SOU 1993:28

Bankstödsnämnden

5 5 Det statliga åtagandet omfattar inte

1. aktiekapital,

2. kapitaltillskott som får ingå i ett instituts kapitalbas som supple- mentärt kaptial till etthundra procent av det primära kapitalet.

Åtagandet omfattar inte heller förpliktelser som uppenbarligen är oförenliga med en sund bankverksamhet.

De statliga åtgärderna skall utformas så att livskraftiga institut kan fort- sätta med en normal verksamhet. För andra institut kan omfattande re- konstruktioner komma i fråga. Ett instituts verksamhet kan också komma att avvecklas. I en avvecklingssituation ställs frågan om vilka förpliktel- ser som omfattas av det statliga åtagandet på sin spets.

Aktiekapitalet är ett rent riskkapital. En aktieägare riskerar alltid att förlora sitt satsade kapital. Aktieägarna kan inte ställa krav på att återfå sina satsade medel annat än i samband med en likvidation av bolaget. Det statliga åtagandet omfattar därför inte aktiekapitalet. Detta framgår av första stycket punkt I . Det kan tilläggas att bestämmelsen tar sikte på det befintliga aktiekapitalet. Att det i samband med nyemission är möjligt att ge stöd som också omfattar aktiekapital framgår av 6 5 3 p.

Utöver aktiekapitalet finns olika slags lån som har karaktären av risk— kapital. Dessa behandlas i första stycket punkt 2. En form är sådana kapitaltillskott som enligt Finansinspektionens föreskrifter till 2 kap. 9 a 5 bankrörelselagen (1987:617) får ingå i en banks kapitalbas som supplementärt kapital upp till 100 % av det primära kapitalet, i första hand s.k. eviga förlagslån. För att klassas som sådant kapitaltillskott krävs enligt Finansinspektionens föreskrifter att beloth är kontant betalt, att det tagits upp utan säkerhet, att löptiden är obegränsad, att lånet är ouppsägbart från långivarens sida och inte får återbetalas utan medgivande av Finansinspektionen, att räntebetalningar kan skjutas upp om bolagets resultat inte medger räntebetalning, att lånet har efterställd betalningsrätt samt att lånet kan tas i anspråk för förlusttäckning under löpande verksamhet, dvs. utan att bolaget måste träda i likvidation.

Det förhållandet att lånen har en obegränsad löptid och kan användas för förlusttäckning gör att de har karaktär av riskkapital. Visserligen kvarstår låntagarens fordran med det ursprungliga beloppet vid en even- tuell likvidation, men det faktum att lånen kan skrivas ned för att täcka förluster gör det möjligt att undvika eller skjuta upp en likvidation. Lånen fyller därigenom i en förlustsituation i princip samma funktion som fritt eget kapital och omfattas därför inte av det statliga åtagandet.

• Sida 26
•  Original

Vanliga förlagslån omfattas däremot, liksom övriga i balansräkningen upptagna förpliktelser. Häri inbegrips inte bara lån och liknande för— pliktelser utan också förpliktelser gentemot borgenärer i största allmän— het, såsom leverantörer och producenter av varor och tjänster.

Ett institut kan vidare ha mer eller mindre vittgående latenta åtaganden som inte avspeglas i balansräkningen. Här kan bl.a. förekomma olika slags garanti-och borgensåtaganden och åtaganden i form av t.ex. ter— mins- och optionskontrakt och s.k. swapavtal. Sådana åtaganden är en naturlig del av verksamheten och innefattas därför i det statliga åtagan- det.

Det statliga åtagandet är synnerligen långtgående och innebär att berörda institut erbjuds ett omfattande stöd. För att förhindra ett otill— börligt utnyttjande omfattar åtagandet inte förpliktelser som uppenbar- ligen strider mot vad som är förenligt med sund bankverksamhet. Detta framgår av andra stycket.

Förpliktelser som har tillkommit på ett lagstridigt sätt skall givetvis inte omfattas av åtagandet. Det skall inte heller gälla förpliktelser där vill- koren på ett otillbörligt sätt innebär ett gynnande av institutets motpart eller någon annan. Ett exempel på ett sådant otillbörligt förfarande är att ett statligt garanterat institut övertar en förpliktelse på icke affärsmässiga grunder och att det framstår som uppenbart att skälet för övertagandet är att förpliktelsen skall komma i åtnjutande av det statliga åtagandet. Så- dana icke affärsmässiga åtaganden och förpliktelSer som innebär ett otill- börligt gynnande av en part samt skada för institutet strider uppenbar- ligen mot vad som är förenligt med en sund bankverksamhet och om- fattas därför inte av ett statligt åtagande. Det finns dock skäl att tro att sådana förpliktelser inte kommer att förekomma annat än i rena undan- tagsfall.

6 & Stöd kan ges exempelvis som

1. garantier som täcker framtida kreditförluster och utebliven avkastning på vissa tillgångar,

2. län eller garantier för lån,

3. garantier vid nyemission,

4. kapitaltillskott.

Paragrafen innehåller exempel på i vilka former stöd kan ges. Enligt de förutsättningar som angetts i riksdagens beslut skall det stat- liga åtagandet fullgöras genom att regeringen eller Bankstödsnämnden

• Sida 27
•  Original

beslutar om olika stödåtgärder. Stödet kan i princip ges på två sätt, även om det inom dessa ramar kan finnas åtskilliga variationer.

För det första kan staten köpa eller garantera värdet av tillgångar som är behäftade med osäkerhet och ger dålig avkastning. I praktiken rör det sig om tillgångar i form av fordringar för vilka låntagarna inte kan betala ränta eller amorteringar, s.k. nödlidande lån, och tillgångar som insti- tutet tagit över till skyddande av fordran.

För det andra kan staten ge stöd genom att garantera eller ge kapitaltill- skott som ökar institutens kapitalbas och därmed deras förmåga att bära förluster.

I det följande kommenteras de fyra punkter som räknats upp i exempli- freringen.

Garantier av tillgångar (punkt 1)

Tanken bakom att staten garanterar värdet på vissa riskabla tillgångar är att skydda institutens kapitalbas. Förluster som uppkommer på dessa till- gångar bärs då till en del av staten i stället för att belasta institutens resultat och kapitalbas.

En garanti kan utformas så att den täcker en viss andel av kreditför- luster som uppstår på en avskild del av ett instituts tillgångsmassa. De tillgångar som omfattas av garantin bör i första hand vara nödlidande lån och tillgångar som tagits över för att skydda fordran.

