi till kategorin resul- tatinriktade bidrag.

Av de två bidragen till information m.m. om freds- och nedrustningssträvanden hänför vi organisations— stödet på 3,0 miljoner kronor till allmänna bidrag. Projektbidragen på 12,0 miljoner kronor hänförs till de resultatinriktade bidragen.

Inom utrikesdepartementet utgör andelen resultatin- riktade bidrag 830,0 miljoner kronor och andelen all- männa bidrag 3,0 miljoner kronor.

• Sida 184
•  Original

• Sida 185
•  Original

Bilaga 2

STATLIGA INSATSER OCH INITIATIV SOM INDIREKT BERÖR ORGANISATIONER OCH FÖRENINGAR

Förutom direkta bidrag till organisationer och före- ningar står staten för indirekta åtgärder inom olika områden som har betydelse för organisationslivet. I detta kapitel redovisar utredningen några av de statliga insatser, som har indirekt betydelse för organisationernas och föreningarnas ekonomi.

Statens inställning till och regler för lotterier och spel är ett område. Postverkets föreningsbrev är ett annat. Lönebidrag till anställda är ytterligare ett område. Dessutom belyser vi hur olika skatteregler påverkar organisationerna. Möjligheterna att få bidrag från Allmänna arvsfonden kommer även att behandlas.

Lotterier och spel

Både staten, organisationer och föreningar har sedan många år en stor lotteri— och spelverksamhet. I betänk- andet (SOU 1987:52) "Folkrörelsernas lotterier och spel", den s.k. lotteriutredningen, behandlas dessa frågor ingående.

Enligt lotteriutredningen omsatte statens egna lotteri- er och spel tillsammans med organisationernas lotterier och bingo drygt 13 miljarder kronor 1986. Organisatio- nernas och föreningarnas andel utgjorde ca 20 procent, eller ca 2,6 miljarder kronor. Statens andel av spel— marknaden var alltså 80 procent, eller ca 10,6 miljar-

der kronor. 1975 omsatte lotterier och spel totalt ca 3,6 miljarder kronor. Statens andel var då ca 64 pro— cent. Detta innebär att de statliga spelens andel har ökat väsentligt på bekostnad av organisationerna och

föreningarna.

• Sida 186
•  Original

Lotteriutredningen uppmärksammade detta förhållande och lade i sitt betänkande fram en rad förslag. Förslagen innebar dels förenklingar vad gäller organisationernas och föreningarnas lotterier och bingospel, dels åtgär— der som skulle kunna innebära att organisationernas

intäkter av spel ökar.

Riksdagen har under våren 1988 behandlat propositionen 1987/88:141 om ändring av lotterilagen med anledning av

lotteriutredningens förslag.

I propositionen föreslogs ändringar i lotterilagen som syftar till att ge folkrörelserna ökade möjligheter att skaffa sig inkomster av lotterier.

Riksdagens nu beslutade förändringar innebär att pen— ningvinster på upp till 500 kronor tillåts i vanliga lotterier och högst ett halvt basbelopp (för närvarande 12 900 kronor) i bingospel. Alla varulotterier — även bingo - befrias från skatt, liksom lotterier med pen- ningvinster på upp till 500 kronor. Kvar att beskatta blir bara bingospel med vinster i pengar. Denna skatt har sänkts till tre procent.

Tillståndsplikten för lokala lotterier slopas i stort

sett, istället skall arrangörerna registrera lotteriet hos kommunerna. Bara i de fall där en förening måste utnyttja ett serviceföretag krävs tillstånd.

Föreningsbrev

Ett särskilt stöd till föreningar och organisationer i form av ett lägre porto har funnits sedan 1981. Former—

na för föreningsbrev förändrades i februari 1986.

Föreningsbrev innebär att vissa organisationer och föreningar kan skicka kallelser, möteshandlingar, protokoll och annan föreningspost till ett lägre porto.

• Sida 187
•  Original

Brevens innehåll ska alltid ha ett samband med före- ningens ideella verksamhet. Breven ska vidare lämnas in på postkontor. De får alltså inte läggas i en brev- låda. Brev kan sändas inom Norden. Posten delar ut dem

senast tredje dagen efter inlämnandet.

För att teckna s.k. föreningsabonnemang med postverket måste respektive organisation dels ha ett allmännyttigt ändamål, dels vara öppen för alla. Ekonomiska förening- ar, bostadsrättsföreningar och föreningar, som trots att de är ideella inte räknas som allmännyttiga, samt föreningar med kommersiellt inriktad verksamhet kan inte teckna föreningsabonnemang.

