SOU 1996:47
Cirkelsamhället : studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle : delbetänkande
& CIRKELSAMHÄLLET
Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle
&
ww
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
CIRKELSAMHÄLLET
»qwamp—a ;.” ,
Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle
SOU 1996:47
&
ww
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
-=_.=__.- | |-' '
—_'E|= := :
w Statens offentliga utredningar ww 1996:47
BLU] Utbildningsdepartementet
Cirkelsamhället
Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle
Eva Andersson Ann-Marie Laginder Staffan Larsson Gunnar Sundgren
Delbetänkande av U_tredningen för statlig utvärdering av folkbildningen Stockholm 1996
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.
Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90
Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. — En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss.
Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08—790 09 86 Telefon: 08—405 24 81
Illustration: Uggla med mus, Lasse Åberg
gor-b ISBN 91—38-20227-1 Stockholm 1996 ISSN 0375-250X
Förord
Folkbildningen innehåller många slags verksamheter av vilka vi studerat studieförbundens Studieverksamhet närmare. I fokus har varit verksam- hetens kärna, den lokala vardagen där folkets bildning odlas. Studien är en del i statens utvärdering av folkbildningen (SUFO 96), en av Utbild- ningsdepartementet ledd verksamhet, som innehåller 'ett antal olika pro- jekt. Vår studie bildar, tillsammans med de andra projekten, underlag till departementets utvärdering, men är ett självständigt forskningsprojekt. De resultat som här redovisas svarar vi själva för. Vår redovisning och tolkning kan alltså inte uppfattas uttrycka Utbildningsdepartementets syn.
Projektet påbörjades den 1 januari 1995 och avslutades i december samma år. Det har utförts av fyra forskare från tre olika lärosäten: Göteborgs och Linköpings universitet samt Lärarhögskolan i Stockholm. Forskarna ansvarar kollektivt för föreliggande text. I projektet har med- arbetarna dock haft olika ansvarsområden. Eva Andersson har studerat Gunnared, Ann-Marie Laginder Nyköping och Gunnar Sundgren Nor- berg. Var och en har sörjt för gestaltningen av respektive lokalsamhälle, från datainsamling till tolkning. Staffan Larsson har svarat för projektets design och igångsättning. Han har formellt det övergripande vetenskap- liga ansvaret. Samtliga har via sammankomster i studiecirkelns anda del- tagit i formandet av en helhetstolkning. Därutöver har elektronisk post varit ett ovärderligt medel att krympa de geografiska avstånden.
Carl-Gustaf Andrén, Agneta Charpentier och Lars Göransson, som ansvarar för SUFO 96, vill vi tacka för gott samarbete. Åsa Mäkitalo gjorde oss en stor tjänst genom sin kritiska läsning av vårt manuskript. Vi har också haft stor nytta av den kritiska granskning som gjorts av den vuxenpedagogiska forskningsgruppen vid Linköpings universitet och SUFO 96 referensgrupp. Ett särskilt tack vill vi framföra till alla kvin- nor och män som bidragit med sina erfarenheter och upplevelser i de in- tervjuer vi gjort med cirkeldeltagare och informanter.
Författarna
Författarna
Eva Andersson, f. 1957. Adjunkt och doktorand vid institutionen för pedagogik, Göteborgs universitet. Undervisar på det bam— och ungdoms- pedagogiska programmet. Har tidigare medarbetat som forskningsassis- tent i två projekt och skrivit en rapport inom vardera projektet, Text och bild i ett program för datorstödd undervisning och Fem arbeten om demokrati. Har som sekreterare bidragit med två kapitel om skolutvär- dering i en konferensrapport från Nordiska Ministerrådet.
Ann-Marie Laginder, f. 1951. Utbildningsledare vid Linköpings universitet. Fil dr i Teknik och social förändring 1989. Avhandlingen är en analys av framtidsbilder och dessas värdeladdning i offentliga utred- ningar om utbildning och teknik. Laginder är beteendevetare och har flerårig erfarenhet av svensk och nordisk folkbildning. Arbetat med forskningsinfonnation. Publicerat flera skrifter om olika dialogförsök mellan folkbildare och forskare. Redaktör för antologin Kvinnor och pedagogisk praktik— erfarenheter inom universitet och folkbildning, som kom 1993.
Staffan Larsson, f. 1947. Professor i vuxenpedagogik vid Linkö- pings universitet 1993. Forskare och lärare vid Göteborgs universitet 1975-1993. Fil dr i pedagogik 1983. Gästforskare vid Stanford Universi- ty 1987-1988. Publicerat drygt 70 skrifter, huvudsakligen inom om- rådena vuxenpedagogik, forskning om lärare och kvalitativ forsknings- metod. Redaktör för antologiema Folkbildningens innebörder, som kom förra året och Livslångt lärande, som utkommer våren 1996. Larsson är vetenskapligt ansvarig för det här redovisade projektet.
Gunnar Sundgren, f. 1943. Universitetslektor i pedagogik, ansvarar för MIMER, ett nationellt nätverk för folkbildningsforskning vid Lin- köpings universitet. Folkhögskollärare 1973. Fil dr i pedagogik 1986 med avhandlingen Folkhögskolepedagogik mellan myndighet och med- borgare. Har undervisat, utvärderat och forskat vid Stockholms universi- tet och Lärarhögskolan i Stockholm sedan 1968 och i ett fyrtiotal arti- klar och rapporter analyserat frågor med reforrnpedagogisk anknytning. Utkommer våren 1996 med boken Kunskap och demokrati.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Förord 1 Bakgrund ............................... 11 2 Forskningsstrategi ........................ 15 2.1 Design ................................. 16 2.2 Konkret uppläggning ...................... 18 2.2.1 Datainsamling ............................ 18 2.2.2 Den kvalitativa analysen ..................... 20 2.3 Resultatens räckvidd ...................... 23 2.4 Disposition .............................. 24 3 Sex deltagarporträtt ....................... 27 3.1 Sofia .................................. 28 3.1.1 Tolkning: Cirkeln, individen och lokalsamhället ..... 31 Intressefördjupning på väg mot framtida yrke ....... 31 Pedagogisk praktik och demokratiskt ledarskap ...... 32 Social samvaro och erfarenhetsutbyte ............. 32 En genusaspekt — komplementär verklighet och självkänsla ............................... 33 Travet som hobby — och näring ................. 33 Cirkeln som alternativ utbildning och fortbildning . . . . 34 Idrott och naturintresse — fritid i glesbygd ......... 34 3.2 Jennifer ................................ 35 3.2.1 Tolkning: Cirkeln, individen och lokalsamhället ..... 38 Att fördjupa sin kristna tro tillsammans med andra . . . 38 Cirkeln som mötesplats och stöd i vardagen ........ 39 Möjlighet till eftertanke, självinsikt och ökat självförtroende ............................ 39
Identitet och tillhörighet — om bevarat medborgarskap . 39 Medmänniska i vardagen — ökat socialt engagemang . . 40
3.3 Mia ................................... 40 3.3.1 Tolkning: Cirkeln, individen och lokalsamhället ..... 44 Intressebevakning och självkänsla ............... 44 Forum för erfarenhetsutbyte och åsiktsbildning ...... 45 Rikare och mer kvalificerad fritid ............... 45 Komplementär verklighet ..................... 45
Bidrag till lokalsamhällets omvandling ............ 46 Arbetsfred och samförstånd .................... 46 3.4 Juhani ................................. 47 3.4.1 Tolkning: Cirkeln, individen och lokalsamhället ..... 50 F ördjupar yrkeskompetensen och förhindrar kompetensbortfall ........................... 50 Nya utmaningar stärker självförtroendet och ger tillvaron en helhet .......................... 51 Att odla sin särart — ett kollektivt projekt för att bevara sin identitet och stärka den finska kulturen . . . . 51 Självdisczplinering av den egna finska gruppen ...... 52 Att bli en grupp fullvärdiga samhällsmedborgare ..... 53 3.5 Rolf ................................... 53 3.5.1 Tolkning: Cirkeln, individen och lokalsamhället ..... 56 Cirkeln som guldkant i tillvaron ................ 56 Att lära för vardagen ........................ 56 Kompetensutveckling för egna företagare .......... 57 Cirkeln som mötesplats ....................... 57 3.6 Britt .................................. 57 3.6.1 Tolkning: Cirkeln, individen och lokalsamhället ..... 61 Kunskaper förenklar vardagslivet och minskar beroendet av andra ......................... 61 Cirkeln som diskussionsforum, uppövar förmågan att uttrycka sig ............................ 62 Frivilliga studier och frånvaro av tvång ........... 62 Gemenskap med likasinnade ger trygghet .......... 63 Cirkeln som friskvård ........................ 63 4 Cirkelvärden ............................ 65 4.1 Intresse ................................ 66 4.1.1 Intressefördjupning ......................... 67 4.1.2 Att pröva olika typer av studier ................ 68 4.2 Lärande ................................ 68 4.2.1 Att fortbilda och meritera sig ................. 69 I arbetslivet ............................... 69 För vidare utbildning ........................ 71 Som komplement till tidigare utbildning ........... 71 I föreningslivet ............................ 72 För att upprätthålla den kunskap man en gång ska/fat . 73 4.2.2 Att hålla sig ajour med vad som händer i världen
och hänga med i den tekniska utvecklingen ........ 73 4.2.3 Att påverka och bevaka sina intressen ........... 74
4.2.4 Att klara vardagslivet ....................... 75 4.2.5 Att berika sin fritid ........................ 76 4.2.6 Att bli en del i gänget ...................... 78 4.2.7 Att förstå sig själv och andra ................. 79 4.2.8 Att bli en del av historien .................... 80 4.3 Gemenskap ............................. 81 4.3.1 ...störst är nog att vi kommer ihop .............. 81 4.3.2 Kravlös gemenskap ........................ 82 4.3.3 Vänner för livet ........................... 82 4.3.4 Att förstärka en gemenskap som redan finns ....... 83 Att göra något ihop med sina vänner ............. 83 Att trä/fa sina landsmän ...................... 84 _ Vidgadföreningsgemenskap ................... 84 4.3.5 Att träffa andra och komma ut ................ 85 Att tröja nya människor ...................... 85 Avbrott i vardagen .......................... 86 Ett eget #irum ............................. 86 Att få struktur på dagen ...................... 87 Förhindrar isolering ........................ 88 4.3.6 Gemenskap med andra i samma situation ......... 89 4.3.7 Gemenskap med människor med annan bakgrund . . . 90 Gemenskap över kulturgränser ................. 90 Gemenskap över sociala och yrkesgränser ......... 91 Gemenskap över generationsgränser ............. 92 4.4 Att växa som människa .................... 92 4.4.1 Förbättrat självförtroende och möjlighet till eftertanke och självinsikt ............................ 93 4.4.2 Att hitta en personlig uttrycksform .............. 95 4.4.3 Att uppskattas av andra ..................... 97 4.5 Medborgarvärden ......................... 98 4.5.1 Att våga uttrycka sig och kunna argumentera ...... 98 4.5.2 Att ta ansvar och fatta kollektiva beslut .......... 99 4.5.3 Ett forum för erfarenhetsutbyte och åsiktsbildning . . 100 4.6 Studieformen ........................... 102 4.6.1 Fritt och frivilligt. Lärande utan krav och tvång . . . 103 4.6.2 Att slippa bli bedömd ...................... 104 4.6.3 Ger studieverksamheter kontinuitet och struktur ..... 105 4.6.4 Tillgång till material, utrustning, lokaler och arrangemang ............................. 106
4.6.5 Studiecirkeln, en självklar organisationsforrn eller en verksamhet som vilken som helst annan .......... 108
5 Glesbygd, stad, förort ...................... 111 5.1 Norberg — från järnberg och industriort till servicesamhälle och kulturbygd ............... 112 5.1.1 Gruvsamhälle och landsbygd .................. 112 Flyktingmottagning och invandring ............. 115 5.1.2 Servicesamhälle, småföretagande och arbetspendling . 116 Barnomsorg, skola och äldrevård .............. 116 Smäföretagsamhet och pendling ................ 117 5.1.3 Den expansiva fritiden — idrotten, kulturprojekten och studiecirkelverksamheten ................. 118 Idrott, fritidsverksamhet och allmänt föreningsliv . . . . 118 ”Strejkspelsföreningen ” ..................... 1 19 ”Norbergare minns " ....................... 120 Musikliv och ”visprojekt" .................... 120 "Nya Lapphyttan " ......................... 121 Studiecirkelverksamheten .................... 1 2 1 Övrigt ................................. 123 ”Norbergsanda" och framtidsvilja .............. 124 5.1.4 Tolkning: Cirklamas betydelse för lokalsamhället . . . 125 Kunskap som livsmening, för handling och som yrkesorientering ........................... 1 25 En till kropp och själ välfungerande samhällsmedlem — hälsoaspekten ........................... 126 Gemenskaper, samförstånd och allmän vilja — samhällets integrering ..................... 128 Mötesplats och forum för åsiktsbildning — lokal demokrati .......................... 130 Kulturtradition och kulturförnyelse som lokal identitet 131 5.2 Nyköping — kommunen vid Sörmlandskusten ..... 132 5.2.1 Gästabudsstaden — historien hålls levande ......... 133 5.2.2 Från industristad till tjänstemannastad ........... 133 Arbetslösheten ökar på tjänstemannasidan ........ 134 Blandade bostadsområden och låg andel utländska medborgare .............................. 1 3 5 5.2.3 Socialdemokratema åter vid makten i ekonomiskt kärva tider .............................. 136 5.2.4 Utbildning och kommunikation — strategiska någor . . 137 5.2.5 Skynda långsamt — småstadsidyllen utmanas ....... 138 5.2.6 Folkbildning och föreningsliv med djupa historiska rötter .................................. 139 Det finns föreningar för precis allt... och lite till . . . . 139 Studieförbunden bedriver en omfattande verksamhet . 140
ABF, TBV och LO driver Nyköpings folhögskola . . . . 142 5.2.7 Ett rikt kulturliv med växande teaterintresse ....... 142 5.2.8 Tolkning: Cirklamas betydelse för lokalsamhället . . . 143 Pensionärernas Hus — centrum för lärande och gemenskap .............................. 145 Ett jriskare liv och medinflytande för pensionärer . . . 146 TjänstemannaResursen i arbetslöshetstider ........ 147 Arbetslösa får kraften tillbaka — om bevarat och förstärkt medborgarskap ..................... 147 Mångkulturella Nyköping — att motverka främlingsfientlighet ........................ 148 Ungdomskultur och fritt spelrum ............... 150 Medmänniska i vardagen — om socialt engagemang . . 151 Politiskt arbete och påverkan ................. 152 Föreningsaktivitet och ledarskolning ............ 152 På färd mot framtiden — om utveckling i arbetslivet . . 153 Medborgarlärande — som ringar på vattnet ........ 153 Cirkeln som mötesplats ...................... 154 Ökad allmänbildning och kompetensutveckling ..... 155 5.3 Gunnared — en modern arbetarstadsdel ......... 156 5.3.1 En modern arbetarstadsdel ................... 159 5.3.2 Människor från jordens alla hörn ............... 161 5.3.3 En röd stadsdel med ansträngd ekonomi .......... 163 5.3.4 Sovstaden som försöker locka till sig nya arbetstillfällen ............................ 164 5.3.5 Låg fritidsbudget men många föreningar .......... 166 5.3.6 Vilka deltar och vilka står utanför? ............. 169 5.3.7 Tolkning: Cirklamas betydelse för lokalsamhället . . . 170 C irklar som svarar mot förändringar i lokalsamhället 170 Att stärka sin särart eller verka för integrering ..... 171 Att värna om skötsamhet och ansvar ............ 173 Sociala nätverk och trygghet i bostadsområdet ..... 175
Att förvalta subkulturer och införliva ungdomskultur . 176 Utbildningskomplement — andra ämnen och en väg in i Komvux ............................... 177 Att uppöva demokratiska färdigheter ............ 177 6 Cirkelsamhället .......................... 1 79 6 1 Cirklar och lärandets innebörder ............. 180 6.1.1 Ideal och förväntningar från deltagare och lokalsamhälle ............................ 183
6.2 Cirkelns grammatik ....................... 184 6.2.1 Fritt och frivilligt .......................... 185 6.2.2 Sakorientering ............................ 1 86 6.2.3 Social gemenskap och behärskad intimitet ........ 187 6.2.4 Tid och rum ............................. 189 6.3 Cirklar som kultur- och samhällsbärare ........ 191 6.3.1 Kulturbevarande och kulturfömyande ............ 194 En del i lokalsamhällets självförståelse och förändringsprocess ......................... 1 95 Nya kulturella uttryck ....................... 197 6.4 Cirklar som formare av identiteter ............ 198 6.4.1 Livserfarenhet ............................ 199 6.4.2 Invandrare och kulturell identitet ............... 202 6.4.3 Arbetslösa i cirklarna ....................... 204 6.4.4 Medborgerlig identitet ...................... 205 Mångkunniga och allmänbildade medborgare ...... 206 Målmedvetna och samförståndsberedda medborgare . 206 Medborgare som identifierar sig med sin lokala miljö 207 6 5 Skötsamhet, nätverk och Självreglering ......... 207 6.5.1 Skötsamhetsidealet ......................... 208 Föreningsliv och cirklar som sociala nätverk ...... 212 Självreglering ............................ 2 1 3 6.6 Cirkeln som livsvärld och system ............. 215 6.7 En diskurs om demokratiteori ................ 220 6.7.1 En individcentrerad demokratitolkning ........... 221 6.7.2 En samhällscentrerad demokratitolkning .......... 223 6.7.3 En kommunikativ demokratitolkning ............ 226 6.7.4 Aktuell demokratidiskussion .................. 227 6.8 Studiecirkeln och statens folkbildningsmål ....... 230 6.8.1 Erfarenhetsutbyte och ömsesidig förståelse — men kritisk dialog? ............................ 232 6.8.2 Jämlikhet ifråga om möjligheter — men kompensatorisk? .......................... 233 6.8.3 Medborgarkompetens — men ökad delaktighet och samhällsförändring? ........................ 236
7 Cirkelns mångsidighet ..................... 239 7.1 Olika arenor — olika syn på cirklarna .......... 239 7.2 Den stora variationen i betydelser ............. 241 7.2. 1 Porträtten ............................... 241 7.2.2 Deltagarna som grupp ...................... 242 7.2.3 Lokalsamhällena .......................... 243
7.2.4 Flexibilitet ligger bakom den stora variationen ..... 244 7.2.5 Folkbildningen och statsbidraget ............... 247 7.2.6 Folkbildningens legitimitet ................... 251 Referenser ..................................... 253 Källor till lokalsamhällena . . . ._ ..................... 261 Norberg ..................................... 261 Nyköping .................................... 263 Gunnared .................................... 264 Bilagor Bilaga 1 Förteckning över deltagarintervjuer ............. 267 Bilaga 2 Förteckning över informanter ................. 269 Bilaga 3 Frågor till studiecirkeldeltagare ................ 271
1. Bakgrund
Den nordiska folkbildningen är ett fenomen, som i ett internationellt perspektiv är verkligt intressant. Den representerar en studieforrn, som i andra länder mer uppfattas som utopi än realitet. Ett centralt stråk i 1900-talets skolhistoria är de försök som gjorts för att förändra de grundläggande mönster som undervisning formas efter. Vi har den prog- ressivistiska vågen under mellankrigstiden och vi har en ny liknande väg på 1970-talet. Det har med utgångspunkt i amerikanska data konstaterats att de grundläggande mönstren bara rubbats tillfälligt för att snart återta sin ursprungliga form.' Mot en sådan bakgrund framstår folkbildningen i skarp relief. I denna har ett annorlunda grundmönster etablerats, mest tydligt genom studiecirkeln.
Redan i början av detta sekel formades genom studiecirkelverksam- heten en praxis, som avvek från gängse former av utbildning.2 Det verkligt intressanta är att denna avvikelse från etablerad praxis inte blev ett randfenomen, utan att studiecirklar blev ett nytt etablerat mönster, som motstått tidens tand.3 Detta mönster var inte ensartat utan hade forrnmässiga variationer inom samma grundstruktur. Gemensamt var dock att de avvek från den gängse skolmässigheten. Dagens verksamhet har fortfarande i viss utsträckning kvar detta drag av att avvika från etablerad praxis i skolor av olika slag.4 1 hur stor utsträckning återstår att undersöka. Sedan början av seklet har mycket hänt i såväl samhället i stort som i folkbildningsvärlden. Frågan är om folkbildningen fort- farande har någon betydelse. Frågan är helt enkelt: Vad betyder folk- bildning i vår tid?
Denna studie söker besvara en sådan fråga, den handlar om studie- cirklamas betydelse för det lokala livet. En grundläggande utgångspunkt är att vi undersöker cirkelstudiemas betydelse för såväl individernas som
' Tyack & Tobin (1994). 2 Detta gällde såväl kommunikationsfonnen (samtal) som styrfonnema (själv- bildning). Det gällde även såväl i teori (Arvidson, 1991) som i praktik. 3 Se Larssons artikel i Bergstedt & Larsson (1995). " Waldén (1994).
samhällets liv. Fokus ligger i vad deltagarna får ut av att delta i verk- samheten och hur deltagandet kan relateras till samhällets liv.
Enligt vår mening handlar det inte bara om att medborgarna ”hämtar” olika värden från studierna för att ”användas” i andra samman- hang, vare sig det är politik, kultur, fritid, arbete eller det sociala livet. Själva studieverksamheten är också i sig själv en del i samhällslivet. Studierna används för att fylla olika behov hos deltagarna. De fyller också samhälleliga funktioner. Frågan är om studiecirkeln formar unika drag i samhällslivet . Inte minst är dess demokratiska form ett särdrag i jämförelse med andra utbildningstraditioner.5 Icke-auktoritär utbildning har varit en ofta framställd utopi. Bidrar verkligen studieverksamheten till att forma ett särskilt slags samhälle? Hur ser detta ”cirkelsamhälle” ut? Vad skulle vi mista om vi inte hade det? Sådana frågor utgör en all- män bas för vår studie.
Studien är avgränsad till den Studieverksamhet som bedrivs i studie— förbundens regi, i praktiken har det blivit studiecirklar. Folkbildning sker på en mängd olika sätt, såväl i organiserad som oorganiserad form. Man kan även diskutera om all verksamhet som sker i studieförbundens namn motsvarar vad begreppet ”folkbildning” kan stå för.6 I detta sam- manhang gör vi inga värderingar av ”folkbildningsmässigheten” utan studerar studieförbundens lokala studieverksamhet, sådan som den faktiskt ser ut.
Våra huvudfrågor kan således formuleras enligt följande:
1. Vilka betydelser tilldelas studieverksamheten av individer som deltar? 2. Vilken roll har studieverksamheten i lokalt samhällsliv?
Det projekt som här redovisas är ett av flera inom ramen för ”Statens utvärdering av folkbildningen 1996” (SUFO 96). Genom att studera växelspelet mellan individ och lokalsamhälle skall denna studie bidra till ”förståelsen av hur kunskap och kulturell delaktighet uppstår och sprids i ett högutvecklat och modernt samhälle”.7 Vår utgångspunkt är att olika studier, som ingår i SUFO 96 kompletterar varandra. Ett särskilt viktigt komplement till vårt projekt är den undersökning som görs av ett repre-
5 Se Larsson (1993a). 6 Senast: Bergstedt & Larsson (1995). Den långa svenska debatten om vad folkbildning kan vara har studerats i flera avhandlingar: Arvidson (1985, 1991), Ginner (1988), Gustavsson (1991). 7 SOU (1993:64, s 13).
sentativt urval av befolkningen.8 Denna kan ge en representativ beskriv- ning av befolkningens syn på folkbildningen, medan vår studie avser ge en fylligare bild av folkbildning när det placeras i ett konkret samman- hang; tre specifika lokalsamhällen.9 Vi kan inte uttala oss om utbred- ningen eller om orsaken till studiecirklama, men vi kan söka besvara frågan: Vad betyder studiecirkeln?”
” SOU ( 1995:141 ). 9 Se Geertz (1991) om begreppet ”thick description”. '" Detta är en parafras på Johan Asplunds (1971) försök att fånga poängen med tolkande ansatser i boken Om undran inför samhället.
2. Forskningsstrategi
En tanke som låg till grund för uppläggningen av arbetet var att studie- cirklamas betydelse bäst kunde studeras genom att granska verksam- heten i några lokalsamhällen.” Det blev tre olika orter som valdes: Gunnared, Norberg och Nyköping. De empiriska källor som vi öste ur var av mångahanda slag. Vi gjorde intervjuer med cirkeldeltagare.'2 Vi intervjuade personer med särskild god kännedom om de tre orterna och deras cirkelvärld.13 Vi samlade statistik, beskrivningar och annan doku- mentation om dem och vi drog nytta av vad vi kunde observera när vi besökte ortema."
Genom att relatera studieverksamheten till den lokala situationen, t.ex. ortens demografi, utbildning, näringsliv och politiska och kulturella liv, borde man kunna få en fördjupad förståelse inte bara för cirkeldelta- gama, utan även för ”cirkelsamhället”.'5 Vad betyder studiecirklama för dem som deltar? Vad skulle de lokala miljöerna förlora om studiecirk- lama inte fanns?
Studieverksamhet i studieförbundens regi belyser spelet mellan individ och samhälle. Verksamheten bärs upp av individer som deltar ”fritt och frivilligt”, men består alltid av gruppaktiviteter. Cirkeln finns i gränslandet mellan samhälleligt och individuellt liv. Ofta formas kunskapen genom en samhandling och bygger på interaktionen mellan individer. Denna ”mötesplats” är särskilt intressant. Spänningen mellan individ och samhälle är en fråga som är fundamental när vi söker förstå
” Se Ekman (1991) och Larsson & Thång (1993). '2 Se bilaga 1 — förteckning över deltagarintervjuer. ” Se bilaga 2 — förteckning över informanter. ” En förteckning över dessa källor för respektive ort, finns direkt efter refe- renslistan.
'5 Begreppet bör uppfattas som en symbolisk bild av all verksamhet som är relaterad till studiecirklama eller berörs av dem. Begrepp som låter samhälle föregås av ett bestämningsord kan benämnas symboliska bilder. De är rika, mångtydiga och spänningsfyllda i sina betydelser. De har dessutom en diffus avgränsning och kan vara starkt värdeladdade. För vidare diskussion se Lagin- der (1989).
vår värld. När vi samlat data har vi därför såväl velat fånga in cirkeldel- tagamas perspektiv, som sökt placera in detta i den bestämda lokalmiljö, där de lever.
Med ett likartat resonemang kan man urskilja tre aspekter, när man önskar belysa värdet i studieförbundens verksamhet. Värdet för indivi— den har redan berörts. Den andra aspekten är att verksamheten påverkar samhället. Den tredje är att studiecirklama faktiskt själva utgör en del av samhället — de är en byggsten i samhällets vardag.
2.1. Design
I enlighet med vårt syfte har vi undersökt de betydelser och innebörder som folkbildning har för deltagare och lokalsamhällen. Medlet att nå detta var att göra en kvalitativ analys.'6 En sådan analys handlar om att man vill ”beskriva egenskaperna hos något — hur något är beskaffat”.17 Analysen handlade i vårt fall om att gestalta ”beskaffenheten” i cirklar- nas betydelser. Kvalitativa studier kan vara av olika slag, från tolkningar av historiska skeenden till gestaltandet av individers upplevelser. De kan också ha sin grund i olika tanketraditioner, t.ex. hermeneutik eller feno- menologi. I vårt fall inspirerades vi av dessa riktningar, men inte minst har vi tagit intryck av en s.k etnografisk forskningsstrategi.
I vårt fall var avsikten att förstå vilken betydelse studiecirklama har för deltagare och det lokala livet. Den kvalitativa forskningsstrategins styrka ligger i att på ett fylligt sätt ge inblick i företeelser eller feno- men.” En god analys skall ge fylliga och väl strukturerade gestalt- ningar.19 En annan kvalitet ligger i att man på ett nyanserat sätt kan fånga komplexiteten i ett fenomen, eftersom man undviker att via val av variabler utestänga de aspekter av verksamheten som forskarna på förhand inte tror är relevanta. En tidig företrädare för kvalitativ forskningstradition, Blumer, bedrev stark polemik mot andra ansatser för
'6 Det har skrivits en uppsjö av litteratur om kvalitativ forskningsmetod det senaste decenniet. Två översiktsverk kan nämnas: Denzin & Lincoln (1994) och LeCompte, Millroy & Preissle (1992). Larsson (1993b) har gjort en översikt över kvalitetskriterier för kvalitativa studier.
” Larsson (1986, s 7). ” Geertz (1991) argumenterar för att presentationen av ett sammanhang måste vara konkret — det skall var ”thick descriptions”. ” Larsson (1993b).
att de arbetade med konstruktioner som inte hörde hemma i vardagsverkligheten.20 Han menade istället att hela forskningsarbetet skulle vara underordnat den studerade verklighetens ordning. Möjligheten att göra detta kan diskuteras, men andan i ansatsen är att beskriva verkligheten som den faktiskt framstår.
I vårt fall betyder det att vi åtminstone tillfälligtvis sökt bortse från våra ”fördomar” om folkbildning, vare sig det handlar om vad som är ”folkbildningsmässigt”, ”demokrati” eller andra föreställningar, som egentligen är formulerade utanför de sammanhang som vi faktiskt stude- rar." Genom vår medvetenhet om dessa föreställningar söker vi frigöra oss från dem. Istället söker vi fånga de reellt existerande betydelser, som framträtt i våra data. Att synen på verksamheten inte alltid följer mallen behöver inte innebära att den är utan mening. Den kan fylla viktiga funktioner ändå för såväl samhälle som individer. Vad som är legitim verksamhet i termer av statsbidragsberättigande etc. är något som kan diskuteras, när man har en god bild av de betydelser som verksamheten faktiskt har. För vårt sätt att arbeta är det då viktigt att vi inte läser oss till en bestämd betydelse från början utan att vi är öppna för vad som faktiskt förekommer.
Det öppna tillvägagångssättet i studien innebar för det första att förståelsen (tolkningen) av studiecirklamas betydelse för individ och samhällsliv fick växa fram i växelverkan mellan teori och empiri. Med hjälp av flera teoretiska perspektiv kunde nya infallsvinklar prövas och analysen av insamlade data fördjupas. Följaktligen var det inte vår avsikt att läsa ett teoretiskt perspektiv som utgångspunkt och ram för studiet av den empiriska verkligheten. I stället sökte vi upprätthålla en dialog med teori när vi tolkade data. Våra olika teoretiska insikter har säkert haft betydelse för vad vi sett, men de har mer bidragit till kreati- viteten än till att låsa perspektivet.
Inte heller ville vi låsa oss till de målsättningar som riksdagen fattat beslut om. En öppen undersökning av den konkreta verksamhetens betydelser och funktioner innebar istället att de grundläggande mål som staten formulerat gavs rollen att vara något vi återvände till när vår empiriska analys i stora drag var slutförd. De blev något som kunde diskuteras i relation till vad vi fann.
” Blumer (1969). 2' Bergstedt & Larsson (1995).
2.2. Konkret uppläggning
De tre lokalsamhällen vi valde kan sägas representera storstadsförort, mellanstor stad och glesbygd. Gunnared, en stadsdel i Göteborg valdes som förort. Residensstaden Nyköping valdes som mellanstor stad och som representant för glesbygden kom vi fram till att Norberg skulle vara lämplig. Praktiska skäl avgjorde att just dessa orter valdes. Utgångs- punkten var att fånga några lokalsamhällen som kunde antas vara så olika att vår analys skulle ge en stor bredd i betydelser. Å andra sidan handlar det om fall som var och en har sin på förhand okända särart. Representativitet i termer av slumpvist urval ur en population är me- ningslöst vid fallstudier.
2.2.1. Datainsamling
Ett centralt drag i en etnografisk strategi är att man gör en successiv planering. Detta innebär att man inte läser hela uppläggningen från början, utan låter resultaten av de inledande undersökningarna bilda grund för den fortsatta planeringen, en s.k. ”theoretical sampling”.22 I vårt fall betydde detta att vi inte på förhand valde ut alla informanter som skulle uppsökas eller vilka dokument som skulle studeras — istället sökte vi oss successivt fram till relevanta källor. På förhand hade vi bestämt oss för att vända oss till kommunalpolitiker och förvaltnings- tjänstemän. Vi samtalade även med representanter för studieförbunden. Därutöver intervjuade vi sådana personer, som vi så småningom förstod hade särskilt viktiga insikter, t.ex. företrädare för stora föreningar och eldsjälar i kulturprojekt.
Frågorna till informanterna konstruerades så att vi skulle få en så fyllig och tydlig bild av lokalsamhället som var möjligt. Vi bad infor- manterna beskriva sin ort och byggde sedan upp intervjun kring följd- frågor framför allt på sådana områden som inte penetrerats i deras inledande beskrivning. Exempel på sådana områden var: bostäder, arbetsmarknad, politik, förenings-, kultur- och fritidsliv. Ett annat viktigt område var naturligtvis studieförbundens verksamhet. Intervjuerna formades i hög grad av vem vi talade med, t.ex. fick vi via studieför- bundsföreträdare en djupare kunskap om studieförbundens lokala verk- samhet. Slutligen utnyttjade vi informantema som personer som fick
" Glaser & Strauss (1967) myntade begreppet.
kommentera varandras påståenden, dvs. vi prövade efter hand våra pre- liminära tolkningar på informanterna.
Intervjuer med deltagare fick en särställning i vår analys. 63 inter- vjuer, ca 20 från varje ort, bildade bas för en inblick i hur studierna tedde sig ur deltagarnas perspektiv. Urvalet av individer för deltagarin- tervjuer har inte skett via slump utan successivt för att få fram en varia— tion av åldrar och kön, men också cirkelämnen och studieförbund. Vill man ha en kvantitativ bild av hur studiecirkeldeltagarna fördelar sig på olika variabler vill vi hänvisa till en surveyundersökning som genom- förts i SUFOs regi.23 Våra intervjuer med cirkeldeltagare avser istället att ge en fyllig inblick i vad studier i cirkel betyder — fokus ligger i att förstå enskilda deltagares upplevelser av cirklar genom att de framför allt relaterar dem till sin livssituation. Avsikten var att kunna förstå cirkeldeltagandet som en bricka i det större livsmönstret.
Inför intervjuerna med deltagarna gjordes en del provintervjuer, som skrevs ut och utgjorde underlag för beslut om intervjuemas slutliga ut- formning. Intervjuerna hade en bestämd struktur, men inom denna för- des samtalet på ett följsamt sätt via följdfrågor och en utredande attityd. Intervjuerna bokades i allmänhet över telefon och utfördes oftast i något studieförbunds lokaler eller i hemmen. Intervjuerna tog mellan 45 och 90 minuter och skrevs ut ordagrannt. I ett fall antecknade intervjuaren och fick sedan godkännande av intervjupersonen på renskrivningen.
Cirkeldeltagama blev ombedda att inledningsvis berätta något om sig själva för att få en bakgrund till de följande frågorna om cirkeldeltagan- det.24 Sedan fick de frågor om hur det kom sig att de börjat just i denna cirkel och ombads beskriva cirkeln, dess innehåll och uppläggning. Där- efter kom vi in på vad cirkeln betydde för dem just då. Vi frågade också om erfarenheter av andra cirklar, både sådana de deltog i parallellt och de cirklar de deltagit i tidigare. Slutligen uppmanades de beskriva lokal- samhället. Varje intervju analyserades systematiskt ur två aspekter. Dels beskrevs vad studierna betydde för individen, dels vilken betydelse detta deltagande kunde ha för lokalsamhällets liv.
En viktig del av vår forskningsstrategi var att kombinera olika slags information i beskrivningen av lokalsamhällena. Detta var nödvändigt dels för att bygga upp en välbelagd tolkning, dels för att kunna jämföra olika datakällor för att bedöma tolkningens trovärdighet. 1 det senare
” sou (1995:141). 24 Se bilaga 3 — övergripande struktur av frågeområden som anpassades till varje intervju.
fallet handlade det om triangulering.25 En annan form för validering av lokalsamhällesbeskrivningen var att några informanter fick läsa och rea- gera på det dokument, som slutligen formats om lokalsamhället.26 När intervjun med informantema bokades bad vi om skriftlig information som var relevant. Det som kom fram vid intervjun kunde sedan relateras till denna eller annan skriftlig dokumentation liksom lokal och nationell statistik. Andra källor var verksamhetsplaner och dito berättelser från studieförbunden och andra verksamheter. Vi läste även lokaltidningar under datainsamlingsperioden. Här handlade det om att skapa en bild av lokalsamhällets aktiviteter; föreningar, politisk och facklig verksamhet, arbetsliv, kultur och nöjesliv. En ytterligare källa för lokalsamhälles— beskrivningama var vistelsen i lokalmiljön: promenader i bostadsområ- den, köpcentra, bussturer, luncher och kafferaster på restauranger och kaféer, besök i bibliotek etc. Genom detta fick informantemas beskriv- ning av orten en konkret motsvarighet.
Slutsteget i denna del av arbetet var att utnyttja beskrivningen av lokalsamhällena som en ”tolkningskontext” för de 63 deltagarinter- vjuema. Genom att relatera deltagarnas cirkeldeltagande till det lokala sammanhanget utredde vi cirklarnas samhälleliga betydelse. Detta sked- de i två steg: ( I) alla 63 porträtten tolkades dels ur en individuell, dels ur en samhällelig synvinkel, och (2) den senare tolkningen utgjorde sedan basen för att teckna studiecirklamas betydelse för lokalsamhället.
2.2.2. Den kvalitativa analysen
Tolkningen av data inleds i princip så fort forskaren möter fältet eller intervjupersonen. När det gäller våra semi-strukturerade intervjuer inne- bar detta att de svar som gavs på de inledande frågorna genererade följdfrågor, som baserades på tolkningar i situationen.
Ser man till vår gestaltning av cirkelvärlden kan man faktiskt se hur olika delar av resultaten präglats av olika traditioner av kvalitativ analys. Den första typen av tolkning finner vi i kapitel 3, där sex porträtt av cirkeldeltagare presenteras. Detta slags porträtt gjordes av samtliga 63 intervjuade deltagare. Porträtten formades till en beskrivande och en ”tolkande” del. Med tolkning menas här att cirkeldeltagandet placeras
” Med triangulering menas en jämförelse av olika slags data som beskriver samma företeelse eller händelser för att pröva samstämmigheten. Det kan handla om jämförelse mellan intervjudata och Observationsdata eller om jäm- förelse mellan olika observatörers data.
26 Detta brukar i engelsk litteratur betecknas som ”respondent validation”.
in i varje persons livssituation. Det blir det sammanhang, i vilken cirkel- deltagandet förstås som en del i en helhet.
Livssituationen har i sin tur två aspekter. För det första individens egen upplevelse av vad cirkeln betyder för honom eller henne. För det andra vad cirkeldeltagande i den specifika livssituationen innebär ur en samhällelig synvinkel. I denna tolkning finner vi typiska drag från en hermeneutisk tradition. Förståelsen av det enskilda fallet grundas på att delen (cirkeldeltagandet) relateras till helheten (livssituationen) för att forma en tolkning.27
I kapitel 4 presenteras samtliga uppfattningar av vad cirkeldeltagan- det betytt för de deltagare, som vi intervjuat. Denna presentation har för- men av ett utfallsrum, där varje uppfattning av betydelse som vi funnit presenteras. På så sätt visas hur uppfattningarna av betydelserna av cir- keldeltagande varierar i hela deltagarinterumaterialet, frigjorda från varje specifik persons livssituation.
Utfallsrummet konstruerades i en tvåstegsprocess. Det första ledet var de 63 porträtten. Därefter urskiljdes betydelserna för individerna och sammanfördes på så sätt att varje typ av betydelse blev en kategori. Det är viktigt att lägga märke till att vägen till kategorierna gått via de betydelser som utkristalliserats i varje persons livssituation — i porträt- ten. Kategorierna i utfallsrummet är således väl förankrade i de konkreta sammanhangen. Den totala variationen i uppfattningar utgör utfalls- rummet. På detta sätt kan vi få en föreställning om vilka olika sätt att finna mening i cirkeldeltagande, som uttrycktes i intervjuerna.
Centralt är att utfallsrummet uttrycker de intervjuades förståelse av meningen med sitt deltagande, som de förmedlat i intervjun. ”Sannings- värdet” ligger i att det är deras självförståelse. Om man lägger ett annat ”utifrån-perspektiv” på vad de säger i intervjun, t.ex. tolkar det med någon tolkningsteori, kan man komma till ett annat resultat, vilket vi alltså inte gör i detta kapitel." Den som är förtrogen med den fenome- nografiska forskningstraditionen känner igen tanken om ett utfallsrum.29
27 Ödman (1979) har på ett förtjänstfullt sätt bidragit till att göra traditionen känd på svenska språket. " Utgångspunkten i individens självförståelse har i en etnografisk tradition betecknats som emic till skillnad från ett etic — ett där forskarens förståelse står i förgrunden. Motsvarande beteckningar i en fenomenografisk tradition är första (etic) och andra (emic) ordningens perspektiv. ” Matton (1981) gör en programförklaring till synsättet. Larsson (1986) pre- senterar ansatsens praktiska forskningsstrategi.
I analysen av vad cirkeldeltagandet betyder för lokalsamhället i kapitel 5 har vi inspirerats av en etnografisk forskningstradition.30 Här måste vi påpeka att tiden för vistelse på fältet varit långt mer begränsad än vad en renodlad etnografisk studie skulle kräva. Snarare har vi in- spirerats av andra drag i denna ansats. Ett sådant drag är att tolkningen vilar på kombinationen av data som härrör från flera datainsamlingsme- toder. I vårt fall handlar det för det första om att vi intervjuade infor- manter, dvs. personer i lokalmiljön som har en särskild insikt i det sammanhang som studeras.31 Vi hade samtal med såväl olika studieför- bunds lokala företrädare, som lokalpolitiker, förvaltningstjänstemän och lokalredaktörer. Vi kombinerade sedan dessa data med skriftlig doku- mentation och statistik för att forma en bild av det lokala sammanhanget som sedan kunde bilda bas för en tolkning av deltagarintervjuema. Därigenom formade vi en tolkning av cirkeldeltagandets samhälleliga betydelse.
Man kan således se att samma beskrivning av cirkeldeltagande givit upphov till olika slags tolkningar genom att de relaterats till olika sam- manhang. Tolkningskontexten har varit olika. Här tydliggörs att samma enskilda data kan ges olika tolkning beroende på vilken helhet (tolk- ningskontext) den relateras till. I en hermeneutisk tradition är detta logiskt eftersom delens betydelse avgörs av relationen till helheten. Om man sätter detta i system kan man tala om att man väljer ”tolkningskon- texter”. Ett litterärt exempel kan vara tolkningen av en bestämd text, ”Hemsöboma”. För att förstå dess innebörd kan man relatera den till Strindbergs liv. Man kan även tolka samma text som uttryck för det då- varande samhällets tillstånd. En tredje tolkningskontext skulle vara att se texten som en avspegling av ett litterärt ideal. Vi kan fortsätta att rada upp ytterligare tänkbara tolkningskontexter för samma text, men exemplen bör räcka som illustration av principen.
I kapitel 6 tar vi ytterligare ett steg, när vi introducerar teori som tolkningskontext till de redan gjorda analyserna. De tolkningar som där- igenom formas avses bidra till att ytterligare dimensioner i cirkelsam- hället blir synliga, genom en friare diskussion som går utöver vårt empi-
30 Ett utmärkt arbete som representerar traditionen är Hammersley & Atkinson (1987). En tidig portalfigur för traditionen var Malinowski (1961), som på 20- talet tydligt ritade konturerna för hur ett ”fältarbete” skulle formas. I den s.k. Chicago-skolan utvecklades under mellankrigstiden tanken att studera det egna samhället med sådana metoder (Faris, 1967). En sådan studie av ett svenskt lokalsamhälle, Mullsjö, gjordes av Allwood & Ranemark (1943). ” Med informant menar vi en person som är särskilt förtrogen med ett sam- manhang: i vårt fall lokalsamhället eller studieförbundens verksamhet.
riska material. Teoriernas begrepp har egenskapen att visa på möjliga sätt att se de fenomen vi har omkring oss. I detta kapitel söker vi utnytt- ja teorier som bidrar till ytterligare tolkningsmöjligheter.
I det avslutande kapitlet är ambitionen att forma en helhetsbild, som är säkert förankrad i de empiriska resultaten. Här ligger analysen på ett övergripande plan i förhållande till porträtten, utfallsrummet och lokal- samhällesbeskrivningama. Finns det något drag som resultaten på de olika nivåerna har gemensamt? Här bör erkännas att den fenomenologis- ka tanken om att finna det som förenar alla de skilda varianterna varit en metafor som inspirerat.
