SOU 1994:104

PVC - en plan för att undvika miljöpåverkan : delbetänkande

PVC & — en plan för att undvika * miljöpåverkan

SM]

1994:104

PVC en plan för att undvika miljöpåverkan

SM]

1994z104

(( ” Statens offentliga utredningar ww 1994:104 & Miljö- och naturresursdepartementet

PVC — en plan för att undvika miljöpåverkan

Delbetänkande av Kretsloppsdelegationen Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Olfentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets törvaltningskontor

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 1 106 47 Stockholm = Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13749-6 Stockholm 1994 ISSN O375-250X

i PVC ! l - en plan för att

undvika miljöpåverkan

SOU 1994:

Kretsloppsdelegationens redovisning av regeringsuppdrag om PVC

Postadress 103 33 Stockholm Tegelbleken 2

Till Statsrådet och chefen för Miljö- och naturresursdepartementet

Regeringen bemyndigade den 27 maj 1993 chefen för Miljö- och naturresursdepartementet att tillkalla en delegation med uppdrag att utforma en strategi för utvecklingen mot ett hetsloppsanpassat samhälle med producentansvar för varorna. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 31 augusti 1993 som ordförande riksdagsledamot Lennart Daléus och som ledamöter direktör Lisbeth Kohls, verkställande direktör Staffan Modig, professor Karl-Göran Mäler (till 1994—06-01), miljöutvecklare Ingrid Olsson, naturvårdschef Ulrika Rasmuson, docent Sven-Olof Ryding och avdelningsdirektör Björn Wallgren.

Som sakkunniga förordnades direktör Bengt Bucht, kanslichef Gunnel Hedman, kanslichef Sverker Högberg, civilingenjör Agneta Melin och

avdelningschef Fredrik von Platen samt som expert kammarrättsassessor Agneta Eberhardt.

Till kansliet förordnades kanslichefen Siv Näslund, experterna Anita Aspegren, Kerstin Blix och Kristina Mårtensson (från 1994—02-01), sekreteraren Helene Karlström (från 1994-03—01) samt biträdande

sekreteraren Eivor Hagman.

&

Besöksadress Telefon vixel 08 - 763 10 00 Telefax 08 - 20 46 66 Telex 154 99 MlNEN S

Regeringen har genom beslut den 27 maj 1993 givit ett särskilt uppdrag till delegationen att utarbeta en plan för att undvika miljöpåverkan från polyvinylklorid (PVC) och andra klorerade plaster.

Kretsloppsdelegationen Överlämnar härmed delbetänkandet (SOU 1994: ).

För Kretsloppsdelegationen Stockholm i juni 1994

/Å/'/ %%

artDaléus , J . . .» _ ' _ . g (McCAL/ÅJ fålla]? %!?” ÅW bufi/. "7'" *C/(iif/ & V Lisbeth Kohls Staffan Modig Ingrid Olsson

Ulrika Rasmuson Sven-Olof Björn Wallgren

Mchi/WWW Ävåzn (( (,7//,ch—( R

&& krk/ä' iii—ÅK lx (waw (I ISiv Näslund Anita QAspegréch x. v—va

l”Kristina Mårtensson

ULJU ..

h)H

(.HUIUIU'I . . . . WMF

mamma 0 . . .

AinasH

xlxlxlxlxlxl .. xlOtUluC-SQN

Nix! won

SID PYC OCH ANDRA KLORERADE PLASTER: 4 FOREKOMST, ANVÄNDNING, SUBSTITUTION ocn ÅTERVINNING DELEGATIONENS ARBETE MED PVC—UPPDRAGET 6 ANDRA PÅGÅENDE ARBETEN 8 Myndigheter Branschens åtagande avseende återvinning och deponi TIDIGARE STÄLLNINGSTAGANDEN TILL 10

PVCs PÅVERKAN pÅ MILJÖN

ÖVERSIKT AV PVC OCH ANDRA KLORERADE PLASTER 13 Import av PVC-råvara

Ackumulerade mängder i samhället Ovriga klorerade plaster

TILLVERKNING AV PVC—RÅVARA 17 Klor

Klortillverkning Tillverkning av EDC, VCM och PVC

Sammanfattning av miljöeffekter vid tillverkning av PVC

ADDITIVER 26 Mjukgörare 7.1.2 Ftalater

Övriga disyraestrar och trisyraestrar Fosforsyraestrar Klorparaffiner Hälsoeffekter Miljöeffekter

7.1.8 slutsatser om mjukgörare stabilisatorer

Antioxidanter Smörjmedel Flamskyddsmedel Fyllmedel Slagseghetstillsatser och processförbättrare Färgämnen och övriga additiver Sammanfattning om additiver

q—q—inu

. .. . HPJHFJH status-u

oo-

common . . . . WMO-'

10. 10.1 10.2

11. 11.1

12. 12.1

13. 13.1 13.2 13.3 13.4 13.5 13.6 13.7

ANVÄNDNING Av PVC Import och export Compound Halvfabrikat

3.1 Folier 8.3.2 Bestruken väv 8.3.3 Profiler 8.3.4 Slang 8.3.5 Kabel 8.3.6 Färg 8.3.7 Tekniska detaljer Produktområden 8.4.1 Förpackningar 8.4.2 Sjukvård och läkemedel 8.4.3 Fordon 8.4.4 Kontor 8.4.5 Husgeråd och möbler 8.4.6 Elektriska produkter 8.4.7 Fritid 8.4.8 Bygg och anläggning 8.4.9 Industri- och maskindetaljer S mmanfattning avseende materialval

LIVSCYKELANALYS Sammanfattning av livscykelanalysen

MATERIALÅTERVINNING

Generellt om materialåtervinning Materialåtervinning av PVC-produkter 10.2.1 Rör 10.2.2 Kabel 10.2.3 Golv 10.2.4 Fönster 10.2.5 övrigt

Ekonomiska aspekter på återvinning Inverkan på hälsa och miljö vid PVC-återvinning sammanfattning

FÖRBRÄNNING Sammanfattning

DEPONI Sammanfattning

INTERNATIONELLT Paris- och Oslokommissionen Helsingforskonventionen Nordsjökonferensen OECD Danmark Norge Nederländerna

66

70

84

88

93

13.8 13.9 13.10 13.11

14.

