SOU 1994:104

PVC - en plan för att undvika miljöpåverkan : delbetänkande

PVC & — en plan för att undvika * miljöpåverkan

SM]

1994:104

PVC en plan för att undvika miljöpåverkan

SM]

1994z104

(( ” Statens offentliga utredningar ww 1994:104 & Miljö- och naturresursdepartementet

PVC — en plan för att undvika miljöpåverkan

Delbetänkande av Kretsloppsdelegationen Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Olfentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets törvaltningskontor

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 1 106 47 Stockholm = Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13749-6 Stockholm 1994 ISSN O375-250X

i PVC ! l - en plan för att

undvika miljöpåverkan

SOU 1994:

Kretsloppsdelegationens redovisning av regeringsuppdrag om PVC

Postadress 103 33 Stockholm Tegelbleken 2

Till Statsrådet och chefen för Miljö- och naturresursdepartementet

Regeringen bemyndigade den 27 maj 1993 chefen för Miljö- och naturresursdepartementet att tillkalla en delegation med uppdrag att utforma en strategi för utvecklingen mot ett hetsloppsanpassat samhälle med producentansvar för varorna. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 31 augusti 1993 som ordförande riksdagsledamot Lennart Daléus och som ledamöter direktör Lisbeth Kohls, verkställande direktör Staffan Modig, professor Karl-Göran Mäler (till 1994—06-01), miljöutvecklare Ingrid Olsson, naturvårdschef Ulrika Rasmuson, docent Sven-Olof Ryding och avdelningsdirektör Björn Wallgren.

Som sakkunniga förordnades direktör Bengt Bucht, kanslichef Gunnel Hedman, kanslichef Sverker Högberg, civilingenjör Agneta Melin och

avdelningschef Fredrik von Platen samt som expert kammarrättsassessor Agneta Eberhardt.

Till kansliet förordnades kanslichefen Siv Näslund, experterna Anita Aspegren, Kerstin Blix och Kristina Mårtensson (från 1994—02-01), sekreteraren Helene Karlström (från 1994-03—01) samt biträdande

sekreteraren Eivor Hagman.

&

Besöksadress Telefon vixel 08 - 763 10 00 Telefax 08 - 20 46 66 Telex 154 99 MlNEN S

Regeringen har genom beslut den 27 maj 1993 givit ett särskilt uppdrag till delegationen att utarbeta en plan för att undvika miljöpåverkan från polyvinylklorid (PVC) och andra klorerade plaster.

Kretsloppsdelegationen Överlämnar härmed delbetänkandet (SOU 1994: ).

För Kretsloppsdelegationen Stockholm i juni 1994

/Å/'/ %%

artDaléus , J . . .» _ ' _ . g (McCAL/ÅJ fålla]? %!?” ÅW bufi/. "7'" *C/(iif/ & V Lisbeth Kohls Staffan Modig Ingrid Olsson

Ulrika Rasmuson Sven-Olof Björn Wallgren

Mchi/WWW Ävåzn (( (,7//,ch—( R

&& krk/ä' iii—ÅK lx (waw (I ISiv Näslund Anita QAspegréch x. v—va

l”Kristina Mårtensson

ULJU ..

h)H

(.HUIUIU'I . . . . WMF

mamma 0 . . .

AinasH

xlxlxlxlxlxl .. xlOtUluC-SQN

Nix! won

SID PYC OCH ANDRA KLORERADE PLASTER: 4 FOREKOMST, ANVÄNDNING, SUBSTITUTION ocn ÅTERVINNING DELEGATIONENS ARBETE MED PVC—UPPDRAGET 6 ANDRA PÅGÅENDE ARBETEN 8 Myndigheter Branschens åtagande avseende återvinning och deponi TIDIGARE STÄLLNINGSTAGANDEN TILL 10

PVCs PÅVERKAN pÅ MILJÖN

ÖVERSIKT AV PVC OCH ANDRA KLORERADE PLASTER 13 Import av PVC-råvara

Ackumulerade mängder i samhället Ovriga klorerade plaster

TILLVERKNING AV PVC—RÅVARA 17 Klor

Klortillverkning Tillverkning av EDC, VCM och PVC

Sammanfattning av miljöeffekter vid tillverkning av PVC

ADDITIVER 26 Mjukgörare 7.1.2 Ftalater

Övriga disyraestrar och trisyraestrar Fosforsyraestrar Klorparaffiner Hälsoeffekter Miljöeffekter

7.1.8 slutsatser om mjukgörare stabilisatorer

Antioxidanter Smörjmedel Flamskyddsmedel Fyllmedel Slagseghetstillsatser och processförbättrare Färgämnen och övriga additiver Sammanfattning om additiver

q—q—inu

. .. . HPJHFJH status-u

oo-

common . . . . WMO-'

10. 10.1 10.2

11. 11.1

12. 12.1

13. 13.1 13.2 13.3 13.4 13.5 13.6 13.7

ANVÄNDNING Av PVC Import och export Compound Halvfabrikat

3.1 Folier 8.3.2 Bestruken väv 8.3.3 Profiler 8.3.4 Slang 8.3.5 Kabel 8.3.6 Färg 8.3.7 Tekniska detaljer Produktområden 8.4.1 Förpackningar 8.4.2 Sjukvård och läkemedel 8.4.3 Fordon 8.4.4 Kontor 8.4.5 Husgeråd och möbler 8.4.6 Elektriska produkter 8.4.7 Fritid 8.4.8 Bygg och anläggning 8.4.9 Industri- och maskindetaljer S mmanfattning avseende materialval

LIVSCYKELANALYS Sammanfattning av livscykelanalysen

MATERIALÅTERVINNING

Generellt om materialåtervinning Materialåtervinning av PVC-produkter 10.2.1 Rör 10.2.2 Kabel 10.2.3 Golv 10.2.4 Fönster 10.2.5 övrigt

Ekonomiska aspekter på återvinning Inverkan på hälsa och miljö vid PVC-återvinning sammanfattning

FÖRBRÄNNING Sammanfattning

DEPONI Sammanfattning

INTERNATIONELLT Paris- och Oslokommissionen Helsingforskonventionen Nordsjökonferensen OECD Danmark Norge Nederländerna

66

70

84

88

93

13.8 13.9 13.10 13.11

14.

15. 15.1 15.2

15.3 15.4 15.5

16. 16.1 16.2 16.3

17.

17.1 17.2 17.3 17.4 17.5 17.6 17.7

Tyskland Schweiz

USA Sammanfattning

SAMHÄLLSEKONOHISKA KONSEKVENSER

SAMLAD BEDÖMNING Tillverkning av PVC-råvara Additiver 15.2.1 Mjukgörare 15.2.2 Stabilisatorer Återvinning

Deponi Förbränning

STYRMEDEL Producentansvar Avveckling Märkning

PLAN FÖR ATT UNDVIKA MILJÖPÅVERKAN FRÅN PVC OCH ANDRA KLORERADE PLASTER Mjukgjord PVC Stabilisatorer i PVC Kvittblivning Materialåtervinning Producentansvar

Märkning Avveckling

107

110

121

124

1. PVC OCH ANDRA KLORERADE PLABTER: FÖREKOHBT, ANVÄNDNING, BUBBTITUTION OCR ÅTERVINNING

Regeringen har den 27 maj 1993 givit Kretsloppsdelega- tionen i uppdrag att föreslå hur inverkan på miljön av polyvinylklorid (PVC) och andra klorerade plaster skall kunna begränsas.

Enligt direktiven bör arbetet utföras i två steg. Upp— dragets första del bör omfatta användandet av PVC och andra klorerade plaster i förpackningar och andra kort- livade produkter och redovisas senast den 1 januari 1994. Den andra delen bör omfatta PVC och andra klore- rade plaster i långlivade produkter och redovisas senast den 1 juni 1994. I uppdraget refereras till pro- positionen (prop. 1992/93:180, JoU:14, rskr. 1992/93:334) om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsinriktning där långlivade PVC-produkter defini- eras som produkter med en brukstid på 15 år eller mer.

Enligt regeringsuppdraget beträffande PVC bör delega- tionen i den första delen av uppdraget kartlägga använ— dandet av PVC och andra klorerade plaster i förpack— ningar och andra kortlivade produkter, liksom möjlig— heten att använda alternativa material i dessa produk— ter. Effekterna på miljön av nuvarande respektive för- ändrad användning av klorerade plaster i förpackningar och andra kortlivade produkter bör analyseras. Enligt uppdragets andra del bör delegationen även kartlägga användningen och möjligheten till substitution eller materialåtervinning av PVC i långlivade produkter. Kostnader och effekter på berörda näringsgrenars kon- kurrenskraft skall bedömas i uppdragets båda delar.

I uppdraget ingår också att analysera om ett fullstän- digt producentansvar för PVC och andra klorerade plas— ter bör införas för kortlivade och/eller långlivade produkter.

Utifrån de resultat som framkommit vid undersökningen skall Kretsloppsdelegationen upprätta en handlingsplan för hur dessa plasters inverkan på miljön skall kunna begränsas. Handlingsplanen bör innehålla mål och tids- ramar samt tydligt ange vem som bär ansvaret för att målen uppfylls. Vidare bör man ange hur uppföljningen av dessa mål och krav skall ske.

Delegationen redovisade i en skrivelse (daterad 94—01- 31) till regeringen de bedömningar avseende användning- en av PVC i kortlivade produkter som gjorts under hösten 1993. Kretsloppsdelegationen framförde i skri- velsen att det var lämpligt att behandla de två delarna av uppdraget i ett sammanhang och med ett gemensamt redovisningstillfälle den 1 juni 1994.

2. DELEGATIONENB ARBETE NBD PVC-UPPDRAGET

En kartläggning av bruket av PVC och andra klorerade produkter har på Kretsloppsdelegationens uppdrag ut- förts av Chalmers Industriteknik. Kartläggningen om- fattar tillverkning av PVC samt tillverkning, import och export av produkter innehållande PVC. I kartlägg- ningen indelas produkterna också efter materialsamman- sättning, livslängd och volym.

(Bilaga 2.)

Chalmers Industriteknik har även genomfört en livs— cykelanalys (LCA) på kontorsmappar i de olika materia— len PVC, polyeten och polypropen. (Bilaga 3.)

Statens Naturvårdsverk har för delegationens räkning belyst PVCs inverkan på miljön under materialets livs- cykel, från produktion till avfallsled. Återvinning har också behandlats. Naturvårdsverket har även bidragit med underlagsmaterial avseende förbränning och deponi. Resultat och slutsatser finns sammanfattade i SNVs rap- port "Utlåtande om miljöpåverkan av PVC" (diarienr. 521—5216-93 Bk), "PM om miljöpåverkan av PVC under materialets livscykel" (bilaga diarienr. 521-5216-93 Bk) respektive 1 "Komplettering av utlåtande om miljö- påverkan av PVC" (diarienr. 521-5216—94 BK). (Bilagorna 4—6.) Delegationen har löpande samrått med Naturvårds— verket i frågor rörande PVC-tillverkning, avfallshante— ring och materialåtervinning.

Kemikalieinspektionen bedriver, som en uppföljning av "Begränsningsuppdraget" (rapport nr 10/90) och proposi— tionen "En god livsmiljö" (prop. 1990/91:90, JoU:30, , rskr. 1990/9lz73), ett särskilt projekt om plastaddi— tiv. Delegationen har löpande samrått med Kemikaliein- spektionen i frågor som avser mjukgörare och stabilisa— torer. Genom en särskild promemoria "PM PVC" (diarienr. 12-1118—92) har Kemikalieinspektionen redovisat vilka

tillsatsmedel som används till PVC och i vilka mängder. (Bilaga 7.)

Miljöteknik vid Institutionen för Fysik och Mätteknik, Linköping Tekniska högskola, LiTH, har utfört en kart— läggning av företag som använder eller tillverkar PVC för kortlivade produkter respektive långlivade PVC—pro- dukter. (Bilaga 8.) Samhällsekonomiska konsekvenser av en avveckling av PVC och effekter på sysselsättning och handel har belysts av EkoEko AB. (Bilaga 9.)

Delegationen har genomfört fyra samråd med berörda branscher och företag samt ytterligare två samråd med Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket och miljöorga— nisationen Greenpeace. Totalt har nästan 40 företag och branschorganisationer deltagit vid ett eller flera sam- råd. Representanter för följande branschorganisationer har deltagit Sveriges Plastförbund, Plast- och Kemika- lieleverantörernas Förening, Grossistförbundet, Kemi- kontoret, Jernkontoret, Läkemedelsindustrins Bransch- organisationer, Svenska Sjukvårdsleverantörers Förening och Nordiska Plaströrsgruppen. Den enda svenska till- verkaren av PVC—råvara med produktionsanläggning i landet har bidragit med underlagsmaterial till utred" ningen.

Genom besök och andra kontakter har åtgärder beträffan- de PVC i andra länder kunnat belysas.

3 . ANDRA påcåmz menmen 3.1 Myndigheter

Som nämnts ovan bedriver Kemikalieinspektionen i samråd med Statens Naturvårdsverk ett projekt för att avgöra behovet av åtgärder avseende tillsatsmedel i plaster. Kemikalieinspektionen har redovisat slutsatser angående metallstabilisatorer och mjukgörare (Kemikalieinspek— tionen PM nr 11/94 respektive nr 12/94). Dessa två grupper tillsatsmedel används huvudsakligen i PVC-pro- dukter.

Kemikalieinspektionen har också ett regeringsuppdrag att i samråd med Statens Naturvårdsverk belysa behovet av åtgärder rörande användning av klor och klorerade ämnen. Uppdraget redovisas i juni 1994.

En produktionsanläggning för PVC-råvara finns i Stenungsund. Förberedelser för en sedan tidigare plane— rad omprövning av anläggningens verksamhet enligt mil— jöskyddslagen pågår. Enligt Naturvårdsverket förväntas omprövningen ske till hösten 1994.

3.2 Branschens åtagande avseende återvinning och deponi

vid ett möte på Naturvårdsverket om hur miljön påverkas av materialåtervinning av PVC-produkter den 18 mars 1994 med företrädare för delar av PVC—industrin träffa- des en överenskommelse om att tillsätta en arbetsgrupp som skall utreda vad som händer med materialet vid upp- repad återvinning. I uppdraget ingick också att utreda vilka ytterligare tillsatser av additiv som krävs, samt vilka nedbrytningsprodukter och hur stor mängd av dem som bildas samt miljöeffekterna i övrigt. Den svenska PVC—tillverkaren undersöker vilka nedbrytningsprodukter som bildas vid upprepad återvinning av PVC-kabelmantel med och utan koppar. Den svenska PVC-tillverkaren åtog

sig också vid nämnda möte att vidarebefordra informa- tion om emissioner vid återvinning till Naturvårdsver— ket.

Frågor som vid mötet konstaterades vara ofullständigt belysta var bl.a. om nya tillsatser av stabilisatorer behöver tillföras den återvunna plasten, om mängden tillgängligt plastavfall för återvinning, och om vilka nedbrytningsprodukter som bildas vid omsmältning av blandplast i närvaro av exempelvis katalyserande kop— par.

Vid mötet framkom att det i Norge pågår ett projekt som syftar till att bygga upp ett återvinningssystem för blandplast (polyeten och PVC) - Retroplast. Ambitionen är, enligt företrädare för PVC-industrin, att vid åter- vinning inte framställa sekunda produkter utan produk- ter av hög kvalitet som är väl lämpade för sin använd- ning.

Naturvårdsverket anser i sitt utlåtande om miljöpåver— kan av PVC att en studie också måste göras av vilka nedbrytningsprodukter som bildas vid deponering av PVC- produkter samt hur dessa påverkar deponierna och miljön. Risken för bildning av persistenta och toxiska föreningar bör utredas.

Den norska och svenska tillverkaren av PVC-råvara planerar en studie av nedbrytning av PVC i jord och i deponi. Under hösten 1994 sker en kartläggning av nuva- rande kunskapsläge, och därefter planeras praktiska nedbrytningsförsök i början av år 1995.

4. TIDIGARE srärmmcsuemrn nu. pvc: mvenm på nrwön

Inverkan på hälsa och miljö av PVC och tillsatsmedel som ingår i PVC har behandlats av regering och riksdag vid flera tillfällen de senaste åren.

Budgetpropoeition 1909/90:1oo

Enligt budgetproposition 1989/90:100, bilaga 16 bör PVC avvecklas som förpackningsmaterial. Där redogörs också för ett åtagande om avveckling av PVC.

I propositionen diskuteras riskerna för dioxinbildning vid förbränning av PVC-material. Enligt propositionen kan en god rökgasrening minska utsläppen betydligt och därmed vara en lösning på kort sikt. På lång sikt krävs dock andra lösningar. En sådan är att avveckla PVC- plasterna i förpackningar och andra engångsmaterial.

I propositionen redovisas en åtgärd för att minska användningen av PVC—förpackningar. Ett frivilligt åtagande av förpackningsföretag bedöms i propositionen leda till att PVC avvecklas i närmare 70 procent av de PVC-haltiga livsmedelsförpackningarna. Återstående del utgörs enligt propositionen av importerade produkter. Även denna återstående PVC—användning i förpackningar och andra engångsartiklar bör ersättas med andra mate- rial.

Propositionen antogs av riksdagen i maj år 1990 (bet. 1989/90:JoU 16, rskr. 1989/90:241) utan några ändringar i denna del.

Proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö

I propositionen 1990/91:90 om en god livsmiljö behand- lades flera ämnen som är vanligt förekommande i PVC.

Bly förekommer i relativt stora mängder i PVC-material. Blyanvändningen bör, enligt propositionen, avvecklas. Avvecklingen bör i huvudsak genomföras genom frivilliga åtgärder.

Propositionen behandlar också plastadditiven organiska tennföreningar, ftalater, klorparaffiner och bromerade flamskyddsmedel. Användningen av dessa ämnen skall

begränsas. En snabb avveckling anges vara målet för de ämnen inom respektive ämnesgrupp som är mest skadliga för miljön.

Organiska tennföreningar, ftalater och klorparaffiner användes år 1990 huvudsakligen som PVC-tillsatser.

Regeringen anger i propositionen att målsättningen bör vara att användningen av klorparaffiner skall ha upp- hört år 2000. De kortkedjiga och högklorerade klor- paraffinerna bör avvecklas senast till år 1994. Det pågående arbetet med att begränsa användningen av orga- niska tennföreningar bör, enligt propositionen, drivas aktivt så att den miljöskadliga användningen avvecklas så snabbt som möjligt. Vad gäller ftalaterna angavs målet vara att tillförseln till miljön skall minska.

Vidare sägs det i propositionen: "Det är också angelä- get att myndigheterna mot bakgrund av bl.a. vad som uppnås genom industrins egenåtgärder, gör en bedömning av vilka ytterligare åtgärder som kan krävas för att säkra en begränsning av användningen av ämnena. Rege- ringen har erfarit att ett samlat förslag om begräns— ningar för plastadditiv kommer att utarbetas av Kemika— lieinspektionen och Naturvårdsverket gemensamt. Myndig- heternas arbete inriktas mot en snabb avveckling av de ämnen som är mest skadliga för miljön."

Propositionen antogs i maj år 1991 av riksdagen (bet. 1990/91 JoUz30, rskr. 1990/91:73) utan några ändringar i denna del.

Proposition 1992/93:180 om riktlinjer för en krets- loppsanpassad samhällsutveckling

PVC och andra klorerade plaster behandlas i kretslopps- propositionen (prop.1992/93:180) under en egen rubrik.

PVC och andra klorerade plaster diskuteras från miljö- synpunkt främst på grund av sitt höga klorinnehåll och de miljöfarliga tillsatserna, som medför problem vid avfallshanteringen.

Departementschefen föreslår i propositionen: "Ett upp- drag bör ges till den kretsloppsdelegation som jag kommer att föreslå i ett senare avsnitt att i samverkan med berörda myndigheter, branscher m.fl. upprätta en plan för att undvika miljöpåverkan från polyvinylklorid och andra klorerade plaster genom substitution eller återvinning. En avveckling sker av användning av klore- rade plaster i kortlivade produkter genom att substitu— tionsprincipen i lagen (1985:426) om kemiska produkter tillämpas. Ett avvecklingsbeslut bör föregås av en miljökonsekvensbeskrivning."

Propositionen antogs den 26 maj 1993 av riksdagen (bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93z344) utan ändringar.

5. ÖVERSIKT AV PVC OCH ANDRA KLORERADE PLABTER

Produktionen och konsumtionen av plaster har ökat kraf— tigt sedan 1940-talet. Plasterna har ökat sina mark- nadsandelar delvis på bekostnad av andra material som t.ex. trä och metaller. Den globala plastproduktionen är ungefär 90 miljoner ton. I Sverige är den totala konsumtionen av plaster omkring 850 000 ton per år, vilket motsvarade en plastkonsumtion på ungefär 100 kg per person år 1991.

I dag finns det en stor mängd plaster med olika egen- skaper. Inom plastområdet sker en ständig utveckling när det gäller plastsammansättningar och material— egenskaper.

Olja är basen för produktion av plast. Av den totala mängden olja som förbrukas i världen går 5 procent till produktion av plaster. I dag pågår forskning och ut- veckling av plaster som är baserade på förnybara rå— varor.

Konsumtionen av PVC-råvara i Sverige var ungefär 98 000 ton år 1992. Den totala förbrukningen av termoplast- råvara, plaster som går att omforma, var samma år 470 000 ton. Den mängdmässigt största termoplasten var low density polyeten (PELD) med 195 000 ton följd av PVC, och därefter high density polyeten (PEHD) med 58 000 ton. Konsumtionen av polypropen (PP) var 56 000 ton. Ytterligare ett antal termoplaster svarade var och en för mindre mängder av förbrukningen år 1992.

Produktionen av termoplastråvara var i Sverige 515 000 ton år 1992 och därav exporterades 442 000 ton. Impor— ten år 1992 var 433 000 ton. Ca 60 000 ton av den svenska konsumtionen av PVC-råvara importerades år 1992 och ca 40 000 ton av konsumtionen tillverkades i Sverige.

I Sverige finns en tillverkare av PVC—råvara. Den svenska tillverkaren producerade 115 000 ton råvara år 1992, varav 75 000 ton exporterades. För att kunna fastställa den totala svenska konsumtionen av PVC skall hänsyn även tas till importen av färdiga produkter med PVC-innehåll. Användningen av andra klorerade plaster

är i sammanhanget försumbar.

I Västeuropa produceras ungefär 5 miljoner ton PVC—rå- vara per år. Världsproduktionen är på ca 18 miljoner

ton.

Den första kommersiella produktionen av PVC startade i USA i slutet av 1920—talet, och i Europa började pro- duktionen i Tyskland ett par år senare. Produktionen av PVC i England kom igång på 1940-talet medan den svenska tillverkaren startade sin produktion på 1960-talet.

PVC och andra klorerade plaster skiljer sig från andra plaster på så sätt att de förutom kol och väte även innehåller klor och jämfört med många andra plaster stora mängder additiv. PVC-råvaran innehåller 57 pro- cent klor.

5.1 Import av PVC-råvara

Den PVC-råvara som används i Sverige importeras till 60 procent. Resterande mängd produceras av den svenska tillverkaren. Den största importen sker från Tyskland med 30 procent, och importen från Norge och Finland är 10 procent vardera. Totalt kommer 90 procent av PVC— råvaran från inhemsk produktion samt från Tyskland, Norge och Finland.

Viss import sker också från Polen, gamla Tjeckoslova- kien, USA och Brasilien. Från vilket land och i vilka volymer import sker varierar kraftigt bland annat be- roende på valutakurser. Ingen import av PVC—råvara sker från Asien. Liksom i Sverige finns PVC-tillverkare i

Norge och Finland. Den svenska och den norska tillver-

karen har samma ägare. I Tyskland finns sju tillverkare av PVC—råvara.

5.2 Ackumulerede mängder i samhället

I samhället beräknas drygt 2 miljoner ton PVC finnas ackumulerat i olika PVC-produkter sedan år 1965. Av den mängden är 600 000 ton mjukgörare.

Under perioden från år 1965 till år 1992 har drygt 500 000 ton PVC—produkter blivit avfall. Därav finns drygt 300 000 ton ackumulerade i deponi. Totalt ca 200 000 ton PVC-produkter har förbränts i de kommunala förbränningsugnarna.

5.3 övriga klorerade plaster

I Kretsloppsdelegationens uppdrag ingår förutom att utreda PVCs inverkan på miljön även att utreda andra klorerade plasters påverkan. Av de klorerade plaster som finns på den svenska marknaden är PVC dock i dag totalt dominerande. PVC är också den enda klorerade plasten som tillverkas i Sverige. Förutom PVC används i Sverige också polyvinyliden klorid (PVDC) och C-PVC (klorerad PVC). Importen av polyvinyliden klorid och C- PVC sker i form av halvfabrikat som folier. Sammanlagt importeras totalt 7 ton PVDC och C-PVC per år, vilket skall jämföras med tillförseln av PVC-råvara på 98 000 ton, exklusive import av PVC—produkter.

Polyvinyliden klorid (PVDC) används till en mycket tunn film med goda barriäregenskaper, som förekommer främst i livsmedelsförpackningar. Enligt importören skall den nuvarande användningen av PVDC avvecklas i Sverige.

För C—PVC finns två importörer. En del av C—PVC ingår 1 produkter som exporteras vidare och som alltså inte används på den svenska marknaden. Sammantaget kommer ca

5 ton övriga klorerade plaster ut på den svenska mark-

naden.

Jämfört med användningen av PVC är användningen av dessa plaster försumbar och behandlas därmed inte fort-

sättningsvis i kartläggningen.

Kretsloppsdelegationen återkommer i kapitel 17 med förslag om hur övriga klorerade plaster bör hanteras.

6. TILLVERKNING AV PVC-RAVARA

Tillverkningen av PVC kan delas upp i tre delmoment där framställningen av klor utgör det första steget. Klor och eten utgör sedan basråvarorna vid framställning av PVC-råvara.

Den svenska tillverkaren av PVC-råvara hade år 1992 en omsättning på totalt 1 000 miljoner kronor. PVC-råvaran svarar för utgör 70 procent av företagets omsättning. Den resterande delen kommer från försäljning av natriumlut. Företaget har ca 480 anställda. Miljövill- koren för produktion av PVC—råvara skall omprövas. Omprövningen omfattar inte klorframställningen. Med

PVC-råvara avses i fortsättningen PVC—polymeren utan några additivtillsatser.

6.1 Klor

Klorerade ämnen bildas eller används vid de olika till— verkningsstegen vid framställning av PVC-råvara. PVC består till 57 procent av klor.

Kemikalieinspektionen använder i sitt "Solnedgångspro- jekt" 73 listor över hälso— och miljöfarliga ämnen som en bas för selektion av de mest hälso- och miljöskad- liga ämnena. Listorna är upprättade av internationella organ som FN, EG, OECD och Nordsjökonferensen samt av nationella myndigheter. Listorna är fördelade på 19 kategorier efter vilken typ av hälso— och miljöproblem eller effekter de listade ämnena är förknippade med. Listor finns exempelvis för cancerframkallande ämnen och allergena ämnen.

10000005—

R 1 d 100000 5 % eg era e . D D 3 _ 10000 0 _ A PVC relaterade D (i 10 A D E 5 g _ _ _ 2 1000- D 13 E] . . T' :[ m & Ovriga & 8 D 8 _57'3 . B* 100 8 g o C 0 gå. E A A 3. > % E (3 D B B _ . 9, D 10 o 5 D D 8 B .. 1 D D D D C C) C) D O_l —r _r— T— —r , __,— 0 2 4 6 8 10 12 14 15 Antal kategorier Figur 1. Klorföreningar som förekommer både i pro-

duktregistret och på hälso— och miljöfar- lighetslistor. Varje ämne finns represente- rat genom sin volym och antalet kategorier av listor ämnet finns upptaget på. Antalet listkategorier utgör ett mått på i vilken grad ämnet kan sägas vara av "multiproblem- karaktär". Endast ämnen med en registrerad användningsvolym i Sverige över 0,5 ton år 1992 har tagits med i figuren. Innebörden av siffrorna i figuren beskrivs i tabell 1.

Källa: Kemikalieinspektionen

Tabell 1. Klorföreningar relaterade till PVC redovisa- de till produktregistret år 1992

Sif fra Ämne Mängd (ton) lår 1 PVC 100 000 2 1 , 2-dikloretan 100 000 3 kloreten 8 600 4 1 , 1 , 2 , 2-tetrakloretan 500

S 1 , l , 2—trikloretan 160 6 2 , 3 , 4—triklorbuten 50 , 7 Hexakloretan 40 t 8 Pentakloretan 30 , 9 1 , 1 , 2 , 3 , 4 , 4—hexaklor-l , 3-butadien 20 l

Källa: Kemikalieinspektionen

16.2 Klortillverkning

.Av den totala användningen av klorgas i Sverige används

70 procent till framställning av dikloretan (EDC). EDC är ett av mellanstegen vid tillverkningsprocessen av

PVC-råvara.

Tillverkning av klor som skall användas för produktion av PVC-råvara sker vid två anläggningar i Sverige, i Stenungsund och Bohus. Förutom klor bildas också natronhydroxid i processen, vilken används bl.a. inom

skogsindustrin.

Framställningen av klor och alkali sker genom elektro- lys av natriumklorid (koksalt). Det åtgår stora mängder elenergi eftersom tillverkningen av klor är en elektro—

lysprocess.

Klorframställning kan ske med tre olika metoder. I mem- branmetoden används en fluorerad polymermembran. Natur- vårdsverket anser i sitt utlåtande att klorframställ— ning med membranmetoden, utifrån dagens kunskap, inte bedöms förorsaka några allvarligare störningar på miljön. I diafragmametoden separeras de produkter som bildas av en diafragma bestående av asbest.

Totalt finns tre anläggningar i Sverige för tillverk— ning av klor. De två svenska anläggningar som producerar klor till PVC—framställning använder amalgammetoden, vilket innebär att kvicksilver används och under processen emitteras bl.a. till luft. Membranmetoden används vid den tredje svenska anläggningen. Amalgammetoden kräver mer energi än membranmetoden. Båda tillverkningsmetoderna förbrukar

dock stora mängder elenergi.

Tillverkning av klor för med sig utsläpp till luft och vatten. Det sker även utsläpp med avfall och via pro— dukterna. Utsläpp av kvicksilver till luft är 135 kg

per år och till vatten 1,4 kg samt till avloppsrenings— verk 4,6 kg. Med produkterna följer 6,2 kg kvicksilver, och 1,3 kg kvicksilver släpps ut med avfall. Det finns ansenliga mängder (ca 360 n?) kvicksilverhaltigt avfall lagrat. Det avfall som är lågkontaminerat med kvicksilver deponeras till Viss del.

Tillverkningen för även med sig avfall som innehåller bl.a. dioxiner, tungmetaller och hexaklorbensen. Utsläpp till vatten är ca 17 g hexaklorbensen och ca 7 mg dioxin.

Vid klortillverkning är det avgången av kvicksilver till luft och energiförbrukningen som, enligt Naturvårdsverket, är de för miljön mest belastande fak- torerna.

Amalgammetoden skall enligt Sveriges åtagande vid Nord- sjökonferensen vara avvecklad till år 2010.

6.3 Tillverkning av EDC, VCM och pvc

Dikloretan (EDC) framställs vid nästa tillverkningsled ur klorgas och eten som sedan krackas till vinylklorid (VCM). VCM polymeriseras i det sista tillverkningsledet till PVC-råvara i olika kvaliteter.

PVC-råvara tillverkas vid en produktionsanläggning i Stenungsund. Anläggningen kan inte, enligt tillverkaren, användas för annan produktion.

Tabell 2. Utsläpp från anläggningen i Stenungsund (ton/år)

1993 1992 1991 1990 1989 1988 1987 VCM—fabriken (mätt) etylklorid diskont 1,2 1,3 1,7 2,2 9 0,7 8 dikloretan diskont 1,5 1,5 1,9 3 12,3 4,4 16 eten diskant 4,8 7,8 8,6 7,9 2,8 3,6 9 vinylklorid disk 0,7 0,5 0,03 0,06 (0,3 (0,1 0,4 HCI diekont 0,2 ? ? ? ? ? ? ! » PVC-fabriken (mätt) vinylklorid kont 100 89 77 77 98,5 86,7 67,1 vinylklorid disk 2,8 6,7 8,3 6,8 7 3,5 10,4 , Tanklager (ber) 1 dikloretan 0 16 85 86 85,6 ? ? , Hamn (ber) dikloretan 4,4 3,4 2,9 3,5 3,5 ? ? Reningsverk (ber) dikloretan 00 0 0,4 0,2 ? ? ? vinylklorid 3 5 1,2 3,3 ? 7 ? Området (mätt) * dikloretan diffust 60? ? 200? 190? ? ? ? % vinylklorid " 25? ? 40? 40? ? ? ? ? romun'ENL ; MILJORAPP (204) 132 189 190 219 7 ? Jfr summa 119 131 187 190 219 99 111

kont - kontnuerlig

1 ! disk diskkontnuerlig i ber — beräknad

Anmärkning: De värden i tabellen som anger diffusa utsläpp för området är medelvärden av ett fåtal mätningar och inkluderar de kända punktutsläppen. Att summera samtliga värden ger därför, enligt Naturvårdsverket, en överskatt— ning. En uppskattning av totalutsläppet för 1993 kunde vara 85—120 ton.

Källa: Naturvårdsverket

Till recipienten släpps det ut 90 g hexaklorbensen och 2 700 g pentaklorbensen (baserat på ett fåtal mätningar år 1992).

Vinylklorid är cancerogen, men enligt den lokala till- synsmyndigheten ligger halterna av vinylklorid i arbetsmiljön väl under gällande gränsvärden.

Lätta och tunga avfallsströmmar samt EDC-tjära utgör avfall från upparbetningen av de olika dikloretanström—

marna. Vid nästa steg i tillverkningen av vinylklorid bildas VCM—tjära som avfall.

Enligt Naturvårdsverket domineras luftutsläppet av vinylkloridmonomer. Deras bedömning är att halterna ligger under lågrisknivån. Saltsyra bildas vid företa— gets avfallsförbränning och utsläppen år 1992 var drygt 2000 ton. Saltsyreöverskottet släpps ut via skrubber. I skrubbervätskan kan en viss mängd icke önskvärda klor— organiska föreningar förväntas.

Flera av de lätta och tunga avfallsströmmarna är, enligt Naturvårdsverket, starkt förorenade med dioxiner och andra oönskade klororganiska föreningar.

Det avfall som bildas vid tillverkningsprocessen destrueras i tillverkarens egen förbränningsanläggning lagras eller exporteras för förbränning i en VCM-fabrik i Nederländerna. Företagets koncessionstillstånd medger rätt att utföra försök med att förbränna det avfall "Heavy ends", som i dag exporteras. Enligt företaget kommer sådana försök i förbränningsugnen att genomföras i samråd med tillsynsmyndigheten under år 1994—95. Totalt brändes ca 4 000 ton tjäror och lätta avfalls- produkter år 1992. Sedan början av år 1993 förbränns ventilationsgaserna från EDC—tanklagret i tillverkarens förbränningsugn. Enligt tillverkarens miljörapport år 1992 var utsläppet av vinylklorid drygt 96 ton.

Utsläpp till vatten domineras av syrenedbrytande ämnen, som härrör från såväl VCM- som PVC—produktionen.

Utsläppen av nitratkväve och ammoniakkväve till vatten kommer enligt tillverkaren att minska under år 1994 genom åtgärder för att dels förbättra driften i avloppsreningsverket, dels minska användningen av ammo- niak i PVC-produktionen.

Till vatten sker också utsläpp av saltsyra och hypoklo- rit från skrubberrening av förbränningsgaserna från förbränningsugnen. Tillverkaren har i ett koncessions- ärende, som nyligen avgjorts (om tillstånd till försök med utökad förbränning), åtagit sig att utreda möjlig- heterna att ta tillvara saltsyran.

Färska sedimentanalyser från ett flertal provpunkter utanför Bohuslän visade de högsta halterna av penta- och hexaklorbensen i Stenungsundsprovet. Anrikningsfak— torerna i förhållande till bakgrund var 25 respektive 60. Att Hydro Plast är en av källorna torde enligt Naturvårdsverket vara ställt utom tvivel med hänsyn till de påvisade halterna efter reningsverket. Även utanför Göteborg var anrikningen betydande.

Utsläppen av klororganiska föreningar till vatten från reningsverket, som produktionsanläggningen i Stenung- sund är ansluten till, är ej försumbara och möjliga åt— gärder bör utredas, enligt Naturvårdsverket.

6.4 Sammanfattning av miljöeffekter vid tillverkning av pvc

Klor är en av råvarorna vid framställning av PVC—rå- vara. Klor som används vid framställning av PVC-råvara tillverkas vid två anläggningar i Sverige. Av all klor— användning i Sverige används 70 procent till tillverk- ning av dikloretan som utgör ett tillverkningsled vid PVC-framställningen. Dikloretan exporteras till 50 pro- cent, resterande används till framställningen av PVC— råvara.

Det finns tre olika metoder för att tillverka klor. Den svenska klortillverkningen i Stenungsund och Bohus sker med amalgammetoden, som innebär användning av kvicksilver i processen. Enligt Sveriges åtagande i Nordsjökonferensavtalen skall amalgammetoden vara av— vecklad år 2010.

Utsläpp av kvicksilver utgör, enligt Naturvårdsverket, det största miljöproblemet tillsammans med den höga energiförbrukningen. Även klororganiska föreningar släpps ut i samband med tillverkningen.

Framställning av PVC-råvara sker från klorgas och eten via tillverkningsstegen dikloretan (EDC) och vinylklo- rid (VCM). Tillverkning av PVC-råvara sker vid en anläggning i Sverige, och 40 procent av den tillverkade PVC-råvaran används inom landet, resten exporteras. Av den svenska konsumtionen av PVC-råvara importeras 60 procent, från framför allt Tyskland (30%), Norge (10%) och Finland (10%), tillsammans med den PVC—råvara som produceras i Sverige utgör det hela 90 procent av den totala konsumtionen.

De klorföreningar som används eller bildas i processen har studerats av Kemikalieinspektionen i "Solnedgångs- projektet". I kloruppdraget har en sammanställning gjorts med hjälp av data från detta projekt och från produktregistret. Bland de klorföreningar som används i Sverige utmärker sig ämnen relaterade till PVC—produk- tion genom att de förekommer i stora mängder, samtidigt som de finns på många av de listor inom "Solnedgångs- projektet" som upptar kemikalier med indikation på hälso— eller miljöeffekter.

Flera av de lätta och tunga avfallsproduktströmmarna från PVC-tillverkningen är starkt förorenade med dioxi- ner och andra oönskade klororganiska föreningar. Utsläppen av klororganiska föreningar till vatten från det reningsverk som produktionsanläggningen är ansluten till är ej försumbara. Även diffusa usläpp sker från produktionsanläggningen.

En omprövning, enligt tioårsregeln, är planerad av den anläggning som producerar PVC-råvara från klorgas och eten. Naturvårdsverket anser att man inom ramen för prövning enligt miljöskyddslagen kan få till stånd de

ytterligare åtgärder till skydd för miljön som är moti- verade inom ramen för omprövningen enligt miljöskydds- lagen. Amalgammetoden, som används för tillverkningen av klor till PVC-framställning, ingår inte i denna prövning. Ingen av de två tillverkarna av klor med amalgammetoden har hittills ansökt om tillstånd enligt miljöskyddslagen för omläggning till annan tillverk- ningsmetod. Amalgammetoden måste avvecklas senast år 2010. Den förnyade prövningen inom ramen för miljö- skyddslagen förbereds av Naturvårdsverket och väntas ske under hösten 1994.

7. ADDITIVER

En stor mängd tillsatsmedel (additiver) tillförs PVC- råvaran för att produkterna skall få önskvärda materi— alegenskaper och för att råvaran skall kunna bearbetas.

Beroende på användningsområde för PVC—produkterna till— sätts olika typer av additiv. Vissa av additiven kan upprätthålla flera funktioner. I PVC används betydligt större mängder additiver och i högre koncentrationer än i många andra plaster. PVC-material kan bestå av mer än 50 procent additiver. Vissa additiver används i stort sett uteslutande till PVC. Det är normalt att tillsätta 5-10 olika additiv. Antal respektive mängd beror på vilka materialegenskaper som önskas.

PVC—produkter kan indelas i två grupper: dels styva produkter utan tillsats av mjukgörare, dels mjuka pro- dukter. Mjukgjord PVC används i exempelvis golv, kabel, slangar, vissa folier och film. Exempel på styva pro- dukter är rör. Rör och kabel är i allmänhet produkter med lång livslängd medan folier till exempelvis för— packningar är produkter med kort livslängd.

sammansättning Innehåll PVC-råvara 50% - > varav 57% är klor Additiv 50% — > varav 15-25% är mjukgörare

Figur 2. Sammansättning av PVC-material, exemplet avser golv. Additivmängden i golvrecept kan variera mellan 40—60 procent.

De additiv som tillsätts PVC—råvaran är i huvudsak mjukgörare, stabilisatorer, fyllmedel, slagseghetstill- satser, smörjmedel och pigment.

Tabell 2. Normal sammansättning av ett PVC—recept

PVC—råvara 50-955 Mjukgörare o-5o% Stabilisatorer 0,2-S% Smörjmedel O,1—2% Fyllmedel 1—50% Slagseghetstillsatser 0-10% Pigment 0—10% övriga 0- S%

___—

Källa: Kemikalieinspektionen

Kemikalieinspektionen bedriver i samarbete med Natur— vårdsverket och Arbetarskyddsstyrelsen ett plastaddi- tivprojekt. Utifrån en selektionsprocess där använda volymer och hälso- och miljöfarlighet bedömdes visade det sig att de två mest angelägna additivgrupperna för vidare undersökningar var metallföreningar och mjuk— ningsmedel. Metallföreningar används som stabilisato- rer, pigment och smörjmedel.

Mjukgörare och metallstabilisatorer används i princip nästan uteslutande till PVC.

7.1 Mjukgörare

PVC-råvaran är styv och för att uppnå mjukare och segare egenskaper tillsätts mjukgörare. Tillsatt mängd avgör till stor del mjukningsgraden på PVC-materialet.

Merparten av de kortlivade produkterna är mjukgjorda. Stora användningsområden för mjukgjord PVC 1 produkter med en lång brukstid, över 15 år, är golv, kablar, tapeter och färg (till belagd plåt).

PVC-råvaran blir mjuk genom att molekylerna i mjuk- ningsmedlet skiljer PVC-kedjorna åt så att de kan röra sig i förhållande till varandra. Mjukgörare kan vandra ut ur PVC-plasten under användning av produkterna och i avfallsledet. Detta kan innebära risker för hälsa och miljö.

Som mjukgörare till PVC används disyraestrar, trisyra— estrar, fosforsyraestrar och klorparaffiner.

7.1.2 Ftalater

Ftalater är samlingsnamnet för en grupp ämnen som kemiskt är diestrar. Egenskaperna för ftalaterna kan varieras genom att olika alkoholer ingår i estern.

Ftalater utgör den största gruppen mjukgörare. Av den totala konsumtionen på 20 150 ton ftalater till plaster år 1992 användes den allra största delen (ungefär 80%) till PVC. En ytterst marginell användning sker till gummi, färg, fogmassor m.m.

Dietylhexylftalat (DEHP) är den mest använda ftalatför- eningen med en årlig förbrukning på 10 900 ton. Diok— tylftalat (DOP) används ofta som benämning för DEHP. Det är därför troligt att mängden DOP i statistiken på ca 2 000 ton skall föras samman med angiven mängd DEHP.

Tabell 3. Användning av ftalater i plast i Sverige 1992

___—___—

Ftalat Volym (ton) Dibutylftalat (DBP) (100 Butylbensylftalat (BBP) 1 490 Dietylhexylftalat (DEHP) 10 900 Diisononylftalat (DINP) 2 280 Diisodecylftalat (DIDP) 1 490 Dioktylftalat (DOP) 2 040

__________—______——————————

Källa: Kemikalieinspektionen

Vissa ftalater, exempelvis DEHP, exporteras i stor ut— sträckning. Den exporterade mängden är inte inräknad. Av de ftalater som användes som mjukningsmedel år 1989 gick 65 procent till golv, tapeter och kabel.

7.1.3 övriga disyraestrar och trisyraestrar

Förutom ftalater används adipater, azelater, sebacater, glutarater och trimellitater som mjukgörare till PVC.

Tabell 5. Import och tillverkning av di— och trisyra— estrar till plast år 1992. Huvuddelen används till PVC. Adipater används även i gummiindustrin och som tillsats till olja.

___—

Di/trisyraester Förkort. Volym (ton) Di(2-ety1hexy1)adipat DEHA 680 Övriga adipater 230 Azelat 20 Sebacat 1 Glutarater 7 Tri(C7—C9)trimellitat TOTMo 210

o(Tris(2—ethylhexyl)trimellitat) ____________________________________________________

Källa: Kemikalieinspektionen

Di(2-ety1hexy1)adipat (DEHA) har goda lågtemperatur- egenskaper och god ljusstabilitet. Jämfört med DEHP har DEHA något sämre mjukgörande effekt. DEHA används bland annat till livsmedelsförpackningar. Adipater kan ibland kräva tillsatser av biocider. Azelater har bra köld— egenskaper och används alltid tillsammans med andra mjukgörare. Trimellitater används till högtemperatur- applikationer. De har något sämre mjukningseffekt än DEHP.

De olika mjukgörarna har begränsad utbytbarhet beroende på tekniska egenskaper och ekonomiska aspekter. Vissa mjukgörare, exempelvis adipater och azelater, används alltid eller ofta tillsammans med andra mjukningsmedel.

Adipater, azelater, sebacater och glutarater vandrar lättare ut ur plasten, enligt Kemikalieinspektionen, än ftalater och trimellitater. Trimellitater vandrar i sin

tur ut ur produkterna i mindre omfattning än ftalater. Valet av mjukgörare påverkar således storleken på emis—

sionerna. 7.1.4 Fosforsyraestrar

Användningen av fosforsyraestrar, som mjukgörare till PVC, är i förhållande till andra mjukgörare mycket liten. Tillverkning och import av metyletyldifenylfos— fat till plast var 21 ton år 1992 av för tri(2-ety1— hexyl)fosfat 7 ton. Även andra fosforsyraestrar kan användas i plast. Deras funktion är ofta i första hand flamskyddande men de fungerar även som mjukgörare.

Fosfatmjukgörare accelerar den termiska nedbrytningen, enligt Kemikalieinspektionen, vilket skulle kunna innebära ett större behov av värmestabilisatorer.

7.1.5 Klorparaffiner

Klorparaffiner är en annan grupp mjukgörare som också har flamskyddande egenskaper. Importen av klorparaffi— ner för användning i plast var år 1992 minst 1 000 ton.

7.1.6 Hälsoeffekter

DEHP är den bäst undersökta ftalatföreningen. För DEHP finns djurstudier och vissa studier avseende exponering för människa. För vissa hälsoeffekter är dataunderlaget mycket bristfälligt för alla övriga ftalater. För fos- forsyraestrar är hälsoeffekterna dåligt undersökta. Kemikalieinspektionen redovisar faroanalyser för DEHP, DIOP, DINP. Hälso— och miljöeffekter för klorparaffiner finns redovisade i begränsningsuppdraget (Kemikalie—

inspektionen 10/90).

DIOP, DIDP och DEHP uppvisar låg akuttoxicitet vid för— täring och upptag via huden hos råtta. DIDP och DEHP är båda något irriterande på kaninhud.

Enligt Kemikalieinspektionen har studier avseende effekter på bl.a. tillväxt, levervikt, njurvikt, testiklar och peroxisomproliferation. studierna har genomförts på råtta och mus. För DEHP är peroxisompro— liferation och ökad relativ levervikt de subkroniska effekter som uppkommer vid lägst doser. Peroxisomproli— feration kan ha ett samband med uppkomsten av cancer.

DEHP är cancerogent för råtta och mus, båda könen. ökad frekvens av god— och elakartade levercellstumörer har påvisats vid tillförsel av DEHP (3 000 ppm) i fodret vid långtidsförsök.

DEHP har visats påverka fertiliteten hos mus vid till— försel via fodret (3 000 ppm). Missbildningar har visats hos musfoster då fodret innehållit DEHP (500- 2 000 ppm). DEHP ger också effekter på fortplantnings— organen. övriga ftalater har inte studerats i detta avseenden.

Uppgifter om exponering av ftalater av människa finns endast för DEHP. Det går att anta, enligt Kemikalie— inspektionen, att människor exponeras för DEHP i betyd— ligt högre grad än för övriga ftalater.

Intaget av DEHP via livsmedel ligger väsentligt lägre än effektnivåerna i djurstudier. Användningen av DEHA i livsmedelförpackningar leder till att exponeringen av normalbefolkningen för DEHA blir avsevärt högre än för DEHP. För DEHA och TOTM saknas studier som visar vid vilken dos vissa kritiska effekter först uppstår.

Störst exponering för människor av DEHP förkommer troligen i samband med olika typer av medicinsk behand- ling. DEHP ingår i PVC-blodpåsar och annan medicinsk utrustning med PVC-innehåll. Behandling med hjärt—lung- maskin kan ge upphov till en DEHP—exponering på 14 mg/kg och dag. Nyfödda barn som ges blodtransfusioner

kan exponeras för mer än 4 mg/kg och dag. Blödarsjuka och dialyspatienter är andra utsatta grupper.

Vid djurstudier ligger den högsta testade dosen vid vilken inga substansrelaterande förändringar förekommer på 5—1250 mg/kg och dag för vuxen råtta. Kritiska effekter är enligt Kemikalieinspektionen peroxisom-pro- liferation och ökad relativ levervikt.

Enligt Kemikalieinspektionen ligger exponeringsnivåerna (DEHP) för människa vid vissa medicinska behandlingar så nära de nivåer som visats ge effekter i djurstudier (på gnagare) att ingen säkerhetsmarginal finns.

7.1.7 Miljöeffekter

Klorparaffiner är naturfrämmande, svårnedbrytbara och giftiga för organismer som lever i vatten. Bioackumule- ring har, enligt Kemikalieinspektionens begränsnings- uppdrag, konstaterats. Subletala effekter för olika fiskarter har noterats vid låga koncentrationer. Ämnet är akuttoxiskt för kräftdjur vid låga koncentrationer. Hög giftighet har också konstaterats för marina bak— terier.

Ftalatföreningen DEHP bryts ned långsamt under anaeroba vid låga temperaturer och i synnerhet under syrefattiga förhållanden. DEHP kan därför ackumuleras i sediment. DEHP kan också bioackumuleras.

Diffus spridning från varor är för DEHP den dominerande spridningsvägen. DEHP sprids över stora områden och har hittats vid mätningar, t.ex. i arktiska områden.

Vid produktion av ftalater är utsläppen, enligt Kemika- lieinspektionen, mindre än 0,5 ton och därmed försum- bara. Utsläppen av ftalater vid tillverkning av PVC— produkter var 41 ton år 1989. Vid transporter beräknas utsläppen till några ton.

Emissionerna till luft är grovt skattade till 300 ton per år från belagd plåt, och till 100 ton från belagd väv. Från tapeter och golv kan emissionerna till luft beräknas ligga på 1-2 ton. Emissionerna från kabel bedöms av Kemikalieinspektionen vara försumbara. Kabel är ofta nedgrävd i marken. Underlaget avseende emissio— nerna är bristfälligt och redovisningen visar de upp- gifter som finns tillgängliga. För att få en uppfatt— ning om den sammanlagda emissionen till luft, vatten och mark krävs ett betydligt mer omfattande underlags— material.

Mängden DEHP i avloppsreningsslam beräknas till ca 30 ton. Den årliga depositionen i Sverige uppskattas till 130 ton DEHP samt 90 ton DBP. Mjukgörare kan i luft transporteras längre sträckor, vilket kan ge skillnader i koncentrationer vid punktkällor respektive över större områden. I områden utan direktutsläpp till vatten av ftalater ligger DEHP-halterna i sediment nära halter som givit effekter i laboratorietest. Testen har utförts på en organism (grodägg) som påverkats indirekt av sedimenten via vatten, vilket innebär en lägre exponering än vad de sedimentlevande organismerna ut— sätts för.

I laboratorietester har försämrad kläckning av grodägg påvisats. Det saknas studier på toxitet för organismer som lever i sediment och i högre grad exponeras för DEHP än grodägg. Det går inte, enligt Kemikalieinspek— tionen, att utesluta att risker för effekter förelig- ger, och det gäller även långt från punktkällorna.

Indikationer finns på att DINP och DIDP kan vara något mer toxiska samt att de har något sämre nedbrytbarhet än DEHP.

Indikationer finns för att TOTM har något sämre ned- brytbarhet än DEHP. Det enda långtidstestet av TOTMs

giftighet på vattenloppa indikerar att TOTM är mindre giftig än DEHP.

Kemikalieinspektionen konstaterar utifrån befintlig kunskap kan en risk för effekter på sedimentlevande och filtrerande organismer inte uteslutas.

7.1.8 Slutsatser om mjukgörare

Kemikalieinspektionen anser att det är önskvärt att fler undersökningar görs om halter i miljön samt effek- ter på sedimentlevande och filtrerande organismer. Redan utifrån dagens kunskap kan man dock konstatera att tillförseln till miljön bör minska enligt Kamika-

lieinspektionen.

För DEHP (ftalat) bör tillförseln till miljön minska, vilket överensstämmer med tidigare riksdagsbeslut (prop. 1990/91:90 JoUz30, rskr. 1990/91:73).

Utifrån den bristfälliga dokumentationen som finns i dag kan enligt Kemikalieinspektionen inget av de utredda mjukningsmedlen sägas vara både mindre miljö— farligt och mindre hälsofarligt än DEHP.

Exponeringsanalysen visar att en stor del av de totala emissionerna kommer från varor. En analys av möjlighe— terna att minska användningen av DEHP i plast bör göras enligt Kemikalieinspektionen.

Användningen av klorparaffiner bör upphöra till år 2000, enligt riksdagsbeslut år 1991 (prop. 1990/91:90 JoUz30, rskr. 1990/91:73). De kortkedjiga och högklore- rade klorparaffinerna bör avvecklas senast år 1994.

7.2 Stabilisatorer

All PVC måste värmestabiliseras för att bearbetning skall vara möjlig. Stabilisatorerna skyddar materialet

från nedbrytning vid bearbetningen. De skyddar också produkterna när dessa utsätts för värme.

Blyföreningar är den största gruppen stabilisatorer, följda av barium/zink, organiska tennföreningar och kalcium/zink.

Även kadmium kan användas som stabilisator, vilket dock är förbjudet i Sverige. Tidigare i Sverige tillverkade eller importerade PVC—produkter, som fortfarande används eller är deponerade, kan innehålla kadmium.

Tabell 6. Förbrukning av värmestabilisatorer i ton, Sverige 1992.

Ämne/ämnes- kvantitet fördelning Kommentarer grupper ton Kadmium är förbju-

den i plast i

Sverige barium/zink- Flexibla och halv- föreningar styva profiler kalcium/zink- 4 Flexibla och halv- föreningar styva profiler barium/kadmi- umförening

org. tenn- föreningar Oktyl- och butyl- derivat

God isolator. Div. rör

Källa: Kemikalieinspektionen

Av den totala användningen av stabilisatorer till PVC står blystabilisatorer för 60 procent. För PVC med stabilisatorer används drygt 50 procent till rör och kopplingar och ungefär 40 procent till kablar.

Organiska tennföreningar står för drygt 10 procent av stabilisatoranvändningen. PVC med organiska tennföre— ningar används framför allt till folier, film och skivor. Indelning kan göras i svavelinnehållande respektive svavelfria tennföreningar. Svavelfria tenn- stabilisatorer har värmestabiliserande och ljusstabili- serande egenskaper. Tennstabilisatorer med svavelinne- håll har värmestabiliserande egenskaper men ger lukt— problem och påverkas negativt av ljus.

Monobutyltenn—, dibutyltenn- och dioktyltennföreningar har påträffats i slam från olika svenska reningsverk. Kemikalieinspektionen har låtit göra en faroanalys för monobutyltenn, dibutyltenn och dioktyltenn. De beräk- ningar som Kemikalieinspektionen låtit göra leder till bedömningen att dagens användning av monobutyltenn och dibutyltenn troligen inte innebär någon miljöfara. Dioktyltenn innebär däremot en möjlig fara. Dioktyl- tennföreningar används som stabilisatorer i PVC i till exempel tak. Någon annan användning av dioktyltennföre- ningar i Sverige än till PVC är inte känd, enligt Kemikalieinspektionen.

Alternativ till stabilisatorer av bly kan i vissa fall vara av barium/zink- och kalcium]zink-stabilisatorer. Kalcium]zink—stabilisatorer tål inte lika höga tempera— turer som blystabilisatorer. Det är oklart i vilken utsträckning bly och tennorganiska föreningar kan ersättas med andra stabilisatorer. Miljöeffekterna av alternativen är också otillräckligt utredda.

Eftersom all PVC måste stabiliseras finns stabilisato- rer i alla PVC-produkter. Spridningen blir därmed stor, vilket gör att det är svårt att kontrollera var ämnen som bly och organiska tennföreningar finns lagrade. Metaller, som bly, varken förstörs eller nybildas. Organiska tennföreningar kan däremot omvandlas. Vissa av de stabiliserade produkterna har kort livslängd och blir avfall inom något år. Andra produkter som rör och

golv har livslängder på över 10 år och upp till kanske 30-50 år.

Användningen av bly bör på sikt avvecklas enligt tidi— gare riksdagsbeslut (prop.1990/91:90, JoU:3o, rskr.1990/91:73). Beslutet omfattar all blyanvändning.

Enligt riksdagsbeslut (prop.1990/9lz90, JoU:3o, rskr.1990/91:73) skall användningen av organiska tenn- föreningar begränsas. I propositionen står det att det är angeläget att arbetet drivs aktivt så att den miljö- skadliga användningen av organiska tennföreningar av- vecklas så snabbt som möjligt.

Tabell 7. Blystabilisatorer i PVC (ton/år)

Användningsområde PVC, ton stabilisator Blyinnehåll ton ton Rör och koppling-

styva profiler 4 ooo _!

12 soo o 15.. oo

TOTALT 50 000 1 520 720

U p.. 0 O

Källa: Kemikalieinspektionen

Tabell 8. Blyfria metallstabilisatorer (ton/år)

Användningsområde Barium/ Kalcium/ _Tennorga— zink, ton zink, ton niska, ton '— ..

Film, folie och 175 skivor

Band- och plåt— beläggning Beläggning av textil

TOTALT

Källa: Kemikalieinspekt1onen15

För att inte oxidation skall ske tillsätts ämnen som förhindrar en sådan reaktion, samlingsnamnet för ämnen med dessa egenskaper är antioxidanter. I PVC används i huvudsak fenoler. Den svenska förbrukningen av anti— oxidanter till PVC uppskattas till 30 ton. Enligt Kemi— kalieinspektionen är det troligen en underskattning av kvantiteten. Förbrukningen till PVC motsvarar ca 8 pro— cent av den totala användningen av antioxidanter till plast.

7.4 Smörjmedel

De vanligaste ämnena som används som smörjmedel är

organiska vaxer, alifatiska syror och metallsalter av alifatiska syror. Smörjmedel tillsätts för att reglera smälthastigheten i bearbetningsmaskiner och för att [

sänka smältviskositeten samt förhindra klibb i form—

ningsverktyget. l i I 1

7.5 Flamekyddsmedel

Flamskyddsmedel kan tillsättas plast för att materialet skall bli mer svårantändligt, och för att flamsprid— ningen och rökutvecklingen skall minskas. PVC har bättre beständighet mot brand än de flesta andra van- liga plaster. Flamskyddande egenskaper har metalloxider som antimonoxid och molybdenoxid. Vissa mjukgörare kan även fungera som flamskyddsmedel, exempelvis fosfor- syreestrar.

7.6 Fyllmedel

För att minska kostnaden, uppnå speciella fysikaliska egenskaper, påverka färgen eller för att öka motståndet mot brand tillsätts fyllmedel. Dessa består av finmalda mineraler från naturliga eller syntetiska källor, ofta

belagda med stearinsyra. Kalk och dolomit är de vanli- gaste fyllmedlen för PVC.

7.7 Slagseghetstillsatser och processförbättrare

För att förbättra smältegenskaper och slaghållfasthet tillsätts ämnen som klorerad polyeten, ABS, MBS, akryl— ater och etenvinylacetatsampolymerer.

7.8 Färgämnen och övriga additiver

Både oorganiska och organiska pigment används för att färga PVC. Vanliga ämnen är titanoxid, kalciumkarbonat, antimonoxid, zinkoxid och zinkstearat. Flera av ämnena kan även ha andra funktioner.

Övriga additiver som i vissa fall används till PVC är biostabilisatorer, antistatmedel, viskositetsförändran- de ämnen samt blåsmedel som används för att få porösa material.

7.9 sammanfattning om additiver

De två viktigaste additiven för PVC är stabilisatorer och mjukgörare. All PVC tillsätts stabilisatorer.

Enligt Kemikalieinspektionens riskbedömning i additiv— projektet bör tillförseln av ftalaten DEHP till miljön minska. Mjukningsmedlen i Kemikalieinspektionens additivprojekt omfattar ftalater, övriga disyraestrar och trisyraestrar samt fosforsyraestrar. Det underlag som finns tyder enligt Kemikalieinspektionen dock på att en övergång från DEHP till något av de andra mjuk- ningsmedel som utretts sannolikt inte skulle innebära någon riskreduktion av betydelse om någon alls. Mjuk- ningsmedlen förekommer i princip uteslutande i PVC, och det innebär att åtgärderna måste ske i PVC—användningen om en minskning skall åstadkommas.

Mjukgörarna migrerar från produkterna både under an- vändning och i avfallsledet. För att minska spridningen av mjukgörare krävs alltså åtgärder riktade mot använd- ningen i PVC-produkterna.

Användningen av klorparaffiner bör enligt tidigare riksdagsbeslut (prop. 1990/91:90 JoU:30, rskr. 1990/91:73) upphöra till år 2000. De kortkedjiga och högklorerade klorparaffinerna bör avvecklas senast år 1994.

Användningen av bly bör på sikt avvecklas enligt tidigare tidigare riksdagsbeslut (prop.1990/9lz90, JoU:3o, rskr.1990/91:73). Enligt samma riksdagsbelut skall användningen av organiska tennföreningar begränsas. Det är angeläget att arbetet drivs aktivt så att den miljöskadliga användningen av organiska tennföreningar avvecklas så snabbt som möjligt enligt propositionen.

För de övriga stabilisatorerna som används till PVC är kunskapen om miljöpåverkan bristfällig.

s . ANVÄNDNING Av pvc

Totalt finns det ca 170—200 företag i Sverige som bearbetar PVC. Av dessa har ungefär 100 företag en omsättning som överstiger 10 miljoner kronor. PVC-pro— dukter med kort livslängd, definierad som en brukstid på mindre än 15 år, tillverkas av ca 95 företag varav ca 40 företag har en omsättning på över 10 miljoner kronor.

RenPVC

Halvfabrikat

Be struken .. Tekniska a_n-M

Produktområden

Figur 2. PVC—flödet

Källa: Norrthon, P. m.fl., LiTH

Företagen kan indelas i tillverkare av PVC—råvara, compounderingsföretag som tillsätter additiver till PVC-råvaran, halvfabrikatstillverkare och användare av PVC till konsumentprodukter eller underleverantörspro- dukter. Flest företag finns det inom slutproduktområdet medan antalet företag i tidigare förädlingsled är färre.

Tabell 9. Antalet företag, omsättning och anställda relaterat till PVC—användning. Noteras skall att tabellen anger företagens totala omsättning och antalet anställda som inte är satta i relation till andelen PVC—pro- dukter.

Antal Omsättning Anställda Omsättning ' företag (Mkr) PVC (%) *

TILLVERKARE av PVC-RÅVARA

1 ooo ___—— UMMA 3 S 1 120 545

BEARBETARE AV PVC—RÅVARA

_”— __mmm ___-M.!!! ___—— "___ __m—n— __ _ _a _ __M _

porösa detal— jer

Golv o tapeter Tekniska 0 470

SUMMA ANVÄNDARE

AV REN PVC ca 45 ca 8 600 ca 5 600

HALVFABRIKAT BEARBETARE

För-acknin-ar

Sjukvårdsar— tiklar

Läkemedels- för-acknin-ar

Kontor

Tr ck-rodukter

[BHusgeråd o möbler

Elektriska -rodukter

Fritid

Bygg o anlägg— ning

Industri- o maskindetaljer

smnm annen PLASTBEARBETARE ca 143

SUMMA TOTALT ca 190

* Typisk andel av omsättningen för produkter i PVC

Källa: Norrthon, P. m.fl., LiTH

Den kartläggning av företag som har genomförts av Norrthon, P. m.fl. vid Miljöteknik, Linköpings teknis— ka högskola, omfattar de företag som tillverkar eller använder PVC i sin produktion. De företag som finns med i kartläggningen har fått möjlighet att ange substitu- erbarhet för PVC i sin tillverkning. En del av de före- tag som kartlagts tillverkar produkter även i andra material än PVC. Motsvarande produkter i alternativa material till PVC tillverkas i många fall av konkurre— rande företag till dem som ingått i kartläggningen.

PVC-produkterna kan indelas i mjuka produkter och styva produkter beroende av vilka additiver som har tillförts PVC-råvaran. Exempel på mjuka produkter är golv och kabel och exempel på styva är rör. Folier, profiler och film är exempel på produkter som kan produceras i både

mjuka och styva kvaliteter. 52 procent av PVC—produk- terna är mjukgjorda och 48 procent styva.

Indelning kan även ske efter PVC—produkternas livs- längd. PVC—produkter med en brukstid på 15 år eller mer betecknas som långlivade. Produkter med en brukstid på mindre än 15 år betecknas som kortlivade produkter. Rör är den produktgrupp som är störst bland de långlivade produkterna. Produkter med kort brukstid är förpack— ningar och sjukvårdsmaterial. För vissa produktgrupper är gränsdragningen mellan långlivad och kortlivad mycket svår beroende på att den tekniska livslängden inte sammanfaller med den estetiska och kommersiella. Golv, kabel och tapeter är exempel på produkter där det inte råder en självklar indelning i en brukstid över eller under 15 år.

I Sverige har användningen av kortlivade PVC-produkter procentuellt minskat i förhållande till de långlivade. Båda grupperna har totalt sett minskat sina volymer.

8.1 Import och export

Utrikeshandeln med PVC-produkter varierar kraftigt mellan olika företag och sker i en mindre omfattning i jämförelse med handeln av ren PVC—råvara. Folier och förpackningar har en mycket stor exportandel. Byggmate— rial som profiler, kabel, färg och rör har däremot en låg exportandel med undantag för golv.

Tabell 10.

PVC-flöden avseende import, export och tillförsel till den svenska marknaden.

Område

TILLVERKARE av PVC—RÅVARA

Ren PVC Compound

BEARBETARE av PVC—RÅVARA

Folier Bestruken väv Profiler slang Kabel Rör

Färg

Porös PVC Golv o tapeter

svaga rön LNVANDARE av PVC-RÅVARA

HALVFABRIKAT BEARBETARE

Förpackningar Sjukvårds— artiklar Läkemedels— förpackningar Bilar

Kontor Tryckprodukter Soffor Hushålls— maskiner Fritid Takplast Industri— o maskindetaljer Fönsterprofiler

Producerat

130 10—13

13

10-12 1 5—3 13—15 30—32

25

ca 100

(2 (1

000 000

000 000 000 000 000 000 500 900 000

000

500

000 500

000 500

Exportera- (ton ren PVC)

& Hann

000 000

9 200

600 3 000

12

000 000 000 700 500

000

Källa: Norrthon, P. m.fl., LiTH

Importera:

52 000 5 000

12 800 750 1 5—3.000

2-3 000 3 500 500

1 050 10 000

1 OOO—1 500

900

Till svenska marknaden

98 000 12—15 000

16 500

1 150

ca 10 000

2 000

ca 12 000

28 500—30 500 3 000 1 250 22 500

ca 95 000

1-2 000

1 000 100—500 4-6 000

1 500—2 000 225

500

900

(2 000 2 OOO—2 500

tusen ton/år (områknat i Ren PVC) 35 30 46 25 20 15 10 5 0 ,. _ _. 0 L.. > 0 _» ca 0- m *; å » EE & ä ä .. C 0 & U' U) 59 5 t- !( . C få 0. € .: x 0 O 0 2 (L 0 co 25 _a & en 0 0 m (5 LL

. Svensk produktion ( i ren PVC)

Export från Sverige

Figur 3. Produktion och export av vissa halvfabrikat och produktslag.

tusen ton/ar (omräknat i Ren PVC) 30

Profiler

Bestruken väv

. Import till svenska marknaden & Till svenska marknaden (i ren PVC)

Figur 4. Import och tillförsel till svenska marknaden av vissa halvfabrikat och produktslag.

Källa: Norrthon, P. m.fl., LiTH

8.2 compound

PVC—råvara blandas med additiv till compound som används till olika typer av produkter såsom folier, bestruken väv, profiler, slang och kabel.

Varje tillverkare väljer additiv beroende av vilket halvfabrikat eller vilken produkt PVC—materialet skall användas till. Företagen har egen compoundering eller köper färdiga blandningar från compounderingsföretag.

I Sverige finns det två företag som tillverkar compound för vidareförsäljning. Ytterligare några företag levererar compound till marknaden via import.

Totalt tillförs ca 12-15 000 ton ren PVC till marknaden via compound. De två svenska tillverkarna producerar 10-13 000 ton räknat på ren PVC varav 3 000 ton expor- teras.

De två svenska compounderingsföretagen arbetar enbart med PVC och de har en omsättning på ungefär 120 miljo— ner kronor. Antalet anställda är ca 65 stycken.

8.3 Halvfabrikat

PVC-compound används till följande halvfabrikatområden; folier, bestruken väv, profiler, slang, kabel, färg och tekniska detaljer. Additiven kan även tillsättas PVC- råvaran i samband med produktionen av halvfabrikaten. Totalt tillverkar ungefär 45 företag halvfabrikat i PVC

med en omsättning på ca 8 600 miljoner kronor. Inom sektorn arbetar totalt ungefär 5 600 personer.

Tabell 11. Mängder till marknaden och fördelning inom gruppen halvfabrikat. Halvfabrikat Tlll marknaden PVC-råvara ton Folier 16 500 Bestruken väv 1 150 Profiler 10 000 Slang 2 000 Kabel 12 000 Färg 3 000 Tekniska detaljer 1 250

För att erhålla den totala mängden tillfört material till marknaden skall mängden additivtillsatser läggas till. Mängden PVC avser nettotillförseln till den svenska marknaden när export och import har beaktats.

8.3.1 Folier

PVC används till folier eftersom det är ett billigt material med ett flertal goda egenskaper. En av dessa egenskaper är att mjukheten kan varieras. Folier finns både i styva och i mjuka kvaliteter. I Sverige används 13 000 ton PVC för folietillverkning av två företag. Exporten är 9 200 ton och via import tillförs 12 800 ton ren PVC. Produktionstekniken hos de två svenska tillverkarna är anpassad till PVC—tillverkning.

Förpackningar, fordon, möbler, fritidsartiklar och hygienprodukter är stora användningsområden för folie. Exempel på önskvärda materialegenskaper är varierbar mjukhet, goda brandegenskaper och möjligt att göra tryck på folien.

För styva folier är polypropen (PP), polyetylen- tereftalat (PET) och laminerade plaster möjliga alter— nativa material. För mjuka folier är det i allmänhet svårare att hitta alternativ än för de styva. Alterna— tiva material till mjuka folier behandlas i anslutning till produkttillämpningarna.

0.3.2 Bestruken väv

Bestruken väv används vid tillverkning av bland annat konstläder, regnkläder och kapell. Produktionen av bestruken väv sker hos tre företag varav ett är förhål- landevis stort jämfört med de två övriga. Förbrukningen av PVC-råvara vid produktionen är 1 000 ton.

Import och export av bestruken väv är i ungefär samma storleksordning. Ett alternativmaterial vid beläggning av väv är polyuretan. Några av egenskaperna för poly- uretan är sämre jämfört med PVC, vilket kan vara negativt i vissa applikationer.

8.3.3 Profiler

Profiler av PVC är halvfabrikat och komponenter som används inom en stor mängd produktområden. Årligen för- brukas profiler med innehåll av ca 10 000 ton ren PVC- råvara. Av den totala mängden PVC-råvara som förbrukas i Sverige går 10-12 procent till profiler. De omkring 15 tillverkarna omsätter totalt ca 600 miljoner kronor. PVC-produkterna utgör 60-90 procent av omsättningen.

PVC används för att det är ett billigt och flexibelt material. En del kunder efterfrågar enligt leverantö— rerna halogenfria alternativa material. Profilerna i PVC är genom sin speciella styvhet ett bearbetningsvän- ligt material, enligt tillverkarna. Polyolefiner kan konkurrera prismässigt med PVC och är ett alternativ i vissa tillämpningar om materialet förstärks. Exempel på alternativa material är stål, trä, polykarbonat och aluminium. Råvarukostnaden för alternativen kan i vissa tillämpningar vara 2-5 gånger så hög som för PVC.

8.3.4 Slang

Det finns ett tiotal tillverkare och importörer av PVC- slang. PVC-slang har många olika tillämpningsområden; inom sjukvården, byggnadssektorn och som trädgårds— slangar. Många företag som tillverkar profiler i PVC tillverkar också slangar. Årligen tillförs den svenska marknaden ca 2 000 ton ren PVC i slangar.

Tillverkning av slang i andra plastmaterial än PVC kan ske i dagens maskiner efter viss modifiering. Alterna- tiva material som gummi och polyuretan ställer sig i dag 3—10 gånger dyrare än PVC.

8.3.5 Kabel

I dag finns det ungefär sex tillverkare av PVC—kabel i Sverige som tillsammans omsätter 3 000 miljoner kronor och har 1 500 anställda. PVC används till ca 60-80 pro— cent av produkterna.

Kabel räknas i regel som en långlivad produkt med en livslängd på 30-50 år. Den svenska marknaden tillförs årligen ca 12 000 ton ren PVC i kabel. Mellan 2 000 och 5 000 ton ren PVC i kabel exporteras/importeras årli- gen. En dryg tredjedel av exporten går till övriga Norden, 56 procent går till Västeuropa.

PVC används i tele- och kommunikationskablar liksom i installations— och kraftöverföringskablar. I vissa nationella och internationella normer för olika tillämpningar föreskrivs PVC-kabel. Olika användnings— områden ställer olika krav på kabelns isoleringsförmå-

ga.

I vissa miljöer såsom tunnelbanor och i produkter med stort innehåll av elektronik efterfrågas halogenfria kablar. När PVC-kabeln brinner utvecklas svart rök med korrosiva och sura gaser.

Alternativa plastmaterial till PVC är i dag ca 20—30 procent dyrare. Om den tekniska utvecklingen fortsätter och man uppnår lika goda processegenskaper för de halo- genfria plasterna skulle, enligt EkoEko, totala priset på kabel uppskattas bli några få procent högre än

. dagens PVC-kablar. För vissa kabeltyper kan dock inte andra generationens halogenfria plaster användas, och detta gör att prisökningen i vissa fall kan bli högre än 30 procent. För sjökabel finns enligt branschföre- trädare i dag inget alternativ till PVC.

För tele- och kraftöverföringskabel är polyeten (PE) ett alternativ, och PE/PEX kan också bli ett alternativ för installationskabel. PEX är en tvärbunden PE för högspänningskabel. Konstgummi och halogenfritt material används också i vissa fall i dag. Konstgummi importeras och består till hälften av klorerat konstgummi respek- tive EDPM.

Hela kabelmarknaden omsatte år 1993 ca 2,7 miljarder kronor. Omkring hälften tillverkades i Sverige och resten importerades. Cirka 65 procent av marknadens omsättning bedöms utgöras av PVC-kabel.

EkoEko anger att ca 10-30 procent av PVC—kablarna skulle kunna bytas ut till PE och ca 70—90 procent till halogenfria plastmaterial. Detta kräver en viss över- gångstid. De nya materialen är inte lika väl undersökta som PVC avseende långtidsegenskaper såsom åldringsbe- ständighet.

En övergång från PVC till PE eller halogenfria plaster uppskattas leda till en fördyring på i genomsnitt 20 procent.

8.3.6 Färg

I Sverige finns det två tillverkare som tillsammans år 1992 använde 3 000 ton ren PVC till plastisolfärg.

Omsättningen år 1992 uppgick till ca 450 miljoner kronor varav PVC produkter svarade för ca 35 procent. De två färgtillverkarna hade omkring 280 personer an- ställda år 1992. 35 procent av de två företagens om- sättning var relaterad till PVC.

Plastisol är en färg som används för att t.ex. skydda byggplåt och för kamouflagenät. PVC—färgen fungerar både som färg och plåtskydd i kraftigt korrosiv miljö. Arbete för att ta fram alternativa system för färgfil- mer pågår. De alternativa material som har testats fungerar inte tillfredsställande i anläggningar anpas— sade till PVC. Ett annat alternativ till PVC—färg skulle kunna vara helt andra typer av korrosionsskydd såsom förzinkad stålplåt.

8.3.7 Tekniska detaljer

De tekniska detaljer som tillverkas i PVC är av typen skummad PVC, plattor och stång. Skummad PVC ger ett poröst material som används till skyltar och lätt- viktskonstruktioner. I Sverige finns några få tillver- kare, och ytterligare några företag importerar halv- fabrikat. Totalt beräknas 1 250 ton PVC—råvara till- föras marknaden via porös PVC. Tillförseln via tekniska detaljer är svår att uppskatta, enligt Norrthon, P. m.fl., LiTH, beroende på att importörerna inte kan ange några siffror samt att det handlar om så många olika typer av produkter.

Tillverkarna i Sverige överväger, enligt Norrthon, P. m.fl., LiTH, att byta från PVC till andra material på grund av den begränsade termiska stabiliteten och risken för gasutveckling vid brand. Alternativa materi- al kan vara polykarbonat (PC) och polyolefiner. Byte av plastkvalitet kräver ny maskinutrustning.