Garantin kan omfatta både befarade kreditförluster, som institutet är skyldigt att ta upp som en kostnad när låntagarna inte fullgjort sina för- pliktelser inom en viss tid, och konstaterade förluster som inte tidigare kostnadsförts. Garantin skall dock inte föranleda någon utbetalning förrän kreditförlustema konstaterats. Det är då möjligt att undvika att de be- farade kreditförlustema belastar institutens resultat, till den del de täcks av garantin, utan att det ställer krav på några omedelbara utbetalningar från staten. Statsbudgeten belastas först när kreditförlustema konstaterats.

Garantin kan utformas så att den även täcker förluster till följd av ute- blivna räntebetalningar och ränteeftergifter på nödlidande lån. Dessa för- luster bör kunna ersättas fortlöpande av staten. Det är också möjligt att utforma liknande garantier för motsvarande förluster som hänför sig till sådana tillgångar som instituten tagit över för att skydda fordran.

Instituten får på detta sätt en buffert som gör det möjligt för dem att under en övergångsperiod bära de risker och förluster som är förknippade med vissa tillgångar.

• Sida 28
•  Original

Garantier av detta slag kan även ges i samband med att ett institut får nya ägare, eller vid en försäljning av vissa tillgångar i ett institut. Garan- tier med ett försäkringsinslag, s.k. finansiella försäkringar, kan också komma till användning.

Oberoende av vilken form en garanti får bör den vara utformad så att institutet får bära en del av de förluster som uppkommer på de tillgångar som omfattas av garantin. På så sätt får institutet ett omedelbart intresse av att begränsa förlusterna på tillgångarna.

Län eller garantier för lån (punkt 2)

Garantier för tillgångar skyddar institutens riskbärande kapitalbas men de kan inte bidra till att öka den. Institut som har en bristfällig kapitaltäck- ning måste få möjlighet att erhålla direkta kapitaltillskott i form av för- lagslån eller aktiekapitaltillskott. Vanliga lån utgör inte någon lösning eftersom de inte kan räknas in i institutens kapitalbas. Däremot ingår olika former av förlagslån, med eller utan slutlig förfallodag, i kapital- basen som supplementärt kapital, dock bara upp till vissa gränser. För- lagslån kan vara konvertibla till aktier, som utgör primärt kapital.

Sådana förlagslån utan slutlig förfallodag som kan användas för för— lusttäckning kvalificerar inte, vare sig enligt 13st direktiv eller Basel- kommitténs rekommendationer, som primärt kapital. Genom att de kan användas för förlusttäckning har de emellertid ansetts kunna utnyttjas för att skydda det existerande primära kapitalet. Det bör dock framhållas att det råder oklarhet kring detta förhållande.

Staten bör kunna garantera eller ge förlagslån under förutsättning att lånen kan utnyttjas till att stärka eller vidmakthålla institutets kapitalbas. Statliga garantier för vanliga obligationslån och andra former av lån som inte fyller någon av dessa funktioner bör däremot normalt inte komma i fråga som delar av ett stödprogram. Däremot omfattar det statliga åtagan- det naturligtvis institutens möjlighet att fullgöra också sådana skyldigheter i rätt tid.

Garantier vid nyemission och kapitaltillskott (punkterna 3 och 4)

På grund av de krav som gäller för relationen mellan primärt och supple- mentärt kapital är det i vissa fall inte möjligt att stärka ett instituts kapitalbas genom förlagslån. Det är då nödvändigt att institutet får ett tillskott av aktiekapital. Om det inte är möjligt för institutet att utan

• Sida 29
•  Original

statlig medverkan erhålla erforderligt aktiekapital kan en tänkbar lösning vara att staten lämnar garantier i samband med en nyemission.

En garanti kan utformas så att den skyddar värdet av nyemitterat kapi- tal genom att placerarna får rätt att sälja de nyemitterade aktierna till staten till ett visst pris vid en viss tidpunkt eller om institutet kommer på obestånd.

En statlig garanti för vissa aktiers framtida värde innebär emellertid att andra emittenters tillgång till riskkapitalmarknaden försvåras. Marknaden för riskkapital är för närvarande synnerligen svag, vilket innebär att endast begränsade belopp kan erhållas ens med generösa garantier. Garantier av nyemissioner av begränsad storlek bör därför endast undan- tagsvis kunna komma ifråga om särskilda skäl talar för det, men vill- koren måste i dessa fall utformas med omsorg.

Kravet på affärsmässighet måste ställas högt, så att staten får mark- nadsmässig ersättning för att ta på sig kursfallsrisken. De institut som kan komma att erhålla garantier av detta slag skall betala en garantiav— gift. Därigenom får garantiema en marknadsmässig form vilket reducerar risken för att det uppstår störningar på kapitalmarknaden. Även en tradi- tionell emissionsgaranti kan komma i fråga, varvid staten tecknar och i vart fall temporärt innehar de aktier som inte kan placeras på marknaden.

Om en lösning med ett kapitaltillskott direkt från staten bedöms ha för- delar kan som nämnts den lösningen väljas. I de fall en statlig insats i första hand syftar till att förse institutet med eget kapital kan en möjlighet vara att staten tecknar stamaktier. En annan möjlighet är att de aktier som staten tecknar förses med en begränsad rösträtt.

Om staten förvärvar röstsvaga aktier bör staten tillförsäkra sig en rätt till utdelning före existerande aktieägare, vilket innebär att aktierna bör ha formen av preferensaktier. Det kan också bli aktuellt att begränsa möjligheterna till utdelning till andra aktieägare liksom att tillämpa olika former av vinstdelningsarrangemang.

Staten kan tillförsäkra sig rätt genom en föreskrift i bolagsordningen att konvertera röstsvaga preferensaktier till stamaktier. Rätten att kon- vertera aktierna bör i första hand utnyttjas om institutet inte fullgör de förpliktelser som är förbundna med preferensaktiema eller i samband med att staten avyttrar sitt innehav. Syftet med konverteringen skulle i det senare fallet vara att underlätta en försäljning av aktierna på mark— naden, vilket också kan vara till fördel för instituten.

• Sida 30
•  Original

7 & Stödet skall utformas på ett affärsmässigt och konkurrensneutralt sätt.