15. 15.1 15.2

15.3 15.4 15.5

16. 16.1 16.2 16.3

17.

17.1 17.2 17.3 17.4 17.5 17.6 17.7

Tyskland Schweiz

USA Sammanfattning

SAMHÄLLSEKONOHISKA KONSEKVENSER

SAMLAD BEDÖMNING Tillverkning av PVC-råvara Additiver 15.2.1 Mjukgörare 15.2.2 Stabilisatorer Återvinning

Deponi Förbränning

STYRMEDEL Producentansvar Avveckling Märkning

PLAN FÖR ATT UNDVIKA MILJÖPÅVERKAN FRÅN PVC OCH ANDRA KLORERADE PLASTER Mjukgjord PVC Stabilisatorer i PVC Kvittblivning Materialåtervinning Producentansvar

Märkning Avveckling

107

110

121

124

1. PVC OCH ANDRA KLORERADE PLABTER: FÖREKOHBT, ANVÄNDNING, BUBBTITUTION OCR ÅTERVINNING

Regeringen har den 27 maj 1993 givit Kretsloppsdelega- tionen i uppdrag att föreslå hur inverkan på miljön av polyvinylklorid (PVC) och andra klorerade plaster skall kunna begränsas.

Enligt direktiven bör arbetet utföras i två steg. Upp— dragets första del bör omfatta användandet av PVC och andra klorerade plaster i förpackningar och andra kort- livade produkter och redovisas senast den 1 januari 1994. Den andra delen bör omfatta PVC och andra klore- rade plaster i långlivade produkter och redovisas senast den 1 juni 1994. I uppdraget refereras till pro- positionen (prop. 1992/93:180, JoU:14, rskr. 1992/93:334) om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsinriktning där långlivade PVC-produkter defini- eras som produkter med en brukstid på 15 år eller mer.

Enligt regeringsuppdraget beträffande PVC bör delega- tionen i den första delen av uppdraget kartlägga använ— dandet av PVC och andra klorerade plaster i förpack— ningar och andra kortlivade produkter, liksom möjlig— heten att använda alternativa material i dessa produk— ter. Effekterna på miljön av nuvarande respektive för- ändrad användning av klorerade plaster i förpackningar och andra kortlivade produkter bör analyseras. Enligt uppdragets andra del bör delegationen även kartlägga användningen och möjligheten till substitution eller materialåtervinning av PVC i långlivade produkter. Kostnader och effekter på berörda näringsgrenars kon- kurrenskraft skall bedömas i uppdragets båda delar.

I uppdraget ingår också att analysera om ett fullstän- digt producentansvar för PVC och andra klorerade plas— ter bör införas för kortlivade och/eller långlivade produkter.

Utifrån de resultat som framkommit vid undersökningen skall Kretsloppsdelegationen upprätta en handlingsplan för hur dessa plasters inverkan på miljön skall kunna begränsas. Handlingsplanen bör innehålla mål och tids- ramar samt tydligt ange vem som bär ansvaret för att målen uppfylls. Vidare bör man ange hur uppföljningen av dessa mål och krav skall ske.

Delegationen redovisade i en skrivelse (daterad 94—01- 31) till regeringen de bedömningar avseende användning- en av PVC i kortlivade produkter som gjorts under hösten 1993. Kretsloppsdelegationen framförde i skri- velsen att det var lämpligt att behandla de två delarna av uppdraget i ett sammanhang och med ett gemensamt redovisningstillfälle den 1 juni 1994.

2. DELEGATIONENB ARBETE NBD PVC-UPPDRAGET

En kartläggning av bruket av PVC och andra klorerade produkter har på Kretsloppsdelegationens uppdrag ut- förts av Chalmers Industriteknik. Kartläggningen om- fattar tillverkning av PVC samt tillverkning, import och export av produkter innehållande PVC. I kartlägg- ningen indelas produkterna också efter materialsamman- sättning, livslängd och volym.

(Bilaga 2.)

Chalmers Industriteknik har även genomfört en livs— cykelanalys (LCA) på kontorsmappar i de olika materia— len PVC, polyeten och polypropen. (Bilaga 3.)

Statens Naturvårdsverk har för delegationens räkning belyst PVCs inverkan på miljön under materialets livs- cykel, från produktion till avfallsled. Återvinning har också behandlats. Naturvårdsverket har även bidragit med underlagsmaterial avseende förbränning och deponi. Resultat och slutsatser finns sammanfattade i SNVs rap- port "Utlåtande om miljöpåverkan av PVC" (diarienr. 521—5216-93 Bk), "PM om miljöpåverkan av PVC under materialets livscykel" (bilaga diarienr. 521-5216-93 Bk) respektive 1 "Komplettering av utlåtande om miljö- påverkan av PVC" (diarienr. 521-5216—94 BK). (Bilagorna 4—6.) Delegationen har löpande samrått med Naturvårds— verket i frågor rörande PVC-tillverkning, avfallshante— ring och materialåtervinning.

