Miljön i västra Skåne : år 2000 i våra händer

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

i Vä

Miljön

Underlagsmaterial

IV/Iark och

Vattendrag

SME

77.

Statens offentliga utredningar

@@ 1990:95

@ Miljödepartementet

i Västra Skåne

Miljön

Underlagsmaterial

Mark och

vattendrag

Underlagsmaterial till slutbetänkandet av

ll/Illjödelegationen

Västra Skåne Lund 1990

SOU och Ds kan från Allmänna Förlaget, som också på

köpas uppdrag av regeringskansliets förvaltningskontor ombesörjer remissutsândningar av dessaipublikationer.

Adress: Allmänna Förlaget

Kundtjänst

106 47 Stockholm

Tel 08/739 96 30

Telefax: 08/739 95 48

Publikationerna kan också köpas i Informationsbokhandeln,

Malmtorgsgatan 5, Stockholm.

Omslagsbild: Kärrsnäppan (Edward Kapusta)

Produktion: Libergraf AB Grafisk form, omslag, layout, sättning och redigering:

Ann-Britt Madsen, Per Wickenberg och Johan Zander Lars Holmberg, Typsnitt: New Century Schoolbook

1990 ISBN 91-38-10687-5 Tryck: Graphic Systems AB, Malmö,

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen Riimiljödepartementet

Regeringen bemyndigade den 26 januari 1989 chefen för miljö- och energidepartementet att tillkalla en delegation med uppdrag att initiera och samordna åtgärder som kan förbättra

väsentligt miljön i Västra Skåne inom en tioårsperiod.

Med stöd av bemyndigandet förordnades den 26 1989 som

januari ledamöter kommunalrådet Uno Aldegren (s), tillika

ordförande, riksdagsledamoten Karl Erik Olsson (c), tillika vice ordförande, tidigare kommunalrådet Annika Annerby Jansson (m), kommunalrådet Guntram Olofsson (s), riksdagsledamoten

Ingegerd Wärnersson (s), sektorschefen Gunnar Grankvist,

miljöombudsmannen Ulf Lavenius och biologen Stefan Edman.

Som experter att biträda delegationen, förordnades den 28 mars 1989 avdelningsdirektören Bengt Aplander, avdelningschefen Bengt Bucht, avdelningschefen Ronny Ferm, miljö- och hälsoskyddschefen Högni Hansson, miljövårdsdirektören Carl-Ivar

Höijer samt miljöskyddschefen Rolf Toft.

Avdelningsdirektören Bengt Aplander entledigades den 5 september 1989, och

avdelningsdirektören Sten Inge Arnesson utsågs den 4 1989 att

september ersätta honom.

Till huvudsekreterare förordnades den 15 mars 1989 Bodil Jönsson och till sekreterare förordnades samma Ann-Britt Madsen.

dag

Delegationen har tagit namnet Miljödelegationen Västra Skåne.

Huvudbetänkandet från Västra Skåne redovisas

Miljödelegationen

som Miljön i Västra Skåne - Ar 2000 i våra händer, SOU 1990:93.

Förutom här presenterat bakgrundsmaterial, finns det bakgrundsmaterial i ytterligare tre separata

bilagor: Diverse underlagsmaterial och sammanställningar, SOU 1990:94 Underlagsmaterial Energi, SOU 1990:96 Underlagsmaterial Trafik, SOU 1990:97

varit för att detaljgranska inne-

Det har inte möjligt delegationen

SOU SOU 1990:95, SOU 1990:96

hållet i bakgrundsbilagorna 1990:94,

ställer bakom huvudlinjerna i

och SOU 1990:97. Delegationen sig

men för svarar de enskilda författarna.

dessa, detaljerna

Lund i november 1990

a*

.

áoüfgáre øáø//za//äh

/Bodil Jönsson

Förord

Denna publikation är en bilaga till SOU 1990:93 Miljön i Västra Skåne - År 2000 i våra händer. Här

ges en fördjupad bakgrunds-

beskrivning till förslagen i kapitel 9, Mark och vatten. Atgärdsförslagen beskrivs och exemplifieras närmare.

Några ämnesområden är fördjupade, som restaurering och ny-

anlâggande av våtmarker, våtmarkskartor över Västra Skånes åar, exempel på kommunal kvävepool, underlag för hur ansvars-

och kostnadsfördelning kopplas till ett naturvårdsprogram, listor

över hotade arter i Västra Skåne samt exempel på återskapande av naturmark för rekreation och artbevarande.

Arbetet har utförts av ett stort antal personer, med Urban Emanuelsson (projektledare) och Helen Hasslöf som huvud-

ansvariga.

Kapitlen 1-4 och 6 har skrivits av Urban Emanuelsson och Helen Hasslöf under medverkan av Magnus Rydlöv. För avsnitt 3.5.1

svarar Bo Bergkvist, Vâxtekologiska avdelningen, Ekologiska

institutionen, Lunds universitet. För avsnitt 3.7 svarar Annika

Nilsson, Kulturgeografiska institutionen, Lunds universitet.

Marianne Sillén, Institutionen för handelsrätt, Lunds universitet, har arbetat med de lagförslag som presenteras samt utformat de

föreslagna lagtexterna.

För kapitel 5 svarar Ann-Marie Rosenqvist, Kulturgeografiska

institutionen, Lunds universitet och Urban Emanuelsson.

Kapitel 7 har Helen Hasslöf haft huvudansvaret för. Följande personer har bidragit till detta kapitel: Kärlväxter: Göran

Mattiasson, länstyrelsen i Malmöhus län. Massor: Nils Cronberg,

Institutionen för systematisk botanik, Lunds universitet. Lavar: Projektet Hotade lavar i Södra Sverige; Ingvar Kärnfelt

(projektledare), Ulf Arup, Stefan Ekman, Lars Fröberg, Institutionen för systematisk botanik, Lunds universitet. Storsvampar: Sigvard Svensson, Institutionen för systematisk botanik, Lunds

universitet. Däggdjur: Ingemar Ahlén, Institutionen för vilt-

ekologi, SLU. Fåglar: Paul Eric Jönsson, Zooekologiska avdelningen, Ekologiska institutionen, Lunds universitet. Grod- och

kräldjur: Boris Berglund, Baldringe 25:2, Ystad. Fiskar: Stellan

Hamrin, Limnologiska avdelningen, Ekologiska institutionen,

Lunds universitet. Ryggradslösa djur: Ulf Gärdenfors (huvud-

ansvarig), Mikael Sörensson (skalbaggar), Hugo Andersson (tvávingar, nätvingar), Per Wilander (spindlar) och Per Douwes (myror), samtliga från från Avdelningen for systematisk zoologi,

Zoologiska institutionen, Lunds universitet, Olle Hammarstedt

(storfjärilar), Södra Sandby, Carl-Cedric Coulianos (Hemiptera), Zoologiska institutionen, Stockholms Universitet, Ingvar Svensson (småfjärilar), Österslöv, Kristianstad, Henrik Waldén (mollusk-

er) Göteborgs Naturhistoriska Museum.

Kapitel 8 har skrivits av Mårten Hammer, Institutionen för land-

skapsplanering, SLU, Alnap.

Kapitel 9 har skrivits av Michael Dahlman, Kristianstads Vattenrike.

Kapitel 10 har skrivits av Lars Leonardson, Limnologiska avdelningen, Ekologiska institutionen, Lunds universitet.

Kartorna i kapitel 11 har framställts av Lena Petersen, Limno-

logiska avdelningen, Ekologiska institutionen, Lunds universitet.

Hans Berggren, länsstyrelsen i Kristianstads län och Anders Larsson, länsstyrelsen i Malmöhus län har bidragit med material.

Olle Nordell, avdelningen för vâxtekologi, Ekologiska institu-

tionen, Lunds universitet har bidragit med bilder till projektet.

Dessutom har följande personer medverkat:

Översilningsprojekt: Lars Leonardson och Torbjörn Davidsson,

Limnologiska avdelningen, Ekologiska institutionen, Lunds

universitet med denitrifikationsmâtningar och massbalansstudier. Cecilia Wånge och Lars-Göran Olsén, växtekolgiska av-

delningen, Ekologiska institutionen, Lunds universitet med mätningar av biomassa. Claes Bergendorff och Anders Kjellsson,

Skånes Naturvárdsförbunds forskningsfond, har arbetat med installationer och mätningar.

Återskapande av naturmark: Roland Gustavsson, Mårten Hammer och Jonas Löf, Institutionen for landskapsplanering, SLU,

Alnarp, samt Roger Svensson, Institutionen for ekologi och miljö-

vård, SLU, Ultuna.

Vege å projektet: Charlotte Carlsson länsstyrelsen i Malmöhus län

har ort kartstudier över Vegeåns avrinningsområde. Hans Berggren, Kurt Hagenrud, länsstyrelserna i Skåne, Lars Törner,

i Malmöhus län, Sven Norup, Lantbruks-

Hushållningssällskapet

nämnden Kristianstads län, Rolf Toft Miljö- och Hâlsoskydds-

i__

nämnden, Angelholm har medverkat i projektet.

Kartmaterial: Peter Institutionen för miljö- och energi-

Schlyter,

Lunds universitet. Stina Larsson, Lund, Sven Hernborg,

system,

Angelholm, Esko Daniel, Sveriges Geologiska Undersökning,

Lund.

Projekt:

Mark och Vattendrag har initierat

Miljödelegationens projekt

och/eller medverkat i projekt: Översilning i Hörjel

följande

(samarbete med Skånes Naturvårdsförbunds forskningsfond och

avdelningen, Ekologiska institutionen, Lunds Växtekologiska

universitet). Översilning vid Vomb (Skånes Naturvårdsförbund, Lunds kommun, Malmö kommun samt Länsstyrelsen i Malmöhus län). vid Isgrannatorp (Miljö- och hälsoskyddsnämn-

Översilning

den i Kristianstads kommun). av naturmark vid

Återskapande

Löddeköpinge (Kävlinge kommun, Institutionen för Landskaps-

SLU). av insatser mot eutrofiering i Vege å

planering, Planering i Skåne, Hushållningssällskapet i Malmöhus (länsstyrelserna

LRF och Lantbruksnämnden i Kristianstads län).

län,

hmhmmmmhmg

1¶Inledning F*F*

2 Bakgrund

2.1 Geologi och klimat

2.2¶Näringsämneshypotesen

2.3 Förhistorisk tid 2.4 Tiden 1000-1800 2.5 1800-talet 2.6 1900-talet äääääüâü

3 Problem 3.1 Att bedriva naturvård 3.2 Hotade arter och biotoper 3.3 Närsalters inverkan 3.4 Vattendrag och våtmarker

3.5¶Försurning

3.6 Brist på rekreationsmark

3.7¶Förödelsen av kulturlandskapet

4¶Åtgärdsförslag

4.1 strukturella förslag 4.2 Hotade arter och biotoper

4.3¶Begränsning av närsalthalten i ekosystemen

4.4¶Granskog

4.5 Bristen på rekreationsmark

4.6¶Halmbränning

8888:8587:

5¶Underlag för kostnadsnelaterat naturvårdsprogxam

5.1 Värdefulla naturområden i Västra Skåne 88

6¶Miliöersättningar till jord- och skogsbruket

6.1¶Inledning

6.2¶Ängs- och hagmarker

6.3 Våtmarker

6.4¶Lövskog

6.5 Tätortsnära rekreationsmark

6.6¶Sammanställning

88883aa1a1

7 Sammanställning över hotade arter i Västra Skåne

7.1 Kärlväxter 7.2 Mossor

7.3 Lavar 107

7.4¶Svampar 113

7.5 Vertebrater (ryggradsdjur) 117

7.6¶Evertebrater (ryggradslösa djur) 121

7.7 Hotade arter kommunvis

Exempel på återskapande av naturmark 143

8.1¶Bakgrund 143

8.2¶Málformulering 143

8.3 Genomförande 144

8.4¶Naturtyper 145

8.5 Listning av önskade typer av naturmark och arter:

Ett exempel 146

Exempel på kommunal kvävepool, Kristianstads

kommun 151 9.1 Varfor en kvävepool? 9.2 Varför Kristianstads kommun? 9.3 Inkomst: Utsläpp i Kristianstads kommun 9.4 Var ska vi tat? 161

9.5¶Utgift-åtgärder 164

9.6 Balans 7 171

10.3¶Ekologiska processer av betydelse för

närsaltretentionen 176

10.4¶Naturvårdsaspekter 180

10.5¶Förslag till anläggnings- och restaureringsátgärder 181

10.6 Skötsel av våtmarker

11 Våtmarkskartor över Västra Skånes åar 231

12 Referenser

13 Ordlista 251

Appendix Karta - Naturvårdsintressanta områden i

Västra Skåne

Inledning

1 Inledning

Sett ur svensk synvinkel är det skånska landskapet rikt på olika djur- och växtarter. En lång rad av de naturtyper som funnits och delvis finns kvar i Skåne har uppkommit som ett resultat av mänsklig påverkan. Men de senaste hundra åren har vårt sätt att utnyttja marken snabbt förändrats i en riktning som innebär att landskapet har torkat upp, blivit övergött och förenklat. Detta

påverkar också vattendrag och hav i klart negativ riktning.

Denna utveckling kan komma att accelerera nu när jordbruket

avregleras. Å andra sidan finns förhoppningar om att avreglering-

en av jordbruket skall leda till en bättre miljö. Men en sådan

sker absolut inte automatiskt. Det fordras - nu mer än

förbättring

- ekonomiska resurser for att förhindra en fortsatt

någonsin

utarmning av vår flora och fauna.

Den gröna naturvärden har haft svårt att hävda sina intressen. Detta har lett till att arter och biotoper försvunnit. I framtiden bör betydligt större resurser än hittills avsättas for art- och biotopvård.

Naturvårdsplaner som görs upp av länsstyrelser och kommuner

måste vara ekonomiskt förankrade. Med andra ord: Det räcker inte att göra upp planer. Tillräckliga medel måste avsättas för att

planerna ska kunna genomföras.

Bakgrund

2 Bakgrund

Naturen i Västra Skåne är starkt präglad av människan. För att förstå dagens miljöproblem måste man därför ha kunskap om såväl landskapets som samhällets historiska utveckling.

2. 1 Geologi och klimat

Skåne med sitt sydliga läge har ett mildare klimat och en längre

vegetationsperiod än övriga Sverige. Vegetationsperiodens längd, dvs. den tid då dygnets medeltemperatur överstiger 3° C, är 260

dagar. Årsmedelnederbörden varierar i olika delar av Skåne mellan 450-800 mm.

Det är den varierande berggrunden som ger Skåne dess karaktär som gränsbygd mellan det karga och skogiga Norden och

Mellaneuropas bördiga jordbruksområden. Från norr sträcker sig

det sydsvenska urbergsområdet in i Skåne. I de södra och västra

delarna av landskapet består berggrunden av lagrade eller sedimentära bergarter, vilka geologiskt anknyter denna del av

Skåne till Mellaneuropa. Gränsen mellan urberg och lagrade bergarter sträcker sig diagonalt genom Skåne från nordväst till

sydost.

Den yngre sedimentära berggrunden i sydvästra Skåne är rik på kalk och har gett upphov till mer näringsrika jordarter än urbergsberggrunden som till största delen består av gnejs och granit. Inlandsisen har format de skånska moränerna. I

sydvästra Skåne finns den näringsrika finkorniga baltiska

moränen och i mellersta och norra Skåne dominerar den

näringsfattigare blockrikare urbergsmoränen. Baltiska moränen är grunden for sydvästra Skånes goda åkerjord. Urbergsmoränen

har däremot passat bättre för skogsbruk.

Bakgrund

|

W

ih.

*www

_._..."

lllllluawlw

hur

iWillIl

“nal

innan!

--umnul nu»

|||||||Il|||I||||||||.

INN

?i

|||g||um|y||llllllluuauasayuntl

Figur 2.1 Skånes moränomráden. Den kraftiga linjen markerar gränsen

mellan nordostmoränen och den näringsrika /inkorniga baltiska

møränen i sydväst. Nordostmoränen domineras au näringsfattig

urbergsmorän, vit på kartan. Tät streckmarkering betyder hög

kalkhalt, gles betyder låg.

2.2¶Näringsämneshypotesen

Näringsämneshypotesen är ett hjälpmedel för att förstå sambandet mellan vegetationsutvecklingen och samhällsutvecklingen. Enligt

den kan historien indelas i stadier då människan manipulerat naturen på olika sätt och fått ut olika mycket mat.

Förutsättningen är att något av grundämnena kväve, fosfor eller

kalium är bristämne i människans utnyttjande av landskapet. Dessa ämnens cirkulation är nyckelprocesser som det gäller att beskriva och förstå.

vissa tillfällen i historien har befolkningen ökat drastiskt.

Yid

Okningama antas ha att göra med att ny teknik gör det möjligt att

Bakgrund

fodomässigt försörja fler människor än tidigare på en viss yta. Den teknologiska utvecklingen har alltså gått i ett antal trappstegsmässiga kliv. Varje kliv innebär att fler kan forsörjas per ytenhet.

Vi kan urskilja fyra stora teknologiska steg, alla grundade på förändringar i näringsämnenas cirkulation. Se figur 2.2.

m h 1 Mat ull 1 pers/km:

åârâzch _

Urlakrurg

2. , 2 Mat ull 20 ges/km Hem” och röjgödslingsjordbrukare Urlakmng

3a. Mat till S0 pers/kmz Jordbrukare med fasta gödslade åkrar Urlakning

3b. Mat till 2 00 pers/kmz Avancerade jordbrukare med fasta gödslade åkrar Urlakmng Konstgödsel Mat till 3000 pers/krnz Konstgödseljordbrukare Urlakning

Figur 2.2 Näringsämneshypotesen. Fem principiella stadier för markanvändning. Matproduktionen gäller södra Skåne. Efter Emanuelsson 1988a och I988b. Minusytorna exporterar näringsämnen, plusytor importerar. Pilarna visar flödet av näring.

Pá den lägsta nivån (1) där människan lever som samlare, fiskare och jägare kan hon bara komma åt en bråkdel av det näringskapital som finns i det ekosystem där hon lever. Befolkningen var

troligen ojämnt fördelad under jägarestenåldern, med viss kon-

Bakgrund

centration till laguner vid havet och större grunda insjöar där jakten och fisket gick bäst.

På nivå 2 utnyttjar människan röjgödslingstekniken och kan avsevärt höja näringsuttaget. Odlingarna är tillfälliga med långa trädesperioder, då skogen tillåts återkomma. Skogsröjningen

frisätter näringsämnen i marken. Samtidigt som människan styr

över stora mängder näringsämnen till sin matproduktion bidrar

hon till att mycket försvinner. Det sker genom urlakning, ytavrinning och denitrifikation. Teknologin kan betecknas som slös-

aktig.

Exakt hur gick till vet vi inte. Man kan både ha röjt

röjgödslingen

for hand och använt eld. Träden kan också ha ringbarkats och

skog

fått stå kvar döda i åkrarna. Främst har områden med lätta och

näringsrika jordar berörts av röjgödslingsjordbruket.

På nivå 3 a delar människan upp sitt territorium i två skilda markslag. Ett stort omland förser en liten åkerareal med närsalter

för odling. Detta möjliggör en kontinuerligt hög matproduktion. Omlandet domineras av slåttermarker, stubbskottsängar och olika

typer av betesmarker. Även skogsmarken används till stor del som betes- och fodermark. Intransporten av närsalter från omlandet

sker till stor del med hjälp av boskapen. Kedjan vegetation-betegödsel-odlingsväxter är av avgörande betydelse för systemets

funktion. Äng är åkers moder lyder det gamla uttrycket. Förlusten av näringsämnen är mindre än på nivå 2.

långt

Nivå 3 b medför ingen principiell förändring i närings-cirkula-

tionen. Men proportionerna mellan marker som exporterar och marker som importerar näringsämnen förändras drastiskt. I Skåne fyrdubblas åkerarealen genom införande av en rad nya odlingstekniker. Vilka dessa är beskrivs under 1800-talets historia.

På nivå 4 har människan gjort sig oberoende av närings-

exporterande ytor. Handelsgödselns intåg har brutit kopplingen

fodermarker - och den totala åkerarealen har

naturliga åker,

kunnat minskas starkt genom ett allt effektivare jordbruk.

2.3¶Förhistorisk tid

När landisen för drygt 13 000 år sedan försvann från södra Skåne, invaderades landet snabbt av tundra- och stäppväxter. Efter några tusen år med varierande klimat inträdde en varmare period då

landet blev skogsklätt.

Bakgrund

Dessa skogar tycks ha varit mycket öppna. Dels visar pollen-

diagram att många öppenmarksväxter fanns i anslutning till

skogarna, dels har man i torvmossar ort från denna

många fynd

tid av djur anpassade till öppen mark. Bland annat levde uroxen och den irländska jättehjorten här. Båda dessa arter krävde

gräsytor - inte sluten skog - för att överleva. Också kulturmarksväxter

kan ha levt i det halvöppna landskapet.

Att förklara öppenheten enbart i klimatiska termer då vi

är svårt, idag vet att skogar blir slutna om de inte betas eller hugges, även i torrt eller kallt klimat. Det är troligt att de stora växtätarna med sitt

bete kan ha bidragit till landskapets halvöppna karaktär.

För omkring 5 800-5 900 år sedan måste en drastisk ha

förändring

ägt rum. I pollendiagram för Västeuropa som täcker denna tid ser

man en markant minskning i mängden almpollen. De viktigaste

teorierna som lanserats för att förklara detta är att almskogen fått lämna plats åt människans odlingar, att den drabbats av alm-

sjuka, klimatförsämring eller att hamling satt ned trädens pollen-

produktion.

I varje fall förändras det mänskliga samhället vid denna tid.

Röjgödslingsjordbruket (nivå 2) introduceras, kanske som en föjd

av almens tillbakagång. Alternativt är människan till stora delar

ansvarig för minskningen.

Systemet med fasta gödslade åkrar (nivå 3 a) anses ha införts i de bördigaste delarna av Skåne någon gång mellan år 0 och 1 000 e Kr.

2.4 Tiden 1000-1800

Under tidig medeltid sker antagligen omfattande i

förändringar

landskapet. Från slutet av 1100-talet började stora områden hävdas

intensivt. skogsområden som tidigare bara något påverkats av

betesdritt fick lämna plats åt olika typer och även åker.

av ängar En rad nyttoväxter infördes i Skåne, sannolikt av munkar. Flera

arter som ramslök, kattmynta och hjärtstilla har sedan kunnat sprida sig i naturen.

Under 1300-talet drabbades stora delar av Europa av digerdöden, troligen även Skåne. Tidigare hävdade ytor växte igen och det

dröjde årtionden innan odlingarna kunde expanderas igen. Troligen var Skåne vid digerdödens utbrott uppodlat i samma

omfattning som vid mitten av 1600-talet.

På 1700-talet överexploaterades det skånska landskapet på många

sätt. Den ökade handeln, den begynnande industrin och befolk-

ningsökningen tärde på skogsresurserna, och vedbristen blev akut

Bakgrund

i många områden. Ängsmarkernas och därmed åkrarnas produktivitet nedsattes av överutnyttjande. Landskapet drabbades av en

ekologisk kris.

2.5 1800-talet

Under 1800-talet utvecklades det skånska landskapet från ett betes-

och slåtterlandskap till ett jord- och skogsbrukslandskap. Det

markerar övergången från nivå 3 a till 3 b i nâringsämnes-

hypotesen. Åkerarealen mer än fyrdubblades från 1805 till 1914.

Stora våtmarkearealer dikades ut, trädrika ängar av skottskogstyp försvann och de redan förut halvöppna utmarkema kom att ytter-

ligare avskogas. Utvecklingen påskyndades av skiftesreformen

som möjliggjorde införande av effektivare odlingsmetoder. Det radikala enskiñzet genomfördes snabbt. Från 1803 till 1830 skiftades stora delar av Skånes slätt- och risbygder.

Hur kunde denna enorma uppodling ske på fodermarkens bekostnad? Hade det gamla uttrycket äng är åkers moder upphört att gälla? Drabbades inte de nya åkrarna av näringsbrist?

Förklaringama är många, men några faktorer spelade stor roll:

1. Växtfoljderna utvecklades och kom att omfatta ärtvâxter som

tillforde jorden kväve. 2. Man lärde sig att ta vara på gödslet effektivare.

3. Vallodling och fodersädsodling infördes.

4. Vallbrottet, dvs. röjgödslingseffekten när man plöjer upp

gräsmark. 5. Märglingen (spridning av kalkrikt slam från mârgelgravar)

om än bara på kort sikt.

inverkade, 6. Översilningstekniken.

är en av de viktigaste faktorerna. Den

Översilningstekniken

innebar att man dâmde upp en bäck eller å och ledde in vatten i en sidokanal. Från denna leddes vattnet in över en ângsmark. Vattnet skulle sila över marken, inte dränka den. Åvattnet tillforde vetetationen näringsämnen, och produktionen kunde upp till tiodubblas. Tekniken slog genom på bred front - hela 3 % av Skånes yta förvandlades till översilningssystem. De flesta systemen övergavs omkring år 1900, då konstgödslad vall blev mer lönsam

än översilningsängen.

var en form av hävdad våtmark. Ofta hade den en rik

Silängen

fågelfauna. De stora systemen på Vombs ängar t. ex., hyste bland

annat rödspov, sydlig kärrsnäppa, brushane, storspov och rödbena.

Bakgrund

\

l

Figur 2.3 Principskiss för översilning. Ån dämdes leddes ut

upp och vatten på ängarna via ett fint nät av grävda diken (vita). Grövre partiklar sedimenterade och gödslade på så sätt marken. Överskottsvattnet leddes ut via diken (svarta). Ofta hade man en dammlucka vid utflödet, för att omväxlande kunna ställa marken under vatten och låta den torka upp.

2.5.1 Skogsbrukets frammarsch

Från mitten av 1800-talet började man på vissa större medvetet

gods sköta skog för timmerproduktion. Skogsbetet minskade drastiskt,

och mot slutet av seklet blev det fart I

verklig på återbeskogningen.

takt med att odlingssystemen blev allt mindre beroende av

närings-

Bakgrund

ämnen från fodermarkema blev det mer plats för skogar som inte betades eller hamlades. Stora områden som troligen hyst bok- och på men som varit öppna betesmarker under ett par

ekskog 1500-talet,

hundra år, beskogades nu. Ofta såddes bok.

2.6 l900-ta]et

2.6.1 Jadlruk

Vid sekelskiftet man i stor utsträckning använda konst-

började

eller i Västra Skåne. Inledningsvis dominerade

handelsgödsel

kalium. igenom på allvar först på 1930-

Fosforgödselmedel slog talet, mycket for att höja sockerbetsproduktionen. Kvävegödselmed-

len fick stor först på 1950- och 1960-talen. Den ökade

användning

i kombination med större ytor plöjd mark

kvävegödslingen orde,

vintertid samt koncentration av slaktdjur till större besättningar, att till haven från åkermark ökade från1960.

kväveavgången

tog också fart först på 1950-

Bekämpningsmedelsanvändningen

talet. Däremot har förenklingen av det västskånska landskapet varit en under hela 1900-talet. Under vissa

kontinuerlig process

har det under andra långsamt. 1960-talet var en

perioder gått fort,

då åkrar slogs samman, trädrader höggs ner och

period många

dammar ut. Att Västra Skånes jordbruksmark rationali-

fylldes

serats hårdare än på de flesta andra håll i landet beror på jordens Jordbruket har här ett överskott som man kunnat

bördighet. givit investera i bättre arrondering och långt driven rationalisering.

har inneburit mekanisering och specialisering Rationaliseringen

av Västra Skånes slättområden kom ganska snart

växtodlingen.

efter andra att bli nästan kreaturslösa. Detta har i sin

världskriget

tur att de senaste 50 åren skett främst med

ort gödslingen

blivit en minskad mullhalt -

oorganiskt konstgödsel. Följden har

sikt illavarslande då mullhalt bidrar till en stabil odlings-

på hög framgång.

2.6.2¶Skogsbruk

Västra Skåne är inget typiskt skogsbruksområde. Men skogsbruket har expanderat under 1900-talet, främst genom ny granskog på

åsarna. har också fått striktare form - man har strävat

Lövskogen

efter enartsbestånd.

Bakgrund

2.6.3 Urban expansion

I Västra Skåne råder stor konkurrens om marken. Starkast ekonomiskt har länge den urbana sektorn varit, och ytan den tar i

anspråk har ökat betydligt snabbare än befolkningen. De areella

näringarna har haft svårt att konkurrera med bostadsbyggande, industri och vägar. Ännu svårare har det varit att hävda naturvårdsanspråk gentemot bebyggelse i t. ex. vátmarksområden. Just

utfyllnad av låglänta strandängar och grunda havsomráden har

varit en vanlig företeelse i Västra Skåne. Längs sträckan Bjärred- Klagshamn har det mesta av den naturliga stranden försvunnit.

Också vägar har förändrat landskapsbilden. Inte främst ytmässigt, utan genom att skära sönder landskapet. E 6:ans dragning på 1960-talet fick allvarliga konsekvenser. Vägen drogs genom flera skyddsvärda våtmarksområden som delvis dränerades. Vägen isolerar och bullerpåverkar också strandängar, t. ex. söder om Landskrona. En liknande sektoriserande effekt har kraft-

ledningarna fått.

Byggandet av Sturups flygplats har kluvit ett backlandskap med

stora naturvärden.

Också den ökade vattenkonsumtionen har påverkat landskapsbilden, t. ex. vid Vombsjön som invallats och höjts. Vattenståndet varierar påtagligt, med negativa konsekvenser för sjöns djur- och växtliv.

2.6.4 Naturvårdens framväxt

Förändringen av det västskånska landskapet som skett under 1900talet hade kunnat vara ännu mera omfattande om inte natur- och landskapsvårdande krafter också haft visst inflytande på utveck-

lingen. Kullaberg, Hallands Väderö och Måkläppen söder om

Falsterbo är kanske de bästa exemplen på natur som skyddats tidigt. Iypiskt för åtminstone seklets forsta hälft är att små ytor

med speciellt märklig natur blivit skyddade. Skydd av större ytor

med mera vardaglig natur har kommit mer i fokus de senaste årtiondena.

Problem

3¶Problem

3.1¶Attbedriva naturvård

3.1.1¶Na et

Naturvården har svårt att hävda sina intressen gentemot andra anspråk som ställs på landskapet. Desssutom blandas naturvårdsintressena ofta samman med övriga anspråk, vilket ger upphov till begreppsförvirring. Allvarligt är att vård av naturresurser ofta sätts synonymt med naturvård. Men det är inte alltid samma sak.

För att reda ut begreppen delar vi här in människans anspråk på

landskapet i fyra typer:

- ett som innebär att marken eller

bebyggelseansprák bebyggs

hårdgörs på ett sätt som i princip omöjliggör betydande bio-

logisk produktion,

- ett som innebär att vi vill oss

utvinningsansprák tillgodogöra

naturtillgånger utan direkt tanke på en långsiktig hushåll-

ning med dessa tillgångar,

- ett som innebär att vi måste hushålla

resursbevarandeansprák

med naturresurser på ett sådant sätt att de kan utnyttjas lång-

siktigt,

- ett som innebär att vi skall hantera natur-

naturvårdsanspråk

en på ett sådant sätt att arter och biotoper bevaras.

Det är viktigt att poängtera att det s. k. naturvårdsanspråket inte har som motivering att en naturresurs långsiktigt skall kunna utnyttjas ekonomiskt. Arter och biotoper har rätt att existera för sin egen skull. Naturvårdsanspråket ställer vi främst av friluftsmässiga, etiska och kulturhistoriska skäl. Det kan alltså inte direkt värderas i ekonomiska termer. Däremot vet vi att landets omväxlande natur lockar turister och därmed inkomster till

Sverige.

Denna distinktion mellan resursbevarandeanspråk och naturvárdsanspråk är viktig eftersom de två anspråken inte alltid sammanfaller. En utbredd uppfattning är nämligen att vi alltid kan och ska motivera naturvård utifrån ekonomiska -

ställningstaganden

om än långsiktiga. Dvs. motiveringen ska visa på att det innebär någon form av ekonomisk nackdel om vi inte tar naturvårds-

hänsyn. En sådan långsiktig ekonomisk motivering av natur-

vårdsstrâvanden är inte meningsfull.

Problem

Ofta sammanfaller dock resursbevarandeanspråket och natur-

vårdsanspråket. Detta borde utnyttjas mera i den praktiska

planeringen än vad som gorts hittills.

3.1.2 Administrativa problem

Naturvård är en relativt ny företeelse for myndigheterna, vilket förklarar många av de administrativa problem som uppstår. Hotet mot många naturtyper förvärras snabbt samtidigt som de ekonomiska anslagen till naturvård inte mött denna utveckling. De länsvisa naturvårdsplaner som finns motsvaras inte alls av personella eller ekonomiska resurser för ett förverkligande.

Ett annat problem är den oklara ansvarsfördelningen. I natur-

vårdslagen, NVL, sägs att naturvård är en statlig och kommunal angelägenhet. Hur ansvaret ska fördelas är dock fortfarande i många stycken oklart, vilket i flera fall leder till att varken staten eller kommunerna tar ansvar for vissa delar av naturvården.

Det finns även oklarheter kring naturvårdshänsyn i de areella

näringarna. Naturvårdshänsyn finns numera inskrivna i sköt-

sellagen och skogsvårdslagen, men fortfarande brister det i

tillämpningarna.

3.1.3 Kunskap om naturvärdena

Utgångspunkten för naturvärden är att ha kännedom om naturvârdena. Dels var de finns, dels kvalitet och kvantitet. Nästa

steg är kunskap om ekosystemens funktion. Dessa kunskaper

måste sedan föras vidare och användas för att tillgodose naturvårdens intressen.

Kunskapen om tillgången på naturmark, dess lokalisering och

kvalitet undersöks av länstyrelsen i diverse inventeringar.

Sådana inventeringar finns for ängs- och hagmarker, våtmarker, bokskog, småvatten, och i form av olika artinventeringar.

Kännedomen om naturvärdena i Västra Skåne varierar. Vissa regioner är mycket väl undersökta medan andra områden är betydligt mindre kända. Det finns också vissa mindre glapp mellan orda inventeringar, områden som faller mitt emellan då

de inte riktigt passar in i någon av inventeringarna. En del

naturtyper är dåligt kända på grund av att de inte inventerats eller

att inventeringar inte slutforts. Exempel är ädellövskog och natur-

skog.

Problem

Den information som finns i form av inventeringar är svår att nå

och att överblicka, eftersom lättillgängliga sammanställningar

saknas.

3.1.4 Naturreservat

För många naturreservat är skötselplanerna sådana att man kan ifrågasätta om områdena överhuvud taget ska vara reservat. Normalt skogsbruk bedrivs, gödsling förekommer i naturbetesmarker etc. Orsaken är att naturvårdsmålen rimmar dåligt med anslagna resurser. Ersättningen till markägare for avsevärt försvårande av pågående markanvändning kan inte utgå i den utsträckning som skulle behövas.

Se även:

Kapitel 6, Miljöersättningar.

3.1 .5 Lagstiftning

Den lagstiftning som reglerar markanvändning och naturvård

har - i takt med ökat utnyttjande av naturresurserna och tilltagande miljöproblem - blivit allt mer komplex. Den har vuxit fram under skilda tidsperioder och haft olika mål, ibland motstridiga eller svåra att förena med varandra.

Vissa lagar har främst syftat till att underlätta exploatering, andra till att skydda enskilda eller allmänna intressen. Krav på hög

effektivitet har varit avgörande för reglernas utformning i många

fall. Den konflikt som ofta finns mellan miljöintressen och andra intressen hanteras på olika sätt. Konflikten speglas väl i bland

annat skogvårdslagen och lagen om skötsel av jordbruksmark.

Dessa är i första hand produktionsinriktade lagar i vilka införts

naturvårdshänsynsparagrafer.

Skogsvårdslagen Skogsvårdslagens syfte är att åstadkomma ett rationellt skogsbruk med hjälp av regler för återväxt och avverkning. Skogsvårds-

styrelsen har möjlighet att meddela föreskrifter om naturvårdshänsyn vid skötsel av skog. En föreskrift får inte vara så

ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Skyddet för naturmiljön i lagen är ganska svagt. Lagens

allmänna hänsynsregler i 1§ är inte straffsanktionerade. Straffansvar följer inte heller direkt på grund av lagens 21 § som gäller

naturvårdshänsyn. Om en skogsägare däremot bryter mot avverkningsplikten följer straffansvar direkt på grund av lagen.

Problem

Dikning i skogsbruket Skyddsdikning är en åtgärd som en fastighetsägare kan vara skyldig att utföra efter en avverkning för att uppfylla reproduktionskravet i lagen. Statsbidrag har utgått till skogsdikning enligt

8 § Förordningen (1979:792) om statligt stöd till skogsbruket.

Lagen om skötsel avjordbruksmark

Lagens syfte är att jordbruksmark skall brukas så att markens produktionsförmåga tas tillvara. 1984 infördes 6a §, en regel om att

naturvårdshänsyn ska tas vid skötsel av jordbruksmark. 6a§ får

inte motverka jordbrukets rationalisering eller innebära annat än

mindre intrång, dvs. pågående markanvändning får inte avsevärt

försvåras.

Lantbruksnämnden har möjlighet att meddela förbud eller föreläggande för att hänsynsparagrafen ska efterlevas om lantbruksnämnden tidigare givit råd och anvisningar om naturvårdshänsyn som brukaren inte tagit hänsyn till.

Straffansvar följer inte direkt på grund av lagen, utan är kopplat till lantbruksnämndens föreskrifter, förelägganden och förbud. Lantbruksnämndens uppgift har tidigare varit att rådgöra med lantbrukaren för att uppnå bästa lönsamhet inom jordbruket. Para-

graferna om naturvårdshânsyn kan här upplevas som ett hinder.

Emättningsregeln 26 § naturvårdslagen

En markägare har rätt till ersättning då lagens krav på natur-

vårdshänsyn försvårar markanvändningen. Före 1987 utgick

ersättning enbart om markanvändningen avsevärt försvårades på

hela fastigheten, nu räcker det om markanvändningen avsevärt

försvåras på det berörda skiftet. Att betala ut ersättning efter denna regel innebär orimliga kostnader för naturvärden. Följden har blivit ett stort steg tillbaka för möjligheten att bedriva naturvårds-

hänsyn i vardagslandskapet.

3.1.6 Våtmarkskonventionen (CW-listan)

Den internationella våtmarkskonventionen (Convention on Wetlands, Ramsar-konventionen) som Sverige undertecknat har

till syfte att skydda internationellt betydelsefulla våtmarker,

främst för att bevara bestånden av flyttande våtmarksfåglar. De länder som undertecknar avtalet åtar sig att värna om dessa områden.

Västra Skåne har två CW-områden, dels kuststräckan Falsterbo-

Foteviken-Klagshamn, dels området kring Klingavälsån och

Krankesjön.

ZS

Problem

Områdena är inte skyddade enligt svensk lag, utan enbart angivna som riksintresse för naturvården. Det innebär att hänsyn ska tas till de naturvärden som finns. Att skyddet inte är tillräckligt kan ses vid Höllviksnäs, där väg 100 byggs i CW-området mellan Falsterbo och Foteviken. Grundområdena här producerar lika mycket föda per kvadratmeter och år som en tropisk regnskog. Bottnarna är därför viktiga som födokälla för både marina

organismer och fåglar. Här rastar mängder av flyttfåglar varje höst och vår. Vägen byggs på en utfyllnad i strandbrynet.

3.1 .7 Miljöersättningar

Miljöersättningar är en ny form av naturvårdsinstrument som allt mer kommit att utnyttjas i naturvårdsarbetet de senaste åren. Av de typer som idag existerar är NOLA (naturvård i odlingslandskapet) den mest kända. En brukare kan t. ex. erhålla en årlig ersättning for att han ser till att en hagmark betas men inte gödslas.

Miljöersättningar kan komma att bli viktiga i det framtida naturvårdsarbetet. Men det är inte meningen att sådana miljöproblem som kan lösas med rimlig lagstiftning skall lösas genom

miljöersättningar.

Principen bör vara att miljöproblem som förorsakas av en näring också ska åtgärdas av denna näring. Det är alltså snarare miljöproblem, som är uppkomna utanför en näring eller genom ett

historisk orsakssammanhang, ska kunna åtgärdas med miljö-

ersättningar.

Miljöersättningar är som mest effektiva där hävd av kulturmark inte längre är ekonomiskt lönsam för markägaren. Här går samhället in och betalar för den naturvårdsnytta som hävden innebär.

Se åtgärdsförslag:

4.1 förslag,

_Strukturella

4.2.2 Andring av ansvarsreglerna,

4.2.4 Gör CW-områden till naturreservat samt

4.4.1¶Minskad granplantering.

Se även:

Kapitel 5, Underlag för kostnadsrelaterat naturvårdsprogram

samt

Kapitel 6, Miljöersättningar.

Problem

3.2¶Hotade arterochbiotoper

Skåne har efter svenska mått en artrik fauna och flora som till delar vuxit fram i det gamla kulturlandskapet. Dessa naturvärden

har genom förändringarna i markanvändning påverkats kraftigt,

och annat område i har så många hotade djur- och

inget Sverige

växtarter som Skåne.

arters fortsatta existens hänger på en skör tråd. Flera av

Många

Skånes arter är unika för Sverige. Västra Skåne innehåller också

värdefulla biotoper som är av helt avgörande betydelse för

många

vissa arters fortlevnad. T. ex. extremrikkärr, kalkfuktängar,

större fuktängar i ådalar

marsk, sandrevlar, havsstrandängar,

samt vissa äldre bestånd av ädellövskogar. Generellt kan alla ogödslade och hävdade marker betecknas som hotade biotoper.

3.2.1 Ogödslade betes- och slåttermarker

av de biotoper som skapats genom hävd av människan

Många

innehåller arter som anpassats efter ett näringsuttag från mar-

dvs. som betesmarker, slåttermarker etc.

ken, mager mark,

Dessa marker har under det senaste halvseklet fått ta emot allt mer närsalter. Den ökade näringshalten från gödslingen ger en ändrad konkurrenssituation och många arter slås ut. Ett fåtal arter dominerar i den gödslade marken.

Avelsarbete och högvärdigt foder har dramatiskt ökat kornas

mjölkproduktion. Högproducerande mjölkkor kräver kraftigt

bete om de ska kunna ute under sommarhalvåret, och därför

gå är många av de tidigare ogödslade naturbetesmarkerna idag

eller Likaså har den ogödslade ängen, vår

gödslade övergivna.

artrikaste biotop, omvandlats till fodervall med insådd gröda som gödslas. I Västra Skåne finns idag ingen ogödslad ängsmark med obruten kontinuerlig hävd.

Upphörande bete är ett annat stort hot mot betesmarksarterna.

har redan förbuskats eller planterats med

Många hagmarker gran. Dagens högproducerande kor går främst på gödslade

vallar. De fodermarkerna varav vissa kanske häv-

naturliga

dats ända sedan bronsåldern försvinner idag med

kontinuerligt

oroväckande hastighet. Dessa marker går mot en ändrad

och de och växtarter som under lång tid

markanvändning djur-

anpassats till dessa biotoper försvinner.

Problem

3.2.1¶Naturskogar

Huvuddelen av de skånska är rationellt skötta. Det

lövskogarna

finns dock en liten andel som visserligen inte är urskogar men som utsatts för liten påverkan under de senaste årtiondena. Faunan och floran är rik och varierad och områdena har ett stort naturvärde. I dessa områden finns död ved vilket är en viktig biotop för ett flertal insekter. Många av de hotade evertebraterna är beroende av dessa miljöer för sin fortsatta existens. Dessa

skogsmiljöer skyddas ej av ädellövskogslagen. Deras kvaliteter

bevaras enbart om de helt undantas från skogsbruk, och alltså inte

lämnar någon ekonomisk avkastning.

Se åtgärdsförslag:

4.2 Hotade arter och biotoper. Se även:

Kapitel 7, Sammanställning över hotade arter i Västra Skåne.

3.3 Närsalters inverkan

Närsalter som eutroñerar eller göder vattendrag och hav är idag ett stort miljöproblem. Problemen i havet anses till stor del bero på för höga halter av kväve. I äldre tiders landskap tog våtmarkerna upp en stor del av de närsalter som fördes med vattendragen. I och med att vi från senare delen av 1800-talet dränerat våtmarkerna gjorde vi oss av med de naturliga kvävefällor som fanns. Det moderna jordbruket, bilismen och tätorternas avlopp är huvudkälloma för de stora mängder kväve som idag förs ut i haven.

Genom internationella överenskommelser, i Helsingforskommissionen och Nordsjökonferensen, har Sverige åtagit sig att halvera

sina närsaltsutsläpp till haven fram till 1995. Riksdagen har också

1988 tagit ett beslut att halvera jordbruksmarkens kväveläckage

fram till år 2000. Framförallt det förstnämnda målet ser idag ut att vara mycket svårt att uppnå.

Sedan början av 1970-talet har den svenska västkusten, inklusive Skagerrak och Kattegatt, så gott som årligen drabbats av osed-

vanligt kraftiga algblomningar. I samband med dessa har det

regelbundet rapporterats syrebrist och bottendöd i vidsträckta områden. värdefulla fisk- och skaldjursarter har

Kommersiellt

drabbats i såväl Oresund, Skagerrak som Kattegatt. Genom jäm-

förelser med äldre studier har marina forskare visat att botten-

faunan verkligen genomgått stora förändringar i hela Västerhavet

ända sedan början av 1900-talet. Dessa trender har fortsatt under 70och 80-talen.

Problem

Också Östersjön befinner sig i en allvarlig miljösituation. Kväve

från skånska åar kan antas medverka även där.

Marina forskare har fastslagit att kväve är det näringsämne som

åtminstone inom en överskådlig framtid reglerar algernas

primärproduktion i Västerhavet. Detta innebär att algernas tillgång till andra tillväxtreglerande ämnen än kväve är god, och att tillförsel av nytt kväve medför en kraftig tillväxt som snabbt leder till algblomningar. Därför är kväve det ämne som måste prioriteras när man vidtar åtgärder för att begränsa eutrofieringen

och återskapa en långsiktigt hållbar marin miljö.

Eutrofieringen ser vi också i många biotoper på land. Genom

nedfall av kväve sker en gödsling av all mark. Kvävenedfallet från luft härrör till omkring hälften från trafikens kväveoxider och till hälften från ammoniak i stallgödsel. Nedfallet beräknas idag till ca 25 kg N/ha för Västra Skåne. Den ändrade näringshalten ger en ensartad flora (Se avsnitt 3.2 Hotade arter och bio-

toper).

Även mossen är en mager biotop som idag genomgår stora for-

ändringar. Vanligast är igenväxning som en följd av gödningen.

Kvävedepositionen förvärrar dessutom forsurningen av mark och

vatten.

Se åtgärdsförslag:

4.3 Begränsning av närsalthalten i ekosystemen och 4.1.2 Kommunal kvävepool.

Se även:

Kapitel 9 Exempel på kommunal kvävepool.

3.4 och våtmarker

Vattendrag

Mer än 100 års utdikningar, sjösänkningar och uträtning och kulvertering av vattendrag har minskat arealen våtmark kraftigt.

Avsikten har varit att skapa ny åkermark. Mängden vatten som kan magasineras i flodsystemen har minskat avsevärt, liksom vattnets uppehållstid i vattensystemen. De flesta skånska sjöar har blivit sänkta. På Söderslätt har våtmarksarealen minskat från 10 - 15 % i början av 1800-talet till ca 1 % i dag.

Av forna kärr och mossar ser vi idag inte så mycket. Omedelbart

efter kraftiga snösmältningar, innan dräneringen hunnit verka,

kan vi dock bilda oss en rätt god uppfattning om utbredningen av äldre våtmarker. Efter höstplöjningen går det också att se var

Problem

utdikade kärr legat. Jorden har här en mörkare svartbrun färg. Ibland ser man också rostfârgade ytor som tyder på en tidigare våtmarkskaraktär.

Utdikningamas konsekvenser för växt- och djurliv har varit stora. Med de kalkkârr som utdikats har många kalkkrävande orkidéarter försvunnit. Nedgången har också varit stor för flera våtmarksberoende fågelarter. Mest känd är storken som häckade senast 1954. Brushane och enkelbeckasin har minskat i antal och den sydliga kärrsnâppan har starkt gått tillbaka som svensk häckfågel. Även förekomsten av många groddjursarter har reducerats,

t. ex. vanlig groda och stinkpadda.

Den kortade uppehållstiden för vattnet innebär att mer kväve förs ut i havet. Kvävet hinner inte förbrukas på vägen i lika hög grad. Dels hinner inte lika mycket kväve denitrifieras till luftkväve. Dels kan inte kväverikt organiskt material sedimentera som förr i åkrökar och dammar.

Se átgärdsförslag:

4.3.1 Våtmarkerna i samhällsplaneringen,

4.3.2 Lagstiftning om samhällets tillgång till våtmark och 4.2.4 Gör CW-områden till naturreservat.

Se även:

Kapitel 10, Anläggning och restaurering av våtmarker samt

Kapitel 11, Våtmarkskartor över Västra Skånes åar.

3.5¶Försurning

Försurningen i Västra Skåne orsakas huvudsakligen av nedfall av

svavelföreningar och kväveföreningar. Det försurande nedfallet påverkar olika marker högst olika. Känsligast är granskog. Skogarnas försurning medför på sikt en allvarlig produktivitetssänkning samt en utarmning av floran.

Intensivodling på åkermark medför i sig en relativt snabb pH-

sänkning. Denna försurning kompenserar de flesta lantbrukare

genom regelbunden kalkning.

Naturliga betesmarker är problematiska, då de utsätts både för surt nedfall och kvâvenedfall. Att kalka här är inte självklart positivt, då det kan medverka till en snabb frisättning av växtfillgängligt kväve. Den gödselverkan som uppstår kan leda till att en rad sällsynta växter slås ut.

Problem

Försurningen medför i kalkfattiga trakter också att ytvatten och grundvatten blir surare. I Västra Skåne är detta inget stort problem i jämförelse med de flesta andra områden i Sverige - åtminstone inte på kort sikt.

All skogsmark i Sydsverige är utsatt för nedfall av sura svavel- och kväveföroreningar. Barrskog får emellertid ta emot tre till fem gånger så stora mängder som lövskog. Orsaken är att barrens totala yta är större än lövens, och att barren sitter kvar året om och effektivt fångar upp luftbuma föroreningar. Regnvatten löser upp föroreningarna och för dem från barr- eller bladytan till marken.

3.5.1 Fömumingens effekter i marken

Markförsumingen innebär att:

- markens (det blir

pH-värde sjunker surare),

- markens förråd av

baskatjoner (näringsämnena kalcium,

magnesium och kalium) töms ut,

- det ämnet aluminium mobiliseras och dess halt i mark-

giftiga vätskan mångdubblas och

- även halten av (bl. a. kadmium) ökar i

giftiga tungmetaller

markvätskan.

Försurningskänsligheten, hur lätt marken försuras, bestäms av:

- den totala

buffertkapaciteten, katjonbyteskapaciteten (EC),

d. v. s. hur stor mängd sura vätejoner som kan neutraliseras

genom utbyte med markens tillgängliga katjoner. Lerhalt och organisk halt är avgörande för det tillgängliga förrådet,

- markens dvs. hur stor andel av markens buffert-

basmättnad,

förmága som utgörs av kalcium, magnesium och kalium och

- hur stort det sura nedfallet är.

Markens totala förråd av tillgängliga baskatjoner (kalcium, magnesiumn, kalium) är produkten av basmâttnaden och katjonbyteskapaciteten. En mark med medelhög basmättnad (15-30 %) och

låg katjonbyteskapacitet förlorar snabbt sitt förråd av baskatjoner

på grund av det sura nedfallet. En sådan mark är maximalt känslig för att det sura nedfallet uttömmer baskatjon-förrådet.

När markens basmâttnad är låg (mindre än 15%) kommer

aluminium-mobiliseringen att öka dramatiskt som följd av det

sura nedfallet. Aluminiumhalten i markvätskan ökar snabbt,

samtidigt som pH sjunker. Vid mycket låg basmättnad (mindre än

10 %) är aluminium-mobiliseringen stor oavsett om katjonbytes-

Problem

kapaciteten är låg eller hög. Istället bestäms aluminiumhalten i markvätskan då av mängden sulfat och nitrat som transporteras genom marken. Stort surt nedfall ger hög aluminiumhalt i markvätskan och lågt (surt) pH-värde.

Sammanfattningsvis är mark med medelhög eller låg basmättnad

(mindre än 30-40 %) maximalt fdrsurningskänslig, särskilt om lerhalten är låg. Surt nedfall på sådan mark medför uttömda mineralnäringsförråd, ökad halt av aluminium i markvätskan och surare pH-värde.

Se átgärdsförslag:

4.4¶Minskad granplantering

3.6¶Brist rekreationsmark

på

Västra Skåne är det område i Sverige som har i särklass minst allemansrättslig mark per person. Detta på grund av stor befolk-

ningstäthet, en kraftig exploatering i form av vägar och urban

mark, och dessutom ett intensivt och omfattande

jordbruk.

Av de marker som tidigare kunde utnyttjas for både jordbruk och rekreation finns inte mycket kvar. Naturbetesmarker har ersatts

av granplanteringar eller odlats upp. Slåtterängarna har nästan

alla försvunnit. Naturliga småvatten, märgelgravar,

lövdungar, stengärdesgårdar och pilevallar har setts som och odlingshinder

avlägsnats. De öppna fälten saknar ofta gröna stråk for fotvandraren, åarnas slingrande lopp har rätats och åkern plöjts ända ut till åfåran. Dessutom har gammal skog omförts till

svårframkomlig ungskog.

Åldersfördelningen hos den skånska ädellövskogen (framför allt boken) har förändrats under de senare årtiondena så att äldre

skog

dominerar idag. Detta innebär att man med ett normalt

skogsbruk

på ädellövskogsarealerna under de närmaste årtiondena snabbt kommer att få en dominans av ung ädellövskog. Det skulle minska

möjligheterna till friluftsliv ytterligare.

Samtidigt har människors fritid ökat och därmed behovet av allemansrättslig mark. I Västra Skåne är tillgången på allemansrättslig mark per invånare 0,4 ha. Jämför med t. ex. Stockholms kommun som har 3,0 ha per invånare.

Se átgärdsförslag:

4.5 Brist på rekreationsmark Se även:

Kapitel 8, Exempel på återskapande av naturmark.

Problem

3.7¶Förödelsen av kulturlandskapet

Samtidigt som det gamla jordbrukslandskapet förändrats har vi

tagit bort en rad spår av äldre kultur. Det har skett genom att tätorter och vägar fått allt större plats i landskapet och genom att skogs- och jordbruk rationaliserats. Hägnadsrester, fossila åkrar och spår av

äldre översilningssystem har försvunnit, liksom bebyggelsemil-

jöer och fornminnen. Det kan också vara fråga om levande träd som hanterats på ett speciellt sätt, t. ex. hamlats. Alla dessa spår säger oss mycket om vår historia samt skänker skönhet och inne-

håll åt landskapet.

Kulturlandskapet är dubbelt hotat idag både genom att dess djur och växter försvinner och genom att landskapsformerna och spåren suddas ut.

Kulturmiljövården eller som den tidigare benämndes kulturminnesvården har i många fall svårt att hävda sina intressen i Västra Skåne. Speciellt gäller detta sådana företeelser i landskapet som av tradition varken behandlats som naturvårdsobjekt eller

kulturminnesobjekt. Spår av äldre odling, spår av översilningsängar, skottskogar och trädbevuxna gränslinjer i landskapet hör till den kategorin.

I många fall är varken naturvårds- eller kulturminnesvårdslagstiftningen tillämplig för att skydda dessa värdefulla områden.

Antingen innehåller objektet inga fasta fornlämningar eller finns

inte tillräckligt sällsynt flora eller fauna. Rester av stubbskottsängar är exempel på marker som på detta sätt förblivit oskyddade.

En annan orsak till att ett område inte skyddats kan vara att det omfattas av både natur- och kulturminnesvårdens intressen. Betesmarker med äldre odlingssystem, där natur- eller kulturvärdena betraktade var for sig inte är tillräckligt stora, erhåller ofta inte ett tillfredsställande skydd.

Dessa områden utgör en fristad för många hotade växter och djur, samtidigt som de är av stor betydelse för friluftslivet. Dessutom har de också ett stort kulturhistoriskt värde, då de visar hur människan genom sina aktiviteter i olika tider omformat och påverkat landskapsbilden. I stora delar av vårt land är naturen ett kulturland-

skap.

Problem

Lagstiftningen har stora brister, då den betraktar natur- och kulturvärden som vitt skilda och ibland t. o. m. konkurrerande intressen. Kulturminnesvårdens speciallagstiftning är inriktad på enstaka objekt. Den ger ett generellt skydd åt alla fasta fornlämningar. Detta kan t. ex. gälla även lämningar efter arbetsliv och näringsfång, men då krävs att området är varaktigt över-

givet. Om man vill skydda större sammanhängande områden av

kulturhistoriskt intresse måste man använda naturvårdslagen (NVL). För detta ändamål finns numera särskilda pengar hos riksantikvarieämbetet (RAÄ). Med dessa medel kan länsstyrelserna göra forordnanden och bekosta landskapsvård, precis på samma sätt som naturvården.

Naturvårdslagstiftningen är inriktad på att skydda och bevara en

artrik flora och fauna. Detta görs främst genom att med stöd av NVL avsätta större sammanhängande områden till nationalparker, naturreservat eller naturvårdsområden där särskilda restriktioner gäller. Man kan dessutom via särskilda medel ge brukare ersättning for naturvårdande insatser i odlingsland-

skapet, s. k. NOLA-bidrag (se kapitel 6). Motsvarigheten inom

kulturminnesvården kallas KOLA-bidrag (kulturvårdande insat-

ser i odlingslandskapet). Genom att med stöd av naturresurslagen

peka ut riksintressanta områden både för natur- och kulturrninnesvården försöker staten också säkra sitt inflytande över värdefulla områden som man inte anser sig ha råd att skydda på annat sätt.

Inte heller den administrativa arbetsfdrdelningen främjar synen på kulturmiljön som ett gemensamt ansvar för natur- och kulturminnesvården. På den kommunala nivån ligger ansvaret ofta på flera olika nämnder (miljö- och hälsoskydd-, kultur- och bygg-

nadsnämnd), på den regionala nivån finns två myndigheter

(länsantikvarien och naturvårdsenheten på länsstyrelsen) och på den statliga nivån delar två ämbetsverk huvudansvaret (statens naturvårdsverk och RAÄ).

Hur denna typ av områden behandlas är därför i hög grad beroende på hur myndigheterna samarbetar. Även om samarbetet under senare år har ökat, framför allt på den statliga nivån, är detta i hög grad fortfarande person- och intresseberoende, dvs. det krävs att personer som har överlappande intresseområden får möjlighet att

utöva sina kunskaper.

Se åtgärdsförslag:

4.1.4¶Kommunal naturvårdsplanering.

sou 1990:95 Åtgärdsförslag

Åtgärdsförslag

4. 1 strukturella förslag

4. 1 . l Principer för landskapets framtida utnyttjande

Länsstyrelserna, kommunerna och SNV skall i Förslag:

samband med utarbetandet av nya naturvårdsplaner

tillämpa en planeringsgång kânnetecknad av:

- avsikter,

tydliga

- klar

ansvarsfördelning,

- av naturvårdsmålen och

kostnadsrelatering

- av olika mellan ut-

redovisning avvägningar

resurshushållnings- och natur-

vinnings-,

vårdsanspråk. Ansvarig: Stat och kommuner

Vid en av utnyttjandet av landskapet är det två princi-

planering piella avgöranden som måste tas:

- den relativa vikt som de (bebyggelse-, utvin-

fyra anspråken

resursbevarande- och naturvårdsanspråk - se avsnitt

nings-,

3.1) skall ges. .

- den av de som skall domi-

geografiska fördelningen markytor

neras av de olika typerna av anspråk.

Geografisk fördelning av landskapsavsnitten Nordiska Ministerrådet har i sin Miljörapport 1989:5 lagt fram en

for hur naturvård kan bedrivas i landskapet. Denna strastrategi tegi tar fasta på att resurshushállningsanspråket och naturvårdsanspråket i någon mån finns representerat i hela landskapet. Strategin innebär också att det görs en geografisk stratifiering av

utifrån den vikt som tillmätes de olika anspråken i ett landskapet givet landskapsavsnitt. Något modifierad kan denna strategi bedrivas på följande vis:

4.1 är en modell där landskapet delas in i fem avsnitt. De Figur olika anspråken på markanvändning värderas olika i olika avsnitt. I områdena 1 -3 bör naturvårdsanspråket tillmätas en avgörande betydelse.

Figur 4.1 1. Nationalparker och referensomráden för kulturlandskapet

2. Reservat 3. Iandskapsausnitt med särskilda ekologiska värden 4. Övrigt landskap (merparten) 5. Urban mark och andra ytor

1. I nationalparkerna och referensomrádena ska naturvårds-

anspråket dominera helt, och kostnaderna för detta bör täckas med statliga medel. 2. I reservaten behöver ambitionerna vara så högt ställda att

generella miljöersättningar inte räcker till för skötselintrången och den erforderliga speciella skötseln. Kostnader-

na ska täckas av i första hand medel. Vissa kom-

statliga

munala medel kan tillkomma.

3. I landskapsavsnitten med särskilda ekologiska värden kan resurshushållnings- och naturvårdsanspråket anses vara så viktiga att utvinningsansprâket får anpassa sig därefter.

Miljöersâttningar ska användas för att täcka kostnaderna.

4. I vardagslandskapet är det utvinningsanspråket som

dominerar. Men naturvård och miljöskydd behövs även här. Miniminivån fastställs via den generella lagstiftningen. 5. Urban mark skall inte få gripa in i de landskapsavsnitt som är av betydelse för naturvärden.

Vem betalar vad? När de olika landskapsavsnitten defmierats behövs en modell för hur ansvaret ska fördelas mellan och olika

markägare

myndigheter. Den bör också visa vem som skall betala vad. En sådan modell kan struktureras på följande sätt:

1 2 3 4 national- reservat särskilda vardagsparker ekologi ska landskapet värden stat

0 O

O

kommun . . “ markägare

0 0

O

Figur 4.20 Ansvarsfördelningen för naturvärden. Stor cirkel betyder stort ansvar. Staten har huvudansvar i nationalparker och områden med särskilda ekologiska värden. Markägaren har huvudansvar för vardagslandskapet.

1 2 3 4 national- reservat särskilda vardagsparker ekologiska landskapet värden stat inköp inköp miljö- skötselanslag skötselanslag skötselanslag ersättning intrångsersättning kommun inköp miljö- skötselanslag skötselanslag ersättning intrångsersättning markägare generella och generella generella lspeciñka regler regler regler Figur4.2b Ekonomiska åtaganden för stat och kommun inom olika landskapsavsnitt. För den enskilde markägaren kan regler innebära visst bortfall av inkomster.

Det är också en politisk fråga vilka totala kostnader samhället (inklusive privata aktörer) är berett att betala för att hävda resurs-

anspråket och naturvårdsanspråket. Att avgöra den inbördes prioriteringen mellan resursbevarandeanspråket och naturvårdsanspráket är också en politisk fråga.

För att kunna fatta politiska beslut om utgifter för resursbevarande och naturvård fordras ett beslutsunderlag som klart visar vad ett antal alternativa kostnadsniváer ger. Likaså fordras alternativa förslag när det gäller fördelningen av kostnaderna mellan olika aktörer. Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun får inte

IQ

vara så fast att vissa områden faller mellan stolarna. Statliga pengar täcker de mest värdefulla områdena. När det gäller reservaten bör kommunerna känna ansvar för områden som inte prioriteras av staten.

Slutligen behövs också olika alternativ när det gäller att inbördes avväga hur man skall prioritera mellan resursbevarandeanspråket och det mer renodlade naturvårdsanspråket.

Ulgåfrünamal

När man gör kostnadsberäkningar för olika ambitionsnivåer för naturvård bör man utgå från den areal olika typer av markanvändning tar i anspråk. Länsvis kan man beräkna arealen för flera markanvändningstyper. Man kan även visa på

tidigare

förekomst av dessa markanvändningstyper. Därefter kan man skissera ett antal framtida alternativa arealer för respektive markanvändningstyp. Dessa olika arealer för med sig olika konsekvenser när det gäller resursbevarande, naturvård och kostnader för samhället.

Arbetsgång

Förslaget innebär att stat, kommuner och enskilda med en rad olika metoder skall klara de olika markanvändningsanspråken med bevarade natur- och miljövärden. Detta kräver en

tydlig arbetsgång:

1. Hur mycket skyddsvärd natur finns?

2. Indelning av landskapet i fem nivåer efter hur naturvärden

och miljöskyddet i olika landskapsavsnitt skall bedrivas.

3. Uppdelning av ansvaret mellan stat, kommun och enskilda för

skilda naturvårdsåtaganden.

4. Kostnadsberäkning av olika ambitionsnivåer för naturvärden

på statlig, kommunal och enskild nivå.

5. Politiska beslut om medel för naturvård på statlig, kommunal

och enskild nivå. Enskild nivå är här inkomstbortfallet för

den enskilda markägaren, som följer av generella regler.

6. Anpassning av utifrån de ekonomiska

ansvarsfördelningen

resurser som ställs till förfogande av stat, kommun och

enskilda.

7. Utarbetande av den definitiva naturvårdsplan, som motsvaras

av den medelstilldelning som utfaller på statlig, slutligen

kommunal och enskild nivå.

Ambüioner och ekonomiska resurser Många gånger har man i svensk statlig och kommunal naturvård hañ högt ställda ambitioner. Dessa ambitioner har dock ej motsvarats av tillräckliga ekonomiska resurser. Det är därför viktigt

sou 1990:95 Åtgärdsförslag

att man i framtiden för allmänhet och politiker klart demonstrerar sambandet mellan ambitionerna och kostnaderna för att uppfylla dem. Den ovan skisserade modellen för en framtida markanvändningsstrategi lägger stor vikt vid att visa ett samband mellan kostnader för samhället och naturvárdsambitionen. Modellen skall alltså försvåra att man fattar beslut om höga naturvårds-

ambitioner med små resurstilldelningar.

Tillämpning

I figur 4.3 visas ett antal naturvárdsmässigt viktiga markanvänd-

ningstyper. Cirklarna i figuren visar utbredningen av natur-

typema vid olika tidpunkter. Utgångspunkten âr lagd till 1805. 1990 motsvarar nuvarande utbredning av naturtypen. 1910 har lagts in för att vi ska få en uppfattning om hur snabbt försvinnandet varit under vårt sekel.

Tre ambitionsnivåer A, B och C är inlagda i cirklar. Till dessa ambitionsnivåer ska kopplas de kostnader som är förenade med att behålla eller återskapa utbredningen av naturtyperna. Ambitionsnivå A motsvarar ungefär den ambitionsnivå som Länsstyrelsen i

Malmöhus läns (enligt Miljövårdsprogram för Malmöhus län,

fastställt 891212) anser skall råda i den naturvårdsplan som senast skall vara fastställd 1993. B motsvarar en lägre ambitionsnivå, medan C motsvarar den ambitionsnivå som kan förväntas kunna

upprätthållas på längre sikt med dagens medelstilldelning till naturvärden, samt med den livsmedelspolitik som kommit att

gälla från 1990.

