SOU 1990:95

Miljön i västra Skåne : år 2000 i våra händer

Miljön i Västra Skåne

Underlagsmaterial IV./[ark och vattendrag

ID ?? 0 då 63 1—4

Miljön i Västra Skåne

Underlagsmaterial N/Iark och vattendrag

Statens offentliga utredningar

ww 199095 EE? Miljödepartementet

Miljön i Västra Skåne

Underlagsmaterial Mark och vattendrag

Underlagsmaterial till slutbetänkandet av Wjödelegationen Västra Skåne Lund 1990

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvaltningskontor ombesörjer remissutsändningar av dessaipublikationer.

Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08/739 96 30 Telefax: 08/739 95 48

Publikationerna kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan 5, Stockholm.

Omslagsbild: Kärrsnäppan (Edward Kapusta)

Produktion: Libergraf AB Grafisk form, omslag, layout, sättning och redigering: Lars Holmberg, Ann-Britt Madsen, Per Wickenberg och Johan Zander Typsnitt: New Century Schoolbook Tryck: Graphic Systems AB, Malmö, 1990 ISBN 91-38-10687-6 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen tör miliödepartementet

Regeringen bemyndigade den 26 januari 1989 chefen för miljö- och energidepartementet att tillkalla en delegation med uppdrag att initiera och samordna åtgärder som väsentligt kan förbättra miljön i Västra Skåne inom en tioårsperiod.

Med stöd av bemyndigandet förordnades den 26 januari 1989 som ledamöter kommunalrådet Uno Aldegren (s), tillika ordförande, riksdagsledamoten Karl Erik Olsson (c), tillika vice ordförande, tidigare kommunalrådet Annika Annerby Jansson (m), kom- munalrådet Guntram Olofsson (s), riksdagsledamoten Ingegerd Wärnersson (s), sektorschefen Gunnar Grankvist, miljöombuds- mannen Ulf Lavenius och biologen Stefan Edman.

Som experter att biträda delegationen, förordnades den 28 mars 1989 avdelningsdirektören Bengt Aplander, avdelningschefen Bengt Bucht, avdelningschefen Ronny Ferm, miljö- och hälsoskydds- chefen Högni Hansson, miljövårdsdirektören Carl-Ivar Höijer samt miljöskyddschefen Rolf Toft. Avdelningsdirektören Bengt Aplander entledigades den 5 september 1989, och avdelnings- direktören Sten Inge Arnesson utsågs den 4 september 1989 att ersätta honom.

Till huvudsekreterare förordnades den 15 mars 1989 Bodil Jönsson och till sekreterare förordnades samma dag Ann-Britt Madsen.

Delegationen har tagit namnet Miljödelegationen Västra Skåne.

Huvudbetänkandet från Miljödelegationen Västra Skåne redovisas som Miljön i Västra Skåne — Ar 2000 i våra händer, SOU 1990:93.

Förutom här presenterat bakgrundsmaterial, finns det bakgrunds- material i ytterligare tre separata bilagor: Diverse underlagsmaterial och sammanställningar, SOU 1990:94 Underlagsmaterial Energi, SOU 1990:96 Underlagsmaterial Trafik, SOU 1990:97

Det har inte varit möjligt för delegationen att detaljgranska inne- hållet i bakgrundsbilagorna SOU 1990:94 , SOU 1990:95 , SOU 1990:96 och SOU 1990:97 . Delegationen ställer sig bakom huvudlinjerna i dessa, men för detaljerna svarar de enskilda författarna.

Lund i november 1990

%ldqgre eu ”L”/%»u/c»,

/Bodi1 Jönsson

Förord

Denna publikation är en bilaga till SOU 1990:93 "Miljön i Västra Skåne - År 2000 i våra händer". Här ges en fördjupad bakgrunds- beskrivning till förslagen i kapitel 9, Mark och vatten. Atgärds- förslagen beskrivs och exemplifieras närmare.

Några ämnesområden är fördjupade, som restaurering och ny- anläggande av våtmarker, våtmarkskartor över Västra Skånes åar, exempel på kommunal kvävepool, underlag för hur ansvars- och kostnadsfördelning kopplas till ett naturvårdsprogram, listor över hotade arter i Västra Skåne samt exempel på återskapande av naturmark för rekreation och artbevarande.

Arbetet har utförts av ett stort antal personer, med Urban Emanuelsson (projektledare) och Helen Hasslöf som huvud- ansvariga.

Kapitlen 1-4 och 6 har skrivits av Urban Emanuelsson och Helen Hasslöf under medverkan av Magnus Rydlöv. För avsnitt 3.5.1 svarar Bo Bergkvist, Växtekologiska avdelningen, Ekologiska institutionen, Lunds universitet. För avsnitt 3.7 svarar Annika Nilsson, Kulturgeografiska institutionen, Lunds universitet.

Marianne Sillén, Institutionen för handelsrätt, Lunds universitet, har arbetat med de lagförslag som presenteras samt utformat de föreslagna lagtexterna.

För kapitel 5 svarar Ann-Marie Rosenqvist, Kulturgeografiska institutionen, Lunds universitet och Urban Emanuelsson.

Kapitel 7 har Helen Hasslöf haft huvudansvaret för. Följande personer har bidragit till detta kapitel: Kärlväxter: Göran Mattiasson, länstyrelsen i Malmöhus län. Mossor: Nils Cronberg, Institutionen för systematisk botanik, Lunds universitet. Lavar: Projektet "Hotade lavar i Södra Sverige"; Ingvar Kärnfelt (projektledare), Ulf Arup, Stefan Ekman, Lars Fröberg, Institu- tionen för systematisk botanik, Lunds universitet. Storsvampar: Sigvard Svensson, Institutionen för systematisk botanik, Lunds universitet. Däggdjur: Ingemar Ahlén, Institutionen för vilt- ekologi, SLU. Fåglar: Paul Eric Jönsson, Zooekologiska avdel- ningen, Ekologiska institutionen, Lunds universitet. Grod- och kräldjur: Boris Berglund, Baldringe 25:2, Ystad. Fiskar: Stellan

Hamrin, Limnologiska avdelningen, Ekologiska institutionen, Lunds universitet. Ryggradslösa djur: Ulf Gärdenfors (huvud- ansvarig), Mikael Sörensson (skalbaggar), Hugo Andersson (tvåvingar, nätvingar), Per Wilander (spindlar) och Per Douwes (myror), samtliga från från Avdelningen för systematisk zoologi, Zoologiska institutionen, Lunds universitet, Olle Hammarstedt (storfjärilar), Södra Sandby, Carl-Cedric Coulianos (Hemiptera), Zoologiska institutionen, Stockholms Universitet, Ingvar Svensson (småfjärilar), Osterslöv, Kristianstad, Henrik Waldén (mollusk- er) Göteborgs Naturhistoriska Museum.

Kapitel 8 har skrivits av Mårten Hammer, Institutionen för land- skapsplanering, SLU, Alnap.

Kapitel 9 har skrivits av Michael Dahlman, Kristianstads Vatten- rike.

Kapitel 10 har skrivits av Lars Leonardson, Limnologiska avdel- ningen, Ekologiska institutionen, Lunds universitet.

Kartorna i kapitel 11 har framställts av Lena Petersen, Limno- logiska avdelningen, Ekologiska institutionen, Lunds universitet.

Hans Berggren, länsstyrelsen i Kristianstads län och Anders Larsson, länsstyrelsen i Malmöhus län har bidragit med material.

Olle Nordell, avdelningen för växtekologi, Ekologiska institu- tionen, Lunds universitet har bidragit med bilder till projektet.

Dessutom har följande personer medverkat: Översilningsprojekt: Lars Leonardson och Torbjörn Davidsson, Limnologiska avdelningen, Ekologiska institutionen, Lunds universitet med denitrifikationsmätningar och massbalans- studier. Cecilia Wånge och Lars-Göran Olsén, växtekolgiska av- delningen, Ekologiska institutionen, Lunds universitet med mät- ningar av biomassa. Claes Bergendorff och Anders Kjellsson, Skånes Naturvårdsförbunds forskningsfond, har arbetat med installationer och mätningar.

Återskapande av naturmark: Roland Gustavsson, Mårten Hammer och Jonas Löf, Institutionen för landskapsplanering, SLU, Alnarp, samt Roger Svensson, Institutionen för ekologi och miljö- vård, SLU, Ultuna.

Vege å projektet: Charlotte Carlsson länsstyrelsen i Malmöhus län har gjort kartstudier över Vegeåns avrinningsområde. Hans Berggren, Kurt Hagenrud, länsstyrelserna i Skåne, Lars Törner,

Hushållningssällskapet i Malmöhus län, Sven Norup, Lantbruks- nämnden i" Kristianstads län, Rolf Toft Miljö- och Hälsoskydds- nämnden, Angelholm har medverkat i projektet.

Kartmaterial: Peter Schlyter, Institutionen för miljö- och energi- system, Lunds universitet. Stina Larsson, Lund, Sven Hernborg, Angelholm, Esko Daniel, Sveriges Geologiska Undersökning, Lund.

Projekt:

Miljödelegationens projekt "Mark och Vattendrag" har initierat och/eller medverkat i följande projekt: Översilning i Hörjel (samarbete med Skånes Naturvårdsförbunds forskningsfond och Växtekologiska avdelningen, Ekologiska institutionen, Lunds universitet). Översilning vid Vomb (Skånes Naturvårdsförbund, Lunds kommun, Malmö kommun samt Länsstyrelsen i Malmöhus län). Översilning vid Isgrannatorp (Miljö- och hälsoskyddsnämn- den i Kristianstads kommun). Återskapande av naturmark vid Löddeköpinge (Kävlinge kommun, Institutionen för Landskaps- planering, SLU). Planering av insatser mot eutrofiering i Vege å (länsstyrelserna i Skåne, Hushållningssällskapet i Malmöhus län, LRF och Lantbruksnämnden i Kristianstads län).

88884888. Sääf-?BESBBNEB Eäåääää

Underlag för kostnadsrelaterat naturvårdspmgram

Värdefulla naturområden i Västra Skåne

Miljöer—sättningar till jord- och skogsbruket Inledning Ängs- och hagmarker Våtmarker Lövskog Tätortsnära rekreationsmark Sammanställning

SB&åäää 88

Sammanställning över hotade arter i Västra Skåne

Kärlväxter Mossor 1

8598

7.3 7.4 7.5 7.6 7.7

8.1 8.2 8.3 8.4 8.5

9.1 9.2 9.3 9.4 9.5 9.6 9.7

10 10.1 10.2 10.3

10.4 10.5

10.6

11

12

13

Lavar

Svampar Vertebrater (ryggradsdjur) Evertebrater (ryggradslösa djur) Hotade arter kommunvis

Exempel på återskapande av naturmark Bakgrund

Målformulering

Genomförande

Naturtyper

Listning av önskade typer av naturmark och arter: Ett exempel

Exempel på kommunal kvävepool, Kristianstads kommun

Varför en kvävepool? Varför Kristianstads kommun? Inkomst: Utsläpp i Kristianstads kommun Var ska vi ta't?

Utgift-åtgärder

Balans ?

Prioritering

Anläggning och restaurering av våtmarker Målsättning Definitioner och allmänna riktlinjer för våtmarksarbetet Ekologiska processer av betydelse för närsaltretentionen

Naturvårdsaspekter

Förslag till anläggnings- och restaureringsåtgärder

Skötsel av våtmarker

Våtmarkskartor över Västra Skånes åar Referenser

Ordlista

Appendix Karta - Naturvårdsintressanta områden i

Västra Skåne

107 113 117 121

143 143 143 144 145

146

151

161 164 171 172

173 174

174

176 180 181

231

251

1. Inledning

Sett ur svensk synvinkel är det skånska landskapet rikt på olika djur- och växtarter. En lång rad av de naturtyper som funnits och delvis finns kvar i Skåne har uppkommit som ett resultat av mänsklig påverkan. Men de senaste hundra åren har vårt sätt att utnyttja marken snabbt förändrats i en riktning som innebär att landskapet har torkat upp, blivit övergött och förenklat. Detta påverkar också vattendrag och hav i klart negativ riktning.

Denna utveckling kan komma att accelerera nu när jordbruket avregleras. Å andra sidan finns förhoppningar om att avreglering- en av jordbruket skall leda till en bättre miljö. Men en sådan förbättring sker absolut inte automatiskt. Det fordras - nu mer än någonsin - ekonomiska resurser för att förhindra en fortsatt utarmning av vår flora och fauna.

Den gröna naturvården har haft svårt att hävda sina intressen. Detta har lett till att arter och biotoper försvunnit. I framtiden bör betydligt större resurser än hittills avsättas för art- och biotopvård. Naturvårdsplaner som görs upp av länsstyrelser och kommuner måste vara ekonomiskt förankrade. Med andra ord: Det räcker inte att göra upp planer. Tillräckliga medel måste avsättas för att planerna ska kunna genomföras.

2. Bakgrund

Naturen i Västra Skåne är starkt präglad av människan. För att förstå dagens miljöproblem måste man därför ha kunskap om såväl landskapets som samhällets historiska utveckling.

2.1. Geologi och klimat

Skåne med sitt sydliga läge har ett mildare klimat och en längre vegetationsperiod än övriga Sverige. Vegetationsperiodens längd, dvs. den tid då dygnets medeltemperatur överstiger 30 C, är 260 dagar. Arsmedelnederbörden varierar i olika delar av Skåne mellan 450-800 mm.

Det är den varierande berggrunden som ger Skåne dess karaktär som gränsbygd mellan det karga och skogiga Norden och Mellaneuropas bördiga jordbruksområden. Från norr sträcker sig det sydsvenska urbergsområdet in i Skåne. I de södra och västra delarna av landskapet består berggrunden av lagrade eller sedimentära bergarter, vilka geologiskt anknyter denna del av Skåne till Mellaneuropa. Gränsen mellan urberg och lagrade bergarter sträcker sig diagonalt genom Skåne från nordväst till sydost.

Den yngre sedimentära berggrunden i sydvästra Skåne är rik på kalk och har gett upphov till mer näringsrika jordarter än urbergsberggrunden som till största delen består av gnejs och granit. Inlandsisen har format de skånska moränerna. I sydvästra Skåne finns den näringsrika finkorniga baltiska moränen och i mellersta och norra Skåne dominerar den näringsfattigare blockrikare urbergsmoränen. Baltiska moränen är grunden för sydvästra Skånes goda åkerjord. Urbergsmoränen har däremot passat bättre för skogsbruk.

Figur 2.1 Skånes moränområden. Den kraftiga linjen markerar gränsen mellan nordostmoränen och den näringsrika finkorniga baltiska moränen i sydväst. Nordostmoränen domineras av näringsfattig urbergsmorän, vit på kartan. Tät streckmarkering betyder hög kalkhalt, gles betyder låg.

2.2. Näringsämneshypotesen

Näringsämneshypotesen är ett hjälpmedel för att förstå sambandet mellan vegetationsutvecklingen och samhällsutvecklingen. Enligt den kan historien indelas i stadier då människan manipulerat naturen på olika sätt och fått ut olika mycket mat.

Förutsättningen är att något av grundämnena kväve, fosfor eller kalium är bristämne i människans utnyttjande av landskapet. Dessa ämnens cirkulation är nyckelprocesser som det gäller att beskriva och förstå.

Vid vissa tillfällen i historien har befolkningen ökat drastiskt. Okningama antas ha att göra med att ny teknik gör det möjligt att

födomässigt försörja fler människor än tidigare på en viss yta. Den teknologiska utvecklingen har alltså gått i ett antal trappstegs- mässiga kliv. Varje kliv innebär att fler kan försörjas per ytenhet.

Vi kan urskilja fyra stora teknologiska steg, alla grundade på förändringar i näringsämnenas cirkulation. Se figur 2.2.

Mat till ! peta/km'

'Jrlakrung

,. r 2 Herdar och Matull 40 pestkm

röjgödslings- jordbrukare Urlakmng

3a. ' Mat till 50 pers/km2

Jordbrukare med fasta gödslade åkrar

Urlakmng

3b. Avancerade jord— brukare med fasta gödslade åkrar

Mat nu 2 00 gers/kmz

Urlakmng Konstgödsel

+++++++++++ ++++++++++ +++++++++

4 e+++++v+++++v Mattill3000pers/km2

+++++++++++o+ Konstgödsel— +++++++++++4+

jordbrukare Urlakning

Figur 2.2 Näringsämneshypotesen. Fem principiella stadier för mark- användning. Matproduktionen gäller södra Skåne. Efter Emanuelsson 1988a och 1988b. Minusytorna exporterar näringsämnen, plusytor importerar. Pilarna visar flödet av näring.

På den lägsta nivån (1) där människan lever som samlare, fiskare och jägare kan hon bara komma åt en bråkdel av det närings- kapital som finns i det ekosystem där hon lever. Befolkningen var troligen ojämnt fördelad under jägarestenåldern, med viss kon-

centration till laguner vid havet och större grunda insjöar där jakten och fisket gick bäst. På nivå 2 utnyttjar människan röjgödslingstekniken och kan avsevärt höja näringsuttaget. Odlingarna är tillfälliga med långa trädesperioder, då skogen tillåts återkomma. Skogsröjningen frisätter näringsämnen i marken. Samtidigt som människan styr över stora mängder näringsämnen till sin matproduktion bidrar hon till att mycket försvinner. Det sker genom urlakning, ytav- rinning och denitrifikation. Teknologin kan betecknas som slös- aktig.

Exakt hur röjgödslingen gick till vet vi inte. Man kan både ha röjt skog för hand och använt eld. Träden kan också ha ringbarkats och fått stå kvar döda i åkrarna. Främst har områden med lätta och näringsrika jordar berörts av röjgödslingsjordbruket.

På nivå 3 a delar människan upp sitt territorium i två skilda markslag. Ett stort omland förser en liten åkerareal med närsalter för odling. Detta möjliggör en kontinuerligt hög matproduktion. Omlandet domineras av slåttermarker, stubbskottsängar och olika typer av betesmarker. Även skogsmarken används till stor del som betes— och fodermark. Intransporten av närsalter från omlandet sker till stor del med hjälp av boskapen. Kedjan vegetation-bete- gödsel-odlingsväxter är av avgörande betydelse för systemets funktion. "Äng är åkers moder" lyder det gamla uttrycket. För- lusten av näringsämnen är långt mindre än på nivå 2.

Nivå 3 b medför ingen principiell förändring i närings-cirkula- tionen. Men proportionerna mellan marker som exporterar och marker som importerar näringsämnen förändras drastiskt. I Skåne fyrdubblas åkerarealen genom införande av en rad nya odlingstekniker. Vilka dessa är beskrivs under 1800-talets historia.

På nivå 4 har människan gjort sig oberoende av närings- exporterande ytor. Handelsgödselns intåg har brutit kopplingen naturliga fodermarker - åker, och den totala åkerarealen har kunnat minskas starkt genom ett allt effektivare jordbruk.

2.3. Förhistorisk tid

När landisen för drygt 13 000 år sedan försvann från södra Skåne, invaderades landet snabbt av tundra- och stäppväxter. Efter några tusen år med varierande klimat inträdde en varmare period då landet blev skogsklätt.

Dessa skogar tycks ha varit mycket öppna. Dels visar pollen- diagram att många öppenmarksväxter fanns i anslutning till skogarna, dels har man i torvmossar .ort många fynd från denna tid av djur anpassade till öppen mark. Bland annat levde uroxen och den irländska jättehjorten här. Båda dessa arter krävde gräs- ytor - inte sluten skog - för att överleva. Också kulturmarksväxter kan ha levt i det halvöppna landskapet.

Att förklara öppenheten enbart i klimatiska termer är svårt, då vi idag vet att skogar blir slutna om de inte betas eller hugges, även i torrt eller kallt klimat. Det är troligt att de stora växtätarna med sitt bete kan ha bidragit till landskapets halvöppna karaktär.

För omkring 5 800-5 900 år sedan måste en drastisk förändring ha ägt rum. I pollendiagram för Västeuropa som täcker denna tid ser man en markant minskning i mängden almpollen. De viktigaste teorierna som lanserats för att förklara detta är att almskogen fått lämna plats åt människans odlingar, att den drabbats av alm- sjuka, klimatförsämring eller att hamling satt ned trädens pollen- produktion.

I varje fall förändras det mänskliga samhället vid denna tid. Röjgödslingsjordbruket (nivå 2) introduceras, kanske som en föjd av almens tillbakagång. Alternativt är människan till stora delar ansvarig för minskningen.

Systemet med fasta gödslade åkrar (nivå 3 a) anses ha införts i de bördigaste delarna av Skåne någon gång mellan år 0 och 1 000 e Kr.

2.4. Tiden 1000-1800

Under tidig medeltid sker antagligen omfattande förändringar i landskapet. Från slutet av 1100-talet började stora områden hävdas intensivt. Skogsområden som tidigare bara något påverkats av betesdrift fick lämna plats åt olika typer av ängar och även åker. En rad nyttoväxter infördes i Skåne, sannolikt av munkar. Flera arter som ramslök, kattmynta och hjärtstilla har sedan kunnat sprida sig i naturen.

Under 1300-talet drabbades stora delar av Europa av digerdöden, troligen även Skåne. Tidigare hävdade ytor växte igen och det dröjde årtionden innan odlingarna kunde expanderas igen. Troligen var Skåne vid digerdödens utbrott uppodlat i samma omfattning som vid mitten av 1600-talet.

På 1700-talet överexploaterades det skånska landskapet på många sätt. Den ökade handeln, den begynnande industrin och befolk- ningsökningen tärde på skogsresurserna, och vedbristen blev akut

i många områden. Ängsmarkernas och därmed åkrarnas produk- tivitet nedsattes av överutnyttjande. Landskapet drabbades av en ekologisk kris.

2.5 1800-talet

Under 1800-talet utvecklades det skånska landskapet från ett betes- och slåtterlandskap till ett jord- och skogsbrukslandskap. Det markerar övergången från nivå 3 a till 3 b i näringsämnes- hypotesen. Åkerarealen mer än fyrdubblades från 1805 till 1914. Stora våtmarkearealer dikades ut, trädrika ängar av skottskogstyp försvann och de redan förut halvöppna utmarkema kom att ytter- ligare avskogas. Utvecklingen påskyndades av skiftesreformen som möjliggjorde införande av effektivare odlingsmetoder. Det radikala enskiftet genomfördes snabbt. Från 1803 till 1830 skiftades stora delar av Skånes slätt- och risbygder.

Hur kunde denna enorma uppodling ske på fodermarkens bekost- nad? Hade det gamla uttrycket "äng är åkers moder" upphört att gälla? Drabbades inte de nya åkrarna av näringsbrist?

Förklaringarna är många, men några faktorer spelade stor roll:

1. Växtföljderna utvecklades och kom att omfatta ärtväxter som tillförde jorden kväve.

2. Man lärde sig att ta vara på gödslet effektivare.

3. Vallodling och fodersädsodling infördes.

4. Vallbrottet, dvs. röjgödslingseffekten när man plöjer upp gräsmark.

5. Märglingen (spridning av kalkrikt slam från märgelgravar) inverkade, om än bara på kort sikt.

6. Översilningstekniken.

Översilningstekniken är en av de viktigaste faktorerna. Den innebar att man dämde upp en bäck eller å och ledde in vatten i en sidokanal. Från denna leddes vattnet in över en ängsmark. Vattnet skulle sila över marken, inte dränka den. Avattnet tillförde vetetationen näringsämnen, och produktionen kunde upp till tiodubblas. Tekniken slog genom på bred front - hela 3 % av Skånes yta förvandlades till översilningssystem. De flesta systemen övergavs omkring år 1900, då konstgödslad vall blev mer lönsam än översilningsängen.

Silängen var en form av hävdad våtmark. Ofta hade den en rik fågelfauna. De stora systemen på Vombs ängar t. ex., hyste bland annat rödspov, sydlig kärrsnäppa, brushane, storspov och rödbena.

Figur 2.3 Principskiss för översilning. Ån dömdes upp och vatten leddes ut på ängarna via ett fint nät av grävda diken (vita). Grövre partik- lar sedimenterade och gödslade på så sätt marken. Överskotts- vattnet leddes ut via diken (svarta). Ofta hade man en damm- lucka vid utflödet, för att omväxlande kunna ställa marken under vatten och låta den torka upp.

2.5.1. Skogsbrukets frammarsch

Från mitten av 1800-ta1et började man på vissa större gods medvetet sköta skog för timmerproduktion. Skogsbetet minskade drastiskt, och mot slutet av seklet blev det verklig fart på återbeskogningen. I takt med att odlingssystemen blev allt mindre beroende av närings—

ämnen från fodermarkema blev det mer plats för skogar som inte betades eller hamlades. Stora områden som troligen hyst bok— och ekskog på 1500-talet, men som varit öppna betesmarker under ett par hundra år, beskogades nu. Ofta såddes bok.

2.6 1900-talet

2.6.1. Jadh'uk

Vid sekelskiftet började man i stor utsträckning använda konst- eller handelsgödsel i Västra Skåne. Inledningsvis dominerade kalium. Fosforgödselmedel slog igenom på allvar först på 1930- talet, mycket för att höja sockerbetsproduktionen. Kvävegödselmed- len fick stor användning först på 1950- och 1960-talen. Den ökade kvävegödslingen .orde, i kombination med större ytor plöjd mark vintertid samt koncentration av slaktdjur till större besättningar, att kväveavgången till haven från åkermark ökade från1960.

Bekämpningsmedelsanvändningen tog också fart först på 1950- talet. Däremot har förenklingen av det västskånska landskapet varit en kontinuerlig process under hela 1900-talet. Under vissa perioder har det gått fort, under andra långsamt. 1960-talet var en period då många åkrar slogs samman, trädrader höggs ner och dammar fylldes ut. Att Västra Skånes jordbruksmark rationali- serats hårdare än på de flesta andra håll i landet beror på jordens bördighet. Jordbruket har här givit ett överskott som man kunnat investera i bättre arrondering och långt driven rationalisering.

Rationaliseringen har inneburit mekanisering och specialisering av växtodlingen. Västra Skånes slättområden kom ganska snart efter andra världskriget att bli nästan kreaturslösa. Detta har i sin tur gjort att gödslingen de senaste 50 åren skett främst med oorganiskt konstgödsel. Följden har blivit en minskad mullhalt - på sikt illavarslande då hög mullhalt bidrar till en stabil odlings- framgång.

2.6.2. Skogsbruk

Västra Skåne är inget typiskt skogsbruksområde. Men skogsbruket har expanderat under 1900-talet, främst genom ny granskog på åsarna. Lövskogen har också fått striktare form - man har strävat efter enartsbestånd.

2.6.3. Urban expansion

I Västra Skåne råder stor konkurrens om marken. Starkast ekonomiskt har länge den urbana sektorn varit, och ytan den tar i anspråk har ökat betydligt snabbare än befolkningen. De areella näringarna har haft svårt att konkurrera med bostadsbyggande, industri och vägar. Ännu svårare har det varit att hävda natur- vårdsanspråk gentemot bebyggelse i t. ex. våtmarksområden. Just utfyllnad av låglänta strandängar och grunda havsområden har varit en vanlig företeelse i Västra Skåne. Längs sträckan Bjärred- Klagshamn har det mesta av den naturliga stranden försvunnit.

Också vägar har förändrat landskapsbilden. Inte främst ytmäs- sigt, utan genom att skära sönder landskapet. E 6:ans dragning på 1960-talet fick allvarliga konsekvenser. Vägen drogs genom flera skyddsvärda våtmarksområden som delvis dränerades. Vägen isolerar och bullerpåverkar också strandängar, t. ex. söder om Landskrona. En liknande sektoriserande effekt har kraft- ledningarna fått.

Byggandet av Sturups flygplats har kluvit ett backlandskap med stora naturvärden.

Också den ökade vattenkonsumtionen har påverkat landskaps- bilden, t. ex. vid Vombsjön som invallats och höjts. Vattenståndet varierar påtagligt, med negativa konsekvenser för sjöns djur- och växtliv.

2.6.4. Naturvårdens framväxt

Förändringen av det västskånska landskapet som skett under 1900- talet hade kunnat vara ännu mera omfattande om inte natur- och landskapsvårdande krafter också haft visst inflytande på utveck- lingen. Kullaberg, Hallands Väderö och Måkläppen söder om Falsterbo är kanske de bästa exemplen på natur som skyddats tidigt. Typiskt för åtminstone seklets första hälft är att små ytor med speciellt märklig natur blivit skyddade. Skydd av större ytor med mera vardaglig natur har kommit mer i fokus de senaste årtiondena.

3. Problem

3.1. Att bedriva naturvård 3.1 .] Naturvårdsanspråket

Naturvården har svårt att hävda sina intressen gentemot andra anspråk som ställs på landskapet. Desssutom blandas naturvårds- intressena ofta samman med övriga anspråk, vilket ger upphov till begreppsförvirring. Allvarligt är att vård av naturresurser ofta sätts synonymt med naturvård. Men det är inte alltid samma sak.

För att reda ut begreppen delar vi här in människans anspråk på landskapet i fyra typer:

- ett bebyggelseanspråk som innebär att marken bebyggs eller hårdgörs på ett sätt som i princip omöjliggör betydande bio- logisk produktion, - ett utvinningsanspråk som innebär att vi vill tillgodogöra oss naturtillgånger utan direkt tanke på en långsiktig hushåll- ning med dessa tillgångar, - ett resursbevarandeanspråk som innebär att vi måste hushålla med naturresurser på ett sådant sätt att de kan utnyttjas lång- siktigt, - ett naturvårdsanspråk som innebär att vi skall hantera natur- en på ett sådant sätt att arter och biotoper bevaras.

Det är viktigt att poängtera att det s.k. naturvårdsanspråket inte har som motivering att en naturresurs långsiktigt skall kunna utnyttjas ekonomiskt. Arter och biotoper har rätt att existera för sin egen skull. Naturvårdsanspråket ställer vi främst av frilufts- mässiga, etiska och kulturhistoriska skäl. Det kan alltså inte direkt värderas i ekonomiska termer. Däremot vet vi att landets omväxlande natur lockar turister och därmed inkomster till Sverige.

Denna distinktion mellan resursbevarandeanspråk och natur- vårdsanspråk är viktig eftersom de två anspråken inte alltid sam— manfaller. En utbredd uppfattning är nämligen att vi alltid kan och ska motivera naturvård utifrån ekonomiska ställningstaganden - om än långsiktiga. Dvs. motiveringen ska visa på att det innebär någon form av ekonomisk nackdel om vi inte tar naturvårds- hänsyn. En sådan långsiktig ekonomisk motivering av natur- vårdssträvanden är inte meningsfull.

Ofta sammanfaller dock resursbevarandeanspråket och natur- vårdsanspråket. Detta borde utnyttjas mera i den praktiska planeringen än vad som .orts hittills.

3.1 .2 Administrativa problem

Naturvård är en relativt ny företeelse för myndigheterna, vilket förklarar många av de administrativa problem som uppstår. Hotet mot många naturtyper förvärras snabbt samtidigt som de ekono- miska anslagen till naturvård inte mött denna utveckling. De länsvisa naturvårdsplaner som finns motsvaras inte alls av personella eller ekonomiska resurser för ett förverkligande.

Ett annat problem är den oklara ansvarsfördelningen. I natur- vårdslagen, NV L, sägs att naturvård är en statlig och kommunal angelägenhet. Hur ansvaret ska fördelas är dock fortfarande i många stycken oklart, vilket i flera fall leder till att varken staten eller kommunerna tar ansvar för vissa delar av naturvården.

Det finns även oklarheter kring naturvårdshänsyn i de areella näringarna. Naturvårdshänsyn finns numera inskrivna i sköt- sellagen och skogsvårdslagen , men fortfarande brister det i tillämpningarna.

3.1.3 Kunskap om naturvärdena

Utgångspunkten för naturvården är att ha kännedom om naturvärdena. Dels var de finns, dels kvalitet och kvantitet. Nästa steg är kunskap om ekosystemens funktion. Dessa kunskaper måste sedan föras vidare och användas för att tillgodose natur- vårdens intressen.

Kunskapen om tillgången på naturmark, dess lokalisering och kvalitet undersöks av länstyrelsen i diverse inventeringar. Sådana inventeringar finns för ängs- och hagmarker, våtmarker, bokskog, småvatten, och i form av olika artinventeringar.

Kännedomen om naturvärdena i Västra Skåne varierar. Vissa regioner är mycket väl undersökta medan andra områden är betydligt mindre kända. Det finns också vissa mindre glapp mellan .orda inventeringar, områden som faller mitt emellan då de inte riktigt passar in i någon av inventeringarna. En del naturtyper är dåligt kända på grund av att de inte inventerats eller att inventeringar inte slutförts. Exempel är ädellövskog och natur- skog.

Den information som finns i form av inventeringar är svår att nå och att överblicka, eftersom lättillgängliga sammanställningar saknas.

3.1.4. Naturreservat

För många naturreservat är skötselplanerna sådana att man kan ifrågasätta om områdena överhuvud taget ska vara reservat. Normalt skogsbruk bedrivs, gödsling förekommer i naturbetes- marker etc. Orsaken är att naturvårdsmålen rimmar dåligt med anslagna resurser. Ersättningen till markägare för "avsevärt för- svårande av pågående markanvändning" kan inte utgå i den utsträckning som skulle behövas.

Se även: Kapitel 6, Miljöersättningar.

3.1 .5 Lagstiftning

Den lagstiftning som reglerar markanvändning och naturvård har - i takt med ökat utnyttjande av naturresurserna och tilltagande miljöproblem - blivit allt mer komplex. Den har vuxit fram under skilda tidsperioder och haft olika mål, ibland motstridiga eller svåra att förena med varandra.

Vissa lagar har främst syftat till att underlätta exploatering, andra till att skydda enskilda eller allmänna intressen. Krav på hög effektivitet har varit avgörande för reglernas utformning i många fall. Den konflikt som ofta finns mellan miljöintressen och andra intressen hanteras på olika sätt. Konflikten speglas väl i bland annat skogvårdslagen och lagen om skötsel av jordbruksmark. Dessa är i första hand produktionsinriktade lagar i vilka införts naturvårdshänsynsparagrafer.

Skogsvårdslagen

Skogsvårdslagens syfte är att åstadkomma ett rationellt skogsbruk med hjälp av regler för återväxt och avverkning. Skogsvårds- styrelsen har möjlighet att meddela föreskrifter om naturvårds- hänsyn vid skötsel av skog. En föreskrift får inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Skyddet för naturmiljön i lagen är ganska svagt. Lagens allmänna hänsynsregler i lä är inte straffsanktionerade. Straff- ansvar följer inte heller direkt på grund av lagens 21 å som gäller naturvårdshänsyn. Om en skogsägare däremot bryter mot avverk- ningsplikten följer straffansvar direkt på grund av lagen.

Dikning i skogsbruket

Skyddsdikning är en åtgärd som en fastighetsägare kan vara skyldig att utföra efter en avverkning för att uppfylla reproduk- tionskravet i lagen. Statsbidrag har utgått till skogsdikning enligt 8 & Förordningen ( 1979:792 ) om statligt stöd till skogsbruket.

Lagen om skötsel avjondbruksmark Lagens syfte är att jordbruksmark skall brukas så att markens produktionsförmåga tas tillvara. 1984 infördes 6a &, en regel om att naturvårdshänsyn ska tas vid skötsel av jordbruksmark. öaå får inte motverka jordbrukets rationalisering eller innebära annat än mindre intrång, dvs. pågående markanvändning får inte avsevärt försvåras.

Lantbruksnämnden har möjlighet att meddela förbud eller före- läggande för att hänsynsparagrafen ska efterlevas om lantbruks- nämnden tidigare givit råd och anvisningar om naturvårds- hänsyn som brukaren inte tagit hänsyn till.

Straffansvar följer inte direkt på grund av lagen, utan är kopplat till lantbruksnämndens föreskrifter, förelägganden och förbud. Lantbruksnämndens uppgift har tidigare varit att rådgöra med lantbrukaren för att uppnå bästa lönsamhet inom jordbruket. Para- graferna om naturvårdshänsyn kan här upplevas som ett hinder.

Emättningsmgeln 26 5 naturvårdslagen En markägare har rätt till ersättning då lagens krav på natur- vårdshänsyn försvårar markanvändningen. Före 1987 utgick ersättning enbart om markanvändningen avsevärt försvårades på hela fastigheten, nu räcker det om markanvändningen avsevärt försvåras på det berörda skiftet. Att betala ut ersättning efter denna regel innebär orimliga kostnader för naturvården. Följden har blivit ett stort steg tillbaka för möjligheten att bedriva naturvårds- hänsyn i vardagslandskapet.

3.1.6. Våtmarkskonventionen (CW-listan)

Den internationella våtmarkskonventionen (Convention on Wetlands, Ramsar-konventionen) som Sverige undertecknat har till syfte att skydda internationellt betydelsefulla våtmarker, främst för att bevara bestånden av flyttande våtmarksfåglar. De länder som undertecknar avtalet åtar sig att värna om dessa områden.

Västra Skåne har två CW-områden, dels kuststräckan Falsterbo- Foteviken—Klagshamn, dels området kring Klingavälsån och Krankesjön.

Områdena är inte skyddade enligt svensk lag, utan enbart angivna som riksintresse för naturvården. Det innebär att hänsyn ska tas till de naturvärden som finns. Att skyddet inte är tillräckligt kan ses vid Höllviksnäs, där väg 100 byggs i CW-området mellan Falsterbo och Foteviken. Grundområdena här producerar lika mycket föda per kvadratmeter och år som en tropisk regnskog. Bottnarna är därför viktiga som födokälla för både marina organismer och fåglar. Här rastar mängder av flyttfåglar varje höst och vår. Vägen byggs på en utfyllnad i strandbrynet.

3.1 .7 Miljöersättningar

Miljöersättningar är en ny form av naturvårdsinstrument som allt mer kommit att utnyttjas i naturvårdsarbetet de senaste åren. Av de typer som idag existerar är NOLA (naturvård i odlingslandskapet) den mest kända. En brukare kan t. ex. erhålla en årlig ersättning för att han ser till att en hagmark betas men inte gödslas.

Miljöersättningar kan komma att bli viktiga i det framtida naturvårdsarbetet. Men det är inte meningen att sådana miljö- problem som kan lösas med rimlig lagstiftning skall lösas genom miljöersättningar.

Principen bör vara att miljöproblem som förorsakas av en näring också ska åtgärdas av denna näring. Det är alltså snarare miljöproblem, som är uppkomna utanför en näring eller genom ett historisk orsakssammanhang, ska kunna åtgärdas med miljö- ersättningar.

Miljöersättningar är som mest effektiva där hävd av kulturmark inte längre är ekonomiskt lönsam för markägaren. Här går sam- hället in och betalar för den naturvårdsnytta som hävden innebär.

Se åtgärdsförslag: 4.1 Strukturella förslag, 4.2.2 Andring av ansvarsreglerna, 4.2.4 Gör CW-områden till naturreservat samt 4.4.1 Minskad granplantering. Se även: Kapitel 5, Underlag för kostnadsrelaterat naturvårdsprogram samt Kapitel 6, Miljöersättningar.

3.2. Hotade arterochbiotoper

Skåne har efter svenska mått en artrik fauna och flora som till delar vuxit fram i det gamla kulturlandskapet. Dessa naturvärden har genom förändringarna i markanvändning påverkats kraftigt, och inget annat område i Sverige har så många hotade djur- och växtarter som Skåne.

Många arters fortsatta existens hänger på en skör tråd. Flera av Skånes arter är unika för Sverige. Västra Skåne innehåller också många värdefulla biotoper som är av helt avgörande betydelse för vissa arters fortlevnad. T. ex. extremrikkärr, kalkfuktängar, marsk, sandrevlar, havsstrandängar, större fuktängar i ådalar samt vissa äldre bestånd av ädellövskogar. Generellt kan alla ogödslade och hävdade marker betecknas som hotade biotoper.

Huvuddelen av de skånska lövskogarna är rationellt skötta. Det finns dock en liten andel som visserligen inte är urskogar men som utsatts för liten påverkan under de senaste årtiondena. Faunan och floran är rik och varierad och områdena har ett stort naturvärde. I dessa områden finns död ved vilket är en viktig biotop för ett flertal insekter. Många av de hotade evertebraterna är beroende av dessa miljöer för sin fortsatta existens. Dessa Skogsmiljöer skyddas ej av ädellövskogslagen. Deras kvaliteter bevaras enbart om de helt undantas från skogsbruk, och alltså inte lämnar någon ekonomisk avkastning.

Se åtgärdsförslag: 4.2 Hotade arter och biotoper. Se även: Kapitel 7, Sammanställning över hotade arter i Västra Skåne.

3.2.1. Ogödslade betes- och slåttermarker

Många av de biotoper som skapats genom hävd av människan innehåller arter som anpassats efter ett näringsuttag från mar- ken, dvs. mager mark, som betesmarker, slåttermarker etc. Dessa marker har under det senaste halvseklet fått ta emot allt mer närsalter. Den ökade näringshalten från gödslingen ger en ändrad konkurrenssituation och många arter slås ut. Ett fåtal arter dominerar i den gödslade marken.

Avelsarbete och högvärdigt foder har dramatiskt ökat kornas mjölkproduktion. Högproducerande mjölkkor kräver kraftigt bete om de ska kunna gå ute under sommarhalvåret, och därför är många av de tidigare ogödslade naturbetesmarkerna idag gödslade eller övergivna. Likaså har den ogödslade ängen, vår artrikaste biotop, omvandlats till fodervall med insådd gröda som gödslas. I Västra Skåne finns idag ingen ogödslad ängs- mark med obruten kontinuerlig hävd.

Upphörande bete är ett annat stort hot mot betesmarksarterna. Många hagmarker har redan förbuskats eller planterats med gran. Dagens högproducerande kor går främst på gödslade vallar. De naturliga fodermarkerna varav vissa kanske häv- dats kontinuerligt ända sedan bronsåldern försvinner idag med oroväckande hastighet. Dessa marker går mot en ändrad markanvändning och de djur- och växtarter som under lång tid anpassats till dessa biotoper försvinner.

3.3. Närsalters inverkan

Närsalter som eutrofierar eller göder vattendrag och hav är idag ett stort miljöproblem. Problemen i havet anses till stor del bero på för höga halter av kväve. I äldre tiders landskap tog våtmarkerna upp en stor del av de närsalter som fördes med vattendragen. I och med att vi från senare delen av 1800-talet dränerat våtmarkerna .orde vi oss av med de naturliga kvävefällor som fanns. Det moderna jordbruket, bilismen och tätorternas avlopp är huvudkälloma för de stora mängder kväve som idag förs ut i haven.

Genom internationella överenskommelser, i Helsingforskommis- sionen och Nordsjökonferensen, har Sverige åtagit sig att halvera sina närsaltsutsläpp till haven fram till 1995. Riksdagen har också 1988 tagit ett beslut att halvera jordbruksmarkens kväveläckage fram till år 2000. Framförallt det förstnämnda målet ser idag ut att vara mycket svårt att uppnå.

Sedan början av 1970-talet har den svenska västkusten, inklusive Skagerrak och Kattegatt, så gott som årligen drabbats av osed- vanligt kraftiga algblomningar. I samband med dessa har det regelbundet rapporterats syrebrist och bottendöd i vidsträckta om- råden. Kommersiellt värdefulla fisk- och skaldjursarter har drabbats i såväl Oresund, Skagerrak som Kattegatt. Genom jäm- förelser med äldre studier har marina forskare visat att botten- faunan verkligen genomgått stora förändringar i hela Västerhavet ända sedan början av 1900-talet. Dessa trender har fortsatt under 70- och 80-talen.

Också Östersjön befinner sig i en allvarlig miljösituation. Kväve från skånska åar kan antas medverka även där.

Marina forskare har fastslagit att kväve är det näringsämne som åtminstone inom en överskådlig framtid reglerar algernas primärproduktion i Västerhavet. Detta innebär att algernas till- gång till andra tillväxtreglerande ämnen än kväve är god, och att tillförsel av nytt kväve medför en kraftig tillväxt som snabbt leder till algblomningar. Därför är kväve det ämne som måste prioriteras när man vidtar åtgärder för att begränsa eutrofieringen och återskapa en långsiktigt "hållbar" marin miljö.

Eutrofieringen ser vi också i många biotoper på land. Genom nedfall av kväve sker en gödsling av all mark. Kvävenedfallet från luft härrör till omkring hälften från trafikens kväveoxider och till hälften från ammoniak i stallgödsel. Nedfallet beräknas idag till ca 25 kg N/ha för Västra Skåne. Den ändrade närings- halten ger en ensartad flora (Se avsnitt 3.2 Hotade arter och bio- toper).

Även mossen är en mager biotop som idag genomgår stora för- ändringar. Vanligast är igenväxning som en följd av gödningen.

Kvävedepositionen förvärrar dessutom försurningen av mark och vatten.

Se åtgärdsförslag: 4.3 Begränsning av närsalthalten i ekosystemen och 4.1.2 Kommunal kvävepool.

Se även: Kapitel 9 Exempel på kommunal kvävepool.

3.4. Vattendrag och våtmarker

Mer än 100 års utdikningar, sjösänkningar och uträtning och kulvertering av vattendrag har minskat arealen våtmark kraftigt. Avsikten har varit att skapa ny åkermark. Mängden vatten som kan magasineras i flodsystemen har minskat avsevärt, liksom vattnets uppehållstid i vattensystemen. De flesta skånska sjöar har blivit sänkta. På Söderslätt har våtmarksarealen minskat från 10 - 15 % ibörjan av 1800-talet till ca 1 % i dag.

Av forna kärr och mossar ser vi idag inte så mycket. Omedelbart efter kraftiga snösmältningar, innan dräneringen hunnit verka, kan vi dock bilda oss en rätt god uppfattning om utbredningen av äldre våtmarker. Efter höstplöjningen går det också att se var

utdikade kärr legat. Jorden har här en mörkare svartbrun färg. Ibland ser man också rostfärgade ytor som tyder på en tidigare våtmarkskaraktär.

Utdikningamas konsekvenser för växt- och djurliv har varit stora. Med de kalkkärr som utdikats har många kalkkrävande orkidé- arter försvunnit. Nedgången har också varit stor för flera våt- marksberoende fågelarter. Mest känd är storken som häckade senast 1954. Brushane och enkelbeckasin har minskat i antal och den sydliga kärrsnäppan har starkt gått tillbaka som svensk häck- fågel. Även förekomsten av många groddjursarter har reducerats, t. ex. vanlig groda och stinkpadda.

Den kortade uppehållstiden för vattnet innebär att mer kväve förs ut i havet. Kvävet hinner inte förbrukas på vägen i lika hög grad. Dels hinner inte lika mycket kväve denitrifieras till luftkväve. Dels kan inte kväverikt organiskt material sedimentera som förr i åkrökar och dammar.

Se åtgärdsförslag: 4.3.1 Våtmarkerna i samhällsplaneringen, 4.3.2 Lagstiftning om samhällets tillgång till våtmark och 4.2.4 Gör CW-områden till naturreservat.

Se även: Kapitel 10, Anläggning och restaurering av våtmarker samt Kapitel 11, Våtmarkskartor över Västra Skånes åar.

3.5. Försurning

Försurningen i Västra Skåne orsakas huvudsakligen av nedfall av svavelföreningar och kväveföreningar. Det försurande nedfallet påverkar olika marker högst olika. Känsligast är granskog. Skogarnas försurning medför på sikt en allvarlig produktivitets- sänkning samt en utarmning av floran.

Intensivodling på åkermark medför i sig en relativt snabb pH- sänkning. Denna försurning kompenserar de flesta lantbrukare genom regelbunden kalkning.

Naturliga betesmarker är problematiska, då de utsätts både för surt nedfall och kvävenedfall. Att kalka här är inte självklart positivt, då det kan medverka till en snabb frisättning av växtiillgängligt kväve. Den gödselverkan som uppstår kan leda till att en rad säll- synta växter slås ut.

Försurningen medför i kalkfattiga trakter också att ytvatten och grundvatten blir surare. I Västra Skåne är detta inget stort problem i jämförelse med de flesta andra områden i Sverige - åtminstone inte på kort sikt.

All skogsmark i Sydsverige är utsatt för nedfall av sura svavel- och kväveföroreningar. Barrskog får emellertid ta emot tre till fem gånger så stora mängder som lövskog. Orsaken är att barrens totala yta är större än lövens, och att barren sitter kvar året om och effektivt fångar upp luftburna föroreningar. Regnvatten löser upp föroreningarna och för dem från barr- eller bladytan till marken.

3.5.1 Försurningens effekter i marken Markförsumingen innebär att:

- markens pH-värde sjunker (det blir surare), - markens förråd av baskatjoner (näringsämnena kalcium, magnesium och kalium) töms ut, - det giftiga ämnet aluminium mobiliseras och dess halt i mark- vätskan mångdubblas och - även halten av giftiga tungmetaller (bl.a. kadmium) ökar i markvätskan.

Försumingskänsligheten, hur lätt marken försuras, bestäms av:

- den totala buffertkapaciteten, katjonbyteskapaciteten (EC), (1. v. 5. hur stor mängd sura vätejoner som kan neutraliseras genom utbyte med markens tillgängliga katjoner. Lerhalt och organisk halt är avgörande för det tillgängliga förrådet, - markens basmättnad, dvs. hur stor andel av markens buffert- förmåga som utgörs av kalcium, magnesium och kalium och

- hur stort det sura nedfallet är.

Markens totala förråd av tillgängliga baskatjoner (kalcium, magnesiumn, kalium) är produkten av basmättnaden och katjon- byteskapaciteten. En mark med medelhög basmättnad (15-30 %) och låg katjonbyteskapacitet förlorar snabbt sitt förråd av baskatjoner på grund av det sura nedfallet. En sådan mark är maximalt käns- lig för att det sura nedfallet uttömmer baskatjon-förrådet.

När markens basmättnad är låg (mindre än 15 %) kommer aluminium-mobiliseringen att öka dramatiskt som följd av det sura nedfallet. Aluminiumhalten i markvätskan ökar snabbt, samtidigt som pH sjunker. Vid mycket låg basmättnad (mindre än 10 %) är aluminium-mobiliseringen stor oavsett om katjonbytes-

kapaciteten är låg eller hög. Istället bestäms aluminiumhalten i markvätskan då av mängden sulfat och nitrat som transporteras genom marken. Stort surt nedfall ger hög aluminiumhalt i mark- vätskan och lågt (surt) pH-värde.

Sammanfattningsvis är mark med medelhög eller låg basmättnad (mindre än 30-40 %) maximalt försurningskänslig, särskilt om lerhalten är låg. Surt nedfall på sådan mark medför uttömda mineralnäringsförråd, ökad halt av aluminium i markvätskan och surare pH-värde.

Se åtgärdsförslag: 4.4 Minskad granplantering

3.6. Brist på rekreationsmark

Västra Skåne är det område i Sverige som har i särklass minst allemansrättslig mark per person. Detta på grund av stor befolk- ningstäthet, en kraftig exploatering i form av vägar och urban mark, och dessutom ett intensivt och omfattande jordbruk.

Av de marker som tidigare kunde utnyttjas för både jordbruk och rekreation finns inte mycket kvar. Naturbetesmarker har ersatts av granplanteringar eller odlats upp. Slåtterängarna har nästan alla försvunnit. Naturliga småvatten, märgelgravar, lövdungar, stengärdesgårdar och pilevallar har setts som odlingshinder och avlägsnats. De öppna fälten saknar ofta gröna stråk för fotvandra- ren, åarnas slingrande lopp har rätats och åkern plöjts ända ut till åfåran. Dessutom har gammal skog omförts till svårframkomlig ungskog.

Åldersfördelningen hos den skånska ädellövskogen (framför allt boken) har förändrats under de senare årtiondena så att äldre skog dominerar idag. Detta innebär att man med ett normalt skogsbruk på ädellövskogsarealerna under de närmaste årtiondena snabbt kommer att få en dominans av ung ädellövskog. Det skulle minska möjligheterna till friluftsliv ytterligare.

Samtidigt har människors fritid ökat och därmed behovet av alle- mansrättslig mark. I Västra Skåne är tillgången på allemans- rättslig mark per invånare 0,4 ha. Jämför med t. ex. Stockholms kommun som har 3,0 ha per invånare.

Se åtgärdsförslag: 4.5 Brist på rekreationsmark Se även: Kapitel 8, Exempel på återskapande av naturmark.

3.7. Förödelsen av kulturlandskapet

Samtidigt som det gamla jordbrukslandskapet förändrats har vi tagit bort en rad spår av äldre kultur. Det har skett genom att tätorter och vägar fått allt större plats i landskapet och genom att skogs- och jordbruk rationaliserats. Hägnadsrester, fossila åkrar och spår av äldre översilningssystem har försvunnit, liksom bebyggelsemil- jöer och fornminnen. Det kan också vara fråga om levande träd som hanterats på ett speciellt sätt, t. ex. hamlats. Alla dessa spår säger oss mycket om vår historia samt skänker skönhet och inne- håll åt landskapet.

Kulturlandskapet är dubbelt hotat idag både genom att dess djur och växter försvinner och genom att landskapsformerna och spåren suddas ut.

Kulturmiljövården eller som den tidigare benämndes kultur- minnesvården har i många fall svårt att hävda sina intressen i Västra Skåne. Speciellt gäller detta sådana företeelser i landskapet som av tradition varken behandlats som naturvårdsobjekt eller kulturminnesobjekt. Spår av äldre odling, spår av översilnings- ängar, skottskogar och trädbevuxna gränslinjer i landskapet hör till den kategorin.

I många fall är varken naturvårds- eller kulturminnesvårds- lagstiftningen tillämplig för att skydda dessa värdefulla områden. Antingen innehåller objektet inga fasta fornlämningar eller finns inte tillräckligt sällsynt flora eller fauna. Rester av stubbskotts- ängar är exempel på marker som på detta sätt förblivit oskyddade.

En annan orsak till att ett område inte skyddats kan vara att det omfattas av både natur- och kulturminnesvårdens intressen. Betes- marker med äldre odlingssystem, där natur- eller kulturvärdena betraktade var för sig inte är tillräckligt stora, erhåller ofta inte ett tillfredsställande skydd.

Dessa områden utgör en fristad för många hotade växter och djur, samtidigt som de är av stor betydelse för friluftslivet. Dessutom har de också ett stort kulturhistoriskt värde, då de visar hur människan genom sina aktiviteter i olika tider omformat och påverkat land- skapsbilden. I stora delar av vårt land är naturen ett kulturland- skap.

Lagstiftningen har stora brister, då den betraktar natur— och kulturvärden som vitt skilda och ibland t.o.m. konkurrerande intressen. Kulturminnesvårdens speciallagstiftning är inriktad på enstaka objekt. Den ger ett generellt skydd åt alla fasta forn- lämningar. Detta kan t. ex. gälla även lämningar efter "arbetsliv och näringsfång", men då krävs att området är varaktigt över- givet. Om man vill skydda större sammanhängande områden av kulturhistoriskt intresse måste man använda naturvårdslagen (NVL). För detta ändamål finns numera särskilda pengar hos riksantikvarieämbetet (RAÄ). Med dessa medel kan länsstyrelser- na göra förordnanden och bekosta landskapsvård, precis på samma sätt som naturvården.

Naturvårdslagstiftningen är inriktad på att skydda och bevara en artrik flora och fauna. Detta görs främst genom att med stöd av NVL avsätta större sammanhängande områden till national- parker, naturreservat eller naturvårdsområden där särskilda restriktioner gäller. Man kan dessutom via särskilda medel ge brukare ersättning för "naturvårdande insatser i odlingsland- skapet", s.k. NOLA-bidrag (se kapitel 6). Motsvarigheten inom kulturminnesvården kallas KOLA-bidrag (kulturvårdande insat- ser i odlingslandskapet). Genom att med stöd av naturresurslagen peka ut riksintressanta områden både för natur- och kulturminnes- vården försöker staten också säkra sitt inflytande över värdefulla områden som man inte anser sig ha råd att skydda på annat sätt.

Inte heller den administrativa arbetsfördelningen främjar synen på kulturmiljön som ett gemensamt ansvar för natur- och kultur- minnesvården. På den kommunala nivån ligger ansvaret ofta på flera olika nämnder (miljö- och hälsoskydd-, kultur- och bygg- nadsnämnd), på den regionala nivån finns två myndigheter (länsantikvarien och naturvårdsenheten på länsstyrelsen) och på den statliga nivån delar två ämbetsverk huvudansvaret (statens naturvårdsverk och RAÄ).

Hur denna typ av områden behandlas är därför i hög grad beroende på hur myndigheterna samarbetar. Även om samarbetet under senare år har ökat, framför allt på den statliga nivån, är detta i hög grad fortfarande person- och intresseberoende, dvs. det krävs att personer som har överlappande intresseområden får möjlighet att utöva sina kunskaper.

Se åtgärdsförslag: 4.1.4 Kommunal naturvårdsplanering.

4. Åtgärdsförslag

4.1. Strukturella förslag 4 . 1 . 1 Principer för landskapets framtida utnyttjande

Förslag: Länsstyrelserna, kommunerna och SNV skall i samband med utarbetandet av nya naturvårdsplaner tillämpa en planeringsgång kännetecknad av:

- tydliga avsikter, - klar ansvarsfördelning, - kostnadsrelatering av naturvårdsmålen och - redovisning av olika avvägningar mellan ut- vinnings—, resurshushållnings- och natur- vårdsanspråk. Ansvarig: Stat och kommuner

Vid en planering av utnyttjandet av landskapet är det två princi- piella avgöranden som måste tas:

- den relativa vikt som de fyra anspråken (bebyggelse-, utvin- nings-, resursbevarande- och naturvårdsanspråk - se avsnitt 3.1) skall ges. . - den geografiska fördelningen av de markytor som skall domi- neras av de olika typerna av anspråk.

Geografisk fördelning av landskapsavsnitten Nordiska Ministerrådet har i sin Miljörapport 1989:5 lagt fram en strategi för hur naturvård kan bedrivas i landskapet. Denna stra- tegi tar fasta på att resurshushållningsanspråket och natur- vårdsanspråket i någon mån finns representerat i hela landskapet. Strategin innebär också att det görs en geografisk stratifiering av landskapet utifrån den vikt som tillmätes de olika anspråken i ett givet landskapsavsnitt. Något modifierad kan denna strategi bedrivas på följande vis:

Figur 4.1 är en modell där landskapet delas in i fem avsnitt. De olika anspråken på markanvändning värderas olika i olika avsnitt. I områdena 1 - 3 bör naturvårdsanspråket tillmätas en avgörande betydelse.

Figur 4.1 1. Nationalparker och referensområden för kulturlandskapet 2. Reservat

3. Landskapsavsnitt med särskilda ekologiska värden 4. Övrigt landskap (merparten) 5. Urban mark och andra hårdgjorda ytor

1. I nationalparkerna och referensområdena ska naturvårds- anspråket dominera helt, och kostnaderna för detta bör täckas med statliga medel.

2. I reservaten behöver ambitionerna vara så högt ställda att generella miljöersättningar inte räcker till för skötsel- intrången och den erforderliga speciella skötseln. Kostnader- na ska täckas av i första hand statliga medel. Vissa kom- munala medel kan tillkomma.

3. I landskapsavsnitten med särskilda ekologiska värden kan resurshushållnings- och naturvårdsanspråket anses vara så viktiga att utvinningsanspråket får anpassa sig därefter. Miljöersättningar ska användas för att täcka kostnaderna.

4. I vardagslandskapet är det utvinningsanspråket som dominerar. Men naturvård och miljöskydd behövs även här. Miniminivån fastställs via den generella lagstiftningen.

5. Urban mark skall inte få gripa in i de landskapsavsnitt som är av betydelse för naturvården.

Vem betalar vad? När de olika landskapsavsnitten definierats behövs en modell för hur ansvaret ska fördelas mellan markägare och olika myndigheter. Den bör också visa vem som skall betala vad. En sådan modell kan struktureras på följande sätt:

1 2 3 4 national- reservat särskilda vardags- parker ekologiska landskapet värden stat kommun markägare

Figur 4.2a Ansvarsfördelningen för naturvården. Stor cirkel betyder stort ansvar. Staten har huvudansvar i nationalparker och områden med särskilda ekologiska värden. Markägaren har huvudansvar

för vardagslandskapet. 1 2 3 4 national- reservat särskilda vardags- parker ekologiska landskapet värden stat inköp inköp mil jö- skötselanslag skötselanslag skötselanslag ersättning intrångs- ersättning kommun miljö- skötselanslag

skötselanslag ersättning intrånge- ersättning generella och generella generella . pecifika regle regler regler

Figur4.2b Ekonomiska åtaganden för stat och kommun inom olika landskapsavsnitt. För den enskilde markägaren kan regler innebära visst bortfall av inkomster.

markägare

Det är också en politisk fråga vilka totala kostnader samhället (inklusive privata aktörer) är berett att betala för att hävda resurs- anspråket och naturvårdsanspråket. Att avgöra den inbördes prioriteringen mellan resursbevarandeanspråket och naturvårds- anspråket är också en politisk fråga.

För att kunna fatta politiska beslut om utgifter för resursbevarande och naturvård fordras ett beslutsunderlag som klart visar vad ett antal alternativa kostnadsnivåer ger. Likaså fordras alternativa förslag när det gäller fördelningen av kostnaderna mellan olika aktörer. Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun får inte

vara så fast att vissa områden "faller mellan stolarna". Statliga pengar täcker de mest värdefulla områdena. När det gäller reservaten bör kommunerna känna ansvar för områden som inte prioriteras av staten.

Slutligen behövs också olika alternativ när det gäller att inbördes avväga hur man skall prioritera mellan resursbevarandeanspråk- et och det mer renodlade naturvårdsanspråket.

Utgå hånamal

När man gör kostnadsberäkningar för olika ambitionsnivåer för naturvård bör man utgå från den areal olika typer av mark- användning tar i anspråk. Länsvis kan man beräkna arealen för flera markanvändningstyper. Man kan även visa på tidigare förekomst av dessa markanvändningstyper. Därefter kan man skissera ett antal framtida alternativa arealer för respektive mark- användningstyp. Dessa olika arealer för med sig olika konse- kvenser när det gäller resursbevarande, naturvård och kostnader för samhället.

Arbetsgång Förslaget innebär att stat, kommuner och enskilda med en rad olika metoder skall klara de olika markanvändningsanspråken med bevarade natur- och miljövärden. Detta kräver en tydlig arbetsgång:

1. Hur mycket skyddsvärd natur finns?

2. Indelning av landskapet i fem nivåer efter hur naturvården och miljöskyddet i olika landskapsavsnitt skall bedrivas.

3. Uppdelning av ansvaret mellan stat, kommun och enskilda för skilda naturvårdsåtaganden.

4. Kostnadsberäkning av olika ambitionsnivåer för naturvården på statlig, kommunal och enskild nivå.

5. Politiska beslut om medel för naturvård på statlig, kommunal och enskild nivå. "Enskild nivå" är här inkomstbortfallet för den enskilda markägaren, som följer av generella regler.

6. Anpassning av ansvarsfördelningen utifrån de ekonomiska resurser som ställs till förfogande av stat, kommun och enskilda.

7. Utarbetande av den definitiva naturvårdsplan, som motsvaras av den medelstilldelning som slutligen utfaller på statlig, kommunal och enskild nivå.

Ambitioner och ekonomiska resurser Många gånger har man i svensk statlig och kommunal naturvård haft högt ställda ambitioner. Dessa ambitioner har dock ej mot- svarats av tillräckliga ekonomiska resurser. Det är därför viktigt

att man i framtiden för allmänhet och politiker klart demonstrerar sambandet mellan ambitionerna och kostnaderna för att uppfylla dem. Den ovan skisserade modellen för en framtida markanvänd- ningsstrategi lägger stor vikt vid att visa ett samband mellan kostnader för samhället och naturvårdsambitionen. Modellen skall alltså försvåra att man fattar beslut om höga naturvårds- ambitioner med små resurstilldelningar.

Tillämpning

I figur 4.3 visas ett antal naturvårdsmässigt viktiga markanvänd- ningstyper. Cirklarna i figuren visar utbredningen av natur- typerna vid olika tidpunkter. Utgångspunkten är lagd till 1805. 1990 motsvarar nuvarande utbredning av naturtypen. 1910 har lagts in för att vi ska få en uppfattning om hur snabbt försvinnandet varit under vårt sekel.

Tre ambitionsnivåer A, B och C är inlagda i cirklar. Till dessa ambitionsnivåer ska kopplas de kostnader som är förenade med att behålla eller återskapa utbredningen av naturtyperna. Ambitions- nivå A motsvarar ungefär den ambitionsnivå som Länsstyrelsen i Malmöhus läns (enligt Miljövårdsprogram för Malmöhus län, fastställt 891212) anser skall råda i den naturvårdsplan som senast skall vara fastställd 1993. B motsvarar en lägre ambitionsnivå, medan C motsvarar den ambitionsnivå som kan förväntas kunna upprätthållas på längre sikt med dagens medelstilldelning till naturvården, samt med den livsmedelspolitik som kommit att gälla från 1990.

Observera skillnaden mellan uppställt mål för kommande naturvårdsplan och resurstilldelning.