Kemikalieinspektionen bedriver, som en uppföljning av "Begränsningsuppdraget" (rapport nr 10/90) och proposi— tionen "En god livsmiljö" (prop. 1990/91:90, JoU:30, , rskr. 1990/9lz73), ett särskilt projekt om plastaddi— tiv. Delegationen har löpande samrått med Kemikaliein- spektionen i frågor som avser mjukgörare och stabilisa— torer. Genom en särskild promemoria "PM PVC" (diarienr. 12-1118—92) har Kemikalieinspektionen redovisat vilka

tillsatsmedel som används till PVC och i vilka mängder. (Bilaga 7.)

Miljöteknik vid Institutionen för Fysik och Mätteknik, Linköping Tekniska högskola, LiTH, har utfört en kart— läggning av företag som använder eller tillverkar PVC för kortlivade produkter respektive långlivade PVC—pro- dukter. (Bilaga 8.) Samhällsekonomiska konsekvenser av en avveckling av PVC och effekter på sysselsättning och handel har belysts av EkoEko AB. (Bilaga 9.)

Delegationen har genomfört fyra samråd med berörda branscher och företag samt ytterligare två samråd med Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket och miljöorga— nisationen Greenpeace. Totalt har nästan 40 företag och branschorganisationer deltagit vid ett eller flera sam- råd. Representanter för följande branschorganisationer har deltagit Sveriges Plastförbund, Plast- och Kemika- lieleverantörernas Förening, Grossistförbundet, Kemi- kontoret, Jernkontoret, Läkemedelsindustrins Bransch- organisationer, Svenska Sjukvårdsleverantörers Förening och Nordiska Plaströrsgruppen. Den enda svenska till- verkaren av PVC—råvara med produktionsanläggning i landet har bidragit med underlagsmaterial till utred" ningen.

Genom besök och andra kontakter har åtgärder beträffan- de PVC i andra länder kunnat belysas.

3 . ANDRA påcåmz menmen 3.1 Myndigheter

Som nämnts ovan bedriver Kemikalieinspektionen i samråd med Statens Naturvårdsverk ett projekt för att avgöra behovet av åtgärder avseende tillsatsmedel i plaster. Kemikalieinspektionen har redovisat slutsatser angående metallstabilisatorer och mjukgörare (Kemikalieinspek— tionen PM nr 11/94 respektive nr 12/94). Dessa två grupper tillsatsmedel används huvudsakligen i PVC-pro- dukter.

Kemikalieinspektionen har också ett regeringsuppdrag att i samråd med Statens Naturvårdsverk belysa behovet av åtgärder rörande användning av klor och klorerade ämnen. Uppdraget redovisas i juni 1994.

En produktionsanläggning för PVC-råvara finns i Stenungsund. Förberedelser för en sedan tidigare plane— rad omprövning av anläggningens verksamhet enligt mil— jöskyddslagen pågår. Enligt Naturvårdsverket förväntas omprövningen ske till hösten 1994.

3.2 Branschens åtagande avseende återvinning och deponi

vid ett möte på Naturvårdsverket om hur miljön påverkas av materialåtervinning av PVC-produkter den 18 mars 1994 med företrädare för delar av PVC—industrin träffa- des en överenskommelse om att tillsätta en arbetsgrupp som skall utreda vad som händer med materialet vid upp- repad återvinning. I uppdraget ingick också att utreda vilka ytterligare tillsatser av additiv som krävs, samt vilka nedbrytningsprodukter och hur stor mängd av dem som bildas samt miljöeffekterna i övrigt. Den svenska PVC—tillverkaren undersöker vilka nedbrytningsprodukter som bildas vid upprepad återvinning av PVC-kabelmantel med och utan koppar. Den svenska PVC-tillverkaren åtog

sig också vid nämnda möte att vidarebefordra informa- tion om emissioner vid återvinning till Naturvårdsver— ket.

Frågor som vid mötet konstaterades vara ofullständigt belysta var bl.a. om nya tillsatser av stabilisatorer behöver tillföras den återvunna plasten, om mängden tillgängligt plastavfall för återvinning, och om vilka nedbrytningsprodukter som bildas vid omsmältning av blandplast i närvaro av exempelvis katalyserande kop— par.

Vid mötet framkom att det i Norge pågår ett projekt som syftar till att bygga upp ett återvinningssystem för blandplast (polyeten och PVC) - Retroplast. Ambitionen är, enligt företrädare för PVC-industrin, att vid åter- vinning inte framställa sekunda produkter utan produk- ter av hög kvalitet som är väl lämpade för sin använd- ning.

Naturvårdsverket anser i sitt utlåtande om miljöpåver— kan av PVC att en studie också måste göras av vilka nedbrytningsprodukter som bildas vid deponering av PVC- produkter samt hur dessa påverkar deponierna och miljön. Risken för bildning av persistenta och toxiska föreningar bör utredas.

Den norska och svenska tillverkaren av PVC-råvara planerar en studie av nedbrytning av PVC i jord och i deponi. Under hösten 1994 sker en kartläggning av nuva- rande kunskapsläge, och därefter planeras praktiska nedbrytningsförsök i början av år 1995.

4. TIDIGARE srärmmcsuemrn nu. pvc: mvenm på nrwön

Inverkan på hälsa och miljö av PVC och tillsatsmedel som ingår i PVC har behandlats av regering och riksdag vid flera tillfällen de senaste åren.

