SOU 1996:170

Fritidsbåten och samhället : slutbetänkande

Till Statsrådet och Chefen för Kommunikationsdepartementet

Genom beslut den 26 oktober 1995 bemyndigade regeringen Kommunikationsdepartementet att tillkalla en Särskild utredare med uppdrag att utreda fritidsbåtstraflkens kostnadsansvar m.m. Med stöd av bemyndigandet förordnades den 12 december 1995 generaldirektören Torkel Sölve som särskild utredare. Den 30 januari 1996 förordnades rättssakkunnig Petter Classon vid Finansdepartementet som expert till utredningen.

Utredningen överlämnar härmed betänkandet Fritidsbåten och Samhället.

Utredningens arbete är därmed avslutat.

Stockholm den 2 december 1996

Torkel Sölve

Innehåll 1 Sammanfattning .............................................................................. 9 1.1 Båtskatt/båtavgift ..................................................................... 11 1.2 Miljörestriktioner ..................................................................... 12 1.3 Obligatoriskt båtregister ........................................................... 12 1.4 Obligatorisk ansvarsförsäkring ................................................ 13 1.5 Organisation och samarbete mellan staten och fritidsbåts- organisationerna ............................................................................. 13 2 Inledning, uppdraget ..................................................................... 15 2.1 Direktiven ................................................................................. 15 2.2 Bakgrund .................................................................................. 16 3 Samhällets intäkter och kostnader beträffande fritidsbåts- sektorn ............................................................................................... 19 3.1 Allmänt och intäkter ................................................................. 19 3.2 Lokala och regionala kostnader ............................................... 20 3.3 Statens kostnadsbelastning ....................................................... 22 3.3.1 Sjöfartsverkets kostnader .................................................. 22 3.3.2 Kustbevakningens kostnader ............................................ 27 3.3.3 Sjöpolisens kostnader ....................................................... 27 3.3.4 Statliga bidrag till båtlivet och båtsporten ........................ 28 3.3.5 Summa samhälleliga intäkter och kostnader för båttu- rismen ........................................................................................ 29 4 Båtlivet och miljön ......................................................................... 31 4.1 Allmänt om miljöpåverkan från fritidsbåtar. ............................ 31 4.1.1 Motorpåverkan .................................................................. 31

4.1.2 Påverkan från båtskrovet och dess utrustning .................. 33

4.2 Tekniska möjligheter att eliminera den negativa miljöpå-

verkan från fritidsbåtarna ............................................................... 35 4.2.1 Motoråtgärder ................................................................... 35 4.2.2 Avfallsbegränsning och fartbegränsning .......................... 36 4.2.3 Alternativ till giftiga bottenfärger ..................................... 36 4.2.4 Bränsleåtgärder ................................................................. 37

4.3 Internationella åtgärder och tidsaspekter ................................. 37 4.3.1 Allmänt ............................................................................. 37 4.3.2 Motorer ............................................................................. 38 4.3.3 Båtar .................................................................................. 38 4.4 I Sverige beslutade eller föreslagna miljöåtgärder för fritids-

båtssektorn ...................................................................................... 39 4.4.1 Motorer ............................................................................. 39 4.4.2 Vidareutveckling av miljöklassystemet för bensin ........... 40

5 Behov och eventuell utformning av båtregister för fritids-

båtar ................................................................................................ 43 5.1 Bakgrund .................................................................................. 43 5.2 Behov av fritidsbåtsregister, identifikation och åtkomstbe- hov .................................................................................................. 44 5.2.1 Samhällelig planeringsverksamhet med avseende på fri- tidsbåtsverksamheten ................................................................. 45 5.2.2 Sjöräddning och övervakning ........................................... 45 5.2.3 Återfinnande av försvunna båtar ...................................... 45 5.2.4 Avgiftsuppbörd ................................................................. 46 5.2.5 Miljöuppföljning ............................................................... 46 5.2.6 Övrigt ................................................................................ 46 5.3 Register och registeruppgifter. Åtkomstbehov ......................... 4 7 5.4 Utnyttjande och erfarenheter av fritidsbåtsregistret 1988-92 samt Stöldskyddsregistret 1992-96 ................................................ 48 5.4.1 Fritidsbåtsregistret 1988-92 .............................................. 48 5.4.2 Svenska Stöldskyddsföreningens frivilliga register .......... 49 5.5 Internationella erfarenheter ...................................................... 50

6 Bakgrund till och behov av en obligatorisk ansvars- försäkring för fritidsbåtar ............................................................... 53 6.1 Båtansvarsförsäkring och dess omfattning ............................... 53 6.2 Internationella krav på båtansvarsförsäkring ........................... 54 6.3 Förekomst av obligatorisk ansvarsförsäkring i Sverige ........... 54 6.4 Erfarenheterna från båtansvarsförsäkringar i Sverige .............. 55

7 Behov av och möjlig utformning av båtskatt eller båtavgift ..... 57

8 Analys och förslag till åtgärder .................................................... 59 8.1 Allmänt ..................................................................................... 59 8.2 Intäkter och kostnader för samhället ........................................ 60 8.3 Fritidsbåtarnas miljöbelastning ................................................ 63 8.3.1 Avgasutsläpp från fritidsbåtar ........................................... 64 8.3.2 Bullerbelastning från fritidsbåtar ...................................... 66 8.3.3 Utsöndring från metallbaserade bottenfärger ................... 66 8.3.4 Toalettutsläpp från fritidsbåtar .......................................... 6 7 8.3.5 Erosion av stränder i trånga farleder p.g.a. vågbildning från fritidsbåtar .......................................................................... 67 8.4 Registrering av fritidsbåtar ....................................................... 68 8.5 Obligatorisk ansvarsförsäkring för fritidsbåtar. Förarintyg ..... 70 8.6 Organisation och samarbete mellan staten och fritidsbåts- organisationerna ............................................................................. 71

9 Övriga frågor ................................................................................. 75 Bilagor 1 Kommittédirektiv ..................................................................... 77 2 Kommunal erfarenhet av fritidsbåtsverksamhet. ..................... 83 3 Sjöfartsverkets anslagsäskande 1996 ..................................... 117 4 Specifikation av Sjöfartsverkets fritidsbåtsregister 1988 ....... 131 5 Specifikation av Stöldskyddsföreningens frivilliga båtregister 1996 ............................................................................ 141 6 Användare av Stöldskyddsföreningens fritidsbåtsregister 1995 .............................................................................................. 143 7 Norska fritidsbåtsregler .......................................................... 145 8 Finska fritidsbåtsregler ........................................................... 147

9 EU:s frititidsbåtsdirektiv. ....................................................... 161 10 Försäkringsbolagens erfarenheter av ansvarsförsäkring för fritidsbåtar .................................................................................... 1 85 11 RRV yttranden om avgifter för skoter och fiskevård ............. 191

12. Proposition 1986/87 beträffande lag om fritidsbåtsregister... 195

1. Sammanfattning

Fritidsbåtsverksamheten i Sverige är en av våra Största fritidsakti- viteter. Antalet fritidsbåtar, småbåtar och kanoter m m beräknas till över en miljon. Mer än 200.000 av dessa båtar är av en storlek som gör att de kan utnyttjas för övernattning. Ytterligare 100.000 - 150.000 båtar är byggda och utrustade så att de kan användas för längre förflyttningar. Dessutom utnyttjas även mindre motor- och segelförsedda båtar för fiske och dagsbesök på öarna i de svenska skärgårdarna. Detta innebär att 1-2 millioner svenskar aktivt deltar i båtlivet. Genom att båtlivet också i hög grad är organiserat— de tre största båtorganisationema har tillsammans cirka 250.000 medlemmar — är fritidsbåtsverksamheten att betrakta som folkrö— relse.

Båtturismen bedrivs till stor del i områden av glesbygdskarak- tär längs den svenska kusten samt i de större sjöarna. Den ger bidrag både till ekonomi och sysselsättning i ett stort antal gles- bygdskommuner. Underlag finns för ytterligare utveckling av båtturismen.

Fritidsbåtsverksamheten bidrar i betydande grad ekonomiskt till statens och även kommunernas finanser. Via skatt på båtbränsle, moms på båtar och båtprodukter samt på hamnavgifter och fömö- denheter för fritidsbåtama, erhöll staten under 1995 i storleksordningen 1,3 miljarder kronor. Samhällets direkta kostna- der för fritidsbåtssektom härrör sig främst till Sjöfartsverkets kostnader för fritidsbåtsleder, säkerhetsinformation, väderleksser- vice och sjöräddning samt regionala kostnader för renhållning i naturhamnar. Dessutom får ett flertal båtorganisationer statliga bidrag. Totalt bidrar samhället med cirka 45 millioner kronor per

är till den direkta fritidsbåtsturismen. Fritidsbåtsverksamheten ger sålunda ett väsentligt nettobidrag till staten.

Fritidsbåtsverksamheten är samtidigt en av de källor som bidrar till miljöförstömingen av våra skärgårdar, kuster och insjöar. Även om miljöbelastningen i flertalet fall är liten i förhållande till andra källor, är den riktad mot känsliga kust- och sjöområden under en för naturen känslig del av året.

Det är framför allt fem miljöbelastande faktorer som kan härle- das till fritidsbåtama:

a) avgasutsläpp med höga halter av kolv'äten och kolmo- noxid, från främst tvåtaktsmotorer.

b) bullerstörningar från framför allt högvarviga motorer.

c) utsöndring av "gifter" från metallbaserade bottenfärger av antiufoulingtyp.

d) toalettutsläpp från fritidsbåtar vid koncentration avbåtar i trångavattenområden.

e) erosion av stränder i trånga farleder på grund av vågbild-

ning och propellerströmmar.

Miljöstörande avgasutsläpp, buller och utsöndring från botten- färger är generella problem som måste lösas med övergripande åtgärder. Här är även det internationella samarbetet väsentligt. Toalettutsläpp och vågerosion är i första hand lokala problem främst i trånga farleder och begränsade vattenutrymmen.

Behovet av registrering och märkning av fritidsbåtama gäller ett flertal områden. De redovisade mest angelägna behoven är: 1) underlag för övervakning och snabb dataåtkomst i sam- band med sjöräddning. 2) hjälp till identifiering av försvunna båtar samt båtar som

framförs på ett regelvidrigt Sätt. 3) underlag för skatt/avgiftsuppbörd 4) underlag för uppföljning av miljöbelastning.

Riksdagens trafikutskott har angivit att en frivillig registrering, som i dag finns i Stöldskyddsföreningens regi, skulle kunna accepteras under förutsättning att anslutningen är av samma omfattning som i det tidigare obligatoriska registret. Fyra år efter det tidigare statliga båtregistrets upphörande är antalet båtar i det

frivilliga registret dock ej mer än cirka 50 procent av det bedömda antalet registreringspliktiga båtar i det tidigare obligatoriska regist- ret.

Den då använda definitionen på registreringspliktiga båtar - mer än 5 m längd och/eller med en motorstyrka på över 10kW - stämmer väl överens med kriteriet för de båtar som i första hand används för båtturism. Det finns därför inga skäl att ändra dessa gränser.

Angående obligatorisk ansvarsförsäkring kan konstateras att de flesta större båtarna, som är omkring 250.000 till antalet, redan i dag har en separat försäkring som innehåller en ansvarsdel. Det kan också noteras att under de senaste fem åren, har endast ett mindre antal personskador och ersättningsbelopp förekommit där ansvarsförsäkringen varit aktuell samt att Sveriges grannländer inte har några krav på obligatorisk ansvarsförsäkring.

Med ledning av redovisningen på ovanstående punkter har ut- redningen kommit till följande resultat beträffande de i utredningsdirektiven upptagna punkterna.

1 . 1 Båtskatt/båtav gift

Med hänsyn till att fritidsbåtama redan idag ger ett avsevärt netto- bidrag till statskassan och att bränsleskatten för båtar följer riktlinjerna för biltrafiken finns det inte anledning att införa en ytterligare allmän båtskatt. Skulle regeringen dock anse att det statsfinansiella läget gör det nödvändigt att ta in ytterligare medel från fritidsbåtsägama, föreslås att detta görs i form av en riktad avgift. Avgiften bör då motsvara den generella service som båttu- rismen erhåller från samhället. Med förutsättningen att det är de cirka 300.000 båtarna över 5 m längd och/eller med en motor- styrka på mer än 10kW som främst utnyttjas för båtturismen. skulle detta resultera i en båtavgift på 200 kronor som skulle an- vändas för att finansiera erhållen service.

1 .2 Milj örestriktioner

Den Största negativa miljöpåverkan från fritidsbåtama är avgasut- släpp och buller från båtmotorema. När det gäller nya motorer finns ett lagförslag (Miljödepartementet DS 1995159) som kommer att begränsa både avgasemissioner och buller. Med hänsyn till att det finns ett stort antal motorer med avsevärd kvarvarande livs- längd, föreslås att samma begränsningar på utsläpp och buller som skall gälla för nya motorer också införs för begagnade motorer 15 år efter begränsningamas införande för nya motorer. Därutöver konstateras att den höjning av bränsleskatten som föreslås av kommunikationskommittén dessutom, om den genomförs, kommer att få verkan på båtmotorer.

När det gäller begränsning av miljöpåverkan från kopparbase- rade "giftbottenfärger" föreslås att ett nät av båttvättanläggningar successivt byggs upp längs kusten under en 5-årsperiod baserat på avgifter. Därefter förslås förbudet mot användande av metallbase- rade bottenfärger utsträckas till hela Östersjökusten. För västkusten bedöms kopparbaserade bottenfärger behöva användas tills dess biologiskt verkande bottenfärger tagits fram.

På motsvarande sätt föreslås att mottagningsstationer för toalettafall byggas ut i anslutning till marinor och större gästhamnar samt längre trånga farledsavsnitt (t.ex Göta kanal). För nya båtar föreslås att fast toalett endast får byggas in om av- fallstank med utpumpning över däck installeras. (finns intaget i EU:s fritidsbåtsdirektiv). Både beträffande båttvättar och mottag- ningsstationer för toalettavfall har Sjöfartsverket tagit initiativ till systematisering av åtgärdsplaner. Vad slutligen beträffar fartbe- gränsningar föreslås regeringen påskynda den genomgång av lokala begränsningar som tidigare begärts från länsstyrelserna.

1.3. Obligatoriskt båtregister

Inför avvecklingen av det tidigare obligatoriska fritidsbåtsregistret var i Stort sett samtliga remissinstanser överens om värdet av ett heltäckande båtregister för i första hand de större och motorstar-

kare båtarna. Erfarenheterna har visat att det inte varit möjligt att nå samma anslutningsandel med ett frivilligt register. Ny informa- tion, främst beträffande fritidsbåtarnas miljöpåverkan och behov av uppföljning av denna påverkan, förstärker också behovet av registrering. Registret föreslås skötas av en ansvarig instans, Sjö- fartsverket, med användande av modern datateknik. Kostnaden för registreringen inklusive uppbyggnaden av ett nytt obligatoriskt register bedöms inrymmas under punkt 1.1, föreslagen båtavgift.

1.4. Obligatorisk ansvarsförsäkring

Med hänsyn till den stora omfattningen av frivilliga försäkringar och den mycket begränsade omfattningen av "ansvarsfall", föreslås inte något krav på obligatorisk ansvarsförsäkring. Sjöfartsverket bör dock följa frågan i nära samarbete med försäkringsbolagen och båtorganisationema.

1.5. Or anisation _och samarbete mellan sta en och fntidsbatsorganisationema

Det är angeläget att båtorganisationema får en god insyn och aktiv möjlighet att påverka avgiftsbelagd verksamhet, miljö, register- hantering och ansvarsfrågor. Sjöfartsverket föreslås stå för såväl administration av avgifterna, hantering av båtregistret samt vara sammanhållande gentemot båtorganisationema i övriga redovisade frågor. Samarbetet föreslås bedrivas via de existerande samar- betsorganen, Båtlivsnämnden och Sjösäkerhetsrådet som eventuellt bör slås ihop. Specificering av detta samarbete bör göras och rutinsättas i Sjöfartsverkets instruktion eller arbetsordning.

2. Inledning, uppdraget

2.1. Direktiven

Regeringen bemyndigade, genom beslut den 26 oktober 1995, che- fen för kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor om fritidsbåtstrafikens kostnadsansvar m m. Utredaren lämnades sammanfattningsvis följande direktiv.

Utredaren skall — belysa vilka kostnader fritidsbåtstrafiken orsakar samhället

samt överväga hur dessa kostnader skall betalas. Såväl företags- som samhällsekonomiska aspekter skall redovisas.

— överväga om de fördelar som ett fritidsbåtsregister innebär från sjösäkerhet- och ordningssynpunkt motiverar att ett statligt fritidsbåtsregister återinförs. Därvid skall även be- handlas de fördelar som ett statligt fritidsbåtsregister har från miljösynpunkt exempelvis vid införande och uppfölj- ning av miljökrav på båtmotorer eller fritidsbåtar. — belysa frågan om en obligatorisk ansvarsförsäkring för ägare av fritidsbåtar. — beakta det tillkännagivande som riksdagen gjort om båt- skatt.

Av utredningens direktiv framgår också att den har att beakta direktiv om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir 1992:50) och att pröva offentliga åtaganden (dir 1994223) Utred- ningens direktiv i sin helhet redovisas i bilaga 1.

2.2. Bakgrund

Frågor om fritidsbåtsverksamheten har utretts flera gånger tidi- gare. Båtlivet berördes bl a i 1962 års fritidsutredning samt behandlades separat i fritidsbåtsutredningens betänkande SOU 1974z95 Båtliv - samhället och fritidsbåtama. En fortsättning på denna utredning när det gällde registerfrågan redovisades i SOU 1977:25 Båtliv 2 - Registerfrågan.

I juni 1984 uppdrog regeringen åt Trafiksäkerhetsverket att ut- arbeta ett förslag till ett särskilt register för fritidsbåtar. Efter remissbehandling och genomgång ledde detta genom proposition 1986/87:12l och riksdagsbeslut till införande av ett obligatoriskt register för fritidsbåtar med en längd av minst 5 m och/eller med en motor vars effekt överstiger 10 kW.

I proposition 1992/93:102 föreslogs sedan baserat på en pro- memoria inom Kommunikationsdepartementet att det obligatoriska registret skulle avskaffas. Riksdagen beslöt i enlighet med försla- get. Man ansåg bland annat att det ej fanns tillräckligt starka Skäl att behålla systemet med registrering av fritidsbåtar i statlig regi. Ett frivilligt register inrättades i Stöldskyddsföreingens regi. År 1992 fanns i det Statliga registret cirka 270.000 båtar registrerade medan motsvarande antal i Stöldskyddsföreningens förteckning uppgår till cirka 150.000 år 1996.

När det gäller fritidsbåtama och miljön har miljödepartementet i en departementspromemoria lagt fram ett förslag om införande av avgas- och bullerkrav på nya bensin- och dieselmotorer för fartyg med en skrovlängd om högst 24 m. Kraven föreslås gälla obligatoriskt för nya motorer från 1998.

Beträffande båtbottenfärger har Kemikalieinspektionen från Slutet av 1992 meddelat nya mer restriktiva regler för användande av giftiga bottenfärger. Längs norrlandskusten och på insjöama har förbud mot dessa färger införts. Längs Östersjöns ost- och sydkust får en mildare variant av giftfärger användas medan det på väst- kusten fortfarande är tillåtet att använda starkare kopparbaserade färger.

Dessutom kan konstateras att SOU 1974295 också tog upp frå- gan om obligatorisk ansvarsförsäkring. I samband härmed behandlades också frågan om obligatorisk förarutbildning.

Beträffande frågan om obligatorisk ansvarsförsäkring konstate- rade SOU 1974:95 att antalet båtolyckor med åtföljande skadeansvar var mycket litet och ej motiverade införande av en obligatorisk ansvarsförsäkring.

Slutligen föreslog utredningen att av en statlig nämnd för båtli- vet skulle inrättas med uppgift att följa båtlivets utveckling samt att initiera de samhälleliga insatserna och planera för detta.

För finansiering föreslog utredningen bildandet av en särskild båtfond. Fonden skulle årligen tillföras ett belopp som till två tredjedelar skulle utgöras av statsbidrag och en tredjedel skulle erläggas av båtägarna i form av avgifter. Båtavgiften skulle årligen erläggas av ägarna till alla registrerade båtar. Detta förslag har ej genomförts.

3. Samhällets intäkter och kostnader beträffande fritidsbåtssektom

3.1. Allmänt och intäkter

Fritidsbåtsverksamheten i Sverige är en av våra största fritidsakti- viteter. Det finns över en million fritidsbåtar, småbåtar och kanoter m m. Över 200.000 av dessa båtar är av en storlek som gör att de kan utnyttjas för övernattning. Ytterligare 100.000 - 150.000 båtar är byggda och utrustade så att de kan användas för längre förflytt- ningar. Slutligen utnyttjas även mindre motor- och segelförsedda båtar för fiske och dagsbesök på öarna i de svenska skärgårdarna. Fritidsbåtsverksamheten bidrar också till statsfinanserna genom olika typer av skatteintäkter. De väsentligaste intäkterna och deras storleksordning är enligt följande (1995).

Skatt på båtbränsle N 700 millioner kronor Moms på båtar, båtprodukter _ 400 millioner kronor tillbehör och service Moms på hamnavgifter, N 200 millioner kronor

kanalavgifter och andra förnödenheter för båtturismen

Bränsleskatten står i direkt relation till utnyttjandet av båten under motordrift. Uppbörden av avgiften är mycket kostnadseffektiv. De skattehöjningar som beslutats och planeras på fordonsbränsle ger också en direkt höjning av skattebelastningen på fritidsbåtssektom.

3.2. Lokala och regionala kostnader

En stor del av båtturismen bedrivs i områden som är av glesbygds-

karaktär, främst längs den svenska kusten och i de större sjöarna. Kommunerna som utnyttjas av båtturistema ser mycket positivt på denna verksamhet som både förstärker den lokala ekonomin och ger underlag för sysselsättning och service.

Eftersom fritidsbåtsturismen utgör en inte oväsentlig del av tu- rismen i Sverige, finns det enligt kommunerna anledning att skatte- och avgiftsmässigt behandla den på motsvarande sätt som övrig turism samt att verka för en fortsatt utveckling.

För att få exempel på den lokala betydelsen av båtlivet har kontakter tagits och underlag erhållits från fyra kommuner längs den svenska kusten. Dessa kommuner är Luleå, Österåker, Sotenäs och Tanums kommuner. Sammanfattningsvis kan konstateras föl- jande gemensamma situation för kommunerna:

a) Ett stort antal båtplatser i sjön, både permanenta och gäst- platser frnns i de aktuella kommunerna. Finansiering sker i huvudsak genom avgifter. Motsvarande gäller även för uppläggningsplater.

b) En inriktning finns hos kommunerna mot att låta före- ningar, privata företag och Stiftelser ta över marinor, båtvarv och båtuppläggningsplatser.

c) Många företag med marin service och andra marina tjäns— ter har inom kommunerna vuxit upp i anslutning till befintliga båtklubbar,andra båttäta områden samt platser för gästande båtturister. Österåkers kommun redovisar som exempel 66 företag med 133 anställda som är direkt relaterade till fritidsbåtsverksamheten.

d) Kommunerna anger att den reducerade turistmomsen som finns för bl a campingplatser borde tillämpas även för gästhamnsverksamheten. Speciellt på västkusten, men även längs östersjökusten, anges omfattningen och den potentiella möjligheten att attrahera utländska båtturister som betydande.

e) Avfallsutsläpp i anslutning till större gästhamnar och po— pulära naturhamnar anges som ett problem. Fortfarande

sker viss renhållning och lokal hållning av fritidsbåtsleder i kommunal regi med kommunal finansiering. (t ex Luleå kommun)

En mer detaljerad redovisning från de olika kontaktade kom- munerna framgår av bilaga 2.

När det gäller renhållningen i de mest frekventerade skärgårds- områdena finns utöver kommunerna ett antal regionala stiftelser etc. som sköter utplacering och tömning av sopmajor i naturham- nama. Denna service är naturligtvis riktad både till skärgårdsluffare, fritidshusägare med småbåtar och båtturister. De olika orgaisationernas bedömning av fritidsbåtarnas belastning av servicen är enligt följande.

a) Skärgårdsstiftelsens verksamhet omfattar i huvudsak Stockholms skärgård. Bidrag till kostnadstäckning för renhållning av naturhamnama i Stockholms skärgård läm- nas från Stockholms läns landsting. Omkring 60 procent härav, eller 470.000 kronor, bedöms vara fritidsbåtsturis- mens del. Stockholms läns landsting lämnar även driftbidrag till hanteringen av kommunala sopmajor i skärgården. Stockholms stad har slutligen ett antal frilufts- områden i skärgården med bland annat sop- och toalettservice.

b) Östgötastiftelsen, vars verksamhet omfattar Östergötlands skärgård finansieras av landstinget och kommunerna ge- mensamt. Av kostnaderna för naturhamnamas renhållning bedömdes 65 procent vara riktad mot fritidsbåtama till en kostnad av cirka 200.000 kronor.

c) Västkuststiftelsen finansieras av landstingen i Hallands-, Bohusläns- och Älvsborgs län samt Göteborgs kommun. 1.350.000 kronor är nuvarande anslag till renhållningen i naturhamnar varav cirka 85 procent bedömdes riktad till fritidsbåtsturismen. Avräknas 20 procent för de utländska fritidsbåtama återstår 65 procent eller » 880.000 kronor för den svenska båtturismen.

3.3. Statens kostnadsbelastning

Den största delen av den anslagsfinansierade servicen för fritids- båtsturismen belastar dock den svenska staten, främst via Sjöfartsverket, kustbevakningen och polisen. Sjöräddningssällska- pet som gör en väsentlig insats för fritidsbåtama ligger utanför den statliga budgeten. Slutligen finns statliga bidrag till båtsportverk- samhet och till Svenska Turistföreningen (STF). Nedan följer en genomgång av fritidsbåtsverksamhetens del av de statliga kostna- derna.

3.3.1. Sjöfartsverkets kostnader

a. Allmänt Sjöfartsverket ansvarar för större delen av den statliga verksamhet som är riktad mot fritidsbåtama. I sitt äskande för året 1997 redovisar man ett anslagsbehov på 90 millio- ner kronor under rubriken "ersättning för fritidsbåtsändamål m m ". Detta är en höjning från cirka 46 millioner kronor avseende 1995/96 (tolv månader).

Under rubriken "fritidsbåtsändamål m m", inbegrips också verksamhet som inte är direkt riktad mot de fritidsbåtar som i första hand utnyttjas för fritidsbåtsturismen. För att få en definiering av dessa båtar har schablonmässigt an- vänts den gränssättning som tillämpades i det 1992 nedlagda obligatoriska registret, d v s båtar med en längd överstigande 5 m och/eller med motor på mer än 10 kW. Med denna definiering inryms drygt 300.000 båtar av to- talt cirka 1,2 millioner "flytetyg" i kategorin. Det bör också påpekas att även om de cirka 300.000 större båtarna är de som i första hand används för fritidsbåtsturismen så utnyttjar en stor del av de motor- och segelförsedda mindre båtarna också Sjöfartsverkets tjänster i form av väderlekstjänst, utprickning etc. Det är därför ej rimligt att räkna hela serviceutbudet till fritidsbåtssektom som riktat till de 300.000 båtarna.

Sammanfattningsvis omfattar "fritidsbåtsanslaget" i huvudsak farledshållning information om säkerhet, sjöräddningsverksamhet, väderleksservice och administra- tion. Verksamheten riktar sig, förutom mot fritidsbåtsturismen, även mot fiskebåtar, kommersiell skärgårdstrafik samt permanentboende och fritidshusägare längs den svenska kusten och vid de stora sjöarna. Efter- som en eventuell riktad avgift för fritidsbåtsturismen bör motsvara kostnaden för den service båtturistema får görs här en schablonmässig uppdelning av det begärda anslaget baserat på utnyttjandefördelningen. Som bas har använts den uppdelning av anslagsäskandet som Sjöfartsverket re- dovisat (bilaga 3). Sjöfartsverkets kraftiga höjning av anslagsäskandet för året 1997 baserar sig på en beräkning av kostnaderna för den verksamhet som inte inryms inom handelssjöfarten. Kostnaderna för den verksamhet som be- rör handelssjöfarten har här uteslutits.

b. Kostnadsfördelning av Sjöfartsverkets kostnader b. 1 S jösäkerhetsinformation Denna post utgör 3,5 millioner kronor och avser informa- tion och rådgivande verksamhet för att främja säkerheten inom fritidsbåtssektom. Verksamheten är riktad mot fri— tidsbåtssidan totalt. En rimlig andel för de större båtarna enligt ovanstående definition bedöms vara 50 procent eller 1.750.000 kronor.

b.2. Fyrar m m Enligt anslagsäskandet anges kostnaden för utprickning som ej används för handelssjöfarten till 3,6 millioner kro- nor. Denna utprickning förutsätts dock utnyttjas såväl av fiskebåtar och båtar för passagerartrafik som små- båtsägande sommarstugeägare. Eftersom ingen verifiering av leder mellan handelssjöfarts- respektive fritidbåtsleder kunnat redovisas av Sjöfartsverket, antas fritidsbåtssidans

b.3

b.4

b.4a.

del uppgå till 50 procent. Detta innebär en kostnad på 50 procent av 3,6 = 1,8 millioner kronor.

Kanaler och fördjupade farleder

Beträffande Falsterbokanalen kan denna ses som förebyg- gande sjösäkerhet för mindre båtar eftersom de inte behöver gå runt näset och trängas med handelssjöfarten i Öresund. Kanalens tillkomst har dock till stor del militära skäl. Kanalen utnyttjas dock av både fritidsbåtar, fiskebå- tar och passagerarbåtar varför 50 procent av kostnaden borde vara en rimlig andel för de större fritidsbåtama. Motsvarande gäller även övriga av Sjöfartsverket uppräk- nade mindre kanaler. Kostnaden för fritidsbåtsturismen blir då (4,0 +2,6) x 50% = 3,3 millioner kronor.

Sjöräddning

Övergripande kan konstateras att den svenska staten har ett principiellt åtagande för sjöräddning som internationellt finns manifesterat inom IMO (International Maritime Or- ganisation) bl a i SOLAS (Safety of life at Sea) samt räddningstjänstlagen som reglerar den svenska situationen. Den grundläggande infrastrukturen och kompetensen för denna måste därför finnas året runt oberoende av fritids- båtama. Fritidsbåtsverksamheten ger dock framför allt under sommarhalvåret ett ökat tryck på räddningsorgani- sationen och verksamheten vilket kan motivera en riktad kostnadsbelastning. Nedan redovisas bedömning av denna kostnadsbelastning för de olika delpostema.

Radiotjänstkostnader

Beträffande kustradionätet har Sjöfartsverket att avtal med Telia Mobitel AB som kostar 8,2 millioner kronor per år. Baserat på statistik från Sjöfartsverket beträffande sjö- räddningsinsatser kan konstateras att fritidsbåtama i väsentlig omfattning utnyttjar sjöräddningstjänster under cirka 8 månader per år. Andelen insatser är hög främst

under sommarperioden men tidsåtgången för fritidsbåtsinsatsema är ofta väsentligt lägre än för Övriga kategorier främst handelsfartyg och fiskebåtar. 1974 års fritidsbåtsutredning gjorde en specialgranskning av tidsåt- gången för sjöräddningsfallen 1973 och konstaterade att även om antalet fall när det gällde fritidsbåtama stod för 72 procent var tidsåtgången för insats ej mer än 40 procent av den totala tiden. Under dessa 8 månader användes kust- radionätet även för övriga kategorier, handelsfartyg, fiskebåtar och mindre passagerarbåtarEn rimlig ansats bedöms därför vara att fritidsbåtstrafiken kan belastas med 50 procent av verksamheten under fritidsbåtssäsongen till en kostnad av 50% x 8_x 8.200.000 = 2.730.000 kronor 12

b.4b. Kostnader för Sjöräddningscentraler (MRCC) i Göteborg och Stockholm Sjöfartsverkets totala kostnader för Sjöräddningscentra- lema i Göteborg och Stockholm inklusive informations- och utbildningskostnadema för där engagerad personal uppgår till 16 millioner kronor. Motsvarande synsätt som under a, men beräknat på hela året för kontinuitetens Skull, ger då en kostnad för fritidsbåtssidan på: 50% x 16.000.000 = 8.000.000 kronor.

b.4c. Beredskap Sjöfartsverket har tecknat ett avtal om helikopterberedskap med försvaret till en upptagen kostnad av 11,4 millioner kronor. Det kan dock ej vara rimligt att all beredskap, ut- över försvarets egen när det gäller helikopterinsatser, skall betalas av Sjöfartsverket. Sjuktransporter, fjällräddning, flygräddning, brandberedskap etc. drar ju också nytta av helikopterberedskapen. Förutsätts att 50 procent av ut- ryckningama utgör sjöräddningsverksamhet blir kostnaden på 5,7 millioner kronor. Liksom under punkt a ovan, bör fritidsbåtsverksamheten endast belastas för den del av be-

redskapen som utnyttjas. Vid antagandet att fritidsbåtssektom står för 50 procent av helikopterutryck- ningstiden blir kostnadsbelastningen 50% x 5.700.000 = 2.850.000 kronor.

b.4d. Söderarrn Söderarms fyr används både för nyttotrafik och fritids- båtstrafik. Vid 50 procentigt utnyttjande för fritidsbåtsändamål blir kostnadsbelastningen 50% av 2.300.000 = 1.150.000 kronor.

b.4e. Ledning och samordning

Rubriken innefattar central samordning och administra— tion, utbildning av personal, utveckling av sjöräddningsmateriel, information och väderprognoser, re- gional samrådsverksamhet samt sjöräddningsbåtar. Dessa funktioner utgör naturligtvis grundförutsättningar för en fungerande sjöräddning och kan knappast vara en fråga enbart för fritidsbåtsverksamheten. Som tidigare noterats svarade fritidsbåtama under 1994 för 70 procent av antalet registrerade sjöräddningsfall, men de flesta av dessa har kort tidsbelastning. Dessutom förekommer fritidsbåtstrafik i nämnvärd omfattning endast maximalt 8 månader per år.Baserat på tillgängligt underlag och efter diskussion med sjöräddningsansvariga bedöms 50 procent av kostna- derna vara en rimlig andel för fritidsbåtsverksamheten. Detta ger en kostnadsbelastning på 50% x 13.900.000 = 6.950.000 kronor.

b.4f. Samkostnader Posten innehåller bidrag till de totala kostnaderna för Sjö- fartsverkets farledshållning och sjökarteverksamhet baserat på inställningen att alla som utnyttjar en given in- frastrukturservice också skall vara med och bidra till denna. Under år 1995 uppgick Sjöfartsverkets bruttokost- nader för farledshållning till 170 miljoner kronor och

sjökarteverksamheten till 120 miljoner kronor. Eftersom en stor del av de allmänna farledema och sjökarteverk- samheten för djup under 3 meter är riktad mot trafik utanför handelssjöfarten, har Sjöfartsverket bedömt att 30 miljoner kronor bör belasta verksamheten som inryms i anslaget "ersättning för fritidsbåtsändamål m m". I enlig- het med tidigare fördelning på trafikkategorier inom anslagsposten föreslås ägare till båtar över 5 meters längd och/eller motorstyrka över 10 kW belastas med 50 procent av kostnaden eller 15 miljoner kronor. Ägare till fiskebå- tar, passagerarbåtar, mindre ej registreringspliktiga båtar får via anslag stå för resterande kostnadsbelastning.

Totalt blir då Sjöfartsverkets kostnad för de större och motorstarkare fritidsbåtama

1.750.000 + 1.800.000 + 3.300.000 + 2.730.000 + 8.000.000 + 2.850.000 + 1.150.000 + 6.950.000 + 15.000.000 = 43.530.000 kronor

3.3.2 Kustbevakningens kostnader

Kustbevakningen har som övergripande uppgift att bevaka den svenska kusten. Verkets resurser utnyttjas även för sjöräddningsin- satser avseende fritidsbåtar. För sådan verksamhet som innebär utryckningar utanför kustbevakningens allmänna ordningsuppgif- ter uppkommer extra kostnader för personell övertid och extra utnyttjande av kustbevakningens materiel. Dessa kostnader för 1995 uppgår enligt Kustbevakningens uppgift till cirka 700.000 kronor. Verksamheten bedöms dock vara en del av den allmänna övervaknings- och beredskapsverksamheten (jfr. ambulans, polis) och bör ej separat belasta fritidsbåtsägama.

3.3.3 Sjöpolisens kostnader

Även polisen har i form av Sjöpolisens aktiviteter verksamhet som delvis är riktad mot fritidsbåtstrafiken. Sjöpolisen deltar ofta till-

sammans med kustbevakningen i sjöräddningsuppdrag. Vid till exempel en bärgning behöver den undsatte inte betala något för polisens insats utan den ses som en del i den offentliga verksam- heten. Denna verksamhet skiljer sig principiellt inte heller från övrig polisverksamhet och utgör en del av den allmänna ordnings- hållningen. Det bedöms därför inte rimligt att särbehandla fritidsbåtssidan genom att låta denna speciellt debiteras kostnader för Sjöpolisens arbete.

3.3.4 Statliga bidrag till båtlivet och båtsporten

Som framgått ovan är fritidsbåtsverksamheten en av de största fri- tidssysselsättningama i Sverige med sammanlagt över en million personer som deltager i båtlivet. När det gäller de större fritidsbå- tama organiseras dessa i huvudsak, inom ramen för de tre stora fritidsbåtsorganisationema. Svenska Båtunionen (SBU), Svenska Kryssarklubben (SXK) och Svenska Seglarförbundet (SSF) med tillsammans cirka 250.000 medlemmar i landets cirka 1000 båt- klubbar.

Till SBU och SSF utgår statsbidrag. SBU erhåller 804.000 kro- nor under 1996. SSF erhåller av Riksidrottsförbundet för perioden 1/7-95 till 31/12-96 totalt 7.806.000 kronor vilket omräknat för helåret motsvarar 5.204.000 kronor. Av denna summa går dock nästan hela beloppet direkt till kappseglingsverksamheten som under olympiaåret har Speciellt stor omfattning. När det gäller båtturismen har SSF en fritidsbåtskommitté som främst ägnar sig åt verksamhet inom Sjösportens samarbetsdelegation (SSD). Bud- geten för denna kommitté är 36.000 kronor. Eftersom cirka 50 procent av SSF:s totala inkomster kommer från statsbidraget kan schablonmässigt bidraget till båtturismen sättas till 18.000 kronor. SXK får ej statliga bidrag. Sammanlagt erhåller båtturismen via fritidsbåtsorganisationema för året 1996 ett statligt bidrag på cirka 850.000 kronor.

När det gäller gästhamnar för fritidsbåtar har Svenska Turistfö- reningen sedan mer än 30 år pågående verksamhet med klassificering och information beträffande dessa. Tidigare har man haft riktade statliga bidrag för denna verksamhet. Idag erhåller

STF endast en klumpsumma. STF ger dock i samarbete med Telia årligen ut en publikation Båtturist som bland annat innehåller en förteckning över klassificerade gästhamnar. Sjöfartsverket ger parallellt ut Svensk kusthandbok som också omfattar gästhamnar.

3.3.5 Summa samhälleliga intäkter och kostnader för båtturismen

En summering av ovanstående poster visar att fritidsbåtsverksam- heten totalt tillför statskassan betydande nettobelopp. Genom olika typer av skatter betalar fritidsbåtsägama till staten i storleksord- ningen 1,3 milliarder kronor per år.

Fritidsbåtsverksamheten erhåller i riktad infrastruktur, service och bidrag en Statlig ersättning totalt motsvarande cirka 60 millio- ner kronor per år. För de större båtarna med en längd över 5 m och/eller en motorstyrka på mer än 10 kW som utnyttjas för båttu- rism kan motsvarande ersättning schablonmässigt bedömas till cirka 45 miljoner kronor per år.

Det bör även noteras på plussidan rekreationsvärdet samt den positiva verkan som fritidsbåtsturismen har och kan få för gles- bygdskommunema i kustbandet och runt de större sjöarna. På minussidan kan konstateras den miljöbelastning som fritidsbåtama utsätter omgivningen för och som behandlas på annan plats.

Dessa faktorer är dock svårare att precisera ekonomiskt.

4. Båtlivet och miljön 4.1 Allmänt om miljöpåverkan från fntidsbåtar

Fritidsbåtsverksamheten i Sverige är som nämnts en av de största fritidsaktiviteterna och det finns totalt över en miljon fritidsbåtar. Omkring 800.000 av dessa är försedda med motorer varav över 600.000 år utombordsmotorer. Utmed Sveriges långa kust i våra stora skärgårdar samt ett i stort antal sjöar finns rikliga möjligheter till ett omfattande båtliv. Båtlivet påverkar dock också den käns- liga miljön.

4.1 . 1 Motorpåverkan

4.1.1.1 Avgaser

Den största negativa miljöpåverkan kommer från båtarnas motorer. Detta gäller framför allt de tvåtaktsbaserade utombordsmotorema som genom sin ofullständiga förbränning släpper ut avgaser med negativ miljöpåverkan. Sjöfartsverket har i sin rapport om "Åtgärder - Luftföroreningar - för den Marina sektorn 1994" redo- visat dels avgasutsläppen från större fartyg över 300 bruttoton dels motsvarande utsläpp från fartyg upp till 300 bruttoton där fritids- båtama ingår. Den huvudsakliga miljöbelastningen uppdelad på ämnen för de olika fartygskategoriema redovisas i nedanstående tabell. (Utsläpp i tusen ton per år).

Från fartyg över 300 brt

Fiskefartyg 134 00

303,00

Fritidsbåtar 218 90 m

Som framgår av tabellen står fritidsbåtama (via främst två- taktsmotorema) för en dominerande del av utsläppen av kolväten och kolmonoxid. Utsläppen är koncentrerade till kustnära områden under sommarmånaderna som också är den känsligaste reproduk- tionsperioden för vattenlevande organismer. I kombination med solstrålning förorsakar kolväten och kväveoxider förhöjda halter av marknära ozon med främst regional/lokal påverkan. Även kol- monoxider ger negativ, främst lokal, miljöpåverkan. Utsläppen av kolväten är naturligtvis en mindre del av de 204.000 ton som transportsektorn, främst personbilarna, stod för 1992. De landbase- rade utsläppen minskar dock genom stränga avgaskrav för nya bilar medan fritidsbåtarnas utsläpp hittills fortsatt utan restriktio- ner. En viss förbättring har dock skett genom minskad bränsleförbrukning och nya typer av smörjoljor för nyare motorer.

4.1.1.2 Buller

Som nämnts ovan används fritidsbåtama till stor del under semes- terperioden och inom starkt utnyttjade rekreationsområden. Också när det gäller buller är det i högre grad de högfrekventa (högvarviga) utombordsmotorema som ger lokala störningar genom sin ljudnivå. Genom att skrovets utformning kan verka som en resonanslåda kan detta förstärka motorns bullernivå. Dessutom

ger de snabbgående planande båtarna upphov till vattenslag vid gång i vågor vilket kan ge starka ljudeffekter.

4.1.2 Påverkan från båtskrovet och dess utrustning

Även själva båten bidrar till den negativa miljöpåverkan. Detta gäller i huvudsak genom följande påverkan.

4.1.2.1 Toalettfunktion

Över 200.000 av fritidsbåtama har möjlighet till övernattning om- bord. Av dessa anger båtlivets organisationer att (1992) cirka 100.000 har toalettfunktion ombord. Den övervägande delen är härvid vattentoaletter medan uppskattningsvis 10.000-15.000 är av portabel typ. Endast cirka 30.000 av vattentoaletterna bedöms dock försedda med inbyggd septictank och de flesta av dessa har endast utpumpningsfunktion till sjön. Totalt utnyttjas dock minst cirka 600.000 båtar för utflykter på ett sådant sätt att det finns be- hov till toalettbesök antingen ombord eller på öarna. Den totala tillförseln av latrinavfall från båtar med installerad toalettfunktion ombord, bedömdes av Naturvårdsverket 1992 motsvara 140 ton kväve och 35 ton fosfor per år. Även om det sammanlagda latrinavfallet från fritidsbåtsutnyttjare är större är dock fritidsbåtssektorns bidrag till övergödningen av underordnad bety- delse. Tillförseln av kväve och fosfor från jordbruket, industrin, dagvatten och kommunala avloppsreningsverk är av en helt annan storleksordning. Som jämförelse kan nämnas att kommunala av- loppreningsverk 1990 tillförde havet i storleksordningen 15.000 ton kväve och 700 ton fosfor. När det gäller jordbruket redovisade Sveriges Lantbruksuniversitet vid Östersjökonferensen 1996 att den totala utsläppsmängden kväve från Svensk åkermark är cirka 50.000 ton per år.

Lokalt vid marinor, natur- och gästhamnar samt vissa trånga farledsavsnitt (t ex Göta kanal och mindre insjöar) kan dock

toalettavfallet vara ett sanitärt problem. Avfallet upplevs också som etiskt och estetiskt störande.

4.1.2.2 Miljöpåverkan genom vågsvall

Då ett stort antal av såväl mindre båtar som motorbåtar är ut- rustade med motorer med stor effekt som ger hög fart erhålls kraftiga propellerströmmar samt för ej planande båtar ofta kraftig vågbildning. Detta kan förorsaka problem med erosion och annan skadegörelse främst vid trånga farledspassager men också för andra båtar vid ovarsam framfart i väl frekventerade rekrea- tionsområden.

4.1.2.3 Giftverkan från bottenfärger

Påväxning av vattenlevande organismer på båt- och fartygsbottnar är ett problem som leder till större framdrivningmotstånd och däri- genom större effektbehov för given fart. För att förhindra beväxning har man under längre tid använt sig av metallbaserade bottenfärger, så kallade giftfärger, vilka genom sin utsöndring för- hindrar beväxtning på undervattenskroppen. Historiskt har bly-, tenn- och kopparbaserade färger använts. Det har dock visat sig att giftutsöndringen från metallfärgema vållar allvarlig skada på alger och Växtplankton, främst vid grunda vattenområden som ofta an- vänds för förtöjningsanläggningar till fritidsbåtar.

Eftersom tennföreningar bedömdes ge de allvarligaste skadorna har tennföreninger förbjudits beträffande bottenfärger i Sverige utom för oceangående fartyg. Kemikalieinspektionen har 1993 beslutat om hårdare regler för användning av bottenfärger. Gene- rellt gäller förbud för användande av tennbaserade färger utom för oceangående fartyg över 25 m längd.

När det gäller fritidsbåtar finns totalförbud mot giftiga botten- färger för alla båtar under 200 kg. Dessutom gäller totalförbud för alla båtar med normal förtöjningsplats i samtliga insjöar och längs kuststräckan från Örskär och norrut i Bottniska viken. Mildare kopparbaserade bottenfärger, med ett kopparläckage understigande

75 ug/cm2 under de första 14 dygnen efter påmålning, tillåts för kuststräckan syd Örskär till Trelleborg.

För kuststräckan från Trelleborg och norrut till Norska gränsen får starkare kopparbaserade giftfärger med ett kopparläckage upp till 150 ug/cm2 under de första 14 dygnen användas.

4.2. Tekniska _möjli heter att eliminera den negativa mi jöpaverkan fran frrtidsbatarna

4.2. l Motoråtgärder

Idag finns ett utbud när det gäller utombordsmotorer av såväl två- som fyrtaktsmotorer. Vid en övergång från två- till fyrtaktsmotorer skulle utsläppen av kolväten och koloxid väsentligt reduceras. En mindre ökning av kväveoxider skulle dock uppkomma. Nackdelen med en sådan övergång är dels att motorerna blir tyngre dels att fyrtaktsmotorema i dag är dyrare för motsvarande motoreffekt.

Det pågår också en snabb utveckling av tvåtaktsmotorer med bl a direktinsprutning av bränslet som skulle ge effektivare förbrän- ning och reducera bränsleåtgången och därmed utsläppen med över 50 procent. Denna utveckling bedöms dock ta ett antal år och blir delvis också tillämpbar på det stora antalet motorer under cirka 10 kW.(Storleksordningen 500.000 motorer enligt Sjöfartsverkets uppskattning i miljörapporten 1994).

Det bör även påpekas att alla existerande tvåtaktsmotorer ej är lika stora "miljöbovar". Under de senaste 10-15 åren har det skett en kontinuerlig utveckling i miljövänlig riktning med t ex minsk- ning av oljeinblandningen i bensinen, val av miljövänligare oljor samt oljor med mindre temperaturkänslig viskositet i drev mm. Även om dessa successiva förbättringar inte radikalt förändrat ut- släppsbilden, innebär de dock att de existerande nyare motorerna är mindre miljöbelastande än tidigare modeller. Detta betyder att miljöförbättringen blir större vid utbyte av de äldre motorerna som rimligtvis kommer att skrotas först.

Likaledes pågår utveckling av bullerdämpning för motorer. De gränser för bullernivåer som föreslagits av miljödepartementet från 1998-01-01 varierar med motorns effekt från 67dB(A) för motorer under 10kW till 74dB(A) för motorer över 40kW mätt på ett av- stånd av 25 m. Dessa värden bedöms kunna uppnås för nya motorer med tillgänglig teknik och finns redan i Schweiz och vissa delstater i USA. 4.2.2 Avfallsbegränsning och fartbegränsning

När det gäller problemet med toalettavfall från fritidsbåtama så är situationen att detta antingen direkt eller via fördröjning släpps ut i sjön. För att ändra på detta förhållande behövs dels ett mer konsekvent införande av avfallstank ombord dels att denna förses med utpumpningsutrustning som går att ansluta till mottagnings- stationer i land. Genom överenskommelse inom ramen för Helcoms Baltic Strategy har Östersjöländema åtagit sig att bygga ut ett system med mottagningsstationer för omhändertagande av fartygsavfall. Detta gäller som princip även för fritidsbåtar men fordrar en bearbetning med ett flertal troligen kommunrelaterade stationer för att få en praktisk påverkan. Detta arbete har påbörjats.

När det gäller buller samt vågbildning som förorsakas av båtar med hög fart i trånga farleder, finns det i dag fartbegränsningar fastställda av länsstyrelserna. Dett ger en begränsning av olägen- heterna. Här behövs dock en systematisk översyn, vilken hittills bara har påbörjats.

4.2.3. Alternativ till giftiga bottenfärger

Kemikalieinspektionen vill på sikt att även kopparbaserade botten- färger skall förbjudas i Östersjön. Det är dock väsentligt att alternativa metoder och system finns framtagna innan ett totalför- bud införs eftersom effektbehovet för båtarna annars ökar med större avgasutsläpp som följd. De alternativ som idag anges till giftfärger är följande. a) Fysisk förhindrande av påväxt genom blanka, hårda ytor på båtbottnama.

b) Mekanisk avlägsnande av påväxning genom bottentvätt under säsongen i speciella båttvättanläggningar. c) Kemiskt/biologiskt förhindrande av påväxt genom färger

innehållande ogiftiga ingredienser. En successiv utfasning av de idag använda kopparbaserade giftfärgema fordrar sålunda en systematisk uppbyggnad av alternativ.

4.2.4. Bränsleåtgärder

En möjlighet att minska miljöföroreningama hos äldre båtmotorer är att öka användningen av bättre bränsle— och smörjoljekvaliteter. Detta gäller såväl två- och fyrtakts bensinmotorer som dieselmoto- rer. Omkring 1,5 — 2% av den totala bensinförsäljningen i Sverige uppskattas användas för fritidbåtsmotorer. Den bensin som i dag används är bensin av miljöklass 2.

Man har också av arbetsmiljöskäl utvecklat en specialbensin, alkylatbensin, för olika typer av arbetsredskap. Denna bensin innehåller väsentligt mindre aromater och ingen bensen, vilket gör att utsläppen från tvåtaktsmotorema blir mindre toxiska. Kol- väteutsläppen minskar dock inte och alkylatbensinen är väsentligt dyrare än standardbensin av miljöklass 2. På Styrsö i Göteborgs skärgård har dock provverksamhet med försäljning av alkylatben- sin direkt från pump till reducerat pris genomförts under 1996 med gott resultat.

