Miljön i västra Skåne : år 2000 i våra händer

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

i Västra Skåne

Miljön

Underlagsmaterial

Energi

*y i|1

en 9 o a: a F1

+5

Statens offentliga utredningar

1990:96

ey Miljödepartementet

i Västra Skåne

Miljön

Underlagsmateiial

Energi

Underlagsmateñal till slutbetänkandct av

hiiljödelegationen

Västra Skåne Lund 1990

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på

uppdrag av regeringskansliets förvaltningskontor ombesörjer remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget

Kundtjänst

106 47 Stockholm

Tel 08/739 96 30

Telefax: 08/739 95 48

Publikationerna kan också köpas i Informationsbokhandeln,

Malmtorgsgatan 5, Stockholm.

Omslagsbilder: Två av sju Oljemålningar. Miljödelegationen har

engagerat Thomas Strömdahl för att illustrera delar av den västskånska naturen så som den ser ut i dag (baksidan) och så som den skulle kunna se ut i morgon (framsidan). Här är temat

biobränslen (energigrödor).

Produktion: Libergraf AB Grafisk form, omslag, layout, sättning och redigering: Lars Holmberg, Ann-Britt Madsen, Per Wickenberg och Johan Zander Typsnitt: New Century Schoolbook

1990 ISBN 91-38406334 Tryck: Graphic Systems AB, Malmö,

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

miliödepartementet

Regeringen bemyndigade den 26 januari 1989 chefen för och miljöenergidepartementet att tillkalla en delegation med att

uppdrag

initiera och samordna åtgärder som väsentligt kan förbättra

miljön i Västra Skåne inom en tioársperiod.

Med stöd av bemyndigandet förordnades den 26 januari 1989 som ledamöter kommunalrådet Uno Aldegren (s), tillika ordförande, riksdagsledamoten Karl Erik Olsson (c), tillika vice ordförande, tidigare kommunalrådet Annika Annerby Jansson (m), kom-

munalrådet Guntram Olofsson (s), riksdagsledamoten Ingegerd

Wärnersson (s), sektorschefen Gunnar Grankvist, miljöombudsmannen Ulf Lavenius och biologen Stefan Edman.

Som experter att biträda delegationen, förordnades den 28 mars 1989

avdelningsdirektören Bengt Aplander, avdelningschefen Bengt Bucht, avdelningschefen Ronny Ferm, miljö- och

hälsoskydds-

chefen Högni Hansson, miljövárdsdirektören Carl-Ivar Höijer samt miljöskyddschefen Rolf Toft. Avdelningsdirektören Bengt Aplander entledigades den 5 september 1989, och

avdelnings-

direktören Sten Inge Arnesson utsågs den 4 september 1989 att ersätta honom.

Till huvudsekreterare förordnades den 15 mars 1989 Bodil Jönsson och till sekreterare förordnades samma dag Ann-Britt Madsen.

Delegationen har tagit namnet Miljödelegationen Västra Skåne.

Huvudbetänkandet från Milödelegationen Västra Skåne redovisas som i Västra Skåne - 2000 i våra SOU 1990:93.

Miljön händer,

Förutom här presenterat bakgrundsmaterial, finns det bakgrundsmaterial i ytterligare tre separata bilagor:

Diverse underlagsmaterial och sammanställningar, SOU 1990:94 Underlagsmaterial Mark och vattendrag, SOU 1990:95 Underlagsmaterial Trafik, SOU 1990:97

Det har inte varit möjligt för delegationen att detaljgranska inne-

hållet i SOU 1990:94, SOU 1990:95,

bakgrundsbilagorna

och SOU 1990:97. Delegationen ställer sig bakom huvudlinjema i dessa, men för detaljerna svarar de enskilda författarna.

Lund i november 1990

°“

(åxå, øáø//M/a»

/Bodil Jönsson

Förord

Denna studie visar på hur Västra Skånes energisystem kan

utvecklas i ett tjugoårsperspektiv och pekar på viktiga förändringar

som kan leda till ett varaktigt hållbart energisystem. Framtidsbilder är ofullständiga och de kan inte redovisas i detalj. Detsamma gäller vägen in i framtiden. Det är dock möjligt att belysa konsekvenserna av ett antal viktiga vägval med hjälp av framtidsbilder. Det har vi ort för att visa på möjligheter och

begränsningar att utforma ett varaktigt hållbart energisystem i

Västra Skåne. Ett långt tidsperspektiv är inte till för att skjuta besluten på framtiden utan tvärtom för att ge underlag och möjlig-

göra beslut om långsiktigt verkande förändringar.

Arbetet har utförts vid institutionen för miljö- och energisystem inom ramen för Miljödelegationens Västra Skåne arbete. Projektgruppen har bestått av Helena Bülow-Hübe, Thomas Davy, Leif Gustavsson (projektledare), Bengt Johansson och Lennart Persson.

Studien är ett lagarbete men viss arbetsfördelning har funnits. Helena Bülow-Hübe har svarat för enkäter angående utveckling av

fjärrvärme och naturgas, beräkningsarbetet för Helsingborgs

kommun och tillsammans med Lennart Persson gjort nuläges-

beskrivningen i kapitel 3, Thomas Davy har bidragit med underlag

for beräkningsarbetet medan Bengt Johansson har gjort merparten av beräkningsarbetet för Västra Skåne och Malmö kommun i

kapitel 5 och bilagorna 1-5, samt skattningar av potentialen för

vindkraft och skogsbränsle i kapitel 4. Lennart Persson har

förutom nulägesbeskrivning i kapitel 3 analyserat möjligheterna

för samproduktion av el och värme i individuella anläggningar och anpassat nationella skattningar av hur industrin kan utvecklas till förutsättningarna i Västra Skåne. Ulla Kinnberg har bidragit till färdigställandet av rapporten och insamlandet av data.

Lars Brinck har ställt sin datormodell, som har varit under

utveckling, till projektets förfogande. Thomas B Johansson har kontinuerligt lämnat synpunkter på arbetet. Egon Lange har

lämnat underlag för beräkningar inom främst bostadssektorn.

Lars Törner har bidragit med material angående energigrödor.

En ledningsgrupp bestående av Uno Aldegren (ordförande, Miljödelegationen), Thomas B Johansson (professor, energisystemanalys), Bodil Jönsson (huvudsekreterare, Miljödelegationen), Björn

Lindbom (teknisk chef, MKB), Lennart Lindsjö (överingenjör,

Malmö Energi) och Sven Törnqvist (Utvecklingsdirektör, Sydkraft

AB) har diskuterat och lämnat synpunkter på arbetet. Materialet har också diskuterats vid tre referensgruppsmöten där bl. a.

samtliga kommuner och kommunala energiverk varit inbjudna.

Malmö och Sydkraft AB har mycket välvilligt ställt upp med

Energi

personal och kunnande.

Lund november 1990

Leif Gustavsson

Innehåll

Sid

Inledning

Nbwd 2.1 Allmänt 43 2.2 Avgränsningar 45 2.3 Berakningsgång 47 2.3.1 Bostäder 48 2.3.2 Service 48 2.3.3 Industri 49 2.3.4 Areella näringar 50 2.3.5 Energitillforsel och byte av energibärare 50 2.4 Ekonomiska utgångspunkter 50

Nuläge

3.1 Energianvändningen 1988 53 3.2 Emissioner 1988 55 3.3 Industrier 56 3.3.1 Struktur 56 3.3.2 Samproduktion av el och värme inom industrin 57 3.4 I] 57 3.4.1 Beñntligt system 1988 57 3.4.2 Planerade förändringar 59 3.5 Fjärrvärme 60 3.5.1 Beñntligt system 60 3.5.2 Planerade förändringar 62 3.6 Naturgas 63 3.6.1 Befintlig-t system 63 3.6.2 Planerade förändringar 63 3.7 Individuella anläggningar 63

Förnybara energikällor

Biobränslen 65 4.1.1 Energigrödor 4.1.2 Skogsbränsle 70 4.1.3 Potential för biobränslen 1995-2015 73 4.2 Vindkraft 75 4.3 Värmekällor 77 4.4 Avfall 77 4.4.1 Träavfall 77 4.4.2 Förbränning av avfall 77 4.4.3 78

Deponigas 4.5 Solenergi 78

år 2010 81

Energisystem

5.1 Utvecklingsmöjligheter 84 5.1.1 Industri 84 5.1.2 Fjärrvärme 5.1.3 Naturgas 85 5.1.4 av el och värme 86

Förutsättningar för samproduktion 5.2 Antaganden för scenarierna 88 5.2.1 Allmänt 88 5.2.2 Konverteringar 88 5.2.3 Produktionsanläggningar 88 5.2.4 Emissioner 89 5.3 Energianvändningen år 2010 90 5.3.1 Bostäder 90 5.3.2 Service 92 5.3.3 Industri 93 5.3.4 Areella 94

näringar 5.3.5 Känslighetsanalyser 94 5.4 Energitillförsel år 2010 95 5.4.1 Elsystemet 95 5.4.2 Füärrvärme 97 5.4.3 Naturgas 98 5.4.4 Individuella anläggningar 99 5.4.5 Sammanfattning av energitillförseln 100 5.4.6 Emissioner 100 5.4.7 Kondensalternativet 102 5.4.8 Vindkraftalternativet 102 5.5 Kostnader för energisystemen 103 Slutsatser 105 5.6.1 Biobränslealtemativet 105 5.6.2 Naturgasalternativet 106 5.6.3 alternativ 106

Övriga

Övergång till ett varaktigt hållbart energisystem 107

6.1 Energianvändamas perspektiv 107 6.2 Effektivare energianvändning 110 6.2.1 Målsättning 110 6.2.2 Organisation 111 6.2.3 Finansiering 111 6.3 Ny roll för energileverantörer 112 6.4 Kommunal energiplanering 113 6.5 Prissättning på el 113 6.5.1 Långsiktig marginalkostnad 115 6.5.2 Tvåprissystem 115 6.5.3 Genomsnittskostnad och punktskatter 117 6.5.4 Slutsatser 117 6.6 Statliga styrmedel 118 6.6.1 Miljöavgifter 118 6.6.2 Pillstándsgivning 122

Bilaga 1 125

Bilaga 2 139

Bilaga 3 147

Bilaga 4 157

Bilaga 5 16!

Bilaga 6

Bilaga 7

Appendix A äåä

Sammanfattning

Sammanfattning

Västra Skånes energisystem bidrar till försurning av mark och vatten och till den s. k. växthuseffekten. Problemen är inte enbart lokala utan måste lösas genom regional och internationell samverkan. Västra Skåne kan successivt utforma ett, från

miljösynpunkt, varaktigt hållbart energisystem med lågt primär-

energibehov och till stor del baserat på inhemska förnybara

energikällor. För det fordras stora satsningar på en effektivare energianvändning och biobränsleeldade anläggningar för sam-

produktion av el och värme. Det tar lång tid att ändra energisystem. För att erhålla ett varaktigt hållbart energisystem inom 20 år

behöver förändringen påbörjas omgående.

Behovet av biobränslen kommer att öka mycket snabbt om

biobränsleeldade samproduktionsanläggningar byggs. Ett under-

skott av biobränslen kommer att finnas i regionen under en

övergångsperiod. Odling av energiskog behöver därför påbörjas omgående.

Energisektorn kan samverka med andra sektorer för att minska

den totala miljöbelastningen. Odling av energigrödor medför att kväveläckaget från åkermarken kan minska. Utnyttjandet av metangas från avfallsdeponier minskar bidraget till växthuseffekten. skulle kunna förbättra tätorternas närmiljöer. I

Elbilar

denna studie behandlas dock enbart energisektorn.

Beräkningarna visar att det är möjligt till är 2010 att minska

utsläppen av koldioxid och försurande ämnen jämfört med dagens utsläpp. Kostnaderna för ett sådant energisystem år 2010 skiljer sig marginellt jämfört med ett energisystem baserat på naturgas. I studien har förutsätts en årlig ökning av industriproduktionen med

2.5 %. Kärnkraften förutsätts vara avvecklad. Den svarade 1988 för 65 % av den totala elförsörjningen i Västra Skåne. Utnyttjandet av vattenkraft förutsätts vara som 1988.

De yttre förutsättningarna för att utforma ett varaktigt hållbart energisystem ges av staten medan utformandet av energisystemet

görs av de människor/ organisationer som verkar i Västra Skåne. Ett varaktigt hållbart energisystem i Västra Skåne kan realiseras bl. a. genom:

- att nationella (bränsleskatter) även omfattar

koldioxidavgifter

elproduktionen,

- att staten under en av

övergångsperiod stödjer odling

energiskog,

- att och kommunala arbetar

Sydkraft energiverk kraftfullt för

att effektivisera energianvändningen,

- att kommunala

energiverk bygger samproduktionsanlägg-

ningar för biobränslen och medverkar till att odling av

energigrödor påbörjas i stor skala,

- att el både till återdistributörer och

prissättningen på slutliga

användare ändras till att avspegla kostnaden för ny

elproduktion där även kostnaderna för elproduktionens miljöbelastning inräknas.

För att nå ett varaktigt hållbart energisystem är det viktigt att utnyttja potentialen för en effektivare energianvändning och samproduktion av el och värme. I takt med att elanvändningen effektiviseras och samproduktionen av el och värme byggs ut kan elproduktionen i kärnkraftverken minska. Kärnkraftens låga rörliga kostnad kan dock vara ett hinder. Detta kan undvikas om en del av den möjliga årliga elproduktionen i kärnkraftverken beskattas, i successivt ökad omfattning. Incitament skulle då finnas att successivt minska elproduktionen i kärnkraftverken. Vill man inte minska elproduktionen är ökad elexport ett alternativ.

Vid tillståndsprövning av energitillförselanläggningar bör tillstånd ges under förutsättning att anläggningen passar in i en strategi som leder utvecklingen mot ett varaktigt hållbart energisystem, se Miljödelegationens huvudbetänkande SOU 1990:93.

Sammanfattning

Allmänt

I denna studie söker vi ett varaktigt hållbart energisystem som medför bl. a. låga utsläpp av försurande ämnen och koldioxid. Vi

analyserar vilken “betydelse en effektiv energianvändning har i

kombination med omfattande samproduktion av el och värme i biobränsleeldade anläggningar för att utforma ett sådant energisystem. Dessa analyser ställs i relation till vilka miljöbelastningar som erhålls om naturgas används i stället för

biobränslen och om ingen effektivisering görs. Betydelsen av att

utnyttja land- och havsbaserad vindkraft redovisas. Kostnadsuppskattningar görs för de olika scenarierna.

Analyserna baseras bl. a. på en årlig ökning av industriproduk-

tionen med 2.5 procent, att kärnkraften är avvecklad år 2010, att omfattningen av vattenkraften förblir på 1988 års nivå och att tillgången på biobränslen begränsas till vad som kan erhållas

inom regionen.

Samtliga analyser görs för år 2010. Transportsektorn ingår inte i

analysen. Den framtida hanteringen av hushålls- och industri-

avfall antas vara i enlighet med vad avfallsprojektet inom miljö-

delegationen anger.

De kommuner som ingår i regionen är Bjuv, Burlöv, Båstad,

Helsingborg, Höganäs, Klippan, Kävlinge, Landskrona, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svalöv, Svedala, Vellinge, Trelleborg,

Åstorp och Ängelholm.

och emissioner 1988

Västra Skånes energibehov tillgodoses främst med kärnkraft, olja, naturgas, kol och vattenkraft, se figur 1. Användningen av

förnybara energikällor utom vattenkraft är liten. Elektriciteten från kärnkraftverken och vattenkraften har förutsätts vara 5

respektive 2.2 TWh. Fördelningen har gjorts efter Sydkrafts

normala produktion med hänsyn till Västra Skånes del av Sydkrafts totala elleveranser.

Sammanfattning

Energitillförsel och bruttoanvåndning 1988

GWh/år 30000

25000 Kåmbränsle

20000 Kámkrans- _- ^°°a _ 91 lndividuella 150m Övrigt Övfgt Enl Industri Kol Kol Naturgas 10000 i FJMVÖFYM service Naturgas Naturgas

5000 _ Olja Olja Bostäder -- Övrig e Avfall Avfall Vattenkraft Vattenkraft avenue o Emrüiüllföfsê Bruttoenergianvåndning E › å

Figur I Tillförsel samt bruttoanvändning av energi i Västra Skåne 1988 fördelad på energibärare och sektorer. I första stapeln anges för kärnkraft fossilbränsleekvivalenter varvid 2.6 enheter bränsle antas ge en enhet el enligt IEA. I andra den från stapeln anges kärnkraftverket avgivna energin (elektriciteten). För vindkraft och vattenkraft anges avgiven energi (el). För övriga bränslen anges energiinnehållet i bränslet. Värdena är normalårskorrigerade för användningen i bostäder och service. Drivmedel ingår ej.

Totalt nedfall från luft i Västra Skåne och från Västra

utsläpp

Skånes energisystem 1988 av svavel-, kväveoxider och koldioxid framgår av tabell 1.

Utsläpp Nedtall Svaveloxider (S02) 6 700 ton 13 000 ton Kvâveoxider (N02) 4 700 ton 7 600 ton Koldioxider (C02) 2 700 kton

Tabell 1 Totalt nedfall från luft i Västra Skåne [I] och utsläpp Västra från Skånes energisystem 1988 av svavel-, kväveoxider och koldioxid.

Sammanfattning

Problem

Regionen

I Västra Skåne är och av mark och

försurningen övergödningen

vatten allvarliga miljöproblem. De härrör från av svavel-

utsläpp

och kväveoxider i norra från Västra

Europa. Utsläppen Skåne

sprids till stor del utanför Västra Skåne. Problemen med försurningen och övergödningen måste därför lösas i samverkan med de berörda länderna.

Statens naturvårdsverk att av svavel behöver

anger depositionen

minska med 75 % jämfört med 1980 års i västra

deposition Sverige

medan depositionen av kväveoxider behöver minska med 50%. Beaktas också att eutroñeringen i och Västerhavet

Östersjön

behöver stoppas, måste kvävenedfallet minska med mer än 50 %.

De totala utsläppen av svaveloxider har under 1980-talet minskat med ungefär 60% i Sverige. har minskat sina

Energisektorn

utsläpp av kväveoxider under 80-talet men har trans-

samtidigt

portsektorns bidrag ökat så att de totala i det närmaste

utsläppen

varit oförändrade. svarar för största delen

Energisektorn av

svaveloxidutsläppen i Västra Skåne men endast för en mindre del

av kväveoxidutslâppen.

Västra Skåne i världen

Den s. k. växthuseffekten kan bidra till en

global temperatursteg-

ring vars följder är svåra att överblicka. Det är att över-

troligt

svämningar och förändringar i temperatur- och nederbördsmönster blir följden. Detta påverkar de och bl. a.

ekologiska systemen

livsmedelsförsörjningen. Hotbilden ter sig så allvarlig att en

minskning av utsläppen av sådana ämnen måste beaktas även då

västra Skånes energisystem planeras.

Växthuseffekten beror på förhöjd halt av

koldioxid, CFC-gaser,

metan och dikväveoxid i atmosfären. Koldioxiden bidrar med mer än 50% av den av människan orsakade växthuseffekten. Den återstående utmaningen torde främst vara att

begränsa utsläppen

av koldioxid. Samtidigt behöver även av andra växthus-

utsläppen

gaser begränsas, t. ex. metan från deponier. försöker

CFC-gaser

man ersätta med gaser som har eller mindre

ingen väsentligt

påverkan på atmosfären.

Sammanfattning

De globala utsläppen av koldioxid behöver omedelbart reduceras med 60 % om den atmosfäriska koncentrationen av koldioxid skall stabiliseras på den nuvarande nivån [2]. I Västra Skåne medförde enbart förbränningen av fossila bränslen inom energisektorn 1988

koldioxidutsläpp som motsvarar världsgenomsnittet per person. De

genomsnittliga totala svenska utsläppen är dubbelt så höga per person.

Växthuseffekten intar en särställning bland miljöproblemen eftersom konsekvenserna kan bli mycket omfattande samtidigt som den är mycket svår att bemästra. En kombination av åtgärder är

nödvändig. En viktig åtgärd är att kraftigt minska användningen

av fossila bränslen.

De fossila bränslena är ändliga resurser. Olje- och naturgastillgångarna förbrukas i snabb takt, främst av västvärlden. Förbrukningen av fossila bränslen är låg i u-länderna. En ökande användning kan erfordras för att människorna i dessa länderna

skall ges möjlighet att tillgodose sina grundläggande behov och

höja sin levnadsstandard. Detta underlättas om i-länderna begrän-

sar sin användning. Det är naturligtvis fördelaktigt av miljöskäl

om även u-länderna kan använda förnybara energikällor.

Säkerhetspolitiska skäl talar också för att oljeförbrukningen, såväl

i Sverige som i många andra länder, måste minska. Mer än hälften av oljereserverna finns i Mellersta Östern. Västvärldens beroende av dessa oljereserver är stort och kan komma att öka på sikt när oljetillgångarna utanför Mellersta Östern, t. ex. i Nordsjön minskar.

Kärnkraften ger vid normal drift försumbara utsläpp av miljöstörande ämnen. Risken för katastrofer och spridning av kärn-

vapen, samt problemen med hanteringen av avfall med långvarig

radioaktivitet gör emellertid att utnyttjandet av kärnkraft har stora nackdelar.

Möjligheter

Under den närmaste 20-års perioden kommer det svenska energisystemet att förändras kraftigt. Kärnkraften skall avvecklas samtidigt som en fortsatt reduktion av miljöstörande emissioner från eldning med bränslen behövs. Beroende på hur vi väljer att förändra energisystemet i Västra Skåne kan vi antingen bidra till en bättre miljö eller till att förvärra den befintliga situationen.

Effektiv energianvändning

En effektiv energianvändning minskar behovet av naturresurser.

är särskilt viktig att effektivisera. Utebliven Elanvändningen

kan medföra ökad elproduktion i kondenskrafteleffektivisering verk med fossila bränslen till en verkningsgrad hos förbrukaren om 35-45 %. Variationen i verkningsgrad beror på om gasformiga eller fasta bränslen används. En hög elförbrukning leder därför till höga koldioxidutsläpp. Det är också ekonomiskt gynnsamt att effektivisera Vinster erhålls redan vid jäm-

elanvändningen. förelse med medelkostnad för elproduktion utan hänsyn till

dagens miljöpåverkan. I framtiden undviks dessutom utbyggnaden av ny, dyr produktionskapacitet.

Värmehushållning i fjärrvärmd bebyggelse är också viktig.

Primärenergibehovet minskar även om fjärrvärmeproduktionen

är baserad av el och värme och elproduktion i

på samproduktion kondensanläggningar efterfrågas. Samproduktionsanläggningar har höga kapitalkostnader och måste utnyttjas många timmar under året. För används därför hetvattenpannor. Vid

spetslast värmehushållning i fjärrvärmd bebyggelse minskar värmebehoven mest när det är kallast ute och hetvattenproduktion erfordras. Detta gäller inte om överdimensionerade samproduktionsanlägg-

finns i förhållande till befintligt värmeunderlag. Men är ningar anläggningarna rätt dimensionerade eller om en utbyggnad erfordras av produktionsanläggningar för baslast är det säkert fördelaktigt att värmehushâlla i fjärrvärmd bebyggelse.

Värmehushållning i byggnader stärker fjärrvärmesystemens konkurrenskraft. De kapitalintensiva investeringarna kan utnyttjas bättre vid den jämnare belastning som värmehushållningen leder till. Ett optimalt förfarande för att utnyttja befintliga produktionsresurser är att hushålla i ansluten fjärrvärmebebyggelse (men även all annan bebyggelse) och successivt i takt med hushållningen ansluta fler byggnader [3].

Potentialen att effektivisera energianvändningen i offentlig förvaltning är stor, se tabell 2. Eftersom miljöproblem måste lösas

och med hjälp av samhälleliga beslut är det viktigt att gemensamt offentliga förvaltningar är förebilder. En effektiv energianvänd-

i offentlig förvaltning är ett led i denna riktning. ning

landsting. b Kommunal-, statlig och landstingsförvaltning, regementen, post, tele. Tabell 2 Potentialen att effektivisera energianvändningen (GWh/ år) inom

befintligt byggnadsbestånd för statlig, landstings- och kommunal

verksamhet till år 2010 uppdelat på undervisning, sjukvård samt

offentlig förvaltning.

Effektiv energitillförsel

I fjärr-värmesystem kan flera olika bränslen användas. Samtidigt

erhålls en hög systemverkningsgrad om möjligheterna till samproduktion av el och värme utnyttjas. Det är fördelaktigt av miljöskäl att fjärrvärmen byggs ut så långt det är ekonomiskt möjligt och att biobränsleeldade samproduktionsanlâggningar byggs. Det är också fördelaktigt att bygga samproduktionsanlâgg-

ningar utanför fjärrvärmesystemen där större värmebehov finns t. ex. inom industrin.

Elvärme medför dåligt utnyttjande av naturresurser när bränslebaserad elproduktion erfordras. Därför är det fördelaktigt om elvärmda byggnader, i varje fall om de har vattenburna elpannor, i största möjliga utsträckning kan erbjudas alternativa uppvärm-

ningssätt. I första hand fjärrvärme. Är inte fjärrvärme tillgäng-

ligt är naturgas, eldrivna värmepumpar eller oljepannor för lågsvavlig lätt eldningsolja alternativ vilka utnyttjar naturresurserna bättre än elpannor.

Introduktionen av naturgas i Västra Skåne har medfört att oljeförbrukningen har kunnat minska kraftigt, särskilt inom industrin.

Samtidigt medför tecknandet av naturgaskontrakt och utbygg-

naden av naturgasnäten en låsning till ett fossilt bränsle under

lång tid. Naturgasbaserad elproduktion kan ske till mycket låga

rörliga kostnader beroende på hur naturgaskontrakten är utformade. Låga rörliga kostnader är ett hinder för en effektiviserad el-

användning och utbyggnad av anläggningar för samproduktion av

el och värme. Det är därför viktigt att naturgaskontrakten i så stor

Sammanfattning

utsträckning som möjligt baseras pá ett pris efter förbrukningen

och inte på fasta kostnader. En omfattande utbyggnad av naturgasen bör undvikas eftersom följden kan bli en låsning till ett fossilt bränsle under lång tid.

Förnybara energikällor

Potentialen för biobränslen är stor i Västra Skåne om jordbrukets

mark används för odling av energigrödor. Kostnad, avkastning

och uttagseffekter varierar med olika energigrödor. Förutsätt-

ningarna för att utnyttja olika energigrödor i energiomvandlings-

anläggningar varierar också.

Kostnaden för att använda helsäd som bränsle överstiger 200

SEK/MWh och odlingen bedöms ge högre kväveläckage än vid

odling av energiskog och gräs. Odling av helsäd i kombination

med fånggrödor minskar kväveläckaget. Förbränningstekniken

för helsäd är i likhet med energigräs sämre utvecklad än för energiskogsflis. Större åkerareal erfordras för helsäd än för

energiskog för att få samma energimängd. En satsning på helsäd för användning inom energisektorn synes leda utvecklingen i fel

riktning.

Odling av energigräs ger lågt energiutbyte. Det är svårt att ta ut mer än en skörd per år på grund av torkningsproblem. Används energi-

gräs via biogas kan två skördar tas ut men framställningen av biogasen halverar ungefär effektiviteten. Kostnaderna för energi-

gräs är därför hög. Näringsämnena i energigräset kan i båda

fallen återföras till den odlade marken om restprodukterna återförs. Vid förbränningen av energigräs oxideras dock kvävet. Den höga kvävehalten i energigräs medför att utsläppen av kväveoxider ökar jämfört med t. ex. energiskog. Tekniken för termisk omvandling av energigräs behöver utvecklas. Kostnaderna för energigräset torde bli högre än för helsäd.

Bränsle från energiskog har relativt låga kostnader. Dessa kan troligen också inom fem år minskas till under 90 SEK/MWh. Näringsämnena i energiskogen kan återföras till den odlade marken via askan förutom kvävet som oxideras vid förbrän-

ningen. Energiskogens stamved är jämfört med andra energi-

grödor ett bra bränsle med låg askhalt och högt kolinnehåll. Jämfört med helsäd minskar kväveläckaget från marken till en

lägre nivå jämförbar med odling av energigräs. Landskapsbilden påverkas av energiskog. Detta kan upplevas som negativt eller positivt. Anläggandet av energiskogsodlingar bör göras med stor

hänsyn till landskapsbild och kulturminnesvård.

Sammanfattning

skall brukas under lång tid precis som förbrän-

Energiskogar ningsanläggningar. Detta främjar en långsiktig och stabil sam-

verkan mellan odlare och köpare.

Beslut om odling av energigrödor på en omfattande del av åkermarken (mer än 15 %) kan tas i framtiden när mer kunskap finns om såväl konsekvenserna av koldioxidutsläpp som om

odling och användning av energigrödor. En omedelbar satsning på

energiskog erfordras dock för att samordna tillgången på bio-

bränsle med utbyggnaden av samproduktionsanläggningar. Det

tar lång tid från beslut om en satsning tills att en omfattande produktion finns och tillgången behöver vara i fas med utbygg-

naden av förbränningsanläggningar.

Delar av den skånska jordbruksmarken kan brukas för produktion av som hög avkastning och kan användas i

energigrödor ger effektiva De utbyggda fjärrvärme-

förbränningsanläggningar.

systemen och närheten till jordbruksmarken är en strategisk till-

för att förverkliga samproduktionsanläggningar eldade med gång regionalt producerade energigrödor.

Förutsättningar för vindkraft i Västra Skåne är goda men kostnadsbilden är osäker. Detta gäller särskilt för den havsbaserade vindkraften.

Ny roll för Sydkraft och kommunala energiverk

Sydkrafts roll har varit att bygga ut och förvalta anläggningar för produktion och distribution av el. Elen har till avgörande delar

producerats i vattenkraftanläggningar och stora kondensanlägg-

ningar. I verksamhetens natur har legat att med hög tillgänglighet och med lönsamhet för företaget leverera den el som kunderna har

efterfrågat. I samband med kraftiga tillskott av produktions-

kapacitet med låga rörliga kostnader har särskilda ansträng-

ningar orts att öka elanvändningen främst för uppvärmning.

Kommunala energiverk har främst byggt ut och ägt distributionssystem för el. Deras villkor har ofta varit sådana att ökad försäljning av el gett möjlighet att fördela de fasta kostnaderna på en större försäljningsvolym. Successivt har verksamheten breddats till att i många kommuner även omfatta fjärrvärme och naturgas.

Utbyggnaden av de kapitalintensiva fjärrvärmesystemen medförde att man ofta såg energihushållning i fjärrvärmd bebyggelse

som ett hinder att effektivt utnyttja orda investeringar.

Sammanfattning

Ett nytänkande har påbörjats där intresset hos energileverantörer

till att omfatta både tillförsel och användning av energi.

vidgats

har varit att minska kostnaderna för energitjänster och att

Syftet

minska Men mycket återstår för att leda utveck-

miljöpåverkan.

mot ett hållbart energisystem. För att en sådan

lingen varaktigt utveckling skall komma till stånd behöver energileverantörerna

bli mera serviceorienterade. Vid sidan om leveranser av energi-

behöver kunderna hjälp med att effektivisera sin energi-

bärare,

användning och uppföra t. ex. lokala samproduktionsanlägg-

för el och värme. Här kan Sydkraft och de kommunala

ningar energiverken spela en större roll.

har ett stort kunnande och genomför framgångsrikt

Sydkraft

som ut variationer i elbelastningen. Detta är fördel-

projekt jämnar

både för samhällsekonomin och miljön. Denna verksamhet

aktigt

behöver breddas till att också omfatta åtgärder som effektiviserar

så att den specifika elanvändningen minskar. elanvändningen

Här kan ekonomiska intressekonflikter uppkomma

kortsiktiga

vad avser en effektivare elanvändning och utnyttjandet av befint-

Denna bör kunna hanteras med

lig produktionskapacitet. fråga

planering och export av el.

framtidsbilder år 2010

Några

För att visa betydelsen av hur vi utformar energisystemet, på lång sikt i Västra Skåne, for utsläppen av försurande ämnen och koldioxid har vi olika framtidsbilder (scenarier) för

analyserat några

år 2010. Scenarierna kunskap om hur vi successivt kan for-

ger ändra Västra Skånes energisystem beroende på vilken vikt vi tillskriver olika miljöproblem. I figur 2 visas de sex scenarier som redovisas i denna sammanfattning. Scenarierna beskrivs i faktaruta 1 och gemensamma antaganden i faktaruta 2. Samtliga 12 scenarier har analyserats, se huvudtexten.

I scenarier förutsätts att vattenkraft används med 2.2

samtliga

TWh liksom 1988. Detta motsvarar Sydkrafts normala vattenkraftsproduktion fördelat med utgångspunkt från Västra Skånes del av totala elleveranser 1988. Om Västra Skåne skulle

Sydkrafts

ha del av den nationella vattenkraften, motsvarande sin del av den nationella 1988, skulle detta motsvara 3.5 TWh

elförbrukningen

vattenkraft. Detta beror på att Sydkrafts elproduktion har en större andel kärnkraft än det nationella genomsnittet.

Sammanfattning

Användnings-

scenario pIngen Effektivisering Hög

Åeffektivisering effektivisering Tillförselscenario Kondens- och hetvattenproduktion A B med naturgas samproduktion med naturgas - c - Samproduktion med biobränslen - D E Landbaserad vindkraft p samproduktion med biobränslen . - F Land- och havsbaserad vindkraft Figur 2 studerade användnings- och tillförselscenarier för år 2010.

Den långa tekniska livslängden för bl. a. byggnader och energi-

tillförselanläggningar gör att energisystemen inte kan ändras

snabbt utan att kapitalförstöring uppstår. Utnyttjandet av teknik

med bättre energiprestanda förutsätts därför ske i samband med att

investeringar fordras av andra skäl t. ex. att befintlig utrustning

är utsliten. Detta gäller inte för kärnkraften vars elproduktion förutsätts minska i takt med att elanvändningen kan effektivi-

seras och samproduktionsanläggningar byggas ut.

Scenarierna är inte prognoser över den framtida utvecklingen utan visar på några olika möjligheter. Scenarierna är här valda för att visa hur olika parametrar påverkar främst utsläppen av koldioxid. Utsläppen av försurande ämnen kan i stor utsträckning reduceras

via reningsutrustning.

Effektiviteten varieras i tillförselscenarierna genom att omfattningen av samproduktion av el och värme förändras. Detta görs

genom att fjärrvärmesystemen utvidgas och genom att samproduk-

tionen varieras. Variationen möjliggörs delvis genom att den tillkommande elproduktionen värderas till att motsvara kostnaden för

ny elproduktion i kondensanläggningar i scenarierna med sam-

produktion med biobränslen.

Sammanfattning

Faktaruta l. Beskrivning av användar- och tillförselscenarier

Användarsidan Pillförselsidan

Analyserna är användaroriente- Med utgångspunkt från beräknad

rade, dvs. de utgår från de nyttighe- energianvändning för olika teknik-

ter vi kan komma att behöva vid nivåer formuleras fyra olika tillför-

antaganden om viss ekonomisk till- selsystem:

växt. Dessa nyttigheter kan tillgodo-

- av el ses med teknik Kondensproduktion

som har olika energi-

med naturgas. Ingen samprodukprestanda. På användarsidan sär-

tion av el och värme förekommer. skiljer vi följande tre tekniknivåer:

Värmeproduktionen sker främst

- eller men lätt

Ingen effektivisering med naturgas eldningsolja

Genomsnittligt Använd Teknik 1988 används för topplast. Elektriciteten

(GAT). Detta scenario innebär att produceras främst i naturgasbase-

dagens energieffektivitet på såväl rade kondenskraftverk förutom med

apparat- som uppvärmningssidan vattenkraft.

framskrivs, dvs. oförändrad effek-

- av el och

Samproduktion tivitet antas.

värme med naturgas. Sampro-

- eller Bästa duktion av el och värme sker i de

Effektivisering

Sålda Teknik 1988 (BST). Här antas fem största städerna. I övrigt skiljer

att prestanda motsvarande den från sig scenariot inte från det före-

energieffektivitetssynpunkt bästa gående.

sålda tekniken 1988 blir genomsnitt-

- av el och

Samproduktion lig prestanda år 2010 för apparater

värme med biobränslen och med en livslängd som understiger

landbaserad vindkraft. Fjärr- 15-20 år. Apparaterna förutsätts bli

värmeunderlaget utökas jämfört utbytta efterhand som de är ut-

med föregående scenarier genom tjänta. Scenariot innebär också att

att småhus, dock ej direktelvärmda effektiviseringar i befintligt bygg-

småhus, konverteras till fjärrvärme. nadsbestånd görs i samband med

Samproduktionen i fjärrvärmesysnormalt underhåll förutom enkla åt-

temen sker med biobränslen. Samgärder som görs oberoende av

produktionen inom industri och anunderhållsbehovet.

dra större enskilda panncentraler - eller utökas och baseras i mindre an-

Hög effektivisering Effektivitetsförbättrad Teknik läggningar ( 8 MW) på naturgas

(EFT). Detta scenario beskriver den samt i större anläggningar på bio-

energianvändning som skulle bli bränslen. Stora landbaserade vind-

följden av att utvecklad, men ännu kraftverk användsi vindkraftslägen

ej kommersiellt tillgänglig teknik, an- där kostnaderna inte överstiger

vänds 2010. Teknik med denna pre- kostnaden för elproduktion i kon-

standa finns idag på prototyp- denskraftverk med naturgas inklu-

stadiet. sive miljöavgifter (46 öre/kWh).

- av el och

Samproduktion

värme med biobränslen och

land- och havsbaserad vind-

kraft. Lika föregående scenario

samt med havsbaserad vindkraft

och med landbaserad vindkraft i

sämre (dyrare) vindlägen.

Sammanfattning

Faktaruta 2. Gemensamma antaganden för scenarierna år 2010.

Allmänt - och gasol

Brânslepriser/kostnader: E01 110, E02-5 80, kol 45, naturgas

110, energiskog och halm 90, skogsbränsle 115 SEK/MWh. - Jämförelseår 2010.

1988, slutår - Ekonomiska 6 % realränta. Prisnivå

bedömningar: Annuitetsmetod,

1989. - inklusive arbetsfordon

Transportsektorn ingår ej.

Bostäder - Mått

på aktivitetsnivån: Uppvärmd yta. - småhus 0.5 %, flerbostadshus 1.4 %,

Nybyggnation: Årlig yttillvåxt;

fritidshus 0.2 %. Enligt ñnansdepartementets [4] långtidsutredrming vid

en real årlig BNP-tillväxt om 2.3 1:3. - Återstår efter 2010: småhus 99 %,

rivning 94 %, flerbostadshus

fritidshus 100 %.

Service - Mått

på aküvitetsnivån: Uppvärmd yta. - och 0.75

Nybyggnation: Årlig yttillvaxt; undervisning forskning %,

hälso- och sjukvård 1.3 9b, övrig offentlig förvaltning 1.8 %, övriga

lokaler 1.8 %. Enligt Kraftsam [5] vid en real årlig BNP-tillväxt om

1.9 %a. - Återstår efter 2010: 100 70.

rivning - Gatu- Antalet ökar med 30 % fram till år

och vägbelysning: ljuspunkter

2010.

Industri - Mått

på aktivitetsnivån: Förädlingsvärde. - statens huvudaltemativ med konstanta

Utveckling: Enligt energiverks elpriser [6], anpassat med hänsyn till Västra Skånes industristruktur. Årligreal BNP-tillväxt om 2.5 95a.

Areella näringar - Mått Aktivitetsindex.

på aktivitetsnivån: - Utveckling: Oförändrad.

Iillförsel - Vattenkraft: Del av Sydkrañzs vattenkraft motsvarande Västra Skånes

del av Sydkrafts totala elleveranser 1988 vilket ger 2.2 TWh. - Kärnkraft: År 2010 awecklad. - El som inte kan produceras i vattenkraft- resp. vindkraftverk eller via

samproduktion förutsätts bli producerad i naturgasbaserade kondenskraftverk.

a Långsiktiga prognoser för de olika sektorerna vid samma BNP-tillväxt

har inte identifierats. Energianvändningen påverkas mest av tillväxten inom industrin. Variationen i tillväxten inom bostads- och servicesektorn påverkar energianvändningen marginellt.

Sammanfattning

Det finns kommersiella förbränningsanläggningar som kan använda energiskog och flis i kombination med torv och kol i olika storlekar. Eldning av halm på rost för enbart värmeproduktion finns i Svalöv i en mindre anläggning. I Danmark finns många

små anläggningar för halmeldning. Samproduktionsanläggningar är genom sin högre energieffektivitet miljömässigt bättre

än anläggningar för enbart värme- eller elproduktion. I scenarier-

na D-F har vi förutsatt teknikutveckling av förgasningsanlägg-

ningar i kombination med gasturbiner för att kunna använda

energigräs och halm i mindre samproduktionsanlâggningar. Antagandena är försiktigt orda och det förutsätta elutbytet är lågt.

Det är troligt att anläggningar med bättre prestanda blir tillgängliga. I övrigt används enbart känd och kommersiellt tillgänglig teknik i tillförselscenarierna.

Resultat

Resultaten från analyserade scenarier redovisas i figur 3 och avser

förändringar jämfört med 1988 års utsläpp av svavel-, kväveoxider

och koldioxid. I figuren har också de nationella miljömålen och miljöambitionerna lagts in som information. Dessa gäller för hela Sverige och samtliga sektorer och kan inte direkt överföras till ett geografiskt begränsat område eller en viss sektor. För regionen Västra Skåne har Miljödelegationen inte ställt upp några mål för att reducera utsläppen av försurande ämnen och koldioxid. Målsättningen är dock att de skall minska.

Användningen av biobränslen och vindkraft i de olika scenarierna framgår av figur 4. Behovet av energiskog i scenarierna D-F medför att cirka 90 000 ha åkermark behöver tas i anspråk för

energiskogsodling. I figur 5 och 6 redovisas energianvändningen respektive energitillförseln. I figur 7 redovisas en kostnadsjäm-

förelse mellan de olika scenarierna.

För att reducera utsläppen av svavel- och kväveoxider med 40-50 %

respektive 30 % är det tillräckligt att effektivisera energianvänd-

ningen och i första hand producera den bränslebaserade elektriciteten i samproduktionsanläggningar, se scenario B och C. Det fordras dock katalytisk rening av kväveoxider för större anläggningar. I annat fall ökar utsläppen av kväveoxider över dagens

nivå. Katalytisk rening har förutsätts i baslastanläggningar för fjärrvärmeproduktion i de naturgasbaserade kondenskraftverken

samt i större pannor i industrin.