8.4 Produktområden

PVC används mest till långlivade produkter med en brukstid på mer än 15 år. Ungefär 80 procent av all PVC-råvara förbrukas inom bygg- och anläggningsområdet. De flesta av PVC-produkterna till byggnader och anlägg- ningar har en brukstid på mer än 10 år. PVC-plast med kortare livslängd än 15 år används huvudsakligen till förpackningar, kontorsmateriel, husgeråd, möbler, elek- triska produkter, fordon samt sjukvårds- och fritids- artiklar.

8.4.1 Förpackningar

Av plastkonsumtionen i Västeuropa uppskattas förpack- ningarna svara för ca 30 procent och av den globala plastproduktionen för ca 40 procent.

Mängden PVC till förpackningar i Sverige har minskat kraftigt sedan år 1989 då förpackningsföretag åtog sig att avveckla PVC-förpackningarna på den svenska markna— den. Denna andel av den totala PVC-användning som går till förpackningar har minskat från 13 procent år 1989 till ca 4 procent år 1992. Till marknaden förs via för- packningar årligen ungefär 1 OOO—2 000 ton PVC—råvara.

De 15 företag som tillverkar förpackningar har en mycket hög exportandel. Totalt förbrukar de 4 500 ton PVC—råvara varav 4 000 ton ingår 1 produkter som expor- teras.

PVC används fortfarande som förpackningsfilm till kött, ost och grönsaker. Förbrukningen är ungefär 1 000 ton PVC-råvara. Även förpackningar till smör, margarin, smältost, glass, sallat och delikatesser tillverkas i viss utsträckning av PVC. Goda barriäregenskaper och relativt lågt pris utgör skälen till att PVC används till livsmedelsförpackningar. PVC har också fördelakti- ga mekaniska egenskaper. Testade alternativa folier

har, enligt Packforsk, givit upphov till belastnings- skador vid manuell inslagning och oftast krävt byte av maskinutrustning vid maskinell inslagning av kött och i viss mån vid inslagning av frukt och grönsaker.

Polyeten, polypropen, polystyren samt PET kan ersätta PVC i förpackningar. För förpackningar, där det är viktigt med goda barriäregenskaper, utgör flerskiktsma- terial som exempelvis polyester/polystyren ett alterna- tiv. För dessa flerskiktsmaterial är råvarukostnaden dubbelt så hög som för PVC. Mellan PVC och polystyren är det däremot inte någon stor prisskillnad. För kött och ost tycks det vara särskilt svårt att hitta godtag- bara ersättningsmaterial till PVC.

8.4.2 sjukvård och läkemedel

Framställningen av sjukvårdsartiklar och läkemedelsför- packningar sker främst från halvfabrikaten folier och slangar. Blisterförpackningar, blodpåsar, handskar, katetrar och urinpåsar är produkter som ofta tillverkas i PVC. De flesta produkterna är engångsartiklar.

Tillförseln till marknaden, räknat i ren PVC-råvara, är ungefär 1 100—1 500 ton, varav läkemedelsförpackningar står för ca 10 procent.

I Sverige finns det totalt 10-15 tillverkare av sjuk- vårdsartiklar och läkemedelsförpackningar. Företagens totala exportandel uppgår i snitt till 90 procent av omsättningen. Den importerade andelen av alla läkemedel uppgick till 59 procent år 1992.

Handskar tillverkas till ungefär 80 procent i latex, resterande del i PVC. Latexhandskar kan hos vissa per- soner ge upphov till allergiska reaktioner. För slangar utgör silicon ett alternativ men det är betydligt dyrare än PVC. Urinpåsar och blod— och infusionspåsar finns i dag i polyeten. Svenska och internationella

standarder föreskriver dock PVC, enligt Norrthon, P. m.fl., LiTH. För blisterförpackningar är maskinutrust- ningen anpassad till PVC. I Tyskland tillverkas blis- terförpackningar i polypropen.

När det gäller byte av material i läkemedelsförpack- ningar tar det 3-5 år att utföra prover och och få pro- dukterna godkända, enligt Läkemedelsindustrins Bransch- organisationer.

Medicinsk produktutveckling tar enligt Svenska Sjuk- vårdsleverantörers Förening längre tid än annan produktutveckling eftersom det inte får finnas några kliniska biverkningar.

8.4.3 Fordon

Jämfört med de importerade fordonen använder svenska fordonstillverkare i genomsnitt en mindre mängd PVC. PVC—baserad underredsmassa är i Sverige utbytt mot en bitumenbaserad, vilket motsvarar en minskning av PVC- mängden med ca 12 kg per bil. Användningen av PVC per bil rör sig i intervallet mellan 15 och 35 kg, beroende av tillverkare.

8.4.4 Kontor

Inom kontorsområdet används framför allt halvfabrikats- produkterna bestruken väv, folier, porös PVC och plattor. Kontorsprodukter som tillverkas i PVC är till exempel mappar, pärmar, tape, plastkort och skyltar. Vissa av kontorsprodukterna inom tillverkas i dag i flera olika plastmaterial. Tillverkning av mappar sker i dag av PVC, polyeten och polypropen. Materialvalet för mappar, och dessas inverkan på miljön belyses i livcykelanalysen som Chalmers Industriteknik har genom- fört (se kapitel 9). För pärmar är de vanligaste materialen PVC och polypropen.

För många kontorsprodukter finns alternativa material redan i dag eller kan sådana utvecklas. När det gäller tryckta produkter och transaktionskortprodukter finns det i dag inga alternativ som kan ersätta PVC. Materialvalet för transaktionskort regleras i en SIS- standard, men i standarden anges också att materialet till korten kan tillverkas av likvärdiga material till PVC.

Kontorsprodukter och tryckta produkter tillverkas av ca 45 företag med en varierande andel av tillverkningen i PVC-material. Vissa företag har en mycket liten del av produktionen i PVC, andra har en stor andel. Totalt tillförs marknaden 1 500-2 000 ton PVC-råvara via kon— torsprodukter och tryckta produkter.

8.4.5 Husgeråd och möbler

För gruppen husgeråd och möbler har det, enligt Norrthon, P. m.fl., LiTH, varit svårt att få fram den totala användningen av PVC. En stor andel av produkter— na inom området är importerade, såsom duschdraperier och lampskärmar. Andra kortlivade produkter, som kan innehålla PVC, är till exempel vaxdukar, elkablar, per— sienner, plastmattor och konstlädermöbler. PVC-använd— ningen till soffor beräknas motsvara 250 ton PVC-råvara

årligen.

Det finns 5-10 tillverkare i Sverige som bearbetar PVC till någon av sina produkter. För plastmattor saknas i dag alternativa material till PVC enligt tillverkaren. För de flesta andra produkter med PVC-innehåll finns det redan alternativa material eller sådana kommer inom en snar framtid att finnas tillgängliga.

Stora företag inom området är IKEA och Kinnarps och båda har beslutat att avveckla PVC i sina produkter. En avveckling av PVC-användningen pågår inom dessa två företag.

8.4.6 Elektriska produkter

Produktområdet elektriska produkter är mångfacetterat och omfattar många olika användningsområden där PVC-

plast utgör en del av produkten. Datorer och vitvaror är exempel på användningsområden.

På en dator kan många dekaler, höljen och kablar vara av PVC. Varje år skrotas 100 000 datorer. Företaget Teknoworld som arbetar med nedmontering av gamla datorer har problem med de delar som är i PVC, speci- ellt om dessa är uppblandade med annan plast. Exempel- vis måste all kabel monteras för sig och omhändertas separat eftersom ingen återvinningsanläggning i dag vill ta emot uppblandade restprodukter.

På hushållsmaskiner kan t.ex. packningar (kylskåpsdör— rar), lister, stötfångare (dammsugare) och kablage vara av PVC. Ett kylskåp innehåller 2 hg PVC exklusive kablage.

Uppskattningsvis når ca 500 ton ren PVC marknaden varje år via hushållsmaskiner.

Tillverkare av hushållsmaskiner och datorer arbetar med att byta ut PVC mot andra material. Allt fler kunder ställer nämligen sådana miljökrav vid inköp.

8.4.7 Fritid

Presenningar, regnskydd, leksaker, sportartiklar, väskor och skor är produkter inom kategorien fritid. Halvfabrikatsprodukten bestruken väv har en stor användning inom denna kategori. De flesta av de 15-20 tillverkarna inom denna sektor har en omsättning under 10 miljoner kronor och en mycket liten tillverkning i PVC.

8.4.8 Bygg och anläggning

Ungefär 80 procent av all PVC-råvara används inom bygg— och anläggningssektorn. I lågkonjunktur är denna siffra troligen något lägre. PVC som material utgör en liten andel av de material som används inom byggsektorn. Vid val av material har konsulter och arkitekter stort in- flytande över entreprenörens beslut. PVC är intressant som material eftersom den erbjuder många funktioner till låg kostnad.

Enligt den danska Miljöstyrelsen, som kartlagt PVC inom bygg— och anläggningssektorn i Danmark, används PVC i tapeter, golv, rör, kablar, lister och profiler inom- hus. Utomhus kan PVC användas i takplast, fasader,

fönster, styva tak och takrännor. Rör

I Sverige finns det fem tillverkare av rör med en total omsättning på ca 850-900 miljoner kronor. PVC-produk- ternas andel av omsättningen utgör 70-90 procent. Branschen uppger att 465 miljoner kronor avser rör i PVC. Rör står för 30-50 procent av PVC-användningen i Sverige. Till tillverkningen åtgår 30 000-35 000 ton PVC-råvara per år. Rör är därmed det största använd— ningsområdet för PVC-råvara i Sverige.

Årligen tillförs marknaden 27 500—30 ooo ton ren pvc i form av rör.

Handeln med rör är liten enligt EkoEko. Det beror bland annat på att rör är en relativt lågförädlad produkt som tar stor plats. Export och import sker i liten ut- sträckning och främst inom Norden.

PVC används till rör bland annat för egenskaper som formfasthet, förmåga att motstå kemikalier och lågt pris. PVC-rör används till trycksatta vattenrör, VVS,

avlopp, skydd för el- och telekabel, dränering, väg- trummor, brunnar, etc. Det största användningsområdet, drygt 50 procent av den totala förbrukningen av PVC- rör, är markavloppsrör. Inom byggnadsteknik utgör PVC- rör installerade i hus, för avlopp och vattenledning, den största andelen. Cirka 15 procent av rören åter- finns i hus.

Vid val mellan PVC och andra material styr flera tekniska och ekonomiska faktorer (såsom rördimension, vilken miljö röret skall tåla, användarvänlighet, tät- het, pris för material och installering) men också in- köps- och användningstraditioner.

Tillförlitligheten för rörinstallationer är en mycket viktig parameter, eftersom markarbeten utgör en stor del av kostnaden för VA—rör i markgrav påverkas hela totalekonomin, enligt EkoEko. Materialkostnaden utgör en allt mindre andel av kostnaderna om arbetets komplexitet ökar, exempelvis vid gatuarbeten inne i tätort. Omställningen till mindre beprövade material och lösningar går därför relativt långsamt.

Användningen av polymerer (PE och PVC) ökar inom rör- sektorn medan användningen av betong och gjutjärn mins- kar. PE har ökat mer än PVC vad gäller vattenlednings- rör. De alternativa polymererna (PE och PP) ökar i dag sina marknadsandelar snabbare än PVC i Skandinavien. Livslängden på rör är en viktig parameter vid material- val. Uppgifter från rörbranschen talar för att den är över 100 år för PVC-rör. Att den skulle vara kortare för andra rör framhålls inte. Generellt kan sägas att polyeten kan ersätta PVC i mindre dimensioner och betong ersätter vid stora rördimensioner, exempelvis vid avloppsrör.

Internationellt används polypropenrör för avloppsin— stallationer. I Sverige finns nästan inga sådana rör. Däremot dominerar de marknaden i Norge. Polypropenrör

kan, enligt EkoEko, konkurrera prismässigt med PVC-rör. För trycksatta rör på vattensidan har vissa kommuner frångått PVC-rör till förmån för polyetenrör. Detta alternativ är konkurrenskraftigt i smala dimensioner, eftersom flexibiliteten och säkerheten hos polyetenrör i detta fall upplevs som större. Gjutjärn och rostfritt kan ersätta PVC i vattenledningar och för avloppsled— ningar inomhus. Inomhusrör kan PVC ersättas med poly- propen, utom i flerfamiljshus där segjärnsrör till stor del används på grund av brandrisken.

Polyeten och polypropen har ersatt PVC i de rör som används för att skydda telekabel. Små dimensioner har här gjort alternativa material konkurrenskraftiga. Telia räknar med att inom 5 år ha fasat ut all använd-

ning av PVC.

Av en total beräknad kostnadsökning om ca 286 miljoner kronor vid byte av PVC 1 rör till alternativa material hänför sig, enligt EkoEko, huvuddelen till ökade materialkostnader och återstoden till ökade installa- tionskostnader, främst arbetskostnader. Enligt bransch- organisationen Nordiska Plaströrsgruppen beräknas sam- hällets merkostnader för byte till alternativa material bli lägst 400 miljoner kronor årligen utslaget över en längre tidsperiod. För vissa rörinstallationer är det lätt att byta till en liten kostnad och för andra krävs förändrade tekniska lösningar som ger höga merkostna- der. PE-rör kan tillverkas i samma anläggning som PVC- rör, inklusive detaljerna, dock rör det sig om miljon- investeringar, eftersom tillverkning av PE-rör kräver annan maskinutrustning. Investeringar i tillverknings- utrustning för ca 100-200 miljoner kronor behövs om PVC skall ersättas av andra plaströr tillverkade i Sverige.

Effekterna på handeln vid byte till alternativa materi- al uppskattas som relativt små, importen bedöms dock öka med ca 150 miljoner kronor, enligt EkoEkos studie. Av de ersättande materialen har gjutjärn en hög import—

andel medan betongtillverkning endast skulle ske lokalt. Beträffande sysselsättningseffekter för PVC- rörtillverkare, är effekterna beroende på i vilken mån en omställning skulle kunna ske till annan material- tillverkning. De rörtillverkare som tillverkar PVC—rör, tillverkar även rör i andra material såsom PE och PP. Totalt sysselsätts knappt 400 personer inom PVC-rör- tillverkning.

Golv och tapeter

I Sverige finns fem stora tillverkare som omsätter 3 000 miljoner kronor och sysselsätter ca 2 000 perso- ner. Andelen PVC-produkter i tillverkningen är 25-100 procent.

Totalt används ca 25 000 ton ren PVC per år till golv och tapeter, vilket motsvarar omkring en fjärdedel av den totala PVC-användningen. Årligen konsumeras ca 22 500 ton ren PVC-råvara i golv, vilket motsvarar ca 45 000 ton PVC-golv.

Drygt hälften av tillverkningen exporterades år 1992. Störst exportandel har Västeuropa (43 %), följt av Norden (30 %) och övriga världen (26 %).

Golv och tapeter tillverkas av mjukgjord PVC och består till hälften av additiver, såsom mjukgörare (15-25 %), stabilisatorer och fyllnadsmedel. Fördelarna med PVC- golv funktionellt sett är att de är slittåliga, kemika- lieresistenta, vattentåliga, billiga, enkla att lägga och har en ytfinish som gör dem lättstädade. I Våtrum används PVC till både golv och tapeter, delvis beroende på de normer som finns för Våtrum.

Vävklistring och målningssystem eller våtrumstapet är inte tillräckligt för de duschvanor som utvecklats. Dyrare alternativ är fuktsäkringssystem på vägg (membranisolering) och väggbeklädnad av kakel eller

liknande, enligt Boverket. Alternativ till PVC-tapeter i torra utrymmen är exempelvis papper.

I dag tillverkas ca 10 gånger mer plastgolv än trägolv. Ersättningsmaterial i allmänna utrymmen för PVC—golv kan med dagens alternativ vara linoleum, korkoplast eller trägolv. Men det finns också golv tillverkade av plastmaterial som inte innehåller klor eller mjukgöra- re. Vissa modifieringar i byggstandard och utläggnings- teknik krävs för att detta alternativa plastgolv av polyolefiner skall kunna användas i våtutrymmen. I våtutrymmen och andra ytor med hårt slitage såsom entréer utgör klinker ett alternativ till PVC.

Nya PVC—fria plastmaterial uppfattas som en realistisk ersättare för PVC om priset kan hållas i nivå med linoleum, enligt EkoEko. Tarkett, som utvecklat ett klorfritt polyolefinbaserat golv, vidareutvecklar materialet för att det skall kunna bli ett fullgott alternativ till PVC i alla tillämpningar. Dagens till- verkningskapacitet av polyolefinbaserade golv är dock begränsad. De nya golvens egenskaper är, enligt Tarkett, likvärdiga med linoleumgolvens.

Handeln med golvmaterial är stor och exportvärdet år 1992 uppgick till 432 miljoner kronor men en omfattande import reducerar exportöverskottet till 170 miljoner kronor. Hela det svenska behovet av linoleum importeras från några få produktionsanläggningar i Tyskland, Nederländerna och Italien. För trägolv råder ett stort exportöverskott, och en femtedel av klinkeranvändningen kommer från svensk tillverkning. Något mindre än hälften av PVC-golven på marknaden importeras.

EkoEko konstaterar vid en jämförelse av kostnader för olika alternativa material att fördyringen blir sär- skilt stor på våtrumssidan, där såväl dagens alternati- va material som installationen av dessa är väsentligt dyrare än för PVC. När det gäller torra utrymmen är

prisskillnaden tämligen liten för materialen och i de flesta fall mindre för installation.

Då PVC byts mot linoleum och andra material som i huvudsak importeras, skulle importen öka betydligt vid en snabb övergång från PVC. Samtidigt skulle ett bety- dande antal anställda hos svenska golvtillverkare för- lora sina arbeten, enligt EkoEkos studie. Omställning till nya material fordrar stora investeringar men betydande delar av nuvarande maskinpark kan användas även för andra material. En successiv omställning skulle ge tillverkarna tid att utveckla nya alternativa plastmaterial och kommer, enligt EkoEko, att ha ett stort inflytande på såväl sysselsättnings- som handelseffekter.

Takplast och profiler

Ett mindre användningsområde av PVC inom byggsektorn är som takplast och olika typer av lister. Totalt användes 900 ton ren PVC till takplast och 2 OOO-2 500 ton ren PVC till olika lister år 1992.

8.4.9 Industri- och maskindetaljer

Processindustrin och speciellt cellulosaindustrin använder PVC i applikationer där kemikaliebeständighet och resistens emot korrision behövs. PVC har dock ett relativt snävt temperaturspann och kan inte användas om temperaturen överstiger ca 60 grader Celsius. Tillver- karna har flera alternativ tillgängliga i dag. Totalt användes mindre än 2 000 ton ren PVC-råvara till industri- och maskindetaljer år 1992.

8.5 Sammanfattning avseende materialval PVC är ett förhållandevis billigt material med många goda materialegenskaper. Det gäller även till stor del övriga termoplaster. Valet av PVC sker många gånger på

grund av att företagen har kunskaper om materialet, och att den befintliga maskinutrustningen är anpassad till

PVC-produktion.

Företagen inom de olika produktområdena söker material till sina produkter utifrån den specifika kravbild som finns för respektive produkt. Tekniska material- egenskaper och kostnader är viktiga parametrar vid materialval. Till detta kommer oftast önskemål om att kunna använda befintlig maskinutrustning. Tillverkning av blisterförpackningar utgör ett exempel på att den maskinutrustning som finns på marknaden, enligt det tillverkande företaget, är anpassad till material- egenskaper som PVC uppfyller. För andra företag är det standarder eller materialegenskaper som leder till valet av PVC.

De företag som tillverkar konsumentprodukter eller är underleverantörer av en speciell produkt är inte bero- ende av PVC eller andra klorerade plaster i sig utan deras materialval styrs av krav som är kopplade till

produktegenskaperna.

Inom ett stort antal användningsområden finns det andra material som kan ersätta PVC och andra klorerade plas- ter med eller utan modifieringar. Produktion av golv baserade på andra termoplaster än PVC kan till exempel tillverkas i samma maskinutrustning som PVC-materialet.

De material som kan utgöra alternativ till PVC beskrivs under de olika produktområdena. Alternativa material utgörs många gånger av andra termoplaster som exempel- vis polyeten och polypropen.

Företag som tillverkar halvfabrikatprodukter, som bestruken väv, folier, profiler, slang, kabel, färg och tekniska produkter, är i allmänhet hårdare kopplade till användning av PVC som material.

För de två företag som tillverkar compound i Sverige är beroendet betydligt större än det i allmänhet är för dem som tillverkar halvfabrikat eller färdiga produk- ter. Compounderingsföretagen har byggt upp sina företag runt PVC både när det gäller kunskap och maskinutrust- ning. Tillförseln av PVC till marknaden via compound är 12-15 procent per år av den totala tillförda mängden PVC—råvara.

Den svenska tillverkaren av PVC-råvara har sin verksam- het helt kopplad till klortillverkning och framställ- ning av PVC-råvara.

Beroendet av PVC som material ökar således ju längre bak i produktionskedjan företaget har sin verksamhet.

9. LIVSCYKELANALYS

Kretsloppsdelegationen har låtit Chalmers Industritek- nik utföra en livscykelanalys för kontorsmappar av plast. Mappar av tre olika plastmaterial har ingått i studien.

Utifrån den version av EPS-systemet som presenteras i IVL—rapporten "The EPS Enviro-Accounting Method" har miljöbelastningen bedömts för PVC, polypropen (PP) samt

polyeten (PE).

De miljöbelastningar som har beräknats är förbrukningen av energiresurser, emissioner till luft, emissioner till vatten och avfallsmängder. Med i beräkningarna finns miljöbelastningen från framställningen av den elenergi som förbrukas i alla led. Det antas att elpro— duktionen är genomsnittlig för det land där elen för— brukas. I avfallsledet antas att 58 procent av mappar— na förbränns och resterande 48 procent deponeras. Vidare antas att energin från förbränningen används som

fjärrvärme.

De olika mapparna ger olika mycket värme vid avfalls- förbränning. Värdering med EPS—systemet inkluderar miljöbelastningen från de alternativa värmekällor som används för att jämna ut den skillnaden. De alternativa värmekällorna antas i studien vara till hälften indu- striavfall och till 50 procent genomsnittlig svensk fjärrvärmeproduktion, exklusive avfallsförbränning.

Tabell 12. Reslutat av livscykelanalys för plastmap- par. MiljöbelaStning för PVC, polyeten (PE) samt polypropen (PP) räknat på 1000 mappar av respektive material.

Fossila energiresurser

Energirelaterade emissioner (1)

Summa

1) Summan av koldioxid, kolmonoxid, svaveloxider, kväveoxider och stoft, 2) "Summan" överskrider totalvärdel pga av all detta avrundats nedåt. 3) "Summan" överskrider lolalvärdcl eftersom det i lolalvärdel ingår negativa termer.

Källa: Chalmers Industriteknik

Studien tar inte hänsyn till att mapparna kanske har ; olika lång brukstid. PVC-mappar väger 1,3 till 1,5 gånger så mycket som de övriga plastmapparna. Denna egenskap omfattas inte av analysen/studien.

» Studien ger ingen, enligt Chalmers, definitiv miljömäs- sig rangordning av plastmapparna, eftersom skillnaderna i värderingsresultaten är små jämfört med de osäkerhe- ter som ryms i analysen.

Vid analysen av miljöbelastningen för plastmappar har inte hänsyn tagits till en rad PVC-specifika faktorer vid tillverkning, vid avfallsförbränning och på deponi.

Studien tar inte hänsyn till de för PVC processpecifika emissionerna klorgas, kloridjon, dikloretan och vinyl- monomer. Dessa förekommer inte alls för polyeten- och polypropenmapparna.

Det ökade behovet av kalk vid torr neutralisering av bildad saltsyra vid förbränning av PVC har inte beak- tats i studien. Förhållandet gäller inte för polyeten

och polypropen eftersom de saknar klorinnehåll. I värderingsmetoden beaktas inte att mängden kemikalie- avfall från plasttillverkning är störst för PVC—fallet, något mindre för polypropen och minst för polyeten.

Additivens miljöbelastning har inte följt från till— verkningsledet. Det är, enligt Chalmers, en relativt stor försummelse då en fjärdedel av PVC-folien till mapparna utgörs av additiver.

Värderingsmetoden gynnar, enligt Chalmers Industritek- nik, PVC-mappen beroende bland annat på att emissioner av saltsyra (HCl), vinylklorid (VCM) och dikloretan (EDC) inte vägs in. VCM och EDC är mellansteg vid PVC— framställningen.

Hänsyn till eventuell bildning av dioxiner eller andra klororganiska föreningar i tillverknings- och avfalls- ledet tas inte i studien.

I vilken mån nedbrytningsprodukter bildas för plast- avfall i deponi har inte studerats. Detta gynnar fram— för allt PVC då additiven vandrar ut till miljön, exempelvis dietylhexylftalat (DEHP).

Chalmers Industritekniks slutsats är att skillnaderna i värderingsresultaten är små i jämförelse med de osäker- heter som ryms i analysen.

Flera aspekter i den metod som har använts gynnar PVC- mappen, enligt Chalmers Industriteknik. Eftersom skill- naderna i värderingsresultaten är små, talar det för att PVC-mappen är miljömässigt sämre än alternativen. Studien ger dock ingen definitiv, miljömässig rangord- ning av plastmapparna.

l i i l i

l _l

9.1 Sammanfattning av livcykelanalysen

Livscykelanalysen av kontorsmappar är intressant efter— som den belyser tre olika materialval till en och samma produkt: PVC, polyeten och polypropen. De senare är vanliga alternativ till PVC i ett stort antal tillämp- ningar. Polyeten och polypropen är således material som konkurrerar med PVC.

Resultatet för livscykelanalysen av kontorsmappar av plast visar att skillnaderna i resultaten är små jäm— fört med de stora osäkerheter som ryms i analysen. Det begränsade antalet miljöfaktorer som använts i metoden gynnar PVC-mappen. Detta beror på att livscykelanalysen inte har tagit hänsyn till alla miljöaspekter i till- verknings-, användnings— och avfallsledet.

För att erhålla en komplett bild av PVCs inverkan på miljön bör således även emissioner i tillverkningsledet i form av EDC, VCM, klorföreningar och det miljöfarliga avfall som uppkommer vid tillverkningen ingå. Hänsyn har inte tagits till förbränningsledet där bildning av saltsyra uppkommer vid PVC-förbränning, och dioxiner och andra klororganiska kan bildas. Mjukgjord PVC innehåller dessutom additiv som vandrar ut ur produkten under användning och i deponi, vilket inte beaktats.

10 . MATERIALÅTERVINNING

Enligt regeringsuppdragets andra del bör Kretsloppsde- legationen utreda om det för vissa långlivade produkter kan vara miljömässigt mer fördelaktigt att återvinna PVC-plasten än att byta ut materialet.

I regeringens proposition (1992/93:180) om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling anges prioriteringsordningen återanvändning, material- återvinning, energiutvinning och deponering. Med materialåtervinning jämställs kompostering om det kan användas som jordförbättringsmedel. Att minska depone— ring och mängden avfall är övergripande miljöpolitiska mål.

10.1 Generellt om materialåtervinning

Naturvårdsverket har i sin redovisning av regeringsupp- draget om förpackningar i februari år 1994 dragit vissa generella slutsatser angående lämpligheten att från miljösynpunkt återvinna eller förbränna förpacknings- plaster med energiutvinning. Materialåtervinning fram— står som mer gynnsam från miljösynpunkt för plastför- packningar än energiutvinning. PVC-förpackningar utgör i dag endast en mindre andel (4 %) av de förpackningar som används i Sverige.

Samtidigt konstaterar Naturvårdsverket att material- återvinning i dag är en relativt outvecklad teknik på plastsidan, och att den materialkvalitet som erhålls har sämre egenskaper vad gäller bland annat hållbarhet än jungfruligt material. Materialet kan dessutom bara återvinnas ett visst antal gånger.

De tyska erfarenheterna av plast- och PVC-återvinning visar att en hög materialkvalitet i återvinningen kräver en noggrann sortering och möjlighet att identi-

fiera vilken plastsort produkten är tillverkad av. Olika PVC-sorter innehåller olika tillsatser.

Enligt PVC-industrin krävs en hög renhet för att kunna återvinna en PVC-produkt till den ursprungliga produkt- typen med samma tekniska egenskaper. Nytillsats av additiver och nyråvara krävs vid vissa applikationer av den återvunna PVC-plasten. Enligt den svenska PVC-in- dustrin kan använda PVC-produkter bearbetas utan till- sats av nyråvara till ett mellanskikt i exempelvis ett treskikts avloppsrör. Om det återvunna PVC-materialet skall användas till en kvalificerad normerad slutpro- dukt krävs ingående kunskaper om materialets samman— sättning. Huvudsakligen kan endast internt eller externt tillverknings- eller installationsspill då användas. Det återvunna materialet kan användas som mellanlager i en kvalificerad och normerad slutprodukt.

Uppgifterna om hur många gånger PVC-plast kan återvin- nas innan polymeren är uttjänt går isär. Detta beror troligen på att PVC med olika tillsatser uppvisar olika egenskaper vid återvinningen och att erfarenheterna hittills är relativt få. Vissa uppgifter anger att PVC- plast rent tekniskt kan återvinnas 6-8 gånger. En holländsk studie påvisar att PVC kan återvinnas sju gånger utan att någon nämnvärd nedbrytning skett av materialet och detta utan att några additiver till— satts. Ä andra sidan visar erfarenheter från tysk åter- vinning av gamla PVC-fönster till nya fönster att viss vittring av PVC-materialet skett under använd- ningstiden.

Sorteringen sker i huvudsak manuellt i Europa i dag. Mekaniska och optiska sorterings- och identifieringsme- toder är under utveckling.

Det avfall som förr eller senare uppkommer och inte kan återvinnas måste omhändertas. Ett utflöde ur återvin— ningssystemet av sådant material som över huvud taget

inte kan användas måste enligt Naturvårdsverket ske kontinuerligt av kvalitetsskäl.

De långlivade PVC-produkterna utgör en betydligt mer homogen produktgrupp och används i större volymer än förpackningar. De långlivade produkterna hanteras inte av konsumenter i någon större utsträckning, utan fram- för allt av företag inom bygg— och anläggningssektorn samt de tekniska nämnderna i kommuner. De långlivade PVC—produkterna hamnar inte i hushållsavfallet, utan deponeras vid kassering. Här bör en jämförelse göras om deponi, förbränning eller materialåtervinning är det mest gynnsamma från miljösynpunkt.

Ett tekniskt problem vid plaståtervinning i större skala är de stora skillnaderna mellan de olika plast- materialen, vilket enligt plaståtervinningsindustrin inverkar på blandbarheten materialen emellan. Exempel- vis är PVC inte blandbar med olefinplasterna polyeten och polypropen.

Å andra sidan är detta problem inte specifikt för PVC, utan kvaliteten på den återvunna plasten blir högre om utgångsmaterialet är homogent. Större, lätt identifier- bara produkter såsom golv, rör och profiler kan sorte-

ras och återvinnas i separata system.

10.2 Materialåtervinning av PVC-produkter

Den återvinning av PVC-plast i form av produktions- eller installationsspill som i dag sker diskuteras inte här.

Stora mängder långlivade PVC-produkter ackumuleras ständigt i samhället. Av totalt 2 miljoner ton ackumu- lerad mängd PVC-produkter i samhället utgör PVC-produk- ter inom bygg- och anläggningssektorn ca 80 procent, dvs. omkring 1,6 miljoner ton. Rör utgör merparten av denna ackumulerade mängd, följt av golv och kabel. Den

PVC-plast som berör byggnader kortast tid är det in- stallationsspill om 5-7 procent som uppstår vid moder- nisering, ny- och tillbyggnad. Totalt beräknas detta uppgå till ca 3 000 ton per år. Denna siffra skall jäm- föras med de omkring 80 000 ton PVC-råvara som konsume- ras per år inom bygg- och anläggningssektorn.

Varje år uppkommer avfall i form av omkring 10 500 ton PVC-golv och tapeter. PVC-haltigt byggavfall kommer, enligt Boverket, åtminstone i 30 år framöver att upp- komma i mängder om 13 000-15 000 ton årligen. Detta avfall deponeras.

Enligt företrädare för rörbranschen finns det endast mindre mängder PVC-rör tillgängliga för insamling (ca 100 ton). PVC-rör återvinns inte i Norden i dag, utan utomhuslagda rör ligger kvar där de är nedgrävda, lik- som kabel. Golv återvinns inte heller.

Materialåtervinning av PVC finns vid ett antal anlägg— ningar i Europa. De flesta finns i Tyskland. I Tyskland finns också en särskild intresseorganisation för PVC- återvinning, Arbeitsgemeinschaft PVC und Umwelt. Bland de PVC—produkter som återvinns i Europa finns rör, fönster, takfoder, golv, flaskor och blisterförpack- ningar. I det följande ges några belysande exempel. Omfattningen av dagens materialåtervinning i Europa är en bråkdel jämfört med den PVC som nytillverkas.

Erfarenheterna av återvinning av långlivade PVC-produk— ter i Europa visar att de insamlade och återvunna voly- merna är små. Det beror dels på produkternas långa livslängd, dels på att efterfrågan på återvunna produk- ter är låg.

10.2.1 Rör

Återvinning av rör sker bl.a. i Hardenberg i Nederlän- derna, där rörproducenten Wavin har en separat fabrik för återvinning av PVC-rör.

Den återvunna PVC-plasten från de insamlade rören används som mellanskikt i de nya rör där rörväggen består av tre materialskikt. Ytter- och innerskikt i de nya rören består av jungfrulig PVC, resterande 60 procent har tillverkats av återvunnen PVC. Dessa rör förväntas få lika lång livslängd som de PVC—rör som tillverkats med helt ny råvara, dvs. en livslängd på 100 år eller mer. Inga nya additiver tillsätts det re— cirkulerade materialet.

I Nederländerna är konsumtionen av PVC-rör mycket större än i Sverige - ca 80 000 ton årligen jämfört med Sveriges 15 000 ton markavloppsrör årligen. Den insam- lade mängden använda PVC-rör i Nederländerna förväntas uppgå till 1 400 ton årligen. Enligt branschorganisa- tionen Nordiska Plaströrsgruppen (NPG) läggs markför- lagda va-ledningar i Sverige på betydligt större djup än i Nederländerna på grund av frysrisken. Omläggning av befintliga va-ledningar sker endast i mycket begrän- sad omfattning i Sverige och i huvudsak av gjutjärns-

och betongledningar. Spillet är litet vid installation. Endast ca 100 ton PVC-rör per år förväntas kunna insam- las i Sverige. En stor rörtillverkare i Danmark upp- skattar insamlingsgraden av rör uppgå till 2-3 promille av konsumtionen, vilket motsvarar 20-30 ton. Återvin- ningsgraden av PVC—rör i Danmark är totalt mindre än en procent, enligt EkoEko.

NPG konstaterar vidare att det tekniskt är fullt möjligt att återvinna PVC-rör men påpekar att det i Sverige handlar om små volymer och långa transportav— stånd. Vidare uppger NPG att de svenska PVC-rörfabri- kanterna är villiga att diskutera ett återvinnings—

system för PVC-rör om det bedöms att återvinning ger miljövinster, och om kommunerna återsänder använda PVC- rör till rörfabrikanterna. Företaget Uponor AB som bl.a. tillverkar PVC—rör märker sina produkter tydligt och inför återvinningsmärkning för att möjliggöra pro- ducentansvar för företagets produkter. Uponor AB påpe- kar att ett lönsamt röråtervinningssystem kräver att volymerna är kalkylerbara, och att samtliga tillverkare och distributörer av alla sorters plaströr åläggs samma producentansvar.

10.2.2 Kabel

Någon generell teknik för att återvinna plast från använd kabel finns inte enligt PVC-industrin. Kabeln är ofta förorenad, och det finns många olika sorters kabel. Kabel kan innehålla flera olika plaster, exem- pelvis polyetenisolering och PVC—mantel. I dag omhän- dertas vanligen endast metalledarna i kabeln.

GS Recycling i Sundsvall tar emot kabelskrot. Kabel— skrotet innehåller metallerna koppar och aluminium samt plast, bl.a. PVC. Metallerna skiljs från plasten och återvinns genom omsmältning. Plasten kan däremot i dag inte återanvändas vid produktion till kabel enligt upp- gifter från Ericsson Cables. Plastfraktionen utgör 50 procent av kabelskrotet och har använts som dränerings- material, vilket inte längre är tillåtet. GS Recycling försöker få fram produkter tillverkade av återvunnen kabelplast. Exempelvis framställer man plankor av det blandade plastavfallet med tillsats av sågspån.

Den danska plastindustrin anser inte att material- återvinning av gamla PVC-kablar är lämpligt på grund av de problem blyinnehållet medför.

10.2.3 Golv

I samarbete mellan europeiska PVC-tillverkare och golv- tillverkare etablerades år 1990 i Grossefehn en anlägg— ning för regranulattillverkning av gamla PVC—golv. Omkring 300 ton PVC-avfall beräknades bli nya golv under 1991, och omkring 3 OOO-6 000 ton material hanteras årligen enligt den europeiska plastindustrins intresseorganisation, APME.

PVC—pulvret som utvunnits av gamla golv kräver nytill- sats av mjukgörare, PVC-råvara eller fyllmedel för att en kvalitet skall erhållas som är lämplig för tillverk-

ning av golv.

Insamlingen och återvinningen administreras av AgPR (Arbeitsgemeinschaft PVC Bodenbelags Recycling) via golvläggare, grossister och detaljister. Behållare för insamling av uttjänta PVC-golv finns utplacerade vid några speciella insamlingsställen.

Den största andelen golv - 70 procent - insamlas från offentliga inrättningar som sjukhus, skolor etc.

Totalt ingår 19 europeiska företag i AgPR. För varje ton insamlat PVC-golvavfall betalar AgPR 150 DM. Arbetsgemenskapen bildades för att minimera den ekono— miska risken för enskilda företag vid uppbyggnaden av ett materialåtervinningssystem för PVC-golv. För att ta hand om allt PVC-golvavfall i Tyskland (30 000 ton årligen) skulle sex till åtta anläggningar med denna

kapacitet krävas.

AgPR undersöker också andra möjliga användningsområden för det återtagna golvmaterialet såsom bilmattor, mjuka profiler och stänkskydd på bilar. Dessa återvinnings- produkter med nytillsatt additivinnehåll omfattas inte av arbetsgemenskapen för PVC-golv och hamnar troligen i förbränning eller på deponi vid kassering.

10.2.4 Fönster

En återvinningsanläggning för PVC-film och profiler från fönster finns i drift i Behringen i Tyskland. Det återvunna PVC-granulatet kan användas för att göra nya fönsterprofiler, med en tillsats av 20 procent jungfru- lig PVC—råvara.

Enligt det avtal som ingåtts mellan de tillverkande företagen och återvinningsföretaget skall produkterna (PVC—fönster, profiler, jalusier) samlas in sedan de tjänat ut, och enligt avtalet får de inte deponeras eller förbrännas. Glas och metall från sorteringen om— händertas för separat återvinning. Investeringskostna- den för anläggningen uppgick till 30 miljoner DM. Den nordiska profiltillverkaren, som svarar för huvuddelen av svensk konsumtion, har uppgett att man återtar föns- ter ur reparations— och rivningsavfall.

10.2.5 övrigt

I Frankrike återvinns 10 000 ton PVC-flaskor årligen. Materialet används för rörtillverkning. Sedan PVC-flas- korna belades med pant, har insamlingsgraden ökat till 90-95 procent.

Företaget Hoechst samlar från apotek och sjukhus in läkemedelsförpackningar av PVC och aluminium. Av PVC- plasten tillverkas golvplattor som säljs till konsu- mentledet. Plattorna omfattas av en återtagningsgaran- ti. I Sverige finns ingen tillverkning av PVC—takduk. En stor tillverkare i Schweiz återtar använd duk även från Sverige.

10.3 Ekonomiska aspekter på återvinning

I Sverige finns i dag ingen praktisk eller ekonomisk erfarenhet av materialåtervinning av kasserade PVC—pro— dukter för återvinning till nya PVC-produkter. De

existerande plaståtervinningsföretagen hanterar i huvudsak termoplasterna polyeten och polypropen.

I början av 1980-talet beviljade Naturvårdsverket bidrag till ny-teknikinvesteringar i plaståtervinnings— branschen. Satsningen på plaståtervinningen sammanföll med att råoljepriset, och därmed priset på jungfruligt plastmaterial, föll drastiskt i mitten av 1980-talet. Enligt uppgift från Naturvårdsverket skulle de ekono- miska problemen inom plaståtervinningsbranschen delvis kunna minska om branschen satsar på förädlade produkter och ökar kapaciteten inom befintliga anläggningar.

Generellt vid plaståtervinning är att det ofta är svårt att uppnå lönsamhet i återvinningssystemet. Problemet med för liten marginal mellan priset för jungfruligt material och återvunnen plast är generellt för plaster och gäller även återvunnen PVC. Nyråvaran konkurrerar prismässigt med den återvunna plasten, och avsättningen på marknaden av de återvunna produkterna kan vara osäker. Beträffande återvinning av blandat plastavfall där PVC kan ingå som en del, visar erfarenheter från Tyskland på stora svårigheter när det gäller att ta hand om blandad plast från förpackningsavfall och att få avsättning för återvinningsprodukterna på marknaden.

När eventuella konsekvenser för samhällsekonomin av PVC—återvinning skall bedömas är insamlings- och åter- vinningsgraden av stor betydelse. Höga insamlingsgrader och behov av sortering leder enligt EkoEko till höga kostnader. Vid en PVC-återvinning i Sverige kommer man enligt Plastkretsens företrädare att utnyttja etablera— de insamlingsorganisationer såsom kommunala avfalls- bolag och etablerade transportörer för att slippa bygga upp en egen insamlingsorganisation. Kostnaderna tas i första hand av plastindustrin och skjuts i nästa steg

över till kunderna.

I Danmark har målsättningen i det skriftliga avtalet mellan miljöministeriet och intressenter avseende PVC inom förpackningsområdet att minska andelen PVC med 50 procent till år 1993 jämfört med basåret 1987 uppnåtts. Detta har skett genom att man ersatt PVC med andra material som polyeten, polypropen och trä. Utbyte i stället för återvinning blir enligt den danska erfaren- heten billigare och mer resurseffektivt.

Återvunnen PVC från i huvudsak kortlivade hushållspro- dukter har i en tysk undersökning visat sig kosta dubbelt så mycket som nytillverkad PVC. Danska och tyska erfarenheter visar att tillverkningen av återvun- nen PVC från i huvudsak långlivade produkter inom bygg- och anläggningsssektorn såsom golv, rör, kabel och styva profiler är ca 20 procent dyrare än nytillverkad PVC. Denna prisdifferens gäller, enligt EkoEkos studie, vid en gynnsam situation med mycket låga insamlings- och återvinningsgrader, och endast för den PVC som är billigast att samla in och bearbeta. Sätts en högre återvinningsgrad blir kostnaden per ton betydligt högre. Det återvunna PVC—materialet måste också kunna användas för produktion av en efterfrågad produkt.

Återvinningskrav på långlivade produkter innebär inves- teringar i återvinningsanläggningar och utbyggd insam- lingslogistik och sortering.

En hög återvinningsgrad för långlivat PVC innebär att mindre mängder PVC ackumuleras i biosfären och ökar förutsättningarna för att PVC kommer att ingå i en materialcykel. Ju högre insamlings— och återvinnings- krav för långlivade PVC—produkter, desto högre kostna- der vid insamling och sortering. Samtidigt är tillgång- en på en tillräcklig mängd material för återvinning, enligt företrädare för PVC—industrin, en förutsättning för att täcka processkostnaderna. Vissa produkter är dock inte lättåtkomliga. PVC-rör och viss PVC-kabel är nedgrävda och svåråtkomliga för återvinning. Genom—

förandet av en sluten materialcykel, där PVC inte acku- muleras i biosfären, bör vägas mot bl.a. den mycket höga kostnaden som insamlings- och återvinningskrav innebär. Till detta kommer effekter på miljö och sam- hällsekonomin vilka för närvarande är outredda.

10.4 Inverkan på hälsa och miljö vid PVC-återvinning

Naturvårdsverket har uppdaterat den av norska Statens Forurensningstilsyn i augusti 1993 genomförda bedöm- ningen av PVCs inverkan på miljön och redogjort för svenska förhållanden. Dessutom har vissa bedömningar gjorts avseende inverkan på hälsa och miljö vid åter- vinning av PVC.

Naturvårdsverket konstaterar därvid att ostabiliserad PVC vid höga temperaturer bryts ned och bildar salt— syra. Även andra nedbrytningsprodukter kan bildas, t.ex. bensen. Det saknas information huruvida klororga- niska föreningar inklusive dioxin bildas vid upprepad återvinning, och om en närvaro av metaller katalyserar nedbrytningen.

Den svenska PVC-tillverkaren undersöker vilka nedbryt- ningsprodukter som bildas när PVC-kabelmantel med och utan koppartillsats upprepade gånger omgranuleras.

Ju äldre en PVC-produkt som byts ut är, desto högre halter miljöskadliga ämnen innehåller den. Vissa ämnen är sedan 10-15 år tillbaka förbjudna att använda. I dag deponeras detta byggavfall i huvudsak.

Naturvårdsverket uttrycker också i nämnda redogörelse farhågor för att materialåtervinning av framför allt äldre PVC-produkter kan bidra till att nu icke accep- tabla tillsatsämnen såsom kadmium, klorparaffiner och bromerade flamskyddsmedel sprids till miljön på ett okontrollerbart sätt. En rad frågor avseende inverkan

på miljön av materialåtervinning av PVC-produkter är i dagsläget ofullständigt belysta.

Vidare refererar Naturvårdsverket till en undersökning av Jernkontoret från år 1988, där smältning av PVC- belagd plåt jämförs med andra skrotkvaliteter med av-

nedsmältning. Naturvårdsverket konstaterar vidare att det dock sannolikt är andra faktorer som förbrännings— och temperaturförhållanden i ugn, avgaskanaler och reningsutrustning som är avgörande för bildande och utsläpp av dioxin.

Vid återvinning av plastmaterial förbrukas en del av additiven i själva processen. Dessutom har under pro- duktens användning en del brutits ned och förbrukats. Därför behövs ytterligare tillsats av stabilisator vid omarbetning. Erfarenheter från Europa visar att mjuk- gjord PVC också ofta kräver nytillskott av mjukgörare vid materialåtervinning.

Plaståtervinningsgruppen (PÅG), som är en sammanslut- ning av företag som kommersiellt arbetar med insamling och bearbetning av begagnade plaster, konstaterar att PVC är en plast som inte är blandbar med andra på grund av sin temperaturkänslighet. PÅG påpekar vidare att PVC i återvinningsprocessen medför stora arbetsmiljö- problem, eftersom saltsyra kan bildas och komma ut i arbetslokalen.

Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL) har utfört en studie av arbetsmiljön vid plaståtervinning. Generellt gäller vid plaståtervinning att återvinning av blandad och kraftigt nedsmutsad plast ger en dålig arbetsmiljö vid manuell sortering. En sådan arbetsmiljö förekommer knappast i Sverige i dag. IVL konstaterar också att risken för arbetsmiljöproblem ökar också om olika plastsorter blandas. Blandade plaster ger dess-

utom en produkt med betydligt lägre kvalitet än den var och en av de plaster har som ingår i blandningen.

I dag återvinns i Sverige framför allt ren eller rela- tivt ren polyeten. Erfarenheter från återvinning av enbart PVC-produkter saknas. Enligt IVL kan PVC-kork från vissa plastdunkar av misstag komma in i återvin- ningsprocessen och då orsaka saltsyraavgång med med— följande arbetsmiljöproblem.

10.5 Sammanfattning

Återvinning av PVC-produkter är i dag en relativt out— vecklad teknik. Erfarenheter från materialåtervinning av PVC-produkter i Europa visar att endast små volymer långlivade PVC-produkter samlas in och att efterfrågan på de återvunna produkterna är relativt låg, vilket påverkar lönsamheten negativt.

Vid dagens materialåtervinning och framställning av PVC-produkter till samma applikation krävs ofta till— sats av nyråvara och additiver. Återvinning av PVC-pro- dukter kommer således i dagens läge att kräva en fort- satt additivanvändning och en fortsatt om än jämförel- sevis minskad nyproduktion av PVC-råvara.

Den återvinning av PVC-produkter som i dag sker i Europa omfattar i huvudsak långlivade produkter som samlas in separat och förs till speciella återvinnings— anläggningar. I dag finns inte någon sådan återvinning av PVC-produkter i Sverige. De totala kostnaderna för att upprätta sådana återvinningssystem i Sverige är outredda, men de är troligen högre än för motsvarande europeiska system på grund av långa avstånd och dagens små avfallsvolymer.

Materialåtervinning av PVC tillsammans med andra plas- ter framstår som olämpligt från arbetsmiljösynpunkt i dagens svenska plaståtervinningsindustri.

Flera aspekter rörande miljöpåverkan vid PVC-återvin— ning är för närvarande outredda.

Mjukgörarna kan spridas till miljön vid användningen. Speciellt gäller detta för mjukgjord PVC i utomhusbruk. Återvunna mjukgjorda PVC-produkter kommer att bidra till spridningen i miljön av mjukgörare. PVC-haltigt byggavfall innehåller hälso- och miljöskadliga ämnen, och äldre produkter kan också innehålla förbjudna ämnen såsom kadmium. Bygg—och rivningsavfall deponeras i dag. Naturvårdsverket påpekar att materialåtervinning av framför allt äldre PVC-produkter kan bidra till att nu icke acceptabla tillsatser sprids till miljön.

Produkterna av återvunnen PVC kasseras förr eller sena- re i sin tur och restprodukter uppkommer vid återvin- ning. Utflödet i form av restprodukter och kasserade återvunna produkter måste tas om hand på ett från miljösynpunkt godtagbart sätt.

11 . FÖRBRÄNNING

Förbränning av PVC diskuteras från miljösynpunkt främst utifrån dess klor- och tungmetallinnehåll. Klorandelen i själva PVC-plasten utgör 57 procent. Kloret i PVC bidrar till bildningen av saltsyra och klorerade organiska föreningar såsom dioxiner och klorfenoler. Tungmetallerna, som härrör från stabilisatorerna hamnar i flygaskan och slaggen och måste omhändertas för deponering. I Sverige finns 21 avfallsförbrännings- anläggningar som tar hand om ca 45 procent av den totala mängden insamlat hushållsavfall.

Totalt beräknas knappt 200 000 ton PVC—produkter ha förbränts i de kommunala förbränningsugnarna under perioden 1965—92. Av dessa 200 000 ton utgör i huvudsak kortlivade PVC-bestrukna produkter och mjuk PVC-folie en fjärdedel vardera.

Den saltsyra som bildas vid förbränningen neutraliseras vid alla svenska förbränningsanläggningar genom två olika tekniker; våt och torr. Enligt Naturvårdsverkets beräkningar medför förbränning av PVC i ett system med torr neutralisering kostnader för att deponera och transportera den bildade kalciumkloriden. I det våta systemet släpps kloriden ut till recipient och därmed uppstår ingen kostnad för restprodukthantering.

Med dagens sammansättning av hushållsavfallet härrör enligt Naturvårdsverket 35—50 procent av bildat klor i rökgaser från PVC. Detta motsvarar ett PVC-innehåll på 0,5 procent (ca 8 500 ton) i ingående osorterat avfall för förbränning.

PVCs betydelse för bildandet av klorerade dioxiner och andra klorerade föreningar vid förbränning är omdiskuterat. Vissa förbränningsförsök påvisar en korrelation mellan bildning av klorbensen, som indikator på dioxinbildning, och PVC-innehåll i det

förbrända avfallet då sådant organiskt avfall som kan komposteras först sorterats ut.

Andra förbränningsförsök stödjer å andra sidan teorin att klorinnehållet från PVC i avfallet inte påverkar dioxinbildningen. Det finns redan tillräckligt med klor i annat avfall för att dioxin skall bildas. Resterande klor i avfallet som förbränns utgörs av koksalt, vägsalt och klor i papper, papp och många andra ospecifika bidrag. Det våta komposterbara matavfallet antas i dag svara för ungefär hälften av klorvätet i bildade rökgaser.

I takt med att allt mer av hushållens organiska avfall utsorteras för kompostering, kommer PVCs relativa bidrag till klorinnehållet att öka om avfallets sammansättning i övrigt är oförändrad.

Vid samråd med företrädare för PVC-industrin redovisades åsikten att förekomsten av PVC i avfallet som förbränns inte har någon som helst inverkan på dioxinbildningen.

Enligt Naturvårdsverket har en kraftig reduktion av dioxinutsläppen från avfallsförbränningsanläggningarna skett under den gångna tioårsperioden. Förbränningspro- cessen har optimerats och reningstekniken förbättrats. Detta har också bidragit till utsläpp av lägre halter av klorbensener och klorfenoler, vilka inte avskiljs från rökgaserna vid reningssteget i samma omfattning som dioxiner. I dag mäts endast några enstaka kända klorerade organiska föreningar vid utsläppsundersök- ningar, och det råder i dag osäkerhet om sammansätt- ningen på det totala utsläppet av klorerade organiska föreningar från förbränningsanläggningar.

Den absoluta merparten av metallstabilisatorerna från den PVC som förbränns hamnar i flygaska och slagg. Hur stor andel av metallmängderna i aska och slagg som här-

rör från PVCn i avfall går inte att ange. Några större utsläpp av oförbrända ftalater (mjukgörare) bedöms av Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket inte vara aktuellt från svenska avfallsförbränningsanläggningar.

Andra källor till dioxinutsläpp är deponibränder och olovlig förbränning av kabel. okontrollerade deponi— bränder ger upphov till okontrollerade dioxinutsläpp. Deponibränder kan enligt Naturvårdsverket ge betydande utsläpp av TCDD-ekvivalenter, flera gånger det samlade utsläppet till luft från avfallsförbränningen i Sverige. Även andra klorkällor än PVC finns lagrade i dessa deponier. Omkring 200 deponibränder inträffar per år, vilket sammantaget kan ge ett väsentligt bidrag av dioxiner. Numera ställs krav på gasuttag vid prövning av deponier vilket bör minska antalet bränder i fram- tiden.

Olovlig förbränning av kabel vilket ger dioxinutsläpp kan förekomma, men i dagsläget föreligger enligt Naturvårdsverket inga uppgifter om hur stor omfattning— en är.

Vid brand i bostäder producerar PVC inte så mycket rök att detta vållar problem. Däremot kan det klorväte som bildas vid brand påverka slemhinnor och då försvåra eller förhindra utrymning av lokaler, enligt Boverket. Besvären blir akuta långt innan koncentrationen i rummet blir giftig. Boverket konstaterar vidare att ett annat problem vid PVC-bränder är de materiella skador som uppkommer av den saltsyra som bildas, som bl.a. korroderar alla berörda metaller.

Naturvårdsverket konstaterar att icke obetydliga mäng- der stabila klorerade föreningar, däribland dioxiner, tillförs flygaskan. Askan måste hanteras och deponeras så att miljögifterna ligger kvar i deponin under mycket lång tid. Höga kloridhalter gör det svårt att stabili- sera askan inför deponeringen.

Vid förbränning för energiutvinning är PVCs energiinne- håll lågt i jämförelse med andra plaster: Polyeten och polystyren har ett energiinnehåll om 46 000 Kj/kg och PVC 18 900 Kj/kg. Enligt tyska beräkningar kan endast 30 procent av den energi, som de ursprungliga råvarorna innehåller, utvinnas vid förbränning PVC. I tyska för— bränningsanläggningar beräknas endast omkring 10 procent av PVCs energiinnehåll kunna utnyttjas som värme. Motsvarande beräkningar för svenska förhållanden saknas.

Med lägre klorinnehåll i det avfall som förbränns blir investeringskostnaderna i förbränningsanläggningarna lägre, och nuvarande deponering av kloridrest från neu- tralisering skulle inte behövas i nuvarande utsträck- ning.

11.1 Sammanfattning PVCs energiinnehåll är lägre än andra termoplasters.

Vid den framtida hanteringen av de restprodukter som uppkommer i hushållen, sedan material såsom papper, plaster och metaller utsorterats för återvinning liksom det komposterbara hushållsavfallet, kan PVCs andel av klorinnehållet i rökgaserna komma att öka. Av plastan— delen vid förbränning uppskattas PVC i dag utgöra 6-10 procent. Stabilisatorer som innehåller tungmetall används i princip uteslutande till PVC. Om PVC framför allt ersätts av andra plaster såsom PE och PP bildas i teorin vid förbränning endast koldioxid och vatten. De alternativa plastmaterial som diskuterats innehåller inte heller klor.

12. DEPONI

Det råder i dag stor osäkerhet om vad som händer i deponi och även i markmiljö avseende nedbrytningen av PVC-polymeren och tillsatserna. Vilka nedbrytningspro- dukter som bildas i deponi och i markmiljö från ned— grävda rör och kabel är inte utrett. Det saknas kunskap om i vilken utsträckning läckage till lakvatten av ned- brytningsprodukter och spridning till miljön av dessa och frigjorda tillsatser sker. Mjukgörarna i PVC börjar förr eller senare vandra ut ur PVC-polymeren, liksom stabilisatorer, pigment m.m. På lång sikt sprids exem— pelvis blyinnehållet i nedgrävda rör och kabel och bidrar till metallbelastningen i miljön.

Totalt finns det ungefär 350 000 ton PVC-produkter ackumulerade i avfallsdeponierna sedan år 1965. Av denna mängd beräknas större delen, omkring 210 000 ton PVC—bestrukna produkter, mjuka PVC-folier och övriga PVC-produkter, ha deponerats i deponier för hushållsav- fall.

Den största volymen PVC, omkring 80 000 ton PVC-råvara årligen, används i dag inom bygg— och anläggningssek— torn. Bygg- och rivavfall deponeras i dag. Inom denna sektor uppkommer åtminstone i 30 år framåt årligen 13 000-15 000 ton PVC-haltigt avfall enligt Boverket. Större delen av detta, ca 10 000 ton, är PVC-produkter i form av golv- och väggmattor. Under perioden från år 1965 till 1992 beräknas drygt 70 000 ton PVC-golv ha deponerats på byggavfallsdeponi. Mängden golv som acku- mulerats i samhället uppgår till nära 400 000 ton år 1992.

Företrädare för PVC-branschen har vid samråd uttryckt sin syn beträffande deponering: deponering av PVC—pro- dukter är inte någon bra lösning från resurssynpunkt, utan förbränning med energiutvinning bör i stället vara ett alternativ för att bättre nyttja materialet.

Ju äldre plastmaterialet är som byts vid renovering och ombyggnad desto högre halter skadliga ingredienser innehåller det, enligt Boverket. Den PVC som nu börjar bytas ut innehåller ämnen som sedan 10-15 år tillbaka är förbjudna.

Den största produktgruppen inom PVC—användningen är rör. Totalt har 895 000 ton PVC-rör grävts ned eller på annat sätt ackumulerats i samhället mellan år 1965 och år 1992. Den årliga konsumtionen om mellan 30 000- 40 000 ton PVC-rör ökar ytterligare på denna mängd. Eftersom livslängden för PVC-rör enligt branschorgani- sationen är ca 100 år, kommer de rör som grävdes ned på 1970-talet förmodligen inte att behöva bytas förrän omkring år 2070.

Enligt Boverket finns det praktiskt taget inget skäl att röra markförda kablar men vid enstaka tillfällen kan rörnät och avloppsrör behöva ändras. Rörsystem, som är inbyggda i hus, utsätts inte för slitage eller inverkan från dagsljus.

Situationen för PVC-kabel liknar den för rör. Utflödet i form av uttjänta produkter till avfallsledet är litet i jämförelse med den mängd som årligen konsumeras och ackumuleras i samhället. Kabel har en livslängd på ca 30 år. Där ligger avfallsproblemet betydligt närmare i tiden än för rör: under 1990-talet uppnår omkring 10 000 ton kabel årligen den teoretiska livslängden.

Enligt det norska naturvårdsverket, SFT, skulle PVC- produkter som blir kvar i naturen efter användning såsom nedgrävda rör, kunna medföra oönskad blybelastning i miljön på längre sikt. Vidare konstaterar SFT att det inte finns några uppgifter om vad som kommer att ske i ett längre perspektiv i en deponi under påverkan av olika ämnen; mikrobiell aktivitet och andra faktorer. Om miljön är starkt basisk påskyndas förmodligen nedbrytningen och saltsyra

avspaltas. Denna kan enligt SFT följas av bildandet av obetydliga mängder bensen. Bensen bryts ned relativt snabbt. Klorbensener bedöms inte kunna bildas. Andra anser att förutom bensen och fenol kan andra klorerade organiska föreningar bildas.

Vilka nedbrytningsprodukter som bildas, och hur snabbt nedbrytning av polymerer sker i deponi och mark, är troligen beroende av dels additivinnehållet i PVCn, dels i vilken kemisk miljö plasten deponerats. Additi- verna är, enligt polymerforskare, sinsemellan olika i fråga om biologisk nedbrytning. Zink- och kalciumstabi— lisatorer samt organiska tennföreningar bryts ned under inverkan av mikrobiell aktivitet, liksom vissa polyes- trar och epoxider.

En av de egenskaper som gör att PVC som material an- vänds i så stora volymer i långlivade applikationer, är i dess beständighet. Naturresurs- och miljökommittén ' skrev i sitt betänkande "Naturresursers nyttjande och hävd" (SOU 1983:56) att den långa livslängden i sig kan innebära en miljörisk: "Detta gäller även för plaster och andra fasta, olösliga substanser som i sin ursprungliga form inte kan påverka de biologiska och andra processer som sker i naturen. Man vet t.ex. inte vilka produkter som kan bildas när polyvinylklorid (PVC) bryts ned i naturen; endast att nedbrytningen går mycket långsamt. God beständighet (som hos PVC) kan därigenom innebära en risk: mycket material hinner pro- duceras och spridas innan effekterna av eventuellt skadliga nedbrytningsprodukter börjar märkas."

I Sverige finns ca 200 större deponier och ett hundra- tal mindre. Totalt finns omkring 4 000 äldre avfalls- upplag. Speciellt för de äldre deponierna är lakvatten- uppsamlingen i många fall otillfredsställande och reningen ytterst bristfällig. Enligt Naturvårdsverket ska äldre deponier inte behöva lakvattenuppsamling och

rening utan efterbehandlingen skall ske på ett sådant sätt att föroreningsmängden ut är acceptabel.

Vid analyser av lakvatten från deponier har inte några högre halter ftalater påträffats. Få analyser har dock gjorts. Lakvattnet hamnar i kommunala reningsverk i de fall deponin är knuten till sådana. Naturvårdsverket bedömer att de ftalater som lakas ut ur de deponier som är anknutna till kommunala reningsverk med stor sanno- likhet hamnar i reningsverkets slamfas. Enligt de bedömningar som gjorts kommer de största ftalatemissio— nerna från användning av PVC-produkter.

Metallstabilisatorerna i PVC hamnar vid förbränning av avfall som innehåller PVC i askan och slaggen, vilka deponeras. Hur stor andel av metallmängderna i de tota- la utsläppen som via lakvatten har sitt ursprung i PVC— produkter kan inte bedömas. Troligen sker ett utsläpp från oförbrända rester eller genom läckage från depone- rad aska och slagg. Naturvårdsverket påpekar att en utveckling mot lokalt omhändertagande av lakvatten från deponier pågår.

12.1 Sammanfattning

Osäkerheten om vad som sker med PVC-polymeren och addi- tiverna i deponi och även i markmiljö är i dag stor. Flera oberoende bedömningar pekar dock på risken att hälso- och miljöfarliga additiv frigörs och på sikt sprids i miljön från deponier och från markförlagda PVC-produk- ter.

Tillverkaren av PVC—råvara avser att utföra en studie av långsiktig nedbrytning av PVC i deponi och mark. En

kartläggning av kunskapsläget planeras till hösten 1994 och därefter nedbrytningsförsök år 1995.

De långlivade PVC-produkter som i dag deponeras från i huvudsak bygg— och anläggningssektorn, har en högre

halt och en annan sammansättning av hälso— och miljö- farliga tillsatser än de produkter som används i dag. Dessa äldre PVC-produkter från bygg- och anläggnings- sektorn borde omhändertas på ett kontrollerat och från miljösynpunkt godtagbart sätt.

13. INTERNATIONELLT

Redogörelsen omfattar framför allt länder som ligger i Sveriges närområde (Norden och Europa) och som vidtagit någon form av åtgärd gällande PVC-användning. Natio- nella åtgärder för att minska användningen av PVC är av olika omfattning och karaktär — från frivilliga avtal med branschen - till tvingande lagstiftning.

I det internationella miljösamarbetet berörs PVC bl.a. genom att flera havskonventioner på sina begränsnings- listor upptar plastadditiv, som ingår i PVC.

13.1 Oslo- och Pariskommissionen

Tillverkningsprocessen vid framställning av PVC-råvara är på norskt initiativ föremål för arbete inom OSPARs arbetsgruppen för den industriella sektorn (INDSEC). PVC-industrin valdes eftersom framställning av PVC- råvara kräver användning av klorerade klorväten i stor skala. Då reduktion av utsläpp av klororganiska före- ningar som är giftiga, svårnedbrytbara och potentiellt bioackumulerande är prioriterad av OSPAR anses detta vara ett viktigt delområde. Målsättningen inom arbets- gruppen är att definiera bästa tillgängliga teknik (BAT) för PVC—tillverkning i bulk, identifiera åtgärder för att reducera utsläppen och föreslå gränsvärden för utsläpp. INDSEC planerar avrapportera resultatet från arbetet år 1995.

Inom OSPARs kemikaliearbete försöker man på svenskt initiativ nå internationella överenskommelser i syfte att avveckla vissa prioriterade ämnesgrupper. Bland dessa återfinns plastadditivgrupperna klorparaffiner och bromerade flamskyddsmedel. Inom ramen för kemika- liearbetet diskuteras nu ett frivilligt åtagande av den europeiska klorindustrin att avveckla användningen av de högklorerade kortkedjiga klorparaffinerna så långt som det är tekniskt och ekonomiskt möjligt i dag.

13.2 Helsingforskonventionen

Även inom ramen för Helsingforskonventionen (HELCOM) pågår arbete med plastadditiver (såsom ftlater) för eventuella begränsningsåtgärder.

13.3 Nordsjökonferensen

Genom undertecknandet av Nordsjökonferensen år 1990 har Sverige åtagit sig att reducera utsläppen av ett trettiotal ämnen och ämnesgrupper med 50 procent eller mer. Av dessa återfinns bly- och blyföreningar som additiv i PVC. Reduktionsmålen baseras på utsläppen till Nordsjön år 1985 och skall vara uppnådda år 1995.

Kvicksilverprocessen som används vid framställning av klor skall avvecklas till år 2010.

13.4 OECD

Inom OECD pågår arbete för att fastställa gemensamma riskbegränsningsåtgärder. Arbetet med riskbegränsning var från början ett svenskt initiativ och Sverige verkar drivande bl.a. genom att leda arbetet för flera ämnen i pilotprojektet. De ämnen och ämnesgrupper som omfattas av detta arbete är bly— och blyföreningar, kvicksilver, kadmium, metylenklorid och bromerade flam- skyddsmedel. Arbetet har viss relevans för PVC eftersom bly används som stabilisator i PVC-plast. Ett förslag till rådsbeslut beträffande riskreduktionsåtgärder för bly skall diskuteras i kemikaliegruppen i höst.

13.5 Danmark

I Danmark finns sedan år 1991 ett frivilligt avtal rörande användning av PVC mellan Miljöministeriet, den danska plastindustrin, detaljhandeln, den danska arbetssgivareföreningen och Industrirådet.

Avtalets mål är att PVC skall hållas borta från av- fallsförbränning där det är tekniskt och ekonomiskt försvarbart, att återvinning skall prioriteras framför deponering, att innehållet av blyhaltiga tillsatser och klorparaffiner skall reduceras så långt som det är tekniskt och ekonomiskt möjligt samt att materialens miljöpåverkan skall värderas från "vaggan till graven".

Avtalet skall ses mot bakgrund av den debatt rörande avfallsförbränning av PVC och dioxinbildning som ägde rum i Folketinget under åren 1985—87. Debatten medförde att den danska miljöministern i oktober år 1988 lade fram en handlingsplan om reduktion av PVC—användning som mynnande ut i en uppfordran till parterna att inleda förhandlingar. I början hade debatten handlat om att avveckla PVC i engångsförpackningar, men i handlingsplanen fann den danska miljöministern att målsättningen borde vara en total avveckling i stället. Skälen var bl.a. att förpackningar endast svarar för en mindre del av det avfall som går till förbränning, samt avgränsnings- och kontrollproblem.

Danmark skiljer sig från Sverige genom att en mycket stor andel av avfallet, i huvudsak hushållsavfall, förbränns. Klor från PVC—produkter utgör ca 70 procent av avfallets klorinnehåll i Danmark.

Innan avtalet ingicks hade Miljöstyrelsen gjort flera undersökningar av alternativa materials effekter på hälsa och miljö, samt av tekniska och ekonomiska konsekvenser av ett utbyte. Under senare tid har vissa miljövärderingar uppdaterats. Detta har inte föranlett någon ändrad policy avseende PVC. Inom fyra produktområden gjordes särskilda undersök- ningar: kontorsartiklar, sjukvårdsartiklar och övrigt, förpackningar, byggnadssektorn och den grafiska branschen.

Enligt avtalet skall avvecklingsläget årligen rapporteras av plastindustrin till Miljöstyrelsen. Av statusrapporten i april år 1993 framgår att utvecklingen går framåt och i avtalad riktning. Avvecklingsmålet för PVC-förpackningar är uppnått och överträffat. Till den 1 januari 1993 skulle mängden PVC-förpackningar reduceras med 52 procent i förhållande till år 1987 års mängder; 56 procent av förpackningarna hade ersatts med alternativa material, motsvarande 5 850 ton PVC. Enligt avtalet skulle mängden PVC-förpackningar som förbränns reduceras med ytterligare 10 procent före den 1 januari 1995. Enligt den senaste statusrapporten kommer även detta mål att

uppnås.

Enligt avtalet skall 41 procent av PVC-innehållande byggprodukter som blir avfall år 1995 återtas, och en plan skall utarbetas av branschen. Planen blev klar till årskiftet 1992/93, och därefter upprättades en organisation för återvinning. Avseende PVC-rör insam- lades år 1993 ca 170 ton rör, varav 150 ton material återvanns. Denna insamlade mängd utgör en stor del av de rör som kasserats men en liten del av den totala konsumtionen. Mängden insamlade rör förväntas inom 10 till 20 år att stiga.

Även för fönsterprofiler i PVC har ett insamlings- och materialåtervinningssystem upprättats.

Allt kabelavfall insamlas i stort sett i Danmark, eftersom metallvärdet är högt. Plastindustrin i Danmark anser inte att materialåtervinning av PVC-delen i kabel är lämplig. Detta beror på att bly- och klorparaffin- innehållande kabel ej bedöms lämplig för material- återvinning. Bly- och klorparaffinfria alternativ finns

tillgängliga på marknaden.

Även för andra PVC—produkter uppnåddes målet att redu- cera mängden PVC som går till förbränning med 1 000 ton i mars 1992.

Avseende plastadditiver omfattar det danska avtalet blybaserade stabilisatorer och pigment, samt även klorparaffiner i byggprodukter. Dessa återfinns i större mängder i långlivade produkter som kabel och golv. Enligt de danska leverantörerna av stabilisatorer och flamskyddsmedel kommer alternativ att finnas inom 10 år även för långlivade PVC—produkter.

Enligt den senaste statusrapporten från plastindustrin har den danska kabelproducenten upphört med användning— en av PVC i elkabel. Detta beräknas reducera blyför- brukningen med ca 250 ton årligen. Användningen av klorparaffiner för kabelproduktion har upphört.

Ett uppföljningsprojekt avseende kostnader vid avfallsförbränning före och efter substitution till andra material av PVC i kortlivade produkter är påbör- jat. Ett annat slutfört projekt om bildningen av salt- syra vid förbränning av PVC-produkter påvisar att det ur samhällsekonomisk synvinkel är förnuftigt att inte förbränna PVC-produkter i Danmark.

13.6 Norge

Det norska miljödepartementet initierade år 1992 ett projekt för att uppnå en reduktion av miljöeffekterna från PVC-tillverkning och PVC-produkter.

miljöfarliga tillsatser i PVC. Miljöministern inbjöd Samarbeitsrådet för emallasje og miljö till diskussion kring PVC-avveckling. Plastindustrin inbjöds för att diskutera en plan för avvecklingen av miljöfarliga additiver till PVC-plast. Statens forurensningstilsyn

(SFT) fick år 1992 i uppdrag att tillsätta en arbets- grupp för att närmare undersöka och utvärdera miljökon- sekvenser av användning av långlivade PVC-produkter.

Plastindustriförbundet och Samarbeitsrådet for emballasje og miljö anser i sina rapporter till det norska miljödepartementet att de miljöproblem PVC förorsakar bör lösas genom att nödvändiga krav ställs på sammansättningen av PVC—produkter och på avfallshanteringen av dessa produkter.

SFT gjorde på uppdrag av norska miljöministeriet en genomgång av effekter på miljön vid produktion, använd- ning och avfallshantering av PVC—produkter, samt före— slog åtgärder för att komma till rätta med de miljö- problem som uppdagats.

SFT kom i sin rapport, som lades fram i augusti år 1993, fram till att åtgärderna snarare bör vara målinriktade än uttryckta som ett generellt avvecklingskrav på PVC. Utöver de villkor som ställs på dagens produktion av vinylkloridmonomer samt de krav som ställs på den nya PVC-fabriken ansåg SFT att följande åtgärder bör vidtas:

- Fortsatt kartläggning av utsläpp och effekter vid vinylklorid-(VCM)-produktion; - Förbättrad avfallshantering vid VCM-produktion; - Avveckling av de mest miljöfarliga tillsatserna i PVC—produkter; Skärpta krav vid avfallsförbränning; - ökad kontroll för att förhindra olovlig avfallsförbränning speciellt av PVC—belagda kopparkablar; - Undersökningar av risken för bildande av klororganiska ämnen vid avfallsförbränning och vid

nedbrytning i jord och i deponi.

SFT fokuserar i sin rapport på miljöproblem orsakade av klororganiska ämnen och tillsatser. Den miljöpåverkan som kan uppstå vid hög energiförbrukning, vid utvinning av råvaror och genom utsläpp av klimatpåverkande gaser ingick inte.

SFT påpekar också att PVC bör omfattas av avfallsmini— mering och återvinningsmål. Samtidigt pekar SFT på att alternativa produkter finns för de flesta av PVCs an- vändningsområden. Ersättningsmaterial är andra plast- typer eller traditionella material som trä och glas.

I december år 1993 uppdrog det norska miljöministeriet till SFT att arbeta vidare med föreslagna åtgärder beträffande PVCs inverkan på miljön. Till de viktigaste åtgärderna hör, enligt miljöministeriet, att utreda och undersöka utsläpp och nedbrytning av PVC, att förbättra avfallshantering och att avveckla de mest miljöskadliga additiverna i PVC-produkter. Ministeriet betonar särskilt kartläggning och åtgärder beträffande diffusa utsläpp av klororganiska föreningar till luft från vinylklorid-(VCM)-produktionen.

Den planerade nya PVC-fabriken i Rafnes i Telemark fick år 1993 utsläppstillstånd för produktion av 200 000 ton PVC om året.

Det norska miljödepartementet har beslutat bidraga finansiellt till byggandet av en återvinningsanläggning för blandad plast (Retroplast). Departementet har ingått ett avtal med Hydro och statoil, som ansvarar för projektet. Kapaciteten blir 6 000 ton blandat plastavfall per år till år 1994. I ett andra steg utökas kapaciteten till 8 000 ton per år. Totalt beräknas att investeringar om 100 miljoner NKr kommer att krävas. Organisationen av insamlingen skall enligt Norsk Hydro vara klar senast under år 1994.

13.7 Nederländerna

PVC är ett material som i Nederländerna debatterats utifrån dess inverkan på miljön under de senaste 4-5 åren. Miljörörelsens kampanj mot PVC resulterade i ett frivilligt utbyte inom en tidsperiod på 2-3 år från 1988/89 av PVC—förpackningar, speciellt förpackningar avsess för mat. Bakgrunden var dioxinutsläppen från förbränningsanläggningar för hushållsavfall.

Efter detta frivilliga avtal utfördes ett antal förbränningsförsök för att undersöka PVCs relativa del i dioxinbildningen och utsläppen. De första försöken visade inte någon korrelation mellan dioxinbildning och andelen PVC i avfallet. Därefter utfördes efter beslut av miljöministeriet ytterligare försök. I dessa försök brändes dels osorterat hushållsavfall innehållande PVC och komposterbart material, dels avfall där den komposterbara fraktionen var utsorterad till 70—100 procent. Klorfenolbildning användes som indikator för dioxinbildning. Dessa försök uppvisade ett entydigt samband mellan klorinnehåll, dels från den komposter- bara fraktionen och dels från PVC, i avfallet som brän— des och dioxin-bildning.

Utsortering av den komposterbara fraktionen i hushålls- avfall är från år 1994 obligatorisk i kommunerna, vil- ket innebär att PVC står för en allt större andel av klorinnehållet i avfallet som förbränns.

Miljöministeriet anser inte att det på basis av dessa försök finns någon anledning att ompröva den nuvarande PVC-policyn, vilken innebär att PVC-användning inte tillåts inom områden där inget lämpligt återvinnings- system eller återanvändningssystem kan upprättas, och att en övergång bör ske till alternativa material som är bättre från miljösynpunkt.

Det görs ingen åtskillnad mellan långlivat eller kort— livat PVC, utan enbart mellan återvinningsbart och icke-återvinningsbart. Om PVC-produkten kan återvinnas och industrin åtar sig detta är användningen tillåten. Användning av PVC-produkter där återvinning inte är möjlig av olika orsaker, reduceras med hjälp av fri- villiga utbytesavtal med industrin.

I Nederländerna återvinns PVC-rör till nya PVC-rör till 2,5 procent genom ett frivilligt åtagande av PVC-rör- tillverkare. Det bör dock noteras att situationen i Nederländerna beträffande anläggning och utbyte av rörinstallationer i mark inte direkt går att översätta till svenska förhållanden. Rören ligger djupare i Sverige och tas inte upp.