4.3. Internationella åtgärder och tidsaspekter 4.3 . 1 Allmänt

Problemet med fritidsbåtarnas negativa påverkan på miljön har som nämnts ovan även behandlats internationellt. När det gäller konkreta åtgärder är det i första hand USA och Tyskland som be- arbetar främst utsläpps- och bullerfrågoma relaterade till

båtmotorer. Till stora delar sammanfaller riktlinjerna för USAs och delvis även Tysklands arbete med det förslag till regelverk som den internationella båtbranchens samarbetsorgan ICOMIA:s mil- jöorgan IMEC (ICOMIA, Marine Evironment comittee) har arbetat fram i sitt steg 2. Detta regelverk har även överlämnats till EU-kommissionen i början på 1990-talet där det dock ännu ej be- handlats. EU—kommissionen arbetar dock med ett förslag till bränslekvalitetskrav för bensin och diesel som Skall gälla från år 2000. När det gäller avfall från fritidsbåtar har man behandlat denna fråga för Östersjön inom HELCOM.

4.3 .2 Motorer

Som framgår ovan arbetar såväl USA som Tyskland med begräns- ningsregler för motorer både beträffande avgasutsläpp och bullernivåer. I USA har EPA (Environmental Protection Agency) föreslagit stegvis Skärpta krav för marina bensin- och dieselmoto- rer som skall genomföras under perioden 1998 till 2006. Dessa krav stämmer i stort med kravnivån i IMEC steg 2 och även med den svenska inriktningen. Tidsmässigt har dock USA en längre övergångstid för regelkraven än vad som finns i det svenska lag- förslaget.

Ett antal delstater i USA har också genomfört begränsning av motoremas bullernivå.

I Tyskland arbetar det tyska Miljöministeriet med federala reg— ler för fritidbåtsmotorer, bland annat med utgångspunkt från de befintliga Bodenseereglema. Man avser även föra in krav på bul- lerbegränsningar i samma regelverk. Förslaget till federala regler som i hög grad liknar de svenska förslaget planeras läggas fram under hösten 1996.

4.3.3. Båtar

EU-parlamentet och EU-rådet har i direktiv från den 16 juni 1994 angivit grundläggande krav för främst säkerheten när det gäller fritidsbåtar. Dess krav omfattar båtar med mellan 2,5 och 24 m längd och innebär att en speciell CE-märkning (Communauté

Europeenne) skall tillämpas av medlemsstaterna för dessa fritidsbåtar fr o m 16 juni 1996. Den svenska riksdagen har med anledning av EU-beslutet stiftat en lag om säkerhets- och miljökrav för fritidsbåtar som gäller för nya båtar från ovan nämnda datum. Sjöfartsverket har uppdrag att med anledning härav meddela närmare föreskrifter.

När det gäller mottagningsstationer för avfall från fritidsbåtar ingår detta som angivits i HELCOM:s Baltic Strategy och i Sve- rige har arbetet med en sådan uppbyggnad påbörjats.

4.4. I Sverigebeslutadeeller föreslagna miljoatgarder for fr1tidsbatssektorn 4.4.1 Motorer 4.4.1.l Lag om begränsning av avgasutsläpp och bullemi- våer

För att minska de betydande utsläppen av främst kolväten och kol- oxid i båtmotoremas avgaser samt för att reducera bullerstörningama från fritidbåtsmotorema har den svenska rege- ringen lagt fram ett lagförslag som skall gälla nya båtmotorer fr o m 1998. Förslaget stämmer som framgått ovan till stora delar överens med inriktningen i Tyskland och USA och knyter an till de förslag som båtbranschens egen miljökommitte IMEC arbetat fram.

4.4.1.2 Skrotningspremie för att påskynda utbyte av gamla miljöbelastande motorer

Sjöfartsverket har bl a i sin rapport 1994-04-30 föreslagit skrot- ningspremier för att påverka utfasningen av äldre tvåtaktsmotorer vilket hittills avvisats som mindre kostnadseffektivt.

I kombination med ett långsiktigt bortre datum efter vilket gamla tvåtaktsmotorer ej får användas (t ex 15 år) och en miljöav- gift som finansierar uppbyggnaden av en båtutskrotningsfond för att ge ett incitament till motorbyte skulle dock en Skrotningspremie kunna påskynda införandet av miljövänligare motorer. Förslaget kan då ses som en del i ett långsiktigt program för att komma till rätta med fritidsbåtsmotorernas miljöproblem.

4.4.1.3 Etablerande av en effektbaserad miljöavgift för äldre tvåtaktsmotorer

I anslutning till sitt yttrande över regeringens förslag till avgas- och bullerkrav på båtmotorer (DS 1995c59) har Sjöfartsverket också redovisat ettförslag till årlig effektbaserad miljöavgift på äldre tvåtaktsmotorer om Skr per kilowatt motoreffekt. Avgiften skulle inbetalas på posten mot erhållandet av ett kontrollmärke som skulle anbringas väl synligt på motorns motorkåpa. Intäkten borde sedan återgå till fritidsbåtssektom t ex för finansiering av snabbare utskrotning av äldre motorer. Tillsynen i skissen var tänkt att utövas av kustbevakning och polis genom stickprovskont- roll.

Problemet med förslaget är frågan om kontroll, det vill säga om stickprovskontrollen är tillräcklig för att få en effektiv efterlevnad av systemet utan att detta kombineras med ett ägarrelaterat motor- register.

Eftersom utombordsmotorema är enkla att flytta mellan båtar och majoriteten av de miljöbelastande äldre tvåtaktsmotorema har en effekt under den hittillsvarande effektgränsen (10 kW) för ett båtregister, skulle ett heltäckande båt/motorregister bli administra- tivt komplicerat och svårhanterligt.

4.4.2. Vidareutveckling av miljöklassystemet för bensin

Miljöklassningssystemet för bensin är i dag utformat så att till exempel alkylatbensinen klassas i miljöklass 3. Det ger högre skatt

och därmed högre bränslekostnad. Naturvårdsverket arbetar för närvarande med en översyn av miljöklassystemet. Arbetet görs i kontakt med EU som tar fram ett förslag till bränslekvalitetsnor— mer för tillämpning inom Unionen från år 2000. Beslut är också taget om en ändring av klassningen till miljöklass 2 för alkylatben- sinen.

Naturvårdsverket har också med hänsyn till alkylatbensinens bättre egenskaper ur hälsosynpunkt i ett brev till Miljödeparte- mentet hösten 1996, föreslagit att alkylatbensinen ur skattesynpunkt skall betraktas som bensin av miljöklass l.

5. Behov och eventuell utformning av båtregister för fritidsbåtar

5.1. Bakgrund

Frågan om allmän registrering av fritidsbåtar har debatterats i Sve— rige under längre tid. Uppfattningama om registret har varit mycket skilda, dels mellan politiker från olika partier dels mellan vissa delar av båtfolket och—myndigheter samt samhällsrepresen- tanter. Registreringsproblematiken togs upp både i utredningen Båtliv, Samhället och fritidsbåtama SOU 1974:95 och Båtliv 2 samt Registerfrågan SOU 1977:25. Först 1987 antog riksdagen, efter förslag från den socialdemokratiska regeringen, en lag om ett fritidsbåtsregister som trädde ikraft den 1 januari 1988. Lagen innebar en registreringsplikt för segel- och motordrivna båtar med en längd över 5 meter eller med en motorstyrka på mer än 10 kW. Ändamålet med registret var att ge underlag för kontroll av ord— ning och säkerhet till sjöss samt för planering av trafiken med fritidsbåtar. Registret fick också användas som underlag för plane- ring avseende turism, friluftsliv och naturvård samt för utredningar rörande skatter, tullar och indrivning av desamma. Registeravgif- ten, som skulle täcka kostnaden för att utforma och driva registret, sattes till 30 kr per år. Denna kostnad visade sig emellertid ej räcka för kostnadstäckning utan den faktiska kostnaden blev cirka 50 kr per båt. I december 1992 upphävde riksdagen, efter förslag från den dåvarande borgerliga regeringen, lagen om fritidsbåtsregistret. Man såg ej något oavvisligt behov att tvångsvis ordna en registre- ring av fritidsbåtar i offentlig regi. Mari hänvisade till att

båtorganisatorerna hade framhållit att en sådan registrering kunde åstadkommas på frivillig väg. Ett organ med anknytning till för- säkringsbranschen kunde svara för ett sådant register.

Detta har också skett genom att Stöldskyddsföreningen som ett gemensamt organ för försäkringsbranchen ordnat ett frivilligt re- gister som även utnyttjas av bl a polis och sjöräddning. Detta frivilliga register innehåller idag cirka 150.000 båtar. Det skrotade myndighetsbaserade registret innehöll cirka 270.000 båtar av en total bedömd omfattning av över 300.000 med den ovan redovi- sade gränsen för båtar och motorer.

Kostnaden för det frivilliga registret som idag sköts av två årsarbetskrafter mot 18 involverade personer för det tidigare offi- ciella båtregistret är cirka 2 miljoner kronor per år. Man bedömer kostnaden per båt till under 30 kronor per år med avisering på ägare. Nästan alla de registrerade och försäkrade båtarna har också ansvarsförsäkring. Idag saknas ett enhetligt internationellt nummer för fritidsbåtama som finns för bilarna i bilregistret men EU har i samband med Europaparlamentets och Rådets direktiv den 16 juni 1994 om en harmoniserad europeisk standard för fritidsbåtar och utrustning till dessa fattat beslut om CE-märkning (Communauté Europeenne) av nya fritidsbåtar. Denna märkning skall placeras på ett väl synligt, läsligt och outplånligt sätt på fritidsbåten.

5.2. Behov av fritidsbåtsregister, identifikation och åtkomstbehov

Utredningen om registrering av fritidsbåtar SOU 1977:25 gjorde en noggrann genomgång av behov och förutsättningar för registre- ring av fritidsbåtar. Detta underlag har sedan dels diskuterats i samband med propositionen om fritidsbåtsregistret 1988 och dels har användningen av registret mellan 1988 och 1992 givit praktisk tillämpning och erfarenhet. Nedan redovisas en sammanfattning av behov och tillämpning av olika instansers verksamhet med hänsyn till registret.

5.2.1. Samhällelig planeringsverksamhet med avseende på fritidsbåtsverksamheten

De statliga myndigheterna får ett statistiskt grundunderlag för verksamhet som är riktad mot fritidsbåtssektom t ex fritidsleder, sjömätning etc. Registret kan också utgöra underlag för speciella undersökningar om båtlivet.

För kommunerna kan registret vara en hjälp för planering av fritidshamnar, sopmajor i naturhamnar, mottagningsstationer för avfall etc.

5.2.2. Sj öräddning och övervakning

I takt med intensifieringen av fritidsbåtstrafiken har behovet av trafikövervakning när det gäller båtleder och rekreationsområden ökat. Detta kan gälla naturskyddsområden, övervakning av fartbe- stämmelser, allmän vårdslöshet eller kontroll av miljöbestämmelser etc. Här kan också konstateras att en märkning med möjlighet till identifikation av båtarna verkar återhållande beträffande överträdelser av gällande bestämmelser. För närva- rande kontrollerar och hjälper sjöpolis och kustbevakning årligen tiotusentals båtar.

För sjöräddningsverksamheten är det en avgörande fördel att ha tillgång till dataunderlag beträffande fritidsbåtama så att snabbhe- ten, säkerheten och effektiviteten i verksamheten kan optimeras. Även här är behovet stort att snabbt och på avstånd kunna identifi- era aktuella båtar. År 1994 gjordes knappt 1000 sjöräddningsinsatser riktade mot fritidsbåtar - de flesta dock av bagatellartad karaktär. Inom sjöräddningens ansvarsområde om- kom dock 14 personer med koppling till fritidsbåtar. Under 8 månader av året var insatserna cirka 40 eller fler per månad med koncentration på perioden maj - augusti.

5.2.3. Återfinnande av försvunna båtar

Återfinnande av stulna båtar eller båtar som slitit sig, underlättas om båtarna är enhetligt märkta och registrerade. En obligatorisk

märkning som kan underlätta identifiering verkar också som en brottsförebyggande åtgärd.

5 .2.4 Avgiftsuppbörd

Ett enhetligt båtregister är en förutsättning om båtavgift eller skatt skall aviseras och upptas. Som komplettering till den administra- tiva kontroll som ett register ger möjlighet till kan också kvitto på inbetald båtavgift anbringas synligt motsvarande vad som tilläm- pas när det gäller fordonsskatten. Vid tidigare utredningar och remissomgångar har en eventuell uppbörd av båtavgift också be- dömts som den främsta anledningen till införande av ett båtregister.

5 .2.5 Milj öuppföljning

De diskussioner och förslag om miljörestriktioner för fritidsbåtar när det gäller avgasutsläpp, buller, bottenmålning och toalettin- stallationer aktualiserar också behovet av att kunna följa upp miljöutvecklingen. Denna uppföljning skulle naturligtvis kunna underlättas om ett register som även innehöll miljödata fanns till-

gängligt. 5 .2.6 Övrigt

Utöver ovan redovisade fördelar med ett båtregister har bl a föl- jande användningsområden tagits upp.

—— Underlättande av typprovning och besiktning av säker- hetsutrustning för befmliga båtar —- Information till båtägare — Kontroll av ansvarsförsäkring — Statistik över båtolyckor — Kontroll av förarkompetens — Kontroll av uttjänta båtar

5.3 e ister och re isteru ifter. IÄtlgomstbehov g ppg -

För att effektivt kunna utnyttja ett båtregister i enlighet med de i avsnitt 5.2 redovisade behoven, behöver det dels innehålla rele- vanta data och dels ordnas så att systematisk datasökning kan ske. För att kunna underlätta sjöräddnings- och polisinsatser, vilket är ett av registrets främsta uppgifter, är det nödvändigt med direktaccess till registret dygnet runt. Detta gäller främst Sjöfartsverket, Kustbevakningen och Polisen. Behov av direkt till- gänlighet för sin löpande verksamhet har också tullmyndigheten, riksskatteverket, länsskattemyndigheten och kronofogdemyndig- heten, vilket även redovisades i dåvarande regeringens proposition om fritidsbåtsregister 1986/87. Utanför den statliga verksamheten har försäkringsbolagen och båtorganisationema ett behov av till- gång till uppgifter i registret. Som underlag för sin planering på längre sikt är uppgifterna i ett båtregister också intressanta för naturvårdsverket, fiskeriverket, kommuner samt organisationer för turistverksamheten. Det är dock väsentligt att påpeka att alla de berörda instanserna ej behöver tillgång till samtliga data i registret. I samband med utformningen av den dåvarande regeringens pro- position beträffande fritidsbåtsregister yttrade sig datainspektionen och lagrådet om statens behov till terminalåtkomsten till registret. Man anförde att syftet med direkt terminalåtkomst i flertalet fall var att möjliggöra övervakning och kontroll. Detta behov ansåg man fanns hos Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Polisen, Tullmyndigheten, Riksskatteverket, länskattemyndigheten, Lokala skattemyndigheten samt kronofogdemyndigheten. Däremot ansåg man ej att Statens naturvårdsverk, dåvarande Sveriges turistråd och Fiskeristyrelsen hade behov av direkt terminalåtkomst för sin verksamhet. När det gäller registrets innehåll angav propositionen att följande uppgifter borde ingå:

— Båtens namn

— Båtens fabrikat, typ samt tillverkningsnummer — Skrovets yttre mått och färg — Båtens byggnadsår och byggnadsmateriel

— Båtens motoreffekt — Båtens identitetsbeteckning — Uppgifter om båtens ägare

I samband med den praktiska uppläggningen av registret specifice- rade Sjöfartsverket registerdata. Specifikationen daterad 880701 framgår av bilaga 4. När det obligatoriska registret avvecklades 1992 upprättadeStöldskyddsföreningen ett frivilligt register. Detta register med data som framgår av bilaga 5 är bantat i förhållande till det obligatoriska men är överlappande.

5.4. Utnytt'ande och erfarenheter av fr1t1ds åtsregistret 1988-92 samt Stöldskyddsregistret 1992—96

5.4.1. F ritidsbåtsregistret 1988-92

Historiskt sett har frågan om behovet av ett fritidsbåtsregister dis- kuterats under lång tid. Vid införandet av det obligatoriska registret 1988 hade drygt 60 remissinstanser yttrat sig i ärendet. De flesta instanserna tillstyrkte införandet av ett fritidsbåtsregister, men det fanns från ett antal instanser en kritisk inställning till re- gistrets uppläggning i det förslag från Trafiksäkerhetsverket som då varit ute på remiss. Bland de som var kritiska mot förslaget fanns bl a Sjöfartsverket, Sjösportens samarbetsdelegation och flera länsstyrelser. Detta ledde till förändringar i förslaget som främst innebar att Sjöfartsverket blev central registerrnyndighet och länsstyrelserna regionala registermyndigheter. Det praktiska genomförandet av registrets uppbyggnad och den fysiska identifi- kationsmärkningen av båtarna drog ut på tiden, men vid registrets avskaffande 1992 fanns cirka 270.000 av de enligt bedömning cirka 300.000 registreringspliktiga båtarna med i registret. Erfa- renheterna av registret som hjälp i samband med sjöräddning, ordningskontroll och återhållande faktor när det gällde t ex fartöverträdelser bedömdes också positiva. Den komplicerade

uppläggningen datamässigt med bland annat en central och ett flertal regionala registreringsmyndighetema, gjorde dock att kost- naden för registerhanteringen istället för planerade 30 kr per båt uppgick till cirka 50 kr per båt . Sjöfartsverket redovisade också 1991 erfarenheterna av fritidsbåtsrgistret och föreslog ett antal för- fattningsförändringar för att förbättra funktionen. De väsentligaste förslagen var därvid en begränsning av registreringsplikten till bå- tar som används i saltsjön eller i någon av insjöama Hjälmaren, Mälaren, Vänern eller Vättern samt en ökning av registeravgiften till 50 kr/år. Man föreslog också en modernisering av registerhan- teringen vid länsstyrelserna.

När den borgerliga regeringen senare förberedde avvecklingen av registret gjorde kommunikationsdepartementet upp en prome— moria som sändes ut på remiss. När det gällde frågan om avskaffande av fritidsbåtsregistret motsatte sig flertalet remissin- stanser detta. Sjöfartsverket tog ej ställning då man bedömde det som en politisk fråga. Under hand har dock framkommit att man när det gäller sjöräddning och säkerhetsfrågor haft god hjälp av fritidsbåtsregistret. Båtägarorganisationerna och Båtbranschens Riksförbund förordade att registret skulle upphöra men tillstyrkte ett frivilligt register dock ej i kommersiell regi.

5.4.2. Svenska Stöldskyddsföreningens frivilliga register

Sedan 1992 har det statliga obligatoriska registret ersatts med ett frivilligt dito i Svenska Stöldskyddsföreningens regi. Målsätt- ningen med registret är enligt Stöldskyddsföreningen huvudsakligen följande punkter.

— Förebyggande av brott

— Underlätta att skaffa tillbaka stulna eller försvunna båtar — Underlätta erforderliga sjöräddningsaktioner.

Det frivilliga registret omfattade år 1995 cirka 150.000 båtar. Registret utnyttjas i hög grad av polisen, Sjöfartsverket, Larm- tjänst, försäkringsbolag och SSF. Antal användare av registret under 1995 samt antal ställda frågor framgår av bilaga 6.

Till skillnad mot det tidigare statliga registret är Stöldskydds- föreningens register utbyggt på en central databas med modern datateknik. Totalt inklusive försäkringsbolagens kostnader (visst personaltillskott) på cirka 400.000 kr bedöms registret som angi- vits ovan kosta cirka 2 miljoner kronor i 1995 års penningvärde. Detta motsvarar en kostnad per båt på under 15 kr per båt och år. Försäkringsbolagen anger också att man totalt har cirka 250.000 båtar försäkrade och att flertalet därav också har någon form av ansvarsförsäkring kopplad till försäkringen. Man konstaterar också baserat på statistik från de senaste fem åren att olyckor med fri- tidsbåtar som vållat allvarliga personskador eller dödsfall där ansvarsfrågan givit upphov till problem är utomordentligt säll- synta.

5.5. Internationella erfarenheter

Frågan om registrering av fritidsbåtar samt krav på ansvarsförsäk- ring har även diskuterats internationellt och nationellt i andra länder. När det gäller de nordiska länderna finns registreringsplikt för vissa fritidsbåtar såväl i Norge som Finland. 1 Norge finns sedan 1948 ett register över alla småbåtar "som brukar mekanisk kraft som framdriftsmedel". Varje båt tilldelas ett registrerings- nummer och registreringen är avgiftsfri. Enligt besked från norska Kustdirektoratet förbereder Norge en ny lag om obligatorisk re- gistrering som beräknas komma sommaren 1997. Enligt denna lag skall ett centralt databaserat register upprättas som förutom alla motordrivna båtar också skall innehålla segelbåtar med en längd av 4,5 m eller mer. (bilaga 7). När det gäller Danmark finns obli- gatorisk registrering enligt det danska skeppsregistret endast för fritidsbåtar över 20 ton brutto. Det kan dock noteras att bankerna för att bevilja lån på fritidsbåtar kräver registrering och försäkring. En del av försäkringspremien betalas in till staten i form av båt- skatt. Även Finland registrerar alla motorbåtar med längd över 7 m eller vars motorstyrka överstiger 20hk för utombordsmotorer och 50 hk för inombordsmotorer. Båten tilldelas ett registreringsnum-

mer och en registreringsavgift uttages av båtägaren. En ny finsk sjötrafiklag gäller från juni 1996 (bilaga 8).

I USA finns i flertalet delstater registrering av alla motordrivna fritidsbåtar i USA. USA planerar också liksom i Sverige strängare miljöbestämmelser för båtmotorer vilket kan få en koppling till registreringsehovet när det gäller kontrollen.

När det gäller Tyskland finns i dag registreringsplikt för alla motordrivna fritidsbåtar samt båtar över 5,5 m som trafikerar de tyska inre lederna. ] Tyskland arbetar man också med hårdare miljöbestämmelser generellt för motordrivna fritidsbåtar. Miljöbe- stämmelser som gäller för båtar i Bodensjön ligger som underlag för arbetet och man räknar med att lägga fram ett förslag som tro- ligen blir nästan identiskt med den nya Svenska lagstiftningen. Det är ännu ej klart vad detta kommer att innebära när det gäller kon- troll och mer generell registrering av fritidsbåtama.

Det kan också konstateras att registreringsplikt för vissa fritids- båtar även finns i Frankrike, Italien, Kanada, Nederländerna, Polen, Spanien, Schweiz och Österrike. Utformningen och omfatt- ningen av registreringen varierar från land till land. Slutligen har även EU lagstiftat om bestämmelser för fritidsbåtar mellan 2,5 och 24 meters längd. Dessa bestämmelser omfattar även ett urval kom- ponenter (t.ex tankar, bränsleslangar och styrning) (bilaga 9). För dessa båtar och komponenter finns krav på CE-märkning vilket innebär att de svarar mot vissa säkerhets- och miljökrav. Skriftlig försäkran om överensstämmelse fordras också från tillverkare av fritidsbåtar. Direktivet gäller endast nya båtar. På sikt torde det dock bli nödvändigt med någon typ av registrerad kontroll om efterlevandet av lagen skall kunna uppehållas även för de befintliga båtarna.

ama” yn halvruqewim malaria-trimmer till Härtill: lllilcmiligmt. [II.-lier." I %% BFG" :?M MME-SWE alm ultralätt paltkoma? gångart-linkin rL-iiréicllmi ? dum 'Ma'iriliollälil'iiillärl Haganah-rl .lrilrfurr- ärmar Malmo ru HIM ällllwifa'rma'ihl'ld idf'MmeILHHJt-ln

Llc-rut must m-u' -:rn JW 'It-bm! wil. rätä'äwg

”&ng Wm' rum;—r.! hi!-Hm lur-mu rr alla-Mwai”- 'i'-Elia mimmi? mm!-f t' samat url? M lama,—tila IåvrlkiMM' W&ljhråhwalllltt

-_ _ warm” illum-! .nu Mmmm MVMäW mwu Mähm Mmm-war-

, ". 'Wmttagnl mg nu! nah bandana-it:] mutan—git lamlullmrohunmdmmmiambmmu Lammi-”rl

mmm 'i'll 'ta-unga "mer; niin deo Han % nazist inhumana- tum-ihm mi im W&WHM .inllntl '! i tillit-l lta-lli: rä

Wille ammu- arm-gl? .uluilalr Muammar-rimmar terra-ww regin-'? Mäaimm mmmw mum :$an MrMnsMWu-Mw MBB .tlgrlu'ilmmf'nr mdr! anammar: llbar man :maa'ta ungar," m miliana mur mm.—MW il't'lh WW mrwmlmumwaamwmm

W '? &%er % llt'd Sm eller mer ! Elim-iii: inglslml'lug Gullgl llt-ef mu ämnen;-hh I'll-häl r '.' 61qu Marit] inn millio- till kan ;ln—h m alm Eran» ber-tll; lin pil-fritidsthr Wu .qn l'5r ig .:th försäkring, En del av förauknuppmniln ur.-lum- in ull slum 'I lm ul bil:- M ÄVEN I inhämta-J ull-|. NMWTHI l lagd fn.-"3 lll alla: var: mukmlgllll' Gimli-515115. 1151" BIL—mim: mr Jah ' "II I' hihi: för lnambnnlsin-mr-n'. Bitar 'll-llullu ett registrar-ingripan-

6. Bakgrund till och behov av en obligatorisk ansvarsförsäkring för

fritidsbåtar 6.1 Båtansvarsförsäkring och dess omfattning

Frågan om ansvarsförsäkring behandlades relativt ingående av 1974 års utredning Båtliv - samhället och fritidsbåtama (SOU 1974:95). Även om antalet fritidsbåtar har ökat väsentligt under de mellanliggande åren kvarstår dock i huvudsak de grundläggande förutsättningama enligt följande sammanfattning.

Ansvarsförsäkringens syfte är att erbjuda skydd för skade- ståndsansvar enligt skadeståndsreglerna. Utbetalning under försäkringen sker först då det föreligger ersättningskrav. Detta innebär att försäkringen gäller för den skadeståndsvållandes ansvar och inte för den skadelidandes förlust.

Det kan också noteras att i princip alla former av båtförsäk- ringar i Sverige (totalt cirka 250.000) inkluderar 5 k båtansvarsförsäkring "i paketet". Försäkringen omfattar då skade- stånd som försäkringstagaren lagligen kan bli skyldig att utge i egenskap av ägare, brukare eller förare av den försäkrade båten.

Undantag beträffande båtansvarsförsäkringama gäller ansvar enligt följande. De omfattar således ej skadeansvar till följd av:

a) skada för den som vid skadetillfället var ägare eller bru- kare av båten eller dennes familj. b) skada på den egna båten eller ombordvarande egendom

c) skada som den försäkrade vållat uppsåtligen

d) skada vållad under påverkan av alkoholhaltiga drycker eller narkotika

e) skada uppkommen då båten deltar i hastighetstävling

f) skada uppkommen då båten är uthyrd eller används i för- värvssyfte.

När det gäller vanliga hemförsäkringar ingår också ansvar för skada som den försäkrade svarar för i egenskap av ägare till liten båt (typ roddbåt).

6.2 Internationella krav på båtansvarsförsäkring

Internationellt finns krav på obligatorisk ansvarsförsäkring för motorbåtar och i Schweiz för vissa större båtar. Sveriges grann- länder Finland, Norge, Danmark saknar krav på obligatorisk ansvarsförsäkring och har liknande försäkringsbestämmelser som de svenska bolagen.

6.3 Förekomst av obligatorisk ansvarsförsäkring 1 Sverige

I Sverige förekommer obligatorisk ansvarsförsäkring huvudsakli- gen för bilar och andra motorfordon enligt lagen om trafikförsäkring från 1929. Bakgrunden till den obligatoriska för- säkringen är att det, med hänsyn till omfattningen av trafiken och inträffade olyckor av ansvarskaraktär, varit nödvändigt med ett heltäckande försäkringssystem. Motsvarande obligatoriska trafik- försäkringar finns också i övriga länder i Europa.

När det gäller fritidsbåtstrafiken finns som framgår ovan inte alls samma internationella regelverk och antalet olyckor av ansvarstyp är väsentligt mindre. En betydande del av fritidsbåtama har också en frivillig försäkring.

6.4 ngarenheterna från _ . båtansvarsförsäkringar 1 Sverige

Antalet båtar med båtansvarsförsäkringar i Sverige är betydande. Nästan samtliga av de cirka 250.000 försäkrade båtama i Sverige har en sådan försäkring. Dessa försäkringar gäller till största del de större och motorstarkare båtarna. Därutöver finns ett stort antal småbåtar som är försäkrade i anslutning till vanliga hemförsäk- ringar.

Försäkringsbolagen angav 1974 att skadeståndsansvar endast sällan uppstår i samband med förande eller utnyttjande av fritids— båt. Den 20-åriga statistik som redovisades av 1974 års utredning bekräftas av försäkringsförbundet efter summering av nyare sta- tistik från åren 1991—1995.(bilaga 10). Man anger också att dödsfall och svåra personskador endast i undantagsfall inträffat i samband med olyckor som berörs av ansvarsförsäkringen.

Ofta har dödsfallen med fritidsbåtar inträffat i samband med spritförtäring då ansvarsförsäkringen ej gäller. Den gäller ej heller personskada som drabbar båtägaren eller medlem av dennes familj.

7. Behov av och möjlig utformning av båtskatt eller båtavgift

Enligt direktiven skall utredaren beakta det tillkännagivande som riksdagen gjort om båtskatt.

Under riksdagsåret 1994/95 har ett flertal motioner som berört båtskatt eller båtavgift lämnats till riksdagen. I de flesta fall har begäran om skatt/avgift kopplats ihop med ett återinförande av det obligatoriska fritidsbåtsregistret. Frågan har därefter behandlats i såväl trafik- som skatteutskotten. Bägge utskotten anser att rege- ringen bör ta upp frågan om hur samhällets kostnader för fritidsbåtstrafiken bör betalas.

Frågan har dessutom behandlats på den socialdemokratiska partikongressen våren 1996 där partistyrelsen meddelat att rege— ringen för närvarande arbetar med att ta fram förslag på någon typ av skatt eller avgift på fritidsbåtar.

Under avsnitt 3 ovan har redovisats samhällets intäkter och kostnader för fritidsbåtssektom. Av denna redovisning framgår att inkomsterna från fritidsbåtsverksamheten är väsentligt större än samhällets kostnader härför. Det redovisas också att denna sektor är en redan existerande och potentiellt möjlig ännu större källa till inkomster och sysselsättning i glesbygdskommuner längs kusten och vid våra större insjöar. Redan i dag är båtens värde som en del i förmögenheten beskattningsbar om det totala förmögenhetsvärdet överstiger 900.000 kronor. Motsvarande regler gäller även för andra kapitalvaror.

Det är dock ett faktum att fritidsbåtsägama erhåller tjänster och service i form av farleder, väderleksservice, sjöräddningsservice etc. När det gäller de cirka 300 000 båtar som främst utnyttjas för båtturism har värdet av denna service enligt ovan redovisats till

cirka 45 millioner kronor. Båtorganisationerna hävdar att denna kostnad för samhället betalas många gånger om genom den skatt som staten tar in på båtbränsle, båtar och tillbehör med mera. Mot- svarande gäller dock för många andra verksamheter t ex privatbilar och är en del i statens allmänna finansiering av anslag för sjuk- vård, utbildning, kultur etc.

Fritidsbåtsverksamhetens samhällskostnader har hittills betalats genom anslag och bidrag från stat och delvis landsting och kom- muner. Skulle staten i det nuvarande ansträngda ekonomiska läget, där nedskärningar har måst göras av den allmänna välfärden, anse det nödvändigt att förändra denna situation och i stället låta båt- ägarna betala för erhållen service och tjänster, är den enklaste vägen att ta ut en båtavgift som motsvarar kostnaderna härför. Av- giften borde då, både logiskt och även praktiskt, belasta de båtar som främst utnyttjas för fritidsbåtsturismen och som kan återfinnas i ett obligatoriskt båtregister.

8. Analys och förslag till åtgärder

8.1. Allmänt

1 direktiven till utredningen har angetts att utredaren skall be- lysa vilka kostnader fritidsbåtstrafiken orsakar samhället samt överväga hur dessa kostnader skall betalas. I detta sammanhang bör enligt direktiven utredaren även beakta det tillkännagivande som riksdagen gjort om båtskatt.

Utredaren skall också överväga om de fördelar som ett fritids- båtsregister innebär från sjösäkerhets- och ordningssynpunkt motiverar att det statliga fritidsbåtsregistret återinförs. Detta skall ske med utgångspunkt från det tillkännagivande som riksdagen gjort om ett statligt fritidsbåtsregister. I övervägandet om ett stat- ligt fritidsbåtsregister skall även registrets betydelse från miljösynpunkt behandlas.

Slutligen skall utredaren belysa frågan om en obligatorisk ansvarsförsäkring för ägare av fritidsbåtar.

De ovan redovisade frågorna var även föremål för en ingående genomlysning 1970 till 1974 i fritidsbåtsutredningen SOU 1974:95, Båtliv - Samhället och fritidsbåtama. Även om antalet fritidsbåtar har ökat väsentligt, under de gångna 22 åren sedan denna utredning och den ekonomiska situationen i samhället är annorlunda, gäller dock den grundläggande beskrivningen fortfa- rande. Det har därför varit naturligt att med uppdatering utnyttja det omfattande material som denna tidsmässigt långa och resursstarka utredning tagit fram.

När det gäller betydelsen av fritidsbåtsverksamheten i samhäl- let har det också bedömts angeläget att redovisade inkomster och den positiva påverkan och potential som fritidsbåtslivet har fram- för allt för ett flertal kommuner längs den svenska kusten och vid de stora sjöarna.

8.2. Intäkter och kostnader för samhället

Som framgår av kapitel tre överstiger intäkterna från fritids- båtsverksamheten väsentligt de utgifter som samhället har härför.

Genom olika typer av skatter får staten in storleksordningen 1,3 miljarder kronor per år medan de direkta kostnaderna, miljöbelast- ningen ej medräknad enligt redovisad bedömning är cirka 60 miljoner kronor. Begränsas kostnaderna till de cirka 300.000 båtar som utnyttjas för fritidsbåtsturism i väsentlig omfattning blir kost- naden cirka 45 millioner kronor.

Kostnaderna är också delvis av sådan karaktär att samhället när de gäller motsvarande verksamhet inom andra områden betalar kostnaden över statsbudgeten. Detta gäller t ex för sjöräddningen som kan jämföras med fjällräddning, brandförsvar, ambulanstjänst samt oljeskyddsverksamhet och sjövädertjänsten som kan jäm- ställas med fjällväder. Till motsvarande uppfattning kom också 1974 års utredning. Det kan också konstateras att fritidbåtssektom via olika typer av skatter (bränsleskatt, mervärdesskatt och förrnö- genhetsskatt) i väsentlig grad allmänt bidrar till statskassan. De höjningar av skatt på fordonsbränsle som nu är aktuella får också genomslag på motordrivna fritidsbåtar i direkt proportion till de miljöbelastande avgasutsläppen. Liksom 1974 års utredning kom- mer jag därför till slutsatsen att det ej finns anledning att ytterligare belasta fritidsbåtssektom med en båtskatt utan koppling till verksamhetsområdet.

När det gäller de direkta utgifterna för fritidsbåtstrafiken, som redovisats i kapitel 3, kan trots viss bristande överensstämmelse med parallella verksamheter som nämnts ovan, avgiftsfinansiering

vara en alternativ möjlighet till direkt statsfinansiering i ett för

statsfinanserna ansträngt läge.

Liksom den tidigare utredningen 1974 konstaterat, uppfyller båtlivet de allmänna förutsättningar som kan sättas upp på avgifts- finansiering.

Det finns ett stort antal båtägare i de flesta fall vuxna männi- skor. Det finns starka representativa medlemsorganisationer med en samlande samarbetsdelegation (SSD - Sjösportens samarbets- delegation). Båtlivet kräver ansenliga mark- och vattenresurser och en väl utbyggd samhällsservice vad avser säkerhetsåtgärder, utbildning, renhållning m m. Inom båtlivet finns också en tradition med genomförd avgiftsfinansiering av båtplatser, båtupptagning etc.

Skall ett system med avgiftsfinansiering införas bör det säker- ställas att avgifterna går direkt tillbaka till fritidsbåtsverksamheten och att de utnyttjas effektivt. Följande förutsättningar bör ställas på ett system med avgiftsfinansiering: —— Avgiftens storlek bör stå i rimlig proportion till utövarens övriga kostnader för aktiviteten. Den får ej vara av en sådan storlek att den väsentligt påverkar möjligheten att utöva aktiviteten. — De influtna medlen skall i sin helhet användas för insatser som avser den aktuella aktiviteten. Utövamas organisatio- ner skall ha ett medinflytande över de influtna medlens användning och prioritering. — Uppbörd och kontroll bör ej belasta verksamheten med större kostnader än cirka 10 procent av årligen influtna medel.

Vad slutligen gäller förutsättningama för att det skall röra sig om en avgift i statsrättslig bemärkelse har Riksrevisionsverket be- handlat motsvarande fråga dels beträffande utredningen Skoterköming (SOU 1994:16) dels i remissyttrandet över förslag till allmän fiskevårdsavgift (RRV 22-95-0039). (bilaga 11).

RRV har därvid angivit följande tre krav på förutsättningama: a) Varan eller tjänsten skall produceras av en statlig myndig-

het.

b) Motprestationsbegreppet skall vara uppfyllt. c) Det skall finnas ett fastställt ekonomiskt mål för verksam- heten.

När det gäller Sjöfartsverkets tjänster i form av Sjösäkerhetsin- formation, hållande av fritidsbåtsleder, väderleksinforrnation och sjöräddningsåtgärder är den ansvariga instansen ett statligt affärs- drivande verk delvis med myndighetsuppgifter. Det torde också gå att hävda att det rör sig om en motprestation för inbetalda avgifter som är riktad mot fritidsbåtsverksamheten. När det gäller det eko- nomiska målet för verksamheten finns denna idag ej entydigt definierad för fritidsbåtsverksamheten separat i Sjöfartsverkets anslagsredovisning. Det borde dock vara möjligt att i enlighet med genomgången av kostnadspostema i kapitel 3 definiera och resul— tatmässigt följa upp ett sådant mål.

Införandet av ett avgiftssystem med en båtavgift skulle kunna ge bland annat följande fördelar:

1. En kontinuitet skulle skapas i tillgången på medel för vik- tiga insatser for båtlivet. 2. Båtägarna skulle genom sina organisationer fortlöpande kunna påverka inriktningen och omfattningen av samhäl- lets insatser för båtlivet och därigenom avgiftsuttagets storlek.

3. Ett effektivt utnyttjande av tillgängliga ekonomiska resur- ser för båtlivet skulle underlättas och stimuleras genom kopplingen till det ideella arbetet inom båtorganisatio- nema.

4. Övriga skattebetalare skulle ej belastas med kostnader för en aktivitet som de själva ej utövar. Fritidsbåtsverksam- heten skulle bli en självfinansierande friluftsverksamhet.

5. Avgiftssystemet skulle ligga i linje med Riksdagens trafik- och skatteutskotts inriktning samt inom ramen för den socialdemokratiska partistyrelsens uttalande på partikongressen våren 1996.

Med ett båtantal i ett obligatoriskt register efter återupp- byggnad på cirka 300.000 båtar skulle den årliga

utdebiteringen per båt bli cirka 150 kronor. Härtill kom- mer i storleksordningen 30 kronor i registreringsavgift.

Med hänsyn till dels att det tidigare obligatoriska registret är avvecklat, dels att ett nytt register bör få en annorlunda uppbyggnad, kommer det att behövas en uppbyggnadsfas på ett till två år som kräver extra kostnader. Därest rege- ringen bedömer att fritidsbåtssidans kostnader skall täckas med en direkt avgift föreslås därför att denna med dagens situation sättes till 200 kr per år.

Det bör dock framhållas att en avgift för större fritidsbåtar ej finansierar hela den verksamhet som bokförs under Sjö- fartsverkets rubrik "ersättning för fritidsbåtsändamål mm". Under denna rubricering ligger också verksamhet för fis- kebåtar, skärgårdstrafik och fritidshusägare etc med mindre båtar. Tas ingen avgift ut för dessa kategorier, kvarstår behov av anslagsmedel för de verksamheterna.

8.3. Fritidsbåtarnas miljöbelastning

Fritidsbåtsverksamheten är som redovisats ovan en mycket ut- bredd fritidsaktivitet i Sverige med till övervägande del positiv framtoning i rekreation och sysselsättning för många människor. Även om den negativa miljöpåverkan från fritidsbåtstrafiken i glo- balt sammanhang är försumbar påverkas dock naturen lokalt av framför allt fem miljöbelastande faktorer vilka behandlats under avsnitt 4. Dessa är enligt följande:

a) avgasutsläpp med höga halter av kolväten och kolmonoxid från främst tvåtaktsmotorer.

b) bullernivåer från framför allt högfrekventa tvåtaktsmoto- rer.

c) utsöndring från metallbaserade bottenfärger.

d) toalettutsläpp från fritidsbåtar i samband med koncentra-

tion av båtar i trånga vattenområden.

e) erosion av stränder i trånga farleder på grund av vågbild- ning och propellerströmmar.

8.3.1. Avgasutsläpp från fritidsbåtar

Även om utsläppen av kolväten (HC) och kolmonoxid (CO) totalt sett är av begränsad omfattning jämfört med övriga utsläppskällor, sker utsläppen vid en sådan tidpunkt och inom så känsliga vatten- områden att det är angeläget att dessa begränsas. Restriktioner har även genomförts för t ex biltrafiken vilket gör att fritidsbåtssidans utsläpp bör minskas för att ej öka i jämförelse med andra källor.

När det gäller nya tvåtaktsmotorer ger miljödepartementets för- slag till nya utsläppsgränser för avgasföroreningar en väsentlig förbättring. Eftersom förslaget i sak stämmer överens även med motorbranschens inriktning bör detta ej vålla problem. Problemet som finns är tiden för ikraftträdande där EU vill anpassa tidspro- grammet till den totala situationen inom EU. Eftersom det största motorleverantörslandet USA har satt sluttidpunkten för genomfö- randet till år 2006 kan problem uppstå med tidsschemat. Det svenska förslaget (Miljödepartementet Ds 1995:59) innebar att de nya gränserna Skall gälla från 1998 och förslaget kommer enligt miljödepartementet minska utsläppen från nya motorer av kolväten med cirka 75% och kolmonoxid med 80%. Här är det också väsentligt att få fram entydiga och internationellt accepterade mätregler. Oberoende av vilket datum som slutligen blir bestämt kommer dock från den aktuella tidpunkten utsläppen från nya motorer att kraftigt reduceras. Ett avsevärt kvarvarande problem är dock utsläppen från de existerande 600.000-650.000 tvåtaktsmoto- rerna eftersom nyanskaffningstakten för närvarande (1995) ej är större än cirka 16.000 motorer per år. Genom att många av dessa motorer har en relativt låg körtid per år (segelbåtsmotorer » 10 timmar/år enligt Sjöfartsverket 1994) skulle det ta avsevärd tid att få ner avgasutsläppen om åtgärderna endast avser nya motorer. Många motorer kan hålla upp till 40 års ålder.

Kompletterande åtgärder som bedöms möjliga för att påverka existerande motorer är dels att sätta ett bortre datum även när det gäller existerande motorers utsläppsnivå dels att genom t ex skrot-

ningspremier påskynda utbytet av motorer. När det gäller skrotningspremier och dessas finansiering med avgifter för motor— försedda fritidsbåtar har dock finansdepartementet på förfrågan angivit att man ej bedömer ett sådant system som kostnadseffek- tivt.

Vad beträffar att sätta ett bortre datum för tillstånd att generellt använda motorer med utsläppsdata som är högre än vad som skall gälla för nya motorer har detta vid kontakter med såväl Miljö- som justitie- och finansdepartementen bedömts som en rimlig åtgärd. Även båtorganisationernas representanter (SSD) har förklarat att det borde vara möjligt att acceptera en sådan begränsning. Det bortre datumet borde då förslagsvis sättas till 15 år efter det att utsläppsgränsema träder ikraft för nya motorer. Detta för att ge rimlig avskrivningstid på före detta datum inköpta motorer.

Svagheten i systemet är svårigheten att få en effektiv kontroll av efterlevnaden. Med båtorganisationema bakom ryggen och informationskampanjer om miljöproblemets omfattning bedöms det dock vara en möjlig åtgärd för att minska avgasutsläppen från båtmotorema snabbare än den övergångstid på upp till 40 år som annars kan uppkomma. Båtorganisationerna har under lång tid aktivt arbetat för bättre båtmiljö och har bl a givit ut en speciell miljöpärm med åtgärder för båtägarna samt en speciell broschyr beträffande elsäkerheten när det gäller fritidsbåtar. Med den stora utbredning som båtlivet har, där organisationerna tillsammans kan betraktas som en folkrörelse borde den miljöetiska påverkan på båtägarna vara av stor betydelse. De informationsinsatser som behövs i anslutning till ändring av miljöreglerna för fritidsbåtama bör därför göras i nära samarbete med båtorganisationema och båtbranschens företrädare. Enligt uppgift från polisen bedömer man det också möjligt att genom stickprov få en acceptabel kontroll av båtmotorer som ej innehåller utsläppskriteriema. En förutsättning är dock att märkning av godkända motorer införs. Via Jusititiedepartementet och Miljödepartementet har besked om EU:s inställning i frågan även efterfrågats. Något entydigt besked på denna punkt har ej erhållits men något befintligt hinder mot en sådan åtgärd har ej framkommit.

8.3.2. Bullerbelastning från fritidsbåtar

När det gäller bullerbelastning från främst högvarviga tvåtakts- motorer finns som redovisats under 4.2.1 ett liknande förslag från miljödepartementet som det som gäller avgasbegränsningama. Detta skulle innebära regler om en maximalt tillåten bullernivå på 72-73 dB(A) mätt på 25 m avstånd från båten. På motsvarande sätt, som när det gäller begränsningar i avgasutsläpp, kvarstår dock problemet med befintliga motorer. Ett liknande system med samma gräns för ljudnivån för existerande motorer gällande från 15 år efter det att ljudnivåbegränsningama införts för nya motorer borde här vara logiskt.

8.3.3. Utsöndring från metallbaserade bottenfärger

Som framgått under avsnitt 4 skapar utsöndring från de idag främst kopparbaserade giftfärgema på båtbottnama problem för alger, växter, plankton etc speciellt vid grunda vattenområden där fritidsbåtama normalt är förtöjda. Kemikalieinspektionens inrikt- ning är som framgått också att totalt förbjuda även kopparbaserade färger i Östersjön.

Ett sådant förbud fordrar dock att alternativa metoder finns framme om ej konsekvensen enbart skall bli ökad bränsleförbruk- ning och därigenom avgasutsläpp på grund av beväxning på båtbottnen. Det i dag befintliga alternativet är i första hand en kombination mellan att måla båtbottnama till blanka hårda ytor och sedan med hjälp av mekaniska eller högtrycksbaseräde båttvättar rengöra dessa ett par gånger per år. Ett sådant system skulle dock fordra en uppbyggnad av ett stort antal båttvättanlägg- ningar i anslutning till förtöjningsplatser eller tankstationer för att få avsedd verkan. Detta kan delvis ske genom utnyttjande av be- fintliga slipar och båtramper och portabel tvättutrustning. Alternativet bedöms möjligt att åstadkomma med en uppbygg-

nadstid av 5-10 år och bör då baseras på avgifter. Det existerar redan idag ett antal båttvättar speciellt för motorbåtar. När det gäller segelbåtar pågår också viss verksamhet. I Finland har man hunnit längre med ett sådant system. För västkusten bedöms dock påväxningen på båtbottnama vara så kraftig att systemet med båttvätten ej är praktiskt realiserbart. Här torde det vara nödvän- digt att även fortsättningsvis använda bottenfärger till dess kemiskt/biologiskt verkande färger kan introduceras.

8.3.4. Toalettutsläpp från fritidsbåtar

Enligt redovisningen under kapitel fyra är utsläppen från båt- toaletter i första hand att betrakta som ett lokalt sanitärt problem. För att komma tillrätta med detta erfordras en uppbyggnad av mottagningsstationer i anslutning till marinor, större gästhamnar och speciellt belastade farledsavsnitt. Denna uppbyggnad förut- sätts finansieras med avgifter t ex i gästhamnar, marinor och kanalavgifter. I samband med implementeringen av överenskom- melsema inom HELCOM har Sjöfartsverket tagit initiativ till en sådan process. Det fordrar dock också ett krav på att båtar med installerade toaletter skall vara försedda med avfallstank och ut- pumpninganslutning över däck. Ett generellt beslut om förbud mot att släppa ut toalettavfall från fritidsbåtar innanför territorialvat— tengränser torde av i kapitel 4 redovisade skäl ej vara praktiskt genomförbart.

8.3.5. Erosion av stränder i trånga farleder p.g.a. vågbildning från fritidsbåtar

Erosionsproblemet orsakad av vågbildning och propellerströmmar är av lokal natur och förutsätts lösas genom lokala fartbegräns- ningar. En sådan genomgång har som nämnts tidigare initierats via länsstyrelserna men bör aktiveras eftersom något egentligt resultat ännu ej erhållits.

8.4. Registrering av fritidsbåtar

Erfarenheterna av och behovet av registrering för fritidsbåtar har redovisats under kapitel fem. I stort sett samtliga remissinstanser ansåg inför avvecklingen av det statliga registret 1992 att det var övervägande fördelar med ett fritidsbåtsregister för de större och motorstarkare båtarna. Främst båtorganisationema ansåg dock att frågan kunde lösas med en frivillig registrering som även ordnades i Stöldskyddsföreningens regi. Detta frivilliga register har också funktionellt fungerat effektivare och billigare än det tidigare stat- liga registret. Stöldskyddsföreningens register har som framgått i huvudsak skötts av två årsarbetskrafter mot totalt cirka 18 personer för det tidigare Statliga registret. Orsaken härtill var dock främst den komplicerade organisatoriska strukturen med Sjöfartsverket och sexton länsstyrelser inblandade. Modern databasteknik använ- des heller inte genomgående och regeringsbeslutet om registret låste registerutformningen med detaljregler som var svåra att ändra. Tyvärr har det frivilliga registret också problem eftersom det inte fått den anslutning som förväntats. Fyra år efter det frivil— liga registrets införande omfattar det cirka 150.000 båtar mot 270.000 i det tidigare statliga registret.

Det totala antalet båtar med en längd av fem meter och/eller en motorstyrka på mer än 10 kW bedömdes av Sjöfartsverket före 1992 baserat på en undersökning av statistiska centralbyrån till cirka 300.000. Detta innebär att det nuvarande frivilliga registret endast innehåller cirka 50 procent av befintliga båtar. Trafikut- skottet har i sin behandling av fritidsbåtsfrågan (1994/952TU12) angivit att en förutsättning för ett frivilligt register är att det när samma anslutning som det tidigare obligatoriska. Detta har inte kunnat realiseras under de fyra år som det frivilliga registret existerat. Möjligheten att låta försäkringsbolagen sköta ett obligatoriskt register och därigenom undvika dubbelregistrering har undersökts men stupat på att bolagen ej vill framstå som sta— tens förlängda arm när det gäller den fiskala hanteringen. Man har

dock angivit att man, om ett nytt statligt register skapas, är intres- serade av att använda det för sin verksamhet.

Av erfarenheterna från de bägge registren framgår också att det är väsentligt att endast ha en registeransvarig instans och att ut- nyttja modern datateknik. Skall staten bygga upp ett nytt fritidsbåtsregister bedöms Sjöfartsverket vara den naturliga regis- termyndigheten. De övriga statliga instanser som behöver ha operativ tillgång till registret är liksom tidigare polisen och kust- bevakningen samt tullen, riksskatteverket länsskattemyndigheten och kronofogdemyndigheten. Även Sjöräddnings-sällskapet, för- säkringsbolagen och båtorganisationema kan ha behov av motsvarande uppgifter. När det gäller anmälan och ändringar till registret är det också väsentligt med kontroll som försvårar att registret utnyttjas för brottslig verksamhet. Slutligen bör det vara Sjöfartsverket som inom ramen för av regeringen satta normer ansvarar för vilka uppgifter som skall registreras. Utgångspunkt kan vara de uppgifter som ingick i det tidigare statliga registret. En förutsättning för ett obligatoriskt register är också att lagen ändras så att detta blir möjligt. Så skedde i samband med införandet av fritidsbåtsregistret 1988 men lagen ändrades tillbaka då registret avvecklades 1992. Lagförslaget ingående i regeringens proposition l986/87:121 om obligatoriskt fritidsbåtsregister bifogas (bilaga 12).

