Sammanfattning Allmänt

Energiflöden och emissioner 1988 Problem

Möjligheter

Några framtidsbilder år 2010 Åtgärder

Inledning

Metod Allmänt

Avgränsningar Beräkningsgång

2.3.1 Bostäder 2.3.2 Service 2.3.3 Industri 2.3.4 Areella näringar 2.3.5 Energitillförsel och byte av energibärare Ekonomiska utgångspunkter

Nuläge

Energianvändningen 1988 Emissioner 1988 Industrier 3.3.1 Struktur 3.3.2 Samproduktion av el och värme inom industrin E 3.4.1 Befintligt system 1988 3.4.2 Planerade förändringar Fjärrvärme 3.5.1 Befintligt system 3.5.2 Planerade förändringar Naturgas 3.6.1 Befintligt system 3.6.2 Planerade förändringar Individuella anläggningar

Sid

11 13 13 15 16 21 31

43 45 47 48 48 49 50 50 50

53 55 56 56 57 57 57 59 60 60 62 63 63 63 63

• Sida 8
•  Original

4.2 4.3 4.4

4.5

5.1

5.2

5.3

5.4

5.5 5.6

Förnybara energikällor Biobränslen

4.1.1 Energigrödor 4.1.2 Skogsbränsle 4.1.3 Potential för biobränslen 1995-2015 Vindkraft Värmekällor Avfall 4.4.1 Träavfall 4.4.2 Förbränning av avfall 4.4.3 Deponigas

Solenergi

Energisystem år 2010 Utvecklingsmöjligheter

5.1.1 Industri

5.1.2 Fjärrvärme 5.1.3 Naturgas

5.1.4 Förutsättningar för samproduktion av el och värme Antaganden för scenarierna 5.2.1 Allmänt

5.2.2 Konverteringar 5.2.3 Produktionsanläggningar 5.2.4 Emissioner Energianvändningen år 2010 5.3.1 Bostäder

5.3.2 Service 5.3.3 Industri 5.3.4 Areella näringar 5.3.5 Känslighetsanalyser Energitillförsel år 2010 5.4.1 Elsystemet 5.4.2 Fjärrvärme

5.4.3 Naturgas 5.4.4 Individuella anläggningar 5.4.5 Sammanfattning av energitillförseln 5.4.6 Emissioner

5.4.7 Kondensalternativet 5.4.8 Vindkraftalternativet Kostnader för energisystemen Slutsatser 5.6.1 Biobränslealternativet 5.6.2 Naturgasalternativet 5.6.3 Övriga alternativ

65 65 70 73 75 77 77 77 77 78 78

81 84 84 85 85 86 88 88 88 88 89 90 90 92 93 94 94 95 95 97 98 99 100 100 102 102 103 105 105 106 106

• Sida 9
•  Original

6.1 6.2

6.3 6.4 6.5

6.6

Övergång till ett varaktigt hållbart energisystem Energianvändarnas perspektiv

Effektivare energianvändning 6.2.1 Målsättning 6.2.2 Organisation 6.2.3 Finansiering Ny roll för energileverantörer Kommunal energiplanering Prissättning på el 6.5.1 Långsiktig marginalkostnad 6.5.2 Tvåpri ssystem 6.5.3 Genomsnittskostnad och punktskatter 6.5.4 Slutsatser

Statliga styrmedel 6.6.1 Miljöavgifter 6.6.2 Tillståndsgivning

Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Bilaga 5 Bilaga 6 Bilaga 7 Appendix A

107 107 110 110 111 111 112 113 113 115 115 117 117 118 118 122

125 139 147 157 163 199

%%

• Sida 10
•  Original

• Sida 11
•  Original

Sammanfattning

Västra Skånes energisystem bidrar till försurning av mark och vatten och till den s. k. växthuseffekten. Problemen är inte enbart lokala utan måste lösas genom regional och internationell samverkan. Västra Skåne kan successivt utforma ett, från miljösynpunkt, varaktigt hållbart energisystem med lågt primär- energibehov och till stor del baserat på inhemska förnybara energikällor. För det fordras stora satsningar på en effektivare energianvändning och biobränsleeldade anläggningar för sam- produktion av el och värme. Det tar lång tid att ändra energisystem. För att erhålla ett varaktigt hållbart energisystem inom 20 år behöver förändringen påbörjas omgående.

Behovet av biobränslen kommer att öka mycket snabbt om biobränsleeldade samproduktionsanläggningar byggs. Ett under- skott av biobränslen kommer att finnas i regionen under en övergångsperiod. Odling av energiskog behöver därför påbörjas omgående.

Energisektorn kan samverka med andra sektorer för att minska den totala miljöbelastningen. Odling av energigrödor medför att kväveläckaget från åkermarken kan minska. Utnyttjandet av metangas från avfallsdeponier minskar bidraget till växthus- effekten. Elbilar skulle kunna förbättra tätorternas närmiljöer. I denna studie behandlas dock enbart energisektorn.

Beräkningarna visar att det är möjligt till år 2010 att minska utsläppen av koldioxid och försurande ämnen jämfört med dagens utsläpp. Kostnaderna för ett sådant energisystem år 2010 skiljer sig marginellt jämfört med ett energisystem baserat på naturgas. I studien har förutsatts en årlig ökning av industriproduktionen med 2.5 %. Kärnkraften förutsätts vara avvecklad. Den svarade 1988 för 65 % av den totala elförsörjningen i Västra Skåne. Utnyttjandet av vattenkraft förutsätts vara som 1988.

De yttre förutsättningarna för att utforma ett varaktigt hållbart energisystem ges av staten medan utformandet av energisystemet görs av de människor/ organisationer som verkar i Västra Skåne. Ett varaktigt hållbart energisystem i Västra Skåne kan realiseras bl. a. genom:

• Sida 12
•  Original

- att nationella koldioxidavgifter (bränsleskatter) även omfattar elproduktionen, - att staten under en övergångsperiod stödjer odling av energiskog, - att Sydkraft och kommunala energiverk kraftfullt arbetar för att effektivisera energianvändningen, - att kommunala energiverk bygger samproduktionsanlägg- ningar för biobränslen och medverkar till att odling av energigrödor påbörjas i stor skala, - att prissättningen på el både till återdistributörer och slutliga användare ändras till att avspegla kostnaden för ny elproduktion där även kostnaderna för elproduktionens miljöbelastning inräknas.

För att nå ett varaktigt hållbart energisystem är det viktigt att utnyttja potentialen för en effektivare energianvändning och samproduktion av el och värme. I takt med att elanvändningen effektiviseras och samproduktionen av el och värme byggs ut kan elproduktionen i kärnkraftverken minska. Kärnkraftens låga rörliga kostnad kan dock vara ett hinder. Detta kan undvikas om en del av den möjliga årliga elproduktionen i kärnkraftverken beskattas, i successivt ökad omfattning. Incitament skulle då finnas att successivt minska elproduktionen i kärnkraftverken. Vill man inte minska elproduktionen är ökad elexport ett alternativ.

Vid tillståndsprövning av energitillförselanläggningar bör tillstånd ges under förutsättning att anläggningen passar in i en strategi som leder utvecklingen mot ett varaktigt hållbart energisystem, se Miljödelegationens huvudbetänkande SOU 1990:93.

• Sida 13
•  Original

Allmänt

I denna studie söker vi ett varaktigt hållbart energisystem som medför bl. a. låga utsläpp av försurande ämnen och koldioxid. Vi analyserar vilken betydelse en effektiv energianvändning har i kombination med omfattande samproduktion av el och värme i biobränsleeldade anläggningar för att utforma ett sådant energisystem. Dessa analyser ställs i relation till vilka miljö- belastningar som erhålls om naturgas används i stället för biobränslen och om ingen effektivisering görs. Betydelsen av att utnyttja land- och havsbaserad vindkraft redovisas. Kostnadsupp- skattningar görs för de olika scenarierna.

Analyserna baseras bl. a. på en årlig ökning av industriproduk- tionen med 2.5 procent, att kärnkraften är avvecklad år 2010, att omfattningen av vattenkraften förblir på 1988 års nivå och att tillgången på biobränslen begränsas till vad som kan erhållas inom regionen.

Samtliga analyser görs för år 2010. Transportsektorn ingår inte i analysen. Den framtida hanteringen av hushålls- och industri- avfall antas vara i enlighet med vad avfallsprojektet inom miljö- delegationen anger.

De kommuner som ingår i regionen är Bjuv, Burlöv, Båstad, Helsingborg, Höganäs, Klippan, Kävlinge, Landskrona, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svalöv, Svedala, Vellinge, Trelleborg, Astorp och Ängelholm.

Energiflöden och emissioner 1988

Västra Skånes energibehov tillgodoses främst med kärnkraft, olja, naturgas, kol och vattenkraft, se figur 1. Användningen av förnybara energikällor utom vattenkraft är liten. Elektriciteten från kärnkraftverken och vattenkraften har förutsatts vara 5 respektive 2.2 TWh. Fördelningen har gjorts efter Sydkrafts normala produktion med hänsyn till Västra Skånes del av Sydkrafts totala elleveranser.

• Sida 14
•  Original

Energitillförsel och bruttoanvändning 1988

GWh/år 30000 25000 ...... 1 5000

1 0000

5000

i Energitillförsel i i Bruttoenergianvändning ;

Figur 1 Tillförsel samt bruttoanvändning av energi i Västra Skåne 1988 fördelad på energibärare och sektorer. I första stapeln anges för kärnkraft fossilbränsleekvivalenter varvid 2.6 enheter bränsle antas ge en enhet el enligt IEA. I andra stapeln anges den från kärnkraftverket avgivna energin (elektriciteten). För vindkraft och vattenkraft anges avgiven energi (el). För övriga bränslen anges energiinnehållet i bränslet. Värdena är normalårskorri- gerade för användningen i bostäder och service. Drivmedel ingår ej.

Totalt nedfall från luft i Västra Skåne och utsläpp från Västra Skånes energisystem 1988 av svavel-, kväveoxider och koldioxid framgår av tabell 1.

Utsläpp Nedfall Svaveloxider (802) 6 700 ton 13 000 ton Kväveoxider (N02) 4 700 ton 7 600 ton Koldioxider (C02) 2 700 kton -

Tabell 1 Totalt nedfall från luft i Västra Skåne [ I ] och utsläpp från Västra Skånes energisystem 1988 av svavel-, kväveoxider och koldioxid.

• Sida 15
•  Original

Pmblem

Regionen

I Västra Skåne är försurningen och övergödningen av mark och vatten allvarliga miljöproblem. De härrör från utsläpp av svavel- och kväveoxider i norra Europa. Utsläppen från Västra Skåne sprids till stor del utanför Västra Skåne. Problemen med försur- ningen och övergödningen måste därför lösas i samverkan med de berörda länderna.

Statens naturvårdsverk anger att depositionen av svavel behöver minska med 75 % jämfört med 1980 års deposition i västra Sverige medan depositionen av kväveoxider behöver minska med 50 %. Beaktas också att eutrofieringen i Östersjön och Västerhavet behöver stoppas, måste kvävenedfallet minska med mer än 50 %.

De totala utsläppen av svaveloxider har under 1980-talet minskat med ungefär 60% i Sverige. Energisektorn har minskat sina utsläpp av kväveoxider under 80-talet men samtidigt har trans- portsektorns bidrag ökat så att de totala utsläppen i det närmaste varit oförändrade. Energisektorn svarar för största delen av svaveloxidutsläppen i Västra Skåne men endast för en mindre del av kväveoxidutsläppen.

Västra Skåne i världen

Den s.k. växthuseffekten kan bidra till en global temperatursteg- ring vars följder är svåra att överblicka. Det är troligt att över- svämningar och förändringar i temperatur- och nederbördsmön- ster blir följden. Detta påverkar de ekologiska systemen och bl. a. livsmedelsförsörjningen. Hotbilden ter sig så allvarlig att en minskning av utsläppen av sådana ämnen måste beaktas även då västra Skånes energisystem planeras.

Växthuseffekten beror på förhöjd halt av koldioxid, CFC-gaser, metan och dikväveoxid i atmosfären. Koldioxiden bidrar med mer än 50% av den av människan orsakade växthuseffekten. Den återstående utmaningen torde främst vara att begränsa utsläppen av koldioxid. Samtidigt behöver även utsläppen av andra växthus- gaser begränsas, t.ex. metan från deponier. CFC-gaser försöker man ersätta med gaser som har ingen eller väsentligt mindre påverkan på atmosfären.

• Sida 16
•  Original

De globala utsläppen av koldioxid behöver omedelbart reduceras med 60 % om den atmosfäriska koncentrationen av koldioxid skall stabiliseras på den nuvarande nivån [2]. I Västra Skåne medförde enbart förbränningen av fossila bränslen inom energisektorn 1988 koldioxidutsläpp som motsvarar världsgenomsnittet per person. De genomsnittliga totala svenska utsläppen är dubbelt så höga per person.

Växthuseffekten intar en särställning bland miljöproblemen efter- som konsekvenserna kan bli mycket omfattande samtidigt som den är mycket svår att bemästra. En kombination av åtgärder är nödvändig. En viktig åtgärd är att kraftigt minska användningen av fossila bränslen.

De fossila bränslena är ändliga resurser. Olje- och naturgas- tillgångarna förbrukas i snabb takt, främst av västvärlden. Förbrukningen av fossila bränslen är låg i u-länderna. En ökande användning kan erfordras för att människorna i dessa länderna skall ges möjlighet att tillgodose sina grundläggande behov och höja sin levnadsstandard. Detta underlättas om i-länderna begrän- sar sin användning. Det är naturligtvis fördelaktigt av miljöskäl om även u-länderna kan använda förnybara energikällor.

Säkerhetspolitiska skäl talar också för att oljeförbrukningen, såväl i Sverige som i många andra länder, måste minska. Mer än hälften av oljereserverna finns i Mellersta Östern. Västvärldens beroende av dessa oljereserver är stort och kan komma att öka på sikt när oljetillgångarna utanför Mellersta Östern, t. ex. i Nord- sjön minskar.

Kärnkraften ger vid normal drift försumbara utsläpp av miljö— störande ämnen. Risken för katastrofer och spridning av kärn- vapen, samt problemen med hanteringen av avfall med långvarig radioaktivitet gör emellertid att utnyttjandet av kärnkraft har stora nackdelar.

Möjligheter

Under den närmaste 20-års perioden kommer det svenska energi- systemet att förändras kraftigt. Kärnkraften skall avvecklas samtidigt som en fortsatt reduktion av miljöstörande emissioner från eldning med bränslen behövs. Beroende på hur vi väljer att förändra energisystemet i Västra Skåne kan vi antingen bidra till en bättre miljö eller till att förvärra den befintliga situationen.

• Sida 17
•  Original

Effektiv energianvändning

En effektiv energianvändning minskar behovet av naturresurser. Elanvändningen är särskilt viktig att effektivisera. Utebliven eleffektivisering kan medföra ökad elproduktion i kondenskraft- verk med fossila bränslen till en verkningsgrad hos förbrukaren om 35-45 %. Variationen i verkningsgrad beror på om gasformiga eller fasta bränslen används. En hög elförbrukning leder därför till höga koldioxidutsläpp. Det är också ekonomiskt gynnsamt att effektivisera elanvändningen. Vinster erhålls redan vid jäm- förelse med dagens medelkostnad för elproduktion utan hänsyn till miljöpåverkan. I framtiden undviks dessutom utbyggnaden av ny, dyr produktionskapacitet.

Värmehushållning i fjärrvärmd bebyggelse är också viktig. Primärenergibehovet minskar även om fjärrvärmeproduktionen är baserad på samproduktion av el och värme och elproduktion i kondensanläggningar efterfrågas. Samproduktionsanläggningar har höga kapitalkostnader och måste utnyttjas många timmar under året. För spetslast används därför hetvattenpannor. Vid Värmehushållning i fjärrvärmd bebyggelse minskar värmebe- hoven mest när det är kallast ute och hetvattenproduktion erfordras. Detta gäller inte om överdimensionerade samproduktionsanlägg- ningar finns i förhållande till befintligt värmeunderlag. Men är anläggningarna rätt dimensionerade eller om en utbyggnad erfordras av produktionsanläggningar för baslast är det säkert fördelaktigt att värmehushålla i fjärrvärmd bebyggelse.

Värmehushållning i byggnader stärker fjärrvärmesystemens konkurrenskraft. De kapitalintensiva investeringarna kan utnytt- jas bättre vid den jämnare belastning som värmehushållningen leder till. Ett optimalt förfarande för att utnyttja befintliga produk- tionsresurser är att hushålla i ansluten fjärrvärmebebyggelse (men även all annan bebyggelse) och successivt i takt med hushåll— ningen ansluta f'ler byggnader [3].

Potentialen att effektivisera energianvändningen i offentlig förvaltning är stor, se tabell 2. Eftersom miljöproblem måste lösas gemensamt och med hjälp av samhälleliga beslut är det viktigt att offentliga förvaltningar är förebilder. En effektiv energianvänd- ning i offentlig förvaltning är ett led i denna riktning.

• Sida 18
•  Original

Uppvärmning Elanvändning ej elvärme

Energianvändning 1988 1060 3 10 Effektiviseringspotential år 2010 Undervisninga 120 30 Sjukvård 60 30 Offentlig förvaltningb 140 35 Summa 320 95 Energianvändning år 2010 740 2 1 0

a Undervisningslokaler som tillhör Byggnadsstyrelsen, kommuner och landsting. b Kommunal-, statlig och landstingsförvaltning, regementen, post, tele.

Tabell 2 Potentialen att effektivisera energianvändningen ( GWh/ år) inom befintligt byggnadsbestånd för statlig, landstings- och kommunal verksamhet till år 2010 uppdelat på undervisning, sjukvård samt

offentlig förvaltning.

Effektiv energitillförsel

I fjärrvärmesystem kan flera olika bränslen användas. Samtidigt erhålls en hög systemverkningsgrad om möjligheterna till samproduktion av el och värme utnyttjas. Det är fördelaktigt av miljöskäl att fjärrvärmen byggs ut så långt det är ekonomiskt möjligt och att biobränsleeldade samproduktionsanläggningar byggs. Det är också fördelaktigt att bygga samproduktionsanlägg- ningar utanför fjärrvärmesystemen där större värmebehov finns t. ex. inom industrin.

Elvärme medför dåligt utnyttjande av naturresurser när bränsle- baserad elproduktion erfordras. Därför är det fördelaktigt om elvärmda byggnader, i varje fall om de har vattenburna elpannor, i största möjliga utsträckning kan erbjudas alternativa uppvärm— ningssätt. I första hand fjärrvärme. Är inte fjärrvärme tillgäng- ligt är naturgas, eldrivna värmepumpar eller oljepannor för låg- svavlig lätt eldningsolja alternativ vilka utnyttjar naturresur- serna bättre än elpannor.

Introduktionen av naturgas i Västra Skåne har medfört att oljeför- brukningen har kunnat minska kraftigt, särskilt inom industrin. Samtidigt medför tecknandet av naturgaskontrakt och utbygg- naden av naturgasnäten en låsning till ett fossilt bränsle under lång tid. Naturgasbaserad elproduktion kan ske till mycket låga rörliga kostnader beroende på hur naturgaskontrakten är utforma- de. Låga rörliga kostnader är ett hinder för en effektiviserad el- användning och utbyggnad av anläggningar för samproduktion av el och värme. Det är därför viktigt att naturgaskontrakten i så stor

• Sida 19
•  Original

utsträckning som möjligt baseras på ett pris efter förbrukningen och inte på fasta kostnader. En omfattande utbyggnad av naturgasen bör undvikas eftersom följden kan bli en låsning till ett fossilt bränsle under lång tid.

Fömbara energikällor

Potentialen för biobränslen är stor i Västra Skåne om jordbrukets mark används för odling av energigrödor. Kostnad, avkastning och uttagseffekter varierar med olika energigrödor. Förutsätt- ningarna för att utnyttja olika energigrödor i energiomvandlings- anläggningar varierar också.

Kostnaden för att använda helsäd som bränsle överstiger 200 SEK/MWh och odlingen bedöms ge högre kväveläckage än vid odling av energiskog och gräs. Odling av helsäd i kombination med fånggrödor minskar kväveläckaget. Förbränningstekniken för helsäd är i likhet med energigräs sämre utvecklad än för energiskogsflis. Större åkerareal erfordras för helsäd än för energiskog för att få samma energimängd. En satsning på helsäd för användning inom energisektorn synes leda utvecklingen i fel riktning.

Odling av energigräs ger lågt energiutbyte. Det är svårt att ta ut mer än en skörd per år på grund av torkningsproblem. Används energi- gräs via biogas kan två skördar tas ut men framställningen av biogasen halverar ungefär effektiviteten. Kostnaderna för energi- gräs är därför hög. Näringsämnena i energigräset kan i båda fallen återföras till den odlade marken om restprodukterna åter- förs. Vid förbränningen av energigräs oxideras dock kvävet. Den höga kvävehalten i energigräs medför att utsläppen av kväveoxider ökar jämfört med t. ex. energiskog. Tekniken för termisk omvandling av energigräs behöver utvecklas. Kostnaderna för energigräset torde bli högre än för helsäd.

Bränsle från energiskog har relativt låga kostnader. Dessa kan troligen också inom fem år minskas till under 90 SEK/MWh. Näringsämnena i energiskogen kan återföras till den odlade marken via askan förutom kvävet som oxideras vid förbrän- ningen. Energiskogens stamved är jämfört med andra energi- grödor ett bra bränsle med låg askhalt och högt kolinnehåll. Jämfört med helsäd minskar kväveläckaget från marken till en lägre nivå jämförbar med odling av energigräs. Landskapsbilden påverkas av energiskog. Detta kan upplevas som negativt eller positivt. Anläggandet av energiskogsodlingar bör göras med stor hänsyn till landskapsbild och kulturminnesvård.

• Sida 20
•  Original

Energiskogar skall brukas under lång tid precis som förbrän- ningsanläggningar. Detta främjar en långsiktig och stabil sam- verkan mellan odlare och köpare.

Beslut om odling av energigrödor på en omfattande del av åkermarken (mer än 15 %) kan tas i framtiden när mer kunskap finns om såväl konsekvenserna av koldioxidutsläpp som om odling och användning av energigrödor. En omedelbar satsning på energiskog erfordras dock för att samordna tillgången på bio- bränsle med utbyggnaden av samproduktionsanläggningar. Det tar lång tid från beslut om en satsning tills att en omfattande produktion finns och tillgången behöver vara i fas med utbygg- naden av förbränningsanläggningar.

Delar av den skånska jordbruksmarken kan brukas för produktion av energigrödor som ger hög avkastning och kan användas i effektiva förbränningsanläggningar. De utbyggda fjärrvärme- systemen och närheten till jordbruksmarken är en strategisk till- gång för att förverkliga samproduktionsanläggningar eldade med regionalt producerade energigrödor.

Förutsättningar för vindkraft i Västra Skåne är goda men kost- nadsbilden är osäker. Detta gäller särskilt för den havsbaserade vindkraften.

Ny noll för Sydkraft och kommunala energiverk

Sydkrafts roll har varit att bygga ut och förvalta anläggningar för produktion och distribution av el. Elen har till avgörande delar producerats i vattenkraftanläggningar och stora kondensanlägg- ningar. I verksamhetens natur har legat att med hög tillgänglighet och med lönsamhet för företaget leverera den el som kunderna har efterfrågat. I samband med kraftiga tillskott av produktions- kapacitet med låga rörliga kostnader har särskilda ansträng- ningar -orts att öka elanvändningen främst för uppvärmning.

Kommunala energiverk har främst byggt ut och ägt distributions- system för el. Deras villkor har ofta varit sådana att ökad för- säljning av el gett möjlighet att fördela de fasta kostnaderna på en större försäljningsvolym. Successivt har verksamheten breddats till att i många kommuner även omfatta fjärrvärme och naturgas. Utbyggnaden av de kapitalintensiva fjärrvärmesystemen med- förde att man ofta såg energihushållning i fjärrvärmd bebyggelse som ett hinder att effektivt utnyttja .orda investeringar.

• Sida 21
•  Original

Ett nytänkande har påbörjats där intresset hos energileverantörer vidgats till att omfatta både tillförsel och användning av energi. Syftet har varit att minska kostnaderna för energitjänster och att minska miljöpåverkan. Men mycket återstår för att leda utveck- lingen mot ett varaktigt hållbart energisystem. För att en sådan utveckling skall komma till stånd behöver energileverantörerna bli mera serviceorienterade. Vid sidan om leveranser av energi- bärare, behöver kunderna hjälp med att effektivisera sin energi- användning och uppföra t.ex. lokala samproduktionsanlägg- ningar för el och värme. Här kan Sydkraft och de kommunala energiverken spela en större roll.

Sydkraft har ett stort kunnande och genomför framgångsrikt projekt som jämnar ut variationer i elbelastningen. Detta är fördel- aktigt både för samhällsekonomin och miljön. Denna verksamhet behöver breddas till att också omfatta åtgärder som effektiviserar elanvändningen så att den specifika elanvändningen minskar. Här kan kortsiktiga ekonomiska intressekonflikter uppkomma vad avser en effektivare elanvändning och utnyttjandet av befint- lig produktionskapacitet. Denna fråga bör kunna hanteras med planering och export av el.

Några framtidsbilder år 2010

För att visa betydelsen av hur vi utformar energisystemet, på lång sikt i Västra Skåne, för utsläppen av försurande ämnen och kol- dioxid har vi analyserat några olika framtidsbilder (scenarier) för år 2010. Scenarierna ger kunskap om hur vi successivt kan för- ändra Västra Skånes energisystem beroende på vilken vikt vi tillskriver olika miljöproblem. I figur 2 visas de sex scenarier som redovisas i denna sammanfattning. Scenarierna beskrivs i fakta- ruta 1 och gemensamma antaganden i faktaruta 2. Samtliga 12 scenarier har analyserats, se huvudtexten.

I samtliga scenarier förutsätts att vattenkraft används med 2.2 TWh liksom 1988. Detta motsvarar Sydkrafts normala vatten- kraftsproduktion fördelat med utgångspunkt från Västra Skånes del av Sydkrafts totala elleveranser 1988. Om Västra Skåne skulle ha del av den nationella vattenkraften, motsvarande sin del av den nationella elförbrukningen 1988, skulle detta motsvara 3.5 TWh vattenkraft. Detta beror på att Sydkrafts elproduktion har en större andel kärnkraft än det nationella genomsnittet.

• Sida 22
•  Original

Användnings- ; scenario

Effektivisering Hög effektivisering

Tillförselscenario

Kondens- och hetvattenproduktion med naturgas

_ _ Samproduktion med naturgas | C

Samproduktion med biobränslen Landbaserad vindkraft , Samproduktion med

biobränslen F Land- och havsbaserad vindkraft

Figur 2 Studerade användnings- och tillförselscenarier för år 2010.

Den långa tekniska livslängden för bl. a. byggnader och energi- tillförselanläggningar gör att energisystemen inte kan ändras snabbt utan att kapitalförstöring uppstår. Utnyttjandet av teknik med bättre energiprestanda förutsätts därför ske i samband med att investeringar fordras av andra skäl t. ex. att befintlig utrustning är utsliten. Detta gäller inte för kärnkraften vars elproduktion förutsätts minska i takt med att elanvändningen kan effektivi- seras och samproduktionsanläggningar byggas ut.

Scenarierna är inte prognoser över den framtida utvecklingen utan visar på några olika möjligheter. Scenarierna är här valda för att visa hur olika parametrar påverkar främst utsläppen av koldioxid. Utsläppen av försurande ämnen kan i stor utsträckning reduceras via reningsutrustning.

Effektiviteten varieras i tillförselscenarierna genom att omfatt- ningen av samproduktion av el och värme förändras. Detta görs genom att ijärrvärmesystemen utvidgas och genom att samproduk- tionen varieras. Variationen möjliggörs delvis genom att den till- kommande elproduktionen värderas till att motsvara kostnaden för ny elproduktion i kondensanläggningar i scenarierna med sam- produktion med biobränslen.

• Sida 23
•  Original

Faktaruta 1.

Användarsidan Analyserna är användaroriente- rade, dvs. de utgår från de nyttighe- ter vi kan komma att behöva vid antaganden om viss ekonomisk till— växt. Dessa nyttigheter kan tillgodo- ses med teknik som har olika energi- prestanda. På användarsidan sär- skiljer vi följande tre tekniknivåer:

- Ingen effektivisering eller Genomsnittligt Använd Teknik 1988 (GAT). Detta scenario innebär att dagens energieffektivitet på såväl apparat- som uppvärmningssidan framskrivs, dvs. oförändrad effek- tivitet antas.

- Effektivisering eller Bästa Sålda Teknik 1988 (BST). Här antas att prestanda motsvarande den från energieffektivitetssynpunkt bästa sålda tekniken 1988 blir genomsnitt- lig prestanda år 2010 för apparater med en livslängd som understiger 15-20 år. Apparaterna förutsätts bli utbytta efterhand som de är ut- tjänta. Scenariot innebär också att effektiviseringar i befintligt bygg- nadsbestånd görs i samband med normalt underhåll förutom enkla åt- gärder som görs oberoende av underhållsbehovet.

- Hög effektivisering eller Effektivitetsförbättrad Teknik (EFT). Detta scenario beskriver den energianvändning som skulle bli följden av att utvecklad, men ännu ej kommersiellt tillgänglig teknik, an- vänds 2010. Teknik med denna pre- standa finns idag på prototyp- stadiet.

Beskrivning av användar- och tillförselscenarier

'Iillförselsidan Med utgångspunkt från beräknad energianvändning för olika teknik— nivåer formuleras fyra olika tillför- selsystem:

- Kondensproduktion av el med naturgas. Ingen samproduk- tion av el och värme förekommer. Värmeproduktionen sker främst med naturgas men lätt eldningsolja används för topplast. Elektriciteten produceras främst i naturgasbase- rade kondenskraftverk förutom med vattenkraft.

- Samproduktion av el och värme med naturgas. Sampro- duktion av el och värme sker i de fem största städerna. I övrigt skiljer

sig scenariot inte från det före- gående.

- Samproduktion av el och värme med biobränslen och landbaserad vindkraft. Fjärr- värmeunderlaget utökas jämfört med föregående scenarier genom att småhus, dock ej direktelvärmda småhus, konverteras till fjärrvärme. Samproduktionen i fjärrvärmesys— temen sker med biobränslen. Sam- produktionen inom industri och an- dra större enskilda panncentraler utökas och baseras i mindre an- läggningar (( 8 MW) på naturgas samt i större anläggningar på bio- bränslen. Stora landbaserade vind- kraftverk används i vindkraftslägen där kostnaderna inte överstiger kostnaden för elproduktion i kon- denskraftverk med naturgas inklu- sive miljöavgifter (46 öre/kWh).

- Samproduktion av el och värme med biobränslen och land- och havsbaserad vind- kraft. Lika föregående scenario samt med havsbaserad vindkraft

och med landbaserad vindkraft i sämre (dyrare) vindlägen.

• Sida 24
•  Original

Faktaruta 2. Gemensamma antaganden för scenarierna år 2010.

Allmänt Bränslepriser/kostnader: E01 110, E02-5 80, kol 45, naturgas och gasol 110, energiskog och halm 90, skogsbränsle 115 SEK/MWh. Jämförelseår 1988, slutår 2010. Ekonomiska bedömningar: Annuitetsmetod, 6 % realränta. Prisnivå 1989. - Transportsektorn inklusive arbetsfordon ingår ej.

Bostäder - Mått på aktivitetsnivån: Uppvärmd yta. — Nybyggnation: Årlig yttillväxt; småhus 0.5 %, flerbostadshus 1.4 %, fritidshus 0.2 %. Enligt finansdepartementets [4] långtidsutredning vid en real årlig BNP-tillväxt om 2.3 %a_ - Återstår efter rivning 2010: småhus 94 %, flerbostadshus 99 %, fritidshus 100 %.