PVC—industrin i Nederländerna har bildat en kommitté som bl.a. publicerar PVC-relaterat informationsmate- rial. Kommitténs inställning har med tiden förändrats från att enbart försvara PVC som material till att för- söka minska PVCs inverkan på miljön.

13 . 8 Tyskland

Det finns inga federala restriktioner för användandet av PVC, men några förbundsländer har förbud mot använd- ning av PVC-innehållande material i offentliga byggna— der.

På federal nivå pågår vissa diskussioner om restriktio- ner i PVC-användningen inom ramen för den s.k. Enquete- kommissionens arbete med klorindustrin.

Denna kommission tillsattes av förbundsriksdagen i februari 1992. Hälften av ledamöterna är politiskt tillsatta och hälften sakkunniga. Kommissionens övergripande arbetsuppgift är att utarbeta förslag för att uppnå en långsiktigt hållbar samhällsutveckling i enlighet med de riktlinjer som fastslogs vid FNs konfe-

rens för miljö och utveckling år 1992. Kommissionen skall identifiera de viktigaste materialströmmarna, analysera dessa och därefter utarbeta värderingskrite- rier på konsensusbasis för att främja utvecklingen av ett uthålligt utnyttjande av ämnes- och materialström—

mar i ett modernt industrisamhälle.

En mycket stor del av klorhanteringen i Tyskland är PVC-relaterad. Eventuella åtgärder mot klorhanteringen kan därför inte undanta PVC. Arbetet med PVC bedrivs i ett särskilt projekt. Slutrapporten med slutsatser och eventuella åtgärdsförslag väntas till hösten 1994. I kommissionens diskussioner behandlas kortlivade och engångsprodukter av PVC för sig, och långlivade delas upp i återvinningsbara och icke-återvinningsbara. Till den senaste gruppen bedöms PVC i kabel, möbler och bilar höra. Additiverna i PVC diskuteras parallellt, eftersom den frågan hänger samman med samtliga PVC-pro- dukter.

Diskussioner förs om hur miljöpåverkan från PVC framför allt från förbränning skall reduceras. Kortlivade PVC- produkter utgör en del av den PVC som förbränns där eventuella åtgärder diskuteras.

Vid de tyska miljöministrarnas konferens i november 1992 antogs några rekommendationer avseende PVC. Dessa föreskrev bl.a. att PVC inte bör förbrännas i syfte att klorbidraget och problematiska restprodukter från PVC skulle minska. Deponering sågs inte som ett alternativ. Man rekommenderade att PVC skulle bytas mot andra mate— rial inom byggnadssektorn.

De olika förbundsländerna ser olika på PVC-användning. Bremen, Berlin och Hessen praktiserar miljöministrarnas rekommendation att inte använda PVC i byggnader. Federalt väntas inga tvingande regler, utan man hoppas på frivilliga avtal med branschen.

Enligt den tyska avfallsregleringen avgör storleken på avfallets organiska innehåll om avfallet får deponeras eller ej. Detta innebär i praktiken att PVC och andra plaster inte får deponeras från år 2005.

Ett särskilt sällskap har organiserats för att återvin— na PVC — Arbeitsgemeinschaft PVC und Umwelt. Återvin— ningen skall finansieras genom en särskild avgift på PVC. Priset på PVC beräknas stiga med 20 procent från halvårsskiftet 1994. Återvinningsorganisationer för mer långlivade PVC-produkter som fönster, tak, golv och rör har bildats.

13.9 Schweiz

I Schweiz finns för PVC både ett frivilligt avtal och bindande regleringar.

I slutet av år 1984 ingick det schweiziska miljöminis- teriet ett frivilligt avtal med landets livsmedels-, plast— och förpackningsindustrier om att minska använd— ningen av PVC i förpackningar och andra kortlivade pro- dukter med 60 procent till utgången av år 1987.

Detta reduktionsmål uppnåddes och överträffades: 65 procent av PVC—plasten hade bytts ut till andra material vid årsskiftet 1987/88. Detta motsvarade en årlig substitutionsgrad om 6 000 ton PVC. Avtalet inne- har att andelen kortlivade PVC-produkter reducerades från 15 procent till 5 procent av den totala årliga PVC-konsumtionen.

Genom en bindande förordning är användandet av PVC i flaskor för öl, vatten och läskedrycker förbjuden. För— ordningen omfattar även andra regleringar som syftar till att reducera engångsförpackningar och stimulera återanvändning och återvinning av förpackningar. God- tagbara alternativ för PVC i flaskor bedöms finnas (glas, PET).

Dessutom finns en förordning som reglerar vilka produk- ter som får använda positiv miljömärkning. PVC-produk— ter får enligt denna inte märkas på detta sätt.

Bakgrunden till det frivilliga avtalet var framför allt problemen med avfallsförbränningsanläggningarnas ut- släpp av saltsyra, där PVC bedömdes bidra med en större andel. Ännu år 1990 var saltsyreemissionen från anlägg- ningarna det viktigaste skälet till att reducera PVC- användningen enligt företrädare för den schweiziska

regeringen.

Anläggningarna moderniseras nu stegvis så att i stort sett all saltsyra neutraliseras. Detta ökar dock driftskostnaderna. Regeringen menar att PVC i sig inte är miljöfarligt, men anser samtidigt att tekniska möj- ligheter att byta PVC bör utnyttjas och pekar på att det även inom byggbranschen finns alternativa lösning— ar.

13.10 USA

President Clinton föreslog i januari 1994 att en arbetsgrupp skulle tillsättas för att utarbeta en nationell strategi för utbyte och reduktion av eller förbud mot av användningen av klor och klororganiska föreningar. En kartläggning av användningen och en bedömning av hälso- och miljöeffekter av nuvarande användning föreslås för bl.a. PVC och andra plaster.

13.11 Sammanfattning

I flera europeiska länder pågår arbete för att återvin- na PVC från kasserade plastförpackningar från hushål- len. Anläggningar för återvinning av långlivade PVC— produkter finns också i drift.

Debatten om PVCs miljörisker förs framför allt i länder som Danmark, Norge, Tyskland och Nederländerna och

sammanfaller med debatten om kloranvändningen i samhäl- let och miljöeffekter från PVC i avfallshanteringen. Dessa länder arbetar på olika sätt för att minska PVCs inverkan på miljön. I Danmark innebär det frivilliga arbetet med plastindustrin att PVC skall hållas borta från avfallsförbränning där det är tekniskt och ekono- miskt försvarbart, att återvinning prioriteras framför deponering, och att innehållet av miljöskadliga additi— ver skall reduceras så långt det är tekniskt och ekono- miskt möjligt. De uppsatta målen avseende utbyte av PVC i förpackningar har uppnåtts och återvinningsverksam- heter har startats för rör och fönsterprofiler.

I Norge är åtgärderna inriktade mot bättre kunskap om nedbrytning och utsläpp och mot minskning av PVC- användningen vid tillverkning och vid avfallsförbrän- ning. De mest miljöskadliga additiverna skall avveck- las.

I Nederländerna inriktas arbetet på att undvika för- bränning och deponering av PVC-produkter. Användning är tillåten om PVC-produkten kan återvinnas och om indu— strin åtar sig detta. Där återvinning inte är möjlig reduceras användningen genom frivilliga avtal med in- dustrin.

I Tyskland diskuteras restriktioner i PVC-användningen på federal nivå inom ramen för den s.k. Enguetekommis- sionens arbete med klorindustrin. Slutsatser och even- tuella åtgärdsförslag väntas till hösten 1994.

I USA har president Clinton föreslagit att en nationell strategi för utbyte, reduktion eller användningsförbud av klor och klororganiska föreningar skall utarbetas. Eventuellt kommer användningen av PVC och andra plaster att kartläggas, och hälso— och miljöeffekter bedömas inom ramen för detta arbete.

PVC—industrin i Tyskland, Danmark och Nederländerna har också engagerat sig i frågor rörande PVCs inverkan på miljön. I Danmark och Nederländerna finns intresseorga- nisationer för PVC-industrin som, inom ramen för respektive lands PVC—policy, arbetar för att undvika PVCs inverkan på miljön.

Den europeiska plastindustrins intresseförening (APME) är också engagerad i frågor rörande PVCs miljöpåverkan. organisationen har bl.a. genomfört en omfattande livs-

cykelanalys för PVC - från råvara till färdig PVC-

plast.

14. SAMHÄLLSEKONOHISKA KONSEKVENSER

En bedömning av de samhällsekonomiska konsekvenserna av ett generellt förbud mot användning av PVC i Sverige har gjorts av EkoEko AB. Utgångspunkten för beräkning- arna har varit förändrade kostnader utifrån dagens pri- ser för de alternativa materialen. En förutsättning i deras studie är att ett generellt förbud att använda PVC i Sverige införs och att ett generellt importförbud för PVC-produkter innehållande en andel om mer än 25 procent PVC samtidigt införs. Export av PVC-råvara och PVC—produkter tillåts. I studien har inte miljö- och hälsovinster vid nuvarande respektive ändrad användning av PVC samt skillnader i livslängd och underhåll för de alternativa materialen värderats.

Bedömningen är fokuserad på de långlivade produktgrup- perna rör, kabel och golv som också utgör majoriteten av PVC-användningen.

Merkostnaden för en avveckling av PVC—användningen upp- skattas av EkoEko i deras studie ligga på mellan 200 och 400 miljoner kronor per år för vardera produkt- grupp: kabel, rör och golv. Detta om övergången sker så snabbt att den inte ger utrymme till material- och teknikutveckling, till produktionsomställning eller till produktion i större skala av alternativa material, ett så kallat "worst case".

Effekterna på sysselsättningen är svåra att bedöma beroende bl.a. på att omställning till andra material är svårkalkylerbara. Arbetstillfällen skulle gå förlo- rade inom råvarubranschen och bland användarna av råva- ra. Samtidigt skulle nya arbetstillfällen skapas inom bearbetning och tillverkning av andra material. De största negativa effekterna på sysselsättningen inom de studerade produktområdena skulle, enligt studien, vid en snabb avveckling drabba golvtillverkarna. Sammanlagt

bedöms handelsbalansen försämras med runt 1 miljard kronor

Omräknat till hela PVC—förbrukningen i samhället skulle utbyte till andra material vid en snabb avveckling innebära en total merkostnad om 1 400 miljoner kronor vid nuvarande PVC-användning. Detta motsvarar en genom- snittlig merkostnad på ca 16 250 kronor per ton PVC för rör, kabel och golv. Vid en successiv övergång till andra material torde kostnaderna kunna minska betydligt till följd av teknikutveckling och nya material. Utifrån uppgifter från tillverkare av plastråvara om möjlig utveckling på kabelsidan har EkoEko konstruerat ett så kallat "best case" för hela PVC—användningen. Detta bygger på att man inom alla tillämpningar kommer fram till alternativa plastmaterial med goda funktio- nella egenskaper som kan ersätta PVC till en genom- snittlig merkostnad av 15 procent och att dagens maskinpark kan användas. Den årliga merkostnaden vid detta scenario blir ca 100 miljoner kronor.

Graden av beroende av PVC som material och PVCs andel i företagens omsättning påverkar i vilken grad det enskilda förtaget berörs av en avveckling av den svenska PVC-användningen. Således drabbas företag med ett högt råvaruberoende, såsom tillverkare av råvara och compound, och företag med en försäljningsmässigt hög andel PVC-produkter hårdast vid en avveckling. Läkemedelsföretagens kompetens, däremot, är i liten utsträckning inriktad på PVC och kan sägas vara exempel på företag med lågt råvaruberoende och försäljningsmäs- sigt låg andel av PVC-relaterade produkter.

Hela bygg- och anläggningssektorns produktionsvärde uppgick år 1992 till 177,3 miljarder kr. Den sammanlag— da fördyringen vid utbyte av PVC mot andra material inom denna sektor beräknas till ca 1 miljard kronor. Utslaget på hela produktionskostnaden utgör den årliga merkostnaden vid ett utbyte av PVC mot andra material

0,5-1 procent.

Flera tillämpningar av PVC torde, enligt EkoEko, kunna betraktas som neutrala från användarsynpunkt för näringslivet i stort. Detta gäller t.ex. produkter som används på fritiden eller på kontor. Kostnadshöjningar inom dessa produktionsområden slås ut över ett stort antal användare och har liten effekt.

Flera branschpersoner påpekar att ett PVC-förbud enbart är en kostnadsfråga. Företagen kommer att hitta funge— rande alternativ om de tvingas till detta och ges en viss övergångstid. Alternativen behöver inte heller bli särskilt dyra.

PVC förväntas huvudsakligen att ersättas av andra plas— ter, vilket ökar möjligheterna för nuvarande PVC-bear—

betare att klara en omställning, om den sker succes- sivt.

Effekterna på handeln är i stor utsträckning beroende på om export tillåts eller inte vid en avveckling av PVC. Inom vissa branscher är handeln stor, exempelvis exporteras över hälften av den PVC-råvara som fram- ställs i landet, och även handeln med golv är omfat- tande.

15. SAMLAD BEDÖMNING 15.1 Tillverkning av PVC-råvara

För klorframställningen finns tre olika tillverknings- metoder. De två svenska klortillverkarna, som produce— rar klor till PVC—tillverkningen, använder en metod med flera uppmärksammade miljöproblem. Klorframställningen sker med amalgammetoden som är en kvicksilverprocess. Vid klortillverkning är det främst avgången av kvick- silver till luft och energiförbrukningen som enligt Naturvårdsverket är de för miljön mest belastade fakto— rerna. Även klororganiska föreningar släpps ut.

Användningen av kvicksilver vid klorframställning skall enligt Sveriges åtagande i en internationell överens- kommelse (Nordsjökonferensen) avvecklas till år 2010. Tillverkarna har således möjlighet att använda amalgam— metoden i ytterligare 16 år. Ingen av tillverkarna har hittills ansökt om tillstånd för omläggning till annan tillverkningsmetod.

Tillverkningen av klor till PVC-framställningen ingår inte i den omprövning enligt Miljöskyddslagen som planeras för anläggningen för PVC-tillverkning.

Framställning av PVC-råvara sker från klorgas och eten via tillverkningsstegen dikloretan (EDC) och vinylklo- rid (VCM). Tillverkning av PVC-råvara sker vid en an- läggning i Sverige. Omkring 40 procent av den tillver- kade PVC-råvaran används inom landet och resten expor- teras. Av den svenska konsumtionen av PVC—råvara impor- teras 60 procent från framför allt Tyskland (30%), Norge (10%) och Finland (10%).

Flera av de lätta och tunga avfallsströmmarna vid PVC- tillverkningen är starkt förorenade med dioxiner och andra oönskade klororganiska föreningar. Miljöfarligt avfall i form av dikloretan- och vinylkloridtjära upp-

kommer vid tillverkningen. Avfallet destrueras i före- tagets egen förbränningsanläggning, lagras eller expor- teras för förbränning i en VCM-fabrik i Nederländerna. Utsläppen av klororganiska föreningar till vatten efter reningsverket som produktionsanläggningen är ansluten till är, enligt Naturvårdsverket, ej försumbara och möjliga åtgärder bör därför utredas ytterligare. Även diffusa utsläpp i form av klororganiska föreningar sker från produktionsanläggningen.

Omkring 70 procent av all klor som används i Sverige går till dikloretan-tillverkning, som är ett mellanled i PVC-tillverkningen. Av den totala dikloretanmängden som tillverkas i Sverige åtgår hälften till nästa mellansteg i PVC-framställningen.

I Kemikalieinspektionens "Solnedgångsprojekt" har de klorföreningar som används eller bildas vid tillverk- ning av PVC studerats. Bland de klorföreningar som an- vänds i Sverige utmärker sig ämnen relaterade till PVC- produktion tillsammans med redan reglerade klorföre- ningar genom att de dels förekommer i stora volymer och dels förknippas med negativa effekter på hälsa och mi- ljö.

En planerad omprövning (enligt 10-årsregeln) av den svenska anläggningen för tillverkning av PVC-råvara väntas ske under hösten 1994. Naturvårdsverket förbe- reder nu ärendet och anser att man inom ramen för denna prövning enligt Miljöskyddslagen kan få till stånd de ytterligare åtgärder till skydd för miljön som är moti- verade.

Kretsloppsdelegationen bedömer mot bakgrund av Natur- vårdsverkets uttalande att miljöproblemen vid den anläggning som tillverkar PVC i Sverige inte är av av— görande betydelse för totalbedömningen av PVC.

15.2 Additiver

Till PVC tillförs alltid additiver. Vilka additiver och i vilka mängder beror på önskade materialegenskaper. PVC kräver dock alltid tillsatser av stabilisatorer.

15.2.1 Mjukgörare

Till all mjukgjord PVC, vilket år 1992 utgjorde något mer än hälften (52 %) av PVC—användningen, tillsätts mjukgörare. Mjukgörarna i PVC vandrar successivt ut ur produkterna under användning, på deponi eller från PVC nedgrävd i mark, eftersom de inte är fast bundna till polymeren.

Kemikalieinspektionen har under våren 1994 inom ramen för plastadditivprojektet utrett och riskbedömt mjukgörare som används i PVC. Därvid har framkommit att disyraestrar (såsom ftalater), trisyraestrar, fosforsy— raestrar samt klorparaffiner är de mjukgörare som används till PVC. Den helt dominerande gruppen mjukgö- rare är ftalater. Dietylhexylftalat (DEHP) står för den största andelen (60%) av den totala förbrukningen av mjukgörare och är samtidigt den mest undersökta avseen- de hälso- och miljöeffekter.

DEHP bryts ned långsamt vid låga temperaturer och i synnerhet under syrefattiga förhållanden. DEHP kan där- för ackumuleras i sediment. Utförda studier indikerar, enligt Kemikalieinspektionen, en risk för effekter på sedimentlevande och vattenfiltrerande organismer. DEHP kan också bioackumuleras.

övriga mjukningsmedel, såsom diisononylftalat (DINP), diisodecylftalat (DIDP), tri(2-ethy1hexy1)trimellitat (TOTM) och tri(2-etylhexyl)fosfat (TEHP) kan ha en något sämre nedbrytbarhet än DEHP. Det finns indikatio- ner på att DINP och DIDP kan vara något mer giftiga än DEHP.

DEHP används som mjukgörare bland annat till PVC-pro- dukter avsedda för medicinska behandlingar, som PVC- blodpåsar och PVC-slangar. Exponeringsnivåerna för människa ligger vid vissa medicinska behandlingar nära de nivåer som har visats ge effekter i djurstudier.

Emissioner av mjukgörare från PVC-produkter sker till luft och vatten. De största emissionskällorna från pro- dukter till luft bedöms av Kemikalieinspektionen vara PVC-belagd plåt med omkring 300 ton årligen och PVC- bestruken väv med i storleksordningen 100 ton per år. Från golv och tapeter beräknas emissionerna till luft uppgå till 2-3 ton årligen medan utsläppen till vatten vid rengöring troligen är tio gånger större än luftut- släppen. Vid mätningar i slam från kommunala renings- verk återfanns DEHP i samtliga prover. Totalt beräknas ca 30 ton DEHP hamna i slam varje år. Den årliga depo- sitionen via luftnedfall har uppmätts till 130 ton DEHP. För få studier finns angående mjukgörarinnehåll i lakvatten från deponier för att några generella slut- satser om emissioner från deponier skall kunna göras.

Enligt riksdagsbeslut (prop. 1990/91:90, JoU:30, rskr. 1990/91:73) skall användningen av ftalater begränsas. Tillförseln av ftalaten DEHP till miljön bör, enligt Kemikalieinspektionen, minska. Exponeringsanalysen visar att en stor del av de totala emissionerna kommer från varor och Kemikalieinspektionen anser därför att

man bör undersöka möjligheterna att minska användningen av DEHP i plast.

Kretsloppsdelegationen konstaterar att eftersom ftala- ter används nästan uteslutande i PVC måste minskningen ske i PVC-produkter. Förutom ftalater har övriga disyraestrar, trisyraestrar och fosforsyraestrar mjuk- görande egenskaper. Den dokumentation som finns i dag är bristfällig enligt Kemikalieinspektionen. Det underlag som finns tyder enligt Kemikalieinspektionen dock på att en övergång från DEPH till något av de an-

dra mjukningsmedlen som utretts sannolikt inte skulle innebära någon riskreduktion av betydelse om någon

alls.

Klorparaffiner skall enligt tidigare riksdagsbeslut (prop.1990/9lz90, JoU:30, rskr. 1990/91:73) avvecklas till år 2000. De kortkedjiga och högklorerande klor- paraffinerna bör vara avvecklade senast år 1994. Hög— klorerade klorparaffiner används inte till PVC. För de kortkedjiga klorparaffinerna som används i PVC sker en viss avveckling.

Kretsloppsdelegationen utgår ifrån och delar grunden i tidigare riksdagsbeslut att användningen av ftalater och klorparaffiner bör minska respektive avvecklas. Det underlag som finns tyder enligt Kemikalieinspektionen på att en övergång från DEHP till något av de andra mjukningsmedlen som utretts sannolikt inte skulle innebära någon riskreduktion av betydelse, om någon

alls. 15.2.2 Stabilisatorer

All PVC tillsätts stabilisatorer för att skydda materi— alet från nedbrytning. Den största gruppen stabilisato- rer är blyföreningar. Övriga stabilisatorer som används till PVC är barium/zinkföreningar, organiska tennföre- ningar och kalcium/zinkföreningar. Kadmium har tidigare använts som stabilisator i PVC men den användningen är numera förbjuden i Sverige. Kadmium kan dock fortfaran- de finnas i långlivade produkter som tillverkades före

förbudet, exempelvis golv.

Blyanvändningen skall avvecklas i huvudsak genom fri- villiga åtgärder enligt tidigare riksdagsbeslut och användningen av organiska tennföreningar skall begrän- sas (prop.1990/91:90, JoUz30, rskr. 1990/91:73). Den miljöskadliga användningen av organiska tennföreningar bör avvecklas så snabbt som möjligt. Detta beslut

gäller användningen i stort av dessa ämnen, det vill säga inte endast användningen tillsammans med PVC. Utbyte mot alternativa stabilisatorer i PVC har, enligt Kemikalieinspektionen, ännu inte skett i någon större utsträckning vare sig för bly eller tennorganiska före- ningar.

För övriga stabilisatorer, som i dag används till PVC, är kunskapen om miljöpåverkan bristfällig.

Kretsloppsdelegationen anser att avvecklingen av bly och tennorganiska föreningar i PVC bör intensifieras.

15.3. Återvinning

I Sverige förekommer i dag ingen materialåtervinning av PVC-produkter. Viss återvinning sker dock av produk- tions- och installationsspill. I andra länder finns viss materialåtervinning av PVC—produkter, såsom rör, profiler, flaskor och golv. Omfattningen av denna åter- vinning är emellertid liten jämfört med den stora mängden nyproducerad PVC-råvara.

Enligt uppdraget skall en bedömning göras om det för vissa långlivade produkter kan vara mer fördelaktigt att materialåtervinna plasten än att byta ut materia— let.

De volymmässigt stora långlivade PVC-produkter som skulle kunna vara aktuella för återvinning är rör, golv och kabel. Enligt branschen finns det endast mindre mängder PVC-rör tillgängliga för materialåtervinning. Rörbranschen bedömer vidare att det blir svårt att uppnå en sådan insamlingsgrad som krävs för att nå en ekonomiskt bärkraftig återvinning. Tekniskt föreligger

emellertid inget hinder för återvinning av PVC från PVC-rör.

Några större mängder kasserad PVC-kabel finns enligt uppgifter från berörd industri ännu inte tillgängliga för återvinning. Årligen deponeras omkring 10 500 ton PVC-golv. Det är oklart i vilken utsträckning dessa golv är tillgängliga för materialåtervinning ur ekono- misk och praktisk synvinkel. Utöver golven bedömer Boverket att ytterligare omkring 2 500-3 500 ton PVC— haltigt byggavfall uppkommer årligen.

Från vissa branschföreträdare har uttryckts ett visst intresse för materialåtervinning av PVC-produkter under vissa ekonomiska och praktiska förutsättningar och med en specificerad ansvarsfördelning.

Kunskapen om vilka miljöeffekter återvinning av PVC kan ge upphov till är i dag bristfälliga. Vissa försök initierade av tillverkaren av PVC-råvara pågår i syfte att undersöka vilka nedbrytningsprodukter som bildas vid upprepad återvinning av PVC-kabel. Det finns emel— lertid fler frågeställningar om miljöeffekter vid mate- rialåtervinning som inte är belysta. Bland dessa kan nämnas frågan om vilka typer av additiver som behöver tillsättas och i vilka mängder vid återvinning av olika PVC-produkter liksom frågan om huruvida några restpro- dukter uppkommer vid återvinningen. Det är heller inte helt kartlagt hur många gånger PVC-plasten kan recirku— lera i ett materialåtervinningssystem och när tillsats av jungfrulig råvara krävs.

Kretsloppsdelegationens bedömning är att material- återvinning av PVC med dagens teknik inte kan rekommen- deras. Det är enligt Kretsloppsdelegationens uppfatt- ning inte lämpligt att initiera materialåtervinning av PVC—produkter i någon större skala innan kunskap finns om vilken eventuell miljöpåverkan som kan uppstå vid materialåtervinning av PVC.

15.4 Förbränning

PVC innehåller 57 procent klor. Närvaro av klor i det avfall som förbränns kan ge upphov till bildning av dioxiner och andra klorerade organiska föreningar, samt bildning av klorväte som är försurande och starkt kor- roderande. Höga kloridhalter i avfallet gör det också svårt att stabilisera askan inför deponering.

Klor i avfallet till förbränning kan bemästras med dagens reningsteknik, men kräver särskilt korrosionsbe- ständigt material i förbränningsanläggningen, extra reningssteg och behandling av rökgasreningsprodukter. Med lägre klorinnehåll i det avfall som förbränns blir investeringskostnaderna lägre och deponering av flyg- aska från torr neutralisering av saltsyran i rökgaserna skulle, enligt Naturvårdsverket, inte behövas i nuva- rande utsträckning. Vid våt neutralisering släpps kloriden ut till recipient och ingen kostnad för ask- hantering uppstår.

Klor i det avfall som förbränns i dag kommer huvud- sakligen från matavfallet och från PVC. Det PVC-haltiga avfallet som i dag förbränns härrör i huvudsak från hushållen. Klor från PVC bedöms av Naturvårdsverket svara för mellan 35-50 procent av klorinnehållet i bil- dade rökgaser.

Eftersom hälften av klorinnehållet i det avfall som förbränns i dag är sådant som i allt högre utsträckning förväntas utsorteras för exempelvis kompostering eller rötning, kommer PVCs betydelse för klorinnehållet i rökgaserna att öka, allt annat lika. Det komposterbara avfallet har ett lågt energiinnehåll. PVCs energiinne- håll är också lågt i förhållande till energiinnehållet i andra termoplaster.

Metallstabilisatorer i PVC bryts inte ned vid förbrän- ning utan kvarstår som en miljöfarliga ämnen i aska och

slagg. Det gäller således även för det kadmium som kan förekomma i äldre PVC-produkter.

Några större utsläpp av oförbrända ftalater (mjukgöra- re) bedöms av Kemikalieinspektionen och Naturvårdsver- ket inte vara aktuellt från svenska avfallsförbrän- ningsanläggningar.

PVCs betydelse för bildandet av dioxiner och andra klo— rerade organiska föreningar vid förbränning är omdis- kuterad. Dioxinutsläppen från förbränningsanlägg- ningarna har kraftigt reducerats under den gångna tio- årsperioden genom optimering av förbränningsprocessen och bättre reningsteknik.

Den förbättrade reningstekniken har förutom lägre dioxinhalter ut till miljön även givit lägre halter klorfenoler och klorbensener, vilket enligt Naturvårds- verket är väsentligt eftersom dessa i mindre omfattning uppfångas av reningssteget.

Andra dioxinutsläpp, där PVC kan förekomma som källa, är okontrollerade bränder på avfallsdeponier, olovlig förbränning av kabel och omsmältning av PVC-belagd plåt.

Kretsloppsdelegationen konstaterar att det avfall som i dag förbränns är sådant att särskilda reningssteg krävs för att neutralisera bildad saltsyra och minska utsläp- pen av klororganiska föreningar.

Kretsloppsdelegationen konstaterar att förbränning av PVC bland annat på grund av det låga energiinnehållet uteslutande får betraktas som en kvittblivningsmetod.

15.5. Deponi

Totalt finns ungefär 350 000 ton PVC-produkter ackumu- lerade i deponi sedan år 1965. Under samma period har knappt 200 000 ton PVC-produkter förbränts i de kommu- nala förbränningsanläggningarna. Ungefär hälften av den deponerade mängden är mjukgjord PVC i form av mjuk folie och bestrukna PVC—produkter.

Mängden markförlagda PVC-rör och PVC—kabel är stor och ackumuleras kontinuerligt. Totalt beräknas i storleks- ordningen 900 000 ton PVC-rör och 390 000 ton PVC- belagd kabel ha ackumulerats i samhället under perioden från år 1965 till år 1992. Rör har en livslängd på minst 100 år enligt branschen och kabel en livslängd på 30 år. Dessa produkter är ännu inte i någon större omfattning uttjänta.

Varje år tillförs deponierna omkring 10 000 ton PVC— golv och ca 3 000 ton PVC-bestrukna produkter. Omkring 3 000 ton PVC-folie och 5 000-6 000 ton övriga PVC-pro- dukter beräknas årligen hamna på hushållsavfallsdeponi. Den PVC som tillförs dessa deponier är således i huvud— sak mjukgjord.

Mängden forskning och utredningar kring PVC och dess effekter är mycket stor. Ändå saknas kunskap i vissa avgörande avseenden såsom på vilken sikt nedbrytning sker, vilka nedbrytningsprodukter som bildas och miljö- påverkan från dessa. PVCs långsamma nedbrytning kan i sig innebära en risk, eftersom mycket PVC-material hinner produceras och spridas innan effekterna av eventuella skadliga nedbrytningsprodukter börjar märkas. Detta påpekades redan år 1983 av Naturresurs- och Miljökommittén (SOU 1983:56).

Mjukgörarna i PVC-produkten vandrar successivt ur poly— meren. Nedbrytning av polymeren PVC ger en kraftigt ökad tillgänglighet även för additiven. Tungmetallerna

i stabilisatorerna kommer ut i miljön. Additiver bryts i sin tur ned. I vilken hastighet detta sker och hur mycket mjukgörare och stabilisatorer som emitteras till miljön via lakvatten och till luft från befintliga deponier är inte kartlagt och inte heller vilka effekterna på miljön kan bli.

De PVC-produkter som blir kvar i naturen efter använd- ning kommer på lång sikt att medföra läckage av additi- ver, t.ex. bly, till omgivningen. Kretsloppsdelegatio— nen anser det angeläget att belysa vad som händer med PVC-polymeren och additiverna i deponi och i markmiljö. Delegationen förutsätter att berörda delar av närings-

livet utreder detta.

Kretsloppsdelegationen bedömer att de PVC-produkter som i dag återfinns i byggnader och anläggningar utgör ett särskilt problem i avfallsledet, då dessa äldre PVC- produkter kan innehålla större mängder och mer miljö- skadliga tillsatser än dagens PVC.

Kretsloppsdelegationen anser att konventionell depone- ring är en olämplig kvittblivningsmetod för det äldre PVC—avfall som innehåller miljöskadliga komponenter.

Kretsloppsdelegationens bedömning är att det bör utre- das om särskilda åtgärder behöver vidtagas vid av-

fallsupplag som redan finns och som innehåller PVC när kunskap införskaffats om nedbrytningsprodukternas even—

tuella effekter på miljön.

16. styrmedel

16.1 Producentansvar

I regeringens uppdrag till Kretsloppsdelegationen ingår att analysera om ett fullständigt producentansvar för PVC och andra klorerade plaster bör införas för kort— livade och/eller långlivade produkter.

Kretsloppsdelegationen skall, enligt sina kommitté- direktiv, successivt föreslå producentansvar för nya varugrupper. Delegationens förslag till producentansvar för däck överlämnades till regeringen i april 1994. Delegationen har i det fortsatta arbetet prioriterat bilar, elektronik och byggmaterial. PVC används inom samtliga dessa tre områden och i särskilt hög grad i byggsektorn.

Användningen av PVC inom bygg— och anläggningssektorn omfattar 80 procent av den totala PVC-användningen i samhället, totalt 80 000 ton PVC-råvara årligen.

Producentansvar innebär att de som definieras som pro— ducenter får det fysiska och ekonomiska ansvaret för hanteringen av produkterna när de är uttjänta.

Kretsloppsdelegationen avser att föreslå producent- ansvar för bland annat varugrupperna bilar, elektriska och elektroniska produkter samt byggvaror.

16.2 Avveckling

Ett sätt att undvika miljöpåverkan från PVC är att avveckla användningen.

Genom ett totalt förbud mot PVC omfattande både import och export från och med en viss utsatt tidpunkt skulle fortsatt miljöpåverkan från nya PVC-produkter kunna undvikas helt. Ett importförbud kräver dock dels att

det är förenligt med gällande avtal och regler inom det handelspolitiska området såsom EES- och GATT-avtalen och dels att importen kan kontrolleras.

Kunskaperna om exakt vilka importerade produkter som innehåller PVC är i dag inte heltäckande. Det skulle därmed kunna bli svårt att effektivt upprätthålla ett

regelrätt importförbud.

En snabb avveckling av PVC ger inte utrymme för en successiv omställning till alternativa material. Enligt de studier delegationen låtit utföra beräknas en snabb avveckling av PVC ge höga merkostnader för berörda näringsgrenar. Om däremot utrymme ges för att bl.a. utveckla fullgoda alternativa material till PVC kan merkostnaden bli betydligt lägre.

En avveckling genom att substitutionsprincipen används aktivt kan vara effektiv inom områden där alternativa material finns eller kan utvecklas, vilket gäller för en stor del av användningen av PVC. En sådan avveckling bör omfatta även importerade produkter. För de vikti— gaste användningsområdena bör det vara möjligt att via en stegvis avveckling av användningen av specificerade produkter fånga in också importen. För vissa produktom- råden, t.ex. import av konsumentprodukter med PVC, kan det eventuellt bli svårare att få genomslag för avveck- lingen.

16.3 Märkning

Märkning är önskvärt för att kunna särskilja olika plastsorter. Många företag väljer redan i dag att fri- villigt märka sina plastprodukter. Bland de plastpro- dukter som används av enskilda konsumenter, såsom för- packningar och husgeråd, har märkning av kanske framför allt polyetenprodukter blivit allt vanligare.

Vid återvinning och i avfallsledet är kunskapen om de olika produkternas innehåll viktig. Det uppstår i dag problem i form av saltsyraavgång om PVC-material kommer med vid plaståtervinning av andra termoplaster. Märkte produkter underlättar sorteringen. Märkning skulle också ge vägledning vid produktval och produktbyte.

System och standarder för märkning av plast har utveck- lats i vissa länder och diskuteras i internationella standardiseringssammanhang. Det är vanligast att märk— ning av plaster sker utifrån DIN-standard. Denna stan- dard innehåller märkningssymboler för de vanligaste termoplasterna inklusive PVC.

I USA har 32 delstater lagstadgat om märkning av plast- flaskor och behållare. Alla termoplaster skall märkas med symboler som till stora delar liknar DIN—standar— den.

17. Plan för att undvika miljöpåverkan från polyvi- nylklorid (PVC) och andra klorerade plaster

Regeringen har genom beslut den 27 maj år 1993 givit Kretsloppsdelegationen i uppdrag att utarbeta en plan för att undvika miljöpåverkan från PVC och andra klore- rade plaster.

De åtgärder som Kretsloppsdelegationen föreslår omfat— tar enbart PVC. Användningen av övriga klorerade plas- ter är så liten att den här har lämnats obeaktad. Kemikalieinspektionen bör få i uppdrag att följa ut- vecklingen av användningen av de övriga klorerade plas- terna. Om användningen kraftigt skulle öka bör inspek— tionen bedöma om åtgärder behövs för att förhindra eventuell miljöpåverkan från dessa plaster.

Kretsloppsdelegationens förslag omfattar den användning av PVC-råvara och PVC-produkter som sker i Sverige, vilken inkluderar importerad PVC.

17.1 Mjukgjord PVC

Av alla PVC-produkter är något mer än hälften mjukgjor- da. Från mjukgjorda PVC-produkter vandrar mjukgörare successivt ut till miljön. Den största mjukgörargruppen är ftalater. Övriga mjukgörargrupper är klorparaffiner, disyraestrar, trisyraestrar samt fosforsyraestrar.

Kretsloppsdelegationen utgår ifrån och delar grunden i tidigare riksdagsbeslut att användningen av ftlater och klorparaffiner bör minska respektive avvecklas. Mot bakgrund av utförda riskbedömningar avseende effekter på hälsa och miljö anser Kretsloppsdelegationen att användningen av de ftalater som i dag nyttjas för att mjukgöra PVC skall avvecklas. Det underlag som finns tyder enligt Kemikalieinspektionen dock på att en över- gång från DEPH till något av de andra mjukningsmedlen som utretts sannolikt inte skulle innebära någon risk-

reduktion av betydelse om någon alls. I tillverkares och importörers ansvar ingår att visa att alternativ är acceptabla från hälso- och miljösynpunkt.

Kretsloppsdelegationen anser att användningen av dagens mjukgjorda PVC skall avvecklas. Med dagens mjukgörare avses ftalater, klorparaffiner, disyraestrar, trisyra- estrar samt fosforsyraestrar.

Kretsloppsdelegationen anser att det är särskilt ange- läget att snarast avveckla dagens mjukgjorda PVC inom produktområden med stor användning av mjukgörare eller med stora emissioner.

För produktområden där PVC kan bytas ut till alternativ med bättre hälso- och miljöegenskaper kan ske relativt enkelt med bibehållna funktioner och utan större kost- nader skall utbyte också inledas snarast.

De största enskilda utsläppen av mjukgörare till luft i användningsledet sker från belagd plåt och bestruken väv. Det är därför angeläget att en avveckling av dagens mjukgjorda PVC sker snarast inom dessa två pro- duktgrupper. Även för golv är det av stor vikt att av- vecklingen genomförs snarast eftersom golv är den pro— duktgrupp som i dag har den största förbrukningen av mjukgörare.

PVC—produkter med kort livslängd är till övervägande del mjukgjorda. Inom flera produktområden, såsom områ— dena kontor och fritid, finns i dag alternativa mate- rial utan de mjukgörare och stabilisatorer som används till PVC. För enstaka kortlivade produkter, t.ex. vissa läkemedelsförpackningar, krävs en något längre omställ- ningsperiod.

Kretsloppsdelegationen bedömer att den av riksdagen beslutade inriktningen att avveckla kortlivade PVC-pro-

dukter genom substitution kan och bör fullföljas

snarast .

För att totalt sett minska användningen av dagens mjuk- gjorda pvc och dess miljöpåverkan skall således avveck- ling genomföras snarast för mjukgjorda kortlivade Pvc- produkter, PVC-bestruken väv, PVC-belagd plåt samt Pvc- golv. Även för övriga mjukgjorda PVC—produkter bör av- vecklingen påbörjas.

17.2 Stabilisatorer i pvc

All PVC innehåller stabilisatorer. Blyföreningar är den största gruppen av stabilisatorer till PVC följt av barium/zinkföreningar, organiska tennföreningar samt

kalcium/zinkföreningar.

Kretsloppsdelegationen konstaterar att blyanvändningen enligt tidigare riksdagsbeslut bör avvecklas och att de mest miljöskadliga organiska tennföreningarna bör avvecklas så snabbt som möjligt.

Avvecklingen av bly och organiska tennföreningar i PVC har hittills gått långsamt. Kretsloppsdelegationen anser att avvecklingen av de utpekade stabilisatorerna skall fullföljas snarast. Det är i dag oklart i vilken utsträckning det är möjligt att ersätta dessa stabili- satorer med andra alternativ. Kunskapen om alternati- vens miljöpåverkan är dessutom bristfällig. I tillver- kares och importörers ansvar ingår att visa att alter- nativ är acceptabla från hälso- och miljösynpunkt.

17.3 Kvittblivning

Stora mängder PVC finns i dag ackumulerade i samhället i produkter eller på deponi och stora mängder tillförs årligen.

Kretsloppsdelegationen har konstaterat att dagens PVC- produkter innehåller stora mängder tillsatser som kan ge skador i miljön. Äldre produkter kan dessutom inne- hålla t.ex. kadmium, som i denna användning är förbju— den i Sverige.

En viktig fråga för att undvika miljöpåverkan av PVC är därför hur den PVC som redan finns ackumulerad i sam- hället skall behandlas.

Kretsloppsdelegationen anser att konventionell depone- ring är en olämplig kvittblivningsmetod för det äldre PVC-avfall som innehåller miljöskadliga komponenter.

Delegationen bedömer vidare att konventionell depone- ring är tveksam också för uttjänta nyare PVC-produkter med skadliga komponenter. Mjukgörare och stabilisatorer kommer så småningom att frigöras och kan spridas i miljön. Effekterna är inte kartlagda. Det är heller inte undersökt vilka nedbrytningsprodukter som på sikt kan bildas från PVC-polymeren i sig.

Kretsloppsdelegationen anser att berörda delar av

näringslivet skall skyndsamt genomföra nedbrytningsstu- dier av PVC i enlighet med kunskapskravet på tillverka- re och importörer i lagen (1985:426) om kemiska produk- ter. I arbetet bör ingå att utreda om det föreligger en risk för bildning av persistenta och toxiska föreningar

vid nedbrytning av PVC-polymeren och dess additiver i deponi och markmiljö.

Kretsloppsdelegationen föreslår att Naturvårdsverket skall ges i uppdrag att följa arbetet. En delrapport av hur arbetet fortskrider och vilka resultat som framkom- mit bör redovisas senast den 1 juni 1995. Naturvårds- verket skall också ges i uppdrag att bedöma resultaten från dessa nedbrytningsstudier och vid behov föreslå åtgärder, inklusive tidsramar för dessa åtgärder, i

syfte att minska miljöpåverkan från Pvc i deponi och i mark.

Vid förbränning av PVC oskadliggörs det mesta av mjuk- görarna i PVC medan tungmetallerna från stabilisato- rerna ansamlas i aska och slagg.

Klorinnehållet i det avfall som förbränns innebär risker för dioxinbildning. På grund av klorinnehållet i avfallet krävs speciella reningssteg för rökgaserna och korrosionsbeständig utrustning i förbränningsanlägg-

ningarna.

Kretsloppsdelegationen anser att allt PVC-avfall som innehåller miljöskadliga komponenter skall omhändertas på ett miljömässigt godtagbart sätt.

Kretsloppsdelegationen föreslår att Naturvårdsverket får i uppdrag att utreda vilken slutbehandling som är den mest lämpliga från miljösynpunkt och att föreslå lämpliga åtgärder så att negativ miljöpåverkan från PVC-produkter i avfallsledet undviks. Särdeponering av PVC-haltigt avfall skall övervägas. Den internationella kunskapsutvecklingen inom området bör noga följas.

17.4 Materialåtervinning

De äldre PVC-produkter som finns ackumulerade i samhäl- let innehåller som framgår större mängder miljöskadliga ämnen än nytillverkade PVC—produkter. Äldre PVC-produk- ter kan också innehålla kadmium.

Kretsloppsdelegationen anser att materialåtervinning av Pvc med dagens teknik inte kan rekommenderas. Det är enligt Kretsloppsdelegationens uppfattning därför inte lämpligt att överhuvud taget initiera materialåter- vinning av PVC-produkter i någon större skala innan det är utrett vilken eventuell miljöpåverkan som kan uppstå vid materialåtervinning av Pvc. Det ankommer på den som

vill påbörja materialåtervinning att visa att återvin- ning inte ger oacceptabla miljöeffekter. Naturvårdsver- ket bör granska underlaget och bedöma lämpligheten från miljösynpunkt. Naturvårdsverket bör följa den interna- tionella kunskapsutvecklingen inom detta område.

17.5 Producentansvar

Kretsloppsdelegationen avser att föreslå producent- ansvar för bland annat varugrupperna bilar, elektriska och elektroniska produkter samt byggvaror. Merparten av den PVC som används i dag kommer därmed att beröras av producentansvar för skilda varugrupper.

vid utformningen av producentansvar kommer de förslag och åtgärder som här har presenterats för att undvika miljöpåverkan från PVC att beaktas.

Kretsloppsdelegationen anser att producentansvaret normalt skall utformas varugruppsvis och att det därför inte är lämpligt att införa producentansvar för materialslaget PVC.

17.6 Märkning

Kretsloppsdelegationen föreslår att alla produkter av PVC och andra klorerade plaster märks för att underlät— ta sortering vid återvinning av andra termoplaster och i avfallshanteringen. Märkning ger också viktig infor- mation för användare av plaster, det gäller för såväl företag som för konsumenter. Märkning kan även under- lätta vid införandet av producentansvar och vid utbytet av PVC-material. Märkning skall i första hand ske på frivillig väg. De berörda branschorganisationerna har här en väsentlig roll.

Kretsloppsdelegationen föreslår att Kemikalieinspektio- nen ges i uppdrag att följa arbetet med märkning som i

första hand skall ske på frivillig väg och om detta inte sker överväga tvingande åtgärder.

17.7 Avveckling

Delegationen har bedömt miljöpåverkan av PVC i alla led från klortillverkning till avfall.

Kretsloppsdelegationen föreslår att dagens mjukgjorda PVC och styv PVC med miljöskadliga additiv avvecklas

snarast.

Inom vissa produktområden har ett utbyte av PVC redan skett eller pågår. Kretsloppsdelegationen har erfarit att det inom många produktområden finns alternativa material som redan nu kan ersätta PVC eller kan utgöra alternativ efter viss omställningstid. För vissa pro- dukter finns dock i dag svårigheter att byta ut PVC, vilket kan bero på hindrande internationella standar- der, dagens maskinutrustning eller krav på vissa speci- fika materialegenskaper. Kretsloppsdelegationen bedömer att många tekniska problem kan lösas och att PVC kan bytas ut inom flertalet användningsområden. Om tid för omställningen ges. Kretsloppsdelegationens utredningar visar att merkostnaderna för berörda näringsgrenar blir betydligt lägre om tillräcklig tid ges för omställning och materialutveckling. Kretsloppsdelegationen har bl.a. av dessa skäl valt en successiv avveckling som dock bör påbörjas omedelbart och genomföras skyndsamt för de särskilt utpekade produktområdena.

Kretsloppsdelegationen föreslår att Kemikalieinspektio- nen ges i uppdrag att driva på och följa upp avveck- lingen av dagens mjukgjorda PVC, liksom avvecklingen av styv PVC med miljöskadliga additiv på ett sådant sätt att avvecklingen kan vara genomförd senast år 2000. I uppdraget bör ingå att följa eventuell introduktion av nya additiv. Det åvilar tillverkare och importörer att utföra de miljökonsekvensbeskrivningar man vill

åberopa. kemikalieinspektionen bör vidare årligen rap- portera till regeringen hur avvecklingen fortskrider och om mer tvingande åtgärder erfordras. kemikalie- inspektionen bör följa den internationella utvecklingen och även driva frågan om avveckling av den hälso- och miljöskadliga PVCn inom ramen för det internationella kenikaliearbetet.

LI'I'I'ERATURFÖRTECKNING

AfDR, Arbeitsgemeinschaft fär PVC-Dachbahnen-Recycling. Fotokopia.

Aftale vedrsrende anvendelse af PVC. Skrift av 3 april 1991 undertecknad av representanter för Dansk Arbejdsgiverforening, Industrirådet, Plastindustrien i Danmark, Detailhandelen, Miljoministeriet i Danmark.

An European Perspective on the Health Effects of Chlorine-based Pollution. Prof. Dr Otmar Wassermann, Dept. of Toxicology, Kiel Germany. Keynote Address: Greenpeace Great Lakes Chlorine-Free Debate.

Analys av Polyklorerade Dibensofuraner och Polyklorerade Dibensodioxiner i Processprover från Hydro Plast AB. Umeå Universitet. 1993.

Anteckningar om möte på Naturvårdsverket beträffande återvinning av PVC-produkter. Statens Naturvårdsverk 1994-03-23.

Arbetsmiljön vid plaståtervinning. Klas Ancker och Helene Carlsson. IVL-Rapport. Stockholm november 1993.

Assessment of Possibilities for Reducing the use of Cadmium. Summary of experiences from the Nordic countries. Environment - Chemicals. Nordiske Seminar- og Arbejdsrapporter 1992:597.

Assessment of Possibilities for Reducing the use of Lead. Summary of experiences from the Nordic countries. Environment - Chemicals. Nordiske Seminar— og Arbejdsrapporter 1992z58l.

Auswirkungen auf die Umwelt bei der Herstellung, Verwendung, Entsorgung und Substitution von PVC. Bericht des Bund/[änder-Ausschusses Umweltchemikalien (BLAU) an die 39. Umweltministerkonferenz, September 1992.

Avfallsströmmar i förändring - avfallsminimering i USA. Utlands Rapport från Sveriges Tekniska Attachéer. USA 9311.

Begränsningsuppdraget - redovisning av ett regeringsuppdrag. KemI Rapport från kemikalieinspektionen. 10/90.

Behövs polish? Tarkett

Brev från Bundesministerium fur Umwelt, Naturschutz und Reaktorsicherheit, ”TA Siedlungsabfall/PVC", Dr. Bergs, 11 maj 1994.

Chlorinated Paraffms. Background document to the proposed PARCOM decision to phase out C "m chlorinated paraffins with more than 50% chlorine content. (Draft.) PRAM 1/12/6-E. Dresden 21-25 mars 1994.

Chlorine Chemistry. Papers of a public hearing. Brev av 12.4.1994.

Kommissionsdrucksache 12/11 23.3.93, Kommissionsdrucksache 12/ lla, 17.5.1993, Kommissionsdrucksache 12/11b, 24.5.1993, Kommissionsdrucksache 12/llc, 28.5.1993 , Svar till Fragenkatalog av 3./4.6.1993, Brev till Deutscher Bundestag av 4.5 .1993 samt

bilagor.

Chlorine and the environment: An overview of the chlorine industry. Greenpeace Exeter laboratory. Maj 1992.

Chlorine. The Product is the Poison. The case for a chlorine phase—out. A Greenpeace report.

Communiqué October 1993. Association of Plastics Manufacturers in Europe (APME). Critique of Dioxin Factories. ChemRisk, September 1, 1993.

Death in small doses. The Effects of Organochlorines on Aquatic Ecosystems. Greenpeace. 1992.

Design for Recycling of rigid plastics containers. Association of Plastics Manufacturers in Europe (APME). Maj 1993.

Dimensions of Managing Chlorine in the Environment. Report of the M.I.T./Norwegian Chlorine Policy Study.

Dioxin Factories: A study of the creation and discharge of dioxins and other organochlorines from the production of PVC. Greenpeace. 1993.

GFT, PVC, Afvalverbranding en "Dioxine'. RUL-VROM Project. Center for Chemistry and the Environment. Eindverslag ] . Boerekamps-Kanters en R. Louw. CCESRS 93-09.

Dioxiner. SFT-Dokument nr 94:04. Statens forureningstilsyn. Oslo. Dobel. Foliebelagd tunnplåt. SSAB Tunnplåt.

Eco-balance, Methodology for Commodity Thermoplastics. Dr. Ian Boustead. The Plastics Waste Management Institute (PWMI), Brussels December 1992.

Eco-profiles of the European Plastics industry. Report 2: Olefrn Freedstock Sources. Dr. Ian Boustead. The Plastics Waste Management Institute (PWMI), Brussels May 1993.

Eco-profiles of the European Plastics industry. Report 3: Polyethylene and Polypropylene. Dr. Ian Boustead. The Plastics Waste Management Institute (PWMI), Brussels May 1993.

Eco-profiles of the European Plastics industry. Report 4: Polystyrene. Dr. Ian Boustead. The Plastics Waste Management Institute (PWMI), Brussels May 1993.

Eco—profiles of the European Polymer industry. Report 5 : Co-product allocation in chlorine plants. Dr. Ian Boustead. A Report for APME's Technical and Environmental Centre, Brussels December 1993.

Ecoprofrles of the European Polymer Industry. Polyvinyl Chloride. Report No. 6. I Boustead. The Plastics Waste Management Institute (PWMI), Brussels, augusti 1993.

Ecoprofrles of the European Polymer Industry. Methods for analysing chlorine plants. Report No. 5. I Boustead. The Plastics Waste Management Institute (PWMI), Brussels, augusti 1993.

EG:s miljöregler ur svenskt perspektiv. Staffan Westerlund.

Emissioner från PVC-plast i avfallsdeponier, Förstudie. Asa Wilske CITekologik 199211.

En rättslig analys utgående från lokalt tillsynsperspektiv av PVC i golv och tapeter. R l992:30 samt PM l993:6. Staffan Westerlund. Institutet för Miljörätt (IMIR). R 1994:6.

En samlad strategi är ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Särtryck ur kompletteringspropositionen 1992. Miljö- och naturresursdepartementet.

EU, EES och miljön. Betänkande av EG-konsekvensutredningen. Miljö. SOU 1994:7. Flooring 1993. Tarkett. Golv koncept. A4-pårm från Tarkett.

Granskning av PVC-rapport: PVC i golv och tapeter R l992:30 samt PM l993:6. Gerd Lindgren, Chalmers Industriteknik. R l994z5 .

Hur kan koksalt bli plast? Plastics from salt? Hydro Plast. Industry response to Greenpeace's Dioxin Factories Report. Press Release. ECVM. 1993. Information från European Vinyls Corporation (EVC).

Innsamling og gienvinning av plastavfall i Norge - faktagrunnlag. Rapportutkast 8 februari 1994. Miljaverndepartementet, Mepex Consult.

Input of organohalogens to the Convention Area from the PVC-industry. Prepared by Norway for the forthcoming INDSEC-meeting (Industrial Sector). 1993.

International joint commission for great lakes. Årsrapport 1992. Citat - Sammanfattning av rapporten. Greenpeace maj 1993.

Kemikalietillsyn i leverantörsledet. Bengt Bucht, Torbjörn Lindh. Rapport nr 4/94. Kemikalieinspektionen.

Klor och klorprodukter. Tillverkning, användning och miljöaspekter. IVA-rapport nr 370. 1989.

Kommentarer till OH-bilder som visades för Kretsloppsdelegationen i Miljödepartementet den 15 oktober 1993. Docent Björn Terselius, KTH. Kompletteringspropositionen. Proposition 1991/92:150. Bilaga 1:12.

Life Cycle Assessment and Solid Waste, Research Report (APR—Report 29). Avfallsforskningsrådet januari 1994.

Med säkrare steg. Leif E Nilsson. Altro Nordic AB 1993, samt följebrev från Altro Nordic AB av 15 april 1994.

Miljöfrågor - allas intresse. Ericsson Cables AB. Falun 1994.

Miljsvurdering af PVC og udvalgte alternative materialer. Miljeprojekt nr 131. 1990. Miljoministeriet, Miljostyrelsen, Danmark.

Miljevurdering af EAA og EMA. Miljoprojekt nr 229. 1993. Miljoministeriet, Miljestyrelsen, Danmark.

Miljovurdering af EVA. Miljoprojekt nr 228. 1993. Miljeministeriet, Miljostyrelsen, Danmark.

Miljzvurdering af SEBS og PET. Miljöprojekt nr 227. 1993. Miljeministeriet, Miljostyrelsen, Danmark.

Miljö i Stenungsund. Slutrapport från miljöutredningen för Stenungsund (MUST). Naturvårdsverket Rapport 3208, 1986.

Miljöhänsyn vid upphandling. Riksrevisionsverket, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet. 1991.

Miljön och förpackningarna. Livscykelanalyser för förpackningsmaterial - berälming av miljöbelastning. SOU 1991:77. Bilagedel.

Miljön och törpackningama. SOU 1991:76. Slutbetänkande av förpackningsutredningen.

Miljöpåverkan från PVC. Chalmers Tekniska Högskola. Institutionen för Polymerteknologi. 21 december 1993.

Miljörapport enligt Miljöskyddslagen för år 1992. Hydro Plast AB, Stenungsund. Platsnummer: 1415-114.

Mjukningsmedel en kartläggning av mjukningsmedel i Sverige. Susanne Svensson. Rapport nr 11/91, Kemikalieinspektionen.

Natur och Retur. Utgångspunkter för kretsloppssamhället. Björn Wallgren. Miljövårdsberedningens rapport l992z4.

Naturally Occurring Organohalogen Compounds - A Survey. Gordon W. Gribble. Reprinted from Journal of Natural Products. Vol. 55, No. 10, October 1992.

Norsk Hydro's Development at Rafnes - A Grossly Mistaken Investment? Erik Lykke. Mars 1993.

Nya analysresultat visar fortsatt låga dioxinutsläpp hos Hydro Plast. Pressmeddelande. Hydro Plast 6 oktober 1993.

Offentlig, gren indkobspolitik. Arbejdsrapport fra Miljostyrelsen Nr. 50, 1993. Miljoministeriet, Miljostyrelsen, Danmark.

On the environmental impact of the manufacture of polyvinylchloride (PVC). European Council of Vinyl Manufacturers. December 1993.

Packaging Covenant. The Minister of Housing, Physical Planning and Environment, repres. in this matter The State of the Netherlands. The Hague, 6 juni 1991.

Plastbranschen. Nyckeln till svensk industriutveckling. PKL, SPF. Plastbranschen. Struktur och verksamhet. Utkast. Sten Nordberg, Nordberg Mentor AB. Plastic Recycling a Case Study. Stiftelsen Reforsk. FoU nr. 56. April 1991.

Plastics in Municipal Incineration. Dr. Werner Freiesleben, Director European Council of Vinyl Manufacturers. The Plastics Waste Management Institute (PWMI).

Plastics — A vital ingredient for the food industry. Association of Plastics Manufacturers in Europe (APME).

Plaståtervinning i Sverige. Stiftelsen Reforsk. FoUrapport nr. 14. Oktober 1987.

Polyvinyl chloride in incinerated municipal solid waste impact upon dioxin emissions. A synthesis of views and information. Dr. Walter M Schaub, Corre, Inc.

Prelaq, Färgbelagd plåt för byggnader. SSAB Tunnplåt.

Prelaq, Färgbelagd svensk stålplåt. SSAB Tunnplåt.

President Clinton's Proposal for the Clean Water Act, January 28, 1994. Principer för Norsk Hydros miljöarbete. Prospekt.

Professor + Åsikter = Sant? Greenpeace april 1994.

Proposition 1993/941163. Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen.

PVC and Alternative Materials. Arbejdsrapport fra Miljastyrelsen. Nr. 18, 1993. Miljoministeriet, Miljsstyrelsen, Danmark.

PVC i golv och tapeter. Göteborgs stad Miljö- och hälsoskyddskontor. ISSN 1100-4371. l992:30.

PVC i golv och tapeter. Miljö— och hälsoskydds rapport R l992:30. Synpunkter från Hydro Plast, Neste Oxo, docent Björn Terselius m fl samt Miljö- och hälsoskydds- kommentarer. Juni 1993. Bo Svärd, Christer Johansson.

PVC i golv och tapeter. Miljö- och hälsoskydds rapport R l992:30. Bilagor till PM 1993:6. Synpunkter från Hydro Plast, Neste Oxo, docent Björn Terselius m fl samt Miljö och hälsoskydds kommentarer. Juni 1993.

PVC + Kretslopp = Sant? Kommentarer till regeringens arbete att minska miljöpåverkan från polyvinylklorid (PVC) och andra klorerade plaster. Greenpeace, november 1993.

PVC i byggeri og anlag. Miljöprojekt nr 133. 1993. Miljöministeriet, Miljastyrelsen, Danmark.

PVD Industry. Input of Organohalogens to the Convention Area. Presented by Norway. Agenda Item 15. Oslo 17-21 January, 1994.

PVC och miljö. Hydro Plast AB. 1992. PVC och miljö. Hydro Plast AB, utgåva 2 augusti 1993.

PVC och miljön. Förslag till återvinning. Arbeitsgemeinschaft PVC und Umwelt e.V. Tyskland.

PVC och miljön. Metoder för återvinning. Arbeitsgemeinschaft PVC und Umwelt e.V. Tyskland.

PVC och CPVC i kloratelektrolyt, av Kristina Petersson. Artikel ur Kemisk Tidskrift/Kemivärlden nr. 4-5 1994.

PVC Rapport 1. Hydro Plast. September 1993. PVC Rapport 2. Hydro Plast. November 1993. PVC Rapport 3. Hydro Plast. December 1993. PVC Rapport 4. Hydro Plast. Februari 1994.

PVC Rapport 7. Hydro Plast. Maj 1994.

PVC i kontorartilder, sundhedssektor, m.v. Miljaprojekt nr 132. 1990. Miljaministeriet, Miljostyrelsen, Danmark.

PVC i emballage. Miljöprojekt nr 134. 1993. Miljoministeriet, Miljcstyrelsen, Danmark.

PVC-policy. Brevfax från Ministerie van Volkshuisvesting, Nederländerna. 4 november 1993.

PVC and the environment. Norsk Hydro a.s., Petrochemical Division. September 1992. PVC. PM 1993—11-10. KemI.

PVC's Environmental Profile: Fallacy vs. Fact. The Vinyl Institute. Diverse skrifter. 1993.

PVC— og PVDC—holdig engangsemballasje i Norge. Samarbejdsrådet for emballasje og miljo. December 1992.

PVC-Afviklingsplanen. Skrivelse. Miljaministeriet Köpenhamn 20 oktober 1988.

PVC-holdige produkter i den grafiske branche. Miljaprojekt nr 237. 1993. Miljoministeriet, Miljastyrelsen, Danmark.

PVC-produkter, miljarisker og risikoreduksjon. Rapport nr 10/92. Naturvemforbundet. Norge.

PVC-rör i kretsloppet. Brev. Nordiska Plaströrgruppen (NPG). Februari 1994.

PVC - The nwd for an industrial sector approach to environmental regulation. Greenpeace International, Sixth Meeting of the Working Group on Industrial Sectors, 1721 January, 1994.

PVC-tillverkning i arbetsprogrammet för PARCOM/Indsec (OSPAR/Point). Åke Undén, Statens naturvårdsverk 1994-03-28.

Recycled plastics for food contact applications. Association of Plastics Manufacturers in Europe (APME). December 1992.

Recycling PVC buizen. Wavin Bilaga 6.

Recycling in action. Case study 4: PVC producers and flooring manufacturers co-operate in recovery programme. (1992)

Recycling PVC leidingen. Op weg naar een schonere toekomst.

Report no. 5: Executive Summary, prepared for The Council of State Governments and U.S. Environmental Protection Agency. Tellus Institute. Maj 1992.

Sammanställning. Critique of Dioxin Factories. ChemRisk, september 1993.

Scientifrc Principles for Evaluating the Potential for Adverse Effects from Chlorinated Organic Chemicals in the Environment. CanTox Inc., Consultants in Toxicology, Health and Environmental Sciences, juli 1993.

Sedimentundersölmingar längs Bohuskusten 1990 - Göteborgs och Bohus läns kustvattenkontroll. Ingemar Cato. Sveriges Geologiska Undersökning. Rapporter och meddelanden nr 74. Uppsala 1992.

Sixth Biennial Report on Great lakes Water Quality. International Joint Commission. 1992.

Skydda miljön. Miljön 1993. Miljörapport 1993, SSAB Tunnplåt, Borlänge, enligt SFS 1989z363 538 b.

SSAB, Årsredovisning 1993.

Statement by the Chemical Manufacturers Association on release of a Greenpeace report alleging a link between chlorinated organics and breast cancer. Chlorine Institute October 1993.

Status for opfalgning af PVC—aftalen af 3 april 1991.

Statusrapport vedr. PVC-aftalen af 3.4.1991. Miljöministeriet. Miljöstyrelsen. 30 mars 1994.

Studie fiber Umweltprobleme durch PVC. UBA—89-O3l. Umweltbundesamt. Wien april 1989.

Summary on organochlorine Information. Draft. Procter and Gamble, Th.1. SH/mP 1—93. Svatrt lave dioksinutslipp fra Hydro Rafnes. Hydro, augusti 1993. Sveriges första miljödagis. Ett miljömedvetet val av golv. Tarkett.

Synpunkter från Neste Oxo AB till Kretsloppsdelegationens utkast till rapport om PVC, maj 1994. 1994-06-06.

Titan och PVC/CPVC i aggressiva miljöer. Titan i blekeriutrustning och utrustning för rökgasrening av Sune Ström. Kemisk Tidskrift, Kemivärlden 4—5/94.

Undersölming av miljögifter längs Bohuskusten 1993. Göteborgs och Bohus läns vattenvärdsförbund. Åke Granmo, Rolf Ekelund, Göteborgs Universitets marina forskningsstation, Kristineberg. 1993.

Utbytesregeln i 55 lagen om kemiska produkter - rapport från en arbetsgrupp. Rapport nr. 12/91 . Kemikalieinspektionen.

Utslipp av klorerte miljögifter fra Norsk Hydros anlegg for PVC-råvarer på Rafnes, sammenlignet med nasjonale totalutslipp til Nordsjaen. Greenpeace november 1993.

Vedr. långtidseffekter av PVC i deponier. Brev till Statens naturvårdsverk 31/5 1994. Norsk Hydro.

Vem behöver PVC? Info nr 1. Greenpeace. Vem behöver PVC? Info nr 2. Greenpeace. Vem behöver PVC? Info nr 3. Greenpeace Vi tar miljöfrågoma på allvar. Tarkett.

Vinyl Products Lifecycle Assessment. A report prepared for The Vinyl Institute. Mars 1992.

Välj andra material. Om miljökonsekvenser vid användning av PVC-rör. Cirkulation. Greenpeace.

Wavins återvinningsanläggning för PVC—rör i Hardenberg, Nederländerna. Fotografier. Weighing up the Environmental Balance. APME / PWMI.

Återvinning av plast i USA. Utlandsrapport från Sveriges Tekniska Attachéer 1992. Åtta Sanningar om PVC. Hydro Plast, april 1992.

Ämnesredovisningar. Bilaga till rapport 10/90. Begränsningsuppdraget - redovisning av ett regeringsuppdrag. KemI. Bilaga. 1990.

Ökologie — eine gemeinsame Sache. Sika-Recycling von PVC-Dachbahnen. Sika 1992.

BILAGOR

The environmental department of Chalmers Industriteknik

kologik is the environmental depart- ment of Chalmers Industriteknik (CIT), which is the contract research and contract education organization of Chalmers University of Technology. CIT has a turnover of about 20 million SEK per year. Our clients are mainly from industry but also from the public sector. Our per- manent staff iare usually project managers, who are responsible for time schedule and the project budget, while the scientific responsibility belongs to senior researchers at Chalmers University of Technology, working as contract researchers within individual project.

he environmental department of CIT, Ekologik, was founded 1989. Two key areas are active.

Ecology of Products and Life Cycle Assessment

One of our foremost fields of activity is to identify methods which aid industry and organizations in the development of environmentally sustainable processes and products. We have found that Life Cycle Assessment (LCA) is one such practical method.

his area commenced with a project for

the Electrolux group regarding environmental aspects of white goods packaging. Since then we have been working with various projects developing methods and tools for LCA. Initially we concentrated on materials and products for packaging. Recently we have been able to work with building materials, where the

EKOLOGIK

The environmental department of Cholmers Industriteknik

environmental impact of the use of a product can be of great importance for the final result.

In developing improved metlods as well as in increasing understanding of problems and weaknesses underlying LCA we cooperate with other research centres within the framework of SETAC, (Society of Environmental Toxicology a.id Chemistry) or together with coleagues within the Nordic Council of Ministers and the European network COMETI'.

t Chalmers University of Technology we have close cooperatior with the departments of Technical Environment Planning and Chemical Environmental Science. Together we claim to cover all phases of LCA from Inventory :o Impact assessment and Improvement analysis. As a spin-off of our work we have designed a tool for the inventory phase of LCA, LCA Inventory Tool, which makes it possible to quickly calculate the environmental loadings for a product.

International Training Programmes

IT is commissioned by BITS, the Swedish Agency for International Technical and Economic Co-operation, to organize a number of intematicnal training , programmes regarding environmental matters, mainly for participants from developing countries. Our teachers are recruited from academics as well as industrial, governmental and municipal employees.

07. S% 10% 15% 20% 25%

Andelen plant/gummi Iom utgörs av...

(Källa: Hydro Plast AB)

HANDEL MED HEL— OCH HALVFABRIKAT AV PVC — SVERIGE (TON)

l—E

Samtliga varor som exporteras och importeras har fått statistiska nummer baserade på Harmonized System nomenklaturen som trädde i kraft

1988

418 3578 —3160

1329 221 338

7775 7858 —83

1 8946 25895 — 6949

1441 2712 —1271

2393 1758 635

5658 2029 3629

22961 2054 20907

2370 1512 858

14904

1 januari 1988.

(Källa: Hydro Plast AB)

1 989

228 2112 —1888

1425 222 430

6892 6456 436

18799 22122 —3351

1428 2221 —1153

2068 2125 —57

7122 2212 3549

19637 2222 10785

1845 904 941

9692

1990

322 3439 —31 17

1494 221 603

6628 2212 380

1 8935 2271 2 —3777

1891 2470 —579

2558 1844 714

7226 1 032 61 94

17729 13192 4537

1901 222 1202

6157

1991

557 3617 —3060

1388 222 856

4594 4850 —256

16036 22350 —6314

1 707 1 927 —220

2079 1603 476

4898 222 4030

14892 13767 1125

1634 222 701

—2662

1992

232 4323 —4091

1156 522 611

3880 6616 —2736

13073 22023 —8950

2411 1646 765

1769 1384 385

6004 211 5490

12855 14613 —1758

1305 222 515

—9769

39.15.300 Avfall

22212222. Enfibertråd stav, stång

39.17.230 Styva rör

2212421. Golv: Metervara

39.18.102 Golv: Plattor

2242422 Vägg eller takbekladnad

22251212. Plattor. duk. film

folier styva — ej komb m annat mtrl

22351222

Plattor. duk, film lolier böjliga — ei komb m annat mtrl

2221222. Porös plast

39.15.1300 39.21 .120 TOTALT

'llll llllllll

illllllll

,

.- FÖRKORTNINGAR—4 ' BEARBETNINGSPROCESSER FS _.— Formsprutning FB *— * Formblåsning VAK Vakuumformning

VF — Varmformning GJ —_ Gjutning FGJ Formgiutning RGJ Rotationsgutning AP — Armerad plast EX — Extnidering EXP — Expandering FlBL -— Filmblåsning Fl. Flberlindning PUR — PUR-formning SKUM — Skumning KAL — Kalandrering FP — Formpressning DOP -— Doppning PUL — Pultrusion

NYCKELN

TILL 700 SVENSKA PLASTBEARBETARE

För femte året i följd publice- rar Plastforum ännu en unik och rykande färsk samman- ställning över svenska plast— bearbetare. Den här gången med den väsentligaste infor- mationen om verksamheter- na i mer än 290 företag.

I Plastforums bcarberarlista omfattar i är drygt 700 företag, vilket är en ökning med ett rju- gotal företag jämfört med sam- manställningen 1992. Okningen är liten, men samtidigt en posi— tiv överraskning med tanke på det senaste årets fördjupade låg- kopjunktur.

Arets lista är fortfarande den sannolikt största existerande faktasammansrällningen över svensk plasrbcarbctandc indus- tri. Den har samma kompakta och lättöverskådliga upps täll- ning som tidigare, med skillna- den att uppgifterna nu har bli- vit mcr enhetliga. Genom stan- dardiserade frågeformulär med Svarsalternativ har tveksamhe- ter och feltolkningar av både frågor och svar kunnat minime- ras. Fördelen är att det också har blivit enklare för läsaren att tolka och jämföra uppgifterna.

Förutsättningarna för medver- kan i listan är tämligen okom- plicerade: företagets plascbcar— betning ska bidra till att öka plasrcrnas förädlingsvärdc på vägen till färdig produkt. Därför hittar läsaren även företag] lis- tan som enbart genomför t.ex.

mekanisk bearbetning. Däre— mot kan givetvis inte ett företag som enbart utför montering kal- las plastbearbetare.

Alla uppgifterna kommer direkt från företagen och listan gör inte heller några anspråk på att vara komplett Drygt 1 100 företa har kontaktats er tele- fon, fax och brev. Detta innebär att en mängd företag som borde varit med inte har velat svara och kanske inte heller har nåtts. Så om Du inte hittar just Ditt företag kontakta redaktionen

för att göra nästa års presenta— tion mer komplett!

sÅ HÄR LÄSER DU LISTAN Efter företagets namn och verk- samhersorr finner Du uppgif- terna orh föregående års omsätt- ning lik56m 1993 års budgetera— de omsättning. Principen är densamma för antalet anställda. Med hjälp av rolkcn här bred— vid kan Du tyda förkortningar- na för företagers bcarbernings- processer, medan de flesta efterbearbetningsmetoderna knappast behöver någon förkla— ring. Lägg dock på minnet att "mekanisk bearbetning" inbe— griper t.ex. svarvning, fräsning, stansning och/eller borrning. Företaget redovisar även de vanligaste materialen i tillverk- ningen liksom vilka produkter som dominerar verksamheten. Av den sista kolumnen framgår om produkterna tillverkas för egen eller ett annat företags räkning, alternativt bådadera.

BILAGA 15:2 - 15:14

med listor över företagen finns att tillgå på Miljö- och naturresursdepartementet

Mängd rent bly i stabilisatorer för PVC i sverige

Totalt Därav till: Rör + rördelar 250 Styva profiler totalt Därav Pb— stabiliserade 37 Kabel 280 Summa 567

Förutsättningar

Rör innehåller 1,9 phrn stab.mix med 55,8% Pb Styva profiler " 1,9 " " " 53% " Kabel " 4 " " " 55 , 8% "

D phr = parts pr 100 parts PVC

L993—ll—08

%?iuByätedt ' Hydro Plast AB

Tennstabilisatorer i PVC-produkter

Styva profiler, plattor, etc Styva folier

Plåtbeläggning

Mjuka produkter (golv, folier)

Totalt

(Källa: Hydro Plast AB)

Tennstab.(t) Konsumt i Sverige 50 35 90 5 75 75? 55 35

270 155

Metallinnehällande pigment ur produktregistret oktober 1993.

Ämnen med en kvantitet mindre än 5 ton redovisas inte. Totalkvantitet

Åmnesnamn

Titandioxid Kalciumkarbonat Zinkoxid Antimon oxid Zinkstearat Järnoxid Zinksullid Kromoxidgrönt Blykromat-sullat Blykromat Bariumsullat Aluminiumoxid Blykromat/molybdat Aluminium Blymolybdat

Max 16358 6803 7087 617 326 1551 144 226 599 1 10 755 203120 27 930 5

(Källa: Kemikalieinspektionen)

Plastkvanlitet

Min 1388 846 485 397 202 133 130 114 62 14 55 45 14 7 2

Max 1392 855 485 449 205 133 130 115 77 66 56 47 23 7 5

Annan användning

Fårgpigment. div lnd

Fyllmedel papper, råvara metallind Konsumentfärger

Flamskydd textil, gumml. elektro

Släppm gumml. smörjm metal ”nd

Färger, keramisk ind, metallind

Färger stål och metall

Slipmedel, metallind. Iegeringsmetall

Färg varuhandel

Färger varuhandel

Fyllmedel lårg. släppmedel mineralind,rävara läkemedel Keramisk ind, metallframst. betong, gödselmedel Färg varuhandel

Färgind, metallind

, LÄKEMEDELSINDUSTRINS BRANSCHORGANISATIONER

The Pharmaceutical lndustry*s Trade Associations

Läkemedelsindustriföreningen LIF - RUFl Representantförcningen för Utländska Farmacevtiska lndust

Stockholm den 19 mars 1993

Jordbruksutskottet Riksdagen 100 12 Stockholm

i Regeringens proposition 1992/931180 "Om riktlinjer för en kretsloppsanpassad sandtällsutveckling" - några synpunkter från läkemedelsindustrin

Läkemedelsindustriföreningen (LIF) och RUFI Representantföreningen för Utländska Fannacevtiska Industrier har tagit del av rubricerade proposition. Vi har i detta yttrande koncentrerat oss på de delar av propositionen som avser förpackningar och en mer kretsloppsanpassad samhällsutveckling.

anf ne n nker

LIF/RUFI instämmer i stort i propositionens målsättning beträffande producentanSVar och att åtgärder erfordras av samtliga berörda parter för att åstadkomma ett helhetstänkande - "Från vaggan till graven".

För att godkännnas för försäljning måste läkemedel uppfylla en mängd myndighetskrav. så att säkerhet och kvalitet säkerställs. Detta innebär att läkemedel intar en särställning jämfört med andra varugrupper, som ej förhandsgodkänns. Vi skulle också vilja uppmärksamma utskottet på några andra viktiga faktorer i sammanhanget - anpassning till EG - inga nya handelshinder - omhändertagande av använda läkemedelsförpackningar med eller utan läkemedelsrester — två olika system - primärförpackningsmaterial för läkemedel kan endast användas en gång materialreduku'on inte alltid möjligt PVC i läkemedelsförpackningar avveckling på sikt

De krav som nationellt och internationellt finns för läkemedel och läkemedelsförpackningar måste beaktas vid avvecklingen av PVC och utformningen av producentansvaret för förpackningar,

Läkemedelsindustrins branschorganisationer har under förpackningsulredningens arbete utvecklat dessa synpunkter mera i detalj i skrivelse till utredningen (1991-04—09) samt i yttrande över "Miljön och förpackningarna" SOU l99l: 76 och 77 (1992-01-21). se bilanor, Kontrollmyndighctens syn på en lakeinedelsförpackning framgår av Läkeinedelsverlzeis skrivelse till förpackningsuu'erlningen (l99l—(l5—3l)) och verkets remissvar ( 1992-("li -2()). se bilanor.

___—.—

An n' "H E

För läkemedelsindustrin är det väsentligt att alla uppställda krav och även målen för åter— användning eller materialåtervinning samt tidtabeller för avvecklingsplztner ligger i linje med vad som kommer att gälla inom EG, så att inga nya handelshinder skapas. De svenska läkemedelsföretagen exporterar ca 85 % av sin tillverkning och den svenska marknaden utgörs till omkring 58 % av importerade läkemedel. I båda fallen svarar [EG—länder för huvudparten.

mh" er e v nv" l" m lsfö a knin är För att få en smidig hantering av använda förpackningar i Sverige anser LlF/RUFI att även använda tomma läkemedelsförpackningar bör källsorteras av konsumenten respektive

sjukvården som andra förpackningar.