Statens långsiktiga kostnader för stödet skall hållas så låga som möjligt. Stödet skall utformas så att statens insatser så långt som möjligt kan återvinnas.

Om ett institut som erhållit stöd återfår sin lönsamhet bör staten tillförsäkras del i den värdestegring som då uppkommer.

Enligt första stycket skall stödåtgärdema ges en så konkurrensneutral utformning som möjligt. Detta befrämjar den långsiktiga effektiviteten på marknaden. Konkurrensneutralitet uppnås genom att stöd inte ges i större utsträckning än nödvändigt och genom att återvinning av stöd säkerställs.

En konkurrensneutral utformning av stödet behöver inte innebära att den nuvarande strukturen på kreditmarknaden bibehålls. Rekonstruktion såväl som avveckling av enskilda institut kan bli aktuella. Det är sam- tidigt viktigt att en mångfald på marknaden främjas, så att en effektiv konkurrens kan upprätthållas.

I detta sammanhang bör det också framhållas att tillämpningen av gällande kapitaltäckningsregler i ett enskilt institut självfallet inte skall påverkas av det statliga åtagandet. Inte heller skall tillämpningen av placeringsreglementen som lagts fast av statsmakterna påverkas. Det är naturligt med hänsyn till att det statliga åtagandet skall vara temporärt. Det är också nödvändigt med hänsyn till konkurrensneutraliteten att de stödberättigade instituten inte gynnas otillbörligen.

Det svenska bank- och kreditväsendet bör vara privatägt. Staten bör alltså inte eftersträva att bli ägare till sådana institut. Det statliga stödet måste emellertid så långt det är möjligt också präglas av affärsmässighet. I de fall ett aktiekapitaltillskott bedöms ha fördelar framför andra stöd- åtgärder, bör en sådan lösning kunna väljas. Staten har då möjlighet att återvinna sina kostnader vid en framtida försäljning. En strävan skall därvid vara att avyttra aktierna när det är affärsmässigt lämpligt. Vad som nyss anförts gäller inte bara ägande i instituten som sådana utan också ägande av institutens tillgångar i form av exempelvis s.k. dåliga lån eller fastigheter som har tagits över för att skydda fordran.

Av andra och tredje styckena framgår följande. Stödåtgärderna utfor- mas så att statens långsiktiga kostnader för stödet minimeras. Statens kostnader skall i princip bäras av det institut som erhåller stödet. För livskraftiga institut som endast är i behov av temporärt stöd innebär det att stödet skall återvinnas när det är möjligt med hänsyn till institutets

• Sida 31
•  Original

ekonomiska situation. Även i övriga fall skall stödet utformas så att statens långsiktiga kostnader minimeras. Eventuella statliga kapitaltillskott skall återvinnas. Det är också rimligt att staten kräver ersättning för den risk som kan vara förknippad med olika stödåtgärder om de institut som med hjälp av stödåtgärder återfår sin intjäningsförmåga och lönsamhet. Sådana institut kan komma att åter representera ett betydande värde. Det är i dessa fall också rimligt att staten får del i den värdestegring som då uppkommer och som inte hade varit möjlig utan statens medverkan.

Riksdagens beslut (jfr. prop. 1992/93: 135 s. 28 och 30) innebär också, att institut som erhåller garantier från staten normalt skall betala en garantiavgift.

Som nyss nämnts skall statens långsiktiga kostnader för stöd mini- meras. För livskraftiga institut som endast behöver temporärt stöd inne- bär det att stödet skall utformas så att staten ersätts för sina kostnader när och i den takt som det är möjligt med hänsyn till institutets ekonomiska situation.

När det är fråga om att staten skall kunna återvinna ersättning som ett institut erhållit med stöd av en garanti, bör ett återbetalningsvillkor - i enlighet med vad som i prop. 1992/93:135 anförts om den redovisnings- mässiga behandlingen av statligt stöd — inte riktas mot bolaget som sådant utan mot aktieägarna och göras beroende av framtida beslut om vinstutdelning av bolagsstämman. Som villkor för stöd bör därför ställas krav på att det i bolagsordningen tas in ett förbehåll om återbetalning samt att bolagsordningen i den delen inte får ändras utan regeringens medgivande.

När staten har skjutit till aktiekapital, kan staten få tillbaka sina insatser genom att sälja aktierna. En annan möjlighet är att institutet löser in statens aktier i samband med nedsättning av aktiekapitalet. Föreskrifter om nedsättning av aktiekapitalet kan ges i bolagsordningen.

En ytterligare möjlighet för staten att få kompensation för kostnader och risk är att tillförsäkra sig rättigheter att i framtiden teckna aktier i institutet (teckningsoptioner), som kan avyttras när de har fått ett värde på marknaden. Med en sådan konstruktion får staten del i värdetillväxten i institutet utan att bli ägare.

I vissa fall kan ett institut behöva rekonstrueras för att bli livskraftigt. En rekonstruktion kan innebära tillskott av nytt aktiekapital från privata intressenter. Om det skall vara möjligt att attrahera nytt aktiekapital kommer staten inte alltid att kunna kräva att dess kostnader för stödet skall betalas tillbaka av det rekonstruerade institutet. Däremot bör staten

• Sida 32
•  Original

även i en sådan situation regelmässigt rikta krav mot institutets befintliga egna kapital.

När det gäller frågor om återvinning av statens stöd blir situationen särpräglad i fråga om sådana institut som är helägda av staten och där staten alltså i någon bemärkelse uppträder på båda sidor i ett avtal om stöd. Främst med hänsyn till behovet av god genomlysning och konkur- rensneutralitet bör dock även de statsägda instituten, i första hand Nord- banken och SBAB, omfattas av samma system som övriga institut.

Förfarandet i stödärenden 8 5 Ansökan om stöd görs hos Bankstödsnämnden.

Av paragrafen framgår att ansökan om stöd alltid görs hos Bankstöds- nämnden. Detta gäller således även när ett ärende enligt 9 5 andra stycket skall överlämnas till regeringen för avgörande.

9 & Bankstödsnämnden beslutar om stöd, om inte annat följer av andra stycket. Beslut om stöd får förenas med villkor.

Ärenden som är av principiell betydelse eller avser garantier som skall utfärdas av Riksgäldskontoret eller i övrigt av större vikt skall nämnden med eget yttrande överlämna till regeringen.