Service - Mått på aktivitetsnivån: Uppvärmd yta. - Nybyggnation: Årlig yttillväxt; undervisning och forskning 0.75 %, hälso- och sjukvård 1.3 %, övrig offentlig förvaltning 1.8 %, övriga lokaler 1.8 %. Enligt Kraftsam [5] vid en real årlig BNP-tillväxt om 1.9 %. Återstår efter rivning 2010: 100 %. Gatu- och vägbelysning: Antalet ljuspunkter ökar med 30 % fram till år 2010.

Industri

- Mått på aktivitetsnivån: Förädlingsvärde. - Utveckling: Enligt statens energiverks huvudalternativ med konstanta elpriser [6], anpassat med hänsyn till Västra Skånes industristruktur. Årlig real BNP-tillväxt om 2.5 %a_

Areella näringar - Mått på aktivitetsnivån: Aktivitetsindex. - Utveckling: Oförändrad.

Tillförsel

- Vattenkraft: Del av Sydkrafts vattenkraft motsvarande Västra Skånes del av Sydkrafts totala elleveranser 1988 vilket ger 2.2 TWh. Kärnkraft: År 2010 awecklad. El som inte kan produceras i vattenkraft- resp. vindkraftverk eller via samproduktion förutsätts bli producerad i naturgasbaserade kondens-

kraftverk.

Långsiktiga prognoser för de olika sektorerna vid samma BNP-tillväxt har inte identifierats. Energianvändningen påverkas mest av tillväxten inom industrin. Variationen i tillväxten inom bostads- och service- sektorn påverkar energianvändningen marginellt.

• Sida 25
•  Original

Det finns kommersiella förbränningsanläggningar som kan använda energiskog och flis i kombination med torv och kol i olika storlekar. Eldning av halm på rost för enbart värmeproduktion finns i Svalöv i en mindre anläggning. I Danmark finns många små anläggningar för halmeldning. Samproduktionsanlägg- ningar är genom sin högre energieffektivitet miljömässigt bättre än anläggningar för enbart värme- eller elproduktion. I scenarier- na D-F har vi förutsatt teknikutveckling av förgasningsanlägg- ningar i kombination med gasturbiner för att kunna använda energigräs och halm i mindre samproduktionsanläggningar. Antagandena är försiktigt .orda och det förutsatta elutbytet är lågt. Det är troligt att anläggningar med bättre prestanda blir till- gängliga. I övrigt används enbart känd och kommersiellt tillgäng- lig teknik i tillförselscenarierna.

Resultat

Resultaten från analyserade scenarier redovisas i figur 3 och avser förändringar jämfört med 1988 års utsläpp av svavel-, kväveoxider och koldioxid. I figuren har också de nationella miljömålen och miljöambitionerna lagts in som information. Dessa gäller för hela Sverige och samtliga sektorer och kan inte direkt överföras till ett geografiskt begränsat område eller en viss sektor. För regionen Västra Skåne har Miljödelegationen inte ställt upp några mål för att reducera utsläppen av försurande ämnen och koldioxid. Målsätt- ningen är dock att de skall minska.

Användningen av biobränslen och vindkraft i de olika scenarier- na framgår av figur 4. Behovet av energiskog i scenarierna D-F medför att cirka 90 000 ha åkermark behöver tas i anspråk för energiskogsodling. I figur 5 och 6 redovisas energianvändningen respektive energitillförseln. I figur 7 redovisas en kostnadsjäm- förelse mellan de olika scenarierna.

För att reducera utsläppen av svavel- och kväveoxider med 40-50 % respektive 30 % är det tillräckligt att effektivisera energianvänd- ningen och i första hand producera den bränslebaserade elektrici- teten i samproduktionsanläggningar, se scenario B och C. Det fordras dock katalytisk rening av kväveoxider för större anlägg- ningar. I annat fall ökar utsläppen av kväveoxider över dagens nivå. Katalytisk rening har förutsatts i baslastanläggningar för fjärrvärmeproduktion i de naturgasbaserade kondenskraftverken samt i större pannor i industrin.

• Sida 26
•  Original

Förändring av svaveloxidutslåpp till år 2010

(— 1988 års nivå ('— Nationellt mål 1995

e. Nationellt mål 2000

& Svaveloxider I Med kreditering Minskning (%) E F för elöverskott

Förändring av kväveoxidutsläpp till år 2010 Ökning (%)

80 & Med katalysator El 60 Utan katalysator 40 . Med kreditering för elöverskott & 1988 års nivå

Minskning (%)

Förändring av koldioxidutsläpp till år 2010 Ökning (%) 125

100

75 . Med kreditering 50 för elöverskott

Utsläppsiörändring

1988 års nivå, 6- nationellt mål

(—— Nationell ambition på längre sikt?

Figur3 Procentuell förändring av svavel- och kväveoxidutsläpp, samt koldioxidutsläpp från 1988 till 2010 för olika scenarier. Utsläppen av kväveoxider redovisas med respektive utan selektiv katalytisk rening enligt beskrivning nedan.

• Sida 27
•  Original

Användning av biobränslen samt vindkraft 2010

Energiskog Skogsaviall Haim Energigräs

Landbaserad vindkraft Havsbaserad vindkraft

IDE-II

Figur-1 Användning av energiskog, skogsbränsle, halm, energigräs, land- och havsbaserad vindkraft för scenarierna D, E och F. I övriga scenarier förutsätts att naturgas används istället för dessa energikällor.

Energianvändning fördelad på sektorer

GWh/år 30000 25000 20000 B Areella när 15000 industri E Service 10000 . Bostäder

(—-—2010 __)

1988 GAT BST EFT

Figur5 Bruttoenergianvändning (GWh/ år) fördelad på sektorer 1988 och 2010 vid de tre tekniknivåernailngen effektivisering (GAT), Effektivisering (BST) samt Hög effektivisering (EFT).

• Sida 28
•  Original

Energltlllförsel 1988 och 201 0

GWh/år 40000

Kärnbränsle Vindkraft

Koi Biobränslen

30000

Avfall+värme till vp

1 0000 Vatten kraft

IHEBDIEMI % :=! (0 Då

Figur 6 Tillförsel av energi för de olika scenarierna. I avfall ingår värme till värmepumpar. Scenario F redovisas inte eftersom en om- fattande elexport förutsätts varför en jämförelse med de övriga scenarierna skulle bli missvisande.

En kraftig reduktion av koldioxidutsläppen erhålls om biobränslen används i anläggningar för samproduktion av el och värme, se scenario D. I detta scenario minskar koldioxidutsläppen med över 25 % i stället för att öka med drygt 40 % som vid användning av fossila bränslen.

I scenario E och F kan mer el produceras i samproduktionsanlägg- ningar och vindkraftverk, inklusive vattenkraft om 2.2 TWh, än vad som förbrukas inom Västra Skåne. I scenario E motsvarar denna produktion 0.1 TWh/år och i scenario F 3.7 TWh/år. Denna el kan användas för uppvärmningsändamål och ersätta eldnings- olja och naturgas. Vid användandet av eldrivna värmepumpar erhålls en hög effektivitet. Reduktionen av utsläppen av koldioxid och kväveoxider blir då något högre än om naturgasbaserad elkon— densproduktion undviks. De utsläpp som redovisas i scenarierna E och F bygger på antagandena att eldrivna värmepumpar i ökad utsträckning används inom Västra Skåne. Dessutom i scenario F att en elproduktion om 2.6 TWh/år kan undvikas utanför Västra Skåne. De utsläpp som förutsätts undvikas på grund av elexporten krediteras Västra Skånes utsläpp motsvarande naturgasbaserad kondensproduktion.

I scenarierna D, E och F har vi förutsatt att skogs- och energiskogs- f'lis används med 6.8 TWh i de större samproduktionsanlägg- ningarna. I mindre anläggningar har vi förutsatt att halm och energigräs används med vardera 0.8 TWh.

• Sida 29
•  Original

I de fall energieffektiv teknik, med sådan prestanda som för närvarande är under utveckling, genomgående används år 2010 och vi dessutom utnyttjar havsbaserad vindkraft minskar utsläp— pen av koldioxid jämfört med 1988 års utsläpp med över 90 %. Samtidigt minskar utsläppen av svavel- och kväveoxider med över 60 %. I detta fall används knappt 3 TWh havsbaserad vindkraft. Utformar vi Västra Skånes energisystem på detta sätt kan vi hantera mycket långtgående krav vad det gäller att reducera utsläppen av försurande ämnen och koldioxid.

Kostnadsskillnaden mellan scenarierna B, C och D, exklusive indirekta kostnader är liten, se figur 7. För scenario A är kost- naderna högre främst beroende på att ingen effektivisering av energianvändningen har förutsatts. Indirekta kostnader för t. ex. miljöpåverkan har då inte medräknats.

Vi gör inga egna uppskattningar av de indirekta kostnaderna. Miljöavgifter avspeglar till viss del dessa indirekta kostnader. Dessa används som "indirekta kostnader" för utsläpp av svavel- oxider, kväveoxider och koldioxid. Redovisning av de "indirekta kostnaderna" görs för att visa på hur känsliga de olika scenarierna är för miljöavgifter samt för att peka på att en jämförelse enbart mellan direkta kostnader inte är speglar den fullständiga bilden.

Den indirekta kostnaden för utsläpp av svaveloxider respektive kväveoxider sätts till 30 SEK/kg S respektive 40 SEK/kg N02, vilket motsvarar de miljöavgifter som gäller från 1991-01-01 respektive 1992—01-01. Den indirekta kostnaden för koldioxidutsläpp förutsätts motsvara den punktbeskattning på bränslen och koldioxidavgift som gäller från 1991-01-01. Detta medför att koldioxidavgiften kommer att variera för olika bränslen. En likformighet mellan olika bränslen synes vara önskvärd.

I figur 7 redovisas "indirekta kostnader" dels för fallet att el- produktionen befrias från dessa "indirekta kostnader" vilket mot- svarar hur de beslutade miljöavgifterna är konstruerade, dels för fallet att elproduktionen belastas med de "indirekta kostnaderna".

Om hänsyn tas till indirekta kostnader för utsläpp av svavel-, kväveoxider och koldioxid för värmeproduktionen förstärks kon- kurrenskraften för scenariot med biobränslen (D). Detsamma inträffar om sådan hänsyn också tas för elproduktionen.

Kostnaden för katalytisk rening ingår i figur 7 och är 400 MSEK/år för fallet utan effektivisering och 200 MSEK/år för fallet med effektivisering. Utsläppen minskar i första fallet med ca 6 000 ton/år och i andra fallet med 3 000 ton/år. Kostnaden för att reducera kväveutsläppen har beräknats till 65-70 SEK/kg N02.

• Sida 30
•  Original

Kostnader för onorglsystomet 2010

8000 7//// ]

| ...,...m... 6000 . "””- (på elproduktion)

| ' "Indirekta kostnader" 4000 (ej på elproduktion)

| ' Kostnader exkl skatter 2000 I och avgifter

0 Figur 7 Jämförelse av kostnader mellan de olika scenarierna vid 6 %

realränta och 1989 års penningvärde. Kostnaderna är inte de absoluta kostnaderna för energisystemen men visar på kostnads- differensen mellan dem. För scenario E och F har inga kostnads- uppskattningar kunnat göras eftersom scenarierna delvis bygger på teknik som är under utveckling. Skatter ingår inte. Kostnad- erna för att effektivisera energianvändningen och för katalytisk rening av kväveoxider ingår. En indikation på indirekta kost- nader finns redovisade.

Indirekta kostnader för svavel-, kväveoxider och koldioxid för dagens elproduktion är helt marginella eftersom produktionen till avgörande delar sker med kärnkraft och vattenkraft. De kan också till stor del undvikas i framtiden om energisystemet utformas enligt scenario D. Vid omfattande kondensproduktion av el och utebliven effektivisering av energianvändningen blir ett redan relativt sett dyrt energisystem dyrare.

Om kärnkraften skulle behållas år 2010 i scenario A, blir kostnaden för detta scenario några procent lägre än för scenarier B- D exklusive indirekta kostnader, se bilaga 7. Ingen hänsyn har tagits till kärnkraftens kapitalkostnader utan enbart till en rörlig kostnad för elproduktionen om 10 öre/kWh. Kostnadsbilden för kärnkraften förändras kraftigt om kapitalkostnader beaktas.

Om kärnkraften behålles i scenario B istället för kondensbaserad elproduktion med naturgas minskar kostnaderna jämfört med scenarier B-D med ca 20% exklusive indirekta kostnader. Ifall kärnkraften och vattenkraften i Västra Skåne utnyttjas i samma utsträckning som 1988 erhålls en elproduktion som med .orda antaganden överstiger elanvändningen med 0.8 TWh. Detta trots att ingen samproduktion av el och värme förutsätts finnas. Antingen kan denna elmängd exporteras eller så kan elproduk- tionen i kärnkraftverken minskas.

• Sida 31
•  Original

Åtgärder

Det nuvarande energisystemet kan göras mer energieffektivt och användningen av förnybara energikällor kan öka kraftigt, men det kan inte ske omgående. Successiva förändringar är nödvän- diga för att undvika kapitalförstöring. Riktningsändringen kan påbörjas omgående men hur snabbt förändringarna kan ske beror på vilka hinder som finns och hur de kan bemästras med olika åt- gärder. I det följande pekas på olika åtgärder som bidrar till att öka effektiviteten i energikedjan och öka utnyttjandet av förnybara energikällor. Vilken kvantitativ effekt åtgärderna kan tänkas få på Västra Skånes energisystem är svårt att närmare bedöma. De följande förslagen innebär en tydlig riktningsändring. Om ut- vecklingen skulle visa sig vara alltför långsam, måste nya över- väganden göras.

Kommunal energiplanering

Ett led i att utveckla ett varaktigt hållbart energisystem, är att kommunerna analyserar hur det befintliga energisystemet kan förändras, t. ex. inom ramen för den kommunala energiplane- ringen. En samlad bild behövs sedan av hur förändringsarbetet skall bedrivas och vilka mål som skall gälla. Det är viktigt att kommunen ger tydliga signaler till de kommunala förvaltningar- na om hur det framtida energisystemet skall se ut och hur det kan förverkligas. Det successiva genomförandet måste sedan följas upp och korrigeringar vidtagas om inte uppställda mål förverkligas. Ansvarig för att arbetet kommer till stånd och genomförs kan kom- munfullmäktigeI-kommunstyrelse vara, eftersom det berör hela kommunen och har lång varaktighet.

För att ställa upp olika mål och i detalj redovisa hur målen skall förverkligas med angivandet av budget, ansvarig och tidsplan måste potentialen att effektivisera energianvändningen uppskattas och möjligheten att använda vindkraft samt biobränslen i sam- produktionsanläggningar studeras. Exempel på ett sådant arbete finns redovisat i skrifterna "Malmö kommuns energisystem nu och år 2010" och "Helsingborgs kommuns energisystem nu och år 2010". I bilaga 6 redovisas en sammanfattning för Helsingborgs kommun.

• Sida 32
•  Original

Resurser för att få till stånd en efektivare energianvändning

Det finns idag kommersiellt tillgänglig teknik som medför en väsentligt lägre energianvändning än dagens använda teknik. Att energieffektiv teknik inte väljs beror bl. a. på att kunskap saknas. Kunskap torde också saknas om att en effektiv energianvändning är en viktig förutsättning för att bemästra miljöproblem och andra gemensamma problem som global säkerhet, om vi samtidigt vill utveckla vårt välstånd.

Det kan också vara svårt att erhålla trovärdiga underlag som visar vilken minskad energianvändning olika åtgärder medför och till vilken kostnad. Detta gör att det är lättare att välja redan använd teknik, särskilt om ingen ekonomisk vinst visas utan enbart ett vagt samband till en bättre yttre miljö.

Kunskap om och hjälp med genomförandet av åtgärder är därför av central vikt för att nå en effektivare energianvändning. För el- producenter kan en sådan verksamhet vara direkt lönsam i de fall man undviker att bygga ut ny kapacitet för elproduktion och inte kan höja elpriset efter kostnaderna för elproduktionen. I USA investerar t. ex. flera energileverantörer några procent av sin om- sättning i sådan verksamhet. Stockholm energi investerar under en femårsperiod cirka 500 miljoner SEK i effektivare energi- användning.

Det är väsentligt att de kommunala energiverken och Sydkraft stimuleras av ägarna och det statliga regelverket att använda en ökad andel av sin omsättning för att få till stånd en effektivare energianvändning hos sina kunder. Detta bör gälla alla typer av energileveranser; el, fjärrvärme och naturgas. Verksamheten bör utformas så att den ger skälig avkastning till energiverken och Sydkraft.

Bränsleanvändningen i individuella anläggningar omfattade 1988 mer än 4 TWh eller knappt en fjärdedel av energianvänd- ningen i Västra Skåne. Merparten var olja men kolanvändningen var nästan 1 TWh. Denna energianvändning kommer också i framtiden att vara omfattande. Det är därför viktigt att varje kommun bidrar med information om och hjälp med genomförandet av åtgärder, som effektiviserar energianvändningen, också för sådan verksamhet som inte försörjs via ledningsbunden energi.

En effektivare energianvändning kan medföra en samhällsekono- misk vinst med cirka 700-900 miljoner SEK årligen om enbart

• Sida 33
•  Original

lönsamma åtgärder genomförs. Beräkningarna har .orts vid sex procents realränta men kostnaderna för att få fram beslut om genomförande av åtgärder har inte beaktats.

I samband med nybyggnation är det möjligt att minska energi- användningen till en lägre nivå än vad dagens byggnormer kräver. I Stockholm prövas detta där man via en markanvisnings- tävling har fått förslag på produktion av bebyggelse med mycket låga energibehov. Detta kan även tillämpas i Västra Skåne.

En kraftig satsning av de kommunala energiverken men även Sydkraft för att bidra till en effektiv energianvändning i Västra Skåne fordrar ökade personalresurser. Utbildning av egen per- sonal i energi- och miljöfrågor samt rekrytering av ny personal är därför viktig. Utbildningen kan t. ex. genomföras till viss del ute hos de olika energiverken. Målsättningen med utbildningen kan, förutom att ge kunskap om miljöfrågor och möjligheter till effektiv energianvändning, vara att utarbeta och påbörja konkreta projekt som leder till en effektivare energianvändning.

Förutsättningar för effektiv elanvändning och elproduktion

Dagens elpriser avspeglar inte kostnaderna för ny elproduktion. Hänsyn tas inte heller till kostnader för miljöpåverkan. En förändring av energisystemet måste göras successivt annars kan kapitalförstöring erhållas på både användar- och tillförselsidan. Därför behöver elpriserna vara långsiktigt styrande och avspegla kostnaderna för ny elproduktion och miljöpåverkan.

Den nuvarande elprissättningen medför att utbyggnaden av samproduktionsanläggningar missgynnas utanför Sydkrafts regi. Den elkreditering som användaren kan tillskriva samproduk- tionsanläggningen motsvarar kostnaden för inköp av råkraft som med dagens elpriser understiger kostnaden för ny elproduktion.

Eldistributören saknar, med dagens elprissättning, ofta ekonomi- ska incitament att arbeta för en effektiv elanvändning. I stället är det kortsiktigt fördelaktigt för distributören att sälja så mycket el som möjligt för att de fasta kostnaderna skall fördelas på en större försäljningsvolym.

Elpriset i hela kedjan, dvs. både till återdistributörer och slutliga användare av el, bör förändras så att kostnaderna för ny el- produktion och hänsyn till miljöpåverkan avspeglas i elpriset. Detta samtidigt som intäkterna från elprissättningen fortsätter att motsvara de totala produktions— och distributionskostnadema.

• Sida 34
•  Original

Sydkraft säljer el till både slutliga användare och återdistributörer. Sydkrafts försäljning av el till alla kunder skulle kunna avspegla kostnaderna för ny elproduktion och miljöpåverkan. Dessa skulle sedan föras vidare av återdistributörerna i nästa led.

Viktiga utgångspunkter för en ny elprissättning synes vara att den inte medför förändringar av grundläggande funktionsätt inom elmarknaden, samtidigt som en effektiv elanvändning och elpro- duktion inte missgynnas ekonomiskt. Det är också viktigt att industrin inte drabbas av kraftigt ökade elkostnader som kan leda till anpassningsproblem för dem.

Sydkrafts kunder kan ställa krav på en sådan prissättning. Detta skulle ge dem ekonomiska incitament att effektivisera elanvänd- ningen i stället för att Sydkraft bygger ut ny, dyr elproduktion. Dessutom skulle inte samproduktionen av el och värme utanför Sydkrafts regi missgynnas. Totalt sett skulle kostnaderna för el- systemet minska och elkundema skulle få lägre kostnader för efterfrågade eltjänster.

Vid en konkurrensutsatt elmarknad skulle Sydkraft ha incitament att medverka till en effektiv elanvändning som leder till en lägre elanvändning. Om priset kan höjas i takt med ökade kostnader för produktion och distribution inklusive skälig vinst finns inga incitament för Sydkraft att bidra till att elanvändningen effektivi- seras. Tvärtom ger en högre försäljningsvolym högre vinst.

Sydkraft anser att ett nytt naturgaseldat kondenskraftverk behövs för att möta en ökad elefterfrågan i mitten av 90-talet. Sydkraft kan medverka till att kunderna använder effektivare teknik som leder till en minskning av elanvändningen. Ett sådant alternativ till ny elproduktion är fördelaktigt både samhällsekonomiskt och före- tagsekonomiskt för kunden och av miljöskäl.

Sydkraft anger att missgynnandet av samproduktion av el och värme kan undvikas om de själva äger samproduktionsanlägg- ningarna [7]. I vissa fall kan det vara en bra lösning. I andra fall torde kunderna själva vilja äga anläggningen. Det synes därför vara väsentligt att Sydkraft medverkar till att elproduktionen i samproduktionsanläggningar värderas högre än vad dagens el- taxa medför.

Koldioxidavgift och punktskatter på bränslen

Förnybara energikällor har högre direkta kostnader än fossila bränslen men å andra sidan har fossila bränslen högre indirekta

• Sida 35
•  Original

kostnader, t. ex. för miljöpåverkan. Beslut om att ekonomiskt stödja förnybara energikällor behöver därför göras på nationell nivå. Det är inte rimligt att enstaka kommuner ensamma beslutar att fördyra sin energiförsörjning för att bidra till att lösa miljö- problem som endast kan lösas genom internationell samverkan.

Den beslutade punktbeskattningen på bränslen och koldioxidavgift gynnar en ökad elproduktion jämfört med värmeproduktion eftersom ingen punktbeskattning eller koldioxidavgift tas ut på bränslen vid elproduktion. En ökad elanvändning gynnas därmed vilket leder till ett ökat behov av primärenergi och en högre miljöbelastning. En likartad beskattning och koldioxidavgift för både el- och värmeproduktion är viktigt för att skapa övergripande förutsättningar för ett varaktigt hållbart energisystem i Västra Skåne, liksom i övriga landet.

Tidigare punktskatter på olika bränslen var för låga för att i tillräcklig utsträckning göra de förnybara energikällorna konkurrenskraftiga gentemot fossila bränslen. De nya punktskat- terna respektive koldioxidavgiften fördubblar skatterna/avgifterna för kol och naturgas medan de ökar med knappt 20 % för olja. Huruvida dessa avgifter är tillräckliga för att stimulera användningen av förnybara energikällor i Västra Skåne har inte analyserats.

Det är inte möjligt att visa vilka lägre miljökostnader som mindre koldioxidutsläpp leder till. Därför kan inte koldioxidavgiftens storlek knytas till miljöbelastningen. Det kan vidare noteras att varken koldioxidavgiften eller punktskatterna är indexreglerade varför inflationen successivt kommer att minska deras effekt.

Omräknas de punktskatter och koldioxidavgiften som gäller från och med 1991-01-01 till enbart koldioxidavgift motsvarar det en avgift om 44 öre/kg koldioxid för olja. Motsvarande värden för naturgas och kol är 33 respektive 34 öre/kg. Denna asymmetri medför att naturgas och kol gynnas på bekostnad av eldningsolja. Vilka konsekvenser det får för energisystemet i Västra Skåne har inte analyserats.

Inflytandet av koldioxidavgiften kan öka genom att den återförs till energisektorn för att stimulera miljöfrämjande åtgärder. De punktskatter och den koldioxidavgift som gäller från och med 1991-01-01 motsvarar 1 000 miljoner kronor räknat på förbruk- ningen av fossila bränslen i Västra Skåne inom energisektorn 1988. Inkomsterna från koldioxidavgiften kommer att successivt minska i takt med att utsläppen minskar om avsedd styreffekt upp- nås varvid medlen, som kan återföras, också minskar.

• Sida 36
•  Original

För att främja utvecklingen mot ett varaktigt hållbart energisystem behöver staten ändra punktbeskattningen och koldioxidavgiften enligt nedan angivet.

— Punktskatter på fossila bränslen tas bort och ersätts med enbart koldioxidavgift. - Samma koldioxidavgift gäller vid både el- och värmeproduk- tion. - Inkomsterna från koldioxidavgiften återförs till energi- sektorn för att stimulera miljöfrämjande åtgärder.

Stöd till energiskogsodling och samproduktionsanläggning för biobränsle

Fjärrvärmesystemen är på grund av sin skalstorlek fördelaktiga att använda vid utnyttjandet av biobränslen. Potentialen för användning av biobränslen är koncentrerad till de stora tätorterna i Västra Skåne. Mer än 90 % av fjärrvärmeproduktionen sker idag i de fem största tätorterna.

En snabb introduktion av energiskogsodling synes vara fullt möjlig i Skåne. En viss teknikutveckling av maskiner för plantering och skörd behövs för att minska kostnaderna för energiskogsf'lis.

För att en omfattande energiskogsodling skall påbörjas behövs en säker avsättning. En utbyggnad av biobränsleeldade anlägg- ningar fordrar samtidigt en säker bränsleförsörjning. Energi- skogsodlingamas långa ledtider, mer än ett decennium, från start av odlingar tills en omfattande produktion finns är därför en stor nackdel. Detta kan överbryggas med tillfälliga statliga stöd. Ett statligt stöd till odling av energiskog skulle medverka till en snabbare introduktion av energiskog. Risken och de kostnader ägaren av biobränsleeldade anläggningar tar på grund av att biobränslen inte finns tillgängliga i tillräcklig omfattning i regionen, kan delvis bemästras genom ett investeringsstöd till den första större anläggning som kommer till stånd inom regionen.

Vid en satsning på stora biobränsleeldade anläggningar fordras att reservbränsle som torv eller kol kan användas. Idag finns teknik tillgänglig att i stora samproduktionsanläggningar använda flis, torv och kol. Planerings- och byggfasen för dessa anläggningar är lång. Utbyggnaden av fastbränsleanläggningar under 90-talet kommer därför nästan uteslutande att ske med i dag känd teknik. Tillförlitligheten i bränsleleveranserna till dessa anläggningar är avgörande för att de skall komma till stånd.

• Sida 37
•  Original

Utbyggnad av samproduktionsanläggningar för el och värme kommer att vara aktuell under 90-talet och kring sekelskiftet. Vid en utebliven satsning på energiskogsodling är således risken stor att naturgaseldade samproduktionsanläggningar byggs i stället för anläggningar som kan använda fasta bränslen.

Ett bidrag, t. ex. 5 000 SEK/ha, vilket motsvarar halva kostnaden för anläggning av energiskogsodling, kan utgå under en kort över- gångsperiod vid utnyttjandet av åkermark till energiskogsodling. Stödet kan t. ex. utgå från 1992 till och med 1995 för högst 20 000 ha och enbart om kontrakt för avsättning av biobränslet finns och om naturvårdande aspekter som t. ex. inplacering i landskapet är uppfyllda. Kontraktskravet medför att en samordning mellan produktion och avsättning av biobränslen kommer till stånd. Kravet på uppfyllandet av naturvårdande aspekter är särskilt viktigt i början av verksamheten när kunskapen om grödan är mindre spridd.

Ett investeringsstöd kan utgå till den första stora samproduktions- anläggningen för biobränslen som kommer till stånd i regionen. Den totala bränslebehovet för en sådan anläggning bör inte understiga 1-2 TWh.

Katalytisk rening av kväveoxider behövs

Utsläppen av kväveoxider per förbrukad mängd bränsle måste minska om inte energisektorn skall bidra till ökade utsläpp av kväveoxider. Detta beror på att bränsleförbrukningen exklusive kärnbränsle kommer att öka i Västra Skåne. Reduktion av kväveoxiderna kan göras via katalytisk rening i t. ex. baslast- anläggningar för fjärrvärmeproduktion, de naturgaseldade kon- denskraftverken och större pannor inom industrin. Befintliga miljöavgifter bidrar till detta. Huruvida det är tillräckligt som styrmedel för att minska utsläppen av kväveoxider från energi- sektorn har inte analyserats.

Beskatta elproduktionen från kärnkraftverk

Kärnkraften bör av ekonomiska skäl avvecklas i takt med att elanvändningen effektiviseras och samproduktionsanläggningar byggs. De låga rörliga kostnaderna för el producerad i kärn- kraftvanläggningar kan vara ett hinder för att successivt effek- tivisera elanvändningen och bygga samproduktionsanläggningar för el och värme.

• Sida 38
•  Original

En successiv minskning av elproduktionen från kärnkraft skulle kunna erhållas om en del av möjlig normalårsproduktion, i successivt ökad utsträckning, beskattades så att kärnkraftens rörliga kostnader inklusive skatten motsvarar kostnaden för nya kondensanläggningar. Skatten skulle första året kunna tas ut på 10% av normalårsproduktionen och sedan successivt öka tills kärnkraftverken helt tas ur drift. Skatten skulle vara möjlig att undvika genom att minska elproduktionen i kärnkraftverken. Inkomsterna från beskattningen skulle kunna återföras till kon- sumenterna genom att punktskatten på el minskas i motsvarande utsträckning. Långsiktiga leveransavtal med successivt ökad elexport skulle också kunna vara grund för att undvika skatten.

Referenser

[1] Naturvårdsverket. Luft 90 - Aktionsplan för luftföroreningar och försurning. Norstedts Tryckeri AB, Solna 1990. [2] Policymakers summary on the scientific assessment of climate change. Report prepared for Intergovernmental Panel of Climate Change by working group I, June 1990. [3] Gustavsson, L., Framtida fjärrvärmesystem. En analys av utvecklings- möjligheter med hänsyn tagen till förändringar i bebyggelsen. Fallen Eslöv och Lund. Institutionen för miljö- och energisystem, Lunds Universitet, Eslövs kommun och Lunds Energiverk, 1989. [4] Finansdepartementet. Bostadsmarknaden under 1990-talet. Bilaga 15 till långtidsutredningen. Stockholm 1989. [5] Kraftsam. Elprognos för år 2000. Huvudrapport, Januari 1990. [6] Statens Energiverk 1988z7. Elpriser och svensk industri. Struktur, Sysselsättning, Styrmedel. Stockholm: Allmänna förlaget, 1988. [7] Larsson, Y., Sydkraft AB, Muntlig information vid möte i Helsingborg 16/10 1990.

• Sida 39
•  Original

1. Inledning

I denna rapport beskrivs Västra Skånes energisystem och energi- flöden för år 1988 exklusive transportsektorn. Möjligheterna att till år 2010 reducera utsläppen av koldioxid, svavel- och kväveoxider samt tungmetallerna kvicksilver och kadmium analyseras. Vidare diskuteras hur dessa möjligheter kan tas till vara. Transportsektorn behandlas inte. Den framtida hanteringen av hushålls- och industriavfall förutsätts överensstämma med vad avfallsprojektet inom Miljödelegationen har angivit.