2.3. Resultatens räckvidd
Alla forskningsresultat har en rad begränsningar — när det gäller teore- tiska perspektiv, metodiska perspektiv, vald design, urval av situationer och personer etc. För att rätt kunna värdera resultatens räckvidd bör reflexionen över detta redovisas.32
Valet av fallstudie som metod ger möjligheten att relatera delen till den helhet som den ingår i, t.ex. att relatera den enskildes svar till sär- drag i lokalsamhället. En annan sida är möjligheten att ge individer röst och därmed låta dem framföra sitt perspektiv. Begränsningarna i en fallstudie ligger i att man inte kan generalisera på samma sätt som är fallet vid stickprovsundersökningar. Generalisering kommer in på ett annat sätt i en fallstudie. Det sker så att säga via läsaren: ”Kunskapstill- skottet genom fallbeskrivningen sker genom att de som tagit del av resultaten kan ha fallbeskrivningen i åtanke, när man tänker på andra fall och då eventuellt upptäcka relevansen av den gestaltning, som den kvalitativa analysen resulterat i. Stake kallar detta ”naturalistic generali- sation”.33 I relation till en värdering av studiecirkelverksamheten måste man vara klar över att studiens resultat beskriver enbart vad studiecirklar sagts betyda för de vi intervjuat, dvs. deras självförståelse. Slutsatserna måste därför dras med hänsyn tagen till detta.
Designen — själva uppläggningen av studien — har också stor be- tydelse för vilka slutsatser som kan dras. Vi har valt att intervjua de som faktiskt deltar i studiecirklar. Icke-deltagares syn är därmed inte studerad. Detta torde betyda att de som fått röst genom vår studie ansett
” Begreppet reflexivitet är här centralt. Se t.ex. Hammersley & Atkinson (1987) och Ehn & Klein (1994). ” Stake (1986). Se även Larsson (1993, s 205).
verksamheten tillräckligt meningsfull för att välja att delta. Inte minst med tanke på att de ofta betalat en hel del. Vårt bidrag handlar därför inte så mycket om det överhuvudtaget är en meningsfull verksamhet, utan framförallt om på vilket sätt den är meningsfull. Konsekvensen av designen torde bli att starkt kritiska röster knappast kan förväntas vara representerade.
En ytterligare avgränsning av resultatens räckvidd har att göra med de valda datainsamlingsmetodema. Vi har samlat data av många slag, men systematiskt analyserade observationer av studiecirklar har vi inte gjort. Detta innebär att vi saknar möjlighet att analysera processerna i cirklarna utan att göra det via enskilda deltagares beskrivning. Detta får som följd att processer som inte deltagarna är uppmärksamma på undgår även vår uppmärksamhet. Detta blir en viktig fråga när man diskuterar t.ex. demokratins plats i cirkelverksamheten. Processer som i forskares analys kan beskrivas som demokratiska behöver inte uppfattas så av de deltagare och informanter som intervjuats. Av detta följer att demokra- tiska värden kan finnas trots att de inte blir tydliga i vad de intervjuade säger.
Å andra sidan är ju denna studie en av flera. Varje studie kan inte ge hela bilden. Olika studier måste läggas bredvid varandra, när man skall forma ett omdöme om helheten. När det gäller studieförbundens verk- samhet har vi dels de andra studier som sker inom ramen för SUFO 96, dels andra forskningsprojekt som ägnats studieförbunden. Utöver dessa insikter av forskningsmässig karaktär, får man inte glömma betydelsen av den kunskap som finns hos de som är förtrogna med studieförbun- dens verksamhet, när ett helhetsomdöme skall formas.
2.4. Disposition
De kapitel som följer utgör delar i en större plan. Vi inleder med sex porträtt av studiecirkeldeltagare. Porträtten skall ge en bild av några del- tagare i helfigur, som kan visa komplexiteten i de värden cirkeln har för enskilda personer. Här framkommer tydligt hur verksamheten kommer in i levnadsmönstret. Varje porträtt tolkas sedan ut såväl ett individ- perspektiv som ett samhällsperspektiv. I kapitel 4 redovisas individbe- tydelsema i hela materialet. Här lägger vi oss på en högre abstraktions- nivå genom att själva betydelserna skapar den överordnade strukturen. Poängen är att hela bredden av betydelser som studieverksamheten kan ha för individerna klart skall framstå. Kapitel 5 presenterar vi de tre lokalsamhällena och fokuserar på samhällsbetydelsema. I det följande kapitlet, 6, söker vi placera in våra resultat i några olika teoretiska
sammanhang och diskutera några av de funderingar som vårt empiriska material gett upphov till. Slutligen sammanfattar vi våra huvudkonklu- sioner i sista kapitlet och diskuterar hur studiecirkelverksamheten legiti- meras av deltagare, lokalsamhälle och stat.
3. Sex deltagarporträtt
En stor del av svenska folket har redan deltagit eller kommer någon gång att delta i en studiecirkel. Skälen till att de väljer att delta i en studiecirkel kan vara väldigt olika. Det kan handla om att fördjupa ett intresse som man sedan länge haft, viljan att lära sig något nytt och möjligheten till social gemenskap. Det kan också vara ett sätt att få använda andra sidor av sin personlighet än de som tas i bruk i familjeliv och arbetsliv. För några är det helt enkelt ett alternativ till reguljär utbildning, en förberedelse för formella studier eller en möjlighet att pröva ett tänkbart fält för framtida yrke.
Våra sex porträtt av cirkeldeltagare representerar bara sig själva. De är valda ur hela vårt intervjumaterial om 63 deltagare för att visa på bredden, den stora variationen, vilka innebörder studiecirkeln kan ha för individ och lokalsamhälle. Meningen är också att de ska illustrera hur livssituation, lokalsamhällets struktur och deltagarnas uttalade intentioner och upplevelser flätas in i varandra. Allt detta utgör den varp på vilken cirkelaktiviteten sedan vävs. Frågor som vi ställt i intervjuerna har gällt deltagarnas bakgrunder, deras erfarenheter och upplevelser av cirkeln och deras orientering till lokalsamhället. De deltagare läsaren här får möta är:34
— Sofia, 20-åri g barnskötare och hästintresserad deltagare i en studiecir— kel i Norberg om travsport, anordnad av Svenska Idrottsrörelsens Stu- dieförbund (SISU). — Jennifer, 30-årig kvinna som arbetar inom skolan och troende delta- gare i en bibelstudiecirkel anordnad av KFUK/KFUMS studieförbund i Nyköping. — Mia, undersköterska i 40-årsåldem som deltar i en facklig kampanj- cirkel i Norberg i Arbetarnas Bildningsförbunds (ABF) regi. — Juhani, en finsk byggnadssnickare i 50-årsåldem som bygger in- strument i en ABF-cirkel i Gunnared. — Rolf, en arkitekt i 50-årsåldem som läser tyska i en av Folkuniversi- tetets (FU) cirklar i Nyköping.
" Namnen i porträtten är fingerade, personerna har tagit del av beskrivningen.
— Britt, nybliven pensionär som deltar i en av Studieförbundet Vuxen- skolans (SV) cirklar i engelska, liksom i en landskapscirkel anordnad av
Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS) i Gunnared.
3.1. Sofia
Sofia bor i Kärrgruvan, Norbergs närmaste förort. Hon har nyligen flyt- tat in i ett hus där tillsammans med sin pojkvän, men har ännu sin lägenhet kvar i Norberg. Hon är 21 år, barnskötare i kommunen på kontinuerliga vikariat de senaste tre åren. Pojkvännen är inflyttad till och har fast jobb i Norberg. Sofias familj kommer från Norberg. För- äldrarna är tjänstemän. En sjuttonårig syster bor kvar hos föräldrarna. Sofia ägnar så gott som all sin fritid åt hästarna. För fjorton år sedan, som sjuåring, började hon rida. Efter åtta års ridning sökte hon efter nya utmaningar och sökte sig till travet.
Ju mer man rider där så då kommer man inge längre, man känner bara att man står och stampar på stället. Och så började jag vara i ett privatstall... och då blev det bara, att till slut så satt jag där och körde. Det var, det var något nytt och spännande...
I Norbergs Rid- och travklubb har hon varit med sedan starten för tolv år sedan. Hon har sen något är egen häst som är uppstallad hos en av cirkelledama. Klubben består av flera sektioner, en rid- och en travsek- tion, men har också en särskild sektion för dem som har islandshästar. Sektionsindelningen gjorde man för att få bättre fart på verksamheten. Travsektionen är nu en av de mer aktiva. Sofia är sekreterare i den och dess representant i klubbstyrelsen. Hon var med och tog initiativet till en studiecirkel och tipsade sina kamrater om möjligheten att få hjälp från SISU. Cirkeln startade i april och den femte cirkelträffen ska äga rum samma kväll som intervjun genomförs. Innehållet i cirkelstudiema har medlemmarna i sektionen planerat tillsammans. Förslagen som kom fram gällde sånt som:
Hovvård, och lyssna på en tränare, hur dom tränar, och hästens anatomi, ja, sådana där grejor som hästägare var intresserade själva av. Vi har tagit upp licenser, hur man får körlicens, för man måste ju ha sånt för att få köra lopp och sådant. (...)35 Hur är det med travhästar och ägare och så där, regler och sådant. Det var en måldomare... som var hit då... Och så har dom fått prova
” Tecknet (...) innebär att delar i intervjutexten hoppats över.
på att sela på en häst någon gång, och kört några gånger och så där, och känna på hur det är.
Tidigare har man haft en:
Hovslagare, utbildad, som har varit och visat och berättat, får (vi) ställa frågor till honom och så där. Och så har vi tittat på en video om den kända Sören Nordin som finns i Italien... hur han tänker och så att diskutera kring det då, sådana saker.
Den här kvällen ska man lyssna på en ”travtränare som kommer och föreläser hur han tränar hästar och... hur han förebygger skador... ”. I anslutning till föreläsningen får man också ställa frågor. Cirkeln funge- rar både som grundkurs för de nya och som fortbildning för de mer erfarna. En stor del av sektionens ca trettio medlemmar deltar. Det är ungefär tjugofem anmälda till cirkeln. För det mesta håller man till i den egna klubbstugan, men man är också ute på travbanan och som nu, i samband med föreläsningar, i en skolas matsal eller i Folkets Hus. Annars är det till stor del praktiska saker man sysslar med.
Dom har ju fått det här med att köra och träna och sela och sådant. Då hade vi lånat in några hästar då, och alla är ju olika att köra. Och då fick dom prova på alla. (...) Det har ju vi tagit hand om. Vi som kan då. Så har dom fått ställa frågor till oss, och vi jobbar mycket gruppvis och liksom hjälper varandra. (...) Det är mycket så här frågor, och genom att någon frågar något så spinner dom vidare och liksom, det ena bygger på det andra... (...) Alla kommer ju dit med frågor och så, som man diskuterar tillsammans.
Sofia och några av de andra erfarna fungerar som hjälpledare till de två officiella cirkelledama. En del har egna hästar andra är delägare i trav- hästar som de inte får köra själva. Cirkeln är för dem en möjlighet ”att få en insikt i hur hästen fungerar”. Travsporten är mansdominerad, säger Sofia, och ungefär åttio procent av deltagarna i cirkeln är också män i trettio- till trettiofemårsåldem. Samtalen gäller så gott som alltid hästar- na och travet, man talar inte om samhället eller om familjen. Men för Sofia är mötet med likasinnade lika viktigt som den ökade hästkunskap cirkeln kan ge.
Först och främst så är det det här sociala, träffa folk som håller på med samma sak. (...) Få nya idéer och så där. Och så få lära mig och ta hand om, hur jag tar hand om, min egen häst.
Sofia har gått en hästskötarutbildning på några veckor för två år sedan. Ibland funderar hon på att börja jobba med djur på heltid. Hon har vis- serligen gott hopp om att kunna få fortsatt jobb på orten efter de tre årens kontinuerliga vikarierande som bamsköterska, men har samtidigt ”lust att göra något nytt”, jobba med djur, kanske på en djurpark, säger hon. Hon ser den här cirkeln som en ”påfyllning”. Den ger henne nya idéer och aha-upplevelser — ”ja men så funkade det ju!”. Deltagarna betalar tjugo kronor för varje gång de är med. Det är en avgift som ska täcka allt, material, föreläsare och lokal. En gång tidigare har Sofia gått en studiecirkel, då i ridklubbens regi. Det var en cirkel i distansritt, också den organiserad av SISU. Det gällde att utbilda funktionärer till den nystartade Engelbrektsritten. Någon mer cirkel har Sofia inte haft tid med. Inte heller har hon några planer på att gå någon annan just nu. Möjligen kommer man att ha en fortsättningscirkel till hösten. Om travcirkeln inte funnits tror hon nog att man hade gjort ungefär detsam- ma ändå.
För att det är så(nt)... brinnande intresse och glöd och det där, så att det skulle vi nog ha gjort ändå. '
Hästarna och klubben/sektionen är det allt uppslukande intresset. Som sektionssekreterare kallar hon till möten, skriver protokoll och är sektio- nens kontakt utåt. Just nu är det planeringen av bygde- och propaganda- travet som upptar henne. Men man har också nyligen startat ”gubb- och gumridning” för äldre som vill prova på att rida. Hästintresset är inne- hållsrikt, menar Sofia.
Hästar är ett sådant spritt intresse. Det är trav, och så hjälper man till på hopptävlingar, och det är, aktivitet överallt. Distansritt och lite mer i den stilen.
Sofias hästintresse är det som fyller hennes fritid. Om man saknar ett fritidsintresse är det nog svårt att bo i Norberg, tror Sofia.
Då blir det nog väldigt tråkigt. Det är därför jag tycker så bra om Norberg för att... jag har haft så mycket att göra, och trivts, och haft det kring Norberg. Naturen och allting kring här, genom att jag varit ute så mycket i natur osådär med hästar oså, så har man sett så mycket kring Norberg, att det är så vackert. Sådant där kan man inte hitta i större städer. (...) Jag tycker om Norberg. Det är så pittoreskt och mysigt på något vis. Det är alldeles lagomt. Inte alltför långt ifrån stora städer heller.
Den kommunala servicen menar hon är nog bra. Vore det inte för ned- dragningarna kunde väl barnomsorgen vara bättre, men den är i alla fall mycket efterfrågad, konstaterar hon. Politik intresserar henne annars inte särskilt, men hon håller sig informerad både om det politiska och det fackliga livet i Norberg. Kultursatsningarna i kommunen, teaterföre— ningen, musikprojekten eller de historiska projekten har hon ingen kon- takt med. Och även om det ofta är inflyttade som satt igång de stora kulturprojekten så menar hon att ”är (det) en idé, då vaknar dom (N or- bergama) på en gång... dom är inte sen på att haka på.”
3.1.1. Tolkning: Cirkeln, individen och lokalsamhället
Intressefördjupning på väg mot framtida yrke
Vad betyder nu en cirkel som den här för Sofia? Det första vi bör konstatera är att den ingår i hennes stora fritidsintresse, hästar. Hon har börjat med att rida och efterhand sökt efter en ny utmaning och blivit intresserad av trav. Cirkeln är en möjlighet till fördjupning av det intres- set. En gång tidigare har hon deltagit i en cirkel. Då för att kunna vara funktionär vid en tävling i distansritt som anordnades i Norberg. Hennes intresse är så starkt att hon av och till funderar på att byta jobb, från barnskötare till djurskötare. Hon har gått en längre hästskötarkurs och ser cirkeln som en förlängning av den, som en möjlighet att repetera tidigare kunskaper och som vidareutbildning. Sofia är ännu ung, bara 21 år, och det är inte osannolikt att hon förr eller senare gör sin hobby och sitt stora intresse för hästar och djur till arbetsinnehåll om hon får tillfälle till det. För henne är hästintresset inte smalt utan brett och rikt på innehåll: ”hästar är ett sådant spritt intresse”, ”det är, aktivitet över— allt”.
Intresset är intensivt, så intensivt att hon och hennes kamrater egent- ligen inte är beroende av om deras studieaktiviteter ordnas i studiecirkel- form eller inte. Såtillvida kan vi fråga oss vad cirkeln tillför. Hon säger: ”det är så(nt)... brinnande intresse och glöd och det där, så att det skulle vi nog ha gjort ändå”. Ändå är det rimligt att tänka sig att cirkeldelta- gandet, framförallt för de yngre deltagarna, kan fungera som studie- och yrkesorientering.
Pedagogisk praktik och demokratiskt ledarskap
Sofia tar aktiv del i sektionens arbete och fungerar i själva verket som hjälpledare. Det är inte bara det att hon är sekreterare och kontaktkvin- na. Hon hjälper också novisema i cirkeln när de t.ex. för första gången ska köra en travhäst. Cirkeln har varit indelad i mindre grupper och där har hon svarat på frågor och lett diskussionen förefall er det. Sofia blir här pedagog och förefaller road av uppgiften. Hon talar om att deltagar- na ska ”få en insikt i hur hästen fungerar”, inte att de ska lära sig fakta om travet. Hon framhåller flera gånger hur viktigt det är att man ställer frågor om det man själv erfarit och upplevt, att det är kring dem dis- kussionen kretsar. Just genom att cirkeln är strukturerad, förhållandevis jämlik till sin uppbyggnad och är kontinuerlig skapar den ett utrymme för deltagarnas erfarenheter och frågor. Att ta fullt ansvar för, eller som här ett delansvar för, en studiecirkel innebär samtidigt en träning i ett demokratiskt ledarskap.
Social samvaro och erfarenhetsutbyte
Sett i ljuset av folkbildningens tradition är cirkeln i travsport en nykom- ling. Det kan vi också märka på uppläggningen. Här blandas två cirklar, det hålls regelrätta föreläsningar och aktiviteterna går inte alltid att skilja från studierna. Dialogen är strängt inriktad på själva sakintresset. Något stort utrymme för vad vi skulle kunna kalla medborgerlig dialog och allmänt meningsutbyte förefaller inte finnas. Ändå upprätthålls dialogen, om än alltså bara kring hästarna och travet. Det kan naturligtvis dis- kuteras på vilket sätt de här aktiviteterna mer specifikt avviker ifrån de som annars skulle ägt rum inom ramen för den ordinarie klubb- och sektionsverksamheten. Tillför cirkelairangemanget något? Vetskapen om vad en studiecirkel är och ungefär hur den bedrivs är sannolikt en bred medborgerlig kunskap hos svenska folket och vi kan anta att den kun- skapen påverkar beteendet både hos de som leder cirkeln och de som deltar.
För Sofia är den sociala samvaron viktig, ”först och främst så är det det här sociala”. Men lika viktigt är erfarenhetsutbytet, att ”träffa folk som håller på med samma sak”. Samvaro och erfarenhetsutbyte ryms givetvis inom föreningens ordinarie aktiviteter, även cirkeln förutan, men vi kan anta att cirkeln bidrar till att göra den mer strukturerad, mer koncentrerad på ett bestämt, på förhand planerat, innehåll. Frågan är om inte detta att både strukturera och rikta deltagarnas energi mot ett ge-
mensamt mål och samtidigt tillåta, ja uppmuntra till, erfarenhetsutbyte utgör något av studiecirkelns kärna.
En genusaspekt — komplementär verklighet och självkänsla
Till vardags arbetar Sofia inom barnomsorgen, med små barn i ett typiskt kvinnoyrke där antalet män är försvinnande litet. Hon möter alltså här, i sektionen och cirkeln, en annan, huvudsakligen manlig värld. En värld där hon, en yngre kvinna, genom sin kunskap om hästar- na har ett försprång och ett övertag. Det är hon som hjälper, upplyser och instruerar männen, inte tvärtom. Män som är tio till femton år äldre än hon själv. Hon är mer erfaren och kunnig än de flesta när det gäller hästar och trav. Sannolikt har det en betydelse för henne på flera plan. Travsektionen och cirkeln gör hennes värld mer komplett. Den kommer att innehålla inte bara småbarn och jämnårig sambo utan också hästar och äldre män. Vidare ger det henne säkert en ökad självkänsla att kunna vara expert, trots att hon är ung och kvinna. Sammantaget in- nebär föreningsverksamheten och cirkelarbetet en möjlighet att pröva och utveckla en större del av personligheten än den som ryms inom familjeliv och arbete.
Travet som hobby — och näring
Sofias studiecirkel kan förstås som ett led i en hobby, en del av ett fri- tidsintresse, men också som ett led i att utveckla hästsporten som näring. Kanske är det betecknande att Sofia både talar om sitt hästintresse som ett fritidsengagemang och som en tänkbar grund för att välja ett nytt yrke. I en ort som Norberg där de gamla industrierna har lagts ner och kommunen är den största arbetsgivaren är näringslivet beroende av att det finns andra verksamheter. Småföretagandet framhålls både av kom- munens officiella företrädare och dess invånare som viktigt för Norbergs överlevnad och framtid. Travet är kanske inte det man i första hand associerar till småföretagande och näringsliv, men det kan uppenbarligen också ha en sådan betydelse vid sidan om dess fritidsaspekter. [Norberg anordnas nu regelbundet ”bygde- och propagandatrav” för att sprida intresset för travet och sektionen tillhör de mer aktiva och uppmärksam- mande. Till det kommer att Norberg, både genom sin natur och historia lämpar sig väl för hästhållning. Här finns stall, ridanläggningar och travbana. Ända fram till vår tid har hästar och hästhållning hört till näringsfånget i Norberg. Hästarna användes i gruvorna som arbetsdjur
och till de gamla gruvarrendena hörde skyldigheten att mila kol, hålla häst och att leverera kolet till gruvorna. Ridsporten och travet kan vi därför se som en vidareutveckling av hästen som näringsfång, inte bara som ett fritidsintresse vilket som helst. Cirkeln har kanske — både för individ och samhälle — en dubbel innebörd, är både en hobby och ett möjligt näringsfång.
Cirkeln som alternativ utbildning och fortbildning
Om fritiden i allt högre grad får en betydelse som grund för och utveck- landet av näringar blir också gränsen mellan den fria och frivilliga folkbildningen och den målinriktade utbildningen uppluckrad. För Sofia existerar heller inga sådana tydliga gränser. Cirkeln utgör en mellanform mellan fri folkbildning i föreningsregi, fortbildning och utbildning. Dels jämför hon cirkeln med den hästskötarkurs hon gått några år tidigare och ser cirkeln som en möjlighet att repetera tidigare kunskaper och som en möjlighet att fylla på, att fortbilda sig. Dels kan cirkeldeltagandet ses som en tänkbar förberedelse för ett kommande yrkesbyte. Får hon chansen att arbeta med djur på orten så tar hon den, att döma av hennes kommentarer. Cirkeln ger henne chansen att på orten fördjupa sitt intresse och sina kunskaper om djur på ett sätt som hon annars bara kunnat göra genom att gå t.ex. gymnasieskolans jordbruksprogram, men då hade hon fått lämna orten och det nuvarande arbetet. Cirkeln erbjuder alltså i det avseendet en möjlighet att känna sig för, fördjupa sina kun- skaper och förbereda sig för en eventuellt framtida yrkesutbildning och byte av sysselsättning.
Vi kan också betrakta Sofias cirkeldeltagande som ett led i före- ningens, rörelsens kvalificering av funktionärer. Hon är redan förtroen- devald i sektionsstyrelsen och tar uppenbarligen ett pedagogiskt ansvar för de andra deltagarna i cirkeln. Om Sofia väljer att ha travet som fritidsintresse är det inte osannolikt att cirklar av den här sorten kommer att utgöra steg på vägen i en intern ”karriär” inom föreningen. Cirkeln kan då ses som ett led i intern funktionärsutbildning.
Idrott och naturintresse — fritid i glesbygd
Det är ett återkommande intryck att idrotten och friluftslivet, vid sidan av andra aktiviteter är det som gör livet värt att leva i Norberg. Utan något av detta blir det nog ”väldigt tråkigt”, som Sofia säger. Gemen- skapen får hon i rid— och travklubben. Naturen tillhandahåller både goda
möjligheter att utöva hästintresset och ger henne en skönhetsupplevelse. Ett intresse för ridning och trav kan ses som ett idrottsintresse men också som en del av en meningsfull fritid. Det ”odlar” fysiken hos ryt- tare, kusk och häst, liksom det formar ett eget språk och en egen tillhö- righet, en subkultur bestående av ”de hästintresserade”.36 I vilket fall erbjuder den både en social tillhörighet och en möjlighet att närma sig den relativt stränga naturen i Norberg inte bara accepterande utan be- jakande, se den som en tillgång. En cirkel som den här erbjuder möjlig- heten att utveckla ett intresse som både skapar en tillhörighet till be- stämd subkultur och medför att naturen i Norberg får en speciell en kvalitet. Att kunna leva i glesbygd med hög livskvalitet förutsätter både tillgång till kulturell gemenskap och förmågan att se den relativt karga naturen som ett värde, estetiskt och funktionellt.
3.2. Jennifer
Jennifer är 30 år och arbetar på en skola i Nyköping. Hon är uppväxt i staden och har bott där i hela sitt liv, utom under tre års universitets- studier. Hon beskriver Nyköping som en småstadsidyll där det inte händer så mycket jämfört med universitetsstaden. Småstadskaraktären kan också innebära en viss inskränkthet.
Fördelen med en större stad som jag ser det, det är att där träffas ju fler och där får man, så att säga konfronteras med olika människor och det blir naturligt — på ett annat sätt än här.
Det betyder, enligt Jennifer, att det kan vara svårare att vara annorlunda, vare sig det gäller hudfärg, handikapp eller något annat, i en mindre stad eftersom man väcker uppmärksamhet. Å andra sidan kan uppmärk- samheten inrymma omsorg. Hon är själv rörelsehindrad sedan födseln och menar att omsorgen ibland kan övergå till att bli för krävande.
Jennifer är med i ett par handikappföreningar, utan att vara så aktiv. Hon berättar att handikappet betytt att det alltid varit lättast för henne att ”göra saker som man inte behöver röra sig så mycket i” och då har det blivit språkcirklar och annat där man pratar och umgås. En fördel med studiecirklar är enligt henne att hon möter människor med olika yrken och bakgrund.
36 Vi återkommer till begreppen kultur och subkultur i avsnitt ”6.3 Cirklar som kultur- och samhällsbärare”.
Under en arbetslöshetsperiod efter gymnasiet deltog Jennifer i språk- cirklar i franska och spanska på Medborgarskolan (Mbsk). Hon berättar att det var språkintresset som gjorde att hon anmälde sig till cirklarna. Samtidigt gav cirkeldeltagandet en viss struktur på tillvaron.
Det var hemskt jobbigt att inte ha ramar för dagen, tyckte jag. Det minns jag väl, så jag höll på att klättra på väggarna till slut. Och då tänkte jag att nu måste jag göra nånting.
Jennifer anser att det är skillnad mellan gymnasie- och universitetsstu- dier respektive cirkelstudier. Det är rätt fritt att studera på universitetet eftersom man får lägga upp studierna själv. Men samtidigt ställs krav på både gymnasiet och universitetet att man skall läsa viss litteratur och redovisa den i vissa former till skillnad från cirkelstudiema.
I cirkelstudiema behöver man inte läsa vissa böcker eller vissa läxor till nästa gång utan det är mera så där att du kommer om du vill och deltar fritt. Och detär ganska skönt, det finns inte sådana direkta krav och ramar.
Konfirmandundervisningen väckte hennes intresse för livsåskådningsfrå- gor. Hon berättar att det inte är ett intresse som hon bär med sig från sin uppväxt. I mitten av 80-talet deltog hon för första gången i en livsåskådningscirkel. Därefter har hon deltagit i flera studiecirklar om livsåskådningsfrågor inom olika studieförbund. Numera är hon engage- rad i en församling som tillhör EFS. Hon har nyligen blivit förtroende- vald inom KFUK/KFUMs studieförbund lokalt i Nyköping. Hon är också aktiv i en diakonigrupp inom kyrkan. Gruppen arbetar just nu med att få igång verksamhet för utvecklingsstörda.
Vid intervjutillfället deltar Jennifer i en cirkel i livsåskådningsfrågor inom KFUK/KFUMs studieförbund. Cirkeln har pågått i flera år och när Jennifer kom med hade gruppen bytt ledare. Ledarbytet innebar att upp- läggningen av samtalen blev annorlunda. I stället för att utgå från kom- mande söndagstext utgår deltagarna från sina egna erfarenheter och an- vänder Bibeln och olika uppslagsböcker vid behov. Cirkeln träffas var- annan onsdagkväll efter mässan. Den inledande mässan ger tid att varva ner. Gruppen består av tio deltagare. Det är viktigt att gruppen är ganska liten ”för då vågar man ju säga mer”. Jennifer är yngst i cirkeln men alla deltagarna är i yrkesaktiv ålder. Mötet med andra människor, ”delandet av både erfarenhet och ord — alltså evangelium” är delar av den helhet Jennifer söker genom sitt cirkeldeltagande.
Det är min förväntan då på cirkeln att det skall skapa ett pussel så jag hittar en bit i taget och förhoppningsvis blir — förändras som person och fram- förallt bli mera ödmjuk och lyssna. Det är vad jag hoppas när jag går i cirkeln.
Hon utvecklar sina tankar och beskriver hur livsåskådningscirkeln berör hela hennes liv.
Det blir en regelbundenhet liksom ett igenkännande i det här. Man blir kompisar också — den sociala gemenskapen, som är viktig. Jag lever ju ensam, så jag har ingen och komma hem till då kan jag dela bekymmer där — litegrann, från min vardag och så, och få hjälp och stöttning i den här gruppen. (...) Och sen tycker jag framförallt att jag lär mej mera av det jag tror på att jag helt enkelt får kunskap om evangeliet... hur man kan använda det, så det inte blir så avskilt från veckan — i övrigt. Att det inte bara blir söndagsreligion utan att det faktiskt går och se hur jag kan växa som männi- ska och hur jag kan använda Gud i vardan...
Jennifer beskriver sig själv som en ”ganska hetsig, envis människa”. Hon menar att hon blivit envis på gott och ont genom den kamp hon tvingats till på grund av sitt handikapp. Hon berättar att livsåskådnings- cirklama har hjälpt henne att bli mer lyssnande och ödmjuk i mötet med andra människor:
För det är ju så lätt när man kämpat med nånting själv att det blir hela ens tillvaro att man liksom får skygglappar. (...) Förhoppningsvis så har det här (livsåskådningscirkeln) öppnat mej litet mot och se medmänniskan också, och det använder jag i dag förstås - hoppas jag i alla fall... i mitt möte här på skolan med elever och med föräldrar... i mitt möte med myndigheter också, som jag ofta har blivit besviken på. Även där så fick jag liksom strida för min sak att komma vidare. Och det var ju bra då att jag var litet kaxig även om det inte räckte utan hjälp osv. men nu hoppas jag att jag kan hitta lösningar utan en sån här diskussion som det ofta blir, att man kanske når människan ändå, utan att höja rösten och börja säga att — jag ska ha.
Deltagandet i livsåskådningscirklar och engagemanget i församlingen har betytt att Jennifer står mer för den hon är. Tidigare skulle hon t.ex. ”aldrig gå omkring med ett kors i halsen” eller talat om att hon var med i kyrkan.
Så att visst man blir modigare, man står för den man är så att säga. På det sättet får man mer självförtroende och törs tala om att jag tycker så här liksom. Det är helt klart.
Numera är det viktigt för henne att det är KFUK/KFUMS studieförbund som arrangerar studiecirkeln. Hon tycker att lekmannatanken, som är central inom EFS, blir synlig i cirkelverksamheten. Hon hoppas få diskutera ideologi och grundsyn inom studieförbundet nu när hon är förtroendevald. J ennifers förhoppning är att studieförbundets cirkelverk- samhet skall vara en inkörsport till det övriga församlingslivet och en möjlighet att upptäcka vad kristen tro är. Hon betonar samtidigt att det viktiga med studiecirklar är att människor möts och får göra det som intresserar dem.
Oavsett i vilken cirkel eller vilken förening dom befinner sig att de — jaa, att man möts och delar och att man ger nånting vidare från den.
Lokalsamhället skulle förändras om inte studieförbunden och studiecir- kelverksamheten fanns. Jennifer menar att då blir idrottsrörelsen kvar och det blir ett manssamhälle.
Jag tror faktiskt det allvarligt att då skulle det inte finnas så mycket för tjejer. Eftersom detär så många tjejer som går cirklar av olika slag och som spelar eller sjunger eller så.
Det skulle överhuvudtaget bli svårare för människor att aktivera sig tillsammans och finna mötesplatser.
Jag menar vi har en tendens i dag tyvärr och stänga in oss var och en i sin lägenhet. Och inte automatiskt släppa in — framförallt inte nya människor men kanske inte alltid har tid med våra egna heller så att säga. Så jag tror att det skulle bli mera då att människor satt mera var och en på sitt håll och försökte aktivera sig hemma. Kanske mer passivt fi'amför TV:n... Så för- svann (studiecirkelverksamheten) så skulle människor bli mer ensamma och mer ledsna tror jag.
3.2.1. Tolkning: Cirkeln, individen och lokalsamhället
Att fördjupa sin kristna tro tillsammans med andra
För Jennifer är samtalet och mötet med människor i fokus när hon berättar om varför hon deltar i livsåskådningscirklar. Det ger henne möjlighet att fördjupa sin kristna tro tillsammans med andra. Hon be- skriver en upplevelse av helhet där både att dela erfarenhet och ord dvs.
kunskap om evangeliet ingår. Hon är angelägen om att hennes tro inte skall bli en ”söndagsreligion” utan att den också ska påverka henne i vardagen.
Cirkeln som mötesplats och stöd i vardagen
Jennifer berättar att hon lever ensam och därför är cirkeln också viktig. Deltagarna i gruppen ger stöd och hon kan dela en del av sina vardagli- ga bekymmer med dem. Denna mer vardagsnära gemenskap stärks sannolikt av att gruppen träffas kontinuerligt varannan onsdagkväll.
Under en arbetslöshetsperiod efter gymnasiet deltog Jennifer i språk- cirklar. Det var viktigt för henne att få struktur på dagen. Mötet med människor med olika yrken och bakgrund är en viktig del i cirkeldelta— gandet för henne.
Jennifers egna tankar om hur lokalsamhället skulle förändras om inte studiecirklar fanns visar också vilken vikt hon lägger vid studiecirkelns betydelse, inte minst för tjejer att utveckla sina intressen. Människors behov av att aktivera sig tillsammans och finna mötesplatser är centralt och utan studiecirklar skulle människor blir ”mer ensamma och ledsna”.
Möjlighet till eftertanke, självinsikt och ökat självförtroende
Jennifer är rörelsehindrad sedan födseln vilket betytt att hon fått kämpa med både sjukvård och myndigheter. Idag har hon både högskoleutbild- ning och ett kvalificerat arbete. Hon konstaterar att hon behövt vara kaxig och att hon blivit envis på både gott och ont. Livsåskådnings- cirklarna har gett henne ett igenkännande och möjlighet till både efter- tanke och självinsikt. Hon menar själv att livsåskådningscirklama bidra- git till att hon blivit mer ödmjuk i mötet med andra människor och mer lyssnande. Jennifer bekräftar att hennes deltagande i livsåskådnings- cirklar och engagemang i församlingsarbetet betytt att hon står mer för den hon är, för sina åsikter och öppet vågar visa att hon är kristen. På ett övergripande plan ger livsåskådningscirkeln individen möjlighet att bearbeta sitt liv och sin situation.
Identitet och tillhörighet — om bevarat medborgarskap
Jennifers deltagande i livsåskådningscirkeln ger henne en möjlighet att stärka sin identitet som kristen. Hennes självförtroende och självkänne— dom har ökat. Samtalen i cirkeln har indirekt hjälpt Jennifer att få per-
spektiv på sitt handikapp. Hennes identitet bottnar inte i att hon är handikappad och annorlunda. I stället bygger den på gemenskap och till- hörighet. Jennifers berättelse illustrerar hur livsåskådningscirklama stärkt både en inre tillhörighet i förhållande till Gud och en yttre tillhörighet i relation till församling och medmänniskor. Ur ett samhällsperspektiv skulle man kunna tala om ett bevarat medborgarskap. Individen över- skrider sin egen individuella utsatthet och känner sig delaktig i ett större sammanhang t.ex. i en församling. Det kan i sin tur vara en grund för känslan av att vara delaktig i lokalsamhället och i samhället i en vidare betydelse.
Medmänniska i vardagen — ökat socialt engagemang
Cirkeldeltagama utvecklar en tolkningsgemenskap som sannolikt har be— tydelse för församlingslivet som helhet. Jennifer ger uttryck för en öns- kan om att hennes deltagande i livsåskådningscirkeln också ska ha bety- delse utanför cirkeln. I hennes möte med människor i arbetet, i mötet med sjukvård och myndigheter.
Hon är numera medlem i en EFS-församling och har nyligen blivit förtroendevald inom KFUK/KFUMs studieförbund i Nyköping. Hon hoppas att studieförbundets cirkelverksamhet ska fimgera som en inkörs- port till det övriga församlingslivet. Hennes eget allt större och mer förpliktigande sociala engagemang i församlingsarbetet visar att livs- åskådningscirklar kan fungera så. Hon är aktiv i en diakonigrupp som arbetar för att få igång verksamhet för utvecklingsstörda. Det visar att det finns en potentiell möjlighet att livsåskådningscirklar kan bidra till att öka deltagarnas engagemang och vilja att stödja människor även utanför cirkelgemenskapen.
3.3. Mia
Mia har bott i Norberg i sjutton år. Hon är 41 år gammal och född i Avesta. Hon har gått ut folkskola, sen kompletterat till grundskolekom- petens, därefter gått tvåårig fackskola och till sist vårdlinjen på gym- nasiet. Hon bosatte sig i Norberg därför att det låg nära sjukhusen i Avesta och i Fagersta där hon ville jobba. I Norberg träffade hon sin partner och bor nu med honom och hundarna i eget hus. För fjorton år sedan fick hon jobb som undersköterska på ett sjukhem i Norberg. Idag sköter hon också som vikarie en del arbetsledande uppgifter. Sjukhem- met har nyligen övergått från landsting till kommun och blev i samband
med det ett servicehem med ”gäster” istället för ett sjukhem med ”patienter”. Tjänsterna förvandlades därmed från sjukvårdtjänster till kommunala servicetjänster.
Mias arbetsplats är, till skillnad från ett närbelägget nybyggt service- hem, byggt för den äldre typen av institutionsvård. Inredningen svarar inte alls mot de krav det nya serviceboendet ställer på eget rum och toalett. Det gör arbetet tungt och det är inte så lätt att leva upp till de nya målen. De boende på servicehemmet kan inte alltid klara sig själva i den utsträckning som var tänkt.
Här fanns ju mycket dom här rullstolsbundna, dom här svårt sjuka, handi- kappade som har gett upp sina hem en gång tack vare att dom inte har kunnat klara sig. Ja, det har blivit väldigt, väldigt annorlunda... (...) Det här med eget rum och att man ska, ja man ska ju helst ha eget rum och egen toalett då. Sjukhemmet är ju inte byggt för den delen utan vi försöker ju komma så närma som möjligt så som det egentligen ska vara. Sen är det ju besparingar och det har ju varit väldigt rörigt här.
Mia menar att kommunen inte riktigt förstår vilka villkor de arbetar un- der. Kritiken gäller inte bara att ”patientema”, som hon alltjämt föredrar att kalla de boende på hemmet, är mer vårdkrävande än gruppboendet förutsätter, utan gäller också utformningen av de egna tjänsterna. Man har mer, inte mindre, vårdansvar för de boende än vad man tidigare haft, t.ex. ger man medicin på delegation från sjuksköterskorna, men har inget tillägg på lönen för det ökade ansvaret. De har rullande schema och tjänstgör varannan helg och det, säger Mia, är de ensamma om bland kommunens anställda. Det finns dessutom betydande skillnader i villkor mellan personal med samma typ av tjänst och lön. Till det kom- mer att flera fått undersköterskeutbildning av landstinget och blivit utlovad tjänst och lön efter det. Löften som kommunen inte infriat när det övertagit huvudmannaskapet. Ökad kompetens och ökat ansvar bör ge högre lön, menar Mia och hennes kamrater. Bytet av huvudman och tjänstemas omvandling har väckt en rädsla för att de ska kunna beordras att utföra vilka arbeten som helst.
Egentligen kan dom ju sätta oss på precis vad som helst. Det finns ingen— ting som säger att det behöver inte du göra... (...) Det finns bara någonting som heter egentligen omvårdnad, och det är ett väldigt stort begrepp...
Studiecirkeln Mia deltagit i är en rikstäckande facklig kampanjcirkel ”På färd mot framtiden” som arrangeras av SKAF och ABF. Fackets för- troendevalda är cirkelledare. Det finns ett fårdigproducerat studiecirkel-
material och det uttalade syftet är att utarbeta kriterier för den indivi- duella lönesättning som arbetsgivarna beslutat införa och som de fackli- ga organisationerna accepterat.
Facket skulle ha en studiecirkel för att kunna ta reda på, vad heter det, vilka kriterier man ska gå efter i och med att vi har en annorlunda lönesättning nu än vad vi hade tidigare.
Ett genomgående bekymmer har varit hur det personliga godtycket ska kunna undvikas vid individuell lönsesättning. När jag frågar Mia om cir- keln betytt något för henne personligt svarar hon med ett skratt:
Ja, hur vansinnigt det är egentligen... (...) ...när det inte finns fasta saker att gå efter då är den (individuella lönesättningen) ju vansinnig. Men hade man fasta saker att gå efter. Alla tror jag innerst inne är lite rädda för att det ska bli... godtycke, det är det som man är rädd för...
Egentligen tycker hon att det är fel tid att ta upp lönefrågor, nu när det är besparingstider och hon är emot tanken på individuell lönesättning eftersom ”vi jobbar ju i en form av gruppvård”. Men hon hoppas ändå:
...att vi då som jobbar med det hela ska kunna ta fram kanske vissa saker som vi tycker är värda att i så fall premiera... (...) Det är vissa saker som har kommit tydligen upp i alla cirklarna. Och det är ju det här med ansvar, erfarenhet.
Men cirklarna har inte bara behandlat frågan om lönekriterier utan tagit upp en rad centrala frågor om arbetets innehåll och villkor. Framförallt har det just gällt konsekvenserna av det förändrade huvudmannaskapet.
Ja vi visste ju egentligen inte vad det skulle gå ut på utan vi såg det mer som en diskussionscirkel, om man säger så då. I 0 m att det här är nytt för oss allihopa då, även ganska nytt för dom här från fackliga om jag fattar det här rätt... (...) Ja, och det var ju därför vi också skulle ta det som en ja, lite samvaro...
Studiecirklama har varit organiserade så att man haft två parallella cirk- lar två kvällar i veckan. Deltagarna har kunnat alternera mellan cirklarna alltefter vad deras tjänstgöringsschema tillåtit. Det har visserligen inne- burit att man inte haft samma gruppsammansättning gång från gång men också medfört att man kunnat träffa anställda från den egna arbetsplat- sen som gått på andra scheman och från andra servicehem. Antalet deltagare har växlat mellan fem till sju och Mia har varit med drygt
hälften av de tio gånger som cirkelsammankomstema varit. Hon har hållit sig informerad genom arbetskamrater när hon inte kunnat gå. Vid den sista cirkelträffen mötte deltagarna från tre cirklar socialchefen i kommunen för att ställa de frågor till henne som man förberett i cirk- larna. Mia är nöjd med formen den:
...har ju varit väldigt bra tack vare att man arbetar på det sätt som man gör. Och sen har det ju varit intressant att höra vad andra grupper tycker också när det gäller det här med löneanspråk och sånt. ...man diskuterar ju med sin egen grupp om man säger så på jobbet. Då kan man ju diskutera de här sakerna men samtidigt så vet man ju inte vad dom andra grupperna ute på sina arbetsplatser tycker (...) Att man kan sitta och ha en öppen diskussion med folk som man normalt sett inte sitter och diskuterar öppet med (...) Ja, frivilligheten i det och... att man har en valmöjlighet när det gäller dagar.
Mia är inte någon ”cirkelmänniska” menar hon, vill helst komma hem ifrån arbetet. Den här arbetsplatscirkeln har varit ett undantag. Men hon har gått en hel del vanliga fritidscirklar. Första gången för tio år sedan. Det är innehållet i cirklarna som är det viktiga för henne. Vem som ar- rangerar tycker hon är ointressant. Det visar sig att hon trots sina oregel- bundna arbetstider lyckats pussla med helger, kompledigheter och se- mesterdagar så att hon kunnat följa cirklar på fasta tider när hon har velat det. Sina båda hundar har hon t.ex. fostrat och tränat i studiecirklar anordnande av Studiefrämjandet (Sfr). I samband med att hon lärt sig skjuta och tagit jägarexamen har hon deltagit i flera olika kurser som gått som cirklar. Jakten är ett intresse hon har efter sin far. Nu är hon och en kvinna till ensamma bland idel män i jaktskytteklubben och tävlar på lika villkor med dem. Förutom att hundarna, jakten och skyttet är ett stort intresse för henne menar hon också att hon får ut en hel del av samvaron.