Observera skillnaden mellan uppställt mål för kommande

naturvårdsplan och resurstilldelning.

I Kapitel 5 visas ett exempel på ett underlagsmaterial för en nivåuppdelning enligt den ovan föreslagna modellen. Exemplet

gäller för Västra Skånes kommuner.

sou 1990:95

Åtgärdsförslag

naturskogsartad ädellövskog

annu-

A

,Iámbitionsniuå“

l ,

så

ambitionsnivå B , l a s l | 1 \ * Iambitionsnivå C \\ \ l N \ \ .\ ,I \

a

jañrbitionsnjvå A

, J z B

\ ämbitionsnivâ

i l \ ” C

(Ighbitionsnivå

kalkkärr

000 ha)

_ A

,r Ãñlqtionsnivá

areal |

| , -almbitionsrxivå B

\ a | . x s\ O \ ° i års areal \ - | C

arjbitionsnivå

\ _ I

ogödslad betesmark

a x A

*rambitionsnivå

\ 1* . . . B s _ ,

i ;ambitionsmvå

o ambitionsnivå C

Figur 4.3 Cirklarna till vänster visar några värdefulla naturtypers utbredning vid olika tidpunkter i Malmöhus län. Var vill vi lägga

vår ambitionsnivå då det gäller att bevara dessa naturtyper? Cirklarna till höger visar resultatet av olika ambitionsnivåer. A

visar fastställt mål för länsstyrelsens kommande naturvárdsplan. Den lägsta ambitionsnivån (C) är den areal vi kan behålla med

dagens ntedelstilldelning.

sou 1990:95 Åtgärdsförslag

4.1 .2 Kommunal kvävepool

Kommunerna föreslås få rätt att inom ramen för

Förslag: fastställda utsläppsgränser ta ett övergripande an-

svar för mängden kväve som transporteras ut ur kommunerna. Skatter, avgifter och åtgärder samordnas. Ansvarig: Stat och kommuner Kostnad: Totala kostnaden för utbyggnad av reningsverk, våtmarksrestaurering och skötsel, och utökningen av den vintertid bevuxna marken är 150 - 300 miljoner kronor/år. Fördelning på de tre posterna är svårförutsägbar - vitsen med kvävepoolen är att optimera

medelsanvändningen utifrån platsbundna förutsätt-

ningar. Våtmarkerna lär totalt kräva ca 70 miljoner kronor/år.

mål är att tillforseln av kväve till havet ska halveras

Riksdagens

fram till sekelskiftet. På kommunal nivå har initiativen i huvudsak varit inriktade på att effektivisera reningen av det

kommunala avloppsvattnet. Dessa ansträngningar bör fortsätta,

men de kan bara avlasta havet med 15 - 25 % av kvävetillforseln.

Resterande kvävetillförsel kommer från diffusa källor, dvs. utlakfrån mark och nedfall från luften. Att hålla merparten av

ning

åkermarken bevuxen vintertid är ett effektivt sätt att minska kvävetillförseln till haven. En annan framkomlig väg är att återanlägga våtmarker.

Västra Skånes kommuner föreslås därför göra en ekonomisk mellan de möjliga åtgärderna for kväveretention.

optimering

Förutsättningarna på platsen bör få styra. Om våtmarks-restau-

rering är fördelaktig jämfört med en långt driven avloppsrenings-

teknik skall våtmarken prioriteras. Om vinterbevuxen åker är ska den prioriteras. Om lagändringar krävs för

kostnadseffektiv,

detta, skall sådana genomföras. Staten bör stimulera en utveckling mot kommunala kvävepooler.

Praktiskt kan förfarandet bli: - sätter upp gränsvärden för kväveinnehållet i

Länsstyrelserna

de vattendrag som passerar ut ur en kommun. - överför till kommunerna medel för

Länsstyrelserna årligen

kväveretention. Denna summa är beroende av den belastning i

form av avlopp, jordbruk, förbränning med mera som

kommunens mark och vattendrag är utsatta for.

- De medel som skall användas for kväveretention tas från:

transportsektorn avloppstaxor jordbruket, t. ex. från handelsgödselskatten

naturvårdsmedel om åtgärderna även ger stora

FWPE*

naturvårdsvinster

- De som en kommun får till sitt förfogande,

poolade medlen,

skall användas så att kväveretentionen blir så kostnads-

effektiv som möjligt. Detta kan i princip ske genom att:

1. reningsverk utnyttjas

2. våtmarker utnyttjas

3. arealen vintertid bevuxen mark ökas

Hur en kvävepool inom en kommun kan se ut beskrivs i Kapitel 9, där Kristianstads kommun studeras.

4.1 .8 Ersättning till jordbruket och skogsbruket för miljö-

ñirbättzmnde åtgärder och verksamhet

Förslag: Samhället utbetalar miljöersättning till brukare som

sköter speciellt värdefull natur. Totalt uppgår det

årliga behovet till 1 miljard kronor varav för Västra Skåne 94 miljoner kronor.

Ansvarig: Staten

Kostnad: 94 miljoner kronor/år

Att samhället utbetalar miljöersättning till brukare som hävdar speciellt värdefull natur har visat sig vara ett både obyråkratiskt och effektivt sätt att bedriva naturvård. Bäst känd av de olika typer av miljöersättningar som vuxit fram de senaste åren är den så kallade NOLA-ersättningen. Den är till for att stimulera hävden

av ogödslade ängs- och hagmarker. Ersättningen är statlig men på

flera håll i landet har den kompletterats med kommunala medel. Miljöersättningar är den effektivaste metoden att garantera hävd av ängs- och hagmarker, att hävda nyskapade våtmarker samt att få en naturvårdande inriktning i delar av skogsbruket.

Se även:

6, till jord- och skogsbruket. Där redo-

Kapitel Miljöersättningar

visas beräkningarna bakom summan 94 miljoner kronor/år.

4.1.4¶Kommunal naturvårdsplanering

Förslag: Förstärk de kommunala naturvårdsbudgetarna, så att dessa möjliggör natur- och kulturmiljövård. Ansvarig: Kommuner

Kostnad: 30 miljoner kronor/år

Kommunerna bör avsätta medel i sin budget for naturvårdsändamål. Här bör finnas medel reserverade for:

- en för

heltidstjänst (minimum) kommunekolog,

- medel för att samt inventera kom-

genomföra naturvårdsplan

munens naturvärden. I denna inventering ska ingå skydds-

värda biotoper och nationellt och regionalt hotade arter i kom-

munen och

- medel för skötsel av naturvårdsintressant mark

på kommunal

nivå

Kommunal namrvárdsbudget

Naturvården har hittills haft små ekonomiska resurser på kommunal nivå. Däremot har stora belopp lagts ned på grönområden i tätorter. Ur ekologisk synvinkel sköts parkerna idag alltför detaljerat. Om de ordes mer naturlika skulle resurser frigöras for naturvård. Det handlar inte om att bara dra in på parkskötseln. Istället bör vi anlägga naturlika biotoper som på sikt kräver mindre skötsel.

Med det ökade naturvårdsansvaret krävs en avsevärt större budget. Västra Skånes kommuner bör från och med nästa budgetår avsätta belopp för naturvård som står i rimligare proportion till beloppet för

traditionell parkskötsel.

Kommunekologer

Västra Skånes kommuner bör inom de närmaste två åren kraftigt förstärka sin ekologiska kompetens. Detta innebär bl. a. att heltidsanställa en kommunekolog inom varje kommun.

Kommunerna har de senaste åren fått ett betydligt större naturvårdsansvar. Samtidigt har naturvårds- och miljöskyddsfrågorna blivit allt mer omfattande och svåröverskådliga. Detta innebär att kommunerna ställs inför allt fler frågor som fordrar ekologisk kompetens. Idag saknar många västskånska kommuner en

fullgod ekologisk kompetens. I någon mån har en del kommuner

sökt täcka denna kompetensbrist genom att anlita konsulter. Konsulternas medverkan bör dock i framtiden begränsas till

speciella tidsbegränsade projekt. Övriga ekologiska arbetsuppgifter

bör skötas av fast anställd personal. Enbart att värdera konsulters offerter och kontrollera deras löpande arbete kräver ekologisk

kompetens.

Åtgärdsförslag sou 1990:95

Kommunekologens arbetuppgifter är bland annat att:

- tillhandahålla om naturvärden i kommunen

kunskap

- tillhandahålla om hotade och arter

kunskap speciellt biotoper

inom kommunen, samt skötseln av dessa

- huvudansvar för

naturvårdsplanen

-* arbete med den kommunala översiktsplanen

- att företräda naturvärden vid av ändrad markan-

planering vändning och exploatering i kommunen

- att försöka värdera de effekterna av olika arbets-

ekologiska

företag inom kommunen

- av naturvärden inom och

inventering jord- skogsbruksmark, enligt hänsynsparagrafer i skötsellagen och skogsvårdslagen. Rapportering till (länsstyrelsen), lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse.

- bör också ha viss kulturhistorisk

kommunekologerna kompe-

tens och samarbeta med kommunens kulturnämnd eller

motsvarande.

Det kommunala ansvaret för hotade arter och miljöer i Västra Skåne Västra Skånes kommuner bör utarbeta naturvårdsplaner. Värdefulla biotoper och kulturhistoriskt intressanta områden ska tydligt märkas ut, och skötselplaner utarbetas för att tydligt visa hur

man långsiktigt kan säkerställa biologiskt, geologiskt och

kulturhistoriskt värdefulla miljöer.

Kommunala reservat kan också vara ett viktigt instrument för att skydda värdefulla områden. Då det är viktigt att kommunerna får

möjlighet att påverka reservatsbildningen, även då det gäller riksintressanta områden, bör lösningar prövas, där länsstyrelsen

bibehåller sitt ansvar och överinseende medan kommunen står för kostnaderna.

Även listor över hotade arter bör upprättas, med utgångspunkt från de rikshotlistor som finns upprättade av naturvårdsverket. Här ska framgå vilka av de nationellt hotade arterna som finns i kommunen och arter som är lokalt hotade, samt vilka miljöer dessa arter är knutna till. I Kapitel 7 finns listor över de hotade arter från rikslistan som finns i Västra Skåne. Lavar, fåglar samt grod- och kräldjur redovisas kommunvis.

sou 1990:95 Åtgärdsförslag

4.1.5¶Ändringi 26 § naturvårdslagen, regeln om ersättning på grund av att pågående markanvändning avsevärt

försvåras.

Förslag: Försvárandet bör relateras till hela bruknings-

enheten och inte som idag endast till den berörda

delen av fastigheten. Förslaget innebär en återgång till rättsläget 1987. Ansvarig: Staten

En markägare har rätt till ersättning då lagens krav på natur-

vårdshänsyn försvårar markanvändningen. Det betyder att mark-

ägaren kompenseras ekonomiskt för eventuellt inkomstbortfall.

Ersättning enligt NVL om pågående markanvändning avsevärt

försvåras ändrades i samband med införandet av plan- och bygglagen, PBL, 1987. Före 1987 utgick ersättning enbart om markanvändningen avsevärt försvárades på hela fastigheten. Numera räcker det om markanvändningen avsevärt försvåras på den

berörda delen av fastigheten. Denna förändring av ersättnings-

reglerna har inneburit att man flyttat över en avsevärd del av det ekonomiska ansvaret för naturvärden från markägarna till det allmänna. I praktiken innebär detta att det sällan kan åläggas

markägaren att ta några mera omfattande naturvårdshänsyn,

eftersom dessa oftast försvårar markanvändningen inom det berörda skiftet. Att betala ut ersättning efter denna regel innebär orimliga kostnader och ett stort steg tillbaka för naturvärden i

vardagslandskapet.

Förslag till av naturvårdslagen (1964:8H)

%§

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Medför föreskrifter enligt 8 Medför föreskrifter enligt 5, 8, 9 eller 9§ att pågående mark- en 2] § n E.. l.. i användning avsevärt för-

.. . svåras inom berörd del av _

i i l i

fastighet eller att mark tas i eller att mark tas

anspråk, är fastighetsägaren i anspråk, är fastighetsägaren

och innehavare av särskild rätt och innehavare av särskild rätt

till fastigheten berättigade till till fastigheten berättigade till

ersättning av staten för den ersättning av staten för den skada de härigenom lider. Har skada de härigenom lider. Har föreskrifterna efter förordnan- föreskrifterna efter förordnan-

de enligt 43 § tredje stycket be- de enligt 43 § tredje stycket be-

slutats av en kommunal myn- slutats av en kommunal myn-

dighet, skall ersättningen i dighet, skall ersättningen i

stället betalas av kommunen. stället betalas av kommunen.

Innebär föreskrift enligt 8§ Innebär föreskrift enligt :Lelle: förbud att vidta viss åtgärd utan 8 § förbud att vidta viss åtgärd

länsstyrelsens eller en kom- utan länsstyrelsens eller en munal myndighets tillstånd, kommunal myndighets till-

i i

utgår ej ersättning anledning stånd, utgår ej ersättning

av den föreskriften om inte anledning av den föreskriften tillstånd vägrats eller förenats om inte tillstånd vägrats eller med särskilda villkor. förenats med särskilda villkor.

Har förbud meddelats enligt 11 § och vägrats tillstånd som där avses, äger vad i första stycket stadgas om föreskrifter enligt 8 § eller 9 § motsvarande tillämpning.

4. 1 .6 Utökad och bättre tillgänglig kunskapsbakgund rörande

naturvårdpálänsplanet

Förslag: Samordna all tillgänglig naturvårdsinformation,

inrätta ett naturbibliotek och anställ en bibliotekarie

på miljövårdsenheten på länsstyrelsen. Komplettera orda naturinventeringar inom länet. Ansvarig: Staten via länsstyrelserna

Under de senaste årtiondet har i Sverige bedrivits ett omfattande

inventeringsarbete för naturvårdsmässigt intressanta biotoper.

Detta arbete kan vid ett hastigt påseende verka i det närmaste

komplett. Tyvärr har vissa av dessa inventeringar inte alltid

utförts på ett sådant sätt att vi idag har en fullgod information. Dessutom är dessa inventeringar upplagda så att vissa naturvårdsmässigt intressanta biotoper lämnats utanför. Biotopinven-

teringar måste jämföras med artinventeringar för att vi ska kunna se vilka biotoper som glömts.

Lövskogama i Skåne har inventerats under årens lopp på olika sätt. Tyvärr finns idag inget tillgängligt material som ger svar på

frågan var de naturvårdsmässigt mest intressanta lövskogarna

finns.

Genom att sammanföra all information och orda inventeringar till ett naturvårdsbibliotek blir information om länens naturvärden

överskådlig och lättare tillgänglig.

4.1.7¶Utvärdering av NYLA-anslaget

Förslag: Utvärdering av NYLA-anslaget samt forskning kring det s. k. anläggningsstödet. Ansvarig: Staten

Kostnad: 500 000 kr för utvärdering av NYLA samt 5 % av

stödet till anläggning av lövskog, energiskog och våtmarker för forsknings- och utvecklingsarbete.

Det behövs mer kunskap om hur vi skapar värdefulla inslag i slättlandskapet för den hotade floran och faunan. Risken är annars att vi investerar i åtgärder som endast gynnar jaktbart vilt, eller som är estetiskt tilltalande för ögat men i praktiken inte gynnar de

trängda arterna i odlingslandskapet.

NYLA-anslaget som administreras av Lantbruksstyrelsen och

Lantbruksnämndema syftar till att ta spannmålsproducerande

mark ur produktion och samtidigt tillskapa nya naturinslag i slättlandskapet. Anslaget är för hela Sverige 30 miljoner kronor

och är riktat till slättbygderna. Anslaget utbetalas under 1990/91.

Riksdagen har beslutat om ett så kallat anläggningsstöd inom ramen för den nya livsmedelspolitiken. Stödet skall gå till

anläggning av lövskog, energiskog och våtmarker. Om vi vill uppnå naturvårds- och miljönytta med anläggningsstödet bör vi

utnyttja erfarenheterna från NYLA-satsningen. Därför är det viktigt att utvärdera de naturvårds- och miljövårdsvinster som NYLA gett. Regeringen bör anslå 500 000 kr för en utvärdering av NYLA-stödets konsekvenser för naturvården.

Också anläggningsstödet måste delvis användas för forskning och utvecklingsarbete för att kunna användas optimalt. 5 % av dessa

medel bör regeringen anslå till forskning och utvecklingsarbete kring lövskog, energiskog och våtmarker.

4.2 Hotade arterochbiotopex-

4.2.1 Generellt och armelaterat biotopüdd

Förslag:

- Införande av före-

naturvårdslagsutredningens slagna 21 § NVL om biotopskydd med tillägget biotoper av stor ekologisk betydelse för land-

skapet. Detta tillägg innebär att våtmarker

kan omfattas av biotopskyddet.

- Rätt för det allmänna att i sådana som

biotoper, omfattas av det föreslagna biotopskyddet, kunna sköta marken utan medgivande av markägaren

i de fall skötseln av sådana marker upphört.

Ansvarig: Staten

Vissa biotoper är så sällsynta och värdefulla att de bör få ett lagligt skydd, var de än förekommer. biotoper föreslås få ett

Följande generellt skydd i Västra Skåne:

- marker

slagna ogödslade

- (även sådana som varit ohävdade en tid) såväl

strandängar

vid havet som vid insjöar

- och fukthedar

ljunghedar

- betade

ogödslade fuktängar

- (inkluderande alla kärr och mossar)

myrar

-

sumpskogar

Naturvårdslagsutredningen föreslår införande av ett särskilt skydd för värdefulla biotoper i form av en ny paragraf i naturvårdslagen (21 §; tidigare upphävd). Naturvårdsverket föreslås att i

samråd med lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen få i uppdrag att

ta fram förslag till vilka biotoper som bör omfattas av skyddet. När

uppdraget redovisats har regeringen möjlighet att i naturvårdsförordningen ange vilka biotoper som ska skyddas.

Tillägget biotoper av stor ekologisk betydelse for landskapet

möjliggör ett biotopskydd för våtmarker. Dessutom är det viktigt att de skyddade biotoperna får den hävd som krävs for att bevara

Åtgärdsförslag

naturvärdena. Detta kan ástakommas genom att samhället får rätt att gå in och hävda marken om hävden av skulle

någon anledning

upphöra. T. ex. då en slåtteräng inte slås.

längre

Förslag till i (1964:822)

naturvårdslagen

21 §

Föreslagen lydelse Regeringen eller den myndig-

het som bestämmer

regeringen

får meddela föreskrifter om att

arbetsföretag som kan skada

naturmiljön inte får utföras inom sådana mindre markeller vattenområden (biotoper) som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda på grund av ringa förekomst eller sällsynt beskaffenhet, eller är biotoper av stor

ekologisk betydelse för landskapet.

4.2.2 av ansvarsreglerna i 12 § skötsellagen

Förslag: Straffansvaret ändras från att gälla brott mot

föreläggande eller förbud, som meddelats med stöd av 9 § eller 9 a §, till ett direkt straffansvar för brott mot föreskrift som meddelats med stöd av 6 a §. Ansvar: Staten

Enligt skötsellagen skall naturvårdshänsyn tas vid av utnyttjandet vardagslandskapet. Efterlevnaden av hänsynsparagraferna är

emellertid alltför Det beror bl. a. att kan

bristfällig. på ingen idag

ställas till ansvar för brott mot dem. Straffansvaret är knutet till förbud eller föreläggande som meddelats med stöd av I

lagen.

skötsellagen sägs dessutom att förbud eller föreläggande får meddelas först sedan det visat sig att lantbruksnämndens råd och

anvisningar inte följts.

Här föreslås en skärpning av straffansvaret. I i 12 §

ansvarsregeln

skötsellagen bör 6 a § ha samma status som 6 b §. Dvs. till brott döms den som bryter mot som meddelats med stöd av 6a §.

föreskrift

sou 1990:95

Åtgärdsförslag

Förslag till i skötsellagen (1979:425)

12 §

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Till böter döms den som uppsåt- Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet ligen eller av oaktsamhet

1. tar jordbruksmark ur pro- 1. tar jordbruksmark ur pro-

duktion i strid mot 4 § första duktion i strid mot 4 § första

stycket, stycket,

. utfört täkt i strid mot 4 § . utfört täkt i strid mot 4 §

andra stycket, andra stycket,

. mot föreskrift som . bryter mot föreskrift som

bryter

har meddelats med stöd av har meddelats med stöd av 6 b §, eller 531211216 b §, eller .underlåter att följa ett . underláter att följa ett

föreläggande eller bryter föreläggande eller bryter

mot ett förbud som har mot ett förbud som har meddelats med stöd av 9 meddelats med stöd av 9 eller 9 a §. eller9a§.

Utbyte av brott som avses i första stycket 2 skall förklaras förverkat,

om det inte är uppenbart obilligt.

Om ett eller vitesförbud har övertrâtts, döms inte

vitesföreläggande

till ansvar första stycket för gärning som omfattas av

enligt

föreläggandet eller förbudet. Lag (1988:637)

4.2.3 Betesüirveningar och betescenualer

Förslag: Skapa sambetesföreningar för sådana värdefulla

naturbetesmarker såsom strandängar och ådalar, som riskerar försvinna om betet upphör. Hus-

idag hållningssällskapet svarar lämpligen för samordningen av sambetesföreningarna.

Ansvarig: Hushållningssällskapen

En samordning av betesinsatser på ekologiskt intressanta områden bör komma till stånd. Ett betydande problem för den praktiska naturvärden i Västra Skåne är bristen på betesdjur inom flera

där växtodling helt dominerar. Det vore önskvärt

landskapsavsnitt

att tillskapa sammanhängande betesområden i t. ex. ådalarna.

Hushållningssällskapet kan vara en lämplig samordnare för

projektet. Kommunerna bör också delta i arbetet.

4.2.4 CW-områden

Gör CW-områden i Västra Skåne till naturreservat.

Förslag:

Detta innebär att naturreservat kring Foteviken och Höllviken snarast bör komma till stånd, liksom att marina reservat bildas i Höllviken och Foteviken. Vidare innebär det att betydande områden inom Revinge pansarövningsfält blir naturreservat (dock med viss bibehållen militär aktivitet). Skötselplanen for reservaten ska vara utformad så att avsikten i CW - konventionens artiklar om att bevara bestån-

den av flyttande våtmarksfåglar uppfylls. Ansvarig: Staten

Den internationella våtmarkskonventionen som Sverige undertecknat har till att skydda internationellt betydelsefulla våt-

syfte

marker för att bl. a. bevara bestånden av flyttande våtmarks- De länder som undertecknar avtalet åtar sig att värna om

fåglar.

dessa områden.

I konventionens artiklar att de områden som upptas på den

framgår

s. k. CW-listan bör skyddas genom förordnande av naturreservat. borde efterleva konventionen fullt ut och verkligen se till att

Sverige

dessa områden. Vi riskerar annars att ifrågasättas

lagligt skydda

vid internationella miljöförhandlingar, och försämrar möjligheten för att driva med inom andra län-

miljöfrågor trovärdighet

der.

CW-områdena i Västra Skåne föreslås här bli naturreservat. Detta innebär att vissa naturreservat kring Foteviken och

föreslagna

Höllviken bör bildas snarast. Likaså bör marina reservat bildas i Höllviken och Foteviken.

4.2.5¶Skyddszoner längs vattendrag

Inför en minst fem meter bred skyddszon på vardera

Förslag: sidan om vattendragen. Där får bekämpningsmedel

och inte användas. Vidare får inte

gödselmedel

marken i denna zon plöjas varje år. Denna bestämmelse bör införas i och träda i kraft den

skötsellagen

1995. Under 1991 - 1995 kommer mark-

ljanuari som upphöra med normal jordbruksägare, tvingas

skötsel vattendrag på grund av denna lag, att

längs ha att med hjälp av omställningsmedel och möjlighet

Åtgärdsförslag sou 1990:95

anläggningsstöd anpassa sin markanvändning till denna nya bestämmelse i skötsellagen. Ansvarig: Staten

För att minska erosionen av fosfor och en buffert mot skapa bekämpningsmedel och näringsämnen som förs ut i vattendragen, bör en odlingsfri zon av minst fem meters bredd finnas längs vattendragen. Den odlingsfria zonen kan vara en ren gräsmark eventuellt en betesvall, eller innehålla träd och buskar. Att skapa gröna bälten längs vattendragen är också värdefullt for flora och fauna och för människor. Kantema ett längs vattendrag utgör naturligt en rik biotop med många idag hotade och växtarter. djur

Föreskriñ om en fem meter bred skyddszon bör i Lantbruksingå styrelsens föreskrifter till 6 a § skötsellagen.

I 5 § lagen om kemiska produkter, att allmän LKP, anges hänsyn ska iakttas vid av kemiska Vidare finns i hanteringen produkter. spridningskungörelsen en närmare av denna

beskrivning hänsyn

då det gäller spridning av bl. a. inom bekämpningsmedel jordbruket. Här sägs att en skyddszon mot områden bör känsliga lämnas. Som känsliga områden räknas bl. a. Paravattendrag. graferna bifogas nedan.

Spridningskungörelsen innebär att åkerkanter längs vattendrag bör brukas varsamt. Konventionell ska inte bedrivas odling här, och markägaren kan knappast förvänta full Det är sig avkastning. därför ett litet ekonomiskt att överföra denna mark till ingrepp odlingsfri zon.

Samhället bör genom omställningsstöd och det så kallade anläggningsstödet ge ekonomiskt bidrag till jordbrukare som överför åker längs vattendrag till odlingsfri zon. bör Anläggningsstödet utgå även om skyddszonen är mindre än ha) för minimigränsen (1 ersättning. På sikt kan markägaren få en viss ekonomisk båtnad av denna åtgärd.

Lag (1985:426) om kemiska produkter 5§ Den som hanterar eller en kemisk skall importerar produkt vidta de åtgärder och iaktta de i

försiktighetsmått övrigt som behövs

för att hindra eller motverka skada människor eller i på miljön. Därvid skall sådana kemiska undvikas som kan produkter ersättas med mindre farliga produkter. Lag (1990:239)

Regeringen eller den myndighet som bestämmer får regeringen meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått.

sou 1990:95 Åtgärdsförslag

Kungörelse om spridning av bekämpningsmedel (SNFS 1984:2):

4§ Den som avser att sprida bekämpningsmedel skall före spridningen förvissa sig om att denna kan ske på ett sådant sätt att medlet inte märkbart påverkar områden utanför det avsedda spridningsområdet. skall härvid tas till risken för avdrift. Vid

Hänsyn

planeringen av spridningen skall områdets storlek och form samt

vind- och temperaturförhållandena på platsen beaktas. Betryggan-

de skyddsavstånd skall iakttas i förhållande till känsliga objekt såsom bebyggelse, allmänt använda vägar, områden skyddade med stöd av naturvårdslagen, bigårdar, vattentäkter, sjöar och

vattendrag.

4.2.6 strikta naturskogsreservat

Förslag: SNV och Västra Skånes kommuner bör snarast ta initiativ till att bilda ett antal naturreservat med syfte att bevara naturskog. Detta innebär att skogen lämnas till fri utveckling och att ingen som helst röjning eller dylikt får förekomma. Dessa reservat kan bildas genom ersättning till markägaren eller i

tillämpliga fall genom inköp. Uppskattningsvis

finns det ca 600 ha sådan skog i Malmöhus län, 1 000 ha i Kristianstads län och 300 ha i Västra Skåne. Ansvarig: Staten och kommunerna Kostnad: Kostnaderna blir i Malmöhus län 9 miljoner kronor, i Kristianstads län 15 miljoner kronor och i Västra Skåne 4,5 miljoner kronor. Detta avser kostnaderna för inköp. Kostnaderna blir i samma storleksordning vid bildande av naturreservat med fortsatt

privat ägande, eftersom ersättning ska utgå till

markägaren.

Utspritt i landskapet ligger fortfarande mindre ytor av naturskog.

Dessa ytor har ett stort naturvärde. Sådan skog är mest intressant om den inte sköts och med andra ord ej heller lämnar någon normal ekonomisk avkastning. Därför bör samhället sträva efter att skydda sådana marker och lämna dem till fri utveckling. SNV avsätter vissa medel för sådana inköp, men Sydsverige prioriteras inte. Staten och kommunerna bör dock snarast medverka till att skogar i Västra Skåne med naturskogskvalitéer görs till strikta

naturskogsreservat och lämnas till fri utveckling.

I Västra Skånes kommuner kan arealen naturskog ungefär beräknas till:

Svedala 30 ha Svalöv 50 ha Lund 30 ha Åstorp 30ha Helsingborg 5 ha Klippan 50 ha Landskrona 5 ha Ängelholm 20 ha Bjuv 50 ha Båstad 30 ha

4.3¶Begränsning av närsalthalten i

ekosystemen

4.3.1¶Våtmarkerna i samhällsplaneringen

Förslag: Integrera våtmarkerna i samhällsplaneringen.

Kommunerna karterar befintliga våtmarker och

ytor som förutsätts kunna bli våtmark före 1 januari

1993. Dessa ytor bör tydligt framgå i kommunens

översiktsplan.

Kommunerna bör arbeta för att återskapa eller

nyskapa 5 000 ha våtmarker (ca 1 % av landarealen)

i Västra Skåne före år 2000. Ansvarig: Staten och kommunerna

Våtmarkerna har en stor betydelse för biotop- och artbevarande och for rekreation. De fungerar också som med

naturliga reningsverk

god reningseffekt för bland annat kväve.

Riksdagens mål att halvera näringsläckaget (främst kväve) till havet skulle för Skånes del kunna om cirka 10 000 hektar

uppnås

våtmark restaureras eller nyskapas i hela 5 000 ha i Västra

Skåne,

Skåne. (Med Västra Skåne avses här till

tillrinningsområdet

Västerhavet) Den siffran bygger de om kväve-

på förväntningar

retention som dagens forskning Preliminärt kan man anta att

ger. åtgärden leder till att skånska åar för med cirka 2 000 ton

sig

mindre kväve per år till Västerhavet.

Som en första identifieras de som har

åtgärd ytor naturliga

förutsättningar att kunna bli våtmark. Dessa på översikts-

anges planen, så att hänsyn kan tas vid planering av markanvändningen i kommunen. Ytorna bör undantas från sådan verksamhet som kan verka hindrande vid framtida

våtmarksrestaurering, t. ex. bebyggelse och

skogsplantering.

Restaurering av cirka 500 hektar våtmark kan motiveras av enbart naturvårdsskäl.

sou 1990:95 Åtgärdsförslag

I Kapitel 11 finns kartor över Västra Skånes vattendrag där tänkbara ytor för våtmarksrestaurering anges. Hur restaurering eller nyskapande av våtmarker kan gå till beskrivs i Kapitel 10.

4.3.2 Lagstiftning om samhällets tillgång till potentiell våt-

mark

Förslag: Införande av en ny paragraf i expropriationslagen

(1972:719) 2kap. Expropriationsändamålen, innebärande att expropriation får ske för att restaurera eller återskapa våtmark eller för annat miljövårdsändamål som är av särskild betydelse.

Ansvarig: Staten

Våtmarker fungerar som naturliga reningsverk. Restaurering och nyskapande av våtmarker är en viktig strategi för att nå riksdagens mål att halvera kvâvetillförseln till havet.

Mestadels bör nya våtmarker kunna tillskapas med hjälp av miljöersättningar. I vissa speciella fall kan det finnas nyckelytor i landskapet som är särskilt lämpliga vid en restaurering av ett vattendrag. Sådana ytor samhället ha lagliga möjligheter att

bör

förvärva till rimligt pris. Andring i expropriationslagen föreslås. Restaurering eller återskapande av våtmark bör ingå som ett av expropriationsändamålen. En expropriationsrätt skulle även verka hämmande på eventuell markspekulation.

Förslag till i expropriationslagen (1972:719) 2 kap. Expropriationsändamålen

5a§

Föreslagen lydelse: Expropriation får ske för att restaurera eller återskapa våtmark eller för annat miljövårdsändamål som är av särskild betydelse.

4.3.3 Markawattning och skyddsdikning.

Förslag: Införande av den i naturvårdslagsutredningen före-

slagna 18 d§ NVL. Därmed ges regeringen bemyn-

digande att utpeka vissa delar av landet där sär-

Åtgärdsförslag

skilda skäl skall föreligga för tillstånd till markav-

Redan i lagen bör det dock framgå att södra

vattning.

Sverige utgör ett sådant område. En anmälnings-

bör införas vid skyddsdikning, i första hand i

plikt med de i naturvårdslagsutredningen föreenlighet i skogsvårdslagen och skogsslagna ändringarna vårdsförordningen. Ansvarig: Staten

Våtmarkerna är hårt trängda i dagens sydsvenska landskap. De

kvarvarande våtmarkerna spelar en positiv roll som naturliga

samtidigt som de innehåller en rik fauna och flora.

reningsverk

Av flera skäl hade det därför varit positivt om större våtmarksområden hade funnits kvar i landskapet. NYLA-medlen syftar bl. a. till att återskapa våtmarker. Likaså syftar anläggningsstödet inom ramen för den nya livsmedelspolitiken delvis till att återskapa våtmarker. Det är därför ytterst beklagligt att vi då fortfarande i Sydsverige dränerar våtmark. Detta sker nästan ute-

slutande för att höja skogsproduktionen.

Södra bör utpekas i lagen som känsligt för ytterligare Sverige

dikningar. Därför bör 18 d§ NVL, som föreslogs av naturvårds-

införas. Även skyddsdikning i ekologiskt känslagsutredningen, liga områden bör begränsas.

Naturvårdslagsutredningen föreslår att anmälningsplikt för skyddsdikning införes i skogsvårdslagen och skogsvårdsförord-

Samma tillägg föreslås här. Anmälan om skyddsdikning

ningen.

bör lämnas till i samband med den obliga-

skogsvårdsstyrelsen

toriska anmälan om slutawerkning.

Förslag till i naturvårdslagen (1964:822)

18 d §

I södra Sverige eller i annan del

av landet där det är särskilt

angeläget att våtmarker

bevaras, får regeringen i fråga

om den delen meddela före-

skrifter om vilka särskilda

skäl som skall föreligga för

tillstånd till markavvattning.

Paragrafen är nästan identisk med naturvårdslagsutredningens

förslag. Skillnaden är att södra Sverige pekas ut.

Åtgärdsförslag

Förslag till i skogsvårdslagen (1979:429)

17§

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Skogsmarkens ägare är skyl- Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som dig att föreskrifter som

enligt meddelas av regeringen eller meddelas av eller

regeringen myndighet som regeringen myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogs- bestämmer underrätta

skogsvárdsstyrelsen om avverkning vårdsstyrelsen om som skall äga rum på hans 1 l 1.. mark.

2l§

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Regeringen eller myndighet Regeringen eller

myndighet som regeringen bestämmer får som bestämmer får

regeringen meddela föreskrifter om den meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till natur- hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln vårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om av såsom i om

skog, fråga hyggens storlek och utläggning, hyggens storlek och

utläggning,

beståndsanläggning, kvarläm- beståndsanläggning, kvarläm-

nande av trädsamlingar och nande av

trädsamlingar, skogsbilvägars sträckning. skogsbilvägars sträckning och

Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Åtgärdsförslag

Förslag till i skogsvárdsfömrdningen (1979:791)

18§

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall Skogsmarkens ägare skall

Skogsmarkens ägare

de föreskrifter som efter enligt de föreskrifter som efter

enligt

samråd med statens natur- samråd med statens naturvårdsverk meddelas av skogs- vårdsverk meddelas av skogs-

styrelsen till skogsvårdsstyrel- styrelsen till skogsvårdsstyrel-

sen anmäla sen anmäla 1. som föranleder 1. avverkning som föranleder

avverkning skyldighet att anlägga ny skog, skyldighet att anlägga ny skog,

2. som är foranledd 2. avverkning som är föranledd

awerkning

av att skall tas i av att skogsmark skall tas i

skogsmark

for annat ändamål än anspråk for annat ändamål än

anspråk virkesproduktion. virkesproduktion,

..

a ä I E.. l

.. .

ä i l E H

.nällnl l. IB

l9§

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall skall

Skogsvårdsstyrelsen Skogsvårdsstyrelsen

översända en avskrift av översända en avskrift av anmälan enligt 18 § 1 till anmälan enligt 18 § 1 ggh_3_ till

i de fall anmälan länsstyrelsen i de fall anmälan

länsstyrelsen

avser avverkning inom om- avser gnjtgäpd inom områden

råden som länsstyrelsen an- som länsstyrelsen anger.

ger.

4.3.4 80 % höst- och vinterbevuxen mark.

Föreskrifterna till 6 b§ skötsellagen anger att den

Förslag:

höst- och vinterbevuxna markens andel skall öka till

60 % i Skåne. Miljödelegationen föreslår en ökning

till 80 %.

Ansvarig: Staten och jordbruksnäringen Kostnad: 50 - 150 miljoner kronor/år

Om 60 % av åkermarken hölls vinterbevuxen skulle kväveläckaget från minska med 3 300 ton per år, från Skåne med 550 ton

Sverige

år. Effekten blir liten i förhållande till den halvering av per kvävetillförseln som riksdagen satt upp som mål. Från Malmöhus län ca 16 000 ton kväve ut i havet. En

transporteras årligen förbättrad kan ge vinster av ungefär samma

gödselhantering

storleksklass som 60 % vinterbevuxen åker.

60 % grönmark vintertid är för lite. Siffran bör områdesvis höjas till 80 %. Detta kan eventuellt tillsammans med andra åtgärder

att vi närmar oss en 50-procentig reduktion av kvävegöra tillförseln till haven inom en tioårsperiod.

Liksom i Lantbruksstyrelsens utredning räknas även sockerbetor in i arealen vinterbevuxen mark.

4.4¶Granskog

4.4.1¶Minskad granplantering

1. av 20§ NVL, i enlighet med av natur-

Förslag: Ändring vårdslagsutredningen framlagt förslag. 2. Komplettering i naturvårdsverkets anvisningar för samråd enligt 20§ NVL, vad gäller granplan-

tering i Västra Skåne. Arealen av granplantering får ej ökas. Inom vissa känsligare områden införs

granförbud. Ansvarig: Staten, jordägarna

Vid en jämförelse med Västskánes inhemska skogar, som består

av lövträd, är barrskogarna och framför allt då granskogarna artmässigt fattiga miljöer samt dåliga rekreationsytor. Granskogen

försurar marken mer än vad lövskogen gör. Detta beror bl. a. på

större att uppfånga försurande luftföro-

granskogens förmåga

Förbud mot granplantering föreslås därför införas i

reningar.

sådana områden där granens försurande inverkan är mest betydande. Förbudet bör kunna tas bort den dag luftföroreningssituationen avsevärt förbättrats.

På nästa sida ett förslag och en karta om hur man mer

följer

konkret skulle kunna resonera när man avgör var granskogs-

är mindre lämplig. Skrivningen skall inte ses som ett

plantering

bindande utan som en idéskiss. Erinringar mot skissen

förslag

har framförts av Karl Erik Olsson (c) och Annika

Annerby

Jansson (m).

Arealen av får öka i den nemorala zonen

granplantering ej (där lövskog är den naturliga vegetationen). Gränsen för den nemorala

zonen går i princip söder om en linje

Örkelljunga-Hässleholm-

Olofström. Barrträd är inte inhemska i Västra Skåne. Vid en

jäm-

förelse med Västskånes inhemska skogar, som består av är

lövträd, barrskogarna och framförallt då granskogarna artmässigt fattiga miljöer samt dåliga rekreationsytor. Granskogen försurar mar-

ken mer än vad lövskogen Detta beror gör. bl. a. på granskogens

större förmåga att uppfånga försurande luftföroreningar.

Mark med medelhög eller basmättnad (mindre än 30-40

lägre %) är

maximalt Om sådan mark

försurningskänslig. överhuvudtaget

ska skogsplanteras bör mindre försurande t. ex.

trädslag väljas,

bok, björk eller ask. Gran och andra barrträd är direkt

olämpliga

på grund av sina försurande egenskaper.

Granplanteringsförbud

föreslås därför införas i dessa områden. Förbudet bör kunna tas bort den avsevärt har förbättrats.

dag luftföroreningssituationen

Figur 4.4 Områden markerade med kryss på kartan visar de arealer inom Västra Skåne där markens långsiktiga buffertkapacitet mot surt nedfall är låg. Detta baseras på att lerhalten inom dessa områden är mindre än 15%. Därmed kan basmättnaden antas vara mindre än 30 %. Den extra försurning som granskogsplantering medför, kommer här snabbt att tömma markens mineralnäringsförråd och öka markens surhet vilket leder till att halten lättillgängligt giftigt aluminium ökar. Här bör granförbud införas. Vita områden på kartan har en högre Ierhalt och är därmed mindre försurningskänsliga. Om basmättnaden är mycket låg (mindre än 10 %) bör förbud mot granplantering gälla även här. Kartan ger inga exakta besked, utan endast en överblick. Basmättnadsgraden bör mätas före beslut om granplantering i ett område.

Åtgärdsförslag

Figur 4.4

Åtgärdsförslag sou 1990:95

Miljödelegationen föreslår ändring av 20 § NVL i enlighet med naturvårdslagsutredningens förslag. SNV bör koppla anvisningar

till denna lagändring som innebär att granskogsarealen i den nemorala zonen inte ökar från dagens nivå, samt ett planteringsförbud inom känsligare områden.

Förslag till i naturvårdslagen (1964:822)

20 §

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Kan arbetsföretag, som ej om- Kan arbetsföretag, som ej omfattas av tillståndstvång enligt fattas av tillständstváng enligt

18, 18 c eller 19 § komma att 18, 18 c, 1811 eller 19 § komma att

väsentligt ändra naturmiljön, väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan företaget utföres, skall, innan företaget utföres, samråd ske med länsstyrelsen. samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet

som regeringen bestämmer kan föreskriva att inom landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av

arbetsföretag.

Beträffande arbetsföretag som Beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket får läns- sägs i första stycket

styrelsen förelägga företagaren får länsstyrelsen förelägga att vidtaga de åtgärder som företagaren att vidtaga de

behövs för att begränsa eller åtgärder som behövs för att motverka skada på natur- begränsa eller motverka skada

miljön. på naturmiljön, eueL__Lm

.. . ..

H ä i

|]]nn]]C Eä ii_

företaget.

Bestämmelserna i denna paragraf omfattar inte företag till vilka tillstånd har lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller miljö-

skyddslagen (1969:387).

4.5¶Bristen rekreationsmark

på

4.5.1¶Överhållning av lövskog

Förslag: Överhållningsersättning ska utbetalas för vissa

ädellövskogar som har högt rekreationsvärde.

Skogsvårdsstyrelsen bör arbeta med målsättningen

att överhålla ädellövskogen med minst 20 år. Vidare bör vid nyplantering framförallt bok, men även annan ädellövskog, prioriteras framför icke ädla lövträd.

Ansvarig: Staten och vissa kommuner Kostnad: 500 000 kr/år

Överhållning, kostnader i miljoner kronor:

Malmöhus län 2

Kristianstads län 2

Västra Skåne 0,5

Åldersfördelningen på den västskånska bokskogen och ädellövskogen är ojämn. Arealen medelålders bestånd är mindre än arealen äldre awerkningsmogna bestånd. En normal avverkning inom ramen för ädellövskogslagen kommer därför under de närmaste årtiondena att leda till en stark minskning av arealen

uppvuxen bokskog och övrig ädellövskog. Att mängden strövvänlig

skog minskar i Västra Skåne är allvarligt, eftersom det redan råder stor brist på rekreationsmark.

För att undvika detta föreslås att stat och kommun träffar ekonomiska överenskommelser med markägare for att garantera

en viss överhållning. Bokskogar och ädellövskogar i Västra Skåne

på kommunal och statlig mark bör generellt överhållas.

Länsstyrelsen bör upprätta en lista över de ädellövskogar som kan bli aktuella för överhållning. Denna lista bör sedan ligga till

grund när skogsvårdsstyrelsen utbetalar överhållnings-ersätt-

ning.

I Kapitel 6, Miljöersättningar till jord- och skogsbruket, diskuteras ersättningsbeloppen närmare.

Åtgärdsförslag sou 1990:95

4.5.2¶Kommunala rekneationsytor

Förslag: Malmö, Burlöv, Staffanstorp, Lund, Trelleborg och Kävlinge samt Landskrona, Helsingborg och

Höganäs bör snarast starta en planering som leder

fram till att sammanlagt ca 400 ha ny tätortsnära

rekreationsmark skapas inom en tioårsperiod. Det

innebär att ca 50 ha mark bör nyskapas inom varje

kommun. Ansvarig: Kommunerna Kostnad: 16 miljoner kronor på 10 år

Västra Skåne är den region i Sverige där invånarna har sämst tillgång till naturmark för rekreation. Speciellt saknas tätortsnära naturmark. Västra Skånes kommuner bör därför skapa sammanlagt minst 400 ha ny tätortsnära naturmark. Dessa ytor bör samtidigt ha höga naturvärden så att de kan tjänstgöra som refugier för ett antal hotade växt- och djurarter. Med en kostnad på ca 40 000 kr/ha för eventuell markinlösen och färdigställande av marken, skulle 400 ha omförd mark kosta ca 16 miljoner kronor.

Kävlinge kommun har i samarbete med Miljödelegationen Västra Skåne och SLU startat ett pilotprojekt för att omskapa till att börja med ca 25 ha åker till naturmark. Projektet är även ett samarbete med stiñzelsen Museion som planerar för att anlägga en vikingaby i området (se Kapitel 8).

Halmbränning

4.6.1 Förbud mot halmbränning

Förslag: Ändring av 11 § hälsoskyddsförordningen inne-

bärande att kommunerna får möjlighet att meddela föreskrifter om halmbränning.

Ansvarig: Staten

Fortfarande bränns under sensommaren stora mängder halm pá de

skånska åkrarna. Halmbränningen förorsakar luftföroreningar

som bland annat är till besvär för astmatiker. Omfattande halmbränning medför ofta också att den organiska halten i jorden minskas - ur sikt.

negativt produktionssynpunkt på

Överskottshalm är dessutom ett bra biobränsle som bör användas som energiråvara. Halmen kan brännas i värmeverk eller kraftvärmeverk, men ännu bättre är om den kan tjäna som råvara för

biogasframställning. Restprodukterna kan då återföras till jord-

bruksmarken.

Miljödelegationen föreslår tillägg i 11 § hälsoskyddsförordningen, så att kommunerna får möjlighet att förbjuda halmbränning.

Förslag ua i häzmkyddsrørøzdningen (resans)

11§

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

11§ Om det behövs för att 11§ Om det behövs för att hindra uppkomsten av sanitär hindra uppkomsten av sanitär

olägenhet i en kommun, får olägenhet i en kommun, får

kommunen meddela före- kommunen meddela föreskrifter om skrifter om

1. tomgångskörning med 1. tomgångskörning med

motordrivna fordon, motordrivna fordon,

2. spridande av naturlig 2. spridande av naturlig

gödsel, slam och annan gödsel, slam och annan orenlighet inom område orenlighet inom område med detaljplan eller intill med detaljplan eller intill

sådant område, sådant område,

3. inrättande av toalett av 3. inrättande av toalett av

annat slag än vattentoalett, annat slag än vattentoalett, 4. hantering av mjölk i 4. hantering av mjölk i

utrymme för mjölk- utrymme för mjölk-

produkter, på vilket livs- produkter, på vilket livs-

medelslagen (1971:511) inte medelslagen (1971:511) inte

tillämpas, tillämpas, 5. skydd för ytvattentäkter 5. skydd för ytvattentäkter och

och enskilda grundvatten- enskilda

täkter. grundvattentäkter,

Om det i en kommun förekommer camping i betydande omfattning på annan plats än i anläggning som avses i 12 § 2 hälsoskyddslagen (1982:1080) får kommunen meddela föreskrifter för eller förbjuda sådan camping inom särskilt utsatta områden om det

behövs för att hindra uppkomsten av Sanitär olägenhet. Förordning

(1987:175).

Underlag för kostnadsrelaterat naturvårdsprogram

5 för kostnadsrelaterat

Underlag

naturvârdsprogram

I förslag 4.1.1, Principer för landskapets framtida utnyttjande

visas hur ansvaret för naturvärden kan fördelas. Här görs ett försök att illustrera de första stegen i arbetsgången. Det är en

början till kvantifiering av skyddsvärd natur och indelning av

landskapet i olika nivåer samt uppdelning av ansvaret mellan stat, kommun och enskilda.

Den här redovisade kvantifieringen och indelningen ska endast ses som illustration till förslaget och bakgrundsmaterial för fortsatt diskussion mellan länsstyrelserna och kommunerna.

I den pyramidmodell som presenteras under förslaget delas

landskapet upp i fem nivåer. Den fjärde nivån övrigt landskap

eller vardagslandskap âr på kartan inte skild från den femte nivån urban mark och andra hårdgjorda ytor.

- Nivå och kulturland-

1, nationalparker referensomráden för

skapet, utgörs av stora sammanhängande områden med speciellt värdefull natur, för vilket staten bör ta ett särskilt ansvar. - Nivå redovisas i två där den klassen

2, reservat, klasser, högre

2 a innehåller de värdefullaste reservaten. I ett högbudgetalternativ täcks kostnaderna för 2 a med statliga medel, för 2 b med kommunala medel. I ett lågbudgetalternativ delar staten och kommunerna på kostnaderna för 2 a-reservaten, medan reservatsbildningen i 2 b till stora delar ersätts med miljöersättningar och förordnande enligt 19 § NVL. - Nivå med särskilda

3, landskapsavsnitt ekologiska värden,

utgörs av områden som kan skyddas med förordnande enligt 19§ NVL och där miljöersättningar kan användas. I ett hög-

budgetalternativ täcks kostnaderna genom betydande miljö-

ersättningar. I ett alternativ med lägre hävd- och skötselambitioner blir miljöersättningarna mindre.

Underlag för kostnadsrelaterat naturvárdsprogram

5. 1 Värdefulla områden i Västra Skåne:

Här följer en preliminär lista över värdefulla områden i Västra

Skånes kommuner. En karta över områdena finns som appendix i

bokens slut. Litteraturförteckning rörande föreslagna områden

kan beställas av Miljödelegationen Västra Skåne fram till

1991-06-30.

Båstad Margretetorp och Munka

N å 2 Vllilgengrlnellan W Y

De] v dalgång

Sgelstzrpsstiand-Hovs Hallar Kåge?

Hallands Vädenö Kâmwwiüde

WWW dalgång Sinarpsdalen - Axelstovrp Älemossen med omgivande våtmarker och Plmlåm “lamm hemman. Hårninge backe

Mönebacke Hal ndsåsens norrsluttning Segelstarpsbäckens källområde Grevie

åsar __ Klippan Område vid Arenstorp-Bränneslätt- Nivå 1

Hulrugered

”i” 2 b

Nivå 2 a

l_._)elavGrevieåsar RÖ eá d] me “ DM” ° °° u d] h adeiidvakog vid Segelswrp |::,gr§:_:ngñ“g Angs- och hagmarker vid Knösen, Hov, Syrkhultasjön med omgivningar

Palmagården, Hovgården, Karupjülleröd, Bjäred, Frestens fälla, Möllhult, norr om Niuå 2 b

u Flintalycke, Perstorp, Finnsbo, Lya sluttningen vid Ostra Ljungby-skog Ljunghed. Område vid Bjärsgård-Sjökroken

Skogar söder om Palmagården H“°V“"V*"°" l-lerrevadskloster

åmiiinvid

Område kring Norrvikens trädgårdar Jäuabjär Område vid Eleswrp

. Nivå 3 Nivå 3 . Större delen av inlandet mellan Torekov-

g

saijane a och Smålarpsån

83.:? 19???

Område vid Sorrödssjöama Smk me an ”ä nä e storp- örs v “Bgaelâvawn

Bjämgården Område mellan Båstad och Norrviken

Område vid Håkanstorpmölla, Bjårröd,

Algmossen samt Guvarpsbäcken

och Kolemosse Ängelholm Snållerödabäcken Nivå 2 a och Linnerödsmossen

Linnerüd “hängen vid Tham Fjârhusmossen

Område vid Hillarp-Falholma Matkroks- och Djurholmamossama

Området Penarp-Gyllsjö

Nivå 2 b

av Hallandsåsens sydvästsluttning och

Åstorp

Delará P °

. Nivå 1 Norra delarna av Väs “m” ön/Rñss Jon samt

Söderásm

Stavershult

Långsiön med omgivningar, Enskiñet Nivå 2 a sluttningar vid Osu-a Ljungby-skog Dynget Rönneholm och Kågleåns mynningi Rönneån

Vegeåns mynning och stranden till Nivå 2 b

Angelholms havsbad

Skytüböket Nivå 3 Slagghögen i Nyvång

l-lallandsåsens sydvästsluttning Nivå 3 Hallandsåsens sydsluttning Boarp-Ugglehult Söderåsens sluttning Maglaby-Skyttaböket Södra och östra delarna av Rössjön Söderåsen och slätten vid Körslättsgård Röglans högmosse och Rössjöholmåns dalgång Rönneåns dalgång

Vegeåns dalgång

Underlag för kostnadsrelaterat naturvårdsprogram

Nivå 3 Höganäs Nivå 2 o Bjärbolund J ohanneshus Kullaberg Möllehåssle Rögle dammar och säteri Lönhult Strandångar Nyhamnslåge-Lerhamn Område vid Svedbergs kulle Väsby strandmark Område vid Pursköp Lunnabjår Signmtorp Strandhagen i Arild On Rönnen Flöjen

Kusten Skåret-Svanshall Området kusten-Allerum-Hjålmshult Ostra Laröd Kusten Strandbaden-Nyhamnslåge Skåldervikskuten: Området Pålsjö-Soñero-Sta Maria Arild-Skåret, Jonstorp- Området Småryd- Farhult, udden vid Håliarüd, område söda om ön Ronnen Rosendal kulturlandskap Duvestubbe Nivå 2 b Västra Mörarp

Kusten Höganås-Lerberget Björkeskogen K ^ Svanebåck-Viken Området Hässlunda-Lundom

Fuktångar långa Gönlövsån Lundsgård_ Området Orby ångar-Landskronavågen Nivå 3 Rååns dalgång

Strandångar Jonstørp-Farhult Fockstorp

Område Krapperup-Mölle Område NyhamnslågeKrapperup Bjuv Område ñålastorpsvanshall Nivå 2 o Område öster om Viken varp Brun nbyområdet Hallabäckens dalgång

Helsingborg Nivå 2 b

Nivå 2 a Dalgång vid Charlottenborg-Nyhagahua

Sjålrånnen-Sandön Christinelunds ådellövskog och herrgård Nivå 3

Allerums mosse Landskapet mellan Åvarp och lånsgrånsen Borgen Dalgång öster om Billmholm Grå låga Söderåsens sluttning mellan Åvarp och

Kulla Gunnarstorp Skyttaböket Våla skog Vegeåns dalgång

Utvlllinge Onnråde Domsten-Viken Svalöv Oron (gräns mellan Helsingborg och Kropp) Nivå 1 Orby ångar Söderåsen Norra Råån mellan Raua och Gantofta Kusten Fortuna-Rydebäck Nivå 2 a Hallabåckens dalgång Nivå 2 b Jällabjär Svedbergs kulle Rosendal Nivå 2 b Tånga skog Höjebacke, Svenstorp, Svenstorps llâlad och Iáunsbersn Karatoita Stureholm Pålsbo äng och skog Tollarps skog Beteamarken mellan Kolaryd och Håkantørp, del av Rögle säteri Rosenlund Håkanstorps Mad och Oröds ililad Orebåcken Tursköp Vaaatorp Nivå 3 Kattarps måse Söderåsen Enemlad vid Filborna Vegeåns dalgång Hasslarps dammar Väla bäck Braåns dalgång _ Saxåns dalgång l-ljålmshult och (man Hjålmshult Filborna kärr Rååns dalgång

Kävlinge mosse Allerurns skog Betesmarken söder om Ask-Sonarp Långeberga Garvarebäckens dalgång Nellåkraskogen Råå vallar Grytekullen Betesmark och alkårr vid St. Bjårnarp, Landborgen Axelvold Prilleatad Gyhult ljlöjelycke Angar och betesmarker vid Skogsgård, Råån med sluttningar Steninge och Månstorp Småryd Duvmtubbe Kongalund

Underlag för kostnadsrelaterat naturvårdsprøgram

Landskrona Linnebjår Nivå 2 a Håckeberga Gråen Skoggårds ångar

Rieen Saxåns mynning Kusten Fortuna-Ålabodama-Sundvik Stångby/Hoby mosse Kusten söder om Landskrona - M åryd

Rämen

kommungrånsen Kävlinge Vena stränder Gryteekog Exervisthltet. i Landskrona Hållatadsåsar

Getaklöv Hillahügs dalar

Dörröds ililad

Nivå 2 b

Nivå 2 b Kusten vid Hilleehñgs dalar Rååns dslbotten och sluttning Vanligaste delen av Höjdns dalgång

Arendala park Nivå 3 Norra Nöbbelbvs mosse

Slottahdman-Hallabackarna Rååns dalgång

Fel: mosse Saxåns dalgång Braåns dalgång Område norr om Fågelsånpdslen Rönneba-ga backar Flyinge Område nordost om Glumslov Gödelöv Område öster om Hillmhbgs dalar Hållatad-Janstorp

Abusadslen Område söder om Hildesborg

Knivsås med omgivningar

Kållekårrsångarna Kävlinge Ljungen-lüingvalla Nivå 2 a Haeslemölla-[Jungen Kusten Romelestugan-Klintadal-Ronleleklint Löddeåns mynning iam till motorvägen Rullstensås vid Grönland-Hågnaden Jåravallen våsta om motxrvågen Skogsmöllebackens dalgång Dagstur-psmosse Humlamsdens mad

Håckebergaejön med ongivningar _ Nivå 2 b Kvarnbrodds-Dürrüdmskskog vid Ömahus Kareby backar Risen-Håckebergasjön Allarps mosse Område mellan Trållekilla - Nötabo

Tostarps masse Toppeladugård J åravallen Husarahagen Barsebäcks mosse Område Margretaetorp-Habergebacken

Bjürkesåkrasjöns omgivningar Nivå 3 Våtmarker vid Assarwrp Saxåns dalgång Kåvlingeåns/Löddeåns dalgång Nivå 3 Område mellan Dagstørp och Västra Kareby Höjdns dalgång Böljenamossen Kävlingeåns dalgång

Område vid Stångby mosse

Område mellan Kungsmarken och Lomma

Landskapet vid Arendala Nivå 2 a

Utmarksvågen Löddeåns mynning fram till motorvägen Område söda* om Fågelsångsdalen Del av Hläeåns dalgång Fruerlmen Habo Ljung väster om kustvågen Landskap mellan Linnebjår-Fruerltñen

Landskap mellan Lyngby-Assartorp Nivå 2 b

Kungsmarken Resten av kusten

Håssleberga

Skrylle Nivå 3

Område mellan Borelund-Dalby Löddeåne dalgång Skrivaremöllan Höjdns dalgång Ryd

Revingeområdet. Lund Gravaregården Nivå I Håljasjön och Byejön

Vombs inre Krankajön och Klingavålsåns dalgång

skogsområde öster om Dörr-ödetålad Nivå 2 o Swövområdet. kring Häckeberga

Dalby Söderskog och Nornskog Pråstamöllanfråstaskogen och västra Stañanstorp Boklunden Nivå 2 b Fågelsångsdalen - utvidgas Torreberga ångar Fåladsmarker norr om N.Ugglarp Djurslövs slåttsjöar Kungs marken Vallby mosse

Underlag för kostnadsrelaterat naturvårdsprogram

Nivå 3 Södra hägnaden Höjeans dalgång Sörby Ränna Backla ndska pet Havgárdsskogen

Bränneröd

Präateskogen B urlöv Nivå 2 a Nivå 3 Tâgarps hed Backlandska pet

Nivå 2 b Bemswrps mosse Trelleborg

Nivå 2 a

Dalköpinge ängar Malmö

fåeddinge ängar Nivå 1 Amossen Strand och hav söder om Klagnhamnsudden Stävesjö

Södra delen av Börringesjöna omgivningar Nivå 2 a

och Ugglarps mosse Resten av kusten

Nivå 2 b Nivå 2 b Kusten Limhamns kalkbrott

Område vid Grönalund - Sörbyholm

Område vid N Grönby - Kullatorp K1ass3

Område vid Näsbyholm Backlandska pet

Nivå 3

Backlandska pet Vellinge Nivå 1 Dalköpingeán Flommen-Foteviken lhllsunpsån

Aspdn

Gislövsån Nivå 2 a

Staswrpsån Gafvelsbjer Albäcksan Område vid Månstorp Bolmers högar

Nivå 2 b Bernstorps kulle Sydkusten till gränsen mot Trelleborgs kommun

Nivå 3 Backlandskapet

Svedala Nivå 2 a Södra delen av Yddingesjöns stränder Norra delen av Fjällfotasjöns stränder Havgårdssjöns omgivningar Börringesjöns omgivningar och Ugglarps

mosse Södra delen av Björkesåkrasjöns stränder Eksholmssjön Resåkralunden Hyby hage Tmups hållplats Törringelund H unnerfödsmossen

Nivå 2 b Resten av Yddingesjöns stränder Norra delen av Fjällfotasjöns Fasanskogen stränder Askedal Torupsskogen Risebjär Tudaremoesen Roslin! läökeberg Allesjön

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

6 till och

jordbruket

skogsbruket

Detta kapitel motiverar närmare den summa, 94 miljoner kronor per år, som föreslås i miljöersättningar till Västra Skåne. Se

åtgärdsforslag 4.1.3, Ersättning till jordbruket och skogsbruket for

miljöforbättrande åtgärder och verksamhet. Se även SOU 1990:93 s. 144.

6. l Inledning

6.1 . 1 Områden där miljöersättningar kan stimulera till

markanvändning med positiva miliövärden

Kvävemängderna som fors med vattendragen ut i havet skulle kunna minskas om vattnet fick en längre uppehållstid i vattendragen, och om vattnet tilläts passera genom våtmarker. Även tillförseln till havet via vattendragen av fosfor, organiska föreningar och tungmetaller skulle kunna minskas med våt-

marker, skyddszoner och meandrande vattendrag.

Det västskånska landskapets biotoper har utarmats under en längre tid. En lång rad arter har utrotats eller står på gränsen

till utrotning. Att aktivt återskapa biotoper i landskapet skulle

troligen rädda ett antal växt- och djurarter.

Befolkningen i Västra Skåne har vuxit under de senaste

decennierna, samtidigt har vi fått mer fritid och samtidigt har de allemansrättligt tillgängliga ytorna minskat. Exempelvis

kommer det att inom en snar framtid råda brist på uppvuxen

lövskog lämplig for rekreation.

är den naturliga skogstypen söder om en linje

Lövskog

Under det senaste år-

Örkelljunga-Hässleholm-Olofström.

hundradet har stora arealer planterats med barrskog. Tre skäl finns för att gynna lövskogen i Västra Skåne på barrskogens bekostnad: Lövskogen är stommen i en rad artrika ekosystem som försvinner om en lövskogsyta blir barrskog. Ur estetisk och rekreativ synvinkel är lövskogen i de flesta fall att föredra. Barrskog forsurar marken betydligt mer än lövskog.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Miljöersättningar utbetalas idag i form av bl. a. NOLA-ersättning

(NOLA = i odlingslandskapet). Denna ersät-

naturvårdsåtgärder

tning har kommit till för att stimulera hävden av ogödslade ängsoch hagmarker. NOLA har visat sig vara en väl fungerande metod att bevara naturvärden i landskapet utan att behöva skydda områden som naturreservat.

6.1.2¶Den nya livsmedelspolitiken

I juni 1990 beslöt riksdagen om ny livsmedelspolitik. Beslutet går i stora drag ut på att prisregleringarna inom jordbruket skall

upphöra. Jordbruket ska utsättas för fri konkurrens. Skyddstullar ska tills vidare finnas kvar, men kan på sikt avvecklas inom

ramen för GATT-förhandlingarna.

Jordbruksutskottet har gjort bedömningen att en avreglering

medför att avsevärda jordbruksarealer tas ur drift. Detta skulle i sin tur ge en rad negativa miljöeffekter, direkta och indirekta. För att motverka dessa negativa miljöeffekter har riksdagen beslutat att inledningsvis, under 1991, 50 miljoner kronor skall utbetalas

till jordbrukare i form av ersättningar för utfört landskaps-

vårdsarbete. Beloppet skall sedan successivt höjas fram till 1995 till en slutlig nivå på 250 miljoner kronor per år. Vidare ska 40 miljoner kronor utbetalas för NOLA under 1991. Detta belopp höjs

till 70 kronor vid avregleringsperiodens utgång. Slutmiljoner ligen ges omställningsbidrag till jordbrukare som tar jordbruksmark ur produktion. Till omställningsbidraget som är högst i början av avregleringsperioden kan läggas ett anlâggningsstöd som kan användas till lövskogs- och energiskogsplantering samt

vid anläggande av våtmarker.

Riksdagens beslut om årliga miljöersättningar till jordbruket är i

sig positivt men beslutade medel är inte tillräckliga for att motverka de negativa effekter som den nya jordbrukspolitiken förväntas medföra.

Miljöproblem till följd av den nya livsmedelspolitiken Förändringarna blir troligen inte så stora på de bästa jordarna, där livsmedelsproduktionen kommer att koncentreras. Troligen får vi

dock allvarliga bieffekter. En sådan är att mjölkproduktionen kan

komma att förskjutas från mellanbygden till stora anläggningar i eller nära slättbygden. För slättbygden är detta inte negativt men

för mellanbygden innebär det att det kommer att bli ännu svårare att få betesdjur till ogödslade betesmarker och även till måttligt

gödslade sådana.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Möjligheter som öppnas av den nya livsmedelspolitiken Vi har ett antal befintliga miljöproblem i landskapet och vi kan

också förvänta oss att få några till med en förändrad jordbruks-

politik. Samtidigt rymmer den framtida jordbrukspolitiken ett frö till lösning på dessa problem.

Lösningen är med största sannolikhet miljöersättningar till de areella nâringama. Alltså: I stället för att betala ett dyrt jordbruksöverskott betalar samhället bönderna för producerad naturvårdsnytta.

6.1.3¶När miljöersättningar används

Ett miljöproblem som förorsakas av en näring bör åtgärdas av denna näring. Det är alltså snarare miljöproblem, som är uppkomna utanför en näring eller genom ett historisk orsakssamman-

hang, som ska kunna åtgärdas med miljöersättningar.

Den grundläggande principen bör vara att miljöersättningar

används när:

1. miljöproblemet inte kan hänföras till verksamheten på

platsen.

2. miljöproblemet orsakats långt tillbaka i tiden.

3. miljöproblemet uppkommit genom verksamheter som sam-

hället inte vill förhindra genom lagstiftning.

4. samhället vill stimulera sådana åtgärder som främjar natur-

värden.

Miljöersättningar är som mest effektiva där hävd av kulturmark inte längre är ekonomiskt lönsam för markägaren. Här går samhället in och betalar för den naturvårdsnytta som hävden innebär.

Redan före avregleringen av jordbruket var NOLA-ersättningen

en symbolisk summa. Situationen för lantbrukarens ekonomi blir nu mer akut. Behovet av en ersättning som står i rimligare proportion till den ekonomiska avkastningen från annan mark-

användning är nu nödvändig.