Rapporten syftar till att visa vad en mer oreflekterad utveckling kan medföra för miljöbelastningar jämfört med om vi "tänker efter före" och identifierar vägar till ett varaktigt hållbart energi- system för Västra Skåne.

Den mark i Västra Skåne som inte odlas har försurats i betydande omfattning. Försurningen kan hota skogsmarkens långsiktiga produktionsförmåga. Depositionen av svavel och kväve medverkar till försurningen.

Det finns tecken på att skogsmarken närmar sig kvävemättnad beroende på kvävenedfallet. Overskottet på kväve i kombination med förluster av andra näringsämnen stör skogens upptagning av näringsämnen och näringsobalans uppträder. Skogen blir mer känslig för frost och skadeinsekter. Kvävenedfallet har en gödslande effekt vilket gynnar vissa växtarter på bekostnad av andra. Kvävemättnad medför läckage av nitrat, som förs ut till haven via sjöar och vattendrag. Följden blir att kvävebelastningen på haven ökar.

Depositionen av kväve och svavel i Västra Skåne behöver således minska kraftigt. Det svenska bidraget till såväl svavel- som kvävedepositionen är ungefär 10% exklusive kvävedepositionen från ammoniak. En minskning av svavel- och kvävedepositionen i Västra Skåne måste därför ske i samverkan med andra länder.

Utsläpp av tungmetaller påverkar land-, sötvatten- och havsmiljön. Behovet av att minska den regionala belastningen av tungmetal- lerna, bl. a. kadmium och kvicksilver, bestäms dock till stor del av ekologiska effekter i havsmiljön. Naturvårdsverket anger att luft- depositionen av kadmium och kvicksilver behöver minska med 70—90 % [1].

• Sida 40
•  Original

Uttunningen av ozonlagret i atmosfären och växthuseffekten är globala miljöproblem. Växthuseffekten kan ge en höjning av den globala medeltemperaturen vid jordytan. Uttunningen av ozon- lagret ökar mängden UV-strålning som tränger igenom luft- lagren. En ökad UV-strålning har skadliga effekter för män- niskor, djur och växter. En global temperaturstegring kan medföra svåra översvämningar och förändringar i temperatur- och neder- bördsmönstren som kraftigt kan påverka de ekologiska systemen och därmed bl. a. livsmedelsförsörjningen.

Uttunningen av ozonskiktet beror på en ökande halt av klor och brom i stratosfären vilket främst härrör från utsläpp av klorf'luorkarboner (CFC). Den av människan orsakade växthusef- fekten beror på utsläpp av koldioxid, CFC—gaser, metan och dikväveoxid i atmosfären. Dessa gasers respektive bidrag till växthuseffekten under 1980-talet har beräknats vara 56 %, 24 %, 15 % och 5 % [2].

Västra Skånes bidrag till de globala miljöproblem är helt margi- nella. Men skall dessa problem kunna hanteras måste de flesta nationerna minska sina utsläpp. I förhållande till sin folkmängd har de rika nationerna större utsläpp än den övriga delen av världen varför ett särskilt ansvar vilar på dessa.

Intergovernmental Panel of Climate Change anger att de globala utsläppen av koldioxid behöver reduceras med 60 % jämfört med de nuvarande utsläppen om den atmosfäriska koncentrationen av koldioxid skall stabiliseras på den nuvarande nivån [3]. Sveriges utsläpp av koldioxid per capita genom förbränning av fossila bränslen är ungefär 2 gånger så stora som de globala utsläppen per person. En minskning av de globala koldioxidutsläppen med 60 % innebär att de svenska utsläppen skall minska med 80 %, om Sveriges utsläpp inte skall överstiga de genomsnittliga globala utsläppen räknat per capita.

Utsläppen av svaveloxider har minskat med ungefär 60 % medan utsläppen av kväveoxider varit i det närmaste oförändrade mellan 1980 och 1988 i Sverige. Energisektorn har minskat utsläppen av kväveoxider medan transportsektorn har ökat sina. Utsläppen av koldioxid från förbränning av fossila bränslen kulminerade i början på 70-talet och därefter har utsläppen minskat med cirka en tredjedel. Utsläppen av kadmium har ungefär halverats medan utsläppen av kvicksilver har minskat med en tredjedel mellan 1985 och 87/88. Jämfört med från början av 70-talet har utsläppen av kadmium minskat med 90 % [4].

De svenska utsläppen av svavel- och kväveoxider 1988 från energi- sektorn var drygt 50 respektive 15 procent av de totala utsläppen.

• Sida 41
•  Original

Utsläppen av koldioxid från fossila bränslen utanför transport— och industrisektorn var drygt 50 % 1987. Förbränning av kol, torv och ved svarade för 10 % av kvicksilverutsläppen år 1988 [5]. Utsläppen från energisektorn har således stor betydelse för de totala utsläppen av svaveloxider och koldioxid.

Sverige har satt upp nationella miljöpolitiska och energipolitiska mål bl. a. med utgångspunkt från den svenska miljöbelastningen. Miljömålen anger att utsläppen av svaveloxider, vid sekelskiftet, skall vara reducerade med 80 % jämfört med 1980 års utsläpp, att utsläppen av kväveoxider skall minska med 30 % från 1980 års nivå fram till 1995 och att en ytterligare skärpning är aktuell senare. Uppställda mål medför att 1988 års utsläpp av svaveloxider skall minska med 50 % till år 2000 och utsläppen av kväveoxider 1988 med 30 % till 1995. Utsläppen av koldioxid skall på kort sikt inte ökas över dagens nivå (1988) och ett program skall utarbetas för att Sverige skall bidra till att minska dem till den nivå naturen tål. Vidare anges att utsläppen av tungmetallerna kvicksilver och kadmium bör halveras fram till 1995 för att sedan ytterligare minskas jämfört med 1985 [6, 7].

De nationella miljömålen kan inte direkt överföras till olika sektorer eller delar av Sverige. För Malmöhus län är t. ex. försur- ningen av mark allvarlig och till år 2000 bör utsläppen av svavel- och kväveoxider minskas med 90 respektive 75 % jämfört med 1980 års utsläpp enligt miljöplanegruppen [8].

De energipolitiska målen anger att det svenska energisystemet i största möjliga utsträckning skall vara grundat på varaktiga, helst förnybara och inhemska energikällor med minsta möjliga miljö- påverkan inom ramen för en billig och säker energiförsörjning. Ett centralt mål är att reducera oljeanvändningen. En effektiv energianvändning och en intensifierad energihushållning skall främjas. Förutsättningar skall också skapas för en avveckling av kärnkraften så att den sista reaktorn kan tas ur drift senast år 2010 [9].

Energisystem är strukturlåsande på grund av deras stora bind- ningar i tid och rum. Investeringar i energiförsörjningsanlägg- ningar har lång teknisk livslängd, cirka 20 till 30 år, och höga kapitalkostnader. Bebyggelse har ännu längre livslängd och ännu högre kapitalkostnader. Det är därför ekonomiskt fördelaktigt att göra förändringar när investeringar skall göras av andra skäl, t. ex. att befintliga anläggningar är uttjänta, medan snabba för- ändringar av energisystem ofta är kostnadskrävande. För att ange inriktningen och omfattningen av förändringsarbetet torde lång- siktiga mål med ett tidsperspektiv om minst 20-30 år behöva ställas

• Sida 42
•  Original

upp och arbetet bedrivas därefter om ett varaktigt hållbart energisys- tem skall kunna förverkligas.

Referenser

[1] [2]

[3]

[4] [5] [6]

[7] [8]

[9]

Naturvårdsverket. Luft 90 - Aktionsplan för luftföroreningar och försurning. Norstedts Tryckeri AB, Solna 1990. Policymakers summary of the formulation of response strategies. Report prepared for Intergovernmental Panel of Climate Change by working group III, June 1990. Policymakers summary on the scientific assessment of climate change. Report prepared for Intergovernmental Panel of Climate Change by working group I, June 1990. Naturvårdsverket. Luft 90 - Aktionsplan för luftföroreningar och försurning. Norstedts Tryckeri AB, Solna 1990. Naturvårdsverket. Luft 90 - Aktionsplan för luftföroreningar och försurning. Norstedts Tryckeri AB, Solna 1990. Miljöpolitiken inför 1990-talet. Jordbruksutskottets betänkande 1987/88z23, Svenskt Tryck, Stockholm 1988. Sveriges Riksdag. Riksdagsskrivelse 1987/88:373. Stockholm, Juni 1988. Regeringens proposition 1984/85:120. Riktlinjer för energipolitiken. Stockholm 1985. Miljöplanegruppen. Luft. Delrapport om vissa luftföroreningar i Malmöhus län samt Förslag till åtgärder. Delrapport 1, 1988-03-31, rev 1988-12-08 (ort och tryck saknas).

• Sida 43
•  Original

2. Metod 2.1 Allmänt

För att skissera ett varaktigt hållbart energisystem år 2010 för Västra Skåne fordras att energiflöden år 2010 skattas. Dessutom behöver åldersstrukturen för befintligt energisystem vara översikt- ligt känd.

Energiflödena i Västra Skåne bestäms av energianvändningen samt av utformningen och bränslevalet för tillförselsystemet. För att kunna bedöma den totala energianvändningen år 2010, vid olika förutsättningar, behöver energianvändningen fördelas på olika sektorer. En sådan fördelning underlättar också analysen av möjligheterna att förändra energisystemet och därmed hur tillförselsystemet kan utformas i framtiden. Ju finare fördel- ningen görs desto bättre förutsättningar skapas för en noggrann analys men samtidigt ökar svårigheten att insamla data och arbetet med databehandlingen ökar.

Energianvändningen kan beräknas som summan av produkten mellan alla aktiviteter och energiåtgångstalet för respektive akti- vitet. Energiåtgångstalet definieras som det behov av energi som en viss aktivitet medför vid användandet av en viss typ av teknik.

Aktiviteternas omfattning och energiåtgångstalen förändras över tiden. Energiåtgångstalen påverkas kraftigt av vilken teknik som används. Vid ett systematiskt val av energieffektiv teknik är det möjligt att reducera de framtida energibehoven. Aktiviteternas omfattning påverkas bl. a. av befolkningsförändringar, ekono- misk tillväxt och förändringar i industristrukturen. Dessutom till- kommer och avgår olika aktiviteter. Hur aktiviteterna förändras är osäkert, men i de flesta fall kommer aktiviteterna att öka i omfattning. För att visa betydelsen av olika osäkerheter genomförs känslighetsanalyser av viktiga parametrar.

Energianvändningen har inget värde i sig självt utan det värde- fulla är de nyttigheter vi erhåller genom den. Från miljösynpunkt är det fördelaktigt att minska energianvändningen så kraftigt som möjligt inom ramen för ekonomiska villkor och önskad omfatt- ning av olika aktiviteter i samhället. I denna studie visas vilka möjligheter det finns att påverka energianvändningen genom val av teknik. Med utgångspunkt från olika nivåer på energianvänd-

• Sida 44
•  Original

ningen utformas olika tillförselsystem och deras miljökonsekven- ser beskrivs. I ett andra led i analysen diskuteras olika ekono- miska och institutionella förutsättningar som kan bidra till att vi väljer energieffektiv teknik och förnybara energikällor.

Tillväxten i ekonomin är på lång sikt svår att bedöma och svårigheten ökar vid en nedbrytning från nationell till regional nivå. I denna studie utgår vi från nationella skattningar av den ekonomiska tillväxten. Känslighetsanalyser görs vid varierad tillväxt och förändrad industristruktur.

En övergång till ett förnybart och energieffektivt energisystem är återkopplat till den ekonomiska tillväxten. Ett mer energieffektivt energisystem leder delvis till ett mer ekonomiskt energisystem. Många åtgärder som är ekonomiskt fördelaktiga, utan hänsyn till miljöbelastningar, förutsätts nämligen bli genomförda. Detta gäller särskilt elsystemet där dagens prissättning av elektricitet och skilda ekonomiska avkastningskrav på investeringar i effek— tiv elanvändning respektive produktion och distribution av el har medfört att en effektiv elanvändning missgynnas ekonomiskt. En effektivare elanvändning kan medföra sådana kostnadsminsk- ningar att ett nationellt elsystem baserat på förnybara energikällor, utan utbyggnad av de orörda älvarna, samtidigt som oljebehovet minskar och kärnkraften avvecklas, inte medför några kostnads- ökningar jämfört med 1987 års elsystem enligt Bodlund m. fl. [1].

Förnybara energikällor som biobränsle och vindkraft medför högre kostnader för tillförseln av energi än konventionella energikällor, i varje fall om inte miljöbelastningar inräknas.

Hur övergången till ett förnybart och energieffektivt energisystem påverkar den ekonomiska tillväxten, mätt t. ex. som tillväxt i bruttonationalprodukt, kan inte entydigt visas. Det är troligt att tillväxten på kort sikt påverkas marginellt. Osäkerheterna i den ekonomiska tillväxten på grund av andra faktorer torde vara så stora att det inte är meningsfullt att skatta påverkan på tillväxten som övergången till ett energieffektivt och förnybart energisystem medför. På lång sikt kan ett varaktigt hållbart energisystem vara en förutsättning för en fortsatt utveckling [2].

Det är ekonomiskt fördelaktigt att successivt förändra energi- system. Snabba förändringar medför kapitalförstöring. Ny teknik förutsätts därefter tas i bruk i takt med att investeringar görs av andra skäl t. ex. att befintlig teknik är uttjänt eller medför högre kostnader än ny teknik. För kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck förutsätts dock, i enlighet med riksdagsbeslut, att de är tagna ur drift senast år 2010.

• Sida 45
•  Original

Skillnaden i specifik energiåtgång mellan den genomsnittligt använda tekniken och energieffektiv teknik är stor. Ett systema- tiskt val av energieffektiv teknik påverkar därför energianvänd- ningen kraftigt. I denna studie visas betydelsen av ett systematiskt val av energieffektiva investeringar när investeringar behövs på grund av fömyelsebehov.

Med idag känd energieffektiv teknik menar vi bästa sålda teknik år 1988. Detta begrepp används i fortsättningen och vi förkortar det till BST. Med bäst sålda teknik avses inte en viss teknisk utform- ning utan teknik med viss prestanda som redan finns kommer- siellt tillgänglig. Vid implementering av sådan teknik är det fördelaktigt om flera olika produkter finns med likartad prestanda. Hur energianvändningen påverkas om utvecklad men ännu ej kommersiell teknik används redovisas, men inga kost- nadsberäkningar görs. Denna tekniknivå benämner vi effektivi- tetsförbättrad teknik och vi förkortar den till EFF. Den genomsnitt- ligt använda tekniken 1988 förkortas GAT.

2.2. Avgränsningar

1988 års energisystem i Västra Skåne och dess energiflöden beskrivs översiktligt. Åldersstrukturen för de ledningsbundna energisystemen redovisas vad gäller produktionsanläggningar. Möjliga framtida energisystem redovisas för år 2010.

De kommuner som ingår i regionen är Bjuv, Burlöv, Båstad, Helsingborg, Höganäs, Klippan, Kävlinge, Landskrona, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svalöv, Svedala, Vellinge, Trelleborg, Åstorp och Ängelholm.

Transportsektorn behandlas inte i denna rapport. Den framtida hanteringen av hushålls- och industriavfall förutsätts överens- stämma med vad avfallsprojektet inom Miljödelegationen har angivit. Det innebär att avfallsförbränning finns i Malmö medan deponering av avfall sker i övrigt. Vidare förutsätts att metangas omhändertas från deponier och används inom energisektorn.

Ett sätt att dela in de miljöpåverkande faktorerna vid energi- utvinning är i uttagseffekter, emissioner och restprodukter [3]. Uttagseffekter uppstår vid utvinning av naturresurser. Till uttags- effekter räknas förutom direkta och indirekta ekosystemeffekter även förändringar i landskapsbilden och effekter på människors hälsa t. ex. arbetsskador vid utvinningen. Uttagseffekterna kan indelas i generella effekter, som är likartade för flera energi- former, och specifika effekter, som uppkommer enbart för en energiform.

• Sida 46
•  Original

I detta projekt behandlas inte miljöeffekter i samband med ut- vinning av energi utanför västra Skåne. Bedömningen av uttags- effekter i Västra Skåne omfattar i vilken utsträckning mark kan användas för odling av energigrödor och uppförandet av vindkraftverk. Vidare diskuteras potentialen för havsbaserade vindkraftverk.

Mängden emissioner och restprodukter vid energiomvandling beror på bränslets innehåll av olika ämnen, använd förbrännings- teknik och rökgasrening. Bränslena kan delas in i fossila och förnybara bränslen. Exempel på fossila bränslen är naturgas, olja, gasol och kol, medan ett exempel på förnybara bränslen är biobränslen. Vid förbränning av fossila bränslen tillförs ämnen, som tidigare varit bundna t. ex. i berggrunden till biosfären och ett nettotillskott av miljöstörande ämnen erhålls. Det gäller inte för biobränslen men en rumslig omfördelning kan erhållas. Själva förbränningsprocessen kan också generera miljöstörande ämnen. Ett sådant exempel är kväveoxider.

Vid odling av växter styrs tillväxten av tillgång på vatten, ljus, koldioxid och olika växtnäringsämnen. Kväve, fosfor, kalium och olika mikronäringsämnen (t. ex. B, Mn, Mo) är viktiga byggste- nar.

Vid odling av energigrödor sker upptag av växtnäringsämnen och olika tungmetaller. Vid förbränning, av energigrödor kan askan återföras till odlingssystemet. Växtnäringsämnen, utom kvävet som oxideras, och tungmetaller kommer då att i stort sett ingå i ett kretslopp. Tillförsel av växtnäringsämnen kan behövas i ett inledningsskede men på sikt behövs ingen tillförsel förutom av kvävegödsel.

Odlingsmarkens innehåll av tungmetaller kan utgöra risker. Kadmium kan anrikas vid livsmedelsproduktion. Metaller kan utgöra en humantoxikologisk risk. Vissa metaller t. ex. koppar kan inverka negativt på odlingssystemet och långsiktigt reducera markens produktionsförmåga. Den aska som återförs till åker- marken bör kontrolleras så att risken för anrikning av tung- metaller minimeras. Vid höga halter av tungmetaller bör askan deponeras på säkert sätt. På det sättet kan tungmetallhalten minska i de biologiska kretsloppen. De utsläpp som sker till luften av tung- metaller i samband med förbränning av energigrödor förflyttas dock inom biosfären och bidrar till belastningen på miljö på andra ställen som kan vara mer känsliga t. ex. havsmiljön. Netto- tillskott av tungmetaller via aska t. ex. från rivningsvirke eller eldning med kol bör undvikas.

• Sida 47
•  Original

I denna studie beaktas emissioner till luft av svaveloxider (SOX), kväveoxider (NOx), koldioxid (C02), kadmium (Cd) och kvick- silver (Hg). Vid användning av biobränslen förutsätts inget netto- tillskott av koldioxid.

Kärnkraftens miljöpåverkan tas inte upp här. Miljöproblem som uppträder sällan men med omfattande konsekvenser och har karaktären av olyckor, t. ex. omfattande utsläpp av oljeprodukter i samband med uttag och transport tas inte heller upp.

2.3. Beräkningsgång

Omfattningen av aktiviteterna i Västra Skåne kan beskrivas med många olika parametrar. Från energisynpunkt är det viktigt att identifiera parametrar som korrelerar med energiåtgången och aktiviteternas omfattning. Valet av parametrar begränsas starkt av tillgänglig statistik. Den möjliggör en uppdelning på sektorerna bostäder, service, industri och areella näringar. Inom bostads- sektorn och servicesektorn korrelerar energianvändningen med uppvärmd byggnadsyta. Detta beror på att uppvärmningsbehovet är en väsentlig del av det totala energibehovet och att aktiviteterna från energisynpunkt inte varierar kraftigt per uppvärmd ytenhet.

Industrins energiåtgång per uppvärmd ytenhet kan variera kraftigt. Det beror på att omfattningen av verksamheten inne i själva industribyggnaden kraftigt kan påverka energibehovet. Verksamhetens omfattning kan beskrivas med hjälp av föräd- lingsvärdet. Industrins energianvändning kan därför beskrivas med förädlingsvärdet och energiåtgångstal. Med förädlingsvärdet avses den värdeökning som kommer till stånd genom bearbetning inom en bransch. Förädlingsvärdet beräknas som ett restvärde där produktionens saluvärde minskas med kostnaderna för råvaror, emballage, bränsle, el, bortlämnade lönearbeten och transporter utförda av utomstående [4]. För de areella näringarna utförs beräkningarna på liknande sätt som för industrin.

Beräkningen av energiflödena i Västra Skåne görs delvis med hjälp av en beräkningsmodell utvecklad av Brinck [5]. Den fram- tida energianvåndningen beräknas med utgångspunkt från omfattningen av olika aktiviteter och energiåtgångstal för sekto- rerna industri, bostäder, service och areella näringar. Sektorerna delas sedan in i olika branscher, efter SCB:s nomenklatur. Den totala energianvändningen ges sedan som summan av produk- terna mellan energiåtgångstalen och aktiviteternas omfattning.

• Sida 48
•  Original

Med utgångspunkt från den beräknade energianvändningen formuleras ett tillförselsystem. På basis av detta beräknas sedan energitillförseln och emissioner.

2.3.1. Bwfäder

För bostadssektorn används mängden uppvärmd yta för att ange omfattningen av sektorns aktiviteter. För att kunna bedöma den framtida aktivitetsnivån används officiella antaganden om nybyggnads- och rivningsfrekvens.

Bostadssektom fördelas på småhus, flerbostadshus och fritidshus.

För att bestämma energiåtgångstalet (kWh/m2) för 1988 anges Värmeanvändningen och elanvändningen för de olika typerna av bostadshus. Elanvändningen, exklusive eluppvärmning, fördelas på de nio kategorierna kyl/frys, matlagning, disk, tvätt, tork, belysning, pump/fläkt, tv m.m. samt övrigt. Värmeanvändningen fördelas på elvärme, fjärrvärme, naturgas och individuella anläggningar.

Den framtida elanvändningen bestäms av åtgångstalet för el och den uppvärmda ytan. Elåtgångstalet fås ur effektiviseringsfakto- rerna för de olika kategorierna och hänsyn tas till förändrat appa- ratinnehav. Effektiviseringsfaktorerna är ett mått på hur mycket energi en apparat använder i framtiden jämfört med 1988. Den framtida energianvändningen för uppvärmning bestäms med hänsyn till värmehushållaingspotential i befintlig bebyggelse och förväntade åtgångstal i ny bebyggelse. Den del av den nu befintliga bebyggelsen som återstår efter rivningar skattas liksom ytan av nybebyggelsen. Genom att multiplicera dessa ytor med respektive åtgångstal erhålls den framtida energianvändningen. Kostnader- na för effektiviseringen beräknas som summan av investerings- kostnader och rörliga kostnader och jämförs med kostnaderna för tillförselsystemet.

2.3.2. Service

Servicesektorn behandlas på ungefär samma sätt som bostads- sektorn. Omfattningen av aktiviteterna beskrivs med mängden uppvärmd yta. Tillväxten grundar sig på antaganden om nybyggnad och rivning. Förändringar i apparatinnehavet anges, liksom möjlig effektivisering. Hänsyn tas också till möjlig Värmehushållning i befintlig bebyggelse.

• Sida 49
•  Original

Servicesektorn fördelas på de fyra branscherna undervisning och forskning, offentlig förvaltning, hälso- och sjukvård samt övriga lokaler. Dessutom redovisas gatu- och vägbelysning separat. Elan- vändningen delas upp på de fyra kategorierna ventilation, mat- lagning och förvaring, belysning samt övrigt. Värmeanvänd- ningen fördelas på elvärme, fjärrvärme, naturgas och individuella anläggningar.

Den framtida omfattningen av gatu- och vägbelysning anges som ett index av dagens gatu- och vägbelysning eftersom ingen mätbar parameter för att ange aktivitetsnivån finns.

2.3.3 Industri

För industrisektorn används de olika branschernas förädlings- värde för att beskriva aktiviteternas omfattning. Enheten för energiåtgångstalet för industrin blir därmed kWh/SEK. Den ekonomiska tillväxten beskrivs som ett volymindex, som anger ökningen av aktivitetsnivån fram till år 2010.

Industrisektorn delas upp i 14 branscher: gruv-, livsmedels-, textil-, trävaru-, massa och pappers-, grafisk, kemisk, gummivaru-, jord och stenvaru-, järn-, stål och ferro-, icke-järnmetall-, verkstads-, småindustribranscherna.

För varje bransch delas elanvändningen upp i de tolv kategorierna elektrolys, smältning, malning, bearbetning, övriga processer, pump/fläkt, tryckluft, kylanläggningar, övriga motorer, belys— ning, elvärme samt övrig el. Användningen av fjärrvärme, natur- gas och bränsle i individuella anläggningar tillkommer. En matris innehållande energiåtgångstal för de olika kategorierna inom varje bransch erhålles. Det totala åtgångstalet för branschen erhålles genom att summera åtgångstalen för de olika kategorier- na inom varje bransch.

Möjlig effektivisering av energianvändningen anges med hjälp av ett index för varje användningskategori. De nya energiåtgångs- talen tillsammans med de skattade förädlingsvärdena ger energi- åtgången.

• Sida 50
•  Original

2.3.4. Areella näringar

Aktiviteternas omfattning anges med volymindex.

Energianvändningen fördelas på el, fjärrvärme, naturgas och individuella anläggningar. Drivmedel ingår under trafikprojek- tet och behandlas inte här.

Effektiviseringsfaktorer anges för de olika kategorierna. Det sam- ma gäller för effektiviseringskostnaderna.

2.3.5. Energitillförsel och byte av energibärare

Energitillförsel, emissioner och kostnader redovisas. Olika sätt att producera el och fjärrvärme samt bränsle för individuella anlägg- ningar och byte till olika energibärare varieras och därmed erhålls skilda mängder emissioner för olika alternativa antaganden.

Mängden emissioner bestäms av vilket bränsle och vilken typ av teknik som används. För olika typer av anläggningar bestäms ett visst minimikrav som de måste uppfylla, när det gäller utsläpp. Dessa krav bestäms av idag känd teknik.

2.4. Ekonomiska utgångspunkter

Vid en ekonomisk analys är en, av flera möjliga utgångspunkter, att kostnaderna för energihushållningsåtgärder inte skall över- stiga kostnaderna för energitillförseln. Olika synsätt kan också anläggas vid bedömning av kostnaderna för tillförsel av energi. Detta exemplifieras nedan:

1. Samhällsekonomisk bedömning inklusive alla direkta kost- nader, alla indirekta kostnader (t. ex. skogsskador, skador på byggnadsverk), samt invägning av hot och risker av typen långsiktig klimatpåverkan, global säkerhet m.m.

2. Samhällsekonomisk bedömning inklusive alla direkta kost- nader samt alla indirekta kostnader (t. ex. skogsskador, ska- dor på byggnadsverk).

3. Samhällsekonomisk bedömning inklusive alla direkta kost- nader vid ett realt avkastningskrav på insatt kapital på t. ex. 6 %.

4. Företagsekonomisk bedömning med reala avkastningskrav på insatt kapital.

• Sida 51
•  Original

Definitionsmässigt är det samhällsekonomiskt korrekt att jämföra kostnaderna för energihushållningsåtgärder med kostnaderna för energitillförsel beräknade enligt punkt 1 och 2. En jämförelse med punkt 3 underskattar energihushållningsåtgärders ekonomiska fördelar eftersom inga indirekta kostnader beaktas. Jämförs kostnader för energihushållningsåtgärder med punkt 4 överskattas deras ekonomiska fördelar om beskattningen av energi överstiger de indirekta kostnaderna för energitillförseln. Det omvända förhållandet gäller om beskattningen understiger de indirekta kostnaderna.

Det är svårt att kvantifiera de indirekta kostnaderna för energitillförsel. De indirekta kostnaderna blir delvis en fråga om värderingar. Hur skall t. ex. hälsa och natur kunna värderas i ekonomiska mått? Vissa delar av de indirekta kostnaderna kan dock beräknas t. ex. korrosionsskador, vittring av byggnader, minskad skogstillväxt, kalkningskostnader m.m.

Den miljöpåverkan utsläppen av koldioxid medför kan inte skattas i monetära termer, utan politiska beslut måste tas om utsläppen skall reduceras på grund av de risker de medför. Koldioxidavgiften får avpassas därefter så att erforderlig styrning uppnås.

I de ekonomiska beräkningarna gör vi inga egna uppskattningar av de indirekta kostnaderna t. ex. för miljöpåverkan. Miljö- avgifter avspeglar till viss del dessa indirekta kostnader. Dessa används som "indirekta kostnader" för utsläpp av svaveloxider, kväveoxider och koldioxid. Redovisning av de "indirekta kost- naderna" görs för att visa på hur känsliga de olika scenarierna är för miljöavgifter samt för att peka på att en jämförelse enbart mellan direkta kostnader inte är speglar den fullständiga bilden.

Den indirekta kostnaden för utsläpp av svaveloxider respektive kväveoxider sätts till 30 SEK/kg S respektive 40 SEK/kg N 02, vilket motsvarar de miljöavgifter som gäller från 1991-01-01 respektive 1992-01—01. Den indirekta kostnaden för koldioxidutsläpp förutsätts motsvara den punktbeskattning på bränslen och koldioxidavgift som gäller från 1991-01-01. Detta medför att koldioxidavgiften kommer att variera för olika bränslen.

Följande kostnader beräknas:

- Kostnaderna för energisystemen exkl. "indirekta kostnader". - Kostnaderna för energisystemen inkl. "indirekta kostnader"

förutom på elproduktionen. - Kostnaderna för energisystemen inkl. "indirekta kostnader"

även på elproduktionen.

• Sida 52
•  Original

Alla ekonomiska bedömningar baseras på kostnader/priser i penningvärde 1989-07-01 om inget annat anges. För samtliga in- vesteringar krävs ett realt avkastningskrav om 6 %. Investerings- utgifter omräknas till årliga kostnader med hjälp av annuitets- metoden. Den ekonomiska livslängden för investeringarna förut- sätts överensstämma med deras tekniska livslängd. Bränslepriser baseras på officiella skattningar.

Referenser

[1]

[2]

[3]

[4] [5]

Bodlund, B., Mills, E., Karlsson, T., and Johansson, T. B., The Challenge of Choices: Technology Options for the Swedish Electricity Sector, in Johansson T. B., m. fl., Electricity, Efficient End-Use and New Generation Technologies, and Their Planning Implications, Lund University Press,

Lund 1989.

Hägerhäll, B. (red)., Vår gemensamma framtid. Rapport från Världskommisionen för miljö och utveckling, Prisma/Tiden, Stockholm 1988. Stjernquist, I., Brinck, L., Schlyter, P., Svenningsson, P. och Johansson, T. B., Miljö och energi - framtida möjligheter och begränsningar. Naturvårdsverket Rapport 3238, Solna 1986. Statistiska centralbyrån. Industri 1987 del 1. Stockholm 1989. Brink, L., Energy Service Model (ESM). Institutionen för Miljö— och Energisystem vid Lunds Universitet, (finns enbart i utvecklingsversion).

• Sida 53
•  Original

3. Nuläge

Västra Skåne är ett tättbefolkat område där merparten av befolkningen bor i de större städerna Malmö, Helsingborg och Lund. Folkmängden i regionen uppgår till 730 000 vilket motsvarar knappt 10% av Sveriges befolkning. Västra Skåne har däremot endast 1 % av Sveriges yta. I figur 3.1 redovisas folkmängden för de olika kommunerna. Regionen är en utpräglad jordbruksbygd och endast mindre ytor täcks av skog.