Budgetpropoeition 1909/90:1oo

Enligt budgetproposition 1989/90:100, bilaga 16 bör PVC avvecklas som förpackningsmaterial. Där redogörs också för ett åtagande om avveckling av PVC.

I propositionen diskuteras riskerna för dioxinbildning vid förbränning av PVC-material. Enligt propositionen kan en god rökgasrening minska utsläppen betydligt och därmed vara en lösning på kort sikt. På lång sikt krävs dock andra lösningar. En sådan är att avveckla PVC- plasterna i förpackningar och andra engångsmaterial.

I propositionen redovisas en åtgärd för att minska användningen av PVC—förpackningar. Ett frivilligt åtagande av förpackningsföretag bedöms i propositionen leda till att PVC avvecklas i närmare 70 procent av de PVC-haltiga livsmedelsförpackningarna. Återstående del utgörs enligt propositionen av importerade produkter. Även denna återstående PVC—användning i förpackningar och andra engångsartiklar bör ersättas med andra mate- rial.

Propositionen antogs av riksdagen i maj år 1990 (bet. 1989/90:JoU 16, rskr. 1989/90:241) utan några ändringar i denna del.

Proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö

I propositionen 1990/91:90 om en god livsmiljö behand- lades flera ämnen som är vanligt förekommande i PVC.

Bly förekommer i relativt stora mängder i PVC-material. Blyanvändningen bör, enligt propositionen, avvecklas. Avvecklingen bör i huvudsak genomföras genom frivilliga åtgärder.

Propositionen behandlar också plastadditiven organiska tennföreningar, ftalater, klorparaffiner och bromerade flamskyddsmedel. Användningen av dessa ämnen skall

begränsas. En snabb avveckling anges vara målet för de ämnen inom respektive ämnesgrupp som är mest skadliga för miljön.

Organiska tennföreningar, ftalater och klorparaffiner användes år 1990 huvudsakligen som PVC-tillsatser.

Regeringen anger i propositionen att målsättningen bör vara att användningen av klorparaffiner skall ha upp- hört år 2000. De kortkedjiga och högklorerade klor- paraffinerna bör avvecklas senast till år 1994. Det pågående arbetet med att begränsa användningen av orga- niska tennföreningar bör, enligt propositionen, drivas aktivt så att den miljöskadliga användningen avvecklas så snabbt som möjligt. Vad gäller ftalaterna angavs målet vara att tillförseln till miljön skall minska.

Vidare sägs det i propositionen: "Det är också angelä- get att myndigheterna mot bakgrund av bl.a. vad som uppnås genom industrins egenåtgärder, gör en bedömning av vilka ytterligare åtgärder som kan krävas för att säkra en begränsning av användningen av ämnena. Rege- ringen har erfarit att ett samlat förslag om begräns— ningar för plastadditiv kommer att utarbetas av Kemika— lieinspektionen och Naturvårdsverket gemensamt. Myndig- heternas arbete inriktas mot en snabb avveckling av de ämnen som är mest skadliga för miljön."

Propositionen antogs i maj år 1991 av riksdagen (bet. 1990/91 JoUz30, rskr. 1990/91:73) utan några ändringar i denna del.

Proposition 1992/93:180 om riktlinjer för en krets- loppsanpassad samhällsutveckling

PVC och andra klorerade plaster behandlas i kretslopps- propositionen (prop.1992/93:180) under en egen rubrik.

PVC och andra klorerade plaster diskuteras från miljö- synpunkt främst på grund av sitt höga klorinnehåll och de miljöfarliga tillsatserna, som medför problem vid avfallshanteringen.

Departementschefen föreslår i propositionen: "Ett upp- drag bör ges till den kretsloppsdelegation som jag kommer att föreslå i ett senare avsnitt att i samverkan med berörda myndigheter, branscher m.fl. upprätta en plan för att undvika miljöpåverkan från polyvinylklorid och andra klorerade plaster genom substitution eller återvinning. En avveckling sker av användning av klore- rade plaster i kortlivade produkter genom att substitu— tionsprincipen i lagen (1985:426) om kemiska produkter tillämpas. Ett avvecklingsbeslut bör föregås av en miljökonsekvensbeskrivning."

Propositionen antogs den 26 maj 1993 av riksdagen (bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93z344) utan ändringar.

5. ÖVERSIKT AV PVC OCH ANDRA KLORERADE PLABTER

Produktionen och konsumtionen av plaster har ökat kraf— tigt sedan 1940-talet. Plasterna har ökat sina mark- nadsandelar delvis på bekostnad av andra material som t.ex. trä och metaller. Den globala plastproduktionen är ungefär 90 miljoner ton. I Sverige är den totala konsumtionen av plaster omkring 850 000 ton per år, vilket motsvarade en plastkonsumtion på ungefär 100 kg per person år 1991.

I dag finns det en stor mängd plaster med olika egen- skaper. Inom plastområdet sker en ständig utveckling när det gäller plastsammansättningar och material— egenskaper.

Olja är basen för produktion av plast. Av den totala mängden olja som förbrukas i världen går 5 procent till produktion av plaster. I dag pågår forskning och ut- veckling av plaster som är baserade på förnybara rå— varor.

Konsumtionen av PVC-råvara i Sverige var ungefär 98 000 ton år 1992. Den totala förbrukningen av termoplast- råvara, plaster som går att omforma, var samma år 470 000 ton. Den mängdmässigt största termoplasten var low density polyeten (PELD) med 195 000 ton följd av PVC, och därefter high density polyeten (PEHD) med 58 000 ton. Konsumtionen av polypropen (PP) var 56 000 ton. Ytterligare ett antal termoplaster svarade var och en för mindre mängder av förbrukningen år 1992.