I Kapitel 5 visas ett exempel på ett underlagsmaterial för en nivåuppdelning enligt den ovan föreslagna modellen. Exemplet gäller för Västra Skånes kommuner.

naturskogsartad ädellövskog

&nu—_—

, . I'ambitionsniuå A I , ' " _ & :l " ambitionsnivå B | 4 " & | ' "|. I * ) lambitionslnivå C

NX * s 18 s — _ ,, slagen fuktäng 00 000 ha) " _ Erbitionsnivå A real | J i I ' bitionsnivå B 0 års areal * "_ ghbitionsnivå C kalkkärr 000 ha) . " ' åmb'rtionsnivå A ".. areal |

. , ' _ainbitionsnivå B x | |

. * — I " * * ' års areal & _ | ambitionsnivå C * _ I ogödslad betesmark 50 000 ha) |, "(ambitionsnivå A real x , "*

= _ , Ilambitionsnivå B

' ' ambitionsnivå C 3 0 års areal

Figur 4.3 Cirklarna till vänster visar några värdefulla naturtypers utbredning vid olika tidpunkter i Malmöhus län. Var vill vi lägga vår ambitionsnivå då det gäller att bevara dessa naturtyper? Cirklarna till höger visar resultatet av olika ambitionsnivåer. A visar fastställt mål för länsstyrelsens kommande naturvårdsplan. Den lägsta ambitionsnivån (C) är den areal vi kan behålla med dagens medelstilldelning.

4.1 .2 Kommunal kvävepool

Förslag: Kommunerna föreslås få rätt att inom ramen för fastställda utsläppsgränser ta ett övergripande an- svar för mängden kväve som transporteras ut ur kommunerna. Skatter, avgifter och åtgärder sam- ordnas. Ansvarig: Stat och kommuner Kostnad: Totala kostnaden för utbyggnad av reningsverk, våt-

marksrestaurering och skötsel, och utökningen av den vintertid bevuxna marken är 150 — 300 miljoner kronor/år. Fördelning på de tre posterna är svår- förutsägbar - vitsen med kvävepoolen är att optimera medelsanvändningen utifrån platsbundna förutsätt- ningar. Våtmarkerna lär totalt kräva ca 70 miljoner kronor/år.

Riksdagens mål är att tillförseln av kväve till havet ska halveras fram till sekelskiftet. På kommunal nivå har initiativen i huvudsak varit inriktade på att effektivisera reningen av det kommunala avloppsvattnet. Dessa ansträngningar bör fortsätta, men de kan bara avlasta havet med 15 - 25 % av kvävetillförseln.

Resterande kvävetillförsel kommer från diffusa källor, dvs. utlak- ning från mark och nedfall från luften. Att hålla merparten av åkermarken bevuxen vintertid är ett effektivt sätt att minska kvävetillförseln till haven. En annan framkomlig väg är att åter- anlägga våtmarker.

Västra Skånes kommuner föreslås därför göra en ekonomisk optimering mellan de möjliga åtgärderna för kväveretention. Förutsättningarna på platsen bör få styra. Om våtmarks-restau- rering 'a'r fördelaktig jämfört med en långt driven avloppsrenings- teknik skall våtmarken prioriteras. Om vinterbevuxen åker är kostnadseffektiv, ska den prioriteras. Om lagändringar krävs för detta, skall sådana genomföras. Staten bör stimulera en utveckling mot kommunala kvävepooler.

Praktiskt kan förfarandet bli:

- Länsstyrelserna sätter upp gränsvärden för kväveinnehållet i de vattendrag som passerar ut ur en kommun. - Länsstyrelserna överför årligen till kommunerna medel för kväveretention. Denna summa är beroende av den belastning i form av avlopp, jordbruk, förbränning med mera som kommunens mark och vattendrag är utsatta för.

- De medel som skall användas för kväveretention tas från: 1. transportsektorn 2. avloppstaxor 3. jordbruket, t. ex. från handelsgödselskatten 4. naturvårdsmedel om åtgärderna även ger stora naturvårdsvinster - De poolade medlen, som en kommun får till sitt förfogande, skall användas så att kväveretentionen blir så kostnads- effektiv som möjligt. Detta kan i princip ske genom att: 1. reningsverk utnyttjas 2. våtmarker utnyttjas 3. arealen vintertid bevuxen mark ökas

Hur en kvävepool inom en kommun kan se ut beskrivs i Kapitel 9, där Kristianstads kommun studeras.

4.1 .8 Ersättning till jordbruket och skogsbrth för miljö- iörbätlrande åtgärder och verksamhet

Förslag: Samhället utbetalar miljöersättning till brukare som sköter speciellt värdefull natur. Totalt uppgår det årliga behovet till 1 miljard kronor varav för Västra Skåne 94 miljoner kronor. Ansvarig: Staten Kostnad: 94 miljoner kronor/år

Att samhället utbetalar miljöersättning till brukare som hävdar speciellt värdefull natur har visat sig vara ett både obyråkratiskt och effektivt sätt att bedriva naturvård. Bäst känd av de olika typer av miljöersättningar som vuxit fram de senaste åren är den så kallade NOLA-ersättningen. Den är till för att stimulera hävden av ogödslade ängs- och hagmarker. Ersättningen är statlig men på flera håll i landet har den kompletterats med kommunala medel. Miljöersättningar är den effektivaste metoden att garantera hävd av ängs- och hagmarker, att hävda nyskapade våtmarker samt att få en naturvårdande inriktning i delar av skogsbruket.

Se även: Kapitel 6, Miljöersättningar till jord- och skogsbruket. Där redo- visas beräkningarna bakom summan 94 miljoner kronor/år.

4.1.4. Kommunal naturvårdsplanering

Förslag: Förstärk de kommunala naturvårdsbudgetarna, så att dessa möjliggör natur- och kulturmiljövård. Ansvarig: Kommuner Kostnad: 30 miljoner kronor/år

Kommunerna bör avsätta medel i sin budget för naturvårds- ändamål. Här bör finnas medel reserverade för:

- en heltidstjänst (minimum) för kommunekolog, - medel för att genomföra naturvårdsplan samt inventera kom- munens naturvärden. I denna inventering ska ingå skydds- värda biotoper och nationellt och regionalt hotade arter i kom- munen och - medel för skötsel av naturvårdsintressant mark på kommunal nivå

Kmnmunalnatunxirdsbudget

Naturvården har hittills haft små ekonomiska resurser på kommunal nivå. Däremot har stora belopp lagts ned på grön- områden i tätorter. Ur ekologisk synvinkel sköts parkerna idag alltför detaljerat. Om de gjordes mer naturlika skulle resurser frigöras för naturvård. Det handlar inte om att bara dra in på parkskötseln. Istället bör vi anlägga naturlika biotoper som på sikt kräver mindre skötsel.

Med det ökade naturvårdsansvaret krävs en avsevärt större budget. Västra Skånes kommuner bör från och med nästa budgetår avsätta belopp för naturvård som står i rimligare proportion till beloppet för traditionell parkskötsel.

Kommunekologer

Västra Skånes kommuner bör inom de närmaste två åren kraftigt förstärka sin ekologiska kompetens. Detta innebär bl. a. att hel- tidsanställa en kommunekolog inom varje kommun.

Kommunerna har de senaste åren fått ett betydligt större natur- vårdsansvar. Samtidigt har naturvårds- och miljöskyddsfrågorna blivit allt mer omfattande och svåröverskådliga. Detta innebär att kommunerna ställs inför allt fler frågor som fordrar ekologisk kompetens. Idag saknar många västskånska kommuner en fullgod ekologisk kompetens. I någon mån har en del kommuner sökt täcka denna kompetensbrist genom att anlita konsulter. Konsulternas medverkan bör dock i framtiden begränsas till speciella tidsbegränsade projekt. Övriga ekologiska arbetsuppgifter bör skötas av fast anställd personal. Enbart att värdera konsulters offerter och kontrollera deras löpande arbete kräver ekologisk kompetens.

Kommunekologens arbetuppgifter är bland annat att:

- tillhandahålla kunskap om naturvärden i kommunen

- tillhandahålla kunskap om speciellt hotade biotoper och arter inom kommunen, samt skötseln av dessa - huvudansvar för naturvårdsplanen -' arbete med den kommunala översiktsplanen - att företräda naturvården vid planering av ändrad markan- vändning och exploatering i kommunen - att försöka värdera de ekologiska effekterna av olika arbets- företag inom kommunen - inventering av naturvärden inom jord- och skogsbruksmark, enligt hänsynsparagrafer i skötsellagen och skogsvårdslagen. Rapportering till (länsstyrelsen), lantbruksnämnd och skogs- vårdsstyrelse. — kommunekologerna bör också ha viss kulturhistorisk kompe- tens och samarbeta med kommunens kulturnämnd eller motsvarande.

Det kommunala ansvaret för hotade arter och miljöer i Västra Skåne Västra Skånes kommuner bör utarbeta naturvårdsplaner. Värdefulla biotoper och kulturhistoriskt intressanta områden ska tydligt märkas ut, och skötselplaner utarbetas för att tydligt visa hur man långsiktigt kan säkerställa biologiskt, geologiskt och kulturhistoriskt värdefulla miljöer.

Kommunala reservat kan också vara ett viktigt instrument för att skydda värdefulla områden. Då det är viktigt att kommunerna får möjlighet att påverka reservatsbildningen, även då det gäller riksintressanta områden, bör lösningar prövas, där länsstyrelsen bibehåller sitt ansvar och överinseende medan kommunen står för kostnaderna.

Även listor över hotade arter bör upprättas, med utgångspunkt från de rikshotlistor som finns upprättade av naturvårdsverket. Här ska framgå vilka av de nationellt hotade arterna som finns i kommunen och arter som är lokalt hotade, samt vilka miljöer dessa arter är knutna till. I Kapitel 7 finns listor över de hotade arter från rikslistan som finns i Västra Skåne. Lavar, fåglar samt grod- och kräldjur redovisas kommunvis.

4.1.5 Ändringi 26 & naturvårdslagen, regeln om ersättning på grund av att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Förslag: Försvårandet bör relateras till hela bruknings- enheten och inte som idag endast till den berörda delen av fastigheten. Förslaget innebär en återgång till rättsläget 1987. Ansvarig: Staten

En markägare har rätt till ersättning då lagens krav på natur- vårdshänsyn försvårar markanvändningen. Det betyder att mark- ägaren kompenseras ekonomiskt för eventuellt inkomstbortfall.

Ersättning enligt NVL om "pågående markanvändning avsevärt försvåras" ändrades i samband med införandet av plan- och bygglagen, PBL, 1987. Före 1987 utgick ersättning enbart om mark- användningen avsevärt försvårades på hela fastigheten. Numera räcker det om markanvändningen avsevärt försvåras på den berörda delen av fastigheten. Denna förändring av ersättnings- reglema har inneburit att man flyttat över en avsevärd del av det ekonomiska ansvaret för naturvården från markägarna till det allmänna. I praktiken innebär detta att det sällan kan åläggas markägaren att ta några mera omfattande naturvårdshänsyn, eftersom dessa oftast försvårar markanvändningen inom det berörda skiftet. Att betala ut ersättning efter denna regel innebär orimliga kostnader och ett stort steg tillbaka för naturvården i vardagslandskapet.

Förslag till ändring av naturvårdslagen ( 1964:822 )

%&

Nuvarande lydelse: Medför föreskrifter enligt 8 eller Så att pågående mark- användning avsevärt för- svåras inom berörd del av fastighet eller att mark tas i anspråk, är fastighetsägaren och innehavare av särskild rätt till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider. Har föreskrifterna efter förordnan- de enligt 43 å tredje stycket be- slutats av en kommunal myn- dighet, skall ersättningen i stället betalas av kommunen.

Innebär föreskrift enligt Så förbud att vidta viss åtgärd utan länsstyrelsens eller en kom- munal myndighets tillstånd, utgår ej ersättning i anledning av den föreskriften om inte tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.

Föreslagen lydelse:

Medför föreskrifter enligt &, 8, 9

ellsL2.1_ä_ellsr_£ö.r.eläzgands allstbxbndJnhstMam ! l ] .. , . _

Weller att mark tas

i anspråk, är fastighetsägaren och innehavare av särskild rätt till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider. Har föreskrifterna efter förordnan- de enligt 43 å tredje stycket be- slutats av en kommunal myn- dighet, skall ersättningen i stället betalas av kommunen.

Innebär föreskrift enligt S_ellgr 8 & förbud att vidta viss åtgärd utan länsstyrelsens eller en kommunal myndighets till- stånd, utgår ej ersättning i anledning av den föreskriften om inte tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.

Har förbud meddelats enligt 11 5 och vägrats tillstånd som där avses, äger vad i första stycket stadgas om föreskrifter enligt 8 & eller 9 & motsvarande tillämpning.

Utökad och bättre tillgänglig kunskapsbakgrund rörande

Samordna all tillgänglig naturvårdsinformation,

inrätta ett naturbibliotek och anställ en bibliotekarie på miljövårdsenheten på länsstyrelsen. Komplettera

4.1.6 naturvårdpålänsplanet Förslag: .orda naturinventeringar inom länet. Ansvarig: Staten via länsstyrelserna

Under de senaste årtiondet har i Sverige bedrivits ett omfattande inventeringsarbete för naturvårdsmässigt intressanta biotoper.

Detta arbete kan vid ett hastigt påseende verka i det närmaste komplett. Tyvärr har vissa av dessa inventeringar inte alltid utförts på ett sådant sätt att vi idag har en fullgod information. Dessutom är dessa inventeringar upplagda så att vissa natur- vårdsmässigt intressanta biotoper lämnats utanför. Biotopinven- teringar måste jämföras med artinventeringar för att vi ska kunna se vilka biotoper som "glömts".

Lövskogama i Skåne har inventerats under årens lopp på olika sätt. Tyvärr finns idag inget tillgängligt material som ger svar på frågan var de naturvårdsmässigt mest intressanta lövskogarna finns.

Genom att sammanföra all information och .orda inventeringar till ett naturvårdsbibliotek blir information om länens naturvärden överskådlig och lättare tillgänglig.

4.1.7. Utvärdering av NYLA-anslaget

Förslag: Utvärdering av NYLA-anslaget samt forskning kring det s.k. anläggningsstödet. Ansvarig: Staten Kostnad: 500 000 kr för utvärdering av NYLA samt 5 % av stödet till anläggning av lövskog, energiskog och våtmarker för forsknings- och utvecklingsarbete.

Det behövs mer kunskap om hur vi skapar värdefulla inslag i slättlandskapet för den hotade floran och faunan. Risken är annars att vi investerar i åtgärder som endast gynnar jaktbart vilt, eller som är estetiskt tilltalande för ögat men i praktiken inte gynnar de trängda arterna i odlingslandskapet.

NYLA-anslaget som administreras av Lantbruksstyrelsen och Lantbruksnämndema syftar till att ta spannmålsproducerande mark ur produktion och samtidigt tillskapa nya naturinslag i slättlandskapet. Anslaget är för hela Sverige 30 miljoner kronor och är riktat till slättbygdema. Anslaget utbetalas under 1990/91.

Riksdagen har beslutat om ett så kallat anläggningsstöd inom ramen för den nya livsmedelspolitiken. Stödet skall gå till anläggning av lövskog, energiskog och våtmarker. Om vi vill uppnå naturvårds- och miljönytta med anläggningsstödet bör vi utnyttja erfarenheterna från NYLA-satsningen. Därför är det viktigt att utvärdera de naturvårds- och miljövårdsvinster som NYLA gett. Regeringen bör anslå 500 000 kr för en utvärdering av NYLA-stödets konsekvenser för naturvården.

Också anläggningsstödet måste delvis användas för forskning och utvecklingsarbete för att kunna användas optimalt. 5 % av dessa medel bör regeringen anslå till forskning och utvecklingsarbete kring lövskog, energiskog och våtmarker.

4.2. Hotade arterochbiotoper

4.2.1. Generellt odi artmlaterat biotopskydd

Förslag:

- Införande av naturvårdslagsutredningens före— slagna 21 å NVL om biotopskydd med tillägget "biotoper av stor ekologisk betydelse för land- skapet". Detta tillägg innebär att våtmarker kan omfattas av biotopskyddet. - Rätt för det allmänna att i sådana biotoper, som omfattas av det föreslagna biotopskyddet, kunna sköta marken utan medgivande av markägaren i de fall skötseln av sådana marker upphört.

Ansvarig: Staten

Vissa biotoper är så sällsynta och värdefulla att de bör få ett lagligt skydd, var de än förekommer. Följande biotoper föreslås få ett generellt skydd i Västra Skåne:

- slagna ogödslade marker - strandängar (även sådana som varit ohävdade en tid) såväl vid havet som vid insjöar - ljunghedar och fukthedar - ogödslade betade fuktängar - myrar (inkluderande alla kärr och mossar)

- sumpskogar

Naturvårdslagsutredningen föreslår införande av ett särskilt skydd för värdefulla biotoper i form av en ny paragraf i natur- vårdslagen (21 &; tidigare upphävd). Naturvårdsverket föreslås att i samråd med lantbruksstyrelsen och Skogsstyrelsen få i uppdrag att ta fram förslag till vilka biotoper som bör omfattas av skyddet. När uppdraget redovisats har regeringen möjlighet att i naturvårds- förordningen ange vilka biotoper som ska skyddas.

Tillägget "biotoper av stor ekologisk betydelse för landskapet" möjliggör ett biotopskydd för våtmarker. Dessutom är det viktigt att de skyddade biotoperna får den hävd som krävs för att bevara

naturvärdena. Detta kan åstakommas genom att samhället får rätt att gå in och hävda marken om hävden av någon anledning skulle upphöra. T. ex. då en slåtteräng inte längre slås.

Förslag till ändring i naturvårdslagen (1964:822) 21 &

Föreslagen lydelse Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att arbetsföretag som kan skada naturmiljön inte får utföras inom sådana mindre mark- eller vattenområden (biotoper) som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skydds- värda på grund av ringa före- komst eller sällsynt beskaffen- het, eller är biotoper av stor ekologisk betydelse för land- skapet.

4.2.2. Ändring av ansvarsreglerna i 12 & skötsellagen

Förslag: Straffansvaret ändras från att gälla brott mot föreläggande eller förbud, som meddelats med stöd av 9 5 eller 9 a &, till ett direkt straffansvar för brott mot föreskrift som meddelats med stöd av 6 a 5. Ansvar: Staten

Enligt skötsellagen skall naturvårdshänsyn tas vid utnyttjandet av "vardagslandskapet". Efterlevnaden av hänsynsparagraferna är emellertid alltför bristfällig. Det beror bl. a. på att ingen idag kan ställas till ansvar för brott mot dem. Straffansvaret är knutet till förbud eller föreläggande som meddelats med stöd av lagen. I skötsellagen sägs dessutom att förbud eller föreläggande får meddelas först sedan det visat sig att lantbruksnämndens råd och anvisningar inte följts.

Här föreslås en skärpning av straffansvaret. I ansvarsregeln i 12 & skötsellagen bör 6 a & ha samma status som 6 b &. Dvs. till brott döms den som bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 6a 55.

Förslag till ändring i skötsellagen (1979:425) 12 &

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Till böter döms den som uppsåt- Till böter döms den som uppsåt- ligen eller av oaktsamhet ligen eller av oaktsamhet

1. tar jordbruksmark ur pro- 1. tar jordbruksmark ur pro-

duktion i strid mot 4 6 första stycket, . utfört täkt i strid mot 4 & andra stycket,

. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 6 b &, eller . underlåter att följa ett föreläggande eller bryter mot ett förbud som har meddelats med stöd av 9 eller 9 a &.

duktion i strid mot 4 & första stycket, . utfört täkt i strid mot 4 &

andra stycket,

. bryter mot föreskrift som

har meddelats med stöd av

mama b 5. eller .underlåter att följa ett

föreläggande eller bryter mot ett förbud som har meddelats med stöd av 9 eller9aå.

Utbyte av brott som avses i första stycket 2 skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligt.

Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts, döms inte till ansvar enligt första stycket för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. Lag ( 1988:637 )

4.2.3 Betestömningar och betesoenlraler Förslag: Skapa sambetesföreningar för sådana värdefulla naturbetesmarker såsom strandängar och ådalar, som idag riskerar försvinna om betet upphör. Hus- hållningssällskapet svarar lämpligen för samord- ningen av sambetesföreningarna.

Ansvarig: Hushållningssällskapen En samordning av betesinsatser på ekologiskt intressanta områden bör komma till stånd. Ett betydande problem för den praktiska naturvården i Västra Skåne är bristen på betesdjur inom flera landskapsavsnitt där växtodling helt dominerar. Det vore önskvärt att tillskapa sammanhängande betesområden i t. ex. ådalarna. Hushållningssällskapet kan vara en lämplig samordnare för projektet. Kommunerna bör också delta i arbetet.

4.2.4. CW-områden

Förslag: Gör CW-områden i Västra Skåne till naturreservat. Detta innebär att naturreservat kring Foteviken och Höllviken snarast bör komma till stånd, liksom att marina reservat bildas i Höllviken och Foteviken. Vidare innebär det att betydande områden inom Revinge pansarövningsfält blir naturreservat (dock med viss bibehållen militär aktivitet). Skötselplanen för reservaten ska vara utformad så att avsikten i CW - konventionens artiklar om att bevara bestån— den av flyttande våtmarksfåglar uppfylls.

Ansvarig: Staten

Den internationella våtmarkskonventionen som Sverige under- tecknat har till syfte att skydda internationellt betydelsefulla våt- marker för att bl. &. bevara bestånden av flyttande våtmarks- fåglar. De länder som undertecknar avtalet åtar sig att värna om dessa områden.

I konventionens artiklar framgår att de områden som upptas på den s.k. CW-listan bör skyddas genom förordnande av naturreservat. Sverige borde efterleva konventionen fullt ut och verkligen se till att lagligt skydda dessa områden. Vi riskerar annars att ifrågasättas vid internationella miljöförhandlingar, och försämrar möjlig- heten för att driva miljöfrågor med trovärdighet inom andra län- der.

CW-områdena i Västra Skåne föreslås här bli naturreservat. Detta innebär att vissa föreslagna naturreservat kring Foteviken och Höllviken bör bildas snarast. Likaså bör marina reservat bildas i Höllviken och Foteviken.

4.2.5. Skyddsmner längs vattendrag

Förslag: Inför en minst fem meter bred skyddszon på vardera sidan om vattendragen. Där får bekämpningsmedel och gödselmedel inte användas. Vidare får inte marken i denna zon plöjas varje år. Denna bestäm— melse bör införas i skötsellagen och träda i kraft den 1januari 1995. Under 1991 - 1995 kommer mark- ägare, som tvingas upphöra med normal jordbruks- skötsel längs vattendrag på grund av denna lag, att ha möjlighet att med hjälp av omställningsmedel och

anläggningsstöd anpassa sin markanvändning till denna nya bestämmelse i skötsellagen . Ansvarig: Staten

För att minska erosionen av fosfor och skapa en buffert mot bekämpningsmedel och näringsämnen som förs ut i vattendragen, bör en odlingsfri zon av minst fem meters bredd finnas längs vattendragen. Den odlingsfria zonen kan vara en ren gräsmark - eventuellt en betesvall, eller innehålla träd och buskar. Att skapa gröna bälten längs vattendragen är också värdefullt för flora och fauna och för människor. Kanterna längs ett vattendrag utgör naturligt en rik biotop med många idag hotade djur och växtarter.

Föreskrift om en fem meter bred skyddszon bör ingå i Lantbruks- styrelsens föreskrifter till 6 a & skötsellagen .

I 5 & lagen om kemiska produkter, LKP, anges att allmän hänsyn ska iakttas vid hanteringen av kemiska produkter. Vidare finns i spridningskungörelsen en närmare beskrivning av denna hänsyn då det gäller spridning av bl. a. bekämpningsmedel inom jord- bruket. Här sägs att en skyddszon mot känsliga områden bör lämnas. Som känsliga områden räknas bl. a. vattendrag. Para- graferna bifogas nedan.

Spridningskungörelsen innebär att åkerkanter längs vattendrag bör brukas varsamt. Konventionell odling ska inte bedrivas här, och markägaren kan knappast förvänta sig full avkastning. Det är därför ett litet ekonomiskt ingrepp att överföra denna mark till odlingsfri zon.

Samhället bör genom omställningsstöd och det så kallade anlägg- ningsstödet ge ekonomiskt bidrag till jordbrukare som överför åker längs vattendrag till odlingsfri zon. Anläggningsstödet bör utgå även om skyddszonen är mindre än minimigränsen (1 ha) för ersättning. På sikt kan markägaren få en viss ekonomisk båtnad av denna åtgärd.

Lag ( 1985:426 ) om kemiska produkter 5å Den som hanterar eller importerar en kemisk produkt skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Därvid skall sådana kemiska produkter undvikas som kan ersättas med mindre farliga produkter. Lag ( 1990:239 )

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått.

Kungörelse om spridning av bekämpningsmedel (SNFS 1984:2): 4å Den som avser att sprida bekämpningsmedel skall före spridningen förvissa sig om att denna kan ske på ett sådant sätt att medlet inte märkbart påverkar områden utanför det avsedda sprid- ningsområdet. Hänsyn skall härvid tas till risken för avdrift. Vid planeringen av spridningen skall områdets storlek och form samt vind- och temperaturförhållandena på platsen beaktas. Betryggan— de skyddsavstånd skall iakttas i förhållande till känsliga objekt såsom bebyggelse, allmänt använda vägar, områden skyddade med stöd av naturvårdslagen , bigårdar, vattentäkter, sjöar och vattendrag.

4.2.6. Strikta naturskogsreservat

Förslag: SNV och Västra Skånes kommuner bör snarast ta initiativ till att bilda ett antal naturreservat med syfte att bevara naturskog. Detta innebär att skogen lämnas till fri utveckling och att ingen som helst röjning eller dylikt får förekomma. Dessa reservat kan bildas genom ersättning till markägaren eller i tillämpliga fall genom inköp. Uppskattningsvis finns det ca 600 ha sådan skog i Malmöhus län, 1 000 ha i Kristianstads län och 300 ha i Västra Skåne. Ansvarig: Staten och kommunerna Kostnad: Kostnaderna blir i Malmöhus län 9 miljoner kronor,

i Kristianstads län 15 miljoner kronor och i Västra Skåne 4,5 miljoner kronor. Detta avser kostnaderna för inköp. Kostnaderna blir i samma storleksord- ning vid bildande av naturreservat med fortsatt privat ägande, eftersom ersättning ska utgå till markägaren.

Utspritt i landskapet ligger fortfarande mindre ytor av naturskog. Dessa ytor har ett stort naturvärde. Sådan skog är mest intressant om den inte sköts och med andra ord ej heller lämnar någon normal ekonomisk avkastning. Därför bör samhället sträva efter att skydda sådana marker och lämna dem till fri utveckling. SNV avsätter vissa medel för sådana inköp, men Sydsverige prioriteras inte. Staten och kommunerna bör dock snarast medverka till att skogar i Västra Skåne med naturskogskvalitéer görs till strikta naturskogsreservat och lämnas till fri utveckling.

I Västra Skånes kommuner kan arealen naturskog ungefär beräknas till:

Svedala 30 ha Svalöv 50 ha Lund 30 ha Åstorp 30 ha Helsingborg 5 ha Klippan 50 ha Landskrona 5 ha Ängelholm 20 ha Bjuv 50 ha Båstad 30 ha

4.3. Begränsning av närsalthalten i ekosystemen

4.3.1. Våtmarkerna i samhällsplaneringen

Förslag: Integrera våtmarkerna i samhällsplaneringen. Kommunerna karterar befintliga våtmarker och ytor som förutsätts kunna bli våtmark före 1 januari 1993. Dessa ytor bör tydligt framgå i kommunens översiktsplan. Kommunerna bör arbeta för att återskapa eller nyskapa 5 000 ha våtmarker (ca 1 % av landarealen) i Västra Skåne före år 2000. Ansvarig: Staten och kommunerna

Våtmarkerna har en stor betydelse för biotop- och artbevarande och för rekreation. De fungerar också som naturliga reningsverk med god reningseffekt för bland annat kväve.

Riksdagens mål att halvera näringsläckaget (främst kväve) till havet skulle för Skånes del kunna uppnås om cirka 10 000 hektar våtmark restaureras eller nyskapas i hela Skåne, 5 000 ha i Västra Skåne. (Med Västra Skåne avses här tillrinningsområdet till Västerhavet) Den siffran bygger på de förväntningar om kväve- retention som dagens forskning ger. Preliminärt kan man anta att åtgärden leder till att skånska åar för med sig cirka 2 000 ton mindre kväve per år till Västerhavet.

Som en första åtgärd identifieras de ytor som har naturliga förutsättningar att kunna bli våtmark. Dessa anges på översikts— planen, så att hänsyn kan tas vid planering av markanvänd- ningen i kommunen. Ytorna bör undantas från sådan verksamhet som kan verka hindrande vid framtida våtmarksrestaurering, t. ex. bebyggelse och skogsplantering.

Restaurering av cirka 500 hektar våtmark kan motiveras av enbart naturvårdsskäl.

I Kapitel 11 finns kartor över Västra Skånes vattendrag där tänk- bara ytor för våtmarksrestaurering anges. Hur restaurering eller nyskapande av våtmarker kan gå till beskrivs i Kapitel 10.

4.3.2. Lagstiftning om samhällets tillgång till potentiell våt- mark

Förslag: Införande av en ny paragraf i expropriationslagen (1972:719) 2kap. Expropriationsändamålen, inne- bärande att expropriation får ske för att restaurera eller återskapa våtmark eller för annat miljövårds- ändamål som är av särskild betydelse. Ansvarig: Staten

Våtmarker fungerar som naturliga reningsverk. Restaurering och nyskapande av våtmarker är en viktig strategi för att nå riks- dagens mål att halvera kvävetillförseln till havet.

Mestadels bör nya våtmarker kunna tillskapas med hjälp av miljöersättningar. I vissa speciella fall kan det finnas nyckelytor i landskapet som är särskilt lämpliga vid en restaurering av ett vattendrag. Sådana ytor bör samhället ha lagliga möjligheter att förvärva till rimligt pris. Ändring i expropriationslagen föreslås. Restaurering eller återskapande av våtmark bör ingå som ett av expropriationsändamålen. En expropriationsrätt skulle även verka hämmande på eventuell markspekulation.

Förslag till ändring i expropriationslagen (1972:719) 2 kap. Expropriationsändamålen

ååå

Föreslagen lydelse: Expropriation får ske för att restaurera eller återskapa våt- mark eller för annat miljö- vårdsändamål som är av sär— skild betydelse.

4.3.3 Markavvattning och Skyddsdikning.

Förslag: Införande av den i naturvårdslagsutredningen före- slagna 18 då NVL. Därmed ges regeringen bemyn- digande att utpeka vissa delar av landet där sär-

skilda skäl skall föreligga för tillstånd till markav- vattning. Redan i lagen bör det dock framgå att södra Sverige utgör ett sådant område. En anmälnings- plikt bör införas vid Skyddsdikning, i första hand i enlighet med de i naturvårdslagsutredningen före- slagna ändringarna i skogsvårdslagen och skogs- vårdsförordningen. Ansvarig: Staten

Våtmarkerna är hårt trängda i dagens sydsvenska landskap. De kvarvarande våtmarkerna spelar en positiv roll som naturliga reningsverk samtidigt som de innehåller en rik fauna och flora. Av flera skäl hade det därför varit positivt om större våtmarks- områden hade funnits kvar i landskapet. NYLA-medlen syftar bl. a. till att återskapa våtmarker. Likaså syftar anläggnings- stödet inom ramen för den nya livsmedelspolitiken delvis till att återskapa våtmarker. Det är därför ytterst beklagligt att vi då fort- farande i Sydsverige dränerar våtmark. Detta sker nästan ute- slutande för att höja skogsproduktionen.

Södra Sverige bör utpekas i lagen som känsligt för ytterligare dikningar. Därför bör 18 då NVL, som föreslogs av naturvårds- lagsutredningen, införas. Även skyddsdikning i ekologiskt käns- liga områden bör begränsas.

Naturvårdslagsutredningen föreslår att anmälningsplikt för Skyddsdikning införes i skogsvårdslagen och skogsvårdsförord- ningen. Samma tillägg föreslås här. Anmälan om Skyddsdikning bör lämnas till skogsvårdsstyrelsen i samband med den obliga- toriska anmälan om slutavverkning.

Förslag till ändring i naturvårdslagen (1964:822) 18 d 5

I södra Sverige eller i annan del av landet där det är särskilt angeläget att våtmarker bevaras, får regeringen i fråga om den delen meddela före— skrifter om vilka särskilda skäl som skall föreligga för tillstånd till markavvattning.

Paragrafen är nästan identisk med naturvårdslagsutredningens förslag. Skillnaden är att södra Sverige pekas ut.

Förslag till ändring i skogsvårdslagen ( 1979:429 )

175

Nuvarande lydelse Skogsmarkens ägare är skyl- dig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogs- vårdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark.

215

Nuvarande lydelse Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till natur- vårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarläm- nande av trädsamlingar och skogsbilvägars sträckning.

Föreslagen lydelse Skogsmarkens ägare är skyl- dig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogs- vårdsstyrelsen om

] ] lll ..

Föreslagen lydelse Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till natur- vårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarläm- nande av trädsamlingar, skogsbilvägars sträckning och l'l . ål .. l

Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Förslag till ändring i skogsvårdsförordningen ( 1979:791 )

185

Nuvarande lydelse Skogsmarkens ägare skall enligt de föreskrifter som efter samråd med statens natur- vårdsverk meddelas av skogs- styrelsen till skogsvårdsstyrel- sen anmäla

1. avverkning som föranleder skyldighet att anlägga ny skog, 2. avverkning som är föranledd av att skogsmark skall tas i anspråk för annat ändamål än

195

virkesproduktion. Nuvarande lydelse Skogsvårdsstyrelsen skall översända en avskrift av

anmälan enligt 18 5 1 till länsstyrelsen i de fall anmälan avser avverkning inom om- råden som länsstyrelsen an- ger.

4.3.4

Förslag:

Föreslagen lydelse Skogsmarkens ägare skall enligt de föreskrifter som efter samråd med statens natur- vårdsverk meddelas av skogs— styrelsen till skogsvårdsstyrel- sen anmäla

1. avverkning som föranleder skyldighet att anlägga ny skog, 2. avverkning som är föranledd av att skogsmark skall tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion,

a_åtgandeLfaLattMna mark.smaLamrkninmsknz. WWW-11,11 H.] ]. 18 MW

Föreslagen lydelse Skogsvårdsstyrelsen skall översända en avskrift av anmälan enligt 18 ä 1 ggh_3_ till länsstyrelsen i de fall anmälan

avser en_åtgänd inom områden som länsstyrelsen anger.

80 % höst- och vinterbevuxen mark.

Föreskrifterna till 6 bä skötsellagen anger att den höst- och vinterbevuxna markens andel skall öka till 60 % i Skåne. Miljödelegationen föreslår en ökning till 80 %. Ansvarig: Kostnad:

Staten och jordbruksnäringen 50 - 150 miljoner kronor/år

Om 60 % av åkermarken hölls vinterbevuxen skulle kväveläckaget från Sverige minska med 3 300 ton per år, från Skåne med 550 ton per år. Effekten blir liten i förhållande till den halvering av kvävetillförseln som riksdagen satt upp som mål. Från Malmöhus län transporteras årligen ca 16 000 ton kväve ut i havet. En förbättrad gödselhantering kan ge vinster av ungefär samma storleksklass som 60 % vinterbevuxen åker.

60 % grönmark vintertid är för lite. Siffran bör områdesvis höjas till 80 %. Detta kan eventuellt tillsammans med andra åtgärder göra att vi närmar oss en 50-procentig reduktion av kväve- tillförseln till haven inom en tioårsperiod.

Liksom i Lantbruksstyrelsens utredning räknas även sockerbetor in i arealen vinterbevuxen mark.

4.4. Granskog

4.4.1. Minskad granplantering

Förslag: 1. Ändring av 205 NVL, i enlighet med av natur- vårdslagsutredningen framlagt förslag. 2. Komplettering i naturvårdsverkets anvisningar för samråd enligt 20å NVL, vad gäller granplan- tering i Västra Skåne. Arealen av granplantering får ej ökas. Inom vissa känsligare områden införs granförbud.

Ansvarig: Staten, jordägarna

Vid en jämförelse med Västskånes inhemska skogar, som består av lövträd, är barrskogarna och framför allt då granskogarna art- mässigt fattiga miljöer samt dåliga rekreationsytor. Granskogen försurar marken mer än vad lövskogen gör. Detta beror bl. a. på granskogens större förmåga att uppfånga försurande luftföro- reningar. Förbud mot granplantering föreslås därför införas i sådana områden där granens försurande inverkan är mest bety- dande. Förbudet bör kunna tas bort den dag luftföroreningssitua- tionen avsevärt förbättrats.

På nästa sida följer ett förslag och en karta om hur man mer konkret skulle kunna resonera när man avgör var granskogs- plantering är mindre lämplig. Skrivningen skall inte ses som ett bindande förslag utan som en idéskiss. Erinringar mot skissen

har framförts av Karl Erik Olsson (c) och Annika Annerby Jansson (m).

Arealen av granplantering får ej öka i den nemorala zonen (där lövskog är den naturliga vegetationen). Gränsen för den nemorala zonen går i princip söder om en linje Örkelljunga—Hässleholm- Olofström. Barrträd är inte inhemska i Västra Skåne. Vid en jäm- förelse med Västskånes inhemska skogar, som består av lövträd, är barrskogarna och framförallt då granskogarna artmässigt fattiga miljöer samt dåliga rekreationsytor. Granskogen försurar mar- ken mer än vad lövskogen gör. Detta beror bl. a. på granskogens större förmåga att uppfånga försurande luftföroreningar.

Mark med medelhög eller lägre basmättnad (mindre än 30-40 %) är maximalt försurningskänslig. Om sådan mark överhuvudtaget ska skogsplanteras bör mindre försurande trädslag väljas, t. ex. bok, björk eller ask. Gran och andra barrträd är direkt olämpliga på grund av sina försurande egenskaper. Granplanteringsförbud föreslås därför införas i dessa områden. Förbudet bör kunna tas bort den dag luftföroreningssituationen avsevärt har förbättrats.

Figur 4.4 Områden markerade med kryss på kartan visar de arealer inom Västra Skåne där markens långsiktiga buffertkapacitet mot surt nedfall är låg. Detta baseras på att lerhalten inom dessa områden är mindre än 15 %. Därmed kan basmättnaden antas vara mindre än 30 %. Den extra försurning som granskogsplantering medför, kommer här snabbt att tömma markens mineralnäringsförråd och öka markens surhet vilket leder till att halten lättillgängligt giftigt aluminium ökar. Här bör granförbud införas. Vita områden på kartan har en högre lerhalt och är därmed mindre försurningskänsliga. Om basmättnaden är mycket låg (mindre än 10 %) bör förbud mot granplantering gälla även här. Kartan ger inga exakta besked, utan endast en överblick. Basmättnadsgraden bör mätas före beslut om granplantering i ett område.

Figur 4.4

Miljödelegationen föreslår ändring av 20 & NVL i enlighet med naturvårdslagsutredningens förslag. SNV bör köppla anvisningar till denna lagändring som innebär att granskogsarealen i den nemorala zonen inte ökar från dagens nivå, samt ett planterings- förbud inom känsligare områden.

Förslag till ändring i naturvårdslagen ( 1964:822 )

205

Nuvarande lydelse

Kan arbetsföretag, som ej om- fattas av tillståndstvång enligt 18, 18 c eller 19 & komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan företaget utföres, samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att inom landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsföretag.

Beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket får läns- styrelsen förelägga företagaren att vidtaga de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på natur- miljön.

Föreslagen lydelse

Kan arbetsföretag, som ej om- fattas av tillståndstvång enligt 18, 18 c, 1841 eller 19 & komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan företaget utföres, samråd ske med länsstyrelsen.

RegenngeLeuemendighel

Beträffande arbetsföretag som sägs i första glleLandm stycket får länsstyrelsen förelägga företagaren att vidtaga de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön, gnw WMI.11..11. El ål- W&W E.. |

Bestämmelserna i denna paragraf omfattar inte företag till vilka tillstånd har lämnats enligt vattenlagen (1983z291) eller miljö- skyddslagen (1969z387).

4.5. Bristen på rekreationsmark

4.5.1. Överhållning av lövskog

Förslag: Överhållningsersättning ska utbetalas för vissa ädellövskogar som har högt rekreationsvärde. Skogsvårdsstyrelsen bör arbeta med målsättningen att överhålla ädellövskogen med minst 20 år. Vidare bör vid nyplantering framförallt bok, men även annan ädellövskog, prioriteras framför icke ädla lövträd. Ansvarig: Staten och vissa kommuner Kostnad: 500 000 kr/år Överhållning, kostnader i miljoner kronor:

Malmöhus län 2 Kristianstads län 2 Västra Skåne 0,5

Åldersfördelningen på den västskånska bokskogen och ädel- lövskogen är ojämn. Arealen medelålders bestånd är mindre än arealen äldre avverkningsmogna bestånd. En normal avverkning inom ramen för ädellövskogslagen kommer därför under de närmaste årtiondena att leda till en stark minskning av arealen uppvuxen bokskog och övrig ädellövskog. Att mängden strövvänlig skog minskar i Västra Skåne är allvarligt, eftersom det redan råder stor brist på rekreationsmark.

För att undvika detta föreslås att stat och kommun träffar ekonomiska överenskommelser med markägare för att garantera en viss överhållning. Bokskogar och ädellövskogar i Västra Skåne på kommunal och statlig mark bör generellt överhållas.

Länsstyrelsen bör upprätta en lista över de ädellövskogar som kan bli aktuella för överhållning. Denna lista bör sedan ligga till grund när skogsvårdsstyrelsen utbetalar överhållnings-ersätt- ning.

I Kapitel 6, Miljöersättningar till jord- och skogsbruket, diskuteras ersättningsbeloppen närmare.

4.5.2. Kommunala relmeationsytor

Förslag: Malmö, Burlöv, Staffanstorp, Lund, Trelleborg och Kävlinge samt Landskrona, Helsingborg och Höganäs bör snarast starta en planering som leder fram till att sammanlagt ca 400 ha ny tätortsnära rekreationsmark skapas inom en tioårsperiod. Det innebär att ca 50 ha mark bör nyskapas inom varje kommun. Ansvarig: Kommunerna Kostnad: 16 miljoner kronor på 10 år

Västra Skåne är den region i Sverige där invånarna har sämst tillgång till naturmark för rekreation. Speciellt saknas tätortsnära naturmark. Västra Skånes kommuner bör därför skapa samman- lagt minst 400 ha ny tätortsnära naturmark. Dessa ytor bör sam- tidigt ha höga naturvärden så att de kan tjänstgöra som refugier för ett antal hotade växt- och djurarter. Med en kostnad på ca 40 000 kr/ha för eventuell markinlösen och färdigställande av marken, skulle 400 ha omförd mark kosta ca 16 miljoner kronor.

Kävlinge kommun har i samarbete med Miljödelegationen Västra Skåne och SLU startat ett pilotprojekt för att omskapa till att börja med ca 25 ha åker till naturmark. Projektet är även ett samarbete med stiftelsen Museion som planerar för att anlägga en vikingaby i området (se Kapitel 8).

4.6. Halmbränning

4.6.1. Förbud mot halmbränning

Förslag: Ändring av 11 & hälsoskyddsförordningen inne- bärande att kommunerna får möjlighet att meddela föreskrifter om halmbränning. Ansvarig: Staten

Fortfarande bränns under sensommaren stora mängder halm på de skånska åkrarna. Halmbränningen förorsakar luftföroreningar som bland annat är till besvär för astmatiker. Omfattande halm- bränning medför ofta också att den organiska halten i jorden minskas - negativt ur produktionssynpunkt på sikt.

Överskottshalm är dessutom ett bra biobränsle som bör användas som energiråvara. Halmen kan brännas i värmeverk eller kraft- värmeverk, men ännu bättre är om den kan tjäna som råvara för biogasframställning. Restprodukterna kan då återföras till jord— bruksmarken.

Miljödelegationen föreslår tillägg i 11 & hälsoskyddsförordningen, så att kommunerna får möjlighet att förbjuda halmbränning.

Förslag till andring i hälsoskyddsförordningen ( 1983:616 )

115

Nuvarande lydelse: 115 Om det behövs för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet i en kommun, får kommunen meddela före- skrifter om

1. tomgångskörning med motordrivna fordon,

2. spridande av naturlig gödsel, slam och annan orenlighet inom område med detaljplan eller intill sådant område,

3. inrättande av toalett av annat slag än vattentoalett,

4. hantering av mjölk i utrymme för mjölk- produkter, på vilket livs- medelslagen (19711511) inte tillämpas,

5. skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvatten— täkter.

Föreslagen lydelse:

115 Om det behövs för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet i en kommun, får kommunen meddela före- skrifter om

1. tomgångskörning med motordrivna fordon,

2. spridande av naturlig gödsel, slam och annan orenlighet inom område med detaljplan eller intill sådant område,

3. inrättande av toalett av annat slag än vattentoalett,

4. hantering av mjölk i utrymme för mjölk- produkter, på vilket livs- medelslagen (1971:511) inte tillämpas,

5. skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter,

ö....halmhnannma.

Om det i en kommun förekommer camping i betydande omfattning på annan plats än i anläggning som avses i 12 5 2 hälsoskydds- lagen ( 1982:1080 ) får kommunen meddela föreskrifter för eller förbjuda sådan camping inom särskilt utsatta områden om det behövs för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet. Förordning ( 1987:175 ).

5. Underlag för kostnadsrelaterat naturvårdsprogram

I förslag 4.1.1, Principer för landskapets framtida utnyttjande visas hur ansvaret för naturvården kan fördelas. Här görs ett försök att illustrera de första stegen i arbetsgången. Det är en början till kvantifiering av skyddsvärd natur och indelning av landskapet i olika nivåer samt uppdelning av ansvaret mellan stat, kommun och enskilda.

Den här redovisade kvantifieringen och indelningen ska endast ses som illustration till förslaget och bakgrundsmaterial för fortsatt diskussion mellan länsstyrelserna och kommunerna.

I den pyramidmodell som presenteras under förslaget delas landskapet upp i fem nivåer. Den fjärde nivån övrigt landskap eller vardagslandskap är på kartan inte skild från den femte nivån urban mark och andra hårdgjorda ytor.

- Nivå 1, nationalparker och referensområden för kulturland- skapet, utgörs av stora sammanhängande områden med speciellt värdefull natur, för vilket staten bör ta ett särskilt ansvar. - Nivå 2, reservat, redovisas i två klasser, där den högre klassen 2 3 innehåller de värdefullaste reservaten. I ett högbudget- alternativ täcks kostnaderna för 2 a med statliga medel, för 2 b med kommunala medel. I ett lågbudgetalternativ delar staten och kommunerna på kostnaderna för 2 a-reservaten, medan reservatsbildningen i 2 b till stora delar ersätts med miljö- ersättningar och förordnande enligt 195 NVL. - Nivå 3, landskapsavsnitt med särskilda ekologiska värden, utgörs av områden som kan skyddas med förordnande enligt 195 NVL och där miljöersättningar kan användas. I ett hög- budgetalternativ täcks kostnaderna genom betydande miljö- ersättningar. I ett alternativ med lägre hävd- och skötsel- ambitioner blir miljöersättningarna mindre.

5. 1 Värdefulla områden i Västra Skåne:

Här följer en preliminär lista över värdefulla områden i Västra Skånes kommuner. En karta över områdena finns som appendix i bokens slut. Litteraturförteckning rörande föreslagna områden kan beställas av Miljödelegationen Västra Skåne fram till 1991—06—30.

Båstad

Nivå 2 a Segelstorpsstrand-Hovs Hallar Hallands Väderö Sinarpsdalen - Axelstorp Alemossen med omgivande våtmarker och betesmarker

Hallandsåsens norrsluttning Segelswrpsbäckens källområde

Grevie åsar __

Område vid Arenstorp-Bränneslätt- Hulrugered

Nivå 2 b De] av Grevie åsar ädellövskog vid Segelswrp Angs- och hagmarker vid Knösen, Hov, Palmagården, Hovgården, Karup,Killeröd, Bjäred, Frestens fälla, Möllhult, norr om Flintalycke, Perstorp, Finnsbo, Lys Ljunghed. Skogar söder om Palmagården Hallavararavinen

Område kring Norrvikens trädgårdar Område vid Elestarp

Nivå 3 Större delen av inlandet mellan Torekov- Våstra Karup-Båstad Buffertzon innanför kustreservaten Stråk mellan Axelstorp—Förslöv Område mellan Båstad och Norrviken

Angelholm

Nivå 2 a

Prästången vid Tåstarp Matkroks— och Djurholmamossama

Nivå 2 () Delar av Hallandsåsens sydvästaluttning och platå Norra delarna av Våstersjön/Rössjön samt Stavershult

Långsjön med omgivningar, Enskiflet Sluttningar vid Ostra Ljungby-skog Rönneholm och Kågleåns mynningi Rönneån Vegeåns mynning och stranden till Angelholms havsbad

Nivå 3 Hallandsåsens sydvästsluttning Hallandsåsens sydsluttning Boarp-Ugglehult Södra och östra delarna av Rössjön

Röglans högmosse och Rössjöholmåns dalgång

Vågen mellan Margretetorp och Munka Ljungby Del av Kägleåns dalgång Karrswrpshöiden Rönneåns dalgång Pinnåns dalgång Härninge backe Möllebacken

Klippan Nivå 1 Söderåsen

Nivå 2 a Rönneåns dalgång mellan Djupadal och länsgränsen

Syrkhultasjön med omgivningar

Nivå 2 b __

Sluttningen vid Ostra Ljungby-skog Område vid Bjåmgård-Sjökroken Skår—sjön Område vid Herrevadskloster J ällabjär

Nivå 3

Rönneåns dalgång Pinnåns dalgång Bäljane å och Smålarpsån Område vid Sorrödssjöama Bjäragården Område vid Håkanswrpmölla, Bjärnöd, Algmossen samt Guvarpsbäcken

Snållerödsbåcken och Kolemosse Linneröd och Linnerödsmossen

Fjårhusmossen

Område vid Hillarp-Falholma Området Penarp—Gyllsjö

Åstorp

Nivå 1 Söderåsen

Nivå 2 a Dynget

Nivå 2 b Skyttaböket Slagghögen i Nyvång

Nivå 3

Söderåsens sluttning Maglaby-Skyttaböket Söderåsen och slätten vid Körslöttsgård Rönneåns dalgång Vegeåns dalgång

Höganäs

Nivå 2 a

Kullaberg Möllehässle Strandängar Nyhamnsläge—Lerhamn Väsby strandmark Lunnabjär Strandhsgen iArild On Rönnen Kusten Skäret-Svanshall Kusten Strandbaden-Nyhamnsläge Skäldervikskusten: Arild-Skäret, Jonstorp- Farhult, udden vid Häljaröd, område söder om ön Rönnen

Nivå 2 ()

Kusten Höganäs-Ierberget KustenSvanebäck-Viken Fuktängar längs Görslövsån

Nivå 3 Strandängar J onstorp-Farhult Område Krapperup—Mölle Område Nyhamnsläge-Krapperup Område Fjälastorp—Svanshall Område öster om Viken Brunnbyområdet

Helsingborg

Nivå 2 a

Själr—ännen-Sandön Christinelunds ädellövskog och herrgård Allerums mosse Borgen Grå läge

Kulla Gunnarstorp Väla skog Utvälinge Område Domsten-Viken (__)ran (gräns mellan Helsingborg och Kropp) Orby ängar Norra Råån mellan Raus och Gantofta Kusten Fortuna-Rydebäck

Nivå 2 !: Svedbergs kulle Rosendal

Tånga skog Ljungbergs Stureholm Tollarps skog

del av Rögle säteri Rosenlund

Tursköp Vasatorp

Kauai-ps "måse" Enefälad vid Filborna Hasslarps dammar Väla bäck __ Hjälmshult och Ostra Hjälmshult Filborna kärr Allerums skog Långeberga Nellåkraskogen Råå vallar Landborgen Frillestad

Gyhult

Råån med sluttningar Småryd Duvmtubbe

Nivå 3

Bjärbolund

Johanneshua Rögle dammar och säteri Lönhult Område vid Svedbergs kulle Område vid Tursköp

Signeamrp Flöjen Området kusten-Allerum-Hjålmshult Ostra Laröd

Området Pålsjö—Sohero—Sta Maria Området Småryd— Rosendal kulturlandskap Duvestubbe Västra Mörarp Björkeskogen Området Hässlunda—Lundom Lundagård Området Orby ängar-Landskronavägen Rååns dalgång

Fockstorp

Bjuv

Nivå 2 a

Avarp

Hallabäckens dalgång

Nivå 2 b Dalgång vid Charlottenborg-Nyhagahus

Nivå 3

Landskapet mellan Åvarp och länsgränsen

Dalgång öster om Billesholm

Söderåsens sluttning mellan Åvsrp och Skyttaböket Vegeåns dalgång

Svalöv Nivå 1 Söderåsen

Nivå 2 a Hallabäckens dalgång Jällabjär

Nivå 2 !: Höjebacke, Svenstorp, Svenstorps fälad och Karatofla Pålsbo äng och skog Betesmarken mellan Kolaryd och Håkanwrp, Håkanswrps fälad och Oröds fälad Orebäcken

Nivå 3 Söderåsen

Vegeåns dalgång

Braåns dalgång Saxåns dalgång Rååns dalgång Kävlinge mosse Betesmarken söder om Ask-Sonarp Garvarebäckens dalgång

Grytekullen

Betesmark och alkärr vid St. Bjämarp, Axelvold

Höjelycke

Angar och betesmarker vid Skogsgård, Steninge och Månstorp Kongslund

Landskrona

Nivå 2 :: Gråen Saxåns mynning

Kusten Fortuna-Ålabodama-Sundvik

Kusten söder om Landskrona — kommungränsen Kävlinge

Vens stränder Exercistältet i Landskrona Hillmhögs dalar

Nivå 2 b Kusten vid Hilleshögs dalar Rååns dalbotten och sluttning

Nivå 3 Rååns dalgång Saxåm dalgång Brsåns dalgång Rönneberga backar Område nordost om Glumslbv Område öster om Hillahögs dalar Område söder om Hildesborg

Kävlinge

Nivå 2 :; Kusten Löddeåns mynning fram till motorvägen Järavallen väster om motorvägen Dagstorps mmse

Nivå 2 b Karaby backar Allarps mosse Tostarps mosse Järavallen Barsebäcks moue

Nivå 3

Saxåm dalgång Kävli ngeåns/Löddeåns dalgång Område mellan Dagstorp och Västra Karaby Böljenamossen

Lomma

Nivå 2 o

löddeåna mynning fram till motorvägen Del av Hijeåns dalgång Habo Ljung väster om kustvägen

Nivå 2 b Resten av kusten

Nivå 3 Löddeåns dalgång Höjeåns dalgång

Lund Nivå 1 Krankesjön och Klingavälsåns dalgång

Nivå 2 o

Dalby Söderskog och Norrmkog Prästamöllan,Prästaskogen och västra Boklunden

Fågelsångsdalen - utvidgas Fäladsmarker norr om N.Ugglarp

Kungsmarken

Linnebjär Häckeberga Skoggårds ängar

Risen Stångby/Hoby mosse M åryd Räf'ten

Gryteskog Hällatadsåsar Getaklöv Dörröds fälad

Nivå 2 b Västligaste delen av Hödns dalgång Arendala park Norra Nöbbelövs mmse Slottahörnan-Hallabackarna Fels mosse Område norr om Fågelsångsdalen Flyinge Gödelöv

Hällmtad-Janstorp

Abussdalen Knivsås med omgivningar Källekärrsängarna Ljungen-Klingvalla Hasslemölla-Ljungen Romelestugan-lQintadal-Romeleklint Rullstensås vid Grönland—Hägnaden Skogsmöllebackens dalgång Humlamadens fälad Häckebergasjön med omgivningar " Kvambrodda—Dörröd-askskog vid Omahus lösen-Häckebergasjön Område mellan Trällekilla - Nötabo Toppeladugård H usarahagen

Område Margretetorp-Habergsbacken Björkesåkrasjöns omgivningar Våtmarker vid Assartorp

Nivå 3

Höjeåns dalgång Kävlingeåns dalgång

Område vid Stångby mosse Område mellan Kungsmarken och Landskapet vid Arendala Utmarksvägen Område söder om Fågelsångsdalen Frueräften

Landskap mellan Linnebjär-Frueräf'ten Landskap mellan Lyngby-Assartorp Kungsmarken Hässleberga Skrylle Område mellan Borelund-Dalby Skrivaremöllan Ryd Revingeområdet Gravaregården Häljasjön och Bysjön Vombs fure

Skogsområde öster om Dörröds fälad Strövområdet kring Häckeberga

Staffanstorp Nivå 2 b Torreberga ängar Djurslövs slättsjöar Vallby mosse

Nivå 3 Södra hägnaden Höjeåns dalgång Sörby Ränna Backlandskapet Havgårdsskogen Bränneröd Burlöv Prästeskogen Nivå 2 a Nivå 3 Tågarps hed Backlandskapet Nivå 2 b Bemstorps mosse Trelleborg Nivå 2 a .. Dalköpinge ängar Malmo Beddinge ängar Nivå ] Åmossen Strand och hav söder om Klagshamnsudden Sävsjö _ Södra delen av Böningesjöns omgivningar N'” 2 a och Ugglarps mosse Resten av kusten _ Nivå 2 b Nivå 2 b Kusten Limhamns kalkbrott Område vid Grönalund _ Sörbyholm Område vid N Grönby - Kullatorp Klass 3 Område vid Näsbyholm Backlandskapet Nivå 3 ' Backlandskapet Vellinge Dalköpingeån N'” ' Tullswrpsån Flommen-Foteviken Äspån . Gislövsån Nivå 2 a Gafvelsbjer ämm" Område vid Månstorp n Bolmers högar Nivå 2 b Bernstorps kulle Sydkusten till gränsen mot Trelleborgs kommun Nivå 3 Backla ndskapet Svedala Nivå 2 a Södra delen av Yddingesjöns stränder Norra delen av Fjällfotasjöns stränder

Havgårdssjöns omgivningar Böningmjöns omgivningar och Ugglarps mosse

Södra delen av Björkesåkrasjöns stränder

Eksholmssjön Resåkralunden Hyby hage Torups hållplats Törringelund H unnerödsmossen

Nivå 2 b Resten av Yddingesjöns stränder Norra delen av Fjällfotasjöns Faaanskogen

stränder

Askedal

Torupsskogen Risebjär

Tudaremossen Roslätt

Sökeberg

Allesjön

6. Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Detta kapitel motiverar närmare den summa, 94 miljoner kronor per år, som föreslås i miljöersättningar till Västra Skåne. Se åtgärdsförslag 4.1.3, Ersättning till jordbruket och skogsbruket för miljöförbättrande åtgärder och verksamhet. Se även SOU 1990:93 s. 144 .

6.1. Inledning

6.1 . 1 Områden där miljöersättningar kan stimulera till markanvändning med positiva miljövärden

— Kvävemängderna som förs med vattendragen ut i havet skulle kunna minskas om vattnet fick en längre uppehållstid' 1 vatten- dragen, och om vattnet tilläts passera genom våtmarker. Även tillförseln till havet via vattendragen av fosfor, organiska föreningar och tungmetaller skulle kunna minskas med våt- marker, skyddszoner och meandrande vattendrag.

- Det västskånska landskapets biotoper har utarmats under en längre tid. En lång rad arter har utrotats eller står på gränsen till utrotning. Att aktivt återskapa biotoper i landskapet skulle troligen rädda ett antal växt- och djurarter.

- Befolkningen i Västra Skåne har vuxit under de senaste decennierna, samtidigt har vi fått mer fritid och samtidigt har de allemansrättligt tillgängliga ytorna minskat. Exempelvis kommer det att inom en snar framtid råda brist på uppvuxen lövskog lämplig för rekreation.

- Lövskog är den naturliga Skogstypen söder om en linje Örkelljunga-Hässleholm-Olofström. Under det senaste är- hundradet har stora arealer planterats med barrskog. Tre skäl finns för att gynna lövskogen i Västra Skåne på barrskogens bekostnad: Lövskogen är stommen i en rad artrika ekosystem som försvinner om en lövskogsyta blir barrskog. Ur estetisk och rekreativ synvinkel är lövskogen i de flesta fall att föredra. Barrskog försurar marken betydligt mer än lövskog.

Miljöersättningar utbetalas idag i form av bl. a. NOLA-ersättning (NOLA : naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet). Denna ersät- tning har kommit till för att stimulera hävden av ogödslade ängs- och hagmarker. NOLA har visat sig vara en väl fungerande metod att bevara naturvärden i landskapet utan att behöva skydda områden som naturreservat.

6.1.2. Den nya livsmedelspolitiken

I juni 1990 beslöt riksdagen om ny livsmedelspolitik. Beslutet går i stora drag ut på att prisregleringarna inom jordbruket skall upphöra. Jordbruket ska utsättas för fri konkurrens. Skyddstullar ska tills vidare finnas kvar, men kan på sikt avvecklas inom ramen för GATT-förhandlingarna.

Jordbruksutskottet har gjort bedömningen att en avreglering medför att avsevärda jordbruksarealer tas ur drift. Detta skulle i sin tur ge en rad negativa miljöeffekter, direkta och indirekta. För att motverka dessa negativa miljöeffekter har riksdagen beslutat att inledningsvis, under 1991, 50 miljoner kronor skall utbetalas till jordbrukare i form av ersättningar för utfört landskaps- vårdsarbete. Beloppet skall sedan successivt höjas fram till 1995 till en slutlig nivå på 250 miljoner kronor per år. Vidare ska 40 miljoner kronor utbetalas för NOLA under 1991. Detta belopp höjs till 70 miljoner kronor vid avregleringsperiodens utgång. Slut- ligen ges omställningsbidrag till jordbrukare som tar jordbruks- mark ur produktion. Till omställningsbidraget som är högst i början av avregleringsperioden kan läggas ett anläggningsstöd som kan användas till lövskogs- och energiskogsplantering samt vid anläggande av våtmarker.

Riksdagens beslut om årliga miljöersättningar till jordbruket är i sig positivt men beslutade medel är inte tillräckliga för att mot- verka de negativa effekter som den nya jordbrukspolitiken för- väntas medföra.

Miljöproblem till fölid av den nya livsmedelspolitiken Förändringarna blir troligen inte så stora på de bästa jordarna, där livsmedelsproduktionen kommer att koncentreras. Troligen får vi dock allvarliga bieffekter. En sådan är att mjölkproduktionen kan komma att förskjutas från mellanbygden till stora anläggningar i eller nära slättbygden. För slättbygden är detta inte negativt men för mellanbygden innebär det att det kommer att bli ännu svårare att få betesdjur till ogödslade betesmarker och även till måttligt gödslade sådana.

Möjligheter som öppnas av den nya livsmedelspolitiken Vi har ett antal befintliga miljöproblem i landskapet och vi kan också förvänta oss att få några till med en förändrad jordbruks- politik. Samtidigt rymmer den framtida jordbrukspolitiken ett frö till lösning på dessa problem.

Lösningen är med största sannolikhet miljöersättningar till de areella näringarna. Alltså: I stället för att betala ett dyrt jordbruks- överskott betalar samhället bönderna för producerad naturvårds- nytta.

6.1 .3 När miljöersättningar används

Ett miljöproblem som förorsakas av en näring bör åtgärdas av denna näring. Det är alltså snarare miljöproblem, som är upp- komna utanför en näring eller genom ett historisk orsakssamman- hang, som ska kunna åtgärdas med miljöersättningar.

Den grundläggande principen bör vara att miljöersättningar används när:

1. miljöproblemet inte kan hänföras till verksamheten på platsen.

2. miljöproblemet orsakats långt tillbaka i tiden.

3. miljöproblemet uppkommit genom verksamheter som sam- hället inte vill förhindra genom lagstiftning.

4. samhället vill stimulera sådana åtgärder som främjar natur- värden.

Miljöersättningar är som mest effektiva där hävd av kulturmark inte längre är ekonomiskt lönsam för markägaren. Här går sam- hället in och betalar för den naturvårdsnytta som hävden innebär.

Redan före avregleringen av jordbruket var NOLA-ersättningen en symbolisk summa. Situationen för lantbrukarens ekonomi blir nu mer akut. Behovet av en ersättning som står i rimligare proportion till den ekonomiska avkastningen från annan mark- användning är nu nödvändig.

6.1 .4 Sammanfattning

Det är intressant att notera att förändringar av markanvänd- ningen skulle kunna hjälpa till att lösa några av våra allvar- ligaste miljöproblem, också sådana som har sitt ursprung utanför de areella näringarna.

Eventuella framtida ersättningar till jord- och skogsbruk kan alltså motiveras

- för att motverka de nackdelar för naturvården som det livs- medelspolitiska beslutet kommer att föra med sig, - för att bemästra redan befintliga miljöproblem.