Förpackningar innehållande läkemedel eller läkemedelsrester bör däremot - liksom nu — för enskild konsument hanteras genom inlämning till apotek och för sjukvården som riskavfall.

11 eller materialåtervinnas f"r användnin i

Enligt farmakopemonogralier och andra föreskrifter för läkemedel är huvudregeln att endast 5 k jungfruligt material får ingå i primärförpaclmingar (produktberörande) för läkemedel. Materialåtervinning för användning som läkemedelsförpackningar är inte möjlig. Detta beror på att optimala inneboende egenskaper hos materialet måste garanteras. Det är uteslutet att återfylla läkemedelsförpackningar av bl a hygienskäl. risk för kontamination.

Material som används i läkemedelsförpackningar måste alltid vara väl dokumenterade. Att genomföra hållbarhetsstudier, testa barriäregenskaper mm för ett helt nytt material i en produktberörande förpackning tar 3-5 år sedan den slutliga konstruktionen för läkemedlet har fastlagts.

Materialrmuktign inte alltid möjligt

Materialredukn'on är inte en självklarhet. Till exempel ställer 1365 nya läkemedelsdirektiv krav på utökad patientinr'ormation och får som konsekvens att behovet av ytterförpackningar kommer att öka i och med att bipacksedlar införs, Även andra faktorer kan medföra krav på ytterligare materialåtgång.

&

Användningen av PVC i läkemedelsförpackningar - främst i infusionspåsar och blister för genomnycksförpackningar för tabletter är mycket liten i förhållande till den totala mängden PVC som används. PVC i läkemedelsförpackningar i Sverige utgör omkring 400 ton av totalt 10 900 ton PVC i förpackningar (den senaste kartläggningen av Packforsk l988 samt bedömningar av läkemedelsföretagen). Det är PVC—plastens utomordentliga egenskaper, tex vad gäller baniärskydd, sterilisering, möjlighet att "tömma" förpackningen vid infusion till patient etc som är anledningen till användningen. PVC är ett kostnadseffektivt och väl— dokumenterat material. Enligt europeiska farmakopén skall PVC användas i förpackningar för blod och blodkomponenter.

Vidare anges i Tyskland PVC som enda material i standard för barnskyddande genom— trycksförpackningar för tabletter.

Utvecklingsarbete för att substituera PVC i läkemedelsförpackningar pågår hos läkemedels— tillverkarna. Där substitution hittills varit möjligt ltar detta skett Mängden PVC i läkemedels— förpackningar torde idag vara lägre än de siffror som redovisats ovan. Kapaciteten för till— gänglig teknologi hos tillverkarna av erforderliga förpackningsmaskiner innebär också vissa restriktioner då byte av PVC till alternativa material önskas.

LlF/RUFI ansluter sig till en avveckling av PVC på sikt. För läkemedel kan dock en sådan avveckling ske först då medicinska säkerhetsaspekter medger övergång till annat material.

[ sammanhanget vill vi nämna att den i propositionen (sid 75) nämnda frivilliga överenskommelsen från juli 1990 inte omfattar läkemedelsbranschen.

Läkemedelsindusuin bör vara representerad i den kretsloppsdelegation som föreslås och som skall upprätta en plan för att undvika miljöpåverkan av PVC och andra klorerade plaster.

Vi kan informera om att läkemedelsindustrin medverkar i det arbete som bedrivs inom Näringslivets Förpackningsråd.

Stockholm som ovan

. LÄKEMEDELSINDUSTRIFÖRENINGEN RUFI REPRESENTANTFÖRENINGEN FÖR UTLÄNDSKA FARMACEVTISKA ' ] _/' / ; DUSTRIER , i",-" 'x", /'l ' _/ _! attan am / MW J / and Marianne Löveha en / g

Bilagor:

- Miljöaspekter på läkemedelsförpackningar - LlF/RUFls brev till förpackningsutredningen 1991-04-09 Miljön och förpackningarna, SOU 1991: 76 och 77 - LlF/RUFls remissvar 1992-01—21 - Betr läkemedelsförpackningar - Läkemedelsverkets brev till förpackningsutredningen 1991-05-30 - Miljön och förpackningarna, SOU 1991: 76 och 77 Läkemedelsverkets remissvar 1992-01—20

f"

_—

LÄKEMEDELSINDUSTRINS BRANSCHORGANISATIONER

The Pharmaceutical lndustry's Trade Associations

Läkemedelsindustriföreningen LIF - RUFI Representantförcningcn för Utländska l'artnacevtiska Industrier

Stockholm den 21 januari 1992

Miljödepartementet 103 33 STOCKHOLM

Miljön och förpackningarna, SOU 1991: 76 och 77 Dnr M91/2100/6, 1991—10—18

Läkemedelsindustriföreningen (LIF) och RUFI Representantföre— ningen för Utländska Farmacevtiska Industrier har tagit del av rubricerade utredning. Vi finner det anmärkningsvärt att läkeme— delsindustrins branschorganisationer inte utgör formella remis— sinstanser.

LIF/RUFI har deltagit med företrädare i förpackningsutredningens referensgrupp "Industri" samt har även försett utredningen med fakta om läkemedelsbranschens förpackningar och deras användning. Vårt brev till utredningen av den 9 april 1991 bifogas. Det innehåller vår principiella syn på läkemedelsförpackningar ur miljöhänseende. Nedan görs därför endast några påpekanden ånyo samt några kommentarer med anledning av utredningens förslag.

I sammanhanget vill vi hänvisa till de fakta som framgår av Läkemedelsverkets brev 1991—05—30 till utredningen.

LIF/RUFI delar också de uppfattningar som framförs i Industriför- bundets remissvar av den 21 januari 1992.

Sammanfattning

LIF/RUFI anser att

* utredningens förslag till producentansvar för förpackningsav- fall kan accepteras under förutsättning att detta utgår från resurshushållning, dvs en avvägning mellan miljö, teknik och ekonomi

primärförpackningar för läkemedel bör undantas ( ningslagens tillämpning, eftersom merparten av s förpackningar är riskavfall och det finns erford och rutiner för omhändertagande av dylikt avfall

m rån örpack— édana eriiga system

produktberörande läkemedelsförpackningar inte kan återanvändas vilket heller inte är fallet idag

LÅKEMEDELSINDUSH " BRANSCHORGAle/mäizu Th: Pharmaceutical Industry! Trade Mums Ll F — RUF! 2

materialmängd och slag av material etc i läkemedelsförpack— ningar styrs av Läkemedelsverkets specialkrav som kontrolleras vid godkännande av produkten

läkemedelsförpackningen som informationsbärare kommer att få ökad betydelse, vilket kan leda till ytterligare åtgång av förpackningsmaterial

en anpassning till EGs förpackningsdirektiv är väsentlig

befintliga avgiftssystem skall kunna omprövas.

Generellt

Generellt sett stödjer LIF/RUFI utredningens synsätt med ett tillverkaransvar vad avser förpackningar — både fysiskt och ekonomiskt — "från vaggan till graven". Vi vill dock betona att eventuella framtida åtgärder avseende förpackningar skall ha resurshushållning som utgångspunkt. Hänsyn tas till samtliga aspekter betr förpackningar och inte enbart en allmän minskning av förpackningsmaterial eller införande av generella återanvänd— nings/återvinningssystem.

Läkemedel

Den beskrivning som utredningen ger om läkemedel är korrekt, undantaget inledningen i avsnitt 2.9.4 (sid 74), som säger (rad 7) att endast "vissa läkemedelsförpackningar intar en särställ— ning i förhållande till motsvarande förpackningstyper inom andra varuområden....". LIF/RUFI vill ånyo betona att samtliga läkeme— del, dvs hos en kontrollmyndighet (i Sverige Läkemedelsverket) registrerade farmacevtiska specialiteter, oavsett produktens karaktär är underkastade specifika krav på effekt, säkerhet och kvalitet. Dessa kriterier omfattar också den totala förpackning som ett läkemedel tillhandahålles i.

Däremot instämmmer vi i utredningens uppfattning om att trans—

portförpackningar (tertiärförpackningar) och apoteksförpackningar (sekundärförpackningar) kan jämställas med och hanteras som dylika förpackningar inom andra varugrupper. Eventuella riktlin— jer bör utformas tillsammans med berörda läkemedelsgrossister.

Primärförpackningar (enligt utredningens terminologi)

Ytterförpackningar

Vi instämmer i utredningens bedömning att även ytterförpackningar utgör en del av ett läkemedel (del av primärförpackning) som skall medfölja läkemedlet ända fram till konsumenten. Förpack— ningen är en viktig informationsbärare för slutanvändaren och denna betydelse kommer att öka. Förväntade beslut inom EG t ex beträffande mängden information som måste finnas på förpackningen eller bipacksedeln pekar på detta.

Förpackningen (även innerförpackningen) som informationsbärare er av intresse också för sjukvårdspersonalen. Under senare tid har

[_AKEMEDELSIND . nnmscnonoANråjmåR

The Pharmauuuul lndug ; . . ln NW! ”*Ananm

krav rests i Sverige från sjuksköterskehåll på ytterligare infor— mation på förpackningarna om risker i samband med hantering av vissa läkemedel.

Bipacksedlar och vikkapslar som inte innehåller några läkeme— delsrester — kan källsorteras hos konsument för vidarebefordran till materialåtervinning eller energiutvinning.

För läkemedel kan inte ställas några generella krav på att pri— märförpackningens ytteremballäge skall vara pappersbaserade. Flera av läkemedelsindustrins produkter ställer höga krav på täthet, hygien och låga partikelnivåer (t ex injektionsläkemedel, ögon— och näsdroppar). Från täthetssynpunkt används därför alumi— niumbaserade flerskiktsfolier. Från hygien— och partikelsynpunkt används plastblister och plasttråg i stället för papper.

Innerförpackningar

Produktberörande läkemedelsförpackningar kan inte återanvändas, vilket klart framgår av utredningen. Sådana förpackningar bör

därför undantas från de regler som utformas för återanvändning av olika slag.

En viss källsortering av det glas, som inte behöver behandlas som riskavfall, kan emellertid göras. LIFs och RUFIs medlemsföretag har anslutit sig till den s k frivilliga glasåtervinningsavgift som administreras av Svensk GlasÅtervinning AB. Således utgår vi ifrån att inga fiskala pålagor tillkommer för glasförpackningar. Om så skulle bli fallet, måste befintliga system omprövas.

Insamlingsprocedur av läkemedelsavfall i Sverige via apotek Apoteken omhändertar läkemedelsavfall o dyl för destruktion såsom en service åt hushållen m fl.

Eftersom vi i Sverige har denna väl fungerande insamlingsprocedur för läkemedelsavfall via apoteken vilken allmänheten har vant sig vid — samt för sjukhusen speciellt avpassade system talar detta starkt för att rutinerna bör bestå. Således torde primär— förpackningar för läkemedel kunna undantas från den föreslagna svenska förpackningslagen.

Läkemedelsförpackningar som användes i sjukvården, utgör till stor del riskavfall. Hanteringsföreskrifter anges i Socialsty— relsens allmänna råd om hantering av riskavfall inom hälso— och sjukvården den 2 april 1987 (SOSFS 198717).

Lågg utvecklingstid för nytt förpackniggsmater

41!

Om nya krav kommer att ställas, vilka innebär _ förpackningar måste bytas ut, måste hänsyn tas utvecklingstiden för nya förpackningsmaterial en mer ingående beskrivning av dessa aSpekter c . hänvisa till vårt bifogade brev. LIF/RUFI vill i sammanhanget framhålla att företagen i sitt utvecklingsarbete :.Lurljgtvis eftersträvar material, vars miljöbelastning blir se 120 som

LÄKWEDELSLNDU . . BIMNSCHORGM%%R

W' I'm l'lumuccuual Indus] ; T . . ' urmun " ”*ÅWXWMK

4

möjligt, samtidigt som övriga kvalitetskrav på läkemedelsförpack_ ningar uppfylles.

EG-anpassning

Det är väsentligt för läkemedelsbranschen att de regler som blir resultatet av förpackningsutredningen överensstämmer med motsvar— ande krav inom EG med hänsyn taget till vårt lands speciella

förutsättningar.

Vid utarbetandet av EGs förpackningsdirektiv diskuteras huruvida läkemedel som varugrupp skall undantas från direktivets tillämp— ning. Slutligt ställningstagande har inte nåtts ännu (januari

1992).

I EG-direktivet diskuteras även införandet av en märkningssymbol. Förpackningsutredningens lagförslag 105 föreskriver att förpack— ningar som omfattas av lagen skall vara försedda med särskild märkning. Denna bör vara enhetlig för Europa, så att inte han— delshinder skapas.

Som framgått ovan är det konkurrens om utrymmet för information ingående i ett läkemedels legala märkning. Många läkemedelsbehål— lare är små. Det kan nämnas att apoteken påför ytterligare en etikett med läkarens doseringsanvisning för patienten. Således bör krav att påföra märkningssymbol på primärförpackningar för läkemedel inte finnas.

LÄKEMEDELSINDUSTRINS BRANSCHORGANISATIONER

LÄKEMEDELSINDUSTRIFÖRENINGEN RUFI Representantföreningen , för Utländska Farmacevtiska l,47 ff Industrier

/ / . ". .” / /// ,, "äv.-mé / Ulf dstedt

eråkan Mandah

/ [( %%

LÄKEMEDELSINDUSTRINS BRANSCHORGANISATIONER

The Pharmaceutical [ndustry's Trade Associations

Läkemedelsindustriförcningcn LIF - RUFl Representant(meningen lur lJtlamlxlui lfniinnccvusk

Stockholm den 9 april 1991

Miljödepartementet Förpackningsutredningen Att Pernilla Knutsson 103 33 STOCKHOLM

Miljöaspekter på läkemedelsförpackningar Läkemedelsindustrins branschorganisationer, Läkemedelsin— dustriföreningen (LIF) och RUFI Representantföreningen för Utländska Farmacevtiska Industrier, översänder härmed en kortfattad sammanställning över miljöaspekter på förpack— ningar som används för läkemedel Vi vill framhålla att läkemedel.som försäljs i Sverige eller andra länder skall vara godkända (avseende effekt, säkerhet och kvalitet) av respektive lands kontrollmyndig— het. I samband med detta godkännande granskas också för— packningen och förpackningens egenskaper. Krav på läkemer delsförpackningar finns specificerade i olika läkemedels— monografier (farmakopéer) och i andra riktlinjer för god— kannande av ett läkemedel. Enligt gällande riktlinje krävs att hållbarheten av ett läkemedel studeras '

. n förpackning som produkten avses tillhandahållas i. u tta gäller även vid utbyte av förpackningsmaterial. Läkemedel utvecklas för en internationell marknad. D t 0 finns små möjligheter för industrin att på kort tid anpas— sa sig till olika miljökrav som Ställs nationefl*. ' krav som ställs på ett läkemedel måste vara h med omvärlden om inte nya tekniska handelshind uppstå.

En miljöanpassad produktion av läkemedel inklusive i packning som är lämplig även från miljösynpunkt :i*'rstra vas givetvis. Läkemedelsindustrin arbetar lortl' dessa frågor. Nödvändig omställning kan ske

i e. , lämplig teknik och material utvecklas och nivå."..us.

;t lntluxtrier

ix)

Förpackningens primära uppgift är att skydda varan så att dess kvalitet kan garanteras under hela användningstiden. Jämfört med mänga andra konsumentvaror har läkemedel ofta en lång hållbarhet på upp till fem är.

vi vill i detta sammanhang ocksä påpeka att läkemedelsför— packningar är en mycket liten del av det totala utbudet av konsumentförpackningar pä marknaden. Även detta förhallan— de bör vägas in vid fastställande av ev generella kravs tillämpning på läkmedelsomrädet.

Ev krav som gäller även läkemedelsförpackningar bör utformas i samråd med Läkemedelsverket.

vi står gärna till tjänst med ytterligare uppgifter.

Med vänlig hälsning

LÄKEMEDELSINDUSTRIFÖRENINGEN RUFI Representantföreningen för Utländska Farmacevtiska Industr er

VM % aka Mandah / Ulf Edstedt/

Lena Wergeman Marianne Lövehagen

&”;L/év /4;Jéf>GÄ9—uaxx_ izbllÖLtUVULxeÅLLLkÅÄ&XkX |

rxhtäninjshduslk. in(XNB(H(HU,Kthyki;?H

I'hc I'lunmccuucal lndumyx ]" IH MW! "*wamae

MILJÖASPEKTER PÅ LÄKEMEDELSFÖRPACKNINGAR - SYNPUNKTER FRÅN ? LÄKEMEDELSINDUSTRIN _

Allmänt

Läkemedelsförpackningar har olika utformning och utseende be— roende på de krav som ställs från myndigheter, konsumenter, distributörer och apotek. Exempel på krav som ställs är steri- litet, endos, garantiförsegling, barnskyddande, bipacksedlar och väl emballerade transportenheter. Resultatet blir många gånger användning av blandade material. Andra krav som ställs är att förpackningen ej får ha en negativ inverkan på innehäl— let (absorption frän innehållet eller migration från förpack— ningen). Arbetet med att byta eller införa nya produktberöran— de förpackningar tar ofta 3—5 år sedan den slutliga konstruk— tionen fastlagts.

Myndighetsgodkannande

Samtliga läkemedel skall registreras och godkännas av den na— tionella myndighet där produkten skall saluhällas. Som under— lag vid registreringen krävs bl a att hållbarhetsstudier ge— nomförs i den förpackning som produkten är avsedd att användas med. Vid registrering betraktas därför förpackningen som en integrerad del av produkten.

Om man önskar byta förpackning för ett registrerat läkemedel krävs därför dokumentation som visar att läkemedlet har minst lika goda egenskaper som tidigare. Sådan dokumentation kan kräva hällbarhetsstudier på flera år och blir många gånger resurs— och tidskrävande för läkemedelsföretaget.

Vidare kan nämnas att många av de material som används i lake- medelsförpackningar skall uppfylla detaljerade föreskrifter som anges i läkemedelsmonografier (farmakopéer). Exempel på sådana monografier är den amerikanska och europeiska farma— kopén.

Läkemedels hållbarhet

Vid registrering av läkemedel dokumenteras, som tidigare nämnts, produktens hållbarhet, vilken som regel är 3 eller 5 år. Med anledning härav är det uteslutet att anvanda nedbr tm bara plaster för läkemedel.

Glasförpackningar

Glas ett inert förpackningsmaterial — anvands & produktbe— rörande förpackningar. Olika glassammansättningar förekomh beroende på användningsområde. Läkemedel för inicsions— oc injektionslösningar kräver den högsta glzskvalit , De (la kvaliteter som får användas för iekemedel finns f*yqskijni olika farmakopéer.

Plastförpackningar

Plast förekommer i förpackningar som kommer i kontakt med eller har en påverkan på innehållet. Även i sekundärförpack— ningar (tråg, krympfilm m m) och förslutningar förekommer plast. Som produktberörande material används främst polyole— finer (polyeten och polypropen). Även PVC förekommer, där särskilt kan nämnas påsar för infusionslösningar, tablett— blister och tråg som sekundärförpackning.

De plastkvaliteter som får användas i produktberörande for— packningar skall vara myndighetsgodkända för läkemedelsan— vändning. Vidare föreligger flera farmakopéföreskrifter för produktberörande plaster. Beträffande PVC arbetas det inom läkemedelsindustrin med att finna ersättningsmaterial.

Aluminiumförpackningar

De vanligaste produktberörande aluminiummaterialen förekom— mer i salvtuber, tablettrör, tablettblister och aerosolför— packningar.

Freondrivna aerosolförpackningar för läkemedelsanvändning förekommer i blygsam omfattning. Vissa läkemedel har f n dispens från det förbud som föreligger inom området.

Gummiförpackningar

Den vanligaste användningen som produktberörande förslutning är gummiproppar för injektions— och infusionslösningar i glasflaskor. För sådana gummiproppar skall farmakopéföre— skrifter uppfyllas.

Pappers— och kartongförpackningar

De vanligaste användningsområdena för papper och kartong är kartongkapslar, wellpapplådor och etiketter. För dessa icke produktberörande material finns inga särskilda myndighets— krav förutom märkningens utformning. Märkningen skall också utföras så att den är oförstörbar under användningstiden.

Behovet av kartongkapslar är stort inom läkemedelsindustrin. Inom EG förespråkas att mer information skall ges om läkeme— del. För att tillmötesgå detta önskemål kommer fler bipack— sedlar att behövas. Detta leder i sin tur till ett ökat be- hov av kartongkapslar för att placera förpackning och bi— packsedel tillsammans.

Retursystem för läkemedelsförpackningar Samtliga läkemedelsförpackningar har engångsanvandning. Dessutom används ofta endosförpackningar och gama: lade förpackningar_ Läkemedel har höga hygieniska

fx)

många produkter krävs t ex sterila läkemedel och sterila förpackningar. Läkemedelsförpackningar är sällan standardi— serade med undantag för glasförpackningar till tablettbur— kar, injektions—, infusions— och perorala lösningar.

Av hygieniska skäl, risk för kontamination (t ex antibiotika och cellgifter), endosanvandning och brist på standardise— ring saknas förutsättningar för återfyllning av medicinför— packningar. Vidare kan nämnas att rensmaterial från plast— förpackningar inte får återanvändas i läkemedelsförpack— ningar enligt de bestämmelser som föreligger i europeiska farmakopén.

Återvinning av material och/eller energi för läkemedelsför— packningar kan vara tänkbart. Retursystem för detta saknas idag.

Medicinglas som används av den enskilda konsumenten kan återlämnas i de igloos som finns uppställda i många kommu— ner.

1991—04—09 SHM/MLB/qu

LÄKEMEDELSVERKET

MEDICAL PRODUCTS AGENCY IGUl-OS-m Farmaceutiska enheten i» =....) .., Division of Pharmacy

Laborator G Nyberg

Pernilla Knutsson Förpackningsutrcdnmgen Sekreteriatet Slottsbacken 6 103 33 Stockholm

Betr. läkemedelsförpackningar

På läkemedelsområdet förekommersom för andra varor olika typer av förpackningar med hänsyn till förekomst i distributionskedjan. Sålunda används transportförpackningar, sekundärförpackningar(apoteksförpackningar) och konsumentförpackningar. vilkaoftast utgörs av själva läkemedelsbehållaren samt en s.k. kringförpackning. Vissa läkemedelsförpackningar intar en särställning i förhållande till motsvarande förpackningstyper inom andra varuområden i det att kontrollmyndigheten för läkemedel i de länder produkten förekommer ställer specifika krav på läkemedelsförpackningar och godkänner dessa i samband med registrering.

"[ ertiäri'örpackningar (transportförpackningar)

Tertiärförpackningar används för att skydda varan under transport och även för att praktiskt hålla samman många små enheter. Några officinella krav på sådana förpackningar finns inte. Transportförpackningar för läkemedel torde därför kunna behandlas som transportförpackningar för andra varor. Till viss del förekommer i dag källsortering inom grossistledet.

Sekundärförpackninga r

Sådana förpackningar utnyttjas för. transport mellan grossist och apOtek. Dessa kan jämställas med sekundärförpackning för andra varugrupper.

PriniäHör-packningar

Som ovan nämnts utgörs säljtörpackningen av läkemedel av en Iakeinedeisbeliällare 1 en ytterförpackningFlera skäl för en sådan yttei'förpackning finns.

- skydd mot mekaniska påfrestningar - Skydd mot |JUS for ljuskänsliga läkemedel - hålla samman läkemedel och bipackati skriftlig information : * - ge utrymme for patientinfonnzition som inte får plats pa iiiiie'ton);ickiiingen

;ix' inléiggssetlel

,

Patientinformation har hittills endast krävts pa receptfria läkemedel men blir sannolikt obligatorisk för alla läkemedel inom några år. Härigenom kommer bruket av ytterförpackningar att öka på grund av hälsomyndigheternas krav.

Det är viktigt att ytterförpackningarna med bipackssedlar medföljer läkemedlet till konsumenten. Aktiva åtgärder för kassation av sådana förpackningar redan i butiken =apoteket är därför inte lämpligt.

Ytterfg'imackninoar (vikkapslar) är oftast tillverkade av papper och något hinder for källsortering och inaterialätewinning eller energiutvmning finns inte.

lnnerfögpacknino= ar är de förpackningar som omsluter läkemedlet och som därför har SlÖl'Sl betydelse för läkemedlens kvalitet. Förpackningarna skall skydda läkemedlen under lagring och användning mot påverkan framför allt av fukt och materialen får inte interagera med läkemedlen, dvs avge ämnen till eller uppta ämnen från läkemedlet. Läkemedelskontrollerna ställer därför krav på materialets art och kvalitet samt lämplig utformning av förpackningen. så att den kan användas säkert och utan svårighetAktuella material är glas. enkla plaster eller kompositmaterial. även i kombination med aluminium. gummi eller aluminium i tuber.Höga krav ställs på materialens kvalitet och renhet från andra kemikalier eller främmande agens som mikroorganismer och för vissa läkemedel gäller att materialen skall tåla en sterilisering. Många läkemedel har sådana egenskaper att förpackningar. som innehållit dessa skall behandlas som riskavfall, ex cellgifter. På grund av angivna skäl tillåts inte en återanvändning av läkemedelsförpackningar. vilket dessutom skulle försvåras av att en långtgående standardisering inte är möjlig. Även en materialåtervinning är för vissa material inte acceptabel. då materialegenskaperna vid återvinningsprocessen kan förändras så att materialet inte längre har de egenskaper som erfordras.

Tomma innerförpackningar som inte skall behandlas som riskavfall kan naturligtvis källsorteras inom vården och i hemmen för materialåtervinning -då för annan användning än till läkemedelsförpackningar eller energiutvinning.

Jag står gärna till tjänst med ytterligare information.

Med iänlig hälsning

L 7 1 [I'- Gunilla Nyberg

! koncept Bilaga 19:15 / / f . LÄKEMEDELSVERKET o......uo... u...,o." MEDICAL PRODUCA AIJENLY 1992_01_20

kFarmaceutiska enheten Roi/Yourmi Division of Pharmacy Laborator Gunilla Nyberg

Miljödcpmcmcntct 103 33 Stockholm

Miljön och förpackningarna, SOU 1991: 76 och 77

Läkemedelsverket har inte erhållit rubr. utredning på remiss men ändå tagit del av densamma. En representant från verket har deltagit i en av utredningens referensgrupper och därigenom kunnat förse utredningen med skriftliga synpunkter på läkemedelsförpackningars egenskaper. användning och möjligheter till återanvändning/åteMnning. Utredningen har i stort sett accepterat dessa synpunkter , vilka hungår av avsnitt 2.9.4. Läkemedelsverket vill dock efter att ha tagit del av utredningens töslag kommentera och komplettera tidigare uttalande.

I inledningen till avsnitt 2.2.9 (sid. 74) anges att "vissa läkemedelsförpackningar intar en silrsdlllning i förhållande till motsvarande förpackningsrypcr inom andra varuområden på grund av att kontrollmyndighetcn i de länder där produkten förekommer ställer specifika lei-av på läkemedelsförpackningar och endast godkänner dessa i samband med registrering". Läkemedelsverket vill framhålla att specifika kniv sdills på alla prlmtiriörpackningar till läkemedel från myndighetens sida.

I avsnitt 10 diskuteras utredningens överväganden och moriv för givna lagsförslag. Bl & eftersträvar man en harmonisering med utvecklingen i övriga Europa. LV vill underStryka vikten härav för läkemedelsomrädet, som i högsta grad präglas av internationell samordning i alla avseenden. Man konstaterar även inledningsvis att andra samhällsmål angående ! ex livsmedelshygien och förpackning av mediciner kan klaras samtidigt som nya och mer miljövänliga förpackningssystcm utvecklas. Detta mäsre tolkas så att man inte anser skill föreligga att utesluta läkemedel från den nya lagens tillämprungsomräde. Med h:syn till vad som nedan anförs anser vi det dock rimligt att en dispensmöjlighet för läkemedelsförpaclmingar införs och man bör även överväga att knyta en representant för verket till den förpackningsdclegation som föreslås inrättas. Som jämförelse kan nämnas att läkemedelsverket har givits en dispensrzltt i förordningen om CFC och halon den 9 juni 1988 (SFS 198817l6).

Vidare talar man för en materialieduktion som en viktig del i en miljöpolicy. LV instämmer i att en sådan gcncrcllt är bra men denna strävan får för läkemedelsförpackningar inte drivas därhän att andra krav för läkemedel inte kan upprätthållas. Snarast kommer. som tidigare påtalats, behovet av yttertörpackningar att öka när krav på bipacksxdlur riktade till konsumenten tzr—rider i kraft i! l l l

'Cltzcrtulpcudl u011(:; Ol'wG'CHIC/Me Aodleu '="'—OM tele: rang.":

Utredningen anser vidare ut: förpackningar inte bör innehålla ( ex PVC. PVC används 1 läkemedelsförpackningar idag och :in- 53 länge har det inte varit möjligt att finna lämpligt ersättningsmaterial för vissa speciella produkter som beredningar och påssysrcm avsedda rör bloduppsamling och blodfraktionering. LV vill påpeka att även i det fall ersättningsmaterial kan Kinnas så Ställer en omställning till nya material krav på omfattande och tidslo-Livande hållbarhetssrudier innan nya material kan godkännas av myndigheten. Vi ställer oss därför positiva till att PVC bör undvikas för nya produkter medan vi är tveksamma till införandet av dessa miljöhänsyn för redan marknadsförda preparat Samma förhallande gäller naturligtvis andra åtgärder som leder till morsvarande situation. Under alla omsmndigheter måste en skälig övergångsperiod for anpassning till nya krav tillåtas.

Utredningen prioriterar en återanvändning av förpackningar före atetvinning. Vi vill återigen framhålla att läkemedelsförpackningar av flera skäl inte lämpar sig för återanvändning. Däremot är återvinning ett acceptabelt alternativ. bortsett från förpackningar som utgör riskavfall.

Sammanfattningsvis anser LV att förpackningsutredningens förslag kan accepteras. Dock bör läkemedelsförpackningars särställning beaktas genom att — EG-anpassning sker av bestämmelserna angående materialval läkemedelsverket ges en dispensråltt - en representant för verket knyts till förpackningsdelegationen skäliga övergångstider för åtgärder som föranleder utprovning av nya primärförpackningar återvinning eller deponering. ej återanvändning införs för läkemedelsförpackningar - att krav på materialredukrion utformas så att andra krav på läkemedelsomnldet också kan

tillgodoses.

Med vänlig hälsning /_/_

.»—_ ' .” I/' ' / . '_.-" _, , v/ , o ' / ./ ',f (' L, , &_. * Vf __ /._,--_,-__.-v -' ff./. ' " -

Kjell Strandberg

Professor, generaldirektör

I MÖLNLYCKE CLINICAL PRODUCTS ” 1993—12—06 JH/co

Säkerhets- och miliöaspekter på medicinsk- teknisk utrustning med fokus på användande av PVC.

Arbetet med att utveckla en gemensam Europeisk lagstiftning för medicinsk— teknisk utrustning har pågått de senaste sex — sju åren. Brukare, leverantörer och kontrollmyndigheter har arbetat intensivt tillsammans för att sammanfatta den erfarenhet, sem finns idag be— träifande brukar- och patientsäkerhet. Detta arbete har hittills resul- terat i två Direktiv och ett tredje är under utarbetande. Dessa gäller i stort alla sterila och osterila, engångs— och flergångsprodukter, inklu- sive diagnostika, som används i sjukvård. Direktiven är av "New ap— proach"- typ och specificerar därför säkerhet och miljöaspekter.

Detta arbete har resulterat i en ny svensk lag, som togs av riksdagen under våren -93 och som började älla fr o 111 juli 1993 och för vilken Socialstyrelsen är tillsynsmyndig et. Till Direktiven har utarbetats ett omfattande system av Europeiska Harmoniserade Standards där olika faktorer av betydelse för produkternas säkerhet behandlas. Av bety— delse fo'r användarsäkerheten är också det arbete av mer och mer in- ternationell typ, som bedrivs för att förändra att fr a blodburen smitta överförs till personal under olika vårdmoment. Detta är idag en naturlig del av det ajukhushygieniska arbetet Ett vanligt sätt att ås- tadkomma tillräckligt skydd är att använda olika skyddsprodukter som t ex skyddshandskar. »

Ett tredje område som fn bearbetas Europeiskt gäller sjukvårdsavfall. Inom ramen för "Priority Waste Streams" projektet har en projekt- grupp bestående av representanter för medlemsländerna. brukare, in- dustri och miljömyndigheter på uppdrag av Kemmissionen arbetat fram ett underlag, som kommer att överlämnas till DG X1 i februari 1994. Projektledare är Storbritanniens Miljöministerium. Förutom ett antal grundläggande deEnitioner. en struktur till "action programme" och en situationsbeskrivning har gruppen också slagit fast att "healthcare has presidence over environment". Man ser heller inga direkta miljörisker med sjukvårdsavfall i allmänhet utom vad gäller vissa definierade typer såsom infektiöst, kemiskt, stickande och skärande.

Vad gäller produktforsözjningen till Sverige är vi till ca 80 % beroende av import. Största delen av produkterna säljs på världsmarknaden och av internationella företag. Under senare år har PVC-debatten, som ju förekommit på olika ställen vid olika tidpunkter, lett till att PVC i mycket stor omfattning bytts ut mot andra polymerer. Detta gäller både produkter och förpackningar. Kvar är fall där PVC måste användas av funktions- och säkerhetsskäl.

ÖLNLYCKE CLINICAL PRODUCTS q 993-12—06 lli/co

Jag vill gärna peka på två sådana områden: slangar och handskar. Sjukvården är beroende av en rad produkter med mer eller mindre om- fattande slangsystcm. Dessa används t ex för infusion, transfusion, näringstillfo'rsel m fl livsuppehållande åtgärder. Gemensamt för många är att de måste fortgå under lång tid. Det är därför viktigt att produktfimku'onen bibehålls även när patienten ändrar läge i sängen, t ex under sömn. Ett stort problem med dessa produkter är att slangar har en tendens att "kinka". Detta betyder att behandlingen avstannar med allvarliga följder. PVC-plast har visat utomordentliga egenskaper vad gäller att inte länka. Det har visat sig mycket svårt att till rimligt pris ersätta PVC i dessa produkter och samtidigt bibehålla auktionen.

Den ökande användningen av skyddshandskar, som mestades, ca 80 %, är gjorda av latex, har lett till en kraih'g ökning av latexallergier hos vårdpersonal. Eftersom skyddsbehovet kvarstår och t ex PE,—hand- skar inte fyller funktionskravon har PVC-alternativet kunnat ge al- lergikema det nödvändiga skyddet. Detta är också idag den huvudsak—

liga indikationen.

Jag hoppas att dessa synpunkter kan vara till nytta vid bedömningen av PVC i sjukvårdsartiklar. Jag står naturligtvis till förfogande om du behöver fler uppgiRer. Många hälsningar

Dr. Jan Beham/e.o. Carina Olofsson, sekr. Mölnlycke Clinical Products

Komplettering till i kartläggning av

PVC,

december 199 ?

INLEDNING ................................................................................................................................. 1

1 KOMPLE'ITERING TILL KARTLÄCGNINC AV PVC, DECEMBER 1993 .............. 2

1A EN UPPSKA'I'I'NING I VILKA PRODUKTER OCH MÄNCDER PVC OCH .......... 2 ANDRA KLORERADE PLAS'I'ER FINNS ACKUMULERADE I SAMHALLET Historiskt perspektiv ......................................................................................................... 2 Ackumulerad mängd PVC i Sverige . ........ ...... 2

1C

Underlag ........................................................ ...... 4 Produkt—kategorier ........................... ...... 7 livslängd ............................................... ...... 7 Avfall ................................................................ 7 Andra klorerade plaster än PVC ..................................................................................... 8

IMPORTERADE MÄNGDER AV PVC RÅVARA, COMPOUNDS, HALV- ........... 8 OCH HELFABRIKAT SAMT PVC I VAROR

PVC råvara ......................................................................

PVC hel- och halvfabrikat PVC i andra varor .............................................................................................................. 11 TILLVERKNINGSLÄNDER OCH TILLVERKNINGSMETODER FÖR ................... 1 1 IMPORTERAD PVC RÅVARA

Den globala PVC-marknaden ........................................................................................... 11 Svensk PVC-import ............................................... 15 Tillverkning av PVC .................................... ........ ..... 16 IGortillverkning .................................................... ..... 16 Tillverkning av vinylklorid (VCM) ............... ............. 17 Polymerisation ............................................................................... 18

REFERENSER ............................................................................................................................... 20

INLEDNING

Denna rapport är utförd på uppdrag av Miljö- och Naturresursdepartementets kretsloppsdelegation inom deras uppdrag att utarbeta en plan för att minska miljöpåverkan från polyvinylldorid och andra klorerade plaster. Vårt uppdrag har varit att göra en kartläggning som belyser

- Ackumulering av PVC i samhället - Importerade mängder av PVC - Tillverkningsländer och metoder för importerade PVC

Vi har även utfört en livscykelanalys av plastmappar av PVC, PP resp PE. Denna studie redovisas i en separat rapport.

Arbetat har utförts av docent Gerd Lindgren, civ ing Lisa Persson och civ ing Tomas Ekvall. På grund av den korta tid som stått till förfogande har kart- läggningen utförts i form av sammanställning av redan publicerade uppgifter kombinerat med intervjuer av branschkunniga personer.

De viktigaste källoma/uppgiftslämnama har varit

- Ian Bystedt, Barbro Weidling och Mikkel H Storm, Hydro Plast AB - Thomas Hjertberg, Chalmers tekniska högskola - Per Rosander, Greenpeace - lars Olof Henriksson, N aste - Kim Magnusson, Borealis - Ian Svalander, ECVM - Siv Nordqvist m fl, Kemikalieinspektionen - Wanja Edström, SCB

Ett varmt tack till alla som bidragit med uppgifter. Vi hoppas att era uppgifter inte har förvanskats i vår bearbetning och tolkning.

Göteborg april 1994

CHALMERS INDUSTRITEKNIK

Göran Svensson Miljöansvarig

1 KOMPLETI'ERING TILL KARTLÄGGNING AV PVC DECEMBER 1993

lA EN UPPSKA'ITNING I VILKA PRODUKTER OCH MÄNGDER PVC OCH ANDRA KLORERADE PLASTER FINNS ACKUMULERADE I SAMI-IALLET

Historiskt PVC-perspektiv

Monomeren vinylklorid syntetiserades för första gången år 1935 av kemisten Justus von Liebig. Polymeren PVC (polyvinylklorid) framställdes av Baumann 1982

Grunden för teknisk produktion upptäcktes på 1910-talet. Under 1920-talet startade USA industriell produktion av PVC, tätt följd av Tyskland på 1930-talet och England på 1940-talet.

PVC kan spåras i Sverige från 1950—talet, dock i ringa mängd. På 1960—talet startade Hydro tillverkning av PVC i Stenungsund.

Ackumulerad mängd PVC iSverige

Beräkningen av ackumulerad mängd PVC iSverige omfattar tidsperioden 1965- 19917. Drygt 2000 kton bedöms finnas ackumulerad i olika PVC-produkter. Ungefär 350 kton PVC finns ackumulerad i avfallsdeponier. Knappt 200 kton har bränts i de kommunala avfallsförbränningsugnarna. (Tabell 1) Den ärsvisa ut- vecklingen av ackumulerad mängd PVC i olika produkttyper visas i figur 1.

Tabell 1. Ackumulerad mängd PVC (Han) är 1992, i Sverige, i produkter och deponi fördelat på olika produldkategorier

Produkttyper Ackumulerad mängd

Produkt Avfall Deponi Bränt Ror 895 0 0 0 Kabel 387 0 0 O Golv 394 170 Bestrykning 65 128 90 38 Styva profiler 152 0 0 0 Mjuk folie 26 134 81 54 Övrigt 117 214 107 107 Totalt 2 036 545 347 199

Ackumulerad mängd PVC år 1992

=2 OOO kton PVC 1 varor 350 kton PVC i avfallsdeponier

Figur 1. Årsvisa utvecklingen av ackumulerad mängd PVC iolika produldkategorier, år 1965-1992 i Sverige

2500 —

a = övriga PVC b = mjuk folie c = styva profiler (1 = bestryckning e = golv f = kakel

g = rör

:a *

.-A. _-.w__._rf.._->u _»..y—ge , __:14 weak—__ %

Underlag

Underlaget för uppskattning av ackumulerad mängd PVC är uppgifter om PVC- konsumtion i Sverige från 1965 till 1992 Uppgifterna har erhållits genom upp- följande enkätundersökningar utförda av Hydro Plast AB, av Svenska PVC— leverantörers konsumtion av PVC till olika produkttyper.

Figur 2. PVC-konsumtion Sverige

kton 200 Totalt 125 100 Ror 80 I.... 60 Kabel 40 _. , _ ___... ...... Golv Bestrykning Mj Folio

Styva profiler

Mängd ackumulerad PVC i proodukter har beräknats som konsumtion PVC minus avfall PVC, tabell 2.

Tabell 2. PVC-konsumtion och ackumulerad mängd PVC i Sverige, 1965-1992

År Total Rör Kabel Golv

kons Konsl AVP Ack3 Kons Avf Ack Kons Avf Ack 1965 37 6 - 6 1 1 - 1 1 3,7 - 3,7 1966 38 8 - 14 10,6 - 21,6 5,2 - 8,9 1967 48 11 - 25 10,3 - 31,9 7,4 — 16,3 1968 63 21 - 46 13,7 - 45,6 10,8 - 27,1 1969 74 24 - 70 14 - 59,6 10,6 - 37,7 1970 81 27 - 97 14,5 - 74,1 10,5 48,2 1971 83 31 - 128 14,7 - 88,1 10,5 - 58,7 1972 98 36 - 164 15 - 103,8 10,5 - 69,2 1973 112 41 - 205 15,2 - 119 10,5 - 79,7 1974 102 37 - 242 14,5 - 133,5 11,7 - 91,4 1975 94 33 275 14,2 - 147,7 13 104,4 1976 105 37 - 312 15,7 - 163,4 14,9 - 1193 1977 97 35 - 347 14,4 - 177,8 13,7 *- 133 1978 100 38 - 385 15,2 - 193 16,9 - 1499 1979 105 42 - 427 15,3 - 2083 17,4 - 1673 1980 95 36 - 463 13,5 - 221,8 17,7 - 185 1981 91 33 - 496 13,6 - 235,4 19,1 - 204,1 1982 95 36 - 532 13,2 - 248,6 18,9 - 223 1983 95 36 - 568 13,2 - 261,8 19,9 242,9 1984 94 30 - 598 14,2 - 276 20,6 - 2635 1985 91 27 - 625 14,7 - 290,7 20,6 3,7 280,4 1986 103 30 - 655 14,1 - 304,8 24,5 5,2 299,7 1987 109 34 - 689 13,9 - 318,7 25,8 7,4 318,1 1988 120 393 - 7283 14,7 - 333,4 29,3 10,8 336,6 1989 123 45 - 7733 14 - 347,4 27 10,6 353 1990 124 48 - 8213 143 - 361,7 27 10,5 3695 1991 105 41 - 8623 13 - 374,7 24 10,5 383 1992 98 32,7 - 895 12,3 - 387 21,9 10,5 394,4 Tot 2 580 895 0 895 387 0 387 693 394,4 Byggavfall deponi 6 0 69,3 Hushållsavfall deponi 9 0 6 Hushållsavfall förbr 0 9 0

1 Kons = konsumtion PVC/är 2 Avf = avfall PVC / år (deponi och förbränning) 3 Ack = ackumulerad PVC i produkter

Tabell 2, forts

Ar Best kn

a = byggavfall deponi b = hushållsavfall deponi c = hushållsavfall förbränning

Produkt—kategorier

Produkterna har indelats i sex olika grupper: rör, kabel, golv, bestrykning, styva profiler och mjuk folie samt den totala PVC-konsumtionen. Därav kan även en sjunde grupp identifieras "övriga produkter". Där ingår skiftande produkter så - som mjuka profiler, såväl medicinsk slang som trädgårdsslang, skosulor och kraftiga typer av stövlar m rn.

Livslängd

En uppskattning av produkternas genomsnittliga teoretiska livslängd är baserad på uppgifter från tre källor (ref 1-3).

Gruppema rör, kabel och styva profiler har alla en livslängd över 30 år. De har därför i allmänhet ej blivit avfall ännu. "Golv" har antagits ha en medellivslängd på 20 år, "bestrykning" 10 år, "övrigt" 8 år och "mjuk folie" 5 år.

Den praktiska livslängden har naturligtvis ett brett intervall. Många produkter byts ut av estetiska skäl - ej för att de är förslitna.

Avfall

Femtio procent av "bestrykning" antas bli byggavfall och därmed deponi. Den andra halvan av "bestrykning", mjuka folier samt "övriga" produkter antas bli hushållsavfall.

Fördelningen av hushållsavfallet mellan deponi och avfallsförbränning är en uppskattning baserad på uppgifter från SYSAV och Renhållningsverksföreningen (figur 3) och redovisas i Tabell 3.

Figur 3. Solid waste treatment in Sweden

5

E N 2

'; . Cornposi = Waste-to-Energy ; E; Landml ”6 E 8 5

&

Tabell 3. PVC—hushållsavfallets procentuella fördelning mellan deponi och förbra'nnin g

Deponi Förbränning

Bestrykning (50%) 40% 60% "Ovrigt" 50% 50% Mjuk folie 60% 40%

Andra klorerade plaster än PVC

Enligt "kartläggning av PVC, december 1993" tillverkas inga andra klorerade plaster iSverige. Ungefär 1 ton PVDC (polyvinyliden klorid) samt 6 ton C-PVC (PVC-klorerad) importeras till Sverige. Exporten har ej kunnat uppskattas. Konsumtionen iSverige av dessa plaster torde dock kunna betraktas som för— sumbari relation till mängden konsumerad PVC.

lB IMPORTERADE MÄNGDER AV PVC RAVARA, COMPOUND, HALV- OCH HELFABRIKAT SAMT PVC I VAROR

PVC-råvara

Årsutveckling för import, export, konsumtion och produktion av PVC-råvara inkluderande PVC-compounds och PVC-sampolymerer från 1977 till 1992 återges i fig 4.

Figur 4. Årsutveckling PVC Sverige

ARSUTVECKLING PVC SVERIGE

WXXXXXXKWXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXV XXXXXXXW&WXXXXXXXXXXXWXXXXXXXW

mmxmnxxxxxmxw .inxxnnuxmmn nu

1977 7 79 80 92

Import Export

Konsumtion '_— Produktion

(Källa Hydro Plast AB)

Importen ökade från år 1985 till 1990 från 50 kton till 79 kton. Därefter har den minskat ner till 58 kton år 1992.

Importsiffroma baseras på följande statistiska tullnummer.

39.04.100 Polyvinylklorid, inte blandad med andra ämnen. 39.04.210 Annan polyvinylklorid - inte mjukgjord. 39.04.220 Annan polyvinylklorid - mjukgjord. 39.04.300 Sampolymer av vinylklorid och vinylacetat. 39.04.400 Andra sampolyrnerar av vinylklorid.

Mängder importerad PVC-råvara stämmer väl överens från olika källor. l tabell 3 jämförs importsiffror för 1992 från Statistiska Centralbyråns register samt två olika sammanställningar gjorda av Hydro Plast AB (bilaga 1 och 2).

Tabell 3. Import av PVC rdvara (kton)

Källa SCB Hydro Plast AB Hydro Plast AB Tullnummer (tab 3) (tab 4) 39.04.100 52,3 523 52,3 39.04.210 4,2 3,6 43 39.04.220 2,2 1,3 2,2 39.04.300 1,5 1 ,5 1,5 39.04.400 0,5 - 0,6

PVC hel- och halvfabrikat

Hydro Plast AB har även sammanställt handel med hel— och halvfabrikat årsvis för vissa år även kvartalsvis, från 1976 till 1992 (andra halvåret 1987 saknas), bilaga 3.

I tabell 4 återges importsiffror uppdelade på statistiska tullnummer för hel- och halvfabrikat från 1988 till 1992. Importen har minskat med ungefär en tredjedel (33%) under denna tidsperiod.

PVC-produkter som sorterats in under tullnummer 39.20.420 (plattor, duk, film, folier - böjliga - ej kombinerat med annat material) har minskat mest. Variationer i mängder kan dock bero på svårigheter att deklarera PVC-produkterna under rätt tullnummer. Observera att tullnumren ändrades år 1988.

Tabell 4. Import av hel— och halvfabrikat, av PVC - Sverige, 1988-1992, ton

1988 1989 1990 1991 1992 418 228 322 557 232 39.15.300 Avfall 1 329 1 425 1494 1388 1 156 39.16.300 En fibertråd stav, stäng 7 775 6 892 6 628 4 594 3 880 39.17.230 Styva rör 18 946 18 799 18 935 16 036 13 073 39.18.101 Golv: metervara 1 441 1 428 1 891 1 707 2411 39.18.102 Golv: plattor 2 393 2 068 2 558 2 079 1 769 39.18.105 Vägg el takbeklädnad 5 658 7 122 7 226 4 898 6 004 39.20.410 Plattor, duk folier-styva, ej komb m annat mtrl 22 961 19 637 17 729 14 892 12 855 39.20.420 Plattor, duk film folier-böjliga, ej komb rn annat mtr 2 370 1 845 1 901 1 634 1 305 39.21.120 Porös plast 2 63 291 59 444 58 684 47 785 42 685 39.15.300-39.2 _

Samtliga varor som importeras har fått statistiska nummer baserade på Harmonized Systern nomenklaturen som trädde i kraft 1 januari 1988.

(Källa Hydro Plast AB)

PVC i andra varor

PVC i varor, där PVC ej är det dominerande materialet, återfinns ej i tullstatstik- en. Kemikalieinspektionens produktregister omfattar inte några varor. Dessa PVC-produkter är alltså svåra att redovisa. De utgör dock en betydlig del av vår reella PVC-konsumtion "den dolda delen". Som exempel kan nämnas att en bil innehåller ungefär 10 kg PVC (Källa Hydro Plast AB). En miljon bilar innehåller alltså cirka 10 kton PVC, vilket motsvara 10 procent av deklarerad svensk PVC- konsumtion (1992) i Sverige.

I viss mån kompenseras vår okunskap om import av PVC i varor av vår okLn- skap om export av PVC 1 varor.

1C TILLVERKNINGSLÄNDER OCH TILLVERKNINGSMETODER FÖR IMPORTERAD PVC-RÅVARA

Den globala PVC-marknaden

Den globala PVC marknaden år 1990 dominerades av Västeuropa (=30%) och USA (=20%), vilka tillsammans utgjorde 50 procent av världsmarknaden (fig 5).

Figur 5. The global PVC market 1990

THE GLOBAL PVC MARKET 1990

(Mlll. tona)

USA 3.9

W Euron. 6,2 (zon)

Canada 0.4 (27.1

L America 1.0 (M.)

E Europe 1.9

Japan 2.0 (10”

(11%) Other. 1,1

Othoi 15” East 8.0 (B*)

(Källa Hydro Plast AB)

”Mg—..).-

.CH— ...,. ,

Den totala årsvisa PVC-kapaciteten, produktionen och konsumtionen i Västeuropa från 1970 till 1990 med prognos till 1995 framgår av figur 6.

Figur 6. PVC in W—Europe 1970-1990/f0recast -95

PVC IN Vxl—EUROPE 1970—1990/FORECAST —95

Capacity, Production and Consumption

kton

5000

5000

4000

3000

2000

1000

70 71 72 73 74 75 76 77 78 7980 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95

(Källa Hydro Plast AB)

Fram till år 1987 var produktionen större än konsumtionen. Efter 1988 har efter- frågan varit större än produktionen.

Västeuropas sexton största PVC-tillverkares totala kapacitet framgår av fig 7. EVC dominerar tätt följd av Solvay och Atochem. I fig 8 är deras PVC-kapacitet fördelat på produktionsanläggningar i olika länder i Europa.

Figur 7. PVC capacities in Western Europe end of [une 1992/end 1991

PVC CAPACITIES IN WESTERN EUROPE END OF JUNE 1992/END 1991

WWWWWWWWNWWWWWWX'XWWWWW WWWWWWWWWWW

EVC

J) 900 WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWY700

soumx AIOCHEM SHELL/ROVIN * LVM WMCKER- NORSK HYDRO HUELS HOECHST ' BASF

BUNA * Amconoer * mass -

NESTE

EKO 1992 Tot 5010 kt

' 1991 Tot 5730 kt lGS *

- lncl 70 kt rented by Huela BW

&" m sei HEMOVM w seo sita AVA'lOS m 09» see moumans alsaN

av?. oss 961 wm son

JAS ore OBGÅH av 009 SEN-l m 093 .LSHOEIOH J'Z'J/ SBL]. OAEl ca/ 08 085 _a; som vnne avr :ISVE! m om _sw 'lElClNOOSlV

VOJ. _mmmm-MHI-mummä mm:! 0138 &an ”"/t"?-

uo/ 366L HdOHnEl M SEIlIOVdVO—OAd lVWO

Figur 8. PVC-capacities WEurope 1992

(Källa Hydro)

Svensk PVC-import

Sverige importerar idag PVC—råvara huvudsakligen från Tyskland, ungefär 30 procent. Norge och Finland står för ungefär 10 procent, vardera, av vår import. Då Hydro står för 40 procent av vår PVC-marknad utgör nordisk och tysk pro— duktion, tillsammans 90 procent av vår totala förbrukning (figur 9).

Figur 9. Marknadsandelar svensk PVC-marknad

MARKNADSANDELAR SVENSK PVC—MARKNAD

72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92

& Hydro Plast Norge Flnland Tyskland UK/ltallen :] Östeuropa & Övrlga

(Källa Hydro Plast AB)

Vi importerar mycket lite PVC från öststaterna, mest från Polen och forna Tjeckoslovakien. Även USA och Brasilien exporterar PVC till Sverige. Mängdema av importerad PVC från de olika länderna varierar starkt med valutakurser och andra faktorer.

Asiens PVC-export till Sverige består av PVC i färdiga produkter.

Tillverkning av PVC PVC tillverkas av klor och eten via VCM (vinylklorid).

Klortillverkning

Klor framställs genom elektrolys av natriumklorid (salt). Vid elektrolysen bildas förutom klor även natriumhydroxid och vätgas.

Vid klorframställningen används idag tre olika kommersiella elektrolys- processer.

Amalgam(kvicksilver)processen

Amalgamprocessen använder en kvicksilverkatod. Utsläpp av kviclsilver till luften kan belasta miljön. Denna metod skall därför vara avvecklad före år 2010.

Amalgamprocessen har största elförbrukningen men ger en renare och mer koncentrerad natriumhydrid.

Diafragmaprocessen

I diafragmaprocessen skiljs de bildade produkterna åt av en diafragma av asbest. Detta anses inte vara ett miljöproblem under användning, däremot vid kom- mande avfallshantering.

Membranprocessen

Membranprocessen använder istället en fluorerad polymer-membran för att separera produkterna. Man har inte funnit denna membran belastande för miljön vare sig under användning eller vid avfallshantering. Man har funnit potentiella problem vid tillverkningen av membranet.

Membranprocessen verkar idag vara den mest tilltalande metoden för klorproduktion, ur miljösynpunkt.

Tillverkning av vinylklorid (VCM)

Vinylklorid tillverkas genom klorering av en dikolvätekälla. Kolvätet kan ut göras av

etan den billigaste råvaran, men ingen bra syntesmetod finns, eten billigt och ganska enkel metod acetylen enkel men dyr process.

Eten är det mest använda utgångsmaterialet. Klorering Klorering av eten sker via EDC (dikloretan) med två olika metoder

Direktklorering Då klor reagerar med eten. Reaktion katalyseras av jämklcrid (FeCls). Bildad EDC överförs till VCM och saltsyra genom

pyrolys.

FeCl3 eten + klor _) EDC _, VMC + saltsyra

Oxyklorering Bildad saltsyra kan delvis förbrukas i oxykloreringsmetoden dåå eten får reagera med saltsyra och syrgas. Reaktionen katalys— eras av kopparklorid (CuClz). Aven här måste EDC överföras till VCM genom pyrolys.

CuClZ eten + Zsaltsyra + syre

—> EDC + vatten _, VMC + lsaltsyra

Acetylen kan behandlas med saltsyra varvid VCM bildas

H 12 acetylen + saltsyra —-—g-C—> VCM + vatten

Detta var den första industriella metoden för framställning av VCM och enda alternativet till 1940—t. Den utfördes i gasfas med kvicksilverklorid.

Polymerisation

Polymerisation av VCM till PVC kan ske genom huvudsakligen fyra olika typer av polymerisation

- suspension, - emulsion, - micro—suspension, - mass (bulk).

Även co-polymerisation kan förekomma.

Ur miljösynpunkt förefaller det inte vara någon större skillnad mellan de olika metoderna. Skillnaden ligger främst i att de olika metoderna ger en PVC—råvara med olika densitet m rn och därför lämpar sig för olika produktområden. Suspension och mass PVC används främst till relativt styva produkter som rör, golv, flaskor, profiler etc.

Emulsions- och mikrosuspensionsmetoden ger en finkornig pasta som används till bestrykningar (plastisoler) m m.

Suspensionsmetoden är vanligast. Åttiofem procent av den globala PVC-till- verkningen sker med denna metod. I Norden som svarar för 60 procent av vår PVC-konsumtion polymeriseras PVC eulist suspensionsmetoden till 76 procent medan resterande 24 procent sker med emulsionsmetoden.

I Tyskland, som svarar för 30 procent av vår import, utgör suspensionsmetoden 55 procent, emulsionsmetoden 21 procent och övriga metoder (co-polymer och micro) för 11 procent tillsammans, medan bulk metoden står för 13 procent (tabell 5).

Tabell 5. PVC—produktionskapacitet, kton/år (%)

Susp Emuls Bulk

Neste 75 (94) 5 (06) 0 (00) Hydro N 70 (74) 25 (26) 0 (00) Hydro S 75 (66) 38 (34) 0 (00) Totalt Norden 220 (76) 68 (24) 0 (00) Totalt Tyskland 737 (55) 284 (21) 168 (13) Totalt 957 (73) 352 (27)

Bulk polymerisation som utförs i gasfas är på tillbakagång. Men används fort- farande framförallt i Frankrike men alltså även i Tyskland. Bulkmetoden ger en mindre homogen produkt. Bulkmetoden utförs i gasfas, varför det är svårare att hålla konstant temperatur. Detta medför en mindre homogen produkt map molikylviktssammansättning.

En annan nackdel är att det är svårare att avlägsna VCM om man inte inför ett sk stripsteg, som finns med ide andra "våta" metoderna.

I stort kan sägas att miljöbelastningen vid produktion av PVC inte beror på vilken metod man valt. Den beror på den specifika produktionsanläggningen hur man undviker eventuella utsläpp, hur man sköter underhållet av anläggningen.

Det bör nämnas att Nordiska anläggningar är av mycket hög klass.

Miljöaspekter av PVC-produktionen under olika steg har diskuterats i många rapporter. Speciellt bör nämnas Naturvårdsverkets rapport till kretsloppsdelega- tionen 1993-11-30 "utlåtande om miljöpåverkan av PVC". Övriga rapporter som studerats är ref 4, 5, 6. Ytterligare fakta om PVC-tillverkning återges i ref 7.

REFERENSER 1 Hydro Plast AB. Personlig kommunikation.

2 Åsa Wilske. Emissioner från PVC plast i avfallsdeponier, förstudie, CIT ekologik 1993:1.

3 Susanne Svensson. Mjukningsmedel - en kartläggning av mjukningsmedel i Sverige, KemI 11 / 91.

4 CSG / Tellus Packaging Study. Assessing the impacts of production and disposal of packaging and public policy measures to alter, maj 1992.

5 PVC - the need for an induistrial sector approach to environmental regulation. Submitted to the sixth meeting of the working group on industrial sectors, 17- 21 jan, 1994, by Greenpeace International.

6 On the environmental impact of the manufacture of polyvinylklorid (PVC). European council of Vinyl Manufacturers, dec 1993.

7 Encyclopedia of polymer science and engineering. Ed Herman, F Mark et al, John Wiley & Sons, p 822-889, 1986.

Import till Sverige samt konsumtion jan-dec 1992, ton

juisprungs— 3904.1oo 3904210 3904220 3904200 1992 . _1991 iland 85% PM. 60% .jan—dec jan—dec % ton ton ton ton ton % ton 'I: 9801 44 'I 9846 10 10264 10 lSF 8849 2 9372 10 9542 s åsno 24442 2122 521 958 27522 28 29078 23 iseit»: ; 763 21 i 40 324 1 827 1 ;Neden 1649 1649 2 1834 2 ;UK 386 361 319 | 1066 1 4257 4 'Frankr 3655 80 214 _ 413 4362 4 3739 4 Italien 188 21 6.1 | 273 0 285 o 'CHINGr 57 58 28 . 1 144 0 144 o löer—Eur 122 940 10 j 2 10741) 1 1336 4) 1 ITotV—Eur ] 46912 [ s* 7 ! 1157 | 1416 | 56132 57 % 61407 58 ' ___—_ |öst i 1235 128 | 35 ! 1396?) Övriga 3 1198 22 1 46 ; 12663) OTiMPORrj 52345 | 3647 | 1307 I 1497 [ 58796 iHPS—lev 2 39103 i ' 39103 iHPO—lev ! (9766) i (9786) 'IKONSUMTIONå 91448 j % j | 97899 Imp exkl i 42544 3603 ' 1306 ' 1497 48950 i |från Norge | . 1) DK 1042, 532 2) Sovjetzoz. Ung 354, Rys] 679. Polen 128. 'Fjeck 35 3) USA 1202, Libyen 24, Bolivia 28, Taiwan 3, Japan 2. Kongo 7 4) DK 1324, E 12 5) Ung 277. Jug 17. Polen 204. Tjeck 810 6) USA 1545. Mexico 154, Japan 4

Förändrigg 92191

Konsumtion —-7% import -S% (exkl tr Norge 40%) HFS/HPN—lev —3% NH—andel + 2%—andelar

STAT.NR 39.04.100 IMPORT AV POLYVINYLKLOHID INTE BLANDAD MED ANDRA ÄMNEN 1992, TON

Ursprungs— land

Norge Danmark Finland Öeuwkland Tyskland Polen Nadml Bela/Lux S1orbr|l Frnnkr Hallen Schwelz öv: V—Eur TJockosl Ungern Jugosl Övr 05!

USA Övriga TOT IMP

HPs—lov

KONSUMTION

Impon. % HPS, %

Ack Imp. % Ack HPS,%

Ack lmpcn Ack HPs Ack konsum.

Ack konsum— tlon 1991

39.04.1011 Kons.0kn,%

Jgg_

047 24 403 1405 104 04 139 530

5

22

3003 4199 7059

47 53 47 53

3603 4196 7859

10033

-22

100, mar

790 923 25 520 1290

2477 2197 121 215 42 70

5 1

150 109 69 22

100 06

1 500

50 125 4371 3907 3279

0300 0933

53 53 47 37 50 55 50 45

0034 13080 0133 11412 18167 25100

10538 20092

-13 -7

325 1170 694 2093

100 149

4 509

45 43 210 07

67 33 50 42

10934 13974 32900 35951

MMMMELEKLLQLEQQ

700 007 2319 90 42 10 227

11

200 200

02 30 50 42

23623 1 0001 40504 44054

-8

059 2 963

2272 253 127

1 300

11 10

00 330

3634 0090

59 41 58 42

200 907 95 740 109 2114 1 09

23 40 67

192 200 15 20 22 -—20 64 100 21

"160

500 4310 491 44% 1379 0771

54 49 30 51 59 57 41 43

20007 29775 34091 20515 21003 25461 49402 50701 59552 52129 54091 63111

-5 -0 --0

1004 754 22 776 019

2011 2745

75 197 101 21 45 45 344 712 30

10 32 22 21

2_ 1 100 5470 .3037 9113 55 ' 60 45 40 57 57 43 43

057 492 17 1079 553

2304 1716

109 1 47 20 40 46 23 47 71 10 21

4001 3235 7836

59 54 41 46 57 57 40 43

39209 44005 49200 52345 20599 33230 36471 39103 60000 77921 05757 91440 71022 79093 07002 93551

—-4 —2 -2 -2

STAT NH 39.04.210 IMPORT AV ANNAN POLYVENYLKLORID — INTE MJUKGJORD -— 1992, TON

Ursprungs— land MEPEQIÄEIMMMPAQEBQMMÖGC

Norge 4 1 5 5 2 "8 2 12 2 4 6 1

Danmark 85 168 36 106 150 105 78 129 138 26 58 28 Finland

Östtyskl

Tyskland 48 146 154 83 331 388 74 531 248 82- 215 196 Poien

Nederl

Belg/Lux 25

Storbrlt 178 65 47 42 44 44 5 Frankr 27 22 23 22 Italien 25

Schwelz 25 28 1 2 3 9 Tjeckosl

Ungern

USA

Övriga

1992 1991 92/91 enn—deo! lan—dec

52 262 -210 1107 1410 -303 2496 6209 —371 3 23 23

25 —- 25 25 220 - 1 95 425 1340 — 915 94 80 14 25 1 60 -— 1 55 68 68

TOTAL IMP 340 408 267 236 652 572 176 673 413 1 15 301 239

_______________________________ _____ ______________________ 4292 9750 —5458 PVC 85% 288 348 22 199 469 467 129 571 äss 96 256 203

8647 8289 —4e42

ACKIMP 340 748 1015 1251 1803 2375 2551 3224 3637 3752 4053 4292 Ack 85% 288 636 864 1063 1532 2019 2168 2739 3092 3188 3444 3647

STAT NR 39.04.220 IMPORT AV ANNAN POLYVINYLKLORID -— MJUKGJORD 1992, TON

Ursprungs-

land Jan _fgg _nEr _a_p_r 513] Ägg Hägg Norge

Danmark 16

Flnland

Östlyskl

Västtyskl 95 79 105 101 90 88 20 120 Polen 23 23 25 49 Storbrlt 40 20 40 26 64 38 13 65

Frankr 40 57 82 44 42 24 65

Italien 1 22 1 5 36

Ungern

Schweiz 22 5 Tjeckosl

Övr V— Eur

Övriga 3 11 2 1 4 13

TOT IMF 218 189 246 172 223 224 98 239 PVC 60% 133 111 147 104 134 134 59 143 ACKIMP 218 407 653, 825 1048 1272 1370 1609

322

1

90 1 6 53 1 7 22

199 121

1808

okt _ngy

31 32 41 11

115 68

46 46 83

3

183

.. ___—__.- .._....-....... ,- ..——.-..-—.-..—...—....—...-.-__-—.

110

1992

_qgc ja n dec 16

49 20

72 43

1923 2106 2178

Ack 50% 133'" "244" "391" "'"495"'”'52"'9"""7€5"”ä'22_9'a'5_'1056”'1'1'5'4 '_1"26'4_""1'3'07

iam—dec _____

1991 92/91

5 11 —13

-111 -58 —457 73 —36 -22 46 ——19 —24 3

607

—362

STAT.NR 39.04.300 IMPORT AV SAMPOLYMERER AV VINYLKLORID OCH VINYL'ACETAT 1992. TON

Ursprungs— 1992

.!agd__.___ 152 193 ___mar 22! 1221 JUL 121. 222 52 2151. nu 9.9.9. Jan—deelan—dec

Norge

Danmark 1 1 2 Flnland 1 1 2 Tyskland 98 1 11 89 48 33 93 45 131 161 93 40 958 Belgien 28 8 3 1 16 40 Storbn't 2

Frankrike 73 46 105 10 10 48 413 T|eckosl 19 16 121 35

Övr V—Eur 1 1 USA 4 1 5 1 8 5 2 12 2 46

Övnga 6 TOTAL IMP 102 138 175 98 148 119 55 133 173 128 145 88 1497

ACKlMP 102 240 415 513 661 780 835 968 1141 1264 1409 1497

8 2 5 1061 22 191

82 51

1 372

92/91

___—__.

125

STAT.NF1 39.04.400 _ lMPORT AV SAMPOLYMEHEFI MED VINYLKLORID (EJ VlNYLKLORlD OCH VINYLACETAT) 1992. TON

Ursprungs— 1992 1991 92791 land...... 132 192 ___mar 2121 11131 122. M 39 22 at. 112! gälar—_n—dean—dec __

Norge 2 —2 Danmark 2 23 25 25 Finland

Tyskland 11 8 114 22 46 26 2 50 6 27 27 23 461 1906 —1445 Storbrlt 1 1 2 1 12 9 35 13 22 Frankr 6 3 14 14 Övr V—Eur 5 ”37 5 32 Östeur

USA 3 2 3 1 31 2 1 3 2 48 17 31 Övriga

un ”_D 1— In WN

TOT IMF 126 116 36 12 56 79 2 92 10 39 29 23

AC K lMP 126 242 278 290 346 425 427 51 9 529 568 597 620

A Kema Nerd ( ) DOLMMMW—nm _ Sun/P..? Quinta-ffvmixmm-wt'åmmmKanada.-ue! Bllaga 3 nat-www»: amana-ensam: », Dumma-= Emre'mcolws Fl".1 m"="-1 N" ' Plaster G Nylander/iw 1981—04-28 Lennart Bredin Claes Lundborg Sven Nejdling HANDEL MED HEIrOCH HALVFÄBRIKAT AV PVC SVERIGE (ton) 19.75. 3271 L97_8 & 222221. 20.11

292821. Plattor I: 993 882 679 863 752 M B: 5.81 1.9.1 5.8.4 & 622

I—E: 308 389 —5 223 150 1922122 Metervara I 12210 12218 12689 121106 11759 90” E 111078 12928 151-62 15085 13530

I—E —1868 -710 —473 —2679 -l77l 290252 I: 1819 1691: 1018 1012 1326 Väggbeldädxnd m'ä75e/éla'ff— E' 893 858 31.1 1071 _2531 ”N I—E 925 836 145 —59 358 292253; I: 967 888 717 773 762 Porös EM land?/Amt E: 847 616 55 _850 &

I—E' 120 212 —98 -57 —40 292253 Film, folier Med nisk-ande beläggning I: 3820 14078 11167 11845 4585 (#20. ___.) E: 1611 155 178 1112 201

I—E: 3656 3923 3989 4703 4382 292252 Utan klistrande halm I: 12247 18227 19133 215291 19968

_ E: 199 12 90 30 73

(Hm ___) _2._ &_ __ 51.

I—E: 12088 13015 13943 16061 10795

KemaNord (Å) Mmm...... W.

i. n now...-mmm) " KvmoNnheliA men-vm ol Kemuaomx 2 "lpi-x:.csullrmru Unafcxelbwed by Dahm/Dmc State:/Regina: Tua—g fn./Rug No Plaster G Nylander/iw 1981-0528

Monagavemme: DeMint/Notify

1976 1_917 1978 1979 1980 Bac—_el

299292 I: 3239 14665 11895 5710 14161 Slang;z rör Sam/51 a B= 211—57 % 2.521. & 2131 % a ' ”" I—E: 782 1361 12914 1960 10137 399252 1: 823 731 9711 1081: 830 Mibe:-tråd, stav &nfy'be riv-fd, B= 210. EZ & E __52 &..—S åka-15 & I—E: 2183 2714 281: 331 272 . 292259 I : 61 98 123 206 ms Avfall win”, E: 887 17314 1630 1119 697 .! law &

I—E: —826 —1636 —l507 —913 -551

3992321—590 I—E: 1589 17661; 17572 19560 18638

En leung | KanaNohuI/a KamaNob-sl Conway

Tpm-såbolunl PlaSter

Hoang-mmm

L Bredin C Lundborg S Wejdljng

HANDEL MED HEL— OCH HALVRÅBRIKÄT AV PVC _ SVERIGE (ton) "III Q 1981 IV Q 1281

1922121 Plattor I: E: IFE:

329252? Metervara : E: I—E:

399.293; I: 143:

299.255; 1: E: IFE:

392215?l

Helår 1980

Munksund!” G Nylander/iw

(597

752 602

150

11759 13530,

-l77l

1326 968

558

”583 201 _ 9382

19968 5173_

lÄ795

110 115

25

25ÄO 3553

—1013

uuvs 11.19

3356

126

-156

398. ZAH

189 258

1221 70

1151

5738

1321 .

uu17

Ersätter/Hoplax Mmmm, 4

Hélår 1981

550 nu

106

12077 114115.

—2039

1532 910 _

622

525 709

—18h

ha?? 219_

u058

20732 5179_

15563

En lar-us | KunaNubd/a KumNobat Con-pul,

naunsuuum Plaster

WW

399.2190

3202421-490

IFE

UUådam/ksu-dby

G Nylander/iw

Helår 1980

älél

31111 '

ION?

558 _

272

1146 597

—551

18638

1094 13914 1519 1318 4425 76 174 183 165 133. 9 50 11 9 103 61 _ —92 -52 2969 5613

Dnnwhh 1982—0u—21

MMS RognflRogNo

III Q 1981 _IV Q 198I Hélår 1981_

986

11712_

784

795 562

233

665 '591

18552

Mibe:-tråd, stav, sig” .

En fornag | KmNobd/n KmNob-l Gun.-any '

Tprsaosatm Uf-"udata/lsswdby Dam:-Nome Emånwmoplaus Rog-um Plaster». G Nylander/iw 1982-09—28

Mousgamhomvor M

L Bredjn C Moberg; C Lundborg S Wejdling

HANDEL MED BH: OCH HALVFAERHQAT AV PVC SVERIGE (ton)

3 Q 1: Q År 1 Q 2' Q Hå 81 81 81 82 82 _8_2 I 1140 126 550 156 236 392 39021421 E 115 815 mm 52 138 190 GSi—Fv: lattor I—E 25 142 106 101: 98 202 3902822 1: 25140 3574 12077 5195 2955 6150 GoIv: Meter-van 5: 3553 3730 114116 31196 17052 75148 I—E: —1013 -156 —2o39 —301 2097 —1398 3902932 1 508 398 1532 3114 298 612 ”_me E. 238 21:14 910 162 97 259 I—E 269 1514 622 152 201 353 3902'433 I: 131: 189 525 189 162 351 ___—Porös plast E: 162 258 709 181 159 3110 . I—E: —28 —69 —18Lx_ 8 3 11 39on34 I 898 1221 14277 1178 1055 2233 mauer: E. 30 70 219 711 78 152 m_mgtmde I—E: 868 1151 11058 11011 977 2081 ”ela-Emms _ 3902u39 1 17875 5738 207112 5319 5665 mener: E. 219 1321 5179 11111 1548 2959 Utan Idisprande I—E: 3356 41117 15563 3908 11117 8025 Deming 3902qu I: 1099 13914 1: 6 987 1101 2088 *Shngmör E: 1519 1318 1076 1321 I—E: 4425 76 7814 —89 —220 —309 39021450 1: 171: 183 795 279 270 1189 __Mbertråd, stav, E: 165 133 & 163 162 325 stång _, I—E: 9 50 233 116 us 161!

E!! löna; i Kit-näbben: KemaNona Comp-ny William/Isamu

Ham—ähMM

Plaster

Managua/Room”!