Av första stycket framgår att det är Bankstödsnämnden som beslutar om stöd om inte annat följer av andra stycket. I detta ligger att det är nämnden som skall bereda frågor om beslut om statliga åtgärder. Nämn- den skall därvid ansvara för analys av den finansiella situationen m.m. i institut som söker stöd. Även i de fall där beslutet enligt andra stycket skall underställas regeringen för godkännande skall nämnden utforma förslag till villkor för stödet samt ingå och förvara de avtal av olika slag

som behövs. När ett institut begär stöd, måste Bankstödsnämnden få tillfälle att

granska institutets ekonomiska situation och andra förhållanden som är av betydelse för institutets framtida lönsamhet. En sådan granskning är nödvändig för att nämnden skall kunna bedöma om något stöd behövs och hur det i så fall skall utformas.

Villkoren för statligt stöd skall utformas så att de institut som söker stöd inte har anledning att begära mer stöd än vad som är nödvändigt. Detta kan säkerställas genom utformningen av villkoren för återvinning

• Sida 33
•  Original

av stödet. Det skall således inte vara lönsamt för ett institut att ta emot ett större stöd än vad som är nödvändigt.

Staten kan använda olika slags villkor i samband med att stödet beslu- tas för att stödet inte skall bli mer omfattande än nödvändigt. Exempelvis skall det normalt tas ut en garantiavgift för olika slag av statliga garan— tier.

Staten kan vidare i samband med beslut om stöd i vissa fall komma att ställa krav på nedsättning av det befintliga aktiekapitalet eller utdelnings- begränsningar. Sådana krav kan bli aktuella särskilt för institut som måste rekonstrueras eller avvecklas.

Ett institut som erhåller garantier, eller län, där storleken på det stat— liga stödet beror på hur värdet av vissa av institutets tillgångar ut- vecklas, bör åläggas att föra över dessa tillgångar till en eller flera särskilda resultatenheter inom institutet eller till ett eller flera särskilda bolag. Överföringen bör ske vid ett bestämt tillfälle men institutet bör efter tillstånd kunna föra över ytterligare tillgångar av samma slag, lik- som föra tillbaka tillgångar till den ordinarie rörelsen. Huruvida det skall vara ett separat bolag eller en särskild enhet inom institutet bör be- stämmas från fall till fall, beroende på förutsättningama i det enskilda institutet.

Institutet skall utarbeta en plan för bolagets/enhetens verksamhet och löpande lämna rapporter till nämnden.

I vissa fall kan staten också komma att kräva att ett institut skall ut- arbeta planer för hur institutets hela verksamhet skall rationaliseras eller rekonstrueras. Dessa planer skall underställas Bankstödsnämnden som administrerar stödet för godkännande. Institutet är då också skyldigt att genomföra planerna och löpande rapportera hur arbetet framskrider.

För att få en så god genomlysning som möjligt av vidtagna stödåt- gärder bör institut som erhåller stöd åläggas att i hel- och delårsbokslut informera om institutets resultat och ställning exklusive stödåtgärdema. Finansinspektionen bör med stöd av sitt bemyndigande att meddela före— skrifter i redovisningsfrågor kunna förelägga instituten en sådan upp- giftsskyldighet.

Av andra stycket framgår, som tidigare antytts att beslut av Bankstöds— nämnden i dess verksamhet som är av principiell betydelse eller i övrigt är av större vikt skall slutligt prövas av regeringen. Ärenden avseende garantier som skall utfärdas av Riksgäldskontoret skall också överlämnas till regeringen för avgörande.

• Sida 34
•  Original

Uppföljning av beviljat stöd

10 & Bankstödsnämnden skall löpande följa utvecklingen i de institut som fått stöd. Nämnden skall bevaka att villkor om återbetalning och andra villkor för stödet uppfylls.

Av paragrafen framgår att det åligger Bankstödsnämnden att löpande kontrollera utvecklingen i de institut som erhållit stöd och försäkra sig om att dessa uppfyller de krav som är förenade med stöd. Nämnden skall också ansvara för att utbetalningar som följer av beslut om stöd år be- räknade på korrekta underlag och att återbetalningar av stöd sker enligt de villkor som bestämts då stödet beviljats.

Förvaltning av aktier och andra tillgångar

11 å Bankstödsnämnden skall, i den utsträckning regeringen bestäm- mer, förvalta aktier och andra tillgångar som staten äger eller får som säkerhet i samband med att stöd lämnas.

Statens ägande skall avvecklas så snart det kan ske på ett affärs- mässigt lämpligt sätt.

I de fall det statliga stödet får formen av aktiekapitaltillskott eller om staten på annat sätt förvärvar aktier som ett led i en rekonstruktion eller avveckling skall Bankstödsnämnden förvalta de förvärvade aktierna. Det- samma gäller aktier och andra tillgångar i institut som avses i 3 & som staten redan äger. I uppgiften ingår också att representera aktierna vid bolagsstämma. Om staten tar över fordringar eller andra tillgångar från ett institut skall dessa tillgångar också förvaltas av nämnden. Dessutom skall nämnden förvalta egendom staten fått som säkerhet i samband med ett beslut om stöd. Som tidigare nämnts skall staten inte eftersträva att bli ägare av banker eller andra kreditinstitut. I Bankstödsnämndens upp- gifter ingår därför också att avveckla det statliga ägande som har sam- band med statens åtaganden. En sådan avveckling bör ske när det är affärsmässigt lämpligt. Vidare åligger det Bankstödsnämnden att påkalla konverteringar av aktier inför en försäljning. Regeringen bestämmer i vilken utsträckning uppgifter av det slag som nyss nämnts skall handhas av nämnden.

Som nämnts skall det statliga stödet så långt det är möjligt präglas av affärsmässighet. Det ankommer på Bankstödsnämnden att beakta detta i sin verksamhet. Nämnden har emellertid också ett ansvar för att de åt-

• Sida 35
•  Original

gärder som vidtas står i samklang med en önskvärd framtida struktur inom den finansiella sektorn. Bankstödsnämnden måste därför även väga in övergripande faktorer såsom effektivitet, konkurrens och mångfald när de statliga stödåtgärdema utformas.

Avgifter

12 & Bankstödsnämndens verksamhet skall bekostas av de institut 1. vars ansökan om stöd bereds av nämnden, 2. som beviljats stöd. Avgiften skall baseras på nämndens kostnader för beredning av ansökan om stöd och hantering av beviljat stöd i varje enskilt fall.