Sammanfattning

Förändring av svaveioxidutsläpp till år 2010

_ 1988 ais nivá é_ Nationellt mal 1995

Nationellt mái 2000 _ E Svaveioxider I Med kreditering A B C D E p for elöverskott Minskningm)

Förändring av kväveoxldutsiäpp till år 2010 Ökning (%) E Med katalysator U Utan katalysator I Med kreditering för elöverskott ê 1988 árs nivá %- Nationellt mal 1995 ê Nationell ambition 2000

Minskning (%) A B C D E F

Förändring av koldioxidutsläpp till år 2010 Ökning (%) 125 E Utsiäppsiörändring 100 - 75 - I Med kreditering för elöverskott 50 _ 25 1988 ais niva_ 0 - (-- nationellt mái _25_ .50 - -75 _ Nationell

ainbition

.1 oo pa längre sikt? Minskning (%) A B C D E F

Figur3 Procentuell förändring av svavel- och kväveoxidutsläpp, samt koldioxidutsläpp från 1988 till 2010 för olika scenarier. Utsläppen av kväveoxider redovisas med respektive utan selektiv katalytisk rening enligt beskrivning nedan.

Sammanfattning

Användning av biobränslen samt vindkraft 2010 GWh/år 7000

6000 5000

4000 I Energiskog aooo-w I Skogsaviali I Hairn 2000 Energigrás U Landbaserad vindkraft 1000_ I Havsbaserad vindkrait å; :Jil 0 4 D E F

Figur4 Användning av energiskøg, skogsbränsle, halm, energigräs, land- och havsbaserad vindkraf? för scenarierna D, E och F. I övriga scenarier förutsätts att naturgas används istället för dessa energikällor.

Energianvändning fördelad på sektorer

GWh/är 36000

20600 r y U Areeiia när 15°°° W 7 Industri

M7

u Service 1°°°° I Bostäder

o q 1988 GAT BST EFT -- 2010 ----›

Figur5 Bruttoenergianvändning (GWh/ år) fördelad pá sektorer 1988 och 2010 vid de tre tekniknivåernalngen effektivisering (GAT), Effektivisering (BST) samt Hög effektivisering EFT).

Sammanfattning

Energltlllförsel 1988 och 201 0

GWh/âr 40000

Kämbränsle

Vindkraft

Kol

i Biobränslen

å 8

Naturgas

Olla

w w Avfal+värme till vp

10000-

l/ Vattenkraft

Insnnlnm

1988 A B C D E

ê*“-_ 2010 ---:

Figur 6 Ilillförsel av energi för de olika scenarierna. I avfall ingår värme

till värmepumpar. Scenario F redovisas inte eftersom en omfattande elexport förutsätts varför en jämförelse med de övriga scenarierna skulle bli missvisande.

En kraftig reduktion av koldioxidutsläppen erhålls om biobränslen används i för samproduktion av el och värme, se

anläggningar

scenario D. I detta scenario minskar koldioxidutsläppen med över 25 % i stället för att öka med drygt 40 % som vid användning av fossila bränslen.

I scenario E och F kan mer el produceras i samproduktionsanlägg-

och vindkraftverk, inklusive vattenkraft om 2.2 TWh, än

ningar

vad som förbrukas inom Västra Skåne. I scenario E motsvarar denna produktion 0.1 TWh/âr och i scenario F 3.7 TWh/år. Denna

el kan användas för uppvärmningsändamål och ersätta eldnings-

olja och naturgas. Vid användandet av eldrivna värmepumpar erhålls en effektivitet. Reduktionen av utsläppen av koldioxid

hög

och kväveoxider blir då något högre än om naturgasbaserad elkondensproduktion undviks. De utsläpp som redovisas i scenarierna E och F bygger på antagandena att eldrivna värmepumpar i ökad

används inom Västra Skåne. Dessutom i scenario F

utsträckning

att en elproduktion om 2.6 TWh/år kan undvikas utanför Västra Skåne. De utsläpp som förutsätts undvikas på grund av elexporten krediteras Västra Skånes utsläpp motsvarande naturgasbaserad

»

kondensproduktion.

I scenarierna D, E och F har vi förutsatt att skogs- och energiskogsflis används med 6.8 TWh i de större samproduktionsanläggningarna. I mindre anläggningar har vi förutsatt att halm och energigräs används med vardera 0.8 TWh.

Sammanfattning

I de fall energieffektiv teknik, med sådan prestanda som för

närvarande är under utveckling, genomgående används år 2010 och vi dessutom utnyttjar havsbaserad vindkraft minskar utsläppen av koldioxid jämfört med 1988 års utsläpp med över 90%. Samtidigt minskar utsläppen av svavel- och kväveoxider med över 60 %. I detta fall används knappt 3 TWh havsbaserad vindkraft. Utformar vi Västra Skånes energisystem på detta sätt kan vi hantera mycket långtgående krav vad det gäller att reducera utsläppen av forsurande ämnen och koldioxid.

Kostnadsskillnaden mellan scenarierna B, C och D, exklusive indirekta kostnader är liten, se figur 7. För scenario A är kostnaderna högre främst beroende på att ingen effektivisering av energianvändningen har förutsätts. Indirekta kostnader för t. ex. miljöpåverkan har då inte medräknats.

Vi gör inga egna uppskattningar av de indirekta kostnaderna. Miljöavgifter avspeglar till viss del dessa indirekta kostnader. Dessa används som indirekta kostnader för utsläpp av svaveloxider, kväveoxider och koldioxid. Redovisning av de indirekta kostnaderna görs för att visa på hur känsliga de olika scenarierna är för miljöavgifter samt for att peka på att en jämförelse enbart mellan direkta kostnader inte är speglar den fullständiga bilden.

Den indirekta kostnaden för utsläpp av svaveloxider respektive kväveoxider sätts till 30 SEK/kg S respektive 40 SEK/kg N02, vilket

motsvarar de miljöavgifter som gäller från 1991-01-01 respektive

1992-01-01. Den indirekta kostnaden for koldioxidutsläpp förutsätts

motsvara den punktbeskattning på bränslen och koldioxidavgift

som gäller från 1991-01-01. Detta medför att koldioxidavgiften kommer att variera för olika bränslen. En likformighet mellan olika bränslen synes vara önskvärd.

I figur 7 redovisas indirekta kostnader dels för fallet att elproduktionen befrias från dessa indirekta kostnader vilket motsvarar hur de beslutade miljöavgifterna är konstruerade, dels för fallet att elproduktionen belastas med de indirekta kostnaderna.

Om hänsyn tas till indirekta kostnader for utsläpp av svavel-, kväveoxider och koldioxid for värmeproduktionen förstärks konkurrenskraften för scenariot med biobränslen (D). Detsamma inträffar om sådan hänsyn också tas for elproduktionen.

Kostnaden för katalytisk rening ingår i figur 7 och är 400 MSEK/år för fallet utan effektivisering och 200 MSEK/år för fallet med effektivisering. Utsläppen minskar i forsta fallet med ca 6 000 ton/år och i andra fallet med 3 000 ton/år. Kostnaden för att reducera kväveutsläppen har beräknats till 65-70 SEK/kg N02.

Q

Sammanfattning

Kostnader för energlsystomet 2010

e

MSEK 10000

indirekta kostnader

(pá elproduktion)

indirekta kostnader

(oj pá elproduktion)

I Kostnader exkl skatter

och avgifter

Figur 7 Jämförelse av kostnader mellan de olika scenarierna vid 6 %

realränta och 1989 års penningvärde. Kostnaderna är inte de

absoluta kostnaderna för energisystemen men visar på kostnadsdi/ferensen mellan dem. För scenario E och F kar inga kostnadsuppskattningar kunnat göras eftersom scenarierna delvis bygger på teknik som är under utveckling. Skatter ingår inte. Kostnaderna för att effektivisera energianvändningen och för katalytisk rening av kväveoxider ingår. En indikation på indirekta kostnader finns redovisade.

Indirekta kostnader för svavel-, kväveoxider och koldioxid for

dagens elproduktion är helt marginel/la eftersom produktionen till

avgörande delar sker med kärnkraft och vattenkraft. De kan också till stor del undvikas i framtiden om energisystemet utformas enligt scenario D. Vid omfattande kondensproduktion av el och

utebliven effektivisering av energianvändningen blir ett redan relativt sett dyrt energisystem dyrare.

Om kärnkraften skulle behållas år 2010 i scenario A, blir kostnaden för detta scenario nâgra procent lägre än for scenarier B-

D exklusive indirekta kostnader, se bilaga 7. Ingen hänsyn har

tagits till kärnkraftens kapitalkostnader utan enbart till en rörlig kostnad för elproduktionen om 10 öre/kWh. Kostnadsbilden för kärnkraften förändras kraftigt om kapitalkostnader beaktas.

Om kärnkraften behålles i scenario B istället för kondensbaserad elproduktion med naturgas minskar kostnaderna jämfört med scenarier B-D med ca 20% exklusive indirekta kostnader. Ifall kärnkraften och vattenkraften i Västra Skåne utnyttjas i samma

utsträckning som 1988 erhålls en elproduktion som med orda antaganden överstiger elanvändningen med 0.8 TWh. Detta trots

att ingen samproduktion av el och värme förutsätts finnas. Antingen kan denna elmängd exporteras eller så kan elproduktionen i kärnkraftverken minskas.

Sammanfattning

Åtgärder

Det nuvarande energisystemet kan göras mer energieffektivt och användningen av förnybara energikällor kan öka kraftigt, men

det kan inte ske omgående. Successiva förändringar är nödvän-

diga för att undvika kapitalförstöring. Riktningsändringen kan påbörjas omgående men hur snabbt förändringarna kan ske beror

på vilka hinder som finns och hur de kan bemästras med olika åtgärder. I det följande pekas på olika åtgärder som bidrar till att öka

effektiviteten i energikedjan och öka utnyttjandet av förnybara

energikällor. Vilken kvantitativ effekt åtgärderna kan tänkas få på Västra Skånes energisystem är svårt att närmare bedöma. De

följande förslagen innebär en tydlig riktningsändring. Om ut-

vecklingen skulle visa sig vara alltför långsam, måste nya över-

väganden göras.

Kommunal energiplanering

Ett led i att utveckla ett varaktigt hållbart energisystem, är att

kommunerna analyserar hur det befintliga energisystemet kan

förändras, t. ex. inom ramen för den kommunala energiplaneringen. En samlad bild behövs sedan av hur förändringsarbetet skall bedrivas och vilka mål som skall gälla. Det är viktigt att

kommunen ger tydliga signaler till de kommunala förvaltningar-

na om hur det framtida energisystemet skall se ut och hur det kan

förverkligas. Det successiva genomförandet måste sedan följas upp och korrigeringar vidtagas om inte uppställda mål förverkligas.

Ansvarig för att arbetet kommer till stånd och genomförs kan kom-

munfullmäktige/-kommunstyrelse vara, eftersom det berör hela kommunen och har lång varaktighet.

För att ställa upp olika mål och i detalj redovisa hur målen skall

förverkligas med angivandet av budget, ansvarig och tidsplan måste potentialen att effektivisera energianvändningen uppskattas

och möjligheten att använda vindkraft samt biobränslen i sam-

produktionsanläggningar studeras. Exempel på ett sådant arbete

finns redovisat i skrifterna Malmö kommuns energisystem nu och år 2010 och Helsingborgs kommuns energisystem nu och år

2010. I bilaga 6 redovisas en sammanfattning för Helsingborgs

kommun.

Sammanfattning

Resurser för att få till stånd en effektivare energianvändning

Det finns idag kommersiellt tillgänglig teknik som medför en

väsentligt lägre energianvändning än dagens använda teknik. Att

energieffektiv teknik inte väljs beror bl. a. på att kunskap saknas. Kunskap torde också saknas om att en effektiv energianvändning är en för att bemästra miljöproblem och andra

viktig förutsättning gemensamma problem som global säkerhet, om vi samtidigt vill

utveckla vårt välstånd.

Det kan också vara svårt att erhålla trovärdiga underlag som visar vilken minskad energianvändning olika åtgärder medför och till vilken kostnad. Detta gör att det är lättare att välja redan använd teknik, särskilt om ingen ekonomisk vinst visas utan enbart ett vagt samband till en bättre yttre miljö.

Kunskap om och hjälp med genomförandet av åtgärder är därför av

central vikt för att nå en effektivare energianvändning. För elproducenter kan en sådan verksamhet vara direkt lönsam i de fall man undviker att bygga ut ny kapacitet för elproduktion och inte kan höja elpriset efter kostnaderna för elproduktionen. I USA investerar t. ex. flera energileverantörer några procent av sin omsättning i sådan verksamhet. Stockholm energi investerar under en femårsperiod cirka 500 miljoner SEK i effektivare energi-

användning.

Det är väsentligt att de kommunala energiverken och Sydkraft

stimuleras av ägarna och det statliga regelverket att använda en ökad andel av sin omsättning för att få till stånd en effektivare energianvändning hos sina kunder. Detta bör gälla alla typer av

energileveranser; el, fjärrvärme och naturgas. Verksamheten bör utformas så att den skälig avkastning till energiverken och

ger

Sydkraft.

Bränsleanvändningen i individuella anläggningar omfattade

1988 mer än 4 TWh eller knappt en fjärdedel av energianvänd-

ningen i Västra Skáne. Merparten var olja men kolanvändningen var nästan 1 TWh. Denna energianvändning kommer också i framtiden att vara omfattande. Det är därför viktigt att varje kommun bidrar med information om och hjälp med genomförandet av åtgärder, som effektiviserar energianvändningen, också för

sådan verksamhet som inte försörjs via ledningsbunden energi.

En effektivare energianvändning kan medföra en samhällsekonomisk vinst med cirka 700-900 miljoner SEK årligen om enbart

lönsamma åtgärder genomförs. Beräkningarna har orts vid sex procents realränta men kostnaderna för att få fram beslut om genomförande av åtgärder har inte beaktats.

I samband med nybyggnation är det möjligt att minska energianvändningen till en lägre nivå än vad dagens byggnormer kräver. I Stockholm prövas detta där man via en markanvisningstävling har fått förslag på produktion av bebyggelse med mycket låga energibehov. Detta kan även tillämpas i Västra Skåne.

En kraftig satsning av de kommunala energiverken men även Sydkraft för att bidra till en effektiv energianvändning i Västra Skåne fordrar ökade personalresurser. Utbildning av egen personal i energi- och miljöfrågor samt av personal är

rekrytering ny därför viktig. Utbildningen kan t. ex. genomföras till viss del ute hos de olika energiverken. Målsättningen med utbildningen kan, förutom att ge kunskap om miljöfrågor och möjligheter till effektiv energianvändning, vara att utarbeta och påbörja konkreta projekt som leder till en effektivare energianvändning.

Förutsättningar för effektiv elanvändning och elproduktion

Dagens elpriser avspeglar inte kostnaderna för ny elproduktion. Hänsyn tas inte heller till kostnader för miljöpåverkan. En förändring av energisystemet måste göras successivt annars kan kapitalförstöring erhållas på både användar- och tillförselsidan. Därför behöver elpriserna vara långsiktigt styrande och avspegla kostnaderna för ny elproduktion och miljöpåverkan.

Den nuvarande elprissättningen medför att utbyggnaden av samproduktionsanläggningar missgynnas utanför Sydkrafts regi. Den elkreditering som användaren kan tillskriva samproduktionsanläggningen motsvarar kostnaden för inköp av råkraft som med dagens elpriser understiger kostnaden för elproduktion.

ny

Eldistributören saknar, med dagens elprissättning, ofta ekonomiska incitament att arbeta för en effektiv elanvändning. I stället är det kortsiktigt fördelaktigt för distributören att sälja så mycket el som möjligt för att de fasta kostnaderna skall fördelas på en större försäljningsvolym.

Elpriset i hela kedjan, dvs. både till återdistributörer och slutliga användare av el, bör förändras så att kostnaderna för ny elproduktion och hänsyn till miljöpåverkan avspeglas i elpriset. Detta samtidigt som intäkterna från elprissättningen fortsätter att motsvara de totala produktions- och distributionskostnadema.

Sammanfattning

Sydkraft säljer el till både slutliga användare och återdistributörer. Sydkrafts försäljning av el till alla kunder skulle kunna avspegla kostnaderna för ny elproduktion och miljöpåverkan. Dessa skulle sedan föras vidare av återdistributörerna i nästa led.

Viktiga utgångspunkter för en ny elprissättning synes vara att den

inte medför förändringar av grundläggande funktionsätt inom

elmarknaden, samtidigt som en effektiv elanvändning och elpro-

duktion inte missgynnas ekonomiskt. Det är också viktigt att industrin inte drabbas av kraftigt ökade elkostnader som kan leda

till anpassningsproblem för dem.

Sydkrafts kunder kan ställa krav på en sådan prissättning. Detta skulle ge dem ekonomiska incitament att effektivisera elanvänd-

ningen i stället för att Sydkraft bygger ut ny, dyr elproduktion.

Dessutom skulle inte samproduktionen av el och värme utanför Sydkrafts regi missgynnas. Totalt sett skulle kostnaderna för elsystemet minska och elkundema skulle få lägre kostnader för

efterfrågade eltjänster.

Vid en konkurrensutsatt elmarknad skulle Sydkraft ha incitament att medverka till en effektiv elanvändning som leder till en lägre elanvändning. Om priset kan höjas i takt med ökade kostnader för produktion och distribution inklusive skälig vinst finns inga incitament för Sydkraft att bidra till att elanvändningen effektivi-

seras. Tvärtom ger en högre försäljningsvolym högre vinst.

Sydkraft anser att ett nytt naturgaseldat kondenskraftverk behövs för att möta en ökad elefterfrågan i mitten av 90-talet. Sydkraft kan medverka till att kunderna använder effektivare teknik som leder till en minskning av elanvändningen. Ett sådant alternativ till ny elproduktion är fördelaktigt både samhällsekonomiskt och före-

tagsekonomiskt för kunden och av miljöskäl.

Sydkraft anger att missgynnandet av samproduktion av el och värme kan undvikas om de själva äger samproduktionsanlägg-

ningarna [7]. I vissa fall kan det vara en bra lösning. I andra fall torde kunderna själva vilja äga anläggningen. Det synes därför

vara väsentligt att Sydkraft medverkar till att elproduktionen i samproduktionsanläggningar värderas högre än vad dagens el-

taxa medför.

Koldioxidavgift och punktskatter på bränslen

Förnybara energikällor har högre direkta kostnader än fossila bränslen men å andra sidan har fossila bränslen högre indirekta

Sammanfattning

kostnader, t. ex. för miljöpåverkan. Beslut om att ekonomiskt stödja förnybara energikällor behöver därför göras på nationell nivå. Det är inte rimligt att enstaka kommuner ensamma beslutar att fördyra sin energiförsörjning för att bidra till att lösa

miljö-

problem som endast kan lösas genom internationell samverkan.

Den beslutade på bränslen och

punktbeskattningen koldioxidavgift

gynnar en ökad elproduktion jämfört med värmeproduktion

eftersom ingen punktbeskattning eller tas ut på

koldioxidavgift

bränslen vid elproduktion. En ökad därmed

elanvändning gynnas

vilket leder till ett ökat behov av och en

primärenergi högre miljöbelastning. En likartad beskattning och koldioxidavgift för både el- och värmeproduktion är viktigt för att skapa övergripande förutsättningar för ett varaktigt hållbart energisystem i Västra

Skåne, liksom i övriga landet.

Tidigare punktskatter på olika bränslen var för låga för att i

tillräcklig utsträckning göra de förnybara energikällorna

konkurrenskraftiga gentemot fossila bränslen. De nya punktskat-

terna respektive koldioxidavgiften fördubblar skatterna/avgifterna

för kol och naturgas medan de ökar med 20 % för

knappt olja.

Huruvida dessa avgifter är tillräckliga för att stimulera

användningen av förnybara energikällor i Västra Skåne har inte analyserats.

Det är inte möjligt att visa vilka lägre miljökostnader som mindre

koldioxidutsläpp leder till. Därför kan inte koldioxidavgiftens

storlek knytas till miljöbelastningen. Det kan vidare noteras att

varken koldioxidavgiften eller punktskatterna är indexreglerade

varför inflationen successivt kommer att minska deras effekt.

Omräknas de punktskatter och koldioxidavgiften som gäller från

och med 1991-01-01 till enbart koldioxidavgift motsvarar det en avgift om 44 öre/kg koldioxid för olja. Motsvarande värden för naturgas och kol är 33 respektive 34 öre/kg. Denna asymmetri medför att naturgas och kol gynnas på bekostnad av eldningsolja. Vilka konsekvenser det får för i Västra Skåne har

energisystemet inte analyserats.

Inflytandet av koldioxidavgiften kan öka genom att den återförs

till energisektorn för att stimulera miljöfrämjande åtgärder. De punktskatter och den koldioxidavgift som gäller från och med

1991-01-01 motsvarar 1 000 miljoner kronor räknat på förbrukningen av fossila bränslen i Västra Skåne inom energisektorn 1988. Inkomsterna från koldioxidavgiften kommer att successivt minska i takt med att utsläppen minskar om avsedd styreffekt uppnås varvid medlen, som kan återföras, också minskar.

Sammanfattning

För att främja utvecklingen mot ett varaktigt hållbart energisystem behöver staten ändra punktbeskattningen och koldioxidavgiften

enligt nedan angivet.

- Punktskatter fossila bränslen tas bort och ersätts med enbart

på koldioxidavgift.

- Samma vid både el- och värmeproduk-

koldioxidavgift gäller

tion. - Inkomsterna från återförs till energi-

koldioxidavgiften

sektorn för att stimulera miljöfrämjande åtgärder.

Stöd till energiskogsodling och samproduktionsanläggning för

biobränsle

är på grund av sin skalstorlek fördelaktiga

Fjärrvärmesystemen

att använda vid av biobränslen. Potentialen för

utnyttjandet

av biobränslen är koncentrerad till de stora tätorterna

användning

i Västra Skåne. Mer än 90 % av fjärrvärmeproduktionen sker idag i de fem största tätorterna.

En snabb introduktion av energiskogsodling synes vara fullt i Skåne. En viss teknikutveckling av maskiner för

möjlig

och skörd behövs för att minska kostnaderna för

plantering energiskogsflis.

För att en omfattande skall påbörjas behövs en

energiskogsodling säker avsättning. En utbyggnad av biobränsleeldade anläggningar fordrar samtidigt en säker bränsleförsörjning. Energi-

ledtider, mer än ett decennium, frân start

skogsodlingamas långa

av tills en omfattande produktion finns är därför en stor

odlingar

nackdel. Detta kan med tillfälliga statliga stöd. Ett

överbryggas

stöd till av skulle medverka till en

statligt odling energiskog

snabbare introduktion av Risken och de kostnader

energiskog.

av biobränsleeldade anläggningar tar på grund av att ägaren biobränslen inte finns i tillräcklig omfattning i

tillgängliga

kan delvis bemâstras ett investeringsstöd till den

regionen, genom

första större som kommer till stånd inom regionen.

anläggning

Vid en stora biobränsleeldade anläggningar fordras att

satsning på

reservbränsle som torv eller kol kan användas. Idag finns teknik

att i stora samproduktionsanläggningar använda flis, tillgänglig

torv och kol. och för dessa anläggningar är

Planerings- byggfasen av fastbränsleanläggningar under 90-talet läng. Utbyggnaden

kommer därför nästan uteslutande att ske med i dag känd teknik. i bränsleleveranserna till dessa anläggningar

Tillförlitligheten

är avgörande för att de skall komma till stånd.

Sammanfattning

Utbyggnad av samproduktionsanläggningar for el och värme

kommer att vara aktuell under 90-talet och kring sekelskiftet. Vid en utebliven satsning på energiskogsodling är således risken stor

att naturgaseldade samproduktionsanläggningar byggs i stället för

anläggningar som kan använda fasta bränslen.

Ett bidrag, t. ex. 5 000 SEK/ha, vilket motsvarar halva kostnaden

för anläggning av energiskogsodling, kan utgå under en kort övergångsperiod vid utnyttjandet av åkermark till energiskogsodling.

Stödet kan t. ex. utgå från 1992 till och med 1995 för högst 20 000 ha och enbart om kontrakt for avsättning av biobränslet finns och om

naturvårdande aspekter som t. ex. inplacering i landskapet är

uppfyllda. Kontraktskravet medför att en samordning mellan produktion och avsättning av biobränslen kommer till stånd. Kravet på uppfyllandet av naturvårdande aspekter är särskilt

viktigt i början av verksamheten när kunskapen om grödan är mindre spridd.

Ett investeringsstöd kan utgå till den första stora samproduktions-

anläggningen för biobränslen som kommer till stånd i regionen. Den totala bränslebehovet för en sådan anläggning bör inte

understiga 1-2 TWh.

Katalytisk rening av kväveoxider behövs

Utsläppen av kväveoxider per förbrukad mängd bränsle måste minska om inte energisektorn skall bidra till ökade utsläpp av kväveoxider. Detta beror på att bränsleförbrukningen exklusive kärnbränsle kommer att öka i Västra Skåne. Reduktion av kväveoxiderna kan göras via katalytisk rening i t. ex. baslast-

anläggningar för fjärrvärmeproduktion, de naturgaseldade kon-

denskraftverken och större pannor inom industrin. Befintliga miljöavgifter bidrar till detta. Huruvida detär tillräckligt som styrmedel för att minska utsläppen av kväveoxider från energisektorn har inte analyserats.

Beskatta elproduktionen från kärnkraftverk

Kärnkraften bör av ekonomiska skäl avvecklas i takt med att

elanvändningen effektiviseras och samproduktionsanläggningar byggs. De låga rörliga kostnaderna för el producerad i kärn-

kraftvanläggningar kan vara ett hinder for att successivt effek-

tivisera elanvändningen och bygga samproduktionsanläggningar

för el och värme.

Sammanfattning

En successiv minskning av elproduktionen från kärnkraft skulle

kunna erhållas om en del av möjlig normalârsproduktion, i

successivt ökad utsträckning, beskattades så att kärnkraftens rörliga kostnader inklusive skatten motsvarar kostnaden för nya kondensanläggningar. Skatten skulle första året kunna tas ut på 10% av normalårsproduktionen och sedan successivt öka tills kärnkraftverken helt tas ur drift. Skatten skulle vara möjlig att undvika genom att minska elproduktionen i kärnkraftverken. Inkomsterna från beskattningen skulle kunna återföras till konsumenterna genom att punktskatten på el minskas i motsvarande utsträckning. Lângsiktiga leveransavtal med successivt ökad elexport skulle också kunna vara grund för att undvika skatten.

Referenser

[1] Naturvårdsverket. Luft 90 - Aktionsplan för luftföroreningar och

försurning. Norstedts Tryckeri AB, Solna 1990. [2] Policymahers summary on the scientific assessment of climate change.

Report prepared for Intergovernmental Panel of Climate Change by

working group I, June 1990. [3] Gustavsson, L., Framtida fjärrvärmesystem. En analys av utvecklings-

möjligheter med hänsyn tagen till förändringar i bebyggelsen. Fallen

Eslöv och Lund. Institutionen för miljö- och energisystem, Lunds

Universitet, Eslövs kommun och Lunds Energiverk, 1989. [4] Finansdepartementet. Bostadsmarknaden under I990-talet. Bilaga 15 till

långtidsutredziingen. Stockholm 1989. [5] Kraftsam. Elprognos för år 2000. Huvudrapport, Januari 1990. [6] Statens Energiverk 1988:7. Elpriser och svensk industri. Struktur,

Sysselsättning, styrmedel. Stockholm: Allmänna förlaget, 1988. [7] Larsson, Y., Sydkraft AB, Muntlig information vid möte i Helsingborg

16/ 10 1990.

Inledning

1¶Inledning

I denna rapport beskrivs Västra Skånes och

energisystem energi-

flöden för år 1988 exklusive transportsektorn. att till

Möjligheterna

år 2010 reducera utsläppen av koldioxid, svavel- och kväveoxider samt tungmetallerna kvicksilver och kadmium

analyseras.

Vidare diskuteras hur dessa möjligheter kan tas till vara. Transportsektom behandlas inte. Den framtida hanteringen av hushålls- och industriavfall förutsätts överensstämma med vad

avfallsprojektet inom Miljödelegationen har angivit.

Rapporten syftar till att visa vad en mer oreflekterad utveckling kan medföra för miljöbelastningar med om vi tänker

jämfört

efter före och identifierar vägar till ett hållbart

varaktigt energi-

system för Västra Skåne.

Den mark i Västra Skåne som inte odlas har försurats i

betydande omfattning. Försurningen kan hota skogsmarkens långsiktiga

produktionsförmåga. Depositionen av svavel och kväve medverkar

till försurningen.

Det finns tecken på att närmar kvävemättnad

skogsmarken sig

beroende på kvävenedfallet. Overskottet på kväve i kombination med förluster av andra näringsämnen stör skogens av

upptagning näringsämnen och näringsobalans uppträder. blir mer Skogen

känslig för frost och skadeinsekter. Kvävenedfallet har en gödslande effekt vilket gynnar vissa växtarter på bekostnad av andra. Kvävemättnad medför läckage av nitrat, som förs ut till

haven via sjöar och vattendrag. Följden blir att kvävebelastningen

på haven ökar.

Depositionen av kväve och svavel i Västra Skåne behöver således minska kraftigt. Det svenska till såväl svavel- som

bidraget kvävedepositionen är ungefär 10% exklusive kvävedepositionen

från ammoniak. En minskning av svavel- och kvävedepositionen i Västra Skåne måste därför ske i samverkan med andra länder.

Utsläpp av tungmetaller påverkar land-, sötvatten- och havsmiljön. Behovet av att minska den regionala belastningen av tungmetal-

lerna, bl. a. kadmium och kvicksilver, bestäms dock till stor del av ekologiska effekter i havsmiljön. Naturvårdsverket att luftanger depositionen av kadmium och kvicksilver behöver minska med 70-90 % [1].

Inledning

av ozonlagret i atmosfären och växthuseffekten är

Uttunningen

miljöproblem. Växthuseffekten kan ge en höjning av den

globala globala medeltemperaturen vid jordytan. Uttunningen av ozonlagret ökar mängden UV-strålning som tränger igenom luftlagren. En ökad UV-strålning har skadliga effekter för människor, och växter. En global temperaturstegring kan medföra djur

svåra och förändringar i temperatur- och neder-

översvämningar

bördsmönstren som kraftigt kan påverka de ekologiska systemen

och därmed bl. a. livsmedelsförsörjningen.

av ozonskiktet beror på en ökande halt av klor och

Uttunningen

brom i stratosfären vilket främst härrör från utsläpp av klorfluorkarboner (CFC). Den av människan orsakade växthuseffekten beror av koldioxid, CFC-gaser, metan och

på utsläpp

dikväveoxid i atmosfären. Dessa respektive bidrag till

gasers växthuseffekten under 1980-talet har beräknats vara 56 %, 24 %, 15 % och 5 % [Zl

Västra Skånes bidrag till de globala miljöproblem är helt margi-

nella. Men skall dessa problem kunna hanteras måste de flesta nationerna minska sina utsläpp. I förhållande till sin folkmängd har de rika nationerna större utsläpp än den övriga delen av världen varför ett särskilt ansvar vilar på dessa.

Panel of Climate Change anger att de globala

Intergovernmental

av koldioxid behöver reduceras med 60 % jämfört med de

utsläppen

nuvarande utsläppen om den atmosfäriska koncentrationen av koldioxid skall stabiliseras på den nuvarande nivån [3]. Sveriges

av koldioxid capita genom förbränning av fossila

utsläpp per

bränslen är ungefär 2 gånger så stora som de globala utsläppen per

person. En av de globala koldioxidutsläppen med 60 % minskning

innebär att de svenska utsläppen skall minska med 80%, om

Sveriges utsläpp inte skall överstiga de genomsnittliga globala utsläppen räknat per capita.

Utsläppen av svaveloxider har minskat med ungefär 60 % medan

av kväveoxider varit i det närmaste oförändrade mellan

utsläppen

1980 och 1988 i Energisektorn har minskat utsläppen av

Sverige.

kväveoxider medan har ökat sina. Utsläppen av

transportsektorn

koldioxid från av fossila bränslen kulminerade i

förbränning

70-talet och därefter har minskat med cirka en

början på utsläppen

av kadmium har ungefär halverats medan

tredjedel. Utsläppen

av kvicksilver har minskat med en tredjedel mellan 1985

utsläppen

och 87/88. Jämfört med från av 70-talet har utsläppen av

början

kadmium minskat med 90 % [41

De svenska av svavel- och kväveoxider 1988 från energi-

utsläppen

sektorn var 50 15 procent av de totala utsläppen.

drygt respektive

Inledning

av koldioxid från fossila bränslen utanför transport- och

Utsläppen

industrisektorn var 50 % 1987. Förbränning av kol, torv och

drygt

ved svarade för 10 % av kvicksilverutsläppen år 1988 [5]. Utsläppen från har således stor betydelse för de totala utsläppen

energisektorn

av svaveloxider och koldioxid.

har satt nationella miljöpolitiska och energipolitiska Sverige upp

mål bl. a. med från den svenska miljöbelastningen.

utgångspunkt

att utsläppen av svaveloxider, vid sekelskiftet,

Miljömålen anger

skall vara reducerade med 80 % med 1980 års utsläpp, att

jämfört

av kväveoxider skall minska med 30 % från 1980 års

utsläppen

nivå fram till 1995 och att en skärpning är aktuell

ytterligare

senare. mål medför att 1988 års utsläpp av svaveloxider

Uppställda

skall minska med 50 % till år 2000 och utsläppen av kväveoxider 1988 med 30 % till 1995. av koldioxid skall på kort sikt

Utsläppen

inte ökas över nivå (1988) och ett program skall utarbetas för

dagens

att skall bidra till att minska dem till den nivå naturen tål.

Sverige

Vidare att av kvicksilver och

anges utsläppen tungmetallerna

kadmium bör halveras fram till 1995 för att sedan ytterligare

minskas jämfört med 1985 [6, 7l.

De nationella kan inte direkt överföras till olika

miljömålen

sektorer eller delar av Sverige. För Malmöhus län är t. ex. försurav mark och till år 2000 bör utsläppen av svavel-

ningen allvarlig

och kväveoxider minskas med 90 respektive 75 % jämfört med 1980

års utsläpp enligt miljöplanegruppen [8].

De målen att det svenska energisystemet i

energipolitiska anger

största skall vara grundat på varaktiga, helst

möjliga utsträckning och inhemska energikällor med minsta möjliga miljöförnybara

inom ramen för en billig och säker energiförsörjning.

påverkan

Ett centralt mål är att reducera En effektiv

oljeanvändningen.

och en intensifierad energihushållning skall

energianvändning

skall också skapas för en avveckling av

främjas. Förutsättningar

kärnkraften så att den sista reaktorn kan tas ur drift senast år 2010

[9].

är strukturlåsande på grund av deras stora bind-

Energisystem

i tid och rum. Investeringar i energiförsörjningsanlägg-

ningar

har teknisk cirka 20 till 30 år, och höga

ningar lång livslängd,

har ännu längre livslängd och ännu

kapitalkostnader. Bebyggelse

Det är därför ekonomiskt fördelaktigt att högre kapitalkostnader.

när investeringar skall göras av andra skäl,

göra förändringar

t. ex. att är medan snabba för-

befintliga anläggningar uttjänta,

av ofta är kostnadskrävande. För att ange

ändringar energisystem och av förändringsarbetet torde långinriktningen omfattningen

mål med ett om minst 20-30 år behöva ställas

siktiga tidsperspektiv

Inledning

upp och arbetet bedrivas därefter om ett hållbart

varaktigt energisys-

tem skall kunna förverkligas.

Referenser

[1] Naturvårdsverket. Luft 90 - Ahtionaplan för och

luftföroreningar

försurning. Norstedts Tryckeri AB, Solna 1990. [2] Policymahers summary of the formulation of response strategies. Report

prepared for Intergovernmental Panel of Climate Change by working group III, June 1990.

[3] Policymahers summary on the scientific assessment of climate change.

Report prepared for Intergovernmental Panel of Climate Change by

working group I, June 1990. [4] Naturvårdsverket. Luft 90 - Aktionsplan för luftföroreningar och

försurning. Norstedts Tryckeri AB, Solna 1990. [5] Naturvårdsverket. Luft 90 - Ahtionsplan för luftföroreningar och

försurning. Norstedts Tryckeri AB, Solna 1990. [6] Miljäpolitiken inför 1990-talet. Jordbruksutskottets betänkande

1987/88:23, Svenskt Tryck, Stockholm 1988. [7] Sveriges Riksdag. Riksdagsskriuelse 1987/88:373. Stockholm, Juni 1988. [8] Regeringens proposition 1984/85:120. Riktlinjer för energipolitiken.

Stockholm 1985. [9] Miljöplanegruppen. Luft. Delrapport om vissa luftföroreningar i

Malmöhus län samt Förslag till åtgärder. Delrapport 1, 1988-03-31, rev

1988-12-08 (ort och tryck saknas).

Metod

2¶Metod

2.1¶Allmänt

För att skissera ett varaktigt hållbart energisystem år 2010 för Västra Skåne fordras att energiflöden år 2010 skattas. Dessutom behöver åldersstrukturen för befintligt energisystem vara översiktligt känd.

Energiflödena i Västra Skåne bestäms av energianvändningen samt av utformningen och bränslevalet för tillförselsystemet. För

att kunna bedöma den totala energianvändningen år 2010, vid

olika förutsättningar, behöver energianvändningen fördelas på

olika sektorer. En sådan fördelning underlättar också analysen av

möjligheterna att förändra energisystemet och därmed hur

tillförselsystemet kan utformas i framtiden. Ju finare fördelningen görs desto bättre förutsättningar skapas för en noggrann analys men samtidigt ökar svårigheten att insamla data och arbetet

med databehandlingen ökar.

Energianvändningen kan beräknas som summan av produkten

mellan alla aktiviteter och energiåtgångstalet för respektive aktivitet. Energiåtgångstalet definieras som det behov av energi som en viss aktivitet medför vid användandet av en viss typ av teknik.

Aktiviteternas omfattning och energiåtgångstalen förändras över

tiden. Energiåtgångstalen påverkas kraftigt av vilken teknik som

används. Vid ett systematiskt val av energieffektiv teknik är det möjligt att reducera de framtida energibehoven. Aktiviteternas

omfattning påverkas bl. a. av befolkningsförändringar, ekono-

misk tillväxt och förändringar i industristrukturen. Dessutom tillkommer och avgår olika aktiviteter. Hur aktiviteterna förändras är osäkert, men i de flesta fall kommer aktiviteterna att öka i omfattning. För att visa betydelsen av olika osäkerheter genomförs

känslighetsanalyser av viktiga parametrar.

Energianvändningen har inget värde i sig självt utan det värde-

fulla är de nyttigheter vi erhåller genom den. Från miljösynpunkt

är det fördelaktigt att minska energianvändningen så kraftigt som

möjligt inom ramen för ekonomiska villkor och önskad omfattning av olika aktiviteter i samhället. I denna studie visas vilka

möjligheter det finns att påverka energianvändningen genom val

av teknik. Med utgångspunkt från olika nivåer på energianvänd-

Metod

ningen utformas olika tillförselsystem och deras miljökonsekven-

ser beskrivs. I ett andra led i analysen diskuteras olika ekonomiska och institutionella förutsättningar som kan bidra till att vi

väljer energieffektiv teknik och förnybara energikällor.

Tillväxten i ekonomin är på lång sikt svår att bedöma och

svårigheten ökar vid en nedbrytning från nationell till regional

nivå. I denna studie utgår vi från nationella skattningar av den ekonomiska tillväxten. Känslighetsanalyser görs vid varierad tillväxt och förändrad industristruktur.

En övergång till ett förnybart och energieffektivt energisystem är

återkopplat till den ekonomiska tillväxten. Ett mer energieffektivt energisystem leder delvis till ett mer ekonomiskt energisystem.

Många åtgärder som är ekonomiskt fördelaktiga, utan hänsyn till miljöbelastningar, förutsätts nämligen bli genomförda. Detta gäller särskilt elsystemet där dagens prissättning av elektricitet och skilda ekonomiska avkastningskrav på investeringar i effektiv elanvändning respektive produktion och distribution av el har

medfört att en effektiv elanvändning missgynnas ekonomiskt. En effektivare elanvändning kan medföra sådana kostnadsminsk-

ningar att ett nationellt elsystem baserat på förnybara energikällor, utan utbyggnad av de orörda älvarna, samtidigt som oljebehovet

minskar och kärnkraften avvecklas, inte medför några kostnads-

ökningar jämfört med 1987 års elsystem enligt Bodlund m. fl. [1].

Förnybara energikällor som biobränsle och vindkraft medför högre kostnader för tillförseln av energi än konventionella energikällor, i varje fall om inte miljöbelastningar inräknas.

Hur övergången till ett förnybart och energieffektivt energisystem

påverkar den ekonomiska tillväxten, mätt t. ex. som tillväxt i

bruttonationalprodukt, kan inte entydigt visas. Det är troligt att

tillväxten på kort sikt påverkas marginellt. Osäkerheterna i den ekonomiska tillväxten på grund av andra faktorer torde vara så stora att det inte är meningsfullt att skatta påverkan på tillväxten

som övergången till ett energieffektivt och förnybart energisystem medför. På lång sikt kan ett varaktigt hållbart energisystem vara en förutsättning för en fortsatt utveckling [2].

Det är ekonomiskt fördelaktigt att successivt förändra energi-

system. Snabba förändringar medför kapitalförstöring. Ny teknik

förutsätts därefter tas i bruk i takt med att investeringar görs av andra skäl t. ex. att befintlig teknik är uttjänt eller medför högre kostnader än ny teknik. För kärnkraftsreaktorema i Barsebäck förutsätts dock, i enlighet med riksdagsbeslut, att de är tagna ur drift senast år 2010.

Metod

Skillnaden i specifik energiåtgång mellan den genomsnittligt

använda tekniken och energieffektiv teknik är stor. Ett systema-

tiskt val av energieffektiv teknik påverkar därför energianvändningen kraftigt. I denna studie visas betydelsen av ett systematiskt val av energieffektiva investeringar när investeringar behövs på grund av förnyelsebehov.