Kommunernas folkmängd 1988

folkmängd 250000

200000 150000 100000 50000 0 o, m 0 q, & :1 > 5:52. _:51512 2:55: ? 52 = 95 03 mså E 595.995 an=essseåaven55w9m Emgxw_=m>coo%m tivt/>> s e=esomma4z mem & åå= 11% (D : .. I —J ( (I)

Figur 3.1 Folkmängden 31/12 1988 för Västra Skånes kommuner i fallande ordningsföljd.

3.1. Energianvändningen 1988

Västra Skånes totala energianvändning för bostads-, service- och industrisektorn samt de areella näringarna uppgick 1988 till 18 100 GWh (ej drivmedel), varav 6 800 GWh el exkl. el till fjärrvärme- produktion. Se vidare bilaga 1-5. Angivna värden på energi- användningen vad gäller uppvärmning av bostäder och service- lokaler är genomgående normalårskorrigerade i rapporten med hänsyn till variationer i uteluftstemperaturen. Bruttoanvänd- ningen av energi fördelad på energibärare redovisas i figur 3.2. Med bruttoanvändning avses den energimängd som levereras till

• Sida 54
•  Original

en fastighet. Nettoenergianvändning avser energiflödet efter pan- na, värmepump eller värmeväxlare.

I figur 3.2 redovisas även den totala tillförseln av energi till Västra Skåne 1988. Den uppgick till 26 700 TWh. För kärnkraft finns två sätt att definiera energitillförseln på. Om man, som i första stapeln, för kärnkraft anger mängden fossilbränsleekvivalenter, domine- rar kärnkraften kraftigt och utgör nära hälften av energitillförseln eller 13000 GWh. Definierar man energitillförseln från kärn- kraftverk som från anläggningen producerad el minskar käm- kraftens dominans kraftigt, se andra stapeln i figur 3.2. Enligt detta synsätt utgör kärnkraftselen drygt en fjärdedel av totala energitillförseln eller 5 000 GWh. Att kärnbränslet dominerar så kraftigt i första figuren jämfört med den andra beror på den låga verkningsgraden i ett kondenskraftverk.

Energitillförsel och bruttoanvändning 1988

GWh/år 30000

25000

15000

10000

Energitillförsel ; i Bruttoenergianvändning I

Figur 3.2 Tillförsel samt bruttoanvändning av energi i Västra Skåne 1988 fördelad på energibärare och sektorer. I första stapeln anges för kärnkraft fossilbränsleekvivalenter varvid 2.6 enheter bränsle antas ge en enhet el enligt IEA]. I andra stapeln anges den från kärnkraftverket avgivna energin (elektriciteten). För vindkraft och vattenkraft anges avgiven energi (el). För övriga bränslen anges energiinnehållet i bränslet. Värdena är normalårskorrige- rade för användningen i bostäder och service. Drivmedel ingår ej.

1För att beräkna mängden primärenergiekvivalenter vid elproduktion med kärnkraft anger IEA (International Energy Agency) den teoretiska verknings- graden till 38,5 %. Den antagna verkningsgraden motsvarar den ekvivalenta mängden fossila bränslen, olja, kol och gas, som skulle erfordras för att framställa samma mängd elektricitet i ett konventionellt kondenskraftverk.

• Sida 55
•  Original

Olja utgör den näst största energibäraren i regionen. Använd- ningen uppgick till 3 900 GWh. Därnäst kommer naturgasen som sedan introduktionen 1985 ökat till 3 070 GWh 1988. Även kol och vattenkraft ger stora bidrag till energitillförseln, 2 740 respektive 2 160 GWh. I posten "övrigt" ingår bl. a. vindkraft med 5 GWh och biobränslen med 250 GWh. Gasolanvändningen var cirka 400 GWh och har i figuren lagts in under naturgasen.

3.2. Emissioner 1988

Emissioner av svavel- och kväveoxider samt koldioxid som härrör från energisystemet redovisas i figur 3.3 och 3.4. Dessa uppgick till 6 600 ton svaveldioxid, 4 700 ton kväveoxider samt 2 700 kton koldi- oxid. Av olika tungmetaller släpptes 38 kg kvicksilver respektive 19 kg kadmium ut, varav 20 resp. 1 kg från avfallsförbränning.

Emissioner av SOx, NOx (ton) och C02 (kton) 1988 ton, kton 4000

El- Fjärrvärrne- Naturgas Olja, kol, Avlallstör- produktion produktion ved bränning

Figur 3.3 Emissioner av SO,, NO,r (ton) och C02 (kton) räknat som 802, N02 och 002 från el- och f_"järrvärmeproduktion exkl. avfalls- förbränning, från förbränning av naturgas och övriga bränslen (olja, kol, ved) i individuella anläggningar exkl. el- och värme- produktion samt från avfallsförbränning i Västra Skåne 1988.

• Sida 56
•  Original

Emlsslonor av kvlcksllver och kadmlum (kg) 1988

I" O

. _ . _ _ _ &

El- Fjårrvärrne- Naturgä Olja, kol, Avtallslör- produktion produktion ved bränning

Figur 3.4 Emissioner av kvicksilver och kadmium (kg) från energi- systemet i Västra Skåne 1988. (Samma uppdelning på kategorier som i figur 3.3).

3.3. Industrier

3.3.1 Struktur

I norra och mellersta Sverige är det stål- och massa/pappers- industrin som har störst energianvändning, medan kemi- och livsmedelsindustrin dominerar i södra Sverige. I Västra Skåne dominerar kemi- och livsmedelsbranscherna med tillsammans cirka hälften av industrins totala energianvändning. Därefter följer jord-/stenvaruindustri och verkstadsindustri. Sammantaget svarar dessa fyra branscher för drygt 70 % av användningen. Inom dessa branscher dominerar ett fåtal industrier energianvänd- ningen. De tio företagen med störst energianvändning redovisas i tabell 3.1.

Företag Branschtillhörighet Kommun Kemira AB Kemi Helsingborg Höganäs AB Järn- och stål Höganäs Gullfiber AB Jord- och stenvaru Bjuv Swedechrome AB Jårn- och stål Malmö Supra AB Kemi Landskrona Klippans Finpappersbruk Massa- och papper Klippan Arlövs sockerbmk Livsmedel Burlöv Hasslarps sockerbruk Livsmedel Helsingborg Jordberga sockerbmk Livsmedel Trelleborg Svenska Nestlé AB (Findus) Livsmedel Bjuv

• Sida 57
•  Original

Användningen av olika energibärare 1988 redovisas branschvis i bilaga 3, tabell 1.2. Följande huvuddrag kan noteras:

- El och naturgas svarar för 67 % av den totala användningen, varav el står för 39 % och gas för 28 %. - Eldningsolja svarar för 12 % av energianvändningen och har stor spridning, såväl geografiskt som branschmässigt. - Stenkol svarar för cirka 9 %, men användningen är koncen- trerad till ett fåtal arbetsplatser där den svarar för en stor del av energianvändningen. - Inom övriga bränslen som svarar för nära 10 % av energi- användningen dominerar gasol. Användning av gasol är koncentrerad till ett fåtal arbetsplatser. — Fjärrvärmeanvändningen hos industrin är låg, cirka 2 %, och koncentrerad till de fyra stora fjärrvärmesystemen i Malmö, Helsingborg, Lund och Landskrona. - Torv och träbränsle har en försumbar roll. - Naturgasen har på kort tid (3 år) övertagit 70 % av eldnings- oljans roll.

3.3.2. Samproduktion av el och värme inom industrin

Befintlig samproduktion inom processindustrin i Västra Skåne återfinns inom sockerindustrin. Totalt uppgår produktions- kapaciteten till cirka 25 MWe och elproduktionen var 90 GWh 1988.

3.4. El

3.4.1. Befintligt system 1988

Elleveransen till Västra Skåne uppgick 1988 till 7 500 GWh. Av denna leverans producerades 390 GWh i kommunala och industri- ella samproduktionsanläggningar inom området samt 11 GWh i lokala vattenkraftverk och 5 GWh i lokala vindkraftverk, huvud- sakligen i Maglarp. Övrig el levererades till området från stam- linjenätet (400 kV) och Sydkrafts överföringsnät (130 och 50 kV).

Kraftproduktionen kan beskrivas på flera nivåer, t. ex. den natio- nella och den regionala. Den nationella är relevant då man studerar den dagliga driften eftersom det sker ett omfattande kraft- utbyte mellan kraftföretagen samt med Danmark och Norge. Denna samkörning medger en optimering av tillgängliga pro- duktionsresurser. Den regionala nivån stämmer väl med det ansvar för kraftförsörjningen som föreligger enligt ellagen.

• Sida 58
•  Original

Från planeringssynpunkt är, vad gäller kraftproduktion, respek- tive kraftföretags geografiska försörjningsområde odelbart. Kraft- företaget ansvarar för såväl den dagliga som den långsiktiga för- sörjningen inom sitt område. Elanvändningen idag betraktas samlat för hela området när kraftproduktionen planeras. Vid lokaliseringen av värmekraftverk utgör närheten till användarna bara en av flera lokaliseringsfaktorer. Andra, såsom närhet till stamlinjenät, tillgång till lämplig hamn och mark har ofta vägt tyngre vid val av slutlig lokalisering [2]. För vattenkraftverk sker lokaliseringen av naturliga skäl i anslutning till fallsträckan.

Elanvändningen i Västra Skåne spelar en betydande roll i planeringen av kraftförsörjningen inom Sydkrafts område. Den uppgår till cirka en tredjedel av den totala användningen och var en viktig lokaliseringsfaktor i planeringen för Barsebäcksverket. Produktionen i Barsebäcksverket, 8.7 TWh 1988, kan dock ej till- godoräknas Västra Skåne, utan den matas in på överföringsnätet och utgör en resurs för hela Sydkrafts försörjningsområde. De kraftproduktionsresurser som kan hänföras till Västra Skåne är i första hand en andel av Sydkrafts produktionssystem, och i andra hand en andel av landets produktionssystem.

Sydkrafts produktionsresurser består av vattenkraft i Sydsverige, vattenkraft i Norrland samt kärnkraft, oljekondenskraft och gasturbinkraft, huvudsakligen i Sydsverige. Effekttillgångar samt elproduktion 1988 för de olika kraftslagen framgår av tabell 3.2.

EEekt Producerad el

(MW) (GWh) (%) Gasturbin 339 3 - Fossil kondenskraft 768 203 1 Mottryck 388 28 - Kärnkraft 2326 16296 69 Vattenkraft, norr 1 184 5521 23 Vattenhaft, syd 230 1681 7 Summa 5235 23732 100

Tabell 3.2 Sydkrafts effekttillgångar och elproduktion 1988.

Under 1988 uppgick den högsta timbelastningen inklusive förluster till drygt 4200 MW. Produktionen fördelade sig på cirka 70 % kärnkraft och 30 % vattenkraft. Dessutom förekom en omfattande handel med samkörande företag på 3-4 TWh. Totalt omsattes cirka 27 TWh.

Det svenska kraftproduktionssystemet har en annan produktions- sammansättning med produktionen fördelad ungefär lika mellan käm- och vattenkraft under ett normalår, se tabell 3.3.

• Sida 59
•  Original

Producerad el

(TWh) (%) Vattenkraft 68,7 49 Kärnkraft 66,4 47 Fossil värmekraft 6,3 4 Mottryck 5,8 Kondens 0,4 Gasturbin, diesel m. 111. 0,1 Summa produktion l 4 1 , 4 1 00

Tabell 3.3 Sveriges elproduktion 1988.

Den lokala kraftproduktionen i form av kommunal och industriell samproduktion samt vind- och vattenkraft med inmatning på lokalt nät svarar idag för cirka 5 % av elanvändningen i området och förväntas öka. Kommuner och industrier har inga krav på sig att ordna sin kraftförsörjning. I de fall kraftproduktion före- kommer har det funnits en värmeförbrukning i kombination med ett elbehov (vindkraftverk undantagna). EnergiverketJ-industrin har .ort en ekonomisk bedömning och funnit investeringen i egen kraftproduktion lönsam. El från samproduktion har i huvudsak förbrukats inom eget nät och detta har inneburit att inköpet av el från distributör eller råkraftsleverantör har kunnat minskas. Denna lokala elproduktionskapacitet skulle, i likhet med fjärr- värmen, kunna betraktas som en resurs för Västra Skåne.

3.4.2. Planerade förändringar

Enheterna i produktions- och överföringssystemet har lång teknisk livslängd. De vattenkraftverk i Lagan som utgjorde basen för Västra Skånes kraftförsörjning i början av 1900-talet är fortfa- rande i drift och får successivt, efter grundliga renoveringsarbeten, sin livslängd kraftigt utökad. Värmekraftverken har kortare livs- längd. Fram till år 2000 är det inte någon av de produktionsenheter som har betydelse för försörjningen som faller för åldersstrecket.

Elanvändningen i Sydsverige var i det närmaste oförändrad mellan 1988 och 1989. Normalårskorrigerat innebär det en ökad elanvändning med 2-3 % enligt Sydkraft [3]. I syfte att möta denna ökning i elefterfrågan planerar Sydkraft ett nytt naturgaseldat kombikraftverk på 300 MW el med placering i Barsebäck och planerad drifttagning 1994/95. Den ökade efterfrågan på effekt tillgodoses dels med en ny gasturbin som placeras i Halmstad, dels med laststyrningsavtal hos kunder som delvis kan avstå från leverans vid ett begränsat antal tillfällen per år.

• Sida 60
•  Original

Nuläge SOU 1990:96 3.5 Fjärrvärme

3.5.1. Befintligt system

År 1951 blev Malmö först med att leverera fjärrvärme i Västra Skåne. På 1960-talet byggdes fjärrvärmesystemen ut i de större städerna i samband med det kraftigt ökade bostadsbyggandet under miljonprogrammets år. I början av 80-talet satsade flera mindre tätorter på fjärrvärme och vi fick en andra våg av fjärrvärme- utbyggnad i spåren efter den andra oljekrisen då oljeberoendet skulle minskas. Fjärrvärme finns idag i följande kommuner: Bjuv, Burlöv, Helsingborg, Klippan, Landskrona, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svalöv och Ängelholm. Kraftvärmeproduk- tion förekommer i Malmö och Helsingborg.

Fjärrvärmeleveransen uppgick 1988 till 4 500 GWh för Västra Skåne. Dess fördelning på olika fjärrvärmesystem framgår av figur 3.5. Detta motsvarar en värmeproduktion på 5 000 GWh vid 10 % i ledningsförluster. Elproduktionen i kraftvärmeanlägg- ningar var 300 GWh. Bränsleförbrukningen för fjärrvärme- och elproduktionen framgår av figur 3.6. Det dominerande bränslet för värme- och elproduktionen är kol och utgör en tredjedel av använt bränsle.

Fjärrvärmeleveransens fördelning på kommuner

Ackumulerat % 100

80 60 40 20 0 m : =o 9» 1: N E % + B + 5 + 8 + 6 + '? _l _; £ 6 2 2 m m "5 E 2” _ m :( £ .»

Figur 3.5 Ackumulerade fjärrvärmeleveranser fördelade på fjärrvärme- leverantörer.

• Sida 61
•  Original

Använt bränsle och el för fjärrvärme- produktionen i västra Skåne 1988

GWh/år 1600

& Värmeproduktion Elproduktion

Kol

Spillvärme Halm

Torv Övrigt

2 = 2 0) : :a i- m

Värmepump

Figur 3.6 Bränsle— och elbehov för fjärrvärmeproduktionen i Västra Skåne 1988. Vid förbränning av bränsle anges energiinnehållet före förbränning. För spillvärme avses mottagen värmemängd. För värmepumpar anges elförbrukning och från olika värmekällor tillvaratagen värme [4].

I figur 3.7 och 3.8 redovisas åldersstrukturen för fjärrvärmean- läggningarna. Många av de äldre anläggningarna utgörs av olje- eldade anläggningar. Sedan naturgasens introduktion har flera oljepannor konverterats till eldning med naturgas. Investeringen i värmepumpar var kraftig i början av 80-talet. Flera värmekällor utnyttjas t. ex. geotermi, avloppsvatten och åvatten. Möjligheter att förändra fjärrvärmeproduktionen fram till år 2000 måste bedömas med hänsyn till åldersstrukturen i befintliga anläggningar. I det längre tidsperspektivet till år 2010 är de flesta anläggningar ut- tjänta. Till år 2010 finns det således stora möjligheter att förändra strukturen på fjärrvärmeproduktionen. De befintliga produktions- systemen redovisas i appendix A.

• Sida 62
•  Original

Åldersstruktur för hetvanenanläggnlngar I västra Skane

MW 1000

800

600 L'] Avfall

400 El Spillvärme Värmepump . Elpannor 200 ! Olja/Naturgas . Fasta bränslen

60-64 65-69 70-74 75-79 80-84 85-89 Drifttagningsär

Figur 3.7 Ansluten värmeeffekt efter drifttagningsår för hetvatten- anläggningar i Västra Skåne.

Åldersstruktur för kraftvärmeanläggnlngar I västra Skåne MW 250

60-64 65—69 70-74 75-79 80-84 85-89 Drifttagningsär

Figur 3.8 Ansluten värmeeffekt efter drifttagningsår för kraftvärme- anläggningar i Västra Skåne. (För naturgasanläggningarna har brännarbyte nyligen skett i tidigare oljepannor).

3.5.2. Planerade förändringar

För närvarande finns beslut om nybyggnad av produktions- anläggningar i Ängelholm och Lund. Dessutom planeras utökad produktion i Malmö. I Helsingborg diskuteras en ytterligare utbyggnad av elproduktionen.

• Sida 63
•  Original

Ängelholms Energi AB har beslutat bygga ett kraftvärmeverk i form av en naturgaseldad gasturbin/avgaspanna med en effekt av 32 MWv/29 MWe. Drifttagningen är planerad till 1991. Lunds Energiverk har beslutat uppföra en kraftvärmeanläggning av motsvarande typ med en effekt av 39 MWv/24 MWe. Drifttag- ningen är planerad till 1991. I Malmö har man ansökt om koncession för att uppföra antingen en fastbränsleanläggning med en effekt av 300 MWV/ 180 MWe eller en gaskombianläggning med en effekt av 300 MWv/300 MWe eller en kombination därav som sammantaget ger 300 MWV.

3.6. Naturgas

3.6.1. Befintligt system

Leveranserna av naturgas har ökat snabbt och ledningsnätet har kraftigt byggts ut efter gasintroduktionen 1985. Naturgas- leveranserna (exkl. el- och värmeproduktion) uppgick 1988 till 2 100 GWh, varav 73 % gick till industrin, 14 % till bostadssektorn och resten i ungefär lika delar till de areella näringarna och servicesektorn. I Västra Skåne är det idag enbart Lomma, Båstad och Ängelholms kommuner som inte har anslutits till naturgas- nätet. 1 Malmö, Helsingborg och Lund svarar de kommunala energiverken för distributionen medan den i resten av Västra Skåne sköts av Sydgas.

3.6.2. Planerade förändringar

Under 1990 kommer Båstads tätort att anslutas till naturgasnätet medan anslutningen av Ängelholm är planerad till 1991. För Ängelholms tätort planeras en anslutning av f arrvarmeverket medan övrig utbyggnad begränsas till Munka-Ljungby.

3.7. Individuella anläggningar

Med individuella anläggningar avses enskilda förbränningsan- läggningar för ej ledningsbundna energibärare. Energianvänd- ningen uppgick 1988 till 4 900 GWh. Fördelningen av bränslen för de individuella anläggningarna framgår av figur 3.9.

• Sida 64
•  Original

Energianvändning i individuella anläggningar 1988 GWh/år 2000

1 600

1 200

Bostäder Service Industri Areella när

Figur 3.9 Bruttoenergianvändning av kol, olja och ved1 1988 i individuella anläggningar. Värdena är normalårskorrigerade för bostads- och servicesektorn. Drivmedel ingår ej.

Referenser

[1] Persson, Skärvad, Söderman. Långsiktsplanering i tyngre industri. SiAR, Stockholm 1974. [2] Sydkraft. Årsredovisning 1989. [3] Vänneverksföreningen. Statistik 1988.

1Uppskattningar av vedanvändningen saknas för de areella näringarna. Vedanvändningen i bostäder respektive kolanvändningen i de areella näringarna bygger på uppskattningar vilka redovisas i bilaga 1 resp. 4.

• Sida 65
•  Original

4. Förnybara energikällor

I detta kapitel diskuteras potentialen för biobränslen och vindkraft i Västra Skåne samt olika värmekällor för värmepumpsdrift och utnyttjande av solenergi. Dessutom diskuteras avfallsförbränning och utnyttjandet av deponigas inom regionen.

4.1. Biobränslen

4.1.1. Energigrödor

Potentialen för biobränslen är stor i Västra Skåne om jordbrukets mark används för odling av energigrödor. Kostnad, avkastning och uttagseffekter varierar med olika energigrödor. Hög avkast- ning och låg kostnad synes kunna erhållas vid energiskogsodling. Jämfört med odling av t. ex. energigräs erhålles dock en större påverkan på landskapsbilden. Energiskogens högre avkastning och lägre kostnader måste därför vägas mot något större uttagsef- fekter. Avgörande är också möjligheterna att utnyttja olika energi- grödor i energiomvandlingsanläggningar. För eldning av energi— skog finns förbränningsteknik tillgänglig och kan användas i kombination med andra fasta bränslen som skogsbränsle, torv och kol. Möjligheterna att utnyttja energigräs, halm och helsäd är mer begränsade.

Insatsen av produktionsmedel skiljer mellan olika växtslag. Stråsädesodlingen bygger på årlig etablering. För samtliga växt- slag utom energiskog utförs årlig skörd. Insatserna per skördad energienhet kan bli hög jämfört med energiskog. Detta skall vägas mot möjligheten att i ett introduktionsskede utnyttja befintlig maskinkapacitet samt att bygga energiodlingen på befintliga och kända växtslag.

Energiskogen har ett delvis oprövat odlingsmaterial och kun- skapen är begränsad beträffande den långsiktiga avkastnings- förmågan. Det pågående förädlingsarbetet är positivt för utveck- lingen.

Energiskogsodling kan ge en hög avkastning av biobränslen per ytenhet. Statens energiverk anger att en avkastning om 12-20 t TS/ha kan erhållas år 2000, vid användandet av god teknik,

• Sida 66
•  Original

i praktisk odling [1]. Det högre värdet gäller för bättre jordar medan det lägre värdet gäller för sämre jordar. Motsvarande värden för energigräs anger Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) till 7—12 tTS/ha [2].

Fyra fältförsök .orda med energiskog 1981 till 1986 i Skåne, Halland och Östergötland har givit en skörd om 12-15 ton TS/ha, år när odlingarna varit etablerade eller i medeltal 12,9 ton TS/ha, år [3]. Odlingsförsöken omfattade många olika grödor. I tabell 4.1 redovisas medel- och maximal skörd från energiskog, gräs/foder- losta, höstvete och sockerbeta.

Medelskörd Maximal skörd Energiskog 12.9 14.3 Gräs/Foderlosta 9.9 12.9 Höetvete 10. 1 1 1 .3 Sockerbeta (rot) 10.3 11.0

Tabell 4.1 Medel- och maximal skörd (ton TS / ha, år) för energiskog, gräs lfoderlosta, höstvete och sockerbeta vid fyra fältförsök 1981 till 1986 [4].

Det framgår av tabell 4.1 att energiskog i fältförsöken ger högre skörd än de övriga grödorna. Odlingen av energiskog har bedrivits med äldre växtmaterial med lägre tillväxt än nyare och bättre odlingsmaterial. Kväveläckaget från energiskogsodlingarna har varit låga, i samma storleksordning som för andra fleråriga växter t. ex. gräs.

I handbok för praktisk odling av energiskog anges att om odlingen sköts på rätt sätt och får erforderlig näring bör produktionen efter etablering vara 12-15 ton TS/ha, år och hålla denna produktion i minst 20 år [5].

Försöksodling av olika vallgräs, timotej, foderlosta, rörflen och rörsvingel har gjorts bl.a. i södra och mellersta Sverige i Lantbruksuniversitetets regi [6]. I medeltal har 11.1 - 13.5 ton TS/ha, år erhållits för de olika gräsen. Högst halt torrsubstans har erhållits med rörflen men skillnaden jämfört med t. ex. foderlosta är liten. Hög kvävegödsling, minst 100 kg kväve per ha/år, erfordras för att erhålla 10 ton TS/ha. För att maximal avkastning skall erhållas fordras 200 kg kväve per ha/år.

Biogas kan framställas genom rötning av biomassa. Vid enstegs- rötning av energigräs erhålls cirka 25 MWh biogas från 12t energigräs [7]. Odlas fodersockerbetor kan biogas utvinnas mot- svarande 45 MWh per hektar åkerareal vid en avkastning om 12 tTS/ha för rotdelen. Detta kan jämföras med energiskog som vid 20 ton TS och 50 % fukthalt ger 85 MWh/ha.

• Sida 67
•  Original

Näringsämnena ansamlas främst i bladen och kolet i stamveden vid energiskogsodling. Stamveden är därför ett bra bränsle. Bladen med merparten av näringsämnena tillförs marken. Återförs askan från förbränningen till odlingen återförs fosfor, kalium och mikronäringsämnen. Gödsling av energiskogsodling med kväve kan göras i förhållande till den bortförsel som sker via stamveden i samband med skörd. Vid en skörd om 15 ton TS/ha, år behövs cirka 70 kg kväve tillföras per ha. Kväve i gödselform kan erhållas från luften via tillförsel av energi. För gödsling av en ha energiskog behövs ungefär 1 MWh för framställning av kväve- gödseln (12.8 kWh/kg N). Vid återföring av askan till energi- skogsodling behövs således inget nettotillskott av näringsämnen förutom kväve.

Helsäd eller gräs kräver betydligt högre kvävegivor än energiskog eftersom kvävehalten är högre hos dessa växter än stamveden hos energiskogen. Vid en förbränning av helsäd och gräs ökar därför kväveoxidbildningen jämfört med energiskog.

Kostnaden för energiskogsodling har beräknats till omkring 120 SEK/MWh av Statens energiverk. De anger vidare att kost- naderna "för att framställa energiskogsbränslen har beräknats kunna sänkas från nivån 120 SEK/MWh till 90 SEK/MWh genom fortsatt forskning och utveckling" [8]. Beräkningarna gäller för jordbruksmark, bränsle fritt levererat värmeverk vid en transportsträcka på 35 eller 50 km, och de är .orda i 1987 års penningvärde [9]. Angivna kostnader är beräknade vid en realränta om 6 procent. Den kostnadssänkning som kan erhållas beror främst på en utveckling av skördetekniken. Vid en av- kastning om 12 t TS/ha anges kostnaden vid åkerkant i Lund till 126 SEK/MWh varvid kostnaden för skörd, vältning och flisning är angiven till 67 SEK/MWh. I kostnaderna ingår markersättning om 1100 SEK/ha och år [10].

Parikka [11] på Sveriges Lantbruksuniversitet anger att vid dagens Odlingsteknik och dagens maskiner (juni 1989) är kostnaden för energiskogsodling 132 kr/MWh för Götalands slättbygder vid 6 % realränta och en markersättning om 500 kr per ha och år. Energi- skogsodlingen är i ett tidigt utvecklingsskede och dagens kostnader är inte relevanta om hänsyn tas till utvecklingsmöjligheterna. Vid ganska försiktiga antaganden om förbättrade maskiner minskar kostnaden för energiskogsodling till 85—90 kr/MWh. En ökad skördenivå genom förbättring av odlingsmetoder och genetisk förädling skulle ytterliga sänka kostnaderna. Parikka drar den slutsatsen "att om energiskogen behövs som energikälla i det framtida, (miljövänliga) energisystemet går den också att göra lönsam. De utvecklingsinsatser som behövs tror vi är ganska

• Sida 68
•  Original

måttliga" [12]. Liknande bedömning finns redovisade i "Energi- skog, handbok i praktisk odling" [13].

Energiskog skördas under vintern när behovet av biobränslen är som störst varför en omfattande lagring kan undvikas. Vid odling av energigräs kommer lagring att erfordras. Sveriges Lantbruks- universitet anger att den totala kostnaden för energigräs vid lag- ring i öppen stolplada, vid en avkastning om 12 t TS/ha och vid ett transportavstånd om 15 km är 150 SEK/MWh [14]. Vid kostnads- beräkningama har förutsatts att den årliga kostnaden för att ut- nyttja marken är 1000 SEK/ha och att den årliga gödslingen är 100 kg kväve/ha. Vilket penningvärde som avses finns inte redo- visat. Rapporten är daterad i december 1987.

Malmöhus läns hushållningssällskap har beräknat produktions- kostnadema för energiskog, helsäd och gräs/rörflen under hösten 1990 [15]. Vid en markersättning om 500 kr/ha har produktionskost- nader inklusive leverans till användare beräknats till 140 kr/MWh för energiskog, 230 kr/MWh för helsäd och 265 kr/MWh för rör- flen. För energiskogen har en måttlig avkastning om 12 ton TS/ha, år förutsatts och för helsäd en hög avkastning om 15 ton TS/ha, år. Avkastningen för rörflen har satts till 6 ton TS/ha, år eftersom man förutsatt att endast en skörd kan tas ut på grund av svårigheterna att torka gräset. Skillnaden i kostnad för energiskog jämfört med vad SLU anger, knappt 10 kr/MWh, kan helt förklaras av Hushåll- ningssällskapets lägre antagande vad gäller avkastning. Med ut- vecklad skörde- och Odlingsteknik kan kostnader för energiskogs— odling sänkas till 100 SEK/MWh enligt hushållningssällskapet.

Priset för halm fritt levererat förbränningsanläggningen i Svalöv 1989 är 85 SEK/MWh [16]. Halmen köps på åkern för 20 SEK/MWh vilket motsvarar kostnaden för den mängd gödning som åtgår för att ersätta näringsinnehållet i halmen vid förbränning på åkern. Inga svårigheter finns att erhålla halm. Det maximala transport- avståndet för halmen i Svalöv är 8 km. Vid ett ökat transport- avstånd ökar kostnaden per mil med cirka 0.3 SEK/MWh.

Jordbrukets s.k. överskottsareal anges av 1983 års livsmedels- kommitté till mellan 420-500 kha 1990 vilket motsvarar cirka 17 % av dagens jordbruksareal [17]. Förädlingsarbete kommer att med- föra ökad avkastning från växtodling. Överskottsarealen kan därför vara i storleksordningen 1 Mha år 2000 vilket motsvarar cirka 35 % av dagens jordbruksareal.

I figur 4.1 redovisas vilka energimängder som kan erhållas från halm, energiskog och energigräs i Västra Skåne och Skåne om 17 respektive 35 % av jordbruksmarken används för energigrödor.

• Sida 69
•  Original

Beräkningarna i figuren baseras på att arealen för energigräs är 19,6 kha i hela Skåne och att avkastningen är 10 t TS/ha,år. Avkast- ningen från energiskogsodlingen har förutsatts vara 16 t TS/ha,år. Energigräs används främst på översilningsängar för att reducera kväveläckaget.

Potentlal för halm, energlskog och energlgräs

1988 17% 35% 1988 17% 35% västra Skåne Skåne

Figur 4.1 Beräknad potential för halmbränsle, energiskog och energigräs i Västra Skåne och Skåne vid en överskottsareal från jordbruks- mark om 17 respektive 35 %. 1988 års beräknade potential för halmbränsle finns också redovisad. Beräkningarna baseras på 1988 års åkerareal [18].