Produktionen av termoplastråvara var i Sverige 515 000 ton år 1992 och därav exporterades 442 000 ton. Impor— ten år 1992 var 433 000 ton. Ca 60 000 ton av den svenska konsumtionen av PVC-råvara importerades år 1992 och ca 40 000 ton av konsumtionen tillverkades i Sverige.

I Sverige finns en tillverkare av PVC—råvara. Den svenska tillverkaren producerade 115 000 ton råvara år 1992, varav 75 000 ton exporterades. För att kunna fastställa den totala svenska konsumtionen av PVC skall hänsyn även tas till importen av färdiga produkter med PVC-innehåll. Användningen av andra klorerade plaster

är i sammanhanget försumbar.

I Västeuropa produceras ungefär 5 miljoner ton PVC—rå- vara per år. Världsproduktionen är på ca 18 miljoner

ton.

Den första kommersiella produktionen av PVC startade i USA i slutet av 1920—talet, och i Europa började pro- duktionen i Tyskland ett par år senare. Produktionen av PVC i England kom igång på 1940-talet medan den svenska tillverkaren startade sin produktion på 1960-talet.

PVC och andra klorerade plaster skiljer sig från andra plaster på så sätt att de förutom kol och väte även innehåller klor och jämfört med många andra plaster stora mängder additiv. PVC-råvaran innehåller 57 pro- cent klor.

5.1 Import av PVC-råvara

Den PVC-råvara som används i Sverige importeras till 60 procent. Resterande mängd produceras av den svenska tillverkaren. Den största importen sker från Tyskland med 30 procent, och importen från Norge och Finland är 10 procent vardera. Totalt kommer 90 procent av PVC— råvaran från inhemsk produktion samt från Tyskland, Norge och Finland.

Viss import sker också från Polen, gamla Tjeckoslova- kien, USA och Brasilien. Från vilket land och i vilka volymer import sker varierar kraftigt bland annat be- roende på valutakurser. Ingen import av PVC—råvara sker från Asien. Liksom i Sverige finns PVC-tillverkare i

Norge och Finland. Den svenska och den norska tillver-

karen har samma ägare. I Tyskland finns sju tillverkare av PVC—råvara.

5.2 Ackumulerede mängder i samhället

I samhället beräknas drygt 2 miljoner ton PVC finnas ackumulerat i olika PVC-produkter sedan år 1965. Av den mängden är 600 000 ton mjukgörare.

Under perioden från år 1965 till år 1992 har drygt 500 000 ton PVC—produkter blivit avfall. Därav finns drygt 300 000 ton ackumulerade i deponi. Totalt ca 200 000 ton PVC-produkter har förbränts i de kommunala förbränningsugnarna.

5.3 övriga klorerade plaster

I Kretsloppsdelegationens uppdrag ingår förutom att utreda PVCs inverkan på miljön även att utreda andra klorerade plasters påverkan. Av de klorerade plaster som finns på den svenska marknaden är PVC dock i dag totalt dominerande. PVC är också den enda klorerade plasten som tillverkas i Sverige. Förutom PVC används i Sverige också polyvinyliden klorid (PVDC) och C-PVC (klorerad PVC). Importen av polyvinyliden klorid och C- PVC sker i form av halvfabrikat som folier. Sammanlagt importeras totalt 7 ton PVDC och C-PVC per år, vilket skall jämföras med tillförseln av PVC-råvara på 98 000 ton, exklusive import av PVC—produkter.

Polyvinyliden klorid (PVDC) används till en mycket tunn film med goda barriäregenskaper, som förekommer främst i livsmedelsförpackningar. Enligt importören skall den nuvarande användningen av PVDC avvecklas i Sverige.

För C—PVC finns två importörer. En del av C—PVC ingår 1 produkter som exporteras vidare och som alltså inte används på den svenska marknaden. Sammantaget kommer ca

5 ton övriga klorerade plaster ut på den svenska mark-

naden.

Jämfört med användningen av PVC är användningen av dessa plaster försumbar och behandlas därmed inte fort-

sättningsvis i kartläggningen.

Kretsloppsdelegationen återkommer i kapitel 17 med förslag om hur övriga klorerade plaster bör hanteras.

6. TILLVERKNING AV PVC-RAVARA

Tillverkningen av PVC kan delas upp i tre delmoment där framställningen av klor utgör det första steget. Klor och eten utgör sedan basråvarorna vid framställning av PVC-råvara.

Den svenska tillverkaren av PVC-råvara hade år 1992 en omsättning på totalt 1 000 miljoner kronor. PVC-råvaran svarar för utgör 70 procent av företagets omsättning. Den resterande delen kommer från försäljning av natriumlut. Företaget har ca 480 anställda. Miljövill- koren för produktion av PVC—råvara skall omprövas. Omprövningen omfattar inte klorframställningen. Med

PVC-råvara avses i fortsättningen PVC—polymeren utan några additivtillsatser.

6.1 Klor

Klorerade ämnen bildas eller används vid de olika till— verkningsstegen vid framställning av PVC-råvara. PVC består till 57 procent av klor.