G Nylander/iw

MBZO

mmm name omm/om

1982—09—28 Dolgivesmamy

2 Q Hå

_8_2_ BL

18 20 2U2 #26 -22h '—906

3903 8723

Etanol/Roping

3902490. Avfall

3902421—1190

Tbtalt

RogntMNo

En lordag | Weho!/| KmNobul Germany '

mmm—Mi: www-muy Bambu issn-"mm Rum-nog Plaster.» G Nylander/iw 1982-09—28

Managua/Receive: begins/Notify

L Bredin c Moberg; C bmdborg S Wejdling

HANDEL MED HEL-. OCH MLVFABRDLÅT AV PVC — SVERIGE (ton)

3 Q 14 Q År 1 Q 2” Q Hå 81 81 81 82 8_2_ & I: 1110 126 550 156 236 392 39021421 E: 115 M 14111! 52 138 190 av: Plattor 1—3: 25 142 106 101: 98 202 3902822 1: 2540 35714 12077 3195 2955 6150 mo v: tervara 3: 3553 3730 14116 3496 14052 7548 1—3: —1013 -156 —2o39 -301 -1097 —1398 5902-632 I: 508 398 1532 3111 298 612 Väggaexdäanad E; 238 2141! 910 162 97 259 I—E 269 1514 622 152 201 353 3902435 I: 138 189 525 189 162 351 Porös plast E: 162 258 709 181 159 390 I—E: -28 —69 —18u_ 8 3 11 390293” 1: 898 1221 14277 1178 1055 2233 mener: E: 30 70 219 714 78 152 Dh'dnkligtrende I—E: 868 1151 11058 1101: 977 2081 ben—lm 3902939 1; 8175 5738 207112 5319 5665 moher: E: 29 1321 5179 11411 15148 _292 Utan kliar-ande 1-2: 3356 14417 15563 3908 14117 8025 hemma 192239 1: 10914 13914 !: 6 987 1101 2088 Slang,rör E: 1519 1318 åå 1076 1321 I—E: 4:25 76 781: —89 —220 —309 3902850 ' 1: 1714 183 795 279 270 1189 ___-Mbertråd, stav, *; E: 165 133 52 163 162 325 stång I-E: 9 50 233 1.16 148 1611 33

En utväg" | KW": KamaNooa (”Anm:—q Hamm amana/lama by Plaster G Nylander/iw Monagnmlheumvar 3 Q M Q År 1 Q 81 8”; ål_ åå I:' 11 9 74 2 E: 103 61 665 1821 I-E: —92 —52 -591 -182 I—E: 2969 5613 18552 ”820

mmm name DimmlDzle 1982—09—28 Way

2 Q Hå

åå SL

_81 20 242 #26 -22h '—906

3903 8723

grund/Repan;

19223. Avfall

3902421—"90

Tbtalt

Sinn/Page

Rog nelRogNo

mm EumiW/ammm nmwumuuum unmam=mwoy annah» Plast B Wejdling/iw 1984-03—30 Mmqpmma=Mu [kwusmmw L Brediu C Lundborg S WEjdling

HANDEL MED HEL- ocn HALVFABRIKAT AV PVC — SVERIGE (ton)

4 Q År 1 Q 2 Q 3 Q 4 Q År &. & åå åå .3_3 & 2 I: 210 790 218 201 262 232 903 E: 215 586 178 261 320 438 1197 1—2: —5 204 40 -60 -68 —206 —294 1: 3239 11904 3305 2610 2696 2955 11566 = 4372 M 4173 & & 4775 &I— 1—22 -1133 —3616 -868 -1798 -1959 -1820 -6445 1: —94 938 228 207 196 280 911 2: 213 545 194 200 199 141 734 I—E: -307 293 34 7 —3 139 177 1: 195 692 202 171 179 218 770 E! 110 _54L & A. i ..96_ _34_6_ 1—2: 85 144 74 92 136 122 424 I: 1203 4438 1264 1200 1037 1394 4895 B= & & _17_ _å9_ & & _405. 1—9: 1108 4132 1187 1111 934 1258 4490 = 7045 22294 5383 5941 5296 7154 23674 E: & _5_439_ 1313 1570 1577 1678 6138 I-E: 5677 16804 4070 4271 3719 5476 17536 1: 1514 4620 1624 1427 654 1228 4933 E= & _299_Z. && 1125; & 4353 I-E: ifs—8" —1272 846 410 -652 -24 580 = 207 917 326 237 232 264 1059 E: 171 654 162 159 161 156 638 1-2: 36 263 164 78 71 108 421 1: 1 46 — 30 61 45 136 = 258 909 103 133 268 157 661 I—E: —257 —863 -103 —103 -207 -112 —525 I—E: 5016 16089 5444 4008 1971 4941 16364

3902421 Golv: Plattor

3902422 Golv: Metervara

3902432 väggbeklädnad

3902433 Porös plast

3902434 Film, folier, Med klistrande beläggning

3902439 Film, folier Utan klistrande beläggning 3902440 Slang, rör

3902450 Enfibertråd, stång

3902490 Avfall

3902421—490 Totalt

kan: Norsk Hydro Plast'AB

TMM-'( mc:n/Mu; onan/k: mmm Mmmm B Nedeing 1985.08-01

Mottagare

L Bredin S Wejdh'ng

HANDEL man HEL— 0011 HALVFABRIKAT AV PVC - SVERIGE (ton) 10 20 _30 40 ha 10

31 85 21 111 3.4 "92 _.—t—"- 1: 534 298 203 341 1376 340 3902421 TEE: 255 253 340 478 1326 408 -Gölv: F1attor I—E: 279 '45 -187 4137 ' 50 368 I: 3981 3096 2409 3035 12521 3114 3902422 E: 4114 4374 3871 4270 16629 3813 Gölv: Metervara I-E: -133 4278 —1462 4235 -4108 399 I: 271 201 337 581 1390 402 3902432 : 142 241 131 151 665 155 Wagg e ädnad I—E: "129 10" 2116 43—0 "75 247 I: 295 281 172 290 1038 465 3902433 : 119 72 54 45 290 30 Poros p1ast 176 209_ 118 245 "748 435 I: 1292 1383 1371 1855 5901 1415 3902434 E: 127 164 104 167 562 68 Film, ?bTier I-E: 1165 1219 1267 1583 5339 1347 Med k1istrande beläggning I: 6354 6717 5714 7616 26401 7043 3902439 E: 1838 1997 1381 1906 7122 1974 F31m, fb1ier: I—E: "4516" "4720 113—33 57111 19279 5069 Utan k11'strande be1äggning I: 1294 1602 975 1271 5142 1659 3902440 E: 967 1462 1004 1456 4889 1268 Slang, rör I—E: 327 140 -29 —185 233 391 I: 304 303 326 308 1241 305 3902450 E: 206 167 239 177 789 194 EF?15ertråd. stav I—E: —98 "136 W TBT _4'5'2 T'IT stång I: 39 49 21 26 135 18 3902490 E: 476 427 474 591 1968 538 Äv6311 I- : 4437 4378 —453 6 -1833 - 0 I—E: 6120 4773 3930 6082 20905 6313 3902421—490

10talt

PGCXE8(11yKirc>FuzustlÄE3 nam/uu man I., Marknad B Wejdling,aö Daycru— L Bredin s wejdling

l Q 1985

3k0 408 :68

3114 3813 :399

402 155 257

465 30 535 lhls

68 1347

7043 lQTh 5659

1659 1268 391

305 194 111

18 538 '520 6313

2 Q 1985

354 503 —l"9

2771 4567 —1793

329 182 *111

340 57 283

1441 86 1355

6560 2014 1486

1343 832 511

345 188 157

72 663 —591

4403

3 Q 1985

381 Shl' —160

3113 4236 —1123

398 lhO 258

191 51 150

1378 69 1309

6099 1694 5505

958 1075 —117

316 162 155

115 471 -359

4507

4 Q 1985

374 604 -230

4051 4378 -327

476 194 282

422 67 355

2128 90 2038

7444 2095 5359

1509 1260

259

434 167 261

165 581 —516

7567

1986-06—23

Året .1985

1449 2056 :607

13049 16994 —3955

1605 611 935

1418 205 1213

6362 313 5059

27146 7837 19309

5469 4435 1035

1400 711

370 2256 —1886

22790

HANDEL MED EEL— ocn EALVFABRIKAT AV PVC — SVERIGE (ton)

1 Q 1986

392 625 —233

2627 5454 -2827

448 218 230

448 68 380

1353 141 1206

6662 2324 5338

1466 883 583

hlh 173 251 85 491

3512

Ena-lm

3902421. Golv: Plattor

3902422 Golv: Metervara

3902432. Väggbeklädnad

3902433 Porös plast

3902434

Film, fblier. Med klistrande 1 ]" .

3902439 _

Film, folier. Utan klistrande beläggning

3902h40 Slang, rör

MQ Enfibertråd, stav stång

3902990

Avfall

3902421—490 Totalt

Mulhno

:— maa—W 4 kr Am

___—___;

m Norsk Hydro Plast 'AB

men:—(vu: uar—um », MD— Ew'h—n— "q mln!— Marknad B Wejdling/bek 1987-09-14

ung.—m.a.— Deo-sno»,

L Bredin s Nejdling

HANDEL MED HEL— OCH HALVFABRIKAT AV PVC - SVERIGE (ton)

1-2 Q 3 o 4 0 Året 1 Q 2 0 1—2 0 1986 1986 1986 1986 1987 1987 1987

___.

I 721 274 348 1343 355 313 668 3802421 E 1208 557 589 2345 548 648 1196 Golv: Plattor I-E —487 -283 —232 -1002 -193 -335 —528

I 5401 2934 4146 12481 3936 3377 7313 3902422 E 11111 4961 6213 22285 5428 6137 11565 Golv: Metervara I-E —5710 -2027 -2067 -9804 —1492 -2760 -4252

I 858 458 819 2135 570 351 921 3902432 E 401 192 269 862 190 298 488 Väggbekl ädnad I—E 457 266 550 1273 380 53 433

I 876 501 511 1888 364 494 858 3802433 E 142 97 42 281 51 60 111 Porös plast I-E 734 404 469 1607 313 434 747

I 3013 1204 1480 5697 1526 1583 3109 3902434 E 234 89 110 433 85 63 148 Ff1m, folier Med k1istrande I-E 2779 1115 1370 5264 1441 1520 2961 beIäggning

I 14498 6365 7620 28483 7437 7772 15209 3902439 E 4987 1927 2736 9650 2770 3197 5967 Film, ?olier Utan klistrande I—E 9511 4438 4884 18833 4667 4575 9242 beläggning

I 3359 1653 1495 6507 1784 2514 4298 3902440 E 2353 1377 1428 5158 833 1436 2269 51ang, rör I-E 1006 276 67 1349 951 1078 2029

I 912 463 606 1981 423 361 784 3902450 E 414 221 234 869 268 241 509 En?ibert£åd, I-E 498 242 372 1112 155 120 275 ”"* St "9

I 178 28 60 266 73 ,59 132 3293529 E 1277 390 625 2292 473 852 1325 Avfall

I—E —1099 -362 —565 —2026 —400 —793 -1193

I-E 7689 4069 4848 16606 5822 3892 9714 3902421-490

TEEETTT'__—'

HANDEL MED HEL— OCH HALVFABRIKAT AV PVC SVERIGE (TON)

| 1329 E 221 I—E 338

I 7775 E 7858 l—E —83

1 8946 25895 -—6949

Tm— m

1441 2712 -1271

Tm— m

2393 1758 635

Tm- m

I 5658 E 2029 I— E 3629

| 22961 E 2054 I— E 20907

| 2370 E 1512 l—E 858

l—E 14904

Samtliga varor som exporteras och importeras har fått statistiska nummer baserade på Harmonized System nomenklaturen som trädde i kraft 1 ianuari 1988.

(Källa: Hydro Plast AB)

228 2116 -—1888

1425 995 430

6892 9552 436

1 8799 22150 -3351

1428 2581 —1153

2068 2125 —57

71 22 3573 3549

19637 8852 10785

1845 291 941

9692

6628 6248 380

1 8935 2271 2 —3777

1 891 2470 -579

2558 1844 714

7226 1922 6194

17729 1 31 92 4537

1901 922 1202

6157

1 6036 22350 —631 4

1707 1927 —220

2079 1 603 476

4898 ååå 4030

14892 13767 1125

1634 933 701

-2662

1 992

232 4323 —4091

1156 ååå 611

3880 6616 —2736

1 3073 22023 —8950

241 1 1646 765

1 769 1384 385

6004 511 5490

12855 14613 ——1758

1305 129 515

—9769

39.15.300 Avfall

EEJSLQQQ Enlibertråd stav. stång

åååléääg Styva rör

åådådgl Golv: Metervara

39,18,102 Golv: Plattor

åådådgå

Vägg eller takbeklädnad

åååäLålQ Plattor. duk. film

folier -— styva -- e]

komb m annat mtrl

39.20.420 Plattor. duk. film folier —- baillga _-

ei komb m annat mtrl

ageutlzg Porös plast

39.15.300 — 39.21 .120

TOTALT

Bilaga 4 vn - 1 CH€m SYSTEMS

VII PRODUCER ANALYSIS

A. INTRODUCTION

Chem Systems estimated West European active chlorineproduction capacity, including Greece but excluding Turkey, Yugoslavia and Comecon countries, at 11.13 million metric tons elemental chlorine per year in 1986. This total capacity was located on 97 separate sites, as listed in Section lV.C, Table IV.C.1 . The 97 sites include some pairs of neighbour— ing linked sites which were notionally combined for convenience, notably Leverkusen/ Dormagen of Bayer, Tessenderlo/Ham of EMC & LVM, and Rafnes/Porsgrunn (Heroya) of Norsk Hydro. The capacity split between various chlorine production technologies in use is shown in Table Vll.A.1.

TABLE Vll.A.1

WESTERN EUROPE CHLORINE CAPACITY 1986, BY TECHNOLOGY

sites kt/y % Mercury cells, NaCl 75 7 007 62.9 Diaphragm cells, NaCl 17 2 850 25.6 Membrane cells; NaCl 9 560 5.0 HCl electrolysis 4 338 3.1 Mercury cells, KCI 8 270 2.4 Sodium production (Downs cells) 4 69 0.6 Magnesium from MgCl2 1 40 0.4 Total 11 1 34 1 00.0

The major part (about 84 percent) of West European chlorine capacity is controlled by just 15 companies or corporate groups, some (eg Dow Chemical) with chlorine capacity con- centrated on one or veryfew sites and others (eg Solvay & Cie.) with capacity spread over several sites and countries. These chlorine plants may be operated by the parent com- pany directly or through wholly-owned or majority-owned subsidiaries. There are also two examples of 50/50 joint venture chlorine production plants: Akzo & Preussag at lbben- bueren; Bayer/Shell at Antwerp (HCl electrolysis). Table Vll.A.2 lists the 1986 chlorine production capacities of the 15 maior chlorine producers in Western Europe.

It is not possible within the scope of this study to analyse every site in Western Europe and to determine its competitive position. It was therefore decided that this analysis should concentrate on a list of about 30 sites (Table VllA.3), which gives reasonable rep— resentation to the major chlorine producing countries and includes at least one site belonging to each of the 15 major companies or groups listed above.

The choice of the first 30 of these sites was aimed mainly at the largest producers and therefore the choice is strongly skewed towards large, efficient plants and in most cases to large integrated sites with chlorine consumers. hydrogen consumers. salt or brine produc- tion. cogenerated power, or alkali producing or consuming plants, or some combination

of these. One medium sized non-integrated independent producer has been added for comparison: The Associated Octel Company at Ellesmere Port in the UK. The 31 selected sites listed in the above table comprised 7577 kt chlorine per year production capacity, or 68 percent of 1986 West European chlorine capacity.

TABLE Vll.A.2 MAJOR CHLORINE PRODUCING COMPANIES OR GROUPS IN WESTERN EUROPE

Listed in order of 1986 group chlorine production capacity

Group No. of sites kt Cl2/yr Note no. 1 Solvay & Cie 12 1 550 2 lCI 5 1 255 3 Dow Chemical 1 920 4 ATOCHEM (Elf-Aquitaine) 4 840 1 5 Bayer 4 7705 2 6 Hoechst 5 725 3 7 Akzo 4 5125 4 8 Montedison 4 505 9 BASF 2 395 10 EniChem (ENI—Agip) 5 395 11 Rhone-Poulenc 4 387 12 Huels (VEBA) 1 315 5 13 Norsk Hydro 2 307 6 14 EMC 2 234 15 En. e lnd. Aragonesas 3 200 Others 39 1 823 Total 97 11 134 Notes: (1) Reduced by 70 kt/y in 1987 (Jarrie). (2) Leverkusen and Dormagen considered as one site. Joint venture with Shell in

Antwerp assigned as one site but with chlorine capacity split with Shell.

(3) Includes Wacker-Chemie, which is 50 percent owned by Hoechst but in fact operates as a separate company. (4) Joint venture with Preussag at lbbenbueren assigned as one site but with chlorine capacity split with Preussag. (5) Recent acquisition of Dynamit Nobel facilities adds two sites and 165 kt/y capacity. lndustry rumours are that Huels will soon shut 125 kt/y diaphragm cell capacity at Mari, leaving a net capacity of 355 kt/y at three sites. (6) Rafnes and Porsgrunn (H eroya) considered as a single site. The mercury cell plant at Heroya is scheduled to close in 1988, reducing group capacity to about 272 kt/y.

W EUROPEAN CHLORINE PRODUCTION SITES SELECTED FOR EVALUATION

Group Company

Solvay & Cie Solvay & Cie Deutsche Solvay—Werke Solvay & Cie Solvay & Cie Solvay & Cie Solvay & Cie ICI ICI plc ICI plc Deutsche lCl Dow Chemical Dow Chemical ATOCH EM (Elf-Aquitaine) ATOCH EM ATOCHEM ATOCHEM ATOCHEM Bayer Bayer Hoechst Hoechst Wacker Chemie Akzo Akzo Zout Chemie Akzo Zout Chemie Montedison Montedipe Montedipe Montedipe BASF BASF EniChem (ENI-Agip) EniChem Base Rhone—Poulenc Rhone—Poulenc Huels (VEBA) Huels Norsk Hydro Norsk Hydro Norsk Hydro Plast EMC Tessenderlo Chemie En. e lnd. Aragonesas En. e lnd. Aragonesas The Associated Octel Co Ltd

TABLE Vll.A.3 Country Site France Tavaux W Germany Rheinberg Belgium Antwerp Spain Martorell Belgium Jemeppe sur Sambre Italy Rosignano—Solvay

United Kingdom United Kingdom W Germany W Germany France France France France

W Germany

W Germany W Germany

Netherlands Netherlands

Italy Italy Italy

W Germany Italy

France

W Germany

Norway Sweden

Belgium

Spain

Runcorn Wilton Wilhelmshaven

Stade

Lavera Jarrie St Auban Fos sur Mer Leverkusen/Dormagen

Frankfurt Burghausen

Rotterdam-Botiek Delfziil

Porto Marghera Priolo (Siracuse) Mantova Ludwigshafen Assemini (Cagliari) Pont de Claix Marl

Rafnes & Porsgrunn Stenungsund

Tessenderlo/Ham

Vilaseca

Capacity 1986, kt/y

270 200 200 180 150 1 20

785 170 130 920 300 230 169 150 580

306 155

250 130

1 85 1 30 130 305 1 50 230 31 5

195 112

220 110

B. COMPANY & SITE DESCRIPTIONS

The competitive position analysis of the 31 sites selected (see Table VllA.3) depends on the one hand on an estimate of the cash cost of chlorine production at each site (derived as previously described in Section VI). and on the other hand on semi-quantitative assessment of factors which are essentially qualitative .or which cannot be evaluated easily in cost terms. The following brief descriptions of the 31 sites form the main basis of these qualitative 'Relative Business Position' assessments. The descriptions of individual sites are preceded by a brief description of the company or group to which they belong.

1. Solvay & Cie

Solvay has its roots in the alkali and chloralkali business. It is Western Europe's largest producer of chlorine: its chlorine plants and our estimates of their active capacities in 1986 are listed in Table Vll.B.1. The sites selected for more detailed descriptions are marked with asterisks.

TABLE VII.B.1 SOLVAY GROUP CHLORINE PLANTS lN W EUROPE

Company Country Site Capacity kt/Y SA Solvay Oesterreich Austria Hallein 60 "Solvay & Cie Belgium Antwerp 200 *Solvay & Cie Belgium Jemeppe sur Sambre 150 SA Solvay & Cie France Dombasle 110 SA *Solvay & Cie France Tavaux 270 SA *Deutsche Solvay-Werke W Germany Rheinberg 200 SA *Solvay & Cie Italy Rosignano 120 Natronchemie Netherlands Linne-Hegden 130 SA Soda Pavoa Portugal Pavoa de Santa lria 10 *Solvay & Cie Spain Martorell 180 SA Solvay & Cie Spain Torrelavega 60 SA Schweiz. Sodafabrik Switzerland Zurzach 60 Total 1 550

Notes: (1) 'SA' indicates a soda ash plant on site. NB: Zurzach to close soda ash in mid-

1987. (2) **” indicates site selected for analysis in this study.

Solvay is also the world's leading producer of synthetic soda ash based, like the chlorine plants, on its own brine and salt sources. The integration of Solvay's chloralkali and soda ash plants is close when they are on the same site; they share brine su pplies and purification

VII REVIEW OF POLWINYL CHLORIDE PRODUCERS A. INTRODUCTION

This section reviews the West European PVC producers with each review taking the same general form, although this is modified as necessary to reflect the differences between companies. The main headings are as follows:

1. Background

This gives details of the ownership and summarises the company's business with special reference to PVC and its status within the company.

2. Feedstock Supply

This summarises each company's feedstock supply situation for the production of VCM and PVC. Several companies have a captive supply from within their own organisation, through joint ventures or via parent companies. Others purchase one or more feedstocks (ethylene, chlorine, hydrogen chloride, EDC, VCM) from third parties.

3. PVC/VCM/EDC Capacity

This section summarises the PVC/VCM/EDC plant capacities and locations. The type of process used is also indicated.

4. Downstream Integration

Downstream integration into captive processing and compounding is summarised, listing downstream companies and their estimated PVC consumption. The percentage of captive PVC sales for each company is also estimated.

5. Corporate Review

A broad review of the company is provided, considering market share, product focus and perceived strategy.

B. THE COMPANIES EUROPEAN VINYLS CORPORATION (EVC) 1. Background

EVC is a 50:50 joint venture between lCl and EniChem. It was formed in 1986 and represents the merging of the PVC and VCM business interests of both parent companies. lt controls the production of VCM/PVC and it is responsible for marketing the total vinyls business.

EVC purchases its ethylene, chlorine and EDC feedstock requirements from both parent companies. The EDC supplements regional chlorine deficiencies.

EVC has acquired interests in four processing companies and two compounding companies. All the other manufacturing facilities (including compounding) are owned by the parents but it is intended that these will be acquired by EVC in 1989.

There are. manufacturing facilities in the UK, West Germany, Italy and Switzerland, together with technical support and R & D centres and warehousing. EVC is headquartered in Brussels.

There are four compounding facilities, two in Italy and one each in the UK and Switzerland. The recent acquisitions of processing companies comprise one each in Austria, Germany, Sweden and the UK.

2. Feedstock Supply Ethylene

The 750 ktonnes per year (kt/yr) capacity ethylene cracker at Wilton (ICI/BP ownership 80/20) supplies all EVC's ethylene requirements in the UK.

At capacity 170 kt/yr of ethylene is required for Hillhouse and Runcorn, 115 kt/yr is required for export to EVC's Wilhelmshaven plant and a further 40 kt/yr is converted to EDC at Wilton, primarily for lMlhelmshaven. Therefore the total requirement of ethylene for EDC/VCM production amounts to 325 kt/yr, 43 percent of Wilton's capacity.

EVC's ethylene requirements in Italy are supplied by three EniChem sites.

Capacity (kt/yr) Priolo 600 Gela 200 Porto Torres 240 1 040

A maximum of 280 kt/yr of ethylene are consumed by the VCM and EDC plants. This amounts to 27 percent of ethylene capacity.

EVC's total ethylene requirement at capacity is 605 kt/yr or 37 percent of the available feedstock from its parent companies.

Chlorine ICI has four chlorine sites involved in EDC/VCM production.

The Hillhouse (90 kt/yr capacity), Wilton (170 kt/yr) and VWlhelmshaven (130 kt/yr) plants are all dedicated to EDC/VCM production. The Wilhelmshaven site (Deutsch ICI) is chlorine deficient so the balance is made up through EDC imports.

The Runcorn plant (768 kt/yr) is one of the largest in Europe and produces mostly chlorinated solvents and derivatives such as chloroform, carbon tetrachloride and trichloroethylene. Approximately 110 kt/yr is required by the VCM plant (19 percent of maximum production).

Total ICI chlorine requirement in VCM/PVC is 440 kt/yr or 38 percent of production capability.

EniChem Base has five chlorine plants involved in VCM production. Geia (100 kt/yr) and Porto Torres (90 kt/yr) are both dedicated to EDC/VCM production.

Cagliari (150 kt/yr) also produces chlorinated solvents but VCM production requires 120 kt/yr (80 percent of capacity). EVC's oxycthrination plant at Porto Marghera consumes up to 95 kt/yr of HCl, which is supplied by Montedipe.

Enichem's total chlorine requirement is 270 kt/yr or 59 percent of capacity.

EVC's total EDC/VCM business requires 710 kt/yr of lCl/EniChem's total European chlorine production capability of 1 633 kt/yr (43 percent).

3. PVC/VCM/EDC Capacity

EVC controls 11 PVC plants across Europe:

Location Capacity (kt/yr) PVC Product Mix EDC VCM PVC S M E Copol Brindisi 200 110 110 Porto Torres 80 90 90 Cagliari 90 80 80 Porto Marghera 190 180 180 Ravenna - 150 110 40 VWlhelmshaven 300 150 150 Waldshut - 25 25 Hillhouse 180 45 45 Runcorn 180 110 70 40 Barry - 90 90 Sins - 45 25 20 Gela 140 - - Wilton 250 — - Total 390 1 220 1 075 840 40 135 60 Legend S - Suspension M - Mass E - Emulsion

Copol - Copolymer

4 : due-www.amegf _

EVC have announced that they will be increasing their current 1 075 kt/yr PVC capacity by 100 kt/yr over 1989. This will be achieved through debottlenecking and modernisation.

4. Downstreamlntegration

During 1988 EVC acquired lCl's shareholding ln four PVC businesses, lnterplastic Wels, Davinyl, Weston Hyde Products and VKW. lt also bought a minority shareholding in TPV (25 percent), a large compounding-company in Italy, and has acquired the BICC compounding facility. EVC also controls the compounding facilities owned by its parents at Bagnoregio, Porto Marghera, Hillhouse and Sins.

Processing

Company/Location Product/ Business

VKW, West Germany Rigid film/sheet lnterplastic Web,—Austria Flexible film/sheet Davinyl, Sweden Pipes and httings Weston Hyde, UK. Flexible and rigid film/sheet

The total PVC consumption capacity of these four companies is estimated at 100 kt/yr, equivalent to 9 percent of PVC production capacity.

Compounding

Company/ Compounding Estimated PVC Location Grade Type Capacity Resin Consumption (kt/yr) (kt/yr) Hillhouse General Rigid /flexible 40 25

Sins General Rigid /flexible 30 20

Bagnoregio General Rigid/flexible ) 90 50 Porto Marghera )

BICC, Helsby Cable grades 50 30

The recently acquired BICC compounding facility (capacity 50 kt/yr) will continue to produce 25 kt/yr of cable compounds dedicated to BlCC's requirements. However, EVC plans to move some compounding from Hillhouse to the more modern BICC site, in 1990, resulting in an effective UK compounding capacity of around 70 kt/yr.

The active compounding capacity is estimated at 210 kt/yr equivalent to an estimated PVC consumption of 130 kt/yr per year on a resin basis and 12 percent of EVC's maximum output.

EVC's total downstream integration is equivalent to 230 kt/yr or 21 percent of PVC capacity.

5. Corporate Review Ranking within Western Europe

As a result of the merging of lCl's and EniChem's PVC business. EVC is Western Europe's largest PVC producer and hence has taken over the mantel of market leader from Solvay. lt has a 21 percent share of the PVC market.

EVC's major markets are in Italy (50 percent share), Germany (15 percent) and the UK (42 percent).

Pl'OdUCt FOCUS

Approximately 80 percent of EVC's PVC production is- SPVC. Therefore it is a major supplier to the pipe, sheet and film, cable and profile markets. However, EVC is also actively developing Speciality grades. For instance a low K value SPVC is a recent development for business machine housings etc.

Strategy

EVC aim to acquire all ICI/EniChem VCM/PVC units in 1989.

The agreement with the European Commission (Competition Directorate) on EVC's formation in 1986 required it to undertake a 3 year rationalisation programme to reduce overcapacity. However, with the recent surge in PVC consumption, market developments have largely solved the overcapacity problem.

EVC is not constrained from building new capacity under the agreement but is constrained from acquiring PVC capacity from others until 1991. The company has in hand a major debottlenecking/moditication programme which is leading to increased capacity.

EVC has major research centres in Runcorn, Vihlhemshaven, Sins and Porto Marghera which provide the nucleus for research into products and processes. These centres will help the company develop improved grades which will enhance EVC's market position.

EVC will continue to increase its downstream integration through further acquisitions of processors. This will secure manufacturing capacity for its general purpose resins and increase the captive usage to match that of the major competition.

SOLVAY 1. Background

Solvay has its roots in the alkali and chloralkali business and this is still the Strongest influence in the company. Solvay is a public owned company with major holdings by the original founding family.

PVC/VCM are core petrochemical products in Western Europe together with HDPE and PP.

Before the formation of EVC, Solvay was the largest producer and the market leader in PVC.

Solvay is highly integrated downstream. It also has good upstream integration in chlorine (self-sufficient) but has to purchase ethylene at most sites.

Solvay's VCM/PVC operations are spread right across Europe with facilities in France, Belgium, Spain. Italy, Germany and Austria. Its downstream operations are also similarly spread. All planning and marketing is co-ordinated from the head office in Brussels. Solvay has major holdings in the following joint ventures:

Association of Feyzin France (42.5 percent with Atochem) - Ethylene Vinichlor - Spain (55 percent with Rio Rodano) - VCM Hispavic - Spain (74.5 percent with ICI) - PVC

2. Feedstock Supply

Ethylene

Solvay is a major purchaser of ethylene as it has only one captive source of ethylene - the 42.5 percent share in the 210 kt/yr Feyzin cracker with Atochem.

The Tavaux VCM plant consumes up to 115 kt/yr of ethylene from Feyzin.

Chlorine

Solvay is the largest producer of chlorine in Western Europe (1 550 kt/yr capacity).

The Solvay group produces all major aliphatic chloro-organic compounds such as chloromethanes, chloroethanes, chloroethylenes and their derivatives.

The following plants are directly involved in the vinyl business:

Location Capacity (kt/yr) Used For VCM/EDC (kf/yr) (%)

Jemeppe, Belgium 150 127 85 Tavaux, France 270 80 30 Rheinberg, West Germany 200 156 78 Martorell, Spain 180 146 81

The Jemeppe and Tavaux sites are chlorine deficient but consume HCl produced in chloromethane production.

Total chlorine requirements ancluding chlorine from HCl) are 610 kt/yr from a total chlorine production capacity of 1 550 kt/yr (39 percent).

3. PVC/VCM/EDC Capacity

Solvay's VCM/PVC plants are spread across Western Europe, giving good access to sales throughout the region.

The PVC/VCM capacities and product mix are as follows:

Location

Jemeppe Tavaux Rheinberg Martorell

- Wnichlor - Hispavic Ferrara, Italy

Hallein, Austria

Total

Legend 3 E

Capacity (kt/yr) VCM PVC S 260 191 166 240 215 170 255 162 122 132 11 1 98 110 76 60 35 887 849 667

- Suspension - Emulsion

Micro Microsuspension Copol - Copolymer

Solvay is currently undertaking a debottlenecking and modernisation programme to increase both VCM and PVC capacities into the 1990's.

4. Downstream Integration

Solvay is strongly integrated into processing, covering a wide range of products, and into compounding. This is summarised overleaf.

Product Mix E Micro Copol 16 9 - 35 10 30 10 13 - — 15 - 19 25 - -

134 29 19

( ) l l l l i

Processing Company/ Location

SGS, Spain STMP, UK and France Alkor, West Germany

Calepprovinil, Italy Draka Polva, Holland

Adriaplast, Italy Griffine Marechal, France Venilia, Belgium Boekelo, Holland Manhusa, Spain Gorvi, Spain Plavina, Belgium Jureplastica, Spain Plastivillete, Belgium Tekum, Austria Tubos Saenger, Spain

Product/Business

Automotive

Automotive

Flexible sheet and film Stationery, Decorative laminate Rigid film and sheet Pipes and tittings

Flexible film/sheet, stationery Rigid Elm/sheet Flexible film/sheet, coatings Flexible film/sheet

Flexible film/sheet Flexible film /sheet, coating Coatings Flexible film/sheet Pipes and tittings Pipes and fittings Pipes and tittings Pipes and fittings

The total PVC resin consumption capacity of these companies is estimated at 220 kt/yr or 26 percent of PVC production capacity.

Compounding

Company

Soplachim, France Solvay, France Solvay, West Germany Solvay, Italy Solvay, BNL

Grade Type Compounding Estimated Capacity (kt/yr) PVC Resin Consumption Bottle grades 80 65 Rigid grades (propnles) 60 45 Pipe 25 17 Rigid grades 35 23 Rigid and flexible grades 35 20 235 170

Solvay has a total downstream captive PVC demand of 390 kt/yr, 46 percent at capacity.

5. Corporate Review

Solvay is Western Europe's second largest PVC manufacturer. It has a 17 percent share of the PVC market (by capacity).

Solvay has the following market shares in individual countries:

(percent) Spain 40 France 30 Germany 15 Italy 15 Benelux 25

Ranking within Western Europe

It is a leading producer in PVC film and bottle grade resins. Product Focus

Solvay has a comprehensive coverage of the market with a 79/21 split between suspension and other PVC types.

It is particularly strongly established in flexible sheet and film and bottle compounds. It owns a large pipe producer (Draka Polva) and is concentrating on larger diameter pipe using multi-layer extrusion technology.

Solvay is also significant in the rigid profile business. Its 'Benvic' SPVC is used in the production of window frames, in both modified and unmodined grades.

Strategy

Solvay intends to maintain its share of the West European PVC market.

It is progressively Upgrading its plant, closing small reactors and replacing them with larger reactor technolOgy. and introducing advanced process control systems.

Solvay is planning further expansion, notably in Italy. lt recently proposed a plant for Rosignano but was turned down on environmental grounds.

It already has substantial downstream integration, but there could be further acquisitions, possibly in pipes and fittings.

ATOCHEM

1. Background

Atochem was formerly ATO Chimie, the jointly held petrochemical subsidiary of two French oil companies: SNEA and TOTAL. Atochem was constituted in its present form in 1983 as the prime company for the production of bulk petrochemicals and plastics in France, At that time it became totally owned by SNEA (Societe Nationale Elf-Aquitaine) and TOTAL ceded Its former interest. Atochem also took over most of the bulk petrochemical activities of Rhone-Poulenc and of PCUK. lt still has some joint ventures and minority interest ventures, the most important being with BP Chemicals in Naphthachimie/Gexaro at Lavera (50/50), with Solvay and Cie at Feyzin (58/42) and with Shell in Societe du Chlorure de Vinyle de Fos at Fos sur Mer (40/60).

Atochem is structured in divisions for petrochemicals, plastics and fine chemicals and these divisions incltide foreign holdings which, with exports, contribute approximately 60 percent of turnover. However, its core activities in bulk petrochemicals and plastics are concentrated in France.

Exports are increasing as a result of downstream integration in other countries such as the UK where a large PVC compounding operation has been established.

2. Feedstock Supply Ethylene

All the VCM plants are supplied by upstream Atochem plants or by joint venture plants. Hence the VCM plants have captive supply of both ethylene and chlorine.

The Naphthachemie cracker (490 kt/yr capacity) supplies the VCM plants at Lavera and St Auban. The VCM plant at Fos sur Mer (Atochem/Shell) is supplied by Shell's plant at Berre (380 kt/yr capacity).

Atochem's total ethylene requirements for VCM/PVC amount to 325 kt/yr. This is equivalent to 39 percent of the (820 kt/yr) total ethylene availability from its crackers.

Chlorine

Atochem has four chlorine plants all involved with the vinyl business. All the sites also produce chlorinated derivatives such as chlorinated aromatics, chloromethane, carbon tetrachloride and l,l,l-trichloroethane.

The plants have the following capacities:

kt/year Used for VCM/EDC (kt/yr) (%)

Fos sur Mer 150 122 81 Lavera 300 244 73 St Auban 160 73 43 Jarrie 160 70 47 Total 770

The Jarrie site supplies chlorine to the EDC plant and the EDC is transported by rail to Lavera and St Auban to balance the VCM plants as they are chlorine deficient.

Atochem's total VCM/EDC requirement for chlorine amounts to 437 kt/yr or 57 percent of production capacity.

3. PVC/VCM/EDC Capacity

Atochem produces mainly SPVC and MPVC. All the PVC plants are supplied by VCM within the group. The individual plant capacities and PVC product mix are as follows:

Location Capacity (kt/yr) Product Mix EDC VCM PVC s M E Micro Copol

Lavera 400 St Auban 120 118 21 — - 47 50 Fos 80 Jarrie 90 Balan 157 157 - - - St Fons 175 - 175 - _- - Brignoud 120 90 - 30 - - Total 90 600 570 268 175 30 47 50 Legend S - Suspension

M - Mass

E - Emulsion

Micro - Microsuspension Copol - Copolymer

Atochem is the sole licensor for the Mass PVC process and is committed to its further development. It is also a leading licensor of microsuspension technology and is similarly committed to its development.

4. Downstreamlntegration

Atochem has integrated mainly in pipes, profiles and bottles to secure markets for their SPVC/MPVC grades.

Downstream pipe capacity is approximately 100 kt/yr and they have captive compounding capacity of another 140 kt/yr measured in terms of PVC resin.

Processing

Alphacan

A wholly owned subsidiary of Atochem and is a major pipe manufacturer. Alphacan purchased Omniplast in 1988, a PVC pipe and fittings producer with production facilities in Germany (28 kt/yr), the Netherlands (5 kt/yr) and Switzerland (7 kt/yr).

Alphacan (France) consumes approximately 60 kt/yr of PVC. It specialises in twin layer pipes for larger diameter applications - the trade name is "Bipeau". They are also an operator of the "Celuka" foamed PVC process for profiles developed by Atochem. Total PVC consumed captively is estimated at 100 kt/yr (18 percent of PVC production capacity).

Compounding

Atochem has compounding facilities at St Fons and has acquired Resinoplast and Dorlyl.

Atochem, St Fons

A 55 kt/yr compounding facility which produces rigid PVC powder blends (mostly bottle and record grades). PVC consumption is estimated at 45 kt/yr.

Resinoplast

Resinoplast is a flexible PVC compounder with a compounding capacity of 45 kt/yr and PVC consumption estimated at 27 kt/yr.

Dorlyl (Shell/Atochem : 60/40)

Dorlyl is a bottle compounder, using powder blends. It has a 100 kt/yr compounding capacity, Atochem supplies 40 percent of the PVC (38

kt/yr).

Atochem UK, Stalybridge

Ofticially opened in November 1988, with a compounding capacity of 45 kt/yr of flexible and rigid granules and rigid powder blends. Atochem's new plant replaces the Polycol operations acquired in 1986 (35 kt/yr). Particular emphasis is on windows and cable grades. Estimated PVC consumption at capacity is 25 kt/yr.

Total captive processing and compounding of PVC resin amounts to 235 kt/yr or 41 percent of Atochem's production capacity.

5. Corporate Review

Ranking within Western Europe

Atochem is the third ranked PVC producer behind EVC and Solvay. It has approximately 11 percent of the PVC market (by capacity).

Atochem has 37 percent of the French market and is one of the market leaders in pipe and bottle PVC grades.

PI'OCIUCt FOCUS

Atochem is focusing on the rigid end-uses for PVC, specifically pipes, profiles, calendered sheet and bottles.

Although a middle rank player in the paste market, Atochem is concentrating efforts on this sector, emphasising the versatility, economy and quality of their microsuspension process.

The main R&D efforts are involved with creating differentiation in the market place between MPVC and SPVC, and between Micro SPVC and EPVC. Major activities include improving MPVC acceptability to bottle manufacturers and also producing high-flow compounds.

Strategy

Atochem intends to increase its involvement in compounds, especially in other countries - evidence in the recent large investment of £? million in

the UK compounding facility. lt sees a greater opportunity to differentiate in compounds as opposed to resin.

Atochem is also looking to expand PVC production in other countries. Spain is a strong possibility using VCM supplied from its Southern France sites.

I HUELS 1. Background

Huels is 99 percent owned by the Veba Group, a major coal, electricity and trading company. Veba Oil, a sister company, is in olefins production which provides the feedstocks for Huels' petrochemical activities. The core petrochemical products include PVC, HDPE, PP and PS, Speciality polymers, oxo-alcohols and C4 derivatives.

l l l l l | In 1987, Huels acquired the chemical and PVC processing businesses of Dynamit Nobel. The Troisdorf operation of Dynamit Nobel has been renamed Huels Troisdorf AG (HTAG) and includes the PVC compounding, profile ( extrusion, PVC sheet and factory door curtain manufacturing activities. I l |

All VCM/PVC production is based in West Germany. However, in buying Dynamit, Huels acquired its EDC plant at Lulsdorf. The EDC is toll converted to VCM under an arrangement with Rovin and is further toll converted to PVC under a capacity renting arrangement with Wacker at Cologne.

l ! 2. Feedstock Supply ! !

Marl

Huels has two VCM plants at Marl, one is ethylene based, the other is acetylene based.

Ethylene

Ethylene is supplied from either the acetylene plant at Marl (60 kt/yr | capacity) or via pipeline from the Veba cracker at Gelsenkirchen (400 kt/yr capacity). The VCM plant requires up to 70 kt/yr ethylene which B is 10 percent of Veba's/Huel's total ethylene availability (660 ' kt/yr). Acetylene

Chlorine

Marl has a 315 kt/yr capacity chlorine plant on site (current active capacity is 180 kt/yr). The ethylene based VCM plant requires up to 180 kt/yr of chlorine. However the HCl by-product from its chlorinated hydrocarbons production and EDC cracking is utilised by the acetylene based VCM plant. Some EDC is supplied from Huels' Lulsdorf plant.

Only 25 percent of the chlorine produced is used in VCM production, the major use is in chlorinated solvents and LAB production.

Lulsdorf

Huels has a 100 kt/yr capacity chlorine plant at Lulsdorf. This is dedicated to the 100 kt/yr capacity EDC plant. All the ethylene requirement (28 kt/yr) is purchased. EDC is then toll converted to VCM in Rovin's Botlek plant.

3. PVC/VCM/EDC Capacity

Location Capacity (kt/yr) Product Mix EDC VCM PVC S M E Micro

Marl - 350 329 130 43 120 36 Lulsdorf 100 — - Wacker Chemie 70 40 30 - - (Rented Capacity) Total 100 350 399 170 73 120 36 Legend S —Suspension

M —Mass

E -Emulsion

Micro - Microsuspension

The VCM produced by Rovin is toll converted to PVC in Wacker Chemie's plant where Huels (previously Dynamit) has a 70 kt/yr rental agreement which expires in 1992.

VCM capacity and chlorine capacity at'Marl were reduced following the closure of the power station because of emission control regulations.

4. Downstreamlntegratio—i

Huels has a 60 kt/yr compounding facility at Marl (estimated PVC consumption is 40 kt/yr).

HTAG is a processing company with a separate merchant compounding facility. The compounding facility consumes 30 kt/yr of PVC and the processing facility consumes 35 kt/yr of PVC. HTAG produces flexible film, flooring and rigid profiles (mainly window frames).

Total captive PVC consumption amounts to 105 kt/yr or 32 percent of production capacity.

The compounding facility at Marl produces mainly flexible compounds for direct sales and is a captive market for Huels plasticisers.

5. Corporate Review Ranking within Western Europe

Huels is the fourth largest PVC supplier with en 8 percent share of the West European market.

It has en 11 percent share of the West German market.

Product Focus

Huels are focused on special or higher value added grades of PVC. Examples are 'grafted" SPVC for window profiles and also EPVC for

plastisol applications. Strategy

Huels stated strategy is to move towards higher added value and Speciality products in all polymers (HDPE, PVC and PP).

( I

_,_=.,_ en

'=— m_s-Åge

_. . _. _ _,,__. ___—M M ”m.m..—m.ana—u-A. E.; _

ln January 1989, Huels AG took over control of the Lulsdorf chlor—alkali and EDC operations and HTAG will run all downstream PVC activity, including the compounding plant at Marl. This reorganisation should consolidate Huels' position in the West German PVC market.

Further integration is unlikely as Huels has good sales in Speciality grade resins to direct converters and intends to keep ahead in the special grade market through further R&D via HTAG.

Huels plan to phase out acetylene produced VCM by 1991. The ethylene based VCM plant will be expanded to give a total capacity of 320 kt/yr.

LIMBURGSE VINYL MAATSCHAPPIJ (LVM)

1 . Background

LVM is a 50/50 joint venture between DSM (Dutch Government owned) and EMC (French Government owned). lt runs the jointly owned VCM plant and markets the PVC produced from the DSM and EMC PVC plants.

For DSM, PVC is a core petrochemical product, alongside polypropylene and acrylonitrile. For EMC, PVC is its sole petrochemical product, the company being primarily involved in the inorganics sector.

The LVM head office is at the Tessenderlo VCM plant. PVC production is at the partners' sites in France and the Netherlands.

2. Feedstock Supply

Ethylene

Ethylene is supplied by DSM via the ARG pipeline grid. LVM's maximum ethylene requirement is 240 kt/yr or 26 percent of DSM'S production capacity (925 kt/yr) at Geleen in the Netherlands.

Chlorine

The VCM plant is supplied with chlorine and HCl from Tessenderlo Chemie (an EMC subsidiary). Approximately 115 kt/yr of HCl and 210 kt/yr of chlorine are used, at capacity with the chlorine accounting for 95 percent of available production at Tessenderlo. The HCl is a by-product of potash fertilizers production.

3. PVC/VCM Plant Capacity

Location Capacity (kt/yr) Product Mix VCM PVC s

Tessenderlo, Belgium 520 - Beek, Netherlands 195 195

Mazingarbe, France 195 195

Total 520 390 390

Legend S Suspension

Excess VCM or EDC is merchanted.

4. Downstreamlntegration

LVM owns three processing companies which act at arm's length from LVM, i.e. they are subject to one third mandatory PVC resin purchase, one third optional purchase from LVM and one third freedom to purchase on the open market.

Processing Resin Company Product/Business Capacity

(kt/year) Plastival, France ) Pipes and Flttings 25 Sotra, France ) Dijka Group, Netherlands Pipes and Fittings 40 Total 65

Compounding

LVM does not have any downstream integration in compounding. Premixes are for internal use.

5. Corporate Review Status within Western Europe

LVM is the Hfth largest PVC producer in Western Europe with a 7 percent market share (by capacity).

lts main markets are in Germany (7 percent market share), France (11 percent) and the Benelux countries (17 percent).

Product focus

LVM produces only SPVC and is consequently focusing on the commodity applications. It is, however, active in the differentiated grades with, for instance, a low K resin being marketed in an ABS/PVC moulding compound

from DSM.

Strategy

LVM's philosophy is to be a low cost producer in a limited number of commodity grades. Overheads are kept to a minimum, often by using the services of associate companies on a fee basis. For example, DSM handles a part of the sales activity on a commission basis; DSM also undertakes research and development work on a contract basis.

PVC capacity expansion is to be expected given the surplus availability of VCM. Indeed just prior to publication of this report LVM announced it was planning a new plant of around 100 kt/year capacity with Tessenderlo likely to be the location.

Further downstream integration is possible, especially in compounding.

_l I I I I I i l

WACKER CHEMIE 1 . Background

Wacker Chemie is 50 percent "owned by Hoechst, the balance by private shareholders. Based originally on cheap power in Bavaria, the company has developed products such as PVC and silicones that have high power requirements in their manufacture.

PVC/VCM are the company's core products in petrochemicals. PVC represents 25 percent of Wacker's turnover.

The PVC/VCM manufacturing plants are all based in Germany. 2. Feedstock Supply

Ethylene

Wacker possesses no olefins production but has a long term contract with Marathon Oil (now OMV) to supply ethylene at Burghausen (contract mns to 1997).

Chlorine

Wacker has a 157 kt/yr chlorine plant at Burghausen which is mainly dedicated to the VCM plant. Some chlorine ls directed to chlorinated solvent production but this is mainly purchased.

3. PVC/VCM Plant Capacity

Wacker has two PVC plants in West Germany, at Burghausen and Cologne. Part of the Cologne capacity is rented to Huels under en agreement previously established with Dynamit Nobel (acquired by Huels in 1987). This agreement covers 70 kt/yr of capacity and is used to convert VCM derived from EDC produced at the Huels plant in Lulsdorf. The EDC is in fact tell—converted to VCM by Rovin. This rental agreement runs to 1992. Wacker's effective PVC capacity is consequently 277 kt/yr.

Location Capacity (kt/yr) Product Mix VCM PVC S M E Micro Copol

Burghausen 235 177 75 - 54 - 48 Cologne - 170 70 55 - 45 Total 235 347 * 145 55 54 45 48 Legend S -Suspension

M - Mass

E - Emulsion

Micro - Microsuspension Copol - Copolymer

(* Effective capacity 277 kt).

The Cologne PVC plant used to receive all its VCM feedstock from the Burghausen plant, using rail transport. However, because of the high transport costs, swap arrangements have been made for supplies more local to Cologne and it is believed these are now covering all the VCM

requirement. 4. Downstreamlntegration

Wacker produces mainly speciality PVC grades for window profiles, bottles, records and plastisol applications. lt closed its compounding plant in 1987 se is only involved in selling PVC resin.

5. Corporate Review Status within Western Europe

Wacker has a 5 percent share of the total West European PVC market based on capacity. ln Germany it has an estimated 11 percent of the market.

Product focus

Wacker is focused on higher added value or speciality resins, especially in window profiles, bottles and paste applications (plastisols). It is (together with Atochem) one of the leading supplies of PVC-vinyl acetate copolymer to the record industry.

Strategy

The fact that two of Wacker's speciality markets are decreasing in West Germany (bottles and records) means that Wacker's R & D emphasis will be

on producing other speciality grades, especially in plastisol applications.

Wacker's plants are very old (fully depreciated) but have been modined completely to support the product mix they require. Their micro- suspension plant is of a unique design but Wacker does not licence it.

NORSK HYDRO 1. Background

,Norsk Hydro is a publicly-owned Norwegian company active in oil and gas production, fertilizers, petrochemicals and light metals.

Within the petrochemicals business, VCM and PVC are the core products. Petrochemicals account for approximately 10 percent of Norsk Hydro's revenues.

Norsk Hydro has vinyl businesses in Norway, Sweden and the UK. lt owns all the VCM capacity in Scandinavia.

2. Feedstock Supply Ethylene

The ethylene plant at Rafnes is one of the most modern crackers in Europe. Operated by Noretyl (Statoil/Norsk Hydro, 51/49) it has a 380 kt/yr capacity and supplies all its ethylene requirements for VCM production-.

The Stenungsund VCM plant is supplied by the Statoil cracker at Stenungsund (355 kt/yr capacity). Norsk Hydro's ethylene requirement for VCM production at capacity is 259 kt/yr, of which 34 percent is purchased.

Chlorine

ln Norway Norsk Hydro has chlorine plants based on very competitive hydroelectric power. The plant in Sweden also has competitive power but not at the Norwegian level. The chlorine plants at Rafnes (Norway) and Stenungsund (Sweden) are dedicated to VCM production. The Porsgrunn plant is largely dedicated to magnesium chloride production but this production is likely to cease in the near future.

Plants

Rafnes, Norway Porsgrunn, Norway Stenungsund, Sweden

Capacity (kt/year)

125 70 112

Both the Rafnes and Stenungsund VCM plants are chlorine deficient. Chlorine is purchased for both plants and EDC is shipped from Stenungsund to Rafnes to balance the site.

3. PVC/VCM/EDC Plant Capacity

Location Capacity (kt/yr) EDC VCM PVC Rafnes 420 95 Stenungsund 100 110 1 13 Aycliffe 125 Total 1 00 530 333 Legend S Suspension E - Emulsion

Product Mix 3 E 70 25 75 38 125 270 63

Norsk Hydro has captive export demand for VCM from the UK (Aycliffe) PVC plant and Neste's Porvoo PVC plant - currently estimated at 190 kt. The Stenungsund plant exports EDC to the Rafnes plant but also has merchant sales outside Western Europe.

4. Downstream Integration

Norsk Hydro has some downstream processing in pipe but most integration is

in compounding operations.

Processing

Norsk Hydro has a 49 percent holding in Mabo, a pipe producing company in Norway and Sweden. lt consumes approximately 25 kt/yr PVC per year.

Compounding

Norsk Hydro has a small compounding facility in Norway consuming 5 kt/yr of PVC but has a large compounding facility in the UK via Norsk Hydro Polymers.

Norsk Hydro Polymers has a 70 kt/yr capacity compounding plant in Aycliffe (consuming 40 kt/yr of PVC resin). It also has a further processing facility at Havant, consuming a further 5 kt/yr of resin.

Total downstream operations consume 75 kt/yr of resin or 23 percent of total production capacity.

5. Corporate Review Ranking within Western Europe

Norsk Hydro has a 6 percent share of the total West European PVC market. It has 24 percent of the UK market and a 40 percent of the Nordic PVC market which makes it the market leader in the Nordic countries.

Product focus

Norsk Hydro is particularly focused on the pipe and profile end-uses. In the UK, window grades are a dramatically increasing part of its business. Paste applications are becoming more important and Norsk Hydro is also strong in this region via its Kema Nord experience.

Strategy

Norsk Hydro intends to hold its market leader position in the Nordic Region and its market share in the UK. lt intends to be a leader in pricing and to achieve this it will emphasise quality. ln compounds it will pursue business in Europe selectively. No announcements have been made about new capacity but given the VCM surplus, capacity expansion is to be expected.

SHELL/ROVIN 1. Background

Rovin is a 50/50 joint venture between Akzo Zout Chemie and Shell Nederland Chemie (SNC) covering the operation of the VCM plant at Botlek and the sharing of income from the PVC produced at the Shell plant at Pernis. It was formed in the early 19805, prior to which Akzo was the VCM producer and Shell the main ethylene supplier and VCM customer. Shell markets the PVC produced at Pernis.

Shell has further PVC production at Berre, France. This is supplied with VCM from the plant at Fos, jointly owned with Atochem.

2. Feedstock Supply Ethylene

The Moerdijk (Shell) cracker (550 kt/yr capacity) supplies the Botlek VCM plant. 'lhe ethylene requirement is 230 kt/yr at capacity.

The jointly owned VCM plant (Shell/Atochem), 60/40 at Fos sur Mer is supplied from the Berre (Shell) cracker (380 kt/yr). Total ethylene requirement at Fos sur Mer is 95 kt/yr at capacity.

Shell's total ethylene requirement allowing for the 60/40 shareholding split at Fos is therefore 285 kt/yr (18 percent of Shell's total ethylene availability).

Chlorine

The Akzo plant at Botlek (250 kt/yr capacity) supplies chlorine for VCM/EDC production as well as Shell's allyl chloride requirements. However, the site is chlorine deficient so chlorine is transferred from the Akzo Delfzijl plant.

The total chlorine requirement is 291 kt/yr at capacity (77 percent of Akzo's total chlorine availability).

The Botlek plant also imports approximately 50 kt/yr of EDC from Huels (tolled basis).

3. PVC/VCM Piant Capacities

Location Capacity (kt/yr) Product Mix VCM PVC S

Botlek (Rovin) 520 Pernis 210 210 Fos (Atochem/Shell) 120 Berre 145 145

Total 640 355 355

Legend S - Suspension

A substantial part of the VCM production at Botlek is. merchanted as the capacity is much larger than the PVC capacity. Main markets are within Western Europe and the Far East.

4. Downstream Integration

Approximately 80 percent of the Pernis production is pipe grade material. The remaining 20 percent covers bottle, film and profile grades. Production at Berre is similarly focused _on a limited number of commodity grades. Captive processing and compounding is covered below.

Processing Resin Company Product/Business Capacity (kt/year) Wavin Pipes /Window Prohles 250 (170 kt/yr supplied

by Shell)

Wavin is the leading PVC pipe manufacturer in Western Europe (25 percent PVC pipe market share) and is owned by Shell and the Dutch Water Authority (50/50).

Wavin has pipe production in UK (3 sites), France (6 sites), Denmark, Holland, Sweden and Germany (2 sites). Wavin also produces window profiles.

Compounding

Shell owns part of Dorlyl in France, a PVC bottle compounding company (60:40 with Atochem). It has a compounding capacity of 100 kt/yr (55 kt/yr PVC resin supplied by Shell).

The total captive consumption of Shell's PVC is estimated at 225 kt/yr at capacity or 63 percent of maximum production.

5. Corporate Strategy Ranking within Western Europe

Shell has a 7 percent share of the total West European market based on capacity.

Through Wavin they are market leaders in the pipe and fittlngs market.

Product Focus

The Pernis plant mainly produces SPVC pipe grades, the balance is bottle, calendered film/sheet and window profile grades. The Berre plant produces primarily pipe and bottle grades.

Strategy

Shell's philosophy on PVC is one of large volume/low cost, together with high downstream integration. Through the 50 percent shareholding in Wavin their market has spread into several other countries.

Shell, through their joint venture in Rovin, has substantial surplus VCM which is largely exported to the Far East. However, new VCM plants in the Far East will reduce the export business so Shell will have to seek European markets. This actually puts them in a strong position given the growing tightness in VCM supply/demand in Europe.

There is no current commitment to building another PVC plant in Europe despite the surplus VCM.

HOECHST 1. Background

Hoechst is one of the world's largest chemical companies with substantial activities in petrochemicals and bulk plastics. It is a widely diversified company with many divisions and core products in each division. The principal petrochemical core products are: HDPE, PP, and engineering and speciality polymers through Hoechst Celanese.

The PVC business is relatively small compared with the PE/ PP business.

All the VCM/PVC plants are situated in Germany. Hoechst also owns 50 percent of Wacker Chemie but its PVC business is run independently of Hoechst's.

2. Feedstock Supply

All ethylene requirements are purchased. In chlorine, however, Hoechst is a major producer (total capacity of 570 kt/year) for its own consumption. The main requirements are for chloro-methanes and other chlorine derivatives with VCM consuming 25 percent. Gendorf supply (72 kt/yr capacity) is dedicated to VCM and covers the full requirement. Knapsack supply is similarly wholly dedicated to VCM production but is supplemented by by—product HCl (up to 43 kt/yr).

3. PVC/VCM Plant Capacity

Location Capacity Product Mix VCM PVC S M E Gendorf 160 145 25 40 80 Knapsack 130 100 100 - — Total 290 245 1 25 40 80 Legend S Suspension M - Mass

4. Downstreamlntegration

Downstream integration has een highly selective: into rigid film in processing and into carefully differentiated compounds in compounding.

Processing

Hoechst Film (ex Kalle) is a major rigid Elm producer in Europe. It consumes an estimated 60 kt/year of PVC resin.

Compounding

Hoechst has a compounding capacity of 60 kt/yr (estimated PVC consumption is 40 kt).

»: 'wa-

Total captive PVC consumption amounts to 100 kt/yr or 40 percent of production capacity.

5. Corporate Review Ranking within Western Europe

Hoechst has a 5 percent share of the West European PVC market based on capacity. In West Germany it has a 9 percent share.

Product focus

Hoechst is particularly focused on rigid PVC film and sheet. ln resin it has concentrated as much as possible on differentiated grades.

Strategy

l l

PVC is not a core product within Hoechst's petrochemical business. Therefore Hoechst's strategy has been one of maximising production of speciality or differentiated grades (higher added value products).

BASF 1. Background BASF is one of the world's largest chemical companies, comparable to Hoechst but not as widely diversined. lt also differs from Hoechst in being highly integrated upstream to the primary feedstocks.

Commodity petrochemicals and bulk plastics constitute the major part of BASF's business.

Core products include LDPE, HDPE, PP, VCM/PVC, Styrene/PS and ABS.

The VCM/ PVC sites are based in West Germany and Belgium.

2. Feedstock Supply

Ethylene

The Ludwigshafen site is completely integrated from ethylene to PVC production. It has a 450 kt/yr ethylene cracker which supplies the Ludwigshafen VCM plant (50 kt/yr ethylene requirement) and approximately 60 percent (42 kt) of Antvverp's requirement (72 kt).

The Antwerp site therefore has to purchase up to 30 kt/yr of ethylene (25 percent of its ethylene requirements).

Chlorine The 305 kt/yr chlorine plant at Ludwigshafen supplies 75 kt/yr of chlorine to the VCM plant (25 percent). The balance of the chlorine is used to produce a number of chlorine derivatives.

The Antwerp plant (90 kt/yr capacity) is dedicated to VCM production.

3. PVC/VCM Plant Capacity

Location Capacity (kt/yr) Product Mix VCM PVC S E Ludwigshafen 120 150 1 20 30 Antwerp 150 85 85 - Total 270 235 205 30

Legend S -Suspension E -Emulsion

The Ludwigshafen plant is VCM deficient so it imports VCM from the Antwerp site.

4. Downstream Integration

BASF has no downstream processing or compounding facilities or companies. However. BASF does market PVC compound made to its specification by toll compounders.

5. Corporate Review

Ranking within Western Europe

BASF has 5 percent of the total West European market and a 12 percent share of the West German market.

Product Focus

BASF is particularly pursuing business in rigid nlm and profile grade I PVC. They produce "grafted' grades for the window frame market. % få i

Particular development effort is being applied to low molecular weight moulding grades for equipment enclosures.

Strategy

AISCONDEL 1. Background

Aiscondel is owned by Energia e. Industrias Aragonesas (EIASA) (65 percent), Repsol (25 percent) and Banco Espanol de Credito (10 percent).

EIASA is a hydroelectric power company and produces Aiscondel's chlorine supply. Because of financial problems it acquired a major stake in 1985. The bank's shareholding similarly relates .to past financial problems. Its shareholding was reduced from 50 percent to 20 percent in 1988 with Repsol's entry. Repsol supplies the ethylene feedstock.

VCM/PVC is the main business of Aiscondel but other products such as ABS, SAN and GPPS are important. Their VCM/PVC business is based solely in Spain.

2. Feedstock Supply

The involvement of EIASA for chlorine and Repsol for ethylene supply has given security of feedstocks supply for VCM production.

Ethylene

The Repsol plant (370 kt/yr capacity) at Tarragona supplies Aiscondel with its ethylene requirements (63 kt) at capacity.

Chlorine

EIASA has a 110 kt/yr chlorine plant at Wlaseca and supplies 83 kt/yr to the VCM plant at capacity (75 percent of availability).

3. PVC/VCM/EDC Plant Capacity

Location Capacity (kt/yr) Product Mix VCM PVC 8 E

Wlaseca 150

Tarragona - 55 55 -

Monzon 57 45 12

Total 150 112 100 12

Legend S - Suspension

E - Emulsion

Although the VCM plant nameplate capacity is 150 kt/yr the effective capacity is 130 kt. The VCM is shipped by rail to the Monzon plant.

Aiscondel has announced an expansion of 25 kt/yr PVC capacity planned for early 1989 at Tarragona.

4. Downstream Integration

Aiscondel has captive demand for PVC for Elm, pipe and profiles production. Part of the pipe production is by Uralita which is a shareholder of EIASA. Processing Resin Company Product/Business Capacity (kt/year) Aiscondel Calendered Film 12 Pipes 10 Profiles 3 Uralita Pipe 15

Compounding

Resin Company Product/Business Capacity (kt/year) Aiscondel Bottle compounds 11

Total captive PVC demand amounts to 51 kt/yr er 46 percent of production capacity.

5. Corporate Review Ranking within Western Europe

Aiscondel has a 2 percent market share in Western Europe based on capacity but a 29 percent of the Spanish PVC market.

Product TOCUS

Aiscondel is focused on bottles, pipe and film grades. They have developed a 90 "K resin for flexible Him which provides good puncture resistance for geomembranes made by calendering.

Strategy

Aiscondel intends to keep its market share in Spain, despite the high growth rate in PVC consumption, hence the investment in a new reactor to increase capacity.

RIO RODANO 1. Background

Rio Rodano is a wholly-owned subsidiary of Rhone Poulenc (which bought out ERT's shareholding in 1985).

The company has concentrated its efforts on specialised products such as glass reinforced polyester (GRP) and has treated the PVC and related business as a 'cash cow' to fund further developments, particularly in Spain.

Rhone Poulenc, the parent company, has abandoned all other interests in PVC apart from the 45 percent holding in Vinichlor (Solvay 55 percent) which operates the VCM plant in Martorell.

Rio Rodano's core products include:

- VCM / PVC, unsaturated polyesters

chlorinated paraffins

- phthalic anhydride and plasticisers. Rio Rodano is solely based in Spain.

2. Feedstock supply

The Vinichlor plant purchases ethylene, via pipeline, from Dow or Repsol and chlorine from Solvay's Martorell plant.

The VCM cost to Rio Rodano is relatively high partly due to poor logistics.

3. PVC/VCM Plant Capacity

Location Capacity (kt/yr) Product Mix VCM PVC S M E Copol

Martorell 108 - Hernani - 40 15 15 10 Miranda del Ebro - 70 70 Total 108 110 15 70 15 10 Legend S - Suspension

M - Mass

E - Emulsion

Copol - Copolymer

Rio Rodano has announced future modernisation and expansion plans which will increase PVC capacity to 150 kt/yr by 1992.

4. Downstream Integration

PVC Company Product/ Business Consumption (kt/year) Processing Sevinil Bottles 10 Compounding Rio Rodano 10

Total captive PVC demand amounts to 20 kt/yr or 18 percent of production. 5. Corporate Review Rio Rodano has 2 percent of the West European PVC market, but a 26 percent share of the Spanish market. The PVC business constitutes an obvious candidate for take—over.

NESTE

1. Background

Neste is essentially an oil company and chemicals constitute about one tenth of total sales. It is a state owned enterprise but appears to operate with a great deal of autonomy.

As a result of acquisitions, the core petrochemical products include LDPE, HDPE, LLDPE, PP and PVC.

Neste is mainly involved in polyolenns and, in terms of production, PVC accounts for just 9 percent of polymer output.

It is headquartered in Porvoo, Finland.

2. FeedstockSupply

Although Neste has a good ethylene position in Porvoo (230 kt/yr capacity) it no longer operates the VCM/EDC, plant so all VCM is purchased or obtained by toll processing of ethylene. Major VCM suppliers include Norsk Hydro, EVC and Rovin.

3. PVC Plant Capacity

Neste has a 80 thousand metric ton capacity plant at Porvoo. The product mix is 75 kt/yr SPVC and 5 kt/yr paste EPVC.

4. Downstream Integration

Processing

Neste owns 45 percent of Uponor (55 % Asko) a major pipe producer in Western Europe. It is the third largest pipe producer and has 9.5 percent share of the PVC pipe market. (lt also produces PE pipe). Uponor has production plants in: Sweden, Finland, Denmark, UK and W. Germany.

Compounding

Neste produces 30 kt/yr per year of compounds (22' kt/yr PVC resin), 50 percent of which is sol to cable producers in Finland. Neste's total captive PVC demand is hence estimated at 52 kt/yr or 65 percent of production capacity.

5. Corporate Review

Although Neste is a relatively small PVC producer it supplies 24 percent of the Nordic regions” PVC market (300 kt).

Its main weakness has been the lack of VCM production in Finland, so it relies on imports/toil processing of ethylene.

Neste's overall strategy has been to expand in all bulk polymers based upon its feedstock Strengths. Thus PVC has had limited growth prospects within the company, with growth in the overall PVC business coming from downstream acquisitions. Further downstream acquisitions are possible but this will not increase Neste's own PVC sales, and this business sector must pose major questions for the company.

[ i ?

EKO CHEMICALS 1. Background

EKO Chemicals is owned by the Greek Government. It has a 20 kt/yr ethylene plant (formerly Exxon) which is old and has high running costs. lt produces EDC (not VCM) and PVC.

2. Feedstock Supply

EKO closed its VCM plant but still produces EDC. This is exported and VCM is imported from either Spain or North West Europe.

3. PVC Plant Capacity

The PVC plant at Thessalonika has a current capacity of 67 thousand metric tons. There are plans to increase this in the next two years, through debottlenecking and plant modifications.

4. Downstream Integration

EKO does not have any processing or compounding integration. 5. Corporate Review

EKO supplies 70 percent of the Greek PVC market, the other 30 percent being covered by imports.

The Greek per capita consumption of PVC is only 50 percent of the European average, and EKO is committed to supplying the future growth in PVC demand. It has already planned plant expansions to meet this future demand. Downstream integration may well be an option to safeguard this planned expansion in capacity. As regards upstream, the operation is expected to continue to be based on imported VCM with ethylene/EDC production likely to be shut down.

CIRES

1. Background

Cires is primarily a PVC producer. It is owned by the Shin-Etsu Chemical Company (25%), and Mitsui (25%), together with banks and the Electrical Company of Portugal.

2. Feedstock Supply

Cires did have an acetylene based VCM plant (12 kt/yr capacity) at Estarreja but this was closed in 1986, so it became entirely dependent on VCM imports.

3. PVC Plant Capacity

Cires has 70 thousand metric tons per year capacity at Estarreja, of which 80 thousand metric tons is suspension and 10 thousand metric tons is emulsion.

Cires has announced its intention to expand SPVC capacity by 20 kt/yr using Shin-Etsu technology.

4. Downstream Integration

Cires has no downstream integration but has set aside $4 million for downstream investment in the near future.

5. Corporate Review Cires supplies 70 percent of the Portugese market. Exports are about 40 percent of production. It is a profitable company but has been affected by the reliance on imported VCM since 1986.

It is now looking at downstream investment, possible taking stakes in existing PVC converters.

INDUSTRIE GENERALI SAMARATE 1. Background

IGS is an independent Italian compounding company which also produces plasticisers. In 1981, IGS brought on stream its own PVC plant.

IGS is solely based in Italy.

2. Feedstock Supply

IGS purchases VCM from Mediterranean sources, e.g. Vinylfos, France.

3. PVC Plant Capacity

The PVC plant in Samarate has a capacity of 30 kt/yr of SPVC

4. Downstream Integration

IGS compounds all its own PVC production and purchases additional supplies. It has capacity to produce 55 kt/yr of compounds used for flexible applications.

5. Corporate Review

Although the plant is an above average cost operation, it is still

sustainable as it has low overheads and no sales or delivery costs. IGS uses the same autoclaves to produce plasticisers.

LIVSCYKELANALYS

AV

PLASTMAPPAR

Lisa Person och Tomas Ekvall Chalmers Industriteknik April 1994 ,

Följande LCA-studie utgör en av delrapporterna i ett uppdrag från Kretsloppsdelegationen rörande PVC. Den andra delrapporten heter Komplettering till kartläggning av PVC författad av Gerd Lindgren, Chalmers Industriteknik, som också varit projektledare. Denna delrapport är författad av Lisa Person och Tomas Ekvall, Chalmers Industriteknik.

Denna rapport innehåller en miljömässig jämförelse i livscykelperspektiv av tre olika plastmappar för kontorsbruk. Mappama består av olika material: polyvinylklorid (PVC), polypropen (PP) respektive polyeten (PE). Den funkionella enheten är 1000 mappar. Alla mapparna tillverkas av Esselte och antas användas i Sverige.

Den miljömässiga jämförelsen görs genom att miljöbelastningen för de tre mapparna beräknas och värderas. De typer av miljöbelastningar som beräknas är förbrukning av energiresurser, emissioner till luft, emissioner till vatten och avfallsmängder. Följande aspekter av vår metod är de viktigaste för beräkningen av miljöbelastningen:

- Analysen tar inte hänsyn till att mappar av olika material kanske används olika många gånger.

- Analysen inkluderar miljöbelastningen från produktionen av den elenergi som förbrukas i livscyklerna. Elproduktionen antas vara genomsnittlig för det land där elen förbrukas.

- Efter användning antas 42 % av mapparna deponeras medan 58 % förbränns. Vid förbränningen antas energin användas som fjärrvärme.

- De olika mapparna ger olika mycket värme vid avfallsförbränningen. Analysen inkluderar miljöbelastningen från de alternativa värmekällor som används för att jämna ut den skillnaden. De alternativa värmekällorna antas vara industriavfall (50 %) och genomsnittlig svensk fjärrvärmeproduktion, exklusive avfallsförbränning (50 %).

- Då valet av plastmapp leder till att mer industriavfall förbränns, kommer mindre industriavfall att deponeras. Därigenom minskar deponiemas miljöbelastningen. Även denna effekt inkluderas i analysen.

- Emissioner från deponerad plast inkluderas inte i analysen, p g a att kunskap saknas.

- Miljöbelastning från produktion av tillsatsämnen inkluderas inte i analysen, p g a att detta inte rymts inom studiens ramar.

Miljöbelastningen värderas med den version av EPS—systemet (EPS: Environmental Priority Strategies in product design) som presenteras i IVL-rapporten "The EPS Enviro-Accounting Method".

Enligt inventeringsresultaten är skillnaderna mellan mapparna i förbrukning av fossila bränslen och i energirelaterade emissioner som COz, 502 och NOx relativt små. PVC- mappen kräver mindre fossilt bränsle som råmaterial men den kräver mer processenergi. Vad gäller de processpecifika emissionerna HCl, VCM och EDC är PVC—mappen sämre än alternativen. Användning av PVC—mapp leder dock till att emissioner av bla metan från deponerat industriavfall minskar.

Skillnaderna i värderingsresultaten är små jämfört med de osäkerheter som ryms i analysen. Vår värderingsmetod gynnar PVC-mappen, bl a för att emissioner av HCl, VCM och EDC inte vägs in. Hur mycket detta påverkar resultaten beror på hur viktiga emissioner av HCl, VCM och EDC anses vara.

Flera aspekter i den metod vi använt gynnar PVC-mappen. Eftersom skillnadema i värderingsresultaten är små, talar det för att PVC-mappen är miljömässigt sämre än alternativen. Denna studie ger dock ingen definitiv, miljömässig rangordning av plastmapparna.

Denna studie kan tjäna som utgångspunkt för andra jämförelser, t ex av andra mappar än Esseltes, annat kontorsmaterial av PVC, PP och PE, eller mappar och annat kontorsmaterial som används i andra länder. De data som används måste i så fall justeras. Exempelvis är förhållandet mellan produkternas vikt sannolikt ett annat. Transportavstånd, elproduktion och avfallshantering skiljer sig sannolikt också.

1 Inledning 1.1 Bakgrund 1.2 LCA-allmänt

2 De studerade livscyklerna 2.1 Fall 1: Plastmappar av PVC

2.2 Fall 2: Plastmappar av PP

2.3 Fall 3: Plastmappar av PE

3 Metodaspekter

3.1 Funktionell enhet

3.2 Elproduktion

3.3 Avfallshantering

3.4 Alternativ värmeproduktion 3.5 Tillsatser

3.6 Distribution och användning av plastmappar

4 lnventeringsresultat 5 Värdering med EPS-systemet

6. Diskussion 6.1 Kommentarer till värderingen 6.2 Kommentarer till hela studien

Bilagor

Bilaga 1 Emissionsfaktorer, transporter och resurser Bilaga 2 Livscyklernas indata

Bilaga 3 Miljöbelastning per kg plastgranulat

Referenser

xroxmw

NDXOXDOOOOOOW

10 16

20 20 20

1.1 Bakgrund

I följande studie jämförs plastmappar av polyvinylklorid (PVC) med plastmappar av polypropen (PP) och polyeten (PE).

Långlivade produkter av PVC och dess alternativa material har diskuterats ingående i flera studier tidigare. Vår uppdragsgivare ville därför komplettera med en LCA-studie av en kortlivad produkt. Valet föll på plastmappar, som representant för produktkategorin kontorsmaterial. Inom denna produktkategori används PVC även till pärmar, fodral, plastfickor och tape.

Plastmappar tillverkas även i polypropen och polyeten, varför dessa fick utgöra alternativmaterialen i studien.

1.2 LCA - allmänt Figur ]: Schematisk bild av en produkts livscykel.

Emissioner

Naturresurser

Tillverknings- processer

A -. ».

Avfallshantering

Råvaror

I de olika stegen i en produkts livscykel förbrukas naturresurser i form av: - Energi tex olja, kol, diesel, biobränsle och elektricitet (el framställs ur naturresurser). - Råvaror tex olja, malm och timmer. Användningen av dessa resurser leder till bildning av emissioner och utfall samt nytta i form av tillverkad produkt. En annan form av nytta är tex värme som erhålls vid avfallsförbränning eller överskottsånga som produceras i sulfatmassaindustrin. Syftet med en LCA-studie är att försöka bedöma en produkts totala miljöbelastning under hela dess livslängd dvs från vaggan till graven. Som underlag för denna bedömning görs en insamling av uppgifter om resursförbrukning, råvaror (även tillsatser, hjälpkemikalier etc) emissioner och avfall för varje steg i livscykeln. Detta kallas inventering i livscykelsammanhang. Dessa insamlade uppgifter utgör livscykelns indata.

En produkts livscykel kan sägas utgöras av processer och transporter.

Processer

Processer utgörs av alla aktiviteter som inte är transporter. För varje process samlas följande processdeta in: - Energiförbrukning per mängd produkt (ofta kg) samt energislag tex MJ el eller MJ förbränd olja per kg tillverkad plast. Energiförbrukningen vid avfallsförbränning motsvaras av avfallets energiinnehåll (värmevärde). Som redan nämnts erhålls vid avfallsförbränning även värme dvs utvinning av energi. I denna studie presenteras producerad värme som en negativ energiförbrukning.

- Råvaruförbrukning: Med råvaror menas allmänt systemets inflöden av naturesurser, tex olja för tillverkning av plast, råvaror för tillverkning av tillsatser (mjukgörare i PVC), eller av för processen nödvändiga kemikalier etc. En fullständig studie kräver förstås att man även följer produktionen av tillsatser och hjälpkemikalier från "vaggan". I bland får man dock försumme dessa parametrars miljöbelastning av olika anledningar, ofta av tidsskäl.

I denna studie har systemgränserna valts på ett sådant sätt att oljeråvaran inte bokförs som ett inflöde till systemet. Istället för råvaruförbrukning vid livscykelns start redovisas resursförbrukning av plast i avfallet/eget. - Processernissiorrer utgörs av processpecif/ka emissioner som uppkommer i en viss process tex utsläpp av olja vid utvinning av råolja eller utsläpp av klor från klor-alkaliindustrin. En annan typ av processemissioner är de som bildas vid energianvändning tex förbränning av olja för produktion av processånga eller användning av el. Uppgifiema man erhåller i inventeringsarbetet kan variera; i vissa fall erhålls data i form av totala processemissioner, i andra situationer får man endast de processpecifika emissionerna. I det senare fallet måste man på egen hand beräkna de emissioner som uppkommer vid förbränning. Detta görs med hjälp av emissionsfaktorer för det aktuella bränslet (energislaget). En tredje typ av emissioner är de som som uppkommer vid utvinningen av bränslet, sk precombris/fonemissiorrer. Dessa emissioner beräknas också med hjälp av emissionsfaktorer. Emissionsfaktorns enhet är g emission per MJ bränsle och emissionen kan således beräknas med hjälp av bränsleförbrukningen. De emissionsfaktorer som använts i denna studie redovisas i bilaga ].

lx)

- Avfall utgörs av produkten då den deponeras, men även av avfall som uppkommer längs vägen tex kemikalirester. Energiinnehållet i materialet (eng. inherent energy) bokförs vid deponering på samma sätt som vid avfallsförbränning dvs som resursförbrukning. Då produkten förbräns i avfallsledet erhålls avfall i form av slagg och aska som deponeras.

Transporter

För varje transport samlas följande uppgifter in: - Transpontyp tex tåg, långtradare eller oljetanker. Transportsträcka.

Emissionerna som uppkommer vid transporter beräknas med hjälp av transportsträckan, bränsleförbrukningen för det aktuella transportmedlet (MJ per kg last och km) samt emissionsfaktorerna för bränslet i fråga. I bilaga 1 redovisas bränsleförbrukningen för de transpontyper som använts i den här studien.

2 DE STUDERADE LIVSCYKLERNA

Följande tre fall har studerats: Fall ]: Plastmappar av PVC. Fall 2: Plastmappar av PP. Fall 3: Plastmappar av PE.

Livscykelträden för respektive fall redovisas i figur 2 - 3 nedan. Den schematiska beskrivningen är identisk för PP och PE, varför dessa redovisas i samma figur.

b)

PVC-tillverkning

Folietillverkning

Raffinering PP/PE-tillverkning

Trp Folic

Mapptillverkning

Användning

Trp Avfall Trp Avfall Deponering

_!