6.2. Ängs- och hagmarker

6.2.1. Bakgrund

Sedan ungefär 1970 har man långsamt inom den administrativa naturvården börjat uppmärksamma de flora- och faunaföränd- ringar som skett inom Sveriges ängs- och hagmarker. I början inriktades intresset huvudsakligen på igenväxningsproblema- tiken. Trots att kunskap fanns inom vetenskapliga kretsar bortsåg man från den fara som det innebar att ängs- och hagmarker gödslades. Gödslingsproblematiken började på allvar uppmärk- sammas kring 1982-83. Den traditionella administrativa natur- vården hade då knappast ens inom reservaten förmått skydda floran på ogödslade ängs- och hagmarker. Att därför med tradi- tionella metoder, läs naturreservat, skydda ängs- och hagmarks- floran från igenväxning och uppgödsling föreföll inte som en framkomlig väg.

NOLA Budgetåret 1987-1988 började så SNV att utbetala NOLA-medel (NOLA : naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet) till enskilda lantbrukare. NOLA-avtal började slutas. Dessa avtal innebär att en brukare i ett civilrättsligt avtal förbinder sig att hålla betesdjur eller slå en bestämd yta under ett antal år. Samtidigt förbinder sig brukaren att inte gödsla ytan. Som motprestation utbetalar SNV via länsstyrelsen 300-600 kr/ha och år. Ibland utförs stängsling och röjning som motprestation. Verksamheten utökades under budget- åren 1988-1990 och NOLA-medel utbetalas nu också från Lantbruks- nämnderna i länen.

KOLA Riksantikvarieämbetet utbetalar nu också s.k. KOLA-medel (Kulturmiljövård i odlingslandskapet) till objekt med stort kultur- historiskt värde. Sådana objekt har ofta också höga biologiska värden.

Slutligen har Skogsstyrelsen också en pott för att kunna ersätta skogsägare som har skogsytor man vill undanta från rationellt skogsbruk.

Volymmässigt har-NOLA-medlen haft störst betydelse. Stora miljömässiga framgångar har under de senaste åren nåtts med dessa frivilliga avtal. Ofta har det varit markägarna som anmält intresse för NOLA-avtal och inte myndigheterna. Det är också ogödslade ängs- och hagmarker som helt har dominerat denna nya typ av miljövård.

Parallellt med att man började betala ut NOLA-medel startade SNV en rikstäckande inventering av ängs- och hagmarker. Denna inventering som förväntas bli slutförd under 1991 kommer att ganska detaljerat visa areal, biologisk status m.m. hos Sveriges ängs- och hagmarker. Inventeringens resultat kommer att bli en utmärkt bedömningsbakgrund i samband med framtida utbetal- ningar av NOLA-ersättningar för ängs- och hagmarker. Ängs- och hagmarksinventeringen skall också kunna användas för att välja ut sådana ytor som bör bli naturreservat. Fram till sommaren 1989 hade NOLA-avtal rörande ca 30 000 ha ängs- och hagmark upp- rättats i Sverige. Uppskattningsvis finns det ca 300 000 ha ängs- och hagmark i landet som är värdefull ur naturvårdssynpunkt.

6.2.2. Ängs- och hagmarkeri Skåne

Ängs- och hagmarksinventeringarna i M-län och L-län är ännu inte fullständigt genomförda. På grundval av det hittills fram- tagna inventeringsresultaten samt annan bakgrundsinformation kan dock en uppskattning göras. Denna uppskattning redovisas nedan samt även arealen annan gräsbärande mark 1974. Det var det sista året denna markkategori redovisades separat i jordbruks- statistiken. Därefter har annan gräsbärande mark redovisats till- sammans med kultiverad betesmark. En mycket obetydlig till- bakagång har som synes skett beträffande den sammanlagda betesarealen 1974-1988:

Klass I Klass II Klass III Klass I-III M-län 3 000 2 700 3 600 9 300 L-län 1 300 1 300 1 100 3 700 V Skåne-M 2 100 1 600 1 400 5 100 V Skåne-L 100 330 290 720 V Skåne tot 2 200 1 930 1 690 5 820

Tabell 6.1 Uppskattning av arealen (ha) botaniskt värdefull ängs- och hag- mark i Skåne 1989. Klassificeringen är gjord efter de normer som SNV tillämpar i sin ängs- och hagmarksinventering. Klass I=mest värdefull mark.

Annan gräsbärande Kultiverad Betesmark 1988 mark 1974 betesmark 1974 M-län 10 916 12 721 21 391 L-län 14 906 16 090 28 654 Tabell 6.2 Ängs- och hagmark i Skåne enligt den officiella jordbruksstatisti- ken. 1974 var det sista året då det i jordbruksstatistiken gjordes skillnad på "annan gräsbärande mark" och "kultiverad betes- mark". Det är inom kategorin "annan gräsbärande mark" som den botaniskt värdefulla ängs- och hagmarken finns.

Ängs- och hagmarksinventeringen har i huvudsak tagit fasta på botaniska kvalitéer. En preliminär genomgång där även andra naturvårdsmässiga, rekreativa och landskapsbildsmässiga aspek- ter vägs in visar, att det i övrigt i Malmöhus län finns ca 3 400 ha gräsbärande mark med mycket höga naturvårdsvärden, i Kristianstads län 900 ha och i Västra Skåne 1 000 ha övrig mycket naturvårdsintressant mark, ÖMNM. Dessa ytor kräver kvalifi- cerad och ofta kostnadskrävande skötsel.

Dessutom kan man mycket grovt uppskatta att det i Malmöhus län finns ca 5 000 ha gräsbärande mark som hyser en intressant fauna eller som har ett betydande landskapsbildsvärde. Motsvarande ytor för Kristianstads län är 8 000 ha och för Västra Skåne 5 000 ha övrig naturvårdsintressant mark, ÖNM. Nedan sammanfattas detta:

Kl I-III ÖMNM ÖNM Totalt (enl tab 6.1) M-län 9 300 3 400 5 000 17 700 L-län 3 700 900 8 000 12 600 V Skåne 5 820 1 000 5 000 11 820

Tabell 6.3 Uppskattning av arealen (ha) av olika typer av betesmark som är värdefull för naturvården i Skåne. Observera att ÖMNM (övrig mycket naturvårdsintressant mark) och ÖNM (övrig natur- vårdsintressant mark) har sitt värde huvudsakligen av zoologis- ka, friluftsmässiga och landskapsbildsmässiga skål.

Dagens ca 300 kr/ha och år som betalas som NOLA—ersättning mot- svarar i många fall inte det kostnadsbortfall som en djurägare åsamkas genom att han ej kan gödsla. I många fall får man sna- rast se dagens form av NOLA-ersättningen som en uppmuntran snarare än en ekonomiskt konkurrenskraftig ersättning. Framför allt är det tveksamt om en yngre generation jordbrukare har sam- ma möjlighet att hålla betesdjur med samma ersättning som äldre jordbrukare kunnat acceptera.

Till detta kommer att med slopade mjölksubventioner och slopat transportstöd till avlägset liggande gårdar kommer de totala möjligheterna att hålla betesdjur i mellanbygderna att minska.

Mot denna bakgrund bör NOLA-ersättningen ligga kring 1 500 kr/ha och år. Ersättningsbeloppen bör dock ej vara generella. Högre naturvårdsklassning bör motivera en högre ersättning.

Också betets art bör vägas in. Nötbete bör värderas högre än häst- och fårbete. Ersättning för hjortbete är mycket tveksamt. Våt- marksbete bör värderas mycket högt. Likaså bör bete i mellanbygd och skogsbygd värderas högre än i slättbygd.

Följande ersättningsbelopp kan anses rimliga: (G) anger att gödslingsförbud skall råda:

A 2 000 kr/ha och år för klass I och II i skogs- och mellanbygd (G). B 1 500 kr/ha och år för klass III i skogs- och mellanbygd (G). C 1 000 kr/ha och år för klass I och II i slättbygd (G). D 750 kr/ha och år för klass III i slättbygd (G). E 1 000 kr/ha och år för "övrig mycket naturvårdsintressant mark" i skogs— och mellanbygd. F 500 kr/ha och år för "övrig mycket naturvårsdsintressant mark" i slättbygd. G 300 kr/ha och år för "övrig naturvårdsintressant mark".

Följande uppskattningar kan göras rörande arealen för de olika ersättningskategorierna:

A B C D E F G Totalt M-län 2 700 1 600 3 000 2 000 2 000 1 400 5 000 17 700 L-län 600 600 2 000 500 700 200 8 000 12 600 V.Skåne 2130 190 2000 1500 600 400 5000 11 820

Tabell 6.4 Uppskattning av arealen (ha) mark i eventuella ersättnings- kategorier (se text).

Detta medför följande totala ersättningsbelopp (miljoner kronor):

A B c D E F G Totalt M-län 5,4 2,4 3,0 1,5 2,0 0,7 1,5 16,5 L-län 1,2 0,9 2,0 0,4 0,7 0,1 2,4 7,7 V.Skåne 4,3 0,3 2,0 1,1 0,6 0,2 1,5 10,0

Tabell 6.5 Uppskattning av årliga erättningsbelopp (miljoner kronor) till betesmark i Skåne.

Slutligen skall här poängteras att åkermark kan ha stor positiv naturvårdsbetydelse i skogsbygd. Den kan framförallt för faunan komplettera betesmarken. Därför är det väsentligt att viss åkermark i skogsbygd bevaras av naturvårdsskäl. En översiktlig bedömning av arealen (ha) sådan åkermark i Skåne visar följande resultat:

M-län 1 000 L-län 5 000 V Skåne 400 Tabell 6.6 Naturvårdsint'ressant åkerareal (ha) i Skåne.

Med en ersättning på 500 kr/ha och år för vidmakthållande av åkermark i skogsbygd blir beloppen följande (miljoner kronor):

M-län 0,5 L-län 2,5 V Skåne 0,2

Tabell 6.7 Uppskattade årliga ersättningsbelopp (miljoner kronor för natur- vårdsintressant åkeri Skåne.

6.2.3. Kultur-miljövård i odlingslandskapet

Att beräkna det kostnadsbehov som kan finnas inom kultur- miljövården är mycket svårt. För betes- och slåttermarkernas vid- kommande finns åtminstone vissa inventeringar och framförallt vissa riktlinjer uppdragna centralt. Inom kulturmiljövården på- går en diskussion om relativ värdering av olika landskapsavsnitt.

I många avseenden sammanfaller kulturmiljövårdens intressen med naturvårdens och med den ovan skisserade ersättnings- modellen finns det för sådana områden inga ytterligare kostnader för samhället. Det skall påpekas att Riksantikvarieämbetet och på regional nivå länsantikvarien ska ha ett visst inflytande över hur betesmarksersättningar fördelas.

Betydande landskapsavsnitt har stort kulturmiljövårde men värderas inte särskilt högt ur naturvårdssynpunkt. Det finns också sådana betesmarksområden som i och för sig föreslås få miljö- ersättning men där denna ersättning inte täcker kulturmiljö- vårdens behov.

6.2.4. Slutsats

Från statsbudgeten bör 16,6 miljoner kronor avsättas per år för ersättning till skötsel av betes- och slåttermarker i M-län. Motsvarande summa för L-län bör vara 7,7 miljoner kronor. Till detta bör M-län tilldelas 0,5 miljoner kronor och L-län 2,5 miljoner kronor för att stimulera öppethållandet av åkermark i skogsbygd. Medlen bör förmedlas av SNV. Västra Skåne bör sedan erhålla betesmarksmedel i de proportioner som angetts ovan.

Om man extrapolerar de skånska siffrorna till hela landet skulle ersättningskostnadema för bete bli ca 210 miljoner kronor årligen. Extrapoleringen är .ord så att Skånes areal annan gräsbärande mark 1974 (sista året detta angavs i jordbruksstatistiken) jämförts med arealen sådan mark i hela landet. Men avsevärda arealer mycket mager betesmark ingick inte i begreppet annan gräs- bärande mark 1974. Vidare har de högre miljöersättningarna för slåtterytor inte räknats in i de 210 miljoner kronorna.

Totalt uppskattas därför miljöersättningarna för ängs- och hag- marker i hela landet bli cirka 235 miljoner kronor. Som jämförelse kan nämnas att riksdagen beslutat om totalt 70 + 250 miljoner kronor i miljöersättning till jordbruket. 235 miljoner kronor behövs alltså enligt Miljödelegationens bedömning enbart för att säkerställa ängs- och hagmarkerna.

Att ange hur stora arealer naturvårdsintressant åkermark i skogsbygd som finns i övriga Sverige och kostnaden för att behålla dessa inom ramen för den nya livsmedelspolitiken är svårare. Arealer på mellan 250 000 och 300000 ha är dock troligen inga orimliga siffror. Ett ersättningsbelopp på 500 kr/ha och år som angetts för Skåne är troligen för lågt i flera mera utpräglade skogsbygder. Därför är ca 150 miljoner kronor som stimulans åt naturvårdsintressant åker en lågt räknad siffra för hela landet.

Miljödelegationen föreslår därför att totalt 385 miljoner kronor avsätts årligen för att vidmakthålla ängs- och hagmarker samt naturvårdsintressant åker. Beloppet bör förvaltas av SNV.

6.3. Våtmarker

6.3.1. Skäl att restaurera våtmarker

Särskilt våtmarkernas roll som närsaltsfällor har framhållits under de senaste åren. Det är dock viktigt att framhålla att det finns flera andra skäl som gör det intressant för samhället och den enskilde markägaren att nyanlägga olika typer av våtmarker. Nedan listas de viktigaste skälen. Det skall dock sägas att skälen ibland är svåra att skilja från varandra.

- Våtmarker och naturligt formade vattendrag kan fungera som väsentliga fällor för att förhindra att oönskade närsalter, organiskt material, miljögifter däribland tungmetaller, att nå havet. Speciellt har intresset riktats mot kväve.

Också limniska system drabbas av närsalter, organiskt material och miljögifter. Våtmarksfällor minskar problemen. Särskilt beträffande fosfor är detta intressant. Vid ett återskapande av våtmarker och vattendragens natur- liga lopp kommer stora naturvårdsmässiga vinster att göras. En lång rad våtmarksberoende djur— och växtarter som idag är hotade, skulle gynnas. Fiskfaunan skulle kunna gynnas om man restaurerade vattendrag. Både kommersiellt fiske och fritidsfiske skulle kunna gynnas. En restaurering av ett vattensystem med dess våtmarker kan ge stora friluftsmässiga värden. Våtmarker och naturligt meandrande vattendrag kan i flera fall bli ett effektivare hjälpmedel att rena avloppsvatten än konventionella reningsverk.

I kapitel 10 utvecklas detta närmare.

6.3.2. Kostnadsberäkningar

Ett antal olika typer av våtmarksrestaurering kan bli aktuella inom en snar framtid. Förenklat kan dessa delas upp på:

1. Naturliga våtmarker (N). Dessa kan ha en mycket varierande förmåga att avskilja kväve från vattendragen. Anläggnings- kostnadema är relativt måttliga, skötselkostnaderna små. De kan knappast ge någon ekonomisk avkastning i traditionell bemärkelse. . Oversilningssystem (Ö). Dessa system har stor förmåga att

avskilja kväve från vattendragen. Anläggningskostnaderna är högre än för de naturliga våtmarkerna. Skötselkostnadema är måttliga men högre än för de naturliga våtmarkerna. Oversilningssystemen kan ge ekonomisk avkastning. .Vegetationsklädda kantzoner längs vattendragen (V).

Anläggnings- och skötselkostnaderna är små. Kväveavskilj- ningsförmågan är begränsad, men dessa zoner kan ge stora positiva miljövärden för själva vattendraget. .Nya meandrar i vattendrag (M). Mycket höga anlägg-

ningskostnader. Små skötselkostnader. Måttlig kväveavskilj- ningsförmåga. Dock ger denna åtgärd stora positiva miljö- värden för själva vattendraget. . Avancerade biologiska bäddar och kanalsystem (A). Mycket

höga anläggnings- och skötselkostnader, men samtidigt mycket hög förmåga till kväveavskiljning. Små positiva miljövärden skapas på platsen.

Troligen kommer naturliga våtmarker och översilningssystem att bli de dominerande metoderna för kväveavskiljning från vatten- dragen i Skåne i framtiden. Vegetationsbeklädda kantzoner längs vattendragen och nya meandrar kommer att bli viktiga komple- ment. Dessa åtgärder får dock snarare ses som metoder att huvud- sakligen förbättra själva vattendragens biologiska status och inte så mycket som kvävefällor. Avancerade biologiska bäddar och kanalsystem kommer troligen att utnyttjas i första hand för att frånskilja kväve och fosfor från avloppsvatten och mycket belasta- de små vattendrag.

Översilningssystem

Vid en diskussion om anläggningskostnader och driftskostnader för översilningsängar är det ytterst viktigt att först klargöra hur mycket kväve ett översilningssystem kan avskilja från ett vatten- drag. Med utgångspunkt från historiska översilningssystem i Skåne och befintliga traditionella sådana i Spanien tycks 40-150 kg N/ha och år kunna tas upp av växterna i ett översilningssystem. Till denna siffra kommer så denitrifikationen som ej är dokumen- terad i något översilningssystem. Det är dock troligt att den är avsevärd. Jämförelser med andra våtmarkssystem gör att en rimlig siffra bör ligga mellan 30 och 150 kg N/ha och år. Vi måste också ta in i bilden att kväveupptaget i de traditionella systemen rör växtarter som skall användas som foderväxter. Troligen kan kväveupptagningsförmågan höjas avsevärt om andra växtarter utnyttjas. Likaså kan troligen denitrifikationen förhöjas med en lämplig vattenregim just avpassad för detta ändamål.

Sammanfattningsvis är det alltså troligt att 100-300 kg N/ha och år kan tas upp i traditionella översilningssystem. Upp till 500 kg N/ha och år är troligen en möjlig siffra för ett modernt system avpassat för att avskilja maximal mängd kväve från ett vattendrag. Preliminära mätningar under 1989 pekar på att översilnings- system skulle kunna avskilja ända upp till 800 kg N/ha och år.

Kostnaderna för ett fungerande översilningssystem kan uppdelas på tre poster:

1. Arrende eller inköpskostnader för mark för översilning. 2. Anläggningskostnader. 3. Driftskostnader.

Arrendekostnaderna kan variera mycket beroende på den mark- beskaffenhet där ett översilningssystem skall anläggas. 500- 4 000 kr/ha och år är de arrendekostnader som kan förväntas. Den lägre siffran för svårdränerad mark och den högre siffran för god åkerjord.

Anläggningskostnaderna är mycket beroende av möjligheterna till dämning. Måste vatten pumpas ökar kostnaderna. Vindpumpar har tidigare använts t. ex. på Torreberga ängar vilket förefaller vara ett bra alternativ vid pumpning. I gynnsamma fall kan anläggningskostnadema ligga kring 1 000 kr/ha. I mindre gynn- samma fall där pumpning erfordras kan kostnaderna närma sig 20 000 kr/l1a.

Driftskostnaderna bör kunna hållas relativt låga. 500 kr/ha och år är bruttokostnader. Förhoppningsvis bör här dock tillkomma intäk- ter för hö eller annan växtmassa.

De totala årliga kostnaderna för ett översilningssystem inklu- derande anläggningskostnadema (avskrivna på en 10-årsperiod) kommer då att ligga på 1 000-6 000 kr/ha och år. Ca 3 000 kr/ha och år förefaller dock vara en rimlig genomsnittssiffra.

Räknar man med denna siffra och en kväveupptagning på 300 kg N/ ha och år blir kostnaderna för att avbörda ett vattendrag 1 kg kväve 10 kr.

I gynnsamma fall med svårdränerade billiga jordar kan kost- naderna bli så låga som 2-5 kr per kg kväve.

På god åkerjord där dämning ej är möjlig kan dock kostnaderna bli så höga som 50 kr per kg kväve.

Dessa resonomang förutsätter att de behandlade vattendragen är relativt kraftigt belastade med kväve. För stora vattendrag med låga kvävehalter gäller dock knappast ovanstående kalkyl. Om- vänt kan troligen resultaten bli ännu gynsammare i högbelastade relativt små vattendrag.

6.3.3. Hur mycket våtmark kan anläggas i Västra Skåne ?

Vilka behov finns då att återanlägga våtmark i Västra Skåne? Svaret kan inte bli entydigt. Är kväveretention huvudskälet måste våtmarkerna sättas i relation till andra åtgärder som kan minska kvävetillförseln till havet. Riksdagsbeslutet om 50 % reduktion bör vara utgångspunkten. Skall man dessutom väga in andra vinster med att återanlägga våtmarker blir både typen och omfattningen av de nyanlagda våtmarkerna annorlunda.

Då kväveretentionsskälet får anses vara viktigast bör man utgå från detta skäl vid planeringen av nya våtmarker.

Om man utgår från en kväveretention på 250-500 kg/ha och år och en kostnad av 20 kr/kg blir kostnaden 10 000 kr/ha. I Västra Skåne (i detta sammanhang avses tillrinningsområdet till Västerhavet) finns lågt räknat ca 20 000 ha som är det är möjligt att omvandla till våtmark utan att anläggningar som hus eller vägar berörs. Dessa 20 000 ha är dessutom belägna så att de kan avgränsas från annan mark.

Realistiskt kan det vara möjligt att i Västra Skåne återanlägga ca 5 000 ha våtmark under en period av 10-20 år. Den totala kväveretentionen per år blir med ovanstående värden cirka 1 000- 2 000 ton. Detta gäller endast om kväveretentionen motsvarar de förväntningar som dagens forskning ger. 2 000 ton motsvarar ungefär 1/8-1/10 av det kväve som når havet från Malmöhus län. Då dessutom huvuddelen av de områden som kan överföras till våtmark idag är åkerjord kan minskningen av kväve som når havet även överstiga 2 000 ton. Den totala kostnaden skulle bli ca 40 miljoner kronor. Kostnaderna kan dock bli betydligt större. Denna summa är mycket approximativ. Hur denna summa exakt skulle användas är idag omöjligt att säga. Dels finns det ett antal olika typer av våtmarker att återanlägga, dels kan man tänka sig en rad olika administrativa system för att stimulera anläggandet av våtmarker.

6.3.4. Finansiering

Tre principiellt olika finansieringsformer kan man tänka sig vid nyanläggandet av en våtmark:

1. Samhället (t. ex. stat eller kommun) köper mark, finansierar anläggningen och driften och uppbär eventuella ekonomiska vinster.

2. Samhället ställer medel till förfogande till enskilda mark- ägare för anläggandet av våtmarken. Drift och eventuell inkomst/nytta av våtmarken blir den enskildes sak.

3. Samhället utbetalar årligen en ersättning till markägare som nyanlägger våtmark. Det utbetalade beloppet ställs i relation till den samhällsnytta som våtmarken gör och den inkomst] nytta markägaren har av våtmarken.

6.3.5. Värdering av nyanlagd våtmark

Nyanlagd våtmark kommer alltså att få både ett värde för mark- ägaren och för samhället i stort. Ett antal egenskaper hos en ny våtmark är positiva för samhället och kan alltså ligga som

värderingsgrund vid engångsersättningar eller för utbetalandet av en årlig ersättning från samhället. Följande kriterier bör särskilt betonas:

- stor kväveretentionsförmåga.

- kan fungera som miljöer för ett flertal hotade växt- och djurartersamt - våtmarksområdet ligger så och har en sådan utsträckning att det kommer att få ett betydande rekreationsvärde för allmän- heten

6.3.6. Ersättning till befintlig våtmark

Om samhället går in och köper miljötjänster av markägare som ny eller återanlägger våtmarker kan man fråga sig om detta är rättvist gentemot de markägare som behållit sina våtmarker. Skall inte dessa också få ersättning av samhället om deras våtmarker uppfyller t. ex. kravet på stor kväveretentionsförmåga?

Svaret bör i princip bli nej. Detta eftersom markägarna som tagit bort en våtmark en gång haft utgifter för detta. Den som behållit sin våtmark har ej haft motsvarande utgifter. Som en konsekvens av detta bör också ny- eller återanlagda våtmarker som i princip ej behöver någon omfattande skötsel och som liknar naturliga våt- marker bara få ett engångsbelopp vid anläggandet. Däremot bör sådana våtmarker som fordrar återkommande hävd få årlig ersättning från samhället. Som en konsekvens av detta måste vi betala för befintliga våtmarker som fordrar hävd. Ytan redan hävdad våtmark är idag ganska ringa och får också redan i många fall NOLA-ersättning.

6.3.7. Slutsats

Regeringen bör till riksdagen föreslå att medel avsätts fr. o. m. budgetåret 1991/92 för ny- och återanläggande av våtmarker i Sverige. Speciellt bör dessa medel anvisas till de sydligaste länen i landet där kväveproblematiken är störst och där speciellt stora våtmarksarealer försvunnit. Med bakgrund av bl. a. ovanstående kostnadskalkyl kommer en våtmarksrestaurering i Sydsverige att kosta ca 500 miljoner kronor per år om samma ambitionsnivå skall gälla som skisserats ovan för Västra Skåne. En del av dessa medel skall då användas för att återskapa naturliga våtmarker medan en annan del skall utgå som årlig ersättning till markägare med våtmarker med skötselbehov.

Malmöhus län samt västra Kristianstads län skulle erhålla ca 100 miljoner kronor av dessa medel. Hela Malmöhus län skulle därav erhålla 90 miljoner kronor och hela Kristianstads län 50 miljoner kronor. Av dessa medel skulle 70 miljoner kronor satsas i Västra Skåne.

För budgetåret 1991/92 bör 50 miljoner kronor avsättas. Detta belopp bör sedan ökas successivt till 500 miljoner kronor budgetåret 1995/96. Ett villkor för ökningen bör dock vara att den forskning som idag bedrivs kring våtmarker ger ett sådant resultat bl. a. på kväveretentionssidan att stora investeringar kan anses befogade.

Medlen för våtmarksrestaureringen bör i princip ha fyra källor:

1. Andel av den handelsgödselskatt som idag tas ut av jordbruket.

2. Andel av den skatt som tas ut eller kommer att tas ut på biltrafik som tillför atmosfären kväveföreningar.

3. Miljöavgift på avloppsanläggningar som tillför vattendrag och hav närsalter m.m.

4. Allmänna skattemedel.

Det är uppenbart att medel som kommer från miljöavgifter/skatter på biltrafik, avlopp och jordbruket bör ingå i finansieringen av våtmarksrestaureringen, då dessa verksamheter bidrar till att belasta vattendragen med närsalter m.m. Restaurerade våtmar- ker kan fungera som naturliga reningsverk för sådana vatten- drag. Att allmänna skattemedel också skall ingå i medlens för våtmarksrestaurering kan motiveras med att det är ett allmänt intresse att de naturvårdskvalitéer återskapas som varit utmär- kande för våra våtmarker.

Se vidare under kapitel 9.

6.4. Lövskog

6.4.1. Bakgrund

Som ovan framgått finns det starka skäl att öka lövskogsarealen i Skåne. Denna ökning bör ske både på barrskogens bekostnad och på bekostnad av åkermark. Den åkermark som tas i anspråk bör vara tätortsnära och i slättbygd.

Åldersstrukturen på den skånska ädellövskogen är mycket ojämn. Om inte skog överhålles genom uppskjuten avverkning, riskerar vi att få mycket små arealer uppvuxen ädellövskog inom en nära framtid.

De naturvårdsmässigt mest värdefulla lövskogarna - natur- skogarna - bör skyddas genom reservatsbildning och lämnas till fri utveckling, dvs. inget skogsbruk ska förekomma där. Redan idag ägs vissa sådana skogar av stat och kommun. Snarast bör förhandlingar upptas, så att naturskogarna undantas från skogs- bruk.

6.4.2. Slutsats och kostnadsberäkning

Sammanfattningsvis bör vi:

- gynna lövskog på barrskogens bekostnad, - se till att mogen ädellövskog överhålles några årtionden och - lämna naturskog till fri utveckling

Överhållningsersättning bör utbetalas för vissa ädellövskogar som har högt rekreationsvärde och där ålderssammansättningen är mycket förskjuten.

Naturskog med höga naturvårdsvärden görs till reservat och lämnas till fri utveckling. Uppskattningsvis finns det ca 600 ha sådan skog i M-län, 1 000 ha i L-län och 300 ha i Västra Skåne. Kostnaderna blir: M-län 9 miljoner kronor, L-län 15 miljoner kronor och Västra Skåne 4,5 miljoner kronor. Detta avser kost- naden för inköp. Kostnaden för bildande av naturreservat blir i samma storleksordning, eftersom ersättning ska utgå till mark- ägaren.

Överh ållning N aturskog Totalt M-län 2 0,9 2,9 L-län 2 1,5 3,5 V Skåne 0,5 0,5 1

Tabell 6.8 Sammanfattning av årliga miljöersättningar (miljoner kronor) för lövskog i Skåne.

6.5. Tätortsnära rekreationsmark

Västra Skåne är den region i Sverige där invånarna har sämst tillgång till naturmark för rekreation. Speciellt saknas tätortsnära naturmark. Västra Skånes kommuner bör därför skapa samman- lagt minst 400 ha ny tätortsnära naturmark. Dessa ytor bör samti- digt ha höga naturvärden så att de kan tjänstgöra som refugier för ett antal hotade växt- och djurarter. Med en kostnad på ca 40 000 kr/ha för eventuell markinlösen och färdigställande av marken, skulle 400 ha omförd mark kosta cirka 16 miljoner kronor.

6.6. Sammanställning

Att ersätta markägare för att dessa skall vidta åtgärder som är posi- tiva ur miljöskydds- och naturvårdssynpunkt har visat sig vara effektivt. Nedan visas vilka belopp som kan komma i fråga, samt också vilka principiella administrativa lösningar som kan bli aktuella. Här skall dock sammanfattas dessa belopp och de administrativa lösningarna som föreslagits.

Ängs- och Åker Kultur- Våtmark Lövskog Tätorts- Totalt hagmark miljö och nära milj kr grönmark mark V. Skåne 10,0 0,2 2,5 70 1 10 93,7 M-län 16,5 0,5 2 90 2,9 9 121,9 L-län 7,7 2,5 2 50 3,5 1 66,7 Hela 210 150 40 500 20 15 935 landet

Tabell 6.9 Sammanställning av årliga miljöersättningar i Skåne (miljoner kronor).

Sammanställningen summerar de miljöersättningar som bör inrättas i Västra Skåne. Redovisningen sker dock också för de båda skånelänen, då Västra Skåne inte är en administrativ enhet. Vidare är det olämpligt att bara betrakta Västra Skåne ur natur- vårdssynpunkt skiljt från resten av landskapet. Skäl till detta är dels att Västra Skånes befolkning använder stora delar av Skåne för rekreation, dels att de vattendrag som mynnar i Öresund har som avrinningsområde betydligt större område än Västra Skåne.

Finansiering

De olika posterna i sammanställningen föreslås finansieras enligt följande: Äng och hage: Statliga anslag inom ramen för ny livsmedels- politik. Åker: Statliga anslag inom ramen för ny livsmedelspolitik. Kulturmiljö: Statliga anslag inom ramen för ny livsmedelspolitik. Våtmarker och grönmark: Statliga anslag som finansieras av gödselskatt, miljöavgifter på biltrafik och avlopp samt allmänna statliga medel inom ramen för ny livsmedelspolitik. Lövskog: Statliga anslag finansierade dels med skogsvårds- avgifter, dels med allmänna medel. Tätortsnära ny naturmark: Kommunal finansiering.

7. Sammanställning över hotade arter i Västra Skåne

Detta material utgår från SNVs nationella hotlistor. Här anges arter från rikshotlistan som förekommer i Västra Skåne. För vissa grupper finns även angivet en regional hotkategori för Västra Skåne. Fåglar, lavar samt grod- och kräldjur redovisas även kom- munvis. Följande organismgrupper finns listade:

kärlväxter

mossor

lavar

svampar

vertebrater (däggdjur, fåglar, grod- och kräldjur, söt- och bräckvattensfiskar) evertebrater (ryggradslösa djur)

Hotkategorier 0 Försvunna: arter (taxa) som måste betraktas som försvunna

som reproducerande populationer. 1 Akut hotade: arter (taxa) som löper risk att försvinna som

reproducerande populationer inom en nära framtid om hot- faktorerna inte snarast undanröjs. Sårbara: arter (taxa) vars överlevnad inte är säkerställd på längre sikt, innefattar bl. a. arter med allvarlig tillbakagång i numerär eller i geografisk utbredning och som möjligen snart kan behöva föras till kategorin akut hotade. Sällsynta: arter (taxa) som för närvarande inte är akut hotade men som ändå är i riskzonen på grund av att de har en utbredning som endera är mycket lokalt begränsad eller starkt utglesad, samt därtill bestånd som ofta är individfattiga. Hänsynskrävande: arter (taxa) som inte tillhör kategori 1-3 men som ändå kräver artvis utformad hänsyn.

Hotade arter i Västra Skåne

Antal hotade Antal hotade arter arter enligt arter i Sverige SNVs rikslista i Västra Skåne

kärlväxter 1 800-2 000 234/200 mossor 1 200 44 lavar 2 000 39/56 storsvampar 10 000 97 däggdjur 63 8 fåglar 242 41 grod-och kräldjur 19 8 sötvattensfi skar & 40 6 rundmunnar ryggradslösa djur Skalbaggarna behandlas här i en särskild lista. Hotbilden är bedömd utifrån delvis andra, mera detaljerade kriterier, än för övriga grupper. I de fall en population inte är direkt hotad p.g.a. lågt individantal, men dess livsnödvändiga biotop anses hotad har arten klassats som hotad. Detta har lett. till att avsevärt fler skalbaggsarter klassats som hotade, än vad som gjorts bland övriga grupper av organismer. Av Sveriges ca 30 000 ryggradslösa djur finns 675 arter upptagna på SNVs rikshotlista. Här bedöms 1262 arter som hotade varav 988 är skalba_ _ar och 274 övria arter.

För kärlväxter och lavar anges alternativa siffror för antalet hotade arter i Västra Skåne. I den högre siffran ingår arter som försvunnit från Västra Skåne men som anses hotade i Sverige

7.1. Kärlväxter

7 .1 . 1 Hotade kärlväxter i Västra Skåne

Vid en analys av hotlistan för kärlväxter i Västra Skåne finner man att orsaken till hotet mot de olika arterna är ytterst varierande.

Mycket få arter uppvisar identiska hotbilder. Vill man generali- sera kan man dock säga att förändringar i jordbrukslandskapet är den viktigaste enskilda orsaken. Av de hotade kärlväxterna härrör den övervägande delen från jordbrukslandskapet. Det äldre jord- brukslandskapet har gett upphov till en rad mycket artrika biotoper där den ogödslade ängen och hagen är mest värdefulla. Dessa marker har i det moderna jordbruket haft dålig lönsamhet och har därför försvunnit i snabb takt under de senaste årtiondena. Markerna har ofta gödslats för att höja produktionen, eller har hävden upphört och marken övergått till annan användning.

En annan hotad grupp av arter knutna till jordbrukslandskapet är de så kallade åkerogräsen. Rationaliseringar av åkerodlingen som utsädeskontroll, hebricidier och konkurrenskraftiga grödor har slagit ut eller håller på att slå ut flera av dessa arter. Ytterligare en grupp kulturmarksväxter som är hotade är de som funnits kring gårdar och äldre tiders avfallsplatser.

Våtmarker är hårt trängda i vårt landskap. De stora diknings- projekt som genomförts för att vinna åkermark och öka produk- tionen på skogsmark har torkat ut landskapet och ändrat livsmiljö- erna för de arter som existerat i dessa biotoper. I jämförelse med fåglar är det dock ett relativt begränsat antal hotade kärlväxtarter som är bundna till våtmarker.

Slutligen skall också nämnas den relativt stora grupp kärlväxter som är bundna till sandiga öppna marker. Sådana marker växer idag ofta igen i avsaknad av bete. Flera av dessa marker har även skogsplanterats.

Trots den ringa skogsarealen och trots att de västskånska skogarna ofta har mycket begränsad kontinutet finns det ett antal relativt exklusiva och hotade skogsväxter i Västra Skåne. Som exempel bland dessa kan skuggbräken på Söderåsen nämnas.

Observera att hotkategorierna följer indelningen enligt Sverige- listan. Allså anges vilka av de nationellt hotade arterna som finns i Västra Skåne. För att något ange det regionala läget har arter som tidigare funnits i Västra Skåne men numera är utgångna markerats med 0. En * anger att arten inom Sverige enbart före- kommer i Västra Skåne.

huvudsaklig biotop:

S = skog J = jordbrukslandskapet V = sjöar, sjöstränder, myrar B : bergsbranter och hällmarker nedanför fjällen H = hav, havsstränder

Art, sorteradi hotkategori enligt Svenskt namn Biotop Hotkat rikshotlistan V Skåne

försvunna, hotkategori : 0

Ajuga genevensis kritsuga 0

Artemisia stelleriana sandmalört 0 Astragalus danicus smmdvedel 0 Avena str-igvsa purrhavre 0 Camelina naiva lindådra 0 ssp. alyssum 0 Cane: pendula hängstsrr 0 Cirsium rivulare bäcktistel 0

Conopodium mqjus nötkörvel 0 Crepis nicaeensis valllibbla 0 Cuscuta epilinum linsnärjn 0 Cyperns linen; dvärgag 0 Euphrasia rostkoviana ängsögontröst 0 ssp. montana 0 Filago lutesoens gulgrå ullört 0 Gnaphalium luteo-album vitnoppa 0

Lolium remotum linrepe 0 Lolium temulentum då!-repa 0 Lycopodium oomplanatum cypresulummer 0 ssp. chamcyparissus 0 Potamogeton acutifolius spetsnate 0 Potamogeton oolorutus källnate 0 Primula vulgaris jordviva 0 Pulicaria vulgaris loppört 0 Pyrola rotundifolia sandpyrola O ssp. maritima 0 Salvia pratensis ängssalvia 0 Senedo paludosus gullstånds 0 Silene dichotomo galfelglim 0 Trifolium alpestre al pklöver ()

akut hotade, hotkategori 1

Acer campestre' nsverlönnt J Aethusa cynapium' liten vildpersilja' J ssp. ngnstis Agroetemma githago klätt J Anthemis ootula kamomillkulla J Apium graveolens selleri H Arena!-ia leptocladus spädnarv J

Botrychium simplex dvärglåsbräken JH Bromus lepidus Enlosta J 0

Bmmus raoemosus ängslosta J O Bromus secalinus råglosta J 0 Centaurea nigra svartklint J O Chenopodium urbicum bymålla J 0 Chenopodium vulvaria stinkmålla J Draoocephalum thmiflorum rysk drakblomma J 0 Equisetum telmateia' jättefräken' J Emmstrum gallicum kålsenap J Filago vulgaris. klotullört' J Hordeum secalinum' ängskorn' JH Kickn'a elatine spjutsporre J Lathyrus sphaericus vårvial B Leuorchis albida vityxne J 0 ssp. albida Lumnium notan: flytsvalting V Marmbium vulgare kransborre J O Mentha :: gentilis ädelmynta J Misopates orontium kalvnos J 0 quas flexilis sjönajas V 0 Nepeta cataria kattmynta J 0 Parietaria officinalis väggört J 0

Polygonum oxyspermum näbbtrampört H Polystichum braunii " skuggbräken* S

Art, sorteradi hotkategori enligt Svenskt namn Biotop Hotkat rikshotlistan V Skåne

Potamogeton trichoides knölnate JV 0 Rorippa microphylla' bäckfräne' J Rubus polyanthemus ' blomster—björnbär' J Rubus pyramidalis' pyramidbjömbär' J Sagina apetalav föltnarv J 0 ssp. apetala Scandia: pecten-veneris nålkörvel J 0 Scutellaria minor småfrossört JV Senecio oongestus kär-mocka JV 0 Senecio erucifolius flikatånds J

Solanum luteum " röd nattskatta ' J 0 ssp. alatum

Stachys :)Hia'nalis läkebetonika J

sårbara, hotkategori 2

Allium car-inatum rosenlök J Alopecums myosumides renkavle J Anlhriscus cauoalis taggkörvel J Amoseris minima klubbfibbla J Aslragalus danicus str-andvedel JH 0 Botrychium rutlåsbräken J matricariifolium Bromus commutatus brinklosta J 0 Cardamine parviflora strandbräsma JV Cemstium brachypetalum raggarv J Cuscuta epilhymum ljungsnärja J Dianthus armeria knippnejlika J Dianthus superbus praktnejlika .S 0 Euphorbia exigua småtörel J Euphrasia rostkoviana stor ögontnöst J ssp. rostkoviana Falcaria vulgaris skärblad J Gagea arvensis luddvårlök J Geranium palustre kärrnäva J Geranium phaeum brunnäva J Gypsophila muralis grusnejlika J 0 Herminium nionomhis honungsblomster J Hypericum humifusum dvärgjohannesört J Hypochaeris glabra Akerfibbla J Iris spuria' dansk iris' H Juncus anoeps' svarttåg' JV Juncus capitatus huvudtåg JH Lathyrus tuberosus knölvial J Leersia oryzoides Vildris V Leontodon taraxacoides strimfibbla J Lysimachia nemorum skogslysing S Malva pusilla vit katta". J Melilotus dentatu' strandsötvlipplingt JH Oenanthe fistulosa pi pstäkra J Ombanche elatior' klintsnyltrot' J Pimpinella major stor bockmt J Pimpinella sari/"ragu svart bockrot J ssp. nigra Pulmonaria angustifolia smalbladig lungört J Ronunculus arvensis åkerranunkel J 0 Rarippa källhäne J

nasturitum-aquaticum

Salvia verlicillala kranssalvia J Scirpus setaoeus borstsäv J Stachys arvensis åkersyska J Valerianella dentala sommarklynne J 0 Verbascum densiflarum ölandskungslius J Visio villosa luddvicker J Vulpia bmmoides ekorrsvingel J

Art, sorteradi hotkategori enligt Svenskt namn Biotop Hotkat rikshotlistan V Skåne

sällsynta, hotkategori 3 Muga reptans revsuga J Alchemilla xanthochlora kustdaggkåps J Apium inundatum krypiloka V Arum orientale munkhätta S Asplenium glansbräken B adiantum—nigmm Atriple: ladniata sandmAlla H Baldellia ranunculoides llocksvalting J Beta vulgaris strandbeta H ssp maritima Bromus arvensis nenlosta J Bromus ramosus skugglosta S Bunium bulbooastanum jotdkastanj J Camelina sativa sanddådra J ssp. microoarpa Campanula rapunculus rapunkelklocka J Carduus nutans nicktistel J Centaurium erythraea [lockarun J Ceratophyllum submersum vårtsärv V Cochlearia officinalis. engelsk skörbjuggsä'v JH ssp anglica Dactylorhiza mqjalis majnycklar J Dianthus arenarias sandnejlika J Digitaria ischoemum fingerhirs J Epipactis phyllanthes kal knipprot S Elyngium maritimum manorn H Festuaa altissima skogssvingel S Festuca heterophylla skuggsvingel J Festuca ovina tinsvingel J ssp. mpillata Galeopsis angustifolia kalkdån J Galium pumilum parkmåra J Holosteum umbellatum fågelarv J Juncus inflexus blåtåg V Lappula squarmsa piggfrö J Liparis loeselii gulyxne V Lithospermum arvense blå sminkmt J ssp caerulesoens Luzula multi/Zora hedfryle J ssp. congesta Malva alcea msenmalva J Medicago minima sandluzem J Mentha longif'olia grå mynta J Mentha suaveolens rundmynta J Montia arvensis vårkällört V Ononis arvensis stallört J Ononis campestris busktörne J Ornithopus perpusillus dvärgserradella J Petrorhag'ia pmlif'era hylsnejlika JB Phyllitis soolopendrium hjorttunga B Potentilla heptaphylla luddfingerört J Pulmonaria officinalis fläckig lungört S ssp officinalis Rubus divarioatus' glansbjörnbär' J Rubus uestitus rundbladsbjömbär J Rums: oonglomeratus dikesskråppa J Rume: palustris sumpskräppa J Scabiosa canescens luktvädd J Scrophularia vernalis vArllenört J Symphytum asperum fodervallört J Symphytum officinale äkta vallört J Thelypteris limbosperma bergbräken S Trifolium striatum strimklöver J Viola uliginosa sumpviol V

Art, sorterad i hotkategori enligt Svenskt namn Biotop Hotkat rikshotlistan V Skåne

hänsynskrävande, hotkategori 4

Agrimonia procera luktsmåborre J Alis/na lanceolatum gotlandssvalting V Angallis minima knutört J Aphanes microcarpa småfruktig J jungfrukam Asperugo procumbens paddfot J Bidens radiata grönskar-a JV Botrychium multifidium höstlåsbräken J Bromus benekenii str-avlasta S Campanula cervicaria skogsklocka S Carex hartmanii hsrtmanstarr JV Carlina vulgaris långbladig spåtistel J ssp. bngifolia Calabrosa aquatica källgräs J Chrysanthemum segetum gullkrage J Circaea intermadia mellanhäxört S Cnidium dubium slidsilja JH Conium maculatum odört J Consolida regalis riddamporre J Cuscuta europaea nässelsnärja J Deschampsia setacea sjötåtel JV Dryopteris cristata granbräken S Eriophorum gracile kärr-ull V Euphrasia micrantha ljungögontröat J Gentianella amarella ängsgentiana J Gentianella baltica kustgentiana JV Gentianella campestris fältgentians J Geranium dissectum iliknäva J Helichrysum arenarium hedblomster J Hypericum hirsutum luden johannesört J Juncus subnodulosus trubbtag J Lalhyrus heterophyllus vingvial J Leonurus cardiaca hjärtstilla J Lepidium campestre Biltkrassing J Limonium vulgare marrips JH Lithospermum arvense sminkrot J ssp.arvense Lunaria rediviva månviol S Melampyrum arvense pukvete J Neslia paniculata komdådra J Onapordum acanthium ulltiswl J Papaver argemone spikvallmo J Parapholis strigosa ormax JH Pedicuiaris sylvatica granapira JV Peucedanum oreaselinum backsilja J Pilularia globulifera klotgräs V Poa nemota storgröe S Ranunculus sardous sydsmörblomma J Rubus axillaris' skånebjörnbär' J Rubus insularis luddbjömbär J Rubus scissus nålbjörnbär J Saxifraga hirculus myr-bräcka V Sherardia arvensis åkermadd J Silene conioa sandglim J Taras baccata ideg'ran S Thymus pulegioides stortimjan J Veronica catenata dikesveronika JV Veronica montana skogsveronika S Veronica praecox alvarveronika J Veronica triphyllos klibbveronika J Vicia dumetorum buskvicker Sl

Till dessa arter kan läggas ett antal arter som är regionalt hotade inom Västra Skåne. Dessa arter har dock inte tagits med i denna rapport. Närmare information om regionalt hotade arter kan fås av Lunds Botaniska Förening som bedriver projektet "Skånes Flora".

7.2. Mossor

Skånes mossflora undersöktes floristiskt mer eller mindre intensivt under perioden 1850—1950 med följd att landskapet vid periodens slut antagligen var ett av de bäst kända i världen. Separata undersökningar av små markmossor (Waldheim 1944) och mossor i olika typer av myrar (Tyler & Waldheim 1983) genomfördes liksom ett antal inventeringar av vissa områden: Stenshuvud (Persson 1935), Dalby Söderskog (Waldheim 1944). De flesta fynd blev dock inte publicerade. Många fynd är .orda på ett litet antal klassiska och mycket rika lokaler, bättre företrädda är också områdena kring Lund och landskapets järnvägsstationer. Man kan därför inte räkna med att det bevarade materialet ger en helt rättvisande bild av mossornas dåtida utbredning.

1988 publicerade floravårdskommittén för mossor en lista över hotade mossor i Sverige. Mossorna klassificerades i olika hotkate- gorier. Med utgångpunkt från denna lista och det växtmaterial som finns bevarat på Botaniska Muséet i Lund har de i västskåne förekommande hotade arterna plockats ut. Detta ger en uppfattning om vilka av de arter, som anses hotade på det nationella planet, som förekommer i västskåne. Dessutom finns det ett antal arter som är regionalt hotade, kunskapen om dessa är mycket begränsad.

Efter 1950 har mycket få botanister med specialkunskap intresserat sig för Skånes mossflora. Den aktuella utbredningen för de sällsynta arterna är därför i de flesta fall bristfälligt känd. Enstaka undersökningar har genomförts under senare år för att kontrollera kända äldre förekomster av sällsynta eller känsliga arter. Resultaten av dessa undersökningar presenteras översiktligt och kommenteras kortfattat.

7.2.1 Översikt av hotade arter

Av Sveriges cirka 1000 mossor bedöms 216 vara hotade eller för- svunna. Av dessa har 47 blivit påträffade i västskåne (4.7 % av totalantalet). Två är försvunna, sex akut hotade, sex sårbara, sexton sällsynta och femton hänsynskrävande. Till detta kommer sanno- likt lika många till som är regionalt hotade. I hela Skåne beräknas mer än 500 arter av mossor blivit funna.

7.2.2 Vilka miljöer finns de i?

Arterna har grupperats efter vilken eller vilka miljöer de växer i. Jämfört med den nationella listan är arter som finns i skog och på jordbruksmark likvärdigt representerade, arter som finns i våt— marker och på branter något underrepresenterade, medan arter som finns i fjällen, inte oväntat, saknas helt.

Skogsarterna kan delas i tre grupper:

1. Arter som har sin huvudutbredning norröver eller i mer oceaniskt (fuktigare) klimat och som finns på enstaka utpost- lokaler i området. Enbart i Skäralidsravinen på Söderåsen finns 13 av de nationellt hotade arterna, där finns också ett stort antal arter som måste betraktas som regionalt hotade.

2. Sydligare skogsarter, knutna till rika lövskogar, vanligen med flera, men oftast exklusiva lokaler.

3. Arter som hamnat i både skogs- och jordbruksmarkskategorin, oftast arter som växer på fristående, grova träd i alléer, som solitärträd i gamla hagmarker eller i öppna skogar.

Jordbruksarterna består, förutom av de ovan nämnda trädväxande arterna och några stenväxande arter, främst av små marklevande mossor, ofta med sydligt utbredning, som växer på blottad mark vid vägar, i slänter och på trädesåkrar. Hit hör bl. a. lansmossor Didymodon-arter, knoppmossor Phascum-arter, pottiacéer arter av släktet Pottia och stjärtmossa Pterogoneurum ovatum. Deras nutida utbredning är nästan okänd, men omfattande tidigare dokumenta- tion fmns. Det är mycket sannolikt att denna gruppen fått ta rejält stryk av förändringar i jordbruket och av föroreningar i neder- börden som drastiskt påverkar deras kemiska miljö. En annan grupp av mossor i jordbrukslandskapet är knutna till stengärds- gårdar.

Några av arterna är att beteckna som lättspridda och tillfälliga, och har möjligtvis uppträtt en kortare tid i vår flora för att sedan försvinna igen. Troligtvis bör smal toffelmossa och sydlig toffel- mossa Aloina aloides och A. ambigua, samt hedbålmossa Pallavicino lyellii räknas till denna gruppen.

De flesta våtmarksarterna på hotlistan är knutna till rena, klara bäckar i lövskogsraviner. En annan typ av våtmarker är så kallade rikkärr och källkärr. Dessa har nästan försvunnit från det västskånska landskapet. På en regional lista över hotade arter skulle många med hemortsrätt i denna miljö komma med t. ex.

piprensarmossa Paludella squarrosa), långhalsmossa Amblyodon dealbatus , purpurvitmossa Sphagnum warnstorfii, kärrkammossa Helodium blandowii. De flesta av dessa arter är vanligare norrut, men även där på reträtt, och har därför inte blivit listade på den nationella hotlistan.

Ett fåtal arter växer i branter; på klippväggar, block eller ras- branter. De flesta växer i exklusiva eller extremt exklusiva miljöer på ett fåtal välkända lokaler. Den här typen av miljö är mycket

sällsynt i regionen, flertalet lokaler (exempelvis Kullaberg, Skäralid) är skyddade.

7.2.3. Vad kännetecknar de hotade arterna?

Gemensamt för många av de hotade arterna är följande egen- skaper: Känslighet för uttorkning, känslighet för luft- och vattenföroreningar, dålig spridningsförmåga och specialisering vad gäller substrat (underlag).

Uttorkningskänsliga är de flesta mossor som växer i fuktig och skuggig miljö. Hit hör t. ex. skirmossa Hookeria lucens (se Bohlin, Gustafsson & Hallinbäck 1977), stor bandmossa Metzgeria conjugata, pepparporella Porella arboris-vitae (se Bohlin, Gustafsson & Hallinbäck 1982). Dessa mossor finns på platser med hög och jämn luftfuktighet. Ingrepp i miljön som sänker luft- fuktigheten, t. ex. byggen och dikningar, får som följd att de försvinner.

Till de luft- och vattenföroreningskänsliga arterna hör bl. a. de som påverkas negativt av en sänkning av pH-värdet. En lång rad med arter som växer på underlag med pH över 5 hör hit. Även om underlaget har ett högt pH påverkas massornas tillväxt" 1 hög grad av surhet i regn, trädens krondropp och luftburet stoft.

Svårspridda arter kan vara sådana arter där diasporproduktionen (sporer och asexuella groddkorn) är dålig samtidigt som dia- sporernas livslängd är relativt kort. Även arter med god diasporproduktion men med tunga diasporer kan vara svårspridda. En stor del av de marklevande småmossorna som fordom var vanliga i åkerkanter har de senare egenskaperna. Hur de har drabbats av förändrad markanvändning är inte känt, men man kan postulera att åtminstone en del av dem försvunnit.

Substratspecifika arter är knutna till speciella substrat, t. ex. växer skånsk sprötmossa Eurhynchium schleicheri på löst kalkrikt underlag i skuggade och fuktiga rasbranter och alsidenmossa

Plagiothecium latebricola på rutten, fuktig ved i fuktiga skogar, oftast alsumpskog. Det rätta substratet är nödvändigt för att dessa arter ska överleva.

7.2.4 Vad hotas mossorna av i västskåne ?

Skogsbruk

Skogsbruket har förändrats radikalt i Skåne under de senaste hundra åren. Förändringarna har trots det troligtvis ändrat situationen för de hotade skogsmossorna endast marginellt. Skälet till det är att den största delen av skogsmarken har varit odlad eller betad innan den beskogades och därför inte varit tillgänglig för skogsmossor. De bitar som inte var möjliga att avverka när skogen hade sin minsta utbredning i Skåne (under 1700-talet) och därför har längst kontinuitet, har inte varit lönsamma att utnyttja för skogsbruk under 1900-talet. Ett flertal har blivit skyddade eftersom de även i övrigt hyser en intressant flora. En hel del värdefull skog på de skånska godsens domäner har dock i sen tid blivit omförd till granskog, det mesta av det som finns kvar skyddas nu av ädellövskogslagen. Så länge lövskogsbruket bedrivs skonsamt, så att ungskog får komma upp under en skärm av äldre tråd, är påverkan på mossfloran måttlig.

Skånsk sprötmossa E. schleicheri är ett exempel på en hotad lövskogsart. Den växer i skuggiga och fuktiga rasbranter i lövskog och har nyligen eftersökts på fem gamla lokaler. Mössan kunde återfinnas på alla lokalerna. Två av lokalerna var fridlysta, två lokaler var inte skyddade, men knappast hotade på grund av att markförhållanden gör avverkningar närmast omöjliga. Endast på en lokal (Ramlösa brunnspark, Helsingborg — med starkt slitage av många besökare och parkanläggningar) fanns det skäl att tro att populationen var reducerad och på väg att försvinna.

Mossfloran i skottskogar och andra kulturbetingade skogstyper är i stort sett okänd. Det är troligt att en del arter som står på hotlistan ursprungligen funnits här, t. ex. många hättemossor Orthotrichum —arter och västlig husmossa Hylocomium brevirostre.

Största hotet mot skogsarterna är just nu utdikningar av sump- skogar och liknande samt granplanteringar i känsliga miljöer som t. ex. i anslutning till bäckraviner och på marker som tidigare varit halvöppna betesmarker. Ädellövskogslagen ger ett visst skydd så länge skogsskötseln inte innebär totalavverkningar. Det ska också konstateras att endast ett fåtal lättspridda mossarter kan leva i intensivt brukade skånska granskogar.

Jordbruk Jordbruket har också ändrat karaktär i grunden. Negativt för mossor i jordbrukslandskapet är bl. a.att diken kulverteras, fukt- ängar dräneras och sjöstränder växer igen efter upphört strandbete. Andra hot är allmän igenväxning, konstgödsling och användandet av bekämpningsmedel på åkrarna. De arter som växer på stengärdsgårdar och murar reduceras i takt med att dessa miljöer försvinner. Exempelvis återbesöktes för några år sedan fem lokaler av murlansmossa (Didymodon vineale; Floravårds- gruppen för mossor 1988). På tre av lokalerna hade underlaget (murar, stengärdesgårdar etc.) helt försvunnit. I ett fall hade muren restaurerats och saknade nu helt mossor. På en lokal, en kyrktrappa, satt mossan kvar.

Några arter hotas av att allt fler alléer eller träd längs åkrar blir överåriga och sågas ner, eller tas bort av andra skäl. Nedhugg- ningen av almar i almsjukans spår gör detta hot mycket akut.

Luftföroreningar

Mossor är minst lika känsliga för luftföroreningar som lavar. De tillfredställer största delen av sitt näringsbehov via regnvatten och luftburet stoft. Svaveldioxid, kväveoxider och tungmetaller har i kombination med lågt pH i regnvattnet utarmat mossfloran i belastade regioner. En stor del av epifytfloran i Skåne är idag av reliktkaraktär eftersom nykolonisering inte kan ske, mössorna överlever inte de känsliga stadierna efter sporgroning. Luften har möjligen blivit jämförelsevis något bättre inne i städerna, genom fjärrvärme och mindre utsläpp från industrier, så att en viss återkolonisering av luftföroreningståliga arter skett. Däremot har problemen ökat på landsbygden, där luftföroreningarna tenderar att öka.

Sydvästra Sverige har milda vintrar, vilket innebär att mossor kan vara fysiologiskt aktiva under vintermånaderna när belast- ningarna är som störst. Luftföroreningarna utgör därför ett särskilt svårt hot mot mossfloran i sydvästra Sverige.

Värst drabbas epifytiska mossor (mossor som växer på träd), av de hotade arterna tillhör nio denna kategori. Många arter som tidigare var vanliga i regionen, t. ex. fällmossa Antitrichia curtipendula, fjädermossor Neckera-arter, baronmossor Anomodon-arter, allémossa Leucodon sciuroides har blivit sällsynta och många måste betraktas som regionalt hotade. Utvecklingen kan exemplifieras genom av bokfjädermossans tillbakagång (Hallingbäck 1989). Det totala antalet kända lokaler för bokfjädermossa i Sverige är ca 140, de flesta i sydvästra Sverige.

Totalt återbesöktes 60 lokaler, varav 37 i Skåne. Mössan återfanns på 32 av dessa lokaler varav bara 14 i Skåne. 26 av de 28 lokaler där mossan inte kunde återfinnas var belägna i Skåne och Blekinge. På de skånska lokalerna där den återfanns var den ytterst sparsam utom på två och vital på en enda (i norra Skåne). Bokstammar som hyste arten hade ett bark-pH på i medeltal 5.8. På lokaler där den inte återfanns hade träd av ungefär samma grovlek och utseende ett bark-pH påi medeltal 4.9.

Mossor som växer på exponerade klippor, block och branter försvinner också. Denna grupp är dock liten i regionen. Vad värre är att även mossfloran på kalkrika jordar förefaller att påverkas av luftföroreningar. Iakttagelser .orda under 1980-talet i Skåne antyder att flera mossor på basiska jordar är sällsyntare idag än då Waldheim (1947) noggrant beskrev mossamhällen på öppen jord. Dessa undersökningar borde följas upp.

Vägar

Under senare år har en hel rad med vägprojekt inneburit att vägar dragits rakt genom lövskogsområden, naturparksanläggningar och våtmarker. Detta är mycket negativt för mossfloran eftersom belastningen av luftföroreningar ökar drastiskt och lokalklimatet förändras. I synnerhet de redan hårt drabbade trädväxande arterna slås ut.

7.2.5. Sammanfattning

Massfloran i västskåne hotas av:

1. Luftföroreningar. Framförallt är det trädväxande arter som påverkas och det finns goda belägg för detta. I andra hand påverkas marklevande mossor, men kunskapen om denna påverkan är mycket sämre.

2. Förändringar i markanvändning. Granplanteringarna har haft ganska liten negativ betydelse för skogsmossorna eftersom planterade ytor oftast inte varit skogsbevuxna särskilt länge tidigare. Den kontinuitet som behövs för att etablera en rik mossflora har inte funnits. Granplanteringarna är inte heller positiv eftersom mycket få arter kan kolonisera denna miljö. Naturreservat och ädellövskogslag ger ett visst skydd.

När det gäller mossor i jordbrukslandskapet är kunskapen mycket dålig, men förändringarna är sannolikt mycket genomgripande, särskilt för marklevande småmossor. Kunskap om läget på 40-talet finns och förändringarna borde undersökas. Våtmarkerna är hårt

trängda och här finns ett stort antal regionalt hotade arter. Vägar som skär genom skogsmark och våtmarker utarmar mossfloran, särskilt de av luftförorenigar hotade trädväxande arterna drabbas.

huvudsaklig biotop

S = skog J = jordbrukslandskapet V = våtmark B = branter

Art, sorteradi hotkategori enligt Svenskt namn Biotop rikshotlistan

försvunna, hotkategori 0

Orthotrichum scanicum skånsk hättemossa .S Orthotrichum tenellum liten hättemmsa .S Ptychomitrium polyphyllum atlantmossa & akut hotade, hotkategori 1

Dicranum tauricum nålkvastmossa S Didymodon sinuosus skör lansmossa BV Eurhynchium pumilum dvärgsprötmossa BS Pallavicinia Iyellii hedbålmossa J Porella arboris-vitae pepparporella S Rhynchostegium mnfertum broddnäbbmosss B sårbara, hotkategori 2

Didymodon vineall's murlansmossa J Eurhynchium schleicheri skånsk sprötmossa S Eurhynchium speciosum strandsprötmossa SV Hookeria lucens skirmossa S Orthotrichum pulchellum rödtandad hättemossa S Tortilla laevipila almskruvmossa .S sällsynta, hotkategori 3

Aloimz abides smal tolfel mossa J Aloina ombl'gua sydlig wffelmossa J Amblystegium una: sipperkrypmossa V Atrichum angustatum smal sågmossa J Bryum turbinatum halsbryum J Bryum warneum havsbryum V Dicranum fuluum sydkvastmossa S Fissidens ru/itlus rödkantad Eckmossa V Grimmia Iaeuigata ullgrimmia BJ Phascum curvicolle nickknoppmossa J Phascum onerlzeanum dvärgknoppmossa J Pleuridium palustre strandsylmossa J Pottia bryoides klotpottia J Rhynchostegium megapolitanum sandnäbbmossa S Rhynchostegium murale stennäbbmossa B Scapania grucilis blockskapania B Weissia perssonii kustkrusmossa J hänsynskrävande, hotkategori 4

Amblystegium saxatile sumpkrypmossa S Anaslrepta omhadensis snedbladsmossa S Cephalozia catenulata stubbtrådsmossa S Cinclidotus fontinaloides fors mossa V

Art, sorterad i hotkategori enligt Svenskt namn Biotop rikshotlistan

Dicranum scottianum kustkvastmossa S Hylocomium breuirostre västlig husmossa S Metzgeria conjugata stor bandmossa BS Neckera pumila bokfjädermossa BS Orthotrichum gymnastomum asphättemossa S Plagiothecium latebrioola alsidenmossa S Panic daualliana kalkpottia J Pseudocrossidium hornschuchianum spetsig rullmossa .] Pterygoneurum ouatum stjärtmossa J Tor-tala uirescens alléskruvmossa .B Trichocolea tomentella dunmossa SV 7.3 Lavar

7.3.1. Förändringari södra Sveriges lavflora

Under 1987-89 återinventerades en mängd utrotningshotade lavar i Skåne, Blekinge och delar av Halland. Genom punktinventeringar på Stenshuvud, Dalby Söderskog, Romeleklint, Valje udde och senast Hallands Väderö studerades hur lavfloran har förändrats på dessa platser.

7.3.2 Vilka arter har ändrat frekvens?

Många av de hotade arterna har minskat eller försvunnit; ett fåtal är lika vanliga eller vanligare nu än förr. En mängd arter som aldrig varit aktuella för hotlistan har troligen också gått tillbaka, utan att man varit medveten om det.

7.3.3 Hoten mot lavar

De viktigaste skälen till att många lavar ändrat frekvens är lokalförstöring, förändrad markanvändning och luftförorening- ar.

Lokalförstöring

Lokalförstöring är ett öde som naturligtvis alla arter kan drabbas av, men mest utsatta är arter med mycket få lokaler. Oftast förstörs lokalerna genom att värdträden eller omgivande träd fälls.

Kalhuggning och oförsiktig gallring av skog medför att mikroklimatet ändras så drastiskt att ytterst få lavar kan överleva. För att skydda en värdefull lavlokal ligger det närmast till hands att förhindra all avverkning, men i vissa fall skulle man kunna

tillåta ett blädningsbruk av skogen. Genom att vintertid ta ut enstaka träd ur skogen bryter man inte den skogliga kontinuiteten samtidigt som mikroklimatet bibehålls.

Catinaria grossa och Ramalina thrausta är exempel på arter som helt försvunnit från Skåne och Blekinge på grund av skogsbrukets effekter.