Halmpotentialen i figur 4.1 har beräknats på basis av biologisk halmskörd för år 1982 [19]. Stubb, agnar, skördeförluster samt behov för strö och foder omfattar cirka 30—50 % av biologisk skörd [20]. Beroende på skördemetod varierar den bärgade mängden halm [21]. Beräknade halmmängder förutsätter att 60 % av biologisk halm- skörd tillvaratas för energiändamål. Livsmedelskommittén anger att cirka 85 % av överskottsarealen är från spannmålsodling [22]. Potentialen för halmbränslen reduceras därför med hänsyn till detta. Eftersom cirka 50 % av åkerarealen i Skåne används för spannmålsodling kommer betydligt mer än 17 respektive 35 % av spannmålsarealen att användas för energigrödor om 17 respektive 35 % av den totala åkerarealen används för odling av energi- grödor. Detta medför att halmpotentialen minskar med mer än 17 respektive 35 % för de två olika alternativen.

I redovisade exempel i figur 4.1 framgår det att odling av energi- skog och energigräs samt omhändertagandet av halm för hela Skåne motsvarar 9-14 TWh beroende på hur stor jordbruksareal som utnyttjas för odling av energiväxter. För Västra Skåne är mot- svarande värden 5-8 TWh.

• Sida 70
•  Original

Här redovisade potentialer bygger till stor del på att energiskog används. Andra kombinationer av grödor kan vara aktuella t. ex. ökad mängd energigräs.

Energiskogsflis synes kunna produceras till låga kostnader och dessa kan troligen inom fem år minskas till under 90 SEK/MWh fritt värmeverk. Näringsämnena kan återföras via askan förutom kvävet som oxideras vid förbränningen. Energiskogens stamved är jämfört med andra energigrödor ett bra bränsle med låg askhalt och högt kolinnehåll. Jämfört med helsäd synes kväveläckaget minska till en låg nivå vid odling av både energiskog och energi- gras.

Landskapsbilden påverkas av energiskogen. Detta kan upplevas som negativt eller positivt. Anläggandet av energiskogsodlingar bör därför göras med hänsyn till inplacering i landskapsbilden och kulturminnesvård. Energiskogar skall brukas under lång tid precis som förbränningsanläggningar. Detta främjar en lång- siktig och stabil samverkan mellan odlare och köpare. Att bygga dyra energiförsörjningsanläggningar som sedan inte kan använ— das för att åkermarken plötsligt skall användas till annan produk- tion främjar ingen. Energiskog tar lång tid att etablera över stora arealer och måste därför samordnas med utbyggnaden av för- bränningsanläggningar.

Helsäd är dyrt och kan ge omfattande kväveläckage. I likhet med energigräs är förbränningstekniken sämre utvecklad än för energiskog. Större åkerareal erfordras för helsäd än för energi- skog för att erhålla samma mängd energi. Kostnaderna för energi- gräset torde bli högre än för helsäd samtidigt som en betydligt större åkerareal erfordras. En satsning på t. ex. helsäd för användning inom energisektorn synes leda utvecklingen i fel riktning.

4.1.2. Skogsbränsle

All skogsråvara är möjlig att använda som bränsle men ekologiska hänsyn och industrins behov av träråvaror medför att den tillgängliga mängden skogsbränslen är begränsad bl. a. på grund av träfiberlagen. Avskaffas träfiberlagen ökar potentialen för skogsbränsle väsentligt. Vid beräkning av mängden till- gängligt skogbränsle för energiändamål förutsätts i denna studie att rundvirke används för industriella ändamål och att enbart skogsavfall används till energiändamål. Med skogsavfall avses toppar, grenar, stubbar och rötter som lämnas kvar i skogen vid gallring och slutavverkning om inte behov av bränslen för energi- ändamål föreligger.

• Sida 71
•  Original

Avverkningsberäkningar för hela Sverige har .orts för de närmaste hundra åren av Institutionen för skogstaxering [23]. De har .ort tre alternativa beräkningar. I det första alternativet antar man att dagens skogspolitik kommer att gälla även i framtiden. I det andra alternativet drivs en avverkningspolitik som skall ge ett större virkesuttag än i dag. I det tredje alternativet, mera mång- bruk, har ekologiska hänsyn tagits. Det senare alternativet innebär att i hela landet undantages 185 000 ha från skogsbruk, t. ex. ur- skogar och skogliga referensområden, och skogsbruket på 400 000 ha modifieras med hänsyn till vetenskaplig naturvård och fri- luftsliv. Dessutom förutsätts att skogsbruket modifieras på övriga marker med hänsyn till generell naturvård, att lövträdsandelen ökas från 15 till 20 % under en hundraårsperiod och att arealen ädellövskog ökas från 110 000 till 125 000 ha. Vidare förutsätts att slutavverkningsåldrarna bibehålles på nuvarande nivå, att själv- föryngringsandelen ökas och att radikal markberedning inte används samt att Contorta satsningen avbryts och att herbicider inte användes. I södra Sverige skall dessutom ingen gödsling ske och heller ingen nydikning förutom skyddsdikning.

I våra uppskattningar av avverkningens omfattning används detta tredje alternativ, mera mångbruk. En årlig avverkningsareal för Kristianstads län, Malmöhus län och Skåne fördelat på gallring och slutavverkning redovisas på dessa grunder i tabell 4.2.

2000-2010 2010-2020 Gallring Slutav- Totalt Gallring Slutav- Totalt verkning verkning Malmöhus län 6 100 300 6 400 5 400 600 6 000 Kristianstads län 13 500 3 500 17 000 11 100 2 900 14 000 Skåne 19 600 3 800 23 400 16 500 3 500 20 000 Tabell 4.2 Avuerkningsytor ( ha/ är) avseende gallring och slutavverkning i

Skåne.

Skogsstyrelsen anger den genomsnittliga tillgängliga bruttomäng- den skogsavfall till 16 m3f/ha vid gallring och till 95 m3f/ha vid slutavverkning i Malmöhus och Kristian-stads län [24]. Med m3f menas fast volym d.v.s. virkets verkliga volym, kompaktvolym. Hänsyn har då tagits till andelen lövskog i dessa län enligt avverkningsberäkningarna 1985 för alternativet mera mångbruk. De ekologiska begränsningarna såsom hänsyn till bevarande av växt- och djurarter och näringsbalansen i marken har inte beaktas i ovan redovisade uttag av skogsbränsle per ytenhet. Stubbrytning kan t. ex. orsaka växtnäringsläckage, minska markens bärighet samt påverka förekomsten av olika växt- och djurarter. Därför lämnas hela mängden stubbar och rötter utanför beräkningen. Skogsstyrelsen anger den tillgängliga mängden skogsavfall då ekologisk hänsyn har tagits till 9m3f/ha vid gallring och till 55 m3f/ha vid slutavverkning [25].

• Sida 72
•  Original

I figur 4.2 redovisas potentialen för skogsavfall i Skåne med hänsyn till ovan angivna ekologiska begränsningar. Energi- innehållet i skogsbränslet har då bedömts vara 2 MWh/m3f enligt Lönner m.fl. [26].

Potential för skogsavfall år 2000-2010 och 2010-2020 GWh/år eoo

Slutavverkning

2000-10 2010-20 2000-10 2010-20 västraSkane Skå—.a

Figur 4.2 Beräknad potential för skogsavfall ( GWh/ år) i Västra Skåne och Skåne för perioderna 2000-2010 och 2010-2020.

Statens energiverk anger kostnaden för utnyttjande av skogsavfall till mellan 80 och 120 SEK/MWh i 1987 års penningvärde. Kost- naderna omfattar hopsamling, lagring, transport och flisning [27]. De anger också att utvecklad teknik finns som innebär att kostna- derna kan sänkas till under 80 SEK/MWh. Stora skillnader i kostnaderna finns dock beroende på avståndet mellan skog och användare, andelen skogsavfall på avverkad mängd skog och vald metod för avverkningen. Det är t. ex. möjligt att antingen använda ett separat avverkningssystem där bränsleråvaran samlas in separat eller ett integrerat system där bränsleråvaran förs ut ur skogen samtidigt med industriråvaran. För slutavverkning anger STEV att kostnaden för ett separat system med bränsleandelen 30 % och om avståndet mellan skog och användare är 121 km till 99 SEK/MWh. Minskas avståndet till 10 km har kostnaden beräk- nats till 83 SEK/MWh.

För skogsavfall är dagens medelpris 115 SEK/MWh levererat fritt värmeverk.

Traditionellt skogsbruk på åkermark kan vara ett alternativ till energigrödor. Produktionen är lägre än för energigrödor men virket kan användas både som energi- och industriråvara.

• Sida 73
•  Original

4.1 .3 Potential för biobränslen 1995-2015

Uppbyggnad och tillväxt av energiskogsodlingar medför att det tar lång tid från beslut om satsning på energiskog tills ett omfattande uttag är möjligt. Under ett uppbyggnadsskede bestäms uttaget av energiskogsflis av hur snabbt energiskogsodlingar kan etableras. I ett längre tidsperspektiv bestäms uttaget av vilken areal som är till- gänglig för energiskogsodling. I figur 4.3 redovisas exempel på hur potentialen för biobränslen kan tillväxa. I figur 4.4 redovisas vil- ken areal som skulle behöva tas i anspråk för detta. Det framgår att potentialen för energiskogsodling är stor men att utbyggnaden av en omfattande produktion tar lång tid. Redovisade figurer är inget ställningstagande för att en viss areal skall utnyttjas för energi- grödor.

Redovisad potential för biobränslen är gjord i tidssteg om fem år vid en successiv introduktion av energigrödor från och med 1990. En förskjutning av introduktionen medför att storleken på uttaget av biobränslen också förskjuts. Beräkningarna i figur 4.3 bygger på att energiskog kan vara planterad på en areal om 10 000 ha år 1995 och 40 000 ha år 2000. Därefter förutsätts att arealen kan fördubblas var femte år. Innan skörd kan tas ut från energiskogsodlingar er- fordras en anläggningsperiod om 2 år och en tillväxtperiod om 3 år [28]. För energigräs, utförda som översilningsängar, har förutsatts att 50 % av arealen, inom en femårsperiod, har anlagts och reste- rande del inom ytterligare en femårsperiod. Avkastning från energiskogsodlingar som är anlagda före 1995, 1995-2000 och efter 2000 har förutsatts vara 14 t, 16t respektive 18 t TS/ha,år. Avkastning- en är beräknad med hänsyn till att bra jordbruksområden avses.

Potential för biobränslen I Skåne

El Skogsavlall Hahn B Energigrs I 530

1995 2000 2005 2010 2015 Anal

Figur 4.3 Potentialen för biobränslen i Västra Skåne från 1995 till 2015 i ' tidssteg om fem år om en successiv satsning på energigrödor görs från och med 1990. Förutsättningarna för beräkningarna finns redovisade i texten.

• Sida 74
•  Original

Arealen för energigrödor år 2010 i figur 4.4 motsvarar 35 % av åker- marken i Skåne. Figurerna visar vilken produktion som erhålls beroende på vilka arealer som tas i anspråk för odling av energi- grödor, men inte att denna areal skall tas i anspråk. I vilken takt arealen för energigrödor kan ökas är osäkert.

Det finns många aspekter på var odling av energigrödor är lämpligt. Hänsyn måste tas till naturvårdande och kulturella intressen och odlingsbetingelser. Inom regionen Västra Skåne finns några av Europas bästa odlingsjordar. Detta bör beaktas vid val av marker för odling av energigrödor.

I randområdet, mellan slättbygd och mellanbygd, finns stora areal- er jordbruksmark som inte ger samma höga ekonomiska utbyte vid odling av jordbruksgrödor. Här finns utrymme för odling av bl. a. energiskog. Markerna är i flera fall också väl lämpade för odling av fleråriga grödor. En odling av energiskog i dessa områden leder inte till ett helt slutet landskap. Det kommer att finnas öppen odling i anslutning till den animalieproduktion som förväntas bestå. En satsning på energigrödor i dessa områden ger möjlighet för produk- tion relativt nära de stora befolkningscentrumen i Västra Skåne och transportkostnaderna kan hållas låga [29].

Areal för energlgrödor I Skåne

ha 180000 160000 140000 120000 Arealbehovföf 100000 energiskogsodling 80000 isoenan'er DF 60000 40000 [] Energigräs 20000 E 530 0 1995 2000 2005 2010 År

Figur 4.4 Utnyttjandet av åkerareal för odling av energigrödor i Skåne 1995-2010 för att erhålla i figur 4.3 redovisade mängder energigrödor. Figuren innebär inget ställningstagande att en viss areal skall användas för energigrödor. I scenarierna D-F, se sammanfattning, behövs 90 000 ha för energiskogsodling vid de antaganden som gjorts i scenarierna.

Det framgår av figur 4.4 att det är först efter år 2000 som vi behöver besluta i vilken omfattning åkerareal skall användas för odling av energiskog om vi önskar använda mer än 10-15 % av åkerarealen för energigrödor.

• Sida 75
•  Original

Huvudorsaken till att använda energigrödor i energisektorn är för att begränsa koldioxidutsläppen. För närvarande finns osäkerheter om vilka konsekvenser utsläpp av koldioxid medför. I framtiden, när kunskapen har ökat, kan därför beslutsunderlaget vara betyd- ligt bättre än idag. Beslut om odling av energigrödor på en om- fattande del av åkermarken kan därför tas i framtiden när mer kunskap finns om såväl konsekvenserna för koldioxidutsläpp som om odling och användning av energigrödor. En omedelbar sats- ning på energiskog erfordras dock för att samordna tillgången på biobränsle med utbyggnaden av samproduktionsanläggningar. En samordning med förändringarna som sker inom jordbruket är också önskvärt.

4.2. Vindkraft

I Malmöhus län finns omfattande områden med bra vind- förhållanden för landbaserad vindkraft [30]. Bebyggelsen i länet medför dock att potentialen minskar kraftigt. Potentialen för havs- baserad vindkraft är stor för sydkusten. I Kristianstads län finns en potential för vindkraftutbyggnad främst till havs vid Hallands Väderö och i Hanöbukten.

Den statliga vindkraftsutredningen [31] har undersökt lokalise- ringsmöjligheterna för grupper av stora land- och havsbaserade vindkraftverk. Med stora verk menas sådana som har en effekt på 1 MW eller mer. Utredningen utgår ifrån att en lokalisering är intressant om årsmedelvärdet på vindenergin är 4 MWh/m2 eller större. För havsbaserad vindkraft har förutsatts att havsdjupet är 6 till 20 m. Tillgängliga områden för vindkraftlokalisering till land begränsas kraftigt av skiftande konkurrerande intressen som försvar, jordbruk, kulturminnesvård och naturvård förutom av skyddsavstånd till bebyggelse. Det är också osäkert vilket skydds- avstånd som skall användas. Därför anges potentialen för vind- kraft vid ett skyddsavstånd av såväl 300 som 500 m. I figur 4.5 finns angivet vindkraftpotentialen i Skåne med hänsyn till olika skyddsavstånd.

För att bedöma i vilken omfattning denna potential kan tas i anspråk fordras en mer detaljerad planering där hänsyn tas till kulturvärden, landskapsbild och lantbrukets behov. Vindkrafts- utredningen har emellertid skattat den möjliga exploaterings- graden, d. v. 5. hur stor del av potentialen för vindkraft som kan utnyttjas för olika områden. För landbaserad vindkraft i Malmö- hus län anges den möjliga exploateringsgraden till cirka hälften av potentialen. I Kristianstads län bedöms exploateringsgraden vara högre än i Malmöhus län. För havsbaserad vindkraft förut-

• Sida 76
•  Original

sätts den möjliga exploateringsgraden för båda länen vara 75-100 % av potentialen. Totalt ger detta en möjlig exploatering i västra Skåne som motsvarar ungefär 1.3 TWh el för landbaserad vind- kraft med 300 meters skyddsavstånd och ungefär 400 GWh med 500 meters skyddsavstånd samt för havsbaserad mellan 2.2 och 3.0 TWh. Detta innebär att man om man enbart tar hänsyn till lokaliseringsmöjligheterna kan bygga ut vindkraften i Västra Skåne till en årsproduktion av el om 3 TWh.

Potential för vindkraft GWh/år 10000

8000

6000

4000

2000 El Hav E Land

500 m 300 m 500 m 300 m västra Skåne Skåne

Figur 4.5 Potential för vindkraft i Västra Skåne och Skåne för grupper av

vindkraftverk större än 1 MW, vid skyddsavstånd om 500 respektive 300 m.

Statens energiverk anger potentialen för små vindkraftverk för hela Sverige till 0,3 TWh [32]. Av detta tillskott faller endast en del på Skåne och försummas här.

Statens energiverk har beräknat kostnaden för landbaserade vindkraftverk om 200 kW respektive 3 MW [33]. Beräkningar har .orts med 6 % realränta och 25 års avskrivningstid. Produktions- kostnaderna för el från dessa vindkraftverk framgår av tabell 4.3.

Storlek 200 kW 3 MW Investering 6900 kr/kW 1 1 170 kr/kW Årskostnad inkl. underhåll 642 kr/kW 1041 kr/kW Vindklass MWh/m2 SEK/MWh SEK/MWh

4 370 590 5 330 490 6 300 420 7 270 380

Tabell 4.3 Förväntade produktionskostnaderna i 1987 års penningvärde för el från vindkrahverk på land [34].

• Sida 77
•  Original

För havsbaserade vindkraftverk om 3 MW har kostnaderna beräk- nats till mellan 500 och 660 SEK/MWh vid en realränta om 6 % och en avskrivningstid på 25 år i 1989 års penningvärde [35].

STEV [36] påpekar att de små verken ligger flera utvecklings- generationer före de stora och att de stora verken kan bli mer ekonomiska när dessa utvecklats ytterligare.

4.3. Värmekällor

Det finns flera olika typer av värmekällor i Västra Skåne att använda i samband med utnyttjandet av värmepumpsteknik. Exempel på värmekällor är geotermisk värme, ytjordvärme, av- loppsvatten och grundvatten samt ytvatten i form av hav, sjöar och vattendrag. Dessa värmekällor utnyttjas idag främst i kombi- nation med eldrivna värmepumpar. Utnyttjandet av värmepumpar och av spillvärme redovisas i kapitel 5.

4.4. Avfall

Uppskattningar som redovisas i detta avsnitt bygger på uppgifter från avfallsprojektet inom Miljödelegationen Västra Skåne.

4.4.1. Träavfall

Den mängd trä och flis som erhållits från avfallsanläggningarna 1988 uppgick till 15 kton. Därav härrörde 13 kton från SYSAV. Energiinnehållet är 4.1 MWh/ton vilket ger ett totalt energinnehåll på 60 GWh. I SYSAVS [37] prognos för år 2000, alternativet sorte- ring/energi uppgår mängden trä och flis som kan utnyttjas till 19 kton.

4.4.2 Förbränning av avfall

Förbränning av avfall är en viktig energikälla i Malmö. Samtidigt ger förbränning av avfall utsläpp av tungmetaller, försurande ämnen och dioxiner. Nya reningsmetoder kan redu- cera utsläppen men diskussioner pågår om vilken metod som är bäst för avfallshantering, deponi eller förbränning. En bedömning om man bör förbränna eller deponera avfallet ligger inte inom ramen för detta projekt.

1988 uppgick energiproduktionen från avfall till 530 GWh. Därav härrörde 520 GWh från SYSAVS anläggningar. I SYSAVS prognos

• Sida 78
•  Original

för år 2010, scenariot sortering/energi, kommer energiproduk- tionen från avfall att uppgå till 660 GWh vilket innebär förbränning av cirka 220 000 ton torrt avfall. Detta är ungefär 25 % av den förväntade totala mängden avfall.

4.4.3. Deponigas

Deponigasen ger ett litet tillskott av energi, men den är av andra skäl viktig att ta till vara. Deponigasen består av metan vilken är en betydligt starkare växthusgas än koldioxid. Växthuseffekten blir mindre om denna gas förbränns än om den får läcka ut till atmosfären. Det är därför av miljöskäl lämpligt att bränna gasen och om möjligt tillvarata energin. År 1988 användes 25 GWh deponigas för energiproduktion i Västra Skåne. Därav användes 8 GWh vid SYSAV. I SYSAVS prognos för år 2000, scenariot sor- tering/energi uppskattas att 45 GWh deponigas kan utnyttjas. Från övriga avfallsbolag finns inga prognoser om framtida utnyttjande av deponigas.

4.5. Solenergi

Inom den tidsperiod som studeras här förväntas användningen av solenergi ge marginellt tillskott utom som passiv solvärme för byggnadsuppvärmning. Hänsyn till den passiva solvärmen tas i samband med skattningen av hur stort värmebehovet är för ny bebyggelse. På längre sikt, 30-40 år, kan solcellsteknik ge ett väsentligt bidrag men då erfordras kraftigt sänkta priser för solcellerna. De termiska solfångarna torde på grund av sina höga kostnader i kombination med konkurrensen från samproduktions- anläggningar för el- och värmeproduktion enbart kunna ge ett marginellt tillskott av energi.

• Sida 79
•  Original

Referenser

[1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8]

[9]

[10] [11] [12]

[13]

[14] [15] [16] [17]

[18]

[19]

[20]

[21]

Statens energiverk. Energigrödor, bränslen från jordbruksgrödor. Liljeholmen 1987. Sveriges Lantbruksuniversitet, Jordbrukstekniska institutet. Bränslen hån jordbruket. Sveriges Lantbruksuniversitet. Uppsala 1984. Törner, L., Tillväxt och energiutbyte vid odling av olika energigrödor på jordbruksmark. Statens energiverk, Projektrapporter EO-88/9. Törner, L., Tillväxt och energiutbyte vid odling av olika energigrödor på jordbruksmark. Statens energiverk, Projektrapporter EO-88/9. Sennerby-Forssa, L. och Johansson, H., Energiskog. Handbok i praktisk odling. Sveriges Lantbruksuniversitet, Speciella skrifter 38. Uppsala 1989. Tuvesson, M., Kan vallgräs användas som energiråvara? Sveriges Inntbruksuniversitet, Fakta -Mark - Växter, Nr 4, 1989. Statens energiverk. Energigrödor, bränslen från jordbruksgrödor. Liljeholmen 1987. Hansson, L., Forskning och utveckling 1987-1990 energitillförsel, Område: energiodling. s 2. Statens Energiverk, Brånsleteknikbyrån, 1988- 01-25. Hansson, L., Muntlig information 1988-01-29. Statens Energiverk, 117 87 Stockholm. Perman, G., Energiskog - Lund. Rapport, Maj 1989. Parikka, M., Energiskogens ekonomi. Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för Skog-Industri-Marknad Studier, Serien Uppsatser nr 31, 1989. Törner, L., Tillväxt och energiutbyte vid odling av olika energigrödor på jordbruksmark. sid. 3. Statens energiverk, Projektrapporter EO-88/9. Sennerby-Forsse, L. och Johansson, H., Energiskog. Handbok i praktisk odling. sid 37. Sveriges Lantbruksuniversitet, Speciella skrifter 38, Uppsala 1989. Statens energiverk. Energigrödor, bränslen från jordbruksgrödor. Liljeholmen 1987. Törner, L., Skriftligt material 1990-10-15. Malmöhus län Hushållnings- sällskap. Ieire, R., Muntlig information 7/11 1990. Värmeteknik AB, Box 47, 260 41 Nyhamnsläge. Livsmedelskommittén. Jordbruks- och livsmedelspolitik. Huvudbetänk- ande av 1983 års livsmedelskommitté, SOU 1984:86. Statistiska Centralbyrån. Jordbruksstatistisk årsbok 1988. Åkerareal tabell 2.2, träda tabell 7.16, areal brödsäd tabell 7.3, areal fodersäd tabell 7.6. Allmänna Förlaget, Stockholm 1988. Statistiska Centralbyrån. Jordbruksstatistisk årsbok 1988. Tabell 7.28. Allmänna Förlaget, Stockholm 1988.

Nilsson, C. & Ekström, N., Halm som bränsle - bakgrund och systemlös- ningar. LBT, specialmeddelande 114, Sveriges Lantbruksuniversitet, Lund 1982.

Sveriges Lantbruksuniversitet, Jordbrukstekniska institutet. Bränslen från jordbruket. s 56-57. Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala 1984.

• Sida 80
•  Original

[22] [23]

[24] [25] [26]

[27]

[28] [29]

[30] [31]

[32] [33] [34] [35] [36] [37]

Livsmedelskommittén. Jordbruks- och livsmedelspolitik. Huvudbetänk- ande av 1983 års livsmedelskommitté, SOU 1984:86. Institutionen för skogstaxering. Avverkningsberäkningen 1985. Rapport 44/1989, Umeå 1989. Holm, S., Muntlig information. Skogsstyrelsen, Jönköping. Januari 1990. Holm, S., Muntlig information. Skogsstyrelsen, Jönköping. Januari 1990. Lönner, G., Parikka, M., Trädbränslen. Institutionen för skogsteknik- Uppsatser och Resultat Nr 18/1985. Statens Energiverk. Inhemska bränslen. Bilaga 3 till statens energiverks och statens naturvårdsverks utredning ett miljöanpassat miljösystem. Statens energiverk 1985z9. Energiskog. Törner, L., Skriftligt material 1990-10-24. Malmöhus län Hushållnings- sällskap. Läge för vindkraft. Betänkande av vindkraftsutredningen, 1988. SOU 1988:32. Läge för vindkraft. Betänkande av vindkraftsutredningen, 1988. SOU 1988:32. Statens energiverk 1985:1. Vindkraft. Statens energiverk, 1989:1.Vindkraftens ekonomi. Statens energiverk, 1989:1.Vindkra/tens ekonomi. Havsbaserad vindkraft. Blekingeprojektet, utredningsfas 2. Statens energiverk, 1989:1.Vindkraftens ekonomi. SYSAV, Förslag till Regional avfallplan för sydvästra Skåne. Malmö 1990.

• Sida 81
•  Original

5. Energisystem år 2010

Förändringarna av energisystemet i Västra Skåne syftar till att leda utvecklingen mot ett varaktigt hållbart energisystem. Förut- sättningarna för detta är att energiflödena är låga och att förnybara energikällor används i största möjliga utsträckning. Vid använ- dandet av biobränsle och vindkraft är låga energiflöden också önskvärda för att begränsa ytbehovet och intensiteten i uttaget. Då kan miljöpåverkan som sker i samband med uttag av förnybara energikällor begränsas.

Ett energieffektivt energisystem erhålls genom val av energi- effektiv teknik för slutlig användning av energi samt genom val av energibärare och teknik för omvandling av primärenergi som leder till hög systemverkningsgrad för hela energisystemet.

Valet av energibärare i kombination med valet av omvandlings- teknik spelar stor roll för behovet av naturresurser. Fjärrvärme- system med samproduktion av el och värme ger en hög system- verkningsgrad. Detta gäller också för individuella system som baseras på samproduktion av el och värme. Därför bör fjärrvärme och/eller individuella anläggningar i kombination med sam- produktionsanläggningar väljas där det är ekonomiskt möjligt så länge el behöver produceras med bränslen. Ett nästan lika effektivt sätt att utnyttja bränslen som vid samproduktion av el och värme är via bränsledrivna värmepumpar. En förutsättning för dessa är att värmekällor finns tillgängliga. Bränsledrivna värmepumpar är inte kommersiellt tillgängliga, i varje fall inte för mindre anlägg- ningar t. ex. för villor.

Lägst systemverkningsgrad i tillförselledet erhålls för el produ- cerad i kondenskraftverk. El till bl. a. uppvärmningsändamål bör därför begränsas så långt som det är möjligt. I t. ex. industriella tillämpningar kan användningen av el medföra en så hög verk- ningsgrad att högre systemverkningsgrad erhålls, än för andra energibärare, även om elektriciteten är producerad i kondens- anläggningar. I sådana tillämpningar är el mest fördelaktig att använda. För vissa ändamål, t. ex. elektronik, är det över huvud taget inte möjligt att ersätta el med andra energibärare.

Skillnaden i systemverkningsgrad mellan naturgas, lätt eld- ningsolja och eldrivna värmepumpar är marginell vid byggnads- uppvärmning. Avgörande för att värmepumpar skall kunna användas är tillgången till värmekällor.

• Sida 82
•  Original

Prioriteringen av olika energibärare och omvandlingstekniker för primärenergi måste således göras efter bl. a. användningsområ- den t. ex. för elspecifika behov och behov av processvärme. Kost- naderna för olika omvandlingstekniker varierar kraftigt med skalstorlek varför hänsyn också måste tas till denna. En allmän prioritering vid val av anläggningar för byggnadsuppvärmning, tappvarmvattenbehov eller annan lågtemperaturvärme kan vara följande:

1. Samproduktionsanläggningar, via fjärrvärme eller individu- ella tillämpningar

2. Bränsledrivna värmepumpar

3. Direkt förbränning av bränslen eller eldrivna värmepumpar

4. Elvärme

Dessa prioriteringar är giltiga under förutsättningen att man på marginalen måste producera el i samproduktions- eller kondens- anläggningar.

Valet av bränsle har stor betydelse för nettotillskottet av koldioxid till atmosfären. För större energiomvandlingsanläggningar är bränslevalet av underordnad betydelse vad gäller utsläpp av SOX, NOx, Cd och Hg eftersom de utsläppen är låga vid användandet av modern förbrännings- och reningsteknik. För större anlägg— ningar är det därför fördelaktigt att i första hand välja biobränslen och därefter i rangordning naturgas, gasol, lätt eldningsolja, tung eldningsolja, torv eller kol. För mindre anläggningar beror dock utsläppen av SOX, NOx, Cd och Hg till stor del på valet av bränsle. För anläggningar i denna skalstorlek kan en annan prioritering än för större anläggningar vara mer fördelaktig från miljösyn- punkt.

Vindkraft och spillvärme ger inga emissioner och är därför fördelaktiga att använda i den utsträckning som ekonomiska och naturvårdande begränsningar medger.

Om kraven på hög systemverkningsgrad och låga koldioxidutsläpp kombineras med de tekniska möjligheter som finns i olika skalstorlekar erhålles följande prioritering för bränslebaserad elproduktion i nya anläggningar:

1. Samproduktion baserad på direkt förbränning av biobränslen i stora anläggningar (>50 MWV) 2. Samproduktion baserad på förgasade biobränslen och gas- turbiner i medelstora anläggningar (5-50 MWV) . Samproduktion baserad på naturgas/oljeprodukter Kondensproduktion baserad på naturgas Kondensproduktion baserad på kol

wu»

• Sida 83
•  Original

En strategi för att uppnå ett varaktigt hållbart energisystem i Västra Skåne är att använda modern förbrännings- och reningsteknik, energieffektiva kombinationer av energibärare och omvandlings- tekniker för primärenergi, energieffektiv teknik för slutlig användning av energi och förnybara energikällor, främst vind- kraft och biobränslen förutom befintlig vattenkraft.

I detta kapitel belyser vi möjligheterna att effektivisera energi- systemet och möjligheterna att utnyttja förnybara energikällor. Flera scenarier skisseras för att kunna jämföra såväl miljö- konsekvenser som kostnader. Det som varieras i scenarierna är tekniken för slutlig energianvändning och utformningen av till- förselsystemet. Följande uppdelning göres:

Energianvändning 1 1988 års genomsnittligt använda teknik (GAT) "Ingen effektivisering" 2 1988 års bästa sålda teknik (BST) "Effektivisering" 3 Effektivitetsförbättrad teknik (EFT) "Hög effektivisering"

Energitillförsel 1 Tillförselalternativ med stort inslag av naturgas. Ingen samproduktion av el och värme. Detta alternativ kommer i den löpande texten att benämnas "Kondensalternativet" och för- kortas till "Kondens" i figurerna.

2 Tillförselalternativ med stort inslag av naturgas. Samproduk- tion av el och värme med naturgas sker i de större orterna. Detta tillförselalternativ kommer i den löpande texten att benämnas "Naturgasalternativet" och förkortas till "Gas" i figurerna.