2.1 Fall 1: Plastmappar av PVC Analysen bygger på ett specifikt fall, nämligen Esseltes plastmappar. Plastmappama tillverkas av Esselte Wensbo i Malmö. Plastfolien tillverkas av KWH-plast i Jakobstad, Finland och PVC—granulatet (eg. pulver) av BASF i Ludwigshafen, Tyskland. Livscykeln börjar med utvinning av råolja, vilken transporteras till ett raffinaderi. Den i raliineringsprocessen bildade naftan krackas sedan till eten, vilken utgör basråvaran för tillverkning av PVC. Vinylkloridmonomer (byggstenarna i PVC) tillverkas ur eten och klorgas. Klorgasen tillverkas i sin tur genom elektrolys av natriumklorid (NaCl). I denna studie motsvaras alla dessa processer av en enda ruta; PPC-tillverkning. Dessa data fanns redan tillgängliga i aggregerad form, varför det inte har varit möjligt att redovisa dessa steg var för sig. De indata som använts redovisas i bilaga 2.

— PVC-tillverkning

Tillverkning av PVC genom suspensionspolymerisation. Indata är specifika för denna typ av polymerisationsprocess [Eco-profile Report 6, PWMI]. (En separat jämförelse mellan de tre plastgranulaten redovisas i bilaga 3.)

- Transport av PVC Transport med långtradare och båt från Ludwigshafen till Jakobstad.

- Folietillverkning Tillverkning av PVC-folie genom planvalsextrudering. Indata baseras på uppgiåer från KWH- plast i Jakobstad.

- Tillsatser

Per kg ren PVC tillsätts; I g glidmedel (kalciumstearat), 7 g amidvax, 260 g mjukgörare (dietylhexylhalat, DEHP), 20 g slagfastkomponent (metylbutylstyren, MBS), 4 g fyllmedel (kiseldioxid) samt 20 g stabilisator (barium—nickelbaserad) [KWH-plast]. Den färdiga folien kommer alltså att innehålla 24 % tillsatser. I en fullständig LCA bör även tillsatserna följas från vaggan. Detta har dock inte varit möjligt inom ramen för denna studie.

- Transport av folie: Transport med långtradare och båt från Jakobstad till Malmö.

- Mapptillverkning:

Högfrekvenssvetsning av plastmappar vid Esselte Wensbo i Malmö. Indata baseras dock på uppgifter från Esseltes fabrik i Randers, Danmark och de är specifika för just högfrekvenssvetsning.

- Användning:

Distribution och användning av plastmappar antas vara identiska i de jämförda fallen och antas därför kunna utelämnas. Detta är dock inte korrekt då plastfickornas vikt varierar med typ av material. 1000 plastmappar av PVC, studiens funktionella enhet, väger 24 kg.

- Avfallstransporter: Transport av förbrukad plastmapp (avfall) till avfallshantering [Packaging and the Environment, Chalmers Industriteknik, 1990].

hushållsavfall; nämligen 58 % förbränning och 42 % deponering [RVF, Solid waste management in Sweden, 1990]. Vad det gäller förbränning och deponering av PVC bör denna studie kompletteras med ernissionsdata. Vid deponering saknas data helt och vid förbränning har endast emissionerna koldioxid, kväveoxider, väteklorid och aska kunnat spåras [Packaging and the Environment]. Uppgifter om eventuell utlakning av ftalater och andra tillsatsämnen på deponin samt bildning av dioxiner och andra klororganiska föreningar i samband med förbränning saknas alltså.

2.2 Fall 2: Plastmappar av PP Analysen bygger på ett specifikt fall, nämligen Esseltes plastmappar. Plastmappama tillverkas av Esselte i Randers, Danmark. Plastfolien tillverkas av Mondo Plastico i Milano, Italien. Livscykeln börjar med utvinning av råolja, vilken transporteras till ett raffinaderi. Den i raffineringsprocessen bildade naftan krackas sedan till propen, vilken utgör basråvaran för tillverkning av PP. I denna studie motsvaras alla dessa processer av en enda ruta; PP- tillverkning. Dessa data fanns redan tillgängliga i aggregerad form, varför det inte har varit möjligt att redovisa dessa steg var för sig. De indata som använts redovisas i bilaga 2.

- PP-tillverkning Indata är hämtade ur Eco-profile Report 3, PWMI. (En separat jämförelse mellan de tre plastgranulaten redovisas i bilaga 3.)

- Transport av PP Transport med långtradare från råvaruleverantören till Milano. Då uppgift om leverantör saknas, antas en transportsträcka på 500 km, vilket bör vara tillräckligt med tanke på Milanos

geografiska läge.

- Folietillverkning Tillverkning av PP-folie av Mondoplastico i Milano. Indata baseras dock på uppgifter från KWH-plast i Jakobstad, Finland. Folien tillverkas av ren PP utan tillsatser.

- Transport av folie: Transport med långtradare från Milano till Randers.

- Mapptillverkning: Varmsvetsning av plastmappar vid Esselte i Randers.

- Användning:

Distribution och användning av plastmappar antas vara identiska i de jämförda fallen och antas därför kunna utelämnas. Detta är dock inte korrekt då plastfickornas vikt varierar med typ av material. 1000 plastmappar av PP, studiens funktionella enhet, väger 16 kg.

- Avfallstransporter: Transport av förbrukad plastmapp (avfall) till avfallshantering [Packaging and the Environment, Chalmers Industriteknik, 1990].

- Avfallshantering: För förbrukade plastmappar antas en avfallshantering enligt det svenska genomsnittet för hushållsavfall; namligen 58 % förbränning och 42 % deponering [RVF, Solid waste

management in Sweden, 1990]. För att denna studie skall bli fullständig bör en komplettering av eventuella emissioner vid deponering göras. För förbränning har emissionerna av koldioxid och kväveoxider beräknats teoretiskt [Packaging and the Environment]. Eventuella andra emissioner tex stoft bör kompletteras studien.

2.3 Fall 3: Plastmapp av PE Analysen bygger på ett specifikt fall, nämligen Esseltes plastmappar. Plastmappama tillverkas av Esselte i Randers, Danmark. Plastfolien tillverkas i Herning, Danmark och PE-granulatet av Borealis Polyeten (fd Neste) i Stenungsund. Livscykeln börjar med utvinning av råolja, vilken transporteras till ett raffinaderi. Den i raffineringsprocessen bildade naftan krackas sedan till eten, vilken utgör basråvaran för tillverkning av PE. I denna studie motsvaras alla dessa processer av en enda ruta; PE-Ii/Iverkning. Dessa data fanns redan tillgängliga i aggregerad form, varför det inte har varit möjligt att redovisa dessa steg var för sig. De indata som använts redovisas i bilaga 2.

- PE-tillverkning Indata är hämtade ur Eco—profile Report 3, PWMI. (En separat jämförelse mellan de tre plastgranulaten redovisas i bilaga 3.)

- Transport av PE Transport med långtradare och båt från Stenungsund till Herning.

— Folietillverkning Tillverkning av PE-folie i Herning, Danmark. Indata baseras dock på uppgifter från Trioplast i Landskrona. Folien tillverkas av ren PE utan tillsatser.

- Transport av folie: Transport med långtradare från Herning till Randers.

- Mapptillverkning: Varmsvetsning av plastmappar vid Esselte i Randers.

- Användning:

Distribution och användning av plastmappar antas vara identiska i de jämförda fallen och antas därför kunna utelämnas. Detta är dock inte korrekt då plastfickornas vikt varierar med typ av material. IOOO plastmappar av PE, studiens funktionella enhet, väger 18 kg.

- Avfallstransporter: Transport av förbrukad plastmapp (avfall) till avfallshantering [Packaging and the Environment, Chalmers Industriteknik, 1990].

- Avfallshantering:

För förbrukade plastmappar antas en avfallshantering enligt det svenska genomsnittet för hushållsavfall; nämligen 58 % förbränning och 42 % deponering [RVF, Solid waste management in Sweden, 1990]. För att denna studie skall bli fullständig bör en komplettering av eventuella emissioner vid deponering göras. För förbränning har emissionerna av koldioxid och kväveoxider beräknats teoretiskt [Packaging and the Environment]. Eventuella andra emissioner tex stoft bör kompletteras studien.

3.1. Funktionell enhet

Den fimktionella enheten, dvs studiens räknebas, valdes till 1000 plastmappar. De olika systemen måste producera samma nytta för att kunna jämföras med varandra dvs den funktionella enheten måste vara samma i alla de studerade fallen.

Studien bygger på Esseltes plastmappar. Insamling av data från andra producenter har inte rymts inom projektet. Om en annan plastmapptillverkare hade valts hade de insamlade uppgifterna kunnat se något annorlunda ut. Framförallt är det transportavstånden som förstås varierar beroende på vilken leverantör som anlitas, men även energiförbrukningen skulle kunna vara olika.

Det faktum att plastmapparnas livslängd skulle kunna vara olika för de olika fallen har inte tagits hänsyn till i denna studie.

3.2. Elproduktion

Här valdes att räkna på genomsnittlig elproduktion. I studien förekommer svensk, dansk, finsk och italiensk el. De emissionsfaktorer som använts för elproduktion redovisas i bilaga 1. Här presenteras även fördelningen mellan olika energiresurser. Benämningen "europeisk genomsnittsel" förekommer också och då menas den el som används vid tillverkning av plastgranulat. Dessa data är hämtade ur Eco-profile rapporterna från PWMI och här ingår redan emissioner från elproduktion, varför emissionsfaktorer inte kan presenteras separat.

3.3. Avfallshantering

Deponeringen av aska från avfallsförbränning har försummats.

Processemissioner ifrån nedbrytning av plastavfall i samband med deponering saknas helt. Endast mängden deponerat avfall har bokförts. Denna avsaknad av data borde gynna PVC- materia/el då det inte kan uteslutas att det finns en risk för utlakning av tillsatsämnen tex ftalater. I samband med okontrollerade deponibränder bör det även föreligga en viss risk för bildning av dioxiner och andra klororganiska föreningar.

Vad det gäller processen!issioner från avfalls/örhrännitrg saknas framförallt eventuell bildning av dioxiner mm från förbränning av PVC.

Användningen av tillsatskemikalier vid avfallsförbränning, tex kalk, har inte beaktats. Detta gynnar framförallt PVC-faller, då avfallsförbränning av PVC ökar behovet av kalk för neutralisation av bildad saltsyra.

Vid avfallsförbränningen erhålls nytta i form av värme. Mängderna varierar dock mellan de olika fallen. Enligt resonemanget om funktionell enhet ovan innebär detta att de olika systemen inte är direkt jämförbara.

] denna studie producerade PE-fallet större mängd värme än PVC och PP-fallen. PVC och PP- fallen måste därför belastas med en alternativ produktion av värme. För detta ändamål har förbränning av industriavfall (50 %) och genomsnittlig svensk fjärrvärmeproduktion (50 %) antagits [Återvinning av Mjölkkartong, ClT och IVL 1994].

Industriavfallet skulle ha deponerats om det inte hade förbränts. Detta innebär en miljövinst för PVC och PP—fallen i form av emissioner som uppstår då industriavfallet bryts ned på deponin. Dessa sk sluppna emissioner har bokföns med negativa tecken, vilket förklarar att de är negativa i resultattabellen. Detta har dock ingen betydelse då det är skillnaden mellan de olika fallen som är intressant.

3.5. Tillsatser

I en fullständig studie bör även tillsatsernas (PVC-fallet) miljöbelastning följas från vaggan. Detta har inte heller varit möjligt att genomföra inom ramen för projektet. Detta gynnar förstås PVC-faller,

3.6. Distribution och användning av plastmappar

Distribution och användning av plastmapparna antas vara identiska och dessa steg anses därför kunna utelämnas. Detta är dock inte korrekt ettersom 1000 plastmappar väger olika i de olika fallen. Förhållandet mellan materialåtgången för PVC:PE:PP är 24:18:16. Detta innebär att miljöbelastningen för distribution av l000 plastmappar är lägst för PP-mappen. Detta gynnar framförallt Plf'C-fa/Iel.

I följande avsnitt redovisas de primärresultat som erhölls i inventeringsarbetet. Resultaten är beräknade per 1000 stycken plastmappar.

Tabell 1 l)lvenleringsresullal för plastmapp av polyeten.

Resultat

PE—mupp

Energiförbrukning (MJ)

Elektricitet, totalt

El, europeiskt genomsnitt (4) El, svenskt genomsnitt (5) El, danskt genomsnitt (5)

Fossila energiresurser, totalt Olja Kol

Naturgas

Diesel Torv Plastavfall (avfallsförbränning) Plasiavfall (deponering)

Andra energiresurser Uran (MJ bränslecncrgi) Vattenkran (MJ cl)

Sol/vind (MJ cl) Biobränsle Industriavfall (alternativ värme) Industriavfall (deponering)

Emissioner till luft(g) Ston

C02

CO

SOX HZS NOX NZO

HCl

Cl2

HF HC

CH 4

VCM (Vinylkloridmonomer) EDC (dikloretan) Metaller

Miljö- belastning

direkt (1) (exklusive el och

10

Miljö- belastning

Miljö- belastning av alternativ värme-

OOOOOOOO OOOO

OOOOOOOOOOOOOOO

Miljö- belastning

totalt

Resultat

PE—mapp (fortsättning)

Emissioner till vatten (g) COD BOD Syra som H+ Nitrater

Lösta organiska ämnen Suspenderade ämnen Olja (aq) Fenol Lösta fasta ämnen Fosfat Tot-N Övrigt kväve Övriga organiska ämnen 5042- Na+

Avfall (g)

Aska Radioaktivt avfall Industriavfall Mineralavfall Toxiska kemikalier Icke toxiska kemikalier "lnert chemicals" "Regulated chemicals" Plastavfall (10)

Miljö- belastning direkt (1) (exklusive el och alternativ värme)

Miljö. Miljö- belastning belastning från av alternativ el- värme- produktion (2) produktion (3)

OOOOOOOOOOOOOOOOO

OOOOOOOOO

(---) Beteckningen betyder att parametern saknas. ofta beroende på att den inte är relevant. (1) Direkt miljöbelastning exklusive el- och alternativ värmeproduktion. Fossila bränslen och emissioner från produktion av europeisk genomsnittsel inkluderas dock då data Rit IDE-tillverkning erhölls i aggregerad form [Eco-profile Report 3. PWMI]. (2) Elproduktioncns bidrag till resursförbrukning. emissioner och avfall. (3) Den alternativa värmeproduktionens bidrag till resurstörbrukning, emissioner och avfall. (4) Motsvaras av den genomsnitts el som används i Eco-profile rapporten från PWMI. (5) Fördelningen mellan olika energiresurscr redovisas i bilaga I. (6) Inkluderar fossila bränslen fran produktion av europeisk genomsnittsel. (7) Inkudcrar inte fossila bränslen fran produktion av europeisk genomsnittsel. (8) Inkluderar uran fran produktion av europeisk genomsnittsel. (9) Inkluderar vattenkraft fran produktion av europeisk genomsnittsel. (10) Plastztvfallcts cncrgiviirdc redovisas även under fossila energiresurser.

ll

Miljö- belastning

totalt

Resultat Miljö- Mil/'ö- Miljö— Miljö- belastning belastning belastning belastning PP-mapp direkt (1) från av alternativ ( exklusive el och el- värme- totalt

alternativ värme) produktion (2) produktion (3)

Energiförbrukning (MJ)

Elektricitet, totalt El, europeiskt genomsnitt (4) El, svenskt genomsnitt (5) El, danskt genomsnitt (5) El, italienskt genomsnitt (5)

Fossila energiresurser, totalt Olja Kol

Naturgas

Diesel Torv Plastavfall (avfallsförbränning) Plastavfall (deponering)

Andra energiresurser Uran (MJ bränsleenergi) Vattenkran (MJ el) Sonind (MJ el) Biobränsle Industriavfall (alternativ värme) Industriavfall (deponering)

Emissioner till qut(g) Stoft

COZ

CO

SOx HZS NOX NZO

HCl

C12

HF HC

CH4 VCM (Vinylkloridmonomer) EDC (dikloretan)

Metaller

12

Resultat Miljö- Miljö- Miljö- Miljö- belastning belastning belastning belastning PP-mapp direkt (1) från av alternativ (fortsättning) (ark/"sive el och el- värme- totalt alternativ varme) produktion (2) produktion (3)

Emissioner till vatten (g) COD BOD Syra som H+ Nitrater

Lösta organiska ämnen Suspenderade ämnen Olja (aa) Fenol Lösta fasta ämnen Fosfat Tot—N

Övrigt kväve Övriga organiska ämnen 8042-

Na+

Agfa" (g) Aska

Radioaktivt avfall Industriavfall Mineralavfall Toxiska kemikalier Icke toxiska kemikalier "Inert chemicals" "Regulated chemicals" Plastavfall (11)

(---) Beteckningen betyder att parametern saknas. ofta beroende på att den inte är relevant. (1) Direkt miljöbelastning exklusive el- och alternativ värmeproduktion. Fossila bränslen och emissioner från produktion av europeisk genomsnittsel inkluderas dock då data för PP-tillverkning erhölls i aggregerad fortn [Eco-profile Report 3, PWMI]. (2) Elproduktionens bidrag till resursförbrukning. emissioner och avfall. (3) Den alternativa värmeproduktionens bidrag till resursförbrukning, emissioner och avfall. Fjärrvärmen (22.5 MJ) ltar delats upp i energiresurser. Fördelningen mellan dessa redovisas i bilaga 1. (4) Motsvaras av den genomsnitts el som används i Eco-profile rapporten från PWMI. (5) Fördelningen mellan olika energiresurser redovisas i bilaga I. (6) Inkluderar fossila bränslen för produktion av europeisk genomsnittsel. (7) Inkudcrar inte fossila bränslen för produktion av europeisk genomsnittsel. (8) Inkluderar uran fran produktion av europeisk genomsnittsel. (9) Inkluderar vattenkraft från produktion av europeisk genomsnittsel. (10) Kan härröras f ran "sluppen" deponering av industriavfall, därav det negativa tecknet (se avsnitt 3.4). (l 1) Plastavfallcts energivärdc redovisas även ttndcr fossila energiresurser.

Resultat Mil/'ö- Miljö- belastning belastning direkt (1) från

(exklusive el och el.

PVC-mapp

alternativ värme) produktion (2)

Energiförbrukning (MJ)

Elektricitet, totalt El, europeiskt genomsnitt (4) El, svenskt genomsnitt (5) El, finskt genomsnitt (5)

Fossila energiresurser, totalt Olja Kol

Naturgas

Diesel Torv

Plastavfall (avfallsförbränning) Plastavfall (deponering)

Andra energiresurser Uran (MJ bränsleenergi) Vattenkraft (MJ el) Sol/vind (MJ el) Biobränsle Industriavfall (altemativ värme) Industriavfall (deponering)

Emissioner till qut(g) Stolt

CO2

CO

SOX HZS NOX NZO

HCl

C12

HF HC CH 4

VCM (Vinylkloridmonomer) EDC (dikloretan) Metaller

14

Miljö- belastning av alternativ värme- produktion (3)

22.5 6.6 21.1 98.8 98.800)

1.14 9350 26.3 21.4

26.0 -1.33 10400) 2.77

2.67 -717(10)

Miljö- belastning

totalt

Resultat

Miljö- Miljö. Miljö- Mil/'o'- belastning belastning belastning belastning PVC—mapp direkt (1) från av alternativ (fortsättning) (exklusive el och el- värme- totalt

alternativ värn!!!) produktion (2) produktion (3)

Emissioner till vatten (g) COD BOD Syra som H+ Nitrater

Lösta organiska ämnen Suspenderade ämnen Olja (aq) Fenol Lösta fast ämnen F osfat Tot-N

Övrigt kväve Övriga organiska ämnen 8042—

Na+

Avfall (g) Aska

Radioaktivt avfall

I Industriavfall Mineralavfall

Toxiska kemikalier Icke toxiska kemikalier "Inert chemicals" "Regulated chemiclas" Plastavfall (11)

(---) Beteckningen betyder att parametern saknas. olla beroende på att den inte är relevant. ( 1) Direkt miljöbelastning exklusive el- och alternativ värmeproduktion. Fossila bränslen och emissioner från produktion av europeisk genomsnittscl inkluderas dock då data för PVC-tillverkning erhölls i aggregerad form [Eco-profile Report 6. PWMI]. (2) Elproduktionens bidrag-till resursförbrukning. emissioner och avfall. (3) Den alternativa värmeproduktionens bidrag till resursförbrukning. emissioner och avfall. Fjärrvännen (89 MJ) har delats upp i energiresurser. Fördelningen mellan dessa redovisas i bilaga I. (4) Motsvaras av den genomsnitts el som används i Eco-profile rapporten från PWMI. (5) Fördelningen mellan olika energiresurser redovisas i bilaga 1. (6) Inkluderar fossila bränslen för produktion av europeisk genomsnittsel. (7) Inkudcrar inte fossila bränslen för produktion av europeisk genomsnittsel. (8) Inkluderar uran frän produktion av europeisk genomsnittsel. (9) Inkluderar vattenkraft från produktion av europeisk genomsnittsel. (10) Kan härröras frän "sluppen" deponering av industriavfall. därav det negativa tecknet (se avsnitt 3.4). (l 1) Plastavfallets encrgivärde redovisas även under fossila energiresurser.

15

EPS står för Enrironnwn/al Prio/'n)! Strategies in product design. EPS-systemet är en metod som används till att värdera miljöeffekter. Metoden är fortfarande under utveckling, varför resultaten bör användas med en viss förskitighet.

Med hjälp av EPS-systemet beräknas den lala/a miljöbelastningen till ett enda tal. Enheten är 1 ELU, vilket står för li'nvironrnen/al Load Uni/.

Den totala miljöbelastningen erhålls genom summering av respektive parameters miljöbelastningsbidrag. Med parametrar menas resursförbrukning, emissioner och avfall. Miljöbelastningsbidragen erhålls ur parameterns värderingsfaktor (miljöbelastningsindex). För oljeförbrukning är värderingsfaktorn 0.0l ELU per M] och för bildning av koldioxid är den 0.0889 ELU per kg.

I tabell 1 - 3 nedan redovisas beräkningen av miljöbelastningen i ELU per 1000 plastmappar för de tre studerade fallen. Observera att värderingsfaktorer inte finns för alla parametrar.

16

PE-mapp Miljö- belastning IMJ eller g]

Värderi n gsfaktorer Värdering

I"Enhet"] (I) [ELU]

Energiförbrukning (MJ) (2) Fossila energiresurser (MJ) Olja

Ej tillämpart

10

Kol 3.3 Naturgas 10 Diesel 10(3) Torv 3.3 Plastavfall (avfallsförbriinning) 10(3) Plastavfall (deponi) 10(3)

Andra energiresurser Faktorer saknas

Emissioner till luft Stoft 7.52 10-3 COZ 0.0889 CO 0.269 SOX 0.0992 HZS Faktor saknas NOX 0.217 NZO 7.02 HCl

C12

HF HC

CHj

VCM EDC Metaller Emissioner till vatten

Faktor saknas Faktor saknas Faktor saknas 0.982(4) 0.978 Faktor saknas Faktor saknas Faktor saknas

COD 1.6 10-3 BOD 2.0 10'3 Tot-N 0.080 Fosfat 0.20

Ovriga emissioner Faktorer saknas *

Avfall Faktorer saknas

(—-—) Beteckningen betyder att pz-1ran1etcr11 saknas. ofta beroende pa att den inte är relevant. (I) För resursförbrukningen iir värderingsmktorn angiven i AgELUperMJ och för emissioner i mELUper g. Referens: IVL IOXU om inget annat anges. (2) Metoden är inte tillämpbar för elektricitet. (3) Antaget samma värdcringsfaktor som för olja. (4) Antaget samma viirdcringsfaktor som för eten.

l7

PP-mapp Mil/'ö- Värderingsfaktorer Värdering belastning [MJ eller g] ["Enhet"] (I) [ELU]

Energiförbrukning (M./) (2) Ej tillämpart

Fossila energiresurser (MJ) Olja

lO

Kol 3.3 Naturgas 10 Diesel 10(3) Torv 33 Plastavfall (avfallsförbränning) 10(3) Plastavfall (deponi) 10(3) Andra energiresurser Faktorer saknas

Emissioner till luft Stolt 7.52 10'3 C02 0.0889 CO 0.269 SOX 0.0992 HZS Faktor saknas NOx 0.217 702

NZO

HCl

C12

HF HC

CH4

VCM EDC Metaller Emissioner till vatten

Faktor saknas Faktor saknas Faktor saknas 098291) 0978 Faktor saknas Faktor saknas Faktor saknas

COD 1.6 10'3 BOD 2.0 10'3 Tot-N 0.080 Fosfat 0.20 Ovriga emissioner Faktorer saknas

'Avfall

Total värdering

(---) Beteckningen betyder att parametern saknas. ofta beroende på att den inte är relevant. (1) För resursförbrukningen är viii'deringsliiktorn angiven i kgELU per MJ och för emissioner i mELU per g. Referens: IVL IOSU 0111 inget annat anges. (2) Metoden är inte tilliimpbar för elektricitet. (3) Antaget samma värderingsfaktor som för olja. (4) Antaget samma värderingsfaktor som för eten.

Faktorer saknas

18

Olja

Kol Naturgas Diesel Torv

Plastavfall (deponi)

Emissioner till luft Stoft COZ CO

SOX HZS NOX NZO HCl C12

HF HC

CH4 VCM EDC Metaller

COD BOD Tot-N Fosfat Övriga emissioner

Avfall

P V C-mapp

En ergiförbrukning (M./) (2) Fossila energiresurser (MJ)

Plastavfall (avfallsförbranning)

Andra energiresurser

Emissioner till vatten

Total värdering

Miljö— belastning

303

23.4 251 18l

-l7.8 [M.l eller gl

Värderingsfaktorer Värdering

["En/ret"] (I) [EL U]

Ej tillämpan

10 3.3 10 100) 33 100) 100)

Faktorer saknas

7.52 10-3 0.0889 0.269 0.0992 Faktor saknas 0.217 7.02 Faktor saknas Faktor saknas Faktor saknas 0.982(4) 0.978 Faktor saknas Faktor saknas Faktor saknas

1.6 10-3 2.0 10-3 0080 0.20 Faktorer saknas

Faktorer saknas

(—--) Beteckningen betyder att parametern saknas. ofta beroende på att den inte är relevant. (1) För resarsförbrukningen ar viirdcringsfaktorn angiven i leg/Elli per MJ och lör emissioner i mELUper g. Referens: lVL 1030 om inget annat anges. (2) Metoden är inte tillampbar för elektricitet. (3) Antaget samma varcleringsfaklor som för olja. (4) Antaget samma viirderingsfaktor som för eten

l9

6.1 Kommentarer till värderingen Någon systematisk känslighetsanalys ryms inte inom ramarna för denna studie. Skillnaderna mellan mapparnas värderingsresultat är dock små jämfört med de osäkerheter som normalt förekommer i värderingssteget av en LCA. Skillnaderna är också små jämfört med de osäkerheter man kan vänta sig i inventeringssteget.

Förbrukning av fossila bränslen och emissioner av C02 väger tungt i värderingen. Hur mycket de fossila bränslena betyder framgår av tabell 1 nedan. Att skillnaderna i värderingsresultaten är små beror på att skillnaderna i förbrukning av fossila bränslen och emissioner av C02 är små.

Förbrukning av fossila bränslen och energirelaterade emissioner väger relativt tungt också i andra tillgängliga värderingsmetoder.

T abell ]

Miljöbelastningsbidrag

Fossila energiresurser

Energirelaterade emissioner (1)

Summa

(1) Summan av koldioxid. kolmonoxid. svaveloxider. kväveoxider och små. (2) "Summan" överskrider totalvärdet pga av att detta avrundats nedåt. (3) ”Summan" överskrider totalvärdet eftersom det i totalvärdet ingår negativa termer.

6.2. Kommentarer till hela studien

Det finns ett antal aspekter av plastmapparnas livscykler som studien inte tar hänsyn till:

1. ] värderingen saknas värderingsfak/orer för bla följande parametrar: - De för PVC processpecifika emissionerna Clz, Cl", EDC (dikloretan) och VCM (vinylklorid). Dessa förekommer inte alls i PE/PP-fallen. - Bildningen av HC] och aska vid förbränning av PVC-avfall bidrar till att dessa emissioner blir mycket större i PVC-fallet än i PE/PP-fallen. - Mängden kemikalieavfall från plasttillverkning är störst i PVC—fallet, något mindre i PP-fallet och minst i PE-fallet. Det går dock inte att bedöma miljöbelastningen från dessa parametrar då information om kemikalieavfallets sammansättning saknas [Eco-profile Report 3 & 6. PWMI].

Tillsatser i PVC —— Tillsatsernas miljöbelastning har inte följts från "vaggan". Detta är en relativt stor försumning då en fjärdedel av PVC-folien utgörs av tillsatser.

- Avfallsförbränning av PVC Eventuell bildning av dioxiner eller andra klororganiska föreningar saknas i studien. Det ökade

behovet av kalk för neutralisation av HCl har inte heller beaktats.

— Deponering av plastavfall Bildningen av emissioner vid nedbrytning av plastavfall saknas för alla de studerade fallen. Detta lär framförallt gynna PVC-fallet då det finns en risk för utlakning av tillsatser tex dietylhexylltalat.

- Distribution av plastmappar har antagits vara samma i de olika fallen, vilket inte är korrekt då PVC-mappen väger l.3 - 1.5 gånger mer än de andra mapparna. — Analysen tar inte hänsyn till att mappar av olika plaster kanske används olika många gånger. Detta gynnar den minst hållbara mappen.

Många av dessa aspekter har liten betydelse för analysens resultat. De flesta av dem gynnar PVC-mappen. Eftersom skillnaderna i värderingsresultaten är små, talar det för att PVC- mappen är miljömässigt sämre än alternativen. Vår studie ger dock ingen definitiv, miljömässig rangordning av plastmapparna.

Denna studie kan tjäna som utgångspunkt för andra jämförelser. ( ex av andra mappar än Esseltes, annat kontorsmaterial av PVC, PP och PE, eller mappar och annat kontorsmaterial som används i andra länder. De data som används måste i så fall justeras. Exempelvis är förhållandet mellan produkternas vikt sannolikt ett annat. Transportavstånd, elproduktion och avfallshantering skiljer sig sannolikt också.

BILAGA 1 Emissionsfaktorer, transporter och resurser

Emissionfakto rer Tabell 1

Emissionsfaktorer (I) - Förbränning lg emissianMJ bränsle]

Industri- avfall

(1) Emissionfaktorerna är hämtade ur Packaging and the Environment.

T abell 2

Fjärrvärme, El, EI, El, El, svenskt svenskt danskt finskt italienskt, genomsnirr(3) genomsnitt”) genomsnittöl genomsnitt(6) genomsnitt”)

Tabell 3

Fjärrvärme, El, El, El, svenskt danskt finskt italienskt, genomsn itt(3) genomsnitt”) genomsnitt(5) genomsn itt(6) genomsnianl

___-- ___—

___— _- __

0.104

(---) Beteckningen betyder att parametern saknas. ofta beroende på att den inte är relevant.

(l) (2) (3) (4) (5)

(6) (7)

(8) (9)

Emissionfaktorer for emissioner som bildas vid utvinning av bränslen samt vid el- och ljäi'rvämte- produktion. Emissionsfaktorerna för utvinning av bränslet är identiska för olja och dieselbranslena [Packaging and the Environment]. LCA of two board qualities. CIT, 1993. Hur påverkas miljön av en kilowattimme använd el i Sverige?, Lars Lundgren, Vattenfall Research, 1992. Beräknad ur emissionsfaktorerna lör olja, kol. naturgas och biobränsle [Packaging and the Environment]. Fördelningen mellan de olika energikällorna är: kol 91 %, olja 3.7 %, naturgas 2.4 %, sol/vind 2.1 %, övriga fastbränslen (biobränslen) 0.74 % samt vattenkraft 0.06 % [Energifakta, Energi i andra länder, AB Svensk Energilörsörjning. September 1993]. Sol/vind och vattenkraft antas inte bidra med några emissioner. Yrjö Virtanen. Helsingfors Tekniska Högskola. Beräknad ur emissionsfaktorerna för olja. kol, naturgas och biobränsle [Packaging and the Environment]. Fördelning mellan de olika energikällorna är: olja 47,7 %. vattenkraft 19.3 %, naturgas 16.4 %, kol 14.6 %. sol/vind 1.5 % samt övriga fastbränslen (biobränslen) 0.50 % [Energifakta, Energi i andra länder, AB Svensk Energiförsörjning. September 1993]. Sol/vind och vattenkraft antas inte bidra med några emissioner. Volatile organic compounds (VOC ). Radioaktin avfall.

(10) Uppgift saknas.

Transporter

Transparttyp Bränsle Bränsleförbrukning [MJ/ kg km] (I) Långtradare, fjärrtransport Långtradardiesel

(l) Transpondata är hämtade ur Packaging and the Environment.

Resu rser Tabell 4 T abell 5

EI, svenskt genomsnitt

Uran

Fjr'irn'ärme, svenskt genomsnitt

Elpannor (MJ el)

Värmepumpar(-"-)

Vattenkraft (MJ el)

Olja

Olja Kol Kol

Naturgas Naturgas

Torv Torv

Biobränsle Biobränsle

Referens: Kretslopp för papperslörpackningar, Referens: LCA of two board qualitjes, IVL, 1993. CIT. 1993.

Om elförbrukningen vid tjärrvärmeproduktion delas upp i basresurser, vilket kan göras med hjälp av tabell 4, erhålls den fördelning mellan energiresurser som redovisas i tabell 6.

Tabell 6

Fjärrvärme, svenskt genomsnitt

Uran

Vattenkraft (MJ el) Olja Kol Naturgas Torv

Biobränsle

Tabell 8

El, finskt genomsnitt

Energiresurs MJ/lllJEL

tol

Uran

Vattenkraft (MJ et) Olja

Kol

Naturgas

Torv

Biobränsle

Referens: Yrjö Virtanen. Helsingfors Tekniska Högskola.

Tabell 7

El, danskt genomsnitt

Uran

Vattenkraft (MJ el) Sol/vind (MJ et) Olja Kol Naturgas Torv

Biobränsle

Referens: AB Svensk Energiförsörjning, Energifakta,

Energi i olika länder, September 1993. För beräkning av bränsleenergi har en verkningsgrad på 40 % antagits utom för biobränslen, 33 %.

Tabell 9

EI, italienskt genomsnitt

Uran Vattenkraft (MJ el)

Sol/vind (MJ el)

Olja

Kol Naturgas

Torv

Biobränsle

Referens: AB Svensk Energiförsörjning, Energifakta, Energi i olika länder. September 1993. För beräkning av bränsleenergi har en verkningsgrad på 40 % antagits utom för biobränslen. 33 %.

BILAGA 2 Livscyklernas indata

I följande bilaga redovisas utskrifter från LCA Inventory Tool som beskriver vilka indata som använts i de olika livscyklerna.

För beräkning av resultatet, dvs livscykelns totala in— och utflöden, har alltså dataprogrammet LCA Inventory Tool (LCA IT) använts. För att förstå informationen i denna bilaga ges först en schematisk beskrivning av hur LCA IT fungerar.

I en process (Process Card) läggs energiförbrukning (Energy Carrier) in i MJ per kg material tex MJ kol per kg tillverkad plast, Här har man möjlighet att låta programmet räkna ut emissioner från förbränning av bränslet. Detta utförs genom att låta programmet använda emissionsfaktorer som finns inlagda i en energidatabas (Use EF-Yes). Emissionsfaktom har enheten g emission per MJ bränsle. Om törbränningsemissionema redan inkluderas i de insamlade processemissionerna väljer man istället att inte använda emissionsfaktorema. Emissionerna från utvinning av bränslet kommer dock alltid med även om man väljer bort emissionsfaktorerna. Om även dessa emissioner inkluderas i insamlade data får man lägga in en "Energy Carrier" som inte innehåller några emissionsfaktorer. Detta är fallet i den första processen i denna studie dvs för tillverkning av plastgranulat. De emissionsfaktorer som använts i denna studie redovisas i bilaga 1.

För en transport (Transport Card) läggs transporttyp och transportsträcka in. För att beräkna emissionerna använder programmet uppgifter från en transportdatabas samt från energidatabasen. I transportdatabasen finns information om energi(bränsle)förbrukningen för varje fransporttyp i MJ bränsle per kg last och km. Programmet beräknar därefter emissionerna genom att hämta energidatabasens emissionsfaktorer för det aktuella bränslet. De transportda/a (bränsleförbrukningar) som används i denna studie redovisas i bilaga 1.

©

quer på Esseltes tillverkninq av plastmappar dvs på ett specifikt

nnv Johl och Sören Sönderqaard, muntlig kontakt. (5) Packaging and ent, Chalmers Industriteknik, 1991.

Process Card

Use output flow (15.61: kg: :: calculate emissions and energies Notes:

ens ll.

=4, lone—dist 45.000 (2) coastal & 100.000 (2) ', lang-dist 23C.006 (2) Tillverkning av PE (LDPEJ. Data ar hämtade ur Eco-profile report 3,

Massflow [kg] PE—c:a:;;at 18.000

Livscvkel för plastmapp av polveten (PE). Analysen är mvcket översiktliq och b

fall. Tillve

rkninq av råvara i form av PE-qranulat qörs i Stenunqsund, Neste, tillverkninq av PE-folie och PE—plastmappar qörs i Danmark. Den första processen, PE-tillver kninq, inkluderar alla tidiqare processteq i livscvkeln dvs råoljeutvinninq, ra ffinerinq, krackninq (etentillverkninql och polvmerisation. Dessa data har hämt ats ur rapporter sammanställda PWMI i Brvssel. Referenser: (1) Eco— ort 3, PWMI. (Zl Transportavstånd uppskattade med hjälp av kartbok. st, Landskrona, Bo Dahlberq, muntliq kontakt. (4) Esselte, Randers,

profile, Rep (3) Triopla Danmark, Jo the Environm

Outflows Material Percent Massflow [kg] PE-granulat 18.000

Process emissions Reference Particulates (l) Luft C03 (1) Luft CO (1) Luft SOx (ll Luft NOx lll Luft HCl (1) Luft HF (l) Luft Hc (1) Luft Metals ll) Luft COD ll) Vatten BOD (1) Vatten Acid as H+ (ll Vatten Nitrates (l) Vatten Metals (ll Vatten Nqu (1) Vatten Cl- (1) Vatten Dissolved organics (1) Vatten Susp (l) Vatten Oil (aq) (1) Vatten HC (l) Vatten Dissclved solids ( l) Vatten Phosphate (l) Vatten Other nitroqen (l) Vatten Industrial waste (I) Avfall Mineral waste (ll Avfall Ashes (ll Avfall Toxic chemicals (l) Avfall Non toxic chemicals (ll Avfall

Energy carrier E Factor Reference Electricitv, ne 5? No (1) Coal, no EF No (1) Gas, no EF No (1) Oil, no EE No (1) Other (fossil), ne 2? No (1)

PWMI lrefer

..52 13.000

Modes of conveyance [km] Reference

Use output flow (18.000 kg) to calculate emissions and energies Notes: Transport av PE från råvarutillverkninq i Stenungsund kninq i Herning, — Herning.

(Neste) till folietillver

Danmark. Transportrutt: Stenungsund - Göteborg Fredrikshamn

)________________—_

Process card Fohe

Material Percent PE-granulat

Inflows

Outflows PE-folie Process emissions

[ g]

Energy carrier Electricity, Danish average

[MJ] E Factor 4.700 Yes

Use output flow (16.000 kg) to calculate emissions and energies

Notes: Tillverkning av PE—folie genom extruderinq av PE—qranulat.

Massflow [kg] 18.000

18.000

Reference

Reference (M

Data är givna per kg

producerad PE-folie. Folien tillverkas av ren PE utan tillsatser. Transport Card Tm hlm Inflows Material Percent Massflow [kg] PE-folie 18.000 Outflows PE-folie 18.000 Modes of conveyance [km] Reference Road, long—distance 130.000 (2) & (4) Extraord. emissions [g] Reference

Use output flow (18.000 kg) to calculate emissions and energies

Notes: Transport av PE—folie k.

från Herning till plastmapptillverkning

Process Card Tillverkning

Material Percent PE—folia

Inflows

Outflows Plastmapp-PE

Process emissions [ g] Energy carrier [MJ] E Factor Electricity, Danish average 0.290 Yes

Reference flow le.41 Use output flow : : Notes:

: to calculate emissions and energies

i Randers, Danmar

Massflow [kg] 18.000

18.000

Reference

Reference H)

Tillverkning av olastmacp från ?E—folie baserat på Esseltes anläggning i Rander 5, Danmark, referens %. ? ast parna svetsas gen 'artsvetsninc. I detta :roc essteq har den 'onel ten - 1000 plastm___ : lagts in Vikten av 10 00 plastmappar är 1

Outflows Plastavfall-PE 7.560 Plastavfall-PE 58.000 % 10.440 Process emissions [ g] Reference Energy carrier [MJ] 2 Factor Reference

Use input flow (18.000 kg) to calculate emissions and energies Notes: Distribution och användning av plastmappar. Dessa steq antas identiska för de 5 tuderade materialen, varför de utelämnas. För förbrukade plastmappar antas en a vfallshanterinc enligt svenskt genomsnitt: 58 % förbränning och 42 % deponering (RVF: Solid waste management in Sweden—augusti 1990].

_________________________________________________________________________________________1

Transport Card Trpavhll Inflows Material Percent Massflow [kg] Plee avfall-PE 10.440 Outflows Plas fall—PE 10.440

Modes of conveyance [km] - Reference" Road, short-distance 18.000 (5)

Extraord. emissions [g] Reference

Use output flow VLO.440 kg) to calculate emissions and energies Notes: Transport av 5" iktade medela? s 5).

brukad plastmapp (avfall) till avfallshantering. 18 km är det v andet för transport av hushållsavfall till förbränning (referen

Process Card Förbränning

Inflows Material Percent Massflow [kg] Plastavfall—PE 10.440

Process emissions [ g] Reference COZ 3.10e+003 (5) PE—avfall NOx 6.900 (5) PE—avfall Energy carrier [MJ] E Factor Reference PE—avfall 43.000 No (5) Heat -38.700 No Se notes

Use input flow (L. Notes: Avfallsförbräz'; , av PE—avfall. Artas en verkningsgrad på 90 % erhålls en värm eproduktion på 7 MJ/kg PE—avfall.

___—___)

.440 kg) to calculate emissions and energies

Transport Card Trpevhll Inflows Material Percent Massflow [kg] Plastavfall—PE 7.560 Outflows Ples tfell—PE 7.560 ) Modes of conveyance [km] Reference Road, short-distance 15.000 (5) Extraord. emissions [g] Reference

iktade medelavståndet för transport av hushållsavfall till deponier (referens 5 ).

M..—___

Process Card Mpmu

Inflows Material Percent Massflow [kg] Plastavfall—PE 7.560

Process emissions [ g] Reference PE-avfall l.00e+003

Energy carrier [MJ] E Factor Reference Electricity, Swedish average 7.00e-004 Yes (5) Diesel 3.50e—002 Yes (5) Inherent energy 43.000 No Energi i material

Use input flow (7.560 kg) to calculate emissions and energies Nr>teas= Deponering av PE—avfall. Processemisionen i form av PE-avfall är avfallsmängden

Vid är noll. Processemissioner från nedbrytning av materialet tas alltså inte med.

'%

Ei Eijiiliä

Livscvkel för plastmapp av polvpropen (PP). Analvsen är mycket översiktlig och bvgger på Esseltes tillverkning av plastmappar dvs på ett specifikt fall. Till verkning av råvara i form av PP—qranulat samt tillverkning av PP-folie sker i l_ talien och tillverkning av PP—plastmappar görs i Randers, Danmark. Den första p rocessen, PP-tillverkning, inkluderar alla tidigare processteg i livscvkeln dvs råolieutvirning, raffinering, krackning (propentillverkninq) och polvmerisatio n. Dessa data har hämtats ur rapporter sammanställda PWMI i Brvssel. Referenser (l) Eco-profile, Report 3, PWMI. (2) Transportavstånd uppskattade med hjälp a v kartbok. (3) KWH—plast AB, Jakobstad, Finland, Tage Neuman, muntlig kontakt. (4) Esselte, Randers, Danmark, Jonnv Johl och Sören Sundergaard, muntlig kontak t. (5) Packaging and the Environment, Chalmers Industriteknik, 1991. (6) LCA of two board gualities, CIT 1993. (7) Kretslopp av ;appersförpackningar, IVL, 199 3.

Process Card PP Outflows Material Percent Massflow [kg] PP-granulat 16.000 Process emissions Reference Particulates (1) Luft C02 (1) Luft CO (1) Luft 503 (1) Luft HZS =. (1) Luft N03 0 (1) Luft HCl :. (1) Luft HF 1. (1) Luft HC l (1) Luft Metals 5. (1) Luft COD 0. (1) Vatten BOD 5. (l) Vatten Acid as H+ ?. (l) Vatten Nitrates :. (1) Vatten 'Metals 0. (1) Vatten NH4+ : (1) Vatten Cl- C (1) Vatten Dissolved organics 3 (1) Vatten Susp & (1) Vatten Oil (aq) ; (lj Vatten HC C (1) Vatten Dissolved solids * (l) Vatten Phosphate (1) Vatten Other nitrogen (1) Vatten Other organics (1) Vatten Industrial waste (1) Avfall Mineral waste (l) Avfall Ashes (1) Avfall Toxic chemicals (1) Avfall Non toxic chemicals (1) Avfall Energy carrier E Factor Reference Electricity, no EE No (1) Coal, no EF N: (1) Gas, no EF Nc (1) Oil, na EF N: (1) (Other (fossil), no :? Hc (1) Use output flow (16.000 kg) to : ud ene:;ies Notes: Tillverkning av ??. Date är hämtade :: is:—profiLe :eccrt 3, PWMI (referens l).

Transport Card

Inflows Material Percent Massflow [kg]

?F—craiuls: 16.000

Outflows 16.000

Use output flow (16.000 kg) to calculate emissions and energies

Notes: Transport av PP från råvarutillverkninq till folietillverkning i Milano, Italie n. Här antas ett transportavstånd på ca 500 km då uppgifter om granulattillverk ning inte funnits tillgänliga.

Process Card

Inflows Material Percent Massflow [kg] PP-granulat 16.000 Outflous PP-folie 16.000 Process emissions [ g] Reference Energy carrier [MJ] E Factor Reference Electricity, Italian average 3.460 Yes (3)

Use output flow (16.000 kg) to calculate emissions and energies

Notes: Tillverkning av PP-folie. PP-granu_a:et giuts geno: en flat dvsa på en kvld val 5. Data är givna per kg producerad ?P-folie. Folien tillverkas av ren PP utan t illsatser.

Transport Card Trpfone Inflows Material Percent Massflow [kg] PP-fclie 16.000 Outflous PP-folie 16.000 Modes of conveyance [km] Reference Road, long—distance L.50e+003 (2) & (4) Extraord. emissions [g] Reference

Use output flow (16.000 kg) to calculate emissions and energies

Notes: -—. Transport av PP-folie från Milano till plastmapptillverkning i Randers, Danmark

________________________———-__————|

Process Card TiNvenxang Inflows Material Percent Massflow [kg] PP-folie 16.000 Outflows Plastmapp—PP 16.000 Process emissions [ g] Reference Energy carrier [MJ] E Factor Reference Electricity, Danish average 0.290 Yes (4)

Reference flow 16.300 kg , Use output flow (16.000 kg :: calculate exissicns and energies

Notes: Tillverkning ? :lastmac" =11äqgning i Rander 5, Danmark, referens 4. Jing. I detta proc essteg ha: den funktione — lagts in. Vikten av 10 00 plastmappar av PP är _______4 Process Card kvädnuc

Plastmapp-PP 16.000 Outflows

Plastavfall-PP 6.720 Plastavfall—PP 58.000 & 9.280 Process emissions [ g] Reference Energy carrier [MJ] E Factor Reference

Use input flow (16.000 kg) tc calculate emissions and energies Notes: Distribution och använda; plastmappar. Dessa steg antas identiska för de 5 tuderade materialen, var utelämnas. För förbrukade plastmappar antas en a vfallshanterinq enligt 5 genomsnitt: 58 % förbränning och 42 % deponering IRVF: Solid waste management in Sweden- augusti 199m.

Transport Card T:;avhll

Inflows Material Percent Massflow [kg] Plastavfall—PP 9.280 Outflows Plastavfall—PP 9.280

Modes of conveyance [km] Reference Road, short—distance 18.000 (5)

Extraord. emissions [g] Reference

Use output flow (9.380 kg) :: calculate emissions and energies Notes: Transport av förbruka iktade medelavståndet f? 5 5).

'astmapp (avfall) till avfallshantering. 18 km är det v _ transport av hushållsavfall till förbränning (referen

.Process Card

Inflows Material Percent Massflow [kg] Plastavfall-PP 9.280

Process emissions [ g] Reference COZ 3.10e+003 (5) PP—avfall )N0x &. 900 (5) PP-avfall

lEnergy carrier [MJ] E Factor Reference

iPP— avfall 43.000 No 15)

Heat —38.700 No Se notes

lfiärrvärme (svens):t genomsnitt

) (Use input flow (9.250 kg) t: iNotes: lAvfallsförbranninc av eproduktion cå ktion lagts in Den alternati »rme dvs 22.5 & d på 90 E I" all. För ett per kg plas alternativ

2.420 Yes (6) Alt.värmeprod. Industriavfall 2.690 Yes 17) Alt.värmepr0d' Heat -4.850 No ålt.värmeprod.

i". lculate emissions and energies

vfall. Antas en verkningscrad på 90 % erhålls en värm ?P—anall. I denna box har även alternativ värmeprodu x). Jämfört med PE-falle: fattas totalt 45 MJ värme. __ktionen antas utgöras 50 % genomsnittlig fiärrvä rörbrä .a av industr fall. Antas en verkningsgra värme n industriav l erhålls 25 MJ industriavf kunna läggas in i denna box måste de knas om till :öra genom att dividera med flödet 9.2. kg. Mängden " 45/9.28 = 3.85 HJ

Transport Card

Inflows Material Percent Massflow [kg] ?-astavfell— ?? 6.720 utflows ___—___h

PP.LCA € Tue Apr 05 16:59:51 1994 Plastavfall—PP 6.720

Modes of conveyance [km] Reference Road, short-distance 15.000 (5)

Extraord. emissions [g] Reference

Use output flow (6.720 kg) to calculate emissions and energies

Notes: Transport av förbrukad plastmapp (avfall) till avfallshantering. 15 km är det v iktade medelavståndet för transport av hushållsavfall till deponier (referens 5 ).

Process Card Mpmu Inflows Material Percent Massflow [kg] Plastavfall—PP 6.720

Process emissions [ g] Reference PP-avfall l.00e+003 Industriavfall —341.000 Sluppen deponering CH4 —27.000 (7) Industriavfall COD -l.430 (7) Industriavfall BOD -0.205 (7) Industriavfall

Energy carrier [MJ] E Factor Reference Electricity, Swedish average 7.00e—004 Yes (5) PP-avfall Diesel 3.50e—002 Yes (5) PP-avfall Inherent energv 43.000 No PP—avfall Electricity, Swedish average -2.39e—004 Yes (5)Sluppen deponerin Diesel -l.19e-002 Yes (5)Sluppen deponerin Inherent energy —3.720 No Sluppen deponering

ÅUse input flow (6.720 kg) to calculate emissions and energies

Notes: Deponering av PP-avfall. Processemisionen i form av ?P—avfall är avfallsmängden vid är noll. Processemissioner från nedbrytning av materialet tas alltså inte med. Industriavf—llet som används som alternativ energikälla skulle ha deponera ts om det inte de förbrännts. Detta innebär att emissioner och energiåtgång f rån deponering industriavfall undviks. Dessa parametrar utgör alltså en milj övinst (sk sluppna emissioner etc) och får därför negativt tecken.

___________________________________________________________________________________+

Livscykel för plastmapp av polyvinylklorid (PVC). Analysen är mycket översiktl ig och bygger på Esseltes tillverkning av plastmappar dvs på ett specifikt fall . Tillverkning av råvara i form av PVC-granulat görs i Ludwigshafen, Tyskland, BASF, tillverkning av PVC-folie görs i Jakobstad, Finland, KWH—plast och plastm apparna tillverkas av Esselte-Wensbo i Malmö. Den första processen, PVC-tillver kning, inkluderar alla tidigare processteg i livscykeln dvs råolieutvinning, ra ffinerinq, krackning (etentillverkninq) och polymerisation. Dessa data har hämt ats ur rapporter sammanställda PWMI i Bryssel. Referenser: (l) Eco—profile, Rep ort 6, PWMI. (2) Transportavstånd uppskattade med hjälp av kartbok. (3) KNH—pla st AB, Jakobstad, Finland, Tage Neuman, muntlig kontakt. (4) Esselte-Wensbo, Ma lmö, Arne Junholt, muntlig kontakt. (5) Packaging and the Environment, Chalmers Industriteknik, 1991. (6) LCA of two board gualities, CIT 1993. (7) Kretslopp av pappersförpackningar, IVL, 1993.

Process Card

Outflows Material Percent Massflow [kg] PVC-pulver 18.288

Process emissions [ g] Reference Particulates 3.800 (1) Luft COZ 1.74e+003 (l) Luft CO 2.500 (1) Luft SOx 13.000 (1) Luft NOx 15.000 (1) Luft HCl 0.240 (1) Luft C12 1.00e-003 (1) Luft HC 19.000 (l) Luft EDC 0.330 (1) Luft(dikloretan) VCM 0.180 (1) Luft(vinylklorid Metals 3.00e-003 (l) Luft COD 1.100 (1) Vatten BOD 8.00e-002 (1) Vatten Acid as H+ 0.170 (1) Vatten Metals 0.200 (1) Vatten Cl- 42.000 (l) Vatten Dissolved organics 1.400 (1) Vatten Susp 2.000 (1) Vatten Oil (aq) 5.00e-002 (l) Vatten Dissolved solids 0.400 (1) Vatten Other nitrogen 3.00e—003 (1) Vatten rm Low—ms (H %tmn VCM 1.00e-003 (l) Vatten 5042— 4.800 (1) Vatten Na+ 1.500 (1) Vatten Industrial waste 2.000 (1) Avfall Mineral waste 60.000 (l) Avfall Ashes 12.000 (l) Avfall Inert chemicals 11.000 (l) Avfall Regulated chemicals 4.000 (1) Avfall

Energy carrier [MJ] E Factor Reference Electricity, no EE 4.170 No (1) Coal, no EF 6.950 No (1) Gas, no EF 15.500 No (1) Oil, no EF 5.960 No (1) Other (fossil), no 5? 0.130 No (1)

Use output flow (16.288 kg) to calculate emissions and energies

Notes: Tillverkning av ?VC genom suspensionspolymersiation. D _

a a typ av polyme:;sation och hämtade ur Eco—profile re :

03 (|): : specifika för denn , PWMI (referens 1).

O'

Transport Card

Inflows Material Percent Massflow [kg] PVC—pulver 18.288 Outflows PVC—pulver 18.338 Modes of conveyance [km] Reference Road, long—distance 600.000 (2)

Boat, coastal traffic l.20e+003 (2) & (3) Road, long-distance 300.000 (3) Extraord. emissions [g] Reference

Use output flow (18.288 kg) to calculate emissions and energies Notes: Transport av PVC från råvarutillverkning i Ludwigshafen (BASF), Tyskland till f olietillverkninq i Jakobstad, Finland. Ludwigshafen — Travemunde [Långtradare], Travemunde Björneborg [Båt] och Björneborg Jakobstad [Långtradare].

______________________________________________________________________________________

Process Card Elk

Inflows Material Percent Massflow [kg]

PVC—pulver 18.288 Tillsatser 23.800 % 5.712 Outflows

PVC—folie 24.000 Process emissions [ g] Reference Energy carrier [MJ] E Factor Reference Electricity, Finnish average 1.400 Yes (3) oil 3.460 Yes (3)

Use output flow (24.000 kg) to calculate emissions and energies Notes: Tillverkning av PVC-folie genom planetvalsextrudering. I valssvstemet, vilket ä r upphettat till ca 200 grader, manglas PVC-blandningen till en folie. Data är giVna per kg producerad PVC—folie. Mängden tillsatser är 31.2 % av mängden ren PVC dvs 0.312/(l+0.312) = 23.8 % av utflödet [PVC-folien).

%

Transport Card Trpfone ? Inflows Material Percent Massflow [kg] ( PVC—folie 24.000 Outflows ( PVC-folie 34.000 Modes of conveyance [km] Referencen' Road, long-distance 430.000 (3) Boat, coastal traffic 300.000 (2) & (3) Road, long-distance 600.000 (2) & (3) Extraord. emissions [g] Reference

Use output flow (24.000 kg) to calculate emissions and energies Notes: Transport av PVC-folie från Jakobstad, Finland till plastmapptillverkning i Mal

mö. Jakobstad — Åbo [Långtradare], Åbo Stockholm [Båt] och Stockholm - Malmö [Långtradare].

______________________________________________________________________________

Process Card Tillverkning Inflows Material Percent Massflow [kg] PVC—folie 34.000 ;Outflows ' Plastmapp-PVC 34.000 [Process emissions [ 9] Reference (Energy carrier [MJ] E Factor Reference Electricity, Swedish average 0.110 Yes UA

Reference flow 34.000 kg Use output flow (34.000 kg) to calculate emissions and ene:g;es Notes:

Tillverkning av plastmapp från PVC—folie baserat på Esselte-Wensbos anläggning i Malmö, referens 4. Plastmapparna svetsas med högfrekvens. I detta processteq har den funktionella enheten 1000 plastmappar - lagts in. Vikten av 1000 plas tmappar av PVC är 24 kg.

Process Card Nwawnnw Inflows Material Percent Massflow [kg] Plastmapp—PVC 24.000 Outflows Plastavfall-PVC 10.080 Plastavfall-PVC 58.000 % 13.920 Process emissions [ g] Reference Energy carrier [MJ] E Factor Reference

Use input flow (24.000 kg) to calculate emissions and energies

Notes: Distribution och användning av plastmappar. Dessa steg antas identiska för de 5 tuderade materialen, varför de utelämnas. För förbrukade plastmappar antas en a vfallshantering enligt svenskt genomsnitt: 58 % förbränning och 42 % deponering (RVF: Solid waste management in Sweden-augusti 1990].

_______________—_____——_———————

Transport Card Trpavmll Inflows Material Percent Massflow [kg] Plastavfall—PVC 13.920 Outflows Plastavfall-PVC 13.920 Modes of conveyance [km] Reference Road, short-distance 18.000 (5) Extraord. emissions [g] Reference

Use output flow (13.920 kg) to calculate emissions and energies

Notes: Transport av förbrukad plastmapp (avfall) till avfallshantering. 18 km är_det v iktade medelavståndet för transport av hushållsavfall till förbränning (referen 5 S%

Process Card Förbränning

Inflows Material Percent Massflow [kg] Plastavfall—PVC 13.920

Process emissions [ g] Reference C02 l.40e+003 (5) PVC—avfall NOx 2.900 (5) PVC—avfall HCl 29.200 (5) PVC—avfall Ashes 554.400 (5) PVC—avfall

Energy carrier [MJ] E Factor Reference PVC—avfall 18.000 No (5) Heat —16.200 No Se notes Fjärrvärme (svensk: genomsnitt) 6.390 Yes (6) Alt.värmeprod. Industriavfall 7.100 Yes (7) Alt.värmeprod. Heat —12.800 No Alt.värmep:od.

Use input flow (13.320 kg) tc calculate emissions and energies

Notes: AVfallsförbranning av PVC—avfall. Antas en ver: meproduktion på 16.3 HJ/kg PVC—avfall. I denna duktion lagts i: (se avsnitt x). Jämfört med P" me. Den alterr*'=' tärmeprocuktionen antas v rvärme dvs 89 Hc, samt ' n

"alternativ värme" blir då l?e/13.92 = 12.8 MJ.

Process Card Tillsatser

Outflows Material Percent Tillsatser

Process emissions [ g]

Energy carrier [MJ] E Factor

Use output flow (5.712 kg) to calculate emissions and energies Notes:

ihopklibbninq), 260 g Miukqörare (dietvlhezvlftalat, DEHP),

Transport Card Trpavhll

Inflows Material Percent Plastavfall—PVC Outflows Plastavfall-PVC

Modes of conveyance [km] Road, short-distance 15.000

Extraord. emissions [g]

Use output flow (10.080 kg) to calculate emissions and energies Notes: Transport av förbrukad plastmapp (avfall) iktade medelavståndet för transport av hus

|).

lsavfall till

Process Card Deponi

Inflows Material Percent Plastavfall—PVC

(Process emissions [ g] (PVC-avfall l.00e+003 (Industriavfall —900.00G (CHé —71 100 ,COD -3.780 'BOD —0.540 (Energy carrier [MJ] E Factor (Electricity, Swedish average 7.00e-004 Yes (Diesel 3.50e-002 inherent energy 18.000 Electricity, Swedisn average —3.lSe-OZ* .Diesel —6.30e-03 *Inherent energy -9.810 ::

*Use ;nput flow (10.330

emissions a:: energies

ad på 90 % för produktion av värme från industriavfall erhålls 98.9 MJ industri avfall. För att värdena skall kunna läggas in i denna box måste de räknas om ti ll per kg plastavfall. Detta görs genom att dividera med flödet 13.92. Mängden

Massflow [kg] &712

Reference

Reference

Per kg ren PVC tillsätts; 1 g Glidmedel (kalciumstearat), 7 g Amidvax (hindrar

20 g Slagfastkompon ent (metvlbutvlstvren, MBS), 4 g Fvll medel (SiOZ, antiblockegenskaper) samt 20

g Stabilisator (Ba—Zn-baserad). Totalt tillsätts alltså 312 g per kg ren PVC.

_________________________________________________________________________;

Massflow [kg] 10.080

10.080

Reference (&

Reference

l avfallshantering. 15 km är det v deponier (referens 5

Massflow [kg] 10.080

Reference

Sluppen deponering (7) Industriavfall (7) Industriavfall (7) Industriavfall

Reference (5) PVC-avfall (5) PVC-avfall PVC—avfall (5)Sluppen deponerin (5)Sluppen deponerin Sluppen deponering

Notes: Deponering av P C—avfall. P är avfallsmängd "'d år noll. ?rocessemis . . , :ialer tas alltså int ' Industris? llet som ' % lla skulle ha depone

_______________________________________________________________________________________________

»—_

BILAGA 3 Plastgranulat

I denna bilaga görs en jämförelse mellan de studerade plastmaterialen dvs från och med råolja till och med granulat. Dessa data är hämtade ur Eco-projile Report 3 & 6 från PWMI.

Tabell 1 Resulla/ per kg plas/granulat.

Resultat Miljöbelastning Miljöbelastning Miljöbelastning per kg tom/t totalt plastgranular

Energiförbrulming (MJ) Elektricitet, totalt (1)

Fossila energiresurser. totalt (2) Olja (bränsle) Olja (rå'vara) Kol (bränsle) Naturgas (bränsle) Naturgas (råvara)

Andra energiresurser (3) Uran (MJ bränslcencrgi) Vattenkraft (MJ el)

Emissioner till lufta;) Ston

C02

CO

SOX HZS NOX

HCl

Cl2

HF HC VCM (Vinylkloridmonomer) EDC (dikloretan) Metaller

T abc/l 1 Fortsättning.

Resultat per kg plastgranulat

Miljöbelastning totalt

Miljöbelastning totalt PVC

Miljöbelastning rom/r

Emissioner till vatten (g) COD BOD Syra som H+ Nitrater

Lösta organiska ämnen Suspenderade ämnen Olja (aq) Lösta fasta ämnen Fosfat Övrigt kväve Övriga organiska ämnen 5042

Alfa/I (g) Aska

Radioaktivt avfall Industriavfall Mineralavfall Toxiska kemikalier Icke toxiska kemikalier "Inert chemicals" "Re ulated chemicals"

(---) Beteckningen betyder nu parametern saknas. onzl beroende på all den inte är relevant. (I) Elforbrukningcn redovisas här lrols all clcn delats upp i cncrgircsurserna uran. vattenkraft, olja, kol och naturgas nedan. (2) lnkludcrnr fossila energiresurser fran elproduktion. rzlvaruförbrukning samt övrig fossil energiförbrukning, (3) Kan härröras lill elproduktion. (4) Uppgift saknas,

Eco-profile, Report 6: PVC, PWMI, APME, Bryssel. Eco-profile, Report 3: PP and PE, PWMI, APME, Bryssel. KWH-plast AB, Jakobstad, Finland, Tage Neuman, muntlig kontakt angående tillverkning av PVC— och PP-folie.

Trioplast AB, Landskrona, Bo Dahlberg, muntlig kontakt angående tillverkning av PE—folie. Esselte Wensbo, Malmö, Arne Junholt, muntlig kontakt angående tillverkning av PVC-mappar.

Esselte, Randers, Danmark, Jonny Johl och Sören Sundergaard, muntlig kontakt angående tillverkning av PVC-, PP- och PE-mappar. Helsingfors Tekiska Högskola, Yrjö Virtanen, muntlig kontakt angående finsk elproduktion. RVF-rapport: Solid waste management in Sweden, 1990.

Packaging and the Environment, Chalmers Industriteknik, Offprint from SOU 1991:77. Kretslopp för pappersförpackningar, IVL, 1993.

LCA oftwo board qualities, CIT, 1993.

Energifakta - Energi i andra länder, AB Svensk Energiforsörjning, September 1993. Återvinning av Mjölkkanong, CIT och IVL, 1994.

The EPS Enviro-Accounting Method, IVL Report 1080.

- STATENS NATURVÅRDSVERK D......m Diarienummer

Swedish Environmental Protection Agency

Dau R:; Na.

Industritekniska avdelningen Enheten för kemi- och 1993-11-30 521-5216— 93Bk livsmedelsindustri Petra Hagström Inger Klöfver Åke Undén

Kretsloppsdelegationen

Miljö- och naturresursdepartementet Tegelbacken 2 103 33 Stockholm

Utlåtande om miljöpåverkan av PVC - utvärdering för svenska förhållanden och uppdatering av "Miljöfaglig vurdering av pro- duktenes Iivslöp og oversikt over behov for tiltak" från Statens Forurensingstilsyn, Oslo daterad i Augusti 1993.

___—___

Naturvårdsverket har uppdaterat den av Statens Forurensingstilsyn genom- förda bedömningen av PVCs miljöpåverkan och belyst denna med hänsyn - till svenska förhållanden. Materialets livscykel från produktion av klor, dikloretan,vinylldoridmonomer och polyvinylklorid till slutlig kvittblivning alternativt återvinning har beaktats.

Vid klortillverkningen är det främst avgången av kvicksilver till luft och energiförbrukningen som är de för miljön mest belastande faktorema. Användningen av kvicksilver i processen skall vara avvecklad före år 2010. Framtida produktion av klor och alkali kommer troligen att ske med mem- branceller som enligt dagens kunskap inte anses orsaka några allvarligare störningar på miljön. Aven energiförbrukningen är lägre vid användandet av membranceller, men det är fortfarande en elektrolytisk process som för- brukar stora mängder elenergi.

Stränga villkor vad gäller utsläpp till luft samt för hantering av avfall inne- hållande kvicksilver och ev dioxiner ställs i samband med prövning enligt Miljöskyddslagen.

En produktionsanläggning för tillverkning av PVC finns i Sverige, i Ste- nungsund. Produktionen utgår från klorgas som beskrivits ovan samt eten från Statoils kracker intill anläggningen. Av dessa ämnen bildas dikloretan (EDC), som'sedan krackas till vinylklorid (VCM). Från upparbetningen av vinylkloriden återförs saltsyra som via s k oxiklorering reageras till diklore- tan. Från upparbetningen av de olika dikloretanströmmarna avgår lätta och

STATENS NATURVÅRDSVERK Bk

tunga biprodukter samt 5 k EDC-tjära som avfall. I vinylkloridtillverkningen uppstår också en tjärfas, VCM—tjära. I anläggningen tillverkar man mer dildoretan än vad som förbrukas vid vinylldoridproduktionen, varför en del exporteras främst till andra anläggningar i koncernen. Vinylkloriden polyme- riseras till olika produktkvaliteter i PVC-fabriken.

EDC- och VCM-stegen är starkt integrerade. Det delsteg som står för störst andel av biproduktbildning är oxykloreringen. Flera lätta och tunga bipro- duktströmmar är starkt förorenade med dioxiner och andra oönskade kloror- ganiska föreningar. De flesta destrueras i företagets egen förbränningsan- läggning numera. En lagras f.n., varför utsläppen av t ex dioxiner är små, räknat som dioxinekvivalenter. Utsläppen till vatten av andra klororganiska föreningar efter reningsverket är däremot ej försumbara och möjliga åtgärder ' bör utredas ytterligare. Luftutsläppen domineras av Vinylkloridmonomer från PVC-tillverkningen, och medför halter som ligger under lågrisknivå. i

Naturvårdsverket förbereder nu en omprövning av villkoren för anlägg- ningen. Utredningar för att närmare belysa utsläppens karaktär pågår. Verket anser att man inom ramen för prövning enligt Mib'öskyddslagen kan få till stånd de ytterligare åtgärder till skydd för miljön som är motiverade.»

Vad gäller produktion av PVC-blandningar och färdigprodukter samt an- vändningen av dessa är det valet av additiver, som avgör huruvida någon miljöpåverkan kan befaras.

Frivillig utfasning av användningen av blyföreningar och klorparaffiner har redan föreslagits i det s.k. Begränsningsuppdmget. I uppdraget föreslogs vidare målet att tillförseln av ftalater till miljön skall minska samt att miljöfarlig användning av organiska tennföreningar skall upp- ' höra. | Verket hänvisar här till de erfarenheter som vunnits och vidare kommer vinnas i det sk Plastadditivprojektet som KemI driver tillsammans med 1 Naturvårdsverket.

Anläggningar för förbränning av avfall med eller utan PVC kan utformas i så att utsläppet av dioxiner och liknande stabila klorerade föreningar blir , mycket små. Utformning och styrning av förbränningen och rökgasre- ningen är därvid avgörande. Icke obetydliga mängder stabila klorerade föreningar däribland dioxiner tillförs dock flygaskan. Den måste hanteras och deponeras så att miljögifterna ligger kvar i deponin under mycket lån . tid. Det föreligger oenighet bland forskarna vad gäller dioxinbildnings- mekanismerna vid avfallsförbränning och vilken betydelse PVC har. Färbränningsförsök stödjer teorin att klorinnehållet från PVC-andelen inte påverkar dioxinbildningen. Det finns redan tillräckligt med klar i övrigt avfall för att dioxiner skall bildas.

' 'x X X ”_le X _ '_x *'x -'x Ro f Annerberg *» X ,. 7.1

Vid deponering av PVC-innehållande avfall gäller samma överväganden som vid användningen. Additivinnehållet påverkar vilka försiktighetsåtgärder som kan vara befogade.

Vad som händer med polymeren på mycket lång sikt är dåligt utrett, risken för bildning av persistenta och toxiska föreningar bör utredas. Verket anser att arbete med att belysa denna fråga bör påbörjas omgående.

Hem frågor vad gäller påverkan vid återvinning har identifierats. Flera år under bearbetning inom verket i samverkan med övriga berörda myndig- heter. Andm bör de inom branschen verksamma utreda vidare.

I bilaga redovisas en mer detaljerad beskrivning av frågeställningama och de överväganden som ligger till grund för Verkets bedömning.

Beslut om denna skrivelse har fattats av undertecknad generaldirektör. Vid handläggningen av ärendet har i övrigt närvarit direktören L Lindau, avdel- ningsdirektörema H Bjömdal, B Drougge, I B Larsson, A Melin, B Söder- mark, Å Undén, H Wrådhe, byrådirektören P Hagström samt avdelnings- direktören I Klöfver, föredragande.

/ X_—f*'_'.__, '.- ' ._ ,: ' &. Inger Klöfver

Industritekniska avdelningen ' Enheten för kemi- och 1993-11-29 521-5216-938k

livsmedelsindustri Petra Hagström Inger Klöfver Ake Undén

PM om miljöpåverkan av PVC under materialets livscykel.

lnläning Naturvårdsverket har av Kretsloppskansliet vid Miljö- och naturresursdepar-

tementet fått en förfrågan om Verkets bedömning av miljöpåverkan av PVC. . Bakgrunden till förfrågan är Kretsloppsdelegationens uppdrag att ta fram en , handlingsplan för att undvika miljöpåverkan från PVC och andra klorerade plaster 1 förpackningar och övriga kortlivade produkter.

En mycket kort tid för att bearbeta frågeställningen fanns tillgänglig, varför Verket föreslog att en uppdatering för svenska förhållanden av "Miljöfaglig , vurdering av produktenes livslöp og oversikt over behov for tiltak" från Statens Forurensingstilsyn, Oslo daterad i Augusti 1993 skulle göras. Detta accepterades. Även Kemikalieinspektionen tillfrågades om möjligheten att _ bidraga till hälso- och miljöbedömningen. Man åtog sig att bidraga med sina

! (i

erfarenheter från pågående Plastadditivprojekt. %

Nedan följer en genomgång av de frågeställningar som beaktats av SFT, ll kompletterat med kommentarer och bedömningar över hur motsvarande situation ser ut i Sverige. Frågorna har tagits upp efter samma underrubriker. som i den norska rapporten.

Vissa ytterligare frågor har tagits upp, dessa har markerats med TILLLÄGG. -:

1. Moment: Tillverkning av C12

if ! ?]

Norge Tillverkningen av klorgas sker enligt diafragmametoden i Norge. Några utsläpp från denna produktion kommenteras inte i den norska värderingen.

:M;_ avg;

ue- Ti.

Sverige

De två klorfabn'ker som levererar klorgas till PVC- tillverkningen arbetar bägge med amalgamceller, dvs. använder kvicksilver 1 processen. Anlägg- ningarna är Hydro Plast AB" 1 Stenungsund och Eka Nobel AB 1 Bohus. Enligt Sveriges åtaganden i Nordsjökonferensavtalen skall amalgammetoden vara avvecklad före år 2010. Den metod som anses vara BAT (Best Av- ailable Technology) för klorproduktion är membranprocessen, som har både ( miljömässiga och energimässiga fördelar.

åvaror

tft

ttten

'fall

erbehandling

dukt

Sammgfattning

När man betraktar klortillverkningen utifrån ett kretsloppsperspektiv fram— står avgången av kvicksilver till luft och energiförbrukningen som mest väsentlig. Användningen av kvicksilver i processen skall, som sagts ovan, vara avvecklad före år 2010. Framtida produktion av klor och alkali kommer antagligen att ske med membranceller som idag veterligt inte orsakar några allvarligare störningar på miljön. Även energiförbrukningen är lägre vid användandet av membranceller, men det är fortfarande en elektrolytisk process som förbrukar stora mängder elenergi.

Natriumklorid förekommer i naturen som bergsalt vitt utbrett över hela jordens yta och till en omfattning av S% i havsvattnet. Natriumkloriden kan erhållas ur underjordiska avlagringar, genom gruvbrytning eller genom indunstning av havsvatten. Natriumklorid är lättåtkomligt och ingen bristvara. Framställning av klor, och alkali, är en elektrolysprocess och det åtgår stora mängder elenergi.

Det stora problemet är emissionen av kvicksilver. Den av bolagen rapportera- de emissionen kan dessutom vara för låg, mätningar med LIDAR (Light detection and ranging eller laser-radar) under våren 1992 tyder på avsevärt högre utsläpp av kvicksilver än vad bolagens egna mätningar visar.

Mindre mängder kvicksilver följer med bl.a. dagvattnet till recipient. I

avloppsvattnet finns små mängder hexaklorbensen som vid den ena anlägg- ningen leds till recipient.

Så gott som allt avfall blir kontaminerat av kvicksilver. De avfall som in- nehåller höga halter kvicksilver destilleras, eller lagras i väntan på destilla- tion, och kvicksilvret tas till vara. De lagrade mängderna är ganska an- senliga. Avfall som är lågkontaminerat med kvicksilver deponeras till viss del.

Stora mängder fast avfall fås i form av slam från rening/filtrering av saltlös- ningen. Detta avfall innehåller kalcium, magnesium, järn, sulfater och tung- metaller, halterna av dessa ämnen är dock inte högre än att slammet har deponerats. Däremot har det vid kartläggning av dioxinförekomst fram- kommit att detta, och även annat, avfall från processen innehåller dioxin i varierande halter. Dessa avfall har, p.g.a. sitt innehåll av kvicksilver, till stor del stått under kontroll även tidigare. Det pågår utredningar för att fastställa var dioxinet hamnar i slutändan och hur det ska behandlas/åtgärdas.

Ovannämnda kartläggningar har inom klor-alkaliindustrin främst rört dioxin i mark, deponier, grundvatten och sediment härrörande från äldre processtek- nik och bristfällig hantering av avfall. Förutom dioxin är områdena även kontaminerade med kvicksilver, vilket innebär att industriområdena redan idag, men framförallt på längre sikt, kommer att vara en källa för spridning av dessa ämnen till omgivningen. Arbete pågår med efterbehandling av bl.a. förorenad mark vid gamla klor-alkalifabriker .

Mindre mängder kvicksilver följer även med produkterna. Huvudparten medföljer luten, resterande emitteras med vätgasen. Det har också påvisats låga halter dioxin i hypoklorit, vilket utreds.