Gamla lövträd i alléer, på kyrkogårdar och vid slott och gårdar avverkas ofta utan eftertanke om de lavar och mossor som växer på dem. I den mån allé- och kyrkogårdsträd ersätts med nya sker detta ofta med den snabbväxande parklinden Tilia X vulgaris, ett träd vars bark är olämplig för många lavar och dessutom dåligt buffrande mot försurning. Alm, ask och lönn bör nu liksom förr få lov att vara de viktigaste träden på kyrkogårdar och i alléer. Ett problem som tillkommit på senare tid är almsjukan, som fått fäste i flera områden med värdefulla lokaler av denna typ. Genom den öppna miljön är alléer och kyrkogårdar utsatta för luftföro- reningar. Diploicia canescens, Parmelia elegantula, P. lacinia- tula, P. tiliaeea och Physconia grisea är hotade arter som är bundna till denna typ av miljö.

Förändrad markanvändning

En viktig faktor som påverkar lavfloran är den minskade djurhållningen inom lantbruket, med minskat betestryck och ökad igenväxning som följd. Tidigare öppna och solexponerade ytor förbuskas och förmörkas, med en kraftig effekt på framför allt stenmurarnas och stenblockens lavflora. Man måste också ha i åtanke att många skogar betades förr, varvid dessa hölls ljusa och öppna. När de nu blivit mörkare och snårigare trivs inte längre arter som kräver ljus. Ofta trängs de ut mot skogens ljusare utkanter, där de å andra sidan är mer utsatta för luftföroreningar. Leptogium gelatinosum är en hotad art som drabbats av igenväxningen, men även många ännu ganska vanliga arter, t. ex. i släktet Pertusaria, minskar av samma orsak. Omvänt har dock några arter som trivs i skuggig och fuktig miljö gynnats, såsom Arthonia spadicea och Arthothelium ruanum.

En annan effekt av den minskade djurhållningen är att mängden spillning minskat. Kreaturens spillning har en gödslande effekt inte bara på marken, utan även på trädbarken och dess lavar. Många näringskrävande arter gynnas på detta vis av betande djur, och försvinner när betesgången minskar. Dessa arter finns i de flesta fall kvar på andra näringsrika lokaler typ alléer och kyrkogårdar, men lokalt kan artdiversiteten ha minskat markant på grund av minskad gödsling.

Luftföroreningar

Olika lavarter drabbas på olika sätt av de komponenter som ingår i det vi kallar luftföroreningar. Sannolikt är vissa arter mer känsliga för föroreningarnas försurande effekter, andra för giftighet hos vissa substanser, t. ex. tungmetaller. Några arter är känsligare för bilavgaser, andra för industriutsläpp.

Luftföroreningarna påverkar säkerligen lavar i alla miljöer, men bäst kända och mest studerade är effekterna på barklavar. Det översta jordlagrets kemi påverkas kraftigt av försurande neder- börd, och det är känt att flera mossarter på basisk jord gått tillbaka (Floravårdskommittén för mossor 1988). Lavar på sten, åtminstone skorplavar, förefaller i allmänhet inte påverkas så mycket som bark/vedlevande arter. På Romeleklint i sydvästra Skåne, där föroreningsmängden är hög, visade sig alla arter som kräver högt pH ha försvunnit. Det krävs fortsatta studier av stenlevande lavar för att klargöra vilka föroreningsnivåer som påverkar de olika arterna.

En faktor som tycks minska effekterna av luftföroreningar på barklevande arter är lokalens kontinuitet. Ju längre kontinuitet, desto mer optimala blir betingelserna för många lavar. Under sådana förhållanden, som i orörd skog uppnås tidigast efter 100-150 år, verkar många arter tåla högre luftföroreningsnivåer.

Flertalet av de lavar som är känsliga för luftföroreningar kan föras till följande fem kategorier:

1. Arter i vedbiotoper i jordbrukslandskapet. Exempel på sådana vedbiotoper är stängselstolpar och byggnader av obehandlat trä. Exponerade vedbiotoper har blivit kraftigt utarmade och domineras numera nästan uteslutande av ett fåtal föroreningståliga arter, huvudsakligen Lecanora coniza- eoides, ibland också Lecanora varia och Hypocenomyce scalaris. Cyphelium trachylioides och Calicium abietinum är två hotade arter som är bundna till denna typ av miljö. De har försvunnit från södra Sverige, och den förstnämnda därmed från sina enda svenska lokaler. Aven andra arter som hittills inte betraktats som hotade har troligtvis drabbats.

2.

5.

Arter på exponerade kvistar och smärre grenar av träd och buskar. Genom sin utsatthet har denna biotop drabbats hårt. Catillaria bouteillei, Xanthoria lobulata och Rinodina sophodes är bundna till denna typ av växtplats och är idag helt eller nästan utplånade. I Danmark har Cetraria sepincola nästan försvunnit (Alstrup & Sochting 1989), en art som av gammal vana betraktats som trivial i Sverige, men som även kan ha minskat i södra Sverige. Andra arter såsom flera Arthonia- och Arthopyrenia-arter har minskat på exponerade kvistar och grenar, men har klarat sig kvar i andra lite mindre exponerade biotoper. Numera domineras kvistfloran nästan helt av föroreningståliga arter som Lecanora conizaeoides och Scoliciosporum chlorococcum.

. Stora fuktkrävande bladlavar med grön- eller blågrönalger samt många andra bladlavar med blågrönalger. Flera av dessa arter har oceanisk eller suboceanisk utbredning. I denna grupp finns de tydligaste och mest spektakulära exemplen på arter som minskat eller försvunnit. Flera arter i släktena Sticta, Nephroma, Lobaria, Collema, Pannaria och Leptogium är extremt känsliga för luftföroreningar, och många är numera försvunna. I södra Sverige har även arter som inte finns på hotlistan gått tillbaka, t. ex. Lobaria pulmonaria och L. scrobiculata.

. Bladlavar med nordlig utbredning. Umbilicaria cylindrica, U. hyperborea, U. proboscidea, Parmelia centrifuga och Pseudephebe pubescens har tidigare påträffats på många lokaler i norra Skåne och i Blekinge. På dessa sydliga utpost- lokaler, som oftast är intakta, förefaller de vara synnerligen känsliga för luftföroreningar och har i stort sett försvunnit. Dessa förändringar inger oro för ett stort antal andra arter som också befinner sig på randen av sitt utbredningsområde, men vars tidigare utbredning aldrig kartlagts.

Andra arter i lövskog och hagmark. Detta är den största kategorin. De flesta finns fortfarande kvar på några lokaler, fast oftast färre än förr. Bacidia rosella, Catinaria laureri, Lecanora glabrata och Pyrenula nitida är hotade arter på bokbark, medan Bactrospora dryina, Lecanactis amylacea, Ramalina obtusata och Schismatomma abietinum förekommer på gamla ekar (fritt stående eller i ljus lundmiljö). Parmelia revoluta, som uteslutande växer på al i ganska ljus miljö, har minskat radikalt.

De tydligaste förändringarna hittar man på träd med sur och dåligt buffrande bark, såsom bok, ek och al. Även tall och gran är drabbade, men dessa förändringar är ännu dåligt studerade i södra Sverige.

Kombinationer av orsaker När man bedömer det totala hotet mot en lavart visar det sig ofta att det är kombinationer av olika orsaker som föranlett minskningar. Exempelvis ökar ju luftföroreningarnas effekt när man gallrar en skog eller kalhugger ett område intill en värdefull lavlokal. Som vi tidigare nämnt kan ökad beskuggning i en skog tränga ut ljuskrävande arter till skogsbrynet, där luftföroreningarnas påverkan är större. Ytterligare exempel är flera av de arter som nämns ovan under punkt 3 (Sticta m.fl.), som förutom att de är känsliga för luftföroreningar kräver orörda Skogsmiljöer med lång kontinuitet och sålunda drabbats hårt av det rationella skogsbruket.

7.3.4. Skyddsaspekter

Fortfarande finns många värdefulla och skyddsvärda lavlokaler kvar i Skåne, Blekinge och Halland. Vissa har redan formellt skydd, medan många saknar sådant. De generellt sett värdefullaste typerna av lavbiotoper är ( 1) bok- och blandlövskogar med lång kontinuitet, framför allt i raviner och nord- eller östsluttningar, (2) grovbarkiga gamla ekar, antingen solitära, i hagmark eller lundmiljö, (3) gamla almar, askar och lönnar i alléer, vid kyrkogårdar, slott eller gårdar och (4) lövängar, främst ännu hävdade sådana, med gamla hamlade askar.

För att säkerställa fortlevnaden av de utrotningshotade arterna bör en rad lokaler av dessa typer skyddas. Det är viktigt att påpeka att föroreningshotet inte får användas som argument för att låta bli att skydda en värdefull lavlokal. Med lämpliga skötselåtgärder kan skyddet få effekt, t. ex. genom att minska (eller åtminstone förhindra en ökning av) den lokalt uppkomna förorenings- mängden, förhindra avverkning i skyddszoner runt kärnområden med hotade arter, samt i vissa fall plantera granridåer som "filter" intill lokaler (det senare har även föreslagits av Hallingbäck 1989).

huvudsaklig biotop

S = skog J = jordbrukslandskapet V = vatten, stränder, myrar B = bergsbranter och hällmarker nedanför fjällen

Art, sorterad i hotkategori enligt Svenskt namn Biotop Hotkat rikshotlistan V Skåne

försvunna, hotkategori 0

Arthonia tumidula » S

Cyphelium trachylioides grå ladlav J Sticta fuliginosa stiltärrlav SB

akut hotade, hotkategori 1

Catinaria Iaureri liten ädellav S

Chaenotheca hispidula parknållav Sl Cellerna sub/lamidum grynig gelélav S 0 Dendriscocaulon umhau-urue - SB O Diploicia oaneaceru skorpdagglav J

Entemgmpha craua - SB

Lecanactil amylacea gammelekslav Sl Lobaria ampliuima jättehv S Lobarl'a laeteuirens örtlav SB Opegmpha ochrocheila - S Pannaria rubiginosa västlig gytterlav S 0 Pertusaria velata - S Pyrcnula nitidella — S

Schismatomma graphioides - S 0 Xanthoria Iobulata dvärg'praktlav J 0 sårbara, hotkategori 2

Bacidia mella - S Bactrosporu dryina - Sl O Caloplaca lucifiiga skuggorangelav Sl Catillaria bauteillei kvistekivlav S 0 Catillaria sphaemides - S

Collema fragrans msettgelélav .S Cellerna furfilmceum stiftgelélav S 0 Eucmia diuaricata ringlav S 0 Gyalecta truncigena - S

Lecanora glabmta - S

Leptogium cyanesoens gråblå skinnlav EB ? Menegazzia lerebrata hållav SB Normandia pulchella mussellav S Parmelia revoluta örlav SI Parmeliella plumbea blylav S 0 Pertusaria multipuncta - S

sällsynta, hotkategori 3

Arlhonia byssacea ekspricklav .S 0 Artholkelium ruanum - S Cladoru'a incrassata torvbägarlav V Enoephalogmpha interjecla - B ? Leplogium sinatum flikig skinnlav JB Moelleropsis nebulosa blågryn J 0 Opegrapha viridis olivkotterlav S Sphinctrina turbinata kort parasifspik SI Xanthoria calcicola kalkvägglav J hänsynskrävande, hotkategori 4

Arthonia impolita matt pricklav .B

Arthania spadicea — S

Calicium abielinum vedspik S] 0 Cladonia parasitioa dvärgbägarlav S Collema subnignescens aspgelélav S 0 Gyalecta ulmi almlav S 0 Nephroma laeuigatum västlig njurlav S 0 Opegrapha uermicellifera stiftklotterrlav S Parmelia elegantula elegant sköldlav J

Art, sorterad i hotkategori enligt Svenskt namn Biotop Hotkat rikshotlistan V Skåne

Parmelia laciniatula flikig sköldlav J Parmelia liliacea silverlav JB Phaeaphyscia endoplmenicea skuggkranslav SI Phlyctis agelaea » S Pyrenula nilida — S Ramalina calicaris rännformig brosklav SI 0 Schismatomma deoolorans grå eklav Sl

7 .4 Svampar

7.4.1. Hotbild

Kontinuitetsbrott Lång kontinuitet (i betydelsen att det under många generationer funnits lämpliga substrat och värdorganismer med likartad skötsel) är en förutsättning för många svamparters förekomst. Omvänt kan man säga att förekomsten av vissa svampar indikerar en lång kontinuitet, något som också utnyttjats i naturvårdssammanhang på senare år.

Luftföroreningar

Det är framför allt de indirekta effekterna av luftföroreningar som påverkar svamparna. Sjunkande pH i marken med åtföljande näringsutarmning och metalljonsutlösning och kväveeutrofiering, är i hög grad orsakerna till många mykorrhiza-svampars dokumenterade tillbakagång.

Rationellt skogsbruk

Det moderna rationella mekaniserade skogsbruket utgör ett av de största hoten mot den skånska svampfloran och berör även flera andra rubriker i denna lista.

Införande av nya skogbildande träd Omförande av exempelvis bokskog till granskog innebär drastiskt ändrade förutsättningar för många svampar. På lång sikt innebär det en ytterligare utarmning av svampfloran.

Gödsling och kalkning Gödsling av skogsmark för att öka virkesproduktionen samt kalkning och ”vitaliseringsgödsling” för att motverka den pH- sänkning och näringsutarmning som blivit en följd av de ökade luftföroreningarna har sannolikt negativa effekter på svampfloran. Genomförda undersökningar visar på en kraftig

tillbakagång för mykorrhiza-svamparna i varje fall under de första åren. Se t. ex. Gahne 1988 & Kuyper 1989.

Dikning och grundvattenssänkning Dikning av al- och askskogar för plantering med andra trädslag och för att öka virkesproduktionen hotar många arter knutna till dessa speciella miljöer.

Plockning Normalt utgör plockning inget hot mot svamppopulationer. Undantag är arter som bildar få eller perenna fruktkroppar som sprider sporer under lång tid. Exempel är vissa tickor och jordstjärnor.

Slitage

Slitage av maskiner, människor eller djur kan vara ett hot på vissa begränsade lokaler med många hotade arter. Speciell uppmärksamhet måste ägnas områden med tunt jord- och vegetationstäcke som hällmarker och sanddyner. Observera att visst slitage kan vara en förutsättning för en del arters fortbestånd, som Geastrum campestre, Disciseda spp, m.fl.

Rationelltjordbruk

Rationellt jordbruk får ofta negativa följder för svampfloran i t. ex. betesmarker. Gödsling och eventuell upplöjning av naturbetesmarker försämrar betingelserna för bland annat vaxskivlingar. Igenväxning av före detta hävdade biotoper är också ett hot mot flera öppenmarksarter.

huvudsaklig biotop

S : skog J = jordbrukslandskapet V = vatten, stränder, myrar

Art, sorteradi hotkategori enligt Svenskt namn Biotop Hotkat rikshotlistan V Skåne

hotkategori 1

Ganoderma pfei/Teri Pelyporus tubemster Tremetes suavcelens Bolelus junquilleus Boletus queletii Hygrocybe canescens Hygmcybe splendidissima Disciseda bevista Geastrurn campestre Geaslrum fornieatum Geastrum saccatum Tulostoma fimbriatum

hotkategori 2

Clavaria straminea Hypochnicium analogum Multiclavula mur.-ida Piptoperus quercinus Pelyporus badius Pelyporus umbellatus Slecherinurn mbustius Amanita stmbiliformis Boletus fechlneri Boletus pulverulentus Bolelus radicans Certinarius enellanus Crepidotus cinnabarinus Enlelema prunuloides Hygrocybe intermedia Hygrocybe ovina Hygrocybe spadicea Hygropherus mesotephrus Inecybe haemacla Melanophyllum eyrei Disciseda candida Ascolremmella faginea Xylaria lengipes

hotkategori 3

Antmdia albida Clauaria inaequalis Dentipellis fragilis Dichestereurn e/Tuscatum Heteroperus biennis Inonolus cuticularis Inonolus hispidus Spengipellis spumeus Amanita ceciliae Ammanila gemmata Boletus appendiculatus Camarophyllapsis alrepuncta

Camarephyllopsis foetens

Camarophyllepsis hymenocephala Camarephyllopsis schulzeri

Cerlinarius citrinus Dermoloma cuneifolium Entolorna mrvinum Enteloma euchmum

hartsticka stenticka sydlig snisticka

flamsopp

praktvaxsln'vling stor diskröksvamp

hög jordstjärna säckjordstjäma fransig stjälkröksvamp

stråfingersvamp

vedlavklubba tungticka stor tmtticka grenticka prakttagging llockflugsvamp sommarsopp bläcksopp mtsopp

cinnobermussling

trådvaxskivli ng sepiavaxskivling dadelvaxslcivling

grönsporig skivling liten diskröksvamp dallerskål långhorn

ormticka slank finger-svamp skinntagging

klumpticka skillerticka pälsticka skumticks jättekamskivling gul flugsvamp bronssopp svartprickig lervax- skivling stinkande lervaxskivli ng lervaxskivli ng ljusskivig lervaxsln'vling

mmhwhmhhhkmmbjmbjumhmmmmu

mhhm hä &! &&,wwäämämwr—m

NNHMNNN—MMHMHMHHHNQNMNH HH—HH—u—HHHM—

NMMUH—d—iwt—v—N

N

MN!

MNW»

Art, sorteradi hotkategori enligt Svenskt namn Biotop Hotkat rikshotlistan V Skåne

Hygrecybe flauipes lila vaxskivling J 3 Hygrocybe femicate musseronvaxskivling .S 2 Hygmcybe ingrata rodnande J 2 lutvaxskivling Inecybe adequata vintråding S 3 Inecybe mteuillardii gilttråding S 3 Leuoepaxillus rhodeleucus - .S 2 Mammius torquescens filtfotsbrosking S 3 Marasmiua wynnei föränderlig breaking S 3 Pholiota muelleri svartfjällig tofsskivling S 3 Psathyrella oetenea ljällspröding .B 3 Russula solar-is solkremla S 2 Suillus aer'uginaseens grå lärksopp SI 3 Tricholoma ustaloides - S 2 Geastrum minimum liten jordstjäma Bl 2 Geastrum schmideli dvärg'ordstjärna J 2 Cordyceps canadensis kanadensisk S 2 svampklubba Cerdyceps gracilis tidig larvklubba S 2 hotkategori 4 Climacodon septentrienalis grentaggsvamp .S 1 Gomphus clavatus violgubbe S [ Hapalepilus sal/nonioolor lax ticka S 1 Lentinellus uulpinus rynkmussling .S 2 Pachykytespora tuberculosa blekticka .S ? Phellinus ferruginesus rostticka S 4 Skelletecutis nivea fläckticka S 3 ., Collybia fusipes räfllad nagelskivling .B 2 Hygrocybe nitrate lutvaxskivling J 3 Hygrocybe punicea scharlakansvaxskivling J 4 Hygropherus chrysodon gul pricksvaxskivling S 2 Mycena renati gulfotshätta S 4 Pluleus umbrosus borstskölding S 3 Porphyrellus pomhyrosperus dyster—sopp S 3 Russula uioleipes violfotskremla S 3 Strobilemyces fleccupus ljällsopp S 3 Voluariella bombycina silkesslidskivling J 3 Lyceperden echinatum igelkotlsröksvamp S 3 Sclemderma uerrucosum knottrig mttryfl'el J 2 & str. Geeglossum cookeianum plattad jordtunga J 2 Geeglessum falla: fjällig jördtunga J 2 Geeglossum glutinesum slemjordtunga J 3 Geeglossum umbratile svart jordtunga J 2 Micmglessum viride grön jordtunga .B 2 Microglessum eliuaceum olivjordtunga .B 2 s. la!. Neelecta uitellina gullmurkling S 2

7.5. Vertebrater (Ryggradsdjur) 7.5.1 Däggdiur

Av Sveriges hotade däggdjur är det få som påträffas i Västra Skåne. Gråsäl (akut hotad) förekommer sporadiskt på Måkläppen och Hallands Väderö. Dessa djur tillhör en västkustpopulation på inalles ca 25 djur.

De ovan nämnda öarna hyser också var sin betydande knubbsälskoloni (hänsynskrävande). Dessa kolonier ingår i den ca 4000 individer stora västkustpopulationen. De skånska "sälöarna" kan i framtiden få stor betydelse för eventuell nyinvandring av säl till Östersjön vars sälpopulationer troligen går ett mycket dystert öde tillmötes på grund av PCB- förgiftning.

Tumlaren (sårbar) sågs fram till 1960-talet i relativt betydande mängder längs Skånes västkust. Idag är den mycket fåtalig och reproducerar sig med stor sannolikhet ej här längre. Det är tveksamt om denna lilla val överhuvudtaget längre fortplantar sig i svenska vatten.

Igelkotten (hänsynskrävande) är vanlig i Västra Skåne och har här bland sina bästa förekomster i Sverige.

Slutligen finns det i Västra Skåne ett antal fladdermusarter som är upptagna på den nationella hotlistan över hotade däggdjursarter. Barbastellen (sårbar) observeras sällsynt inom Västra Skåne. Trollfladdermusen (sällsynt) förekommer bl. a. inom Lunds, Malmö och Svedala kommuner.

Sydfladdermusen (sällsynt) observeras sällsynt inom Västra Skåne. Stor fladdermus (hänsynskrävande) är relativt frekvent före- kommande i Västra Skåne.

7.5.2. Fåglar

Få organismgrupper känner vi till så väl som fåglarna. Vi kan t. o. m. beträffande Västra Skånes fågelfauna ganska detaljerat gå tillbaka 150 år i tiden och förstå beståndsutvecklingen för fågelfaunan. En rad arter har under denna period försvunnit eller blivit mycket sällsynta. Å andra sidan har också flera nya arter dykt upp i Västra Skåne

Omvandlingen av fågelfaunan i Skåne går allt snabbare, då landskapet urbaniseras allt mer. Flera arter som tidigare haft stabila populationer eller bara långsamt gått tillbaka hotas nu. Av Sveriges cirka 242 häckande fågelarter finns 76 upptagna på SNV:s hotlista varav 40 förekommer i Västra Skåne. Dessutom har Skånes Ornitologiska förening listat 23 arter som är hotade som häckfåglar i Skåne men ej är upptagna på den nationella hotlistan.

De arter som försvunnit eller blivit mycket sällsynta går det bra att hitta gemensamma nämnare för. Dels har dessa arter varit bundna till våtmarker och främst då våtmarker hävdade av människan, som slagna fuktängar och översilningsängar. Exempel är stork, brushane och kornknarr. Dels har en grupp arter, bundna till hagmarker med döda och döende träd, fått stryka på foten. Det gäller hålbyggare som mellanspett och vitryggig hackspett.

Majoriteten av arterna på båda listorna är arter bundna till våtmarksbiotoper. Av dessa är en stor grupp havsstrandslevande arter. Vi kan alltså konstatera att den västskånska kusten har mycket stort värde för en rad hotade arter, samtidigt som det mänskliga trycket mot fåglarnas kustbiotoper är betydande. I inlandet är de hävdade våtmarksbiotoperna mycket hotade. Ett antal fågelarter bundna till snabbt rinnande vatten är också hotade.

En annan grupp som inte är så omfattande som våtmarksfåglarna är arter bundna till naturskog.

Några arter är starkt hotade nationellt och finns bara i Västra Skåne. Dessa arter har mycket speciella biotopkrav. Svartbent strandpipare är bunden till sandstränder, kornsparv till mindre intensivt åkerbruk. Slutligen tofslärkan som i grunden är en stäppfågel men har kommit att häcka i relativt sterila stadsmiljöer. Den är snarast en kuriositet.

De arter som tillkommit i det skånska landskapet har få gemensamma nämnare, men en rad faktorer har haft betydelse. Kanske viktigast är igenväxningen av landskapet. Tidigare öppna hagmarker har blivit skog, tidigare hävdade våtmarker har blivit videsnår. Här trivs nya arter som t. ex. rosenfink, pungmes och gräshoppsångare.

De fågelbiotoper som bör ha högst prioritet i Västra Skåne i ett internationellt perspektiv är alltså våtmarksmiljöer och speciellt då sådana vid kusten.

Art, sorterad i hotkategori Hotkat V Art, sorterad i hotkategori Hotkat V enligt rikshotlistan Skåne enligt rikshotlistan Skåne

akut hotade, hotkategori 1: storspov 4 kentsk tärna 2 _ småtärna 2 svartbent strandpipare 1 sillg'n'ssla 3 tofslarka 1 mindre hackspett 4 kornsparv 1 ""'th _ backsvala 4 sårbara, hotkategori 2: faltpiplärka 2 mindre flugsnappare 3 kärrsnäppa, sydlig ras 2 skäggmes 3 svarttäma 2 gulårla, sydlig ras 4 kungsfiskare 2 nötkråka 4 stenknäck 4 sällsynta, hotkategori 3: _ _ . 1cke hotade ur nationell synvmkel: trastsångare 3 pu ngmes 3 skrattmås 2 sommargylling 3 silltrut 2 gulhämpling 3 trädlårka 2 snattat-and 3 .. .. - _ järpe 3 hansynskravande, hotkategori 4. silvertärna 3 . wrdmule 3 gråhakedopping 4 . . rördrom 3 tebisgnssla 3 häger 4 jorduggla 3 så ngsvan 3 pärluggla 3 stjärfand 1 strömstare 3 årt a 2 smådopping 4 glada 4 skedand 4 brun kärrhök 4 gmfake : duvhök 4 1 I fiskgjuse 3 ärkfalk 4 tornfalk 4 ”"a " tj ä d er 2 iisktäma 4 rapphöna 4 "än???" : smålläckig sumphöna 3 gröngö mg skärfläcka 4 skärpiplärka 4 mindre strandpipare 4 (long_m! 4 brushane 1 stegllla 4 rödspov 2

7.5.3. Grod- och kräldjur

I Västra Skåne finns med några undantag samtliga svenska grod- och kräldjur. Visserligen är de västskånska populationerna små i relation till populationer i andra delar av Skåne. Detta gäller t ex lövgroda. Å andra sidan är Västra Skåne det viktigaste området i landet för flera arter. Här kan nämnas den mycket hotade grönfläckiga paddan. Andra sådana arter är sandödlan med fina förekomster på ön Ven och stinkpadda och lökgroda som också föredrar sandiga marker.

Av avgörande betydelse för groddjuren i Västra Skåne är att det finns lämpliga småvatten för fortplantning. Fortplantnings- betingelserna i sådana småvatten kan lätt spolieras genom inplantering av fisk eller kräftor. Dessa småvatten kan också förstöras genom att de förorenas eller fylls igen. Småvattnen kan

också bli olämpliga som fortplantningslokaler genom att de omkransas av skuggande träd, vilket sänker vattentemperaturen. Av stor betydelse för snokens överlevnad är att det finns öppna gödselstackar eller liknande. Snoken lägger sina ägg i sådana och låter nedbrytningsprosesserna i gödseln ge äggen den värme som fordras för att de skall kunna fullbildas och kläckas.

Hotet mot sandödlan är idag troligen främst igenväxning av de öppna sandiga marker där den lever. Insamling kan också vara ett hot mot arten.

Arter sorterade efter rikslistans hotkategorier

akut hotade, hotkategori 1 grönfläckig padda

sårbara, hotkategori 2 stinkpadda lövgroda

hänsynskrävande, hotkategori 4 lökgroda ätlig groda stor vattensalamander sandödla snok

Dessutom kan som regionalt hotade för Västra Skåne tilläggas huggorm och kopparödla.

7.5.4. Sötvattensfiskar

I Västra Skånes vattendrag finns ett antal hotade sötvattens- fiskarter. Med sin speciella geologi och sydliga läge blir området anmärkningsvärt också när det gäller Sötvattensfiskar. Hotbilden mot de på listan upptagna fiskarterna domineras av vatten- kvalitetsförsämring och vattenbrist. När det gäller groplöja tillkommer också utfyllnad som ett hot.

Sårbara: Groplöjan är en art som lever i vissa mindre vatten- samlingar i Skåne, den finns också i Häljasjön och Rögle dammar i Lunds kommun, I Fjällfotasjön i Svedala kn samt i Höje å och Sege å.

Sandkrypare finns i Rönne å och i Saxån. Grönling förekommer i Bråån, Håje å, Sege å och Saxån. Sällsynta

Nissöga finns i Höjeå. Hänsynskrävande

Lax förekommer i Rönne å och Bråån. Oring är relativt vanlig i mindre vattendrag i stora delar

av regionen.

7.6. Evertebrater (Ryggradslösa djur)

Bakgrund

1314 arter utgör en preliminär förteckning av hotade terrestra och limniska evertebrater i Västra Skåne Listan bygger på den lista över hotade evertebrater i Sverige som Andersson m.fl. publicerade 1987 (Entomologisk Tidskrift 108:65-75). I föreliggande lista har emellertid tillkommit en rad arter som är hotade i Västra Skåne, medan arter som inte förekommer eller med säkerhet inte tidigare förekommit i Västra Skåne har tagits bort. Skalbaggarna redovisas här endast i hotkategori 0, 1 och 2. Redovisning av övriga skalbaggsarterarter under hotkategori 3 och 4 kan beställas från Miljödelegationen Västras Skåne fram till 910630.

Kunskapen om förekomst, ekologiska krav och typ av hot mot enskilda arter är starkt varierande för olika grupper av ryggradslösa djur. Generellt kan sägas att vi härvidlag känner fjärilar (147 av listans arter), skalbaggar (1027 av listans arter) och landlevande snäckor förhållandevis väl, medan kunskapen om flera grupper är så dålig eller fragmentarisk att de inte alls eller endast delvis kunnat representeras i denna lista. Till de senare hör t.ex. många stekelgrupper, nattsländor, flertalet spindlar, kvalster, nematoder samt flertalet små limniska evertebrater. Man kan också konstatera att listan hade varit mycket längre om vi hade haft kunskap om evertebraternas förekomst i Västra Skåne under såg de senaste tusen åren. Med kännedom om förändringarna av vegetation och våtmar- ker under denna period kan vi dra slutsatsen att ett betydande antal arter - i synnerhet sådana som är knutna till lövskogar - tidigare fanns inom området men försvann före det att den lägre faunan började dokumenteras.

Hoten mot den lägre faunan i västskåne i dag är av många slag. Den största hotfaktorn utgörs av krympande naturskogar och biotoper som sammanhänger därmed. Gamla träd — levande eller i form av stubbar eller lågor (liggande döda träd) - är en ytterligt stor bristvara för den västskånska evertebratfaunan. Andra betydande hot utgörs av utdikning och annan förstörelse av våtmarker (i synnerhet de naturligt näringsrika) samt exploatering (inklusive igenplantering) av öppna grus- och sandmarker.

Hotkategorier

Graden av hot har klassificerats i fem olika kategorier (0- 4). Denna klassificering har gjorts såväl för Sverige som helhet som för Västra Skåne.

0. Försvunna: arter (taxa) som måste betraktas som försvunna som reproducerande populationer; främst är arter som ej anträffats på 100 år medtagna.

1. Akut hotade: arter (taxa) som löper risk att försvinna som reproducerande populationer inom en nära framtid om hotfaktorerna inte snarast undanröjs.

2. Sårbara: arter (taxa) vars överlevnad inte är säkerställd på längre sikt, innefattar bl. a. arter med allvarlig tillbakagång i numerär eller i geografisk utbredning och som möjligen snart kan behöva föras till kategorin akut hotade.

3. Sällsynta: arter (taxa) som f 11 inte är akut hotade men som ändå är i riskzonen på grund av att de har en utbredning som endera är mycket lokalt begränsad eller starkt utglesad, samt därtill bestånd som ofta är individfattiga.

4. Hänsynskrävande: arter (taxa) som inte tillhör kategori 1-3 men som ändå kräver artvis utformad hänsyn; hit hör särskilt arter som alltjämt är relativt allmänna, men vars biotoper är starkt hotade.

Hotorsaker Typen av hot har kodats enligt nedanstående förteckning. Observera att en utökad klassificering har använts för skalbaggarna (se nedan).

F. Igenväxning av åker-, ängs- och hagmark. - G. Hot mot sand- och grusmarker. - Gr. Restaurering av sand och grustäkter. - H. Ändrad hygien i och runt hus. - I. Hot genom insamling. - J. Olika jordbruksaktiviteter. Jb. Andrad eller upphörd betesgång. - Jd. Dikningsföretag, igenfyllande och igenväxning av märgelgravar och andra småvatten. - J g. Gödsling av åker-, ängs- och hagmarker. - Jp. Pesticidanvändning i jordbruket. - Jr. Kantröjningar, avverkning av åkerholmar samt borttagande av odlings- hinder. - Jt. Jordtäkter. - K. Ändrade klimatfaktorer. - L. Luftföroreningar. - P. Parkvård och landskapsvård (sanering av hålträd, grenkapning etc.). - R. Restaurering eller annan påverkan av ruderatmarker. - S. Olika skogs- bruksaktiviteter. - Sb. Skogsbrandsläckning. - Sg. Gall- ring, röjning och hyggesrensning. - Sd. Skogsdikning. - Si. Igenplantering (även jordbruksmark). - Sp. Pesti- cidanvandning i skogen (inkl. fickning). - Ss. Slut- avverkningar och helträdsutnyttjande. - T. Torvbrytning. - V. Hot mot vattendrag och sjöar, utom dikning.- Ve. Eu- trofiering.- Vi. Igenväxning av vattendrag- Vr. Vatten- regleringar. - Vf. Försurning. - Ö. Övrig exploatering (byggnader, vägar).

För skalbaggarna har följande utökade klassificering använts för hotorsaker:

B. Bad och friluftsliv. - Bv. Reglering av vattenfall och forsar med beskuggad stänkzon. - Bä. Exploatering, göds- ling, igenväxning eller torrläggning av bäck- och åsträn— der. - Bäs."...av skogsbäckstränder, skogsåstränder och - strandbrinkar - Bäö."...av öppna bäck- och åstränder och - strandbrinkar. - E. Exploatering, gödsling eller igenväx- ning av enefälader. - G. " . av öppna eller glest trädbe- vuxna sand- och grusmarker. - Gb. "... av torrbackar vid havet. - Glj. "...av ljunghedar. - Gm. "...av torr morän- mark med gles skog. - Gr. Restaurering av sand- och grustäkter. - Gs. Exploatering, gödsling, eller igenväxning av sanddynsområden. - Gsk. "...av sand eller grusområ- den med lövskog eller tallskog. — Gä. "...av torrängar. - H. Andrad hygien i och runt kulturboningar. - Ha. "...av havsstränder. - Hb. "...av bäckutlopp i havet. - Haf. "...av

vegetationsrika fuktstränder. - Hak. "...av klippiga havs- stränder. - Hal. "...av leriga havsstränder. - Has. "...av sandiga havsstränder. - Haä. "...av havsstrandängar och/eller marskland - J. Hot genom olika jordbruksaktivi- teter. - Jb. Ändrad eller upphörd betesgång. - Jd. Diknings- företag, igenfyllande och igenväxning av gölar, märgel- gravar och andra småvatten. - Jp. Pesticidanvändning i jordbruket. - Jr. Kantröjningar, avverkning av åkerhol- mar, samt borttagande av odlingshinder. - Käh. Exploate- ring, gödsling, förorening, igenväxning eller torrlägg- ning av källflöden i strandbranter, ofta vid havet. - Käs. "...av kalla skogskällor med tjockt förnalager i kanten. - Käv. "...av vegetationsrika källflöden och bäckar. - Lk. " .. av lövkärr. - Lkv. "...av lövkärr med vitmossor. - M. "...av myrar, mossar och kärr. - Mk. "...av kärr och kärrängar. - Mo. " . av mossar. - Msk. "...av gamla myllrika löv- och blandskogskärr. - Msx. '...av Salix- kärr. - My. "...av myrar. - P. Parkvård och land- skapsvård (sanering av hålträd, grenkapning, alléer, etc.) - R. Restaurering eller annan påverkan av ruderatmar- ker. - Sb. Skogsbrandsläckning. - Sd. Skogsdikning. - Sg. Gallring, röjning, städning och hyggesrensning. - Si. Igenplantering (även jordbruksmark). - Sj. Exploatering, gödsling, förorening, igenväxning eller torrläggning av Sjöstrand. - ij. "...av vegetationsrik sankstrand. - Sjs. "...av steril sandstrand. - Slm. av öppen slamstrand. - Str. "...av vegetationsfattiga strandbrinkar vid stillastå- ende eller rinnande vatten. - Sp. Pesticidanvändning i skogen (inkl. fickning). - Ss. Slutavverkningar och hel- trädsutnyttjande. - T. Exploatering, förorening, igenväx- ning eller torrläggning av torvmossar. - Tsk. "...av beskuggade fuktpartier med torv och vitmossor. - th. "...av skogstjärn med vitmossor. - Vs. "...av stillastående vatten. - st. "...av näringsfattigt stillastående vatten. - Vsn. "...av näringsrikt stillastående vatten. - Vv. "...av vattendrag. - Vvl. "...av näringsrikt, klart vattendrag - Vvs. av vattendrag med klart, kallt vatten. - Äh. Exploate- ring, gödsling, förorening eller igenväxning av ängs- och hagmarker. - Äs. Exploatering, förorening, gödsling, igenväxning eller torrläggning av öppna sankängar och fuktmarker nära vatten. - Äsk. "...av skogsängar och örtrika skogsbryn. - Ö. Hot mot gamla skogsvägar, vägkanter, dikesrenar

Art Familj Hottyp Hotkat V Skåne

försvunna, hotkategori 0:

Stilpnegaster aemula ssp. setiuenlris Dalmannia marginata Sicus abdominalis Myolepta luteola Rhingio malrata Spilomyia saltuum

Ordn: Hymoplera - dehlar Priocnemis mimula

Ordmlzpidqitau - fjärilar Herminia tarsicrinalis Euproctis chrysorroea Limenitis camilla Bembecia muscaeformis

Phyluszellusc—a - blädiur Vallenia enniensis

akut hotade, hotkategori 1:

Oldn: Diptem - tvåvingar Rainieria calceata Chrysepilus laetus Selva maculata

Selva marginala Oxycera meigeni

Psarus abdeminalis

Ordn: Lepidoplau - fjärilar Celeephora adjectella Coleophora lineolea Cosmopterix scribaiella Maculinea alcen Ectoedemia hanneverella Colobochyla salioalis Lampmtes c-aureum Parnassius mnemesyne Noctua interjecta Araschnia leuana Anchinia cristalis Eucesma krygeri Zeiraphera ru/imitrana Ypenomeuta irrorella

Pbyluszollum - blötdjur Vertigo moulinsiana

Ondn: Orthoplera _ hopprätdngar Metrioptera biceler

sårbara, hotkategori 2:

Klass:.Amehnida-qrimkkb'w' Araneus angulalus

Araneus nerdmanni Cheridium museorum

Asilidae

Conopidae Conepidae Syrphidae Syrphidae Syrphidae

Pompilidae

Herminiidae Lymantriidae Nymphalidae Sesiidae

Valloniidae

M icrepezidae Rhagionidae Selvidae Solvidac Stratiomyidae Syrphidae

Coleephoridae Celeephoridae Cesmopterigidae Lycaenidae Nepticulidae Noctuidae Noctuidae

Noctuidae Nympahlidae Oeoephoridae Tertricidae Tertricidae Yponomeutidae

Vertiginidae

Tettigeniidae

Amnidae Aranidae Cheridiinae

55%? 11,0

SS.?

FJb I,Sg,Ss

(Jd)

SE.? SLF SE.? SBP Jd,Vi

Jr,13,Si,ö s..,o

F,)de,Sd

Ruby-JES

s.,ö i.,s.

Jd,Vr,Ve

SP

0 00000 0

oH—o—b— OOOO

o-nv—l-lb—p-n—op—ov-nv-nv—r—v—r—

www

Anlipalus veripes Asilus crabronifermis Dalmannia punctata Kemplatus sesioides Lonchoptera scutellata Per-iscelis nigra Oxycera formosa Arctophila bombifermis Ceriana cenepsoides Mallota cimbiciformis Themnostoma bombylans Coenornyie ferruginea

Ordn.- Hernåatem - bokningar Aneurus laevis Aradus oenspicuus Mezira tremulae

Metatrepis rufesoens Ledru aurita Issus muscaeferrnis Cenostethus rosens Orthecephalus uittipennis

Callimorpha dominula Hypheraia aulica Celeophera genistae Dnepana binaria Sabre harpagula Elachista gangabella Miri/"wanna lentiginosella Syneopacma suecicella Chesias rufata Costaconuexa polygrammata Idaea dilutaria Scopula omala Sootopteryx luridata Scotepteryx mucronata Cucullia artemisiae Deltote deceptoria Steneptilia pneumonanthes Nascia cilialis Tinea duuiella Triaxomasia oaprimulgella Acleris queminana Dichorampha inoegnitana Ditula angusliorana Acrolepia pygmaeana Rhigegnostis annulalella Phyllonerycter stainteniella Nethocasis sertata Photedes extrem Phetedes morrisii Phyllonorycter acerifeliella Pseudatemelia subochreella Pentia daplidice Pristeregnalha fuligana

Pbylum: Mollueca - blötdjur Adcula polita Macrogastra ventrioesa Cochlicopa nitens

Succinea oblonga

Ordn: almah: - WW Nehalennia speciosa

Asilidae Asilidae Cenepidae Kemplatidae Loncepteridae Periscelidae Stratiomyidae Symkidae Syrphidae Syrphidae Syrphidae Xylophagidae

Aradidae Amdidae Aradidae Berytinidae Cioadellidae Issidae Miridee Mi ridae

Arctiidae Arctiidae Caleophoridae Drepanidae Drepanidae Elachistidae Gelechidae Gelechidae Geometridee Geemetridae Geometridae Geemetridae Geornetridae Geeme tridae Noctuidae Noctuidae Pte rophoridae Pyralidae Tineidu Tineidae Tertricidae Tertricidae Tertricidae Yponomeutidae Yponemeutidae

Geemetridae Noctuidae Noctuidae

Oecopheridae Pieridae Tertricidae

Aciculidae Clausiliidae Cechlicopidae Succineidae

Coenegrionidae

li,-Tb Fsi Ss,P

Ss,P WJdeSi Se,?

Ss,P Ss,P Ss,Si,P

sås s.;s S&Si

Ses Sgs' F,G,Si sas

F,Jr,Si ms .. F,Gr,Si ,Ss,O

& .. 38.580 ssp " F,Gr,Si,(__) F,Gr,Si,O F,H),Si ”»!ng P s.; 0

F,Si,Ö F,.Ib,Si ams FJeRSi

maassa Jd,Sd,O

Sg,Ss,Ö r,c,.m,s1,ö Sd,Ss,Ö F,Si,Ö Jt,l_l_.,Ö 35,0

F,Si,Ö

Sg,Sd,Ss

Jd,Sd,Vr Jd,Sd,S,Ss

G&MONHNNMMI—H

NMMNMNQOM

MOMMNr—NHM—MMMHMMM—MHn—MMMr—Hb—Mr—o—u—n—r—

tor—Nh—

Art Familj Hottyp Hotkat V Skåne

sällsynta, hotkategori 3:

Klan: Arachnida - mindewcr

Atypus affinis Atypidae I 3 Allochernes wideri Chemetidae PS 2 Limnadia lenticularis Limnediidae V,O 3 Oldn: lwpoda - Mugger Plalyarthms homeanseggi Squamif'eridae PS 3 Parachlsia tigrina Clusiidae Ss,O 3 Micreperiscelis annulata Periscelidae SBP 3 Pseudopomyza atrimana Pseudepemyzidae S&S 3 Ber-is morrisii Stratiemyidae Jr,Ss 3 Oxycera fallenii Stratiemyidae Jd,Jr,Ve 2 Amtophila superbiens Syrphidae &,P 3 Criorhine berberina Syrphidae &,P 3 Doros pro/'uges Syrphidae Si,Ss,P 2 Ferdinandea rit./icemis Symhidae &,P " 3 Lejops vittata Syrphidae Jd,Si,0 3 Pocota persenata Syrphidae Se,? 3 Spilemyia diophlhalma Syrphidae &,? O OnbuHemiplem - hallu'ngar Amblytylus albidus Miridae G,Si 3 Campyleneura virgula Miridae Sg,Si,Jr 3 Halticus luteicollis Miridae Sg,Si 0 Hetemcordylus leptocerus Miridae K,Si 0 Heterocerdylus tibialis Miridae K,Si 2 Orthotylus concelor Miridae K,Si 2 Ortholylus diaphanus Miridae Jr,Sg 3 Pseudolexeps coccineus Miridae && 2 Ordn: Hymenoptem - deklar- Pterocheilus pheleratus Eumenidae G 3 Leptothorax nylanderi Formicidae PS 3 Stenamma westwoodii Formicidae P,S__ 3 Bembix mslrata Sphecidae 0,0 I Vespa crabro Vespidae Ss,P 4 Apalura iris S 1 Nemalophera cupriacell Adelidae _. 3 Dyslebenna stephensi Agenexenidae P,Ss,0 2 Eilema griseola Arctiidae 1 Eilema pygmaeela Arctiidae 1 Lithesia quadra Arctiidae I.,Sa 2 Pelosia muscerda Amtiidae Jde 2 Pelosia ebtusa Arctiidae Jd,_Sd 1 Spilosema urticae Arctiidae P,O " 2 Anges/na aeratella Celeephoridae F,Gr,_Si,O 3 Coleophera amelliuora Celeephoridae F,Si,O l Celeophora asteris Coleepheridae O __ 4 Coleophora chalcogrammella Coleepheridae F,,Jb,Si,Q_ 3 Celeophora follicularis Coleophoridae F,Sd,Ss,_(_) 2 Celeophora selilariella Coleopheridae F,Si,Ss,O 3 Cosmiotes stabilella Elachistidae __ 1 Car-yocolum arenariella Gelechidae F,G,Jb,Si,O 3 Chionodes tragicella Gelechidae & 3 Monochroa hornigi Gelechidae F,.thpåi 3 Menochma niphognatha Gelechidae F,.ld,Si,O 2 Syncopacrna warmiella Gelechidae 1

Art Familj Hottyp Hotkat V Skåne

Teleiodes saltuum Gelechidae & 3 Boarmia punctinalis Geometridae 3 Discelaxia blemeri Geometridae 2 Eupithecia egenaria Geometridae & 1 Eupithecia immundata Geometridae 2 Eupithecia insigniata Geemetridae Jr,L,R,Si 2 Eustroma reliculata Geemetridae Sd,& 3 Hemistela biliosata Geometridae F,.lb,Si __ 1 Lycia zonaria Geometridae F,.Ib,Jg,Si,O 3 Euthrix potatoria Lasiocampidae IF,-lbs 2 Heteregenea asella Limacodidae 3 Maculinea arion Lycaenidae __ 2 Mempha pmpinquella Memphidae Jd,0 __ 3 Bohemannio quadrimaculella Nepticulidae Jr,&,0 2 Ectoedemia amani Nepticulidae 1 Trifuncula headleyella Nepticulidae 2 Apamea epomidion Noctuidae Jus I Aporephyla lutulenta Noctuidae 3 Archanam sparganii Noctuidae Jd,Jr 3 Cryphia domstica Nocluidae 2 Earias ver-nano Noctuidae & 2 Emmelie trabealis Noctuidae 2 Eriopygodes imbecillo Noctuidae F,.It,Si 2 Hudene caesia Noctuidae __ 1 Hydraecia petasitis Noctuidae JdJr,O__ 3 Meganela albula Noctuidae F,Jr,?,0 3 Mesogena exalina Noctuidae 2 Schrankia costaestrigalis Noctuidae __ 1 Sedina buettneri Noctuidae Jd,0 2 Xylocampa areola Noctuidae __ 2 Ptilephom plumigera Natodontidae Sg,Ss,O 2 Euphydryas aurinia Nymphalidae F,.lb,ScBi 0 Melitaea diamina Nymphalidae F,.Ib,Sd,Si 3 Agoneplerix astrantiae Oecophoridae & 2 Agonopterix latenella Oecephoridae Jb,Jp,R__ 2 Parnassius apollo Papilionidae F,Jb,L,0 0 Apor-ia crataegi Pieridae F,.lep,L,Si 1 Colias hyale Pieridae J 1 Baootia sepium Psychidae Jr 2 Psyche betulina Psychidae __ 2 Ptemphorus baliodactylus Ptempheridae Jb,_$,0 2 Agriphila geniculea Pyralidae F,O 3 Apomyelois bistriatella Pyralidae & 3 Coenonympha hero Salyridae F,.lr,Si 1 Coenonympha tullea Satyridae __ 1 Scythris knochella Scylrididae F,Si,0 3 Bembecia ischneumeniformis Sesiidae 3 Synanthedon vespiformis Sesiidae Jr,? 1 Seardia polypori Tineidae __ 2 Aethes beatricella Tortricidae Jr,(__) 3 Cheristeneura diversana Tortricidae &,O 3 Cechylimorpha strominea Terlricidae O __ 3 Cydia seruillana Tertricidae Jr,Si,O 2 Endothenia oblongana Tertricidae F,.Ib 3 Epiblema msaecolana Tortricidae Jb,P,$ __ 3 Eucosma eampoliliana Tortricidae F,Gr,Jb,Si,Q 3 Pammene agnotana Tertricidae Jb,._lp,Jr,Si,O 3 Tmchysmia sodaliana Tertricidae ?,O 2 lelum:MolIusaz- blötdjur __ Balea biplicata Clausiliidae 5,0 0 Perforatella bidentata Helicidae J,Sd 2 Lymnaea glabra Lymnaeidae Jd,Sd,Ve 3 Myxas glutinosa Lymnaeidae Ve,Vr,Vi 3 Segmentina nitida Planerbiidae Jd,Ve 3 Spermodea lamellata Valloniidae Sd,Sg,Ss 3 Valvata macrostoma Valvatidae Jd,Ve,Vr 3 Vertigo geyeri Vertiginidae Jd,Sd,Jg,Vr 2

Art Familj Hottyp Hotkat V Skåne

Vertigo lilljeborgi Vertiginidae 0 Vertigo mnnebyensis Vertiginidae 2 Orth: alarm - trollslända- Sympecma fusca Lestidae V 3 Ordna Orthoptem - &!)er

Psophus stridulus Acrididae & 0 Leptophyes punctatissima Telligoniidae Sg,&,Jr,Si 2 Platycleis denticulata Tettigoniidae SJ 3 hänsynskrävande, hotkategori 4:

PbylumzAnnelida - ringrnaåar Hirudo mdicinalis Hirudinidae Jd,V 4 OrdmAmphipoda- rnärlhräfu', Muppa- Gommerocanlhus loricatus Gamrnaridae Vr,Ve 4 Onlmlupoda - ättlingar Armadillidium opacum Amadillididae F,.Id,Sd,Jr,Si 2 Helcornyza ustulate Helcemyzidae O 2 Theresa marginula Therevidae RE 3 Ordmlepldeptau - Frila- Ebulea crocealis Pyrulidae FS 2 Agnathesia mendicella Tineidae 2 Tischeria gaunacella Tischeriidae 2 Pbylum: Molluom - blötdjur- Bithynia Ieechii Bithyniidae Ve,Vi,Vr 4 Marstoniopsis steinii Hydmbiidae Ve,Vr 4 Aplexa hypnorum Physidae Jd,Sd,Ve,Vr 4 Laurie cylindrecee Pupillidae Jr,Sg,Ss 3 Pseudoanodenta cemplanata Unionidae V 3 Unio crassus Unionidae Vr,Ve 1 Valvata piscinalis Valvatidae Ve,Vi,Vr 4 Truncatellina costulata Vertiginidae F,.ler,Sg 3 Truncatellina cylindrica Vertiginidae F,G,Jb,Jng,Si 2 Vertigo angustior Vertiginidae Jd,Sd,Jr,Ss 2 Ordn: Neuroptau - nätvingar

Myrmeleon formicarius 1 Phylum: Plal'yhelminlu -plaumashar __ Rynchodemus terrestris SngO 4 icke hotade ur nationell synvinkel:

Ordn: Hernipteru - halvvingar Aethus nigritus Cydnidae 3 Anoscopus limioola Cicadellidae 3 Aphelocherus aestiualis Aphelocheiridae 2 Cixus stigmaticus Ciziidae 3 Carita ponzeri Cerixidae 1 Criooeris crassiearnis Miridae 3 Delphaoodes capnodes Delphacidae 3 Dicyphus pallidus Miridae 3 Edwardsiana flavescens Cicadellidae 2 Eupteryx artemisiae Cicadellidae 3 Eupteryx thoulessi Cicadellidae 3 Eurhadina kirschbaumi Cicadellidae 3 Eur-ysa Iineala Delphacidae 2

Art Familj Hottyp Hotkat V Skåne

Floredelphaz leplosoma Gampsocoris punctipea Gerris gibbifer Legnotus Iirnbosus Macmpsis sculellata Macmsteles quadripunctulatus Macmsteles serdidipennis Netonecta obliqua Pleo leachi Pelymerus brevieernis Psallus kalenati Rhytistylus proeeps Ribautiana scalar-is Soolepostethus pseudograndis Sigara Iongipalus Stalia major Stenecranus major Thornnetettix dilutior Trigonolylus elymi Trigenetylus pulchellus Xanthochilus quadratus Zygina angusta

(hdn: IApidqatera - Här-lla:- Amphipyra berbera Anarta oerdigera Canephora hirsuta Cemstis leucographa Coleophora salicomiae Cymatophorine diluta Metzneria santolinella Nymphalis polychloros Orgyia antiquoides Paranthrene tabanifermis Polyploca riden: Selidosema brunnearia Strandfussiana luoernea Thalera limbrialis

Pbylum: Molla-m - blötdjur Vertigo modesta

Skalbaggarna behandlas här i en särskild lista.

Delphacidae Berytinidae Gerridae Cydnidae Cicadellidae Cicadellidae Cioadellidae Notonectidae Pleidae Mir-idas M i ridae Cimdellidae Cicadellidae Lygaeidae Corixidae Nabidae Delphacidae Cicadellidae Mir-idas Mir-idas Lygaeidae Cicadellidae

Noctuidae Noctuidae Psychidae Nocluidae Coleopheridae Drepanidae Gelechidae

Lymanlriidae Sesiidae Drepanidae Geometridae Noctuidae Geometridae

Vertiginidae

bedömd utifrån delvis andra kriterier. Se sidan 94.

ordn: Coleoptera - skalbaggar

försvunna, hotkategori 0:

Tmpideres albirostris Dioerca aenea Agenum krynickii Anisedactylus poedleides Dolichus halensis Sphodrus leuoephthalmus Zabrus tenebrioides Ropalepus macmpus Rosalia alpina Cassida berelinensis Cryptocephalus bigultatus Dibolia depressiuscula Smarogdina aurita Ozylaemus uarialosus Bageus argillaoeus Bageus nodulosus

Anthribidae Buprestidae Cambidae Cambidae Carabidae Cambidae Carabidae Cerambycidae Cerambycidae Ch rysomelidae Chrysemelidae Ch rysornelidae Chrysernelidae Celydiidae Curculionidae Curculionidae

wmnmuauuuuwuwwnuumwwwu

nuna—mnnuwwww—

Hotbilden är

38. Se &, ?, Jr & Lk Haå R.Jp

&,?

gu? Ah, Glj

&,Äh

Hall ij; Vvl

OOOOOOOOOOOOOOOO

Art Familj Hottyp Hotkat V Skåne

Ceutherrhynchus millefolii Curculionidae Ha, Gb 0 Sitona regensteinensis Curculionidae 0 Ampedus elegantulus EIateridae 0 Lytta uesieatoria Meleidae Gb, P 0 Melee uariegatus Meloidae Gå, Gr 0 Actidium ooarctatum Päliidae 0 Actinopteryx Micaela Ptiludae 0 Aphodius eoenosus Smmbaeidae Gä,Jb 0 Aphodius foetidus Soambaeidae 0 Aphodius tomentesus Searabaeidae Gä,Jb 0 Aphodius varians Smmbaeidae Hall 0 Geotrupes mutator Smrabaeidae Gå, Jb 0 Heptaulacus testudinanus Smmbaeidae Gli, _Gs, Jb 0 Hoplia farinosa Smmbaeidae Jp, Ah 0 Onthophagus ooenobita Seambaeidae Gå, Jb 0 Pleurophorus caesus Scambaeidae Jb 0 Polyphylla fullo Scambaeidae & 0 Typhoeus typhoeus Soambaeidae Gå, Jb 0 Nicrephorus fessor Silphidae H, Gå 0 Nicrophorus germanicus &lphidae H, Sp? 0 Nicmphorus sepultor Silphidae H 0 Medan ripicola Staphylinidae Has O Philonthus nitidioollis Staphylinidae Jd 0 Plawsa pumilio Staphylinidae & 0 akut hotade, hotkategori 1:

Dorcatema ambjoernei Anobiidae & 1 Anthicus sibiricus Anthicidae Haä 1 Apion alliariae Apionidae Gl 1 Apion ho/fmani Apionidae Gå __ 1 Apian melancholicum Apionidae Gå, Ah ] Apion sånndi Apzbnidae Ah, Gli 1 Biphyllus lunatus Biphyllidae && 1 Chaloophora mariana Bupnestidae & O Dicerca alni Bupnstidae & 0 Poecilonota variolosa Bupmstidae & 0 Amara anthobia Carabidae G 1 Cambus nitens Carabidae Glj, M 1 Chlaenius tristis Carabidae Su», ij 1 Chlaenius uestitus Carabidae Str, Mk, Jd 1 Dromius quadrisignatus Carabidae &, P 1 Dyschirius laeviusculus Carabidae Käh, Str l Harpalus flauescens Carabidae G 1 Pterostichus punctulatus Carabidae G, Gr, J 1 Stenolophus teutenus Carabidae &,Jd 1 Cerambyx cerdo Cerambycidae &, P 0 Pedostrangalia pubescens Cerambycidae & l Pedoatrangalia revestita Cerambycidae &, P I PIagionotus detrilus Cerarnbycidae & 0 Slicteleptura sculellata Cerambycidae & 1 Asiorestia impressa Chrysomelidae As I Cassida ferruginea Chrysomelidae Gå, Ha 0 Cassida seladonia Ch rysornelidae Gå l Cheetocnema subooerulea Chrysornelidae As I Longitarsus quadriguttotus Chrysomelidae Gb 1 Octotemnus mandibularis Cisidae &, Sg 1 Colydium elongatum Colydiidoe & 1 Celydium filiferme Colydiidae SB, P 1 Sacium pusillum Cor-ylophidae & 0 Alomaria diluta Cryptophagidae & 1 Uleiota planala Cucujidae & __ 1 Amalorrhynchus melanarius Cumulionidae ij; As I Bagous collignensis Curculionidae M y 1 Boris Iepidii Cumulienidae Gå, Has, R ] Ceuthorrhynchus figuratus Cumulionidae 118,61! 0

Art Familj Hottyp Hotkat V Skåne

Ceuthorrhynchus granulicollis Curcuiionidae A_h __ 1 Ceuthorrhynchus pallidicornis Curculienidae Ah, Ask l Ceuthorrhynchus pleurostigmo Curculionidae Gä,Jp 0 Cneorhinus plumbeus Curculionidae Gs, Has 1 Cossonus linearis Curculionidae &, ? 2 Cyphocleonus trisulcatus Curculionidae Gä 1 Dicmnthus elegans Curculionidae S_jl; _Vs 0 Phyllobius vespertinus Curculionidae &,Ah 1 Rutidosornus falla.: Curculionidae &, Ask 1 Cybisler lateralimarginalis Dytiscidae Vs, Jd 1 Hydalicus continentalis Dytiscidae Jd l Ampedus ru/ipennis Elaleridae & 1 Ampedus sanguinolentus Elateridae & 1 Ischnodes sanguinioellis Elaleridae & 1 Dacne rufifmns Emtylidae & 1 Acritus alomarius Histeridae & 1 Limnebius pappesus Hydraenidae Vsn I Agathidium plagiatum Leiodidae & 1 Ceruchus chrysornelinus Lucanidoe & 0 Melandrya barbala Melandryidae & 1 Melee brevicellis Meloidae Gå, Gr 0 Melee proscambaeus Meloidae Gå, Gb, Gr 1 Danacaea pallipes Melyridae ? 1 Micrepeplus caelatus Micrepelidae Jd 1 Cyllodes ater Nitidulidae & 1 Ipidia quadriplagiata Nitidulidae & 0 Ischnomera sanguinicollis Oedemeridae &, P 1 Pmstomis mandibularis Proslomidae & 0 Biblopoms ultimus Pselaphidae & __ 1 Tychus normandi PseIaphidae SjC As 1 Micridium angulioolle Ptiliidae & l Caoeobius schreberi Scambaeidae Gå, Jb O Onthophag'us illyricus Scarabaeidae Gå, Jb 1 Onthophagus uacca Scarabaeidae Gå, Jb 1 Osrnoderrna eremita Scarabaeidoe &,? 1 Ortholomicus lengicollis Scolytidae & 1 Agyrtes bioelor Silphidae & 1 Ernus hirtus Staphylinidae Ah, Gä,Jb 0 Philhygra tmolosensis Staphylinidae Msx, Msk 1 Sepedephilus bipustulatus Staphylinidae &, Sg 1 Stenas glabellus Staphylinidae As, My, Mk 0 Allecula rhenana Tenebrionidae & 1 Blaps mortisaga Tenebrionidae H I Eledonoprius armatus Tenebrionidae & 1 Myoetochara humeralis Tenebrionidoe & 1 Phylan gibbus Tenebrionidae Has, Ca 0 Tenebrio opacus Tenebrionidae &, P 1 Tetratorna desmaresti Tetratomidae &, ? 1 sårbara, hotkategori 2:

Euglenes eculotus Meridae & 2 Vanenus brevicernis Aderidae Hål! 2 Anitys rubens Ambiidae &, ? 2 Doroatoma serra Anobiidae & 2 Priobium carpini Ambiidae H, & 2 Xyletinus vaedemeensis Anobiidae & 2 Anthicus tobias Anthicidae H 2 Chorag'us horni Anthribidae &,Sg 2 Apion aethiops Apionidae Gå, Ab 2 Apion eolumbinum Apionidae As ,__O 1 Apion interfectum Apionidae Gå, Ah __ 2 Apion laevigatum Apibnidae Ah, Ask, O 2 Apion obliuium Apionidae Gå 2 Apien penetrans Apionidae Gå, Gb 2 Nanodes globulus Apionidae Sjl] Gr, Sd 2

Caenorhinus pawcz'llus Lasiorhynchites olivaoeus Bostrichus capucinus Agrilus oliuioolor Buprestis navemmaculata Bupnestis oclogunata Malthodes dispar Acupalpus dubius Amaru littorea Bembidion hummle Bembidion lunalum Bembidion quinquestriatum Bembidion semipunclotum Cambus oonvexus Chlaenius nigrioornis Cicindela maritima Cymindis hummlis Dyschin'us chaloeus Dyschin'ua impunctipennis Harpalu hirtipel Hal-palm: melanocholicua Harpalus picipennis Dneposcia umbrina Nargus wil/tim" Anaesthetis tentamen Anoplodera sexguttata Cerambyx scopolii Chlorophorus herbsti Ergotes [aber Phytoecia nigricornis Rhagium sycophanta Stmngalia attenualo Tetrops starkt" Xylolnechus anlilape Cerylon impressum Chrysolina gypsophilae Cryptocephalus exiguus Cryptoaephalus octopunclalus Danacia Springer-i Hermaeophago memurialis Longitarsuu ferrugineus Longitarsus niger Psylliodes chalcomera Orthocis pygnmeus Scymnus färrugatus Arthrolips obscurus Atomaria pseudatra Anlhonomus spilotus Bagous angustus Bagous binodulus Bagous brevis Bagous czwalinae Bogous longitarsis Bagous xubcarinatua Barypeilhes cheurolati Bradybalus Itellneri Calosirus terminatus Ceuthorrhynchus euphorbiae Cossanus cylindricus Cossanus parallelepipedus Grypus bunneimstris Gymnetmn hispidum Hypera fuscocinerea Leiosoma de/Zexum Lepyrus capucinus Neosimcalus rhenanus Orthochaeles seliger

Art Familj Hottyp Hotkat V Skåne

Anelabidae Attelabidae Bosln'chidae Buprestidae Buprestidae Buprestidae Cantha rldae Carabidae Carabidue Carabidae Carabidae Carabidae Carabidae Carabidue Carabidae Carabidae Carabidae Carabidae Carabidae Carabidae Carabidae Carabidae Catopidae Catopl'dae Cerambycidae Cemmbycidae Cerambycidae Cemmbycidae Cerambycidae Cerambycidae Cerambycidae Cerambycidae Cerumbycidae Cerambycidae Cerylonidae Chrysomelidae Chrysomelidae Chrysomelidae Chrysomelidae Chrysomelidae Chrysomelidae Chryaomelidae Chrysomelidae Cisidae Coccinellidae Corfylophidae Cryplophagidae Curculionidoe Cumulionidae Curculionidae Curculionida-e Cumulionidae Cumuliom'dae Cumulionidae Cumulionidae Curcuh'onidae Cumulionidae Curculionidae Curculionidae Cumulionidae Cumulionidae Cumulionidae Cumulionidae Cumulionidae Cumulionidae Cumulionidae Cumulionidae Cumulionidae

== ; ;;

omwwymmw

&, U) ?:

FU

Q

65,8

ymwyn "U "U

;wmw &

nwmpmw ;:

%?? &; 5

av än

Qi??? &?