För att underlätta identifikation av båtarna och koppling till registret är det också väsentligt att dessa har en entydig märkning. Som redovisats i kapitel 5 skall för nya fritidsbåtar inom EU finnas en CE-märkning. För de begagnade båtarna finns dock ej en sådan märkning och CE-märkningen för de nya båtarna är dessutom lång och otymplig. Det bedöms därför mest lämpligt att även fortsätt- ningsvis utnyttja den till det tidigare obligatoriska registret kopplade märkningen bestående av en kombinerad bokstavs och sifferkod. Ett stort antal båtar har också behållit märkningen även efter obligatoriets avskaffande 1992.

8.5 0in atorisk ansvarsförsäkring för friti sbåtar. F örarintyg.

Ansvarsförsäkring för fritidsbåtar har beträffande omfattning och erfarenheter redovisats i kapitel 6. Det kan här noteras att huvud- delen av de större och motorstarkare båtarna (cirka 250.000) har en ansvarsförsäkring.

Erfarenheterna, både tidigare (enligt SOU1974195) och under åren 1991 - 1995 (Försäkringsförbundet), visar att skadestånds- ansvar endast sällan uppstår i samband med förande eller utnyttjande av fritidsbåt. När det gäller dödsfall och svårare per- sonolyckor anger försäkringsbolagen att dessa till stor del inträffar med mindre båtar och i samband med spritförtäring då ansvarsför- säkringen ej gäller.

Det finns heller inga krav på en generell obligatorisk ansvars- försäkring i Sveriges grannländer Finland, Norge, Danmark och Tyskland där också försäkringsbestämmelsema har liknande ut- formning som hos de svenska försäkringsbolagen.

Sammanfattningsvis kvarstår därför samma slutsats som redo- visats i 1974 års fritidsbåtsutredning att behovet av en obligatorisk ansvarsförsäkring måste bedömas som relativt svagt.

Utvecklingen av olycksstatistiken för fritidsbåtama, samt vad som sker i grannländerna samt inom EU, bör dock följas noga. Kopplingen mellan en täckande registrering av de större och motorstarkare fritidsbåtama och den omfattande frivilliga båtförsäkringsverksamheten underlättar en sådan uppföljning.

När det gäller att begränsa antalet olyckor med fritidsbåtar är god kompetens hos den som framför båten ett sätt att påverka ut- vecklingen i positiv riktning. Frågan om någon form av obligatorisk förarutbildning har också diskuterats i tidigare utred- ningar. Sjöfartsverket och båtorganisationema har dock inom ramen för en gemensam stiftelse, Nämnden för båtlivsutbildning, "med stor framgång bedrivit frivillig utbildning som avslutats med prov för förarintyg respektive kustskepparintyg. Sammanlagt finns i dag redovisat 390.000 avlagda förarintyg och 98.000 kustskep— parintyg (före 1985 Skepparexamen). Genom den omfattande frivilliga utbildningen som aktivt understöds av båtklubbama har

idag majoriteten av förarna av de större och motorstarkare båtarna en god utbildning. Med en fortsatt aktiv utbildningsverksamhet enligt nu fungerande principen bedöms därför för närvarande ej frågan om obligatorisk förarutbildning behöva aktualiseras.

8.6 Organisation och samarbete mellan sta en och fritidsbatsorganisationerna

Redan i dag finns ett betydande samarbete mellan ansvariga för samhällsfunktionema och fritidsbåtsidans organisationer. Lokalt har i de flesta fall de olika båtklubbama kontakter och sam- arbete med främst kommunerna i frågor om båtplatser i sjön och på land, elförsörjning, vatten och avfallshantering mm. Detta sam- arbete fungerar på de flesta ställen mycket väl och är idag i huvudsak baserat på affärsmässiga relationer mellan båtklubbar och båtägare på den ena sidan och kommunrepresentanter på den andra.

När det gäller den övergripande statliga verksamheten finns ett formaliserat samarbete mellan Sjöfartsverket och båtorganisatio- nema på flera områden. De instanser där båtorganisationema deltar i systematiskt samarbete är följande:

a) Båtlivsnämnden

b) Marintestinstansen vid Sjöfartsverket för certifiering enligt EU:s fritidsbåtsdirektiv.

c) Nämnden för båtlivsutbildning

d) Sjökarterådet

e) Sjösäkerhetsrådet (ingår numera i Sjöfartsverkets organi- sation)

När det gäller Sjökarterådet grundades detta 1987 som en in- formell samarbetsorganisation mellan Sjökarteverksamhetens olika intressenter. Rådet skall sammanträda två gånger per år och över- lägga om gemensamma frågor. Fritidsbåtsidan är en av många organisationer som deltar i sammankomstema och verksamheten bedöms fungera bäst om den behålls med nuvarande uppläggning.

Båtlivsnämnden, Marintestorganisationen, Nämnden för båt— livsutbildning och Sjösäkerhetsrådet är alla organisationer med direkt koppling till fritidsbåtsverksamheten.

Båtlivsnämnden är en övergripande organisation för informa- tion och erfarenhetsutbyte mellan Sjöfartsverket och Sjösportens Samarbetsdelegation (SBU, SSF och SXK).

Marintestorganisationen för certifiering enligt EU:s fritidsbåts- direktiv är en nystartad organisation inom rarien för Sjöfartsverkets organisation (Tekniska avdelningen) Organisatio- nen är en fristående resultatenhet som styrs av en styrelse med ingående representanter för båtbranschen och båtorganisationema. Verksamheten finansieras via avgifter. Den direkta marknadskon- trollen står Sjöfartsverket som myndighet för. Sjöfartsverket svarar således för säkerhetskontroller i förhållande till EU.

Nämnden för båtlivsutbildning är en ideell förening istiftelse) med uppgift att fastställa förutsättningar och kunskaper rör erhål- lande av förarintyg och kustskepparintyg. Man bestämmer avgifter för proven, för register över utfärdade intyg samt arbetar med in- formation till studieförbunden om båtlivet.

Nämndens medlemmar är Svenska Båtunionen, Svenska Seg- larförbundet, Svenska Kryssarklubben och Sjöfartsverket. Nämnden sköts av en styrelse som även sköter den löpande för- valtningen inklusive inkomna medel.

Sjösäkerhetsrådet var tidigare en fristående organisation för genomgång och analys av Sjösäkerhetsinformation och aktuella sjösäkerhetsfrågor. Numera ingår administrationen av Sjösäker- hetsrådet som en del i Sjöfartsverkets uppgifter. Någon utförlig instruktion om dess verksamhet har dock ej ännu fastställts. I verk-

samheten deltager Sjöfartsverket, Kustbevakningen, rikspolisstyrelsen, Sjöräddningssällskapet, Båtbranchens Riksför- bund, representanter från försäkringsbolagen samt båtorganisationema.

Det finns sålunda ett flertal instanser mellan företrädare för staten (främst Sjöfartsverket) och representanter från båtorganisa- tionema samt branschintressenter som gemensamt arbetar med den verksamhet som är direkt riktad mot fritidsbåtssektom. Både

Marintest och Nämnden för båtlivsutbildning har dessutom en för stat och båtlivsintressenter gemensam styrning av avgifter och ekonomiförvaltning av sin verksamhet. Marintestfunktionen är knuten till en obligatorisk lagstadgad verksamhet enligt EU:s fri- tidsbåtsdirektiv. Kontakter med SWEDAC och Näringsdepartementet visar att man vill behålla denna speciella verksamhet separat utan hopkoppling med övriga fritidsbåtsakti- viteter.

Vid en utökad avgiftsfinansiering av resurser och tjänster för fritidsbåtsverksamheten är det rimligt att företrädarna för fritids- båtsägama också får möjlighet att påverka både omfattningen av samhällets service och dess inriktning. Till samma uppfattning kom också 1974 års utredning.

Det ligger nära till hands att tänka sig en lösning där registre- ring och avgiftshantering sker i samarbete mellan staten, (Sjöfartsverket) och båtorganisationema. När det gäller att göra detta i form av en stiftelse eller ideell förening visar det sig dock, som framgår av punkt 8.2, att det enligt riksrevisionsverket ej är lämpligt att förena en obligatorisk statlig avgift med en icke statlig beslutande eller utförande instans. Slutledningen blir att Sjöfarts- verket bör stå för både förandet av det statliga registret och för fastställande och administration av avgifterna.

Jag bedömer det dock angeläget att båtorganisationema får insyn i, och en aktiv möjlighet att påverka, både registerhanteringen och den avgiftsbelagda verksamheten. Detta kan åstadskommas genom utnyttjande av de existerande samar- betsorganen Båtlivsnämnden och Sjösäkerhetsrådet som eventuellt kan slås samman. Vid behandling av miljöfrågor bör en represen- tant från naturvårdsverket adjungeras till samarbetsorganet. På motsvarande sätt måste om Båtlivsnämnden och Sjösäkerhetsrådet slås ihop representanter från kustbevakningen, polisen och sjö- räddningssällskapet adjungeras vid behandling av sjösäkerhetsfrågor. Samarbetet bör principiellt ha följande inne- håll:

a) En regelbunden dialog om verksamhetsmålen och omfatt- ningen både i verksamhetsrelaterade och ekonomiska termer bör finnas.

b) En fortlöpande resultatuppföljning såväl målrelaterad som ekonomiskt bör finnas. Detta innebär att registerhante- ringen och den avgiftsbelagda verksamheten måste vara egna resultatområden med löpande verksamhets- och ekonomiuppföljning.

För att säkerställa båtorganisationernas medverkan och insyn bör samarbetet specificeras och rutinsättas antingen i Sjöfartsver- kets instruktion eller i verkets arbetsordning.

9. Övriga frågor

Enligt direktiven skall utredaren förutom den primära frågan om fritidsbåtstrafikens kostnadsansvar med mera, även redovisa regi- onalpolitiska konsekvenser (dir 1992z50), pröva offentliga åtaganden (dir 1994:23) och redovi-sa jämställdhetspolitiska kon- sekvenser (1994: 124).

När det gäller jämställdhetspolitiska konsekvenser kan jag ej finna att förslagen från utredningen har några effekter från jäm- ställdhetssynpunkt. Det framstår därför inte som meningsfullt att försöka göra en analys eller redovisning av sådana effekter.

Vad beträffar offentliga åtaganden kommer utan tvekan upp- rättandet av ett statligt register och införande av obligatoriska båtavgifter kräva en personalresurs på 2-3 personår och en total kostnad för registrering m m på 6-10 miljoner kronor. Som fram- gått av redovisningen har det dock ej bedömts möjligt att etablera den obligatoriska registreringen och avgiftsdebiteringen vid sidan om den offentliga förvaltningen. Kostnaden för registrering och avgiftshantering måste därför vägas mot nyttan av verksamheten och de genererade intäkterna.

Angående regionalpolitiska konsekvenser är det svårare att ge ett entydigt besked. Det är dock klart att en ökad aktivitet när det gäller åtgärder riktade mot fritidsbåtar kommer att beröra kommu- nerna längs den svenska kusten och vid de Större insjöama. En successiv uppbyggnad av anläggningar för rengöring av båtbottnar samt mottagningsstationer för toalettavfall kommer, förutom att de ger en bättre miljö, också kunna bidra till ekonomin och sysselsättningen i de berörda kommunerna.

"f l-'-.i'.rl. lfilijgjiljs'gp. ultra? 'fr. tamfår— ll Lälilririlmn "_ 33.1 Hallman-l Hills. matade: |. kg Tub 15114 | ._ _'l'l;r-lflltk anal”! ." '_' _. Aruba-utburen . E' nu braa döm-l ' ' "iallfall-iii, LEV . ."r-Hi . iu'mni'llå-i II:;II. .'II "av i 'i'-my wild . . _ |”; him!-Et! .l'ilili'] im slig — =illuug;l'-'lo mb " alla a:l- irl-:l & Ifa-lilålfl'r'filgi'll firman.-q, år ilao ii.-ll Qbillåbi ll ' ll Valhalla tl»

Kommittédirektiv ww

Fritidsbåtstralikens kostnadsansvar m.m. Dir. 1995zl31

Beslut vid regeringssammanträde den 26 oktober 1995

Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare skall närmare belysa vilka kostnader fritidsbåtstrafiken orsakar samhället samt överväga hur dessa kostnader skall betalas.

Utredaren skall vidare överväga om de fördelar som ett fritidsbåtsregister innebär från sjösäkerhets— och ordnings- synpunkt motiverar att ett statligt fritidsbåtsregister återinförs. Utredaren bör bl.a. utgå från det tillkännagivande som riks- dagen har gjort om ett statligt fritidsbåtsregister (bet. 1994/951TU12, rskr. 1994/95:232).

[ sammanhanget bör utredaren även beakta det tillkänna- givande som riksdagen har gjort om båtskatt. Vidare bör utredaren i sina samlade överväganden även behandla de fördelar som ett statligt fritidsbåtsregister har ur miljösyn- punkt samt belysa frågan om en obligatorisk ansvarsförsäkring för ägare av fritidsbåtar.

Bakgrund

1 juni 1987 antog riksdagen en lag om fritidsbåtsregister som trädde i kraft den 1 januari 1988 (prop. 1986/87:121, bet. 1986/87zKrU22, rskr. 1986/87z347). Lagen innebar en regi- streringsplikt för båtar med en längd över 5 meter eller tried viss minsta motorstyrka. Ändamålet med registret var enligt lagens 2 5 att ge underlag för kontroll av ordning och säker"-

het till sjöss och planering av trafiken med fritidsbåtar. Re- gistret var också avsett att användas som underlag för plane— ring avseende turism, friluftsliv och naturvård samt för utred- ningar rörande skatter, tullar och indrivning. Registeravgiften, som skulle täcka kostnaden för att föra registret, var 30 kro— nor per år.

1 december 1992 upphävde riksdagen lagen om fritidsbåts- register (prop. 1992/931102, bet. 1992/931TU10, rskr. 1992/93:108). 1 betänkandet framhöll trafikutskottet att det inte såg något oavvisligt behov att ordna en obligatorisk regi- strering av fritidsbåtar i offentlig regi. ] sammanhanget erin- rades om att båtorganisationema hade framhållit att en sådan registrering kunde åstadkommas på frivillig väg. Det var också tänkbart, framhölls det i betänkandet, att något organ med anknytning till försäkringsbranschen kunde svara för ett register.

Sedan det statliga fritidsbåtsregistret avvecklades har Svenska Stöldskyddsföreningen, i samarbete med försäkrings— bolagen, tagit initiativ till att driva ett frivilligt fritidsbåts- register. Registret omfattar i dag ca 160 000 båtar, vilket kan jämföras med det statliga fritidsbåtsregistret som innefattade ca 280 000 fritidsbåtar när det avvecklades. Registreringen är kostnadsfri för båtägare med försäkring och för övriga kostar den 30 kronor per år.

Riksdagen har uttalat att ett fritidsbåtsregister innebär stora fördelar främst från sjösäkerhets- och ordningssynpunkt (bet. 1994/951TU12, rskr. 1994/95:232). l trafikutskottets betänk- ande 1994/95:TU12 anfördes bl.a. följande.

"Trafikutskottet anser — från de synpunkter det har att företräda — att ett fritidsbåtsregister innebär stora fördelar främst från sjösäkerhets- och ordningssynpunkt. Dessa för- delar kan tillvaratas inom ramen för ett frivilligt register — under förutsättning att ett sådant register när samma anslut— ning som ett statligt, enligt lagregler därom. För närvarande synes alltför många av de båtar som var införda i det statliga registret stå utanför det privata. Utskottet kan vidare konstate- ra att fritidsbåtstrafiken är förenad med kostnader, främst för

sjöräddning, till vars bestridande riksdagen årligen anvisar medel.

Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att regeringen bör överväga om de fördelar som ett fritidsbåtsregister inne- bär från sjösäkerhets- och ordningssynpunkt motiverar att det statliga fritidsbåtsregistret återinförs. I det sammanhanget bör regeringen även överväga hur samhällets kostnader för fritids— båtstrafiken skall betalas. Självfallet bör regeringen vid sina överväganden beakta riksdagens beslut med anledning av motionsyrkanden om en båtskatt och om en obligatorisk an- svarsförsäkring för bl.a. ägare av fritidsbåtar.”

Enligt riksdagens mening bör regeringen i samband med de överväganden som skall göras beträffande ett fritidsbåtsregis- ter också pröVa frågan om en båtskatt (bet. 1994/95:5kU28, rskr. 1994/95: ).

Frågan om en obligatorisk ansvarsförsäkring har behandlats i riksdagen vid ett fiertal tillfällen. Därvid har det framhållits att det är i hög grad angeläget att den som skadas vid en sjöolycka kan få en fullgod ersättning och att tillfredsställande ersättningsmöjligheter kan garanteras med någorlunda säkerhet endast om en ansvarsförsäkring är obligatorisk (se t.ex. bet. 1986/871LU6y, jfr. även bet. l985/86:LU26, bet. 1986/87zKrU22, bet. 1987/88zLU23, bet. 1988/89:LU21, bet. 1989/90:LU15 och bet. 1992/931LU39).

Det svenska fritidsbåtslivet är omfattande och sommartid svarar fritidsbåtar för relativt stora utsläpp av främst kolväten och kolmonoxid både till luft och vatten. För närvarande finns inte några regler i Sverige för avgaser och buller från fritids- båtar. Ett arbete pågår sedan en tid för att minska fritidsbåts- sektorns negativa miljöpåverkan. Ett gemensamt förslag vad beträffar avgas— och bullerkrav för nya motorer för mindre båtar har nyligen presenterats av Kommunikationsdepartemen— tet och Miljödepartementet. Förslaget är för närvarande på remiss.

Uppdraget

En särskild utredare skall närmare belysa vilka kostnader fritidsbåtstrahken orsakar samhället samt överväga hur dessa kostnader skall betalas.

Utredaren skall vidare överväga om de fördelar som ett fritidsbåtsregister innebär från sjösäkerhets- och ordnings- synpunkt motiverar att det statliga fritidsbåtsregistret åter- införs. Utredaren bör bl.a. utgå från det tillkännagivande som riksdagen har gjort om ett statligt fritidsbåtsregister (bet. 1994/95zTU12, rskr. 1994/951232).

I sammanhanget bör utredaren även beakta det tillkänna— givande som riksdagen har gjort om båtskatt. Vidare bör utredaren i sina samlade Överväganden även behandla de fördelar som ett statligt fritidsbåtsregister har ur miljösyn— punkt exempelvis vid införande och uppföljning av miljökrav på fritidsbåtsmotorer eller fritidsbåtar.

Utredaren skall också belysa frågan om en obligatorisk ansvarsförsäkring för ägare av fritidsbåtar. Utredaren bör klarlägga om förhållandena är sådana att en obligatorisk an— svarsförsäkring för ägare av fritidsbåtar behövs för att garan- tera att den skadelidande får en fullgod ersättning. Om ut- redaren finner att så är fallet, bör utredaren föreslå nödvändi— ga åtgärder.

Såväl företags— som samhällsekonomiska aspekter av läm- nade förslag skall redovisas. Detta gäller såväl de samhälls- ekonomiska effekterna i stort som effekterna för myndigheter samt fritidsbåtssektom.

Övrigt

Uppdraget skall redovisas senast den 15 oktober 1996. För arbetet gäller regeringens direktiv till kommittéer och särskil- da utredare om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50)

samt om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124).

(Kommunikationsdepartementet)

”& .. |__-;. it;-__ =., i+— , _ . '—*—_ _ ill-uma din man

' ' -' .l_|'-*f.l'_,f-'-”9|

Fritidsbåtsxerksamhejpch därmed förbundenverksamhetinom Sotenäs.

För att få en bakgrund till fritidsbåtsaktiviteternas koppling till den kommunala verksamheten kontaktades rubricerade kommuner som dels lämnat muntlig redovisning dels överlämnat bifogat underlag.

Vid besök hos Kommunförbundet har också den i huvudsak samstämmiga informationen från de berörda kommunerna bekräftats som representativ för fritidsbåtsberörda kustkommuner.

När det gäller den kompletterande muntliga informationen gäller denna i första hand Sotenäs och Tanums kommuner enligt följande.

Sotenäs kommun

Det finns 3.800 fasta platser för fritidsbåtari kommunens regi. De flesta båtuppläggningsplatserna är i kommunal regi. Hamnverksamheten i kommunen hade en total omsättning 1995 på 4,2 miljoner kronor. 1 miljon kronor av skattemedel har gått till finansiering av hamnverksamheten. Fritidsbåtssidan finansieras dock med avgifter. Av kommunens 9.900 innevånare är ca 250 sysselsatta inom turistverksamheten.

Fritidsverksamheten i kommunen omsätter ca 200 miljoner kronor per år. Under 1995 hade kommunen registrerat 15.000 gästhamnsnätter i totalt 8 gästhamnar.

Ianumskommun

Ca 50% av husen i kommunen är fritidshus. Totalt änns ca 4.500 fritidshus där de flesta husägarna också har båt. Det finns ca 1600 kommunala båtplatser och totalt 5000 - 6000 fritidsbåtar i kommunen. Tanums kommun har 12.400 innevånare där 1989 350 var sysselsatta inom turistverksamhet. Turistverksamhetens omsättning var ca 200 miljoner kronor. Det finns 5 större och 10 mindre gästhamnar i kommunen med 14.063 gästhamnsnätter 1995. Man räknar med minst lika många gästnätter i naturhamnar. Finansieringen av turistbåtshamnar sker genom avgifter.

Man redovisade vissa problem med avfallsutsläpp i gästhamnar och populära naturhamnar.

Bmw

Med hamnverksamhel avses förvaltning av kommunens hamnområden:

. småbåtshamnar . gästbåtshamnar - industrihamnar

Begreppet hamnområde innefattar: - hamnens vattenområde . bryggor och y-bommar . kajer - kajplaner

6.1 Verksamhetens omfattning

S'"

Antal bryggor, brygglängder och y-bommar inom kommunens småbåtshamnar och gästbåtshamnar framgår av nedanstående tabell:

MWg—Mommy

Hamn Antal Längdmeter Antal Längdmeter 4,5 m 6 m 8 m 10 m Väjern 3 125 3 247 47 45 33 2 Hasselösund 2 150 4 290 - - 23 1 Smögen 10 605 3 140 — - - — Kungshamn 6 273 7 226 52 22 22 - Tången 5 403 4 257 10 6 18 — Hovenäset 5 193 1 63 8 12 10 - Malmön 5 472 3 144 30 33 32 - Bovallstrand 3 107 3 255 6 6 14 - Ulebergshamn 2 35 3 182 2 20 15 4 Hunnebostrand 7 606 12 972 82 157 211 5 Summa: 48 2969 43 2776 237 301 378 12

Sammanlagt antal bryggmeter samt antal y-bommar inom kommunens småbåls— och gästbåtshamnar är således:

Längdmeter bryggor 5745 m Antal y—bommar 928 st

Antalet båtplatser inom småbåtshamnar och gästbåtshamnar är följande:

Fasa lat rvid

Båtplatser,

Hamn Pontoner Bryggor Gästbåtsplatser Egen brygga Väjern 139 60 50 25 Hasselösund 126 59 200 18 Smögen 72 238 300 268 Kungshamn 180 130 150 35 Tången 203 163 - 264 Hovenäset 56 85 25 59 Malmön 118 155 50 108 Bovallstrand 158 47 30 23 Ulebergshamn 113 23 - 15 Hunnebostrand 638 206 200 30 Summa: 1803 1166 1005 845 Sammanlagt antal båtplatser är således: Fasta platser vid pontonlbrygga 2969 st Antal gästbåtsplatser 1005 st Antal båtplatser med egen brygga 35.551

4819 st

Antal gästnätter år 1995 har varit:

! | .. .. Bovallstrand 568 Hunnebostrand 4980 Väjern 152 Hasselösund 1195 Smögen 5764 Kungshamn 1422 Hovenäset 181 Malmön MBA Summa: 15446

EII" ”! "tb'tlt

18.9 24.9 3.0 6.0 19,2 9.5 7.2 23.1

15.4

m_u tri ar t' r

Betong- och stenkajer Träbryggor Hamn Antal Längd Antal Längd Bovallstrand 1 70 - — Ulebergshamn 1 8 - - Hunnebostrand 2 110 2 100 Väjern — - 2 56 Hasselösund 1 155 - _ Smögen 2 (' 475 3 375 Smögen vågbrytare 1 60 - — Kungshamn 3 (: 880 1 30 Tången 1 210 1 120 Hovenäset 1 25 1 52 Malmön 2 220 - . Summa: 15 2213 10 733 ') Nya hamnens hamnbassäng. fiskhallskajen 2) Hela Guleskar. Virehuskajen och inre hamnbassäng Över kommunens hske—hndustrihamnar landas sill från vadflske. vanligen 6 båtar i Kungshamn. sammanlagt 3860 ton

Över Guleskärshamnen har 42 st angörningar skett. varvid följande varor lastas över kaj:

Oljor 7998 ton Sten 17715 ton Fiskprodukter Hallon

27210 ton

6.3 Vorkaamhotono kostnader och intäkter

Verksamhetens kostnader och intäkter framgår av följande tabell

K_ostnader tkr

Personal- Kapitaltjänst. Summa kostnad Material Tjänster intern förv.ers kostnader lntäkte Ospec. Hamn- verksamhet 141 690.1 1257 1312 3051.3 39983 0 Småbåtshamnar 142 52.7 69.9 1769 - 2995 23762 Gästhamnar 143 1948 56.7 90.1 0.2 3418 10777 Industrihamnar 144 27.3 63.5 90,8 7653 Summa: 937,6 279,6 461,7 3051.5 4730,4 4219,2

Kostnader för ospec. hamnverksamhet. särskilt kapitaltjänst. bör specifieras så långt möjligt på de olika hamnverksamhetema för att analysera "lönsamheten" för respektive verksamhet. Dett kommer att ske under år1996.

6.3 Ekonomi- bokslut

1995 års budget belastades med ett underskott om 500,000:- från år 1994. Vid 1995 års slut kvarstår av ingående underskott 500,000:— ett utgående underskott om 375,600:- som får överföras till 1996.

Fördelade kostnader GS-personal för renhållning i hamnar utgör 96.0001- mot budgeterade 50.000:-.

in Personalkostnad

Hamnverksamhet kostnad tkr . »! Malena!

ju Tjanster *D Kapitaltjanst. intern larv ers

El %?.6

_— a 2795 *

D 461] D 3515

Fritids- och skärgårdsnämnden Datum Vår referens Roy Ohlson 1996-0806

KOMMUN

Torkel W. Sölve Box 949 461 29 Trollhättan

Översänder kompletterande handlingar om gästhamnsverksamheten i Tanums KommunOversänt matriel avser 1995 års verksamhet. Ar det mer Du behöver var vänts hör av Dig. Jag har semester v 35 - 37.

/M€d vä/ hälsning _, 624480»

Roy hlson Fritids— och skärgårdschef

457 81 Tanumshede-Besöksadress: Kommunhuset 'Tel 0515 180 00 vx "Telefax 0525-183 00 'Poxtgiro 814 20 -l 'Bankgiro 429-8634

Fn'tidsbåtsintäkter avseende gästhamnar

1995 Gästhamnsavgifter 887 2444 T Elavgifter _ i J 16 000] L DuschNA-gggifter F 104 000 1 007 244 l . . . Hamn Antal gästande båtar _ 1995 1994J % Grebbestad 5165? 4620 11,31 * Kalvö 240 311 '— -22,8 _ Havslenssuj 190 200 -5,o [ Sannäs esf 109 -22,0 [ Hamburgsutj 1731 1377l" 25,7r Fjällbacka 5294L 4999 5,9 , Resö "71. 1045 12,5 Långsjö 120 100 20.07 l Gerlesborg_ 391 38 2,6 Edsvik J 22 314 29,01 7 Kämpersvik o 0 0,01 4 Totalt 14063 12831 '— 9,6 2 1 r i J

utrustas med mycken elektr

tvättmaskiner, sgpmottagnin

Gästhamnsverksamheten har under de senaste åren förändrats kraftigt. Från att bara ha varit en angöringsplats har dessa blivit anläggningar med toaletter. duschar gmm. En ständig utbyggnad är tvungen då båtarna idag onik och elutrustning. El och vattenuttag_byggs ut i den takt vi förmår. Nya kommande investeringar för gästhamnsverksamheten blir med all säkerhet mottagningsstationer för båttoaletterna samt båttvätt motsvarande biltvätten.

[ !

r i

Tanums kommun har sedan 1 ÖBO-talet besök av 1

2 -16 000 övernattningar i båtar.

Dessa betalar en hamnat/gi tillgårlg till all service. | |

ft medan da

grbesökare eLbetalar något, men ändå har i l

All denna verksamhet är fullt jämförbar med cam pingverksamheten. Vi upplåter olats till det rörliga båtlivet och tillhandahåller sam

ma service som campingen.

Med detta vill vi påtala orättvisan med statens bedö land resgtillsjöss. Campig

mning av rörligt friluftsliv på en behöver endast ta ut 12% mervärdesskatt medan

båtcamcoinen skall erlå- ca full mervärdesskatt 25%.

Sida 1

Kostnader

Personal

241 708

Vaktmästare

71 760

Städmatr.

11 038

24 050

Sophantering

158 735;

30 300_

Renoveringar

84 820

Nyetablering 110 ooo ] j ; _| _J Förstörelse 19 035 r r * Kapitalkostnader J 230 500 r i J [ L Elavgifter _| 47 932 r 1 * r 7 7 l VA-avgifter fasta ' 89 oooL 1

40 9717

1 159 899

Detta är samtliga kostnadefoch intäkter för gästhamnsverksamheten under 1995 Nå ra slita e och administrationskostnader flnns e' med.

Sida 1

FÖDKROK FÖR NÅGRA FÅ, ELLER MÖJLIGHETER FÖR ALLA?

U)

F.. 2 E :

lstudie om turismens ekonomiska betydelse

TURISMEN — EN AV BOHUSLÄNS STÖRSTA ARBETSGIVARE.

muuuo'suun

KUNGÄLV

PARTILLE

HÄRRYDA MÖLNDAL

För ett halvt sekel sedan fanns den nästan inre, semesterresan. Åtminstone inte för vanliga människor.

Idag är den ett måste för de flesta svens- kar, och definitionen av en turist är "en person som tillfälligt lämnar sin hemort i minst 24 timmar och i samband med detta gör minst en övernattning". Första dan på industrisemeslern får hela Sverige en aning slagsida åt Västerhavet till, när hundratusentals semesterfirare till lands och sjöss söker sig till Bohuslän. Det är klart att det får effekter på vardagslivet för den bofasta befolkningen.

Ända sedan det första gruffet i den förs- ta kön i handelsboden, ända sedan den första knuffen på den första fullsatta skär- gårdsbåten har diskussionen man och man emellan handlar om detta: Vad har vi egentligen för att vi delar med oss, makar på oss och är gästvänliga?

Sommaren 1988 genomförde BOSAM och BohusTurist en undersökning av hur mycket pengar turisterna spenderade under den tid de gästade 14 kommuner i Göteborgs och Bohuslän exklusive Göte- borg. Det visade sig att 5 miljoner besök- are tillsammans gjorde av med 2 miljarder kr vilket motsvarar 3 438 årsverken.

i de sex nordligaste kommunerna var antalet årsverken till följd av turismen 1 701 - en fördubbling sedan 1982. ] prak- tiken är det naturligtvis många fler jobb, deltids— eller säsongsanställningar.

Antal årsverken av turismen

Strömstad Tanum Sotenäs Mu nkedal Lysekil Uddevalla Orust Tjörn Stenu ngsund Kungälv Öckerö Partille Hä rryda Mölndal

'IOO

aÅrrunlsrsa GER [IKA MVCKEY lNKOMSY som

100 LÄDOR * INDUSTRIFISK l

SPENDERAR TURISTERNA SINA PENGA

Mitt siffror :'tr still _ ski lit-r.

HOTELL / PENSIONAT CAMPINGSTUGA STUGBY HYRT FRITIDSHUS 471:—/person och dygn 256:-/person och dygn 256:-/person och dygn 226:-/person och dygn llolcllgnstcn lägger drygt halva Den största utgiftspostcn for den Att bo | stugby ar det nast dyraste Den som hyr siit fritidshus lcvcr 'gnskasaan pt boendet, Z-iO-— har turisten at sjalva boendet , boendet, 140 Julygn. Livsmedel dyrare än agaren till det. Dels kas mast kostar restaurangnotan IDG:/dygn. Damast kommer kostar 56: men för övrigt lever tzr boendet 66"/dYgH Men t 110 ' Hotellgästcn lagger livsmedel. som han/lion handlar stugbygztstcn billigt. ingen annan dessutom lagger titan mest pengar

pengar av alla kategorier på lör Illa/dag. utgiftspost går över 10'-/dag. av alla kztegoncr på matlnkop, Jkllviieltr. 22;-/dag. hela 75:— om dagen

BÅTHAMN UTHYRNINGSSTUGA HUSVAGN / TÄLT ENDAGSBESÖK 220 -/person och dygn 217:v/person och dygn l72:-/person och dygn 159:—/person och dag mtlurtsten Ligger mc.—.t pengar på Stugan kostar 86— Om dygnet pw (..imparcn betalar bara 24 V/dygli Endagsbesokarem stunt.— tilgtlis ;ttl htlnkllil m' . 60.7, och gå på person Den n:tst stout-a kttstnzttlt-n Ior slll boende. men spenderar post :” livsmedel, 5th vatall— NlJUfJng. , - Ilan/lion mind' ar hushållet - ctt somriilirgast i tll— 59 - om dagen i livsmedelsbutiken ranger, ZO ', lX'HSI :ilitmcr. l9- .lickså pa systembolaget l'or hyrningsstugt spenat—mr s—t ' om Bensin. ltl _ och restaurang, zl—-, och systembolag, 16 ,. ut ;tntlni

m -'tlztg tlztgcn . livsmedelsbttllkcn Jr andra time poster i budgeten som gynnas av den har Ltllcuurill

VANDRARHEM SLÄKT / VÄNNER EGET FRITIDSHUS GIENOMFAK'I'SRI'ÖSANIH-Ä 138:—/person och dygn 135:-/per_st)n och dygn 127:—/person och dygn 116--/pcrsori (itll dag lit-n som bor på vandrarhem hc. Hos släktingar lmr m.m gratis (l.—it Frilldshtlsagnrcn lever nas! litlliv Den som ar pi gc'nttlllrl'xll lm

talar 48 »/dag for boendet, rillet kosta pil Mg restaurang gast av alla ptl semestern Men InIC tillfalla att spcntlurtl httndlur mat för st:. och lhfnsll'l as.. (Kli cn nt—ktt nn. 14 -. han hclytlcr andä sn,/dag loi mytkct pengar Det lut-tt;- går till (ut 23 - om dagen plus till man förstås hKlnlI till luls' ortens Iivxntt-(lclshundel och 20 ' bensin. 29 —, restaurang. 23 -. hållL'l. 31 »lpcrs'tm ()Cll dygn lor iu-mmstauuncn Reparationer livsmedel, tj , och unth. 20 , och underhåll zr Ink: nicdraknatt undersökningen

riot-mit— llk'letliJng k,:llt kl.—tu....utltt Inslllt'tll'l Nyxlk'llllxtlux stumma. Mumin tull,.llu-p Ami."

LN

ÄRSVERKEN OCH OMSÄTTNING

TACK VARE TURISMEN. sTRöMS'rAD 179 milj. kr

527 ÅRSVERKEN

I Strömstad utgör campingfolket den största enskilda inkomstkällan från turismen — camparna spenderar över 46 milj. kr under säsongen, På andra plats kommer hotellgäs— terna, tätt följda av fritidshusägarna. Strömstad ligger i topp när det gäller turistomsättning per invånare, 17 400:-, trots att gränshandeln inte är medräknad.

TANUM 199 milj. kr

355 ÅRSVERKEN

Qampingturisterna iTanum tillför kommunens andel och näringsliv över 60 milj. kr under en säsong. Fritidshusägarna spenderar nästan 44 milj. kr. Tanum har den näst största turistom— sättningen totalt, och delar första platsen med Strömstad när det gäller turistomsättning per

invånare.

summits 155 milj. lx'l'

241 ÄRSVERKEN

Här är det camparna som står för den största inkomstposten — 37,5 milj. kr. Fritidshusägarna är visserligen fler om man ser till antalet gäst— ätter, men de är inte lika spendersamma och kommer knappt upp till 50 milj. kr. Att Smögen är västkustens populäraste gästhamn syns i statistiken: över 76 000 gästnätter i fri-

.idsbåt. MUNKIEDAL 96 milj, kr

162 ÄRSVERKEN

Det vanligaste sättet att turista i Munkedal är att komma över en dag. Nästan 38 milj. kr bidrar dagbesökarna med. Det näst vanligaste är att passera genom Munkedal, och på vägen passa på att handla eller äta en bit mat. Många har också vänner att hälsa på i Munkedal, och de besöken inbringar kommunens handel och näringsliv drygt 18 milj. kr.

LYSEKIL 125 milj. kt"

225 ÅRSVERKEN '

Fritidshusägarna dominerar turismen i Lysekil män"-" med 280 000 övernattningar och en omsättning på drygt 35 milj. kr. På andra plats med 25 milj. kr kommer vänbesöken. Till Lysekil kommer bara hälften så många turister i fritidsbåtar som till Tanum, och antalet campare är också för vånansvärt litet med hänsyn till Lysekils drag- ningskraft.

mmm-lus

'ALLA 255 milj. kr

451 ÅRSVERKEN

Sedan undersökningen genomfördes har an- talet hotellbäddari kommunen ökat kraftigt. Men sommaren 1988 utgjordes den största enskilda gruppen övernattande turister av vänner och bekanta som spenderade hela 78 milj. kr. Fritidshusfolket står för den näst största inkomsten med ca 48 milj. kr. Uddevalla har den högsta totala turistomsätt— ningen av alla kommunerna, men omsätter bara 5 500:- per kommuninvånare (jfr Tanum 17 400:-).

275 ÅRSVERKEN

På Orust är det fritidshusfolket som tillför mest pengar, drygt 64 milj. kr. Öns långa kuststräcka och många populära hamnar avspeglas i att an_ talet övernattningar] båt är många fler än antalet campingnätter. Orust har en turistomsältning per kommuninvånare på 11 800:—, vilket be- tyder fjärde plats på topplistan.

T_IÖRN 116 milj. kl"

203 ÅRSVERKEN

Tjörns största turistinkomster kommer från fritidshusägare, gästande släkt och vänner, stuggäster och campare. Sommargästernas pengar går till största delen åt till livsmedel och shopping. Tjörn liksom Orust ligger bra till på topplistan över turistomsättning per invånare, 9 OOO:-.

STENUNGSUND 109 milj. kr

202 ÄRSVERKEN m., _,,

Räknat i pengar är det hotellgästerna som är "mmm": den största inkomstkällan av turism i Stenung- mma-em sund med 57,5 milj. kr, trots att de står för mmm knappt 80 000 gästnätter. Räknat i antalet gäst- mim nätter är det släkt— och vänbesöken som domi- nerar. Ca 225 000 övernattningar gjordes av vänner som samtidigt spenderade nästan 50 milj. kr.

KIINGÄLV 151 milj. kr

271 ÅRSVERKEN

Även den som reser till Kungälv har ofta en vän att övernatta hos. Drygt 400 000 övernatt- ningar gjordes sommaren 1988 på så vis, och gästerna handlade, åt och roade sig för drygt 54 milj. kr. De som bor i fritidshus på semes- tern i Kungälv bidrog med 33,6 milj. kri kas- san för bl a handel och restauranger.

ÖCKERÖ %% milj. kr

60 ÅRSVERKEN

Halften av Ockeros turistinkomster kommer X från gästande släkt och vänner. Fritidshusägarna mm gör av med 6 milj. kr under sin vistelse på ön, mm och de som kommer 1 bat spenderar halften sa mmm. mycket, ca 5 milj. kr. Delat med antalet invånare på Öckerö blir turistomsättningen 5 400:- per person, vilket är den näst lägsta summan av alla kommunerna i undersökningen.

PARTILLE 61 milj. kr

105 ÅRSVERKEN

50 milj. kr av Partilles turistomsättning kom—

mer från besökande vänner. Den näst största vm måm' summan, 4,4 milj. kr kommer från ca 9 300 hotellövernattningar. Men om man istället för __ pengar jämför antalet gästnätter så är det be» mami». tydl1gt fler besokare som övernattar pa vand- rarhem i Partille (15 400 gästnätter). Partille

ligger sist på listan över turistomsättning per

invånare med sina 2 OOO:-.

llÄRRYlM 127 milj kr

218 ÅRSVERKEN tmfm

Härrydas turistomsättning är ungefär lika stor mmm-n som Lysekils. Men i Härryda är det vänbesöken som står för den dominerande inkomstkällan med 43 milj. kr, följd av endagsbesökarna som """" spenderar 25 milj. kr. Hotellgästerna är en annan stor grupp, med en omsättning på knappt 20 milj. kr.

unna

MÖLNDAL itf milj. kr

(. 340 ÅRSVERKEN Genomsnittsturisten i Mölndal bor hos vänner och lägger sina pengar på shopping och restaurangbesök. Antalet genomfartsresande

ch endagsbesökare är i själva verket många ånger fler än antalet övernattningar på hotell, vilket inte syns i diagrammet eftersom hotell— gästerna spenderar så mycket mer pengar.

VAD ÄR SKILLNADERNA MELLAN KUST

OCH INLAND, NORR OCH SÖDER ?

Siffrorna i diagrtmuncn anger ("utställning i miljoner kronor.

Finns det ett samband mellan geografiska kommunerna ska satsa på campare? förutsättningar och turistinkomster? Är I de här diagrammen kan man jämföra det t ex självklart att kustkommunerna hur de olika turistkategorierna är fördela- tjänar mest på båtturister, medan inlands— de kommun för kommun.

HOTELL CAMPING 247 milj kr 230 Inll]. kl

Stl-ämnad Strömsud Tulum Tanum Soten” Sotenäs Munkedal Munkedal Lyukll Lysekil Uddevalla Uddcvllh Om! Om." mm 'rjsm Sltlllulplnd Stenunpund Kungar: Kungälv Ockelö Öckerö Pamuk Plrlllk Hinyd. Härryda Mölndal Möl-nål!

"|”! kr 0 to 20 30 40 ""I! kr 0 m 40 60

S(nifmlad Tanum Sotenäs Munkedal Lysekll ( lddzvalla ONE! ns.-n Slenungsund Kungälv Öckerö pmule Härryda Mölndal

"ni, »

Skumpund

Kung-lv Öckerö

us.-ryd: Mölndal m tlf ry

Strömstad Tanum Sotenäs Munkedal Lysekil Uddevalla Orust mm Slenunpund kungalv Öckerö Panu]: Härryda Mölndal

FRITIDSHUS

356 milj

jlljlil lllll

o 20 40 60

STUGBY

Zlmllllu'

ll

0 $ 10 15

SLÄKT/VÄNNER 499 mill kr

llll

”nu kr 0 au (0 en se

Suomalad Tanum Sclcnis Munkedal Lysckll Uddevalla Orust nam Stenungsund Kur-iam Öckerö Partille Härryda Mölndal nu:, kr

GENOMFARTSRESAN DE

av mllHu'

å ä

0 S IO 15 H)

STUGA/ RUM

173 milj kr

strunt—mi Tanum Sotenäs Munkedal Lysekil Uddevalla Orust nam Stenunpund Kungälv Öckerö Pal-Lule Härryda Mölndal

""Il '" o 10 m 50

VANDRARHEM

lOmlljkr

Suöllulad Tanum Sotenäs Munkedal Lysekil Uddevalla Om: Tjörn Stenungsund Kungälv Öckerö Partille Härryda Mölndal

""/J '" o i 2 5

Strömstad Tanum som Munkedal Lysekil Uddevalla On!!! Tjörn smunpund Kungilv Öckerö Partille HAr—ryd: Mölndal

ml!) kr 0 s to 15 20

.:.

ENDAGSBESÖK

207 mu] kr Strömstad Tanum Somna! Munkedal Lylekll

Drum

nom Stenunpund Kungälv Öckerö

leryda Matrum

milj kr 0 10 N 30 40

"TURISMEN I BOHUSLÄN" — TILLHYGGE ELLER VERKTYG?

Alla sifferuppgifter i denna broschyr är häm— tade från undersökningen "Turismen i Bohuslän" som genomfördes sommaren 1988 på uppdrag av Bohusläns samarbetskommitté (BOSAM) och BohusTurist.

Undersökningen "Turismen i Bohuslän" är en unik källa till kunskap om hur turismen ser ut och vad den får för effekter i de olika kommun» erna. Den intresserade kommunmedborgaren kan dra många slutsatser om sin kommuns för— utsättningar att öka sina turistinkomster och hur politiker och näringsidkare förvaltar dessa möj- ligheter.

Studien bygger på direkta intervjuer med 962 ressällskap, eller drygt 3 000 personer, som bl a har fått redogöra för sina utgifter det aktuella dygnet. Det gör att "glömskeeffekten" är mini— mal, man minns som regel vilka utgifter man haft så nära i tiden. Mer än 99% av de tillfrågade besvarade frågorna.

Intervjuplatsema är spridda över alla 14 kom- munerna, de är välbesökta turistmål och utvalda för att ge en god representation av de olika turistkategorierna. Intervjuerna genomfördes av professionella marknadsundersökare från Burke Marketing Information AB. Statistisk bearbetning och sammanställning har gjorts av Magnusson & Partners AB.

Undersökningsmaterialet i sin helhet kan rek— vireras från BohusTurist och BOSAM.

Tryc/m ingen av denna broschyr har möjlig— gjort: av Regionale/eonomislea enheten vid Läns— styrelsen i' Göteborgs och Bohuslän. Den lean beställas från BohusTurist.

:Bohumlrist= Stora Nygatanå * Box 182 — 451 16 Uddevalla -Tel 0522-14055

"MEN SOMMARGÄSTERNA BETALAR jU INGEN KOMMUNALSKATT HOS OSS”.

Turismens direkta och indirekta skatteel'fekter är ett kapitel för sig. Det statliga Skatteutjitm' ningsbidraget till "kommuner med svagt skatteunderlag" komplicerar bilden, eftersom Ökade turistintäkter medför minskade bidrag. På det sättet är turismen jämförbar med vilken annan industri som helst.

Indirekt Beräknad total

. Direkt omsätt— skatteeflckt ekonomisk Kommun Arsverken ning (milj. kr) (milj. ' ' ' ) Strömstad 327 179 107 286 Tanum 555 199 119 318 Sotenäs 241 133 79 212 Munkedal 162 96 57 153 Lysekil 223 123 75 196 Uddevalla 451 253 151 404 Orust 275 155 95 248 Tjörn 203 116 69 185 Stenungsund 202 109 65 174 Kungälv 27] 154 92 246 Öckerö 60 35 21 56 Partille 103 61 39 100 Härryda 218 127 76 205 Mölndal 340 197 118 515

' avser summan av direkt omsättning och indirekta skatieel'fcklcv

UTAN TURISTERNA SKULLE ETT 50—TAL MINDRE LIVSMEDELSBUTIKER 1 NORRA BOHUSLÄN TVINGAS SLÅ IGEN.

Det är en gammal vanföreställning att turisterna bara förorsakar kommunerna kostnader och inga intäkter. I själva verket är det så att semes- terkassan från besökande släkt och vänner, genomfartsresande, campare och båtturister skapar både arbetstillfällen och statliga och kommunala skatteintäkter.

Utan sommarens försäljningstopp skulle ett 50—tal mindre livsmedelsbutiker i norra Bohus— län bli olönsamma och tvingas stänga,

Trängseln till lands och till sjöss under som- marhalvåret bildar också underlag för en hel del samhällsservice som man annars skulle få klara sig utan. Turisterna i Bohuslän spenderar dessutom mer pengar per person än vad Sveriges Turistråd anger som medelvärde. En båtturist i Bohuslän gör t ex av med 220:-/ dygn, jämfört med 110:— i övriga landet enligt Turistrådet.

Fritid : 4 : Isaksson Tel 0900 — 29 32 54

LULEÅ KOMMUN mens-19

Generaldirektör Torkel W Sölve Kommunikationsdepartementet Box 949

461 29 Trollhättan

Hej Torkel

Ber om ursäkt att det tagit lång tid med denna information. Dina fragor inleds med antalet fritidsbåtar och antal platser i kommunen, här blir det fråga om en uppskattning eftersom vi från kommunens sida sålt ut samtliga fastlandsiritidsblithamnar vi förvaltat.

Fram till 1993 förvaltade vi iS-talet hamnanläggningar med varierande standard antalet båtplatser 1 900. Exempelvis för året 1990 var kommunens kostnaderna inkl kapitaltj. ?. 803 000 kronor, intäkterna 1 302 000 kronor. Antalet båtplatser vid denna tidpunkt var då 1 300 st.

Idag har vi endast anläggningar i skärgården dvs på öar, där Sandön och Klubbvikens havsbad är den största av dem. Där finns en gästhamn med 70-talet platser.

Antalet fritidsbåtar: ca 7—8 000 st Antalet båtplatser av ess kunda i40—hamnar av varierande storlek. ca 3 500 st Antalet gästplatser. av oss kända ca 110 st De kända platserna finns i 4 av de 40 talet kända hamnarna. Uppskattningsvis bör det finnas 1-2 gästplatser i de resterande 36 hamnarna. Dvs någonstans omkring st)-talet gästplatser till.

Kommunen har sedan mars 1996 inrättat ett särskilt programområde for sklrgirden benlrrmt "Luleå kommun skärgård" vilken har till uppgift att utveckla sklrgiirtien som reloeationsomride for kommuninnevånare, besöksnäring och turism - öka tillgängligheten och säkerheten för skärgårdsaktiviteter - underhålla skärgårdsmläggningar och fritidsbåtarnas farleder - tillvarata den bofasta befolkningens intressen och möjligheter för en levande skärgård - skapa förutsättningar för näringslivsutveckling och marknadsaktiviteter i

skärgården

- insatser göras för bevarande av skärgårdens egenart, naturvärden och landskapsbild. I dag har vi 10-talet utjflyksunläggningar i skärgården, vilka förvaltas av kommunen och dess nya pmgramområde Luleå kommun skärgård. Dessutom svarar vi för utprickning av ett antal fritidsbåtsleder.

Sex personer arbetar i nuläget inom denna verksamhet. Motsvarande . 2 årsarbetare. Personalkostnader. 670 000:-

Driftkosmadema 1996 inkl. kapital- tjanstkostn. för denna verksamhet upp— går till 1 900 000:-

P1 investeringssidan finns 1996/97 1 000 000:-

BetrllHande Gnansieringen för den kommunala verksamheten sker denna via komunnens skatteintäkter. ngon bidragsgivning med skattemedel till småbåtshamnsverksamhet i föreningsregi utgår ej. Via Llnsstyrelsen i Norrbottens län utgår sk bygdemedel till viss verksamhet inom skärgårdsområdet. För närvarande ca 400 000 ler/år. Dessa pengar har tilldömts kommunen via den regleringsverksamhet som Vattenfall dömts utbetala via de vattendomar som hållit kring vattenregleringen av Luleälven. Regledngsmedlen kan erhållas för vissa investeringsobjekt i Luleälven elleri skärgårdsområden Härvid kan såväl föreningslivet som kommunen göra framställan hos L:st om anslag från denna fond.

Vi har tagit fram ett antal investeringsobjekt för skärgårdssatsningar for de nllrmaste åren, ca 25 miljoner kronor. Objekten är redovisade som lämpliga objekt för bidragsframställningar om EU-stöd. Målområdena 2 och 5 b. Huruvida dessa kommer att realiseras eller ej kan jag i dag ej svara på, men eftersom objekten har passerat den projetktledningsgmpp som llt politiskt tillsatt och man där ej haft några invändningar. tinns det i vart fall goda förhoppningar om att några av projekten kommer att bli aktuella.