Faktaunderlag Av bolagen redovisade siffror för 1992

klorproduktionskapacitet: 220,0 kton klorproduktion: I95,S kton

förbrukade råvaror: ca 330 kton natriumklorid, (kalium- klorid) ca 800 GWh elenergi

utsläpp till luft: 135 kg kvicksilver klorgas (( 10 ton)

utsläpp till vatten: 1,4 kg kvicksilver ca 17 g hexaklorbensen ca 7 mg dioxin, TCDD-e Nordic till avloppsreningsverk: 4,6 kg kvicksilver

ca 0,5 mg dioxin, TCDD-e Nordic utsläpp med avfall: 1,3 kg kvicksilver lagrad mängd: 362 m3 kvicksilverhaltigt avfall

ca 250 mg dioxin, TCDD-e Nordic

l utsläpp med produkt: 6,2 kg kvicksilver i i

l 4

% ___—__ w...... ..

släpp till luft

2. Moment: Tillverkning av EDC, VCM och PVC

Sammanfattning

En produktionsanläggning finns i Sverige, i Stenungsund. Produktionen utgår från klorgas som beskrivits ovan samt eten från Statoils kracker intill anlägg- ningen. Av dessa ämnen bildas dikloretan (EDC), som sedan krackas till vinylklorid (VCM). Från upparbetningen av vinylkloriden återförs saltsyra som via s k oxiklorering reageras till dikloretan. Från upparbetningen av de olika dikloretanströmmarna avgår lätta och tunga biprodukter samt 5 k EDC- tjära som avfall. I vinylkloridtillverlmingen uppstår också en tjärfas, VCM- tjåra. I anläggningen tillverkar man mer dikloretan än vad som förbrukas vid vinylldoridproduktionen, varför en del exporteras, främst till andra anlägg- ningar i koncernen. Vinylkloriden polymeriseras till olika produktkvaliteter i PVC—fabriken.

EDC— och VCM-stegen är starkt integrerade, det delsteg som står för störst andel av biproduktbildning är oxykloreringen. Flera lätta och tunga bipro- duktströmmar är starkt förorenade med dioxiner och andra oönskade kloror— ganiska föreningar. De flesta destrueras i företagets egen förbränningsan— läggning, en lagras f.n., varför utsläppen av t ex dioxiner är små, räknat som dioxinekvivalenter. Utsläppen till vatten av andra klororganiska föreningar efter reningsverket är däremot ej försumbara och möjliga åtgärder bör utredas. Luftutsläppen domineras av vinylldoridmonomer från PVC-tillverk- ningen, men medför halter som ligger under lågrisknivå .

Innebär utsläpp av vinylklorid cancerrisk för befolkningen?

Norge

Ämnena bryts ned till HCl på 1 - 3 dagar i luft. Spridningsberåkningar visar att koncentrationen i omgivningsluften är under lågrisknivå. Koncentrationer— na varierar med tiden, diffusa utsläpp från flänsar, ventiler m m kan ge be- tydande bidrag. Inte ens vid större stötvisa utsläpp har vinylklorid kunnat påvisas i luftprover tagna utanför fabriksområdet.

Enligt en rapport från ECETOC1 kan man inte fastställa säkra exponeringsni- våer för caneerframkallande ämnen. Riskvärdering genomförd av WHO visar emellertid att risken är marginell jämfört med sådana källor som cigarettrök- ning m m. Inte desto mindre bör utsläppen reduceras så långt det är möjligt. Att bygga en ny PVC-fabrik leder till lägre utsläpp av vinylklorid.

Exponering i arbets- nilj ön

Jtsläpp till vatten

Sverige Utsläppsbilden kartlades noga för Stenungsundsanläggningen i MUST—utred- ningen (MiljöUtredningen för STenungsund). Utredningen drog slutsatsen att betydande utsläpp av dikloretan sker då förbränningsugnen ej fungerar, samt från EDC-lagret. För både dikloretan och vinylklorid beräknade man dock årsmedelhalter som låg under lågrisknivåerna för respektive ämne.

Enligt miljörapport för 1992 släpptes c.a 96 ton vinylldorid ut. Sedan början av året bränns andningsgasema från EDC-tanklagret i förbränningsugnen, varför detta utsläpp har gått ned till noll. Denna förbättring är i linje med rekommendationema från MUST-utredningen.

Utgör de låga koncentrationerna av vinylklorid i arbetsmiljön en cancerrisk eller risk för andra långsiktiga verkningar?

Norge Betryggande reglerat med arbetsmiljökrav med utgångspunkt från dagens kunskap. Koncentrationen är på ett par decennier reducerad från 100 till 1

ppm.

Sverige

I MUST-utredningens epidemiologiska del fann man inte något som tydde på att anställda i petrokemisk industri i större utsträckning än vid kontrollanlägg- ningen (Vattenfall) skulle ha medicinska symptom eller sjukdomar förorsaka- de av arbetsmiljön. Även i Sverige anges arbetsmiljön av den lokala till- synsmyndigheten vara tillfredsställande med avseende på vinylldorid.

Ger små utsläpp av dioxiner och andra klororganiska föreningar från oxykloreringssteget skadliga effekter genom koncentrering i sediment och vattenlevande organismer? Sker utsläpp av andra skadliga ämnen än dem som påvisas med dagens mätmetoder? Hur effekn'v är uppsamlingen av lakvatten från slamdeponin? Kan klamr- ganiska föreningar från den nå recipienten?

Norge I avloppsvattnet från vinylkloridfabriken påvisas inte penta- eller hexaklor- bensen, dvs finns de där är det under detektionsgränsen. Dioxinutsläpp till vatten är c:a 0,1 g/år. Analys av avloppsvattnet visar endast medelhög toxi- citet och ingen tendens till bioackumulering. Osäkerhet råder om vilka nedbrytnings-lomvandlingsprodukter som bildas och dessas eventuella miljö- skadliga egenskaper. Mätprogrammen bör utvidgas att omfatta okända' klororganiska föreningar. Möjligheten att läsa ut detta från tillgängliga AOX- data bör studeras Ämnena kan påvisas 1 slammet Samtidigt anges att AOX- analysen ger för höga värden på grund av oorganiska klorsalter i avloppsvatt net. Resultaten medger därför inte några slutsatser avseende halt av klororga niska föreningar.

vfall

Hela slamdeponin beräknas innehålla 17 g dioxiner. Allt lakvatten från deponin förs till reningsverket. Hanteringen bedöms acceptabel men vid olyckor/tillbud kan grundvattnet bli förorenat. Sådana erfarenheter finns från tidigare läckage av dildoretan.

Sedimentundersökningar visar framför allt äldre försyndelser. Man finner inga tecken till förhöjda koncentrationer av kända klorerade miljögifter.

Sverige Dioxinutsläppet 1 Stenungsund är 0,07 g/år med det renade avloppsvattnet, dvs storleksordningen är jämförbar med den i Norge. Övriga klorerade kolväten: 2700 g/år varav 90 g hexaldorbensen (mätningar- 93). Vid under- sökningar i Stenungsund har man också funnit att AOX-analysen ger för höga värden, dvs ger en överskattning av organiska klorföreningar. Andra mät- metoder måste användas.

Även i Stenungsund behandlas allt lakvatten från deponin i reningsverket.

Färska sedimentanalyser från ett flertal provpunkter utanför Bohuslän visade de högsta halterna av penta- och hexaldorbensen i Stenungsundsprovet. Anrikningsfaktorema i förhållande till bakgrund var 25 respektive 60. Att Hydro Plast är en av källorna torde vara ställt utom. tvivel med hänsyn till de påvisade halterna efter reningsverket. Även utanför Göteborg var anrikningen betydande. Inom ramen för den förestående omprövningen får ställning tas till eventuella ytterligare krav på utsläppsbegränsande åtgärder.

Bör krav ställas på förbränning av slammet så att risken för senare sprid- ning av klororganiskt material helt elimineras?

Norge

300 ton slam från reningsverket med innehåll av klororganiska ämnen depo- neras i egen deponi. Mängden klororganiskt är högre än i utsläppsströmmen. Slammet innehåller per år c:a 0,5 g dioxiner, 0,18 kg hexaldorbensen m fl ämnen som är starkt miljöfarliga.

Sverige

I Stenungsund lagras per år 600 ton kemslam (mest PVC) och 200 ton bioslam, med förhållandevis låga halter klororganiskt. Från försedimentering- en kommer 350 ton PVC-avfall, och från PVC-fabriken c:a 110 ton. I Hydro Plasts slam finner man sammanlagt 0,04 g dioxinekvivalenter per år. Totalt klororganiskt uppgår till 1 g.

Norge Endast den klororganiska delen av utsläppet skiljer ut PVC-fabrikation från tillverkning av andra plaster. PVC-partiklarna har härvid endast betydelse för nedslamning.

Totalt bildas 10 g dioxiner i vinylkloridproduktionen, härav återfinns c:a 8 g i EDC-tjäran som bränns. Relativt sett är fabrikationen en liten dioxinkälla i Norge.

Förbränningen leder till 25 000 ton saltsyra som avfall årligen, vilket depo- neras på annan tomt. Bör krav ställas på återvinning för att minska risker med transporter och deponering? Norsk Hydro arbetar med att lösa det problemet före årets utgång.

Sverige

I EDC-tjäran har påvisats 38 g dioxiner räknat som helårsvärde, men materi- alet är svårt att provtaga och spridningen är stor. I en annan avfallsström, VCM-tjära finner man dioxin i storleksordningen 0,04 g. Alla dessa del- strömmar går dock till förbränning, varför utsläppen blir flera storleksord- ningar lägre. Totalt brändes 4019 ton tjäror och lätta biprodukter 1992. Till luft efter förbränning i Stenungsund går 0,16 g dioxin enligt bolagets senaste beräkningar. Det bör påpekas att analysarbetet fortfarande pågår och att dessa siffror måste betraktas som preliminära.

Avgaserna från förbränningsugnen skrubbas i ett absorptionstom, varvid be- tydande mängder ldorväte tas om hand. En mindre del av saltsyran används i Stenungsund i reningsverket, medan överskottet förs till kylvattenkanalen som c:a 10 %-ig syra. Räknat som HCl släpptes 1992 ut 2 291 ton. Eftersom syran är en skrubberprodukt kan man vänta sig ett delvis otrevligt innehåll. I två analyser 1993 har 9 respektive 281 g ldororganiskt hittats (omräknat till årssiffror), osäkerheten är alltså betydande. Helårsutssläppet av dioxiner med syran beräknas av bolaget till 0,06 g. På motsvarande sätt som i Norge får hanteringen bedömas i samband med att villkoren omprövas.

släpp till vatten l

:släpp till luft

:ponering i arbets- .ljön

3. Moment: Produktion av PVC-blandningar och färdigprodukter (plastbearbetande industri)

Norge Inga kommentarer

Sverige Inte heller i Sverige bedöms utsläppen till vatten från produktionen av PVC- blandningar och färdigprodukter vara av betydelse.

Utgör utsläpp av ftalater från produktionsprocesserna betydliga utsläpp jämfört med andra källor?

Norge

Ca 21 ton ftalater/år släpps ut från de fyra anläggningar som producerar mjuk PVC-folie. Ftalater har uppmärksammats både som miljögift och som möjligt caneerframkallande ämne. Användningen i PVC utgör 60-70% av den totala användningen i Norge. Det har påvisats att ftalater finns vitt spridda i naturen i jord, växter och sediment i stadigt ökande mänder. Detta tyder på att ämnena bryts ned långsammare i i miljön än vad som har visats i laboratorieförsök. Ftalater kan bioackumuleras i vattenlevande organismer. Uppmätta nivåer idag ligger emellertid långt under nivåer för skadlig effekt. Ytterligare koncentrering skulle kunna ge effektnivåer.

Sverige Utsläppen till luft från punktkällor uppskattades till ca 41 ton lår vid en studie utförd 1989. Se vidare avsnitt Användning - migrering/förångning.

Frigörs flyktiga tillsatser vid upphettning/bearbetning resp kan restmono- merer (VCM) i råvaran frigöras vid ytterligare bearbetning?

Norge Tillsatser regleras genom arbetsmiljökrav och VCM—restema strippas av effektivt innan polymeren lämnar PVC-fabriken. Resthaltema ligger under 1

ppm.

Sverige Samma förhållanden som i Norge såvitt känt förutsätts.

4. Moment: Användning

Exponering användaren

Brandolyckor

Tillförsel av skadliga ämnen till miljön.

Kommer förångning av VCM-rester eller flyktiga tillsatser kunna ge hälsoskadliga koncentrationer?

Norge

Monomerrester strippas/torkas bort innan PVC-compounden sänds ut från fabriken. VCM-restema i produkterna ligger under 1 ppm. Stränga krav tillämpas för PVC i kontakt med livsmedel. Trots mycket känsliga analys- metoder har man inte kunnat påvisat någon migrering av VCM över till matvaror

Sverige Samma förhållanden som i Norge.

Se avfallshantering

Kommer långlivade produkter, tex rör som är nedgrävda i jorden att efter en lång tid brytas ned och avge farliga ämnen/additiver i sådan mängder att miliöskador uppstår?

Norge

Produktemas fördelar vad gäller kvalitet och hållbarhet pekar i riktning på att tillsatsämnena stannar kvar i produkterna hela dess livslängd. Eventuellt läckage/migrering kommer knappast att ge någon miljöbelastning av be- tydelse, jämfört med andra källor. Nedbrytningen utgör ett problem först vid temperaturer över 1800C. Avspaltning av HCl har kunnat påvisats oc vid rumstemperatur, men detta förekommer i obetydlig omfattning. Man bör emellertid vara uppmärksam på att eventuell migrering av skadlig ämnen utgör ett större problem vid användning av varan jämfört med om denna äger rum på en deponi, där lakvattnet hålls under uppsikt. PVC- produkter som blir kvar i naturen efter användning (exempelvis ouppgrävda rör, olovlig deponering etc) skulle kunna medföra oönskad blybelastning på längre sikt trots att blyföreningama är stabilt bundna i PVC-polymeren.

Sverige i Lakförsök har genomförts på restprodukter av hackat kabelskrot för att ge! underlag till bedömning av den eventuella påverkan en deponering av " produkten kan ha på miljön. Försöken motsvarar i detta fall upp till ett par- års lakning. Lakvattnets innehåll av tungmetaller var lågt. Vissa av metal-

lerna förekommer i halter som överrensstämmer med bakgrundsvärden för ! yt- eller grundvatten. Detta gäller kadmium, kobolt, krom, koppar, kvick— ; silver, molybden och zink. För bly, selen, nickel och arsenik kan en svag : förhöjning skönjas i förhållande till bakgrundsvärden. AOX-analyser på i lakvattnet gav 36 mikrogram/l i det tidiga lakvattnet och 60 mikrogram/l i * det senare.

Angående nedbrytning av PVCpolymeren föreligger osäkerhet, om vilken påverkan man kan få i ett mycket långt perspektiv, se under avsnitt avfall. En nedbrytning av polymeren skulle ge en kraftigt ökad tillgänglighet för additiven

Kommer migrering/förångning från produkter i användning bidra till uppkoncentrering av ftalateri miljön?

Norge

Flyktiga additiver tex ftalater kan förångas från från Utomhusprodukter med stora ytor (presenningar, idrottshallar, PVC-belagd plåt) och tvättas ut från golvbeläggningar till följd av tvättmedlens tensidinnehåll. Man har emeller- tid inte funnit oroväckande höga värden vare sig i slam från reningsanlägg- ningar eller i miljöprov för övrigt. Se i övrigt diskussionen under moment "produktion av färdigprodukter". De pågående övergången till mindre flyktiga tillsatsämnen kommer att förbättra situationen. Man har funnit att dibutylftalat kan ge skador på inomhusväxter ("vita blad"). Detta mjuk- ningsmedel används endast i mindre mängder i PVC.

Sverige

Inom ramen för plastadditivprojektet har beräkningar gjorts av emissioner från varor enligt en beräkningsmodell, som CEFIC tagit fram. Emissioner- na från golv, tapeter, belagd plåt och väv kan grovt uppskattas till ca 400 ton per år till luft. Ftalater som via avloppsvattnet hamnar i reningsverks- slammet beräknas till ca 30 ton. Enligt de bedömningar som gjorts härrör de största ftalatemissionema från användning och inte från punktutsläpp vid produktionsanläggningar. Dessutom kan en viss långväga luftburen intrans- port till landet vara möjlig. I det till regeringen 1990-06-29 av KemI och Naturvårdsverket redovisade s.k. Begränsningsuppdraget behandlades ftalater, varvid bedömningen att tillförseln av ftalater till miljön borde minska gjordes. Det konstaterades också att kunskapen om konsekvenserna av denna miljöbelastning var otillräcklig.

Vad gäller de ftalatmängder som hamnar i reningsverksslammet bedöms dessa inte ge upphov till några problem för användningen av slammet som jordförbättringsmedel i jordbruksmarkz.

Kemikalieinspektionen bedriver i samarbete med Naturvårdsverket ett fortsatt arbete rörande plastadditiver. Bl a ftalater har studerats vidare. Se nedan.

TILLÄGG Kommer migrering/förlängning från produkter i användning att bidra till utläckage av övriga hälso- och/eller miljöskadliga tillsatsämnen?

I det tidigare nämnda Begränsningsuppdraget studerades flera substanser, som används såsom plastadditiver, nämligen klorparaffiner, tennorganiska föreningar, blyföreningar förutom den tidigare nämnda gruppen ftalater.

Frivillig utfasning av användningen av blyföreningar och klorparaffiner föreslogs i uppdraget. I övrigt föreslogs vidare att målet skulle vara att tillförseln av ftalater till miljön skulle minska samt att miljöfarlig an- vändning av organiska tennföreningar skulle upphöra.

Otillräckligt underlag för ställningstagande om behov av begränsningsåt- gärder förelåg för flera av ämnena , varför myndigheterna deklarerade att man tillsammans avsåg att fortsätta arbete med utredningar och förslag om begränsning av användningen av olika grupper av funktionskemikalier, exempelvis plastadditiver.

I Plastadditivprojektet, som påbörjades 1991 inleddes med en förstudie som huvudsakligen var inriktad mot ftalater2 och organiska tennföreningar. Hösten 1992 påbörjades huvudstudien i projektet, som nu vidgades till att omfatta alla additiv i termoplaster. Antalet additiver är mycket stort och en selektion gjordes utifrån använda volymer och ämnenas hälso— och miljö- farlighet. Selektionsprocessen gav som resultat att de två mest angelägna grupperna att arbeta vidare med var mjukningsmedel och metallföreningar (används som stabilisatorer, pigment och smörjmedel). Ämnen i andra additivgrupper kan senare komma att bli föremål för vidare utredningar.

Arbetet syftar till att identifiera eventuella risker för hälsa och miljö vid användningen av plastadditiver samt att vid behov föreslå åtgärder. Några ställningstaganden har ännu inte gjorts.

TILLÄGG:

5. Moment: Återvinning

Bildas vid upprepad återvinning och eventuellt vid användning vid hög temperatur hälso- och miljöskadliga ämnen?

Vid höga temperaturer (150-200 ”C) bryts ostabiliserad PVC ned under bildning av HCl. Vid sekundära reaktioner kan även nedbrytningsprodukter bildas. Bildning av tex bensen har konstaterats. Vid temperaturer under 70- 80 0C har man inte kunnat konstatera någon nedbryming av styv PVC. För mjukgjord PVC har dock en viss förändring i materialet konstaterats vid dessa temperaturer. Några undersökningar som beskriver huruvida persis- tenta toxiska föreningar bildas vid upprepad återvinning eller ej har inte påträffats. Denna fråga bör utredas vidare. *

Medför återvinning att nu icke acceptabla tillsatsämnen sprids till miliön på ett okontrollerbart sätt? (Exempelvis Cd, klorparaffiner, bromerade flamskyddsmedel)

Denna fråga har aktualiserats i det arbete Naturvårdsverkets Kretsloppssek— retan'at med nätverk bedriver. Frågan kommer att utredas tillsammans med berörda parter.

Vilken påverkan har PVC-beläggningen på möjligheten att återvinna plåtdelen av PVC-belagd plåt?

En jämförande studie mellan smältning av PVC-belagd plåt och andra skrotkvaliteter har genomförts av Jernkontoret? Denna tyder på att dioxin- bildningen ökar vid smältning av enbart PVC-belagd plåt. I praktiken, när PVC-belagd plåt endast utgör en del av det smälta skrotet är sannolikt andra faktorer mer avgörande för dioxinbildning och dioxinutsläpp. Dessa är förbrännings- och temperaturförhållanden i ugn och avgaskanaler samt reningsutrustninens funktion.

6. Moment: Avfallshantering

Utsläpp från avfallsför- bränningsanläggningar. Är det olämpligt att förbränna PVC iförbriinningsanläggningar på gra av risk för bildning av dioxiner, furaner och ev andra klororganiska ämnen som klorbensener och klorfenoler?

Norge Det föreligger oenighet bland forskarna vad gäller dioxinbildningsmekanis mer och vilken betydelse PVC har för dioxinbildningen. Det har utförts försök som visar att PVC-innehållet vid avfallsförbränning icke har någon väsentlig inverkan på hur stora dioxinmängder som bildas. Pågående förs" vid SI (Senter för Industriforskning, Norge) kommer att under hösten -93 bringa klarhet i dessa förhållanden'. Preliminära försök vid Universitetet i Umeå visar att klorinnehållet från PVC icke har någon avgörande be- tydelse för bildningen av dioxiner. Det tycks inte ha någon avgörande betydelse om ldoret har oorganisk eller organisk form vid tillförseln, eftersom bildningen av dioxiner sker via saltsyra.

Klor anses inte vid normala förhållanden utgöra den begränsande faktorn för dioxinbildning. Den klormängd som krävs finns i avfallet oavsett om det innehåller PVC eller ej. PVC står för ca 50 % av ldorinnehållet i avfallet idag. Efterhand som andra klorkällor såsom matavfall och papper avskiljs från avfallsströmmen via källsortering kan PVC komma att bli en dominerande klorkälla, men det är osäkert om klormängden härifrån kommer att ha en avgörande betydelse för bildningen av dioxin. Godkända anläggningar kommer emellertid att kunna utformas så att dioxinutsläppen hålls på en acceptabel nivå. Det ställs idag stränga krav utsläpp av dioxin från förbränningsanläggningar. Försök med förbränning av PVC visar att de organiska extrakten inte är mutagena. Idag förbränns ca 200 000 ton/år i kommunala anläggningar och 40 000 ton i mindre bra anläggningar. Utsläppen från de 40 000 t är lika stora som från de 200 tonnen.

Sverige

Såsom framgår av fotnot 4, stödjer resultaten från förbränningsförsöken v' SI teorin att klorinnehållet från PVCandelen inte påverkar dioxinbildninge

I Sverige finns 21 st avfallsförbränningsanläggningar, som tar hand om ca 45% av den totala insamlade hushållsavfallsmängden.

Även i Sverige regleras verksamheten av stränga miljökrav. Rökgasrening fmns installerad på samtliga anläggningar. De sammanställningar över dioxinutsläpp från avfallsförbränningsanläggningar som finns visar på kraftigt reducerade utsläpp under den gångna lO-årsperioden. Dioxinhalte har reducerats dels genom optimering av förbränningsprocessen dels med hjälp av reningsteknik. Den förbättrade förbränningen har förutom lägre dioxinhalter ut från förbränningskammaren även givit lägre halter klorfen

4Resultat från förbränningsförsöken visar samma mängd och typ av klororg niska ämnen oavsett om biomassa + NaCl ; biomassa + NaCl + PVC eller enbart PVC förbränns enligt underhandsuppgifter från med Brita Dagestad, S

ler och klorbensener, vilket är väsentligt, eftersom dessa i mindre om- fattning adsorberas på stoftpartiklar och därför inte avskiljs vid stoftavskilj- ningen.

Räkneexempel dioxiner: Dioxinhalten i rökgasen före rening uppskattas ligga i nivån 4-5 ng/Nm”, vid en väl fungerande förbränningsanläggning. Vid förbränning av 1,7 miljoner ton avfall med en produktion av 5000 NmJ/ton erhåller man således en dioxinmängd på ca 43 g/år, varav 4 g uppskattas gå till luft och 39 g hamna i flygaskan.

Kommer tungmetallinnehållet i slagg samt dioxininnehållet i flygaskan vid dagens hantering att ge tillförsel av miljögifter till miljön?

Norge Det förutsätts att slaggen slutdeponeras på ett ansvarsfullt sätt, så att tillför- sel till miljön kan uteslutas. Behandlas som Specialavfall?

Sverige

Undersökningar har visat att vissa metaller i flygaskan är mycket lätt- rörliga. Detta gäller ej dioxiner, som är fast bundet till stoftet. Stränga villkor för deponering av flygsaka har föreskrivits i tillstånden för de nyare, stora deponeringsanläggningarna. En teknikutveckling pågår och ytterligare ansträngningar behöver göras inom detta område. Man kommer successivt att införa förbättrad teknik även för övriga mindre anläggningar.

Kommer utsläpp av HCl från anläggningar utan neutralisering att utgöra ett lokalt problem för befolkningen eller vegetationen?

Norge Icke påvisat. Skadorna kommer i alla fall inte vara av allvarlig karaktär.

Sverige Alla svenska anläggningar har neutralisering av utgående rökgaser.

Kommer okontrollerad förbränning eller brand att kunna ge en betydan- de dioxintillförsel till miljön?

Norge

Vi måste anta att en del av PVC-avfallet kommer att brännas i icke god- kända anläggningar eller vid brand. Otillåten förbränning av PVC-belagda kopparkablar antas kunna ge årliga dioxinutsläpp från 5-30 g i Norge.

Sverige Även i Sverige kan olovlig förbränning av kopparkablar förekomma. Problemet har uppmärksammats och dioxinmätningar vid brännplatser har diskuterats vid Naturvårdsverkets kartläggning av efterbehandlingsbehov. Några uppgifter kring hur stor omfattning sådan förbränning har finns in tillgänliga. Lokala och regionala tillsynsmyndigheter bör uppmärksammas på riskerna.

Vad gäller bränder på deponier och i lokaler innehållande avsevärda kvart teter av PVC har förekomst av dioxiner och dioxinliknande föreningar undersökts i omgivningen både i Tyskland och i Sverige. Inga alarmerand halter påträffades. Grova beräkningar, grundade på undersökningar utförda av Miljökonsulte na i Nyköping, tyder på att deponibränder kan ge ett betydande utsläpp a TCDD-ekvivalenter , många gånger det samlade utsläppet till luft av TCDD-ekvivalenter från avfallsförbränningen i Sverige. Även här gäller andra klorkällor än PVC finns tillgängliga. Det stora antalet, ca 200 bränder per år enligt enkät i SNV-projektet De 90, kan ge ett väsentligt bidrag av dioxiner. Antal bränder bör dock minska i framtiden med de krav på gasuttag som numera ställs vid prövni av deponier.

Utsläpp från deponi/jord. Kommer det att kunna bildas biotillgängliga persistenta organiska klor föreningar från PVC-material på deponier? I så fall kommer dessa föreningar att medföra miljöstörningar för kommande generationer?

Norge

Effektiv nedbrytning äger rum först vid uppvärmning (180 -200 ”C) och UV-bestrålning. Mikrobiell nedbrytning har inte påvisats. Deponering ge ideala förhållanden för konservering av materialet. Det föreligger emelle inga klara bevis för vad som kommer att ske i ett längre perspektiv, und påverkan av olika ämnen som fmns på en deponi, mikrobiell aktivitet etc. Några undersökningar som ger en fullständig bild av nedbrytningsförhåll dena vid temperaturer under 100 ”C har inte påträffats. Starkt basisk milj kommer att ge ökad nedbrytning. Saltsyraavspaltning torde vara den mes sannolika nedbrytningsvägen. En viss saltsyreavspaltning kan påvisas än ned till så låga temperaturer som 20 ”C.

detta kräver temperaturer på 300 0C och katalysatortillsats.

Ca 30% av PVC-användningen i Norge utgörs av långlivade produkter 3 rör och kablar dvs totalt ca 15 000 ton/år. Dessa produkter har hittills b i liten grad hamnat på avfallsdeponier. Analyser av lakvatten kommer därför inte att visa någon korrekt bild över vilka ämnen som bildas vid nedbrytning av PVC samt i vilka mängder tillsatser migerar ut.

Sverige En förstudie5, vars syfte var att utreda PVC-plastens roll som förorenings- källa i kommunala avfallsdeponier har genomförts huvudsakligen som en litteraturstudie av stiftelsen Chalmers Industriteknik. Mycket få uppgifter påträffades och en försöksplan för vidare studier skisserades. Arbetet har ännu inte påbörjats.

Naturvårdsverket anser att en studie av hur PVC-plasten bryts ner och på- verkar en deponi och dess emissioner i ett mycket långt perspektiv måste belysas. Det är därför angeläget att arbeten som belyser dessa frågor på- börjas snarast.

Kommer utläckage av ftalater och andra tillsatser kunna orsaka skadliga koncentrationer i miljön?

Norge

Det har visats att ftalater och andra tillsatsämnen läcker på grund av biolo- gisk aktivitet i deponiemas övre lager. Ftalater finns idag vitt spridda i miljön i låga koncentrationer. Skadliga nivåer är hitintills icke dokumente- rade, men tendensen till ökande koncentrationer är bekymmersam.

Sverige

Några högre halter av ftalater i lakvatten från deponier har inte påträffats. Få analyser har gjorts. Lakvatten tas om hand och behandlas i kommunala reningsverk på många platser. De ftalater, som lakas ut ingår med stor sannolikhet i reningsverkets slamfas.Se avsnittet användning. En utveck- ling mot lokala reningsverk pågår.

Kommer tungmetaller (speciellt bly) att vid nedbrytning av PVC kunna utgöra en väsentlig källa för utsläpp?

Norge

Blystabilisatorer används väsentligen i rör och kablar, totalt ca 150 ton/år räknat som metalliskt bly. Detta medför en betydlig tillförsel till deponi och eventuellt vidare till miljön. Krav om tätning av mark och uppsamling av lakvatten kommer i framtiden att ge små utsläpp från deponierna. Uppkon— centrering av miljögifter i deponimassoma är emellertid inte önskvärt. Rester från förbränning av PVC kommer att utgöra ett särskilt problem.

Sverige

Se avsnittet användning. Målet är att inte tillföra deponimassoma miljö- skadliga ämnen. Vid val av plastadditiver bör hänsyn tas till denna aspekt.

* PM Diarienummer reviderat

1994—01-12 12-1118-92 KEMIKAUEINSPEKTIONEN NATIONAL CHEMICALS INSPECTORATE

Riskbegränsningsenheten Eva Ljung

Margareta Persson Tel: 08-730 67 61

PVC

Den första syntesen av monomeren vinylklorid skedde redan 1835 och polymeren observerades som ett vitt pulver 1839. Första patentet rörande en teknisk produktion registrerades 1912 men den första kommersiella produktionen skedde i USA i slutet av 20-talet och i Tyskland några år senare. Den engelska tillverkningen kom först på 40-talet.

PVC har blivit den näst största volymplasten efter polyeten. Världsproduktionen är ca 18 000 000 ton, varav 1 västeuropa 5 000 000 ton.

Skillnaden mellan PVC och andra volymplaster är att den innehåller klor förutom kol och väte. Kloren representerar 56% av molekylvikten.

Produktion

I Sverige producerades 115 000 ton PVC 1992. Importen av plastråvaran PVC var- 60 000 ton och importen av halvfabrikat av PVC var 19 000 ton. ' Exporten uppgick till 15 000 ton (2).

Vid kontakt med Hydro Plast AB redovisades följande uppgifter för Sverige 1992:

Tillverkad PVC-råvara 118 000 ton Exporterad PVC-råvara 76 000 ton Importerad PVC-råvara 52 000 ton Konsumtion av PVC-råvara 98 000 ton Export av hel— och halvfabrikat 52 500 ton Import av hel- och halvfabrikat 42 500 ton Nettoexport av hel- och halvfabrikat 10 000 ton

Användning av PVC

Man kan särskilja två mycket olika typer av PVC-produkter dels styva utan mjukgörare och dels mjuka. Styva produkter är rör och rörkopplingar, extruderade profiler, flaskor mm. Mjukgjord PVC används till kabelisolering,

golv, väggbeklädnad, slang mm. Film och folie finns i både styva och mjukgjorda kvalitér.

Sammansättning

Normalt består ett PVC-recept av mellan 5-10 olika råvaror (1),(4). PVC 50—95 % Mjukgörare 0—50% Stabilisatorer 0,2-5 % Smörjmedel 0,1—2% Fyllmedel 1-50% [Slagseghetstillsatser 0—10% Pigment 0-5% Övrigt O—5%

Polyvinylklorid framställs genom polymerisation av monomeren vinylklorid. PVC blandas med processhjälpmedel för att kunna bearbetas och med en rad olika ämnen för att få fram varierande egenskaper hos produkterna.

PVC kan blandas med att större antal tillsatsämnen och i högre koncentration än vad som är möjligt för de flesta andra polymerer. Mängden tillsatta ämnen kan variera från nära noll till nästan 50%. Det sker ingen kemisk reaktion vid blandningen, utan komponenterna förblir i huvudsak som de var före blandningen. Under produktens livstid förändras en del av de tillsatta ämnena t ex vissa stabilisatorer.

Tillsatsmedel

En del tillsatsämnen kan ha flera funktioner i plastmaterialet. Vad som tillsätts- och i vilka mängder är beroende av slutproduktens användning. Vissa grupper av tillsatsmedel finns alltid medan andra endast förekommer i vissa produktgrupper.

Mjukningsmedel

En produkt tillverkad av ren PVC är styv. Tillsätts ökande halt mjukgörare blir lprodukten först halvstyv och sedan mjuk. Molekylema i mjukningsmedlet skiljer PVC-kedjoma så att de kan röra sig i förhållande till varandra och därmed blir flexibelt. Typiska mjukningsmedel är ftalater, adipater och organiska fosfater. Andra mjukningsmedel är klorerade paraffiner, epoxiderade vegitabiliska oljor och polymerade adipater.

Tillsatt mängd: 10—50%

Användningen av vissa mjukgörare i plast i Sverige, ftalater och di— och trifettsyraestrar, har uppskattats ur information från produktregistret och från vissa kontakter med industrin. Den totala registrerade mängden av dessa ämnen redovisas också. I denna kvantitet ingår import och tillverkning.

Tabell 1. Uppskattade mängder mjukningsmedel till plastindustrin okt 1993. Kvantitetema för plastanvändning har reducerats med avseende på export. I totaltkvantiteten i produktregistret ingår import och tillverkning, dvs exportkvantiteter är inkluderade. plastanv. totalt i anmärkning i ton prod.reg

ftalater, C1—C4 510 1340 metyl-, etyl-, butyl-

butylbenzylftalat, BBP ___ dietylhexylftalat, DEHP 43700 diisooktylftalat, DIOP nu diisononylftalat, DINP

diisodecylftalat, DIDP

_ _

___

dioktylftalat. DOP ___

dialkyl(C6—Cl l)ftalat, 1080 1080 C6-C10, C7- C9,

dietylhexyladipat

_ andra disyraestrar _ ...-sym... ___ Summa ___

Kortkedjiga ftalaterna som redovisas ovan används som lösningsmedel inom plastindustrin och inte som mjukningsmedel.

DOP används ofta som benämning för DEHP. Det är därför troligt att den redovisade kvantiteten DOP ska summeras med DEHP (4).

Ur teknisk synpunkt fungerar ftalater med en alkylkedjelängd på mellan 7 och 11 kolatomer bäst (kontakter med industrin).

Alifatiska diestrar används i lågtemperaturapplikationer. Trimellitater är utmärkta mjukgörare. De används för högtemperaturapplikationer.

I övrigt används fosfater och ldorparaffiner. Enligt Kemls rapport ll/91 var förbrukningen av arylfosfater 800 ton och klorparaffiner 4500 ton 1989.

Primära värmestabilisatorer

Värmestabilisatorer används i PVC-material för att skydda detta från

nedbrytning vid bearbetning och vid exponering av den färdiga produkten för värme. All PVC måste värmestabiliseras för att möjliggöra bearbetning. Instabiliteten beror på närvaron av labilt klor i polymeren. Detta bildas vid polymerisationen och kan knappast undvikas. Exponering för värme och ljus frigör ldorväte och dubbelbindningar bildas. I samband med denna process ändras färgen. De mekaniska egenskaperna påverkas inte nämnvärt. Värmestabilisatoremas funktion är att fånga upp fri klorväte, reagera med fria radikaler och reagera med uppkomna dubbelbindningar.

* |Tillsatt mängd: 0.3-5 %

Nedanstående sammanställning är en uppskattning av 1992—års huvudsakliga användning av vissa metallinnehållande värmestabilisatorer. Den angivna kvantiteten motsvarar stabilisatormängden, inte metallinnehållet!

Tabell 2. Uppskattad förbrukning av värmestabilisatorer i Sverige, 1992 i ton (3).

barium/ Cd är förbjuden i plast i Sverige kadmium barium/ 24 5 flexibla och halvstyva profiler zink golv

1

615 kalcium/ lOO_ flexibla och halvstyva profiler 285

zink många godkända för kontakt

4 ' med livsmedel ' 1.5 styva profiler, artiklar med hög transparens oktyl- och butyl— derivat Kadmium är förbjuden bl a som stabilisator och som färgämne i Sverige. Restriktioner i Sverige och andra länder har haft till följd att dessa i stort sett är utbytta mot kadmiumfria alternativ, t ex barium/zink och kalcium/zink. De senare togs fram för användning i plast i kontakt med livsmedel. I dag har de även andra användningsområden.

org. tenn

Nyare stabilisatorsystem är under utveckling. Dessa är baserade på Ca/Mg/Al/Zn blandningar. De används bl a redan i fönster, rör och kabel.

Metallinnehällande stabilisatorer består i huvudsak av metalltvålar. Detta gäller dock inte tennföreningarna.

Tennorganiska stabilisatorer kan indelas i svavelinnehållande och svavelfria. En grov indelning av dessa ger att; svavelinnehållande är värmestabilisatorer och svavelfria är ljusstabilisatorer. Doseringen av tennorganiska stabilisatorer i PVC varierar från 0.3 till 2.5 phr (delar per hundra delar harts) beroende på användningsområde hos slutprodukten.

Blystabilisatorer kan i vissa fall ersättas med Ba/Zn och Ca/Zn—system. Industrin arbetar vidare med att finna substitut för blystabilisatorer. I tabellen redovisas kvantiteten blyföreningar. Mängden rent bly utgör ca 720 ton.

Tabell 3. Uppskattad användning av blystabilisator i PVC för olika användningsområden. Kvantiteter i ton (3).

Application lead m......

pipes and 33 000 fittings

ngn nromes __M

780 ...... .. _ non—

Den övriga användningen av värmestabilisatorer i PVC redovisas nedan.

Tabell 4. Uppskattad användning av blyfria metallstabilisatorer i PVC för olika användningsområden. Kvantiteter i ton (3).

..

__— ___ —_—n

Ba/Zn och Ca/Zn—system kan i vissa fall ersätta bly. Beträffande kabel och rör finns dock inga tungmetallfria system som kan ersätta bly över hela produktsortimentet även om lösningar finns för vissa kablar och rör av mindre dimensioner. En utveckling där kalcium används i stället för barium är på gång.

kund" värm tabilisat r r

, För att minska tillsatsen av primära värmestabilisatorer används sekundära värmestabilisatorer. Enbart sekundära stabilisatorer ger inte tillräcklig effekt. De består av omättade vegetabiliska oljor där dubbelbindningama har oxiderats

till epoxigrupper. Tillsatt mängd: 1-3%

Vanligast använda ämnen: Epoxiderad soyabönsolja, solrosolja eller linfröolja används i produkter som kommer i kontakt med mat och för medicinskt ändamål. Beta-diketoner, polyoler och organiska fosfiter används också.

Antioxidanter

I Sverige uppskattas förbrukningen av antioxidant i PVC till 30 ton 1992. Detta är troligen en underskattning av kvantiteten. Detta motsvarar ca 8 % av hela användningen av antioxidanter i plast. I huvudsak är det hindrade fenoler som används i PVC.

Tillsatt mängd: 0;02-2%

UV—stabilisatorer

Förbrukningen av UV—stabilisatorer i västeuropa var 304 ton 1988. De ljusstabilisatorer som används i PVC har redovisats under värmestabilisatorema.

Smörj medel

Tillsätts för att reglera smälthastigheten i bearbetningsmaskiner, för att sänka smältviskositeten och för att förhindra klibb i formningsverktyget.

Tillsatt mängd: 0,1—1 %

Vanligast använda ämnen: Organiska vaxer, alifatiska syror eller metallsalter av alifatiska syror

Beständigheten mot brand är bättre för PVC än för de flesta vanliga plasterna. Inblandning av vissa metalloxider görs för att ytterligare förbättra denna egenskap. Vissa mjukgörare fungerar även som flamskyddsmedel, fosforsyreestrar bildar vid brand fosforsyra som reagerar med polymeren och underlättar förkolning, vattenbildning och bildning av icke—brännbara gaser.

Tillsatt mängd: 2—5% Exempel på använda ämnen: Antimonoxid gör produkten mer svårantändlig och minskar flamspridningen. Molybdenoxid minskar rökutvecklingen.

Slagseghetstillsatser och processförbättrare

Förbättrar smältegenskaper och slaghållfasthet. Tillsatt mängd: 1-10%

Vanligast använda ämnen: Klorerad polyeten, ABS, MBS, akrylater och eten- vinylacetat- sampolymerer.

Fyllnadsmedel

Tillsätts för att minska kostnaden, uppnå speciella fysikaliska egenskaper, påverka färgen eller öka motståndet mot brand. De består av finmalda mineraler från naturliga eller syntetiska källor ofta belagda med Stearinsyra.

Tillsatt mängd: 5-50%

Vanligast använda ämnen: Kalk och dolomit.

Färgämnen

Både oorganiska och organiska pigment används. Tillsatt mängd: 0,1-4%

Vanligast använda ämnen: Titandioxid, kalciumkarbonat, zinkoxid, antimonoxid, zinkstearat. Flera av ämnena kan även ha andra funkioner än som färgämne.

Blåsmedel, som används för att få porösa material, är t ex natriumbikarbonat (koldioxidutveckling). azodikarbonamid (kväveutveckling). 0,5-196

Biostabilisatorer 0,5-1 % Antistatmedel 0,2—296 Viskositetstörändrande medel 0,5-296

Kallgr

(2)

(3)

(4)

PVC og miljö, Norsk Hydro s.a. Petrokjemidivisjonen, Oslo. Utgitt i oktober 1992

Kemikalieinspektionens konsultrapporter:

Plastbranschen - Struktur och verksamhet, Sten Nordberg (utkast 14 september 1993).

Stabilizers for therrnoplastics, Lars-Erik Edshammar (utkast november 1993).

Synpunkter från referensgruppen.

Kartläggning av företag som använder

PVC

Ett arbete av Petter Norrthon, Tomas Gärdström & Teresia Israelsson

Miljöteknik lnstutitionen för Fysik och Mätteknik 581 83 Linköping 013-28 10 00

. aft;

Industritekniska avdelningen 1994-05-02 521-5216-948! Enheten för kemikaliefrågor och kemisk industri Ad Bo Drougge Ad Inger Klöfver Ad Åke Undén

Naturvårdsverket 171 85 SOLNA & & STATENS NATURVÅRDSVERK

Datum SNV s diarienummer

Kretsloppsdelegationen Miljö- och naturresursdepartementet Tegelbacken 2

103 33 Stockholm

Komplettering av utlåtande om miljöpåverkan av PVC.

Verket har till åtagit sig att till Kretsloppsdelegationen redovisa den informati som tillkommit sedan 1993-12—01 enligt muntlig överenskommelse, som sedan bekräftades skriftligt 1994-04-19.

Tillverkning av PVC-råvara

Naturvårdsverket har begärt att Hydro Plast i Stenungsund skall ta fram ett underlag för omprövning av villkor för verksamheten. Flera omfattande under- sökningar har begärts bl a gällande mark och grundvatten samt karaktärisering utsläpp till vatten. Enligt plan skulle undersöknigama redovisas 1 februari 199 Denna tidplan har inte kunnat hållas och studierna uppskattas av bolaget kun vara klara i april-maj. Bolaget uppger att förseningen delvis beror på att aktivi ter i anslutning till Kretsloppsdelegationens PVC-uppdrag tagit tid från arbetet med omprövningsärendet. —

Det är således inte troligt att hemställan om omprövning av villkor kan lämna Koncessionsnämnden för miljöskydd före hösten —94.

Utsläppsrapporlering Ytterligare mätdata från bolagets verksamhet har redovisats i Miljörapport för 1993. Storleken hos de diffusa utsläppen har diskuterats bl a vid samråd med Kretsloppsdelegationen.

I Bilaga 1 visas en sammanställning över rapporteringen från de senaste 7 år

Återvinning

Naturvårdsverket har åtagit sig att granska det material som branschen redovisat vad gäller återvinning av PVC.

Vid möte på Naturvårdsverket med representanter från Sveriges Plastförbund, Hydro Plast AB, Hydro-Borealis Prosjekt Plastgjenvinning redovisades planerad återvinningsverksamhet i Norge samt pågående återvinningsverksamhet för PVC i Europa.

Materialåtervinning

Ett stort antal återvinningsverksamheter pågår i Europa, De flesta i Tyskland, men även i övriga länder. Bland exemplen finns återvinning av golv, takfolie, fönster, dörrar och rör. I vissa fall kan det återvunna materialet användas i produktion av nya golv, rör etc. En sluten återvinningscykel kan därmed upp- rättas. Återvunnen vara läggs ofta i ett mellanskikt med nyråvara på yttersidorna. De beskrivna återvinningsanläggningama kommer att då de byggts ut i full pro- duktion ha kapacieteter vardera i storleksordningen 5 000 ton/år.

I Frankrike återvinns 10 000 ton mineralvattenflaskor av PVC. Det återvunna materialet används för rörproduktion.

Omfattningen av dagens materialåtervinning är relativt låg - en bråkdel av nytillverkad polymer. Rent tekniskt bedöms förutsättningar finnas att bygga upp system för återvinning av PVC.

Miljöpåverkan - emissioner

Studier har genomförts av ECOPLAN, Institut fiir Immissionsschutz Gmbh, i Tyskland på en anläggning för återvinning av huvudsakligen hushållsavfallsplast. Undersöknigen gjordes på uppdrag av Sudplast Kunststoffrecycling Gmbh i Erasbach/ Berching. Luften från återvinningsprocessen renades med venturiskrubber och djup-filter. Orenad resp renad luft analyserades med avseende på damm och dess metallinne- håll, metaller i gasfas, oorganisk gasformig klorid,oorganiska gasformiga fluorför- eningar, ammoniak och aminer, kväveoxider, fosfosföreningar som fosfat, sulfider och merkaptaner, svaveldioxid, formaldehyd, fenol, kresol, toluen, xylen, och bensen. Dessutom analyserades polyklorerade dibensodioxiner och dibensofuraner.

Resultaten från emissionsundersökningen uppges vara sådana att de klart under- skrider de tyska myndigheternas utsläppsgränser.

Laklesl återvunnet material

Jämförande laktester har gjorts på prover av olika plastkvaliteter inklusive åter— vunnen plast, betong och trä. Resultaten har sedan jämförts med tyska kvalitets- normer för dricksvatten, Kunststofftrinkwasserverordnung. Ren ny plast och återvunnen plast med låg andel polyolefiner avgav lägst halt utlakade ämnen och kunde godkännas för behållare och innepåsar i behållare. Försöken utfördes vid Technische Uberwachungs -Vereinung Sudwest.

Bildning av nedbrytningsprodukter i materialet.

PVC är instabilt vid formningstemperaturen. Värmestabilisator tillsätts för att förhindra och begränsa nedbrytningen. Eventuellt kan metaller exempelvis koppar katalysera nedbrytningen. Naturvårdsverket har velat få belyst huruvida det bildas lågmolekylåra klororganiska föreningar inkl dioxin vid upprepad återvinning av PVC, samt huruvida en liten mängd koppar katalyserar nedbrytningen.

Hydro Plast AB översände 1994-04-25 en försöksplan, där PVC-kabelmantel med resp utan koppartillsats skall omgranuleras upprepade gånger, varefter innehållet av nedbrytningsprodukter, både i extrakt och gasprover, analyseras. Se bilaga 1. Eventuellt kan analysresultat finnas framme 1994-05-15.

Nedbrytning av PVC i deponi

Verket påpekade i utlåtandet om miljöpåverkan från PVC från 1993-11-30 att vad som händer med polymeren på mycket lång sikt är dåligt utrett och risken för bildning av persistenta och toxiska föreningar bör utredas. Verket anser att arbetet med att belysa denna fråga bör påbörjas omgående. Frågan har diskuterats med Hydro Plast i Sverige, med Statens Forurensnings- tilsyn i Norge och Hydro i Norge. Bolaget har åtagit sig att upprätta en plan för en studie av långsiktig nedbrytning av PVC i Deponi, att redovisa ] juni 1994.

Förbränning

Kretsloppsdelegationen har ställt frågan: Vad bidrar klorandelen i PVC med idag och i framtida förbränning?

Kloret från PVC i hushållsavfall och det grovavfall som bränns i avfallsför- bränningsanläggningar bedöms svara för mellan 35-50% klor i bildade rökgaser. Detta motsvarar ett PVC-innehåll på 0,5% (» 8 500 ton PVC) i ingående osofterat avfall till förbränning och kommer huvudsakligen från konsumtionsavfall.

Det sk våta komposterbara matavfallet antas svara för ca 50 % av klorvätet i bildade rökgaser. Detta klor kommer från koksalt som tillförs livsmedlen. Vid källsortering och kompostering av denna avfallsfraktion kommer PVC att

utgöra huvudsaklig klorkälla.

Kostnader vid förbränning idag och vid förändrad avfallssammansättning:

Vid förbränning av avfall förekommer två system för neutralisering av klorvätet i bildade rökgaser. I det s.k. torra systemet blåses neutralisationsmedlet t ex kalk in i rökgasen innan stoftavskiljning sker. Bildad kalciumklorid avkiljs tillsammans med stoftet och medför en ökad mängd stoft till deponi. Kalken måste doseras i överskott vilket innebär relativt hög deponeringskostnad.

Sedan början av 1980-talet har krav ställts på avfallsförbränning som innebär att utrustning för neutralisering av rökgaserna måste installeras. Vid dagens avfalls- förbränning måste sådan utrustning finnas oavsett om PVC ingår i avfallet eller ej.

I det s.k. våta systemet kyls rökgaserna till ca 35 "C och klorvätet kommer då att tvättas ut i vätskefasen. Kondensatet måste visserligen neutraliseras, men överskott av neutralisationsmedel behöver ej tillsättas. Bildad kalciumklorid följer med det renade kondensatet ut i recipient.

En kalkyl över kostnader för neutralisering redovisas i bilaga 2. Sammanfattningsvis kan sägas att förbränning av PVC i ett system där torr neutralisering tillämpas medför en nettokostnad, medan man i det våta systemet får en nettovinst på grund av att PVC har ett högre värmevärde än genomsnittligt hushållsavfall.

Ett helt klorfritt system skulle medföra lägre investeringskostnader. Klorföre- komsten medför att korrosionsbeständiga material måste väljas, vilket är kostsamt.

Bidrar saltsyran till försumingen?

Samtliga avfallsförbränningsanläggningar är försedda med neutraliseringsutrust- ning.

Utsläpp från [IP/Stenungsund

1993 1992 1991 1990 1989 1988 198 VCM-fabriken (mätt) etylklorid diskont 1,2 1,3 1,7 2,2 9 0,7 dikloretan diskont 1,5 1,5 1,9 3 12,3 4,4 1 eten diskont 4,8 7,8 8,6 7,9 2,8 3,6 vinylklorid diskont 0,7 0,5 0,03 0,06 ( 0,3 ( 0,1 0, HCl diskont 0,2 ? 7 ? ? ? PVC-fabriken (mätt) vinylklorid kont 100 89 77 77 98,5 86,7 67,1 vinylklorid diskont 2,8 6,7 8,3 6,8 7 3,5 10,4 Tank/eger (ber) dikloretan 0 16 85 86 85,6 ? Hamn (ber) dikloretan 4,4 3,4 2,9 3,5 3,5 ? Reningsverk (ber] dikloretan O 0 0,4 0,2 ? ? vinylklorid 3 5 1,2 3,3 ? ? Området (mått) dikloretan diffust 60? 7 200? 190? ? . vinylklorid diffust 257 7 40? 40? ? ? TOTALT enl miljörapp (204) 132 189 190 219 ? . Jfr summa 119 131 187 190 219 99 111

Tabellen redovisar samtliga utsläppssiffror för kolväten och klorkolväten de senaste sju åren Den kraftiga ambitionsökningen i senare års miljörapporter framgår, men också att betydande osäkerheter råder om inte minst det totala diffusa utsläppet. Bolaget anser att beräkningar baserade på i första hand omsättningen l tanklager, hamn och reningsverk ger ett bättre mått än beräkningar med ett fåtal mätningar som bas. Spridningen ! siffrorna för 1995 är fortfarande mycket stor. Att mättekniken är besvärlig är väl känt från andra industrier, BAT anses därför internationellt vara regelbunden läcksökning för att hålla läckage nere. Hydro Plast följer ett program för läcksökning. En av källorna till dessa gasutsläpp, tanklagret, år sedan ett drygt är ansluten till förbränningen, och utsläppet därför relativt kraftigt reducerat. Det är dock svårt att belägga detta med mätdata. De värden i tabellen som anger diffusa utsläpp för området är medel- värden av ett fåtal mätningar, och inkluderar de kända punktutsläppen. Att summera samtliga värden ger därför en överskattning. Ett bättre sätt att ange totalutsläppet'för 1995 kunde vara

85 - 120 ton.

Villkor: (| beslut 78-06-07)

21 Bolaget skall i samråd med Naturvårdsverket kontinuerligt arbeta på att minska utsläppen av vinylklorid från pasta-PVOtillverkningen och när lämplig teknik föreligger införa densamma på befintliga anläggningar. 22 Bolaget skall i samråd med Naturvårdsverket utreda storleken av diffusa utsläpp från VCM- och PVC-fabrikema och vidta eventuellt nödvändiga åtgärder. Bolaget anser sig ha uppfyllt dessa krav och verket har ingen information som motsäger detta. Däremot kan man i omprövningen ställa krav på en mer intensiv utvecklingsverksamhet avseende mätteknik, med ambitionen (som bolaget säkert delar) att minska de stora osåkerhetema. Bolaget har den 2/5 givit förhandsinformation om utveckling av Högströms staketmetod. Uppenbarligen återstår utvecklings och installationsarbete, men det är rimligt att anta att en bättre kunskap om de faktiska utsläppen finns 1995.

1994—04—25 - au QEQÖF;;Ä &?Byst dt sh

FÖRSÖKSPLAN Problemställningar:

1. Bildas kortkedjiga klororganiska föreningar inkl. dioxin vid upprepad återvinning av PVC från kabel?

2. Katalyserar en liten mängd koppar nedbrytningen? 1. Litteratursökning 2. Experimentellt

2.1. Provmaterial

Ett typiskt recept för PVC—mantel utan och med tillsats av 0,1% finmalen koppar.

2.2 Bearbetning

Materialet granuleras i en dubbelskruvspruta Kraus Maffei KMD 25 vid laboratoriet för PVC-Teknisk Service i Porsgrunn.

2.3 Provtagning

Gasprover uttas vid vakuumzonen i sprutan. Granulat extraheras med lösningsmedel som utprovas.

2.4 Förförsök

Pulverkompound granuleras 2 ggr till utgångsmaterial som sedan omgranuleras upp till sex gånger i tre steg: 2, 4 och 6 ggr.

Termostabilitet och flexibilitet mätes på utgångsmaterial och efter varje steg för att fastställa ev. behov av tillsats av stabilisator resp. mjukgörare.

Metodik för uttagning av gasprov och extrahering av granulat utprovas.

2.5.1 Bearbetning

Material granuleras och eventuella tillsatser av stabilisator och mjukgörare göres efter 2 resp. 4 omgranuleringar.

2.5.2 Analyser

Extrakt av granulat Metoder: G C och masspektroskopi.

Extrakt analyseras

1. Kvantitativt efter två, fyra och sex omgranuleringar på följande utvalda, klorerade aromater:

Hexaklorbensen Pentaklorbensen Oktaklorbensen Dekaklorbifenyl

På Dioxin. Endast på 6 ggr omgranulerat material innehållande koppar.

2. Semikvantitativt efter två, fyra och sex omgranuleringar på:

Klorerade föreningar Därtill karakteriseras huvudkomponenter.

Gasprover analyseras

På gasprover görs en semikvantitativ analys av flyktiga/semiflyktiga klorerade föreningar.

Uppskattad kostnad för neutralisering av HCl från PVC vid avfallsförbränning

För neutralisering av 1 ton HCl vid 3*stö åtgår 3,06 ton Ca(Ol-l)2 vid __tort system Kostnad för 1 ton Ca(OH), anges till 1000 kr vid vått system 1 ton HCl åtgår 1,8 ton kalksten Ca Co3 Kostnad 1 ton kalksten ca 333 kr Halt HCL i rökgas ca 900 mg/nm3 tg . Antag att 450 mg/nm3 kommer från PCV, detta innebär 450mg/nm3 * 5000 nm3 = 2,25 kg HCl per ton avfall Bränd mängd avfall totalt ca 1,7 Mton ( inkl 0,4 Mton industriavfall ) Fördelning 1 Mton torr rökgasrening och 0,7 Mton på våt rökgasrening Deponeringskostnad ca 300 kr /ton avfall Transportkostnad ca 100 kr / ton avfall

Nedanstående kalkyl inkluderar ej kapitalkostnad för investering, då klorhalten i rökgasen utan PVC-klor förutsätts vara så hög att sådan utrustning ändå behövs, och att kostnad för utökning är ytterst marginell.

Torrt system

Mängd HCl är ] Mton avfall * 2,25 kg/ton = 2250 ton

Kostnad Ca(OH)2 2250*3,06*1000= 6,89 Mkr Deponeringskostnad 2250*4,06*300= 2,74 " Transportkostnad 2250*4,06*100= 0,91 "

Summa 10,54 Mkr Detta ger då 10,54 kr/ton avfall

Energivärde PVC Mängd PVC -plast som bränns 2250*2= 4500 ton Värmevärde PVC 20 MJ/kg Värmevärde olja 40 MJ/kg Oljepris 3000 kr/ton

4500 ton PVC motsvarar då 2250 ton olja och har då ett värde av 6,75 Mkr och ger då 6,75 kr/ton avfall

Kostnad för HCl-neutralisering blir då 10,54 - 6,75 = 3,79 kr/ ton avfall eller totalt 3,79 Mkr således en minuspost

Vått system (Göteborgsvariant)

Mängd HCl är 0,7 Mton * 2,25 kg / ton = 1575 ton

Kostnad Ca(Co)3 1575*1,8*333,= 0,94 Mkr Vid neutraliseringen bildas CaCl + CO2 Kalciumkloriden stannar inte i vattenreningssteget utan släpps ut i recipient varför inget slam erhålls som måste deponeras och följdaktligen inte innebär vare sig deponerings eller transportkostnad.

Detta ger då 1,34 kr/ton avfall

Total kostnad torrt och vått system

1 Mton - 3,79 Mkr 0,7 Mton +5,4l Mkr

+ 1,62 Mkr Total kostnad 1,62 Mkr/ 1,7 Mton = 0,95 kr / ton avfall inkomst

Då hälften av klorvätet antogs komma från PVC kommer kostnaden för andra hälften också kosta 0,95 kr/ ton avfall plus kapitalkostnaden för investering av utrustningen.

Kostnad för att bränna avfall är i genomsnitt mer än 200 kr / ton avfall och det är inklusive kapitalkostnader för rökgasrening och i förhållande till detta är kostnaden för neutralisering av HCL-klorvätet från PVC liten.

Det syns därför inte som en nödvändighet att sortera ut PVC-plasten och i vart fall inte för de anläggningar som har våta system. Det är mer en ekonomisk fråga än en miljöfråga.

Förord

Rapporten handlar om PVC. men inte specifikt om miljöpåverkan från PVC-plast. Arbetet har istället inriktat sig på att kartlägga PVC—flödet i telmosvären, varför man använder PVC och i vilken mån det finns ersättningsmaterial. Vi har Rasökt göra detta så objektivt som möjligt Vår wrhOppning är att arbetet innehåller värdefull och intressant information och år i överensstämmelse med åtagandet.

Arbetet har skett under kort tid och mycket av informationen är inhämtad via telefon. Vi villdärförhärtatillfälleti aktaubeommsäktforeventuellafelstavadepersonnamn och företag. Vi vill samtidigt passa på att tacka alla de som delat med sig av sin kunskap kring användningen av PVC.

Linköping 94.03.31

WWW WW %%

Petter Norrthon Tomas Gärdstnöm Teresia Israelsson

1 Inledning ......................................................................................................................... 1 1.1 Bak nd .......................................................................................................... 1 1.2 Syfte ................................................................................................................. 1 1.3 Översikt PVC—flöde .......................................................................................... 1 1.4 Avgränsningar ................................................................................................... 2 1.5 Direktiv och specificerad undersökningsuppgift. 3 1.6 Metod .................................................................................. 3 1.7 Felkällor ............................................................................................. 4 2 Identifiering av PVC-flödet .............................................................................................. 5 3 Ren PVC och compound ................................................................................................. 8 3.1 Ren PVC ........................................................................................................... 8 3.1.1 Beskrivning av område ....................................................................... 8 3.2 Compounderare ................................................................................................ 9 3.2.1 Beskrivning av område ......................................................... 4 Halvfabrikat ...................................................................................... 4.1 Folier i PVC ........................................................................... 4.1.1 Beskrivning av området .................................................................... 10 4.1.2 Substituerbarhet ........................................................................... 11 4.2 Bestruken väv .................................................................................................. 12 4.2.1 Beskrivning av område ......................................................... ....12 4.2.2 Substituerbarhet ................................................................... 12 4.3 Profiler ................................................................................................ ....13 4.3.1 Beskrivning av område .................................... ....13 4.3.2 Substituerbarhet ............................ ....13 4.4 Slang ............................................................................................. 14 4.4.1 Beskrivning av område ..................................................................... 14 4.4.2 Substituerbarhet ............................................................................... 15 4.5 Kabel .............................................................................................................. 15 4.5.1 Beskrivning av område ..................................................................... 15 4.5.2 Substituerbarhet ....................................................................... 16 4.6 Färg ........................................................................................................ 17 4.6.1 Beskrivning av område ....................... 17 4.6.2 Substituerbarhet .................................... 17 4.7 Tekniska detaljer och porös PVC .................................................................... 18 4.7.1 Beskrivning av område ..................................................................... 18 4.7.2 Substituerbarhet ......................................................... 5 Produktområden ...................................................................................... 5.1 Förpackningar ........................................................................... 5.1.1 Beskrivning av område ..................................................................... 5.1.2 Substituerbarhet .................................................................... ....20 5.2 Sjukvårdsartiklar och läkemedelsförpackningar ................................... ....21 5.2.1 Sjukvårdsaniklar .............................................................................. 21 5.2.1.1 Beskrivning av område ...................................................... 21 5.2.1.2 Substituerbarhet ................................................................ 22 5.2.2 läkemedelsförpacknin gar ................................................................ 22 5.2.2.1 Beslcrivning av område ...................................................... 22 5.2.2.2 Substimerbarhet ................................................................ 23 5.3 Fordonsprodukter ........................................................................................... 23 5.3.1 Beskrivning av område ........................................ 5.3.2 Substituerbarhet ............................................................................... 24

5.4 Kontor och produkter med tryck ..................................................................... 25 5.4.1 Beskrivning av område.... ........................................ 25 5.4.2 Substituerbarhet ........................................... .. 5.4.2.l Pärmar, fordral och fickor ........................ .. 5.4.2.2 Tape .................................................................................. 5.4.2.3 Produkter med tryck .......................................................... 26 5.5 Husgeråd och möbler ...................................................................................... 27 5.5.1 Beskrivning av område ..................................................................... 27 5.5.2 Substituerbarhet ............................................................................... 27 5.6 Elektriska produkter ........................................................................................ 28 5.6.1 Beskrivning av område ..................................................................... 28 5.6.2 Substituerbarhet ............................................................................... 29 5.7 Fritid ............................................................................................................... 29 5.7.1 Beskrivning av område.... 5.7.2 Substituerbarhet ................................................. 5.7.2.1 Regnställ, sportartiklar, skor och väskor... ..30 5.7.2.2 Leksaker .............................................................. ...30 5.7.2.3 Presenningar/ regnskydd ................................................... 30 5.8 Bygg och anläggning ...................................................................................... 31 5.8.1 Övergripande beskrivning av område ............................................... 31 5.8.2 Rör ................................................................................................... 32 5821 Beskrivning av område ...................................................... 32 5.822 Substituerbarhet ................................................................ 33 5.8.3 Golv och tapeter ............................................................................... 36 5.8.3.1 Besloivning av område ...................................................... 37 5.8.3.1 Substituerbarhet ...................................... 37 5.8.4 Takplast och profiler ..................... ..39 5.8.4.1 Beskrivning av område ........... ...39 5.8.4.2 Substituerbariiet ................................................................ 39 5.9 Industri- och maskindetaljer ............................................................................ 40 5.9.1 Beslcrivning av område ..................................................................... 40 5.9.2 Substituerbarhet ......................................................................... . ..... 40 6 Resultat .......................................................................................................................... 41 6.1 Flödet .............................................................................................................. 41 6.2 PVC-bearbetande företag ................................................................................ 41 6.3 PVC-mängder ........................................................................................... . ..... 43 6.4 Export och import ........................................................................................... 45 6.5 Substituerbarhet ...... 47 7 Slutdiskussion ................ ...49 8 Källor ...51 Muntliga ......................................................................................................... . ..... 51 Skriftliga ............................................................................................................... 53

Bilagor ........................................................................................................................ . ..... 54

1 Inledning

1.1. Bakgrund

Regeringen uppdrog 1993-05-27 lcretsloppsdelegationen att utarbeta en handlingsplan för att minska miljöpåverkan från PVC och andra klorerade plaster. Handlingsplanen skulle redovisas senast den 1 januari 1994 för "kortlivade” och 1 juni 1994 för ”långlivade” produkter. Kortlivade produkter innebär produkter med en livslängd på upp till 15 år. Då gränsdragningen mellan kortlivade och långlivade produkter är svår att dra, så har krets- loppsdelegationen valt att redovisa en gemensam plan omfattande alla typer av PVC- produkter. Denna kommer att presenteras senast den 1 juni 1994.

I november 1993 gjordes utredningen ”Åtgärder för att minska miljöpåverkan av PVC och andra klorerade plaster. Ekonomi och konkurrenskraft vid olika former av åtgärder." Detta arbete kring de kortlivade PVC-produktema utfördes av civilingenjörema Petter Norrthon och Tomas Gärdström vid avdelningen Miljöteknik, Linköpings Tekniska högskola.

Den 18/2 1994 fick avdelningen Miljöteknik ånyo förtroendet att utföra ett kart— läggningsuppdrag åt Kretsloppsdelegationen. Föreliggande arbete behandlar uppgiften: ”Kartläggning av företag som använder PVC.” Arbetet ska vara en studie av användning av långlivade produkter samt ett sammandrag av redan gjord kartläggning av de kortlivade produkterna. Detta arbete utförs av civilingenjörema Petter Norrthon, Tomas Gärdström och Teresia Israelsson.

1.2. Syfte

Syftet med arbetet är att ge en övergripande bild av PVC-flödet i teknosfären. Arbetet ska också belysa varför PVC användas idag och vilka alternativa material som är möjliga att använda.

1.3 översikt PVC-flöde

I denna översikt ges en övergripnade beskrivning av PVC-flödet från producent till konsument (se figur 1.1). PVC tillverkas av petroleumprodukter och koksalt. Vid denna process framställs också NaOI-l. I Sverige finns en _stor PVC-tillverkare, Hydro Plast AB, som har ca 50% av den svenska marknaden. Cirka 100.000 ton PVC används totalti Sverige varje år och ungefär 20% av denna mängd används till kortlivade produkter (kortare livslängd än 15 år).

PVC blandas i allmänhet med olika additiv till en s k compound, som till 10-50% består av andra ämnen än ren PVC. Additiven gör det möjligt att ge PVC en hel rad olika egen- skaper. Compounden kan tillverkas av speciella företag, 5 k compounderare, eller av plast- produkttillverkaren själv.

Producenter av olika plastprodukter kan antingen tillverka haltfabrikat eller slutprodukter. Tillverkare av PVC-råvara, compound och halvfabrikat omfattar ett begränsat antal företag, medan tillverkare av slutprodukter omfattar ett stort antal företag inom olika verksamhets- områden. '

I rapporten har en mängd slutprodukter sammanförts inom ett antal olika produkt- områden. Inom respektive produktområde kan i vissa fall flera steg i förädlingskedjan innefattas genom att produkterna ingår som komponenter i olika typer av slutprodukter. Ett exempel är att PVC—detaljer kan användas som komponenter i tex bilar och möbler.

När det gäller slutprodukter inom olika produktområden hanteras de ofta av någon typ av grossist/detaljist innan de når slutkonsumenten.

Ren PVC

t-

Halvfabrikat Produktområden

Figur 1 .) Översikt av PVC flödet från PVC-råvara till produktområde

1.4. Avgränsningar

Följande aktörer/delar ingår också i flödet av PVC, men kommer inte närmare att belysas i rapporten:

Petroleumindustrin Biprodukter vid PVC-produktion Additivtillverkare Enskilda konsumenter Återanvändning

Återvinning

Förbränning Deponering

PVC-användning kan ha konsekvenser även för aktörer som inte omfattas av studien.Vid exempelvis förbränning av hushållsavfall är kloret ett problem. Idag åtgärdas HCl- bildning med tex insprutning av kalk.

Alternativa material och tillverkarna av dessa kommer inte närmare att studeras.

1.5. Direktiv och specificerad undersökningsuppgift

Enligt direktiv ska följande uppdragspunkter belysas i uppdraget:

Företag som använder/tillverkar PVC-produkter och halvfabrikat. — Mängd PVC som används inom respektive företag/bransch. Alternativa material som kan ersätta PVC inom respektive företag/bransch. — Importerade produkter och halvfabrikat: användningsområden och branscher.

— Exportmarknad.

— Översiktlig bild av kostnader mellan nuvarande användning av PVC samt vid övergång till alternativa material.

I första hand omfattas produkter med en livslängd över 15 år men en samordning med kortlivade produkter krävs.

Efter några smärre förändringar fungerar givna direktiv väl som specilicerad under— sökningsuppgift. Det bör dock noteras att enskilda företag inte, mer än i undantagsfall, kommer att tas upp. Det väsentliga är istället att belysa områdesspecifika och generella tendenser. Specificerade undersökningsfrågor blir därmed:

I vilka produkter/produktområden används PVC? Antal tillverkande företag och omsättning? Till vilka produktområden används en viss typ av halvfabrikat? Vilka och i vilka mängder importeras och exporteras produkter och halvfabrikat? I vilka mängder används PVC inom respektive område? Vilka alternativa material kan ersätta PVC inom respektive område? Vilken skillnad i kostnader och kvalitet iinns mellan PVC och alternativa material?

1.6. Metod

I huvudsak har sekundärmaterial från databassökningar och från branschorgan använts för att skaffa en baskunskap. I övrigt har telefonintervjuer med företagsrepresentanter och områdeskunniga använts för att ta fram information. Uppgifter om PVC-mängder har, om så varit möjligt, angetts i mängd ren PVC-råvara och som basår har 1992 använts. När mängderna ej finns att tillgå i ren PVC har omräkning, om ej annat anges, gjorts med antaganldet att mjukgjord PVC innehåller 40% additiv och att styv PVC innehåller 15% additiv.

FQPPPNEH

Datasökningar har gjorts i ett antal databaser med följande nyckelord: PVC, polyvinylchloride, environment, pipe, floor, profiles, altematives. Vi har också låtit Byggdok göra en sökning. Vi önskade att de skulle göra sökningen efter följande frågeställningar:

1. För vilka ändamål/produkter och i vilka mängder använder byggsektorn i Sverige PVC, inkluderat industriella installationer.

2. Vilka alternativa material för respektive ändamål finns och vad har dessa för fördelar/nackdelar ur tekniska och ekonomiska perspektiv. (3. Vilka företag tillverkar PVC produkterna.) Byggdoks datasökningen gav 31 träffar.

1Omräkrringssift'ror baseras på infomation från branschintervjuer.

Företag som i tidigare studier av plastbranschen har angivit att de bearbetar långlivade PVC—produkter kommer att kartläggas. I första hand har större företag med en omsättning överstigande 10 MSEK intervjuats.

Företrädare för större företag som tillverkar/använder halvfabrikat eller produkter i PVC kommer att intervjuas via telefon. I första hand kommer VD att kontaktas. Varje intervju kommer att vara av kvalitativ art där tyngdpunkten kommer att läggas på att försöka förstå varför man gör på ett visst sätt. Till underlag för intervjuerna kommer en intervj uguide att användas. Frågorna kommeri möjligaste mån att skickas till företaget innan själva intervjun (se bilaga 1).

1.7. Felkällor

Kartläggningen har som mål att vara av övergripande och av generell karaktär. Utredama vill peka på följande möjliga felkällor.

- Vissa produkter, eller företag kan ha undgått utredarna. ' PVC-innehåll i produkter kan vara okänt hos importörer och grossister. ' Tillgänglig information för kartläggningen hari vissa fall varit begränsad. Givna uppgifter kan tex härröra från olika basår. - En önskan från utredarna har varit att presentera alla PVC-mängder i ren PVC. Då denna information inte har varit tillgänglig i offentlig statistik har ornräkningar varit nödvändiga. ' En del berörda personer/aktörer har inte kunnat nås. ' Olika företag kan använda olika mycket PVC, oberoende av storlek.Uppskattade värden är baserade på data från ett fåtal företag inom en bransch och är av den anledningen osäkra.

Fellkällor vid intervjuerna är: ' Feltolkning och missuppfattning av information kan ha skett eftersom dubbelkoll med annan primär eller sekundär data inte alltid har kunnat göras. En viss begränsning finns även i utredamas förkunskaper på området. - Intervjuade personer som vi talat med kan ha speglat personliga åsikter, snarare än företagets. ' Intervjuade personer inom en viss bransch har tenderat till att endast ange besläktade material exempelvis polymerer som alternativa material till PVC. ' Intervjuade personer kan ha .ort felaktiga uppskattningar. I vissa fall kan tex uppskattningama av mängd ren PVC i en produkt vara osäkra. ' Intervjuade personer kan avsiktligen ha låtit bli att lämna vissa uppgifter eller har avsiktligt lämnat oriktiga uppgifter. ' Företagens beskrivningar vad gäller typ av produkter har ibland varit svåra att tolka.

Arbetet sker under en kort period varför det inte alltid har funnits tillräckligt med tid för djupare förståelse av t ex olika berörda tillverlmingstekniker och material. Tidspressen bidrar till ovanstående felkällor. För att få så korrekta uppgifter som möjligt har strävan varit att intervjua personer på chefsnivå inom företagen.

2 Identifiering av PVC- Hödet

I arbetet med att identifiera till vilka halvfabrikat och inom vilka produktområden PVC används i större omfattning har ett antal källor använts. De källor som har använts för att kartlägga PVC-flödet är.

' Information från Norsk Hydro (se figur 2.1 och 2.2 samt bilaga 2). ' Listning av PVC-produkter från Arbetsrapport nr. 18 1993 PVC and Alternative Materials, Appendix B (se bilaga 3). ' Listning av PVC-produkter från Miljöprojekt nr. 132 (se bilaga 5). ' Användningsområden för PVC och användning av PVC i förpackningar i Sverige 1988, Källa: Tomas Rydberg (se bilaga 6 och 7). ' Produktion och handel med produkteri PVC. Källa: Utrikeshandel 1992 och Industri

1991 , SCB (bilaga 4, observera att denna källa inte anger ren PVC). Nordbergs branschsammanställning i Plastbranschen-struktur och verksamhet. Skandinavisk Plastindustri 92 och 93. Plast Forums lista på svenska plastbearbetare (Plastforum Nr. 6 1993). Till grund för kartläggningen av PVC-flödet ligger också gjorda telefonintervj uer.

SWEDISH PVC-MARKET 1992

FLEXlBLE 52% RIGID 48%

_. Plpo.FIttInqs su

Cable: 13%

Flexfllmåheot 47.

Coatlnu 51. Tubes,ProtIles 4'5 qu.Fllm.Sheet ”'

mald Profiles 67. Others flexible 47. Others rigid 21.

Figur 2.1 Användning av PVC i Sverige 1992. Källa: Norsk Hydro

Golv

Bestrykning

Mj Folie

Styva profiler

WCDINIDOrov—NDV'IOCDIN 000 N V (0

Figur 2.2 Användning av PVCi Sverige 1965-1992. Källa: Norsk Hydro

Information från Norsk Hydro visar till vilka tillämpningar och i vilka mängder ren PVC och compound används för produktion i Sverige se figur 2.1 och 2.2. De tre stora områdena rör, golv och kabel står för hela 69% av PVC användningen. Rör, golv och kabel kan karaktäriseras som slutprodukter. Vilka slutprodukter som innefattas i övriga områdena är mer svårtolkat. Total PVC-användningen i Sverige har sedan 1970—talet legat på en nivå kring 100 000 ton/år. Se figur 2.2.

För att få en mer detaljerad bild av PVC-användningen och antal tillverkare i Sverige, har ett omfattande datamaterial bearbetats. En uppskattning gjord utifrån en branschsamman- ställning i Plastforum Nr 6/1993 och Skandinavisk plastindustri 93 ger att det finns cirka 170-200 företag i Sverige som bearbetar PVC-plast av något slag till halvfabrikat och slutprodukter.2 Uppgifterna i branschsammanställningen grundar sig på svar från cirka 700 tillverkare av totalt 1100 tillfrågade plastbearbetare. Totalt finns 173 plasthalvfabrikatindustriföretag och 837 plastvaruindustriföretag i Sverige.3

En uppskattning är att cirka 95 st företag av PVC-plastbearbetarna i Plastforums lista kan hänföras till produkter med en livslängd under 15 år. D v 5 företag som producerar produkter för t ex förpackningar, tryck, möbler eller kontor. Ca 40 av dessa hade en omsättning på över 10 MSEK. Bedömningen försvåras av att en hel del företag tillverkar både kortlivade och långlivade produkter.

Av de cirka 170 företagen i Plastforums lista har cirka 80 stycken en omsättning som överstiger 10 MSEK/år. Andra källor har dock kompletterat bilden, vilket har inneburit att ytterligare ungefär 20 tillverkare med omsättning större än 10 MSEK har kunnat identifieras. Totalt ger detta ungefär 100 stycken tillverkare som använder PVC och har en omsättning som överstiger 10 MSEK/år.