Abonnemangsavgiften är 100 kronor och gäller till ut- gången av 1988. Avgiften per brev, som får väga högst 100 gram, är 1:70.

Enligt postverket skickades ungefär 30 miljoner före- ningsbrev under 1986 vilket motsvarade en subvention på ca 50 miljoner kronor till de föreningar och organisa- tioner som utnyttjade förmånen.

Lönebidrag till anställda

De lönebidrag som berör organisationer och föreningar uppgick till drygt 1,3 miljarder kronor budgetåret 1985/86. Närmare 8 000 olika organisationer hade en eller flera anställda med lönebidrag. Ungefär en förening av tjugo hade alltså personal anställd med lönebidrag. Det innebär att lönebidragen har stor betydelse för organisationernas och föreningarnas situation. Vi anser att lönebidragen är ett arbets- marknadspolitiskt instrument. För att skapa arbetstill— fällen åt utsatta grupper gör staten det möjligt för bl.a. organisationer att anställa personer med löne- bidrag. Därför anser vi inte att lönebidrag är något egentligt organisations- eller föreningsbidrag utan istället stöd av arbetsmarknadspolitiska skäl.

• Sida 188
•  Original

Det är däremot mycket viktigt att staten tar ansvar gentemot organisationer och föreningar när det gäller lönebidragen. Trots att vi inte ser lönebidragen som traditionella föreningsbidrag, anser vi att de påverkar organisationernas och föreningarnas struktur. Ska reg— ler om lönebidrag förändras är det viktigt att det inte sker från dag till annan utan med lång förvarningstid. Vi anser att även lönebidragens nivåer bör kunna fast— ställas i treårsperioder och att eventuella förändring- ar aviseras senast ett år i förväg.

Skattelagstiftningen

I betänkandet "Ju mer vi är tillsammans" behandlades frågor om skattelagstiftningen och dess effekter på bl.a. organisationer och föreningar.

Frågorna är angelägna. Det visades bl.a. av att flera motioner kring skatteproblem för stiftelser och ideella föreningar väcktes vid vårriksdagen 1987. Skattelag— stiftningen utreds nu. En kommitté har tillsatts med uppgift att göra en översyn av beskattningsreglerna för stiftelser och ideella föreningar (Dir 1988:6). Kommit- tén skall bl a behandla tre områden som folkrörelseut— redningen ansåg viktiga att utreda:

— att begränsningar övervägs i fråga om inkomstskatt— skyldigheten för arvoden eller rabatter som medlem i ideell eller ekonomisk förening erhåller till följd av ideellt arbete för förening

— att vissa ekonomiska föreningar med allmännyttig verksamhet beskattas enligt de regler som gäller för ekonomisk förening

— att mervärdeskattskyldigheten för ovan nämnda typ av förening jämställs med den som gäller för ideella föreningar.

• Sida 189
•  Original

Allmänna arvsfonden

Allmänna arvsfonden tillkom 1928 genom beslut av riks— dagen. Dess inkomster är främst egendom efter personer som saknar arvingar och inte testamenterar sin kvar— låtenskap till annan.

Bidrag ur arvsfonden kan inte ses som något egentligt statsbidrag eftersom medlen inte regleras via stats- budgeten. Av de pengar fonden får läggs en tiondel till fonden. Nio tiondelar, tillsammans med arvsfondens år-

liga avkastning, delas ut efter beslut av regeringen.

Ändamål och former

Fondens ändamål är att främja vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om handikappade. Med ungdom menas person som inte fyllt 25 år.

Bidrag ur arvsfonden kan inte sökas av enskild person utan endast av juridisk person som t.ex. organisation och förening. Bidrag får heller inte utbetalas till åtgärder som stat eller kommun ska bekosta.

Bidragen är i huvudsak av engångskaraktär och har föl— jande former:

* Försöksverksamhet som omfattar barn, ungdomar eller handikappade.

* Byggande eller inköp av byggnad samt om— eller till- byggnad och förbättringar.

* Inköp av inventarier och annan lokalutrustning.

Om en förening ska bygga eller köpa t.ex. en byggnad, ger arvsfonden inte bidrag till hela kostnaden. För att projekten ska komma till stånd försäkrar sig därför arvsfonden om att projektet även får bidrag från annat håll.