Min tolkning av beslutet om inrättande av det nya programområdet är att man från politiskt håll har en samsyn på behovet av kommunala satsningar-i kommunens skärgårdsområde.

Under 1995/96 investeras ca 2.5 miljoner kronor som infrasu'uktursatsningar i skärgården. Med anledning av kommunens satsningar de senaste åren har vi erhållit ett antal entreprenörer som bedriVer turbåtsverksamhet i skärgården. vilket tyder på att det finns ett uppddmt behov av att öppna skärgnrden för turism och rekreation.

Min personliga uppfattningen att det finns skäl för staten att stötta kommunernas infrasu'uktutsatsningar i våra skärgårdar.

V a_-

mk SW

& Österåkers kommun

1996—08-29 Näringslivssekr/lsh

Generaldirektör Torkel W Sölve Kommunikationsdepanementet

MED ANLEDNING AV UTREDNING ANGÅENDE F R(TIDSBÅTAR Vi översänder härmed uppgifter enligt överenskommelse.

Antal gästhamnar/ platser Enligt redovisad lista 214 gästplatser

Redovisade gästnätter i båt Endast några få har kunnat redovisa ett ungefärligt utnyttjande av gästplats/natt — varför vi hänvisar till antalet gästplatser

Antal permanenta båtplatser sjö/land Enligt redovisad lista erbjuder 15 varv sjöplatser ca 3.114 platser "- 14 varv vinterplatser ca 3.125 platser Företag i direkt verksamhet antal/anställda 22 70 anställda vintertid

87 anställda sommartid

Parkeringsplatser i anslutning till båtplats Finns ca 2.655 platser

Planerade investeringar inom 2 air/antal Enligt lista 13 st Erhållit bidrag Enligt lista 1 har fått aktivitets bidrag

I har fått bidrag för 20 år sedan 1 har erhållit från länsstyrelsen

Företag som är beroende av fritidsbåtsverksamhet Enligt lista 66 företag med ca 133 anställda

Privata bryggtöreningar i fritidsområden runt om i kommunen har vi ej haft möjlighet att följa upp.

Med vänlig hälsning ÖSTERÅKERS KOMMUN

Lars Asplund enligt uppdrag #. - C/f/(ldzf m . x 147—W—

Louise S Holmgren

Anm BÅTFLATSER "'

. Bjömhammarvarvet 200 280

Dyviks Marina 300 500

Nykvarns Varv 140 . (] l0 uthyrda)

Ramsmora Båthamn 150

Svinninge Marina 6—700 m-

Säbyvikens Marina 310 Trälhavets Båtklubb 5 l 2 700 _

AB Åkers Kanal

ÖBV Bygg & Varv 150 _ Östra Lagnö 25-30 65 Båtbyggeri och varv

Finhamn _

Husarö

Ingmarsö _

' Linanäs .-

Klintsundet

__- Nässlingens Kursgård ..- =E-

Siaröfortet

Klaes Andersson, Åsätra

Örsö Båtvarv

M E I.” I

Hummelmora Varv _ 200

Yacht Service

Gäst— hams- platser

Syssel- sätter

03

I

Ut O

H XDOKUMEN'N'LANXLOUISEXFRITIDSDTR

1. Direkt berörda

HJXDOKUMENTXPLANXLOUISEXFRITIDS UTR

Motorverkstad Platsverkstad Allmän båtverkstad Försäljning

Båtar 0 Motor Södermans Varv Ramsmora Sjöberg

4 anst 3 anst 2 anst 2 anst

ÖSTERÅKERS KOMMUN 1996-08-27 1(4) Näringslivssekr/lsh

Företag Anst Verksamhet

Alsviks varv sjömans teknik 1

BERGMAN, BROR VERNER 1

BÅT & SPORT & FRITID 1 Båt, Sport & Fritid

Eklunds Båtvarv, Leif ] Båtvarv

Ericsson, Ture Ragnar 1 Båtbyggare

GRANKOBBEN MARIN AB 1

HN BÅTCHARTER AB 1

JANNE NYSTEDT SEGEL & BÅT 1 Segel & Båt

Kandelhart Båt & Snickeri 1 Båt & Snickeri

KURT SJÖBERGS BÅTVARV HB 1 Båt— o motorreparationer.

Ljusterö Lax (Åkersberga Fiskodl HB) 1 Färsk o rökt lax. Levande laxfiskar. LÖFDAHLS BÅT & SNICKERI 1 Service 0 rep av inombordsmotorer.

Målningsarb, grundmumingar, byggnationer o reparationer.

Micke Forsbloms Båtmonteringar Åkersberga 1

F W SKÄRGÅRD HB 1

SKA BYGG MEK BÅT OCH 1

SÖREN LUNDIN BÅT & SNICKERI 1

Åkersberga Roslagens Marin Service AB, Å Ahlgren 1

Ingmarsö Fritidscenter/Stugby 1 Stuguthyrning. Café, grill. Mingolf. Kanotuthyrning.

Ljusterö Hembageri 1 Tillverkning o försäljning av bageri o konditorivaror.

Sea-Safe Boats Sweden AB 1 Försäljning av styrpulpetbåtar.

Statoil Bensin Laggarsvik 1 Bensin

HÅDOKUM ENTXPIANVDUISBU'I'REDJJS

ÖSTERÅKERS KOMMUN Näringslivssekr/lsh

Wistedts Sjötransporter KB

Åkersberga Svetsteknik & Trading

Östanå Uthymings AB

AKAP

Björns Bensinstation BREVIKS ALLSERVICE AB H C Alerud

Herlins Skärgårdskryss AB Ingmarsö Hembageri

Jan Frendin Pontontransport

Laxbiten Bilewa AB

LEGOSERVICE

LINDHAGEN SEGELMAKERI Radar Teknik

Roslagens Marincenter AB

SVANTE ERIKSSON MARIN

Wäsby Gård Marin & Plastprodukter AB

Ättarö Åkeri AB

Bryggbyggam A Jöngren

Elvströms Sails

HADOKUMEN'IXPLANXIDUISE—AUTREDLIS

1996-08-27 2(4)

Muddring, pålning, bryggarbeten, sand, jord, grus. Div. transporter

Tillverkning, service av bil- 0 båttrailer, släpkärror. Smide.

Båtkapell, navigationsutrustning. Bensinstation, sedelautomat. Minigolf, kiosk, servering

Autosol. Båtvax och kromglans.

Hembageri. Bogsering och sjötransport.

Fiskodling, miljöteknik. Rökt lax mm i sommarbutik.

Båtservice

Tillverkning av segel.

Fartygselektronik

Detaljhandel med båtar och båttillbehör.

Reparationer o sevice av båtar o motorer.Reservdelar o tillbehör.

Byggande och reparation av båtar.

Båt-, bod- o maskintransporter. Maskinsopning, snöplogning, sandning.

Sömnad, tillverkning av segel. Försäljning av segelbåtstillbehör.

ÖSTERÅKERS KOMMUN 1996-08-27 3(4) Näringslivssekr/lsh

Klintsundet Bil Båt o Livs Robell & Thudén AB Anders Carlsson Inrednings AB

COMPIERS BÅT & FRITID AB

ICA ÖSTANÅ

LILLSTRÖMS LIVS 0 KIOSK AB

Niit & Nubb Tapetserarverkstad

Restaurang Skeppsbruten

Trä Båt 0 Snickeri

Örsö Handel AB

Skärgårdsnoden

ÖSTERSKÄRS HAVSBAD

DYVIKS VARV AB

GERMANISCHER LLOYD AB

PLASTSKADOR & MONTAGE AB

ROSLAGSBÅTAR AB

ICA Provianten AB BRÖDERNA SÖDERMANS BÅTVARV

Fritz Kröll & Eva Hammarstrands Kiosk & Grill

H:XDOKUMEN'IXPLANXLOUISEKUI'RED,US

2,5

4

Detaljhandel med drivmedel Fartyg, tåg, hotell, restauranger, skolor.

Detaljhandel med båtar och båttillbehör. Hobbybutik. Spec. kolfiber.

Livsmedel.

Kioskverksamhet. Videouthyrning. Letter, tips. Livsmedel.

Nytillverkn o renovering av båtdynor o kapell.

Restaurangverksamhet. Fullst. rättigheter.

Båtbyggeri, snickeriarbeten.

Den som är ansluten kan koppla upp sig via modern och söka, läsa eller lämna information.

Restaurangverksamhet, konferens, catering, fester mm.

Marina verksamhet. Service, rep. o försäljn.

Klassificering av båtar och industrikomponenter.

Rep. av plastskador. Lack spec. Försäkringsskador alla bolag.

Reparationer av båtar. Arbetar åt samtliga försäkringsbolag.

Livsmedel Vinterförvaring, reparationer, motorer.

Ombud tipstjänst. Kiosk, grill, bensin, livs

ÖSTERÅKERS KOMMUN 1996-08—27 4(4)

Näringslivssekr/Ish

Ingmarsö Livs AB 4 Livsmedel, bensin (sjömack), apoteksombud.

RASTABORG KONFERENS AB 4 Hotell, konferens, restaurang.

Österskärs Handel 5 Livsmedelshandel

LJUS'I'ERÖ SJÖ AB 5

Sjöentreprenader K Lindberg AB 5 Sjötransporter, bryggor, muddring.

Texaco Åkersberga 5 Bensinstation

Trälhavets Rederi AB 5 Båtcharter, utflykter, konferenser, transporter.

Erikssons Båtbyggeri AB 6 Fullständig varvsrörelse. Trä— o mek.

verkstad. Båtbyggarskola.

H:DOKUMEWMMwUISBUTRED.uS

ÖSTERÅKERS KOMMUN SAMMANTRÄDESPROTOKOLL Summunkodcsdclum KOMMUNFULLMÄKTIGE 1989-06-12 6 KF 5 89 Dnr 1987.167 016.388 1987.171 016.388 " .89 0 018388

Båtlivet i Österåkers kommun - svar på motioner från Lars Asplund (c) m fl, Stig Wigstrand (fp) och Leif Pettersson (s)

Happ Ärende Motionsförteckn

Lars Asplund, Stig Nigstrand och Leif Pettersson har lämnat in varsin motion om båtlivet i kommunen.

Beredning

Administrativa förvaltningen/kansliet, redogjorde för ärendet i tjänsteutlåtande daterat den 20 april 1989.

Arbetsutskottet behandlade ärendet den 10 maj 1989, 5 107. Kommunstyrelsen behandlade ärendet den 25 maj 1989, 5 122.

Yrkande

Leif Pettersson (s) yrkar bifall till följande punkter i socialdemokraternas motion om båtlivet i Österåker: punkterna I, 4, 5, 6 och 7. I övrigt yrkar Leif Pettersson bifall till kommunstyrelsens förslag.

Ingela Gardner (m) yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag.

Propositionsordning

Ordföranden ställer proposition på yrkandena och finner att kommunfullmäktige beslutar enligt kommunstyrelsens förslag.

KOMMUNFULLMÄKTIGES BESLUT

1 Motionerna förklaras besvarade med hänvisning till upprättat avtal mellan Osteråkers kommun och Trälhavets Båtklubb.

Reservation

De socialdemokratiska ledamöterna reserverar sig till förmån för eget yrkande.

[ luslnrrondeå sign

”41/1 " .'./ J.,/77,

21 mm s—KOMMUNSAMJP AB

, 1 Uldrogsbesvyrkonde

Ru

UiDRAG UR öSTERAKERS KOMMUN SAMHANTRÄDESPROTOKOLL KOHHUNFULLHÄKTIGE 1991-09—23 3 (20) /KF910923.PRO/

KF 5 88 Dnr 88.197 016.388 L/

Utdrag: Happ. motionsförteckning

Båtsportcentrum på Ljusterö - svar på motion från Ritva Elg m fl Ärende

Folkpartiet har genom Ritva Elg. Sven Hugosson och Sören Norrby. i en motion till kommunfullmäktige föreslagit att österäkers kommun skall lämna bidrag till ett bätsportcentrum på Ljusterö.

Beredning

Fritidsnämnden har behandlat ärendet 1989—03-16. S 35. Nämnden beslöt att hänskjuta frågan till budgetbehandlingen. Glesbygdssamordnaren har i tjänsteutlåtande daterat den 30 juli 1991. redogjort för ärendet.

Arbetsutskottet behandlade ärendet den 21 augusti 1991, 5 180. Kommunstyrelsen behandlade ärendet den 5 september 1991. 5 148. KOHHUNFULLHÄKTIGES BESLUT

1 Motionen förklaras besvarad med hänvisning till att kommun— styrelsen har gett AB Åkers Kanal 1 uppdrag att ta fram underlag till en samlad lösning för en "uthamn" vid Klintsundet.

_

Justerandes sign Utdragsbestyrkande

,... f 99

ÖSTERÅKERS KOMMUN KOHHUNFULLMÄKTIGE

"HPD Plandir för känned

Stab för handl och exp till TBK Laga kraft

UVQRACliR SAMMANTRÄDESPROTO KOLL

Sommanlfudesdulum

1988—06—13

sma

lO

Mapp

KF 5 109 Dnr 1988.32 005.268 V

Planeringsavtal med Trälhavets Båtklubb angående Runö Hamn

Årende

Kommunstyrelsens arbetsutskott behandlade. vid sitt samman- träde den 29 mars 1988. en skrivelse från Trälhavets Båt- klubb innehållande förslag till hantering av båtfrågorna i kommunen. Med anledning av skrivelsen beslutade arbetsut- skottet om nya riktlinjer för båtfrågornas hantering.

Förslag till planeringsavtal mellan kommunen och Trälhavets Båtklubb om den framtida hanteringen av bätfrågorna har tagits fram.

Beredning

Förvaltningsdirektören redogjorde för ärendet i tjänsteut- låtande daterat den 24 maj 1988.

Arbetsutskottet behandlade ärendet den 25 maj 1988, 5 181.

Planeringsdirektören redogjorde för ärendet i tjänsteut- låtande daterat den 6 juni 1988, reviderat den 9 juni 1988.

Kommunstyrelsen behandlade ärendet den 9 juni 1988. S 166. KOMMUNFULLMÄKTIGES BESLUT

1 Planeringsavtal med Trälhavets Båtklubb angående bätfrågornas hantering och Runö hamn. godkänns.

2 Till protokollet noteras att "Redovisning över anläggningar som Trälhavets Båtklubb arrenderar av AB Åkers Kanal" är utförd.

Protokollsnotering 1

På grund av jäv deltog inte Olle Haganius (m) i handlägg- ningen av detta ärende.

Protokollsnotering 2

Stefan Cronberg (m) och Stig Higstrand (f) framför tack till planeringsdirektör Stig Stålberg. förvaltningsdirektör Jan- Olov Larsen samt Olle Haganius. vd Åkers Kanal som skött för— handlingarna med Trälhavets Båtklubb.

m 109/88 Planeringsavtal

luvrzndex slgv

ÖM

2'0'1315 - (CMMUNSAMKOP AB

Uidtogibulylhnnde

m i %,

.l 0!

USTERAKERS KDHHUN 1588—06—06 1

Bilaga 109/88 KF—protokoll 1988—06—13

FLRNERINGSHUTAL

Kommunstgrelsens arbetsutsktot beslöt vid sammanträde 1889—03—25 om nga riktlinjer angående batfragornas hantering i kommunen, se bif 5 95/85.

hed anledning härav har mellan österakers kommun, nedan kallad kommunen och Trälhavets Batklubb, nedan kallad TBK, träffats Följande planeringsavtal.

5 1 DHFATTNING

Planeringsavtalet slutes mot bakgrunden att nuvarande arrendeavtal mellan RB åkers Kanal och TBK pa Kungs— ängen och Runö 7:52 kommer att upphöra och att ersätt— ningsmark erbjuds i Runö Hamn, Avtalet avser den lang— siktiga Försörjningen av mark För hetuppläggning, upp— tagningsramper och hamnanläggningar. Ett övertagande av de anläggningar som TBK för närvarande arrenderar kommer att ske av TEK Eran Åkers Kanal i enlighet med direktiv i kommunstgrelsens arbetsutskott.

& & HRRK

Mark for båtuppläggning i Runö Hamn (Eg 7:85) kan erbjudas enligt gällande plan med ca HS 000 m2. Ev kan vid behov efter planändring batuppläggningsomradet ytterligare utvidgas.

Herken överlåtes till TEK enligt följande principer; gräägtgiggsmärk for Kungsängen (18 800 mä) och Runo 7:52 (5 500 m2) herdgc_es av kommunen och Försäljes till rämarkspris till TEK.

övrig mark, d v s gxp— åogsmagk som TBK behöver för att utvidga klubbmarinen försäljas till remarkspris. Denna mark hardgöres ev TBK. Ramarkspris for båtupp— läggningsmerk är i 1525 års prisnivå HS kr/mE. 5 3 GENUHFDRRNDZ

Utbgggnaden av Runö Hamn sker successivt. I en Första etapp iordningställa mark för betupolaggning pa Runo och i en andra etapp Flyttar befintliga anläggningar pe Kungsängen över.

DSTERAKERS KDHHUN 1586—05—06 &

Hamn— och kajanläggningen i Tunaviken kommer att byggas ut av kommunen i den omfattning som efterfrågas och kan tillgodoses genom den axploateringsbudget som kommunen upprättar för Runö Hamn. Erforderliga bryggor och pon— toner för klubbmarinan kommer att byggas ut av TBK.

Upprustning av kanalstranden och insatser (muddring m m) för att förbättra farleden ska ej belasta Runö Hamn utan ses som en allmän kommunal angelägenhet.

Efter ca 5 år beräknas mark och upptagningskaj i Tuna— viken finnas iordningställd i tillräcklig omfattning för att ersätta nuvarande Kungsängens båtuppläggnings— område. Kommunen ska verka för att arrendeavtalet för området förlängs fem år och därefter ett år 1 sänder intill dess att verksamheten har flyttat över till Runö Hamn.

Den ersättningsmark som kommunen iordningställer grov— hardgöres med lämpliga fyllnadsmassor och toppjusteras med finare fyllnadsgrus. Beroende på hur mycket fyll— nadsmassa som finns tillgängligt kan tidplanen för ersättningsmarkens iordningställande komma att förskju— tas med något eller några är fran beräknad genomförande- tid.

Detta avtal är övergripande till sin karaktär och kom— mer successivt att detaljeras och ersättas med över— låtelseavtal som reglerar varje deletapp. Planeringsav— talet möjliggör en långsiktig samlad lösning för TBK 1 Runö Hamn men kommer i sina detaljerade lösningar att bli beroende av de tekniska aspekter som vid samråd med TBK framkommer vid genomförandet. Likaså kommer de- taljerade lösningar avseende de anläggningar som TEK arrenderar att arbetas fram med ABÅK.

5 & EåTUPPLÄGGNINGSDHRÅDET

Batuppläggningsområdet pa Runö Hamn kommer att omfatta en icke oväsentlig yta mark, som när den inte används sommartid utgör en resurs för andra ändamål.

TBK och kommunen är överens om att marken ska kunna upplatas till camping, cirkus, mässor m m som parterna finner intressant och genomförbart.

& 5 TIDPLRN

Följande tidpunkter beräknas gälla för hardgöring av mark för båtuppläggning resp utförandet av kaj— och hamnanläggningar:

- 1 september 1588 finns E 000 m2 mark hardgjord pa Runö

- 1 september 1555 ytterligare 5 500 m2 mark härdgjord samt upptagningskaj efter kanalen

— även 1550—52 hardgöres ca 5 000 m2 resp år

' : 1553 pabörjas arbetena med icr lande av hamnkaj i Tunaviken

DSTERAKERS KDHHUN 1588-06—05 3

5 E PLRNÄNDRING

För att utnyttja Runö Hamn effektivt så behöver en smärre planändring göras avseende kvartersindelning och angöringsvägar. Planändringen påbörjas omedelbart och beräknas fastställd 2 kv 1555.

5 7

Föreliggande avtal utgör grunden för ett konstruktivt samarbete mellan TEK och kommunen för båtfragornas utveckling i kommunen. Planeringsavtalet kan vid behov revideras eller ersättas med andra avtal om förutsätt— ningarna för Runö Hamns genomförande väsentligt för— ändras.

åtaganden enligt detta avtal innebär ej rätt till skadestånd för någondera parten.

Detta avtal har upprättats i två likalydande exemplar varav parterna tagit varsitt. '

, Åkersberga den / isaa Åkersberga denL/b 1555

För österåkers kommun För Trälhavets Båtklubb

/: " %? j/A

BILAGA 3

SJÖFARTSVERKET 1996-02-19 1 (13) Ekonomiadministrativa avdelningen

6. ANSLAGSREDOVISNING 6.1 Sammanfattning

Kostnader inom Sjöfartsverkets ansvarsområde som inte ska ingå i handelssjöfartens betalningsskyldighet finansieras över särskilda anslag.

Ersättningen totalt för är 1997 har beräknats till 145,2 milj kr.

Anvisat 1995/96, 1 000 kr Förslag. -

. 1997,- ' ' ,

Totalt Däravför roookr . _ 12 månader ' ' -

B1. Ersättning för fritidsbåts- 68 624 45 749 90 000 ändamål m m

54. Ersättning till viss kanal- 82 758 55 172 55 200 trafik m m

BG. Åtgärder mot vattenförore— 1 1 1 ning från

fartyg Summa anslag 151 383 100 922 145 201

Under de år Sjöfartsverket varit affärsverk har handelssjöfartens betalningsskyldighet kraftigt utökats. Senast 1994 genom att anslaget Ersättning till viss kanaltrafik m.m. minskades med 15 milj kr i samband med att Trollhätte kanal inordnades i Sjöfartsverket och från den 1 juli 1995 genom att anslaget Ersätt- ning för fritidsbätsändamål m.m. minskades med 15 milj kr. Vad gäller den senare minskningen har regeringen uppdragit åt Sjöfartsverket att i anslagsframställningen inför budgetåret 1997 redovisa vilka kostnader som överförts till att ingå i handels- sjöfartens betalningsskyldighet.

Sjöfartsverket konstaterar att anslaget Ersättning för fritidsbåts- ändamål m.m. inte längre tillnärmelsevis motsvarar vad som kan betraktas som skäligt. Sjöfartsverkets förslag för budgetåret 1997 överstiger därför anvisade medel för 1996 (beräknade som 2/3 av anslaget för det förlängda budgetåret 1995/96).

AVSN-SÅ!

6.2 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.

Motsvarande anslag — benämnt Ersättning till Sjöfartsverket för vissa tjänster - uppgick 1987/88 när Sjöfartsverket blev affärsverk till 101,4 milj kr. Anslaget har därefter successivt minskats och upp- går nu till 45.7 milj kr beräknat för 12 månader. Utvecklingen de olika åren har varit följande (milj kr).

Budgetår Anslag ' 1 987/88 101 .4 1 988/89 1 01 ,5 1989/90 1 32,8 1990/91 120,2 1 991 /92 74,2 1 992/93 76,7 1 993/94 60,8 1994/95 60,8 1995/96 (12 månader) 45,7

Den ökning av anslaget som skedde till budgetåret 1989/90 var av anslagsteknisk art. Fram till detta budgetår fick Sjöfartsverket från det belopp under inkomstiteln stämpelskatt som var hänförligt till fartygsförsåljningar ta i anspråk ett belopp som motsvarade netto- kostnaden för sjöfartsinspektionens verksamhet. Från budgetåret 1989/90 renodlades anslaget och principen om avräkning mot stämpelskatter frångicks.

Anslaget har således nominellt minskat med 55 % under de år Sjöfartsverket varit affärsverk. Tas hänsyn också till den avräkning som gjordes mot stämpelskatt 1987/88 och 1988/89 blir den nomi- nella minskningen ca 65 %. Handelssjöfartens betalningsskyldighet har ökats i motsvarande utsträckning. De kostnader som överförts har i huvudsak varit isbrytningens rörliga kostnader, kostnader för den militära bemanningen av sjömätningsfartygen och kostnaderna för sjöfartsinspektionen. Motivet har varit att de nämnda verksam- heterna i huvudsak ska inriktas på handelssjöfartens behov och finansieras av avgifter.

Från budgetåret 1993/94 - då kostnaderna för militära bemanningen av sjömätningsfartygen inte längre täcktes med anslagsmedel - ren— odlades anslaget till att enbart omfatta Ersättning för fritidsbåts— ändamål m.m. Från anslaget betalas Sjöfartsverkets kostnader för informationsinsatser för förbättrad sjösäkerhet främst avseende

fritidsbåtstrafiken. Vidare ingår vissa kostnader för sjöräddning. farledsverksamhet. bemanning av fyrar av regionalpolitiska skäl samt vissa övriga kostnader för fritidsbåtstrafik och yrkesfiske m.m. som inte skall belasta handelssjöfarten. l anslaget ingår också medel för beredskapsåtgärder inom totalförsvaret.

För de poster som numera ingår i anslaget anvisades budgetåret 1987/88 43,5 milj kr. För budgetåret 1995/96 (12 månader) har anvisats 45,8 milj kr. Under denna period har prisökningen enligt KPI varit ca 50 %. Ett antal nya åtaganden, som framgår nedan. har också tillkommit. Den reala minskningen är således betydande. Utvecklingen för olika delposter redovisas nedan (milj kr).

1987/88 1994/95 1995/96 Behov (12 mån) Förslag

1997 Sjösäkerhets- information 2,9 3,5 3,5 3,5 Bemanning av fyrar av regionalpolitiska skäl 1,6 2,1 1,0 2,6 Fyrar m.m. 2,0 2,6 2,6 5,8 Mindre kanaler och fördjupade farleder 2,0 2,6 2,6 6,6 Sjöräddning 17,5 33,7 33,7 39,1 Sjökartläggning 0,3 0,4 - - Beredskapsåtgärder inom totalförsvaret 1.5 1.3 1,3 1,3 Jämkning av besikt- ningsavgifter 1,2 4,5 1,1 1,1 Samkostnader 14,5 10,1 - 30,0 SUMMA 43,5 60,8 45,8 90,0

Av sammanställningen framgår vilka kostnader som under budget- året 1994/95 belastat anslaget. men som under budgetåret 1995/96 överförts till att belasta handelssjöfarten. Sjöfartsverket redovisar i sammanställningen också det verkliga anslagsbehovet. De olika delposterna kommenteras nedan.

AVSN-6.3

AVSN'GJ

6.2.1 Sjösäkerhetsinformation

Under posten tas upp 3,5 milj kr för insatser i form av information och rådgivande verksamhet för att främja säkerheten inom fritidsbåtstrafiken.

6.2.2 Bemanning av fyrar av regionalpolitiska skäl

I tabell 5 har sammanställts uppgifter för de fyrplatser som den 1 januari 1996 var bemannade och för vilka Sjöfartsverket kvarstår som huvudman eller bidrar till bemanningskostnaderna. ! samman- ställningen ingår även Söderarm, som bemannas i huvudsak för sjö- räddningsändamål. Personalkostnaderna för de fyrar som be- mannas av regionalpolitiska skäl uppgår till 3,5 milj kr. Ersättningen till Sjöfartsverket från andra intressenter för dessa fyrar uppgår till 0,9 milj kr.

Anslagsbehovet är således 2,6 milj kr. Den nedskärning av anslaget om 15 milj kr (12 månader) som gjorts till budgetåret 1995/96 har inte i sin helhet kunnat göras på poster som med en grov schabloni- sering kan hänföras till handelssjöfarten. Detta medför att handels- sjöfarten nödgas finansiera ca 1,6 milj kr av kostnaderna för be- manning av fyrar av regionalpolitiska skäl.

Av sammanställningen i tabell 5 framgår hur andra intressenter bidrar till finansieringen. Det bidrag om sammanlagt 0,6 milj kr som SMHI tidigare lämnade för bemanning av Örskär, Kullen och Måseskär upphörde den 1 november 1995. Från den 1 juli 1995 upphörde överenskommelsen med Marinen om bemanning av Understen efter uppsägning från Marinkommando Ost. Regeringen beslutade 1995-06-29 att uppdra åt Försvarsmakten att ombesörja fortsatt drift av Understens sjöbevakningsstation för tiden 1995—07-01--12-31. Regeringen avsåg också att senare återkomma ifrågan om verksamheten vid Understens sjöbevakningsstation fr.o.m den 1 januari 1996.

De fyrar som fortfarande är bemannade och delvis anslags- finansieras skulle ursprungligen avbemannas till följd av Sjöfartsverkets program för automatisering av fyrfunktionerna. Genom olika regeringsbeslut - de första 1978 avseende Måseskär och Kullen - föreskrevs dock att vissa fyrar även fortsättningsvis av regionalpolitiska skäl skulle hållas bemannade. I anslutning därtill förutsattes Sjöfartsverket - efter samråd med andra berörda intressenter - även redovisa intresset för och därmed viljan att ekonomiskt bidra till en eventuell fortsatt bemanning vid de fyr- platser som skulle automatiseras. Överläggningarna resulterade i att förutom Måseskär och Kullen även Holmögadd och Örskär be- mannades med Sjöfartsverket som huvudman. Försvaret, SMHI och Stiftelsen Stockholms skärgård bidrog till finansieringen.

5

Tabell 5. Bemannade fymlatser 1995-07—01

Totalt *Vat» lidt-| pur lr. 1 M i: um] lunntnp— Mild-' under

pu h. tll spov frln sav ! otro kr' frln andra till annan in". huvudman .nltl

Holmögadd (R) 4,4 1 225 800 Huvudman: SjöV Övr intressenter: Försv, SMHI (laka: (R) 3,0 850 100 Huvudman: SjöV Övr intressenter: Stiftelsen Stockholms skärgård Söderarm 8,0 2 500 250 Huvudman: SjöV Sxenskahögama 2,0 25 Huvudman: Stiftelsen Stockholms skärgård Övr intressenter: Försv, Norrtälje kommun, SjöV, SNV samman 4,0 98 Huvudman: SNV Övr intressenter: Försv, RPS, SjöV, SMHl Kullen (R) 1,8 500 Huvudman: SjöV Måseskär (R) 3,25 950 Huvudman: SjöV Nidingen (R) 2,0 20 Huvudman: Domänverket Övr intressenter: Försv, SjöV, SMHI, Kungsbacka kommun, Hallands läns landsting, SNV Intel: 6 025 1 150 143 Varav regionalpolitiskt bemannade 3 525 900 1) Omräknat till helårsanställda. 2) Enbart personalkostnader. Kostnader för transporter, drift, underhåll och kapitalkostnader för fastigheter och båtar ingår ej här. Anm Försv = Försvaret, RPS = Rikspolisstyrelsen, SjöV = Sjöfartsverket, SMHI = Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska institut, SNV = Statens Naturvårdsverk, R = Regionalpolitiskt bemannade

6

Regeringens beslut om en fortsatt bemanning har nu verkat i drygt 15 år. Sjöfartsverket har under denna period känt sig bundet av riksdagens beslut. I takt med att övriga intressenter av rationaliserings- eller besparingsskäl ser över sin verksamhet sägs överenskommelser upp och bidragen minskar. En större del av kostnaderna måste anslagsfinansieras. Alternativen är av- bemanning eller att handelssjöfarten tvingas bära den regional- politiska kostnaden. Sjöfartsverket har inte kunskap om de ur- sprungliga regionalpolitiska skälen för bemanningen har samma tyngd som när besluten togs.

Mot den angivna bakgrunden har Sjöfartsverket i skrivelse 1995-10-27 hemställt att regeringen prövar frågan om de regional- politiska skälen för bemanning av angivna fyrplatser även fortsättningsvis har sådan betydelse att bemanning ska upprätthållas. l awaktan på ett sådant beslut tar Sjöfartsverket upp ett anslagsbehov 1997 som motsvarar nuvarande bemanning.

6.2.3 Fyrar m.m.

Under posten tas upp kostnaderna för fyrar m.m. i farleder som ute- slutande nyttjas av andra trafikantgrupper än handelssjöfarten. Far- leder som endast i ringa utsträckning nyttjas av handelssjöfarten ingår således inte i beräkningsunderlaget oavsett att de är av större betydelse för fritidsbåtar och fiske. Kostnaderna beräknas utifrån Sjöfartsverkets genomsnittliga årliga kostnader för respektive slag av anläggningstillgång.

Nedan redovisas uppgifter om Sjöfartsverkets totala innehav av olika anläggningar, antalet i farleder som inte nyttjas för handels- sjöfart och kostnaderna för de senare.

: flätat! . hands

”__—rotar-

_ . _ _ . . _ . _ fli Prickar 3767 991 * 1,9

Fyrar 1 574 45 0,7 Bojar 462 16 0,9 Andra sjömärken 760 53 0,1 SUMMA 6 563 1 055 3,6

Genom ändring i instruktionen ålades Sjöfartsverket från 1 april 1991 att svara för redovisning och dokumentation av rikets gränser till havs samt skötsel och tillsyn av dessa gränsers utmärkning.

AVSN—6.3

Sjöfartsverket har kunnat kontstatera att frågan om betalnings- skyldigheten för denna uppgift är oklar. Uppgiften kan inte hänföras till verksamhet som avser handelssjöfarten. Sjöfartsverkets kostnader har beräknats uppgå till ca 2,2 milj kr per år. Sjöfartsverket föreslår att medel fortsättningsvis anvisas under anslaget Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.

6.2.4 Kanaler och fördjupade farleder

Kostnaderna avser anslagsfinansiering för täckande av underskott i Falsterbokanalen och för åtgärder i vissa mindre kanaler som inte nyttjas av handelssjöfarten. | de mindre kanalerna förekommer viss passagerartrafik i form av reguljär lokaltrafik eller kryssningar. Denna trafik betalar dock inga sjöfartsavgifter.

Fön/altningen av Falsterbokanalen överfördes till Sjöfartsverket från Naturvårdsverket den 1 juli 1980. Under den tid Naturvårdsverket förvaltade kanalen finansierades kapitalkostnaderna av Sjöfartsverket och belastade därigenom handelssjöfarten. Genom särskilda passageavgifter betalade handelssjöfarten vidare för gång genom kanalen. Fritidsbåtarna var avgiftsbefriade. Underskottet i kanalen täcktes från anslag under Jordbruksdepartementets huvud- titel. I prop 1979/80:100 bil 9 konstaterar föredraganden att över- förandet av förvaltningen till Sjöfartsverket inte gav anledning att ändra finansieringsformen, dvs att fritidsbåtarnas andel av drifts- kostnaderna för kanalen alltjämt skulle anslagsfinansieras.

De motiv som låg bakom nuvarande finansiering - kanalens be- gränsade nytta för handelssjöfart under fredstid, dess betydelse ur beredskapssynpunkt och dess betydelse för fritidsbåtar och fiske - gäller fortfarande. Beräknat underskott i kanalen (exkl kapital- kostnader) uppgår till 4,0 milj kr.

För övriga mindre kanaler beräknas kostnaderna till 2,6 milj kr för rensningar och underhåll av strandskoningar i Väddö kanal, Strömma kanal, Kolströms kanal, Albrektssunds kanal, Soten- kanalen och Malö Strömmar.

6.2.5 Sjöräddning

Sjöfartsverkets ansvar är enligt Räddningstjänstlagen att svara för sjöräddningstjänsten i Sverige. | räddningstjänstlagen föreskrivs att statliga och kommunala myndigheter är skyldiga att med personal och egendom delta i räddningsinsats om myndigheten har lämpliga resurser och ett deltagande inte allvarligt hindrar myndighetens vanliga verksamhet. Räddningstjänstlagen föreskriver också att en kommun har rätt till skälig ersättning av staten om kommunen med- verkat i statlig räddningstjänst.

I den svenska sjöräddningstjänsten ingår Sjöfartsverket, Rikspolis- styrelsen, Kustbevakningen, Luftfartsverket, Försvarsmakten

AVSN-B.3

AVSN—6.3

(Marinen och Flygvapnet), Sjöräddningssällskapet, de kommunala räddningstjänsterna längs kusterna och runt Mälaren, Vänern och Vättern samt, genom avtal, Telia Mobitel AB.

De kostnader Sjöfartsverket i det här sammanhanget redovisar om- fattar Sjöfartsverkets kostnader för ledning, samordning, utbildning och särskilda sjöräddningsresurser på ställen där andra lämpliga resurser inte finns tillgängliga samt vissa kostnader i samband med att kommun biträder vid räddningsinsats. De statliga myndigheterna - liksom sjöräddningssällskapet - svarar själva för sina respektive insalskostnader.

De senaste åren har Sjöfartsverkets ekonomiska åtagande för sjö- räddningen väsentligt utökats. Sjöfartsverket har tillsammans med Räddningsverket och Kustbevakningen träffat avtal om samarbete med räddningstjänsten i Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg och Härnösand/Kramfors. Avtalet innebär att på dessa orter finns särskilda insatsstyrkor för räddningsinsatser, t.ex. vid bekämpning av brand ombord på fartyg och vid risk för miljöskador. Sjöfartsverket svarar för kostnader för utbildning och utrustning tillsammans med Kustbevakningen.

I prop 1992/93:100 bil 7 behandlades frågan om merkostnader för helikopterberedskap. Frågan aktualiserades av att förutsättningama för den ordinarie verksamheten med försvarets tunga helikoptrar förändrats och medfört neddragningar av beredskapen. Därigenom uppstod merkostnader för Försvarsmakten att upprätthålla en " helikopterberedskap för en tillfredsställande sjöräddningstjänst. OB indikerade för sin del att merkostnaderna uppgick till ca 3—4 milj kr budgetåret 1993/94.

Från den 1 juli 1993 betalar Sjöfartsverket för den särskilda helikopterberedskapen. För budgetåret 1994/95 träffades avtal mellan Sjöfartsverket och Försvarsmakten om särskild helikopter— beredskap med en tung helikopter i Säve, Kallinge, Visby och Berga. Försvarsmaktens merkostnad beräknades till 5,7 milj kr, Inför 1995/96 diskuterades förutsättningama för ett nytt avtal avseende sista halvåret 1995. Sjöfartsverket önskade en kort avtalsperiod då verket önskade klarlägga behovet av helikopter- beredskap för andra räddningsinsatser än sjöräddning. Sjöfartsverket kunde inte heller utan vidare acceptera Försvars- maktens oftert då kostnaderna väsentligt överstiger tidigare beräk- ningar. Helikopterberedskapen upprätthålls dock tills vidare på samma nivå som tidigare.

Enligt Sjöfartsverkets uppfattning måste en tillräcklig helikopter- beredskap vara av utomordentligt stor betydelse även för andra civila räddningsinsatser än sjöräddning. Som Sjöfartsverket i tidigare sammanhang framhållit bör kostnaderna för en sådan beredskap betalas via Försvarsdepartementets anslag eller fördelas på de räddningstjänster inom vars ansvarsområden helikoptrarna

kan utnyttjas. Nuvarande finansieringsform har påtagliga brister. Det är svårt för Sjöfartsverket att i ett tidigt skede få klart för sig effekterna på helikopterberedskapen till följd av ändringar i Försvarsmaktens ordinarie verksamhet. Den ekonomiska vinsten av en förändring inom Försvarsmakten kan i princip medföra en kostnadsökning för Sjöfartsverket som är större än denna vinst. En helhetssyn saknas.

I det följande redovisar Sjöfartsverket sina totala kostnader för sjöräddning år 1996 och de andelar som enligt hittills tillämpade principer ska belasta andra intressenter än handelssjöfarten, dvs anslagsfinansieras. Ursprungligen fördelades schablonmässigt samtliga kostnader på olika kategorier av sjöfart i proportion till antalet sjöräddningsinsatser. Fördelningen var då att 12 % av kostnaderna hänfördes till handelssjöfarten och 16 resp 72 % till yrkesfisket och fritidsbåtstrafiken. Sjöfartsverket har därefter för nytillkommande åtaganden frångått den principen och belastat handelssjöfarten med en högre andel av kostnaderna om så ansetts skäligt. Detta har lett till att handelssjöfarten belastas med 25 % av de totala kostnaderna för sjöräddningen. Andra fördelningsnycklar har i olika sammanhang diskuterats. Någon annan, mer rättvisande metod för fördelningen har dock hittills inte presenterats.

Radiotjänstkostnader

Enligt tekniskt avtal mellan Sjöfartsverket och Telia Mobitel AB ges Sjöfartsverket rätt att nyttja Telias kustradionät i samband med sjöräddningstjänst. Kostnaderna uppgår till 8,2 milj kr. Av kost- naderna faller 7,2 milj kr på andra kategorier än handelssjöfart. Det kan noteras att den totala kostnaden för kustradionätet uppgår till 16,4 milj kr varav handelssjöfarten på kommersiella grunder svarar för 8,2 milj kr.

Sjöräddningscentraler (MRCC)

Sjöfartsverkets kostnader för den med Luftfartsverket, Marinen och Kustbevakningen samlokaliserade/integrerade sjö- och flyg- räddningscentralen i Göteborg uppgår till 7,7 milj kr.

Sjöfartsverket har också i operativt avtal med Telia Mobitel AB överenskommit om fortsatt drift fram till år 1998 av MRCC Stockholm. Kostnaderna uppgår till 6,7 milj kr.

Information och utbildningskostnader för personal vid MRCC Göteborg och Stockholm uppgår till 1,6 milj kr.

Av kostnaderna för sjöräddningscentralerna (16 milj kr) faller 14 milj kr på andra kategorier än handelssjöfart.

I det operativa avtalet med Telia Mobitel AB ingår utsändningar av navigationsvarningar, NAVTEX och AMVER. Tjänsterna är i

AVSNvSJi

AVSN-6.3

1.0

huvudsak inriktade på handelssjöfarten. Kostnaderna, 1,7 milj kr, belastar i sin helhet handelssjöfarten.

Beredskap m.m.

Från den 1 juli 1993 betalar Sjöfartsverket för den särskilda helikopterberedskapen för sjöräddningsändamål. I det avtal som nu gäller har ersättningen för år 1996 bestämts till 11,4 milj kr, dvs__ett belopp som avsevärt överstiger det belopp om 3-4 milj kr som OB indikerade inför budgetåret 1993/94 - det första budgetår den nya finansieringsformen tillämpades. Nuvarande finansieringsform har påtagliga brister. Det är svårt för Sjöfartsverket att i ett tidigt skede få klart för sig effekterna på helikopterberedskapen till följd av ändringar i Försvarsmaktens ordinarie verksamhet. Den ekonomi- ska vinsten av en förändring inom Försvarsmakten kan i princip medföra en kostnadsökning för Sjöfartsverket som är större än denna vinst. En helhetssyn saknas. Sjöfartsverket förordar i första hand en finansieringsform där helikopterberedskapen betalas via Försvarsdepartementets anslag. För en sådan lösning talar att en tillfredsställande helikopterberedskap måste vara av utomordentligt stor betydelse även för andra civila räddningsinsatser än sjörädd- ning. I andra hand förordar Sjöfartsverket en lösning där kostnad- erna för beredskapen fördelas mellan departement och myndigheter med ansvar för olika delar av den civila räddningstjänsten.

l awaktan på Regeringens ställningstagande tar Sjöfartsverket upp ett belopp om 11,4 milj kr för helikopterberedskap. Sjöfartsverket förutsätter således att Sjöfartsverket i vart fall inte ska betala samtliga kostnader för beredskapen. Av beloppet belastar 8,4 milj kr handelssjöfarten och 3 milj kr övriga kategorier av sjöfart.

Sjöfartsverkets kostnader för utbildning och utrustning av de s.k. RlTS-styrkorna som inrättas efter avtal med vissa kommuner uppgår till 0,5 milj kr. Kostnaderna belastar i sin helhet handels- sjöfarten.

Beredskapskostnaderna för OSC (On Scene Commander) - den person som vid större räddningsinsatser på plats leder och sam- ordnar arbetet - uppgår till 0,8 milj kr. Av kostnaderna faller 0,7 milj kr på andra kategorier än handelssjöfart.

Söderarm

Kostnaderna för bemanning av Söderarm för sjöräddningsändamål uppgår till 2,6 milj kr. Sjöfartsverket erhåller bidrag från annan myndighet om 0,3 milj kr. Den tidigare ersättningen från SMHI för väderobservationstjänst upphörde den 1 november 1995.

Av nettokostnaden, 2,3 milj kr, faller 2 milj kr på andra kategorier än handelssjöfart.

AVSN—SJ

11

Övriga kostnader

Sjöfartsverkets kostnader i övrigt för ledning, samordning m.m. uppgår till 13,9 milj kr enligt nedan.

Milj kr

Central samordning och administration 2,5 Utbildning av personal från i sjöräddningen 3,3 ingående myndigheter m.m.

Utveckling av sjöräddningsmateriel 0,4 Information och väderprognoser 1,1 Regional sam rådsverksamhet 1,6 Sjöräddningsbåtar 5,0 Summa 13,9

Av kostnaderna faller 12,2 milj kr på andra kategorier än handelssjöfart.

Sjöfartsverkets kostnader för räddningsinsatser med egna resurser uppgår till ca 1,5 milj kr per år och belastar i sin helhet handels- sjöfarten enligt principen att de statliga myndigheterna - liksom sjö- räddningssällskapet - själva svarar för sina respektive insats- kostnader.

Sammanfattning

Sjöfartsverkets totala kostnader för ledning och samordning av sjöräddningsverksamheten uppgår till 54,8 milj kr. Av kostnaderna belastar 15,7 milj kr handelssjöfarten. De övriga kostnaderna hän- förs enligt de ovan redovisade fördelningsprinciperna till andra kategorier av sjöfart. enligt nedan.

AVSN-5.3

Kostnader, milj kr

Totalt Därav ej handels- sjöfart

Radiotjänstkostnader 8,2 7,2 Sjöräddningscentraler 16,0 14,0 Navigationsvarningar m.m. 1,7 -

Beredskap m.m. 12,7 3,7 Söderarm 2,3 2,0 Övriga kostnader 13,9 12,2 Summa 54,8 39,1

Av de totala kostnaderna utgör 29,1 milj kr ersättningar till Telia Mobitel AB, Försvarsmakten, vissa kommuner och SMHI.

6.2.6 Beredskapsåtgärder inom totalförsvaret

För att förbättra ledningsmöjligheterna och för att skydda sjöfarten under krig mot fientliga angrepp förbereder Sjöfartsverket beredskapsleder för den civila fartygstrafiken.

Bojmateriel m.m. finns lagrad för utprickning av beredskapsleder. Underhåll och drift av denna materiel måste ske. Utbildning av personal ingående i Sjöfartsverkets krigsorganisation skall genom- föras liksom lednings- och funktionsövningar med berörda verksam- heter och organisationer, även ätgärder för ABC-skydd skall vidtas.

I anslagsframställningen tas upp 1,3 milj kr, vilket motsvarar medel för ovan nämnda åtgärder.

6.2.7 Jämkning av besiktningsavgifter

Från budgetåret 1995/96 innefattar posten enbart ersättning för att Sjöfartsverket utför tillsyn av fiskefartyg med en dräktighet mindre än 20 brutto avgiftsfritt. Sjöfartsverket tar upp 1,1 milj kr.

6.2.8 Samkostnader

För fritidsbåtstrafiken och yrkesfisket har från budgetåret 1971/72 betalats ett bidrag till samkostnaderna för Sjöfartsverkets verksam- het. Bidraget tillkom efter förslag i betänkandet De statliga sjöfarts- avgifterna (Stencil K 1968:9). Utredningen menade att varje trafikantgrupp borde lämna något bidrag till att täcka de s.k. sam- kostnaderna, dvs sådana gemensamma kostnader vilka inte utan vidare kan hänföras till vissa trafikanter eller trafikantgrupper.

13

I prop 1970:119 om riktlinjer för lots- och fyrväsendets organisation och för statliga sjöfartsvgifter anförde den föredragande departe- mentschefen efter samråd med chefen för Jordbruksdepartementet att fritidsbåttrafiken och fiskerinäringen borde lämna ett bidrag till samkostnaderna för verksamheten. I likhet med vad som redan tidigare gällde för vissa särkostnader borde bidraget bestridas från anslag under jordbruksdepartementets huvudtitel. Samkostnads- bidraget för budgetåret 1971/72 uppgick till 4,0 milj kr.

Principen med ersättning till Sjöfartsverket för samkostnader har sedan fortsatt fram till budgetåret 1994/95. Från budgetåret 1985/86 anvisas dock medlen direkt från anslag under Kommunikations- departementets huvudtitel. Genom nedskärningar har bidraget realt sett urholkats. Från budgetåret 1995/96 finns inte längre medel till- gängliga under anslaget.

Sjöfartsverket kan konstatera att de allmänna farledernas m.m. betydelse även för andra trafikantgrupper än handelssjöfarten knappast minskat sedan budgetåret 1971/72. Sjöfartsverket finner också att den princip som låg bakom införandet av samkostnads- bidraget - alla trafikanter eller trafikantgrupper ska på något sätt bidra till finansieringen - fortfarande är sund och riktig. Det betydelsefulla i att upprätthålla denna princip har ytterligare för- stärkts sedan Sjöfartsverket blev affärsverk. De krav på avkastning och utdelning m.m. som statsmakterna fastställer för Sjöfartsverket baseras på att verksamheten ska uppvisa en marknadsmässig avkastning jämförbar med den som välskötta större svenska företag i motsvarande branscher uppvisar. Sjöfartsverket föreslår att anslaget justeras så att ett fortsatt bidrag till samkostnaderna utgår. Sjöfartsverket tar upp ett belopp om 30 milj kr.

6.3 Ersättning till viss kanaltrafik m.m.

Anslaget avser bidrag till täckande av underskott för drift av Trollhätte- och Säffle kanaler. Sjöfartsverket tar upp ett oförändrat belopp. 55,2 milj kr.

6.4 Åtgärder mot vattenförorening från fartyg

Från anslagsposten betalas vissa kostnader, efter beslut av regeringen, för åtgärder som Sjöfartsverket får föreskriva med stöd av lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

Sjöfartsverket föreslår att verket också bemyndigas att belasta anslaget med kostnader för akuta och operativa åtgärder i samband med skred i Göta Älv/Trollhätte kanal för att säkerställa miljö, förebygga risk för följdskred och för att säkra framkomligheten för fartygstrafiken.

BILAGA 4

Sjöfartsverkets registerspecifrkation för obligatoriskt fritidsbåtsregister 1988-07-01.

Registrering av fritidsbåt 880701

Bestämmelser om vilka registeruppgifter som ska lämnas avseende en båt finns i 2 5 förordningen om fritidsbåtsregistret.

Underlag för handläggning: Blankett TSV—BR 210.003 "Anmälan om reg— istrering av fritidsbåt".

ALLMÄNT

Transaktionen används för att registrera tekniska data och ägarupp— gifter om fritidsbåt. Transaktionen är uppbyggd med formulärin— matning.

Transaktionen kan utföras även om det saknas personuppgifter i ägarregistret för eventuella delägare. Genom att ange en asterisk framför personnumret kringgår man spärren. Personuppgifter måste dock inmates samma dag i ÄÄ— transaktionen för delägaren.

INMATNIN

Del 1 av gransaktigngn

Irgnsaktiogskod: BR.

gersgngummgr: Tio siffror, med eller utan bindestreck. Äggagdgl: Ägarens/delägarens andel anges i procent.

Som svar på sändningen redovisas tilldelad registerbeteckning och uppgifter om namn och adress på ägaren/delägaren om denne sedan tidigare finns registrerad i ägarregistret. OBS ADRESSUTREDNING redovisas om någon av uppgifterna utgår, OBEFINTLIG, UTV.=.NDRAD eller POST I RETUR finns. Ko. trollera att personuppgifterna i reg— istret stämmer mot underlaget. Om ägaren/delägaren saknas i ägar— registret skall personuppgifter registreras i därför avsedda fält.

Del 2 av transakgigngn

Inmatas de anmälda uppgifterna. Uppgifterna i formuläret kommer i samma ordning som på blanketten.

Bågens_ngmg

Icke obligatorisk uppgift. Alfanummeriskt uttryck om högst 20 tecken kan anges.

Obligatorisk uppgift.

I fältet ska inmates den kommun där båten vanligtvis är förlagd när den är sjösatt. Endast i Sverige förekommande kommuner kan anges. Om båten inte vanligen är förlagd 1 Sverige kan UTLÄNDSK anges. Uppgiften matas in med högst 20 tecken.