6.1 .4 Sammanfattning

Det är intressant att notera att förändringar av markanvändningen skulle kunna hjälpa till att lösa nâgra av våra allvarligaste miljöproblem, också sådana som har sitt ursprung utanför

de areella näringarna.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Eventuella framtida ersättningar till jord- och skogsbruk kan alltså motiveras

- för att motverka de nackdelar för naturvärden som det livs-

medelspolitiska beslutet kommer att föra med sig,

- för att bemästra redan

befintliga miljöproblem.

6.2 och hagmarker

Ängs-

6.2.1¶Bakgrund

Sedan ungefär 1970 har man långsamt inom den administrativa naturvärden börjat uppmärksamma de flora- och faunaförând-

ringar som skett inom Sveriges ängs- och hagmarker. I början inriktades intresset huvudsakligen på igenväxningsproblema-

tiken. Trots att kunskap fanns inom vetenskapliga kretsar bortsåg man från den fara som det innebar att ängs- och hagmarker

gödslades. Gödslingsproblematiken började på allvar uppmärk-

sammas kring 1982-83. Den traditionella administrativa naturvården hade då knappast ens inom reservaten förmått skydda floran på ogödslade ângs- och hagmarker. Att därför med traditionella metoder, läs naturreservat, skydda ângs- och hagmarksfloran från igenväxning och uppgödsling föreföll inte som en

framkomlig väg.

NOLA Budgetåret 1987-1988 började så SNV att utbetala NOLA-medel (NOLA = i till enskilda

naturvårdsåtgärder odlingslandskapet)

lantbrukare. NOLA-avtal började slutas. Dessa avtal innebär att en brukare i ett civilrättsligt avtal förbinder sig att hålla betesdjur eller slå en bestämd yta under ett antal år. Samtidigt förbinder sig brukaren att inte gödsla ytan. Som motprestation utbetalar SNV via länsstyrelsen 300-600 kr/ha och år. Ibland utförs stängsling och röjning som motprestation. Verksamheten utökades under budgetåren 1988-1990 och NOLA-medel utbetalas nu också från Lantbruksnämnderna i länen.

KOLA Riksantikvarieämbetet utbetalar nu också s. k. KOLA-medel

(Kulturmiljövård i odlingslandskapet) till objekt med stort kultur-

historiskt värde. Sådana objekt har ofta också höga biologiska värden.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Slutligen har Skogsstyrelsen också en pott för att kunna ersätta skogsägare som har skogsytor man vill undanta från rationellt

skogsbruk.

Volymmässigt har NOLA-medlen haft störst betydelse. Stora miljömässiga framgångar har under de senaste åren nåtts med dessa frivilliga avtal. Ofta har det varit markägarna som anmält intresse for NOLA-avtal och inte myndigheterna. Det är också ogödslade ängs- och hagmarker som helt har dominerat denna nya

typ av miljövård.

Parallellt med att man började betala ut NOLA-medel startade SNV en rikstäckande inventering av ängs- och hagmarker. Denna inventering som förväntas bli slutförd under 1991 kommer att

ganska detaljerat visa areal, biologisk status m. m. hos Sveriges

ängs- och hagmarker. Inventeringens resultat kommer att bli en utmärkt bedömningsbakgrund i samband med framtida utbetal-

ningar av NOLA-ersättningar for ängs- och hagmarker. Ängs- och

hagmarksinventeringen skall också kunna användas for att välja ut sådana ytor som bör bli naturreservat. Fram till sommaren 1989 hade NOLA-avtal rörande ca 30 000 ha ängs- och hagmark upprättats i Sverige. Uppskattningsvis finns det ca 300 000 ha ängs- och hagmark i landet som är värdefull ur naturvårdssynpunkt.

6.2.2 Ängs- och hagmarker i Skåne

Ängs- och hagmarksinventeringarna i M-län och L-län är ännu

inte fullständigt genomförda. På grundval av det hittills framtagna inventeringsresultaten samt annan bakgrundsinformation

kan dock en uppskattning göras. Denna uppskattning redovisas nedan samt även arealen annan gräsbärande mark 1974. Det var det sista året denna markkategori redovisades separat i jordbruksstatistiken. Därefter har annan gräsbärande mark redovisats tillsammans med kultiverad betesmark. En mycket obetydlig tillbakagång har som synes skett beträffande den sammanlagda betesarealen 1974-1988:

Tabell 6.1 Uppskattning av arealen (ha) botaniskt värdefull ängs- och hag-

mark i Skåne 1989. Klassi/iceringen är gjord efter de normer som

SNV tillämpar i sin ängs- och hagmarksinventering. Klass

I=mest värdefull mark.

Tabell 6.2 Ängs- och hagmark i Skåne enligt den officiella jordbruksstatisti-

ken. 1974 var det sista året då det i jordbruksstatistiken gjordes

skillnad på annan gräsbärande mark och kultiverad betes-

mar . Det är inom kategorin annan gräsbärande mark som

den botaniskt värdefulla ängs- och hagmarken finns.

Ängs- och hagmarksinventeringen har i huvudsak tagit fasta på

botaniska kvalitéer. En preliminär genomgång där även andra

naturvårdsmässiga, rekreativa och landskapsbildsmässiga aspek-

ter vägs in visar, att det i övrigt i Malmöhus län finns ca 3 400 ha

gräsbärande mark med mycket höga naturvårdsvärden, i

Kristianstads län 900 ha och i Västra Skåne 1 000 ha övrig mycket naturvárdsintressant mark, ÖMNM. Dessa ytor kräver kvalificerad och ofta kostnadskrävande skötsel.

Dessutom kan man mycket grovt uppskatta att det i Malmöhus län finns ca 5 000 ha gräsbärande mark som hyser en intressant fauna

eller som har ett betydande landskapsbildsvärde. Motsvarande ytor

for Kristianstads län är 8 000 ha och for Västra Skåne 5 000 ha

övrig

Tabell 6.3 Uppskattning av arealen (ha) av olika typer av betesmark som är

värdefull för naturvärden i Skåne. Observera att ÖMNM (övrig

mycket naturvárdsintressant mark) och ÖNM (övrig naturvárdsintressant mark) har sitt värde huvudsakligen av zoologiska, frilufismässiga och landskapsbildsmässiga skäl.

Dagens ca 300 kr/ha och âr som betalas som NOLA-ersättning motsvarar i många fall inte det kostnadsbortfall som en djurägare åsamkas genom att han ej kan gödsla. I många fall får man snarast se dagens form av NOLA-ersättningen som en uppmuntran

snarare än en ekonomiskt konkurrenskraftig ersättning. Framför

allt är det tveksamt om en yngre generation jordbrukare har sam-

ma möjlighet att hålla betesdjur med samma ersättning som äldre

jordbrukare kunnat acceptera.

Till detta kommer att med slopade mjölksubventioner och slopat transportstöd till avlägset liggande gårdar kommer de totala möjligheterna att hålla betesdjur i mellanbygderna att minska.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Mot denna bakgrund bör NOLA-ersättningen ligga kring 1 500 kr/ha och år. Ersättningsbeloppen bör dock ej vara generella. Högre naturvårdsklassning bör motivera en högre ersättning.

Också betets art bör vägas in. Nötbete bör värderas högre än hästoch fårbete. Ersättning för hjortbete är mycket tveksamt. Våtmarksbete bör värderas mycket högt. Likaså bör bete i mellanbygd

och skogsbygd värderas högre än i slättbygd.

ersättningsbelopp kan anses rimliga: (G) anger att Följande gödslingsförbud skall råda:

2 000 kr/ha och år för klass I och II i skogs- och mellanbygd (G).

1 500 kr/ha och år för klass III i skogs- och mellanbygd (G).

1 000 kr/ha och år för klass I och II i slättbygd (G).

750 kr/ha och år för klass III i slättbygd (G).

l 000 kr/ha och är för övrig mycket naturvårdsintressant

FJUOW

mark i skogs- och mellanbygd.

11 500 kr/ha och år för övrig mycket naturvârsdsintressant

mark i slättbygd.

G 300 kr/ha och år för övrig naturvárdsintressant mar .

uppskattningar kan göras rörande arealen för de olika

Följande ersättningskategorierna:

A B C D E F G Totalt M-län 2 700 1 600 3 000 2 000 2 000 1 400 5 000 17 700 L-län 600 600 2 000 500 700 200 8 000 12 600 V.Skåne 2 130 190 2 000 1 500 600 400 5 000 ll 820 Tabell 6.4 Uppskattning av arealen (ha) mark i eventuella ersättnings-

kategorier (se text).

Detta medför följande totala ersättningsbelopp (miljoner kronor):

A B C D E F G Totalt M-län 5,4 2,4 3,0 1,5 2,0 0,7 1,5 16,5 L-län 1,2 0,9 2,0 0,4 0,7 0,1 2,4 7,7 V.Skå.ne 4,3 0,3 2,0 1,1 0,6 0,2 1,5 10,0 Tabell 6.5 av årliga erättningsbelopp (miljoner kronor) till

Uppskattning

betesmark i Skåne.

skall här att åkermark kan ha stor positiv Slutligen poängteras

i Den kan framförallt för faunan

naturvárdsbetydelse skogsbygd.

betesmarken. Därför är det väsentligt att viss

komplettera

åkermark i bevaras av naturvárdsskäl. En översiktlig

skogsbygd

av arealen (ha) sådan åkermark i Skåne visar följande

bedömning

resultat:

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Tabell 6.6 Naturvårdsintressant åkemneal (ha) i Skåne. Med en ersättning på 500 kr/ha och år för vidmakthállande av

åkermark i skogsbygd blir beloppen följande (miljoner kronor):

Tabell 6.7 Uppskattade årliga ersättningsbelopp (miljoner kronor för natur-

várdsintressant åker i Skåne.

6.2.8¶Kulturmiljövård i odlingslandskapet

Att beräkna det kostnadsbehov som kan finnas inom kulturmiljövárden är mycket svårt. För betes- och sláttermarkernas vidkommande finns åtminstone vissa inventeringar och framförallt

vissa riktlinjer uppdragna centralt. Inom kulturmiljövården pá-

går en diskussion om relativ värdering av olika landskapsavsnitt.

I många avseenden sammanfaller kulturmiljövárdens intressen med naturvårdens och med den ovan skisserade

ersättnings-

modellen finns det för sådana områden inga ytterligare kostnader för samhället. Det skall påpekas att Riksantikvarieämbetet och på regional nivå länsantikvarien ska ha ett visst inflytande över hur

betesmarksersättningar fördelas.

Betydande landskapsavsnitt har stort kulturmiljövärde men

värderas inte särskilt högt ur naturvårdssynpunkt. Det finns också sådana betesmarksområden som i och för sig föreslås få miljö-

ersättning men där denna ersättning inte täcker kulturmiljö-

vårdens behov.

6.2.4 Slutsats

Från statsbudgeten bör 16,6 miljoner kronor avsättas per år för ersättning till skötsel av betes- och sláttermarker i M-län. Motsvarande summa för L-län bör vara 7,7 miljoner kronor. Till detta bör M-län tilldelas 0,5 miljoner kronor och L-län 2,5 miljoner kronor för att stimulera öppethållandet av åkermark i skogsbygd. Medlen bör förmedlas av SNV. Västra Skåne bör sedan erhålla betesmarksmedel i de proportioner som angetts ovan.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Om man extrapolerar de skånska siffrorna till hela landet skulle

ersättningskostnaderna för bete bli ca 210 miljoner kronor årligen. Extrapoleringen är ord så att Skånes areal annan gräsbärande

mark 1974 (sista året detta angavs i jordbruksstatistiken)

jämförts

med arealen sådan mark i hela landet. Men avsevärda arealer mycket mager betesmark ingick inte i begreppet annan gräsbärande mark 1974. Vidare har de högre

miljöersättningarna

för slåtterytor inte räknats in i de 210 miljoner kronorna.

Totalt uppskattas därför miljöersättningarna för och

ängs- hagmarker i hela landet bli cirka 235 miljoner kronor. Som

jämförelse

kan nämnas att beslutat om totalt 70 + 250

riksdagen miljoner

kronor i miljöersättning till 235 kronor

jordbruket. miljoner behövs alltså enligt Miljödelegationens bedömning enbart för att

säkerställa ängs- och hagmarkerna.

Att ange hur stora arealer naturvårdsintressant åkermark i skogsbygd som finns i övriga Sverige och kostnaden för att behålla dessa inom ramen för den nya livsmedelspolitiken är svårare. Arealer på mellan 250 000 och 300 000 ha är dock

troligen inga

orimliga siffror. Ett ersättningsbelopp på 500 kr/ha och år som angetts för Skåne är troligen för lågt i flera mera utpräglade skogsbygder. Därför är ca 150 miljoner kronor som stimulans åt naturvårdsintressant åker en lågt räknad siffra för hela landet.

Miljödelegationen föreslår därför att totalt 385 miljoner kronor avsätts årligen för att vidmakthålla ängs- och samt

hagmarker

naturvårdsintressant åker. Beloppet bör förvaltas av SNV.

6.3¶Våtmarker

6.3.1 Skäl att restaurera våtmarker

Särskilt våtmarkernas roll som närsaltsfällor har framhållits under de senaste åren. Det är dock viktigt att framhålla att det finns flera andra skäl som gör det intressant för samhället och den enskilde markägaren att nyanlâgga olika typer av våtmarker. Nedan listas de viktigaste skälen. Det skall dock sägas att skälen ibland är svåra att skilja från varandra.

- Våtmarker och formade kan som

naturligt vattendrag fungera

väsentliga fällor för att förhindra att oönskade närsalter,

organiskt material, miljögifter däribland tungmetaller, att nå

havet. Speciellt har intresset riktats mot kväve.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Också limniska system drabbas av närsalter, organiskt material och miljögifter. Våtmarksfällor minskar problemen. Särskilt beträffande fosfor är detta intressant. Vid ett av våtmarker och vattendragens natur-

återskapande

kommer stora naturvårdsmässiga vinster att göras.

liga lopp

En rad våtmarksberoende djur- och växtarter som idag är

lång

hotade, skulle gynnas. Fiskfaunan skulle kunna om man restaurerade

gynnas

Både kommersiellt fiske och fritidsfiske skulle

vattendrag.

kunna gynnas. En av ett vattensystem med dess våtmarker kan

restaurering ge stora friluftsmässiga värden.

Våtmarker och meandrande vattendrag kan i flera

naturligt

fall bli ett effektivare hjälpmedel att rena avloppsvatten än konventionella reningsverk.

I kapitel 10 utvecklas detta närmare.

6.3.2¶Kostnadsberäkningar

Ett antal olika av våtmarksrestaurering kan bli aktuella

typer inom en snar framtid. Förenklat kan dessa delas upp på:

1. Naturliga våtmarker (N). Dessa kan ha en mycket varierande

förmåga att avskilja kväve från vattendragen. Anläggnings-

kostnaderna är relativt skötselkostnaderna små. De

måttliga,

kan ekonomisk avkastning i traditionell

knappast ge någon

bemärkelse. . (Ö). Dessa system har stor förmåga att

Översilningssystem

avskilja kväve från vattendragen. Anläggningskostnaderna

âr högre än för de naturliga våtmarkerna. Skötselkostnaderna

måttliga men högre än för de naturliga våtmarkerna.

är

Oversilningssystemen kan ge ekonomisk avkastning. .Vegetationsklädda kantzoner längs vattendragen (V).

Anläggnings- och skötselkostnaderna är små. Kväveavskiljningsfönnågan är begränsad, men dessa zoner kan ge stora

positiva miljövärden för själva vattendraget. .Nya meandrar i vattendrag (M). Mycket höga anläggningskostnader. Små skötselkostnader. Måttlig kväveavskiljningsförmåga. Dock ger denna åtgärd stora positiva miljövärden för själva vattendraget. . Avancerade biologiska bäddar och kanalsystem (A). Mycket höga anläggnings- och skötselkostnader, men samtidigt mycket hög förmåga till kväveavskiljning. Små positiva

miljövärden skapas på platsen.

våtmarker och översilningssystem att Troligen kommer naturliga

metoderna för kväveavskiljning från vatten-

bli de dominerande

i framtiden. kantzoner längs

dragen i Skåne Vegetationsbeklädda

och meandrar kommer att bli viktiga komple-

vattendragen nya

får dock snarare ses som metoder att huvudment. Dessa åtgärder status och inte

sakligen förbättra själva vattendragens biologiska Avancerade biologiska bäddar och

så mycket som kvävefällor. att i första hand för att

kanalsystem kommer troligen utnyttjas

och fosfor från och mycket belasta-

frånskilja kväve avloppsvatten de små vattendrag.

Översilningssystem

diskussion om och driftskostnader

Vid en anläggningskostnader

är det att först klargöra hur

för översilningsängar ytterst viktigt

kan avskilja från ett vatten-

mycket kväve ett översilningssystem

från historiska i

Med utgångspunkt översilningssystem drag. traditionella sådana i Spanien tycks 40-150 kg Skåne och befintliga

och år kunna tas av växterna i ett översilningssystem. N/ha upp siffra kommer så denitrifikationen som ej är dokumen- Till denna Det är dock troligt att den är

terad i något översilningssystem.

med andra gör att en avsevärd. Jämförelser våtmarkssystem mellan 30 150 N/ha och år. Vi måste

rimlig siffra bör ligga och_ kg

i de traditionella systemen rör också ta in i bilden att kväveupptaget skall användas som foderväxter. Troligen kan växtarter som avsevärt om andra växtarter

kväveupptagningsförmågan höjas

med en Likaså kan troligen denitriñkationen förhöjas

utnyttjas.

avpassad för detta ändamål.

lämplig vattenregim just

det alltså att 100-300 kg N/ha och år

Sammanfattningsvis är troligt

Upp till 500 kg N/ha

kan tas upp i traditionella översilningssystem.

och år är en möjlig siffra för ett modernt system avpassat

troligen maximal mängd kväve från ett vattendrag. för att avskilja under 1989 pekar på att översilnings-

Preliminära mätningar skulle kunna ända upp till 800 kg N/ha och år.

system avskilja

för ett översilningssystem kan uppdelas

Kostnaderna fungerande

på tre poster:

1. Arrende eller för mark för översilning.

inköpskostnader 2. Anlâggningskostnader.

3. Driftskostnader.

kan variera beroende på den mark-

Arrendekostnaderna mycket

ett skall anläggas. 500-

beskaffenhet där översilningssystem

arrendekostnader som kan förväntas. Den 4 000 kr/ha och år är de svårdränerad mark och den högre siffran för god lägre siffran för

åkerjord.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Anläggningskostnaderna är mycket beroende av möjligheterna

till dämning. Måste vatten pumpas ökar kostnaderna.

Vindpumpar

har tidigare använts t. ex. på vilket förefaller

Torreberga ängar

vara ett bra alternativ vid I fall kan

pumpning. gynnsamma anläggningskostnaderna ligga kring 1 000 kr/ha. I mindre

gynnsamma fall där erfordras kan kostnaderna närma

pumpning sig

20 000 kr/ha.

Driftskostnadema bör kunna hållas relativt låga. 500 kr/ha och år är bruttokostnader. Förhoppningsvis bör här dock tillkomma intäkter för hö eller annan vâxtmassa.

De totala årliga kostnaderna för ett översilningssystem inkluderande anläggningskostnadema (avskrivna en på IO-årsperiod)

kommer då att ligga på 1 000-6 000 kr/ha och år. Ca 3 000 kr/ha och år

förefaller dock vara en rimlig genomsnittssiffra.

Räknar man med denna siffra och en 300

kväveupptagning på kg

N/ ha och år blir kostnaderna för att avbörda ett 1

vattendrag kg

kväve 10 kr.

I gynnsamma fall med svårdrânerade kan kost-

billiga jordar

naderna bli så låga som 2-5 kväve. kr per kg

På god åkerjord där dämning är kan dock kostnaderna

ej möjlig

bli så höga som 50 kväve. kr per kg

Dessa förutsätter att de

resonomang behandlade vattendragen är

relativt kraftigt belastade med kväve. För stora med

vattendrag

låga kvävehalter gäller dock knappast ovanstående Om-

kalkyl.

vänt kan troligen resultaten bli ännu i

gynsammare högbelastade

relativt små

vattendrag.

6.3.3 Hur mycket våtmark kan i Västra

anläggas Skåne ?

Vilka behov finns då att våtmark i Västra

återanlägga Skåne?

Svaret kan inte bli entydigt. Ar kväveretention huvudskälet måste våtmarkema sättas i relation till andra som kan minska

åtgärder

kvävetillförseln till havet. om 50 % reduktion

Riksdagsbeslutet bör

vara utgångspunkten. Skall man dessutom väga in andra vinster med att våtmarker blir både

återanlägga typen och omfattningen av

de nyanlagda våtmarkerna annorlunda.

Då kväveretentionsskälet får anses vara viktigast bör man utgå

från detta skäl vid planeringen av nya våtmarker.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Om man utgår från en kväveretention på 250-500 kg/ha och år och en kostnad av 20 kr/kg blir kostnaden 10 000 kr/ha. I Västra Skåne (i detta sammanhang avses tillrinningsområdet till Västerhavet) finns lågt räknat ca 20 000 ha som är det är möjligt att omvandla till våtmark utan att anläggningar som hus eller vägar berörs. Dessa 20 000 ha är dessutom belägna så att de kan avgränsas från annan mark.

Realistiskt kan det vara möjligt att i Västra Skåne återanlägga ca 5 000 ha våtmark under en period av 10-20 år. Den totala kväveretentionen per år blir med ovanstående värden cirka 1 000- 2 000 ton. Detta gäller endast om kväveretentionen motsvarar de

förväntningar som dagens forskning ger. 2 000 ton motsvarar

ungefär 1/8-1/10 av det kväve som når havet från Malmöhus län. Då dessutom huvuddelen av de områden som kan överföras till våtmark idag är åkerjord kan minskningen av kväve som når havet även överstiga 2 000 ton. Den totala kostnaden skulle bli ca 40 miljoner kronor. Kostnaderna kan dock bli betydligt större. Denna summa är mycket approximativ. Hur denna summa exakt skulle användas är idag omöjligt att säga. Dels finns det ett antal olika typer av våtmarker att återanlägga, dels kan man tänka sig en rad olika administrativa system for att stimulera anläggandet av våtmarker.

6.3.4¶Finansiering

Tre principiellt olika ñnansieringsformer kan man tänka sig vid

nyanläggandet av en våtmark:

l. Samhället (t. ex. stat eller kommun) köper mark, finansierar

anläggningen och driften och uppbär eventuella ekonomiska

vinster.

2. Samhället ställer medel till förfogande till enskilda mark-

ägare för anläggandet av våtmarken. Drift och eventuell

inkomst/nytta av våtmarken blir den enskildes sak.

3. Samhället utbetalar årligen en ersättning till markägare som

nyanlägger våtmark. Det utbetalade beloppet ställs i relation till den samhällsnytta som våtmarken gör och den inkomst! nytta markägaren har av våtmarken.

6.3.5¶Värdering av nyanlagd våtmark

Nyanlagd våtmark kommer alltså att få både ett värde för markägaren och för samhället i stort. Ett antal egenskaper hos en ny våtmark är positiva för samhället och kan alltså ligga som

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

värderingsgrund vid engångsersättningar eller för utbetalandet av

en årlig ersättning från samhället. Följande kriterier bör särskilt betonas:

- stor

kväveretentionsförmåga.

- kan som for ett flertal hotade växt- och

fungera miljöer djurartersamt

- våtmarksområdet så och har en sådan att

ligger utsträckning

det kommer att få ett betydande rekreationsvärde för allmän-

heten

6.3.6¶Ersättning till befintlig våtmark

Om samhället går in och köper miljötjänster av markägare som ny

eller återanlägger våtmarker kan man fråga sig om detta är rättvist gentemot de markägare som behållit sina våtmarker. Skall inte dessa också få ersättning av samhället om deras våtmarker

uppfyller t. ex. kravet på stor kväveretentionsförmåga?

Svaret bör i princip bli nej. Detta eftersom markägama som tagit bort en våtmark en gång haft utgifter for detta. Den som behållit sin våtmark har ej haft motsvarande utgifter. Som en konsekvens av detta bör också ny- eller återanlagda våtmarker som i princip ej behöver någon omfattande skötsel och som liknar naturliga våtmarker bara få ett engångsbelopp vid anläggandet. Däremot bör sådana våtmarker som fordrar återkommande hävd få årlig ersättning från samhället. Som en konsekvens av detta måste vi betala för befintliga våtmarker som fordrar hävd. Ytan redan hävdad våtmark är idag ganska ringa och får också redan i många

fall NOLA-ersättning.

6.3.7 Slutsats

Regeringen bör till riksdagen föreslå att medel avsätts fr. o. m. budgetåret 1991192 för ny- och återanläggande av våtmarker i Sverige. Speciellt bör dessa medel anvisas till de sydligaste länen i landet där kväveproblematiken är störst och där speciellt stora våtmarksarealer försvunnit. Med bakgrund av bl. a. ovanstående

kostnadskalkyl kommer en våtmarksrestaurering i Sydsverige att

kosta ca 500 miljoner kronor per år om samma ambitionsnivå skall gälla som skisserats ovan for Västra Skåne. En del av dessa medel skall då användas för att återskapa naturliga våtmarker medan en

annan del skall utgå som årlig ersättning till markägare med

våtmarker med skötselbehov.

Miljöersâttningar till jordbruket och skogsbruket

Malmöhus län samt västra Kristianstads län skulle erhålla ca 100 kronor av dessa medel. Hela Malmöhus län skulle

miljoner

därav erhålla 90 miljoner kronor och hela Kristianstads län 50 kronor. Av dessa medel skulle 70 miljoner kronor

miljoner

satsas i Västra Skåne.

För 1991/92 bör 50 miljoner kronor avsättas. Detta belopp

budgetåret

bör sedan ökas successivt till 500 miljoner kronor budgetåret 1995/96. Ett villkor för ökningen bör dock vara att den forskning som bedrivs våtmarker ger ett sådant resultat bl. a. på

idag kring

kväveretentionssidan att stora investeringar kan anses befogade.

Medlen för våtmarksrestaureringen bör i princip ha fyra källor:

1. Andel av den handelsgödselskatt som idag tas ut av jordbruket.

2. Andel av den skatt som tas ut eller kommer att tas ut på biltrafik som tillför atmosfären kväveföreningar. 3. på som tillför vattendrag och

Miljöavgift avloppsanläggningar

hav närsalter m. m. 4. Allmänna skattemedel.

Det är uppenbart att medel som kommer från miljöavgifter/skatter

och jordbruket bör ingå i finansieringen av på biltrafik, avlopp

då dessa verksamheter bidrar till att

våtmarksrestaureringen,

belasta med närsalter m. m. Restaurerade våtmar-

vattendragen

ker kan som för sådana vatten-

fungera naturliga reningsverk

Att allmänna skattemedel också skall ingå i medlena för

drag.

kan motiveras med att det är ett allmänt

våtmarksrestaurering

intresse att de naturvårdskvalitéer återskapas som varit utmärkande för våra våtmarker.

Se vidare under kapitel 9.

6.4¶Lövskog

6.4.1¶Bakgrund

Som ovan finns det starka skäl att öka lövskogsarealen i

framgått

Skåne. Denna bör ske både på barrskogens bekostnad och på

ökning

bekostnad av åkermark. Den åkermark som tas i anspråk bör vara tätortsnära och i slättbygd.

Åldersstrukturen den skånska ädellövskogen är mycket ojämn. på

Om inte överhålles uppskjuten avverkning, riskerar skog genom vi att få små arealer uppvuxen ädellövskog inom en nära

mycket

framtid.

8)

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

De naturvårdsmässigt mest värdefulla - natur-

lövskogarna skogarna - bör skyddas genom reservatsbildning och lämnas till

fri utveckling, dvs. ska förekomma där. Redan

inget skogsbruk

idag ägs vissa sådana skogar av stat och kommun. Snarast bör

förhandlingar upptas, så att naturskogarna undantas från skogs-

bruk.

6.4.2 Slutsats och kostnadsberälming

Sammanfattningsvis bör vi:

-

gynna lövskog på barrskogens bekostnad,

- se till att överhålles och

mogen ädellövskog några årtionden

- lämna till fri

naturskog utveckling

Överhållningsersättning bör utbetalas för vissa ädellövskogar som har högt rekreationsvärde och där är

álderssammansättningen mycket forskjuten.

Naturskog med höga naturvårdsvärden görs till reservat och lämnas till fri utveckling. Uppskattningsvis finns det ca 600 ha sådan skog i M-län, 1 000 ha i L-län och 300 ha i Västra Skåne. Kostnaderna blir: M-län 9 miljoner kronor, L-län 15

miljoner

kronor och Västra Skåne 4,5 miljoner kronor. Detta avser kostnaden for inköp. Kostnaden for bildande av naturreservat blir i samma storleksordning, eftersom ska till mark-

ersättning utgå

ägaren.

Tabell 6.8 Sammanfattning av årliga miljöersättningar (miljoner kronor)

för lövskog i Skåne.

6.5¶Tätortsnära rekreationsmark

Västra Skåne är den region i Sverige där invånarna har sämst tillgång till naturmark för rekreation. Speciellt saknas tätortsnära naturmark. Västra Skånes kommuner bör därför skapa sammanlagt minst 400 ha ny tätortsnära naturmark. Dessa ytor bör samtidigt ha höga naturvärden så att de kan som refugier for

tjänstgöra

ett antal hotade växt- och djurarter. Med en kostnad på ca 40 000 kr/ha för eventuell markinlösen och färdigställande av marken, skulle 400 ha omford mark kosta cirka 16 miljoner kronor.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

6.6¶Sammanställning

Att ersätta markägare for att dessa skall vidta åtgärder som är posi-

tiva ur miljöskydds- och naturvårdssynpunkt har visat sig vara

effektivt. Nedan visas vilka belopp som kan komma i fråga, samt också vilka principiella administrativa lösningar som kan bli

landet Tabell 6.9 Sammanställning av årliga miljöersättningar i Skåne (miljoner

kronor).

Sammanställningen summerar de miljöersättningar som bör

inrättas i Västra Skåne. Redovisningen sker dock också för de båda skånelänen, då Västra Skåne inte är en administrativ enhet. Vidare är det olämpligt att bara betrakta Västra Skåne ur naturvárdssynpunkt skiljt från resten av landskapet. Skäl till detta är dels att Västra Skånes befolkning använder stora av Skåne

delar

for rekreation, dels att de vattendrag som mynnar i Oresund har som avrinningsomráde betydligt större område än Västra Skåne.

Finansiering

De olika posterna i sammanställningen föreslås finansieras enligt

följande:

Äng och hage: Statliga anslag inom ramen for ny livsmedels-

politik. . Åker: Statliga anslag inom ramen for ny livsmedelspolitik. Kulturmiljö: Statliga anslag inom ramen for ny livsmedelspolitik.

Våtmarker och grönmark: Statliga anslag som finansieras av

gödselskatt, miljöavgifter på biltrafik och avlopp samt allmänna statliga medel inom ramen for ny livsmedelspolitik. Lövskog: Statliga anslag finansierade dels med skogsvárds-

avgifter, dels med allmänna medel. Tätortsnära ny naturmark: Kommunal finansiering.

Hotade arter i Västra Skåne

7 över hotade arter i

Västra Skåne

Detta material från SNVs nationella hotlistor. Här anges

utgår

arter från rikshotlistan som Förekommer i Västra Skåne. För vissa

finns även en regional hotkategori för Västra

grupper angivet

Skåne. lavar samt grod- och kräldjur redovisas även kom-

Fåglar, munvis. Följande organismgrupper finns listade:

kärlväxter mossor lavar svampar vertebrater och kräldjur, söt- och

(däggdjur, fåglar, grod-

bräckvattensñskar)

evertebrater (ryggradslösa djur)

Hotkategorier

0 Försvunna: arter (taxa) som måste betraktas som försvunna

som reproducerande populationer.

1 Akut hotade: arter (taxa) som löper risk att försvinna som

inom en nära framtid om hot-

reproducerande populationer

faktorerna inte snarast undanröjs. sårbara: arter (taxa) vars överlevnad inte är säkerställd på

innefattar bl. a. arter med allvarlig tillbakagång i

längre sikt,

numerär eller i och som möjligen snart

geografisk utbredning

kan behöva föras till kategorin akut hotade.

arter (taxa) som för närvarande inte är akut hotade

Sällsynta:

men som ändå är i riskzonen grund av att de har en

på

som endera är lokalt begränsad eller starkt

utbredning mycket

samt därtill bestånd som ofta är individfattiga.

utglesad,

arter (taxa) som inte tillhör kategori 1-3

Hänsynskrävande:

men som ändå kräver artvis utformad hänsyn.

Hotade arteri Västra Skåne Hotade arter i Västra Skåne

rundmunnar ryggradslösa djur Skalbaggarna behandlas här i en särskild lista. Hotbilden är bedömd utifrân delvis andra, mera detaljerade kriterier, än för övriga grupper. I de fall en population inte är direkt hotad p.g.a. lågt individantal, men dess livsnödvändiga biotop anses hotad har arten klassats som hotad. Detta har lett till att avsevärt fler skalbaggsarter klassats som hotade, än vad som gjorts bland övriga grupper av organismer. Av Sveriges ca 30 000 ryggradslösa djur finns 675 arter upptagna på SNVs rikshotlista. Här bedöms 1262 arter som hotade varav 988 är skalbaggar och 274 övjga arter.

För kärlväxter och lavar anges alternativa antalet hotade arter i

siffror för

Västra Skåne. I den högre siffran ingår arter som försvunnit Västra

från Skåne men som anses hotade i Sverige

7.1.1 Hotade kärlväxter i Västra Skåne

Vid en analys av hotlistan för kärlväxter i Västra Skåne finner man att orsaken till hotet mot de olika arterna varierande.

är ytterst

Mycket få arter uppvisar identiska hotbilder. Vill man

generalisera kan man dock säga att i är

förändringar jordbrukslandskapet

den viktigaste enskilda orsaken. Av de hotade kärlväxterna härrör den övervägande delen från Det äldre

jordbrukslandskapet. jordbrukslandskapet har gett upphov till en rad mycket artrika biotoper

där den ogödslade ängen och är mest värdefulla. Dessa

hagen

marker har i det moderna haft lönsamhet och har

jordbruket dålig

därför försvunnit i snabb takt under de senaste årtiondena. Markerna har ofta gödslats för att eller har

höja produktionen,

hävden upphört och marken till annan

övergått användning.

Hotade arter i Västra Skåne

En annan hotad grupp av arter knutna till är

jordbrukslandskapet de så kallade åkerogräsen. Rationaliseringar av ákerodlingen

som utsâdeskontroll, hebricidier och

konkurrenskraftiga grödor

har slagit ut eller håller på att slå ut flera av dessa arter.

Ytterligare

en grupp kulturmarksvâxter som är hotade är de som funnits kring

gårdar och äldre tiders avfallsplatser.

Våtmarker är hårt trängda i vårt landskap. De stora

diknings-

projekt som genomförts för att vinna åkermark och öka produktionen på skogsmark har torkat ut landskapet och ändrat

livsmiljö-

ema for de arter som existerat i dessa biotoper. I med

jämförelse

fåglar är det dock ett relativt begränsat antal hotade kärlväxtarter som är bundna till våtmarker.

Slutligen skall också nämnas den relativt stora grupp kärlväxter som är bundna till sandiga öppna marker. Sådana marker växer idag ofta igen i avsaknad av bete. Flera av dessa marker har även

skogsplanterats.

Trots den ringa skogsarealen och trots att de västskånska skogarna ofta har mycket begränsad kontinutet finns det ett antal relativt exklusiva och hotade skogsvâxter i Västra Skåne. Som exempel bland dessa kan skuggbräken på Söderâsen nämnas.

Observera att hotkategorierna följer indelningen enligt Sverige-

listan. Allså anges vilka av de nationellt hotade arterna som finns i Västra Skåne. För att ange det har arter som

något regionala läget

tidigare funnits i Västra Skåne men numera är

utgångna

markerats med 0. En * anger att arten inom enbart före-

Sverige

kommer i Västra Skåne.

huvudsaklig biotop:

S = skog J = jordbrukslandskapet V = sjöar, sjöstränder, myrar

B = bergsbranter och hällmarker nedanför

fjällen

H = hav, havsstränder

Hotade arter i Västra Skåne

Art, sorberadi hotkahegori enligt Svenskt namn Biotop Hotkat ñkshotlistan V Skåne

försvunna, hotkategori : 0

Ajuga gencuenaia kritsuga Ammisia Itella-iom: aandmalört Axtragalu: danicu: atz-andvedel Auena atrigøsa purrhavre Canulina .latina lindådra

up. alyuum Cart: pendula hångstarr Cirsium ñuulan bäcküstel Conopodium mqjua nötkörvel Crepia nicaeenais vallñbbln Cucuta epüinum linsnärja Cypcnu fiacu: dvärgag Euphnuia n tkouiana Ånguögontrüst

up. montana F ilago lutescens gulgrå ullürt Gnaphalium luteøolbum vitnoppa Lalium remolum linrepe Lolium. lemulentum dlrrepe Lycopodium oamplanatum cypreulummer

up. chomaecyparissus Potamogeton acutifolius spetsnate Potamogclon coloratus kållnabe Primula vulgaris jordviva Pulicaria uulgarü loppört Pymla mtundifolia sandpyrola

up. maritima Salvia pratensis ängaaalvia Scnedo paludotus gullstånds ° dichotoma

gaffelglim Trifolium alpestn al pklöver

akut hotade, hotkategori 1

Acer campestne naverlönn* OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO

Aøthusa cynapium liten vildperailia* hk

up. agmtis Agrostemma githago klätt Authentic cotula kamomillkulla Apium gmueolens selleri Annat-ia Ieptocladus spädnarv Botrychium simpla dvärglåsbräken Bmmus lepidus ñnlosta Bmmuc mcønwsus Ångalostn Bromua ucalinus rågloata Centaurea nigra svartklint Chenopodium urbicum bymâlla OOOOO

Chenopodium vuluaria stinkmâlla Dracocephalum lhmi/Zorum rysk drakblomma O Equisetum lclmateia* jätøefråken* Erucaurum gallicum kålsenap Filago vulgaris* klotullört* Honieum secalinum* ängskorn Kickzia elatine spjutaptrre Lathynu aphaericus várvial Leuorchis albida vityame

up. albida Lumnium natana Ilyzsval bing Marrubium vulgare kranøbone umuäuauauuuauuäaxuaO

Mentha x gentilis ädel mynta Misopales ørontium kalvnos Nqjas flexilis sjönajas Nepeta outar-ia kattmynta Parietaria officinalis väggört OOOO

Polygonum oxyapermum näbbtrampört Polyctichum bmunü skuggbräken* &

Hotade arter i Västra Skåne

Art, sorteradi hotkategoñ enligt Svenskt namn Biotop Hotkat rikshotlistan V Skåne

Potamogctøn trichoidc: knölnate JV 0 Rorippa micmphylla bäckfräne J Rubus polyanthemus blomaterbjörnbär J Rubus pyramidalit py-ramidbjömbär J Sagina apetalau mltnarv J 0

up. apetala Scandix peclen-veneris nålkürvel J 0 Scutellaria minor småfmssört JV Senecio oongestu: kärrnocka JV 0 Senecio erucifölius ñikatândø J Solanum luleum röd nattakatta J O

up. alatum Stachys dfdnalia låkebemnikn J

sårbara, hotkategori 2

Allium oarinatum roeenlök J Alopecurus myøsumidn renknvle J Anlhriscus oaucalis taggkörvel J Amauri: minima klubbñbbla J Aalmgalus danicu: strandvedel JH 0 Botrychium rutllabrlken J matricariifolium Bmmus commutatus brinklosta J 0 Cardamine parui/lom strandbräsma JV Cemstium brachypetalum raggarv J Cuccuta epithymum liungsnärja J Dianthus armeria knippnejlika J Dianthus superbra praktnejlika .B 0 Euphorbia exigua småtöml J Euphrasia rostlwuiana stor ögontrüst. J

ssp. mstkouiana Falcaria vulgaris skärblad J Gagea arvensis luddvårlök J Geranium palustrc kännäva J Geranium phaeum brunnäva J Gypaaphila mur-uti: grusnejlika J 0 Herminium monorchis honungsblomster J Hypericum humifzuum dvärgiohannesört J Hypochaeris glabra Akerñbbla J Iris cpwia dansk iria H Juncus anoeps* svaruág* JV Juncus capitatus huvudüg JH Lathyruø tubemaus knölvial J Leersia oryzoidu vildris V Leontodon ta: øidea strimñbbln J Lysimachia nemorum skogalysing S Mal va pusüla vit kattoat J Meliløtus denlata* strandeötvlippling* _ JH Oenanthe fstulosa pipståkra J Orobanche elatiar klinwnyltrot* J Pimpinella major stor bockmt J Pimpinella saxifruga svart bockrot J

ssp. nigra Pulmonaria angustifolia smalbladig lungört J Ranunculus aruensis ákerranunkel J 0 Rorippa källfräne J nasturitum-aquaticum Saluia uerticillala kranssalvia J Scilpus setaceus barstsäv J Stachyx aruenais åker-synka J Valerianella dentala sommarklynne J 0 Verbascum densi/Iorum ölandskungsljus J Vkia uillosa luddvicker J Vulpia bmmoides ekon-svingel J

Hotade arter i Västra Skåne

Art, sonerad i hotkategori enligt Svenskt namn Biobop Hotkat ñkshotlistan V Skåne

sällsynta, hotkategori 3

Aiuga reptans revsuga J Alchemilla xanthochlom kustdaggkåpa J Apium inundatum krypfloka V Arum orienlale munkhätta S 0 Axplenium glansbräken B

adiantum-nigrum Alriplex Iaciniato sandmålla H Baldellia z nculoida ñocksvalting J Beta vulgaris strandbeta H

up maritima Bmmus aruensia nenloøta J Bmmua rumouu skugglosta S Bunium bulbooaatanum jordkaataqi J Camclina :alive sanddådra J

up. microcarpa Campanula mpunculu: rapunkelklocka J Carduua nutans nicktistel J Centaurium erythmea ñockarun J Ceratophyllum :ubmersum vårmärv V Cochlcaria olñcinalis engelsk akörbjuggsört JH

aspanglica Dactylorhiza mqjalis maj nycklar J Dianthua amnariua aandnejlika J Digitaria ischaemum ñngerhirs J Epipaøtia phyllanthe: ka! knipprot S 0 Elyngium nnaritimum martorn H Festuca altiuima skogssvingel S Futuca hetemphylla skuggsvingel J Futuca ouina ñnsvingel J

up. capillata Galeopsisanguatiñzlia kalkdån J Galium pumilum parkmåra J Holoateum umbellatum fågelarv J Juncus infkxus blåtág V Lappula aquarmsa piggfrö J Uparia [multi gulyxne V Lithospørmum arvense blå sminlcmt J

up caeruleseens Luzula multi/Iam hedfryle J

up. aongeata Malva alcea nosenmalva J Medicagø minima sandluzem J 0 Mcntha langifolia gråmynta J Mentha auauealens rundmynta J Montia arvensis vårkällört V Onani: arvensis snallön J Onani: campestrü buaktörne J Omilhopu: perpuaiüus dvärgserradella J Petrorhagia prohfem hylsnejlika JB Phyllitis aoolopendrium hjorttunga B 0 Potcntilla heptaphylla luddñngerört J Pulmanaria o/ñcinalis Häckig lungürt S 0

up oliicinalic Rubus diuanioatus* glansbjömbär* J Rubus vestüus rundbladsbjömbär J Rumex conglonwratus dikesskräppa J Rurnex palustria sumpskräppa J Scobiosa canescens luktvädd J Scrophulanh vet-Italia vårllenört J Symphylurn asperum fodervallört J Symphytum officinale äkta vallörv. J Thelypteris limbocperma bergbräken S Trifolium strialum strimklöver J Viola uliginøta sumpviol V

Hotade arter i Västra Skåne

Art, sorteradi hotkategoü enligt Svenskt namn Biobop Hotkat rikshotlistan V Skåne

hänsynskrâvande, hotkategori 4

Agrimonia pmcera luktsmábone Alisma lanceolatum gotlandssvalting Angallis minima knutört Aphanes microcarpa småfruktig

j ungfruka m Asperuga procumbens paddfot Biden.: mdiata grönakåra Botrychiurn multifidium höstlåabräken Bromus benekenii strävlosta Campanula ceruicaria skogaklocka Carex hartmanii hartmanstarr Cortina vulgaris långbladig spdüauel

ssp. Iongzfalia Catabrosa aqualioa källgrås Chrysanthemum aegetum gullkrage Circaea internuzdia mellanhåxört Cnidium dubium slidsilja Canium maculatum odört Consolida regalis riddamporre Cuscuta europaea nässelsnärja Deschampsia setacea sjötåtøel Dryopteris cristata granbräken Eriophorum gracile kärrull Euphrasia micrantha Ijungögontröet Gentianella amarella ängsgentiana Gentianella ballica kuatgentiana Gentianella campestris fältgentiana Geraniurn dissectum üiknäva Helichrysum arenarium hedblomster Hypericum hirsutum luden johannesört Juncus subnodulosus tzmbbtág Lathyrus heterophyllus vingvial Leonurus cardiaca hjänstilla Lepidium campestre ñltkmssing Limønium vulgare man-i ps Lithospermum aruense sminkrot

ssparuense Lunaria rediuiua månviol Melampyrum arvense pukvete Neslia paniculata korndådra Onopordum acanthium ulltütel Papauer argemone spikvallmo Parapholis strigosa ormax Pedicularis syluatica granspira Peucedanum amoselinum backsilja Pilularia globalt/im klotgräs Poa rvemota stor-gråa Ranunculus sardoua sydsmörblomma Rubus axillaris skånebjürnbür* Rubus insularis luddbjömbår Rubus scissus nålbjömbär Saxifraga hirculus myrbräcka Sherardia arvensis Akermadd Silene conioa sandglim Taxus baccata idegran Thymus pulegioides stora mian Veronica catenala dikeeveronika Veronica Montana skogsveronika Veronica praecox alvarveronika Veronica triphyllos klibbvemnika Vicia dumetorum buskvicker

Hotade arten Västra Skåne

Till dessa arter kan läggas ett antal arter som är regionalt hotade inom Västra Skåne. Dessa arter har dock inte tagits med i denna rapport. Närmare information -om regionalt hotade arter kan fås av Lunds Botaniska Förening som bedriver projektet Skånes Flora.

7.2 Mössor

Skånes mossflora undersöktes floristiskt mer eller mindre intensivt under perioden 1850-1950 med följd att landskapet vid periodens slut antagligen var ett av de bäst kända i världen.

Separata undersökningar av små markmossor (Waldheim 1944)

och mossor i olika typer av myrar (Tyler & Waldheim 1983) genomfördes liksom ett antal inventeringar av vissa områden:

Stenshuvud (Persson 1935), Dalby Söderskog (Waldheim 1944). De

flesta fynd blev dock inte publicerade. Många fynd är orda på ett litet antal klassiska och mycket rika lokaler, bättre företrädda är också områdena kring Lund och landskapets järnvägsstationer. Man kan därför inte räkna med att det bevarade materialet ger en helt rättvisande bild av mossomas dåtida utbredning.

1988 publicerade floravårdskommittén för mossor en lista över hotade mossor i Sverige. Mossorna klassificerades i olika hotkategorier. Med utgångpunkt från denna lista och det vâxtmaterial som finns bevarat på Botaniska Muséet i Lund har de i västskåne förekommande hotade arterna plockats ut. Detta ger en uppfattning om vilka av de arter, som anses hotade på det nationella planet, som förekommer i västskåne. Dessutom finns det ett antal arter som är

regionalt hotade, kunskapen om dessa är mycket begränsad.

Efter 1950 har mycket få botanister med specialkunskap intresserat sig för Skånes mossflora. Den aktuella utbredningen för de sällsynta arterna är därför i de flesta fall bristfälligt känd. Enstaka undersökningar har genomförts under senare år för att kontrollera kända äldre förekomster av sällsynta eller känsliga arter. Resultaten av dessa undersökningar presenteras översiktligt och kommenteras kortfattat.

7.2.1 Översikt av hotade arter

Av Sveriges cirka 1000 mossor bedöms 216 vara hotade eller försvunna. Av dessa har 47 blivit påträffade i västskåne (4.7 % av totalantalet). Två är försvunna, sex akut hotade, sex sårbara, sexton sällsynta och femton hänsynskrävande. Till detta kommer sannolikt lika många till som är regionalt hotade. I hela Skåne beräknas mer än 500 arter av mossor blivit funna.

Hotade arter i Västra Skåne

7.2.2 Vilka miljöer finns de i?

Arterna har efter vilken eller vilka miljöer de växer i.

grupperats Jämfört med den nationella listan är arter som finns i skog och på

likvärdigt representerade, arter som finns i våtjordbruksmark

marker och pá branter något underrepresenterade, medan arter som finns i fjällen, inte oväntat, saknas helt.

Skogsarterna kan delas i tre grupper:

1. Arter som har sin huvudutbredning norröver eller i mer

oceaniskt klimat och som finns på enstaka utpost-

(fuktigare)

lokaler i området. Enbart i Skäralidsravinen på Söderåsen

finns 13 av de nationellt hotade arterna, där finns också ett stort

antal arter som måste betraktas som regionalt hotade.

2. knutna till rika lövskogar, vanligen med

Sydligare skogsarter,

flera, men oftast exklusiva lokaler.

3. Arter som hamnat i både skogs- och jordbruksmarkskategorin,

oftast arter som växer pá fristående, grova träd i alléer, som

solitärträd i gamla hagmarker eller i öppna skogar.

J ordbruksarterna består, förutom av de ovan nämnda trädväxande arterna och stenväxande arter, främst av små marklevande

några

ofta med som växer på blottad mark vid

mossor, sydligt utbredning,

i slänter och på trädesákrar. Hit hör bl. a. lansmossor vägar,

Phascum-arter, pottiacéer arter av

Didymodon-arter, knoppmossor

släktet Pottia och ovatum. Deras nutida

stjärtmossa Pterogoneurum

utbredning är nästan okänd, men omfattande tidigare dokumentation finns. Det är mycket sannolikt att denna gruppen fått ta rejält

av förändringar i jordbruket och av föroreningar i nederstryk

börden som drastiskt påverkar deras kemiska miljö. En annan

av mossor i jordbrukslandskapet är knutna till stengärds-

grupp

gårdar.

av arterna är att beteckna som lättspridda och tillfälliga, och

Några

har uppträtt en kortare tid i vår flora för att sedan

möjligtvis

försvinna bör smal toffelmossa och sydlig toffel-

igen. Troligtvis

mossa Aloina aloides och A. ambigua, samt hedbålmossa Pallavicina lyellii räknas till denna gruppen.

De flesta våtmarksarterna på hotlistan är knutna till rena, klara bäckar i lövskogsraviner. En annan typ av våtmarker är så kallade rikkärr och källkärr. Dessa har nästan försvunnit från det västskånska landskapet. På en regional lista över hotade arter skulle många med hemortsrâtt i denna miljö komma med t. ex.

Hotade arter i Västra Skåne

piprensarmossa Paludella squarrosa), långhalsmossa Amblyodon dealbatus , purpurvitmossa Sphagnum kärrkammossa

warnstorfii,

Helodium blandowii. De flesta av dessa arter är

vanligare norrut,

men även där på reträtt, och har därför inte blivit listade

på den nationella hotlistan.

Ett fåtal arter växer i branter; på klippväggar, block eller rasbranter. De flesta växer i exklusiva eller extremt exklusiva

miljöer

på ett fåtal välkända lokaler. Den här typen av miljö är

mycket sällsynt i regionen, flertalet lokaler (exempelvis Kullaberg,

Skäralid) är skyddade.

7.2.3 Vad kännetecknar de hotade arterna?

Gemensamt för många av de hotade arterna är följande egen-

skaper: Känslighet för uttorkning, känslighet för luft- och vattenföroreningar, dålig spridningsförmága och specialisering vad gäller substrat (underlag).

Uttorkningskänsliga är de flesta mossor som växer i fuktig och skuggig miljö. Hit hör t. ex. skirmossa Hookeria lucens (se Bohlin, Gustafsson & Hallinbäck 1977), stor bandmossa

Metzgeria

conjugata, pepparporella Porella arboris-vitae (se Bohlin, Gustafsson & Hallinbäck 1982). Dessa mossor finns med

på platser hög och jämn luftfuktighet. Ingrepp i som sänker luftmiljön fuktigheten, t. ex. hyggen och dikningar, får som följd att de

försvinner.

Till de luft- och vattenföroreningskänsliga arterna hör bl. a. de som påverkas negativt av en sänkning av pH-värdet. En rad

lång

med arter som växer på underlag med pH över 5 hör hit. Även om

underlaget har ett högt pH påverkas mossornas tillväxt i hög grad

av surhet i regn, trädens krondropp och luftburet stoft.

Svårspridda arter kan vara sådana arter där diasporproduktionen (sporer och asexuella groddkorn) är dålig samtidigt som dia-

sporernas livslängd är relativt kort. Även arter med god

diasporproduktion men med tunga diasporer kan vara svårspridda.

En stor del av de marklevande smámossorna som fordom var vanliga i åkerkanter har de senare egenskaperna. Hur de har drabbats av förändrad markanvändning är inte men man

känt,

kan postulera att åtminstone en del av dem försvunnit.

Substratspecifika arter är knutna till speciella substrat, t. ex. växer skånsk sprötmossa Eurhynchium schleicheri på löst kalkrikt underlag i skuggade och fuktiga rasbranter och alsidenmossa

Hotade arter i Västra Skåne

latebricola på rutten, fuktig ved i fuktiga skogar,

Plagiothecium

oftast Det rätta substratet är nödvändigt för att dessa

alsumpskog.

arter ska överleva.

7.2.4 Vad hotas massorna av i västskåne ?

Skogsbruk

har förändrats radikalt i Skåne under de senaste

skogsbruket

hundra åren. Förändringarna har trots det troligtvis ändrat situationen for de hotade skogsmossorna endast marginellt. Skälet till det är att den största delen av skogsmarken har varit odlad eller betad innan den och därför inte varit tillgänglig for

beskogades

De bitar som inte var möjliga att awerka när skogen

skogsmossor.

hade sin minsta utbredning i Skåne (under 1700-talet) och därför har kontinuitet, har inte varit lönsamma att utnyttja för

längst

under 1900-talet. Ett flertal har blivit skyddade eftersom

skogsbruk

de även i hyser en intressant flora. En hel del värdefull skog

övrigt

domäner har dock i sen tid blivit omford till på de skånska godsens det mesta av det som finns kvar skyddas nu av

granskog,

Så lövskogsbruket bedrivs skonsamt, så

ädellövskogslagen. länge

att får komma upp under en skärm av äldre träd, är

ungskog påverkan på mossfloran måttlig.

Skånsk E. schleicheri är ett exempel på en hotad sprötmossa Den växer i och fuktiga rasbranter i lövskog

lövskogsart. skuggiga

och har eftersökts på fem gamla lokaler. Mossan kunde

nyligen

återfinnas på alla lokalerna. Två av lokalerna var fridlysta, två lokaler var inte skyddade, men knappast hotade på grund av att markforhâllanden gör avverkningar närmast omöjliga. Endast på - med starkt

en lokal (Ramlösa brunnspark, Helsingborg slitage

besökare och fanns det skäl att tro att

av många parkanläggningar)

populationen var reducerad och på väg att försvinna.

Mossfloran i och andra kulturbetingade skogstyper är i

skottskogar

stort sett okänd. Det är att en del arter som står på hotlistan

troligt

funnits t. ex. många hättemossor Orthotrichum

ursprungligen här,

-arter och västlig husmossa Hylocomium brevirostre.

Största hotet mot skogsarterna är just nu utdikningar av sump-

skogar och liknande samt granplanteringar i känsliga miljöer

som t. ex. i anslutning till bäckraviner och på marker som tidigare varit halvöppna betesmarker. Ädellövskogslagen ger ett visst

så skogsskötseln inte innebär totalavverkningar. Det skydd länge

ska också konstateras att endast ett fåtal lättspridda mossarter kan leva i intensivt brukade skånska granskogar.

Hotade arter i Västra Skåne

Jordbruk Jordbruket har också ändrat karaktär i för

grunden. Negativt

mossor i jordbrukslandskapet är bl. a.att diken fukt-

kulverteras,

ängar dräneras och sjöstränder växer igen efter strandbete.

upphört

Andra hot är allmän och användandet

igenväxning, konstgödsling

av bekämpningsmedel på åkrarna. De arter som växer på stengärdsgårdar och murar reduceras i takt med att dessa

miljöer

försvinner. Exempelvis återbesöktes för år sedan fem

några

lokaler av murlansmossa Floravårds-

(Didymodon vineale;

gruppen för mossor 1988). På tre av lokalerna hade

underlaget

(murar, stengärdesgårdar etc.) helt försvunnit. I ett fall hade muren restaurerats och saknade nu helt mossor. På en en

lokal,

kyrktrappa, satt mossan kvar.

Några arter hotas av att allt fler alléer eller träd åkrar blir

längs

överåriga och sågas ner, eller tas bort av andra skäl.

Nedhugg-

ningen av almar i almsjukans spår gör detta hot akut.

mycket

Luñfiroreningar

Mossor är minst lika för som lavar. De

känsliga luftföroreningar

tillfredställer största delen av sitt näringsbehov via och regnvatten luftburet stoft. Svaveldioxid, kväveoxider och har i

tungmetaller

kombination med lågt pH i regnvattnet utarmat mossfloran i belastade regioner. En stor del av i Skåne är av

epifytfloran idag

reliktkaraktär eftersom nykolonisering inte kan mossorna

ske,

överlever inte de stadierna efter Luften har

känsliga sporgroning. möjligen blivit jämförelsevis bättre inne i något städerna, genom

fjärrvärme och mindre utsläpp från så att en viss

industrier,

återkolonisering av arter skett. Däremot har

luftföroreningstáliga

problemen ökat på landsbygden, där tenderar luftföroreningarna

att öka.

Sydvästra Sverige har milda vintrar, vilket innebär att mossor kan vara fysiologiskt aktiva under vintermånaderna när belastningarna är som störst. Luftföroreningarna utgör därför ett särskilt svårt hot mot mossfloran i

sydvästra Sverige.

Värst drabbas epifytiska mossor (mossor som växer på av de

träd),

hotade arterna tillhör nio denna arter som

kategori. Många

tidigare var vanliga i regionen, t. ex. fällmossa Antitrichia

curtipendula, fjädermossor Neckera-arter, baronmossor

Anomodon-arter, allémossa Leucodon sciuroides har blivit sällsynta och många måste betraktas som hotade.

regionalt Utvecklingen kan exemplifieras genom av bokfjädermossans

tillbakagång (Hallingbäck 1989). Det totala antalet kända lokaler för bokfjädermossa i Sverige är ca 140, de flesta i

sydvästra Sverige.

Hotade arter i Västra Skåne

Totalt återbesöktes 60 lokaler, varav 37 i Skåne. Mossan återfanns på 32 av dessa lokaler varav bara 14 i Skåne. 26 av de 28 lokaler där mossan inte kunde återfinnas var belägna i Skåne och Blekinge. På de skånska lokalerna där den återfanns var den ytterst sparsam utom på två och vital på en enda (i norra Skåne). Bokstammar som hyste arten hade ett bark-pH på i medeltal 5.8. På lokaler där den inte återfanns hade träd av ungefär samma grovlek och utseende ett bark-pH på.i medeltal 4.9.

Mossor som växer på exponerade klippor, block och branter försvinner också. Denna grupp är dock liten i regionen. Vad värre är att även mossfloran på kalkrika jordar förefaller att påverkas

av luftföroreningar. Iakttagelser orda under 1980-talet i Skåne

antyder att flera mossor på basiska jordar är sällsyntare idag än då Waldheim (1947) noggrant beskrev mossamhällen på öppen jord.

Dessa undersökningar borde följas upp.

Vägar

Under senare år har en hel rad med vägprojekt inneburit att vägar

dragits rakt genom lövskogsomráden, naturparksanläggningar

och våtmarker. Detta är mycket negativt för mossfloran eftersom belastningen av luftföroreningar ökar drastiskt och lokalklimatet förändras. I synnerhet de redan hårt drabbade trädväxande arterna slås ut.

7.2.5¶Sammanfattning

Mossfloran i västskåne hotas av:

1. Luftföroreningar. Framförallt är det trädvâxande arter som

påverkas och det finns goda belägg för detta. I andra hand påverkas marklevande mossor, men kunskapen om denna

påverkan âr mycket sämre. 2. Förändringar i markanvändning. Granplanteringarna har haft ganska liten negativ betydelse för skogsmossorna

eftersom planterade ytor oftast inte varit skogsbevuxna särskilt

länge tidigare. Den kontinuitet som behövs för att etablera en

rik mossflora har inte funnits. Granplanteringarna är inte

heller positiv eftersom mycket få arter kan kolonisera denna

miljö. Naturreservat och ädellövskogslag ger ett visst skydd.

När det gäller mossor i jordbrukslandskapet är kunskapen mycket dålig, men förändringarna âr sannolikt mycket genomgripande,

särskilt för marklevande småmossor. Kunskap om läget på 40-talet finns och förändringarna borde undersökas. Våtmarkerna är hårt

H5

Hotade arteri Västra Skåne

trängda och här finns ett stort antal regionalt hotade arter. Vägar som skär genom skogsmark och våtmarker utarmar mossfloran, särskilt de av luftförorenigar hotade trädvâxande arterna drabbas.

huvudsaklig biotop S = skog J = jordbrukslandskapet

V = våtmark B = branter

Art, sorteradi hotkategori enligt Svenskt namn Biotop rikshotlistan

försvunna, hotkategori 0

Orthotrichum scanicum skånsk häuennssa .S Orthotrichum tenøllum liten hättemmsa .B Ptychomitrium polyphyllum atlantmossa BS

akut hotade, hotkategoñ 1

Dicmnum tauricum nålkvastmossa S Didymodon sinuosus skör lansmossa BV Eurhynchium pumüum dvärgspxötmossa E Pallavicinlh lyellii hedbålmossa J Porella arboris-vitae pepparporella S Rhynchostegium oonferlum broddnäbbmossa B

sårbara, hotkategori 2

Didymodon uinealis V murlansmossa J Eurhynchium schleicheri skånsk sprötmossa S Eurhynchium speciosum strandsprötmosaa SV Hooluria lucens skit-mossa S Orthotrichum pulchellum rödtandad häuøemossa S Tortula laeuipila almskruvmossa .B

sällsynta, hotkategori 3

Aloina aloide smal wffelmossa J Aloina ambigua sydlig tolTelmossa J Amblystegium lena: sipperkrypmossa V Atrichum angustatum smal sågmossa J Bryum turbinatum halabryum J Bryum warneum havsbryum V Dicranum fuluum sydkvastmoesa S Fissidens rufidua rödkantad ñckmossa V Grimmia laeuigata ullgrimmia BI Phascum curuioolle nickknoppmossa J Phaacum floerkeanum dvärgknoppmossa J Plcuridium palustn strandsylmossa J Pottia bøjyoides klotpottia J Rhynchoutegium megapolilanum sandnäbbmossa S Rhynchostegium murale stennäbbmossa B Scapania grucüis blockskapania B Weissia perssonii kustkrusmossa J

hänsynskrâvande, hotkategori 4

Amblystegium saxatile sumpkrypmossa S Anastrepta omhadensis snedbladsmossa S Cephalozia catenulata stubbtrådsmossa S Cinclidøtlu fontinaloides fors mossa V

Hotade arter i Västra Skåne

Art, sorteradi hotkategori enligt Svenskt namn Biotop rikshotlistan Dicranum scottianum kustkvastmossa S Hylocomium breuimslre västlig husmosu S Metzgeria canjugata stor bandmossa BS Neckera pumila bokfjädennoesa BS Oñhotrichum gymnouomum asphättemossa S Plagiolhecium latcbricola alsidenmtxssa S Poltia davallüzna kalkpottia J Pseudocmuidium hornschuchianum spetsig rullmossa J Pterygoneurum oualum stjärtmoeaa J Tortula uirescens alléskruvmossa .B Trichowlea tomentella dunmossa SV

7.3¶Lavar

7.3.1¶Förändringari södra Sveriges lavflora

Under 1987-89 áterinventerades en mängd utrotningshotade lavar i

Skåne, Blekinge och delar av Halland. Genom punktinventeringar på Stenshuvud, Dalby Söderskog, Romeleklint, Valje udde och

senast Hallands Väderö studerades hur lavfloran har förändrats pá dessa platser.

7.3.2 Vilka arter har ändrat frekvens?

Många av de hotade arterna har minskat eller försvunnit; ett fåtal är lika vanliga eller vanligare nu än förr. En mängd arter som aldrig varit aktuella för hotlistan har troligen också gått tillbaka, utan att man varit medveten om det.

7.3.3 Hoten mot lavar

De viktigaste skälen till att många lavar ändrat frekvens är

lokalförstöring, förändrad markanvändning och luftförorening-

ar.

Lokalförstöring

Lokalförstöring är ett öde som naturligtvis alla arter kan drabbas av, men mest utsatta är arter med mycket få lokaler. Oftast förstörs lokalerna genom att värdträden eller omgivande träd falls.

Kalhuggning och oförsiktig gallring av skog medför att

mikroklimatet ändras så drastiskt att ytterst få lavar kan överleva. För att skydda en värdefull lavlokal ligger det närmast till hands att förhindra all avverkning, men i vissa fall skulle man kunna

Hotade arter i Västra Skåne

tillåta ett blädningsbruk av skogen. Genom att vintertid ta ut enstaka träd ur skogen bryter man inte den skogliga kontinuiteten samtidigt som mikroklimatet bibehålls.

Catinaria grossa och Ramalina thrausta är exempel på arter som helt försvunnit från Skåne och Blekinge på grund av skogsbrukets effekter.

Gamla lövträd i alléer, på kyrkogårdar och vid slott och gårdar avverkas ofta utan eftertanke om de lavar och mossor som växer på dem. I den mån allé- och kyrkogårdstrâd ersätts med nya sker detta ofta med den snabbväxande parklinden Tilia X vulgaris, ett träd vars bark är olämplig för många lavar och dessutom dåligt buifrande mot försurning. Alm, ask och lönn bör nu liksom förr få lov att vara de viktigaste träden på kyrkogårdar och i alléer. Ett problem som tillkommit på senare tid är almsjukan, som fått fäste i flera områden med värdefulla lokaler av denna typ. Genom den öppna miljön är alléer och kyrkogårdar utsatta för luftföro-

reningar. Diploicia canescens, Parmelia elegantula, P. lacinia-

tula, P. tiliacea och Physconia grisea är hotade arter som är bundna till denna typ av miljö.