Av paragrafens första och andra stycke framgår att avgifter skall tas ut av instituten i proportion till den andel av Bankstödsnämndens förvalt- ningskostnader som uppkommer genom nämndens beredning av ansökan om stöd och hantering av beviljat stöd. Avgifterna skall således i princip motsvara nämndens kostnader i varje enskilt stödärende.

Samverkan mellan myndigheter

13 & Bankstödsnämnden skall i viktigare frågor som berör även Riks- banken, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret samråda med dessa myndigheter. Vid sådant samråd skall nämnden lämna berörda myndigheter de uppgifter som behövs.

Nämnden skall samråda med Konkurrensverket i frågor som rör verkets ansvarsområde

Bankstödsnämnden är skyldig att, innan den lämnar förslag till regering- en, bereda Finansinspektionen, Riksbanken och Riksgäldskontoret tillfälle att lämna synpunkter på stödåtgärderna. Detsamma bör gälla när nämn- den fattar egna beslut om stödåtgärder, såvida inte beslutet är av ringa betydelse.

Finansinspektionens ansvar för tillsynen över institut som erhåller stöd skall vara oförändrat. I tillsynsuppgiften ligger att verka för en ändamåls- enlig struktur inom tillsynsområdet och att bevaka institutens finansiella ställning, organisation m.m. På Finansinspektionen ligger - förutom att bevaka kapitaltäckningen i instituten och att övervaka att placeringsregler följs - att godkänna vilka typer av instrument som får ingå som primärt respektive supplementärt kapital i institutens kapitalbaser. Inspektionen

• Sida 36
•  Original

skall vidare tolka och tillämpa lagstiftningen inom området samt, i de fall ett bemyndigande finns, utfärda de föreskrifter som behövs.

Bankstödsnämnden kommer vidare i sin verksamhet att behöva bevaka att berörda institut utvecklas på det sätt som varit avsett. Det blir därvid av vikt för nämnden att tillse att den inte går in på Finansinspektionens ansvarsområde. Det kan därför inte uteslutas att Finansinspektionen och Bankstödsnämnden kan behöva klargöra sina roller i ett enskilt fall så att tillsynen kan bedrivas så effektivt som möjligt och så att onödig byråkrati undviks. Ett sådant klargörande förutsätts kunna ske i samråd mellan myndigheterna.

Riksgäldskontoret har övergripande uppgifter vad gäller statlig garanti- givning och statliga lån till näringslivet. Kontoret har en betydande er— farenhet av utformningen av garantivillkor och förvaltning av garantiå- taganden. Kontoret har sedan länge stora engagemang på kreditinsti- tutområdet, för närvarande i form av grundfonder i Konungarikets Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska skeppshypotekskassan, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, AB Svensk Exportkredit (för engagemang ingångna före den 30 maj 1990), AB Industrikredit och Lantbrukskredit AB. Bankstödsnämnden skall där- för innan beslut fattas samråda med Riksgäldskontoret i frågor om utformningen av lånevillkor och garantivillkor samt om stödåtgärder riktade till nämnda institut. Därmed säkerställs att utformningen blir konsistent med vad som tillämpas i andra sammanhang av Riksgäldskon- toret för statliga engagemang på kapitalmarknaden.

För stöd i form av län eller kapitaltillskott som garanteras av staten men som lämnas av någon annan bör gälla att de statliga garantiema ut- färdas av Riksgäldskontoret.

För att det statliga åtagandet skall kunna utvecklas på ett effektivt sätt och för att kostnaderna för stödåtgärder skall kunna minimeras krävs alltså att de berörda myndigheterna samråder med varandra. Mellan Riksbanken, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret finns redan ett utvecklat samråd, som till stor del sker utan författningsreglering. Med tanke på vikten av att Bankstödsnämnden redan från början fungerar på ett effektivt sätt bör emellertid samråd i frågor som rör nämndens verk- samhetsområde eller har betydelse för betalningssystemets stabilitet reg- leras särskilt i författning. För Riksbankens del har ett tillägg (prop. 1992/93:135, bet. 1992/93zNU 16, rskr. 1992/93:155, SFS 1993z7) gjorts i riksbankslagen (1988zl385) medan övriga myndigheters sam- rådsskyldighet skrivits in i respektive myndighets instruktion (SFS

• Sida 37
•  Original

1993: 88-89). Det åligger också Bankstödsnämnden att samråda med Kon- kurrensverket i frågor som rör det verkets ansvarsområde.

Bankstödsnämnden Verksförordningens tillämpning

14 & Verksförordningen(1987:1100) skall tillämpas på Bankstöds- nämnden med undantag av 30 5.

Av paragrafen framgår att verksförordningen(1987:1100) skall tillämpas på Bankstödsnämnden. Detta gäller dock ej 30 & verksförordningen som innehåller bestämmelser om överklagande av myndighets beslut. Som framgår av 25 & gäller för Bankstödsnämnden särskilda bestämmelser om överklagande.

Myndighetens ledning

15 & Bankstödsnämndens generaldirektör är chef för myndigheten. Generaldirektören skall ha en ställföreträdare.

Av paragrafen framgår att Bankstödsnänmdens generaldirektör är chef för myndigheten samt att det skall finnas en ställföreträdare för honom. Bestämmelser om förordnande av generaldirektör och tillsättande av ställ- företrädare finns i 22 5 första stycket.

Styrelsen

16 & Bankstödsnämndens styrelse består av högst sju personer, generaldirektören medräknad. Regeringen bestämmer vem som är ordförande. Styrelsen får inom sig utse en vice ordförande

Styrelsen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande.

Bankstödsnämnden skall ledas av en styrelse som beslutar i frågor om stödets utformning och omfattning inom de ramar som angetts av stats— makterna. Styrelsen utses av regeringen och består av högst sju_leda- möter, av vilka två bör representera ett bredare allmänintresse. Ovriga ledamöter bör ha särskild sakkunskap och erfarenhet av sådana frågor som kan bli aktuella att hantera för myndigheten. Som exempel på sådan sakkunskap kan nämnas experter från den finansiella sektorn och jurister

• Sida 38
•  Original

med specialitet i affärsrätt. Finansdepartementet bör vara representerat. Myndighetens chef - generaldirektören - skall ingå i styrelsen.