Med idag känd energieffektiv teknik menar vi bästa sålda teknik år 1988. Detta begrepp används i fortsättningen och vi förkortar det till BST. Med bäst sålda teknik avses inte en viss teknisk utformning utan teknik med viss prestanda som redan finns kommersiellt tillgänglig. Vid implementering av sådan teknik är det fördelaktigt om flera olika produkter finns med likartad

prestanda. Hur energianvändningen påverkas om utvecklad men

ännu ej kommersiell teknik används redovisas, men inga kostnadsberäkningar görs. Denna tekniknivå benämner vi effektivitetsförbättrad teknik och vi förkortar den till EFT. Den genomsnittligt använda tekniken 1988 förkortas GAT.

2.2¶Avgränsningar

1988 års energisystem i Västra Skåne och dess energiflöden

beskrivs översiktligt. Åldersstrukturen för de ledningsbundna energisystemen redovisas vad gäller produktionsanläggningar.

Möjliga framtida energisystem redovisas för år 2010.

De kommuner som ingår i regionen är Bjuv, Burlöv, Båstad,

Helsingborg, Höganäs, Klippan, Kävlinge, Landskrona, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svalöv, Svedala, Vellinge, Trelleborg,

Åstorp och Ängelholm.

Transportsektorn behandlas inte i denna rapport. Den framtida hanteringen av hushålls- och industriavfall förutsätts överens-

stämma med vad avfallsprojektet inom Miljödelegationen har

Det innebär att avfallsförbränning finns i Malmö medan

angivit.

deponering av avfall sker i övrigt. Vidare förutsätts att metangas omhändertas från deponier och används inom energisektorn.

Ett sätt att dela in de miljöpåverkande faktorerna vid energi-

utvinning är i uttagseffekter, emissioner och restprodukter [3].

Uttagseffekter uppstår vid utvinning av naturresurser. Till uttagseffekter räknas förutom direkta och indirekta ekosystemeffekter även förändringar i landskapsbilden och effekter på människors hälsa t. ex. arbetsskador vid utvinningen. Uttagseffekterna kan indelas i generella effekter, som är likartade for flera energi-

former, och specifika effekter, som uppkommer enbart för en

energiform.

Metod

I detta projekt behandlas inte i samband med ut-

miljöeffekter

vinning av energi utanför västra Skåne. Bedömningen av uttagseffekter i Västra Skåne omfattar i vilken mark kan

utsträckning

användas för odling av och av

energigrödor uppförandet

vindkraftverk. Vidare diskuteras potentialen för havsbaserade vindkraftverk.

Mängden emissioner och restprodukter vid energiomvandling

beror på bränslets innehåll av olika använd

ämnen, förbrännings-

teknik och Bränslena kan delas in i fossila och

rökgasrening.

förnybara bränslen. Exempel på fossila bränslen är naturgas, olja, gasol och kol, medan ett bränslen är

exempel på förnybara

biobränslen. Vid förbränning av fossila bränslen tillförs ämnen, som tidigare varit bundna t. ex. i till biosfaren och ett

berggrunden

nettotillskott av miljöstörande ämnen erhålls. Det inte för

gäller

biobränslen men en rumslig kan erhållas.

omfördelning Själva förbränningsprocessen kan också generera miljöstörande ämnen.

Ett sådant exempel är kväveoxider.

Vid odling av växter styrs tillväxten av

tillgång på vatten, ljus,

koldioxid och olika kalium och

växtnäringsämnen. Kväve, fosfor,

olika (t. ex. M0) är

mikronäringsämnen B, Mn, viktiga byggste-

nar.

Vid odling av sker av och

energigrödor upptag växtnäringsämnen

olika tungmetaller. Vid av kan askan

förbränning, energigrödor

återföras till odlingssystemet. utom kvävet

Växtnäringsämnen,

som oxideras, och tungmetaller kommer då att i stort sett i ett

ingå

kretslopp. Tillförsel av växtnäringsämnen kan behövas i ett inledningsskede men på sikt behövs ingen tillförsel förutom av

kvävegödsel.

Odlingsmarkens innehåll av tungmetaller kan utgöra risker. Kadmium kan anrikas vid Metaller kan

livsmedelsproduktion.

utgöra en humantoxikologisk risk. Vissa metaller t. ex.

koppar

kan inverka på och reducera

negativt odlingssystemet långsiktigt

markens Den aska som återförs till åker-

produktionsförmåga.

marken bör kontrolleras så att risken för av

anrikning tung-

metaller minimeras. Vid höga halter av bör askan

tungmetaller

deponeras pá säkert sätt. På det sättet kan tungmetallhalten minska i de biologiska kretsloppen. De som sker till luften utsläpp av tungmetaller i samband med av

förbränning energigrödor förflyttas

dock inom biosfären och bidrar till

belastningen på miljö på andra

ställen som kan vara mer t. ex. Netto-

känsliga havsmiljön.

tillskott av tungmetaller via aska t. ex. från eller

rivningsvirke

eldning med kol bör undvikas.

Metod

I denna studie beaktas emissioner till luft av svaveloxider

(SOK), kväveoxider koldioxid kadmium (Cd) och kvick-

(NOx), (C02),

silver (Hg). Vid användning av biobränslen förutsätts inget nettotillskott av koldioxid.

Kärnkraftens miljöpåverkan tas inte upp här. Miljöproblem som uppträder sällan men med omfattande konsekvenser och har karaktären av olyckor, t. ex. omfattande utsläpp av oljeprodukter i samband med uttag och transport tas inte heller upp.

2.3¶Beräkningsgång

Omfattningen av aktiviteterna i Västra Skåne kan beskrivas med många olika parametrar. Från energisynpunkt är det viktigt att identifiera parametrar som korrelerar med och

energiåtgången

aktiviteternas omfattning. Valet av parametrar begränsas starkt

av tillgänglig statistik. Den möjliggör en uppdelning på sektorerna

bostäder, service, industri och areella näringar. Inom bostadssektorn och servicesektorn korrelerar energianvändningen med

uppvärmd byggnadsyta. Detta beror på att uppvärmningsbehovet är

en väsentlig del av det totala energibehovet och att aktiviteterna

från energisynpunkt inte varierar kraftigt per uppvärmd ytenhet.

Industrins energiåtgâng per uppvärmd ytenhet kan variera

kraftigt. Det beror på att omfattningen av verksamheten inne i

själva industribyggnaden kraftigt kan påverka energibehovet.

Verksamhetens omfattning kan beskrivas med hjälp av föräd-

lingsvärdet. Industrins energianvändning kan därför beskrivas med förädlingsvärdet och energiåtgångstal. Med förädlingsvärdet

avses den värdeökning som kommer till stånd genom bearbetning inom en bransch. Förädlingsvärdet beräknas som ett restvärde där produktionens saluvärde minskas med kostnaderna för råvaror, emballage, bränsle, el, bortlämnade lönearbeten och transporter utförda av utomstående [4]. För de areella näringarna utförs beräkningarna på liknande sätt som för industrin.

Beräkningen av energiflödena i Västra Skåne görs delvis med hjälp av en beräkningsmodell utvecklad av Brinck [5]. Den fram-

tida energianvändningen beräknas med utgångspunkt från

omfattningen av olika aktiviteter och energiåtgångstal för sektorerna industri, bostäder, service och areella näringar. Sektorerna delas sedan in i olika branscher, efter SCB:s nomenklatur. Den

totala energianvändningen ges sedan som summan av produkterna mellan energiåtgångstalen och aktiviteternas omfattning.

p

Med utgångspunkt från den beräknade energianvändningen formuleras ett tillförselsystem. På basis av detta beräknas sedan energitillförseln och emissioner.

2.3.1 Bostäder

För bostadssektorn används mängden uppvärmd yta för att ange omfattningen av sektorns aktiviteter. För att kunna bedöma den framtida aktivitetsnivån används officiella antaganden om nybyggnads- och rivningsfrekvens.

Bostadssektorn fördelas på småhus, flerbostadshus och fritidshus.

För att bestämma energiåtgångstalet (kWh/m2) för 1988 anges värmeanvändningen och elanvändningen för de olika typerna av bostadshus. Elanvändningen, exklusive eluppvärmning, fördelas på de nio kategorierna kyl/frys, matlagning, disk, tvätt, tork, belysning, pump/fläkt, tv m. m. samt övrigt. Värmeanvändningen fördelas på elvärme, fjärrvärme, naturgas och individuella anläggningar.

Den framtida elanvändningen bestäms av åtgångstalet för el och den uppvärmda ytan. Elåtgångstalet fås ur effektiviseringsfaktorerna för de olika kategorierna och hänsyn tas till förändrat apparatinnehav. Effektiviseringsfaktorerna är ett mått på hur mycket energi en apparat använder i framtiden jämfört med 1988. Den framtida energianvändningen för uppvärmning bestäms med hänsyn till värmehushållningspotential i befintlig bebyggelse och förväntade åtgångstal i ny bebyggelse. Den del av den nu befintliga bebyggelsen som återstår efter rivningar skattas liksom ytan av nybebyggelsen. Genom att multiplicera dessa med respektive

ytor åtgångstal erhålls den framtida energianvändningen. Kostnaderna for effektiviseringen beräknas som summan av investeringskostnader och rörliga kostnader och jämförs med kostnaderna för tillförselsystemet.

2.3.2 Service

Servicesektorn behandlas på ungefär samma sätt som bostadssektorn. Omfattningen av aktiviteterna beskrivs med mängden uppvärmd yta. Tillväxten grundar sig på antaganden om nybyggnad och rivning. Förändringar i apparatinnehavet anges, liksom möjlig effektivisering. Hänsyn tas också till möjlig värmehushållning i befintlig bebyggelse.

Metod

Servicesektorn fördelas på de fyra branscherna undervisning och

forskning, offentlig förvaltning, hälso- och sjukvård samt övriga

lokaler. Dessutom redovisas gatu- och vägbelysning separat. Elan-

vändningen delas upp på de fyra kategorierna matventilation, lagning och förvaring, belysning samt Värmeanvändövrigt.

ningen fördelas på elvärme, fjärrvärme, naturgas och individuella

anläggningar.

Den framtida omfattningen av gatu- och vägbelysning anges som ett index av dagens gatu- och eftersom mätbar

vägbelysning ingen

parameter för att ange aktivitetsniván finns.

2.3.3 Industri

För industrisektorn används de olika branschernas förädlingsvärde for att beskriva aktiviteternas Enheten för

omfattning.

energiåtgångstalet för industrin blir därmed kWh/SEK. Den ekonomiska tillväxten beskrivs som ett volymindex, som anger ökningen av aktivitetsniván fram till år 2010.

Industrisektorn delas upp i 14 branscher: gruv-, livsmedels-, textil-,

trävaru-, massa och pappers-, grafisk, kemisk, gummivaru-, jord och stenvaru-, järn-, stål och ferro-, verkstads-, icke-järnmetall-,

småindustribranscherna.

För varje bransch delas elanvändningen upp i de tolv kategorierna elektrolys, smältning, malning, bearbetning, övriga processer, pump/fläkt, tryckluft, kylanlâggningar, övriga motorer, belysning, elvärme samt övrig el. Användningen av fjärrvärme, natur-

gas och bränsle i individuella anläggningar tillkommer. En

matris innehållande energiåtgángstal för de olika kategorierna

inom varje bransch erhålles. Det totala ätgängstalet för branschen erhålles genom att summera åtgångstalen for de olika kategorierna inom varje bransch.

Möjlig effektivisering av energianvändningen anges med hjälp av ett index for varje användningskategori. De nya energiåtgángs-

talen tillsammans med de skattade förädlingsvärdena ger energi-

åtgången.

Metod

2.3.4 Areella näringar

Aktiviteternas omfattning anges med volymindex.

fördelas på el, fjärrvärme, naturgas och

Energianvändningen individuella anläggningar. Drivmedel ingår under trafikprojek-

tet och behandlas inte här.

for de olika kategorierna. Det sam-

Effektiviseringsfaktorer anges ma gäller för effektiviseringskostnaderna.

2.3.5¶Energitillförsel och byte av energibärare

emissioner och kostnader redovisas. Olika sätt att

Energitillförsel,

el och samt bränsle för individuella anlägg-

producera fjärrvärme

och till olika energibärare varieras och därmed erhålls

ningar byte

skilda mängder emissioner for olika alternativa antaganden.

emissioner bestäms av vilket bränsle och vilken typ av

Mängden

teknik som används. För olika typer av anläggningar bestäms ett visst minimikrav som de måste uppfylla, när det gäller utsläpp. Dessa krav bestäms av idag känd teknik.

2.4¶Ekonomiska utgångspunkter

Vid en ekonomisk analys är en, av flera möjliga utgångspunkter, att kostnaderna for inte skall över-

energihushållningsåtgärder

kostnaderna för Olika synsätt kan också

stiga energitillförseln.

vid av kostnaderna för tillförsel av energi.

anläggas bedömning Detta exemplifieras nedan:

1. Samhällsekonomisk bedömning inklusive alla direkta kostalla indirekta kostnader (t. ex. skogsskador, skador på

nader,

samt av hot och risker av typen

byggnadsverk), invägning långsiktig klimatpåverkan, global säkerhet m. m.

2. Samhällsekonomisk inklusive alla direkta kost-

bedömning

nader samt alla indirekta kostnader (t. ex. skogsskador, ska-

dor på byggnadsverk).

3. Samhällsekonomisk bedömning inklusive alla direkta kostnader vid ett realt avkastningskrav på insatt kapital på t. ex. 6 %.

4. Företagsekonomisk bedömning med reala avkastningskrav

på insatt kapital.

Metod

Definitionsmässigt är det samhällsekonomiskt korrekt att jämföra kostnaderna för energihushållningsåtgärder med kostnaderna för

energitillförsel beräknade enligt punkt 1 och 2. En jämförelse med punkt 3 underskattar energihushållningsåtgärders ekonomiska

fördelar eftersom inga indirekta kostnader beaktas. Jämförs

kostnader för energihushållningsåtgärder med punkt 4 överskattas deras ekonomiska fördelar om beskattningen av energi överstiger

de indirekta kostnaderna för energitillförseln. Det omvända

förhållandet gäller om beskattningen understiger de indirekta

kostnaderna.

Det är svårt att kvantiñera de indirekta kostnaderna för energitillförsel. De indirekta kostnaderna blir delvis en fråga om värderingar. Hur skall t. ex. hälsa och natur kunna värderas i ekonomiska mått? Vissa delar av de indirekta kostnaderna kan

dock beräknas t. ex. korrosionsskador, vittring av byggnader, minskad skogstillväxt, kalkningskostnader m. m.

Den miljöpåverkan utsläppen av koldioxid medför kan inte skattas i monetära termer, utan politiska beslut måste tas om utsläppen skall reduceras på grund av de risker de medför. Koldioxidavgiften

får avpassas därefter så att erforderlig styrning uppnås.

I de ekonomiska beräkningarna gör vi inga egna uppskattningar

av de indirekta kostnaderna t. ex. för miljöpåverkan. Miljöavgifter avspeglar till viss del dessa indirekta kostnader. Dessa används som indirekta kostnader för utsläpp av svaveloxider, kväveoxider och koldioxid. Redovisning av de indirekta kostnaderna görs för att visa på hur känsliga de olika scenarierna är

för miljöavgifter samt för att peka på att en jämförelse enbart

mellan direkta kostnader inte är speglar den fullständiga bilden.

Den indirekta kostnaden för utsläpp av svaveloxider respektive kväveoxider sätts till 30 SEK/kg S respektive 40 SEK/kg N02, vilket

motsvarar de miljöavgifter som gäller från 1991-01-01 respektive

1992-01-01. Den indirekta kostnaden för koldioxidutsläpp förutsätts

motsvara den punktbeskattning på bränslen och koldioxidavgift

som gäller från 1991-01-01. Detta medför att koldioxidavgiften kommer att variera för olika bränslen.

Följande kostnader beräknas:

- Kostnaderna för exkl. indirekta kostnader.

energisystemen

- Kostnaderna för inkl. indirekta kostnader

energisystemen förutom på elproduktionen.

- Kostnaderna för inkl. indirekta kostnader

energisystemen även på elproduktionen.

Metod

Alla ekonomiska baseras på kostnader/priser i

bedömningar

1989-07-01 om annat anges. För samtliga in-

penningvärde inget vesteringar krävs ett realt avkastningskrav om 6 %. Investerings-

omräknas till årliga kostnader med hjälp av annuitets-

utgifter

metoden. Den ekonomiska livslängden for investeringarna förutsätts överensstämma med deras tekniska livslängd. Bränslepriser baseras på officiella skattningar.

Referenser

[1] Bodlund, B., Mills, E., Karlsson, T., and Johansson, T. B., The Challenge of Choices: Technology Options for the Swedish Electricity Sector, in Johansson T. B., m. fl., Electricity, Efficient End-Use and New Generation Technologies, and Their Planning Implications, Lund University Press, Lund 1989. [2] B. (red)., Vår gemensamma framtid. Rapport från Hägerhäll, Världskommisionen for miljö och utveckling, Prisma/Tiden, Stockholm 1988. [3] I., Brinck, L., Schlyter, P., Svenningsson, P. och Johansson, T. Stjernquist,

och - och begränsningar. B., Miljö energi framtida möjligheter Naturvårdsverket Rapport 3238, Solna 1986. [4] Statistiska centralbyrån. Industri 1987 del 1. Stockholm 1989. [5] Brink, L., Energy Service Model (ESM). Institutionen för Miljö- och Energisystem vid Lunds Universitet, (finns enbart i utvecklingsversion).

Nuläge

3¶Nuläge

Västra Skåne är ett tättbefolkat område där merparten av befolkningen bor i de större städerna Malmö, Helsingborg och Lund. Folkmängden i regionen uppgår till 730 000 vilket motsvarar knappt 10% av Sveriges befolkning. Västra Skåne har däremot endast 1 % av Sveriges yta. I figur 3.1 redovisas folkmängden för de

olika kommunerna. Regionen är en utpräglad jordbruksbygd och

endast mindre ytor täcks av skog.

Kommunernas folkmängd 1988

folkmängd 250000

1 50000

1 00000

vffi; ._.:j 5;: 32,5_ 25.3 :§:;:§:

?Pêsaêäsâåâêåâäåes o

occce” Q=°O"

-3 5

j; :§m=m8Eg:U-3.§G$§

E? _ wgaom§co=m mm

om° “w4!

2¶En.: IX:

o :vi-m: S!

I -1 (f)

Figur 3.1 Folkmängden 31/ 12 1988 för Västra Skånes kommuner i fallande

ordningsföüd.

3.1¶Energianvändningen 1988

Västra Skånes totala energianvändning för bostads-, service- och industrisektorn samt de areella näringama uppgick 1988 till 18 100 GWh (ej drivmedel), varav 6 800 GWh el exkl. el till fjärrvärme-

produktion. Se vidare bilaga 1-5. Angivna värden på energianvändningen vad gäller uppvärmning av bostäder och servicelokaler är genomgående normalårskorrigerade i rapporten med

hänsyn till variationer i uteluftstemperaturen. Bruttoanvänd-

ningen av energi fördelad på energibärare redovisas i figur 3.2.

Med bruttoanvändning avses den energimängd som levereras till

Nuläge

en fastighet. Nettoenergianvändning avser energiflödet efter pan-

na, värmepump eller värmeväxlare.

I figur 3.2 redovisas även den totala tillforseln av energi till Västra Skåne 1988. Den uppgick till 26 700 TWh. För kärnkraft finns två sätt att definiera energitillförseln på. Om man, som i första stapeln,

for kärnkraft anger mängden fossilbränsleekvivalenter, domine-

rar kämkraiten kraftigt och utgör nära hälften av energitillforseln eller 13 000 GWh. Definierar man energitillförseln från kärnkraftverk som från anläggningen producerad el minskar kärnkraftens dominans kraftigt, se andra stapeln i figur 3.2. Enligt detta synsätt utgör kärnkraftselen drygt en fjärdedel av totala energitillforseln eller 5 000 GWh. Att kämbränslet dominerar så kraftigt i forsta figuren jämfört med den andra beror på den låga verkningsgraden i ett kondenskraftverk.

Energitillförsel och bruttoanvåndning 1988

GWh/år 30®O

25000 Kåm-

bränsle

_-

P ^°°°

?mmm- Individuella

15°°° Enl

Övrigt Övrigt |ndusui

Koi Kol Naturgas

10000 . S°M°°

Naturgas Naturgas FJWWMM

Avfall Avfall

*

Vatten kraft Vatten kraft Elvanne

o

Eneroitillförsel Bruttoenergianvándning

4 › 4 ›

Figur 3.2 Tillförsel samt bruttoanvändning av energi i Västra Skåne 1988

fördelad på energibärare och sektorer. I första stapeln anges för

kärnkrañ fossilbränsleekvivalenter varvid 2.6 enheter bränsle antas ge en enhet el enligt IEAI. I andra stapeln anges den från kärnkraftverket avgivna energin (elektriciteten). För vindkraft och vattenkraft anges avgiven energi (el). För övriga bränslen anges energiinnehållet i bränslet. Värdena är normalárskorrigerade för användningen i bostäder och service. Drivmedel ingår ej.

lFör att beräkna mängden primärenergiekvivalenter vid elproduktion med kärnkraft anger IEA (International Energy Agency) den teoretiska verkningsgraden till 38,5 %. Den antagna verkningsgraden motsvarar den ekvivalenta mängden fossila bränslen, olja, kol och gas, som skulle erfordras for att framställa samma mängd elektricitet i ett konventionellt kondenskraftverk.

Nuläge

Olja utgör den näst största energibäraren i regionen. Använd-

uppgick till 3 900 GWh. Därnäst kommer naturgasen som

ningen

sedan introduktionen 1985 ökat till 3 070 GWh 1988. Även kol och

vattenkrañ; ger stora bidrag till energitillförseln, 2 740 respektive

2 160 GWh. I posten övrigt ingår bl. a. vindkraft med 5 GWh och biobränslen med 250 GWh. Gasolanvändningen var cirka 400 GWh och har i figuren lagts in under naturgasen.

3.2¶Emissioner 1988

Emissioner av svavel- och kväveoxider samt koldioxid som härrör från energisystemet redovisas i figur 3.3 och 3.4. Dessa uppgick till 6 600 ton svaveldioxid, 4 700 ton kväveoxider samt 2 700 kton koldi-

oxid. Av olika tungmetaller släpptes 38 kg kvicksilver respektive 19

kg kadmium ut, varav 20 resp. 1 kg från avfallsförbränning.

Emissioner av SOx, NOx (ton) och C02 (kton) 1988

ton, kton 4000

I SOx

3000 B NOx

C02

EI- Fgârrvärrne- Naturgas Olja, kol, Avtailsför-

produktion produktion ved bränning

Figur 3.3 Emissioner av SOx, NOx (ton) och C02 (kton) räknat som S02,

N 02 och C02 från el- och fjärrvärmeproduktion exkl. avfalls-

förbränning, från förbränning av naturgas och övriga bränslen

(olja, kol, ved) i individuella anläggningar exkl. el- och värme-

produktion samt från avfallsförbränning i Västra Skåne 1988.

Nuläge

Emissionor av kvicksilver och kadmium (kg) 1988

kg 20

H9

Cd

B- Fjánvamte- Naturgas Olja, kol, Avfaiisiör-

produktion produktion ved bränning

Figur 3.4 Emissioner av kvicksilver och kadmium (kg) från energi-

systemet i Västra Skåne 1988. (Samma uppdelning på kategorier som i figur 3.3).

3.3¶Industrier

3.3.1 Sanktan

I norra och mellersta Sverige är det stál- och massa/pappersindustrin som har störst energianvändning, medan kemi- och livsmedelsindustrin dominerar i södra Sverige. I Västra Skåne dominerar kemi- och livsmedelsbranscherna med tillsammans cirka hälften av industrins totala energianvändning. Därefter

följer jord-/stenvaruindustri och Verkstadsindustri. Sammantaget

svarar dessa fyra branscher för drygt 70 % av användningen. Inom dessa branscher dominerar ett fåtal industrier energianvänd-

ningen. De tio företagen med störst energianvändning redovisas i

tabell 3.1.

Företag Branschtillhörighet Kommun

Kemira AB Kemi Helsingborg Höganäs AB Järn- och stål Höganäs Gullñber AB Jord- och stenvaru Bjuv Swedechrome AB Järn- och stål Malmö Supra AB Kemi Landskrona Klippans Finpappersbruk Massa- och papper Klippan Arlövs sockerbruk Livsmedel Burlöv Hasslarps sockerbruk Livsmedel Helsingborg Jordberga sockerbruk Livsmedel Trelleborg Svenska Nestlé AB (Findus) Livsmedel Bjuv Tabell 3.1 De tio företagen med störst energianvändning 1988.

Nuläge

Användningen av olika energibärare 1988 redovisas branschvis i bilaga 3, tabell 1.2. Följande huvuddrag kan noteras:

- svarar for 67 % av den totala

El och naturgas användningen,

varav el står for 39 % och gas for 28 %.

- svarar for 12 % av och har

Eldningsolja energianvändningen stor spridning, såväl geografiskt som branschmässigt.

- Stenkol svarar for cirka är koncen-

9 %, men användningen

trerad till ett fåtal arbetsplatser där den svarar för en stor del av

energianvändningen.

- Inom bränslen som svarar for nära 10% av

övriga energianvändningen dominerar gasol. Användning av gasol är

koncentrerad till ett fåtal arbetsplatser.

- hos industrin är cirka 2 %, och

Fjärrvärmeanvändningen låg, koncentrerad till de fyra stora ñärrvärmesystemen i Malmö,

Helsingborg, Lund och Landskrona. - Torv och träbränsle har en försumbar roll. - har kort tid (3 år) 70 % av

Naturgasen på övertagit eldningsoljans roll.

3.8.2 samproduktion av el och värme inom industrin

Befintlig samproduktion inom processindustrin i Västra Skåne

återfinns inom sockerindustrin. Totalt uppgår produktionskapaciteten till cirka 25 MWe och elproduktionen var 90 GWh 1988.

3.4 El

3.4.1 Befintligt system 1988

Elleveransen till Västra Skåne uppgick 1988 till 7 500 GWh. Av denna leverans producerades 390 GWh i kommunala och industriella samproduktionsanläggningar inom området samt 11 GWh i lokala Vattenkraftverk och 5 GWh i lokala vindkraftverk, huvudsakligen i Maglarp. Övrig el levererades till området från stam-

linjenätet (400 kV) och Sydkraflzs överföringsnät (130 och 50 kV).

Kraftproduktionen kan beskrivas på flera nivåer, t. ex. den nationella och den regionala. Den nationella är relevant då man studerar den dagliga driften eftersom det sker ett omfattande kraft-

utbyte mellan kraftföretagen samt med Danmark och Norge. Denna samkörning medger en optimering av tillgängliga pro-

duktionsresurser. Den regionala nivån stämmer väl med det

ansvar for kraftförsörjningen som föreligger enligt ellagen.

Nuläge

Från planeringssynpunkt är, vad gäller kraftproduktion, respektive kraftforetags geografiska försörjningsområde odelbart. Kraft-

företaget ansvarar för såväl den dagliga som den långsiktiga för-

sörjningen inom sitt område. Elanvändningen idag betraktas

samlat för hela området när kraftproduktionen planeras. Vid lokaliseringen av värmekraftverk utgör närheten till användarna bara en av flera lokaliseringsfaktorer. Andra, såsom närhet till stamlinjenát, tillgång till lämplig hamn och mark har ofta vâgt tyngre vid val av slutlig lokalisering [2]. För Vattenkraftverk sker

lokaliseringen av naturliga skäl i anslutning till fallsträckan.

Elanvändningen i Västra Skåne spelar en betydande roll i planeringen av kraftförsörjningen inom Sydkrafts område. Den

uppgår till cirka en tredjedel av den totala användningen och var

en viktig lokaliseringsfaktor i planeringen för Barsebäcksverket.

Produktionen i Barsebäcksverket, 8.7 TWh 1988, kan dock ej till-

godoräknas Västra Skåne, utan den matas in på överföringsnätet

och utgör en resurs för hela Sydkrafts försörjningsområde. De kraftproduktionsresurser som kan hänföras till Västra Skåne är i första hand en andel av Sydkrafts produktionssystem, och i andra hand en andel av landets produktionssystem.

Sydkrafts produktionsresurser består av vattenkraft i Sydsverige,

vattenkraft i Norrland samt kärnkraft, oljekondenskraft och

gasturbinkraft, huvudsakligen i Sydsverige. Effekttillgångar samt elproduktion 1988 för de olika kraftslagen framgår av tabell 3.2.

Mottryck

Tabell 3.2 Sydkra/?s effekttillgångar och elproduktion 1988.

Under 1988 uppgick den högsta timbelastningen inklusive förluster till drygt 4200 MW. Produktionen fördelade sig på cirka 70% kärnkraft och 30 % vattenkraft. Dessutom förekom en omfattande handel med samkörande företag på 3-4 TWh. Totalt omsattes cirka 27 TWh.

Det svenska kraftproduktionssystemet har en annan produktionssammansättning med produktionen fördelad ungefär lika mellan

käm- och vattenkraft under ett normalår, se tabell 3.3.

Nuläge Producerad el

Tabell 3.3 Sveriges elproduktion 1988.

Den lokala kraftproduktionen i form av kommunal och industriell samproduktion samt vind- och vattenkraft med inmatning på lokalt nät svarar idag för cirka 5 % av elanvändningen i området och förväntas öka. Kommuner och industrier har inga krav på sig

att ordna sin kraftförsörjning. I de fall kraftproduktion före-

kommer har det funnits en värmeförbrukning i kombination med

ett elbehov (vindkraftverk undantagna). Energiverket/-industrin

har ort en ekonomisk bedömning och funnit investeringen i egen

kraftproduktion lönsam. El från samproduktion har i huvudsak

förbrukats inom eget nät och detta har inneburit att inköpet av el från distributör eller råkraftsleverantör har kunnat minskas.

Denna lokala elproduktionskapacitet skulle, i likhet med fjärr-

värmen, kunna betraktas som en resurs för Västra Skåne.

3.4.2 Planerade förändringar

Enheterna i produktions- och överföringssystemet har lång teknisk

livslängd. De Vattenkraftverk i Lagan som utorde basen för Västra Skånes kraftförsörjning i början av 1900-talet är fortfa-

rande i drift och får successivt, efter g-rundliga renoveringsarbeten,

sin livslängd kraftigt utökad. Värmekraftverken har kortare livs-

längd. Fram till år 2000 är det inte någon av de produktionsenheter

som har betydelse för försörjningen som faller för åldersstrecket.

Elanvändningen i Sydsverige var i det närmaste oförändrad mellan 1988 och 1989. innebär det en ökad

Normalårskorrigerat

elanvändning med 2-3 % enligt Sydkraft [3]. I syfte att möta denna ökning i elefterfrágan planerar Sydkraft ett nytt naturgaseldat

kombikraftverk på 300 MW el med placering i Barsebäck och

planerad drifttagning 1994/95. Den ökade efterfrågan på effekt tillgodoses dels med en ny gasturbin som placeras i Halmstad, dels

med laststymingsavtal hos kunder som delvis kan avstå från leverans vid ett begränsat antal tillfällen per år.

Nuläge

3.5¶Fjärrvärme

3.5.1 Beñntligt system

År 1951 blev Malmö först med att leverera fjärrvärme i Västra Skåne. På 1960-talet byggdes fjärrvärmesystemen ut i de större städerna i samband med det kraftigt ökade bostadsbyggandet under miljonprogrammets år. I början av 80-talet satsade flera mindre tätorter på fjärrvärme och vi fick en andra våg av fjärrvärme-

utbyggnad i spåren efter den andra oljekrisen då oljeberoendet

skulle minskas. Fjärrvärme finns idag i följande kommuner:

Bjuv, Burlöv, Helsingborg, Klippan, Landskrona, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svalöv och Ängelholm. Kraftvärmeproduk-

tion förekommer i Malmö och Helsingborg.

Fjärrvärmeleveransen uppgick 1988 till 4500 GWh för Västra Skåne. Dess fördelning på olika fjärrvärmesystem framgår av

figur 3.5. Detta motsvarar en värmeproduktion på 5 000 GWh vid

10 % i ledningsförluster. Elproduktionen i kraftvärmeanläggningar var 300 GWh. Bränsleförbrukningen för fjärrvärme- och

elproduktionen framgår av figur 3.6. Det dominerande bränslet för värme- och elproduktionen är kol och utgör en tredjedel av använt bränsle.

Fjärrvärmeleveransens fördelning pá kommuner

Ackumulerat % 100

ӌ

Tu I-

E Lund

Övriga

Ängelholm

HelsingborgLandskrona

Figur 3.5 Ackumulerade üärrvärmeleveranser fördelade pá ;fjärrvärme-

leverantörer.

Nuläge

Använt bränsle och el för fjärrvärme-

produktionen i västra Skåne 1988

GWh/år 1600

E Värmeproduktion

Elproduktion a: * V)

se*

8. mâä (0 HámTorv

0¶C Övrigt

E “S av m

Spillvårme

Figur 3.6 Bränsle- och elbehou för fjärrvärmeproduktionen i Västra Skåne

1988. Vid förbränning av bränsle anges energiinnehållet före

förbränning. För spillvärme avses mottagen värmemängd. För

värmepumpar anges elförbrukning och från olika värmekällør tillvaratagen värme [4].

I figur 3.7 och 3.8 redovisas åldersstrukturen för fjärrvärmean-

läggningarna. Många av de äldre anläggningarna utgörs av olje-

eldade anläggningar. Sedan naturgasens introduktion har flera

oljepannor konverterats till eldning med naturgas. Investeringen i

värmepumpar var kraftig i början av 80-talet. Flera värmekällor

utnyttjas t. ex. geotermi, avloppsvatten och ávatten. Möjligheter att

förändra fjärrvärmeproduktionen fram till år 2000 måste bedömas

med hänsyn till åldersstrukturen i befintliga anläggningar. I det längre tidsperspektivet till år 2010 är de flesta anläggningar ut-

tjänta. Till år 2010 finns det således stora möjligheter att förändra

strukturen på fjärrvärmeproduktionen. De befintliga produktions-

systemen redovisas i appendix A.

Nuläge _

Ålderssttuktur för hetvattenanläggnlngar I västra Skåne

MW 1000

600 E] Avfall 400 . D Spillvärme Värmepump i Elpannor 20°- I Olja/Naturgas I Fasta bränslen J 0 60-64 65-69 70-74 75-79 80-84 85-89 Drifttagningsár

Figur 3.7 Ansluten hetvattenuärmeeffekt efter driñtagningsår för anläggningar i Västra Skåne.

Åldersstruktur för l västra Skåne

kraftvärmeanläggnlngar

MW 250

100 - E Naturgas 5° E 22:abränslen

0 _ 60-64 65-69 70-74 75-79 80-84 85-89 0757339050953

Figur 3.8 Ansluten värmeeffekt efter drifttagningsår för kraftvärmeanläggningar i Västra Skåne. (För har naturgasanläggningarna brännarbyte nyligen skett i tidigare oljepannor).

3.5.2 Planerade förändringar

För närvarande finns beslut om av nybyggnad produktionsanläggningar i Ängelholm och Lund. Dessutom utökad planeras produktion i Malmö. I Helsingborg diskuteras en

ytterligare utbyggnad av elproduktionen.

Nuläge

AB har beslutat bygga ett kraftvärmeverk i

Ängelholms Energi

form av en naturgaseldad gasturbin/avgaspanna med en effekt av

32 MWv/29 MWe. Drifttagningen är planerad till 1991. Lunds Energiverk har beslutat uppföra en kraftvärmeanläggning av

motsvarande typ med en effekt av 39 MWv/24 MWe. Drifttagningen är planerad till 1991. I Malmö har man ansökt om

koncession för att uppföra antingen en fastbränsleanläggning med

en effekt av 300 MWv/ 180 MWe eller en gaskombianläggning med en effekt av 300 MWv/300 MWe eller en kombination därav som sammantaget ger 300 MWv.

3.6¶Naturgas

8.6.1 Beñntligt system

Leveranserna av naturgas har ökat snabbt och ledningsnätet har

kraftigt byggts ut efter gasintroduktionen 1985. Naturgas-

leveranserna (exkl. el- och värmeproduktion) uppgick 1988 till 2 100 GWh, varav 73 % gick till industrin, 14 % till bostadssektorn och resten i ungefär lika delar till de areella näringarna och servicesektorn. I Västra Skåne är det idag enbart Lomma, Båstad och Ängelholms kommuner som inte har anslutits till naturgasnätet. I Malmö, Helsingborg och Lund svarar de kommunala energiverken för distributionen medan den i resten av Västra Skåne sköts av Sydgas.

3.6.2 Planerade förändringar

Under 1990 kommer Båstads tätort att anslutas till naturgasnätet

anslutningen av Ängelholm är planerad till 1991. För

medan

Angelholms tätort planeras en anslutning av fjärrvärmeverket medan övrig utbyggnad begränsas till Munka-Ljungby.

3.7¶Individuella

Med individuella anläggningar avses enskilda forbränningsan-

läggningar for ej ledningsbundna energibärare. Energianvänd-

ningen uppgick 1988 till 4 900 GWh. Fördelningen av bränslen för

de individuella anläggningarna framgår av figur 3.9.

Nuläge

Energianvändning i individuella anläggningar 1988 GWh/år 2000

soo- El Ved ä Kol 400 oüa

0-4 Bostäder Service Industri Areella når

Figur 3.9 Bruttoenergianvändning av kol, olja och vedl 19881 individuella anläggningar. Värdena är normalárskorrigerade för bostads- och servicesektorn. Drivmedel ingår ej.

Referenser

[1] Persson, Skärvad, Söderman. Lángsiktsplanering i tyngre industri. SiAR, Stockholm 1974. [2] Sydkrañz. Årsredovisning 1939.

[3] Värmeverksföreningen. Statistik 1988.

lUppskattningar av vedanvändningen saknas för de areella näringarna. Vedanvândningen i bostäder respektive i de areella

kolanvândningen

näringama bygger på uppskattningar vilka redovisas i bilaga 1 resp. 4.

Förnybara energikällor

I detta kapitel diskuteras potentialen för biobränslen och vindkraft i Västra Skåne samt olika värmekällor för värmepumpsdrift och utnyttjande av solenergi. Dessutom diskuteras avfallsförbränning och utnyttjandet av deponigas inom regionen.

4.1 Biobränslen

4.1.1 Energigiödor

Potentialen för biobränslen är stor i Västra Skåne om jordbrukets mark används för odling av energigrödor. Kostnad, avkastning och uttagseffekter varierar med olika energigrödor. Hög avkastning och låg kostnad synes kunna erhållas vid energiskogsodling. Jämfört med odling av t. ex. energigräs erhålles dock en större påverkan på landskapsbilden. Energiskogens högre avkastning och lägre kostnader måste därför vägas mot något större uttagseffekter. Avgörande är också möjligheterna att utnyttja olika energigrödor i energiomvandlingsanläggningar. För eldning av energiskog finns förbränningsteknik tillgänglig och kan användas i kombination med andra fasta bränslen som skogsbränsle, torv och kol. Möjligheterna att utnyttja energigräs, halm och helsäd är mer begränsade.

Insatsen av produktionsmedel skiljer mellan olika växtslag. Stråsädesodlingen bygger på årlig etablering. För samtliga växtslag utom energiskog utförs årlig skörd. Insatserna per skördad energienhet kan bli hög jämfört med energiskog. Detta skall vägas mot möjligheten att i ett introduktionsskede utnyttja befintlig maskinkapacitet samt att bygga energiodlingen på befintliga och kända växtslag.

Energiskogen har ett delvis oprövat odlingsmaterial och kunskapen är begränsad den långsiktiga avkastnings-

beträffande

förmågan. Det pågående förädlingsarbetet är positivt för utvecklingen.

Energiskogsodling kan ge en hög avkastning av biobränslen per ytenhet. Statens energiverk anger att en avkastning om 12-20 t TS/ha kan erhållas år 2000, vid användandet av god teknik,

Förnybara energikällor

i odling [1]. Det högre värdet gäller för bättre jordar medan

praktisk

det värdet gäller för sämre jordar. Motsvarande värden för

lägre

Lantbruksuniversitet (SLU) till energigräs anger Sveriges 7-12 t TS/ha [2l.

Fyra fältförsök orda med energiskog 1981 till 1986 i Skåne, Halland och har givit en skörd om 12-15 ton TS/ha, år

Östergötland

när varit etablerade eller i medeltal 12,9 ton TS/ha, år

odlingarna

[3]. omfattade olika grödor. I tabell 4.1

Odlingsförsöken många

redovisas medel- och maximal skörd från energiskog, gräs/foderlosta, höstvete och sockerbeta.

Tabell 4.1 Medel- och maximal skörd (ton TS / ha, år) för energiskog,

gräs / foderlosta, höstvete och sockerbeta vid fyra fältförsök 1981

till 198601).

Det av tabell 4.1 att energiskog i fáltförsöken ger högre

framgår

skörd än de av energiskog har bedrivits

övriga grödorna. Odlingen

med äldre växtmaterial med lägre tillväxt än nyare och bättre

från energiskogsodlingarna har odlingsmaterial. Kväveläckaget varit låga, i samma storleksordning som för andra fleråriga

växter t. ex. gräs.

I handbok för praktisk odling av energiskog anges att om odlingen

sköts på rätt sätt och får erforderlig näring bör produktionen efter

vara 12-15 ton TS/ha, år och hålla denna produktion i

etablering

minst 20 år [5].

av olika vallgräs, timotej, foderlosta, rörflen och Försöksodling

har bl. a. i södra och mellersta Sverige i

rörsvingel gjorts

Lantbruksuniversitetets regi [6]. I medeltal har 11.1 - 13.5 ton TS/ha, år erhållits för de olika halt torrsubstans har

gräsen. Högst erhållits med rörflen men skillnaden jämfört med t. ex. foderlosta är liten. Hög kvävegödsling, minst 100 kg kväve per ha/år, erfordras för att erhålla 10 ton TS/ha. För att maximal avkastning skall erhållas fordras 200 kg kväve per ha/år.

kan framställas genom rötning av biomassa. Vid enstegs-

Biogas

av erhålls cirka 25 MWh biogas från 12t

rötning energigräs

[7]. Odlas fodersockerbetor kan biogas utvinnas mot-

energigräs

svarande 45 MWh hektar åkerareal vid en avkastning om

per 12 tTS/ha för rotdelen. Detta kan jämföras med energiskog som vid 20 ton TS och 50 % fukthalt ger 85 MWh/ha.