EabrikgtL modell Obligatorisk uppgift

Registrering av fritidsbåt 880701

Tillxerkninqsnummer

Obligatorisk uppgift. Uppgiften får innehålla högst 12 alfanummeriska tecken. Numret an— ges i en följd utan bindestreck, snedstreck och o s v. Om ingen uppgift finns, anges SAKNAS.

lillzerkniaqsår

Obligatorisk uppgift. Anges med de 2 sista sifforna i årtalet. Om båten är från 1800—talet skall samtliga 4 siffror anges.

Längd

Obligatorisk uppgift.

Uppgiften inmatas i cm och får innehålla högst 4 tecken. Kontroll görs att inmatat värde inte är större än 12 meter eller mindre än 3 meter. Kontroll görs också att längden inte är mindre än bredden. Kontrollen kan kringgås genom angivande av asterisk före måttupp— giften.

Bredd

Obligatorisk uppgift.

Uppgiften inmatas i cm och får innehålla högst 3 tecken. Kontroll sker av att inmatat värde inte är mindre än 1,5 meter eller större än 4 meter. Kontroll görs också att bredd inte är större än längd. Kontrollen kan kringgås genom att ange asterisk före måttuppgiften.

Antal master_för_sege1

Uppgiften är obligatorisk om uppgift om motoreffekt saknas. Kont— roll görs av att inmatat antal master finns inom intervallet l—3.

Segelnummer

Icke obligatorisk uppgift. Uppgiften är tillåten endast för båt med mast. Högst 8 alfanumme— riska tecken kan anges. Fabrikatmärken och specialtecken ska ute— lämnas.

åkroxfärg Obligatorisk uppgift.

Endast värdena GUL, BRUN, RÖD, BLÅ, GRÖN, GRÅ, VIT, SVART och FLER— Färgad kan anges.

ÖvertyggnaQSZärg Icke obligatorisk uppgift.

Endast värdena GUL, BRUN, RÖD, BLÅ, GRÖN, GRÅ, VIT, SVART och FLER— Färgad kan anges.

Re-istrerin- av fritidsbåt 880701 __

Byggnadsmaterial

Obligatorisk uppgift. Tillåtna uppgifter är T (= trä), P (= plast), S (= stål), AL (=a1uminium), G (= gummi) och AN (= annat).

Vquanläggnins

Icke obligatorisk uppgift. Uppgift om anropssignal om högst 8 tecken matas in.

East_eller_bärbar

Måste anges om VHF registrerats. Anges med F om anläggningen är fast eller B om den är bärbar.

Ekzradio

Icke obligatorisk uppgift. Endast J (= ja) eller N (= nej) kan anges.

Moniltelefgnnummer Icke obligatorisk uppgift.

Uppgiften anges med högst 10 tecken inklusive bindestreck. OBS! Aven riktnummer anges.

antal motorer

Uppgiften är obligatorisk om uppgift om mast saknas. Kontroll görs att inmatat antal motorer är högst 2.

Sammanlagd_effekt

Uppgiften är obligatorisk om up gift om motor finns. Värdet kan an— ges i hk eller kW och får inneh lla högst 3 tecken. Om värdet in— matas i hk omräknas det maskinellt till kw. I registret redovisas alltså effekten i kw. OBS! Värdet anges alltid utan decimal.

Har båten flera motorer ska den sammanlagda effekten anges. Effektenhet

Måste anges om sammanlagd effekt angetts. Anges med hk eller Kw. Motorflbrikat

Obligatorisk uppgift om antal motorer registrerats. Uppgiften får innehålla högst 15 alfabetiska tecken.

Registrering av fritidsbåt 880701

Modell_ogh_mgtgrnummer

Obligatorisk uppgift om antal motorer registrerats. Högst 30 alfanummeriska tecken kan inmatas. Specialtecken utesluts. Kontroll sker att motornumret inte registrerats för annan båt. Kon- trollen kan kringgås genom inmatning av asterisk.

MOLOItZP Obligatorisk uppgift om antal motorer registrerats. Endast IN (= inombord), UT (= utombord), INU (= INU-drev), V (= vatten—jet), och A (=annat) är tillåtna.

Drivmedel

Obligatorisk uppgift om antal motorer registrerats.

Tillåtna värden är B (= bensin), D (= diesel) och A (= annat). övriga_delägare

Obligatorisk uppgift om ägd andel ('100 i del 1 av transaktionen. Ange person-lorganisationsnummer (med eller utan bindestreck). Formatkontroll görs av inmatat personnummer. Om delägaren saknas i ägarregistret kan en asterisk skrivas framför personnumret. Person— upgifter om delägaren måste då registreras samma dag i ÄA— transak— tionen.

Andel Anges i %. Uppgiften är obligatorisk om delägare finns. AND

OFULLSTÄNDIG INMATNING - Generellt felmeddelande.

ÄGARNR SAKNAS/FELAKTIGT — tio siffror inklisive checksiffra med eller utan bindestreck ska matas in.

DATUM SAKNAS FELAKTIGT — datumet skall matas enligt ÅÅMMDD..

ANTAL INMATADE TECKEN FELAKTIGT/FÖR MÅNGA — Korta av.

FÄLT FELAKTIGT — I del ett godtages bara EJBEVIS efter REGBET I del tva är andelen felaktig på delägaren.

Registrering av fritidsbåt

FÄLTNUMMER FELAKTIGT — Godkända fältnummer är 1-29.

FÄLT SAKNAS — det angivna fältnummret kräver ytterligare fält.

FÄRG SAKNAS/ FELAKTIG — Den inmatade färgen är felstavad eller saknas.

SVARA J ELLER N — Ange om PR—RADIO finns med J eller N i fältet.

FORMATFEL REGISTERBETECKNING — REGBET skall anges som typ AAAOl.

MAX 8 DELÄGARE PER TRANSAKTION - Om fler än & delägare ska registreras måste två transaktioner

göras.

ENDAST NUMMERISKA TECKEN TILLÅTNA - Använd siffror.

ENDAST ALFABETISKA TECKEN TILLÅTNA — Använd bokstäver.

BREDD ÄR STÖRRE ÄN LÄNGD — Ar en orimlighet och godtages ej.

TILLVERKNINGSÅRET ANGES MED 2 ELLER 4 SIFFROR — Om årtalet anges med 2 siffror antages 1900—talet.

OTILLÅTET VÄRDE — Generellt felmeddelande. Se bilagan med kontroller.

TILLATNA BYGGNADSMATERIAL: T, P, S, AL, G OCH AN — Dessa är de enda godkända byggnadsmaterialen.

ANGE OM F ELLER B (FAST/BÄRBAR) _ Om VHF—anläggning finns måste det anges om den är fast eller

bärbar.

TILLÅTNA VÄRDEN ÄR HK OCH KW — Ange om motorstyrkan har angivits i HK eller KW.

TILLÅTEN MOTORTYP: IN, UT, INO, V OCH A — Dessa är de enda godkända motortyperna.

TILLÅTET DRIVMEDEL: B, D OCH A — Dessa är de enda godkända drivmedlen.

REGBET SAKNAS/FELAKTIG — Regbet som angetts saknas i båtregistret.

Registrering av fritidsbåt 880701

LÄNGD SAKNAS — Ar en obligatorisk uppgift och måste anges.

ANTAL MASTER OCH MOTOREFFEKT SAKNAS — Minst en av dessa måste anges.

ANTAL MASTER SAKNAS MEN SEGELNR FINNS - Om segelnr angetts måste antal master anges.

ANTAL MASTER OCH ANTAL MOTORER SAKNAS — Minst en av dessa måste anges.

MOTOR FINNS MEN EFFEKT SAKNAS — Om motor finns är effekten obligatorisk.

HEMMAHAMN (=KOMMUN) FELAKTIG — giltiga hemmahamnar är endast i Sverige befintliga kommuner.

DELÄGARE SAKNAS I REGISTRET ”_ — För registrering av delägaren måste en AA—trans göras.

RE LTAT AV INMATNIN EN Transaktionen medför att båten registreras. Registreringsbevis ut— sänds till ägaren/postmottagaren. Transaktionen tilldelar en reg— isterbeteckning med tillhörande checksiffra, vilken skall noteras på blanketten ("Anmälan om registrering av fritidsbåt").

:egistrering av fritidsbåt, 880701 2-07T :nstaka el slin-a

l. BR 2. a) Om slinginmatning sänd b) Om enstaka, gå till punkt 3 3. Ägarnummer 4. Andel 5. Sänd

6. a) Om ÄGAREN SAKNAS - MATA IN FOLJANDE UPPGIFTER ....erhålls som svar Namn, adress, postnr, postadress, telenr, 8.

b) Om namn och adress redovisas på skärmen, kontrollera uppgifterna. Ar uppgifterna riktiga? 8,

7. Om namn inte stämmer, kontrollera att personnr är rätt inmatat, gör fel— signal (Fl) och utredning, annars gör felsignal och börja om från början.

8. *Identitet och skrov* Båtens namn, tab, hemmahamn, tab, fabrikat/modell, tab, tillv nr, tab, tillv år, tab, längd, tab, bredd, tab, ant mast för segel, tab, skrovfärg, tab, överbygg- nadsfärg, tab, byggn matrl, tab, VHF—anropssign, tab, fast el bär— bar, tab, PR—radio, tab, mobil— telenr, tab,

*Motor/er* ant motorer, tab, sammanlagd effekt, tab, hk/kw, tab,

*Motor 1* fabrikat, tab, modell 0 motornr, tab, motortyp. tab, drivmedel, tab,

*Motor 2* fabrikat, tab, modell 0 motornr,

tab, motortyp, tab, drivmedel,

9. Sänd 10. *övriga delägare* personnr, tab, andel ll. Sänd

Registrering av fritidsbåt, 880701 enstaka

IN BR; ägarnummer; andel /xxx OBS ADRESSUTREDNING/

UT namn, adress, postnummer, postanstalt

IN värde/, tab, värde/, tab, värde/.........

Registrering av fritidsbåt, slinga

IN BR IN ägarnummer, andel /xxx OBS ADRESSUTREDNINGxxx/ UT namn, adress, postnummer, postanstalt IN värde/, tab, värde/, tab, värde/ ........

[SSF . STÖLDSKYDDSFÖRENINGEN1

Torkel Sölve.

översänder härmed enligt begäran uppgifter om vilka uppgifter som för närvarande registreras i det frivilliga båtregistret. Vissa uppgifter är obligatoriska. Jag har markerat dessa med fetstil.

Personuppgifter:

Efternamn/ firma Förnamn Födelsedatum/organisationsnummer Adress, postnummer och postadresss Telefonnummer bostad och arbete

Båtuppgifter:

Båtens dopnamn Hemmahamn

Kommun

Båtklubb Båtfabrikat Tillverknings—Iskrovnummer Tillverkningsår Längd och bredd Antal master och segelnummer Skrov— och överbyggnadsfärg Byggnadsmaterial VHF—anläggning /anropsnummer samt fast eller bärbar/ Max. hastighet för motorbåt Särskild märkning aV baten

Motoruppgifter. Motorfabrikat Modell Tillverkningsår Effekt 1 HK Motortyp Motornummer Drevnummer Skoldnummer

Försäkringsuppgifter: Försäkringsbolag Försäkringsnummer Begynnelsedatum

Dessutom kan noteras_om och när en båt eller motor stulits samt om någon utredning pågår beträffande båten. Vi kan även notera "fri text" under särskilda noteringar.

Med Vänlig hälsning B= ?

, , e .-,/. Britt Skough ,'/

tel. 08 783 7529

i. .:...L-ll'mum in amn,-

.5.'..|

""J-*" ut'

v

på,... ..

f .,

_ ['g'-;;:- ”*

.- ' '. Mm du.- 551156 115-. | , ::i -- DMA & ' |"P'J.- 11'. »" '.!—ul?

. "_ ""I SLH?-11.7: :...? ...i'l' ' Li

. .:.-M,

, !. lin-lf!!! u 'HUBWHWIW '. nu.-um.- .'.i-n wp.:

råalåå lr: '. _u r _ - * &:

än” A..—ll! '. : i'm—; "|_— .*?U |

. u Ig-lzru'ml GF |:... .' ”'.' , .. .

Wmvamynnunyuun om

SSF . SfÖLDSKYDDSFÖRENINGEN

Antal användare av fritidsbåtregistret samt antal frågor under år 1995

Polisen 14 st olika polismästardistrikt 134 st användare

c.a 2.950 st gjorda frågor mot registret

Sjöfartsverket STAB—sjöräddning MRCC—Göteborg MRCC-Stockholm 51 st användare

c: 210 st frågor mot registret

Larmtjänst 29 st användare

c:a 2.5005t frågor mot registret

Försäkringsbolag 631 st användare

c:a 60.600 st transaktioner

SSF 2 st användare

c:a 272.000 st transaktioner

Antal identifierade och återfunna stulna båtar under 1995

Identifierade c:a 500 st båtar Återfunna stulna ett 60—tal /utöver dessa har en nyregistrerad stulen båt lett till uppklaring av en båtstöldliga och ett 20—tal båtar har hitintills återfunnits

C:a 1.500 st nya båtar har tillförts registret under år 1995

- egnen all..-te

I-w't'*'*— -"51l'- MT 1: '. .;n . .."!"...'_ "' "'C' .l'

BILAGA 7

EN KORT ORIENTERING OM FRITIDSBÅTFORHOLD I NORGE

1 Lov om registrering Og merking av småfartoyer av 3.des. Nr. 3. 1948. Denne er i praksis tonsatt gjeldende inntil ny vedtatt lov blir iverksan, se denne. Det er politiet som står for registrering og kontroll. Registeret har hele tiden han store mangler grunnet manglende oppdateringer, se vedlegg merket 1.

2 Fritidsbåten, NOU 197852. En utredning fra Milljovemdepartementet som ikke ga noen konkrete resultater / beslutningeri den etterfolgende Stoningsbehandling, kfr. St meld nr 83 (1980—81) Om fritidsbåten, St meld nr 83 (1981—82) Tilleggsmelding etter regjeringsskifte og Innst S nr 159 (1982-83), se vedlegg merket 2.

3 For-skrift av 11 desember 1981 nr. 3807 om minstealder mv. for forer av visse maskindrevne farloy under 25 registertonn brutto, fastsatt ved Kgl. res., og forvaltet av Sjofartsdirektoratet, se vedlegg merket 3.

4 Fritidspolitikken. Rapport fra en arbeidsgruppe oppnevnt av Miljoverndepartementet 1988. En sentral person i denne sammenheng og som har stelt med fritidsbåtsporsmål i Miljovemdepartementet i en år:-ekke er tft/d. dir. Harald Ruberg, leder for seksjon for friluftsliv i depanementet.

5 Forskrift om forbud mot bruk av fritidsfartoy uten effektiv lyddemping i eksossystemet fastsatt av Miljovemdepartememet 7. juli 1989,se vedlegg merket 5.

6 OL prp. nr. 35 (1993-94). Om lov om registrering av fritids- og småbåtar. Loven er vedtatt og registeret er besluttet lagt til Fredrikstad. En prosjektgmppe i Toll— og avgiftsdirektoratet under Finans- og tolldepartementet eri gang med arbeidet som ventes fullfort sommaren 1997 da det nye registeret ventes operativt. Prosjektleder er Tone Olavsen i direktoratet, se vedlegg merket 6.

7 Europaparlaments-og Rådsdirektiv 94 / 25 / EF av 16. juni 1994 om tilnaerming av medlemsstatenes lover og forskrifter om lystfartoy. Bame- og familiedepanementet har fått ansvaret med gjennomfoiingen av direktivet i norsk rett.

8 Lov av 27. april 1995 nr. 16 om trygg bruk av fritidsfartoy med tilhorende forskrift av 8. mai 1995 om flyteutstyr om bord på fiitidsbåter som forvaltes av S jofansdirektoratet, se vedlegg merket 8.

9 RAPPORT fra Arbeidsgruppe til bekjempelse av ulykker med fritidsfartoy avgitt av Utenriksdepanementet juni 1996. Denne gir en kort og grei oppsummerin g av de fleste forhold rundt fritidsfanoyer. Sentral person i arbeidet med rapporten var avd. dir. Aage Os i departementets Skipsfansavdeling, se vedlegg merket 9.

Foruten disse 9 punktene gir sistnevnte rapport ( 9 ) en mer detaljen oversikt over hva som tidligere er gjort innenfor feltet med tilhorende lover og forskrifter. Som det fremgå: er det andre departementer / direktorater enn Kystdirektoratet som tar seg av forholdet omkring fritidsbåtpolitikken i Norge.

%;direäratet Oslo 23. september 1996 einar Naess

VEDLEGG G

Finans- og tolldepartementet

Ot.prp. nr. 35

(1993—94)

Om lov om registrering av fritids- og småbåter

Tilråding fra Finans- og tolldepartementet av 18. mars 1994, godkjent i statsråd samme dag.

1. INNLEDNING Einansdepartementet legger med dette frem forslag til lov om registrering av fritids- og småbåter (&itids— og småbåtregisteret). Ho— vedhensikten med forslaget er å gi lovl'rjem- mel for å opprette et landsomfattende sentralt EDB-basert register som skal ivareta hensy— net til de offentlige og private brukere som har behov for opplysninger om fritids— og småbåtnåten.

Registeret vil således ha et vidt formal som omfatter; trafikksikkerhetsformål til sjos, forskning og samfunnsplanlegging, ivareta- kelse av milipvemhensyn, beredskapsformål, innkreving av skatt, avgifter, toll og gebyrer i tilknytning til båter og båtmotorer, forsik- ringsformål, politietterforskning, forbruksun- derspkelser og informasjon. Fritids- og små- båtregisteret foreslås ikke benyttet eller utle- vert til kommersielle formal.

De viktigste endringene i lovutkastet i for- hold til nåvaerende registreringsordning, som er regulert i lov av 3. desember 1948 nr. 3 om registrering og merking av smäfartpyer, er furst og fremst at registeret skal were et sen— tralt register som ska] drives ved bruk av mo- derne datateknologi. Videre vil det vaere for— skjeller med hensyn til hvilke båter som er re- gistreringspliktige. Etter forslaget vil fritids- og småbåt med fast havn her i landet, samt båter som brukes her i landet av person med fast oppholdssted i Norge, vaere registrerings- pliktig. Unntatt fra registreringsplikten blir båter som er mindre enn 4,5 meter. Dette .el— der dog bare dersom de ikke er utstyrt med motor. Båter med lengde 4,5 meter eller mer blir unntatt på Vilkår av at de verken har seil eller motor. Båter som pliktes registren i hen- hold til andre lover blir ikke omfattet av den- ne loven.

Det foreslås at registeret administrativt leg— ges under Finansdepartementet. Departe— mentet tar sikte på at det skal legges til og bygges opp av Toll- og avgiftsdirektoratet.

Det foreslås at loven, med unntak av kap. 11, iverksettes straks, og at kap. II iverksettes og gieldende lov oppheves fra det tidspunkt Kongen bestemmer.

Forslaget bygger på en utredning fra en in- terdepartemental arbeidsgruppe nedsatt av Finansdepartementet. Gruppen hadde pri— maert som mandat å legge frem utkast til ny lov om registrering av fritidsbåter.

I proposisjonens kap. 2 angis bakgrunnen for forslaget. Det fremgår der at dagens regi— streringssystem for fritids- og småbåter er be- heftet med betydelige mangler - noe som in— nebaerer at de lokale registrene ikke er egnet til å ivareta vesentlige offentlige oppgaver og hensynet til private interesser og brukere. I kap. 3 giennomgås de ulike behov for et nytt sentralt fritids- og småbåtregister. I kap 4 an- gis registreringsordninger i andre land. 1 kap. 5 redegipres for alternative muligheter, her- under om det nye registeret bar vaere offentlig eller privat, om registrering bor vare frivillig eller pliktig, og om det bar etableres et helt nytt register eller en videreutvikling av eksis- terende registre. I kap. 6 omtales organiserin- gen av registeret, herunder hvilket departe- ment som skal ha det overordnede ansvar. I kap. 7 angis de okonomiske og administrative konsekvenser av forslaget, og det fremgår at etableringskostnadene er anslått til mellom 20 og 30 mill. kroner og de lopende driftsutgif— tene til om lag 7,5 mill. kroner i et ordinaert driftsår. I kap. 8 gjennomgås lovutkastet. Ho- ringsinstansenes uttalelser og departemen- tets kommentarer er inntatt under de aktuelle bestemmelser.

UTGIFTER OCH [NKOMSTER FÖR DEN OFFENTLIGA SEKTORN SOM BÅTLIVET ÅSTADKOMMER l FINLAND The Helsinki Research institute for Business Administration — 1991 BIMGÅ &

inkomster ( 1989) Mmk

Båtproduktion och -handel

- omsättningsskatt 163 - tullinkomster och utjämningsskatt 16 - skatt från löneinkomster 73

Handel med båtmotorer

- omsättningsskatt 24 — tullinkomster och utjämningsskatt 12 - skatt från löneinkomster 8

Handel med båttillbehör

- omsättningsskatt 32 - tullinkomster och utjämningsskatt ., - skatt från löneinkomster 5

Reparations- och serviceverksamhet - omsättningsskatt 21 - skatt från löneinkomster 8

Avgifter i båthamnar - omsättningsskatt — skatt från löneinkomster

Båtförsäkringar - försäkringsskatter 12 - skatt från löneinkomster

Bränsleförbnikning — bränsle— och omsättningskatt 60 - skatt från löneinkomster 2

Inkomster från gästhamnar (dagligvaror och restaurangbesök)

— omsättningsskatt 4 - skatt från löneinkomster 2 Sammanlagt 442 Utgifter (1989) Båtleder och -rutter

- byggnad och underhåll 20 Räddningsverksamhet 9 Båthamnar

- byggnad och underhåll 60

Samm anlagt 89

Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till

sjötrafiklag

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

I denna proposition föreslås att det stiftas en ny sjötrafiklag, som ersätter den nuvaran- de lagen om båttrafik. Syftet med sjötra- fiklagen år både att främja säkerheten inom sjöu'aftken och att förebygga olägenheter som användningen av farkoster kan orsaka miljön m.m. Sjötrafiklagen innehåller stad-' ganden gillande dem som färdas på vatten, farkoster och deras utrustning samt trafik på vatten.

Sjötrafiklagen skall galla alla fordon och anordningar som är avsedda för färd på vat- ten. Utöver traditionella båtnr omfattar la- gens tillåmpningsområde t.ex vattenskotrm' och svivare. På fartyg som används för han- delssjöfart tillåta as dock fortfarande i första hand sjölagen oc lagen om tillsyn över far- tygssåkerheten till de delar de behandlar frå- gor som omfattas av denna proposition.

Närmare stadganden och bestämmelser om farkoster och deras utrustning, inklusive den minimiutnistning som krävs i farkoster, ut- färdas genom förordning och sjöfarustyrel- sens beslut. Avsikten år nu i stadganden och bestämmelserna beakta vad som be- stäms i Europeiska gemenskapens direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar i fråga om fritidsbå- tar. Genom förordning och sjörf'nrtsstyrel— sens beslut stadgas dessutom, på det satt som direktivet förnamn, om konstateradet av att fritidsbåtar och viss utrustning till dessa uppfyller kraven. De nya kraven om minimiutrustning tillämpas emellertid först under 1997 års seglingssåsong.

Om det finns sku att misstänka att en far- kost eller decs utrustning kan äventyr: si- kerheten eller hälsan, kan statsrådet ] enlig- het med bestämmelserna i ovan nämnda di— rektiv förbjuda import, tillverknin , mark- nadsföring eller användning av arkosten eller dess utrustning.

En farkost som skall införas i båtregistret får liksom för närvarande framföras endast

av en person som har fyllt 15 år. Sjöfartssty- relsen kan dessutom av särskilda skäl be- stämma att den som framför en farkost av viss typ eller en enskild farkost skall ha fyllt 18 år och att han besitter de kunskaper och den förmåga att framföra farkosten som sjö- fartsstyrelsen förutsätter.

Enligt propositionen skall det fortfarande vara möjligt att utfärda regionala förbud som förbjuder och begränsar trafik med far- koster. Beslutcn kan också gälla fartyg som används för handelssjöfart Avsikten är att ordna meddelandet av besluten så att sjö- fartsverket meddelar beslut som giller de allmänna farledema För utmärknrngen av förbuden och begränsningarna ansvarar då den som upprätthåller farleden. Beträffande övriga vattenområden har det till de regiona- la miljöcentralerna befogenheter att fatta beslut, varvid den kommun vars område berörs av förbudet eller begränsningen an- svarar för att förbuds— och begrinsningsmår— ken satts upp och underhålls. Enligt proposi- tionen kan det också utfärdas regionala för- bud eller begränsningar gillande en viss typ av farkost

Propositionen innehåller också nya stad- ganden gillande tillsyn över sjölnfiken. På fartyg som används för handelssjöfart tilläm- pas ock i första hand lagen om tillsyn över fartygssikerheten.

I detta skede föreslås inga reformer av stadganden: om registering av båtar, Det stadgande i lagen om båttrafik gällande regi- strering av motorbåtar som säger att genom förordning kan bestämmas att motorbåtar skall registreras, förblir i kraft tills vidare. Likaså förblir stadganden om registrering av motorbåtar i förordningen om båttrafik i kraft

Den föreslagna lagen avses träda i kna den 16 juni 1996, samtidigt som direktivet ' gällande fritidsbåtar.

Nr 463

Sjötrafiklag

Given i Nådendal den 20 juni 1996

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap. Allmänna stadganden

l 5 Lagen: syfle

Syftet med denna lag är att främja säker- heten inom sjötrafiken samt att förebygga olägenheter som användningen av farkoster kan orsaka naturen och den övriga miljön, fisket, allmänt nyttjande av naturen för rekreation eller något annat allmänt intresse eller enskilt intresse.

För främjande av säkerheten inom sjötra- fiken och förebyggande av olägenheter skall också iakttas vad som stadgas i någon annan lag.

2 & Tillämpningsomrdde

Denna lag tillämpas på farkoster och an- vändningen av dem på vattenområden.

Denna lag tillämpas på fartyg som an- vänds för handelssjöfart till den del det inte stadgas särskilt om dem i sjölagen(674/94), lagen om tillsyn över fartygssäkerheten (370195) eller i någon annan lag.

3 & Dejiniu'an

] denna lag avses med farkoster färdmedel och anordningar som har kontakt med vatt- net och som är avsedda för färd på vatten.

RP 66/96 TrUB 6/96 RSV 87/96

45

Rätt att färdas på vartenområden

Var och en har rätt att färdas på vattenom— räden så som stadgas i 1 kap, 245 vattenla- gen (264161), om inte något annat följer av denna lag.

2 kap.

Stadganden som gäller dem som färdas på vatten

55

Allmänna skyldigheter för dem som färdas på vallen

Var och en som färdas på vatten med en farkost skall iaktta den omsorg och försik- tighet som omständigheterna kräver och för- fara så att han inte utan tvingande skäl för- svårar eller stör andras färd på vatten och inte heller åstadkommer fara eller skada för andra eller fara eller avsevärda eller onödiga olägenheter eller störningar för naturen eller den övriga miljön, fisket, allmänt nyttjande av naturen för rekreation eller något annat allmänt eller enskilt intresse.

Den som framför en farkost skall iaktta trafikreglerna för sjötrafiken och de påbud, förbud och begränsningar som sjötrafikmär- ken eller ljussignaler anger.

En tillsynsmyndighet som utför ett bräd- skande tjänste-, sjuktransport eller rädd— ningsuppdrag eller den som framför en far- kost som tillhör räddningsverket eller en sjöräddningsenhct eller försvarsmakten får,

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/25/EG; EGT nr L 164, 16,6.1994. s. 15

1178

när uppdraget k "iver det, med iakttagande av nödvändig försiktighet på inre farvatten avvika från ovan avsedda trafikregler, på- bud. förbud och begränsningar med undan- tag för väjningsplikten. Om omständigheter- na kräver det. skall särskilda ljud— och ljus- signaler därvid avges.

6 5 Allmänna krav som gäller den som framför en farkost

En farkost får inte framföras av en person som med hänsyn till förhållandena inte inne- har den ålder och inte besitter den förmåga och skicklighet som krävs.

En motordriven farkost som skall regi- streras får framföras endast av en person som har fyllt 15 år.

Sjöfartsstyrelsen kan, med beaktande av farkostens storlek, slag, det ändamål för vil- ket den används och det område där den färdas, bestämma att den som framför en viss farkosttyp eller en enskild farkost skall ha fyllt 18 år och ha visat sig besitta de kunskaper och den förmåga som sjöfartssty- relsen närmare kräver for framförandet av ifrågavarande farkosttyp eller enskilda far- kost.

75

Överlåtelse av farkost att framföras av andra

En farkost får inte överlämnas att fram- föras av någon som inte uppfyller de krav beträffande ålder, förmåga och skicklighet som uppställs i 65.

3 kap. Stadganden som gäller farkoster

89

Farkostcrs konstruktion, utrustning och skick

En farkost skall ha en sådan konstruktion och utrustning, vara i ett sådant skick och ha sådana övriga egenskaper att den är säker på alla de farvatten där den används.

En farkost skall dessutom vara sådan att användningen av den inte orsakar betydande eller onödiga olägenheter för naturen eller den övriga miljön, fisket, allmänt nyttjande

Nr 463

av naturen för rekreation eller något ann allmänt eller enskilt intresse,

9å

Krav som giiller farkoster och deras utrustnia

Om farkosters konstruktion och deras mc torer samt utrustning och tillbehör kan ge nom förordning utfärdas sådana stadgande som anses nödvändiga för säkerheten, de allmänna ordningen eller förebyggandet a olägenheter för miljön.

Sjöfartsstyrelsen kan, enligt vad som stad gas genom förordning, meddela närmare fö reskrifter och anvisningar om egenskaperna konstruktionen, slaget, antalet, skicket ocl användningen i fråga om farkoster och dera motorer samt utrustning och tillbehör. Dess utom kan sjöfartsstyrelsen, enligt vad son stadgas genom förordning, i enskilda fal bevilja undantag från de stadganden son gäller farkosters konstruktion, motor, utrust ning och tillbehör.

105

Förbud och begränsningar som gäller import tillverkning, marknadsföring och användning at farkoster

Om det finns grundad anledning att miss— tänka att en farkost eller dess motor, utrust- ning eller tillbehör kan äventyra personers. föremåls eller miljöns säkerhet eller hälsan har statsrådet efter att ha hört tillverkaren eller importören rätt att förbjuda eller be- gränsa importen, tillverkningen, marknadsfö- ringen och användningen av farkosten, mo— torn, utrustningen eller tillbehöret.

Genom förordning stadgas närmare om det förfarande som iakttas när beslut om förbud och begränsningar fattas.

4 kap. Stadganden som gäller färd med farkoster 11 5 Skyldighet att stanna

En farkost skall, genast när det kan ske säkert, stannas på en klart iakttagbar prej- ningssignal av en tillsynsmyndighet.

Nr 463

Om prejningssignaler stadgas närmare ge- nom förordning.

125

Granskning av farkoster och förhindrande av deras användning

En farkosts förare är skyldig att iaktta de föreskrifter som tillsynsmyndigheterna med- delar för granskning av farkostens konstruk- tion, utrustning, skick och dokument samt att tillåta granskning av farkostens sjö- duglighet liksom även skrovets och motorns identifieringsuppgifter. Tillsyns- myndighetens granskning får inte orsaka oskälig skada eller olägenhet.

Tillsynsmyndigheten kan hindra eller av- bryta en farkosts färd, om den är förenad med uppenbar risk för olycka eller störande av allmän ordning eller olägenhet för miljön.

När tillsynsmyndigheten avbryter en far- kosts färd ansvarar ägaren eller innehavaren för farkost som måste bogseras, har ankrats eller lämnats vid en strand eller brygga. Om ägaren eller innehavaren inte är i stånd här- till eller om farkosten har tagits i bruk olov- ligen, skall myndigheten i mån av möjlighet ta hand om farkosten.

13 5 Skyldighet att visa upp dokument

De dokument som enligt särskilda stadgan- den och bestämmelser krävs i fråga om en farkosts förare samt i fråga om själva far- kosten och dess utrustning skall medföras när farkosten är i användning. Saknas ett så- dant dokument, är farkostens förare skyldig att inom en av tillsynsmyndigheten utsatt skälig tid visa upp dokumentet for tillsyns— myndigheten på sin hemort eller en annan tillsynsmyndighet som anvisas vid gransk- ningen.

145. Ledning av .rjätrajiken

Sjöfartsverket kan för ledning av sjötrafi- ken och för övervakning i anslutning därtill meddela anvisningar och föreskrifter som gäller färd med farkoster.

155. Regionala förbud och begränsningar

Trafik med farkoster på ett visst vattenom-

1179

råde kan förbjudas för viss tid eller tills vidare eller begränsas, om förbudet eller be- gränsningen prövas vara nödvändig till skydd för trafiken, miljön, fisket eller någon annan näring eller för allmänt nyttjande av naturen för rekreation eller något annat all— mänt intresse.

Beslut om förbud och begränsningar som gäller allmänna farleder fattas av sjöfartsver- ket och beträffande andra vattenområden av den regionala miljöcentralen.

Förbuden eller begränsningarna, med un— dantag för hastighetsbegränsningar, gäller inte användningen av farkoster som behövs för arbetet eller på grund av bostadens läge och inte heller användningen av svårt rörel— sehindrade personers farkoster, om inte nå- got annat bestäms i beslutet av särskilt vä- gande skäl. Trafik som är nödvändig för utförande av tjänsteuppdrag, sjuktransporter och räddningsåtgärder eller av andra motsva— rande orsaker är tillåten oberoende av förbud eller begränsningar. Detsamma gäller för- svarsmaktens verksamhet.

16é

Förbud och begränsningar som giiller farkosttyper

Om användningen av en viss motordriven farkosttyp medför särskilt betydande olägen- heter för naturen eller den övriga miljön, fisket eller någon annan näring, allmänt nyttjande av naturen för rekreation eller nå- got annat allmänt intresse, kan den regionala miljöoentralen eller, om det är fråga om en farkost som används för handelssjöfart, sjö- fartsverket, förbjuda eller begränsa använd- ningen av denna farkosttyp på ett visst om- råde.

175

Behandlingen av fårbuds- och begränsning:- ärenden

En framställan om att förbud eller be- gränsningar som avses i 15 och löåå skall utfärdas kan göras av kommunen eller en kommunmedlem eller av en sådan myndig— het, sammanslutning eller ägare till ett vat— tenområde som berörs av saken. En fram- ställan om utfärdande av förbud eller be— gränsningar kan också göras av sjöfartsver- ket eller den regionala miljöcentralen.

lnnan förbud eller begränsningar utfärdas skall den regionala miljöcentralen eller sjö- fartsverket höra den kommun vars område förbudet eller begränsningen gäller samt ge de myndigheter, sammanslutningar, ägare till vattenområden och andra som berörs av sa- ken tillfälle att bli hörda.

Utfärdas ett förbud eller en begränsning på framställan av kommunen, skall förbudet eller begränsningen utformas enligt fram- ställningen, om det inte är nödvändigt att avvika från denna med hänsyn 'till principen om ett opartiskt bemötande av medborgarna eller med hänsyn till den regionala enhetlig— heten eller av andra särskilda orsaker,

18 & Ikraftträdande av förbud och begränsningar

Den regionala miljöcentralen eller sjöfarts- verket kan bestämma att dess beslut om för- bud eller begränsningar även om det över- klagas skall träda i kraft på det sätt som be- stäms i beslutet och efter det att beslutet har tillkännagivits. Besvärsinstansen kan dock förbjuda att beslutet verkställs.

19 & Utmärkning av förbud och begränsningar Förbud eller begränsningar skall, om möj- ligt, utmärkas på det vattenområde som de gäller eller i dess närhet. För utmärkningen av förbud eller begränsningar i en allmän farled ansvarar den som upprätthåller farle- den och på andra ställen den kommun vars område förbudet eller begränsningen gäller.

Som förbuds- och begränsningsmärken an- vänds sjötrafikmärkcn som överensstämmer med sjöfartsstyrelsens beslut.

Vid placeringen av märken som utvisar förbud och begränsningar iakttas vad 4 kap. 55 vattenlagen stadgar om rätt för den som sätter i stånd en allmän farled att i vatten- draget eller på dess strand placera ut säker- hetsanordningar för sjöfarten.

20 & Ändring av bes/ul om förbud eller begränsningar

Ett beslut om förbud eller begränsningar som har meddelats enligt 15 eller 16å kan ändras, om de förhållanden som rådde när beslutet fattades väsentligen har förändrats

DN 40.1

eller om det senare konsulteras att de har varit väsentligen undrat än vad som förutsal- tes då beslutet meddelades Härvid Skall 15—195'55 iakttas i tillämpliga delar.

5 kap. Särskilda stadganden

21 & Till:!a'nd till tävlingar och Övningar

För återkommande eller permanent anord- nande av tävlingar eller övningar med mo- tordrivna farkoster på samma vattenområde skall, utöver vad som på något annat ställe i lag stadgas om tillståndsplikt, tillstånd sökas hos kommunens miljövärdsmyndighet. Till- stånd behövs dock inte för ett område som i en stads- eller byggnadsplan har reserverats för ändamålet och inte heller för ett område för vilket har beviljats miljötillstånd enligt lagen om miljötillståndsförfarande (735/91).

Tillstånd skall också sökas för anordnande av ett enskilt evenemang, om evenemanget förväntas orsaka betydande olägenheter för miljön.

Tillstånd till en tävling eller övning som genomförs på flera kommuners område be- viljas av den regionala miljöcentralen. Till- stånd till tävling eller övning som genom— förs på flera regionala miljöcentralers om- råde beviljas av den regionala miljöcentral på vars område tävlingen huvudsakligen ge- nomförs.

En förutsättning för tillstånd som avses i denna paragraf är att evenemanget i fråga uppfyller tillräckliga säkerhetskrav och att verksamheten inte medför oskäliga olägen— heter för naturen eller den övriga miljön, fisket, allmänt nyttjande av naturen för rekreation eller något annat allmänt intresse. Tillstånd kan beviljas endast om vattenom- rådets ägare har gett sitt samtycke. Om vat— tenområde! hör till ett gemensamt områdes icke konstituerade delägarlag, kan samtycke även ges av ett fiskelags styrelse.

Tillstånd behövs dock inte för övningar som genomförs av brand- och sjöräddnings- väsendet eller av försvarsmakten eller gräns- bevakningsväsendet.

22 5 Sökande av ändring

Ändring i ett beslut enligt denna lag av en

Nr 463 1181

regional miljöcentral eller sjöfartsverket fär sökas hos länsrätten genom besvär, Besvär som gäller ett beslut som en regional miljö— central har meddelat med stöd av 155 2 mom., 165 eller 215 3 mom. eller som sjö- fartsverket har meddelat med stöd av 155 2 mom. eller 165 behandlas i den länsrätt

m vars domkrets största delen av det vat- nomrädc som beslutet gäller är beläget. Annars bestäms den behöriga länsrätten en- ligt inom vilken länsrätts domkrets den myndighet som har fattat det överklagade .Slulel har sitt verksamhetsställe.

På sökande av ändring tillämpas lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154150).

23 & Tillsyn

Den allmänna tillsynen över att denna lag iakttas ankommer på sjöfartsverket. Beträf— fande förebyggandet och bekämpningen av olägenheter för miljön ankommer den all— männa tillsynen över att lagen iakttas på den regionala miljöcentralen inom dess verksam- hetsomräde. Användningen av farkoster på vattenområden övervakas av sjöfartsverket, polisen, gränsbevakningsväsendet och tull— Verket,

24 5 Straff

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot denna lag eller stadganden eller föreskrifter som meddelats med stöd av den, skall för sjölrafikförseelse dömas till böter, om inte strängare straff för gärningen stad- gas i någon annan lag.

Den som uppsåtligen eller av grov oakt- samhet bryter mot denna lag eller stadganden eller föreskrifter som meddelats med stöd av den så att gärningen är ägnad att medföra allvarlig fara för annans liv eller hälsa eller för naturen eller den övriga mil- jön. skall för sjötrafikbrott dömas till böter eller till fängelse i högst två år.

25 å Äl_L'(iI'(/.t'cf/l('rgf/f och anmärkning

Vitl sjötrulikförseelse får eftergift ske i fråga om anmälan, åtal och straff, om för-

seelsen med beaktande av omständigheterna är ringa.

Om förseelsen uppenbarligen är sådan som stadgas i 1 mom., kan tillsynsmyndigheten utan att vidta andra åtgärder tilldela den som gjort sig skyldig till förseelsen en anmärk- ning.

26 & Närmare stadganden och föreskrifter

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag och om konstaterandet av att farkoster och deras utrustning överensstäm- mer med kraven utfärdas genom förordning.

Närmare stadganden om ledning av sjö- trafiken och övervakning i anslutning därtill kan utfärdas genom förordning

Genom förordning stadgas också om tra- fikregler för sjötrafiken och utmärkning av farleder.

Sjöfartsstyrelsen kan, enligt vad som stad— gas genom förordning. meddela närmare föreskrifter om konstaterandet av att farkos- ter och deras utrustning överensstämmer med kraven, ledning av sjötrafiken och över- vakning i anslutning därtill, trafikregler för sjötrafiken och utmärkning av farleder.

27 ; Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Genom denna lag upphävs lagen den 28 februari 1969 om båttrafik (151/69) jämte ändringar. Dock förblir 25 lagen om bät- trafik och de förordningar som har utfärdats med stöd av lagen om båttrafik i kraft tills vidare. Till straff för brott mot stadgandena i dessa förordningar och mot bestämmelser som utfärdats med stöd av dem döms enligt denna lag.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter fär vidtas innan den träder i kraft.

28 5 Övergångss'tadgande

Ett förbud eller en begränsning som läns- styrelsen ellcr den regionala miljöcentralen har meddelat med stöd av lagen om bättra- fik, som upphävs i 27 &. är i kraft den tid som nämns i beslutet om förbudet cllcr bc-

gränsningen, om inte beslutet ändras eller av 25 9 punkten lagen om rätt för frikommu- upphävs med stöd av denna lag. ner att avvika från vissa stadganden och Likaså gäller förbud eller begränsningar en- bestämmelser under den tid som nämns i ligt 3 35 lagen om båttrafik utfärdade KV en beslutet, om beslutet inte ändras eller upphävs myndighet i en frikommun i överensstämmelse med stöd av denna lag med beslutanderätt som har överförts med stöd

Nådendal den 20 juni 1996

Republikens President WR"! AHTISAARI

Trafikminister Tuula Linnainmaa

1183

Nr464

F ö r o r (1 it in g om fritidsbåtars säkerhet

Given i Nådendal den 20 juni 1996

På föredragning av trafikministern stadgas med stöd av 9, 10 och 2655 sjötrafiklagen av den 20 juni 1996 (463/96): 1 &

Tillåmpningsområde

Denna förordning tillämpas på fritidsbåtar, delvis färdigställda fritidsbåtar och den ut- rustning som anges i bilaga 2 till fritidsbåt- direktivet. _

Följande omfattas inte av denna förord— ning:

l) båtar avsedda endast för hastighetstäv- ling, inbegripet roddbåtar och övningsrodd- båtar som av tillverkaren är försedda med märkning om tävlingsbruk,

2) kanoter och kajaker, gondoler och vat- tencyklar,

3) segelbrådor,

4) motordrivna surftngbrädor, vattenskotrar och andra liknande motordrivna farkoster,

5) individuellt byggda kopior av historiska båtar, konstruerade före 1950, byggda hu- vudsakligen i ursprungligt material och märkta av tillverkaren som kopia,

6) experimentbåtar, såvida de inte därefter släpps ut på gemenskapens marknad,

7) båtar byggda för eget bruk, förutsatt att de därefter under en femårsperiod räknat från byggandet inte släpps ut på gemenska- pens marknad,

RP 66/96 TrUB 6196 RSv 87/96

8) båtar som är särskilt avsedda för att ha besättning och befordra passagerare kom— mersiellt, om inte annat följer av 25 l punkten, ej heller sådana båtar som avses i rådets direktiv (82714/EEG) om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart, oav- sett antal passagerare,

9) undervattensbåtar, 10) svävare och 11) bärplansbåtar.

25

Definitioner

I denna förordning avses med: 1) fritidsbdt varje båt, oavsett typ och framdrivningssätt, som har en skrovlängd på 2,5—24 m mätt enligt tillämpliga harmoni- serade standarder och som är avsedd för sport- och fritidsändamål; den omständighe- ten att samma båt kan användas för charter- verksamhet eller för fritidsbåtutbildning hin— drar inte att den omfattas av detta direktiv när den släpps ut på marknaden för fritids- ändamål,

2) fritidsbåtdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv (94/25IEG) om tillnärm-

Europaparlamentets och rådets direktiv 941251EG; EGT nr L 164, 30.6.l994, s, 15

2 460301A/63

1184

ning av medlemsstaternas lagar och andra författningar i fråga om fritidsbåtar,

3) harmoniserad standard en standard som är upptagen i Europeiska gemenskapernas officiella tidning i förteckningen över har- moniserade standarder,

4) konstruktianskutegori en anspråksnivå som bestämts enligt fritidsbåtens driftförhål— landen och .

5) modul ett förfarande för bedömning av överensstämmelse.

3 5 Utsläppande på marknaden och ibruktagande

Fritidsbåi eller utrustning som avses i den- na förordning får placeras på marknaden och tas i bruk för avsett ändamål endast om den inte äventyrar säkerheten och hälsan för människor eller medför fara för egendom eller miljön när den är korrekt byggd och underhållen.

45

Väsentliga krav

Fritidsbåtar som skall släppas ut på mark- naden och tas i bruk, deras utrustning och installationen av denna utrustning skall upp— fylla de väsentliga krav avseende säkerhet, hälsa, miljö— och konsumentskydd som fö- reskrivs i bilaga 1 till fritidsbåtdirektivet. Fritidsbåtarna och deras utrustning skall för- ses med CE-märkning enligt bilaga 4 till fritidsbåtdirektivet.

Sådana fritidsbåtar och sådan utrustning till dem som uppfyller kraven i de nationella stadganden som överensstämmer med de harmoniserade standarderna anses uppfylla kraven i bilaga 1 till fritidsbåtdirektivet.

55

Förevisande

Aven om en fritidsbåt eller utrustningen till den inte uppfyller kraven i 45, kan den förevisas på utställningar, handelsmässor el- ler demonstration, om det därvid klart anges att den inte får saluföras eller tas i bruk för- rän den uppfyller kraven.

6 5 Delvis färdigställda fritidsbåtar

Delvis färdigställda fritidsbåtar kan släppas

Nr 464

ut på marknaden, om tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen eller den person som ansvarar för utsläppandet på marknaden, i enlighet med bilaga 3 a till fritidsbåtdirektivet försäkrar att de iir avsed- da att färdigställas av andra.

7 & Enstaka utrustning

En utrustning som har den CE—märkning som avses i bilaga 4 till fritidsbåidirektivet kan släppas ut på marknaden och tas i bruk när den är avsedd att ingå i fritidsbåtar i enlighet med den försäkran som avses i bila— ga 3 b till fritidsbåtdirektivet och som ges av tillverkaren, hans representant inom ge- menskapen eller, i fråga om import från tredje land, av den person som släpper ut utrustningen på gemenskapens marknad.

85

Bedömning av överensstämmelse

Innan de fritidsbåtar och den utrustning som omfattas av denna förordning tillverkas och saluförs skall tillverkaren eller hans rep- resentant inom gemenskapen tillämpa följan- de förfaranden för konstruktionskategorierna A, B, C och D enligt avsnitt 1 bilaga 1 till fritidsbåtdirektivet:

1) på båtar av kategorierna A och B

a) med en skrovlängd understigande 12 m utförs den interna tillverkningskontroll med provningar (modul Aa) som avses i bilaga 6 till fritidsbåtdirektivet. och

b) med en skrovlängd på 12—24 m utförs den EG-typkontroll (modul B) som avses i bilaga 7 till fritidsbåtdirektivet, kompletterad med det säkerställande av överensstämmelse med typen (modul C) som avses i bilaga 8 till fritidsbåtdirektivet, eller någon av följan— de moduler B + D (bilaga 9 till direktivet; kvalitetssäkring av tillverkaren), B + F (bi- laga 10 till direktivet; produktverifikation), G (bilaga 11 till direktivet; verifikation av enstaka objekt) eller H (bilaga 12 till direk— tivet; fullständig kvalitetssäkring),

2) på båtar av kategori C

a) med en skrovlängd på 2,5—12 m utförs den interna tillverkningskontroll (modul A) som avses i bilaga 5 till fritidsbåtdirektivet när de harmoniserade standarder som rör avsnitt 3.2 och 3.3 i bilaga 1 till fritidsbåt-

Nr 464

direktivet uppfylls; om kraven i dessa har- moniserade standarder inte uppfylls, utförs den interna tillverkningskontroll med prov- ningar (modul Aa) som avses i bilaga 6 till fritidsbåtdirektivet,

b) med en skrovlängd på 12f24 m utförs den EG-typkontroll (modul B) som avses i bilaga 7 till fritidsbåtdirektivet, följd av det säkerställande av överensstämmelse med ty- (än (modul C) som avses i bilaga 8, eller gon av följande moduler: B + D, B + F, C eller H, samt

3) på båtar av kategori D med en skrovlängd på 2,5—24 m utförs en interna tillverkningskontroll (modul A) som avses i bilaga 5 till fritidsbåtdirektivet

På de delar och den utrustning som avses i bilaga 2 till fritidsbåtdirektivet tillämpas nå- got av de förfaranden som omfattar följande moduler: B + C, B + D, B + F, G eller H.

9 5 Anmälda organ

Statsrådet utser de organ som har rätt att utföra de kontroller för bedömning av över- ensstämmelse som avses i 85.

De anmälda organen skall uppfylla de mi- nimikriterier som anges i bilaga 14 till fri- tidsbåtdirektivet. De organ som uppfyller de kriterier som föreskrivs i de tillämpliga har— moniserade standarderna skall antas uppfylla dessa minimikriterier.

Statsrådet kan återkalla sitt godkännande av ett anmält organ om det konstateras att organet inte längre uppfyller de kriterier som avses i 2 mom.

Statsrådet ser till att Europeiska gemen- skapernas kommission och myndigheterna i medlemsstaterna underrättas om ett godkän- nande enligt 1 mom. och ett återkallande enligt 3 mom.

10 (5 C E—märkriing

CE—märkningen skall anbringas så att den framträder på ett väl synligt, läsligt och out- plånligt sätt på fritidsbåten enligt punkt 2.2 i bilaga 1 till fritidsbåtdirektivet samt på ut- rustningen eller på förpackningen. CE—märk- ningen skall åtföljas av identifieringsnumret på det anmälda organ som ansvarar för till- ämpningen av de förfaranden som avses i

1185

bilagorna 6. 9. 10, 11 och 12 till fritidsbåt- direktivet.

Anbringandet av varje annan sådan märk- ning på fritidsbåten eller dess utrustning som kan förväxlas med CE-märkningen eller som minskar CE-märkningens synlighet och läs- lighet är förbjudet.

Om CF.-märkningen har utförts på ett fel- aktigt sätt. är tillverkaren eller hans repre- sentant skyldig att utföra den enligt kraven i denna förordning på det sätt som sjöfarts- styrelsen föreskriver.

lig

Förbud och begränsningar

Om tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen inte iakttar de föreskrif- ter som Sjöfartsstyrelsen har meddelat med stöd av 105 3 mom., kan Sjöfartsstyrelsen vidta åtgärder för begränsning eller förbud av utsläppandet på marknaden av fritidsbå- ten eller dess utrustning eller för återkallelse av försäljningstillståndet.

Sjöfartsstyrelsen skall omedelbart under— rätta Europeiska gemenskapernas kommis— sion om de åtgärder som avses i 1 mom.

Om de i 105 sjötrafiklagen (463/96) avsed- da förbud eller begränsningar gällande mark— nadsföring och användning av sådana fritids- båtar eller utrustning till dem som omfattas av denna förordning skall statsrådet omedel- bart underrätta Europeiska gemenskapernas kommission.

12 5 Tillsynsmyndigheter

Sjöfartsstyrelsen utövar tillsyn över efter- levnaden av denna förordning.

13 & Närmare bestämmelser

Sjöfansstyrelsen meddelar vid behov när- mare bestämmelser om verkställigheten av denna förordning.