Nya vänner då, för jag har ju liksom inte — i och för sig min far har ju varit jägare. Det är väl på det sättet man har börjat, men nu — det är ganska kul, man träffar ju väldigt mycket folk. Den här jaktstigen och uppskjutningar och... Det är annorlunda folk än man träffar annars... Och det tycker jag också är viktigt. Jag vårdar i mitt jobb och sen kan man ju göra något helt annat på sin fritid. (...) Det är väldigt roligt faktiskt.
Om nu möjligheten att gå i studiecirkel inte funnits för Mia skulle hon nog, tror hon, ändå haft sina intressen men de hade inte varit lika ut- vecklade, t.ex. hade hon varit med på jakten men kanske inte med egen bössa och:
...jag kanske inte haft så duktiga hundar. När det gäller lydnad och sånt här. Vissa cirklar kan ju göra att det blir av att göra saker. Som man vet med sig själv att man borde göra men inte tar tag i. Annars hade jag nog haft det mycket lugnare på min fritid tror jag, setat mycket och tittat på TV, kanske suttit och sytt, stickat, städat. Så jag har fått det mycket roligare.
Samhället är ganska statiskt ”en gång Norbergare alltid Norbergare”, så- ger Mia. Men själv trivs hon bra ”lugnt och fridfullt, nära till arbetet”. Hon intresserar sig inte särskilt för det kommunala livet och inte för det fackliga eller politiska arbetet. Kulturutbudet tycker hon inte heller berör henne. Däremot kan hon tänka sig att gå fler kurser och cirklar i anslut- ning till sina intressen men då får de inte vara för dyra och inte vara för långt hemifrån. Hennes stora intresse är ”skog och mark” och kanske, menar hon, måste man ha något sådant intresse för att trivas i Norberg.
Det finns ju inte mycket att göra, om vi säger så, om man inte är intresse- rad av cirklar. Då är man nog ganska låst...
3.3.1. Tolkning: Cirkeln, individen och lokalsamhället
Intressebevakning och självkänsla
Deltagandet i fackets kampanjcirkel fyller den uppenbara funktionen för Mia att hålla sig ajour med förändringarna i arbetsgivarens lönepolitik och på det sättet kunna vara med och bevaka sina egna intressen. Egent- ligen är Mia emot individuell lönestättning men har ändå gått med i cirkeln eftersom hon annars riskerar att inte få sina synpunkter beaktade, vilket på sikt skulle kunna leda till att hon fick sämre lön än kollegorna. Hennes rädsla för att den individuella lönesättningen ska leda till att godtycke och personliga preferenser ska bli avgörande är påtaglig. Hon hoppas nu istället att det hon och hennes arbetskamrater gemensamt kommit fram till i cirklarna ska bli grunden för den framtida lönesätt- ningen. Främst menar de ska de avgörande kriterierna vara graden av ansvar i arbetet och tidigare erfarenhet. Även om hon nu deltar i cirkeln delvis därför att hon känner sig tvingad till det har diskussionerna med kollegorna om arbetets innehåll och värde varit värdefulla, menar Mia. Vi kan också på goda grunder anta att de bidragit till att stärka hennes självkänsla.
Forum för erfarenhetsutbyte och åsiktsbildning
Det är tydligt att cirklarna, genom att vara öppna, fungerar som mötes- plats för personal som jobbar både på olika servicehem och som jobbar på samma plats men går olika tider på dygnet. I cirkeldiskussionema har man kunnat jämföra sina villkor och kunnat identifiera vad som skiljer de olika arbetsplatserna och uppgifterna åt. Man har också kunnat identifiera likheter och olikheter i arbetsvillkoren och, sist men inte minst, kunnat formulera sina uppfattningar om de övergripande föränd- ringar som har ägt rum till följd av det förändrade huvudmannaskapet från landsting till kommun. Det har, menar Mia, ”varit intressant att höra vad andra grupper tycker”, att kunna möta de andra i en öppen diskussion.
Rikare och mer kvalificerad fritid
Ser vi till Mias tidigare cirkelerfarenheter säger hon att de gett henne en rikare fritid, inte minst därför att det bidragit till att hon verkligen kommit sig för att göra saker som hon varit intresserad av. Hade hon inte haft jakt- och hundcirklama skulle hennes fritid ha blivit ”lugnare” men också tråkigare. Hon hade då mest suttit framför TV:n, sytt, stickat och städat, säger hon. Men cirklarna har inte bara berikat hennes fritid de har också bidragit till att kvalificera den. Om inte cirklarna funnits, hade hon ”kanske inte haft så duktiga hundar” och inte heller är det säkert att hon kunnat delta i jakten med egen bössa.
Komplementär verklighet
Jakten var faderns stora intresse, säger hon, och vi kan ana att Mia fick följa honom i skogen ibland och att hennes intresseinriktning grundlades där. Mia arbetar inom vården, i ett typiskt kvinnoyrke, men på sin fritid, med hundarna och i jakten, umgås hon nästan uteslutande med män. Hon tävlar med dem på lika villkor. Där, i skogen med hundarna, träffar hon ”mycket folk”, ”annorlunda folk” och det tycker hon både är viktigt och roligt. Fritidsintresset, och cirklarna som en del av det, kompletterar därmed det förhållandevis enkönade vårdj obbet, breddar hennes erfaren- hetsbas och ger henne möjlighet att odla andra sidor av sin personlighet.
Bidrag till lokalsamhällets omvandling
Fackets kampanjcirklar om den individuella lönesättningen sammanfaller med ett dynamiskt förändringsskede i det kommunala livet. Äldrevården överflyttas från landsting till kommunen, vårdinstitutioner omvandlas till servicehem. Samtidigt pågår förändringen av styrsystemen från sträng regelstyming till mål- och resultatstyming. Cirklama kommer därför inte bara att handla om kriterier för individuell lönesättning utan kanske i lika hög grad om konsekvenserna, för både personal och boende, av samhällsomvandlingen. Redan dessa förändringar, av huvudmannaskap och av styrsystem är omfattande nog att skapa oro och konflikter. Kan- ske bidrar ovana och bristande kunskap om vårdbehovet från kommu- nens sida och en viss konservatism ifrån vårdpersonalen också till det. Personalens oro gäller både att arbetets innehåll ska förflackas och att godtycket ska träda in i regleringamas ställe. Om den oron är berättigad eller inte kan vi inte avgöra men vi kan se att cirklarna lyfter fram och kanaliserar den oron. Här, i studiecirklama, kan synpunkterna luftas och det är illustrativt att cirklarna avslutas med en ”hearing” med den högste chefen för servicehemmen i kommunen, socialchefen. Där kan kritiken formuleras och bemötas. Dialogen mellan arbetstagare och arbetsgivare vidmakthålls därmed. Grunden för en dialog av det slaget läggs här i cirklarna. Tänker vi bort dem skulle det inte bara vara svårare för de enskilda deltagarna att komma till tals. De skulle inte heller på samma sätt kunna formulera sig gemensamt över arbetsplats- och arbetstids- gränser. I cirklarna får de möjlighet att överlägga, både med sig själva och med varandra, om vad de tycker är centrala krav i förhållande till sitt arbete, sina arbetsvillkor och sin situation. Därmed skapas en av förutsättningama för en demokratisk dialog. Möjligheten att tillsammans med sina gelikar formulera sig.
Arbetsfred och samförstånd
För såväl lokalsamhälle som storsamhälle är det givetvis av stor be— tydelse att det råder arbetsfred, inte minst som här när arbetsgivaren är kommunen själv. Cirklama har kommit till som en följd av att arbetsgi- varen beslutat följa de nya signalerna på arbetsmarknaden med indivi- duell lönesättning. Facket har, delvis motvilligt, gått med på det. Här försöker de anställdas intresseorganisation skapa ett visst inflytande över vad som ska gälla vid lönesättningen, framförallt att genom att utarbeta förslag till kriterier. Kriterier som ska förhindra att godtycke och person- liga preferenser blir avgörande. Utan samförstånd kring frågor som den
här hotas arbetsfreden och, i det här fallet, den kommunala servicen. Fackcirklama medverkar till samhällets integration genom att de får deltagarna, om än motvilligt, att acceptera den individuella lönesätt- ningen. Cirklama bidrar därmed till att forma det medborgarskap som varit så betecknande för det svenska samhället sedan en gång Saltsjö- badsavtalet undertecknades av arbetsmarknadens partner. Ett medborgar- skap präglat av arbetsfred och samförstånd.
3 .4 Juhani
Juhani korn, liksom så många av hans landsmän, från Finland till Sveri- ge i början av 1970-talet. Familjen flyttade direkt till Göteborg och fick en lägenhet i Hammarkullen, en av de nybyggda förorterna i norra delen av staden. Området var inte ens färdigbyggt när de flyttade in. Standar- den på lägenheterna var hög och området var barnvänligt med fin natur runt omkring.
Det var ett nytt bostadsområde och det fanns massor med lediga lägenheter, och just på 70-talet var det gott om arbete också, så det var helt naturligt att jag valde ett naturnära område. På den tiden hade jag fyra småbarn och det betydde mycket att det var naturnära och ganska lätt att gå från skolan. De behövde inte gå över stora vägar och sånt. Allt var inom bostadsområdet om man säger så.
Förra året flyttade Juhani med sin familj till Gårdsten. Det hade blivit ”lite stökigt” i den trappuppgång där de bodde. ”Det kom en massa in- vandrare och dom har lite annan kultur än vi är vana vid. Det blev en massa nattspring i trappuppgångama, så vi tyckte att vi skulle flytta.”
Juhani är i 50-årsåldem, byggnadssnickare. Fritiden ägnar han åt den finska kulturföreningen Finngötar. Föreningsintresset hade han med sig från Finland. Då var han engagerad som fotbollstränare i en idrotts- klubb. Finngötar bildades 1971. Juhani var med från början och det första man gjorde var att ordna en bastu. ”Vi fick en massa medlemmar när vi anförde att vi hade en bastu”, säger Juhani. Nästan varenda kväll är han upptagen med föreningsarbetet, antingen med själva verksam- heten eller med olika förtroendeuppdrag som han haft genom åren. Det är framförallt i motorsektionen och i musikverksamheten som Juhani är aktiv. Förutom att han bastar förstås, ”men det är inte ett intresse, det är naturligt, en livsform”.
I motorsektionen håller Juhani på med folkrace och även sönerna är intresserade och har tävlingslicens. Vid ett par tillfällen har han själv
varit cirkelledare vid funktionärsutbildningar. Just nu arbetar man med att få en egen motorbana och med att anordna en elittävling som skall gå av stapeln i höst. Men musiken är lika viktig som motorintresset, säger Juhani. Han har gått flera studiecirklar inom musikområdet, dels i klassisk musik, dels i mandolinspel. Han sjunger också i kören och har tillsammans med den uppträtt vid olika folkmusikfestivaler runt om i landet. Kören är också organiserad som en cirkel.
Nu går Juhani en cirkel för att lära sig bygga det finska instrumentet kantele. Cirkeln anordnas av Finngötar i samarbete med ABF. Man är tio deltagare, både män och kvinnor, som träffas en gång i veckan. Juhani har ett flertal olika instrument hemma och detta är inte den första kantelebyggarcirkeln han är med i. Tidigare har han byggt ett femsträng— at instrument. Nu håller han på med en ”tiosträngare”. ”Jag ville visa finländare att vanliga snickare klarar av finsnickeri. Och det gjorde jag faktiskt, för jag gjorde en sån där liten instrument på två kvällar och det är rekordfort”, säger han. Det är just finsnickeriet, de mjuka träslagen och de annorlunda sammanfogningsteknikema som är utmaningen, förklarar Juhani.
Jag är byggnadssnickare. Det är lite skillnad faktiskt. Det är sällan man använder så fint material och så. Och alla material kommer faktiskt från Finland. Man lär sej hantera såna mjuka material som gran till exempel. Det är så mjukt att man kan inte stoppa en nagel på det, det går igenom nästan med en gång. Så man måste vara mycket försiktig. Plus att om jag limmar något på min arbetsplats, så sätter jag fast en skruv eller spik varje gång efter limningen. Men här måste man limma så noga att det håller. (...) Det är spännande, det är det alltid när man börjar bygga. Man är inte säker på, innan den är färdig, om det går att spela eller inte. Om det bara blir en liten miss, ett litet hål någonstans eller lite luft någonstans, så kan man nästan kasta det.
Men det är inte bara för utmaningens och spänningens skull som Juhani håller på med cirklarna. Det han framförallt kommer att minnas är kam- ratskapet i föreningen. ”Vänskapen på klubben, det kommer jag hålla i minnet”, säger han. ”Ja, det är viktigt, i alla fall på finska föreningen, att vi håller ihop. Det är ett sätt att umgås.” Finngötama är en stor förening. Det är olika personer i de olika cirklarna, men Juhani bryr sig inte om att deltagarna växlar. Egentligen jobbar han gärna själv. ”Jag är en ensamvarg, jag jobbar helst ensam”.
För ett par år sedan gick byggfirman där Juhani arbetade plötsligt i konkurs, och Juhani blev arbetslös efter att ha jobbat i hela sitt liv. ”Jag började som tioåring och tjänade ihop till min första cykel”, säger han. Arbetslösheten var en fruktansvärd upplevelse. Mycket tid gick åt fram-
för TV:n. ”Det var nästan allt i mitt liv, när jag var arbetslös. Då kolla- de jag bara på TV.” Risken att hamna utanför samhället är stor om man inte har jobb, tror han. Speciellt för finländare, det ligger liksom i kultu- ren.
Finländarna har en ganska dålig vana. Om vi blir arbetslösa eller får mycket fritid, då blir man... Man ser när man går på torget hur det går.
När man är arbetslös är det ”livsviktigt” att man kan fylla dagarna med meningsfull sysselsättning, menar Juhani. ”Man måste ha något att syssla med, annars blir det fullt på Lillhagen.” Efter en tid fick Juhani möjlighet att arbeta på heltid hos Finngötar som ALU-arbetare. Nu ingår det i hans arbetsuppgifter att rusta upp lokalerna, laga möbler, fixa och dona. ”Detta var liksom, vad ska man säga? En räddning för mej själv, att jag kunde börja med sysslor igen”, säger han. Cirkeln och den övriga verksamheten har fått en ny betydelse sedan han blev arbetslös. I cirkeln kan han koppla av från vardagslivets bekymmer, samtidigt som han träffar andra i en liknande situation och som delar hans intressen. Det finns flera arbetslösa i cirkeln.
Juhani tror inte att de aktiviteter som nu drivs i studiecirkelform skulle varit annorlunda upplagda om föreningen hade drivit dem själva. Men han tror att det kan kännas lite viktigare att komma varje gång om man går i en studiecirkel. ”Kanske det att man är mera tvungen att komma hit då, annars skulle man inte få sina strecken på papper. Nä, jag vet inte, jag har aldrig tänkt på det.” Däremot tror han att det är skillnad på föreningsdriven verksamhet, och sådana aktiviteter som anordnas av stadsdelsförvaltningen. Exakt vari skillnaden består har han svårt att sätta fingret på. ”Jag känner det, och det är en viktig känsla”, säger han.
Jag vet inte, men jag tror inte att man får samma. Det är sällan man hittar såna människor som Raimo som lärare. Det kan man säkert inte få via kommunen. Man känner att man kommer hem när man kommer hit. Och man vet att man får en kopp kaffe, och man är med på gruppen och om man behöver hjälp, så kommer han och hjälper till.
Föreningen Finngötars studiecirklar organiseras numera enbart av ABF. Tidigare stod även Studiefrämjandet bakom några av cirklarna. Juhani anser inte att det spelar så stor roll vilket förbund som står bakom cirk- larna. ”Huvudsaken är att de har det rätta materialet som man behöver”, menar han. Att ett studieförbund står bakom cirklarna är också viktigt ur ekonomisk synvinkel. Även om bidragen för varje cirkel inte är så
stora, blir de tillsammans en viktig inkomstkälla. En del av verktygen tror Juhani exempelvis har köpts in för de pengar man får från ABF och man får också hjälp med lokaler. Deltagarna bekostar själva materialet till sina instrument. Sexhundra kronor kostar det att vara med i cirkeln. Då ingår både material och ritningar. Juhani tycker det är väl använda pengar. ”Ja, det är helt okey. Om man gör något fint så får det kosta lite också.”
3.4.1. Tolkning: Cirkeln, individen och lokalsamhället
Juhani har två stora intressen här i livet, musik och motorsport. Båda bedrivs inom ramen för föreningen Finngötars verksamhet. För Juhani ingår cirkeln i kantelebygge alltså som en del i ett mycket vidare intres- seområde, musiken. Han har deltagit i ett flertal musikcirklar under årens lopp för att fördjupa sig inom vissa delområden. En cirkel kan alltså innebära dels en personlig intressefördjupning för de individer som deltar, dels en fördjupning av föreningens verksamhetsinnehåll.
För Juhani är cirkelinnehållet i fokus, inte cirkelforrnen. Hade före- ningen haft en liknande verksamhet utan att något studieförbund stått bakom, hade den förmodligen varit upplagd på ungefär samma sätt. Att verksamheten bedrivs som en cirkel kanske gör det lite viktigare att komma varje gång, säger han. Cirkeln kan ge lite extra struktur åt studieverksamheten för dem som deltar. För föreningen betyder cirkel- forrnen mer, eftersom den ger ett visst ekonomiskt bidrag till lokaler och utrustning.
Fördjupar yrkeskompetensen och förhindrar kompetensbortfall
Juhani har arbetat mycket med trä, framförallt i sin yrkesutövning som byggnadssnickare, men också på fritiden. Kanske kan man rent av säga att trä är ytterligare ett av hans intressen. Cirkeln i kantelebygge betyder att han kan bredda och fördjupa sin yrkeskompetens mot allt finare material och mer hantverksmässiga tekniker. Arbetslöshet riskerar alltid att innebära kompetensbortfall. För Juhani är cirkeln, tillsammans med ALU-arbetet hos Finngötar, ett sätt att upprätthålla yrkeskompetensen under arbetslösheten. Cirkeln låter honom också visa för sina vänner att han fortfarande är en kunnig yrkesman och han kan på så sätt behålla sin identitet som snickare. Här fyller cirklarna en samhällsfunktion
genom att de dämpar verkningarna av arbetslösheten och upprätthåller arbetskraftens kompetens och värdighet.
Nya utmaningar stärker självförtroendet och ger tillvaron en helhet
Hantverket innebär, till skillnad från byggnadsarbetet, en utmaning för Juhani. Han sätter en del av sig själv på prov. ”Man är inte säker på, in- nan den är färdig, om det går att spela eller inte. Om det bara blir en li- ten miss, ett litet hål någonstans eller lite luft någonstans, så kan man nästan kasta det”, säger han. Lyckas man, så som Juhani gjort, att skapa ett instrument som man själv är nöjd med och stolt över, innebär det ett rejält lyft för självkänslan. Kantelecirkeln innebär för honom att yrkes- kunnandet som snickare och fritidsintresset musik binds samman till en helhet. Cirkeln innehåller alltså ett förenande inslag och man kan funde- ra på om den flytande övergången mellan arbete och fritid har särskilt stor betydelse under perioder av arbetslöshet. Det finns många vittnes- mål om att livet upplevs som meningslöst när yrkesidentiteten inte har något fäste. Cirkeln kan då bli den sammanhållande länken som ger livet något av en mening.
Att odla sin särart — ett kollektivt projekt för att bevara sin identitet och stärka den finska kulturen
Juhani umgås nästan enbart med andra finländare på sin fritid. All sin fritid ägnar han åt föreningen F inngötar. Man kan tolka föreningens mycket starka dragningskraft på finländarna i Gunnared som ett kollek- tivt försök att upprätthålla sin identitet i en hotad situation. Hoten kom- mer dels från den alltmer krympande arbetsmarknaden, dels från den större etniska spridningen inom stadsdelen. Finländarna vill inte gärna bli betraktade som invandrare, utan uppfattar sig själva som en minoritet i det svenska samhället. Denna uppfattning måste man kämpa sig till och själva driva på. Genom en rad gemensamma aktioner har finländar- na lyckats hålla fast vid sitt ursprung. Det första man kämpade för var en bastu i bostadsområdet, senare har man också öppnat en friskola och en finsk folkhögskola. De stora finska föreningarna i Gunnared, Finngö- tar, Karhu IF och Sportfiskeklubben Vapa, verkar alla som samlande mötes- och umgängesplatser. I flera av dem ingår studiecirklar som en naturlig del i verksamheten.
Juhani lyfter fram kamratskapet i gruppen som speciellt betydelse- fullt. Här bland likasinnade känner han sig som hemma och kan koppla
av. Känslan av att vara en del i en större gemenskap är mycket viktig menar han, speciellt i ett läge där han annars skulle riskera att bli isole- rad med sig själv och sina vardagliga bekymmer. I cirkeln har han också träffat nya människor som han inte kände förut. De flesta finländare som bor i Gunnared lever under liknande sociala och ekonomiska för- hållanden. De kom under 1970-talet, lockade av möjligheten till arbete. Många av dem fick jobb inom verkstadsindustrin, på Volvos mon- teringsfabrik, eller som i J uhanis fall, inom byggnadsbranschen. Många av dem hade också nyligen bildat familj och hade småbarn hemma. Deras likartade situation bildar en förståelse och erfarenhetmässig bak- grund som verkar förenande.
Finngötars verksamhet inom musikområdet går i stora stycken ut på att bevara ett finskt kulturarv. Man har visserligen haft en cirkel i klas- sisk musik och cirklar för att lära sig spela olika instrument. Men flera av cirklarna är inriktade mot finsk kultur. Man spelar t.ex. finsk folk- musik, på finska instrument som man själva tillverkat av träslag som man köpt från Finland. Cirklama hjälper på så sätt till att reproducera det genuint finska. Genom de arrangemang som exempelvis kören deltar i, de stora folkmusikfestivalema, sprids också den finska kulturen och blir tillgänglig även för andra. På så sätt blir den också en del av och tillför någonting nytt till den svenska kulturen. Finngötar bidrar också med hantverk och uppträdanden vid de särskilda kulturdagar som ibland anordnas i Gunnared.
Självdisciplinering av den egna finska gruppen
Juhani beskriver cirkelledaren Raimo som en man med stort socialt engagemang. Säkert skulle han ringa om Juhani uteblev upprepade gånger från cirkeln. Att ingå i en gemenskap och ha sysselsättningar som känns meningsfulla förhindrar deltagarna från att ”flippa ur”, isole- ra sig framför TV:n, börja supa eller hamna på Lillhagen, som Juhani formulerar det. Så länge man är skötsam, ren, hel och nykter är man en del av norrnaliteten. Men gränsen mot förfallet är hårfin och en del faller ur. Det är dem man ser på torget, menar Juhani. För Juhani och förmodligen även för alla andra av föreningens medlemmar är det viktigt att framstå som en pålitlig, ansvarstagande, duglig yrkesarbetare. Studiecirklama inom Finngötar, liksom föreningsverksamheten i stort, kan alltså ses som en sorts Självdisciplinering av den egna finska grup- pen. Finländarna har fått stå ut med en dubbel bild av av sig själva. De framstår som rejäla arbetare, men också som benägna att ta till flaskan i kämpiga situationer. För dem är det viktigt att visa att man är antingen
eller och inte både och. Man vill inte bli sammanblandade med den stökiga gruppen på torget. Föreningarna håller koll på sina medlemmar. Det går inte an att uppföra sig hursomhelst. Samtidigt utgör de ett starkt socialt nätverk som värnar om de egna och verkar stabiliserande i lokal- samhället.
Att bli en grupp fullvärdiga samhällsmedborgare
Så länge man lyckas upprätthålla en kulturell identitet och en yrkesiden- titet och känner trygghet i det vardagliga livet i bostadsområdet är det också lättare att uppfatta sig som en fullvärdig samhällsmedborgare. Att vara en del av en förening, genom vilken man kan vara med och driva gruppens olika krav, gör att man uppfattar sig ha ett visst inflytande i alla fall som grupp. Att man lyckats med detta är bastun, den finska folkhögskolan, den svensk-finska friskolan och de stora föreningarna ett bevis på.
Juhani har haft flera förtroendeuppdrag i Finngötar. Genom dessa har han sannolikt haft en chans att träna mötesteknik och uppöva sin förmå- ga att lyssna och argumentera. De verksamheter som finländarna i Gunnared bedriver kan alla sägas förstärka de kunskaper som krävs för att man skall ha en möjlighet att ta tillvara de demokratiska rättigheter som man som grupp besitter. Alla verksamheterna, inte minst bastun, är naturliga fora för samtal om vardagslivet och dess förutsättningar. Folkhögskolans kurser och studiecirklama ger en studievana och kanske också ett språk som behövs för att man skall tas på allvar i samhället.
3.5. Rolf
Rolf flyttade från Stockholm till Nyköping i slutet av 70-talet på grund av sitt arbete. Då hade hade han egentligen ingen avsikt att bli Nykö- pingsbo. Idag har han emellertid eget företag och ett uppbyggt kundnät och har därför inga planer på att lämna staden. Rolf är högutbildad och i 50-årsåldem. Han har inga hemmavarande bam längre. Han och hans fru bor i en lägenhet i stadens centrum. Den mindre stadens fördelar är att det är nära till allt och när man rör sig inne i stan ”träffar man ständigt på personer som man hejar på”. Till Rolfs fritidsintressen hör gymnastik. Han lyssnar dessutom gärna på musik och läser böcker, både skönlitteratur och facklitteratur. Däremot deltar han inte i föreningslivet i Nyköping. För cirka 20 år sedan deltog Rolf i politiska cirklar och var
också cirkelledare för någon av dem. Han hade emellertid inte så stort utbyte av att vara cirkelledare.
Det fanns ett cirkelmaterial då som man hade som underlag och det fanns väl en del som fungerade bra och mycket som var lite för mycket av poli- tiskt program i det, mitt intresse svalnade lite.
Rolf är arkitekt och i början av Nyköpingstiden var de en grupp arkitek- ter som tillsammans startade en cirkel i kroki. De höll på i två terminer och hade en konstnär som ledare. Rolf minns däremot inte vilket studie- förbund de samarbetade med. Han berättar att cirkeln hade betydelse för hans arbete.
Jag skissar ju i mitt jobb och det hade en mera handfast betydelse för mej att förkovra mej i tecknandet. Det räcker inte med det man gör i skolan, det upprätthålls inte för ju äldre man blir ju mera administratör blir man — som regel, och desto mindre tid får man till de gestaltningsuppgiftema som har mera med Skissandet — frihandsskissandet att göra.
För drygt tio år sedan i samband med att Rolf skilde sig gick han en matlagningscirkel på ABF i två terminer.
Jag hade egentligen aldrig lagat mat tidigare än att grädda plättar och kokat soppor. Jag hade innan jag gick (cirkeln) haft sån respekt för matlagning och sen märkte jag att det var inte så svårt. Och, jag började baka bröd och så där. Jag lagar mat nu också.
När han får frågan om det påverkade självkänslan att kunna laga mat skrattar Rolf stort och säger att det tror han inte. Det var ett tiotal delta- gare i cirkeln och Rolf berättar att det var kul för de var så olika. En äldre man som nyligen blivit änkling fanns bland deltagarna liksom flera unga flickor i 18-årsåldem. De hade också en kunnig och intresserad kvinnlig cirkelledare. Det betyder mycket ”att det är ordning och reda, litet förberett och man känner att det är en engagerad kvinna”.
Vid intervjutillfället deltar Rolf i en cirkel i tyska på Folkuniversite- tet. Rolf hade funderat i många år på att förkovra sig i tyska. En bidra- gande orsak till att det blev av var att han sökte kontakter för uppdrag i Tyskland. Skoltyskan räckte inte för att kunna arbeta och vistas utom- lands. Cirkelstudiema har också inspirerats av att han brevväxlar på tyska med sin bror som bor i Österrike och är gift med en österrikiska.
Rolf har läst tyska fyra terminer. Han ringde runt till flera studieför- bund innan han bestämde sig för att anmäla sig till Folkuniversitetet. Avgörande för hans val var att de ”hade kanske det mest genomtänkta
upplägget för cirkelverksamhet”. Däremot spelade inte tid och plats särskilt stor roll. Cirkelavgiften hade ingen betydelse.
Det är flera deltagare i cirkeln som liksom Rolf varit med fyra terrni- ner. De träffas en kväll i veckan. Det senaste året har gruppen bestått av nio deltagare och medelåldern ligger kring 50 år. Han tycker att det är bra att gruppen inte är så stor eftersom cirkeldeltagamas aktivitet är ”grunden för att man skall upprätthålla intresset och känna att man lär Sig”.
Kunskapsnivån är relativt jämn och det anser Rolf vara en annan av ”hömstenama för att cirkelverksamhet skall fungera”. Deltagarna stimu- lerar varandra till att arbeta hemma mellan cirkeltillfällena.” Troligtvis ägnar man betydligt mer tid i dag åt läxorna än när man började.” Rolf säger att han ”aldrig varit nån stjärna i språk i skolan” och vidare att en av grunderna för att utveckla språkfärdigheten är att tvingas formulera sig muntligt. Han önskar ännu mer utrymme i cirkeln för uppgifter där man formulerar sig fritt. Deltagarnas eget ansvar och engagemang står i centrum för Rolfs bild av studiecirkeln.
Det beror på en själv också hur cirkelarbetet fimgerar — alltså att man själv är aktiv, att man inte går dit passiv och inte anstränger sig. Jag tror egent- ligen att alla känner själva meningen med det är att man är aktiv för man ger även andra genom att vara aktiv och engagerad. Det är ju väldigt olikt katederundervisning.
Han betonar även ledarens roll, samspelet i gruppen och gemenskapens betydelse för att stimulera lärandet. Det betyder mycket för Rolf att det är en lättsam, litet skämtsam atmosfär i cirkeln.
Humorn är ju oerhört viktig också för lärandet. Det är väldigt kul, jag känner mig klart stimulerad både av och gå dit och delta på lektionerna. Det här gemensamma målet att lära sig nånting och prata runt det här. Jag tror just rasten att den är nyttig just där och är litet avkopplande.
Rolf umgås inte privat med övriga cirkeldeltagare. Han känner dom bara till förnamn men ”det finns ju delar av personligheten som jag känner ganska väl”. Det är inte alldeles lätt att komma ny till cirkeln.
Vi har alltid märkt när det kommit nya — startat ny termin, så är det litet trögt då det är att alla känner liksom på varann lite grann.
Rolf berättar att en ung flicka i 20-årsåldem som börjat i cirkeln varit borta några gånger. Han tror att hon kanske har svårt att finna sig tillrätta i gruppen. Det kan, enligt honom, bero på att hon är blyg, har
något sämre kunskaper, men också på att åldersskillnaden är så stor mellan henne och övriga deltagare.
Komvux eller privata företags intensivkurser i språk ser inte Rolf som något alternativ för hans del att lära tyska. Han tror att intensivkur- ser kan vara bra om man bestämt sig för att jobba utomlands och abso- lut måste förkovra sig. Det bestående värdet med cirkelstudiema är att det är stimulerande att kunna lite mera språk säger Rolf men också att ”det är roligt och kul i största allmänhet”. Han tycker att cirkelverksam- heten är en bra samhällsföreteelse.
Dom som lever utanför det här, som aldrig kommit i kontakt med cirklar, har nog ingen aning om att det kan vara så stimulerande.
Rolf tror att cirkelmöjlighetema har ”stor betydelse just för att samhälls- livet skall handla om annat än jobbet. Det blir väldigt lätt så att vi stannar vid — antingen det banala eller jobbet.”
3.5.1. Tolkning: Cirkeln, individen och lokalsamhället
Cirkeln som guldkant i tillvaron
För Rolf betyder studiecirklar ett stimulerande sätt att lära mer om olika ämnen som han har konkret behov av. Intressegemenskapen är viktig dvs. det gemensamma målet i gruppen att lära sig någonting. Det bety- der mycket för Rolf att det är en lättsam, lite skämtsam atmosfär i cir- keln. Han tycker att cirkelverksamheten är en bra samhällsföreteelse ”dom som lever utanför dethär, som aldrig kommit i kontakt med cirk- lar, har nog ingen aning om att det kan vara så stimulerande”. Cirkeldel- tagandet blir på så vis en extra stimulans eller kanske guldkant i livet. Det är inte en integrerad del i ett större sammanhang som präglar hela tillvaron.
Att lära för vardagen
I samband med sin skilsmässa gick Rolf i en matlagningscirkel. Det var ett enkelt och stimulerande sätt för honom att upptäcka att ”matlagning inte var så svårt” och på så vis underlätta sin vardag. Matlagningscirklar erbjuder med andra ord en möjlighet för vuxna, inte minst män, att minska sitt beroende av hjälp och service från andra.
Kompetensutveckling för egna företagare
Rolf är högutbildad och egen företagare. Han hade funderat länge på att förkovra sig i tyska innan han började i en studiecirkel. Nu har han gått fyra terminer. En bidragande orsak till att det blev av var att han sökte kontakter för uppdrag i Tyskland. Cirkelstudiema i tyska ökar Rolfs möjligheter att arbeta utomlands. På så vis kan de ses som en fortbild- ning för arbetet. Han såg varken Komvux eller privata företags intensiv- kurser i språk som något alternativ för hans egen del.
Rolf är arkitekt och när han nyss flyttat till Nyköping tog han och en grupp arkitekter initiativ till en cirkel i kroki. Den hade en uttalad bety- delse för hans arbete. För små- och egna företagare som inte har tillgång till den personalutbildning som finns på större företag kan studiecirklar öppna möjligheter till fortbildning.
Cirkeln som mötesplats
Enligt Rolf har cirklarna ”stor betydelse just för att samhällslivet skall handla om annat än jobbet. Det blir väldigt lätt så att vi stannar vid an- tingen det banala eller jobbet”.
Fritidscirklar ger med andra ord människor möjlighet att mötas, samtala och att lära mer kring gemensamma intressen. Cirklama i tyska och matlagning har Rolf funnit i studieförbundens utbud till allmän- heten. Hans cirkeldeltagande är ett exempel på att studiecirklar öppnar arenor för möten mellan människor som inte känner varandra men som har ett gemensamt intresse att lära mer om ett visst ämne. Detta har sannolikt betydelse för att stärka och utvidga det lokala nätet av kontak- ter mellan människor med vitt skilda erfarenheter och livsomständig- heter.
3.6. Britt
Britt är nybliven pensionär och bor med sin sambo i en äldre villa i ut- kanten av Gunnared. Hon kommer ursprungligen från Värmland, men har bott här sedan 50-talet, alltså långt innan de stora förortsområdena byggdes. Då var det bara skog och ängar, berättar hon. Barnen är gifta och har flyttat utomlands, en till England och en till Spanien. Hon åker gärna dit och hälsar på, inte minst för att träffa barnbarnen.
Britt har varit hemmafru under långa perioder i sitt liv, men en aktiv sådan. Bl.a. har hon suttit med i Skolstyrelsen och i ungdomsrådet.
Dessutom har hon varit styrelseledamot i en fritidsförening. Britt har också startat och lett flera grupper i motionsgymnastik. I samband med det har hon både gått kurser själv och varit ledare i en cirkel som Kurs- verksamheten anordnade, ”Må bättre på äldre dar”. Britt tycker om att väva och har tidigare hyrt en vävstol på Blå ställets kulturhus. Nu är Britt med i två studiecirklar, en cirkel i engelska på Vuxenskolan och en landskapscirkel som SKS anordnar. Hon dansar också gammaldans och deltar i Röda Korsets symöten. Hon är fortfarande aktiv i gym- nastiken, leder en pensionärsgrupp och deltar själv i en annan.
Britt har ingen utbildning utöver folkskolan, men har läst engelska och spanska på British Institute, Vuxengymnasiet och Statens skola för vuxna. Hon har också följt några kurser på TV. Eftersom Britts båda söner har bosatt sig utomlands har Britt ägnat mycket tid åt att lära sig språk. Hon beskriver vilken fantastisk känsla det är att behärska språken själv.
Det har berikat livet på något sätt att jag har kunnat lärt mig det. Och att jag kan prata med andra människor då. Och att jag kan ringa ner till Spani- en och prata med de spanska kontorsflickoma där. Jag kan ju prata med dem och fråga och få reda på var mina pojkar är om jag vill ha tag på dem och framföra någonting. Och jag tycker det känns lika befriande som den dan jag tog körkort. Precis kan jag jämföra det med det, tycker jag.
Cirkeln i engelska utgår från en bok där man läser ett stycke varje gång med läxa emellan. Mycket tid ägnas också åt samtal kring vardagliga ämnen som vad man har gjort under den gångna veckan, eller på semes- tern om det har varit ett längre uppehåll. ”Det är väldigt bra att vi får prata själva. Många gånger så använder vi hela första timmen där till att prata om olika saker”, säger Britt. Cirkelledaren har tidigare arbetat som lärare på högstadiet vilket Britt tycker är bra. ”Hon är ju väldigt kunnig och vet var problemen ligger för oss. Så hon förklarar ju mycket och skriver på svarta tavlan. Sånt som inte är i boken då precis”, säger hon.
Britt fick information om cirkeln via Vuxenskolans studieprogram. Efter en tid drog hon med sig ett par grannar i bostadsområdet till cir- keln. De åker tillsammans i bilen och är med på ungefär samma aktivi- teter. Det är inte enbart för att lära sig språket som Britt är med nu för tiden. Hon kan såpass att hon klarar sig. Men gemenskapen är trevlig och värd att bevara, anser hon. Gruppen har hängt ihop länge och Britt har varit med i sju terminer. ”Vi ses varje vecka och vi dricker kaffe, vi träffas...”
Landskapscirkeln kom Britt med i genom sin sambo, som redan varit med några terminer. ”Det är mycket, mycket trevligt. Ibland så kommer
vi in på gamla saker. Hur det var då. De handlar ju ofta om de gamla landskapen om man säger, det gamla livet mycket. Och det nya också naturligtvis.” Alla deltagarna är svenskar, ”gamla Angeredsbor” som Britt uttrycker det.
Det är nämligen så att de hade en studiecirkel för att göra den här boken om ”Så var det då i Angered”, med de här gamla medlemmarna. Sen när jag kom in då hade de ju slutat med den, men då läste de om gamla ting. Och sen sa de att ”vad skall vi göra nu, vi kan ju inte bara sluta”. Och så blev det, för vi tyckte det var roligt att läsa. Så vi har läst om Västergötland och då åkte vi till Kinnekulle. Sen läste vi om Bohuslän och då åkte vi en sån där resa med buss. Så har vi läst Dalsland och nu håller vi på med Småland.
Studiecirklar har den fördelen att man tvingas prata inför en grupp, me- nar Britt. Hon har själv träffat på många människor som ”hellre skulle dö än ställa sig upp och tacka för någonting offentligt”. Själv tycker hon också att hon har blivit djärvare med åren.
Innan jag började här, man var ju inte så van att yttra sig i några alhnänna sammanhang om man säger. Utan det är ju det som har gett mig vana att kunna prata. Jag skulle ju nu kunna ställa mig upp och prata. Någonting som jag behärskar skulle jag kunna ställa mig upp och prata varsomhelst, utan att känna mig varken darrig eller nervös. Just vanan att kunna yttra sig när andra människor är närvarande.
Britt tror att det kanske är en generationsfråga. Hon tror att det är bättre idag när ungdomarna får höras och synas mer i skolan. ”Men i våran generation, ja det var ju att man fick läsa innantill högt och så där, det var ju det längsta man kom.” Britt anser att det är en fördel att man är någorlunda jämnåriga i cirklarna.
Och det märker jag ju att vi är väldigt jämställda allihopa här. För vi har inte någon högre utbildning ifrån början. Man förstår varann på ett annat sätt. Man kan säga en sak så där bara, så vet alla vad det betyder, bak- grunden och alltihop.
Britt anser att studiecirkelformen ger stor frihet och flexibilitet vad det gäller innehållet och uppläggningen. När man läser språk är det viktigt med en fast struktur, men i landskapscirkeln kan man förhålla sig mera fri i uppläggningen, menar hon.
Jag tycker att det är väldigt roligt med en sån här cirkel där vi själva deltar och skaffar fram material och gör lite som vi själva vill, än att någon skall tala om för oss allting. Så som det är nödvändigt när vi går en språkkurs t.ex.. Vi är inte styrda utav någonting sådär, utan är det någon som kommer ihåg någonting så kan de ju berätta hur det var då. Det är väldigt trevligt.
I studiecirklama avgör deltagarna själva hur mycket tid och kraft de vill lägga ner på studierna, menar Britt. I förhållande till Statens skola för vuxna är cirklarna mycket friare.
Man fick ju skicka in uppgifter för att komma upp till nästa nivå. Så att det var ju ett tvång. Jag fick ju ha ett bord hemma. Jag kunde aldrig plocka bort det där utan jag var ju tvungen att ha det framme, så att jag kunde sätta mig minsta stund och läsa och skriva. Så det var ju liksom en annan utbildning. Det här är ju inte så tvunget att jag kan skriva och stava rätt på engelska utantill. Utan det är ju mera att man lär sig i sin egen takt. Inte det här väldigt inrutade. Med studiecirkeln är det väl så att man lär sig för att man tycker om att gå att lära sig det ämnet. Men man har inte all tid i världen och sätta av till det här. Medan dethär, Statens skola för vuxna, då får jag ju gå in för precis bara det.
Stämningen i cirkeln är viktig, menar Britt. Hon anser att det är var och ens ansvar att gruppen fungerar. ”Det betyder väldigt mycket hur den gruppen är. Så att det inte är någon som är lite stöddig, och tycker att de kan förstå mera, eller lite överlägsna.” Fungerar inte samspelet i gruppen finns det anledning att sluta eller byta grupp, säger Britt. Det måste vara en kombination av inlärning och social samvaro.
Britt tycker inte att det spelar så stor roll vilket studieförbund som står bakom cirklarna hon går i. Studieförbundens ideologi lyser sällan igenom, varken på cirkelträffama eller i det materialet man använder. ”Jag tror att alla studieförbund är lika måna om att lära ut det de lär ut. Alla studieförbund är väl måna om att få så många deltagare som möj- ligt för sin ekonomi”, säger hon. Det är positivt om cirkeln ligger i närheten av bostaden och att det passar med tiden. Men det viktigaste är att det finns ett bra material och en kunnig ledare.
Britt tror att cirklarna betyder väldigt mycket för de gamla i Gunna- red. Hade inte cirklama och andra pensionärsverksamheter funnits skulle många äldre suttit mest ensamma hemma, menar hon. Att gå ut på någon aktivitet innebär att man måste hålla sig själv fräsch och alert. På tal om att man planerar att stänga många verksamheter för äldre, säger hon:
Det skulle bli nästan som ett slag för många människor. Som är vana att skynda sig och göra sig snygga. Bara detta att, om du är över åttio år till exempel, om du inte ska någonstans så kanske det är lätt att slöa till. Men ska de iväg någonstans, så måste de ju duscha och klä på sig. Det är samma för dig och mig. Den dan man inte skall någonstans så blir man ju faktiskt lite försoffad, man bryr sig inte så mycket. Åtminstone gör inte jag det. Men då måste de se till att de är snygga och gå och fixa sig i håret och...
Britt anser att det är mycket upp till stadsdelsförvaltningen hur um- gänget i en stadsdel blir. Vill man att de gamla skall vara aktiva så måste man erbjuda dem lokaler att träffas i, säger hon. Likadant när det gäller integreringen av invandrarna. Tar man vävstolama från kultur- huset Blå stället och flyttar dem till ett speciellt invandrarprojekt i Lövgärdet, så som man nyligen gjort, så får man aldrig någon integre- ring. ”Så jag menar, det hade ju varit bättre att de här invandrarkvinnor- na hade kommit till Blå stället. Då hade vi ju kunnat varit tillsammans alla.”
3.6.1. Tolkning: Cirkeln, individen och lokalsamhället
För Britt tycks det finnas en speciell drivkraft i att alltid ha någonting på gång och hela tiden lära sig nya saker. Britt har som vi sett deltagit i flera studiecirklar och andra kurser, varit medlem i olika föreningar och innehaft ett antal förtroendeuppdrag. Karaktären på verksamheterna har varierat, från fysisk motion till kognitiva aktiviteter, från strukturera- de undervisningssituationer till informella bildningsmöten. De flesta aktiviteterna sker ihop med andra pensionärer, mest svenskar, men i den ena gymnastikgruppen och när hon hade vävstol på Blå stället mötte hon även yngre kvinnor och invandrare.
