Sammanfattning

Kapitel 1 U tredarens uppgifter och arbete

Utredaren som tillkallades den 1 augusti 1988 har haft som uppgift att göra en översyn av de tvååriga icke direkt yrkesinriktade utbildningar- na i gymnasieskolan. Huvuduppgifterna har varit att bedöma för— och nackdelar med att en framtida gymnasieskola omfattar tvååriga stu- dievägar med allmänt innehåll samt att lämna förslag om i vilka for- mer gymnasieskolan skall erbjuda estetisk utbildning med bredd och kvalitet.

Kapitel 2 Uppdraget i relation till pågående reformarbete

Förändringar i samhället och inom arbetslivet ställer stora krav på in- dividen beträffande kunskaper, flexibilitet, kreativitet och social kom— petens. Skolans roll som kunskapsformedlare måste vara tidsenlig och i överensstämmelse med samhällsutvecklingen.

Statsmakterna har under senare år initierat ett övergripande reformar— bete beträffande gymnasieskolan. I kapitel 2 ges en kort översikt över detta reformarbete.

Kapitel 3 Sociala linjen

Social linje har för många elever varit en meningsfylld allmänbildande studieväg som inneburit förberedelse till vidare studier.

• Sida 10
•  Original

Till det som ofta nämnts som positivt om linjen är att den kan innebära ett uppskjutet val av yrke eller fortsatta studier.

För dem som inte känner sig mognafdr ett yrkesval direkt efter grund— skolan är det viktigt att det finns en studieväg i gymnasieskolan som ger dem tillfälle att pröva sin studieförmåga och sina möjligheter att ta itu med nya kunskapsområden som kan vara vägledande för deras yr— kesval.

Inför yrkesvalet anger ungdomar ibland att de vill "arbeta med männi— skor", genom att bejaka en studieväg som är inriktad mot en praktisk] humanistisk yrkessektor skulle man "förmodligen underlätta även för pojkar som vill "arbeta med människor” att göra ett yrkesval som ger dem tillfälle till detta.

Enligt .orda undersökningar har en stor andel av de studerande på den tidigare klasslärarutbildningen utgjorts av elever från social linje. Det- ta förhållande är ett exempel på att ett av linjens viktigaste mål har va— rit att ge behörighet för högre studier.

Detta mål uppfylls emellertid inte längre i önskvärd grad sedan tillträ- deskraven ändrats på vissa högskoleutbildningar som tidigare varit av— nämare för social linje. En tvåårig linje med allmänt innehåll fyller inte längre någon funktion som studieförberedande utbildning i gymnasie- skolan.

Kapitel4 Konsumtionslinjen

Konsumtionslinjen tillkom i samband med gymnasiereformen år 1971 efter förslag av yrkesutbildningsberedningen. Redan från starten kriti- serades utbildningen bl.a. för att den inte hade någon klar yrkesprofil.

År 1983 fick linjen nya tim— och kursplaner efter erfarenheter av en treårig försöksverksamhet. De nya tim— och kursplanerna innebar en förstärkning av linjens studieförberedande karaktär genom att engel— ska och samhällskunskap blev obligatoriska ämnen. Arbetslivsstudier

• Sida 11
•  Original

infördes som obligatoriska utbildningsinslag och inriktning mot bl.a. friskvård, konsumentinformation och lokalvård betonades. Den textila grenen fick en studieinriktning som gav behörighet för vidare studier till textillärare. Försöksverksamhet med en kost— och näringsinriktad gren på konsumtionslinjen påbörjades också år 1983. Revideringen medförde ett ökat intresse för linjen vilket tog sig uttryck i att antalet förstahandssökande ökade från 55 % per 100 platser år 1982 till 79 % per 100 platser år 1983.

Konsumtionslinjens elever har efter utbildningen återfunnits inom många olika yrkessektorer i samhället, vårdområdet, barnomsorgsom- rådet och storhushållsområdet kan nämnas, men också inom kommer- siell service och lokalvård har dessa elever funnit arbete. Ca 25 % av eleverna har gått till vidare studier.

Försöksverksamheten med kost— och näringsinriktad gren på linjen har som regel flera förstahandssökande, högre intagningspoäng och större andel pojkar än vad som gäller för den konsumentekonomiska grenen.

Under de senaste åren har elevtillströmningen till konsumtionslinjen åter sjunkit.

Elevgruppen på konsumtionslinjen är heterogen. Elever som tänker skaffa sig behörighet för högskolestudier återfinns där liksom elever som mer eller mindre "placerats" på linjen eftersom de blir "väl omhän- dertagna” av lärare och kamrater. Flertalet elever uppskattar linjens kombination av teoretiska ämnen och praktiska, färdighetstränande amnen.

Konsumtionslinjen har hittills haft funktioner som studieförberedande utbildning för många ungdomar, speciellt flickor som varit osäkra i va— let av utbildning. Det är ett rättvisekrav att en utbildning med denna funktion finnsi gymnasieskolan.

En utbildning i gymnasieskolan med inriktning mot kostkunskap, nä- ringsfysiologi och mat— och boendekultur i kombination med teoretiska

• Sida 12
•  Original

ämnen är en förutsättning för högskolestudier inom kostområdet. Detta förutsätter en treårig studieväg.

Konsumtionslinjens funktion som yrkesförberedande utbildning har minskats mer och mer allt eftersom social servicelinje och livsmedels— teknisk linje har byggt ut. Någon speciell arbetsmarknadssektor för denna utbildning finns inte i dag, däremot kan man med fog säga att det finns många yrken där man har god nytta av de kunskaper kcnsum- tionslinjen förmedlar.

Textil gren

Den textila grenens uppgift som både yrkes— och studieförberedamde ut— bildning för ett brett textilt verksamhetsfält kan bättre tillgodoses ge— nom en treårig utbildning som kopplas till övriga estetiska utbiklning— ari gymnasieskolan.

Kapitel 5 Utbildning i kast, hälsa och hushållning

Behovet av utbildning i kost och hälsa kan sägas ligga på tre oliki nivå-

er

— ett innehåll som är nödvändigt för varje vuxen, ansvarstagande person _ kost och hälsa för alla

— ett innehåll som är en del av en yrkeskompetens — ett innehåll som ger en bärkraftig, djup teoretisk och praktisk grund för vidare studier inopm kostområdet.

De senaste åren har behovet av kunskaper om kost och kostvannr upp— märksammats i samhällsdebatten och detta har t.ex. tagit sig utryck i att en rad motioner i frågan har presenterats i riksdagen. Flera s.atliga utredningar har betonat att skolan måste ta sitt ansvar för utbidning inom området.

• Sida 13
•  Original

Kapitel 6 De konsumentekonomiska specialkurserna

De grundskoleanknutna konsumentekonomiska specialkurserna har varit ett komplement till linjerna i gymnasieskolan. Då nu samtliga ut— bildningar i gymnasieskolan förutsätts bli treåriga bör det finnas möj- lighet atti annan form erbjuda vitalt innehåll från dessa kurser i gym— nasieskolan.

Kapitel 7 Estetiska studievägar — musiklinjen och den estetisk—praktiska linjen

De estetiska studievägarna bygger på principen att gymnasieskolan skall erbjuda en utbildningsväg som svarar mot elevernas intresse, för— väntningar och speciella begåvning som förberedelse för vidare studier och yrkesverksamhet. Båda linjerna vänder sig till en elevgrupp som ti— digare varit hänvisad till att förkovra sig i sin specialitet utanför sko— lan och därför ocksä stundom komrniti en konfliktsituation i förhållan- det till det ordinarie skolarbetet. Valet till linjerna är ett aktivt val. Linjerna är generellt översökta.

En majoritet av eleverna är nöjda med sina utbildningars innehåll, men som en brist framstår att de endast är tvååriga. För musiklinjens del in— rättades redan 1977 en högre specialkurs i avsaknad av ett tredje år. För gren slöjd på den estetisk—praktiska linjen finns också en påbygg— nadsutbildning.

Det bedöms som viktigt att eleverna redan i årskus 1 får påbörja sina studier i det ämne som legat till grund för deras val; de estetiska karak— tärsämnenas färdighetsmoment kräver fortlöpande träning i takt med att kunskapsinnehållet växer.

Verksamheten inom musiklinjen och den estetisk—praktiska linjen har kontinuerligt följts av skolöverstyrelsen. Hittills redovisade utvärde— ringar talar för att de som treåriga studievägar kan ge en estetisk ut— bildning bredd och kvalitet.

• Sida 14
•  Original

En viss restriktivitet beträffande de estetiska utbildningarnas dimen— sionering bör iakttas, eftersom utbildningarna kräver speciella resur— ser på den ort där de skall finnas. Ett sätt att göra det möjligt även för kommuner med mindre elevunderlag att inrymma estetiska utbild- ningar i sin organisation är att timplanen i allmänna ämnen ger möj— lighet till samläsning med annan linje, varigenom en estetgrupp om 15 elever kan bildas.

Kapitel 8 Utredningens Överväganden och förslag

Enligt direktiven skall utredningen bedöma för— och nackdelar med att gymnasieskolan även i framtiden har tvååriga studievägar med rela- tivt allmänt innehåll. Med hänvisning till detta finner utredningen

— att de nuvarande tvååriga utbildningarna social linje och konsum— tionslinjen inte längre fyller de syften de en gång var avsedda för, varför de föreslås utgå ur utbildningssystemen ' — att det däremot enligt utredningens överväganden och bedömning finns behov av en treårig studieförberedande utbildning med in- riktning mot bl.a. samhällsservice och med specifika karaktärsäm—

nen.

Utredningen föreslår därför att en ny treårig social linje inrättas. Ka— raktärsämnena organiseras i ämnesövergripande, verklighetsanknut— na teman som kompletteras med arbetslivsstudier. Basämnen-allmän- na ämnen ökar successivt från årskurs 1 och dominerar i årskurs 3.

Årskurs 1 är helt sammanhållen, ett stort antal timmar anslås till ka- raktärsämnena socialk'unskap, barn— och ungdomskunskap, mat- och boendekultur samt bild, musik, slöjd eller dramatik.

Årskurs 2 delas i två grenar — en social gren SO och — en kost— och näringsinriktad gren KN.

• Sida 15
•  Original

I årskurs 2 ökar andelen allmänna ämnen och indelning i två grenar kan göras. För social gren är socialkunskap och kulturkunskap de do— minerande karaktärsämnena medan näringsfysiologi och kostkunskap är huvudämnen på den kost— och näringsinriktade grenen.

Efter genomgången årskurs 2 har eleverna samma behörigheti allmän- na ämnen (svenska, engelska, samhällskunskap och matematik) som genomgången treårig yrkesutbildning ger. (De har dessutom läst na— turkunskap och historia.)

Inför årskurs 3 kan eleverna välja antingen en teoretisk variant eller en yrkesinriktad variant.

Väljer eleverna den teoretiska varianten uppnår de i ett flertal ämnen samma kompetens som t.ex. samhällsvetenskaplig linje ger och har då möjligheter att söka ett stort antal högskoleutbildningar.

Utredningen föreslår vidare att — vissa koncentrerade yrkesutbildningar erbjuds eleverna som alter- nativ/varianter i årskurs 3 på de nya linjerna — vissa Specialkurser och påbyggnadsutbildningar omarbetas så att de kan erbjudas som alternativa utbildningari årskurs 3 - ett obligatoriskt tema "Kost och Hälsa” med ett fastställt antal lektioner införs på samtliga linjer i gymnasieskolan — ett tillvalsämne ”Kost, hälsa och hushållning” erbjuds eleverna i gymnasieskolan — kost—hälsainslag beaktas i yrkesutbildningar med anknytning till produktion, förädling, distribution och handel med livsmedel samt i storköksf- och restaurangutbildningen.

I utredningens uppdrag ingår vidare att lämna förslag om i vilka for— mer gymnasieskolan i framtiden skall erbjuda estetisk utbildning med bredd och kvalitet.

Utredningen föreslår att det inrättas en treårig estetisk linje med följan- de grenar: bild

• Sida 16
•  Original

dans

musik slöjd, textil slöjd, trä och metall

teater med möjlighet till lokala varianter eller specialiseringar.

Gren slöjd, textil skall ersätta konsumtionslinjens textila gren.

För båda de nya linjerna gäller att de skall utformas så att samläsning i de allmänna ämnena mellan olika grenar på linjerna och med andra gymnasieutbildningarmöjliggörs.

Kapitel 9 Ekonomiska konsekvenser

De av utredningen föreslagna treåriga utbildningarna kan enligt gior— da beräkningar finansieras genom dels en viss timreduktion i årskurs 1 och 2 i förhållande till nuvarande motsvarande utbildningar, dels ge- nom att de konsumentekonomiska kurserna föreslås ersättas av den nya sociala linjen. Omfattningen av den nya sociala linjen beräknas till ca 5 000 elever varav en del förutsätts välja att avsluta sin gymnasieut- bildning med yrkesinriktade varianter motsvarande de påbyggnadsut— bildningar som i dag finns.

Kapitel 10 Det fortsatta arbetet

Utredningen tar här upp en rad uppgifter som har anknytning till upp- draget och som behöver lösas inom en snar framtid. Det gäller t.ex. barnomsorgsutbildningens eventuella anknytning till den nya sociala linjen, vissa estetiska utbildningars ställning och behovet av kurspla— nearbete och översyn av vissa bestämmelser.

• Sida 17
•  Original

1. Utredarens uppgifter och arbete

Chefen för utbildningsdepartementet tillkallade 1988—08—01 riksdags— ledamoten Ingvar Johnsson att som särskild utredare göra en översyn av de tvååriga linjer i gymnasieskolan som inte är direkt yrkesinrikta— de (U 1988:10).

Sekretariat, experter och referensgrupp redovisas i särskild förteck— ning.

1.1. Uppgifter

Utredningen har enligt givna direktiv, bilaga 1, haft till uppgift att gö- ra en översyn av de tvååriga icke direkt yrkesinriktade utbildningarna i gymnasieskolan. De utbildningar som berörs av uppdraget är social linje, konsumtionslinjen, musiklinjen och försöksverksamheten med es— tetisk—praktisk linje.

Enligt direktiven är de två huvuduppgifterna för utredningen

— att bedöma för— och nackdelar med att gymnasieskolan även i framtiden har tvååriga studievägar med relativt allmänt innehåll och

— att lämna förslag om i vilka former gymnasieskolan i framtiden skall erbjuda estetisk utbildning med bredd och kvalitet.

Utredningen har koncentrerat sitt arbete kring dessa huvudfrågor. Uppgifterna har tolkats som ett led i det utvecklings— och förändrings— arbete som för närvarande berör hela gymnasieskolan.

• Sida 18
•  Original

1.2. Arbetet

Utredningen började sitt arbete i augusti 1988 med uppgift att redovisa förslag och bedömningar senast den 1 mars 1989.

Den begränsade tid som stått utredningen till buds har inte medgivit egna utvärderingar eller undersökningar. Utredningsarbetet hardär— for till storsta del fått bygga på redan framtaget material.

Ana lyssrbetet inleddes med insamling av olikartat material av intresse for uppdraget. Materialet finns förtecknati bilaga 3.

[' nder hosten genomförde utredningen ett antal skolbesök i större, me— delstora och mindre kommuner. I en skola återfinns alla de fyra linjer som utredningen arbetar med, en annan skola har lång erfarenhet av estetiska utbildningar i olika former, någon skola har mycket gamla anor och etablerade traditioner medan en skola endast är några år gam- mal och har byggts upp successivt från ett litet antal klasser till att nu omfatta ca 40 klasser. Vid skolbesöken har representanter för länsskol- nämnden, skolstyrelsen och skolförvaltningen varit närvarande. Över— läggningar har ägt rum med skolledning, lärare, Skolpsykolog eller ku- rator, syofunktionärer och elevrepresentanter.

Utredningen har deltagit i konferenser för berörda lärargrupper, har mottagit uppvaktningar och ett stort antal skrivelser från organisatio— ner och andra intressenter. Dessutom har en rad informella kontakter

av olika slag tagits.

Expertgruppen har haft sex heldagssammanträden, i något fall i sam— band med skolbesök och har dessemellan lagt ner ett engagerat, krä- vande arbete på att bearbeta olika typer av material.

Referensgruppen har sammanträtt vid tre olika tillfällen, och har läm— nat värdefulla synpunkter och förslag.

• Sida 19
•  Original

Under arbetets gång har utredningen haft kontinuerliga kontakter med skolöverstyrelsen. UHÄ har informerats om utredningens arbete. Kontakter har tagits med andra utredningar, t.ex. utredningen skola— arbetsliv och utredningen om den s.k. lilla ramen.

Utredningen har erfarit att det finns divergerande uppfattningar be- träffande de berörda utbildningarna och deras framtid. Förslag, allt— ifrån att låta de fyra linjerna vara i stort sett orörda till att lägga ner samtliga helt, har framförts. Utredningen har i sitt arbete, så långt det varit möjligt, vägt samman framförda synpunkter. Dock ställer sig inte alla ledamöter i referensgruppen bakom utredningens slutgiltiga för— slag.

I direktiven ingår också att pröva i vilken utsträckning konsumtions— linjens karaktärsinnehåll bör tillföras andra studievägar. Denna fråga behandlas översiktligt i avsnittet Kost och hälsa.

• Sida 20
•  Original

. _IWHi-l'c; a-lbw

_ JW.

Jlllzl'

l . ;

• Sida 21
•  Original

2. Uppdraget i relation till pågående reformarbete

Det är skolans uppgift att meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter samt i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande sam- hällsmedlemmar'. Denna uppgift är gemensam för grundskola och gym- nasieskola, specifikt för gymnasieskolan är att den skall förbereda för ett vuxenliv där man skall kunna utföra ett förvärvsarbete men också kunna fungera som ansvarstagande familjemedlem, livsbejakande pri- vatperson och engagerad samhällsmedborgare.

Förändringar i samhället och inom arbetslivet ställer stora krav på in— dividen beträffande kunskaper, flexibilitet, kreativitet och social kom- petens. Skolans roll som kunskapsförmedlare måste vara tidsenlig ochi överensstämmelse med samhällsutvecklingen. Den nuvarande gymna- sieskolan växte fram under 1960—talet och läroplanen trädde i kraft den 1 juli 1971. Även om den gällande läroplanen fortfarande är Lgy —70 har inom denna ett avsevärt förändringsarbete skett. Utredningens ar- bete med de fyra linjer som anges i direktiven och vars omfattning och organisation innevarande år framgår av sammanställningen nedan, de överväganden som görs och de förslag utredningen presenterar bör ses i relation till huvudtendenserna i det av statsmakterna initierade samla- de reformarbete som nu pågår i gymnasieskolan. En kort översikt av tendenseri detta reformarbete ges nedan.

• Sida 22
•  Original

2.1. Gymnasieutredningen

När den nya gymnasieskolan varit verksam i fem år tillsattes gymna— sieutredningen som år 1981 presenterade sitt betänkande "En reforme- rad gymnasieskola", SOU 1981:96.

En av grundtankarna i direktiven för 1976 års gymnasieutredning (GU) är att gymnasieskolan skall vara såväl studie— som yrkesförbere— dande och att yrkesförberedande inslag bör finnas på de studieförbere- dande linjerna likaväl som studieförberedande på de direkt yrkesförbe— redande. Den som genomgått gymnasieskolan bör vara förberedd både för att gå vidare uti förvärvslivet och för att fortsätta sina studier. I ar- betet på utformningen" av en framtida gymnasieorganisation bör enligt direktiven en utgångspunkt vara den sociala snedrekryteringen som finns i gymnasieskolan och som också senare påverkar rekryteringen till olika yrkesområden. I sin analys av den sociala selektionen, och även den sneda könsfördelningen samt situationen för "utsatta grup— per" formulerar GU som ett mål för den framtida gymnasieskolan att den skall vara "en skola för alla”. Bland de forskningsrapporter GU lå— ter ta fram ägnas ”Den sociala selektionen till gymnasieskolan" en sär— skild studie som bl.a. belyser den sociala linjens roll som ett kortare stu— dieförberedande alternativ för vissa grupper av elever. I ett ”specialbe- tänkande” från GU, omfattande vissa undersökningar kring gymnasie- skolan, behandlas situationen för "skoltrötta" elever och orsakerna till avhoppen från linjerna. Bl.a. ifrågasätts det tidiga valet; för många ele— ver ter det sig orimligt att redan i 12—14—årsåldern göra ett definitivt yrkes— och framtidsval. I samma volym ingår också en redovisning kring relationen skola och arbetsliv och i sitt principbetänkande före— . slår GU att praktik införs för alla eleveri gymnasieskolan och praktik- området kommer senare att bli ett av de stora områdena i försöksverk— samheten enligt prop. 1983/84:1 16.

GU föreslår vidare inrättandet av ett estetiskt ”studieprogram”, som förutom musik (musiklinjen) bör omfatta studievägar för bild/form, dans och teater. Detta bör ske dels som ett rättvisekrav mot elever som vill och har förmåga att utbilda sig på dessa områden, dels med tanke på att gymnasieskolan bör ha studievägar som förbereder'för resp. hög—

• Sida 23
•  Original

skolelinjer. Beträffande konsumtionslinjen föreslår GU att dess inne— håll skall inlemmas i det sociala programmet.

2.2. Proposition 1983/84zl16 En gymnasieskola i utveckling

I de riktlinjer för "gymnasieskola i utveckling" som riksdagen antog i anslutning till propositionen 1983/841116 blir, som ovan sagts, praktik ett angeläget försöksområde. Inrättandet av den estetisk—praktiska lin- jen ses som ett viktigt inslag i skolans kulturansvar. Beträffande det "inre arbetet” är intresseval, temaarbete, koncentrationsläsning och Specialämnen vägar att stimulera eleverna till aktiva studier. En vik- tig tendens i riktlinjerna för en reformering av gymnasieskolan är stärkt elevinflytande och elevansvar, också behandlat av 1983 års de- mokratiberedning. Eleverna måste få möjlighet att påverka sin studie- situation och att träna ansvarstagande och medinflytande. Om den inre arbetsmiljön i skolan sägsi propositionen:

- "Arbeteti skolan måste bedrivas på ett sådant sätt att det hos alla ungdomar skapar en positiv inställning till lärande. Man måste bättre ta till vara och utveckla alla ungdomars inneboende lust att skaffa sig kunskap och kompetens. Detta kräver att eleverna un- der gymnasieskoltiden också får möjlighet att bygga upp den själv- känsla och det självförtroende som kan växa fram då man i studier lyckas uppnå de mål man själv har varit med om att ställa upp."

2.3. ÖGY

Arbetsgruppen för översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen (ÖGY) benämner sitt betänkande "En treårig yrkesutbildning" och fö- reslår att yrkesutbildningen i princip blir treårig för majoriteten av ele- verna. Genom detta förslag har utredningen indirekt bidragit till ett ifrågasättande av om det i gymnasieskolan över huvud taget skall fin— nas tvååriga studievägar och därmed också till frågan om konsumtions- linjens och den sociala linjens framtida existens. Beträffande konsum—

• Sida 24
•  Original

tionslinjen föreslår ÖGY att den avvecklas. Visserligen, säger man, ger linjen kunskaperi kost— och konsumentekonomi, kunskaper som de se— naste åren har uppmärksammats som viktiga, linjens karaktärsämnen skapar inte ”en klar yrkesinriktning". Konsumtionslinjen kan alltså inte inordnas som en del i den struktur som vi generellt föreslår skall gälla för den gymnasiala yrkesutbildningen. En åtgärd vore därför att betrakta konsumtionslinjen främst som en ”studieförberedande linje".

2.4. Tillträde till högskolan

I sitt betänkande (SOU 1985:57) skriver tillträdesutredningen att "krav på tre årskurser i olika ämnen — främst sådana som kan beteck— nas som karaktärsämnen för resp. linje — bör kunna införas i större ut— sträckning än vad som är fallet i dag. Detta gäller även krav i ämnena svenska och engelska. För särskild behörighet bör alltid krävas minst betyget 3 i resp. ämnen. För grundskollärarlinjen har UHÄ (1988—05- 31) utfärdat föreskrifter om särskild behörighet som bl.a. innebär tre årskurser i svenska och engelska. Beslutet är av stor betydelse för den sociala linjens framtida existens, eftersom linjen tidigare rekryterat en stor del av klasslärarna. Beträffande tillträdeskraven till grundskollä— rarlinjen, se bilaga 5.

2.5. Skolans utveckling och styrning

Regeringens proposition 1988/8924 om skolans utveckling och styrning, innebär ett ökat lokalt ansvar för skolverksamheten. Av betydelse vid utarbetandet av tim— och kursplaner är den vikt som läggs vid en ökad valfrihet: "Den grundläggande valfrihetsfrågan på utbildningsområdet är möjligheten att få en ungdomsutbildning av sådan omfattning och kvalitet att den skapar stor frihet för den enskilde att fritt välja studie- väg och yrke. Det är också viktigt att gymnasieskolan blir så väl ut— byggd att ungdomars studieval inte hindras av annat än vad som är nödvändiga hänsynstaganden till arbetskraftssituationen". Till ökad valfrihet hör också elevers möjlighet till intresseval och skolors möjlig—

• Sida 25
•  Original

het till viss profilering, t.ex. på kulturområdet. Beträffande elevinfly- tande och medansvar sägs:

— En av skolans huvuduppgifter är att aktivt påverka eleverna till att omfatta demokratiska värderingar, synsätt och förhållnings- sätt. Om skolan skall lyckas härmed, måste skolarbetet organise- ras och genomföras i enlighet med demokratiska principer. En sko— la för demokrati måste i sina arbetsformer och beslutsprocesser själv vara demokratisk. Ett betydande inflytande och medansvar för eleverna är vidare nödvändiga förutsättningar för att skolan rätt skall kunna förbereda eleverna för ett framtida yrkes— och samhällsliv där medbestämmande, medansvar och demokratiskt arbetssätt blivit allt viktigare. Härtill kommer att elevernas per- sonliga engagemang i och ansvar för skolarbetet är avgörande vill- kor för en framgångsrik undervisning och en effektiv inlärning.

2.6. Timplaneförändringar för de tre- och fyraåriga linjerna

Regeringen uppdrog 1988-06—09 till skolöverstyrelsen att ge förslag till en ny linjestruktur och nya timplaner för de nuvarande tre— och fyra— åriga linjerna. I riktlinjerna för översynen sägs att möjligheterna till ökad samläsning bör få en framträdande roll. För att tillgodose elever- nas behov av individuella val här SÖ föreslå hur ett särskilt timplane- utrymme för detta kan skapas och samtidigt redovisa vilka ämnen på linjerna som inte bör gå utgå till förmån för dessa val. Uppdraget skall redovisas 1989—03-01. SÖ arbetar med en modell där allmänna ämnen eller "basämnen" skall kunna samläsas över de olika linjerna, dvs. en form av breda ingångar.

Skolöverstyrelsen har vidare i uppdrag att utarbeta en struktur för de treåriga yrkesutbildningarna i gymnasieskolan, ett uppdrag som också skall redovisas 1989—03—01.

• Sida 26
•  Original

Utbildningar som berörs av utredningens uppdrag

Antal utlagda klasser läsåret 1988/89

Tvåårig social linje

varav 5 klasser estetisk specialisering

Tvåårig konsumtionslinje konsumentekonomisk gren

kost— och näringsinriktad gren textil gren

Tvåårig musiklinje

Tvåårig estetisk-praktisk linje med inriktningar mot

191 klasser 107 klasser

53 st 30 klasser 70 st 15 klasser (B—form)

' 9 klasser

10 klasser 18 klasser 20 klasser

Bild

Dans Foto, film, video Slöjd, mjuk resp. hård Teater

Cirkus, varité, teater

Gällande timplaner för dessa utbildningar återfinns i bilaga 2.

Totalt omfattar gymnasieskolan år 1988/89 ca 120 000 intagningsplat- . ser, varav ovan nämnda utbildningar utgör ca 9 %.

Andel flickor

Social linje ca 60 % Konsumtionslinjen ca 90 % Musiklinjen ca 60 % Estetisk—praktisk linje ca 75 %

• Sida 27
•  Original

3. Den sociala linjen

3.1. En studieförberedande linje

En social linje fanns redan i fackskolan enligt läroplanen år 1965. Den var där konstruerad med tanke på elever som efter grundskolan .ort ett yrkesförberedande val i vid mening, men som till en början ville hål— la själva yrkesvalet öppet. Timplanen byggde på grendelning och suc- cessiva val och skulle därigenom ge eleverna möjlighet att ändra stu— dieinriktning.

Gymnasieskolans sociala linje har en snävare timplan som i stort sett upptar samma allmänna ämnen som återfinns på de treåriga linjerna. Fackskolans fysik, kemi och biologi har ersatts av det nya ämnet natur- kunskap och ämnesgruppen familjekunskap, konsumentkunskap och hushållsteknik har utgått. Ett speciellt ämne på linjen är socialkun- skap, som eljest i gymnasieskolan endast finns på samhällsvetenskap- lig linje.

Den sociala linjen enligt Lgy —70 är en allmänt studieförberedande linje som ger ganska breda kunskaper. Den avsågs kunna bli ett gott alter- nativ för elever som tvekade inför en treårig studiegång men som ändå ville ha behörighet för universitets— och högskolestudier. Som sådan har linjen också fungerat till dags dato. Drygt 30 % av eleverna från so— cial linje har genom åren bedrivit högre studier. Merparten av dessa elever har gått till undervisningssektorn. Inom denna sektor finns 70 % av kvinnorna från social linje, drygt 40 % inom klasslärarlinjen och 25 % inom förskollärarutbildningen. Till klasslärarutbildningen bidrar enligt Axelssons undersökningar social linje med fler lärarkandidater än hela den tre— och fyraåriga gymnasieskolan. Enligt uppgifter för läs-

• Sida 28
•  Original

året 1984/85 kom 10 % av eleverna inom högskolans vårdsektor och 15 % av dem inom sektorn för kultur— och informationsyrken från den so—

ciala linjen (Forneng).

Sociala linjen väntades också komma att bidra till ett bredare social- gruppsunderlag för rekryteringen till högre utbildningar. Den fick ur denna synpunkt en slags nyckelroll i den integrerade gymnasieskolan. Undersökningar på detta område är svårtolkade (Härnqvist—Svensson, 1980). När det gäller sökandeprofilen kan emellertid konstateras att akademikerbarn endast i ringa utsträckning återfanns på social linje och då med någon övervikt för flickor. Flickor från lägre socialgrupp men med höga betyg återfanns också i större antal på denna linje än pojkar i motsvarande situation.