Styrelsens ordförande utses av regeringen. För att styrelsearbetet skall kunna bedrivas så effektivt som möjligt föreslås vidare att styrelsen ges möjlighet att inom sig utse en vice ordförande.

Något behov av ersättare för styrelseledamot har inte ansetts föreligga.

Organisation

17 & Bankstödsnämnden beslutar om nämndens organisation.

Av paragrafen framgår att Bankstödsnämnden beslutar om nämndens organisation. Bakgrunden till förslaget är dels att nämndens verksamhet inte avses bli permanent, dels att nämnden förutses ha endast ett be- gränsat antal anställda.

Personalföreträdare

18 & Personalföreträdarförordningen (1987 :1100) skall tillämpas på Bankstödsnämnden.

Förslaget följer normalförebilden för en myndighetsinstruktion.

Personalansvarsnämnden

19 & Bankstödsnämndens personalansvarsnärnnd består - förutom av generaldirektören och personalföreträdarna - av ytterligare två leda- möter som utses av styrelsen.

Personalansvarsnämnden är beslutför när ordföranden samt minst en personalföreträdare och en annan ledamot är närvarande.

Förslaget följer normalförebilden.

Styrelsens ansvar och uppgifter

20 & Utöver vad som anges i 13 5 verksförordningen (1987:1100) skall styrelsen besluta i

1. frågor som ankommer på nämnden enligt 9 5,

2. viktigare frågor som ankommer på nämnden enligt 11 €.

• Sida 39
•  Original

Av 13 & verksförordningen (1987:1100) följer att styrelsen skall fatta beslut om en myndighets anslagsframställning och årsredovisning, åt- gärder med anledning av Riksrevisionsverkets revisionsrapporter och den redovisning myndighetens chef skall lämna till regeringen enligt 10 å andra stycket verksförordningen samt sådana föreskrifter som riktar sig till enskilda, kommuner eller landsting. Detta bör gälla också Bankstöds- nämnden. Därutöver skall nämnden fatta beslut i frågor som ankommer på nämnden enligt 9 5 och i viktigare frågor som ankommer på nämnden enligt 11 5. Med beslut avses här nämndens slutliga ställningstagande i ett ärende. Beslut av förberedande karaktär behöver inte fattas av styrel-

sen .

Intern revision

21 & Bankstödsnämnden skall ha intern revision. Revisionen skall bedrivas enligt god sed på området. Internrevisionen skall vara direkt underställd styrelsen. Resultatet av sådan revision skall redo- visas för styrelsen.

Bankstödsnämnden kommer att hantera mycket stora ekonomiska värden. Det föreslås därför att nämnden, förutom den revision som sker hos samtliga statliga myndigheter genom Riksrevisionsverkets försorg, också skall ha intern revision. Revisionen skall bedrivas i enlighet med god sed på området. Vad som är god sed anges i de riktlinjer som ges ut av Intemrevisoremas förening. I riktlinjerna styrks under att intern- revisionen skall ha en oberoende ställning. Detta kommer till uttryck genom att det föreslås att internrevisionen skall vara direkt underställd Bankstödsnämndens styelse och redovisa resultatet av revisionen för styrelsen.

Tjänstetillsättning m.m.

22 å Generaldirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid. Tjänsten som ställföreträdare för generaldirektören tillsätts av rege- ringen efter anmälan av generaldirektören.

Andra tjänster tillsätts av Bankstödsnämnden.

Av paragrafen framgår att generaldirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid. Hans ställföreträdare tillsätts av regeringen efter anmälan av generaldirektören. Andra tjänster tillsätts av Bankstödsnämnden.

• Sida 40
•  Original

23 5 Andra styrelseledamöter än generaldirektören utses av regering- en för en bestämd tid.

Förslaget följer normalförebilden för en myndighetsinstruktion. Om utseende av ordförande och vice ordförande i styrelsen finns bestämmelser i 16 5 första stycket.

Bisysslor m.m.

24 5 Den som är ledamot av Bankstödsnämndens styrelse eller tjänst- gör hos nämnden får inte vara anställd hos eller ha uppdrag för en bank eller något annat kreditinstitut som avses i 3 5, om inte annat följer av andra stycket.

Efter tillstånd av regeringen får den som är ledamot av nämndens styrelse eller tjänstgör hos nämnden ha uppdrag hos institut i vilket staten äger aktier och andra tillgångar.

Ledamöter i nämndens styrelse samt de arbetstagare och uppdrags- tagare hos nämnden som styrelsen bestämmer skall skriftligen an- mäla sitt innehav och ändring i innehavet av fondpapper som anges i 2 & insiderlagen (1991:1342).

Styrelsen bestämmer hur anmälan enligt tredje stycket skall ske.

Generaldirektören får inte utan tillstånd av regeringen ha lån hos ett sådant institut som avses i 3 5.

Mycket höga krav på oberoende måste ställas på ledamöterna i Bank- stödsnämndens styrelse och på de personer som tjänstgör i nämnden. För tjänsteman hos Finansinspektionen gäller att denne inte för egen eller annans räkning får driva eller ha del i ett företag vars verksamhet faller inom inspektionens tillsynsområde. Han får inte heller vara anställd hos eller, åta sig uppdrag för ett sådant företag.

För att upprätthålla förtroendet för nämndens oberoende föreslås här en motsvarande bestämmelse beträffande bisysslor. Till skillnad mot vad som är fallet hos F inansinspektionen bör förbudet omfatta även nämndens styrelseledamöter.

Som framgår av 11 5 första stycket förvaltar och förfogar Bankstöds- nämnden i den utsträckning regeringen bestämmer över aktier och andra tillgångar som ägs av staten. För att nämnden skall kunna fullgöra sitt åliggande som förvaltare av aktier och andra tillgångar bör företrädare för nämnden kunna ingå i styrelsen för institut i vilka staten äger aktier

• Sida 41
•  Original

eller andra tillgångar. Så bör emellertid endast få ske efter tillstånd av regeringen. Ett förslag av denna innebörd har därför tagits in i andra stycket.

För tjänsteman hos Finansinspektionen gäller, som nyss påpekats, dess- utom ett förbud mot att ha del i företag vars verksamhet faller inom inspektionens verksamhetsområde. Detta innebär bl.a. att den som är tjänsteman hos inspektionen inte kan äga aktier i sådana företag. Ett motsvarande förbud skulle enligt utredningens mening vara alltför in- gripande när det gäller Bankstödsnämnden. Det är emellertid av stor vikt att förhindra att det uppstår misstankar om att de personer som verkar inom nämnden nrissbrukar information de erhållit på grund av sin ställ- ning.