3 Tillförselalternativ med stort inslag av förnybara energi- källor främst biobränslen. Samproduktion av el och värme utnyttjas i största möjliga grad. I den löpande texten kommer detta alternativ att benämnas "Biobränslealternativet" och förkortas till "Bio" i figurerna.

4 Tillförselalternativ som överensstämmer med alternativ 3 förutom i att en kraftigare utbyggnad av vindkraften förutsätts. Detta alternativ kommer i den löpande texten att kallas "Vindkraftalternativet".

Tillförselalternativ 1 och 4 redovisas mer översiktligt än de två andra tillförselalternativen. Detta för att materialet skall kunna presenteras på ett mer överskådligt sätt. Alla beräkningar finns emellertid redovisade i bilaga 5.

• Sida 84
•  Original

Energisystem år 2010 SOU 1990:96 5. l Utvecklingsmöjligheter

5.1.1 Industri

Vid en analys av ett geografiskt begränsat område som Västra Skåne, där ett fåtal industrier svarar för en hög andel av energianvändningen, måste de enskilda företagens särart beaktas. Generella nyckeltal för tillväxt och energianvändning, vilka finns tillgängliga för olika branscher i riket som helhet, kan inte användas direkt. En anpassning måste ske i de fall där betydande avvikelser från branschgenomsnittet råder. Följande avvikelser kan konstateras för Västra Skåne jämfört med Sverige som helhet:

- Kemiindustrin i Västra Skåne är i huvudsak inriktad på bas- kemikalier som syror och konstgödning. Varken den expan- siva petrokemiska industrin eller tillverkningen av plas- tråvaror finns representerad. Inte heller klor-/alkaliindustrin som är starkt knuten till massa- och pappersindustrin.

- Alla typer av livsmedelsindustri finns representerad i Västra Skåne, dock är sockerindustrin överrepresenterad jämfört med hela branschen.

- Energianvändningen inom jord- och stenindustrin domineras av ett företag med tillverkning av mineralull som skiljer sig från det som normalt räknas till branschen, nämligen cement-, kalk-, tegel-, glas-, porslins-, grus- och makadamtillverk- ning.

- Järn- och stålindustrin representeras av två företag med en tillverkning som starkt avviker från den handels- och special- stålstillverkning som dominerar branschen i Sverige.

Hänsyn till ovannämnda avvikelser är tagna vid val av tillväxt- takt och specifik energianvändning vid beräkningen av framtida energianvändningsnivåer i bilaga 3.

Uppskattningar av industrins tillväxt i olika branscher bygger på uppgifter från Statens energiverk [1].

• Sida 85
•  Original

5.1 .2 Fjärrvärme

Potentialen för konvertering av befintlig bebyggelse till fjärrvärme har bedömts. Denna bedömning grundar sig på en enkät som skickats till samtliga fjärrvärmekommuner, se bilaga 5. Enkät- frågorna avsåg den kommande tioårsperioden (1989-1999) och gällde såväl konvertering av befintlig bebyggelse som till- kommande abonnenter genom nybyggnation.

För att konvertering av småhus skall bedömas bli lönsam förutsätts att kostnadsjämförelser mellan el och fjärrvärme baseras på kost- naden för ny elproduktion i naturgaseldade kondenskraftverk och att bränsleskatter och koldioxidavgifter även gäller elproduktion. De småhus som kan konverteras till fjärrvärme ligger i områden med viss lägsta värmetäthet och närhet till ledning.

För perioden 2000-2010 antas ingen potential för konvertering av befintlig bebyggelse till fjärrvärme finnas, utan all konvertering förutsätts vara genomförd. För ny bebyggelse antas samma till- växttakt som för perioden 1989-1999. Det möjliga tillkommande fjärrvärmeunderlaget framgår av figur 5.1.

Fjärrvärmens utvecklingsmölllgheter

GWh/ä 500 III,/Illa 400 300 200 Industri . Service 100 ! Flerbostadshus ' Småhus 0 1989-1999 2000-2010 Konvertering Ny. bebyggelse Figur5.1 Fjärrvärmesystemens totala utvecklingsmöjligheter under

tidsintervallet 1989-2010 före energihushållning genom konver- tering av befintlig bebyggelse samt genom nybyggnation.

5.1 .3 Naturgas

Bedömningen av naturgasens tillväxt grundar sig på en enkät som skickats till Sydgas och samtliga kommuner i regionen. I figur 5.2 redovisas en uppskattning av det tillkommande värmeunderlaget genom konvertering och nybyggnation i Västra Skåne.

• Sida 86
•  Original

Naturgasens utveckllngsmölllgheter

.H'I Cl Areellanäringar I I I ggg; ! Flerbostadshus . Småhus

1989-1999 2000-2010 Konvertering Ny bebyggelse

Figur 5.2 Naturgasens totala utvecklingsmöjligheter under tidsintervallet 1989-2010 före energihushållning genom konvertering och nybyggnation.

5.1.4 Förutsättningarför samproduktion av el och värme

Förutsättningarna för samproduktion av el och värme beskrivs noggrant i bilaga 5. I detta avsnitt sammanfattas resultaten.

De huvudsakliga möjligheterna till samproduktion i Västra Skåne finns i fjärrvärmesystemen. 1988 uppgick produktionskapaciteten till 190 MWe och elproduktionen var 300 GWh. Potentialen för sam- produktion år 2010 uppskattas till mellan 2.1 och 3.7 TWh beroende på om energihushållning skett och vilken typ av produktions- anläggningar som används.

Befintlig samproduktion av el och värme inom processindustrin i Västra Skåne återfinns inom sockerindustrin. Totalt uppgår produktionskapaciteten till ca 25 MWe och elproduktionen var 90 GWh 1988. I processindustrin sker energianvändningen, där så är möjligt, ute i processen och då saknas möjligheter för samproduk- tion. Möjligheter för samproduktion finns t. ex. där en ångprocess används eller där det i tillverkningen genereras energigas som sedan kan användas för samproduktion av el och värme.

Inom de 10 industrierna med störst energianvändning 1988, exklusive Swedechrome, finns en potential för samproduktion om 71 MWe, 350 GWh om konventionellt teknikval görs, se bilaga 5 där också innebörden av konventionellt teknikval förklaras. Bedöm- ningen är baserad på en individuell genomgång av de största företagens förutsättningar för samproduktion. Inom medelstor och

• Sida 87
•  Original

mindre industri finns det idag ingen elproduktion. Ur 1988 års energianvändning i de följande 90 största företagen kan man upp- skatta en potential för samproduktion på 275 MWe, 710 GWh. Då fordras att teknik och bränsle som ger högt elutbyte väljs t. ex. naturgas- eller gasolbaserade ottomotordrivna kraftvärmemaski- ner. Väljer man i stället samproduktion med gasturbiner och för- gasade bränslen där det är effektmässigt möjligt, se bilaga 5, minskar potentialen i denna industri till 180 MWe, 490 GWh.

Förutom fjärrvärmesystem och större industrier finns det möjlig- heter till samproduktion i större samlade byggnadsbestånd lokali- serade utanför tätorter (regementen, sjukhus m.m.) med omfattande värmeförsörjning. I Västra Skåne har vi identifierat F5 Ljungbyhed, F10 Ängelholm, P6 Revingehed samt Sturups flygplats. Dessa kan med för storleken anpassad teknik ge en elproduktion av 10 MW, 35 GWh/år. I tabell 5.1 redovisas potentialen för samproduktion i individuella anläggningar. För industrin redovisas potentialen, om mest ekonomiska teknikval vid dagens priser väljs här kallat konventionellt teknikval, om teknik för maximerad elproduktion väljs samt om biobränsle används i största möjliga omfattning. Alla uppskattningar av po- tentialen baseras på värmeunderlaget 1988. I scenarierna tas hänsyn till det förändrade värmeunderlaget som beror på industrins tillväxt och effektivisering av energianvändningen.

Elproduktion Maxi'me— Biobränsle/Naturgas

rad elproduk- tion

Bio NG GWh MW/GWh MW/GWh MW/GWh MW/GWh

Processindustri 1335 71/350 113/522 40/170 30/180 "10 största" . vrig energi- 994 275/712 275/712 40/115 140/370 (10-100 största)

bostäder,

lokaler

Konventi onellt teknikval

Totalt värmeun derlag

Grupptill- hörighet

stn Större bygg- 10/35 10/35 10/35 nads-bestånd

2790 410/1300 480/1600 80/285 230/785

Tabell 5.1 Potential för elproduktion i samproduktionsanläggningar i individuella anläggningar. Uppskattningarna är baserade på värmeunderlaget 1988.

• Sida 88
•  Original

52. Antaganden för scenarierna

Samtliga antaganden för scenarierna redovisas i bilagorna 1-5. De viktigaste redovisas nedan.

5.2.1 Allmänt

I scenarierna antas en industritillväxt enligt statens energiverks prognoser. Bostadsbyggandet antas utvecklas enligt finansdeparte- mentets långtidsutredning 90. Lokalbyggandet antas följa Kraft- sams prognoser.

5.2.2 Konverteringar

Antagandena om konvertering till fjärrvärme och naturgas bygger på enkätsvaren från kommunerna enligt avsnitt 5.1.2 och 5.1.3. I biobränslealternativet antas alla dessa konverteringar ske. [ naturgasalternativet antas inga småhus bli konverterade. Ingen konvertering av direktelvärmda hus antas.

Förutom konverteringar inom industrin enligt enkätsvar ovan, antas konvertering till naturgas och biobränsle i samband med utbyggnaden av samproduktion i individuella anläggningar. I bio- bränslealternativet antas dessutom att biobränslen används i stället för ko] i växthusen.

Av de småhus som varken kommer att ha fjärrvärme, naturgas eller direktel antas 45 % använda lätt eldningsolja, 45 % el- värmepump och 10 % elpanna. I flerbostadshus och servicelokaler som varken kommer att ha fjärrvärme, naturgas eller direktel antas att lätt eldningsolja används.

5.2.3 Produktionsanläggningar

Kärnkraften förutsätts enligt riksdagsbeslut vara avvecklad år 2010.

Västra Skåne förutsätts kunna ta del av Sydkrafts elproduktion från vattenkraft med samma andel som Västra Skåne hade andel av elanvändningen i Sydkrafts område 1988. Detta medför att Västra Skåne kan utnyttja 2.2 TWh vattenkraft år 2010.

• Sida 89
•  Original

Vindkraft utnyttjas endast marginellt i naturgasalternativet. I bio- bränslealternativet utnyttjas landbaserad vindkraft inom sådana vindklasser att den kostnadsmässigt kan konkurrera med natur- gasbaserad kondenskraft (miljöavgifter även på elproduktion förutsätts). Detta innebär att vi antar att 0.1 TWh vindkraft används i biobränslealternativet.

I naturgasalternativet utnyttjas fjärrvärmesystemen i de fem största kommunerna Malmö, Helsingborg, Lund, Ängelholm och Landskrona för samproduktion av el och värme. I dessa anlägg- ningar används naturgas. I de övriga kommunerna med fjärr- värme används elektriska värmepumpar. I samtliga kommuner används lätt eldningsolja för topplasten. I Malmö utnyttjas Helene- holmsverket för topplastproduktion.

I biobränslealternativet utnyttjas fjärrvärmesystemen för sampro- duktion av el och värme förutom i Svalöv vars fjärrvärmesystem är alltför litet. I de fyra största kommunerna används biobränslen via direkt förbränning och i de mindre kommunerna biobränslen via förgasningssteg. I samtliga kommuner används olja i hetvatten- pannor för topplasten. I Malmö utnyttjas Heleneholmsverket för topplastproduktion.

Den industriella samproduktionen är i naturgasalternativet lika stor som 1988 nämligen 90 GWhe medan vi i biobränslealternativet antar en elproduktion på 1220 GWh i scenariot utan effektivisering och 1130 i scenariot med effektivisering.

Den el som inte kan produceras av vattenkraft, vindkraft och sam- produktion förutsätts produceras i naturgaseldade kondenskraft- verk.

I scenarierna antas avfallsförbränning ske i kraftvärmeverk i Malmö. Avfallsbränsle motsvarande 660 GWh antas bli utnyttjat. 60 GWh deponigas utnyttjas i scenarierna.

5.2.4 Emissioner

För biobränslen antas inget nettoutsläpp av koldioxid eftersom denna ingår i ett kretslopp i biosfären. I större fastbränsleanlägg- ningar antas att stoftfilter finns. Dessa antas rena kvicksilvret med 60 % och kadmiumet med 95 %.

För alla baslastanläggningar för el- och fjärrvärmeproduktion och större fastbränslepannor inom industrin antas dessutom att kata- lytisk avgasrening eller annan lika effektiv reningsmetod an-

• Sida 90
•  Original

vänds. Detta minskar utsläppen av kväveoxider med minst 85 %. Utsläppen av kväveoxider redovisas också för det fall att katalytisk rening inte används. För större fastbränsleanläggningar förut- sätts att fluidiserande bädd används.

5.3. Energianvändningen år 2010

Energianvändningen i scenarierna år 2010 redovisas i bilagorna 1-4. I figur 5.3 redovisas denna fördelad på de olika sektorerna. I de kommande avsnitten redovisas energianvändningen för respek- tive sektorer.

I scenarierna utan effektivisering ökar energianvändningen med cirka 25 % jämfört med 1988 medan energianvändningen i scena- rierna effektivisering respektive hög effektivisering minskar med 5 respektive 10 % jämfört med 1988.

Energlanvändnlng fördelad på sektorer

”'”” $”” — -=-

'/

Ol'"—

25000

Areella när Industri Service Bostäder

IH NC]

1988 GAT BST EFT 6— 2010 —-—)

Figur 5.3 Energianvändningen 1988 och 2010 fördelad på sektorer

5.3.1. Bostäder

Energianvändningen inom bostadssektorn och de överväganden som .orts beskrivs i bilaga 1. I figur 5.4 jämförs nettoenergibehovet för uppvärmning samt den övriga elanvändningen 1988 med de tre tekniknivåerna 2010. Med nettoenergibehovet menas den energi fastigheten använder mätt efter panna/värmeväxlare/värmepump.

Om inte energianvändningen effektiviseras ökar den med cirka 30 % jämfört med 1988. Detta beror dels på nybyggnation och dels på att apparatinnehavet förutsätts öka. I scenariot BST når man ner

• Sida 91
•  Original

till ungefär samma energianvändningsnivå som 1988. Det är framför allt på apparatsidan som en kraftig effektivisering är möjlig. Trots denna effektivisering åtgår mer övrig el år 2010 vid tekniknivån BST än 1988.

I figur 5.5 redovisas nettoenergianvändningen för uppvärmning fördelat på energibärare år 2010 för småhus respektive fler- bostadshus i naturgasalternativet. I biobränslealternativet ökar fjärrvärmeandelen i småhus med 3 procentenheter jämfört med i naturgasalternativet. Detta sker på bekostnad av naturgas, vattenburen el och olja som minskar med en procentenhet vardera. Fördelningen i flerbostadshusen är lika för de båda energi- systemen.

Bostäder - nettoenergibehov för uppvärmning samt övrig el GWh/år 10000

8000 6000

4000 & Övrig el

. Uppvärmning 2000

1988 GAT BST EFT (—-— 2010 —-—>

Figur 5.4 Nettoenergibehovet för uppvärmning samt övrig elanvändning ( GWh/ år) inom bostadssektorn 1988 och 2010.

Småhus - uppvlrmnlngsformer l Flerbostadshus - uppvärmning:- nlturgaullernallvet formerl mturganllematlvet

Natur-3 15% Vattenburen el $% Nan" 12%

Diveklel 22%

F" rrvärme 87%

Figur 5.5 Fördelning på uppvärmningsformer inom småhus och fler- bostadshus i procent av energianvändningen för naturgasalternativet år 2010.

• Sida 92
•  Original

I figur 5.5 framgår att fjärrvärmen är helt dominerande i fler- bostadshusen. I småhus tillgodoses värmebehovet i ungefär lika stor grad av fjärrvärme, olja, direktel, naturgas och värmepumpar.

5.3.2. Service

Energianvändningen inom servicesektorn och de överväganden som .orts beskrivs i bilaga 2. I figur 5.6 jämförs nettoenergi- användningen för de tre tekniknivåerna med nettoenergi- användningen år 1988.

Service - nettoenergibehov för uppvärmning samt övrig el GWh/år sooo

Figur 5.6 Nettoenergianvändningen (GWh) inom servicesektorn 1988 och

2010 fördelad på uppvärmning och övrig el. Energianvänd- ningen för de tre tekniknivåerna redovisas.

En förutsatt kraftig ökning av apparattätheten är huvudorsaken till att energianvändningen i scenarierna med tekniknivån GAT ökar med 40 %. För de båda andra tekniknivåerna erhålles en något lägre energianvändning än 1988, men även i dessa scenarier är elanvändningen trots stor effektivisering större än 1988.

Fjärrvärme dominerar uppvärmningen i scenarierna med ca 65 % av energianvändningen. Naturgas står för ca 10% och lätt eldningsolja för resten.

• Sida 93
•  Original

5.3.8 Industri

Energianvändningen inom industrisektorn och de överväganden som .orts vid dess beräkning redovisas i bilaga 3. I figur 5.7 jämförs bruttoenergianvändningen 1988 fördelad på fjärrvärme, el och bränsle med bruttoenergianvändningen i scenarierna för år 2010 för de tre olika tekniknivåerna. I figur 5.8 redovisas bränslet fördelat på olika energibärare i biobränslealternativet respektive naturgasalternativet.

Bruttoenergianvåndningen inom industrisektorn GWh/år 8000

6000

mm Brän sie E Fjärrvärme . Ei

2000

Figur 5.7 Bruttoenergianvändningen inom industrisektorn 1988 och 2010 fördelad på el, fjärrvärme och bränsle. Energianvändningen för de tre tekniknivåerna redovisas.

Industrin - fördelning av energibärare Industrin - lördelning av energibärare l naturgasalternativet I blobrinslealtemativet

F' "värme S%

Figur 5.8 Fördelning av energibärare i industrin för naturgas- och bio- bränslealternativet 2010.

• Sida 94
•  Original

Utan effektivisering skulle tillväxten inom industrin öka energi- användningen med cirka 30 % jämfört med 1988. Vid effektivi- serad energianvändning förblir den ungefär på 1988 års nivå.

I biobränslealternativet används biobränslen i betydligt högre grad än i naturgasalternativet. Detta har skett på bekostnad av samtliga fossila bränslen.

5.3.4. Areella näringar

I bilaga 4 behandlas den areella sektorn exklusive drivmedels- användningen, vilken behandlas av trafikprojektet. Hur den areella sektorns omfattning och struktur kommer att se ut i framtiden beror på den framtida jordbrukspolitiken. Förändrade subventioner och minskat gränsskydd kan kraftigt påverka de areella näringarnas omfattning. I våra scenarier antar vi att omfattningen av de areella näringarna kommer att ligga på dagens nivå.

I scenarierna förutsätts att energianvändningen minskar med 20 % i BST-alternativen och 40 % i EFT-alternativen.

5.3.5. Känslighetsanalyser

Ett antal känslighetsanalyser har gjorts i bilagorna 1-4 där betydelsen för energianvändningen av olika parametrar har studerats. Alla förändringar av energianvändningen jämförs med respektive sektors energianvändning i scenarierna.

Bostäder En variation av antalet nybyggda hus med 25 % förändrar energianvändningen i bostadssektorn med 3-4 %. En förskjutning mellan andelen byggda småhus från ca 20 % av det totala antalet lägenheter till 75 % förändrar energianvändningen inom bostads- sektorn med mindre än 2 %.

Ökar inte apparattätheten jämfört med 1988 minskar elanvänd- ningen i bostadssektorn med ca 35 % jämfört med elanvändningen i scenarierna. Detta medför att man i alternativet Effektivisering kan nå en minskad elanvändning på 25 % jämfört med 1988.

Service En variation av antalet nybyggda servicelokaler med 25 % ger en variation av energianvändningen på 5-6 % i servicesektorn.

• Sida 95
•  Original

Industri En förändring av industrisektorns tillväxt med 25 % förändrar energianvändningen med 10 %. Industristrukturens inverkan på energianvändningen, genom att låta de 4 mest energiintensiva respektive 4 minst energiintensiva företagen öka respektive min- ska sitt förädlingsvärde med 25% med bibehållande av hela industrisektorns volym, har studerats. Dessa variationer ger en ändrad energianvändning på 17-18 %. Vi har också undersökt effekten av en ändrad industristruktur som enligt Statens energi- verk blir resultatet av en höjning av elpriset med 20 öre. Vi får en minskning av energianvändningen på 14% medan industripro- duktionen minskar med 7 %.

5.4. Energitillförsel år 2010

I bilaga 5 redovisas tillförselsystemet och dess energiflöden.

5.4.1. Elsystemet

I figur 5.9 redovisas elanvändningen 1988 och 2010 för de olika sektorerna. I figur 5.10 redovisas elanvändningen uppdelad på elvärme och övrig el.

Elanvändnlng fördelad på sektorer

GWh/ä 10000 8000 6000 II] Ei till fjärrvärme Cl Areella när 4000 industri & Service . Bostäder

1988 GAT BST EFT G_- 2010 ———)

Figur 5.9 Elanvändningen (GWh/ år) för de olika sektorerna 1988 och 2010 för de tre tekniknivåerna. 60 GWh el till värmepumpar i natur- gasalternativet syns ej i figuren.

• Sida 96
•  Original

i i E ?

i i i

i

g i

i i i l i L i i i l i l ! i i i , , |

i

! Figur 5.11 Producerad el 1988 och i de olika scenarierna för 2010 fördelat 96 Energisystem år 2010 SOU 1990:96

Eianvändning fördelad på värme och övrig el

GWh/år 10000 8000 gir/”111. 6000 eluuqanvame .... : S:,W'

Figur 5.10 Elanvändningen ( GWh/ är) fördelad på värme och övrig el 1988 och 2010 för de tre tekniknivåerna. 60 GWh el till värmepumpar i naturgasalternativet syns ej i figuren.

Figurerna visar att elbehovet ökar med ca 25 % om man inte antar några effektiviseringar och minskar med ca 15 % om effektivi- seringar görs. Hänsyn har i scenarierna tagits till Swedechromes nedläggning och Kemiras beslut om minskad produktion. Detta minskar elanvändningen med knappt en halv TWh. Elanvänd- ningen för värme minskar i samtliga scenarier på grund av kon- vertering av elvärme till fjärrvärme och naturgas. I fjärrvärme- systemen användes 1988 550 GWh el för elpannor och för drift av el- värmepumpar. Ingen el används för fjärrvärmeproduktion i bio- bränslealternativet och endast ca 60 GWh till värmepumpar i natur- gasalternativet.

Elproduktlon 1988 och 2010

GWh/år 10000 8000 6000 D Kondensprod 4000 E] Vindkraft Samprod-indiv anl & Samprod—FV 2000 B Kämkrait . Vattenkraft

• Sida 97
•  Original

Elproduktionen i scenarierna och 1988 redovisas i figur 5.11 för- delat på olika produktionsformer enligt bilaga 5. Samproduktionen i fjärrvärmesystemet behandlas noggrannare i avsnitt 5.4.2. Figuren visar inte den el som geografiskt produceras inom Västra Skåne förutom för samproduktion och vindkraft. I stället visar den på den elproduktion som används för att tillgodose elanvändningen i Västra Skåne.

En större elproduktion i fjärrvärmesystemen sker i naturgas- alternativet. Detta beror på att de i naturgasalternativet använda gaskombianläggningama har ett högre elutbyte än de biobränsle- baserade anläggningarna. I biobränslealternativet produceras å andra sidan 1.1-1.2 TWh el i individuella samproduktionsanlägg- ningar och 0.1 TWh i vindkraftverk. I biobränslealternativet med hög effektivisering erhålles ett elöverskott på 150 GWh.

5.4.2. Fjärrvärme

I figur 5.12 redovisas fjärrvärmeanvändningen fördelad på de olika sektorerna 1988 och för de olika scenarierna år 2010. I figur 5.13 redovisas användningen av el och bränsle i fjärrvärme- systemen år 1988 och i scenarierna för år 2010.

Fjärrvärmeleveranser 1988 och 2010

GWh 6000 5000 4000 El Areella när 3000 Industri H Service 2000 ' Bostäder

0 1988 Gas Bio Gas Bio Gas Bio GAT BST EFT (__—>(—)(——>

Figur 5.12 Fjärrvärmeleveranser (GWh/ år) 1988 och 2010 uppdelat på de olika sektorerna. För år 2010 redovisas fjärrvärmeleveranserna för scenarierna.

Fjärrvärmeleveranserna ökar i samtliga scenarier. Använd— ningen av bränslen i fjärrvärmesystemen ökar betydligt mer än

• Sida 98
•  Original

fjärrvärmeleveranserna. Detta beror på den kraftigt ökade el- produktionen i fjärrvärmesystemen. Den uppgår till mellan 2.1-3.7 TWh i de olika scenarierna att jämföra med 0.3 TWh år 1988.

Använt bränsle och el i fjärrvärmesystemen GWh 12000

10000

8000 Övrigt

Värmepump 6000 * Biobränsle 4000 *

Avfall Spillvärme

lnlmmuaa . ?. g %

2000

1988 Gas Bio Gas Bio Gas Bio

GAT BST EFT

Figur 5.13 Användningen av el och bränsle (GWh/år) för el- och värmeproduktion i fjärrvärmesystemen år 1988 och 2010. För år 2010 redovisas tekniknivåerna GAT, BST och EFT.

5.4.3. Naturgas

Naturgassystemet har byggts ut snabbt i Västra Skåne under slutet av 1980-talet. Naturgasanvändningen i individuella pannor antas fortsätta öka. I biobränslealternativet har fjärrvärme i ökad omfattning valts i stället för naturgas i småhus, och biobränslen har ersatt viss naturgas inom industrin. I figur 5.14 redovisas naturgasanvändningen fördelad på de olika sektorerna 1988 och i scenarierna för år 2010.

• Sida 99
•  Original

Naturgasanvändning fördelad på sektorer

GWh/är 5000 4000 3000 El Areella när Industri 2000 B Service . Bostäder 1000 0 1988 (äs Bio Gas Bio Gas Bio GAT BST EFT &_)

Figur 5.14 Användningen av naturgas 1988 och 2010 för de tre teknik- nivåerna. Naturgas för el- och åärrvärmeproduktion ingår ej.

5.4.4. Individuella anläggningar

Till de individuella anläggningarna räknas här olja-, ved— och kolpannor i bostäder, servicelokaler, jordbruk, trädgård och industri. Det är framför allt oljepannor, och inom trädgård och in— dustri dessutom kolpannor som är av betydelse. Dessa pannor konverteras delvis till fjärrvärme, naturgas och biobränslen, se bilaga 5.

Användning av olja, kol, ved i individuella anläggningar GWh/år 5000

4000

3000

2000 D Ved Kol 1000 ' Olla

0

1988 Gas Bio Gas Bio Gas Bio

GAT BST EFT

Figur 5.15 Användningen av bränslen i individuella anläggningar år 1988 samt för de olika scenarierna år 2010.

• Sida 100
•  Original

En relativt stor oljeanvändning blir kvar både i naturgas- och biobränslealternativet. Kolanvändningen inom trädgårdsnäring- en antas bli konverterad till biobränsle i biobränslealternativet. Även inom industrin konverteras kol till biobränsle. Använd- ningen av bränslen i de individuella anläggningarna redovisas i figur 5.15 för år 1988 och scenarierna år 2010.

5.4.5 Sammanfattning av energitillförseln Den totala energitillförseln omfattning framgår ur figur 5.16.

I biobränslealternativet halveras behovet av fossila bränslen jämfört med naturgasalternativet medan det totala behovet av energibärare minskar med 3-5 %. I scenarierna med tekniknivån BST är energitillförseln 25—30% lägre än scenarierna utan effektivisering och med tekniknivån EFT 35-40 % lägre.

Energitillförsel 1988 och 2010

GWh/år 30000 Övrigt Vindkraft Kärnkraft Biobränslen Koi Naturgas Olia Avfall Vattenkraft

IEEE IEI DEU

Alt 1 - Kärnkraft som fossil- _. biänsleekvivaient ' Alt 2 - Kämkrait som ' lénivaftsel

19881988 Gas Bio Gas Bio Gas Bio Alt 1 Alt 2 GAT BST EFT

Figur 5.16 Energitillförseln (GWh) år 1988 och för de olika scenarierna 2010. För 1988 redovisas kärnkraften som fossilbränsle- ekvivalenter (Alt 1) och som kärnkraftsel (Alt 2). För vattenkraft och vindkraft redovisas vattenkrafts- respektive vindkraftsel.

5.4.6. Emissioner

I figurerna 5.17-5.18 redovisas utsläppen av svaveloxider, kväveoxider och koldioxid år 1988 och för de sex scenarierna 2010. Använda emissionsfaktorer finns redovisade i bilaga 5.

• Sida 101
•  Original

Emissioner av C02 (kton)

1988 GAT BST EFT GAT BST EFT

Gas Bio

Figur 5.17 Emissioner av koldioxid år 1988 och för de sex scenarierna år 2010.

Emissioner av SOx och NOx (ton)

. SOx & NOx-med kat | _ El NOx-utan kat

ton 8000

6000

4000

2000

1988 GAT BST EFT GAT BST EFT

Ga Bio

Figur 5.18 Emissioner av svaveloxider och kväveoxider (ton 802 respektive ton 802 ) 1988 och för de sex scenarierna 2010. Kväveoxiderna redovisas såväl för fallet då katalytisk rening används (med kat) som om katalytisk rening inte används (utan kat).

I alla scenarierna minskar utsläppen av svaveloxider med 30-60 % jämfört med 1988 beroende på effektiviseringsnivå och typ av energisystem. I biobränslealternativet är emissionerna av svavel- oxider 15-20 % lägre än i naturgasalternativet.

• Sida 102
•  Original

Kväveoxiderna minskar i scenarierna med mellan 35 och 50 % om katalytisk rening används. Om inte katalytisk avgasrening ut- nyttjas minskar kväveoxidutsläppen endast i naturgasalternativet med tekniknivåerna BST och EFT. Minskningen blir då 5 respek- tive 20 %.

Koldioxidutsläppen ökar i alla scenarier utom i de två biobränsle- alternativen där effektivisering skett. Där erhålles en minskning med 30 respektive 45 %.

Mängden kvicksilver minskar på grund av bl. a. stoftreningen för de olika scenarierna med mellan 20 och 70 %. Kvicksilvret från avfallsförbränningen minskar drastiskt främst på grund av en ökad sortering av avfallet.

Emissionerna av kadmium halveras i naturgasaltemativen men ökar något i biobränslealternativen.

5.4.7. Kondensalternativet

Kondensalternativet skiljer sig från naturgasalternativet endast genom att ingen samproduktion av el och värme sker. I stället produceras all el förutom vattenkraftselen i naturgasbaserade kondenskraftverk.

Jämfört med naturgasalternativet ökar emissionerna av C02 med 8-15 %, SOX minskar med ca 10 % och NOx ökar med 5-15 %. Att svaveloxiderna minskar beror på att vi i det kondensbaserade systemet inte har någon samproduktion baserad på olja. Energi- tillförseln ökar med 10-15 %.

5.4.8. Vindkraftalternativet

Förutom en utbyggnad av 900 GWh landbaserad vindkraft och 2900 GWh havsbaserad vindkraft överensstämmer alternativet helt med biobränslealternativet. Den vindkraft som utnyttjas motsvarar den potential som vindkraftsutredningen SOU 1988:32 anger för Västra Skåne. Resultatet blir ett elöverskott på mellan 300 och 3800 GWh beroende på vilken eleffektiviseringsgrad man har i scenariot.