Förnybara energikällor

Näringsämnena ansamlas främst i bladen och kolet i stamveden vid energiskogsodling. Stamveden är därför ett bra bränsle. Bladen med merparten av tillförs marken.

näringsämnena Återförs askan från förbränningen till odlingen återförs fosfor, kalium och mikronäringsämnen. Gödsling av energiskogsodling

med kväve kan göras i förhållande till den bortförsel som sker via stamveden i samband med skörd. Vid en skörd om 15 ton TS/ha, år behövs cirka 70 kg kväve tillföras per ha. Kväve i gödselform kan erhållas från luften via tillförsel av energi. För gödsling av en ha

energiskog behövs ungefär 1 MWh för framställning av kvävegödseln (12.8 kWh/kg N). Vid återföring av askan till energi-

skogsodling behövs således inget nettotillskott av näringsämnen förutom kväve.

Helsäd eller gräs kräver betydligt högre kvävegivor än energiskog

eftersom kvävehalten är högre hos dessa växter än stamveden hos energiskogen. Vid en förbränning av helsäd och gräs ökar därför

kväveoxidbildningen jämfört med energiskog.

Kostnaden för energiskogsodling har beräknats till omkring 120 SEK/MWh av Statens energiverk. De anger vidare att kostnaderna för att framställa energiskogsbränslen har beräknats kunna sänkas från nivån 120 SEK/MWh till 90 SEK/MWh genom

fortsatt forskning och utveckling [8]. Beräkningarna gäller för

jordbruksmark, bränsle fritt levererat värmeverk vid en transportsträcka på 35 eller 50 km, och de är orda i 1987 års penningvärde [9]. Angivna kostnader är beräknade vid en realränta om 6 procent. Den kostnadssänkning som kan erhållas beror främst på en utveckling av skördetekniken. Vid en avkastning om 12 t TS/ha anges kostnaden vid åkerkant i Lund till 126 SEK/MWh varvid kostnaden för skörd, vältning och flisning är angiven till 67 SEK/MWh. I kostnaderna ingår markersättning om 1100 SEK/ha och år [10].

Parikka [11] på Sveriges Lantbruksuniversitet anger att vid dagens odlingsteknik och dagens maskiner (juni 1989) är kostnaden för energiskogsodling 132 kr/MWh för Götalands slättbygder vid 6 % realränta och en markersättning om 500 kr per ha och år. Energi-

skogsodlingen är i ett tidigt utvecklingsskede och dagens kostnader

är inte relevanta om hänsyn tas till utvecklingsmöjligheterna. Vid ganska försiktiga antaganden om förbättrade maskiner minskar kostnaden för energiskogsodling till 85-90 kr/MWh. En ökad

skördenivå genom förbättring av odlingsmetoder och genetisk

förädling skulle ytterliga sänka kostnaderna. Parikka drar den slutsatsen att om energiskogen behövs som energikälla i det

framtida, (miljövänliga) energisystemet går den också att göra

lönsam. De utvecklingsinsatser som behövs tror vi är ganska

Förnybara energikällor

måttliga [12]. Liknande bedömning finns redovisade i Energi-

skog, handbok i praktisk odling [13].

Energiskog skördas under vintern när behovet av biobränslen är som störst varfor en omfattande lagring kan undvikas. Vid odling av energigräs kommer lagring att erfordras. Sveriges Lantbruksuniversitet anger att den totala kostnaden för energigräs vid lagring i öppen stolplada, vid en avkastning om 12 tTS/ha och vid ett transportavstånd om 15 km är 150 SEK/MWh [14]. Vid kostnadsberäkningarna har förutsätts att den årliga kostnaden för att utnyttja marken är 1000 SEK/ha och att den årliga gödslingen är 100 kg kväve/ha. Vilket penningvärde som avses finns inte redovisat. Rapporten är daterad i december 1987.

Malmöhus läns hushållningssällskap har beräknat produktions-

kostnaderna för energiskog, helsäd och gräs/rörflen under hösten

1990 [15]. Vid en markersättning om 500 kr/ha har produktionskost-

nader inklusive leverans till användare beräknats till 140 kr/MWh för energiskog, 230 kr/MWh för helsäd och 265 kr/MWh for rör-

flen. För energiskogen har en måttlig avkastning om 12 ton TS/ha,

år forutsatts och for helsäd en hög avkastning om 15 ton TS/ha, år. Avkastningen for rörflen har satts till 6 ton TS/ha, år eftersom man förutsatt att endast en skörd kan tas ut på grund av svårigheterna att torka gräset. Skillnaden i kostnad för energiskog jämfört med vad SLU anger, knappt 10 kr/MWh, kan helt förklaras av Hushåll-

ningssällskapets lägre antagande vad gäller avkastning. Med ut-

vecklad skörde- och odlingsteknik kan kostnader för energiskogs-

odling sänkas till 100 SEK/MWh enligt hushållningssällskapet.

Priset för halm fritt levererat förbränningsanläggningen i Svalöv 1989 är 85 SEK/MWh [16l. Halmen köps på åkern for 20 SEK/MWh vilket motsvarar kostnaden för den mängd gödning som åtgår for att ersätta näringsinnehållet i halmen vid förbränning på åkern. Inga svårigheter finns att erhålla halm. Det maximala transportavståndet för halmen i Svalöv är 8 km. Vid ett ökat transportavstånd ökar kostnaden per mil med cirka 0.3 SEK/MWh.

Jordbrukets s. k. överskottsareal anges av 1983 års livsmedelskommitté till mellan 420-500 kha 1990 vilket motsvarar cirka 17 %

av dagens jordbruksareal [17]. Förâdlingsarbete kommer att medföra ökad avkastning från växtodling. Överskottsarealen kan

därför vara i storleksordningen 1 Mha år 2000 vilket motsvarar

cirka 35 % av dagens jordbruksareal.

I figur 4.1 redovisas vilka energimängder som kan erhållas från halm, energiskog och energigräs i Västra Skåne och Skåne om 17

respektive 35 % av jordbruksmarken används för energigrödor.

Förnybara energikällor

Beräkningarna i figuren baseras på att arealen för energigräs är

19,6 kha i hela Skåne och att avkastningen är 10 t TS/ha,år. Avkastningen från energiskogsodlingen har förutsatts vara 16 t TS/ha,år. Energigräs används främst på översilningsängar för att reducera

kväveläckaget.

Potential för halm, onerglskog och energlgräs

GWh/âr 15000

1988 17% 35% 1988 17% 35%

västraslcáne Skane

Figur 4.1 Beräknad potential för halmbränsle, energiskog och energigräs i

Västra Skåne och Skåne vid en äverskottsareal från jordbruks-

mark om 17 respektive 35 %. 1988 års beräknade potential för

halmbränsle finns också redovisad. Beräkningarna baseras på

1988 års åkerareal [I8].

Halmpotentialen i figur 4.1 har beräknats på basis av biologisk

halmskörd för år 1982 [19]. Stubb, agnar, skördeförluster samt behov for strö och foder omfattar cirka 30-50 % av biologisk skörd [20]. Beroende på skördemetod varierar den bärgade mängden halm [21]. Beräknade halmmängder förutsätter att 60 % av biologisk halmskörd tillvaratas för energiändamål. Livsmedelskommittén anger att cirka 85 % av överskottsarealen är från spannmålsodling [22]. Potentialen for halmbränslen reduceras därför med hänsyn till detta. Eftersom cirka 50 % av iåkerarealen i Skåne används för

spannmålsodling kommer betydligt mer än 17 respektive 35 % av spannmålsarealen att användas for energigrödor om 17 respektive

35 % av den totala ákerarealen används för odling av energigrödor. Detta medför att halmpotentialen minskar med mer än 17 respektive 35 % för de två olika alternativen.

I redovisade exempel i figur 4.1 framgår det att odling av energiskog och energigräs samt omhändertagandet av halm för hela

Skåne motsvarar 9-14 TWh beroende på hur stor jordbruksareal

som utnyttjas för odling av energiväxter. För Västra Skåne är mot-

svarande värden 5-8 TWh.

Förnybara energikällor

Här redovisade potentialer bygger till stor del på att energiskog används. Andra kombinationer av grödor kan vara aktuella t. ex.

ökad mängd energigräs.

kunna till låga kostnader och

Energiskogsflis synes produceras

dessa kan troligen inom fem år minskas till under 90 SEK/MWh fritt värmeverk. Näringsämnena kan återföras via askan förutom

kvävet som oxideras vid förbränningen. Energiskogens stamved

är med andra ett bra bränsle med låg askhalt

jämfört energigrödor

och högt kolinnehåll. Jämfört med helsäd synes kväveläckaget minska till en låg nivå vid odling av både energiskog och energigras.

Landskapsbilden påverkas av energiskogen. Detta kan upplevas som negativt eller positivt. Anläggandet av energiskogsodlingar bör därför göras med hänsyn till inplacering i landskapsbilden och

kulturminnesvård. skall brukas under lång tid

Energiskogar precis som förbränningsanläggningar. Detta främjar en lång-

siktig och stabil samverkan mellan odlare och köpare. Att bygga

dyra energiförsörjningsanläggningar som sedan inte kan använ-

das för att åkermarken plötsligt skall användas till annan produktion främjar ingen. Energiskog tar lång tid att etablera över stora arealer och måste därför samordnas med utbyggnaden av för-

bränningsanläggningar.

Helsäd är dyrt och kan ge omfattande kväveläckage. I likhet med

energigräs är förbränningstekniken sämre utvecklad än för

energiskog. Större åkerareal erfordras för helsäd än för energiskog för att erhålla samma mängd energi. Kostnaderna för energigräset torde bli högre än för helsäd samtidigt som en betydligt större åkerareal erfordras. En satsning på t. ex. helsäd för användning

inom energisektorn synes leda utvecklingen i fel riktning.

4.1.2 skogsbränsle

All skogsrávara är möjlig att använda som bränsle men ekologiska hänsyn och industrins behov av träråvaror medför att

den tillgängliga mängden skogsbränslen är begränsad bl. a. på grund av träñberlagen. Avskaffas träñberlagen ökar potentialen för skogsbränsle väsentligt. Vid beräkning av mängden tillgängligt skogbränsle för energiändamál förutsätts i denna studie

att rundvirke används för industriella ändamål och att enbart

skogsavfall används till energiändamål. Med skogsavfall avses

toppar, stubbar och rötter som lämnas kvar i skogen vid

grenar,

gallring och slutavverkning om inte behov av bränslen för energiändamål föreligger.

Förnybara energikällor

Avverkningsberäkningar för hela Sverige har gjorts för de

närmaste hundra åren av Institutionen för skogstaxering [23]. De har ort tre alternativa beräkningar. I det första alternativet antar man att skogspolitik kommer att gälla även i framtiden. I

dagens

det andra alternativet drivs en avverkningspolitik som skall ge ett större virkesuttag än i dag. I det tredje alternativet, mera mångbruk, har ekologiska hänsyn tagits. Det senare alternativet innebär att i hela landet undantages 185 000 ha från skogsbruk, t. ex. ur-

skogar och skogliga referensområden, och skogsbruket på 400 000

ha modifieras med hänsyn till vetenskaplig naturvård och friluftsliv. Dessutom förutsätts att skogsbruket modifieras på övriga marker med hänsyn till generell naturvård, att lövträdsandelen ökas från 15 till 20 % under en hundraårsperiod och att arealen ädellövskog ökas från 110 000 till 125 000 ha. Vidare förutsätts att

slutavverkningsåldrarna bibehålles på nuvarande nivå, att självföryngringsandelen ökas och att radikal markberedning inte

används samt att Contorta satsningen avbryts och att herbicider inte användes. I södra Sverige skall dessutom ingen gödsling ske och

heller ingen nydikning förutom skyddsdikning.

I våra uppskattningar av awerkningens omfattning används detta tredje alternativ, mera mångbruk. En årlig avverkningsareal för

Kristianstads län, Malmöhus län och Skåne fördelat pá gallring och slutavverkning redovisas på dessa grunder i tabell 4.2.

2000-2010 2010-2020

Gallring Slutav- Totalt Gallring Slutav- Totalt

verkning verkning Malmöhus län 6 100 300 6 400 5 400 600 6 000 Kristianstads län 13 500 3 500 17 000 11 100 2 900 14 000 Skåne 19 600 3 800 23 400 16 500 3 500 20 000 Tabell 4.2 Auverkningsytor (hal år) avseende gallring och slutavverkning i

Skåne.

Skogsstyrelsen anger den genomsnittliga tillgängliga bruttomäng-

den till 16 m3f/ha vid gallring och till 95 m3f/ha vid

skogsavfall

i Malmöhus och Kristian-stads län [24]. Med m3f

slutavverkning menas fast volym d. v. s. virkets verkliga volym, kompaktvolym.

Hänsyn har då tagits till andelen lövskog i dessa län enligt

avverkningsberäkningama 1985 för alternativet mera mångbruk. De ekologiska begränsningarna såsom hänsyn till bevarande av

växt- och djurarter och näringsbalansen i marken har inte beaktas

i ovan redovisade uttag av skogsbränsle per ytenhet. Stubbrytning

kan t. ex. orsaka växtnäringsläckage, minska markens bärighet samt påverka förekomsten av olika växt- och djurarter. Därför lämnas hela mängden stubbar och rötter utanför beräkningen.

Skogsstyrelsen anger den tillgängliga mängden skogsavfall då hänsyn har tagits till 9m3f/ha vid gallring och till

ekologisk 55 m f/ha vid [25].

slutavverkning

Förnybara energikällor

I figur 4.2 redovisas potentialen för skogsavfall i Skåne med hänsyn till ovan angivna ekologiska begränsningar. Energi-

innehållet i skogsbränslet har då bedömts vara 2 MWh/m3f enligt Lönner m. fl. [26].

Potential för skogsavfall ar 2000-2010 och 2010-2020

GWh/år aoo

§2 Getting

Slutavverkning

o-n

2000-10 2010-20 2000-10 2010-20

västraSkáne skyn

Figur 4.2 Beräknad potential för skogsavfall (GWh/ år) i Västra Skåne och

Skåne för perioderna 2000-2010 och 2010-2020.

Statens energiverk anger kostnaden for utnyttjande av skogsavfall

till mellan 80 och 120 SEK/MWh i 1987 års penningvärde. Kostnaderna omfattar hopsamling, lagring, transport och flisning [27]. De anger också att utvecklad teknik finns som innebär att kostnaderna kan sänkas till under 80 SEK/MWh. Stora skillnader i kostnaderna finns dock beroende på avståndet mellan skog och

användare, andelen skogsavfall på avverkad mängd skog och vald

metod för awerkningen. Det är t. ex. möjligt att antingen använda ett separat avverkningssystem där bränsleråvaran samlas in separat eller ett integrerat system där bränsleråvaran fors ut ur

skogen samtidigt med industrirávaran. För slutavverkning anger

STEV att kostnaden för ett separat system med bränsleandelen 30 % och om avståndet mellan skog och användare är 121 km till 99 SEK/MWh. Minskas avståndet till 10 km har kostnaden beräknats till 83 SEK/MWh.

För skogsavfall är dagens medelpris 115 SEK/MWh levererat fritt

värmeverk.

Traditionellt skogsbruk på åkermark kan vara ett alternativ till

energigrödor. Produktionen är lägre än for energigrödor men

virket kan användas både som energi- och industriråvara.

Förnybara energikällor

4.1 .3 Potential för biobränslen 1995-2015

Uppbyggnad och tillväxt av energiskogsodlingar medför att det tar

lång tid från beslut om satsning på energiskog tills ett omfattande uttag är möjligt. Under ett uppbyggnadsskede bestäms uttaget av

energiskogsflis av hur snabbt energiskogsodlingar kan etableras. I

ett längre tidsperspektiv bestäms uttaget av vilken areal som är till-

gänglig för energiskogsodling. I figur 4.3 redovisas exempel på hur

potentialen för biobränslen kan tillväxa. I figur 4.4 redovisas vilken areal som skulle behöva tas i anspråk för detta. Det framgår att

potentialen för energiskogsodling är stor men att utbyggnaden av

en omfattande produktion tar lång tid. Redovisade figurer är inget

ställningstagande för att en viss areal skall utnyttjas för energi-

grödor.

Redovisad potential för biobränslen är 0rd i tidssteg om fem år vid en successiv introduktion av energigrödor från och med 1990. En förskjutning av introduktionen medför att storleken på uttaget av

biobränslen också förskjuts. Beräkningarna i figur 4.3 bygger på

att energiskog kan vara planterad på en areal om 10 000 ha år 1995 och 40 000 ha år 2000. Därefter förutsätts att arealen kan fördubblas var femte år. Innan skörd kan tas ut från energiskogsodlingar er-

fordras en anläggningsperiod om 2 år och en tillväxtperiod om 3 år

[28]. För energigräs, utförda som översilningsängar, har förutsatts

att 50 % av arealen, inom en femårsperiod, har anlagts och resterande del inom ytterligare en femårsperiod. Avkastning från

energiskogsodlingar som är anlagda före 1995, 1995-2000 och efter 2000 harförutsatts vara 14t, 16t respektive 18t TS/ha,ár. Avkastningen är beräknad med hänsyn till att bra jordbruksomrâden avses.

Potential för biobränslen I Skåne GWh/år 16000

aooo

Skogsaviall

4000 a Ham

i Energigras

I ESO

o

1995 2000 2005 2010 2015 Årtal

4.3 Potentialen för biobränslen i Västra Skåne från 1995 till 2015 i Figur l

tidssteg om fem år om en successiv satsning på energigrödor görs från och med 1990. Förutsättningarna för beräkningarna finns redovisade i texten.

n

Förnybara energikällor

Arealen för energigrödor år 2010 i figur 4.4 motsvarar 35 % av åkermarken i Skåne. Figurerna visar vilken produktion som erhålls beroende på vilka arealer som tas i anspråk för odling av

energi-

grödor, men inte att denna areal skall tas i anspråk. I vilken takt arealen för energigrödor kan ökas är osäkert.

Det finns många aspekter på var odling av energigrödor är

lämpligt. Hänsyn måste tas till naturvårdande och kulturella intressen och odlingsbetingelser. Inom regionen Västra Skåne finns några av Europas bästa odlingsjordar. Detta bör beaktas vid

val av marker för odling av energigrödor.

I randområdet, mellan slättbygd och mellanbygd, finns stora areal-

er jordbruksmark som inte ger samma höga ekonomiska utbyte vid odling av jordbruksgrödor. Här finns utrymme for odling av bl. a. energiskog. Markerna är i flera fall också väl lämpade för odling

av fleråriga grödor. En odling av energiskog i dessa områden leder

inte till ett helt slutet landskap. Det kommer att finnas öppen odling i anslutning till den animalieproduktion som förväntas bestå. En

satsning på energigrödor i dessa områden ger möjlighet för produk-

tion relativt nära de stora befolkningscentrumen i Västra Skåne

och transportkostnaderna kan hållas låga [29].

Areal för energigrödor l Skåne

ha 180000

Arealbehovtör

80000 isoenatierD-F

D Energigräs

20000 i ESO

1995 2000 2005 2010 År

Figur 4.4 Utnyttjandet av åkerareal för odling av energigrödor i Skåne

1995-2010 för att erhålla i figur 4.3 redovisade mängder

energigrödor. Figuren innebär inget ställningstagande att en viss

areal skall användas för energigrödor. I scenarierna D-F, se

sammanfattning, behövs 90 000 ha för energiskogsodling vid de

antaganden som gjorts i scenarierna.

Det framgår av figur 4.4 att det är först efter år 2000 som vi behöver besluta i vilken omfattning åkerareal skall användas för odling av energiskog om vi önskar använda mer än 10-15 % av åkerarealen

för energigrödor.

Förnybara energikällor

Huvudorsaken till att använda energigrödor i energisektorn är för att koldioxidutsläppen. För närvarande finns osäkerheter

begränsa

om vilka konsekvenser utsläpp av koldioxid medför. I framtiden,

när har ökat, kan därför beslutsunderlaget vara betydkunskapen

ligt bättre än idag. Beslut om odling av energigrödor på en omfattande del av åkermarken kan därför tas i framtiden när mer finns om såväl konsekvenserna för koldioxidutsläpp som

kunskap

om och av energigrödor. En omedelbar sats-

odling användning

ning på energiskog erfordras dock för att samordna tillgången på

biobränsle med av samproduktionsanläggningar. En utbyggnaden med förändringarna som sker inom jordbruket är samordning

också önskvärt.

4.2¶Vmdkraft

I Malmöhus län finns omfattande områden med bra vindförhållanden för landbaserad vindkraft [30]. Bebyggelsen i länet medför dock att minskar kraftigt. Potentialen för havs-

potentialen

baserad vindkraft är stor för sydkusten. I Kristianstads län finns en för vindkraftutbyggnad främst till havs vid Hallands

potential

Väderö och i Hanöbukten.

Den vindkraftsutredningen [31] har undersökt lokalise-

statliga

för grupper av stora land- och havsbaserade

ringsmöjligheterna

vindkraftverk. Med stora verk menas sådana som har en effekt på 1 MW eller mer. ifrån att en lokalisering är

Utredningen utgår

intressant om årsmedelvärdet är 4 MWh/m2 eller

på vindenergin

större. För havsbaserad vindkraft har förutsatts att havsdjupet är 6 till 20 m. områden för vindkraftlokalisering till land

Tillgängliga

av skiftande konkurrerande intressen som

begränsas kraftigt

försvar, jordbruk, kulturminnesvård och naturvård förutom av till bebyggelse. Det är också osäkert vilket skydds-

skyddsavstånd

avstånd som skall användas. Därför anges potentialen för vindkraft vid ett skyddsavstånd av såväl 300 som 500 m. I figur 4.5 finns i Skåne med hänsyn till olika

angivet vindkraftpotentialen skyddsavstånd.

För att bedöma i vilken denna potential kan tas i

omfattning fordras en mer detaljerad planering där hänsyn tas till anspråk

kulturvärden, landskapsbild och lantbrukets behov. Vindkrafts-

utredningen har emellertid skattat den möjliga exploaterings-

d. v. s. hur stor del av potentialen för vindkraft som kan

graden,

för olika områden. För landbaserad vindkraft i Malmö-

utnyttjas

hus län den möjliga exploateringsgraden till cirka hälften anges

av potentialen. I Kristianstads län bedöms exploateringsgraden

vara än i Malmöhus län. För havsbaserad vindkraft förut-

högre

Lil

Förnybara energikällor

sätts den möjliga exploateringsgraden för båda länen vara 75-100 % av potentialen. Totalt ger detta en i västra

möjlig exploatering

Skåne som motsvarar ungefär 1.3 TWh el för landbaserad vindkraft med 300 meters skyddsavstånd och ungefär 400 GWh med 500 meters skyddsavstånd samt för havsbaserad mellan 2.2 och 3.0 TWh. Detta innebär att man om man enbart tar till

hänsyn lokaliseringsmöjligheterna kan bygga ut vindkraften i Västra

Skåne till en årsproduktion av el om 3 TWh.

Potential för vindkraft GWh/år 10000

2000 -

Hav

E Land

500 m 300 m 500 m 300 m

västra Skåne Skåne

Figur 4.5 Potential för vindkraft i Västra Skåne av

och Skåne för grupper

vindkraftverk större än 1 MW, vid skyddsavstånd om 500

respektive 300 m.

Statens energiverk anger potentialen for små vindkraftverk för hela Sverige till 0,3 TWh [32]. Av detta tillskott faller endast en del på Skåne och försummas här.

Statens energiverk har beräknat kostnaden för landbaserade vindkraftverk om 200 kW respektive 3 MW [33]. har

Beräkningar

orts med 6 % realränta och 25 års avskrivningstid. Produktionskostnaderna för el från dessa vindkraftverk framgår av tabell 4.3.

Storlek 200 kW 3 MW Investering 6900 kr/kW 1 l 170 kr/kW

Tabell 4.3 Förväntade produktionskostnaderna

i 1987 års penningvärde för

el från vindkrañverk på land [34]

Förnybara energikällor

För havsbaserade vindkraftverk om 3 MW har kostnaderna beräknats till mellan 500 och 660 SEK/MWh vid en realrânta om 6 % och

en avskrivningstid på 25 år i 1989 års penningvärde [35].

STEV [36] påpekar att de små verken ligger flera utvecklingsgenerationer fore de stora och att de stora verken kan bli mer ekonomiska när dessa utvecklats ytterligare.

4.8¶Värmekällor

Det finns flera olika typer av värmekällor i Västra Skåne att

använda i samband med utnyttjandet av värmepumpsteknik. Exempel på vârmekällor är geotermisk värme, ytjordvärme, avloppsvatten och grundvatten samt ytvatten i form av hav, sjöar och

vattendrag. Dessa värmekällor utnyttjas idag främst i kombination med eldrivna värmepumpar. Utnyttjandet av värmepumpar och av spillvärme redovisas i kapitel 5.

4.4¶Avfall

Uppskattningar som redovisas i detta avsnitt bygger på uppgifter

från avfallsprojektet inom Miljödelegationen Västra Skåne.

4.4.1 Träavfall

Den mängd trä och flis som erhållits från avfallsanläggningarna 1988 uppgick till 15 kton. Därav härrörde 13 kton från SYSAV. Energiinnehållet är 4.1 MWh/ton vilket ger ett totalt energinneháll på 60 GWh. I SYSAVS [37] prognos for år 2000, alternativet sorte-

ring/energi uppgår mängden trä och flis som kan utnyttjas till 19

kton.

4.4.2¶Förbränning av avfall

Förbränning av avfall är en viktig energikälla i Malmö. Samtidigt ger förbränning av avfall utsläpp av tungmetaller,

forsurande ämnen och dioxiner, Nya reningsmetoder kan reducera utsläppen men diskussioner pågår om vilken metod som är

bäst för avfallshantering, deponi eller förbränning. En bedömning

om man bör förbränna eller deponera avfallet ligger inte inom ramen för detta projekt.

1988 uppgick energiproduktionen från avfall till 530 GWh. Därav härrörde 520 GWh från SYSAVS anläggningar. I SYSAVS prognos

Förnybara energikällor

för år 2010, scenariot sortering/energi, kommer energiproduk-

tionen från avfall att uppgå till 660 GWh vilket innebär förbränning av cirka 220 000 ton torrt avfall. Detta är ungefär 25 % av den förväntade totala mängden avfall.

4.4.3¶Deponigas

Deponigasen ger ett litet tillskott av energi, men den är av andra skäl viktig att ta till vara. Deponigasen består av metan vilken är en betydligt starkare växthusgas än koldioxid. Växthuseffekten blir mindre om denna gas förbränns än om den får läcka ut till atmosfären. Det är därför av miljöskäl lämpligt att bränna gasen och om möjligt tillvarata År 1988 användes 25 GWh

energin.

deponigas för energiproduktion i Västra Skåne. Därav användes 8 GWh vid SYSAV. I SYSAVS för år 2000, scenariot sor-

prognos

tering/energi uppskattas att 45 GWh deponigas kan utnyttjas. Från övriga avfallsbolag finns inga prognoser om framtida utnyttjande av deponigas.

Solenergi

Inom den tidsperiod som studeras här förväntas av

användningen

solenergi ge marginellt tillskott utom som passiv solvärme för byggnadsuppvärmning. Hänsyn till den passiva solvärmen tas i samband med skattningen av hur stort värmebehovet är för

ny bebyggelse. På längre sikt, 30-40 år, kan solcellsteknik ett

ge

väsentligt bidrag men då erfordras kraftigt sänkta priser för

solcellerna. De termiska solfångarna torde på grund av sina

höga

kostnader i kombination med konkurrensen från samproduktionsanläggningar för el- och värmeproduktion enbart kunna ge ett

marginellt tillskott av energi.

Förnybara energikällor

Referemer

[1] Statens energiverk. Energigrödor, bränslen från jordbruksgrödor.

Liljeholmen 1987. [2] Sveriges Lantbruksuniversitet, Jordbrukstekniska institutet. Bränslen

från jordbruket. Sveriges Lantbruksuniversitet. Uppsala 1984. [3] Törner, L., Tillväxt och energiutbyte vid odling av olika energigrödor på

jordbruksmark. Statens energiverk, Projektrapporter EO-88/9. [4] Törner, L., Tillväxt och energiutbyte vid odling av olika energigrödor på

_jordbruksmarlu Statens energiverk, Projektrapporter EO-88/9. [5] Sennerby-Forsse, L. och Johansson, H., Energiskog. Handbok i praktisk

odling. Sveriges Lantbruksuniversitet, Speciella skrifter 38. Uppsala 1989. [6] Tuvesson, M., Kan vallgräs användas som energiråvara? Sveriges

Lantbruksuniversitet, Fakta -Mark - Växter, Nr 4, 1989. [7] Statens energiverk. Energigrädor, bränslen från jordbruksgrödor.

Liljeholmen 1987. [8] Hansson, L., Forskning och utveckling 1987-1990 energitillförsel,

Område: energiodling. s 2. Statens Energiverk, Brânsleteknikbyrân, 1988- 01-25.

[9] Hansson, L., Muntlig information 1988-01-29. Statens Energiverk, 117 87

Stockholm. [10] Pennan, G., Energiskog - Lund. Rapport, Maj 1989. [11] Parikka, M., Energiskogens ekonomi. Sveriges Lantbruksuniversitet,

Institutionen för Skog-Industri-Marknad Studier, Serien Uppsatser nr 31,

1989. [12] Törner, L., Tillväxt och energiutbyte vid odling av olika energigrodor på

sid. 3. Statens energiverk, Projektrapporter EO-88/9.

jordbruksmark. [13] Sennerby-Forsse, L. och Johansson, H., Energiskog. Handbok i praktisk

odling. sid 37. Sveriges Lantbruksuniversitet, Speciella skrifter 38,

Uppsala 1989. [14] Statens energiverk. Energigrödor, bränslen från jordbruksgrödor.

Liljeholmen 1987. [15] Törner, L., Skriftligt material 1990-10-15. Malmöhus län Hushållnings-

sällskap. [16] Leire, R., Muntlig information 7/ 11 1990. Värmeteknik AB, Box 47, 260 41

Nyhamns läge. [17] Livsmedelskommittén. Jordbruks- och livsmedelspolitik. Huvudbetänk-

ande av 1983 års livsmedelskommitté, SOU 1984:86. [18] Statistiska Centralbyrån. Jordbruksstatistisk årsbok 1988. Åkerareal tabell

tabell 7.16, areal brödsäd tabell 7.3, areal fodersäd tabell 7.6.

2.2, träda

Allmänna Förlaget, Stockholm 1988. [19] Statistiska Jordbruksstatistisk årsbok 1988. Tabell 7.28.

Centralbyrån.

Allmänna Förlaget, Stockholm 1988. [20] Nilsson, C. & Ekström, N., Halm som bränsle - bakgrund och systemlös-

ningar. LBT, specialmeddelande 114, Sveriges Lantbruksuniversitet, Lund 1982.

[21] Sveriges Lantbruksuniversitet, Jordbrukstekniska institutet. Bränslen

s 56-57. Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala 1984.

från jordbruket.

Förnybara energikällor

[22] Livsmedelskommittén. Jordbruks- och livsmedelapolitik. Huvudbetänkande av 1983 års livsmedelskommitté, SOU 1984:86. [23] Institutionen för skogstaxering. Auuerkningsberäkningen 1985. Rapport 44/1989, Umeå 1989. [24] Holm, S., Muntlig information. Skogsstyrelsen, Jönköping. Januari 1990. [25] Holm, S., Muntlig information. Skogsstyrelsen, Jönköping. Januari 1990. [26] Lönner, G., Parikka, M., Trädbränslen. Institutionen för skogsteknik- Uppsatser och Resultat Nr 18/1985. [27] Statens Energiverk. Inhemska bränslen. 3 till statens Bilaga energiverks och statens naturvårdsverks utredning ett miljöanpassat miljösystem. [28] Statens energiverk 1985:9. Energiskog. [29] Törner, L., Skriftligt material 1990-10-24. Malmöhus län Hushållningssällskap. [30] Läge för vindkraft. Betänkande 1988. SOU av vindkraftsutredningen, 1988:32. [31] Läge när vindkraft. Betänkande av 1988. SOU

vindkraftsutredningen,

1988:32. [32] Statens energiverk 1985:1. Vindkraft [33] Statens energiverk, l989:1.VindIzra/iens ekonomi. [34] Statens energiverk, 1989:1.Vindkmf?ens ekonomi. [35] Havsbaserad vindkraft Blekingeprojektet, utredningsfas 2. [36] Statens energiverk, 1989:1.Vindkrañens ekonomi. [37] SYSAV, Förslag till Regional avfallplan för Skåne. Malmö sydvästra 1990.

år 2010 Energisystem

5 år 2010

Energisystem

Förändringarna av energisystemet i Västra Skåne till att syftar

leda utvecklingen mot ett hållbart Förut-

varaktigt energisystem. sättningama för detta är att energiflödena är låga och att förnybara energikällor används i största möjliga utsträckning. Vid använ-

dandet av biobränsle och vindkraft är också

låga energiflöden

önskvärda för att begränsa ytbehovet och intensiteten i uttaget. Då kan miljöpåverkan som sker i samband med av

uttag förnybara energikällor begränsas.

Ett energieffektivt erhålls val av energisystem genom energi-

effektiv teknik för slutlig av samt val

användning energi genom

av energibärare och teknik för av som

omvandling primärenergi leder till hög systemverkningsgrad för hela energisystemet.

Valet av energibärare i kombination med valet av

omvandlings-

teknik spelar stor roll för behovet av naturresurser.

Fjärrvärme-

system med samproduktion av el och värme ger en hög systemverkningsgrad. Detta gäller också för individuella system som baseras på samproduktion av el och värme. Därför bör

fjärrvärme

och/eller individuella anläggningar i kombination med sam-

produktionsanläggningar väljas där det är ekonomiskt möjligt så

länge el behöver produceras med bränslen. Ett nästan lika effektivt sätt att utnyttja bränslen som vid samproduktion av el och värme är via bränsledrivna värmepumpar. En för dessa är att

förutsättning

värmekällor finns tillgängliga. Bränsledrivna är värmepumpar inte kommersiellt tillgängliga, i varje fall inte för mindre

anlägg-

ningar t. ex. för villor.

Lägst systemverkningsgrad i tillförselledet erhålls för el produ-

cerad i kondenskraftverk. El till bl. a. bör

uppvärmningsändamål därför begränsas så långt som det är möjligt. I t. ex. industriella

tillämpningar kan användningen av el medföra en så verk-

hög ningsgrad att högre systemverkningsgrad erhålls, än för andra energibärare, även om elektriciteten är producerad i kondensanläggningar. I sådana tillämpningar är el mest att fördelaktig

använda. För vissa ändamål, t. ex. elektronik, är det över huvud taget inte möjligt att ersätta el med andra

energibärare.

Skillnaden i systemverkningsgrad mellan lätt eldnaturgas, ningsolja och eldrivna värmepumpar är vid

marginell byggnads-

uppvärmning. Avgörande för att värmepumpar skall kunna användas är tillgången till värmekällor.

Prioriteringen av olika energibärare och omvandlingstekniker för primärenergi måste således göras efter bl. a. användningsområden t. ex. för elspecifika behov och behov av processvärme. Kostnaderna för olika omvandlingstekniker varierar kraftigt med skalstorlek varför hänsyn också måste tas till denna. En allmän prioritering vid val av anläggningar för byggnadsuppvärmning, tappvarmvattenbehov eller annan lågtemperaturvärme kan vara följande:

1. Samproduktionsanläggningar, via fjärrvärme eller individu-

ella tillämpningar

2. Bränsledrivna värmepumpar

3. Direkt förbränning av bränslen eller eldrivna värmepumpar

4. Elvärme

Dessa prioriteringar är giltiga under förutsättningen att man på marginalen måste producera el i samproduktions- eller kondensanläggningar.

Valet av bränsle har stor betydelse för nettotillskottet av koldioxid till atmosfären. För större energiomvandlingsanläggningar är bränslevalet av underordnad betydelse vad gäller utsläpp av SOX, NOx, Cd och Hg eftersom de utsläppen är låga vid användandet av modern förbrännings- och reningsteknik. För större anläggningar är det därför fördelaktigt att i första hand välja biobränslen och därefter i rangordning naturgas, gasol, lätt eldningsolja, tung eldningsolja, torv eller kol. För mindre anläggningar beror dock utsläppen av SOx, NOx, Cd och Hg till stor del på valet av bränsle. För anläggningar i denna skalstorlek kan en annan prioritering än för större anläggningar vara mer fördelaktig från miljösynpunkt

Vindkraft och spillvärme ger inga emissioner och är därför fördelaktiga att använda i den utsträckning som ekonomiska och naturvårdande begränsningar medger.

Om kraven på hög systemverkningsgrad och låga koldioxidutsläpp kombineras med de tekniska möjligheter som finns i olika skalstorlekar erhålles följande prioritering för bränslebaserad elproduktion i nya anläggningar:

1. Samproduktion baserad på direkt förbränning av biobränslen i

stora anläggningar (50 MWV)

2. Samproduktion baserad på förgasade biobränslen och gas-

turbiner i medelstora anläggningar (5-50 MWV)

3. Samproduktion baserad på naturgas/oljeprodukter

4. Kondensproduktion baserad på naturgas

5. Kondensproduktion baserad på kol

Energisystem år 2010

En strategi för att uppnå ett varaktigt hållbart energisystem i Västra

Skåne är att använda modern förbrännings- och reningsteknik,

energieffektiva kombinationer av energibärare och omvandlingstekniker för primärenergi, energieffektiv teknik för slutlig användning av energi och förnybara energikällor, främst vind-

kraft och biobränslen förutom befintlig vattenkraft.

I detta kapitel belyser vi möjligheterna att effektivisera energisystemet och möjligheterna att utnyttja förnybara energikällor.

Flera scenarier skisseras för att kunna jämföra såväl miljökonsekvenser som kostnader. Det som varieras i scenarierna är

tekniken för slutlig energianvändning och utformningen av till-

förselsystemet. Följande uppdelning göres:

Energianvändning

1 1988 års genomsnittligt använda teknik (GAT) Ingen

effektivisering

2 1988 års bästa sålda teknik (BST) Effektivisering 3 Effektivitetsförbättrad teknik (EFT) Hög effektivisering

Energitillfönel

1 Tillförselalternativ med stort inslag av naturgas. Ingen samproduktion av el och värme. Detta alternativ kommer i den löpande texten att benämnas Kondensalternativet och förkortas till Kondens i figurerna.

2 Tillförselalternativ med stort inslag av naturgas. Samproduktion av el och värme med naturgas sker i de större orterna. Detta tillförselalternativ kommer i den löpande texten att benämnas Naturgasalternativet och förkortas till Gas i

figurerna.

3 Tillförselalternativ med stort inslag av förnybara energikällor främst biobränslen. Samproduktion av el och värme

utnyttjas i största möjliga grad. I den löpande texten kommer

detta alternativ att benämnas Biobränslealternativet och förkortas till Bio i figurerna.

4 Tillförselalternativ som överensstämmer med alternativ 3 förutom i att en kraftigare utbyggnad av vindkraften förutsätts. Detta alternativ kommer i den löpande texten att kallas Vindkraftalternativet.

Tillförselalternativ 1 och 4 redovisas mer översiktligt än de två andra tillförselalternativen. Detta för att materialet skall kunna presenteras på ett mer överskådligt sätt. Alla beräkningar finns emellertid redovisade i bilaga 5.

Energisystem år 2010

5. 1 Utvecklingsmöjligheter

5.1.1 Industri

Vid en analys av ett geografiskt begränsat område som Västra

Skåne, där ett fåtal industrier svarar för en hög andel av

energianvändningen, måste de enskilda företagens särart

beaktas. Generella nyckeltal for tillväxt och energianvändning, vilka finns tillgängliga for olika branscher i riket som helhet, kan inte användas direkt. En anpassning måste ske i de fall där

betydande avvikelser från branschgenomsnittet råder. Följande

avvikelser kan konstateras for Västra Skåne jämfört med Sverige som helhet:

- Kemiindustrin i Västra Skåne är i huvudsak inriktad bas-

på

kemikalier som syror och konstgödning. Varken den expan-

siva petrokemiska industrin eller tillverkningen av plas-

tråvaror finns representerad. Inte heller klor-/alkaliindustrin

som är starkt knuten till massa- och pappersindustrin.

- Alla av livsmedelsindustri finns i Västra

typer representerad Skåne, dock är sockerindustrin överrepresenterad jämfört med

hela branschen.

- inom och stenindustrin domineras

Energianvändningen jordav ett företag med tillverkning av mineralull som skiljer sig

från det som normalt räknas till branschen, nämligen cement-,

kalk-, tegel-, glas-, porslins-, grus- och makadamtillverk-

ning.

- Järn- och stålindustrin av två med en

representeras företag

tillverkning som starkt avviker från den handels- och special-

stålstillverkning som dominerar branschen i Sverige.

Hänsyn till ovannämnda avvikelser är tagna vid val av tillväxt-

takt och specifik energianvändning vid beräkningen av framtida energianvändningsnivåer i bilaga 3.

Uppskattningar av industrins tillväxt i olika branscher bygger på

uppgifter från Statens energiverk [1].

år 2010

Energisystem

5.1.2¶Fjärrvärme

Potentialen för konvertering av befintlig bebyggelse till fjärrvärme

har bedömts. Denna bedömning på en enkät som

grundar sig skickats till samtliga fjärrvârmekommuner, se 5. Enkätbilaga frågorna avsåg den kommande tioårsperioden (1989-1999) och gällde såväl konvertering av befintlig bebyggelse som till-

kommande abonnenter genom nybyggnation.

För att konvertering av småhus skall bedömas bli lönsam förutsätts att kostnadsjämförelser mellan el och fjärrvärme baseras på kostnaden för ny elproduktion i naturgaseldade kondenskraftverk och

att bränsleskatter och koldioxidavgifter även gäller elproduktion.

De småhus som kan konverteras till i områden

fjärrvärme ligger

med viss lägsta värmetäthet och närhet till

ledning.

För perioden 2000-2010 antas ingen potential för av

konvertering befintlig bebyggelse till fjärrvärme finnas, utan all konvertering

förutsätts vara genomförd. För ny bebyggelse antas samma tillväxttakt som för perioden 1989-1999. Det möjliga tillkommande

fjärrvärmeunderlaget framgår av figur 5.1.

Flärrvärmens utvecklingsmöjligheter

GWh/ä 500

20°

Industri

g I Service

I Flerbostadshus

Småhus

1989-1999 2000-2010

Konvertering Ny. bebyggelse Figur5.1 Eiärrvärmesystemens totala utvecklingsmöjligheter under

tidsintervallet 1989-2010 före energihushållning genom konvertering av befintlig bebyggelse samt genom nybyggnation.