NMCNNMMMNONMNNNNNHNOwMHMhäwMMNMbQMHNHMOONOI—lb—MNN—Mt—NOHOOMNOMNI—I—NMOONOMN

Art Familj Hottyp Hotkat V Skåne

Otiorhynchus ligneus Curculionidae Gå __ 2 Polydrosus pterygomalis Curculionidae &,Ah 2 Polydmsus sericeus Curculionidae &, Ah 2 Pseladus spadb: Curculionidae &, H_ 2 Smicronyx smreczynskii Curculionidae Gå, AB 2 Stenocarus cardul Curculionidae Gå 2 Tychius lineatulus Curculionidae Gå, Gb 2 Trinodes hirtus Dermestidae & 2 Coelambua laulu: Dytiacidae 2 Hydmpoms obsoletus Dytiscidae Vv] 2 Ampedus mrdinalis Elder-ida: & 2 Athous mutilatus Elaten'dm &, P 1 Dentloollis ruberu Elaten'dae & 1 Elot" ferrugineus Elder-Educ &, P ] Procraerus tibialis Elalen'dae & 2 Stenagostus rums Elaleridae & 1 Slenagostus uillocux Elateridae & 2 Riolus cupreus Elmidae Vv, Va 2 Triplaz rufipes Emlylidae & 2 Eucnemis capucina Eucnemidae & P [ Hylis olemi Eucnemidae & 1 Hylis pmcerulus Eucnemidae & 1 Sa'rles orbiwlaris Helodidae Sf 2 Hisler terricola Histeridae R, R 2 Hypocacculus ru/ipes Histeridae Han, GB 2 Saprinus immundus Hisleridae Hu,Gs 2 Sapåinua uirescens Hialeridae Ah, Aa 3 Hydraena nigrita Hydruenidae Vvs 1 Hydnum; pulchella Hydmenidae Vvs, Kåv 2 Ochthebius auriculatus Hydruenidae Haå 2 Ochthebius dilatatus Hydraenidae Haå 2 Helophorus redtenbacheri Hydrophilidae Van, Jd 2 Hydmphilus aterrimus Hydrophilidae Van, Jd 2 Hydmphilus piceus Hydmphilidae Vm, Jd 2 Latridius brevimllis Lathn'dldae & 2 Stephostethua altemans Lathrididae &, Sg 2 Agathidium haemorrhoum Leiodidae Gi Gb 1 Limnichus pygmaeua Limnichidae Kåh,Jd 2 Platycis cosnardi Lycidae & 2 Lymexylon muale Lymexilidae & 2 Anisaxya flucula Melandryidae & 2 Melandlya camboides Melandryidae & 1 Melandrya dubia Melandryidae && 1 Phloiotrya r ufipe: Melandryidae & 1 Apalus binmculatus Meloidae Gå, Gr 1 Myoelophagus quodn'gutlatua Mycetophagidae &, H 2 Epumea delela Nitidulidoe & 2 Epumea excialbollia Nilidulidae & 2 Meligethes atmmentarius Nilidulidae Ask, & 2 Meligethes ho/Tmnni Nilidulidae M |: __ 0 Meligethea serripes Nitidulldae Ah, Ask 2 Nmodendmn fasciculare Nosodendridae & 2 Oedemoera subulata Oedemen'dae Ah,& 2 Phalocrus dieckmanni Phalacridae Ga, Hus 2 Amauronyx maerkeli Pselaphidae &, Gek, G 2 Clauiger longioomix Pselaphldae Gå 2 Euplcdus bonvouloiri msae Pselaphidae & 2 Euplectus brunneus Pselaphidae & 2 Eupleclus duponli Pselaphldae &, Gsk, R 2 Tychua monilicornis Pselaphidae Msk, ij 2 Ph'nua lichenum Ptinidac & 2 Rhizophagus bmncsiki Rhizophagidae & 1 Aegiah'a spisslpes Scarabaeiåu Has, GB 1 Aphodius pidus Scarabaeidae Han, G!! 2 Aphodius pomus Scambaeidae Gå,Jb 2 Aphodius quadriguttatux Scarabaeidae Gå, Jb 2 Bolboceras armiger Scambaeidae Ah 2 Gnorimus uan'abilis Scarabaeidae &, P 1

Heptaulacua uillosus Hylurgus ligniperda Phloeotribus rhododactylus Cephennium gallicum Euconnus denlicamis Eulhiconus conicicollis Nevraphes plicicollis Scydmoenus hellwigi Scydmaenus rufus Acheniurn humile Acmlocha str-lata Aleocham lygaea Aleuonota rufotestacea Amarochara forb'comis Alheta aqualica Bolitocham ludde Calodem mfesceru Carpelimus heidenreichi Cypha discoideo Cypha nitida Cypha seminulum Cypha suecica Deubelia picina Gyrophaena munateri Gymphaena n.sp. Heterota plumbea Lesteua hansem' Lioglula longiuscula Microdota inquinula Ocypus glabulifer Ocypus winkleri Orochares angustatus Oxypoda teslacea Philhygm botildae Philhygra kaiseriana Psephidonus Mejeri Quedius truncioola Remus sericeus Scopaeus pusillus Slenus alerrimus Stenus cautua Slenus gallicus Stenua oscillator Stenus syluesler Tomoglossa luleioomis Tomoglossa n.sp. Velleius dilalatus Xenota clientula Xylodmmus affinis Xylodromus leslaceus Blaps Iethifem Hymenalia ru/ipes Mycetocham flauipes Oplacephala hacmorrhoidalis Prionychus melanarius Trixagus duuali Pettis grossa

Art Familj Hottyp Hotkat V Skåne

Saxrabaeidae Scolytidae Soolytidoe Scydmaenidae Scydmaenidae Scydmaenidoe Scydmenidae Scydmaenidae Scydmaenidae Slaphylinidae Slaphylinidae Staphylinidae Staphylinidae Slaphylinidae Staphylinidae Staphylinidae Slaphylinidae Staphylinidae Staphylinidae Slaphyllnldae Staphylinidae Staphylinldae Staphylim'dae Staphylinidae Staphylinldae Slaphylinidae Staphyliru'dae Slaphylinidae Slaphylinidae Slaphylinidae Staphylinidae Slaphyh'nidae Staphylinidae Slaphylinidae Slaphylinidac Slaphylim'dae Slaphylinldae Staphylinidae Staphylini-dae Slaphylinidae Staphylinidae Staphylinidae Stophylinidae Slaphylinidae Staphyllru'dae Staphylim'dae Slaphylinidae Staphylinidae Staphylinidae Staphylim'dae Tenebrlonidae Tenebrionidae Tenebrionidae Tenebrionidae Tenebrionidae Throscidae ngositidae

;:

599m9229eg 'U

'; :

_? gu? ,,

5922; 2 ;

z ? z :- Slm Msx, Msk, ij & Ah, Gb

ij, Max __ Msk, Msx, Ask & Gb Has

Käg .- Msk, Ask Gå, Gb

Gå

Gb

Ah Gsk

Msk

As &, Kås &, P Has Gå. Gb Gå Ga, Han Glj,__Lk

E:? ?

& &

BJ? &! "U

EPPSMPEPQUHPF

0 2 2 2 2 2 2 0 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 0 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 1 2 2 1 0 2 2 2 1 2

7 .7 Hotade arter kommunvis

Här följer listor över lavar, fåglar samt grod- och kräldjur. Före-

komsten av de hotade arterna anges för varje kommun i Västra Skåne.

förkortningar

lavar x= arten finns i kommunen 0= arten har tidigare förekommit i kommunen men är nu försvunnen

fåglar x= häckande i kommunen x? = troligen häckande i kommunen

grod-ochkräldiur x = arten finns i kommunen ?: inget fynd av arten i kommunen men Förekomst är ändå trolig

Hotade lavar kommunvis

HOT ENLIGT RIKSLlSTAN _mmmmmm—mm— * *

—=-_mm—-—mläa_——mnm—

försvunna hot kat 0 _--——-—-———--

Arthonia !umidula __ -——n—-m——__—_

c -ha/ium trash lioides M_-_-—_n__--_ x

St'cla tuli - inosa

_-__-___-_—_-_ D_endriscocaulon umhausense _EI-__-—____-n-_ . _-——-_-————-:-—— ___-__-_-_-_____ W gammelekslav ”___-"___—_-___n Lobaria laelavirens _m-—_-—-——_—m—n Lobaria am:/issima ”__-__-_-____-I-__ Ohyra-ha ochrocheila ___-_____———_-1-—-1- Pannaria rubi-lhasa ___—____—_—_n——

Perrusaria velala P renula nilidella

mmm-_-n—-_n——— ___-__-__-_-I-____ W_-—_-_-_-____- Col/ama rurfuraceum _-——-——————n—— Evemia divaricata m_m-—_-—-n———__— G alecta trunci- _- .- —_-—n-——-———n—n __-——-———-1-——-:-—-:- — -råb|å skinnlav _ ___-_-______- Men: 'azzialerobram _u_-__-_-_-__n- Normandina 'ulchella mm -—__—_——-r-——-:-:- Parmelia reva/uta m_s.-n——n—_nnn__nn Parmelia/Ia .lumbea m__-——-—_—_—_-:-_-

Hotade lavar kommunvis mmmmm-WMEMSJ

_": LU (D 2

_ _ _ _ _ _ WW_

LEE _ _ _ _ _ _ _

rännformig brosklavu- Wtrubbis brosklav _- WMR- ___-

rx v—

Hotade fåglar kommunvis

HOT ENLIGT RIKSLISTAN mmm— RELLE mmmmm-_mmm-mmmmmm __mnm-mm-mmmm-mmmmm_

%

kärrsnäo-a s ali.- ras m—n-_—-nun—--n_m mmm-a_m-n_-_—--___

' m_nmmu-un—mu ____--___ ___---_-

xo

0-

_m- m_— Mmm— _ .:- w häns nskrävandennnnn-uuunn- MW—-n_—-n—m_nn-

mindre strand -i »: re mm mm MEM—m M_W MM MM

Hotade fåglar kommunvis

HOT ENLIGT RIKSLISTAN mmmmmmmmmmmmmmmmmmm __MMM—mm-mmm-mmmmm— håna nskrivundo _—-——---—-—-___ malmar—M_— ___-_-——---—-:- mindre hacks- en M_- ___-:l-m-z-muunmmmm M hans ”krävande-:-munnmunmnnmmnumII.-:- fält-iclärka m__-_-n-__--mm_ -m_-—m-mm-m X? X?

x x __”

m _ III Mmm—_a mmm-_l:- ___-

,.

_ ”

trädlårka

Ill

p.

_ &_ m _ m M

&—

(*- )(

(s.

0- "'

tobis - rissla

ME_

p.

p. 0- b- "'

M _

hlns nskrivando

smådo- »"ng ” m

m— lårkfalk

e.

Hotade MAfåglar kommunvis

nattskärra __

_ _ _ " _mmu_—- __” _ _ II. II.

_unnå-—-——-- nunn—-u-——nnu Muu-un-n-_n-— "

_ _- mun _- u-

8. Exempel på återskapande av naturmark

Ett pilotprojekt för återskapande av naturmark i ett slättområde vid Löddeköpinge.

8.1. Bakg'und

Kring de flesta av Västra Skånes tätorter råder idag stor brist på rekreationsområden. Den kraftiga strukturrationalisering som slättlandskapet genomgått under senare decennier, har lett till att den allemansrättsliga marken krympt till ett minimum och att för flora och fauna livsviktiga biotoper raderats ut eller kraftigt ut- armats. Vid mitten av 1800—talet upptog våtmarker ansenliga are- aler i regionen. De omfattande utdikningar som därefter följde ledde till att viktiga naturmiljöer och arter försvann.

Klimatet, de speciella geologiska förhållandena, samt mötet mel- lan norra Europas och Mellaneuropas vegetationsregioner är för- klaringar till att Västra Skåne varit en mycket artrik del av Sverige och hyst en lång rad arter som haft sina utbrednings- mässiga tyngdpunkter här. Flera av dessa arter finns idag endast på enstaka isolerade lokaler och i ytterst små populationer.

Med anledning av det växande behovet av rekreationsmark och en förändrad jordbrukspolitik, kan man förutspå att nya rekreations- ytor nära de större tätorterna i Västra Skåne kommer att anläggas de närmaste åren.

Mot denna bakgrund har Miljödelegationen Västra Skåne initierat ett pilotprojekt som i korthet går ut på att omskapa ca 25 ha tätorts- nära åkermark till ett område med artrik och varierad naturmark. Området ligger strax öster om Löddeköpinge i Kävlinge kommun.

8.2. Målformulering

Syftet är att skapa ett demonstrationsområde. Målet är att återskapa äldre naturmarkstyper med dess arter och biotoper och samtidigt öka möjligheterna till ett rörligt friluftsliv.

Ambitionen är att göra det tilltänkta området attraktivt för rekrea- tion, som naturstudier och promenader.

Målet är även att återskapa olika typer av biotoper, som tidigare varit typiska för den skånska slätten, och att här ge ett antal hotade arter bättre överlevnadsmöjligheter.

Återskapandet av naturmarken skall ske med utgångspunkt från de naturliga förutsättningarna på platsen. Ingen drastisk om- daning av topograf'in får ske. Hänsyn ska tas till traktens kultur- landskapstradition.

Det genetiska växtmaterialet vid anläggandet av naturmarken skall när det gäller huvuddelen av artstocken komma från ett antal väl definierade kvarvarande lokaler i Västra Skåne. Dels kan växtmaterialet införas med frö, dels med uppskolade plantor med proviniens från de ovan nämnda lokalerna. Hela grästorvs- stycken kan transplanteras för att på så sätt också överföra den lägre faunan, bakteriestammar, svamphyfer m.m. För vissa en- staka arter som utrotats i vilt tillstånd i Västra Skåne kan bevarat trädgårdsmaterial eller vilt material från andra regioner komma ifråga.

Vid sådd, plantering och jordöverflyttning skall dokumentationen vara mycket noggrann och de regler som ställts upp av SNV följas. SNV har också aviserat speciella program för vissa hotade arter. Eventuellt införande av dessa arter till den nyanlagda natur- marken skall ske i enlighet med dessa program.

Vad som ovan sagts om växter skall också i princip gälla djur, men här kommer spontan invandring att bli en betydande faktor. För vissa djurarter kan dock inplantering bli aktuell, t. ex. gäller detta vissa amfibier. Också vissa insekter kan tänkas planteras in då spridningsavstånden kan förväntas vara ett svårt hinder för spontan invandring.

Strövande i området skall i princip kunna ske över hela ytan. Vissa inskränkningar bör dock göras för slåttermarkerna och för vissa våtmarker under delar av året. Rekreationen kan också kanali- seras med strövstigar och ridstigar.

8.3. Genomförande

Projektet Mark och vattendrag inom Miljödelegationen Västra Skåne engagerade under hösten 1989 forskare vid Institutionen för landskapsplanering, Alnarp och Institutionen för ekologi och miljövård, Ultuna för att tillsammans med dessa lägga upp rikt- linjer för projektet. Ett antal kommuner kontaktades för att utröna om det fanns intresse för att engagera sig i projektet, samt att upp- låta lämplig mark. Valet föll på Kävlinge kommun som erbjöd sig att ställa upp med mark.

Det aktuella området är beläget strax öster om Löddeköpinge och gränsar i söder mot Lödde å. En förutsättning vid valet av detta område var att det gick att samordna med planeringen av en kom- mande "vikingaby". För närvarande gäller att ett område om cirka 20 ha (område D, figur 8.1) är disponibelt under 1991.

(( )

eköp

SO:]

Figur 8. 1 Områdeskarta. Naturmarken är planerad att skapas i område D (ca 20 ha).

8.4. Naturtyper

På grundval av en översiktlig vegetationsinventering, geologiska och hydrologiska data, arkivmaterial, samt en god kännedom om traktens naturförhållanden kan följande naturtyper komma ifråga vid återskapandet av naturmarken (inom parentes anges referensobjekt och möjliga källor för förökningsmaterial):

- Öppen torr betesmark (Gunnesbo äng, Kungsmarken, Hyby backar, Stångby) - Friskt till fuktig betesmark, öppen-halvöppen (Hyby backar, Kungsmarken) - Kalkfuktäng (Kungsmarkern) - Rik friskäng (Kungsmarken) - Extremrikkärr (Stångby mosse, Sularpskärret)

- Grunda dammar - Naturligt meandrande bäckfåra

Ädellövskog (Dalby Söderskog och Norreskog, Linnebjär) Skottskog Stubbskottsäng (Hörjel)

Akrar med rikt inslag av åkerogräs

Listor över tänkbara arter för respektive naturtyp har upprättats, se avsnitt 8.5. En preliminär plan (figur 8.2) för området har utarbetats i samråd med stiftelsen Museion, som håller i planering- en av vikingabyn. Denna plan visar även hur intilliggande mark- er skulle kunna utgöra en mjukare övergång mot åkerlandskapet.

Fältförsök SLU avser att utnyttja området för fältförsök. Exempel på före- slagna projekt är:

att studera och jämföra olika teknik att utmagra mark, då en förutsättning för en artrik vegetation på kulturpåverkad mark ofta är magra markförhållanden. att ta fram ett lämpligt växtmaterial av lokal eller regional härkomst. En stor del av det material som erbjuds i plantskolor och av fröfirmor har selektionerats och avviker starkt från de naturligt växande individerna av samma art i Skåne. Det är av naturvårdsskäl därför inte lämpligt att sprida i naturen. att testa olika anläggningsteknik för fuktiga biotoper och studera olika arters etablering här etablering av lignoser: Täckrot kontra barrot, samt olika täckningsmaterial.

Figur 8.2. Preliminär plan över området och dess omgivningar, med beskrivning och ungefärlig areal (ha) på delytorna.

1. Ängsstråk med gång- 0,1 17. Vikingabyn inkl. skott- 2,5 cykelväg skog och odling 2 Äng med trädsolitärer 0,25 18. Ängsstråk m inslag av 0,3 3. Öppen betesmark 2,5 buskar 0 mindre träd 4. Entréhusets tomt med 0,8 19. Mindre dunge 0,05 parkering 20. Småvatten med kantzon 0,05 5. Utdraget bryn, obetat 0,25 21. Ängsstråk, enstaka 0,5 6. Högbestånd, obetat 4,5 buskar 7. Fuktstråk, högbestånd 0,6 22. Dungar, trädsolitärer, 1,25 8. Skogsglänta 0,1 obetat 9. Högbestånd, betat 0,5 23. Slåtteräng med dungar 2,0 10. Utdraget bryn, betat 0,8 och solitärer 11. Dungar och trädsolitärer, 1,5 24. Öppen slåttermark 2,0 betat 25. Rikkärr 0,2 12. Mindre träd och buskar, 1,3 26. Slåtteräng med buskar 0,5 betat 27. Betad våtäng 0,1 13. Betad mark med buskar 1,7 28. Åsänka, slåttermark 0,4 14. Betad våtäng 0,6 Be smark totalt 20 ha. 15. Betad fuktäng, öppen 11,0 Slåttermark totalt 5 ha. 16. Tvärt bryn 0,25

8.5. Listning av önskade typer av naturmark och arter: Ett exempel

Detta är en av de artlistor som upprättats, ett arturval typiskt för torr,

betad gräsmark.

Torr gräsmark, betad

Träd-och buskskikt:

Cmtaegus oalysina ssp. oalycina korsllhagtom c.a)lysina ssp.curvisepala spetshagtom Crataegus laevigala rundhagtorn Crataegus monogyna trubbhagtom Euonimus europaeus benved Prunus spinosa slån Quemus robur ek

Rosa canina stenius Rosa dumalis nyponros Rosa rubiginosa äppelmos Rosa villosa asp.nwllis hartsms Rubua plicatus sötbjömbär Fältskikt

örter:

Achillea millefolium rölleka Agi-imonia eupatoria småborre Agrimonia procera ]uktsmåborre Alchemilla glauceseens sammetsdaggkåpa Allium carinatum menlök Allium aleraoeum backlök Antennaria dioica kattfot Anthyllis vulneraria getväppling Arabia thaliana backtrsv Arenaria semyllifolia sandnarv Armeria maritim ssp. elongata backtrift Amauri; minima klubblibbla Arthemisia campestris fåltmalört Campanula mtundifolia litenblåklocka Carlina vulgaris spåästel Centaurea jacea rödklint Cerastium arvense fåltarv Cerastium fontanum hönsarv Cerastium semidecandrum vårarv Cirsium acaule jardlistel Daucus carola morot Dianthus delloides backnejlika Emphila uerna nagelört Euphrasia sp. ögontröst Filagoarvensis ullört Filaga minima apensligullört Filipendula vulgaris brudbröd F ragan'a uesca smultron Frugaria viridis backsmultron Galium boreale vitmåra Galium verum gul måra Genlianella sp.

Geranium sanguineum Helichrysum armarium Hieracium pilosella Hieracium umbellatum Hypericum perfomtum Hypochoeris mdicata Jasione montana Knautia arvensis Lathyrus linifolius Leontodon aulumnalis Leontodon hispidus Leucanthemum vulgare Lotus comiculotus Medieago falcala Myosotis disoolor Myosotis mmosissima Myosotis stricta Ononis repen; Pimpinella sari/"Inga Plantago lanoeolata Plantago media Polygala vulgaris Potentillo argentea Potentilla heptaphylla Primula veris Prunello vulgaris Pulsatilla pratensis Pulsatilla vulgaris Ranunculus bulbosus Rhinanthus minor Rhinanthus serotinus Rumex acetosa Rumex acetosella Satureja acinos Sari/haga granulata Smbiosa canescens Soabiosa columbaria Senecio integrifolius Seneciojacobaeu Senecio vemalis Silene nulans Teesdolia nudicaulis Thymus serpyllum Tragopogon pratensis Tri/ölium arvense Trifolium aureum Trifolium medium Trifolium montanum Trifolium pralense Trifolium slriatum Vicia tenuifolia Vicia lalhymides Viola canina Viola hirto

gräs och halvgräs:

Agmstia capilloris

Aim caryophyllea Aira praeoox Anthoxanthum odoratum Arrhenatherum pratense Arrhenatherum pubescens Briza medio Bromus hordeaceus ssp. hord. Carex caryophyllea Carex hirta Cynosurus cristatus Doctylus glomerata Danthonia decumbens Feslucaovina

blodnäva hedblumster gråt'lbbla llocknbbla äktaj oha n nesi'rt rotlibbla blåmunkar åkervädd gökärt h&mbbla sommarfibbla prästkrage kär-i ngtand gullusem brokförgätmigej backförgätmigej vårlörgätmigej puktörne bockmt svartkämpar rödkä m par jungfrulin fem fi ngetört luddfingen'ört gullviva brunört mlmippa backsippa knölsmörblomma ångsskallm höskallra ängssyra bergssyra harmynta mandelblom luktvädd lältvädd fältnocka stånds vårkomört backglim sandkrassing backti [ni en ängshaverrot harklöver gullklöver skogsklöver backklöver rödklöver strå mklöver luktvicker vårvicker ängsviol buskviol

rödven vittåtel vårtåtel vålbrodd ängshavre luddhavre darrgräs luddlosta väl-starr gnxsstarr ka mäxing hundäxi ng knägräs l'årsvingel

Festuea rubra rödsvingel Luzula campestris knippfryle Nardus stricta stagg Phleum phleoides l'lentimotej Phleum pratense ssp. bertolonii vildu'motej Poacompressa berggröe Poanemoralis lundgröe Poapmtensisasp.angustifblia smalbladigt ängsgröe

9. Exempel på kommunal kvävepr Kristianstads kommun

Inledande kommentar av projektet Mark och Vattendrag På uppdrag av projektet Mark och Vattendrag inom Miljödelega- tionen Västra Skåne, har hälsoskyddsinspektör Michael Dahlman, Kristianstads Vattenrike .ort ett försök att exemplifiera förslaget Kommunal kvävepool. Exemplet som valts är Kristianstads kom- mun.

Förslaget om kommunala kvävepooler (avsnitt 4.1.2 - se även SOU 1990:93 avsnitt 9.3.1) innebär att kommunerna får rätt att inom ramen för fastställda utsläppsgränser ta ett övergripande ansvar för mängden kväve som transporteras ut ur kommunerna. Skatter, avgifter och åtgärder samordnas. Exemplet Kristianstad visar konkret hur arbete med kommunal kvävepool kan bedrivas. Vi ser också vilka problem som uppstår då man försöker omsätta idén i praktiken.

Dahlmans beräkningar stannar på underskott. Inkomster från kvävepoolen täcker bara omkring hälften av de utgifter som fordras för de föreslagna åtgärderna.

Den kväveavgift på 12 kr/kg som Dahlman föreslagit är alltså för liten. Man kan undvika att höja avgiften om man istället avgifts- belägger en högre procentsats av de till luften utsläppta kväve- föreningarna. Det är alltså då fråga om att låta en större andel av bensinskattemedlen ingå i kvävepoolen. Att avgiftsbelägga ammoniakavgång från stallgödsel har också diskuterats.

När det gäller finansieringen av åtgärderna tillkommer en källa som inte tagits med här då den är mycket svår att bedöma. Det är fråga om det anläggningsstöd som en markägare kan få del av vid anläggandet av våtmark. Anläggningsstödet kan radikalt för- ändra balansräkningen.

De föreslagna åtgärderna kommer att resultera i en 35 procentig minskning av de vattenburna kväveutsläppen (inkluderar punkt- utsläpp och diffust läckage) till havet. Halvering är målet. Ändå får resultatet anses tillfredsställande, eftersom en rad generella åtgärder idag genomförs inom jordbruks- och transportsektorerna. Dessa åtgärder beräknas stå för resterande 15 procent.

9.1. Varför en kvävepool ?

9. 1 . 1 Problem med att minska kväveutsläppet

Utsläppen av kväve till havet måste minska. Det finns dock åtskilliga problem med att kunna genomföra det. Några av dessa är:

Kväveutsläppen måste minskas kraftigt (minst 50 %) och på kort tid (5 år) vilket är en stor utmaning att åstadkomma. Utsläppen kommer inte bara från avgränsade punktkällor utan i hög grad från diffusa källor som åkermark och nedfall. Åtgärder måste därför vidtas av ett stort antal "förorenare" vilket kan vara svårt för myndigheterna att genomdriva med konventionell metodik enligt till exempel miljöskyddslagen och skötsellagen. Sådana åtgärder som ökar den "självrenande" förmågan (infångande av kväve i organisk substans, denitrifikation) är i regel inte kopplade till en specifik förorenare - och vem ska då betala?

9.1 .2 Kvävepool en möjlig väg

En möjlig väg att bidra till lösandet av dessa problem är att utnyttja en "KVAVEPOOL". Avsikten med en sådan pool är bland annat:

Att möjliggöra finansierandet av åtgärder mot kväveutsläppen enom att låta förorenarna betala (Polluters Pay Principle). tgärdema behöver dock inte vara direkt knutna till utsläppet utan insatserna kan allokeras dit de gör mest nytta enligt en

prioriteringsordning.

Åtgärder som gynnar självrenande processer kan finans-

ieras.

Lokala initiativ och kunskaper kan tas tillvara som komple- ment till centrala, generella direktiv.

9.1 .3 Tillvägagångssätt

- En kvävepool upprättas för varje kommun eller, till en början, för särskilt belastade kommuner. - Utsläppare betalar för sina kväveutsläpp enligt vissa principer. Avgifterna förs till poolen. - Varje kommun upprättar en förteckning över möjliga åtgärder för att minska kväveutsläppen. Hänsyn tas bland annat till kostnadseffektivitet, effekter på olika recipienter (hav, inlandsvatten, grundvatten), naturvårdsvinster. Åtgärderna prioriteras. - Planeringen samordnas regionalt och centralt (jämför med kalkningsplaneringen) och åtgärdernas genomförande och finansiering fastställs i samverkan med lokala organ. - De konkreta åtgärderna utarbetas och verkställs på lokal nivå. Finansiering sker helt eller delvis med medel från poolen. Även andra än kommunen kan stå för åtgärder. Kommunen har dock ansvaret för att kväveutsläppen minskar och att inventering och samordning sker inom kommunen. - En övergripande målsättning måste finnas för utsläppen av kväve från kommunens område. Om inte målsättningen uppfylls får kommunen betala en årlig avgift till poolen för den överstigande delen. - Även vid uppnådd reduktion behövs medel till drift och ytterligare åtgärder där det är befogat.

9.1 .4 Förslag till avgifter

- Utsläppare inom kommunen betalar årligen 12 kr/kg utsläppt kväve till en kvävepool. — Kväveutsläppen från kommunen ska minska med 50 % till 1995 jämfört med 1990 års värden. Efter 1995 betalar kommunen 12 kr/(kg-år) till poolen för den överskjutande mängden. - Utsläpp till luft debiteras med 25 % av utsläppet (antaget bidrag till övergödning av vatten). - Varje kommun erhåller årliga bidrag motsvarande avgifter- na, eventuellt med undantag för regionala potter. - Sekundära utsläppare (t. ex. reningsverk) kan i sin tur debitera de primära utsläpparna (t. ex. hushåll och industrier). - Kommunen kan "köpa" åtgärder hos andra kommuner som har större möjligheter till åtgärder.

9.1.5 Avsikten är inte

Avsikten är inte att i första hand åstadkomma minskningar genom strafi'avgifter utan främst att finansiera och ge bidrag till meningsfulla åtgärder, även sådana som inte är kopplade till en enskild föroreningskälla. Inte heller ersätter kvävepoolen sådana krav på åtgärder som bör ställas enligt till exempel miljöskyddslagen och skötsel- lagen. Genomförandet av de åtgärderna kan dock underlättas genom delfinansiering via kvävepoolen. Kvävepoolen avser inte alla former av kväveutsläpp, utan främst de som leder till övergödning av havet och grundvatten- tillgångar. Målsättningen kan naturligtvis inte vara att "eliminera" kväveutsläppen eftersom kväve är ett naturligt cirkulerande ämne. Avsikten är däremot att hushålla med kvävet, dvs. hålla det inom cirkulationen utan alltför stora läckage.

9.1.6. Några frågetecken

Vissa kommuner har kanske små utsläpp men goda möjligheter till rening. De kan då få betalt av andra kommuner. Vissa kommuner har små egna utsläpp men får ta emot mycket kväve från näraliggande kommuner via luften (till exempel skogskommuner i lä av storstadskommuner) vilket medför vissa utsläpp (till exempel direkt deposition på sjöytor, ökad näringshalt i dagvatten och dylikt). Detta bör kunna lösas med regionala utjämningar. Många kommuner får ett nedfall av kväve som till stor del härrör från utländska källor. Å andra sidan exporterar svenska källor kväve till andra länder. I detta skede föreslås att de inhemska källorna betalar för sin del av utsläppen. Läckage från vissa områden kan i stor utsträckning bindas upp organiskt eller denitrifieras på vägen till havet eller grundvattentillgångar. Det kan vara svårt att uppskatta hur väl denna "självrening" fungerar och hur mycket mindre vissa utsläppare i så fall behöver betala. Men om det går att göra sådana uppskattningar blir de en viktig grund för att rätt värdera belastningar och prioriteringar.

9.2. Varför Kristianstads kommun ?

9.2.1. Stora utsläpp från Kristianstads kommun

Från Kristianstads kommun släpps årligen ut stora mängder näringsämnen till havet, ca 1 800 ton kväve och 30 ton fosfor. 30 % av det kväve och 20 % av det fosfor som förs ut till Hanöbukten via Helge å härrör från utsläpp inom Kristianstads kommun. Genom sitt kustnära läge och avsaknaden av större sjömagasin längs Helge å kan man dessvärre räkna med att de naturliga reningsprocesserna har en begränsad verkan på de utsläpp som sker från Kristianstads kommun.

Huvuddelen av utsläppen från Kristianstads kommun härrör från diffusa utsläpp såsom läckage från åkermark och skogsmark, luftdeposition och dylikt. Hela 85 % av kvävet och 75 % av fosforn härrör från diffusa och inte från punktvisa källor.

9.22. Åtgärder inledda

Kristianstads kommun genomför nu en ökad kväverening i det centrala reningsverket. Därutöver arbetar kommunen, främst genom miljö- och hälsoskyddsnämnden och projektet Kristianstads Vattenrike, med att åstadkomma minskningar även av de mer diffusa utsläppen i kommunen. Några exempel:

- Pilotprojekt kring Mjöån 1988-89 tillsammans med lantbruks- nämnden och LRF för att pröva miljöinriktad rådgivning och bidrag till lantbrukarna inom ett värdefullt avrinnings- område. — Rådgivning och bidrag till markägare kring Oppmannasjön och åtgärder mot enskilda avlopp kring sjön, kombinerat med en limnologisk undersökning 1989-90. - Förstudie utförd 1989 av limnologiska och växtekologiska avdelningarna vid Lunds universitet, bekostad av miljö- och hälsoskyddsnämnden, för att kartlägga var våtmarker, skyddszoner, översilningsmarker och årestaureringar kan anläggas och utföras. - Bekostande av en fullskalig översilningsäng vid Isgranna- torp, Sveriges första moderna, klar april 1990. Utvärderingen görs av växtekologiska avdelningen vid Lunds universitet med medel från naturvårdsverket.

- Bekostande av skyddszoner och vissa restaureringsåtgärder längs Kråkebäcken. Bidrag även från landstingets miljö- vårdsfond och lantbruksnämndens NYLA-program. Genom- förs 1989-90. Utvärderingen görs av limnologiska avdelningen vid Lunds universitet med medel från naturvårdsverket. - Kristianstads kommun är huvudsaklig finansiär av projektet Kristianstads Vattenrike som samordnar och utvecklar insatser kring nedre Helgeån med vattnet som utgångspunkt inom områdena naturvård, miljöskydd, ekomuseum, under- visning och turism.

9.2.3. Bra bakgrundsmaterial

För att kunna använda Kristianstads kommun som exempel krävs tillgång till tillräckliga bakgrundsdata. Under senare år har flera rapporter och utredningar producerats för detta område:

- Miljövårdsprogram för Kristianstads län. Länsstyrelsen 1984- 1989. - Miljön i Kristianstad — underlagsrapport. Kristianstads kom- mun 1987. - Kristianstadsprojektet - alternativ markanvändning och restaurering av vattendrag i jordbrukslandskapet, en förstudie. Andreas Krug et al, Lunds universtitet 1989. — Regional miljöanalys. Länsstyrelsen 1989. - Hanöbukten som naturresurs. Länsstyrelsen 1989. — Närsalter till västra Hanöbukten och Skälderviken. Läns- styrelsen 1990. - Levande kusthav - förslag till åtgärdsprogram för att minska närsaltsbelastningen på Hanöbukten. Länsstyrelsen 1990. - Miljöskyddsprogram för Kristianstads kommun 1990.

Dessa rapporter utgör en god stomme för utarbetandet av en kväve- pool och en åtgärdslista för Kristianstads kommun.

9.3. Inkomst: Utsläpp i Kristianstads kommun

I detta avsnitt görs ett försök att värdera kväveutsläpp i kommunen i kronor. Totalt bidrar kommunen med cirka 1 800 ton kväve till Hanöbukten.

9.3.1. Sammanfattning

Faktor Mängd ton MKr/år N/år60

Enskilda avlopp 8/12 g N/pe. d

Reningsverk Uppmätt Åkermark 25 kg/ha 75% Skogsmark 3 kg/ha,25% Kväveoxidutsläpp 25% Ammoniakutsläpp 25%

TOTALT 1620 19,4

9.3.2. Enskilda avlopp

I kommunen har cirka 20 000 personer avlopp som inte är anslutna till kommunala nät. Ytterligare cirka 13 000 fritidsboende har enskilda avlopp. Cirka 10 % av de permanentboende har avlopp som leds mer eller mindre direkt till vattendrag eller sjö. Däremot är det bara ett fåtal fritidshus som har direkta utsläpp - de flesta är nämligen belägna vid den sandiga kusten.

Räknat på en faktor 12g N och 2,5 g P/(pe-d) för orenat avlopp och 8 g N och 0,45 g P/(pe-d) för infiltrerat avlopp ger de enskilda avloppen ett sammanlagt utsläpp av 5 ton fosfor och 60 ton kväve. 40 % av fosforn härrör från de orenade utsläppen men endast 15 % av kvävet.

60 ton kväve a 12 kronor/ kg innebär 0,72 Mkr / år. 9.3.3 Reningsverken

Det centrala reningsverket i Kristianstad (CRV) är helt dominer- ande vad gäller kväveutsläpp från reningsverk i kommunen.

Reningsverk Antal p.e. U tg N ( m g/l) Ton N/år ___— 26 45

CRV 200

Bjärlöv 0,7 Degeberga 35 6,6 Köpinge 13 2,6 Linderöd 1,0 Maglehem 0,8 Rickarum 0,3 Tollarp 3,3 Träne 0,5 Vittskövle 1,0 Vånga 0,5

Mängduppgifterna för CRV är givetvis inte helt exakta. Samman- lagt uppskattas reningsverken släppa ut cirka 220 ton kväve per år.

220 ton kväve & 12 kronor innebär 2,6 Mkr/år.

Till CRV är några verksamheter kopplade som står för en hel del utsläpp av kväve. Till dessa hör:

KBS slakteri ca 150 ton N/år Kronfågel slakteri ca 10 ton N/år Skånemejerier ca 10 ton N/år Kommunens soptipp ca 25 ton N/år

Av de drygt 400 ton kväve som årligen tillförs CRV härrör alltså nästan hälften från ett fåtal utsläppare. Å andra sidan tillför livsmedelsindustrierna ansenliga mängder BOD till renings- verket vilket möjliggör en tämligen hög reningseffekt i CRV (50- 60 %) redan innan extra kväverening införts. Utgående halter till recipienten är ändå tämligen höga (cirka 25 mg N/l).

9.3.4. Åkermarken

Åkermarkens areal i Kristianstads kommun omfattar drygt 46 000 ha vilket motsvarar cirka 37 % av kommunens hela yta. Totalt bidrar åkermarken med cirka 1 100 ton kväve och 13 ton fosfor per år. Förutom åkermarken ger läckage från gödselvårdsanlägg- ningar, mjölkrum och spolplatser ett s.k. gårdsbidrag till utsläp- pen. Detta uppgår uppskattningsvis till något tiotal ton kväve och ett par ton fosfor per år.

Markläckage från åkermark är mycket varierande beroende på jordart, odlingsmetoder, hydrologi m.m. I rapporterna "Miljön i Kristianstad" och "Närsalter till västra Hanöbukten och Skälderviken" har satts schablonvärdet 25 kg kväve och 0,3 kg fosfor per hektar och år. Transporten ut till Helge å stämmer rätt väl med dessa beräknade värden. Givetvis finns det stora skill- nader i läckage mellan olika delar av åkermarken i Kristianstads kommun, liksom hur mycket olika delar påverkar yt- och grundvatten. Om det vore möjligt kunde en fördelning av "skuldbördan" göras. Det bedöms inte vara meningsfullt här.

Däremot bidrar nederbörden med ett kvävetillskott som till viss del är omöjligt för lantbruket att hindra från att läcka ut. Här har antagits att cirka 25 % av åkermarkens läckage beror på detta ned- fall. Det innebär att vi minskar åkermarkens bidrag till cirka 825 ton kväve per år.

825 ton a 12 kronor innebär 9,9 Mkr/år.

9.3.5. Skogsmarken

Skogsmarkens areal i Kristianstads kommun omfattar nästan exakt lika stor areal som åkermarken. Skogsmarken finns i huvudsak på åsarna kring Kristianstadsslätten, men även ute på slätten finns skog som till exempel tallplanteringarna på de magra, sandiga markerna.

Skogsmarken i Kristianstads kommun bidrar årligen med cirka 140 ton kväve och 3 ton fosfor. De schablonvärden som använts är 3 kg kväve och 0,06 kg fosfor per hektar och år. Själva skogsbruket torde dock bara bidra med en mindre del av dessa utsläpp. Huvuddelen torde härröra från luftnedfallet. Vi antar att 25 % av läckaget beror på skogsbruket i form av dikningar, kalhyggen, hyggesplöjning och dylikt. Skogsbruket skulle alltså bidra med cirka 35 ton kväve per år.

35 ton kväve [1 12 kronor innebär 0,42 Mkr/ år.

9.3.6. Kväveoxidutsläpp

Utsläppen av kväveoxider till luft har beräknats för Kristianstads kommun genom länsstyrelsens miljövårdsprogram. Nedan redovisas trafik och energiproduktion för sig. Siffrorna avser år 1983.

Bensinbilar Bensinlastbilar Dieselbilar Bussar Traktorer

Flyg Genomfartstrafik

TOTALT 800

Bensinfordonens årliga bidrag i kommunen var 1983 således 290 ton kväve, dieselfordonens 390 ton och genomfartstrafiken 110 ton. Om 25 % av dessa utsläpp antas belasta yt- och grundvatten bidrar bensinfordonen med 73 ton, dieselfordonen med 98 ton och genomfartstrafiken med 28 ton kväve.

73 ton kväve från bensinbilar innebär 0,88 Mkr/år. 98 ton kväve från dieselfordon innebär 1,2 Mkr/ år. 28 ton kväve från genomfartstrafik innebär 0,34 Mkr/år.

Energiproduktion Ton N/år

44 75

TOTALT 123 25 % av 123 ton är 30 ton.

30 ton kväve från energiproduktion innebär 0,36 Mkr/ år. Totala kväveoxidutsläpp för vilka debiteras: 230 ton motsvarande 2,8 Mkr.

9.3.7. Ammoniakutsläpp

I hela länet beräknar SCB att drygt 4 000 ton ammoniakkväve släpptes ut från stall- och handelsgödsel 1980. Enligt rapporten "Levande kusthav" beräknas cirka 3 500 ton ammoniakkväve släppas ut bara i tillrinningsområdet till Hanöbukten från Kristianstads län. Här uppskattas andelen av ammoniakutsläppen från åkermarken i Kristianstads kommun till cirka 1 000 ton per år. Räknat på att cirka 25 % av detta kväve övergöder yt- och grundvatten skulle ammoniakkvävets andel uppgå till cirka 250 ton per år.

250 ton & 12 kronor innebär 3 Mkr/ år.

9.4. Var ska vi ta't ?

En detaljerad genomgång av hur avgifterna till en kvävepool skulle kunna tas ut är inte möjlig i detta skede. För att belysa tänkbara vägar redovisas här översiktligt möjligheterna till intäkter från olika källor.

9.4.1. Sammanfattning

Enskilda avlopp: 0,72 Mkr slås ut på tömningstaxan för cirka 9 000 hushåll vilket innebär cirka 80 kronor per år och hushåll. Reningsverk: 2,6 Mkr slås ut på VA-taxan för cirka 22 000 hushåll och vissa industrier. Hushållens andel av utsläppen är ungefär hälften. Per hushåll blir kostnaden cirka 60 kronor/år. Åkermark: Miljöavgiften på handelsgödsel inbringar årligen cirka 10 Mkr från jordbruket i Kristianstads kommun. Detta motsvarar avgifterna för det "direkta" läckaget från åkermarken i kommunen. Skogsmark: Oklart hur avgifter skulle kunna tas ut av skogsbruket. Avgifterna skulle dock motsvara cirka 9 kr/(ha'år). Kväveoxider: Bensinfordonens avgift motsvarar cirka 2 öre/liter bensin och dieselfordonens cirka 4 öre/liter diesel. Ammoniak: Miljöavgiften för handelsgödsel skulle behöva höjas med ytterligare 65 öre/kilo kväve för att fiansiera jordbrukets avgifter för utsläpp av ammoniak.

9.4.2. Enskilda avlopp

I kommunen finns cirka 20 000 permanent boende med eget avlopp. Om dessa solidariskt skulle betala till kvävepoolen för sina utsläpp" skulle det innebära cirka 80 kronor per hushåll och år. Detta kan enkelt läggas på taxan för den årliga tömning som alla med enskilt avlopp måste göra. Taxan är för närvarande 400 kronor.

Om man kunde debitera de 10 % som har "direkt" utsläpp för de extra kväveutsläpp de orsakar skulle deras årliga avgift stiga till cirka 125 kronor. Minskningen för de övriga 90 % skulle dock bli obetydlig. Skillnaderna i avgift innebär knappast någon drivkraft för den enskilde att förbättra sitt avlopp. Det skulle det däremot bli om avgiften för allas utsläpp lades enbart på dem med direkta utsläpp. Den skulle i så fall bli cirka 830 kronor per hushåll och år. En sådan fördelning är knappast rättfärdig. Avgifterna per hushåll

som redovisats ovan blir lägre om de även slås ut på de fritidsboende med eget avlopp.

9.4.3. Reningsverken

Kommunens reningsverk släpper årligen ut cirka 220 ton kväve med nuvarande rening. Förutom utsläpp från hushållen bidrar ett flertal anslutna industrier med kväveutsläpp till reningsverken. Hushållens andel är ungefär 50 %. Reningsverkens avgift till kvävepoolen på 2,6 Mkr skulle för hushållens del bli i medeltal cirka 60 kronor per hushåll och år att tas ut på VA—taxan. KBS slakteri, som står för cirka en tredjedel av kväveutsläppen till det centrala reningsverket i Kristianstad (CRV), skulle årligen behöva betala en kväveavgift på cirka 0,8 Mkr. Soptippens bidrag på 25 ton kväve till CRV skulle kosta kommunen cirka 130 000 kronor i "intern debitering".

Om kväveutsläppen från CRV minskas med 90 ton, som nu är planerat, innebär det en minskad avgift till kvävepoolen från 2,6 Mkr till 1,6 Mkr per år. Det skulle i sin tur innebära en minskad avgift per hushåll från 60 till 37 kronor per hushåll och år. Kommunen måste å andra sidan ta ut en ökad taxa för de kostnader man får för den ökade kvävereningen, i den mån dessa inte betalas av kvävepoolen. För KBS del skulle det vara meningsfullt att minska sina kväveutsläpp för att få en lägre kvävetaxa. Varje tiotal ton minskat kväveutsläpp motsvarar en minskad kväveavgift på cirka 50 000 kronor/år.

9.4.4. Akermarken

Jordbruket betalar en avgift på varje kilo kväve i handelsgödsel. Denna miljöavgift uppgår nu till 2,06 kr/kg. I Kristianstads kommun sprids med handelsgödsel cirka 100 kg rent kväve per hektar och år. Beräknat på den totala åkerarealen innebär det att lantbrukarna i Kristianstad årligen betalar cirka 9,6 Mkr i miljöavgifter genom priset på handelsgödsel. Det motsvarar nästan exakt den avgift jordbruket skulle betala till en kvävepool för utläckaget av kväve från åkermark till ytvatten.

Inbetalning av avgifter till en kvävepool via priset på handelsgödsel är en förhållandevis enkel och obyråkratisk metod. Det finns en viss koppling mellan användning av handelsgödsel och läckage av kväve. Även stallgödsel tas bättre om hand om handelsgödseln är dyr.

9.4.5. Skogsmarken

Skogsmarken läcker troligen kväve mest i samband med kalhuggning, markberedning och utdikning. Om avgifter kunde sättas på dessa verksamheter har inte undersökts närmare.

I norra Sverige, där kvävegödselmedel fortfarande sprids över skogsmark, betalas en viss miljöavgift via handelsgödseln. Den skogsvårdsavgift som inbetalas är enligt uppgift på väg att avskaffas. Ett alternativ är att alla ägare av skogsmark betalar en kväveavgift via fastighetsskatten. Utslaget på all skogsmark i Kristianstads kommun skulle varje hektar belastas med en kväveavgift på 9 kronor årligen.

9.4.6. Kväveoxidutsläpp

Utsläpp av kväveoxider från energiproduktion kommer enligt centrala beslut att belastas med en miljöavgift i form av en straff- avgift på 40 kronor/kg kvävedioxid. Det motsvarar 12 kronor/kg rent kväve. Till en kvävepool skulle dock bara 25 % av utsläppen beläggas med avgift, en andel som kan tänkas motsvara bidraget till övergödning av yt- och grundvatten.

Enligt SCB levererades under 1988 totalt 47 100 m3 motorbensin och 27200 m3 dieselbrännolja till Kristianstads kommun. Bensin- fordonen i kommunen skulle till kvävepoolen årligen betala 0,88 Mkr. Utslaget på levererad mängd motorbensin skulle det mot- svara knappt 2 öre/liter. Dieselfordonen i kommunen skulle årligen betala 1,2 Mkr. Utslaget på levererad mängd dieselbränn- olja skulle det motsvara drygt 4 öre/liter. Det bidrag som genomfartstrafiken orsakar kan lämpligen slås ut jämnt och motsvara ytterligare ett halvt öre/liter bränsle.

För energiproduktionen motsvarar avgiften till kvävepoolen 25 % av den kväveoxidavgift som ska införas 1992 för större pannor inom värmeverk och industrier. Kväveoxidavgiften kommer att beräknas schablonmässsigt eller grundas på mätningar.

9.4.7. Ammoniakutsläpp

Utsläppen av ammoniak är stora i en kommun som Kristianstad där antalet djur är stort. Aven om bara 25% av ammoniakkvävet antas belasta yt- och grundvatten skulle jordbruket i Kristianstads

kommun ändå behöva betala sammanlagt 3 Mkr/år till en kvävepool. Om detta skulle slås ut på använd mängd handelsgödsel skulle det innebära att miljöavgiften behövde höjas med 65 öre/kilo kväve.

Ett annat mer byråkratiskt alternativ är att belasta djurägama direkt. Det kan till exempel göras via de avgifter för miljötillsyn och djurtillsyn komunerna har eller kommer att få rätt att ta ut. Nackdelen är att detta straffar djurinnehav i sig vilket kan vara negativt ur andra synpunkter, till exempel ur naturvårdssynpunkt.

9.5 Utgift — åtgärder

De åtgärder som här tas upp omfattar utökad kväverening i reningsverk, ökad andel höst- och vinterbevuxen åkermark, åtgär- der i anslutning till vattendrag samt förbättring av enskilda av- lopp. På alla investeringskostnader tillämpas en schablon på 15 % som årlig kostnad. De kostnader som anges är i regel grovt upp- skattade och ska ses som räkneexempel.

9.5.1. Sammanfattning

tgard . fatt- | kr/ " duktion » 'ng »:"r ton N/år) I

Rv red nu mm.,/1 __ __ tgärda alla direktaOO ,15 4

. tsläpp från hushåll

_”wha ”- kerarealen i kommunen kötsellagen andiga områden _a... a_n- rationsområdena

% :T' &

__-,3 _em_ ammar "ai-__ otzonsanläggmngar -m_å-_ r—-m_s-_ [__a-___

9.5.2. Reningsverk

Som framgår av avsnitt 3.3 är det centrala reningsverket i Kristianstad helt dominerande vad gäller utsläppsmängder. Om

konventionell reningsteknik ska användas är den antagligen mest lönsam att applicera på detta reningsverk. Reningsgraden är visserligen redan nu cirka 55%, men det beror på den stora BOD- tillförseln från livsmedelsindustrin. Utgående vatten har ändå en kvävehalt på 26 mg/l. Kommunen räknar med en investerings- kostnad på cirka 20 MKr för att minska kväveutsläppet med cirka 90 ton, dvs. ner till 15 mg/l. Den årliga driftskostnaden beräknas därutöver uppgå till cirka 2 Mkr. Sammanlagt kostar således reningen 5 Mkr/år. Det motsvarar cirka 55 kr/kg kväve. För rening ner till 8 ing/l, dvs. ytterligare cirka 50 ton kväve, kommer kostnaden per kilo kväve att bli betydligt högre, troligen cirka 150 kr/kg.

”” ton N/år

___ CRV, reduktion till 8 ing/l 7,5 150

Andra möjligheter i anslutning till reningsverket är att minska tillförseln av kväve från industrin (om möjligt utan att minska BOD-tillförseln), att anlägga dammar och översilning mellan reningsverket och Hammarsjön, samt att öka kväveretentionen i Hammarsjön genom att till exempel ändra metodiken för vassklippningen i norra delen av sjön. Industrins möjligheter har inte undersökts närmare. De övriga möjligheterna tas upp under avsnitt 5.4 och 5.6.

Det näst största reningsverket, Tollarp, har en stor livsmedels- industri ansluten. Det medför en mycket hög kvävereduktion via slammet (upp till 100 %) utom under semesterperioden. Det något mindre reningsverket i Degeberga har därför större kväveutsläpp, både räknat per år och halt. Mängden kväve från Degeberga reningsverk uppgår till 6-7 ton per år. Några hektar dammar eller rotzonsanläggningar av "Snogerödstyp" skulle troligen reducera denna mängd betydligt. Liknande åtgärder kan vara lämpliga för till exempel Köpinge, Linderöd och Träne reningsverk. De två sistnämnda saknar dessutom fosforfällning. Avloppsvattnet från Vittskövle reningsverk kan överledas till Kristianstad eller också kan verket kompletteras med ytterligare rening.

9.5.3. Höst- och vintergrön mark

Vid odling på sandjord minskar kväveläckaget med cirka 20 kg/ha om marken hålls bevuxen under hösten med hjälp av höstsådda grödor eller fånggrödor/mellangrödor. Motsvarande minskning är 5 kg/ha för lerjord. (Uppgifter enligt "Levande kusthav".) I

Kristianstads kommun är idag 40 % av åkermarken höstbevuxen (inkl. sockerbetor). Enligt skötsellagen skall 60 % av åkerarealen på varje jordbruk vara höstbevuxen senast 1995. Med en fördelning på 30 % lerjordar och 70 % lätta jordar i kommunen skulle detta minska utsläppen med cirka 140 ton kväve/år.

Upp till 60 % höstbevuxen mark som ett genomsnitt bedöms vara skäligt att kräva av jordbruket utan att Växtföljden blir omöjlig. Den interna kostnaden uppskattas till 350 kronor/ha (50 % fång- grödor a 700 kronor, 50 % höstsådda grödor å 0 kronor). För en större andel höst- och vintergrön mark behöver lantbrukaren ersättas för de olägenheter som uppstår. Särskilda problem uppstår för de sandiga markerna där potatis ingår i Växtföljden. En större andel höstbevuxen mark än 60 % är emellertid särskilt angelägen för ytvattnet just inom de sandiga markerna väster om Åhus. Här är transporten snabb till Helge å och dess biflöden. Likaså är det särskilt angeläget för grundvattnet med höstbevuxen mark inom de kraftiga infiltrationszonerna till Kristianstadsslättens kritberg- grund vilka finns främst vid slättens utkanter.

Det förstnämnda "ytvattenområdet" består av 11 församlingar där åkermarken utgör cirka 17 000 hektar med knappt 39 % höstbevuxet. Det sistnämnda "grundvattenområdet" består av ytterligare 6 församlingar (några ingår i båda grupperna) med cirka 8 800 hektar varav drygt 40 % är höstbevuxet. En ökning av andelen höstbevuxen mark inom "ytvattenområdet" från 60 till 80 % (cirka 3 500 ha) bedöms minska kväveläckaget till ytvatten med cirka 70 ton. En rimlig ersättning är möjligen 3 000 kronor per ha och år. Det motsvarar en ungefärlig arrendekostnad och skulle innebära en årlig kostnad på 10,5 Mkr. Det motsvarar 150 kronor per kilo kväve. För att skydda grundvattnet skulle en kostnad tillkomma på 5,3 Mkr/år. Mkr/år Reduktion ton N/år

3,2 23 10,5 70 5,3 35 (för grundvattnet)

9.5.4. Åtgärder i anslutning till vattendragen

Kr/kg Z

. kning till 60 % höstbevuxen mark i hela kommunen 20 % ökad höstbevuxen sandig mark v om Åhus Dito inom ytterligare områden i infiltrationszonerna

Till dessa åtgärder har i detta sammanhang inräknats anläggan- det av översilningsängar, skyddszoner, rotzoner och dammar samt restaurering av våtmarker. De förslag som redovisas är i regel

endast översiktligt undersökta. Beräkningsgrunderna anges under respektive rubrik. Avgörande för kostnaderna är i många fall ersättningen för mark och behovet av pumpning.

Åtgärd: Översilningsängar

För översilningsmark är kvävereduktionen upp till 500 kg/(ha-år) eller 50 % vid flödet 1 000 m3/(ha-dygn) och 125 dagars översilning per år. Kostnaden beräknas som regel till 15 000 kr/(ha-år). En viss naturvårdsnytta uppkommer i regel (våtmarkskaraktär). På översilningsmarken kan en viss produktion ske, till exempel av foder, energigrödor, fibergrödor.

kr/år Reduktion Anm (ha) (ton N/år)

Rörsbäcken Vibybäcken Vinnö ängar Mjöån Rambrobäcken Ryabäcken Vramsåns utlopp 100 Pynten Soptippen TOTALT 425 6,3 145

Aven Vramsån Aven Vramsån

Eller bevattning

Åtgärd: Dammar

För dammar är kvävereduktionen upp till 2 000 kg/(ha-år) eller 20 % vid maxflödet 5 000 m3/(ha-dygn). Kostnaden beräknas till 100 000 kr/(ha.år). Höga pumpkostnader i vissa fall. Dammar kan ofta utnyttjas för bevattning. De kan också vara attraktiva för vissa fåglar. Odling av vattenväxter och alger ("algodling") ökar fosfor- reduktionen betydligt och kan också ge en viss produktion (gödsel, biogas). Utöver de nedan angivna dammarna kan troligen åtskil—

liga andra smådammar anläggas. Mkr/ Reduktion Anm (hal) äro1 (ton N/lår) Bevattning 10

Rörsbäcken Karpalund 2,5 Bef. dammar Novia 1,0 Bef. dammar CRV 1,5 Rambrobäcken 0,5 Ryabäcken 0,4

26 8 6 4 TOTALT 23 6,0 44

135

Åtgärd: Rotzonsanläggningar

För rotzonsanläggningar är kvävereduktionen 75 % och dimensio- neringen 5 m2/p.e. Kostnaden beräknas till 100 000 kr/(ha-år). Rotzonsanläggningar används mest effektivt för avloppsvatten.

Mycket god reduktion även av av BOD, bakterier och fosfor. För- utom nedan nämnda reningsverk skulle rotzonsanläggningar vara lämpliga för de bybildningar som har dåliga, enskilda av-

lopp.

Plats Areal Mkr/år Reduktion Kr/kg Anm _ (ha) N _

Köpinge ARV 0,5 0,05 1 50 Degeberga ARV 1,0 0,1 5 20 Linderöds ARV 0,15 0,03 40 Även P-red. Träne ARV 0 1 0,02 50 Även P-red.

0,15 0,03 Även P-red. 2 0,25

Vittskövle ARV TOTALT

30

Åtgärd: Våtmarker

För restaurerade våtmarker är kvävereduktionen som för översilningsmark. Kostnaden beräknas till 10000 kr/(ha-år). Flera invallningsföretag har torrlagt tidigare våtmarker längs Helgeån. En restaurering av dessa våtmarkerna medför en utvidgning och förstärkning av de stora naturvärdena längs nedre Helgeån. Utöver de nedan angivna våtmarkerna kan troligen åtskilliga andra små våtmarker restaureras eller nyanläggas.

Plats Areal Mkr/år Reduktion Kr/kg Anm (ha) (ton N/år) N 10 0,1 5 20

Sågmöllan,

Vramsån

Karpalund Invalln.företag Novia Efter damm Lillö Invalln.företag Hamiltonhill Invalln.företag Torseke Invalln.företag Tosteberga TOTALT

Åtgärd: Skyddszoner

För skyddszoner är kvävereduktionen 50 kg per löpkilometer och år vid minst 5 meters bredd. Kostnaden beräknas här till 3 000 kr per löpkilometer och år. Kostnaden per kg kväve blir därmed 60 kr /(kg-år). Skyddszonernas värden ligger även i den fosforreduktion som erhålls, de ökade naturvårdsvärdena och den förbättrade land- skapsbilden. Skyddszoner är framförallt lämpade längs vatten- drag med erosionskänslig mark, dvs. lite tyngre jordar. I listan nedan anges de vattendrag som helt eller delvis behöver skyddszoner.

215 2,2 40 55

Skyddszoner vid Mkr/år Reduktion Kr/kg N vattendrag (km) _ (ton N/år) Vinnö å, huvudfåran 25 Ullstorpsbäcken 5 Kråkebåcken 10

Wrangelsbergsbåcken

Bockebåck

Skepparslövsbäcken

Mansdalabäcken Mosslundabåcken

Körningabåcken Ryabåcken

Rambrobäcken

Vibybäcken Herkulesbäcken Tostebergabåcken Mjöån

TOTALT 160 0,48

9.5.5. Enskilda avlopp

Att åtgärda enskilda avlopp är en mycket dyr åtgärd. En konventionell anläggning för ett hushåll kostar idag cirka 25 000 kronor. Att åtgärda samtliga cirka 800 direktutsläpp i Kristian- stads kommun skulle i så fall kosta sammanlagt cirka 20 Mkr. Till detta kommer miljö- och hälsoskyddskontorets personal- kostnader som kan uppskattas till 1 Mkr (6 timmar per avlopp). 60 % av direktutsläppen ligger dock i mindre byar där troligen samlade lösningar kan åstadkommas. Förutom att detta kan ge lägre kostnader kan också reduktionen tänkas bli större än de 33 % som en vanlig lösning ger.

Om alla direkta utsläpp åtgärdas medför detta en minskning av kväveutsläppen med 3 ton per år motsvarande 5 %. Effekten är betydligt större på fosforutsläppen: en minskning med cirka 1,5 ton motsvarande cirka 30 %. Detta har särskild betydelse för många små vattendrag. Dessutom minskar de hygieniska riskerna för till

exempel betesdjur. Mkr/år Reduktion Kr/kg N ton N/år Atgärda alla direkta utsläpp från hushåll 3,15 "_

' tgärd

9.5.6. Andra åtgärder?

Utöver de åtgärder som redovisats ovan är det möjligt att ytterligare åtgärder kan genomföras men som inte är möjliga att precisera i detta sammanhang. Reduktion av KBS utsläpp har redan nämnts. Andra industrier med kväveutsläpp är de olika potatisindustrier- na. Här kan man främst nämna stärkelsefabrikernas fruktsaft som sprids på åkermark. Tyvärr sker en stor del av spridningen på hösten när risken för utlakning är relativt stor. Genom fruktsaften sprids upp till 375 ton kväve och 45 ton fosfor på åkermark.

De två stora sjöarna Araslövssjön och Hammarsjön fungerar eventuellt som viktiga kvävefällor. Omfattningen av den reduktion de åstadkommer är inte undersökt, inte heller vilka faktorer som i så fall har betydelse och som skulle kunna förstär- kas. Omsättningstiden är dock mycket kort (några dagar) i båda sjöarna. För närvarande görs på kommunens uppdrag en mindre utredning av limnologiska avdelningen vid Lunds universitet över Hammarsjöns eventuella igenväxning, där även näringsför- hållandena ingår. Det är möjligt att en förändrad vassklippning i den norra delen av Hammarsjön, som nu är helt öppen, skulle förbättra kväveretentionen. Det kan även gälla för Araslövssjön.

I samband med anläggandet av skyddszoner längs vattendrag kan ytterligare åtgärder utföras. Exempel på sådana åtgärder är anläggande av dammar och "hästskor" vid dräneringsledning- arnas mynningar, avplaning av strandbrinkarna, anläggande av mindre våtmarker, fördämningar m.m.

Inom jordbruket kan minskat läckage åstadkommas även genom ändrad spridningstidpunkt, växtnäringsoptimering, anpassad djurhållning, anpassad jordbearbetning, förbättrade gödselvårds- anläggningar, förbättrade avlopp från mjölkrum och spolplattor, minskad ammoniakavgång m.m. En del av dessa åtgärder är delvis genomförda eller genomförs inom de närmaste åren. Åtgärdernas effekter på kväveläckaget har inte bedömts här, men de är troligen av en viss betydelse.

Åtgärder mot utsläppen av kväveoxider i kommunen bedöms inte ge några större direkta effekter på utsläppen till Hanöbukten. Åtgärderna är förstås viktiga även av andra skäl.

9.6. Balans ?

Kristianstads kommun släpper årligen ut cirka 1 800 ton kväve till Hanöbukten. En halvering av dessa utsläpp skulle alltså kräva en minskning med 900 ton. De åtgärder som listats i föregående avsnitt åstadkommer sammanlagt cirka 630 ton kvävereduktion. Det innebär en reduktion med 35 %. Målet är alltså inte nått. För den återstående delen skulle kommunen behöva betala en årlig avgift på 3,2 Mkr till kvävepoolen.

Kostnaderna för alla de åtgärder som föreslagits är cirka 50 Mkr/år. De intäkter som föreslagits uppgår till totalt cirka 19 Mkr/år. Det är dock inte meningen att alla åtgärder helt ska finan- sieras av kvävepoolen utan vissa bör helt eller delvis bekostas av den enskilde utsläpparen. Exempel på sådana åtgärder kan vara kvävereduktion i reningsverken (totalt 12,75 Mkr), enskilda avlopp (3 Mkr) och 60 % höstgröda (3,2 Mkr). Å andra sidan erfordras medel för ytterligare åtgärder för att minska utsläppen ner till 50 %.