Detta elöverskott kan tillgodoräknas Västra Skåne på flera sätt när emissionerna skall beräknas. Två exempel ges nedan:

a All överskottsel antas ersätta naturgasbaserad kondenskraft nationellt eller internationellt. Västra Skånes utsläpp min- skas med de emissioner som den undvikna kondensproduk- tionen skulle förorsakat.

• Sida 103
•  Original

b Elöverskottet används inom Västra Skåne i eldrivna värme- pumpar och därmed ersätts eldningsolja respektive naturgas. Vid användandet av eldrivna värmepumpar erhålles en hög effektivitet. Det elöverskott som trots allt finns kvar behandlas som under punkt a.

Vindkraftalternativet med tekniknivån EFT är det scenario som ger den största minskningen av emissionerna. Oavsett kredi- teringssätt (a eller b) minskas koldioxidutsläppen med mer än 90 %. Svaveloxiderna minskar med 65 %, och kväveoxiderna med ca 60 % om katalytisk avgasrening används.

5.5. Kostnader för energisystemen

Översiktliga kostnader för energisystemen beräknas i bilaga 5. Där finns också en noggrann beskrivning av beräknings- förutsättningarna. Vid beräkningen av kostnaderna för de olika scenarierna tas hänsyn till kostnaderna för effektivisering på användarsidan och kostnaderna för energitillförseln.

Kostnaderna beräknas ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Kostnaderna för investeringarna har omräknats till årliga kost- nader med annuitetsmetod vid 6 % realränta. Kostnaderna är inte tänkta att ses som absoluta kostnader utan som en grund för jämförelse mellan de olika energisystemen.

Kostnaderna för energitillförseln utgörs av produktionskostnader inklusive bränsle, distributionskostnader samt miljökostnader. Skillnader i distributionskostnaderna mellan de olika systemen på grund av olika stor konvertering till fjärrvärme beaktas men de totala distributionskostnader beräknas ej.

Byte av elapparater förutsätts ske endast i samband med att de behöver bytas av andra skäl än för energieffektivisering. Effek— tiviseringskostnaderna omfattar då merkostnaderna för den energieffektiva tekniken jämfört med den genomsnittliga tekni- ken. Omfattande värmehushållningsåtgärder såsom byte av fönster förutsätts ske endast i samband med övrigt underhålls- arbete.

I beräkningarna har förutsatts att en kraftig satsning på energi- skogsodling har skett till år 2010.

Indirekta kostnader för t. ex. miljöpåverkan är omöjliga att full- ständigt beräkna. Miljöavgifter avspeglar till viss del dessa indirekta kostnader. "Indirekta kostnader" i form av de miljö-

• Sida 104
•  Original

avgifter och punktskatter på bränsle som träder i kraft 1991-01-01 respektive 1992-01-01 beräknas. Redovisning av de "indirekta kost- naderna" görs dels för att visa på hur känsliga de olika scenarier- na är för miljöavgifter, dels för att visa att en jämförelse enbart mellan direkta kostnader inte speglar den fullständiga kostnads- bilden.

I figur 5.20 redovisas kostnaderna för kondensaltemativet, natur- gasalternativet samt biobränslealternativet. Kostnaderna delas upp på kostnader exklusive skatter och avgifter, "indirekta kostnader" om elproduktionen befrias från dessa kostnader samt "indirekta kostnader" även på elproduktionen.

Kostnader för energisystemet 2010 MSEK 10000

8000

6000 D "Indirekta kostnader"

(på elproduktion)

I 'lndirekta kostnader" (ej på elproduktion) ' Kostnader exkl skatter

Kondens Gas Bio Kondens Gas Bio

E GAT ; E BST 5

Figur5.20 Kostnader för jämförelse av de olika energisystemen. Kost- naderna är uppdelade på kostnader exkl. skatter och avgifter "indirekta avgifter" (ej elproduktion) samt "indirekta avgifter" (elproduktion).

I figuren ser man att det endast föreligger små kostnadsskillnader mellan tillförselsystemen, exklusive indirekta kostnader. Bio- bränslealtemativet är här något dyrare än de övriga två. Däremot ser man att de effektiviserade systemen har betydligt lägre kost- nader än de icke effektiviserade (700-900 MSEK/år). När indirekta kostnader läggs på värmeproduktion blir biobränslealternativet något billigare än de övriga. Läggs indirekta kostnader även på elproduktionen förstärks denna tendens.

• Sida 105
•  Original

5.6. Slutsatser

De olika tillförselscenarierna har relativt lika kostnader. Däremot ger en effektivisering av energianvändningen en minskning av kostnaderna för energisystemet med 15-20% om skatter och avgifter inte inberäknas.

5.6.1. Biobränslealternativet

Biobränslealternativet medför minskade utsläpp av kväveoxider, svaveloxider, och kvicksilver jämfört med dagens system medan utsläppen av kadmium ökar något. Kadmiumet har tagits upp från marken i samband med odling av energigrödor. För att kväve- oxidutsläppen skall minska krävs katalytisk rening på de större anläggningarna.

Koldioxidutsläppen minskar med 30 % jämfört med 1988 om energi- användningen effektiviseras till nivån bästa sålda teknik. Om effektivitetsförbättrad teknik används minskar koldioxidutsläp- pen med 45 % jämfört med 1988. Utnyttjas inte potentialen att effek- tivisera energianvändningen ökar emellertid koldioxidutsläppen trots den omfattande användningen av biobränslen i scenariot.

Den använda mängden fossila bränslen minskar med 20 % om tekniknivån bästa sålda teknik 1988 används och med 40 % om effektivitetsförbättrad teknik utnyttjas jämfört med 1988. Om ingen effektivisering sker ökar i stället användningen av fossila bränslen. I scenariot med effektivitetsförbättrad teknik erhålles ett elöverskott på 0.15 TWh under de förutsättningar om utnyttjande av Sydkrafts vattenkraftstillgångar som diskuterats i bilaga 5.

I biobränslealternativet kan utsläppen av koldioxid minska genom att man använder förnybara energikällor, och då framför allt biobränslen, i stället för fossila bränslen. Det krävs också kraft- fulla effektiviseringar. Behovet av biobränslen minskar dessutom med ungefär 2 TWh om tekniknivån BST används i stället för GAT. Utnyttjandet av samproduktion av värme och el minskar re- sursbehovet och minskar utsläppen av framför allt koldioxid och kväveoxider.

• Sida 106
•  Original

5.6.2. Naturgasalternativet

I naturgasalternativet minskar utsläppen av svaveloxider, kväve- oxider, kadmium och kvicksilver jämfört med dagens nivå. Utsläppen av svaveloxider och kväveoxider minskar ungefär lika mycket som i biobränslealternativet medan utsläppen av kvick- silver minskar något mindre.

I naturgasalternativet är det omöjligt att minska utsläppen av koldioxid jämfört med 1988 oavsett om hushållning sker eller inte. Energitillförseln är endast något högre i naturgasalternativet än i biobränslealternativet men användandet av fossila bränslen är betydligt högre. En något större del av elproduktionen måste ske i kondenskraftverk i naturgasalternativet än i biobränslealterna- tivet.

5.6.3. Övriga alternativ

I kondensalternativet ökar såväl energitillförseln som emissioner- na jämfört med om samproduktion sker. Detta beror på att energi- systemet blir mindre effektivt.

I vindkraftalternativet erhålles ett stort elöverskott. Koldioxid- utsläppen kan i fallet med hög effektivisering minska med mer än 90 % och kväveoxidutsläppen med ungefär 65 %.

Referenser

[1] Statens Energiverk 1988z7. Elpriser och svensk industri. Struktur, Sysselsättning, Styrmedel. Stockholm: Allmänna förlaget, 1988.

• Sida 107
•  Original

6. Övergång till ett varaktigt hållbart energi- system

Förverkligandet av ett varaktigt hållbart energisystem i Västra Skåne måste naturligtvis göras av de människor/organisationer som verkar i Västra Skåne. Utbildning och information behövs för att de många olika beslutsfattarna skall ges möjlighet att fatta beslut som leder utvecklingen mot ett varaktigt hållbart energi- system. Kommunerna, t.ex. via de kommunala energiverken, men även SydkraR, kan visa vilka möjligheter det finns att ekono- miskt effektivisera energianvändningen och aktivt påverka sina kunder att genomföra olika effektiviseringsåtgärder. Det är också av grundläggande betydelse att prissättningen av olika energi- bärare inte missgynnar ett varaktigt hållbart energisystem.

Kommunerna påverkar också utvecklingen i sin egenskap av stora energianvändare, ägare till ledningsbundna energisystem, genom byggnadslagstiftningen och genom miljö- och hälsoskyddsstad- gan.

Sydkraft har ett avgörande inflytande på utformningen av el- produktionen. Företaget äger merparten av elproduktionen sam- tidigt som det genom taxesättningen påverkar de ekonomiska förut- sättningarna för andra intressenter att producera el.

Statens agerande ger de yttre ramarna för utformandet av energi- system. Utformningen av nationella skatter och avgifter så att ett varaktigt hållbart energisystem gynnas torde vara nödvändig om ett sådant energisystem skall kunna förverkligas såväl i Västra Skåne som i övriga delar av landet.

6.1. Energianvändarnas perspektiv

Energianvändningen kan effektiviseras genom energihushåll- ning och genom att utnyttja ny energieffektiv teknik. Ekonomiska incitament är nödvändiga men inte tillräckliga. De samband som påvisats t. ex. mellan elpris och användning av hushållsel har ofta varit svaga [1].

För att åstadkomma en effektivare energianvändning måste många beslut fattas av många olika aktörer. Ofta saknas kunskap om energieffektiva lösningar. Men problemen är flera.

• Sida 108
•  Original

Inom industrin är det ofta driftssäkerheten och inte en låg drift- kostnad som är viktigast. Innan en ny, energieffektiv teknik har prövats ordentligt i drift är dess prestanda osäker. Beprövad teknik innebär inga risker. Ett teknikbyte innebär också att personalen kan behöva vidareutbildning, vilket medför extrakostnader för företaget.

Energiproducenter har i regel lägre avkastningskrav än annan industri. Det beror på att deras investeringar ofta är långsiktiga och att avkastningen är relativt säker. Kapitalkostnaden blir därför lägre för en investering hos energiproducenter än hos de företag som använder energin. Följden blir att det investeras mindre i energieffektiviseringar än vad som är samhällsekonomiskt opti- malt.

Vid inköp av hushållsapparater t. ex. kylskåp, svarar inköparen i många fall bara för investeringen medan brukaren betalar energi- kostnaderna. Därför köps den utrustning som har lägst inköpspris trots att en mer energieffektiv utrustning skulle ge lägre totala kostnader. Även då brukaren själv väljer utrustning, bryr han sig i många fall inte om energikostnaden. Den är en liten del av hushållskostnaderna. Valet av t. ex. hushållsapparater sker därför ofta efter modell, färg och lägsta investering. Ett normsystem skulle kunna säkerställa att alla modeller uppfyller en viss energieffektivitet. Information till hushållen kan också medverka till att energikostnader får en ökad betydelse jämfört med andra faktorer.

Ett energieffektivt alternativ har ibland inte alla de funktioner som eftersträvas. Duschen ger kanske inte den avslappning ett bad ger. Vid framtagandet av energieffektiva lösningar är det viktigt att även sidofunktionerna beaktas.

I många fall saknas kunskap hos energianvändarna. Man vet inte vart man skall vända sig, hur man skall upphandla produkten, vilken produkt som skall väljas, trots att man vet vad som borde göras. Här har t. ex. kommuner och Sydkraft en stor möjlighet att hjälpa den enskilde användaren att välja relevanta åtgärder och lämplig utrustning.

En faktor som påverkar energianvändningen är människors beteende och livsstil. Vattenfall har visat att hushållens elanvänd- ning genom beteendeförändringar skulle kunna minska med minst 10 % med bibehållen komfort [2]. I Malmö visar studier av elanvändningen i ett antal småhusområden med nästan identiska hus stora skillnader i elanvändningen mellan olika hus [3].

• Sida 109
•  Original

För att den enskilde skall kunna påverka sin energianvändning behöver han ha möjligheten att kunna styra sin egen energi- användning. Han måste också ha kunskap om hur ett förändrat beteende påverkar hans energianvändning. Vidare behövs incita- ment för att välja ett energisnålt beteende. För t. ex. hushållen i flerfamiljhus är dessa möjligheter idag mycket begränsade. Så är inte fallet för småhusägare.

Kunskapen om den egna energianvändningen är ofta bristfällig. En norsk undersökning visar att människor trodde att den mesta energin de använder i hemmen gick till belysning och matlagning medan den mesta i verkligheten är till uppvärmning [4]. Vattenfall har också visat att hushållen till övervägande del saknar kunskap om den egna energianvändningen och sina möjligheter att påverka denna. De hushåll som har en hög elanvändning är dock ofta med- vetna om det [5].

Det finns olika sätt att öka kunskapen om energianvändningen, t. ex. genom enklare och mer kundanpassade energiräkningar och genom information och reklam via massmedia. I Malmö har ett projekt startats som skall leda till förbättrad och utökad energi- statistik. Materialet hämtas från befintliga debiteringssystem och fastighetsstatistiken. Detta får till följd att informationen till kunderna kan förbättras.

Tre olika beteendeförändringar som påverkar energianvänd- ningen kan särskiljas:

- Beteendeförändringar som leder till ändrade energivanor utan att man förändrat något i den tekniska standarden/utrust- ningen - Beteenden som leder till att man ändrar sin tekniska standard och investerar i ny teknik som kan leda till att energianvänd— ningen ökar eller minskar

- Förändrad livsstil

En förändrad livsstil innebär mer genomgripande och radikala lösningar än vad som beskrivs under de två första punkterna, t. ex. ett samhälle med ökad självhushållning och lägre ekonomisk tillväxt. Detta har inte analyserats i denna studie. Betydelsen av ett förändrat beteende, utan att den tekniska utrustningen förändras, beaktas inte heller utan enbart förändringar i den tekniska utrustningen/systemen. Detta leder till att effektiviseringspoten- tialen har underskattats.

• Sida 110
•  Original

6.2. Effektivare energianvändning

Hur kan då olika energianvändare påverkas så att de effektivi- serar sin energianvändning? Vem skall svara för påverkan, vilken målsättning skall påverkan ha och hur organiseras och finansieras den? Den tidigare statsunderstödda energirådgiv- ningen bedrevs i kommunal regi. Kommunerna kan återskapa en sådan rådgivning och den kan spela en viktig roll i framtiden. Det är också möjligt att leverantörerna av ledningsbunden energi i ökad utsträckning medverkar till en effektivisering av energi— användningen. Att tydliga incitament finns för energileveran- tören att påverka sina kunder till en effektivisering av energian- vändningen är då viktigt. Lokala förutsättningar i olika kom- muner medför sannolikt olika lösningar, men några generella drag diskuteras nedan.

6.2.1. Målsättning

Målsättningen kan vara att förmå olika aktörer inom energi— området att rutinmässigt välja sådana lösningar som medför en effektiv energianvändning inom ramen för tekniska och ekono- miska villkor.

Potentialen att effektivisera energianvändningen i hela den offentliga förvaltningen är stor, se tabell 1. Eftersom miljöproblem måste lösas gemensamt och med hjälp av samhälleliga beslut är det viktigt att offentliga förvaltningar är förebilder.

Uppvärmning Elanvändning ej elvärme

Energianvändning 1988 1 060 3 l 0 Effektiviseringspotential år 2010 Undervisninga 120 30 Sjukvård 60 30 Offentlig förvaltningb 140 35 Summa 320 95 Energianvändning år 2010 740 2 10

a Undervisningslokaler som tillhör Byggnadsstyrelsen, kommuner och landsting. b Kommunal-, statlig och landstingsförvaltning, regementen, post, tele.

Tabell 1 Potentialen att effektivisera energianvändningen ( GWh/ år) inom befintligt byggnadsbestånd för statlig, landstings- och kommunal verksamhet till år 2010 uppdelat på undervisning, sjukvård samt

offentlig förvaltning.

• Sida 111
•  Original

Vad t. ex. kommunerna gör i sin egen verksamhet är därför viktigt. I ett första skede kan kommunerna ändra inköpsrutiner för den kommunala verksamheten så att krav finns på lägsta möjliga energianvändning för nya produkter. Vidare kan program för energieffektivisering upprättas och genomföras. Skolor intar en särställning genom att de kan vara förebild för elever och föräldrar om hur energianvändningen kan effektiviseras.

Ett annat sätt för kommunen att påverka energianvändningen är att ställa krav på extra lågt energibehov i ny bebyggelse i samband med upplåtelse av mark.

6.2.2. Organisation

Genom statligt stöd till energirådgivning i kommunal regi byggdes en omfattande energirådgivningsverksamhet upp. Efter bort- tagandet av det statliga stödet har denna verksamhet minskat kraftigt. I en del fall har kommunala energiverk övertagit delar av verksamheten.

Flera fördelar kan erhållas om kommunala energiverk svarar för att påverka olika aktörer att effektivisera sin energianvändning. De kommunala energiverken har användbar teknisk kompetens, kontakt med olika energianvändare (via sina leveranser av energibärare), och ekonomiska resurser kan göras tillgängliga via ordinarie verksamhet. En samordning mellan investeringar i effektiviseringsåtgärder och tillförselåtgärder underlättas.

Det som talar emot kommunala energiverk är att inga tydliga inci- tament finns för dem att bidra till en effektivare energianvänd- ning, utan tvärtom minskar en effektivare energianvändning deras intäkter.

6.2.3. Finansiering

En stabil finansiering är viktig för att säkerställa en långsiktighet i verksamheten. Finansiering genom intäkter från försäljning av energibärare, genom avgiftsbeläggning av erbjudna tjänster och via anslag för att förbättra den yttre miljön är några exempel på hur den kan ordnas.

• Sida 112
•  Original

6.3. Ny roll för energileverantörer

Sydkrafts roll har varit att bygga ut och förvalta anläggningar för produktion och distribution av el. Elproduktionen har till avgö- rande delar bestått av vattenkraftanläggningar och stora kondens- anläggningar. I verksamhetens natur har legat att med hög tillgänglighet och med lönsamhet för företaget leverera den el som kunderna har efterfrågat. I samband med kraftiga tillskott av produktionskapacitet med låga rörliga kostnader har särskilda ansträngningar gjorts att öka elanvändningen främst för upp- värmning.

Kommunala energiverk har främst byggt ut och ägt distribu- tionssystem för el. Deras villkor har ofta varit sådana att ökad försäljning av el gett möjlighet att fördela de fasta kostnaderna på en större försäljningsvolym. Successivt har verksamheten bred- dats till att i många kommuner även omfatta fjärrvärme och naturgas. Utbyggnaden av de kapitalintensiva fjärrvärmesystem- en medförde att man ofta såg energihushållning i fjärrvärme- värmd bebyggelse som ett hinder att effektivt utnyttja .orda in- vesteringar.

Ett nytänkande har påbörjats där intresset hos energileverantörer vidgas till att omfatta hela kedjan; både tillförsel och användning av energi. Syftet har varit att minska kostnaderna för energi- tjänster och att minska miljöpåverkan. Men mycket återstår för att leda utvecklingen mot ett varaktigt hållbart energisystem. För att en sådan utveckling skall komma till stånd behöver energi- leverantörerna bli mera serviceorienterade. Vid sidan om leveran- ser av energibärare, behöver kunderna hjälp med att effektivisera sin energianvändning och uppföra t. ex. lokala samproduktions- anläggningar för el och värme. Här kan Sydkraft och de kom— munala energiverken spela en större roll.

Sydkraft har ett stort kunnande och genomför framgångsrikt projekt som jämnar ut variationer i elbelastningen. Detta är för- delaktigt både för samhällsekonomin och miljön. Denna verk- samhet behöver breddas till att också omfatta åtgärder som effek- tiviserar elanvändningen så att den befintliga elanvändningen minskar. Här kan kortsiktiga ekonomiska intressekonflikter uppkomma vad avser en effektivare elanvändning och utnyttjandet av befintlig produktionskapacitet. Denna fråga bör kunna hanteras med planering och export av el.

• Sida 113
•  Original

6.4. Kommunal energiplanering

I varje kommun skall en aktuell energiplan antagen av kommun- fullmäktige finnas för tillförsel, distribution och användning av energi. Planen skall omfatta all verksamhet inom hela kommun- en och hela energisystemet inklusive transportsektorn. Det är så- ledes möjligt för varje kommun att ange tydliga målsättningar för det kommunala energisystemet och visa på hur dessa mål kan nås.

Energiplanen kan fylla en viktig funktion för att visa hur det kommunala energisystemet kan utvecklas i framtiden och visa vilka förvaltningar inom kommunen som har ansvar för det. Analyser kan göras som visar möjlig effektivisering av energi- systemet och i vilken omfattning förnybara energikällor kan utnyttjas. Med utgångspunkt från sådana analyser kan mål- sättningar ställas upp och vem som har ansvar för att de skall upp- fyllas, inom vilken tidsram och hur finansieringen skall ske. Målsättningar får sedan justeras i takt med att ny kunskap erhålls och att olika förändringar inträffar i omvärlden.

Det är viktigt att den kommunala energiplaneringen inte är ett självändamål utan ett led för att undvika framtida problem. Ett varaktigt hållbart energisystem syftar ju till att på sikt medverka till att en god livsmiljö upprätthålles. I de fall kommunerna inte successivt anpassar de kommunala energisystemen kan snabba förändringar komma att erfordras. Det kan inte uteslutas att konsekvenserna av växthuseffekten kan bli mycket stora och att en kraftig reduktion av de s.k. växthusgaserna kan komma att erfordras snabbt, särskilt i industriländerna som per capita har höga utsläpp. Detta skulle leda till höga kostnader för omställ- ningen av de kommunala energisystemen.

6.5. Prissättning på el

Den nuvarande elprissättningen, pris efter genomsnittskostnad, stimulerar en högre elanvändning än vad som är samhälls- ekonomiskt fördelaktigt i ett längre perspektiv. Detta beror på att elpriset inte avspeglar kostnaderna för ny elproduktion och miljökostnader. Prissättningen av el behöver förändras så att detta beaktas. Prissättningen skulle då ge olika beslutsfattare korrekta signaler om hur de skall agera vid investeringstillfällen som påverkar elanvändningen. Det är särskilt viktigt att dessa förändringar kommer till stånd med tanke på de förändringar som elproduktionen står inför.

• Sida 114
•  Original

Eldistributören saknar för närvarande ofta ekonomiska incita- ment att arbeta för en effektiv elanvändning. I stället är det eko- nomiskt fördelaktigt för distributören att sälja så mycket el som möjligt för att de fasta kostnaderna skall fördelas på en större mängd såld el vilket ökar vinsten för distributören.

En ändrad prissättning av el kan också vara en viktig förut- sättning för att elproduktion skall komma till stånd utan råkrafts- leverantörens medverkan t. ex. i samproduktionsanläggningar. Den elkreditering som tillskrivs samproduktionsanläggningar motsvarar kostnaden för inköp av råkraft som med befintliga elpriser understiger kostnaden för ny elproduktion. Detta leder till såväl samhällsekonomiska förluster som en ökad miljöbelastning jämfört med vad som annars hade erhållits.

En förändring av elprissättningen synes erfordras för att under- lätta genomförandet av ett varaktigt hållbart energisystem i Västra Skåne. Detta gäller elpriset i hela kedjan dvs. till både åter- distributörer och till slutliga användare av el. En långsiktighet bör eftersträvas med beaktande av miljöaspekter. Detta till skillnad från början av 80-talet då en starkt ökad elanvändning var nöd- vändig för att möjliggöra ett utnyttjade av den kraftigt utbyggda kärnkraften, som har låga rörliga kostnader. I ett sådant skede var det ekonomiskt fördelaktigt att prissätta elektriciteten efter den kortsiktiga marginalkostnaden för att bidra till att utbyggda produktionsresurser kom till användning.

Prissättning av el efter den kortsiktiga marginalkostnaden leder teoretiskt till en effektiv hushållning med samhällets resurser om hänsyn tas till om kapacitetsbrist uppstår vid ökad elförbrukning [6]. De långa ledtiderna för utbyggnad av stora fossileldade kraft- verk i kombination med osäkerheter om hur elanvändningen kommer att utvecklas medför att en utbyggnad måste påbörjas flera år innan reell kapacitetsbrist föreligger. Elanvändningen bör av ekonomiska skäl också effektiviseras successivt i samband med att investeringar skall göras av andra skäl. I praktiken måste investeringar i användarledet och tillförselledet göras med en sådan tidsförskjutning att redan nu, och sannolikt under hela kärnkraftsavvecklingen, inget överskott på elproduktionskapacitet torde föreligga som motiverar att investeringar på användarsidan anpassas till ett lägre pris än det elpris som motsvarar kostnaderna för ny elproduktion. Elproduktionen i kärnkraftverken kan alltid successivt minskas i takt med att elanvändningen effektiviseras.

• Sida 115
•  Original

6.5.1. Långsiktig marginalkostnad

Med prissättning av el efter långsiktig marginalkostnad avses prissättning efter kostnaderna för att producera ytterligare el där samtliga kostnader inräknas, även kapitalkostnader. Priset varieras under året, veckan eller dygnet i förhållande till hur elproduktionens kostnader varierar under dessa tidsperioder. Vid denna typ av prissättning kommer abonnenternas kostnad för el att öka kraftigt. Detta leder till kraftigt ökade vinster hos kraftföre- tagen och att delar av den elintensiva industrin får svårt att bära kostnadsökningama. Fördelen är att korrekta prissignaler ges till användarna att investera i eleffektiva system/apparater. De ekonomiska incitamenten för kraftföretagen att bidra till att effek- tivisera energianvändningen skulle dock utebli eftersom de hela tiden skulle få kostnadstäckning för den tillkommande elproduk- tionen. Återdistributören av el skulle heller inte ha några eko- nomiska incitament att bidra till en effektiviserad elanvändning.

6.5.2. Tvåprissystem

Ett tvåprissystem innebär att en del av elen köpes till ett lägre och en del till ett högre pris. Det högre priset skall motsvara kostnaden för ny elproduktion. Summan av det högre och det lägre priset kan sedan variera över tiden i överensstämmelse med den kortsiktiga marginalkostnaden. Ett tvåprissystem har inte prövats i Sverige men har tillämpats under lång tid i Kalifornien i USA.

Svenska Elverksföreningen har .ort en idéskiss på ett tvåprissys- tem [7]. Deras grundprincip är att eltariffen skall innehålla två separata prisdelar, en grunddel och en tilläggsdel. Tilläggsdelen skall anknyta till kostnaden för ny elproduktion. Grunddelen ut- formas så att summan av tilläggsdelen och grunddelen motsvarar medelkostnaden för produktion och distribution av el. De anger ett antal huvudregler som bör gälla om ett sådant tariffsystem införs, t. ex. att den relativa andelen el som skall debiteras efter grund- delen bör vara fast. Vid ökad andel nya produktionsresurser minskar således skillnaden mellan grundpris och tilläggspris. De anger också att prissystemet bör tillämpas för både engrosförsälj- ning och försäljning till detaljkunder med undantag för kunder i bostäder utan elvärme och kunder med en elförbrukning under- stigande 10 MWh. Vidare att storleken av varje kunds del, som debiteras efter grundpriset, fastställs med utgångspunkt från varje kunds elanvändning under de fem åren före leveransäret. Detta gäller även nya kunder. Deras elpris kommer under det första leveransäret därför att helt baseras på tilläggsdelen.

• Sida 116
•  Original

Elverksföreningens förslag innebär att prissättning under högst fem år premierar en effektivare elanvändning och då i successivt minskande grad. Vid en investering med en förväntad livslängd om 10 år medför elverksföreningens förslag att enbart 30 % av den minskade elanvändningen avräknas till det högre priset. Hade livslängden på investeringen varit 20 år i stället så premieras enbart 15 % av den minskade elanvändningen. När gjord investe- ring sedan förnyas premieras överhuvudtaget inte att den medför en effektiv elanvändning. Förslaget från elverksföreningen har således ett grundläggande fel eftersom den inte mer än till viss del under en övergångsperiod, på högst fem år, premierar en effektiv elanvändning.

Ett tvåprissystem kan utformas på flera olika sätt. Per Kågeson [8] har diskuterat att större kunder får köpa 90 % av 1989 års för- brukning till ett lägre pris och resterande del till kostnaden mot- svarande den långsiktiga marginalkostnaden. Hushållen skulle indelas i några storleksklasser och få köpa en del av elen till det förmånliga priset. Elvärmekunder skulle kunna få köpa en andel av den normalårskorrigerade förbrukningen till det lägre priset. I takt med att behovet av ny elproduktion ökar, minskas andelen el som kan köpas till ett fömånligare pris. Nya kunder skulle slussas in i systemet via särskilda bestämmelser.

EL 90 [9] förordar prissättning efter genomsnittskostnad och är medvetna om att det innebär att en effektiv elanvändning miss- gynnas ekonomiskt. De pekar på att detta kan lösas genom elpris- sättning via tvåprissystem.

Flera invändningar har framförts mot ett tvåprissystem. För industrin skulle systemet kunna fungera konserverande på strukturen och motverka strukturomvandling genom att gammal, ej expanderande industri skulle få lägre elpriser än ny industri eller industri som expanderar. I framtiden skulle regioner som stagnerat i utvecklingen och därmed i elbehov få en fördelaktig situation medan regioner som expanderar skulle få nackdelar. Detta beror på att distributörer i expansiva regioner får högre el- priser på grund av ökade elbehov än distributörer i stagnerande regioner. Tvåprissystemet för hushållen skulle fungera så länge hushållets sammansättning är densamma. Däremot uppstår problem hur man ska prissätta elen när hushållets sammansätt- ning ändras.

Hur ett fungerande tvåprissystem skulle kunna utformas måste studeras ytterligare och helst prövas i pilotförsök innan det är möjligt att ta ställning till om ett sådant system skulle kunna införas. För att ett tvåprissystem skulle fungera synes det fordras

• Sida 117
•  Original

att kvantiteten el som kan köpas till lägre pris måste knytas till aktivitetsnivån för den elkrävande verksamheten. För industri skulle kvantiteten som köps till lägre pris kunna bero av föräd- lingsvärdet och exempelvis branschtillhörighet. För hushållen skulle kvantiteten kunna bero av antalet personer som är skrivna på adressen. För lokaler kan kvantiteten vara knuten till den skat- tepliktiga byggnadsytan och branschtillhörighet om så erfordras. Det samma skulle kunna gälla för den offentliga förvaltningen.

Ett tvåprissystem skulle ge distributören incitament att arbeta för effektiv elanvändning. Det skulle också ge ökade incitament för distributören att satsa på samproduktion av el och värme såväl i egen regi som via inköp av el från kunder med lämpliga förutsättningar för samproduktion. Vidare skulle inte en effektiv elanvändning missgynnas ekonomiskt. Detta uppnås till en medelkostnad som motsvarar genomsnittskostnaden för den totala elproduktionen.

6.5.3. Genomsnittskostnad och punktskatter

EL 90 förordar elpriser efter genomsnittskostnad i kombination med åtgärder för eleffektivisering. De anger att regeringen bör ta upp överläggningar med industrin för att som en motprestation för ett lågt elpris få till stånd en utökad industrisatsning på energi— effektivisering. De pekar också på möjligheten att höja punktbe- skattningen av el för att inte en effektiv elanvändning skall miss- gynnas ekonomiskt. "Genom differentierade punktskatter kan staten höja elpriset (inkl. skatt) för de användarkategorier som möter små anpassnings- eller omställningsproblem vid höjda el- priser" [10].