Förändrad nuarkanvändning

En faktor som påverkar lavfloran är den minskade

viktig

djurhållningen inom lantbruket, med minskat betestryck och ökad

igenväxning som följd. Tidigare öppna och solexponerade ytor

förbuskas och förmörkas, med en kraftig effekt på framför allt stenmurarnas och stenblockens lavflora. Man måste också ha i åtanke att många skogar betades förr, varvid dessa hölls ljusa och öppna. När de nu blivit mörkare och snårigare trivs inte längre arter som kräver ljus. Ofta trängs de ut mot skogens ljusare utkanter, där de å andra sidan är mer utsatta for luftföroreningar. Leptogium gelatinosum är en hotad art som drabbats av

igenväxningen, men även många ännu ganska vanliga arter,

t. ex. i släktet Pertusaria, minskar av samma orsak. Omvänt har dock några arter som trivs i skuggig och fuktig miljö gynnats, såsom Arthonia spadicea och Arthothelium ruanum.

En annan effekt av den minskade djurhållningen är att mängden

minskat. Kreaturens spillning har en gödslande effekt

spillning

inte bara på marken, utan även på trädbarken och dess lavar. Många näringskrâvande arter gynnas på detta vis av betande djur, och försvinner när betesgângen minskar. Dessa arter finns i de flesta fall kvar på andra näringsrika lokaler typ alléer och kyrkogårdar, men lokalt kan artdiversiteten ha minskat markant

på grund av minskad gödsling.

KB

Hotade arter i Västra Skåne

Luñföroreningar

Olika lavarter drabbas på olika sätt av de komponenter som ingår i det vi kallar Sannolikt är vissa arter mer

luftföroreningar.

känsliga för föroreningarnas försurande effekter, andra för

giftighet hos vissa substanser, t. ex. tungmetaller. Några arter är känsligare för bilavgaser, andra för industriutsläpp.

Luftföroreningama påverkar säkerligen lavar i alla miljöer, men

bäst kända och mest studerade är effekterna pá barklavar. Det översta jordlagrets kemi påverkas kraftigt av försurande nederbörd, och det är känt att flera mossarter på basisk jord gått tillbaka (Floravárdskommittén för mossor 1988). Lavar på sten, åtminstone skorplavar, förefaller i allmänhet inte påverkas så mycket som bark/vedlevande arter. På Romeleklint i sydvästra Skåne, där föroreningsmängden är hög, visade sig alla arter som kräver högt

ha försvunnit. Det krävs fortsatta studier av stenlevande lavar

pH

för att klargöra vilka föroreningsnivåer som påverkar de olika

arterna.

En faktor som tycks minska effekterna av luftföroreningar på barklevande arter är lokalens kontinuitet. Ju längre kontinuitet, desto mer optimala blir betingelserna för många lavar. Under

sådana förhållanden, som i orörd skog uppnås tidigast efter 100-150 är, verkar många arter tåla högre luftföroreningsnivåer.

Flertalet av de lavar som är för luftföroreningar kan

känsliga föras till följande fem kategorier:

1. Arter i vedbiotoper i jordbrukslandskapet. Exempel på sådana vedbiotoper är stängselstolpar och byggnader av obehandlat trä.

Exponerade vedbiotoper har blivit kraftigt utarmade och

domineras numera nästan uteslutande av ett fåtal

föroreningståliga arter, huvudsakligen Lecanora coniza-

eoides, ibland också Lecanora varia och Hypocenomyce

scalaris. Cyphelium trachylioides och Calicium abietinum är

två hotade arter som är bundna till denna typ av miljö. De har

försvunnit från södra Sverige, och den förstnämnda därmed från sina enda svenska lokaler. Även andra arter som hittills inte betraktats som hotade har troligtvis drabbats.

1G)

Hotade arter i Västra Skåne

2. Arter på exponerade kvistar och smärre grenar av träd och buskar. Genom sin utsatthet har denna biotop drabbats hårt. Catillaria bouteillei, Xanthoria lobulata och Rinodina sophodes är bundna till denna typ av Växtplats och är helt eller

idag

nästan utplánade. I Danmark har Cetraria sepincola nästan försvunnit (Alstrup & Søchting 1989), en art som av gammal vana betraktats som trivial i Sverige, men som även kan ha minskat i södra Sverige. Andra arter såsom flera Arthonia-

och Arthopyrenia-arter har minskat på exponerade kvistar och

grenar, men har klarat sig kvar i andra lite mindre exponerade biotoper. Numera domineras kvistfloran nästan helt av föroreningståliga arter som Lecanora conizaeoides och

Scoliciosporum chlorococcum.

. Stora fuktkrävande bladlavar med grön- eller

blágrönalger

samt många andra bladlavar med blágrönalger. Flera av dessa arter har oceanisk eller suboceanisk utbredning. I denna grupp finns de tydligaste och mest spektakulära exemplen på arter som minskat eller försvunnit. Flera arter i släktena Sticta, Nephroma, Lobaria, Collema, Pannaria och Leptogium är extremt känsliga för luftföroreningar, och många är numera försvunna. I södra Sverige har även arter som inte finns på hotlistan tillbaka, t. ex. Lobaria pulmonaria och

gått

L. scrobiculata.

. Bladlavar med nordlig utbredning. Umbilicaria cylindrica,

U. hyperborea, U. proboscidea, Parmelia centrifuga och

Pseudephebe pubescens har tidigare påträffats på många

lokaler i norra Skåne och i Blekinge. På dessa sydliga utpostlokaler, som oftast är intakta, förefaller de vara synnerligen känsliga för luftföroreningar och har i stort sett försvunnit. Dessa förändringar inger oro för ett stort antal andra arter som också befinner sig på randen av sitt utbredningsområde, men

vars tidigare utbredning aldrig kartlagts.

.Andra arter i lövskog och hagmark. Detta är den största kategorin. De flesta finns fortfarande kvar på några lokaler, fast oftast färre än förr. Bacidia rosella, Catinaria laureri, Lecanora glabrata och Pyrenula nitida är hotade arter på

bokbark, medan Bactrospora dryina, Lecanactis amylacea,

Ramalina obtusata och Schismatomma abietinum förekommer på gamla ekar (fritt stående eller i ljus lundmiljö). Parmelia revoluta, som uteslutande växer på al i ganska ljus miljö, har minskat radikalt.

Hotade arteri Västra Skåne

De tydligaste förändringarna hittar man på träd med sur och dåligt buffrande bark, såsom bok, ek och al. Även tall och gran är drabbade, men dessa Förändringar âr ännu dåligt studerade i södra

Sverige.

Kombinationer av orsaker När man bedömer det totala hotet mot en lavart visar det sig ofta att det är kombinationer av olika orsaker som föranlett minskningar. Exempelvis ökar ju luftföroreningarnas effekt när man gallrar en skog eller kalhugger ett område intill en värdefull lavlokal. Som vi tidigare nämnt kan ökad beskuggning i en skog tränga ut

ljuskrävande arter till skogsbrynet, där luftföroreningarnas

påverkan är större. Ytterligare exempel är flera av de arter som nämns ovan under punkt 3 (Sticta m. fL), som förutom att de är

känsliga för luftföroreningar kräver orörda skogsmiljöer med

lång kontinuitet och sålunda drabbats hårt av det rationella

skogsbruket.

7.3.4¶Skyddsaspekter

Fortfarande finns många värdefulla och skyddsvärda lavlokaler kvar i Skåne, Blekinge och Halland. Vissa har redan formellt skydd, medan många saknar sådant. De generellt sett värdefullaste typerna av lavbiotoper är ( 1) bok- och blandlövskogar med lång kontinuitet, framför allt i raviner och nord- eller

östsluttningar, (2) grovbarkiga gamla ekar, antingen solitära, i hagmark eller lundmiljö, (3) gamla almar, askar och lönnar i alléer, vid kyrkogårdar, slott eller gårdar och (4) lövängar, främst

ännu hävdade sådana, med gamla hamlade askar.

För att säkerställa fortlevnaden av de utrotningshotade arterna bör en rad lokaler av dessa typer skyddas. Det är viktigt att påpeka att föroreningshotet inte får användas som argument för att låta bli att

skydda en värdefull lavlokal. Med lämpliga skötselåtgärder kan

skyddet få effekt, t. ex. genom att minska (eller åtminstone

förhindra en ökning av) den lokalt uppkomna föroreningsmängden, förhindra avverkning i skyddszoner runt kärnområden

med hotade arter, samt i vissa fall plantera granridåer som filter intill lokaler (det senare har även föreslagits av Hallingbäck 1989).

huvudsaklig biotop S = skog J = jordbrukslandskapet

V = vatten, stränder, myrar B = bergsbranter och hällmarker nedanför fjällen

Hotade arteri Västra Skåne

Art, sorterad i hotkategori enligt Svenskt namn Hotkat

Biotop ñkshotlistan V Skåne

försvunna, hotkategori 0

Arthonia tumidula - S Cyphelium tmchyliddu grå ladlav J Sticta fuliginoea stiñårdav SB

akut hotade, hotkategoñ 1

Catinaria Iaunn liten ädellav S Chaeuotheca hiapidula parlmdllav S1 Collema nubflaocidum grynig gelélav S 0 Dendriscocaulon umhauunu - S8 0 Diploicia caneacen: skorpdagglav J Enterographa craua - SB Lecanactia amylacea gammelekalav SI Lobaria ampliuinm jättelav S Lobaria Iadeuircnc örtlav SB Opegrupha ochrocheila - S Pannaria rubiginoaa västlig gytterlav S 0 Pertusoiia valuta - S Pynnula nitidella - S Schismatomma gruphioide: - S 0 Xanthoña Iobulata dvärgpraktlav J 0

sårbara, hotkategori 2

Bacidia mulla - S Bactmspora dryina - SJ 0 Caloplaca luci/itga skuggorangelav SI Calillaria bouteillei kviatsldvlav S 0 Calillaria sphaemides - S Collcma fragmns rosettgelélav .B Collema furfuruceum stingelélav S 0 Ever-nia divaricata ringlav S 0 Gyalecta truncigena - S Leoanora glabrota - S Leptogium cyanescens gråblå skinnlav BS 7 Menegazzia tenbrata hållav SB Normandia pulchella mussellav S Parmelia nvoluta örlav SJ Parmeliella plumbea blylav S 0 Pertusaria multipuncta - S

sällsynta, hotkategori 3

Arthonia byssaøea ekspricklav .S 0 Arthothelium ruanum - S Cladonia incrauata torvbägarlav V Encephalogmpha interjecla - B I Leptogium ainatum llikig skinnlav JB Moellempsia nebulosa blågryn J 0 Opegmpha uiridis olivkotuerlav S Sphinctrina turbinata kort parasitspik SJ Xanthoña calcicola kalkvägglav J

hänsynskrävande, hotkategori 4

Arthonia impolita matt pr-icklav .S Arthonia spadicea - S Calicium abietinum vedspik SI 0 Cladonia parasitim dvärgbägarlav S Collema subnigrescens aspgelélav S 0 Gyalecta ulmi almlav S 0 Nephroma Iaevigatum västlig njurlav S 0 Opegmpha vermiaellifem stiftklotterrlav S Formalia elegantulo elegant aköldlav J

Hotade arteri Västra Skåne

Art, sorterad i hotkategori enligt Svenskt namn Biotop Hotkat rikshotlistan V Skåne Parmelia laciniatula tlikig sköldlav J Formalia tiliacea silverlav JB Phaeophyscia endophoenicea skuggkranslav SI Phlyctis agelaea - S Pyrenula nitida - S Ramalina calicaria rännfonnig brosklav SI 0 Schismatomma deoolorans grå eklav SI

7.4¶Svampar

7.4.1 Hotbild

Kontinuitelsbmtt

Lång kontinuitet (i betydelsen att det under många generationer

funnits lämpliga substrat och värdorganismer med likartad skötsel) är en förutsättning för många svamparters förekomst. Omvänt kan man säga att förekomsten av vissa svampar

indikerar en lång kontinuitet, något som också utnyttjats i naturvårdssammanhang pá senare år.

Luftföroreningar

Det är framför allt de indirekta effekterna av luftföroreningar som

påverkar svamparna. Sjunkande pH i marken med åtföljande näringsutarmning och metalljonsutlösning och kväveeutroñering, är i hög grad orsakerna till många mykorrhiza-svampars dokumenterade tillbakagång.

Rationellt skogsbruk Det moderna rationella mekaniserade skogsbruket utgör ett av de största hoten mot den skånska svampfloran och berör även flera andra rubriker i denna lista.

Införande av nya skogbildande träd

Omförande av exempelvis bokskog till granskog innebär drastiskt ändrade förutsättningar för många svampar. På lång sikt innebär

det en ytterligare utarmning av svampfloran.

Gödsling och kalkning Gödsling av skogsmark för att öka virkesproduktionen samt kalkning och ”vitaliseringsgödsling” för att motverka den pHsänkning och näringsutarmning som blivit en följd av de ökade luftföroreningarna har sannolikt negativa effekter på svampfloran. Genomförda undersökningar visar på en kraftig

Hotade arter i Västra Skåne

tillbakagång för mykorrhiza-svamparna i varje fall under de

forsta åren. Se t. ex. Gahne 1988 & Kuyper 1989.

Dikning och grundvattenssänkning Dikning av al- och askskogar för plantering med andra trädslag

och for att öka virkesproduktionen hotar många arter knutna till dessa speciella miljöer.

Plockning Normalt utgör plockning inget hot mot svamppopulationer.

Undantag är arter som bildar få eller perenna fruktkroppar som sprider sporer under lång tid. Exempel är vissa tickor och

jordstjärnor.

slitage

Slitage av maskiner, människor eller djur kan vara ett hot på vissa

begränsade lokaler med många hotade arter. Speciell

uppmärksamhet måste ägnas områden med tunt jord- och vegetationstäcke som hällmarker och sanddyner. Observera att visst slitage kan vara en förutsättning för en del arters fortbestånd, som Geastrum campestre, Disciseda spp, m. fl.

Rationelltjonibndz Rationellt jordbruk får ofta negativa följder för svampfloran i t. ex.

betesmarker. Gödsling och eventuell upplöjning av naturbetesmarker försämrar betingelserna för bland annat

vaxskivlingar. Igenväxning av före detta hävdade biotoper är

också ett hot mot flera öppenmarksarter.

huvudsaklig biotop S = skog J = jordbrukslandskapet

V = vatten, stränder, myrar

Hotade arter i Västra Skåne

Art, sorterad i hotkategori enligt Svenskt namn Biotop Hotkat rikshotlistan V Skåne

hotkategori 1

Ganoderma pfei/Têri hartstich S 1 Polyparus tuberaster stenticka S 2 Trametes suaveolens sydlig anisückn .B l Boletusjunquilleus - S 1 Boletus queletii flamsopp .S l Hygrocybe oanesoens - J 1 Hygrøcybe splendidissima praktvaxskivling J 1 Di J

bouista stor diakröksvamp J 1 Geaslrum campcstre - J l Geastrum fornioatum hög jordstjäma .B l Geastrum aaccatum såckjordstjärna J 1 hdostoma fimbriatum fransig atjålkrökavamp J 1

hotkategori 2

Clauaria stmminea strâñngersvamp J l Hypochnicium analogum - S 2 Multiclauula mucida vedlavklublm S 2 Piptoporus quercinus tungticka S 2 Polyparus badius stor tratticka S 2 Polyporus umbellatus grenticka .S 2 Stecherinum mbustius prakttagging S l Amanila stmbiliformis (lockflugsvamp J 1 Boletus fechtneri sommar-napp .B l Boletus pulverulentus bläcksopp S 2 Boletus radicans rotsopp .S 1 Cortinarius onllanus - S 2 Crepidotus cinnabarinus cinnobermussling S l Entoloma prunuloides - J 2 Hygrocybe intermedia uådvaxskivling J 2 Hygrocybe ouina aepiavaxskivling J l Hygrocybe spadicea dadelvrucskivling J 2 Hygrophorus ntesøteyhrus - S 2 Inocybe haemacta - .B 2 Melanophyllum eyrei grönsporig skivling S 2 Disciseda oandida liten diskröksvamp J l Ascalremmella faginea dallerakål S 2 Xylaria longipes långhorn S 2

hotkategori 3

Antrodüz albido ormticka .B 2 Clauaria inaequalis slank ñngetsvamp J 1 Dentipellis fragilis skinntagging S l Dichostenum efTuscatum - S 3 Heteroporua biennie klumpticka .B 7 Inonotus cuticularis skillerticka S 7 Inonotus hispidus pälsticka .B 1 Spangipellis spumeus skumticka .B 1 Amanita ceciliae jättekamskivling S 3 Ammanita gemmata gul ñugsvamp S 2 Boletus appendicuhtus brunsaopp .S 2 Camarophyllopsis atropuncta svartprickig lervax- .B 2

skivling Camarophyllopsi: foetens stinkande .S 2

lervaxskivling

Hotade arter i Västra Skåne

Art, sorteradi hotkabegori enligt Svenskt namn Biobop Hotkat rikshotlistan V Skåne

Hygmcybe /Zauipea lila vaxskivling J 3 Hygrocybe fomicata muaseronvaxsldvling .S 2 Hygmcybe ingmta rodnande J 2

lutvaxskivling Inocybe adequata vintråding S 3 Inocybe patouillardii gintråding S 3 Leucopaxillus rhodoleucus - .B 2 Marasmius lorquescens ñltfotsbrosking S 3 Marunmius wynnei föränderlig breaking S 3 Pholiola muellen svartfjällig tofsakivling S 3 Psathyrella ootonea fjällspüáding .B 3 Ruuula solat-is aolkrenula S 2 Suillu: aeruginasoens grå lärksopp SJ 3 Tricholonta ustalaides - S 2 Geaatrum minimum liten jordstjânm BJ 2 Geastrum schmideli dvärgjordstjärna J 2 Cordyoepa canadenais kanadensisk S 2

svampklubba Condyoepcgmcilis tidig larvklubba S 2

hotkategori 4

Cli J 1

septentrionalis grentaggsvamp .S Gomphus clauatus violguhbe S 1 Hapalopüus salnmnicølor laxticka S 1 Lentinellus uulpinus rynkmussling .B 2 Pachykytospara tuberculosa blekticka .B ? Phellinus ferruginosus rostticka S 4 Skelletocutis nivea näckticka S 3

v Collybia fitsipe: rä mad nagelskivli ng .S 2 Hygrocybe nitruta lutvaxskivling J 3 Hygrøcybe punicea scharlakansvaxskivling J 4 Hygmphørus chrysodon gul pricksvaxskivling S 2 Myoena renati gulfotshätta S 4 Platen: umbmsu: borstskölding S 3 Porphynllus porphymsporus dystersopp S 3 Russula violeipes violfotskremla S 3 Strobüomyces floccupus fjällsopp S 3 Volvariella bombycina silkesslidskivling J 3 Lycoperdon echinatum igelkottsrökavamp S 3 Scleroderma uerrucosum knottrig rottryfTel J 2 s. str. Geoglossum oookeianum plattad jordtungn J 2 Geoglouum falla.: fjâllig jordtunga J 2 Geoglossum glulinosum slemjordtunga J 3 Geoglouum umbmtile svart. jordtunga J 2 Microglassum uiride grön jordtunga .S 2 Micmglouum oliuaceum olivjordtunga .S 2 s. lat. Neolecta vitellina gullmurkling S 2

Hotade arter i Västra Skåne

7.5¶Vertebrater (Ryggradsdjur)

7.5.1 Däggdjur

Av hotade är det få som påträñas i Västra Skåne.

Sveriges däggdjur

Grásäl (akut hotad) förekommer sporadiskt på Måkläppen och Hallands Väderö. Dessa djur tillhör en västkustpopulation på inalles ca 25 djur.

De ovan nämnda öarna hyser också var sin betydande knubbsälskoloni Dessa kolonier ingår i den

(hänsynskrävande).

ca 4000 individer stora västkustpopulationen. De skånska sälöarna kan i framtiden få stor betydelse för eventuell

av säl till Östersjön vars sälpopulationer troligen nyinvandring ett mycket dystert öde tillmötes på grund av PCB-förgiftning. går

Tumlaren (sårbar) sågs fram till 1960-talet i relativt betydande Skånes västkust. är den mycket fåtalig och

mängder längs Idag

med stor sannolikhet ej här längre. Det är

reproducerar sig tveksamt om denna lilla val överhuvudtaget längre fortplantar sig i

svenska vatten.

är i Västra Skåne och har

Igelkotten (hänsynskrävande) vanlig

här bland sina bästa förekomster i Sverige.

finns det i Västra Skåne ett antal fladdermusarter som är

Slutligen

den nationella hotlistan över hotade däggdjursarter. upptagna på Barbastellen (sårbar) observeras sällsynt inom Västra Skåne. (sällsynt) förekommer bl. a. inom Lunds,

Trollfladdermusen

Malmö och Svedala kommuner. (sällsynt) observeras sällsynt inom Västra

Sydfladdermusen

Skåne. Stor är relativt frekvent före-

fladdermus (hänsynskrävande)

kommande i Västra Skåne.

7.5.2¶Fåglar

Få känner vi till så väl som fåglarna. Vi kan

organismgrupper

t. 0. m. beträffande Västra Skånes fågelfauna ganska detaljerat gå tillbaka 150 år i tiden och förstå beståndsutvecklingen för En rad har under denna period försvunnit eller

fågelfaunan. arter

blivit A andra sidan har också flera nya arter

mycket sällsynta.

dykt upp i Västra Skåne.

Hotade arter i Västra Skåne

Omvandlingen av fågelfaunan i Skåne går allt då snabbare,

landskapet urbaniseras allt mer. Flera arter som tidigare haft stabila populationer eller bara långsamt tillbaka hotas nu. Av

gått

Sveriges cirka 242 häckande fågelarter finns 76 på SNV:s upptagna hotlista varav 40 förekommer i Västra Skåne. Dessutom har Skånes

Ornitologiska förening listat 23 arter som är hotade som häckfåglar

i Skåne men ej är upptagna på den nationella hotlistan.

De arter som försvunnit eller blivit mycket det bra att

sällsynta går

hitta gemensamma nämnare för. Dels h_ar dessa arter varit bundna till våtmarker och främst då våtmarker hävdade av

människan, som slagna fuktängar och är översilningsängar. Exempel stork,

brushane och kornknarr. Dels har en bundna till grupp arter, hagmarker med döda och döende träd, fått på foten. Det

stryka gäller hålbyggare som mellanspett och vitryggig hackspett.

Majoriteten av arterna på båda listorna är arter bundna till

våtmarksbiotoper. Av dessa är en stor grupp havsstrandslevande

arter. Vi kan alltså konstatera att den västskånska kusten har mycket stort värde för en rad hotade arter, som det

samtidigt mänskliga trycket mot fåglarnas kustbiotoper är I betydande.

inlandet är de hävdade hotade. Ett

våtmarksbiotoperna mycket

antal fågelarter bundna till snabbt rinnande vatten är också hotade.

En annan grupp som inte är så omfattande som

våtmarksfåglama

är arter bundna till naturskog.

Några arter är starkt hotade nationellt och finns bara i Västra Skåne. Dessa arter har mycket speciella Svartbent

biotopkrav. strandpipare är bunden till sandstränder, till mindre kornsparv

intensivt åkerbruk. Slutligen tofslärkan som i är en

grunden

stâppfågel men har kommit att häcka i relativt sterila

stadsmiljöer.

Den är snarast en kuriositet.

De arter som tillkommit i det skånska har få

landskapet

gemensamma nämnare, men en rad faktorer har haft

betydelse.

Kanske viktigast är av

igenväxningen landskapet. Tidigare öppna

hagmarker har blivit skog, tidigare hävdade våtmarker har blivit videsnår. Här trivs nya arter som t. ex. och

rosenfink, pungmes gräshoppsångare.

De fågelbiotoper som bör ha i Västra Skåne i ett

högst prioritet

internationellt perspektiv är alltså och

våtmarksmiljöer speciellt

då sådana vid kusten.

Hotade arter i Västra Skåne

Art, sorterad i hotkategori Hotkat V Art, sorterad i hotkategoü Hotkat V enligt rikshotlistan Skåne enligt rikshotlistan Skåne

l: storspov 4 akut hotade, hotkategori

kentsk tama 2

småtärna 2 svartbent strandpipare l 3

sälls ynta, hotkate go ri 3:

icke hotade ur nationell synvinkel:

sommargylling gulhämpling 3 trädlärka 2

snatterand 3

.. . . . 3 hansynskravande, hotkategon 4.

7.5.3 Grod- och kräldjur

I Västra Skåne finns med undantag samtliga svenska grod-

några och kräldjur. Visserligen är de västskånska populationerna små i

relation till populationer i andra delar av Skåne. Detta gäller t ex

Å andra sidan är Västra Skåne det viktigaste området i

lövgroda.

landet för flera arter. Här kan nämnas den mycket hotade grönfläckiga paddan. Andra sådana arter är sandödlan med fina förekomster på ön Ven och stinkpadda och lökgroda som också föredrar sandiga marker.

Av avgörande betydelse för groddjuren i Västra Skåne är att det

finns lämpliga småvatten för fortplantning. Fortplantnings-

betingelserna i sådana småvatten kan lätt spolieras genom inplantering av fisk eller kräftor. Dessa småvatten kan också förstöras genom att de förorenas eller fylls igen. Smávattnen kan

Hotade arter i Västra Skåne

också bli olämpliga som fortplantningslokaler genom att de

omkransas av skuggande träd, vilket sänker vattentemperaturen. Av stor betydelse för snokens överlevnad är att det finns öppna gödselstackar eller liknande. Snoken lägger sina ägg i sådana och

låter nedbrytningsprosesserna i gödseln ge äggen den värme som

fordras för att de skall kunna fullbildas och kläckas.

Hotet mot sandödlan âr idag troligen främst igenväxning av de öppna sandiga marker där den lever. Insamling kan också vara ett hot mot arten.

Arter sorterade efier

ñkslismns hotkategorier

akut hotade, hotkategori 1

grönfläckig padda

sårbara, hotkategori 2

stinkpadda lövgroda

hänsynskrävande, hotkategoñ 4

lökgroda ätlig groda

stor vattensalamander

sandödla

snok

Dessutom kan som regionalt hotade för Västra Skåne tilläggas

huggorm och kopparödla.

7.5.4 Sötvattensfiskar

I Västra Skånes vattendrag finns ett antal hotade sötvattensfiskarter. Med sin speciella geologi och sydliga läge blir området anmärkningsvärt också när det gäller Sötvattensfiskar. Hotbilden mot de på listan upptagna fiskarterna domineras av vatten-

kvalitetsforsämring och vattenbrist. När det gäller groplöja

tillkommer också utfyllnad som ett hot.

Sårbara:

Groplöjan är en art som lever i vissa mindre vatten-

samlingar i Skåne, den finns också i Häljasjön

och Rögle dammar i Lunds kommun, I

Fjällfotasjön i Svedala kn samt i Höje å och Sege

å.

Hotade arter i Västra Skåne

finns i Rönne å och i Saxån.

Sandkrypare

förekommer i Bråån, Håje å, Sege å och Saxån.

Grönling

Sällsynta Nissöga finns i Höjeå.

Hänsynskrävande

förekommer i Rönne å och Bråån.

Iiax

är relativt i mindre vattendrag i stora delar

Oring vanlig av regionen.

7.6¶Evertebrater (Ryggradslösa djur)

Bakgrund

1314 arter en preliminär förteckning av hotade

utgör terrestra och limniska evertebrater i Västra Skåne Listan på den lista över hotade evertebrater i Sverige som

bygger

Andersson m.fl. publicerade 1987 (Entomologisk Tidskrift 108:65-75). I föreliggande lista har emellertid tillkommit en rad arter som är hotade i Västra Skåne, medan arter som inte förekommer eller med säkerhet inte tidigare förekommit i Västra Skåne har tagits bort. Skalbaggarna redovisas här endast i hotkategori 0, 1 och 2. Redovisning av under hotkategori 3 och 4

övriga skalbaggsarterarter

kan beställas från Västras Skåne fram

Miljödelegationen

till 910630.

om ekologiska krav och typ av hot

Kunskapen förekomst,

mot enskilda arter är starkt varierande för olika grupper

av ryggradslösa djur. Generellt kan sägas att vi hârvidlag

känner (147 av listans arter), skalbaggar (1027 av

fjärilar

listans arter) och landlevande snäckor förhållandevis väl, medan om flera grupper är så dålig eller

kunskapen

att de inte alls eller endast delvis kunnat

fragmentarisk

i denna lista. Till de senare hör t.ex. många representeras

stekelgrupper, nattsländor, flertalet spindlar, kvalster,

nematoder samt flertalet små limniska evertebrater. Man kan också konstatera att listan hade varit mycket längre om vi hade haft om evertebraternas förekomst i

kunskap

Västra Skåne under säg de senaste tusen åren. Med kännedom om av vegetation och våtmar-

förändringarna

ker under denna kan vi dra slutsatsen att ett

period

antal arter - i sådana som är knutna

betydande synnerhet

till - fanns inom området men försvann

lövskogar tidigare

före det att den lägre faunan började dokumenteras.

Hotade arter i Västra Skåne

Hoten mot den lägre faunan i västskåne i är av

dag många

slag. Den största hotfaktorn utgörs av

krympande naturskogar och biotoper som därmed. sammanhänger

Gamla träd - levande eller i form av stubbar eller

lågor

(liggande döda träd) - är en stor bristvara for den

ytterligt

västskånska evertebratfaunan. Andra hot

betydande utgörs

av utdikning och annan förstörelse av våtmarker (i

synnerhet de naturligt näringsrika) samt exploatering

(inklusive igenplantering) av öppna och grussandmarker.

Hotkategørier

Graden av hot har klassificerats i fem olika (0-

kategorier

4). Denna klassificering har gjorts såväl for som

Sverige

helhet som för Västra Skåne.

0. Försvunna: arter (taxa) som måste betraktas som

försvunna som reproducerande populationer; främst är

arter som ej anträffats på 100 år

medtagna.

1. Akut hotade: arter (taxa) som risk att försvinna som

löper

reproducerande populationer inom en nära framtid om

hotfaktorerna inte snarast undanröjs.

2. Sårbara: arter (taxa) vars överlevnad inte är säkerställd på längre sikt, innefattar bl. a. arter med allvarlig tillbakagång i numerär eller i och

geografisk utbredning

som möjligen snart kan behöva föras till akut

kategorin

hotade. 3. Sällsynta: arter (taxa) som f n inte är akut hotade men som ändå är i riskzonen på av att de har en

grund

utbredning som endera är mycket lokalt eller

begränsad

starkt utglesad, samt därtill bestånd som ofta är

individfattiga.

4. Hänsynskrävande: arter (taxa) som inte tillhör

kategori

1-3 men som ändå kräver artvis utformad hit hör

hänsyn;

särskilt arter som alltjämt är relativt allmänna, men vars biotoper är starkt hotade.

Hotorsaker Typen av hot har kodats enligt nedanstående förteckning. Observera att en utökad klassificering har använts for skalbaggarna (se nedan).

F. Igenvâxning av åker-, ängs- och hagmark. - G. Hot mot sand- och grusmarker. - Gr. Restaurering av sand och grustäkter. - H. Ändrad hygien i och runt hus. - I. Hot

- J. Olika Jb. genom insamling. jordbruksaktiviteter. Andrad eller upphörd betesgång. - Jd. Dikningsföretag, igenfyllande och igenväxning av märgelgravar och andra småvatten. av och -

- J g. Gödsling âker-, ängs- hagmarker. Jp. Pesticidanvändning i jordbruket. - Jr. Kantröjningar, avverkning av åkerholmar samt borttagande av odlingshinder. - Jt. Jordtâkter. - K. Ändrade klimatfaktorer. - L.

- P. Parkvård och Luftföroreningar. landskapsvård (sanering av hålträd, grenkapning etc.). - R. Restaurering eller annan påverkan av ruderatmarker. - S. Olika skogsbruksaktiviteter. - Sb. - Gall-

Skogsbrandsläckning. Sg.

och - Sd. ring, röjning hyggesrensning. Skogsdikning. Si. - Pesti-

Igenplantering (även jordbruksmark). Sp.

i - Ss. Slutcidanvandning skogen (inkl. fickning). avverkningar och helträdsutnyttjande. - T. Torvbrytning. - V. Hot mot vattendrag och sjöar, utom dikning. - Ve. Eutroñering. - Vi. Igenväxning av vattendrag. - Vr. Vatten-

- Vf. - Ö. regleringar. Försurning. Övrig exploatering (byggnader, vägar).

För skalbaggarna har följande utökade klassificering använts för hotorsaker:

B. Bad och friluftsliv. - Bv. Reglering av vattenfall och forsar med beskuggad stänkzon. - Bä. Exploatering, gödsling, igenväxning eller torrläggning av bäck- och åstrân-

skogsbâckstränder, skogsâstränder

öppna strandbrinkar. - E. Exploatering, gödsling eller igenväxning av enefälader. - G. av öppna eller glest trâdbevuxna sand- och grusmarker. - Gb. ... av torrbackar vid havet. - ...av - Gm. ...av torr morän-

Glj. ljunghedar. mark med gles skog. - Gr. Restaurering av sand- och grustäkter. - Gs. Exploatering, gödsling, eller igenväxning av sanddynsområden. - Gsk. ...av sand eller grusområ-

med lövskog eller tallskog. - Gä. ...av torrängar. - H.

den

Andrad i och runt - Ha. ...av

hygien kulturboningar. havsstränder. - Hb. ...av bäckutlopp i havet. - Haf. ...av

Hotade arter i Västra Skåne

vegetationsrika fuktstränder. - Hak. ...av klippiga havsstränder. - Hal. ...av leriga havsstränder. - Has. ...av sandiga havsstränder. - Haä. ...av havsstrandängar och/eller marskland - J. Hot genom olika jordbruksaktivi-

teter. - Jb. Ändrad eller upphörd betesgång. - Jd. Diknings-

företag, igenfyllande och igenväxning av gölar, mät-gel-

gravar och andra småvatten. - Jp. Pesticidanvändning i

jordbruket. - Jr. Kantröjningar, avverkning av åkerholmar, samt borttagande av odlingshinder. - Käh. Exploate-

ring, gödsling, förorening, igenväxning eller torrlägg-

av källflöden i strandbranter, ofta vid havet. - Käs.

ning

...av kalla med i kanten. -

skogskällor tjockt fornalager

Käv. ...av vegetationsrika källflöden och bäckar. - Lk.

.. av lövkärr. - Lkv. ...av lövkärr med vitmossor. - M. ...av mossar och kärr. - Mk. ...av kärr och

myrar,

- Mo. . av mossar. - Msk. ...av

kârrângar. gamla

myllrika löv- och blandskogskärr. - Msx. ...av Salixkärr. - ...av - P. Parkvård och land-

My. myrar.

skapsvård (sanering av hålträd, grenkapning, alléer, etc.)

- R. Restaurering eller annan påverkan av ruderatmarker. - Sb. - Sd. -

Skogsbrandsläckning. Skogsdikning. Sg. Gallring, röjning, städning och hyggesrensning. - Si.

-

Igenplantering (även jordbruksmark). Sj. Exploatering, gödsling, förorening, igenväxning eller torrläggning av

...av sankstrand. -

Sjöstrand. - Sjf. vegetationsrik Sjs.

...av steril sandstrand. - Slm. ... slamstrand. -

av öppen Str. ...av vegetationsfattiga strandbrinkar vid stillastående eller rinnande vatten. - i

Sp. Pesticidanvändning skogen (inkl. ñckning). - Ss. Slutavverkningar och helträdsutnyttjande. - T. Exploatering, förorening, igenväx-

eller av torvmossar. - Tsk. ...av

ning torrläggning

med torv och vitmossor. - ...av

beskuggade fuktpartier Ttj.

med vitmossor. - Vs. ...av stillastående

skogstjärn

vatten. - Vsf. ...av stillastående vatten. -

näringsfattigt

Vsn. ...av näringsrikt stillastående vatten. - Vv. ...av

- Vvl. ...av klart -

vattendrag. näringsrikt, vattendrag

Vvs. av med kallt vatten. -

vattendrag klart, Exploatering, gödsling, förorening eller igenväxning av ängs- och - Äs. hagmarker. Exploatering, förorening, gödsling, igenväxning eller torrläggning av öppna sankängar och

fuktmarker nära vatten. - Äsk. ...av och

skogsängar

örtrika - Ö. Hot mot

skogsbryn. gamla skogsvägar, vägkanter, dikesrenar

Hotade arter i Västra Skåne

Art Familj Hottyp Hotkat

V Skåne

försvunna, hotkategori 0:

Oulu: Diptena - tidningar

Asüidzze 0 Stilpnogasler aemula

asp. setiventris

Conopidae 0 Dalmannia marginala Sicus abdominalia Conopidae 0

Syrphidae är 0 Myolepta Iuteola

Syrphidae H,O 0 Rhingia rostmta

Syrphidae SI 0 Spilomyia saltuum

Onin: Hymeuoplem - dchlar Priocnemis mimula Pompilidae 0

Ordnzlepidtzpløu -ürüør Herminia tarsicrinalis Herminiidae FJb 0

Lymantriidae 0 Eupmctis chrysormca Limenilis camilla Nymphalidae I,Sg,Se 0 Bembecia muscaeformis Sesüdae 0

Plwlum: Molluaoa - blätdiw- Vallonia enniensis Valløniádae (J d) 0

akut hotade, hotkategori 1:

Ordn: Diptau - hxhringar Rainieria calceata Miuopezidae å), 1

Rhagionidae 5,17 1 Chrysopilus laelus Salva maculata Soluidae Ss,P 0

Solua marginata Solvidae 85,? 1

Stmtiomyidae JcLVi l Oxycera meigeni Psarus abdominalis Syrphidae 0

Ordn: lepidopleru -[iärüar __

Coleophoridae Jr,l3,Si,O 1 Coleøphora adjectella

Coleophoridae Ss,O 1 Coleophora lineolea

Cosmopterigidae 1 Cosmopterix scribaiella Maculinea alcon Lycaenidae FJbJdSd 1 Ectoedemia hannoverella Nepticulidae 1

Noctuidae l Colobochyla salimlis

Noctuidae 811,8 1 Lamprotes c-aureum

F,l,Jb,Jg,Si 0 Parnassius mnemosyne Noctua interjecta Noctuidae l Aroschnia levana Nympahlidae S Q_ 1 Anchinia cristalis Oeoophoridae §39 1

Tortricidae 0 1 Eucosma krygeri

Tortricidae [gå 1 Zeiraphera ru/Imitrana

Yponorrwutidae K l Yponomeuta irrorella

Phy|um:MoIIuu-a - blöaülø

Vertiginidae Jd,Vr,Ve l Vertigo moulinsiana

Ordn: Orthoptem - hopprätdugur

Tettigonüdae 5,? 1 Metrioplera bicolor

sårbara, hotkategori 2:

Klaasuhuchnüia-qründehülø Araneus angulatus Amnidae S 2 Araneus nordmanni Amnidae S 2 Cheridium museorum Cheridiinae H,P 2

Hotade arter i Västra Skåne

Art Familj Hottyp Hotkat V Skåne

OnimDbtau - uádngar Antipalus uaripes Asilidtxe S 1 Asilus crabroni/ormis Asüidae FJb l Dalmannia punctala Conopádae Få 2 Kemplatua sesubides Kemplatidae 95,1 2 Lonchoptera acutellata Loncapteridae Jd 2 Peñsceüs nigm Periscelüiae & 2 Oxycera formosa Stmtiomyidae WJbJnE 1 Amtophila bombiformis Syrphidae 3,? 2 Ceriana cønopsoides Symhidae S 0 Malløta cimbiciformis Syrphidac Ss,P 2 Themnostonuz bombylans Syrphidae SJ 3 Coenomyia ferruginea Xylophagidoe SgSiJ 0

(ida: ambient - bokningar Aneurus laeuis Aradidae äâ 2 Arudus conspicuus Amdüiae §3 2 Mezira trernulae Arudüiae Sg,5 2 Melatmpia rufesoena Berytinidae & 2 Ledra aurita Cicadellidaø Sgä 2 Issa: musoaeførmis Issidae äü 2 Conouethus rosen: Miridae F,G,Si 2 Orthocephalus vittipennis Miridae F,G,Si 2

Oulu: Lqüiopføu . ñâlib Callinwrpha dominula Arctiidae F,Jr,Si 1 Hyphoraia aulica Arctiidae FJhSi 1 Coleophara genistae Coleophoridae F,Gr,Si,Ss,O 1 Dupana binaria Drepanidae S 1 __ Sabm harpagula Drepanidae 1 Sg,§s,O Elachicta gangabella Elachistidae 83,0 2 Mirifcarnw lentigirzosella Gelechidae 1 F,Gr,Si,O Synoopacma suecioella Gelechidae F,Gr,Si,O 1 Chesias rufata Geomelridae FJhSi l Costaconvexa polygrammata Geometridae 2 Idaea düutaria FJbgdJg Geometridae & 2 Soopula ornata Geometridae F,Si,0 1 Sootoptelyx luridata Geometridae F,Jb,Si 1 Scoloptelyx mucmnata Geometridae F,K,Jb,Si l Cucullia artemisiae Noctuidae F,Jg,R,Si 2 Deltote deceptoruh Noctuidae 1 Stenoptilü; pneunnonanlhes Ptemphoridae 2 Nascia cilialis Jbjd,Sg,Si Pyralidae Jd,Sd,O 2 Tinea duuiella TYneidae __ 2 Triaxomasia oaprimulgella Tineidae SgSqO 1 Acleris quercinana Tortricidae å 2 Dicharumpha inoognitana Tortricidae 2 E,G,Jb,Si,Ö Ditula angustiorana Tortricidac O 2 _ Acrolepia pygmaeana Yponomeutidae 1 §d,SG,Ö Rhigogrwstis annulazella Yponomeutidae 0 2 n Phyllonørycter staintoniella F,Si,0 1 Nothocasis sertata Geometridae Sa 2 Phøtedes extrema Nocluidae _ 1 Pholedes morrisii Noctuidae JtÅÖ 2 Phyllonorycter aoerifoliella Ss,0 2 Pseudatenlelia subochreella Oecophoridae 2 __ Ponlia daplidice Pieridae F,Si,O 0 Pristerognatha fuligana Tortricidae 2

Playlum: Moilanen - blötdjur Adcula polita Aciculidae SgSd,Ss 1 Macmgastra uentrieøsa Clausiliidae 2 SSd Cochlicøpa nitenc Cochlicopidae Jd,Sd,Vr 1 Suacinea oblonga Suocineidae Jd,Sd,5,Se 2

Ordn: Oduuata - trolldâruda- Nehalennia speciosa Cøenagriønidae V 1

1%

Hotade arter i Västra Skåne

Art Familj Hottyp Hotkat

V Skåne

sällsynta, hotkategoñ 3:

Klum: Aruchnida - pindelaüø Atypua affinis Atypidae I 3 Allochernea widen Chemctidae P,S 2

Limnadia Ienticularia Limnadiidae V,O 3

Ordn: bopoda -grüsuggw Platyorthrus ho/fmaneeggi Squamiferidae 17,3 3

Paraclusia tigrina Clusiidae 83,0 3 Micmperiscelia annulala Periscelidae Ss,P 3 Pseudopomyza atrimana Pseudopomyzidae S35 3 Beris morrisü Stratiomyidae .hyss 3 Oxycera fallenii Stmtiamyidae JdJnVe 2 Arctophüa superbiens Syrphidae ä? 3 Criorhina berberina Symhidae ä? 3 Doros pro/ages Syrphidae Si,Sa,P 2 Ferdinandea rufcomis Syrphidae 80,? __ 3 Lejops uittata Syrphiøbe Jd,Si,O 3 Pocota personalen Syrphidae Sif 3 Spilomyia diøphthalma Syrphidae 33,? 0

OrvzbL-Hemipleru - halwingar Amblytylus albidus Miridae G,Si 3 Campyloneura uirgula Miridae Sg,Si,Jr 3 Halticus luteizxzllis Miridae Sg,Si 0 Hetemoordylus leptooerus Miridae K,Si 0 Heterocordylus tibialis Miridae K,Si 2 Orthotylus concølor Miridae K,Si 2 Orthotylus diaphanus Miridae Jr,Sg 3 Pseudoloxøps coccineus Miridae & 2

Ordn: Hymenoplem - della:- Pterocheilus phaleratus Eumenidae G 3 Leptothora.: nylanderi Formicidae PS 3 Stenamma unstwoodii Formicidoe 3

P,S__ Bembix rostrala Sphecidae G,O l Vespa crabro Vespidae å? 4

Apatura iris S l Nematophora cupriacell Adelidae u 3 Dystebenna stephensi Agonoxenidae P,Ss,O 2 Eilema griseola Amliidae 1 Eilema pygmaeola Arctiidae 1 Lithosb quadra Amtiidae Lä 2 Pelosia muscerda Amtiidae Jd,Sd 2 Pelosia obtusa Amtiidae l Spilosoma urlicae Amtiidae P,0 __ 2 Augasma aeratella Coleophoñdae F,Gr,_Si,O 3 Coleophora amelliuøm Coleophoridae If,Si,O l Coleophora asteris Coleophoridae O __ 4 Coleophora chalcogrammella Coleophoridae FJb,Si,Q 3 Coleopham follicukzris Coleophoridae F,Sd,Ss,9 2 Coleophora solilariella Coleophoridae F,Si,Ss,O 3 Cosmiølesstabilella Eladzistidae 1

__ Caryocolum arenariella Gclechidae F,G,Ib,Si,O 3 Chionødes lragicella Gelechidae å 3 Monochroa hornigi Gelechidae FJbJp§i 3 Manochma niphognatha Gelechidae F,Jd,Si,O 2 Synoopacma wormiella Gelechidae 1

Hotade arteri Västra Skåne

Art Familj Hottyp Hotkat

V Skåne

Teleiødes saltuum Gelechidae Ss 3 Boarmia punctinali: Geometridae 3 Disooloxüz blomeri Geometridae 2 Eupilhecia egenaria Geometridae Sa 1 Eupithecia immundata Geometridae 2 Eupithecia insigniata Geometridae Jr,L,R,Si 2 Eustmma reticulata Geometridae Sd,Ss 3 Hemistola biliosata Geometridae FJbSi __ l Lycia zonaria Geømetridae FJBJgSD 3 Euthrix potatoria Iasiooampidae F,Jb,Si 2 Hetemgenea asella Linwwdidae 3 Maculinea arton Lycaenidae __ 2 Mompha pmpinquella Momphidae J40 __ 3 Bohemannia quadrimaculella Nepticulidae Jr,Sa,0 2 Ectoedemia anuzni Nepticulidae 1 Trifumula headleyella Nepticulidae 2 Apamca epomidion Noctuidae .ms 1 Aporophyla lutulenta Nocluidae 3 Archanara sparganü Noctuidae JdJr 3 Cryphia domestica Noctuidae 2 Earias vemana Noctuidae Sn 2 Emmelia trabealia Noctuidae 2 Eriopygødes imbecilla Noctuidae FJgSi 2 Hadena caesia Noctuidae __ 1 Hydraecia petasitic Noctuidae .Id,J1,O__ 3 Meganola albula Noctuidae F,Jr,P,O 3 Mesogøna oxalina Noctuidae 2 Schrunhia costaestrigalis Nøctuidae n l Sedina buettneri Noctuidae Jd,O 2 Xylocampa areola Noctuidae n 2 Ptilophora plumtyem Notodontidae Sg,Se,O 2 Euphydryas aurinia Nymphalidae F,Jb,SdSi 0 Melitaea diamina Nymphalidae FJbSdSi 3 Aganopterix astrautiae Oecophoridae Se 2 Agonopterix latenella Oecøphoridae JbJp,R__ 2 Parnassiazsapollo Papilionüae F,Jb,L,0 0 Apor-ia crataegi Pieridae FAbJp,L,Si l Colias hyale Pieridae J l Baootia sepium Psychidae Jr 2 Psychc betulina Psychidae __ 2 Pterophorus baliodactylus Plerophoridae 2 Agriphila geniculea läralidae P,O 3 Apomyeløis bistriatella Pyralidae S) 3 Coenonympha hero Salyridae F,Jr,Si 1 Coenonympha tullen Salyridae __ l Scythris Imochella Scytrididae F,Si,O 3 Bembecia ischneumaniformis Sesüdae 3 Synanthedon uespiformis Sesiidae Jr,P 1 Smrdia polypori Theidae _ 2 Aethn beatrioello Tortricidae Jr-,Q 3 Choristøneura diuersana Tortricidae §69 3 Cochylimorpha slmminea Tortricidae O __ 3 Cydia aeruillana Tortricidae Jr,Si,O 2 Endothenia obløngana Tortricidae F,Jb 3 Epiblenw . colana Tortricidae Jb,P,Si __ 3 Eucosma campøliliana Tortricidae F,Gr,Jb,Si,Q 3 Pammene agnotana Tonricidae pJnSLO 3 Tmchysmia sodaliana Tortricidae P,O 2

Phylum: Moilanen - blötdfur __ Balea biplicata Clausiliüiae S,O 0 Perforatella bidentata Helicidae J,Sd 2 Lymnaea glabra Lymnaeidae Jd,Sd,Ve 3 Myxas glulinøsa Lymnaeidae Ve,Vr,Vi 3 Segmenlina nitida Planorbiidae Jd,Ve 3 Spermodea lamellata Valloniidae Sd,Sg,Ss 3 Valuala IIuMJOStOHIO Valvalidae Jd,Ve,Vt 3 Vertigo geyeri Vertiginidae Jd,Sd,Jg,Vr 2

Hotade arter i Västra Skåne

Art Familj Hottyp Hotkat

V Skåne

Vertigo lüüeborgi Vertiginidae 0 Vertigo mn *yensis Vertiginidae 2

Onda: (Manda - hvllølånda- Sympecma fusca Ladida: V 3

Ordn: Orthopønu - Iuppnidtngat- Psophus stridulzu Aaididae S 0 Leptophyu punctatissima Teltigoniidae SgSGJnS 2 Platycleic denliculala Tettigøniidae S) 3

hänsynskrâvande, hotkategori 4:

Pbylum: Anndida - ringmaåar Hirudo medicinalis Hirudinidac Jd,V 4

(hdmAmphipaia - mârüuüfø; långhppu Gammamcanthus Ioricatus Gammaridae Vx-,Ve 4

Ordn: bapoda - uádngar Armadillidium opacum FJd,Sd,Jr,Si 2

Oulu: Iüptenz - hxivingar __ Helcomyza ustulata Helcomyzi* O 2 Thereua marginula Huruvida: ES 3

Ordmlepidqatøu -üülar Ebulea crocealis Pyralidae FS 2 Agnalhosia ntendioella TYneidae 2 ?Yscheria gaunacella ?Yacheriidae 2

Plgylum: Molluaca - bküüur Bithynia leachü Bithynüdae Ve,V|,Vr 4

Ve,Vr 4 Marstoniopsis steinii Hydrobiüae Aplexa hypnorum Physidae Jd,Sd,VgVr 4 Laurin cylindracea Ihpiüidaø Jr,Sg,Ss 3 Pseudøanodonta oomplanata Unionidae V 3 Uniø crassus Unionidae Vr,Ve 1 Valuala piscinalis Valuatidae Ve,Vi,Vr 4 Truncatellina oostulata Veñiginidaz FJbJnSg 3 Truncatellina cylindrica Vertiginidae F,G,Jb,JgJr,Si 2 Vertigo angustiar Vertigiilidae Jd,Sd,lr,Ss 2

Omdn:Neuroptøu - näringar Myrmeleon formicariuc 1

Phyluln: Plalyhelndntct -plathnaabar u Rynchodemua terrvslris SgJgO 4

icke hotade ur nationell synvinkel:

Ordn: Hemiptem - bokninga- Aethus nigritus Cydnidae 3 Anøscopus Iimicola Cicadellidae 3

Aphelocheiñdae 2 Aphelocherus aestiualia Cixus stigmaticus Cixüdae 3 Corixa panzeri Corixidae 1 Crioooris crassicomis Miridae 3 Delphacodes copnodes Dclphacidaø 3 Düryphus pallidus Miridae 3 Edwardsiana flauesce Cicadellidae 2 Eupteryx artemisiae Cicadellidae 3 Eupter-_yxlhoulessi Cicadellidae 3 Eurhadina kirschbaumi Cicadellidae 3 Eurysa lineata Delphacidae 2

E;

Hotade arter i Västra Skåne

Art Familj Hotkat

Hottyp

V Skåne

Florodelphax leptosoma Delphacidae 3 Gampaocoris punctipes Berytinidae 3 Gerris gibbifer Gørridae 2 Legnotus limbosus Cydnidae 3 Macropsis scutellala Cicadellidae 3 Macroatelea quadripunctulatuc Cimdzllidae 3 Macmatelec sordidipennis Cicadellidae 3 Notonecta obliqua Notonectidae 2 Plea leachi Pleidae 3 Polymerus breuioamis Miridae 2 Psallua koknati Miridae 3 Rhylislylu: prooeps Cbadellüae 2 Ribautiana aoalaric Cicadellidae 3 Scoloposlethus puudagrundi: Lygaeidae 3 Sigaru longipalis Coriridae 3 Stalin mcubr Nabidae 3 Stenocmnus major Delphacidae 3 Thamnotettix düutiør Cicadelüdae 3 Trigonotylua elynu Mit-ida: 3 Trigonotyllt: pulchcllus Miridae 2 Xanlhochilu: quadmtu: Lygaeidae 2 Zygina angusta Cicadellidae 3

Ordmüpidøptøu-øärilør Amphipyra barbara Noctuidae l Anarta cardigem Noctuidae 2 Canephora hirsuta Psychidae 2 Cerasti: leucographa Nocluidae 3 Caleophom salioomiae Coleophøridae 3 Cymatophorina diluta Drepanidae 3 Melzneria santolinella Gclechidae 2 Nymphalic polychloms 2 07min antiqlwüies Lymantriidae 3 Pamnthrzne tabaniformia Søsüdae 1 Polyplooa tidens Drepanidae 3 Selidoaema brunnearüz Geametridae 2 Stmndfuuiana (uoernea Noctuidae 1 Thalem /imbrialis Geometridae 2

Pbylum: Moilanen - blöhüur Vertigo modeata Vertiginidae 1

Skalbaggarna behandlas här i en särskild lista. Hotbilden är bedömd utifrån delvis andra kriterier. Se sidan 94.

ordn: Coleoptera - skalbaggar

försvunna, hotkabegori 0: Tmpidenes albiroctris Anthribidae U Diana aenea Buprestidae Agønum lørynickii Cambidae Ataisodactylus poeailaides Carabidae E?? Dolichus halensi: Carabidae L_ u Sphodrus leuoophlhalmus Carabidae Zabrus tenebrioides Carabidac Ropalapus macmpus Cerambycidae ° Raaalia alpina Cerambycidae Caasida bemlinensis Ch rysomelidae Cryplooephalus biguttatua Ch rysomelidae n” G1 Dibolia deprusiuscula Chryaomelidae ggmgsmw

Snuxrqgdina aurita Chrysomelidae Oxylaemus uariolosus Colydüdae Bagous argillaocua Curculionidae :lg:

Bagous nodulosua Curculionidae Sjl; Vvl

130 OOOOOOOOOOOOOOOO

Hotade arter i Västra Skåne

Art Familj Hottyp Hotkat

V Skåne

Ceuthorrhynchua millefolii Curculionidae Hn,Gb O Sitona negensteinensis Cumulionidae Gå 0 Ampedu: elegantulus Elateridoe S 0 Lyfta uuicatoria Meloidae Gb, P 0 Melo: uarizgalus Meloidae Gil, Gr 0 Actidium ooarctatum Ha 0 Actinoptcryx fiacimla Ha 0 Aphodius ooenosur Smrabaeidae Gå,Jb 0 Aphodiuc foetiduc Scarabaeidae Gå 0 Aphodiua tomentosua Scambaeidae Gå,Jb 0 Aphodiu: var-iom Smrubaeidae Hall 0 Gcotrupu mutator Smrabaeidae Gå,Jb 0 Heplaulacu: tcctudinanus Sazrabaeidae Gli, Jb 0 Hoplia farinosa Smmbaeidae Jp, Ah 0 Onthophagus coenøbila Soarabaeidae Gå,Jb 0 Pleurophana man: Sazmbaeidae .b 0 Polyphylla fulla Scarabaeidae Ca 0 Typhoeu: typhoeus Scambaeidae Gä,Jb 0 Nicmphona fouor Silphidae H, Gå 0 Nicrophorus germanicu: Silphidaø H, Sp? O Nicmphonu upultor Slphidae H 0 Madon ripieola Staphylinüiae Has 0 Phüonthus nüidicollis Staphylinidae Jd 0 Plawsa pumilio Staphylinidae S 0

akut hotade, hotkategori 1:

Domatoma ambjoemei Atlobiidae S 1 Anthicus sibiricus Anlhicidae Han 1 Apion alliariae Apionidae G5 1 Apion hoffmani Apionüae __ l Apion melanchølicum Apionidae Gå, Ah l Apion siaurdi Apionidae Ah, Gl 1 Biphyllus lunatus Btphyllidae SS) l Chaloophora Mariana Buprutidae S 0 Dicerm alm Bupmstidae S 0 Poecilonata uariolosa Buprestidae S 0 Amara anthobia Carabidae G l Carabus nüen.: Carabidae Gli, M 1 Chlaenius tristis Carabidae Str, Sjf l Chlaenius vestitus Corabidae Str, Mk, Jd 1 Dromius quadrisünalus Carabidae Se,P l Dyschirius laeuiusculus Carabidae Käh, Str l Harpalus flavesoens Carabidae G 1 Ptematichus punctulatus Carabidae G, Gr, J l Stenolophus teulonus Carabidae Gr, Jd 1 Cerambyx cerdo Cerambycidae Sa,P 0 Pedoetrangalia pubesoenc Cerambycidae S l Pedostmngalia muestita Cerambycidae S, P 1 Plagionotus dett-itu: Cerambycidac S 0 Stictolcptum :cutellata Cerambycidae S 1 Asiareatia impressa Chrysonulidae As 1 Cassida ferruginea Chr-_ysonaelidae GÅ,Ha 0 Cassida seladonia Chryaomelidae 1 Chaetøcnema subooerulea Chryaonulidae As 1 Longitoraus quadriguttatus Chrysonulidae Gb l Octotemnus mandibularis Cisidae Sa,Sg l Colydium elongatum Colydüdae S 1 Colydium filiforme Colydüdae Se,P 1 Sacium pusillum Corylophidae S 0 Atomaria dilula Cryptophagidae S 1 Uleiota planata Cucujidae S __ 1 Amalorrhynchua melanarius Curculionidae St] As l Bagous oollignensis Curculionidae M y 1 Boris Iepidü Cumulionidae Gå, Has, R 1 Ceuthorrhynchus figurotus Cumulionidae Ha GåI 0

ä

Hotade arter i Västra Skåne

Art Hotkat

Familj Hottyp

V Skåne

Ceuthorrhynchu: granulicollis Curculionidøe Ah __ 1 Ceuthorrhynchus pallidicornia Curculionidae Ah, Ask 1 Ceuthorrhynchua pleumstigma Curculionidae Gå, .Ip 0 Cneorhinu.: plumbeus Curculiønidae Ga,Hu l Couonus linearis Curculionidae Se,P 2 Cyphocleonus triaulcams Curculianidae Gi l Dicranthus elegans Curculionüae St; ya 0 Phyllobüøs uespertinus Curculionidae Sa, 1 Rutidøsomus falla.: Curculionidae Se,Ask 1 Cybinter kxteralitnorginalis Dytiscidae Vs,Jd 1 Hydaticus continentalis Dytiscidae Jd l Ampedus ruñpennia Elmer-ida: Su 1 Ampedus :anguinolentus Elateridae ä 1 Iachnodes sanguinioollis Elateridae å l Dacne rufifmns Emtylidae S l Acritus alomarius Histeridae ä l Limnebius papposus Hydmenidae Ven 1 Agathidium plagiatum Iziodidae Sa 1 Cerucllus chrysomelinus Lucanidae Sa 0 Melandrjya barbata Melandryidae Sa 1 Meloe brevioollis Meloidae GÅ,Gr 0 Melo: pmaca: baeu: Meloidae GK,Gb, Gr 1 Danacaea pallipea Melyridae 7 l Micropeplus caelatu: Micropelidae Jd l Cyllodes ater Nitidulidae Sa l Ipidia quadriplagiata Nitüuüdaø S5 0 Ischnømem sanguinicollia Oedemeridae Sa,P 1 Prostomis mandibularis Prostomidae & 0 Bibloporus ultimus Pselaphidae Se __ 1 Tychus narmandi Pselaphidae SjCAs 1 Micridium anguliwlle Ptilüda Sa 1 Caooobius schrcberi Scambaeidae Gå,Jb 0 Onthophagus illyricus Soarabacidae Gä.,Jb 1 Onthophagus vacm Scarabaeidae Gå,Jb 1 Osmoderma eremita Scarabaeidae Se,P l Odhotomicus Iongioøllia Scolytidae Se l Agyrtes bicolor Silphidaz Sa 1 Emus hirtua Staphylinüaø Ah, Gå,Jb O Philhygra tmolosenai: Staphylinüiae Max, Msk 1 Sepedophilus bipustulatus Staphylinidae Sg l Stena: glabellus Staphylinidae As, My, Mk 0 Allecula rhenana Tenebrionidae å l Blaps nwrtisaga Tenebrionidae H l Eledonoprius armotus Tenebrionidoe ü 1 Mycelochara humeralis Tenebrionidae Sa 1 Phylan gibbu: Tenebrionidac Has, Ge 0 Tenebrio opacua Tenebrionidae Se,P 1 Tatt-aroma dcunaresti Tetratamidae Se,P 1

sårbara, hotkategori 2:

Euglenes oculatus Aderidae Sa 2 Vanonus brevioornis Aderidae Haä 2 Anitys rubena Anøbiidae Se,P 2 Dorcatoma serna Anobiidae Sa 2 Priobium carpini Anobiidae H,Ss 2 Xyletinus vaedemeensis Anobiidae Se 2 Anlhicus tobias Anthicidae H 2 Chomgus horni Anthribidae Ss,Sg 2 Apion aethiøps Apionidae Gå, A3: 2 Apion oolumbinum Apionüiae Aak,__O l Apion interjectum Apionidae Gå, Ah __ 2 Apion laeuigatum Apiønidae Ah, Ask, O 2 Apion oblivium Apionldae Gå 2 Apian penetrans Apionidae Gå,Gb 2 Nanodes globulus Apiønidae St; Gr, Sd 2

Hotade arter i Västra Skåne

Art Familj Hottyp Hotkat

V Skåne

Caenorhinus pauállus Ahelabidae se, 2 Lasiorhynchiles oliuaoeua Attelabidae ä, Ah 2 Bostrichus capucinus Bastrichidae ä __ 0 Agrilus oliuicolor Bupnstidae S, Ah 2 Bupnestia novemmoculata Bupnstidae S 0 Bupresti: octoguttata Buprestidae Sa,R 0 Mallhodes dispar Cantha ridae St 2 Acupalpu: dubiua Carabidae Gr, Sh 2 Amam littorta Carabidae Gå, Gr, R l Bembidion humemle Carabidae T, Sd, Gr 1 Bembidion Iunalum Carabidae Jd,Str 2 Bembidion quinqueutnhtum Carabidae H, P 2 Bembidion semipunctatum Carabidae Str 0 Carabus convexu: Carabidae G 2 Chlaenius nigrioamis Carabidae S12-,Sjf, Jd 2 Cicindela maritima Carabidae Ha, Hb, B 0 Cymindis hunuralis Carabidae G,Gb 0 Dyschirius chaloeus Carabidac Hal, Haä, Str l Dyschiriu: impunctipenni: Carabidae B, Has 0 Harpalu: hirtipu Carabidae G 2 Harpalus melanochølicu: Carabidae Ga,B l Harpalus picipennis Carabidae G 2 Dreposcia umbrina Catopüiae Se,P 1 Nargus willzini Catopidae S 2 Anaesthctis tutaoea Cerambycidae 5 2 Anoplodcra sexguttaia Cerambycidae Se,P 2 Cerambyx scopolii Cerambycidae S l Chlomphona herbsti Cerambycidae S l Ergalu [aber Cerombycidae g 0 Phytoecia nigricornis Cørambycidae Ah, Gr 2 Rhagium sycophanta Cerambycidae S 0 Strongalia attenuata Cerambycidae å __ 0 Tetmps starla Cerambycidae å, Ah 2 Xylotmchus antilope Ccrambycidae S 1

Cerylanidae å 2 Cerylon impressum Chrysolina gypsøphilae Chrysomelidae Gå, Ga 1 Cryptooephalus exiguus Chrysonulidae Ah __ 2 Ctjyptocephalus octopunciatus Chrysonulidae S5,Ah 2 Donacia Springen Chrysomelidae Sjf, Jd 2 Hermaeophaga mercurialis Chrysonlelidae __ 2 Longitarsus ferrugineus Chryaonulidae As 2 Longitarsua niger Chryaomelidae §51: 2 Psylliode: chalcomera Chrysonulidae Ah 2 Orthocis pygmaeus Cicidae Sn,Sg 2 Scymnua ferrugalus Coxincllidae å 2 Arthmlips obacurua Corfylophidae å l Atomaria pseudatm Cryptophagidae Mslg, Sjf, Se 2 Anlhønomus :pilotus Cumuliønidae & Ah 2 Bagous angustua Cumulionidae My, Sjf, Vvl 0 Bagoua binodulus Cumuliønidae Sji; Vvl 2 Bagous brevis Curculionidae M y 1 Bagous czwalinae Cunculianidae As, Bäo 2 Bagous Iongitarsia Cumulionidae Sjf; Sd 2 Bagous subcarinatua Curculionidae My, Sjf 2 Bar-islatioollis Curculionidae GÅ,Has 2 Barypeilhes cheurolati Curculianidae Ah 2 Bradybatua kellneri Cumulianidae S 2 Colosirus terminens Curculianidae Gå, Gb 2 Ceuthørrhynchus euphorbiae Cumulionidae Ask, Sjf 0 Cossonus cylindricus Curculionidae Se,P 2 Cosaønusparallelepipedus Curculionidae S8, 2 Grypus bunneimstris Cunculionidae Sjf, As 2 Gymnetmn hispidum Curculionidae 2 Hypera fuscocinema Cunculionidae Ah,__Gä 2 Leiosoma de/Zexum Curculionidae Sp,Ah 2 Lepyru: capucinus Curculionidae Ah, Gå 0 Neøsimcalus rhenanus Culvulionidae Gå, Ah, R 2 Orthochaetes setiger Curculionidae Gå 2

ä

Hotade arteri Västra Skåne

Art Hotkat

Familj Hottyp

V Skåne

Otiorhynchus hgneus Curculionidae Gå n 2 Polydmsu: pterygomalis Curculionidae Se,5h 2 Polydmsus serioelu Cumulionidae Se,Ah 2 Pseladus spadix Curculianidae Se, 2 Smicronyx smreczynskii Curculionidae Gl, Ae 2 Stenocaru: oardui Curculionidae Gl 2 Tfychius lineatuluc Curculionidae GI, Gb 2 Trinoden hit-tu: Denneuidae S 2 Coelambus lautus Dytiacidae 2 Hydmporus øbsoletua Dyticcidae Vvl 2 Ampedus cardinalis Elaleridae å 2 Athoue mutilalu: Elateridac 1

Se,P Denticollis rubens Elateridae S; 1 Elatcr fêrrugineua Elaleridae Se,P l Pnocments tibialis Elaleridaø S 2 Slenagmxtus mha Elateridae Se 1 Slenqgouu: uilloeus Elateridae å 2 Riøluz cupreus Elmidae Vv, Ve 2 Tripla.: rufipes Emtylidae å 2 Eucncmi: capucina Eucnemidoe Se,P 1 Hylis olemi Eucnemidae å l Hylla pmoerulua Eucnemidac & l Sdrta orbiatlarie Helodidae 2

Sf Histzr terricola Histeridae 2

H, R Hypocacculua ruñpes Hieteridae Hae,Ge 2 Saprinus immundus Histeridae 2 Sapåinun uinsoen: Hisleridae Ah, Aek 3 Hydmena nigrila Hydruenidae Vve l Hydraena pulchella Hydraenidae Vvs, Kliv 2 Ochthebiua auriculahu Hydraenidae Haâ 2 Ochthebius dilatatm Hydmenidae Haä 2 Helophonu redtenbøcheri Hydmphüidae Ven, Jd 2 Hydmphilu: aterrimua Hydrophüidae Ven, Jd 2 Hydmphilus piceus Hydrophüidae Ven, Jd 2 Latñdius bneuimüis Lathrididae Se 2 Stephoetethus alternans Lalhrididae Se,Sg 2 Agathidium haernorr* m. lmbdidae Gå,Gb 1 Limnichus pygmaeue Limnichidae Käh,Jd 2 Platycis cosnardi Lycidoe 8 2 Lymcxylon navale Lymexilidae 8 2 Aniaocxyafuscula Melandryidae å 2 Melandrya camboüies Melandryidae S 1 Melandrya dubia Melandryidae & 1 Phloiotrya r ufipes Melandryidae & 1 Apalue bimaculatua Meloidu Gå, Gr 1 Myoetophagus quadriguttatus Mycetophagidae Se,H 2 Epumøa deleta Nitádulidae å 2 Epuraea exciaicolüc Nitidulidae 2

j* Meligcthes atramentariuø Nilidulidae Ask, Se 2 Meligethu ho/Tmanni Nitidulidae M k __ 0 Meligethea acrripn Nitidulidaø Ah, k 2 Nosodendron fasciculan Nonodendridae 2 Oedemaera subulata Oedemeridae 2

Ah,Se Phalacrus diecknmnni Phalacridae Ge,Hae 2 Amauronyx macrlceli Pselaphidae 2

Se,Gek,G Clauiger Iongioomis Pselaphidae Gå 2 Eupledue bonvoubin rosae Psclaphidae S 2 Euplectu: brunnen: Peelaphidae å 2 Eupleclua duponti Pselaphidae Se,Gek,R 2 Tychua monilicornis Pselaphidae Mek, Sjf 2 Ptinu: lichenum Ptinidae ü 2 Rhizophagus bruncsiki Rhizophagidae å 1 Aegialüz spiesipec Scambaeidae Hae,Ge 1 Aphodiua pidus Scambaeidac Hall, Gli 2 Aphodiua poncue Smrabaeidae Gå, 2 Aphodius quadriguttatus Scarabaeülae Jb 2 Bolbooeras armigcr Scarabaeidae Ah 2 Gnorimue uariabilie Scarabaeidae l

Se,P

Hotade arter i Västra Skåne

Art Familj Hottyp Hotkat

V Skåne

Scarobaeiåu Gå, 0 Heptaulacu: uilloaus Scolytidae S 2 Hylurgua lignipcrda Phloeotribu: rhododactylus Scolytidae Gå 2

Scydmaenidae §15,P 2 Cephennium gallicum Euconnu: denlicomi: Scydmaenidae As 2

Euthiconu: conicioollia Scydmaenidae 5 2

Scydmaenidae å 2 Neuruphn plicicolliø Scydmacnidae S 0 Scydmaenua hellwigi Scydmaenidae S 2 -Scydmaenuc rufus Achenium humüc Staphylinidae H21,Str 2

Acmlocha strida Staphyünidae 2

Aleocham lygaea *tephylinidae ä, Sg 2

Staphylinidae Lk, Ask 2 Alevonota rufotectacc Staphylinidae Gå 2 Amarochara fodioomi: Staphylinidae Bli, Slm 2 Atheta aqualioa Bolüodtaru ladda Staphylinidae S 2

Staphylinidae Max, Msk 2 Calodem ncfeaoen: Staphylinidae Slm 2 Carpelimus hcidenreichi Staphylinidae Max, Mak, Sjf 2 Cypha disooidea Staphylinidae § 2 Cypha nüida Staphylinidae Ah,Gb 2 Cypha uminulum Staphylinidae Sjf, Max __ 2 Cypha :uecica Deubelia picina Staphylinidae Mak, Max, Aak 2

Staphylinidae S 2 Gyrophaena munnen Staphylinidae Gb 2 Gymphaena rup. Heter-ola plumbea Staphylinidae Has 2

Lesteua hanseni Staphylinidae Kna 2 u Staphylinidae Mak, Ask 2 Liagluta longiuacula Staphylinidae Gå, Gb 2 Microdola inquinula Staphylinidac Gå 2 Ocypus gløbulifer Staphyünidae 0 Ocypus winkleri Orochanes angustatus Staphylinidae Ah 2

Staphylinüaø Gak 2 Oxypoda testaoea Staphylinidae 2 Philhygra botildae Mal Staphylinidae A5 2 Philhygra kaiseriana Staphylinidae Sa,Käa 2 Psephidonus koden Slaphylinidae Sa,P 2 Quedius truncioola Remus serioeua Staphylinidae Has 2

Staphylinidae Gå. Gb 2 Scopaeuspusilllu Slenuc alerrimus Staphylinidae GÅ 2

Sienna cautu: Staphylinidae GK, Ha! 2

Staphylinidae Glj, p: 2 Stenus gallicus Stenus oscillator Staphylinidae St; As 2

Stena: aylvester Staphylinidae Lk 2

Staphylinidae Käh, Gb, Jd 2 Tomoglossa luleioomis Staphylinidae Haå 2 Tamoglosaa map. Velleius dilatatus Slaphylinidae Sa,P 2

Xenota clientukz Staphylinidae 1 §3,Sg Staphylinidae As 2 Xylodmmua a/?inis Staphylinidaø å 2 Xylodromus testaceus Tenebrionidae H 1 Blaps lethifem Tenebrionidae Gå 0 Hymenalia ru/ipes Tenebrionidae S 2 Mycetocham /Iauipes Tenebrionidae S 2 Oplocephala haemon *nüalis Tenebrionidae S 2 Prionychus melanariua Throscidae S 1 Trixagus duuali Tiogbsitidae S 2 Pettis gmssa

Hotade arteri Västra Skåne

7.7¶Hotade arter kommunvis

Här följer listor över lavar, samt och Före-

fåglar grod- krâldjur.

komsten av de hotade arterna för kommun i Västra

anges varje

Skåne.

förkortningar

lavar x: arten finns i kommunen 0= arten har tidigare förekommit i kommunen men är nu

försvunnen

fåglar

x: häckande i kommunen x? = troligen hâckande i kommunen

gnxl-ochluäldiur

x = arten finns i kommunen ?= inget fynd av arten i kommunen men förekomst är ändå

trolig

Hotade arter i Västra Skåne

x x o o x x x x x o x o x x x x x x x

954m

x x x x x

2.5..