• Sida 190
•  Original

Handläggning, ekonomi

Ansökan om bidrag handlägges i socialdepartementet när det gäller omsorg om handikappade samt vård av barn och ungdom. Ansökan som gäller fostran av barn och ungdom sköts av Barn- och ungdomsdelegationen som är knuten

till jordbruksdepartementet.

Inom departementen behandlas varje år ca 1 500 ansök— ningar. Ca 75 procent avslås, främst på grund av att de inte uppfyller grundläggande krav. Många ansökningar kommer t.ex. från enskilda personer.

Fondens ekonomiska utveckling är beroende dels av den årliga avkastningen och dels av storleken på influtna medel. Budgetåret 1985/86 fördelades drygt 100 miljoner kronor och för budgetåret 1986/87 är motsvarande belopp ca 150 miljoner kronor.

• Sida 191
•  Original

Bilaga 3

ETT URVAL UTREDNINGAR SOM BEHANDLAT STATENS STÖD TILL FÖRENINGSLIVET

Det är en mängd olika utredningar som under årens lopp behandlat stödet till föreningslivet inom olika områ— den.

Vår utredning har inga möjligheter att redovisa alla dessa. I Stället har vi gjort ett litet urval för att åskådliggöra det omfattande utredningsarbetet som ligger bakom den totala statliga bidragsgivningen.

Det samlade statliga stödet

Ingen utredning har tidigare haft uppgiften att se över det samlade stödet till folkrörelserna. Den enda utred— ning som haft ett liknande uppdrag var 1977 års utred— ning om statens stöd till folkrörelserna (Betänkande SOU 1979:60).

Utredningens uppgift var att dels granska principerna för statens stöd till folkrörelserna, dels efter samråd

med organisationer, myndigheter och departement föreslå åtgärder till samordning och förenkling av bidragsgiv— ningen.

Avsikten var i första hand att få till en bättre an- vändning av tillgängliga resurser. Vissa områden undan- togs från uppdraget som bidraget till handikapporgani— sationerna, tidsskriftsstödet, nykterhetsorganisatio— nerna, trossamfunden, folkhögskolor och det fria folk—

bildningsarbetet.

De övervägande som gjordes av utredningen innehöll bl.a. följande punkter:

• Sida 192
•  Original

Utredningen presenterade en modell för en central bi— dragsmyndighet. Bidragen till ungdomsorganisationernas centrala och lokala verksamhet borde sammanslås till

ett enda bidrag.

Bestämmelserna för allmänna arvsfonden föreslogs ändras så att bidrag ur fonden fördelas av landstingen. Stat- liga bidrag borde endast i undantagsfall utgå till lokal verksamhet. Specialdestinerade bidrag borde successivt avvecklas till förmån för generella bidrag. Organisation föreslogs få reguljärt statligt stöd från

endast en myndighet.

Ett särskilt statligt stöd till miljöorganisationerna föreslogs. Frågan om ett stöd till kvinnororganisatio-

nerna borde enligt utredningen utredas.

Utredningens betänkande remissbehandlades men föran— ledde ingen proposition. Frågan om bidraget till kvinnoorganisationerna utreddes (Betänkande SOU 1980:44). Under våren 1982 beslutade riksdagen att

inrätta ett centralt stöd till kvinnoorganisationernas

centrala verksamhet.

Stöd till folkbildningsorganisationerna

År 1920 tillsattes den första folkbildningsutredningen,

som avlämnade sitt betänkande 1924 (SOU 1924:5). Det dåliga statsfinansiella läget gjorde att de sakkunnigas förslag aldrig i sin helhet kom att läggas fram inför

riksdagen.

Hösten 1944 tillsattes en ny folkbildningsutredning. De sakkunniga blev färdiga med Sitt betänkande 1946 (SOU 1946:68).

1947 avlämnades till riksdagen en proposition i ären- det. Studieförbunden erhöll statbidrag till cirkelle-

• Sida 193
•  Original

dare, studiematerial och till förbundens administra- tion. Statsbidragen kompletterades med bidrag från landsting och kommuner.

1960 års folkbildningsutredning uppdelade bidragen till studieförbunden i dels ett administrationsbidrag och dels ett bidrag till pedagogisk verksamhet. I proposi- tionen 1963z36 underströks att det var viktigt att föra ut nya pedagogiska rön i studiecirkelns praktiska arbete.

Från och med budgetåret 1970/71 tillkom ett statligt tilläggsbidrag till studiecirklar i svenska, matematik, engelska och samhällskunskap. Studieförbundens verksam— het under 1970-talet har dessutom präglats av stigande insatser på det allmänkulturella området.