Sjöfartsstyrelsen kan meddela närmare be— stämmelser och anvisningar om de krav som ställs på fritidsbåtar och utrustningen till dem samt om bedömningen av fritidsbåtars och deras utrustnings överensstämmelse med kraven.

145 Fritidsbåtar och utrustning som omfattas

.- av denna förordning och som uppfyller kra— Ik'"f'"”d”"de ven i förordningen om båttrafik (152/69)

Denna förordning träder i kraft den ] godkänns för utsläppande på marknaden till juli 1996. och med den 16 juni 1998.

Nådendal den 20 juni 1996

Republikens President MAR'ITI AHTISAARI

Trafikminister Tuula Linnainmaa

: leisure heating expert ( Mr Peter Knuberg, phone +358 0 1808328. fait and checked my answers to your questions . He also is the socretery of the

nal—.. :.: affairs in Finland. He is ready to give you more detailed infomation if you

will need. They are at a moment prepearing & water creme Statue which will complete our new nu:-:r traffic law (can—c into force 1996.01.07). please find the law text enclosed.

Thu. answers to your questions will be an follows:

ln Finland the motor boats must be registered in the following cases: u) Cue power of & outboard motor is over 20 bone power b) the ;i—wet of a inboard motor is over 50 home power

So Ll ..: 1 are no longer any regulations concerning the mum of boats as I told on the plus.—t: eniigt tl'til moming. Notice that it is not nenaary to reginter : sailing boat even if it lind more powerful motor than these above mentioned limiu.

The age limit: to get permission to drive registered motor bom ti 15.

It is not compulsury to have a responsibility insurance in Finland for any boats.

regards,

!

is

//',_..:.:..1:.— 1— _. -./

3 W ”lef 51%" fl-.?” av?!” f***fka Wwop (MPH) rak/t burwrnkM-lfbi f-l- akt, (T the», in lawn-(1,09. Ue OM lund få lut; o.d.! "»qui—civJQoi. makars lst—cm TÅ nav-b.4, DW

,..., & (v-waW—i mir—hå) MJ unt Much

(> Mus (vi A. dui!— box. ”Gt—GM, HN MW wat-znianu-a; ik.» and Ik Mean:— cdl'nl-uc Chu" matrim ;t" iw n:: ";s—M __ ;th titt,—attt _

394L0025/S

30.6.94 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

BILAGA 9 Nr L 164/15

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTlV 94/ZS/EG av den lojuni 1994

om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar i fråga om fritittbåtar

EUROPAPARIAMENTEF ocn EUROPEISKA umonens RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. särskilt artikel 100a i detta.

med beaktande av kommissionens förslag',

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrandex

i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 189!) i fördraget-*. och

med beaktande av följande:

Den inre marknaden skall omfaua ett område utan inre gränser där den fria rörligheten för varor. personer, tjänster och kapital år säkerställd.

Lagar och andra författningar i de olika medlemsstaterna skiljer sig till omfauning och innehåll i fråga om säkerhets— kraven på fritidsbåtar. Sådana skillnader riskerar att skapa handelshinder och ojämlika konkurrensvillkor på den inre marknaden.

En humanisering av nationell lagstiftning är det enda säuet att undanröja dessa hinder för den fria handeln, Detta mål kan inte uppnås på ett tillfredsställande sätt av enskilda medlems— stater. ! detta direktiv fastställs endast de krav som är nödvändiga för fritidsbåtars fria rörlighet.

Detta direktiv bör omfatta endast fritidsbåtar som är minst 2,5 och högst 14 m långa, enligt lSO-standard.

Avlägsnandet av tekniska hinder i fråga om fritidsbåtar och utmstning till dessa. i den utsträckning som detta inte kan ske

' EGT nr C 123. 15.5.1992. s. 7. ' EGT an 313. 30.ll.l992. s. 38. * Europaparlamuetsyunnde av den 16 november 1992 (EGT MG 337. Zl.l2.l99l. 3.17). Rådets gemensamma ståndpunktav den I6 desember 1993 (ECT nr C l37. l9.$.l994, :. l.). Fantopapariamntets beslut av den 9 mars 1994 (EGT nr C 91. 283.994).

genom ömsesidigt erkännande av likvärdighet mellan samtliga medlemsstater. bör följa det nya förfarande som föreskrivs i rådets resolution av den 7 maj l985' och som manar till en definition av grundläggande säkerhetskrav och andra aspekter som är viktiga för det allmänna välbefinnandet. ! artikel lOOa punkt 3 föreskrivs att kommissionen i sina förslag rörande hälsa. säkerhet. miljö- och konsumentskydd skall utgå ifrån en hög säkerhetsnivå. Dessa grundläggande krav utgör de kriterier som fritidsbåtar. delvis färdiga båtar och utrustning till dessa. separat eller installerad, måste uppfylla.

Därför föreskrivs i detta direktiv endast grundläggande krav. För att underlätta uppgiften att bevisa enerlevnadcn av de grundläggande kraven är en harmoniserad europeisk standard enligt bilaga 2 nödvändig för fritidsbåtar och utrustning till dessa. Harmoniserade europeiska standarder upprättas av privata organ och måste bibehålla sin icke bindande status. i detta syfte är Europeiska organisationen för standardisering (CEN) och Europeiska oganisationen for standardisering inom clområdet (Cenelec) de erkända organ som är behöriga att anta de harmoniserade standarder som följer de allmänna riktlinjerna för samarbetet mellan kommissionen och dessa två organ. som undertecknades den 13 november l984. Vid tillämpningen av detta direktiv avses med en harmoniserad standard en teknisk specifikation (europeisk standard eller harmoniseringsdokument) som har antagiLs av ett av eller båda dessa organ på uppmaning av kommissionen i enlighet med rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars l983 om ett informationsförfarandc beträffande tekniska standarder och löreskrifietJ och i enlighet med de allmänna riktlinjer som avses ovan,

Med tanke på de risker som användningen av fritidsbåtar och utrustning till dessa innebär är det nödvändigt att inrätta förfaranden för utvärdering av överensstämmelsen med de grundläggande kraven i direktivet. Dessa förfaranden måste inrättas med hänsyn till den risknivå som fritidsbåtar och utrustning till dessa kan innebära. Därför bör varje kategori av överensstämmelse kompletteras med ett lämpligt förfarande eller ett val mellan flera likvärdiga förfaranden. De antagna förfarandena är förenliga med rådets beslut 93/465/EEG av

* EGT nr c l36. 4.6.1985. s, i. ' EGT nr L 109. 26.4.[981 :. 8. Direktivet senast ändrat genom direktiv 88/l82/EEG (EGT nr L 81. 26.25.1988. s. 75).

”OM/S

Nr L 164/l6 Europeisk: gemenskapernas officiella tidning

30.6.94

den 22 juli 1993 om moduler för olika stadier i förfaranden vid bedömning av överenstämmelse samt regler mr anbringande och användning av CE-mårkning om överens- stämmelse. avsedda att användas i tekniska harmoniserings- direktiv'.

Rådet har föreskrivit att CE-märkning skall utföras antingen av tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen. Denna märkning innebär att fritidsbåten och utrustningen uppfyller samtliga de gmndläggande krav och de förfaranden vid bedömning som föreskrivs i gemenskapens lagstiftning och som är tillämpliga på produkm.

Det är lämpligt att medlemsstatema i enlighet med artikel lOOa.$ i fördraget får vidta provisoriska åtgärder för att _ begränsa eller förbjuda att fritidsbåtar eller delar av sådana släpps ut på marknaden och används i fall då de utgör en särskild risk för människor och. i tillämpliga fall. för husdjur eller egendom. fönitsan att åtgärderna omfattas av ett av gemenskapens kontrollförfatanden.

Mottagaren av ett beslut som fattas med stöd av detta direktiv måste upplysas om skälen till beslutet och om sina möjligheter att överklaga.

Det är nödvändigt att fastställa ett övergångsförfarande som möjliggör att fritidsbåtar och utrustning till sådana som tillverkas i enlighet med nationell lagstinning som är i kraft den dag då detta direktiv antas. kan saluföras och tas i bruk.

Detta direktiv innehåller inte några bestämmelser som är avsedda att begränsa användningen av en fritidsbåt efter det att den har tagits i bruk.

Fritidsbåtars konstruktion kan påverka miljön genom utsläpp av förorenande ämnen. Det är därför nödvändigt att ta med bestämmelser om miljöskydd i direktivet i den utsträckning som dessa bestänunelser rbr fritidsbåtens konstntktion utifrån dess direkta effekt på miljön.

Bestämmelserna i detta direktiv bör inte påverka medlems- staternas rätt att i enlighet med fördraget fastställa sådana krav som de anser vara nödvändiga rörande navigering i vissa vatten i syfte att skydda miljön och vattenvägarnas uppbyggnad och att trygga säkerheten på vattenvägarna. förutsatt att detta inte innebär att fritidsbåten ändras på ett sätt som strider mot bestämmelserna i detta direktiv.

' EGT nr L 220. 30,3.1993, s. 23.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖUANDE.

KAPlTEL I Artikel 1

l. Detta direktiv skall tillämpas på de fritidsbåtar. de delvis färdigställda båtar och den utrustning som anges i bilaga 2. säväl separat som installerad.

1. Med jriridsbdl avses varje båt, oavsett typ och framdrivningssätt. med en skrovlängd på 2,5 - 24 m, mätt enligt tillämpliga harmoniserade standarder. avsedd för spon- och fritidsindarnål. Den omständigheten att samma båt kan användas för charterverksamhet eller för fritidsbåtutbildning får inte hindra att den omfattas av detta direktiv när den släpps ut på marknaden för fritidsändamål.

3. Följande omfattas inte av detta direktiv:

a) Båtar avsedda endast för hastighetstävling. inbegripet roddtävlingsbätar och övningsroddbåtar som benäms så av tillverkaren.

b) Kanoter och kajaker. gondoler och vattencyklar. :) Vindsurf'mgbrädor.

d) Motordrivna surfingbrädor. vattenskotrar och andra liknande motordrivna bäur.

e) Originalbätar och individuellt byggda kopior av historiska båtar. konstruerade före år 1950. byggda huvudsakligen av ursprungligt material och benämnda som sådana av tillverkaren.

f) Experimentbåtar. såvida de inte därefter släpps ut på marknaden inom gemenskapen.

g) Båtar byggda för eget bruk. förutsatt att de därefter under en femårsperiod inte släpps ut på gemenskapens marknad.

h) Båtar som är särskilt avsedda för att ha besättning och befordra passagerare kommersiellt. utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2. särskilt sådana som avses i direktiv 82/7 l4/EEG av den 4 oktober 1982 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart', oavsett antalet passagerare.

*EGT nr L not. 28.l0.l982, 1.1.

394L002$IS

30.634 Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nt L löd/17

i) Undervattensbåtar. ]) Svävare. k) Bärplansbåtar.

Artikel 2 Ulslippnnde på marknaden och ibrulttagande

l. Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de produkter som anges i artikel l.l släpps ut på marknaden och tas i bruk för avsedda ändamål endast om de inte äventyrar säkerheten och hälsan för personer. egendom eller miljön när de har byggts och underhålls på ett korrekt sätt.

2. Bestämmelserna i detta direktiv skall inte hindra medlensstalema från att i enlighet med fördraget anta bestämmelser om navigering i vissa vatten i syfte att skydda miljön och vattenvägarnas uppbyggrnd och att trygga säkerheten på dessa. fömtsatt att detta inte kräver ändringar av de båtar som är i överensstämmelse med detta direktiv.

Artikel 3 Väsentliga krav

De produkter som anges i artikel Ll skall uppfylla de väsentliga krav avseende säkerhet. hälsa. miljö— och konsumentskydd som föreskrivs i bilaga 1.

Artikel 4

Fri rörlighet för de produkter som anges I artikel 1.1

!. Medlemsstaterna fär itne inom sitt territorium förbjuda. begränsa eller Ethindra att de produkter som anges i artikel l.l och som har den CIS-märkning som avses i bilaga 4 till tecken på sin överensstämmelse med samtliga bestämmelser i detta direktiv. inklusive de Förfaranden om överensstämmelse som föreskrivs i kapitel lä. släpps ut på marknaden och tas i bruk.

2. Medlemsstaterna får inte förbjuda. begränsa eller för- h'ltdra andelvia färdigställda båtar slåppsttt på marknaden när tillverkaren eller hans represented inorn genmkapen eller den person som ansvarar här utsläppandet på marknaden. i enlighet med bilaga Ja förskrar ll de är avsedda att m" andra.

3. Mlewan—får inn förbjuda. begränsa eller för- mmmmhgumuguiMhUZot—Jtmhar denCE-Mao-avmibibgadinehenpåauden

uppfyller de tillämpliga väsentliga kraven släpps ut på marknaden och tas i bruk när denna utrustning är avsedd att ingå i fritidsbåtar i enlighet med den försäkran som avses i bilaga 3 b från tillverkaren. hans representant Inom gemenskapen eller. i fråga om import från tredje land. frän den person som släpper ut utrustningen på gemenskapens marknad.

4. Vid handelsmässor. utställningar, demonstrationer etc. får medlemsstaterna inte ställa upp hinder för Fdrevisandel av sådana produkter som anges i artikel l_l och som inte uppfyller kraven idetta direktiv. fönthatt att en synlig skylt klart anger att sådana produkter inte får saluföras eller tas i bnrk förrän de uppfyller kraven.

5. När de produkter som anges i artikel I.] omfattas av andra direktiv som rör andra aspekter och som även de föreskriver CE-märkning skall märkningen visa att sådana produkter även uppfyller bestämmelserna i dessa andra direktiv. Skulle emellertid ett eller flera av dessa direktiv tillåta tillverkaren att under en övergångstid välja vilket förfarande han skall tillämpa. skall CE-märkningen visa att produkterna uppfyller bestämmelsema endast i de direktiv som tillämpas av tillverkaren. Om så är fallet. skall kraven i dessa direktiv. offentliggjorda i Europeiska gemenskapernas opiciella träning. anges i de handlingar. meddelanden eller instruktioner som krävs i direktiven och som åtföljer sådana produkter.

Artikel 5

Medlemsstaterna skall utgå ifrån att överensstänunelse föreligger med de väsentliga krav som avses i artikel 3 för de produkter som anges i artikel H och som uppfyller de tillämpliga nationella standarder som har antagits i enlighet med de harmoniserade standarder vars referenser har offentliggjorts iEuropziska gemrtulmpermu opict'ella tidning. Medlemsstaterna skall offentliggöra hänvisningarna till sådana nationella standarder.

Artikel 6

1. Om en medlemsstat eller kommissionen är av den uppfattningen att de hamnniserade standarder som avses i artikel 5 inte helt uppfyller de väsentliga krav som avses i artikel 3 skall kommissionen eller medlemsstaten underrätta den kommitz' som inrättats i enlighet med direktiv 83/l89IEEG med angivande av skälen till detta. Kommittén skall snarlst avge sitt yttrande.

Mot bakgrund av kommun: yttrande skall konmiasionen underrätta medlem huruvida de berörda standarderna sur äterkallasfrån detoflendiggörande som avses i artikel 5.

BMW/S

Nr Liu/18 Europeiska gemenskapernas officiella tidning

30.6.94

2. Kommissionen får fatta beslut om varje lämplig åtgärd i syfte att säkerställa att dena direktiv tillämpas på ett praktiskt och enhetligt sätt i enlighet med punkt 3.

3. Kommissionen skall biträdas av en ständig kommitté som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

Den ständiga kommittén skall själv fastställa sin arbets- ordning.

Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är, om nödvändigt genom omröstning.

Yttrandet skall protokollföras och dessutom har varje medlemsstat rätt att begära att få sin uppfattning tagen till protokollet.

Kommissionen skall ta slbrstz hänsyn till det yttrande som kommittén avgivit. Den skall underrätta kommitten om det sätt på vilket dess yttrande har beaktats.

4. Den ständiga kommitten får därutöver granska varje fråga om tillämpningen av detta direktiv som väcks av dess ordförande. antingen på ordförandens eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat.

Artikel 7 Skyddsklausul

1. Om en medlemsstat konstaterar att de fritidsbåtar eller den utrustning som anges i bilaga 2 och som här den CE- märkning som avses i bilaga 4 när de är byggda, monterade och underhållna på ett korrekt sätt och används på avsett sätt kan äventyra säkerheten och hälsan för personer. egendom eller miljön skall medlemsstaten vidta alla lämpliga provisoriska åtgärder för att återkalla dem från marknaden eller förbjuda eller begränsa att de släpps ut på marknaden eller tas i bruk.

Medlemsstaten skall genast underrätta kommissionen om sådana åtgärder med angivande av skälen för sitt beslut. särskilt när bristen på överensstämmelse beror på

a) att de väsentliga krav som avses i artikel 3 inte har uppfyllts.

b) en felaktig tillämpning av de standarder som avses i artikel 5. om det hävdas att dessa standarder har tillämpats.

c) brister i själva de standarder som avses i artikel 5.

1. Kommissionen skall samråda med de berörda parterna snarast möjligt. Om kommissionen efter ett sådant samråd finner att

-— åtgårdema år berättigade. skall den genast underrätta den medlemsstat som tog initiativet och de övriga medlems- staterna; när det beslut som anges i punkt ] hänför sig till brister i standarderna skall kommissionen efter samråd med de berörda parterna hänskjuta ärendet till den kommitté som avses i artikel 6.1 inom tvi månader. om den medlemsstat som har fattat beslutet avser att vidhålla det. och skall initiera det förfarande som avses i artikel 6.1.

— åtgärderna inte är berättigade. skall den genast infonneta den medlemsstat som tog inititativet och tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen.

3. När sådan utrustning som anges i bilaga 2 eller en båt in'e uppfyller kraven men här en CE- ntå-rkning skall lämpliga åtgärder vidtas av den medlemsstat som har jurisdiktion över den som har utfört märkningen. Medlemsstaten i fråga skall underrätta kommissionen och de övriga medlemsstatema om detta.

4. Kommissionen skall säkerställa att medlemsstatema hålls underrättade om utvecklingen och utgången av dem förfarande.

KAPITEL [] Bedömning av överensstämmelse Artikel 8

Innan de produkter som anges i artikel l.l tillverkas och saluförs skall tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen tillämpa följande förfaranden för båt- kategorierna A, B. C och D enligt avsnitt 1 i bilaga l:

|. För kategorierna A och B:

-— Båtar med en skrovlängd understigande t2 rn: Den interna tillverkningskontroll med provningarfmodul Aa) som avses i bilaga 6.

— Båtar med en skrovlängd på 12-24 rn: Den EG— typkontroll (modul B) som avses i bilaga 7. kompletterad med modul C (typoverensstämmelse) som avses i bilaga 8, eller någon av följande moduler: B + D, B+ F. 6 eller H.

394UXHSIS

30.6.” Europeisk: gemenskapernas officiella tidning Nr L l64/l9

2. For kategori C:

a) Båtar med en skrovlängd pä 2,5—12 m:

— När de harmoniserade standarder som rör avsnitt 3.2 och 3,3 i bilaga l uppfylls: Den interna tillverkningskontroll (modul A) som avses i bilaga 5.

—— När de harmoniserade standarder som rör

avsnitt 3.2 och 3.3 i bilaga 1 inte uppfylls: Den interna tillverkningskontroll med provningar (modul Aa) som avses i bilaga 6.

b) Båtar med en skrovlängd pä l2—24 m: Den EG— typkontroll (modul B) som avses ibilaga 7. följd av modul C (typöverensstämmelse) som avses i bilaga !. eller någon av följande moduler: B + D. B + F. G eller H.

3 . Får kategori D:

Båtar med en skrovlängd pa 2,5-24 m: Den interna tillverkningskontroll (modul A) som avses i bilaga 5.

4. För den utrustning som anges i bilaga 2: Någon av följande moduler: B + C. B + D. B + F. G eller H.

Artikel 9 Anmälda organ

l. Medlemsstatema skall till kommissionen och övriga medlemsstater anmäla de organ som de har utsett att utföra de uppgifter som hänger samman med de förfaranden för bedömning av överensstämmelse som anges i artikel 8. tillsammans med de särskilda uppginer som dessa organ utses att utföra och de identifikationsnummer som pä förhand har tilldelats dem av kommissionen.

Komm'ssionen skall i Europeiska grmemltaperna: oficiella ridning offentliggöra en förteckning över de anmälda organen tillsammans med de identifikationsnummer som har tilldelats dem samt de uppgifter för vilka de har anmälts. Kommissionen skall säkerställa att förteckningen hälls

uppdaterad .

2. Medlemsstaterna skall tillämpa de kriterier som föreskrivs i bilaga l4 när de fastställer de organ som skall tas upp i en sådan anmälan. De organ som uppfyller de bedömningskriterier som föreskrivs i de tillämpligaa harmoniserade standarderna skall antas uppfylla dessa kriterier.

3. En medlemsstat skall äterkalla sitt godkännande av ett sådant organ om det konstateras att organet inte längre uppfyller de kriterier som anges i bilaga 14. Den skall genast underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om detta.

KAPITEL lIl (ZE-märkning

Artikel I 0

1. De fritidsbåtar och den utrustning som anges i bilaga 2 och som anses uppfylla de väsentliga. krav som avses i artikel 3 skall bära en CPI-märkning om överensstämmelse när de släpps ut på marknaden.

2. CE—märkningen om överensstämmelse. som visas i bilaga 4. skall framträda pä ett väl synligt. läsligt och outplånligt sätt på fritidsbåten enligt punkt 1.2 i bilaga i. och på den utrustning som avses i bilaga 2 och/eller på dess förpackning.

CF.-märkningen skall åtföljas av identifikationsnumret på det anmälda organ som ansvarar för lillärnpningen av de förfaranden som avses i bilagorna 6. 9. 10. ll och l2.

3. Anbringandetav sådana märkningar eller inskriptioner pä fritidsbåten som sannolikt kan vilseleda tredje man med avseende på betydelsen eller utformningen av CE—märkningen skall förbjudas. Varje annan märkning fär utföras på l'lrilidsbalen och den utrustning som anges i bilaga 2 och/eller på dess mrpackning. föruLsatt att CE-märkningens synlighet och läslighet inte därigenom minskas.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 7 skall

a) när en medlemsstat konstaterar att CF,-märkningen har utförts på ett felaktigt sätt. tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen åläggas att Upphöra med överträdelsen på de villkor som föreskrivs av medlems- staten.

b) när bristen på överensstämmelse fortsätter, medlems- staten vidta alla lämpliga åtgärder för att begränsa eller förbjuda att den berörda produkten släpps ut på marknaden eller säkerställa att den äterkallas från marknaden. i enlighet med förfarandet i artikel 7,

KAPITEL IV Slutbestämmelser

Artikel I I

Närmare skäl skall anges för varje beslut som fattas med stöd av detta direktiv och som leder till en begränsning av utsläppandet på marknaden och ibruktagandet av de produkter som anges i artikel 1.1. Den berörda parten skall underrättas om beslutet snarast. tillsammans med uppgin om möjligheterna till upprättelse enligt gällande lagstiftning i den berörda medlemsstaten och inom vilka tidsfrister ett överklagande skall väckas.

mms/s

Nr L l64/20

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

30.634

Artikel 12

Kommissionen skall vidta nödvändiga åtgärder för att säker- ställa att uppgifter som påverkar alla tillämpliga beslut om handhavandet av detta direktiv görs tillgängliga.

Artikel I 3

l. Medlemsstaterna skall anta och offentliggöra de lagaroch andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den l6 december 1995. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

Medlemsstaterna skall tillämpa dessa bestämmelser frän och med den léjuni l996.

Den ständiga kommitté som avses i artikel 6.3 fär påbörja sina uppgifter frän och med dagen för ikraftträdandet av detta direktiv. Medlemsstaterna tär vidta de åtgärder som avses i artikel 9 från och med den dagen.

När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i första stycket skall dessa innehälla en hänvisning till detta direktiv eller ätlöljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Nlnnare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det

omrlde som omfattas av detta direktiv.

3. Medlemsstaterna skall godta att de produkter som anges i artikel H och som uppfyller de bestämmelser som är i kraft inom deras territorium vid dagen för antagandet av detta direktiv släpps ut på marknaden och tas i bruk under en period av fyra är frän och med den dagen.

Artikel 14

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det ofTentliggörs i Europeiska gemenskapernas omdella ridning.

Artikel ! 5

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den l6 juni 1994.

M Europaparktmertretr vägnar Pd rddeLr vägnar E. KLEPSCH Y. PAPANTONIOU Ordförande Ordörartde

”(Wii/S 39.634 Europeiska geniemkapemas ctr-ciella tidning Nr L 154/:| BIMGA I VÄSENTLIGA SÄKERHETSKRAV FÖR Ul'mRMNlNGEN OCH KONSTRUKTIONEN AV FRITIDSBATAR 1. ankan-zoomen Vindstyrka Signifikant väghdjd (Beauforlvskalan) (H'Ir. meter) A - Ocean överstigande & överstigande 4 B- Utanfbrllppenkustoeh upptillochmed8 upptillochmedd utomskärs C - Kustfarvanen och upp till och med 6 upp till och med 2 inomskärs

2.l

2.2

upp tät och med 0,5

D - Skyddade farvatten upp till och med 4

Då:-Hiorten

A. OCEAN: Konstruerad: fdr längre färder dä vindstyrkan kan överstiga | (Beaufort-skalan) och med en signifikant vaghojd pä 4 rn eller mer. dä dessa bätar skall kunna klara sig själva.

B. UTANFÖR ÖPPEN KUST OCH UTOMSKARS: Konstruerade för färder utanför kusten dä vindstyrkan kan vara upp till och med 8 och med en signifikant väghdjd pä upp till och med 4 rn.

C. KUSTFARVATTEN OCH INOMSKÄRS: Konstruerad: för färder nita kusten. i stora bukter. flodmynningar. sjöar och floder dä vindstyrkan kan vara upp till och med 6 och med en signifikant väghojd pä upp till och med 2 ut.

D. SKYDDADE FARVATI'BI: Konstruerad: fbr färder pä mindre sjöar. floder och kanaler dä vindstyrkan kan vara upp till och med 4 och med en signifikant väglaöjd pä upp till och med 0.5 m.

Bätarm inom varje kategori skall vara konstruerade och byggd: sä att de under beskrivna förhållanden bibehäller sin stabilitet och flytkraft och uppfyller andra tillämpliga väsentliga krav som anges i bilaga 1 samt sä att de är lättrnandvrerade.

ALLMÄNNA KRAV

Fritidsbätar och utrustning enligt bilaga 2 skall uppfylla de väsentliga kraven i den utsträckning dessa är tillämpliga.

Skrovidentilet

Varje bät skall vara märkt med en skmvidentitetsbemekning med uppgift om

— tillverkarens kod. —— tillverkningsland . — unikt serienummer. — tillverkningsär.

— Årsmodell.

De tillämpliga hannonisetade standarderna anger detaljerna för dessa krav. Tillverkarskylt

Varje bit skall bära en permanent anbringad skylt separat frän skrovidentitetsbeteckningen. med uppgift om

— tillverkarens nanm, — CE-märkning (se bilaga 4). — bätkategori enligt avsnitt i. —- n'llverkarens rekommenderade mimala last enligt avsnitt 3.6. — antal personer som tillverkaren rekommenderar under färd och för vilket bätert konsuuerals.

mums/s

Nr L 164/22 Europeiska gemenskapernas officiella tidning 30.634

2.3 Skydd mot fall överbord och allt att ller ta sig ombord

Beroende pä bätkategori skall varje här vara utformad för att minimera riskema for att falla bvemord och for att underlätta att äter ta sig ombord.

2.4 Synfält frän huvudsaklig styrplals

För motorbätar skall den huvudsakliga styrplatsen ge föraren god sikt nrnt om under normala användningsvillkor (hastighet och last).

2.5 Ägarens lrrstruktionsbok Varje här skall vara utnrstad med en instruktionsbok pä det eller de officiella sprak som bestäms av den medlemsstat i vilken bären saluförs i enlighet med fördraget. Denna instruktionsbok skall särskilt betona

brandrisken och risken för inträngande vatten och innehälla de uppgifter som anges i avsnitt 2.2, 3.6 och 4 liksom härens vikt i kg utan last.

3. KRAV PA lNTEGer'El' OCH SKROVSTYRKA

ll Skruvstyrka Valet och kombinationen av material och deras konstruktion skall säkerställa att bätcn är stark nog i alla avseenden. Särskild uppmärksamhet skall ägnas ät kategorin enligt avsnitt 1 och tillverkarens rekommenderade maximala last i enlighet med avsnitt 3.6.

3.2 Stabilitet och fribord

Bäten skall ha tillräcklig stabilitet och tillräckligt fribord med avseende pä dess kategori enligt avsnitt I och tillverkarens rekommenderade maximala last enligt avsnitt 1.6.

3.3 Reservdepiaeemeol och flytrnedel Bären skall vara byggd sä att den har erforderliga llytegenskaper för sin kategori enligt avsnitt 3.1 och tillverkarens rekommendende maximala last enligt avsnitt 3.6. Alla beboeliga blur med fler-a skrov skall vara sä konstnm-ade att de har tillräcklig flytkraft och häller sig flytande upp och ner i vattnet.

Bätar med en längd på under 6 ni skall ha fiyrmedel med hänsyn till kategori sä att de häller sig flytande om de vattenfylls.

3.4 Öppningar i skrov, däck och överbyggnad

Öppningar i skrov, drick och överbyggnad fär inte sätta ner härens skrovstyrka eller dess täthet när de är stängda.

Fönster. ventiler, dörrar och luckor skall motstä det vattentryck som det är troligt att de kan utsättas för. liksom de punktlaster som uppstär när personer glr pä däck.

Skrovgenoml'or—ingar under den vanenlinje som motsvarar tillverkarens rekommenderade maximala last enligt avsnitt 3.6 skall vara utnrstatle med avstängningsanordningar som skall vara lätt ätkomliga.

3.5 lnfrs'tngarrde vatten Varje här skall vara utformad så att risken för att den skall sjunka är minimal.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas ät

— sittbrunnar och andra brunnar som bör vara självdränerande eller utrustade för att pä anrut sätt hälla vanen borta ur härens innandome,

— ventilationsdppningar, — länsning med pump eller pä annat sätt.

3.6 Tillverkaren rekommenderade maximala last

Tillverkarens rekommenderade maximala last av bränsle. vatten. proviant. annan utrustning och personer (i kg) fbr vilken bären är utformad, enligt märkning pä rillverkarskylten. skall benämnas i enlighet med bätkategori (avsnitt i). stabilitet och fribord (avsnitt 3.2) samt reservdeplaeernent och flytmedel (avsnitt 3.3).

30.634

SHM/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L 164f23

3.7

3.8

3.9

5.l

S.Ll

5.l.2

S.LS

5.l.4

5.2

5.2.l

Förvaring av llvflottar Alla bätar r kategori A och B. och bätar i kategori C och D som är längre än sett meter. skall vara utrustade med plats for en eller flera livflottar som är stora nog att rymma det antal personer som bären är urfomrad att ta med enligt tillverkarens rekommendation. Fbrvan'ngsplaoen eller platserna skall vara lätt ätkomliga vid varje tidpunkt.

Utrymning

Alla beboeliga bdtar med flera skrov som är längre än 12 rn skall vara utrustade med fungerande utrymningsanotdningar om bären skulle hamna upp och ner i vattnet.

Alla beboeliga bätar skall vara utrustade tried fungerande utrymningsanordningar I händelse av brand. Anju-lng, förtöjning och bogsering

Alla bätar skall. tried hänsyn till sin kategori och sina egenskaper. var-a utrustade med Fasten eller andra anordningar som pä ett betryggande sätt kan ta upp de laster som uppstär vid ankring. förtöjning eller bogsering.

MANÖVEREGENSKAPER

Tillverkaren skall säkerställa att båtens manöveregenskaperär tillfredsställande i förhållande till den starkaste motor för vilken bdten är utformad och konstruerad. l fräga om alla marina motorer for lritidsbmk skall maximal motoreffekt anges i instruktionsboken i enlighet med den hannonisetade standarden. MONTERINGSFÖRFSKRXFI'ER

Motor och motorerna

Inontbordslnotor

Alla inombordsmotorer skall placeras i ett utrymme separat frän boendeuuymmen och itmalletas for att minimera risken för brand eller spridning av brand liksom risken för giftig rok. hetta. buller eller vibrationer i boendeutrynunen.

Mototdelar och tillbehör som kräver regelbunden tillsyn eller service skall vara lätt ätkomliga, isoleringen i motorrum skall vara av icke brännbart material.

Ventilation

Motorrununel skall vara ventiler-at. Alla luftoppningar skall säkras mot vaneninuingning i motorrummet.

Friliggande delar

Sävida inte motorn skyddas av en huv eller genom placering i eget utrymme skall friliggande rörliga eller heta delar av motorn som kan orsaka personskador avskärmas effektivt.

UIornbards/notor

Alla bätar med utombordsmotor skall ha en anordning som förhindrar start med ilagd växel utom

a) när motom åstadkommer en statisk dragkraft pä mindre än 500 newton.

b) när runtom är försedd med ett gasreglage som begränsar dragkraften till 500 newton när motorn startas. Brinslesyslun

Allrrtdnl

Utrustning och knallarioner för påfyllning. förvaring. ventilation och tankning av brände skall vara konstruerade och installerade sä att risken för brand och explosion minimeras.

SHM/S

Nr L 16404 Europeiska gemenskapernas officiella tidning 30.634 ___—___—

5.2.2 Brdrufmtnkar

Brlntleunkar. ledningar och slangar skall sams fast och vara skilda eller skyddade frln varje vlrtnekllh. Det mater'nl som tankarna lr tillverkade av och deras konstruktion skall vara anpassade till deras kapacitet och typen av brlnsle. Alla rankutrytnmen skall vara ventilerade.

Flytande bränsle med ert flampunkt under 55' C skall förvaras i tankar som inte utgör en del av skrovet och skall vara

a) isolerade frin motorrummet och från varje annan gnistkalla, b) skilda frin boendeuuymmen.

Hytande brlnsle med en flampunkt som är lika med eller over 55' C flr förvaras i tankar dlr skrovet utgör en del.

5.3 Eleldriskn systern

Elektriska systern skall vara utformade och installerade for att alkerstllla att båten fungerar korrekt urtder norrrtala forhlllanden och för att rninirniera risken för brand och elektriska som.

Alla grupper. utom motorns stankrets. som llt stram frln banerier skall skyddas mot överbelastning och kortslutning.

Ventilation skall förhindra att evenntell gas frln batterierrn kan ansamlas. Batterierna skall vara ordentligt fastsatta och skyddade från inträngande vatten.

5.4 Styrsystem 5.4.1 Allman!

Styrsystem skall vara utformat. konstnrerat och installerat for att ge överföring av styrknfler under förutsebara förhållanden.

5.4.2 Nödummning

Segelbåtar och båtar med en enkel irtombordsrnotor med filmtyn mderstyrsysrem skall vara utrustade med en noduuusming som gor det möjligt att styra baren med nedsatt hastighet.

5.5 Gasanlåggningar

Gasanlåggningar för hushållsbntk skall vara av den typ som tnvlnder gas i urringad form och vara konstruerade och insullerade för att undvika llekor och eaplosionsrisk och skall kunru dnretskontmllcns. Material och utrustning skall vara Iampliga for den adrskilda gas som anvands för att matata de pdklnningar och den miljö som de utsätts för till sjöss,

Varje anordning skall vara utrustad rrted err tarrdsakring som verkar på samtliga brännare. Varje gasförbntkande anordning rrtåste vara försedd med en separat ledning för tillförsel av gas. och varje anordning mlste ha en separat sungningsanordning. Tillracklig ventilation mdste finnas för att mmindr-a risker p.g.a. llckor och förbränningsprodukter.

Varje har med en fast installerad gasanliggning skall vara utrustad med ett särskilt utrymme för förvaring av gasbehlllare. Utrymmet skall vara skilt frln boendeurrymrnen. tillglngligt eralasr från utsidan och ventilerar till fria luften så att varje gasutsllpp försvinner över bord. Varje fast installerad gasanlaggning skall resas efter installationen.

5.6 Bnndskydd 5.6.1 Allmänt

Vid valet av utmatning som installeras och båtens utformning skall hansyn tas till risken för brand och dess spridning. Slrskild uppmarksamhet skall ägnas lt omgivningen namns öppna ligor. varrna platser eller nummer och hjalpmotorer. olja- och bransleoversvimning. oskyddade olje- och bransleledningar och undvikande av elektriska ledningar i närheten av varma rrutkindelar.

5.6.2 andskyddrulmxmirtg

Bitar skall vara utrustade med en Ilmplig brandskyddsutrustning anpamd till brandrisken. Bensint'notorrum skall skyddas genom en brandskyddsanordning som gör att motorrummet inte behöver öppnas i handelse av brand. Bärbara eldsllckare. om sådana monteras. skall finnas Ilrt ltkomliga och en skall vara placerad sa att den Im kan nås från båtens huvudstyrplars.

mums/s

30.694 Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L 164/25

5.1 Navigationsllus

Nlr navigationsljua installeras skall de vara i ovemnsstammelse antingen med bcslamrnclscmar l971 åts Colreg eller CEVNlabestamrnelserru.

5.8 Förebyggande av utslapp Barat skall vara konstruerade sa att oavsiktliga utslapp av förorenande ämnen (olja. bränsle osv.) förhindras. Bilar som ar utrustade med toalett skall ha antingen a) spillvataentank. eller

b) anordningar som gör att en spillvattenrank tillfälligt kan installeras nar baren anvands i områden där uuläpp av toalettavfall lr förbjudet.

Dlrutdver skall varje dppning i skrovet avsedd för toalettavfall vara försedd tried en ventil som kan stängas och förseglas.

BILAGA 2

UTRUSTNING

l. Gnistskyddad uuustrting för inombordsmotorer med backslag och inombotdstnotorer med drev. 2. Skydd mot att utombordsmotorer kan startas med en växel ilagd.

3. Rattar. stymtekanismer och styrkabclsarser.

4. Bransletankar och bransleslangar.

5. Prefabricerade luckor och fönster.

SHM/S

Nr L 164/26 Europeiska gemenskapernas officiella tidning 30.634

IIUGA ]

FÖRSÄKRAN FRÅN TILLVERKAREN ELLER HANS REPRISEN'l'ANT mon omm. ELLER DEN PERSON som ANSVARAR FÖR U'I'SLÄFPANDET PÅ MARKNADEN

(Artikel 4.2 och 4.3)

a) Den forsakran frln tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen som avses i artikel 4.1 (delvis färdigstallda hatar) skall innehålla följande uppgiften

— Tillverkarens namn och adress.

-— Namn och adress till tillverkarens representant i gemenskapen eller. i tillit-diga fall, den person som ansvarar för uullppandet pd nnrknaden.

— En beskrivning av den delvis fardigstallda biten. — En uppgift om att den delvis färdigstlllda bdten skall flrdigsullas av andra personer och att den uppfyller de vlsetrtliga krav som ir tillampliga pd detta konstruktionssradium.

b) Den försäkran frin tillverkaren. hans representant inorn gemenskapen eller den person som ansvarar för utslappartdet på marknaden som avses i artikel 4.3 (utmaning) skall innehllla följande uppginer'.

— Tillverkarens namn och adress.

— Namn och adress till tillverkarens representant inom gemenskapen eller. i tillämpliga fall. till den person som ansvarar för utsllppandet på marknaden.

— En beskrivning av utrustningen. — En uppgift om att uuusmingen uppfyller de tilllmpliga visentliga kraven.

BILAGA 4 CBMÄRKNING

CE-markning om överensstammelse skall bestå av initialerrta 'CE' med fllljande utformning:

FORUMS/26) 'I

Om märkningen förrninskas eller förstoras skall de ovan angivna proportionerna iakttas.

De olika komponenterna i CE-markningen skall ha ungefär samma vertikala dimension. som inne f'lr vara mindre in 5 mm.

Gli-märkningen skall ltfbljas av det anmllda organets identiftkationsnummer. om organet delar i produktion:- kontrollen. Iiksom de två sista siffrorna av det anal da CES—märkningen utförs,

394L0025IS

30.634 Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L mm

BIMGA S INTERN TILLVERKNINGSKONTROLL (modul A)

[. Tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen. som uppfyller de i punkt 2 fastställda skyldigheterna. försäkrar att de berörda produkterna uppfyller de krav i direktivet som gäller för dem. Tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen skall utföra CE-märkningen på var): produkt och upprätta en skrrftlig försäkran om överensstämmelse (se bilaga li).

2. ”Tillverkaren skall utarbeta den tekniska dokumentation som beskrivs i punkt 3 och han eller hans representant inom gemenskapen skall under minst ro år efter det att tillverkningen av produkten har upphört ltålla den tillgänglig för granskning av de behöriga nationella myndrghetema.

Om varken tillverkaren eller hans representant finns i gemenskapen skall skyldigheten att hålla den tekniska dokumentationen tillgänglig ävtla den person som släpper ut produkten på gemenskapens marknad.

]. Den tekniska dokumentationen skall göra det möjligt att bedöma produkternas Överensstimmelse mcd kraven i direktivet. Den skall tänka produkens konstruktion, tillverkning och funktion i den ntått det är av betydelse för sådan bedömning (se bilaga 13).

4. Tillverkaren eller hans representant skall behålla en kopia av försäkran om överensstämmelse tillsammans med den mkniska dokumentationen.

$. Tillverkaren skall vidta alla nödvändiga ttgårder for att säkerställa att tillverkningsprocessen tillgodoser de

tillverkade produkternas överensstämmelse med den tekniska dokumentation som avses i punkt 2 och med de tillämpliga kraven iditektivet.

BIMGA 6 [NTERN TILLVERKNINGSKONTROLL MED PROVNINGAR

(modul Aa, alternativ 1)

Denna modul består av modul A. enligt bilaga 5. samt följande ytterligare krav:

Pä en eller flera bdtar som representerar tillverkarens produktion skall en eller flera av följande provningar. en motsvarande beräkning eller kontroll utföras av tillverkaren eller lör dennes räkning:

— Provning av stabiliteten i enlighet med punkt 3.2 i de väsenuiga kraven.

-— Provning av flytkraflsegensltapema i enlighet med punkt 3.3 i de väsentliga kraven.

Bestämmelser som giller båda alternativen:

Dessa provningar. beräkningar eller kontroller skall utföras under ledning av ett anmält organ som väljs av tillverkaren. Under ledning av det anmälda organet skall tillverkaren anbringa organets idenLil'rkationsmtmmer på produkten under tillverkningsproeessen.

BMW/S

Nr L 164/28 Europeiska gemenskapemas officiella tidning 30.634

BIUGA7

EG—TYPKONTROLL

(modul B)

1. Ett anmält organ förvissar sig om och intygar att ett provexemplar som är repreznau'vt för den planerade produktionen uppfyller de bestämmelser i direktivet som är tillämpliga pä det.

2. Ansökan om EG-typkontroll skall ges in av tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen hos ett anmält organ som han väljer.

Ansökan skall omfatta

— tillverkarens namn och adress och. ont ansökan ges in av den som representerar honom, även dennes nanm och adress.

— en skriRlig försäkran om att samma ansökan inte har givits in hos nägot annat annult organ. — den tekniska dokumentation som beskrivs i punkt ].

Sökanden skall för det anmälda organet hälla tillgängligt ett proveaemplar som är representativt för den planerade tillverkningen. nedan kallat 'typ".

Det anmälda organet fär begära ytterligare proveitemplar om sä behövs för att utföra provningsprogrammet.

3. Den tekniska dokumentationen skall göra det möjligt att bedönn produktens överensstämmelse tried kraven i direktivet. Den skall. iden utsträckning som behövs för bedömningen. omfatta produktens konstruktion. tillverkning och funktion (se bilaga 8).

4. Det anmälda organet skall

4.1 granska den tekniska dokumentationen. förvisa sig om att typen lur tillverkats i överensstämmelse med den tekniska dokumentationen och identinera säväl de delar som harutforrnats i enlighet med relevanta bestämmelser i de standarder som avses i artikel 5. som de komponenter som är kortstnterade utan tillämpning av de relevanta bestämmelsen: i dessa standarder.

4.2 utföra eller täta utföra lämpliga undersökningar och nödvändiga provningar lör att kontrollera huruvida. ide fall dl de standarder som avses i artikel 5 inte har tillämpats. de lösningar som tillverkaren har använt uppfyller de väsentliga kraven i direktivet.

4.3 utföra eller lära utföra lämpliga undersökningaroch nödvändiga provningar för att kontrollen huruvida. när tillverkar-ert har valt att tillämpa relevanta standarder. dessa faktiskt har tillämpats.

4,4 enas med sökanden om pä vilken plats undersökningarna och de nödvändiga provningarru akall utföras.

5. När typen uppfyller bestämmelserna i direktivet skall det anndlda organet utfärda ett EG—typintyg till sökanden. Intyget skall inrrehälla namn och adress till tillverkaren. slutsatser frän undersökningen. villkoren för intyget: giltighet och nödvändiga uppgifter för klentil'rering av den godkända typen.

En förteckning över de relevanta delama i den tekniska dokumentationen skall fogas som bilaga till intyget oeh det anmälda organet skall behälla en kopia.

Om tillverkaren fär avslag pä sin ansökan om rypintyg skall det artrrtälda organet utförligt motivera avslaget.

6. Sökanden skall underrätta det anrrtälda organ som har den tekniska dokumentationen rörande EG-typiittyget om alla ändringar som görs avseende den godkända produkten och dessa skall godkänrua separat när sädana förändringar kan påverka överensstämmelsen med de väsentliga kraven eller de föreskrivna villkoren för produktens anvärtdning. Detta nya godkännande ges i form av ett tillägg till det ursprungliga EG-typinryget.

7. Varje anmält organ skall till övriga anmälda organ meddela relevanta uppgifter avseende EG-typinyg och de tillägg som har utfärdats eller äterkallats.

' En typ fär omfatta flera versioner av produkten. fört-tan att skillnaderna mellan varianterna inte päverkar akemeum'vän edt de övriga kraven rörande produktens presIaMa.

”QMS/S

30.6.94 Europeiska gemenskepenus officiella tidning Nr L l64f29 ___—__________—_-—————

8. De (ivriga arunllda organen lir begin kopior av EG-rypintygen eller tilläggen till dem. Bilagoma till inrygen skall std till övriga annulda organs förfogande.

9. Tillverkaren eller hans representant skall lillsammans med den tekniska dokumentationen rdrvan kopior av EG- lypintygen och deras till!" under minst ") lr efter det an tillverkningen av produkten har upphört.

Nlr varken tillverkaren eller harts representant finns i gemenskapen skall skyldigheten att hålla den tekniska dokumentationen rillglnglig Avila den person som släpper ut prudukten pl gemenskapens nurknad.

BIM GÅ 8

övmmssrÄm/tmss MED mm

(modul C)

l. Tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen slkerstaller och försäkrar att de berörda prudukrema Är i överensstlmrnelse med den ryp som beskrivs i EG—typinryget och att det uppfyller tillämpliga krav i direktivet. Tillverkaren skall utl'dr-a CEmlrkningen pr varje produkt och upprätta en skriftlig förslkran om överensstämmelse

(se bilaga rs).

2. Tillverkaren skall vidta alla nddvindiga Åtgärder för att se till att tillverkningsprocesssen säkerställer de tillverkade produkternas överensstämmelse med den typ som beskrivs i EG-typinxyget och med ullampliga krav i direktivet.

3. Tillverkaren eller hans representant skall behålla en kopia av försäkran om överensstämmelse under minst 10 år efter det att tillverkningen av produkten har upphört.

Nar varken tillverkaren eller hans representant ftnru i gemenskapen skall skyldigheten att hålla den tekniska dokumentationen tillgånglig lvila den person som släpper ut produkten på gemenskapens marknad (se bilaga ll).

SWM/S

Nr L 164/30 Europeiska gemenskapemu officiella tidning 30.634 ___—___—

BIUGA 9 KVALI'IT-TFSSÄKRING AV nttvertrotmc

(modul D)

I. Den tillverkare som uppfyller skyldigheterna i punkt 2 slkersdller och försäkrar att de berörda produkter-m lr i överensstämmelse med den typ som beskrivs i EG-typintygel och att de uppfyller tilllmpliga krav i direktivet. Tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen skall utföra CE-mårkningen pd varje produkt och upprltn en skriftlig mdkr—an om överensståmmelse (se bilaga 15). CE-rnårkningen skall ltfbljas av identifikationsmrmret pl det anmälda organ som år ansvarigt för den dvervakning som anges i ptrnkt |.

2. Tillverkaren skall tillämpa ett godkånt kvalitetssystem lör tillverkning. kontroll av flrdiga produkter och provning enligt punkt 3 och vara föremål för den övervakning som anges i punkt 4.

]. Kvalitetssystem

ll Tillverkaren skall ge in en ansökan om bedömning av sin kvalitetssystem hos ett annult organ som han våljer för de berörda produktema.

Ansökan skall omfatta

— alla relevanta uppgifter om den planerade pmduktkategorin,

— dokumentation av kvalitetsystemet.

— i förekommande fall den tekniska dokumentationen för den godkanda typen (se bilaga 8) och en kopia av EG- typintyget.

3.2 Kvalitetssysremet skall ukerstålla att produkterna dvetensstimrner med den typ som beskrivs i EG—rypinryget och med tillampliga krav i direktivet.

Alla de faktorer. krav och beståmrnelser som tillverkaren tagit haan till skall dokumenteras pd ett systematiskt och överskådligt sin i form av skriftliga riktlinjer. nrtiner och anvisningar. Dokumentationen bver kvalitetssystem skall tillåta en konsekvent tolkning av kvalitetsprograrn. planer. manualer och dokument.

Dokumentationen skall sarskilt omfatta en korrekt beskrivning av

_ kvalitetsmålen och strukturen på organisationen. ledningens ansvarsfordelning och befogenheter med avseende på produktkvalitet.

— de tekniker. processer och systematiska förfaranden som skall anvlndas vid tillverkning. kvalitetskonuoll och kvalitetssäkring.

— de undersökningar och provningar som kommer att utföras före. under och efer tillverkningen och med vilken frekvens.

— kvalitetsdokument.someaempelvisgranskningsrapporterochprovningsresultat.kalibreringsrearlut.rulogdrelser för den berörda personalens kvalifikationer m.m..

— de medel som används för övervakning av hur den åsyftade produktkvalireren uppnds och att kvalitetssystemet fungerar effektivt.

33 Det anmälda organet skall bedöma kvalitetssystemet för att kunna avgöra huruvida det uppfyller de krav som avses i punkt 3,2. Organct skall utgå ifrån överensstammelse med dessa krav i frlga om kvalitetssystem som tilllmpar relevanta harmoniserade standarder.

Bland bedömarrta skall minst en ha erfarenhet av bedömning av den berörda produkttekniken. Beddrrutmgsförflnndet skall omfatta en kontrollbesbk i tillverkarens anliggning.

Beslutet skall meddelas tillverkaren. Meddelandet skall innehålla slutsatserna från undersökningen och motiverat beslut om bedömningen.

3.4 Tillverkaren skall lta sig att fullgöra de skyldigheter som lr förenade med det godkända kvalitetssystemet och att vidmakthålla det sk att det förblir åndamålsenligt.

”IW/S

30.6.94 Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L 164/Sl

Tillverkaren eller hans representant skall hålla det anmälda organ som har godkänt kvalttetssystemet undenättat om eventuella planerade ändringar av kvaliteusystentet.

Det anmälda organet skall utvärdera de föreslagna ändringarna och avgöra huruvida det ändrade kvalitetssystemet fortfarande uppfyller de krav som avses i punkt 3.2 eller om en ny bedömning krävs.

Organet skall meddela tillverkaren sttt beslut. Meddelandet skall inttehälla slutsatserna frln granskningen och mottverat beslut om bedömntngen.

4. Övervaknlng på det anmälda organet: ansvar

4.l Syftet med övervakningen år att säkerställa att tillverkaren fullgör de skyldigheter som är förenade med det godkända kvalitetssystem".

4.1 'l'tllverkaren skall ge det anmälda organet tillträde till lokaler för tillverkning, kontroll. provning och lagring och ge det all nödvändig information. särskilt — dokumentation över kvalitetssystem-et.

- kvalitetsdokumenten. såsom granskningsrapporter och provningsresultat, kalthreringsresultat. redogorelse for den berörda personalens kvalifikationer m.m.