Vilka ytterligare åtgärder kan tillgripas? Kan de föreslagna åtgärderna effektiviseras ? Bör avgiften per kilo kväve höjas? Kan medel tillföras från annat håll (till exempel omställningsbidrag till markersättning)? Detta exempel på en kvävepool för Kristianstads kommun kan utvecklas ytterligare.

Exempel på kommunal kvävepool SOU 1990:95 9.7 Prioritering

I det följande görs ett försök till prioritering av de föreslagna åtgärderna. Förutom kostnadseffektiviteten (kr/kg kväve) har i prioriteringen vägts in effekterna på fosforreduktion, dricksvatten- skydd, naturvård och praktiska möjligheter till förverkligande.

_m. ritat N __MW— _mkw tippen bevattning ___-au 0.1 a_— _men— _ar-a_— __MEI— __M— _mm— naturvård ___m— ——-a-— ___—— __MM— _” översilning us

__ ”"

inf .omr. grundvattnet _Brat_— ___— _om_— __ -—mm_ __M— ___— 1oo _ ___— ___— &_"—

10. Anläggning och restaurering av våtmarker

Inledande kommentar av projektet Mark och vattenng På uppdrag av projektet Mark och Vattendrag inom Miljö- delegationen Västra Skåne, har högskolelektor Lars Leonardson, Limnologiska avdelningen, Ekologiska institutionen, Lunds universitet, .ort en sammanställning av idag tillgänglig infor- mation om anläggning och restaurering av våtmarker. Här följer huvuddelen av denna rapport. Rapporten kommer senare att presenteras i sin helhet i ett särtryck från Miljödelegationen Västra Skåne. I detta särtryck kommer även att ingå annat material rörande våtmarker, som t. ex. restaureringsplan för Vegeån.

Förord Arbetets syfte har varit att sammanställa och utvärdera dels svensk och internationell litteratur, dels pågående, ännu ej avrapporterade projekt inom området våtmarksrestaurering. Detta har skett för att göra den befintliga kunskapsbasen om våtmarker lättare tillgänglig för myndigheter och vattendragsförbund i deras arbete med att skydda havsmiljön. Min ansats har därför riktats mot åtgärder som kan resultera i minskad transport av näringsämnen till kust- och djuphav via rinnande vatten och grundvatten och därmed bromsa den pågående marina eutrofieringen. I uppdraget ingick också att belysa naturvårdsaspekter, såsom effekter av åtgärderna på hotade arter, och vissa kommersiella aspekter, såsom akvakultur och jakt, i den mån dessa har beröringspunkter med våtmarksåtgärderna. Det skall understrykas att översikten inte gör anspråk på att fullständigt täcka den relativt svåröverskådliga och ofta svårtillgängliga litteraturen inom området.

Lund i november 1990 Lars Leonardson

10.1. Målsättning

Målsättningen för verksamheten med restaurering och nyanläggning av våtmarker är att minska kväve- och fosfor- belastningen på svenska kust- och havsområden genom att öka andelen våtmarker i flodernas avrinningsområden. Arbetet ska ske under hänsynstagande till naturvårdsaspekter och genomföras på sådant sätt att natur- och miljövärden i jordbrukslandskapet ökar. Genom restaurering och anläggning av våtmarker kan mångfalden i högexploaterade jordbruksområden ökas, till förmån för art- och individantal av såväl växter som djur, samt skyddet av hotade arter tillgodoses.

10.2. Definitioner och allmänna riktlinjer för våtmarksarbetet

1 0.2.1 Begreppet våtmark

I den internationella Våtmarkskonventionen definieras våt- marker som "sumpmarker, kärr, torvmossar eller vattenområden, vare sig de är naturliga eller konstgjorda, permanenta eller tillfälliga, eller har ett vatten som är stillastående eller rinnande, sött, bräckt eller salt. I detta innefattas sådana havsområden vilkas djup vid lågvatten icke överstiger sex meter."

I denna rapport har begreppet våtmark givits något snävare betydelse. Med våtmarker avses sålunda sådana marker som inte är sjöar med permanent vattenspegel året runt, men som regel- bundet vattendränks av översvämmande ytvatten eller av utträngande grundvatten under längre eller kortare del av året. Dammar och sjöars litoralzoner - i de fall de senare är igenväxta med vass - behandlas också som våtmarker, även om de defini- tionsmäSSigt snarast bör hänföras till kategorin sjöar (jämför Emanuelsson et al. 1985).

1 0.2.2 Begreppet närsaluetention

Orden näringsämnen och närsalter används synonymt och avser lösta och partikulära fraktioner av kväve och fosfor.

I rapporten används retention, fastläggning, reduktion och eliminering synonymt för att beskriva den minskning man kan uppnå i näringsämnestransporten genom att näringsrikt vatten passerar våtmarker. Som regel avses med dessa begrepp samlings- effekten av sedimentation av partiklar (slam), upptagning och inkorporering av näringsämnen i biomassa (främst växter) samt denitrifikation. Vid fullständig denitrifikation reduceras nitrat och nitrit via mellanprodukten lustgas (NzO) av bakterier till atmosfärisk kvävgas (Ng).

10.2.3. Allmänna riktlinjer för våtmarksarbetet

Arbetet med att öka användningen av våtmarker som närsalts- fällor omfattar både bevarande och restaurering av befintliga våtmarker och skapandet av nya. I arbetet måste nyttighets- aspekterna (retentionen av närsalter) balanseras mot naturvårds- aspekter, annars är det risk att värdefull miljö spolieras. Av speciell betydelse är detta när planer finns att utnyttja befintliga, fungerande våtmarker. I dessa fall är det ofta nödvändigt att låta bevarande- och naturvårdsaspekter väga mycket tungt om området har speciella naturskyddsvärden eller rymmer arter med låg tolerans mot tillförsel av närings- och slamrikt vatten. Som exempel kan nämnas de kväveskyende örtsamhällen, som förekommer på vissa ogödslade betes- och slåtterängar. Påförsel av kväverikt vatten från åkermark eller tätorter kan på sådana marker ändra konkurrensförhållanden mellan arterna så att den kväveskyende floran slås ut och ersätts med ett artfattigare kvävetåligt samhälle, vilket i sin tur får följdeffekter på främst den lägre faunan.

Samtidigt har denna typ av biotoper ofta stort rekreationsvärde för invånarna i närbelägna tätorter, varför ett okänsligt agerande från planerare kan leda till en negativ inställning till våtmarksidén. I stället för att utnyttja skyddsvärda våtmarker och andra viktiga rekreationsområden för att skydda havet från föroreningar, måste nya våtmarker anläggas. Av detta följer att befintliga och potenti- ella våtmarksområdens flora och fauna måste inventeras innan åtgärder för att utnyttja dem som närsaltfällor kan diskuteras. Kommuner och vattendragsförbund bör därför i sin långsiktiga planering avsätta en viss andel mark för dessa ändamål.

10.3. Ekologiska processer av betydelse för närsaltretentionen

1 0.3.1 Inledning

Vid anläggning av våtmarker är det viktigt att förstå dynamiken i de processer som ger upphov till näringsretentionen, samt vilka negativa följdeffekter som kan uppstå under vissa förhållanden. I detta avsnitt ges därför en kort genomgång av de processer, som är verksamma vid näringsämnesretentionen, nämligen

- sedimentation av partikelbundna näringsämnen, - upptagning och inkorporering i växtbiomassa, samt - denitrifikation.

Inledningsvis ska också de biologiskt viktigaste förekomstformer- na av kväve och fosfor beröras.

Anläggning av våtmarker medför också andra fördelar som inte är direkt kopplade till näringsämnesretentionen. Genom våtmarkernas magasinering av vatten erhålls en utjämning av vattenföringen i åns huvudfåra. Detta leder till minskad risk för översvämningar av nedströms liggande landområden vid hög- vatten, samtidigt som erosionen och transporten av såväl organo- gent som minerogent material minskar. Våtmarker representerar också stora rekreations- och naturvårdsvärden, vilket kommer att belysas i senare avsnitt.

10.3.2. Kväves och fosfors kretslopp

Kännedom om fosfors och kväves kretslopp är nödvändig för förståelse av hur näringsämnesretentionen går till. Kvävets kretslopp är avsevärt mer komplicerat än fosforns, då det omfattar både en atmosfärisk gasfas och flera biologiskt omsättbara före- komstformer. Oorganiska förekomstformer av kvävesalter (ammonium, nitrit, nitrat) är lättlösta och lättrörliga i mark och vatten. Den viktigaste biologiskt tillgängliga förekomstformen av fosfor är fosfat, som binds till mark- respektive sedimentpartiklar och därför inte är så lättrörligt som kväveföreningarna. Detta resulterar i att oorganiskt kväve lätt transporteras bort från marken genom grundvatten och dräneringsvatten, medan fosfor i betydligt större utsträckning transporteras bundet till partiklar

genom vattenerosion av jord i samband med snösmältning eller häftiga regn. Fosfat kan dock under vissa betingelser, t. ex. vid anaerobi och låg redoxpotential, samt vid högt pH, frigöras från partiklarna och transporteras som fri fosfat med grundvatten. Risk för detta föreligger t. ex. när anaeroba förhållanden skapas i våtmarker och sediment för att gynna denitrifikationsprocessen, men det är för närvarande okänt i vilken utsträckning sådant fosforläckage sker.

10.3.3 Sedimentation

Vid anläggning av en våtmark är det ett primärt mål att vattnets flödeshastighet nedbringas så att suspenderade partiklar sedimen- terar. Härigenom hejdas ämnestransporten, och skapas förutsätt- ningar för denitrifikation av kväve, fastläggning av fosfat vid mineralkomplex, samt upptagning och inbyggnad av både kväve och fosfor i växt- och djurbiomassa. Det sedimenterade materialet har i regel en varierande sammansättning av organiskt material, näringsämnen, metaller och andra mineralpartiklar, såsom t. ex. lera. Det ingående organiska materialet kan i våtmarken tjäna som föda och energikälla för bakterier, men även för insektslarver och andra evertebrater. Vid nedbrytning av det organiska materialet frigörs näringsämnen, som kan omfördelas till andra organiska eller oorganiska komplex (framför allt fosfat), assimileras av växter och bakterier, eller utnyttjas i de senares ämneshushållning. Den relativa betydelsen av alla dessa processer regleras av ett komplext samspel med sedimentets och det överliggande vattnets övriga processer (Wetzel 1983).

Om tillgången till organiskt material är god kan bakteriernas respiration och nedbrytning av de organiska sedimentpartiklarna ske med hög intensitet och då uppstår efter hand anaerobi i mikrozoner i sedimentskiktet. Härigenom skapas förutsättningar för en förändring i bakteriernas metabolism så att denitrifika- tionsprocessen kan starta.

10.3.4. Upptagning och inkorporering i biomassa

Växter med väl utvecklat rotsystem, såsom vassbildande arter och de flesta flytblads- och undervattensväxter tar upp lösta närings- ämnen från sedimenten. Vassbildande arter och näckrosor återför en varierande del av näringsinnehållet till rotsystemen före nervissnandet på hösten. Undervattenväxter tar upp näringsämnen från både vattenmassan och sedimenten. I samband med nerviss- nande och nedbrytning återförs näringsämnena från under-

vattensväxtema till vattenmassan. Därför kan vissa vattenväxter betraktas som näringsämnespumpar som berikar vattnet med näringsämnen från sedimenten, medan andra arter med svagt utvecklade rotsystem binder näringsämnen under vegetations- perioden och frigör merparten av desamma under höst och vinter. Men de lösta näringsämnena i sedimentet eller våtmarkens jord skulle, om de inte togs upp av växterna, diffundera upp i vattenmassan och transporteras bort med avrinnande yt- eller grundvatten till nedströms liggande vattendrag eller hav. Genom växternas upptagning av lösta näringsämnen fördröjs därför spridningen av näringsämnena under den tid de binds i biomassan.

När växterna vissnar och bryts ner sker en återföring av den största delen av näringsämnena till vatten, sediment och jordar. En del av växtmaterialet är dock svårnedbrytbart och kommer för lång tid att binda näringsämnen till sig. Detta representerar nettoeffekten av växternas näringsfastläggning. I ett jämvikts- system kan därför växternas näringsämnesretention antas vara låg, och deras främsta uppgift - med utgångspunkt från retentions- synpunkt - vara att leverera organiskt material i partikulär och löst form till denitrifikationsbakterierna, och därmed bidra till att vidmakthålla denitrifikationsprocessen.

För att åstadkomma en hög och långsiktig näringsämnesretention via växter krävs därför att växtmaterialet skördas och bort- transporteras av människan. Genom betning av t. ex. nötkreatur kan en hög skördeeffekt uppnås, men denna motverkas av de näringsämnen som frigörs genom djurens spillning.

1 0.3.5 Denitrifikation

Denitrifikationsprocessen utförs av nedbrytningsbakterier, som lever på och bryter ned organiska kolföreningar. Dessa bakterier utnyttjar syre för sina nedbrytningsprocesser om syre förekommer i närmiljön, och utför då ingen denitrifikation. Under syrefria förhållanden utnyttjas i stället nitrat, nitrit och lustgas (dikväve- oxid, N20) i metabolismen, och atmosfärisk kvävgas (Ng) bildas om processen är fullständig. Kväve som denitrifierats avgår som gas till atmosfären och kan endast återvinnas genom mikrobiell N2-fixering eller industriell utvinning. Under vissa levnads- betingelser, t. ex. i sur miljö, för inte bakterierna alltid denitri- fikationsprocessen till sitt slut, utan producerar lustgas (Focht 1974), som är skadligt för ozonskiktet.

Denitrifikationsbakterier är aktiva i miljöer med förekomst av organiskt kol, nitrat och låga syrehalter i bakteriernas mikro- miljö. Detta innebär att denitrifikation kan ske överallt där ned- brytbart organiskt material ansamlas, om nitrat också är till- gängligt, såsom i sjöars och floders bottnar, i fuktiga jordar, i växternas rotzon, etc. För en fullständigare genomgång av denitrifikationsprocessen hänvisas till Pettersson & Boström (1990).

10.3.6. Växthusgaser och ozonpåverkande gaser

Under anaeroba (syrefria) förhållanden är koldioxid och vatten slutprodukter vid nedbrytning av organiskt material, medan det under anaerobi även bildas metangas. Koldioxid och metangas bidrar till den så kallade växthuseffekten. Lustgas, som under vissa förhållanden kan vara slutprodukt vid denitrifikationen, och metan är dessutom mycket aggressiva mot ozonskiktet och bidrar till dess nedbrytning (Bernes 1989, Bingman 1989). Det är för närvarande oklart i vilken utsträckning en ökad våtmarksareal, där man stimulerar denitrifikationsprocessen genom att skapa anaeroba förhållanden i markprofilen, kommer att öka den totala bildningen av koldioxid, metan och lustgas. Den sannolikt mest betydelsefulla faktorn för hur stor förändringen blir är vad marken "användes" till innan våtmarken skapades. Utnyttjades t.ex. våtmarken tidigare som åker, är det troligt att nedbrytnings- hastigheten och koldioxidutvecklingen blir lägre vid våtmarks- utnyttjandet, medan en tidigare sällan översvämmad äng kommer att utveckla betydligt mer både koldioxid och metangas än förut. Anläggs våtmarker genom dämning av tidigare torr skogsmark kan - om vattnet i området har lågt pH - en hög andel av denitrifikationens slutprodukter vara lustgas (jämför Focht 1974, samt avsnitt 10.5.10, Skogskärr). Kunskaperna om styrmekanis- mer och omfattning av dessa processer är mycket dåligt kända. Det är därför av stor vikt både att mer fakta tas fram genom att forskningen inom detta område stöds, och att våtmarkerna förläggs till sådana marker som inte kan förväntas ge stora bidrag till de skadliga atmosfärsgaserna.

10.4. Naturvårdsaspekter

10.4.1. Bakgrund

Utdikning och torrläggning av våtmarker samt borttagning av s.k. odlingshinder (buskridåer, bäckar som kulverterats, små- vatten som utfyllts) på och omkring åkermark har lett till att odlingslandskapet utarmats och att den mångfald av biotoper som fortfarande fanns i det småskaliga jordbrukets landskap för- svunnit. Även den ökade urbaniseringen och det alltmer utbyggda vägnätet har bidragit till denna utveckling genom att allt större ytor asfalterats och bebyggts. Som resultat har vi fått ett uppsplittrat landskap där de krympande gröna ytorna förekommer i små och osammanhängande enheter (Ihse 1985).

Utvecklingen har lett till att många biotoper fullständigt utraderats och att många växt- och djurarter försvunnit från vissa bygder, eller t. o. m. ur landet. I de fall förändringarna inte varit fullt så dramatiska har ändå en kraftig nedgång noterats beträffande antalet individer av många arter (groddjur: Schlyter 1979, Andrén & Nilsson 1988; fåglar: Baden et al. 1990; översikt över både växt- och djurarter: Aniansson 1990; jfr även kap. 7. Sammanställning över hotade arter i Västra Skåne).

10.4.2. Våtmarkernas betydelse för den biologiska mångfalden

Genom nyanläggning och bevarande av befintliga våtmarker kommer andelen gröna ytor att öka i landskapet. Antalet habitat (uppehållsplatser för organismer) kommer därmed att öka, vilket ger möjligheter för flera individer av insekter, fåglar, groddjur, fältvilt etc. att finna bo- och rastplatser, inklusive födosökslokaler (jämför Alexandersson et al. 1986). Om många olika typer av våtmarker, och även andra grönområden, förekommer ökar den s. k. habitatsdiversiteten, vilket resulterar i att fler arter av olika organismer kan förekomma, dvs. en ökad mångfald i natur- områden leder till en ökad mångfald bland växter och djur. Detta leder till att situationen för hotade arter avsevärt kan förbättras. Att stora skillnader kan uppstå i antalet fågelarter mellan utarmade landskap och landskap med en mångfald biotoper har visats bl. a. av Baden et al. (1990). Myndigheter och intresseorganisationer bör därför anlägga ett holistiskt synsätt i den fysiska planeringen, och

eftersträva samband mellan olika typer av naturområden inom vattendragens avrinningsområden.

10.5. Förslag till anläggnings- och restaurerings- åtgärder

Nedan ges en översikt av de våtmarksbiotoper som för närvarande kan betraktas som mest angelägna att anlägga för att uppnå en god näringsämnesretention och minska transporten av kväve och fosfor till havet. På grund av att kväve anses vara det primärt produktionsreglerande näringsämnet i havet och kustzonerna har huvudvikten lagts vid en beskrivning av hur kväve fastläggs av de olika våtmarkerna. I de olika delkapitlen belyses också natur- vårds- och i mindre utsträckning kommersiella intressen.

10.5.1. Skyddszoner

Inledning Skyddszoner (eng. riparian zones, buffer strips) kan karaktäri- seras som "gröna korridorer" utefter rinnande vattens, dammars och sjöars stränder. Skyddszonernas främsta uppgift är att fungera som buffertzon mellan odlad mark respektive hårdgjord mark i tätbebyggelse och vattendragen, och hindra eller fördröja transpor- ten av partiklar och lösta näringsämnen till vattendragen.

Skyddszoner utgör basen för vidare våtmarksåtgärder. Vid våtmarksplaneringen bör ett helhetsgrepp på vattendragssystemen tas och ett kontinuerligt "skydd" skapas längs åars och floders hela huvud- och biflöden. Inom och i anslutning till skyddszonerna kan de övriga våtmarksalternativen som beskrivs i denna rapport genomföras (jfr "Byggsatsmodellen i Petersen & Petersen 1990, Petersen et al. 1990, Petersen et al. Manus).

Retention av partiklar, näringsämnen och metallioner Lösta näringsämnen (ammonium, nitrit, nitrat, fosfat) kan tas upp av växternas rötter, denitrifieras (endast kväve) eller bindas till markens kolloider vid infiltration och passage genom mark- skiktet. På ytan avrinnande partiklar, vilka fri-orts genom vattenerosion i samband med snösmältning eller intensiva regn, kan fastna i zonen (Smith 1987, Alström & Bergman 1988), dels genom att markens undervegetation fungerar som ett filter, dels genom att vattnet - om det leds genom skyddszonen på bred front — får nedsatt flödeshastighet, varigenom sedimentationen av partiklar gynnas. Då sådana partiklar i regel adsorberat eller

innehåller både näringsämnen och tungmetaller anses skydds- zonen kunna minska tillförseln av dessa ämnen avsevärt. Effekten kan ytterligare förstärkas genom att anläggningen av skyddszoner kombineras med geologisk kartering av områden med utpräglad erosionsrisk och införande av konturplöjning av åkermarken inom dessa områden (Alström & Bergman 1988).

Andra natunxirdse/j'ekter Skyddszoner har också andra positiva naturvårdseffekter. De ökar antalet habitat för djur och fåglar, vilket innebär att ett rikare djur- och fågelliv kommer att uppstå. Inte minst fältvilt förutses komma att öka kraftigt i jordbrukslandskapets nu ensartade miljöer. Möjligen kommer skyddszoner också att bidra till att nya typer av habitat bildas, vilket innebär att för området nya arter kommer att (åter-)etablera sig. Enbart det faktum att ytan av naturmark ökar kommer sannolikt att medföra att flera arter etablerar sig (MacArthur & Wilson 1963, 1967). Anläggning av skyddszoner kommer att gynna både det sociala friluftslivet och jaktintressen.

Utformning av skyddszoner Skyddszoner kan utformas på många olika sätt beroende på vilka andra våtmarksåtgärder som genomförs inom eller i direkt an- slutning till dem. Skyddszonens bredd bör vara minst 10 m på var- dera sidan om vattendraget (Petersen et al. 1990), så att en effektiv närsalt- och partikelretention kan vidmakthållas även i samband med höga flöden. I detta delkapitel redovisas den grundläggande utformning som de gröna korridorerna kan ges när de inte kombineras med andra våtmarksalternativ.

Det är väsentligt för skyddszonens funktion att dräneringsrör och kulvertar som leder vatten genom zonen avlägsnas. Endast härigenom uppnås alla positiva effekter. Dels kan tillrinnande vatten från omlandet ledas över ytan och infiltreras, dels kommer vattnet - som annars skulle nå vattendraget mycket snabbt - i kontakt med markpartiklar och växtrötter, vilket gynnar upp- tagning och inkorporering av näringsämnen i biomassa, denitrifikation av kväve samt adsorption av fosfor till mark- partiklar. En förutsättning för att man ska kunna avlägsna dräneringsrören från skyddszonen och låta dessa mynna i randområdet uppströms zonen är att marken sluttar ner mot vattendraget, så att inte översvämningar uppstår på åkrar och andra dränerade ytor uppströms skyddszonen. Alternativt måste marken avplanas närmast än så att en sluttning bildas och dräneringsrören kommer i dagen. Detta kan dock vara praktiskt ogenomförbart inom många områden, där markplanet är lågt i förhållande till vattendraget och dräneringsrör och kulvertar därför redan mynnar under vattenytan. Som sista utväg måste

dräneringsrören om de ska passera genom skyddszonens mark- skikt ersättas av helgjutna rör (i stället för rör av tegel eller perforerad plast) för att inte busk- och trädrötter ska växa in i dem och stoppa vattenflödet. Med de beskrivna begränsningarna kan effektiviteten därför bli nedsatt med avseende på näringsämnes- retentionen i zonen. Övriga mål, såsom partikelretention och naturvårdsaspekter, påverkas dock inte.

Skyddszonens undervegetation bör vara tät och helst bestå av olika gräsarter. Härigenom gynnas avflltreringen av partikulärt material. Av detta följer att alltför hög täthet av busk- och träd- vegetation inte bör förekomma, eftersom den hindrar under- vegetationens utveckling genom skuggning (Smith 1987, Quinn 1990). Samtidigt måste detta krav balanseras mot önskemålet att undvika solitära träd, eftersom dessa i alltför hög grad kan utgöra utsiktspunkter för rovfåglar i annars relativt öppna landskap. En gles förekomst av träd och buskar förefaller därför vara den optimala lösningen.

Befintlig dokumentation Vid genomgång av vetenskaplig litteratur har 11 arbeten återfunnits, vilka presenterar mätresultat av näringsämnes- retention i skyddszoner. Den av författarna beräknade retentionen av kväve, fosfor och partikulärt material uppgår till 50-100 % N (9 artiklar), 37-80% P (2 artiklar) respektive 94% partikulärt material (1 artikel) per ha och år. De relativa retentionsvärdena är i många fall mycket höga - för kväve ligger de flesta i intervallet 80-95% - och bör utnyttjas med försiktighet, eftersom inga studier är invändningsfria. Oftast förekommer ofullständiga eller inga grundvattenbestämningar, och i flera fall har endast en fraktion (nitrat) studerats och eventuella ändringar i fördelningen av kvävefraktionerna negligerats. Det ska dock framhållas att även de bäst belagda studierna har resulterat i kvävefastläggningar motsvarande 68-94 %. Dessa påpekanden är av särskild vikt att uppmärksamma när det gäller höga retentionsvärden, eftersom höga värden leder till höga förväntningar och ställer till större problem än låga värden om de är felaktiga. Trots detta kan dock resultaten anses verifiera att skyddszoner har en mycket viktig funktion att fylla i vattenvärdsarbetet.

De mest ambitiösa ansatserna för att upprätta massbalanser för kväve och fosfor har .orts av Gosz (1978), Lowrance et al. (1984) och Peterjohn & Correll (1984). Alla tre arbetena behandlar studier av hela avrinningsområden, där det totala vattenburna utflödet av näring (alla kväve- och fosforfraktioner) mätts i huvudfårans nedströmspunkt. Gosz (1978) har studerat nio av människan ostörda skogsområden i New Mexicos berg. Den enda externa

kvävekällan var atmosfärsnedfall, vilket var lågt (5-9 kg N/ha x år) vid jämförelse med svenska förhållanden. Fullständiga analyser gjordes endast i fyra av avrinningsområdena. Förlusterna från dessa uppgick till 0,1-2,0 kg N/ha x år, vilket resulterar i kväveretentionsvärden på 5,8-6,6 kg N/ha x år eller 76-94 % av den totala kvävebelastningen. Lowrance et al. (1984) har beräknat massbalansen för kväve, fosfor, m.fl. ämnen, under ett år i ett måttligt jordbrukspåverkat (40 % åker) avrinningsområde i sydöstra USA. Allt avrinnande vatten från jordbruksmarken passerar skyddszoner av uppvuxen lövskog innan det när vatten- dragets tillflöden och huvudfåra. Genom studier av nederbörd, ytligt grundvatten, kvävefixering, denitrifikation och avrinning ut ur området genom huvudfåran kunde författarna bestämma kväve- och fosforretentionen till ca 68% respektive 30 %. Några brister vidlåder dock massbalansen. Lowrance et al. (1984) påpekar att de inte inkluderat det vatten som ibland avrinner på markytan, och som kan uppträda med stora volymer på vintern. Härigenom underskattas ämnestillförseln till avrinningsområdet mer än avrinningen, vilket medför att retentionen överskattas. Dessutom har ämneskoncentrationerna i avrinnande vatten i huvudfåran endast analyserats på filtrerat vatten, vilket också kan leda till en för hög retentionssiffra. Betydelsen av dessa fel kan inte upp- skattas. Peterjohn & Correll (1984) studerade också ämnesfast- läggningen i en 50 m bred trädbevuxen skyddszon i ett jordbruks— landskap. Mätningar av nederbörd, ytligt grundvatten och av- rinning ledde fram till retentionsvärden för kväve på 90 %, fosfor 80 % och partikulärt material 94 %. I absoluta tal uppgick reten- tionen för respektive ämne till 74 kg N, 3 kg P och 4 100 kg partikulärt material per ha och år.

Ett gemensamt problem med ovan redovisade - i övrigt mycket ingående studier - är att vattenbalanser inte upprättats. Således har inga uppskattningar av vertikala grundvattenrörelser .orts, och därför är det omöjligt att bedöma dels om inblandning av djupt grundvatten i det ytliga grundvattnet skett, dels om ytligt grund- vatten sjunkit ner djupare i akvifären eller om grundvattenytan höjts. Peterjohn & Correll (1984) återfinner t. ex. endast 23 % av nederbördsvolymen i avrinningen från skyddszonen och med det vattnet även 45 kg N/ha x år, som de inte vet vart det tagit vägen (till grunden, upptagning av växter eller denitrifikation?). Dessa brister gör att risken för missbedömningar av retentionen är hög.

Yates & Sheridan (1983) och Cooper (Manus) har .ort mass- balanser med utgångspunkt från enbart nitratmätningar. Någon uppfattning om ändrade fördelningar mellan nitrat, ammonium och organiskt kväve kan då inte belysas. Då dessutom de hydro- logiska budgetarna är oklart presenterade kan inte retentions-

värdena anses vara helt tillförlitliga. Yates & Sheridan (1983) uppskattade retentionen av nitrat och fosfat till 96 % respektive 37 % i en skogsbevuxen skyddszon nedströms åkermark. Belastningen av ämnena var dock låg och motsvarade 4,1 kg N respektive 1,1 kg P per ha x år. Cooper (Manus) redovisar resultat från 12 skyddszoner, vars nitratretention uppgår till 56—100 %. Denitrifikationen i randzonen mot åkermark var här extremt hög, 338 mg N/m2 x h, vilket motsvarar 2 400 kg N/ha x mån, vilket författaren anser orsakas av mycket hög organisk halt i markprofilen samt utbredda anaeroba zoner.

Avslutningsvis finns en grupp arbeten där författarna i regel endast mätt nitrathalter i en gradient från åker till vattendrag av skyddszonens grundvatten. Endast Haycock & Burt (1990) har diskuterat eventuella felkällor i sin nyligen inledda studie, och kommer att komplettera den med utvidgade grundvattenstudier. Kväveretentionen uppskattades således av Schnabel (1986) till ca 50 % under ett år i en 16 m bred skyddszon, av Haycock & Burt (1990) till 85-92 % under november -mars i en 10 m bred skyddszon, av Pinay & Dechamps (1988) till 100 % i grundvattnet under ett ca 140 m brett skogsparti, och av Doyle et al. (1977) till 95 % i ytav- rinnande vatten i samband med gödslingsförsök (den sista studien är mycket svagt belagd).

Groffman & Tiedje (1989 a, b) redovisade denitrifikationsdata från fältstudier av mer eller mindre fuktiga jordar av olika typ, och fann att aktiviteten ökade med tilltagande vattenhalt i lerjord och lera, men inte i sand eftersom nitrat dränerade bort från sanden när den blev fuktig. De högsta aktiviteterna uppmättes således under vår och höst när markfuktigheten var hög, och kunde då uppgå till 15 kg N/ha x mån. Under torka sjönk denitrifikationen till en femtedel eller lägre.

Gosz (1984) uppskattade en aspskogs kväveupptagning till ca 90 kg N/ha x år. I vilken utsträckning detta värde är giltigt för skog i skyddszoner eller sumpskog är inte bekant.

Kostnader Petersen et al. (1990) har uppskattat kostnaden för anläggning av skyddszoner till 40000 kr per km åsträcka. Därtill kommer kostnader för återställande (plantering) av vegetation i zonen, vilka av samma författare uppskattats till 10 000 kr/km.

Finansiering bör i vissa fall kunna ske genom omställnings- och anläggningsstöd.

10.5.2. Hästskovåtmarker

Inledning

Hästskovåtmarker (eng. horse shoe) är anlagda utvidgningar av åfåran, vilka är riktade mot ett eller flera tillflöden. Då de anläggs utan yttre begränsningsvall mot ån antar de formen av en hästsko. Sakinformation om hästskovåtmarkers utformning har hämtats från Petersen & Petersen (1990) och Petersen et al. (1990, Manus).

Utformning av hästskovåtmarker Hästskovåtmarker föreslås grävas 6-8 m in i skyddszonerna utefter vattendragen, med en bredd av ca 10 m, på platser där dräneringsrör mynnar i strandbanken. Dammarnas bottnar bör vara nästan lika djupa som åfårans botten och svagt sluttande ner mot densamma. Hästskon utformas så att den kan koloniseras av vattenväxter, främst vassbildande arter, och därigenom utgöra en mini-våtmark på ca 50 m2. Där våtmarker anläggs inom lågt belägna eller flacka skyddszoner löses problemet med busk- och trädrötter som hotar tränga in i dräneringsrör som passerar genom skyddszonen (jämför avsnitt 10.5.1 Skyddszoner). Rören kan då kapas vid kanten av skyddszonen och dräneringsvattnet rinna ut över minivåtmarken. Under sommarens lågvatten kommer hästskorna att vara helt eller delvis torrlagda, medan de under högvattenperioder kommer att översvämmas kraftigt. Hästsko- våtmarker kommer på detta sätt att avsevärt kunna öka vatten- dragens aktiva ytor. Särskilt gäller detta inom jordbruksområden med intensiv täckdikning, där man inte sällan finner mellan 5 och 10 dräneringsrör per km åsträcka.

Erfarenheter av hästskovåtmarker Kunskap om hästskovåtmarkers effektivitet med avseende på ämnesreduktion saknas för närvarande, men ett flertal sådana våtmarker kommer under 1990/91 att anläggas i Kristianstads län.

En allvarlig invändning har riktats mot hästskovåtmarkerna. Genom att de saknar avgränsning mot åfåran är det stor risk att sedimenterat material eroderas och borttransporteras i samband med höstens och vinterns högvatten. Även befintlig vegetation och därav bildad detritus (dött organiskt material, t. ex. rester av blad och stjälkar) riskerar att transporteras bort under dessa perioder. Om detta sker påverkas näringsretentionen negativt. Dels kommer både partikulärt material och näringsämnen att transporteras mot havet under den säsong då havet utsätts för högst näringsämnes- belastning. Dels kommer borttransporten av organiskt material att

medföra att denitrifikationen i hästskon hämmas under senhöst, vinter och vår på grund av brist på för denitrifikationsbakterierna nödvändigt organiskt material. Detta innebär att denitrifikationen troligen blir mycket låg under de årstider då kvävetransporten är hög och processen i stället bör gynnas maximalt (jämför avsnitt 10.3, Ekologiska processer av betydelse för närsaltretentionen, samt avsnitt 10.5.3, Meandring av åar och floder). För att motverka dessa negativa effekter har föreslagits att bottnen i hästskon beläggs med sten, vilket kan bidra till att kvarhålla vegetationens rötter under högvattenperioderna, men troligen endast i begränsad utsträck- ning medför förbättrad fasthållning av sedimenten.

10.5.3 Meandring av åar och floder

Meandringens naturliga uppkomst

Slättlandets rinnande vatten utvecklar med tiden meandrande lopp om de inte utsätts för människans ingrepp. Meandringen uppstår på grund av lokala geologiska och topografiska förhållanden. Normalt söker sig ett vattendrag till de lägst belägna punkterna i landskapet. I slättlandskap regleras inte vattendragets lopp i någon högre grad av nivåskillnader, utan flod- eller åfårors lopp föränd- ras ständigt genom växelvis verkan av högre erosion av material från ena sidans strandbank och avsättning av material vid den motsatta stranden. Detta är en naturlig utveckling, som medför att det rinnande vattnets väg mot havet kan förlängas 1-3 gånger samtidigt som vattendragets magasinering av vatten ökar i mot- svarande grad.

Människans ingrepp För att förbättra betingelserna för åkerbruk har svenska lantbrukare alltsedan mitten av 1800-talet vidtagit åtgärder för att bättre kunna kontrollera jordbrukslandskapens hydrologi. Detta har bland annat skett genom uträtning och fördjupning av framför allt vattendragens huvudfåror. Även mindre tillflöden har i de flesta fall där de runnit genom åkermark rätats ut och ofta lagts under jord genom kulvertering. Utdikning och uträtning har varit mycket omfattande och berört de flesta vattendrag i mer betydande jordbruksbygder i södra och mellersta Sverige. Sedan år 1879 har verksamheten stötts med statsbidrag, men då krävt statlig med- verkan genom länsstyrelserna. Förrättningsprotokoll innefattan- de argumentering, kostnadsaspekter, beslut och avsyning har upprättats, och kartor ritats som visat den befintliga åfåran och den planerade uträtade dragningen. Båda typerna av material, som nu arkiveras hos länsstyrelsernas lantmäterienheter, är offentliga

handlingar och kan användas vid planeringen av restaurerings- ingrepp i vattendragen.

Effekter av uträtning av vattendrag Genom uträtning och kulvertering av de rinnande vattnens lopp kunde borttransporten av vatten från åkermarken ske avsevärt snabbare än tidigare. Emellertid skapades som följd av detta resultat nya problem. Således drabbades ofta nedströms liggande marker av översvämningar, vilket ledde till att vattenavledningen även inom dessa områden måste effektiviseras. På grund av de snabbare vattenrörelserna och den kortare uppehållstiden ökade erosion och transport av partikulärt material (jämför Chen 1976, Li & Shen 1973) samt kväveläckage (Seuna & Kauppi 1981). Detta ledde till högre sedimentavsättning i nedströms belägna dammar och på lugnflytande sträckor, vilket resulterade i ständigt återkommande behov av underhåll (årensningar). En hög andel av materialtransporten belastade slutligen havet med följder som upp- grundning i åmynningar och ökad näringsämnesbelastning vid nedbrytning av det partikulära materialet.

Restaurering av tidigare meandrande vattendrag

Genom att återställa meanderslingor i åar ökar vattnets transportsträcka och uppehållstid i än innan den når havet. Då åarnas bottenyta förstoras ökar potentialen för närsaltsretention, både genom att kontakttiden mellan vatten och bottenmaterial (denitrifikation) ökar och genom att vattenvegetation kan etablera sig på större ytor (upptagning av näringsämnen, sedimentation av partiklar, denitrifikation). Långsammare vattenflöde leder också till att makrovegetation och makroalger lättare etablerar sig på olika typer av bottnar under vegetationsperioderna, vilket i sin tur resulterar i högre upptagning och inkorporering av näringsämnen i biomassa samt högre denitrifikation i makrofyternas rotzon, i lugnvatten under växterna (där sedimentation av organiskt material kan ske) samt i det organiska material som filtreras ur vattnet av makroalgernas finmaskiga trådnät. Den lägre flödeshastigheten leder sannolikt också till förbättrade sedimen- tationsförhållanden och lägre erosion. Dessa gynnsamma för- hållanden kommer att uppstå under sommarens lågvattenperioder. Under högvattenperioder - i samband med att de högsta närings- ämnestransporterna under året sker i södra Sverige - är det troligt att den höga vattenföringen ändå leder till att sedimenterat material och växtdelar transporteras till nedströms belägna dammar, sjöar eller havet. Om detta sker försämras betingelserna för denitrifikation radikalt i åarna (jämför Jansson et al. Manus). Dock är det viktigt att påpeka att mängden biologiskt material som assimilerat näringsämnen under sommaren och transporteras till nedströms bassänger, dels fördröjer näringsämnestransporten,

dels under en längre tid kommer att binda näringsämnena i sedimentet och göra det otillgängligt för primärproducenterna. Nettoeffekten av restaureringen med avseende på närings- ämnesretention kommer således att orsakas av ökad denitrifika- tion under sommaren samt av fastläggning av den del av de i biomassan inkorporerade näringsämnena som immobiliseras genom sedimentation i nedströms våtmarker eller dammar innan vattnet när havet.

Vid restaurering av tidigare meandrande åsträckor är det lämpligt att återge ån dess ursprungliga sträckning. Information om denna kan i de flesta fall inhämtas från lantmäteriverkets material, eller genom studier av ägogränser på gamla kartor. Svårigheter att återställa den ursprungliga meandringen kan dock uppstå om ingrepp kring ån gjorts så att topografin ändrats. Nya meander- slingor måste då planeras. Detta arbete kräver samarbete med geohydrologiskt erfarna personer, eftersom det är stor risk att åfåran förändras drastiskt genom vattnets eroderande kraft om den anläggs på felaktigt sätt. För att stabilisera strandbankar bör träd och buskvegetation planteras åtminstone på slingornas yttersidor. Rotsystemen bidrar då till att binda jorden och minska erosionseffekterna.

Anläggning av meanderslingor kräver också att breda mark- remsor avsätts som blivande våtmarker, eftersom vattendraget troligtvis kommer att översvämma under högvattenperioderna. Markområdena måste anpassas till den lokala topografin, om inte invallningar görs, och kan därför bli tämligen oregelbundet utformade.

Erfarenheter av restaurering Inga svenska erfarenheter finns av denna typ av restaurering. I Danmark har smärre ingrepp genomförts i åar, bl. a. i Gelså vid Bevtoft, som är ett tillflöde till Ribe å på Sonderjylland (Sonderjyllands amt 1989). Dessutom planeras restaureringar av flera små åars lopp samt storskaliga åtgärder inom delar av Skjern ås huvudfåra nära Ringkobing på Jylland (Carl Christian Hoffmann, Silkeborg, muntl. medd.)

I Gelså har den restaurerade åsträckan återgivits den sträckning den hade före uträtningen 1952. An har dimensionerats för en maximal vattenföring på 5 m3/s, men då detta flöde överskrids ungefär varannan vinter kommer stora översvämningar att äga rum. För detta ändamål har marker utefter ån reserverats, vilket innebär att även tidigare våtängar bevaras. Restaureringen har medfört mer varierande levnadsmöjligheter för växter, smådjur och fisk. Eftersom ån tidigare varit av stort värde som laxvatten har

man också skapat reproduktionsbankar för laxfisk och lagt ut större stenar som ståndplatser för laxen. Restaureringen tillgodoser därför såväl naturvårdsaspekter som fiskeintressen (Sonderjyllands amt 1989). Mätningar av effekter beträffande transporten av näringsämnen och partikulärt material har inletts men inga resultat har ännu presenterats (Carl Christian Hoffmann, muntl. medd.).

Belintligamätdata

Utvärderingar av skillnader mellan meandrande och uträtade rinnande vatten saknas i litteraturen. Krug studerade närings- ämnestransporten inom uträtade och meandrande delsträckor av Kävlingeån i Skåne, men kunde inte finna några skillnader beträffande fosfor- och kväveeliminering mellan de olika åsträckorna (A. Krug, muntl. medd).

Mycket få data har överhuvud presenterats beträffande totala kväveförluster och denitrifikation i små till måttligt stora, jordbrukspåverkade åar. De flesta mätningarna är genomförda under sommarens lågvattenperiod, och därför av begränsat värde för en bedömning av den totala årliga kvävefastläggningen. Således presenterar Cooke & White (1987), Hill (1979, 1983, 1988), Kaushik & Robinson (1976) uppskattningar av nitratminskningen i vattendragen på mellan 5 och 70 % av nitrattransporten under sommaren eller vegetationsperioden. Christiansen & Sörensen (1988) och Jansson et al. (Manus) har på basis av över året mer utspridda mätningar uppskattat den årliga kväveretentionen till storleksordningen 2-5% av kvävetransporten, medan Hoare (1979) redovisar att 68% av nitrattillförseln till en jordbrukså på Nya Zealand eliminerades. Denitrifikationsmätningar i åarnas bott- nar under vegetationsperioden har resulterat i aktiviteter på 4-17 mg N/m2 x h (Hill 1988, Christensen & Sörensen 1988, Jansson et al. Manus). Under höst, vinter och vår sjönk dock aktiviteten till 0,02-0,3 mg N/m2 x h), vilket ansågs bero på låg temperatur och bort- transport av nedbrytbart organiskt material under högvatten- perioden (Jansson et al. Manus).

Sammanfattningsvis kan anföras att redovisade data antyder att kväveretentionen i små och måttligt stora åar och floder kan vara relativt hög under sommaren, men sannolikt är låg vid höga flöden och låga temperaturer som i allmänhet kännetecknar vintrarna på norra halvklotet. Dvs. aktiviteten är som lägst i samband med årets högsta kvävetransporter. Aar och floder torde därför vara av under- ordnad betydelse för kväveretentionen i avrinningsområdena.

Kostnader Kostnaderna för återställandet av en delsträcka i Gelså vid Bevtoft blev på grund av omfattande grävarbeten mycket höga. På en sträcka av 1 340 m förlängdes den 6-8 m breda än genom anlägg- ning av 16 krökar till 1 850 m. Kostnaden för arbetena uppgick till knappt 1,5 milj Dkr (Sonderjyllands amt 1989), vilket motsvarar ca 2,9 milj Dkr per restaurerad km åsträcka.

Petersen et al. (1990) har i samband med planering av restaurering av våtmarker i Kristianstads län uppskattat kostnaden för meand- ring av ett mindre vattendrag, kring vilket en 40 m bred dalgång skulle grävas ut, till ca 2,1 milj kr per km.

Man kan mot bakgrund av den förmodade låga näringsretentionen och de höga kostnaderna ifrågasätta om det är rimligt att utnyttja begränsade ekonomiska resurser för återskapande av tidigare meandrande åsträckor. En sammanvägning med naturvårds- aspekterna och återskapande av landskapsbilden kan 'dock leda till att åtminstone begränsade avsnitt av å- eller flodfåror restaureras.

10.5.4. Sumpskog

Inledning Sannolikt har det sydsvenska jordbrukslandskapet före utdik- ningarnas och torrläggningens tid innehållit avsevärt mycket mer sumpskog än vad som är fallet idag. Redan tidigt utnyttjade dock de skånska bönderna sumpskogarna för skottskogsbruk, och Emanuelsson et al. (1985) bedömer att en mycket hög andel av den ursprungliga sumpskogen därigenom blev kraftigt kultur— påverkad. De orörda sumpskogar man idag finner förekommer främst på marker som vunnits vid sjösänkningar och som redan från början varit försumpade eller som blivit det genom bortodling.

Några uppskattningar av sumpskogarnas utbredning före år 1850 har inte återfunnits i litteraturen. Aniansson (1990) anger att det finns 8,4 miljoner ha skogliga våtmarker i Sverige, varav drygt 3 miljoner ha anses vara skyddsvärda från naturvårdssynpunkt. Idag finns de flesta sumpskogarna främst i Norrland.

Sumpskog är ingen enhetlig naturtyp, utan dess utveckling beror på graden av vattendränkning av marken. Definitionsmässigt karaktäriseras sumpskogarna dock av mycket hög fuktighet, och är i regel kontinuerligt översvämmade under senhöst, vinter och vår. Detta ställer höga krav på vegetationen och en specialiserad flora

utvecklas. Bland träden dominerar i södra Sverige oftast klibbal, men även ask och glasbjörk tål att stå med rötterna vattendränkta under lång tid. Ett rikt örtskikt kan utvecklas med förekomst av olika ormbunksarter, svärdslilja, kabbeleka, älgört, starrarter, m.m. (Emanuelsson et al. 1985). De flesta svenska sumpskogarna är mindre än två hektar, men trots det är de viktiga lokaler för hotade arter, bland andra vitryggig hackspett, vissa grodor, fjärilar och växter (Aniansson 1990, Arby 1990).

Restaurering och nyanläggning av sumpskogar Några erfarenheter av restaurering eller anläggning av nya sumpskogar existerar inte i Sverige. I Halland har dock domän- verket presenterat planer på att återställa ett 10 ha stort numera utdikat sumpskogsområde i kustzonen mellan Lagan och Genevadsån. Erfarenheter från detta projekt kommer inom de närmaste åren att bli utvärderade och kunna utnyttjas för fortsatta aktiviteter.

Om arealen sumpskogar ska ökas förefaller det vara en rimlig princip att restaurering av befintliga sumpskogsrester i första hand främjas, eftersom de återstående resterna av den ursprunglig floran och faunan då kan utgöra en naturlig bas för återkoloni- ser1ng.

Såväl nyanläggning som restaurering kan ske genom höjning av pasströskeln i avflödena i de vattendrag som avvattnar sump- skogen. Lämpligen avskogas inte ytorna före dämningen, utan gammal fastmarksskog får stå kvar och självdö. Detta förfarande har flera fördelar. Bl. a. gynnar detta ett rikt insektsliv, vilket är en förutsättning för en rik fågelfauna. Förekomsten av stora mängder dött organiskt kol både i samband med restaurering/ny- anläggning och under senare skeden av sumpskogens utveckling gynnar dessutom denitrifikationen. Eftersom anaeroba förhållan- den kommer att råda vid markytan kommer denitrifikations- hastigheten också att regleras av tillförseln av nitratrikt vatten från uppströms belägna källor. Sumpskogar anses därför ha hög denitrifikationspotential.

Sumpskog kan också bildas som en naturlig succession genom att fuktängar under längre tid inte hävdas genom slåtter eller bete. Videarter, klibbal och björk kommer då att vandra in (Alexandersson et al. 1986).

Erfarenheter

Såvitt känt existerar inga kvantifierade uppskattningar avseende läckage och fastläggning av näringsämnen i nordliga sump- skogar. Kväveläckaget från sydsvenska skogsmarker uppskattas

till 5-10 kg N/ha x år (Andersson 1990), men om läckaget från sumpskogarna kommer att under- eller överstiga dessa siffror kan bara fastställas genom framtida mätningar. Denitrifikationen i lövskog på fastmark i Storbritannien har uppskattats av Inesson till 5-10 kg N/ha x år (P. Ineson, Merlewood Institute of Terrestrial Ecology; muntl. medd.). Troligen kommer denitrifikations- aktiviteten i sumpskog att vara avsevärt högre - kanske 10 gånger eller mer - eftersom anaeroba förhållanden kommer att råda i markskiktet under en stor del av året, samtidigt som tillgången till nedbrytbart kol också antas bli högre än i en fastmarksskog om dött material inte transporteras bort. Detta förutsätter givetvis också att nitratrikt vatten tillförs mer eller mindre kontinuerligt.

Natumårdsaspekter

Som redan nämnts ovan utgör sumpskogarna refugier för utrotningshotade arter och representerar därför stora naturvärden. Av detta skäl avsätter t.ex. Världsnaturfonden medel för bevarande av denna biotoptyp.

Anläggnings- och skötselkostnader Anläggningskostnaderna uppskattas vara låga, eftersom endast dämning i avflödena behöver anordnas. Krävs dessutom invall- ning som skydd av bebyggelse och vägar kan kostnaderna stiga betydligt.

Skötseln av sumpskogarna torde inskränka sig till underhåll och reglering av dämningsanordningarna i avflödena. Kostnaderna för detta uppskattas bli låga.

Provtagningsprogram Beroende på antalet till- och avflöden samt grundvatten-

förhållandena kan provtagningsprogram för sumpskogar bli av mycket olika omfattning. Är grunden relativt tät och grundvatten- inflytandet ringa, är det tillräckligt med flödes- och koncen- trationsmätningar i till- och avflöden för att en tillförlitlig massbalans ska kunna upprättas. Detta förutsätter givetvis att information om nederbörd och evapotranspiration kan inhämtas från närbelägna likartade områden, annars kräver även dessa parametrar speciella mätningar.

10.5.5. Energiskogsodling

Inledning Energiskogsodling tas upp i detta sammanhang, eftersom energi- skog ibland föreslagits som ett inslag i, eller alternativ till,

skyddszoner med syfte att minska transporten av näringsämnen från marker som omger vattendragen.

Energiskog har sedan mitten av 1970-talet framstått som ett av alternativen för att ersätta användningen av fossila bränslen och kärnkraft för energiproduktion. En av förutsättningarna för en framtida storskalig odling av energiskog är frigörandet av relativt stora arealer åkermark från konventionell jordbruksproduktion som nu aviseras på grund av överskottsproduktion.

Energiskogar består i södra Sverige i regel av unga (3-4 år gamla) planteringar av pil, men även gråal, poppel och björk är potentiellt intressanta. På grund av beståndens täthet saknas undervegetation och marken under den buskartade vegetationen ligger bar. En ingående beskrivning av bl. a. bakgrund, forskningsinsatser och miljökonsekvenser ges av Andersson (1990), på vars arbete det mesta av nedanstående information baseras. Andersson (1990) anser att kunskaperna mot slutet av 1990-talet kommer att vara så stora att "en utökad satsning på energiskog bör kunna ske".

Odlingsbetingelser

Energiskogsodling kan bäst ske på övertalig åker och torvmark, men även på marker där odling sedan längre tid upphört eller som odlas i liten omfattning på grund av att de är lågt belägna och därmed svårodlade och svåravvattnade. I de senare fallen krävs betydande insatser i form av markberedning, anläggning av avvattningssystem samt gödsling/kalkning. För gödsling rekom- menderas under de tre första åren 85-150 kg N/ha x år, därefter 60- 80 kg N/ha x år, samt uppskattningsvis 30 kg P/ha respektive 80 kg K/ha under varje odlingsår. Dessutom rekommenderas kemisk ogräsbekämpning med herbicider under de två första åren, samt finns farhågor för att även svamp- och ogräsangrepp måste före- byggas genom kemisk bekämpning. Odling utan dessa stöd- åtgärder anses inte bli ekonomiskt bärkraftig.

Miliökonsekvenser

Jämförande studier av avrinning och näringsläckage mellan stråsädsodling och "normalt gödslad" energiskog genomförs sedan år 1984 på åkermark i södra Skåne. Resultaten indikerar lägre nitratutlakning och fördröjd höstavrinning från energiskog än från stråsäd. Beträffande fosforutlakning kunde inga skill- nader påvisas (de Maré 1989). Jämförelsen är dock svår att utvärdera på grund av stora variationer i såväl avrinning som näringsläckage från försöksytorna, och några säkra slutsatser om skillnaderna mellan stråsäds- och energiskosodling kan därför ännu inte dras från studien. Andersson (1990) anför att det vid avverkning av energiskog sker kraftiga läckage av framför allt

kväve, och att utbytet av kväve vid gödsling kan uppskattas till ca 50 %. Målsättningen beträffande belastningen av kväve och fosfor på vattendrag anges till högst 10 kg N och 0,2 kg P per ha och år, dvs. samma storleksordning som vid "normalt" skogsbruk i södra Sverige, men avsevärt lägre läckage än från konventionellt jordbruk.

Naturvårdsaspekter

Vid intensiv energiskogsodling är ett markskikt bestående av gräs och örter inte önskvärt. Endast om energiskogen odlas extensivt och utan gödsling kan en rikare flora etablera sig. Faunaeffekterna av energiskogsodling är mer komplicerade. Fältvilt kan finna både skydd och föda i skogen, men är mindre önskvärt ur odlings- synvinkel, eftersom älg, rådjur, hare och kanin kan förorsaka skador på odlingen. Bland fåglar finns arter som gynnas påtagligt medan andra missgynnas. Ett förändrat men relativt diverst fågelsamhälle kommer därför att fortleva inom eller i direkt anslutning till energiskogen (Göransson In press, i Andersson 1990). Från naturvårdssynpunkt ger därför energiskogsodling en blandad effekt.

Bedömning av energiskog på eller i anslutning till våtmarker Med utgångspunkt från ovan redovisade odlingsbetingelser och resultat kan energiskogsodling inte rekommenderas som alter- nativ till skyddszoner i områden närmast vattendragen. Anläggs energiskog nära vattendrag, bör en skyddszon också anläggas mellan skogen och vattendraget för att minska de negativa effekterna av utlakning i samband med gödsling och slutav- verkning, annan kemikalieanvändning och hög nederbörd. Denna bedömning styrks av Anderssons (1990) slutsats att energi- skog inte skall anläggas i strandzoner, kärr eller andra orörda våtmarker. Som alternativ till konventionellt jorbruk är dock energiskogsodling att föredra.

10.5.6. Parallella flod- respektive åfåror

Inledning

Anläggning av parallella flod- och åfåror, respektive dammar, har nyligen börjat tillämpas i Storbritannien (Land use consultants 1990, Nolan & Davidson 1990), men metoden finns tidigare beskriven för avloppsvattenrening (jämför Brix & Schierup 1989). Målsättningen är att avlasta åns eller flodens huvudfåra från vatten och därmed minska risken för okontrollerade översväm- ningar nedströms samt minska erosionen av flodbankarna. Detta ska ske genom en självreglerande översvämning av vatten från

huvudfåran in i den/de nyanlagda parallellerna vid högvatten- situationer. Härigenom ökar "magasinets" totala volym så att liknande effekter som vid anläggning av dammar uppnås beträf— fande ökad uppehållstid och minskad erosion av material.

Som en parallell åfåra kan även det anlagda kanalsystemet vid Ringsjön i Skåne betraktas (Hörberg et al. 1990). Genom dämning av en å leds näringsrikt vatten in i ett kanalsystem, vars botten i allmänhet under hela året täcks av vattenpest (Elodea). Under vegetationssäsongerna (april-november) koloniseras dessutom vattenpesten av makroalgen grönslick (Cladophora).

Anläggning av palullella flod- respektive åfåror

De extra flodfårorna anläggs i låglänt mark vid sidan om huvud- fåran och löper mer eller mindre parallellt med huvudfåran så länge topografi och andra hänsyn tillåter detta. Eftersom vatten— drag alltid söker sig till landskapets lägst belägna punkter innebär anläggandet av parallella fåror att mark vid sidan om vattendraget i regel måste avplanas och sänkas genom grävning för vatten ska söka sig till de nya fårorna. Ingreppens storlek bestäms av nivå- skillnaderna mellan vattenyta vid högvatten och kringliggande mark (den parallella fårans botten).

Mätdata och provtagningBProgram Inga effektstudier har rapporterats från ovan refererade brittiska anläggningar.

I Snogerödsanläggningen styrs vattenflödet av de naturliga flödesvariationerna i den dämda ån, och vattnets uppehållstid varierar mellan 12 timmar och 14 dagar. Kväve- och fosforreten- tionen är hög. För år 1989 rapporterades en fastläggning mot- svarande 1 350 kg kväve och 140 kg fosfor per ha och år, motvarande ca 10 respektive 60 % av näringsämnestillförseln. Genom skörd och näringsanalys uppskattades ca 210 kg N och 40 kg P per ha ha inkorporerats i växtbiomassa. Resten av näringsämnena anses ha eliminerats genom denitrifikation och sedimentation, men detta har inte verifierats genom mätningar (Hörberg et al. 1990). Hög retention av kväve sker även vid höga flöden under vintrarna. Således var reduktionen ca 330 kg N/ha vid det högsta flödet under januari 1990. Fastläggningen skedde sannolikt genom denitri— fikation, eftersom mer än 95 % av kvävetransporten ut.ordes av nitratkväve (ca 15 mg tot-N/l). Temperaturen i januari var låg, varför växternas upptagning troligvis saknade betydelse. Prelimi- nära resultat för 1990 indikerar förbättrad total retention i anlägg- ningen (Camper 1990).

Provtagningsprogram bör i första hand omfatta massbalansstudier med en mätpunkt uppströms delningen av vattenmassan och en * punkt efter att parallellerna återförts till huvudfåran, alternativt mätpunkter i både parallellfåran och huvudfåran. Vederbörlig hänsyn måste tas till tillflödenas volym och näringsämneshalter. Grundvattnets betydelse bestäms utifrån potentialmätningar av grundvattennivåer och haltbestämningar (jämför avsnitt 10.5.8, Oversilningsängar). Denitrifikation kan mätas på flera punkter i båda vattendragsfårorna, och om kraftig vegetationsutveckling sker bör biomassaprov tas för kvantifiering av näringsupptaget.

Kostnader Några kostnadskalkyler har inte presenterats av Land use consultants (1990) och Nolan & Davidson (1990).

Anläggningskostnaderna för Snogeröds "algodlingsanläggning" uppgick till 1 050 000 kr (år 1988), och inkluderar projektering, entreprenad (grävning, avplaning av slänter, plantering av växter för att hindra erosion) samt etablering av biomassa i kanalsys- temet. Driftskostnaderna, exklusive kontrollprogram, är mycket låga och utgörs av kostnader för allmän tillsyn, skötsel av dämmen samt rensning av kanalerna från indrivande grövre material (Hörberg et al. 1990, P.-A. Camper, muntl. medd.).

10.5.7 Dammar

Inledning

Dammar bedöms ha hög potential för att nedbringa närsalt- innehållet i vatten under dess transport mot havet, både genom hög effektivitet beträffande ämnesfastläggning och på grund av att de är lätta och relativt billiga att anlägga och således kan anläggas i stort antal. I dammar kan strandzonens vegetation ta upp närings- ämnen. Genom att det rinnande vattnets flödeshastighet drama- tiskt reduceras kan en avsevärd sedimentation av partiklar som innehåller kväve och fosfor ske. Dessutom kan bakteriell denitri- fikation gynnas om dammarna utformas så att de gynnar sedimentation och kvarhållning av bildat sediment samt ger vattnet lång uppehållstid.

Oavsett vilka typer av dammar som anläggs och var de anläggs inom avrinningsområdet medför de vissa fördelar utöver närings- ämnesretentionen. Genom dammarnas magasinering av vatten erhålls en utjämning av vattenföringen i åns huvudfåra. Detta leder till minskad risk för översvämningar av nedströms liggande landområden vid högvatten, samtidigt som erosionen av såväl

organogent som minerogent material minskar. Slamtransporten till havet blir således lägre och vattnet klarnar snabbare upp efter intensiv nederbörd.

Det rekommenderas att många små dammar anläggs högt upp i vattendragssystemen, t. ex. där dräneringsrör och små tillflöden mynnar i större tillflöden eller huvudfåran. Huvudfåra och till— flöden ska kantas av blå ytor som kan dämpa flödestopparna och hålla kvar näringsämnena mycket effektivare än vad magasinen i huvudfåran kan. Om skyddszoner anläggs placeras dammarna företrädesvis inom dessa.

Naturvården och kommersiella aspekter Dammar kan — om de utformas och sköts på rätt sätt - representera höga naturvärden och också utnyttjas kommersiellt.

Gynnsamma andfågellokaler med hög andfågelproduktion kan erhållas om dammarnas stränder görs flikiga eller om bottnen utformas så att oregelbundna vassbälten med vikar och uddar utvecklas. Det är i detta fall viktigt att andparen inte ser varandra under tidig vår, när bobyggande och häckning inleds, eftersom ögonkontakt leder till revirstrider. Under höstarna fungerar många dammar som rastplatser för änder och kan dra till sig stora individantal, vilka kan skattas genom jakt.

Om dammarna utformas med långsamt sluttande stränder kan goda vadarbiotoper uppstå. En förutsättning för detta är dock att stränderna under tidig vår till försommar består av en mosaik av relativt fuktiga respektive torrare partier, samt att de betas eller hävdas så att en varierad och småtuvig lågstarrvegetation gynnas. Dessa lokaler blir fördelaktiga för småvadare både som häck- ningslokaler och som rastplatser vid flyttning (Alexandersson et al. 1986). Beträffande skötselanvisningar och betningstryck hän- visas till refererad litteratur.

Om strandzonen görs flack och vass inte tillåts breda ut sig kan flera av de svenska hotade groddjuren kolonisera dammen, t. ex. ätlig groda, respektive inplanteras, t.ex. klockgroda. Flera grodarter gynnas dessutom av breda översvämningszoner, vilket innebär att förekomst av både grodor och småvadare mycket bra kan kombineras med närsaltreduktion i våtmarker. Om busk— vegetation, såsom t.ex. björnbärssnår, finns nära dammen kan även lövgroda etablera sig. Djupa dammar kan möjligen också attrahera lökgrodor. Alla dessa arter missgynnas av barrträds- vegetation, framför allt gran, som måste undvikas (Berglund 1976, Ahlén 1977). Inte i något fall kan förekomst av groddjur i dammarna kombineras med förekomst av rovfisk eller kräft-

produktion. Rovfisk och kräftor äter upp grodrom och grodyngel; kräftor äter dessutom upp den undervattensvegetation som gynnar vissa grodarter (Andrén & Nilsson 1988).

Dammar kan även utnyttjas för produktion av svensk flodkräfta eller amerikansk signalkräfta. I båda fallen gynnas kräftorna om rikligt med bohålor förekommer. Därför bör bottnen närmast land täckas med större stenar eller andra typer av gömslen, t. ex. dräneringsrör av tegel eller kupiga taktegelpannor. Vattenflödet genom dammen bör vara så högt under vintern att syrebrist inte upstår under isen. För utplantering av kräftor krävs tillstånd från länets fiskenämnd, som också tar ställning till vilken av ovan- nämnda arter som får utplanteras. Om utformningen av dammar— na inte tillåter att hög näringsämnes- och slamretention kombi- neras med kräftodling, bör näringstransportaspekterna få prioritet och en lägre produktion accepteras.

Utformning

Dammarna bör ges sådan volym att uppehållstiden uppgår till åtminstone 3-5 dygn under medelhögvattenperioder, dvs. under en stor del av höst, vinter och vår (jämför Jansson et al. Manus). Med ökad uppehållstid ökar den totala närsaltretentionen, minskar risken för utspolning av ackumulerat sediment och ökar kontakt- tiden mellan vatten och sediment, vilket gynnar denitrifikationen. God sedimentbildning ökar också förutsättningarna för varaktig och hög denitrifikationsaktivitet. Av detta följer att dammarna endast sällan ska rensas. De bör i stället ges ett sådant djup att de kan fungera utan ingrepp under en lång följd av år. Den effektivare sedimentretentionen i dammar medför att dessa sanno- likt är att föredra framför s.k. hästskovåtmarker (jämför avsnitt 10.5.2, Hästskovåtmarker).

Om möjligt bör dammarna utformas med en långsamt sluttande strandzon som gynnar tillväxt av vattenvegetation. Genom hävd av stränderna genom bete kan vassvegetation hållas nere och en s. k. blå bård bildas, samtidigt som markvegetationen hålls låg till förmån för fågelfaunan (Alexandersson et al. 1986).