Enligt 11 5 första stycket insiderlagen (1990: 1342) får regeringen, om det med hänsyn till tillgången på kurspåverkande information inom en myndighet är påkallat för kontroll av lagens förbud mot insiderhandel, besluta att det skall föras en förteckning över vissa anställdas m.fl. innehav av fondpapper. Den som deltar i nämndens verksamhet kan för— utsättas få del av kurspåverkande information inte bara när det gäller banker och andra stödberättigade institut. Utredningen föreslår därför att styrelseledamöter samt de arbetstagare och uppdragstagare som styrelsen bestämmer skriftligen skall anmäla sitt innehav och ändring i innehavet av fondpapper som anges i 2 & insiderlagen. En bestämmelse av denna innebörd har tagits in i tredje stycket.

För Finansinspektionens generaldirektör och dess avdelningschefer gäller vidare att de inte utan tillstånd får ha lån hos företag som står under inspektionens tillsyn. Tillstånd meddelas av regeringen i fråga om generaldirektören och av inspektionen i annat fall.

I femte stycket föreslås en motsvarande bestämmelse beträffande generaldirektören i Bankstödsnämnden. Det har inte bedömnts nödvändigt att utsträcka detta krav på tillstånd även till ledamöterna i nämndens styrelse och tjänstemän hos nämnden.

Överklagande

25 & Bankstödsnämndens beslut i personalärenden får överklagas hos regeringen om något annat inte följer av

- lagen (1971:309) om behörighet för förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,

- lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga,

• Sida 42
•  Original

- andra föreskrifter. Nämndens beslut i andra ärenden får överklagas bara om det är särskilt föreskrivet.

Enligt verksförordningen (1987:1100) gäller generellt att en myndighets beslut får överklagas hos regeringen, om något annat inte följer av de här i första stycket angivna inskränkningarna.

På grund av inriktningen av nämndens verksamhet och då beslut som är av principiell betydelse eller i övrigt är av större vikt skall underställas regeringen för godkännande behövs inte någon ytterligare överklagande- rätt än sådan som följer av särskilda författningar. Andra stycket har ut- formats i enlighet härmed.

Organisation av den myndighet som skall hantera finansiellt stöd till banker och vissa andra kreditinstitut

Dir. 1993: 10 Beslut vid regeringssammanträde 1992-12—03 Statsrådet Lundgren anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att utarbeta dels förslag till organisation av den myndighet som skall hantera finansiellt stöd till banker och vissa andra kreditinstitut (Bankstödsnämnden) dels förslag till instruktion för myndigheten. I uppdraget ingår också att vidta de förberedelser som krävs för inrättandet av myndigheten.

Bakgrund

I propositionen om åtgärder för att stärka det finansiella systemet (prop. 1992/93:135) föreslås att regeringen får bemyndigande att besluta om finansiellt stöd till banker och vissa andra kreditinstitut. I propositionen konstateras att delar av det finansiella systemet i nuvarande lågkonjunktur utsätts för svåra ekonomiska påfrestningar genom stora kreditförluster och en växande andel osäkra lånefordringar. Det slås också fast att staten har det yttersta ansvaret för att betalningssystemet fungerar och kreditför- sörjningen tryggas.

I propositionen föreslås därför att staten skall garantera att banker och vissa andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser i rätt tid. Staten fullgör sitt åtagande genom att lämna stöd till fortsatt verksamhet i livskraftiga institut, varvid stödet förenas med krav på åtgärder från institutets sida, eller genom att lämna stöd till rekonstruktion eller

avveckling i ordnade former av institut som inte kan förväntas uppnå lönsamhet på lång sikt.

Stödåtgärdema föreslås bli utformade på ett affärsmässigt sätt och så att statens långsiktiga kostnader för stödet minimeras. Kostnaderna för stödet skall så långt det är möjligt återvinnas till staten. Staten skall inte eftersträva att bli ägare till banker eller andra kreditinstitut.

Stödet kan ges i form av lån, garantier, kapitaltillskott eller på annat sätt.

Stödsystemet skall kvarstå så länge det behövs. Det skall inte avvecklas förrän det kan ske utan att fordringsägamas intressen riskeras. En av- veckling kan genomföras först efter ett nytt beslut av riksdagen.

Stödet riktas i första hand till banker och till kreditinstitut med statlig anknytning och utformas så att ett instituts samtliga förpliktelser kan infrias. Riskkapital i form av aktiekapital och eviga förlagslån omfattas däremot inte. Detsamma gäller förpliktelser som uppenbarligen inte är förenliga med en sund bankverksamhet.

En särskild myndighet föreslås inrättad för att hantera stödfrågor. Riksdagen skall behandla förslagen i propositionen den 18 december 1992.

Uppdraget

Jag föreslår — under förutsättning av riksdagens godkännande av propositionen - att en särskild utredare tillsätts med uppdrag att utarbeta förslag till organisation av den myndighet under regeringen som skall hantera stödsystemet samt förslag till instruktion för myndigheten. I uppdraget ingår också att vidta de förberedelser som krävs för att inrätta myndigheten. Utredaren skall därvid beakta prop. 1992/93:135. Uppdraget bör utföras enligt följande riktlinjer.

Allmänna förutsättningar för myndighetens verksamhet

Enligt de allmänna riktlinjer som anges i propositionen skall olika slag av stödåtgärder kunna vidtas. De skall kunna förenas med krav på rationaliseringar. Åtgärderna skall utformas så att statens kostnader kan återvinnas i största möjliga utsträckning och så att en effektiv struktur på kreditmarknaden främjas.

• Sida 47
•  Original

Myndighetens arbetsuppgifter

Myndigheten skall bereda ärenden om det statliga stöd som kan utgå på grundval av riksdagens beslut med anledning av proposition 1992/93:135. I denna uppgift ingår att analysera det stödsökande institutets finansiella och ekonomiska situation samt utforma förslag till stödåtgärder med beaktande av stödåtgärdernas inverkan på strukturen och konkurrensen på marknaden. Myndigheten skall i vissa frågor självständigt fatta beslut om stödåtgärder. Beslut i stödfrågor som är av principiell betydelse eller som i övrigt är av större vikt skall överlämnas med eget yttrande för att avgöras av regeringen.