Kemikalieinspektionen använder i sitt "Solnedgångspro- jekt" 73 listor över hälso— och miljöfarliga ämnen som en bas för selektion av de mest hälso- och miljöskad- liga ämnena. Listorna är upprättade av internationella organ som FN, EG, OECD och Nordsjökonferensen samt av nationella myndigheter. Listorna är fördelade på 19 kategorier efter vilken typ av hälso— och miljöproblem eller effekter de listade ämnena är förknippade med. Listor finns exempelvis för cancerframkallande ämnen och allergena ämnen.

10000005—

R 1 d 100000 5 % eg era e . D D 3 _ 10000 0 _ A PVC relaterade D (i 10 A D E 5 g _ _ _ 2 1000- D 13 E] . . T' :[ m & Ovriga & 8 D 8 _57'3 . B* 100 8 g o C 0 gå. E A A 3. > % E (3 D B B _ . 9, D 10 o 5 D D 8 B .. 1 D D D D C C) C) D O_l —r _r— T— —r , __,— 0 2 4 6 8 10 12 14 15 Antal kategorier Figur 1. Klorföreningar som förekommer både i pro-

duktregistret och på hälso— och miljöfar- lighetslistor. Varje ämne finns represente- rat genom sin volym och antalet kategorier av listor ämnet finns upptaget på. Antalet listkategorier utgör ett mått på i vilken grad ämnet kan sägas vara av "multiproblem- karaktär". Endast ämnen med en registrerad användningsvolym i Sverige över 0,5 ton år 1992 har tagits med i figuren. Innebörden av siffrorna i figuren beskrivs i tabell 1.

Källa: Kemikalieinspektionen

Tabell 1. Klorföreningar relaterade till PVC redovisa- de till produktregistret år 1992

Sif fra Ämne Mängd (ton) lår 1 PVC 100 000 2 1 , 2-dikloretan 100 000 3 kloreten 8 600 4 1 , 1 , 2 , 2-tetrakloretan 500

S 1 , l , 2—trikloretan 160 6 2 , 3 , 4—triklorbuten 50 , 7 Hexakloretan 40 t 8 Pentakloretan 30 , 9 1 , 1 , 2 , 3 , 4 , 4—hexaklor-l , 3-butadien 20 l

Källa: Kemikalieinspektionen

16.2 Klortillverkning

.Av den totala användningen av klorgas i Sverige används

70 procent till framställning av dikloretan (EDC). EDC är ett av mellanstegen vid tillverkningsprocessen av

PVC-råvara.

Tillverkning av klor som skall användas för produktion av PVC-råvara sker vid två anläggningar i Sverige, i Stenungsund och Bohus. Förutom klor bildas också natronhydroxid i processen, vilken används bl.a. inom

skogsindustrin.

Framställningen av klor och alkali sker genom elektro- lys av natriumklorid (koksalt). Det åtgår stora mängder elenergi eftersom tillverkningen av klor är en elektro—

lysprocess.

Klorframställning kan ske med tre olika metoder. I mem- branmetoden används en fluorerad polymermembran. Natur- vårdsverket anser i sitt utlåtande att klorframställ— ning med membranmetoden, utifrån dagens kunskap, inte bedöms förorsaka några allvarligare störningar på miljön. I diafragmametoden separeras de produkter som bildas av en diafragma bestående av asbest.

Totalt finns tre anläggningar i Sverige för tillverk— ning av klor. De två svenska anläggningar som producerar klor till PVC—framställning använder amalgammetoden, vilket innebär att kvicksilver används och under processen emitteras bl.a. till luft. Membranmetoden används vid den tredje svenska anläggningen. Amalgammetoden kräver mer energi än membranmetoden. Båda tillverkningsmetoderna förbrukar

dock stora mängder elenergi.

Tillverkning av klor för med sig utsläpp till luft och vatten. Det sker även utsläpp med avfall och via pro— dukterna. Utsläpp av kvicksilver till luft är 135 kg

per år och till vatten 1,4 kg samt till avloppsrenings— verk 4,6 kg. Med produkterna följer 6,2 kg kvicksilver, och 1,3 kg kvicksilver släpps ut med avfall. Det finns ansenliga mängder (ca 360 n?) kvicksilverhaltigt avfall lagrat. Det avfall som är lågkontaminerat med kvicksilver deponeras till Viss del.

Tillverkningen för även med sig avfall som innehåller bl.a. dioxiner, tungmetaller och hexaklorbensen. Utsläpp till vatten är ca 17 g hexaklorbensen och ca 7 mg dioxin.

Vid klortillverkning är det avgången av kvicksilver till luft och energiförbrukningen som, enligt Naturvårdsverket, är de för miljön mest belastande fak- torerna.

Amalgammetoden skall enligt Sveriges åtagande vid Nord- sjökonferensen vara avvecklad till år 2010.

6.3 Tillverkning av EDC, VCM och pvc

Dikloretan (EDC) framställs vid nästa tillverkningsled ur klorgas och eten som sedan krackas till vinylklorid (VCM). VCM polymeriseras i det sista tillverkningsledet till PVC-råvara i olika kvaliteter.

PVC-råvara tillverkas vid en produktionsanläggning i Stenungsund. Anläggningen kan inte, enligt tillverkaren, användas för annan produktion.