5.1 .3 Naturgas

Bedömningen av naturgasens tillväxt grundar sig på en enkät som skickats till Sydgas och samtliga kommuner i I 5.2

regionen. figur

redovisas en uppskattning av det tillkommande

värmeunderlaget

genom konvertering och nybyggnation i Västra Skåne.

Energisystem år 2010

Naturgasens utveckllngsmölllgheter

GWh/ä soo

soo

D Areena näringar

industri

200 I service

I Flerbostadshus

100 I Småhus

1989-1999 2000-201 o

Konvertering Ny bebyggelse

Figur 5.2 Naturgasens totala utvecklingsmöjligheter under tidsintervallet

1989-2010 före energihushållning genom konvertering och

nybyggnation.

5.1.4¶Fikutsätmingarñr samproduktion av eloch värme

för samproduktion av el och värme beskrivs

Förutsättningarna

noggrant i bilaga 5. I detta avsnitt sammanfattas resultaten.

De huvudsakliga möjligheterna till samproduktion i Västra Skåne finns i fjärrvärmesystemen. 1988 uppgick produktionskapaciteten

till 190 och elproduktionen var 300 GWh. Potentialen för sam-

MWe

år 2010 uppskattas till mellan 2.1 och 3.7 TWh beroende

produktion på om energihushållning skett och vilken typ av produktionsanläggningar som används.

av el och värme inom processindustrin i

Befintlig samproduktion

Västra Skåne återfinns inom sockerindustrin. Totalt uppgår

produktionskapaciteten till ca 25 MWe och elproduktionen var 90 GWh 1988. I processindustrin sker energianvändningen, där så är möjligt, ute i processen och då saknas möjligheter för samproduktion. Möjligheter för samproduktion finns t. ex. där en ångprocess

används eller där det i tillverkningen genereras energigas som sedan kan användas for samproduktion av el och värme.

Inom de 10 industrierna med störst energianvändning 1988,

exklusive Swedechrome, finns en potential för samproduktion om

71 350 GWh om konventionellt teknikval görs, se bilaga 5 där

MWe,

också innebörden av konventionellt teknikval förklaras. Bedömningen är baserad på en individuell genomgång av de största

förutsättningar för samproduktion. Inom medelstor och företagens

Energisystem år 2010

mindre industri finns det elproduktion. Ur 1988 års

idag ingen

i de 90 största företagen kan man upp-

energianvändning följande

skatta en för på 275 MWe, 710 GWh. Då

potential samproduktion

fordras att teknik och bränsle som högt elutbyte väljs t. ex. ger eller gasolbaserade ottomotordrivna kraftvärmemaskinaturgasner. man i stället med gasturbiner och för-

Väljer samproduktion bränslen där det är effektmässigt möjligt, se bilaga 5, gasade

minskar i denna industri till 180 MWe, 490 GWh.

potentialen

Förutom och större industrier finns det möjlig-

fjärrvärmesystem

heter till i större samlade byggnadsbestånd lokali-

samproduktion

serade utanför tätorter m. m.) med

(regementen, sjukhus

omfattande I Västra Skåne har vi identifierat

värmeförsörjning.

F5 F10 P6 Revingehed samt Sturups

Ljungbyhed, Ängelholm,

Dessa kan med för storleken anpassad teknik ge en

flygplats.

av 10 MW, 35 GWh/âr. I tabell 5.1 redovisas

elproduktion

för i individuella anläggningar. För

potentialen samproduktion

industrin redovisas om mest ekonomiska teknikval

potentialen, vid här kallat konventionellt teknikval, om dagens priser väljs

teknik for maximerad elproduktion väljs samt om biobränsle

används i största möjliga omfattning. Alla uppskattningar av po-

tentialen baseras 1988. I scenarierna tas

på värmeunderlaget

till det förändrade värmeunderlaget som beror på

hänsyn industrins tillväxt och effektivisering av energianvändningen.

Elproduktion Grupptill- Totalt _länventi Maxime- Biobränä-/Naturgas bärighet värmeun onellt rad derlag teknikval elproduktion

10 största

994 275/712 2W12 40/115 140/370 Övrig energikrävande industrl (10-100 största)

400 50/200 85/330 - 50/200 Övrig industri, bostäder, lokaler

60 10/35 10/35 - 10/35 Större byggnads-bestånd Summa 2790 410/1300 480/1600 80/285 230/785

Tabell 5.1 Potential i samproduktionsanläggningar i

för elproduktion

individuella anläggningar. Uppskattningarna är baserade på

värmeunderlaget 1988.

Energisystem år 2010

5.2¶Antaganden for soenariema

Samtliga antaganden for scenarierna redovisas i bilagoma 1-5. De viktigaste redovisas nedan.

5.2.1 Allmänt

I scenarierna antas en industritillväxt enligt statens energiverks

prognoser. Bostadsbyggandet antas utvecklas enligt finansdepartementets långtidsutredning 90. Lokalbyggandet antas följa Kraft-

sams prognoser.

5.2.2¶Konverteringar

Antagandena om konvertering till fjärrvärme och naturgas bygger

på enkätsvaren från kommunerna enligt avsnitt 5.1.2 och 5.1.3. I biobränslealternativet antas alla dessa konverteringar ske. I

naturgasalternativet antas inga småhus bli konverterade. Ingen

konvertering av direktelvârmda hus antas.

Förutom konverteringar inom industrin enligt enkätsvar ovan, antas konvertering till naturgas och biobränsle i samband med

utbyggnaden av samproduktion i individuella anläggningar. I bio-

bränslealternativet antas dessutom att biobränslen används i stället för kol i växthusen.

Av de småhus som varken kommer att ha fjärrvärme, naturgas eller direktel antas 45 % använda lätt eldningsolja, 45 % elvärmepump och 10 % elpanna. I flerbostadshus och servicelokaler som varken kommer att ha fjärrvärme, naturgas eller direktel antas att lätt eldningsolja används.

5.2.3¶Produktionsanläggningar

Kärnkraften förutsätts enligt riksdagsbeslut vara avvecklad år 2010.

Västra Skåne förutsätts kunna ta del av Sydkrafts elproduktion från vattenkraft med samma andel som Västra Skåne hade andel av elanvändningen i Sydkrafts område 1988. Detta medför att Västra Skåne kan utnyttja 2.2 TWh vattenkraft år 2010.

Energisystem år 2010

Vindkraft endast marginellt i naturgasalternativet. I bioutnyttjas

bränslealtemativet utnyttjas landbaserad vindkraft inom sådana vindklasser att den kostnadsmässigt kan konkurrera med natur-

gasbaserad kondenskraft (miljöavgifter även på elproduktion

förutsätts). Detta innebär att vi antar att 0.1 TWh vindkraft används i biobränslealtemativet.

I naturgasalternativet utnyttjas fjärrvärmesystemen i de fem största kommunerna Malmö, Helsingborg, Lund, Ängelholm och

Landskrona för samproduktion av el och värme. I dessa anläggningar används naturgas. I de övriga kommunerna med fjärrvärme används elektriska värmepumpar. I samtliga kommuner

används lätt eldningsolja för topplasten. I Malmö utnyttjas Heleneholmsverket för topplastproduktion.

I biobränslealternativet utnyttjas fjärrvärmesystemen för samproduktion av el och värme förutom i Svalöv vars fjärrvärmesystem är alltför litet. I de fyra största kommunerna används biobränslen via direkt förbränning och i de mindre kommunerna biobränslen via

förgasningssteg. I samtliga kommuner används olja i hetvatten-

pannor för topplasten. I Malmö utnyttjas Heleneholmsverket för

topplastproduktion.

Den industriella samproduktionen är i naturgasalternativet lika

stor som 1988 nämligen 90 GWhe medan vi i biobränslealternativet antar en elproduktion pá 1220 GWh i scenariot utan effektivisering och 1130 i scenariot med effektivisering.

Den el som inte kan produceras av vattenkraft, vindkraft och sam-

produktion förutsätts produceras i naturgaseldade kondenskraft-

verk.

I scenarierna antas avfallsförbränning ske i kraftvärmeverk i Malmö. Avfallsbränsle motsvarande 660 GWh antas bli utnyttjat. 60 GWh deponigas utnyttjas i scenarierna.

5.2.4 Emissioner

För biobränslen antas inget nettoutsläpp av koldioxid eftersom

denna ingår i ett kretslopp i biosfären. I större fastbränsleanlägg-

ningar antas att stoftfilter finns. Dessa antas rena kvicksilvret med 60 % och kadmiumet med 95 %.

För alla baslastanläggningar för el- och fjärrvärmeproduktion och

större fastbränslepannor inom industrin antas dessutom att kata-

lytisk avgasrening eller annan lika effektiv reningsmetod an-

ä

år 2010 Energisystem

vänds. Detta minskar av kväveoxider med minst 85 %.

utsläppen

av kväveoxider redovisas också för det fall att katalytisk

Utsläppen

rening inte används. För större fastbränsleanläggningar förutsätts att fluidiserande bädd används.

5.3¶Energianvändningen år 2010

i scenariema år 2010 redovisas i bilagorna

Energianvändningen

1-4. I 5.3 redovisas denna fördelad de olika sektorerna. I de

figur på

kommande avsnitten redovisas energianvändningen för respektive sektorer.

I scenariema utan ökar energianvändningen med

effektivisering

cirka 25 % med 1988 medan energianvändningen i scena-

jämfört

rierna effektivisering effektivisering minskar med

respektive hög

5 respektive 10 % jämfört med 1988.

Energianvändning fördelad på sektorer

GWh/âr 30000 4 25000

20000 % Areella när y m 7 / Industri 1sooow% E Service

10000* I Bostäder

5000-

o: 1988 GAT BST EFT e? 2010 ---›

Figur 5.3 Energianvändningen 1988 och 2010 fördelad pá sektorer

5.3.1 Bostäder

Energianvändningen inom bostadssektorn och de överväganden som orts beskrivs i bilaga 1. I figur 5.4 jämförs nettoenergibehovet

för samt den övriga elanvändningen 1988 med de tre

uppvärmning

teknikniváerna 2010. Med nettoenergibehovet menas den energi

använder mätt efter panna/värmeväxlare/värmepump. fastigheten

Om inte effektiviseras ökar den med cirka

energianvändningen

30 % med 1988. Detta beror dels på nybyggnation och dels på

jämfört

att förutsätts öka. I scenariot BST når man ner

apparatinnehavet

Energisystem år 2010

till samma som 1988. Det är

ungefär energianvândningsnivå framför allt som en kraftig effektivisering är på apparatsidan

Trots denna mer övrig el år 2010 vid möjlig. effektivisering åtgår tekniknivån BST än 1988.

I 5.5 redovisas for uppvärmning

figur nettoenergianvändningen

fördelat år 2010 for småhus respektive fler-

på energibärare

bostadshus i I biobrânslealternativet ökar

naturgasalternativet. i småhus med 3 procentenheter jämfört med i fjärrvärmeandelen

Detta sker på bekostnad av naturgas,

naturgasalternativet.

Vattenburen el och som minskar med en procentenhet vardera.

olja

i flerbostadshusen är lika for de båda energi-

Fördelningen

systemen.

Bostäder - för uppvärmning samt övrig el

nettoenergibehov

GWh/år 10000

E Övrig el I Uppvännning

5.4 Nettoenergibehovet för uppvärmning samt övrig elanvändning Figur (GWh/ år) inom bostadssektorn 1988 och 2010.

Småhus - uppvlrmnlngstormsr I Flerbostadshus - uppvärmningsformer l mturgassltomstlvot nsturgsssnormtlvst Vattenburenel 5% 12a;

Direklel22%

5.5 inom småhus och fler-

Figur Fördelning på uppvärmningsformer

bostadshus i procent av energianvändningen för naturgasalternativet år 2010.

Energisystem år 2010

I figur 5.5 framgår att fjärrvärmen är helt dominerande i flerbostadshusen. I småhus tillgodoses värmebehovet i ungefär lika stor grad av fjärrvärme, olja, direktel, naturgas och värmepumpar.

5.3.2 áervice

Energianvändningen inom servicesektorn och de överväganden som orts beskrivs i bilaga 2. I figur 5.6 jämförs nettoenergi-

användningen för de tre tekniknivåerna med nettoenergi-

användningen år 1988.

Service - för el

nettoenergibehov uppvärmning samt övrig

GWh/år 5000

B Övrig el

I Värme

1988 GAT BST EFT

a 201 o -_--

Figur 5.6 Nettoenergianvändningen (GWh) inom servicesektorn 1988 och

2010 fördelad på uppvärmning och övrig el. Energianvändningen för de tre teknikniváerna redovisas.

En förutsatt kraftig ökning av apparattätheten är huvudorsaken till att energianvändningen i scenarierna med tekniknivån GAT ökar med 40 %. För de båda andra teknikniváerna erhålles en något lägre energianvändning än 1988, men även i dessa scenarier

är elanvändningen trots stor effektivisering större än 1988.

Fjärrvärme dominerar uppvärmningen i scenarierna med ca 65 %

av energianvändningen. Naturgas står för ca 10% och lätt eldningsolja för resten.

E nergisystem år 2010

5.3.3 Industri

Energianvändningen inom industrisektorn och de överväganden

som vid dess redovisas i bilaga 3. I figur 5.7

gjorts beräkning

1988 fördelad på fjärrvärme, el

jämförs bruttoenergianvändningen

och bränsle med bruttoenergianvändningen i scenarierna for år 2010 för de tre olika tekniknivåerna. I figur 5.8 redovisas bränslet fördelat på olika energibärare i biobränslealternativet respektive

naturgasalternativet.

Bruttoenergianvåndningen inom industrisektorn

GWh/år aooo

6000 - .

Bränsle

40m _

E Fjärrvärme

I EI

1988 GAT BVST EH

Figur 5.7 Bruttoenergianvändningen inom industrieektorn 1988 och 2010

fördelad på el, fjärrvärme och bränsle. Energianvändningen för

de tre teknikniuåerna redovisas.

Indueirin - fördelning av energibärare Industrin - fördelning av energibärare I nalurgaaaltematlvet l blobrineleanematlvet

F rrvalme 8%

Figur 5.8 av i industrin för naturgas- och bio-

Fördelning energibärare

bränslealternativet 2010.

Energisystem år 2010

Utan effektivisering skulle tillväxten inom industrin öka energianvändningen med cirka 30 % jämfört med 1988. Vid effektiviserad energianvändning förblir den ungefär på 1988 års nivå.

I biobränslealternativet används biobränslen i betydligt högre grad än i naturgasaltemativet. Detta har skett på bekostnad av samtliga fossila bränslen.

5.3.4 Areella näringar

I bilaga 4 behandlas den areella sektorn exklusive drivmedels-

användningen, vilken behandlas av trafikprojektet. Hur den

areella sektorns omfattning och struktur kommer att se ut i framtiden beror på den framtida jordbrukspolitiken. Förändrade subventioner och minskat gränsskydd kan kraftigt påverka de areella näringarnas omfattning. I våra scenarier antar vi att

omfattningen av de areella näringarna kommer att ligga pâ dagens nivå.

I scenarierna förutsätts att energianvändningen minskar med 20 % i EST-alternativen och 40 % i EFT-alternativen.

5.3.5¶Känslighetsanalyser

Ett antal känslighetsanalyser har gjorts i bilagorna 1-4 där betydelsen för energianvändningen av olika parametrar har studerats. Alla förändringar av energianvändningen jämförs med respektive sektors energianvändning i scenarierna.

Bostäder En variation av antalet nybyggda hus med 25 % förändrar

energianvändningen i bostadssektorn med 3-4 %. En förskjutning

mellan andelen byggda småhus från ca 20 % av det totala antalet lägenheter till 75 % förändrar energianvändningen inom bostadssektorn med mindre än 2 %.

Ökar inte apparattätheten jämfört med 1988 minskar elanvändningen i bostadssektom med ca 35 % jämfört med elanvändningen i scenarierna. Detta medför att man i alternativet Effektivisering kan nå en minskad elanvändning på 25 % jämfört med 1988.

Service En variation av antalet nybyggda servicelokaler med 25 % ger en variation av energianvändningen på 5-6 % i servicesektorn.

Energisystem år 2010

Industri En av industrisektorns tillväxt med 25 % förändrar

förändring

med 10 %. Industristrukturens inverkan på

energianvändningen energianvändningen, genom att låta de 4 mest energiintensiva

4 minst företagen öka respektive minrespektive energiintensiva

ska sitt med 25% med bibehållande av hela

förâdlingsvârde

industrisektorns har studerats. Dessa variationer ger en

volym,

ändrad energianvändning på 17-18 %. Vi har också undersökt effekten av en ändrad industristruktur som enligt Statens energiverk blir resultatet av en av elpriset med 20 öre. Vi får en

höjning

av energianvändningen på 14 % medan industripro-

minskning

duktionen minskar med 7 %.

5.4¶Energitillförsel år 2010

I bilaga 5 redovisas tillförselsystemet och dess energiflöden.

5.4.1¶Elsystemet

I 5.9 redovisas elanvândningen 1988 och 2010 för de olika

figur

sektorerna. I figur 5.10 redovisas elanvändningen uppdelad på elvârme och övrig el.

Elanvändnlng fördelad på sektorer GWh/ål 10000

r // 8000 Illllll ll] Elüllljärrvámie

sooo-m// 7

/ Areella när I:I lndustri ”m E Service I Bostäder 2000

0 u 1988 GAT BST EFT --_ 2010 -{

5.9 Elanuändningen (GWh lår) för de olika sektorerna 1988 och 2010 Figur 60 GWh el till värmepumpar i naturför de tre teknikniváerna. gasalternativet syns ej i figuren.

Energisystem år 2010

Elanvändnlng fördelad på värme och övrig el

GWh/á: 10000

Eruunánvame

icon_ I Övriga!

I varma

Figur 5.10 Elanvändningen ( GWh/ år) fördelad på värme och övrig el 1988

och 2010 för de tre tekniknivåerna. 60 GWh el till värmepumpar i

naturgasalternativet syns ej i figuren.

Figurerna visar att elbehovet ökar med ca 25 % om man inte antar några effektiviseringar och minskar med ca 15 % om effektiviseringar görs. Hänsyn har i scenarierna tagits till Swedechromes nedläggning och Kemiras beslut om minskad produktion. Detta minskar elanvändningen med knappt en halv TWh. Elanvändningen för värme minskar i samtliga scenarier på grund av kon-

vertering av elvärme till fjärrvärme och naturgas. I fjärrvärme-

systemen användes 1988 550 GWh el för elpannor och för drift av elvärmepumpar. Ingen el används för fjärrvärmeproduktion i biobränslealtemativet och endast ca 60 GWh till värmepumpar i natur-

gasalternativet.

Elproduktlon 1988 och 2010 GWh/âr 10000

6000 v

U Kondensprod

El Vindkraft

Smnprod-indiv an!

E Samprod-FV

2000 E Kåmkrah

I Vattenkraft

O

1988 Gm Bio G5 Bio Ga Bio

GAT “s” E”

› › › Figur 5.11 Producerad el 1988 och i de olika scenarierna för 2010 fördelat

på produktionsfornter.

Energisystem år 2010

Elproduktionen i scenariema och 1988 redovisas i figur 5.11 for-

delat på olika produktionsformer 5. enligt bilaga Samproduktionen

i fjärrvärmesystemet behandlas i avsnitt 5.4.2. noggrannare Figuren visar inte den el som geografiskt produceras inom Västra Skåne förutom för samproduktion och vindkraft. I stället visar den

på den elproduktion som används för att tillgodose elanvändningen

i Västra Skåne.

En större elproduktion i sker

fjärrvärmesystemen i naturgas-

alternativet. Detta beror på att de i naturgasalternativet använda gaskombianläggningama har ett högre elutbyte än de biobränslebaserade anläggningarna. I biobränslealternativet å

produceras

andra sidan 1.1-1.2 TWh el i individuella

samproduktionsanlägg-

ningar och 0.1 TWh i vindkraftverk. I biobränslealternativet med hög effektivisering erhålles ett elöverskott på 150 GWh.

5.4.2¶Fjärrvärme

I figur 5.12 redovisas fjärrvärmeanvändningen fördelad på de olika sektorerna 1988 och för de olika scenariema år 2010. I

figur

5.13 redovisas användningen av el och bränsle i

fjärrvärme-

systemen år 1988 och i scenariema for år 2010.

Fjärrvärmeleveranser 1988 och 2010

GWh sooo

4000- D Araellanär 3000 Industri I Service ?°°° I Bostäder

1000-

o- 1988 Gas Bio Gas Bio Gas Bio GAT BST EFT

Figur 5.12 Ffiärrvärmeleveranser (GWh/ år) 1988 och 2010 uppdelat på de olika sektorerna. För år 2010 redovisas fjärrvärmeleveranserna för scenarier-na.

Fjärrvärmeleveranserna ökar i samtliga scenarier. Använd-

ningen av bränslen i fjärrvärmesystemen ökar betydligt mer än

Energisystem år 2010

fjârrvârmeleveransema. Detta beror på den kraftigt ökade elproduktionen i fjärrvärmesystemen. Den uppgår till mellan 2.1-3.7

TWh i de olika scenarierna att jämföra med 0.3 TWh år 1988.

Använt bränsle och el I fjárrvärmesystemen GWh 12000

Övrigt

ä Vännepump am El Biobränsle U Naturgas 4000 I Olja I Kol I Avfall 2°°° I Spillvärme

0 1988 Gas Bio Gas Bio Gas Bio GAT BST EFT

Figur 5.13 Användningen av el och bränsle (GWh/år) för el- och värmepnoduktion i fjärrvärmesystenten år 1988 och 2010. För år 2010 redovisas teknikniváema GAT, BST och EFT.

5.4.8¶Naturgas

Naturgassystemet har byggts ut snabbt i Västra Skåne under slutet av 1980-talet. Naturgasanvändningen i individuella pannor antas fortsätta öka. I biobrânslealternativet har fjärrvärme i ökad omfattning valts i stället för naturgas i småhus, och biobränslen har ersatt viss naturgas inom industrin. I figur 5.14 redovisas naturgasanvändningen fördelad på de olika sektorerna 1988 och i scenarierna för år 2010.

Energisystem år 2010

Naturgasanvändning fördelad på sektorer

GWh/år 5000

3°°° D Areella när Industri 2000 I Service I Bostäder

GAT

Figur 5.14 Användningen av naturgas 1988 och 2010 för de tre tekniknivåerna. Naturgas för el- och ñärrvärmeproduktion ingår ej.

5.4.4 Individuella anläggningar

Till de individuella anläggningarna räknas här olja-, ved- och

kolpannor i bostäder, servicelokaler, jordbruk, trädgård och

industri. Det är framför allt oljepannor, och inom trädgård och industri dessutom kolpannor som är av betydelse. Dessa pannor

konverteras delvis till fjärrvärme, naturgas och biobränslen, se bilaga 5.

Användning av olja, kol, ved i individuella anläggningar

GWh/år 5000

2000 D Ved Kol 1000 I Olla

0 1988 Ga Bio Gas Bio Ga Bio GAT BST EFT ( ñ å

Figur 5.15 Användningen av bränslen i individuella anläggningar år 1988 samt för de olika scenarierna år 2010.

Energisystem år 2010

En relativt stor oljeanvändning blir kvar både i naturgas- och

biobränslealternativet. Kolanvändningen inom trädgårdsnäring-

en antas bli konverterad till biobränsle i biobränslealtemativet. Även inom industrin konverteras kol till biobränsle. Användningen av bränslen i de individuella anläggningarna redovisas i figur 5.15 för år 1988 och scenariema år 2010.

5.4.5¶Sammanfattning av energitillñirseln

Den totala energitillförseln omfattning framgår ur figur 5.16.

I biobränslealternativet halveras behovet av fossila bränslen jämfört med naturgasalternativet medan det totala behovet av energibärare minskar med 3-5 %. I scenarierna med teknikniván BST är energitillförseln 25-3096 lägre än scenarierna utan effektivisering och med tekniknivån EFT 35-40 % lägre.

Energltlllförsal 1988 och 2010 GWh/år :D000

Övrigt

Vindkraft

Kärnkraft

Biobrânslen

20000 - Kol

Naturgas

05a

Avfall

Vattenkraft

19881988 Gas Bio Gas Bio Gas Bio

All 1 Alt 2 GAT BST EFI

› D

Figur 5.16 Energitill/örseln (GWh) år 1988 och för de olika scenarierna

2010. För 1988 redovisas kärnkraften som fossilbränsle-

ekuivalenter (Alt 1) och som kärnkraftsel (Alt 2). För vattenkraft

och vindkrafi redovisas vattenkrafts- respektive vindkrafisel.

5.4.6 Emissioner

I figurerna 5.17-5.18 redovisas utsläppen av svaveloxider,

kväveoxider och koldioxid år 1988 och for de sex scenarierna 2010. Använda emissionsfaktorer finns redovisade i bilaga 5.

Energisystem år 2010

Emissioner av C02 (kton) GWh/âr eooo

i o d 1988 GAT BST EFT GAT BST EFT Gas B° › ›

Figur 5.17 Emissioner av koldioxid år 1988 och för de se: scenarierna år 2010.

Emissioner av SOx och N0x (ton)

I SOx H N0x-med kat U N0x-utan kat

1988 GAT BST EFT GAT BST EFT B“°

e” ›

Figur 5.18 Emissioner av svaveloxider och kväveoxider (ton S02 respektive ton S02 ) 1988 och för de sex scenarierna 2010. Kväveoxiderna redovisas såväl för fallet då katalytisk rening används (med kat) som om katalytisk rening inte används (utan kat).

I alla scenariema minskar utsläppen av svaveloxider med 30-60 %

jämfört med 1988 beroende på effektiviseringsnivå och typ av

energisystem. I biobränslealternativet är emissionerna av svavel-

oxider 15-20 % lägre än i naturgasaltemativet.

Energisystem år 2010

Kväveoxiderna minskar i scenariema med mellan 35 och 50 % om

katalytisk rening används. Om inte katalytisk avgasrening utnyttjas minskar kväveoxidutsläppen endast i naturgasalternativet

med teknikniväerna BST och EFT. Minskningen blir då 5 respektive 20 %.

Koldioxidutsläppen ökar i alla scenarier utom i de två biobränslealtemativen där effektivisering skett. Där erhålles en minskning med 30 respektive 45 %.

Mängden kvicksilver minskar på grund av bl. a. stoftreningen for de olika scenariema med mellan 20 och 70%. Kvicksilvret från avfallsforbränningen minskar drastiskt främst på grund av en ökad sortering av avfallet.

Emissionerna av kadmium halveras i naturgasalternativen men ökar något i biobränslealternativen.

5.4.7 Kondensalternativet

Kondensalternativet skiljer sig från naturgasalternativet endast

genom att ingen samproduktion av el och värme sker. I stället produceras all el förutom vattenkraftselen i naturgasbaserade kondenskraftverk.

Jämfört med naturgasalternativet ökar emissionema av C02 med 8-15 %, SOx minskar med ca 10 % och NOx ökar med 5-15 %. Att svaveloxiderna minskar beror på att vi i det kondensbaserade

systemet inte har någon samproduktion baserad på olja. Energi-

tillforseln ökar med 10-15 %.

5.4.8 Vindkraftaltemativet

Förutom en utbyggnad av 900 GWh landbaserad vindkraft och 2900 GWh havsbaserad vindkraft överensstämmer alternativet helt med biobränslealtemativet. Den vindkraft som utnyttjas motsvarar den potential som vindkraftsutredningen SOU 1988:32 anger för Västra Skåne. Resultatet blir ett elöverskott på mellan 300 och 3800 GWh beroende på vilken man har i scenariot.

eleffektiviseringsgrad

Detta elöverskott kan tillgodoräknas Västra Skåne på flera sätt när emissionema skall beräknas. Två exempel ges nedan:

a All överskottsel antas ersätta naturgasbaserad kondenskraft

nationellt eller internationellt. Västra Skånes utsläpp min-

skas med de emissioner som den undvikna kondensproduk-

tionen skulle förorsakat.

Energisystem år 2010

b Elöverskottet används inom Västra Skåne i eldrivna värme-

pumpar och därmed ersätts eldningsolja respektive naturgas.

Vid användandet av eldrivna värmepumpar erhålles en hög

effektivitet. Det elöverskott som trots allt finns kvar behandlas

som under punkt a.

Vindkraftalternativet med tekniknivån EFT är det scenario som ger den största minskningen av emissionerna. Oavsett kredi-

teringssätt (a eller b) minskas koldioxidutsläppen med mer än

90 %. Svaveloxiderna minskar med 65 %, och kväveoxidema med

ca 60 % om katalytisk avgasrening används.

5.5¶Kostnader för energisystemen

Översiktliga kostnader för energisystemen beräknas i bilaga 5. Där finns också en noggrann beskrivning av beräkningsförutsättningarna. Vid beräkningen av kostnaderna för de olika scenarierna tas hänsyn till kostnaderna för effektivisering på användarsidan och kostnaderna för energitillförseln.

Kostnaderna beräknas ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Kostnaderna för investeringarna har omräknats till årliga kostnader med annuitetsmetod vid 6 % realränta. Kostnaderna är inte tänkta att ses som absoluta kostnader utan. som en grund för

jämförelse mellan de olika energisystemen.

Kostnaderna för energitillförseln utgörs av produktionskostnader

inklusive bränsle, distributionskostnader samt miljökostnader. Skillnader i distributionskostnaderna mellan de olika systemen på grund av olika stor konvertering till fjärrvärme beaktas men de totala distributionskostnader beräknas ej.

Byte av elapparater förutsätts ske endast i samband med att de behöver bytas av andra skäl än för energieffektivisering. Effektiviseringskostnaderna omfattar då merkostnaderna för den

energieffektiva tekniken jämfört med den genomsnittliga tekniken. Omfattande värmehushållningsåtgärder såsom byte av

fönster förutsätts ske endast i samband med övrigt underhållsarbete.

I beräkningarna har förutsatts att en kraftig satsning på energi-

skogsodling har skett till år 2010.

Indirekta kostnader för t. ex. miljöpåverkan är omöjliga att full-

ständigt berâkna. Miljöavgifter avspeglar till viss del dessa

indirekta kostnader. Indirekta kostnader i form av de miljö-

lfB

Energisystem år 2010

avgifter och punktskatter på bränsle som träder i kraft 1991-01-01 respektive 1992-01-01 beräknas. Redovisning av de indirekta kostnaderna görs dels för att visa på hur de olika scenarier-

känsliga

na är för miljöavgifter, dels for att visa att en enbart

jämförelse

mellan direkta kostnader inte den kostnads-

speglar fullständiga

bilden.

I figur 5.20 redovisas kostnaderna for kondensaltemativet, natur-

gasaltemativet samt biobränslealtemativet. Kostnaderna delas upp på kostnader exklusive skatter och avgifter, indirekta kostnader om elproduktionen befrias från dessa kostnader samt indirekta kostnader även på elproduktionen.

Kostnader för energieyslemet 2010 MSEK 10000

aooo

sooo EJ indirekta kostnader

I indirekta kostnader 2000 (ej på elproduktion) I Kostnader exkl skatter

Kondens Gm Bio Kondens Gas Bio GAT BST

F1gur5.20 Kostnader för jämförelse av de olika energisystemen. Kostnaderna är uppdelade på kostnader exkl. skatter och avgifter indirekta avgifter (ej elproduktion) samt indirekta avgifter (elproduktion).

I figuren ser man att det endast små kostnadsskillnader

föreligger

mellan tillförselsystemen, exklusive indirekta kostnader. Biobränslealtemativet är här något dyrare än de övriga två. Däremot ser man att de effektiviserade systemen har betydligt lägre kostnader än de icke effektiviserade (700-900 MSEK/år). När indirekta kostnader läggs på värmeproduktion blir biobränslealternativet något billigare än de övriga. Läggs indirekta kostnader även på elproduktionen förstärks denna tendens.

år 2010

Energisystem

5.6¶Slutsatser

De olika tillforselscenariema har relativt lika kostnader. Däremot

ger en effektivisering av energianvändningen en minskning av

kostnaderna för energisystemet med 15-20% om skatter och avgifter inte inberäknas.

5.6.1 Biobränslealternativet

Biobränslealternativet medför minskade utsläpp av kväveoxider, svaveloxider, och kvicksilver jämfört med dagens system medan utsläppen av kadmium ökar något. Kadmiumet har upp från

tagits

marken i samband med odling av energigrödor. För att kväve-

oxidutsläppen skall minska krävs katalytisk rening på de större

anläggningarna.

Koldioxidutsläppen minskar med 30 % jämfört med 1988 om energi-

användningen effektiviseras till nivån bästa sålda teknik. Om effektivitetsförbättrad teknik används minskar koldioxidutsläppen med 45 % jämfört med 1988. Utnyttjas inte potentialen att effek-

tivisera energianvändningen ökar emellertid koldioxidutsläppen

trots den omfattande användningen av biobränslen i scenariot.

Den använda mängden fossila bränslen minskar med 20 % om tekniknivån bästa sålda teknik 1988 används och med 40 % om effektivitetsförbättrad teknik utnyttjas jämfört med 1988. Om ingen effektivisering sker ökar i stället användningen av fossila bränslen. I scenariot med eifektivitetsförbättrad teknik erhålles ett elöverskott på 0.15 TWh under de förutsättningar om utnyttjande av

Sydkrafts vattenkraftstillgångar som diskuterats i bilaga 5.

I biobränslealternativet kan utsläppen av koldioxid minska genom att man använder förnybara energikällor, och då framför allt biobränslen, i stället för fossila bränslen. Det krävs också kraftfulla effektiviseringar. Behovet av biobränslen minskar dessutom med ungefär 2 TWh om tekniknivån BST används i stället för GAT. Utnyttjandet av samproduktion av värme och el minskar resursbehovet och minskar utsläppen av framför allt koldioxid och kväveoxider.

HIS

Energisystem år 2010

5.6.2¶Naturgasaltexmativet

I naturgasalternativet minskar utsläppen av svaveloxider, kväve-

oxider, kadmium och kvicksilver jämfört med dagens nivå. Utsläppen av svaveloxider och kväveoxider minskar ungefär lika mycket som i biobrânslealternativet medan utsläppen av kvicksilver minskar något mindre.

I naturgasalternativet är det omöjligt att minska utsläppen av

koldioxid jämfört med 1988 oavsett om hushållning sker eller inte.

Energitillförseln är endast något högre i naturgasaltemativet än i

biobränslealternativet men användandet av fossila bränslen är

betydligt högre. En något större del av elproduktionen måste ske i

kondenskraftverk i naturgasalternativet än i biobränslealtemativet.

5.6.3 Övriga alternativ

I kondensalternativet ökar såväl energitillförseln som emissioner-

na jämfört med om samproduktion sker. Detta beror på att energi-

systemet blir mindre effektivt.

I vindkraftalternativet erhålles ett stort elöverskott. Koldioxid-

utsläppen kan i fallet med hög effektivisering minska med mer än

90 % och kväveoxidutsläppen med ungefär 65 %.

Referenser

[1] Statens Energiverk 1988:7. Elpriser och svensk industri. Struktur,

Sysselsättning, styrmedel. Stockholm: Allmänna förlaget, 1988.

1%

Övergång till ett varaktigt hållbart energisystem

6 till ett varaktigt hållbart energi-

Övergång

system

Förverkligandet av ett varaktigt hållbart energisystem i Västra Skåne måste naturligtvis göras av de människor/organisationer

som verkar i Västra Skåne. Utbildning och information behövs för att de många olika beslutsfattarna skall ges möjlighet att fatta beslut som leder utvecklingen mot ett varaktigt hållbart energisystem. Kommunerna, t. ex. via de kommunala energiverken, men även Sydkrafc, kan visa vilka möjligheter det finns att ekonomiskt effektivisera energianvändningen och aktivt påverka sina

kunder att genomföra olika effektiviseringsåtgärder. Det är också av grundläggande betydelse att prissättningen av olika energibärare inte missgynnar ett varaktigt hållbart energisystem.

Kommunerna påverkar också utvecklingen i sin egenskap av stora energianvändare, ägare till ledningsbundna energisystem, genom byggnadslagstiftningen och genom miljö- och hälsoskyddsstad-

gan.

Sydkraft har ett avgörande inflytande på utformningen av el-

merparten av elproduktionen sam-

produktionen. Företaget äger

tidigt som det genom taxesättningen påverkar de ekonomiska förutsättningarna för andra intressenter att producera el.

Statens agerande ger de yttre ramarna för utformandet av energisystem. Utformningen av nationella skatter och avgifter så att ett

varaktigt hållbart energisystem gynnas torde vara nödvändig om

ett sådant energisystem skall kunna förverkligas såväl i Västra Skåne som i övriga delar av landet.

6. l Energianvändmnas perspektiv

Energianvändningen kan effektiviseras genom energihushåll-

ning och genom att utnyttja ny energieffektiv teknik. Ekonomiska incitament är nödvändiga men inte tillräckliga. De samband som påvisats t. ex. mellan elpris och användning av hushållsel har ofta varit svaga [1].

För att åstadkomma en effektivare energianvändning måste många beslut fattas av många olika aktörer. Ofta saknas kunskap

om energieffektiva lösningar. Men problemen är flera.

Övergång till ett varaktigt hållbart energisystem

Inom industrin är det ofta driftssäkerheten och inte en låg driftkostnad som är viktigast. Innan en ny, teknik har

energieffektiv

prövats ordentligt i drift är dess prestanda osäker. Beprövad teknik innebär inga risker. Ett teknikbyte innebär också att personalen kan behöva vidareutbildning, vilket medför extrakostnader för

företaget.

Energiproducenter har i regel lägre avkastningskrav än annan

industri. Det beror på att deras investeringar ofta är långsiktiga och att avkastningen är relativt säker. Kapitalkostnaden blir därför

lägre för en investering hos energiproducenter än hos de företag

som använder energin. Följden blir att det investeras mindre i energieffektiviseringar än vad som är samhällsekonomiskt optimalt.

Vid inköp av hushållsapparater t. ex. kylskåp, svarar inköparen i

många fall bara för investeringen medan brukaren betalar energi-

kostnaderna. Därför köps den utrustning som har lägst inköpspris

trots att mer energieffektiv skulle lägre totala

en utrustning ge kostnader. Även då brukaren själv väljer utrustning, bryr han sig i

många fall inte om energikostnaden. Den är en liten del av hushållskostnaderna. Valet av t. ex. hushållsapparater sker därför

ofta efter modell, färg och lägsta investering. Ett normsystem

skulle kunna säkerställa att alla modeller uppfyller en viss energieffektivitet. Information till hushållen kan också medverka till att energikostnader får en ökad med andra

betydelse jämfört

faktorer.

Ett energieffektivt alternativ har ibland inte alla de funktioner som eftersträvas. Duschen ger kanske inte den avslappning ett bad ger.

Vid framtagandet av energieffektiva lösningar är det viktigt att

även sidofunktionerna beaktas.

I många fall saknas kunskap hos energianvändarna. Man vet inte

vart man skall vända sig, hur man skall upphandla produkten, vilken produkt som skall väljas, trots att man vet vad som borde göras. Här har t. ex. kommuner och Sydkraft en stor möjlighet att hjälpa den enskilde användaren att välja relevanta åtgärder och

lämplig utrustning.

En faktor som påverkar energianvändningen är människors

beteende och livsstil. Vattenfall har visat att hushållens elanvändning genom beteendeförändringar skulle kunna minska med minst 10 % med bibehållen komfort [2]. I Malmö visar studier av elanvändningen-i ett antal småhusområden med nästan identiska hus stora skillnader i elanvändningen mellan olika hus [31

HB

Övergång till ett varaktigt hållbart energisystem

För att den enskilde skall kunna påverka sin energianvändning behöver han ha möjligheten att kunna styra sin egen energianvändning. Han måste också ha kunskap om hur ett förändrat beteende påverkar hans energianvändning. Vidare behövs incitament för att välja ett energisnålt beteende. För t. ex. hushållen i

flerfamiljhus är dessa möjligheter idag mycket begränsade. Så är

inte fallet för småhusägare.

Kunskapen om den egna energianvändningen är ofta bristfällig.

En norsk undersökning visar att människor trodde att den mesta

energin de använder i hemmen gick till belysning och matlagning

medan den mesta i verkligheten är till uppvärmning [4]. Vattenfall har också visat att hushållen till övervägande del saknar kunskap

om den egna energianvändningen och sina möjligheter att påverka

denna. De hushåll som har en hög elanvändning är dock ofta medvetna om det [5].

Det finns olika sätt att öka kunskapen om energianvändningen, t. ex. genom enklare och mer kundanpassade energiräkningar och genom information och reklam via massmedia. I Malmö har ett projekt startats som skall leda till förbättrad och utökad energistatistik. Materialet hämtas från befintliga debiteringssystem och fastighetsstatistiken. Detta får till följd att informationen till kunderna kan förbättras.

Tre olika beteendeförändringar som påverkar energianvändningen kan särskiljas:

- som leder till ändrade utan

Beteendeförändringar energivanor

att man förändrat något i den tekniska standarden/utrust-

ningen

- Beteenden som leder till att ändrar sin tekniska standard

man och investerar i ny teknik som kan leda till att energianvändningen ökar eller minskar - Förändrad livsstil

En förändrad livsstil innebär mer genomgripande och radikala lösningar än vad som beskrivs under de två första punkterna, t. ex. ett samhälle med ökad självhushållning och lägre ekonomisk tillväxt. Detta har inte analyserats i denna studie. Betydelsen av ett

förändrat beteende, utan att den tekniska utrustningen förändras,

beaktas inte heller utan enbart förändringar i den tekniska

utrustningen/systemen. Detta leder till att effektiviseringspoten-

tialen har underskattats.

Övergång till ett varaktigt hållbart energisystem

Hur kan då olika energianvändare påverkas så att de effektiviserar sin energianvändning? Vem skall svara för påverkan,

vilken målsättning skall påverkan ha och hur organiseras och

finansieras den? Den tidigare statsunderstödda energirådgivningen bedrevs i kommunal regi. Kommunerna kan återskapa en sådan rådgivning och den kan spela en viktig roll i framtiden. Det är också möjligt att leverantörerna av ledningsbunden i

energi ökad utsträckning medverkar till en effektivisering av energianvändningen. Att tydliga incitament finns för energileveran-

tören att påverka sina kunder till en eñektivisering av

energianvändningen är då viktigt. Lokala förutsättningar i olika kom-

muner medför sannolikt olika lösningar, men

några generella

drag diskuteras nedan.