Hur stor volym enskilda dammar bör ges kan beräknas med kännedom om avrinningsområdets yta, nederbördens frekvens och volym samt avrinningsförhållandena. Om möjligt bör sådana beräkningar kontrolleras under högvattenperioder genom mät- ningar i ytflöden eller dräneringsrör med kända avrinnings— områden så att frekvensen av olika flöden kan fastställas. Beräkningsmodeller för denna typ av problem har nyligen börjat utvecklas inom Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala (A. Gustafsson, SLU, muntl. medd), som besitter ett stort material av

hydrologiska data från små avrinningsområden i södra Sverige. Riktlinjer för dammars volymer vid olika avrinningsförhållan- den (dammvolym per m3 vattenföring/sek, eller dammvolym per ha dränerad mark) kan därför inte presenteras ännu.

För att underlätta reglering av dammarnas vattenstånd och avrin- ning anläggs ett dämme i avflödet. Detta kan vara utformat som V- format överfall, plant skibord eller munk, och bör tillåta vatten- föringsmätningar.

Översikt över anläggning och utnyttjande av olika typer av dammar Dammar i huvudfåran. Dessa anläggs genom att flodfåran fördjupas och breddas. Eftersom huvudfåran transporterar större vattenvolymer än tillflödena krävs att dammarna görs relativt stora så att acceptabla uppehållstider kan uppnås. Vid anlägg- ningen bör också beaktas vilka övriga åtgärder som vidtas upp- ströms. Således medför förekomsten av ett stort antal dammar/våt- marker i huvudfåran eller i tillflöden uppströms den planerade dammen att framför allt fluktuationerna i vattenföringen men även närsaltbelastningen minskar. I detta fall ställs lägre krav på dammens volym, eftersom högvattenflödena dämpas uppströms. Detta måste vägas mot det faktum att en effektiv näringsretention längre uppströms medför att näringsämnesbelastningen på dam- marna blir lägre, och att det därför krävs längre uppehållstid för att uppnå hög fastläggningseffektivitet. I huvudfåran bör helst flera dammar anläggas med inbördes avstånd från några km och mera.

Dammar i tillflöden. Med tillflöden avses här både ytligt avrinn- ande åar och bäckar, vilka avvattnar naturligt dränerad mark, och dräneringsrör och kulvertar, som avvattnar åker- och betesmark. Dagvatten behandlas i avsnitt 10.5.11, Dagvattenmagasin.

Naturligt dränerad mark i de södra jordbrukslandskapen uppvisar en avsevärt högre magasineringsförmåga av vatten i samband med nederbörd än vad mark med anlagda dräneringssystem gör. Flödesamplituderna blir därför ej så höga, och avrinningen får längre varaktighet. Totalt blir avrinningen från naturmark dessutom lägre eftersom avdunstningen från vegetationen blir högre än från åkermark - åtminstone om träd och buskar före- kommer. I större åar och bäckar anläggs lämpligen flera dammar i vattendragets "huvudfåra", med en eller ett par kilometers inter- vall. I små tillflöden räcker det oftast med en damm som förläggs omedelbart uppström inflödet i huvudfåran.

Dräneringsrörs och kulvertars utlopp från åkrar och betesmark kan betraktas som punktutflöden. Eftersom magasineringen av

vatten i det tunna jordlagret över dräneringsrör och kulvertar i regel är liten, blir flödena i dessa system mycket intensiva. Vid regn responderar vattenföringen mycket snabbt, och intensiva flöden med höga vattenvolymer och slammängder uppstår. Detta är särskilt fallet i dalgångar med branta sluttningar. De högst varierande flödena måste givetvis noga beaktas vid planeringen av dammarnas dimensioner.

Dammarna kan i allmänhet endast anläggas där rörsystemen mynnar ut i vattendragets huvudfåra. I undantagsfall tillåter den lokala topografin att dammar lokaliseras längre bort från åfåran. Däremot kan dammarna utformas på olika sätt, t. ex. en liten, mer eller mindre cirkelformad damm per dräneringsrör, eller vara långsträckta utefter åfåran och samla vatten från många rör. För att undvika översvämningar i närliggande åker— respektive betes- mark, som åtminstone i de södra landskapen ofta är lågt belägna i förhållande till vattendragets yta under högvattenperioder, krävs att dammarna anläggs djupt och att pasströskeln i utflödet till huvudfåran endast är någon eller några decimeter ovan densam- ma. Men också i de fall dammens vattenyta kommer att ha samma nivå som huvudfårans, kommer dammen att kunna fylla sin funktion även om den periodvis kommer att tillföras vatten från huvudfåran. Totaleffekten blir ändå en magasinering av vatten och näringsämnesretention (jämför nedan: Spegeldammar).

Lamelldammar. På dammarnas botten anläggs lamellsystem av jord, sten och lera, med smala bankar (1-2 m) och breda kanaler (3- 5 m), så att en stor aktiv yta och långsamt flöde erhålls. Bankama läggs parallellt och i 900 vinkel mot en linje mellan det största tillflödet och avflödet. De anläggs med lutning från stranden mot dammens centrum, så att överdelen när ett par dm över vattenytan vid lågvatten och ett par dm under vattenytan vid högvatten. Varje bank ska vara öppen vid "ytteränden" och ansluta till land med "inneränden". Bankerna placeras så att de löper omlott, dvs. så att första banken har sin öppna ytterände åt t. ex. norr, den andra åt söder, osv. Detta kommer att leda till att vattnet kommer att meandra genom dammen vid lågvatten och åtminstone vid ytan flyta på bred front vid högvatten.

Lamellsystemen kommer att resultera i tät vegetation på bankarna och glesare på djupare bottnar. Förutsättningen för att få en fast rotad vegetation i bottnen så att vegetationen inte flyter upp är beroende av bottenmaterialets beskaffenhet, men kan för en ny- anlagd damm anses vara god. Någon risk för oönskad kanali- sering av vattenflödet på grund av framtida vegetationsuppflytning föreligger i allmänhet inte.

Spegeldammar. Denna typ av dammar anläggs vid sidan om än på platser där tillflöden saknas. Spegeldammarna försörjs under lågvattenperioder med vatten genom grundvatteninströmning. Under högvattenperioder översvämmas de över pasströskeln med vatten från åfåran och kommer att fungera som buffertmagasin under dessa perioder.

Bevattningsdammar. Bevattningsdammar skiljer sig inte principiellt från andra dammar. De anläggs i anslutning till jordbruksmark så att huvudfårans, biflödens eller dränerings- rörs/kulvertars vatten kan kvarhållas under vårhögvattenperioder och sedan användas för bevattning under torra perioder.

Poleringsdammar. Dessa anläggs omedelbart nedströms avlopps— reningsverk innan vattnet släpps ut i recipienten. Då framförallt kvävehalterna i utgående vatten från avloppsreningsverk är höga även efter höggradig behandling (krav för kustnära reningverk: 15 mg N/l vid 50 % reduktion, och 8 mg N/l vid 75% reduktion) är det angeläget att anlägga poleringsmagasin (dammar, våtmarker) vars funktion är att ytterligare reducera framför allt kväve- koncentrationen i det utgående avloppsvattnet innan det blan" och späds ut med recipientens i regel kvävefattigare va Poleringsdammar och -våtmarker utformas enligt de allmänna principer som angivits för att uppnå hög uppehållstid och när- saltretention. Denitrifikationen gynnas om kvävet i avloppsvattnet oxiderats till nitrat innan det när poleringsmagasinet, annars blir nitrifikationshastigheten bestämmande för denitrifikationen. Genom att oxidationen av ammonium till nitrat sker inom reningsverket, t. ex. i aktivslamanläggning, minskas också syrekonsumtionen i recipienten.

Befintligamätdata

Massbalansstudier i sjöar indikerar att denitrifikation och sedi- mentation på årsbasis svarar för kväveretentioner motsvarande 18- 81% av den totala kvävetillförseln till sjöekosystemen, varav denitrifikationen ensam svarar för 0-62 procentenheter (Pettersson & Boström 1990). Författarna anser att den låga kontinuiteten i mätningar av denitrifikationens årscykel leder till att upp— skattningarna är något osäkra. Då vattnets teoretiska uppehållstid i sjöar i regel är avsevärt längre (månader - år) än vad som kan förväntas i de dammsystem som här diskuteras kan kväve- elimineringen i dammarna förväntas bli avsevärt lägre än den som redovisats för sjöar.

Ett mindre antal massbalansstudier avseende kväve i små sjöar och dammar har återfunnits i litteraturen. Fleischer et al. (1989) fann vid bearbetning av litteraturdata att beroende på olika hög

kvävebelastning varierade kväveretentionen i 19 "dammar och sjöar" mellan 4 och 2 900 kg N/ha x år. De flesta värdena avser dock småsjöar med avsevärt längre uppehållstid för vattnet än vad som kan bli aktuellt för de föreslagna dammarna. Lägst teoretisk uppehållstid (11-18 dagar) har tre danska sjöar, som Andersen (1974) beräknat kväveretention för under åren 1972 och 1973. Fastläggningen varierade i dessa sjöar mellan 180 och 570 kg N/ha x år. Eliminering genom denitrifikation ut.orde 180-320 kg N och sedimentation ut.orde 0-270 kg N per ha och år. Den årliga belastningen på sjöarna av såväl kväve som fosfor var mycket hög, 800-1800 kg N/ha sjöyta respektive 30-170 kg P/ha. Fosforbudgetar visade att sjöarna var mättade med avseende på fosfor, och tre av de sex beräkningarna indikerade fosforutflöde ur sjöarna. Vissa brister finns i studien. Sedimentationen har beräknats utifrån N/P-kvoter i sediment och vatten, och denitrifikationen bestämts som en restpost i den sjöinterna budgeten. Fel i uppskattningen av sedimentationen kan då leda till felaktiga denitrifikationsvärden. Värdena kan dock anses som rimliga.

Några få svenska undersökningar, som ännu inte publicerats, existerar också. Jansson et al. (Manus) redovisar massbalanser för en 2 ha damm i Rååns vattendragssystem under ett från neder- bördssynpunkt normalt år som indikerar att så mycket som 4 500 kg N/ ha x år eliminerades. Detta utgjorde dock endast ca 2 % av den totala kvävebelastningen på dammen. Retentionseffekten varierade från ca 25% under sommaren till 0-5% av belastningen under resten av året. I absoluta tal var kvävefastläggningen högst under vintern (maximalt ca 200 mg N/m2 x h) och till över 90 % beroende av partikelsedimentation i dammen. Mätningar av denitrifikationen indikerade kväveeliminering motsvarande 70 (juni, september) respektive 10 (december, mars) kg N/ha x mån, vilket ger ett grovt skattat medelvärde på ca 500 kg N/ha x år. En svaghet i massbalansresultaten är att inflytandet av de höga vintervärdena är stort - små koncentrationsdiH'erenser mellan till- och avflöden har multiplicerats med höga vattenföringsvärden. Men även om man bortser från de högsta vintervärdena och beräknar kväveretentionen utifrån ett tiomånadersmedelvärde uppnås höga värden, nämligen ca 2 700 kg N/ha x år, som måste betraktas som betydligt säkrare förankrade i mätresultaten. Det bör i detta sammanhang kraftigt understrykas att med det ringa resultatsunderlag som för närvarande finns så bör så höga massbalansvärden som här presenterats hanteras med varsamhet.

Denitrifikationen mättes under vintern 1989/90 och sommaren 1990 i en liten damm och tre sjöar i Hallands län (Fleischer & Leonardson 1990). Denitrifikationen i dammen, som var mycket hårt belastad av nitrat från jordbruksmark (ca 7 mg NO3-N/l i

bottenvattnet under sommaren), uppgick vinter- och sommartid till ca 20 respektive 60 kg N/ha x mån, varav den genomsnittliga denitrifikationshastigheten grovt kan skattas till ca 480 kg N/ha x år. Efter tillsats av nitrat under sommaren fördubblades denitri- fikationshastigheten, vilket indikerar att denitrifikationen är högre under senvår och höst än under vintern, eftersom nitrathalter och kvävetransport då är högre än under sommaren, samtidigt som temperaturen i vattnet är högre än under vintern. Tills mer data är tillgängliga bör dock den skattade genomsnittssiffran användas. Den totala kväveretentionen i samma damm var drygt 2 900 kg N/ha x år (massbalansberäkning; Fleischer et al. 1989). Inflytan- det av grundvatten i massbalansen bedöms av Fleischer [muntl. medd.) som ringa. Resultaten från de två av småsjöarna, som ligger i skogsbygd men är jordbrukspåverkade och vars botten- vatten under sommaren innehöll 0,—5 0,9 mg NO3-N/l, indikerar mycket låg denitrifikationsaktivitet under såväl sommar som vinter (uppskattning för hela året 45 kg N/ha). Även i dessa indikerade experimentell tillsats av nitrat vid sommarprov- tagningen att brist på kväve hämmade denitrifikationen, och värdena ökade till ca 440 kg N/ha x år. Det är därför sannolikt att en inte obetydlig denitrifikation kan ske i sjöarna under höst och vår då kvävebelastningen är högre. Den totala kväveretentionen var i dessa två sjöar 150 respektive ca 1 100 kg N/ha x år. I den tredje sjön, som ligger i skogsbygd, är humös och mottar tillrinnings- vatten med mycket låg halt av nitrat (i regel (0,5 mg N/l; L. Stibe, muntl. medd.), var denitrifikationen vid båda mättillfällena (20 kg N/ha x år, och nitrattillsats ökade aktiviteten med endast 50 %. I detta fall är det troligt att det humusrika sedimentet är olämpligt substrat för denitrifikationsbakterierna, och då ökar inte denitri- fikationen om nitrattillförseln ökar.

I avloppsreningsverk med poleringsdammar har sedan lång tid mätningar .orts av fosforretentionen i dammarna. Detta har föranletts av att mängden fällningskemikalier i fosforsteget kunnat minskas om effektiviteten i dammarna varit hög. Samma ekonomiska motiv har inte förelegat beträffande kväve, och därför finns nästan inga mätdata på kvävefastläggning i polerings- dammar. I poleringsdammarna efter Källby avloppsreningsverk i Lund uppgick fosforretentionen till mellan 15 och 93 % under 1989. Högst retention erhölls under vår, sommar och höst, då den var 43- 93 %, med dominans för vården över 50 %. Fosforhalten i tillflödet till dammarna varierade mellan 0,2 och 1,5 mg/l och belastningen uppskattades till 7-50 kg P/ha x mån. Fosforretentionen kunde då beräknas till 1-45 kg/ha x män eller ca 230 kg/ha x år, med en genomsnittlig retention på 68%.

Kväveretentionen i poleringsdammarna vid Källby har bara studerats vid fyra tillfällen under juni och juli 1990. Resultaten är inte entydiga. Vid studier av två behandlingslinjer skedde kväveläckage vid två av mättillfällena och fastläggning vid två. Inom den nyaste linjen var kväveretentionen 330-870 kg N/ha x mån, medan läckaget uppgick till 170 kg N/ha x mån vid ett till- fälle. För månadsskiftet juni/juli blev då den genomsnittliga fast- läggningen ca 390 kg N/ha x mån. Beräknas medelvärdet för båda linjerna erhålls som summaeffekt ett kväveläckage på ca 160 kg N/ha x män. Den gamla behandlingslinjen fungerar således betydligt sämre än den nya. Det tunna datamaterialet tillåter inte en extrapolering till årsvärden. Alla primärdata från Källby avloppsreningsverk har presenterats av driftsingenjör G. Jonsson.

Sammanfattningsvis kan sägas att kväveretentionen varierar avsevärt mellan olika dammar och att detta främst torde bero på hur hög belastningen per ytenhet är samt vattnets uppehållstid ("kontakttiden") i de enskilda dammarna.

Anläggnings- och driftskostnader samt finansiering

Kostnaderna för dammar torde i hög grad bestämmas av hur omfattande grävnings- och schaktningsarbeten som krävs vid anläggningen. Rosenquist uppgav kostnaden för att anlägga en damm i Halmstad under sommaren 1990 till ca 225 000 kr, vilket motsvarar 45 kr/m3 flyttad jord (T. Rosenquist, på kväve- seminarium i Tylösand 1990).

I de fall massbalansstudier avses genomföras måste minst ett dämme med överfall och registrerande pegel installeras. Detta uppskattas kosta mellan 60 000 och 100 000 kr, varav pegeln svarar för ca 50 000 kr.

Driftskostnader för dammar torde inskränka sig till undan- röjande av driftande material vid överfallet, samt skötsel av den registrerande pegeln. Kostnaderna måste således bedömas vara begränsade.

10.5.8. Översilningsängar

Definition

Med översilningsängar och de synonymt använda begreppen översilningsmark och silängar avses våtmarker, vars vatten- regim styrs av människan. Översilning är således en bruknings- metod, och påförsel av vatten och dränering av marken sker enligt fastställda scheman, som avses gynna någon aspekt, t. ex. närsalt-

retention eller biomassaproduktion, vid utnyttjandet av översil- ningsmarken. Nyanläggning och restaurering av översilnings- marker tillgodoser både naturvårds- och kulturvårdsaspekter.

Historik Gödsling av åker och äng genom bevattning med näringsrikt flodvatten är en metod som var känd redan på faraonemas tid. I mitten av 1800-talet introducerades ängavattning, eller översilning som metoden också kallas, i Sverige, som en metod att höja avkastningen av hö på dåtidens slåtterängar. Stora översilnings- system anlades framför allt i Skåne, men även i Mellansveriges jordbruksbygder. Vid översilningen dämdes en närliggande å och vattnet leddes ut över översilningsmarken genom ett system av kanaler. Bevattning och dränering/upptorkning skedde omväx- lande efter fasta scheman. På så vis översvämmades ängsmarken och tillfördes lösta näringsämnen samt slam under höst och vår, vilket stimulerade produktionen av ängsvegetationen och upprätt- höll en god näringsstatus och mullhalt i marken. Under somrarna bevattnades markerna i samband med torka. Under senhösten förlängdes vegetationssäsongen genom att mark och växter hindrades att frysa genom att vatten påfördes. Översilnings- systemen användes i Sverige under ca 100 år, och vid 1940—talet var i stort sett alla system förfallna och tagna ur drift (Ingående beskrivningar av historia, teknik och naturvårdsaspekter återfinnes i Bengtsson et al. 1973, Emanuelsson et al. 1985, Emanuelsson 1987, Emanuelsson & Möller Manus, Aagren et al. 1989).

Oversilningssystemen hade många fördelar. Utöver att metoden ökade höproduktionen, skapades stora arealer artificiell våtmark som var mycket gynnsam för bl. a. småvadarfauna och amfibier, och balanserade mot den torrläggningshysteri som drog genom landet vid samma tid (Bengtsson et al. 1973, Emanuelsson et al. 1985). Av betydelse var sannolikt också att i motsvarande grad som ängarna gödslades minskade näringsbelastningen på våra kusthav, vilket åtminstone i någon mån bidragit till att fördröja senare tiders eutrofieringsproblem.

Näringsämnesretention i översilningsmarker I översilningsmarker kan elimineringen av näringsämnen ske genom alla de tre processer som beskrivits inledningsvis: sedimentation, upptagning och inkorporering i biomassa samt denitrifikation. Det genom sedimentation tillförda materialet innehåller bl.a. kol och näringsämnen. Kolet är tillsammans med dött material från växter som vuxit på platsen en viktig närings- och energikälla för denitrifikationsbakterierna. Sanno- likt är det genom sedimentation tillförda kolet av mycket stor

betydelse för såväl senhöstens och vinterns som den tidiga vårens denitrifikationsaktivitet. Näringsämnen i "sedimentet", som frigörs genom bakteriernas nedbrytande aktivitet, kan tillgodo— göras av växterna tillsammans med de näringsämnen som finns i översilnings- och eventuellt uppträngande grundvatten. För att undvika att näringsämnena endast cirkulerar mellan mark och växt - och därmed ökar risken för näringsövermättnad i marken och läckage till vattendragen - bör växtmaterialet skördas genom slåtter och/eller bete. Slaget hö kan utnyttjas som vinterfoder eller utnyttjas på annat sätt, t. ex. för biogasframställning. Kreatursbete kan medföra risk för gödningseffekter (jämför Krug 1988) och förhöjt markläckage vid hög djurtäthet.

Nyanläggning och skötsel av översilningsmarker Nya översilningsmarker anläggs företrädesvis inom 5. k. hydrologiska inströmningsområden, dvs. på sådana ytor som har lågt grundvatten och tillåter en infiltration av vatten under hela året. I annat fall (utströmningsytor eller mark med låg infiltra- tionskapacitet) blir det omöjligt att genomföra en effektiv över- silning under högvattenperioder, dvs. då mycket vatten måste omhändertas och de största kväve- och fosfortransporterna sker, och ytan kommer i stället att fungera som en naturlig våtäng (jämför avsnitt 10.5.9, Våtängar).

Eftersom vattnets slaminnehåll är av stor betydelse för denitrifika- tionen bör översilningsmarken anläggas i närheten av ett rin- nande vatten, som vid högvattenperioder är mycket slamrikt. Vattentillförseln från ån/floden kan ombesörjas på flera sätt; genom dämning i huvudfåran och avledning till ängens kanaler, genom pumpning med hjälp av vindmöllor eller elpumpar, samt genom avledning av vatten från högre belägen mark såsom åkrar, vägar, etc. Vanligen leds vattnet via ett "tilloppsdike" över i ett fingrenat system av "bevattningsrännor", genom vilka över- silningsvattnet fördelas över ytan (Bengtsson et al. 1973). Beroende på översilningsmarkens topografi kan kanalsystemet anläggas i samma plan som markytan eller upphöjt på åsar (flack ängs- byggnad, hängbyggnad och ryggbyggnad; Bengtsson et al. 1973). I det förstnämnda fallet, som tillämpas på Vombs ängar i Skåne, sker översilningen både genom översvämning från småkanaler- na och som följd av att grundvattenytan samtidigt höjs vid påförseln av vattnet. Vid ryggbyggnad, som har tillämpats vid Sdr Felding inom Skjern ås tillrinningsområde på Jylland (Anonym 1985), leds vattnet ut över ytan genom självfall. Vattentillförseln till olika delar av översilningsmarken sker med hjälp av ett system av dämmen i tilloppsdiket och bevattningsrännorna (jäm- för Patzig 1846, i Aagren et al. 1989). Bevattningen bör inte vara intensivare än att infiltration och återledning till än som

grundvatten kan ske av allt påfört vatten. Horisontell strömning av vattnet på markytan missgynnar både växternas upptagning och denitrifikationen, och leder till sänkt effektivitet vad avser näringsretention (Bengtsson 1990). Detsamma gäller om åter- ledning sker genom kanaler.

Översilningstekniken infördes ursprungligen för att öka höproduktionen på våtmarker. Det är sannolikt att den nya målsättningen avseende näringsämnesretention ställer andra krav på framför allt skötseln av översilningsmarken. Således är det möjligt att översilnings- respektive upptorkningsperiodernas längd bör varieras på ett helt annat sätt än tidigare, samt att översilningen om möjligt bör ske under en större del av året. I Skåne kan översilning även ske under en stor del av vintern - vattnet hindrar då marken att frysa - så att retentionsprocesserna kan verka under den tid som den största näringsämnestransporten sker. Likaså bör troligtvis de enskilda bevattningsperioderna förlängas, och vara längre än upptorkningsperioderna, så att andelen syrefria mikrozoner blir mycket hög, till fromma för denitrifikationen. Detta måste dock vägas mot risken för fosfat- läckage från marken. I detta sammanhang spelar jordmånen en stor roll, och optimal vattningsregim måste därför fastställas genom experiment på varje enskild översilningsmark. Långa sammanhängande bevattningsperioder var i regel omöjliga i tidigare system, eftersom vattendränkningen leder till vegetations- successioner från aptitligt fodergräs mot mer kärr- och sjöartad vegetation, som inte i samma grad prefereras av kreatur.

Ett flertal frågeställningar som är av betydelse vid skötsel av översilningsängar är ännu obesvarade. Statens naturvårdsverk har dock beviljat medel för studier av översilningsmarker, varför flertalet av frågorna förhoppningsvis kan besvaras inom en femårsperiod. Bland dessa frågor kan nämnas

- Hur hög är den optimala vatten- och näringsämnesbelast- ningen, dvs. hur mycket vatten ska påföras på marken per tidsenhet? - Finns det risk för nitratläckage från marken vid start av en ny översilningscykel efter en föregående upptorkningsperiod, då oxidation av markens kväve kan ha skett? - Hur påverkar detta bevattningsintensiteten under vattnings— periodens första dag(ar)? - Kan introduktion av växtarter med förlängd vegetationsperiod medföra ökad närsaltsretention? - Vilken betydelse har läckaget av löst organiskt material respektive syre från växternas rötter för näringsretentionen, framför allt för denitrifikation och fosforfastläggning?

- Har rotzonens vertikala utbredning hos olika växtarter någon betydelse i detta sammanhang? - Hur påverkas näringsämnesretentionen av att vegetationen skördas respektive inte skördas?

Trots att översilningstekniken varit spridd över stora delar av Europa finns inga mätdata redovisade i litteraturen, som visar hur mycket kväve och fosfor som fastläggs i marken eller tas upp av vegetationen (foderväxtema). Nya projekt har därför startats med medel från Miljödelegationen Västra Skåne och naturvårdsverket, men endast ett mycket tunt datamaterial existerar ännu, och detta är framtaget under de senaste två åren. Med utgångspunkt från detta material redovisas nedan några grova överslagsberäkningar av möjlig kvävefastläggning på översilningsmarker. Dessutom hänvisas till data från pågående danska projekt på ängar som kontinuerligt genomströmmas av näringsrikt vatten från jordbruksmark (avsnitt 10.5.9, Våtängar).

I Skåne har kväveretentionsstudier påbörjats på tre översilnings- marker: på före detta översilningsmark vid Skånes naturvårds- förbunds gård Hörjel och Vombs ängar, samt på Vinnö ängar vid Isgrannatorp utanför Kristianstad.

Denitrifikationsmätningar på mullhaltiga översilningsängar vid Hörjel under december 1989 resulterade i genomsnittliga värden på 4,2 och 0, 9 mg N/m2 x h under översilnings- respektive upptork- ningsperioder. Under april och under månadsskiftet maj/juni 1990 steg denitrifikationen till 8, 8 respektive 13 mg N/m2 x h under över- silning och 9, 4 (tveksamt värde som inte används i beräkningen nedan) respektive 0,9 mg N/m2 x h under upptorkning. Över— silningsregimen bestod av 6 dagar bevattning och 3 dagar upp- torkning. För att grovt skatta den årliga denitrifikationen i marken vid Hörjel görs följande antaganden: decemberresultaten (22 kg N/ha x mån) antas gälla för december-mars, maj-ljuni- värdena (64 kg N/ha x män) för maj och september samt april- värdena (44,4 kg N/ha x mån) för resterande 3 vår- och höst- månader. Under juni-augusti skedde ingen översilning, varför denitrifikationsvärdena för dränerade förhållanden (maj-/juni- värdet; 6,5 kg N/ha x mån) utnyttjas för sommarperioden. Den totala kväveelimineringen genom denitrifikation kan med dessa antaganden grovt skattas till ca 370 kg N/ha x år. Det ska påpekas att underlagsmaterialet för kalkylen är tunt, varför resultatet bör utnyttjas med försiktighet.

I Hörjel har inga massbalansstudier genomförts. Däremot har upptagning och inkorporering av kväve i biomassa mätts på

översilningsytor med gammal vall respektive nyinsådd vall under sommaren 1989. Resultaten mellan ytorna skiljde sig inte signifi- kant och kväveupptagningen uppgick i genomsnitt till 140 kg N/ha x år (U. Emanuelsson, muntl. medd.). Adderas detta värde till denitrifikationsresultatet kan den årliga kväveretentionen, exklu- sive sedimentationseffekter, uppskattas till ca 500 kg N/ha x år.

På Vombs ängar i Malmöhus län återupptogs översilningsbruket i april 1990. Två ytor på sammanlagt ca 15 ha bevattnades till slutet av maj med olika bevattningsregimer. Den östra delytan bevattna- des under 7 dagar och torkade upp under 7 dagar, medan regimen på den västra ytan var 11 respektive 3 dagar. Under senare delen av maj mättes denitrifikationen och uppgick då på den östra ytan till i genomsnitt 6,4 och 3,1 mg N/m2 x h under översilning respektive upptorkning, och på den västra ytan till 2,7 och 2,3 mg N/m2 x h under översilning respektive upptorkning. Månadsvärdena för denitrifikationen beräknades till ca 40 och 20 kg N/ha x män på den östra respektive västra ytan. Huruvida skillnaderna mellan ytor- na beror på de olika översilningsregimerna är för tidigt att ta ställning till.

Vid Isgrannatorp översilas den 5 ha stora ängen under 5 dagar och torkar upp under 2 dagar. Ängen omges av ett avskärande dike som samlar upp den del av det infiltrerade vattnet som inte sjunker ner till det djupare grundvattnet. Via ett mätöverfall återförs översil- ningsvattnet från diket till Vinnö å. Då vattenståndet i diket helt styrts av översilningsregimen under vegetationsperioden, kan mätförhållandena betraktas som goda, och inblandningen av grundvatten obetydlig. Under en översilningscykel under maj 1990 genomfördes denitrifikationsmätningar i markprofilens översta 10 cm. Under bevattningsperioden uppgick denitrifikationen till 4,1 mg N/m2 x h, och under anslutande dräneringsperiod (obevattnat) erhölls värdet 4,6 mg N/m2 x h, vilket motsvarar en kväveretention genom denitrifikation på 30 kg N/ha x mån.

Sammanfattningsvis kan anföras att skillnaderna i denitrifika- tionshastigheter mellan ytorna kan ges flera förklaringar. Dels mottar ytorna vatten med olika högt kväveinnehåll och är således olika hårt belastade (jämför relationen belastning/kvävretention i Fleischer et al. 1989), dels består de av olika jordarter, dels är översilningsregimema olika. På grund av det tunna underlags- materialet är det omöjligt att utvärdera vilken inbördes betydelse de olika faktorerna har på de olika översilningsytorna.

Naturvårdsaspekter Genom anläggning av översilningsängar skapas större våtmarks- ytor i landskapet. Detta ger underlag för bland annat ett rikare

fågelliv. Våtmarkerna är viktiga som häckningslokaler för ett stort antal fågelarter, men fungerar också som rast— och födosöks- lokaler för sträckande fågel under vår och höst. En viktig aspekt i detta sammanhang är att våtmarksytorna utformas och hävdas så att de blir anpassade till de varierande behov av biotoper som olika fågelarters olika livsfaser kräver. Ytorna bör därför inte vara för homogena (enhetliga) utan bestå av omväxlande mosaik av vatten- dränkta, fuktiga och torra delytor (Alexandersson et al. 1986). Obiogeografiska studier indikerar också att större samman- hängande ytor ("öar") är att föredra, eftersom dessa medför etable- ring av större antal arter än ett flertal små "öar" (MacArthur & Wilson 1963, 1967, Larsson 1987).

Utvecklingen på Vombs ängar under översilningen våren 1990 kan ses som ett uttryck för underskottet på våtmarker i jordbruks- landskapet. Trots att flyttande vadare och änder redan återvänt till Skåne hade endast ett fåtal par av tofsvipa och storspov etablerat sig på Vombs ängar i mitten av april. När översilningen inleddes erhölls en anmärkningsvärt snabb respons och åtskilliga vadare och änder uppträdde vid eller i de bildade vattensamlingarna; stor- spov, tofsvipa, rödbena, grönbena, flockar av brushane, gräsand gravand, ärta, skedand, sångsvan och skrattmås. Dessutom besök- tes området under ca 14 dagar av en vild vit stork. Det är känt att ar— ter som rödspov, brushane och kärrsnäppa häckade i stora mängder på de största skånska översilningsängarna i början av detta sekel.

Den ökade mängden småvatten kommer sannolikt också att resul- tera i starka populationer av grodor, paddor och salamandrar. Sär- skilt gynnsamt för dessa är givetvis om grunda, små dammar, som är kontinuerligt fyllda med vatten, kan skapas inom över- silningsytan.

För att göra den rikare faunan tillgänglig för allmänheten utan att silängarna behöver beträdas kan fågeltorn uppföras i anslutning till översilningsmarkerna. Härigenom reduceras störningama på fågellivet till ett minimum.

Beträffande vegetationen kommer förändringar att inträffa när översilningssystem anläggs. Fast-Itorrmarksvegetationen kom- mer successivt att ersättas av våtmarksväxter, såsom tuvtåtel, tåg, starr och fuktälskande gräs (flen, gröe, vass). Utvecklingen av dessa regleras delas av våtmarksmosaiken, dels av hur ängarna framgent kommer att hävdas (Alexandersson et al. 1986).

Provtagningsprogram Att bestämma den totala kväveretentionen på översilningsytor är i

regel mycket komplicerat och kräver ofta insatser av hydrologisk expertis (jämför Bengtsson 1990, Brusch & Nilsson 1990).

Vattenvolymer av och totalkväve- respektive totalfosforhalter i till- fört vatten måste mätas under bevattningsperioderna. För att till- förlitliga värden på näringsämnesfastläggningen ska uppnås måste det infiltrerande vattnets volym och ämneskoncentrationer också kontrolleras innan det slutgiltigt lämnar översilningsytan. Genom avskärande diken runt om översilningsmarken och/eller avledningsdiken inom ytan kan en del av vattnet uppsamlas för volyms— och haltbestämningar. Utöver detta krävs i regel potential- och koncentrationsmätningar i grundvattenrör, dels för att halt- förändringar i vatten som inte når uppsamlingskanaler eller even- tuella avskärande diken ska kunna registreras, dels för att grund- vatteninflytandet ska kunna uppskattas. Förekommer ytligt ström- mande vatten måste detta behandlas separat. Mätningar bör utföras under såväl översilade som icke översilade perioder så att skill- nader mellan olika behandling kan fastställas. För att nå hög till- förlitlighet krävs frekventa mätningar under typiska situationer under året.

Kostnader Se kapitel 9 Exempel på kommunal kvävepool

10.5.9. Våtängar

Definition

I begreppet våtängar innefattas här fuktängar, mader och _vass- områden i mer eller mindre nära anslutning till dammar och rinnande vatten. Våtängar skiljer sig från översilningsängar genom att deras vattenregimer inte bestämms av människan utan av grundvattnets eller vattendragets hög- och lågvattenperioder. De uppstår spontant inom områden med högt grundvattenstånd eller genom periodvisa översvämningar av låglänt mark i anslutning till vattendragen (Alexandersson et al. 1986), men kan också utvecklas genom uppgrundning av sjöar, dammar och rinnande vatten eller i samband med sjösänkningar. Dessutom kan de uppstå vid dämning av rinnande vatten (jämför avsnitt 10.5.3, Meandring av åar och floder).

Närsaltretention i våtängar Närsaltretentionen varierar mycket mellan olika våtängsbiotoper (Bowden 1987). Detta beror till största delen på att det förekommer många olika slag av våtängar med olikheter i vegetation och vattenomsättning.

Karaktäristiskt för många fuktängar och mader är att stora delar av arealerna är hydrologiskt isolerade från omgivande vatten, dvs. inget kontinuerligt vattenutbyte sker. När ängarna har fyllts med vatten via grundvattenhöjning eller genom översvämningar byts ej vattnet ut, utan stagnerar tills vattennivån åter sänks, i regel efter en längre tid. Sannolikt utarmas vattnets näringsförråd snabbt genom växternas upptagning och denitrifikationen, varefter processhastighetema reduceras. Dock finns det våtängar i utström- ningsområden på sluttande mark, vars markskikt kontinuerligt genomströmmas av vatten från omgivningen. Även naturliga vassområden kännetecknas ofta av att större mängder vatten passerar området utan att det sker något mer omfattande utbyte av vattenvolymen. Vattnet kan tillföras från en å eller flod, som bildar en eller flera kanaler genom eller under vassfältet, om uppflytning av rotfilten skett. Vattendraget beter sig då från näringsretentionssynpunkt som en å eller flod. Vare sig sedimen- tation, näringsupptagning eller denitrifikation påverkar det genomflödande vattnet. Många våtängar karaktäriseras därför av låg effektivitet när det gäller retention av externt tillförda näringsämnen och kan därför inte med framgång belastas med kväve och fosfor om inte deras hydrologiska isolering bryts (Bowden 1987).

Inom våtängsarealerna finns en stor mängd kväve och fosfor bunden i mark och vegetation, som endast omsätts "internt" mellan marken/sedimentet och växterna (Bowden 1987). En varierande del av upptagna näringsämnen återförs till ståndplatsen när växterna vissnar och bryts ner. Vid nedbrytningen frigörs näringsämnen som ånyo tas upp av växterna. Under vegetationssäsongen hämtar rötterna således näring från det befintliga, återcirkulerande förrådet. Genom diffusion och läckage tillförs sedimentet syre via rötterna (Armstrong 1967, Reddy et al. 1989). Härigenom stimu- leras nitrifikation av ammonium som bildats vid nedbrytningen av växtmaterialet. Genom rotläckage tillförs också marken/sedi- mentet löst organiskt material från växterna. Nitratet kan assimi- leras av växterna eller elimineras genom denitrifikation. Christensen & Sörensen (1986) diskuterade betydelsen av rottrans- porten av syre och lösta organiska ämnen för denitrifikationen i littorala sjösediment, och Reddy et al. (1989) påvisade experimen-

tellt att förekomst av växter stimulerade denitrifikationen avsevärt jämfört med frånvaro av växter.

Sammanfattningsvis kan anföras att den stora växtbiomassan samt den åtminstone säsongvis höga produktionen på vissa typer av våtängar torde innebära att det finns en hög retentionspotential för närsalter, som skulle kunna utnyttjas under förutsättning att vattendragens näringsrika vatten på ett effektivt sätt kunde tillföras hela våtängsarealerna (jämför nedan refererade studier av Bräsch & Nilsson 1990 och Hoffmann, muntl. medd.).

Anlaggn" ing och skötsel av våtang" ar Vid anläggning av våtängar måste utformning och vattentillförsel planeras med utgångspunkt från ortens naturliga förutsättningar.

Enklast kan anläggning troligtvis ske genom dämning av ett rinnande vatten så att låglänta områden översvämmas vid högvattensituationer eller genom att vatten avleds i en särskild fåra till ett invallat och dämt område. Är marken kuperad så att vattendraget kan avledas utefter höjdkurvan uppe på en sluttning kan det därifrån få läcka ut och långsamt strömma över slutt- ningen. Den senare modellen kräver i många fall att vatten- avledningen sker långt från den plats som ska bli våtäng, vilket kan medföra höga grävningskostnader. Sannolikt är det svårt att rekonstruera sådana våtängar som genomströmmas av grund- vatten på bred front. Detta kräver speciella förutsättningar, och kan sannolikt endast komma i fråga på sådana lokaler som tidigare haft ytligt grundvatten, men där detta dränerats bort av män- niskan. I sådana fall restaureras våtängen genom att dränerings— rör och kulvertar avlägsnas.

Våtängar bör - om hög närsaltretention eftersträvas - utformas så att de inte kommer att innehålla stagnant vatten som mycket sällan byts ut. Nitrat- och fosforrikt vatten måste tillföras kontinuerligt eller regelbundet, åtminstone under högvattenperioder. Annars kommer vattnets näringsförråd att utarmas och retentionseffek- terna att bli obefintliga. På restaurerade fuktängar och mader, vars vattentillförsel regleras av stigande och fallande grundvatten, kan detta vara mycket svårt att uppnå. Möjligen kan här vatten från ett intilliggande rinnande vatten tillföras ytan så att grundvattnet trängs undan och därigenom utbyts. Stor risk föreligger dock att vattnet avrinner som ytströmning utan kontakt med mark och växtrötter. För att råda bot på en sådan utveckling måste området invallas på nedströmssidan så att grundvattnet tvingas ner i marken av det påförda vattnet.

I sådana fall där våtängar skapas genom dämning i närliggande vattendrag kan kravet på vattenomsättning uppfyllas genom att våtängarna utformas så att deras vattenstånd kan regleras med dämmen eller munkar, och vattnet tillföras pulsvis. Ett annat sätt är att anlägga våtängarna i så kallade utströmningsområden (jämför Översilningsängar, som bör anläggas i inströmnings- områden), och framför allt där sådana områden finns på naturligt sluttande mark. Men även i sådana fall kan det vara fördelaktigt att göra fördämningar. Naturliga sådana våtängar i utström- ningsområden är de två danska våtängar som nedan refereras (Bräsch & Nilsson 1990, Carl Christian Hoffmann, muntl. medd.)

Ett problem som leder till minskad närsaltsretention är att vattnet i naturliga våtmarker har en tendens att bilda åfåror i stället för att långsamt rinna på bred front. Detta innebär att endast ett begränsat vattenutbyte med markvattenmagasinet sker i anslutning till "kanalerna", men att inget utbyte alls sker över stora arealer. Eftersom det är genom kontakt med växternas rötter och markens denitrifikationsbakterier som den effektivaste retentionen kan förutses ske, krävs det därför kunskap om hur vattenflödena ska styras för att rinna och perkolera ner i marken på bred front, så att liknande effekter som i översilningsmark erhålls. Om vattenrörelser på bred front kan vidmakthållas, sker också en kraftig nedsättning av vattnets flödeshastighet, vilket stimulerar sedimentation av partikulärt material. Möjligen kan dessa problem åtminstone delvis lösas genom att vegetationen regel- bundet glesas ut genom slåtter eller bete.

Hävd av våtängar kan ske genom betande kreatur, t. ex. får eller "svensk" nötkreatur, under torra perioder. Under högvatten- perioder kan inte får utnyttjas på grund av risken för levermask, och inte "svensk" nötboskap, eftersom de får klövspaltsjuka när de går i vatten. För tillfället introduceras nu på flera organisationers initiativ skotsk höglandsboskap, som kan gå ute hela vintern och även tål att gå i vattendränkta ängar under långa perioder (Dagens Nyheter 16.11.1990). Detta ökar möjligheterna att åstadkomma en effektiv hävd. Dock bör man vara uppmärksam på att kreaturens spillning snabbt kommer att brytas ner i vattnet och på nytt frigöra näringsämnen, främst ammonium och nitrat. Därför måste antalet djur per betningsenhet begränsas till dess att vi skaffat erfarenheter av effekterna av detta nya inslag i våtängsvården.

Utan hävd växer våtängarna igen och genomgår successioner. Sumpskog bildas som en naturlig succession genom att fuktängar under längre tid inte hävdas genom slåtter eller bete. Videarter, klibbal och björk kommer då att vandra in. Mader utvecklas till högstarrängar och vassområden till starrängar, som så småning-

om bildar starrkärr eller högmossar (Alexandersson et al. 1986). Hävden måste varieras genom olika intensitet av bete och slåtter för att fuktängarnas olika successionsstadier ska bevaras. Detta är sannolikt av störst intresse från naturvårdssynpunkt, eftersom ängarna härigenom kommer att härbergera växt- och djur- samhällen med olika art- och individfördelningar.

Atskilliga vetenskapliga studier har genomförts i områden som närmast kan karaktäriseras som våtängar. I en brett upplagd översiktsartikel presenterar Bowden (1987) aktuell kunskap om kväveomsättning i våtängar, varav det mesta materialet avser ängar med svag vattenomsättning. Då det i regel råder kvävebrist för vegetationen i denna typ av våtängar anser författaren att risken för nitratläckage är minimal och att fastläggning så gott som alltid sker när kväve tillförs. Bowden (1987) finner dock att de flesta våtängar har begränsad kapacitet att eliminera tillfört kväve, och förklarar detta med ovan beskrivna frånvaro av effektiv vattenomsättning. Sammanställda denitrifikationsdata (13 artik- lar) varierar mellan 0 och >3.000 kg N/ha x år. Författaren påpekar dock att de flesta värden som överstiger 10 kg N/ha x år representerar potentiella aktiviteter - på grund av experiment- betingelserna - snarare än verklig (in situ) denitrifikation. Några nettovärden för in- och utflöde av kväve i denna typ av våtängar redovisar inte Bowden.

För andra typer av våtmarker, såsom områden som är påverkade av tidvatten eller hög vattengenomströmning, redovisas data som indikerar bruttoläckage i storleksordningen 4-60 kg N/ha x år. Men mätning av tillförseln av kväve till systemen har i dessa fall inte .orts. I arbeten där hänsyn tagits till både tillförsel och läckage redovisas i de flesta fall en fastläggning i våtmarken (Bowden 1987).

Bowden (1987) uppskattade utifrån primärproduktionsdata och CzN- kvoter våtmarksväxternas upptagning av kväve till mellan 50 och 350 kg/ha x år. Han redovisar också resultat från andra studier som för den norra tempererade hemisfären uppgår till 30-220 kg N/ha x år. Starr, sjösäv och kaveldun/starr/rör uppvisade de högsta värdena: 100-160, 180 respektive 220 kg N/ha x år.

Nichols (1983) sammanställde resultat från forskare som studerat kväve- och fosforretention i naturliga våtmarker som utnyttjats som behandlingsmagasin för tvåstegsbehandlat avloppsvatten mel- lan 1 och 69 år. Om resultat som enbart baseras på sommarvärden undantas var den procentuella retentionen av kväve 70-90 % inom belastningsintervallet 15-150 kg N/ha x år. Vid högre belastning,

540 respektive 4300 kg N/ha x år, var retentionen 30 respektive 1 %. I absoluta tal motsvarar detta årliga retentioner på 10-170 kg N/ha x år. Kvävefastläggningen i en Glyceria-våtmark, som gödslats med 4 000 kg oorganiskt kväve per ha och år, uppgick till ca 1 500 kg/ha x år. Det ska här påpekas att de mest långvarigt behandlade våtmarkems retention låg mellan 40 och 130 kg N/ha x år, vilket antyder att kväveretentionen inte avtar med utnyttjandetiden. Med undantag för Glyceria-våtmarken, kan kväveretentionen betrak- tas som förvånansvärt låg. Bowden (1987), som också analyserat dessa siffror, ansåg detta bero på det låga vattenutbytet i våt- markerna.

I samma våtmarker varierade fosforretentionen mellan 20 och 96%, med den lägsta relativa effektiviteten vid de högsta belast- ningarna. Per år lades 8-130 kg P/ha fast vid belastningar varierande mellan 10 och 640 kg P/ha x år. För Glyceria- våtmarken var retentionen 190 och belastningen 770 kg P/ha x år (Nichols 1983). Inte heller beträffande fosfor kan retentionen anses avta med stigande antal behandlingsår, utan de längst använda våtmarkerna hade retentioner på 33-130 kg P/ha x år. Dock var den procentuella retentionen låg (20-47%), men detta kan vara kopplat till den höga belastningen i dessa fall (7 0-640 kg P/ha x år).

På Jylland i Danmark har två tillförlitliga och i detta sammanhang mycket relevanta studier genomförts. Briisch & Nilsson (1990) .orde massbalansstudier under 1,5 år i ett kontinu- erligt genomströmmat litet (1600 m2) "övergångsfattigkärr", som tidigare utnyttjats för bete. Markprofilen består av upp till 2,5 m tjocka organogena avlagringar av torv och gyttja, som överlagrar glacial sand. Vegetationen utgjordes av kärrtistel, sumpkärring- tand etc. Området, som ligger mellan jordbruksmark och en mindre å, har närmast karaktären av skyddszon eller våtmark. Studierna är mycket vederhäftigt genomförda, och tillrinnande ytvatten och grundvatten samt avrinning väl belagda. För bestämning av den faktiska evapotranspirationen användes dels jämförelser mellan avrinningens dygnsvariation, dels uppmätt potentiell evapotranspiration. Nitrat- och fosfathalter i yt- och grundvatten samt i avflödet mättes med 1-2 månaders mellanrum. Nitrathalten i tillrinnande vatten varierade under året mellan 3 och 13 mg N/l, och den totala årliga kvävebelastningen uppgick till 707 kg N/ha. Den totala kväveretentionen uppgick till 200-260 och 600 kg N/ha x år under vinter respektive sommar, med ett årsmedelvärde på 390 kg N/ha. Detta motsvarar en retention av i genomsnitt 55%. Variationen i kväveretention var dock stor på ängens olika delar, vilket författarna ansåg bero på olika flödeshastigheter mellan ytor med olika vegetation och porositet. Man kunde också visa att temperaturen var en styrande faktor i

intervallet 5-10 0C, och att brist på organiskt kol begränsade denitrifikationen vid temperaturer högre än 10 0C. Denitrifika- tionsmätningar genomfördes endast vid två tillfällen (november 1989, april 1990) och resulterade i processhastigheter motsvarande 340 respektive 476 kg N/ha x år. Resultaten från kontinuerliga nitratmätningar i det ytliga markvattnet tolkades som att endast en mindre del - storleksordningen 70 kg N/ha x år) blev upptaget av växter, och författarna ansåg därför att denitrifikationen var den dominerande kväveeliminerande processen. Fosfat frigjordes under det första studieåret på grund av försumpning av delar av försöksytan, men därefter skedde en nettofastläggning. Bräsch & Nilsson (1990) refererar också till ytterligare en dansk studie, som uppskattat denitrifikationsaktiviteten i ett inströmningsområde med större vertikal vattentransport än det refererade till 875 (april) kg N/ha x år.

I den andra jylländska studien har den totala kväve- fastläggningen i en mullrik (50-60 % organisk halt) kontinuerligt övervattnad/genomströmmad ("overrisslet") äng uppskattats till 490 kg N/ha x år med hjälp av massbalansberäkningar för perioden september-maj 1989/1990 (Carl Christian Hoffmann, muntl. medd.). Nitrathalten i det tillrinnande vattnet var under december- mars ca 11 och under maj ca 4,5 mg N/l, vilket motsvarar de halter man finner i många av det sydsvenska jordbrukslandskapets åar. Denitrifikationens- andel av den totala retentionen uppgick till mellan 25 och 90 % och uppskattades i absoluta tal till 380 kg N/ha x år (78%). Ca 85% av markprofilens denitrifikation skedde i de översta 10 cm. Ingen ökning av ammoniumhalten noterades, ej heller kunde någon ackumulation av ammonium påvisas i marken (15N-studier). Studier av vegetationens kväveupptagning visade att ca 140 mg N/m2 x dag inkorporerades under april-juni, vilket motsvarar 125 kg N/ha x år. Genom addition av mass- balansens värde för september-maj och vegetationens upptagning (april-juni) kan den totala kväveretentionen uppskattas till ca 620 kg kväve per ha och år.

Egna denitrifikationsmätningar i ett humöst starrkärr i anslut- ning till en måttligt jordbrukspåverkad halländsk sjö resulterade i mycket låga aktiviteter såväl sommar som vinter, 0,00 respektive 0,06 g N/m2 x h. Vintervärdet motsvarar ca 0,4 kg N/ha x mån. Tillsats av nitrat under sommaren medförde en avsevärd ökning av denitrifikationshastigheten till motsvarande ca 35 kg N/ha x år. Tillsatsförsöket indikerade således kvävebrist, och nitratkoncent- rationen i starrvåtmarken var så låg som 0,1 mgN/l. Aktiviteten kan därför förväntas öka under höst och vår när kvävetillförseln till kärret är högre. Resultaten överensstämmer väl med dem av Bowden (1987) presenterade.

Naturvårdsaspekter

Hävdade våtängar av olika slag har ofta stort naturvårds- och rekreationsvärde på grund av den variationsrika flora samt fågel-, insekts- och amfibiefauna man ofta finner på dem. Genom den höga habitatsdiversitet som olika intensiv hävd leder till på olika delytor och mellan olika våtängstyper skapas förhållanden som gör dessa till mycket attraktiva rastplatser för flyttande fåglar samt viktiga födo- och reproduktionslokaler för ett stort antal fåglar och djur. I hög grad påminner våtängar i detta avseende om hävdade översilningsmarker, och läsaren hänvisas till avsnitt 10. 5. 8, Över- silningsängar 1 denna rapport, samt till Alexandersson et al. (1986) som ger en detaljerad översikt över organismlivet och dess förut— sättningar på mader och fuktängar samt i vassområden.

Vid restaurering av våtängar måste hänsyn tas till redan etablerad flora och fauna, så att denna inte utarmas. Detta gäller framför allt om det förekommer arter vars speciella ekologiska krav är av sådan art att ingreppen för att förbättra näringsämnesretentionen förstör överlevnadsbetingelserna för arten i fråga. Vid nyanlägg- ning av våtängar bör samråd med botanister och ornitologisk expertis ske så att så många naturvårdsaspekter som möjligt ska kunna tillgodoses inom den nya våtmarken.

Kostnader Anläggningskostnader bedöms bli mycket varierande och framför allt bestämmas av kostnader för grävarbeten i samband med en eventuell avledning av vattendragens vatten samt vid invallning. Kostnaden för grävning uppskattades av Rosenqusit till 45 kr/m3 jord som grävdes bort (avsnitt 10.5.7, Dammar).

Driftkostnader torde framför allt vara relaterade till det behov av hävd genom slåtter eller bete som kan vara aktuellt, samt tillsyn av tillförselkanaler och eventuella dämmen. Kostnaderna för inhäg- nader för betande kreatur torde vara negligerbara i jämförelse med den ekonomiska fördel ägaren får genom betesgången. Driftkost- naderna bedöms därför vara låga.

10.5.10. Skogskärr

Inledning

Fleischer et al. (1989) visade att läckaget av kväve från skogsmark till Laholmsbukten nästan fördubblats under den senaste 20-års- perioden, och nu tillsammans med "övrig mark" uppskattas utgöra ca 40 % av belastningen på bukten. Då skogsarealerna i de övre

delarna av västkustens avrinningsområden ofta är hög, och då skogsbruket successivt intensifieras, finns all anledning att söka begränsa kväveläckaget. Läckaget anses ha flera orsaker. Bland annat bidrar det ökade atmosfärsnedfallet, som i många fall i södra och sydvästra Sverige överskrider de kritiska gränsvärdena (Nilsson & Grennfelt 1988), samt negativa effekter av nya skogs- bruksmetoder, såsom kalavverkning, markbearbetning, dräne- ring och skyddsdikning, till det tilltagande kväveläckaget. För att dessa orsaker ska kunna elimineras krävs kraftfulla politiska beslut, samt förbättrad information till allmänhet och skogs- industri. Det bedöms också som angeläget att skapa förutsättningar för förbättrad naturlig självrening nära källan för närings- läckaget (Fleischer et al. 1989). För detta ändamål har anläggning av skogsvåtmarker, skogskärr, föreslagits, och forskningsprojekt inletts för studier av framförallt kvävefastläggningen i befintliga kärr i bland annat Halland.

Då avgränsningen av skogskärr från sumpskog och andra typer av våtängar definitionsmässigt är diffus, hänvisas läsaren också till avsnitt 10.5.4, Sumpskog och avsnitt 10.5.9, Våtängar.

Näringsämnesretention i skogskärr

Slutsatsen att kväveomsättningen i skogskärr kan vara betydande grundas på det faktum att många kärr har högt gasinnehåll, vilket lätt observeras när man trampar omkring i dem. Dessutom är innehållet av organiskt material högt, vilket om det är lättnedbryt- bart anses gynna denitrifikationsaktiviteten. Således finner man ofta rotfilt av starr, som täcks av detritus från starrvegetationen och andra kärrväxter, vitmossa, som är vintergrön och således kan ha lång produktionsperiod, samt varierande mängder okonsoliderad humus och torv.

Närsaltretention kan ske genom sedimentation av partiklar från det tillrinnande vattnet, upptagning i växtbiomassa samt denitrifikation. Kvävebelastningen är högst i samband med hög avrinning under senhöst, vinter och tidig vår, då upptaget av kväve av träd och fältskikt är lågt. Tillförseln av kväve sker huvud- sakligen i form av nitrat, varför kravet på syrsättning (för nitrifikation) är lågt i kärren. Växterna i kärret bidrar till denitrifikationen genom att förse bakterierna med vissnat organiskt material, samt lösta organiska kolföreningar genom rotläckage under vegetationssäsongen.

Podsoljordar och humösa skogskärr har under naturliga förhål- landen sur pH—reaktion (Stålfelt 1969). Som följd av den intensiva försurning som det sydvästsvenska landskapet utsatts för de senas- te 30 åren har syran i mark och avrinnande vatten från skogsmark

ytterligare ökat (Bernes 1986), vilket kan befaras ge effekter på ämnesmetabolismen i marker och kärr, inklusive den bakteriella omsättningen av kväveföreningar. Focht (1974) visade experimen- tellt att denitrifikationen hämmas av lågt pH, och men inga mät- resultat föreligger som indikerar att lustgasens (N20) andel skulle öka vid denitrifikation i sura skogskärr.

Anläggning av skogskärr Huruvida det finns erfarenheter av anläggning av skogskärr är ej känt men enklast torde det ske genom dämning av vattendrag. Bäst är sannolikt att utvidga befintliga kärrområden, eftersom en snabbare kolonisation av kärrvegetation då kan komma till stånd. Möjligen, och om ekonomin och framkomligheten med maskiner tillåter, kan vatten från befintliga vattendrag avledas längre sträckor till lämpliga låglänta skogspartier.

Med anledning av risken för förhöjd lustgasutveckling från skogskärr måste viktiga försiktighetsmått vidtas i planerings- stadiet. Således är det nödvändigt att mätningar av den totala denitrifikationaktiviteten och lustgasutvecklingens andel av slutprodukterna genomförs i kärnan till skogskärr som ska utvidgas eller i närliggande likartade skogskärr (med avseende på uppbyggnad, vegetation och vattenkvalitet) innan beslut fattas om att dämma upp nya skogskärr. Härigenom undviks att den positiva effekten av ökad kväveretention resulterar i negativa atmosfärs- effekter (jämför Bernes 1989, Bingman 1989). Dessutom kommer metanutvecklingen sannolikt att öka, samtidigt som koldioxid- utvecklingen minskar. Dessa processers omfattning och betydelse är dock inte utredd (jämför Bingman 1989).

Befintligamätdata

Antalet rapporter som behandlar närsaltretention i skogskärr är lågt, och beslutsunderlaget därför dåligt (se även avsnitt 10.5.4, Sumpskog och avsnitt 10.5.9, Våtängar).

Verry & Timmons (1982) har .ort en kväve- och fosforbudget för en nordamerikansk torvmosse. Arbetet är mycket gediget och såväl vattenbalans som näringsämnesflödena väl kontrollerade. Förfat- tarna fann att nettofastläggningen av kväve uppgick till 6,3 kg/ha x år (41-55% av totala tillförseln under vår, sommar och höst) och av fosfor till 0,7 kg/ha x år (43-74% av tillförseln). Den totala belastningen av ämnena var dock låg, ca 12 kg N respektive 1,2 kg P per ha och år. Retentionspotentialen antogs vara god även vid högre belastningar, eftersom retentionen var väl korrelerad till belastningen. Sambandet visades vara starkt för den uppmätta "naturliga" belastningen av fosfor, men testades inte experimen- tellt, varför det inte går att avgöra hur långt intervallet kan

sträckas ut. Någon liknande korrelation redovisades ej för kväve. Verry & Timmons visade också att retentionen i mossen var högre tidigt på våren än under resten av året, medan samtidigt den omgivande skogen visade nettoförluster av såväl kväve som fosfor under våren. Skillnaden ansågs bero på den högre och tidigare igångsatta primärproduktionen i mossens vitmosse- och ljung- vegetation; dessa växter är vintergröna, medan träden fällde sina blad.

Bowden (1987) redovisar i en sammanställning tre studier av växters kväveupptagning i boreala och subarktiska myrar, vilken varierar mellan 7 och 50 kg N/ha x år. Samme författare anger också läckage av kväve från två nordamerikanska mossmarker till ca 5 kg N/ha x år. Nettoflödet av kväve redovisas inte i dessa fall, eftersom inga mätningar av kvävebelastningen genomförts. Bowden anser det sannolikt att det sker en nettofastläggning av kväve även i dessa mossar.

Hussey et al. (1985) presenterar ett mycket begränsat datamaterial som visar att denitrifikationen i ett naturligt starrkärr (vattenhalt 87%) var signifikant högre än i en torrare (vattenhalt 30 %) fuktäng under sensommaren. Även organisk halt och vattenhalt var högre i starrkärret. Värdena går ej att utnyttja för areella uppskattningar.

Ett fåtal egna mätningar av denitrifikation och lustgasutveckling i tre skogskärr, vilka ingår i de nystartade projekten i Halland, visar att den genomsnittliga totala denitrifikationen under som- maren varierade mellan 0 och 0,6 mg N/m2 x h (motsvarande 0 och 4 kg N/ha x mån) och under vintern på en lokal uppgick till 0,1 mg N/m2 x h (0,5 kg N/ha x män). Det högsta enskilda värdet som noterats var 1,48 mg N/m2 x h. Spontan lustgasutveckling kunde endast beläggas vid vinterprovtagningen och uppgick då till 0,3 mg N/m2 x h. Om denitrifiaktionen antas pågå med en genomsnittlig hastighet av 1,5 kg N/ha x män i nio av årets månader kan den årliga kvävefastläggningen genom denna process grovt skattas till ca 15 kg N/ha. Resultaten indikerar att denitrifikationen är betydligt lägre än i andra våtmarkstyper. Detta kan bero på den dåliga vattenomsättningen vid mättillfällena, som lett till utarm- ning av vattenmassans nitratförråd. Således var kvävehalterna i mätpunkterna ca 0,01 mg NOg-N/l. Vid- tillsats av nitrat ökade denitrifikationshastigheten 4—10 gånger till 0,5-2,3 mg N/m2 x h.Att inte högre absolutvärden uppnåddes kan bero på att bakteriernas aktivitet sekundärt styrdes av brist på lätt nedbrytbart organiskt kol. Resultatens tillförlitlighet reduceras dock av de få mätning- arna och stor spridning mellan replikat på olika lokaler, vilket sannolikt berodde på svårigheten att ta representativa prov i skogs- kärren.

Resultaten från Halland indikerar således att man knappast kan förvänta sig några omfattande retentionseffekter av skogskärrs- anläggningar. Värdena överensstämmer med Verry & Timmons (1982) och ligger i den lägre delen av det av Bowden (1987) redovisade intervallet.

Kostnader Kostnaderna domineras helt av anläggningsarbetenas omfattning (jämför avsnitt 10.5.9, Våtängar). Några driftkostnader torde inte uppstå, med undantag för de fall där ekologiska kontrollprogram genomförs.

10.5.11. Dagvattenmagasin

Dagvattens ursprung och sammansättning Dagvatten uppstår när regn faller på hård.orda ytor, såsom tak och vägar, i samband med bebyggelse. Beroende på dagvattnets ur- sprung varierar halterna av förorenande ämnen högst väsentligt. Med avseende på kväve finner man koncentrationer som varierar mellan ( 1 mg N/l och flera mg/l. Halterna kan också vara olika höga under olika årstider beroende på lövfällning och olika föroreningsbelastning på de hårda ytorna.

Traditionell behandlingav dagvatten

I tätorter tas dagvatten om hand på i princip två sätt. En metod innebär att dagvattnet leds ner i gatubrunnar till det ordinarie avloppsvattennätet (kombinerat system) och med detta leds till avloppsreningsverket där det behandlas tillsammans med hus- hållens spillvatten. Under senare tid har många kommuner byggt ut separata ledningsnät för dagvattnet, med vilket dagvattnet leds till avloppsreningsverken. Under perioder när dagvattenflödena är så höga att de överskrider avloppsreningsverkens kapacitet måste kommunen brädda, dvs. leda vattnet förbi avloppsreningsverket och direkt till recipienten. Om separata ledningssystem finns sker detta med endast dagvattnet. Kommuner med kombinerade ledningar tvingas brädda blandningen av avlopps- och dagvatten till recipienten, vilket leder till mycket hög föroreningsbelastning. För att undvika bräddning har många tätorter anlagt dagvattenmagasin, vilka tjänar som buffertar under perioder med hög vattenföring. Därifrån kan dagvattnet successivt ledas till avloppsreningsverket i en takt som är avpassad till verkens dimensionering.

Behandling av dagvatten i våtmarker

En modernare metod att behandla dagvattnet - som förutsätter separata system - är att leda det till dammar med så stor volym att vattnets uppehållstid i dammen blir lång även under högvattenperioder. Härigenom skapas förutsättningar för sedimentation av partiklar med bundna föroreningar, upptag av näringsämnen av vegetation (alger, makrofyter), oxidation av förekommande ammonium till nitrat samt denitrifikation av nitrat till atmosfärisk kvävgas (Nz). En längre gående rening av vattnet erhålls på detta sätt i dammen jämfört med när vattnet snarast leds till reningsverket från buffertmagasinet. Dagvattenmagasinen utformas enligt denna modell företrädesvis så som beskrivs i avsnitt 10.5.7, Dammar. Vid dimensionering av dessa magasin bör teoretiska uppehållstider för vattnet på åtminstone 3-5 dygn eftersträvas vid medelhögvattensituationer. Detta innebär att dagvattenmagasinen kan bli ansenliga i de fall avrinningsområdena är stora och om magasinen läggs i anslutning till avloppsreningsverket. För att göra magasinen mer hanterliga kan de placeras längre från avloppsreningsverken, nära de områden från vilket dagvattnet härrör. Sådana lösningar har introducerats i Halmstads kommun, där flera dagvatten- magasin placerats i parkområden inom staden, eller mellan tätortsbebyggelse och naturmark. Dagvatten betraktas här som en miljötillgång och magasinen utnyttjas för att skapa attraktiva närmiljöer såväl i stadens centrala delar som i förorterna. Sådana gröna och blå ytor drar till sig både fåglar, djur och människor, och utnyttjas flitigt av t. ex. barndaghem, samtidigt som ett dagvatten med avsevärt högre kvalitet uppstår (T. Rosenquist, kväve- symposium i Tylösand 1990). I detta sammanhang hänvisas också till avsnitt 10.5.7, Dammar.