Tabell 2. Utsläpp från anläggningen i Stenungsund (ton/år)

1993 1992 1991 1990 1989 1988 1987 VCM—fabriken (mätt) etylklorid diskont 1,2 1,3 1,7 2,2 9 0,7 8 dikloretan diskont 1,5 1,5 1,9 3 12,3 4,4 16 eten diskant 4,8 7,8 8,6 7,9 2,8 3,6 9 vinylklorid disk 0,7 0,5 0,03 0,06 (0,3 (0,1 0,4 HCI diekont 0,2 ? ? ? ? ? ? ! » PVC-fabriken (mätt) vinylklorid kont 100 89 77 77 98,5 86,7 67,1 vinylklorid disk 2,8 6,7 8,3 6,8 7 3,5 10,4 , Tanklager (ber) 1 dikloretan 0 16 85 86 85,6 ? ? , Hamn (ber) dikloretan 4,4 3,4 2,9 3,5 3,5 ? ? Reningsverk (ber) dikloretan 00 0 0,4 0,2 ? ? ? vinylklorid 3 5 1,2 3,3 ? 7 ? Området (mätt) * dikloretan diffust 60? ? 200? 190? ? ? ? % vinylklorid " 25? ? 40? 40? ? ? ? ? romun'ENL ; MILJORAPP (204) 132 189 190 219 7 ? Jfr summa 119 131 187 190 219 99 111

kont - kontnuerlig

1 ! disk diskkontnuerlig i ber — beräknad

Anmärkning: De värden i tabellen som anger diffusa utsläpp för området är medelvärden av ett fåtal mätningar och inkluderar de kända punktutsläppen. Att summera samtliga värden ger därför, enligt Naturvårdsverket, en överskatt— ning. En uppskattning av totalutsläppet för 1993 kunde vara 85—120 ton.

Källa: Naturvårdsverket

Till recipienten släpps det ut 90 g hexaklorbensen och 2 700 g pentaklorbensen (baserat på ett fåtal mätningar år 1992).

Vinylklorid är cancerogen, men enligt den lokala till- synsmyndigheten ligger halterna av vinylklorid i arbetsmiljön väl under gällande gränsvärden.

Lätta och tunga avfallsströmmar samt EDC-tjära utgör avfall från upparbetningen av de olika dikloretanström—

marna. Vid nästa steg i tillverkningen av vinylklorid bildas VCM—tjära som avfall.

Enligt Naturvårdsverket domineras luftutsläppet av vinylkloridmonomer. Deras bedömning är att halterna ligger under lågrisknivån. Saltsyra bildas vid företa— gets avfallsförbränning och utsläppen år 1992 var drygt 2000 ton. Saltsyreöverskottet släpps ut via skrubber. I skrubbervätskan kan en viss mängd icke önskvärda klor— organiska föreningar förväntas.

Flera av de lätta och tunga avfallsströmmarna är, enligt Naturvårdsverket, starkt förorenade med dioxiner och andra oönskade klororganiska föreningar.

Det avfall som bildas vid tillverkningsprocessen destrueras i tillverkarens egen förbränningsanläggning lagras eller exporteras för förbränning i en VCM-fabrik i Nederländerna. Företagets koncessionstillstånd medger rätt att utföra försök med att förbränna det avfall "Heavy ends", som i dag exporteras. Enligt företaget kommer sådana försök i förbränningsugnen att genomföras i samråd med tillsynsmyndigheten under år 1994—95. Totalt brändes ca 4 000 ton tjäror och lätta avfalls- produkter år 1992. Sedan början av år 1993 förbränns ventilationsgaserna från EDC—tanklagret i tillverkarens förbränningsugn. Enligt tillverkarens miljörapport år 1992 var utsläppet av vinylklorid drygt 96 ton.

Utsläpp till vatten domineras av syrenedbrytande ämnen, som härrör från såväl VCM- som PVC—produktionen.

Utsläppen av nitratkväve och ammoniakkväve till vatten kommer enligt tillverkaren att minska under år 1994 genom åtgärder för att dels förbättra driften i avloppsreningsverket, dels minska användningen av ammo- niak i PVC-produktionen.

Till vatten sker också utsläpp av saltsyra och hypoklo- rit från skrubberrening av förbränningsgaserna från förbränningsugnen. Tillverkaren har i ett koncessions- ärende, som nyligen avgjorts (om tillstånd till försök med utökad förbränning), åtagit sig att utreda möjlig- heterna att ta tillvara saltsyran.

Färska sedimentanalyser från ett flertal provpunkter utanför Bohuslän visade de högsta halterna av penta- och hexaklorbensen i Stenungsundsprovet. Anrikningsfak— torerna i förhållande till bakgrund var 25 respektive 60. Att Hydro Plast är en av källorna torde enligt Naturvårdsverket vara ställt utom tvivel med hänsyn till de påvisade halterna efter reningsverket. Även utanför Göteborg var anrikningen betydande.

Utsläppen av klororganiska föreningar till vatten från reningsverket, som produktionsanläggningen i Stenung- sund är ansluten till, är ej försumbara och möjliga åt— gärder bör utredas, enligt Naturvårdsverket.

6.4 Sammanfattning av miljöeffekter vid tillverkning av pvc

Klor är en av råvarorna vid framställning av PVC—rå- vara. Klor som används vid framställning av PVC-råvara tillverkas vid två anläggningar i Sverige. Av all klor— användning i Sverige används 70 procent till tillverk- ning av dikloretan som utgör ett tillverkningsled vid PVC-framställningen. Dikloretan exporteras till 50 pro- cent, resterande används till framställningen av PVC— råvara.

Det finns tre olika metoder för att tillverka klor. Den svenska klortillverkningen i Stenungsund och Bohus sker med amalgammetoden, som innebär användning av kvicksilver i processen. Enligt Sveriges åtagande i Nordsjökonferensavtalen skall amalgammetoden vara av— vecklad år 2010.

Utsläpp av kvicksilver utgör, enligt Naturvårdsverket, det största miljöproblemet tillsammans med den höga energiförbrukningen. Även klororganiska föreningar släpps ut i samband med tillverkningen.