.doz

x x o x x x x x o x x o x o x x x.. x

.(001

x x x x x x x

25:9_

x x o x x

x x x x x o x

gg

ä.

ozrmdxwozñ

82.35.

x x x o x o o x

x

sig

o

nWÖh

ázåuám

o x x

.wwSed

Jm; UOZ...

Öñáå w w 8 w .w w mm a mm .w mm w m w w w w 1 w 3 .w w w m.. m w w m mm 8 m 3 w

ø§ou âtozä ›|a_odc.ø.. ›w_cc_._w

§3_ 58a

. Em :S: ›u__«s_a - - 3:8 . §3., - - . - . - . . safu 22.0: 228 w§

äzñzzø Ezra 22.23_ odling» ›w_o_ouczm ›u_a:___ ›w__oww:E

åamwvxroxm w_mxo_oEEMw ›u_s_w.nu.u›u .. ›a_›_._2m_›.. ääouøøøo.

w o

i.. u

_S_

ä.. antagit.: i..

.og anus

Subâf33:. mSöb

zåmzmxi 259_ 83.33. åøcåm 3.2.5.3

mååånga: E055 ...mässan .SE än...? 85x59ä.. .E5033

wSbNEE Saemåmm uläsmu 839.3

mtøomøcwu QCOASSOS gonna »anamma 530825 swotsza. Slsøuütå

Eautuszam uêuøamsm

mänñee .anses

pozzw

...OI såm :in mtmkcuü E30 utge.. grå.: ä .Eunån .annan êåumo 30:00uêoaoo $§W säâo

.u:=_..›m._o. avses... Eêøcuxo m8s8ø20 Suecia wcqwüoåcw. mtmctml 332.01 Easit utoscux Eomwohuwm GtSENQ E054. Emma! 8353:0253.55 åeuonzalm.

:Qawuoumznsn gåñasmumüámo.

wou »ouxañmmmceoiåzä §83

Hotade arter i Västra Skåne SOU 1990 :95

x x x x x x O x x x x x x o x x

nu

954m

x x x x m :ö:

432...

x ... x x x O x x x x

92 Z

8:

x x x x x O x x x x m_ & x x x x x O x O x x x x x x x C åäö

x x x x x x x x x x 3

x _

§05_

ozadxáozñ

x x x n

3535_

x x x x x x x x x x x m.

5.55.58,... x N

81m

än_

x x u

mao»

x O x x O x x x x x x I

ensam Så

øzcmåwwñwäm

x _

...u mo.:

03.: m w.. w m m.. mm n. m 3 a m.. m a w w m M m _. a m.. am m m 3 m.. .m

.

3:005 N_=.__C :...305

22:5.: :§92 :magen

xñmsmüøa .ara

. . . avs. . :ändå :ox .äs . x_amuo› NFENaêmm.. axe . . aina_ 9a

›w_xu_.amxo åzmamnto_ ›a_.o:o..›__o zåamäs. N_@_Ommmw 22.02; åzmcuiuuaxm uêkzccw.

zwzumwamaa. ›a_:o=o_._::m a_u_$2cmwo_o

c um x .

n ...nu

g

ä.. 58:25

:sås Eaxxmcøxu »sin 8:0 »causes 2:8..

8.. 30:50: väckta.

manga.: sans»»mars En

28.28 usâsx.§53 Eåwüämüs t s=.m..=.am. uâuâenas Mzmuamu

30393 8333:.. Eatzøxam 8.388

wcmumøñêaam u...?

52.:.

zámnmxäüzzm

»ox E2850 .åectx Eåuxwo Suøsüuü & magin Sååå

wtwmatøm ...Siam MEOGs Eâmcsccx Eeaozuü.: Eaxåuuoxoxå Mñnwbuøäünu: ucüä wcêucxcum 225% neonmñ wâäüQ mEåumøz näsan åøêøm åøêøm .essän 42_

acâäââw uøuâxâåâ .Ezânunäum

uoucø›ub.uc›ocdm_

Hotade arter i Västra Skåne

px x px px x px x x x x x

x x px px x x px x x x x x px x x x x x

50:

Qpämgwozn

x x px x x x x x x x x x x âz px px px

§0:

x px x x x x x

.m

mao»

x px x x x x x px x px x x x

zá

...Ex

px px x x x x x x x x x x

.w 9

x x px x x x x x

aa

px x px x x px x x x x x x x px x

Pom

x px x px x px px x x x x x px x x (ä.

55883 -ozödzuwozñ

px x x x px x px px x px x x x x x x px

.BE woz:

...zum

x x px px x x x x x x x px x

§29

px X px px x x x x x x x x x x px x x px x px x

»inom

px x x x x

.cam

aux x px x x x x

ppb»

px x px px x x x x x px

zámámgá:

X px x x x px x x px x x x x x px x px

.mw

x px x px x px x x x x x x x x px px .ä

Såmoz:

px max x x x x x x x x x px x

95m

wdmm

_

v32 un.: va.: v52 ucøâåwc v22

:in så så .sega .anåm :§2 .cäåa .§28 E53» EEE» 2.5.3 §28 .aa 22 .asap .aa

uzsøiox .Sam 312.3 ...Eau

v mucsêâcxøâ.. oucåtxêpøâg oncäuåcxmâg nzågmcââc E§w...2§ân ?E3255 _muswâgmcxmåz 02%._

o.. F .s _ n .z N

s...? x...

25539..: ucuz»x:

än; 20523

:ä:

oss

aulan... xoccux

532m_

po: .sin EBS.: 9:222 .än :ä sa [J .55 ;Sån 5250..anwa oss.: .ämne .Ecox

2.559. .E3950_ummucêå 05053» euiuacax 5.5.2.3 35:a ouøxwâa se...? §5.: pågå. øcozâ 52395 måsten 822:.. ._5223

oaaåslløs. qs=xuaesoa usmeassa

.ovcuåpxuåocä |||ä1=ø

Hotade arter i Västra Skåne XXX XXX Q» ...x .Z ...x xxx s.

9%

S_ g.. XXX O O XXXX Q ...x ...x XXXXX

:g

woz

NN ...x

1%

.M4 ...x

gb

...x XXX m_ ...x

Za

.ajg

s. XXX ox Np ...x

D3

XX p. ...x ...x wN s. Xx

g

.OZÖJMI

s. m_ ...x ...x (ä.

.mozñ

oN ...x ...x XX XX

.$. woz:

å C ...x ...x

(§34

OI xxxfgxxxx N ...x XX XX

0-5._

ousom

...x s. ...x

.man

øzEuEm

px ...x v_ ...x

...x s. XX XX ...x .I

-._u M24

m.:

n»

...H8

ma..

oucwåzwc oustagâ 852053:

ä...? .cnøzwø acw... :Bön 2.3.5» 23:a»2a.. nå:

ovcøåiwcäcwc ovcguäøcäcuz

.Or-I oü

.EG

2353921 :u

0080:

m 908cc

zoamxuwc Ewamucøaz:

JCB

532m

...OI §2..

SvEEQwâxuøn EuEE ä S328: 42 “Råå :Ez: aim...? 05m_ 289m v.33..

Ewmtåzm uäuzgqza_ .Bassam u.un.«o 35:25252.nu ucmöcwcø States; 03502..: uñwtamño_ Eauâzo. aaaêmm .zåmEotm ucñaøvøtø 333.22» fatta_

ovcgäsicäca: 0055:3530:

SOU 1990 :95 Hotade arter i Västra Skåne

...x x x x x x x x x. x x x v

95m

x x x x x x x x x. x x x v

50:

x x x x x x X o x x x m

må

0._.äm.._m0z<.<0OI x x x x

.mx døåeøox

o o x. x w

.m4 E

x x x x x x ...ax x x. x N

än_

x x x x ...ax

.m

o o x x x N ö_

251925515. x x x x x .m

aa

x.. x x w

3a

x ...x x x

9B

o x x x n

EB

xx x

äødâøx

x x x x x x.. m

.ozadxamozi

x x å

åâ xx xx

.åx azâmxøozñ

(28502: x.. x x x x v

ox x .åx woz...

§29

x x x.. x x v »E305x x x px x

oz.: §20..

x x x x x x x x ö_

.cam 023

x x x x v

.må

E

gänga:

øååám x x x x v

x .m9

...x

023.. øzääü

hum.:

x px x x x x x x x x u

.mä

:oo 023..

x xx ...x x x X x x x x x m

.ds .må Sá

.v95

x x x x x x x x x x ...x

-d moz...

adam» Sâwøzamøm

x x x x x x x x.

ovåomm 98

.mjmE Q

i.. 3:a

w n S: N i..

2:.

al: 00:a...

s..

.og

.sea .og

620...

»Ba

sucaeuäsêw..

2=_- 6.59.40 ansa,... svaga_ å» a: 5323 .så

_Emxêwc ussacox.. 8.3.3993 .ov:u›!xn:›u:u:

...0x9§.2=w=2um. ovååiøcâcm: åüswxaiøzzmöx

.,qåwmgmøm

.§11

Exempel på återskapande av naturmark

8 av naturmark

Exempel på återskapande

Ett pilotprojekt for återskapande av naturmark i ett slättomráde vid

Löddeköpinge.

8. l Bakgrund

Kring de flesta av Västra Skånes tätorter råder idag stor brist på

rekreationsområden. Den kraftiga strukturrationalisering som

slättlandskapet genomgått under senare decennier, har lett till att den allemansrättsliga marken krympt till ett minimum och att för flora och fauna livsviktiga biotoper raderats ut eller kraftigt utarmats. Vid mitten av 1800-talet upptog våtmarker ansenliga arealer i regionen. De omfattande utdikningar som därefter följde ledde till att viktiga naturmiljöer och arter försvann.

Klimatet, de speciella geologiska förhållandena, samt mötet mel-

lan norra Europas och Mellaneuropas vegetationsregioner är for-

klaringar till att Västra Skåne varit en mycket artrik del av

Sverige och hyst en lång rad arter som haft sina utbrednings-

mässiga här. Flera av dessa arter finns idag endast

tyngdpunkter

på enstaka isolerade lokaler och i ytterst små populationer.

Med anledning av det växande behovet av rekreationsmark och en förändrad jordbrukspolitik, kan man förutspå att nya rekreationsytor nära de större tätortema i Västra Skåne kommer att anläggas de närmaste åren.

Mot denna bakgrund har Miljödelegationen Västra Skåne initierat ett pilotprojekt som i korthet går ut på att omskapa ca 25 ha tätortsnära åkermark till ett område med artrik och varierad naturmark. Området ligger strax öster om Löddeköpinge i Kävlinge kommun.

8.2¶Målformulering

Syftet är att skapa ett demonstrationsområde. Målet är att återskapa

äldre naturmarkstyper med dess arter och biotoper och samtidigt

öka möjligheterna till ett rörligt friluftsliv.

Ambitionen är att göra det tilltänkta området attraktivt for rekreation, som naturstudier och promenader.

Exempel på återskapande av naturmark

Målet är även att återskapa olika typer av som

biotoper, tidigare

varit typiska för den skånska och att här hotade slätten, ge ett antal arter bättre

överlevnadsmöjligheter.

Återskapandet av naturmarken skall ske med från

utgångspunkt de naturliga förutsättningarna på drastisk omplatsen. Ingen

daning av topograñn får ske. Hänsyn ska tas till traktens kultur-

landskapstradition.

Det genetiska växtmaterialet vid av naturmarken

anläggandet

skall när det gäller huvuddelen av artstocken komma från ett antal väl definierade kvarvarande lokaler i Västra Skåne. Dels kan växtmaterialet införas med frö, dels med uppskolade plantor med proviniens från de ovan nämnda lokalerna. Hela grästorvsstycken kan transplanteras för att på så sätt också överföra den

lägre faunan, bakteriestammar, svamphyfer m. m. För vissa en-

staka arter som utrotats i vilt tillstånd i Västra Skåne kan bevarat trädgårdsmaterial eller vilt material från andra komma

regioner ifråga.

Vid sådd, plantering och skall dokumentationen

jordöverflyttning

vara mycket noggrann och de som ställts av SNV

regler upp följas.

SNV har också aviserat speciella för vissa hotade arter. program Eventuellt införande av dessa arter till den natur-

nyanlagda

marken skall ske i enlighet med dessa program.

Vad som ovan sagts om växter skall också i men

princip gälla djur,

här kommer spontan att bli en faktor. För

invandring betydande

vissa djurarter kan dock bli t. ex. detta

inplantering aktuell, gäller

vissa amfibier. Också vissa insekter kan tänkas in då

planteras

spridningsavstånden kan förväntas vara ett svårt hinder för

spontan invandring.

Strövande i området skall i princip kunna ske över hela Vissa ytan. inskränkningar bör dock göras för slåttermarkerna och för vissa våtmarker under delar av året. Rekreationen kan också kanali-

seras med strövstigar och ridstigar.

8.3¶Genomförande

Projektet Mark och vattendrag inom Miljödelegationen Västra

Skåne engagerade under hösten 1989 forskare vid Institutionen för landskapsplanering, Alnarp och Institutionen för ekologi och miljövård, Ultuna för att tillsammans med dessa upp rikt-

lägga

linjer för projektet. Ett antal kommuner kontaktades för att utröna om det fanns intresse for att i samt att

engagera sig projektet, upp-

låta lämplig mark. Valet föll på kommun som

Kävlinge erbjöd sig

att ställa upp med mark.

Exempel på återskapande av naturmark

Det aktuella området är beläget strax öster om Löddeköpinge och gränsar i söder mot Lödde å. En förutsättning vid valet av detta område var att det gick att samordna med planeringen av en kommande vikingaby. För närvarande gäller att ett område om cirka 20 ha (område D, figur 8.1) är disponibelt under 1991.

\\

Figur 8. 1 Områdeskarta. Naturmarken är planerad att skapas i område D

(ca 20 ha).

Naturtyper

På grundval av en översiktlig vegetationsinventering, geologiska och hydrologiska data, arkivmaterial, samt en god kännedom om

traktens naturförhållanden kan följande naturtyper komma ifråga vid återskapandet av naturmarken (inom parentes anges

referensobjekt och möjliga källor för förökningsmaterial):

- torr betesmark

Öppen (Gunnesbo äng, Kungsmarken, Hyby backar, Stångby)

- Friskt till

fuktig betesmark, öppen-halvöppen (Hyby backar, Kungsmarken)

-

Kalkfuktäng (Kungsmarkern)

- Rik

friskäng (Kungsmarken)

- Extremrikkärr

(Stångby mosse, Sularpskärret)

- Grunda dammar

- meandrande bäckfára

Naturligt

Exempel på återskapande av naturmark

Ädellövskog (Dalby Söderskog och Norreskog, Linnebjär) Skottskog Stubbskottsäng (Hörjel) Äkrar med rikt inslag av åkerogräs

Listor över tänkbara arter för respektive naturtyp har upprättats, se avsnitt 8.5. En preliminär plan (figur 8.2) for området har utarbetats i samråd med stiftelsen Museion, som håller i planering-

en av vikingabyn. Denna plan visar även hur intilliggande marker skulle kunna utgöra en mjukare övergång mot åkerlandskapet.

Fältförsök

SLU avser att utnyttja området för fältförsök. Exempel på fore-

slagna projekt âr:

att studera och jämföra olika teknik att utmagra mark, då en

förutsättning for en artrik vegetation på kulturpåverkad mark

ofta är magra markförhållanden. att ta fram ett lämpligt växtmaterial av lokal eller

regional

härkomst. En stor del av det material som erbjuds i plantskolor

och av fröfirmor har selektionerats och avviker starkt från de

naturligt växande individerna av samma art i Skåne. Det är

av naturvårdsskäl därför inte lämpligt att sprida i naturen.

att testa olika anläggningsteknik för fuktiga biotoper och

studera olika arters etablering här

etablering av lignoser: Täckrot kontra barrot, samt olika tâckningsmaterial.

.\\

\ .

Figur 8.2. Preliminär plan över området och dess omgivningar, med

beskrivning och ungefärlig areal (ha) på delytorna.

1. Ängsstråk med gång- 0,1 17. Vikingabyn inkl. skott- 2,5

cykelväg skog och odling 2. Äng med trädsolitärer 0,25 18. Ängsstråk m inslag av 0,3 3. Öppen betesmark 2,5 buskar o mindre träd 4. Entréhusets tomt med 0,8 19. Mindre dunge 0,05

parkering 20. Småvatten med kantzon 0,05 5. Utdraget bryn, obetat 0,25 21. Ãngsstråk, enstaka 0,5 6. Högbestând, obetat 4,5 buskar 7. Fäiktstrák, högbestånd 0,6 22. Dungar, trädsolitärer, 1,25 8. Skogsglânta 0,1 obetat 9. Högbestånd, betat 0,5 23. Slåtteräng med dungar 2,0 10. Utdraget bryn, betat 0,8 och solitärer 11. Dungar och trädsolitärer, 1,5 24. Öppen slåttermark 2,0

betat 25. Rikkän 0,2 12. Mindre träd och buskar, 1,3 26. Slåtterâng med buskar 0,5

Exempel på återskapande av naturmark

8.5 av önskade av naturmark och

Lisming typer

arter: Ett

exempel

Detta är en av de artlistor som upprättats, ett arturval för torr,

typiskt betad gräsmark.

Torr gräsmark, betad

Trädmch buskskikt:

Crataegus oalysina up. calycina korallhagtom C.calysina sspcuruisepala spetshagwm Cmtaegu: laeuigata rundhagtorn Cmtaegus monogyna trubbhagwm Euonimu.: european benved Prumu spinoea slán Quercus mbur ek Rosa oanina stenms Rasa dumalis nyponux; Rosa mbiginosa äppelma Rosa uillosa upJnollzls hattar-os Rubin plicatus sötbjömbär

Fältskikt

örter:

Achillea millcfölium rölleka Agrimania eupatoria småborre Aglimonia proceru luktsmáborre Alchemilla glauoucens aammetadaggkåpa Allium carinatum msenlök Allium øleraoeum backlök Anlennanh dioica kattfot Anthyllis uulneraria getväppling Arabia lhaliana backtrav Anenaria serpyllifolia sand narv Arnuria maritima up. elongata backtrin. Amauri: minima klubbñbbln Artlumiaia campestris fáltmalört Campanula mtundifolia litenblåklocka Carlina vulgaris spåüatd Centaurea jaaa rödklint. Cerastium aruenu fältarv Cerastium fontanum hönsarv Cerastium :emidecandrum vårarv Cirsium acaule jarüüstel Daucus carota morot Dianthua deltoida backnejlika Erophih uema nagelört Euphrasia sp. ögontröst Filagoaruensis ullört Filago minima spensligullört Füipendula vulgaris brudbröd Fragaria uesca Smultron Fragaria uiridis backsmultron Galium boreale vitmåra Galium uerum gul måra Genlianella sp.

Exempel på diet-skapande av naturmark

Geranium aanguincum blodnäva Helichryaum arenarium hedblomster Hierucium pilosella grlñbbla Hieracium umbellatum ilockñbbla Hypericum peøforaium äktaj oha nnesört Hypochøeris radicata mtñbbla Jasiøne Montana blåmunkar Knautia aruensis Akervädd Lathyru: linifoliu: gökärt Leontodon autumnalia höatñbbla Leontodon hispidus sommarñbbla Leucanthemum vulgare prisar-age Lotus oomiculatu: klri ngtand Mcdicago faloaia gullusem Myoaotis diacolar bmkiörgätmigej Myosotis ramosissima backiörgätnügej Myosotia stricta vårfdrgätnügej Ononis rtpena puktöme Pimpinclla sarifruga bockrot Planiago lanaolata avartkämpar Plantago Inedia rödkä mpar Polygala vulgaris jungfrulin Polentilla argentca femñ ngelürt Potenlüla heptaphylla luddñngerört Primula varit gullvivn Prunella makar-is brunört Ptdsatilla pratcnsis üliaippa Pulsalilla vuuaris backsippa Ranunculua bulbouu knölsmörblomma Rhinanthua minor ängssknllra Rhinanthus carolina: höskallra Rumez aoetosa lngseyra Rumex aoeiosella bergsayra Satureja acinoc harmynta Saxifraga granulata nmndelblom Scabiosa canescens luktvädd Scabiosa oolumbaria lältvädd Senecio integrifolius iältnocka Seneciojaoobaea sünü Senecio vemalis vårkorsört Silene nutans backglim Teesdalia nudicaulis sandkrassing Thymua urpyllum backümjan Tragopogon pratensis ängshaverrot Tri/blium arvenu harklöver Trifolium aureum gullklöver Tri/blium medium skogsklöver Tri/olium monianum backklöver Trifolium pratenu rödklöver Trifolium sirialum stri mklöver Vicia tenuifolia luktvicker Vicia lathymides vlrvicker Viola canina ängsviol Viola hirta buskviol

gräs och halvgräs:

Agmstis oopilhria rödven Aim caryophyllea vittne] Aim praeco: vårtátel Anthoxanthum odøratum vårbrodd Arrhenatherum pmtense Ångshavre Arrhcnatherum pubescena Iuddhavre Briza media darrgräs Bromus hordeaceus ssp. hard. luddlosta Can: car-_yophyllea vårstarr Carex hirta gruaatarr Cynosunøs cristatus ka mäxing Daciylus glomerata hundäxing Danthonia decumbens knägräs Feslucaouina fâmvingel

Exempel på återskapande av naturmark

Festuca rubra rödavingel Luzula campestri: knippfryle Nardus stricta :mig Phleum phleoides ñentimotej Phløum pratenu up. bertolonii vildtjmotqi Poacompreua berggröe Poanemomlis lundgröe Poapmtensissspangustifbüa smalbladigt ängugrüe

Exempel pá kommunal kvävepool

9 kommunal kvävepool, Exempel på

Kristianstads kommun

Inledande kommentar av prqiektet Mark och Vattendrag

På uppdrag av projektet Mark och Vattendrag inom Miljödelega-l

tionen Västra Skåne, har hälsoskyddsinspektör Michael Dahlman, Kristianstads Vattenrike ort ett försök att exempliñera förslaget Kommunal som valts är Kristianstads kom-

kvävepool. Exemplet

mun.

Förslaget om kommunala kvävepooler (avsnitt 4.1.2 - se även SOU 1990:93 avsnitt 9.3.1) innebär att kommunerna får rätt att inom ramen för fastställda utsläppsgränser ta ett övergripande ansvar för mängden kväve som transporteras ut ur kommunerna. Skatter,

och åtgärder samordnas. Exemplet Kristianstad visar avgifter

konkret hur arbete med kommunal kvävepool kan bedrivas. Vi ser också vilka som uppstår då man försöker omsätta idén i

problem praktiken.

Dahlmans stannar på underskott. Inkomster från

beräkningar

kvävepoolen täcker bara omkring hälften av de utgifter som fordras

för de föreslagna åtgärderna.

Den på 12 kr/kg som Dahlman föreslagit är alltså för

kväveavgift

liten. Man kan undvika att höja avgiften om man istället avgiftsen procentsats av de till luften utsläppta kväve-

belägger högre

Det är alltså då fråga om att låta en större andel av

föreningarna. bensinskattemedlen ingå i kvävepoolen. Att avgiftsbelägga

ammoniakavgång från stallgödsel har också diskuterats.

När det gäller finansieringen av åtgärderna tillkommer en källa

som inte med här då den är mycket svår att bedöma. Det är

tagits

om det som en markägare kan få del av vid

fråga anläggningsstöd

av våtmark. kan radikalt för-

anläggandet Anläggningsstödet ändra balansräkningen.

De åtgärderna kommer att resultera i en 35 procentig

föreslagna minskning av de vattenburna kväveutsläppen (inkluderar punkt-

och diffust läckage) till havet. Halvering är målet. Ändå

utsläpp

får resultatet anses tillfredsställande, eftersom en rad generella

inom jordbruks- och transportsektorerna. åtgärder idag genomförs

Dessa åtgärder beräknas stå för resterande 15 procent.

Exempel på kommunal Iwävepool

9. 1 Varför en ?

kvävepool

9. 1 . 1 Problem med att minska

kväveutsläppet

Utsläppen av kväve till havet måste minska. Det finns dock

åtskilliga problem med att kunna genomföra det. Några av dessa

81:

Kvâveutsläppen måste minskas kraftigt (minst 50 %) och på kort tid (5 år) vilket är en stor att åstadkomma.

utmaning Utsläppen kommer inte bara från avgränsade punktkâllor

utan i hög grad från diffusa källor som åkermark och nedfall. Åtgärder måste därför vidtas av ett stort antal förorenare vilket kan vara svårt för myndigheterna att med

genomdriva konventionell metodik enligt till exempel miljöskyddslagen och skötsellagen. Sådana åtgärder som ökar den självrenande förmågan (infångande av kväve i organisk substans, denitrifikation) är

i regel inte kopplade till en specifik fororenare - och vem ska då betala?

9.1.2¶Kvävepool en möjlig väg

En väg att bidra till lösandet av dessa problem är att

möjlig utnyttja

en KVAVEPOOL. Avsikten med en sådan pool är bland annat:

Att möjliggöra finansierandet av åtgärder mot kväveutslâppen

enom att låta förorenarna betala (Polluters

Pay Principle).

tgärdema behöver dock inte vara direkt knutna till utsläppet utan insatserna kan allokeras dit de gör mest nytta enligt en

rioriteringsordning.

tgârder som gynnar självrenande processer kan finansieras. Lokala initiativ och kunskaper kan tas tillvara som komple-

ment till centrala, generella direktiv.

9.1.3 Tillvägagångssätt

En upprättas for varje kommun eller, till en början, kvävepool för särskilt belastade kommuner. betalar for sina kväveutsläpp enligt vissa principer. Utsläppare Avgifterna förs till poolen. Varje kommun upprättar en förteckning över möjliga åtgärder för att minska tas bland annat till kväveutsläppen. Hänsyn kostnadseffektivitet, effekter på olika recipienter (hav, inlandsvatten, grundvatten), naturvårdsvinster. Åtgärderna

prioriteras. samordnas och centralt (jämför med Planeringen regionalt och och kalkningsplaneringen) âtgärdernas genomförande fastställs i samverkan med lokala organ. finansiering De konkreta utarbetas och verkställs på lokal nivå. åtgärderna sker helt eller delvis med medel från poolen. Finansiering Även andra än kommunen kan stå för åtgärder. Kommunen har dock ansvaret för att kväveutsläppen minskar och att och samordning sker inom kommunen. inventering En måste finnas för utsläppen av övergripande målsättning kväve från kommunens område. Om inte målsättningen får kommunen betala en årlig avgift till poolen för den uppfylls delen.

överstigande

Aven vid reduktion behövs medel till drift och uppnådd ytterligare åtgärder där det är befogat.

9.1.4 Förslag till avgifter

Utsläppare inom kommunen betalar årligen 12 kr/kg utsläppt kväve till en kvävepool. från kommunen ska minska med 50% till Kväveutsläppen 1995 med 1990 års värden. Efter 1995 betalar jämfört kommunen 12 kr/(kg-år) till poolen för den överskjutande mängden. Utsläpp till luft debiteras med 25 % av utsläppet (antaget bidrag till övergödning av vatten). kommun erhåller årliga bidrag motsvarande avgifter- Varje na, eventuellt med undantag för regionala potter. Sekundära (t. ex. reningsverk) kan i sin tur utsläppare debitera de primära utsläpparna (t. ex. hushåll och industrier). Kommunen kan hos andra kommuner som köpa åtgärder har större möjligheter till åtgärder.

Exempel på kommunal kvävepool

9.1.5 Avsikten är inte

- Avsikten är inte att i forsta hand

åstadkomma minskningar

genom straffavgifter utan främst att finansiera och ge bidrag till meningsfulla åtgärder, även sådana som inte är

kopplade till en enskild föroreningskälla.

- Inte heller ersätter

kvävepoolen sådana krav på åtgärder som

bör ställas enligt till exempel och skötsel-

miljöskyddslagen

lagen. Genomförandet av de åtgärderna kan dock underlättas

genom delfinansiering via kvävepoolen.

- avser alla

Kvävepoolen inte former av kväveutsläpp, utan

främst de som leder till övergödning av havet och grundvatten-

tillgångar.

- kan

Målsättningen naturligtvis inte vara att eliminera

kväveutsläppen eftersom kväve är ett naturligt cirkulerande ämne. Avsikten är däremot att hushålla med kvävet, dvs. hålla det inom cirkulationen utan alltför stora

läckage.

9.1.6¶Några frågetecken

- Vissa kommuner har kanske

små utsläpp men goda

möjligheter till rening. De kan då få betalt av andra kommuner. - Vissa kommuner har små

egna utsläpp men får ta emot mycket kväve från kommuner via luften (till

näraliggande exempel

skogskommuner i lä av storstadskommuner) vilket medför

vissa utsläpp (till exempel direkt deposition på sjöytor, ökad

nâringshalt i dagvatten och dylikt). Detta bör kunna lösas med

regionala utjämningar.

- kommuner får ett nedfall Många av kväve som till stor del härrör från utländska källor. Å andra sidan

exporterar svenska källor kväve till andra länder. I detta skede föreslås att de inhemska källorna betalar för sin del av utsläppen. - från vissa Läckage områden kan i stor utsträckning bindas upp organiskt eller denitrifieras på vägen till havet eller grundvattentillgångar. Det kan vara svårt att uppskatta hur väl denna självrening och hur mindre

fungerar mycket

vissa utslâppare i så fall behöver betala. Men om det

går att göra sådana uppskattningar blir de en för att rätt

viktig grund värdera belastningar och prioriteringar.

Exempel på kommunal kvävepool

9.2¶Varför Kristianstads kommun ?

9.2.1 Stora utsläpp från Kristianstads kommun

Från Kristianstads kommun släpps årligen ut stora mängder näringsämnen till havet, ca 1 800 ton kväve och 30 ton fosfor. 30 % av det kväve och 20 % av det fosfor som förs ut till Hanöbukten via å härrör från utsläpp inom Kristianstads kommun. Genom

Helge

sitt kustnära läge och avsaknaden av större sjömagasin längs å kan man dessvärre räkna med att de naturliga

Helge

har en begränsad verkan på de utsläpp som

reningsprocesserna

sker från Kristianstads kommun.

Huvuddelen av utsläppen från Kristianstads kommun härrör från diffusa såsom läckage från åkermark och skogsmark,

utsläpp

och Hela 85 % av kvävet och 75 % av fosforn

luftdeposition dylikt.

härrör från diffusa och inte från punktvisa källor.

9.22 Åtgärder inledda

Kristianstads kommun nu en ökad kväverening i det

genomför

centrala reningsverket. Därutöver arbetar kommunen, främst

och hälsoskyddsnämnden och projektet Kristianstads genom miljö-

med att åstadkomma minskningar även av de mer

Vattenrike, diffusa utsläppen i kommunen. Några exempel:

- 1988-89 tillsammans med lantbruks-

Pilotprojekt kring Mjöån

nämnden och LRF för att pröva miljöinriktad rådgivning och bidrag till lantbrukarna inom ett värdefullt avrinningsområde.

- och till markägare kring Oppmannasjön Rådgivning bidrag

och mot enskilda avlopp kring sjön, kombinerat med

åtgärder en limnologisk undersökning 1989-90.

- Förstudie utförd 1989 av och växtekologiska

limnologiska

vid Lunds universitet, bekostad av miljö- och

avdelningarna hälsoskyddsnämnden, för att kartlägga var våtmarker, översilningsmarker och årestaureringar kan skyddszoner,

anläggas och utföras. - Bekostande av en vid

fullskalig översilningsäng lsgrannatorp, Sveriges första moderna, klar april 1990. Utvärderingen görs av växtekologiska avdelningen vid Lunds universitet

med medel från naturvårdsverket.

Exempel på kommunal kvävepool

- Bekostande av

skyddszoner och vissa restaureringsåtgärder längs Kråkebäcken. Bidrag även från landstingets miljö-

várdsfond och lantbruksnämndens Genom-

NYLA-program.

förs 1989-90. Utvärderingen görs av

limnologiska avdelningen

vid Lunds universitet med medel från naturvárdsverket. - Kristianstads kommun är huvudsaklig finansiär av projektet Kristianstads Vattenrike som samordnar och utvecklar insatser kring nedre Helgeån med vattnet som

utgångspunkt

inom områdena naturvård, under-

miljöskydd, ekomuseum,

visning och turism.

9.2.3¶Bra bakgrundsmaterial

För att kunna använda Kristianstads kommun som krävs

exempel tillgång till tillräckliga bakgrundsdata. Under senare år har flera

rapporter och utredningar producerats för detta område:

-

Miljövárdsprogram för Kristianstads län. Länsstyrelsen 1984-

1989. - i Kristianstad -

Miljön underlagsrapport. Kristianstads kom-

mun 1987. - -

Kristianstadsprojektet alternativ markanvändning och restaurering av vattendrag i jordbrukslandskapet, en

förstudie. Andreas Krug et al, Lunds universtitet 1989. -

Regional miljöanalys. Länsstyrelsen 1989.

- Hanöbukten som naturresurs. Länsstyrelsen 1989. - Närsalter till västra Hanöbukten och Skälderviken. Läns-

styrelsen 1990.

- Levande kusthav -

förslag till åtgärdsprogram för att minska

närsaltsbelastningen på Hanöbukten. Länsstyrelsen 1990.

- Miljöskyddsprogram för Kristianstads kommun 1990.

Dessa rapporter utgör en god stomme för utarbetandet av en kvävepool och en åtgärdslista för Kristianstads kommun.

9.3¶Inkomst: i Kristianstads kommun

Utsläpp

I detta avsnitt görs ett försök att värdera i kommunen i

kväveutsläpp

kronor. Totalt bidrar kommunen med cirka 1 800 ton kväve till Hanöbukten.

I kommunen har cirka 20 000 personer avlopp som inte är anslutna till kommunala nät. cirka 13 000 fritidsboende har

Ytterligare

enskilda Cirka 10 % av de permanentboende har avlopp som

avlopp.

leds mer eller mindre direkt till vattendrag eller sjö. Däremot är det bara ett fåtal fritidshus som har direkta utsläpp - de flesta är

nämligen belägna vid den sandiga kusten.

Räknat på en faktor 12g N och 2,5 g P/(pe-d) for orenat avlopp och 8 g N och 0,45 for infiltrerat avlopp ger de enskilda avloppen

g P/(pe-d)

ett utsläpp av 5 ton fosfor och 60 ton kväve. 40 % av

sammanlagt

fosforn härrör från de orenade utsläppen men endast 15 % av kvävet.

60 ton kväve å 12 kronor/ kg innebär 0,72 Mkr/ år.

9.3.3¶Reningsverken

Det centrala reningsverket i Kristianstad (CRV) är helt dominer-

ande vad kväveutsläpp från reningsverk i kommunen. gäller

lagt uppskattas reningsverken släppa ut cirka 220 ton kväve per år.

220 ton kväve å 12 kronor innebär 2,6 Mkr/ år.

Till CRV är några verksamheter som står för en hel del

kopplade

utsläpp av kväve. Till dessa hör:

KBS slakteri ca 150 ton N/år Kronfågel slakteri ca 10 ton N/år

Skånemejerier ca 10 ton N/år

Kommunens soptipp ca 25 ton N/år

Av de drygt 400 ton kväve som tillförs CRV härrör alltså

årligen

nästan hälften från ett fåtal Å andra sidan tillför

utsläppare. livsmedelsindustrierna ansenliga mängder BOD till renings-

verket vilket möjliggör en i CRV

tämligen hög reningseffekt (50-

60 %) redan innan extra införts. halter till

kväverening Utgående

recipienten är ändå tämligen höga (cirka 25 N/l).

mg

9.3.4¶Åkermarken

Åkermarkens areal i Kristianstads kommun omfattar 46 000

drygt

ha vilket motsvarar cirka 37 % av kommunens hela Totalt

yta. bidrar åkermarken med cirka 1 100 ton kväve och 13 ton fosfor

per år. Förutom åkermarken ger läckage från

gödselvårdsanlâggningar, mjölkrum och spolplatser ett s. k. gárdsbidrag till utsläp-

pen. Detta uppgår uppskattningsvis till tiotal ton kväve och ett

något

par ton fosfor per år.

Exempel på kommunal kvävepool

från åkermark är mycket varierande beroende på

Markläckage

m. m. I rapporterna Miljön i

jordart, odlingsmetoder, hydrologi

Kristianstad och Nârsalter till västra Hanöbukten och Skälderviken har satts schablonvärdet 25 kg kväve och 0,3 kg fosfor hektar och år. Transporten ut till Helge å stämmer rätt per väl med dessa beräknade värden. Givetvis finns det stora skillnader i mellan olika delar av åkermarken i Kristianstads

läckage

liksom hur olika delar påverkar yt- och kommun, mycket Om det vore möjligt kunde en fördelning av

grundvatten.

skuldbördan Det bedöms inte vara meningsfullt här. göras.

Däremot bidrar nederbörden med ett kvävetillskott som till viss del är for lantbruket att hindra från att läcka ut. Här har

omöjligt

att cirka 25 % av åkermarkens läckage beror på detta ned-

antagits

fall. Det innebär att vi minskar åkermarkens bidrag till cirka 825

ton kväve per är.

825 ton å 12 kronor innebär 9,9 Mkr/ år.

9.35¶Skogsmarken

areal i Kristianstads kommun omfattar nästan

Skogsmarkens

exakt lika stor areal som åkermarken. Skogsmarken finns i

huvudsak Kristianstadsslätten, men även ute på

på åsarna kring slätten finns som till tallplanteringarna på de

skog exempel

magra, sandiga markerna.

i Kristianstads kommun bidrar årligen med cirka

Skogsmarken

140 ton kväve och 3 ton fosfor. De schablonvärden som använts är 3 kväve och 0,06 kg fosfor per hektar och år. Själva skogsbruket

kg

torde dock bara bidra med en mindre del av dessa utsläpp. Huvuddelen torde härröra från luftnedfallet. Vi antar att 25 % av

beror på skogsbruket i form av dikningar, kalhyggen, läckaget

och skulle alltså bidra med

hyggesplöjning dylikt. Skogsbruket

cirka 35 ton kväve per år.

35 ton kväve å 12 kronor innebär 0,42 Mkr/ år.

9.3.6¶Kväveoxidutsläpp

av kväveoxider till luft har beräknats för Kristianstads

Utsläppen kommun miljövårdsprogram. Nedan genom länsstyrelsens

redovisas trafik och energiproduktion för sig. Siffrorna avser år

1983.

Exempel på kommunal kvävepool

Bensinfordonens årliga bidrag i kommunen var 1983 således 290 ton kväve, dieselfordonens 390 ton och 110 ton.

genomfartstrafiken Om 25 % av dessa utsläpp antas belasta bidrar

yt- och grundvatten bensinfordonen med 73 ton, dieselfordonen med 98 ton och genomfartstraiiken med 28 ton kväve.

73 ton kväve från bensinbilar innebär 0,88 Mkr/ år. 98 ton kväve från dieselfordon innebär 1,2 Mkr/ år. 28 ton kväve från genomfartstrafik innebär 0,34 Mkr/ år.

25 % av 123 ton är 30 ton.

30 ton kväve från innebär Mkr/ år.

energiproduktion 0,36

Totala kväveoxidutsläpp för vilka debiteras: 230 ton motsvarande 2,8 Mkr.

Ammoniakutsläpp

I hela länet beräknar SCB att 4 000 ton

drygt ammoniakkväve släpptes ut från stall- och 1980.

handelsgödsel Enligt rapporten

Levande kusthav beräknas cirka 3 500 ton ammoniakkväve släppas ut bara i till Hanöbukten från

tillrinningsomrádet

Kristianstads län. Här uppskattas andelen av ammoniakutsläppen

från åkermarken i Kristianstads kommun till cirka 1 000 ton

per år. Räknat på att cirka 25 % av detta kväve och

övergöder yt-

grundvatten skulle ammoniakkvävets andel till cirka 250

uppgå

ton per år.

250 ton å 12 kronor innebär 3 Mkr/ är.

Exempel på kommunal kväuepool

9.4¶Var ska vi tat ?

En detaljerad genomgång av hur avgifterna till en kvävepool

skulle kunna tas ut är inte möjlig i detta skede. För att belysa tänkbara vägar redovisas här översiktligt möjligheterna till intäkter från olika källor.

9.4.1¶Sammanfattning

Enskilda avlopp: 0,72 Mkr slås ut på tömningstaxan för cirka 9 000 hushåll vilket innebär cirka 80 kronor per år och hushåll. Reningsverk: 2,6 Mkr slås ut på VA-taxan för cirka 22 000 hushåll och vissa industrier. Hushållens andel av utsläppen är ungefär hälften. Per hushåll blir kostnaden cirka 60 kronor/år.

Åkermark: Miljöavgiften på handelsgödsel inbringar årligen

cirka 10 Mkr_ från jordbruket i Kristianstads kommun. Detta motsvarar avgifterna för det direkta lâckaget från åkermarken i kommunen. skogsmark: Oklart hur avgifter skulle kunna tas ut av skogsbruket. Avgifterna skulle dock motsvara cirka 9 kr/(ha-år). Kväveoxider: Bensinfordonens avgift motsvarar cirka 2 öre/liter bensin och dieselfordonens cirka 4 öre/liter diesel.

Ammoniak: Miljöavgiften for handelsgödsel skulle behöva höjas

med ytterligare 65 öre/kilo kväve för att fiansiera jordbrukets

avgifter för utsläpp av ammoniak.

9.4.2 Enskilda avlopp

I kommunen finns cirka 20 000 permanent boende med eget avlopp. Om dessa solidariskt skulle betala till kvävepoolen for sina utsläpp skulle det innebära cirka 80 kronor per hushåll och år. Detta kan enkelt läggas på taxan for den årliga tömning som alla med enskilt avlopp måste göra. Taxan är för närvarande 400 kronor.

Om man kunde debitera de 10 % som har direkt utsläpp för de extra kväveutsläpp de orsakar skulle deras årliga avgift stiga till cirka 125 kronor. Minskningen för de övriga 90 % skulle dock bli

obetydlig. Skillnaderna i avgift innebär knappast någon drivkraft

för den enskilde att förbättra sitt avlopp. Det skulle det däremot bli om avgiften för allas utsläpp lades enbart på dem med direkta utsläpp. Den skulle i så fall bli cirka 830 kronor per hushåll och år.

En sådan fördelning är knappast rättfärdig. Avgifterna per hushåll

Exempel pá kommunal kvävepool

som redovisats ovan blir lägre om de även slås ut på de fritidsboende med eget avlopp.

9.4.3¶Reningsverken

Kommunens reningsverk släpper årligen ut cirka 220 ton kväve med nuvarande rening. Förutom utsläpp från hushållen bidrar ett flertal anslutna industrier med kväveutslâpp till

reningsverken.

Hushållens andel är ungefär 50%. till

Reningsverkens avgift

kvävepoolen på 2,6 Mkr skulle for hushållens del bli i medeltal cirka 60 kronor per hushåll och år att tas ut på VA-taxan. KBS

slakteri, som står för cirka en tredjedel av kväveutsläppen till det

centrala reningsverket i Kristianstad (CRV), skulle behöva

årligen

betala en kväveavgiñ: på cirka 0,8 Mkr. Soptippens på 25 ton

bidrag

kväve till CRV skulle kosta kommunen cirka 130 000 kronor i

intern debitering.

Om kväveutsläppen från CRV minskas med 90 som nu är

ton, planerat, innebär det en minskad avgift till kvävepoolen från 2,6 Mkr till 1,6 Mkr per år. Det skulle i sin tur innebära en minskad avgift per hushåll från 60 till 37 kronor per hushåll och år. Kommunen måste å andra sidan ta ut en ökad taxa for de kostnader man får för den ökade kvävereningen, i den mån dessa inte betalas av kvävepoolen. För KBS del skulle det vara att

meningsfullt

minska sina kväveutsläpp för att få en kvävetaxa.

lägre Varje

tiotal ton minskat kväveutsläpp motsvarar en minskad kväveavgift på cirka 50 000 kronor/år.

9.4.4¶Åkerman-ken

Jordbruket betalar en avgift på varje kilo kväve i handelsgödsel. Denna miljöavgift uppgår nu till 2,06 kr/kg. I Kristianstads kommun sprids med cirka 100 rent kväve

handelsgödsel kg per

hektar och år. Beräknat på den totala åkerarealen innebär det att lantbrukarna i Kristianstad betalar cirka Mkr i

årligen 9,6

miljöavgifter genom priset på handelsgödsel. Det motsvarar nästan exakt den avgift jordbruket skulle betala till en för

kvävepool

utläckaget av kväve från åkermark till ytvatten.

Inbetalning av avgifter till en kvävepool via priset på

handelsgödsel är en förhållandevis enkel och obyråkratisk metod. Det finns en viss koppling mellan av

användning handelsgödsel

och läckage av kväve. Även tas bättre om hand om

stallgödsel handelsgödseln är dyr.

Exempel på kommunal kvâvepool

9.4.5¶Skogsmarken

Skogsmarken läcker troligen kväve mest i samband med

kalhuggning, markberedning och utdikning. Om avgifter kunde

sättas på dessa verksamheter har inte undersökts närmare.

I norra Sverige, där kvävegödselmedel fortfarande sprids över skogsmark, betalas en viss miljöavgift via handelsgödseln. Den skogsvårdsavgiñ; som inbetalas är enligt uppgift på väg att

avskaffas. Ett alternativ är att alla ägare av skogsmark betalar en

kväveavgift via fastighetsskatten. Utslaget på all skogsmark i

Kristianstads kommun skulle varje hektar belastas med en

kväveavgifl: på 9 kronor årligen.

9.4.6¶Kväveoxidutsläpp

Utsläpp av kväveoxider från energiproduktion kommer enligt

centrala beslut att belastas med en miljöavgiñ; i form av en straffavgift på 40 kronor/kg kvâvedioxid. Det motsvarar 12 kronor/kg rent kväve. Till en kvâvepool skulle dock bara 25 % av utsläppen beläggas med avgift, en andel som kan tänkas motsvara bidraget

till övergödning av yt- och grundvatten.

Enligt SCB levererades under 1988 totalt 47 100 m3 motorbensin och 27 200 m3 dieselbrännolja till Kristianstads kommun. Bensinfordonen i kommunen skulle till kvävepoolen årligen betala 0,88 Mkr. Utslaget på levererad mängd motorbensin skulle det motsvara knappt 2 öre/liter. Dieselfordonen i kommunen skulle årligen betala 1,2 Mkr. Utslaget på levererad mängd dieselbrännolja skulle det motsvara drygt 4 öre/liter. Det bidrag som

genomfartstrafiken orsakar kan lämpligen slås ut jämnt och

motsvara ytterligare ett halvt öre/liter bränsle.

För energiproduktionen motsvarar avgiften till kvävepoolen 25 %

av den kväveoxidavgift som ska införas 1992 för större pannor inom värmeverk och industrier. Kväveoxidavgiften kommer att

beräknas schablonmässsigt eller grundas på mätningar.

9.4.7¶Ammoniakutsläpp

Utsläppen av ammoniak är stora i en kommun som Kristianstad där antalet djur är stort. Även om bara 25% av ammoniakkvävet antas belasta yt- och grundvatten skulle jordbruket i Kristianstads

Exempel på kommunal kvävepool

kommun ändå behöva betala 3 Mkr/år till en

sammanlagt

kvävepool. Om detta skulle slås ut på använd

mängd handelsgödsel

skulle det innebära att miljöavgiften behövde med 65 öre/kilo

höjas

kväve.

Ett annat mer byråkratiskt alternativ är att belasta

djurägama

direkt. Det kan till exempel göras via de avgifter för miljötillsyn och djurtillsyn komunema har eller kommer att få rätt att ta ut. Nackdelen är att detta strafYar i vilket kan vara

diurinnehav sig

negativt ur andra synpunkter, till exempel ur naturvårdssynpunkt.

9.5 -

Utgift åtgärder

De åtgärder som här tas upp omfattar utökad i

kväverening

reningsverk, ökad andel höst- och vinterbevuxen åkermark, åtgärder i anslutning till vattendrag samt av enskilda av-

förbättring lopp. På alla investeringskostnader tillämpas en schablon på 15 %

som årlig kostnad. De kostnader som är i

anges regel grovt uppskattade och ska ses som räkneexempel.

9.5.1¶Sammanfattning

att- on

ton N/år)

tgâr a a re

från hushåll

% a

ikommunen

% 500

områden

%

9.5.2¶Reningsverk

Som framgår av avsnitt 3.3 är det centrala i

reningsverket

Kristianstad helt dominerande vad gäller utsläppsmängder. Om

Exempel på kommunal kvävepool

konventionell reningsteknik ska användas är den antagligen

mest lönsam att applicera på detta reningsverk. Reningsgraden är

visserligen redan nu cirka 55%, men det beror på den stora BODtillforseln från livsmedelsindustrin. Utgående vatten har ändå en kvävehalt på 26 mg/l. Kommunen räknar med en investeringskostnad på cirka 20 MK: för att minska kväveutsläppet med cirka 90 ton, dvs. ner till 15 mg/l. Den årliga driftskostnaden beräknas därutöver uppgå till cirka 2 Mkr. Sammanlagt kostar således reningen 5 Mkr/år. Det motsvarar cirka 55 kr/kg kväve. För rening ner till 8 mg/1, dvs. ytterligare cirka 50 ton kväve, kommer kostnaden per kilo kväve att bli betydligt högre, troligen cirka 150

kr/kg.

möjligheter

tillförseln av kväve från industrin (om möjligt utan att minska

BOD-tillförseln), att anlägga dammar och översilning mellan

reningsverket och Hammarsjön, samt att öka kväveretentionen i

att till exempel ändra metodiken för

Hammarsjön genom

i norra delen av sjön. Industrins möjligheter har

vassklippningen

inte undersökts närmare. De övriga möjligheterna tas upp under avsnitt 5.4 och 5.6.

Det näst största reningsverket, Tollarp, har en stor livsmedelsindustri ansluten. Det medför en mycket hög kvävereduktion via slammet (upp till 100 %) utom under semesterperioden. Det något

mindre reningsverket i Degeberga har därför större kväveutsläpp,

både räknat per år och halt. Mängden kväve från Degeberga

till 6-7 ton per år. hektar dammar eller

reningsverk uppgår Några av Snogerödstyp skulle troligen reducera rotzonsanläggningar denna mängd betydligt. Liknande åtgärder kan vara lämpliga för

till exempel Linderöd och Träne reningsverk. De två

Köpinge,

sistnämnda saknar dessutom fosforfällning. Avloppsvattnet från Vittskövle reningsverk kan överledas till Kristianstad eller också

kan verket kompletteras med ytterligare rening.

9.5.3 Höst- och vintergrön mark

Vid på sandjord minskar kväveläckaget med cirka 20 kg/ha odling

om marken hålls bevuxen under hösten med hjälp av höstsådda

grödor eller fånggrödor/mellangrödor. Motsvarande minskning är 5 kg/ha för lerjord. (Uppgifter enligt Levande kusthav.) I

Exempel på kommunal Iwävepool

Kristianstads kommun är idag 40 % av åkermarken höstbevuxen (inkl. sockerbetor). Enligt skötsellagen skall 60 % av åkerarealen på varje jordbruk vara höstbevuxen senast 1995. Med en fördelning på 30 % lerjordar och 70 % lätta jordar i kommunen skulle detta minska utsläppen med cirka 140 ton kväve/år.

Upp till 60 % höstbevuxen mark som ett genomsnitt bedöms vara

skäligt att kräva av jordbruket utan att växtföljden blir omöjlig.

Den interna kostnaden uppskattas till 350 kronor/ha (50 %

fång-

grödor a 700 kronor, 50 % höstsådda å 0 kronor). För en större

grödor

andel höst- och vintergrön mark behöver lantbrukaren ersättas för de olägenheter som uppstår. Särskilda problem uppstår för de sandiga markerna där potatis ingår i växtföljden. En större andel höstbevuxen mark än 60 % är emellertid särskilt för

angelägen

ytvattnet just inom de sandiga markerna väster om Åhus. Här är transporten snabb till Helge å och dess biflöden. Likaså är det särskilt angeläget för grundvattnet med höstbevuxen mark inom de

kraftiga infiltrationszonema till Kristianstadsslättens kritberg-

grund vilka finns främst vid slättens utkanter.

Det förstnämnda ytvattenområdet består av 11 där

församlingar

åkermarken utgör cirka 17 000 hektar med knappt 39 % höstbevuxet. Det sistnämnda grundvattenområdet består av 6

ytterligare församlingar (några ingår i båda grupperna) med cirka 8 800

hektar varav drygt 40 % är höstbevuxet. En av andelen

ökning

höstbevuxen mark inom från 60 till 80 % (cirka

ytvattenområdet

3 500 ha) bedöms minska kväveläckaget till ytvatten med cirka 70 ton. En rimlig ersättning är möjligen 3 000 kronor per ha och år. Det motsvarar en ungefärlig arrendekostnad och skulle innebära en årlig kostnad på 10,5 Mkr. Det motsvarar 150 kronor kilo per kväve. För att skydda grundvattnet skulle en kostnad tillkomma

på

5,3 Mkr/år.

Åtgärd Mkr/år Reduktion ton N/år Kr/kg N Ökning till 60 % höstbevuxen mark 3,2 140 23 i hela kommunen 20 % ökad höstbevuxen sandig 10,5 70 150 mark v om Åhus Dito inom ytterligare områden i 5,3 35 150 infiltrationszonema (för

grundvattnet)

9.5.4¶Åtgärder i anslutning till vattendragen

Till dessa åtgärder har i detta inräknats

sammanhang anläggan-

det av rotzoner och dammar samt

översilningsängar, skyddszoner,

restaurering av våtmarker. De förslag som redovisas är i

regel

Exempel på kommunal kväuepool

endast översiktligt undersökta. Beräkningsgrunderna anges

under rubrik. for kostnaderna är i många

respektive Avgörande

fall ersättningen for mark och behovet av pumpning.

Åtgärd: Översilningsängar

För översilningsmark är kvävereduktionen upp till 500 kg/(ha-år) eller 50 % vid flödet 1 000 m3/(ha-dygn) och 125 dagars översilning

år. Kostnaden beräknas som regel till 15 000 kr/(ha-år). En viss per

uppkommer i regel (våtmarkskaraktär). På

naturvårdsnytta kan en viss produktion ske, till exempel av översilningsmarken foder, energigrödor, ñbergrödor.

Mjöân

Åtgärd: Dammar

För dammar är kvâvereduktionen upp till 2 000 kg/(ha-ár) eller 20 % vid maxflödet 5 000 Kostnaden beräknas till

m3/(ha-dygn).

100 000 kr/(haår). pumpkostnader i vissa fall. Dammar kan

Höga

ofta for De kan också vara attraktiva för vissa

utnyttjas bevattning.

Odling av vattenväxter och alger (a1god1ing) ökar fosfor-

fåglar,

reduktionen betydligt och kan också ge en viss produktion (gödsel,

Utöver de nedan angivna dammarna kan troligen åtskil-

biogas).

liga andra smådammar anläggas.

Åtgärd: Rotzønsanläggningar

För rotzonsanläggningar är kvävereduktionen 75 % och dimensio-

5 Kostnaden beräknas till 100 000 kr/(ha-år).

neringen m2/p.e. Rotzonsanläggningar används mest effektivt for avloppsvatten.

Exempel på kommunal kvävepool

Mycket god reduktion även av av BOD, bakterier och fosfor. Förutom nedan nämnda skulle

reningsverk rotzonsanläggningar

vara lämpliga för de som har enskilda

bybildningar dåliga, avlopp.

Åtgärd: Våtmarker För restaurerade våtmarker är kvävereduktionen som för översilningsmark. Kostnaden beräknas till 10 000 kr/(ha-år). Flera har våtmarker

invallningsföretag torrlagt tidigare längs

Helgeån. En av dessa vâtmarkerna medför en

restaurering

utvidgning och förstärkning av de stora naturvärdena nedre

längs

Helgeån. Utöver de nedan våtmarkerna kan

angivna troligen

åtskilliga andra små våtmarker restaureras eller

nyanläggas.

Plats Areal Mkr/år Reduktion Anm

Kr/kg

(ha) (ton N/år) N Sågmöllan, 10 0,1 5 20 Vramsån

kg per löpkilometer

vid minst 5 meters bredd. Kostnaden beräknas här till 3 000

kr per löpkilometer och år. Kostnaden per kväve blir därmed 60 kr

kg /(kg-år). Skyddszonernas värden ligger även i den fosforreduktion

som erhålls, de ökade naturvárdsvärdena och den förbättrade land-

skapsbilden. Skyddszoner är framförallt lämpade längs vatten-

drag med mark, dvs. lite I listan

erosionskänslig tyngre jordar.

nedan anges de som helt eller delvis behöver

vattendrag skyddszoner.

Exempel på kommunal kvävepool

vid Längd Mkr/år Redaktion Kr/kg N Skyddszoner

9.5.5 Enskilda avlopp

Att enskilda avlopp är en mycket dyr åtgärd. En åtgärda

konventionell for ett hushåll kostar idag cirka 25 000

anläggning

kronor. Att cirka 800 direktutsläpp i Kristian-

åtgärda samtliga

stads kommun skulle i så fall kosta sammanlagt cirka 20 Mkr.

Till detta kommer miljö- och hälsoskyddskontorets personal-

kostnader som kan uppskattas till 1 Mkr (6 timmar per avlopp).

60 % av direktutsläppen ligger dock i mindre byar där troligen

samlade kan åstadkommas. Förutom att detta kan ge

lösningar

kostnader kan också redaktionen tänkas bli större än de 33 %

lägre

som en vanlig lösning ger.

Om alla direkta utsläpp åtgärdas medför detta en minskning av kväveutsläppen med 3 ton per år motsvarande 5 %. Effekten är

betydligt större på fosforutsläppen: en minskning med cirka 1,5 ton

motsvarande cirka 30 %. Detta har särskild betydelse for många små Dessutom minskar de hygieniska riskerna för till

vattendrag. exempel betesdjur.

Åtgärd Mkr/år Redaktion Kr/kg N

ton N/år Atgärda alla direkta utsläpp från hushåll 3,15 3 1 050

Exempel på kommunal kväuepool

9.5.6 Andra åtgärder?

Utöver de åtgärder som redovisats ovan är det möjligt att ytterligare åtgärder kan genomföras men som inte är möjliga att precisera i detta sammanhang. Redaktion av KBS utsläpp har redan nämnts. Andra industrier med kväveutsläpp år de olika potatisindustrierna. Här kan man främst nämna stärkelsefabrikernas fruktsaft som sprids på åkermark. Tyvärr sker en stor del av spridningen på hösten när risken för utlakning är relativt stor. Genom fruktsaften sprids upp till 375 ton kväve och 45 ton fosfor på åkermark.

De två stora sjöarna Araslövssjön och Hammarsjön fungerar

eventuellt som viktiga kvävefällor. Omfattningen av den reduktion de åstadkommer är inte undersökt, inte heller vilka faktorer som i så fall har betydelse och som skulle kunna förstär-

kas. Omsättningstiden är dock mycket kort (några dagar) i båda

sjöarna. För närvarande görs på kommunens uppdrag en mindre

utredning av limnologiska avdelningen vid Lunds universitet över Hammarsjöns eventuella igenväxning, där även näringsför-

hållandena ingår. Det är möjligt att en förändrad vassklippning i den norra delen av Hammarsjön, som nu är helt öppen, skulle förbättra kväveretentionen. Det kan även gälla för Araslövssjön.

I samband med anläggandet av skyddszoner längs kan vattendrag ytterligare åtgärder utföras. Exempel på sådana åtgärder är anläggande av dammar och hästskor vid dräneringsledningarnas mynningar, avplaning av strandbrinkarna, anläggande av mindre våtmarker, fördämningar m. m.

Inom jordbruket kan minskat läckage åstadkommas även genom

ändrad spridningstidpunkt, växtnäringsoptimering, anpassad djurhållning, anpassad jordbearbetning, förbättrade gödselvårdsanläggningar, förbättrade avlopp från mjölkrum och spolplattor,

minskad ammoniakavgång m. m. En del av dessa åtgärder är delvis genomförda eller genomförs inom de närmaste åren. Åtgärdernas effekter på kväveläckaget har inte bedömts här, men

de är troligen av en viss betydelse.

Åtgärder mot utsläppen av kväveoxider i kommunen bedöms inte ge några större direkta effekter på utsläppen till Hanöbukten. Åtgärderna är förstås viktiga även av andra skäl.