3.2. Linjen i en gymnasieskola i förändring

Erfarenheter som redovisats till SÖ, bl.a. gymnasieinspektörsrappor- ter, tyder på att den sociala linjen statusmässigt haft svårigheter att hävda sig vid sidan av de traditionellt mer manifesterade treåriga lin- jerna. Synen på linjen som en ”förlängd grundskola” accentuerades un- der slutet av 1970—talet. ”Tonårspuckeln” och ungdomsarbetslösheten ställde stora krav på gymnasieskolans förmåga att ta emot elever och social linje blev på sina håll den resurs som stod till buds, till förfång för överensstämmelsen mellan linjens mål och innehåll och många elevers förväntningar på vad utbildningen skulle ge.

Det politiska målet att samtliga studievägar i gymnasieskolan skall va— ra så väl studie— som yrkesförberedande ingick i direktiven för 1976 års gymnasieutredning och blev en ledande princip för förändringsarbeteti gymnasieskolan. Beträffande den sociala linjen konstaterade GU både att den är gymnasieskolans största linje och att den bör avskaffas. Lin- jen i sin existens enligt år 1970 började allmänt ifrågasättas, också bland grundskolans yrkes— och studievägledare. Förhållandet accen- tuerades ytterligare när de ändrade behörighetsreglerna för grundskol- lärarutbildningarna inte längre skulle göra linjen direkt kompetensgi—

• Sida 29
•  Original

vande. För ett ökat antal elever blev de direkt yrkesförberedande linjer- na ett säkrare alternativ.

Dimensioneringen och antalet förstahandssökande speglar denna trend. År 1977 fanns 10 763 platser med 10 083 förstahandssökande på den sociala linjen. År 1987 var motsvarande siffror 6 199 resp. 4310. Under samma period växte TI-sektorn med ca 6 000 och tre— och fyra- åriga linjer med sammanlagt ca 15 000 (SÖ—statistik). År 1984 startade arbetet med översynen av den gymnasiala yrkesutbildningen (ÖGY). Arbetet kom att resultera i ett förslag att de direkt yrkesförberedande linjerna skulle erbjuda en treårig utbildning. Den sociala linjens mel- lanställning accentuerades ytterligare.

3.3 F.d. elever om linjen — det uppskjutna valet

Någon totalt täckande utvärdering av social linje föreligger inte men Axelsson ger vissa infallsvinklar när det gäller hur elever upplevt lin— jen och varför de valt den. Hans undersökningar bygger på intervjuer med elever som lämnade grundskolan år 1971.

Ett huvudmotiv för att söka linjen har givetvis varit att denna på ett adekvat sätt förberett för den vidare utbildning man tänkt sig. Ett ar- gument för linjen är också att den, som en f.d. elev uttrycker det, inte är så "enkelspårig", att den lämnar flera möjligheter öppna. Genom att den varken är direkt yrkesförberedande eller predestinerar för vidare studier inom en viss sektor ger den eleven chans att ha "flera möjlighe— ter" kvar.

Linjens allmänna innehåll tycks ha ingett viss trygghet. Man får något "att bygga vidare på" och, som också betonas, en viss allmänbildning.

En av linjens exv-orda fördelar enligt intervjusvaren är att man får "skjuta på det där avgörandet vad man skulle bli". Eller, som någon ut— trycker det: "Jag hade mognat till lite, innan jag bestämde mig var jag skulle ta vägen".

• Sida 30
•  Original

Men det finns också de, som beklagar att det för dem blev social linje. De tycker inte de har någon reell kompetens alls, då de slutat linjen. Och bland dem som valt social linje för att sedan komplettera konstate- rar somliga att av detta blev det aldrig något av.

Just detta, att få uppskjuta sitt definitiva yrkesval, tycks för många va— ra väsentligt.

Vid sidan av de elever som i grundskolan gör ett medvetet val, också till social linje, finns det uppenbarligen grupper av unga människor som känner sig osäkra eller icke—mogna inför ett gymnasieval som också in- nebär ett definitivt yrkesval. Denna ovilja behöver inte bero på rädsla för eller ovillighet att ta itu med framtiden. Den kan också bottna i en klok insikti att inte veta tillräckligt om sig själv och sin kapacitet. Ut— talandena i Axelssons undersökning och de kommentarer han gör till dem får ofta stöd i vad som kommer fram vid samtal med elever och klasser på social linje. Man kan ha ett annat hemspråk än svenska, man kan ha haft det personligen "jobbigt” under högstadietiden med följd att betygen inte blivit vad de borde varit. Man känner en önskan att ägna sig åt ett yrke som kräver högre studier, men man vet inte om man duger till. Man behöver en prövotid.

Problemet med det tidiga valet uppmärksammades också av GU och i sin studie av Studieavbrott i gymnasieskolan (Örebroprojektet) pekar Beckne bland andra orsaker på just det tidiga valet som skäl till att ungdomar lämnar gymnasieskolan. "Det definitiva valet kommer alltså för tidigt för många elever. Att läsa fast sig vid linjer och bestämda slut— mål redan i grundskolan strider mot den outvecklade yrkesmognad som många elever besitter." (s. 84)

De f.d. elever som Axelsson intervjuat anför ofta som skäl för sin osä- kerhet att de inte fick den information om studievägen som de skulle önskat. Det kan ju också vara så att beredskap för att på ett riktigt sätt ta till sig denna information saknats.

• Sida 31
•  Original

Skoltrötthet

I de ovan citerade intervjuerna möter man ofta ordet "Skoltrötthet" och Beckne har också ingående analyserat vad han kallar skoltrötthetssyn— dromet. För elever som sökt till social linje tycks enligt intervjuerna denna trötthet endast i kombination med ett tvåårsperspektiv ha gjort skoltiden uthärdlig. I dagligt tal används dock ordet skoltrött ofta rätt slarvigt. Det kan rymma en allmän protest mot den roll samhället och skolan tilldelar ungdomen, det kan vara uttryck för en rent personlig krissituation, det kan vara medvetet eller omedvetet missnöje med det innehåll, den miljö och de arbetsformer skolan erbjuder och där man ibland förväntar en annan mognadsgrad och ett annat tidsperspektiv än vad många ungdomar kan svara på. Skoltrötthet kan också bottna i en känsla av att man aldrig får visa vad man egentligen kan, inte får ta det ansvar man känner sig kapabel för. Man svarar med passivitet. Kanske är för många elever mer målinriktade etappstudier ett pedago- giskt framgångsrikare sätt än det ganska jämnstrukna och samtidigt splittrade studieprogram som traditionellt erbjuds på treårslinjerna.

3.4 Karaktärsämnen — intresseval

Generellt visar Axelssons undersökning att linjernas karaktärsämnen bedöms positivare än andra ämnen. "Det finns hos ungdomarna en öns- kan att grundligt få ägna sig åt en linjes kärnämnen. Man vill få fördju— pa sig inom något område, uppleva en kompetens. Och man vill få ta itu med intresseområden: "Var det något som jag var intresserad av, så läste man det så det blev bra, och var det något som jag inte var intresserad av så la man inte ned energi på det." (M, T)

Elever som inte ser positivt på sin skoltid — oavsett linje, anger hos Axelsson ofta att de hade svårt att mobilisera intresse eller finna moti- vation för det de skulle arbeta med. Frågan om intresseval — som även kan inbegripa en linjes karaktärsärnne — behandlas av GU och åter- kommer i propositionen om gymnasieskolans utveckling (prop. 1983/84: 116). Även om socialkunskap på social linje för eleverna är ett nytt och

• Sida 32
•  Original

ofta uppskattat ämne tycks det inte erbjuda tillräckligt för att ge linjen en speciell karaktär — eleverna möter det försti årskurs 2. Och även om socialkunskap ger tillfälle till studiebesök och självständigt arbete täcker inte detta ämne ensamt de behov av kontakter med arbetslivet och livet utanför skolan i övrigt som eleverna efterfrågar.

Att erbjuda eleverna ett i förhållande till grundskolans timplan nytt ämne, gärna av arbetslivsförberedande karaktär och med annorlunda arbetsformer, har varit karaktäristiskt för de förslag till utveckling av innehålleti social linje som några kommuner arbetat fram (Västervik, Göteborg m.fl.). Den begränsade försöksverksamhet som förekommit på linjen inom ramen för nu pågående reformverksamhet visar också att försök med "nya” ämnesinslag uppfattats positivt och utvecklande (me— diakunskap, kulturkunskap). De tendenser i fråga om sökandefrekven— sen som redovisats ovan gäller inte heller den begränsade försöksverk— samheten med estetisk variant. På denna studieväg har inte på alla or— ter de studerande som sökt kunnat beredas plats.

3.5. Flickornas situation

De tvååriga teoretiska linjerna — med undantag av musiklinjen — har haft höga avbrottsfrekvenser. Linjebyten och avhopp är något vanliga— re bland flickor än bland pojkar. Förhållandet gör det motiverat att i fråga om mittblockets elever dröja vid flickornas situation, och då sär— skilt de flickor, för vilka gymnasietiden inte varit någon bra tid, vare sig de slutfört sina studier eller ej. Inom jämställdhetsforskningen har man — inte bara i Sverige — alltmer börjat observera de problem som hänger ihop med att t.ex. tysta och ambitiösa flickor i grundskolan misslyckas som studerande tonåringar i gymnasieskolan. Bristande självförtroende, identitetskriser och ofullgångna frigörelseprocesser hör till problembilden.

I Göteborgs kommun har man särskilt uppmärksammat denna grupp, dels i Delta—projektet, dels i ett särskilt utvecklingsprojekt med titeln "Flickor kan". Projektbeskrivningarna och den nyare forskningslittera- tur de hänvisar till ger vissa anvisningar om hur man genom en föränd—

• Sida 33
•  Original

rad pedagogik skulle kunna få en mer positiv studiesituation — kanske inte bara för flickorna. Det gäller för de pedagogiskt ansvariga att finna arbetsformer och studieinnehåll som tillvaratar vad eleverna är bra på, "kunskaper om relationer, kommunikation och psykologiska processer, grupparbete, ledarskap, att organisera osv.”. Flickor kan också ha svå— rare att välja till gymnasieskolan än pojkar. Dels finns i den nuvarande organisationen fler linjer mot traditionella mansyrken än mot traditio— nella kvinnoområden. Dels befinner sig flickorna — som ovan antytts — vid tiden för valet ofta i en utvecklingsfas, där fokuseringen på jagets nusituation i närmiljön dominerar över tankar på en vuxenroll i yrkes— och samhällsliv.

3.6. Elever på social linje hösten 1988

Utredningen har tagit kontakt med några elever som nu går på social linje och frågat dem om deras syn på studievägen och vad den ger dem. Det rör sig om elever från tre klasser, en i Stockholm och de två andra från mindre kommuner med väl utbyggda gymnasieskolor.

Totalt dominerar förstahandsvalen, dock inte i Stockholm. Flickorna är i majoritet, och här mest påfallande i Stockholm.

Linjen uppskattas för att den är "allmänbildande", har bra arbetstakt, ger bra grund att stå på och leder till många fortsatta utbildningar. De flesta är inställda på att läsa vidare efter årskurs 2.

I fråga om yrken man siktar mot nämns ofta polis, socialarbetare/socio- nom, förskollärare, journalist och psykolog. Vårdområdet nämns också.

Beträffande ämnesuppsättningen återkommer här, som i tidigare un- dersökningar, den negativa synen på naturkunskap under det att ma— skinskrivning och socialkunskap är uppskattade inslag i studierna. Några talar om för låga krav, och då särskilt i matematik. Så gott som alla önskar praktik eller mer praktik och annan kontakt med arbets- marknaden.

• Sida 34
•  Original

Sammanfattningsvis kan konstateras att eleverna över lag uppskattar och är nöjda med sina år på linjen. Om denna uppskattning skall hänfö— ras till linjens innehåll eller till vad skolans övergripande mål och en dold läroplan i detta fall åstadkommit är en öppen fråga. ,

3.7. Estetisk variant på social linje

En estetisk variant på social linje har sedan läsåret 1972/73 funnits på Södra latin i Stockholm och i Linköpings kommun. Verksamheten ut— ökades enligt regeringens förordning 1984—06—14 till att omfatta ytter- ligare 90 intagningsplatser, som fördelades på tre kommuner, Gälliva- re, Lycksele och Malmö. Samtidigt utökades det estetiska utbudet till att förutom bild, dramatik och musik kunna rymma även dans och slöjd.

De estetiska ämnena har sammanlagt sex veckotimmar i årskurs 1 och fem i årskurs 2. I årskurs 1 ersätter denna undervisning maskinskriv» ning och kontorskunskap samt bild eller musik. 1 årskurs 2 utbyts bild eller musik samt en veckotimme av vardera ämnet socialkunskap, ma— tematik och naturkunskap.

Målen för försöksverksamheten är två:

— dels att ge elever som tänker sig en konstnärligt inriktad yrkesba- na eller ett pedagogisktlsocialt yrke en möjlighet att pröva den eg- na förmågan inom olika konstnärliga aktiviteter,

— dels att främja elevernas personliga utveckling.

SÖ har kontinuerligt följt försöksverksamheten. Rapporter till rege- ringen har överlämnats vid tre tillfällen, åren 1976, 1983 och 1986. Av rapporterna framgår bl.a. följande: I Stockholm har sökandefrekvensen varit hög med följd att också intagningspoängen blivit högre än vad som gällt för övrigt för den sociala linjen. I de övriga kommunerna har de sökandes antal varierat under åren och detta gäller också lokalt. Va— rianten hari övervägande grad lockat flickor.

• Sida 35
•  Original

Den frihet som läroplanen ger har medfört att variantstudierna blivit olika på olika skolor. I Stockholm har det estetiska arbetet präglats av övning och fördjupning inom det huvudämne eleven valt. I Linköping har man haft blockundervisning omfattande projekt och temastudier, där elevinflytande över planering och arbetets uppläggning ingåtti stu— dierna. I Malmö, på Heleholmsskolan, har man byggt på tidigare tea— tertraditioner och .ort försöksverksamheten till en teater— och dansva- riant. I Lycksele har man arbetat med musik och bild, i Gällivare för- sökte man arbeta in samtliga ämnen. Om verksamheten, som då gällde Stockholm och Linköping, heter det sammanfattningsvis i utvärdering- en år 1983:

"En faktor som enligt SÖ:s bedömning bidragit till att göra för— söksutbildningen till betydligt mera än en estetisk variant är den omfattande samverkan som etablerats mellan lärare i olika ämnen och mellan lärare och elever. Denna samverkan har bi- dragit till att eleverna upplevt sammanhang i studierna och fått utveckla medinflytande, medansvar och samarbetsförmåga. En— ligt många vittnesbörd har utbildningen också påtagligt bidra- git till elevernas personlighetsutveckling samt till att eleverna senare i livet fått estetisk—kulturella fritidsengagemang som haft stor betydelse för dem. Med stöd av detta finner SÖ att man i försöksverksamheten på ett förtjänstfullt sätt — vid sidan av de speciella målen för varianten — också uppfyllt många av de all— männa målen för skolans verksamhet som i andra utbildningar i gymnasieskolan är svåra att uppnå."

Utvärderingen år 1986, som tagit del av verksamheten i Malmö, Lyck- sele och Gällivare, slutar sin rapport:

”De problem som ovan berörts får absolut inte skymma det fak- tum att estetisk variant av social linje är en linje, som har tydlig förmåga att samla elever och lärare till kreativt arbete på ett sätt som tyvärr är alldeles för ovanligt i dagens gymnasieskola. Som utvärderare kan man bara önska att ännu fler skolor får möjlighet att arrangera sådana linjer."

• Sida 36
•  Original

3.8. Sammanfattande synpunkter

Social linje har under årens lopp för många elever varit en meningsfylld tvåårig studieväg som mognadstid och som förberedelse för fortsatta studier. Den har uppskattats för att den ger allmänbildning och för att den gett tillfälle att befästa och fördjupa kunskaper som grundlagts i grundskolan. Ett av linjens viktigaste mål — att vara behörighetsgivan- de för högre studier — uppfylls emellertid inte längre i önskvärd grad se— dan tillträdeskraven höjts på vissa högskolelinjer som tidigare varit av- nämare för linjen.

Till det som ofta anförts som positivt i fråga om social linje är att ett val till denna studieväg innebär ett uppskjutet val — av yrke och fortsatta studier. Frågan om det "uppskjutna valet" har diskuterats i tidigare ut— redningar och är en faktor som inte kan negligeras, om man står fast vid kravet "en gymnasieskola för alla”, att minimera avhoppen och undvika atti icke önskvärd grad ge ungdomar yrkesutbildningar, där de inte återfinns som yrkesverksamma. För dem som inte känner sig mogna för ett yrkesval då de lämnar grundskolan är det viktigt att en studieväg i gymnasieskolan inte blir en återvändsgränd men ger dem tillfälle att pröva sin studieförmåga och ta itu med nya kunskapsområ- den, som kan vara vägledande för deras yrkesval.

Inför yrkes— och linjeval anger ungdomar ibland att de vill ”arbeta med människor". De tar avstånd från långa teoretiska studier och likaledes från alltför tekniskt-maskinellt arbete. Många av dessa söker sig till omvårdnadslinjen. Att "arbeta med människor” är dock inte för alla lik— tydigt med att arbeta inom sjukvården. Det kan — som ovan nämnts — spänna över ett stort register, från polis och socionom till arbete bland barn och inom fritidssektorn, tillsammantaget yrkessektorer där efter- frågan på arbetskraft föreligger.

Flickorna har dominerat den sociala linjen, dock inte så att den haft ka- raktär av utpräglad flicklinje. Genom att bejaka en studieväg allmänt inriktad mot en praktisk/humanistisk yrkessektor skulle man förmod-

• Sida 37
•  Original

ligen också underlätta för pojkar som vill "arbeta med människor” att göra ett yrkesval som ger dem tillfälle till detta.

De "skoltröttas" situation är givetvis ett problem som berör hela gym- nasieskolan. Men då den sociala linjen för många av dessa hittills tycks ha varit ett andningshål, bör deras situation särskilt uppmärksammas här. Just i relation till denna framstår skolans behov av att legitimera sig särskilt tydligt. Arbetsformer som ger utrymme för aktivt kun- skapssökande, medinflytande och individuella val kan på ett positivt sätt vädja till vuxenrollen och utveckla självkänslan. Erfarenheterna från den estetiska varianten stärker detta antagande. En mer etappvis utformad studiegång kan vara ett stöd för den som inte orkar överbryg- ga ett längre perspektiv. Skoltrötthetssyndromet framträder som regel tydligare vid övergången till gymnasieskolan än när eleverna står i be- grepp att lämna den. Det är därför också viktigt att gymnasieskolan re- dan första året bjuder nytt stoff/nya ämnen som stimulerar och inte bin— der studielusten till minnet av gamla misslyckanden.

Ett i elevuttalandena återkommande önskemål är det som gäller prak— tik. För eleverna framstår skolan ofta som isolerad från samhället och för dem ökar skolans värde när de ser sambandet mellan vad den vill ge och livet utanför och efter skolan.

• Sida 38
•  Original

• Sida 39
•  Original

4. Konsumtionslinjen

4.1. Ny linje i gymnasieskolan år 197 0

Konsumtionslinjen som tillkom som helt ny studieväg vid gymnasiere— formen åren 1970—71 har sina föregångare i utbildningar på 1880—90— talen. Som beskrivs i bilaga 4, "Utvecklingen av undervisning i huslig ekonomi” tillkom utbildning i "hushållning" för att förbättra livsvillko— ren för stora grupper av den svenska befolkningen, för att förbättra de— ras hälsa och välbefinnande men också deras prestationsförmåga.

De kurser av olika längd, med något olika innehåll och med olika hu- vudmän som fram till år 1970 gett utbildning i "huShållning", föreslogs i samband med gymnasiereformen ersättas med en tvåårig linje i gym- nasieskolan ”Konsumtionslinjen" i likhet med vad som gällde för övriga utbildningsområden. Av olika skäl kom en del av de kortare kurserna att finnas kvar parallellt med linjen.

År 1966 lade yrkesutbildningsberedningen (YB) fram sitt första betän- kande (SOU 1966:3). Förslaget innebar att en tvåårig konsumtions- och vårdteknisk linje skulle inrättas, den skulle vara direkt yrkesutbil- dande. Efter genomgången utbildning skulle man antingen kunna ar- beta som ekonomibiträde eller inom detaljhandeln eller som vårdbiträ- de beroende på vilken gren man valt. Utbildningen inleddes med en ge- mensam termin.

Utredningen framhöll att ett ökat engagemang av kvinnlig arbetskraft i arbetslivet var att förvänta varför det var ytterst angeläget att åstad— komma en förbättrad utbildning i de grundläggande husbållstekniska ämnena. Man ansåg att den som har en gedigen grundutbildning bättre

• Sida 40
•  Original

kan fördela familjearbetet och därigenom öka möjligheterna till för— värvsarbete. Yst förslag mötte starkt motstånd och resulterade i att utredningen år 1967 i ett nytt delbetänkande III presenterade dels en gemensam läroplan för konsumtions— och vårdteknisk linje, dels sepa— rata läroplaner för konsumtionsteknisk linje resp. vårdteknisk linje. Meningen var bl.a. att en hushållsteknisk variant av konsumtionstek- nisk linje skulle leda till kompetens för hemvårdaryrket. Så blev dock aldrig fallet, man ansåg att utbildning till hemvårdare skulle ligga in— om vårdsektorn. Följden blev att Kungl. Maj:t 1970—05—17 fastställde läroplan för en fristående tvåårig konsumtionslinje med tre grenar, en med hemvårdsinriktning, en med storhushållsinriktning och en med textil inriktning.

Redan från starten kritiserades konsumtionslinjen, i och med att den hemvårdsinriktade grenen inte accepterades som "hemvårdarinneut— bildning" hade linjen ingen klar yrkesprofil och dess studieförberedan— de del var inte tillräckligt kompetensgivande. Husmoderskurserna och de hemtekniska kurserna blev Specialkurser i gymnasieskolan och ef— tersöktes fortfarande av eleverna. Däremot lades "hemsysterskolorna" ner och hemvårdarinneutbildning bedrevs endast på ett fåtal platser i landet fram till år 1982 då tim- och kursplaner för social servicelinje fastställdes. Dessförinnan hade en arbetsgrupp "KV—gruppen" utarbe— tat ett förslag till social servicelinje med barnomsorg baserad på en re— viderad Ko—linje. Förslaget accepterades inte av remissinstanserna utan en renodlad utbildningsväg "Social servicelinje" utarbetades i Stället.

4.2. Lägesrapport år 1 975

I samband med SÖ:s arbete med uppföljning av Lgy -7O presenterades en lägesrapport från konsumtionslinjen i juni 1975. I rapporten belystes positiva och negativa erfarenheter av linjen. Kritiken som framfördes var framför allt att linjens yrkesprofil var diffus, utbildningen gav inte yrkeskompetens för någon bestämd sektor i samhället. Dessutom gav inte linjen tillräcklig teoretisk grund för vidare studier. För att komma till rätta med de problem som fanns påbörjades hösten 1975 ett utveck-

• Sida 41
•  Original

lingsarbete på konsumtionslinjens hemvårdsinriktade gren. Syftet med detta utvecklingsarbete var främst att

- förtydliga grenens yrkesinriktning — förstärka utbildningens arbetslivsorienterande inslag — stimulera till ökad elevmedverkan

— stimulera till samarbete över ämnesgränserna.

Bl.a. detta arbete, gymnasieinspektörsrapporter och önskemål från skolledare, syofunktionärer m.fl. resulterade i ett beslut år 1979 att re— videra konsumtionslinjen.

4.3. Revidering av konsumtionslinjen

Förslaget till försöksverksamhet med reviderad konsumtionslinje, KO— REV, kan delvis betraktas som en utvärdering av linjen omedelbart for- mulerad i ändrade tim— och kursplaner.

En försöksverksamhet startade 1980—07—01 och samtidigt påbörjades en utvärdering av försöksverksamheten som redovisas i SÖ Rapport 1982—08—27 ”Utvärdering av försöksverksamhet med reviderad kon— sumtionslinje" (Melin).

Revideringen av linjen innebar — förstärkning av linjens studieförberedande karak.... genom att engelska blev ett obligatoriskt ämne och att samhällskunskap in— fördes

— tillvalen utökades

— arbetslivsstudier integrerades i karaktärsämnena — inriktningen mot friskvård—ekonomi, hushållning-konsumentin- formation och lokal/miljövård betonades för konsumentekonomisk gren och den textila grenen fick en vidgad studieinriktning mot bl.a. textillärarutbildning.

I försöksverksamheten betonades arbetsformernas betydelse för god in— lärning och förslag till temastudier fogades till kursplanerna. Efter tre

• Sida 42
•  Original

års försöksverksamhet fastställdes nya tim— och kursplaner för kon— sumtionslinjens konsumentekonomiska gren och för textil gren att gäl— la fr.o.m. 1983—07—01.

Samtidigt inleddes försöksverksamhet med kost— och näringsinriktad gren. Anledningen till detta var att man sedan länge efterlyst bättre kunskaper i naturvetenskapliga ämnen, i kombination med kostkun- skap, från bl.a. hushållslärarutbildningarna.

Tim— och kursplanerna för den storhushållsinriktade grenen förblev oförändrade och efter hand som livsmedelsteknisk linje inrättades mera allmänt, övergick grenen till denna linje.

Den reviderade konsumtionslinjen

Revideringen medförde ett markant ökat intresse för utbildningen, an— talet förstahandssökande per 100 intagningsplatser ökade från 55 år 1982 till 79 år 1983 och andelen pojkar ökade från tidigare 2— 3 % till 12 % år 1984. Också vid ansökan våren 1984 var antalet sökande ca 80 per 100 platser.

Uppföljningen av försöksverksamheten

Sedan Ko—linjens nya tim- och kursplaner fastställdes har ingen cen- tral utvärdering skett. Som en uppföljning av utvärderingen av försöks— verksamheten gjordes åren 1982—83 ett arbete vid pedagogiska institu- tionen i Umeå under ledning av fil.dr. Gerhard Nordlund, (Uppföljning av elever som genomgått reviderad konsumtionslinje på gymnasiesko- lan). Man undersökte vad eleverna .orde sedan de genomgått den revi- derade Ko—linjen och man kartlade arbetsgivarnas uppfattning om ele— vernas kunskaper och deras anpassning till arbetslivet och arbetsupp— gifterna. 88,1 % av dem som besvarat den utsända enkäten har uppgivit att de haft någon form av arbete sedan de slutat gymnasieskolan, drygt hälften av dem hade haft mer än ett arbete. I nedanstående tabell visas

• Sida 43
•  Original

vilka olika arbeten Ko—eleverna har haft under första året efter avslu— tad utbildning.

Tabell Antal arbeten som f.d. elever på den reviderade konsumtions- linjen haft inom olika sektorer fördelade på elever från olika grenar. Sektor Kg Tx Totalt Barn— och pedagogik 21 17 38 Vård 32 7 39 Social service 2 — 2 Storhushåll 16 3 19 Lokalvård 27 4 31 Jord, skog, trädgård 4 — 4 Tillverkning 13 2 15 Kommersiell service 29 8 37 Kontor 6 3 9 Kommunikation 4 1 5 Textila området — 6 6 Övrigt 23 12 35 Totalt 177 63 240

Enligt rapporten verkar det fortfarande råda ovisshet om linjens yrkes- inriktning både hos eleverna och hos avnämarna. Däremot säger både arbetsgivare och f.d. elever att Ko—linjen förbereder ungdomarna väl för arbetslivet allmänt sett, de kan agera självständigt och har fått god träning i att samarbeta. Ca en fjärdedel av ungdomarna har börjat stu- dera i augusti—september 1982, de flestai gymnasieskolan.

A vnä marrapport

Under mars månad år 1987 besökte representanter från Kooperativa förbundet och från ICA—förbundet ett antal skolor med konsumtionslin- je.Dessa besök ingick i årets gymnasieinspektion med avnämarrepre-

• Sida 44
•  Original

sentanter. Besöken omfattade samtal med skolledare, lärare och elever, lektionsbesök och besök på avdelningar för att titta på lokaler och ut— rustning (Rapporten SÖ Nr 5036 86:1685). Ur en av rapporterna cite— ras.

"Innan jag åkte ut till gymnasieskolorna kände jag till att det finns risk för att konsumtionslinjen läggs ner. Jag visste också att linjen har låg status, att det lär vara få elever som söker den som förstahandsval och att de flesta därför kommer in på andra—, tredje— eller till och med fjär- dehandsval. Dessutom hade jag hört att intagningspoängen till linjen är låg.

Vid olika tillfällen under veckan framkom att eleverna ej var nöjda med den information de fått om linjen. Man ansåg att det förekom medveten styrning av svagpresterande elever till den. Det hade hänt att Syo re— kommenderade skoltrötta elever att söka konsumtionslinjen. Linjen hade rykte om sig att vara en slapplinje — vilket eleverna var upprörda över. Det stämde inte alls med deras egen uppfattning.

Hur förhåller det sig då med elevernas val till konsumtionslinjen? Jag intervjuade eleverna i några klasser och fann följande: Som första— handsval hade på en skola 15 av 24 elever valt Ko, på en annan 19 av 27. I en grupp på 7 elever hade 3 valt Ko som förstahandsval. Av de ele— ver som kommit in på andra— eller tredjehandsval var nu de allra flesta mycket nöjda med utbildningen och faktiskt glada för att de inte kom in på sitt förstahandsval. Man tyckte att man på konsumtionslinjen får lä— ra sig sådant som man själv har praktisk nytta av hela livet. N är man söker till gymnasiet vet man ofta inte riktigt vad man vill bli, men kon— sumtionslinjen kan det aldrig vara fel att gå. Den linjen ger dessutom också behörighet till högskola. En pojke uttryckte sin uppfattning om linjen genom att säga: — Nu börjar jag tycka att skolan är rolig —. Det var det omväxlande schemat med praktiskt arbete, teoretisk undervis— ning och arbetslivsstudier som fått honom att se annorlunda på skolan.