Framställning av PVC-råvara sker från klorgas och eten via tillverkningsstegen dikloretan (EDC) och vinylklo- rid (VCM). Tillverkning av PVC-råvara sker vid en anläggning i Sverige, och 40 procent av den tillverkade PVC-råvaran används inom landet, resten exporteras. Av den svenska konsumtionen av PVC-råvara importeras 60 procent, från framför allt Tyskland (30%), Norge (10%) och Finland (10%), tillsammans med den PVC—råvara som produceras i Sverige utgör det hela 90 procent av den totala konsumtionen.

De klorföreningar som används eller bildas i processen har studerats av Kemikalieinspektionen i "Solnedgångs- projektet". I kloruppdraget har en sammanställning gjorts med hjälp av data från detta projekt och från produktregistret. Bland de klorföreningar som används i Sverige utmärker sig ämnen relaterade till PVC—produk- tion genom att de förekommer i stora mängder, samtidigt som de finns på många av de listor inom "Solnedgångs- projektet" som upptar kemikalier med indikation på hälso— eller miljöeffekter.

Flera av de lätta och tunga avfallsproduktströmmarna från PVC-tillverkningen är starkt förorenade med dioxi- ner och andra oönskade klororganiska föreningar. Utsläppen av klororganiska föreningar till vatten från det reningsverk som produktionsanläggningen är ansluten till är ej försumbara. Även diffusa usläpp sker från produktionsanläggningen.

En omprövning, enligt tioårsregeln, är planerad av den anläggning som producerar PVC-råvara från klorgas och eten. Naturvårdsverket anser att man inom ramen för prövning enligt miljöskyddslagen kan få till stånd de

ytterligare åtgärder till skydd för miljön som är moti- verade inom ramen för omprövningen enligt miljöskydds- lagen. Amalgammetoden, som används för tillverkningen av klor till PVC-framställning, ingår inte i denna prövning. Ingen av de två tillverkarna av klor med amalgammetoden har hittills ansökt om tillstånd enligt miljöskyddslagen för omläggning till annan tillverk- ningsmetod. Amalgammetoden måste avvecklas senast år 2010. Den förnyade prövningen inom ramen för miljö- skyddslagen förbereds av Naturvårdsverket och väntas ske under hösten 1994.

7. ADDITIVER

En stor mängd tillsatsmedel (additiver) tillförs PVC- råvaran för att produkterna skall få önskvärda materi— alegenskaper och för att råvaran skall kunna bearbetas.

Beroende på användningsområde för PVC—produkterna till— sätts olika typer av additiv. Vissa av additiven kan upprätthålla flera funktioner. I PVC används betydligt större mängder additiver och i högre koncentrationer än i många andra plaster. PVC-material kan bestå av mer än 50 procent additiver. Vissa additiver används i stort sett uteslutande till PVC. Det är normalt att tillsätta 5-10 olika additiv. Antal respektive mängd beror på vilka materialegenskaper som önskas.

PVC—produkter kan indelas i två grupper: dels styva produkter utan tillsats av mjukgörare, dels mjuka pro- dukter. Mjukgjord PVC används i exempelvis golv, kabel, slangar, vissa folier och film. Exempel på styva pro- dukter är rör. Rör och kabel är i allmänhet produkter med lång livslängd medan folier till exempelvis för— packningar är produkter med kort livslängd.

sammansättning Innehåll PVC-råvara 50% - > varav 57% är klor Additiv 50% — > varav 15-25% är mjukgörare

Figur 2. Sammansättning av PVC-material, exemplet avser golv. Additivmängden i golvrecept kan variera mellan 40—60 procent.

De additiv som tillsätts PVC—råvaran är i huvudsak mjukgörare, stabilisatorer, fyllmedel, slagseghetstill- satser, smörjmedel och pigment.

Tabell 2. Normal sammansättning av ett PVC—recept

PVC—råvara 50-955 Mjukgörare o-5o% Stabilisatorer 0,2-S% Smörjmedel O,1—2% Fyllmedel 1—50% Slagseghetstillsatser 0-10% Pigment 0—10% övriga 0- S%

___—

Källa: Kemikalieinspektionen

Kemikalieinspektionen bedriver i samarbete med Natur— vårdsverket och Arbetarskyddsstyrelsen ett plastaddi- tivprojekt. Utifrån en selektionsprocess där använda volymer och hälso- och miljöfarlighet bedömdes visade det sig att de två mest angelägna additivgrupperna för vidare undersökningar var metallföreningar och mjuk— ningsmedel. Metallföreningar används som stabilisato- rer, pigment och smörjmedel.

Mjukgörare och metallstabilisatorer används i princip nästan uteslutande till PVC.

7.1 Mjukgörare

PVC-råvaran är styv och för att uppnå mjukare och segare egenskaper tillsätts mjukgörare. Tillsatt mängd avgör till stor del mjukningsgraden på PVC-materialet.

Merparten av de kortlivade produkterna är mjukgjorda. Stora användningsområden för mjukgjord PVC 1 produkter med en lång brukstid, över 15 år, är golv, kablar, tapeter och färg (till belagd plåt).

PVC-råvaran blir mjuk genom att molekylerna i mjuk- ningsmedlet skiljer PVC-kedjorna åt så att de kan röra sig i förhållande till varandra. Mjukgörare kan vandra ut ur PVC-plasten under användning av produkterna och i avfallsledet. Detta kan innebära risker för hälsa och miljö.