6.2.1¶Målsättning

Målsättningen kan vara att förmå olika aktörer inom energiområdet att rutinmässigt välja sådana lösningar som medför en effektiv energianvändning inom ramen för tekniska och ekonomiska villkor.

Potentialen att effektivisera energianvändningen i hela den

offentliga förvaltningen är stor, se tabell 1. Eftersom miljöproblem

måste lösas gemensamt och med hjälp av samhälleliga beslut är det

viktigt att offentliga förvaltningar är förebilder.

Uppvärmning Elanvändning ej elvärme Energianvändning 1988 1 060 3 l 0 Etfektiviseringspotential år 2010

12° 30

Undervisninga

a Undervisningslokaler som tillhör Byggnadsstyrelsen, kommuner och

landsting. b Kommunal-, statlig och landstingsförvaltning, regementen, post, tele. Tabell I Potentialen att effektivisera energianvändningen (GWh lår) inom

befintligt byggnadsbestånd för statlig, landstings- och kommunal verksamhet till år 2010 uppdelat på undervisning, sjukvård samt oñentlig förvaltning.

Övergång till ett varaktigt hållbart energisystem

Vad t. ex. kommunerna gör i sin egen verksamhet är därför viktigt. I ett första skede kan kommunerna ändra inköpsrutiner för den kommunala verksamheten så att krav finns på lägsta möjliga

energianvändning för nya produkter. Vidare kan program för energieffektivisering upprättas och genomföras. Skolor intar en

särställning genom att de kan vara förebild för elever och föräldrar om hur energianvändningen kan effektiviseras.

Ett annat sätt för kommunen att påverka energianvändningen är att ställa krav på extra lågt energibehov i ny bebyggelse i samband

med upplåtelse av mark.

6.2.2¶Organisation

Genom statligt stöd till energirådgivning i kommunal regi byggdes en omfattande energirådgivningsverksamhet upp. Efter bort-

tagandet av det statliga stödet har denna verksamhet minskat kraftigt. I en del fall har kommunala energiverk övertagit delar av verksamheten.

Flera fördelar kan erhållas om kommunala energiverk svarar för att påverka olika aktörer att effektivisera sin energianvändning. De kommunala energiverken har användbar teknisk kompetens, kontakt med olika energianvändare (via sina leveranser av energibärare), och ekonomiska resurser kan göras tillgängliga via ordinarie verksamhet. En samordning mellan investeringar i

effektiviseringsåtgärder och tillförselåtgärder underlättas.

Det som talar emot kommunala energiverk är att inga tydliga incitament finns för dem att bidra till en effektivare energianvändning, utan tvärtom minskar en effektivare energianvändning deras intäkter.

6.2.3¶Finansiering

En stabil finansiering är viktig för att säkerställa en långsiktighet

i verksamheten. Finansiering genom intäkter från försäljning av

energibärare, genom avgiftsbeläggning av erbjudna tjänster och

via anslag för att förbättra den yttre miljön är nâgra exempel på hur den kan ordnas.

Övergång till ett varaktigt hållbart energisystem

6.3 noll för

Ny energileverantörer

Sydkrafts roll har varit att bygga ut och förvalta för

anläggningar

produktion och distribution av el. Elproduktionen har till avgörande delar bestått av och stora kondens-

vattenkraftanläggningar

anläggningar. I verksamhetens natur har att med

legat hög

tillgänglighet och med lönsamhet för företaget leverera den el som kunderna har efterfrågat. I samband med tillskott av

kraftiga produktionskapacitet med låga rörliga kostnader har särskilda ansträngningar orts att öka elanvändningen främst för uppvärmning.

Kommunala energiverk har främst ut och distribu-

byggt ägt

tionssystem för el. Deras villkor har ofta varit sådana att ökad försäljning av el gett möjlighet att fördela de fasta kostnaderna på en större Successivt har verksamheten bred-

försäljningsvolym.

dats till att i många kommuner även omfatta och

fjärrvärme naturgas. Utbyggnaden av de kapitalintensiva fjärrvärmesystem-

en medförde att man ofta i

såg energihushållning fjärrvärme-

värmd bebyggelse som ett hinder att effektivt in-

utnyttja orda vesteringar.

Ett nytänkande har påbörjats där intresset hos

energileverantörer

vidgas till att omfatta hela kedjan; både tillförsel och

användning

av har varit att minska kostnaderna för

energi. Syftet energi-

tjänster och att minska miljöpåverkan. Men återstår för att

mycket

leda utvecklingen mot ett hållbart För att

varaktigt energisystem.

en sådan utveckling skall komma till stånd behöver

energi-

leverantörerna bli mera serviceorienterade. Vid sidan om leveranser av energibärare, behöver kunderna med att effektivisera

hjälp

sin energianvändning och t. ex. lokala

uppföra samproduktions-

anläggningar för el och värme. Här kan och de kom-

Sydkraft

munala energiverken spela en större roll.

Sydkraft har ett stort kunnande och

genomför framgångsrikt

projekt som jämnar ut variationer i Detta är för-

elbelastningen.

delaktigt både för samhällsekonomin och Denna verk-

miljön.

samhet behöver breddas till att också omfatta som effek-

åtgärder

tiviserar elanvändningen så att den

befintliga elanvändningen

minskar. Här kan kortsiktiga ekonomiska intressekonflikter uppkomma vad avser en effektivare och

elanvändning utnyttjandet av befintlig produktionskapacitet. Denna bör kunna hanteras fråga

med planering och export av el.

Övergång till ett varaktigt hållbart energisystem

6.4¶Kommunal

energiplanering

I varje kommun skall en aktuell av kommun-

energiplan antagen

fullmäktige finnas för tillförsel, distribution och av

användning

energi. Planen skall omfatta all verksamhet inom hela kommun-

en och hela energisystemet inklusive transportsektorn. Det är så-

ledes möjligt för kommun att för

varje ange tydliga målsättningar

det kommunala och visa dessa mål kan näs.

energisystemet på hur

Energiplanen kan fylla en viktig funktion för att visa hur det kommunala energisystemet kan utvecklas i framtiden och visa vilka inom kommunen som har ansvar för det.

förvaltningar

Analyser kan göras som visar möjlig av

effektivisering energi-

systemet och i vilken omfattning förnybara kan

energikällor

utnyttjas. Med utgångspunkt från sådana kan mål-

analyser

sättningar ställas upp och vem som har ansvar för att de skall uppfyllas, inom vilken tidsram och hur skall ske.

finansieringen

Målsättningar får sedan justeras i takt med att erhålls

ny kunskap

och att olika inträffar i omvärlden.

förändringar

Det är viktigt att den kommunala inte är ett

energiplaneringen

självändamål utan ett led för att undvika framtida Ett

problem.

varaktigt hållbart energisystem syftar ju till att på sikt medverka till att en I de fall kommunerna inte

god livsmiljö upprätthålles.

successivt anpassar de kommunala kan snabba

energisystemen

förändringar komma att erfordras. Det kan inte uteslutas att konsekvenserna av växthuseffekten kan bli mycket stora och att en kraftig reduktion av de s. k. kan komma att

växthusgaserna

erfordras snabbt, särskilt i industriländerna som har

per capita

höga utsläpp. Detta skulle leda till höga kostnader för omställ-

ningen av de kommunala energisystemen.

6.5¶Prissättning el

på

Den nuvarande pris efter

elprissättningen, genomsnittskostnad,

stimulerar en högre elanvändning än vad som är samhälls-

ekonomiskt fördelaktigt i ett längre perspektiv. Detta beror att på elpriset inte avspeglar kostnaderna för elproduktion och

ny miljökostnader. Prissättningen av el behöver förändras så att detta beaktas. Prissättningen skulle då ge olika beslutsfattare korrekta signaler om hur de skall agera vid som

investeringstillfällen

påverkar elanvändningen. Det är särskilt viktigt att dessa förändringar kommer till stånd med tanke pá de förändringar som

elproduktionen står inför.

Övergång till ett varaktigt hållbart energisystem

Eldistributören saknar för närvarande ofta ekonomiska incitament att arbeta för en effektiv elanvändning. I stället är det ekonomiskt fördelaktigt för distributören att sälja så mycket el som möjligt för att de fasta kostnaderna skall fördelas på en större mängd såld el vilket ökar vinsten för distributören.

En ändrad prissättning av el kan också vara en viktig förut-

för att elproduktion skall komma till stånd utan råkrafts-

sättning

leverantörens medverkan t. ex. i samproduktionsanläggningar.

Den elkreditering som tillskrivs samproduktionsanläggningar

motsvarar kostnaden för inköp av råkraft som med befintliga

kostnaden för ny elproduktion. Detta leder till

elpriser understiger

såväl samhâllsekonomiska förluster som en ökad miljöbelastning jämfört med vad som annars hade erhållits.

En förändring av elprissättningen synes erfordras för att underlätta av ett varaktigt hållbart energisystem i Västra

genomförandet

Skåne. Detta gäller elpriset i hela kedjan dvs. till både återdistributörer och till slutliga användare av el. En långsiktighet bör eftersträvas med beaktande av miljöaspekter. Detta till skillnad från början av 80-talet då en starkt ökad elanvändning var nöd-

vändig för att möjliggöra ett utnyttjade av den kraftigt utbyggda

kärnkraften, som har låga rörliga kostnader. I ett sådant skede var det ekonomiskt att elektriciteten efter den

fördelaktigt prissätta kortsiktiga marginalkostnaden för att bidra till att utbyggda produktionsresurser kom till användning.

av el efter den kortsiktiga marginalkostnaden leder Prissättning

teoretiskt till en effektiv hushållning med samhällets resurser om

hänsyn tas till om kapacitetsbrist uppstår vid ökad elförbrukning

[6]. De långa ledtiderna för utbyggnad av stora fossileldade kraftverk i kombination med osäkerheter om hur elanvändningen kommer att utvecklas medför att en utbyggnad måste påbörjas flera

år innan reell kapacitetsbrist föreligger. Elanvändningen bör av

ekonomiska skäl också effektiviseras successivt i samband med att

skall göras av andra skäl. I praktiken måste

investeringar

i användarledet och tillförselledet göras med en

investeringar

sådan att redan nu, och sannolikt under hela

tidsförskjutning kämkraftsavvecklingen, inget överskott på elproduktionskapacitet

torde föreligga som motiverar att investeringar på användarsidan anpassas till ett lägre pris än det elpris som motsvarar kostnaderna för i kärnkraftverken kan alltid

ny elproduktion. Elproduktionen

successivt minskas i takt med att elanvändningen effektiviseras.

Övergång till ett varaktigt hållbart energisystem

6.5.1¶Långsiktig marginalkostnad

Med prissättning av el efter långsiktig marginalkostnad avses prissättning efter kostnaderna för att producera ytterligare el där samtliga kostnader inräknas, även kapitalkostnader. Priset

varieras under året, veckan eller dygnet i förhållande till hur elproduktionens kostnader varierar under dessa tidsperioder. Vid denna typ av prissättning kommer abonnentemas kostnad for el att öka kraftigt. Detta leder till kraftigt ökade vinster hos kraftföretagen och att delar av den elintensiva industrin får svårt att bära kostnadsökningarna. Fördelen är att korrekta prissignaler ges till användarna att investera i eleffektiva system/apparater. De ekonomiska incitamenten för kraftföretagen att bidra till att effektivisera energianvändningen skulle dock utebli eftersom de hela tiden skulle få kostnadstäckning för den tillkommande elproduktionen. Återdistributören av el skulle heller inte ha några ekonomiska incitament att bidra till en effektiviserad elanvändning.

6.5.2¶Tvåprissystem

Ett tvåprissystem innebär att en del av elen köpes till ett lägre och en del till ett högre pris. Det högre priset skall motsvara kostnaden för

ny elproduktion. Summan av det högre och det lägre priset kan

sedan variera över tiden i överensstämmelse med den kortsiktiga

Ett har inte prövats i Sverige

marginalkostnaden. tvåprissystem

men har tillämpats under lång tid i Kalifornien i USA

Svenska Elverksföreningen har ort en idéskiss på ett tvåprissys-

tem [7]. Deras grundprincip är att eltariffen skall innehålla två

separata prisdelar, en grunddel och en tilläggsdel. Tilläggsdelen

skall anknyta till kostnaden för ny elproduktion. Grunddelen utformas så att summan av tilläggsdelen och grunddelen motsvarar medelkostnaden for produktion och distribution av el. De anger ett

antal huvudregler som bör gälla om ett sådant tariffsystem införs,

t. ex. att den relativa andelen el som skall debiteras efter grunddelen bör vara fast. Vid ökad andel nya produktionsresurser minskar således skillnaden mellan grundpris och tilläggspris. De

anger också att prissystemet bör tillämpas för både engrosförsâlj-

och till detaljkunder med undantag för kunder i

ning försäljning

bostäder utan elvärme och kunder med en elforbrukning understigande 10 MWh. Vidare att storleken av varje kunds del, som debiteras efter grundpriset, fastställs med utgångspunkt från varje kunds elanvändning under de fem åren fore leveransåret. Detta gäller även nya kunder. Deras elpris kommer under det första leveransåret därför att helt baseras på tilläggsdelen.

Övergång till ett varaktigt hållbart energisystem

Elverksföreningens förslag innebär att prissättning under högst

fem år premierar en effektivare elanvändning och då i successivt minskande grad. Vid en investering med en förväntad

livslängd

om 10 år medför elverksföreningens förslag att enbart 30 % av den minskade elanvändningen avräknas till det högre priset. Hade livslängden på investeringen varit 20 år i stället så premieras enbart 15 % av den minskade elanvändningen. När investe-

ord

ring sedan förnyas premieras överhuvudtaget inte att den medför en effektiv Förslaget från har

elanvändning. elverksföreningen

således ett grundläggande fel eftersom den inte mer än till viss del under en övergångsperiod, högst fem premierar en effektiv

på år, elanvändning.

Ett tvåprissystem kan utformas på flera olika sätt. Per [8]

Kågeson

har diskuterat att större kunder får köpa 90 % av 1989 års förbrukning till ett lägre pris och resterande del till kostnaden mot-

svarande den långsiktiga marginalkostnaden. Hushållen skulle

indelas i några storleksklasser och få köpa en del av elen till det förmånliga priset. Elvärmekunder skulle kunna få köpa en andel

av den normalårskorrigerade förbrukningen till det priset. I lägre

takt med att behovet av ny elproduktion ökar, minskas andelen el som kan köpas till ett fomånligare pris. Nya kunder skulle slussas in i systemet via särskilda bestämmelser.

EL 90 [9] förordar prissättning efter genomsnittskostnad och är

medvetna om att det innebär att en effektiv elanvändning missgynnas ekonomiskt. De pekar på att detta kan lösas elpris-

genom

sättning via tvåprissystem.

Flera invändningar har framförts mot ett För

tvåprissystem.

industrin skulle systemet kunna konserverande på

fungera

strukturen och motverka att

strukturomvandling genom gammal,

ej expanderande industri skulle få lägre elpriser än ny industri eller industri som expanderar. I framtiden skulle som

regioner

stagnerat i utvecklingen och därmed i elbehov få en

fördelaktig

situation medan regioner som expanderar skulle få nackdelar. Detta beror på att distributörer i expansiva får högre el-

regioner

priser på grund av ökade elbehov än distributörer i stagnerande

regioner. Tvåprissystemet för hushållen skulle fungera så länge

hushållets sammansättning är densamma. Däremot uppstår problem hur man ska prissätta elen när hushållets sammansättning ändras.

Hur ett fungerande skulle kunna utformas måste

tvåprissystem

studeras ytterligare och helst prövas i innan det är

pilotförsök

möjligt att ta ställning till om ett sådant system skulle kunna införas. För att ett tvåprissystem skulle fungera synes det fordras

Övergång till ett varaktigt hållbart energisystem

att kvantiteten el som kan köpas till måste till

lägre pris knytas

aktivitetsnivån för den elkrävande verksamheten. För industri skulle kvantiteten som till kunna bero av föräd-

köps lägre pris lingsvärdet och exempelvis branschtillhörighet. För hushållen

skulle kvantiteten kunna bero av antalet som är skrivna personer på adressen. För lokaler kan kvantiteten vara knuten till den skat-

tepliktiga byggnadsytan och branschtillhörighet om så erfordras.

Det samma skulle kunna gälla för den

offentliga förvaltningen.

Ett tvåprissystem skulle ge distributören incitament att arbeta för effektiv elanvändning. Det skulle också ökade incitament för ge distributören att satsa på samproduktion av el och värme såväl i egen regi som via inköp av el från kunder med

lämpliga

förutsättningar för samproduktion. Vidare skulle inte en effektiv elanvändning missgynnas ekonomiskt. Detta uppnås till en medelkostnad som motsvarar för den totala

genomsnittskostnaden elproduktionen.

6.5.3¶Genomsnittskostnad och punktskatter

EL 90 förordar elpriser efter i kombination

genomsnittskostnad

med åtgärder för De att bör ta

eleffektivisering. anger regeringen

upp överläggningar med industrin för att som en motprestation för ett lågt elpris få till stånd en utökad

industrisatsning på energieffektivisering. De pekar också på att

möjligheten höja punktbe-

skattningen av el för att inte en effektiv skall miss-

elanvändning

gynnas ekonomiskt. Genom differentierade punktskatter kan

staten höja elpriset (inkl. skatt) för de som

användarkategorier

möter små anpassnings- eller vid el-

omställningsproblem höjda

priser [10].

EL 90 anger inte klart hur man skall undvika att en effektiv

elanvändning missgynnas med deras förslag. De pekar dock på att

en effektiv elanvändning har en för att hålla

strategisk betydelse

tillbaka i

kostnadshöjningarna kraftsystemet.

6.5.4 Slutsatser

Viktiga utgångspunkter för en elprissättning synes vara att den

inte medför av funktionsätt inom

förändringar grundläggande elmarknaden samtidigt som en effektiv och el-

elanvändning

produktion möjliggörs utan att kraftigt stegrade elpriser leder till

svåra anpassningsproblem för t. ex. industrin. Dessutom måste

handelspolitiska krav uppfyllas. Dessa utgångspunkter vara

synes

möjliga att uppfylla med ett tvåprissystem. Hur ett två prissystem

kan utformas bör ytterligare och därefter testas.

analyseras

6.6¶Statliga styrmedel

Stabila och villkor från samhällets sida behövs inom

långsiktiga energisektorn. Nya investeringar i energiförsörjningsanlägg-

har teknisk ofta 20-30 år. Ny bebyggelse har ningar lång livslängd, ännu livslängd. Snabba förändringar av energisystem

längre skulle därför medföra dåligt utnyttjande av orda investeringar. Det är också att har avsedd funktion både vid in-

viktigt styrmedlen vesteringstillfället och under den tid som investeringarna utnytt-

jas.

Vid förändringar av energisystem kan Övergångsbestämmelser vara Ett sådant exempel kan vara utnyttjandet av bio-

nödvändiga. bränslen. Det är möjligt att det under en viss tid, då en produktion av biobränslen successivt upp, är nödvändigt att använda

byggs andra bränslen. Styrmedlen måste då utformas så att anlägg-

som kan biobränslen kommer till stånd trots att ningar utnyttja

biobränslen förväntas vara begränsad i början av tillgången på anläggningens användning.

6.6.1 Miljöavgifter

har direkta kostnader än fossila Förnybara energikällor högre bränslen men å andra sidan har fossila bränslen högre indirekta

t. ex. för Beslut om att ekonomiskt kostnader, miljöpåverkan. stödja förnybara energikällor behöver därför göras på nationell nivå. Det kan göras t. ex. genom införandet av miljöavgifter. Sådana skulle också öka de ekonomiska incitamenten att

avgifter

effektivare eftersom kostnaderna per producegöra energisystemen rad energibärare ökar.

olika bränslen var för låga för att i till- Tidigare punktskatter på

de förnybara energikällorna konkur-

räcklig utsträckning göra

renskraftiga jämfört med fossila bränslen. De nya punktskatterna

fördubblar skatterna/avgifterna för respektive koldioxidavgiften kol medan de ökar med knappt 20 % för olja. Huru-

och naturgas vida dessa är tillräckliga för att stimulera användningen

avgifter av förnybara energikällor i Västra Skåne har inte analyserats.

av är under omprövning. Den stat- Beskattningen energisektorn

har lämnat förslag på införandet av

liga miljöavgiftsutredningen

och förändrade punktskatter på bränslen [11]. miljöavgifter Införandet av skulle kunna medföra en styrning mot

miljöavgifter ett hållbart energisystem. Utredningens förslag men

varaktigt

Övergång till ett varaktigt hållbart energisystem

även riksdagsbesluten bidrar endast delvis till en sådan styrning. En ökad elanvändning stimuleras genom nedsättning av skatter/avgifter i både produktions- och konsumtionsledet.

Lägre punktskatt och lägre avgift för koldioxidutsläpp vld elproduktion jämfört med värmeproduktlon

öre/kWh 30

U Lägre punktskatt

I Lägre C02 avgift

Kol Gas Kol Gas

Kondens Kraftvämie

(

Figur 6.1 Riksdagens beslut om lägre punktskatt och lägre avgift för

koldioxidutsläpp vid elproduktion jämfört med värmeproduk-

tion. Koldioxidaugif? och punktskatt på bränslen utgår inte alls

vid elproduktion.

I figur 6.1 visas hur elproduktionen gynnas i riksdagsbeslutet jämfört med värmeproduktion. Koldioxidavgift och punktskatter på

bränslen utgår inte vid elproduktion. Detta missgynnar en effektiv elanvändning och gynnar elvârme. Dessutom belastas inte huvuddelen av den nuvarande elproduktionen, baserad på vatten- och

kärnkraft, med miljöavgifter. Dessa produktionsformer saknar inte miljöproblem. Beskattningen av el i konsumtionsledet, cirka

5-7 öre/kWh, motverkar snedvridningen men bara till en del. Den energiintensiva industrin har dessutom lägre skatt.

Miljöavgifter kommer att leda till högre kostnader för energin. Det är oundvikligt om de skall ha en styrande effekt. Dessa kostnads-

ökningar kan dämpas om vi utformar energieffektiva energi»

system bl. a. genom att effektivisera elanvändningen. Om inkomsterna frán miljöavgiftema återfdrs till energisektorn for att stimulera miljöfrämjande åtgärder fördubblas dess effektivitet.

Övergång till ett varaktigt hållbart energisystem

Genomsnittligt: kostnadsökningar för naturgasbaserad elproduktion om bränsleskatt och koldioxidavgift tillämpas också för elproduktionen

öre/kWh 8

? U Kondens I Kraftvärme 100 130 160 100 130 160 Total elproduktion 50% kärnkraft Ingen kärnkraft › ›

Figur 6.2 Genomsnittliga kostnadsökningar för naturgasbaserad elproduktion om koldioxidavgift och punktskatt pá bränslen tillämpas för elproduktion på samma sätt som för värmeproduktion.

Hur de genomsnittliga elkostnaderna ökar om elproduktionen belastas med samma avgifter/skatter som värmeproduktionen

beror på om vi utnyttjar potentialen att effektivisera elanvänd-

ningen, hur långt vi har kommit i kärnkraftsavvecklingen

(eftersom kärnkraften inte omfattas av miljöavgifter) och hur vi utformar den tillkommande elproduktionen. Den

genomsnittliga

kostnadsökningen på el blir cirka 2 öre/kWh när 50 % av kärnkraften är avvecklad och cirka 5 öre/kWh när all kärnkraft är

avvecklad, se figur 6.2. Men då erfordras att vi utnyttjar potentialen

för kraftvärme i industrin och i fjärrvärmesystemen. Detta om naturgas används som bränsle och vid en total elproduktionen om

130 TWh/år, vilket är något lägre än dagens elproduktion. Dessa kostnader kan jämföras med dagens genomsnittliga elproduk-

tionskostnader på cirka 20 öre/kWh. Väljer staten att återföra

avgifterna till energisektorn minskar kostnaderna för elprodu-

centen i förhållande till hur mycket fossila bränslen som används. Vid utnyttjandet av biobränslen undviks skatt och avgift.

Det är således fullt möjligt att utforma ett elsystem med låga

elkostnadsökningar till följd av att elproduktionen belastas med

koldioxidavgift och bränsleskatter. Men om uteslutande kolkondensanläggningar används för tillkommande elproduktion och om

elproduktionen är hög, 160 TWh/år, erhålls genomsnittliga kostnadsökningar för elproduktionen på cirka 17 öre/kWh.

12)

Övergång till ett varaktigt hållbart energisystem

Vårmekostnad vid kraftvánneproduktion

öre/kWh 40

20 -4

E kol

,o .

E naturgas

biobränsle

r

A B A B

Elkred 20 öre/kWh Elkred 30 öre/kWh

›

Figur 6.3 Kostnader för värmeproduktion från kraftvärmeanläggningar

vid varierad elkreditering med skatter och avgifter enligt

riksdagsbeslut (A) samt om dessa skatter/avgifter tillämpas även

för elpmduktionen (B).

Riksdagens beslut att inte belägga elproduktionen med koldioxidavgift respektive bränsleskatt kan medföra att naturgaseldade kraftvärmeanläggningar byggs istället för biobränsleanläggningar.

Malmö energi kommer troligen att investera i nya produktionsanläggningar för fjärrvärmeproduktion under 1990-talet. Kraft-

värmeanlâggningar baserade på enbart naturgas eller pá kol/biobränslen diskuteras. En naturgasanläggning är mer ekonomiskt

fördelaktig än en anläggning för biobränslen, se figur 6.3. Så är

inte fallet om samma avgifter och skatter gäller för både el- och

värmeproduktion. Beräkningarna baseras på uppgifter från

Malmö Energi. Använda bränslepriser, exklusive skatter och avgifter, är 4.6 öre/kWh för kol, 8öre/kWh för naturgas och

10 öre/kWh för biobränslen. Verkningsgraden for anläggningar-

na är 85 % och drifttiden är antagen till 5000 timmar. Kapitalkostnaderna har beräknats vid en realränta om 5 % och en livslängd om 20 år.

Möjligheterna att använda biobränslen i Malmö kan därför

begränsas för lång tid framöver, kanske fram till år 2020 på grund av att naturgasanläggningar kan komma att uppföras i stället för fastbränsleanläggningar. Detta gäller också andra energiverk

eller industrier i en likartad situation.

Övergång till ett varaktigt hållbart energisystem

För att främja utvecklingen mot ett varaktigt hållbart energisystem bör staten ändra punktbeskattningen och koldioxidavgiften enligt nedan angivet.

- Punktskatter på fossila bränslen tas bort och ersätts med enbart

koldioxidavgift.

- Samma vid både el- och

koldioxidavgift gäller värmeproduk-

tion.

- Inkomsterna från återförs till

koldioxidavgiften energisektorn för att stimulera miljöfrämjande åtgärder.

för att få till stånd viss verksamhet bör

Övergångsbestämmelser

För Västra Skånes del bör ett bidrag för utnyttjandet av övervägas.

åkermark för energiskogsodling utgå under en kort övergångs-

period t. ex. mellan 1992 och 1995 för högst 20 000 ha. Detta för att introduktionen av energiskogsodling behöver ske snabbt. Stödet bör

enbart om kontrakt för avsättning av biobränslet finns och om

utgå

naturvårdande aspekter som t. ex. placering i landskapet är upp-

fyllda. Investeringsstöd kan också behövas för nya anläggningar

som uppförs för biobränslen. Stödet skall utgå endast om biobränslen inte finns tillgängliga inom regionen och att anläggningen därför inte är ekonomisk under en övergångsperiod.

6.6.2¶Tillståndsgivning

Vid tillstándsprövning av nya anläggningar kan tillstånd ges under förutsättning att anläggningen passar in i en strategi som

leder mot ett hållbart energisystem. Ett led i

utvecklingen varaktigt

en sådan är att visa hur förnybara energikällor kan ut-

strategi

nyttjas inom ramen för en effektiviserad energianvändning.

Övergång till ett varaktigt hållbart energisystem

Referenser

[1] Vattenfall. Elhushållnirug- Problem och möjligheter. 1990. [2] Resurskonsult, Oslo. Seminarium, Institutionen för miljö- och energisystem, Lunds Universitet, 19 Oktober 1990. [3] Lange, E., Radhus i Valdemarsro, Malmö - en energi och inne- Iclimatanalys. Rapport R1:1990.

Byggforskningsrådet,

[4] Resurskonsult, Oslo. Seminarium, Institutionen för miljö- och energisystem, Lunds Universitet, 19 Oktober 1990. [5] Vattenfall. Elhushållning- Problem och möjligheter. 1990. [6] Pris på energi. Betänkande av kommittén om Industridepartementet.

för taxe och prissättning inom energiområdet, SOU 1981:69, principerna Liber förlag, Allmänna förlaget, Stockholm 1981. [7] Svenska Elverksiöreningen, Framtidens eltari/fer ett tvåprissystem?, Ideskiss, Marknadsrådeti april 1989. [8] P., Chochhöjningen kan undvikas. DN debattartikel 1990-03-13. Kågeson, [9] och energidepartementet. Den elintensiva industrin under kärn- Miljökraftsavvecklingen. Betänkande från EL 90, SOU 1990:21, Graphic Systems, Stockholm 1990. [10] och energidepartementet. Den elintensiva industrin under kärn- Miljö-

Betänkande från EL 90, SOU 1990:21, sid 392, kraftsavuecklingen. Graphic Systems, Stockholm 1990. [11] Vattenfall. Elhushållning- Problem och möjligheter. 1990.

Bilaga 1

1 Bilaga

inom bostadssektorn

Energianvändning

1 1988

Bostadsytor

Bostadssektorn delas upp på småhus, flerbostadshus och fritidshus enligt SCBs nomenklatur. Detta innebär att man till småhus

räknar friliggande hus, parhus, radhus samt kedjehus.

Den uppvärmda ytan används vid beräkningarna som ett grund-

läggande mått på aktivitetsnivån for bostadssektorn. Det finns inte någon enhetlig terminologi för vad den uppvärmda ytan är. För såväl småhus som flerbostadshus erhålles uppgifter om boyta samt

lokalyta 1988 från statistiska centralbyrån [1]. Uppgifterna grundar sig på folk och bostadsräkningen (FOB 1985) samt fastighetstaxe-

ringen 1988. Fastigheter som innehåller såväl bostäder som lokaler placeras bland flerbostadshus om ytan for bostäder är större än

lokalytan medan den annars placeras bland skattepliktiga lokaler

(servicesektorn). Ovan nämnda ytor är emellertid inte lika med den uppvärmda ytan. Enligt Carlsson [2] bör man for småhus lägga till 22 % av boytan och för flerbostadshus 18.5 % av boytan för att erhålla den uppvärmda ytan. Detta beror på att trapphus, hissar och varmgarage inte ingår i boytan. Dessa schablontal används då vi beräknar den uppvärmda ytan ur boytan. För fritidshus uppskattas den uppvärmda ytan genom att antalet fritidshus

multiplicera

angivet av SCB med den medelyta for fritidshus som är 53 kvadratmeter enligt Carlsson [3]. I tabell 1.1 redovisas den uppvärmda ytan för Västra Skåne uppdelad på småhus, flerbostadshus samt fritidshus.

Tabell 1.1 Uppvärmd yta (I000m2) 1988 baserad på SCB [4].

2 1988

Energianvändningen

Leveranser av el, fjärrvärme och har erhållits från

eldningsoljor SCB [5]. Med hjälp av dessa beräknas

uppgifter nettoenergianvändningen för uppvärmning. för

Nettoenergianvändningen uppvärmning innebär den värme som tillföras efter

fastigheten panna, värmeväxlare eller värmepump. För att erhålla

nettoenergianvändningen ur leveranserna krävs att tas till

hänsyn verkningsgraderna i den slutliga användningen. I tabell 2.1 redovisas de

användning

enligt PREDECO [6].

Elanvändningen i småhus delas upp på el for och

uppvärmning

övrig elanvändning. Statistiken över elleveransema är uppdelad på hus med respektive utan eluppvärmning. i

Övrig elanvändning

småhus med elvärme förutsätts vara lika stor som i hus utan

eluppvärmning.

För flerbostadshus är elanvändningen i

uppdelad på elanvändning lägenheten och fastighetsel. Elanvändningen i lägenheten delas

upp på elvärme och övrig el på samma sätt som för småhus. En sådan uppdelning av fastighetselen kan inte göras. Vi antar därför

att ingen fastighetsel används för uppvärmning.

Naturgasleveranserna har erhållits från Sydgas för alla kommuner utom Malmö, Lund och Helsingborg där leveranserna erhållits från respektive energiverk. För fasta bränslen baseras bränsle-

användningen pâ skattningar av nettoenergianvändningen och på erfarenhetsmässiga bedömningar från statens energiverk av

bränslefördelningen i kombipannor [7].

Hänsyn till värmepumpar tas genom att den som tillförs

energi

huset från omgivande värmekällor via värmepumpen till

läggs nettoanvändningen. Detta energitillskott grundar en undersig på

sökning i Malmö och Burlöv [8]. Resultatet därifrån till

anpassas att gälla hela Västra Skåne genom att andelen värmepumpar antas vara lika stor i Västra Skåne som i Malmö och Burlöv. Med dessa antaganden uppskattas den tillförda energin från värmepumparna

Bilaga 1

i till 45 GWh i Västra Skåne. I flerbostadshus är tillskottet

småhus

mindre än 0.5 % av den totala nettoenergianvändningen för uppvärmning och försummas därför.

I tabell 2.2 redovisas nettoenergianvändningen av energi för upp-

och varmvatten fördelad på olika energibärare. För

värmning

har värdena normalårskorrigerats med avseende

uppvärmningen

Naturgas

Övrigt 7 8 0 15

Summa 2400 3 l 1 0 84 5590 a Inom elvärme ingår direktel, vattenburna elpannor, elanvändningi kombi-

och värmepumpar samt värme tillförd huset via vännepumpen pannor från omgivande värmekällor

Tabell 2.2 Normalårskorrigerad nettoanvändning av energi för byggnads-

uppvärmning och tappvarmuatten år 1988 (GWh) fördelad på

olika energibärare (Smh=smáhus, Fblwflerbostadshus,

F h=fritidshus). Siffrorna bygger pá leveransstatistik beskriven i

texten och med hänsyn tagen till verkningsgrader i tabell 2. 1.

Smh Fbh Övrig elanvändning 780 839 Tabell 2.3 Övrig elanvändning (GWh) år 1988 i Västra Skåne.

Övrig elanvändning d v s den som inte användstill uppvärmning fördelas på ett antal användarområden. Fördelningen bygger på

uppskattningar i Malmö samt uppskattningar enligt Vatten-

orda

fall. Vi förutsätter att användningen av övrig el har samma fordelning i hela Västra Skåne som i Malmö.

De ca 14 000 småhus i Malmö som inte har eluppvärmning använder i genomsnitt mellan 5 500 och 6 000 kWh/hus i hushållsel.

Tillgängliga undersökningar har inte fördelat elanvändningen

med från vad man genomsnittligt använder i ett

utgångspunkt

större utan inriktar vad de vanligare apparaterna i

kollektiv, sig på

hushållet använder. Man kommer då normalt inte upp till mer än 4 000 till 4 500 kWh/hus, och då återstår det upp mot 2 000 kWh/hus som är svåra att förklara. Vattenfall [9] anger att man i genomsnitt

6 800 kWh/hus. Man anser att endast 4 850 av dessa kan

säljer

betecknas som hushållsel. En studie som utförts på en grupp småhus visar också att ett hushåll i småhus normalt inte använder mer än ca 4 000 kWh/år [10]). Vi antar med denna bakgrund att småhusen

Bilaga 1 sou 1990:96

använder 4 250 kWh/hus,år och resterande sannolikt

förbrukning

till stor del beror på av Denna

användning smygelvärme. övrig-

post kan därför betecknas som elvärme.

De ca 108 000 lägenheterna i Malmö som inte är

eluppvärmda

använder i genomsnitt ca 1 900 kWh/lgh hushållsel. Utöver detta

använder fastigheten el till gemensamma ändamål tex

belysning

ute och inne, pumpar och fläktar samt tvätt- och

gemensam torkutrustning. Den mängd el som debiteras i

fastighetsägarna utgör

genomsnitt 1 800 kWh/lgh, eller nästan lika el som

mycket används i lägenheterna.

Hushållselen har delats upp på olika med

apparatanvändning

utgångspunkt från flera relativt

samstämmiga undersökningar.

Denna typ av måste behandlas med viss

undersökningar försiktig-

het då man skall generalisera resultaten. De emellertid

ger en sannolik fördelning mellan olika

apparater.

Smh Fbh

Lägenhetsel Fastighetsel

Tabell 2.4

Schablonuppskattningar av genomsnittlig elanvändning per

lägenhet i Västra Skåne för olika

användningskategorier

(kWh/år), vilka används vid beräkningarna

(Smhumáhus,

FbIm/Zerbostadshus)

De ca 1 800 kWh/lgh som debiteras är

fastighetsägarna svårare att

dela upp på olika visar att

förbrukarkategorier. Lange [11] använd-

ningen av fastighetsel i renoverade ökade

fastigheter i genomsnitt från ca 150 till ca 1 500 efter Ett

kWh/lgh renoveringen. projekt

omfattande drygt 16 000 lägenheter i Malmö [12] med att

pågår syfte

kartlägga fastighetselen. Inledande studier visar på stora

mycket

variationer mellan olika allt från 100 kWh till

hus, knappt upp mot

5 000 kWh/lgh och år. också alla de 1 800

Mycket pekar på att kWh

som debiteras inte är att betrakta som

fastighetsägarna fastighetsel.

En del utgörs t. ex. av el som bekostas av

fastighetsägaren men som

inte används gemensamt i detta är el till

fastigheten. Exempel på

sou 1990:96 1

Bilaga

kontor o d. En del kan också förklaras av att man installerat elvärme och värmepumpar för och denna

värmeåtervinning,

elanvändning är mer att hänföra till

uppvärmning.

Vi antar därför att endast ca 1 400 av de 1 800 av

kWh/lgh utgörs

fastighetsel och att resten används för

uppvärmningsändamål

respektive utnyttjas i service och lokaler. De 1 400 kWh delas

upp med ledning av det inledande resultatet från det

pågående projektet

[13]. Vi antar att i hälften används till tvätt och

storleksordningen

tork och hälften till samt och fläktar.

belysning pumpar

Den specifika energianvändningen beräknas såväl för

uppvärmning som för övrig elanvändning. Denna redovisas i tabell 2.5.

uppskattas för Västra Skåne.

Finansdepartementets långtidsutredning

[14] anger att antalet nybyggda lägenheter per år kommer att vara 0.5 % av beståndet 1988 för småhus och 1.8 % för flerbostadshus fram till år 2000. Denna prognos vi till år 2010. Statens

förlänger energi-

verk [15] antar en yta under den kommande 30-års

genomsnittlig

perioden på 130 m2 för nybyggda småhus och 85 m2 för

nybyggda

lägenheter. Vi gör samma antagande för Västra Skåne. För fritidshus finns inga siffror i SCB

angivna långtidsutredningen. [16]

anger hur stor av antalet fritidshus har varit 1984-

nettoökningen

1988 och vi förutsätter att denna fortsätter fram till år

utveckling

2010. Detta ger en årlig ökning på 0.2 % av 1988 års bestånd.

Osäkerhet finns vad gäller övergång från permanentboende till fritidsboende och vice versa.

Vid en uppskattning av den uppvärmda ytan år 2010 måste

hänsyn

också tas till rivningen av byggnader. För småhus

uppskattar

långtidsutredningen [17], att i hela Sverige kommer 5000

lägenheter

per år fram till år 2000 att rivas eller användas för annat ändamål.

1%

Bilaga 1

Vi förutsätter att samma antal lägenheter per år försvinner fram till år 2010. Detta medför att 94 % av dagens bestånd kommer att finnas kvar år 2010. Vi antar att denna procentsiffra också kommer att gälla i Västra Skåne.

I långtidsutredningen finns inga uppgifter om förväntad rivning

av flerbostadshus. SCB [18] anger antalet rivna lägenheter per år i flerbostadshus 1984-1988 till i snitt 1000 i hela landet. Vi antar att lika kommer att rivas per år fram till år 2010. Detta medför

många

att 99 % av dagens lägenhetsbestånd kommer att finnas kvar år 2010. Vi använder denna siffra för Västra Skåne.

3.2¶Eleüektiviseringar och förändrad apparaüäthet

Tre olika tekniknivåer studeras. Dessa är:

* eller Använd

scenariot Ingen Effektivisering Genomsnittligt

Teknik 1988, GAT. Detta scenario innebär oförändrad effektivitet jämfört med 1988.

* scenariot Effektivisering eller Bästa Sålda Teknik 1988, BST.

Här antas för elanvändningen att den ur energieffektivitetssyn-

bästa sålda tekniken 1988 blir genomsnittligt använd teknik

punkt

för slutåret 2010. Denna teknik är kommersiellt tillgänglig.

* eller Effektivitetsförbättrad

Scenariot Hög Effektivisering

Teknik, EFT. Detta scenario beskriver den energianvändning som skulle bli följden av att utvecklad men ännu ej kommersiellt

teknik används 2010. Denna teknik finns idag på proto-

tillgänglig typstadiet.

För de användarkategorier där inga värden för den effektivitetsförbättrade tekniken kan erhållas väljs samma värde som i scenariot bästa sålda teknik 1988. Den effektiviseringspotential som används bygger då inget annat anges på underlaget till

of choices [19] (BST motsvarar scenariot efficiency och

Challenge

EFT scenariot high efficiency). Det förutsätts att potentialen för

för de olika användarkategoriema är lika stor

eleffektiviseringar

i såväl småhus, flerbostadshus som fritidshus.

Den kostnad som en eleffektivisering kommer att orsaka skattas för fallet bästa sålda teknik 1988 (BST). Vi förutsätter hela tiden att

av apparater endast sker då dessa är äldre än den tekniska

byte

eller den ekonomiska livslängden. Det är således merkostnaden vid val av den effektivare tekniken vid ett byte som redovisas.

Bilaga 1

Det förändrade apparatinnehavet till år 2010 redovisas som ett index där apparattätheten år 1988 är index 100. I tabell 3.1 redovisas upp-

skattningarna av effektiviseringspotential, apparattâthet samt kostnaderna för effektivisering.