Intagningspoängen på konsumtionslinjen varierar inte så mycket mel— lan olika skolor som mellan olika grenar. Lägst har det varit för Kng

• Sida 45
•  Original

som har 2,5 och strax därunder, på KoTx strax under 3 och på KoNä ca 3,5. '

Några ytterligare uppgifter som kom fram vid mina intervjuer: De ele- ver som gick KoNä och KoTx hade i allmänhet en klarare målsättning med sitt linjeval, än eleverna på Kng. I en grupp på 27 elever (13 Kng, 14 KoN ä) ville de allra flesta (10) från KoN ä fortsätta läsa på högskola. Av dem på Kng däremot ville de flesta söka jobb direkt efter skolan, några visste inte vad de ville göra och ett par tänkte utbilda sig till något, men visste inte till vad. I en annan grupp på 24 elever på Kng ville 8 fortsätta på högskola, varav 5 ville utbilda sig till förskol- lärare. 6 elever visste inte vad de ville ägna sig åt och resten ville arbe- ta med handikappade barn, åldringar eller missbrukare och någon ville arbeta i restaurangkök.”

4.4 Försöksverksamhet — Kost— och näringsinriktad gren

Försöksverksamheten med den kost— och näringsinriktade grenen har kontinuerligt följts av SÖ och årligen rapporterats till regeringen.

Den kost— och näringsinriktade grenen (KoNä) skiljer sig från den kon- sumentekonomiska grenen (Kng) genom att 6 veckotimmar natur— kunskap ingår vardera läsåret och dessutom har kostkunskapen fått ett par timmars förstärkning. Detta har skett på bekostnad av textilkun- skap och hälsovård och hemsjukvård.

KoNä har under hela försöksperioden haft högre intagningspoäng än Kng, andelen pojkar har som högst varit ca 30 % och elev— och lärar- omdömena har varit positiva.

4.5. Utvecklingen de senaste åren

Inför intagningen till gymnasieskolan hösten 1985 gavs 16—17—åringar företräde till utbildningsplatserna i gymnasieskolan. De elever som ti—

• Sida 46
•  Original

digare gått till exempelvis vårdutbildning via konsumtionslinjen korn nu lättare direkt in på vårdlinjen och de elever som tidigare valt kon- sumtionslinjen för att kunna uppskjuta sitt slutliga val vågade inte gö- ra detta eftersom de blir 18 år efter genomgången Ko—linje och då ham- nar man långt ner i prioriteringsordningen. Samtidigt minskades anta— let intagningsplatser till VSK—sektorn med drygt 2 000 platser, en stor del av minskningen drabbade konsumtionslinjen, många elever med li- te svagare betyg avråddes då från att söka eftersom det blev svårare att komma in när det fanns färre platser. Detta sammantaget .orde att an- talet förstahandssökande till linjen sjönk markant.

De under 1980—talet återkommande förslagen att lägga ner konsum- tionslinjen påverkade under flera år ansökningsfrekvensen till linjen. Vid ansökan till höstterminen 1988 sökte endast 49 elever i första hand till 100 platser på konsumtionslinjen.

4.6. Elevprofilen på konsumtionslinjen

Konsumtionslinjens tre grenar, konsumentekonomisk, kost— och nå— ringsinriktad och textil gren har genom åren haft elevgrupper som sins- emellan varit mycket olika. Olikheterna har varierat mellan grenarna men framförallt har de lokala skillnaderna varit stora. Generellt kan sägas att försöksverksamheten med kost— och näringSinriktad gren har haft elever med högre genomsnittsbetyg och större andel förstahandssö— kande än konsumentekonomisk gren. Eleverna på kost— och näringsin— riktad gren har också i regel bestämda framtidsplaner och högre studie- _ benägenhet än övriga elever på konsumtionslinjen. Även eleverna på linjens textila gren hari flertalet fall jämförelsevis bättre betyg och är mera målmedvetna än eleverna på konsumentekonomisk gren i all- mänhet.

Den mest frekventa grenen på konsumtionslinjen, den konsumenteko- nomiska, (tidigare hemvårdsinriktad gren) har utvecklats mycket olika på olika platser i landet, i viss mån beroende på vilket utbildningsut— bud som för övrigt har förekommit på orten. Det är vanligt förekom- mande att elever på konsumtionslinjen har valt denna utbildning i and-

• Sida 47
•  Original

ra eller ev. i tredje hand men det finns orter där man inte förrän de allra senaste åren har tagit in andra elever än de som sökt linjen i första hand. I flera fall kan man finna samband mellan andelen förstahands- sökande och den informationsinsats som skolpersonal och elever på sko— lorna själva genomfört.

Anledningen till att eleverna valt att gå på konsumentekonomisk gren är mycket varierande, alltifrån att man skaffar sig kompetens för hög- skoleutbildning eller att man trodde att det skulle vara lätt att skaffa sig bra betyg, till att man säger att man inte kom in på någon annan linje och att man hade fått uppgift om att konsumentekonomisk gren ”bara" var praktisk med "lite" teori. Denna senare uppgift om linjens ”slappa innehåll” som har spritts, har i många fall orsakat att elever har "hoppat av” när de blivit bekanta med linjens hela innehåll.

Elevgruppen är alltså mycket heterogen och utsagorna om lärarnas en— gagerade insatser för att tillsammans med kamraterna på linjen ge omotiverade, skoltrötta elever en användbar, meningsfull utbildning är otaliga.

Allteftersom strävandena mot en "gymnasieskola för alla" gått vidare har andelen elever med behov av särskilt stöd ökat högst väsentligt på konsumentekonomisk gren, detta gäller speciellt flickor. Orsakerna till att svagt motiverade och svagpresterande flickor "placerats" på denna utbildning är flera, utbildningen ger användbara vardagskunskaper, den ger möjligheter till personlig utveckling — stärkt självförtroende ge- nom att eleverna blir ”väl omhändertagna" (på gott och ont). Ytterliga- re en orsak kan vara att utbildningsutbudet för nämnda elevkategori inte är särskilt varierat. Att utbildningen inte ger någon specifik yrkes- kompetens har komplicerat problemen eftersom endast 25 % av elever- na har utnyttjat linjen i studieförberedande syfte.

Fastän många elever som går på konsumtionslinjen har valt denna stu- dieväg i andra eller tredje hand, visar en rad lokala uppföljningar, att de i många fall uppskattar den utbildning de förvärvat. Uppskattning- en gäller kombinationen av behörighetsgivande teoretiska ämnen och fårdighetstränande praktiska ämnen. Inslagen av arbetslivsstudier

• Sida 48
•  Original

knutna till undervisningen i teman upplevs som mycket positiva. Insik— ten om att de kunskaper man skaffat sig kommer att vara av betydelse för livskvaliteten var man än hamnar, lyser igenom i många elevers ut— talanden om linjen.

4.7. Konsumtionslinjen som studieförberedande utbildning

I augusti 1987 publicerade statistiska centralbyrån ett meddelande U44 SM 8701 "Ungdomars verksamhet efter grundskolan”. Detta med— delande ger upplysning om vad ungdomar födda år 1963 gör och har .ort sju år efter grundskolan. Nedanstående tabell visar bl.a. att kon- sumtionslinjens elever valt utbildning i högre grad än genomsnittet för tvååriga yrkesinriktade linjer.

Tabell Utbildning” under perioden hösten 1983 till hösten 1985 bland ungdomar som fullföljt en gymnasieskolutbildning. Procent. Utbildning Ingen Hög— Gym- Kom— Folk- AMU Perso- Annan utbild- skole- nasie- vux högsk nalutb utbildn ning utbild- utbild- * under ning?) ning Gymnasielinje perio- den 3—4—åriga linjer 34 45 13 5 2 1 4 6 2—åri ga teore- 50 17 18 8 3 2 4 5 ' tiska linjer Musik 38 43 3 9 12 7 Social 46 18 20 8 3 5 2—åri ga yrkes- 76 6 6 6 1 3 2 2 inriktade linjer Konsumtion 61 10 15 9 2 3 2 3

1) Ungdomarna har under perioden kunnat deltaga i flera utbildningar, vilket medför att procentsumman kan vara över 100. 2) Andelen nasieutbildade är ej liktydig med andelen med två eller flera fullföl' a gymnasieskolutbildningar, bland annat eftersom mätpe- rigogen i ta ellen ovan endast omfattar tiden hösten 1983 till hösten 1 5.

• Sida 49
•  Original

I meddelandet skrivs vidare

"En av fyra av dem som kompletterat social, konsumtions— eller distri— butions— och kontorslinjen uppgav att de skaffat sig en ytterligare gym— nasieskolutbildning för att de inte fick något arbete efter första utbild- ningen."

Vid revideringen av konsumtionslinjen år 1983 förstärktes den studie- förberedande inriktningen genom att samhällskunskap blev ett obliga- toriskt ämne liksom engelskan som tidigare hade varit tillvalsämne. Möjligheterna för eleverna att söka till högre utbildning ökade högst väsentligt, särskilt om man valde matematik som tillval. Om denna för- ändring ökat konsumtionselevernas studiebenägenhet vet man inte ef— tersom de första eleverna gick ut först år 1985 och ingen uppföljning .orts.

Konsumentekonomisk gren

Karaktärsämnena på linjen ger särskild behörighet att söka t.ex. hus- hållslärarutbildning. För att vinna inträde vid denna lärarutbildning krävdes tidigare genomgången realskola eller flickskola plus genom- gången hemteknisk kurs och relativt omfattande praktik. I och med skolreformerna under 1960—talet och gymnasiereformen år 1970 ändra- des tillträdeskraven successivt och man har från lärarutbildningarnas sida alltsedan början på 1970—talet efterlyst bättre teoretiska kunska- per hos de studerande, framför allt i naturvetenskapliga ämnen, i kom- bination med kunskaper och färdigheter i livsmedelshantering och matlagning. Dessa kunskaper behövs också för bl.a. studier på den nya linjen för kostekonomi och kostterapi. Konsumtionslinjen ger i sin nu- varande utformning en alltför dålig teoretisk grund för högskolestudier inom området. Studierna i kemi och näringslära har blivit mycket be- tungande för många högskolestuderande på grund av deras dåliga bas- kunskaper. Ett försök att förbättra situationen .ordes med försöks- verksamheten kost— och näringsinriktad gren, och visst blev de elever— na något bättre förberedda för högre studier, men linjen behöver ersät-

• Sida 50
•  Original

tas med en utbildning i gymnasieskolan som är direkt studieförbere— dande. En utbildning i gymnasieskolan med inriktning mot kostkun- skap — näringsfysiologi — mat— och boendekultur är en förutsättning för högskolestudier inom området och nödvändig för att den kunskap som byggts upp under ett helt sekel skall kunna föras vidare och komma oli— ka grupper i samhället till del. Inte minst i yrkesfunktioner inom den sociala sektorn är kunskaper om förhållandet kost—hälsa-ekonomi av vital betydelse.

Konsumtionslinjen har hittills haft funktionen av studieförberedande utbildning för många ungdomar, speciellt flickor som varit osäkra i va- let av utbildning. Linjen ger efter revideringen år 1983 allmän behörig- het till vidare studier och särskild behörighet till ett antal högskoleut- bildningar inte enbart med anknytning till linjens karaktärsinnehåll. Det är med denna bakgrund ett rättvisekrav att en utbildning, som er— sätter den studieförberedande roll som konsumtionslinjen haft, kom— mer till stånd i gymnasieskolan.

Textil gren

Karaktärsämnena på konsumtionslinjens textila gren ger särskild be- hörighet att söka olika högskoleutbildningar, t.ex. textillärarutbild- ning eller linjen för textil konst och formgivning. Ökade krav på kun- skaper i historia och naturkunskap har vid olika tillfällen förts fram. I likhet med vad som gäller för högskoleutbildningar inom kustområdet krävs goda teoretiska kunskaper i samverkan med praktiska färdighe— ter, i detta fall i sömnad och vävning. Den textila grenen på konsum- tionslinjen har reviderats för att tillgodose bl.a. kraven från högskolan men det har visat sig att det är svårt att klara kombinationen goda fär- digheter och tillräckliga teoretiska kunskaper inom ramen av två läsår. Bättre möjligheter att nå detta mål kan en treårig estetisk linje med in— riktning textil slöjd ha.

• Sida 51
•  Original

4.8. Konsumtionslinjen som yrkesförberedande utbildning

Konsumentekonomisk gren

Avsikten med att tillskapa konsumtionslinjens hemvårdsinriktade gren i samband med gymnasiereformen år 1970 beskrivs i avsnittet om linjens bakgrund. Förutsättningarna har sedan dess förändrats. För hemtjänstens behov har social servicelinje tillkommit och den livsme- delstekniska linjen har tagit över utbildningen för storhushållen. Den konsumentekonomiska (namnet ändrades vid revideringen år 1983) "arbetsmarknadssektorn" har därmed krympt, det är ganska få yrken som kräver genomgången konsumtionslinje. De yrken som direkt är knutna till området kräver som regel fullföljd högskoleutbildning. Där— emot är det otvivelaktigt så att man inom många olika yrkesfunktioner kan ha nytta av kunskaper förvärvade på konsumtionslinjen.

En stor del av innehållet i ämnena på linjen har avgörande betydelse för individernas förmåga att hushålla med privata resurser och för de- ras förmåga att verka för god hälsa och personligt välbefinnande. Vil- ken effekt sådana faktorer har för genomförandet av ett krävande arbe— te, av vad slag det vara må, är aldrig kartlagt och går kanske inte heller att mäta.

Textil gren

Konsumtionslinjens textila gren är för många elever första steget på väg mot yrkesverksamhet inom det textila området. Direkt efter avslu- tad tvåårig utbildning kan man finna arbete inom t.ex. textil affärs- verksamhet, som yrkesvävare eller med sömnads— och ändringsarbete i atelje eller varuhus. Efter ytterligare utbildning på någon påbyggnads- utbildning kan man så småningom genomföra ett gesällprov.

Även den textila grenens funktion som yrkesförberedande utbildning kan tillgodoses inom en estetisk linje med inriktning textil slöjd.

• Sida 52
•  Original

4.9. Sammanfattande synpunkter

Efter omfattande utredningsarbete föreslog gymnasieutredningen (GU) att konsumtionslinjen skulle läggas ner och att det karaktärsinnehåll som ansågs betydelsefullt skulle överföras till andra utbildningar inom gymnasieskolan. ÖGY, utredningen om översyn av gymnasieskolans yrkesutbildningar, .orde en noggrann analys av konsumtionslinjens funktion som yrkesutbildning och av elevernas uppfattning om linjen som yrkesförberedande utbildning. ÖGY fann att utbildningen på kon— sumtionslinjen inte gav tillräcklig grund för något specifikt yrkesområ— de, varför även ÖGY föreslog att linjen skulle läggas ner. Dess roll som "mognadslinje" borde enligt ÖGY övertas av de föreslagna introduk— tionskurserna. Remissopinionen mot linjens nedläggning har varit be— tydande, man har ansett att linjen representerat värden som skolan skall värna om. Verksamheten vid de konsumentekonomiska kurserna har Också ofta nämnts i sammanhanget.

Utredningen konstaterar att konsumtionslinjens roll som yrkesinrik— tad linje har blivit mindre och mindre allteftersom social servicelinje och livsmedelsteknisk linje har övertagit ansvaret att utbilda för hem— tjänstens resp. storhushållens behov. Beträffande konsumtionslinjens textila gren föreligger andra förutsättningar enligt vad som tidigare sagts.

Utvecklingen har medfört att tvååriga linjer över huvud taget har be— gränsat värde som studieförberedande utbildningar i dagens utbild— ningsväsende, detta gäller även konsumtionslinjen i dess nuvarande förrn.

• Sida 53
•  Original

5. Utbildning i kost, hälsa och hushållning

Enligt utredningens direktiv ingår deti uppdraget att pröva i vilken ut- sträckning konsumtionslinjens karaktärsinnehåll bör tillföras andra studievägar.

Det svenska skolväsendet har, enligt vad som beskrivs i bilaga 4 om bakgrunden till undervisning i huslig ekonomi, erbjudit elever under- visningi hushållning i vid mening alltsedan slutet på 1800-talet. Se- dan år 1906 har statsbidrag utgått till sådan undervisning.

Behovet av utbildning i kost och hälsa i skolan kan sägas ligga på tre olika nivåer

— ett innehåll som är nödvändigt för varje vuxen, ansvarstagande person — kost och hälsa för alla,

— ett innehåll som utgör en viktig del av en yrkeskompetens, t.ex. in- om vårdyrken och storhushåll - kost och hälsa som del av en yrkes- kompetens,

— ett innehåll som ger en bärkraftig, djup teoretisk och praktisk grund för vidare studier inom området — kost och hälsa som kun— skapsbärare och för kunskapsutveckling.

• Sida 54
•  Original

5.1. Kost och hälsa för alla

Varje vuxen person måste ta ansvar för sin egen hälsa och sitt välbefin- nande.

En välordnad ekonomi, en balanserad kost och sunda vardagsvanor är triviala beståndsdelar i det vi kallar välbefinnande, ansvaret för kun— skapsförmedlingen inom detta område har alltid tillkommit hemmen. Enligt traditionen har skolan övertagit ansvaret för den utbildning av landets ungdomar som hemmen inte haft förutsättningar att klara. I dag klarar hemmen av olika skäl inte av att utbilda ungdomarna i det vi kallar hushållning. Tidsstudier som konsumentverket utfört visar att 15—18—åringar som bor i sina föräldrahem endast ägnar ca 2 timmar i veckan åt hemarbete. Flertalet föräldrar har arbete utanför hemmet, ansvaret för hemarbetet vilar till största delen på kvinnorna, tiden och förmågan att "undervisa" barnen i hemarbete är nästan obefintlig.

I rapporten (Ds U 1985:13) "Yrkesutbildning inför 1990—talet" refere- ras till en undersökning (SCB IPF 1984:4) där man uppskattar tidsåt— gången för hushållsarbete till 50 timmar per vecka i barnfamiljer. Med ett uppskattat marknadslönevärde på ungefär fyrtio kronor per timme blir det totala marknadsvärdet av hushållsarbete ungefär 300 miljar— der kronor per år. Enligt samma rapport kommer under 1990—talet kunskaper som ligger nära dagens yrkeskunskaper att vara nödvändi— ga för det oavlönade arbete som utförs i hemmen. För yrkesutbildning- ens del innebär detta ett vidgat ansvarsområde.

. Trots att tillgången på mat och färska nyttiga råvaror är obegränsad och trots stora informationsinsatser äter svenska folket fel. Okunnighet om faktiska förhållanden skapar ofta en omotiverad oro för "gifter” i maten men konsekvenserna av tillsatser i maten eller bristande hygie- nisk kvalitet är mycket små jämfört med vad dåliga kostvanor orsakar.

Livsmedelsverket skriver i sitt handlingsprogram för kost— och hälso— frågor fastställt 1987—04—03 att ”för att åstadkomma de förändrade kostvanor som förordats är information och utbildning de viktigaste medlen”. "Konsumenterna måste ha tillräckliga kunskaper på kostom-

• Sida 55
•  Original

rådet och förmåga att omsätta vetandeti praktisk handling när det gäl- ler att sätta samman sin kost på ett ur näringssynpunkt riktigt sätt."

I rapporten (Ds Jo 1984z9) från 1983 års livsmedelskommitté säger man. "Det finns all anledning att speciellt uppmärksamma småbarns- familjernas kostvanor. Dagens unga föräldrar har i regel dålig utbild— ning i matlagning och näringsfrågor och har inte fått praktisk erfaren- het att stödja sig på." Livsmedelskommittén finner det anmärknings- värt att kostkunskap inte är ett schemalagt ämne i gymnasieskolan. Enligt SCB:s barnomsorgsundersökning år 1987 tas 46 % av 0-6— åringarna och 45 % av 7—12—åringarna om hand i hemmen av föräldrar— na, någon utbildning för denna viktiga uppgift vare sig det gäller barns utveckling och behov eller kostkunskap ges generellt inte i gymnasie- skolan.

Konsumentpolitiska kommittén konstaterar år 1985 att ca 20 % av den privata konsumtionen upptas av livsmedel och drycker (ej alkohol). Konsumentverket har genomfört en experimentell studie som visar att en allmänt ökad kunskap hos hushållen om inköpsplanering skulle kunna innebära en minskning av matkostnaderna med upp till 400 kr./ män. för en fyrapersoners familj. Om Sveriges ca 1 miljon barnfamiljer (med barn under 18 år) med hjälp av medveten inköpsplanering och med färre inköpstillfällen kunde minska matkostnaderna och tidsan- vändningen på det sätt som ovan beskrivits, skulle det innebära en to- tal besparing för barnfamiljerna i landet med ca 2 400 milj.kr. per år.

Gymnasieskolans ansvar för undervisning i hushållsekonomi har en- ligt utredningens uppfattning inte blivit mindre utan snarare tvärtom efter som i stort sett alla ungdomar mellan 16—18 år går i gymnasiesko- lan. Grundskolans undervisning i hemkunskap är av mycket stor bety- delse, men den kan inte både ge grundkunskaper som är relevanta för 14—åringar och ge tillämpbara kunskaper för ett komplicerat vuxenliv.

Isitt betänkande "En treårig yrkesutbildning” (SOU 1986:2 och 3) före- slog ÖGY—utredningen att ett ämnesblock benämnt "Ekonomi och sam- hällsfrågor” skulle införas på samtliga yrkesinriktade utbildningar. Detta ämnesblock bestod av tre delar, en riktad mot arbetslivet, en mot

• Sida 56
•  Original

samhällslivet och en mot privatlivet. Den senare delen upptog bl.a. fa— miljerätt, konsumentkunskap och kost, hälsa och hushållning. I den försöksverksamhet som nu bedrivs med treåriga yrkesutbildningar in— går i stället för ekonomi och samhällsfrågor, ämnet samhällskunskap. Den nya kursplan som gäller för samhällskunskapen omfattar även t.ex. familjerätt och konsumentkunskap, däremot ingår inte någon un— dervisning i kost, hälsa och hushållning. Enligt den nya kursplanen i samhällskunskap är det alltså i detta ämne som konsumentkunskap och konsumentfrågor skall behandlas. Utredningens förhoppning är att ett fruktbart samarbete skall utvecklas mellan de lärare som undervi- sar i samhällskunskap och lärarna som undervisar i kostkunskap.

De senaste åren har behovet av kunskaper om kost och kostvanor upp- märksammats i samhällsdebatten. Detta har också tagit sig uttryck i att ett flertal motioner varje år har presenterats i riksdagen där man dels har krävt att undervisning på en "allmänbildande" nivå skall infö— ras på alla linjeri gymnasieskolan, dels att någon studieväg ska ge för- djupade kunskaper om sambandet kost—hälsa.

Vårt samhälle med dess alltmer kvalificerade arbeten kräver ett per— sonligt ansvarstagande för hälsa och välbefinnande så att varje med— borgare kan göra en fullödig insats. Eftersom de svenska hemmen i dag har små möjligheter att förmedla denna kunskap till våra ungdomar måste skolan ta sitt ansvar.

5.2 Kost och hälsa som del av en yrkeskompetens

I proposition 1987/88:102 om utveckling av yrkesutbildningen i gymna— sieskolan säger föredraganden att ”frågor som har att göra med kost- och näringslära i huvudsak bör föras till studievägar, vars utbildnings- mål motiverar sådana inslag. I det fortsatta kursplanearbetet får man således ta ställning till i vilken omfattning och under vilka former kost— och näringslära skall tas med i kursplanerna för studievägar in— om vård— och omsorgsområdet, storhushålls- och restaurangområdet m.fl.”

• Sida 57
•  Original

Under arbetet med tim- och kursplaner för den nya omvårdnadslinjen diskuterades och analyserades behovet av undervisning i kost— och nä- ringsfrågor, i bostadsvård och i köpkunskap grundligt. Erfarenheterna från social servicelinje pekade på att eleverna behöver kunskaper i att välja bland överflödet av matvaror, de behöver kunskaper i enkel mat- lagning och de behöver kunna argumentera för sunda kostvanor bl.a. I moduler i alla tre årskurserna återfinns nu ovannämnda innehåll på omvårdnadslinjen, anpassat till övrigt innehåll. Om omfattningen av innehållet är tillräcklig får försöksverksamheten utvisa.

En allt större del av svenska folket äter minst ett av dagens huvudmål utanför hemmet. Detta gäller befolkningen i alla åldrar, alltifrån bar— nen på daghem och i skolor, via de vuxna som äter i personalmatsalar, vid gatukök eller på restauranger, till de äldre som intar sina måltider på servicehus.

Ansvaret för att servera bra mat till alla olika kategorier svenskar har alltså mer och mer överförts från hemmen till olika näringsställen i samhället. Kunskapen om att välja och kombinera sina måltider på ett ändamålsenligt sätt måste dock fortfarande finnas hos den enskilda människan. Ansvaret för god näringstillförsel måste tas mycket allvar— ligt hos all den personal som planerar, köper in, förvarar, förbereder, tillagar och serverar måltider till friska, aktiva, verksamma människor lika väl som till unga människor i utveckling och äldre människor med behov av stimulans och omväxling.

Även personal som arbetar med produktion och förädling av livsmedel i större eller mindre skala måste ha kunskaper om vilka effekter olika kombinationer av råvaror får för näringsvärdet i den slutliga produk- ten.

Eftersom kunskaperna om mat och livsmedel blir alltmer uttunnade hos de enskilda individerna på grund av hemmens begränsade förmåga och möjligheter att vidarebefodra kunskap och skolans otillräckliga satsning inom området behöver konsumenterna många gånger vägled- ning vid inköp. Kunnig affärspersonal har stor betydelse för många, särskilt unga, familjers val av bra mat.

• Sida 58
•  Original

Av ovanstående framgår vikten av att man vid kursplanearbetet för be- rörda gymnasieutbildningar ingående analyserar hur framför allt nä— ringslära skall integreras i innehållet på ett naturligt sätt. .

5.3. Kost och hälsa som kunskapsbärare och för kunskapsutveckling

Kunskapen om sambanden mellan livsmedel—måltider och hälsa—väl— befinnande är komplicerad och omfattar inslag av många olika ämnen. Fysiologi, kemi, biokemi och biologi är grunderna, men även fysik och materiallära är nödvän'di ga. Livsmedelskunskap och matlagning utgör mera tillämpade delar av grundkunskapen. Både teoretiska kunskaper och god färdighet i livsmedelshantering och måltidsberedning är i för- ening nödvändiga förutsättningar för vidare studier inom kost—nä- ringsområdet. Den insikt som krävs-för ett ansvarstagande, medvetet agerande i kostfrågor, kan inte uppnås utan samverkan mellan goda teoretiska kunskaper och praktisk tillämpning. Att grunda högskole— studier inom området på för dåliga teoretiska kunskaper och/eller bris- tande färdigheter måste anses vara slöseri med resurser.

Kunskaper om sambandet mellan kost och hälsa är av stort värde för alla som har ansvar för barns och ungdomars utveckling och utbild— ning, inte bara för dem som direkt i sin yrkesutövning är beroende av kunskaperna.

Högskoleutbildningar som är beroende av goda gymnasiekunskaper i » bl.a. näringslära och kostkunskap är t.ex. utbildning till kliniska och administrativa dietister, hushållslärare och grundskollärare med spe- cialisering hemkunskap. Exempel på utbildningar där kost— hälsa—ut- bildning är en tillgång är t.ex. förskollärare, grundskollärare, konsu- mentsekreterare, socialsekreterare och socialassistenter.

Gymnasieskolan har sedan mycket lång tid tillbaka goda möjligheter att erbjuda adekvat, studieförberedande utbildning vad gäller de aktu—

• Sida 59
•  Original

ella karaktärsämnena. Där har också sedan årtionden tillbaka byggts upp en kunskapsmassa som är betydande.

Skall denna kunskap kunna utvecklas i skolan, skall man kunna ta till- vara vetenskapens nya rön och kunna förmedla dem till bl.a. vårdut— bildningar och storhushållsutbildningar, måste det finnas en utbild- ning i gymnasieskolan som har ansvar för kunskapsutveckling och kon- tinuitet och som ger en tillräcklig teoretisk grund för vidare studier.

• Sida 60
•  Original

"| |

www .II ”| i

• Sida 61
•  Original

6. De konsumentekonomiska specialkurserna

I de förslag till en ny gymnasieskola som nu växer fram, efter gymna— sieutredningen och utredningen om yrkesutbildningarna samt därpå följande utvecklings— och försöksverksamhet, förutsätts att grundskole- anknutna specialkurser uppgår i föreslagna linjer.

Den största delen av specialkurserna inom de för utredningen aktuella utbildningsområdena, utgörs av kurser närliggande konsumtionslin— jen. De inrättas som terminskurser eller årskurser med antingen lands— tingen eller primärkommunerna som huvudmän. Dessa kurser har som beskrivs i bilaga, alltsedan senare delen på 1800—talet ansvarat för kontinuitet och utveckling av det vi kan kalla vardagskultur eller hem— mens kultur och var ända till år 1970/71 den utbildningsform som fanns för detta innehåll.

Många av dessa kurser har, som redan berörts i ÖGY—utredningen, fun- gerat som introduktionsutbildningar för ungdomar i uppföljningsan- svaret. Utredningen vill här erinra om att det kommunala uppfölj— ningsansvaret för närvarande utreds.

Konsumentekonomiska kurser

I landet finns år 1988/89 utlagt 46 årskurser, varav 13 st 30—klasser 33 st 16—klasser 10 st 13—klasser = S—klasser

• Sida 62
•  Original

21 terminskurser, varav 4 st 30—klasser 17 st 16—k1asser

Till detta kommer ett tiotal klasser påbyggnadsutbildningar.

Eleverna som väljer utbildning på en konsumentekonomisk kurs vid gymnasieskola i kommunen eller vid internathushållsskolorna gör det av olika skäl. Till årskurserna söker sig elever direkt från grundskolan för att få en bättre grund innan de går vidare till annan gymnasieut- bildning. För många elever är ett år på internatskola en mycket bra väg mot ett självständigt vuxenliv.

Till terminskurserna söker övervägande elever som redan har en gym— nasieutbildning bakom sig. En del av dem skaffar sig särskild behörig— het till högskolestudier, medan andra anser sig behöva kunskaperna för att klara både hemarbetet och ett yrkesarbete så bra som möjligt. En särskild grupp har utgjorts av elever som tagits in till vårdutbild- ning med början på vårterminen, de har genomgått en terminskurs un- der höstterminen.