Exempel på kommunal kvävepool

9.6¶Balans ?

Kristianstads kommun släpper årligen ut cirka 1 800 ton kväve till Hanöbukten. En halvering av dessa utsläpp skulle alltså kräva en

minskning med 900 ton. De åtgärder som listats i föregående

avsnitt åstadkommer sammanlagt cirka 630 ton kvävereduktion. Det innebär en reduktion med 35 %. Målet är alltså inte nått. För den återstående delen skulle kommunen behöva betala en årlig

avgift på 3,2 Mkr till kvävepoolen.

Kostnaderna för alla de åtgärder som föreslagits är cirka 50 Mkr/år. De intäkter som föreslagits uppgår till totalt cirka 19 Mkr/år. Det är dock inte meningen att alla åtgärder helt ska finansieras av kvävepoolen utan vissa bör helt eller delvis bekostas av

den enskilde utsläpparen. Exempel på sådana åtgärder kan vara

kvävereduktion i reningsverken (totalt 12,75 Mkr), enskilda avlopp (3 Mkr) och 60 % höstgröda (3,2 Mkr). Å andra sidan erfordras medel for ytterligare åtgärder för att minska utsläppen ner till 50 %.

Vilka ytterligare åtgärder kan tillgripas? Kan de föreslagna

åtgärderna effektiviseras ? Bör avgiften per kilo kväve höjas? Kan medel tillföras från annat håll (till exempel omställningsbidrag

till markersättning)? Detta exempel pâ en kvävepool för

Kristianstads kommun kan utvecklas ytterligare.

Exempel på kommunal kvävepool

9.7¶Prioritering

I det följande görs ett försök till prioritering av de föreslagna

åtgärderna. Förutom kostnadseffektiviteten (kr/kg kväve) har i prioriteringen vägts in effekterna på fosforreduktion, dricksvatten-

skydd, naturvård och praktiska möjligheter till förverkligande.

o-

30 55 25 30 35 60

naturvård 65

75 85

ytvattnet

vuxen mar

Anläggning och restaurering av våtmarker

1 0 och av

restaurering

våtmarker

Inledande kommentar av projektet Mark och vattendrag

På av projektet Mark och Vattendrag inom Miljöuppdrag

Västra Skåne, har högskolelektor Lars Leonardson,

delegationen

Ekologiska institutionen, Lunds

Limnologiska avdelningen, en sammanställning av idag tillgänglig infor-

universitet, ort mation om och restaurering av våtmarker. Här följer

anläggning

huvuddelen av denna rapport. Rapporten kommer senare att

i sin helhet i ett särtryck från Miljödelegationen Västra presenteras Skåne. I detta kommer även att ingå annat material

särtryck rörande våtmarker, som t. ex. restaureringsplan för Vegeån.

Förord Arbetets har varit att sammanställa och utvärdera dels svensk

syfte

och internationell litteratur, dels pågående, ännu ej avrapporterade

inom området våtmarksrestaurering. Detta har skett för att

projekt

den kunskapsbasen om våtmarker lättare

göra befintliga

för och vattendragsförbund i deras arbete

tillgänglig myndigheter

med att Min ansats har därför riktats mot

skydda havsmiljön.

som kan resultera i minskad transport av näringsämnen

åtgärder

till kust- och via rinnande vatten och grundvatten och

djuphav därmed bromsa den pågående marina eutroñeringen. I uppdraget

också att naturvårdsaspekter, såsom effekter av

ingick belysa

hotade arter, och vissa kommersiella aspekter,

åtgärderna på

såsom akvakultur och jakt, i den mån dessa har beröringspunkter med Det skall understrykas att översikten

våtmarksåtgärderna.

inte på att fullständigt täcka den relativt

gör anspråk

och ofta svårtillgängliga litteraturen inom

svåröverskådliga

området.

Lund i november 1990 Lars Leonardson

Anläggning och restaurering au våtmarker

Målsättning

Målsättningen för verksamheten med och

restaurering

nyanläggning av våtmarker är att minska kväve- och fosforbelastningen på svenska kust- och havsområden att öka genom andelen våtmarker i flodernas Arbetet ska

avrinningsområden.

ske under hänsynstagande till och

naturvårdsaspekter genomföras

på sådant sätt att natur- och miljövärden i

jordbrukslandskapet

ökar. Genom och av våtmarker kan

restaurering anläggning mångfalden i högexploaterade till förmån jordbruksområden ökas,

för art- och individantal av såväl växter som

djur, samt skyddet av hotade arter tillgodoses.

10.2¶Definitioner och allmänna

riktlinjer för

våtmarksadietet

10.2.l Begreppet våtmark

I den internationella Vátmarkskonventionen definieras våtmarker som torvmossar eller

sumpmarker, kärr, vattenområden,

vare sig de är eller

naturliga konstgjorda, permanenta eller

tillfälliga, eller har ett vatten som är stillastående eller

rinnande,

sött, bräckt eller salt. I detta innefattas sådana havsområden vilkas djup vid lågvatten icke sex meter.

överstiger

I denna har våtmark

rapport begreppet givits något snävare

betydelse. Med våtmarker avses sålunda sådana marker som inte är sjöar med permanent året men som

vattenspegel runt, regel-

bundet vattendränks av översvämmande eller av ytvatten utträngande grundvatten under längre eller kortare del av året. Dammar och litoralzoner - i de fall de senare är

sjöars igenväxta

med vass - behandlas också som även om de defini-

våtmarker,

tionsmässigt snarast bör hänföras till kategorin

sjöar (jämför

Emanuelsson et al. 1985).

1 0.2.2 närsaltzetention

Begreppet

Orden och nârsalter används näringsämnen synonymt och avser lösta och partikulära fraktioner av kväve och fosfor.

Anläggning och restaurering av våtmarker

I används retention, reduktion och

rapporten fastläggning,

för att beskriva den minskning man kan

eliminering synonymt i att näringsrikt vatten uppnå näringsämnestransporten genom

passerar våtmarker. Som regel avses med dessa begrepp samlingseffekten av sedimentation av (slam), upptagning och

partiklar

av i biomassa (främst växter) samt

inkorporering näringsämnen

denitrifikation. Vid denitriñkation reduceras nitrat

fullständig

och nitrit via (N20) av bakterier till

mellanprodukten lustgas atmosfärisk kvävgas (Ng).

102.3 Allmänna riktlinjer för våtmarksarbetet

Arbetet med att öka användningen av våtmarker som närsaltsfällor omfattar både bevarande och restaurering av befintliga våtmarker och skapandet av nya. I arbetet måste nyttighets- (retentionen av närsalter) balanseras mot naturvårds-

aspekterna

annars är det risk att värdefull miljö spolieras. Av

aspekter, speciell betydelse är detta när planer finns att utnyttja befintliga,

våtmarker. I dessa fall är det ofta nödvändigt att låta

fungerande

bevarande- och naturvårdsaspekter väga mycket tungt om området har eller rymmer arter med låg

speciella naturskyddsvärden

tolerans mot tillförsel av och slamrikt vatten. Som

närings-

kan nämnas de örtsamhällen, som

exempel kväveskyende

förekommer betes- och slåtterängar. Påförsel av

på vissa ogödslade

kväverikt vatten från åkermark eller tätorter kan på sådana marker ändra konkurrensförhållanden mellan arterna så att den kväveskyende floran slås ut och ersätts med ett artfattigare vilket i sin tur får följdeffekter på främst den

kvävetåligt samhälle,

lägre faunan.

har denna av ofta stort rekreationsvärde för

Samtidigt typ biotoper

invånarna i varför ett okänsligt från

närbelägna tätorter, agerande

kan leda till en till våtmarksidén. I

planerare negativ inställning

stället för att skyddsvärda våtmarker och andra viktiga

utnyttja

rekreationsområden för att havet från föroreningar, måste

skydda våtmarker anläggas. Av detta följer att befintliga och potenti-

nya ella våtmarksområdens flora och fauna måste inventeras innan för att dem som närsaltfällor kan diskuteras.

åtgärder utnyttja Kommuner och vattendragsförbund bör därför i sin långsiktiga

planering avsätta en viss andel mark för dessa ändamål.

Anläggning och restaurering av våtmarker

10.3 av för

Ekologiska processer betydelse

närsaltretentionen

10.3.1¶Inledning

Vid anläggning av våtmarker är det att förstå i

viktigt dynamiken

de processer som ger upphov till samt vilka

näringsretentionen,

negativa följdeffekter som kan uppstå under vissa förhållanden. I detta avsnitt ges därför en kort av som är genomgång de processer, verksamma vid

näringsämnesretentionen, nämligen

- sedimentation av partikelbundna näringsämnen, - och

upptagning inkorporering i växtbiomassa, samt

- denitriñkation.

Inledningsvis ska också de biologiskt viktigaste förekomstformer-

na av kväve och fosfor beröras.

Anläggning av våtmarker medför också andra fördelar som inte är direkt kopplade till Genom

näringsämnesretentionen.

våtmarkernas magasinering av vatten erhålls en av

utjämning

vattenföringen i åns huvudfára. Detta leder till minskad risk för översvämningar av nedströms liggande landområden vid

hög-

vatten, samtidigt som erosionen och transporten av såväl organogent som minerogent material minskar. Våtmarker representerar också stora rekreations- och vilket kommer att

naturvårdsvärden,

belysas i senare avsnitt.

1 0.3.2 Kväves och fosfor-s

kretslopp

Kännedom om fosfors och kväves är för

kretslopp nödvändig

förståelse av hur näringsämnesretentionen till. Kvävets

går

kretslopp är avsevärt mer komplicerat än då det omfattar

fosforns,

både en atmosfärisk gasfas och flera omsättbara före-

biologiskt

komstformer. Oorganiska förekomstformer av kvävesalter (ammonium, nitrit, nitrat) är lättlösta och lättrörliga i mark och

vatten. Den viktigaste biologiskt tillgängliga förekomstformen av

fosfor är fosfat, som binds till mark-

respektive sedimentpartiklar

och därför inte är så som Detta

lättrörligt kväveföreningarna.

resulterar i att oorganiskt kväve lätt transporteras bort från marken genom grundvatten och medan fosfor i

dräneringsvatten,

betydligt större utsträckning transporteras bundet till

partiklar

Anläggning och restaurering av våtmarker

genom vattenerosion av jord i samband med snösmältning eller häftiga regn. Fosfat kan dock under vissa betingelser, t. ex. vid

anaerobi och låg redoxpotential, samt vid högt pH, frigöras från

partiklarna och transporteras som fri fosfat med grundvatten. Risk för detta föreligger t. ex. när anaeroba förhållanden skapas i våtmarker och sediment for att gynna denitriñkationsprocessen, men det är for närvarande okänt i vilken utsträckning sådant

fosforläckage sker.

10.3.3 Sedimentation

Vid anläggning av en våtmark är det ett primärt mål att vattnets

flödeshastighet nedbringas så att suspenderade partiklar sedimen-

terar. Härigenom hejdas ämnestransporten, och skapas förutsätt-

för denitrifikation av kväve, fastläggning av fosfat vid

ningar mineralkomplex, samt upptagning och inbyggnad av både kväve

och fosfor i växt- och djurbiomassa. Det sedimenterade materialet

har i regel en varierande sammansättning av organiskt material, näringsämnen, metaller och andra mineralpartiklar, såsom t. ex.

lera. Det ingående organiska materialet kan i vátmarken tjäna som föda och energikälla for bakterier, men även för insektslarver och andra evertebrater. Vid nedbrytning av det organiska materialet frigörs näringsämnen, som kan omfördelas till andra

organiska eller oorganiska komplex (framför allt fosfat),

assimileras av växter och bakterier, eller utnyttjas i de senares ämneshushållning. Den relativa betydelsen av alla dessa processer

av ett komplext samspel med sedimentets och det

regleras

överliggande vattnets övriga processer (W etzel 1983).

Om till organiskt material är god kan bakteriemas

tillgången respiration och nedbrytning av de organiska sedimentpartiklarna

ske med intensitet och då uppstår efter hand anaerobi i

hög mikrozoner i sedimentskiktet. Härigenom skapas förutsättningar

för en förändring i bakteriemas metabolism så att denitrifika-

tionsprocessen kan starta.

10.3.4¶Upptagiing och inkorporering i biomassa

Växter med väl utvecklat såsom vassbildande arter och

rotsystem, de flesta flytblads- och undervattensväxter tar upp lösta näringsämnen från sedimenten. Vassbildande arter och näckrosor återför en varierande del av näringsinnehållet till rotsystemen fore nervissnandet på hösten. Undervattenväxter tar upp näringsämnen från både vattenmassan och sedimenten. I samband med nervissnande och nedbrytning återförs näringsämnena från under-

Anläggning och restaurering av våtmarker

vattensväxtema till vattenmassan. Därför kan vissa vattenväxter betraktas som näringsämnespumpar som berikar vattnet med

näringsämnen från sedimenten, medan andra arter med

svagt utvecklade rotsystem binder under

näringsämnen vegetations-

perioden och frigör merparten av desamma under höst och vinter. Men de lösta näringsämnena i sedimentet eller våtmarkens

jord

skulle, om de inte togs upp av växterna, diffundera i upp vattenmassan och transporteras bort med avrinnande eller ytgrundvatten till nedströms liggande eller hav. Genom

vattendrag

växternas upptagning av lösta därför

näringsämnen fördröjs spridningen av näringsämnena under den tid de binds i

biomassan.

När växterna vissnar och ner sker en av den

bryts återföring

största delen av näringsämnena till sediment och

vatten, jordar.

En del av växtmaterialet är dock och kommer för

svårnedbrytbart

lång tid att binda till Detta

näringsämnen sig. representerar

nettoeffekten av växternas I ett

näringsfastläggning. jämvikts-

system kan därför växternas antas vara

näringsämnesretention

låg, och deras främsta - med från retentions-

uppgift utgångspunkt

synpunkt - vara att leverera material och löst organiskt i partikulär form till och därmed bidra till att

denitrifikationsbakterierna,

vidmakthålla denitrifikationsprocessen.

För att åstadkomma en och

hög långsiktig näringsämnesretention

via växter krävs därför att växtmaterialet skördas och bort-

transporteras av människan. Genom betning av t. ex. nötkreatur kan en hög skördeeffekt uppnås, men denna motverkas av de

näringsämnen som frigörs genom djurens spillning.

10.3.5 Deniwiñkation

Denitriñkationsprocessen utfors av nedbrytningsbakterier, som

lever på och bryter ned organiska Dessa bakterier

kolföreningar.

utnyttjar syre för sina nedbrytningsprocesser om förekommer syre i närmiljön, och utför då denitrifikation. Under

ingen syrefria

förhållanden utnyttjas i stället nitrat, nitrit och (dikväve-

lustgas

oxid, N20) i metabolismen, och atmosfärisk bildas

kvävgas (Ng)

om processen är Kväve som denitrifierats som

fullständig. avgår

gas till atmosfären och kan endast återvinnas mikrobiell genom Ng-fixering eller industriell Under vissa levnads-

utvinning.

betingelser, t. ex. i sur miljö, för inte bakterierna alltid denitri-

fikationsprocessen till sitt slut, utan producerar lustgas (Focht 1974),

som är skadligt för ozonskiktet.

Anläggning och restaurering av våtmarker

Denitrifikationsbakterier är aktiva i miljöer med förekomst av organiskt kol, nitrat och låga syrehalter i bakteriernas mikromiljö. Detta innebär att denitrifikation kan ske överallt där nedbrytbart organiskt material ansamlas, om nitrat också är till-

gängligt, såsom i sjöars och floders bottnar, i fuktiga jordar, i

växternas rotzon, etc. För en fullständigare genomgång av denitrifikationsprocessen hänvisas till Pettersson 8: Boström (1990).

103.6 Växthusgaser och ozonnáverkande gaser

Under anaeroba (syrefria) förhållanden är koldioxid och vatten

slutprodukter vid nedbrytning av organiskt material, medan det

under anaerobi även bildas metangas. Koldioxid och metangas bidrar till den så kallade växthuseffekten. som under

Lustgas,

vissa förhållanden kan vara vid denitrifikationen, och

slutprodukt

metan är dessutom mycket aggressiva mot ozonskiktet och bidrar till dess (Bernes 1989, Bingman 1989). Det är för

nedbrytning

närvarande oklart i vilken utsträckning ökad våtmarksareal,

en

där man stimulerar denitrifikationsprocessen genom att skapa

anaeroba förhållanden i markprofilen, kommer att öka den totala

bildningen av koldioxid, metan och lustgas. Den sannolikt mest

faktorn för hur stor förändringen blir är vad marken

betydelsefulla

användes till innan våtmarken skapades. Utnyttjades t. ex.

vátmarken som åker, är det troligt att nedbrytningstidigare och koldioxidutvecklingen blir lägre vid våtmarkshastigheten

medan en sällan översvämmad äng kommer

utnyttjandet, tidigare

att utveckla betydligt mer både koldioxid och metangas än förut.

våtmarker genom dämning av tidigare torr skogsmark Anläggs

- i området har - en andel av kan om vattnet lågt pH hög denitrifikationens slutprodukter vara lustgas (jämför Focht 1974,

samt avsnitt 10.5.10, Skogskârr). Kunskaperna om styrmekanis-

mer och av dessa är mycket dåligt kända. Det

omfattning processer

är därför av stor vikt både att mer fakta tas fram genom att forskningen inom detta område stöds, och att våtmarkema förläggs till sådana marker som inte kan förväntas bidrag till de

ge stora

skadliga atmosfärsgaserna.

Anläggning och restaurering au våtmarker

Naunvårdsaspekter

10.4.1¶Bakgrund

Utdikning och torrlâggning av våtmarker samt borttagning av s. k. odlingshinder (buskridáer, bäckar som kulverterats, små-

vatten som utfyllts) på och omkring åkermark har lett till att

odlingslandskapet utarmats och att den mångfald av biotoper som fanns i det småskaliga jordbrukets landskap för-

fortfarande

svunnit. Även den ökade urbaniseringen och det alltmer utbyggda vägnätet har bidragit till denna utveckling genom att allt större ytor asfalterats och bebyggts. Som resultat har vi fått ett uppsplittrat landskap där de krympande gröna ytorna förekommer i små och osammanhängande enheter (Ihse 1985).

Utvecklingen har lett till att många biotoper fullständigt utraderats

och att många växt- och djurarter försvunnit från vissa bygder, eller t. o. m. ur landet. I de fall förändringarna inte varit fullt så dramatiska har ändå en kraftig nedgång noterats beträffande antalet individer av många arter (groddjur: Schlyter 1979, Andrén & Nilsson 1988; fåglar: Baden et al. 1990; översikt över både växt-

och djurarter: Aniansson 1990; jfr även kap. 7. Sammanställning

över hotade arter i Västra Skåne).

10.42¶Våtmarkernas betydelse för den biologiska mångfalden

Genom nyanläggning och bevarande av befintliga våtmarker kommer andelen gröna ytor att öka i landskapet. Antalet habitat (uppehållsplatser för organismer) kommer därmed att öka, vilket

ger möjligheter för flera individer av insekter, fåglar, groddjur,

fältvilt etc. att fmna bo- och rastplatser, inklusive födosökslokaler (jämför Alexandersson et al. 1986). Om många olika typer av våtmarker, och även andra grönområden, förekommer ökar den s. k. habitatsdiversiteten, vilket resulterar i att fler arter av olika

organismer kan förekomma, dvs. en ökad mångfald i natur-

områden leder till en ökad mångfald bland växter och djur. Detta leder till att situationen för hotade arter avsevärt kan förbättras. Att stora skillnader kan uppstå i antalet fâgelarter mellan utarmade

landskap och landskap med en mångfald biotoper har visats bl. a. av Baden et al. (1990). Myndigheter och intresseorganisationer bör

därför anlägga ett holistiskt synsätt i den fysiska planeringen, och

och restaurering au våtmarker Anläggning

mellan olika av naturområden inom eftersträva samband typer

vattendragens avrinningsomráden.

10.5 till och restaurerings- Förslag anläggnings» åtgärder

av de vátmarksbiotoper som for närvarande Nedan ges en översikt

att anlägga for att uppnå en god

kan betraktas som mest angelägna och minska av kväve och transporten

näringsämnesretention

På av att kväve anses vara det primärt fosfor till havet. grund i havet och kustzonerna har

produktionsreglerande näringsämnet

vid av hur kväve fastläggs av de huvudvikten lagts en beskrivning

de olika också naturolika våtmarkerna. I delkapitlen belyses

och i mindre kommersiella intressen.

värds- utsträckning

10.5.1¶Skyddszoner

Inledning

buffer strips) kan karaktäri-

Skyddszoner (eng. riparian zones,

utefter rinnande vattens, dammars

seras som gröna korridorer

stränder. främsta uppgift är att fungera

och sjöars Skyddszonernas

odlad mark hårdgjord mark i som buffertzon mellan respektive

och och hindra eller fördröja transpor-

tätbebyggelse vattendragen,

och lösta till vattendragen.

ten av partiklar näringsämnen

för vidare våtmarksåtgärder. Vid

utgör basen

Skyddszoner bör ett helhetsgrepp på vattendragssystemen våtmarksplaneringen

åars och floders hela

tas och ett kontinuerligt skydd skapas längs

Inom och i till skyddszonerna kan huvud- och biflöden. anslutning

våtmarksalternativen som beskrivs i denna rapport

de övriga

i Petersen & Petersen 1990,

genomföras (jfr Byggsatsmodellen

Petersen et al. 1990, Petersen et al. Manus).

av och metalliøner Retention partiklar, näringsämnen

nitrat, fosfat) kan tas upp

Lösta näringsämnen (ammonium, nitrit,

denitrifieras kväve) eller bindas till av växternas rötter, (endast

infiltration och genom markmarkens kolloider vid passage

På avrinnande partiklar, vilka frigjorts genom

skiktet. ytan i med snösmältning eller intensiva regn,

vattenerosion samband

Alström & Bergman 1988), dels kan fastna i zonen (Smith 1987,

som ett filter, dels

att markens undervegetation fungerar

genom på bred front att vattnet - om det leds genom skyddszonen genom

sedimentationen av får nedsatt flödeshastighet, varigenom

i adsorberat eller

partiklar gynnas. Då sådana partiklar regel

Anläggning och restaurering av våtmarker

innehåller både näringsämnen och tungmetaller anses skydds-

zonen kunna minska tillförseln av dessa ämnen avsevärt. Effekten kan ytterligare förstärkas genom att av

anläggningen skyddszoner kombineras med geologisk kartering av områden

med utpräglad erosionsrisk och införande av av

konturplöjning

åkermarken inom dessa områden (Alström & Bergman 1988).

Andra naturvårdsefekter

Skyddszoner har också andra positiva naturvårdseffekter. De ökar antalet habitat för djur och fåglar, vilket innebär att ett rikare

djur-

och fågelliv kommer att uppstå. Inte minst fältvilt förutses komma

att öka kraftigt i jordbrukslandskapets nu ensartade miljöer.

Möjligen kommer skyddszoner också att bidra till att typer av nya habitat bildas, vilket innebär att för området arter kommer att nya (åter-)etablera sig. Enbart det faktum att ytan av naturmark ökar kommer sannolikt att medföra att flera arter etablerar

sig

(MacArthur & Wilson 1963, 1967). av

Anläggning skyddszoner

kommer att gynna både det sociala friluftslivet och

jaktintressen.

Utformning av skyddszoner

Skyddszoner kan utformas på många olika sätt beroende på vilka andra våtmarksåtgärder som inom eller i direkt an-

genomförs

slutning till dem. Skyddszonens bredd bör vara minst 10 m på vardera sidan om vattendraget (Petersen et al. 1990), så att en effektiv närsalt- och partikelretention kan vidmakthållas även i samband med höga flöden. I detta delkapitel redovisas den

grundläggande

utformning som de gröna korridorerna kan ges när de inte kombineras med andra våtmarksalternativ.

Det är väsentligt för skyddszonens funktion att och dräneringsrör

kulvertar som leder vatten zonen Endast

genom avlägsnas.

härigenom uppnås alla positiva effekter. Dels kan tillrinnande vatten från omlandet ledas över ytan och inñltreras, dels kommer vattnet - som annars skulle nå vattendraget mycket snabbt - i kontakt med markpartiklar och vilket växtrötter, gynnar upp-

tagning och inkorporering av i näringsämnen biomassa,

denitrifikation av kväve samt adsorption av fosfor till mark-

partiklar. En förutsättning för att man ska kunna avlägsna dräneringsrören från skyddszonen och låta dessa mynna i

randområdet uppströms zonen är att marken sluttar ner mot

vattendraget, så att inte översvämningar uppstår på åkrar och

andra dränerade ytor uppströms Alternativt måste

skyddszonen.

marken avplanas närmast ån så att en bildas och

sluttning dräneringsrören kommer i dagen. Detta kan dock vara praktiskt ogenomförbart inom många områden, där markplanet är i lågt

förhållande till vattendraget och dräneringsrör och kulvertar därför redan mynnar under vattenytan. Som sista måste utväg

Anläggning och restaurering av våtmarker

om de ska passera genom skyddszonens mark-

drâneringsrören

skikt ersättas av helgjutna rör (i stället för rör av tegel eller för att inte busk- och trädrötter ska växa in i dem

perforerad plast)

och stoppa vattenflödet. Med de beskrivna begränsningarna kan effektiviteten därför bli nedsatt med avseende på näringsämnesretentionen i zonen. mål, såsom partikelretention och

Övriga

naturvårdsaspekter, påverkas dock inte.

undervegetation bör vara tät och helst bestå av olika

Skyddszonens gräsarter. gynnas avfiltreringen av partikulärt Härigenom

material. Av detta att alltför hög täthet av busk- och träd-

följer

inte bör förekomma, eftersom den hindrar under-

vegetation vegetationens utveckling genom skuggning (Smith 1987, Quinn

1990). Samtidigt måste detta krav balanseras mot önskemålet att undvika solitära träd, eftersom dessa i alltför hög grad kan utgöra för rovfåglar i annars relativt öppna landskap. En

utsiktspunkter

förekomst av träd och buskar förefaller därför vara den

gles optimala lösningen.

Befintlig dokumentation Vid av vetenskaplig litteratur har 11 arbeten

genomgång

återfunnits, vilka presenterar mätresultat av näringsämnesretention i skyddszoner. Den av författarna beräknade retentionen av kväve, fosfor och partikulärt material uppgår till 50-100 % N (9

artiklar), 37-80% P (2 artiklar) respektive 94% partikulärt

material (1 artikel) per ha och år. De relativa retentionsvärdena är i fall höga - för kväve ligger de flesta i intervallet

många mycket

80-95% - och bör med försiktighet, eftersom inga studier är

utnyttjas

Oftast förekommer ofullständiga eller inga

invändningsfria.

och i flera fall har endast en fraktion

grundvattenbestämningar,

(nitrat) studerats och eventuella ändringar i fördelningen av kvävefraktionerna negligerats. Det ska dock framhållas att även de bäst belagda studierna har resulterat i kvävefastlâggningar motsvarande 68-94 %. Dessa påpekanden är av särskild vikt att

när det retentionsvärden, eftersom uppmärksamma gäller höga

värden leder till förväntningar och ställer till större

höga höga

än värden om de är felaktiga. Trots detta kan dock

problem låga

resultaten anses verifiera att skyddszoner har en mycket viktig funktion att fylla i vattenvårdsarbetet.

De mest ambitiösa ansatserna för att upprätta massbalanser för kväve och fosfor har av Gosz Lowrance et al. (1984) och

orts (1978),

& Correll (1984). Alla tre arbetena behandlar studier av

Peterjohn

hela där det totala vattenburna utflödet av

avrinningsområden,

näring (alla kväve- och fosforfraktioner) mätts i huvudfårans nedströmspunkt. Gosz (1978) har studerat nio av människan ostörda skogsområden i New Mexicos berg. Den enda externa

Anläggning och restaurering av våtmarker

kvävekällan var atmosfärsnedfall, vilket var (5-9 N/ha x

lågt kg

år) vid jämförelse med svenska förhållanden.

Fullständiga analyser gjordes endast i fyra av avrinningsområdena.

Förlusterna från dessa uppgick till 0,1-2,0 N/ha kg x år, vilket resulterar i kväveretentionsvärden N/ha x år eller

på 5,8-6,6 kg

76-94 % av den totala Lowrance et al. (1984) har

kvävebelastningen.

beräknat massbalansen för kväve, fosfor, m. fl. under ett ämnen, år i ett måttligt (40 % åker) i

jordbrukspåverkat avrinningsområde

sydöstra USA. Allt avrinnande vatten från

jordbruksmarken

passerar skyddszoner av uppvuxen lövskog innan det når vattendragets tillflöden och huvudfåra. Genom studier av

nederbörd, ytligt grundvatten, kvävefixering, denitrifikation och ut avrinning

ur området genom huvudfåran kunde författarna bestämma kväveoch fosforretentionen till ca 68% 30 %. brister

respektive Några

vidlåder dock massbalansen. Lowrance et al. (1984) att de

påpekar

inte inkluderat det vatten som ibland avrinner och

på markytan,

som kan uppträda med stora vintern.

volymer på Härigenom underskattas ämnestillförseln till avrinningsområdet mer än

avrinningen, vilket medför att retentionen överskattas. Dessutom har ämneskoncentrationerna i avrinnande vatten i huvudfåran endast analyserats på filtrerat vilket också kan leda till en vatten, för hög retentionssiffra. av dessa fel kan inte

Betydelsen upp-

skattas. Peterjohn & Correll (1984) studerade också ämnesfastläggningen i en 50 m bred trädbevuxen i ett

skyddszon jordbrukslandskap. Mätningar av nederbörd, ytligt grundvatten och av-

rinning ledde fram till retentionsvärden för kväve på 90 %, fosfor 80 % och partikulärt material 94 %. I absoluta tal uppgick retentionen för respektive ämne till 74 3 P och 4 100

kg N, kg kg

partikulärt material per ha och år.

Ett gemensamt problem med ovan redovisade - i

övrigt mycket

ingående studier - är att vattenbalanser inte upprättats. Således har

inga uppskattningar av vertikala grundvattenrörelser gjorts, och

därför är det omöjligt att bedöma dels om av

inblandning djupt grundvatten i det ytliga grundvattnet skett, dels om ytligt grund-

vatten sjunkit ner djupare i akvifären eller om

grundvattenytan

höjts. Peterjohn & Correll (1984) återfinner t. ex. endast 23 % av

nederbördsvolymen i avrinningen från skyddszonen och med det

vattnet även 45 kg N/ha x år, som de inte vet vart det (till

tagit vägen grunden, upptagning av växter eller denitrifikation?). Dessa

brister gör att risken för av retentionen är

missbedömningar hög.

Yates & Sheridan (1983) och Cooper (Manus) har ort massbalanser med utgångspunkt från enbart

nitratmätningar. Någon

uppfattning om ändrade fördelningar mellan ammonium

nitrat,

och organiskt kväve kan då inte belysas. Då dessutom de

hydrologiska budgetarna är oklart presenterade kan inte retentions-

Anläggning och restaurering av våtmarker

värdena anses vara helt tillförlitliga. Yates & Sheridan (1983) retentionen av nitrat och fosfat till 96 % respektive 37 %

uppskattade i en skogsbevuxen skyddszon nedströms åkermark. Belastningen

av ämnena var dock och motsvarade 4,1 kg N respektive 1,1 kg P

låg

ha x år. (Manus) redovisar resultat från 12 skyddszoner,

per Cooper

vars nitratretention till 56-100 %. Denitrifikationen i

uppgår

randzonen mot åkermark var här extremt hög, 338 mg N/m2 x h, vilket motsvarar 2 400 kg N/ha x mån, vilket författaren anser orsakas av halt i markprofilen samt utbredda

mycket hög organisk

anaeroba zoner.

finns en grupp arbeten där författarna i regel

Avslutningsvis

endast mätt nitrathalter i en gradient från åker till vattendrag av Endast Haycock & Burt (1990) har

skyddszonens grundvatten.

diskuterat eventuella felkällor i sin nyligen inledda studie, och

kommer att komplettera den med utvidgade grundvattenstudier.

Kväveretentionen således av Schnabel (1986) till ca

uppskattades

50 % under ett år i en 16 m bred skyddszon, av Haycock & Burt (1990) till 85-92 % under november -mars i en 10 m bred skyddszon, av & Dechamps (1988) till 100 % i grundvattnet under ett ca

Pinay

140 m brett och av Doyle et al. (1977) till 95 % i ytav-

skogsparti,

rinnande vatten i samband med gödslingsförsök (den sista studien

är mycket svagt belagd).

Graffman & (1989 a, b) redovisade denitriñkationsdata från

Tiedje

fältstudier av mer eller mindre jordar av olika typ, och

fuktiga

fann att aktiviteten ökade med tilltagande vattenhalt i lerjord och lera, men inte i sand eftersom nitrat dränerade bort från sanden när den blev De högsta aktiviteterna uppmättes således

fuktig.

under vår och höst när markfuktigheten var hög, och kunde då till 15 N/ha x mån. Under torka sjönk denitrifikationen

uppgå kg

till en femtedel eller lägre.

Gosz (1984) uppskattade en aspskogs kväveupptagning till ca 90 kg

N/ha x år. I vilken utsträckning detta värde är giltigt för skog i

skyddszoner eller sumpskog är inte bekant.

Kostnader Petersen et al. (1990) har uppskattat kostnaden för anläggning av till 40 000 kr km åsträcka. Därtill kommer

skyddszoner per

kostnader för återställande (plantering) av vegetation i zonen, vilka av samma författare uppskattats till 10 000 kr/km.

bör i vissa fall kunna ske omställnings- och

Finansiering genom anläggningsstöd.

Anläggning och restaurering au våtmarker

10.5.2 Hästskovåtmarker

Inledning

Hästskovátmarker (eng. horse shoe) är anlagda utvidgningar av åfåran, vilka är riktade mot ett eller flera tillflöden. Då de

anläggs

utan yttre begränsningsvall mot ån antar de formen av en hästsko. Sakinformation om hästskovátmarkers utformning har hämtats från Petersen & Petersen (1990) och Petersen et al. Manus).

(1990,

Utformning av häslskovátntarker Hästskovåtmarker föreslås grävas 6-8 m in i

skyddszonerna

utefter vattendragen, med en bredd av där

ca 10 m, på platser dräneringsrör mynnar i strandbanken. Dammamas bottnar bör vara nästan lika djupa som åfårans botten sluttande ner

och svagt mot densamma. Hästskon utformas så att den kan koloniseras av vattenväxter, främst vassbildande arter, och därigenom utgöra en mini-våtmark på ca 50 m2. Där våtmarker anläggs inom lågt belägna eller flacka skyddszoner löses med busk- och

problemet

trädrötter som hotar tränga in i dräneringsrör som passerar genom

skyddszonen (jämför avsnitt 10.5.1 Skyddszoner). Rören kan då kapas vid kanten av skyddszonen och dräneringsvattnet rinna ut

över minivåtmarken. Under sommarens lågvatten kommer hästskorna att vara helt eller delvis torrlagda, medan de under högvattenperioder kommer att översvämmas kraftigt. Hästskovåtmarker kommer på detta sätt att avsevärt kunna öka vattendragens aktiva ytor. Särskilt detta inom

gäller jordbruksområden

med intensiv täckdikning, där man inte sällan finner mellan 5 och 10 dräneringsrör per km åsträcka.

Erfarenheter av hästskovåtntarker Kunskap om hästskovátmarkers effektivitet med avseende på ämnesreduktion saknas för närvarande, men ett flertal sådana våtmarker kommer under 1990/91 att i Kristianstads län.

anläggas

En allvarlig invändning har riktats mot hâstskovåtmarkerna. Genom att de saknar avgränsning mot âfåran är det stor risk att sedimenterat material eroderas och borttransporteras i samband med höstens och vinterns Även och

högvatten. befintlig vegetation

därav bildad detritus (dött organiskt material, t. ex. rester av blad och stjälkar) riskerar att transporteras bort under dessa

perioder.

Om detta sker påverkas Dels kommer

näringsretentionen negativt.

både partikulärt material och näringsämnen att transporteras mot havet under den säsong då havet utsätts för

högst näringsämnesbelastning. Dels kommer borttransporten av organiskt material att

Anläggning och restaurering av våtmarker

medföra att denitrifikationen i hästskon hämmas under senhöst, vinter och vár på grund av brist på för denitrifikationsbakterierna

organiskt material. Detta innebär att denitrifikationen

nödvändigt

troligen blir mycket låg under de årstider då kvävetransporten är hög och processen i stället bör gynnas maximalt (jämför avsnitt 10.3, Ekologiska processer av betydelse för närsaltretentionen, samt avsnitt 10.5.3, av åar och floder). För att motverka dessa

Meandring

effekter har föreslagits att bottnen i hästskon beläggs med

negativa

vilket kan bidra till att kvarhálla vegetationens rötter under sten,

högvattenperioderna, men troligen endast i begränsad utsträck-

ning medför förbättrad fasthållning av sedimenten.

10.5.3 Meandring av åar och floder

Meandringen: naturliga uppkomst

Slättlandets rinnande vatten utvecklar med tiden meandrande lopp om de inte utsätts för människans ingrepp. Meandringen uppstår på grund av lokala geologiska och topografiska förhållanden.

Normalt söker ett vattendrag till de lägst belägna punkterna i sig I slättlandskap regleras inte vattendragets lopp i någon landskapet.

av nivâskillnader, utan flod- eller áfårors lopp föränd-

högre grad

ras ständigt genom växelvis verkan av högre erosion av material från ena sidans strandbank och avsättning av material vid den motsatta stranden. Detta är en som medför att

naturlig utveckling,

det rinnande vattnets väg mot havet kan förlängas 1-3 gånger

som vattendragets magasinering av vatten ökar i motsamtidigt

svarande grad.

Människans ingrepp För att förbättra betingelserna för åkerbruk har svenska lantbrukare alltsedan mitten av 1800-talet vidtagit åtgärder för att

bättre kunna kontrollera jordbrukslandskapens hydrologi. Detta

har bland annat skett genom uträtning och fördjupning av framför allt vattendragens huvudfáror. Även mindre tillflöden har i de flesta fall där de runnit genom åkermark rätats ut och ofta lagts

under kulvertering. Utdikning och utrâtning har varit

jord genom mycket omfattande och berört de flesta vattendrag i mer betydande

i södra och mellersta Sedan år 1879 har

jordbruksbygder Sverige.

verksamheten stötts med statsbidrag, men då krävt statlig med-

verkan genom länsstyrelserna. Förrättningsprotokoll innefattande kostnadsaspekter, beslut och avsyning har argumentering,

upprättats, och kartor ritats som visat den befintliga åfåran och den

planerade uträtade dragningen. Båda typerna av material, som nu arkiveras hos länsstyrelsernas lantmäterienheter, är offentliga

Anläggning och restaurering av våtmarker

handlingar och kan användas vid planeringen av

restaureringsingrepp i vattendragen.

Effekter av av vattendrag

Genom uträtning och kulvertering av de rinnande vattnens lopp kunde borttransporten av vatten från åkermarken ske avsevärt snabbare än tidigare. Emellertid skapades som följd av detta resultat nya problem. Således drabbades ofta nedströms liggande

marker av översvämningar, vilket ledde till att vattenavledningen

även inom dessa områden måste effektiviseras. På av de

grund

snabbare vattenrörelserna och den kortare ökade

uppehållstiden

erosion och transport av partikulärt material (jämför Chen 1976, Li & Shen 1973) samt kväveläckage (Seuna & Kauppi 1981). Detta

ledde till högre sedimentavsättning i nedströms belägna dammar och på lugnflytande sträckor, vilket resulterade i ständigt

återkommande behov av underhåll (årensningar). En hög andel av

materialtransporten belastade slutligen havet med följder som uppgrundning i åmynningar och ökad näringsämnesbelastning vid

nedbrytning av det partikulära materialet.

Restaurering av tidigare meandrande vattendrag

Genom att återställa meanderslingor i åar ökar vattnets transportsträcka och uppehållstid i ån innan den når havet. Då åarnas bottenyta förstöras ökar potentialen för

närsaltsretention,

både genom att kontakttiden mellan vatten och bottenmaterial (denitriñkation) ökar och genom att kan etablera

vattenvegetation

sig på större ytor (upptagning av näringsämnen, sedimentation av partiklar, denitriñkation). Långsammare vattenflöde leder också till att makrovegetation och makroalger lättare etablerar

sig på

olika typer av bottnar under vegetationsperioderna, vilket i sin tur

resulterar i högre upptagning och inkorporering av näringsämnen

i biomassa samt högre denitriñkation i i

makrofyternas rotzon,

lugnvatten under växterna (där sedimentation av organiskt material kan ske) samt i det organiska material som filtreras ur

vattnet av makroalgernas finmaskiga trådnät. Den lägre

flödeshastigheten leder sannolikt också till förbättrade sedimentationsförhållanden och lägre erosion. Dessa gynnsamma förhållanden kommer att uppstå under sommarens

lågvattenperioder.

Under högvattenperioder - i samband med att de

högsta närings-

ämnestransporterna under året sker i södra Sverige - är det troligt att den höga vattenföringen ändå leder till att sedimenterat material och växtdelar transporteras till nedströms

belägna

dammar, sjöar eller havet. Om detta sker försämras

betingelserna

för denitrifikation radikalt i åarna Jansson et al. Manus).

(jämför Dock är det viktigt att påpeka att mängden biologiskt material som

assimilerat näringsämnen under sommaren och transporteras till

nedströms bassänger, dels fördröjer näringsämnestransporten,

Anläggning och restaurering av våtmarker

dels under en tid kommer att binda näringsämnena i

längre sedimentet och göra det otillgängligt för primärproducenterna.

Nettoeffekten av med avseende på närings-

restaureringen

ämnesretention kommer således att orsakas av ökad denitrifikation under sommaren samt av av den del av de i

fastläggning

biomassan näringsämnena som immobiliseras

inkorporerade

sedimentation i nedströms våtmarker eller dammar innan genom vattnet når havet.

Vid av tidigare meandrande åsträckor är det lämpligt

restaurering

att ån dess sträckning. Information om denna

återge ursprungliga

kan i de flesta fall inhämtas från lantmäteriverkets material, eller studier av på gamla kartor. Svårigheter att genom âgogränser återställa den meandringen kan dock uppstå om

ursprungliga

ån så att topografin ändrats. Nya meander-

ingrepp kring gjorts

måste då Detta arbete kräver samarbete med

slingor planeras.

erfarna eftersom det är stor risk att

geohydrologiskt personer,

åfåran förändras drastiskt genom vattnets eroderande kraft om den på felaktigt sätt. För att stabilisera strandbankar bör

anläggs träd och buskvegetation planteras åtminstone på slingornas

bidrar då till att binda jorden och minska

yttersidor. Rotsystemen

erosionseffekterna.

av kräver också att breda mark-

Anläggning meanderslingor

remsor avsätts som blivande våtmarker, eftersom vattendraget

troligtvis kommer att översvämma under högvattenperioderna.

Markomrádena måste till den lokala topografin, om inte anpassas

invallningar görs, och kan därför bli tämligen oregelbundet

utformade.

Erfarenheter av restaurering

svenska erfarenheter finns av denna typ av restaurering. I

Inga

Danmark har smärre i åar, bl. a. i Gelså vid

ingrepp genomförts

som är ett tillflöde till Ribe å på Sønderjylland

Bevtoft, amt 1989). Dessutom planeras restaureringar av (Sønderjyllands

flera små åars samt storskaliga åtgärder inom delar av Skjem

lopp ås huvudfåra nära Ringkøbing på Jylland (Carl Christian

Hoffmann, Silkeborg, muntl. medd.)

I Gelså har den restaurerade återgivits den sträckning

åsträçkan

den hade före 1952. An har dimensionerats för en

uträtningen

maximal vattenföring på 5 m3/s, men då detta flöde överskrids varannan vinter kommer stora översvämningar att äga

ungefär

rum. För detta ändamål har marker utefter ån reserverats, vilket innebär att även bevaras. Restaureringen har

tidigare våtängar

medfört mer varierande levnadsmöjligheter för växter, smådjur och fisk. Eftersom ån varit av stort värde som laxvatten har

tidigare

&

Anläggning och restaurering av våtmarker

man också skapat reproduktionsbankar för laxfisk och ut

lagt

större stenar som ståndplatser för laxen.

Restaureringen tillgodoser därför såväl naturvårdsaspekter som fiskeintressen

(Sønderjyllands amt 1989). Mätningar av effekter beträffande transporten av näringsämnen och partikulärt material har inletts men inga resultat har ännu presenterats (Carl Christian Hoffmann, muntl. medd.).

Befintligamätdaüz

Utvärderingar av skillnader mellan meandrande och uträtade rinnande vatten saknas i litteraturen. studerade

Krug närings-

ämnestransporten inom uträtade och meandrande delsträckor av Kävlingeån i Skåne, men kunde inte finna några skillnader beträffande fosfor- och mellan de olika

kväveeliminering

åstrâckorna (A. Krug, muntl. medd.).

Mycket få data har överhuvud beträffande totala presenterats kväveförluster och denitrifikation i små till

måttligt stora, jordbrukspåverkade åar. De flesta mätningarna är genomförda

under sommarens och därför av värde

lågvattenperiod, begränsat

för en bedömning av den totala

årliga kvävefastläggningen.

Således presenterar Cooke & White Hill

(1987), (1979, 1983, 1988),

Kaushik & Robinson (1976) av

uppskattningar nitratminskningen

i vattendragen på mellan 5 och 70 % av under nitrattransporten sommaren eller vegetationsperioden. Christiansen & Sørensen (1988) och Jansson et al. (Manus) har på basis av över året mer

utspridda mätningar uppskattat den årliga kväveretentionen till storleksordningen 2-5% av kvävetransporten, medan Hoare (1979)

redovisar att 68% av nitrattillförseln till en

jordbrukså på Nya

Zealand eliminerades. i åarnas bott-

Denitrifikationsmätningar

nar under har resulterat i aktiviteter

vegetationsperioden på 4-17

mg N/m2 x h (Hill Christensen & Sörensen Jansson et

1988, 1988,

al. Manus). Under höst, vinter och vår dock aktiviteten till

sjönk

0,02-O,3 mg N/m2 x h), vilket ansågs bero temperatur och bort-

på låg

transport av nedbrytbart organiskt material under

högvatten-

perioden (Jansson et al. Manus).

Sammanfattningsvis kan anföras att redovisade data antyder att kväveretentionen i små och måttligt stora åar och floder kan vara relativt hög under sommaren, men sannolikt är vid flöden

låg höga

och låga temperaturer som i allmänhet kännetecknar vintrarna

på

norra halvklotet. Dvs. är som i samband med årets

aktiviteten lägst

högsta kvâvetransporter. Aar och floder torde därför vara av underordnad betydelse för kväveretentionen i

avrinningsområdena.

Anläggning och restaurering av våtmarker

Kostnader Kostnaderna för återställandet av en delsträcka i Gelså vid Bevtoft blev av omfattande mycket höga. På en

på grund grävarbeten

sträcka av 1 340 m förlängdes den 6-8 m breda ån genom anläggav 16 krökar till 1 850 m. Kostnaden för arbetena uppgick till

ning

1,5 Dkr (Sønderjyllands amt 1989), vilket motsvarar ca

knappt milj

2,9 milj Dkr per restaurerad km åsträcka.

Petersen et al. (1990) har i samband med planering av restaurering av våtmarker i Kristianstads län uppskattat kostnaden för meandav ett mindre kring vilket en 40 m bred dalgång

ring vattendrag,

skulle grävas ut, till ca 2,1 milj kr per km.

Man kan mot bakgrund av den formodade låga näringsretentionen

och de kostnaderna om det är rimligt att utnyttja

höga ifrågasätta

ekonomiska resurser for återskapande av tidigare

begränsade

meandrande åsträckor. En sammanvägning med naturvårdsoch av landskapsbilden kan dock leda till

aspekterna âterskapande

att åtminstone begränsade avsnitt av å- eller flodfåror restaureras.

105.4¶Sumpskog

Inledning Sannolikt har det sydsvenska jordbrukslandskapet fore utdik-

och tid innehållit avsevärt mycket mer

ningarnas torrläggningens

än vad som är fallet Redan tidigt utnyttjade dock de

sumpskog idag.

skånska bönderna för skottskogsbruk, och

sumpskogarna

Emanuelsson et al. (1985) bedömer att en mycket hög andel av den

sumpskogen därigenom blev kraftigt kulturursprungliga

De orörda sumpskogar man idag finner förekommer

påverkad.

främst marker som vunnits vid sjösänkningar och som redan

på

från varit försumpade eller som blivit det genom bortodling.

början

av utbredning före år 1850

Några uppskattningar sumpskogarnas

har inte återfunnits i litteraturen. Aniansson (1990) anger att det finns 8,4 ha våtmarker i Sverige, varav drygt 3

miljoner skogliga miljoner ha anses vara skyddsvärda från naturvårdssynpunkt.

finns de flesta sumpskogarna främst i Norrland.

Idag

är enhetlig naturtyp, utan dess utveckling beror på

Sumpskog ingen graden av vattendränkning av marken. Defmitionsmâssigt

karaktäriseras dock av hög fuktighet, och är

sumpskogarna mycket

i översvämmade under senhöst, vinter och vår.

regel kontinuerligt

Detta ställer krav och en specialiserad flora

höga på vegetationen

Anläggning och restaurering av våtmarker

utvecklas. Bland träden dominerar i södra oftast

Sverige klibbal,

men även ask och glasbjörk tål att stå med rötterna vattendränkta under lång tid. Ett rikt örtskikt kan utvecklas med förekomst av

olika ormbunksarter, svärdslilja, kabbeleka, älgört, starrarter,

m. m. (Emanuelsson et al. 1985). De flesta svenska

sumpskogama

är mindre än två hektar, men trots det är de lokaler för

viktiga

hotade arter, bland andra vitryggig hackspett, vissa

grodor, fjärilar

och växter (Aniansson 1990, Arby 1990).

Restaurering och ngunläggning av sumpskogar Några erfarenheter av restaurering eller anläggning av

nya sumpskogar existerar inte i Sverige. I Halland har dock domänverket presenterat planer på att återställa ett 10 ha stort numera utdikat sumpskogsområde i kustzonen mellan och

Lagan

Genevadsån. Erfarenheter från detta projekt kommer inom de närmaste åren att bli utvärderade och kunna utnyttjas för fortsatta aktiviteter.

Om arealen ska ökas förefaller det vara en

sumpskogar rimlig

princip att restaurering av befintliga i första hand

sumpskogsrester

främjas, eftersom de återstående resterna av den

ursprunglig

floran och faunan då kan en bas för återkoloni-

utgöra naturlig

senng.

Såväl nyanläggning som kan ske av

restaurering genom höjning

pasströskeln i avflödena i de som avvattnar

vattendrag sumpskogen. Lämpligen avskogas inte ytorna före dämningen, utan

gammal fastmarksskog får stå kvar och självdö. Detta förfarande har flera fördelar. Bl. a. detta ett rikt vilket är gynnar insektsliv, en förutsättning för en rik Förekomsten av stora

fågelfauna.

mängder dött organiskt kol både i samband med

restaureringlnyanläggning och under senare skeden av sumpskogens utveckling

gynnar dessutom denitriñkationen. Eftersom anaeroba förhållanden kommer att råda vid kommer denitrifikations-

markytan

hastigheten också att regleras av tillförseln av nitratrikt vatten från uppströms belägna källor. Sumpskogar anses därför ha

hög denitrifikationspotential.

Sumpskog kan också bildas som en succession att

naturlig genom

fuktängar under längre tid inte hävdas genom slåtter eller bete. Videarter, klibbal och björk kommer då att vandra in

(Alexandersson et al. 1986).

Erfarenheter

Såvitt känt existerar inga kvantifierade avseende

uppskattningar läckage och fastlâggning av i näringsämnen nordliga sumpskogar. Kväveläckaget från sydsvenska skogsmarker uppskattas

Anläggning och restaurering av våtmarker

x år 1990), men om läckaget från

till 5-10 kg N/ha (Andersson

kommer att under- eller dessa siffror kan

sumpskogarna överstiga

framtida Denitriñkationen i bara fastställas genom mätningar. i Storbritannien har av Inesson till

lövskog på fastmark uppskattats

N/ha x år Merlewood Institute of Terrestrial 5-10 kg (P. Ineson, muntl. medd.). Troligen kommer denitrifikations-

Ecology;

aktiviteten i att vara avsevärt högre - kanske 10 gånger

sumpskog

- eftersom anaeroba förhållanden kommer att råda i eller mer under en stor del av som tillgången till markskiktet året, samtidigt kol också antas bli än i en fastmarksskog om dött

nedbrytbart högre

material inte bort. Detta förutsätter givetvis också att transporteras nitratrikt vatten tillförs mer eller mindre kontinuerligt.

Naturvåndsaspekter ovan refugier för

Som redan nämnts utgör sumpskogarna arter och representerar därför stora naturvärden.

utrotningshotade

avsätter t. ex. Världsnaturfonden medel för Av detta skäl

bevarande av denna biotoptyp.

Anläggnings- och skötselkostnader vara låga, eftersom endast

Anläggningskostnadema uppskattas

i avflödena behöver anordnas. Krävs dessutom invall-

dämning som av och vägar kan kostnaderna stiga ning skydd bebyggelse

betydligt.

torde inskränka till underhåll och

Skötseln av sumpskogarna sig

av i avflödena. Kostnaderna

reglering dämningsanordningarna för detta uppskattas bli låga.

Provtagningsprogrum

Beroende antalet till- och avflöden samt grundvattenpå kan för sumpskogar bli av

förhållandena provtagningsprogram

olika Är grunden relativt tät och grundvatten-

mycket omfattning.

är det med flödes- och koncen-

inflytandet ringa, tillräckligt

i till- och avflöden för att en tillförlitlig

trationsmätningar

kunna Detta förutsätter givetvis att massbalans ska upprättas. om nederbörd och kan inhämtas

information evapotranspiration

likartade annars kräver även dessa

från närbelägna områden, parametrar speciella mätningar.

10.5.5¶Energiskogsodling

Inledning tas i detta sammanhang, eftersom energi- Energiskogsodling upp ibland som ett inslag i, eller alternativ till, skog föreslagits

Anläggning och restaurering av våtmarker

skyddszoner med syfte att minska transporten av

näringsämnen

från marker som omger

vattendragen.

Energiskog har sedan mitten av 1970-talet framstått som ett av alternativen för att ersätta av fossila bränslen och

användningen

kärnkraft för energiproduktion. En av för en

förutsättningarna

framtida storskalig odling av är av relativt

energiskog frigörandet

stora arealer åkermark från konventionell

jordbruksproduktion som nu aviseras på grund av överskottsproduktion.

Energiskogar består i södra Sverige i regel av unga (3-4 år

gamla) planteringar av pil, men även gråal, poppel och björk är potentiellt

intressanta. På grund av beståndens täthet saknas undervegetation och marken under den buskartade bar. En

vegetationen ligger ingående beskrivning av bl. a. bakgrund, forskningsinsatser och

miljökonsekvenser ges av Andersson (1990), på vars arbete det mesta av nedanstående information baseras. Andersson (1990) anser att kunskaperna mot slutet av 1990-talet kommer att vara så stora att en utökad satsning på energiskog bör kunna ske.

Odlingsbetirtgelser

Energiskogsodling kan bäst ske på övertalig åker och torvmark, men även på marker där odling sedan tid eller som

längre upphört

odlas i liten omfattning på grund av att de är och

lågt belägna

därmed svårodlade och svåravvattnade. I de senare fallen krävs betydande insatser i form av av

markberedning, anläggning awattningssystem samt gödsling/kalkning. För gödsling rekom-

menderas under de tre första åren 85-150 kg N/ha 60x år, därefter

80 kg N/ha x år, samt uppskattningsvis 30 P/ha 80 kg respektive kg

K/ha under varje odlingsår. Dessutom rekommenderas kemisk ogräsbekämpning med herbicider under de två första åren, samt finns farhågor för att även svamp- och måste föreogräsangrepp byggas genom kemisk bekämpning. Odling utan dessa stöd-

åtgärder anses inte bli ekonomiskt bärkraftig.

Miljökonsekvenser

Jämförande studier av avrinning och näringsläckage mellan

stråsädsodling och normalt gödslad energiskog genomförs

sedan år 1984 på åkermark i södra Skåne. Resultaten indikerar

lägre nitratutlakning och fördröjd höstavrinning från energiskog

än från stråsäd. Beträffande fosforutlakning kunde skill-

inga

nader påvisas (de Maré 1989). Jämförelsen är dock svår att utvärdera på grund av stora variationer i såväl som

avrinning näringsläckage från försöksytorna, och några säkra slutsatser om

skillnaderna mellan strásäds- och kan därför

energiskosodling

ännu inte dras från studien. Andersson (1990) anför att det vid

avverkning av energiskog sker kraftiga läckage av framför allt

Anläggning och restaurering av våtmarker

kväve, och att utbytet av kväve vid kan till ca

gödsling uppskattas

50 %. beträffande av kväve och fosfor

Målsättningen belastningen

på vattendrag anges till högst 10 kg N och 0,2 .kg P per ha och dvs.

år,

samma storleksordning som vid normalt i södra

skogsbruk

Sverige, men avsevärt lägre läckage än från konventionellt

jordbruk.

Natuwånloaspekter

Vid intensiv är ett markskikt bestående av

energiskogsodling gräs

och örter inte önskvärt. Endast om odlas extensivt och

energiskogen

utan gödsling kan en rikare flora etablera Faunaeffektema av

sig. energiskogsodling är mer komplicerade. Fältvilt kan finna både

skydd och föda i skogen, men är mindre önskvärt ur

odlings-

synvinkel, eftersom älg, rådjur, hare och kanin kan förorsaka skador på odlingen. Bland fåglar finns arter som

gynnas påtagligt

medan andra missgynnas. Ett förändrat men relativt diverst fågelsamhälle kommer därför att fortleva inom eller i direkt anslutning till energiskogen (Göransson In press, i Andersson 1990). Från naturvårdssynpunkt ger därför en

energiskogsodling

blandad effekt.

Bedömning av energiskog på eller i anslutning till våtmarker

Med utgångspunkt från ovan redovisade och

odlingsbetingelser

resultat kan energiskogsodling inte rekommenderas som alternativ till skyddszoner i områden närmast

vattendragen. Anläggs energiskog nära vattendrag, bör en skyddszon också anläggas

mellan skogen och för att minska de

vattendraget negativa

effekterna av utlakning i samband med och slutav-

gödsling

verkning, annan kemikalieanvändning och hög nederbörd.

Denna bedömning styrks av Anderssons (1990) slutsats att

energi-

skog inte skall anläggas i kärr eller andra orörda

strandzoner,

våtmarker. Som alternativ till konventionellt är dock

jorbruk

energiskogsodling att föredra.

10.5.6 Parallella flod- respektive åfåmr

Inledning Anläggning av parallella flod- och åfåror, respektive dammar, har

nyligen börjat tillämpas i Storbritannien (Land use consultants 1990, Nolan & Davidson 1990), men metoden finns

tidigare

beskriven för Brix 8: 1989).

avloppsvattenrening (jämför Schierup

Målsättningen är att avlasta åns eller flodens huvudfåra från vatten och därmed minska risken för okontrollerade översvämningar nedströms samt minska erosionen av flodbankarna. Detta ska ske genom en självreglerande av vatten från

översvämning

1%

Anläggning och restaurering av våtmarker

huvudfåran in i den/de nyanlagda parallellema vid högvatten-

situationer. Härigenom ökar magasinets totala volym så att liknande effekter som vid anläggning av dammar uppnås beträffande ökad uppehållstid och minskad erosion av material.

Som en parallell åfåra kan även det anlagda kanalsystemet vid

Ringsjön i Skåne betraktas (Hörberg et al. 1990). Genom dämning av en å leds näringsrikt vatten in i ett kanalsystem, vars botten i allmänhet under hela året täcks av vattenpest (Elodea). Under

vegetationssäsongerna (april-november) koloniseras dessutom vattenpesten av makroalgen grönslick (Cladophora).

av parallella flod- respektive åfåmr

De extra flodfåroma anläggs i láglänt mark vid sidan om huvudfåran och löper mer eller mindre parallellt med huvudfáran så länge topografi och andra hänsyn tillåter detta. Eftersom vatten-

drag alltid söker sig till landskapets lägst belägna punkter innebär anläggandet av parallella fåror att mark vid sidan om vattendraget

i regel måste avplanas och sänkas genom grävning för vatten ska söka sig till de nya fårorna. Ingreppens storlek bestäms av nivåskillnaderna mellan vattenyta vid högvatten och kringliggande mark (den parallella fårans botten).

Mätdata och provtagningüirogram

effektstudier har rapporterats från ovan refererade brittiska

Inga anläggningar.

I Snogerödsanläggningen styrs vattenflödet av de naturliga

flödesvariationerna i den dämda ån, och vattnets uppehållstid varierar mellan 12 timmar och 14 dagar. Kväve- och fosforreten-

tionen är hög. För år 1989 rapporterades en fastläggning mot-

svarande 1 350 kg kväve och 140 kg fosfor per ha och år, motvarande

ca 10 respektive 60% av näringsämnestillförseln. Genom skörd och näringsanalys uppskattades ca 210 kg N och 40 kg P per ha ha

inkorporerats i växtbiomassa. Resten av näringsämnena anses ha eliminerats genom denitrifikation och sedimentation, men detta har inte verifierats genom mätningar (Hörberg et al. 1990). Hög retention av kväve sker även vid höga flöden under vintrarna. Således var reduktionen ca 330 kg N/ha vid det högsta flödet under januari 1990. Fastläggningen skedde sannolikt genom denitri-

ñkation, eftersom mer än 95 % av kvävetransporten utordes av

nitratkväve (ca 15 mg tot-N/l). Temperaturen i januari var låg, varför växternas upptagning troligvis saknade betydelse. Preliminära resultat för 1990 indikerar förbättrad total retention i anlägg-

ningen- (Camper 1990).

Anläggning och restaurering av våtmarker

Provtagningsprogram bör i första hand omfatta massbalansstudier med en mätpunkt uppströms delningen av vattenmassan och en punkt efter att parallellema återförts till huvudfåran, alternativt

mätpunkter i både parallellfåran och huvudfåran. Vederbörlig hänsyn måste tas till tillflödenas volym och näringsâmneshalter.

Grundvattnets betydelse bestäms utifrån potentialmätningar av

och haltbestämningar (jämför avsnitt 10.5.8,

grundvattennivåer

Oversilningsängar). Denitrifikation kan mätas på flera punkter i

båda vattendragsfårorna, och om kraftig vegetationsutveckling sker bör biomassaprov tas för kvantiñering av näringsupptaget.

Kostnader

kostnadskalkyler har inte presenterats av Land use

Några

consultants (1990) och Nolan & Davidson (1990).

Anläggningskostnaderna för Snogeröds algodlingsanläggning

uppgick till 1 050 000 kr (år 1988), och inkluderar projektering,

entreprenad (grävning, avplaning av slänter, plantering av växter

for att hindra erosion) samt etablering av biomassa i kanalsys-

temet. Driftskostnaderna, exklusive kontrollprogram, är mycket

låga och utgörs av kostnader för allmän tillsyn, skötsel av dämmen samt rensning av kanalerna från indrivande grövre material (Hörberg et al. 1990, P.-A. Camper, muntl. medd.).

10.5.7 Dammar

Inledning

Dammar bedöms ha hög potential for att nedbringa närsaltinnehållet i vatten under dess transport mot havet, både genom hög effektivitet beträffande ämnesfastläggning och på grund av att de är lätta och relativt billiga att anlägga och således kan anläggas i stort antal. I dammar kan strandzonens vegetation ta upp näringsämnen. Genom att det rinnande vattnets flödeshastighet dramatiskt reduceras kan en avsevärd sedimentation av partiklar som innehåller kväve och fosfor ske. Dessutom kan bakteriell denitrifikation gynnas om dammarna utformas så att de gynnar sedimentation och kvarhållning av bildat sediment samt ger

vattnet lång uppehållstid.

Oavsett vilka typer av dammar som anläggs och var de anläggs inom avrinningsområdet medför de vissa fördelar utöver näringsämnesretentionen. Genom dammarnas magasinering av vatten erhålls en utjämning av vattenföringen i åns huvudfára. Detta leder till minskad risk för översvämningar av nedströms liggande landområden vid högvatten, samtidigt som erosionen av såväl

Anläggning och restaurering av våtmarker

organogent som minerogent material minskar. Slamtransporten till havet blir således lägre och vattnet klarnar snabbare upp efter intensiv nederbörd.

Det rekommenderas att många små dammar anläggs högt upp i

vattendragssystemen, t. ex. där dräneringsrör och små tillflöden

mynnar i större tillflöden eller huvudfåran. Huvudfåra och tillflöden ska kantas av blå ytor som kan dämpa flödestopparna och

hålla kvar näringsämnena mycket effektivare än vad magasinen i huvudfåran kan. Om skyddszoner anläggs placeras dammarna

företrädesvis inom dessa.

Naturvärden och kommersiella aspekter Dammar kan - om de utformas och sköts rätt sätt -

på representera höga naturvärden och också utnyttjas kommersiellt.

Gynnsamma andfågellokaler med hög andfågelproduktion kan

erhållas om dammarnas stränder görs flikiga eller om bottnen utformas så att oregelbundna vassbâlten med vikar och uddar utvecklas. Det är i detta fall viktigt att andparen inte ser varandra

under tidig vår, när bobyggande och häckning inleds, eftersom

ögonkontakt leder till revirstrider. Under hästarna fungerar många dammar som rastplatser för änder och kan dra till sig stora individantal, vilka kan skattas genom jakt.

Om dammarna utformas med långsamt sluttande stränder kan

goda vadarbiotoper uppstå. En förutsättning för detta är dock att

stränderna under tidig vår till försommar består av en mosaik av relativt fuktiga respektive torrare partier, samt att de betas eller hävdas så att en varierad och småtuvig lågstarrvegetation gynnas. Dessa lokaler blir fördelaktiga för småvadare både som häck-

ningslokaler och som rastplatser vid flyttning (Alexandersson et al. 1986). Beträffande skötselanvisningar och betningstryck hän-

visas till refererad litteratur.

Om strandzonen görs flack och vass inte tillåts breda ut sig kan flera av de svenska hotade groddjuren kolonisera dammen, t. ex.

ätlig groda, respektive inplanteras, t. ex. klockgroda. Flera grodarter gynnas dessutom av breda översvämningszoner, vilket

innebär att förekomst av både grodor och småvadare mycket bra kan kombineras med närsaltreduktion i våtmarker. Om buskvegetation, såsom t. ex. björnbärssnår, finns nära dammen kan även lövgroda etablera sig. Djupa dammar kan möjligen också attrahera lökgrodor. Alla dessa arter missgynnas av barrträdsvegetation, framför allt gran, som måste undvikas (Berglund 1976, Ahlén 1977). Inte i något fall kan förekomst av groddjur i dammarna kombineras med förekomst av rovfisk eller kräft-

Anläggning och restaurering av våtmarker

produktion. Rovfisk och kräftor äter upp grodrom och grodyngel; kräftor äter dessutom upp den som

undervattensvegetation gynnar

vissa grodarter (Andrén & Nilsson 1988).