Eüektiviseringspotential Kostnader Apparattäthet till år 2010 1999:100 A.- 2010

Belysningb

TV o dyl 70 [22] 70 45 190 190

60 so 45 150 15o° Pump/fläkt

70° 70 45 1506 1506

Övrigt

a Hänsyn tas till att el för tvätt i tvättstuga minskar då egna apparater

skaffas. b Kostnaden för besparad MWh antas i challenge of choices vara 110

SEK/MWh och 70 SEK/MWh för lysrörslampor. Vi har valt ett

för lysrör

medelvärde av dessa kostnader. I Challenge of choices har dessutom

förutsatts att lysrörslamporna skulle vara tända 30 % längre tid än dagens

lampor då livstiden förkortades kraftigt så länge konventionella driftdon

användes. Med dagens elektroniska driftdon krävs inte detta och vi räknar

därför inte med att lysrörslamporna är tända längre än ordinära glödlam-

por. c Uppskattas vara lika med småhus. d Egen uppskattning då undersökningar saknas. Vald som den genomsnitt-

liga ökningen för övriga kategorier.

Tabell 3.1 Effektiviseringsfahtor till 2010 för tekniknivåerna effektivisering

(BST) och hög effektivisering (EFT), kostnader SEK /MWh för

tekniknivån BST samt apparattäthet. Uppgifterna bygger pá

uppgifter från Challenge of choices [20] och Technical support

document for challenge of choices [21] (Smh=smáhus, Fbh=flerbostadshus).

3.3¶Värmehushållning i bebyggelse

Befintlig bebyggelse

Det framtida uppskattas. Det förutsätts i

uppvärmningsbehovet

att endast görs som är

grundscenariot energihushållningsåtgârder

lönsamma i För vars lönsamhet är bunden till repa-

dag. åtgärder

ration och underhåll av fastigheten, förutsätts att dessa energihus-

i samband med att reparationer och under-

hállningsåtgârder görs håll genomförs.

Bilaga 1

Den specifika nettoenergianvändningen i framtiden har uppskat-

tas i flera undersökningar av bl. a. [23] och

byggforskningsrådet

Elmroth m fl [24]. Elmroth m fl anger att det är tekniskt att

möjligt

minska energianvändningen för värme och varmvatten till 100 kWh/mz och att man sannolikt nått till en nivå i

genomsnittlig beståndet på 120-140 kWh/m2 till år 2000. Byggforskningsrådet

antar att man kan nå en total (både värme och

energianvändning

hushållsel) på 10 000-12 000 kWh i ett 110 m 2 småhus, vilket mot-

svarar en specifik energiförbrukning på 90-110 kWh/m2. I fler-

bostadshus antar byggforskningsrådet att man kan minska nettoenergianvändningen med 30-50 % från en nivå på 250-300 kWh/mz. Detta medför ett specifikt värmebehov på 125-210 kWh/m2. Gustavsson [25] anger hushållningspotentialen i 1978 års bestånd till 45 kWh/m2 för småhus och 60-100 kWh/mz för flerbostadshus samt att hälften av är 1987.

hushållningen genomförd

I Västra Skåne är den specifika 128 kWh/m2

värmeanvändningen

for småhus och 150 kWh/mz för flerbostadshus. Värdena har korrigerats med antagen verkningsgrad för olika

uppvärmningssystem

och antagande av en större uppvärmd yta än den yta som SCBs statistik anger som boyta. Görs ingen sådan korrigering av ytorna ökar den antagna specifika för

nettoenergianvändningen

uppvärmning till 156 kWh/mz för småhus och 178 kWh/m2 för flerbostadshus. Grundat på uppskattningama i ovan nämnda under-

sökningar antar vi att den specifika år nettoenergianvändningen

2010 i Västra Skåne i scenariot effektivisering (BST) är 110 kWh/m2 för småhus och 120 kWh/mz för flerbostadshus.

I scenariot med effektivitetsförbättrad teknik (EFT) antar vi att man byter fönstren till mera avancerade än konventionella

treglasfönster. Enligt Blomsterberg och Gustavsson [26] minskar

den specifika energianvändningen med 5 kWh/m2 om man byter

till avancerade fönster jämfört med till konventionella

treglas-

fönster. I scenariot effektivitetsförbättrad teknik antar vi därför en

specifik energianvändning på 105 kWh/m2 för småhus respektive

115 kWh/m2 för flerbostadshus.

En anledning till att man får en

högre specifik nettoenergian-

vändning i flerbostadshus är att bostadsytan per person är mindre i flerbostadshus, vilket ger ett större värmebehov för varmvatten per ytenhet. En annan orsak till högre specifikt värmebehov i flerbostadshus är att man har en inomhus-

högre genomsnittlig

temperatur än i småhus.

sou 1990:96 Bilaga 1

Den framtida i fritidshus är svår att

energianvändningen bedöma.

Det beror på att till stor del är

energianvändningen avhängig av

nyttjandegraden eftersom fritidshusen oftast endast värms när upp de utnyttjas. Vi antar att den

specifika energianvändningen är

densamma år 2010 som 1988 då eventuell effekt av

effektivisering

kan tänkas motverkas av ökat

utnyttjande.

Ny bebyggelse

För de hus som fr o m 1988 förutsätts att de

byggs byggs enligt

nybyggnadsreglerna (NR). Gustavsson [27] anger den specifika

energianvändningen för uppvärmning till 86 kWh/m2 för

friliggande småhus, 78 kWh/mz för radhus, 109 kWh/mz for två våning-

ars flerbostadshus och 80 kWh/m2 for 8 flerbostadshus

våningars

[28]. Vi uppskattar den för

specifika energianvändningen upp-

värmning till 80 kWh/m2 for småhus samt 100 kWh/m2 för fler-

bostadshus. För småhus har att 75 % är radhus och 25 % är

antagits friliggande småhus.

3.4¶Fördelning på uppvärmningsformer

Fördelningen av bostäderna på olika uppvärmningsformer beror på

vilket som vid

uppvärmningssätt väljs nybyggnation men också på

de som

konverteringar görs. Antaganden om möjliga konverteringar till fjärrvärme och och av naturgas anslutning ny bebyg-

gelse har erhållits från de olika kommunerna och redovisas i bilaga 5. I biobränslealternativet antas alla dessa ske

anslutningar

men i naturgasaltemativet antas av småhus till

ingen anslutning

fjärrvärmesystemen.

Inga direktelvärmda hus antas bli konverterade. De småhus som varken får fjärrvärme eller till 45 naturgas antages % värmas upp med olja, 45 % med eldrivna och 10 % med värmepumpar elpannor. I flerbostadshus antas alla hus som inte värms med

fjärrvärme och

naturgas använda olja.

8.5 Alternativa

antaganden

Betydelsen av osäkerheten i ovanstående och robusthe-

antaganden

ten i lösningarna undersöks att vi studerar alternativa scegenom narier och utfor

känslighetsanalyser.

Det finns framtida lokala om

antaganden regionens bostadsbyg-

gande. De omfattar 5 år och är ofta bundna till

tillfälliga fluktua-

tioner i konjunkturen. Att dessa inte använts for Västra Skåne beror på att lokala ofta har en tendens antaganden att överskatta den egna kommunens tillväxt.

1 sou 1990:96 Bilaga

Vi undersöker hur påverkas av ett annor-

energianvändningen

lunda av Vi varierar såväl bostads-

antagande bostadsbyggandet.

storlek som dess på småhus respektive fler-

byggandets fördelning bostadshus enligt följande.

1) Den bostadsytan varieras i 20 %.

nybyggda

småhus av den varieras från 25 % till

2) Andelen nybyggda ytan

50 % respektive 75 % med bibehållande av den totala nybyggda

bostadsytan.

En annan osäkerhet är hur stort apparatinnehavet kommer att vara i framtiden. T. ex. verkar en uppgiven stor ökning av mängden diskmaskiner i flerbostadshus vara motsägelsefull med prognoserna om allt mindre Vi undersöker i av-

lägenhetsstorlekar.

snittet med alternativa antaganden vad effekten av en konstant

apparattäthet skulle bli.

4 år 2010

Energianvändningen

I detta avsnitt beskrivs den energianvändning inom bostads-

sektorn som blir följden av antagandena i föregående avsnitt.

Såväl alternativet 1988 års genomsnittligt använda teknik Ingen

alternativet med bästa sålda teknik 1988

effektivisering,

Effektivisering samt alternativet med effektivitetsforbättrad

scenariot redovisas. Inverkan av

teknik, Hög effektivisering

alternativa antaganden redovisas också.

I tabell 4.1 redovisas nettoenergibehovet for uppvärmning och varmvatten for 1988 samt år 2010 för de tre tekniknivåerna. Ingen

av sker mellan BST och EFT efter-

minskning nettoenergibehovet

som effektiviseras så mycket mellan de två alterna-

elapparatsidan

tiven. Detta kräver ett tillskott av värme som är lika stort som den värme som hushållas bort.

Nettoenergibehovet för 1988, år 2010 för de tre tekniknivåerna Ingen effektivisering (GAT), Effektivisering (BST) samt Hög effektivisering (EFT).

I tabell 4.2 redovisas för uppvärmning och

nettoenergibehovet

varmvatten i småhus och flerbostadshus fördelat på olika energibärare och biobränslealternativet, se bilaga 5 angående

i naturgas-

beskrivning av olika tillforselsystem.

Naturgas 2010 Småhus 20 15 18 2 22 5 18 Flerbostadshus 87 12 0.5 - 0.5 - -

Biobränsle 2010 Småhus 23 14 17 2 22 4 18 Flerbostadshus 87 12 0.5 - 0.5 - -

Tabell 4.2 Prooentuell fördelning på energibärare 1988 samt 2010 i natur-

gasalternativet respektive biobränslealtenzativet.

Uppskattningen av övrig elanvändning i Västra Skåne redovisas i

tabell 4.3.

Tabell 4.3 Övrig elanvändning (GWh) 1988, år 2010 för de tre teknik-

nivåerna Ingen effektiUiseringYGAT), Effektivisering (BST) samt Hög effektivisering (EFT).

Betydelsen av alternativa antaganden studeras. Resultatet jämförs med scenariema som benämns huvudalternativ. Effekten av ett

varierat bostadsbyggande undersöks. Fördelningen mellan

småhus och flerbostadshus ändras ej. Resultatet redovisas i tabell

4.4. Det visar sig att en förändring av nybyggnationen med 25 % förändrar energianvändningen med 3-4 %.

Uppvärmning Övrig elanvändning GAT

BST

Tabell 4.4 Energianvändningen (GWh) i Västra Skåne år 2010 för huvud-

alternativen samt en ökad respektive minskad byggnation med :f:

25 %.

Bilaga 1 sou 1990:96

I tabell 4.5 redovisas hur en förändrad struktur hos bostadssektom

påverkar energianvändningen. Vi låter den totala nybyggda ytan

vara konstant men låter andelen småhus vara 50 % respektive 75 % till skillnad från huvudalternativets 20 %. Om den uppvärmda ytan hålls konstant minskar antalet lägenheter då andelen småhus ökar eftersom vi antar en större uppvärmd yta per lägenhet i småhus. En förändring av andelen småhus från 20 % till 75 % ger en

minskning av elanvândningen med 20 %.

Uppvärmning Övrig elanvändning GAT

BST

Tabell 4.5 Energianvändningen (GWh) i Västra Skåne år 2010 då 20 %

(huvudalternativet), 50 % respektive 75 % av den nybyggda

ytan är småhus.

I tabell 4.6 redovisas effekten av en konstant apparattäthet.

1988 Huvudalternativ 1988 års

20 10 apparattäthet Elanvândning (ej värme) 1620 2900 1944 GAT Elanvändning (ej värme) 1620 1790 1190 BST

Tabell 4.6 Elanvändning (ej värme) i GWh 1988, huvudalternativ 2010

samt 2010 med 1988 års apparattäthet.

Referenser

[1] Statistiska centralbyrån, regionalstatistiska kansliet. Uppgifter beställda

från SCBs databas, Örebro 1990. [2] Carlsson, L-G., Energianvändning och strukturomvandling i byggnader

19704985. Byggforskningsrådet, Rapport 1222:1989. [3] Carlsson, L-G., Energianvändning och strukturømvandling i byggnader

1970-1985. Byggforskningsrådet, Rapport R22:1989. [4] Statistiska centralbyrån, regionalstatistiska kansliet. Uppgifter beställda

från SCBs databas, Örebro 1990. [5] Statistiska centralbyrån, Enheten for energi och priser. Uppgifter

beställda från SCBs databas, Örebro 1990. [6] PREDECO energimarknadskonsult ab. Energimarknaden bostäder och

servicelokaler 1970-1988 Malmö. Revidering 1989.

Bilaga 1

[7] Statens Energiverk. Underlag för energiprognoser-eleffektivitet: Energiförbrukning i småhus vid stigande elpriser. Mars 1988. [8] Värmepumpar i Malmö och Burlöv. Statens råd för Byggnadsforskning- Malmö energiverk, 1985. [9] Larsson, G. Vattenfall, Muntlig infbrmation 9 / 11 1990. [10] Lange, E., Radhus i Valdemarsro, Malmö - en energi och inneklimatanalys. Byggforskningsrådet, Rapport R1:1990. [11] Lange, E., Energiátgdng före och efter ombyggnad av flerbostadshus- En studie av 11 fastigheter inom Malmö kommun. Malmö stads fastighetskontor, 1987. [12] Lange, E., Information om pågående projekt Eleffektivisering i flerbostadshus, Malmö Energi AB, Delrapport om inledande arbetet forväntasi december 1990. [13] Lange, E., Information om pågående projekt Eleffektivisering i flerbostadshus, Malmö Energi AB, Delrapport om inledande arbetet forväntasi december 1990. [14] Finansdepartementet. Bostadsmarknaden under 1990-talet. Bilaga 15 till långtidsutredningen, Stockholm 1989. [15] Statens energiverk. Scenarier: Framtida energianvändning i bostäder och lokaler. Underlag för prognoser. Oktober 1989. [16] Statistiska centralbyrån. Statistisk årsbok 90. Stockholm 1990.

[17] Finansdepartementet.Bostadsmarknaden under 1990-talet. Bilaga 15 till

långtidsutredningen, Stockholm 1989. [18] Statistiska centralbyrån. Statistisk årsbok 1986-1990. Stockholm 1990. [19] Bodlund B., Mills E., Karlsson T., Johansson T. B., Technical Support Document the Challenge of Choices: Technology Options for the

for

Swedish Electricity Sector. Lund, Institutionen for Miljö- och Energi- Lunds Universitet, 1989. system, [20] Bodlund B., Mills E., Karlsson T., Johansson T. B., Challenge of Choices: Technology Options for the Swedish Electricity Sector. Lund: Lund University Press, 1989. [21] Bodlund B., Mills E., Karlsson T., Johansson T. B., Technical Support Document for the Challenge of Choices: Technology Options for the Swedish Electricity Sector. Lund, Institutionen för Miljö- och Energisystem, Lunds Universitet, 1989. [22] Nörgård, J., Low Electricity Appliances-Options for the Future. Electricity: End-Use and New Generation Technologies, and

Efficient

Their Planning Implications. Lund: Lund University Press, 1989. [23] Byggforskningsrådet G16:1987. Energi i byggd miljö. 90-talets ntojligheter. [24] Byggforskningsrådet G17:1987. Energisvar 87. Frågor och svar om energihushållning i byggnader. [25] Gustavsson, L., Framtida fjärrvärmesystem. En analys av utvecklingsmöjligheter med hänsyn tagen till förändringar i bebyggelsen. Fallen Eslöv och Lund. Institutionen for miljö och energisystem, Lunds Universitet, 1989. [26] Blomsterberg Å., Gustavsson L., Energisnåla fönster, Tekniska möjligheter och deras betydelse för energibalanser i bostadshus. Lunds tekniska högskola, 1990. [27] Gustavsson, L., Framtida fjärrvärmesystem. En analys av utvecklingsmöjligheter med hänsyn tagen till förändringar i bebyggelsen. Fallen

Bilaga 1

Eslöv och Lund. Institutionen för miljö och energisystem, Lunds

Universitet, 1989. [28] Gustavsson, L., Framtida fjärrvärmesyatem. En analys av utveck-

lingsmöjligheter med hänsyn tagen till förändringar i bebyggelsen. Fallen

Eslöv och Lund. Institutionen för miljö och energisystem, Lunds

Universitet, 1989.

Bilaga 2

Bilaga2

inom servicesektom

Energianvändning

l och 1988

Struktur, omfattning

Servicesektom indelas i de undersektorerna undervisning och

fyra

samt övriga loka-

forskning, sjukvård, övrig offentlig förvaltning

ler. och innehåller såväl kommunala

Undervisning forskning

vårdskolor, särskolor som universitet.

skolor, lantbruksskolor,

Inom hälso- och landstingets sjukhus, vårdcentra-

sjukvård ingår och sjukhem. Inom övrig ler, servicehus, tandläkarmottagningar förvaltning ingår dels de kommunala förvaltningarna offentlig men även bl. a. ålderdomshem, regementen samt daghem, I övriga lokaler ingår skattepliktiga landstingets förvaltning.

lokaler som banker och försäkringsbolag samt post affärer, hotell, och tele.

Som mått aktiviteternas väljs inom servicesektorn

på omfattning

som inom bostadssektorn den uppvärmda ytan. Uppgifter om

precis

för de lokalerna har erhållits från SCB.

ytan skattepliktiga

i dessa är omfattande. Orsaken till detta Osäkerhetema ytuppgifter är att en stor del av har sorterats in under flerbostads-

lokalytan

husen. Detta beror att en förs till kategorin flerbostads-

på byggnad

hus om mer än 50 % av dess yta är lägenheter. Inga skattepliktiga lokaler har räknats in i den uppvärmda ytan för flerbostadshus denna enbart multiplicerat med ett

eftersom bygger på boytan

schablontal. Dessa medför att vi undviker att använda

svårigheter ytan vid några beräkningar utan uppskattar effektiviseringspoten-

tialen som en av energianvändning såväl för

procentandel dagens uppvärmning som för övrig elanvändning.

de de icke kommer all statistik från

För skattepliktiga lokalerna,

de enskilda Den grundar sig på en enkät om

fastighetsförvaltama.

och En del uppgifter har inte

uppvärmda ytor energianvändning.

kunnat erhållas. De som saknats har uppskattas ur de

uppgifterna

yta om denna funnits och ur kommu-

övriga, grundat på uppvärmd

nens om om uppvärmd yta inte har funnits.

folkmängd uppgift

I tabell 1.1 redovisas den den 1/1 1988 och i tabell 1.2

uppvärmda ytan

för 1988 fördelat på olika

nettoenergianvändningen uppvärmning

samt Nettoenergi innebär den

energislag övrig elanvändning.

som förbrukar efter värmeväxlare eller

energi fastigheten panna,

Bilaga 2

värmepump. Verkningsgraderna hos slutanvândaren har

antagits

motsvara värdena för flerbostadshus i 1. Vad elan-

bilaga gäller

vändningen i övriga lokaler har mellan elan-

ingen uppdelning vändning för uppvärmning och annan kunnat

elanvândning

göras. Vi antar därför att för

ingen el går till uppvärmning övriga

lokaler.

Tabell 1.1 Uppvärmd yta den 1/ I 1988 tusentals kvadratmeter i Västra

Skåne.

Iijärr- Natur- Olin Elvärme Övr el- Summa

värme gas

användning

457 Övriga lokaler 476 13 324 - 804 1 615 Summa l 110 120 440 100 l 120 2 890 Tabell 1.2 Nettoenergianvändning 1988 i GWh (Uppvärmningen normalárskorrigerad).

Den del av som användes för annat

elanvändningen än uppvärm-

ning uppdelas för alla undersektorer utifrån nationella skattningar på olika förbrukningskategorier [1], se tabell 1.3.

För gatubelysning erhålles från SCB

uppgift på elförbrukningen

1988. Den uppgick för Västra Skåne till 95 GWh.

Belysning Matlagn/ Ventilation Övrigt förvaring Undervisn, forska 50 % 13 % 15 % 12 % b 45 % 12 9h 32 % 11 % Hälso., sjukvård Offentlig förvaltF 38 % 6 % 14 % 12 977 Övriga lokalerd 36 % 35 % 19 % 10 %

Fördelning för skolbyggnader används.

V!! Fördelning för sjukhus används. Fördelning för kontor används. 9-5 Fördelning för kontor, varuhus och hotell har viktats efter deras respektive elförbrukning. Kontors fördelning av förvalt-

elförbrukning se offentlig

ning. I varuhus till går 46 % av övrig elförbrukning belysning, 34 % matlagn/förvaring 11 % ventilation samt 9 % övrigt. I hotell går 20 % till belysning, 40 % till 30 % till ventilation samt 10 % till

matlagn/förvaring,

övrigt.

Tabell 1.3 Fördelningen au övrig elförbrukning på olika kategorier

Bilaga 2

Flera osäkerheter finns då servicesektorn undersöks. Jämfört med bostadssektorn är mycket färre undersökningar orda. I de flesta av dessa har man dessutom inte skiljt på de olika underkategorierna utan kallat allt för lokaler. Dessutom är det svårt att uppskatta de uppvärmda ytorna. Detta kan medföra större fel i beräkningarna för denna sektor än för bostadssektorn.

2 fram till år 2010.

Förändringar

2.1 Förändringar i aktivitetsnivån.

Förändringar av de uppvärmda ytorna inom servicesektorn base-

ras på uppskattningar av Kraftsam [2]. För undervisningslokaler

antas den uppvärmda ytan öka med 9 % under åren 1988-2000. Vi antar att yttillväxten fortsätter i samma takt till år 2010 vilket ger en ökning av den uppvärmda ytan med 16.5 % tills dess. För hälsooch sjukvård där Kraftsam inkluderar barn och åldringsvård antas ytan öka med 1.9 % per år. Om man antar att den nybyggda

ytan fördelas mellan barn- och åldringsvård respektive sjukvård

på samma sätt som under 1980-talet ökar ytorna inom sjukvården årligen med ungefär 1.3 % av 1988 års bestånd. För den offentliga

förvaltningen, enligt Kraftsams definition, antas ytorna öka med

13 % mellan 1990 och 2000. Om hänsyn tas till yttillväxten inom barn- och åldringsvården får vi en ökning på ungefär 1.8 % av ytan 1988 per år. Kraftsam uppskattar yttillväxten inom bank- och för-

säkringsbyggnader till 1.0 % och inom övriga tjänstebyggnader till

2.7 % per år jämfört med ytan 1988. Vi uppskattar därur tillväxten till 1.8 % per år för övriga lokaler.

2.2 och Rirändrad apparattäthet

Uppskattning av effektiviserings-potentialen görs såväl för bästa

sålda teknik 1988 (BST) respektive effektivitetsförbättrad teknik (EFT) medan kostnadsuppskattning enbart görs för det förstnämnda alternativet. De två tekniknivåerna betecknas

Effektivisering respektive Hög effektivisering och vad de

innebär redovisas i bilaga 1, Vi antar att apparattätheten förändras lika mycket i relativa tal för alla servicekategorier. I tabell 2.1

redovisas de antaganden som gjorts.

Enligt Statens energiverks prognoser [3] tycks det inte finnas någon

anledning att anta ökat antal ljuspunkter för belysning. Byggna-

derna kan i stället anpassas för att t. ex. ta till vara dagsljuset. Vi antar därför konstant apparattäthet vad gäller belysning. För venti-

lation och matlagning/förvaring förutsätts utvecklingen motsvara

Bilaga 2 sou 1990:96

den som Challenge of choices För ventilationen räknas

antagit.

konservativt då det minskade ventilationsbehovet på av

grund

belysningseffektiviseringen inte alls beaktas. Den övrigpost som

är kvar antas öka i samma takt som den mest ökande posten ventilation.

Effektivisering» Effektivisering:- Apparattäthet

potential 2010 kostnad (BST) år 2010

(1 00: 1 988)

BST EFT SEK/MWh Index 1988:100 Matlagning 60a 60 180 130 förvaring

Tabell 2. I Effektiviseringsfaktør till 2010 för bästa sålda teknik 1988 (BST)

respektive effektivitetsförbättrad teknik (EFT). Index=100 mot-

svarar genomsnittligt använd teknik ár 1988. Effektivisering?kostnaderna (SEK / MWh) för alternativet BST samt apparattät-

het redovisas. Uppgifterna om effektiviseringpotential appa-

rattäthet och kostnader bygger på uppgifter från Challenge of

choices [4, 5].

För gatu- och vägbelysningen i Malmö» uppskattar Malmö [7]

Energi att den genomsnittliga effektiviseringspotentialen är 40%. Man

har då tagit hänsyn till att en del redan

energisnåla lampor

används. I Malmö uppskattar man samtidigt ökningen av antalet ljuspunkter till år 2010 till ca 30 %. Denna ökning skall täcka behovet i nya bostadsområden och för nya vägar. Vi använder dessa uppskattningar även för Västra Skåne.

2.3¶Värmehushállning i servicebyggnaderna.

I en del undersökningar anges värmehushâllningspotentialen i befintlig bebyggelse inom servicesektorn i procentsiffror i stället för med specifika åtgångstal. För vára beräkningar är detta forfa-

ringssätt en fördel då den uppvärmda ytan är osäker för övriga lokaler.

Byggforskningsrádet [8] anger värmehushållningspotentialen för

kontorsbyggnader till 40 % även vid en så låg ursprunglig förbrukning som 120 kWh/mz. Vi antar därför att man kan hushålla bort 40 % av energianvändningen för värme och varmvatten i såväl offentlig förvaltning som gruppen övriga lokaler. I samma skrift

Bilaga 2

att är lika stor i undervisnings- och

anges hushållningspotentialen

För antas att man kan nå ner

forskningslokaler. sjukvårdslokaler

till 150 kWh/mz vilket stämmer med Statens energiverks (9, 10]

antaganden om åtgångstal för lokaler.

Statens energiverk [11] är energiåtgången för uppvärmning Enligt

i lokaler 25 % högre än i nybyggda flerbostadshus.

nybyggda

Emellertid är för varmvatten lägre varför netto-

energiátgången energibehovet totalt sett är lägre. Vi antar samma nettoenergibehov

för lokaler som för flerbostadshus d v s 100 kWh/mz.

nybyggda

För fallet effektivitetsförbâttrad teknik kan de avancerade fönster som beskrivits i bilaga 2 användas även inom servicesektorn. saknas för att bedöma hur stor effektivisering använ-

Underlag

dandet av dessa fönster skulle Denna effektige i servicesektorn. skulle emellertid inte energianvändningen med

visering påverka

mer än ett Detta att vi inte använder dessa i par procent. gör scenariema för servicesektorn. I stället antar vi samma energiför uppvärmning och varmvatten för de två teknik-

användning

nivåerna BST och EFT.

2.4 servicesektorn byggnaden fördelning på olika upp-

värmningsformer

I både och biobränslealternativet, se bilaga 5,

naturgasalternativet antas en av befintliga byggnader och anslutning av konvertering bebyggelse till fjärr-värmesystemet och naturgassystemet enligt

ny enkäter från kommunerna, se bilaga 5. De servicebyggnader som konverteras till naturgas och fjärrvärme antas använda lätt

ej eldningsolja.

2.5 Alternativa antaganden

En vad aktivitetsnivån i servicesektorn

känslighetsanalys gäller görs enligt följande:

1) Aktiviteten inom servicesektorn varieras med i 25 %. 2) Yttillväxten inom den mest respektive minst energiintensiva undersektorn ökas minskas med 25 % med

respektive

bibehållen total yttillväxt. 3) Apparattätheten bibehålls på 1988 års nivå.

Bikzga 2

3 2010

Energianvändningen

I detta avsnitt redovisas resultatet av

tidigare orda antaganden.

I tabell 3.1 redovisas för

nettoenergibehovet uppvärmning och

varmvatten såväl for fallet 1988 års använda teknik

genomsnittligt

som för bästa sålda teknik 1988. Tekniknivån

effektivitetsforbâttrad teknik antas enligt avsnitt 2.3 samma

ge nettoenergibehov

som den bäst sålda tekniken.

l 988 20 l 0 20 1 0

elanvändning

tabell 3.2.

för

med genomsnittligt använd teknik 1988 (GAT), med bästa sålda

teknik 1988 (BST) samt e/fêktivitets/örbättmd teknik

(EFT).

Gatubelysningen använder vid tekniknivån GAT år 2010 113 GWh och med BST 75 GWh.

I tabell 3.3 redovisas effekten

på energianvändningen om alla undersektorers yttillväxt är 25% större mindre än respektive

scenariernas under perioden 1988-2010. I tabell 3.4

respektive 3.5

redovisas effekten om for den mest

yttillväxten energiintensiva

sektorn d v s övriga lokaler den minst

respektive energiintensiva

sektorn d v s undervisning och ökar

forskning respektive minskar

med 25 % med bibehållen total

yttillväxt.

Bilaga 2

Energianvändning Prooentuell förändring GAT

BST

Tabell 3.3 Energianvändningen (GWh) i Västra Skåne inom servicesektorn

exkl. gatubelysning om yttillväxten blir 25 % större respektive

mindre än i huvudalternativet.

Energianvändning Procentuell förändring GAT

BST

Tabell 3.4 Energianvändningen i Västra Skåne inom servicesektorn exkl. gatubelysning då den mest energiintensiva undersektorns yttillväad blir 25 % större respektive mindre med bibehållande av hela servieesektorns tillväxt.

Energianvändning Pmcentuell ñirändring GAT

BST

intensiva undersektorns yttillväxt blir 25 9b större respektive

mindre med bibehållande av hela servicesektorns tillväxt.

En 25 % förändring av yttillvâxten i samtliga sektorer ger en förändring av energianvändningen på 5-6 %. En förändring av fördelningen av yttillvâxten med bibehållande av den totala yttillväxten enligt ovanstående antaganden ger en förändring av energianvändningen med mindre än 3 %.

Hur den övriga elanvändningen inom servicesektorn påverkas om vi antar att apparattätheten förblir vid 1988 års nivå redovisas i

Bilaga 2

tabell 3.6. 1988 års apparattäthet ger 30 % lägre övrig elanvändning äna pparattäthet enligt tabell 2.1.

enl tabell 2.1 Apparattäthet 1988

Apparattäthet

Tabell 3.6 Övrig elanvändning (GWh) 1988, 2010 med apparattäthet enligt

tabell 2. 1 samt år 2010 med 1988 års apparattäthet.

Referenser

[1] och Energidepartementet. Elhushållning på 1990-talet. Bilaga, SOU Miljö- 1987:69. [2] Kraftsam. för år 2000. Huvudrapport, Januari 1990.

Elprognos [3] Statens Scenarier: Framtida energianvändning i bostäder och

energiverk. lokaler. Underlag för prognoser. Oktober 1989. [4] Bodlund E., Karlsson T., Johansson T. B., Challenge of Choices:

B., Mills Technology Options for the Swedish Electricity Sector. Lund: Lund University Press, 1989. [5] Bodlund B., Mills E., Karlsson T., Johansson T. B., Technical Support Document the Choices: Technology Options for the

for Challenge of Swedish Sector. Lund, Institutionen för Miljö- och

Electricity Energisystem, Lunds Universitet, 1989. [6] J., Low Electricity Appliances-Options for the Future in Nörgård Electricity: Efficient End-Use and New Generation Technologies, and Their Planning Implications. Lund: Lund University Press, 1989. [7] Muntlig och skriftlig information maj 1990. Nilsson, L., Malmö Energi, [8] Byggforskningsrådet G16:1987. Energi i byggd miljö-90-talets möjligheter. Stockholm 1987. [9] Statens energiverk. Scenarier: Framtida energianvändning i bostäder och lokaler. Underlag för prognoser. Oktober 1989. [10] Statens Energiverk, Finansdepartementet. Energi-miljö-ekonomi. Bilaga 21 till Långtidsutredningen 1990, Stockholm 1989. [1 1] Statens scenarier: Framtida energianvändning i bostäder och

energiverk. lokaler. Underlag för prognoser. Oktober 1989.

Bilaga 3

Bilaga 3

inom industrisektom

Energianvändning

l Aktiviteternas omfattning samt deras energiför-

brukning

Som mått på industriaktiviteternas omfattning väljs forädlings-

värdet. Med förädlingsvärdet avses den värdeökning som kommer

till stånd genom bearbetning inom en bransch. Förädlingsvärdet beräknas som ett restvärde där produktionens saluvärde minskas med kostnaderna för råvaror, emballage, bränsle, el, bortlämnade lönearbeten och transporter utförda av utomstående. Uppgifter om förâdlingsvärdet 1988 fördelat på ett antal branscher har erhållits från SCB [1]. I tabell 1.1 redovisas dessa uppgifter. Av sekretesskäl kan inte alla branscher redovisas separat. Gummivaruindustrin redovisas som kemisk industri. Övriga branscher redovisas under

Småindustri innehåller dels all industri under SNI

punkten övrigt.

39 (Guld- och silvervaru-, Musikinstruments-, Sportvaru- samt öv-

dels industri med mindre än 5

rig tillverkningsindustri),

anställda. För industrier med mindre än fem anställda skattas

förädlingsvärde med utgångspunkt från industrier med 5-10 anställda och där förädlingsvärdet antas proportionellt mot antalet

anställda.

Tabell 1.1 Förädlingsvärde (MSEK) 1988 för industrin i Västra Skåne

branschvis fördelat.

Från statistiska centralbyrån erhålles dessutom energianvänd-

1988 olika branscher och bränslen. För industri

ningen uppdelad på

med mindre än fem anställda beräknas med

energianvändningen

Bilaga 3 hjälp av nyckeltal framtagna för industri med 5-10 anställda.

industri

bransch Summa 2 255 1 618 710 mb ass 665 5 920

a För industri med mindre än 5 anställda redovisas energin enbart som el och

övrig energianvändning. b Därav ved 25 GWh. c Eftersom den branschvisa statistiken från SCB som är enkätbaserad ej

överensstämmer med energiverkens leveranser av fjärrvärme korrigeras SCB statistiken så att fjärrvärmeanvândningen överensstämmer med energiverkens leveranser. Denna extra fjârrvärmeanvändning redovisas under Ospecificerad bransch.

Tabell 1.2 Energianvändning (GWh) 1988 uppdelad pá olika branscher.

Drivmedel för arbetsfordon redovisas ej.

Drivmedelanvändningen inom industrin redovisas ej i tabell 1.2. Den uppgår for Västra Skåne till 100 GWh bensin och 116 GWh diesel.

För att kunna beräkna effektiviseringspotentialen for elanvändningen krävs att elanvändningen delas upp på olika förbruk-

ningskategorier. Vi delar upp elanvändningen i följande kate-

gorier: Elektrolys, smältning, malning, bearbetning, övriga processer, pump och fläkt, tryckluft, kylanläggningar, övriga

motorer, belysning, elvärme och övrig el. Skattningar pá nationell nivå har orts av Statens energiverk [2]. Dessa skattningar ligger till grund för fördelningen inom Västra Skåne.

Bilaga 3

2 till år 2010

Förändringar

2.1¶Förändringar av aktiviteternas omfattning

Industrins utveckling förutsätts ske enligt Statens energiverks [3] huvudaltemativ fram till år 2010 och som baseras på konstanta elpriser. Den årliga ekonomiska tillväxten är 2.5 % per år. Hänsyn har för vissa branscher tagits till lokala förhållanden. Det gäller för den kemiska industrin som i huvudsak är inriktad på baskemikalier. Järn- stål och ferroindustrin representeras av två företag med tillverkning som starkt avviker från den handels- och

specialståltillverkning som dominerar branschen i Sverige. Ett av

dessa företag har dessutom lagts i malpåse. Hänsyn till detta tas då

volymindex beräknas.

De volymindex som används redovisas i tabell 2.1. Index från Statens energiverk är korrigerade för basår 1988.

a Värdet för kemikalieindustrin har valts då denna dominerar Västra Skåne. b Hänsyn har tagits till de två företagens avvikelse från den genomsnittliga

svenska samt att ett av företagen har lagt ned produktionen. Tabell 2.1 Volyminda för de olika branscherna 2010 (index=1 00 för 1988).

Dessa volymindex överensstämmer med Statens energiverks [4]

uppskattningar om inget annat sägs.

Vid höjda elpriser kan industriproduktionen bli lägre och därmed

kan industrins elbehov överskattas. I avsnitt 2.4 redovisas hur

energianvändningen påverkas vid varierad industriproduktion. I

vilken mån elpriset kommer att förändras i framtiden beror på

Bilaga 3

vilken prissättningsmetod som används, det framtida elbehovet,

kostnaderna för ny elproduktion samt kostnaderna för den elproduktion som tas ur drift. Här förutsätter vi en prissättning som medför att intäkterna vid försäljningen av el motsvarar alla kost-

naderna för elsystemet, även kapitalkostnadema. Det är troligt att kostnaderna, inklusive kapitalkostnadema, för ny elproduktion

överstiger kostnaderna för den elproduktion som tas ur drift. En

effektivare elanvändning begränsar därför elprisökningarna.

Bodlund m fl [5] har visat att kostnaderna för eltiänstema år 2010

vid en tillväxt enligt långtidsutredningen blir lägre än dagens elproduktionskostnader. Detta gäller för elproduktionssystem som baseras på samproduktionsanläggningar där antingen bio-

bränslen eller fossila bränslen används. Förutsättningar för detta är dock att elanvändningen successivt effektiviseras. I våra scenarier med en effektiviserad elanvändning är det därför möjligt att bibehålla konstanta elpriser och därmed angiven

industriproduktion. För scenarierna där ingen effektivisering

skett är det troligt att elpriset ökar vilket kan leda till en mindre industriproduktion och därmed överskattat elbehov.

2.2¶Effektiviseringar

Uppskattning av effektiviseringspotentialen inom industrin görs

för de två tekniknivåerna bästa sålda teknik 1988 (BST) respektive effektivitetsförbättrad teknik (EFT) medan kostnadsuppskattning enbart görs för det förstnämnda alternativet. Dessa alternativ benämns också Effektivisering respektive Hög effektivise-

ring. De bygger på de beräkningar som gjorts av Bodlund m fl [6]

dels för fallet efficiency (motsvarar BST), dels för fallet high efficiency (motsvarar EFT). För ett antal av användningskategorierna

redovisas ingen effektiviseringspotential av Bodlund m fl och vi

får därför göra egna antaganden enligt nedan. För de kategorier där inga värden för effektivitetsförbättrad teknik kunnat erhållas har värdena för bästa sålda teknik 1988 valts.

Under posten bearbetning återfinns framför allt svarvar och fräsar

vilket innebär att den huvudsakliga energianvändningen är för

motordrift. Vi antar därför samma effektiviseringspotential som under motordrift.

För övriga processer har en hushållningspotential antagits som är

medelvärdet av de tre processerna elektrolys, smältning och värm-

ning. För eluppvärmning antas hushållningspotentialen vara lika

stor som för lokaler d v s ca 40 %. el antas ha samma effekti-

Övrig

viseringspotential som den genomsnittliga eleffektiviseringspo-

tentialen.

Bilaga 3

Bränslet används såväl i processer som for uppvärmningsändamål. För att inte underskatta energianvändningen antar vi att

effektiviseringspotentialen är lika stor som för övriga processer

eftersom denna effektiviseringspotential är mindre än den for

uppvärmning.

Dessa enligt tabell 2.2 for

antaganden ger effektiviseringspotential

olika Kostnaderna för effektiviseringarna är enbart

kategorier.

beräknade for fallet bästa sålda teknik 1988.

Bearbetning Övriga processer 85° 85 2009 Pump/fläkt 70h 60 1oof Tryckluft 70h so 100f Kylanlâggning 70h 60 100f

a Technical support for Challenge of choices. b Challenge of choices. c Antaganden beskrivnaitexten. d Kostnad angiven i Challenge of choices på ett projekt som gav större

än 15 %. Kostnaden är därför troligen överskattad här. effektivisering

of choices beskrivs ett antal användarkategorier där man inte I Challenge kunnat uppskatta kostnaderna för eñektiviseringen. Man säger att det inte

skulle vara dyrare finns något som säger att dessa effektiviseringsåtgärder än övriga. Vi har för de kategorier där vi inte kunnat få fram några kostnader därför konservativt valt samma effektiviseringskostnad som den dyraste eifektiviseringsåtgârden har. f Challenge of choices (Motorer, pumpar, kompressorer). 8 Challenge of choices (lysrör). h Uppvärmningskostnad enligt bilaga 5, avsnitt 3.3.1. Tabell 2.2 Eñektiviseringspotential till år 2010 (index=I00 är dagens

tekniknivå) om bästa sålda teknik 1988 (BST) respektive

teknik (EFT) används samt kostnad för

effektivitetsförbättrad

effektivisering till nivån BST (SEK/MWh).

Bilaga 3

2.3¶Konverteringar

För beräkning av elbehovet år 2010 måste hänsyn tas till konvertering från bränsle till el och från el till bränsle både i processer och för uppvärmning. Enligt Statens energiverk [7] kan man framför allt konvertera el till naturgas. Vi antar konverteringar till naturgas enligt enkätsvar från kommunerna. Där antas 90 % av naturgasen ersätta olja och 10 % el. Dessutom antas konvertering till fjärrvärme i den omfattning som kommunerna angett vara möjligt i enkätsvar. I biobränslealternativet konverteras dessutom, där så är möjligt, industrins användning av kol till biobränslen.

Industriell samproduktion antas i en omfattning som beskrivs i bi-

laga 5. Antagandena om val av bränsle i dessa samproduktionsan-

läggningar medför konvertering till biobränslen och naturgas.

För samproduktionen av värme och el inom industrin krävs ett bränsletillskott jämfört med den rena värmeproduktionen. Detta bränsletillskott redovisas inte nedan i energianvändningen inom industrin utan hänförs till elproduktionen.

2.4 Alternativa antaganden

Stora osäkerheter finns när man försöker uppskatta hur industristrukturen ser ut år 2010. Även aktivitetsnivån är svår att uppskatta. Vi utför känslighetsanalys m a p dessa två faktorer genom att variera dem på följande sätt:

1) Tillväxten av förädlingsvärdet inom industrin varieras med

i25 %.

2) Strukturen ändras genom att vi låter de 4 mest respektive 4

minst energiintensiva branscherna variera sitt förädlingsvärde med ;+25 % samtidigt som den totala aktivitetsnivån behålls konstant.

Vi jämför även vad effekten blir av 20 öre/kWh högre elpriser än

dagens. Vi antar inte att effektiviseringsmöjligheterna ändras

utan studerar enbart den förändring av industristrukturen som

kan ske på grund av det högre elpriset. För att uppskatta de olika

branschernas förändringar använder vi Statens energiverks [8]

prognoser om industrivolymens förändring vid prisökningar med

20 öre/kWh. Deras huvudaltemativ har valts. Korrigering för basår 1988 har gjorts och hänsyn till lokala förhållanden har tagits på samma sätt som i avsnitt 2.1. De volymindex som används redovisas i tabell 2.3.