Enligt vad som tidigare beskrivits om värdet av kunskaper i kost, hälsa och hushållning utifrån direkta ekonomiska bedömningar och med hänsyn tagen till behov av förebyggande av sjukdom och vårdberoende föreligger utan tvekan behov av undervisning inom området för stora grupper i vårt samhälle.

Utredningen finner det önskvärt att en utbildning som motsvarar vita— la delar av det nuvarande innehållet i de konsumentekonomiska kur— serna kompletterat med för regionen speciellt betydelsefulla yrkesin— slag och eventuellt med inslag av allmänna ämnen kan erbjudas i gym- nasieskolan. De landstingskommunala internathushållsskolornas spe— ciella resurser bör i detta sammanhang beaktas.

• Sida 63
•  Original

7. Estetiska studievägar — musiklinjen och den estetisk—praktiska linjen

De estetiska studievägarna i gymnasieskolan — musiklinjen och den es- tetisk—praktiska — har rötter i 1960—talets utbildningsdiskussioner. Musiklinjen tillkom som en försöksverksamhet inom Lgy —70, år 1971 och regulariserades år 1982. Försöksverksamhet med en estetisk—prak— tisk linje startade läsåret 1984/85 och skall enligt regeringens beslut pågå t.o.m. läsåret 1991/92. För läsåret 1988/89 fanns på linjerna till- sammans 1 140 intagningsplatser.

De estetiska studievägarna bygger på principen att skolan skall erbju- da en utbildningsväg som svarar mot elevernas intressen, förväntning— ar och speciella begåvningar och som förberedelse för vidare studier och yrkesverksamhet. Båda linjerna vänder sig till en elevgrupp. som tidia gare ofta varit hänvisad till att förkovra sig i sin specialitet utanför sko— lan och därför också stundom kommit i en konfliktsituation i förhållan— de till det ordinarie skolarbetet. Valet till linjerna är ett aktivt val. In- tagningsförfarandet, som bygger på betyg och antagningsprov, betyder i de flesta fall att den sökande utsätter sig för en personligt sporrande konkurrens. Linjerna är generellt översökta och majoriteten av elever— na uppskattar sina utbildningar.

7.1. Musiklinjen

Den tvååriga musiklinjen startade som försöksverksamhet läsåret 1971/72 och är sedan år 1980/81 en reguljär linje i gymnasieskolan. För— söksverksamheten omfattade till en början sex intagningsklasser i fem kommuner. Efter framställning från SÖ i samband med en första utvär-

• Sida 64
•  Original

dering utvidgades försöket enligt regeringens beslut med ytterligare tre klasser och linjen fanns nu i åtta kommuner. Under 1980—talet har linjen successivt byggts ut så att det höstterminen 1988 finns 18 klasser (540 intagningsplatser) i 16 kommuner. Verksamheten på musiklinjen har kontinuerligt följts av SÖ, inte minst via de årliga konferenser som skolledare och projektansvariga för linjen anordnar.

7.1.1. Målen för linjen

I sina betänkanden ”Musikutbildning i Sverige” (SOU 1968:15 och 49) framlade 1965 års musikutbildningskommitté ett förslag om en musik— fackskola som senare skulle komma att kallas musiklinje i gymnasie— skolan. Målen för den tänkta utbildningen var mycket högt ställda. Linjen skulle vara treårig med möjlighet till avgång efter det andra året. Den skulle förbereda dels för musikhögskolan, dels för direkt yr— kesverksamhet inom olika musikyrken. Fyra inriktningar borde fin— nas: en allmän, en kyrkomusikalisk, en inriktad mot militär— och un— derhållningsmusik och en för blivande pianotekniker. Enligt dimensio— neringsövervägandena skulle linjen få en god spridning i landet och ha en intagningskapacitet på drygt 1 000 elever årligen. Musikutbild- ningskommitténs högtflygande planer togs — kan man säga — ned på jor— den genom Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1970. Yrkesutbildnings- målet tonades ned, och linjen sägs i huvudsak som förberedelse för i för- sta hand musikhögskolan men även för annan högskoleutbildning. Lin- jens innehåll beskrivs som huvudsakligen allmänmusikaliskt och med relativt stark betoning på allmänna ämnen. Övriga föreslagna grenar slopades. Detta innebar en stor organisatorisk förenkling av musikut- bildningskommitténs förslag men målen för linjen talar ingalunda om någon ambitionssänkning. Den differentiering som är önskvärd skall i stället för grendelning åstadkommas genom individualisering av un— dervisningen. Syftet med linjen framgår av följande rader ur propositio— nen:

"Enligt min mening bör syftet med den tvååriga musiklinjen va— ra att den mer allmänt än enligt musikutbildningskommitténs förslag skall svara mot elevernas förutsättningar och önskemål

• Sida 65
•  Original

om en yrkesmässigt betonad musikalisk utbildning med möjlig— het till mera specialiserade studier i musik än vad som f.n. kan erbjudas vid gymnasium och fackskola. Det bör understrykas att musiklinjen bör ge så stort utrymme som möjligt för intres- sestyrd studieinriktning, vad beträffar både instrument och mu— sikarter. Liksom i kommitténs förslag bör musiklinjen utformas med sikte på att den skall utgöra förberedelser för fortsatt musi— kalisk utbildning. Musiklinjen skall sålunda kunna ligga till grund för den högre musikutbildningen som behandlas i det föl- jande. Det kan också förutses, vilket erfarenheterna av den nya utbildningen får ge närmare besked om, att utbildningen om än i mer begränsad omfattning än musikutbildningskommittén av— sett, kan lämpa sig som grund för direkt yrkesutövning."

SÖ fick 1970—06—17 i uppdrag att efter samråd med OMUS inkomma till regeringen med förslag till utformning av en tvåårig musiklinje en- ligt de direktiv som dragits upp i propositionen 1970:25. Uppdraget re— dovisades i november samma år och som allmänt utbildningsmål i kom— mentarerna till musiklinjens läroplaner angavs och gäller alltfort:

”Målet för den tvååriga musiklinjen är enligt statsmakternas beslut att tillfredsställa elevernas önskemål om en yrkesmäs- sigt betonad musikalisk utbildning med möjlighet till intresse— styrda, specialiserade studier i musik, samtidigt som linjen skall kunna utgöra grund för fortsatta studier inom eller utom den musikaliska sektorn."

7.1.2. Tim— och kursplaner

Timplanen för musiklinjen är utformad med tanke på linjens dubbla målsättning. Den innehåller såväl allmänna ämnen som musikämnen som är specifika för linjen. De allmänna ämnena studeras efter de kurs— planer som gäller övriga teoretiska tvåårslinjer (social linje). Karak- tärsämnena upptar ca en tredjedel av studietiden. I ämnesgruppen "Sång, Stråkinstrument, Träblåsinstrument, Bleckblåsinstrument, Klaverinstrument, Slagverksinstrument” väljer eleven mellan två eller

• Sida 66
•  Original

tre alternativ. Bland ett antal musikelever med till synes likartad mu- sikalisk begåvning, t.ex. gehörsmässigt, rytmiskt och i fråga om ton— minne, improvisations— och memoreringsförmåga, är det oftare undan- tag än regel att även de kroppsliga" iörutsättningarna är lika. Enligt kommentartexten till kursplanen bör i undervisningen "särskild hän— syn tas till de olika problem som kan tänkas vara förknippade med de musikstuderandes speciella studiemiljö. Frågor som berör den enskilda träningen, arbetsställningar, apparatur m.m. bör noga observeras”.

I timplanen ingår ”Fritt valt musikarbete". Detta syftar — också enligt kommentartexten — "till att ge eleverna möjlighet att inom skolans ram — vid sidan av arbeteti obligatoriska ämnen och tillvalsämnen - odla si- na musikintressen”. Fritt valt musikarbete skall kunna vidga elever— nas gemenskap utöver den egna klassen och årskursen. Det bör utfor- mas så, att det engagerar eleverna för verksamheten i skolan och sam- hället. Arbetet kan utföras i grupp, kan koncentreras till en tid av ter— minen eller läsåret och handledarresursen kan handhas av en eller fle- ra lärare.

Vid en sammankomst våren 1983 framförde bl.a. skolledare och pro— jektledare önskemål om att få pröva ramtimplan på linjen. En sådan skulle ge större lokal frihet och medge individuella hänsyn till enskilda elevers behov, dvs. innebära en maximalt effektiv resursanvändning. Efter framställning från SÖ beslöt regeringen att försöksverksamhet med undervisning enligt ramtimplan fick prövas fr.o.m. läsåret 1985/ 86. Syftet med försöksverksamheten kom till en del att sammanfalla med effekterna av det elevrelaterade statsbidragssystemet.

Med utgångspunkt i gymnasieutredningens förslag om obligatoriska praktikinslag på alla studievägar diskuterade man i projektledargrup— pen också införandet av praktik på linjen. Inställningen till praktik var positiv, dock med reservationen att hänsyn måste tas till elevernas be- hov av tid för enskild träning under arbetsveckan. Såväl "arbetslivs- praktik” som "yrkespraktik" vore önskvärd. Som exempel på den sena— re nämndes orkesterpraktik, musiklärarpraktik (kompanjonlärare) i kommunal musikskola och grundskola, produktionsverksamhet för t.ex. förskola och institutioner, samarbete med lokalradio och TV, kyr—

• Sida 67
•  Original

komusikalisk verksamhet m.m. I vissa skolor har man också fram— gångsrikt arbetat med praktik, hittills inom frivillighetens ram.

Timplanen anses fungera väl och har i fråga om inriktning i stort sett inte förändrats sedan år 1971. De justeringar som .orts under åren har främst varit betingade av resursfrågor och ändrade statsbidragsbe— stämmelser. Sålunda utredde SÖ år 1984 i samråd med företrädare för skolorna med musiklinjer möjligheten till att med bibehållen målsätt- ning för linjen nedbringa kostnaderna. Utredningen, som redovisades för regeringen hösten 1984, ledde till en reviderad, för statsverket nå— got billigare timplan. ')

7.1.3. Högre specialkursi musik

Erfarenheterna från musiklinjens första år sammanställdes av SÖ hös— ten 1975. De pekade redan då på behovet av ett tredje år och SÖ föreslog att en ettårig högre specialkurs skulle läggas till linjen. Genom rege- ringens medgivande kunde en sådan påbyggnadsutbildning läsåret 1977/78 starta i tre kommuner och läsåret 1988/89 finns 12 klasser om 16 elever som går musiklinjens tredje år. Behörighetskravet är "genom- gången tvåårig musiklinje eller motsvarande kunskaper i de för musik— linjen specifika ämnena”.

Timplanen upptar 25 veckotimmar, varav 16 ägnas åt musikstudier. Karaktärsämnena är desamma som på linjen. För de allmänna ämne- na, svenska och moderna språk, gäller att elever som har kompetens från den tvååriga linjen/musiklinjen, studerar dessa på samma nivå som elever på treåriga linjer det tredje året. Vad man med denna tim— och kursplanskonstruktion har åstadkommit är alltså en slags etapput— bildning i allmänna ämnen: Efter två års studier får eleverna "allmän behörighet", efter ytterligare ett års studier den särskilda behörighet som studiet av t.ex. svenska och engelska ger på treårslinjerna. Som al- ternativt språkval upptar timplanen även italienska som nybörjar- språk. Studierna syftar bl.a. till att eleverna ”skall förvärva förmåga att tillgodogöra sig enkel, för musikstudierna karaktäristisk text", där stor vikt läggs vid intonation och uttal.

• Sida 68
•  Original

Som allmänt mål för kursen anges att den skall "ge sådana fördjupade kunskaper som utgör förberedelse för fortsatta studier inom den högre musikutbildningen eller framtida yrkesutbildning inom musikområ— det”. Innehållet i kursen skall anpassas till elevernas individuella be— hov och de elever som genomgår kursen i avsikt att bereda sig för högre musikstudier skall få tillfälle att särskilt öva i de moment som inträ— desproven omfattar.

7.1.4. Elevprofilen

Musiklinjen är en av gymnaieskolans mest eftertraktade linjer. Mer än dubbelt så många som kan tas in söker linjen. Sökandetrycket varierar dock lokalt. Ca 40 % av eleverna är pojkar, vilket innebär att linjen är en av de bäst könsbalanserade i gymnasieskolan. Elever som söker till musiklinjen har gjort ett definitivt val, de har beslutat att satsa på ett intresseområde som de tror sig ha förmåga och begåvning för och de vet i regel att det kommer att ställas stora krav på dem i samspel och kon- kurrens med likasinnade, duktiga och ambitiösa kamrater. Genom— strömningen på linjen är hög och elevernas studieresultat generellt go- da (dokumenterat t.ex. i det centrala provet i svenska).

Enligt SCB:s undersökningar studerade våren 1986 24 % av ungdomar som gåtti gymnasieskolan, födda år 1963. För musiklinjen låg siffran på 43 % för högskoleutbildning, 12 % för folkhögskoleutbildning. Av de högskolestuderande ungdomarna från musiklinjen studerade två tred- jedelar inom undervisningssektorn. Enligt en undersökning som SÖ gjorde år 1982 återfanns en relativt hög andel av f.d. musikelever i verksamheter inom musikområdet.

Någon uppföljning av eleverna på denna linje i stil med vad som ovan redovisats för den sociala linjen föreligger inte. I Axelssons tidigare be- rörda utvärdering av gymnasieskolans studievägar ärinte musiklinjen medtagen. Bilden av elevrollen under gymnasieskoltiden måste alltså byggas på samtal med elever, lärare och skolledare samt på inblickar i deras arbete. Musiklinjen är en mycket uppskattad linje, inte bara

• Sida 69
•  Original

bland elever som söker sig dit, utan också bland skolplanerare i kom- munerna. Förekomsten av denna linje — liksom övriga linjer med este- tiskt inslag — sägs höja kulturmedvetenheten i en skola, stimulera till kreativ verksamhet även bland andra elever och bidra till att ge skolan ett ansikte utåt.

För elever som kanske tidigare varit ganska ensamma med sitt instru- ment och en lärare är det personlighetsutvecklande och musikaliskt uppfordrande att umgås med likasinnade i gemensamma studier. Detta gäller såväl elever som startat med för höga ambitioner som de som sviktar i tilltron till den egna förmågan och behöver stimulans i sitt kunskapssökande. Ensemblespel och produktioner kräver samarbete, ansvarstagande och lojalitet. Över huvud taget— omvittnar en skolleda— re - tycks mycket av det som hör till skolans övergripande mål lättare nås just på estetiska linjer. Elevrollen för en konstnärligt inriktad ung människa kan erbjuda svårigheter att anpassa sig till skolans/samhäl— lets livsform. Det kan handla om socialisationsprocessen, realismen i framtidsperspektivet eller förmågan att ordna upp vardagstillvaron. Att utforma musiklinjen som en meningsfylld, utvecklande'och reellt framtidsförberedande studieväg för specifikt begåvningsutrustade ele- ver är en angelägen och stimulerande uppgift för skolansvariga.

7.1.5. Dimensioneringsfrågor — linjens dubbla målsättning

Frågan om musiklinjens dimensionering kan ses ur flera infallsvinklar. Enligt en långtidsplan för utbyggnaden av linjen som SÖ presenterat i sina anslagsframställningar bör antalet intagningsklasser stanna vid 20. En viss restriktivitet vid spridningen måste iakttas, inte bara av kostnadsskäl, utan också för att linjen kräver ett aktivt musikutbud med tillgång på kompetenta lärare i den ort där den skall finnas. Di— mensioneringsfrågorna har diskuterats inom skol— och projekledar— gruppen. Farhågor har uttryckts för att linjens karaktär av yrkes— och studieförberedelse för speciellt musikbegåvade ungdomar försvinner om den till allt för stor del kommer att upptas av allmänt musikintres— serade elever utan större förutsättningar för eget professionellt musik— utövande. Denna kategori bör i stället få möjlighet att tillgodose sitt

• Sida 70
•  Original

musikintresse genom ett garanterat tillvalsutrymme på andra linjer. Bristen på musikinslag generellt på gymnasieskolans studievägar får inte äventyra utbildningschanser för blivande musiker, menar man, och hänvisar därvid också till de resurser som står till musiklinjens för— fogande.

Redan nu har tendenser framkommit som visar att det i kommuner med mindre elevunderlag i upptagningsområdet uppstått vissa svårig- heter att fylla en 30—klass, samtidigt som det i storstadskommunerna fanns tre sökande per plats. Ett sätt att främja även mindre kommu- ners möjligheter att inrymma musiklinjen i sin gymnasieorganisation och samtidigt upprätthålla kvaliteten på undervisningen, vore att låta en musikklass omfatta 15 elever. Förutsättningen är då en timplan som medger att allmänna ämnen kan samläsas med en annan studieväg, t.ex. 15 elever från en gren av den estetisk—praktiska linjen. En annan förutsättning är att möjlighet till ensemblespel finns på orten.

Redan den högre specialkursens uppgift och syfte talar för att musiklin— jen bör etableras som treårig. Kursen är f.n. dimensionerad till 50 % av linjen. Förhållandet pekar på att eleverna inför det tredje året bör kun— na välja om de vill fortsätta med fördjupade musikstudier inom linjen eller avsluta sina gymnasiestudier genom ett annat studie— eller yrkes— förberedande alternativ, då tillsammans med elever från andra studie— vägar. För vissa elever kommer förmodligen också i fortsättningen folk- högskolor (Ingesund, Framnäs) ses som en naturlig förberedelse för akademiska studier i musik.

7.1.6. Sammanfattande synpunkter

Musiklinjen fyller, enligt vad som ovan sagts, en viktig uppgift i gym— nasieskolans organisation som en särskild studieväg för speciellt mu— sikbegåvade ungdomar. Den bör dock, för att ge både bredd och kvalitet vara treårig.

• Sida 71
•  Original

7.2. Estetisk—praktiska linjen

7.2.1. Försöksverksamhet

Försöksverksamhet med estetisk—praktisk linje startade enligt rege- ringens förordning 1984—06—14 i tio kommuner. Den utökades därefter så att den läsåret 1985/86 kom att omfatta 15 och fr.o.m. läsåret 1988/ 89 20 kommuner. Till de ursprungliga försöksområdena tillkom detta läsår efter en framställning från Gävle kommun, ytterligare en studie- väg, kallad "Teater, cirkus och varité”. Försökstiden har utsträckts och omfattar tiden t.o.m. läsåret 1990/91.

7.2.2. YB och gymnasieutredningen

Redan Yrkesutbildningsberedningen (YB) föreslog att en estetisk ut- bildningsväg skulle inrättas. Den skulle ha specialiseringar mot bild- konst/textil, musik och scenisk framställning. I propositionen 1968zl40 sköts dock beslutet om en sådan linje på framtiden. I Lgy —70 återfinns endast musikinriktningen på det estetiska området.

Frågan om en estetiskt inriktad linje återkommer i 1976 års gymnasie— utredning. GU finner i sin diskussion av utrymme för praktisk—esteti- ska ämnen att man här kan tala om tre nivåer i fråga om utbildnings— ansvar:

— Ämnena svarar mot ett allmänt medborgerligt och mänskligt be- hov.

— Ämnena kan ha betydelse som stöd eller komplement till en annan yrkesutbildning.

— Ämnena utgör bas för en estetisk yrkesutövning, dvs. ingår i en specialutbildning.

• Sida 72
•  Original

För den tredje nivåns behov föreslår utredningen att fyra "estetiska studieprogram" inrättas och anför i huvudsak följande motiv för sitt för— slag:

— Gymnasieskolans anknytning till konstnärliga högskoleutbild— ningar. Gymnasieskolorganisationen bör tillgodose alla slags be— hov av förutsättningar för högskolestudier. I fråga om estetiska ämnen är ungdomar f.n. hänvisade till förutbildningar som av geo— grafiska och ekonomiska skäl inte är realistiska alternativ för al— la. Alltså en jämlikhetsfråga.

— Arbetsmarknadens behov och struktur.

— Elevefterfrågan. Det är svårt för elever med estetiska intressen och fallenhet för studier på detta område att göra ett för dem ade- kvat val inför gymnasiestudierna. Också en jämlikhetsfråga.

— Samhället kan inte verka för ett rikt förgrenat kulturliv utan till— gång på professionella utövare. Dessa kan vara skapande konstnä- rer eller ledare för olika grupper inom kulturlivet.

De fyra programmen bör vara tvååriga och omfatta ett för musik, ett för dans, ett för bild och form samt ett för drama. Slöjdområdets utbild— ningsbehov föreslås kunna tillgodoses genom en alternativ inriktning inom programmet för bild och form. Denna linje skulle kunna få följan- de specialiseringar: allmän bild— och forminriktning, foto/film, trä— och metallslöjd, textilslöjd samt keramik.

Enligt GU vore det önskvärt att man kan få så många av de estetiska programmen som möjligt samlade till samma orter. Med en sådan loka— lisering kan man vinna två fördelar. Den ena är att man då kan dra nytta av den innehållsmässiga samordning som kan skapas när pro- grammen byggs upp. Den andra är att man kan stärka genomslagskraf- ten i nya eller redan befintliga kulturella centra.

• Sida 73
•  Original

7.2.3. Uppd rag till skolöverstyrelsen

Enligt regeringsbeslut 1982—06—10 fick skolöverstyrelsen i uppdrag att i anslutning till gymnasieutredningens förslag utforma förslag till este— tisk—praktiska studievägar i gymnasieskolan. I redovisningen av sitt uppdrag (1983—08—22) ansluter sig SÖ till GU:s motiv men lägger ut— över de fyra till ett femte:

"Estetiska utbildningar är personlighetsutvecklande och kan tillfredsställa ett personligt behov av utbildning hos individen, utan att detta behöver vara relaterat till kommande yrkesutöv- ning. Gymnasieutbildningar med ett starkt estetiskt inslag skulle kunna verka allmänt utvecklande på fantasi, kreativitet och uppslagsrikedom och därigenom skapa en plattform för kommande verksamhet och studier inom ett mycket brett fält. Mycket tyder på att de skapande momenten i en sådan utbild— ning skulle komma att stödja de teoretiska och verka motiva— tionsskapande för utbildningen i sin helhet hos elever som inte finner nuvarande gymnasieskola meningsfylld. För en del av de elever som nu inte söker sig till gymnasieskolan eller som blir avhoppare för att de inte får sina önskemål tillfredsställda, skulle en ny studieväg fylla ett behov."

Med utgångspunkt i ett brett redovisat material från kontakter med be— rörda parter, erfarenheter från försöksverksamheter med estetisk vari— ant på social linje och från musiklinjen, expertsynpunkter och synpunk— ter från ett stort antal intressenter, föreslår SÖ en timplanemodell för de estetiska utbildningarna. I fråga om de allmänna ämnena ansluter detta förslag till den sociala linjens timplan, i fråga om utrymme för ka- raktärsämnet/ämnena följer man musiklinjen.

I regeringens uppdrag till SÖ ges särskilda kommentarer till studievä— gen för bild och form, där man — som gymnasieutredningen — föreslår att behovet av utbildning tillgodoses genom ett antal tillvalsalternativ. SÖ har löst detta genom att presentera två modeller för den estetiska utbildningsvägen, dels s.k. kombinationsutbildning, dels ”ettämnesut— bildningar". I den estetiska kombinationsutbildningen studerar elever-

• Sida 74
•  Original

na i årskurs 1 två estetiska ämnen om vardera 6 veckotimmar. I års— kurs 2 specialiserar de sig på ett ämne (14 veckotimmar). Följande äm- nen föreslås kunna ingå i kombinationsutbildningar:

— bild ' —

— foto/film/video '

- keramik

— hård slöjd (trä och metall)

— mjuk slöjd (textil) '

— dans

— teater

— musik (endast årskurs 1).

Utbildningar av denna typ sägs ge en skola eller en kommun möjlighet att välja ett utbud som har de bästa förutsättningarna på orten: "I all— mänhet kommer en skola att kunna erbjuda möjlighet till undervisning i två ämnen, men vid vissa skolor förutsätts undervisning i tre eller fy- ra ämnen kunna förekomma.” Kombinationsutbildningarna anses vara särskilt lämpade som bakgrund för "olika typer av lärare, fritidsledare och kulturarbetare i vidaste mening”.

Som ettämnesutbildningar föreslår SÖ en bildlinje — dock med viss re— servation — en danslinje och en teaterlinje. Bildlinjen motiveras med ett förväntat stort behov av yrkeskunnigt folk, inte minst på mediasidan. Dansarna behöver stort utrymme för färdighetsträning både i årskurs 1 och 2. Beträffande teaterlinjen bör den vända sig till elever som är in- tresserade av teaterns alla områden såsom ljus— och ljudteknik, dekor och kostymer. Men, sägs det, den ger ”ingen yrkesutbildning, vare sig för skådespelare eller teatertekniker". För samtliga här berörda studie— . vägar förutsätter SÖ kompletteringsbehov. Det gäller såväl specialise- ring inom karaktärsområdet som allmän förberedelse för högre studier. Man diskuterar också behovet av ett tredje år inom den speciella studie- vägen men stannar inför förslaget att detta behov tillgodoses inom ra— men för en "frivillig högre specialkurs". Man jämför därvid med musik—

linjen.

I fråga om terminologi talar SÖ om ”estetiska studievägar", ej "este- tisk—praktiska”. Termen ”drama", som återfinns i GU och också an—

• Sida 75
•  Original

vänds i regeringens uppdragstext, ersätter SÖ med "teater" med moti- veringen att inriktningen "inte endast avser den rent dramatiska verk- samheten som skådespelare företräder utan teaterns hela område, såle— des dekor, ljus och ljud, kostymer, smink m.m.". Vidare inför SÖ ämnes— benämningarna hård resp. mjuk slöjd.

7.2.4. Intagningen

Beträffande intagningen till estetiska studievägar hade redan GU utta— lat tveksamhet inför ett urval som endast byggde på elevens medelbe— tyg från grundskolan. Man ville värna om "udda specialbegåvningar” och föreslog bl.a. färdighetsprov. SÖ ansluter sig till dessa tankar och utvecklar en modell för antagningsförfarandet som främst tar hänsyn till elevernas anlag, intresse och specifika förutsättningar för utbild- ningsvägen. I försöksverksamheten kom också denna modell att tilläm- pas, så småningom något förändrad.

7.2.5. Utvärdering år 1986

Vårterminen 1986 lät SÖ göra en utvärdering av försöksverksamheten. Utvärderingen bygger dels på skriftliga enkäter med frågor kring in- tagningen, eleverna samt undervisningen, dels på intervjuer med skol- ledare och lärare i samband med personliga besök av utvärderarna. Av denna utvärdering framkommer bl.a. följande:

— Sökandetalet till linje per intagningsplats har vid de dittills aktu- ella intagningstillfällena varit 3,6, 3,9 resp. 3,5 dvs. bland de hög- sta i gymnasieskolan. Sökandetrycket är dock ojämnt fördelat mel- lan de olika specialiteterna. Till slöjdlinjen har det t.o.m. varit svårt att rekrytera elever.

-. Informationen om de nya linjerna har inte fungerat tillräckligt bra. Svårast att klargöra för de sökande att Ep—linjen inte är en yr- kesutbildande linje.

• Sida 76
•  Original

Antagningsproceduren uppfattas av skolorna som mycket arbets- och kostnadskrävande. Även om den i stort sett ger linjen de "rätta eleverna" bidrar den också till att klasserna betygsmässigt blir mycket heterogena. På bildlinjen tar man på flera skolor ”numera" (dvs. år 1986) hänsyn till betygmedelvärdena från grundskolan.

På teaterlinjen har inträdesprovet fått en utformning som tar ringa eller ingen hänsyn till att linjens undervisning skall omfatta teaterns alla uttrycksmedel och inte nästan enbart "skådespeleri”.

Antagningsproceduren till trots har anmärkningsvärt många av— brutit studierna: 99 elever t.o.m. läsåret 1985/86. Orsakerna vill man till stor del se i det förhållandet att linjerna lockat elever att flytta till ny studieort och de problem det fört med sig.

Timplanens ”dubbla" tillval, dvs. valet mellan naturkunskap och språk samt av ett tillvalsämne, upplevs av alla skolledare som det största organisatoriska problemet. Det är schematekniskt ohan— terligt, försätter eleven i olyckliga valsituationer och dessutom re— surskrävandel ).

Lärarna i bild och deras elever är uttalat negativa till att endast ett betyg i ämnet bild sätts. På så sätt kan man inte markera ele- vernas eventuella specialbegåvning på ett önskvärt sätt och man minskar också deras konkurrenskraft när de söker till högskolor.

Där praktik förekommit har denna uppfattats positivt.

En dominerande uppfattning bland lärare och elever är att linjen fått ett dåligt och missvisande namn, mest därför att den inte är en praktisk, yrkesutbildande linje som namnet säger.

Om linjen som helhet sägs dock bl.a.: "En glad och färgstark prä- gel, som verkligen uppmärksammats och tycks sporra elever på andra linjer. Ett kulturellt lyft". "Linjen har blivit skolans flagg— skepp".

• Sida 77
•  Original

Av utvärderingen framgår också att försöksverksamheten mött pro— blem i fråga om resurser på lärarsidan och när det gäller lokaler och öv— rig utrustning.

Vårterminen 1986 förordnade SÖ också som särskild avnämarrepresen- tant för teaterlinjen George Fant, Svenska teaterunionen. I sin rapport efter besöken på skolorna är Fant mycket kritisk mot den överbetonade inriktning mot skådespelaryrket som enligt hans mening präglar un- dervisningen. Han framhåller att detta strider mot kursplanens mål och också påverkat utformningen av inträdesproven. Som villkor för linjens fortsatta existens ser han att man lever upp till vad som sades i SÖ:s förslagstext: Linjen ”ger ingen yrkesutbildning, varken för skåde- spelare eller teatertekniker men kan ge lämplig bakgrund för fortsatta studier inom området" och "teaterlinjen måste ge en bred orientering om teaterns verksamhet och inte endast inriktas på skådespeleri". En förklaring till att man mest arbetat med ”skådespeleri” ser Fant bl.a. i bristande resurser på lärarsidan. Fants rapport har diskuterats på SÖ— initierade konferenser med lärare och skolledare på teaterlinjen och an— tagningsproven har fått en bredare inriktning. Men rapporten har ock— så på sina håll väckt stark indignation; man menar att den inte ger en fullständig bild av verksamheten. I Uppsala t.ex. arbetar eleverna i lag på så sätt att varje lag inför en produktion turvis får arbeta med sceno- grafi och dekor, ljussättning, smink och dräkter. Man har t.o.m. en egen syateljé.