Dammar kan även utnyttjas för produktion av svensk flodkräfta eller amerikansk signalkräfta. I båda fallen kräftorna om

gynnas rikligt med bohálor förekommer. Därför bör bottnen närmast land täckas med större stenar eller andra av t. ex.

typer gömslen, dräneringsrör av tegel eller kupiga taktegelpannor. Vattenflödet

genom dammen bör vara så högt under vintern att inte

syrebrist

upstår under isen. För utplantering av kräftor krävs tillstånd från länets ñskenämnd, som också tar till vilken av ovan-

ställning

nämnda arter som får utplanteras. Om av dammar-

utformningen

na inte tillåter att hög näringsämnes- och slamretention kombi-

neras med kräftodling, bör näringstransportaspekterna få prioritet

och en lägre produktion accepteras.

Utformning

Dammarna bör ges sådan volym att till

uppehållstiden uppgår

åtminstone 3-5 dygn under medelhögvattenperioder, dvs. under en stor del av höst, vinter och vår (jämför Jansson et al. Manus). Med ökad uppehållstid ökar den totala minskar

närsaltretentionen,

risken för utspolning av ackumulerat sediment och ökar kontakttiden mellan vatten och sediment, vilket gynnar denitriñkationen.

God sedimentbildning ökar också förutsättningarna för varaktig

och hög denitriñkationsaktivitet. Av detta att dammarna

följer

endast sällan ska rensas. De bör i stället sådant att de

ges ett djup kan fungera utan under en av år. Den

ingrepp lång följd

effektivare sedimentretentionen i dammar medför att dessa sannolikt är att föredra framför s. k. hästskovåtmarker avsnitt

(jämför

10.5.2, Hästskovåtmarker).

Om möjligt bör dammarna utformas med en sluttande

långsamt

strandzon som gynnar tillväxt av Genom hävd av

vattenvegetation.

stränderna genom bete kan hållas nere och en s. k.

vassvegetation blå bård bildas, samtidigt som markvegetationen hålls till låg förmån för fågelfaunan (Alexandersson et al. 1986).

Hur stor volym enskilda dammar bör kan beräknas med

ges kännedom om avrinningsområdets yta, nederbördens frekvens och

volym samt avrinningsförhållandena. Om bör sådana möjligt beräkningar kontrolleras under högvattenperioder genom mätningar i ytflöden eller dräneringsrör med kända avrinnings-

områden så att frekvensen av olika flöden kan fastställas.

Beräkningsmodeller för denna typ av problem har nyligen börjat

utvecklas inom Sveriges Lantbruksuniversitet i (A.

Uppsala

Gustafsson, SLU, muntl. medd.), som besitter ett stort material av

Anläggning och restaurering av våtmarker

hydrologiska data från små avrinningsområden i södra Sverige. Riktlinjer för dammars volymer vid olika avrinningsförhållanden (dammvolym per m3 vattenföring/sek, eller dammvolym per

ha dränerad mark) kan därför inte presenteras ännu.

För att underlätta reglering av dammamas vattenstånd och avrinning anläggs ett dämme i avflödet. Detta kan vara utformat som Vformat överfall, plant skibord eller munk, och bör tillåta vatten-

föringsmätningar.

Översikt över anläggning och utnyttjande av olika typer av

dammar Dammar i huvudfåran. Dessa anläggs genom att flodfåran fördjupas och breddas. Eftersom huvudfåran transporterar större vattenvolymer än tillflödena krävs att dammarna görs relativt

stora så att acceptabla uppehållstider kan uppnås. Vid anlägg-

bör också beaktas vilka övriga åtgärder som vidtas upp-

ningen

ströms. Således medför förekomsten av ett stort antal dammarlvåtmarker i huvudfåran eller i tillflöden uppströms den planerade dammen att framför allt fluktuationerna i vattenföringen men även närsaltbelastningen minskar. I detta fall ställs lägre krav på

dammens volym, eftersom högvattenflödena dämpas uppströms.

Detta måste vägas mot det faktum att en effektiv näringsretention

längre uppströms medför att näringsämnesbelastningen på dam-

marna blir lägre, och att det därför krävs längre uppehållstid för att uppnå hög fastläggningseffektivitet. I huvudfåran bör helst flera dammar anläggas med inbördes avstånd från några km och mera.

Dammar i tillflöden. Med tillflöden avses här både ytligt avrinnande åar och bäckar, vilka awattnar naturligt dränerad mark, och dräneringsrör och kulvertar, som awattnar åker- och betesmark. Dagvatten behandlas i avsnitt 10.5.11, Dagvattenmagasin.

Naturligt dränerad mark i de södra jordbrukslandskapen uppvisar en avsevärt magasineringsförmåga av vatten i samband

högre

med nederbörd än vad mark med anlagda dräneringssystem gör.

Flödesamplituderna blir därför så höga, och avrinningen får ej

varaktighet. Totalt blir avrinningen från naturmark

längre

dessutom eftersom avdunstningen från vegetationen blir

lägre

än från åkermark - åtminstone om träd och buskar före-

högre

kommer. I större åar och bäckar anläggs lämpligen flera dammar i huvudfåra, med en eller ett par kilometers inter-

vattendragets

vall. I små tillflöden räcker det oftast med en damm som förläggs omedelbart uppström inflödet i huvudfåran.

och kulvertars utlopp från åkrar och betesmark

Dräneringsrörs

kan betraktas som Eftersom magasineringen av

punktutflöden.

ZX)

Anläggning och restaurering av våtmarker

vatten i det tunna jordlagret över dräneringsrör och kulvertar i regel är liten, blir flödena i dessa system mycket intensiva. Vid

regn responderar vattenföringen mycket snabbt, och intensiva flöden med höga vattenvolymer och slammängder uppstår. Detta är

särskilt fallet i dalgångar med branta sluttningar. De högst varierande flödena måste givetvis noga beaktas vid planeringen av dammarnas dimensioner.

Dammarna kan i allmänhet endast anläggas där rörsystemen mynnar ut i vattendragets huvudfåra. I undantagsfall tillåter den lokala topografin att dammar lokaliseras längre bort från åfåran. Däremot kan dammarna utformas på olika sätt, t. ex. en liten, mer eller mindre cirkelformad damm per dräneringsrör, eller vara långstrâckta utefter åfåran och samla vatten från många rör. För

att undvika översvämningar i närliggande åker- respektive betes-

mark, som åtminstone i de södra landskapen ofta är lågt belägna i

förhållande till vattendragets yta under högvattenperioder, krävs

att dammarna anläggs djupt och att pasströskeln i utflödet till huvudfåran endast är någon eller några decimeter ovan densamma. Men också i de fall dammens vattenyta kommer att ha samma nivå som huvudfårans, kommer dammen att kunna fylla sin funktion även om den periodvis kommer att tillföras vatten från huvudfåran. Totaleffekten blir ändå en magasinering av vatten

och näringsämnesretention (jämför nedan: Spegeldammar).

Lamelldammar. På dammarnas botten anläggs lamellsystem av jord, sten och lera, med smala bankar (1-2 m) och breda kanaler (3- 5 m), så att en stor aktiv yta och långsamt flöde erhålls. Bankarna läggs parallellt och i 90° vinkel mot en linje mellan det största tillflödet och avflödet. De anläggs med lutning från stranden mot dammens centrum, så att överdelen når ett par dm över vattenytan vid lågvatten och ett par dm under vattenytan vid högvatten. Varje bank ska vara öppen vid ytteränden och ansluta till land med inneränden. Bankarna placeras så att de löper omlott, dvs. så att första banken har sin öppna ytterände åt t. ex. norr, den andra åt söder, osv. Detta kommer att leda till att vattnet kommer att meandra dammen vid lågvatten och åtminstone vid ytan

genom

flyta på bred front vid högvatten.

Lamellsystemen kommer att resultera i tät vegetation på bankarna

och glesare på djupare bottnar. Förutsättningen för att få en fast

rotad i bottnen så att vegetationen inte flyter upp är

vegetation

beroende av bottenmaterialets beskaffenhet, men kan för en ny-

damm anses vara risk för oönskad kanali-

anlagd god. Någon sering av vattenflödet på grund av framtida vegetationsuppflytning

föreligger i allmänhet inte.

Anläggning och restaurering av våtmarker

Spegeldammar. Denna typ av dammar anläggs vid sidan om ån på

platser där tillflöden saknas. Spegeldammarna försörjs under lågvattenperioder med vatten genom grundvatteninströmning. Under högvattenperioder översvämmas de över pasströskeln med

vatten från åfåran och kommer att fungera som buffertmagasin under dessa perioder.

Bevattningsdammar. Bevattningsdammar skiljer sig inte principiellt från andra dammar. De anläggs i anslutning till jordbruksmark så att huvudfårans, biflödens eller dränerings-

rörs/kulvertars vatten kan kvarhållas under vårhögvattenperioder och sedan användas för bevattning under torra perioder.

Poleringsdammar. Dessa anläggs omedelbart nedströms avlopps-

reningsverk innan vattnet släpps ut i recipienten. Då framförallt

kvävehalterna i utgående vatten från avloppsreningsverk är höga även efter höggradig behandling (krav för kustnära reningverk: 15

mg N/l vid 50 % reduktion, och 8 mg N/l vid 75% reduktion) är det

angeläget att anlägga poleringsmagasin (dammar, våtmarker)

vars funktion är att ytterligare reducera framför allt kvävekoncentrationen i det utgående avloppsvattnet innan det blar

och späds ut med recipientens i regel kvävefattigare va

Poleringsdammar och -våtmarker utformas enligt de allmänna

principer som angivits för att uppnå hög uppehållstid och när-

saltretention. Denitrifikationen gynnas om kvävet i avloppsvattnet oxiderats till nitrat innan det når annars blir

poleringsmagasinet,

nitrifikationshastigheten bestämmande för denitriñkationen. Genom att oxidationen av ammonium till nitrat sker inom

reningsverket, t. ex. i aktivslamanläggning, minskas också syrekonsumtionen i recipienten.

Befintligamätdata

Massbalansstudier i sjöar indikerar att denitriñkation och sedimentation på årsbasis svarar for kväveretentioner motsvarande 18- 81% av den totala kvävetillförseln till sjöekosystemen, varav denitriñkationen ensam svarar för 0-62 procentenheter (Pettersson & Boström 1990). Författarna anser att den låga kontinuiteten i mätningar av denitriñkationens årscykel leder till att .uppskattningarna är något osäkra. Då vattnets teoretiska uppehållstid i sjöar i regel är avsevärt längre (månader - år) än vad som kan förväntas i de dammsystem som här diskuteras kan kväveelimineringen i dammarna förväntas bli avsevärt lägre än den som redovisats för sjöar.

Ett mindre antal massbalansstudier avseende kväve i små sjöar och dammar har återfunnits i litteraturen. Fleischer et al. (1989) fann vid bearbetning av litteraturdata att beroende på olika hög

Anläggning och restaurering au våtmarker

kvävebelastning varierade kväveretentionen i 19 dammar och sjöar mellan 4 och 2 900 kg N/ha x år. De flesta värdena avser dock småsjöar med avsevärt längre uppehållstid för vattnet än vad som kan bli aktuellt för de föreslagna dammarna. teoretisk

Lägst

uppehållstid (11-18 dagar) har tre danska sjöar, som Andersen (1974) beräknat kväveretention för under åren 1972 och 1973. Fastlâggningen varierade i dessa sjöar mellan 180 och 570 kg N/ha x år. Eliminering genom denitrifikation 180-320 kg N och

utorde

sedimentation utgjorde 0-270 kg N per ha och år. Den årliga

belastningen på sjöarna av såväl kväve som fosfor var mycket hög, 800-1800 kg N/ha sjöyta respektive 30-170 kg P/ha. Fosforbudgetar

visade att sjöarna var mättade med avseende på fosfor, och tre av de sex beräkningarna indikerade fosforutflöde ur sjöarna. Vissa brister finns i studien. Sedimentationen har beräknats utifrån N/P-kvoter i sediment och vatten, och denitriñkationen bestämts som en restpost i den sjöinterna budgeten. Fel i av

uppskattningen

sedimentationen kan då leda till felaktiga denitriñkationsvärden. Värdena kan dock anses som rimliga.

Några få svenska undersökningar, som ännu inte publicerats,

existerar också. Jansson et al. (Manus) redovisar massbalanser för en 2 ha damm i Rååns vattendragssystem under ett från nederbördssynpunkt normalt år som indikerar att så mycket som 4 500 kg N/ ha x år eliminerades. Detta utgjorde dock endast ca 2 % av den totala kvävebelastningen på dammen. Retentionseffekten varierade från ca 25% under sommaren till 0-5% av

belastningen

under resten av âret. I absoluta tal var kvävefastlâggningen

högst

under vintern (maximalt ca 200 mg N/m2 x h) och till över 90 %

beroende av partikelsedimentation i dammen. Mätningar av

denitriñkationen indikerade kväveeliminering motsvarande 70

(juni, september) respektive 10 (december, mars) kg N/ha x mån,

vilket ger ett grovt skattat medelvärde på ca 500 kg N/ha x år. En svaghet i massbalansresultaten är att inflytandet av de höga vintervärdena är stort - små koncentrationsdifferenser mellan till-

och avflöden har multiplicerats med höga vattenföringsvârden.

Men även om man bortser från de högsta vintervärdena och beräknar kväveretentionen utifrån ett tiomånadersmedelvärde

uppnås höga värden, nämligen ca 2 700 kg N/ha x år, som måste

betraktas som betydligt säkrare förankrade i mätresultaten. Det bör

i detta sammanhang kraftigt understrykas att med det ringa

resultatsunderlag som för närvarande finns så bör så höga massbalansvärden som här presenterats hanteras med varsamhet.

Denitrifikationen mättes under vintern 1989/90 och sommaren 1990 i en liten damm och tre sjöar i Hallands län (Fleischer & Leonardson 1990). Denitriñkationen i dammen, som var mycket hårt belastad av nitrat från jordbruksmark (ca 7 mg N03-N/l i

och restaurering av våtmarker Anläggning

bottenvattnet under sommaren), uppgick vinter- och sommartid till ca 20 60 N/ha x mån, varav den genomsnittliga

respektive kg

kan skattas till ca 480 kg N/ha x

denitrifikationshastigheten grovt

år. Efter tillsats av nitrat under sommaren fördubblades denitrivilket indikerar att denitriñkationen är

ñkationshastigheten,

under senvår och höst än under vintern, eñersom nitrathalter

högre

då är högre än under sommaren, samtidigt som och kvävetransport i vattnet är högre än under vintern. Tills mer data är temperaturen

tillgängliga bör dock den skattade genomsnittssiffran användas.

Den totala kvâveretentionen i samma damm var drygt 2 900 kg N/ha x år (massbalansberâkning; Fleischer et al. 1989). Inflytandet av grundvatten i massbalansen bedöms av Fleischer [muntl. medd.) som Resultaten från de två av småsjöarna, som

ringa.

i skogsbygd men är och vars botten-

ligger jordbrukspåverkade

vatten under sommaren innehöll 0,5-0,9 mg N03-N/l, indikerar

denitrifikationsaktivitet under såväl sommar som mycket låg

vinter för hela året 45 kg N/ha). Även i dessa

(uppskattning

indikerade experimentell tillsats av nitrat vid sommarprovatt brist på kväve hämmade denitrifikationen, och

tagningen

värdena ökade till ca 440 x år. Det är därför sannolikt att

kg N/ha

en inte denitriñkation kan ske i sjöarna under höst och

obetydlig

vår då kvävebelastningen är högre. Den totala kvâveretentionen var i dessa två 150 respektive ca 1 100 kg N/ha x år. I den tredje

sjöar som ligger i skogsbygd, är humös och mottar tillrinningssjön,

vatten med mycket låg halt av nitrat (i regel 0,5 mg N/l; L. Stibe, muntl. var denitriñkationen vid båda mättillfällena 20

medd.),

N/ha x år, och nitrattillsats ökade aktiviteten med endast 50 %. I

kg

detta fall är det troligt att det humusrika sedimentet är olämpligt substrat för denitriñkationsbakterierna, och då ökar inte denitrifikationen om nitrattillförseln ökar.

I med poleringsdammar har sedan lång tid avloppsreningsverk

av fosforretentionen i dammarna. Detta har mätningar orts

föranletts av att mängden fällningskemikalier i fosforsteget

kunnat minskas om effektiviteten i dammarna varit hög. Samma ekonomiska motiv har inte beträffande kväve, och därför

förelegat finns nästan mätdata på kvävefastläggning i polerings» inga dammar. I efter Kâllby avloppsreningsverk i poleringsdammarna

Lund fosforretentionen till mellan 15 och 93 % under 1989.

uppgick

retention erhölls under vår, sommar och höst, då den var 43-

Högst

för värden över 50 %. Fosforhalten i tillflödet 93 %, med dominans till dammarna varierade mellan 0,2 och 1,5 mg/l och belastningen till 7-50 P/ha x mån. Fosforretentionen kunde då

uppskattades kg

beräknas till 1-45 x mån eller ca 230 kg/ha x år, med en

kg/ha

genomsnittlig retention på 68%.

Anläggning och restaurering av våtmarker

Kväveretentionen i poleringsdammarna vid Källby har bara studerats vid fyra tillfällen under juni och juli 1990. Resultaten är inte entydiga. Vid studier av två behandlingslinjer skedde kväveläckage vid två av mättillfällena och fastlâggning vid två. Inom den nyaste linjen var kväveretentionen 330-870 kg N/ha x mån, medan läckaget uppgick till 170 kg N/ha x mån vid ett tillfälle. För månadsskiftet juni/juli blev då den genomsnittliga fastläggningen ca 390 kg N/ha x mån. Beräknas medelvärdet för båda linjerna erhålls som summaeffekt ett kväveläckage på ca 160 kg

N/ha x mån. Den gamla behandlingslinjen fungerar således

betydligt sämre än den nya. Det tunna datamaterialet tillåter inte

en extrapolering till årsvärden. Alla primärdata från Källby avloppsreningsverk har presenterats av driftsingenjör G. Jonsson.

Sammanfattningsvis kan sägas att kväveretentionen varierar avsevärt mellan olika dammar och att detta främst torde bero på hur

hög belastningen per ytenhet är samt vattnets uppehållstid

(kontakttiden) i de enskilda dammarna.

Anläggnings- och driñskøshnader samt finansiering

Kostnaderna för dammar torde i hög grad bestämmas av hur omfattande och schaktningsarbeten som krävs vid

grävnings-

anläggningen. Rosenquist uppgav kostnaden för att anlägga en damm i Halmstad under sommaren 1990 till ca 225 000 kr, vilket

motsvarar 45 kr/m3 flyttad jord (T. Rosenquist, på kväve-

seminarium i Tylösand 1990).

I de fall massbalansstudier avses genomföras måste minst ett dämme med överfall och registrerande pegel installeras. Detta uppskattas kosta mellan 60 000 och 100 000 kr, varav pegeln svarar för ca 50 000 kr.

Driftskostnader för dammar torde inskränka sig till undanröjande av driftande material vid överfallet, samt skötsel av den registrerande pegeln. Kostnaderna måste således bedömas vara

begränsade.

10.53¶Översilningsängar

Definition

Med översilningsängar och de synonymt använda begreppen översilningsmark och silängar avses våtmarker, vars vatten-

regim styrs av människan. Översilning är således en bruknings-

metod, och påförsel av vatten och dränering av marken sker enligt

fastställda scheman, som avses gynna någon aspekt, t. ex. närsalt-

2%

Anläggning och restaurering av våtmarker

retention eller vid av

biomassaproduktion, utnyttjandet översilningsmarken. Nyanlâggning och av

restaurering översilnings-

marker tillgodoser både naturvárds- och

kulturvårdsaspekter.

Historik Gödsling av åker och äng med

genom bevattning näringsrikt

flodvatten är en metod som var känd redan faraonemas på tid. I mitten av 1800-talet introducerades eller

ängavattning, översilning

som metoden också kallas, i som en metod att

Sverige, höja

avkastningen av hö på dåtidens Stora

slåtterängar. översilnings-

system anlades framför allt i men även i

Skåne, Mellansveriges jordbruksbygder. Vid översilningen dämdes en å och närliggande

vattnet leddes ut över ett av

översilningsmarken genom system

kanaler. Bevattning och skedde omväx-

dränering/upptorkning

lande efter fasta scheman. På så vis översvämmades

ängsmarken

och tillfördes lösta samt slam under

näringsämnen höst och vår,

vilket stimulerade produktionen av

ängsvegetationen och upprätt-

höll en god näringsstatus och mullhalt i marken. Under somrarna bevattnades markerna i samband med torka. Under senhösten

förlängdes vegetationssäsongen genom att mark och växter

hindrades att frysa genom att vatten

påfördes. Översilnings-

systemen användes i Sverige under ca 100 år, och vid 1940-talet var i stort sett alla system förfallna och ur drift

tagna (Ingående

beskrivningar av historia, teknik och

naturvårdsaspekter

återñnnes i Bengtsson et al. 1973, Emanuelsson et al. 1985, Emanuelsson 1987, Emanuelsson & Möller

Manus, Aagren et al.

1989).

Översilningssystemen hade många fördelar. Utöver att metoden ökade höproduktionen, stora arealer artiñciell

skapades våtmark

som var mycket gynnsam för bl. a. småvadarfauna och

amñbier,

och balanserade mot den som

torrläggningshysteri drog genom

landet vid samma tid et al. Emanuelsson

(Bengtsson 1973, et al.

1985). Av betydelse var sannolikt också att i motsvarande

grad som ängarna gödslades minskade näringsbelastningen på våra

kusthav, vilket åtminstone i någon mån till att

bidragit fördröja senare tiders eutroñeringsproblem.

Näringsämnesretention i översilningsmarker I översilningsmarker kan av

elimineringen näringsämnen ske

genom alla de tre processer som beskrivits

inledningsvis: sedimentation, upptagning och inkorporering i biomassa samt

denitrifikation. Det genom sedimentation tillförda materialet innehåller bl.. a. kol och Kolet är

näringsämnen. tillsammans

med dött material från växter som vuxit en

på platsen viktig

närings- och energikälla för denitrifikationsbakterierna. Sannolikt är det genom sedimentation tillförda kolet av

mycket stor

Anläggning au våtmarker och restaurering

betydelse för såväl senhöstens och vinterns som den vårens

tidiga

denitrifikationsaktivitet. Näringsämnen i sedimentet, som frigörs genom bakteriernas nedbrytande kan

aktivitet, tillgodo-

göras av växterna tillsammans med de som finns i

näringsämnen

översilnings- och eventuellt För att

uppträngande grundvatten.

undvika att endast cirkulerar mellan mark och

näringsämnena

växt - och därmed ökar risken för i marken

näringsövermättnad

och läckage till - bör växtmaterialet skördas

vattendragen genom

slåtter och/eller bete. Slaget hö kan som vinterfoder eller

utnyttjas

utnyttjas på annat sätt, t. ex. för Kreatursbete

biogasframställning.

kan medföra risk för och

gödningseffekter (jämför Krug 1988) förhöjt markläckage vid hög djurtäthet.

Nyanläggning och skötsel av översilningsmarker Nya översilningsmarker anläggs företrädesvis inom s. k. hydrologiska inströmningsområden, dvs. på sådana ytor som har

lågt grundvatten och tillåter en infiltration av vatten under hela året. I annat fall (utströmningsytor eller mark med infiltra-

låg tionskapacitet) blir det omöjligt att genomföra en effektiv över-

silning under dvs. då vatten måste

högvattenperioder, mycket

omhändertas och de största kväve- och och

fosfortransporterna sker,

ytan kommer i stället att som en

fungera naturlig våtäng (jämför

avsnitt 10.5.9, Våtängar).

Eftersom vattnets slaminnehåll är av stor för denitrifika-

betydelse

tionen bör översilningsmarken i närheten av ett rin-

anläggas

nande vatten, som vid högvattenperioder är slamrikt.

mycket

Vattentillförseln från ån/floden kan ombesörjas på flera sätt; genom dämning i huvudfåran och till

avledning ängens kanaler,

genom pumpning med hjälp av vindmöllor eller samt

elpumpar,

genom avledning av vatten från högre belägen mark såsom

åkrar,

vägar, etc. Vanligen leds vattnet via ett över i ett

tilloppsdike

fingrenat system av vilka över-

bevattningsrännor, genom

silningsvattnet fördelas över ytan (Bengtsson et al. 1973). Beroende

på översilningsmarkens topografi kan kanalsystemet anläggas i

samma plan som markytan eller upphöjt åsar (flack på ängs-

byggnad, hängbyggnad och ryggbyggnad; et al. 1973). I Bengtsson

det förstnämnda som Vombs i

fallet, tillämpas på ängar Skåne,

sker både från

översilningen genom översvämning småkanaler-

na och som följd av att vid

grundvattenytan samtidigt höjs

påförseln av vattnet. Vid ryggbyggnad, som har vid Sdr

tillämpats Felding inom Skjern ås tillrinningsområde på Jylland (Anonym

1985), leds vattnet ut över ytan Vattentillförseln

genom självfall.

till olika delar av sker med av

översilningsmarken hjälp ett

system av dämmen i tilloppsdiket och

bevattningsrännorna (järn-

för Patzig i et al. 1989). bör

1846, Aagren Bevattningen inte vara

intensivare än att infiltration och till ån som

återledning

Anläggning och restaurering av våtmarker

grundvatten kan ske av allt påfört vatten. Horisontell strömning av vattnet på missgynnar både växternas upptagning och

markytan

denitrifikationen, och leder till sänkt effektivitet vad avser

näringsretention (Bengtsson 1990). Detsamma gäller om åter-

ledning sker genom kanaler.

infördes ursprungligen för att öka

Översilningstekniken

höproduktionen på våtmarker. Det är sannolikt att den nya

avseende näringsämnesretention ställer andra målsättningen

krav på framför allt skötseln av översilningsmarken. Således är

det möjligt att översilnings- respektive upptorkningsperiodernas

längd bör varieras på ett helt annat sätt än tidigare, samt att

om bör ske under en större del av året. I

översilningen möjligt

ske under en stor del av vintern -

Skåne kanöversilning även

vattnet hindrar då marken att frysa - så att retentionsprocessema kan verka under den tid som den största näringsämnestransporten

sker. Likaså bör troligtvis de enskilda bevattningsperioderna förlängas, och vara längre än upptorkningsperioderna, så att

andelen syrefria mikrozoner blir mycket hög, till fromma för denitriñkationen. Detta måste dock vägas mot risken för fosfat-

läckage från marken. I detta sammanhang spelar jordmånen en

stor roll, och optimal vattningsregim måste därför fastställas genom experiment på varje enskild översilningsmark. Långa

sammanhängande bevattningsperioder var i regel omöjliga i tidigare system, eftersom vattendränkningen leder till vegetations-

successioner från aptitligt fodergräs mot mer kärr- och sjöartad

vegetation, som inte i samma grad prefereras av kreatur.

Ett flertal frågeställningar som är av betydelse vid skötsel av översilningsängar är ännu obesvarade. Statens naturvårdsverk har dock beviljat medel för studier av översilningsmarker, varför flertalet av frågorna förhoppningsvis kan besvaras inom en

femårsperiod. Bland dessa frågor kan nämnas

- Hur är den vatten- och

hög optimala näringsämnesbelast-

ningen, dvs. hur mycket vatten ska påforas på marken per

tidsenhet?

- Finns det risk för från marken vid start av en ny

nitratläckage översilningscykel efter en föregående upptorkningsperiod, då

oxidation av markens kväve kan ha skett?

- Hur detta under vattnings-

påverkar bevattningsintensiteten periodens första dag(ar)?

- Kan introduktion av växtarter med vegetationsperiod

förlängd

medföra ökad närsaltsretention?

- Vilken har av löst organiskt material

betydelse läckaget respektive syre från växternas rötter för näringsretentionen,

framför allt för denitrifikation och fosforfastläggning?

Anläggning och restaurering au våtmarker

- Har rotzonens vertikala hos olika växtarter

utbredning någon betydelse i detta sammanhang?

- Hur av att

påverkas näringsâmnesretentionen vegetationen

skördas respektive inte skördas?

Trots att översilningstekniken varit spridd över stora delar av Europa finns inga mätdata redovisade i litteraturen, som visar hur mycket kväve och fosfor som fastläggs i marken eller tas upp av vegetationen (foderväxtema). Nya projekt har därför startats med medel från Miljödelegationen Västra Skåne och naturvårdsverket, men endast ett mycket tunt datamaterial existerar ännu, och detta är framtaget under de senaste två åren. Med utgångspunkt från detta material redovisas nedan några grova överslagsberäkningar

av möjlig kvâvefastläggning på översilningsmarker. Dessutom

hänvisas till data från pågående danska projekt på ängar som kontinuerligt genomströmmas av nâringsrikt vatten från

jordbruksmark (avsnitt 10.5.9, Våtängar).

I Skåne har kväveretentionsstudier påbörjats på tre översilningsmarker: på före detta översilningsmark vid Skånes naturvårdsförbunds gård Hörjel och Vombs ängar, samt på Vinnö ängar vid Isgrannatorp utanför Kristianstad.

Denitriñkationsmätningar på mullhaltiga översilningsängar vid

under december 1989 resulterade i genomsnittliga värden på

Hörjel 4,2 och 0,9 mg N/mz x h under översilnings- respektive upptork-

ningsperioder. Under april och under månadsskiftet maj/juni 1990 steg denitriñkationen till 8,8 respektive 13 mg N/m2 x h under översilning och 9,4 (tveksamt värde som inte används i beräkningen

nedan) respektive 0,9 mg N/m2 x h under upptorkning. Översilningsregimen bestod av 6 dagar bevattning och 3 dagar upp-

torkning. För att grovt skatta den årliga denitrifikationen i marken vid Hörjel görs följande antaganden: decemberresultaten (22 kg N/ha x mån) antas gälla för december-mars, maj-/junivärdena (64 kg N/ha x mån) för maj och september samt aprilvärdena (44,4 kg N/ha x mån) för resterande 3 vår- och höst-

månader. Under juni-augusti skedde ingen översilning, varför

denitriñkationsvärdena for dränerade förhållanden (maj-/juni-

värdet; 6,5 N/ha x mån) utnyttjas for sommarperioden. Den kg

totala denitriñkation kan med dessa

kväveelimineringen genom

antaganden grovt skattas till ca 370 kg N/ha x år. Det ska påpekas att underlagsmaterialet for kalkylen är tunt, varför resultatet bör

utnyttjas med försiktighet.

I har massbalansstudier genomförts. Däremot har

Hörjel inga

och inkorporering av kväve i biomassa mätts på

upptagning

2B

Anläggning och restaurering au våtmarker

översilningsytor med gammal vall respektive nyinsådd vall under

sommaren 1989. Resultaten mellan ytorna inte

skiljde sig signifi-

kant och kvâveupptagningen uppgick i genomsnitt till 140 N/ha

kg

x år (U. Emanuelsson, muntl. medd.). Adderas detta värde till denitriñkationsresultatet kan den årliga kväveretentionen, exklusive sedimentationseñekter, uppskattas till ca 500 N/ha x år.

kg

På Vombs ängar i Malmöhus län återupptogs i

översilningsbruket

april 1990. Två ytor på sammanlagt ca 15 ha bevattnades till slutet av maj med olika bevattningsregimer. Den östra bevattna-

delytan

des under 7 dagar och torkade upp under 7 medan

dagar, regimen på

den västra ytan var 11 respektive 3 Under senare delen av

dagar.

maj mättes denitrifikationen och uppgick då på den östra ytan till i genomsnitt 6,4 och 3,1 mg N/m2 x h under översilning

respektive

upptorkning, och på den västra ytan till 2,7 och 2,3 N/m2 x h mg under översilning Månadsvärdena för

respektive upptorkning.

denitriñkationen beräknades till ca 40 och 20 kg N/ha x mån på den östra respektive västra ytan. Huruvida skillnaderna mellan ytorna beror på de olika âr for att ta

översilningsregimema tidigt ställning till.

Vid Isgrannatorp översilas den 5 ha stora under 5 och

ängen dagar

torkar upp under 2 dagar. av ett avskärande dike som

Ängen omges

samlar upp den del av det inñltrerade vattnet som inte ner

sjunker

till det djupare grundvattnet. Via ett mätöverfall återförs översilningsvattnet från diket till Vinnö å. Då vattenståndet i diket helt

styrts av översilningsregimen under kan vegetationsperioden,

mätförhållandena betraktas som goda, och inblandningen av

grundvatten obetydlig. Under en översilningscykel under 1990 maj

genomfördes denitrifikationsmätningar i markproñlens översta

10 cm. Under bevattningsperioden denitrifikationen till

uppgick 4,1

mg N/m2 x h, och under anslutande (obevattnat)

dräneringsperiod

erhölls värdet 4,6 mg N/m2 x h, vilket motsvarar en kväveretention genom denitrifikation på 30 kg N/ha x mån.

Sammanfattningsvis kan anforas att skillnaderna i denitriñkationshastigheter mellan ytorna kan ges flera Dels

förklaringar.

mottar ytorna vatten med olika högt kväveinnehåll och är således olika hårt belastade relationen i

(jämför belastning/kvävretention

Fleischer et al. 1989), dels består de av olika dels är

jordarter,

översilningsregimema olika. På grund av det tunna underlags-

materialet är det omöjligt att utvärdera vilken inbördes de

betydelse

olika faktorerna har på de olika

översilningsytorna.

Natumåndsaspekter Genom anläggning av översilningsängar skapas större våtmarks-

ytor i landskapet. Detta ger underlag för bland annat ett rikare

och restaurering av våtmarker

Anläggning

fågelliv. Våtmarkerna är viktiga som häckningslokaler för ett

stort antal fågelarter, men fungerar också som rast- och födosökslokaler för sträckande fågel under vår och höst. En i

viktig aspekt

detta sammanhang är att våtmarksytorna utformas och hävdas så att de blir anpassade till de varierande behov av som olika

biotoper

fågelarters olika livsfaser kräver. Ytorna bör därför inte vara för homogena (enhetliga) utan bestå av omväxlande mosaik av vatten-

fuktiga och torra delytor (Alexandersson et al. 1986).

dränkta,

Öbiogeografiska studier indikerar också att större sammanhängande ytor (öar) är att föredra, eftersom dessa medför etablering av större antal arter än ett flertal små öar (MacArthur & Wilson 1963, 1967, Larsson 1987).

Utvecklingen på Vombs ängar under översilningen våren 1990 kan ses som ett uttryck för underskottet på våtmarker i

jordbruks-

landskapet. Trots att flyttande vadare och änder redan återvänt till Skåne hade endast ett fåtal par av tofsvipa och storspov etablerat

sig

på Vombs ängar i mitten av april. När översilningen inleddes erhölls en anmärkningsvärt snabb respons och åtskilliga vadare och änder uppträdde vid eller i de bildade stor-

vattensamlingarna; spov, tofsvipa, rödbena, grönbena, flockar av brushane, gräsand

gravand, årta, skedand, sångsvan och skrattmås. Dessutom besöktes området under ca 14 dagar av en vild vit stork. Det är känt att arter som rödspov, brushane och kärrsnäppa häckade i stora mängder på de största skånska översilningsängarna i början av detta sekel.

Den ökade mängden småvatten kommer sannolikt också att resultera i starka populationer av grodor, paddor och salamandrar. Särskilt gynnsamt för dessa är givetvis om små som

grunda, dammar,

är kontinuerligt fyllda med vatten, kan inom över-

skapas silningsytan.

För att göra den rikare faunan tillgänglig för allmänheten utan att

silängarna behöver beträdas kan fågeltom uppföras i anslutning till översilningsmarkema. Härigenom reduceras störningarna på

fågellivet till ett minimum.

Beträffande vegetationen kommer förändringar att inträffa när

översilningssystem anläggs. Fast-/torrmarksvegetationen kom-

mer successivt att ersättas av våtmarksväxter, såsom tuvtåtel,

tåg,

starr och fuktälskande gräs (flen, gröe, vass). Utvecklingen av dessa regleras delas av vátmarksmosaiken, dels av hur ängarna framgent kommer att hävdas (Alexandersson et al. 1986).

av våtmarker Anläggning och restaurering

Pmvtagningsprogram

Att bestämma den totala kväveretentionen på översilningsytor är i

regel mycket komplicerat och kräver ofta insatser av hydrologisk

expertis (jämför Bengtsson 1990, Brüsch & Nilsson 1990).

av och totalkväve- respektive totalfosforhalter i till- Vattenvolymer

fört vatten måste mätas under bevattningsperioderna. För att till-

värden på näringsâmnesfastläggningen ska uppnås förlitliga

måste det infiltrerande vattnets volym och ämneskoncentrationer också kontrolleras innan det slutgiltigt lämnar översilningsytan. Genom avskärande diken runt om översilningsmarken och/eller

inom kan en del av vattnet uppsamlas för

avledningsdiken ytan och haltbestämningar. Utöver detta krävs i regel potentialvolyms-

och i dels för att halt-

koncentrationsmätningar grundvattenrör,

i vatten som inte når uppsamlingskanaler eller even-

förändringar

tuella avskärande diken ska kunna registreras, dels för att grund-

ska kunna uppskattas. Förekommer ytligt ström-

vatteninflytandet

mande vatten måste detta behandlas separat. Mätningar bör utföras under såväl översilade som icke översilade perioder så att skillnader mellan olika behandling kan fastställas. För att nå hög till-

krävs frekventa mätningar under typiska situationer

förlitlighet

under året.

Kostnader

Se kapitel 9 Exempel på kommunal kvävepool

10.5.9¶Våtängar

Definition

I innefattas här fuktängar, mader och _vass-

begreppet våtängar

områden i mer eller mindre nära anslutning till dammar och

rinnande vatten. Våtängar skiljer sig från översilningsängar

att deras vattenregimer inte bestämms av människan utan genom

av eller och lågvattenperioder. De grundvattnets vattendragets hög-

inom områden med eller

uppstår spontant högt grundvattenstånd

periodvisa översvämningar av låglänt mark i anslutning

genom

till (Alexandersson et al. 1986), men kan också vattendragen

utvecklas av dammar och rinnande

genom uppgrundning sjöar,

vatten eller i samband med Dessutom kan de

sjösänkningar.

uppstå vid av rinnande vatten (jämför avsnitt 10.53,

dâmning

Meandring av åar och floder).

Anläggning och restaurering av våtmarker

Närsaltretention i vátängar Närsaltretentionen varierar mycket mellan olika våtängsbiotoper (Bowden 1987). Detta beror till största delen på att det förekommer

många olika slag av våtängar med olikheter i vegetation och

vattenomsättning.

Karaktäristiskt för många fuktängar och mader är att stora delar av arealema är hydrologiskt isolerade från omgivande vatten, dvs.

inget kontinuerligt vattenutbyte sker. När ängarna har fyllts med vatten via grundvattenhöjning eller genom översvämningar byts ej

vattnet ut, utan stagnerar tills vattennivån åter sänks, i regel efter en längre tid. Sannolikt utarmas vattnets näringsforråd snabbt genom växternas upptagning och denitriñkationen, varefter processhastighetema reduceras. Dock finns det våtängar i utström-

ningsområden på sluttande mark, vars kontinuerligt

markskikt

genomströmmas av vatten från omgivningen. Aven naturliga vassområden kännetecknas ofta av att större mängder vatten passerar området utan att det sker något mer omfattande utbyte av vattenvolymen. Vattnet kan tillföras från en å eller flod, som bildar en eller flera kanaler genom eller under vassfältet, om uppflytning av rotfilten skett. Vattendraget beter sig då från näringsretentionssynpunkt som en å eller flod. Vare sig sedimentation, näringsupptagning eller denitrifikation påverkar det genomflödande vattnet. Många våtängar karaktäriseras därför av låg effektivitet när det gäller retention av externt tillforda

och kan därför inte med framgång belastas med

näringsämnen

kväve och fosfor om inte deras hydrologiska isolering bryts

(Bowden 1987).

Inom våtängsarealerna finns en stor mängd kväve och fosfor bunden i mark och vegetation, som endast omsätts internt mellan marken/sedimentet och växterna (Bowden 1987). En varierande del av upptagna näringsämnen återfors till ståndplatsen när växterna

vissnar och bryts ner. Vid nedbrytningen frigörs näringsämnen

som ånyo tas upp av växterna. Under vegetationssäsongen hämtar rötterna således näring från det befintliga, återcirkulerande förrådet. Genom diffusion och läckage tillförs sedimentet syre via rötterna (Armstrong 1967, Reddy et al. 1989). Härigenom stimuleras nitrifikation av ammonium som bildats vid nedbrytningen av växtmaterialet. Genom rotläckage tillförs också marken/sedimentet löst organiskt material från växterna. Nitratet kan assimileras av växterna eller elimineras genom denitrifikation. Christensen & Sørensen (1986) diskuterade betydelsen av rottransporten av syre och lösta organiska ämnen for denitriñkationen i

littorala sjösediment, och Reddy et al. (1989) påvisade experimen-

Anläggning och restaurering av våtmarker

tellt att förekomst av växter stimulerade denitrifikationen avsevärt jämfört med frånvaro av växter.

Sammanfattningsvis kan anföras att den stora växtbiomassan samt den åtminstone säsongvis höga produktionen på vissa typer av

våtängar torde innebära att det finns en hög retentionspotential för närsalter, som skulle kunna utnyttjas under förutsättning att vattendragens näringsrika vatten på ett eHektivt sätt kunde

tillföras hela våtängsarealerna (jämför nedan refererade studier av Brüsch & Nilsson 1990 och Hoffmann, muntl. medd.).

Anlaggrz ing och skötsel av vátang ar

Vid anläggning av våtängar måste utformning och vattentillförsel

planeras med utgångspunkt från ortens naturliga förutsättningar.

Enklast kan anläggning troligtvis ske genom dämning av ett

rinnande vatten så att låglänta områden översvämmas vid högvattensituationer eller genom att vatten avleds i en särskild fåra till ett invallat och dämt område. Är marken kuperad så att

vattendraget kan avledas utefter höjdkurvan uppe på en sluttning

kan det därifrån få läcka ut och strömma över slutt-

långsamt

ningen. Den senare modellen kräver i många fall att vatten-

avledningen sker långt från den plats som ska bli våtäng, vilket

kan medföra höga grâvningskostnader. Sannolikt är det svårt att rekonstruera sådana våtängar som genomströmmas av grundvatten på bred front. Detta kräver och kan

speciella förutsättningar,

sannolikt endast komma i fråga på sådana lokaler som tidigare haft ytligt grundvatten, men där detta dränerats bort av människan. I sådana fall restaureras våtängen genom att dräneringsrör och kulvertar avlägsnas.

Våtängar bör - om hög närsaltretention eftersträvas - utformas så att de inte kommer att innehålla stagnant vatten som mycket sällan byts ut. Nitrat- och fosforrikt vatten måste tillföras kontinuerligt eller regelbundet, åtminstone under Annars

högvattenperioder.

kommer vattnets näringsförråd att utarmas och retentionseffekterna att bli obefintliga. På restaurerade och vars

fuktängar mader,

vattentillförsel regleras av stigande och fallande grundvatten, kan detta vara mycket svårt att uppnå. Möjligen kan här vatten från ett intilliggande rinnande vatten tillföras ytan så att grundvattnet trängs undan och därigenom utbyts. Stor risk föreligger dock att vattnet avrinner som ytströmning utan kontakt med mark och växtrötter. För att råda bot på en sådan utveckling måste området invallas på nedströmssidan så att grundvattnet tvingas ner i marken av det påförda vattnet.

Anläggning och restaurering au våtmarker

I sådana fall där våtângar skapas genom dämning i närliggande vattendrag kan kravet på vattenomsättning uppfyllas genom att

våtängarna utformas så att deras vattenstånd kan regleras med dämmen eller munkar, och vattnet tillföras pulsvis. Ett annat sätt

är att anlägga våtängarna i så kallade utströmningsområden (jämför Översilningsängar, som bör anläggas i inströmnings-

områden), och framför allt där sådana områden finns på naturligt sluttande mark. Men även i sådana fall kan det vara fördelaktigt

att göra fördämningar. Naturliga sådana våtängar i utström-

ningsområden är de två danska våtängar som nedan refereras (Brüsch & Nilsson 1990, Carl Christian Hoffmann, muntl. medd.)

Ett problem som leder till minskad närsaltsretention är att vattnet i naturliga våtmarker har en tendens att bilda åfåror i stället för att långsamt rinna på bred front. Detta innebär att endast ett begränsat

vattenutbyte med markvattenmagasinet sker i anslutning till

kanalerna, men att inget utbyte alls sker över stora arealer. Eftersom det är genom kontakt med växternas rötter och markens denitriñkationsbakterier som den effektivaste retentionen kan förutses ske, krävs det därför kunskap om hur vattenflödena ska styras för att rinna och perkolera ner i marken på bred front, så att liknande effekter som i översilningsmark erhålls. Om vattenrörelser på bred front kan vidmakthållas, sker också en

kraftig nedsättning av vattnets flödeshastighet, vilket stimulerar

sedimentation av partikulärt material. Möjligen kan dessa problem åtminstone delvis lösas genom att vegetationen regelbundet glesas ut genom slåtter eller bete.

Hävd av våtängar kan ske genom betande kreatur, t. ex. får eller svensk nötkreatur, under torra perioder. Under högvattenperioder kan inte får utnyttjas på grund av risken för levermask, och inte svensk nötboskap, eftersom de får klövspaltsjuka när de går i vatten. För tillfället introduceras nu på flera organisationers initiativ skotsk höglandsboskap, som kan gå ute hela vintern och även tål att gå i vattendränkta ängar under långa perioder (Dagens Nyheter 16.11.1990). Detta ökar möjligheterna att åstadkomma en effektiv hävd. Dock bör man vara uppmärksam på att kreaturens spillning snabbt kommer att brytas ner i vattnet och på nytt frigöra näringsämnen, främst ammonium och nitrat. Därför måste antalet djur per betningsenhet begränsas till dess att vi skaffat erfarenheter av effekterna av detta nya inslag i våtängsvården.

Utan hävd växer våtängarna igen och genomgår successioner. Sumpskog bildas som en naturlig succession genom att fuktängar under längre tid inte hävdas genom slåtter eller bete. Videarter, klibbal och björk kommer då att vandra in. Mader utvecklas till högstarrängar och vassomráden till starrängar, som så småning-

Anläggning och restaurering av våtmarker

om bildar starrkärr eller högmossar (Alexandersson et al. 1986). Hävden måste varieras genom olika intensitet av bete och slåtter för att fuktängamas olika successionsstadier ska bevaras. Detta är sannolikt av störst intresse från naturvårdssynpunkt, eftersom

ängarna härigenom kommer att härbergera växt- och djur-

samhällen med olika art- och individfördelningar.

vetenskapliga studier har genomförts i områden som

Åtskilliga

närmast kan karaktäriseras som våtängar. I en brett upplagd översiktsartikel presenterar Bowden (1987) aktuell kunskap om kväveomsättning i våtängar, varav det mesta materialet avser ängar med svag vattenomsâttning. Då det i regel råder kvävebrist för vegetationen i denna typ av våtängar anser författaren att risken for nitratläckage är minimal och att fastläggning så gott som alltid sker när kväve tillförs. Bowden (1987) finner dock att de flesta våtängar har begränsad kapacitet att eliminera tillfört kväve, och förklarar detta med ovan beskrivna frånvaro av effektiv vattenomsättning. sammanställda denitriñkationsdata (13 artiklar) varierar mellan 0 och 3.000 kg N/ha x år. Författaren påpekar dock att de flesta värden som överstiger 10 kg N/ha x år representerar potentiella aktiviteter - på grund av experimentbetingelserna - snarare än verklig (in situ) denitrifikation. Några nettovärden for in- och utflöde av kväve i denna typ av våtângar redovisar inte Bowden.

För andra av våtmarker, såsom områden som är påverkade

typer

av tidvatten eller hög vattengenomströmning, redovisas data som

indikerar bruttoläckage i storleksordningen 4-60 kg N/ha x år.

Men mätning av tillförseln av kväve till systemen har i dessa fall inte orts. I arbeten där hänsyn tagits till både tillförsel och

redovisas i de flesta fall en fastläggning i våtmarken

läckage

(Bowden 1987).

Bowden (1987) uppskattade utifrån primärproduktionsdata och C:N-

kvoter våtmarksväxtemas upptagning av kväve till mellan 50 och 350 kg/ha x år. Han redovisar också resultat från andra studier som för den norra tempererade hemisfáren uppgår till 30-220 kg N/ha x år. Starr, sjösäv och kaveldun/starr/rör uppvisade de högsta värdena: 100-160, 180 respektive 220 kg N/ha x år.

Nichols (1983) sammanställde resultat från forskare som studerat kväve- och fosforretention i naturliga våtmarker som utnyttjats

som behandlingsmagasin for tvåstegsbehandlat avloppsvatten mel-

lan 1 och 69 år. Om resultat som enbart baseras på sommarvärden undantas var den procentuella retentionen av kväve 70-90 % inom

belastningsintervallet 15-150 kg N/ha x år. Vid högre belastning,

Anläggning och restaurering av våtmarker

540 4300 kg N/ha x år, var retentionen 30 respektive 1 %. I

respektive

absoluta tal motsvarar detta årliga retentioner på 10-170 kg N/ha x

år. i en Glyceria-våtmark, som gödslats med Kvävefastläggningen

4 000 kväve per ha och år, uppgick till ca 1 500 kg/ha x

kg oorganiskt

år. Det ska här att de mest långvarigt behandlade

påpekas

våtmarkems retention låg mellan 40 och 130 kg N/ha x år, vilket antyder att kväveretentionen inte avtar med utnyttjandetiden. Med undantag för Glyceria-våtmarken, kan kväveretentionen betraktas som förvånansvärt låg. Bowden (1987), som också analyserat dessa siffror, detta bero på det låga vattenutbytet i våt-

ansåg

markerna.

I samma våtmarker varierade fosforretentionen mellan 20 och 96%, med den lägsta relativa effektiviteten vid de högsta belastningarna. Per år lades 8-130 kg P/ha fast vid belastningar varierande mellan 10 och 640 kg P/ha x år. För Glyceriavåtmarken var retentionen 190 och belastningen 770 kg P/ha x år (Nichols 1983). Inte heller beträffande fosfor kan retentionen anses

avta med stigande antal behandlingsår, utan de längst använda

våtmarkerna hade retentioner på 33-130 kg P/ha x år. Dock var den procentuella retentionen låg (20-47%), men detta kan vara kopplat till den höga belastningen i dessa fall (70-640 kg P/ha x år).

På Jylland i Danmark har två tillförlitliga och i detta

relevanta studier genomförts. Brüsch &

sammanhang mycket

Nilsson (1990) orde massbalansstudier under 1,5 år i ett kontinuerligt genomströmmat litet (1600 m2) övergångsfattigkärr, som

för bete. Markprofilen består av upp till 2,5 m

tidigare utnyttjats tjocka organogena avlagringar av torv och gyttja, som överlagrar glacial sand. Vegetationen utgjordes av kärrtistel, sumpkärring-

tand etc. Området, som ligger mellan jordbruksmark och en mindre å, har närmast karaktären av skyddszon eller våtmark.

Studierna är mycket vederhäftigt genomförda, och tillrinnande ytvatten och grundvatten samt avrinning väl belagda. För

av den faktiska användes dels

bestämning evapotranspirationen jämförelser mellan avrinningens dygnsvariation, dels uppmätt

potentiell evapotranspiration. Nitrat- och fosfathalter i yt- och grundvatten samt i avflödet mättes med 1-2 månaders mellanrum. Nitrathalten i tillrinnande vatten varierade under året mellan 3

och 13 mg N/l, och den totala årliga kvävebelastningen uppgick till

707 kg N/ha. Den totala kväveretentionen uppgick till 200-260 och 600 kg N/ha x år under vinter respektive sommar, med ett årsmedelvärde 390 N/ha. Detta motsvarar en retention av i

på kg

genomsnitt 55%. Variationen i kväveretention var dock stor på

olika vilket författarna bero på olika

ângens delar, ansåg flödeshastigheter mellan ytor med olika vegetation och porositet.

Man kunde också visa att temperaturen var en styrande faktor i

Anläggning och restaurering av våtmarker

intervallet 5-10 °C, och att brist på kol

organiskt begränsade

denitrifikationen vid temperaturer än 10 °C. Denitrifika-

högre

tionsmätningar genomfördes endast vid två tillfällen (november 1989, april 1990) och resulterade i processhastigheter motsvarande 340 respektive 476 kg N/ha x år. Resultaten från

kontinuerliga

nitratmätningar i det ytliga markvattnet tolkades som att endast en mindre del - 70 N/ha storleksordningen kg x år) blev upptaget av växter, och författarna därför att denitriñkationen var den

ansåg

dominerande kväveeliminerande processen. Fosfat

frigjordes

under det första studieåret på grund av av delar av

försumpning försöksytan, men därefter skedde en nettofastläggning. Brüsch &

Nilsson (1990) refererar också till ytterligare en dansk som

studie,

uppskattat denitrifikationsaktiviteten i ett inströmningsområde med större vertikal vattentransport än det refererade till 875

(april)

kg N/ha x år.

I den andra jylländska studien har den totala kväve-

fastläggningen i en mullrik (50-60 % organisk halt) kontinuerligt övervattnad/genomströmmad (øverrisslet) äng uppskattats till

490 kg N/ha x år med hjälp av massbalansberäkningar för perioden september-maj 1989/1990 (Carl Christian Hoffmann, muntl.

medd.). Nitrathalten i det tillrinnande vattnet var under decembermars ca 11 och under maj ca 4,5 mg N/l, vilket motsvarar de halter man finner i många av det åar.

sydsvenska jordbrukslandskapets

Denitrifikationens» andel av den totala retentionen uppgick till mellan 25 och 90 % och i absoluta tal till 380 N/ha x

uppskattades kg

år (78%). Ca 85% av markprofilens denitriñkation skedde i de översta 10 cm. Ingen ökning av ammoniumhalten noterades,

ej

heller kunde någon ackumulation av ammonium påvisas i

marken (MN-studier). Studier av vegetationens kväveupptagning

visade att ca 140 mg N/mz x dag inkorporerades under

april-juni,

vilket motsvarar 125 kg N/ha x år. Genom addition av massbalansens värde för och

september-maj vegetationens upptagning

(april-juni) kan den totala kväveretentionen uppskattas till ca 620 kg kväve per ha och år.

Egna denitrifikationsmätningar i ett humöst starrkärr i anslut-

ning till en måttligt jordbrukspáverkad halländsk sjö resulterade i

mycket låga aktiviteter såväl sommar som vinter, 0,00 respektive 0,06 g N/m2 x h. Vintervärdet motsvarar ca 0,4 kg N/ha x mån. Tillsats av nitrat under sommaren medförde en avsevärd

ökning

av denitrifikationshastigheten till motsvarande ca 35 N/ha x år.

kg

Tillsatsförsöket indikerade således kvävebrist, och nitratkoncentrationen i starrvåtmarken var så låg som 0,1 Aktiviteten

mgN/l.

kan därför förväntas öka under höst och vår när kvävetillförseln till kärret är högre. Resultaten överensstämmer väl med dem av Bowden (1987) presenterade.

Anläggning au våtmarker

och restaurering

Naturvårdsaspekter

Hävdade våtängar av olika slag har ofta stort naturvárds- och rekreationsvärde på grund av den variationsrika flora samt

fågel-,

insekts- och amfibiefauna man ofta finner på dem. Genom den höga habitatsdiversitet som olika intensiv hävd leder till på olika delytor och mellan olika förhållanden som

våtängstyper skapas gör

dessa till mycket attraktiva rastplatser för samt

flyttande fåglar viktiga födo- och reproduktionslokaler för ett stort antal fåglar och djur. I hög grad påminner våtängar i detta avseende om

hävdade

översilningsmarker, och läsaren hänvisas till avsnitt Över-

10.5.8,

silningsängar i denna rapport, samt till Alexandersson et al. (1986) som ger en detaljerad översikt över organismlivet och dess förutsättningar på mader och fuktängar samt i vassområden.

Vid restaurering av måste tas till redan etablerad

våtängar hänsyn

flora och fauna, så att denna inte utarmas. Detta framför allt

gäller

om det förekommer arter vars speciella krav är av

ekologiska

sådan art att ingreppen för att förbättra

näringsämnesretentionen förstör överlevnadsbetingelserna för arten i Vid fråga. nyanlägg-

ning av våtängar bör samråd med botanister och

ornitologisk

expertis ske så att så många naturvårdsaspekter som ska

möjligt

kunna tillgodoses inom den nya våtmarken.

Kostnader Anläggningskostnader bedöms bli mycket varierande och framför allt bestämmas av kostnader för i samband med en

grävarbeten

eventuell avledning av vattendragens vatten samt vid

invallning. Kostnaden för grävning uppskattades av Rosenqusit till 45 kr/m3

jord som grävdes bort (avsnitt 10.5.7, Dammar).

Driftkostnader torde framför allt vara relaterade till det behov av hävd genom slåtter eller bete som kan vara aktuellt, samt av

tillsyn

tillförselkanaler och eventuella dämmen. Kostnaderna för inhägnader för betande kreatur torde vara i med

negligerbara jämförelse

den ekonomiska fördel ägaren får Driftkost-

genom betesgången.

naderna bedöms därför vara låga.

10.5.10¶Skogskärr

Inledning

Fleischer et al. (1989) visade att läckaget av kväve från

skogsmark

till Laholmsbukten nästan fördubblats under den senaste 20-årsperioden, och nu tillsammans med övrig mark

uppskattas utgöra

ca 40 % av belastningen på bukten. Då skogsarealerna i de övre

Anläggning och restaurering av våtmarker

delarna av västkustens avrinningsområden ofta är hög, och då skogsbruket successivt intensifieras, finns all anledning att söka

begränsa kväveläckaget. Läckaget anses ha flera orsaker. Bland

annat bidrar det ökade atmosfärsnedfallet, som i många fall i södra och sydvästra Sverige överskrider de kritiska gränsvärdena

(Nilsson & Grennfelt 1988), samt negativa effekter av nya skogsbruksmetoder, såsom kalavverkning, markbearbetning, dränering och skyddsdikning, till det tilltagande kväveläckaget. För att

dessa orsaker ska kunna elimineras krävs kraftfulla politiska beslut, samt förbättrad information till allmänhet och skogs-

industri. Det bedöms också som angeläget att skapa förutsättningar för förbättrad naturlig självrening nära källan för närings-

läckaget (Fleischer et al. 1989). För detta ändamål har anläggning

av skogsvåtmarker, skogskärr, föreslagits, och forskningsprojekt

inletts för studier av framförallt kvävefastläggningen i befintliga kärr i bland annat Halland.

Då avgränsningen av skogskärr från sumpskog och andra typer av

våtängar defmitionsmässigt är diffus, hänvisas läsaren också till avsnitt 10.5.4, Sumpskog och avsnitt 10.5.9, Vâtängar.

Näringsämnesretentiøn i skogskärr Slutsatsen att kväveomsättningen i skogskärr kan vara betydande grundas på det faktum att många kärr har högt gasinneháll, vilket

lätt observeras när man trampar omkring i dem. Dessutom är innehållet av organiskt material högt, vilket om det är lättnedbrytbart anses gynna denitrifikationsaktiviteten. Således finner man ofta rotfilt av starr, som täcks av detritus från starrvegetationen och andra kärrväxter, vitmossa, som är vintergrön och således kan ha

lång produktionsperiod, samt varierande mängder okonsoliderad

humus och torv.

Närsaltretention kan ske genom sedimentation av partiklar från det tillrinnande vattnet, upptagning i växtbiomassa samt denitrifikation. Kvävebelastningen är högst i samband med hög avrinning under senhöst, vinter och tidig vår, då upptaget av kväve av träd och fältskikt är lågt. Tillförseln av kväve sker huvud-

sakligen i form av nitrat, varför kravet på syrsättning (för

nitrifikation) är lågt i kärren. Växterna i kärret bidrar till denitrifikationen genom att förse bakterierna med vissnat

organiskt material, samt lösta organiska kolföreningar genom rotläckage under vegetationssäsongen.

Podsoljordar och humösa skogskärr har under naturliga förhål-

landen sur pH-reaktion (Stålfelt 1969). Som följd av den intensiva

försurning som det sydvâstsvenska landskapet utsatts för de senas-

te 30 åren har syran i mark och avrinnande vatten från skogsmark

Anläggning och restaurering av våtmarker

ökat (Bernes 1986), vilket kan befaras ge effekter på

ytterligare

ämnesmetabolismen i marker och kärr, inklusive den bakteriella

av kväveföreningar. Focht (1974) visade experimen-

omsättningen

tellt att denitrifikationen hämmas av pH, och men inga mät-

lågt

resultat som indikerar att lustgasens (N20) andel skulle

föreligger

öka vid denitrifikation i sura skogskärr.

Anläggning av skogskärr

Huruvida det finns erfarenheter av anläggning av skogskärr är ej känt men enklast torde det ske dämning av vattendrag. Bäst

genom är sannolikt att kärrområden, eftersom en

utvidga befintliga

snabbare kolonisation av kärrvegetation då kan komma till stånd.

och om ekonomin och framkomligheten med maskiner

Möjligen,

tillåter, kan vatten från befintliga vattendrag avledas längre

sträckor till lämpliga låglänta skogspartier.

Med av risken för förhöjd lustgasutveckling från anledning måste viktiga försiktighetsmått vidtas i planeringsskogskärr

stadiet. Således är det att mätningar av den totala

nödvändigt

denitrifikationaktiviteten och lustgasutvecklingens andel av

i kärnan till skogskärr som ska

slutprodukterna genomförs

eller i likartade skogskärr (med avseende på

utvidgas närliggande

och Vattenkvalitet) innan beslut fattas om

uppbyggnad, vegetation

att dämma skogskärr. Härigenom undviks att den positiva

upp nya effekten av ökad kväveretention resulterar i negativa atmosfärseifekter Bernes 1989, 1989). Dessutom kommer

(jämför Bingman metanutvecklingen sannolikt att öka, samtidigt som koldioxid-

minskar. Dessa processers omfattning och betydelse

utvecklingen

är dock inte utredd (jämför Bingman 1989).

Befintligamätdata

Antalet rapporter som behandlar närsaltretention i skogskärr är

och beslutsunderlaget därför dåligt (se även avsnitt 10.5.4,

lågt, Sumpskog och avsnitt 10.5.9, Våtängar).

& Timmons (1982) har en kväve- och fosforbudget for en

Verry ort

nordamerikansk torvmosse. Arbetet är mycket gediget och såväl vattenbalans som näringsämnesflödena väl kontrollerade. Förfat-

tarna fann att nettofastläggningen av kväve uppgick till 6,3 kg/ha x

år (41-55% av totala tillförseln under vår, sommar och höst) och av fosfor till 0,7 x år (43-74% av tillförseln). Den totala

kg/ha belastningen av ämnena var dock låg, ca 12 kg N respektive 1,2 kg

P per ha och år. Retentionspotentialen antogs vara god även vid

eftersom retentionen var väl korrelerad till

högre belastningar,

Sambandet visades vara starkt för den uppmätta

belastningen. naturliga belastningen av fosfor, men testades inte experimen-

varfor det inte att avgöra hur långt intervallet kan

tellt, går

Anläggning och restaurering av våtmarker 4

sträckas ut. Någon liknande korrelation redovisades för kväve.

ej

Verry & Timmons visade också att retentionen i mossen var

högre

tidigt på våren än under resten av året, medan den

samtidigt

omgivande skogen visade nettoforluster av såväl kväve som fosfor under våren. Skillnaden bero och

ansågs på den högre tidigare igångsatta primärproduktionen i mossens vitmosse- och ljung-

vegetation; dessa växter är vintergröna, medan träden fällde sina blad.

Bowden (1987) redovisar i en tre studier av

sammanställning

växters kväveupptagning i boreala och subarktiska vilken myrar, varierar mellan 7 och 50 kg N/ha x år. Samme författare anger också läckage av kväve från två nordamerikanska mossmarker till ca 5 kg N/ha x år. Nettoflödet av kväve redovisas inte i dessa

fall, eftersom inga mätningar av

kvâvebelastningen genomförts.

Bowden anser det sannolikt att det sker en av

nettofastläggning

kväve även i dessa mossar.

Hussey et al. (1985) presenterar ett mycket begränsat datamaterial som visar att denitrifikationen i ett starrkärr (vattenhalt

naturligt

87%) var signifikant högre än i en torrare (vattenhalt 30 %)

fuktäng

under sensommaren. Även halt och vattenhalt var i

organisk högre

starrkärret. Värdena går ej att för areella

utnyttja uppskattningar.

Ett fåtal egna mätningar av denitrifikation och i

lustgasutveckling

tre skogskärr, vilka i de i

ingår nystartade projekten Halland,

visar att den totala denitrifikationen under som-

genomsnittliga

maren varierade mellan 0 och 0,6 mg N/m2 x h (motsvarande 0 och 4 kg N/ha x mån) och under vintern på en lokal till

uppgick 0,1 mg

N/mz x h (0,5 kg N/ha x mån). Det enskilda värdet som

högsta

noterats var 1,48 mg N/m2 x h. Spontan kunde

lustgasutveckling endast beläggas vid vinterprovtagningen och då till uppgick 0,3 mg

N/m2 x h. Om denitriflaktionen antas med en

pågå genomsnittlig

hastighet av 1,5 kg N/ha x mån i nio av årets månader kan den årliga kvävefastläggningen genom denna process grovt skattas till ca 15 kg N/ha. Resultaten indikerar att denitriñkationen är betydligt lägre än i andra våtmarkstyper. Detta kan bero på den

dåliga vattenomsättningen vid mättillfällena, som lett till utarm-

ning av vattenmassans nitratforråd. Således var kvävehalterna i mätpunkterna ca 0,01 mg N03-N/1. Vid» tillsats av nitrat ökade denitriñkationshastigheten 4-10 gånger till 0,5-2,3 mg N/m2 x h.Att inte högre absolutvärden uppnåddes kan bero på att bakteriernas aktivitet sekundärt av brist

styrdes på lätt nedbrytbart organiskt

kol. Resultatens tillförlitlighet reduceras dock av de få

mätning-

arna och stor spridning mellan replikat på olika vilket

lokaler,

sannolikt berodde på svårigheten i att ta representativa prov skogskärren.

Anläggning och restaurering av våtmarker

Resultaten från Halland indikerar således att man knappast kan förvänta sig några omfattande retentionseffekter av

skogskärrs-

anläggningar. Värdena överensstämmer med Verry & Timmons (1982) och ligger i den lägre delen av det av Bowden (1987) redovisade intervallet.

Kostnader Kostnaderna domineras helt av anläggningsarbetenas

omfattning

(jämför avsnitt 10.5.9, Våtängar). Några driftkostnader torde inte

uppstå, med undantag för de fall där ekologiska kontrollprogram

genomförs.

10.5.11¶Dagvattenmagasin

Dagvatten: ursprung och sammansättning

Dagvatten uppstår när regn faller på hårdorda ytor, såsom tak och vägar, i samband med bebyggelse. Beroende på dagvattnets ursprung varierar halterna av förorenande ämnen högst väsentligt. Med avseende på kväve finner man koncentrationer som varierar mellan 1 mg N/l och flera mg/l. Halterna kan också vara olika höga under olika årstider beroende på lövfällning och olika

fororeningsbelastning på de hårda ytorna.