Kunskaper förenklar vardagslivet och minskar beroendet av andra
Britt motiverar de stora ansträngningar hon gjort för att lära sig engelska och spanska med att hon behöver kunskaper i dessa språk när hon besöker barnen som flyttat utomlands och skall umgås med sina svär- döttrar och bambam. Språkkunskapema förenklar hennes vardagsliv eftersom hon slipper be om hjälp för att komma i kontakt med dem. ”Det har berikat livet...”, säger hon och jämför med den dagen hon tog
körkort, också det en färdighet som underlättat hennes vardag. Efter många års språkstudier behöver man inte längre arbeta så mycket med att lära sig grunderna i språket, istället handlar det mera om att inte tappa det man lärt sig. Studiecirkelns otvungna samtalsforrn tillåter deltagarna att på ett kravlöst sätt upprätthålla de kunskaper de en gång skaffat. Att fortlöpande delta i en studiecirkel är ett sätt att hålla det man kan vid liv och lära sig ett och annat nytt uttryck.
Cirkeln som diskussionsforum, uppövar förmågan att uttrycka sig
Samtalen är en viktig del av innehållet, både i engelskan och i land- skapscirkeln. Mest talar man om vardagliga saker, men man får ändå en möjlighet att stämma av sina åsikter i förhållande till gruppens. Britt har träffat många människor som har svårt att uttrycka sig i grupp, men efter ett tag i en cirkel brukar det lossna lite. Själv tycker hon också att hon har blivit mer djärv med åren. Nu kan hon hålla ett litet tal på en fest utan att känna sig nervös och osäker. Hon har också använt sin förmåga att tala, t.ex. genom att försöka driva på så att pensionärerna i området skall få behålla sina lokaler. Självförtroendet ökar när man känner att man behärskar något och när man märker att man tas på allvar av dem som lyssnar. Genom att delta i många olika verksamheter får man övning i flera typer av samtalssituationer, formella såväl som informella. Varje situation kräver sitt språk. Växlar man mellan att vara ledare, deltagare, nämndledamot osv. uppövas förmågan att kunna ut- trycka sig på ett adekvat sätt i olika situationer, vilket är en viktig förut- sättning för att man skall kunna ta tillvara sina medborgerliga rättig— heter.
Frivilliga studier och frånvaro av tvång
De utbildningsforrner Britt deltagit i när det gäller språkstudier, Vuxen- gymnasiet (som det hette när Britt gick där), Statens skola för vuxna, British institute och de olika språkcirklama, kan alla sägas utgöra ett komplement till den sexåriga folkskolan. Här är det möjligt att studera precis de ämnen man anser sig vara i behov av. Skillnaden mellan studieformema ligger främst i hur mycket tid man behöver avsätta för studierna och graden av tvång i form av examinationer. Just möjligheten att själv välja ämne och lägga upp studierna, gör cirkelformen till nå- gonting speciellt i förhållande till andra utbildningar. I cirkeln har man inte samma krav på sig att prestera och man blir inte betygsatt, vilket
kan kännas skönt. Friheten, frivilligheten och flexibiliteten vad gäller innehållet, uppläggningen och studiematerialet blir förstås störst i delta- garledda föreningscirklar, där landskapscirklama är ett exempel.
Gemenskap med likasinnade ger trygghet
Britt flyttade till Gunnared på 50-talet och har alltså sett de nya föror- terna växa fram. För henne har det inneburit att en invand miljö föränd- rats. Från att ha bott i ett villaområde på landsbygden med skogen inpå knutama, har hon kommit att bo invid en modern betongförort. Nya grupper av människor, barnfamiljer, ungdomar och invandrare har tagit plats i de nya områdena. Det är lätt att tänka sig att tryggheten börjar vaja. Har man sin släkt långt från Göteborg och barnen utomlands blir man också mer beroende av att ha vänner i bostadsområdet. Pensionä- rema i Gunnared utgörs av en liten men mycket homogen grupp. Nästan alla är svenskar och kommer från arbetarklassen. Att man är någorlunda jämnåriga och dessutom har ungefär samma sociala bakgrund gör att samtalen flyter lätt eftersom man refererar till samma händelser och si- tuationer. I landskapscirkeln har man blivit en så sammansvetsad grupp att man hela tiden hittar nya ämnen att studera tillsammans. Genom att hålla ihop, och som i landskapscirkeln dessutom innehållsmässigt stude- ra det gamla livet med dess föremål och traditioner, bevaras tryggheten för pensionärerna i stadsdelen. Även om mycket runt omkring föränd- rats, så fmns det någonting som består. Pensionärema utgör på sätt och vis en subkultur i lokalsamhället, en liten minoritet, som på olika sätt odlar sin kulturella identitet. Cirkeln blir lite av en fristad. Miljön är välkänd. Samtalsämnen saknas inte och bullarna finns på bordet vid varje kaffepaus. Cirklama och föreningarna är ett viktigt socialt nätverk för dem som deltar och har ofta ett socialt engagemang som sträcker sig även utanför den egna gruppen. Man håller reda på varandra, ringer om någon är sjuk etc.
Cirkeln som friskvård
Britt tror att cirklarna och andra pensionärsverksamheter betyder mycket för de gamla i området. Cirklama ”håller dem uppe”. Känslan av att vara pigg och fräsch ökar när man klär upp sig lite och fixar håret. Det är viktigt att hela tiden hålla igång. När man skall iväg någonstans måste man hålla sig fräsch och alert. Motionsgymnastikgruppema har kanske en ännu tydligare sådan här karaktär. De pensionärer som deltar
i olika aktiviteter uppfattar sig förmodligen också som ”piggare” än andra, även när de är hemma. Man kan fundera på i vilken utsträckning behovet av vårdinsatser från samhällets sida minskar genom den själv- hjälp och den ”anda av att klara sig själv” som cirklarna och andra verksamheter innebär.
Som vi har sett kan en studiecirkel betyda en rad olika saker för en och samma person. För dem som deltar eller har deltagit i olika cirklar kan ett komplext mönster av betydelser uppstå. Vi har också visat att cirklamas betydelser är intimt förknippade med de enskilda individernas livssituation.
4. Cirkelvärden
I det föregående kapitlet fick vi ta del av några deltagares egna berättel- ser om sina cirkelerfarenheter, hur de resonerade innan de sökte sig till cirkeln, vad cirkeln betydde för dem medan de gick där och vad de trodde att cirkeln skulle komma att betyda i ett längre perspektiv. I den efterföljande tolkningen försökte vi dels sätta in cirklarna i deltagarnas livssammanhang, dels resonera om cirklamas betydelse utifrån ett lokal- samhällesperspektiv. Här skall vi gå något annorlunda tillväga. Vi kommer i detta kapitel att frigöra betydelserna från enskilda individer för att kunna skapa en bild av vad studiecirklar sammantaget kan betyda ur ett individperspektiv. Alla våra sextiotre deltagarintervj uer ligger som grund för denna analys, och finns med som exempel i texten. Samma person kan återkomma flera gånger eftersom cirklarna kan ha betytt olika saker för samma individ (vilket framgick av porträtten). En del individer deltar i flera cirklar eller har tidigare erfarenhet av cirkeldelta- gande. Hela spektrat av erfarenheter ingår i analysen. Flera personer kan också ha gett uttryck för samma typ av betydelse. I sådana fall har vi valt en eller ett par individers utsagor för att illustrera innebörden i betydelsen.
Presentationen som följer har formen av ett utfallsrum. Uppfattning- ama av cirkeldeltagandets betydelser har sammanförts i sex huvudkate- gorier. Dessa är intresse, lärande, gemenskap, att växa som människa, medborgarvärden samt studieforrnen. Kategorierna är inte varandra uteslutande. Varje huvudkategori inrymmer dessutom ett komplext mönster av betydelser. Detta tydliggörs genom underrubriker. Analysen av individernas utsagor om exempelvis gemenskap återspeglas i under- rubriker som t.ex. kravlös gemenskap, vänner för livet, gemenskap med andra i samma situation och gemenskap med människor med annan bakgrund.
Ofta finns ett mycket starkt intresse för cirkelinnehållet i botten. Så gott som alla vi intervjuat lyfter också fram lärandet som centralt för deltagandet, de önskar tillägna sig nya kunskaper i det ämne de valt. Cirklama innebär dessutom för de allra flesta social gemenskap i någon form. Ibland kan det vara huvudmotivet till att man sökt sig till cirkeln. För några av deltagarna har cirklarna haft en djupare betydelse. De har
fått ett förbättrat självförtroende, känt sig nyttiga och växt som män- niskor. Inte sällan ger cirklarna även indirekt färdigheter som man kan beteckna som medborgarvärden. Exempel på sådana är att våga uttrycka sig inför en grupp, kunna argumentera och fatta kollektiva beslut. Stu- dieforrnen, och dess speciella karaktär, är också av betydelse för en mycket stor del av deltagarna.
4.1. Intresse
Cirklama innebär ofta en möjlighet till intressefördjupning. I några fall har deltagarna med cirkelns hjälp lyckats förverkliga en gammal dröm. Ibland gäller intresset själva studierna mer än det faktiska innehållet. Inte sällan använder intervjupersonema själva ordet intresse när de motiverar sitt deltagande i cirklarna. För Sofia i Norberg är hästar och travsport t.ex. ett ”sånt brinnande intresse och glöd”. Men intresset kan också uttryckas genom formuleringar som att man tycker det är ”roligt”, ”ett nöje” att hålla på med det som man gör i cirkeln. ”Jag älskar att sjunga”, säger t.ex. en kvinna som är med i en körcirkel ('Nol7)37 och en kille i en rockbandscirkel menar att musik ”är hela livet i princip” (Ny6)-
För ett fåtal av de intervjuade finns inte intresset för ämnet lika tydligt i botten. Det gäller t.ex. de personer som går cirklar för att meritera sig för vidare utbildning, ämnesvalet är då avhängigt av vad som krävs för att komma in. Kampanjcirklama är en annan typ av cirklar där intresset för ämnet inte självklart föreligger hos alla deltaga- re. Cirklama ligger ibland på arbetstid och alla anställda på arbetsplatsen deltar. Cirklama upplevs kanske snarare som en nödvändighet, för att hålla sig ajour med vad som händer. Kanske finns det personer som deltar framförallt av lojalitet mot kollegorna eller arbetsgivaren. Här handlar det också om att bevaka sina egna intressen.
Bland dem som intervjuats finns några personer som varit pådrivande för att få till stånd den cirkel de går i, även om de inte själva fungerar som cirkelledare. Man har då haft en mer utarbetad idé om ”vad man vill ge de andra”, man har velat dela med sig av erfarenheter som man själv gjort och upplevt som positiva. Ett exempel på detta är en finsk kvinna som gått en folkhögskolekurs, där hon upptäckte hur mycket
” Beteckningen inom parantes visar vilken ort och vilket intervjunummer citatet eller beskrivningen är hämtat från. "Nol" står för t.ex. för intervju nummer ] iNorberg, "Ny2" för intervju 2 iNyköping och "Gu3" för intervju 3 i Gunna- red.
man kan få ut av en resa och hur mycket roligare den blir, om man först har satt sig in i landets historia, natur, kultur, ekonomi, politik etc. Detta ville hon visa sina kamrater i den idrottsförening där hon är aktiv och man startade därför en studiecirkel upplagd efter det mönster hon lärt sig på folkhögskolan (Gul 1).
4. 1 . 1 Intressefördj upning
För ett stort antal deltagare ingår cirkeln som en del i ett större intresse- område. Man deltar kanske i ett flertal cirklar av ”samma art”. För Juhani är cirkeln i instrumentbygge t.ex. en del av ett stort musikintres— se. Han är med i en sångkör, har tidigare gått cirklar i klassisk musik och spelat olika instrument. Cirklar i konsthantverk har ofta en liknande karaktär och samma person kan exempelvis delta i flera olika Slöjdcirk— lar. För en kvinna, som går en cir kel i konstsömnad, innebär cirkeln t.ex. en utveckling av ett handarbete hon ägnat sig åt större delen av livet. Hon har alltid sytt, stickat, virkat och broderat (No3). Intresset för natur och naturvård är ett annat område där cirklar i allt från trädgårds- skötsel till fågelskådning och sportfiske kan ingå. I vissa fall kan intres- set vara ganska djupgående, som att förstå sin kulturella bakgrund och historia. Som exempel kan nämnas en man som deltar i en cirkel om olika mineraler. Intresset för mineraler bottnar med säkerhet i att hans släkt i flera generationer bakåt arbetat i Norbergs gruvor. Han är dess- utom med i uppbyggnaden av den medeltida Lapphyttan (N 05). Cirkeln kan också vara en möjlighet att kombinera flera intresseområden. En kvinna i Norberg deltar i en cirkel i ”Medeltida sång och dans”. Både historieintresset och musikintresset fanns från början (Noll).
Nästan alla föreningscirklar har tillkommit för att man vill fördjupa sitt intresseområde i något avseende. Intresset gäller då i första hand föreningens verksamhet och cirkeln kommer in som en del i denna. Inom idrottsföreningama är t.ex. själva idrottsutövandet i fokus för intresset, medan studiecirkeln är en möjlighet att fördjupa sig och lära sig mer om fysionomi, skador eller vad det nu kan vara. Likaså används cirklarna inom församlingar som ett sätt att fördjupa sig i bibeltolkning eller livsåskådningsfrågor.
För en del personer innebär cirkeln en möjlighet att förverkliga en gammal dröm. För dem är ämnet ”outbytbart”. Kanske har intresset funnits under lång tid, men de har inte haft tid och möjligheter att utöva det. Vävning tycks ha en sådan dragningskraft. En kvinna beskriver t.ex. hur hon gjort stora ansträngningar för att hitta en vävcirkel i sitt bo— stadsområde. När hon inte fann någon sådan valde hon att åka till en
annan stadsdel och gå en cirkel där. Hon hade inga funderingar på att välja någon annan typ av cirkel ”utan det var vävning”, säger hon med eftertryck.
Det har varit en dröm det här att få väva och sen förra våren var det en liten annons i tidningen och jag kasta mej på telefon direkt och kom med
då. (Ny19)
4.1.2. Att pröva olika typer av studier
För några av de intervjuade personerna finns en speciell drivkraft i att hela tiden lära sig nya saker. Till denna grupp hör framförallt de som deltagit i flera studiecirklar, ofta i vitt skilda ämnen. Att ständigt lära sig någonting nytt blir nästan som en livsstil, man måste hela tiden ha något på gång. Detta uttrycks ibland som att man är intresserad av att studera, eller att man gillar att pröva olika saker. Ett par av de intervjuade pen- sionärerna hamnar i denna grupp. Förutom att de går i minst en cirkel varje termin har de även andra verksamheter på gång, antingen som del- tagare eller som förtroendevalda i t.ex. en förening. I dessa fall före- faller intresset gälla själva studierna, mer än det faktiska ämnesinnehål- let. En arbetslös kvinna i Gunnared säger t.ex.:
Jag är sån att jag vill gärna pröva på. Jag gillar att utbilda mig med. Jag är en sån här liten hoppjerka. Innan var det fult, men det är det inte nu, att man kan mycket, om många olika saker. Jag tycker det är jätteroligt att få utbildning alltså. Och lära mig nya grejer hela tiden. (Gu4)
4.2. Lärande
Nästan alla de intervjuade säger att de har tillägnat sig nya kunskaper och/eller färdigheter genom cirkeldeltagandet. Det är lärandet och de förväntade kunskaperna som gjort att man sökt sig till cirkeln och som också lyfts fram som en viktig del av det man får ut av att delta. Detta uttrycks på lite olika sätt, t.ex. att man vill ”veta”, ”kunna”, ”skaffa sig fakta”, ”känna till”, eller mera allmänt ”lära sig mer om” någonting. De kunskaper man hoppas erövra i cirkeln kommer ofta in i ett speciellt sammanhang, som kan variera från individ till individ. Det kan gälla att fortbilda sig i arbetslivet, meritera sig till vidare utbildning eller komplettera sina tidigare studier. Föreningarna använder också ofta studiecirklar i sin interna ledarutbildning. Att gå en cirkel kan dessutom
vara ett sätt att upprätthålla kunskaper som man en gång skaffat sig. För en del personer betyder cirklarna att man håller sig ajour med vad som händer i världen och kan hänga med i den tekniska utvecklingen. Andra menar att cirklarna hjälper dem att påverka och bevaka sina intressen. Man kan också behöva nya kunskaper för att klara sin vardag. Det ligger en stor frihet i att slippa be andra om hjälp när någonting skall uträttas. Cirklama kan också ge kunskaper som berikar fritiden. Kanske har man sedan länge en hobby som man vill få ut mera av. Att besitta någon lite speciell färdighet kan dessutom ge en viss status i vänskaps- kretsen eller kamratgruppen. Cirklama kan också innebära en personlig utveckling, man kanske får en bättre förståelse av sig själv och andra och lär känna sin egen och bygdens historia.
Ett litet fåtal av de intervjuade säger uttryckligen att de inte lärt sig någonting nytt i cirklarna. Det handlar i dessa fall om personer som är lite ”överkvalificerade” i sina respektive ämnen. Trots detta är de myck- et nöjda med cirklarna. Att få vara lite bättre än andra i något samman- hang kan vara en betydelsefull upplevelse (Gu5).
4.2.1. Att fortbilda och meritera sig
Studiecirklar används ofta som en form av fortbildning. Ibland är cirk- larna formellt meriterande, men ofta är meriteringen mera informell. Cirklama är ett sätt att fördjupa kunskaperna inom ett specifikt område, i yrkeslivet, för vidare utbildning eller för att kunna verka i en förening. En av våra intervjupersoner har använt cirklarna för alla dessa behov.
Ja, val av studiecirkel, det är ett behov som man just då har. När jag för- sökte gå i språkcirkel och lära mej franska så var det för att jag började på posten. Och jag gick också på en cirkel där vi hade finska när jag arbetade på posten här i Angered. Jag har gått studiecirkel i engelska också, det var faktiskt för att kunna gå gymnasiet. Och jag har gått studiecirkel i frågor kring HSB och det var ju en förberedelse för styrelsen... (Gu15)
I arbetslivet
Ibland används studiecirklar av olika arbetsgivare för fortbildning av personalen. En kvinna som arbetar på lantmäteriet iNyköping beskriver t.ex. hur arbetet med kartritning har datoriserats och att de är på väg att införa nya datorprogram. Hon tyckte att hon hade missat grunderna i datahanteringen och tog upp det med sin chef. Därför undersökte man om det fanns någon studiecirkel som var lämplig och på så vis anmälde
hon sig till en datacirkel på Tjänstemännens Bildningsverksamhet (TBV). Cirkeln går på kvällstid, men arbetsgivaren betalar Cirkelav- giften. Deltagarna kommer antingen från olika arbetsplatser eller deltar av privat intresse (Ny21).
Har man en egen firma kan studiecirklar också vara ett sätt att skaffa sig arbetsrelaterade kunskaper på. Rolf är exempel på detta. Han driver som vi minns ett eget företag och tillsammans med en grupp andra arkitekter startade han en cirkel i kroki. Nu deltar han dessutom i en cir- kel i tyska. En annan yrkesgrupp som använder studiecirklar som fort— bildning är bönderna. En bonde i Nyköping har gått tre cirklar, en om mjölkkor, en om viltjakt och viltvård för att kunna ta vapenlicens och en om att ”starta eget” (Ny22). En annan bonde går SV-cirkeln ”Min gård i EU” för att få hjälp att klara ut det som har med jordbrukets regelverk att göra, t.ex. kvoterna inom EU och nya brukningsmetoder.
Det var väldigt invecklat, blanketter och kartor och elände... för åkeran- vändningar och... sen ska det fyllas i med blanketter för djurhållning och öronmärkningar och... journaler ska sitta i lagårn. Är man sen så dum som dom flesta av oss är, då må man ha hjälp med alla de här blanketterna. Det är ju mycket förändringar där, med priser och nya lagar. (No4)
Cirklar används också i yrkesförberedande syfte. Sofia som har ett stort hästintresse funderar t.ex. på att söka ett arbete med den inriktningen. Hon har gått en längre hästskötarkurs och ser SISU-cirkeln ”trav- hästen/travsport” som en förlängning av den och som och en möjlighet att repetera tidigare kunskaper. Ett annat exempel är en arbetslös kvinna med ett djupt engagemang i kyrkan. Nu gör hon praktik i församlingen och när hon talar om sin egen framtid är det tydligt att hon när en del förhoppningar om att utbildningsbidraget skall kunna övergå till någon form av anställning i församlingen. Så fort hon kan för barnen vill hon gå kyrkans egen grundkurs, och som en förberedelse deltar hon i en SKS-cirkel i bibeltolkning. Genom cirkeln blir hon upptagen i kretsen av äldre församlingsarbetare, bland dem några som har arbetet i kyrkan både som kall och som utkomst (NolS).
Cirklama kan också ge kunskaper som är bra att ha när man skall ta sig in på arbetsmarknaden. De numera ganska vanliga söka-j obb-cirklar- ria är exempel på det. En arbetslös kvinna som gått en sådan cirkel hos Vuxenskolan säger att hon nu klarar att formulera en ansökan själv och hon vet hur man ställer upp en meritförteckning. Nu slipper hon an- vända arbetsförmedlingens tråkiga förtryckta blanketter. Hon visar stolt upp en ansökan som hon formulerat efter att ha gått kursen (Gu4).
För vidare utbildning
Om man av någon anledning kommit efter i den grundläggande skolut- bildningen, kan studiecirklar vara ett sätt att meritera sig. En del invand- rare saknar t.ex. viktiga baskunskaper. En ung kvinna från Iran berättar att hon flyttat från det ena landet till det andra. När hon kommit till ett nytt land har hon först och främst varit tvungen att lära sig det landets språk och någon annan utbildning har hon därför inte hunnit skaffa sig. I och med att hon knappast har någon skolgång bakom sig har hon svårt att komma in på utbildningar i Sverige. Nu läser hon en tjugoveckors vårdförberedande kurs, och planerar att senare söka till Komvux. Samti- digt går hon en studiecirkel i engelska. Engelska ingår inte i den förbe- redande kursen, men krävs för att komma in på Komvux. Att gå andra cirklar, t.ex. i konsthantverk, är hon just nu inte intresserad av. Det är inte det som hon behöver nu, anser hon. ”Nej, jag har bara funderat på att jag måste utbilda mig.” (Gu8) Först måste hon komma in i det svenska samhället, lära sig hur det fungerar och skaffa sig en utbildning.
På liknande sätt resonerar en man från Somalia. Han går också en studiecirkel i engelska. Allra helst skulle han vilja ha ett jobb, men han är medveten om hur svårt det är att få jobb i Sverige. Inte heller för honom är det aktuellt att gå på mera fritidsbetonade cirklar. Också han hoppas på Komvux framöver och då är vissa ämnen viktigare än andra. ”Om inte engelska, jag väljer data eller matte eller svenska”, säger han och motiverar med att dessa ämnen krävs om man skall ha någon fram- tid här (Gu7).
Som komplement till tidigare utbildning
Flera av de äldre deltagarna poängterar att de har en kort skolutbildning bakom sig, kanske enbart sexårig folkskola. Cirklama har inneburit att de kunnat komplettera med nya ämnen ”som inte fanns på deras tid”, t.ex. språk och data. En pensionerad kvinna, som under flera år av sin yrkesverksamma tid var mycket fackligt aktiv, berättar:
Då hade ju inte vanliga medlemmar och inte dom fackligt aktiva heller fått så mycket utbildning. Det är ju genom studiecirklar och kurser och så, som dom fått sin skolning. För det börjades ju även liksom fackligt att man skulle lära sej, att man skulle gå engelskacirklar där man skulle lära sej språk och matematik och så det där med data började ju också komma in sista åren, att även facket var med och stötta på som gällde att man skulle lära sej förstå det. (Ny3)
Hon tror att den här sortens cirklar, ”dom här vanliga studieförbundens cirklar”, kommer att minska framöver, eftersom ungdomarna idag har en längre grundutbildning.
I föreningslivet
Inom föreningslivet finns ofta en meriteringsgång där studiecirkelforrnen används för att ledarutbilda de aktiva medlemmarna. Ibland är merite- ringen ganska formell, det krävs helt enkelt ett intyg för att man skall få ett ledaruppdrag.
Det är väl de flesta väldigt intresserade av, intyget. Det är ett diplom, eller inte ett diplom, det är ett intyg att man har gjort det här, en arbetskompe- tens. Och det smäller väl inom idrottsrörelsen ganska bra att det är SISU som anordnar det hela. Du kan ha'det i din meritförteckning, helt klart. Att du är motionsledare. (Gu18)
Just inom idrotten verkar detta vara speciellt vanligt och vi har flera exempel i vårt material. En fjortonårig flicka går t.ex. en domarcirkel som SISU anordnar tillsammans med Norbergs bollklubb (Nol6), och en kvinna går en cirkel som bygger på ett material som framtagits av Svenska Orienteringsförbundet. ”Det är ju för att jag har jobbat med ungdomar och skulle hålla i den här nybörjargruppen, så då måste man ju ha den här utbildningen”, säger hon (NylS).
Ibland kan en cirkel bli en lyckad kombination av yrkesfördjupning och fritidsintresse. En undersköterska inom sjuk- och missbruksvården har gått cirkeln ”Friskare idrott” som handlar om kroppens fysiologi och omvårdnad. Cirkeln anknyter både till hennes yrkesutbildning och yrkes- erfarenhet, samtidigt som den möjliggör ett problemfriare utövande av den idrott hon ägnar sin fritid åt. Det är framförallt den större förmågan att diagnosticera skador som hon tillägnat sig. ”Så har jag ju lärt mig var jag har mina muskler, det finns muskler som jag inte visste fanns”, säger hon (Nol3). Även Juhani är ett exempel på hur en cirkel kan bilda en helhet mellan ett yrke och ett fritidsintresse.
Inom församlingarna utnyttjar man också möjligheten att starta cirklar för att utbilda sina medlemmar. Cirkeln ”Vännen hjälper” starta- des t.ex. i samband med att man skulle börja en Väntjänst inom den finska församlingen i Nyköping. Det är mer eller mindre ett krav att man har gått cirkeln om man vill delta i väntjänsten.
Det ville ju både prästen och diakonissan att man måste ha nån sorts ut- bildning om man skall kunna hjälpa och gå på besök. Man känner sig lite
säkrare, just att möta människor som kanske... ja, t.ex. i fängelse och träffa människor där och sen om man skall träffa människor som har haft dödsfall. Man vet lite hur man skall bemöta och varför dom reagerar så och så. Och en massa etiska saker, vad man skall säga, vad man inte får säga. Så man inte gör sakerna värre än dom är med sin dumhet. Så kunskap är alltid bra.
(Nys)
Även inom fackförbunden och de politiska föreningarna är det praxis att studieverksamheten bedrivs i cirkelform genom något studieförbund.
För att upprätthålla den kunskap man en gång skaffat
En del av dem vi intervjuat bedriver någon sorts privat fortbildning, även om de inte själva uttrycker det så. Juhani är ett exempel även på detta. För honom var det en utmaning att se om han kunde klara att bygga ett instrument som det gick att spela på, men cirkeln hjälper honom också att upprätthålla sin kompetens som snickare nu när han är arbetslös och inte har någon möjlighet att utöva sitt yrke annat än som fritidssysselsättning. Ett annat exempel är en pensionär som har funde- ringar på att börja en cirkel i konstsmide. ”Det ger ju tillfredsställelse att arbeta med händerna, det har jag gjort hela mitt liv. Jag är plåtslaga- re på yrket, så det skulle nog passa mig bra tror jag”, säger han (Gul).
Språk är ett annat område som ständigt måste hållas aktuellt. Man lär sig inte ett Språk en gång för alla. En pensionär, som har gått studie- cirklar i engelska i åtta terminer, säger att det handlar om att ”hålla det jag kan vid liv.” (Gul) Detsamma säger en kvinna i Nyköping:
Engelskan den blir aldrig färdig. Det kommer jag nog gå så länge jag... den satsar jag på alltså. Man glömmer ju så fort när man blir äldre det man lär sig, så det måste man hålla på med jämt. Det är klart jag kan ju läsa engel- ska böcker kanske och så, hålla det vid liv. Men jag tror att man gärna tappar, om man inte går på cirkeln då måste man läsa alltså. (NylS)
4.2.2. Att hålla sig ajour med vad som händer i världen och hänga med i den tekniska utvecklingen
Världen omkring oss förändras hela tiden och det är lätt att känna att man inte räcker till för att hålla sig ajour med allt som händer. Att gå en studiecirkel kan vara ett sätt att uppdatera sig i något ämne. Som en kvinnlig pensionär uttrycker det: ”Allting förändrar sig och man måste
försöka hänga med även när man blir gammal, tycker jag.” Hon deltar i tre olika cirklar, ”Vår i markema”, träslöjd samt engelska. Det ”vidgar vyerna”, anser hon och betonar vikten av att fortsätta lära sig och hålla sig ajour.
Den här "Vår i markerna", det låter ju ingenting men jag menar, det är mycket om fåglars liv och idag läste vi t.ex om oljeutsläppet och alfågeln. Det är inte så dumt. Om man hör på TV så vet man litegrann vad det rör sig om. (Nyl)
Ett par personer har deltagit i datacirklar för att de vill ”hänga med i den tekniska utvecklingen”. En av dessa, en man i Nyköping, säger så här:
Data, det är inne med data. Det skall alla människor kunna. Och då är det lite pinsamt om man inte ens kan komma in i ett program själv. Då känner man sig lite handikappad, så tänkte jag det är väl lika bra att man lär upp sig på det där nu. Så gjorde jag det. Jag har gått fyra datakurser. (Nyl3)
4.2.3. Att påverka och bevaka sina intressen
För att kunna påverka någonting krävs ingående kunskaper, både inom det område man vill påverka och i t.ex. olika mötesprocedurer. ”Hur man skall göra då man trycker på kommungubbama och politikerna alltså”, säger en pensionär som går en cirkel i inflytandefrågor (Ny2). Andra exempel på cirklar som syftar till att deltagarna skall få större möjligheter att påverka är de fackliga cirklarna om en ny lönepolitik och Kommunals löneavtal-94 som Svenska kommunalarbetareförbundet tagit fram. Studiehäftet ”På färd mot framtiden -— den nya arbetsplatsen”, an- vänds runt om i landet. Tanken är att deltagarna ska kunna påverka sina egna löner, men också påverka cheferna så att de får vidareutbildning och utveckling i arbetet. Det är en sådan här cirkel Mia deltar i, och en man som också går en likadan cirkel berättar att de diskuterar lönesyste- met, olika sätt att utveckla den egna arbetsplatsen, rationaliseringsmöj- ligheter och arbetsvärdering.
Det är ju om nytt lönesystem för alla kommunalare. Det handlar ju om hur det är tänkt och uppbyggt. Det är ett nytt sätt att tänka för oss. Vi tog hem först och läste genom avtalet och så att alla visste litegrann. Lite vad som stod i det, och sen så resonerade vi igenom olika sätt. (Ny20)
Han tror att cirkeln har betydelse för att skapa förståelse för det nya, hur det skall fungera, hur det är tänkt och varför. Ytterligare en kvinna reso- nerar på liknande sätt. ”Sen gick väl snacket att man skulle väl försöka sätta sig in i dethär, för nu ska man ju försöka kunna påverka själv hur dom får”, menar hon (NoZ).
Även (s)-politikema använder studiecirkelformen för att utbilda sina ledamöter i hur man påverkar. Förutom att cirkeln gör att ledamöterna lär känna varandra lite bättre, så skaffar man sig också handfasta kun- skaper inom olika områden.
Som sist här nu så hade vi mötesteknik. Och, det kanske låter banalt, men det finns ju både gamla och nya ledamöter och hur det än är i mötesrefor— men så är det ju en viss teknik som man kanske måste kunna eller veta om åtminstone. (Ny17)
Bostadsorganisationema anordnar också cirklar för att få de boende mer aktiva när det gäller att påverka olika frågor i bostadsområdet. Riksbyg- gen anordnar t.ex. en cirkel som heter ”Mer än en bostad”. En av delta- garna säger att ”den som har deltagit har fått reda på hur Riksbyggen jobbar. Det är ju vårat boende som vi själva kan påverka.” (Ny3)
4.2.4. Att klara vardagslivet
Att lära sig någonting nytt innebär ofta ett minskat beroende av andra. Det ger en känsla av frihet att kunna klara av olika situationer själv. Det kan handla det om praktiska färdigheter av varierande slag, t.ex. sömnad och matlagning. Men det kan också gälla grundläggande ämnen som engelska och matematik. En pensionerad änkeman, som har gått en FU- cirkel i sömnad, säger att nu slipper han be grannfrun om hjälp när någonting behöver lagas och han har kunnat fixa enklare textil hemin- redning själv.
Jag har gått där, och lappat byxor och sy upp byxor och sånt, sy dragkedjor. Jag hade ju en symaskin stående hemma, och då tänkte jag att i stället för att springa och krusa för fruntimmer så gör jag det själv. Jag har sytt en massa kuddar hemma och överkast och det går jättebra. (Gu6)
Matlagning är också en sådan vardagsnära färdighet som alla inte själv- klart behärskar. Har man nyss flyttat hemifrån eller som Rolf i Nykö- ping, skilt sig, kan en cirkel ge kunskaper inom kokkonsten. För Britt blev kunskaper i engelska och spanska en nödvändighet för att hon
skulle klara sin vardag när sönerna flyttade utomlands. Men det kan också vara så att man länge har upplevt sig ha problem med någonting i vardagslivet. En medelålders man har under många år haft problem när han skall handla, på grund av för dåliga matematikkunskaper. Därför har han också varit tvungen att utesluta jobb som har med pengar att göra. Att behärska den grundläggande matematiken skulle innebära stor frihet och trygghet för honom och därmed underlätta hans vardag (Gu5).
4.2.5. Att berika sin fritid
Många deltagare har anmält sig till cirklar i ämnesområden som de tidi- gare haft ett stort intresse för. Ofta handlar det om olika typer av hob- bies, sådant som de ägnat eller planerar att ägna sin fritid åt. För att få ut mer av denna hobby anser de att de behöver mer handfasta kun- skaper. Det kan gälla olika tekniker, som hur man binder flugor, blandar akvarellfarger eller håller i en såg. Men det kan också vara sådant som att kunna ett språk när man skall ut och resa. En tolvårig pojke berättar att han fiskat mycket på somrarna i samband med familjens båtsemes- trar. Nu har han börjat i en fiskecirkel som Studiefrämjandet anordnar. ”Nu ville jag köpa ett flugfiskespö då. Men man måste ju lära sig hur man fiskar. Så är det roligt att göra egna flugor och fiska med också”, förklarar han (Gu12).
Att teckna och måla är en hobby som är möjlig att ägna sig åt hem- ma. Men för att komma igång och få ut mera av måleriet kan det kän- nas stimulerande med en cirkel där man lär sig olika tekniker och färg- kompositioner.
Det är lättare om man har nån och prata med. För jag tror det är svårt och läsa sej till sånt där. I alla fall såna här tekniska grejer som färgerna, hur dom bär sig åt med varandra, även om det går att pröva sig fram. Det måste ju många ha gjort också, men jag tycker det är bra med en kurs. (Ny5)
Liknande synpunkter har också en ung man i en rockcirkel.
Det är ju bra det, man har ju lite material som man lär sig och blir bättre, än om man bara står själv och spelar och inte har nånting och lära sig efter. Då utvecklas man ingenting. (NolO)
För en kvinna som går en cirkel i träslöjd betyder cirkeln stor trygghet, eftersom hon får vägledning i arbetet med verktygen och materialen.
Det är ju en härlig trygghetskänsla. Åtminstone när det gäller träslöjden, för det måste man liksom ha nån som talar om att jag kan fråga. ”Skall jag ta den sågen?” För det finns ju olika sågar, och han har ett visst ansvar. För det är lite farligt det där också. Det har ju mycket med det att göra, för man får inte sticka fram fingrarna hur som helst. (Nyl)
Cirklar i exempelvis navigation och gitarrspel är också exempel på detta. "Jag skaffade båt en tid och då kan det vara bra och lära sig hitta lite uti skärgården här, läsa sjökort och lära sig de grundläggande regler- na", säger en man. "Jag har hållt på över 20 år och spelat gitarr. Jag har aldrig kunnat nånting. Så tänkte jag "jaha, nu skall jag gå en gitarrkurs", fortsätter han (Ny13).
De deltagare vi intervjuat som går cirklar med naturinriktning lyfter också fram att cirklarna berikar deras fritid. En man har gått en cirkel i fågelskådning ”Fåglar i vår närhet” tillsammans med sin fru. Han berättar att de numera sällan går ut utan kikare ”för alltid ser man nåt”.
Sen så känner man ju skillnad på dom, sen lyssnar man ju mer. Det går och lyssna sig fram, även om man inte ser dom. Det är mycket roligt faktiskt. Det ger ju lite innehåll åt promenaden. Man går inte så fort numera. Man stannar upp lite oftare och det är kul. (Ny5)
En bonde har gått en cirkel i träd- och buskbeskäming. Familjen har fruktträd på gården, men de är mera en hobby.
Det bestående värdet, det måste ju vara om man vill förnya sin trädgård. Jag ser bara till den här kursen då, att när man planterar träd, det är inte bara att plantera för planterandets skull, utan man måste ju veta hur man skall göra för det första. Och sen ser man på själva trädet hur det kommer att växa, hur grenarna sitter. Det är väldigt viktigt, det har jag lärt mej. Att veta hur man skall plantera och hur man skall gödsla t.ex. just vid olika träd och buskar. (Ny22)
Idag kan många människor resa på ett sätt som inte var möjligt för några decennier sen. Språkkunskaper är då en viktig förutsättning för att man skall få ut någonting av resorna. En man som kom till Sverige från Finland för många år sen berättar att han nyligen börjat läsa engelska i en nybörjarcirkel hos TBV. Cirkeln är hans första studier i engelska överhuvudtaget. Det är inte minst tanken på framtida resor som motive- rar honom. ”Man kan inte komma med svenska och finska. Finska det klarar man sig inte långt heller”, menar han. Men han tycker också att han märker att han har lärt sig av cirkeln när han ser på TV, t.ex. på
Discoverykanalen och lyssnar på engelska nyheter. Han förstår mer och ”har blivit mer intresserad av språket än förut” (Nol4).
Som pensionär riskerar man att få tillbringa mycket tid inom hem- mets fyra väggar. Det är då av värde att ha något utvecklat intresse. Ett par pensionärer säger uttryckligen att man måste planera inför framtiden, även om de är aktiva just nu. Det man lär sig i cirkeln kan man fortsätta med och bygga vidare på hemma. En av dem har gått cirklar i teckning och gitarrspel bl.a.
Man funderar ju när man kommer hem och ritar lite grann hemma och spelar hemma. Man får ju inte bara gå den här ett par timmar, det lär man sej inget på, utan det är ju det mesta det får man ju göra hemma. Det är roligt, det kan man hålla på med när man blir äldre. Om det skulle bli så att man inte kan gå så mycket, så kan man ju göra sånt. (Gu6)
Har man hund, kan det vara nog så viktigt att få information om hur den bäst bör skötas, hur den uppträder i olika åldrar osv. En flicka i
Norberg säger:
Jag tycker det är en bra bok den där. Man tänker, kan kolla på hunden nu, där man inte vet, man kan kolla ungefär hur den beter sig och då kan man liksom gå in olika avsnitt i boken och kolla liksom hur, ja hur han är i den
åldern. (NolZ)
4.2.6. Att bli en del i gänget
Att kunna någonting lite udda, någonting som inte alla kan, ger en viss status i vänskapskretsen. En tolvårig flicka går t.ex. en cirkel i hip-hop- dans. Hon har ett stort intresse för motion och rörelse och så gott som varje kväll i veckan har hon någon idrottsaktivitet på gång. Men hip- hop-dansen erbjuder inte bara motion. Hip-hop är inne just nu, och det imponerar på kompisarna att kunna dansa. De som inte kan löper risken att hamna vid sidan om. ”Om någon säger: ”Kom med och dansa nu, Emine”, så kanske man inte vet hur man ska dansa.” (Gu17)
I Nyköping har Studiefrämjandet startat ett nytt musikhus. En av de unga män som deltar i en rockbandscirkel anser att musik är kravlöst, alla kan vara med och det har blivit en innegrej bland ungdomen.
Sen så blir ju alla i extas så snart dom lärt sig sitt första "ryck på gitarren". Oj, jag kan spela gitarr! Och sen fortsätter dom. Det är så enkelt liksom, det behöver inte kosta så mycket och skaffa sig en gitarr eller nånting. Det är kul! Det är en innegrej också, att alla spelar och man spelar hård musik,
man spelar ganska enkel musik som är väldigt lätt att ta till sig och då vill alla spela. Det är inte samma konkurrens i musiken som det är i idrotten t.ex. (Ny6)
4.2.7. Att förstå sig själv och andra
Att skaffa sig mera kunskaper i ett ämne kan göra att man får nya insik- ter och nya perspektiv på sitt eget liv. Deltagarna framhäver ofta kun- skaper om någonting som ett viktigt inslag i förståelsen av sig själv och andra. Kunskaperna kan då vara i form av ”fakta” och ”vetande” om hur någonting förhåller sig. Jennifer deltar som vi vet i en cirkel i livsåskåd- ning. Hon behöver ”veta vad som står i evangeliet” för att kunna tilläm— pa det på sig själv, anser hon.
Ett annat exempel är en flicka på 19 år som har deltagit i ett ALU- projekt på Mångkulturella Nyköping. Nu deltar hon i en cirkel om kulturmöten i Sverige som anordnas i samarbete med Nykterhetsrörel- sens Bildningsverksamhet (NBV). Målgruppen är dels de personer som är med i ALU-projektet och dels invandrare från Nyköping och flykting- förläggningen i Oxelösund. Flickan betonar den ökade och ömsesidiga förståelsen mellan deltagarna som utvecklas i cirkeln när man vet mera om varandras traditioner.
Man kanske har tagit reda på lite mer om, dels deras och mitt eget. Så jag kan lägga fram det och berätta. Ja, fakta om man säger. Och inte bara sitta och tjabbla att Sverige är bra liksom, men varför är det bra? Det måste man ju kunna säga om man talar om det. Och sen kanske man har tagit reda på mer hur det har varit i deras länder, inte bara att dom är flyktingar och har kommit hit. (...) Sen har jag fått mer förståelse för vissa saker som dom gör också, hur dom reagerar och varför dom är rädda och så där när dom kommer hit. Det har jag kanske inte reflekterat så mycket över förut.
(Nylö)
Det betyder mycket att gruppen träffas så pass kontinuerligt och under ganska lång tid, tror hon, ”för då hinner man fundera liksom”. Cirkel- arbetet har inneburit att hon lärt sig mer om andra kulturer, men också mer om Sverige. Hon menar därför att hon kan bidra med viktiga fakta och förklaringar också i samtal med människor utanför cirkeln.
4.2.8. Att bli en del av historien
Landskapscirklar är vanliga, speciellt bland pensionärsföreningama. Flera studieförbund har egna material till cirklar av denna typ. Ofta bör- jar man med det landskapet man bor i, för att sedan gå vidare till land- skapen runt omkring. I cirklarna studeras allt från bygdens kultur och historia till dess nuvarande ekonomi och näringa r i form av industri, administration och jordbruk. Landskapens naturtyper tas också upp, van- liga och rara växter, djur och bergarter, allt blir föremål för diskussion. I de flesta fall företar man också resor till de bygder man studerar. En kvinna går cirkeln ”Bygd och miljö”. Del 1 handlar om stadsmiljön i Nyköping och del 2 om kommunens byggnads- och kulturhistoria (Ny3). Cirklama kan i positiva fall leda till att deltagarna får en bättre helhetsbild över hur saker och ting hänger samman i ett samhälle. Britts cirkel började med ”Så var det då i Angered” och en annan pensionär har varit med i en cirkel om naturområdet Vättlefjäll som ligger i anslut- ning till Gunnared.
Och vi säger t.ex. Västergötland, som då tog vi upp väldigt mycket om bilindustrin t.ex.... och Trollhättan och... Tidaholm, tändsticksfabriken och allt sådant där... Och lite historia. Och sedan försöker vi också då att låna annan litteratur också just om det landskapet. Det går vi då till biblioteket och det kan ju vara många främmande ord som vi inte vet vad de betyder. Så tar vi reda på det, vad de ordena betyder. (Gu20)
Släktforskning är också ett sådant ämne där man får följa släkten och bygdens historia och även konsthantverkscirklar kan ha en sådan histo- risk förankring. En kvinna i Norberg som är mycket historiskt intresse- rad har både släktforskat och deltagit i Nya Lapphyttan-projektet som går ännu längre tillbaks i tiden. Nu går hon en FU-cirkel i brickbands- vävning, som är ett gammalt hantverk med anor ända till vikingatiden. Cirkeln anknyter på det sättet till hennes historieintresse.
Det är intressant, det tycker vi alla. Och då går dom och skryter att det här är, sådant här kanske vikingarna hade en gång (skratt). Det är roligt att känna på hur dom gamla gjorde. Det är alltid roligt att kunna lite mer.