7.2.6. Förändringar i försöksverksamheten

Utvärderingarna våren 1986 ledde till vissa förändringar av försöks- verksamheten. Från och med läsåret 1988/89 gäller en av SÖ reviderad timplan, där elevernas tillvalsmöjligheter kvarstår, men där det ”in- byggda valet" ersatts med ett lokalt beslutat alternativämne, som en skola med hänsyn till linjens karaktärsämne erbjuder samtliga elever. I en ändring av kursplanen för ämnet bild går SÖ också bildlärarnas och bildelevernas krav på flera betyg i karaktärsämnet till mötes. Be— träffande intagningsförfarandet utfärdade SÖ 1987—06—10 komplette- rande föreskrifter och allmänna råd för intagning till estetisk—praktisk

• Sida 78
•  Original

linje. Enligt dessa är medelvärdet av betyg från årskurs 9 i grundsko- lan eller motsvarande, gemensam urvalsgrund för samtliga grenspecifi- ka inriktningar. För grenarna bild, foto med film och video samt slöjd utgör betyg från grundskolan i bild resp. slöjd den andra urvalsgrun- den. För grenarna dans och teater'skall intädesprov utgöra den andra

urvalsgrunden.

7.2.7. Skolöverstyrelsens elevuppföljning

Enligt sina direktiv bör utredningen "ta del av och i analysen väga in erfarenheterna av den pågående utvärderingen av den estetisk—prakti— ska linjen inom SÖ".

Som ett led i den slutliga utvärderingen av försöksverksamhet med Ep— linjen har SÖ år 1988 gjort en elevuppföljning avseende elever som full- följt studierna läsåren 1985/86 och 1986/87. Utredningen har under hand tagit del av materialet. Syftet har varit att via en enkät få fram en' bild av linjen som studieförberedande resp. yrkesförberedande samt av elevernas allmänna uppfattning av studievägens funktion. Samman— lagt 619 f.d. elever fick enkäten och svarsfrekvensen ligger på ca 70 %. Studerande från de stora försöksområdena bild och teater dominerar undersökningen; dans— och slöjdutbildningarna var vid denna tid en— dast utlagda på några enstaka skolor.

I enkätsvaren används den terminologi som blivit gängse på skolorna bland elever och lärare: bildlinjen, danslinjen och slöjdlinjen. I prakti—

_ ken har elever inte identifierat sig som studerande på en ”estetisk kom— binationsutbildning”. Denna variant har ju förekommit i minoritet och redan nu kan slutsatsen dras att elever som söker till en estetisk—prak- tisk linje -— liksom musikeleverna — redan är inriktade på ett specialom— råde. Detta bekräftas också av de motiv som i enkätsvaren anges för val av linje: '

— "Jag ville syssla med bild och utvecklas inom bild.”

• Sida 79
•  Original

— ”Därför att konst alltid varit mitt största intresse och att det var det ämne jag var bäst i."

— ”Därför att jag var intresserad av teater och skapande. För att få en inblick om det verkligen var något som jag ville syssla med."

— ”Därför att jag hela mitt liv varit intresserad av teater och ville lä— ra mig mer om det."

- "J ag var mycket dansintresserad och ville ha en gymnasieutbild— ning i bakfickan samtidigt som jag fick dansa."

— "Funderade på träteknisk linje men tyckte att den var alltför ma- skininriktad.”

— "Intresse för sömnad och hemslöjd ville ha gymnasiekompetens och kunna söka ettårig vävutbildning ...."

Gemensamt visar undersökningen att eleverna i hög grad uppskattar sitt val av studieväg och vad utbildningen givit dem. Undantag är slöjd- eleverna — inte när det gäller den positiva synen på undervisningen — men i fråga om vart linjen syftar och vilken kompetens den ger. Förhål- landet är naturligt, då behörighetsreglema för slöjdinriktade högskole- linjen var under omprövning under dessa elevers gymnasietid.

På frågan "Vad tycker Du om Din gren av Ep—linjen som förberedelse för fortsatta studier inom bild-, slöjd-, dans— eller teaterområdet?” sva— rade ca 70 % ”mycket bra" eller "bra". På motsvarande fråga gällande förberedelser för arbete inom resp. yrkesområden ligger procenten för "mycket bra" och "bra” omkring 50.

På frågan hur linjen förbereder för "studier på högskolenivå inom det pedagogiska och kulturella området i vidare mening” stannar svaren till största delen på alternativet "inte tillräckligt", naturligt nog bl.a. med hänsyn till de vid enkätens tidpunkt höjda behörighetskraven i t.ex. svenska och engelska.

• Sida 80
•  Original

I en följdfråga till de ovan nämnda har eleverna fått utveckla sina syn- punkter på hur linjen skulle kunna bli bättre. Från teaterhåll svarar man fler och bättre lärare, mindre klasser, gästlärare, bättre organisa- tion och planering, mer disciplin och genom att linjen blir treårig. Från danslinjen föreslår man mer inriktning på kulturen i de allmänna äm— nena, mer fördjupning i sitt ämne, mer samarbete med de olika esteti— ska linjerna. Från slöjdhåll säger någon ”målmedvetna teoretiska stu— dier i övriga ämnen. Ställ större krav på eleverna i stort". Och "... med utökning ett år och fler praktiska timmar sista året så skulle den kun— na bli bättre och man hade bättre förkunskaper till textillärarutbild- ningen". En f.d. bildelev skriver ”man skulle viljat hinna med mer och haft tid att sätta sig in i olika moment. En lösning på detta vore att ut— öka Ep så att den blev treårig. En sämre lösning vore att minska anta- let moment ..."

Önskemål om praktik — eller mera praktik - liksom om arbets— och yr— . kesrådgivning återkommer. Vidare efterlyser man information om fort— satta estetiska utbildningar och de inträdeskrav som där gäller.

Att kraven ställs för lågt är en synpunkt som återkommer i fråga om undervisningen i allmänna ämnen. Beträffande samverkan mellan des— sa ämnen och karaktärsämnen ger inte heller denna undersökning en entydig bild, vilket följande omdömen kan belysa:

— "... de teoretiska lärarna var ointresserade och hade dålig insyn i vårt estetiska ämne ..."

Mot detta: "Allt skulle ha med teater att göra. Vi hade aldrig en normal lektion."

— "... flera av lärarna lade in delar i sitt ämne som hade anknytning till teater. Mycket bra."

- "Lärarna försökte tillfredsställa oss genom att ge oss grupparbeten inom slöjd, slöjdhistoria etc. Vi fick välja vad vi ville läsa om t.ex. i naturkunskap och svenska."

I. i

• Sida 81
•  Original

Påfallande är de f.d. elevernas positiva syn på studiernas betydelse som socialt och personlighetsutvecklande. Av två svarsmöjligheter, "i hög grad" och "inte särskilt mycket" har ca 70 % kryssat för det första alter- nativet. Kommentarerna till denna fråga kan låta så här; "ABSOLUT. Verkligen. Man kommer nära sina klasskompisar. Man vågar visa känslor". Starkare självförtroende nämns av flera och att man lärt kän- na sig själv och andra. "Vi lärde oss arbeta i grupp och ta tag i konflik— ter som dök upp, lärt mig att samspela och respektera andra och mig själv”.

En elev från teaterlinjen som kryssat för "inte särskilt mycket" kom— menterade: "Det jag har lärt mig är att lösa konflikter”. Kanske en be- 4 hållning från en försöksverksamhets första, ibland ostrukturerade stu- dieklimat! Till det utvecklande - och svåra — räknar många atti 15—års- åldern flytta hemifrån och klara sig ensam i en ny omgivning. De efter- lyser insatser av elevvårdande och elevsocial karaktär. Andra ser just detta som en enbart positiv faktor. Så en röst från bildlinjen: "Umgängå et med likasinnade och speciellt den situation som uppstod när Ep—ele- ver bodde 1 elevbostäder har varit mycket utvecklande".

Arbetsprov och inträdesprov användes av de flesta skolor vid intagning- en av här aktuella elevgrupper. Nästan alla som tagits in på detta sätt tyckte att det var "bra" eller "mycket bra".

Inriktningen av provet för sökande till teaterlinjen har tidigare berörts. Även om majoriteten av dem som sökt denna linje i undersökningen är positiva till provet finns det också de som reagerat mot provet. Det gav alltför stora förväntningar på ”linjen som förberedelse för scenskola, vilket senare inte infriades”. Några tyckte att provet alltför mycket var inriktat på skådespeleri, det fanns ingenting av scenografi, ljus och ljudsättning. Alla togs dock inte in på arbetsprov och inträdesprov. I en bild/hård slöjdklass summerades medelbetyget från grundskolan med betygen i bild och slöjd. En del av dem som togs in på detta sätt bekla- gar att arbetsprov inte användes. Bland dem som togs in på arbetsprov och inträdesprov finns det de som tycker att betygen borde spelat roll vid intagningen: "... det måste ändå finnas ett visst betygskrav efter- som de teoretiska ämnena ack så lätt kommer i tredje hand”. Just klas-

• Sida 82
•  Original

sens heterogenitet påtalas av dem som förordar att även betygen får en roll vid intagningen.

De f.d. eleverna har också svarat på frågan "Vilken är din nuvarande huvudsakliga sysselsättning?” Svaren framgår av nedanstående upp- ställning. Till ”Bild" har förts även elever från "Foto/film/video" och de med kombinationen "Bild/slöjd".

Läsår 86

Studier Avlön. arb. Värnplikt Ungdomslag Värdar eget barn Är arbetslös Annat

Avlön. arb. ' Värnplikt

Ungdomslag

Värdar eget barn Är arbetslös Annat

• Sida 83
•  Original

Som exempel på arbeten med anknytning till utbildningsområdet kan för bildeleverna nämnas originaltecknare, reklamarbete, dekoratör, il- lustratör, grafiskt arbete, arbete på tidning. Majoriteten av eleverna har dock arbeten vid sidan av utbildningsområdet.

De som har studier som huvudsaklig sysselsättning återfinns bl.a. på konsthögskola, konstfackskolan, kulturvetarlinjen, designlinjen, Rid- darfjärdsskolan, Nordiska Scenografiskolan, grafiska utbildningar, folkhögskolor och skilda högskolelinjer. En elev skulle gå på designse— minarium i Florens.

För dansarna gäller att de två personer som angett arbete som huvud- saklig sysselsättning hade arbeten utan anknytning till utbildningsom- rådet. Av de åtta som kryssat för studier gick tre på Balettakademiens yrkesutbildning, en på pedagogutbildningen på Danshögskolan, en på motsvarande utbildning i Oslo. En utbildade sig till yrkesdansare och en hade specialiserat sig på spansk, karaktärs— och barndans på Dans- högskolan.

I den mån slöjdeleverna har arbeten inom sitt utbildningsområde åter- fanns de i affärsbranschen som försäljare eller med "egen butik" eller syatelje. De som studerar utbildar sig inom textilkunskap, sömnad och hantverk. Också Tillskärarakademien i Köpenhamn nämns. Några har valt studieområden helt utanför linjens specialitet.

De f.d. teatereleverna som arbetar inom yrkesområdet uppger bl.a. pro- gramledare/skådespelare, biträdande scenmästare, scentekniker, assi- _ stent vid filminspelning, allmänt "teaterarbete", ledare för teatergrup- per, sufflör och rekvisitör/scenarbetare. De som arbetar utanför yrkes- området tillfogar ibland "tillfälligt" eller ”för närvarande”. De påpekar också gärna att de i eller vid sidan av sitt arbete har glädje av teaterut— bildningen. T.ex. en person som arbetade som kyrkogårdsarbetare led— de också två teatergrupper, en annan uppgav "kassörska" men spelade också teater. Några kombinerade arbete i ungdomslag med arbete som dramalärare resp. anställning hos Idé— och resurscentrum. Andra i ungdomslag hade där arbeten inom teater och radio. En som arbetade på daghem skrev också barnpjäser och var vokalist.

• Sida 84
•  Original

Högre studier bedriver teatereleverna enligt denna undersökning t.ex. vid Skara skolscen (PU), Nordiska Scenografiskolan (PU), teaterhög- skolor och andra högskolelinjer, Calle Flygares teaterskola, Konstfa— rum och folkhögskolor. Studier i London och på Nya Zeeland nämns också.

Många som besvarat enkäten har utnyttjat tillfällena att i kommenta- rer ge sin syn på utbildningen som helhet. Det märks att deras intresse för Ep—linjens fortlevnad och i vissa fall förbättringar är stort. Några karaktäristiska citat:

- "Om denna enkät är till för att senare avgöra om Ep-linjen ska va- ra kvar ber jag att få skriva till att teaterlinjen självfallet ska fin— nas Med hjälp av teatern utvecklas vi att se med kritiska ögon och förstå våra medmänniskor och hela samhället."

— "Skolöverstyrelsen skall ha tack för att de gav dem som varken vil- le bli bankkassörska, ingenjörer eller bilmekaniker en chans till gymnasial utbildning. Jag tycker fortfarande att gymnasieskolan är en enorm potatispress där allt skall pressas ut genom lika stora hål. Nu börjar det åtminstone komma ut ett och annat åtta-kan— tigt hål, för de som är ått—kantiga.” (Bild)

— ”... att folk i allmänhet tar lite allvarligare på utbildningen och in— te anser oss som några barnungar som hoppar omkring och tror att vi är med i Fame. De flesta som har valt att gå där vill ju faktiskt ha det som yrke." (Dans)

— "... Framför allt så bör linjen bli treårig, det är ingen vits med stu- dier som inte kan ge grunden för att det inte finns tid. Inom slöjd finns så många gamla tekniker som försvinner och som kunde prö— vas här.” (Slöjd)

— "Vi hade SUVERÄNA lärare. Fullt kompetenta. Ingen elev blev sågad för sin speciella stil." (Bild)

• Sida 85
•  Original

— ”Jag är nöjd. Låt den leva kvar. Det finns inte längre lör mig hat mot skolan." (Teater)

— "Ep är här för att stanna." (Dans)

— "J ag trivdes verkligen på Ep. Den bästa tiden hittills i mitt liv med gemenskap och skapande.” (Slöjd)

— ”Livsviktig! Bör behållas och utvecklas vidare för att förstärka kulturens ställning i dagens samhälle. Även allmänbildande biten är viktig för att kunna ha möjligheterna öppna åt många olika håll." (Bild)

— ”J ag hade så fantastiskt roligt på Ep—linjen. Den stämning vi hade i klassen och arbetet med produktionerna har gett mig fantastiskt mycket som ung tjej!" (Teater)

7.2.8. Sammanfattande synpunkter

Enligt regeringens beslut skall SÖ senast den 1 september 1990 redovi— sa erfarenheter av försöksverksamheten med den estetisk—praktiska linjen. Oavsett vad denna redovisning kommer att innebära, t.ex. be- träffande intagningsförfarandet, ämnenas innehåll och struktur och re- sursfrågan, talar ovanstående för att det i gymnasieskolan bör finnas särskilda studievägar för konstnärligt/estetiskt begåvade ungdomar som förberedelse för fortsatta studier och yrkesliv och för att dessa stu- dievägar bör organiseras inom områdena bild, dans, slöjd och teater.

7.3. Andra estetiska utbildningar i gymnasieskolan

Vid sidan av musiklinjen och den estetisk—praktiska linjen förekommer estetiska utbildningar i gymnasieskolan också som specialkurser och påbyggnadsutbildningar.

• Sida 86
•  Original

För musikens del har den högre specialkursen som realitet fungerat som linjens tredje år redan nämnts ovan (s. 00). Med tanke på blivande slöjdlärare och de nya behörighetskraven för lärare i grundskolan har SÖ i anslutning till Ep—linjen fastställt tim- och kursplaner för en "Högre kurs i slöjd" som påbyggnadsutbildning. Kursen har grenar för hård resp. mjuk slöjd och timplanen ger i fråga om allmänna ämnen för— utom svenska och engelska, eleverna möjlighet att läsa B—språk, mate- matik, naturkunskap och företagsekonomi. Utredningen finner därför att dessa båda utbildningar på lämpligt sätt bör inlemmas i ett tredje år på den estetisk—praktiska linjen.

För yrkesdansare finns en "linjelik" tvåårig specialkurs, där enligt in- trädesfordringarna den elev är behörig att intas som "slutfört förbere— dande dansundervisning i grundskolan eller kan styrka sig ha motsva- rande kunskaper". Timplanen omfattar förutom karaktärsämnet två års studier i svenska, engelska och samhällskunskap samt tillval som på de direkt yrkesförberedande linjerna enligt Lgy —70. Utbildningen finns endast i Stockholm med _ läsåret 1988/89 — 32 platser och är att betrakta som en ren yrkesutbildning.

Efter framställning från bl.a. Stockholms kommun inrättades inför läs— året 1983/84 en ettårig specialkurs, ”Bild och form”. Utbildningen har sin grund i en kurs för konstnärlig grundutbildning vid S:t Eriks folk— högskola. Enligt regeringens beslut fick utbildningen till en början en— dast iinnas i Stockholm. Den förekommer numera även i Västerås, där den ersatt en tidigare kommunalt bedriven konstutbildning. Sökandes lämplighet för utbildningen styrks med "arbetsprov" och i praktiken är eleverna, åtminstone i Stockholm, över 18 år då de söker. Timplanen upptar inga allmänna ämnen och de flesta elever siktar mot högre konstnärliga studier, t.ex. vid Konstakademien. Läsåret 1988/89 fanns 120 platser för intagning. Sökandetrycket är mycket stort, i Stockholm (Riddarfjärdsskolan) tidvis 4 a 5 per plats.

På teaterområdet finns i Skara en ettårig högre specialkurs för ”Förbe— redande scenisk utbildning". Utbildningen har tradition som ”Skara skolscen" och det allmänna utbildningsmålet är bl.a. att "förbereda ele- ver för såväl självständiga sceniska uppgifter som fortsatt yrkesinrik-

• Sida 87
•  Original

tad utbildning”. Karaktärsämnet är "scenisk framställning" och bland allmänna ämnen upptar timplanen endast psykologi.

En läroplan för en tvåårig påbyggnadsutbildning i scenografi fastställ— des år 1987 (16 platser). Utbildningen finns i Skellefteå och som behö— righetskrav gäller: "Slutförd estetisk-praktisk utbildning från Ep—lin- jen eller motsvarande samt arbetsprov inom formgivning, bild”. Studi— erna bedrivs dels som lärarledd undervisning på studieorten, dels i form av praktikperioder förlagda till teatrar. Efter genomgången kurs bör de studerande kunna vara verksamma som scenografen Utbildningen är alltså att betrakta som yrkesförberedande. Timplanen upptar inga all- männa ämnen. '

Estetiska utbildningar förekommer även som RA-kurser: förberedande konstnärliga utbildningar i Göteborg och Umeå och en kursi design och marknadsföring i Göteborg.

Elever med estetiska intressen har också i vissa kommuner kunnat sö"- ka sig till den sociala linjens estetiska variant. Se ovan s. 00.

Inom yrkesutbildningssektorn finns i Falun och Örebro en ettårig spe— cialkurs för "Konstnärlig grundutbildning”.

I Falun finns även en landstingskommunal tvåårig specialkurs för mu— sik med en intagning om 30 platser årligen. Kursen skall enligt de upp- satta målen "ge sådana fördjupade kunskaper och färdigheter som ut- gör förberedelse för fortsatta studier inom den högre musikutbildning- _ en eller framtida yrkesutövning inom musikområdet”. Förutom musik- ämnen upptar timplanen sedan år 1983 även svenska och engelska. Som särskilt behörighetskrav gäller "att vid särskilt anordnat prov visa sig lämplig för utbildningen".

De här presenterade utbildningarna anknyter på olika sätt till de este— tiska linjerna. Såväl specialkurserna som påbyggnadsutbildningarna har för elever på linjerna fungerat som ett specialiserat fortsättningsår på utbildningen. Detta gäller som ovan framkommit, för teatereleverna teaterutbildningen i Skara, för bildeleverna Riddarfjärdsskolan och

• Sida 88
•  Original

motsvarande utbildning i Västerås, liksom scenografiskolan i Skellef— teå.

Inriktningen av utbildningarna i dessa specialkurser motsvarar till en del den specialisering och fördjupning som ett tredje år på den estetisk— praktiska linjen borde kunna erbjuda. Flera av dem bygger på en ut- bildningstradition och ett kunnande inom det konstnärliga området som gör att utredningen ser det värdefullt att de närmare knyts till den estetiska linjen.

7.4. Försöksverksamhet med individuella timplanejämkningar

Beträffande den försöksverksamhet med individuella timplanejämk— ningar för elever med stort estetiskt intresse som enligt regeringens be- slut (UbU 29, rskr 412) sedan läsåret 1984/85 pågår i ett antal kommu— ner faller denna verksamhet utom ramen för utredningens arbete. Det är här inte fråga om en utbildning i gymnasieskolan. Syftet är att un— derlätta för elever som utanför skolan bedriver estetiska studier att också orka med arbetet på den gymnasielinje de valt. "I förutsättning- arna för försöket ingår att det inte skall ha några budgetkonsekvenser, dvs. inga särskilda medel anslås till lärare, handledare eller instruktö- rer” (prop. 1987/88:100).

• Sida 89
•  Original

8. Utredningens överväganden och förslag

Enligt direktiven skall utredningens arbete leda till en bedömning av fördelar och nackdelar med att gymnasieskolan även i framtiden har tvååriga studievägar med relativt allmänt innehåll. Med hänvisning till vad som ovan redovisats finner utredningen — att de nuvarande tvååriga utbildningarna social linje och konsum— tionslinjen inte längre fyller de syften i utbildningssystemet som de en gång var avsedda för, varför de föreslås utgå ur utbildnings— systemet men — att det däremot enligt utredningens överväganden och bedömning finns behov av en treårig studieförberedande utbildning med in— riktning mot bl.a. samhällsservice och med specifika karaktärsäm— nen.

I utredningens uppdrag ingår vidare att lämna förslag om i vilka for- mer gymnasieskolan i framtiden skall erbjuda estetisk utbildning med bredd och kvalitet. En analys av de nu förekommande estetiska studie- vägarna, deras innehåll och funktion visar enligt utredningens mening att detta syfte uppnås genom - att den nuvarande tvååriga musiklinjen och den som försök be- drivna estetisk—praktiska linjen sammanförs till en treårig este- tisk linje.

• Sida 90
•  Original

8.1. Ny studieväg med inriktning mot samhällsservice

8.1.1. Samhälleliga synpunkter

I en situation då samhällsutvecklingen medför ökat behov av välutbil- dade ungdomar är det viktigt att socialt bredda rekryteringen till högre utbildning och såvitt möjligt erbjuda alla 16—åringar tilltalande utbild- ningsalternativ i gymnasieskolan, men också ge dem förutsättningar att slutföra utbildningarna. Skolsystemet bör vara så flexibelt att det samtidigt som det till mötes går elevernas önskemål också kan tillgodo- se samhällets behov.

I den nuvarande gymnasieskolorganisationen har de treåriga teoreti- ska utbildningarna som huvudsakligt syfte att förbereda för högre studier. De vänder sig till direkt studiemotiverade elever som i de flesta fall har bestämda planer för framtiden.

De yrkesinriktade linjer som nu växer fram i gymnasieskolan och som beräknas bli treåriga kommer att erbjuda utbildning inom sju oli- ka områden, nämligen — bygg— och anläggningsproduktion

— industriell produktion

- manuell produktion — teknisk service

— administrativ och merkantil service

- areell produktion

- omvårdnad.

Av de ovan nämnda utbildningarna är det främst omvårdnadslinjen som ger direkt utbildning för verksamhet inom den offentliga service— sektorn. Personalbehovet inom denna sektor är för närvarande stort och kommer så vitt nu kan bedömas att vara så under överskådlig tid även om formerna för verksamheten förändras.

Vad som här kallats den offentliga servicesektorn rymmer emellertid arbetsuppgifter också vid sidan av det egentliga vårdområdet. Inrikt-

• Sida 91
•  Original

ningar som utredningen funnit aktuella att diskutera vid ett ställ- ningstagande till gymnasieskolans struktur är t.ex. — social förvaltning och verksamhet

— undervisning — olika typer av kommunal och allmän fritidsverksamhet

— kulturverksamhet

— kost— och konsumentinformation — polisväsende »

- ev. barnomsorg.

Generellt är detta verksamhetsområden där elever från den sociala lin- jen och konsumtionslinjen återfunnits som yrkesverksamma. Det rör sig om yrken där det inregel krävs utbildning på högskolenivå, men i vissa fall är yrkesutbildning i gymnasieskolan tillräcklig.

Tidigare har bl.a. social linje och i någon mån konsumtionslinjen, varit rekryteringsbas för lärarutbildningar av olika slag. Tillträdeskraven till grundskollärarutbildningen har nyligen fastställts, vilket medför att de tvååriga linjerna inte längre meriterar för tillträde.

Elever från social linje och från konsumtionslinjen hari relativt hög ut- sträckning byggt på sin utbildning med någon form av vårdutbildning och sedan erhållit anställning inom vård eller barnomsorg. Med tanke på det stora personalbehovet inom sjukvård, äldreomsorg och barnom— sorg är det väsentligt att utbildningssystemet erbjuder breda och ratio— nella lösningar på sådana utbildningsbehov.

8.1.2. Elevaspekter

I aktuell skolforskning betonas ofta vikten av att man vid reformering- en av gymnasieskolan beaktar den nuvarande ungdomsgenerationens struktur, förväntningar och villkor. Att detta är en central fråga i arbe- tet på en förändrad skola har utredningen konkret erfarit vid skolbe- sök, i kontakter med skolförvaltningar, lärargrupper och elever samt elevvårdspersonal. Förhållandet har också diskuterats i arbetsgruppen.

• Sida 92
•  Original

Den åldersgrupp som gymnasieskolan omfattar består av ungdomar som befinner sig på gränsen till vuxenlivet. Tidigare markerades inträ- det i vuxenvärlden för de flesta genom att de blev arbetstagare, och ofta innebar detta också att många unga tvingades att bli vuxna för tidigt. Den förlängda elevroll, som blir följden av nutidens samhälls— och ut» bildningskrav, kommer emellertid lätt i konflikt med den vuxenrolls- känsla, som av biologiska, kulturella och inte minst kommersiella skäl växer fram hos tonårsungdomar. Skolan måste därför på ett annat sätt än tidigare legitimera sig för eleverna.

Dagens ungdomar har andra värderingar, en annan livsorientering och en annan framtidstro än en äldre generation.

Detta får dock inte tolkas så att ungdomar saknar drivkraft. Att kanali- sera denna drivkraft i arbetet på att nå skolans mål, såväl de allmänna som de för en studieväg specifika, bör vara grundstenen i det pedagogi- ska och metodiska tillvägagångssättet. En gång talade man om att "bi- bringa” eleverna kunskaper; i en aktiv studiesituation skall eleverna snarare stimuleras att "erövra” kunskaperna. Många ungdomar i 15— 16—årsåldern är väl medvetna om sin förmåga och vet vad de vill, de väljer utan att tveka gymnasieutbildning. Andra ungdomar har inte samma yrkesmedvetenhet, de tvekar, vill gärna vänta med sitt definiti— va val. En del av dem har luckor i sina kunskaper från grundskolan, vilket av naturliga skäl kan gälla t.ex. invandrarelever.

Flickornas situation belyses av följande tablå över deras val hösten 1987:

Andelen av Linjer Kommentarer flickorna årskurs

63 % Tre— och fyraåriga För direkt studiemotiverade, linjer +vårdlinjen inte lika aktuellt för de ode-

ciderade. 15 % So, Ko, Ss Oklar arbetsmarknad (med

undantag av SS), leder dock

• Sida 93
•  Original

ofta till arbete inom vård och omsorg.

12 % Dk, Ek, Hk Konkurrens med flickor från treårig E—linje.

6 % Jo, Td, Li, Be Kräver ett uttalat intresse. 2 % Teknisk—industri- Fortfarande svårtillgängliga ella utbildningar med få undantag. 8.1.3 Förslag till en ny treårig social linje

Ser man på gymnasieskolan ur strukturell synpunkt har eleverna — om linjer av den typ som konsumtionslinjen och den sociala linjen represen— terat helt försvinner — att välja mellan två strikt åtskilda alternativ: ett direkt yrkesinriktat och ett helt teoretiskt studieförberedande. Enligt utredningens mening bör en tredje möjlighet finnas: en studieväg som förbereder för verksamhet inom en yrkessektor i vid mening, där ele- verna kan uppnå en bred högskolekompetens men där de också har möj— lighet att avsluta studierna med en koncentrerad yrkesutbildning. Stu- dievägen bör vara så konstruerad att eleverna redan från årskurs 1 all- sidigt får använda sin kapacitet.

Mot bakgrund av vad som ovan sagts och vad som tidigare framkommit beträffande social linje och konsumtionslinjen föreslår utredningen:

att den tvååriga sociala linjen enligt Lgy -—70 utgår ur gymnasie- skolans utbud

att den tvååriga konsumtionslinjens konsumentekonomiska gren och kost— och näringsinriktade gren utgår ur gymnasieskolans utbildningsutbud och att den textila grenens innehåll överförs till estetisk linje

• Sida 94
•  Original

att

att

att

94 en ny treårig social linje inrättas med inriktning mot samhälls— service i vid mening

den planerade nya sociala linjen skall omfatta vissa delar av konsumtionslinjensinnehåll

arbetslivsstudier skall ingå som obligatoriska utbildningsinslag

utbildningen utformas så att samläsning med andra utbildning— ar möjliggörs.

Denna nya sociala linje vänder sig till elever

— som vill "arbeta med människor"

— som vill skaffa sig grund för vidare studier inom kostområdet — som vill skaffa sig ytterligare kunskaper och erfarenheter in- nan de gör sitt slutgiltiga yrkesval eller . — som vill förvissa sig om sin studieförmåga innan de defintivt bestämmer sig för högre studier.

Beskrivning av den nya linjen

Innehållet uppdelas i basämnen (allmänna ämnen), karaktärsämnen och tillval, i likhet med vad som gäller för andra linjer.