Näringsämnesretention och mätprogram Effektiviteten med avseende på näringsämnesretention i dagvattenmagasin med förlängd uppehållstid är ej känd, men är troligtvis av samma storleksordning som i ordinära dammar med liknande utformning och biologiskt liv.

Stora problem kan uppstå vid mätning av flöden i underjordiska kulvertar. En tillförlitlig och ofta använd metod är att använda stationära tryckgivare med datoriserad resultatinsamling. Under högvattenperioder fylls i regel kulvertarna med vatten. Då ger stationära tryckmätare ej längre en rättvisande bild av flödena, eftersom vattnet kan strömma med olika hastighet samtidigt som tryckmätaren registrerar samma vattentryck. I dessa fall bör tryckmätningen kombineras med mätning av flödeshastigheten i kulverten. För sådana ändamål krävs särskilda håltagningar i

ledningarna, eftersom flödet inte tillförlitligt kan mätas i uppsamlings-linspektionsbrunnar på grund av turbulenta vatten- rörelser. Under högvattenperioderna sker sannolikt också stora läckage av vatten till grunden, vatten som sedan tillförs dagvatten- magasinet som grundvatten. Detta innebär att, även om grund- vatteninflytandet under lågvattenperioder är försumbart i den hydrologiska balansen, så måste anordningar för mätning av grundvattenrörelserna kring dammen installeras för att mass- balansen ska bli tillförlitlig under de perioder när de största mängderna material transporteras. Eftersom både grundvatten- mätningar och utvärdering av insamlade data är komplicerade och dyra att genomföra rekommenderas sådana mätningar endast för pilotstudier och i experimentella anläggningar.

Kostnader För en uppskattning av anläggnings- och driftkostnader hänvisas till avsnitt 10.5.7, Dammar.

10.5.12. Rotzonsanläggningar

Inledning

Rotzonsanläggningar är anlagda våtmarker vars syfte är att redu- cera näringsämnes- och metallinnehållet i kommunalt och indust- riellt avloppsvatten. Vanligt är att anläggningarna tar emot obe- handlat vatten eller vatten som genomgått mekanisk och biologisk behandling i avloppsreningsverk. Ett relativt stort antal anlägg- ningar är i drift i Europa och Nordamerika. De flesta är små, och drivs i experimentell skala, men i t. ex. Danmark finns ca 30 an- läggningar som betjänar mellan 5 och 6 000 personekvivalenter (Brix 1987). Uppbyggnaden av rotzonsanläggningar beskrivs nedan under Konstruktion av rotzonsanläggningar. Utomlands är det inte ovanligt att även naturliga våtmarker utnyttjas för avlopps- vattenrening. Resultat från sådan aktivitet redovisas av Nichols (1983) och i avsnitt 10.5.9, Våtängar. I detta sammanhang hänvisas också till s.k. poleringsdammar, vilka beskrivs i avsnitt 10.5.7, Dammar.

Principer för ämnesretention i rotzonsanläggningar I rotzonsanläggningar påförs vatten på markytan eller genom grävda kanaler. Från ytan sjunker vattnet ner till rotzonen, och från sidokanalerna trängar vattnet in i rotzonsbädden genom horisontell rörelse. Fastläggning av näringsämnen och metaller sker i rotzonsanläggningen genom sedimentation på ytan, upp- tagning av växternas rötter samt genom bakteriell denitrifikation (endast kväve). Fosfor och metaller fastläggs också genom adsorptionsprocesser till oorganiska och organiska komplex nere i

rotzonen (Brix 1987, Brix & Schierup 1989). Detaljprocesserna i rotzoner är dåligt utredda, men mycket forskning pågår för att skapa större kunskap och därmed öka förutsättningarna för en ännu effektivare rening av vatten i denna typ av anläggningar (jämför Cooper & Findlater 1990). Nedan beskrivs processerna i rotzonsanläggningen utifrån de förhärskande teorierna.

Tvåstegsbehandlat avloppsvatten innehåller höga halter av partikulärt organiskt bundet fosfor och kväve samt lösta fraktioner, framför allt fosfat och ammonium. Dessutom förekommer i industriellt avloppsvatten bl.a. metaller. När avloppsvattnet fördelas över markytan sker en sedimentation av partikulära fraktioner, vilka sedan i hög utsträckning bryts ner och då frigör näringsämnen och metaller som tillsammans med övriga tillförda lösta fraktioner kan tränga ner i bädden. I anläggningens rotzon finns aeroba och anaeroba zoner, som främjar fastläggningen på olika sätt. Närmast rötterna sker dels en upptagning av näringsämnen, dels ett läckage av syre. Det sistnämnda anses stimulera oxidationen av ammonium till nitrat samt medföra att fosfat och metalljoner adsorberas till organiska partiklar och andra metallkomplex. Bildat nitrat kan tas upp av växterna, men huvuddelen diffunderar eller transporteras med vattnet till anaeroba zoner där denitrifikation kan ske (Brix & Schierup 1989, Davies & Hart 1990).

Växternas upptagning av näringsämnen anses vara av under- ordnad betydelse, åtminstone i en väl etablerad rotzonsanläggning, eftersom ingen nettoökning av biomassan sker mellan säsong- erna. De näringsämnesförluster växterna förorsakas i samband med nedbrytningen av döda delar under vinterhalvåret kompen- seras genom upptagning nästa vegetationssäsong, men i regel finns inget utrymme för en ökning av biomassan. De viktigaste kväve- respektive fosfor- och metallfastläggande processerna anses därför vara denitrifikation respektive adsorption till mark- komplex. Beträffande fosfor och metaller sker därigenom en anrikning i rotzonsanläggningen (Brix 1987, Brix & Schierup 1989). Långtidseffekterna är dåligt kända, men anrikningen bedöms kunna fortgå mellan 20 och 60 år innan mättnad uppstår, varefter effektiviteten förväntas minska med följd att fosfat och metaller börjar läcka ut till det avrinnande vattnet. För kväve föreligger givetvis inte denna risk, eftersom denitrifierat kväve avgår till atmosfären. Inte heller partikelfastläggningen påverkas av anläggningens ålder (P.-A. Camper, muntl. medd.).

I en nyanlagd rotzonsanläggning tar växternas etablering ca 5 år. Under denna tid är ämnesfastläggningen inte maximal, vilket anses orsakas av dåligt utvecklat rotsystem samt dålig hydraulisk

kapacitet i marken. Efterhand som rotdelar dör och bryts ner bildas kanaler i rotzonen. Detta ökar den hydrauliska kapaciteten och zonen anses så småningom bli helt perforerad av dessa kanaler, vilket leder till att vatten kan tas sig fram på bred front genom markprofilen utan att några större stagnanta zoner bildas.

Anläggning och skötsel av rotzonsanläggningar Anläggningen konstrueras genom utgrävning till 1,5-2 m djup. Den totala volymen bestäms noga med utgångspunkt från den avloppsvattenmängd som ska mottas, så att god hydraulisk kapacitet erhålles. Underdimensionering har i många fall lett till dålig ämnesretention och lett till vanrykte (Schierup 1987). Ofta tätas botten och sidor (plast i små anläggningar eller lera), utom där vattentillförseln ska ske horisontellt genom kanaler, så att vattnets uppehållstid i anläggningen kan kontrolleras. Detta förhindrar också oavsiktlig spridning av avloppsvatten. De jord- arter som anläggningen sedan byggs upp av väljs så att god fosfor- och metallkvarhållande kapacitet kan erhållas. Därför bör anläggningarna placeras i eller i anslutning till områden med järn- och manganhaltiga jordarter, annars bör sådana transpor- teras till platsen. I många fall inblandas ett eller flera skikt av någon jordart med högt organiskt innehåll för att skapa kolkällor för denitrifikationsprocessen, t. ex. mullhaltig jord eller låg- humifierad torv (P.-A. Camper, muntl. medd).

För att uppnå en snabb etablering bör växterna inplanteras i anläggningen. Lämpliga arter är sådana vars rötter tränger ner djupt i substratet, t. ex. bladvass och kaveldun, men även jättegröe/mannagräs används. Vid valet av planteringsmaterialet bör växter tas från många olika lokaler, så att en så bred genetisk uppsättning som möjligt uppnås. Detta är en viktigt, eftersom olika kloner har olika motståndskraft mot insekts- och andra parasitangrepp. Valet av växtmaterial och plantering bör ske i samråd med expertis om bästa möjliga resultat eftersträvas. Tillväxten är på nordliga breddgrader i allmänhet långsam och fullvuxna bestånd uppnås ofta inte förrän efter ca fem år. För att påskynda tillväxten måste ogräs, dvs. oönskade växter med grund rotutveckling, rensas bort så att konkurrensen om utrymme, ljus och näringsämnen minimeras.

Förutom ovannämnda ogräsrensning inskränker sig skötseln till ett minimum, varför driftskostnaderna är minimala. Allmän tillsyn, såsom kontroll av att inte tillförselkanaler slammar igen eller fylls med nedfallande döda vasstjälkar, blad och grenar krävs periodvis. När anläggningens fosforkapacitet avtar p g a hög ålder krävs att materialet i rotbädden byts ut eller att en ny anläggning lokaliseras intill den gamla. I de fall nettoutflödet av

metaller och fosfat är lågt från den gamla anläggningen kan denna även fortsättningsvis först motta avloppsvattnet för BOD- reduktion och denitrifikation, varefter det ytterligare kan renas i den nya rotzonsanläggningen (P.-A. Camper, muntl. medd.).

Ämnesfastläggning i rotzonsanläggningar Rätt anlagda rotzonsanläggningar med väl etablerad djuppenetrerande vegetation är i allmänhet mycket effektiva med avseende på reduktion av suspenderat material och kväve, men något sämre avseende fosforretention (Schierup 1987, Wittgren 1988, Camper 1990). Oftast uppnås BOD-reduktion under 5 eller 7 dygn som uppgår till 50-95%. I Snogerödsanläggningen ligger utgående halter i storlksordningen 1 mg BOD5/l. Kvävereduktionen rapporteras vara av storleksordningen 10-90 % i åtta studerade danska anläggningar och i Snogeröd ca 50 %. Utgående kon- centrationer bestäms av halten i ingående vatten och uppgår i de danska anläggningarna till 6-40 mg N/l, medan halterna i Snogerödsanläggningens utgående vatten endast undantagsvis når upp till 8 mg N/l under 1990. För fosfor är reningseffekten klart sämre än i konventionella trestegsreningsverk och motsvarar i de danska anläggningarna 10-94 % och i Snogerödsanläggningen ca 60 %. Halten i utgående vatten är i dessa fall 2,4-12 mg P/l respektive ca 1 mg P/l (Schierup 1987, Camper 1990). I en anläggning med Glyceria uppgick dock fosforretentionen till 99 %, varav ca 12 procentenheter var inkorporerat i biomassa och avlägsnades genom skörd. Fosforhalten i utgående vatten från denna anläggning var så låg som 0,04 mg P/l (Wittgren 1988). Med undantag för fosforfastläggningen kan många rotzonsanlägg- ningar anses fungera lika bra eller bättre än konventionella avloppsreningsverk (Schierup 1987, Wittgren 1988). Detta förut- sätter givetvis också att de inte överbelastas i förhållande till sin dimensionering. Om inga biologiska lösningar kan uppnås på fosforproblemet föreslås fosforstatusen i utgående vatten förbättras genom att rotzonsanläggningen kombineras med en primitiv anläggning för kemisk fosforfällning, som anläggs uppströms rotzonsanläggningen.

Beträffande behandling av avloppsvatten i naturliga våtmarker hänvisas till Nichols (1983) i avsnitt 10.5.9, Våtängar.

Kostnader Anläggningskostnaderna varierar beroende på de lokala förut- sättningarna beträffande grävning och anskaffande av lämpligt material till rotbädden (jämför avsnitt 10.5.7, Dammar). För Snogeröds VVD-anläggning (yta 1 000 m2, djup 1,5 m) uppgick anläggningskostnaden till ca 600000 kr, och inkluderade pro- jektering, entreprenad och inplantering av bladvass och kaveldun.

Därtill kom kostnad för av10ppsledning från ett närliggande reningsverk (Hörberg et al. 1990).

Driftskostnaderna är mycket låga (Schierup 1987, P.-A. Camper, muntl medd.).

10.6. Skötsel av våtmarker

De flesta våtmarkstyper som beskrivs kräver ingen kontinuerlig eller omfattande skötsel. Undantag utgör dock översilningsmarker samt strandängar; översilning är en vidareutveckling av gammal bondetradition och kräver kontinuerlig övervakning och skötsel av dämmen, skörd av växter, etc.; strandängar kräver varsam hävd genom slåtter eller bete för att bibehålla successionsstadier som framförallt är önskvärda ur naturvårdssynpunkt. Andra våt- marker kräver ingrepp med oregelbundna intervall, för att förhindra att våtmarken utvecklas i ogynnsam riktning. Skötseln av översilnings- och strandängar diskuteras i respektive kapitel, medan den mer oregelbundna skötsel som i övrigt kommer att behövas anses vara underförstådd.

11. Våtmarkskartor över Västra Skånes åar

Dessa kartor visar områden där våtmarker kan återskapas i ett antal åsystem i Västra Skåne.

De större våtmarker som haft en mera permanent karaktär vid 1800-talets början har karterats huvudsakligen genom analys av Den Skånska Rekognosceringskartan från 1812-20. En sådan kartering är ett första steg i en bedömning av var man kan återskapa våtmarker för framtiden. Förutom de ytor som redovisats här kan man lägga till vissa områden framförallt i Rååns dalgång samt längs det nedre loppet av Höje å.

Sege å

(_..(gie—

Staffanstorp *

Svedala*

Våtmarker idag ....................................... % Potentlella våtmarker

3 0 hur!

====== 231

: ':IW" I '

."?”

umeå

% Potentiella våtmarker

_ Våtmarker idag

Kävlingeån

. . : » : _ _ ;

Kävlinge" ' —_ -

- Löddeköping *

, . ) : . x

.l

l -. ..l Våtmarker idag * , '. % Polenliella våtmarker i - > 7

_, ___ 'I , , ," ll.' , ,' . (I | I '_—*—__al , I | . . l I II | | ,' _| [' . ' in ,' ' lll n' , " / , I, . . . . X I I . !, V ,” . , . : ,,_W_ " llq' . : " |. - 'lllllll U | . i"! |l||| ! | ; "H . . 1 X X . nu . . , &_ . . , ———/' gl . I _ = | Ii E 45 '. o >= '. x-"x. 5 m *, , ' * w w sk _ 'I. ' '— ——-' ._ c . "N.-. . . l ( I .g___ , , äE— ,' l ,, , . l . , ,, _,- | , , , , . . . 1 . 'In-x, . ll ". || *. [_ . , , , .' r ' . . ' i! s '. xxäNN» 9 4. X .: '. *».__. ——-;g . : xx N N _, . C X_J

Eslöv *

nu

km

l_I::l Vånnarkerrdag % Polenliella våtmarker

Råån

'Ill' jlllll! * 9 D D ? * .: (0 »53 3»

" "|” ||. |, --------- lilhl- —--.....—. 4 lllh _ !” |||, U "|| . |||" "ull!” :___ "HM ' | "! *...” lllllln ' lllll r/ lulllull ll” .. till =» = '! w w ' ||] |. _______ E, 5 5 g 5 2 *; » s % s , % '$ 25 '6 > 11.

km

Vege å

Än m ..___?e"f?'..._.

E Potentiella våtmarker

" Våtmarker idag

Rönne å

Ängelholm '''''' m Våtmarker idag % Potentiella våtmarker

12. Referenser

Kapite12 Bakgrund

Andersson, F. 1970. Ecological studies in a Scanian woodland and meadow area, southern Sweden. I. Vegetational and environmental structure - Opera Botanica 27. Lund. Bergendorä, C. & Emanuelsson, U. 1986 Skottskogen - en försummad del av vårt kulturlandskap - Svensk Bot.Tidskr. 76:91-100. Bergendorff, C. & Emanuelsson, U. (in manuscript). History and traces of lopping for wood and fodder in Scania, southern Sweden. Berglund, B. 1985. Det sydsvenska kulturlandskapets förändringar under 6000 år - en presentation av Ystadsprojektet. I: Kulturlandskapet - dess framväxt och förändring, Symposium sept 1984. (ed. G. Regnéll - Växtekologska inst., Lunds univ. sid 3—5. Berglund, B. E. 1969. Vegetation and human influence in South Scandinavia during prehistoric time - Oikos Suppl. 12: 9-28. Copenhagen. Bergman, P.A. 1960. Skånes skogar . - Skånes Natur Årsslcrift 472199 222. Bergsten, KE. 1947. Skånes klimat - In: Hanström, B. & Curry-Lindahl, K. (Eds), Natur i Skåne p.29-38. Svensk Natur, Göteborg. Boserup, E. 1973. Jordbruksutveckling och befolkningstillväxt. - Lund. Bringéus, N-A. 1964. Tradition och förändringi 1800—talets skånska lanthushållning. I "Kristianstads läns hushåll ningsällskap 1814- 1964". Burenhult, G. 1982. Arkeologi i Sverige. 1. Fångstfolk och herdar. - Förlags AB Wiken. Campbell, Å. 1927.Skånska bygder under förra hälften av 1700-talet. Etnografisk studie över den skånska allmogens äldre odlingar, hägnader och byggnader. Uppsala. Dahl, S. 1942. Torna och Bara. Studier i Skånes bebyggelse och näringsgeograii före 1860. - Lund. Ekström, G. 1936. Skånska moränområden. Svensk geografisk Årsbok 1936. Emanuelsson,U. 1984. Skånes skogars historia. Skånes Naturs Årsbok Nr:71 sz9-28.

Emanuelsson,U., Bergendorff,C., Carlsson,B., Lewan,N. & Nordell,0. 1985. Det skånska kulturlandskapet. Signum Lund. ISBN 91-85330-68-X. 248 s.

Emanuelsson, U. 1988a . A model for describing the development of the cultural landscape. - The Cultural Landscape - Past, Present, and Future. Symposium volume from Botanical Institute, Univ of Bergen. Emanuelsson, U. 1988b . Skånes vegetationshistoria. - Svensk Geografisk Arsbok 64.

Emanuelsson, U. & Möller, J. 1990. Floating of meadows as a method to overcome the deficientcy of nutrients in scanian agriculture during the19th century. -Review of Agricultural History. Gillner, V. 1965. Salt Marsh Vegetation in Southern Sweden. Acta Phytogeogr. Suec. 50: 97-104. Göransson, H. 1984. Vid almfallet går ridån upp . - Populär arkeologi 2(2): 20- 25. Lund. Hannerberg, D. 1971. Svenskt agarsamh'a'lle under 1200 år. - Gård och åker. Skörd och boskap. - Stockholm. Linnaeus, C. 1751 Skånska resa förrättad 1749. Stockholm 1963. Linnermark, N. 1966. Den skånska jorden — Skånes Natur Årsskrift 53:98- 123. Magnet, J. H. 1890 Hvilken erfarenhet har man hittills vunnit i vårt land med afseende å översilning eller i allmänhet bevattning af odlade marker eller ängsmarker? Kongl Landtbruks-Akademiens Handlingar och Tidskrift 29, pp 243-51. Malmer, N. 1968 Om ljunghedar och andra rishedar i Sydväst-Sverige. - Sveriges Natur Årsbok 59: 177-187. Mattiasson, G. 1974. Sandstäpp. Vegetation, dynamik och skötsel. - Meddn Avd Ekol Bot, Lunds Univ 2:4. Mattiasson, G. 1974 Vegetation i sydvästra Skåne. - Skånes Natur Årsskrift 1974: 65-83. Möller, J. 1983 Gods, gård och landskap. -Rapporter och Notiser nr 73, Kulturgeogr. inst. Lund. Nordiska Ministerrådet 1984 Vegetationstyperi Norden. - Stockholm. Nordiska Ministerrådet 1984 N aturgeografisk regioninddeling af Norden. - Stockholm. Rasmussen, K. & ReenbergA. 1980. Ecological human geography - some considerations of concepts and methods. - Geografisk Tidskrift 80:81-88. Kobenhavn. Sahlin, S. 1930. Romeleåsen. En studie över dess fäladsmark och skog - Svensk geografisk Årsbok 1930./Medd fr Lunds Univ Geogr Inst, Ser C N:o 55: 52-75. Sjöbeck, M. 1973. Det sydsvenska landskapets historia och vård - Skrifter utgivna av Föreningen Landskronatraktens Natur VI. Landskrona. Sommarin, E 1938. Ur det skånska jordbrukets historia från 1800-talets början till 1914. Skrifter utgivna av de skånska hushållningssällskapen med anledning av deras hundraårsjubileum år 1914. I:2. Wler, C. 1981. Sydsvenska kalkkärr. Hävd i gången tid och skötselförslag i framtiden. - Meddn Växtekol Inst, Lunds Univ nr 47. Weibull, C. G. 1923. Skånska jordbrukets historia intill 1800-ta1ets början - Skrifter utgivna av de Skånska Hushållningssällskapen med anledning av deras hundraårsjubileum 1914 (ed. E. Sommarin), I. Lund Zachrison, A. 1922 Nyodling, torrläggning och bevattning i Skåne 1800- 1914.- Skrifter utgivna av de Skånska Hushållningssällskapen med anledning av deras hundraårsjubileum 1914 (ed. E. Sommarin) . Lund. Zachrison, A. 1914. Gödsling och jordförbättring i Skåne från 1800-talets början till nuvarande tid. - Skrifter utgivna av de Skånska Hushållningssällskapen med anledning av deras hundraårsjubileum 1914. (ed C,G. Weibull) Lund.

Kapitel 3 Problem

Almgren, G., Ingelög, T., Ehnström, B & Mörtnäs, A. 1984. Ädellövskog - ekologi och skötsel. - Skogsstyrelsen, Jönköping. Arnesson, S. 1. 1987. Utsläpp av fosfor och kväve från avloppsreningsverk, industrier och enskilda bostadsavlopp. - Skånes Natur Årsskrift 4:1987. Bergils, L. 1990. "Säg faväl lilla fjäril" - avsked till ett femtusenårigt kulturlandskap? - Kulturmiljövård 1:1990. Brusewitz, G & Emmelin, L. 1985. Det föränderliga landskapet. Stockholm. Ekstam, U., Aronssson,M & Forshed,N. 1988. Ängar. Om naturliga slåttermarker i odlingslandskapet. LT / Naturvårdsverket. Emanuelsson, U. 1987. Översikt över det nordiska kulturlandskapet. - I: Biotoper i det nordiska kulturlandskapet. (Redaktörer U. Emanuelsson & C.E Johansson). Nordiska ministerrådet Miljörapport 1987:6. Emanuelsson, U. 1988. Två allvarliga naturvårdsproblem år 2010. - Svensk Botanisk tidskrift. 82 :411-416. Emanuelsson, U. 1989. Var det ekologisk balans i gångna tiders jordbruk? - Folkets Historia Ars 17 Nr 3. s 53-67. Falkengren-Grerup, U. 1989. Soil acidification and vegetation changes in South Swedish forests. - Thesis. Dep of Ecology. Plant Ecology, Lund University. Fogelfors, H. & Steen, E. 1982 Vegetationsförändringar under ett kvartssekel i landskapsvårdsförsök i Uppsala-trakten. - Statens Naturvårdsverk, PM 1623, Rapport: 1-67. Hasslöf, H. 1990. Floraförändringar vid gödsling av naturbetesmark, en studie från södra Skåne. - Biologiska Inst. Lunds universitet. Ihse, M. & Lewan, N. 1986. Odlingslandskapets förändringar på Svenstorp studerade i flygbilder från 1940-talet och framåt - Ale 2/1986:1-17. Lund. Möller, J. 1984 Dikningi Skåne. Ale - Historisk tidskrift för Skåneland 211984, pp 14-28. Löfgren,S & Olsson, H. 1990.Tillförsel av kväve och fosfor till vattendrag i Sveriges inland. Underlagsrapport till Hav-90, Aktionsprogram mot havsföroreningar. Naturvårdsverket. Nilsson, A. 1987. Gränser i upplösning. En studie av by- och sockengränsernas förändring i Alstads församling. -A1e - Historisk tidskrift för Skåneland 1987z4. Nilsson, J. 1987. PM 1987-03-11, bilaga 1. Statens Naturvårdsverk, Stockholm. Olsson, H. & Löfgren,S. 1990.Tillförsel av kväve och fosfor till havet. Underlagsrapport till Hav-90, Aktionsprogram mot havsföroreningar. Naturvårdsverket. Persson, A. 1976. Risbygd - Skogsbygd. Yegetations- och landskaps- föränd- ringar i Hörbytrakten - Skånes natur Arsskrift 63:41-51. Peterken, G. 1981. Woodland conservation and management. Chapman & Hall, London. Rekreation och friluftsliv i Skåne. 1975. Etapp 2 Naturområden för rörligt friluftsliv. - Länsstyrelsemai Malmöhus och Kristianstads län. Svensk politik för en miljövänhg och hållbar utveckling. — Rapport från miljövårdsberedningen. Ds 198925

Svenska våtmarker av internationell brtydelse. 1 9 89 . Våtmarkskonventionen och CW-listan. Naturvårdsverket.

Kapite14 Åtgärdsförslag

Emanuelsson, U. & Johansson, C.E. 1989. (red) Rekommendationer för kulturlandskapet. Nordiska Ministerrådet Miljörapport 1989:5. Hav-90, Aktionsprogram mot havstöroreningar.1990. Naturvårdsverket. Miliövårdsprogram för M-län 891128. 1989. Fastställt av Länsstyrelsen i Malmöhus län 891212. Naturvård. Hushållning med mark och vatten i Malmöhus län.Natur- 90. Aktionsprogram för naturvård. 1990. Naturvårdsverket. SOU 199038. 1990. Översyn av naturvårdslagen m. rn. Miljö- och energidepartementet.

Kapitel 5 Underlag för kostnadsrelaterat naturvårdsprogram

Till detta kapitel har utnyttjats en mycket stor mängd publicerade och opublicerade källor. Av utrymmesskäl redovisas dessa ej här, men finns tillgängliga uppdelade kommunvis på diskett.

Kapitel 6 Miljöersättningar till jord- och skogsbruket

Bergils, L. 1990. "Säg farväl lilla fjäril" - avsked till ett femtusenårigt kulturlandskap? - Kulturmiljövård 1:1990. Emanuelsson, U. & Johansson, C.E. (red) 1989. Rekommendationer för kulturlandskapet. Nordiska Ministerrådet Miljörapport 1989:5. Livsmedelspolitiken ( prop. 1989/90:146 ). Jonasson,L. 1989. Intern avreglering och arealsersättning. -Rapport 22. Inst för ekonomi. Sveriges Lantbruksuniversitet. Jordbruksutskottets betänkande 1989/90901125. Hasund, K.P. (red) 1990. Styrmedel - Livsmedel - Livsmiljö. Politik i omvandling. Symposium på Ultuna den 16 januari 1990. - Småskriftsserien nr 30. Inst för ekonomi. Sveriges Lantbruksuniversitet. Nya inslag i landskapet (NYLA). 1989. Program för ökad variationsrikedom och minskad spannmålsareal i slättbygder. Dnr 20- 675/89. Lantbruksstyrelsen. SOU, 1990:59. 1990. Sätt värde på miljö! Miljödepartementet, Stockholm.

Kapitel 7 Lista över hotade arter

Ahlén, 1.1971. Landskapsförändringarna och faunan i Skåne - Skånes natur Årsskritt 58: 45-61. Ahlén, [. & Tjernberg, M. 1988. Hotade och sällsynta ryggradsdjur i Sverige. - Sveriges Natur Årg 79:2.

Cavallin, B. (red) 1989.Förändringari Skånes flora och fauna de senaste 50 åren. Skånes Natur Årsskrift 1989. Emanuelsson,U. & Jönsson,P.E. 1985. Kärrsnäppan och den hävdade våtängen - en angelägen naturvårdsfråga? I Tjernberg ,M. (red.) Sydliga kärrsnäppan Calidris alpina schinzii i Sverige - historik, nuvarande förekomst, häckningsbiologi och förslag till bevarandeåtgärder. Statens Naturvårdsverk PM 1928. Johansson, O., Ekstam, U. & Forshed, N. 1986.Havsstrandängar. Skötsel av naturtyper. LT/Naturvårdsverket (utg.) Nilsson, Ch. (red.) . Biotopskydd i Norden. Rapport från nordiskt seminarium om biotopskydd 12-14 oktober 1984. - Statens naturvårdsverk. Svensson, R. & Wigren, M. 1986. A survey of the history, biology and preservation of some retreating synanthropic plants. - Acta Univ. Ups., Syrnb. Bot. Ups. XXV:4. VIII + 74 pp. Uppsala ISBN 91-554-1880-5 Weimarck, H. & G. 1985. Atlas över Skånes flora - Lund.

mossor Bohlin,A. , Gustafsson, L. & Hallinbäck , T. 1977. Skirmossan, Hookeria lucens, i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 71: 273-284. Bohlin,A. , Gustafsson, L. & Hallinbäck , T. 1982. Levermossan Porella arboris-vitae i Sverige. Svensk Bot. 'Iidskr. 76: 31-36.

Hallingbäck, T. 1989. Bokfjädermossa, Neckera pumila, en försurningshotad mossa. Svensk Bot. Tidskr. 83: 161-173. Floravårdskommittén för mossor. 1988. Preliminär lista över hotade mossori Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 82: 423z445. Persson, H. 1935. Stenshuvuds mossflora. K. Sv. Vet.-Akad. Avh i Natursk- ärenden 29:1-26. Tyler, C. & Waldheim, S. 1983. Kalkmyrar och fuktängar i 1940-talets Skåne. Meddelanden från växtekologiska institutionen, Lunds universitet nr 51. Sid 1-181. Waldheim, S. 1944. Mossvegetationen i Dalby Söderskogs nationalpark. K. Sv. Vet.-Akad. Avh i Natursk.-ärenden 4. Uppsala. 142 sidor. Waldheim, S. 1947. Kleinmoosgesellschaften und Bodenverhältnisse in Schonen. Bot. Notiser Suppl. 1 (1). 203 sidor.

lavar

Alstrup, V. & Sochting, U. 1989: Checkliste og status over Danmarks laver. Nordisk Lichenologisk Förening, Kobenhavn. Floravårdskommittén för mossor 1988.Preliminär lista över hotade mossor i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 82: 423—445. Hallingbäck, T. 1989: Occurrence and ecology of the lichen Lobaria scrobiculata in southern Sweden. Lichenologist 21: 331—341.

Kapitel 8 Exempel på återskapande av naturmark

Emanuelsson, U. & Bergendorff, C. 1986. History as a guideline to nature conservation and urban park management in Scania, southern Sweden. - In: Ecology and Design in Landscape (Ed. by Bradshaw, AD., Goode, D.A. & Thorp, E.) , pp. 237-273. Blackwell Scientific Publications. Oxford.

Idékatalog om landskapsforbedringer i det åbne land. 1988. Miljöministeriet, Skov- og Naturstyrelsen. Köbenhavn.

Kapitel 9 Exempel på kommunal kvävepool

Andreas Krug et al, 1989. Kristianstadsprojektet - alternativmarkanvänd- ning och restaurering av vattendrag i jordbrukslandskapet, en förstudie. Lunds universtitet Miljövårdsprogram för Kristianstads län. Länsstyrelsen 1984 1989. Miljön i Kristianstad - underlagsrapport. Kristianstads kommun 1987.

Regional miljöanalys. Länsstyrelseni L-län. 1989.

Hanöbukten som naturresurs. Länsstyrelsen i L-län. 1989. Närsalter till västra Hanöbukten och Skälderviken. Länsstyrelsen i L-län. 1990. Levande kusthav - förslag till åtgärdsprogram för att minska närsaltsbelastningen på Hanöbukten. Länsstyrelsen i L-län. 1990. Miljöskyddsprogram för Kristianstads kommun 1990.

Kapitel 10 Anläggning och restaurering av våtmarker

Bengtsson, S. - Larsson, H. - Petersson, S. 1973. Vombs ängar. Vegetation, fågelliv, markanvändning samt synpunkter på resaurering och skötsel. Länsstyrelsen i Malmöhus län, Malmö (mimeo).

Aagren, R., Davidsson, T., Edling, H., Fohrman, A., Nilsson, Y., Norwag, A. & Peterson, S. 1989. Silängar i Omma. Restaurering och skötsel. - Stencil. Ekologiska institutionen, Lunds universitet. 12 s. Alexandersson, H., Ekstam, U & Forshed, N. 1986. Stränder vid fågelsjöar. Om fuktängar, mader och vassar i odlingslandskapet. - SNV och LTs förlag. Helsingborg. Alström, K. & Bergman, A. 1988. Sediment and nutrient losses by water erosion from arable land in South Sweden a problem with nonpoint pollution? - Vatten 44:193-204. Andersen, J.M. 1974. Nitrogen and phosphorus budgets and the role of sediments in six shallow Danish lakes. - Arch. Hydrobiol. 74:528-550. Andersson, R. 1981. Hydrologi, markanvändning, vattenkvalitet. -

Naturvårdsverket. Rapport SNV PM 1455.

Andersson, R. 1990. Biobränslen från jordbruket. En analys av miljökonsekvenser. - Bilaga 6 till statens naturvårdsverks och statens energiverks utredning om ett miljöanpassat energisystem. Naturvårdsverket. Rapport 3713. Andrén, C. & Nilsson, G. 1988. Signalkräftor ett hot mot sällsynta grodor! - WWF Eko 1:6-7. Aniansson, B. 1990. Biologisk mångfald. - Naturskyddsföreningens årsbok 1990. SNF, Stockholm. Anonym. 1985. Store Skjernå kanal - og de tilhorende engvandingsanlaeg. - Stencil. Ringkjobing amtsråd. Arby, G. 1990. Stoppa all utdikningi södra Sverige. - Miljöaktuellt 1813

Arby, G. 1990. Lagändring ska rädda våtmarker. - Miljöaktuellt 18:3.Armstrong, W. 1967. The oxidizing activity of roots in waterlogged soils. - Physio]. Plant. 20:920-926. Baden, S.P., Loo, L.-O., Pihl, L. & Rosenberg, R. 1990. Effects of eutrophication on benthic communities including fish: Swedish west coast. - Ambio 19:113-122. Balderston,W.L., Sherr, B. & Payne, W.J. 1976. Blockage by acetylene of nitrous oxide reduction in Pseudomonas perfectomarinus. - Appl. Environ. Microbiol. 31:504-508. Bengtsson, L. 1990. Hydrologiska effekter av översilning. - Stencil. Institutionen för vattenresurslära, Lunds universitet och tekniska högskola. 4 s. Bengtsson, S., Larsson, H. & Petersson, S. 1973. Vombs ängar. Vegetation, fågelliv, markanvändning samt synpunkter på restaurering och skötsel. - Stencil. Lunds universitet och tekniska högskola, Länsstyrelsen i Malmöhus län. 56 s. Berglund, B. 1976. Skånes sällsynta groddjur. En inventering. - Naturvårdsverket. SNV PM 765. Bernes, C. (Ed.) 1983. Näringi överflöd - eutrofieringi svenska vatten. - Monitor 1983. Liber, Stockholm. Bernes, C. (Ed.) 1986. Sura och försurade vatten. - Monitor 1986. Liber, Stockholm. Bernes, C. (Ed.) 1988. Swedens marine environment - ecosystems under pressure. - SNV Monitor 1988. Liber, Stockholm. Bernes, C. (Ed.) 1989. Klimatet och naturmiljön. - Naturvårdsverket. Monitor 1989. Allmänna förlaget, Stockholm. Bingman, I. (Ed.) 1989. Växthuseffekten. Orsak, effekter och möjliga åtgärder. - Naturvårdsverket informerar. Allmänna förlaget, Stockholm. Bonta-Anger, A. 1990. Här är budgetförslaget: Urskogar i fara om verket inte får mer pengar. - Miljöaktuellt 18:7. Bowden, W.B. 1987. The biogeochemistry of nitrogen in freshwater wetlands. - Biogeochemistry 4:313-348. Brix, H. 1987. Treatment of wastewater in the rhizosphere of wetland plants - the root-zone method. - Wat. Sci. Tech. 19:107-118. Brix, H. & Schierup, II.-H. 1989. The use of aquatic macrophytes in water- pollution control. - Ambio 18:100-107. Briisch, W. & Nilsson, B. 1990. Nitratomsaetning og vandbevaegelse i et vådområde. - Manus. Danmarks Geologiske Undersogelse. NPo- forskning fra Miljostyrelsen, projekt nr 015.

Camper, P.-A. 1990. Snogeröds VVD-anläggning. Preliminär resultatsammanställning för 1990. - Stencil. K—Konsult. Chan, Y.-K. & Knowles, R. 1979. Measurement of denitrification in two freshwater sediments by an in situ avetylene inhibition method. - Appl. Environ. Microbiol.37:1067-1072.

Chen, C.-I. 1976. Flow resistance in broad shallow grassed channels. - J. Hydrol. Div. 102:307-322. Christensen, PB. & Sörensen, J. 1986. Temporal variation of denitrification activity in plantcovered, littoral sediment from Lake Harnpen, Denmark. - Appl. Environ. Microbiol. 51:1174-1179. Christensen, P.B. & Sörensen, J. 1988. Denitrification in sediment of lowland streams: Regional and seasonal variation in Gelbaek and Rabis Baek, Denmark. - FEMS Microbiol. Ecol. 53:335-344.

Cooke, J.G. & White,R.E. 1987. Spatial distribution of denitrifying activity in & stream draining an agricultural catchment. - FYeshwat. Biol. 18:509-519. Cooper, A.B. Manus. Nitrate depletion in the riparian zone and stream channel of a small headwater catchment. - Accepterad för tryckninga i Hydrobiologia. Cooper, P.P. & Findlater, B.C. (Eds.). 1990. Constructed wetlands in water pollution control. - Pergamon Press, Oxford. Davies, T.H. & Hart, B.T. 1990. Use of aeration to promote nitrification in reed beds treating wastewater. - I Cooper, P.P. & Findlater, B.C. (Ed.). Constructed wetlands in water pollution control. - Pergamon Press, Oxford. pp. 77-84. Doyle, R.C., Stanton, G.C. & Wolf, D.C. 1977. Effectiveness of forest and grass buffer strips in improving the water quality of manure polluted runoff. - American Society of Agricultural Engineers, paper no 77-2501. Ellström, S. & Brink, N. 1987. Stallgödslad och konstgödslad åker läcker växtnäring. - Ekohydrologi 24. Sveriges lantbruksuniversitet. Emanuelsson, U., Bergendorff, C., Carlsson, B., Lewan, N. & Nordell, 0. 1985. Det skånska kulturlandskapet. - Bokförlaget Signum, Lund. Emanuelsson, U. & Möller, J. 1990. Floating meadows as a method to overcome the deficiency of nutrients in Scanian agriculture during the 19th century. - Review of agricultural history. Enell, M. & Löf, J. 1983. Miljöeffekter av vattenbruk - sedimentation och närsaltbelasan från fiskkasseodlingar. - Vatten 39:364-375. Fleischer, S., Andréasson, l.-M., Holmgren, G., Joelsson, A., Kindt, T., Rydberg, L. & Stibe, L. 1989. Markanvändning-Vattenkvalitet. En studie i Laholmsbuktens tillrinningsområde. - Meddelande 1989:10, Länsstyrlesen i Hallands län. Fleischer, S. & Leonardson, L. 1990. Restoration of wetlands as a means for reducing nitrogen transport to the Kattegat. - Poster på International Congress of Ecology, Yokohama, Japan, 27-31 August 1990. Focht, D.D. 1974. The effekt of temperature, pH, and aeration on the production of nitrous oxide and gaseous nitrogen - a zero-order kinetic model. - Soil Sci. 118:173-179. Gosz, J.R. 1978. Nitrogen inputs to stream water from forests along an elevational gradient in New Mexico. - Water Res. 12:725-734. Granéli, E., Granéli, W. & Rydberg, L. 1986. Nutrient limitation at the ecosystem and the phytoplankton community level in the Laholm Bay, south-east Kattegat. - Ophelia 26:181-194. Granéli, W., Weimar, SEB. & Sytsma, MD. 1990. Rhizome dynamics and resource storage in Phragrnites australis. - I Weisner, S.E.B. Emergent vegetation in eutrophic lakes: distributional patterns and ecophysiological constraints. Avhandling. Avd. f. limnologi, Lunds universitet. Groffman, P.M. & Tiedje, J.M. 1989a. Denitrification in north temperate forest soils: Spatial and temporal patterns at the landscape and seasonal scales. - Soil Biol. Biochem. 21:613-620. Groffman, P.M. & Tiedje, J.M. 1989b. Denitrification in north temperate forest soils: Relationships between denitrification and environmental factors at the landscape scale. - Soil Biol. Biochem. 21:613-620.

Gustafsson, A. 1983. Leaching of nitrate from arable land into groundwater in Sweden. - Environmental Geology 5:65-71. Gustafsson, P., Aplander, B., Arnesson, S.I., Dackman, T., Mattiasson, G., Påhlsson, L., Andow, L., Hagberg, S., Nessling, P., Nilsson, G.

& Wictorin, K. 1988. Vatten. Delraport om vattenföroreningar i Malmöhus län samt förslag till åtgärder. - Stencil. Miljöplanegruppen, länsstyrelseni Malmöhus län. Delrapport 2, 1988-10-03, rev. 1988-12-08.

Haycock, N. & Burt, T.P. 1990. Stream corridor management - water quality implications. - Poster-presentation vid konferensen "The conservation and management of rivers", York, september 1990. Hill, A.B. 1979. Denitrification in the nitrogen budget of a river ecosystem. - Nature 2811291-292. Hill, A.B. 1983. Denitrification: Its importance in a river draining an intensively cropped watershed. - Agric. Ecosystems Environ. 10:47-62. Hill, A.R. 1988. Factors influencing nitrate depletion in a rural stream. - Hydrobiologia 160:111-122. Hoare, R.A. 1979. Nitrate removal from streams draining experimental catchments. - Prog. Wat. Tech. 11:303-314. Hussey, M.R., Skinner, Q.D., Adams, J.C. & Harvey, A.J. 1985. Denitrification and bacterial numbers in riparian soils of a Wyoming mountain watershed. - Journal of range management 38:492-496. Håkansson, L. & Jansson, M. 1983. Principles of lake sedimentology. - Springer-Verlag, Berlin.

Hörberg, I., Kylefors, L. & Camper, P.-A. 1990. Snogeröds VVO- anläggning. Årsredovisning 1989. (Del av försöksåren 1 och 2). - Stencil. K—Konsult Sydost AB, Kalmar. Ihse, M. 1985. Försvinnande biotoper i jordbrukslandskapet. Jämförande studie i flygbilder från 1940-talet till nutidi Ystadsområdet. - I Regnell, G. (Ed.) Kulturlandskappet - dess framväxt och förändring. Symposium sept. 1984. Växtekologiska inst., Lunds universitet. Jacobs, T.C. & Gilliam, W.J. 1975. Riparian losses of nitrate from agricultural drainage waters - J. Environ. Qual. 14:472-478. Jansson, M., Andersson, R., Berggren, H., Emanuelsson, U., Espeby, L., Herrmann, J., Leonardson, L. & Thyssen, N. 1990. Våtmarker och sjöar som kvävefällor. Forskningsprogram 1990/91-1993/94. - Stencil. Statens naturvårdsverk. Jansson, M., Leonardson, L. & Henriksson, J. Manus. Kväveretention och denitrifikation i jordbrukslandskapets rinnande vatten. Slutrapport. - Accepterad för publicering. Naturvårdsverket. Rapport. Kaushik, N.K. & Robinson, J .B. 1976. Preliminary observations on nitrogen transport during summer in a small spring-fed Ontario stream. - Hydrobiologia 49:59-63. Krug, A. 1988. Das Einzugsgebiet des Kävlingeån. Entwicklungsgeschichte und Landwirtschaftliche N'a'rhrstoffeinträge. - Diplomarbete. Universität Hohenheim, Lunds universitet. Land use consultants (UK). 1990. Sensitive design of flood alleviation works. - Poster-presentation vid konferensen "The conservation and management of rivers", York, september 1990.

Larsson, T.-B. 1987. Några principer för bevarande av biotopöar. - I Emanuelsson, U. & Johansson, C.E. (Red.) Biotoper i det nordiska kulturlandskapet. Naturvårdsverket. Rapport 3556. Li, R.M. & Shen, H.W. 1973. Effect of tall vegetation on flow and sediment. - J. Hydraul. Div. 99:793—814. Lowrance, R., Todd, R., Fail Jr., J., Hendrickson Jr., O., Leonard, R. & Asmussen, L. 1984. Riparian forests as nutrient filters in agricultural watersheds. - BioScience 34:374—377.

MacArthur, R.H. & Wilson, E.G. 1963. An equilibrium theory of insular zoogeography. - Evolution 17:373-387. MacArthur, R.H. & Wilson, E.O. 1967. The theory of island biogeography. - Princeton University Press. Princeton, N.Y. 203 s. Madsen, B.L. 1986. Åmandsbogen - en vejledning og naturferer. - Dansk Amtsvandingeniorforening og Miljöstyrelsen. de Maré, L. 1989. Utlakningseffekter av energiskogsodling på jordbruksmark i södra Sverige. - Lägesrapport till SNV 1989-01-31. VBB, Malmö. Nichols, D.S. 1983. Capacity of natural wetlands to remove nutrients from wastewater. - J. Water Pollut. Control Fed. 55:495-505. Nilsson, J. & Grennfelt, P. (Red.) 1988. Critical loads for sulphur and nitrogen. - Miljörapport 1988:5. UN-ECE och Nordiska ministerrådet. Nishio, T., Koike, I. & Hattori, A. 1983. Estimates of denitrification and nitrification in coastal and estuarine sediments. - Appl. Environ. Microbiol. 45:444-450. Nolan, P. & Davidson, H. 1990. Meeting the challenge of integrating flood defence and conservation: examples from the NRA NW Region. - Poster- presentation vid konferensen "The conservation and management of rivers", York, september 1990. Patzig, G.C. 1846. Der praktische Rieselwirth. Anleitung durch Bewåsserung natiirliche Wiesen in ihrem Ertrag zu erhöhen und unfruchtbare Länderein in fruchtbare Wiesen umzuschaften. - Gebrilder Reichenbach. Leipzig. Peterjohn, W.T. & Correll, DL. 1984. Nutrient dynamics in an agricultural watershed: Observations on the role of a riparian forest. - Ecology 65:1466-1475. Petersen, R.C., Petersen, L.B.-M. & Lacoursiere, J.O. 1990. Restoration of Kråkebäcken. A restoration plan for an agricultural stream in Kristianstads kommun. - Stencil. Avdelningen för limnologi, Lunds universitet. 5 s. Petersen, R.C., Jr. & Petersen, L.B.P. 1990. Restaureringsåtgärder för vattendrag i jordbrukslandskapet. Byggsatsmodellen. - Stencil. Avdelningen för limnologi, Lunds universitet. Petersen, R.C., Jr, Petersen, L.B. & Lacoursiere, J.O. Manus. A building block model for stream restoration in the agricultural landscape. - Accepterad för publicering i Boon, P. (Ed.) The conservation and management of rivers. Wiley & Sons, London. Pettersson, K. & Boström, B. 1990. Kväveomsättningi limniska ekosystem. En litteraturöversikt. - Naturvårdsverket. Rapport 3822. Pettersson, K. & Wallsten, M. 1990. Sjörestaureringi Sverige. Metoder och resultat. - Naturvårdsverket. Rapport 3817. Pinay, G. & Decamps, H. 1988. The role of riparian woods in regulating nitrogen fluxes between the alluvial aquifer and surface water: A conceptual model. - Regulated rivers: Research and management 2:507- 516. Quinn, J.M.et al. 1990. Riparian vegetation and water quality protection i New Zealand. - Föredrag vid konferensen The conservation and management of rivers, York, 1990. Reddy, K.R. & Rao, P.S.C. 1983. Nitrogen and phosphorus fluxes from a flooded organic soil. - Soil Science 136:300-307.

Reddy, K.R., Patrick, W.H.Jr. & Lindau, C.W. 1989. Nitrifrcation- denitrification at the plant root-sediment interface in wetlands. - Limnol. Oceanogr. 34:1004-1013. Robertson, J.G.M., Eknert, B. & Ihse, M. 1990. Habitat analysis from infra- red aerial photographs and the conservation of birds in Swedish agricultural landscapes. - Ambio 19:195-203. Rydberg, L. 1982. Närsalter och hydrograf'i i sydöstra Kattegatt och Laholmsbukten samt deras betydelse för de biologiska produktionsförhållandena. - Vatten 38:436-450. Ryther, J.H. & Dunstan, W.M. 1971 Nitrogen, phosphorus, and eutrophication in the coastal marine environment. - Science 171:1008- 1013. Seech, A.G. & Beauchamp, E.G. 1988. Denitrification in soil aggregates of different sizes. - Soil Sci. Soc. Am. J. 52:1616-1621. Schnabel, R.R. 1986. Nitrate concentration in a small stream as affected by chemical and hydrologic interactions in the riparian zone. - I Correll, D.L. (Ed.) Water research perspectives. Smithsonian Institution Press, Washington D.C. pp. 263-281. Seuna, P. & Kauppi, L. 1981. Influence of subdrainage on water quantity and quality in a cultivated area in Finland. - Publ. Water Res. Inst., National Board of Waters, Finland, 43:32-46. Smith, C.M. 1987. Sediment, phosphorus, and nitrogen in channelised surface run-off from a New Zealand pastoral catchment. - New Zealand journal of marine and freshwater research 21:627-639. SNV. 1990. Hur mycket kväve tål naturen? - Naturvårdsverket informerar. Mars 1990. Stålfelt, M.G. 1969. Växtekologi. - Norstedt & Söner, Stockholm. Söderberg, R. 1947. Homborgasjöns öden som fågelsjö. Flyttfågelvägar över Vänern och sydvästra Sverige. - Natur och Kultur, Stockholm. Senderjyllands amt. 1989. Gelså. Vandlobsrestaurering og naturgenopretning. - Informationsblad utgivet av Sanderjyllands amt. Sörensen, J., Nielsen, L.P., Christensen, P.B. & Revsbech, N.P. 1990. Denitrifikation og iltomsättning i vandlobssedimenter. - NFO-forskning fra Miljastyrelsen. Nr. CZ. Verry, E.S. & Timmons, D.R. Waterborne nutrient flow through an upland- peatland watershed in Minnesota. - Ecology 63:1456-1467. Walter, H.M. Keeney, D.R. & Fillery, LR. 1979. Inhibition of nitrification by acetylene. - Soil Sci. Soc. Am. J. 43:195-196. Wetzel, R.G. Limnology. - Saunders College Publishing. Philadelphia. Yates, P. & Sheridan, J.M. 1983. Estimating the effectiveness of vegetated floodplains/wetlands as nitrate-nitrite and orthophosphorus filters. - Agriculture, Ecosystems and Environment 9:303-314. Zhou, Q. & Chen, H.-K. 1983. The activity of nitrifying and denitrifying bacteria in paddy soil. - Soil Science 135z31-34. Åtgärdsgrupp Väst. 1989. Västerhavet. Närsaltbelastningen 1988. Öresund- Kattegatt- Skagerrak. - Naturvårdsverket. Rapport 3707.

Kapitel 1 1. Våtmarkskartor över västra Skåne

Emanuelsson,U. & Bergendorff,C. 1983. Skånes natur vid 1800-talets början - en våxtekologisk utvärdering av den skånska rekognoscerings- kartan. - Ale - Historisk tidskrift för Skåneland , 411983, 18—40. Lewan, N. 1982. Om skånska rekognonseringskartan Ale - Historisk tidskrift för Skåneland 1/1982 sid 14—27. Skånska Rekognonsceringskartan. 1986. Framställd av Fältmätningsbrigaden 1812-1820. Lantmäteriet.

13. Ordlista

Basmättnad :

Biotop:

CW-område:

Denitrifikation:

Ekosystem:

Eutrofiering: Förna:

ha:

Hamla: Hävd: Miljöskydd:

Miljövård: Naturvård:

NOLA:

Hur stor del av markens buffertförmåga som utgörs av kalcium, magnesium eller kalium. Se avsnitt 3.5.

En organisms typiska livsmiljö eller naturtyp, ofta karaktäriserad av viss vegetation eller landform, t. ex. havsstrandäng, myr. Convention on Wetlands eller Ramsarkonven- tionen ratificierades av Sverige 1975. Konven- tionen har till syfte att skydda våtmarker av internationellt intresse, för att bevara bestånden av flyttande våtmarksfåglar. I Sverige finns ca 30 områden upptagna på CW-listan. Denna våtmarkskonvention och flera andra inter- nationella miljökonventioner har Sverige för— bundit sig att efterleva, men konventionerna innefattas inte av svensk lagstiftning. Vattenlösligt gödande kväve omvandlas av mikroorganismer till luftkväve. En biotop sedd i sitt sammanhang med påverkan av biotiska (levande) och abiotiska (fysiska miljön) faktorer. En ökning av näringshalten i ekosystemen. Förmultnande växt- och djurrester i markytan. Förkortning för hektar. 1 ha : 100X100 m = 2 tunnland Kvista tråd för lövtäkt. Löven användes förr till vinterfoder.

Att vårda eller sköta sin mark t. ex. genom bete eller slåtter. Strävan att hålla mark, luft och vatten fritt från kemiska föroreningar.

Samlingsbegrepp för miljöskydd och naturvård. Skydd av naturmiljön med dess arter och biotoper. Ett statligt stöd för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet. Ekonomiskt stöd beviljas brukare som förbinder sig att hävda sin naturbetesmark eller ängsmark utan att gödsla. Visst stöd har även utgått till åkermark i skogsbygd.

NYLA:

Population:

Retention:

Ett statligt stöd till jordbruksföretag som vidtar åtgärder som minskar den spannmåls- producerande arealen och ökar variations— rikedomen i kulturlandskapet i framförallt slättbyggder. En avgränsad samling individer av samma art. Kvarhållning. Med kväveretention menas kvarhållning av kväve, dels genom upptag i växter, dels genom denitrifikation till luft- kväve, dels genom fastläggning främst i mark eller sediment.

KUNGL. BIBL. 1991412—0 1 STOCKHOLM

Kronologisk förteckning

1. Företagsförvärv i svenskr näringsliv. 1. Överklagmngsräu och ekonomisk behovsprövnmg inom socmlljänslen. 5. En idmtlshögskola i Stockholm - struktur. organisation och resurser för en Självständig högskola pä idrottens område. U. Tmnspomådei. K. Svensk säkerhetspolitik 1 en föränderlig värld. Fö. Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. UD. Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. |) b)

90.495”?

ldéskisser och bakgrundsmalenal. S.

9. Kostnader för lasrighersbildmng m.m. Bo. 10. Smömgalan 18- Sveriges slzusminlslerboslad. SB. 11. Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. 12. Meddelaifau. Ju. 13.Översyn av sjölagen 2. Ju. 14.Längtidsuuediungen 1990. Fi. 15.Beredskapen mol oljeutsläpp till sjöss. Fö. 16. Storsladsnaflk 5 - ett samlat underlag. K. 17.0rganisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsblsländ. UD. 18.Lag om folkbokföringsregisler m.m. Fi. 19.l-landikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 20. Välfärd och segregation i slorsladsregionema. SB. 21.Den elinlensiva industrin under kämkraflsavveck- lingen. MF. 22. Den eliniensiva industrin under kämkmftsavveck— lingen. Bilagedel. ME. 23.Tomlräusavgäld. Bo. 24. Ny kommunallag. C. 25.1(onkunensen inom livsmedelssektom. C. 26. Fönnänssysremel för värnpliktiga m. fl. Fö. 27.Posl & Tele — Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. K. 28.An följa upp kommunal verksamhet - En imemslionell utblick. C. 29.Tobakslag. S. 30. Översyn av upphovsräuslagslifmingen. Ju. 31. Perspektiv pä arbeisfönnedlingcn. A. 32. Staden. SB. 33. Urban Challenges. SB.

34.5ladsregioner iEuropa. SB. 35.5lorsmdemas ekonomi 1982-1996. SB.

36.Slorsladsliv. Rika möjligheler- härda villkor. SB. 37. Förfanningsreglenng av nya imponruuner m.m. Fi. 38. Översyn av naturvårdslagen m.m. ME. 39. Konsmärens villkor. U. 40. Kämkraflsavveckling - kompetens och sysselsätt- ning. ME. Samhällsstöd lill underhållsbidragsbeiämgade barn.

M.Tio är med jämställdhelslagen - utvärdering och förslag. C. 42.1nlemalionelll ungdomsutbyte. C. 43. Förenklad slausukreglenng; med förslag till lag om den statliga smusukframsulllningen. C. 44.Demolcrau' och makt i Svenge. SB. 45.1(apilalavkaslmngen i bytesbalansen. Fi. 46. Särskild skall i den Finansiella seklom. Fi. 47. Beskanning av stipendier. Fi. 48. Samhällsslöd till underhållsbidragsberäuigade bam. del 111. s. * 49. Arbete och hälsa. A. 50. Ny folkbokföringslag. Fi. 51.5ÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder. personal- konu'oll och meddelarfrihet C. 52. Utbyte av utländska körkort. K. 53.1 skuggan av de stora - De mindre paruemas villkor i kommunalpoliliken. C. 54. Arbetslivsforskning - Inriktning. organisation, finansiering. A. 55.Hygplals 2000 - De svenska llygplalsema i framtiden. K. 56. Skau pä louerler och spel. Fi. 57. Personalulbildning inom totalförsvaret. Fö. 58. Konkurrens i inrikesflygel. C. 59. Säll värde på miljön! Miljöavgifler och andra ekonomiska styrmedel. M. 60. Skada av vilL Jo. 61. Skärpt tillsyn - huvuddrag i en reformerad damlag. Ju. 62. Konkurrensen inom bygg/bosekiorn. C. 63. Svensk lönestatistik. C. 64. Årlig revision i slalsförvaltningen. c. 65. Folkhögskolan i fmmtidspaspekiiv. U. 66. Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg om folkbildningen och folkhögskolan I framtiden. U. 67. Ålerbelalnlng av mervärdeskau u'll utländska företagare. Fi. 68. Vad kostar en statsbidrag? C. 69. SIPRI 90 - om SlPRls finansiering och arbeisfonner. UD. 70. Lokal: ledd nän'adio. U. 71. Sekretess för landskapsmformauon. Fö. 72. Lokalkonlor. C.

73.Transporisv.od. &

74. Skuldsaneringslag. .lu. 75. Utvärdering av försöksvexksamheien med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Andra AreL U.

Kronologisk förteckning

76. Allmän pension. S. 77. Allmän pension. Bilagor. 5. 78. Allmän pension. Expert rapporter. S. 79. Utlänningsnämnd A. 80. Förskola för alla barn 1991 - hur blir det? S. 81. Vapenfriprövningens effekter. En undersölming av tillståndsärenden 1980 — 1989. Fö. 82. Vad kostar begravningar — vem betalar? C. 83. Ny budgetproposition. C. 84. Språkbyte och språkbevarande. Ju. 85. Översyn av skatten på dryckesförpackningar. M. 86. Finansiering av vägar och järnvägar. K. 87. Den nya centrala jordbniksmyndigheten. 10. 88. Nya mål och nya möjligheter. M. 89. En ny vämpliktslag. Fö. 90. Pedagogiska meriter i högskolan. U. 91.Samerätt och samiskt språk. Ju. 92. Våld och brottsoffer. Ju. 93. Miljön i Västra Skåne. År 2000 i vai-a händer. M. 94. Miljön i Västra Skåne. Diverse underlagsmaterial och sammanställningar. M. 95. Miljön i Västra Skåne. Underlagsmaterial Mark och vattendrag. M. 96. Miljöna' Västra Skåne. Underlagsmaterial Energi. M. 97. Miljön i Västra Skåne. Underlagsmaterial Trafik. M.

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen

Strömgatan 18 — Sveriges statsministerbostad. [10] Välfärd och segregation | storstadsregionema [20] Staden. [32] Urban Challenges. [33] Stadsregioner i Europa. [34] Storstädemas ekonomi 1982vl996. [35] Storstadsliv. Rika möjligheter— hårda villkor. [36] Demokrati och makt i Sverige. [44]

J ustitiedepartementet

Meddelarrätt. [12] Översyn av sjölagen 2. [13] Översyn av upphovsättslagstiftningen. [30] Skärpt tillsyn - huvuddrag i en reformerad datalag. [61] Skuldsaneringslag. [74] Språkbyte och språkbevarande. [84] Samerän och samiskt sprak.[91] Våld och brottsoffer. [92]

Utrikesdepartementet

Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd. [17] SIPRI 90 — om SIPRIs finansiering och arbetsformer.

[69]

Försvarsdepartementet

Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] Förmånssystemet för värnpliktiga m. fl. [26] Personalutbildning inom totalförsvaret. [57] Sekretess för landskapsinformation. [71] Vapenfriprövningens effekter. En undersökning av tillståndsärenden 1980 - 1989. [81] En ny värnplilnslag. [89]

Socialdepartementet

Overklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. [2] Samhällsstod till underhållsbidragsberättigade barn. idéskisser och bakgrundsmaterial. [8]

Handikapp och välfärd? - En lägesrapport . [19] Tobakslag. [29]

Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn. del 11]. [48]

Allmän pension. [76] Allmän pension. Bilagor. [77] Allman pension. Expert rapporter. [78] Förskola för alla barn 1991 - hur blir det? [80]

Kommunikationsdepartementet Transportr'ådet. [4]

Storstadsuafrk 5 - ett samlat underlag. [16] Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. [27] Utbyte av utländska körkort. [52] Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i framtiden. [55]

Transportstöd. [73] Finansiering av vägar och järnvägar. [86]

Finansdepartementet

Långtidsutredningcn 1990. [14] Lag om folkbokföringsregister m.m. [18] Författningsreglering av nya importrutiner mm. [37] Kapitalavkastningen i bytesbalansen. [45] Särskild skatt i den finansiella sektorn. [46] Beskattning av stipendier. [47] Ny folkbokföringslag. [50] Skatt på lotterier och spel. [56] Återbetalning av mervärdeskau nu utländska företagare. [67]

Utbildningsdepartementef

En idrottshögskolai Stockholm - struktur. organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område. [3] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] Vidgad vuxenutbildning för uwecklingsslörda. [11] Konstnärens villkor. [39] Folkhögskolan i framtidsperspektiv. [65] Det fria bildningsarbeteL Debattinlägg om folkbildrtingen och folkhögskolan i framtiden. [66] Lokalt ledd närradio. [70] Utvärdering av försöksverksamhet enmed treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Andra året. [75] Pedagogiska men'ter i högskolan. [90]

Systematisk förteckning

Jordbruksdepartementet

Skada av vilt. [60] Den nya centrala jordbruksmyndigheten. [87]

Arbetsmarknadsdepartementet

Perspektiv på arbetsförrnedlingen. [31] Arbete och hälsa.[49]

Arbetslivsforslming - Inriktning. organisation. finansiering. [54]

Utlärtningsnärnnd. [79]

Bostadsdepartementet

Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9] Tomträttsavgäch [23]

Industridepartementet Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [1]

Civildepartementet

Ny kommunallag. [24] Konkurrensen inom livsrnedelssektorn. [25]

Alt följa (upp kommunal verksamhet - En internationell utblick. [28] Tio år med jämställdhetslagen - utvärdering och förslag. [41] Internationellt ungdomsutbyte. [42] Förenklad statistilneglering; med förslag till lag om den statliga stanstikframställningen. [43] SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder. personalkon- noll och meddelarfrihet. [51] I skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i kommunalpolitiken. [53] Konkurrens i inrikesnyget. [58] Konkurrensen inom bygg/bosektom. [62] Svensk lönestatistik. [63] Årlig revision i statsförvaltningen. [64] Vad kostar ett statsbidrag? [68] Lokalkontor. [72] Vad kostar begravningar - vem betalar? [82]

Ny budgeqrroposition. [83]

Miljö- och energidepartementet

Den eLintensiva industrin under kärnkraftsavveckling- en.[21] Den elintensiva indusn'in under kärrllcraftsavveckling- en. Bilagedel. [22 Översyn av naturvårdslagen m.m. [38] Kärnkraftsavveckling - kompetens och

sysselsättning. [40]

Miljödepartementet

Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. [59] Översyn av skatten på dryckesförpackningar. [85] Nya mål och nya möjligheter. [88] Miljön i Västra Skåne. År 2000 i våra händer. [931 Miljön i Västra Skåne. Diverse underlagsmaterial och sammanställningar. [94] Miljön i Västra Skåne. Underlagsmaterial Mark och vattendrag. [95] Miljön i Västra Skåne. Underlagsmaterial Energi. [96] Miljön i Västra Skåne. Underlagsmaterial Trafik [97]