(NoZl)
4.3. Gemenskap
I en studiecirkel träffas människor med liknande intressen. Att cirklarna fyller en social funktion, ibland en mycket viktig sådan, nämns av alla de intervjuade deltagarna. Vad denna sociala funktion egentligen innebär kan dock variera. Cirklama kan vara ett sätt att göra någonting menings- fullt ihop med sina vänner eller en väg att träffa nya människor. Det går bra att förhålla sig relativt anonym i en cirkel men cirkeldeltagande kan också betyda en mycket djup gemenskap. För den som vill komma hemifrån några timmar kan cirkeldeltagande ge ett välkommet avbrott i ett inrutat vardags— och arbetsliv. För människor i en annan livssitua- tion kan studiecirkeldeltagande vara grunden för att få struktur på var- dagen. Vissa typer av studiecirklar kan fylla en integrerande funktion då människor med olika bakgrunder möts. Det kan vara människor med olika etnisk, bakgrund och/eller människor från olika sociala förhållan- den. Det kan också vara möten över yrkes- och generationsgränser.
4.3.1 ...störst är nog att vi kommer ihop
Första gången man börjar i en ny cirkel är det oftast ämnet som lockar. När cirkeln har varit igång ett tag kan den bilda ett eget liv och delta- garna ser till att föda cirkeln med nya innehållsliga områden. Successivt tillkommer en och annan deltagare och någon slutar men kärnan är den- samma. Det är särskilt pensionärsgäng som bildas på detta sätt. Cirkeln blir en ljuspunkt i tillvaron, något man ser fram emot och väntar på, en delad upplevelse när ”man blir uppryckt och man får skratta för det gör man sällan hemma själv”. (No9)
Britt från Gunnared berättade i ett av porträtten om den landskapscir- kel hon deltar i. När hon kom med i gruppen läste de om gamla ting, ”och sen sa de att vad skall vi göra nu, vi kan ju inte bara slu ”. Så gruppen fortsatte att läsa om olika landskap. När man blivit en samman- svetsad grupp kan det vara svårt att sluta. En pensionär berättar att de läst om EU i flera år och nu läser man om ”Inflytandefrågor för pensio- narer”.
Så vi var liksom inarbetade så de dök på mej här ett i ett... Det var grupp- trycket från dom alltså. För vi hade varit hela det gänget — så bara jag hoppa dän och dom undrade varför. Därför hoppade jag in, då den andra (cirkeln) tog slut så att säga. (Ny2)
En äldre handikappad bonde i Norberg som bor lite avsides deltar sedan flera år i studiecirklar inom LRFs lokalavdelning tillsammans med samma gång bönder i trakten. Nu går de en cirkel om ”Min gård i EU”. Han menar att i hans ålder är inte lärandet det viktigaste ”Det mesta, är nog gemenskapen i alla fall ...störst är nog att vi kommer ihop”. (No4)
4.3.2. Kravlös gemenskap
Cirkeldeltagandet kan innebära att man träffar människor på ett mer socialt kravlöst sätt än de vänner man annars umgås med. Man behöver inte känna sig tvungen att bjuda hem varandra, eller bjuda tillbaka som vi svenskar annars har kravet på oss att göra. Det är med andra ord endast i cirkeln man umgås. Rolf som i ett av porträtten berättar att han läser tyska umgås inte privat med övriga cirkeldeltagare. Han känner dom bara till förnamn men ”det finns ju delar av personligheten som jag känner ganska väl”. Han betonar den gemenskap som växer fram ur ett gemensamt intresse av att lära mer.
Gemenskapen är för vissa deltagare helt beroende av cirkelträffama och skulle upphöra om cirkeln avslutades. En arbetslös äldre man som deltagit i en cirkel i akvarell menar att det viktiga för honom var att ta sig för, att komma iväg till cirkeln.
Det kan ju hända att kvinnor uppfattar det på nåt annat sätt. Kanske behöver de mer sån gemenskap — men, det är ju det att man träffas några gånger, sen ses man på stan några gånger — då känner man dom i alla fall så man hälsar på dom. Men, man sitter ju där med varsitt litet arbete när man är på kursen och så. Men inte så att jag tror att man bryr sig så nånting sen inte.
(Ny5)
Det är i cirkeln man umgås men blir någon sjuk hör man av sig till var- andra och man kan ringa varandra om det är något särskilt man vill prata om, berättar en kvinna som deltar i en cirkel i brickbandsvävning
(N021).
4.3.3. Vänner för livet
Cirkeldeltagandet kan emellertid också betyda mycket starka band både i cirkeln och utanför den. En ung kille i en rockbandscirkel säger att ”man blir nästan som en familj” som umgås även i andra sammanhang och hjälper varandra med det mesta.
Om jag hade haft svårigheter då med om man säger ekonomiskt eller vad som helst då. Då går man ju automatiskt till sina bandmedlemmar, tycker jag själv. (Gu3)
Flera deltagare berättar att de träffat vänner för livet i studiecirkeln. En kvinna som ursprungligen kommer från Finland deltar sedan ett par år i en författarcirkel: ”vi säger att vi skall hålla på och skriva på ålder- domshemmet tillsammans” (Gu16). På liknande sätt berättar en kvinna i Norberg om cirkeln i körsång som pågått många år och blivit en viktig del i hennes liv.
Det blir som ett slags systerskap. Vi har fått våra barn tillsammans, tjugo år är en lång tid, och varenda vecka träffas vi. Musiken är ju naturligtvis viktigast men det är så mycket annat. Om jag ser på mitt liv, så är det det enda som är fast, och som inte förändrar sig. Det är kören. Ja, har man börjat i kören, då är man kvar. Det är tills döden skiljer oss åt. (Nol7)
Det kan alltså vara helt olika cirklar som ger denna djupa gemenskap. En ensamstående tonårsmamma, som under långa perioder varit sjuk- skriven och arbetslös, går en studiecirkel i livsåskådningsfrågor. Delta- garna som inte kände varandra innan är alla kvinnor i ungefär samma ålder. De har fått en mycket djup relation till varandra och flera umgås även utanför cirkeln ”det blir ju liksom att man fördjupar kontakten mer och mer... så det betyder väldigt mycket” (Gu14). Jennifer, som vi mötte i ett av porträtten beskrev hur cirkeln i livsåskådning berörde hela hennes liv. Den betydde kontinuitet och igenkännande, ”man blir kom- pisar också”. Den sociala gemenskapen och ett mer vardagligt stöd var särskilt viktig för henne eftersom hon lever ensam.
4.3.4. Att förstärka en gemenskap som redan finns
Att göra något ihop med sina vänner
För en grupp vänner kan det kännas meningsfullt att göra något tillsam- mans. Britt berättar, som vi minns, om en studiecirkel i engelska som hon deltar i tillsammans med några grannar i bostadsområdet. Ibland handlar det om att träffas kring och fördjupa ett redan gemensamt intresse. En annan kvinna i Gunnared berättar att de är en grupp vänin— nor inom frikyrkoförsamlingen som under flera år haft sycirklar ihop eftersom de har handarbete som sitt gemensamma intresse. ”Det har mycket en sån här social funktion också.” (GulO)
Att träffa sina landsmän
För invandrarföreningama handlar det ofta om att göra någonting ihop med sina landsmän. Det handlar både om gemenskapen mellan män- niskor med samma bakgrund, och att kunna bevara sin kultur i det nya landet. Juhani ägnar t.ex. mycket tid åt den finska kulturföreningen Finngötar. En deltagare i en musikcirkel för bosniska zigenare i Gunna- red menar att hans folk alltid har tagit till musiken under svåra perioder. Musiken tilllåter människorna att leva ut starka känslor, men också att för en stund glömma vardagens bekymmer.
För länge sen när zigenarna reste runt och myndigheterna skickade dem iväg... de tog sitt dragspel och sin gitarr och spelade och sjungde, istället för att de pratade. De spelade och sjungde och på det sättet överlevde zigenarna. De som kommit nyligen från Bosnien, de kan inte lyssna på någon helt annan musik, utan den musik som de har tagit med... Det sitter någonstans i själen och i kroppen. (Gul9)
Vidgad föreningsgemenskap
För människor som är föreningsaktiva kan studiecirkeln betyda en möj- lighet att lära känna varandra på ett nytt sätt. De socialdemokratiska ledamöterna i nämnden för Äldre och handikapp i Nyköpings kommun träffas i cirkelform för att diskutera politik och utarbeta ett gemensamt handlingsprogram. Samtidigt får de möjlighet att lära känna varandra bakom politikerrollen. De träffas utanför stadshuset och sammanträ- deslokalen genom att förlägga cirkelträffama hemma hos varandra. Den deltagare som vi intervjuat säger spontant att det bestående värdet av cirkeln är ”gemenskapen, det är väl att — ja, det är skojigt” (Ny17). En kvinna som är aktiv i en orienteringsklubb ger uttryck för en liknande erfarenhet när hon berättar att cirkelverksamheten stärker gemenskapen i klubbverksamheten. ”För det blir lite annorlunda än när man bara springer och träffas så.” (Ny15) I en del fall kan till och med huvudsyftet med cirkeln vara att gruppen skall lära känna varandra bättre. EN TBV-cirkel om arbetsmiljön inom barnomsorgen är ett sådant exempel (Gu9). På liknade sätt bestämde sig en pensionärsförening i Gunnared för att starta en landskapscirkel för att ”komma tillsammans och att det skulle bli gemenskap på något sätt”. Samhörigheten har växt och man har också gjort gemensamma utflykter (Gu20).
4.3.5. Att träffa andra och komma ut
Att träffa nya människor
I vissa situationer i livet kan det vara viktigt att vidga sin umgänge- skrets, att helt enkelt träffa nya människor. En kvinna som är nyskild menar att studiecirklar är ”ett enkelt sätt att byta umgängeskrets så att säga och komma med i en helt ny grupp med helt andra intressen, än den man kanske tidigare varit aktiv i”. Hon deltar i en vävcirkel och menar att ”det är en väldigt bra form det här att jobba ihop och göra saker tillsammans”. De sätter upp vävar tillsammans vilket bidrar till att ”man lär känna varann lite bättre när man sitter där och håller på och trär trådar en hel kväll, man måste ju prata också”. De träffas och väver mellan cirkelträffama också (Ny19). ”Om jag inte har kompisar när jag börjar en studiecirkel, så när studiecirkeln är slut kan jag ha fått kompi— sar” säger en medelålders ensamstående man och fortsätter ”man träffar människor mera på ett normalt sätt om man träffas så, det tror jag” (Gu5).
När man är nyinflyttad i en stadsdel eller på en ort kan studiecirkeln vara ett sätt att lära känna människor. Speciellt när man börjar bli äldre och riskerar att få tillbringa mycket tid hemma kan anonymiteten bli besvärande. ”Nu ska jag gå hemma, och ingen vet vem jag är och ingen bryr sig”. Den pensionerade kvinna som berättade om dessa tankar är sambo och politiskt aktiv men hade nyligen flyttat till ett nytt bo- stadsområde. Hon började i en vävcirkel i sin HSB-förening för att lära känna några av de boende i området.
Cirkeln har varit en ingångsport för mej. Alla här är ju utan nätverk och det lilla nätverket dom kan ha, är kanske dom här fem, sex personerna som sitter och väver. Det är svagt, men ändå något. Det kan hända att dom känner att ”kommer inte jag efter två gånger, så är det någon som frågar efter mej”. (Gu15)
En man i 30-årsåldem, nyinflyttad i Norberg, gick systematiskt igenom utbudet av studiecirklar och anmälde sig till flera, ”jag måste lära känna lite människor på olika vis då”. Han söker någon att dela erfarenheter och upplevelser med, en eller flera vänner, inte ”en kärleksrelation bara”. Det har emellertid inte varit alldeles lätt att finna nya vänner och han säger apropå de kontakter han haft i en keramikcirkel:
Jag hade ju tyckt det varit bättre om man hade varit lite mer lika mig så man hade gjort lite andra grejer tillsammans med. (Nol8)
Avbrott i vardagen
Det är inte bara möjligheten att lära sig något andra fått i skolan och skapa bättre förutsättningar för eget resande som gör att en medelålders man och hans hustru i Norberg sökt sig till en studiecirkel i engelska. Det är också avbrottet från vardagen ”man kommer ut” säger han, ”man får se lite folk, se lite annat”. Och gör man bara det då känner man inte av tröttheten efter arbetet. Det är någonting att göra långa vinterkvällar (Nol4). En bonde i Nyköping berättar att han inte träffar så mycket människor på dagarna så för honom innebär cirkeldeltagandet en möjlig- het att träffa människor med olika bakgrund och ”komma ifrån lite- grann” (Ny22).
Cirklar för föräldrar och små barn kan betyda ett välkommet avbrott i hemmatillvaron. En ung kvinna som deltar i ”Babysäng” berättar att det är ”trevligt att prata med andra föräldrar och se andra barn och så — och komma ut! Man blir ganska låst också med barnet man rör sig ju inte fritt” (Ny12). En ung man som deltar i samma cirkel säger att han känner sig ”uppfylld av positiv energi” när han går därifrån. Cirkeln betyder att han fått nya vänner och ”förhoppningsvis att dottern har nån- ting med sig i livet, just vad gäller sång och musik och rytmer och att våga eller just kunna umgås med andra barn under dom här formerna”
(Ny13).
Ett eget frirum
Flera kvinnor som vi intervjuat berättar att studiecirkeln varit deras sätt att komma hemifrån och få en egen stund mitt i ett liv fyllt av familj, barn och kanske yrkesarbete. En kvinna berättar att hon deltog i språk- cirklar när hon var yngre och hade småbarn. Då ”var det nästan ett sätt att komma hemifrån ett tag ett par timmar på kvällen och komma ut och träffa andra människor, det var nästan en avkoppling” (Ny8). En kvinna som under många år deltagit i en körcirkel såg cirkeln som ett ”andningshål” för henne i vardagen under den mest intensiva familjepe- rioden.
Att vi får den här kvällen i veckan! Jag har inte på tjugo år gjort nånting annat för mig själv. Ja har varit, ja, jag har varit gift i och för sig, men jag har varit ensam om allting om barn, om mat, städning, kläder oså — allt ansvar har vilat på mig. Och att jag har fått gått bort en gång i veckan. (Nol7)
Å andra sidan kan det vara när barnen blir större som kvinnor låter engagemang i föreningsliv och studiecirklar ta större plats i deras liv. En kvinna i Nyköping berättar hur hennes fackliga engagemang började med att någon påverkade henne att gå på fackmöten. Hon kom ganska snart med i en studiecirkel och sen växte engagemanget alltmer. Hon berättar att det blev ”som ett kamratskap också ett gäng som man lärde känna”.
Och då hade man varit hemma här, då var jag hemma hos mina barn så många år, så det var nog lite av det också, dom växte upp och blev större, så dom klara sej utan nån mamma precis runt ikring sig alltid. Och min make hade inget åt det heller utan jag fick vara med och göra vad jag ville.
(Ny3)
Att få struktur på dagen
Att ha ett ”schema” med återkommmande aktiviteter gör att dagarna inte flyter ihop till en enda ström. Studiecirklama blir speciellt viktiga i detta avseende för människor som inte har denna regelbundenhet i sitt övriga liv, t.ex. arbetslösa och pensionärer. En ung arbetslös kvinna i Gunnared gör ett försök att förklara:
Ja som när jag var arbetslös innan och gick på Träffpunkten då. För då skulle jag tisdag och torsdag gå på kurserna, det var inriktat... och i sam- band med kurserna gjorde jag kanske något mer större ärende till arbetsför- medligen eller så. Om jag inte hade kurserna vissa dagar då kanske jag satt hemma och tittade på TV:n eller något. (Gu4)
Jennifer beskriver en liknande situation från en arbetslöshetsperiod i hennes liv. Hon tyckte att det var hemskt jobbigt att inte ha ramar för dagen och berättar att hon ”höll på att klättra på väggarna till slut”. Hennes lösning blev att anmäla sig till språkcirklar i franska och span- ska. En äldre kvinna i Norberg började för några år sedan i konsthant- verkscirkeln ”Japansk sömnad” i samband med sin pensionering. Cirkeln ger hennes vardag struktur och mening, ”är man ensam och kanske inte kan prata om vad som helst med vem som helst” är cirkelträffama viktiga enligt henne. De talar om vad som hänt, vad som varit på TV, stått i tidningarna eller om mer privata händelser (No3).
Att gå ut på någon cirkel innebär också att man måste hålla sig igång. Britt, som vi mötte i ett av portätten, betonade vikten av verk- samhet för pensionärer för om man t.ex. är över åttio år och ”inte ska någonstans så kanske det är lätt att slöa till”. En äldre man i Norberg
som går en cirkel för demenspatienter tycker att ”den är bra den” och han ”väntar tills det blir dags”, ”man väntar när det blir onsdag”, säger han (N020). Cirkelns betydelse som någonting man ser fram emot bekräftas också av en arbetslös invandrare som går en studiecirkel i matlagning tillsammans med sin fru.
Goda eller glada några dagar man kan säga, ex om det finns ingen kurs vi sitter hemma och tittar på TV. Den är mycket bra den här, moraliskt. De här tjugofem år jag jobbade föreningslivet såhär, min fru har tröttat i före- ningslivet (skratt). Hon klagar mycket: du har mycket möten, men den här kursen, nästan varje vecka hon blir glad, när vi ska gå, hon väntar det här tisdagar därför att det är mycket bra det här. (No8)
Förhindrar isolering
Vad är det då som gör att vardagen hängs upp på cirklar av olika slag? En yngre arbetslös kvinna ger en målande beskrivning av hur tillvaron som arbetslös handlar om att hålla sig själv igång, komma ut och träffa människor och känna att man gör någonting meningsfullt. Risken att isolera sig hemma är överhängande och det blir allt svårare att ta sig ut ju längre tiden går.
Man vet aldrig hur det är att vara arbetslös förrän man själv har varit det. För att en del tror ju att man har semester. Men så enkelt är det inte fak- tiskt. Så roligt är det faktiskt inte. Efter två veckor så kommer man fel, man vänder på dygnet t.ex. man sitter och tittar på TV till sent och så sover man halva dan och förstör hela dan nästan på det viset. Det är fruktansvärt. Men det är därför jag har klarat mig. För innan jag kom hit så gick jag på Träff- punkten på deras kursverksamhet där. Och där klarade jag mig. (Gu4)
”Man måste ju försöka göra nånting. Jag vill absolut inte sitta och titta på Bingolotto själv på kvällarna. Det här med kurser det är nästan det enda man kan hålla på med här”, säger en annan (Nol8).
Kommer man ensam, utan släktingar, som invandrare till Sverige blir man också mycket lätt isolerad. En ung kvinna från Iran säger att hon blir nästan ”galen” av att bara gå hemma. Hon har varit på flykt under en stor del av sitt liv och har periodvis mått väldigt dåligt. Under ett par månader deltog hon varken i arbete eller utbildning.
För att jag slutade SFI skolan, två månader jag blev arbetslös, och jag var bara hemma och hemma, och vi... och också det är svårt med att vara ensam. Jag hade ingen fritid, att vad skall jag... ibland jag gick till bibliote-
ket och satt och läste böcker, svenska... tränade hemma... ingen, hade ingenstans att gå. Man blir... man får psykiska problem. (Gu8)
4.3.6. Gemenskap med andra i samma situation
När människor hamnar i en svår livssituation betyder mötet med andra i samma situation oerhört mycket. Studiecirklar ger möjlighet till sådana möten. I våra intervjuer har särskilt personer som deltagit i studiecirklar för arbetslösa berättat om en djup gemenskap, ömsesidigt stöd och vän- skap som går utanför cirkelgränsen. Det är viktigt att känna igen sig och dela erfarenheter. En ung arbetslös kvinna i Nyköping ger uttryck för just detta:
Det mest positiva som jag tänkte på efteråt. Det är när vi satt där och snacka så oavsett hur gamla vi var och vilka kön vi var eller nånting sånt där så upplevde alla ungefär samma sak i sin arbetslöshet. (Ny4)
En annan kvinna säger att ”det är så fantastiskt med den här skrivar- verkstan också därför att alla är arbetslösa — alla har vi våra problem — jämsides vi sitter i samma båt så att säga”. Hon berättar vidare att de stöttar och lär av varandra, inte minst om lagar och regler som gäller arbetslöshetssituationen. ”Det blir väldigt mycket skratt men väldigt mycket allvar också... Man har kontakt med varann och man ringer hem till någon om man funderar över något”. (Nyl 1)
En pensionerad kvinna framhåller både hur viktigt det är att man kommer sig ut och att cirkeln innebär en viss omsorg om varandra.
Så fort det är nån borta då hör man ju efter om det är nåt större fel. (N06)
Deltagande i studiecirklar kan också hjälpa anhöriga till svårt sjuka människor att orka vidare. En kvinna deltar i en anhöriggrupp för de- menssjuka inom Vuxenskolan. Hon betonar vikten av att möta andra människor i samma situation, att bli igenkänd och att i en liten grupp kunna prata om allt det svåra man går igenom.
I och med att man gått igenom det själv, då förstår man ju känslomässigt mer än den som går raka spåret och inte har nån sjuk kring sig för det här är ju bland det svåraste man råkar ut för, när det käraste man har bara försvinner och inte vet vem man är och man kan inte föra samtal och inte nånting — det är ju en främling. (Ny10)
Stödet inom gruppen betyder även att de rent praktiskt ökar varandras möjligheter till socialt liv: ”Det är en av fruarna då — hon som har sy- kurs. Det är hennes man som jag varit hos varje måndagsefterrniddag”. Hon berättar också med värme om det fortsatta stöd som gruppen är nu när hon blivit både pensionär och änka. Gruppen träffas även under sommartid, ”det är ju så tokigt detdär att allt ställs in på sommarn, för det är ju då vi ensamma har behov av nånting”. (Ny10)
4.3.7. Gemenskap med människor med annan bakgrund
Gemenskap över kulturgränser
Vid ALU-centret i Gunnared består verksamheten huvudsakligen av stu- diecirklar och man har en policy att försöka göra så ”blandade” grupper som möjligt. En ung arbetslös kvinna som deltagit i ett par av centrets studiecirklar berättar att det har gett henne ”fruktansvärt mycket”, inte minst mötet med människor från så många olika länder.
Här är det ju invandrare som har varit här ett tag, men de träffar svenskar också och vi... vi ger ju varandra jättemycket. De kommer till oss med liksom ”...hur fungerar detta liksom, kan du hjälpa oss med det här”. Det kan vara fackligt eller... Så det har ju gett många mycket också. På ett helt annat sätt. För det är ju det man alltid pratar om att integrera flyktingar och invandrare. Och här är en jättestor möjlighet att göra det. (Gu4)
En 19-årig flicka som deltar i en cirkel inom projektet ”Mångkulturella Nyköping” om kulturmöten i Sverige ger uttryck för liknande erfaren- heter när hon säger att ”dom (flyktingar och andra invandrare) tycker väl det är kul att kunna berätta hur det är. Samtidigt som vi tycker det är kul att berätta hur vi (svenskar) har det.” För denna flicka har cirkeln också varit betydelsefull eftersom svenskar och invandrare mötts som jämlikar.
Och, sen kanske att dom känner att dom har mer gemenskap med svenskar- na om man säger för nu känner dom ju oss häruppe då... För det är ju största problemet för dom att dom inte har svenska vänner så där tror jag att dom kärmer lite mer samhörighet. (Ny16)
Ambitionen att få så blandade grupper som möjligt med avseende på etnisk tillhörighet i vanliga språkcirklar, har däremot inte varit utan
problem. En ung iranska som läser engelska i Gunnared anser att det är svårt för deltagarna att förstå varandra när man har så olika ursprung. Tiden för samvaro är dessutom kort, några raster på ca tio minuter är allt man hinner med. Efter cirkelns slut går var och en hem till sig. Samtidigt ser hon en risk att det utvecklas en jante-situation i grupper där alla kommer från samma land. ”De pratar hela tiden sitt eget språk... jag har pratat, bara svenska, och de göra lite mobbning: man kan säga aha, är du svensk nu.” (Gu8)
Gemenskap över sociala och yrkesgränser
Även svenskar har olika bakgrund. Stadsdelen Gunnared beskrivs t.ex. som segregerad i det avseendet att människor med ungefär lika livsvill- kor umgås med varandra. Att få lära känna männsiskor som kommer från andra förhållanden än man själv gör kan upplevas som stimulerande och utmanande. En välutbildad kvinna, aktiv i kyrkan, berättar att hon deltar i en cirkel i bibeltolkning för att det ger henne möjlighet att diskutera ”de här frågorna med alla möjliga olika människor som har olika bakgrund”.
Det blir lätt så i kyrkliga sammanhang att man sitter liksom med de som har, som tycker och tänker ungefär som man själv. Och detär det jag tycker är så spännande med den här cirkeln, att det är inte på samma sätt... en del harju vuxit upp i kristna hem och många har ju inte gjort det. Och kommer från trasiga respektive hela familjer... och det gör ju att man närmar sig frågorna på olika sätt. (GulO)
En ung verkstadsmekaniker i Nyköping går studiecirklar på sin fritid om han inte har något speciellt för sig . ”Vad det handlar om det tycker jag inte är så noga egentligen... En studiecirkel när man kommer dit och man skall läsa nånting det kan ju vara 4-5 direktörer och några sopåkare och det är kul när det är olika folk.” (Ny20). Men vanligare är kanske att man får möjlighet att träffa och samtala med gelikar som man kanske annars inte skulle möta om det inte vore för den möjlighet studiecirkeln erbjuder. En kvinna kommenterar sin arbetsplatsförlagda cirkel med orden:
Man kan sitta och ha en öppen diskussion med folk som man normalt sett inte sitter och diskuterar öppet med. (Nol)
Gemenskap över generationsgränser
En kvinna i Nyköping som är mycket politiskt aktiv berättar om en stu- diecirkel i framtidsfrågor inom det socialdemokratiska partiet. I denna har man medvetet försökt blanda olika generationer.
Pensionärema som är med har ju så väldigt mycket att berätta men sen också — ja, 40-talistema känner jag ju själv igen eftersom jag är en utav dom. Dom här ungdomarna dom har faktiskt väldigt mycket vettiga idéer...
(Ny17)
En cirkel i ”Babysång” inom Frikyrkliga studieförbundet (FS) vänder sig till småbamsföräldrar och barn kring ett år. Föräldrarna, tillsammans med sina barn, lär sig nya och gamla sånger, ramsor och rytmik. Vid det timmeslånga fikat efteråt pratar man ”om ALLT — mycket bam”. En ung man och en ung kvinna som deltar berättar att de håller till i en fri- kyrka (men de är inte själva medlemmar). Däremot hjälper flera av för- samlingens pensionärer till vid fikat och deltar i samtalen. På så vis betyder cirkeln också att både föräldrar och barn möter äldre människor. Våra intervjupersoner säger att detta är en viktig sida av cirkeln efter- som de vanligtvis umgås med andra barnfamiljer och den ene inte känner några gamla människor och den andre endast har en äldre släk-
ting. (Ny12-l3)
4.4. Att växa som människa
För några av dem vi intervjuat har cirklarna betytt att de växt som män- niskor. Deras självförtroende har förbättrats, de har fått möjlighet till eftertanke och självinsikt, kanske hittat en personlig uttrycksform och känt sig nyttiga, även i andras ögon.
4.4.1. Förbättrat självförtroende och möjlighet till eftertanke och självinsikt
Att försöka lära sig någonting som man inte är säker på att man klarar av innebär en stor personlig utmaning. Många av konsthantverkscirklar- na tycks innehålla ett sådant inslag. ”Det var nog lite mera nyfikenhet, om man skulle klara av att göra någonting. Jag gjorde ett stegbord bland annat”, säger en man som deltagit både i en keramikcirkel och en cirkel i möbelsnickcri. ”De, både snickeri och keramiken, det var liksom mer eller mindre en utmaning.” (Gu20)
Juhani har till skillnad från mannen i exemplet ovan arbetat med snickeri, närmare bestämt som byggnadssnickare. För honom är det finsnickeriet och de annorlunda träslagen som är utmaningen. ”Jag ville visa finländare att vanliga snickare klarar av finsnickeri.” En finsk kvinna berättar att hon för snart 20 år sedan läste navigation för att pröva om hon skulle klara av att studera på svenska (Ny8). En annan kvinna har deltagit i en vävcirkel för att se om hon skulle klara av att lära sig hantverket.
Jag har inte jobbat med hantverk sen jag gick i skolan överhuvudtaget, inte nån slöjd eller nånting sånt. Så jag anser mig egentligen ganska opraktisk. Det har varit skojigt att känna att man klarar det. (Nyl9)
För personer som av en eller annan anledning har fått sitt självförtroen- de knäckt, kan studiecirklama ge en upplevelse av att man klarar av någonting. En pensionerad kvinna lyfter fram den lite överbeskyddade inställning som ibland förekommer gentemot pensionärer. I en studiecir- kel tas man på allvar och blir respekterad för sina synpunkter, menar hon.
I och med att man är pensionär, då åker man ner litegrann på stegen. T.o.m. av barnen när jag cyklar hem, ”ta det försiktigt nu mamma”. Man blir lite beskyddad. Och det tycker jag faktiskt inte om. Utan då känner man, jag har ju inte så svårt och prata så här. Jag tycker nog det är härligt att komma ut och diskutera och så. (...) Man blir ju starkare, man får ett bättre självför- troende tror jag. När man är ute mycket så här och diskuterar, visst stärks
det. (Nyl)
En arbetslös kvinna menar att ALU-jobbet som kurssamordnare och de studiecirklar hon gått förbättrat hennes självförtroende avsevärt.
När man är arbetslös och man söker tio-tjugo jobb och får nej och nej och aldrig kommer ut på intervju och sånt, man känner sig liksom... ja mindre och mindre. Så att här har jag växt alltså, jag vet att jag klarar... (Gu4)
Hon berättar också om hur cirkelledama medvetet arbetat med att bygga upp självförtroendet hos deltagarna i den söka-jobb-cirkel hon har gått. Bl.a. har man med hjälp av tio ord fått försöka beskriva sig själv och hur man uppfattar de andra deltagarna. Det var en nyttig övning som gav nya insikter, menar hon. En annan arbetslös kvinna menar att cir- keln gett henne och andra arbetslösa ”kraften tillbaka” att våga ta itu med sina liv. Cirkeln har hjälpt henne att komma till insikt om vad hon vill med sitt liv.
Man skall ju diskutera och så, vad man är bra på. Det är det som det hand- lar om. Det skall gå upp för en själv, vad man har för resurser, vill ha för jobb, vad man vill med sitt liv egentligen. Det är inte bara dethär med jobb utan vad vill man göra, vill man förändra... Den fick mej och erkänna att man måste göra nånting själv. Man måste ta itu med saker för det är ingen som kommer och erbjuder dej nånting. Man kan inte bara gå och vänta.
(Ny4)
Har man en utsatt position i arbets- eller föreningslivet, kan man också behöva bygga upp sitt självförtroende. Att ha en speciell kompetens, gör att man känner sig mera värd och dessutom blir mera trovärdig i kon- takten med andra. Idrottsledare är en grupp som måste ”veta vad de talar om” för att bli tagna på allvar. En idrottsledare som varit initiativ— tagare till en cirkel i ”styrka och rörlighet”, menar att deltagarna efter cirkelns slut kommer att känna sig säkrare när de skall instruera andra.
Det har gett dem en inre... De känner sig alltså, vad skall man säga, mera värda absolut. Så man blir ju säkrare i sig själv. De vågade helt plötsligt gå och säga till folk som stod där inne, som kanske hade tränat en längre tid, att ”det där är inte så speciellt bra, det vet du om va”. Och det är ju en inre styrka, för då vet man vad man pratar om. (Gu18)
I vissa studiecirklar ingår det till viss del att lämna ut sig själv. Där har individen eller gruppen möjligheter att bearbeta sitt liv och sin situation. I en författarcirkel arbetar man med att producera olika typer av böcker. Bl.a. har man givit ut en diktsamling med personliga dikter. Författarna har fått arbeta med sig själva för att våga ge ut sina verk (och sina liv).
Att ge ut den biten av sej själv, det känns... Många gånger har man gråtit när man har läst sina dikter, för det har varit många jobbiga saker, men i den här slutna kretsen... det är ju bra att man är så pass trygg att man kan vara ledsen, och man kan vara deppad och man kan vara förbannad och man kan gråta. (Gu16)
Också Jennifer lyfter fram cirkelns möjlighet till eftertanke och självin- sikt. ”Kanske jag har lärt mej att bli mer lyssnande förhoppningsvis. Och lite mer ödmjuk så där i mitt möte med människor”, säger hon.
4.4.2. Att hitta en personlig uttrycksform
Vissa typer av cirklar innehåller ett större moment av kreativitet och eget skapande än andra. Skapandet kan antingen ske individuellt eller som ett gemensamt cirkelprojekt. Hit hör en del av konsthantverkscirk- lama, men också exempelvis rockbanden och författarcirklama. I vilken utsträckning konsthantverkscirklama uppmuntrar till eget skapande varierar, allt från att hantverket betonas som någonting som kan läras ut, till att deltagarna själva hittar på vad de vill försöka åstadkomma med cirkelledama som handledare. Skapandet handlar alltså till viss del om att hitta en personlig uttrycksform. Det kan hända att man får pröva sig fram i olika cirklar som en man i Norberg gjort.
Provat måla lite grann, och det har inte gått så bra tycker jag, känner att jag inte har dom anlagen. Det är jag dålig på så därför, dreja var liksom en annan utrycksforrn då som kanske skulle passa mig bättre. (Nol8)
Den kantelecirkel som Juhani deltar i har som främsta syfte att lära ut hantverket. Hur bra instrumentet låter är ett resultat av deltagarens skicklighet när det gäller att utföra detta. Det kreativa momentet ingår främst i utsmyckningen av instrumenten, där var och en får utmana sin kreativa förmåga. En kvinna som deltar i en vävcirkel berättar att denna är upplagd på så sätt att man turas om att väva olika typer av vävar vid de olika vävstolama. Men det finns också ett visst utrymme för eget skapande i t.ex. färgval och material.
Jag känner att jag har väldigt brist i att sätta samman färger. Men här gör vi det kollektivt. Det är därför, det hänger inte så mycket på mej själv. Jag övar upp mej så att jag inte är så rädd. För jag ser att hur jag än sätter ihop, så kan det bli snyggt i alla fall. (Gu15)
”1 och med en vävkurs så har man ju fått ett bestående värden i det man har gjort”, säger hon. Det skapande arbetet är, när det är som bäst, ett personligt uttryck, en materialisering av personen. En kvinna som går en träslöjdcirkel i Nyköping beskriver denna process.
Jag tycker trä är vackert och så tycker jag om att arbeta med händerna och få fram någonting. Får jag ut hur jag vill ha det, ritar det på och limmar ihop och sågar på maskinsåg, som jag aldrig har gjort förut... (Nyl)
Men det kan också vara så att man tror sig besitta en speciell talang. ”Sen har jag en brorsa som är duktig och måla med allt möjligt och då tänkte jag att jag skulle kolla om jag kunde göra nåt. Och min far var också duktig och måla.”, berättar en man som har gått en akvarellcirkel för att pröva om han också hade en konstnärlig ådra (Ny5).
Det skapande arbetet är en målinriktad handling, inte sällan utförd i stark koncentration, att likna vid allt kreativt arbetes ”flow”. Skapandet har alltså några viktiga karakteristika, det personliga uttrycket och den starka koncentrationen, knytningen till förverkligandet av egna intentio- ner. Ett citat pekar på ytterligare en komponent i skapandet, den kon- templativa sinnesstämning det kan medföra när skapandet också innehål- ler moment av rutiniserad handling som knyppling, bandvävning etc. Koncentrationen är inte mindre men de återkommande momenten kan ge rytm, lugn och tankero.
Nu har jag ju kommit fram till att det är ganska lugnande. Man kan inte göra det fort, det går långsamt, långsamt. Så man får ta sig tid och sitta och, fundera eller lyssna på musik eller något sådant där medans man håller på med det... (No 21)
Hur motsägelsefullt det än kan låta kan koncentration ibland upplevas som avkoppling. Att få släppa allting i vardagen för att koncentrera sig på ett hantverk kan kännas som en sorts terapi. Så har det varit för en kvinna som gått en vävcirkel.
Det har fungerat som nån typ av terapiverksamhet att ha nånstans där man kan släppa allting annat. Vi har haft det väldigt jobbigt i mitt arbetsliv. Jag har haft det hemskt stökigt de sista två åren. Så det har varit som nån typ av terapi att sitta och göra det här. Det monotona jobbet där man bara sitter och koncentrerar sig på vad man håller på med, så man kan inte låta tankar- na jobba med problem för då blir det inte bra vad man gör med händerna heller utan man är tvungen och släppa de och det har varit jättebra. (Ny19)
En del cirklar innebär en form av skapande som man inte kan utöva på egen hand. Exempel på den här typen av verksamhet är de rockbands- cirklar som drivs med hjälp av studieförbunden. Lärandet i den här sortens cirklar är avhängig av hela gruppen, dess aktivitet och engage— mang. Det ligger en speciell kvalitet i själva samspelet med de andra i gruppen och lärandet sker som en form av självbildning där man undan för undan prövar nya saker. En ung man som deltar i en rockbandscirkel i Nyköping försöker beskriva hur lärandet går till.
Det är en demokratisk grupp som spelar musik och försöker lära sig lite och komma nån vart. Man skriver ju egna låtar för det mesta. Har man en idé så tar man den till replokalen och så spelar man det och sen hjälps man åt allihopa då och försöka sätta ihop nånting annat som är bra. Få det till en helhet liksom. Det är väldigt utvecklande. (Ny6)
Ett annat exempel på gemensamt skapande är en författarcirkel i Gunna- red. Den intervjuade kvinnan i denna cirkel trodde först att var och en skrev för sig och att man skulle bli undervisad i Skrivprocessen. Men cirkeln visade sig innebära att deltagarna skrev böcker tillsammans.
När jag hamnade mitt i handlingen av den här boken, då fick jag en chock, för då förstod jag ju att var och en skrev inte för sej, utan här skulle jag krävas då att jag skulle skriva tillsammans med dom. De andra skrivarföre- ningarna som fimgerar, som jag har hört talas om, de skriver ju individuellt. Och därför tror jag också att det skulle vara väldigt svårt att komma in i en annan. För då får man ju ändra tankeställningen igen. För här tänker vi kollektivt och där skulle man enbart bli betraktad som individ... (Gu16)
4.4.3. Att uppskattas av andra
Hur vi tror att andra uppfattar oss och deras uppskattning har också stor betydelse för vår känsla av välbefinnande. De värderingar som domine- rar i samhället idag, lägger stor vikt vid att det vi gör skall vara ”nyttigt”. Om vi uppfattar det vi gör som nyttigt och därmed menings- fullt så värderar vi oss själva högre. ”Om folk frågar ”ja, jag går på en kurs i det och det”. Det kanske verkar lite mer strukturerat”, säger en arbetslös deltagare (Gu4). En ung man som deltar i en rockbandscirkel i Nyköping menar att musik är ”hela livet i princip”. I musiklivet har han en uppgift där han lägger ner stor energi på att ordna för sitt och andra band. ”Fast jag aldrig varit särskilt duktig själv på att spela så har jag alltid varit med och spelat och engagerat mej och fixat spelningar åt både våran grupp och många andra grupper”, berättar han (Ny6).
Folkuniversitetet i Göteborg har ett projekt i Gunnared där man försöker återföra människor med tidigare psykiska problem till arbets- livet. Man har bl.a. satt igång arbetsgrupper vars tjänster säljs på den öppna marknaden. Deltagarna driver ett tryckeri och ett café i ett servi- cehus. Man skall också göra ett försök att starta en flyttfirma. Att delta i en arbetsgrupp uppfattas som en nyttig sysselsättning, till skillnad från att ”bara sitta och dricka kaffe”. Att vara med i en studiecirkel kanske kan fylla en liknande funktion? ”Jo, det gör man nog ja. Att man deltar i något liksom...”, säger en av deltagarna (Gu5).
4.5. Medborgarvärden
För att kunna ta aktiv del i den demokratiska beslutsprocessen krävs att man som medborgare besitter en hel del kunskaper, färdigheter och inre säkerhet. Exempel på sådant är att våga tala inför en grupp, kunna argu— mentera, fatta kollektiva beslut och ta ansvar. Det är sällan deltagarna självmant tar upp sådana här medborgarvärden som studiecirklama skulle kunna ge ”på köpet”. När man direkt frågar om detta menar dock många att cirklarna ger olika positiva ”bieffekter”. Cirklama tjänar också i vissa fall som forum för samtal kring sådant som är viktigt i vardagslivet, i närmiljön och i det större perspektivet.
4.5.1. Att våga uttrycka sig och kunna argumentera
Britt som deltar i flera studiecirklar och föreningar, har på frågan om vad hon får ut av cirklarna tagit upp intresset för ämnet, befrielsen att kunna t.ex. ett språk och den fina gemenskapen som cirklarna kan ge upphov till. Något mer kommer hon inte på. På en direkt ledande fråga ställer hon dock helhjärtat upp på att cirklarna ger sådana effekter som att man får lättare för att uttrycka sig inför en grupp. En författarcirkel i Gunnared arbetar också med att deltagarna skall våga uttrycka sig själva.
Att våga skriva och framför allt att jag vågade skriva den här diktboken, det ser jag själv som ett väldigt stort steg. (...) Det var precis som att öppna en port då, och så kommer det vad komma skall. Det kommer bara ut då. Och så såg jag ett visst samband i det arbetet som jag gjorde med mej själv och med det arbetet som vi gjorde tillsammans i cirkeln då. (...) Jag tror att det största har nog varit det att det har gett mej mod helt enkelt, att fortsätta
skriva. Och våga tala om för andra människor att jag skriver, för det vågade jag inte göra förut. (Gu16)
En kvinna i Nyköping som deltagit i en skrivarverkstad berättade om sitt intresse för svenska språket, ord och bevarande av ord när hon be- sökte arbetsförmedlingen. På så vis kom hon i kontakt med Medborgar- skolans ALU-projekt och skrivarverkstad. Hon berättar inlevelsefullt om hur deltagandet i skrivarverkstädema berikat och förändrat hennes liv och att det lett till att hon tillsammans med sin sambo skriver och regisserar bygdespel.
Det har varit otroligt mycket som har hänt, som jag hade ingen aning om att man bara skulle våga skriva. Så för mig har det betytt oerhört mycket. Jag tror aldrig att jag hade kommit i det här om jag inte börjat på skrivar- verkstan faktiskt. (Ny] ])
För de invandrare som deltar i cirklar av olika slag leder förstås trä— ningen i svenska till att man känner sig säkrare och därför vågar ut- trycka sig mera. Den lilla gruppen är också av betydelse, liksom den inte alltför skollika uppläggningen.
Det är många som har berättat när dom sitter mitt emot läraren dom kan inte prata, dom är lite blyg, dom är lite spännande (spända?) Men den här kursen. Vi är glad, vi skojar, vi diskuterar, vi skrattar. Det är mycket bra. Dom pratar mycket, mycket bättre... (No8)
För en cirkel i bibeltolkning i Gunnared utgör själva argumentationen cirkelns fokus. Syftet med cirkeln är visserligen att belysa och visa på olika tolkningar av bibeln, men detta sker genom argumentation mellan deltagarna. En till två veckor innan man möts erhåller man tolv frågor att fundera kring. Tre svarsalternativ finns att välja på till varje fråga. Svaren är varken ”rätt” eller ”fel” utan är beroende av hur man tolkar texterna. Vid cirkelträffen delar man först in sig i smågrupper och diskuterar frågorna. Därefter samlas man i hela gruppen och går igenom hur man svarat. Det gäller då att kunna argumentera för det svar man fastnat för. (GulO)
4.5.2. Att ta ansvar och fatta kollektiva beslut
Att delta i en cirkel i en förening innebär ofta att man ställer upp och tar ansvar även för föreningens övriga verksamhet. Ibland krävs att man
är med i en förening för att kunna starta en cirkel. Så är det t.ex. för de beskrivna rockbandscirklama i Gunnared.
Det är ju den här studion som vi skall ha uppe i Gårdsten. Då skall jag vara aktiv i det då. Sen om man säger då, de här lokalerna som är nybyggda och allting, så fick ju alla vara med och hjälpa till och snygga upp det och så här då. Städa och allting ja... Då måste man gå på mötena. Förra året satt jag med i styrelsen. Eller inte i styrelsen, men jag var ju med i styrelsen, så att jag tittade då så man hade ordning på prylar och den biten. (Gu3)
En kille i ett rockband i Nyköping betonar den kollektiva aspekten, demokratin i gruppen och det gemensamma skapandet.