Specifikt för den nya treåriga sociala linjen är följande

karaktärsämnena utgörs av

socialkunskap

barn— och ungdomskunskap mat- och boendekultur — näringsfysiologi, kostkunskap estetiska ämnen och

kulturkunskap karaktärsämnena organiseras i ämnesövergripande, verklighets— anknutna teman i samverkan med basämnen

studierna i karaktärsämnena kompletteras med arbetslivsstudier andelen basämnen ökar successivt från årskurs 1 och dominerar i årskurs 3 i en teoretisk variant

• Sida 95
•  Original

— arbetsformerna är laborativa och undersökande och helhetssynen på utbildningen präglar undervisningen.

Årskurs 1 är helt sammanhållen, ett stort antal timmar anslås till ka— raktärsämnena socialkunskap, barn— och ungdomskunskap, mat— och boendekultur samt bild, musik, slöjd eller dramatik.

Årskurs 2 delasi två grenar » — en social gren SO och — en kost— och näringsinriktad gren KN.

I årskurs 2 ökar andelen allmänna ämnen och indelning i två grenar kan göras. För social gren är socialkunskap och kulturkunskap de do- minerande karaktärsämnena medan näringsfysiolog'i och kostkunskap är huvudämnen på den kost— och näringsinriktade grenen.

Efter genomgången årskurs 2 har eleverna samma behörigheti allmän— na ämnen (svenska, engelska, samhällskunskap och matematik) som. genomgången treårig yrkesutbildning ger. (De har dessutom läst mate- matik och historia.)

Inför årskurs 3 kan eleverna välja antingen en teoretisk variant eller en yrkesinriktad variant inom gymnasieskolan eller komvux.

Väljer eleverna den teoretiska varianten uppnår de i ett flertal ämnen samma kompetens som t.ex. samhällsvetenskaplig linje ger och har då möjligheter att söka ett stort antal högskoleutbildningar som ger kom— petens att arbeta som t.ex. ' — förskollärare — fritidspedagoger — lärare med vissa inriktningar — dietister t.ex. till Skolmåltider och för kostinformation — konsumentsekreterare -— socialassistenter, socialsekreterare — poliser.

• Sida 96
•  Original

Exempel på yrkesinriktade varianter som kan vara aktuella presente— ras på sid. 108.

Genom en stegvis ökning av de teoretiska ämnena, temaindelning av karaktärsämnena, stora inslag av estetiska ämnen och inslag av ar- betslivsstudier är det utredningens uppfattning att utbildningen har stora möjligheter att attrahera ungdomar, öka deras omvärldskunskap, ge dem självkänsla och självförtroende och genom detta möjligheter att fullfölja en användbar gymnasieutbildning.

• Sida 97
•  Original

Treårig social linje — strukturskiss

Karaktärsämnen 14 veckotimmar ÅK 1 med arbetslivsstudier

Tillval 3—4 veckotimmar Basämnen 16 veckotimmar

Kost— och näringsin- riktad gren Karaktärsämnen 10 vtr med arbetslivsstudier

Social gren

Karaktärsämnen 10 vtr med arbetslivsstudier

ÅK 2 Tillval 3 veckotimmar Basämnen 21 veckotimmar Teoretisk variant Yrkesinriktade 31 veckotimmar varianter Svenska ÅK 3 Engelska

Matematik el. alt. ämne Naturkunskap Religionskunskap Psykologi Kulturkunskap Idrott Specialarbete Tillval

• Sida 98
•  Original

Treårig social linje, förslag till timplan

Ämne Årskurs 1 Årskurs 2 Årskurs 3 teoretisk varian'

BASÄMNEN Svenska 96 Engelska 96 Historia Samhällskunskap Religionskunskap 64 Psykologi 96 Matematik 1603) Naturkunskap 160 Ord/textbehandling Idrott 64 KARAKTÄRSÄMNEN Barn— och ungdomskunskap Mat— och boendekultur Socialkunskap Estetiska ämnen Kulturkunskap 64 Kostkunskap Näringsfysiologi Specialarbete 3 TILLVAL4) 3-4 3 96 3

1088

)) gäller gren SO 2) gäller gren KN 3) alternativämne; i årskurs 3 utgör matematik, ekosofi eller fördjup- nin i näringskunskap för skolan valbara alternativämnen 4) li lvalsämnen är B— eller C—språk, estetiska ämnen eller lokala till- va

• Sida 99
•  Original

Kommentarer till innehållet

Innehållet i utbildningarna utgörs av — basämnen som är allmänna ämnen som återfinns i flera utbild—

ningar med samma timtal — karaktärsämnen som ger varje utbildning dess särprägel och speci—

fika kompetens — tillvalsämnen medger'ett antal individuella val, omfattningen

motsvarar tillvalen på andra gymnasieutbildningar.

Timfordelningen mellan basämnen, karaktärsämnen och tillval i de oli— ka årskurserna är baserad på principen att eleverna i årskurs 1 skall få god kännedom om utbildningens profilering och att de tydligt skall upp— fatta skillnaden mellan grundskola och gymnasieskola. I årskurs 2 ut— ökas andelen basämnen och linjen kan delas i två grenar med olika ka- raktärsämnen, andelen basämnen dominerari årskurs 3 på den teoreti- ska varianten.

(Det totala antalet lektioner är framräknat efter samma principer som gäller för SÖ:s förslag till reviderade timplaner för bl.a. HSE—linjerna.)

Kommentarer till basämnen

Svenska: Ämnet svenska i årskurs 1 och 2 bibehåller det timtal det haft på de tidigare tvååriga linjerna, dvs. fyra resp. tre veckotimmar under de två första åren. I jämförelse med treåriga linjer betyder detta alltjämt en förstärkning av ämnet i årskurs 1. Detta motsvaras av att ' elevgruppen kan vara heterogen och att grundläggande färdigheter i svenska är en förutsättning för vidare teoretiska studier. Efter två år har eleverna alltså studerat ämnet i samma omfattning som elever på de yrkesförberedande linjerna. I årskurs 3 ingår svenskämnet med tre veckotimmar på den teoretiska varianten, dvs. eleverna har den s.k. treårsbehörigheten i ämnet.

Engelska: Liksom på de yrkesinriktade linjerna är engelska det enda obligatoriska främmande språket under de två första åren. Omfattning—

• Sida 100
•  Original

en av ämnet under dessa två år överensstämmer liksom när det gäller svenskan, med det utrymme det har på yrkeslinjerna. Under det tredje året studeras engelska med samma timtal som på de teoretiska linjerna och ger liksom svenskan treårsbehörighet.

Historia: Ämnet har i timplanen helt förlagts till årskurs 2. Ett skäl för detta är den allmänna strävan som präglar timplanen i sin helhet; att i årskurs 1 ge utrymme för samhällsorienterade karaktärsämnen. Ett annat är att ett ämne med relativt lågt timtal bör koncentrationslä— sas. Ämnet har samma omfattning som på t.ex. treårig ekonomisk linje och kursen är därmed behörighetsgivande för högskolan.

Matematik: Matematik är ett obligatoriskt ämne i de två första års— kurserna. För att'utbildningarna skall ge behörighet till flera högskole- utbildningar föreslås att ämnet skall utgöra ett alternativämne eller tillvalsämne i årskurs 3.

Samhällskunskap: Ämnet hör till de basämnen som ingår i studiepla- nerna för samtliga gymnasielinjer. Den nyligen fastställda kursplanen är gemensam för alla studievägar. Timtalet är detsamma som på ekono— misk linje. Vid uppläggningen av studierna på den treåriga sociala lin- jen bör hänsyn tas till att socialkunskap på den treåriga sociala linjen är ett karaktärsämne.

Naturkunskap: Kunskaper i naturvetenskapliga ämnen är viktiga för förståelse av dagens samhällsproblem och har också direkt relation till individens ställningstagande i frågor som rör våra levnadsformer. Äm- net naturkunskap har därför fått ett relativt stort utrymme på timpla- nerna trots att tidigare utvärderingar visat att vissa elever inte upp- skattat ämnet till fullo. Ämnet införs försti årskurs 2 på social linje och är tillvalsämne på estetisk linje.

Ord- och textbehandling: Avsikten med detta ämne är att eleverna med utgångspunkt från dataundervisningen i grundskolan skall lära sig behärska och utnyttja datatekniken (ord— och textbehandling) vid studierna i övriga ämnen.

• Sida 101
•  Original

ldrott: Ämnet idrott har genomgående två veckotimmar under de tre åren. Enligt den nyligen fastställda kursplanen syftar ämnet inte bara till att ge tillfälle till motion och fysisk träning utan också till hälsofost— ran i vidare mening.

Kommentarer till karaktärsämnena på treårig social linje

Karaktärsämnena bör organiseras som ämnesövergripande teman. I dessa ingår mer än ett ämne, antalet kan variera beroende på vilken verksamhet temat inriktas mot. Utredningen anser att timfördelning- en mellan karaktärsämnena i varje årskurs och mellan årskurserna skall avgöras på varje skola. Som regel skall undervisning i skolan kompletteras med arbetslivsstudier.

Socialkunskap: (förslagsvis totalt 8 veckotimmar) En strävan vid kon— struktionen av timplanen för den nya sociala linjen har varit att redan i årskurs 1 låta eleverna möta i förhållande till grundskolestudierna nya ämnen. Socialkunskapen var redan på den tvååriga sociala linjen ett karaktärsämne, men började där studeras försti årskurs 2. I den här fö- reslagna timplanen ingår det från årskurs 1 i karaktärsämnesblocket. Det ger mer än övriga karaktärsämnen linjen dess profil och bör därför ges ett väsentligt timtal under de två år det studeras.

För ämnet har nyligen en ny kursplan fastställts. Den har en inrikt- ning mot studieområden som bör kunna utgöra en god bas för elevers självkännedom och sociala utveckling. Utformningen av huvudmomen— ten gör dem väl ägnade att vara kärnan i samverkansprojekt, där kul— turella och estetiska ämnen bidrar till helhetssynen. I årskurs 2 till— kommer genom samverkan med ämnet historia ytterligare en aspekt.

Mat— och boendekultur: (förslagsvis 4 veckotimmar i årskurs 1) Mat— och boendekultur utgör ett av karaktärsämnena i årskurs 1. Ämnet ut- formas som en baskurs i kostkunskap med utgångspunkt i olika befolk- ningsgruppers behov av näringsriktig kost. Tillämpningsövningar, dvs. matlagning, är en förutsättning för rationell inlärning och kräver en väl utarbetad metodik. En anpassning till lokala kostvanor och lev—

• Sida 102
•  Original

nadsmönster ligger i begreppet matkultur liksom respekt för måltider— nas och matens betydelse för hälsa och välbefinnande. Hälsa och välbe— finnande är också beroende av en välskött närmiljö, som det ankommer på alla, såväl vuxna som barn, att bidra till. Enkla vardagsregler för att vårda egna och andras tillhörigheter ingår i begreppet boendekultur. Den nutida människans sätt att leva i relation till tidigare generatio- ners levnadssätt är en intressant aspekt som bör belysas inom ämnet. Innehållet i ämnet bör för övrigt integreras och anpassas till de ämnes— övergripande teman som skall bygga upp linjens specifika karaktär.

Näringsfysiologi och kostkunskap: (totalt 10 veckotimmari årskurs 2) Dessa ämnen utgör en studieförberedande fördjupning av grundkun— skaperi kostkunskap. Huvudvikten bör läggas vid att skapa förståelse för kostvanors betydelse för hälsa och välbefinnande, att skapa kontakt mellan vetenskapliga rön och den enskilda individens vardag. Samar- bete med naturkunskapen är nödvändigt och tillämpningsövningar i livsmedelshantering och måltidsberedning självklar.

Barn— och ungdomskunskap: (förslagsvis totalt 4 veckotimmar) Kunskap om barns och ungdomars utveckling under olika förutsätt— ningar är en nödvändig bas för verksamhet bland människor av olika kategorier. Förståelse för beteenden som har sin grund i olika utveck— lingsfaser är en väsentlig del av yrkeskunnandeti många yrken inom den offentliga servicesektorn.

Estetiska ämnen: Begreppet ”estetiska ämnen” som karaktärsämne på treårig social linje omfattar bild, dramatik, musik och slöjd. Minst två av dessa ämnen skall efter lokala beslut ingå i studiegången och ges ett utrymme om 6 veckotimmar totalt under de två första åren. Den kunskap som eleverna utvecklar i dessa ämnen kan komma dem till go— do också vid studierna i andra karaktärsämnen, inte bara när det gäller att redovisa erfarenheter och intryck utan också för att ge en allsidig belysning av ett studieområde.

Kulturkunskap: (förslagsvis 2 veckotimmar i årskurs 2, 2 veckotim- mar i årskurs 3) Ämnet syftar till att eleverna skall öka sin kulturmed— vetenhet och därmed stärka sin identitet. Med utgångspunkt i "det eg-

• Sida 103
•  Original

na" - erfarenhetsmässigt och lokalt — skall studierna vidga elevernas kulturbegrepp och ge dem kunskap om och förståelse för skilda kultur- miljöer och villkoren för deras uppkomst samt ge dem inSikt i vad kul— turmöten och k ulturkonflikter betyder och innebär. .

Psykologi: Psykologi är ett obligatoriskt ämne i årskurs 3 på social lin- jc. Amnct har samma timtal som på humanistisk linje och följer samma

kursplaner.

låkosofi: (alternativämne i årskurs 3) Ämnet syftar till att ge miljö- kunskap ur ett humanistiskt perspektiv. Vårt ansvar som individer och samballsmcdborgare inför resursfrågor och totalmiljön, lokalt, natio— nellt. globalt. FramtidSperspektivet och människans situation. Sam- verkan med naturkunskapen är här naturligt.

Studier utanför skolan — kontakt med arbetslivet: Hittills .orda utvarderingar men också utredningens kontakter med elever och skol— rcprcsentanter visar att erfarenheter av verksamheter utanför skolan i- form av arbetslivsstudier, praktik av olika slag eller arbetsplatsförlagd utbildning berikar undervisningen i skolan. Elever som har fått erfa- re n het av någon typ av praktik uppskattar som regel dessa utbildnings- inslag och elever som inte fått pröva någon form av arbetslivskontakt efterlyser sådana inslag.

Utredningen föreslår därför att arbetslivsstudier, direkt anknutna till de ämnesövergripande teman som föreslås, får utgöra obligatoriska ut- bildningsavsnitt i de nya utbildningarna. Det fortsatta arbetet med bl.a. kursplaner bör också omfatta förslag till lämplig omfattning och tidsmässig förläggning av arbetslivsstudierna, liksom förslag till for- mella regler som ska gälla för verksamheten.

Arbetsformer Helhetssyn på utbildningen och ett aktivt kunskapssökande är nödvän-

diga förutsättningar för att de nya utbildningarna skall nå sina syften. Men det förutsätter också att eleverna tar ansvar för sina studier och

• Sida 104
•  Original

arbetar självständigt och undersökande. De bör få möjlighet att träna sin samarbetsförmåga, sin problemlösningsförmåga och sin kreativitet. Undervisningen i skolan, i tillgängliga delar organiserad i ämnesöver- gripande teman, skall kompletteras med väl anknutna arbetslivsstudi- er där skolkunskaperna infogas i ett större sammanhang. Gränsen mel- lan individens roll i skolan och i livet utanför skolan i arbete och i sam— hället för övrigt blir då inte så markerad. Vad som här sagts styrks av de tidigare redovisade erfarenheterna från de estetiska linjerna, inte minst av vad som dokumenterats från försöksverksamheten med den estetisk-praktiska linjen. Liknande erfarenheter finns också från kon— sumtionslinjen.

Ett utvecklat samarbete mellan lärarna i lärarlag och en väl till vara tagen fungerande elevdemokrati med reella möjligheter för eleverna att påverka stoffval och arbetsmetoder utvecklar samarbetsförmågan och ansvarskänslan hos eleverna och kan också leda till ett för hela sko- lan fruktbart samarbete mellan olika utbildningar.

Exempel på yrkesinriktade varianter

Den vårdinriktade kompletteringskursen: Denna kurs är i dag en på— byggnadsutbildning i gymnasieskolan och ger kompetens för tillträde till vissa utbildningar vid vårdhögskolan. Den omfattar läsåret 1988/89 ca 2 500 elevplatser, den är eftersökt och den fungerar väl för sitt ända— mål. Eleverna har tidigare genomgått t.ex. social linje, konsumtionslin— jen eller treårig teoretisk linje. Kompletteringskursen är viktig för rek— ryteringen till de medellånga vårdutbildningarna i högskolan men fun— gerar i viss utsträckning även som utbildningsalternativ för elever som vill arbeta som undersköterska. Eftersom eleverna på den nya sociala linjen efter två år har samma kompetens i de allmänna ämnena som de treåriga yrkesutbildningarna, är det rationellt att knyta den vårdinrik- tade kompletteringskursen till den nya utbildningen som då på tre år utan utbildningsförlängning kan ge önskad utbildning åt dem som se— nare än kamraterna på omvårdnadslinjen kunnat bestämma sig för att arbeta inom vården. Önskvärt vore förmodligen om en kompletterings—

• Sida 105
•  Original

kurs av liknande konstruktion kunde utarbetas för verksamhet inom hemtjänsten.

Utbildning av personal till frilidsanläggningar

Inom gymnasieskolans utbildningsutbud finns för närvarande en två— årig kurs för bad— och idrottshallspersonal. Behovet av personal inom den växande fritidssektorn är av växlande slag. Det kan gälla t.ex. per— sonal till kommunala fritids— och rekreationsanläggningar med ansvar för byggnadsunderhåll och underhåll och skötsel av trädgårdar och par- ker, det kan vara fråga om personal för service till allmänheten inom sådana anläggningar men kan också innebära arbetsuppgifter som in— struktörer och informatörer. Alla tänkbara behov kan givetvis inte täckas av en enda utbildning, men utredningen föreslår att den nämn— da specialkursen omarbetas så att den kan täcka vissa ovan nämnda in— riktningar, och så att den kan utgöra en variant i årskurs 3 på den nya sociala linjen.

Utbildning avpersonal för turistanläggningar

Turisthotell, gästhem, vandrarhem och pensionat av olika slag har spe- ci ella behov av personal som kan utföra olika slags arbete, t.ex. tillaga vissa måltider, vårda och förnya textilier och övrig inredning, sköta en enkel reception och vara allmänt serviceinriktad. Specialkursen "Per- sonal till turisthotell" har delvis fyllt behovet av utbildning inom områ- det, utredningen föreslår att innehållet ses över och fogas till den nya sociala linjen som en variant för årskurs 3. Utbildningen kan med för- del förläggas till de landstingskommunala internathushållsskolorna vars resurser är en utmärkt tillgång för en utbildning av nämnt slag.

• Sida 106
•  Original

8.2. De konsumentekonomiska specialkurserna och utbildning i kost och hälsa

Det svenska skolväsendet har, utöver grundskolans undervisning, se— dan lång tid tillbaka erbjudit elever, som så har önskat, utbildning i privat ekonomi, konsumentkunskap, familjekunskap, bostads— och mil— jökunskap, kostkunskap och textilkunskap.

De konsumentekonomiska specialkurserna har svarat för detta utbild- ningsinnehåll och har varit ett eftersökt komplement till linjerna i gymnasieskolan.

Behovet av utbildning om kost och hälsa har tidigare beskrivits och ut— redningen föreslår när nu gymnasieskolans utbildningar förutsätts bli

treåriga .

att de grundskoleanknutna konsumentekonomiska specialkurser— na avvecklas

att påbyggnadsutbildningen ”Kost, hälsa och hushållning" kom- pletteras med yrkesinriktat innehåll och eventuellt med inslag av allmänna ämnen så att denna utbildningsväg kan utgöra ett alternativ till årskurs 3 på bl.a. den nya sociala linjen. Utbild- ningen bör göras så flexibel att den även kan tillgodose lokala behov. Denna utbildning skall kunna förläggas till både lands— tingskommunala och primärkommunala skolor.

Konsekvenserna av utredningens förslag att avveckla de konsument— ekonomiska sepcialkurserna blir kännbara för framför allt skolor på ”icke G—ort". Detta förhållande bör uppmärksammas när samtliga för- slag om gymnasieskolans reformering ligger färdiga.

För att tillgodose det behov av utbildning om kost och hälsa som alla i vårt moderna samhälle har föreslår utredningen att ett obligatoriskt tema "Kost och hälsa” med ett fastställt antal timmar införs på alla lin- jer i gymnasieskolan och att ett tillvalsämne med ett innehåll som mot- svarar kost, hälsa och hushållning erbjuds eleverna i gymnasieskolan.

• Sida 107
•  Original

8.3. Ny studieväg — estetisk linje

8.3.1 Allmänna synpunkten .

Skolans uppgift att uppmuntra kulturintresse och låta ungdomarna få del av vårt kulturarv har tydligt skrivits fram i 1980—talets utbild- ningspolitiska styrdokument. I prop. 1983/84:116, Gymnasieskola i ut- veckling, framhålls särskilt försöksverksamheten med estetisk—prakti- ska utbildningar som "ett konkret uttryck för denna strävan att vidga elevernas möjligheter att göra medvetna kulturval och utveckla sin personlighet". I propositionen 1988/89:41 om "Skolans utveckling och styrning" ägnas kultur'i skolan ett särskilt kapitel. För gymnasiesko- lans del framhålls särskilt betydelsen av att musiklinjen och den este— tisk—praktiska linjen "i framtiden skall kunna ge en utbildning med bredd och kvalitet".

Motiv för varför estetiska utbildningar bör finnas i gymnasieskolan har redan utvecklats av gymnasieutredningen och återgetts i ett tidigare kapitel . En aspekt i denna motivering förtjänar att särskilt framhållas; den speciellt konstnärligt begåvade elevens situation ur jämlikhetssyn— punkt. Utan dessa studievägar kan inte ungdomar med intresse och fal— lenhet för estetiska studier få sitt utbildningsbehov tillgodosett inom gymnasieskolans ram i den omfattning som deras kamrater med annan håg och inriktning. Kan inte gymnasieskolan ge dem den förberedelse högskolorna kräver blir de hänvisade till alternativ där föräldraekono— mi och bostadsort kan bidra till snedrekrytering.

Om betydelsen för dessa elever att få studera och utvecklas tillsam— mans med likasinnade har tidigare talats. Det är också allmänt omvitt— nat vilken inverkan på kulturklimateti en skola som helhet det har att en estetisk klass ingår i organisationen. Arbetet på estetisk utbildning väcker intresse hos andra, stimulerar skapande aktiviteter och ökar samarbetslusten över linjerna. Den hittills beskrivna verksamheten på musiklinjen och den estetisk—praktiska linjen visar att utbildningarna är eftersökta, både av ungdomarna själva och av kommuner, som år ef— ter år inkommit till SÖ med ansökan om att få anordna linjerna.

• Sida 108
•  Original

8.3.2. Arbetsmarknadsaspekter

Att bedöma en arbetsmarknad inom den estetiskt/konstnärliga sektorn är svårt, då framgång här kanske mer än på något annat område är re- laterat till den personliga utvecklingsförmågan. Några exempel kan dock ges. För läraryrkena gäller att det råder stor brist på slöjdlärare, att arbetsmarknaden för bildlärare varierar lokalt men att många är obehöriga. Efterfrågan på musiklärare väntas öka på 1990—talet och det råder stor brist på kyrkomusiker. Danspedagoger har god prognos i och med ett ökat allmänt intresse för dans. På bildområdet bör förutom det expanderande reklamområdet och den grafiska industrin, särskilt designsidan nämnas, ett i Sverige eftersatt område som också har än— knytning till slöjdutbildning.

De högskoleutbildningar som har anknytning till de estetiska utbild— ningarna i gymnasieskolan kräver i allmänhet en kompetens som de nuvarande tvååriga utbildningarna inte ger.

8.3.3. Förslag till en treårig estetisk linje

Mot bakgrund av vad som ovan sagts och vad som tidigare framkommit i avsnitten om de estetiska utbildningarna föreslår utredningen att det i gymnasieskolan inrättas en treårig estetisk linje som er— sätter tvåårig musiklinje och försöksverksamheten med este— tisk—praktisk linje och som integrerar i linjen de nu förekom- mande påbyggnadsutbildningarna i musik och slöjd att linjen skall omfatta grenarna bild dans musik slöjd, textil slöjd, trä och metall teater med möjligheter till lokala varianter eller specialiseringar (t.ex. cirkus) att gren slöjd, textil skall ersätta konsumtionslinjens textila gren

• Sida 109
•  Original

att arbetslivsstudier skall ingå som ett obligatoriskt utbildningsin— slag att utbildningen skall utformas så att samläsning i de allmänna ämnena mellan de olika grenarna på linjen och med andra gym- nasieutbildningarmöjliggörs.

I utredningens förslag till en treårig estetisk linje överensstämmer in- riktningen och innehållet i stort med vad som gäller nuvarande musik— linjen resp. estetisk—praktisk linje, men kompetensen ökar beträffande både karaktärsämnen och basämnen. Basämnen och tillvalsmöjlighe- ter är gemensamma för samtliga eleveri årskurs 1 och 2 och de är iden- tiska med basämnena på treårig social linje. Den föreslagna timplanen har i fråga om allmänna ämnen en konstruktion som medger samläs— ning med den nya treåriga sociala linjen och för det tredje året i viss mån även med HS—linjerna. Detta innebär att kommuner som ev. öns— kar inrätta en halvklass av linjen har förutsättning att göra detta om i deras organisation också ingår en treårig social linje.

Karaktärsämnena inom estetisk linje är så specifika att en uppdelning efter specialisering i grenar, redan i årskurs 1, är det mest rationella. Försöksverksamheten på Ep—linjen med olika kombinationer av ämnen talar för detta.

Linjen är studieförberedande, yrkesutbildningen skeri högskolan.

Utbildningen bör ge eleverna möjlighet att förvärva bred erfarenhet av olika verksamheter inom den inriktning man valt.

Inför årskurs 3 kan eleverna välja att fortsätta sina estetiska studier inom linjen eller att övergå exempelvis till folkhögskola. Man kan om man vill byta studieinriktning och avsluta sina gymnasiestudier med teoretiska studier på social linje eller kanske med en koncentrerad yr— kesutbildning.

Den estetiska linjen är den enda studievägen i gymnasieskolan som i karaktärsämnen förbereder för högskolans estetiska/konstnärliga ut- bildningar och ger både allmän och särskild behörighet för grundskollä- rarutbildning med estetisk specialisering.

• Sida 110
•  Original

Treårig estetisk linje

Gren Bild Slöjd, textil Dans Slöjd, trä och metall Musik Teater

Grenspecifika karaktärsämnen med arbetslivsstudier 14 veckotimmar

ÅK 1 Tillval 8—4 veckotimmar

Basämnen 16 veckotimmar

Grenspecifika karaktärsämnen med arbetslivsstudier 12 veckotimmar

ÅK 2 Tillval 3—5 veckotimmar

Basämnen 18 veckotimmar

Alternativa estetiska utbildningar

Social linje Teoretisk variant

Estetisk linje 28—30 vtr Svenska Engelska Religionskunskap Idrott Grenspecifika

estetiska ämnen Tillval

ÅK3

• Sida 111
•  Original

Treårig estetisk linje, förslag till timplan

Ämne Årskurs 1

BASÄMNEN Svensk a Engelska

Historia Samhällskunskap Religionskunskap Matematik

Ord— och textbehandling [drott K.ARAKTÄRSÄMNEN

Grenspecifika estetiska ämnen:

Bild (foto, film, video) Dans

Musik

Slöjd eller

Teater

Specialarbete PILLVALI)

33/34 1056/ 33/35 1056/ 28/30 896/960 1088 1120 ” tillvalsämne är B— eller C—sp råk, estetiska ämnen (ej karaktärsämnen) elleri årskurs 1 + 2 naturkunskap (3—5 vtr), [ årskurs 3 matematik (5 vtr) eller lokala tillval

• Sida 112
•  Original

Kommentarer till basämnen (se i tillämpliga delar social linje)

Karaktärsämnen på estetisk linje

De grenspecifika karaktärsämnena på estetisk linje kräver i och med att linjerna blir treåriga en kursplaneöversyn. För bild, dans, slöjd och teater bör de erfarenheter som den slutliga utvärderingen av den este— tisk—praktiska linjen ger tillgodogöras i detta arbete. För ämnet musik bör kursplanen för en treårig studiegång bygga på kursplanerna för den nuvarande musiklinjen och den högre specialkursen i musik. För ämnet slöjd gäller motsvarande beträffande "Högre kurs i slöjd”. Kursplane— översynen i detta ämne bör också i lämpliga delar integrera nu gällan- de kursplaner för konsumtionslinjens textila gren.

Vid utformningen av kursplanerna gäller för samtliga grenar att studi— erna i årskurs 3 skall kunna erbjuda såväl individuella som lokala spe- cialiteter.

Den i försöksverksamheten med estetisk—praktisk linje ingående in— riktningen med foto/film/video bör i fortsättningen på vissa skolor er- bjudas som ett koncentrerat tredje år på inriktning bild.

För karaktärsämnen på estetisk linje gäller liksom på den treåriga so- ciala linjen att arbetslivsstudier skall knytas till ämnena.

I den mån en specifik grens karaktärsämne kräver inslag av ett annat estetiskt ämne bör detta rymmas inom karaktärsämnets ram. Detta kan t.ex. gälla musikinslag i teaterämnet och bildinslag i slöjdämnena.

8.4. Estetiska specialkurser

I kapitel 7.3 har en översikt .orts av estetiska utbildningar i gymna— sieskolan vid sidan av linjerna. Utredningen är medveten om att flera av dessa erbjuder undervisning av god kvalitet som också bygger på

• Sida 113
•  Original

lång erfarenhet, men att det också finns sådana som till innehåll och målgrupp inte helt avpassats till gymnasieskolans system. Bl.a. gäller det förekomsten av allmänna ämnen. Då hela området specialkurser och påbyggnadsutbildningar f.n. är föremål för omprövning har utred— ningen inte tagit ställning till om och i så fall hur det innehåll dessa kurser står för skall knytas till den estetiska linjen.

8.5. Estetisk utbildning på övriga linjer i gymnasieskolan

Utredningen har vid kontakter med skolöverstyrelsen erfarit att över— synsarbetet beträffande de tre— och fyraåriga teoretiska utbildningarna kommer att resultera i förslag om utökade möjligheter till personliga intresseval. Bland de tillvalsämnen som alltid skall erbjudas eleverna finns de estetiska ämnena.

Den ramtimplan som är fastställd för försöksverksamheten med treåri- ga yrkesinriktade linjer omfattar också estetiska ämnen bland de till- val som alltid skall finnas.