Tabell 2.3 Volymindex för de olika branscherna 2010 med 20 öre /kWh

högre elpriser enligt Statens energiuerk där inget annat nämns.

(index=100 1988).

3 år 2010

Energianvändningen

I detta avsnitt redovisas den energianvändning år 2010 som blir en följd av antagandena i avsnitt 2. I tabell 3.1 redovisas energianvändningen uppdelat på branscher år 1988, år 2010 med 1988 års

använda teknik (GAT), 1988 års bästa sålda teknik

genomsnittligt

(BST) samt effektivitetsförbättrad teknik (EFT).

Fördelningen på olika energibärare redovisas i tabell 3.2 för hela industrisektom för de tre tekniknivåerna GAT, BST, och EFT vid de två tillförselsystemen naturgas- respektive biobränslealternativet, se bilaga 5. Tekniknivån EFT skiljer sig från BST enbart i

att elanvändningen minskar.

Ospec. bransch Totalt 5920 7630 6080 5910

Tabell 3.1 Energianvändningen (GWh) år 1988 och scenarierna för år 2010

med användande av genomsnittligt använda teknik 1988 (GAT), bästa sålda teknik 1988 (BST) samt e/fektivitetsförbättrad teknik (EFT). Användningen av drivmedel redovisas separat.

Bilaga 3

D Natur- Olja Kol Bio- Fjärr- Övrigt

gas bränslen värme 1 988 38 27 12 8 1 4 10 Naturgas

Biobränsle

bärare år 1988 och i scenarierna för är 2010 för tekniknivåerna GAT, BST samt EFT.

Som alternativa antaganden studeras såväl en ändring av industrins omfattning som dess struktur i Västra Skåne. Vi studerar endast tekniknivåerna genomsnittligt använd teknik 1988 (GAT) och bästa sålda teknik 1988 (BST). Vi låter tillväxten av industrins

förädlingsvärde variera med i25 %. Energianvändningen för

dessa fall redovisas i tabell 3.3. Det visar sig att energianvänd-

ningen förändrar sig ungefär 10 %.

GAT BST

jämfört med huvudalternativet inom industrisektorn år 2010 då

industrisektorns tillväxt varieras :t 25 70 vid användande av

genomsnittligt använd teknik 1988 (GAT) samt bästa sålda

teknik 1988 (BST).

Industrins struktur varieras genom att de mest respektive minst

energiintensiva branschernas förädlingsvârde varieras i 25 % med bibehållande av den totala industrivolymen. Energianvänd-

ningen vid dessa variationer redovisas i tabell 3.4.

Bilaga 3 GAT BST

intensiva + 25 % 4 mest energi- 7190 - 6 % 5530 -9 % intensiva - 25 % 4 minst 6350 -17 % 4930 -19 % energiintensiva + 25 % 4 minst 8940 +17 % 7090 +17 % energiintensiva - 25 %

Tabell 3.4 Energianvändningen (GWh) samt procentuell förändring med huvudalternativet inom industrisektorn år 2010 då jämfört de 4 mest respektive 4 minst energiintensiva branscherna varieras med bibehållande av den totala industriuolymen. Redovisning görs för användande av genomsnittligt använd teknik 1988 (GAT) samt bästa sålda teknik 1988 (BST).

Till sist undersökes av 20 öre/kWh högre elpris än idag.

betydelsen

Resultatet redovisas i tabell 3.5. Det visar sig att energianvändminskar med 14 % medan förâdlingsvärdet minskar med

ningen

7 %.

Huvudalternativ Högre elpriser GAT 7630 6600 BST 6080 5240

Tabell 3.5 Energianvändningen (GWh) i industrisektorn år 2010 för huvudalternativet samt då man har 20 öre / kWh högre elpriser då man använder genomsnittligt använd teknik 1988 (GAT) samt bästa sålda teknik 1988 (BST).

Referenser

[1] Statistiska centralbyrån. Enheten for energi och priser. Uppgifter beställda från SCBs databas. Örebro 1990. [2] Statens 1988:7. Elpriser och svensk industri. Struktur, Energiverk Sysselsättning, Stockholm: Allmänna förlaget, 1988.

StyrmedeL

[3] Statens 1988:7. Elpriser och svensk industri. Struktur, Energiverk styrmedel. Stockholm: Allmänna förlaget, 1988. Sysselsättning, [4] Statens Energiverk 1988:7. Elpriser och svensk industri. Struktur, styrmedel. Stockholm: Allmänna förlaget, 1988. Sysselsättning, [5] Bodlund, B., Mills, E., Karlsson, T., Johansson, T. B., The Challenge of Choices: Options for the Swedish Electricity Sector. Lund: Technology Lund University Press, 1989.

Bihga 3

[6] Bodlund, B., Mills, E., Karlsson, T., Johansson, T. B., The Challenge of

Choices: Technology Options for the Swedish Electricity Sector. Lund: Lund University Press, 1989.

[7] Statens Energiverk 1988:7. Elpriser och svensk industri. Struktur,

Sysselsättning, styrmedel. Stockholm: Allmänna förlaget, 1988. [8] Statens Energiverk 1988:7. Elpriaer och svensk industri. Struktur,

Sysselsättning, styrmedel. Stockholm: Allmänna förlaget, 1988.

Bilaga 4

4 Bilaga

inom den areella sektorn

Energianvändning

Den areella sektorn innehåller trädgårds-, jordbruks-, fiske- och

skogsbruksnäringarna. På grund av svårigheterna att erhålla

regional statistik som är uppdelad på dessa näringar behandlas dessa i ett sammanhang. Där så är möjligt försöker vi särredovisa trädgårdsnäringen. I Västra Skåne dominerar jordbruks- och träd-

gårdsnâringarna.

1¶Aktivitetsnivån 1988

Det är svårt att hitta ett bra enhetligt mått på aktivitetsnivån för de areella näringarna eftersom de har en skiftande struktur. Ett användbart mått kan vara förädlingsvärdet. Tyvärr saknas regional statistik som redovisar forädlingsvärdet för de areella näringarna. Vi får därför arbeta med aktivitetsindex som sätts till 100 for år 1988.

2 Energianvändningen 1988

Inom energiprojektet behandlas el och vârmesidan. Drivmedel till arbetsfordon behandlas inom trafikprojektet. Detta medför att en

stor del av jordbrukets energianvändning inte kommer att

behandlas här. Almqvist [1] anger behovet av drivmedel for en gård med 50 kor till 75 MWh/år. Detta kan jämföras med den totala

energianvändningen som anges till 214 MWh/år. För jordbruket inom Västra Skåne uppgår drivmedelsanvändningen till 750

GWh. Inom ñskenäringen dominerar drivmedlen helt och redovisas ej här.

Leveranser av olja till den areella sektorn och el till jordbruksfastigheter erhålles från statistiska centralbyrån [2]. Elleveranserna

särredovisas for jordbruksfastigheter med respektive utan elvärme. Användningen av träbränslen inom jordbruksfastighe-

tema uppskattas ej. Eftersom vi i scenarierna antar utnyttjande av träbränslen i bostäder i samma grad som i dag inverkar det inte på

resultatet. Bränsleanvändning samt el- och fjärrvärmeanvândning inom trädgårdsnäringen uppskattas från trädgårdsräk-

ningen 1987 [3] där energianvändningen redovisas länsvis. I samma skrift redovisas växthusytorna kommunvis. Genom att

anta en specifik användning (kWh/m2) for de olika energislagen i

Bilaga 4

respektive län och multiplicera dessa med de växthusytor som lig-

ger inom Västra Skåne erhålles en grov uppskattning av energian-

vändningen inom trädgårdsnäringen. För naturgasanvänd-

ningen används leveransstatistik från Sydgas och Helsingborgs

energiverk.

I tabell 2.1 redovisas energiförbrukningen 1988 inom areella sektorn.

medel.

Ett exempel på fördelningen av energi på en gård med 50 mjölkkor

redovisas av Ehrlemark och Svensson [4]. Den redovisas i tabell 2.2

och kommer att ligga till grund får vår bedömning av potentialen

för effektiviseringar inom jordbruk. Hushållselen förutsätts användas på likadant sätt som i småhus. Oljeanvändningen används framför allt till uppvärmning i bostaden.

Pedersen m fl [5] har gjort en grov uppskattning av hur elanvänd-

ningen i trädgårdsnäringen i Danmark fördelas. 60 % åtgår till

pumpning, 10 % till kylning, 15 % till övriga motorer 15 % till belysning. Vi använder denna uppskattning för att uppskatta effektivi-

seringen i nästa kapitel.

Användning Använd energibärare

MWh/år Bostad

Uppvärmning 99 olja Hushållsel 4.8 el

Kostall

Ventilation 9 el Varmvatten 4 el Belysning 3.5 el Utgödsling 0.8 el Mjölknjng 2 el Mjölkkylning 5 el spannmålstorkning(90 ton) 1.8 el Hötorkning (45 ton) 4 el

Övrig el 5 el

Summa el 40 el Summa totalt 1 40 olja/el

Tabell 2.2 Exempel på energianvändning på en gård med 50 mjölkkor.

Bilaga 4

3¶Förändringar till år 2010

Aktivitetsnivån i framtiden är kraftigt beroende av den framtida jordbrukspolitiken. Förändrade subventioner och minskat gräns-

skydd kan kraftigt påverka de areella nâringarnas omfattning. På

grund av dessa osäkerheter antar vi att jordbruksproduktionen kommer att ligga kvar på dagens nivå år 2010.

3.1¶Eñektiviseringar

För beräkningen av effektiviseringspotentialen för jordbruk

studeras en gård med 50 mjölkkor enligt ovan.

De effektiviseringsmöjligheter som finns inom jordbruket är relativt dåligt undersökta. Vi utnyttjar oss dels av effektiviserings-

potentialer uppskattade för Danmark av Pedersen m fl [6], dels av

effektiviseringspotentialer för likartade åtgärder i andra sektorer.

Den antagna effektiviseringspotentialen redovisas i tabell 3.1.

Följande överväganden har orts vad gäller scenariot effektivi-

sering (BST):

För bostadsuppvärmning antar vi att effektiviseringspotentialen är

lika stor som för småhus. Detsamma gäller effektiviseringspotentialen för hushållsel.

I kostallet antas effektiviseringspotentialen for ventilation, belys-

ning, och mjölkkylning motsvara den som Pedersen m fl angett för Danmark. Mjölkning och utgödsling antas ha samma effektivi-

seringspotential som övriga motorer i samma skrift. Torkning antar vi samma effektiviseringspotential som torkning inom

har

industrin. Övriga poster antas ha en effektiviseringspotential motsvarande övrig el inom industrin.

Energianvändningen vid torkning är beroende dels av varmluftstorkens effektivitet, dels på torkmetod, fukthalt hos grödan vid

inkörning, pressningsgrad av höet samt längden på inläggningsperioden. T. ex. förbrukar torkningen av spannmål enligt

Ehrlemark och Svensson 5 gånger mer energi per ton spannmål om varmluftstork används i stället för kalluftstork utan tillsatsvärme. En ökning av hömängden från 200 kg/mz till 300 kg/m2 ökar enligt

samma källa energianvändningen med drygt 40 % vid en inläggningsperiod på 10 dagar. En förlängning av inläggningsperioden från 7 till 10 dagar vid inläggningsvattenhalt på 40 % och en

hömängd på 300 kg/m2 minskar energianvändningen med ca

Bilaga 4 sou 1990:96

20 %. För att dessa skall kunna

energibesparande åtgärder göras

krävs att utrymme finns som en förändrad

samtidigt behandling

av grödan måste passas in med andra

göromál på gården.

En ytterligare effektivisering i fallet har hög effektivisering (EIT)

endast antagits för de som undersökts med

användningsområden

hänsyn till detta av Pedersen m fl.

BST EFI Bostad

Uppvärmning 85 85 Hushållsel 65 40

Kostall

ingen redovisas i tabell 3.2.

Effektiviseringspotentialen begränsas

av att en del skörd.

energieffektiviseringsåtgärder ger lägre

Lantbruksnämnden i Malmöhus län [7] uppskattar att man med dagens energipriser bör kunna spara ca 25 % av för

energin upp-

värmning genom att sätta in energiväv. Med fortsatt bör

utprovning

man kunna spara 50 % av för

dagens energianvändning uppvärm-

ning. Vi använder den första för scenariot BST och

uppskattningen

det senare for scenariot EFT. Den

uppskattade eleffektiviserings-

potentialen för trâdgárdsnäringen bygger på av uppskattningar

Pedersen m fl [8].

Tabell 3.2 Antaganden om

e/fektiuiseringspotential för trädgárdsnäringen

för scenariot bästa sålda teknik. (Indac 100 = 1988).

Bilaga 4

Effektiviseringskostnader inom trädgårdsnäringen har inte

kunnat erhållas. Vi antar en eñektiviseringskostnad av 200 SEK/MWh for scenariot BST. Detta är en effektiviseringskostnad

som ligger i nivå med de högsta effektiviseringskostnaderna i

övriga branscher.

3.2¶Konverteringar

Konverteringar antas endast i biobrânslealternativet, se bilaga 5, där kolanvändningen inom trädgårdsnäringen konverteras till

biobränslen.

4 år 2010

Energianvändningen

Energianvändningen år 2010 redovisas i tabell 4.1 for de tre tekniknivåerna for naturgasalternativet. Biobränslealtemativet ser likadant ut förutom att kolet i trädgårdsnâringen konverteras till biobränslen.

BST

EFT

Tabell 4. 1 Energianvändningen år 2010 (GWh).

Referenser

[1] Almqvist A., lantbruket och energin. Aktuellt från lantbruksuniversitetet

361, Uppsala 1987. [2] Statistiska centralbyrån. Enheten för energi och priser. Uppgifter

beställda från SCB databas. Örebro 1990. [3] Statistiska centralbyrån. Statistiska meddelanden J 10 SM 8803. [4] Ehrlemark A., Svensson L., Energi för jordbrukets byggnader. Aktuellt

från lantbruksuniversitetet 308 Teknik, Uppsala 1982.

Bilaga 4

(51 Pedersen, P. B., Viegand J., Nørgård J. S., Vurdering af elforbrugets

fordelning og besparelse-potentialer i landbrug og gartneri. Danmarks

tekniska högskola, Lyngby, Januari 1988. [6] Pedersen, P. B., Viegand J., Nørgård J. S., Vurdering af elforbrugets

fordelning og besparelse-potentialer i landbrug og gartneri. Danmarks

tekniska högskola, Lyngby, Januari 1988. [7] Olsson L., Lantbruksnämnden i Malmöhus län. Muntlig information

22/ 10 1990. [8] Pedersen, P. B., Viegand J., Nørgård J. S., Vurdering af elforbrugets

fördelning og besparelse-potentialer i landbrug og gartneri. Danmarks

tekniska högskola, Lyngby, Januari 1988.

5 Bilaga

nu och framöver

Pillförselsystem

l 1988

et

1 . 1 Ledningsbundna energisystem

De ledningsbundna energisystemen i Västra Skåne är väl utbyggda. Fjärrvärmen har funnits länge i Malmö, Lund och Helsingborg. Under andra hälften av 1980-talet har naturgasnätet expanderat kraftigt. Fjärrvärme finns i följande kommuner: Bjuv, Burlöv, Helsingborg, Klippan, Landskrona, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svalöv, Ängelholm. Naturgas finns i alla kommuner förutom Lomma, Ängelholm och Båstad. I de två senare orterna är ett naturgasnät under uppbyggnad. Några av de kommuner som har üärrvärme använder naturgas i sina fjärrvärmeanlâggningar. I tabell 1.1 redovisas fjärrvärme- respektive naturgasleveranserna i Västra Skåne för de olika sektorerna.

Tabell 1.1 Fjärrvärme och naturgaslevemnser 1.988 (GWh) i Västra Skåne till de olika sektorerna enligt SCB, [1] Sydgas [2], Malmö Energi [3], Helsingborgs energiuerk [4] samt Lunds energiverk [5]. Värdena är normalårskorrigerade för bostads och serviceaektorn. Leveranserna av fjärrvärme till industrin är osäker eftersom uppgifterna från energiverken och SCB inte stämmer överens. Detta beror på att energiverkens statistik är leveransstatistik medan SCB:s industristatistik bygger på redovisning från de enskilda industrierna. Vi har här använt uppgifterna från energiverken.

I orter som varken har naturgas eller fjärrvärme har elvärmen fått en betydande roll för De totala elleveransema till de

uppvärmning.

olika sektorerna redovisas i tabell 1.2.

Tabell 1.2 Elleveranser (GWh) till de olika sektorerna enligt SCB [6], Malmö

Energi [7] samt enkäter från Västra Skånes kommuner. Elanuändningen för uppvärmning inom boatads- och aeruicesektorn har normalårskorrigerats.

Tillsammans med leveranserna till fjärrvärmesystemen ger det totala elleveranser på 7380 GWh vilket kan jämföras med Sydkrafts totala leveranser som är ca 7 500 GWh.

1 .2 Anläggningar för ñänvärmeproduktion

Genom att gå igenom tillgänglig statistik samt intervjua folk inom energiverken har produktionsanläggningarnas effekt, ålder,

producerad fjärrvärme 1988, använt bränsle 1988 samt vilka bränslen som kan användas i systemet erhållits. I appendix A redovisas dessa uppgifter.

Med antagande av 10 % förluster i ledningssystemet for fjärrvärme kan man uppskatta den normalárskorrigerade fjärrvärmeproduk-

tionen i Västra Skåne 1988 till 4 800 GWh. Dessutom producerades 300 GWh el. I tabell 1.3 redovisas användningen av el och bränsle

El och värme till värmepumpar 650

Tabell 1.3 Användandet av energibärare (GWh) i fjärrvärmesystemet för el

och fjärruärmeproduktion (ej normalårskorrigerat) 1988 enligt uärmeverksföreningen [8].

Bilaga 5

För att jämföra energitillförseln och utsläppen 1988 med dessa

variabler i scenarierna måste fjärrvärmeproduktionen normalårskorrigeras. Vi antar då att den extra värme som skulle produceras ett normalår jämfört med 1988, som var ett ovanligt milt

år, skulle produceras med olja. Detta ger en ytterligare

användning av olja på 330 GWh i Västra Skåne vilket motsvarar 6.5 % av den totala ñärrvärmeproduktionen 1988.

1 .3 Anläggningar för elproduktion

I regionen producerades el förutom i kraftvärmeverk i kärnkraftverk, Vattenkraftverk, kondenskraftverk och vindkraftverk. I Barsebäcks kärnkraftverk producerades 9 150 GWh el 1988. Vattenkrañzsel produceras i Rönne å och produktionen 1988 uppgick till 11 GWh. Vindkraftverken i regionen producerade tillsammans 5 GWh el och därav svarade verket i Maglarp för ca 4 GWh.

1 .4 Anläggningar för industriell sampmduktion av el och

värme

År 1988 fanns industriell samproduktion inom processindustrin

och då framför allt inom sockerindustrin. Totalt uppgår produk-

tionskapaciteten till 25 MWe och elproduktionen var 90 GWh.

1.5¶Energianvändning i individuella anläggningar

De individuella pannor som finns för uppvärmning i Västra Skåne

är framför allt olje- och kolpannor. Bruttoenergianvändningen

1988 i dessa pannor redovisas i tabell 1.4.

Areellab

Totalt l 00 3290 900 a Uppskattning enligt bilaga 1. b Drivmedel ingår inte. c Uppskattningar enligt bilaga 4. Tabell 1.4 Bruttoenergianuändning av olja, kol och ved 1988 (GWh) i

individuella pannor. Värdena är normalårskorrigerade för

bostads- och servioesektorn. Värdena kärror där inget annat sägs

fiån SCB [9].

Bilaga 5

Förutom dessa energimângder finns en övrig brânsleanvändning

inom industrin vilken uppgår till 565 GWh. Denna post utgörs till stor del av gasol.

1.6¶Energitillförsel

Utgående från redovisningen i tidigare avsnitt i denna bilaga kan

den totala energitillförseln exklusive i Västra

transportsektorn

Skåne beräknas, se tabell 1.5. Fördelningen av råkrañzen på olika elproduktionsformer baseras på den fördelning mellan kärnkraft och vattenkraft som råder inom distributionsområde.

Sydkrafts

Kärnkraft som fouil- Kärnkraft som kärn-

Tabell 1.5 Energitillförsel (GWh) i Västra Skåne år 1988. Värdena är nor-

malárskorrigerade för användningen i bostäder, service och

värrneverk. För kärnkraft anges i kolumn I fossilbränsleekviva-

lenter varvid 2.6 enheter bränsle antas ge 1 enhet el enligt IEA

[1 OJ. I kolumn 2 räknas primärenetgi för kärnkraft som levererad el. För vind- resp vattenkraft anges den från anläggningen avgivna energin.

1 .7 Miliöpåverkan härrör-ande från

energisystemet

I detta avsnitt kommer endast utsläppen från i

energisystemet

Västra Skåne att behandlas. För att beräkna utsläppen måste ett antal schabloner användas. De schabloner som använts där

inget

annat nämns redovisas i tabell 1.6.

Tabell 1.6 Antagande om emissionsfaktorer 1988 enligt Gustavsson [11]

(Kadmium och Kvicksilver) och länsstyrelsen Malmöhus län

(Övriga ämnen).

Ett antal undantag från emissionsfaktorerna i tabell 1.6 har orts.

I anläggningarna för el- och värmeproduktion och inom industrin antas att stoftrening sker i fastbränsleanläggningarna. Denna

förutsätts ta bort 60 % av luftutsläppen av kvicksilver och 95 % av

kadmium. För kolanläggningarna i Helsingborg respektive Malmö har uppgifter om utsläpp från respektive energiverk utnytt-

jats för att beräkna utsläppen. En genomsnittlig emissionsfaktor på 0.3 g SO2/MJ bränsle har därvid erhållits. För koldioxid och svaveloxider i övrigt antas emissionsfaktorer enligt tabell 1.6. Vi har andra emissionsfaktorer för kväveoxider än de som

antagit

redovisas i tabell 1.6 inom el- och fjärrvärmeanlâggningar och inom industrin. Dessa anges i tabell 1.7.

NO:

g NOz/MJ

Tabell 1.7 Antagna genomsnittliga emissionsfaktorer av kväveoxider vid

el- och fjärrvärmeproduktion och för industrin enligt länsstyrelsen i Malmöhus län.

För avfallsförbränningen i Malmö har vi använt de emissions-

faktorer som uppskattats av avfallsprojektet inom miljödelegatio-

nen Västra Skåne. Dessa uppgår till 0.09 g SO2/MJ, 0.17 g NOç/MJ,

25 g COg/MJ, 9 ;lg Hg/MJ och 0.4 pg Cd/MJ. Koldioxidutsläppen har

här beräknats som de utsläpp som kan knytas till förbränning av

plastprodukter.

Med hjälp av dessa emissionsfaktorer kan de sammanlagda utsläppen i Västra Skåne uppskattas. Utsläppen redovisas i tabell 1.8.

Bilaga 5

värmeprod Industri* 1935 1620 850 3.3 3.7 Bostäder, 750 605 660 0.9 3.8 service Areella 1 130 397 257 2.4 2.0 näringar* Avfall 204 226 57 20 0.9 Summa 8650 4730 2750 38 l 9 a Ej utsläpp från drivmedel från fordon Tabell 1.8 Emiasioner från energisystemet i Västra Skåne (ej trafik) 1988.

2 inom üllförselsektom

Möjliga förändringar

2.1¶Utbyggnad av ledningsbundna system

Genom enkätsvar från kommunerna i Västra Skåne

uppskattas

möjligheterna till ökat värmebehov av fjärrvärme och naturgas 1989- 1999. I tabell 2.1 redovisas dessa uppskattningar.

Naturgas Fliänwärme Beñntlig bebyggelse

Ny bebyggelse

Tabell 2.1 Uppskattning av tillkommande värmebehov (GWh/år)

för

naturgas och fjärrvärme i Västra Skåne 1989-1999. Värdena

gäller före energihushållning.

För tiden 2000-2010 antar vi att ny bebyggelse ansluts till

ñârr-

värme och naturgas med värmebehov som motsvarar perioden 1989- 1999.

Bilaga 5

2.2¶Utbyte av pmduktionsanläggningar

Fram till år 2010 är de flesta eller alla i dag befintliga anlägg-

ningar inom fjärrvärmesystemet äldre än sin tekniska livslängd.

Därför antas att hela beståndet kan vara utbytt till år 2010.

2.8¶Sampmduktion i individuella anläggningar

Förutom i fjärr-värmesystem finns det värmeförbrukning inom

industrin och andra verksamhetsområden som har förutsättningar

för samproduktion av el och värme. I syfte att bedöma potentialen

for sådan produktion inom Västra Skåne har vi studerat några olika delområden.

2.3.1 Kriterier får val av teknik. Konventionellt teknikval innebär teknikval vid 1988 års priser. Det har gjorts enligt riktvärden i tabell 2.2.

Ångturbin

Tabell 2.2 Kriterier för val av teknik, verkningsgrader för samproduktion i

alternativet konventionellt teknikval.

Befintliga ångturbiner för samproduktion har förutsatts finnas

kvar på grund av av sin långa tekniska livslängd. Vid individuellt val av dieselmotoralternativ har ett noggrannare val orts utifrån Lundberg [12], där skillnader i alfavärde och total verkningsgrad föreligger mellan olika maskinstorlekar.

Några få industrier med brännugnar har bedömts kunna utnyttja gasturbiner men ej dieselmotorer med hänsyn till kravet på lägre temperatur för processvärme.

Vid antagande om bränsleval i det konventionella fallet har för de 10 största industrierna befintligt bränsle bibehållits. De 10-100 största energiförbrukarna har antagits använda naturgas för sin

samproduktion.

I biobränslealternativen har bränsle i ångturbiner ersatts med biobränsle där så varit lämpligt med hänsyn till processen.

Bilaga 5

Gasturbiner baserade på förgasade biobränslen har, där storlek och andra förhållanden så medgett, ersatt naturgasdrivna dieselmotorer.

Vid val av gasturbin med förgasat biobränsle har minimigränsen

för reaktorns termiska effekt satts till 8 MW med följande fördelning; värme (62 %), el (18 %) och förluster (20 %).

2.3.2 Resultat De tio, från energisynpunkt, största industriema inom området har studerats individuellt med fastställande av värmeunderlag, befint-

lig elproduktion samt möjlig elproduktion vid två nivåer

Konventionellt teknikval och Maximerad elproduktion. Dessutom har möjligheterna att använda biobränslen studerats

(alternativet biobränsle/naturgas). Energianvändningen hos flera

av de stora energianvändama är intimt knuten till processen, den sker t. ex. vid förbränning direkt ute i en ugn, och i de fallen kan

värmeanvändningen ej utnyttjas för elproduktion. För värmean-

vändning vid lägre temperaturnivåer, t. ex. torkning eller

kokning, används ofta en ångprocess.

De därpå följande 90 största energianvändama inom industrin har behandlats mer schablonmässigt utifrån statistik över årsförbrukning av olika bränslen för företag, indelade efter branschtillhörighet [13]. För respektive bransch har fastställts vilka bränslen som normalt används för uppvärmning inom ett temperaturområde som

medger samproduktion. Vidare har bränsle för processändamål identifierats. Efter avdrag för processenergianvändning som ej medger samproduktion har samproduktionspotentialen beräknats efter antaganden om utnyttjandetid och typ av användning. Inom

det effektintervall som är aktuellt, 0.5 - 10 MW el, är dieselmotoraltemativet det dominerande, varför det ej, vid en översiktlig uppskattning, blir någon skillnad i resultaten mellan alternativen Konventionellt teknikval respektive Maximerad elproduktion.

För större samlade byggnadsbestånd t. ex. flygfältsanlâggningar

och regementen, totalt fem stycken inom området, har en indi-

viduell bedömning av värmeunderlag och möjlig elproduktion

gjorts.

Övriga möjligheter till samproduktion utöver de ovan redovisade

har uppskattats på grundval av en inom Sydkraft ord bedömning av den tekniska potentialen för samproduktion inom bostäder, lokaler och tillverkningsindustri.

Bilaga 5

Resultaten av de ovan beskrivna bedömningarna redovisas i tabell 2.3 nedan.

ñproduktion

Grupptill- Totalt _ñonventi- Maxime- Biobränsle/Naturgas bärighet vñrmoun- onellt rad elpro-

derlag teknikval duktion

Bio NG

GWh MW/GWh MW/GWh MW/GWh MW/GWh Processindustñ 1335 711/350 113/322 uWo 30/180 10 största Övrig energi- 994 275/712 275/7f12 40/115 140/370 krävande indusin (10-100 största)

400 50/200 85/330 - 50/200 Övrig industri, bostäder, lokaler Större so 10/35 10/35 - 10/35

byggnadsbestånd Summa 2790 410/1300 480/1600 80/285 230/785

Tabell 2.3 Möjligheter för samproduktion i individuella anläggningar.

3 lillförselsektom år M10

3.1 Antaganden för soenarierna För energisystemet år 2010 skapas sex huvudscenarier. Två typer

av tillförselsystem studeras. Ett system baseras på samproduktion

med naturgas. Detta system kommer i fortsättningen att kallas

Naturgasalternativet. Det andra systemet baseras på samproduk-

tion med biobränslen. Detta kommer i fortsättningen att kallas för Bi0bränslealtemativet. För båda dessa system studeras tre effek-

tiviseringsnivåer: Genomsnittlig använd teknik 1988 benämns

Ingen effektivisering, förkortas GAT, bästa sålda teknik 1988 benämns Effektivisering, förkortas BST samt effektivitetsförbättrad teknik som benämns Hög effektivisering och förkortas EFT. En noggrannare beskrivning av vad de olika tekniknivåerna innebär redovisas i bilaga 1.

Förutom de två huvudtyperna av tillförselsystem studeras

ytterligare varianter under avsnittet alternativa antaganden.

Beroende på vilken typ av energisystem som väljs påverkas fördel-

av olika användarsidan. För bostads- och

ningen energibärare på

servicesektorn redovisas detta i bilaga 1 och 2. Huvudprinciperna som lett till dessa antaganden redovisas också nedan.

Bilaga 5

3.1.1 Bostads- och serviceaektom

I naturgasalternativet antas konvertering enligt tabell 2.1, se sid

168, med det undantaget att befintliga småhus inte konverteras till

fjärrvärme.

I biobränslealternativet antas att även befintliga småhus till viss

del förutsätts bli inkopplade till fjärrvärmesystemet. De i dag

direktelvärmda husen antas förbli elvärmda.

I de småhus som ej värms med naturgas eller fjärrvärme förutsätts i båda alternativen 45 % använda olja, 45 % använda elektriska värmepumpar och 10 % elpannor. I flerbostadshus och i servicelokaler antas alla hus som inte använder naturgas och fjärrvärme använda olja.

Vi antar att användningen av ved inom bostads- och servicesektom är lika stor år 2010 som 1988 för både naturgasalternativet och biobränslealternativet.

3.1.2 Industrisektom och den areella sektorn I såväl naturgas- som biobränslealternativet förutsätts konvertering till fjärrvärme i befintliga och nya industrier och naturgas i befintliga industrier enligt sid 168, tabell 2.1. Fjärrvärmen ersätter då elvärme, medan naturgas till 90 % ersätter olja och till 10 % el. Åren 2000-2010 ansluts nya industrier till fjärrvärme i samma grad som 1989-1999.

För nya industrier antas andelen naturgas vara lika stor som i

befintlig industri. Anledningen till dessa antaganden är att kommunernas antaganden om naturgasanslutning är låga. Det finns

idag inget som tyder på en minskning av andelen naturgas inom industrin. En möjlig orsak till kommunernas antaganden kan vara att de använder sig av en annan uppskattning av industrins tillväxt.

I biobränslealternativet antas att kolanvändningen inom industrisektorn konverteras till träbränslen om inte kol utnyttjas i processen. Konverteringar till biobränslen respektive naturgas sker dessutom i de industrier där vi antagit att dessa bränslen används för den industriella samproduktionen.

I biobränslealternativet förutsätts att kolanvändningen i växthusen konverteras till biobränslen.

Bilaga 5

3.1.3¶Hllfönelaektom I naturgasalternativet antas att naturgasbaserad samproduktion

kommer att finnas i kommunerna Malmö, Lund, Landskrona, Helsingborg och I övriga kommuner förutsätts att el-

Ängelholm.

drivna värmepumpar används för baslasten. I Malmö, Lund och

antar vi att används och i Lands-

Helsingborg gaskombiteknik

krona och Angelholm gasturbin. Detta beror på att vi inte förutsätter lönsamhet för gaskombiteknik med mindre effekt än 50 MWV.

I biobränslealternativet används biobränslen för samproduktion av el och värme i samtliga kommuner med fjärrvärme utom i Svalöv. I de större kommunerna, d v s de fem ovan nämnda, antas ångturbiner användas. I mindre kommuner förutsätts att förgasnings-

anläggningar i kombination med gasturbiner används.

I Malmö används Heleneholmsverket för spetslastproduktion i båda systemen. Bränslet förutsätts här vara lätt eldningsolja. I

samtliga andra fall används också lätt eldningsolja för spetslast.

Industriell samproduktion förutsätts i naturgasalternativet finnas i

samma utsträckning som 1988 d v s 90 GWh el. I biobränslealternativet på det som angivits i

grundar sig samproduktionspotentialen avsnitt 2.3 för fallet naturgas/biobränslen. En anpassning till det

som erhålles i scenarierna på grund av tillväxt och

värmeunderlag

effektivisering görs. I scenarierna utan effektivisering antas där-

för en elproduktion på 1220 GWh och 1130 GWh med effektivisering.

förutsätts bli i samma omfattning som i dag.

S_pillvärme utnyttjad

Aven kontrakterad men i dag ännu ej utnyttjad spillvärme antas

bli använd. Effektivisering antas minska spillvärmen i samma

som energianvändningen minskas. Utnyttjandet antas vara grad

600 GWh i scenarierna utan effektivisering och 520 GWh i scenari-

erna med effektivisering.

660 GWh avfall antas i båda alternativen utnyttjas för samproduktion av el och värme vid SYSAV. Dessutom utnyttjas 60 GWh depo-

nigas för värmeproduktion.

I antas ingen utbyggnad av vindkraften. I

naturgasalternativet

biobränslealtemativet antar vi en elproduktion i Västra Skåne från landbaserad vindkraft i områden som tillhör vindklasserna 6 och högre. I dessa områden är kostnaderna i samma storleksklass som för ny elproduktion i naturgaseldade kondenskraftverk inklusive

miljöavgifter och punktskatter. Det är därför ekonomiskt rimligt

att bygga vindkraft i dessa områden. Den potential för vindkraft

Bilaga 5

som ligger i dessa områden till ca 110 GWh. Denna

uppgår elpro-

duktion från vindkraftverk förutsätts i biobränslealtemativet.

Vi förutsätter att Västra Skåne kan delar av

tillgodogöra sig elpro-

duktionen i vattenkraftverk. Vi antar samma i

elproduktion

Vattenkraftverk inom Sydkrafts område år 2010 som den nor-

malårskorrigerade produktionen år 1988. Vi antar dessutom att

Västra Skåne kan tillgodogöra samma andel av den

sig produce-

rade elen i Sydkrafts år 2010 som man år

anläggningar orde

1988. Detta innebär att Västra Skåne kan 2160 GWh vatten-

utnyttja

kraftsel. Detta synsätt utnyttjas i scenarierna. Alternativt kan man tänka sig att se vattenkraften i ett nationellt där

perspektiv

Västra Skåne skulle kunna vattenkraftsel i relation till

utnyttja

regionens andel av den nationella elanvändningen år 1988. I detta fallet skulle Västra Skåne kunna 3500 GWh. Detta vid en

utnyttja

nationell elproduktion i Vattenkraftverk om 65 TWh.

Kämkraften förutsätts vara awecklad till år 2010.

Erfordras ytterligare elproduktion förutsätts att den sker i naturgasbaserade kondenskraftverk både i naturgas- och biobränslealternativet.

I båda fallen antas förlusterna i till 10 % och i

fjärrvärmesystemet elsystemet till 4 %.

8.2¶Energisystemet 2010

sammanlüttningavenermhhøwtáwüolø

I de tidigare bilagorna 1-4 redovisas år 2010. För

energibehovet

bostads- och servicesektorn redovisas

nettoenergianvändningen.

Bruttoenergianvändningen beräknas med hänsyn till

verkningsgraden vid den slutliga användningen. De verknings-

grader vi antar redovisas i tabell 3.1.

I tabell 3.2 redovisas för de olika

bruttoenergianvändningen

sektorerna. I kommande avsnitt specificeras ett antal av de

viktigaste energibäramas användning.

a Enligt Malmö Energi [14]. b Enligt Vattenfall [15]. c Enligt Johanssonåsteen (161. Tabell 3.1 verkningsgrader för slutlig energianvändning i

Antagna

bostäder och servicelokaler. Samma antaganden görs för

småhus, flerbostadshus och servicelokaler. Där inget annat

nämns har verkningsgrad i flerbostadshus 1988 valts.

näringar Summa 1a 100 22 500 17 900 15 900

Tabell 3.2 Bruttoenergianuändningen (GWh) 1988 och år 2010 fördelad pá

sektorer för de tre tekniknivåerna Ingen effektivisering (GAT),

Effektivisering (BST) samt Hög effektivisering (EFT).

3.2.2¶Elsystentet och dess anläggningar

för de olika sektorerna finns beräknade i bila-

Elanvändningen

1-4. I tabell 3.3 redovisas elanvändningen år 2010. I tabell 3.4 gorna redovisas den som fordras när hänsyn tagits till för-

elproduktion

luster i I tabell 3.4 redovisas också hur produktionen

elsystemet.

sker. tas här till den beräknade elproduktionen i fjärr-

Hänsyn

värmesystem vilka redovisas i avsnitt 3.2.3 och industriell sam-

produktion samt elproduktion i individuella anläggningar.

Att märke till är att man i biobränslealternativet med bästa

lägga

sålda teknik 1988 får ett elöverskott år 2010 pá 450 GWh.

näringar Totala 6830 9170 6220 5180 9150 6200 5160 leveranser Därav värme 1510 1030 920 920 1010 900 900 El till värme- 560 70 65 65 0 0 0 prod Tabell 3.3 Elanvändning (GWh) år 1988 och 2010. Elanvändningen

redovisas såväl för biobränslealternativet som för

naturgasalternativet för de tre tekniknivåerna Ingen effektivi-

sering (GAT), Effektivisering (BST) samt Hög effektivisering

(EFT).

1988 Naturgas 2010 Biobränsle 2010

GAT BST EFT GAT BST EFI El från samprod 300 3700 2890 2890 2650 2120 2120 FV Industriell 90 90 90 90 1220 1130 1130 samprod Vindkraft 5 10 10 10 110 110 110 De] av Sydkrafts 2160 2160 2160 2160 2160 2160 2160 vatten kraft Naturgasbaserad 0 3610 1360 240 3410 970 kondenskrañ: Kärnkraft 5000 0 0 0 0 0 0 Summa 7550 9570 6480 5390 9540 6450 5520 produktion Elöverskott Nej Nej Nej Nej Nej 150 Tabell 3.4 Elproduktion (GWh) fördelad på produktionsfbrmer år 1988 och

2010. Elproduktionen redovisas såväl för biobrünslealternativet

som naturgasalternativet för de tre teknikniváerna Ingen

effektivisering (GAT), Effektivisering (BST) samt Hög

ejfektivisering (EFT).

3.2.3¶Fjärrvärmesystemen

Fjärrvârmeleveranser år 2010 för de olika sektorerna redovisas i tabell 3.5. Produktionsbehovet år 2010 förutsätts vara 10 % högre på grund av distributionsförluster.

5 Bilaga

tekniknivåerna Ingen effektivisering respektive Effektivi-

n

sermg.

För de olika fjärrvärmesystemen används ett antal

typanlägg-

ningar for scenarierna. Prestanda for dessa anläggningar

enligt

Gustavsson [17] och Statens [18] redovisas i tabell 3.6.

energiverk

Dessutom används 600 GWh industriell i scenariot med

spillvârme

Ingen effektivisering och 530 GWh i scenariot Effektivise-

r1ng.

Anläggning Bränsle Storlek Totalvg Elvg

CFB a Biobränsle 50-100 MWv 0.86 0.30

Ångturbin,

Gasturbin Biobränsle 5-10 MWv 0.775 0.175 Gasturbin Biobränsle 50-100 MWv 0.805 0.2sb Gasturbin Naturgas 5-10 MWv 0.87 0.23

“ 50-100 MWv 0.85 0.42

a Prestanda enligt Statens energiverk [19]. b Verkningsgraden tar hänsyn till förluster

i förgasningssteget.

Tabell 3.6 Typanläggningar som används i scenarierna år 2010.

för

Prestanda där inget annat nämns enligt Gustavsson [20].

Tabell 3.7 Andel (%) av värmebehovet som antas kunna täckas av

samproduktion om kombicykel (CC) med naturgas respektive

kraftvärmeverk KVV används. Värden såväl för fjärrvärmesystem där energihushållning utförts som när den inte utförts.

Vid dimensionering av anläggningarna har till att hänsyn tagits

endast en del av värmebehovet kan täckas av samproduktion. Gustavsson [21] anger den andel av värmen i Lund respektive Eslöv

som är lönsam att producera i samproduktionsanläggningar.

Bilaga 5

Dessa värden redovisas i tabell 3.7. Eventuell spillvärme ersätter samproduktion. Vi antar att siffran för Lund kan appliceras på

Landskrona och medan siffran

Malmö, Helsingborg, Ängelholm

for Eslöv kan antas gälla övriga kommuner i Västra Skåne.

Den producerade elen som erhålles ur samproduktionen i fjärr-

värmesystemen redovisas i tabell 3.8.

1988 Naturgas 2010 Biobränsle 2010

GAT BST GAT BST Elproduktion 300 3700 2890 2650 2120 Tabell 3.8 Elproduktion (GWh) i samproduktionsanläggningar 1988 och

2010 för såväl biobränslealternativet som naturgasalternativet

för de två tekniknivåerna Ingen effektivisering (GAT)

respektive Eñektiviser-ing (BST).

I tabell 3.9 redovisas energitillforseln för el- och värmeproduktion

år 1988 och år 2010.

1988 Naturgas 2010 Biobränsle 2010

Naturgas