Det som är bra med dom här grupperna är ju att detär fullständig demokrati i princip i alla grupper. Man får ju rösta om allting liksom. Om nån inte tycker nånting är bra — jomen, jag tycker det är bra. Då får man se till att alla får säga sitt. Och det funkar så i de flesta grupper. (Ny6)
4.5.3. Ett forum för erfarenhetsutbyte och åsiktsbildning
Vissa cirklar har tydligare än andra själva samtalet som innehållslig ut- gångspunkt. Det gäller exempelvis cirklar i politiska frågor och i livs— åskådningsfrågor. En kvinna i Nyköping, som sedan flera år deltar i en cirkel i (s)-föreningen betonar att deltagandet är politiskt viktigt för henne ”man vill ju påverka”. Trots att gruppen valt att läsa en natur- cirkel ihop vid intervjutillfället fortsätter man att arbeta politiskt paral- lellt med cirkeln.
Egentligen skulle vi försökt få färdigt den här nu (”Sommar i markema”) men att det har kommit en del annat. Nu på torsdag skall vi ha en remiss på Barn— och ungdomsplanen som vi skall svara på. Och då får ju det gå först. (Ny9)
En förtroendevald kvinna i nämnden för Äldre och handikapp i Nykö- ping deltar i en studiecirkel som varit med och utarbetat socialdemokra— temas handlingsprogram ”Nyköping kan. Bättre!”
Och det är ju det som känns så skönt också att man varit med — påverkat nånting, fast man inte är heltidspolitiker. (Ny17)
Två kvinnor som går livsåskådningscirklar på sina respektive orter menar att man inte kan skilja på religiösa frågor och samhällsfrågor, det går i vartannat. Cirklama leder också till att man pratar mer med var- andra om sitt bostadsområde, menar de.
Nånting som vi har diskuterat mycket var ju självklart då kvinnor och män, konfrontationer eller gemenskap. Det är ju i vardagslivet. Hur det skulle bli exempelvis om kvinnorna hade makten, om det vore bättre eller sämre. (...) Jag tror att det är väldigt viktigt med studiecirklar, för att bli mer hemma i sin miljö. Vi diskuterar ju lite olika problem, rent allmänt i området och i affären så får vi säga till att det ska vara så och så. (Gul4)
Vi diskuterar väl väldigt mycket och hur det kanske har förändrats i samhäl- let. Att mycket härur är ju kanske väldigt långt tillbaka. Nu sist här när vi hade kursen då kom det ju upp det här om kvinnopräster. Det har vi nog kunnat diskutera länge. (...) Jag kan ju uppfatta en text på ett vis, och hon som sitter bredvid mig hon tycker inte alls det är så, nej hon ser det på ett helt annat vis. Så det är väldigt bra att få diskutera igenom det där. Man har läst texten och det har kommit in på barnuppfostran och det grenar ut sig.
(NolS)
När det pratas om samhällsfrågor är det mest det lokala som kommer upp, t.ex. stadsdelen. ”Hur man kan förbättra den, med ungdomen och allt detta då.” säger en kille i ett rockband i Gunnared (Gu3) och en rockbandskille i Nyköping berättar att de skriver egna låtar med sam- hällskritiska texter.
l våran grupp är det mycket samhällsfrågor. Det är väldigt mycket sånt i den här punk-stilen, som det är bland de flesta ungdomsgrupper. Det är
mycket gnäll på samhället verkar det, mycket. Ganska mycket miljöfrågor kan det också vara. (Ny6)
Samtalen i cirklarna kan också komma att spela en roll som ”konflikt- undvikare”. En man som gått en cirkel för att lära sig om det nya löne- systemet med individuella löner menar att det finns en rädsla för att skillnader i lön skall splittra arbetsgruppen. Han tror att cirkeln har bety- delse för att skapa förståelse för det nya, hur det skall fungera, hur det är tänkt och varför. I cirkeldiskussionema har man kunnat diskutera både rädslan och möjligheterna i det nya vilket betytt att många har tänkt om och spänningarna minskar. ”Ja, utan den här cirkeln så skulle det aldrig ha börjat fungera överhuvudtaget”, säger han (Ny20). På liknande sätt resonerar en kvinna i Gunnared som deltagit i TBVs och Lärarförbundets cirkel om arbetsmiljön i förskolan (Gu9).
Cirklama är för många, men speciellt för dem som inte har så många andra personer i sin närhet, ett tillfälle att få diskutera vardagliga saker som t.ex. vad man läst i tidningen.
Vad som har hänt, vad som har varit på TV, om det år nånting. Program och vad som står i tidningar och ibland kan det väl komma in på lite skval- ler, men då brukar jag avkorta det. Är man ensam så kanske man inte kan prata om vad som helst med vem som helst. Vi kan tala om... om det har hänt nå' hemma eller så här och om det är nå't speciellt. Den gör så och den gör så. Det kan vi ju prata om också. (No3)
Speciellt under vissa perioder av livet, t.ex. under ofrivillig arbetslöshet kan samtalet kännas berikande. En kvinna menar att den cirkeln i akva- rellmålning som hon deltar i har den dubbla betydelsen att man dels kan samtala, dels får ut en del av sina känslor.
Just det här att man kan framförallt sitta och diskutera då, varandras mål- ningar eller om vardagen. Det kan ju vara intensivt man pratar om allt nästan. Så det är just det här och få använda känslor. Det tror jag är viktigt att man får göra, för det är ändå mycket som är inom sej när man hamnar i en sån här situation tycker jag. (Nyl4)
Men det finns också hinder i vägen när det gäller att få till stånd samtal om lokalsamhället. En kvinna som själv är politiskt mycket aktiv säger att hon försöker ”ha en låg profil” när det gäller politiska diskussioner. Ibland kommer människor som känner till hennes politiska engagemang fram till henne i bostadsområdet och vill diskutera någonting. Men i cir- keln är det svårt att föra sådana samtal. ”Det blir ju frågor som man har läst i tidningen. Men här är det ingen politisk samstämmighet, så det blir inte sådana diskussioner.” (GulS)
4.6. Studieformen
Studiecirkelns friare form ger unika möjligheter jämfört med annan ut- bildningsverksamhet. Studieförbunden erbjuder deltagarna att studera i stort sett vad som helst. Det finns också färdiga cirklar i många ämnen som man annars fått söka sig till privata utbildningsanordnare för att studera, t.ex. i musik och olika hantverk. I vissa cirklar har deltagarna dessutom stort inflytande över uppläggningen av cirkeln. Ambitionsni- vån kan läggas på den nivå deltagarna själva bestämmer. Cirkeldeltagan- det blir på så vis fritt från krav och tvång och man slipper bli bedömd. Trots friheten i val av ämne och uppläggning är cirklarna en strukture-
rad form av studieverksamhet såtillvida att man oftast träffas regelbun- det och utgår från någon typ av studiematerial. Cirklama ger också tillgång till lokaler, material, utrustning och arrangemang. För en del personer med anknytning till folkrörelser är det närmast självklart att bilda en studiecirkel om man skall starta någon form av studieverksam- het. För andra betyder sj älva cirkelformen ingenting, verksamheten hade sett likadan ut även om man inte haft den som en cirkel.
4.6.1. Fritt och frivilligt. Lärande utan krav och tvång
Studiecirklama ger stora möjligheter till valfrihet vad gäller ämnesvalet. I förhållande till den grundläggande skolan eller andra utbildningar kan man läsa precis det man vill. Man kan läsa enbart ett ämne och slipper ta en hel utbildning. Studieförbunden erbjuder också cirklar i många ämnen som inte finns i t.ex. den kommunala vuxenutbildningen. Hit hör konsthantverkscirklama. En kvinna som går i en vävcirkel säger:
Ja, då är man ju mera motiverad och så i en studiecirkel, det tycker jag. Jag väljer ju att själv gå en studiecirkel på ett annat sätt. Och det är ju så med alla utbildningar så att säga, att där väljer man ju inte enstaka ämnen kan- ske, utan man väljer utbildningen i stort. Men här är det ju på ett sätt lättare med studiecirkeln då kanske, för att den är en väldigt precis, exakt sak som jag väljer... ett ämne då. (Gu10)
Det är tydligt att uttryck som ”det fria och frivilliga bildningsarbetet” faktiskt har en innebörd för många av deltagarna. Det säger något bety- delsefullt om hur de menar att den situation ska vara utformad som de möter i studiecirkelformen. Hit hör t.ex. möjligheten att avbryta delta- gandet och frånvaron av yttre krav och sanktioner om man avbryter.
Sen känner jag också att om jag av någon anledning inte skulle tycka om det så är det ju bara att hoppa av liksom. Man är inte tvungen, om man absolut inte känner att det är rätt så kan man hoppa av, man behöver inte.
(Noll)
Man går där för att man själv vill, ingen har egentligen att göra med om man fullföljer eller inte, uteblir en gång eller alltid närvarar. Friheten, frivilligheten och flexibiliteten vad gäller innehållet, uppläggningen och studiematerialet blir förstås störst i deltagarledda föreningscirklar. Cirkelledarens informella roll, som ledare och inte lärare, och delta-
gamas eget ansvar för innehåll och uppläggning, är någonting som kännetecknar cirklarna enligt några av de intervjuade.
Cirkelledaren är inspiratör, det är ju sen deltagarna själva som ska gå vidare och leta material. Det är kanske lite modern pedagogik i det. Han har väl vissa stolpar, att vi ska titta på det och det, undan för undan säger han. Sen ger det sig spontant när vi träffas. På en cirkel vet du, det ska flyta ut lite, måste spåra ut lite. Sen ska man ju dricka en kopp kaffe och en bulle till det. (No7)
De uppgifter som cirkelledaren ger upplevs heller inte alltid så uppförd- rande av deltagarna. Man gör det man vill och klarar av. En pensionär som deltagit i flera olika cirklar, bl.a. teckning och sömnad säger:
Man får ju ta det som en hobby, man får ju inte ställa för stora fordringar på sej själv. Den siste konstnären han slängde upp en fisk på bordet som vi skulle rita av. En gammel fisk hade han, men jag ritade inte det, då ritade jag nåt annat. Han var lite sur när man inte ritade precis det han ville, men... (Gu6)
Avsaknaden av krävande läxor och andra hemuppgifter gör att även yr- kesarbetande personer har möjlighet att delta. En kvinna som läst på folkhögskola och Komvux och dessutom gått ett flertal studiecirklar säger om de senare: ”Det är lättare med studiecirklar. Om man jämför med annan typ av utbildning så det är lättare. Man är inte tvungen att göra nånting, utan man har eget intresse.” (Gul ])
4.6.2. Att slippa bli bedömd
Har man dåliga erfarenheter från sin skoltid, kan studiecirkelformen upplevas som positiv. Det är inte fler deltagare än att ledaren har möj- lighet att hjälpa alla och han eller hon kan lättare utgå från varje delta- gares behov. Man slipper också bli bedömd och få ett betyg som visar att man ingenting klarar. ”Man skall inte poängsätta personer så alltså va, och säga att den är mindre bra och den är bättre eller så va”, säger en man som i tidigare sammanhang, både i skolan och på arbetsplatser, har fått erfara stora besvikelser över att inte bedömas som tillräckligt ”bra”. Han har också en negativ bild av Komvux eftersom läraren där ”brydde sig bara om de eleverna som det gick bra för”. Nu går han en cirkel om sextio- och sjuttiotalsmusik. Han kan redan det mesta om det som tas upp, säger han. Kanske stärker det hans självförtroende att vara lite överkvalificerad (Gu5).
En man som deltar i en idrottscirkel menar att fördelen med cirkel- formen är att man hjälps åt och ingen behöver känna sig dummare än någon annan. Förutsättningama för det ligger bl.a. i det faktum att man inte har några teoretiska prov.
Fördelen med SISU då är att de har inga teoretiska prov överhuvudtaget. Så att den som kanske känner sig osmart, ointelligent... som kanske inte kan skriva ner på pappret och sammanfatta det här, får alltså hjälp av gruppen. Det innebär att då slipper man få de här sociala utslagningama. Du vet att en människa som kanske inte kan läsa sig till det här, det innebär inte att han är dummare för det. (Gu18)
Även en kvinna i Norberg lyfter fram denna aspekt. Det positiva med den sångkör hon är med i är att man inte måste vara duktig och bli satt på prov.
Det ska inte behöva vara nåt — det är också en sån där viss ram — att klarar man inte av den där uppsjungningen kanske inför gruppen, eller körgruppen och körledaren så får man inte vara med ungefär, så känns det och då tycker jag då får det hellre vara för min del. Då är jag hellre med här för vi är inga toppsjungare nån av oss, men vi älskar att sjunga. (Noll)
4.6.3. Ger studieverksamheter kontinuitet och struktur
Studieverksamheter får en viss struktur om de sker i form av studiecirk- lar. Man känner större krav på sig att träffas regelbundet och ”hålla sig till ämnet”. En viss planering krävs också, kanske inte i detalj, men i övergripande form. Utan cirkeln rinner verksamheten lätt ut i sanden eller kommer aldrig till stånd. ”Jag tror att det är det att om man har nån viss tid, att man kommer och samlas och pratar. Jag tycker att man måste ha en viss... inte schema, men trådar att gå efter”, säger en kvinna (Gull) och en annan kvinna som går en vävcirkel säger: ”Det blev också en struktur kring dom samtalen. Jag tror man måste ha det, så det inte bara blir kafferepsprat.” (Gul5)
På liknande sätt resonerar en invandrare som deltar i en folkmu- sikcirkel. Att det är en organisation utanför den egna föreningen som står bakom verksamheten (i detta fallet SKS) gör att det upplevs som mera betydelsefullt att komma varje gång.
Vi vet att vi driver den här som en studiecirkel, så därför det blir mycket roligare eller viktigare att de kan träna, att de kommer på rätt tid, och att de kommer överens. (...) Och det är mera allvarligt då detta. Om man bara bestämmer att man skall spela för att det är roligt, kanske det är någon som ”jag struntar i det idag, jag kommer imorgon” och så. Men när det fmns en bestämd tid, då kommer folket, då kommer de hit mera. Eller mera organi- serat. (Gul9)
4.6.4. Tillgång till material, utrustning, lokaler och arrangemang
Studieförbunden erbjuder kamratcirklar och föreningscirklar, en del för- måner som en grupp privatpersoner annars skulle ha svårt att få tillgång till. Vanligast är att man bidrar med lokaler, antingen i form av att man lånar ut förbundets egna lokaler eller att man bidrar ekonomiskt till cirk- lamas lokalhyra. Man hjälper också till med material av olika slag, både studiematerial i form av böcker, filmer etc och dyrare utrustning. Studie- förbundens kontaktnät kan också innebära att cirklarna får visa upp sin verksamhet vid olika arrangemang. För många av deltagarna i dessa cirklar betyder cirkeln att man har möjlighet att utöva en verksamhet som man annars inte skulle ha kunnat genomföra.
För de rockband som driver sin verksamhet som studiecirklar är till- gången till själva replokalen ett viktigt inslag. Privata replokaler är ofta dyra, dåligt underhållna och hyresgästerna får själva hålla sig med för- säkringar. Studieförbunden stödjer t.ex. lokalmässigt musikföreningar om rockbanden organiserar sig som cirklar. En kille säger att förrnåner- na med cirkeln är flera.
Det är ju billigare och spela så här än om man skall ha en helt egen lokal och betala hyra för och köpa egna grejor och så. Det skulle vara svårare. Jag skulle antagligen spela musik ändå, man skulle få gå ihop några stycken och ta ett län eller nånting och köpa grejer för och hyra lokal. Nej, det skulle va mycket svårare. För det finns inte så mycket små lokaler som går att använda till sånt här. (Ny6)
Till de mycket vanliga landskapscirklama finns färdigt studiematerial hos flera förbund. En pensionär som går en sådan cirkel hos ABF säger: ”De har ju då olika landskapsböcker, de har boklådor så att säga va. Vi får låna tio böcker va.” (Gu20). Vissa typer av cirklar arbetar med sådan utrustning som inte brukar finnas i var mans hem. Det kan vara datorer, vävstolar, framkallningstillbehör och förstoringsapparater eller musik- instrument och inspelningsutrustning. Den finska förening som Juhani
är medlem i har bl.a. använt en del av ABF-pengama till att utrusta en av sina lokaler med verktyg som används vid studiecirklama.
En annan fördel med cirklarna är att deltagarna får lättare att komma ut och visa upp vad de håller på med. Rockbandscirklarna bjuds exem- pelvis ofta in för att uppträda vid olika lokala arrangemang. Speciellt om man spelar musik som man komponerat själv kan det vara svårt att få spelningar på de etablerade dansställena och klubbarna. De lokala arrangemangen ger därför banden en möjlighet att pröva hur andra uppfattar deras musik och den egna förmågan.
Lövgärdets dagar har vi ju vart med. Om man säger jag tycker själv att det är en rolig grej. Att få komma ut och visa vad vi gör och allt detta då. Man ju reaktionerna på folket utanför, skall man säga utanför de här ramarna här. Om man säger om man går ut i stan, då är det för det mesta att man skall lira covers. Om du kommer med egna prylar då tittar de på dig att ”ja, det lät la bra, men det är ingen som känner igen det”. (Gu3)
En bandmedlem i Nyköping säger: ”Det är väldigt roligt att uppträda. Det är därför man spelar mest, därför att det är så otroligt kul och stå framför en publik och spela och sjunga.” (Ny6) Några tonårsflickor som deltar i en hip-hop-cirkel har också förhoppningar om att cirkeln skall leda till möjligheter att få uppträda. Redan i vår skall de dansa på skol- avslutningen, vilket de ser fram emot med stor glädje.
Nästan varje vecka lär vi oss nya steg, så vi håller på med en dans då, så ska vi uppträda i olika discon och avslutningar där nere. Alla träffas och har jättekul. Hela Angered kommer dit och så sätter man på musik och har det jättekul, håller på alltså jättelänge, i flera timmar. (Gu17)
Deltagarna i en författarcirkel i Gunnared tror att det kan vara lättare att få egna alster accepterade hos olika bokförlag om man har gett ut böc- ker tidigare. Hittills har deltagarna själva lämnat de böcker man skrivit till ett tryckeri. Detta har man haft möjlighet till genom de ekonomiska bidrag man fått från ABF och de pengar man fått in genom försälj- ningen av tidigare böcker. ”Det sporrar verkligen att veta det att nu har vi satt det målet, då och då ska det va färdigt.”, säger en av dem. Hon har dessutom skrivit en egen bok om sitt liv, vid sidan av den diktbok man producerat i cirkel. ”Och för min egen del så... tanken att ge ut en bok, det är ju... det har ju kommit tillsammans med diktboken då.” (Gu16)
En kvinna i Norberg beskriver hur man genom cirkeln fått möjlighet att visa upp de handarbeten och andra hantverk man gjort i cirklarna vid
lokala hembygdsdagar. ”Eventuellt kan man sitta med på en hembygds- dag och visa upp någonting, för det är vi ju många som brukar göra.” (N021) ”Det gör väldigt mycket just det här att man vet att det är ett uppträdande och det. Så att man verkligen har nånting att jobba fram mot. Annars tror jag det är lätt att man liksom bara släpper det”, säger en annan norbergskvinna (Noll).
4.6.5. Studiecirkeln, en självklar organisationsform eller en verksamhet som vilken som helst annan
För en del personer eller verksamheter som har en nära anknytning till något speciellt studieförbund känns det naturligt att gå genom detta om man skall starta någon typ av studieaktivitet. Ofta finns kontakten med studieförbundet redan innan. En pensionär som tidigare har varit engage- rad i ABF säger att för honom var det självklart att bilda en cirkel genom detta förbund: ”Jag talade väl om att jag har tillhört ABF-styrel- sen i åtskilliga år va. Så jag har det i blodet.” (Gu20) Också för idrotts- cirklama är valet av studieförbund ofta självklart. ”Det var ganska normalt för mig att ta kontakt med SISU, eftersom det är det organet som vi brukar jobba med va”, säger en man som varit med och tagit initiativ till en cirkel i ”styrka och rörlighet” (Gu18).
För andra cirkeldeltagare betyder det tvärtom ingenting särskilt att den verksamhet man är med i är organiserad som en studiecirkel. Det kan däremot ha stor betydelse för den förening eller församling som har cirkeln. En kvinna som deltar i en cirkel om bibeltolkning tror att man hade startat någonting liknande i hennes församling även om man inte fått stöd från FS. Man har helt enkelt känt ett behov av att i organiserad form få diskutera den här typen av frågor.
Nej det var inte cirkeln som var det viktiga i första hand så att säga. Utan mer hur man får kontakt med människor i området då och prata om det som känns viktigt. Vi hade nog haft det även om vi inte hade haft en cirkel. Det var inte det att det var en cirkel på ett sätt, som var det viktiga. Det kan jag säga. (GulO)
”Egentligen så är det ju bara den vanliga rullande verksamheten som man fortsätter med. Men gör den lite annorlunda”, anser Sofia och en tolvårig flicka som dansar hip-hop känner inte ens till att hon deltar i en studiecirkel. Hon har fått information om verksamheten genom en
ungdomsförening som startats på initiativ av fritidsgården i det område där hon bor (Gu17).
] detta kapitel har vi visat på den stora variationen av betydelser som cirkeldeltagandet tilldelats av våra intervjupersoner, vilket vi återkom- mer till i kapitel 7.
5. Glesbygd, stad, förort
Vi har skildrat hur sex människor som befinner sig i olika skeden av livet med olika bakgrund och i varierande ålder upplever sitt studie- cirkeldeltagande. Därefter har vi sökt spegla hela spektrat av innebörder en studiecirkel kan ha för deltagarna. Vi grundar den analysen på inter- vjuer med sextiotre deltagare från olika typer av cirklar som hållits i våra tre samhällen. Vi har återgett betydelserna såsom deltagarna själva upplevt och presenterat dem. Nu ska vi undersöka i vilket förhållande studiecirklama står till de tre lokala kontexter vi valt, ett glesbygds- samhälle, en traditionsrik mellanstor stad och en av miljonprogrammets förorter i en storstad. Utgångsantagandet är att studiecirkelverksamheten, dess inriktning och karaktär, färgas såväl av det omgivande samhällets villkor, dess historia som av lokalsamhällets framtidsscenario.
Med begreppet lokalsamhälle brukar vi vanligen inte bara mena en geografiskt eller politiskt sammanhållen enhet. Först när det också finns en sammanhållande och gemensam mentalitet hos en grupp människor som befolkar ett givet territorium är det befogat att tala om ett lokalsam- hälle i egentlig mening.38 Det är troligt att människor som bor och bott länge i Norberg också upplever sig som Norbergare. I Gunnared är man sannolikt både Gunnaredsbo, Angeredsbo och Göteborgare. I Nyköping är tillhörigheten troligen kopplad till staden Nyköping. Därför är det också svårare för oss att utläsa cirkeldeltagamas och cirklamas relation till Nyköping som lokalsamhälle. I kapitlet presenterar vi de tre lokal- samhällena i ordningsföljden glesbygd, mellanstor stad och storstadsför- ort. I viss mån tänker vi oss att det speglar en pågående förändringspro-
” Margareta Bäck-Wiklund och Hans Lindfors (1974) diskuterar detta i sin avhandling Lokalsamhället som livsform. Idé och verklighet. De menar att lokalsamhället har karaktär av Gemeinschaft, där släktskap, grannskap och vänskap utgör gemensarnhetens grund snarare än storsamhället som har Gesell- schaftsprägel. Vi återkommer till begreppen längre fram i texten. Lokalsam- hället definieras ofta som en geografiskt avgränsat yta där människor interagerar med varandra och där dessa också har någon form av gemensamma bindningar menar författarna. Gunnel Testad (1988), vars arbete om Norberg vi refererar till i Norbergsbeskrivningen, anknyter till den diskussionen och framhåller mentalitetens betydelse för lokalsamhället.
cess av Sverige som nation, en förändring från ett samhälle med huvud- saklig bas i jordbruk och tung industri till ett samhälle där tjänste— och servicesektor dominerar till ett mångkulturellt kunskapssamhälle där en större andel av befolkningen än hittills står utanför arbetslivet. Där ”fri” tid både blir ett bekymmer och en möjlighet, vilket ger fritidsstudier en delvis annan innebörd än förr.
Konkret har vi gått tillväga så att kapitlet består av tre avsnitt, ett för varje lokalsamhälle. Varje avsnitt inleds med en beskrivande presenta- tion av samhällenas huvuddrag, såsom vi uppfattat dem. Presentationer- na är grundade på våra informatintervjuer och på den dokumentation av lokalsamhällets aktiviteter vi fått tag på, men också på information om orterna vi fått i intervjuerna med studiecirkeldeltagama. Efter varje presentation av lokalsamhället följer en tolkning av vilken betydelse cirklarna kan tänkas ha för lokalsamhället, bl.a. för dess integration, fortbestånd och förändringspotential. Varken beskrivningar eller tolk- ningar är helt likadant genomförda. Skälet till detär dels att varje sam- hälles unika karaktär fått återspeglas i presentationer och tolkningar, men också det självklara att vi är tre forskare med olika bakgrund, erfarenheter och intresse som visserligen samordnat vårt arbete men som ser, upplever och fokuserar verkligheter på delvis olika sätt. Det uppfat- tar vi dock inte som ett problem i det här sammanhanget utan snarare som en tillgång. Syftet har inte varit att så att säga lägga det ena sam- hället på det andra för att exakt kunna peka ut likheter och skillnader utan snarare att visa på den möjliga variationsvidden och det tänkbara samspelet mellan kontextuella faktorer och cirklamas samhälleliga innebörder.
5.1. Norberg — från jämberg och industriort till servicesamhälle och kulturbygd
5.1.1. Gruvsamhälle och landsbygd
Norbergs historia är intimt förknippad med järnhanteringen. På 1300- talet omnämns Norberg i en bergsordning utfärdad av kung Magnus Eriksson 1354 som ”Berget”, ”Gamla berget” och ”Norebergh”. Även dessförinnan hade bygden varit föremål för riksintresse p.g.a. sina
malmrika berg.39 Hyttor, hamrar och masugnar anlades, utvecklades och lades ner genom århundradena. Med industrialismens mekanisering och automatisering ökade uttag och förädlingsgrad. Befolkningen iNorbergs kommun har under det sista århundrandet pendlat mellan 5000 och 6500 invånare. Den har alltså varit relativt konstant trots växlande konjunktu- rer och successiva nedläggningar av gruvdrift och industri. Idag är an- talet invånare ca 6500.40
De två största slagen mot industrin i Norberg kom 1967 då Norbergs gruvförvaltning lades ner och 1981 då Spännarhyttan blåstes av. Vid bägge tillfällena hade omfattande investeringar i modern teknologi inom gruvdriften respektive järnhanteringen just gjorts. Stora materiella vär- den gick därför till spillo vid nedläggningama och befolkningen drabba- des utan förvarning. Det är emellertid betecknande för Norberg att man redan samma år som den sista stora industrinedläggningen ägde rum bil- dade en mängd mindre arbetsgrupper, samordnade av kommun- och näringslivsföreträdare. Tillsammans skapade dessa ett nytt näringslivs— program för Norberg som kom att kallas ”Norbergsmodellen”. Perioden efter Spännarhyttans nedläggning 1981 betecknar kulturvetaren Gunnel Testad i sin rapport Spelet i kommunen som början på ”en ny tid”.'" Åren före den sista stora industrinedläggningen förebådas och formas denna nya tid delvis av en stor amatörteatersatsning som bl.a. 1977 resulterar i den första av flera återkommande uppsättningar av ”Spelet om Norbergsstrejken”. Stora delar av Norbergs befolkning var på ett eller annat sätt involverade i spelen och de kan ses både som uttryck för och som en förstärkning av en karaktäristisk, och historiskt grundad, självständighet och kollektiv orientering hos invånarna i Norberg. Den mentaliteten, eller andan, är en betydelsefull faktor om vi vill förstå Norberg som nutida lokalsamhälle, menar Testad. Kulturprojekt och studiecirklar är, som vi ska se, uttryck för detta och bidrar till att forma den nya tiden i Norberg.
Geografiskt är Norberg beläget i Västmanlands län, vid gränsen till Dalarna. Närbelägna orter är Fagersta, Skinnskatteberg, Ängelsberg och Avesta. Landskapet är fullt av sjöar och vattendrag, rikt på skog och, förstås, på malmer. Det jordbruk som förekommer består till övervä-
39 Se Harry Ståhl, ”Ortnamn i Norberg” och Börje Justrell, ”Norberg under 500 år”, båda i Norbergsboken. En sockenbeskrivning. (1974, s 35 ff resp 5 47 ff). 40 Enligt länstyrelsens Befolkningsutvecklingen i Västmanlands län var det exakta antalet invånare i Norberg, vid årskiftet 1994/95, 6649. Ett år senare har befolkningsantalet, enligt Statistik info 1996-01—02 från länsstyrelsen, totalt sett minskat med 146 personer till 6503. '” Gunnel Testad (1988, s 51 ff).
gande delen av små familjejordbruk, ofta har man något annat arbete vid sidan av jordbruket. Skogen, som förr försåg gruvorna med träkol, försörjer idag bl.a. den enda kvarvarande stora industrin, Karbennings såg, med råvara. Karbenning är beläget åtta kilometer syd om Norberg och är den enda ytterligare församling, utom tätorten Norbergs egen, som ingår i Norbergs kommun. I Karbenning finns förutom kyrkan och sågen, en järnvägsstation, nyligen restaurerad och återinvigd, bamstuga, låg- och mellanstadieskola. Under senare år har det också byggts nya bostäder där. Traditionellt är annars Karbenning jordbruksbygd och ett av centerpartiets starkaste fästen i kommunen.
Kärrgruvan, den största enskilda samhällsbildningen inom Norbergs församling, är idag närmast en förort i Norberg. Förr var Kärrgruvan bas för den andra stora gruvindustrin i kommunen, Spännarhyttan. Här bodde främst arbetare i bostadsområdet ”Bolagshagen” och i småstugor. Idag har man byggt till ett egnahemsområde och de sociala och kulturel- la skillnaderna mellan ortema är mindre. Utöver Kärrgruvan och Kar- benning finns ett antal mindre byar och orter. Till de större av dessa hör Bjurfors, beläget vid länsgränsen till Dalarna nära Avesta.
Centralorten Norberg är samlad kring torget, kyrkan och ån. Där ligger inom några minuters gångavstånd, post, bank, busstation och Folkets hus, Konsum och ICA-Gruvhallen, med det relativt nyöppnade systembolaget intill. Vidare apotek, turistbyrå, hotell och Elsa Anders- sons riksbekanta konditori från 1900-talets början. Vid torget finns en sportaffär, pappershandel med lotteri- och spelförsäljning och bokhandel. Intill centrum hittar vi också försäkringskassan, arbetsförrnedlingen, kommunhuset med biblioteket och några mindre kiosker och matställen. Komvuxenheten med gymnasieprogram och svenska för invandrare finns där likaså. Flyktingmottagningen är inrymd i samma byggnad. Skolor och flera servicehem ligger något längre bort från centrum. Men inte mer än att det från torget tar mellan fem och tio minuter att nå allt detta till fots. Några kilometer längre ut har vi också Klackbergsgården, konferens- och motionsanläggning, slalombacken, hembygdsgården och Nya Lapphyttan.
Bebyggelsen i Norbergs centralort är blandad. I de inre delarna är låghusen äldre och nere vid ån består bebyggelsen delvis av mycket gamla, pittoreska, trähus. Där finns också Abrahamsgården med perrna- nent hantverksutställning och återkommande vemissager. I de yttre delarna blandas låga hyreshus och bostadsrätter med villor. Andelen hushåll i hyresrätter, bostadsrätter och egna hem är ungefär lika. En viss, om än mycket begränsad, bostadssegregation finns. Det kommunala bostadsföretaget Norbergshem har en stor del av flyktinggruppen boende i sitt område där de också har ett hundratal outhyrda lägenheter. Mer
välbeställda egnahem och bostadsrättshushåll är koncentrerade till ett par andra delar av Norberg. Utbudet av lediga bostäder av alla slag är stort. Hyresgästföreningar och bostadsrättföreningar driver sin ordinarie verk- samhet. Ett par intresseföreningar på skilda bostadsorter, en större i Kar- benning och en mindre i Bjurfors, har verksamhet i gång. Framförallt Karbennings, men också Bjurfors intresseförening svarar för en rad olika kultur- och fritidsaktiviteter, delvis understödda av kommunen.
Befolkningsfördelningen i Norbergs kommun skiljer sig inte upp- seendeväckande från riksgenomsnittet. Ett visst överskott finns i de allra yngsta åldersgruppema, upp t.o.m. 14 år och i de allra äldsta, mellan 70—79. På motsvarande vis kan vi avläsa ett visst underskott i åldrarna 20—34. Det kan, enligt informantema, inte uteslutas att Norberg riskerar att tappa delar av ungdomsgenerationen. Ungdomarna tenderar att flytta ut när de ska studera och söka sig ett permanent arbete.42 Befolkningens genomsnittsålder stiger successivt om inte sysselsättningssituationen påtagligt förbättras. Enligt aktuell kommunstatistik var det ca trehundra som flyttade in och lite fler som flyttade ut från Norberg under 1994.” Förutom de bofasta invånarna i kommunen finns också något hundratal som har fritidshus och är sommarboende i kommunen.
Flyktingmottagning och invandring
Flyktingmottagningen är förlagd i samma hus som den kommunala vuxenutbildningen. Där ges också kurser i svenska för invandrare (SFI) för de ca 150 flyktingar som kommunen har tagit emot. Största antalet flyktingar är från Chile, Vietnam och Bosnien, men det finns också ett mindre antal familjer från andra länder som t.ex. Turkiet. Antalet in- vandrare vid sidan om flyktingarna är litet, med undantag av de finlän- dare som kom till Norberg åren efter andra världskriget och fram till slutet av sjuttiotalet. När den invandringen var som störst var antalet finska medborgare i Norberg knappt tvåhundrafemtio. I grundskolan utgjorde barnen av finsk härkomst då ca åtta procent av alla barn.”” Idag är de finska invandrarna integrerade i samhället.
" SCB (1993) Some facts about Norberg och intervjuer med Fagersta-Postens lokalredaktör, rektorn för den kommunala vuxenutbilningen m.fl. '” Kommunen hade 1993 en nettoförlust på ca fyrtio invånare och 1994 hade nettoförlusten stigit något till femtiofyra invånare. Enligt Statistik Årsbok 1995 och uppgifter från kommunkontorets statistikkontor. " Norbergs finska förening och Norbergs finskspråkiga socialdemokratiska förening (1987, s 11 och 25).
5.1.2. Servicesamhälle, småföretagande och arbetspendling
Barnomsorg, skola och äldrevård
Så sent som -91 gjorde ett antal studerande en undersökning om ”Attity- der till Norbergs kommun”. I allt väsentligt visar resultaten av den att kommuninvånarna var tillfreds med servicen.45 Situation har därefter för- sämrats något p.g.a. de nedskärningar som skett. Ändå förefaller för- troendet för kommunen vara tämligen orubbat, att döma av vad cir- keldeltagama uppger i intervjuerna. Detta trots att besparingsbetingen givetvis är kännbara för invånarna och trots den politiska turbulens som rått i Norberg sedan valet -94.
I kommunen finns en utbyggd barnomsorg, så gott som utan köbild- ning. Det finns flera låg- och mellanstadieskolor, ett högstadium, kom- munal musikskola och ett par yrkesinriktade gymnasieprogram, industri- och hantverk, som nu ges i samarbete med gymnasieskolan i Fagersta. Norberg har också några elever på det individuella programmet. Dock alltså ingen fullständig gymnasieskola. Ungdomar som vill gå på andra program får åka till Fagersta men det nya samarbetet innebär att ung- domar från Fagersta, som väljer de yrkesinriktade program man ger i Norberg, också får pendla dit. Kommunal vuxenutbildning och svenska för invandrare finns i Norberg.
Pensionärema i Norberg är många och aktiva. PRO är en av de dominerande aktörerna när det gäller fritidsarrangemang och studieverk- samhet. Men även för dem som är i behov av äldreomsorg är behoven väl tillgodosedda. Det finns en medveten satsning från kommunen att göra den till en attraktiv bostadsort inte bara genom bevarandet av den relativa idyllen i centralortens kärna utan också genom att ge god social service också för de äldre. Så har man inte mindre än tre servicehem inom centralorten, varav ett är nybyggt och ett genomgår en omfattande renovering. Tanken är att kunna erbjuda egna rum i gruppboende. Mål- sättningen har, i samband med det nyligen förändrade huvudmannaska- pet, från landsting till kommun, svängt från att i huvudsak gälla medi- cinsk vård till att också gälla boendeservice. Att den förändringen inte
'” Maria Fors m.fl. Attityder till Norbergs kommun. Utbildning i Marknads- och Telekommunikationsteknik. Kunskapens Hus, Norberg. 1991.
är helt lätt att genomföra har framgått av intervjuerna.46 Hindren före- faller dels vara det relativt stora vårdbehov som många av de boende har, de ännu ej helt anpassade lokalerna och en kvardröjande medicinsk vårdtradition.
Småföretagsamhet och pendling
Den största arbetsgivaren är idag kommunen själv, med drygt sexhundra anställda, inräknat vikarier och korttidsanställda. Från 60-talet och till idag har Norberg och de, på en till två mils avstånd belägna kommuner- na Fagersta och Avesta, förlorat uppskattningsvis ettusen arbetstillfällen genom nedläggningar av gruvor och jämindustri. Genom lokaliseringen av några ersättningsindustrier, men kanske framförallt genom kommu- nernas eget agerande, har arbetslösheten hjälpligt kunnat hållas i schack. Årskiftet 1994/95 var den ca 14%, inräknat dem som är föremål för olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder”7
Sysselsättningssituationen har hållits uppe också genom egna aktiva satsningar för att få större och mindre företag att etablera sig på orten. Efter Spännarhyttans nedläggning startade man i kommunen ett samar- bete kring detta som kommit att bli riksbekant under beteckningen Norbergsmodellen. Någon stor industri som har kunnat ersätta de gamla har inte nyetablerats. Däremot har Spännarhyttans industriområde omdis- ponerats till ett företagshotell. Några mindre industriföretag har också etablerat sig där. De fåtaliga industriarbetsplatsema är, med undantag av Karbennings såg, små och närmast av legokaraktär. Därutöver finns ett förhållandevis stort antal småföretag, ca 300, i kommunen. Många av dem är emellertid enmans- eller familjeföretag.
Arbetspendlingen ut från Norberg är förhållandevis stor, nettopend- lingen är ca 800 per dag, varav de allra flesta, knappt 600, pendlar till Fagersta. En mindre andel, ca 200, pendlar också till Avesta beläget på andra sidan länsgränsen. Till Västerås pendlar ett 70-tal invånare.48 De
'” En betydande andel av personalen inom äldreomsorgen deltar i ABF:s och SKAF:s studiecirklar "På färd mot framtiden". Formellt behandlar den nya individuella lönesättningen och behovet av objektiva kriterier. Reellt gäller diskussionerna i lika hög grad arbetsvillkoren och konsekvenserna av äldreom- sorgens omdaning. 47Arbetslösheten har i stort sett hållit sig, enligt ett Pressmeddelande 1996-01-08 från länsarbetsnämnden, kvar på samma nivå 1995/96. " Siffrorna hämtade från Fakta om Norbergs kommun i Västmanlands län 1995-11-08 och de gäller år 1993.
allmänna kommunikationema består huvudsakligen, sedan järnvägen lagts ner, av bussar med begränsad turtäthet, såväl inom kommunen som till Fagersta och Avesta. 1 Karbenning stannar åter tåget, som trafikerar sträckan Örebro — Gävle.
5.1.3. Den expansiva fritiden — idrotten, kulturprojekten och studiecirkelverksamheten
Idrott, fritidsverksamhet och allmänt föreningsliv
Kultur- och fritidsaktivitetema iNorberg är betydande, inte minst med tanke på ortens begränsade storlek. En Norbergare är i genomsnitt med- lem i fyra föreningar. Framförallt idrottsföreningar engagerar många Norbergare. Den anrika ”Norbergs AIF” upplöstes 1981 och de olika sektionerna bildade därefter självständiga föreningar. Fritidschefen i kommunen, Rolf Carlsson, har under 1994 initierat en satsning på att dokumentera föreningarnas historia.”9
Ser vi till ungdomsaktiviteten är ”Norbergs bollklubb” och oriente- ringsklubben störst med ungefär trehundra medlemmar var. Mätt i antalet medlemmar kommer därefter ”Norbergs handbollsklubb” med cirka tvåhundra och ”Skogsgymnastikens IBS” med i runda tal hundra- femtio medlemmar. Närmast efter kommer tennis- och slalomklubbama med några tiotal medlemmar vardera.50 En lång rad andra föreningar är aktiva på ungdomssidan som ridklubben, scouterna, bordtennisklubben osv.
Bilden av föreningsverksamheten i sin helhet är mångfacetterad, allt från de mer traditionella idrotts-, jaktskytte- fiskevårds- och motorklub- bar över bostadsrättsföreningar, fackliga organisationer (med Kommunal som det största facket) till handikappföreningar och kulturföreningar, hembygds- och hantverksföreningar samt politiska och religiösa organi- sationer. Inte att förglömma företagsföreningar, pensionärsföreningar,
” Intervju med Rolf Carlsson den 21/3 -95 samt Fagersta-Posten den 10/8 -94 i en artikel av lokalredaktören Lars-Erik Bärtilsson ”Idrottens rötter”.
5" Uppgifterna är givna av kommunens fritidsintendent Rolf Carlsson i novem- ber 1995. Jfr vi med de siffror som redovisades i kommunens undersökning ”Intresseundersökning — fritidsverksamhet. Ungdomsenkäten 1990” finner vi dels att de största föreningarna mer än fördubblat sitt medlemsantal och att orienteringsklubben är den som vuxit starkast.
Hem och skola, närradioförening etc. Totalt upptar kommunens för- teckning över föreningar 182 olika sammanslutningar.”
Två föreningar, den äldre finska föreningen och den relativt nystarta- de internationella föreningen har sitt ursprung i invandring och flykting- mottagning. Den äldre finska föreningens syfte har framförallt varit att bevara den finska kulturen under det att den internationella föreningen mer har tagit till uppgift att skapa möten mellan de olika nationaliteterna i Norberg. Det är den sista som nu är mest livaktiga, bl.a. har den anordnat matlagningscirklar och internationella aftnar i Folkets Hus.
”Strejkspelsföreningen”
Föreningen Spelet om Norbergsstrejken den s.k. strejkspelsföreningen bildades för att uppföra det första arbetarspelet i Norberg 1977. Eldsjäl och regissör var Arne Andersson. Efter att ha satt upp det flera år i följd övergick föreningen till att, med stor framgång, ge en rad Brecht-före- ställningar på klassisk gruvmark i olika delar av Norberg. Så har man satt upp ”Heliga Johanna från slakthusen”, ”Kritcirkeln” och ”Galelei”. På senare år har man fått avbryta ett par stora satsningar eftersom varken resurser eller aktivitet riktigt räckt till. En rad andra verksam- heter har emellertid spirat ur strejkspelsföreningens aktiviteter som t.ex. ”Norbergare minns”, ”Norbergs folkminnesarkiv” och det s.k. ”Visprojektet”. Sannolikt har strejkspelsföreningen också betytt mycket för Norbergs intresse att medverka i ”Eko-museum Bergslagen”. En av de stora satsningarna är uppbyggnaden av ”Nya Lapphyttan”. Att kom- munen anställt en egen antikvarie kan kanske också ses som en effekt av det starka kulturhistoriska intresset som strejkspelsföreningen givit upphov till.52
Föreningens nye ordförande, Henry Lehto, vill idag satsa på mindre produktioner och på barn- och ungdomsteater, för att den vägen bygga upp en bas för den fortsatta amatörteaterverksamheten i bygden. Kom- munen bidrar till detta genom att ordföranden tillsvidare har en pro- jektanställning för detta. Som ett led i att vidga verksamheten har man i år också arrangerat en utomhusutställning, Konst i det gröna. Bygdens starka amatörteatersatsning har resulterat i att Amatörteatems riksför-
5' Då inkluderande åtta studieförbund, alla med förbundskontor i andra kommu- ner än Norberg. ABF har som enda studieförbund ett lokalkontor på orten. ” Se t.ex. Lars-Erik Lämemarks bidrag ”Orter och Ställen eller Jämfloden som blev en Stenbeck” i antologin Att fånga en bonde. 16 essäer om kultur i gles- bygd.
bund (ATR) på sin kongress, som för övrigt hölls just i Norberg, i november 1995 beslöt att förverkliga planerna på att starta en amatörtea- terfolkhögskola. Ett nedlagt vårdhem i tätorten Norberg skulle kunna användas för ändamålet.