På den nya treåriga sociala linjen, som utredningen nu föreslår skall in- rättas, ingår ämnena bild, musik, slöjd och dramatik som obligatoriska ämnen och de skall dessutom erbjudas som tillvalsämnen. Detta ger skolor som så önskar en möjlighet att erbjuda elever studiealternativ motsvarande nuvarande estetisk variant på social linje.

Utredningen anser att dessa åtgärder tillsammans med förslaget om en treårig estetisk linje ger goda möjligheter atti en framtida gymnasie- skola erbjuda estetisk utbildning med både bredd och kvalitet.

8.6. Estetisk utbildning vid fristående skolor

Utredningens uppdrag har inte omfattat verksamheten vid fristående skolor.

• Sida 114
•  Original

8.7

Sammanfattning och förslag

Med hänvisning till ovan redovisade bakgrundsmaterial och övervä— ganden föreslår utredningen sammanfattningsvis att

en ny treårig social linje inrättas en treårig estetisk linje ersätter nuvarande musiklinjen och este- tisk—praktisk linje vissa koncentrerade yrkesutbildningar erbjuds eleverna som alter- nativ/varianter inom årskurs 3 på de nya linjerna vissa specialkurser och påbyggnadsutbildningar omarbetas så att de kan erbjudas som alternativa utbildningar i årskurs 3 ett obligatoriskt tema "Kost och Hälsa" med ett fastställt antal lektioner införs på samtliga linjeri gymnasieskolan ett tillvalsämne "Kost, hälsa och hushållning” erbjuds eleverna i gymnasieskolan kost-hälsa—inslag beaktas i yrkesutbildningar med anknytning till produktion, förädling, distribution och handel med livsmedel samti storköks— och restaurangutbildningen den nuvarande tvååriga sociala linjen utgår ur gymnasieskolans utbildningsutbud den tvååriga konsumtionslinjen utgår ur utbildningsutbudet nuvarande grundskoleanknutna konsumentekonomiska special- kurser utgår ur utbildningsutbudet.

• Sida 115
•  Original

9. Ekonomiska konsekvenser

Enligt utredningens direktiv ingår deti uppdraget att belysa de ekono— miska konsekvenserna av framtagna förslag. Eftersom det inte är möj- ligt att förutse hur de nya förslagen kommer att påverka sökandefre- kvensen till gymnasieskolans olika studievägar, får redovisningen ba- seras på vissa antaganden och i någon mån på tendenser som kan utlå— sas ur skolöverstyrelsens statistik över eleveri gymnasieskolan.

9.1 Den treåriga sociala linjen Den av utredningen föreslagna nya utbildningen kan förmodas atti för- sta hand bli attraktiv för en del av de elever som för närvarande åter— li nns på nuvarande social linje och konsumtionslinjen. Gymnasieskolan omfattade 1987—09—15 (senast redovisade siffror)

107 317 eleveri årskurs 1 Av dem gick 5 695 elever på social linje

2 695 elever på konsumtionslinjen

S:a 8 390 elever vilket utgör ca 8 % av det totala antalet elever.

De senaste åren har tillströmningen av elever ökat till de treåriga teo— retiska linjerna medan intresset för bl.a. social linje och konsumtions-

• Sida 116
•  Original

linjen har avtagit, enligt vad som framgår av nedanstående samman— ställning.

År Treåriga Social— + konsum— teoretiska linjer tionslinjen

1978 35 % 20 %

1983 38 % 13 %

1987 43 % 8 %

År 1991 har elevantalet i gymnasieskolan sjunkit till ungefär 100 000 elever.

Antag med utgångspunkt från ovanstående att 5 000 elever motsvaran- de 170 klasser skulle utgöra den nya linjen i början av 1990—talet.

Nedanstående beräkningar motsvarar lönekostnader exkl. tillägg för so- ciala avgifter m.m.

En klass på nuvarande tvåårig social linje eller konsumtionslinjen kos- tar i genomsnitt 311 000 kr./år (med 35—37 veckotimmar).

Utredningens förslag till ny linje omfattar 33—34 veckotimmar under vardera de två första åren vilket ger en kostnad av ca 289 000 kr. per klass och år. Detta medför en kostnadsreduktiön med 22000 kr. per klass och år, totalt 7,5 milj.kr. (räknat på 170 klasser under två år) jäm— fört med nuvarande förhållanden.

Enligt vad utredningen föreslår skall de grundskoleanknutna konsu— mentekonomiska specialkurserna ersättas av den nya linjen. Läsåret 1988/89 motsvarar dessa kurser omräknat till årskurser 15 st 30—klas- ser och 49 st 16—klasser till en total kostnad av ca 16 milj.kr.

En klass i årskurs 3 på den nya sociala linjen med 31 veckotimmar kommer att betinga en kostnad av ca 279 000 kr. per klass och år. Om man förutsätter att elever motsvarande ca 85—90 klasser av de totalt 170 väljer att gå den teoretiska varianten uppkommer en kostnad av ca

• Sida 117
•  Original

24 milj .kr., vilken i det närmaste täcks av de besparingar som ovanstå- ende redovisade timreduktioner och nedläggning av specialkurserna medför.

De övriga eleverna som beräknas motsvara ca 85 klasser förutses förde— las på yrkesinriktade varianter, t.ex. vårdinriktad kompletteringskurs, utbildning av personal för fritidsanläggningar, utbildning av personal för turisthotellbranschen, vilket inte innebär någon kostnadsökning jämfört med nuläget.

Ekonomiska konsekvenser för kommunerna

Utredningens förslag innebär att årskurs 3 på den nya treåriga linjen finansieras dels genom att de konsumentekonomiska specialkurserna avvecklas och vissa timreduktioner görs i årskurs 1 och 2, dels genom att yrkesinriktade varianter, motsvarande nuvarande påbyggnadsut— bildningar, utgör årskurs 3 för en del av elevgruppen.

Enligt utredningens bedömning kommer de kommunala kostnaderna för den nya treåriga utbildningen totalt sett att ungefär motsvara de kostnader som nu gäller för berörda tvååriga utbildningar, specialkur— ser och påbyggnadsutbildningar sammantagna.

9.2. Finansiering av treårig estetisk linje

Utredningens förslag att inrätta en estetisk linje innebär att musiklin— jen och estetisk—praktisk linje läggs samman med förekommande på- hyggnadsutbildningar till en linje. De resurser som för närvarande är knutnn till resp. inriktning föreslås i princip oförändrade. Den slutliga »: tvn rrleri ng som SÖ skall genomföra bör beaktas beträffande resursfrå- wi n.

Himmminneringen av estetisk linje bör nu inte utökas nämnvärt med umlnntng för den förändring som det innebär att konsumtionslinjens textila gren övergår till estetiska linjens inriktning textil slöjd. Den

• Sida 118
•  Original

textila grenen omfattar 10 klasser. Omfattningen av inriktning trä- och metallslöjd kommer att vara avhängig besluten om bl.a. slöjdlärar— utbildning och tillträdeskraven till denna.

Redan nu förekommer på musiklinjen en påbyggnadsutbildning som fungerar som ett tredje år. Dess omfattning motsvarar 50 % av musik— linjen och detta anses vara till fyllest. Påbyggnadsutbildningen inrät— tas nu som 16—klass, ett bättre resursutnyttjande beträffande de all- männa ämnena kan ske om man vid lokalisering av grenarna på este— tisk linje beaktar samläsningsmöjligheter inom linjen och följdriktigt inrättar årskurs 3 i 30—klass. En motsvarighet till ovannämnda på- byggnadsutbildning inom slöjdområdet är fastställd. Dessa påbygg- nadsutbildningar kommer att tillsammans med liknande konstruktio- ner för övriga inriktningar utgöra tredje året på estetisk linje.

Uppskattningsvis hälften av eleverna kommer att efter årskurs 2 välja utbildning enligt ovan, en del kommer förmodligen att välja den teore- tiska varianten på social linje och ytterligare en grupp elever förväntas genomföra tredje året vid redan existerande estetiska utbildningar in— om olika skolformer, t.ex. folkhögskola, eller på någon yrkesinriktad variant.

• Sida 119
•  Original

10. Det fortsatta arbetet

10.1 Förslaget till ny social linje — samordning med ' barnomsorgsutbildning

Utbildning av personal för barnomsorgen i kommunerna sker i dag dels i högskolan, där förskollärare och fritidspedagoger utbildas, dels i gym— nasieskolan på vårdlinjens gren för omsorger om barn— och ungdom som ger utbildning till barnskötare. Barnskötare kan också få sin ut— bildning på kortare specialkurser i gymnasieskola och komvux.

Sedan år 1970—71 har barnskötarutbildningen varit knuten till vård— linjen, men efter barnstugeutredningen och de revideringar av barnom— sorgsutbildningarna som denna utredning föranlett, har det stoff som är gemensamt för vårdlinjens olika grenar blivit mindre omfattande. Barnskötarutbildningarna har blivit mera pedagogiskt inriktade, vård— inriktningen har tonats ner. Det innehåll som läroplanen för den pågå- ende försöksverksamheten med treårig barnomsorgsutbildning omfat- tar; obligatorisk samhällskunskap, naturkunskap och hushållning för- utom karaktärsämnena barn— och ungdomskunskap och psykologi, är relevant också för andra tänkbara utbildningar för samhällsservice. * Under utredningens arbete har frågan om barnomsorgsutbildningar- nas anknytning till vårdutbildningar eller till den nya sociala linjen diskuterats, utredningen föreslår att frågan närmare utreds av berörda parter i samråd med skolöverstyrelsen.

• Sida 120
•  Original

10.2. Estetiska utbildningar utanför linjesystemet

Enligt vad som framgår av kap. 7 finns det för närvarande ett antal es— tetiska utbildningar för speciella målgrupper. Några av dem har funge— rat som fortsättningsutbildningar för elever på estetisk—praktisk linje. Utredningen har inte närmare analyserat dessa utbildningar eller för- utsättningarna för att integrera dem i den estetiska linjen. Utredning- en förutsätter att när samtliga uppdrag som berör gymnasieskolans omstrukturering är redovisade, frågan om såväl specialkursernas som påbyggnadsutbildningarnas ställning generellt utreds. Bedöms ovan nämnda utbildningar kunna utgöra en specialiserad årskursB på este— tisk linje, skall utrymme ges för ämnena svenska och engelska.

10.3. Konsekvenser av utredningens förslag beträffande kursplanearbete och komplettering av vissa föreskrifter

Utredningen anser att nuvarande kursplaner för ämnen som ingår i förslagen till de nya treåriga linjerna delvis bör ses över och i förekom— mande fall indelas i ämnesövergripande teman.

De nuvarande specialkurser och påbyggnadsutbildningar som utred— ningen föreslår skall kunna anslutas till de nya linjerna, måste omar— betas och innehållet ses över.

Formerna för övergång till annan skolform efter årskurs 2 bör utredas.

När det gäller estetisk linje — urval till årskurs 1 och till årskurs 3 bör resultaten av Skolöverstyrelsens utvärdering vara vägledande för den slutgiltiga utformningen av urvalsprinciperna.

Konsekvenserna av utredningens förslag beträffande grundskolean— knutna specialkurser och deras nuvarande förläggning till ”icke G—ort" bör uppmärksammas.

• Sida 121
•  Original

10.4. Personalkonsekvenser

Utredningen har icke utrett konsekvenserna av sina förslag vad beträf- far olika personalkategorier.

10.5. Information och fortbildning

Erfarenheterna från tidigare förändrade eller nyinförda studievägar vi- sar att det är av avgörande betydelse att personalen som skall ansvara för de nya utbildningarna får grundlig information om syftet med för- ändringarna och att de får adekvat fortbildning.

• Sida 122
•  Original

.I,,|___l, .- | . .w. . _ . » - . . .; , ” . _ ' . , Jmf _ . . - ' - 1" - = - ' ' " Å i. '

_ "J ; a. —

,.... L,,

3. ; .. ,.. .. .

.? v.. '.; -,., '...n * —

Ila-".lt'*ä**'l.” ..l ,.

.jl'T .. . .

| | .

.. "ll '?

___. |

'i. —| way.,f,

| | I'M ll T ' hann-aah. m». ”.:-Jm... vxl-_ 11. ...,, ,mr' .—_.— "H* ...... ..'|.'.

"- ”%.! "I 1,_J " .H lill Mumba... .,. 11.” 3.31. , _. | , m.,

' r. '-: nu,

'.': lli " _"'I:

• Sida 123
•  Original

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Dir. 1988:30 Översyn av tvååriga, ej direkt yrkesinriktade linjer

Dir. 1988:30

Beslut vid regeringssammanträde 1988—06—09

Statsrådet Göransson anför.

Mitt förslag

I prop. 1987/88:102 om utveckling av yrkesutbildningen i gymnasiesko- lan aviserade chefen för utbildningsdepartementet sin avsikt att till— kalla en särskild utredningsman med uppgift att göra en översyn av de tvååriga linjer som inte är direkt yrkesinriktade. Riksdagen har den 6 juni 1988 lämnat vad som anförts utan erinran (UbU 31, rskr 366).

Jag föreslår därför att en särskild utredare nu tillkallas för att se över den sociala linjen, konsumtionslinjen, musiklinjen och den estetisk— praktiska linjen, samtliga tvååriga linjeri gymnasieskolan.

Utredaren bör pröva i vilken utsträckning dessa linjers innehåll behövs och hur det kan fogas in i gymnasieskolans struktur. Andra lösningar än fyra separata tvååriga linjer bör eftersträvas.

• Sida 124
•  Original

Linjerna i dag

Jag kommer inledningsvis att redovisa vissa för sammanhanget rele- vanta bakgrundsdata om studievägarna i fråga. Till sociala linjen och konsumtionslinjen finns det knappt 4 400 resp. 1 500 sökande inför läs— året 1988/89. Antalet platser är mycket större än antalet förstahands— sökande. Den sociala linjen har 68 sökande och konsumtionslinjen 44 sökande per 100 platser. När det gäller musiklinjen och den estetisk— praktiska linjen är förhållandet det motsatta. Till dessa linjer sökte nästan 2 200 elever, mer än två sökande per plats.

Sociala linjen

Till den sociala linjen har antalet sökande under de senaste åren varit starkt vikande. Linjen har å ena sidan kritiserats för att ha en allmän— teoretisk prägel, att den saknar profil, att den inte har någon praktisk samhälls— och arbetslivsanknytning och att den har så få möjligheter till intressestyrda ämnesval. Talande är, att där estetisk variant av lin- jen erbjuds, är sökandeintresset större. Å andra sidan är linjen jämfö- relsevis billig att anordna och många elever anser att den är en relativt lätt och snabb väg att få allmän behörighet till högre studier. Odecide— rade elever har fått tid att mogna under de två studieåren. Ca 5 700 platser är utlagda för läsåret 1988/89. Ca 60 procent av de sökande är flickor. Vakanserna och avhoppen är många under studiegången. En— ligt Arbetsmarknadsstyrelsen utgör flickor från den sociala linjen en betydande andel av ungdomarna i ungdomslag.

Efter den sociala linjen har ungdomarna fortsatt till utbildningar för pedagogisk verksamhet, i synnerhet klasslärare, men också fritidsleda- re, förskollärare m.fl. Många har fortsatt till vårdyrkesutbildning, så— som till arbetsterapeuter, sjukgymnaster och laboratorieassistenter. Många har också valt polisyrket. Andra åter har sökt sig till sociala yr— ken.

Fortsatt utbildning är således oftast nödvändig efter den sociala linjen. Genom behörighetskraven till den nya grundskollärarutbildningen

• Sida 125
•  Original

kommer den sociala linjen inte längre att vara direkt behörighetsgivan- de till denna utbildning.

Gymnasieutredningen föreslog (SOU 1981:96) att den sociala linjen och konsumtionslinjen skulle uppgå i andra studieprogram och således for- mellt utgå.

K onsumtio nsl injen

Konsumtionslinjens roll som en yrkesförberedande studieväg har sedan år 1971 successivt tonats ned; först då den livsmedelstekniska linjen tillkom och sedermera genom att den sociala servicelinjen blev den be- hörighetsgivande utbildningen för den kommunala hemtjänsten.

År 1981 fick linjen en konsumentekonomisk och en textil gren med in- riktning mot sömnad och vävning och år 1983 inrättades på försök en kost— och näringsinriktad gren. Konsumentkunskap, bostads— och mil— jökunskap och kostkunskap är specifika ämnen för konsumtionslinjen.

Den förstnämnda grenen har de flesta platserna. Den nya tim— och kursplanen har stora likheter med den tvååriga sociala linjens. I fjol— årets anslagsframställning föreslog skolöverstyrelsen (SÖ) försöksverk— samhet med sammanslagning av konsumtionslinjens konsumentekono- miska gren och den tvååriga sociala linjen. Detta är, enligt SÖ, ett bätt— re alternativ än att tvingas lägga ned en av linjerna i ett antal kommu- ner.

Sedan år 1971 har antalet sökande till linjen varje år varit betydligt mindre än antalet platser. Nio tiondelar av eleverna är flickor och en— dast hälften av dem har valt utbildningen i första hand. Vakanstalet brukar vara det högsta bland gymnasieskolans linjer och avhoppen är många.

Arbetsgruppen för översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen (ÖGY) föreslog att konsumtionslinjen skulle avvecklas, vilket avvisa- des av många vid remissbehandlingen av utredningens förslag. Det är

• Sida 126
•  Original

framför allt kunskaperna i kost— och näringslära, i hushållning och i konsumentkunskap man vill slå vakt om. I andra hand bezonas kon— sumtionslinjens elevvårdande uppgift för flickor: ett andningshål, en mognadslinje. Undervisningen på lanthushållsskolorna framhålls som särskilt lämpad för detta ändamål.

Musiklinjen och den estetisk—praktiska linjen

Musiklinjen fanns redan vid gymnasieskolans tillkomst läsåret 1971/72 men bedrevs ända fram till läsåret 1980/81 som försöksverksamhet. Den estetisk-praktiska linjen tillkom läsåret 1984/85 och bedrivs som försöksverksamhet t.o.m. läsåret 1990/91. Den första kullen elever från den estetisk—praktiska linjen kom ut våren 1986.

Dessa två studievägar skiljer sig i många avseenden från de två tidiga— re nämnda — de är eftersökta och har en markerad profil. Karaktärsäm- nena upptar en dryg tredjedel av timplanen. Även dessa utbildningar har emellertid också kritiserats för att de varken ger yrkeskunnande eller tillräcklig grund för högskolestudier. Genom sina mycket små un— dervisningsgrupper är linjerna, i synnerhet musiklinjen, dyra i drift. Många av eleverna från musiklinjen har fortsatt till den ettåriga på— byggnadskursen i musik och sedan vidare till högskolestuder eller yr— kesverksamhet inom musikområdet.

Musiklinjen finns f.n. på tolv orter i landet och den estetisk—praktiska linjen på fjorton. Fr.o.m. hösten 1988 kommer det att finnas 18 klasser (540 intagningsplatser) på musiklinjen och 20 (600 intagningsplatser) på den estetisk—praktiska linjen. På båda linjerna överväger flickorna i antal. På musiklinjen utgör de 60 % och på den estetisk—praktiska lin- jen 75 % av eleverna.

Uppdraget

Mot bakgrund av vad jag har anfört i det föregående innehåler uppdra— get två huvudfrågor, nämligen

• Sida 127
•  Original

1) att bedöma fördelar och nackdelar med att gymnasieskolan även i framtiden har tvååriga studievägar med relativt allmänt innehåll, 2) att lämna förslag om i vilka former gymnasieskolan i framtiden skall erbjuda estetisk utbildning med bredd och kvalitet. .

Vad gäller den första frågan bör utredaren ha som utgångspunkt att varje studieväg skall ha en tydlig inriktning mot en fortsatt studie— el— ler yrkesverksamhet. '

Det är således en viktig fråga i utredningsarbetet att överväga, om deti gymnasieskolan skall finnas en allmänt inriktad studieväg som, i lik— het med den sociala linjen, utgör ett mindre krävande alternativ till de humanistisk—samhällsVetenskapliga studievägarna. Här bör även be- aktas att de kortare teoretiska alternativen till de ekonomiska och de tekniska linjerna numera bedöms ge en otillräcklig utbildning och där- för inte skall finnas kvari gymnasieskolan.

När det gäller konsumtionslinjen och specialkurser inom konsumtions: området bör utredaren undersöka om dessa bör avvecklas som särskilda studievägar. Utredaren bör pröva i vilken utsträckning studievägsom- rådets karaktärsämnen bör tillföras andra studievägar och utredaren bör ge förslag till hur detta skall göras. Förslagen bör utarbetas efter samråd med SÖ, särskilt med tanke på regeringens uppdrag till över— styrelsen avseende den gymnasiala yrkesutbildningen dels att föreslå en framtida studievägsstruktur för denna, dels att utveckla kursplaner m.m. för de yrkesinriktade studievägarna.

Den andra frågan gäller den estetiska specialiseringen i gymnasiesko- . lan. Den tillgodoses f.n. av musiklinjen och den estetisk—praktiska linjen samt de till resp. studievägsområde hörande specialkurserna och på- byggnadsutbildningarna.

Antalet estetiska inriktningar samt avvägningen mellan det mera all- männa utbildningsinnehållet och de estetiska ämnena bör analyseras av utredaren. En viktig frågeställning, som bör belysas allsidigt, är möjligheterna till yrkesverksamhet direkt efter en framtida musiklinje och estetisk-praktisk linje. Alternativet är eljest att dessa linjer bör be-

• Sida 128
•  Original

traktas som en förberedelse för högskolestudier, som i så fall ger den egentliga yrkesutbildningen. Utredaren bör ta del av och i analysen vä- ga in erfarenheterna av den pågående utvärderingen av den estetisk— praktiska linjen inom SÖ.

Utredaren bör vidare undersöka möjligheterna att ett eller två år blir gemensamma för de två studievägarna. Utredaren bör också ge under— lag för ställningstagande till huruvida linjerna i framtiden bör vara två- eller treåriga samt belysa de ekonomiska konsekvenserna av ev. förändringar.

Ramar för utredarens arbete

Utredaren skall samråda med berörda myndigheter, kommittéer och organisationer.

En slutrapport med förslag och bedömningar avseende de två huvudfrå— gorna skall redovisas senast den 1 mars 1989. I rapporten skall även lämnas förslag om hur det fortsatta arbetet bör bedrivas.

Utredaren skall beakta kommittédirektiven (Dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens in— riktning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen be- myndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare — omfattad av kommittéförordningen (1976:119)- med uppdrag att göra en översyn av vissa tvååriga, ej di- rekt yrkesinriktade linjeri gymnasieskolan,

att besluta om sakkunniga, referensgrupper, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

• Sida 129
•  Original

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall be- lasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

• Sida 130
•  Original

' Jin-123515.

. 'f,,|l|i*

' "fill '.:äi. .|| . Il'Jll'fllll—ii II|:|,| || |||

sul-| j| || | J|||

'. ” LH "— |...

” _|1.| D. |'|” v.” 5

ll l' _"||, le ”ml-Fån in]. .

.. — JMI I,?

|... .. ||, ' -i£|rlH":L]l .J lli ||

.||||_|||||||:||||,1 ||||| &. iii-'i till... |

'1' || '!1 "i? l.|'|——.| . .I:|'.|"||| | |||| ||| Milli-' Fh” ,.|.,||,r|_|||:| , | | IE,;-

.|| _'.|'.' |,| :. ..

...||| |. Qi: * "% ”- _ l'_._u

'|'.. _"ll lh! || ||, |||||||||| |

II i t l _

||,|||| "IF -,- .J | _ _| f_,-.| _|,|||_ T||f|

• Sida 131
•  Original

Bilaga 2

Aktuella timplaner för So—, Ko—, Mu— och Ep—linjerna

Tvåårig estetisk—praktisk linje (Ep)

Försöksverksamhet Amn" e Antal veckotimmar i årskurs 1 2 Svenska 4 3 Engelska 3 3 Alternativämne 3 4 Historia 3 2 Samhällskunskap 3 3 Grenspecifika estetiska ämnen 12 15 Idrott 3 2 Tillvalsämne 3 3 Timmar till förfogande 1 1 Summa 35/36 35/36

Grenspecifika estetiska ämnen

I årskurs 1 studeras ett eller två grenspecifika ämnen under 12 vecko- timmar. I årskurs 2 studeras endast det grenspecifika ämnet under 15 veckotimmar.

Foto med film och video samt cirkus med teater och varité

Undervisningen får handhas av en lärare eller enligt rektors bestäm- mande av två eller tre samverkande lärare.

Alternativåmne

Inom en ram av 3—4 veckotimmar kan ett alternativämne anordnas lo- kalt. Alternativämnet skall vara ett ämne som finns på någon annan av gymnasieskolans studievägar. Efter SD:s medgivande kan också andra ämnen förekomma. Det linjespeciiika ämnet kan dock inte väljas som alternativämne.

• Sida 132
•  Original

Tvåårig konsumtionslinje (Ko)

Ämne Antal veckotimmar i årskurs 1 2 Gren Gren Gren Gren

Kg Tx Kg Tx Svenska 4 4 3 3 Engelska 3 3 3 3 Samhällskunskap 3 3 3 3 Psykologi 2 Social- och familje- 3 kunskap Barn— och ungdoms- 2 2 kunskap Konsumentkunskap 2 3 Kost— och konsument- 5 kunskap Bostads— och miljö- 3 3 kunskap Kostkunskap 10—7 8 Textilkunskap, sömnad 3 16—13 Textilkunskap, vävning 23—20 Formgivning 3 3 Hälsovård och hem- 2 7 —4 sjukvård Idrott 2 2 2 2 Tillvalsämne 0—3 0—3 0—3 0—3 Timme till förfogande 1 1 Summa 37 37 37 37

Linjens grenar

Kg = konsumentekonomisk gren Tx = textil gren

Tillvalsåmne

Under minst en årskurs skall en elev välja ett tillvalsämne.

• Sida 133
•  Original

B—språk religionskunskap bild C—språk matematik musik

Ämnet biologi kan väljas på konsumentekonomisk gren. Tim—_och kurs— planer för treårig naturvetenskaplig linje skall då tillämpas. Amnet hi- storia kan väljas på textil gren. Ämnet slöjd kan väljas på konsumentekonomisk gren i årskurs 2.

Med undantag för ämnet biologi gäller för tillvalsämnena samma tim- tal och kursplaner som för tvåårig ekonomisk, social och teknisk linje.

• Sida 134
•  Original

Tvåårig musiklinje (Mu)

Ämne Antal veckotimmar i årskurs 1 2 Svenska 4 3 Engelska 3 3 Historia 3 2 Samhällskunskap 3 3 Matematik 3 3 Musikhistorisk orientering 2 2 Allmän musiklära 2 2 Rörelse 2 2 Sång Stråkinstrument Träblåsinstrument Bleckblåsinstrument 3 4 Klaverinstrument Knäppinstrument Slagverksinstrument Körsång 1 1 Ensemble 2 3 Fritt valt musikarbete 1 1 Idrott 1 1 Tillvalsämne 3 3 Timmar till förfogande 1 1 Summa 34 34

Sång och instrument

Veckotimmarna i årskurs 1 fördelas med 2 + 1 veckotimme mellan sång och ett instrument eller mellan två instrument.

I årskurs 2 fördelas veckotimmarna med 2 + 2 veckotimmar mellan sång och ett instrument och med 2 + 1 + 1 veckotimme mellan sång och två instrument eller mellan tre instrument.

• Sida 135
•  Original

Betyg

Betyg ges inte i rörelse, körsång, ensemble och fritt valt musikarbete.

Tillvalsämne ' |

I båda årskurserna skall en elev välja ett av följande ämnen:

B—språk dramatik C—språk , psykologi bild, estetisk specialisering onsumentkunskap

muäik, estetisk specialisering religionskunskap slöj

Ämnena konsumentkunskap, psykologi och religionskunskap har ett- åriga kurser, de övriga ämnena tvååriga.

• Sida 136
•  Original

Tvåårig social linje (So)

Ämne Antal veckotimmar i årskurs 1 2 Svenska 4 3 Engelska 3 3 Historia 3 2 Religionskunskap 2 Samhällskunskap 3 3 _ Socialkunskap 5 Matematik 3 3 Naturkunskap ' 6 Maskinskrivning och kontors- 4 kunskap Bild eller musik 2 2 Idrott 3 2 Tillvalsämne 3 3 Timmar till förfogande 1 1 Summa 35 35

Tillvalsämne

I båda årskurserna skall en elev välja ett av följande ämnen:

B—språk dramatik C—språk slöjd bild, estetisk specialisering konsumentkunskap musik, estetisk specialisering psykologi Ämnena konsumentkunskap och psykologi har ettåriga kurser, de övri— ga ämnena tvååriga.

• Sida 137
•  Original

Bilaga 3

Litteraturförteckning

Offentliga utredningar

Yrkesutbildningsutredningen (YB), SOU 1966:3 Musikutbildningen i Sverige, SOU 1966:15 och 19 Den sociala selektionen till gymnasiestadiet (Kjell Härnqvist—Allan Svensson), SOU 1980:30

En reformerad gymnasieskola (GU), SOU 1981:96 Undervisningar kring gymnasieskolan (GU), SOU 1981:97 Studieorganisation och elevströmmar (Mats Myrberg), (GU), SOU 1981:98 Hushållning för välfärd, SOU 1985:32 Tillträde till högskolan, SOU 1985:57 En treårig yrkesutbildning (ÖGY), SOU 1986zl—3

Departementsrapporter

1983 års livsmedelskommitté, Ds Jo 1984z9 Yrkesutbildningen inför 1990—talet, Ds U 1985:13 Regeringens propositioner

En gymnasieskola i utveckling, 1983/84:116 Om utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan, 1987/88:102

• Sida 138
•  Original

Om skolans utveckling och styrning, 1988/89:4 Budgetpropositionerna 1987/88:100, 1988/89:100 Regeringens uppdrag till skolöverstyrelsen

Uppdrag 1988—06—09 att framlägga ett förslag till ny studievägsstruk— tur för yrkesutbildningen i gymnasieskolan.

Uppdrag 1988-06—30 att lämna ett förslag till ny linjestruktur och nya timplaner för de nuvarande tre— och fyraåriga linjerna.