Folkbildningen fick stort utrymma i 1974 års kultur- proposition (prop. 1974:28). Till grund för denna låg utredningen Ny kulturpolitik (SOU 1972:66). Utredningen hade bl.a. uppmärksammat fria skapande aktiviteter

utanför kulturinstitutionernas ram och bland amatörer.

Folkrörelserna och det fria organisationslivet sågs av utredningen som viktiga delar i kulturlivet. De stora folkrörelsernas folkbildningsverksamhet beskrevs som "ett av de viktigaste instrumenten för fri skapande gruppverksamhet och ett viktigt instrument för kultur— förmedling". Regeringen anslöt sig till detta synsätt. Man pekade på traditionen i svenskt samhällsarbete att föreningslivet i fria former löser viktiga uppgifter. Organisationerna har större möjligheter än institutio— nerna att nå eftersatta grupper.

Utredningen hade pekat på att t.ex. studieförbundens

skapande verksamheter når lågutbildade och grupper som inte nyttjar kulturinstitutionernas utbud.

• Sida 194
•  Original

1975 års folkbildningsutredning lämnade betänkandet "Folkbildning för 80-talet" (SOU 1979:85). Enl. prop. 1980/81:127 skall anslag utgå till studiecirklar, kul- turverksamhet, studieförbundens organisation, pedago- gisk verksamhet och verksamhet för handikappade samt uppsökande verksamhet i bostadsområden. Bidraget till

studieverksamheten utformades som schablonbidrag med

visst belopp per bidragstimma.

Under budgetåren 1985/86 - 1987/88 har studieförbunden kunnat bedriva försöksverksamhet med särskilda studie— cirklar. Försöksverksamheten anordnades efter friare regler. Från och med budgetåret 1988/89 kan 10 % av den verksamhet som erhåller det högre schablonbidraget

genomföras efter friare regler.

En utvärdering av statsbidragen till kulturverksamhet i studieförbunden har gjorts av statens kulturråd. (Rapport från kulturrådet 1986z6.)

Stöd till ungdomsorganisationerna

Syftet med samhällets stöd till ungdomsorganisationerna har successivt förändrats under de drygt 30 år som stö- det existerat. Det var 1939 års ungdomsvårdskommitté som först drog upp riktlinjerna för det samhälleliga agerandet på ungdomsområdet. Olika socialpreventiva aspekter präglade kommitténs syn på ungdomspolitiken. Detta markerades bl.a. av följande uttalanden i betänk— andet "Stöd åt ungdomens föreningsliv" (SOU 1944:31):

"Medlemskapet i en förening synes dock erfaren— hetsmässigt innebära ett skydd mot skadliga inflytelser och frestelser, vilket icke minst ur de synpunkter som ungdbmsvårdskommittén har att

tillvarata är värdefullt."

4 Närmare utgångspunkter för översynen

Som jag redan berört finns det anledning att förutsättningslöst pröva i vilken utsträckning det nuvarande stödet och de organisationer som idag får bidrag tillgodoser de syften som bör gälla för statens stöd till ungdomsorga- nisationerna. Vidare finns det anledning att se över möjligheterna för andra, ofta nya, rörelser bland ungdomar att erhålla statligt stöd för sin verksamhet. I detta sammanhang bör frågan om organisationens storlek, spridning och varaktighet beaktas. Vidare bör belysas möjligheterna att nå en ökad flexibilitet i systemet t.ex. genom att bidrag i vissa fall görs tidsbegränsade. Lämpligheten av att vissa organisationer, på det sätt som sker i dag, erhåller bidrag i särskild ordning bör också prövas.

Utredningen bör kartlägga i vilken utsträckning olika typer av barn- och ungdomsorganisationer får statligt stöd från olika håll. En strävan bör vara att samordna bidragsgivningen och minska antalet stödformer. En viktig utgångspunkt för översynen bör vara att bidragssystemet så långt möjligt skall förenklas. Organisationerna bör vidare ges största möjliga frihet vid användningen av bidragsmedlen.

Utredningen bör pröva om detär möjligt att finna andra och fler kriterier än medlemsantalet vid beräkningen av stödet till central verksamhet eller om det på annat sätt är möjligt att åstadkomma en ökad rättvisa med bibehållen

• Sida 214
•  Original

• Sida 215
•  Original

Statens offentliga utredningar 1988