”Norbergare minns”
Ett annat stort och långvarigt projekt som pågått och som alltjämt bidrar till ortens kulturella liv är ”Norbergare minns”. Initiativtagare och eldsjäl i föreningen har sedan mer än tio år varit pensionären Rudolf Mood. Han började tidigt med att dokumentera släktens och vännernas erfarenheter genom att intervjua dem. Så småningom gick han utanför den närmaste kretsen och fick med sig andra i dokumentationsarbetet. Att dokumentera äldre Norbergares minnen har varit föreningens huvud- sakliga verksamhet. Man bildade inte mindre än femton studiecirklar och kartlade olika aspekter av Norbergs historia framförallt från 1800- talet och framåt. Det gällde allt från skola, fattigvård till kommunikatio- ner. Arbetet i cirklama dokumenterades i kompendier. En bok med samma namn som föreningen, Norbergare minns, gavs ut 1993. För urval och redigering svarade författaren Bemt-Olov Andersson, numera bosatt på orten.53 Dokumentationen av äldre Norbergares minnen har också utgjort underlag för en serie programinslag i närradion. Före- ningen arrangerar idag huvudsakligen månadsmöten där någon äldre Norbergare berättar sina minnen, som också dokumenteras. Över 400 Norbergsbor är medlemmar i föreningen och varje möte samlar mellan 60—100 deltagare. Föreningens verksamhet har starkt bidragit till det påtagliga intresset för bygdens kulturhistoria.
Musikliv och ”visprojekt”
I kommunen finns flera musikföreningar och musikprojekt. Kyrkans kör- verksamhet för barn och vuxna är omfattande. Ett antal rockband är or- ganiserade i föreningen RIOT. Visprojektet har, liksom Folkminnesarki- vet och Norbergare minns, anknytning till strejkspelsföreningen. Till- sammans med Skinnskattebergs folkhögskola ordnade den 1984 en ter- minskurs i lokal historia. Under lång tid förvaltades Visprojektet som idé främst av en av folkhögskolans lärare, Bertil Olsson, som 1994 utgav
” Andersson, B-O. (1993).
antologin Bergslagssånger.54 Lars—Erik Lämemark, en kulturarbetare som flyttade till Norberg efter att ha deltagit på en av Olssons folkhög- skolekurser, har därefter med hjälp av projektstöd från flera olika håll vidareutvecklat Visprojektet och fört det i hamn. Radio Västmanland, länsstyrelsen, landstinget och kommunen har bidragit ekonomiskt till projektet. Mer eller mindre bortglömda visor från olika delar av bygden har spelats in och givits nytt musikaliskt liv. En lång rad av traktens musikaliska begåvningar har medverkat vid inspelningarna. Arbetet har redovisats i en serie på femtio program i Västmanlands lokalradio. Våren 1996 ges två CD-skivor och en bok ut på basis av materialet.”
”Nya Lapphyttan”
I ett annat kulturprojekt, ”Nya Lapphyttan”, rekonstrueras vad man anser vara Europas äldsta masugn. De äldsta fynden härrör från 1100-talet.56 Återuppbyggnaden, som sker nära hembygdsgården, har bedrivits med hjälp av ALU—arbeten men också i form av kurser i kallmuming och bygghantverk. En rad instanser förutom kommunens egna tjänstemän är inblandade i projektet, däribland riksantikvarien.
Studiecirkelverksamheten
Studiecirklar har betydande uppgifter i lokalsamhället Norberg, däremot är studieförbunden som organisationer sparsamt företrädda. Det är bara ABF som har ett kontor öppet på deltid. För tre år sedan flyttade man större delen av administrationen till Fagerstakontoret. Övriga förbund har också sina expeditioner i Fagersta, Västerås eller på ännu längre håll från Norberg och har bara kontaktpersoner där. Av intervjuer med in- formanterna har det framgått att förhållandet mellan kommunen och stu- dieförbundsorganisationema inte är, eller i varje fall inte har varit, helt
" Olsson (1994). ” Initiativtagare och projektledare är Lars-Erik Lämemark. Den illustrerade boken med noter, texter, kommentarer och CD-skivor har fått titeln "På mörön så kuta vi börja te gruva"elter en gammal Norbergsvisa. Underrubriken lyder: Klingande tidsbilder från ”Norbergs berslag". (Under tryckning) 56 Almevik m.fl. (1992) Nya Lapphyttan. En rekonstruerad medeltid s 20. Pr0jektet har uppmärksammats också i rikstidningarna, senast i en DN-artikel den 20 maj 1995, ”Medeltida järnslit kulturminne”. En drivande kraft när det gällde att få i gång projektet var Eva Bergdahl Bulikin nu anställd vid Ekomu- seet.
okomplicerat. Kommunens tjänstemän med ansvar för kultur- och fri- tidssektom pekar båda på att det funnits svårigheter därför att organisa- tionerna inte varit, som de ser det, tillräckligt rörliga, inte alltid kunnat svara mot nya behov och signaler så fort som man hoppats. Men det är också så att Norbergs kommun för något år sedan sänkte bidragen till studieförbundens verksamhet. Därmed bröt man den trekommuns- överenskommelse man hade om stödets storlek. Samtidigt har man reserverat medel till flera kulturprojekt. Det verkar rimligt att se det som att man därmed velat behålla en kraftigare lokal styrning över hur medlen för kultur- och fritidssektom används.
Av studieförbunden är det ABF som har det klart största antalet cirklar i Norberg.57 Merparten, en dryg tredjedel, av dem är PRO-cirklar. Flera år läsecirklar, t.ex. läser man tillsammans den historiska romanen ”Bergsmansgårdens Lina” av AnneMari Hellström.53 Där finns också sång— och danscirklar liksom cirklar där man först studerar och sen reser till olika landskap. En stor andel av ABFs cirklar utgörs av Kommunal- arbetarförbundets kampanjcirklar ”På färd mot framtiden”, som utgår ifrån ett centralt producerat material med samma namn och behandlar införandet av individuell lönesättning. Det officiella syftet är att arbeta fram objektiva kriterier för den individuella lönesättningen. Enligt Kommunals sektionsordförande i Norberg har cirklarna också inneburit en vitalisering av den fackliga diskussionen över huvud taget. Utöver dessa cirklar finns, inom ABF, en rad mer specialiserade som t.ex. i konstsömnad, medeltida sång och dans, mineralogi, teckenspråk, spanska och körsång.
SKS är det studieförbund som näst efter ABF fram till förra verk- samhetsåret hade den största verksamhetsvolymen i Norberg. Att voly- men varit så relativt omfattande hänger samman med att kyrkans livakti- ga körverksamhet varit organiserad i studiecirkelform. Under verksam- hetsåret 1994/95 har dessa inte i samma utsträckning bedrivits som stu- diecirklar varför SKS andel av den totala cirkelverksamheten sjunkit.” Studiefrämjandet och Vuxenskolan ligger strax under SKS i redovisad verksamhetsvolym.60 Typiska cirkar i Studiefrämjandets regi är t.ex. rockcirklar, organiserade inom musikföreningen RIOT, ”Min Hund”, och
” Verksamheten omfattade 1994/1995 knappt 2000 studiecirkeltirnmar. ” Hellström (1990). ” ABF hade 1993/94 1754 redovisade studietimmar och SKS 1115 så gott som alla inom de estetiska ämnenas ram. (SCB 1993, 1994). '” Studiefrämjandet med 658 och Vuxenskolan med 472 redovisade studietim— mar kommer i storlek efter ABF och SKS om vi utgår ifrån samma års siffror.
”Matlagning”. Vuxenskolan har en landsbygdsprofil och ett engagemang inom vården i Norberg. På dessa områden återfinner vi cirklar som ”Min gård i EU”, ”Alla tiders skog”, ”Trädgårdscirkeln” och t.ex. cirklar inom vården kallade kort och gott ”Studiecirkeln” där deltagarna är boende på servicehemmen. Flera cirklar riktar sig till anhöriga och personal. Många friska äldre driver också cirkelverksamhet i Vuxensko- lans regi. Pensionärsföreningen SPF har t.ex. flera danscirklar i Norberg.
En relativ nykomling, idrottsrörelsens studieförbund SISU, har en ex- pansiv verksamhet i Norberg. Man anordnar en rad skilda studiecirklar inom de olika klubbama, t.ex. ”Friskare idrott”, inom orienteringsklub- ben, ”Travhästen” inom travklubben och ”Domarcirkeln” inom fotbolls- klubben.
TBVs verksamhet i Norberg utgörs framförallt av språk- och hant- verkscirklar. ”Engelska för nybörjare” och ”Keramik” är ett par exem- pel. Folkuniversitetet har, främst genom Husmoderföreningen, en rad cirklar, både estetiska som ”Brickbandsvävning” och andra, i mer tradi- tionell mening kunskapsorienterade. FS driver ett fåtal bibelcirklar och deltar aktivt i närradioverksamheten. Medborgarskolan och NBV har tidigare år haft cirklar i Norberg men har det inte våren -95 när vår studie genomförs. Det har inte heller studieförbundet KFUK/KFUMs studieförbund.
Övrigt
Norberg har ett antal återkommande fritids- och kulturaktiviteter. Så t.ex. anordnar man en Vårsalong i Abrahamsgården där traktens amatö- rer och konstnärer kan ställa ut sina verk. Efter modell från Luleå driver man kulturföreningen Tankamas trädgård. En annan aktivitet är den årliga ”Bamens kulturfestival” i Karbenning.
Norbergs Folkets Hus används också av föreningarna för större tillställningar, t.ex. hade slalomklubben en stor fest i samband med ett föreningsmöte, och den tidigare nämnda internationella föreningen en ”Turkisk afton” med ett par hundra gäster. I Folkets Hus har man också regelbundet dansaftnar och återkommande filmvisningar. Där finns, sedan ett par år tillbaks, även fritidsgården, öppen alla dagar i veckan. Till detta kommer att idrottsföreningama anordnar en rad tävlingar och motionslopp som t.ex. Engelbrektsloppet.
”Norbergsanda” och framtidsvilja
Det politiska livet i Norberg har ”sedan urminnes tider” som en av in- formanterna uttryckte det, dominerats av socialdemokratema. De har haft egen majoritet i kommunen och kunnat fatta de avgörande besluten själva. Från valet -94 är situationen emellertid en annan. Oppositionen organiserade sig i en teknisk valsamverkan och nu är det nya kommu- nalrådet vänsterpartistiskt och flera av de politiska posterna i övrigt besatta av moderater, folkpartister och miljöpartister. Kritiken mot den tidigare regimen tycks framförallt ha gällt den, som man säger, ”självtillräckliga attityden”. Beslut har bl.a. fattats om köp och nybygg— nation av ett par servicehem för mångmiljonbelopp utan sedvanlig parlamentarisk beredning, menar dessa kritiker.61 En annan fråga, som för en utomstående kan förefalla perifer, men som haft central betydelse i den politiska diskussionen inför valet är kvaliteten på det kommunala vattnet. Frågan har diskuterats i kommunen under ett tiotal år. Möjligen var det just detta, att frågan inte fått någon lösning och inte kvalitets- frågan i sig, som gjorde vattnet till ett centralt tema i valet 1994.
Det politiska livet i Norberg är särpräglat också på det sättet att man har en tradition av relativ politisk öppenhet. Så avhåller man t.ex. full- mäktiges junisammanträde under bar himmel på stora torget. Det före- faller heller inte för en utomstående iakttagare som om motsättningarna, trots den delvis hätska valkampanjen, skulle förhindra ett samarbete över de politiska gränserna. Kanske är detta just ett utslag av en gemensam mentalitet, det som några informanter omtalar som ”Norbergsandan”; en historiskt förankrad tradition att söka gemensamma lösningar i utsatta situationer? En vilja att tillsammans lösa uppkomna problem, trots, eller kanske just p.g.a., yttre förändringstryck och svåra livsvillkor. I modern tid utgör ”Norbergsmodellen” och ”Nya Norbergsmodellen”, politiska handlingsprogram för bygdens överlevnad, två yttringar av ”Norbergsan- dan”.
Kommunen befinner sig trots det, om inte i kris, så i varje fall i ett ömtåligt skede. Tendensen finns att befolkningen blir äldre och situatio- nen beskrivs av en informant som något av ”tidsinställd bomb”. En hel del av de åtgärder som idag bidrar till att hålla kommunen gående är temporära. Utbildning och kommunal verksamhet kan i längden inte kompensera för bristen på stora industriarbetsplatser.
6' En stort uppslagen DN-artikel Här regerar vänstern med moderaterna den 31 december 1995 redovisar något av de politiska turerna i Norberg efter valet 1994.
Ser vi till den allmänna utvecklingen är det betecknande att kommu- nen fått ett antal nyinflyttade kulturarbetare till sig. Det gäller också flertalet av dem som hållit och håller i de stora kulturprojekten. Strejk- spelen, amatörteaterföreningen, musikprojekten har alla haft drivande personer som varit inflyttade. Infödda Norbergare har givetvis också varit drivande och kanske har de burit upp projektens inre arbete. Ändå ser det ut som om en del av entreprenörskapet i kommunen har kommit utifrån.62 Det har emellertid inte inneburit några påtagliga svårigheter för arbetet. Tvärtom vittnar flertalet av informanterna om det fruktbara samarbetet mellan Norbergare och inflyttade. En fråga man kan ställa sig är om strukturförändringama i Norberg medför att orten förändras från industriort till servicesamhälle och kulturbygd.
5.1.4. Tolkning: Cirklamas betydelse för lokalsamhället
Kunskap som livsmening, för handling och som yrkesorientering
En stor del av cirklarna i Norberg erbjuder sina medborgare en menings- full fritid. För många är den meningsfulla fritiden detsamma som att ut- veckla sina intressen och kompetenser. Lärandet och utmaningen att er- övra nya kunskaper, insikter och horisonter får en innebörd i sig. Det lärandet är frikopplat från omedelbar nytta, det ska tjäna vare sig individ eller samhälle i något mer bestämt avseende, bara berika tillvaron. I ett samhälle som Norberg där fritiden, kanske både den frivilliga och den ofrivilliga tenderar att öka, blir det en avgörande fråga för dess invånare om de kan fylla den med något som de anser vara meningsfullt. Före- ningslivet, kulturprojekten och studiecirklama skapar en bas för lärandet som meningsinnehåll.
En klassisk bild av studieverksamhet i folkrörelseregi är den att studierna ska hjälpa medlemmarna så att de kan formulera sina behov och rikta sina handlingar och därmed påverka sina levnadsvillkor. I ett demokratiskt samhälle är det en viktig förmåga att på kunskapens och förnuftets grund kunna jämka samman väl artikulerade ståndpunkter till
” T.ex. kom under våren -95 Riksteatern med en uppsättning till Norberg där både författare, regissör och en av de medverkande hör till de inflyttade Nor- bergama. Det gäller för övrigt också såväl Visprojektet, arbetet med boken Norbergare minns och teaterföreningen att de delvis vilat på inflyttade kulturar- betares insatser.
politiska beslut. De många fackliga och de enstaka politiska studiecirk- lama i Norberg, svarar mest påtagligt mot det behovet. Kunskapen fungerar som grund för samförståndshandlingar. Norberg är, som vi hävdat, ett samhälle med en stor och relativt väl utbyggd service, vars uppgift också är att hålla medborgarna kvar i samhället. En strukturom— vandling genomförs som innebär både ett förändrat innehåll i servicen, mindre resurser och en starkare betoning av arbetskraftens individuella insatser för att stärka kvaliteten. Det ska brytas mot personalens försök att i sina fackliga studiecirklar värna om tryggheten men också till- mötesgå arbetgivarens förändringssträvan. Cirklama förser både med- borgare och lokalsamhällets ledning med nödvändig kunskap för genom- förandet av de planerade handlingarna.
Ett samhälle som Norberg kan ju orimligen erbjuda sina medborgare ett fullständigt utbud av utbildningar, kurser och studieformer. Cirkeln kan här fungera som ett flexibelt instrument för att möta intressen som kanske, på en större ort, skulle ha lett till val av en reguljär utbildning. Så kan vi tänka oss att ett par av de unga cirkeldeltagare som valt att fördjupa sitt stora intresse för djur och travsport, för sång och dans, i en stad hade valt profilerade gymnasieutbildningar av något slag. Nu går de på allmänna program utan profil men fördjupar sina intressen i studiecirkeln. Kanske kommer de att längre fram omvandla sitt fritids— intresse till ett förvärvsintresse.
En till kropp och själ väl fungerande samhällsmedlem — hälsoaspekten
Den enskildes välbefinnande är inte enbart hans eller hennes ensak utan är i hög grad också ett samhällsintresse. För invånarna i ett samhälle som Norberg är medborgarnas möjligheter till meningsfull fritid av— görande för deras välbefinnande. En stor del av den vuxna befolkningen pendlar till närbelägna orter för att arbeta. De bor kvar i Norberg bl.a. för att orten erbjuder bra boende, hygglig service och vacker natur. Kanske skulle de trots det välja att flytta om det inte också fanns möj- ligheter till en meningsfull fritid i Norberg. I varje fall skulle flera av våra cirkeldeltagare föra ett långt passivare liv utan studiecirkeldeltagan- det enligt vad de själva uppger. Utbudet av de nöjen som en större ort kan erbjuda, som dans, bio, konserter och teater är starkt begränsat, men i Norberg finns en livaktig föreningsverksamhet, en stark idrottsrörelse och en rad kulturföreningar. Cirkeln är ofta ett integrerat moment i föreningslivet, oavsett om det gäller travsport, orientering, musik, sång eller teater. Vid sidan av de möjligheter föreningarna kan erbjuda ger
cirkeln några av våra intervjuade deltagare en möjlighet att fördjupa ett intresse för bygdens historia och karaktär. Det kan gälla mineralogi, jämhantering och hantverk eller helt enkelt det historiska arv ur vilket både samhälle och individ är sprunget.
För den arbetslöse, ung på väg mot något annat eller gammal och sannolikt utan möjlighet att komma tillbaka på arbetsmarknaden, och inte minst för den som både är arbetslös och invandrare, utgör cirkeln en möjlighet till normalitet. Så här formulerar sig t.ex. en man, omkring 60 år och arbetslös sen fyra år tillbaka:
(Det) är alltid roligt att komma ut någon gång. Man går arbetslös och går hemma hela dagarna så det kan vara hälsosamt att komma ut lite och se andra människor. (NOS)
I cirkeln möts man som jämlikar, den utgör något att gå till, en anled- ning att lämna hemmet, att möta andra människor än familjens med- lemmar. En möjlighet att uppleva att det egna ödet, arbetslösheten, invandrarstatusen, inte är en privat utan en delad och kollektiv erfaren- het.
Cirklama har också en själavårdande, andlig uppgift. Det gäller både de relativt sekulariserade körerna och de sant kristna bibelstudiecirklar- na. Köremas repertoar påverkas av att de är kyrkokörer. Bibelcirklama utgör på sätt och vis en hjärtpunkt i kyrkans verksamhet. Där slipas och befästs den gemensamma trosuppfattning som utgör grunden för det kyrkliga arbetet, oavsett om vi nu talar om frikyrka eller statskyrka. I Norberg har prästen i statskyrkan studiecirklar med personal på vård- institutioner och med pensionärer om frågor som gäller livet och döden. De ”andliga” cirklarna, om vi kan kalla dem så, höjer samhällets kris- beredskap, gör medborgarna bättre skickade att uthärda livets alla på- frestningar, men förser också kadern av kristna församlingarbetare lik- som vårdpersonalen med en bas för att vara bärare av det ställföreträ- dande hopp som ingår som ett bärande element i allt arbete med andra människor, oavsett om detta är socialt eller pedagogiskt.
Cirklar för arbetslösa och livsåskådningscirklar har med stor sanno- likhet en positiv inverkan på befolkningens hälsotillstånd. Så har också en rad andra cirklar, men då gäller det mer befolkningens fysiska än andliga välbefinnande, t.ex. cirklar som ”Friskare idrott” men också en rad andra idrottscirklar. Vi kan anta att de bidrar till befolkningens hälsa genom att de utgör ett stöd för fysisk fostran och aktivitet. Också andra cirklar har en hälsoaspekt. Betydelsefullt för många äldre är det faktum att de med viss regelbundenhet ”kommer ut” som flera av våra deltagare säger. Cirkeln förser dem inte bara med kunskaper utan, minst lika vik-
tigt, med en struktur för tillvaron och en meningsfull samvaro med lika- sinnade. Till det kommer den träning av färdigheter som många av cirk- larna erbjuder. I några av dem som t.ex. den i ”Japansk sömnad” in- nebär cirkeldeltagande både en möjlighet att utveckla ett hantverk och att möta likasinnade samtidigt som den utgör en bas för social trygghet. Uteblir någon av deltagarna tar de andra kontakt, inte sällan söker man då upp varandra i hemmet. På det viset svarar medborgarna själva för att upprätthålla fysisk funktion och ta hand om varandra.
Gemenskaper, samförstånd och allmän vilja - samhällets integrering
Internationella föreningen har en cirkel i matlagning. Det uttalade syftet är att åstadkomma möten mellan olika nationaliteter och kulturer. Det sker genom att man lagar och äter de olika ländernas mat tillsammans. Starka, kulturellt befästa, traditioner kan här demonstreras, diskuteras och förenas utan att det blir hotande.
Och den här kursen, den är mycket bra. Vi känner svenskarna, svenskarna känner invandrare, hur vi gör tillsammans, våran tradition, deras tradition, matkultur och såna där. Och mycket bra, exempelvis min fru, och de andra kvinnorna, bosniska kvinnorna, kan för exempel inte mycket svensk, men när dom kommer i kursen dom blir bättre och bättre. Dom praktiserar.
(No8)
Matlagning är ett universellt intresse och kan förena oss över nations- och kulturgränser, men också överbrygga könsbarriärer och ”återförena” man och hustru i ett gemensamt fritidsintresse, liksom den kan lossa språkhämningar.
I ett par andra cirklar innebär deltagandet för några av kvinnorna en möjlighet att överskrida den könssegregerade arbetsmarknadens tendens att begränsa deras aktiviteter och intressen. I kontrast till sina vårdande yrken möter de, i cirklarna knutna till travsporten och jakten, nästan bara män. De deltar i det som vi annars ofta ser som typiskt manliga aktiviteter och intressen. Cirkeln och föreningslivet bidrar på det sättet till att göra det möjligt för dem att överskrida begränsningar som sam- hälle och arbetsliv annars skapar för dem. Erbjuder dem möten med människor de annars inte mött och erfarenheter de annars inte fått. De blir därmed också delaktiga i nya gemenskaper bortom dem som arbets- liv och hem formar.
Ett samhälle vilket som helst är beroende av att individerna kan identifiera inte bara sin egen särart utan också sin tillhörighet till olika
gemenskaper, kollektiv. Ytterst måste individen överskrida sin indivi- dualitet och upptäcka att han också är delaktig i det stora kollektivet, samhälletf53 Först när vi har tillgång till en sådan form blir det möjligt att identifiera och acceptera uttrycken för den ”allmänna viljan”, de i demokratisk ordning fattade besluten. Cirkeln representerar sannolikt just en sådan form där egennytta och allmännytta kan formas, konfronte- ras med varandra och formuleras på en högre nivå. Flera av cirklarna i Norberg är uppenbarligen av det slaget. Så är t.ex. cirklarna ”På färd mot framtiden” i fackets regi både ägnade åt att formulera den enskildes intresse och att moderera och omforma det intresset så att en ”allmän vilja” kan identifieras. Så säger t.ex. en cirkelmedlem:
Det har varit mycket rundsnack om allt mellan himmel och jord. (...) Mest då förstås arbetet. Den här förändringen som vi håller på med här nu. (...) Men det är klart, i grund och botten är det ju här då att man ska försöka ta fram kriterier... och kunna ha någon mall också (för) arbetsgivare. (N02)
De fackliga kampanjcirklama, som officiellt behandlar införandet av individuella löner, blir i praktiken ett led i att formulera en ny ideologi för samhällets åldringsvård. Bort från den tidigare landstingspräglade medicinska orienteringen av vården till en mer social och servicein- riktad. Det sker inte utan protester, men det faktum att cirkeln erbjuder möjligheter att ventilera de kritiska synpunkterna underlättar förändring- ens genomförande. Den fackliga organisationen träder in och tar ansvar både för att förändringen av huvudmannaskap och vårdideologi samt lönepolitik kan genomföras utan alltför mycket turbulens. Facket bidrar till att moderera mötet mellan arbetstagare och arbetsgivare så att det kan ske — om inte konfliktfritt så i varje fall i socialt godtagbara former.
Identifieringen av det individuella och det kollektiva, det åtskiljande och det förenande sker förstås mer eller mindre kontinuerligt och i en mängd olika sammanhang. Cirkeln har ibland en tendens, förefaller det, att också vara åtskiljande, befästa specifika grupptillhörigheter och särintressen. Så kan t.ex. bondecirklama vara en öppning utåt mot EU och världen samtidigt som de befäster och bevarar bondetradition och identitet. En litteraturcirkel i PRO som år efter år bedrivs med samma
63 Rousseau (1762/1994 5 28) formulerar, i sin klassiska bok Om Samhällsför- draget eller Statsrättens grunder problemet på följande sätt: ”Hur ska man finna en form av sammanslutning som med hela den gemensamma styrkan försvarar och beskyddar varje enskild medlem till person och egendom, en form där var och en förenar sig med alla de övriga men ändå bara lyder sig själv och förblir lika fri som förut?”
medlemmar kan både forma en positiv grupptillhörighet och gemenskap och befästa avståndet till flyktinggruppen i Norberg. Cirkeln kan både vara traditionsbevarande och utgöra en grund för att identifiera ett gemensamt förändringsbehov. Ledarskapet i cirkeln blir här en nyckel- faktor för om identifieringen av det särskiljande, av gruppens intressege- menskap, ska bli grund för en ansträngning att överskrida den, rikta energin mot identifieringen av ”allmänviljan” eller om den skall bli säte för motstånd mot förändring över huvud taget.
Mötesplats och forum för åsiktsbildning — lokal demokrati
Besläktad med tanken om cirkeln som skapare av samhällsgemenskap och formare av en allmänvilja är tanken att cirkeln utgör ett medborger- ligt forum. Det framträder tydligt i flera av intervjuerna att cirkeln inte sällan erbjuder möten med människor som man annars inte skulle träffa eller umgås med. Det kan gälla möten med människor över köns- och åldersgränser, men också, om än kanske mer sällan, över sociala grän- ser. Trädgårdscirklama engagerar både högutbildade och formellt lågut- bildade. Körsången samlar deltagare av olika åldrar, från olika ortsdelar och, kan vi gissa, engagerar både troende och de som inte är religiösa. En körmedlem yttrar sig om mötet i cirkeln:
Och så dricker vi kaffe och pratar... Och vi lever ju i så olika världar, som de här nya flickorna som har kommit in, (de) har andra världar och andra värderingar... det är aldrig nå*t skitsnack... utan det är alltid på en nivå som gör att man blir glad när man går därifrån...(Nol7)
Det specifika med cirkeln är, tycks det, att den erbjuder en form av social interaktion som det är svårt att hitta på annat håll. En invandrad cirkeldeltagare jämför cirkeln med caféet såsom det fungerar i Medel- havsländema för männen. Ett ställe där man kan tala om stort och smått, om det privata och det offentliga, på ett vänskapligt vis, men utan krav och förpliktelser. Ser vi det ur demokratisynpunkt är förekomsten av sådana fora en förutsättning för ett demokratiskt beslutsfattande. Aktuell demokratiteori betonar vikten av att inre och yttre överläggning måste föregå politiska beslut.64 I svensk debatt har detta kommit att kallas
64 Den engelska termen för detta är ”deliberation”, som mer är i överensstäm- melse med det vi kallar palaver eller överlägga än med begreppet dialog. Innebörden är den att ett sakförhållande vänds och vrids på under längre tid. Det kan också ske som en inre process, jag överlägger t.ex. med mig själv, men här är det den yttre överläggningen, dryftandet av något tillsammans med någon
”Demokrati som dialog”, men det är inte en dialog vilken som helst det gäller utan den som vänder och vrider på ett och samma fenomen, prövar det från olika håll. Där olika individers åsikter kan hjälpa till att belysa ett sakförhållande från många vinklar. Oavsett om sakförhållandet består av problem i den egna familjen, med barnbarnen, med det kom- munala styret eller något annat kan samtalet i cirkeln erbjuda sådana möjligheter. De kan finnas där, som en del av sakdiskussionen, som i fackcirklar och EU-cirklar eller, mer informellt före och efter cirkelträf— fen, i kaffepauser och under pågående verksamhet. Cirkeln bidrar på det sättet sannolikt till att socialisera individer till medborgare i en funge- rande demokrati.
Kulturtradition och kulturförnyelse som lokal identitet
En rad av cirklarna vänder blicken bakåt mot historien, antingen det gäl- ler samhällets egen lokala historia — eller mer generellt — ett hanverks bevarande. Vi kan förstå dem både som konsekvens av samhällets strukturella omvandling, nedläggningama av de stora gruvindustriema och som ett offensivt sökande efter ny identitet. Tillbakablickandet finns där, inte förvånande, i flera av pensionärscirklama, t.ex. i PRO-cirkeln ”Bergsmansgårdens Lina”. Denna litteraturcirkel, som handlar om tiden vid sekelskiftet, väcker många minnen hos deltagarna och det gör sanno- likt också delar av repertoaren som sjungs i ”Norbergs sånggrupp”.
Men vi ser också andra exempel på hur tillbakablickandet kombine- ras med något nytt. Ortens historia studeras och blir grunden för en ny samhällsidentitet, en omvandling från identifikation med gruvindustri till äldre hantverkstradition och tiden före industrialismen. Exempel på det utgör cirklarna ”Medeltida sång och dans”, ”Brickbandsvävning” och ”Mineraler”. För dessa cirklar är det dansen, musiken, hantverket eller järnhanteringen från tiden när samhället Norberg bildades, långt före industrisamhällets kulmen, som står i centrum. Ett par av cirklarna har anknytning till Nya Lapphytteprojektet på så sätt, att den medeltida sången och dansen anknyter till samma tidsperiod och ska uppföras i den miljön, och att intresset för mineraler och deras hantering väckts i samband med rekonstruktionsarbetet av hyttan.
En annan aspekt av förnyelse på traditionens grund finner vi i de cirklar som behandlar naturmiljön. Även i en till synes framtidsoriente- rad cirkel som ”Min gård i EU” och ”Alla tiders skog” är det naturvård
eller några andra vi syftar på, vilket vi återkommer till i kapitel 6.
och bondetradition som förvaltas samtidigt som man orienterar sig mot det nya. Förr, säger en norbergsbonde, skulle det kalhuggas i skogen:
Det fick ju inte finnas ett lövträ i skogarna... men det har väl vi aldrig accepterat nån gång. Det blir väl inte så på ett mindre jord— eller skogsbruk heller. (...) Jag betraktar ju mitt (jordbruk) som en hobby, Det är ju ett sätt att leva det. Det finns ju många sätt och njuta på. Jag tycker det är njutsamt att sitta och harva på våren och se fåglar och grejer. (No4)
Intresset för jordbruket förefaller hos dessa äldre deltidsbönder vara långt mindre inriktat mot snäva näringsintressen än mot bibehållandet och utvecklandet av djur och natur på orten. Lika tydligt är miljöintres- set i cirklar som ”Trädgårdscirkeln”, i varje fall hos den deltagare som varit vår sagesman. Cirkeln ingår för honom som en del i ett långt mer omfattande engangemang för naturen. Flera av deltagarna i den cirkeln är medlemmar i den lokala naturvårdsföreningen. Där har man startat ett projekt som ska inventera olika arters förekomst i Norberg med omnejd. Föreningen vårdar också ett ”änge”, en slåtteräng.
Vad vi ser är alltså en omvandling av ortens identitet och självför- ståelse från att ha varit knuten till tung industri till att vara förknippad med en mer avlägsen kulturhistoria och med naturen, inte i första hand som försörjningsresurs utan som egenvärde och fritidsintresse.
5.2. Nyköping — kommunen vid Sörmlandskusten
Den 1 januari 1992 delades dåvarande Nyköpings kommun i tre kom- muner: Nyköpings kommun, Gnesta kommun samt Trosa kommun. Nyköpings kommun är idag en av nio kommuner i Södermanlands län. Skärgården sträcker sig längs nästan hela östra kommungränsen, båt- och friluftsliv är en viktig del av kommunens självbild. Kommunen har ca 48700 invånare. Nyköping är centralort med ca 30000 invånare. Den näststörsta tätorten i kommunen, Stigtomta, har ca 2000 invånare. I för- hållande till riksgenomsnittet har Nyköpings kommun fler barn och ung- domar och relativt sett färre i åldrarna 20-60 år. Andelen åldringar lig- ger under riksgenomsnittet.”
*” Nyköping ger så mycket mer. Service för Dig. Kommuninformation utgiven av Information Nyköping, mars 1995.
5.2.1. Gästabudsstaden — historien hålls levande
Centralorten Nyköping är en av Sveriges äldsta städer och firade under 1987 sitt 800-års jubileum. Jubileumsfirandet innebar en pånyttfödelse för staden. Det bekräftas gång på gång vid samtal med Nyköpingsbor. Staden öppnade sig under jubileumsåret, ”nu sjuder det mera av liv”. I samband med jubileet ”började vi satsa, folket, politiker och näringsliv, vi började upptäcka att vi har en kulturskatt”. Hamnen är numera ”ströget” på sommaren med caféer, restauranger, småbutiker och arran- gemang.
Ett levande kulturminnesmärke är Nyköpingshus, som räknar sina anor till 1200-talet. Efter Nyköpings gästabud 1317 stormades och förstördes Nyköpingshus. Ungefär 50 år senare återuppfördes borgen. Hertig Karl tillträdde sitt hertigdöme 1568. Han lät bygga ut Nyköpings- hus till ett renässansslott med praktfull utsmyckning. År 1665 eldhär- jades staden och slottet.66 I modern tid har slottet till en del restaurerats och där finns idag bl.a. Södermanlands länsmuseum.
På borggården spelas varje sommar i juli ett krönikerspel, som be- skriver slottets mest dramatiska händelse, Nyköpings gästabud. Hertig Karl gynnade industrier och hantverk i Nyköping. I augusti 1995 arran- geras för tredje året hertig Karls marknad. Det är en marknad med tidstypiska produkter, tornerspel, gycklare, musik och dans. På så vis levandegörs historien i Nyköping varje sommar. Gästabudsspelet finan- sieras och administreras i kommunal regi. Det är en amatörteater men en av rollerna görs av en professionell skådespelare. Övriga skådespela- re rekryteras från studieförbundens teatercirklar. Hertig Karls marknad drivs av länsmuseet i samarbete med kommunens informationsavdelning. Under den första marknaden svarade studieförbunden för varsin pro- gramdel. Studieförbundet Vuxenskolan är fortfarande engagerade genom folkdanslaget.
5.2.2. Från industristad till tjänstemannastad
Nyköping är residensstad med bl.a. länsstyrelse och landstingets central- förvaltning. Stadsbcbyggelsen har behållit sin låga, väl sammanhållna karaktär trots en hel del nybyggnation under senare årtionden. Nykö- pingsån slingrar sig genom centrala Nyköping från hamnen till Stora Torget och vidare genom staden. Nyköpingsån delar staden i stadsdelar-
66 I välstånd och aska Nyköping 800 år. Jubileumsskrift utgiven av Kultumämn- den i Nyköping, Södermanlands museum, 1987 samt Nationalencyklopedin. Band 14.
na Öster och Väster. I den östra stadsdelen finns bl.a. den tidiga arbetar- bebyggelsen och i den västra placerades bl.a. länsstyrelsen och lärover- ket. Innerstaden har sju broar som förbinder Öster med Väster.
Handel och hantverk har förekommit under Nyköpings hela historia. Vattenfall i Nyköpingsån gjorde det möjligt att anlägga industrier. Kring sekelskiftet kom särskilt tre branscher att dominera stadens näringsliv. Det var textilindustrin, metall- och verkstadsindutrin samt träindustrin.
Näringslivsstrukturen har under 1900-talet förändrats helt. Industrista- den Nyköping är historia, istället har den administrativa staden växt fram med kommun och landsting som stora arbetsgivare. Många företag med tillverkning har således lagts ned. Textilindustrin är exempel på en bransch som helt försvunnit. Nyköping har relativt stor omgivande landsbygd och har idag en sysselsättning i jord— och skogsbruk som är något större än snittet i riket. Industriandelen är numera väsentligt lägre än riksgenomsnittet. Kommunen har alltså relativt sett färre anställda inom tillverkningsindustrin och fler inom förvaltning än vad som är genomsnitt för landets kommuner.
Nyköping är starkt integrerat med Oxelösund i en gemensam arbets- marknad där Oxelösunds industridominans balanserar den tunga offent- liga sektorn i Nyköping. Det är endast en dryg mil mellan torgen i de båda kommunerna. För boende i Oxelösund innebär detta att man i Nyköping får tillgång till arbetsplatser främst i tjänstesektorn. För Nykö- pingsbor utgör SSAB (Oxelösunds järnverk) den största industriarbets- platsen på den lokala arbetsmarknaden. Detta återspeglas också i stor inbördes pendling mellan kommunerna.
Arbetslösheten ökar på tjänstemannasidan
I tidigare lågkonjunkturer har Nyköping haft låga arbetslöshetssiffror p.g.a. en balanserad arbetsmarknad mellan tillverkande industri, handel- och affärssidan samt offentlig sektor. Nyköping har emellertid drabbats mycket hårt av rådande lågkonjunktur samt strukturomvandling. I sam- band med SAABs flyttning av huvudkontoret till Trollhättan försvann 500 jobb. Stängningen av Levers tvättmedelsfabrik har också inneburit en stor förlust av arbetstillfällen. Några positiva lokaliseringar under de senaste åren utgörs av ett större dataföretag och ett försäkringsföretag. Offentlig sektor förekommer genom kommunens verksamhet, lands- tingets centralförvaltning, vårdinrättningar, kulturinstitutioner och läns— trafiken samt den statliga länsstyrelsen och affärsverken i form av han- verket, SJ, post och tele. Inom alla dessa områden pågår omstrukturering och nyorientering vilket tenderar att minska omfattningen av offentligt
anställda. Arbetslösheten har med andra ord ökat på tj änstemmannasidan vilket är en ny situation i Nyköping.67
I Nyköping var antalet arbetslösa i mars 1995, 3773 personer eller 12,7%. Under första kvartalet 1995 varslades ingen industrianställd i Södermanland. Majoriteten av de varslade fanns inom den offentliga sektorn varav ca 100 varslats på Nyköpings lasarett.68 Även länsstyrel- sen har drabbats av nedskärningar och 26 personer förväntas mista
jobben.69
Blandade bostadsområden och låg andel utländska medborgare
I Nyköpings centralort bor ca 18% av hushållen i hus de äger, ca 37% bor i bostadrätt och ca 46% bor i hyresrätt.70 Staden är inte utpräglat segregerad enligt flera informanter. Det finns emellertid bostadsområden med olika status och relativt nybyggda områden med mer problem än äldre bostadsområden. Nyköping är ingen invandrartät stad. Kommunen tog emot 375 flyktingar under 1994 enligt avtal med Statens Invandrar- verk. De allra flesta av dessa flyktingar var bosnier.71 Totalt fanns 2100 utländska medborgare bosatta i kommunen 1994.72 Nyköping ska ta emot 125 flyktingar 1995. Enligt uppgifter i Södermanlands Nyheter vill socialnämnden reservera detta antal för flyktingar som kommer till Nyköping för att återförenas med sina familjer och därmed inte ta emot flyktingar direkt från förläggningar.73
*” Underlag och fakta om arbetsmarknad och arbetsliv baseras huvudsakligen på följande källor: Länsstyrelsen: Södermanlands län och dess kommuner — en beskrivning (1993). Länsstyrelsen: Sysselsättningsprognos 1992-2010 för Södermanlands län baserat på en näringslivsanalys 93-06-14. Nyköping ger så mycket mer. Service för Dig. Kommuninformation utgiven av Information Nyköping, mars 1995.
Södermanlands Nyheter (SN). Intervjuer med informanter
” SN 1995-04-13, s 16. Med arbetslös menas de som saknar fotfäste på arbets- marknaden, enligt länsarbetsnämndens terminologi. ” SN 1995-03-16, s 7.
3” Enligt beräknade uppgifter från kommunkontorets planeringsavdelning gällan- e 1994.
7' SN 1995-03-05, s 10. 72 SN 1995-04-13, s 7. 73 SN 1995-01-27, s 11.
5.2.3. Socialdemokratema åter vid makten i ekonomiskt kärva tider
Valet 1994 innebar ett majoritetsskifte i Nyköping. Efter tre år med borgerligt styre återtog socialdemokratema makten i kommunen. Hand- lingsprogrammet ”Nyköping kan. Bättre!” som man gick till val på har arbetats fram av förtroendevalda i kommunala styrelser och nämnder i studiecirklar, vilket vi återkommer till.
Kommunalskatten i Nyköpings kommun ligger relativt nära riks- genomsnittet. Budgeten för 1995 omsätter ca 1,5 miljarder kronor.74 I Nyköping finns endast en lokaltidning, centertidningen Södermanlands Nyheter (SN). Lokaltidningen spelar en central roll i den offentliga debatten liksom för den lokala informationen om vad som händer i kommunen.75 I mitten av maj 1995 publicerade Södermanlands Nyheter uppgifter om att underskottet i kommunens budget förväntas bli betyd- ligt större än väntat för innevarande år.76 Den 15 maj skriver lokaltid- ningen att skenande socialbidrag är en tung orsak till att kommunens budget spricker. Arbetslösheten ligger bakom det växande behovet av socialbidrag. Inom området barnomsorg, skola och fritidsverksamhet finns också svårigheter att hålla budgeten.77 Under våren 1995 har kommunens förslag till barn- och ungdomsplan varit ute på remiss. En het politisk fråga i Nyköping under våren har varit just framtidens skola.78
" Nyköping ger så mycket mer. Service för Dig. Kommuninformation utgiven av Information Nyköping, mars 1995, s 25. 75 Södermanlands Nyheters dominerande roll för infonnationsspridning, offentlig debatt och som gemensamt samtalsämne människor emellan har på olika sätt bekräftats i samtal med flera informanter. Södermanlands Nyheter har följts under perioden 1995-01-16--05-19. 76 SN 1995-05-12, första sidan samt 5 6. En intensiv debatt om kommunens budget och risken att underskottet skenar iväg förs på tidningens ledarsida och i flera artiklar påföljande dagar, SN 1995-05-13, 15 och 16. " SN 1995- 05- 15, förstasidan samt 5 6. 78 Följande exempel på rubriker ur Södermanlands Nyheter kan illustrera detta "Sparchock! Ännu fler barn 1 klasser och dagisgrupper" (1995- 05- 17), "Vårds- löst och odemokratisktl— Lärare kräver besked om skolförändringar" (1995- 03- 18), "De ändrade sig — inga skolor ska läggas ner" (1995-05-09).