Skolöverstyrelsens rapporter, redovisningar och utvärderingar

Konsumtionslinjen

Utvärdering av försöksverksamhet med reviderad konsumtionslinje (Anne-Charlotte Melin) 1982—08—27

Försöksverksamhet med Ko/Nä. Rapporter till regeringen

1984-1988

Estetisk variant av tvåårig social linje Elevenkäti Stockholm årskurs 1 och 2 1982—09—15

Samlad utvärdering av försöksverksamhet med estetisk variant av två- årig social linje i gymnasieskolan (Lars Larsson) 1983—08—10

Utvärdering av estetisk variant av tvåårig social linje 1985/86 i Gälli- vare, Lycksele och Malmö (Lars Wolf) 1986—06—26

• Sida 139
•  Original

Musiklinjen

Redovisning av en undersökning av f.d. musikelevers yrkesverksamhet och vidare studier. Regeringsskrivelse 1982—09-Q8

Minnesanteckningar från sammanträde med projektledare på musik- linjen (Lars Larsson) 1983—05—03

Tvåårig musiklinje och högre specialkursi musik (Lars Larsson) 1983—08—22

Besparingar i timplanen för gymnasieskolans tvååriga musiklinje. PM (Lars Larsson) - — 1984-1 1-19 Den estetisk—praktiska linjen

Estetiska studievägar. Hemställan till regeringen angående försöks- verksamhet (Lisbeth Rudemo) 1983—08—22

Avnämnarrapport, teaterlinjen (Georg Fant) 1986—04—30

Vissa schema— och resursfrågor på estetisk—praktisk linje. PM (Patrik Rydell) 1986—08—06

Utvärdering av estetisk-praktisk linje 1984/85 och 1985/86 (Lars Wolf) 1986-08-26

& Utvärdering inom det estetiska området i gymnasieskolan — några syn- punkter (Kersti Hasselberg och Sten Petterson, PI, LHS + SÖ) 1988—07—28

Uppföljning av Ep—elever. Redovisning av en enkåtundersökning bland elever som gick ut 1986 och 1987 (Kristina Lohse) 1989—02—06

• Sida 140
•  Original

Övriga SÖ—rapporter

Individuella timplanejämkningar för estetisk verksamhet - redovis-

986—08—26

ningar av försöket (Britt Wilson—Lohse) Kulturkunskap i gymnasieskolan. Utvärderingar av försöksverksam- heten (Birgit Eriksson) 1986—09—10

1 988-08—1 1

Specialämnen på H— och S—linjerna. Redovisning av försöksverksamhet (Harry Aronson) 1987—06—15

Försöksverksamhet med ramtimplaner med obligatoriska och valbara timtal i gymnasieskolan (Birgit Eriksson) 1988—08—10 Behovet av gymnasialt utbildade (Stig Fornen g) 1987—12—1 1

(R 87:57) Övrig litteratur

Axelsson, R., Gymnasieskolans studievägar, P.I., Uppsala 1982 Beckne, R., Studieavbrotti gymnasieskolan. Se SOU 1981:97

Berggren, I., Förändrad socialisationssituation — annorlunda krav på skolan. P.I. Göteborg 1988

”Flickor kan", Projektbeskrivning. Göteborgs skolförvaltning 1988

Lundh, H., | Fackskolan för huslig ekonomi 1895—1945. En min— nesskrift. Uppsala 1945 '

Nordlund, G., Uppföljning av elever som genomgått reviderad kon— sumtionslinje på gymnasieskolan. P.I. Umeå 1983

• Sida 141
•  Original

Statistik

”Ungdomars verksamhet efter grundskolan”. SCB:s Statistiska medde- landen U44 SM 8701

SÖ—statistik

• Sida 142
•  Original

'.s . l.; . Va :. - »'_.| Hur??" ("Åh: .l' "'i .'l'” 1 F ..Jr

. ."'i"1r|*5'l:'fi'h=g.i'i .|. .. '

ip.;n. ..äk Pär idé:) [lfc 1 .""r. ' , ". .'. ." ll ' ' i -.

. |T-

m

. '."... f"v.."ih.'.'??.'1l'ull'l'. >. _ ,_ ; m' '. _ ' ' i ' .h' JMF-'if

år”?—',]: ..v'ldla. nu. . "..f,:. min"-('t: »

" | |

var" £.." '. ' ' '

l'l' |”I.M.-lla. in.

• Sida 143
•  Original

Bilaga 4

Utvecklingen av undervisning i ”huslig ekonomi” 1880—1970

1. Undervisningen i huslig ekonomi 1880—19451)

Skolköksundervisningen är ett barn av industrialismens tidsålder och av den naturvetenskapliga forskningens snabba framsteg under senare hälften av 1800—talet men dess införande i skolorna är också ett led i den alltjämt pågående omdaningen av det högre och lägre skolväsen— det, som i de flesta kulturländer börjar vid mitten av nämnda århund— rade.

Före den moderna näringsfysiologiens genombrott kort efter 1800—ta— lets mitt saknades helt naturligt varje teoretisk insikt om orsakerna till födoämnenas skiftande näringsvärden. Äldre tiders husmödrar byggde sin kunskap helt på den praktiska erfarenhet, som förmedlats från ge- neration till generation och som ständigt utbyggdes vidare. Den enda utbildning, som då stod den blivande husmodern till buds, var den, som hon under uppväxttiden erhöll i hemmet. Dess värde var givetvis oer- hört skiftande efter de individuella förutsättningarna och efter levnads- standarden i den samhällsklass, vederbörande tillhörde.

Då man under 1800—talets två sista decennieri Sverige började diskute— ra lämpligheten av att införa undervisningi huslig ekonomi i skolorna, skedde detta företrädesvis i samband med den då sedan decennier syn—

1) Det huvudsakliga innehållet hämtat ur Lundh: Fackskolan för Huslig Ekonomi. Minnesskrift 1945

• Sida 144
•  Original

nerligen livaktiga pedagogiska diskussionen i landet. Skolköksfrågan blev ett av de redskap, med vilka tidens reformpedagoger hoppades kunna omdana vårt skolväsende. På så vis bereddes marken för det nya skolämnet. De rent sociala synpunkterna spelade emellertid också en mycket framskjuten roll i händelseförloppet, det var egentligen tack va- re lyhördheten inför dem, som myndigheternas medverkan vanns så pass snabbt och fullständigt som fallet blev.

Det högre svenska skolväsendet var ännu vid mitten av 1800—talet i allt väsentligt en frukt av gångna århundradens pedagogiska ideal, me— dan folkskolan ännu befann sig på grundläggningsstadiet. Läroverkens uppgift ansågs då ännu av de maktägande vara att lägga grunden till den klassiska bildning av övervägande formell art, på vilken sedan en akademisk utbildning kunde byggas. För flickornas undervisning hyste man mindre intresse, den ansågs tillräckligt tillgodosedd av hemmen och de många privata pensionerna. Allt kraftigare höjdes dock, av fram- synta medborgare, kraven på att skolan skulle ge sina elever en allmän medborgerlig bildning, att det praktiska livets intressen i någon mån skulle tillgodoses och att realia skulle erhålla en större plats i skolans arbete.

Den husliga ekonomiens historia i Sverige, om man därmed menar den historia, som utan avbrott kan följas till våra dagar, börjar vid en privat flickskola, Lyceum för flickor i Stockholm. I denna skola togs år 1881 ett märkligt, om ledarnas framsynthet vittnande, initiativ. I skolans or- ganisation ingick uppbyggandet av en fortsättningsskola för flickor, som genomgått den vanliga elementarlinjen. Till två tidigare startade linjer, en gymnasielinje och en seminarielinje, fogades nämnda år en praktisk linje som skulle "förbereda unga kvinnor för omedelbart inträ- de i praktisk verksamhet, vare sig inom eller utom familjelivets krets". På den nya linjens kursplan återfanns också ämnet ”huslig ekonomi", såvitt vi kunnat finna första gången denna benämning använts i en svensk skola.

Medan alltså Stockholm har hyst den första mera modernt inriktade undervisningen i ämnet, tillkom det första praktiskt arbetande skolkö— ket i Göteborg. I Sigrid Rudebecks skola i denna stad, vårt lands största

• Sida 145
•  Original

flickskola, eftersträvade man konsekvent att ge ökat utrymme åt ut- bildningen av flickornas anlag vid sidan av de teoretiska. År 1887 inför— des vid denna skola en åttonde klass, kallad fortsättningsklassen, där huslig ekonomi infördes på schemat. Samtidigt som undervisning i hus— lig ekonomi efter rätt olika linjer prövats vid svenska flickskolor, med bestämd inriktning på de unga borgardöttrarnas framtida uppgifter som husmödrar, vann skolkökstanken också insteg i de första svenska folkskolorna. Uppslaget kom här från en av tidens främsta socialt verk— samma svenskor, professorskan Anna Hierta—Retzius, dotter till Lars Johan Hierta.

Vid 1896 års riksdag beviljades för första gången anslag till sådana flickskolor som meddelade undervisningi huslig ekonomi och 1906 års riksdag beviljade ett anslag på 60 000 kr. som bidrag till undervisning i huslig ekonomi vid folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor.

Dessa riksdagsbeslut föregicks av intensiva överläggningar och debat— ter i riksdagen och i samhället över huvud taget.

Vid behandlingen av en motion om anslag till de enskilda skolköksse— minarierna år 1895 förekom ett par intressanta inlägg. Biskop Rodhe gav en åskådlig bild av de sociala missförhållanden, som drevo skol- kökstankens vänner framåt. "När mannen kommer hem från sitt arbe— te", yttrade han bl.a., "får han otillräcklig och osmaklig föda, barnen vanvårdas och få lida även de på föda ävensom på kläder en brist, som de kanske nödgas söka fylla genom ett tidigt övat tiggeri och över hu- vud kommer där att över hemmet vila en osnygghet och oordning, som utestänger all möjlighet till trevnad och glädje där inne”. Liknande synpunkter framfördes av motionären A.F. Liljeholm, vars yttrande följdes av massinstämmanden i andra kammaren. Han hävdade här "att husets ekonomiska bestånd beror lika mycket på hustruns förmåga att klokt använda tillgångarna som på mannens förmåga att förtjäna dem”. Jämte de pedagogiska, sociala och ekonomiska skälen framfördes också medicinska och nationalekonomiska sådana i ett, om utomor- dentlig insikti ämnet vittnande, anförande av generaldirektören i me— dicinalstyrelsen A.T. Almén, en av de dåtida främsta experterna på nä- ringslärans område. Almén framhöll, att stor okunnighet rådde bland

• Sida 146
•  Original

dem, som uppgjorde utspisningsstater för allmänna inrättningar. Nä— ringsämnena voro i allmänhet olämpligt fördelade, den behövliga om— växlingen i kosthållet saknades helt och stor misshushållning med all— männa medel förekom som en följd av okunnigheten. För att få en änd— ring till stånd krävde Almén framför allt ökad utbildning av lärarinnor i huslig ekonomi.

Bland ansvarstagande medborgare ute i landet växte det fram en med— vetenhet om hushållningens betydelse i olika sammanhang, bara ett exempel skall nämnas. Disponenten vid Stora Kopparbergs bergslag Erik Johan Ljungberg konstaterade i slutet på 1800—talet att hans svenska lojala och pålitliga arbetare presterade ett sämre arbete i gru- vor och verkstäder än vad motsvarande arbetare i Tyskland och USA .orde. Vid en närmare analys av orsakerna fann Ljungberg att den svenska arbetaren åt sämre, bodde i dåligt skötta bostäder och hade sämre möjligheter att sköta sin personliga hygien än vad arbetarna i de andra länderna hade.

Vad .orde man åt detta? E.J. Ljungberg startade bl.a. inte mindre än fem husmodersskolor för att råda bot på kvinnornas okunnighet efter— som det var inom kvinnornas dåvarande ansvarsområden som brister— na fanns. - Den sista kvarvarande av Ljungbergs skolor, Snöåns lant— hushållsskola i Dala Järna, läggs ner 1989-07-01 efter beslut av Kop— parbergs läns landsting.

Uppgiften gällde att utforma undervisningen praktiskt, att till hem— men lära ut alla moderna rön och erfarenheter, det gällde en pedago- gisk insats för att göra skolans fostrande gärning mera allsidig, en so- cial insats för att göra Sveriges husmödrar kompetenta för sitt kall och genom dem övervinna fattigdomen och skapa lyckligare hem, men det gällde också en betydelsefull nationalekonomisk insats för att råda bot på den misshushållning, som flerstädes rådde inom de enskilda hushål- len. På lång sikt låg i genomförandet av detta väldiga arbetsprogram också ett medel att bidraga till utjämnandet av skillnaderna samhälls— klasserna emellan.

• Sida 147
•  Original

I början av 1900—talet fortsatte så strävandena för att undervisning i huslig ekonomi borde göras obligatorisk för alla unga kvinnor. Man ta- lade bl.a. om kvinnlig värnplikt.

Sedan år 1860 fanns åtskilliga hushållsekolor i landet, men deras upp— gift var att utbilda dugande tjänarinnor. Dessutom hade det börjat växa upp ett rätt stort antal husmodersskolor, ”somliga goda, andra mindre goda". Eftersom kurserna vid dessa skolor var självförsörjande tvinga- des de hålla höga avgifter, varför de flesta unga flickor var utestängda från denna form av utbildning. År 1914 föreslog ledningen för Facksko— lan för Huslig Ekonomi i Uppsala att Kungl. Maj:t skulle av riksdagen begära ett statsunderstöd till landets husmodersskolor som ett alterna— tiv till obligatorisk undervisning. I skrivelsen heter det "skulle emeller- tid tanken att göra sådan undervisning obligatorisk vara ännu alltför ny och främmande för det allmänna föreställningssättet, borde staten åtminstone omedelbart vidtaga nödiga åtgärder, för att undervisning i huslig ekonomi i vidsträckt mening må vid angiven ålder vara tillgäng— lig för alla unga kvinnor som önska därav begagna sig". Med anledning av bl.a. denna skrivelse utarbetade socialstyrelsen ett förslag till orga— niserande av husmodersskolor med statsunderstöd. Med utgångspunkt från socialstyrelsens förslag framlades propositionen för 1917 års riks- dag, som beviljade ett årligt anslag på 50 000 kr. till yrkesskolor för husmodersutbildning.

Trots allt hade beslutet dock karaktären av en halvmesyr, då kravet på att undervisningen skulle vara obligatorisk alltjämt skjutits till framti— den. Det praktiska resultatet blev därför icke heller vad förslagsställar— na åsyftat. Visserligen fick landet nu efter hand ett antal husmoders- skolor, organiserade efter den av statsmakterna godkända planen, men endast ett begränsat antal unga flickor hade möjlighet att tillgodogöra sig deras undervisning. Icke heller det av 1918 års riksdag beslutade in— förandet av obligatoriska fortsättningsskolor samt av lärlingsskolor och yrkesskolor, medförde härvidlag någon ändring.

Under 1920— och 1930—talen pågick verksamheten utan större föränd— ringar och Herbert Lundh konstaterar:

"trots allt nitiskt arbete från den husliga ekonomiens målsmän i vårt land är läget därför ännu år 1945 i stort sett detsamma som

• Sida 148
•  Original

tecknades i Fackskolans skrivelse om obligatorisk hushållsun- dervisning år 1914”— Först år 1962 blev undervisning i grund— slliolan i huslig ekonomi obligatorisk under namnet hemkun- s ap.

En viktig markering .ordes dock då föreståndarinnan för Fackskolan för Huslig Ekonomi, Ida Norrby, år 1927 promoverades till medicine he— dersdoktor vid Uppsala universitet för sina insatser för den svenska folkhälsan.

2. Undervisning i huslig ekonomi 1945—1970

Någon obligatorisk undervisning i huslig ekonomi på gymnasienivå har hundra års strävanden inte lyckats åstadkomma. Däremot har ut- bildning i "hushållning i vid bemärkelse" varit tillgänglig och är så fortfarande för alla ungdomar som önskar sådan, vid lanthushållssko— lor eller vid primärkommunala konsumentekonomiska kurser. Andra världskriget med dess knapphet på förnödenheter och svårigheter att någorlunda klara uppehållet medförde ett förnyat intresse för utbild— ningi hushållning och under 1950-talet och början av 1960—ta1et ut- ökades antalet husmodersskolor, lokaler renoverades och flera nya sko— lor byggdes, både i primärkommunerna och inom landstingen. Så fanns det t.ex. i början av 1960—talet drygt 40 lanthushållsskolor, i dag har vi totalt i landet 15 skolor.

Britta—Stina Nordenstedt, Umeå universitet, har i en rapport år 1980 beskrivit efterfrågan på utbildning i hushållning under 1900—talet. Un— der högkonjunkturer är utbildningen ointressant, under lågkonjunktu— rer blir utbildningen efterfrågad och angelägen.

• Sida 149
•  Original

Bilaga 5

Föreskrifter om särskild behörighet att antas till grundskollärarlinjen

För studier på grundskollärarlinjen krävs kunskaper i vissa ämnen en— ligt vad som framgår av följande uppställning. Kraven bygger på tim- planer som gällde vid intagning till gymnasieskolans treåriga linjer 1985.

Kravet på kunskaper i ämnena uppfylls även av den som har motsva- rande kunskaper från annan nuvarande eller tidigare svensk skola el— ler läroanstalt enligt föreskrifter som SÖ och UHÄ meddelar i samråd. Kravet är också uppfyllt om motsvarande kunskaper har inhämtats på annat sätt.

För lärare med inriktning mot undervisningi årskurserna 1—7 med för- djupning iMa/No krävs:

svenska ' tre årskurser i gymnasieskolan på tre- årig eller fyraårig linje

engelska tre årskurser i gymnasieskolan på tre-

årig linje eller två årskurser på fyra- årig teknisk linje eller humanistiska linjen, helklassisk variant eller på na- turvetenskaplig linje med alternativ- ämne

• Sida 150
•  Original

biologi

matematik

fysik

kemi

historia

samhällskunskap

religionskunskap

två årskurseri gymnasieskolan på na— turvetenskaplig linje

tre årskurser i gymnasieskolan på na— turvetenskaplig linje eller på fyraårig teknisk linje

tre årskurseri gymnasieskolan på na— turvetenskaplig linje eller på fyraårig teknisk linje

tre årskurser i gymnasieskolan på na— turvetenskaplig linje eller två årskur— ser på fyraårig teknisk linje eller en årskurs på tvåårig teknisk linje, kemi— teknisk gren

två årskurseri gymnasieskolan på tre— årig eller fyraårig linje eller två års- kurser på tvåårig musiklinje eller två— årig social eller estetisk-praktisk linje

tre årskurser i gymnasieskolan på samhällsvetenskaplig eller ekonomisk linje eller två årskurser på annan linje

en årskurs i gymnasieskolan på tre— årig eller fyraårig linje eller på tvåårig musiklinje, tvåårig social, ekonomisk eller teknisk linje

För lärare med inriktning mot undervisning i årskurserna 4—9 med spe- cialisering i Ma/No eller No krävs:

svenska tre årskurser i gymnasieskolan på tre- årig eller fyraårig linje

• Sida 151
•  Original

engelska tre årskurser i gymnasieskolan på tre- årig linje eller två årskurser på fyra— årig teknisk linje eller på humanisti- ska linjen, helklassisk variant, eller på naturvetenskaplig linje med alterna— tivämne

biologi två årskurser i gymnasieskolan på na— turvetenskaplig linje

matematik tre årskurser i gymnasieskolan på na- turvetenskaplig linje eller på fyraårig teknisk linje

fysik tre årskurser i gymnasieskolan på na- turvetenskaplig linje eller på fyraårig teknisk linje

kemi tre årskurser i gymnasieskolan på na- turvetenskaplig linje eller två årskur— ser på fyraårig teknisk linje eller en årskurs på tvåårig teknisk linje, kemi- teknisk gren

För lärare med inriktning mot undervisning i årskurserna 1—7 med för- djupning i Sv/So krävs:

svenska tre årskurser i gymnasieskolan på tre— årig eller fyraårig linje

engelska tre årskurser i gymnasieskolan på tre-

årig linje eller två årskurser på fyra— årig teknisk linje eller på humanisti- ska linjen, helklassisk variant, eller på naturvetenskaplig linje med alterna— tivämne

• Sida 152
•  Original

samhällskunskap

religionskunskap

historia

matematik

naturkunskap

I stället för naturkunskap:

biologi

fysik

kemi

tre årskurser i gymnasieskolan på samhällsvetenskaplig eller ekonomisk linje eller två årskurser på annan linje

en årskurs i gymnasieskolan på tre- årig eller fyraårig linje eller på tvåårig musiklinje, tvåårig social, ekonomisk eller teknisk linje

två årskurser i gymnasieskolan på tre— årig eller fyraårig linje eller två års— kurser på tvåårig musiklinje eller två— årig social eller estetisk—praktisk linje

tre årskurser i gymnasieskolan på samhällsvetenskaplig, ekonomisk el- ler naturvetenskaplig linje eller fyra— årig teknisk linje

två årskurseri gymnasieskolan på tre— årig humanistisk eller samhällsveten— skaplig linje eller tvåårig social eller estetisk-praktisk linje eller på kon- sumtionslinjen

två årskurser i gymnasieskolan på na- turvetenskaplig linje

tre årskurser i gymnasieskolan på tre- årig naturvetenskaplig linje eller fyra— årig teknisk linje eller två årskurser på tvåårig teknisk linje

tre årskurser i gymnasieskolan på tre— årig naturvetenskaplig linje eller två

• Sida 153
•  Original

årskurser på fyraårig teknisk linje el— ler en årskurs på tvåårig teknisk linje, kemiteknisk gren

För lärare med inriktning mot undervisningi årskurserna 4—9 med spe- cialisering i So krävs:

svenska tre årskurser i gymnasieskolan på tre— årig eller fyraårig linje

engelska tre årskurser i gymnasieskolan på tre- årig linje eller två årskurser på fyra- årig teknisk linje eller på humanisti- ska linjen, helklassisk variant, eller på naturvetenskaplig linje med alterna— tivämne

samhällskunskap tre årskurser i gymnasieskolan på samhällsvetenskaplig eller ekonomisk linje eller två årskurser på annan linje

religionskunskap en årskurs i gymnasieskolan på tre- årig eller fyraårig linje eller på tvåårig musiklinje, tvåårig social, ekonomisk eller teknisk linje

historia två årskurseri gymnasieskolan på tre— årig eller fyraårig linje eller två års— kurser på tvåårig musiklinje eller två- årig social eller estetisk—praktisk linje

matematik två årskurser i gymnasieskolan på tvåårig musiklinje, tvåårig social, eko— nomisk eller drifts— och underhållstek- nisk linje eller en årskurs på treårig eller fyraårig linje eller på tvåårig tek— nisk linje

• Sida 154
•  Original

För studerande med inriktning mot undervisning i hemspråk-So resp. hemspråk—Ma/No krävs i svenska och hemspråk godkänt resultat på ett av UHÄ särskilt fastställt språkprov. För övriga ämnen gäller ovanstå— ende behörighetsvillkor.

För lärare med inriktning mot undervisning i årskurserna 4—9 med spe- cialisering i svenska—främmande språk krävs:

svenska tre årskurser i gymnasieskolan på tre- årig eller fyraårig linje

engelska tre årskurser i gymnasieskolan på tre- årig linje eller två årskurser på huma- nistiska linjen, helklassisk variant

samt antingen

franska som B—språk tre årskurser i gymnasieskolan på tre— årig eller fyraårig linje

eller

tyska som B—språk tre årskurser i gymnasieskolan på tre- årig eller fyraårig linje

eller

finska/hemspråk godkänt resultat på ett av UHÄ sär— skilt fastställt språkprov

För lärare med inriktning mot undervisning i årskurserna 4—9 med spe- cialisering i ett estetiskt—praktiskt och annat ämne, krävs, utöver vad som nedan anges för de enskilda ämnena:

svenska tre årskurser i gymnasieskolan på tre- årig eller fyraårig linje

• Sida 155
•  Original

engelska

tre årskurser i gymnasieskolan på tre— årig linje eller två årskurser på fyra- årig teknisk linje eller humanistiska linjen, helklassisk variant, eller på na- turvetenskaplig linje med alternativ- ämne

I alternativ med ett estetiskt—praktiskt ämne och matematik krävs för studier i matematik:

matematik tre årskurser i gymnasieskolan på samhällsvetenskaplig, ekonomisk el- ler naturvetenskaplig linje eller fyra— årig teknisk linje

I alternativ med estetiskt—praktiskt ämne och engelska, tyska, franska eller hemspråk ställs de krav som ovan redovisats för resp. ämne under specialiseringen i svenska—främmande språk.

För studier i barnkunskap krävs:

psykologi

barn— och ungdomskunskap

' barnavårdspraktik

För studieri bild krävs:

historia

två årskurser i gymnasieskolan på so- ciala servicelinjen eller vårdlinjen

två årskurser i gymnasieskolan på vårdlinjen, gren för omsorger om barn och ungdom

två årskurser i gymnasieskolan på vårdlinjen, gren för omsorger om barn och ungdom. Betyget godkänd krävs

två årskurser i gymnasieskolan på tre- årig eller fyraårig linje eller två års—

• Sida 156
•  Original

kurser på tvåårig musiklinje eller två- årig social eller estetisk—praktisk linje

samhällskunskap tre årskurser i gymnasieskolan på samhällsvetenskaplig eller ekonomisk linje eller två årskurser på annan linje

bild två årskurser i gymnasieskolan på es— tetisk-praktisk linje

eller

full-ord förberedande konstnärlig äm— nesutbildning om minst ett år med in— riktning mot

— tvådimensionell bild

— tredimensionell bild

— foto

— konsthistoria och nutidsoriente— ring med inriktning mot bild- och miljöområdena

och

i särskild ordning full-ort föreskrivet arbetsprov som dokumenterar förmåga att uttrycka sig i bild.

För studier i idrott krävs:

idrott tre årskurser i gymnasieskolan på tre— eller fyraårig linje eller två årskurser på tvåårig linje

biologi två årskurser på naturvetenskapliga

linjen i gymnasieskolan

• Sida 157
•  Original

Kravet på kunskaper i biologi kan ersättas

antingen av

eller av

naturkunskap, två årskurser i gymna- sieskolan på treårig humanistisk eller samhällsvetenskaplig linje eller två— årig social eller estetisk—praktisk linje eller på konsumtionslinjen

avgångsbetyg från vårdlinjen

För studier i hemkunskap krävs:

samhällskunskap

matematik

kostkunskap

konsumentkunskap

bostads/miljökunskap

tre årskurser i gymnasieskolan på samhällsvetenskaplig eller ekonomisk linje eller två årskurser på annan linje

två årskurser i gymnasieskolan på konsumtionslinjen, tvåårig ekonomisk linje, musiklinjen, sociala linjen, drift- och underhållstekniska linjen eller en årskurs på treårig eller fyraårig linje eller på tvåårig teknisk linje

två årskurser i gymnasieskolan på konsumtionslinjen, konsumentekono- misk gren eller kost— och näringsinrik— tad gren

två årskurser i gymnasieskolan på konsumtionslinjen, konsumentekono— misk gren eller en årskurs på konsum— tionslinjen, kost— och näringsinriktad

gren

två årskurser i gymnasieskolan på konsumtionslinjen, konsumentekono-

• Sida 158
•  Original

misk gren eller kost— och näringsinrik- tad gren

Kunskaper i kostkunskap, konsumentkunskap och bostads/miljökun—

skap kan ersättas av genomgång av konsumentekonomisk kurs, en ter— min.

För studieri musik krävs: godkänt resultat i antagningsprov

För studier i slöjd (trä— och metallslöjd eller textilslöjd) krävs:

bild

historia

naturkunskap

matematik

slöjd (trä- och metall)

två årskurser på någon linje i gymna— sieskolan

två årskurser i gymnasieskolan på tre- årig eller fyraårig linje eller två års- kurser på tvåårig musiklinje eller två- årig social eller estetisk—praktisk linje

två årskurser i gymnasieskolan på tre- årig humanistisk eller samhällsveten— skaplig linje eller tvåårig social eller estetisk—praktisk linje eller på kön— sumtionslinjen

två årskurser i gymnasieskolan på konsumtionslinjen, tvåårig ekonomisk linje, musiklinjen, sociala linjen, drift- och underhållstekniska linjen eller en årskurs på treårig eller fyraårig linje eller på tvåårig teknisk linje

två årskurser på någon linje i gymna- sieskolan

eller godkänt resultat i antagnings- prov

• Sida 159
•  Original

slöjd (textil)

I stället för naturkunskap: '

fysik

kemi

eller

två årskurser i gymnasieskolan på so- ciala, estetisk—praktiska linjen, kon- Sumtionslinjens textila gren eller mot- svarande linjers specialkurser

tre årskurseri gymnasieskolan på tre- årig naturvetenskaplig linje eller fyra- årig teknisk linje eller två årskurser på tvåårig teknisk linje

tre årskurser i gymnasieskolan på tre— årig naturvetenskaplig linje eller två årskurser på fyraårig teknisk linje el- ler en årskurs på tvåårig teknisk linje '

• Sida 160
•  Original

• Sida 161
•  Original

Kronologisk förteckning

1. Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och sakerhetskyddct kring stats— minister Olof Palme. C.

2. Beskatming av fåmansföretag. Fi.

3. lntegriteten vid statistikproduktion. C.

4. Pasta Öresundsförbindelser. K.

5. Samordnad lånsförvalming. Del 1. Förslag. C.

6. Samordnad länsförvalming. De12. Bilagor. C.

7. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U.

8. UD:s presstjänst. UD.

9. Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. 10. Två nya treåriga linjer i gymnasieskolan. U.

• Sida 162
•  Original

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet UD:s presstjänst. [8]

Kommunikationsdepartementet Fasta Öresundsförbindelser. [4]

Finansdepartementet

Beskattning av fåmansföretag. [2] Särskild inkomstskatt för utländska artister m. fl.

Utbildningsdepartementet

Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] Två nya treåriga linjer i gymnasieskolan. [10]

Civildepartementet

Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och såkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [l] » Intergriteten vid statistikproduktion. [3] Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. [5] Samordnad lånsförvalming. Del 2: Förslag. [6]

KUNGL. BIBL. 1989 —05 — O 3 STOCKHOLM

• Sida 163
•  Original

• Sida 164
•  Original

• Sida 165
•  Original

• Sida 166
•  Original

ALLMÄNNA FÖRLAGET w_—

ISBN 91-38-107585-4 BSN 0375-750X