Vår undersökning har inriktats mot dessa företag samt större importörer, återförsäljare och användare. De företag och personer som varit kontaktade återfinns under muntliga källor.

2 l Plastforum Nr ön”?! har 177 plastbearbetare angivit att de helt eller delvis arbetar med PVC. 3 Basfakta 93, tabeller ur företagsregistret. SCB.

En syntes av PVC-flödet från råvara till konsumtion presenteras i figur 2.3. I figuren anges till vilka halvfabrikat och inom vilka produktområden som PVC används i större omfattning.

En mer detaljerad figur, som anger in- eller utgående halvfabrikat samt produktområden eller typiska produkter till svenska marknaden, finns för varje område i kapitel 3, 4 och 5. Vidare uppskattas PVC-mängder, antal plastbearbetande företag, deras omsättning och antal anställda för respektive område. För de områden där storleken på företagen har varierat kraftigt och/eller PVC-användning varit mycket liten har omsättningssiffror och antalet anställda inte angivits. En siffra för typisk andel av omsättningen för produkter i PVC anges också. Denna siffra kan inte korreleras med vilka kvantiteter PVC man använder, utan ska tolkas som ett mått på hur stor del av omsättningen som är PVC beroende. Siffran är typisk, d v s talande för branschen men inte för något specifikt företag.

Halvfabrikat

Produktområden

Industri milda: och mm Hmmm Elektriska Bygg och paeknlngsr och möbler produkter anläggning detaljer

Figur 23 PVC-flödetj'rän råvara till konsumtion. Observera att de stora användningsområdena rör och golv har placerats under bygg och anläggning.

3 Ren PVC och compound

1 tillverkare i Sverige med en omsättning på drygt 1000 MSEK och ca 480 anställda. Typisk andel av omsättningen för produkter i PVC är 70%.

U » oskattade män_der i ton En PVC 1992: __|arm-r— Till månaden

130.000 84.000 ” 98-0004

3.1.1. Beskrivning av område

Den svenska marknaden för PVC var 1992 ungefar 98.000 ton, vilket är en blygsam del av Europas 5 Mton5. Från att ha varit uppe på 125.000 ton beräknades den svenska marknaden minska till 95.000 ton 1993. Främst har den minskande marknaden berott på den dåliga byggkonjukturen samt att förpackningsindustrin har eliminerat stora delar av sin PVC—användning. Cirka 40% av PVC-råvaran i Sverige (1992) kom från Hydro Plast i Stenungssund, som totalt tillverkade ca 130.000 ton. Resten kom från någon av de atdra 15 europeiska PVC-tillverkama. Produktionen av ren PVC i Sverige är ca 30% större än tillförseln till marknaden.

Vid tillverkning av PVC krävs klorgas, vilken fås från elektrolys av koksalt. Vid elektrolysen tillverkas också lut, NaOH. Lut står för ca 1/3 av omsättningen medan PVC står för ca 2/3. Om PVC inte får tillverkas i Sverige blir Norsk Hydros anläggning i Stenungssund (med ett nyanskaffningsvärde på 1,5 miljarder SEK) i princip utan valde, då anläggningen inte kan användas till annan produktion och inte är lönsam att flytta7

4 PLASTnordica nr 8 1993, siffran tolkas ange total mängd ren PVC som tillförs den svenska marknaden via tillverkare och importörer av ren PVC och compound

5 Hydm Media, 1992. PVC and the environment 6 PLASTnordica nr 8 1993 7 Wejdling Sven VD, Norsk Hydro Stenungsund

Ren PVC som är den näst vanligaste plasten efter polyeten, består till 56 viktsprocent av klor. Detta gör att PVC många gånger är billigare än de plaster som till högre grad härstammar från olja.

Ren PVC

2 tillverkare i Sverige med en omsättning på ca 120 MSEK och ca 65 anställda. Typisk andel av omsättningen för produkter i PVC är 100%.

U » oskattade män - deri ton ren PVC 1992:

_—m-_— Imsooo _—m

3.2.1. Beskrivning av område

Ren PVC-råvara levereras i pulverform, harts, som blandas med olika additiver till s k compound i form av granulat Typiskt är ca 10-15% additiv i en styv PVC för rör och ca 50% i en mjukgjord PVC för kabel. Genom additiver kan PVC göras precis så mjuk man önskar och det är just möjligheten att tillföra tillsatser i olika mängder som gör PVC så användbart. Varje tillverkare kan blanda ihop additiver så som han önner bäst och många tillverkare har egen compoundering.

Tillverkning av färdig compound står för en liten del av tillförseln av PVC till halvfabrikat- tillverkare. Endast ca 12-15.000 ton ren PVC tillförs marknaden via compound. I Sverige änns det ett antal företag som levererar PVC-compound. Av dessa är Hydro Sydplast AB och Thevinyl AB tillverkare och deras produktion var år 1992 i samma storleksordning som totala mängden in på svenska marknaden.

Compounderingsföretag är i allmänhet helt beroende av PVC som råvara. Någon beredskap eller planer för alternativ produktion finns inte i dagsläget. Att ägna sig åt alternativ produktion anses inte vara möjligt eftersom affärsidé, kunnande och maskinell utrustning ofta är helt knutna till PVC.1

8 Ur Utrikeshandel 1992. nr 39.04.210 & 39.04.220 omräknat till ren PVC (ej mjukgjord 15% additiv. mjukgjord 40% additiv) 9 Ur Utrikeshandel 1992. nr 39.04.210 & 39.04.220 områknat till ren PVC (ej mjukgjord 15% additiv. md'ukgjord 40% additiv) 1 Lindgren K. Hydro Sydplast AB

i 4 Halvfabrikat

4.1. Folier i PVC

2 tillverkare i Sverige med en omsättning på ca 310 MSEK och ca 340 anställda Typisk andel av omsättningen för produkter i PVC är 100%.

U . oskattade män _der i ton En PVC 1992: _mmn'r— Till nwknaden _mm-mr- m.aoon Irm-

4.1.1. Beskrivning av området

I produktgruppen PVC folier ingår olika typer av halvfabrikat av folietyp. Huvudsakligen indelas folien i styv och mjuk PVC-folie. En grov uppskattning av PVC-användningen för produktion av folie är 13.000 ton/år och ca 16.500 ton tillförs årligen den svenska marknaden. Tillförseln är således ca 25% större än produktionen inom landet. Av de ca 100.000 ton ren PVC (se kap 3.1) som går till halvfabrikat står produktionen av folier för ca 13% vilket stämmer bra överens med figur 2.1 (flex.frlm,sheet + rig.f11m,sheet =10%).

Styv och mjuk PVC-folie återfinns i en mängd olika produkter. Styv folie används till förpackningar exempelvis för livsmedel och läkemedel medan mjuk folie har ett otal olika tillämpningar. I tabell 4.1 ges exempel på användningsområden för halvfabrikat av folietyp. Produktområden anges i storleksordning vad gäller förbrukad PVC volym.13

11 Jämför med bilaga 4 12 Ur Utrikeshandel 1992. nr 39.20.410 & 39.20.420 omräknat till ren PVC (mjuka 60%. styva 85%) 13 Gäller för svenska tillverkare. Källor: Olsen. LW. Rieber Folie AB och Kjellander, L.. Gislaved Folie AB

Produktomrde yp av halv abrlkat Exempel p produkter Bransch Förpackningsindustn'n Styv folie Margarinförpacknin gar, blisterförpacknin gar för läkemedel Fritid/möbler, Dekorativ beläggningsfolie Audio/video, inredning i t ex

inrednin_ mm husva_ ar, båt, f _,

Fordon (Inredning i bilar, Fordonsfolie Instrumentpaneler, bussar, lastbilar, tåg, flyg) dörrsidor, innertak, sols dd, mattor Fritid/möbler Mjuk PVC folie, Luftmadrasserinflatables,

industrifolie simbassän _er,utemöbler

_ VäVda 'lasunamf [_ Industrifolie Pärmar, hörselsk dd mm

Tabell 4.1 Exempel på produkter för olie

De två största svenska tillverkarna har en relativt stor exportandel, 50-90%, vilket gör dem beroende av utvecklingen på exportmarknaden. Exportandelen har också ökat under de senaste åren. Totalt har exporten av halvfabrikat av typen plattor, duk, frlm och folier ökat kraftigt från 5.595 ton 1988 till 15.917 ton 1992, samtidigt som importen har minskat från 30.989 ton 1988 till 20.164 ton 199214 (Observera att siffrorna ej är angivna i ren PVC). Anledningen kan vara att efterfrågan på halvfabrikat har sjunkit i Sverige under senare tid. Vår bedömning är att tillverkarna med andra ord har mött den minskade efterfrågan på PVC i Sverige med att öka sin exportandel, snarare än att byta till alternativa material.

4.1.2. Substituerbarhet

Tillverkarna anger att PVC är ett billigt material med ett flertal goda egenskaper. Viktiga fördelar är att PVC är tryckbar och att dess mjukhet kan varieras. Dessutom har PVC goda brandegenskaper, kräver låg resursanvändning och medger stor flexibilitet i recept- utvecklingen. I tillämpningarna för de mjuka foliema är det i allmänhet svårare att hitta alternativ än för de styva foliema.15 Möjliga alternativ för de styva foliema är PP, PET och lamminerade termoplaster.16 Möjligheten att ersätta PVC kommer att behandlas längre fram under respektive produktområde.

Produktiontekniken som idag används vid folietillverkning är s k kalandrering. Tekniken är specith anpassad till PVC, vilket gör det svårt att övergå till alternativa polymerer med befmtlig utrustning.17 Kosmadema för maskiner och övriga omställningskostnader bedöms som mycket stora vid en övergång till alternativa material.18

14 Ur Utrikeshandel 1992. nr 39.20.410 & 39.20.420 & 39.21.120 15 Johansson, T.. Rieber Folie AB och Olsen. J.W. Rieber Folie AB 16 Terselius Björn (1994) 17 Olsen. LW. Rieber Folie AB 18 Burge. S.. Gislaved Folie AB

4.2. Bestruken väv

Bestruken väv

1 stön'e och 2 mindre tillverkare i Sverige med en omsättning på ca 350 MSEK och ca 340 anställda. Typisk andel av omsättningen för produkter i PVC är 25%.

U skattade män deri ton mn PVC 1992: —M Till månaden Bestmk " m_nr—rm-m'r-

4.2.1. Beskrivning av område

Halvfabrikat inom denna grupp är belagd/bestruken väv i olika former för t ex konstläder regnkläder eller kapell. Det finns 3 tillverkare av belagd/bestruken väv i Sverige,20 varav Perstorp Antiphon är störst.

En uppskattning, med utgångspunkt från intervjuer, ger att att PVC-användningen inom området beläggning av väv understiger 1.000 ton/år. Export och import ligger inom samma storleksordning och den totala tillförseln till marknaden är ca 1.150 ton/år.

4.2.2. Substituerbarhet

Ett alternativt material vid beläggning av väv är polyuretan. Nackdelar med polyuretan är att det inte är lika slitstarkt, har inte samma fuktbeständighet och att det ej tål lika höga temperaturer som PVC.21 För konstlädertillämpningen är äkta läder ett alternativ, vilket dock är avsevärt dyrare.

Substitution av PVC skulle innebära omfattande förändringar av produktionsprocessema, då dessa är speciellt anpassade till PVC.22 En del tillverkare arbetar dock redan idag med andra typer av material, exempelvis polyuretan och akrylat-silicon.

19 Ur Utrikeshandel nr 59.03.101 & 59.03.109, omrälmad till ren PVC (50% produktvikt) 20 Nordberg, S. 21 Svensson 1.. FoV Fabrics AB 22 Svensson l.. FoV Fabriks AB

4.3. Profiler

Displayer

Ca 15 tillverkare i Sverige omsätter ca 600 MSEK (10 st med en omsättning under 10 MSEK). De har ca 600 anställda och en typisk andel av omsättningen för produkter i PVC är 60-90%.

U skattade män _der i ton ren PVC 1992: _ Produceras Till marknaden 1012000 3.00023 1.5-3.00024 ca 10.000

4.3.1. Beskrivning av område

Tillverkningen av profiler i PVC utgör halvfabrikat/komponenter inom en stor mängd produktområden. Typiska tillämpningsorm'åden är, stöt- och tätningslister till verkstads- industrin, våtrumslister, utomhusliggande lister, karmar till byggsektorn samt kabelkanaler, Profiler görs även för displaylister och vägmaterial. Stora företag är Primo Sverige AB, Thorsman & Co AB och HL Display AB.

Produktion av profiler och tillförsel till marknaden är båda ca 10.000 ton/år. Export och import ligger runt 3.000 ton. Av den totala mängden PVC står profiler för 10—12% vilket är något högre än den siffra som finns i figur 2.1. Profiler inklusive slang motsvarar där 10% (tubes, profiles + rigid profiles). Slang kan till viss del eventuellt även återfinnas under ”others flexible" i figur 2.1.

4.3.2. Substituerbarhet

PVC används på grund av materialets mångsidig—het och låga pris. Kunderna vill med andra ord ha ett billigt och funktionth material. Det betonas också att materialvalet styrs av kunderna och inte av leverantören. Vissa leverantörer menar dock att de har möjlighet att hjälpa kunden ta fram profiler i alternativa material och en del kunder efterfrågar idag halogenfria alternativ. På tex Plastex AB undersöker man idag, till skillnad från för 5 år sedan, noga om annan råvara kan uppnå samma funktion.26

Tillverkarna hävdar att PVC med dess speciella styvhet är ett bearbetningsvänligt material. Det går både lättare och snabbare att göra profiler av PVC än i andra material. Till PVCs fördelar hör bl a god ytfinish, UV—beständighet, underhållsfrihet, svårbrännbarhet, isolerande förmåga, enkelhet att kapa och det låga priset.

23 Profiler är svåra att finna i statistik. Utrikeshandel 1992 enligt nr. 39.16.300 ger 545 ton, i vår siffra inkluderas profiler i form av färdiga produkter. 24 Utrikeshandel 1992 enligt nr. 39.16.300 ger 1156 ton 7—5 Wiman. 1... Primo AB 26 Mäki Thore Plastex AB

Polyolefiner kan konkunera prismässigt med PVC och om materialet förstärks kan det vara ett alternativ i vissa tillämpningar.27 Dessa typer av profiler är dock ännu på försöks— stadiet och kräver ett nytt sätt att arbeta. För många tillämpningar bedöms alternativa material innebära att råvamkostnaden ökar med 2-5 gånger. Några exempel på alternativ är polycarbonat, trä, stål och aluminium. Polycarbonat uppskattas till 2-3 gånger så dyrt och aluminium till tre gånger så dyrt som PVC. Ett alternativ till mjuk PVC i vissa tillämpningar skulle kunna vara 5 k termoplastiska elastomerer, TPB?-8

Respektive användningsområden för profiler ställer olika krav. Exempel på ett tekniskt krav som ställs är fästbarhetsförmågan. Till bilindustrin togs det exempelvis fram en profil i ett alternativt material som klarade alla uppsatta krav, utom monteringen som skulle ske med tape.

Kostnader för anpassning av produktionen till annan polymer handlar om ett par hundra tusen kronor till miljonbelopp. Det är verktyg och skruvar till extruders som måste bytas ut. Användarnas krav kommer att presenteras utförligare under respektive produktområde.

4.4. Slang

4.4.1. Beskrivning av område

Det finns ett tiotal tillverkare & importörer av slang i Sverige.29 Siffran är något osäker då det finns många mindre företag. PVC-slang används till sjukvårdsartiklar, trädgårdsslang, tryckluftsslang och i ett stort antal tillämpningar inom industrin.

Den svenska marknaden använder ca 8 miljoner meter trädgårdsslang per år samt ca 10 miljoner meter tryckluftslang.30 Siffror på total användning av ren PVC i slang är svåra att uppskatta, beroende på de många u'llämpningarna. En annan anledning till svårigheten att uppskatta PVC-användningen är att det bara finns ett fåtal specifika slangtillverkare (många som tillverkar profil kan också tillverka slang). l statistiken är slang ofta ihop- räknat med rör.

Enligt en undersökning gjord i Danmark uppskattades mängden PVC i slang uppgå till 4.040 ton/år?”. l information från Norsk Hydro anges att ca 3-4.000 ton användes 1992

27 Martinsson Sidney, Profilspecialisten AB 28 Wiman. L., Primo AB 29 Skandinavisk Plastindustri 1992 30 El—Alami Dris vo Svedberg plast AB. Uno 31 Se bilaga 5

till "flexible tubes profiles" (se figur 2.1). Eventuellt kan slang även ingå i ”others flexible" vilket står för ca 4.000 ton. Vi uppskattar tillförseln till marknaden till 2.000 ton, då slangtillverkare även finns representerade under profiler.

4.4.2. Substituerbarhet

För många tillämpningar finns alternativa material, främst gummi och polyuretan. Dessa blir 3-10 gånger dyrare och slangkvalitén, t ex vad gäller beständighet mot ozon, eld, vatten, och varierande temperaturer, försämras troligtvis jämfört med PVC.32

Tillverkning av slang i andra plastmaterial kan ske i dagens maskiner efter vissa modifreringar.33 För gummislangstillverkning behövs däremot en helt annan maskinpark. Problemet med ersättning av PVC-slang i olika tillämpningar exempelvis sjukvårds- produkter tas upp i kapitel 5.

4.5. Kabel

Ca 6 tillverkare i Sverige med en omsättning på ca 3.000 MSEK och ca 1.500 anställda Typisk andel av omsättningen för produkter i PVC är 60-80%.

U skattade män - deri ton En PVC 1992:

_:m'm- 4-s.ooo 2-3.ooo34 ca 12.000

4.5.1. Beskrivning av område

Kabel kan delas upp i tele-, installations- och laaftöverföringskablar.35 PVC är främst använt i installationskablar vilket innebär en kraftöverföring under 1 kV.36 Kabel räknas i allmänhet som en långlivad produkt och livslängden är 30-50 år. Stora tillverkare av kabel i Sverige är Ericsson Cables, IKO (Alcatel) samt ABBs kabel företag.

Produktionen av kabel motsvarar ca 14.000 ton/år (14%) vilket överensstämmer väl med siffran 13% i figur 2.1 under ”cables”. Den svenska marknaden tillförs ca 12.000 ton ren PVC i form av kabel varje år, alltså något mindre än tillverkningen inom landet. Mellan 2-5.000 ton exporteras/importeras årligen.

32 El—Alami Dris vo Svedberg plast AB. Uno 33 El-Alarni Dris VD Svedberg plast AB. Uno 34 Jämför bilaga 4 35 Miljöstyrelsen. arbetsrapport nr 18 1993 36 PVC and the environment (1992)

Exporten går till:37

Norden 29% Qviga västeuropa 56% Qsteuropa 2,5% Ovriga världen 12%

Normer finns för olika tillämpningar och i många är det PVC-kabel som föreskrivs. Ett exempel är Svensk Standard, SS 4240231.38 Normema, som är både nationella och till viss del internationella, omfattar hållfasthet, isoleringsförrnåga, brand— och rökutvecklings- egenskaper.39 Beroende på användningsområde finns det olika krav på kabelns isoleringsmaterial. Det är PVCs brandegenskaper (svårantändbar), UV-beständighet och förmåga att klara mekaniska påfrestningar som gör den så attraktiv. För att uppnå de önskade egenskaperna tillsätts ca 50% additiver (främst mjukgörare) till ren PVC. Kraven på PVC-kabel gäller i allmänhet inomhusinstallationer, men ofta används PVC kabel ”överallt" för att slippa skarvar.

4.5.2. Substituerbarhet

Till PVCs nackdel hör att när den väl brinner utvecklas svart rök med korrosiva och sara gaser.40 För vissa miljöer, t ex tunnelbanor och i produkter där det finns mycket elektronik, finns efterfrågan på halogenfria kablar. Idag finns det mer eller mindre acceptabla altemativ, men utveckling av produktionsutmstning och material krävs.41 Alternativen har ofta fått ge vika för de mekaniska kraven d v 5 man har valt en mindre sträng norm.

Alternativen är också generellt sett dyrare. En fördubbling av plastrnaterialpriset skulle dock innebära att kabelpriset endast skulle öka med ca 15-20%, varför genomslaget av en kostnadsökning skulle bli begränsat

För tele- och kraftöverföring används ofta polyeten och man hoppas kunna ta fram PE/PEX kablar även för installationskabel. 2 För tillämpningar med lägre krav räknar manl med att inom en snar framtid ha polyeten med tillsatser som ett acceptabelt alternativ. Ett material som också används som isolator är gummi. I industristatistik redovisas produktion av gummiisolerade kablar för samtliga spänningsintervallfi3

Omställningama för producenterna är stora och något stöne intresse för att finna alternativ till PVC finns inte så länge som PVC-kabeln är normerad.

37 Utrikeshandel 1992. Kvartalsstatistik 33 Malmsten. SEK 39 Borg Stefan, SEMKO 40 Taylor, Michael et al (1990) 41 Miljöstyrelsen. arbetsrapport nr 18 1993 42 Miljöstyrelsen. arbetsrapport nr 18 1993 43 Industri 1991. SCB

2 tillverkare i Sverige med en omsättning på ca 450 MSEK och ca 280 anställda. Typisk andel av omsättningen för produkter i PVC är 35%.

U . skattade män _der i ton ren PVC 1992:

_ Produceras Ex-orteras Im-orteras Till marknaden .! m-Em- ca ]-000 mm-

4.6.1. Beskrivning av område

Nobel Coatings och Becker Industrifärg AB tillverkar plastisol. Plastisol är en färg som används bl a hos SSAB för att täcka en plåt med skyddande färg. Plåten kan sedan bockas till t ex hän grännor utan att färgen skadas. Det unika med PVC-systemet är att det möjliggör ett tjockt materiallager som fungerar både som färg och plåtskydd i kraftigt korrosiv miljö. 2.500 ton PVC användes till lackering av byggplåt 1992. Ytterligare ett användningsområde är försvarsprodukter exempelvis kamouflagenät.

Produktionen av färg motsvarar ca 3.500 ton ren PVC vilket är ca 35% av totala användningen. I figur 2.1 återfinns fa'rg tillsammans med bestruken väv under rubriken "coating” och andelen av den totala PVC-tillförseln äri figuren S%. Mängden av de två halvfabrikaten tillsammans är enligt vår undersökning ca 4.500 ton d v 5 4,5%.

4.6.2. Substituerbarhet

Man arbetar på att hitta alternativa system för färgfilmer men har ännu inte lyckats. De alternativa systemen ger en avsevärt mycket tunnare film, 25-30 tim istället för de 200 tim som PVC-systemet ger. Ett material som använts är mjukgjord akrylat. Kunden måste dock använda akrylatet inom en vecka då det åldras mycket fort.

SSAB har en anläggning specieut för plastfilmspåläggning. Anläggningen är anpassad till PVC och alternativa material fungerar ej tillfredsställande. Alternativa material som både ökar råvarupriset och tvingar fram nyinvesteringar ses inte som möjliga alternativ. I det fallet skulle helt andra typer av korrosionsskydd, tex förzinkad stålplåt, snarare användas.

44 Siffrorna baserar sig främst på uppskattningar från branschen. Plastisol för te x tapet och golv räknas inte in i dessa siffror.

4.7. Tekniska detaljer och porös PVC

1-3 tillverkare i Sverige. U . uskattade mänder i ton ren PVC 1992:

—_-'_-_ Till månaden Porös Pvc m_nr—urr-mr-

4.7.1. Beskrivning av område

Det finns ett antal företag i Sverige som importerar PVC-halvfabrikat av typen plattor, stång, skummad PVC, bult etc. De tekniska detaljerna bearbetas för en rad olika ändamål och mycket går till detaljer inom industrin, t ex för maskiner. Skummad/porös PVC säljs i form av plattor till reklamtryckare. Plattorna är lätta men också styva och lämpar sig väl som skyltar. En annan fördel med skummad PVC är möjligheten att exakt styra densiteten, vilket kan vara önskvärt inom vissa tillämpningar. Divinycell International tillverkar konstruktionsdetaljeri skummad styv PVC för främst lättviktskonstruktioner, tex till undervattenpipelines och detaljer till transportsektom.46

Mängderna är svåra att uppskatta delvis p g a att importörerna inte kan ange siffror och delvis för att det handlar om många olika typer av produkter. Det sistnämnda leder också

till svårigheter att tolka handelsstatistiken (se bilaga 4). Vad gäller porös PVC uppskattar

vi att ca 900 ton/år produceras och att ca 1.250 ton årligen tillförs den svenska marknaden.

4.7.2. Substituerbarhet

Skummad PVC tillverkas idag i PVC-anpassade anläggningar, som inte kan användas för andra plaster. Teknik finns dock för att göra andra plaster porösa, men kräver en ny anläggning. Tillverkarna överväger redan idag att börja jobba med andra material än PVC p g a den begränsade termiska stabiliteten och risken för gasutveckling vid brand. Medan PVC bara går att använda upp till ca 60-800C (beroende på tid) kan PC användas vid 1250C utan problem. Aven polyofmer skulle många gånger fungera bra.47

45 85% av Handelsstatistik 1992 och industristatestik 1991. 39.2l.120. se bilaga 4 46 Danielsson Mikael, Divinycell International 47 Danielsson Mikael. Divinycell International

5 Produktområden

5.1. Förpackningar

Förpackningar

Livsmedels Förpacknings förpackningar film

Ca 15 tillverkare i Sverige. U skattade män_der i ton mr_EYQ 1992:

5.1.1. Beskrivning av område

I produktgruppen förpackningar ingår olika typer av i första hand livsmedels- förpackningar exempelvis flaskor, askar, vakuurnpack och förpackningsfilm till livsmedel. Läkemedelsförpackningar behandlas separat i kapitel 5.2.

Det finns ca 15 tillverkare av förpackningar. Andel av total PVC-användning i form av halvfabrikat m ni som är att hänföra till förpackningsindustrin har sjunkit från 13% 1989 till ungefär 4% 199248 Genom en frivillig branschöverenskommelse (1991) om att begränsa användningen av PVC i förpackningar har konsumtionen i Sverige sjunkit mycket kraftigt under de senaste åren. Enli vissa källor har konsumtionen av PVC förpackningar nästan sjunkit till 0% 1993. 9

I Sverige har tillverkningen av flaskor/dunkar, i PVC, i stort sett ha upphört. Ingen av de två stora tillverkarna PLM AB och Kulleborn & Stenström AB använder längre PVC i sina produkter.50 Mönstret ser ut på samma sätt för importerade flaskor. DUMA AB imporgtlir av flaskor anger att endast ett fåtal importerade flaskor numera innehåller PVC.

48 Hydro Plast AB 49 PLASTnordica 8-93 50 Der Ros F.. PLM AB och Skantze C, Kullebom&Sterls|röm AB 51 Rosendahl L. B.. Duma AB

En produkttillämpning där det fortfarande används PVC är förpackningsfilm till kött, ost och grönsaker. Totalt uppskattas användningen i Sverige till cirka 1.000 ton PVC/år.52 KF importerar all förpackningsfilm av PVC, vilket ungefär motsvarar 330 ton/år. I övrigt har både KF och ICA i stort sett eliminerat användningen av PVC i förpackningar/ emballage inom sin verksamhet.53 PVC används också fortfarande i viss utsträckning vid tillverkning av förpackningar till smör, margarin, smältost, glass, sallad, delikatesser m nr

5.1.2. Substituerbarhet

PVC används till livsmedelsförpackningar p g a materialets goda barriäregenskaper och relativt låga pris. Råvaran utgör i allmänhet styv eller halvstyv PVC—folie. PVC i förpackningar kan ersättas av ett flertal olika material exempelvis polyeten, polypropen, polystyren och PET.54

Material som kan ersätta PVC i tillämpningar där barriäregenskapema är viktiga är olika laminat/Hersldktsmaterial.55 Ett laminat som ofta används är polyester/polystyren. Fler- skiktsmaterial innebär ökade råvarukostnader på mellan lO-100% beroende av produkt.56 För att byta från PVC till ett flerskiktsmaterial krävs nya verktyg/verktygsanpassning m m. Några alternativa material till PVC sammanfattas i tabell 5.1.

mama—m Fördel nackdel 13-141cr/k- _

Polypropen + Relativt bra barriäregenskaper

- Kräver annan roduktionsteknik

Polystyren 1 kr g -M1ndre bra barriäregenskaper, gäller _ speciellt för livsmedel med höga _ fetthalter Hmmm (””” ool s 'n/ul ester) -Priset Tabell 5.1 Alternativ till PVC i förpackningar. Källa: Vedberg, R.. Livereds F årpacknings AB

Ett särskilt problem tycks ersättandet av PVC i förpackningsfilm för kött och ost utgöra. Alternativet är förpackningsfilm av polyeten, som dock leder till problem med förpackningsmaskiner och kondens i förpackningen.57 Uppfattningen är att det idag inte finns något bra alternativ till PVC i denna applikation.

52 Ehinger L.. KF 53 Ehinger L., KF och Kohl. L.. ICA 54 Rosendahl L. B., Duma AB 55 Nilsson B.. ÅkerlundåRausing 56 Nilsson B.. Åkerlund&Rausing och Norström, B., Torsten Jeppson AB 57 Bredhe L., DUNI AB

5.2. Sjukvårdsartiklar och läkemedelsförpackningar

Sjukv. rdsartiklar och läkemedels förpackningar

Ca 1 0-1 5 tillverkare i Sverige. Många gör även produkter till andra produktområden. U . oskattade män - der i ton ren PVC 1992:

——-_- Till mmknaden

Sjukvåmdm ___ Läkemedels fö '_ackninar

5.2.1. Sjukvårdsartiklar

Till produktgruppen sjukvårdsartiklar räknas en rad produkter som används inom vården. De flesta produkter är engångsartiklari olika former. Exempel på produkter som kan vara tillverkade i PVC är undersöknings- och operationshandskar, infusionsaggregat, katetrar, dialysprodukter, urinpåsar, salivsugar m m.

5.2.1.1 Beskrivning av område

SLF (Svenska Sjukvårdsleverantörers Förbund) uppskattar att total tillförsel av PVC, ingående i sjukvårdsprodukter, ligger under 1.000 ton/år.58 Uppskattrlingen gnmdar sig på en snabbenkät bland SLFzs medlemmar om deras tillförsel av PVC till den svenska marknaden, vilken gav följande svar:

3 leverantörer tillför tillsammans 700.000kg/år 3 leverantörer tillför tillsammans 90.000 kg/år 8 leverantörer tillför tillsammans 45.000 kg/år 26 leverantörer tillför vardera under 1.000 kg/år

SLFs medlemmar täcker in tillverkare och importörer till cirka 80—90%. Utanför SLF finns exempelvis Gambro m fl. Ovanstående nämnda undersökning gav resultatet att totalt cirka 40 företag tillverkar/importerar sjukvårdsprodukter i PVC.

Att avgöra vilka produkter som volymmässigt tillför PVC i störst utsträckning är svårt. I Landstinget i Ostergötland bedöms produkterna handskar, infusionsaggregat och

58 Rydin B.. su:

urinpåsar vara stora källor till PVC-tillförsel.59 Vid enbart Universitetssjukhuset i Linköping förbrukas följande kvantiteter.

Handskar 3 000 000 st/år Infusionsaggregat 200 000 st/år Urinpåsar 200 000 st./år

Ett delresultat av en pågående utredning inom Landstingsförbundet indikerar att Landstingen anser produkterna undersökningshandskar, infusionsaggregat, sugset, slangar och urinpåsar som mest angelägna att få PVC-fria!” En översiktlig bedömning är att användningen av PVC-handskar tillför maximalt 500 ton PVC/år.5l

5.2.1.2 Substituerbarhet

Skyddshandskar tillverkas i latex eller PVC, och en uppskattning är att ungefär 80% av undersökningshandskama tillverkas i latex och 20% i PVC.62 Problem med latex- handskar är att de kan ge upphov till allergiska reaktioner63 och tendensen är därför att andelen PVC-handskar ökar. Några alternativ till latex/PVC finns inte idag.

Slangar tillverkade i PVC är komponenter i en mängd sjukvårdsartiklar, tex dialys- utrustning och sugar av olika typer. Tillverkarna hävdar att PVC i denna tillämpning är svår att ersätta framförallt p g a att materialets mjukhet enkelt kan styras. PVC-slang är böjlig utan tendens till ”lmickning”.64 Alternativa material finns dock, exempelvis siliconslaålég, men dessa är betydligt dyrare än PVC-slang.65 Urinpåsar finns idag i polyeten.

PVC är ett utprovat material i sjukvårdsartiklar som godkänts intemationellt.67 Inom ramen för EG:s direktiv vad gäller medicinteknisk utrustning och säkerhetskrav har det nyligen diskuterats frågor angående patientsäkerhet gentemot miljöfrågor. Resultatet av dessa diskussioner är att en miljöanpassning av medicintekniska produkter inte får innebära en försämrad patientsäkerhet.68

5.2.2. Läkemedelsförpackningar

5.2.2.1 Beskrivning av område

Läkemedelsförpackningar som tillverkas i PVC är bl a så kallade blisterförpackningar för tabletter och cylinderampuller samt påsar för blod/blodersättningsmedel.69 I Sverige finns tre dominerande tillverkare av läkemedel och läkemedelsförpackningar. Utöver dessa finns ett antal underleverantörer av enbart läkemedelsförpackningar.

En grov uppskattning av PVC—tillförseln till svenska marknaden från svenska tillverkare ger att siffran understiger 100 ton/år.70 Av de ovan nämnda produktgrupperna uppscattas blisterförpackningar för torra läkemedelsprodukter utgöra den stora gruppen.71 Till denna siffra måste också importerade läkemedelsförpackningar läggas. Med utgångspunkten att

59 Arwidsson M.. Landstinget i Östergötland 60 Englund E., Landstingsförbundet. 61 Sollmeus S. Mölnlycke AB 62 Sollmeus S., Mölnlycke AB 53 Håbom J.. Mölnlycke AB och Arwidsson. M.. Landstinget Östergötland 64 Buchel O.. Astra Tech AB 65 Mattisson U.. Gambro Lundia AB 66 Arwidsson M.. Landstinget Östergötland 67 Mattisson U.. Gambro Lundia AB 68HmmmlnMQMydeAB 69 Mellstrand s.. Astra AB 70 Lanfeldt s.. Astra AB ” Lanfeldt s.. Astra AB

exportandelen för läkemedel tillverkade i Sverige överstiger 90%, kan vår tillverkning av läkemedel totalt generera ett flöde av cirka 1.000 ton PVC/år.

En utredning initierad av LIF (Iäkemedelsindustriföreningen) har påbörjats och kommer inom en snar framtid att kunna presentera nogrannare siffor.

5.222. Substituerbarhet

Råvaran till produktionen av blisterförpackningar utgörs av halvstyv PVC-folie, som drages/formas så att ett utrymme ”inrede” för tablett/kapsel skapas. Förpackningen fylls varpå aluminiumfolie svetsas på baksidan.

Anledningen till att man ofta använder PVC i blisterförpackningar är hållbarhetsaspekter, anpassning till produktionsteknik och prisaspekter.72 Möjliga alternativ till PVC är bl a polypropen, aklar (teflon) och aluminium.73 Polypropen håller tätt mot vattenånga, men inte mot syre. Svårigheter har också uppstått med att anpassa masldner/produktionstelmik till polypropen då dagens förpackningsmaskiner är anpassade till PVC. Bl a har polypropen en tendens att skrynkla sig vid autoklavering.74 Ett möjligt alternativ är att använda aklar (teflonmaterial) eller blister helt i aluminium, vilket dock blir mycket dyrare.75 Enligt branschen pågår omfattande forskning och utveckling för att hitta alternativa material.

Råvaran till produktion av blod- och infusionspåsar är i allmänhet mjuk PVC—folie. Orsaken till att man väljer PVC är möjligheten att svetsa materialet och få täta svetsfogar. Svenska och internationella standards föreskriver PVC som material i blodpåsar76 men det finns även blod- infusionspåsar i polyeten.

5.3. Fordonsprodukter

2 stora fordonstillverkare och ca 15 underleverantörer till dessa i Sverige (hälften med en omsättning under 10 MSEK). Typisk andel av PVC—produkters andel av omsättning för underleverantörema är liten.

72 Mellstrand s.. Astra AB 73 Lanfeldt s.. Astra AB 74 Lanfeldt s.. Astra AB 75 Lanfeldt s.. Astra AB 76 Lanfeldt S.. Astra AB. Refererar till Läkemedelsverket, Uppsala.

5.3.1. Beskrivning av område

I personbilar och andra fordon finns en rad olika användningsområden för PVC i t ex underredsmassa, paneler, handtag, konstläder, tätningar, lister. kabelkanaler och kablage.77 Både Volvo och SAAB har arbetat med att minska användningen av PVC, speciellt vid ny- konstruktion. Underleverantörer finns i Sverige och utomlands. Endast ett fåtal av de svenska underleverantörema använder PVC, och då i relativt små mängder.

Ett försök till en uppskattning av totala mängden PVC i en bil ger en siffra på mellan 15 och 35 kg.73 Grovt räknat innebär detta att totala antalet sålda bilar i Sverige (svensk- tillverkade och import) skulle bidraga till maximalt 6.000 ton PVC/år. Svensktillverkade bilar står dåi allmänhet för en mindre del PVC per bil jämfört med en genomsnittlig importerad bil. Anledningen är att svenska biltillverkare inte använder PVC-baserad underredsmassa.

5.3.2. Substituerbarhet

På SAAB79 menar man att det är möjligt att byta ut majoriteten av de komponenter som innehåller PVC i personbilar. De flesta tekniska problemen har eller kommer man att kunna övervinna och det är främst en kostnadsfråga.

För att skydda underredet mot korrosion använder bilindustrin i allmänhet en underreds- massa av PVC, motsvarande cirka 12 kg/bil.80 Både Volvo och SAAB har emellertid gått ifrån denna metod. Inge Horkeby på Volvo menar att deras "hotmelt-metod”, där PVC har ersatts med en bitumenprodukt, ger ett bättre korrosionsskydd än PVC-baserad underredsmassa. Bytet gjordes i första hand av kvalitetsskäl och krävde en hög investeringskostnad för alternativ teknik. '

För att ge en läderaktig känsla används PVC-folie ipaneler och handtagen formspritas i PVC. I Volvo 850 har materialet i handtaget bytts ut31 och i SAAB 900 har paneler målats med polyuretanlackxz. Johan Vinberg på Perstorp Skaraplast menar att en panel mei polyuretanlackhar bättre hållbarhet och är billigare, men att ytan blir hård till skillnad från en PVC-folie. Aven listen som sitter runt bilen kan vara av PVC 83och i en ordinär bil finns det ca 9 kg prydnadslist.84 Det finns alternativa material till lister.

Klädslar till bilar kan göras i läder, tyg, plysch och ull. T ex dolda ytor, bakstycken och sidor görs oftast i konstläder. Fördelen med konstläder är priset och att materialet är lätt att göra rent. För konstläder som är gjort i PVC finns idag inget ersättningsmaterial förutom riktigt läder. Detta är betydligt dyrare, men används om kunden är beredd att betala

Något kilogram tätningsmaten'al av PVC finns på varje bil.85 Tätningen ska skydda mot fukt, syre och ljud. Alternativa material har inte hittats.

Kablage i fordon kan ha isolering av PVC. I en SAAB finns också kablar i SEBS (Styrenbuten).86

77 Larsson Per-Arne. SAAB samt Horkeby Inge. Volvo 78 Horkeby Inge. Volvo 79 Larsson Per-Arne. SAAB 80 Horkeby Inge, Volvo Sl Krantz Hans, BL Plast 82 Vinberg Johan. Perstorp Skaraplast AB 83 Horkeby Inge. Volvo 84 Material från Greenpeace 85 Larsson Per-Arne. SAAB samt Horkeby Inge, Volvo 86 Larsson Per—Ame, SAAB

5.4. Kontor och produkter med tryck

Bestruken

Ca 25 tillverkare av kontorsartiklar omsätter ca 700 MSEK (ca 20 st med en omsättning under 10 MSEK). Ca 20 tillverkare av tryckta produkter omsätter ca 400 MSEK. Typisk andel av omsättningen för produkteri PVC är varierande, mellan mycket liten till mycket stor.

U oskattade män_der i ton mg Pyg: 1992:

5.4.1. Beskrivning av område

I produktgruppen kontor ingår diverse kontorsartiklar bl a pärmar, mappar, äckor och tape tillverkade i PVC. Förr kunde även andra typer av skrivbordsprodukter vara tillverkade i PVC. Idag används alternativa material som t ex polystyren i stor utsträckning.87

Produkter med tryck är bl & transaktionskort, skyltar och märken. Marknaden i Sverige för självhäftande folier, som används till märken, har uppskattats till ca 400 ton/år och av detta importeras nästan 100%.88 Mängden PVC i transaktionskort och skyltar är okänd.

1 Sverige änns ett antal importörer, grossister och tillverkande företag av kontorsartiklar. Stora grossister inom området är exempelvis Esselte, Dorab AB och Björsells. Utöver dessa änns totalt cirka 25 tillverkare av kontorsartiklar i PVC. En stor del är små företag som producerar kundanpassade produkter i PVC som pärmar, fordra] och fickor. Några större tillverkande företag är Esselte Wennsbo, Bongs fabriker AB och Specialplast i Gislaved.

En uppskattning av konsumerad volym pärmar och kontorsartiklar i PVC (tape exkluderad) är mindre än 1.500 ton PVC/år. De stora grossisterna anger också att importen är relativt liten.89

Enligt en utredning av PackForsk 1989 användes 1988 1.150 ton tape i Sverige.90 Vid kontakter med företag inom branchen har det framkommit att användningen av PVC i kontorstape minskat medan PVC fortfarande används i s k packtape.91

87 Guneriusson Göran, Esselte dymo samt Karlsson Magnus. Dorab 88 anonym källa 89 Guneriusson Göran, Esselte dymo 90 Bergstet Stig. PackForsk 91 Göransson Inga, SM

5.4.2. Substituerbarhet

5.4.2.1 Pärmar, fordral och fickor

Pärmar görs vanligen i PVC eller i polypropen, PP. PVC lämpar sig för tillverkning i korta serier, medan polypropen är ett alternativ för längre serier.92 Verktyg kan för en serie i polypropen vara tio gånger dyrare än verktyg för PVC. PVC har också en fördel framför PP vad det gäller önskade variationer, kulörer och tryckbarhet.

Fordral, mappar och äckor som tillverkas i större volymer kan göras i polypropen eller polyeten.93 För vissa tillämpningar uppges att dessa alternativa material inte upprätthålla samma produktkvalitet. Hos grossisterna hävdas att man har ett antal PVC-produkter främst på grund av att en del kunder önskar det

5422. Tape

PVC går, i tape, att ersätta med polypropen eller PET. Tape tillverkad i polypropen är billigare än PVC-tape. PVC-tape har dock vissa fördelar exempelvis tryckbarhet, utmärkt utomhusbeständighet, vännelcrympningsfönnåga, möjlighet till bred färgvariation samt motståndskraft mot fukt och kemikalier.94 Inom KF har man provat alternativ till förpackningstapei PVC, men upplevt att den har sämre fästegenskaper.95

Dagens maskiner är anpassade till PVC vilket innebär att maskinparken måste bytas ut vid en övergång till andra material. De svenska tillverkarna är idag specialiserade på kundanpassade produkter för den svenska marknaden i korta serier. Enligt tillverkarna skulle alternativet polypropen bli mycket dyrt när det gäller korta kundanpassade tillverkningsserier p g a väsentligt dyrare verktyg.

5.4.2.3 Produkter med tryck

Transaktionskort är standardiserade. Enligt SIS 6143-11 punkt 2 gäller att: ”Kort enligt denna standard skall vara tillverkat av polyvinylldorid (PVC) eller vinylldoridvinylacetat (V C/V AC) eller likvärdigt material.” På ID-kort AB96 känner man inte till någon fullvärdigt alternativ. Alternativa material skulle kunna användas i dagens maskiner, utom i tryckeridelen som är specialanpassad för PVC.”

På märken och dekaler till främst industrin ställs höga krav på töjbarhet, UV-strålnings- och fuktbeständighet samt tryckbarhet. PVC i form av självhäftande folie klarari allmänhet dessa krav. Ersättningsmaterial som uppfyller samtliga krav finns idag inte.93 Märken på vissa produkter t ex datorer har även specifika norrnkr'av.99

92 Annehl Kennet. Specialplast Gislaved 93 Annehl Kennet, Specialplast Gislaved 94 3M säljmaterial från 3M Laboratories (Europe) GmbH 95 Lindkvist Ami. KF 96 Andersson P—O. ID kort AB 97 Burge Tord. ID kort AB 98 Dittlau Haris. System Text AB 99 Lund Per Åke, ICL Utveckling

5.5. Husgeråd och möbler

5-10 tillverkare i Sverige.

U oskattade män _deri ton mn PVC 1992: ——IEEEE--_ Till marknaden ___—ziz-

5.5.1. Beskrivning av område

I produktgruppen ingår en stor mängd olika artiklar där PVC kan ingå i ett antal tillämpningar. IKEA och KF är två stora grossister på området möbler och husgeråd. Bägge arbetar med att ta fram varianter till sina produkter i PVC. 100

IKEAs sortiment av kortlivade PVC-produkter är till största delen importerat.101 Exempel på kortlivade produkter är duschdraperier, lampskärmar, elkablar, vaxdukar, konst- läderrnöbler, underlägg, persienner, plastmattor, beläggning av spånskivor etc.102

När det gäller tillverkande företag inom produktgruppen husgeråd/möbler kan nämnas Kinnarps på kontorsmöbelsidan, Scapa som tillverkar soffor och Horredsmattan AB, som är den största tillverkaren av plastmattori Sverige.

Att få fram en siffra vad gäller total PVC-användning inom produktgruppen möbler och husgeråd har inte varit möjligt. En stor andel av produkter tillverkade i PVC inom området är också irnpotterade. IKEA anger att cirka 70% av deras produkter som innehåller PVC är importerade.103 För produkten soffor uppskattas att ca 300.000104 meter konstläder (PVC-belagd väv) används per år i Sverige vilket motsvarar ca 225 ton PVC/år.105

5.5.2. Substituerbarhet

IKEA har en plan där man i tre steg ska ersätta alla PVC-produkter. Planen innebär att allt förpackningsmaterial innehållande PVC som används inom IKEA ska ha ersatts till 1/9- 1993. Det andra steget innebär en avveckling av PVC i övriga produkter om det är tekniskt

100 Fritiors Björn och Berg Gunnar. IKEA samt Lindkvist Anti, KF 101 Berg Gunnar, Kundservicechef. IKEA 102 Fritiofs Björn. IKEA samt Lindkvist Ami. KF 103 Berg Gunnar. IKEA 104 Lindkvist Ami. KF 105 Johansson Magnus, Scapa

i i »?

möjligt till 1/9-94. De tredje steget innebär att man till 1/9-96 hoppas ha hittat alternativ till samtliga produkter. Idag anser IKEA att man bör kunna ersätta PVC i så gott som alla tillämpningar utom kablar till 1/9-94.106 Under en övergångstid kommer IKEA att ha både den gamla PVC-produkten och dess alternativ i sitt sortiment Produkterna kommer att vara märkta med ”innehållsdeklaration”.

Andra återförsäljare/tillverkare har också arbetat med att ersätta PVC. På kontors- möbelsidan har Kinnarps i sin miljödeklaration angivit: ”I de plastdetaljer som ingår i Kinnarps produkter änns ingen PVC-plast. Dessa detaljer är istället till största delen tillverkade av polyeten och nylonplaster."107

Det svåra med att ta fram alternativ är inte den tekniska lösningen, utan att avgöra om alternativet verkligen innebär en miljöförbättring.103 I arbetet med att ersätta PVC ärdet viktigt att göra livscykelanalys för alternativen, så att man verkligen vet att alternativet innebär en miljöanpassning. Vidare hävdas att många av alternativen ger en kortare livslängd än PVC.

I möbeltillverkningen används konstläder för att få ner priset. Om man på en "läder- soffa" använder konstläder istället för läder på bakstycket, minskar priset med mer än hälften.109 Ett alternativ är spaltläder, vilket IKEA har förordat.

Vid tillverkning av vävda plastmattor används PVC då materialet är hållbart och tvättbart. Enligt Ingvar Larsson på Horredsmattan AB saknas alternativa plastmaterial att väva med.

5.6. Elektriska produkter

U . skattade män der i ton En PVC 1992: ——-—-_ Tlll marknaden

___-R- 5.6.1 Beskrivning av område

Det finns en rad olika elektroniska apparater och som exempel belyses datorer och hushållsmgskiner. Ca 500.000 kylskåp köps och 100.000 datorer skrotas varje år i Sverige.11

106 Fritiofs Björn, IKEA 107 Kinnarps miljödeklaration utgåva 3 108 Fritiofs Bjöm. IKEA 109 Johansson M.. Scapa 110 Infotmationsmaterial från Technoworld AB

På en dator kan tex märken, kablar och höljen vara i PVC. Teknoworld som återvinner 97% av en dator har problem med delar som är i PVC, specith om materialet är uppblandat med annan plast. Exempelvis måste all kabel, vare sig den äri PVC eller inte, separeras och deponeras p g a att inga återvinningsanläggningar idag vill ta emot denna blandade restprodukt.

På hushållsmaskiner kan t ex packningar (på kylskåpsdörrar), lister, stötfångare (på dammsugare) och kablage vara i PVC. På ett kylskåp har man räknat ut att 2 hg är PVC, exklusive kablage.111 En grov uppskatning är att 500 ton PVC, exklusive kablage, tillförs den svenska marknaden via hushållsmaskiner varje år.

5.6.2. Substituerbarhet

Allt fler kunder, bl a kommuner, ställer miljökrav vid köp av datorer.112 ICL har arbetat med att minska mängden PVC i sina datorer och idag änns inget PVC i höljet. I kablar finns i dagsläget fortfarande PVC kvar men det anses inte vara något problem att ersätta dem i datorer. Dagens ytrnontering med höga temperaturer kräver dessutom att PVC ska bytas m.m Aven i en del komponenter kan det finnas PVC. Problemet är att tillverkare av komponenter föredrar att säga vad de inte har, snarare än att säga vad de har för material i sina komponenter.

På Electrolux arbetar man med att ta fram alternativ till PVC och för vissa tillämpningar har man också börjat använda alternativen. I tex diskmaskiner har PVC-slang ersatts med gummislang p g a miljöskäl. För andra tillämpningar är man ännu ej nöjd med alter- nativen. Kablari PVC ses som specith svåra att ersätta i denna typ av tillämpning.

5.7. Fritid

Ca 15-20 tillverkare i Sverige. De flesta med omsättning under 10 MSEK eller mycket liten PVC andel.

5.7.1. Beskrivning av område

Området fritid innefattar sportartiklar, skor, leksaker, väskor, presenningar och regnskydd. I alla kategorierna utom presenningar/regnskydd är importen av färdiga produkter mycket stor och tillverkningen i Sverige liten.

111 Rosén Rutger. Electrolux AB 112 Lund Per Åke, ICL Utveckling 113 Arna Tommy, ICL Utveckling

Enligt en dansk undersökning (se bilaga 5) änns PVC i konstläderväskor, skor och sulor. I Danmark användes 1988 490 ton PVC i väskor och 400 i skor och sulor. Ett problem är att återförsäljama i Sverige ofta inte känner till om produkten innehåller PVC eller ej.

Leksaksbranschen omsätter ca 3,5 miljarder SEK/år och av detta är mer än 85% importerat bl a från fjärran östem.114 Vilka mängder PVC som änns i leksaker är oklart. Gunnar Kastegren, konsult, uppskattar att PVC kan ännas i mellan 3-30% av alla artiklar. Ett exempel på en artikel är vinyldockor och totalt importerades till Sverige 1.105 ton dockor 1992 15. Olika uppblåsbara leksaker är också ofta i PVC. I Danmark användes totalt 1988 1.450 ton PVC i leksaker, se bilaga 5.

5.7.2. Substituerbarhet

5.7.2.1 Regnställ, sportartiklar, skor och väskor

För sportartiklar har PVC nackdelen att vara relativt tungt samt att materialet blir stelt i kyla. I fritids— och sportutrustningar har det därför varit intressant att välja lättare material.116 Klaes Nidebom på Sacci Ryggsäckar AB menar att branschen, förutom i "billiga” regnställ och vissa specifika tillämpningar, ofta väljer alternativa material. Mjuka flytvästar är exempel på en produkt som kan innehålla PVC-skum.

På Samhall Formell har man arbetat med att ersätta PVC. Delar i sportartiklar, tex stavhandtag som förr gjordes i PVC, har ersatts med elastomerer. Andra alternativa material för deras produktion är PE och EBA (eten och buten).

5.7.2.2 Leksaker

Det är främst det låga priset på PVC som styr i leksaksbranschen, men även tekniska problem orsakade av alternativa material påverkar materialvalet. Badbollar och vatten- madrasser är produkter där alternativ till PVC inte änns i dagsläget.117 PVC kan samman— fogas och göras både vatten- och lufttätt på ett sätt som är unikt för materialet.118

5.7.2.3 Presenningar/ regnskydd Presenningar av PVC har fo'rdelama: att de tål sol, kyla, slitage och kan lagas vilket i sin tur leder till en livslängd på 15—20 år.119 Ett alternativ till PVC i presenningar är polyeten.

Regnskydd som hammocktak och parasollkapell tillverkas även de i PVC. Alternativ är tyg eller polyuretan, men enligt Leon Josefsson på Ebå Plast blir dessa mycket dyrare om kvalitén ska upprätthållas. Maskinparken är anpassad till PVC och måste helt bytas ut vid tillverkning i någon av de nämnda alternativa materialen.

114 Kastegren Gunnar. konsult leksaksbranschsåkerhet "5 Utrikeshandelssratistik, Sverige. scn 1993 grupp 95.02.100 ”6 Nidebom Klaes. Sacci Ryggsäckar AB 117 Miljöprojekt nr. 132 113 Nordin Göran, Järven Plast & Smide AB 119 Grymnevall Per. Jonsereds Godsskydd AB

5.8. Bygg och anläggning

5.8.1. Övergripande beskrivning av område

Det finns i Sverige över 4.000 entreprenörer/byggare.120 De största är Skanska, NCC, BPA och SIAB vilka tillsammans 1991 hade en marknadsandel på ca 60%.121 Det finns två typer av entreprenad, generalentrepenad och totalentreprenad I lågkonjuktur är generalentreprenad det vanliga. Skanska har idag generalentreprenad till ca 80%,122 vilket innebär att beställaren anlitar en konsult som bestämmer vilka material som ska användas. l högkonjuktur är totalentreprenad mer vanligt. Konsulten är då anlitad av entreprenören som därmed har mer att säga till om. Stora konsulter är VBB/VIAK, AB J&W och AB Ångpanneföreningen. Vare sig detär en byggherre eller en entreprenör som anlitar en konsult/arkitekt så har konsulten mycket att säga till om. I SPKs bokserie om branschbeskrivningar konstateras, om Byggsektom, att arkitekten har stor betydelse för konkurrensen mellan olika leverantörer av byggmaterial. Vidare konstateras att en betydande del av byggmaterialföretagens marknadsföring just därför är inriktad på arkitekterna.

Uppskattningar har gjorts att ca 80%m av all PVC används i bygg- och anläggnings- material. Siffran är säkert lägre idag då byggnationen är så låg, men så är också den totala användningssiffran av PVC lägre än för ett par år sedan. (För väst Europa, där man använder förhållande vis mer PVC till kortlivade produkter, är andelen 55%.)124 För byggindustrin blir användningen ändå mycket liten i jämförelse med användning av andra material. Intresset för PVC baserar sig på att man får mycket funktion för lite pengar. För vissa tillämpningar, tex för golv och Våtrum, är PVC mycket konkturenskraftigt. Användningsområden för PVC är inomhus: tapeter, golv, rör, kablar, lister och profiler för olika ändamål. Utomhus kan PVC användas t ex i takplast, fasader, fönster, styva tak och takrännor. Som referensmaterial används den danska rapporten PVC and Alternative Materials, se bilaga 3.

Kablar och belagd stålplåt har redan diskuterats under respektive halvfabrikat och kommer inte närmare att belysas här. De områden som närmare kommer att belysas är rör, golv, tapeter, takplast och vissa PVC-profiler.

120 SPK 199122, Byggsektom 121 SPK 199lz2, Byggsektom 122 Semelin Tommy. Skanska 123 Svenska Renhållningsverks—Föreningen, 1992 rapport 92:12 124 PVC and the Environment, Norsk Hydro

PVC-råvara

5 tillverkare i Sverige med en omsättning på ca 850 MSEK och ca 470 anställda. Typisk andel av omsättningen för produkter i PVC är 70—90%.

U » skattade män deri ton ren PVC 1992:

—'

_m-_ Till malknaden 30-32.000 6.000175 3.500126 27.500- 30.500 5.8.2.1 Beskrivning av område PVC används i mycket stora mängder till rör p g a dess formstabilitet, förmåga att motstå kemikalier och låga pris. Formstabiliteten gör att rören inte behöver svetsas för att hålla tätt utan detta uppnås med hjälp av ett muffsystern med gummipackningar. Form- stabiliteten möjliggör också en exakt luming för självfallsledningar förutsatt att det inte finns risk för sättningari marken. En viss ovalisering kan dock uppstå. PVC har då fönnåårll åttizslom andra termoplaster, anpassa sig så att materialet blir spänningsfritt efter ett an .

PVC-rör används till trycksatta vattenrör, VVS, avlopp, till skydd för el- och telekabel, dränering, Vägtrummor, brunnar etc. Den största användningen går till markavloppsrör där PVC dominerar som tillverkningsrnaterial. Drygt 50% av den totala förbrukningen av PVC-rör omsätts inom detta område”” Den totala längden nylagda avloppsledningar var 1992 1.076 km, varav i PVC 441 km, vilket äri samma storleksordning som tidigare år under 80—talet (se figur 4.1).129 Dessa siffror säger dock lite om mängden PVC. Anledningen är att det på senare tid har lanserats strukturväggsrör som är 40—50% lättare130 och att mängden använd PVC är beroende av dimensionen å rören. Ca 80 % av avloppsrören som läggs har en dimension av 300 mm och därunder. 31

Stora tillverkare av PVC—rör är Davinyl, Uponor, Ma-Bo Svenska, Svenska Wavin och Hafab. Rör står för 30-35% av PVC-användningen i Sverige då tillverkningen använder mellan 30.000-35.000 ton/år. Enligt Norsk Hydros siffrori figur 2.1 är siffran 34% (pipe, fittings). Då produkten tar stora volymer i anspråk är export och import relativt liten.

125 Handelsstatistik 1992. 39.17.230: 6616 ton 126 Handelsstadstik 1992. 39.17.230: 3880 ton 127 Martell Bengt. Svenska Wavin 123 SPK 19912. Byggsektom 129 VAV statistik 130 Björklund Ingmar (1993). Cirkulation nr. 611993 131 SPK l99lz2. Byggsektom

Export och import sker främst inom företag mellan de nordiska länderna och då specith av specialprodukter. Exporten går till:132

Norden 90% Qviga västeuropa 4% Osteuropa S%

NYLAGD LEDNINGSLÅNGD

exkl serviceledningar KellaNAV

Avlopps— ledning

ON*ID,QO

N*(D mnwmggä

8555 01 IN [* ,-

Figur 4.1 Nylagd ledningsldngd. Källa: VAVstatirtik

5.8.2.2 Substituerbarhet

Beroende på tillämpning och dimension kan PVC-rör ersättas med olika material (se figur 4.2, 4.3 och 4.4) t ex med betong-, polyeten-, segiäms-r. polypropen—, glasfiberarmerade och rostfria rör. Valet av rör har främst varit beroende av vilket rör som prismässigt (inklusive installering) varit mest konkurrenskraftigt, vilket också beror på val av dimension (se figur 4.4). Valet av rör styrs också av de: miljöer där de ska användas (med avseende på inre och yttre påverkan av tryck, kemikalier och biologisk aktivitet). Cement- och jämbaserade rörrnaterial kan tex påverkas negativt av sur mark medan termoplaster inte klarar höga temperaturer.133 Enligt flgur 41 och 4.3 är trenden att användningen av polymera material (PE och PVC) ökar, medan användningen av betong och gjutjärn minskar. Vidare ökar de alternativa 3polymerema (PE och P?) idag sina marknadsandelar snabbare än PVC i Skandinavien.]

Livslängden på ett rör är en viktig parameter och uppgifter talar för att den är över 100 år för PVC-rör, troligtvis längre. Att den skulle vara kortare för andra rör framhålls inte, däremot hävdas att betong inte är lika tätt och kan få svårt att klara sig om det blir vissa förändringar i marken. Långa livslängder för de alternativa polymererna uppnås med olika typer av additiv.

132Utrikesliandel 1992, Kvartalsstalistik 133 Janson Lars —Eric (1987) Hur gammalt kan ett plaströr bli! 134 Terselius Björn (1994)

__ AVLOPPSLEDNINGAR SVERIGE

exkl serviceledningar

7. av total nylogd ledningslongd

Figur 4 .2 Nylagda avloppsledningar. Källa: VAV statistik

VATTENLEDNINGAR

Exkl serviceledningor

% av total nylugd ledninQSIOngd 100

Figur 4.3 Nylagda vattenledningar. Källa: VAV statistik

"lll-II 1.0

lll-71 6.0

muanvlccsmn 'nrr ULTRA TERIA OCH PRAGWA

100 ”| J.. AM 50. 600 Noni-ell diameter DN

Fig gråtrlg3Kostnadrjängförelse mellan olika rortyper (la/rn). Källla: Björklundlngmar (1993). Cirkulation nr. /

Det finns en hel del aktörer på marknaden, vilket komplicerar förståelsen för varför man väljer det ena materialet framför det andra. Producentema säljer i allmänhet till någon av de stora grossisterna som säljer till tex kommuner. Grossisterna Ahlsell VVS, Fosselius & Alpen och Skoogs WS AB svarade 1991 för ca 90% av den svenska marknaden.”5 Kommunen låter ofta en projektör/konsult ge anvisningar om vilka rör som ska väljas. Konsulten påverkas av samtliga aktörer, inte minst av vad VAV (Svenska vatten och avloppsverksföreningen) rekommenderar. VAV har med anledning av Greenpeace agerande ] PVC— -frågan gått ut med rekommendationen: ”Sammanfattningsvis föreligger i dagsläget enligt VAVs åsikt ingen som helstsaklr 6g anledning för kommunerna att avstå från att använda PVC-rör" ] VA- försörjningen. "13 Iden mån man har rekommenderat ett annat material har detta främst gjorts p g a tekniska eller ekonomiska aspekter.

För de trycksatta rören på vattensidan har man inom vissa kommuner frångått PVC-rör, till förmån för PE. I smala dimensioner kan PE-rör rullas ut och blir därför ett konkurrenskraftigt alternativ. Vidare ger PE mer flexibla rör som svetsas och därför upplevs som säkrare. Det finns även en viss kritik mot att PVC är kylsprött och att materialet riskerar att spricka vid omgrävningar på vinttem. Denna kritik anses från producenterna som oberättigad för de PVC-rör som tillverkats efter 1973.

lnomhusrör i PVC anses kunna ersättas med PP.137 PVC upplevs bl a ha en bättre lyster och används till största delen för inomhusplaströr. Till skillnad från PVC kan PP inte omformas på ett enkelt sätt Polypropen kommer vid omforrnning att till viss del återgå till ursprungsforrnen. Tillverkningsmetoden blir en annan än den man använder vid PVC. För flerfamiljshus används, p g a brandrisk, till stor del segjärnsrör, specieut för stående rör.

Även de rör som används för att skydda telekabel har ersatts av PE eller PP. Här har modern telekommunikation gjort att man kunnat gå nerri rördimensioner från 100 mm till 40 mm och därmed har alternativa material blivit konkurrenskraftiga. De alternativa materialen är enklare att placera ut och därför väljs ofta dessa system även om de är något

135 SPK 199112 Byggsektom 136 VAV orienterar l9l92 137 Jacobson Arne (1993) "KWHPipe satsar hårt på intemalionalis—ering"

dyrare. Kravet är dock att rören förblir helt runda för att man ska kunna blåsa igenom en kabel. På Telia räknar man med att man inom 5 år ej kommer att behöva använda PVC.138

Det är till avloppsrören som det kan vara svårt att ta fram prismässigt konkurrenskraftiga alternativ i plast. På marknaden finns det sen länge alternativ i PE och sen ett par år tillbaka alternativ i PP t ex PRAGMA (se frgur 4.4). Marknadsandelen för PP är mycket liten. Materialet anses inte, av producenterna, vara lika bra som PVC. T ex har det inte samma längdstyvhet, vilket ställer ökade krav på utgrävning av de diken där rören ska placeras. Framförallt finns det ingen tradition med PP och det har bara prövats i ett par år. Det anses därför inte vara tillräckligt utprovat

Ca 15% av alla avloppsrör tillverkas i polyeten (se figur 4.2) som är ett konkurrenskraftig alternativ i de mindre dimensionerna och för de avloppsrör som är tryckbelastade. Materialet har använts ungefär lika länge som PVC och är därför väl utprovat. I en undersökningar har man inte kunnat visa på att PE skulle vara mindre lämpligt än PVC. I en rapport om PE- och PVC-rör för Kontrollrådet för plaströr skriver Professor Lars-Eric Janson (1987): ”Som sammanfattning av syntesen kan man således konstatera att allt pekar mot minst 100 års praktisk livslängd för dagens högkvalitativa markavloppsrör av PVC och polyeten, förutsatt att de används i enlighet med gängse anvisningar. En viss försiktighet i uttalandet bör tillmätas rör som används i lös lera och för vilka material- hållfastheten hittills ägnats ringa uppmärksamhet" Den statistik som ges i figur 4.2 exkluderar servicesystem (de rörsystem som för vatten/avlopp till och från hus), vilka för färskvatten i huvudsak är gjorda i PE och för avlopp är gjorda i PVC.”9

PVC-rörtillverkama kan i allmänhet tillverka rör även i andra polymerer. Det är dock inte möjligt att använda PVC-rörformar för dessa, då olika plaster krymper olika mycket. Nya formar kan ta lång tid att få fram och kostnadema vara stora. Tillverkningssättet skiljer sig också åt, exempelvis måste muffar svetsas på PP och PE rör. Att övergå till alternativ produktion bedöms därför vara förenat med stora kostnader.

5.8.3. Golv och tapeter

5 stora tillverkare i Sverige omsätter ca 3.000 MSEK. De har ca 2.000 anställda och en typisk andel av omsättningen för produkter i PVC är 25-1 00%.

U . skattade män deri ton En PVC 1992: —_--— Till marknaden

Golv och 12.500140 10.000141 W ta | ' ter

138 Olsson Bengt, Telia 139 Martell Bengt. Svenska Wavin 140 Utrikeshandel 1992. Årsstatistik nr 39.18.101 & 39.18.102 & 39.18.105 omräknat till ren pvc (50% av produktvikten) 41 Utrikeshandel 1992. Årsstatistik nr 39.18.101 & 39.18.102 & 39.18.105 omräknat till ren pvc (50% av produktvikten)

5.8.3.1 Beskrivning av område Det fmns fem stora tillverkare av golv och tapeteri Sverige med en ungefärlig omsättning på ca 3.000 Mkr 1992 och en ren PVC-användning på ca 25.000 ton/år, d v s ca 25% av den totala användningen av ren PVC. Siffran stämmer väl med figur 2.1 där andelen upskattas till 22%. Tillförseln till svenska marknaden är ca 22.500 ton/år vilket är något mindre än den totala produktionen. De största företagen är Tarkett, Forbo-Forshaga och Holmsunds Golv. Dessutom finns ett antal återförsäljare och importörer. Typisk andel av omsättningen för produkter tillverkade i PVC är mellan 25-100%. År 1992 var exporten av golv/Vägg/takbeklädnad ca 12.500 ton och importen ca 10.000 ton i ren PVC. Drygt hälften av allt som tillverkas inom landet går således på export. Exporten går till:142

Norden 30% Ovr ga västeuropa 43% (__)steuropa 1 % Ovriga världen 26%

Golv och tapeter tillverkas i mjukgjord PVC vilket innehåller ca 50% additiv (mjukgörare, stabilisator, fyllnadsmedel etc). Holmsunds Golv AB har tagit fram ett plastgolv av PVC med betydligt lägre mängder additiv, främst då mjukgörare.”3 Ur hälsoaspekt är det avdunstningen av mjukgörare som gör mjuka PVC-materialel "sämre” än styva. Plast- golv indelas i homogena golv som mest används i offentlig miljö och heterogena golv som till största delen används i bostäder. Vad gäller tapeter är det främst struktunapeter och tapeter till Våtrum och som tillverkas i PVC.

5.8.3.1 Substituerbarhet

Fördelar med PVC- golv är att de är slitstarka, kemikalienesistenta, vattentåliga, billiga, enkla att lägga och att de har god ytfinish vilket i sin tur leder till att de är lättstädade. Idag tillverkas ca 10 ggr mer plast- än trägolv.144

Alternativa material kan vara t ex linoleum och trä, se figur 5.1. Varken linoleum- eller trägolv är vattenbeständiga. De är också dyrare, mer svårstädade och är besvärligare att lägga (i alla fall trägolv). Linoleumgolv är ett alternativ till främst homogena PVC-golv (offentliga miljöer).145 Trägolv liksom textil- och korkmattor kan ersätta PVC i bostäder. Korkmattor brukar dock förses med ett ytskikt ay PVC-folie och textilrnattor har ofta plast- eller gummibeläggning på undersidanm. Aven sten- eller laminatgolv är möjliga substitut. Tarkett och Forbo-Forshaga har stora marknadsandelar på golv tillverkade i de alternativa materialen, sten- och laminatgolv undantaget..147

142 Utrikeshandel 1992. Kvartalsstatistik 143 Bygg & teknik 7/89 144 Olofsson Peter (1993) 145 Byggsektom, SPKs bokserie 19912 146 Svenska Renhållningsverksföreningen, Rapport 92:12 147 Byggsektom, SPKs bokserie 19912

Vinylplattor Linoleum

_ Parken 1985 1960 1965 1970 1975 19l0 1985 1991

Figur 5 .1 Olika golvbeläggningars mrlmadsandelar mellan 1955—1991 . Källa: Svenska Renhållningsverhfåreningen Rapport 92:12

Ett alternativt plastgolv baserat på polyolefiner för främst offentliga miljöer har introducerats på marknaden av Tarkett. 148 Materialet kan ersätta PVC-golv i torra utrymmen och en stor fördel med golvet är att det ej innehåller mjukgörare.149 Polyolefrngolvet har dock inte samma prestanda som PVC—golvet vad gäller bl a städmöjligheter samt böj- och reptålighet. Det krävs vissa modifieringar i byggstandard och utläggningsteknik för att materialet ska kunna användas i våtutrymmen.1

Polyolefiner kräver mer energi vid tillverkningen p g a högre bearbetningstemperatur och högre valstryck i kalandreringssteget. Det finns idag inga direkta fördelar med denna typ av golv varken i tillverkningssteget eller ur arbetsmiljösynpunkt Vad gäller fogrrin g kan samma limmer användas som vid PVC-golv, men för att svetsa skarvarna krävs svetstråd av polyolefiner. Dessutom går det åt mer energi vid svetsning av polyolefingolv p g a behov av högre temperatur.")1

En typ av golv där PVC är det dominerande materialet är objektgolv (golv i bussar, båtar, halksäkra golv etc). Här finns inga bra alternativ i dagsläget.152 I Våtrum används både golv och tapeter (egentligen en mjukare plastmatta) tillverkade i PVC delvis på grund av de normer rörande Våtrum som finns. Bl a måste material och fogar vara vattentäta.”3 Livs- längden bör också vara ca 15 år. Idag finns inga alternativa plastmaterial för Våtrum men andra typer av material som kakel, marmor eller klinker är möjliga substitut

5 k snukturtapeter är svåra att göra i något annat material än PVC, då funktionen blir sämre samtidigt som produkten blir dyrare. Enligt Ingemar Tandin på Eco Tapeter kommer de från och med 1994 inte att ge ut några nya kollektioner av strukturtapeter tillverkade i PVC. Andra tapetmaterial är t ex papper.

Det finns i stort sett två olika tillverkningsmetoder för tillverkning av golv och tapeter, kalandrering eller användning av plastisol. Den tillverkningsprocess som grundar sig på användning av plastisol är specifik för PVC och vid övergång till ett alternativt material måste stora delar av maskinparken bytas ut. Kalandrering däremot är lättare att anpassa till andra material. En övervägande del av produktionen av golv/tapeteri Sverige grundar sig på användning av plastisol.154

148 Olofsson Peter (1993) 149 Terselius Björn (1994) 150 Hedenmark Magnus (1992) 151 Olofsson Peter (1993) 152 Nilsson Leif, Alcro Nordic AB 153 Nenander Yvonne (1987) 154 Lundström Mats, Holmsunds Golv AB

5.8.4. Takplast och profiler

5.8.4.1 Beskrivning av område I Sverige produceras ingen takplast men det finns ett antal återförsäljare. Takplasten läggs som skydd på tak och är en typ av bestruken väv. Den bestryks på båda sidorna och uppnår en tjocklek på 1,2 mm (en presenning är ca 0,6 mm tjock). Takplasten måste vara väderbeständig och hålla tätt men också vara lätt att lägga. En takplast i PVC beräknas hålla 30—40 år.156 Under högkonjukturen användes ca 11 miljoner m2 takduk varav 1,2 miljoner vari plast (främst PVC). Idag används ca 5 miljoner rn2 takduk, varav 1 miljon i plast vilket motsvarar ca 1.500 ton mjukgjord PVC. På företaget Protan AB lyfter man fram att man använder återvunnen PVC för undersidan av duken.157

Fönsterbågar, hängrännor och soltak är en typ av profiler tillverkade i PVC och den totala mängden ren PVC till den svenska marknaden är ca 2.000-2.500 ton. Hängrännor, soltak och en del av fönsterprofrlema är im rterade. Fönster i PVC har en relativt liten marknadsandel i Sverige, ca 3—4 %.1 8 I andra länder är PVC-fönster betydligt vanligare.

5.8.42. Substituerbarhet

Alternativ till takplast är tjärpapp eller klorerad polyeten. Klorerad polyeten beräknas ha en livslängd på ca 40 år, men är dyrare än PVC. Polyetenen är klorerad för att kunna fogas ihop med en varmluftsanläggning på samma sätt som PVC-takplasten. Tjärpapp är ca 20% billigare än PVC men beräknas ha en kortare livslängd. Ytterligare en fördel med PVC framför takpapp är brandtekniska aspekter.

Fönster tillverkas förutom i plast även i aluminium, trä och i kombinationer mellan de tre materialen. PVC-fönster är 15-20% dyrare än träfönster men p g a den långa livslängden och underhållsfriheten blir materialet ändå intressant

Takrännori PVC konkurrerar med zink (ej i Sverige) och plastbelagd plåt Soltak kan alternativt göras av polycarbonat eller glas. En nackdel med PVC är att det blir kylsprött vilket har gjort att många fabrikat inte har blivit typgodkända i Sverige. Det fabrikat som finns i Sverige säljs med 10 års garanti och så länge ingen är uppe på taken när det är -4OOC är man inte orolig. Nackdelen med polycarbonat är att materialet är ungefär dubbelt så dyrt.

155 1.50010n mjukgjord PVC omräknad till ren pvc (60% av produktvikl) 156 Byggnadsvårlden 157 Sundqvist Peter. Protan AB 158 Jacobson Arne (1993) Sondex blir Primo Sverige. Nu sker satsning på PVC—fönster i Sverige.

5.9. Industri- och maskindetaljer

Kemikaliebeständig _ istemer, rör m fl

Ca 20-30 tillverkare i Sverige omsätter ca 425 MSEK. De har ca 400 anställda och en typisk andel av omsättningen för produkter i PVC är 5-15 %.

U . oskattade män _deri ton En PVQ 1992: __m-msa-n— Till malknaden

Industri- och (2.000 (2.000 maskindetaI'er

5.9.1. Beskrivning av område

Processindustrin och specieut cellulosaindustrin har behov av korrosions- och kemikaliebeständigt material. PVC fyller en god funktion till ett lågt pris. Då PVC- halvfabrikat också lätt går att bearbeta till valfri form används det för att bygga upp rörsystem, tillverka cisterner och andra detaljer till industrin. PVC används många gånger som komplement till andra mer robusta material som inte har samma kemikaliebeständighet mot tex syror som PVC.

En nackdel med PVC är att den har ett relativt snävt temperaturspann och måste undvikas om temperaturen överstiger ca 600C.

5.9.2. Substituerbarhet

Tillverkarna menar att de skulle kunna föreslå alternativ, men hänvisar till att kunderna ofta önskar en produkt i ett visst material. Alternativ som har nämnts är PP, PE, teflon, PEEK och glasfiber, var och en för vissa speciella tillämpningar. PEEK är mer kemikalieresistent än PVC men ca 30 gånger dyrare.

6 Resultat

Flödet kan också beskrivas som i figur 6.2, där PVC-flödet är indelat i vilken råvara man använder snarare än vilken produkt man tillverkar. För att kategorisera företagen i PVC— flödet blir detta en bättre indelning. Flödet i samhället är här indelat i tillverkare av PVC- råvara, användare av PVC-råvara, bearbetare av halvfabrikat, användare av PVC-produkter

för produktion och slutanvändare. De företag som närmare kartlagts i denna studie är tillverkare och användare av PVC-råvara samt bearbetare av halvfabrikat. Användare av PVC-produkter i produktion eller slutanvändning presenteras inte kvantitativt, tex vitvarutillverkare eller byggare är således ei kvantifierade.

Tillverkare av PVC-råvara

Bearbetare av halvfabrikat

Användare av produkter i PVC för produktion

eller installation

Slutanvändare av produkter innehållande PVC

Figur 62 PVC-flödet i samhället indelat i tillverkare av PVC -rdvara, användare av PVC -råvara. bearbetare av halvfabrikat. användare av PVC -produkter för produktion och slutanvändare.

Tabellen nedan visar antal plastbearbetande företag samt deras omsättning och antal anställda för respektive område enligt uppställning i figur 6.2 (exklusive användare av PVC-produkter för produktion och slutanvändare). Tillverkare