Myndigheten skall vidare inom sitt verksamhetsområde löpande följa utvecklingen i de institut som erhållit stöd och se till att de krav som är förbundna med stödet uppfylls.

I myndighetens arbetsuppgifter kommer också, enligt närmare be- stämmande av regeringen, att ingå förvaltning och avveckling av aktier och andra tillgångar som staten kan komma att förvärva i samband med att stöd lämnas.

Utredaren skall lämna förslag på hur de nu nämnda verksamheterna skall organiseras.

Myndigheten kommer att hantera sådan information om enskilda institut för vilken bör gälla sekretess. Utredaren bör belysa sekretessfrågoma samt föreslå riktlinjer för hur myndigheten skall hantera dessa frågor så att största möjliga öppenhet skall kunna råda. Utredaren skall lämna förslag till den ändring i sekretessförordningen (1980:657) som krävs för att sekretess skall gälla i myndighetens verksamhet enligt 8 kap. 6 & sekretesslagen (1980: 100).

Samråd med andra myndigheter

En viktig förutsättning för myndighetens verksamhet är att i relevanta frågor samråd sker med Finansinspektionen, Riksbanken, Riksgäldskon- toret och Konkurrensverket. Utredaren skall föreslå riktlinjer för sådant samråd och vid behov lämna förslag på förordningsändringar som krävs för att formalisera samrådet enligt prop. 1992/93:135. Utredaren skall också lämna förslag till hur den nya myndighetens verksamhetsområde skall avgränsas mot Finansinspektionens verksamhetsområde.

• Sida 48
•  Original

Information till regeringen

Myndigheten skall löpande rapportera till regeringen om sitt arbete. Utredaren bör föreslå rutiner för detta.

Kompetenskrav på personal

Myndighetens skilda uppgifter ställer betydande krav på analys av de stödsökande institutens situation, på möjligheten att åstadkomma finansiella och juridiska lösningar samt på uppföljning och kontroll. Finansiell och juridisk specialistkompetens måste därför tillföras myndigheten. Utredaren skall ange personalbehoven för en ledningsfunk- tion och för övrig organisation samt belysa vilka behov som bör täckas av konsulttjänster. I uppdraget ingår att inrätta och tillsätta de tjänster som bedöms nödvändiga för att myndigheten skall kunna påbörja sitt arbete så snart som möjligt.

Myndighetens förvaltningskostnader

Myndighetens förvaltningskostnader skall finansieras av de institut som söker stöd. Mot bakgrund av förslag till organisation och personalbehov bör utredaren bedöma myndighetens resursbehov för täckande av myndighetens förvaltningskostnader. Utredaren bör därvid utgå från att myndigheten skall finansieras via ett ramanslag.

Ekonomiadministrativa frågor

Myndigheten skall ansvara för redovisningen av stödverksamheten enligt de riktlinjer som framgår av prop. 1992/93:135. Eventuella tillgångar och skulder för finansiering av stödåtgärder, som beslutats innan myndigheten inrättats, skall föras över som ingående balans i myndighetens redovis- ning. Utredaren bör, i samråd med Riksrevisionsverket, se till att bokförings- och redovisningsmässiga förutsättningar skapas för verksam- heten innan myndigheten inrättas. Utredaren bör också vidta övriga administrativa förberedelser som behövs för att myndigheten skall kunna fungera effektivt redan från det att verksamheten påbörjas.

Utredningsarbetets bedrivande

Arbetet bör bedrivas skyndsamt. Myndigheten bör kunna påbörja verksamheten senast den 1 juli 1993. Utredaren bör redovisa sina

• Sida 49
•  Original

överväganden samt lämna förslag till en förordning med instruktion för den nya myndigheten samt de ytterligare förordningsförslag som behövs senast den 31 mars 1993.

Synpunkter bör under utredningsarbetet inhämtas från Finansinspek- tionen, Riksbanken, Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket.

Utredaren skall beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5) och regeringens direktiv angående beaktande av EG-aspekter i utred- ningsverksamheten (dir. 1988243).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen bemyn— digar det statsråd som föredrar frågor som gäller kreditväsendet

att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976zll9) — med uppdrag att lämna förslag till organisation av en ny myndighet som skall hantera statligt stöd till banker och vissa andra kreditinstitut, förslag till instruktion för myndigheten och andra författ— ningsbestämmelser som erfordras samt att vidta de förberedande administrativa åtgärder som behövs för att myndigheten skall kunna starta sin verksamhet senast den 1 juli 1993,

att besluta om experter, sekreterare och annat biträde åt den särskilde utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Finansdepartementet)

• Sida 50
•  Original

• Sida 51
•  Original

Kronologisk förteckning

l. Styrnings- och samarbetsformer i biståndet. UD 2. Kursplaner för grundskolan. U. 3. Ersättning för kvalitet och effektivitet. — Utformning av ett nytt resurstilldclningssystcm för grundläggande högskolcutbildning. U. 4. Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadnde flyktingar m.f1.S. 5. Bcnsodiachincr —— bcrocndcframkallandc psykofar- maka. S. 6. Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduk- tion. Jo. 7. Löneskillnader och löncdiskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Ku. 8. Löneskillnader och Iönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel. Ku. 9. Posting. K. 10. En ny datalag. Ju. ! l.Socialförsäkringsregister. S. l2. Vårdhögskolor — kvalitet - utveckling — huvudmannaskap. U. l3. Ökad konkurrens på järnvägen. K. 14. EG och våra grundlagar. Ju. 15. Svenska regler för internationell omfördelning av olja vid en oljekris. N. l6. Nya villkor För ekonomi och politik — ekonomi— kommissionens förslag. Fi. lö. Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi- kommissionens förslag. Bilagor. Fi. |7. Ägandet av radio och television i allmänhetens tjänst. Ku. 18. Acceptans Tolerans Delaktighet. M. l9. Kommunerna och miljöarbetet. M. 20. Riksbanken och prisstabiliteten. Fi. 21 . Ökat personval. Ju. 22. Vad är ett statsråds arbete värt? Fi. 23. Kunskapens krona. U. 24. Utlänningslagen— en partiell översyn. Ku. 25. Sociala åtgärder för jordbrukare. Jo. 26. Handläggningen av vissa säkerhetsfrågor. Ju. 27.Miljöbalk. Del I och 2. M. 28. Bankstödsnämnden. Fi.

• Sida 52
•  Original