4.3 Det anmälda organet skall regelbundet utföra kontrollbuök för att säkerställa att tillverkaren vidmakthålla och tillämpar kvalitetssystemet och lämna en konuollrapport till tillverkaren.

4.4 Därutöver får det anmälda organet gora oanmälda kontmllbesök hos tillverkaren. Under sådana besök fär det anmälda organet vid behov utföra provningar eller låta utföra provningar som visar att kvalitetssystem! fungerar korrekt. Det anntälda organet skall lämna en besöka—apport om kontrollbesöket till tillverkaren samt en provningsrapport. om en provning har utförts.

$. Tillverkaren skall. under minst lO år efter det att tillverkningen av produkten har upphört. hälla följande tillgängligt för de nationella myndigheterna: —- Den dokumentation som avses i punkt ll anita stycket andra suecksatsen. — De ändringar som avses i punkt 3.4 andra stycket. — De beslut och rapporter från det anmälda organet som avses i punkt 3.4 sista stycket. punkt 4.3 och 4.4.

6. Varje annult organ skall ge övriga anmälda organ relevant infomtation om de godkännanden av kvalitetssystem som har utfärdats eller återkallats.

BMW/S

Nr L 164/32 Europeiska gemenskapernas offrciella tidning 30.634

IUGA 10

PRODUKTVERIFIKATION

(modul |")

l. I denna modul beskrivs det förfarande med vilket en tillverkare eller hans representant inom gemenskapen kontrollant och intygar att de produkter som omfattas av bestammelaerna i punkt 3 år i överenstämmelse med typen enligt beskrivningen i EG-typintyget och uppfyller tilllrrmliga krav i direktivet.

2. Tillverkaren skall vidta alla nödvändiga ltgarder för att se till att tillverkningsprocessen sakerstlller att produkterna överensstämmer med typen enligt beskrivningen i EG-typinryget och med tilllrrtpliga krav i direktivet. Tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen skall utfbra CE-mlrkningen pd varje produkt och upprätta en (brukt-an om ovetensstamrnelse (se bilaga IS).

]. Det anrnllda organet skall utföra lämpliga undersökningar och provningar for att kontrollen produktens överens- stanunelse med kraven i direktivet antingen genom urrdersllkning och provning av varje produkt enligt punkt 4 eller genom undersökning och provning av produkter pl ett autistiskt urval enligt pukt 5. enligt tillverkarens val.

Ja. Tillverkaren eller hans representant skall behålla en kopia av lbrslkran om överensstämmelse under minst 10 lr efter det att tillverkningen av produkten har upphört.

4. Verifrkatlon genom undersökning och provning av varje produkt

4.1 Varje produkt skall undersökas och provas individuellt pr lämpligt san enligt de relevanta standarder som avses i artikel 5 eller skall motsvarande provningar utför-as lör att verifiera produkternas överenstämmelse med typen enligt beskrivningen i EG-typintyget och med tilllmpliga krav i direktivet,

4.2 Det anmälda organet skall anbringa, eller uu anbringa. sitt identifikationsnuuuner pl varje godkind produkt och utfärda ett skriftligt intyg om överensstämmelse pl grundval av utförda provningar.

4.1 Tillverkaren eller hans representant skall på begår-art kunna visa upp det annulda organet: intyg om ovetenssurnrnelse.

5. Slalisl'sk verifikation

5.1 Tillverkaren skall förete sina produkter i enhetligt samrnartsana panier och vidta alla nodvlndiga ltgltder lör att se till att tillverkningsprocessen sakerstiller enhetlighet hos varje tillverkat parti produkter.

5,2 Samtliga produkter skall finns tillgängliga för verifikation i form av enhetligt sammansatta panier. Ett slumpmlssigt urval skall göras ut varje parti. Provenheterna skall undersöka: och provas individuellt pd llmpligt sin enligt de relevanta standarder som avses i anikel 5 eller skall motsvarande provningar utföras for att sakerstalla der-as överensstämmelse med tillämpliga krav i direktivet lor att fastställa hunrvida panier godkaruu eller urtderklnns.

5.3 Det statistiska lörfar—andet skall omfatta följande faktorer:

— Den statistiska metod som skall tillämpas. — Provtagningsplan och dess operationella karakteristika.

5.4 lfrlga om godkända panier skall det anmälda organet anbringa. eller lita anbringa. sin identifikationsnununer på varje produkt och utarbeta ett skriftligt intyg om ovetenssurnrnelse pa grundval av utförda prov. Varje produkt i panier flr släppas ut på rrnrknaden, med undantag av de provenherer som inte uppfyllde kraven pd Overenmmrnelse.

3941302518

30.634 Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L 164/33

Om partiet underkänns skall det anmälda organet eller den behöriga myndigheten vidta lämpliga äqärder för att förhindra att paniet släpps ut pä rnarkruden. i händelse att det ofta förekommer att partier underkäruis fär det anmälda organet tills vidare upphöra med statistisk verifikation.

Tillverkaren fir. på det anmälda organets ansvar. anbringa organets identil'ikationsnummer under tillverknings— processen.

5.5 Tillverkaren eller hans representant skall pä begäran kunna visa upp det anmälda organets intyg om överensstämmelse.

BIUGA II

VERIFIKATION AV ENSTAKA OBJEKT

(modul G)

1. ] denm modul beskrivs förfarandet när tillverkaren säkerställer och försäkrar att den berörda produkten. för vilken det i punkt 2 nämnda intyget har utnrtlats. överensstämmer med tillämpliga krav i direktivet. Tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen skall irtlöia CE-nrärknirigen pd produkten och upprätta en försäkran om Memanelse (se bilaga IS).

1. Det anmälda organet skall undersöka den enskilda produkten och utföra lämpliga provningar enligt de tillämpliga standarder aom anges i artikel 5 eller motsvarande provningar för att säkerställa att produkten överensstämmer tried tillämpliga krav i direktivet.

Det anrnnda organet skall anbringa. eller läta anbringa. sitt 'identilikationsnummer på den godkända produkten och utnrtla ett intyg om bverensstämtnelse pä gnrndval av utförda prov.

]. Syftet med den tekniska dokumentationen är att möjliggöra bedömning av överensstämmelse med direktivets krav samt att roma produktens konstruktion. tillverkning och funktion,

”QMS/S

Nr L 164/34 Europeiska gemenskapernas officiella tidning 30130

BMGÅ 12

ruusrr'wotc xvatrmsfuutmc

(modul ")

l . [denna triodul beskrivs förfarandet närden tillverkare som uppfyller förpliktelserna i punkt 2 säkerställer och försäkrar att de berörde produkterna uppfyller tillämpliga krav i direktivet. Tillverkaren eller hans representant inom gemen- skapen skall utföra CE-rnärkningen pd varje produkt och upprlna en skriftlig försäkran om överensstämmelse (se bilaga lS). CE-märkningen skall ädöljas av identifikationsnurnret pl det anmälda organ som ansvarar för den övervakning som anges i punkt 4.

2. Tillverkaren skall anvlnda ett godkänt kvalitetssystem för konstruktion, tillverkning samt kontroll av den flrdiga produkten och provning enligt punkt 3 och skall vara föremäl för den övervakning som avses i punkt 4.

]. Kvalitetssysteln 3.1 Tillverkaren skall ge in en ansökan om utvärdering av sitt kvalitetssystem hos ett anmält organ.

Ansökan skall omfatta

_- sarntliga relevanta uppgifter för den planerade produktkategorin. — kvalitetssystemets dokumentation.

3.2 Kvalitetssysiemet skall säkerställa att produkterna överenstämmer med tillämpliga krav idirektivet.

Alla de faktorer. krav och bestämmelser som tillverkaren lur tagit ldrisyn till skall dokumenteras pl ett systematiskt och äskädligt sin i form av skriftliga riktlinjer. rutiner beh anvisningar. Denna dokumentation av kvaliteLasystemet skall säkerställa en enhetlig tolkning av program. planer. rtunualer och register.

Dokumentationen skall framför allt innehälla en fullgod heskrivnirg av

— kvalitetsmälen och sttuknrren pä organisationen. ledningens ansvarsmtdelning och befogenheter tried avseende pä konstruktioru- och produktkvaliteten. — de tekniska specifikationer rörande konstruktion. inbegripet stardarder. som komrrier att tillämpas och. när de standarder som avses i artikel 5 inte kommer att tillämpas till fullo. de medel som kommer att användas för att säkerställa att de tillämpliga väsentliga kraven i direktivet kommer att uppfyllas.

-— de tekniker. processer och systematiska förfaranden för konstniktionskontroll och konstruktionsverif'iltation som kommer att användas vid konstruktionen av produkter inom den berörda ptoduktkategorin.

— de motsvarande tekniker, processer och systematiska förfaranden för tillverkning. kvalitetskontroll och kvalitetssäkring som därvid kommer att användas.

— tle undersökningar och provningar som kommer att utföras före. under och eller tillverkningen och med vilken frekvens.

— kvalitetsdolrurnenten, som exempelvis granskningsrapponer och provningsresultat. kalibreringsresultat. redogörelser för den berörda personalens kvalifikationer m.m.. — de medel som används för övervakning av hur den kravda produktkvaliteten uppnäs och att kvalitetssystenret fungerar effektivt. '

13 Det anmälda organet skall bedöma kvalitetssystemet för att avgöra om det uppfyller de krav som avses i punkt 3.2. Det skall utgl ifran överensstämmelse med dessa krav i fraga orn kvalitetssystem som tillämpar den relevanta harmoniserade starktarden (EN 29001).

Bland bedömma skall minst en ha erfarenhet av bedömning av den berörda produkttekniken. Bedörrutingssförfarandet skall omfatta en kontrollbesök i tillverkarens anläggning.

Beslutet skall meddelas tillverkaren. Meddelandet skall innehälla slutatserrn frln undersökningen och motiverat beslut om bedömningen.

394L0025/S

30.634 Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L 164/35

3.4 Tillverkaren skall äta sig att fullgöra de skyldigheter som är förenade med det godkända kvalitetssystemet och att vidmakthälla det så att det förblir äraiamälsenligt.

Tillverkaren eller hans representant skall hälla det anmälda organ som har godkänt kvaliteLssystemer underrättat om eventuella planerade ändringar av kvalitetssystemet.

Det anmälda organet skall utvärdera de mreslagna ändringarna och avgöra huruvida det ändrade kvalitetssysternet fortfarande uppfyller de krav som avses i punkt 3.2 eller om en ny bedömning krivs.

Organet skall meddela tillverkaren till beslut. Meddelandet skall tnnehälla slutsatserna lrän granskningen och motiverat beslut om bedömningen.

4. [EG-övervakning på ett anmält organ ansvar

4.1 Syftet med övervakningen är att säkerställa att tillverkaren uppfyller de krav som uppnår som en följd av del godkända kvalitetssystemet.

4.2 Tillverkaren skall för kontroll ge det anmälda organet tillträde till lokaler för konstruktion, tillverkning. kontroll, provning och lagring och skall vitare tillhandahalla all nödvändig information. särskilt

— dokumentation över kvalitetssysarnet, — de dokument som löntrsätts i kvalitetssystemets konstruktionsdel. säsom resulratav analyser. beräkningar, prover ere. —- de dokument som lbrursäns i kvalitetssystemets tillverkningsdel. säsom granskningsrapponer och provnings- resultat. kalibreringsrearltar. redogörelser fbr berörd personals kvalifikationer m.m.

4.3 Det anmälda organet skall regelbundet utföra konuollbesok lör att säkerställa att tillverkaren vidmakthäller och tillämpar kvalitetssystemet och lämna en kontrollrapport till tillverkaren.

4.4 Dänrtbver fär det anmälda organet göra oanrnälda kontrollbesok hos tillverkaren. Under sädana besok fär det anmälda organet vid behov utföra provningar eller Iäta utföra pmvnrngar som visar att kvalitetssysterrvet fungerar korrekt. Det anmälda organet skall lämna en rappon om kontrollbesöket till tillverkaren samt en provnrngsrappon. om en provning har utförts.

$. Tillverkaren skall. under minst 10 är efter det att tillverkningen av pmdukten har upphört. hälla löljande tillgängligt för de nationella myndigheterna: — Den dokumentation som avses i punkt ll andra stycket andra streeksatsen. -— De ändringar som avses i punkt 14 andra stycket. — De beslut och rapporter från det anmälda organet som avses i punkt 3.4 sista stycket. punkt 4.3 och 4.4.

6. Varje anmält organ skall ge ovriga anmälda organ relevant information om de godkännanden av kvalitetssystem som har utfärdats eller äterkallats.

394L001$I$

Nr L l64/36 Europeiska gemerukapernas olliciella tidning 30.6.94

”LIGA IJ

DEN ”fl-Im DOKUMENTATION SOM TILLVERKARE MÅNDAHÅLLER

Den tekniska dokumentation som avses i bilaga 5. 7. 8, 9 och ll skall innehälla alla relevanta uppgifter och medel som tillverkaren använder för att slkerställa att utrustningen eller bären uppfyller de väsentliga krav som gäller för dem,

Den tekniska dokumentationen skall göra det möjligt att rums produktens konstruktion. tillverkning och funktion och möjliggön bedömning av överensstänu'nelsen med kraven i detta direktiv.

Dokumentationen skall sä längt detta är tillämpligt för bedömningen omfatta följande:

— En allmän beskrivning av typen. — Konstruktions- och tillverkningsritningar och skisser av utrustning. delmoniage, kretsr osv.

— De beskrivningar och förklaringar som är nödvändiga lör att förstä ovan nämnda ritningar och skisser och produktens funktion. '

— En förteckning över de standarder som avses i artikel 5 och som tillämpas helt eller delvis och en beskrivning av de lösningar som valts för att uppfylla de väsentliga kraven rdr de standarder som avses i artikel 5 inte har tilllmpats.

-- Resultatet av konstruktionsberäkningar. utförda undersökningar osv.

— Provningsrapporter eller beräkningar av stabiliteten enligt punkt. 3.2 ide väsentliga kraven och av reservdeplacement och llytmedel enligt punkt 3.3 ide väsentliga kraven.

394L0075/s

30.6.94 Europeiska gemenskapemas officiella tidning Nr L 16457

BIUGA ll

DE MINIMIKRITERIER som mammammt SKALL BEAKTA NÄR DE UTSER ANMÄLDA ORGAN

I. Det organ, dess chef och den personal som ansvarar för utförandet av veril'ikalioner får inte vara komtmktören, tillverkaren. leverantör eller montör av de bäiar eller den utrustning som de inspekterar och inte heller rcprescnlanl för någon av dessa. De får inte delta direkt eller som representant i utformningen. konstruktionen, saluför-andel eller underhållet av nårrutda produkter. Detta utesluler inte möjligheten av ett utbyte av teknisk inlomtalion mellan tillverkaren och organet.

1. Organetoch dess personal skall utföra verilikationerna tried största yrkesmässiga integritet och tekniska kompetens och vara fria från alla påtryckningar och påverkan. särskilt av ekonomisk lulur. som skulle kunru påverka deras omdöme eller resultatet av veril'ikationema. särskilt frän personer eller grupper av personer som har ett intresse l resultatet av

verifikationema.

3. Organet skall till sitt förfogande ha nödvändig personal och de medel som behövs för att korrekt kunna utföra de adminisuativa och tekniska uppgifter som hänger samman med veril'ikalionerna. Det skall ocksä ha tillgång till den utrustning som behövs för särskild kontroll.

4. Personal som ansvarar för kontroller skall ha -— god teknisk yrkesutbildning, _. mtncklig kunskap om kraven för de kontroller de utför och tillräcklig praktisk erfarenhet av sädana kontroller, — förmåga att upprätta intyg. protokoll och rapponer för att äterge resultatet av kontroller-iu.

5. Den peisonal som utför kontroller skall vara opanisk. Deras Ion fär inte vara beroende av antalet provningar som utförs eller resultatet av sådana provningar.

6. Organet skall vara ansvarsförsäkrat såvida inte staten påtar sig ansvaret enligt nationell lagstiftning eller kontrollerna utförs direkt av medlemsstatema.

7. Organets personal är bunden av tystnadsplikt som omfattar allt de nr veta vid utförandet av sina utgifter (utom gentemot de behöriga administrativa myndigheterna iden medlemsstat där verksamheten utförs) enligt dena direkuv eller de nationella bestämmelser varigenom direktivet år i kraft.

JHWH/S

Nr L 164/38 Europeiska gemenskapernas officiella tidning 30.634

maca ts SKRIFl'LlC FÖRSÄKRAN om övmnssrimtsz

I. Den skriftliga försäkran om bverensstlnlnelse med bestämmelserna idireku'vel skall alltid åtfölja — fritidsbåten och förvaras i ägarens inmukrionsbok (bilaga l. punkt 2.5). — den utrustning som avses i bilaga 2. 2. Den skriftliga försäkran om överensstämmelse skall omfatta följaraie': — Namn och adress till tillverkaren eller hans representant inom genremkapen'. —— En beskrivning av hären * eller utmsrningen '.

— Hänvisningar till de relevanta harrmniserade narrdarder som anvlnts eller hänvisniqartill de weeil'rkationeratligt vilka överensstänunelsen försäkras.

— Om dena är tillämpligt. en hänvisning till det EG-rypinryg som har utfärdat: av en anmklt organ. —- Om det år tillämpligt, namn och ldrts till det anmälda organet.

—- ldentiteten pä den person som lr henryndigad att underteckna lor tillverkarens täkn'ng eller för hans repremnt inom gemenskapen.

' ua. upprätta! pa der/de språk som avses i pmm 2.5 ibihga r. ' Företagets namn och rullaändiga ndress. Repmaamen skall ockn ange tillverkarnas liste-tagar— nen ndra. ' Beskrivning av produkten, märke. typ oda. itianliga fall. serienummer.

Försäkrings Förbundet

Svertges Forsakringslorbu nd

BILAGA 10 Kungsgatan 6 Box ldj6 I I I 84 Stockholm 1996-034 8 Tel 08-783 7: 50 Fax 03-72] 03 08

Org nr 5562!) *» 586!)

Torkel Sölve Kommunikationsdepartemenret Box 949 461 29 Trollhättan

Fritidsbåtsregister m. m.

Åberopande vårt åtagande vid sammanträdet i996—011'23 på Stöldskyddsföreningen att om möjligt ta fram en del statistik från försäkringsbranschen rörande skador, ber vi nu att få överlämna bifogade sammanställning grundad på det material de fem bolagen lämnat till oss. Emellertid vill vi reservera oss för att bolagen kan ha använt sig av litet olika begrepp. Detta torde dock inte lägga hinder för att få en övergripande bild av försäkringsbeståndet hos de tillfrågade bolagen och antalet person- och sakskador.

Vi hoppas att materialet skall kunna utnyttjas på lämpligt sätt. Behövs ytter— ligare uppgifter skall vi försöka hjälpa till med detta.

Med vänlig hälsning

Anders Beskow Jan Grammar

Bilaga.

Försäkrings Förbundet

1996-03-18

Sammanställning över skadeantal beträffande motorbåtar och segelbåtar

Bolag A: totalt antal fritidsbåtar försäkrade 21.000. Under de senaste sju åren har i princip inga personskador inträffat. Under 1995 anmäldes 410 sjöskador (ej kasko)

Bolag B: totalt antal fritidsbåtar försäkrade 41.000. Under de senaste fem åren har sammanlagt två personskador inträffat. Antalet sakskador (i de flesta fall kappseglingsskador) på segelbåtar under denna period uppgår till 99 och på övriga typer av båtar till 37.

Bolag C: totalt antal fritidsbåtar försäkrade 47.000. Under de senaste fem åren har sammanlagt 17 personskador inträffat (av dessa rör sex segelbåt- ar). Antalet sakskador på segelbåtar under denna period uppgår till 185 och på övriga typer av båtar till 157.

Bolag D: totalt antal fritidsbåtar försäkrade 60.000. Under de senaste fem åren har inga personskador inträffat. Antalet sakskador med anknytning till segelbåtar under denna period uppgår till 607 varav 184 rör tävling och 334 rör förtöjningsskador. Sakskador för övriga typer av båtar uppgår till 164 varav 69 rör förtöjningsskador.

Bolag E : totalt antal fritidsbåtar försäkrade 51.000. Under de senaste fem åren har sammanlagt 15 personskador inträffat. Antalet sakskador uppgår till 230. Förtöjningsskadorna uppgår till 848 och lättare skador i samband med sammanstötningar till 619.

Summa för bolagen A - E : totalt antal fritidsbåtar försäkrade 220.000. Under de senaste fem åren har sammanlagt 34 personskador inträffat. Det totala antalet sakskador oavsett kategori uppgår till 3.356.

Försäkrings Förbundet

Sveriges 1996-08-28 Forsakrmg—lmbund Kungsgulun 6 Box [4,16 I I I 84 .Ylutkbolm Tel (lå-78,1 7/ 50

hur 08-723 03 08 Org ur i ”1107-5860

Torkel Sölve Kommunikationsdepartementet Box 949 461 29 Trollhättan

Kompletterande underlag

Åberopande tel. samtal, senast 96— 08-07, om vissa kompletteringar till förbundets skrivelse 96- 03— 18 överlämnas bifogade sammanställning av uppgifter inhämtade från berörda försäkringsbolag.

Med vä 'gälsnin % g vl— A"” ”"*1 4—1. ,

Ian Granmal (tel.nr. 08-783 70 06)

Bilaga

Försäkrings Förbundet

Bilaga till Skl'lVOlSU (Ku-0828

Båtskador (antal) — ansvar, åren 1991-1995

% 201 MLB 136 M 359 M 368 M 245

Sammanlagt 1.309

Försäkrings Förbundet

Sveriges Försaknngsforbund

Kungsgatan 6

1996—10-09 Box 1436 ”184 Slochbolm Tz! 017-733 7: 50 Torkel Sölve nu 08- 723 03 08 Kommunikationsdepartementet 0'3 "' ”907586” Box 949

461 29 Trollhättan

Kompletterande underlag (jfr våra skr 96—03-18 och 96-08-28)

Åberopande dagens telefonsamtal överlämnas nedanstående uppgifter. Över båtförsäkringen lämnas i princip endast ersättning för personskador som båtens förare eller ägare vållar tredjeman. För egna personskador lämnas ingen ersättning.

Enligt uppgift från berörda försäkringsbolag är skador som har samband med förande av båt mycket lågfrekventa (försvinnande litet antal). Skador i samband med "i- och urhoppning" från båt är något mer vanliga.

Vid manuella genomgångar hos de berörda fem försäkringsbolagen visar det sig att sammanlagt c:a 15 personskador (tredjemansskador) inträffat under perioden 1991 - 1995. Såvitt vi kunnat förstå har ingen av dessa skador förorsakat något dödsfall. Under motsvarande tidsperiod har den sammanlagda kostnadsersättningen för det nämnda antalet skador uppgått till c:a 1,5 milj kronor.

Enligt de berörda försäkringsbolagens uppfattning torde behovet av en obligatorisk ansvarsförsäkring, baserad på frekvens eller kostnader, inte förefalla motiverad.

”in . .- |..x*| . --_||. 'n'-i:.lfl-quu'v'wmn-v- ...... . .»1

.: guida-männa 'vl' 'k-ud-l-NJ'I'TI'

Datum

1995-01-16 BILAGA 11

En datum Er beteckning

Avgiflsenhelen 1994—12—15 M94/702/7

Miljö- och naturresurs— departementet

103 33 STOCKHOLM

Yttrande över förslag till avgifter enligt betänkandet (SOU 1994:16) Skoterköming på jordbruks- och skogsmark - kartläggning och åtgärdsförslag

Yttrandet belyser utredningens förslag om en årlig avgift för terräng- skotrar (kap. 9.6 och 10.7). Med en årlig avgift om 200 kronor per skoter beräknas de årliga intäkterna till ca 30 miljoner kronor. Intäkterna skall främst finansiera planering, anläggande och underhåll av snöskoterleder. Ansvaret och genomförandet av denna verksamhet ligger på skoterklubbar eller liknande organisationer.

Förutsättningarna för att det skall röra sig om en avgift i statsränslig bemärkelse är tre - att varan eller tjänsten produceras av en statlig myndighet, att motprestationsbegreppet är uppfyllt samt att det finns fast- ställt ett ekonomiskt mål för verksamheten. Sådana avgifter omfattas av avgiftsförordningens (1992:19l) regelverk.

I 3 & avgiftsförordningen regleras att det rör sig om statlig myndighets- verksamhet. I förevarande fall skall den huvudsakliga verksamheten bedrivas av de enskilda skoterklubbarna. Detta förhållande innebär att den första förutsättningen inte är uppfylld. Avgiften kan inte betraktas som en avgift i statsråttslig bemärkelse.

Vad gäller den andra förutsättningen, motprestationsbegreppet, kan följan— de kommentarer göras.

Distinktionen mellan avgifter och skatter, särskilt specialdestinerade punktskatter, är i viss utsträckning oklar. I förarbetena och propositionen till regeringsformen sägs att det är fråga om en avgift endast när en direkt motprestation utgår. I råttstillåmpningen har emellertid avgiftsbegreppet fått en bredare tillämpning. Det finns situationer där sambandet mellan prestation och avgift är svagt men där statsmakterna ändå ansett att det är fråga om avgifter. Vid & ex avgiftsfinansierad tillsyns- och kontroll-

2

verksamhet finns inte alltid något direkt samband. ] dessa fall har det varit avgörande huruvida det finns ett samband mellan verksamheten och en identifierbar och avgränsad målgrupp. Det förekommer dock avvikelser från denna princip. Lagrådet har yttrat sig över tillsynsavgifter enligt lag om genetiskt modifierade organismer (prop. 1993/94: 198) och därvid kommit fram till att en tillsynsavgift inte får tas ut generellt för företag som bedriver sådan verksamhet som avses i lagen.

I förevarande fall finns inte något samband mellan kollektivet skoterägare och någon statligt bedriven verksamhet, vilken innebär att inte heller den andra förutsättningen är uppfylld.

Beträffande den tredje förutsättningen ekonomiskt mål, kan bara kort konstateras att något sådant mål i avgiftsförordningcns bemärkelse inte går att ställa upp.

Sammanfattningsvis finner RRV att den föreslagna skoteravgiften inte kan betraktas som en avgift i avgiftsförordru'ngens bemärkelse.

Barbro Lindby Ragsten Lasse Henricson

REMISS l ?. EE RlKSREVISIONSVERKEl' Damm man, ( ) V Avdelningen för Ekonomi och Resultatstyrning 1995.02_03 22.95.0039

En datum Er beteckning Avgtftseuheleu 1995-01409 95/83 MB

Jordbruksdepartementet 103 33 STOCKHOLM

Generaldirektören Per Wramners rapport om allmän l'tskevårdsavgift

Enligt regeringsbeslut den 10 november 1994 bör en allmän fiskevårdsavgift införas från den 1 januari 1996 under förutsättning att det går att garantera en effektiv kontroll och administration. Utredaren har bl a haft som uppgift att se till att detta villkor år uppfyll

Avgift eller skatt?

En ovillkorlig förutsättning för att det skall röra sig om en avgift i avgiftsförordningens (19921191) bemärkelse är att varan eller tjänsten produceras av en statlig myndighet I förevarande fall skall den huvudsakliga verksamheten bedrivas av olika fiskeområdesföreningar och intresseorganisationer på fiskets område. Detta innebar att fiskevårdsavgiften inte omfattas av avgiftsförordningens regelverk,

Distinktionen mellan avgifter och skatter. särskilt specialdestinerade punktskatter, är ej helt självklar. I förevarande fall kan det inte uteslutas att det är fråga om en punktskatt dvs riksdagens beslut lcrävs både när det gäller att införa fiskevårdsavgiften och bestämma storleken på avgiften.

Förvaltningen och uppbörden av avgiftsmedlen

Av direktiven till uppdraget framgår att en fiskexa rdsavgift bör införas under förutsättning att ett system kan introduceras som garanterar en effektiv administration och kontroll.

Om statsmakterna beslutar att införa en fiskevårdsavgift bör avgiftsmedlen betalas till statsverkets checkräkning l Riksbanken och redovisas under en inkomsttitel på statsbudgeten. Eventuella ränteintäkter tillfaller då statskassan. Fiskeriverkets kostnader för administrationen av systemet bör i ett sådant fall finansieras över statsbudgeten.

RRV anser att rapporten inte tillräckligt belyser konselwenserna av de olika alternativ som ges vad gäller hanteringen av Uppbörden.

Kontrollen av efterlevnaden

Tillgången på fiskevatten kan liknas vid en kollektiv vara i den meningen att varan kan konsumeras av flera konsumenter samtidigt utan att någons konsumtion minskar möjligheten för andras konsumtion. Den optimala volymen av en kollektiv vara erhålls där summan av konsumenternas värderingar av ett marginellt tillskott sammanfaller med marginalkostnaden. Problemet med att i praktiken åstadkomma en sådan volym år att den verkliga betalningsviljan kan visa sig svår att bestämma.

Fiskeriverket har med SCBs hjälp genomfört en studie Fritidsfiske »90 för att kartlägga allmänhetens intresse för fritidsfiske och en allmän fiskevårdsavgift. Det positiva utfallet beträffande en allmän fiskevårdsavgift som blev resultatet av undersökningen bör emellertid tolkas med en viss försiktighet. Den enskilde konsumenten kan mycket väl ha uppgivit ett överdrivet positiv inställning i förhållande till hans verkliga värderingar. Mot bakgrund av den redan i dagsläget bristfälliga fisketillsynen, och att risken för upptäckt vid fiske utan att ha erlagt avgift är minimal, torde ett införande av en fiskevårdsavgift sannolikt ge upphov till ett omfattande "free-rider" problem.

Utredaren pekar också på behovet av en avsevärt—förbättrad fisketillsyn för att det föreslagna systemet skall fungera. utan att redovisa konkreta förslag till hur en sådan tillsyn skall utformas.

Mot bakgrund bl a av de kontrollsvårigheter som en obligatorisk fiskevårdsavgift medför anser RRV att det villkor som regeringen ställt upp för att införa denna avgift inte är uppfyllt.

Ett alternativ som inte kräver ett lika omfattande statligt engagemang är att försöka utnyttja den betalningsvilja som på olika sätt har kommit fram. Det kan således finnas skäl för att undersöka hur ett frivilligt avgiftssystem skulle kunna utformas.

Beslut i detta ärende har fattats av revisionsdirektören Barbro Lindby Ragsten i närvaro av byrådirektörema Per Högberg och Mikael Bergman, den sistnämnde föredragande.

[%?-»wa (3532 %; Z iii/wti flå/am

Barbro Lindby Ragst; Mikael Bergman/

Intäkterna genom avgifter bor darfor redovtsas over en ny inkomsttitel i statsbudgeten. Medel fors llll sjöfartsverket for läckande av verkets kost- nader samt de avtalade kostnaderna vtd TSV.

Efter samråd med chefen för finansdepartementet föreslårjag vidare att sjöfartsverket tillåts disponera en rorlig kredit av l2 milj. kr. i riksgäldsa kontoret under en tvåårsperiod for de resursbehov som uppkommer i ett inledningsskede av registreringen. Dcn rörliga krediten bör vara tillgänglig redan under budgetåret l987/88. Somjag redovisat torde avgifter för regis- treringen börja flyta in under första tertialel är l988. Kostnaderna för uppbyggnaden av registret kommer därför inledningsvis och under budget- året l987/88 i stor utsträckning att finansieras med hjälp av den rörliga kredit sjöfartsverket föreslås disponera. Först under kalenderåret 1989 lorde mer exakt kunskap föreligga om registreringens omfattning samt intäkterna och kostnaderna.

Länsstyrelsernas kostnader för registreringen föreslår jag efter samråd med chefen för civildeparfementet bli täckta genom ordinarie anslag över statsbudgeten. Länsstyrelsernas löpande kostnader sedan registret efter en uppbyggnadsperiod är i drift får prövas årligen och redovisas till sjöfarts- verket. Såväl kostnaderna för registeruppbyggnad som de årliga löpande resursbehoven skall finansieras genom medel redovisade under den före- slagna inkomsttiteln på statsbudgeten.

Med den föreslagna ordningen blir det möjligt att fortlöpande för varje budgetår bestämma vilka kostnader som belastar registreringen av fritids— båtar. På detta sätt kan en korrekt avpassad avgift tas ut av ägarna till de registrerade fritidsbåtama.

3.3 Följdändringar i annan lagstiftning

Den föreslagna nya lagen om fritidsbåtsregister medför följdändringar i sjölagen (189lz35 S. I), lagen (|9791377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. samt lagen (l98ör37l) om Hyllning av fartyg i allmän hamn.

Följdändringarna behandlas i specialmotiveringen. se avsnitt 5.2, 5.3 och 5.4.

4 Upprättade lagförslag

På grund av det anförda har inom jordbruksdcpartementet upprättats för- slag till .

l. lag om fritidsbåtsregister.

2. lag om ändring i sjölagen (l89l . 35 >. I).

3. lag om ändring i lagen (l9791377) om registrering av båtar för yrkes— mässig sjöfart m. m.,

4. lag om ändring i lagen ( I9Xö: 37 |) om flyttning av furtygi allmän hamn. Förslagen under 2 och _l hilr upptzitttits ] samråd med chefen förjustitie— departementet och förslaget under 4 i samråd med chefen för kommunika- tionsdcpartementct.

BILAGA 12

Prop. l986/87: lZl

5 Specialmotivering

5.l Förslaget till lag om fritidsbåtsregister

Den nya lagen bygger på TSV:s förslag till en lag om registrering av båtar. I enlighet med TSst förslag skall således båtar som drivs med segel eller motor och vars skrov har en största langd av minst 5 meter registreras. Enligt TSVis förslag skall dessutom båtar som drivs med en motor vars effekt överstiger l3 kilowatt registreras. En motsvarande bestammelse återfinns i den nya fritidsbåtsregisterlagen. Motoreffektcn har dock be- stämts till minst l0 kilowatt. l enlighet med TSst förslag skall registre— ringsplikten inträda då båten första gången sjösätts.

En avgörande skillnad i förhållande till TSV:s förslag är att fritidsbåtsre- gistret inte skall omfatta båtar för yrkesmässig sjöfart. De flesta olikheter mellan lagförslagen sammanhänger med detta förhållande.

Liksom hittills skall båtar som används för yrkesmässig sjöfart registre- ras i det båtregister som förs enligt lagen (19791377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfan m.m. Båtar som inte är registreringspliktiga enligt den lagen skall, om övriga förutsättningar är uppfyllda, registreras i fritidsbåtsregistret. Genom denna gränsdragning kommer i princip endast fritidsbåtar att registreras i det nya registret. Den nya lagen berör inte skeppsregistreringen. Ett skepp som används för fritidsändamål skall såle- des även i framtiden vara registrerat i skeppsregistret.

För att undvika förväxling mellan de båda båtregistren har det nya registret fått benämningen "fritidsbåtsregister”. Namnet är naturligt med tanke på att i stort sett endast fritidsbåtar skall ingå i registret.

Enligt TSV:s förslag skall registreringsplikten inte gälla båtar som till hälften eller mer ägs av utländska fysiska personer som är bosatta utom- lands eller av utländska juridiska personer. I mitt förslag har lagens til- ' lämpningsområde vad gäller ägarens nationalitet bestämts på ett annat sätt.

Avsikten är att med registreringsplikt nå de båtar som huvudsakligen används inom svenskt territorialvatten. Enligt lagen skall denna målsätt- ning uppnås genom att man låter registreringsplikten bero på var båten vanligen förvaras. Enligt lagen skall samtliga svenska fritidsbåtar som vanligen är förlagda i Sverige registreras i fritidsbåtsregistret. Svenska ägares hemvist saknar således betydelse för registreringsplikten. När det gäller utländska båtar gäller registreringsplikt om båten vanligen förvaras i Sverige och dess ägare är bosatt i Sverige, Med ägare avses härvid ägare av en eller flera andelar i båten. Lagen omfattar både båtar som ligger i hamnar och båtar som förvaras på land.

I motsats till TSV:s förslag innehåller den nya lagen en bestämmelse om rätt till registrering av båtar som | och for sig inte ar registreringspliktiga. Bestämmelsen har utformats efter monster av lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.

På förslag av lagrådet har jag låtit 3. 7 och 22 && i det remitterade lagförslaget utgå, Paragrafnumreringen l specialniotiveringen blir därför en annan än i det remitterade förslaget.

Prop. l986/87: l2l

I samband med att jag behandlar I l. (. *) IB. lh I7 och ll) % enligt Prop. 1986/87: lZl piopusitioncns paragrafnumrering och t)»ut):;lIngllt'xltltlllllL'lNL'l nu kommer jag att gå in på Iagrådelt synpunkter [)(lIll/IIt/H'ÅIIH/lt'lll i ttiaiide berörs | anslutning till I och 3 M. De undringar I (lL'l remitterade [inslaget som datatnspektionens och lagrådets yttiandcn lt>|.i|t|clt tinnigai ;iv motive- ringen lill namnda paragrafer

Utover andringar föranledda av ddltllllspkjklltlllclls nell lagrådets syn- punkter har en smärre ändring gjorts I i & enligt propositionens paragraf numrering. Ändringen innebar att begreppet "propcllerasclcllekt" kom- pletterats med uttrycket "eller motsvarande"

! övrigt skiljer sig propositioncns lagförslag från det remitterade endast genom att vissa Språkliga och redaktionella undringar har gjorts.

Inledande bestämmelser

] & Registrering av båtar enligt denna lag sker I det fritidsbåtsregister som avses i 2 5 andra stycket sjölagen tl89lz3€ s. I). Registret förs av sjöfartsverket och länsstyrelserna med hjälp av automatisk databehand- ling.

Paragrafens andra mening har formulerats på forslag av (la/muspeklimien och lagrådet.

Med uttrycket båtar avses detsamma som i ZsK första stycket andra meningen sjölagen (l89l :35 s. t).

Omfattningen av registreringsplikten anges l 5 &. Huvudprincipen är att sådana båtar som inte används för yrkesmässig sjöfart skall registreras i fritidsbåtsregistret. Båtar som används yrkesmässigt skall liksom hittills registreras i det båtregister som förs av sjofartsregisiret vid Stockholms llngSräll.

2 & Fritidsbåtsregistret har till ändamål att ge underlag fot l. kontroll av ordning och säkerhet till sjoss. 2. planering av trafiken med fritidsbåtar. Registret får även användas som underlag for !. planering som avser turism, friluftsliv och naturvård. Z. utredningar rörande skatter, tullar och indrivning.

3 ä Polismyndighet. tullmyndighet. riksskatteverket. lansskattemyn- dighet. lokal skattemyndighet och kronol'ogdcmyndighct får ha terminalåt— komst till fritidsbåtsregistret.

Paragraferna. som behandlar fritidsbåtsregistrets andamål och terminalåt- komst till registret, har kommenterats | den allmanna motiveringen (avsnitt 3.2. |)

På förslag av lagrådet och (larm/ii/iultumiwi har 2 & andra stycket i det remitterade förslaget formulerats om och flyttats till I & andra meningen. Den andrade paragrafnumreringen innebar att lä irintsvarai 4,5 i det remitterade förslaget.

4 5 Vid tillämpningen av denna lag skall som agare tiv en biit anses aven den som innehar båten på grund av lorvai s med loibchålt om återtagande» ratt.

Bestämmelserna I denna lag om agare av en har galler också den som agcr andel I en båt.

Forsta stycket motsvarar 3 s lagen om registrering av hfitar for yrkes— massig sjöfart m m.

Enligt 7—9 och II ås" ar en bätagare skyldig att gora anmälningar till fritidsbåtsregistret rörande registrering. overlatelser. andra förändringar i registrerade uppgifter samt avregrstrcrrng Av andra stycket i förevarande paragraf framgår att även en agare av en andel i en båt är skyldig att göra sådana anmälningar till fritidsbåtsregistret. Av detta följer att samtliga delägare till en båt har ägarens skyldigheter gentemot fritidsbåtsregistret. Genom att utnyttja möjligheten enligt l9 & att låta en delägare svara för skyldigheterna kan dock uppgrftslämnandet fullgöras på ett smidigare sätt.

Registrering och unter/(ning Ill' lör—i'u'rr- nr in,

5 %& Varje svensk båt som inte skall registreras enligt lagen (I979z377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. och som vanligen är förlagd i Sverige skall registreras i fritidsbåtsregistret om

]. båten drivs med segel eller motor och skrovet har en största längd av minst fem meter eller

2. båten drivs med en motor vars propelleraxeleffekt eller motsvarande överstiger tio kilowatt eller med flera motorer vilkas sammanlagda effekt överstiger nämnda tal.

Registreringsplikten inträder dä håren forsta gången sjösätts eller då den därefter utrustas med segel eller motor.

Första och andra styckena galler aven utländsk båt vars ägare är bosatt i Sverige.

1 paragrafen anges omfattningen av regrstrerrngsplikten samt den tidpunkt då denna inträder.

Av den allmänna motiveringen lramgfir att registreringen av fritidsbåtar skall omfatta de båtar som l'iamst anvands inom svenskt territorialvatten. För att från registreringsplikt utesluta båtar som bara tillfälligt är förlagda i Sverige anges i paragrafen att haren vanligen skall vara förlagd i Sverige. Härmed avses förvaring as baten antingen I en hamn eller på land. Regis- treringsplikt förutsätter siilerles en mera stadigvarande basering i Sverige. För_svcnska båtar saknar det betydelse om agaren är bosatt i landet, När det. gäller utländska båtar daremot kravs for registreringsplikt att ägaren är bosatt i Sverige, Av 4 å andra stycket foljer att en utländsk båt blir registreringspliktig så snart ut delagare oavsett andelens storlek — ar bosatt i Sverige. Som naimare utvecklats i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.2]. har regeln lit-riaffande urlandska båtar tillkommit for arr samordna bestämmelserna om Iirtrilsbi'iisiegrstrering med reglerna om re- gistrering av yrkesmassrgt .inx anda härar

Enligt paragrafen skall cnrlast hittar som drivs med segel eller motor och Vars skrov har en storsta langd av niriist * meter registreras. Aven mindre

Prop. WRG/87. IZI

motorbåtar som drivs med motor vars effekt överstiger It) kilowatt skall Ptop ”Mb/87. IZI registreras

Uttrycket "vars skrov har en storsta langd av" overensstarnmcr med sjölagens terminologi (2 5). Skrovets största längd brukar ibland i direkt översattnrng från en engelsk term betecknas som "langd över allt", Vid beräkning av skrovmått skall hänsyn inte tas till bogsprot och avvrsare. Aven roder och roderskadda skall lämnas ur rakningen. De torde for ovrrgt inte höra till skrovet.

Med propelleraxeleffekt förstås effekten på propelleraxeln i en fullt utrustad motor. Effekten IO kilowatt motsvarar ca 14 hästkrafter. Uttrycv ket "eller motsvarande" syftar på de fall då begreppet propelleraxeleffekt inte är tillämpligt.

Grundläggande för registreringsplikt i fritidsbåtsregistret ar att båten inte skall registreras enligt lagen (t9791377l om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Som närmare utvecklats i den allmänna motive- ringen bör fritidsbåtsregistret i möjligaste mån endast omfatta fritidsbåtar. Det är mot denna bakgrund som nyss nämnda lag föreslås ändrad vad gäller registreringsplikt. Enligt förslaget, som motiveras i avsnitt 3.2.3. skall båtregisterlagarna samordnas bl.a. på så sätt att gränsen för registre- ring av yrkesmässigt använda båtar sänks från 6 till 5 meter.

I andra stycket anges när registreringsplikt inträder. Enligt lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. är det den faktiska användningen som avgör när båten blir registreringspliktig. En sådan ord- ning är mindre lämplig för fritidsbåtar. Såväl från de övervakande myndig heternas som den enskilde båtägarens synpunkt torde ett mer påtagligt kriterium a'n användningen av båten vara den första sjösättningen Ägaren blir således skyldig att registrera båten så snart den sjösätts om övriga förutsättningar för registrering är uppfyllda. För registreringsplikten sak- nar det betydelse om båten är klar för bruk eller inte.

Regleringen innebar att nya båtar, som uppfyller samtliga krav för regrst» tering, blir registreringspliktiga vartefter de sjösätts. För båtar som då lagen börjar galla redan är eller varit sjösatta — dvs. nuvarande båtbestånd — inträder registreringsplikt omedelbart vid ikraftträdande! den ! januari 1988. Av punkt 2 : övergångsbestämmelserna framgår dock att sådana båtar inte behöver registreras förrän senast den I april l988_

Registreringspltkt kan endast upphöra med stod av någon av avregistre— ringsgrunderna | IO lå. Detta medför bl.a. att en båt som en gång varit sjösatt inte kan avregistreras omedelbart på grund av byte till svagare ntotor eller till följd av att den inte alls är utrustad med motor längre, I sådana fall kan avregistrering ske tidigast inom ett år.

Den valda konstruktionen innebar vidare att registreringsplikten inte upphör enbart beroende på att båten tas upp på land och llllL' langre anvands.

Det andra ledet | andra stycket avser sådana ltiitar sorti lutsl efter sjösattningen utrustas på så satt att de då blir registret rngspltktiga I enlighet med forsta stycket. Detta gäller bl.a. båtar ttnder * meter som inte från början att utrustade med motor över IO kilowatt. Registrering skall i dessa fall ske vid den tidpunkt då båten förses med sådan kompletterande irtrust- 33

Bestammelscr om fartygs nationalitet finns | sjölagen linligt I & anses Prop Who/87" l2| ett fartyg som svenskt om det till mer an halften ägs av svensk medborgare eller svensk juridisk person. Regeringen eller efter regeringens bemyndi' gande Sjöfartsverket kan vidare medge att annat fartyg, vars drift står under avgörande svenskt inflytande och vars ägare har fast hemvrst I Sverige. skall anses som svenskt.

6 & Aven en annan svensk båt än en sådan som avses i 5 5 får på begäran av ägaren föras in i fritidsbåtsregistret. om det med hänsyn till båtens typ och användning eller annars finns särskilda skäl för att den registreras.

Paragrafen. som motsvarar 8 & i det remitterade förslaget, behandlar möj- ligheten till frivillig registrering i fritidsbåtsregistret.

Bestämmelsen har motiverats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.3).

Frivillig registrering har hittills kunnat ske enligt 5 5 lagen om registre- ring av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Avsikten är att frivillig registre- ring i framtiden endast skall kunna ske enligt förevarande bestämmelse.

Lagrådet har framhållit att det inte av lagtexten eller motiven framgår hur man skall se på situationen då flera äger en båt gemensamt. Paragrafen skall enligt lagrådet läsas i samband med förslagets bestämmelse om avre- gistrering av en frivilligt registrerad båt. Lagrådet utgår från att det inte skall krävas någon äganderättsutredning med behörighetshandlingar rn. m. och ställer frågan vad som skall gälla om ägarna inte är eniga.

Som lagrådet påpekar skall det inte krävas någon äganderättsutredning i samband med registrering i fritidsbåtsregistret. Länsstyrelsen har alltså att i princip godta en anmälan om registrering från den som uppger sig vara ägare. Av paragrafenjämförd med 4 & andra stycket följer att den som äger en andel i en båt skall kunna påkalla registrering. Avsikten är således att varje delägare som så önskar skall kunna begära registrering. Registermyn- digheten har inte anledning att efterforska huruvida delägarna är överens om åtgärden, Samma förhållande bör gälla i fråga om avregistrering av en båt som registrerats enligt förevarande paragraf. Registcrmyndigheten be- hover inte heller då efterforska huruvida enighet råder om att båten skall avregistreras. En förutsättning måste emellertid vara att den ägare som begär avregistrering finns antecknad som ägare i registret.

Den ordning jag nu beskrivit är en följd av att samtliga ägare till en båt enligt mitt förslag jämställs (4 & andra stycket). Enligt min mening torde man inte behöva befara att konstruktionen leder till olägenheter. Jag grun— dar denna ståndpunkt på att frivillig registrering med stor sannolikhet kommer att bli en relativt ovanlig företeelse. Utrymmet for frivillig regist- rering blir namligen betydligt mindre i framtiden beroende på registrerings' pliktens omfattning. Man torde vidare kunna utgå från att de allra flesta båtagare at overens inbördes ] frågor om frivillig registrering av den sam agda båten

7 & Den som ager eller foivarvar en båt, som inte ur men skall vara

registrerad. skall skriftligen till en länsstyrelse anmäla håren för registre— ring inöni en vecka från det att den förvarvades eller registreringsplikt 34 inträrlrlr—

Paragrafen motsvarar 9 5 i det remitterade förslaget. Lagrådet anför att 9 och IO 55 i det remitterade förslaget avhandlar dels registreringsplikt, dels skyldighet att anmäla agarförändringar. Enligt lag- rådet bör dessa ämnen skiljas åt genom att IO & andra stycket i det remitte- rade förslaget arbetas in i 9 & remissförslaget.

Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning och föreslår att 7 & formuleras i enlighet med lagrådets förslag.

Enligt paragrafen kan anmälan för registrering ske till vilken länsstyrelse som helst i landet.

Med uttrycket ägare skall enligt 4 & förstås även den som förvärvar en andel i en båt. Motsvarande gäller enligt lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. För att förenkla registreringsförfarandet kan enligt 19 & delägarna ange viss person som ansvarig i förhållande till registermyndigheten.

Medan tidsfristen rörande yrkesmässigt använda båtar är en månad hari förevarande bestämmelse tiden satts till en vecka. En veckas tidsfrist torde vara tillräcklig generellt sett. För det nuvarande registreringspliktiga båt- beståndet innebär paragrafenjämförd med punkt 2 i övergångsbestämmel— serna att ägarna till dessa båtar skall göra registeranmälan senast den l april l988.

8 5 Den som förvärvar en registrerad båt och själv är skyldig att ha den registrerad skall inom en vecka skriftligen anmäla förvärvet till en länssty— relse för anteckning i fritidsbåtsregistret. Vid förvärv genom arv. bodel- ning eller testamente skall tiden räknas från arvskiftet eller bodelningen. Om arvskifte eller bodelning inte behövs skall tiden räknas, vid testamen» te, från det detta kom att stå fast och i annat fall från det bouppteckning efter den avlidne avslutades eller dödsboanmälan gjordes.

Övergår äganderätten till en registrerad båt på annat sätt än genom arv, bodelning eller testamente, är även den förre ägaren skyldig att inom en vecka från den nye ägarens förvärv göra anmälan därom till en länsstyrel— se.

Paragrafen motsvarar l0 & första stycket i det remitterade förslaget.

Paragrafen behandlar förvärv av registrerad båt. En motsvarande be- stämmelse återfinns i lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Till skillnad mot vad som gäller beträffande yrkesmässigt använda båtar är enligt paragrafen även den förre ägaren skyldig att anmäla den nye ägarens förvärv.

Av förevarande paragrafjämförd med 4 & följer att samtliga delägare vid samäganderätt är skyldiga att göra anmälan till fritidsbåtsregistret. För att förenkla registreringsförfarandet kan i sådana fall enligt 19 så delägarna ange viss person som ansvarig i förhållande till registermyndigheten.

Lagrådet har anfört att bestämmelserna i lf) & första stycket remissför— slaget berör bl.a. successionsrattsliga förvarv. Vid förvärv genom arv räknas successionen från arvlåtarens död. Egendomen blir emellertid un- derkastad särskild förvaltning — dodsboförvaltning — till dess den genom arvskifte fördelas bland arvingarna. Såväl dödsfallet som fördelningen av arvet ger således tidpunkter av betydelse för förvärvet. Finns det bara en arvinge bortfaller dock det senare ledet, eftersom något skifte då inte

Prop. l986/87: IZI

behövs. Motsvarande förhållanden kan uppkomma vid förvärv på grund av testamente. Efterlämnar den avlidne även en make, kan dessutom förvärv genom bodelning komma i fråga. Lagrådet påpekar att dessa för de succes— sions- och familjerättsliga forvärven speciella förhållandena har beaktats vid motsvarande reglering i Sl & bilregisterkungörelsen (l972:599). Efter huvudregeln — också den föreskriver anmälan inom en vecka från förvär- vet — sägs där att. då äganderätten övergått genom arv. bodelning eller testamente, tiden dock skall räknas från det arvskifte hölls eller bodelning skedde; fordras ej arvskifte eller bodelning skall tiden räknas, vid testa- mente, från det detta blev ståndande och i annat fall från det bouppteck- ning efter arvlåtaren avslutades. Enligt lagrådet är det inte helt klart hur anmälningstiderna skall räknas i motsvarande fall enligt det remitterade förslaget. Endast huvudregeln är tillämplig och det enda undantag som görs tar sikte på den ägarväxling som det innebär när vid dödsfallet egendomen övertas till förvaltning av den avlidnes dödsbo. Regleringen är utformad på samma sätt som enligt 6 & andra stycket lagen (l979z377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. in. Det får emellertid enligt lagrådet antas att förvärv av båtar genom arv, bodelning och testamente kommer att bli betydligt vanligare när fråga är om fritidsbåtar än när det rör sig om båtar för vilka l979 års lag varit i första hand avsedd. Behovet av en klargörande reglering måste därför anses större i fråga om fritidsbå- tar. Enligt lagrådet kan bestämmelsen lämpligen utformas med förebild i Sl & bilregisterkungörelsen.

Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning och föreslår att paragrafen formuleras i enlighet med lagrådets förslag.

9 & Regeringen föreskriver vilka uppgifter i övrigt som ägaren till en registrerad båt skall anmäla för anteckning i fritidsbåtsregistret.

Enligt ll & i det remitterade förslaget åläggs ägare av en båt att göra anmälan till fritidsbåtsregistret om andra ändrade förhållanden än ägande- rättsövergång eller avregistrering.

Lagrådet har konstaterat att förslaget inte anger vilka uppgifter som skall införas i fritidsbåtsregistret utan förutsätter att detta skall bestämmas av regeringen i en förordning, Som en följd härav blir enligt lagrådet innebörden av den föreslagna ll & att regeringen kommer att kunna beslu- ta åligganden för enskilda. Med hänsyn till 8 kap. 3 5 regeringsformen bör paragrafen enligt lagrådet därför innehålla ett uttryckligt bemyndigande,

Jag ansluter mig till vad lagrådet anfört och föreslår att paragrafen utformas i enlighet med lagrådets förslag.

A i'regt'slreririg

10 & En båt skall avregistreras om den

I. förolyckats. huggits upp eller förstörts,

2. inte längre vanligen är förlagd i Sverige eller på grund av överlåtelse inte längre skall vara registrerad i fritidsbåtsregistret,

3. försvunnit eller övergetts till sjöss och sedan inte anträffats inom tre månader,

Prop. l986/87: l2l

4. frånhänts ägaren genom brott och inte anträffats inom två år därefter, Prop. :930/87; 12] 5. har registrerats enligt lagen (l9791377) om registrering av båtar for yrkesmässig sjöfart m.m., 6. i annat fall än som sägs i l—5 sedan minst ett år inte skall vara registrerad enligt 5 %$, 7. är registrerad enligt 6 5 och anmäls för avregistrering.

Avregistreringsgrundcrna i punkterna l—3 överensstämmer huvudsakligen med de som gäller enligt 7 & punkterna 1—3 lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.

Avregistreringsgrunden i punkt 4 har tillkommit med bilregisterkungö- relsen (l9721599) som förebild.

Avsikten med punkt 5 är att förhindra dubbelregistrering. Avregistreringsgrunderna enligt punkterna l—5 tar sikte på speciella situationer. Bestämmelsen i punkt 6 omfattar ändringar i övrigt som med— för att registreringsplikten skall upphöra. Hit hör de fall som har berörts i anslutning till 5 &. Som exempel kan nämnas att en båt upphör att vara registreringspliktig på grund av byte till en svagare motor eller till följd av att motor inte alls används. Det är uppenbart att ett båtregister inte kan vara uppbyggt på så sätt att sådana förändringar får omedelbar verkan vad gäller registreringsplikt. För att registret skall vara så tillförlitligt som möjligt måste viss tid förflyta innan avregistrering kan ske. Samma regel gäller då avregistrering skall ske enligt punkterna 3 och 4. Avregistrerings- . grunderna i punkterna l, 2 och 5 är dock av sådan karaktär att de kan medföra omedelbar avregistrering utan att registrets tillförlitlighet rubbas.

Enligt 6 & kan i vissa fall frivillig registrering ske i fritidsbåtsregistret. Avregistreringsgrunden i punkt 7 tar sikte på sådan registrering.

Som berörts i den allmänna motiveringen kan en båt endast avregistreras med stöd av avregistreringsgrunderna i förevarande paragraf. Den omstän— digheten att en registrerad båt under lång tid inte brukas eller förvaras på land är således inte någon giltig avregistreringsgrund.

ll & Om en båt skall avregistreras enligt IOQ l—6 är ägaren skyldig att utan dröjsmål till en länsstyrelse skriftligen anmäla båten för avregistre- ring.

Om en länsstyrelse får kännedom om omständighet som avses i 10 5 l— 6, får länsstyrelsen självmant avregistrera båten.

Enligt paragrafen skall anmälan om avregistrering ske skriftligen av ägaren. En sådan anmälan skall göras utan dröjsmål. Registermyndigheten kan, även utan anmälan från ägaren, avregistrera en båt enligt punkterna l—6. Möjligheten att avregistrera trots att anmälan ej har gjorts har införts efter mönster av bilregisterkungörelsen (l972: 599).

Regis/era vgif/

12 & Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet att betala en årlig registeravgift. Avgiftsskyldig för en viss båt är ägaren av båten. Som ägare av en 37

registrerad båt anses den som är antecknad i fritidsbåtsregistret som ägare Prop. l986/87: l2l när avgiften skall tas ut. Om flera ägare är antecknade är de solidariskt betalningsansvariga.

[ paragrafen, som motsvaras av 14 åidet remitterade förslaget. behand' las den årliga registeravgift som skall finansiera registreringen. Den som är antecknad som ägare av en båt då avgiften skall tas ut är enligt andra stycket skyldig att betala avgiften. Om flera ägare är antecknade är de solidariskt betalningsansvariga. Genom denna konstruktion kan man en- kelt och objektivt fastställa vem som skall betala avgiften.

l första stycket bemyndigas regeringen att fastställa avgiftens storlek och att meddela närmare föreskrifter om Uppbörden av registeravgiften.

l lagrådsremissen föreslogs att det skulle vara förbjudet att bruka en båt för vilken avgiften inte har betalats. Lagrådet har funnit det stötande att en så pass liten förseelse skall kunna leda till en så pass allvarlig påföljd som förbud att bruka båten och har därför föreslagit att förbudsbestämmelsen utgår.

Jag vill inte motsätta mig lagrådets förslag och har därför i förevarande paragraf inte tagit upp någon bestämmelse om brukandeförbud vid utebli- ven betalning.

13 & Om en båt frånhänts ägaren genom brott, är denne inte skyldig att betala registeravgift.

Om en båt frånhänts ägaren genom brott och därefter inte kommer till ratta kan den enligt 10 & punkt 4 inte avregistreras förrän två år har förflutit. Som anmärkts i anslutning till nämnda stadgande har bestämmelsen till- kommit för att öka registrets tillförlitlighet. Ägaren till den stulna båten bör emellertid inte under tvåårsperioden vara skyldig att betala registeravgift. För att befrias från avgift måste ägaren underrätta en länsstyrelse om att båten frånhänts honom genom brott. Till en sådan anmälan bör hifögas en kopia av gjord polisanmälan.

Må Registeravgiften påförs genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i fritidsbåtsregistret utan att beslut meddelas.

l5 & Den som har påförts registeravgift enligt I4 & får begära beslut om avgift.

Begäran skall ha kommit in till en länsstyrelse senast 30 dagar efter den dag då avgiften senast skulle ha betalats. Har krav på avgiften tagits emot först sedan denna skulle ha betalats, räknas dock tiden från mottagnings— dagen.

Ett ADB—baserat register erbjuder möjligheten att med maskinella rutiner snabbt och enkelt påföra avgiften. Något beslut i egentlig mening fattas inte. Den som påförts avgift skall dock ha möjlighet att få frågan prövad genom att han påkallar ett beslut som kan överklagas. Rutinen överens— stämmer delvis med vad som gäller vid påföring av vägtrafikskatt Den omständigheten att ett beslut påkallas eller överklagas befriar inte enligt Zl & från skyldighet att betala avgiften. Länsstyrelsen eller domstol kan dock förordna annat. 38

16 å Betalas inte registeravgiften inom föreskriven tid får verkställighet Prop. l986/87; [Zl ske enligt utsökningsbalken.

Paragrafen innehåller en regel om verkställighet som behövs med hänsyn till bestämmelsen i 3 kap. [ åutsökningsbalken. Åtgärden att påföra avgift enligt 145 skall alltså ses som en exekutionstitel på grund av vilken verkställighet enligt utsökningsbalken får äga rum.

Paragrafen motsvarar 18 å i det remitterade förslaget. I den bestammel— sen föreslogs att den betalningsskyldige vid försummelse att erlägga regis- teravgift inom föreskriven tid skall få en betalningsanmaning med en ny tid angiven. Enligt lagrådet är det med hänsyn till det ringa belopp det är fråga om onödigt att lagbinda förfarandet då avgift inte betalats i tid. Man får enligt lagrådet förutsätta att det utvecklas ändamålsenliga rutiner som beaktar både de enskildas och de berörda myndigheternas intressen. Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning och föreslår att paragrafen får den lydelse som lagrådet föreslår.

Ansvars- och Överk/ugntidebeslåm/ne/xer m.m.

17 & Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 7 li döms till böter.

Straffbestämmelsen, som motsvarar 19 å i det remitterade förslaget, avser den som underlåter att anmäla en båt för registrering.

Som jag tidigare angett i anslutning till lZ & och lagrådets yttrande i anslutning till den paragrafen skall det inte vara förbjudet att bruka en båt för vilken avgift inte erlagts. Därmed utgår motsvarande straffbestäm- melse i det remitterade förslaget.

Lagrådet har vidare beträffande ansvarsbestämmelserna i det remittera- de förslaget påtalat att dessa medför dubbla påföljder for underlåtenhet att fullgöra registreringsplikten: dels blir denna underlåtenhet i och för sig straffbelagd, dels medför den ett särskilt straffsanktiönerat förbud att bruka båten. Enligt lagrådets mening går dessa forslag för långt och en effektiv ordning bör kunna åstadkommas med mindre ingripande medel. Lagrådet anser att den mest verksamma påföljden torde vara förbudet att bruka båten, särskilt om detta i enlighet med förslaget riktar sig inte bara mot ägaren själv utan även mot annan brukare. Lagrådet finner att denna påföljd kan godtas men att den också bör vara tillräcklig. Enligt lagrådet föreligger det knappast något bärande motiv att därutöver som en särskild förseelse straffbelägga underlåtenheten att registrera Det enda skäl som synes kunna anföras torde vara att man utan en sådan regel blir tvungen att "* i händelse av ägarens bestridande visa att han har brukat båten. Enligt lagrådet kan detta i praktiken knappast innebära någon större nackdel. Om erfarenheterna efter någon tid skulle Visa att det föreligger ett praktiskt behov av att skärpa påföljdsreglerna, eller om registret längre fram skulle ges en vidare funktion kan frågan enligt lagrådet tas upp till ny prövning. Lagrådet föreslår således att endast brukande av oregistrerad båt skall 39

vara straffsanktionerat. Det bor samtidigt enligt lagrådet anges i motiven Prop. l986/87 lll vad som avses med att bruka en båt.

Den främsta anledningen till att jag i det remitterade förslaget valde ett system som straffbelägger såväl underlåtenhet att registrera som brukande av en oregistrerad båt var att därmed ge lagen en effektiv och Iättillämpad sanktionsordning. Jag är emellertid beredd att hålla med lagrådet om att det i vart fall för närvarande kan vara tillräckligt att straffbelägga antingen underlåtenheten att registrera en båt eller brukandet av en oregistrerad båt. Jag delar emellertid inte lagrådets uppfattning att ett påföljdssystem med straff för olovligt brukande bör väljas. En sådan ordning är visserli- gen, som lagrådet påpekar. verksam så till vida att den inte bara riktar sig mot ägaren själv utan även mot annan brukare. Enligt min mening är det dock från bl.a. kontrollsynpunkt lämpligare att i stället endast straffbe- lägga underlåtenhet att fullgöra registreringsplikt. Med detta alternativ behöver det inte råda någon tvekan om vid vilken tidpunkt straffansvar kan inträda. Detta framgår nämligen av vad som i 5 ll sägs om registre- ringspliktens inträde.

Mitt förslag innebär således att 20 5 i det remitterade förslaget angående straff för brukande av en oregistrerad båt utgår.

18 5 Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 8 5 och ll & första stycket döms till böter, högst ettusen kr.

Är såväl förutvarande som ny ägare skyldig att göra anmälan enligt 8 5 första och andra styckena och lämnar en av dem föreskrivna uppgifter, är dock den andre fri från ansvar.

Straflbestämmelsen avser anmälan om äganderättsövergång och anmälan om avregistrering.

Andra stycket har en direkt motsvarighet i 90 5 andra stycket bilregister— kungörelsen (l972: 399).

19 5 I fråga om båt som ägs av bolag, förening eller annat samfund eller stiftelse eller annan sådan inrättning eller av flera personer med samägan- derätt kan en länsstyrelse på begäran av samfundet. inrättningen eller samtliga delägare i fritidsbåtsregistret godta viss person som bärare av ägares skyldigheter och ansvar enligt denna lag. Vad som i lagen sägs rörande skyldigheter och ansvar för ägare av båt gäller därefter denne,

Bestämmelsen, som motsvarar 23 å i det remitterade förslaget, har införts efter mönster av vägtrafiklagstiftningen. Motsvarande regel återfinns i vägtrafikkungörelsen (l972:603). fordonskungörelsen (l9722595). bilav— gaskungörelsen (l972: 596) och bilregisterkungörelsen (l972:599). l förhål- lande till vägtrafiklagstiftningen har det tillägget gjorts, att också vid sam— äganderätt viss person kan utses som ansvarig för ägares skyldighet enligt lagen.

Enligt lagrådet torde bestämmelserna visserligen i de flesta fall leda till en ändamålsenlig ordning. men det finns en risk för att reglerna kan missbrukas och leda till otillfredsställande resultat i enskilda fall, t.ex. beträffande det straffrättsliga ansvaret. Man kan också enligt lagrådet fråga sig om verkligen betalningsansvaret för registeravgiften bör läggas på 40

en särskild person. Lagrådet anser det bäst att inte reglera dessa frågor i lagen.

Med tanke på att bestämmelserna i lagen om ägare av en båt aven gäller den som äger andel | en bål bor förevarande paragraf bli betydelsefull för att förenkla registreringsförfarandet. Jag har i anslutning till 4, 7 och 8 55 framhållit just denna omständighet. [ motsats till lagrådet anser jag att bestämmelsen bor kvarstå. På lagrådets inrådan har jag dock i lagtexten tnl'ort ett krav på att lansstyrelsen skall godta den person som anvisas som bärare av ägarens skyldigheter och ansvar. Med den kompletteringen behover enligt min mening inte några särskilda olägenheter med regeln befaras.

20 & Regeringen eller efter regeringens bemyndigande sjöfartsverket får i det särskilda fallet eller genom föreskrift medge undantag från bestämmel— serna om registreringsplikt och avgiftsskyldighet i denna lag.

Enligt paragrafen ges regeringen eller efter regeringens bemyndigande sjöfartsverket rätt att meddela undantag från lagens bestämmelser. Undan- tag kan medges antingen i det särskilda fallet eller genom normgivning. Vid tillämpning av bestämmelsen skall fritidsbåtsregistrets ändamål och an- vändningsområden beaktas. Undantag från registreringsskyldighet skulle t. ex. kunna medges då det med hänsyn till båttyp och användningsområde framstår som olämpligt eller onödigt med registreringsskyldighet. Avsikten ar att bestämmelsen endast skall tillämpas i undantagsfall.

21 & En registermyndighets beslut i det särskilda fallet får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Föreskrift om överklagande av sjöfartsver- kets beslut med stöd av bemyndigande enligt 20 & meddelas av regeringen. Påkallas beslut av en länsstyrelse enligt IS 5 eller överklagas ett sådant beslut till domstol. befriar detta inte den avgiftsskyldige från att i behörig ordning betala avgift som påförts honom eller fastställts genom beslutet. Detta gäller inte om annat förordnas av länsstyrelsen eller domstolen.

Enligt paragrafen överklagas beslut i särskilda fall av en länsstyrelse och sjöfartsverket till kammarrätt. Rätten att överklaga beslut med stöd av bemyndigande regleras i den förordning som innehåller bemyndigandet. Av andra stycket framgår att skyldighet att betala registeravgift kvarstår trots att beslut enligt 15 äpåkallats eller besvär anförts över sådant beslut. Länsstyrelsen eller domstol kan dock förordna att avgiftsskyldigheten tills vidare ej skall gälla.

()vergångsbesmmIne/yer

1. Denna lag träderi kraft den ljanuari 1988.

2. Registreringsplikt inträder vid lagens ikraftträdande for en båt som då ar sjösatt eller som tidigare har varit sjösatt. [ stället för den i 7 & angivna tidsfristen skall gälla att anmälan för registrering skall ske senast den I april l988.

Prop. l986/87: 12

enligt lagen (19791377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. och som skall vara registrerad i fritidsbåtsregistret. skall genom sjofartsverkets försorg utan dröjsmål överföras till detta register.

4. En båt som har upptagits i skeppsregistret enligt punkt 5 övergångs— bestämmelserna till lagen (l973: l064) om ändring i sjölagen(1891135 5. l) skall ej införas i fritidsbåtsregistret. Avförs båten ur skeppsregistret enligt denna föreskrift skall den införas i fritidsbåtsregistret. om den skall vara registrerad enligt denna lag.

Enligt 5 5 andra stycket iden nya lagen inträder registreringsplikt då en båt första gången sjösätts. Punkt 2 i övergångsbestämmelserna tar sikte på sådana båtar som redan är eller varit sjösatta vid ikraftträdandet. Till denna grupp bör alla de båtar som tidigare varit sjösatta men som förvaras på land vid ikraftträdandet.

Lagrådet har beträffande punkt 2 påpekat att bestämmelsen leder till att även båtar som har tagits ur bruk kommer att omfattas av registreringsplik— ten. Detta kan i en del fall föranleda onödigt krångel och berättigad irrita— tion hos enskilda båtägare. Med hänsyn till registrets syfte enligt 2 & synes det också enligt lagrådet vara fel att registrera andra båtar än sådana som faktiskt används. Lagrådet förordar därför den ändringen att registrerings— plikten beträffande en båt som inte är men tidigare varit sjösatt inträder först en vecka efter sjösättningen.

Enligt min mening är det, för att syftet med registret skall uppnås. väsentligt att det nuvarande båtbeståndet så snart som möjligt efter lagens ikraftträdande blir registrerat i fritidsbåtsregistret. Vid den tidpunkt då lagen träder [ kraft är de flesta båtar upplagda på land för vinterförvaring. Även om registreringsplikten | princip bör inträda då lagen träder | kraft för båtar som då redan är sjösatta eller som varit sjösatta är det enligt min uppfattning tillräckligt om det befintliga båtbeståndet hinner registreras före sjösättningen våren l988. De föreslagna övergångsbeståmmelserna ger därför en tidsfrist till den 1 april 1988 för registrering av dessa båtar. Denna övergångstid bör också underlätta registermyndigheternas arbete. Reglerna kommer visserligen att innebära att registreringsskyldighet in- träder också för ett begränsat antal båtar där det kan råda oklarhet om de kommer att användas igen. Ägarna till dessa båtar kan självfallet Uppleva registreringsskyldigheten som onödig. De förhållandevis måttliga olägen— heterna för vissa båtägare uppvägs dock enligt min mening av fördelarna med en regel som underlättar registreringen av det nuvarande båtbestån- det, Till skillnad från lagrådet anser jag således att övergångsbestammel- sen i punkt 2 bör utformas i enlighet med det remitterade förslaget.

Genom den nya lagen införs ett registreringssystem som innebär att endast båtar som är registreringspliktiga enligt lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. skall registreras i det båtregister som förs av sjöfartsregistret vid Stockholms tingsrätt. Möjligheten att frivilligt registrera båtar i båtregistret upphör. Punkt 3 i övergångsbestämmelserna avser sådana båtar som skall registreras enligt den nya lagen och som redan är registrerade i sjöfartsregistret på begaran av båtägarna. För att underlätta övergången till den nya registreringsordningen föreskrivs att

Prop. l986/87: lZI

sjöfartsverket skall ombesörja överföringen till fritidsbåtsregistret. Ägarna Prop. l986/87: l2l av de aktuella båtarna behöver således inte anmala båtarna till det nya registret. Punkt 4 i övergångsbestammelserna avser de fritidsbåtar som är inteck' nade enligt äldre bestämmelser. Dessa båtar skall enligt nämnda över- gångsbestämmelser till ändringen t sjölagen vara registrerade i skeppsre- gistret så länge de besväras av inteckning.

Ändringen i 2 & sjölagen är av redaktionellt slag föranledd av att ett särskilt fritidsbåtsregister införs. Jag vill påpeka att det nuvarande bemyndigandet i 8 & andra stycket för regeringen att meddela föreskrifter om fartygs identifiering och märkning också kommer att gälla båtar som registrerats i det nya fritidsbåtsregistret.

'Vid tillämpning av lagen om flyttning av fartyg i allmän hamn skall den som är antecknad i skeppsregistret resp. nuvarande båtregister anses som ägare av fartyget. Ändringen innebär att bestämmelsen (6 5) kompletteras med en hänvisning även till fritidsbåtsregistret. Vid tillämpning av lagen om flyttning av fartygi allmän hamn skall således även den som är antecknad i fritidsbåtsregistret anses som ägare.

5.3. Förslaget till ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.

Ändringen innebär att5 & upphävs samt att lydelsen ändras av I, 4, 7—9 55 samt fjärde stycket av övergångsbestämmelserna till lagen.

Ändringen av 1 äär av redaktionell karaktär. Enligt 4 & i dess nuvarande lydelse skall yrkesmässigt använda båtar vars största längd överstiger 6 meter registreras. I fråga om båtar som används till fiske eller annan fångst gäller registreringsplikt endast sådana båtar som används i saltsjön. Ändringen innebär dels att båtar vars största längd överstiger 5 meter i fortsättningen skall registreras och dels att också båtar som används till fiske eller annan fångst i insjövatten skall registre- ras.

Enligt 5 ähar under vissa förutsättningar frivillig registrering kunnat ske i båtregistret. Som anförts i anslutning till 6 & lagen om fritidsbåtsregister skall frivillig registrering i framtiden ske endast i fritidsbåtsregistret under samma förutsättningar som hittills.

På förslag av lagrådet har vissa redaktionella ändringar gjorts i 7 5. 8 & andra stycket och 9 &. Ändringarna ar framst föranledda av att 5 5 upp- havs.

Ändringen i Så tredje stycket ar föranledd av prop. l980/8l:38 om ändring i brottsbalken , m. m. (bötesstraffen). [ propositionen (s. 16) uttalas att maximum för penningböter inom speeialstraffrätten regelmässigt bör justeras till att omfatta högst lOtlt) kronors böter samt att frågan bör beaktas i samband med att ändringar görs i de aktuella författningarna av andra skäl.

Fjärde stycket i övergångsbcstammelserna har sin motsvarighet i punkt 4 övergångsbestämmelserna till lagen om fritidsbåtsregister. Bestämmel- sen avser således de båtar som ar mtecknade enligt äldre bestämmelser, Med hänsyn till att frivillig registiering inte längre skall kunna ske i regist- ret för yrkesmässigt anvanda båtar har overgångsbestämmelsen ändrats. Om en tidigare intecknad bat ;ivl'nts ur skeppsregistret skall enligt den nya 4i

lydelsen frivillig registrering inte kunna ske i registret för yrkesmässigt anvanda båtar.

Ändringarna i förevarande lag innebär som nämnts en viss utvndgning av registreringsplikten. En båt som på grund av ändringarna skall registreras och som används yrkesmässigt vid lagens ikraftträdande den I januari I988 skall till följd av regeln i 6 & första stycket samma lag anmälas för registre- ring senast den l februari 1988. En båt som blir registreringspliktig — dvs. används yrkesmässigt — efter ikraftträdandet skall enligt 6 & första stycket anmälas för registrering inom en månad från det båten blev registrerings— pliktig.

] anslutning till 8 5 lagen om fritidsbåtsregister harjag anfört att paragra- fen på förslag av lagrådet har utformats med förebild i Sl 5 bilregisterkun- görelsen (I9721599). Enligt min mening finns det inte anledning att, som lagrådet ifrågasatt. göra motsvarande ändring i 6 5 andra stycket lagen (19791377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

|. lag om fritidsbåtsregister.

2. lag om ändring i sjölagen (189lz35 5. l).

3. lag om ändring i lagen (l979:377) om registrering av båtar för yrkes- mässig sjöfart m. m.,

4. lag om ändring i lagen (l986t37l) om flyttning av fartyg i allmän hamn.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. l986/87: IZI

Bilan" / Prop. was/87; l2| Trafiksäker/1011» rer/(cm lagförslag

Förslag till

Lag om registrering av båtar Härigenom föreskrivs följande

] & Denna lag galler registrering av båtar i det båtregister som avses i 2 & sjölagentl89lz35 s. 1).

Lagen gäller dock inte båtar som till hälften eller mer ägs av utländska fysiska personer som är bosatta utomlands eller av utländska juridiska personer eller som tillhör staten och är avsedda uteslutande för statsända- mål och inte för affärsdrift.

2. 5 Båtregistret skall anvandas för statistikändamål och för identifiering och kontroll av båtar. Registret skall föras genom automatisk databehand- ling av myndighet som regeringen bestämmer.

3 & Bestämmelserna i denna lag om en ägare av en båt gäller i fråga om en båt som innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtagande— rätt innehavaren.

4 & ] båtregistret skall införas varje sjösatt båt

l. vars skrov har en största längd av minst fem meter och drivs med segel eller motor. eller

2. som drivs med en motor vars effekt överstiger 13 kilowatt.

5 & En ägare av en båt skall skriftligen anmäla båten för registrering inom en vecka från det att den blev registreringspliktig.

6 & i samband med registreringen skall båten tilldelas en regist;rbeteck- ning.

7 5 En båt avregistreras efter skriftlig anmälan av ägaren

l. om båten forolyckats. huggits upp eller förstörts,

2. om båten på grund av ändrade äganderättsförhållanden inte längre är registreringspliktig,

3. om båten försvunnit eller övergivits till sjöss och sedan inte hörts av under tre månader.

4. om båten på grund av ombyggnad inte längre är registreringspliktig enligt denna lag.

5. om båten frånhants ägaren genom brott och inte anträffats inom två år därefter.

6. om båten | annat fall än som sägs i l—5 sedan minst ett år inte är registreringspliktig.

Får registreringsmyndtgheten kännedom om omständighet som avses i första stycket I—S får myndigheten självmant avregistrera båten.

8 & För en registrerad båt utgår en registerhållningsavgift. Avgiften utgår för helt kalenderår.

9 & Skyldig att betala registcrhållningsavgiften ar deti som är antecknad i båtregistret som ägare till båten vid ingången av den månad under vilken avgiften skall påföras. Har en båt flera ägare är de solidariskt betalnings- ansvariga. 45

10 & Registerhällningsavgiften påförs av registreringsmyndigheten ge- Pt'öp.|9X(>/872121 nom automatisk databehandling utan att särskilt beslut meddelas.

11 & Anser någon att registerhållningsavgift oriktigt har påförts honom får han inom 30 dagar efter den dag då kravet på avgiften mottogs påkalla beslut om fastställelse av avgiften hos registreringsmyndigheten.

Påkallas ett sådant beslut befriar detta inte den betalningsskyldige från att inom föreskriven tid betala avgiften.

Registreringsmyndigheten får besluta om fastställelse av registerhålla ningsavgiften utan att något beslut har påkallats, om det föreligger särskil- da skäl.

12 & Betalas inte registerhållningsavgiften inom föreskriven tid skall den betalningsskyldige åläggas att inom viss tid betala avgiften. Följs inte åläggandet skall avgiften indrivas. Regeringen får föreskriva om avgiftshöj- ning i samband med indrivningen.

13 & För registerhållningsavgiften gäller vad som sägs i uppbördslagen (1953:272) om indrivning. avkortning och avskrivning av skatt.

14 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medde— lar ytterligare föreskrifter i de avseende som anges i denna lag och före- skrifter om undantag från lagen. Detsamma gäller föreskrifter om uppgifter som behövs för tillämpningen av lagen och om skyldighet att anmäla ändring av sådana uppgifter.

Regeringen fastställer registerhållningsavgiften och meddelar föreskrif- ter om besvär över beslut enligt denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall medge undantag från lagen.

15 5 Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 5 & döms till böter. högst ettusen kronor.

Den som utan lov brukar en annans båt och båten därigenom blir registreringspliktig döms i ägarens ställe enligt första stycket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1986.

2. Genom lagen upphävs lagen (1979:377) om registrering av båtar for yrkesmässig sjöfart rn. m.

3. Utan hinder av ikraftträdandet skallen båt som inte är registrerings- pliktig enligt lagen (19791377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m., registreras enligt denna lag om anmälan därom görs efter utgången av augusti månad 1985. I fråga om sådana båtar skall bestämmelserna i denna lag, utom såvitt avser 5 s" 8— 13 åå och 15 &. tillämpas från denna tidpunkt..

4. Båtar som vid ikraftträdandet är införda i det båtregister som förs av sjöfartsregistret och som ar registreringspliktiga enligt 4 &. skall genom t'egistreringsmyndighetens försorg föras in i det båtregister som sags I denna lag.

5. Avförs båt som har upptagits i skeppsregistret enligt punkt 5 över- gängsbestammelserna till lagen (1973: 1064) om ändring i sjölagen ( 189113” s. 1) skall den fotas in i båtregistret om den är registrermgspliktrg enligt denna lag. (). Regeringen meddelar de ytterligare overgängsbestammelset som be- hövs

Kronologisk förteckning

l. 2.

3.

4.

12.

13.

14.

15.

16.

17. 18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

Den nya gymnasieskolan — hur går det? U. Samverkansmönster i svensk forsknings- finansiering. U. Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. C. Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför regeringskonferensen 1996. UD. . Politikomräden under lupp. Frågor om EU:s första

pelare inför regeringskonferensen 1996. UD.

. Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns erfarenheter av arbetet i EU. UD. . Av vitalt intresse. EU:s utrikes— och

säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. UD.

. Batterierna — en laddad fråga. M. . Om järnvägens tratikledning m.m. K. 10.

Forskning för vår vardag. C. . EU—mopeden. Ålders— och behörighetskrav för

två— och trehjuliga motorfordon. K. Kommuner och landsting med betalnings— svårigheter. Fi.

Offentlig djurskyddstillsyn. Jo.

Budgetlag — regeringens befogenheter på finansmaktens område. Fi. Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. UD. Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. UD. Bättre trafik med väginformatik. K. Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. Fö. Sverige, EU och framtiden. EU 96—kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. UD. Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. U. Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och högskolereform. U. Inflytande på riktigt — Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. U. Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. N. Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU-länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. UD.

26 27.

28.

29. 30.

31.

32.

33. 34. 35.

36. 37. 38. 39.

40. 41. 42.

43.

44

45. 46. 47.

48. 49. 50. 51.

52 53 54 55 55 55 56

57 58

. Ny kurs i traftkpolitiken + Bilagor. K. En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. U.

Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990-talet. U. Forskning och Pengar. U.

Borgenärsbrotten — en översyn av 11 kap. brottsbalken . Fi. Attityder och lagstiftning i samverkan

+ bilagedel. C. Möss och människor. Exempel på bra lT—användning bland barn och ungdomar. SB. Banverkets myndighetsroll m.m. K. Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. A. Kriminalunderrättelseregister DNA-register. Ju. Högskola i Malmö. U. Sveriges medverkan i FN:s familjeår. S. Nationalstadsparker. M. Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning. M. Elektronisk dokumenthantering. Ju.

Statens maritima verksamhet. Fö. Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. UD. Jämställdheten i EU. Spelregler och

verklighetsbilder. UD.

.Översyn av skatteflyktslagen.

Reformerat förhandsbesked. Fi. Presumtionsregeln i expropriationslagen. Ju. Enskilda vågar. K. Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle. U. Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat 11. N. Regler för handel med el. N. Förbud mot vapen på allmän plats m.m. Ju. Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäk- ring - alternativ och förslag. A. . Precisering av handelsändamälet i detaljplan. M. . Kalkning av sjöar och vattendrag.M. .Kooperativa möjligheter i storstadsområden. 5. .Sverige, framtiden och mångfalden. A. . På väg mot egenföretagande. A. .Vägar in i Sverige. A. .Hälften vore nog — om kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad. A. . Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. Fi. .Finansieringen av det civila försvaret. Fö.

Kronologisk förteckning

59. Europapolitikens kunskapsgrund. En principdiskussion utifrån EU 96—kommitténs erfarenheter. UD. 60. Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningens effekter på den gemensamma jordbrukspolitiken. UD.

61.01ika länder — olika takt. Om flexibel integration

och förhållandet mellan stora och små stater i EU. UD.

62. EU, konsumenterna och maten — Förväntningar och verklighet. Jo. 63. Medicinska undersökningar i arbetslivet. A. 64. Försäkringskassan Sverige — Översyn av socialförsäkringens administration. S. 65. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. Jo. 66. Utvärderat personval. Ju. 67. Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. Fi.

68. Några folkbokföringsfrågor. Fi. 69. Kompetens och kapital + bilaga. N. 70. Samverkan mellan högskolan och näringslivet. N. 71. Lokal demokrati och delaktighet i Sveriges städer och landsbygd. In. 72. Rättspsykiatriskt forskningsregister. S. 73. Svensk kämteknisk tillsynsverksarnhet.

Volym 1 — En granskning. M. 73. Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 1 — An Assessment. M. 74. Svensk kämteknisk tillsynsverksamhet.

Volym 2 — Faktaredogörelser. M. 74. Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 2 — Descriptions. M. 75. Värden i folkhögskolevärlden. U. 76. EU:s regeringskonferens — procedurer, aktörer, formalia. Sammanfattning av ett seminarium i april 1996. UD. 77. Utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige. Fi.

78. Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelning och finansiering. N. 79. Översyn av revisionsreglema. Fi.

80. Viktigt meddelande. Radio och TV i Kris och Krig. Ku. 81. Skydd för sparande i sparkasseverksarnhet. Fi. 82. En översyn av luft- sjö— och spårtrafikens tillsynsmyndigheter. K. 83. Allmänt pensionssparande. S. 84. Ekobrottsforslcning. Ju.

86. Utvecklad samordning inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, överväganden och förslag. Fö. 87. Tredimensionell fastighetsindelning. Ju. 88.Kameraövervakning. Ju. 89. Samverkan mellan högskolan och de små och medelstora företagen. N. 90. Sammanhållet studiestöd. U. 91. Den privata vårdens omfattning och framtida ersättningsformer — En översyn av de nationella taxoma för läkare och sjukgymnaster. S. 92. IT i miljöarbetet. M. 93. Ny yrkestrafildagstiftning. K. 94. Nationell teleadresskatalog. K. 95. Botniabanan. K. 96. Strukturförändring och besparing. En uppföljning av genomförda förändringar inom försvarsmaktens ledningsorganisation. Fö. 97. Effektivare försvarsfastigheter! Utvärdering av en reform. Fö. 98. Vem styr försvaret? Utvärdering av effekterna av LEMO-reformen. Fö. 99. Avveckling med irtläming. Erfarenheter från LEMO—reformens aweckling av personal. Fö. 100. Ett nytt system för skattebetalningar. Del A. Ett nytt system för skattebetalningar. Del B. Författningsförslag, författningskommentarer och bilagor. Fi. 101. Kärnavfall — teknik och platsval. KASAMs yttrande över SKBs FUB-Program 95. M. 102. TUFF — Teckenspråksutbildning för föräldrar. U. 103. Miljöbalken. En skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling. Del 1 och 2. M. 104. Konsumentskydd på elmarknaden. C. 105. Att främja donationer till universitet och högskolor. U. 106. EU och Sverige — från Kiruna till Malmö. Sammanfattning av fyra regionala möten 1995-96. UD. 107. Union utan gränser - konsekvenser, möjligheter, problem. Sammanfattning av ett seminarium i november 1995. UD. 108. Konsumenterna och miljön. C. 109. Från åkerlotter till Paradis — ett delbetänkande från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. angående överlåtelser och tomträttsupplåtelser av vissa högskolefastigheter. Fi. 110. Inför ett Svenskt kultumät — IT och framtiden inom kulturområdet. Ku.

Kronologisk förteckning

lll.Bevakad övergång. Åldersgränser för unga upp 137. Kommunalförbund och gemensam nämnd —

112.

113.

till 30 år. C Integrering av miljöhänsyn inom den statliga förvaltningen. M. En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering. Del 1 och 2. S.

138.

139. 140.

två former för kommunal samverkan. In.

Ny behörighetsreglering på hälso— och sjukvårdens område m.m. S. Skatt på avfall. Fi. K0:s biträde åt enskilda. ln.

114. En körkortsreform. K. 141. Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård, m.m. S. 115. Barnkonventionen och utlänningslagen. S. 142. Länsstyrelsernas roll i infrastrukturplaneringen. K. 116. Artikel 6 i Europakonventionen och skatte- 143. Krock eller möte - Om den mångkulturella utredningen. Fi. skolan. U. 117. Expertrapporter från Skatteväxlingskommittén. Fi. 144. Ökad konkurrens i handeln med livsmedel. N. 118. Station Stockholm Nord. K. 145. Arbetstid 119. Lättnad i dubbelbeskattningen av mindre företags längd,för1äggning och inflytande + bilagedel. A. inkomster. Fi. 146. Att återerövra vardagen. S. 120. Högskolan i Malmö — Slutbetänkande. U. 147. Övergångsbestämmelser till miljöbalken. M. 121. 122.

123.

124.

Spår, miljö och stadsbild i centrala Stockholm. K. Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande. U. lakttagelser och förslag efter omstruktureringen av försvarets ledning och stöd. Fö. Miljö för en hållbar hälsoutveckling. Betänkande. Förslag till nationellt handlingsprogram. S. Bilaga 1. Miljörelaterade hälsorisker. S. Bilaga 2. Aktörer och verktyg i miljöhälsoarbetet. S. Environment for Sustainable Health Development —

148.

149. 150.

151. 152. 153.

154.

Översyn av förvärvslagen och hyreslagen Borgen och pant. Ju. Elberedskapen. Författningsfrågor. N.

En allmän och sammanhållen arbetslöshets- försäkring. A. Bidrag genom arbete — En antologi. S. Gruvorna och framtiden. N.

Hållbar utveckling i Sveriges skärgårdsområden. M.

Tre rapporter om studiecirklar. U.

an Action Plan for Sweden. 5. 155. Omtankar om vattendrag 125. Droger i trafiken. Ju. ett nytt angreppssätt. M. 126. Doping i folkhälsoperspektiv. Del A och Del B. 5. 156. Bostadspolitik 2000 - från produktions till 127. 128.

129. 130.

131.

132.

133. 134. 135.

Folkbildningens institutioner. U. Skyddet av kulturmiljön. En översyn av kulturminneslagens bestämmelser om byggnader och kulturmiljöer, prästgårdar, kyrkstäder och ortnamn. Ku. Den kommunala självstyrelsen och grundlagen. In. De två kulturema. Rapponer av Klaus Richard Böhme, Bo Huldt, Carl—Einar Stålvant samt Kent Zetterberg. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande sou 19%:123. Fö. Extern värdering av hot och förmåga. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande SOU 1996:123 . Fö.

Det stora och snabba greppet. Om LEMO-reformens metoder och resultat. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖst slutbetänkande SOU 19961123. Fö. Jämställd vård. Olika vård på lika villkor. S. Jämställd vård. Möten i vården ur ett tvärvetenskapligt perspektiv. S.

157. 158. 159. 160. 161. 162.

163. 164.

165.

166. 167.

168. 169. 169.

boendepoliuk + Särtryck + Bilaga. In. Översyn av redovisningslagstiftningen. Ju. Sverige och EMU. Fi.

Folkbildningen — en utvärdering. U. Bouppteckningar och arvsskatt. Ju. Rätt att flytta — en fråga om bemötande av äldre. S. På medborgarnas villkor — en demokratisk infrastruktur + bilaga. ln. Behov och resurser i vården — en analys. S. Livslångt lärande i arbetslivet — steg på vägen mot ett kunskapssamhälle. Ett diskussionsunderlag. U. Ny kurs i trafikpolitiken. Delbetänkande om beskattning av vägtrafiken. K.

Lärare för högskola i utveckling. U. Gymnasieutbildning för vissa ungdomar med funktionshinder. U. Översyn av PBL och va-lagen. In. Fömyelsen av kommuner och landsting. In. Kommunala fömyelseproblem. En statsvetenskaplig betraktelse. Bilaga 1. In. Kommunerna och den statliga stymingen. Bilaga 11. In.

Kronologisk förteckning

169. Budgetpolitik. En studie av behovsbudgetering i två decentraliserade organisationer. Bilaga lll. In. 169. Konkurrensutsättning inom äldreomsorgen i Stockholms stad. Politisk—demokratiska aspekter. Bilaga IV. In. 169. Förändringsmodeller och förändringsprocesser i kommuner och landsting. Några empiriska studier. Bilaga V. In. 170. Fritidsbåten och samhället. K.

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen

Möss och människor. Exempel på bra lT-användning bland barn och ungdomar. [32]

J ustitiedepartementet

Kriminalunderrättelseregister DNA-register. [35] Elektronisk dokumenthantering. [40] Presumtionsregeln i expropriationslagen .[45] Förbud mot vapen på allmän plats m.m. [50] Utvärderat personval. [66] Ekobrottsforskning. [84] Tredimensionell fastighetsindelning. [87] Kameraövervakning. [88] Droger i trafiken. [125] Översyn av förvärvslagen och hyreslagen Borgen och pant. [148] Översyn av redovisningslagstiftrtingen. [157] Bouppteckningar och arvsskatt. [160]

Utrikesdepartementet

Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför regeringskonferensen 1996. [4] Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första pelare inför regeringskonferensen 1996. [5] Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns erfarenheter av arbetet i EU. [6] Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. [7] Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. [15] Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. [16] Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. [19] Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU—länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. [24] Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. [42] Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. [43]

Europapolitikens kunskapsgrund. En principdiskussion utifrån

EU 96-kommitténs erfarenheter. [59] Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningens effekter på den gemensamma jordbrukspolitiken. [60]

Olika länder — olika takt. Om flexibel integration och förhållandet mellan stora och små stater i EU. [61] EU:s regeringskonferens — procedurer, aktörer, formalia. Sammanfattning av ett seminarium i april 1996. [76] EU och Sverige — från Kiruna till Malmö. Sammanfattning av fyra regionala möten 1995-96. [106] Union utan gränser — konsekvenser, möjligheter, problem. Sammanfattning av ett seminarium i november 1995. [107]

Försvarsdepartementet

Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. [18] Statens maritima verksamhet. [41] Finansieringen av det civila försvaret. [58] Utvecklad samordning inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, överväganden och förslag. [86] Strukturförändring och besparing. En uppföljning av genomförda förändringar inom försvarsmaktens ledningsorganisation. [96] Effektivare försvarsfastigheter!

Utvärdering av en reform. [97] Vem styr försvaret? Utvärdering av effektema av LEMO-reformen. [98]

Avveckling med inlärning. Erfarenheter från LEMO—reformens avveckling av personal. [99] lakttagelser och förslag efter omstruktureringen av försvarets ledning och stöd. [123]

De två kulturerna. Rapporter av Klaus Richard Böhme, Bo Huldt, Carl—Einar Stålvant samt Kent Zetterberg. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖst slutbetänkande SOU 1996:123 . [130] Extern värdering av hot och förmåga. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande SOU 1996:123 . [131] Det stora och snabba greppet. Om LEMO-reformens metoder och resultat. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖst slutbetänkande SOU 1996:123 . [132]

Socialdepartementet

Sveriges medverkan i FN:s familjeår. [37] Kooperativa möjligheter i storstadsområden. [54] Försäkringskassan Sverige — Översyn av socialförsäkringens administration. [64] Rättspsykiatriskt forskningsregister. [72]

Systematisk förteckning

Allmänt pensionssparande. [83]

Egon Jönsson - en kartläggning av lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet. [85] Den privata vårdens omfattning och framtida ersättningsformer — En översyn av de nationella taxoma för läkare och sjukgymnaster. [91] En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering. Del 1 och 2. [113] Barnkonventionen och utlänningslagen . [115] Miljö för en hållbar hälsoutveckling.

Betänkande. Förslag till nationellt handlingsprogram. [124] Bilaga 1. Miljörelaterade hälsorisker. [124] Bilaga 2. Aktörer och verktyg i miljöhälsoarbetet. [124] Environment for Sustainable Health Development — an Action Plan for Sweden. [124] Doping i folkhälsoperspektiv. Del A och Del B. [126] Jämställd vård. Olika vård på lika villkor. [133] Jämställd vård. Möten i vården ur ett tvärvetenskapligt perspektiv. [134] Fibromyalgi och Duchennes muskeldystroli. Kunskapsläge och behov av framtida FoU. [135] Ny behörighetsreglering på hälso- och sjukvårdens område m.m. [138] Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård, m.m. [141] Att återerövra vardagen. [146]

Bidrag genom arbete — En antologi. [151] Rätt att flytta - en fråga om bemötande av äldre. [161] Behov och resurser i vården — en analys. [163]

Kommunikationsdepartementet

Om järnvägens trafikledning m.m. [9] EU—mopeden. Ålders— och behörighetskrav för två- och trehjuliga motorfordon. [ll] Bättre trafik med väginformatik. [17] Ny kurs i traftkpolitiken + Bilagor. [26] Banverkets myndighetsroll m.m. [33] Enskilda vägar. [46] En översyn av luft- sjö- och spårtraftkens tillsynsmyndigheter. [82] Ny yrkestrafildagstiftning. [93] Nationell teleadresskatalog. [94] Botniabanan. [95] En körkortsreform [114] Station Stockholm Nord. [118] Spår, miljö och stadsbild i centrala Stockholm. [121] länsstyrelsernas roll i infrastrukturplaneringen. [142] Ny kurs i trafikpolitiken. Delbetänkande om beskattning av vägtrafiken. [165] Fritidsbåten och samhället. [170]

Finansdepartementet

Kommuner och landsting med betalnings- svårigheter. [12] Budgetlag — regeringens befogenheter på finansmaktens område. [14]

Borgenärsbrotten — en översyn av 11 kap. brottsbalken . [30]

Översyn av skatteflyktslagen. Refonnerat förhandsbesked. [44] Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. [57] Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. [67] Några folkbokföringsfrågor. [68] Utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige. [77] Översyn av revisionsreglema. [79] Skydd för sparande i sparkasseverksamhet. [81] Ett nytt system för skattebetalningar. Del A. Ett nytt system för skattebetalningar. Del B. Författningsförslag, författningskommentarer och bilagor. [100]

Från åkerlotter till Paradis — ett delbetänkande från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. angående överlåtelser och tomträttsupplåtelser av vissa högskolefastigheter. [109]

Artikel 6 i Europakonventionen och skatte- utredningen. [116]

Expertrapporter från Skatteväxlingskommittén. [117] Lättnad i dubbelbeskattningen av mindre företags inkomster. [119] Skatt på avfall. [139] Sverige och EMU. [158]

Utbildningsdepartementet

Den nya gymnasieskolan — hur går det? [1] Samverkansmönster i svensk forskningsflnansiering. [2]

Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. [20] . Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och högskolereform. [21] Inflytande på riktigt — Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. [22] En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. [27] Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990—talet. [28] Forskning och Pengar. [29] Högskola i Malmö. [36] Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle. [47]

Systematisk förteckning

Vården i folkhögskolevärlden. [75] Sammanhållet studiestöd. [90] l'UFF — Teckenspråksutbildning för föräldrar. [102] Att främja donationer till universitet >ch högskolor. [105] Högskolan i Malmö — Slutbetänkande. [120] Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar )ch hantverksutövande. [122] Folkbildningens institutioner. [127] Krock eller möte — Om den mångkulturella skolan. [143] I're rapporter om studiecirklar. [154] Folkbildningen — en utvärdering. [159] Livslångt lärande i arbetslivet — steg på vägen mot ett kunskapssamhälle. Ett diskussionsunderlag. [164] Lärare för högskola i utveckling. [166] Gymnasieutbildning för vissa ungdomar med funktionshinder. [167]

Jordbruksdepartementet Offentlig djurskyddstillsyn. [13]

EU, konsumenterna och maten — Förväntningar och verklighet. [62] Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. [65] Effekter av EU:s jordbrukspolitik. [136]

Arbetsmarknadsdepartementet

Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. [34] Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring - alternativ och förslag.[51] Sverige, framtiden och mångfalden. [55] På väg mot egenföretagande. [55] Vägar in i Sverige. [55]

Hälften vore nog — om kvinnor och män på 90—talets arbetsmarknad. [56]

Medicinska undersökningar i arbetslivet. [63] Arbetstid längd,förläggning och inflytande + bilagedel. [145] En allmän och sammanhållen arbetslöshets- försäkring. [150]

Kulturdepartementet

Från massmedia till multimedia —

att digitalisera svensk television. [25] Viktigt meddelande. Radio och TV i Kris och Krig. [80] Inför ett Svenskt kultumät — IT och framtiden inom kulturområdet. [110]

Skyddet av kulturmiljön. En översyn av kulturminneslagens bestämmelser om byggnader och kulturmiljöer, prästgårdar, kyrkstäder och ortnamn. [128]

Näringsdepartementet

Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. [23] Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat II. [48] Regler för handel med el. [49] Kompetens och kapital + bilaga. [69] Samverkan mellan högskolan och näringslivet. [70] Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelning och finansiering. [78] Samverkan mellan högskolan och de små och medelstora företagen. [89]

Närings- och handelsdepartementet

Ökad konkurrens i handeln med livsmedel. [144] Elberedskapen. Författningsfrågor. [149] Gruvorna och framtiden. [152]

Civildepartementet

Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. [3] Forskning för vår vardag. [10] Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. [31] Konsumentskydd på elmarknaden. [104] Konsumenterna och miljön. [108] Bevakad övergång. Åldersgränser för unga upp till 30 år. [111]

Inrikesdepartementet

Lokal demokrati och delaktighet i Sveriges städer och landsbygd. [71] Den kommunala självstyrelsen och grundlagen. [129] Kommunalförbund och gemensam nämnd — två former för kommunal samverkan. [137] KO:s biträde åt enskilda. [140] Bostadspolitik 2000 — från produktions- till boendepolitik + Särtryck + Bilaga [156]

På medborgarnas villkor — en demokratisk infrastruktur + bilagor. [162]

Översyn av PBL och va—lagen. [168] Fömyelsen av kommuner och landsting. [169] Kommunala fömyelseproblem. En statsvetenskaplig betraktelse. Bilaga 1. [169]

Systematisk förteckning

Kommunerna och den statliga styrningen. Bilaga 11. [169] Budgetpolitik. En studie av behovsbudgetering i två decentraliserade organisationer. Bilaga 111. [169] Konkurrensutsättning inom äldreomsorgen i Stockholms stad. Politisk-demokratiska aspekter. Bilaga IV. [169] Förändringsmodeller och förändringsprocesser i kommuner och landsting. Några empiriska studier. Bilaga V. [169]

Miljödepartementet

Batterierna — en laddad fråga. [8] Nationalstadsparker. [38]

Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning. [39] Precisering av handelsändarnålet i detaljplan. [52] Kalkning av sjöar och vattendrag [53] Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet. Volym 1 — En granskning. [73] Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 1 — An Assessment. [73] Svensk kärnteknisk tillsynsverksarnhet. Volym 2 — Faktaredogörelser. [74] Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 2 — Descriptions. [74] IT i miljöarbetet. [92]

Kärnavfall — teknik och platsval. KASAMs yttrande över SKBs FUB-Program 95. [101] Miljöbalken . En skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hålle utveckling. Del 1 och 2. [103] Integrering av miljöhänsyn inom den statliga förvaltningen. [112]

Övergångsbestämmelser till miljöbalken . [147] Hållbar utveckling i Sveriges skärgårdsområden. [153] Omtankar om vattendrag

ett nytt angreppssätt. [155]