EL 90 anger inte klart hur man skall undvika att en effektiv elanvändning missgynnas med deras förslag. De pekar dock på att en effektiv elanvändning har en strategisk betydelse för att hålla tillbaka kostnadshöjningarna i kraftsystemet.

6.5.4 Slutsatser

Viktiga utgångspunkter för en elprissättning synes vara att den inte medför förändringar av grundläggande funktionsätt inom elmarknaden samtidigt som en effektiv elanvändning och el- produktion möjliggörs utan att kraftigt stegrade elpriser leder till svåra anpassningsproblem för t. ex. industrin. Dessutom måste handelspolitiska krav uppfyllas. Dessa utgångspunkter synes vara möjliga att uppfylla med ett tvåprissystem. Hur ett två prissystem kan utformas bör ytterligare analyseras och därefter testas.

• Sida 118
•  Original

6.6. Statliga styrmedel

Stabila och långsiktiga villkor från samhällets sida behövs inom energisektorn. Nya investeringar i energiförsörjningsanlägg- ningar har lång teknisk livslängd, ofta 20-30 år. Ny bebyggelse har ännu längre livslängd. Snabba förändringar av energisystem skulle därför medföra dåligt utnyttjande av .orda investeringar. Det är också viktigt att styrmedlen har avsedd funktion både vid in- vesteringstillfället och under den tid som investeringarna utnytt- jas.

Vid förändringar av energisystem kan övergångsbestämmelser vara nödvändiga. Ett sådant exempel kan vara utnyttjandet av bio- bränslen. Det är möjligt att det under en viss tid, då en produktion av biobränslen successivt byggs upp, är nödvändigt att använda andra bränslen. Styrmedlen måste då utformas så att anlägg- ningar som kan utnyttja biobränslen kommer till stånd trots att tillgången på biobränslen förväntas vara begränsad i början av anläggningens användning.

6.6.1. Miljöavgifter

Förnybara energikällor har högre direkta kostnader än fossila bränslen men å andra sidan har fossila bränslen högre indirekta kostnader, t. ex. för miljöpåverkan. Beslut om att ekonomiskt stödja förnybara energikällor behöver därför göras på nationell nivå. Det kan göras t. ex. genom införandet av miljöavgifter. Sådana avgifter skulle också öka de ekonomiska incitamenten att göra energisystemen effektivare eftersom kostnaderna per produce- rad energibärare ökar.

Tidigare punktskatter på olika bränslen var för låga för att i till- räcklig utsträckning göra de förnybara energikällorna konkur- renskraftiga jämfört med fossila bränslen. De nya punktskatterna respektive koldioxidavgiften fördubblar skatterna/avgifterna för kol och naturgas medan de ökar med knappt 20 % för olja. Huru- vida dessa avgifter är tillräckliga för att stimulera användningen av förnybara energikällor i Västra Skåne har inte analyserats.

Beskattningen av energisektorn är under omprövning. Den stat- liga miljöavgiftsutredningen har lämnat förslag på införandet av miljöavgifter och förändrade punktskatter på bränslen [11]. Införandet av miljöavgifter skulle kunna medföra en styrning mot ett varaktigt hållbart energisystem. Utredningens förslag men

• Sida 119
•  Original

även riksdagsbesluten bidrar endast delvis till en sådan styrning. En ökad elanvändning stimuleras genom nedsättning av skat- ter/avgifter i både produktions- och konsumtionsledet.

Lägre punktskatt och lägre avglft för koldloxldutsläpp vld elproduktlon jämfört med värmeproduktion

öre/kWh 30

D Lägre punktskatt E Lägre 002 avgift

Kol Gas Kol Gas

Kondens Kraftvärme

Figur 6.1 Riksdagens beslut om lägre punktskatt och lägre avgift för koldioxidutsläpp vid elproduktion jämfört med värmeproduk- tion. Koldioxidavgift och punktskatt på bränslen utgår inte alls vid elproduktion.

I figur 6.1 visas hur elproduktionen gynnas i riksdagsbeslutet jämfört med värmeproduktion. Koldioxidavgift och punktskatter på bränslen utgår inte vid elproduktion. Detta missgynnar en effektiv elanvändning och gynnar elvärme. Dessutom belastas inte huvud- delen av den nuvarande elproduktionen, baserad på vatten- och kärnkraft, med miljöavgifter. Dessa produktionsformer saknar inte miljöproblem. Beskattningen av el i konsumtionsledet, cirka 5-7 öre/kWh, motverkar snedvridningen men bara till en del. Den energiintensiva industrin har dessutom lägre skatt.

Miljöavgifter kommer att leda till högre kostnader för energin. Det är oundvikligt om de skall ha en styrande effekt. Dessa kostnads- ökningar kan dämpas om vi utformar energieffektiva energi- system bl.a. genom att effektivisera elanvändningen. Om in- komsterna från miljöavgifterna återförs till energisektorn för att stimulera miljöfrämjande åtgärder fördubblas dess effektivitet.

• Sida 120
•  Original

Genomsnittliga kostnadsökningar för naturgasbaserad elproduktion om bränsleskatt och koldioxidavgift tillämpas också för elproduktionen

öre/kWh 8 7 6 5 4 3 2 [2 Kondens 1 ' Kraftvärme

100 130 160 100 130 160 (Tom'f'PmdUklion 50% kärnkraft Ingen kärnkraft ' w"

Figur 6.2 Genomsnittliga kostnadsökningar för naturgasbaserad elproduk- tion om koldioxidavgift och punktskatt på bränslen tillämpas för elproduktion på samma sätt som för värmeproduktion.

Hur de genomsnittliga elkostnaderna ökar om elproduktionen belastas med samma avgifter/skatter som värmeproduktionen beror på om vi utnyttjar potentialen att effektivisera elanvänd- ningen, hur långt vi har kommit i kärnkraftsavvecklingen (eftersom kärnkraften inte omfattas av miljöavgifter) och hur vi utformar den tillkommande elproduktionen. Den genomsnittliga kostnadsökningen på el blir cirka 2 öre/kWh när 50 % av kärn- kraften är avvecklad och cirka 5 öre/kWh när all kärnkraft är avvecklad, se figur 6.2. Men då erfordras att vi utnyttjar potentialen för kraftvärme i industrin och i fjärrvärmesystemen. Detta om naturgas används som bränsle och vid en total elproduktionen om 130 TWh/år, vilket är något lägre än dagens elproduktion. Dessa kostnader kan jämföras med dagens genomsnittliga elproduk- tionskostnader på cirka 20 öre/kWh. Väljer staten att återföra avgifterna till energisektorn minskar kostnaderna för elprodu- centen i förhållande till hur mycket fossila bränslen som används. Vid utnyttjandet av biobränslen undviks skatt och avgift.

Det är således fullt möjligt att utforma ett elsystem med låga elkostnadsökningar till följd av att elproduktionen belastas med koldioxidavgift och bränsleskatter. Men om uteslutande kolkon- densanläggningar används för tillkommande elproduktion och om elproduktionen är hög, 160 TWh/år, erhålls genomsnittliga kost- nadsökningar för elproduktionen på cirka 17 öre/kWh.

• Sida 121
•  Original

Vårmekostnad vid kraftvärmeproduktion

Öre/kWh 40

30

20

10 & kol B naturgas biobränsle

0

A B A B Elkred 20 öre/kWh Elkred 30 Öre/kWh

(—-—)_)

Figur 6.3 Kostnader för värmeproduktion från kraftvärmeanläggningar vid varierad elkreditering med skatter och avgifter enligt riksdagsbeslut (A) samt om dessa skatter/ avgifter tillämpas även för elproduktionen (B).

Riksdagens beslut att inte belägga elproduktionen med koldioxid- avgift respektive bränsleskatt kan medföra att naturgaseldade kraftvärmeanläggningar byggs istället för biobränsleanlägg- ningar.

Malmö energi kommer troligen att investera i nya produktionsan- läggningar för fjärrvärmeproduktion under 1990-talet. Kraft- värmeanläggningar baserade på enbart naturgas eller på kol/bio- bränslen diskuteras. En naturgasanläggning är mer ekonomiskt fördelaktig än en anläggning för biobränslen, se figur 6.3. Så är inte fallet om samma avgifter och skatter gäller för både el- och värmeproduktion. Beräkningarna baseras på uppgifter från Malmö Energi. Använda bränslepriser, exklusive skatter och avgifter, är 4.6 öre/kWh för kol, Böre/kWh för naturgas och 10 öre/kWh för biobränslen. Verkningsgraden för anläggningar- na är 85 % och drifttiden är antagen till 5000 timmar. Kapital- kostnaderna har beräknats vid en realränta om 5 % och en livs- längd om 20 år.

Möjligheterna att använda biobränslen i Malmö kan därför begränsas för lång tid framöver, kanske fram till år 2020 på grund av att naturgasanläggningar kan komma att uppföras i stället för fastbränsleanläggningar. Detta gäller också andra energiverk eller industrier i en likartad situation.

• Sida 122
•  Original

För att främja utvecklingen mot ett varaktigt hållbart energisystem bör staten ändra punktbeskattningen och koldioxidavgiften enligt nedan angivet.

- Punktskatter på fossila bränslen tas bort och ersätts med enbart koldioxidavgift. - Samma koldioxidavgift gäller vid både el- och värmeproduk- tion. - Inkomsterna från koldioxidavgiften återförs till energisek- torn för att stimulera miljöfrämjande åtgärder.

Övergångsbestämmelser för att få till stånd viss verksamhet bör övervägas. För Västra Skånes del bör ett bidrag för utnyttjandet av åkermark för energiskogsodling utgå under en kort övergångs- period t. ex. mellan 1992 och 1995 för högst 20 000 ha. Detta för att introduktionen av energiskogsodling behöver ske snabbt. Stödet bör utgå enbart om kontrakt för avsättning av biobränslet finns och om naturvårdande aspekter som t. ex. placering i landskapet är upp— fyllda. Investeringsstöd kan också behövas för nya anläggningar som uppförs för biobränslen. Stödet skall utgå endast om bio- bränslen inte fmns tillgängliga inom regionen och att anlägg- ningen därför inte är ekonomisk under en övergångsperiod.

6.6.2. Tillståndsgivning

Vid tillståndsprövning av nya anläggningar kan tillstånd ges under förutsättning att anläggningen passar in i en strategi som leder utvecklingen mot ett varaktigt hållbart energisystem. Ett led i en sådan strategi är att visa hur förnybara energikällor kan ut- nyttjas inom ramen för en effektiviserad energianvändning.

• Sida 123
•  Original

Referemer

[1] [2]

[3] [4] [5] [6] [7] [8] [9]

[10]

[11]

Vattenfall. Elhushållning- Problem och möjligheter. 1990. Resurskonsult, Oslo. Seminarium, Institutionen för miljö- och energi- system, Lunds Universitet, 19 Oktober 1990. Lange, E., Radhus i Valdemarsro, Malmö - en energi och inne- klimatanalys. Byggforskningsrådet, Rapport R1:1990. Resurskonsult, Oslo. Seminarium, Institutionen för miljö- och energi- system, Lunds Universitet, 19 Oktober 1990. Vattenfall. Elhushållning- Problem och möjligheter. 1990. Industridepartementet. Pris på energi. Betänkande av kommittén om principerna för taxe och prissättning inom energiområdet, SOU 1981:69, Liber förlag, Allmänna förlaget, Stockholm 1981. Svenska Elverksföreningen, Framtidens eltari/fer ett tvåprissystem?, ldeskiss, Marknadsrådet i april 1989. Kågeson, P., Chockhöjningen kan undvikas. DN debattartikel 1990-03-13. Miljö- och energidepartementet. Den elintensiva industrin under kärn- kraftsavvecklingen. Betänkande från EL 90, SOU 1990:21, Graphic Systems, Stockholm 1990. Miljö- och energidepartementet. Den elintensiva industrin under kärn- kraftsavvecklingen. Betänkande från EL 90, SOU 1990:21, sid 392, Graphic Systems, Stockholm 1990. Vattenfall. Elhushållning- Problem och möjligheter. 1990.

• Sida 124
•  Original

• Sida 125
•  Original

Bilaga 1 Energianvändning inom bostadssektorn

Referenser

[1] Statistiska centralbyrån, regionalstatistiska kansliet. Uppgifter beställda fl'ån SCBs databas, Örebro 1990. [2] Carlsson, L-G., Energianvändning och strukturomvandling i byggnader 1970-1985. Byggforskningsrådet, Rapport R22:1989. [3] Carlsson, L-G., Energianvändning och strukturomvandling i byggnader 1970-1985. Byggforskningsrådet, Rapport R22:1989. [4] Statistiska centralbyrån, regionalstatistiska kansliet. Uppgifter beställda från 8038 databas, Örebro 1990. [5] Statistiska centralbyrån, Enheten för energi och priser. Uppgifter beställda från SCBs databas, Örebro 1990. [6] PREDECO energimarknadskonsult ab. Energimarknaden bostäder och servicelokaler 1970-1988 Malmö. Revidering 1989.

• Sida 137
•  Original

[7] [8] [9] [10] [11] [12]

[13]

[14] [15]

[16] [17]

[18] [19]

[20]

[21]

[22]

[23] [24]

[25]

[26]

[27]

Statens Energiverk. Underlag för energiprognoser-eleffektivitet: Energiförbrukning i småhus vid stigande elpriser. Mars 1988. Värmepumpar i Malmö och Burlöv. Statens råd för Byggnadsforskning- Malmö energiverk, 1985. Larsson, G. Vattenfall, Muntlig information 9 / 11 1990.

Lange, E., Radhus i Valdemarsro, Malmö - en energi och inneklimat- analys. Byggforskningsrådet, Rapport R1:1990.

Lange, E., Energiåtgång före och efter ombyggnad av flerbostadshus- En studie av 11 fastigheter inom Malmö kommun. Malmö stads fastig- hetskontor, 1987. Lange, E., Information om pågående projekt Eleffektivisering i fler- bostadshus, Malmö Energi AB, Delrapport om inledande arbetet för- väntas i december 1990. Lange, E., Information om pågående projekt Eleff'ektivisering i fler- bostadshus, Malmö Energi AB, Delrapport om inledande arbetet för- väntas i december 1990. Finansdepartementet. Bostadsmarknaden under 1990-talet. Bilaga 15 till långtidsutredningen, Stockholm 1989. Statens energiverk. Scenarier: Framtida energianvändning i bostäder och lokaler. Underlag för prognoser. Oktober 1989. Statistiska centralbyrån. Statistisk årsbok 90. Stockholm 1990. Finansdepartementet. Bostadsmarknaden under 1990-talet. Bilaga 15 till långtidsutredningen, Stockholm 1989. Statistiska centralbyrån. Statistisk årsbok 1986-1990. Stockholm 1990. Bodlund B., Mills E., Karlsson T., Johansson T. B., Technical Support Document for the Challenge of Choices: Technology Options for the Swedish Electricity Sector. Lund, Institutionen för Miljö- och Energi- system, Lunds Universitet, 1989. Bodlund B., Mills E., Karlsson T., Johansson T. B., Challenge of Choices: Technology Options for the Swedish Electricity Sector. Lund: Lund University Press, 1989. Bodlund B., Mills E., Karlsson T., Johansson T. B., Technical Support Document for the Challenge of Choices: Technology Options for the Swedish Electricity Sector. Lund, Institutionen för Miljö- och Energi- system, Lunds Universitet, 1989. Nörgård, J., Low Electricity Appliances-Options for the Future. Electricity: Efficient End-Use and New Generation Technologies, and Their Planning Implications. Lund: Lund University Press, 1989. Byggforskningsrådet G16:1987. Energi i byggd miljö. 90-talets möjligheter.

Byggforskningsrådet G17:1987. Energisvar 87. Frågor och svar om energihushållning i byggnader. Gustavsson, L., Framtida fjärrvärmesystem. En analys av utvecklingsmöjligheter med hänsyn tagen till förändringar i bebyggelsen. Fallen Eslöv och Lund. Institutionen för miljö och energisystem, Lunds Universitet, 1989.

Blomsterberg Å., Gustavsson L., Energisnåla fönster, Tekniska möjligheter och deras betydelse för energibalanser i bostadshus. Lunds tekniska högskola, 1990.

Gustavsson, L., Framtida fjärrvärmesystem. En analys av utveck- lingsmöjligheter med hänsyn tagen till förändringar i bebyggelsen. Fallen

• Sida 138
•  Original

Eslöv och Lund. Institutionen för miljö och energisystem, Lunds Universitet, 1989.

[28] Gustavsson, L., Framtida fjärrvärmesystem. En analys av utveck- lingsmöjligheter med hänsyn tagen till förändringar i bebyggelsen. Fallen Eslöv och Lund. Institutionen för miljö och energisystem, Lunds Universitet, 1989.

• Sida 139
•  Original

Referenser

[1]

[2] [3]

[4]

[5]

[6] [7] [8] [9] [10]

[11]

Miljö- och Energidepartementet. Elhushållning på 1990-talet. Bilaga, SOU 1987:69. Kraftsam. Elprognos för år 2000. Huvudrapport, Januari 1990. Statens energiverk. Scenarier: Framtida energianvändning i bostäder och lokaler. Underlag för prognoser. Oktober 1989. Bodlund B., Mills E., Karlsson T., Johansson T. B., Challenge of Choices: Technology Options for the Swedish Electricity Sector. Lund: Lund University Press, 1989. Bodlund B., Mills E., Karlsson T., Johansson T. B., Technical Support Document for the Challenge of Choices: Technology Options for the Swedish Electricity Sector. Lund, Institutionen för Miljö- och Energisystem, Lunds Universitet, 1989. Nörgård J., Low Electricity Appliances-Options for the Future in Electricity: Efficient End-Use and New Generation Technologies, and Their Planning Implications. Lund: Lund University Press, 1989. Nilsson, L., Malmö Energi, Muntlig och skriftlig information maj 1990. Byggforskningsrådet G16:1987. Energi i byggd miljö-QO-talets möjligheter. Stockholm 1987. Statens energiverk. Scenarier: Framtida energianvändning i bostäder och lokaler. Underlag för prognoser. Oktober 1989. Statens Energiverk, Finansdepartementet. Energi—miljö—ekonomi. Bilaga 21 till Långtidsutredningen 1990, Stockholm 1989. Statens energiverk. Scenarier: Framtida energianvändning i bostäder och lokaler. Underlag för prognoser. Oktober 1989.

• Sida 147
•  Original

Bilaga 3 Energianvändning inom industrisektorn

Referenser

[1] Almqvist A., Lantbruket och energin. Aktuellt från lantbruksuniversitetet 361, Uppsala 1987. [2] Statistiska centralbyrån. Enheten för energi och priser. Uppgifter beställda från SCB databas. Örebro 1990. [3] Statistiska centralbyrån. Statistiska meddelanden J 10 SM 8803. [4] Ehrlemark A., Svensson L., Energi för jordbrukets byggnader. Aktuellt från lantbruksuniversitetet 308 Teknik, Uppsala 1982.

• Sida 162
•  Original

[5] Pedersen, P. B., Viegand J., Norgård J. S., Vurdering af elforbrugets fordelning og besparelse-potentialer i landbrug og gartneri. Danmarks tekniska högskola, Lyngby, Januari 1988. [6] Pedersen, P. B., Viegand J., Norgård J. S., Vurdering af elforbrugets fördelning og besparelse-potentialer i landbrug og gartneri. Danmarks tekniska högskola, Lyngby, Januari 1988. [7] Olsson L., Lantbruksnämnden i Malmöhus län. Muntlig information 22/ 10 1990. [8] Pedersen, P. B., Viegand J., Nargård J. S., Vurdering af elforbrugets fordelning og besparelse-potentialer i landbrug og gartneri. Danmarks tekniska högskola, Lyngby, Januari 1988.

• Sida 163
•  Original

Referenser

[1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14] [15]

[16] [17]

[18]

[19] [20]

[21]

Statistiska Centralbyrån. Energi och priser. Uppgifter beställda från SCBs databas, Örebro 1990. Sydgas. leveransstatistik. 1988. Malmö Energi. leveransstatistik. 1988. Helsingborgs energiverk. leveransstatistik. 1988. Lunds energiverk. leveransstatistik. 1988. Statistiska Centralbyrån. Energi och priser. Uppgifter beställda från SCBs databas, Örebro 1990. Malmö Energi. leveransstatistik. 1988. Värmeverksföreningen. Statistik 1988. Stockholm 1988. Statistiska Centralbyrån. Energi och priser. Uppgifter beställda från SCBs databas, Örebro 1990. IEA, Energy balances of OECD countries 1987-1988, Paris 1990. För att beräkna mangden primärenergiekvivalenter vid elproduktion med kärnkraft anger IEA (International Energy Agency) den teoretiska verkningsgraden till 38.5 %. Den antagna verkningsgraden motsvarar den ekvivalenta mängden fossila bränslen, olja, kol och gas, som skulle erfordras för att framställa samma mängd elektricitet i ett konventionellt kondenskraftverk. Gustavsson, L., Framtida fjärrvärmesystem. En analys av utveck- lingsmöjligheter med hänsyn tagen till förändringari bebyggelsen. Fallen Eslöv och Lund. Institutionen för miljö och energisystem, Lunds Universitet, 1989. Lundberg M., Manuskript till Samproduktion av el- och värme med gasturbiner och dieselmotorer. En analys av hur mycket el som kan produceras i fjärrvärme och blockcentraler med modern kraftvärme- tekm'k. Institutionen för miljö och energisystem, Lund. Statistiska Centralbyrån. Energi och priser. Uppgifter beställda från 8035 databas, Örebro 1990. Malmö Energi. Information Februari 1990. Vattenfall. Små värmepumpar, Erfarenheter från Vattenfalls F UD- insatser 1979-1987. Johansson T. B., Steen P., Perspektiv på energi. Om möjligheter och osäkerheter inför energiomställningen. Stockholm och Lund 1984. Gustavsson, L., Framtida fjärrvärmesystem. En analys av utveck- lingsmöjligheter med hänsyn tagen till förändringar i bebyggelsen. Fallen Eslöv och Lund. Institutionen för miljö och energisystem, Lunds Universitet, 1989. Statens energiverk 1989:5. El- och värmeproduktion. Bilaga 2 till statens energiverks och statens naturvårdsverks utredning Ett miljöanpassat energisystem, Stockholm 1989. Statens energiverk 1989:5. El och värmeproduktion. Stockholm 1989. Gustavsson, L., Framtida fjärrvärmesystem. En analys av utveck- lingsmöjligheter med hänsyn tagen till förändringar i bebyggelsen. Fallen Eslöv och Lund. Institutionen för miljö och energisystem, Lunds Universitet, 1989. Gustavsson, L., Framtida fjärrvärmesystem. En analys av utveck- lingsmöjligheter med hänsyn tagen till förändringar i bebyggelsen. Fallen

• Sida 197
•  Original

[22]

[23] [24] [25] [26] [27]

[28]

[29]

[30] [31]

[32]

[33] [34]

[35]

[36]

[37]

[38] [39]

[40] [41] [42]

[43]

Eslöv och Lund. Institutionen för miljö och energisystem, Lunds Universitet, 1989. Bergström J. m fl., Kvicksilver från kolpulvereldning i Studsvik-avskilj- ning i elektrofilter och rökgasavsvavling. Kol-Hälsa-Miljö, teknisk rapport. Vattenfall, Kolets hälso- och miljöeffekter. Slutrapport april 1983, underlagsdel 1, Stockholm 1983. Nilsson P-A., Sydkraft. Muntlig information 6/11 1990. Rasmusson, N—O., Lunds energiverk. Muntlig information 7/11 1990. Referens för CFB och oljepanna: Statens energiverk och statens natur- vårdsverk, Mindre kväveoxider från förbränning. Stockholm 1987. Referens för Låg NOx naturgas: Vattenfall, Kraftvärmeproduktion med naturgas. Vällingby 1987. Referens för förbränningsmotor: Anläggning i drift i Uelzen, Västtysk- land, dieselmotor, Vårmeverksföreningen. Kraftvärmeverk, besök vid anläggningar, Rapport från kraftvärmegruppen. 1988. Gustavsson, L., Framtida fjärrvärmesystem. En analys av utveck- lingsmöjligheter med hänsyn tagen till förändringar i bebyggelsen. Fallen Eslöv och Lund. Institutionen för miljö och energisystem, Lunds Universitet, 1989. IEA. Energy prices and taxes, First quarter 1990. Paris 1990. Statens energiverk. Naturgas i mellansverige. Allmänna Förlaget, Stockholm 1987. Bodlund B., Mills E., Karlsson T., Johansson T. B., Challenge of Choices: Technology Options for the Swedish Electricity Sector. Lund: Lund University Press, 1989. Nord E., SYSAV. Muntlig information 18/ 9 1990. Bodlund B., Mills E., Karlsson T., Johansson T. B., Challenge of Choices: Technology Options for the Swedish Electricity Sector. Lund: Lund University Press, 1989. Gustavsson, L., Framtida fjärrvärmesystem. En analys av utveck- lingsmöjligheter med hänsyn tagen till förändringar i bebyggelsen. Fallen Eslöv och Lund. Institutionen för miljö och energisystem, Lunds Universitet, 1989. Lundberg M., Manuskript till Samproduktion av el- och värme med gasturbiner och dieselmotorer. En analys av hur mycket el som kan produceras i fjärrvärme och blockcentraler med modern kraftvärme- teknik. Institutionen för miljö och energisystem, Lund. Malmö Energi. Bygger på data för planerad ångturbin med biobränsle samt gaskombi. Statens energiverk 1989:5. El och värmeproduktion. Stockholm 1989. Statens energiverk 1989:R7. Värmeproduktion med gasol. Stockholm 1989. Statens energiverk. Småskalig kraftvärme, Teknisk utveckling, Möjlig elproduktion. Allmänna förlaget, Stockholm 1986. Statens energiverk 1987:R5. El och värmeproduktion med naturgas. Stockholm 1987.

Statens energiverk. Underlag för energiprognoser-eleh'ektivitet: Energi- förbrukning i småhus vid stigande elpriser. Mars 1988.

Statens energiverk och statens naturvårdsverk. Mindre kväveoxider från förbränning. Stockholm 1987.

• Sida 198
•  Original

[44] Läge för vindkraft. Betänkande av vindkraftsutredningen. 1988. SOU:1988:32.

• Sida 199
•  Original

Referenser

[1] Finansdepartementet. Bostadsmarknaden under 1990-talet. Bilaga 15 till långtidsutredningen. Stockholm 1989. [2] Kraftsam. Elpmgnos för år 2000. Huvudmpport, Januari 1990. [3] Statens energiverk 1988z7. Elpriser och svensk industri. Struktur, Sysselsättning, Styrmedel. Stockholm: Allmänna förlaget 1988.

• Sida 207
•  Original

Utrikesdepartementet

Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbiständ. [17] SIPRI 90 - om SlPRls finansiering och arbetsformer.

[69]

Försvarsdepartementet

Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [lS] Förrnänssystemet för värnpliktiga m. fl. [26] Personaltttbildning inom totalförsvaret. [57] Sekretess för landskapslnfonnation. [71] Vapenfriprövningens effekt:. En undersökning av tillständsärenden 1980 - 1989. [81] En ny vämpliktslag. [89]

Socialdepartementet

Övaklagningsrän och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. [2] Samhällsstöd till underitållsbidragsberättigade barn. ldéskisser och bakgrtuidsmaterial. [8]

Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. [19] Tobakslag. [291 Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn. del III. [48]

Allmän pension. [76] Allmän pension. Bilagor. [77] Allmän pension. Expert rapporter. [78] Förskola för alla barn 1991 - hur blir det? [80]

Kommunikationsdepartementet Transporträdet. [4]

Storstadsnafik 5 - ett samlat underlag. [16] Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. [27] Utbyte av utländska körkort. [52] Flygplats 2000 — De svenska flygplatsema i framtiden. [55]

Transponstöd. [73] Finansiering av vägar och järnvägar. [86]

Finansdepartementet Långtidsutredningen 1990. [14]

Lag om folkbokföringsregister m.m. [18] Författningsreglering av nya importrutiner m.m. [37] Kapitalavkastningen i bytesbalansen. [45] Särskild skatt i den finansiella sektorn. [46] Beskattning av stipendier. [47]

Ny folkbokföringslag. [50] Skatt pä lotterier och spel. [56] Återbetalning av mervärdeskau till utländska företagare. [67]

Utbildningsdepartementet

En idrottshögskolai Stockholm - struktur. organisation och resurser för en självständig högskola pä idrottens område. [3] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. [l l] Konstnärens villkor. [39] Folkhögskolan i framtidsperspektiv. [65] Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg orn folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. [66] Lokalt ledd närradio. [70] Utvärdering av försöksverksamhet enmed treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Andra året. [75] Pedagogiska meriter i högskolan. [901

• Sida 214
•  Original

Systematisk förteckning

Jordbruksdepartementet

Skada av vilt. [60] Den nya centrala jordbruksmyndigheten. [87]

Arbetsmarknadsdepartementer

Perspektiv på arbetsförmedlingen. [31] Arbete och hälsa.[49]

Arbetslivsforslming - Inriktning. organisation. finansiering. [54]

Utlänningsnämnd. [79]

Bostadsdepartementet

Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9] Tomträttsavgäld. [23]

Industridepartementet Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [l]

Civildepartementet

Ny kommunallag. [24] Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25]

Att följa upp kommunal verksamhet - En internationell utblick. [28] Tio år med jämställdhetslagen - utvärdering och förslag. [41]

Internationellt ungdomsutbyte. [42] Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om den statliga statistikframställningen. [43] SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder. personalkon- n'oll och meddelarfrihet. [51]

I skuggan av de stora — De mindre partiernas villkor i kommunalpolitiken. [53]

Konkurrens i inrikesflyget. [58] Konkurrensen inom bygg/bosektom. [62] Svensk lönestatistik. [63] Arlig revision i statsförvaltningen. [64] Vad kostar ett statsbidrag? [68] Lokalkontor. [72]

Vad kostar begravningar - vem betalar? [82]

Ny budgetproposition. [83]

Miljö- och energidepartementet

Den elintensiva indusuin under kärnkraftsavveckling- en.[21] Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveckling- en. Bilagedel. [22] Översyn av naturvårdslagen m.m. [38] Kärnkraftsavveckling - kompetens och sysselsäm'ting. [40]

Miljödepartementet

Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. [59] Översyn av skatten på dryckesförpackningar. [85] Nya mål och nya möjligheter. [88] Miljön i Västra Skåne. År 2000 i våra händer. [93] Miljön i Västra Skäne. Diverse underlagsmaterial och sammanställningar. [94] Miljön i Västra Skåne. Underlagsmaterial Mark och vattendrag. [95] Miljön i Väsu'a Skäne. Underlagsmaterial Energi. [96] Miljön i Väsu'a Skäne. Underlagsmaterial Trafik. [97]

• Sida 215
•  Original

• Sida 216
•  Original

Denna studie visar på hur Västra Skånes energisystem kan utvecklas i ett tjugoårsperspektiv och pekar på viktiga förändringar som kan leda till ett varaktigt hållbart energisystem. Framtids- bilder är ofullständiga och de kan inte redovisas i detalj. Detsamma gäller vägen in i framtiden. Det är dock möjligt att belysa konsekvenserna av ett antal viktiga vägval med hjälp av framtidsbilder. Det har vi gjort för att visa på möjligheter och begränsningar att utforma ett varaktigt hållbart energisystem i Västra Skåne. Ett långt tidsperspektiv är inte till för att skjuta besluten på framtiden utan tvärtom för att ge underlag och möjlig- göra beslut om långsiktigt verkande förändringar.

• Sida 217
•  Original

- | |

' =P.—___." & %!

% Nationalparker och referensområden för kulturlandskapet

& Reservat - statligt ansvar

x»—

xxx &

[HIB Reservat - kommunalt ansvar

% Landskapsavsnitt med särskilda ekologiska vänden