Täuditiønell behandlingavdagvalten

I tätorter tas dagvatten om hand på i princip två sätt. En metod innebär att dagvattnet leds ner i gatubrunnar till det ordinarie avloppsvattennätet (kombinerat system) och med detta leds till avloppsreningsverket där det behandlas tillsammans med hushållens spillvatten; Under senare tid har många kommuner byggt

ut separata ledningsnât för dagvattnet, med vilket dagvattnet leds till avloppsreningsverken. Under perioder när dagvattenflödena är så höga att de överskrider avloppsreningsverkens kapacitet måste

kommunen brädda, dvs. leda vattnet förbi avloppsreningsverket och direkt till recipienten. Om separata ledningssystem finns sker detta med endast dagvattnet. Kommuner med kombinerade

ledningar tvingas brâdda blandningen av avlopps- och dagvatten

till recipienten, vilket leder till mycket

hög föroreningsbelastning.

För att undvika bräddning har många tätorter anlagt

dagvattenmagasin, vilka tjänar som buffertar under perioder med

hög vattenföring. Därifrån kan dagvattnet successivt ledas till

avloppsreningsverket i en takt som är avpassad till verkens

dimensionering.

Anläggning och restaurering av våtmarker

Behandling av dagvatten i våtmarker

En modernare metod att behandla dagvattnet - som förutsätter separata system - âr att leda det till dammar med så stor volym att vattnets uppehållstid i dammen blir lång även under

högvattenperioder. Härigenom skapas förutsättningar för

sedimentation av partiklar med bundna föroreningar, upptag av

näringsämnen av vegetation (alger, makrofyter), oxidation av

förekommande ammonium till nitrat samt denitriñkation av

nitrat till atmosfärisk kvävgas (Ng). En längre gående rening av

vattnet erhålls på detta sätt i dammen jämfört med när vattnet

snarast leds till reningsverket från buffertmagasinet.

Dagvattenmagasinen utformas enligt denna modell företrädesvis så som beskrivs i avsnitt 10.5.7, Dammar. Vid dimensionering av dessa magasin bör teoretiska uppehållstider för vattnet på

åtminstone 3-5 dygn eftersträvas vid medelhögvattensituationer.

Detta innebär att dagvattenmagasinen kan bli ansenliga i de fall

avrinningsområdena är stora och om magasinen läggs i anslutning till avloppsreningsverket. För att göra magasinen mer hanterliga kan de placeras längre från avloppsreningsverken,

nära de områden från vilket dagvattnet härrör. Sådana lösningar har introducerats i Halmstads kommun, där flera dagvatten-

magasin placerats i parkområden inom staden, eller mellan

tätortsbebyggelse och naturmark. Dagvatten betraktas här som en

miljötillgång och magasinen utnyttjas för att skapa attraktiva

närmiljöer såväl i stadens centrala delar som i förorterna. Sådana gröna och blå ytor drar till sig både fåglar, djur och människor, och

utnyttjas flitigt av t. ex. barndaghem, samtidigt som ett dagvatten

med avsevärt högre kvalitet uppstår (T. Rosenquist, kväve-

symposium i Tylösand 1990). I detta sammanhang hänvisas också

till avsnitt 10.5.7, Dammar.

Näringsämnesretention och mälprogram

Effektiviteten med avseende på näringsämnesretention i

dagvattenmagasin med förlängd uppehållstid är ej känd, men är

troligtvis av samma storleksordning som i ordinära dammar med

liknande utformning och biologiskt liv.

Stora problem kan uppstå vid mätning av flöden i underjordiska

kulvertar. En tillförlitlig och ofta använd metod är att använda

stationära tryckgivare med datoriserad resultatinsamling. Under högvattenperioder fylls i regel kulvertarna med vatten. Då ger

stationära tryckmätare ej längre en rättvisande bild av flödena, eftersom vattnet kan strömma med olika hastighet samtidigt som

tryckmätaren registrerar samma vattentryck. I dessa fall bör tryckmätningen kombineras med mätning av flödeshastigheten i

kulverten. För sådana ändamål krävs särskilda håltagningar i

Anläggning och restaurering av våtmarker

ledningarna, eftersom flödet inte tillförlitligt kan mätas i

uppsamlings-/inspektionsbrunnar på grund av turbulenta vatten-

rörelser. Under högvattenperioderna sker sannolikt också stora läckage av vatten till grunden, vatten som sedan tillförs dagvatten-

magasinet som grundvatten. Detta innebär att, även om grundvatteninflytandet under lågvattenperioder är forsumbart i den hydrologiska balansen, så måste anordningar för mätning av

grundvattenrörelserna kring dammen installeras för att massbalansen ska bli tillförlitlig under de perioder när de största mängderna material transporteras. Eftersom både grundvatten-

mätningar och utvärdering av insamlade data är komplicerade och

dyra att genomföra rekommenderas sådana mätningar endast for

pilotstudier och i experimentella anläggningar.

Kostnader För en uppskattning av anläggnings- och driftkostnader hänvisas till avsnitt 10.5.7, Dammar.

10.5.12¶Botzonsanläggningar

Inledning Rotzonsanläggningar är anlagda våtmarker vars syfte är att redu-

cera näringsämnes- och metallinnehållet i kommunalt och indust-

riellt avloppsvatten. Vanligt är att anläggningarna tar emot obe-

handlat vatten eller vatten som genomgått mekanisk och biologisk

behandling i avloppsreningsverk. Ett relativt stort antal anlägg-

ningar är i drift i Europa och Nordamerika. De flesta är små, och drivs i experimentell skala, men i t. ex. Danmark finns ca 30 an-

läggningar som betjänar mellan 5 och 6 000 personekvivalenter (Brix 1987). Uppbyggnaden av rotzonsanläggningar beskrivs

nedan under Konstruktion av rotzonsanläggningar. Utomlands är

det inte ovanligt att även naturliga våtmarker utnyttjas för avlopps-

vattenrening. Resultat från sådan aktivitet redovisas av Nichols (1983) och i avsnitt 10.5.9, Våtängar. I detta sammanhang hänvisas också till s. k. poleringsdammar, vilka beskrivs i avsnitt 10.5.7, Dammar.

Principer för ämnesretentiøn i rolzonsanläggrzirzgar I rotzonsanläggningar påfors vatten på markytan eller genom

grävda kanaler. Från ytan sjunker vattnet ner till rotzonen, och från sidokanalerna trängar vattnet in i rotzonsbädden genom horisontell rörelse. Fastläggning av näringsämnen och metaller sker i rotzonsanläggningen genom sedimentation på ytan, upptagning av växternas rötter samt genom bakteriell denitrifikation (endast kväve). Fosfor och metaller fastläggs också genom

adsorptionsprocesser till oorganiska och organiska komplex nere i

2%

Anläggning och restaurering av våtmarker

rotzonen (Brix 1987, Brix & Schierup 1989). Detaljprocesserna i rotzoner är dåligt utredda, men mycket forskning pågår för att skapa större kunskap och därmed öka förutsättningarna för en

ännu effektivare rening av vatten i denna typ av anläggningar (jämför Cooper & Findlater 1990). Nedan beskrivs processerna i rotzonsanläggningen utifrån de förhärskande teorierna.

Tvåstegsbehandlat avloppsvatten innehåller höga halter av partikulärt organiskt bundet fosfor och kväve samt lösta fraktioner,

framför allt fosfat och ammonium. Dessutom förekommer i industriellt avloppsvatten bl. a. metaller. När avloppsvattnet fördelas över markytan sker en sedimentation av partikulära

fraktioner, vilka sedan i hög utsträckning bryts ner och då frigör

näringsämnen och metaller som tillsammans med övriga tillförda lösta fraktioner kan tränga ner i bädden. I anläggningens rotzon finns aeroba och anaeroba zoner, som främjar fastläggningen på olika sätt. Närmast rötterna sker dels en upptagning av näringsämnen, dels ett läckage av syre. Det sistnämnda anses stimulera oxidationen av ammonium till nitrat samt medföra att

fosfat och metalljoner adsorberas till organiska partiklar och

andra metallkomplex. Bildat nitrat kan tas upp av växterna, men huvuddelen diffunderar eller transporteras med vattnet till anaeroba zoner där denitriñkation kan ske (Brix & Schierup 1989, Davies & Hart 1990).

Växternas upptagning av näringsämnen anses vara av underordnad betydelse, åtminstone i en väl etablerad rotzonsanläggning, eftersom ingen nettoökning av biomassan sker mellan säsongerna. De näringsämnesförluster växterna förorsakas i samband med nedbrytningen av döda delar under vinterhalvåret kompen-

seras genom upptagning nästa vegetationssäsong, men i regel

finns inget utrymme för en ökning av biomassan. De viktigaste kväve- respektive fosfor- och metallfastläggande processerna anses därför vara denitrifikation respektive adsorption till markkomplex. Beträffande fosfor och metaller sker därigenom en

anrikning i rotzonsanläggningen (Brix 1987, Brix & Schierup 1989). Långtidseffekterna är dåligt kända, men anrikningen

bedöms kunna fortgå mellan 20 och 60 år innan mättnad uppstår, varefter effektiviteten förväntas minska med följd att fosfat och metaller börjar läcka ut till det avrinnande vattnet. För kväve föreligger givetvis inte denna risk, eftersom denitriñerat kväve

avgår till atmosfären. Inte heller partikelfastläggningen påverkas

av anläggningens ålder (P.-A. Camper, muntl. medd.).

I en nyanlagd rotzonsanläggning tar växternas etablering ca 5 år.

Under denna tid är ämnesfastläggningen inte maximal, vilket anses orsakas av dåligt utvecklat rotsystem samt dålig hydraulisk

2%

Anläggning och restaurering av våtmarker

kapacitet i marken. Efterhand som rotdelar dör och bryts ner bildas kanaler i rotzonen. Detta ökar den hydrauliska kapaciteten och zonen anses så småningom bli helt perforerad av dessa kanaler, vilket leder till att vatten kan tas sig fram på bred front genom markprofilen utan att några större stagnanta zoner bildas.

och skötsel av rotzonsanläggningar

Anläggningen konstrueras genom utgrävning till 1,5-2 m djup. Den totala volymen bestäms noga med utgångspunkt från den

avloppsvattenmängd som ska mottas, så att god hydraulisk kapacitet erhålles. Underdimensionering har i många fall lett till

dålig ämnesretention och lett till vanrykte (Schierup 1987). Ofta tätas botten och sidor (plast i små anläggningar eller lera), utom där vattentillförseln ska ske horisontellt genom kanaler, så att vattnets uppehållstid i anläggningen kan kontrolleras. Detta

förhindrar också oavsiktlig spridning av avloppsvatten. De jord-

arter som anläggningen sedan byggs upp av väljs så att god fosforoch metallkvarhållande kapacitet kan erhållas. Därför bör

anläggningarna placeras i eller i anslutning till områden med

järn- och manganhaltiga jordarter, annars bör sådana transporteras till platsen. I många fall inblandas ett eller flera skikt av

någon jordart med högt organiskt innehåll för att skapa kolkällor för denitriñkationsprocessen, t. ex. mullhaltig jord eller låg-

humiñerad torv (P.-A. Camper, muntl. medd).

För att uppnå en snabb etablering bör växterna inplanteras i anläggningen. Lämpliga arter är sådana vars rötter tränger ner djupt i substratet, t. ex. bladvass och kaveldun, men även

jättegröe/mannagräs används. Vid valet av planteringsmaterialet

bör växter tas från många olika lokaler, så att en så bred genetisk

uppsättning som möjligt uppnås. Detta är en viktigt, eftersom olika

kloner har olika motståndskraft mot insekts- och andra parasitangrepp. Valet av växtmaterial och plantering bör ske i samråd med expertis om bästa möjliga resultat eftersträvas. Tillväxten är på nordliga breddgrader i allmänhet långsam och fullvuxna bestånd uppnås ofta inte förrän efter ca fem år. För att påskynda tillväxten måste ogräs, dvs. oönskade växter med grund rotutveckling, rensas bort så att konkurrensen om utrymme, ljus och näringsämnen minimeras.

Förutom ovannämnda ogräsrensning inskränker sig skötseln till ett minimum, varför driftskostnaderna är minimala. Allmän tillsyn, såsom kontroll av att inte tillförselkanaler slammar igen eller fylls med nedfallande döda vasstjälkar, blad och grenar

krävs periodvis. När anläggningens fosforkapacitet avtar p g a hög

ålder krävs att materialet i rotbädden byts ut eller att en ny anläggning lokaliseras intill den gamla. I de fall nettoutflödet av

Anläggning och restaurering av våtmarker

metaller och fosfat är lågt från den gamla anläggningen kan

denna även fortsättningsvis först motta avloppsvattnet för BOD-

reduktion och denitrifikation, varefter det ytterligare kan renas i

den nya rotzonsanläggningen (P.-A. Camper, muntl. medd.).

Anmesfastläggning i rotzonsanläggningar Rätt anlagda rotzonsanläggningar med väl etablerad djuppenetrerande vegetation är i allmänhet mycket effektiva med

avseende pá reduktion av suspenderat material och kväve, men något sämre avseende fosforretention (Schierup 1987, Wittgren 1988, Camper 1990). Oftast uppnås BOD-reduktion under 5 eller 7 dygn

som uppgår till 50-95%. I Snogerödsanläggningen ligger utgående

halter i storlksordningen 1 mg Kvävereduktionen

BOD5/l.

rapporteras vara av storleksordningen 10-90 % i åtta studerade

danska anläggningar och i Snogeröd ca 50%. Utgående kon-

centrationer bestäms av halten i ingående vatten och uppgår i de danska anläggningarna till 6-40 mg N/l, medan halterna i

Snogerödsanläggningens utgående vatten endast undantagsvis

når upp till 8 mg N/l under 1990. För fosfor är reningseffekten klart sämre än i konventionella trestegsreningsverk och motsvarar i de

danska anläggningarna 10-94 % och i Snogerödsanläggningen ca

60%. Halten i utgående vatten är i dessa fall 2,4-12 mg P/l

respektive ca 1 mg P/l (Schierup 1987, Camper 1990). I en

anläggning med Glyceria uppgick dock fosforretentionen till 99 %,

varav ca 12 procentenheter var inkorporerat i biomassa och

avlägsnades genom skörd. Fosforhalten i utgående vatten från denna anläggning var så låg som 0,04 mg P/l (Wittgren 1988). Med

undantag för fosforfastläggningen kan många rotzonsanlägg-

ningar anses fungera lika bra eller bättre än konventionella

avloppsreningsverk (Schierup 1987, Wittgren 1988). Detta förut-

sätter givetvis också att de inte överbelastas i förhållande till sin

dimensionering. Om inga biologiska lösningar kan uppnås på

fosforproblemet föreslås fosforstatusen i utgående vatten förbättras

genom att rotzonsanlâggningen kombineras med en primitiv anläggning för kemisk fosforfällning, som anläggs uppströms

rotzonsanläggningen.

Beträffande behandling av avloppsvatten i naturliga våtmarker

hänvisas till Nichols (1983) i avsnitt 10.5.9, Våtängar.

Kostnader Anläggningskostnaderna varierar beroende på de lokala förut-

sättningarna beträffande grävning och anskaffande av lämpligt

material till rotbädden (jämför avsnitt 10.5.7, Dammar). För

Snogeröds VVO-anläggning (yta 1 000 m2, djup 1,5 m) uppgick

anläggningskostnaden till ca 600000 kr, och inkluderade pro-

jektering, entreprenad och inplantering av bladvass och kaveldun.

Anläggning och restaurering av våtmarker

Därtill kom kostnad för avloppsledning från ett närliggande

reningsverk (Hörberg et al. 1990).

Driftskostnaderna är mycket låga (Schierup 1987, P.-A. Camper, muntl medd.).

10.6¶Skötsel av våtmarker

De flesta våtmarkstyper som beskrivs kräver ingen kontinuerlig

eller omfattande skötsel. Undantag utgör dock översilningsmarker

samt strandängar; översilning är en vidareutveckling av gammal

bondetradition och kräver kontinuerlig övervakning och skötsel av dämmen, skörd av växter, etc.; strandängar kräver varsam hävd genom slåtter eller bete för att bibehålla successionsstadier som framförallt är önskvärda ur naturvårdssynpunkt. Andra våt-

marker krâver ingrepp med oregelbundna intervall, för att

förhindra att vátmarken utvecklas i ogynnsam riktning. Skötseln

av översilnings- och strandângar diskuteras i respektive kapitel,

medan den mer oregelbundna skötsel som i övrigt kommer att behövas anses vara underförstádd.

Vátmarkskartor över Västra Skånes åar

1 1 Våtmarkskartor över Västra Skånes åar

Dessa kartor visar områden där våtmarker kan återskapas i ett antal åsystem i Västra Skåne.

De större våtmarker som haft en mera permanent karaktär vid 1800-talets har karterats huvudsakligen genom analys av

början

Den Skånska från 1812-20. En sådan

Rekognosceringskartan

är ett första i en bedömning av var man kan

kartering steg

återskapa våtmarker för framtiden. Förutom de ytor som redovisats här kan man till vissa områden framförallt i Rååns dalgång

lägga

samt längs det nedre loppet av Höje å.

Våtmarker idag ------------------------------------ _______

ä Potentiella våtmarker

3 0 lan

Våtmarkskartor över Västra Skånes åar

*. u

1/ “ 9.5.0341 I - llo- n .-\ I › ...ut____.-““\\\_ e . ä x ,K

á

á

Hoge

x

åêá idag

våtmarker

VálmarkerPotentiella

må

Våtmarkskanor över Västra Skånes åar

:ammEEmz

.wfmczg

m=o=:o_om

mauiwiwzzø;

m

måoxmcco;. z

i

Våtmarkskartor över Västra Skånes áar SOU 1990295

,._--_- \ ø . ___ \\

I, l \\\ X h. \ 5 Iz I \\ | \ _\ :I .[1 \---- z \\ II \ l . | \ \ | \ n O I I n I, [ J I I / _.| . ;IH , I “I u 1/ lr, “ I

4 › - :

1/ u X, I › ,r n x -. e . , V7 l x HJ 1 I \\ I . “\\_

: x r U \ /ñ- _ | x n . \ | \ I

IM! z

\I I ,i

Teckomatorpi

Saxån

våtmarker

i Polenliella

Válmarkervdag

Landåkrolvaa

Vátmarkskartor över Västra Skånes áar

.u

ullh.

1h

Iz

un.

. E

-*CZ\FE

!I= å?

I “ i l- . 0:

C *GU CU D:

nu

I

mun

.lalmhu

u ..E o f G g å 2 *å b G GI = E i o

å å -1 3 n.

* w o .D g» m ..

\ i

x? g

Vátmarkskartor över Västra Skånes áar SOU 1990395

á

Vege

Bjuv

i

mn IHi

våtmarker

..

*ñräigelwlyy img”

vátmarkeridagiPotentiella

m E

Våtmarkskartor över Västra Skånes åar

§0:

w

02:01

.ofsåg

u__o=:2om

mauIoäuE$

E W

Eöfømcn

1 2 Referenser

Kapitel 2 Bakgrund

Andersson, F. 1970. Ecological studies in a Scanian woodland and meadow Southern Sweden. and environmental structure area, I. Vegetational Opera Botanica 27. Lund. C. å Emanuelsson, U. 1986 Skottskogen - en Bergendorä, försummad del av vårt kulturlandskap - Svensk BotfPidskr. 76:91-100. Bergendorff, C. å Emanuelsson, U. (in manuscript). History and traces of lopping for wood and fodder in Scania, Southern Sweden. Berglund, B. 1985. Det sydsvenska kulturlandskapets under 6000 år - en presentation av Ystadsprojektet. I: förändringar Kulturlandskapet - dess framväxt och förändring, Symposium sept 1984. (ed. G. Regnéll - Växtekologiska inst., Lunds univ. sid 3-5. Berglund, B. E. 1969. Vegetation and human influence in South Scandinavia during prehistoric time - Oikos Suppl. 12: 9-28. Copenhagen. F.A. 1960. Skånes skogar . . Skånes Natur Årsskñft: 47199 222. Bergman, KE. 1947. Skånes klimat - In: Hanström, B. 8: Curry-Lindahl, K. Bergsten, (Eds.), Natur i Skåne p.29-38. Svensk Natur, Göteborg. E. 1973. Jordbruksutveckling och befolkningstillvâxt. - Lund. Boserup, Bringéus, N-A. 1964. Tradition och forândringi 1800-talets skånska lanthushållning. I Kristianstads läns hushåll ningsâllskap 1814- 1964. Burenhult, G. 1982. Arkeologi i Sverige. 1. Fångstfolk och herdar. - Förlags AB Wiken. Campbell, Å. 1927.Skånska bygder under förra hälften av 1700-talet. Etnografisk studie över den skånska allmogens äldre odlingar, hägnader och byggnader. Uppsala. Dahl, S. 1942. Torna och Bara. Studier i Skånes bebyggelse och näringsgeograñ före 1860. - Lund. G. 1936. Skånska moränområden. Svensk geografisk Årsbok 1936. Ekström, Emanuelsson,U. 1984. Skånes skogars historia. Skånes Naturs Årsbok Nr:71 s:9-28. EmanuelssomU., BergendorfQC., Carlsson,B., Lewan,N. 8: Nordell,O. 1985. Det skånska kulturlandskapet. Signum Lund. ISBN 91-85330-68-X. 248 s. Emanuelsson, U. 1988a . A model for describing the development of the cultural landscape. - The Cultural Landscape - Past, Present, and Future. Symposium volume from Botanical Institute, Univ of Bergen. Emanuelsson, U. l988b . Skånes vegetationshistoria. - Svensk Geografisk

Årsbok 64.

Emanuelsson, U. å Möller, J. 1990. Floating of meadows as a method to

overcome the deficientcy of nutrients in scanian agriculture during the19th century. -Review of Agricultural History.

Gillner, V. 1965. Salt Marsh Vegetation in Southern Sweden. Acta

Phytogeogr. Suec. 50: 97-104. Göransson, H. 1984. Vid almfallet - 2(2): 20-

går ridån upp . Populär arkeologi

25. Lund. Hannerberg, D. 1971. Svenskt agarsamhälle under 1200 år. - Gård och åker.

Skörd och boskap. - Stockholm. Lirmaeus, C. 1751 Skånska resa fonättad 1749. Stockholm 1963. Linnermark, N. 1966. Den skånska jorden - Skånes Natur Årsskrift 53:98-

123. Magnét, J. H. 1890 Hvilken erfarenhet har man hittills vunnit i vårt land

med afseende å översilning eller i allmänhet bevattning af odlade marker

eller ängsmarker? Kongl Landtbruks-Akademiens Handlingar och

Tidslniit 29, pp 243-51. Malmer, N. 1968 Om ljunghedar och andra rishedar i Sydväst-Sverige.

- Natur Årsbok 59: 177-187.

Sveriges Mattiasson, G. 1974. Sandstäpp. Vegetation, dynamik och skötsel. - Meddn

Avd Ekol Bot, Lunds Univ 2:4. Mattiasson, G. 1974 Vegetation i sydvästra Skåne. - Skånes Natur Årsskrift

1974: 65-83. Möller, J. 1983 Gods, gård och landskap. -Rapporter och Notiser nr 73,

Kulturgeogr. inst. Lund. Nordiska Ministerrådet 1984 Vegetationstyper i Norden. - Stockholm. Nordiska Ministerrådet 1984 N aturgeograñsk af Norden. -

regioninddeling

Stockholm. Rasmussen, K. & Reenberg,A. 1980. human - some

Ecological geography

considerations of concepts and methods. - Tidskrift 80:81-88.

Geografisk

København. Sahlin, S. 1930. Romeleåsen. En studie över dess fâladsmark och -

skog

Svensk geografisk Årsbok 1930./Medd fr Lunds Univ Geogr Inst, Ser C

N:o 55: 52-75. Sjöbeck, M. 1973. Det sydsvenska landskapets historia och vård - Skrifter

utgivna av Föreningen Landskronatraktens Natur VI. Landskrona. Sommarin, E 1938. Ur det skånska jordbrukets historia från 1800-talets

början till 1914. Skrifter utgivna av de skånska hushållningssällskapen med anledning av deras hundraårsjubileum år 1914. 1:2.

Tyler, C. 1981. Sydsvenska kalkkârr. Hävd i gången tid och skötselförslag i

framtiden. - Meddn Växtekol Inst, Lunds Univ nr 47. Weibull, C. G. 1923. Skånska historia intill 1800-talets -

jordbrukets början

Skrifter utgivna av de Skånska Hushållningssällskapet) med anledning

av deras hundraårsjubileum 1914 (ed. E. Sommarin), I. Lund Zachrison, A. 1922 Nyodling, torrläggning och bevattning i Skåne 1800-

l914.- Skrifter utgivna av de Skånska Hushållningssällskapen med

anledning av deras hundraårsjubileum 1914 (ed. E. Sommarin) . Lund. Zachrison, A. 1914. Gödsling och jordforbâttring i Skåne från 1800-talets

början till nuvarande tid. - Skrifter av de Skånska

utgivna

Hushållningssällskapen med anledning av deras hundraårsjubileum

1914. (ed C,G. Weibull) Lund.

Kapitel 3 Problem

A. 1984. - Almgren, G., Ingelög, T., Ehnström, B å Mörtnäs, Ädellövskog

ekologi och skötsel. - Skogsstyrelsen, Jönköping. Arnesson, S. I. 1987. Utsläpp av fosfor och kväve från avloppsreningsverk,

industrier och enskilda bostadsavlopp. - Skånes Natur Årsskrift 421987. Bergils, L. 1990. Säg faväl lilla fjäril - avsked till ett femtusenårigt

kulturlandskap? - Kulturmiljövârd 1:1990. Brusewitz, G & Emmelin, L. 1985. Det föränderliga landskapet. Stockholm. Ekstam, U., Aronssson,M å Forshed,N. 1988. Ängar. Om naturliga

slåttermarker i odlingslandskapet. LT/ Naturvårdsverket. Emanuelsson, U. 1987. Översikt över det nordiska kulturlandskapet. - I:

Biotoperi det nordiska kulturlandskapet. (Redaktörer U. Emanuelsson &

C.E Johansson). Nordiska ministerrådet Miljörapport 1987:6. Emanuelsson, U. 1988. Två allvarliga naturvårdsproblem år 2010. - Svensk

Botanisk tidskrift. 82 :411-416.

U. 1989. Var balans tiders - Emanuelsson, det ekologisk i gångna jordbruk?

Folkets Historia Ars 17 Nr 3. s 53-67. Falkengren-Grerup, U. 1989. Soil acidiñcation and vegetation changes in

South Swedish forests. - Thesis. Dep of Ecology. Plant Ecology, Lund University.

Fogelfors, H. å Steen, E. 1982 Vegetationsförândringar under ett

kvartssekel i landskapsvårdsförsök i Uppsala-trakten. - Statens Naturvårdsverk, PM 1623, Rapport: 1-67.

Hasslöf, H. 1990. Floraforândringar vid gödsling av naturbetesmark, en

studie från södra Skåne. - Biologiska Inst. Lunds universitet. Ihse, M. å Lewan, N. 1986. Odlingslandskapets förändringar på Svenstorp

studerade i flygbilder från 1940-talet och framåt - Ale 2/1986:1-17. Lund. Möller, J. 1984 Dikningi Skåne. Ale - Historisk tidskrift för Skåneland 2/1984,

pp 14-28. Löfgren,S & Olsson, H. 1990.Tillf“orsel av kväve och fosfor till vattendrag i

Sveriges inland. Underlagsrapport till Hav-90, Aktionsprogram mot

havsföroreningar. Naturvårdsverket. Nilsson, A. 1987. Gränser i upplösning. En studie av by- och

sockengränsernas förändring i Alstads församling. -Ale - Historisk tidskrift för Skåneland 1987:4.

Nilsson, J. 1987. PM 1987-03-11, bilaga 1. Statens Naturvårdsverk,

Stockholm. Olsson, H. & Löfgren,S. 1990.Tillförsel av kväve och fosfor till havet.

Underlagsrapport till Hav-90, Aktionsprogram mot havsföroreningar. Naturvårdsverket.

Persson, Å. 1976. Risbygd - Skogsbygd. Vegetations- och landskaps- föränd-

ringar i Hörbytrakten - Skånes natur Ärsskrift 63:41-51. Peter-ken, G. 1981. Woodland conservation and management. Chapman &

Hall, London. Rekreation och ñ-iluftsliv i Skåne. 1975. Etapp 2 Naturområden for rörligt

friluftsliv. - Länsstyrelsernai Malmöhus och Kristianstads län. Svensk politik för en miljövänlig och hållbar utveckling. - Rapport från

miljövårdsberedningen. Ds 1989:25

Referenser

Svenska våtmarker av internationell brtydelse. 1 9 89 . Våtmarkskonventionen och CW-listan. Naturvårdsverket.

Kapitel4 Åtgärdsförslag

U. å Johansson, C.E. 1989. (red) Rekommendationer för Emanuelsson, kulturlandskapet. Nordiska Ministerrådet Miljörapport 1989:5. Hav-90, Aktionsprogram mot havsföroreningan1990. Naturvårdsverket. för M-län 891128. 1989. Fastställt av Länsstyrelsen i Miljövårdsprogram Malmöhus lån 891212. Naturvård. med mark och vatten i Malmöhus länNatur- Hushållning 90. Aktionsprogram för naturvård. 1990. Naturvårdsverket. SOU 1990:88. 1990. Översyn av naturvårdslagen m. m. Miljö- och energidepartementet.

Kapitel 5 Underlag for kostnadsrelaterat naturvårdspmgmm

Till detta har en mycket stor mängd publicerade och kapitel utnyttjats källor. Av utrymmesskäl redovisas dessa ej här, men finns opublicerade tillgängliga uppdelade kommunvis på diskett.

Kapitel 6 Miliöersättningar till jord- och skogsbruket

L. 1990. Säg farväl lilla fjäril - avsked till ett femtusenårigt Bergils, kulturlandskap? - Kulturmiljövård 1:1990. Emanuelsson, U. & Johansson, C.E. (red) 1989. Rekommendationer för kulturlandskapet. Nordiska Ministerrådet Miljörapport 1989:5. Livsmedelspolitiken (px-op. l989/90:146). 1989. Intern avreglering och arealsersâttning. -Rapport 22. Inst Jonasson,L. för ekonomi. Sveriges Lantbruksuniversitet. Jordbruksutskottets betänkande 1989/90:JoU25. K.P. (red) 1990. Styrmedel - Livsmedel - Livsmiljö. Politik i Hasund, den 16 1990. omvandling. Symposium på Ultima januari Smáskriñsserien nr 30. Inst for ekonomi. Sveriges Lantbruksuniversitet. i landskapet (NYLA). 1989. Program för ökad Nya inslag variationsrikedom och minskad spannmålsareal i slättbygder. Dnr 20- 675/89. Lantbruksstyrelsen. SOU, 1990:59. 1990. Sätt värde på miljö! Miljödepartementet, Stockholm.

Kapitel7 Ijsttröverhotade arter

I.1971. och faunan i Skåne - Skånes natur Ahlén, Landskapsförândringarna Årsskritt se: 45-61. I. å M. 1988. Hotade och sällsynta ryggradsdjur i Ahlén, Tjernberg, Sverige. - Sveriges Natur Årg 79:2.

Cavallin, B. (red) 1989.Förändringari Skånes flora och fauna de senaste 50 åren. Skånes Natur Årsskrifl; 1939. EmanuelssomU. å Jönsson,P.E. 1985. Kärrsnäppan och den hävdade våtängen - en angelägen naturvårdsfrága? I Ifiernberg ,M. (red.) Sydliga karrsnâppan Calidris alpina schinzii i Sverige - historik, nuvarande förekomst, häckningsbiologi och forslag till bevarandeåtgärder. Statens Naturvårdsverk PM 1928. Johansson, O., Ekstam, U. å Forshed, N. 1986.Havsstrandängar. Skötsel av naturtyper. LT/Naturvårdsverket (utg.) Nilsson, Ch. (red.) . Biotopskydd i Norden. Rapport från nordiskt seminarium om 12-14 oktober 1984. - Statens biotopskydd naturvårdsverk. Svensson, R.. å Wigren, M. 1986. A survey of the history, biology and preservation of some retreating synanthropic plants. - Acta Univ. Ups., Symb. Bot. Ups. XXV:4. VIII + 74 pp. Uppsala ISBN 91-554-1880-5 Weimarck, H. å G. 1985. Atlas över Skånes flora - Lund.

massor BohlimA. , Gustafsson, L. å Hallinbäck , T. 1977. Skirmossan, Hookeria lucens, i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 71: 273-284. Bohlin,A. , Gustafsson, L. å Hallinbäck , T. 1982. Levermossan Porella arboris-vitaei Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 76: 31-36. Hallingmck, T. 1989. Bokfjâdermossa, Neckera pumila, en försurningshotad mossa. Svensk Bot. Tidskr. 83: 161-173. Floravårdskommittén för mossor. 1988. Preliminär lista över hotade mossori Sverige. Svensk Bot. Pidskn 82: 4123:445. Persson, H. 1935. Stenshuvuds mossflora. K. Sv. Vet.-Akad. Avh i Naturskärenden 29zl-26. C. å Wnldheim, S. 1983. Kalkmyrar och fuktängar i 1940-talets Tyler, Skåne. Meddelanden från vâxtekologiska institutionen, Lunds universitet nr 51. Sid 1-181. S. 1944. i Dalby Söderskogs nationalpark. K. Waldheim, Mossvegetationen Sv. Vet.-Akad. Avh i NaturSk-ärenden 4. Uppsala. 142 sidor. S. 1947. Kleinmoosgesellschaften und Bodenverhâltnisse in Waldheim, Schonen. Bot. Notiser Suppl. 1 (1). 203 sidor.

lavar Alstrup, V. å Søchting, U. 1989: Checkliste og status over Danmarks laver. Nordisk Lichenologisk Förening, København. Floravårdskommittén för mossor 1988.Preliminär lista över hotade mossor i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 82: 423-445. T. 1989: Occurrence and ecology of the lichen Lobaria Hallingbäck, scrobiculata in southem Sweden. Lichenologist 21: 331-341.

Kapitel 8 Exempel pá återskapande av natur-mark

U. å Bergendorff, C. 1986. History as a guideline to nature Emanuelsson, southern Sweden. conservation and urban park management in Scania, In: Ecology and Design in Landscape (Ed. by Bradshaw, A.D., Goode, D.A. 82 Ihorp, Blackwell Scientific Publications. Oxford. E.) , pp. 237-273.

Idékatalog om landskapsforbedringer i det åbne land. 1988. Miljøministeriet, Skov- og Naturstyrelsen. København.

Kapitel 9 Exempel på kommunal kvävepool

Andreas Krug et al, 1989. Kristianstadsprojektet - alternativmarkanvändning och restaurering av vattendrag i jordbrukslandskapet, en förstudie. Lunds universtitet Miljövårdsprogram för Kristianstads Länsstyrelsen 1984 1989. Miljön i Kristianstad - underlagsrapport. Kristianstads kommun 1987. Regional miljöanalys. Länsstyrelsen i L-lån. 1989. Hanöbukten som naturresurs. Länsstyrelsen i L-län. 1989. Närsalter till västra Hanöbukten och Skälderviken. Länsstyrelsen i L-län. 1990. Levande kusthav - förslag till åtgärdsprogram för att minska närsaltsbelastningen på Hanöbukten. Länsstyrelsen i L-län. 1990. Miliöskyddsprogram üir Kristianstads kommun 1990.

Kapitel 10 Anläggning och restaurering av våtmarker

Bengtsson, S. - Larsson, H. - Petersson, S. 1973. Vombs ängar. Vegetation, fågelliv, markanvändning samt synpunkter på resaurering och skötsel. Länsstyrelsen i Malmöhus län, Malmö (mimeo). Aagren, R., Davidsson, T., Edling, H., Fohrman, A., Nilsson, Y., Norwag, A. å Peterson, S. 1989. Silängari Omma. Restaurering och skötsel. - Stencil. Ekologiska institutionen, Lunds universitet. 12 s. Alexandersson, H., Ekstam, U & Forshed, N. 1986. Stränder vid fågelsjöar. Om fuktängar, mader och vassar i odlingslandskapet. - SNV och LTs forlag. Helsingborg. Alström, K. & Bergman, A. 1988. Sediment and nutrient losses by water erosion from arable land in South Sweden a problem with nonpoint pollution? - Vatten 445193-2041. Andersen, J.M. 1974. Nitrogen and phosphorus budgets and the role of sediments in six shallow Danish lakes. - Arch. Hydrobiol. 74:528-550. Andersson, R. 1981. Hydrologi, Vattenkvalitet. -

markanvändning, Naturvårdsverket. Rapport SNV PM 1455. Andersson, R. 1990. Biobrânslen från jordbruket. En analys av miljökonsekvenser. - Bilaga 6 till statens naturvårdsverks och statens energiverks utredning om ett miljöanpassat energisystem. Naturvårdsverket. Rapport 3713. Andrén, C. & Nilsson, G. 1988. ett hot mot -

Signalkräftor sällsynta grodor! WWF Eko 1:6-7. Aniansson, B. 1990. Biologisk mångfald. - Naturskyddsföreningens årsbok 1990. SNF, Stockholm. Anonym. 1985. Store kanal - -

Skjernå og de tilhørende engvandingsanlaeg. Stencil. Ringkjøbing amtsråd. Arby, G. 1990. Stoppa all utdikningi södra Sverige. - Miljöaktuellt 18:3

Referenser

Arby, G. 1990. Lagändring ska rädda våtmarker. - Miljöaktuellt 18:3.Armstrong, W. 1967. The oxidizing activity of roots in waterlogged soils. - Physiol. Plant. 20:920-926. Baden, S.P., Loo, L.-O., Pihl, L. å Rosenberg, R. 1990. Effects of eutrophication on benthic communities including ñsh: Swedish west coast. - Ambio 191113-122. BalderstomWL., Sherr, B. å Payne, WJ. 1976. Blockage by acetylene of nitrous oxide reduction in Pseudomonas perfectomarinus. Appl. Environ. Microbiol. 31:504-508. Bengtsson, L. 1990. Hydrologiska eiTekter av översilning. - Stencil. Institutionen för vattenresurslära, Lunds universitet och tekniska högskola. 4 s. Bengtsson, S., Larsson, H. å Petersson, S. 1973. Vombs ängar. Vegetation, fågelliv, markanvändning samt synpunkter och skötsel. på restaurering Stencil. Lunds universitet och tekniska högskola, Länsstyrelsen_ i Malmöhus län. 56 s. Berglund, B. 1976. Skånes sällsynta groddjur. En inventering. Naturvårdsverket. SNV PM 765. Barnes, C. (Ed.) 1983. Näring i överflöd - i svenska vatten. eutrofiering Monitor 1983. Liber, Stockholm. Bernes, C. (Ed.) 1986. Sura och försurade vatten. - Monitor 1986. Liber, Stockholm. Bernes, C. (Ed.) 1988. Swedens marine environment - under ecosystems pressure. - SNV Monitor 1988. Liber, Stockholm. Bernes, C. (Ed.) 1989. Klimatet och naturmiljön. - Monitor

Naturvårdsverket.

1989. Allmänna förlaget, Stockholm. Bingman, I. (Ed.) 1989. Växthuseffekten. Orsak, effekter och möjliga åtgärder. - Naturvårdsverket informerar. Allmänna Stockholm. förlaget, Route-Anger, A. 1990. Här är budgetförslaget: Urskogar i fara om verket inte får mer pengar. - Miljöaktuellt 18:7. Bowden, W.B. 1987. The biogeochemistry of nitrogen in freshwater wetlands. - Biogeochemistry 4:313-348. Brix, H. 1987. Ilreattnent of Wastewater in the rhizosphere of wetland plants the root-zone method. - Wat. Sci. Tech. 19:107-118. Brix, H. & Schierup, IL-H. 1989. The use of aquatic macrophytes in waterpollution control. - Ambio 18:100-107. Brüsch, W. & Nilsson, B. 1990. Nitratomsaetning og vandbevaegelse i et vâdomrâde. - Manus. Danmarks Geologiske Undersøgelse. NPoforskning fra Miljøstyrelsen, projekt nr C15. Camper, P.-A. 1990. Snogeröds VVO-anläggning. Preliminär resultatsammanstâllning for 1990. - Stencil. K-Konsult. Chan, Y.-K. & Knowles, R. 1979. Measurement of denitriñcation in two freshwater sediments by an in situ avetylene inhibition method. - Appl. Environ. Microbiol.37:1067-1072. Chen, C.-I. 1976. Flow resistance in broad shallow grassed channels. - J. Hydrol. Div. 1021307-322. Christensen, P.B. & Sørensen, J. 1986. Temporal variation of denitriñcation activity in plantcovered, littoral sediment from Lake Hampen, Denmark. - Appl. Environ. Microbiol. 5121174-1179. Christensen, P.B. & Sørensen, J. 1988. Denitriñcation in sediment of lowland streams: Regional and seasonal variation in Gelbaek and Rabis Baek, Denmark. - FEMS Microbiol. Ecol. 53:335-344.

Cooke, J.G. å White,R.E. 1987. Spatial distribution of denitrifying activity in a stream draining an agricultural catchment. - Freshwat. Biol. 18509-519.

AB. Manus. Nitrate depletion in the riparian zone and stream Cooper, channel of a small headwater catchment. - Accepterad för tryckninga i Hydrobiologia. Cooper, P.F. å Findlater, B.C. (Eds.). 1990. Constructed wetlands in water pollution control. - Pergamon Press, Oxford. Davies, TH. å Hart, B.T. 1990. Use of aeration to promote nitriñcation in reed beds treating Wastewater. - I Cooper, P.F. å Findlater, B.C. (Ed.). Constructed wetlands in water pollution control. - Pergamon Press, Oxford. pp. 77-84. Doyle, R.C., Stanton, G.C. å Wolf, D.C. 1977. Effectiveness of forest and grass buñer strips in improving the water quality of manure polluted runoff. - American Society of Agricultural Engineers, paper no 77-2501. Ellström, S. å Brink, N. 1987. Stallgödslad och konstgödslad åker läcker växtnaring. - Ekohydrologi 24. Sveriges lantbruksuniversitet. Emanuelsson, U., Bergendorü”, C., Carlsson, B., Lewan, N. å Nordell, 0. 1985. Det skånska kulturlandskapet. - Bokförlaget Signum, Lund. Emanuelsson, U. å Möller, J. 1990. Floating meadows as a method to overcome the deñciency of nutrients in Scanian agriculture during the 19th century. - Review of agricultural history. Enell, M. å Löf, J. 1983. Miljöeffekter av vattenbruk - sedimentation och nårsaltbelastning från ñskkasseodlingar. - Vatten 39:364-375. Fleischer, S., Andréasson, I.-M., Holmgren, G., Joelsson, A., Kindt, T., Rydberg, L. å Stibe, L. 1989. Markanvântiming-Vattenkvalitet. En studie i Laholmsbuktens tillrinningsområde. - Meddelande 1989:10, Länsstyrlesen i Hallands län. Fleischer, S. å Leonardson, L. 1990. Restoration of wetlands as a means for reducing nitrogen transport to the Kattegat. - Poster på International Congress of Ecology, Yokohama, Japan, 27-31 August 1990. Focht, D.D. 1974. The effekt of temperature, pH, and aeration on the production of nitrous oxide and gaseous nitrogen - a zero-order kinetic model. - Soi1Sci. 118:173-179. Gosz, J.R. 1978. Nitrogen inputs to stream water from forests along an elevational gradient in New Mexico. - Water Res. 122725734. Granéli, E., Granéli, W. å Rydberg, L. 1986. Nutrient limitation at the

and the phytoplankton community level in the Laholm Bay, ecosystem south-east Kattegat. - Ophelia 26:181-194. Granéli, W., Weisner, S.E.B. å Sytsma, M.D. 1990. Rhizome dynamics and resource storage in Phragmites australis. - I Weisner, S.E.B. Emergent vegetation in eutrophic lakes: distributional patterns and ecophysiological oonstraints. Avhandling. Avd. f. limnologi, Lunds universitet. Groffman, P.M. å Tiedje, J.M. 1989a. Denitriñcation in north temperate forest soils: Spatial and temporal patterns at the landscape and Seasonal scales. - Soil Biol. Biochem. 21:613-620. Groüman, P.M. å Tiedje, J.M. 1989b. Denitriñcation in north temperate forest soils: Relationships between denitriñcation and environmental factors at the landscape scale. - Soil Biol. Biochem. 212613-620. Gustafsson, A. 1983. Leaching of nitrate from arable land into groundwater in Sweden. - Environmental Geology 5:65-71. Gustafsson, P., Aplander, B., Arnesson, S.I., Backman, T., Mattiasson, G., Påhlsson, L., Andow, L., Hagberg, S., Nessling, P., Nilsson, G.

å Wictorin, K. 1988. Vatten. Delraport om vattenföroreningar i Malmöhus län samt förslag till åtgärder. - Stencil. Miljöplanegruppen, länsstyrelseni Malmöhus län. Delrapport 2, 1988-10-03, rev. 1988-12-08. Haycock, N. å Burt, T.P. 1990. Stream corridor management - water quality

- vid konferensen The conservation implications. Poster-presentation and management of rivers, York, september 1990. A.R. 1979. Denitriñcation of a river - Hill, in the nitrogen budget ecosystem. Nature 2812291-292. Hill, A.R. 1983. Denitrification: Its importance in a river draining an intensively cropped watershed. - Agria. Ecosystems Environ. 10147-62. A.R. 1988. Factors nitrate in a rural stream. - Hill, influencing depletion Hydrobiologia 1602111-122. Hoare, RA. 1979. Nitrate removal from streams draining experimental catchments. - Prog. Wat. Tech. 11:303-314. Hussey, M.R., Skinner, Q.D., Adams, J .C. 8: Harvey, AJ. 1985. Denitriñcation and bacterial numbers in riparian soils of a Wyoming mountain watershed. - Journal of range management 383192496.

of lake - Håkansson, L. å Jansson, M. 1983. Principles sedimentology. Springer-Verlag, Berlin. Hörberg, I., Kylefors, L. å Camper, P.-A. 1990. Snogeröds VVOanläggning. Årsredovisning 1989. (Del av försöksåren 1 och 2). - Stencil. K-Konsult Sydost AB, Kalmar. Ihse, M. 1985. Försvinnande biotoper i jordbrukslandskapet. Jämförande studie i flygbilder från 1940-talet till nutidi Ystadsområdet. - I Regnell, G. (Ed.) Kulturlandskappet - dess framväxt och förändring. Symposium sept. 1984. Vâxtekologiska inst., Lunds universitet. Jacobs, T.C. å Gilliam, W.J. 1975. Riparian losses of nitrate from agricultural drainage waters - J. Environ. Qual. 14:472-478. Jansson, M., Andersson, R., Berggren, H., Emanuelsson, U., Espeby, L., Herrmann, J., Leonardson, L. å Thyssen, N. 1990. Våtmarker och sjöar som kvävefâllor. Forskningsprogram 1990/91-1993/94. - Stencil. Statens naturvårdsverk. Jansson, M., Leonardson, L. å Henriksson, J. Manus. Kväveretention och denitrifikation rinnande vatten. -

i jordbrukslandskapets Slutrapport. Accepterad for publicering. Naturvårdsverket. Rapport. Kaushik, N.K. å Robinson, J B. 1976. Preliminary observations on nitrogen

summer in a small Ontario stream. transport during spring-fed Hydrobiologia 49:59-63. Krug, A. 1988. Das Einzugsgebiet des Kävlingeån. Entwicklungsgeschichte und Landwirtschaftliche Nârhrstoñeintrâge. - Diplomarbete. Universität Hohenheim, Lunds universitet. Land use consultants (UK). 1990. Sensitive design of flood alleviation works. - Poster-presentation vid konferensen The conservation and management of ñvers, York, september 1990. Larsson, T.-B. 1987. för bevarande av biotopöar. - I

Några principer Emanuelsson, U. å Johansson, C.E. (Red.) Biotoper i det nordiska kulturlandskapet. Naturvårdsverket. Rapport 3556.

on flow and sediment. - Li, R.M. å Shen, H.W. 1973. EfTect of tall vegetation J. Hydraul. Div. 99z793-8l4. Lowrance, R., Todd, R., Fail Jr., J ., Hendrickson Jr., O., Leonard, R. å Asmussen, L. 1984. Riparian forests as nutrient filters in agricultural watersheds. - Bioscience 34z374-377.

MacArthur, RJ-I. å Wilson, E.O. 1963. An equilibrium theory of insular zoogeography. - Evolution 17:373-387. MacArthur, KH. å Wilson, E.0. 1967. The theory of island biogeography. Princeton University Press. Princeton, N.Y. 203 s. Madsen, B.L. 1986. Åmandsbogen - en vejledning og naturfører. - Dansk Amtsvandingeniørforening og Miljøstyrelsen. de Maré, L. 1989. Utlakningseffekter av energiskogsodling på jordbruksmark i södra Sverige. - Lägesrapport till SNV 1989-01-31. VBB, Malmö. Nichols, D.S. 1983. capacity of natural wetlands to remove nutrients from Wastewater. - J. Water Pollut. Control Fed. 552495-505. Nilsson, J. å Grennfelt, P. (Red.) 1988. Critical loads for sulphur and - 1988:5. UN-ECE och Nordiska ministerrådet. nitrogen. Miljörapport Nishio, T., Koike, I. å Hutton-i, A. 1983. Estimates of denitriñcation and nitriñcaüon in coastal and estuarine sediments. - Appl. Environ. Microbiol. 45:444-450. Nolan, P. å Davidson, H. 1990. Meeting the challenge of integrating flood defence and conservation: examples from the NRA NW Region. - Posterpresentation vid konferensen The conservation and management of rivers, York, september 1990. Patzig, G.C. 1846. Der praktische Rieselwirth. Anleitung durch Bewâsserung natürliche Wiesen in ihrem Ertrag zu erhöhen und unfruchtbare Länderein in fruchtbare Wiesen umzuschaften. - Gebrüder Reichenbach. Leipzig. Peteijohn, W.T. å Con-ell, D.L. 1984. Nutrient dynamics in an agricultural watershed: Observations on the role of a riparian forest. - Ecology 6521466-1475. Petersen, R.C., Petersen, L.B.-M. å Lacoursiere, J.0. 1990. Restoration of Kråkebâcken. A restoration plan for an agricultural stream in Kristianstads kommun. - Stencil. Avdelningen för limnologi, Lunds universitet. 5 s. Petersen, R.C., Jr. å Petersen, L.B.P. 1990. Restaureringsåtgärder för vattendrag i jordbrukslandskapet. - Stencil. Byggsatsmodellen. Avdelningen för limnologi, Lunds universitet. Petersen, R.C., Jr, Petersen, L.B. å Lacoursiere, J.0. Manus. A building block model for stream restoration in the agricultural landscape. Accepterad för publicering i Boon, P. (Ed.) The conservation and management of rivers. Wiley & Sons, London. Pettersson, K. å Boström, B. 1990. Kväveomsâttningi limniska ekosystem. En litteraturöversikt. - Naturvårdsverket. Rapport 3822. Pettersson, K. å Wallsten, M. 1990. Sjörestaureringi Sverige. Metoder och resultat. - Naturvårdsverket. Rapport 3817. Pinay, G. å Decamps, H. 1988. The role of riparian woods in regulating nitrogen fluxes between the alluvial aquifer and surface water: A conceptual model. - Regulated rivers: Research and management 2:507- 516. Quinn, J.M.et al. 1990. Riparian vegetation and water quality protection i New Zealand. - Föredrag vid konferensen The conservation and management of iivers, York, 1990. Reddy, K.R. å Rao, P.S.C. 1983. Nitrogen and phosphorus fluxes from a flooded organic soil. - Soil Science 136:300-307.

Reddy, K.R., Patrick, W.H.Jr. å Lindau, C.W. 1989. Nitriñcation-

denitriñcation at the plant root-sediment interface in wetlands. - Limnol. Oceanogr. 34:l004-l013.

Robertson, J.G.M., Eknert, B. å Ihse, M. 1990. Habitat analysis from infra-

red aerial photographs and the conservation of birds in Swedish agricultural landscapes. - Ambio 19:195-203.

Rydberg, L. 1982. Närsalter och hydrograñ i sydöstra Kattegatt och

Laholmsbukten samt deras betydelse för de biologiska produktionsförhållandena. - Vatten 383136450.

Ryther, J.H. å Dunstan, W.M. 1971 Nitrogen, phosphorus, and

eutrophication in the coastal marine environment. - Science 17121008-

1013. Seech, A.G. å Beauchamp, E.G. 1988. Denitriñcation in soil aggregates of

different sizes. - Soil Sci. Soc. Am. J. 5211616-1621. Schnabel, ILR. 1986. Nitrate concentration in a small stream as affected by

chemical and hydrologic interactions in the riparian zone. - I Correll, D.L.

(Ed.) Water research perspectives. Smithsonian Institution Press,

Washington D.C. pp. 263-281. Seuna, P. å Kauppi, L. 1981. Influence of subdrainage on water quantity

and quality in a cultivated area in Finland. - Publ. Water Res. Inst.,

National Board of Waters, Finland, 43232-46. Smith, C.M. 1987. sediment, phosphorus, and nitrogen in channelised surface

run-off from a New Zealand pastoral catchment. - New Zealand journal of marine and freshwater research 21:627-639.

SNV. 1990. Hur kväve tål naturen? - Naturvårdsverket

mycket

informerar. Mars 1990. Stâlfelt, M.G. 1969. Växtekologi. - Norstedt å Söner, Stockholm. Söderberg, R. 1947. Hornborgasjöns öden som fågelsjö. Flyttfâgelvägar över

Vänern och sydvästra Sverige. - Natur och Kultur, Stockholm. Søndeijyllands amt. 1989. Gelså. Vandløbsrestaurering og naturgenopretning.

- Informationsblad utgivet av Sønderjyllands amt. Sørensen, J., Nielsen, L.P., Christensen, P.B. å Revsbech, N.P. 1990.

Denitriñkation og iltomsättning i vandløbssedimenter. - NPo-forskning fra Miljøstyrelsen. Nr. C2.

Ver-ry, E.S. å Timmons, D.R. Waterborne nutrient flow through an upland-

peatland watershed in Minnesota. - Ecology 63:1456-1467. Walter, H.M. Keeney, D.R. å Fillery, LR. 1979. Inhibition of nitriñcation

by acetylene. - Soil Sci. Soc. Am. J. 43:195-196. Wetzel, R.G. Limnology. - Saunders College Publishing. Philadelphia. Yates, P. å Sheridan, J .M. 1983. Estimating the effectiveness of vegetated

as nitrate-nitrite and filters. -

floodplains/wetlands orthophosphorus Agriculture, Ecosystems and Environment 9:303-314.

Zhou, Q. å Chen, IL-K. 1983. The activity of nitrifying and denitrifying

bacteria in paddy soil. - Soil Science 135:31-34. Åtgärdsgrupp Väst. 1989. Västerhavet. Närsaltbelastningen 1988. Öresund-

Kattegatt- Skagen-ak. - Naturvårdsverket. Rapport 3707.

Kapitel 11. Våtmarkskartor över västra Skåne

EmanuelssomU. & BergendorfñC. 1983. Skånes natur vid 1800-talets

början - en vaxtekologisk utvärdering av den skånska rekognosceringskartan. - Ale - Plisborisk tidskrift för Skåneland , 4/1983, 18-40.

Lewan, N. 1982. Om skånska rekognonseringskartan Ale - Historisk tidskrift

för Skåneland 111982 sid 14-27. Skånska Rokognonsceringskartan. 1986. Framstâlld av

Fältmätningsbñgaden 1812-1820. Lantmäteriet.

Ordlista

13¶Ordlista

Basmättnad: Hur stor del av markens buffertförmåga som av eller kalium. Se

utgörs kalcium, magnesium

avsnitt 3.5. En typiska livsmiljö eller naturtyp,

Biotop: organisms

ofta karaktäriserad av viss vegetation eller landform, t. ex. havsstrandäng, myr. CW-omráde: Convention on Wetlands eller Ramsarkonventionen ratiñcierades av Sverige 1975. Konventionen har till att skydda våtmarker av

syfte

internationellt intresse, for att bevara bestånden

av våtmarksfåglar. I Sverige finns ca flyttande

30 områden upptagna på CW-listan. Denna våtmarkskonvention och flera andra internationella har Sverige for-

miljökonventioner

bundit att efterleva, men konventionerna

sig

innefattas inte av svensk lagstiftning. V gödande kväve omvandlas av

Denitrifikation: Vattenlösligt mikroorganismer till luftkväve.

En biotop sedd i sitt sammanhang med påverkan

Ekosystem:

av biotiska (levande) och abiotiska (fysiska miljön) faktorer.

En ökning av näringshalten i ekosystemen. Eutrofiering:

Förna: Förmultnande växt- och djurtester i markytan. ha: for hektar. 1 ha = 100x100 m = 2

Förkortning

tunnland H amla: Kvista träd for lövtâkt. Löven användes förr till vinterfoder. H ävd : Att vårda eller sköta sin mark t. ex. genom bete eller slåtter. Strävan att hålla mark, luft och vatten fritt från

Miljöskydd:

kemiska föroreningar.

M Samlingsbegrepp for miljöskydd och naturvård.

iljövárd:

Naturvård: av med dess arter och

Skydd naturmiljön biotoper.

NOLA: Ett stöd för naturvårdsåtgärder i

statligt odlingslandskapet. Ekonomiskt stöd beviljas

brukare som förbinder sig att hävda sin

naturbetesmark eller ängsmark utan att gödsla.

Visst stöd har även utgått till åkermark i

skogsbygd.

Ordlista

NYLA: Ett statligt stöd till jordbruksföretag som vidtar

åtgärder som minskar den spannmáls-

producerande arealen och ökar Variationsrikedomen i kulturlandskapet i framförallt

slättbyggder. Population: En avgränsad samling individer av samma

art. Retention: Kvarhållning. Med kväveretention menas kvarhållning av kväve, dels genom upptag i växter, dels genom denitrifikation till luftkväve, dels genom fastläggning främst i mark eller sediment.

KUNGL. BlBL.

1991 *02-0 1

STOCKHOLM

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

l. Foretagsförvärv i svenskt näringsliv. l. 4l.Tio är med jämställdhetslagen - utvärdering och 2. Överklagrungsrän och ekonomisk behovsprovning forslag. C.

inom socialtjänsten. S. 42. Internationellt ungdomsutbyte. C. 3. En idrottshogskolai Stockholm - struktur. 43. Förenklad statistikreglering; med forslag till lag om

organisation och resurser för en självständig den statliga statistikframställnirtgen. C. högskola på idrottens omrâde. U. 44. Demokrati och makt i Sverige. SB. Transportrâdet. K. 45. Kapiulavkastningen i bytesbalansen. Fi.

. Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. Fö. 46. Särskild skatt i den finansiella sektorn. Fi. . Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. UD. 47. Beskanning av stipendier. Fi. . Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. 48. Samhällsstöd till underhällsbidragsberättigade bam. . Samhällsstöd till underhållsbidragsberáttigade barn. del III. s.

ooxicsmp

ldeskisser och bakgi dsmatenal. S. 49. Arbete och hälsa. A. 9. Kosmader för fastighetsbildning m. m. Bo. 50, Ny folkbokföringslag. Fi. lastromgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. SB. 5l . SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder. personalll. Vidgad vuxenutbildning for utvecklingsstörda. U. kontroll och meddelarfrihet. C. 12. Meddelarrätt. Ju. 52. Utbyte av utländska körkort. K. l3.Översyn av sjölagen 2. Ju. 53.1 skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i l-Lungtidsutredningen 1990. Fi. kommunalpolitiken. C. liBeredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fo. S4. Arbetslivsforslating - Inriktning. organisation. 16. Storstadsuafik 5 - ett samlat underlag. K. finansiering. A. llorganisation och arbetsformer inom bilateralt 55. Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i

utvecklingsbistånd. UD. framtiden. K. 18. Lag om folkbokföringsegister m.m. Fi. 56. Skatt på lotterier och spel. Fi. 19. Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 57. Personalutbildning inom totalförsvaret. Fo. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionerrta. SB. 58. Konkurrens i inrikesflyget. C. 21.Den elintensiva industrin under kämkraftsavveck- 59. Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra

lingen. ME. ekonomiska styrmedel. M. 22. Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveck- 60.Skada av vill. Jo.

lingen. Bilagedel. lVIE. 61.Skärpt tillsyn - huvuddrag i en refotrnerad 23.Tomtrattsavgäld. Bo. datalag. Ju. 24. Ny kommunallag. C. 62. Konkurrensen inom bygg/bosektom. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelssektom. C. 63. Svensk lönestatistik. C. 26. Förmänssystemet för värnpliktiga m. fl. F6. 64. Årlig revision i statsförvaltningen. C. 27. Post & Tele - Affäisverk med regionalt och socialt 65. Folkhögskolan i framtidsperspektiv. U.

ansvar. K. 66. Det fria bildningsarbetet. Debaninlägg om Z8.At1 följa upp kommunal verksamhet- En folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. U.

internationell utblick. C. 67. Återbetalning av mervärdeskatt till utländska 29. Tobakslag. S. företagare. Fi. 30. Övasyn av upphovsrättslagstiftrtingen. Ju. 68. Vad kostar en statsbidrag? C. 31. Perspektiv på arbetsförmedlingen. A. 69. SIPRI 90 - om SIPRJS finansiering och arbetsformer. 32. Staden. SB. UD. 33. Urban Challenges. SB. 70. Lokalt ledd nänadio. U. 34.Stadsregioner iEuropa. SB. 71. Sekretess för landskapsirtformation. F6. 3S.Starstädemas ekonomi 1982-1996. SB. 72. Lokalkontor. C. 36. Storstadsliv. Rika mojligheter- hårda villkor. SB. 73.Transportstod. K. 37.Förfan.ningsreglering av nya imponrutiner m.m. Fi. 74. Skuldmneringslag. Ju. 38. Översyn av naturvarthlagen m.m. NE. 75. Utvärdering av för u*- verksamheten med treårig 39. Konstriärens villkor. U. yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. 40. Kärrtkraftsavveckling - kompetens och sysselsätt- Andra âreL U.

ning. ME.

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

76. Allmän pension. S. 77.Allman pension. Bilagor. S. 78. Allmän pension. Experl rapporter. S. 79. Ullänningsnämnct A 80. Förskola för alla bam 1991 - hur blir det? S. 81. Vapenfriprovningens effekter. En undersökning av

tillsiándsarenden 1980 - 1989. Fo. 82. Vad kostar begravningar - vem betalar? C. 83. Ny budgetproposition. C. 84. Sprákbytc och språkbevarande. Ju. 85.Övasyn av skatten på dryckesförpackningar. M. 86. Finansiering av vägar och järnvägar. K. 87. Den nya centrala jordbruksmyndighelen. Jo. 88. Nya mål och nya möjligheter. M. 89. En ny värnpliktslag. F6. 90. Pedagogiska meriier i högskolan. U. 91.Samerlmoch samiskt språk. Ju. 92. Vald och bmnsoñu. Ju. 93. Miljön i VåsuaSkåne. År 2000 i vara händer. M. 94. Miljön i Västra Skåne. Diverse underlagsmaterial

och sammanställningar. M. 95. Miljön i Västra Skåne. Undcrlagsmamial Mark

och vattendrag. M. 96. Miljöná Västra Skåne. Underlagsmaierial

Energi. M. 97. Miljön i Västra Skåne. Undcrlagsmatexial

Trafik. M.

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Allmän pension. [76]

Statsrådsberedningen

Allmän pension. Bilagor. [77] Stromgaran 18 - Sveriges stalsministerbostad. [10]

Allmän pension. Expert rapporter. [78] Välfärd och segregation i storstadsregionema [20]

Förskola för alla barn 1991 - hur blir det? [80] Staden. [32] Urban challenges. [33] Stadsregioner i Europa. [34] Storstådernas ekonomi 1982- 1996. [35] Kommunikationsdepartementet Stotstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. [36] TransportrádeL [4] Demokrati och makt i Sverige. [44] Storstadstraflk 5 - ett samlat underlag. [16]

Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt Justitiedepartementet ansvar. [27]

Utbyte av utländska körkort. (521 Meddelarran. [12]

Flygplats 2000 - De svenska llygplatsema i framtiden. Översyn av sjölagen 2. [13]

[55] Översyn av upphovsrattslagstifmirtgen. [30]

Transportstbd. [73] Skarpt tillsyn - huvuddrag i en reformetad datalag.

Finansiering av vågar och järnvägar. [86] [61] Skuldsaneringslag. [74] Sprakbyte och språkbevarande. [84] Finansdepartementet Samerln och samiskt språk.[91] 1990. [14]

Långtidsutredningen Våld och brottsoffer. [92] mm. [18]

Lag om folkbokforingsregister

Författningsreglering av nya imponrutiner mm. [37] Utrikesdepartementet Kapitalavkastrtingen i bytesbalartsen. [45] Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.ln. [6] Särskild skatt i den finansiella sektorn. [46] Organisation och arbetsformer inom bilateralt Beskattning av stipendier. [47]

utvecklingsbistånd [17] Ny folkbokföringslag. [so] SIPRI 90 - om SIPRIS finansiering och arbetsformer. Skan på lotterier och spel. [56] [69] Återbetalning av mervärdeskatt till utländska

företagare. [67]

Försvarsdepartementet Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Utbildningsdepartementet Beredskapen mot oljeutslapp till sjöss. [15]

En idrottshogskolai Stockholm - struktur. organisation Förmånssystemet for värnpliktiga m. fl. [26] och resurser för en självständig högskola på idrottens Peisonalutbildning inom totalförsvaret. [57] område. [3] Sekretess för landskapsinformation. [71]

lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] Vapenüiprüvningens effekter. En undersökning av

Vidgad vuxenutbildning lör utvecklingsstörda. [11]

tillsrándsärerlden 1980 - 1989. [81] Konstnarens

villkor. [39] En ny vamplilnslag. [89]

Folkhögskolan i fmntidsperspektiv. [65]

Det fria bildningsarbetet. Debattinlagg om Socialdepartementet folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. [66] Övaklagningsrün ochekonomisk behovsptñvning Lokalt ledd narradio. [70] inom socialtjänsten. [2] Utvärdering av försöksverksamhet enmed treårig Samhllllsstüd till undethâllsbidragsberilnigade bam. yrkcsinriktad utbildning i gymnasieskolan. Andra året. Ideskisser och bakgrundsmaterial. [8] [75] Handikapp och välfärd? - En lägesrapport . [19] Pedagogiska meriter i högskolan. [90]

Tobakslag. [29] Samhällsstöd till underhállsbidragsberattigade bam. del III. [48]

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Jordbruksdepartementet Miljö- och energidepartementet Skada av vilt. [60] Den elintensiva indusuin under kamlcraftsavveckling- Den nya centrala jordbruksmyndigheten. [87] en.[2l]

Den elintensiva indusuin under kllmkraftsaweckling-

en. Bilagedel. [22] Arbetsmarknadsdepartementet Översyn av namrvárdslagen m.rn. [38] Perspektiv pá arbetsförmedlingen. [3 l] Kamkraftsavveckling - kompetens och Arbete och hälsa[49] sysselsättning. [40] Arbetslivsforskning - inriktning, organisation. finansiering. [54] Utlänningsnamnd [79] Miljödepartementet