5.2.4. Utbildning och kommunikation — strategiska frågor
Planerna för de framtida bostäderna koncentreras runt stadsfjärden i Ny- köping. Här ligger Amöområdet med ett varierat utbud av boendefor- mer. Här ligger också Brandholmen vars bostäder är förberedda för modern IT-teknik. Under paroller som ”Det intelligenta samhället i char- mig småstadsmiljö” startades 1989 projektet ”Nya Nyköping” för att lansera staden och Brandholmen som spjutspets för flexibelt arbete och som förebild för IT-samhället. Projektet har successivt bantats ner och i februari 1995 kunde man läsa i Södermanlands Nyheter att ledande tjänstemän i kommunen begär medel för att återerövra konceptet om Nyköping som spjutspets i IT-utvecklingen.79
Länsstyrelsen konstaterar i en regional problem- och framtidsbild bl.a. att en svaghet i länet är kompetens- och utbildningsnivån samt att övergångsfrekvensema till akademiska studier är extremt låg bland dagens gymnasister i länet. Nyköping ligger emellertid något bättre till än flera andra sörrnlandskommuner när det gäller andel av befolkningen med längre utbildningar.80 Enligt statistiska uppgifter från 1992-01-01 hade 49,2% av Nyköpings befolkning i åldern 20-64 år gymnasial utbildning, 28,8% hade förgymnasial utbildning medan 20,8% hade eftergymnasial utbildning (för 1,2% saknas uppgift). Utbildningsnivån är något högre än genomsnittet för medelstora städer.81
Enligt länsstyrelsens beskrivning är en satsning på goda kommunika- tioner samt utbildning strategiska utvecklingsfrågor för Nyköpings kommun. I denna satsning ligger tåg— och flygförbindelser, projektet ”Nya Nyköping” samt utbyggnad av ett högskolecentrum och utveck-
79 SN 1995-02-20, s 11 Brandholmen anses som en lyckad satsning. En enkät som gjorts bland de boende visar att 90% är nöjda eller mycket nöjda med boendet och fler och fler arbetar från bostaden med hjälp av "elektroniska motorvägar" och annan modern teknik. Enkäten genomfördes av projektled- ningen för Nya Nyköping i samarbete med Linköpings universitet. Enkäten kommer att följas upp för att ta reda på vad distansarbete innebär för telepend— larna själva, deras familjer och området de verkar i, SN 1995-04-20, s 7. ”0 Länsstyrelsen i Södermanlands län, PM 1993-06-14 ”Regional problem- & framtidsbild av Södermanlands län — en regional analys samt sysselsättnings- och befolkningsprognos fram till år 2010”. 8' Levnadsförhållanden i Sveriges kommuner, Svenska Kommunförbundet 1994, Tabell 8 Utbildningsnivå 1992-01-01 (Anm Gnesta kommun och Trosa kom- mun redovisas separat) Procentsiffroma för medelstora städer var 48,9% gym- nasial utbildning, 32,2% förgymnasial utbildning respektive 17,9% eftergym- nasial utbildning (för 1,1% saknas uppgift).
lingscentra såsom elbranschens utbildnings- och utvecklingsinstitutf;2 I Nyköping finns tillgång till högskoleutbildning genom Högskole- centrum, som anordnar utbildning inom ekonomi, språk, ADB, teknik, pedagogik m.m. Vid Högskolecentrum finns även ett Lärarcentrum för distansutbildning samt uppdragsutbildning inom olika områden?3 En högskoleutbildning till ”Europaingenjör” som omfattar 120 p planeras inom elområdet i samarbete mellan Mitthögskolan i Härnösand, Hög- skolecentrum, Elbranschens Utvecklings- och utbildningscenter samt Nyköpings kommun.34
5.2.5. Skynda långsamt — småstadsidyllen utmanas
Infor-manter och cirkeldeltagare har genomgående fått frågan om vad som präglar Nyköping. Det är uppenbart att här inte finns något enkelt svar. Den bild som framträder handlar om naturen, närheten till skärgård och friluftsliv. Till bilden hör också den administrativa staden, tjänste- mannastaden med ett rikt föreningsliv. Det organiserade umgänget byg- ger inte på var man bor utan utgår snarare från social och yrkesmässig status. Flera personer återkommer till uttryck som ”här skyndar man långsamt”, det finns en försiktighet inför nyheter och förändringar både i det lilla och i det stora. Det kan vara svårt att vara nyinflyttad eller att vara annnorlunda, ”människor håller sig på sin kant”. Någon menar att det finns en historisk förklaring i både statarmentalitet och den förfinade kulturborgarstaden. En intervj uperson säger att det ”tar tid att lära känna Nyköpingsboma men när man väl gör det så har man en vän för livet”.
De sista åren ”har inneburit en chock för mängder av industrier har lagts ner samtidigt som den offentliga sektorn drabbats av nedskäming- ar”. Det är ett nytt fenomen som rubbat tryggheten. Staden och dess innevånare står inför den stora utmaningen att ”våga släppa taget om det välkända lilla formatet och svinga sig iväg på nya vägar”, att trotsa småstadsmentalitetens jantelag och fortsätta satsa i 800-årsjubileets anda.85
" Länsstyrelsen i Södermanlands län rapport nr 3 1993 ”Södermanlands län och dess kommuner — en beskrivning”. ” Nyköping ger så mycket mer. Service för Dig. Kommuninformation utgiven av Information Nyköping, mars 1995.
84 SN 1995—04-08, S 6. ” Informant- och deltagarintervjuer
5.2.6. Folkbildning och föreningsliv med djupa historiska rötter
Föreningslivet växte fram i stor omfattning under 1880-talet. Numerärt dominerade frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen under 1880- och 1890-talen, medan arbetarrörelsen senare kraftigt ökade sitt medlemsan- tal. De första fackföreningarna organiserades av hantverksarbetare. De avdelningar som tillkom vid 1890-talets slut och senare, bestod framför allt av industriarbetare. Sven Hedenskog som skrivit om folkrörelsernas historia i Nyköping under perioden 1880-1915 framhåller att dessa i hög grad var pådrivare i den politiska omvandlingsprocessen i demokratisk riktning i Nyköping.86
Bokutlåning förekom redan i mitten av 1800-talet tack vare två sammanslutningar i Nyköping, nämligen Nyköpings bildningsförening samt Läsesällskapet. Senare blev det Nyköpings Arbetareförening som bedrev den mest omfattande biblioteksverksamhetenf!7 Redan 1915 bildades ABF i Nyköping. I april 1995 firade man sitt 80-årsjubileum. Det första året hade man fyra cirklar i ämnena amatörteater, astronomi, svenska och föreningskunskap.sa
Det finns föreningar för precis allt... och lite till
I dagens Nyköping finns ett rikt förgrenat föreningsliv bestående av cirka 500 föreningar. Det finns föreningar för precis allt och lite till som en informant uttryckte det. Det är ett sätt att umgås. Det finns t.ex. före- ningar inom idrott, politik, natur och miljö, hobby samt frivilliga för- svarsorganisationer, freds- och solidaritetsorganisationer, humanitära hjälporganisationer som Röda Korset och Rädda Barnen samt hem- bygdsföreningar. En rad föreningar vänder sig till olika grupper såsom invandrarföreningar, kvinnoföreningar, pensionärsorganisationer, handi- kapporganisationer och föreningar för bam- och ungdom. Vidare finns kultur-, konst- dans—, musik— och teaterföreningar. 1994 fanns 40 körer
% Hedenskog, Sven, "Folkrörelsema i Nyköping 1880-1915" i Nyköpings stads historia, red Stellan Dahlgren (Nyköping, 1974), s 875. " Schnell, Ivar, Nyköpings historia, Södermanlands Hembygds- och museiför- bund, 1963 ("Bildningssträvanden och bibliotek" ss 159-160). " Kunskap & Bildning Allvar & Glädje ABF Nyköping 80 år 1915-1995. Jubileumskrift sammanställd av Rune Eriksson.
i Nyköping. Naturligtvis finns även en rad frireligiösa samfund och ung- domsverksamhet inom statskyrkan och olika frikyrkor.39
Studieförbunden bedriver en omfattande verksamhet
ABF är det dominerande studieförbundet i Nyköping med 630 genom- förda studiecirklar i kommunen 1993/9490. I studietimmar räknat svarade ABF för 18247 studietimmar. Det motsvarar 33% av antalet studietim— mar om 55241, som elva studieförbund i Nyköping totalt genomförde läsåret 1993/94.91 En mycket grov uppskattning är att ca 1900 studie- cirklar genomfördes i Nyköping läsåret 1993/94.92
Det är bredden som präglar ABFs verksamhet i Nyköping. Ungefär hälften av cirkelverksamheten riktar sig till allmänheten. Den andra hälften bedrivs i samarbete med olika medlemsorganisationer. Under de senaste åren har den fackliga studieverksamheten minskat medan cirkel- verksamheten för pensionärer och arbetslösa ökat. Inom ”Gör Nåt”- projektet för arbetslösa som drivs i samarbete med LO-sektionen i Södra Sörmland, arbetsförrnedlingen och Nyköpings kommun genomfördes 49 cirklar i olika ämnen under läsåret 93/94. Cirkelstudier i data har varit ett expansivt område de senaste tio åren.”
Tjänstemännens Bildningsverksamhet i Nyköping svarade 1993/94 för 16% (9000 studietimmar) av antalet studietimmar vilket betyder att de är det näststörsta studieförbundet. I riket som helhet kommer TBV på femte plats. TBV i Nyköping har en stark estetisk profil (67% av verksamheten 93/94) och är känt för sitt musikhus och sin musikverk- samhet bland ungdomar. De har klart uttalat att ungdomar och tjänste-
” Föreningskatalog, Nyköpings kommun januari 1994. 90 Verksamhetsberättelse 1993-1994, ABF Nyköpingsorten. 9' SCB Bakgrundsmaterial om kultur 199411, cirkelverksamhet i kommunerna 1993/94 1 statistiken över antalet studietimmar framfår att 46% (25436 st) av det totala antalet registrerats inom det estetiska ämnesområdet. 1 riket som helhet är procentsiffran 47%. ” ABFs verksamhet omfattade 630 studiecirklar vilket motsvarade 18247 studietimmar. Det ger en genomsnittscirkel om knappt 29 studietimmar. Med en genomsnittscirkel om 29 studietimmar blir det totala antalet studiecirklar 1905. Om 630 cirklar är ca en tredjedel så kan en annan väg att grovt uppskatta det totala antalet vara 3 x 630 dvs. 1890 studiecirklar.
” Information från ABF.
män är primära målgrupper för verksamheten?4 TBV samarbetar med medlemsförbunden och TCO i TjänstemannaResursen. Det är en verk- samhet som riktar sig till arbetslösa tjänstemän, vilket vi återkommer till.
Medborgarskolan svarar för 12% av cirkelverksamheten (6559 studie- timmar 93/94). Medborgarskolan har också en stark estetisk profil (57% av verksamheten). Studieförbundets mål är att ”främja humanistisk bild- ning och kultur”. Speciella satsningar inför verksamhetsåret 94/95 var ALU—proj ekt, pensionärsverksamhet inom ”Aktiva seniorer” samt kurser inom EU, miljö och handikapp. Under hösten 1993 startade man sitt första ALU-projekt ”Skrivarverkstad — Dokumentation av gamla arbets- platser i Nyköping”.95
Folkuniversitet i Nyköping svarar för 11% av cirkelverksamheten (5860 studietimmar 93/94). FUs profil är både estetisk verksamhet och språk (43% respektive 42% av verksamheten). Studieförbundet skriver själva att ”språk är den viktigaste ingrediensen i Nyköpings utbud”96 Studiefrämjandet genomförde 5565 studietimmar i Nyköping under 1993/94 vilket betyder 10% av den totala cirkelverksamheten. Studie— främjandets profil ligger inom det estetiska området men också inom ämnesgruppen matematik/naturvetenskap (45% respektive 39%). Studie- förbundet ger inte ut något program till allmänheten utan cirkelverksam- heten vänder sig i första hand till medlemsorganisationema. De satsar dessutom på invandrarverksamhet och ungdomsmusik. I mars 1995 invigdes Studiefrämjandets nya musikhus i Nyköping?7
I riket som helhet är Studieförbundet Vuxenskolan det näst största studieförbundet efter ABF. I Nyköping kommer SV först på sjätte plats med S% (2564 studietimmar) av det totala antalet studietimmar 1993/94. Studieförbundets profil ligger inom ämnesgruppen samhällsvetenskap/in- formation (38% av verksamheten). Studieförbundet har medvetet satsat på cirkelverksamhet inom det sociala området. Man samarbetar exem- pelvis med Nämndemannaföreningen, Överförmyndaren och socialför- valtningen. Under Demensåret 1994 arrangerade SV en rad aktiviteter och cirkelverksamhet i samarbete med Röda Korset och Demensföre-
9" TBV Södermanland, Verksamhetsplan för TBV i Nyköpings kommun 1994/95.
” Verksamhetsplan 1994/95 Medborgarskolan i Nyköping, Oxelösund, Trosa och Gnesta.
% Verksamhetsplan för Folkuniversitetet i Nyköping 1995-96. 97 Information från Studiefrämjandet.
ningen i Nyköping.98 NBV genomförde 1993/94 2716 studietimmar. De mindre studieförbunden i Nyköping SKS (1919 studietimmar 93/94) SISU (1532 st), KFUK/KFUMs studieförbund (669 studietimmar) samt FS (610 studietimmar) har sina kanslier förlagda till andra orter och verksamhetsföreträdare finns vissa tider i Nyköping.
I Nyköping genomförde studieförbunden läsåret 1993/94, 621 kultur- program, varav 452 arrangemang var offentliga. Föreläsningar, sång och musik dominerade utbudet. Studiefrämjandet var det studieförbund som arrangerade flest program, närmare bestämt 175 av 621 kulturprogram.”
ABF, TBV och LO driver Nyköpings folkhögskola
Nyköpings Folkhögskola firade sitt 25-årsjubileum under våren 1995.'00 Folkhögskolans huvudman är sedan tio år Stiftelsen Nyköpings Folkhög- skola. I denna ingår Nyköpingsortens ABF-avdelning, TBV Söderrnan- land samt LO-sektionen i Södra Sörmland. Nyköpings Folkhögskola är en dagfolkhögskola belägen i centrala Nyköping. På skolan ges olika 1-2 åriga linjer t.ex. samhällslinje, miljölinje, konst och natur. Dessutom ges t.ex. en ettårig invandrarkurs samt deltidskurser för pensionärer. Skolan har idag ca 240 elever. Medelåldern är 35 år och av skolans elever är en majoritet kvinnor. En representant för skolan menar att det behövs uppsökande verksamhet på arbetsplatserna för att nå dem som riskerar att bli arbetslösa, särskilt för att nå männen. Det krävs enligt honom ”en pånyttfödelse, en folkbildningsflamma, för att upptäcka att folkbildning är en genväg, inte en senväg, för människors kompetens- utveckling”, för att frigöra hela människans resurser.101
5.2.7. Ett rikt kulturliv med växande teaterintresse
Ett kulturhus av gammalt datum är Nyköpings Teater, invigd 1884. Tea- tern används både som scen för Riksteatern och för lokala teaterevene- mang. Teaterföreningen har arrangerat 30 gästspelsföreställningar på
98 Information från Studieförbundet Vuxenskolan.
” SCB Bakgrundsmaterial om kultur 1994:2, kulturprogram i kommunerna 1993/94.
'00 Folkhögskolans framväxt och verksamhet under åren speglas i ”Nyköpings Folkhögskola 25 år 1970-1995”. "” Information om Nyköpings Folkhögskola bygger på skolans eget material och informantintervju.
Nyköpings teater under det senaste spelåret. Under våren 1995 granska- de Södermanlands Nyheter teaterlivet i Nyköping. Man fann att sedan stadens 800-årsjubileum 1987 har teaterlivet, särskilt på arnatörsidan, slagit ut och börjat blomstra. ”Idag finns fem livaktiga stora grupper som verkar vid sidan av varandra i staden. Tillsammans har NAM- Teatem, Småfolket, NYMOS, Tystberga Dramatörer och Gästabuds— gänget med sammanlagt 199 engagerade på och bakom scenen gett 262 föreställningar som setts av totalt 54330 åskådare under det gågna teateråret”. Till detta kommer bl.a. bygdespel och inte minst teatercirklar där alla från små barn till pensionärer agerar på scenen och all skoltea- ter.102 Flera informanter har understrukit musiklivets dominerande roll i Nyköpings kulturliv, ”men de får nog se upp för teaterintresset växer”, som en av dem uttrycker det.
Culturum med stadsbibliotek, konsertsal, hörsal, café m.m. invigdes 1989 och ligger mitt i Nyköpings innerstad. Den institutionella kulturen med biblioteket och Culturum Program ligger under verksamhetsnämn- den Utbildning och Kultur. På Culturum erbjuds ett brett utbud av aktiviteter för både barn och vuxna. Varje höst arrangeras en Folkbild- ningsvecka på Culturum. Då visar samtliga studieförbund upp sin verk- samhet och arrangerar en rad program.
Många arrangemang på Culturum och på andra håll i staden sker i samarbete mellan olika arrangörer såsom studieförbunden, Söderman- lands Museum, Stiftelsen Kultur i Sörmland m.fl. Det finns också en rad föreningar inom kulturområdet. Ett exempel är Nyköpings Kammar- musikförening som arrangerar flera konserter på Culturum varje säsong.
5.2.8. Tolkning: Cirklamas betydelse för lokalsamhället
Ett lokalsamhälle av Nyköpings storlek skulle kunna studeras, beskrivas och analyseras ur många perspektiv. Livet i lokalsamhället är naturligt- vis mångsidigt och komplext. En beskrivning på några få sidor kan endast översiktligt belysa delar av lokalsamhället liksom delar av studie- förbundens verksamhet. Av liknande skäl är det viktigt att hålla i minnet att den tolkning av cirklamas betydelse i lokalsamhället, som följer nedan, bygger på samtal med deltagare i 21 olika cirklar samt intervjuer med projektledare och företrädare för vissa verksamheter. Tolkningen ger sålunda exempel på vad studiecirklar kan betyda i ett lokalsamhälle.
'02 SN 1995-03-25, s 16.
Däremot kan dessa exempel inte besvara frågor om cirkelverksamhetens betydelse som helhet i Nyköping eller om enskilda studieförbunds roll på orten.
Studiecirklar ingår som en självklar och integrerad del i flera verk- samheter. Pensionäremas Hus och TjänstemannaResursen är exempel på verksamheter där studiecirklar är en viktig del i helheten. Två intervju- personer deltar i cirklar inom ABF som PRO arrangerar på Pensionärer- nas Hus och två personer deltar i TBVs cirklar för arbetslösa på Tjänste- mannaResursen. Bland intervjupersonema finns ytterligare två som deltar i verksamhet riktad till arbetslösa. De deltar i två olika ALU- projekt inom Medborgarskolan med inriktning på skrivande respektive konstnärligt skapande.
Inom projektet Mångkulturella Nyköping används studiecirklar dels för att skapa möten mellan invandrare och svenskar, dels för att ge projektmedarbetare kompetens av olika slag för att knyta nya kontakter, skapa möten och informera. En intervjuperson deltar i NBV cirkeln ”Likt och olikt — om kulturmöten i Sverige”. Ibland konstituerar cirklar- na själva verksamheten. Det gäller t.ex. Studiefrämjandets nystartade musikhus. En av intervjupersonema är engagerad i starten av musikhuset och deltar i en rockmusikcirkel.
Vissa cirklar har till syfte att starta en ny ideell verksamhet såsom Väntjänst. En intervjuperson deltog i finska församlingens cirkel inom SKS för att bygga upp en Väntjänst för finsktalande. Cirklar i försam- lingslivet om livsåskådning kan medverka till ett ökat församlingsenga- gemang och ideellt arbete. Jennifer, som vi mötte i ett av porträtten, berättar bl.a. om detta. Hon deltar i en cirkel inom EFS i samarbete med KFUK/KFUMs studieförbund. Ömsesidigt stöd och praktisk hjälp för ett ökat socialt liv kan också växa fram i studiecirklar för anhöriga till svårt sjuka. Det gäller t.ex. i Studieförbundet Vuxenskolans anhöriggrupp för demenssjuka där en deltagare har intervjuats.
Studiecirklar kan vara ett instrument för att påverka den kommunala utvecklingen. Socialdemokratemas studiecirklar inom ABF där deltagar— na utarbetade ett politiskt handlingsprogram och politiska cirklar inom (s)-föreningar är sådana exempel. Två intervjupersoner deltog i parti- cirklar. Föreningscirklar och fackliga studiecirklar kan bidra till att ut- veckla den egna föreningen respektive den egna arbetsplatsen. Deltagare i en ledarcirkel inom Nyköpings Orienteringsklubb i samarbete med SISU samt i en facklig cirkel inom Kommunal i samarbete med ABF har intervjuats. En kvinna som deltar i en boendecirkel inom Riksbyg- gen illustrerar hur hennes intresse för studier- och studiecirklar spridit sig till flera sammanhang och till många människor.
Fritidscirklar av olika slag kan ses som en arena för möten mellan människor med olika bakgrund och livssituation. Människor som inte känner varandra kan via studiecirkeln hitta andra med samma intresse. Cirklama skapar på så vis olika nätverk och kitt mellan människor i lokalsamhället. Studiecirkeln är en lättillgänglig form för kontinuerligt lärande och erfarenhetsutbyte. Cirkeln som mötesplats speglas bl.a. av två intervjupersoner som deltar i Frikyrkliga Studieförbundets ”Babysång” för föräldrar och små barn och en intervjuperson som deltar i vävning på Medborgarskolan.
Cirkelutbudet kan också erbjuda möjligheter till fortbildning för yrkesverksamma, inte minst för egenföretagare som inte har tillgång till personalutbildning. Rolf, som deltar i tyska på Folkuniversitetet, ger exempel på detta liksom en ung bonde som deltar i studiecirklar inom Studieförbundet Vuxenskolan. Även för dem som är anställda på större arbetsplatser kan cirkeln vara ett led i fortbildningen, det gäller t.ex. en kvinna som deltar i en TBV—cirkel om data.
Pensionärernas Hus — centrum för lärande och gemenskap
I centrala Nyköping ligger ett K-märkt gammalt bryggeri. Det renovera- des av kommunen och blev 1991 Pensionärernas Hus. Huset drivs av Pensionärsalliansen, en ideell förening bestående av PRO (Pensionärer- nas Riksorganisation), SPF (Sveriges pensionärsförbund) samt SPRF (Statspensionärema) i Nyköping. I huset råder en sjudande aktivitet av medlemsmöten, musik, dans, bridge, gymnastik, vävning och olika stu- diecirklar mm. Ordföranden i Pensionärsalliansen berättar att huset är en viktig del i pensionäremas fritid, ett andra hem för många. Det är ca 3000 som besöker huset varje vecka. Verksamheten i Pensionärernas Hus vänder sig till de tre organisationemas medlemmar men cafeterian är öppen för alla.
PRO driver studiecirklar i samarbete med ABF i Pensionärernas Hus. Våren 1995 fanns landskaps- och litteraturcirklar på programmet, men även cirklar i språk, konsthantverk, inflytandefrågor för pensionärer m.m.103 SPF driver cirkelverksamhet i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan och erbjuder litteraturcirklar, Läs och Res-cirklar, språk, aktiekunskap m.m.104 Statspensionärema (SPRF) driver också kurser för
"” PRO Nyköping studieprogram våren 1995. "” SPF Nyköpingsföreningen Program februari-september 1995.
sina medlemmar.'05 Pensionärsalliansens ordförande lägger stor vikt vid cirkelverksamheten, det är ”lättare att få kontakt, gemenskap i cirkelverksamhet än på stora möten med kanske 200 personer”.
Pensionärsorganisationema driver tillsammans med Röda Korset en Väntjänst som har sin expedition i pensionärshuset. Under 1994 har man haft ca 5000 kontakter. Det kan gälla hjälp med olika ärenden, läsa tid- ningen, promenader m.m. Det fanns under 1994 ca 120 aktiva vän- tjänstare och verksamheten drivs ideellt.
Ett friskare liv och medinflytande för pensionärer
Pensionärernas Hus är en viktig mötesplats för många pensionärer. Del- tagandet i studiecirklar ger kontinuitet i gemenskapen och möjligheter att lära tillsammans. Flera pensionärsgäng har bildats som går cirkel efter cirkel ihop. En kvinna berättar att det började med friskvårdscirklar och därefter fortsatte med naturcirklar. Ett fortsatt engagemang och lärande högt upp i åren där nya och gamla intressen odlas är utan tvekan av värde för att främja pensionäremas livskvalitet och hälsotillstånd. Man kommer ut, får struktur på tillvaron och känner att man ”betyder nånting”. En viktig sida av studiecirkeln är att det inte ställs några krav på den som vill vara med, den sociala samvaron och möjligheten att lära är öppen för den som är intresserad. På så vis bidrar verksamheten i Pensionärernas Hus och studiecirklama till en minskad isolering och ensamhet bland pensionärerna och därmed kan man förvänta att behovet av såväl sociala som sjukvårdssinsatser också minskar.
En man som deltar i en cirkel i inflytandefrågor för pensionärer berättar att han är med i Landstingets pensionärsråd. Han menar att föreningsarbetet inom PRO och deltagandet i studiecirklar har haft en avgörande betydelse för hans sociala självförtroende. Däremot är han inte särskilt hoppfull när det gäller att påverka olika frågor i lokalsam- hället (Ny2). Detta är inte rätta platsen för att utröna huruvida hans något pessimistiska hållning är befogad eller inte. Däremot borde kun- skaper för att kunna påverka och företräda pensionärsintressen vara en första förutsättning och viktig för kvaliteten i de diskussioner som förs i lokala pensionärsråd.
"” Statspensionärema i Nyköping Program Februari 1995 — september 1995.
TjänstemannaResursen i arbetslöshetstider
TjänstemannaResursen startades i början av 1993 av TCO-distriktet i Södermanland tillsammans med TBV. Samverkande parter är TCO-för- bundens lokalavdelningar. Nyköpings kommun stöder verksamheten ekonomiskt och står för lokalerna som ligger mitt i Nyköpings centrum. På TjänstemannaResursen drivs ett ALU-projekt med uppsökande verk- samhet bland arbetslösa medlemmar i olika tj änstemannaorganisationer. Man når även arbetslösa via sitt månadsprogram som bl.a. sprids på Culturum. Verksamheten syftar till att skapa en meningsfull tillvaro för arbetslösa genom att bl.a. erbjuda studiecirklar i en rad olika ämnen, föredrag och andra gemensamma aktiviteter. Avsikten är också att lokalerna skall fungera som mötesplats där man i all enkelhet kan träffas och dricka en kopp kaffe. Ruth Swing, verksamhetens eldsjäl och pro- jektledare, har egen erfarenhet av arbetslöshet. Hon menar att den ”utanförkänsla man får när arbetsplatsen försvinner är svår att beskriva för någon som inte upplevt det”.
Studiecirklar på dagtid hjälper arbetslösa att hålla igång och struk- turera dagen och ger deltagarna möjlighet att öka sin kompetens i t.ex. data och språk eller att utveckla olika intressen såsom t.ex. akvarellmål- ning. Cirklar som ”Av egen kraft” och i kroppsspråk syftar till att stärka de arbetslösas egna inneboende krafter. ”Det är viktigt för oss arbetslösa att höja blicken och sträcka på oss” som Ruth Swing formulerar det. Hon fortsätter ”Vi är inte värdelösa för att vi är arbetslösa. Vi har också
bestämt oss, vi vill vara med. Vi vill inte stå utanför”.106
Arbetslösa får kraften tillbaka — om bevarat och förstärkt medborgarskap
Flera av intervjupersonema som är arbetslösa och deltar i cirkelverksam- het betonar värdet av att möta andra i samma situation. De berättar om djup gemenskap, ömsesidigt stöd och vänskap som går utanför cirkel- gränsen. Det är viktigt att ha någonstans att gå så att man inte blir sittande hemma ”och grubbla och bara må dåligt” (Nyl4). Ur såväl ett hälso- som ett samhällsperspektiv är det viktigt att medborgarna bryter en hotande känsla av utanförskap. Deltagandet är en aktiv handling, man
"” Skrivelse till Kommunstyrelsen ”Rapport från vår verksamhet på Tjänste- mannaResursen Från början av 1993 till februari 1995. Förutom denna rapport bygger beskrivningen av TjänstemannaResursen på en inforrnantintervju med Ruth Swing samt månadsprogram mars, april och maj 1995.
gör något. Deltagandet innebär dessutom ett lärande för att t.ex. öka sin kompetens eller för att utveckla ett intresse.
Cirkeldeltagandet kan med andra ord betyda ett bevarat eller t.o.m. förstärkt medborgarskap. I cirklar som ”Av egen kraft” lär man sig både praktiskt hur man söker jobb men arbetar också med självkännedom. En deltagare berättar att cirkeln givit henne ökat självförtroende och menar att cirkelstudiema ger arbetslösa ”kraften tillbaka” att våga ta itu med sitt liv. ”Man måste ta itu med saker för det är ingen som kommer och erbjuder dig någonting”. För hennes del skulle man även kunna tala om förstärkt medborgarskap. Hennes samhällsengagemang har vuxit. Tidiga- re har hon ”nog varit mera den här som har tittat på.” Nu berättar hon att hon är på väg till Stadshuset för att hämta Barn- och ungdomsplanen. Även allmänheten kan lämna synpunkter på den. (Ny4)
Att synliggöra det arbete och skapande som arbetslösa gör i cirkel- verksamhet kan vara en annan väg till bevarat medborgarskap. I Med- borgarskolans ALU-projekt ”Konsten i miljön” utvecklar deltagarna bl.a. sitt konstnärliga skapande. En deltagare berättar att projektet ska av- slutas med en utställning för allmänheten. ”Vi skall ju försöka mark- nadsföra det så att så många som möjligt kommer och tittar sen. Och ser vad vi har gjort, att även vi som är arbetssökande har arbetat med någonting under tiden som vi ändå har sökt jobb.” (Nyl4)
En kvinna som deltar i en Skrivarverkstad, som också är ett ALU- projekt inom Medborgarskolan illustrerar på ett annat sätt hur deltagan- det betytt ett förstärkt medborgarskap, en ökad tillhörighet i bygden. Hon berättar inlevelsefullt om hur Skrivarverkstaden berikat och för- ändrat hennes liv och att det lett till att hon tillsammans med sin sambo skriver och regisserar bygdespel. På så vis har hennes deltagande fått betydelse även för människor på den ort hon bor. Flera studiecirklar har startats som på olika sätt bidrar till bygdespelen. Verksamheten bedrivs i samarbete med Vuxenskolan. En studiecirkel med ortsbor som bott på orten mycket länge arbetar med bygdens historia. De berättar om hur det var förr, på så vis föds uppslag till repliker och inslag i bygdespelen. Några av deltagarna samt andra ortsbor deltar i teatercirkeln och upp- sättningen av bygdespelen. Vår intervjuperson berättar att f. d., kyrko- gårdsvaktmästaren spelar mjölnare. Överhuvudtaget är det människor som aldrig stått på scen tidigare som medverkar 1 spelen. (NyI 1)
Mångkulturella Nyköping — att motverka främlingsf'ientlighet
Med ekonomiskt stöd från kommunen, arbetsförmedlingen och Statens Ungdomsråd startade eldsjälen Karin Sohlgren Mångkulturella Nyköping
hösten 1993. Verksamheten drivs som ett ALU-projekt. Syftet är att motverka rasism och främlingsfientlighet bland nyköpingsbor i olika åldrar, främst bland barn och ungdomar, genom aktiviteter av olika slag. Projektet skall samtidigt ge deltagarna meningsfulla arbetsuppgifter, kunskaper och intresse för ett mångkulturellt Nyköping.
Varje grupp om tio personer arbetar med projektet i sex månader och byts sedan ut mot tio nya. De som deltagit och deltar är i olika åldrar, av olika kön, nationalitet och med varierande yrkesbakgrund. Den första gruppen deltog i en cirkelledarutbildning inom ABF för att kunna an- svara för delar av utbildningen av deltagarna i den andra projektom- gången. Grupperna har bl.a. arbetat med klassbesök i skolorna, filmvis- ningar, mångkulturell matlagning i olika sammanhang, sagoberättande och barnprogram samt temaprogram om olika världsdelar, länder och folk. Projektet har en rad samarbetspartners i utåtriktade arrangemang däribland studieförbunden. För andra året i rad planerar Mångkulturella Nyköping i samarbete med Nyköpings internationella kulturförening, Statens Invandrarverk m.fl. ”Världens Fest” med mat, hantverk och musik m.m. från hela världen. Den första festen besöktes av över 1000 personer.
Mångkulturella Nyköping har numera en egen lokal ”Multi Cultura” som fimgerar som träffpunkt för människor från olika länder. Här drivs också cirkelverksamhet. Cirklar öppnar möjligheter för möten säger Karin Sohlgren, ”det är kravlöst och inte så stor apparat som att bjuda hem folk och kontakten kan växa fram under flera möten”. I samarbete med NBV ordnas cirkeln ”Likt och olikt — om kulturmöten i Sverige”. Målgruppen är dels de personer som är med i ALU—projektet, dels in- vandrare från Nyköping och flyktingförläggningen i Oxelösund'07
En ung flicka på 19 år som deltar i cirkeln berättar att samhörigheten och förståelsen mellan invandrare och svenskar ökat under cirkelns gång. Dels har man lärt sig mer om varandras värderingar och beteende genom kontinuerliga diskussioner, dels har man läst på mer både om sin egen och övriga deltagares kultur. Ur ett samhällsperspektiv framstår cirkeln som något av ett ideal för att motverka rasism och främlings- fientlighet och dessutom verka för integration. Inte minst mot bakgrund av den vikt som intervjupersonen lägger vid det jämlika mötet. Hon jämför då med skolans många insatser som hon menar ”tjatat ut ämnet.”
'07 Informationen om Mångkulturella Nyköping bygger på dels en informantin- tervju med projektledaren Karin Sohlgren dels på hennes pm ”Mångkulturella Nyköping — utvärdering av ett pågående projekt”.
På skolan var det så här — ja invandrare är snälla och säg inget annat för då — ja, då är ni rasister. Och då blir man ju irriterad mer eller mindre och det slutade oftast med att man gick därifrån och var jättesur på alla invandrare. Men här (i cirkeln) har vi faktiskt fått ett utbyte... Det är ingen som är mer eller mindre eller får några privilegier. Jag kan säga vad jag tycker utan att det händer något och dom kan säga vad dom tycker, så det är bra. (Ny16)
Ungdomskultur och fritt spelrum
Musik har vuxit till ett stort ungdomsintresse, pojkintresse kanske man ska säga. Det finns en tjejgrupp bland de 30-tal grupper som kommer att hålla till i Studiefrämjandets nystartade musikhus. Musikhuset ligger i ett gammalt industriområde vilket ger ungdomarna fritt spelrum utan att störa omkringboende. En av deltagarna i verksamheten berättar att det är en innegrej att spela med i ett band. Alla kan vara med och det är inte samma konkurrens som inom idrotten. Han betonar demokratin i gruppen ”man får ju rösta om allting” och fortsätter ”det är många strulungdomar som t.ex. gått i musikcirkel och lärt sig det där med demokrati — att man kanske inte får som man vill jämt och ständigt.” De flesta grupperna skriver egen text och musik. Ett viktigt mål för dem är att få spela in en CD eller skiva och få möjligheter att uppträda. Banden får spelningar genom kontakter med grupper i andra städer, Studiefräm- jandet på olika orter och genom musikföreningar. För de band som är i 15-17- årsåldem är det inte så vanligt med spelningar utanför stan. Då blir det mest på kommunens fritidsgårdar, privata fester och på ung- domens hus Rox i centrala Nyköping. (Ny6)
Musikcirklar och musikhus ger ungdomarna stor frihet att odla en särskild musik— och ungdomskultur. Musikgruppema bidrar till att öka musikutbudet för andra ungdomar på orten. Den demokratiska skol- ningen förefaller också vara på ungdomarnas egna villkor. Cirkelledaren är en i gruppen som tar hand om det administrativa. Ungdomarna har med andra ord ett fritt spelrum ur flera perspektiv. Ur ett samhällsper- spektiv kan det leda till en form av Självdisciplinering. Ungdomarna får utlopp för sin kreativitet och som intervjupersonen uttryckte det många ”strulungdomar” lär sig demokrati. Det är inte många vuxna som kom- mer och lyssnar på spelningar och konserter, eller som intervjupersonen säger ”vuxna är inte särskilt intresserade av vad ungdomarna gör”. Det är därför viktigt att även ställa frågan om det finns en gräns när ung- domskulturens fria spelrum blir för stort.
Medmänniska i vardagen — om socialt engagemang
En av byggstenama i den lokala gemenskapen är människors engage- mang och vilja att stödja dem som har det sämre. Att vara medmänniska i vardagen kan betyda att stödja anhöriga och nära vänner. Det kan också betyda att ge tid och omsorg till människor som av olika skäl står utanför den sociala gemenskapen eller är i särskilt stort behov av andras hjälp.
När man inom det finska församlingsarbetet i Nyköping skulle starta en Väntjänst började man med en studiecirkel. Syftet med cirkeln var att de som skulle ställa upp som Väntjänst-hjälpare skulle få utbildning för att kunna hjälpa och gå på besök. De som deltog i cirkeln har fortsatt med vänbesök. En av kvinnorna som deltog i cirkeln har dessutom fördjupat sina kunskaper genom temadagar om alkohol och missbruk, psykisk ohälsa samt genom en cirkel om demens. Väntjänsten vänder sig till finsktalande och besöken sker helt på deras initiativ.
Det finns folk i fängelse, på ålderdomshem och sjukhem, som inte kan svenska — speciellt då dom som är psykiskt sjuka och dementa — om man har kunnat lite svenska så har man tappat det. Och då talar man bara finska. Jag fungerar ofta som tolk till ett äkta par, mannen är från Finland och frun är från Sverige och när mannen blev demenssjuk så sluta han tala svenska, han kan inte tala med sin fru. (Ny8)
Väntjänst och diakoniarbete har betydelse i församlingslivet ”för såna som behöver att kyrkan inte bara är att vara där och sjunga psalmer och samla kollekt och sånt — och fromhet. Utan, det är att hjälpa andra” (N y8). Jennifers berättelse i ett av porträtten illustrerar också behovet av att den kristna tron inte bara blir en ”söndagsreligion”. Livsåskådnings- cirklama har stärkt både hennes inre tillhörighet i förhållande till Gud och hennes yttre tillhörighet i relation till församling och medmänniskor. Hennes engagemang i församlingsarbetet är konkret. Hon är aktiv i en diakonigrupp som arbetar för att få igång verksamhet för utvecklings- störda.
För anhöriga till svårt sjuka kan mötet med andra i samma situation hjälpa dem att orka i vardagen. Studiecirkeln ger också ökade kunskaper om sjukdomen och information av mer praktisk natur. En kvinna som deltar i en anhöriggrupp för demensj uka berättar att stödet inom gruppen även betyder att de rent praktiskt ökar varandras möjligheter till socialt liv: ”Det är en av fruarna då — hon som har sykurs. Det är hennes man som jag varit hos varje måndagsefterrniddag.” (Ny10).
Politiskt arbete och påverkan
Det lokala politiska arbetet bygger på aktiva medborgare. Studiecirklar inom det socialdemokratiska partiet i Nyköping har medvetet använts för att vitalisera den kommunala diskussionen och utarbeta ett kommu- nalt handlingsprogram. De socialdemokratiska ledamöterna i nämnden för Äldre och handikapp i Nyköpings kommun deltar sedan flera år i en cirkel där de förkovrar sig i mötesteknik, ekonomi och utvecklingen inom äldre- och handikappomsorg. Cirkeln har en treårig förhistoria. Då hette nämnden vuxennämnden och (s)-ledamötema träffades ett vecko- slut och för att formulera vad de själva skulle vilja med äldre- och handikappomsorgen i framtiden. Även (s)-ledamöter i andra nämnder hade liknande samlingar och utifrån de anteckningar som fördes ut- vecklades ett material som gick ut på remiss. Remissen sändes till företag och olika grupper i samhället och till partiets sidoorganisationer. Studiecirklar med s-ledamöter från olika nämnder arbetade med remiss- svaren och så småningom växte ett handlingsprogram fram, ”Nyköping kan. Bättre!”. Programmet användes sedan i valarbetet. Efter valet har cirkelarbetet fortsatt med syfte att följa upp handlingsprogrammets förverkligande och diskutera framtiden. (Ny17)
Particirklar med ett uttalat syfte att påverka den kommunala politiken öppnar möjligheter till kontinuerliga och fördjupade politiska diskussio- ner ”som inte hinns med på sammanträden”. Cirklar inom lokala stads- delsföreningar breddar den politiska diskussionen till vanliga medlem- mar.
Föreningsaktivitet och ledarskolning
Föreningslivet är rikt förgrenat i Nyköping och har stor betydelse för den lokala gemenskapen, ”det är ett sätt att umgås”, som en av infor- manterna uttryckte det. Många föreningar driver studiecirklar tillsam- mans med olika studieförbund. På ett allmänt plan kan föreningscirklar- na förväntas bidra till kontinuitet och ökad kvalitet i den egna verksam- heten. Cirklama kan vara ett sätt att rekrytera och skola nya medlem- mar. Utbildning i cirkelform för ledare och förtroendevalda är en annan viktig del i föreningens utveckling och stabilitet.
Inom SISU bedrivs bl.a. ledarutbildning i samarbete med olika idrottsföreningar. En kvinna som deltar i Nyköpings orienteringsklubbs cirkel för ungdomsledare har jobbat med ungdomar i flera år men har genom cirkeln fått fördjupade kunskaper. Hon berättar att cirkeldeltagar- nas nya kunskaper kommer till nytta i verksamheten. Deltagarna i
cirkeln ”Orientering för barn och ungdom”, särskilt en 18-årig flicka, medverkar t.ex. i klubbens SOL-skola. Det är ett dagläger på sommaren för barn och ungdomar som vill börja orientera. Studiematerialet ger många tips om hur man kan lägga upp en SOL-skola. Man använder tips och idéer i aktiviteter med ungdomsgruppema. Deltagarna försöker också föra idéer och kunskaper vidare genom att informera och stimule- ra föräldrar till att bli mer aktiva i verksamheten. (Ny15)
På färd mot framtiden — om utveckling i arbetslivet
Inom den offentliga sektorn har de fackliga organisationerna, inte minst i Nyköping, ställts inför nya ovana uppgifter. De förväntas medverka till förändringar som innebär dels att minska antalet anställda, dels till att förändra arbetssätt och arbetsinnehåll. Inom industrin och byggsektorn är det en traditionell facklig uppgift att både bejaka, påskynda och medverka i omstruktureringar.
Svenska Kommunalarbetareförbundet har startat en riksomfattande cirkelkampanj, ”På färd mot framtiden — den nya arbetsplatsen”. Cirkeln handlar dels om ett nytt löneavtal som innebär individuell lönesättning dels om olika sätt att utveckla den egna arbetsplatsen. Syftet är bl.a. att deltagarna skall diskutera rationaliseringsmöjligheter och arbetsvärde- ring. En av deltagarna i cirkeln berättar att det finns en rädsla för att skillnader i lön ska splittra gruppen. Han konstaterar krasst att ”mycket utav det här går ju ut på och spara skattepengar” men menar samtidigt att cirkeln har betydelse för att skapa förståelse för det nya, hur det skall fungera, hur det är tänkt och varför. ”Utan den här cirkeln så skulle det aldrig ha börjat fungera överhuvudtaget.” (Ny20)
Samtliga medlemmar i Kommunal i Nyköpings kommun får delta i cirkeln på betald arbetstid. Cirkeln kan förmodligen å ena sidan betyda anpassning och ett sätt att minska spänningar inför förändringar. Å andra sidan ger cirkeln deltagarna möjlighet att fördjupa sina kunskaper om det nya löneavtalet, diskutera och påverka sin arbetssituation.
Medborgarlärande — som ringar på vattnet
En pensionerad kvinna berättar lågmält och anspråkslöst om sitt aktiva liv. Hon är ett exempel på en person med 6 årig folkskola som kom ut i arbetslivet vid 40-års ålder och via studiecirklar och fackligt engage- mang skaffade sig ett omfattande kunnande. Vi skulle kunna kalla det för medborgarlärande, ett lärande som betytt egen skolning men också ett lärande som på olika sätt spridits vidare och kommit många andra
människor till del. Hon har omsatt sina erfarenheter genom att själv bli cirkelledare i fackliga cirklar. Hon har dessutom under många år varit studieorganisatör och på så vis verkat för att många medlemmar utbildat sig, inte bara i fackliga frågor utan även i matematik, språk, data och svenska för invandrare.
Hennes engagemang för studier har också medfört att hon åtog sig uppdrag både som cirkelledare och studieorganisatör inom bostadsrätts- föreningen. På ett konkret plan har cirkelverksamheten i bostadsrätts- föreningen dels ökat medlemmarnas möjligheter att påverka sitt boende, dels ökat boendegemenskapen i området. Det faktum att deltagarna kommer från samma bostadsrättsförening och har läst flera cirklar ihop har haft direkt betydelse för bostadsområdet och övriga lägenhetsinneha- vare. Gruppen har skaffat fram bilder av hur området såg ut förr och gjort en bildskärm som ställdes ut i samband med att bostadsrättsföre- ningen firade 30-års jubileum. Cirkeldeltagama arrangerade tillsammans med bostadsrättsföreningens styrelse en jubileumsfest för alla förenings- medlemmarna.
Begreppet medborgarlärande illustrerar hur studier och Cirkelstudier för kvinnan personligen blivit en integrerad och viktig del i hennes arbets-, boende—, och fritidsliv. Det har betytt kunskaper och gemenskap i allt vidare omfattning och i olika sammanhang. Det har betytt ett utåtriktat liv men också att hennes fritid och vardag berikats. Hennes stora fritidsintresse är kolonilotten. Nyligen har hon åtagit sig att bli studieledare inom koloniföreningen. Hon deltar själv i en studiecirkel om trädbeskäming. (Ny3)
Cirkeln som mötesplats
Fritidscirklama ger människor möjlighet att mötas, samtala och att lära mer kring gemensamma intressen. Cirklama i tyska och matlagning har Rolf, som vi mötte i ett av porträtten, funnit i studieförbundens utbud till allmänheten. Hans cirkeldeltagande är ett exempel på att studiecirk- lar öppnar arenor för möten mellan människor som inte känner varandra men som har ett gemensamt intresse av att lära mer om ett visst ämne. Studiecirklar är också, som en av intervjupersonema uttryckte det, ”ett enkelt sätt att byta umgängeskrets” (Ny19). På så vis stärks och utvidgas det lokala nätet av kontakter mellan människor med vitt skilda erfaren- heter och livsomständigheter. I cirkeln möts ”sopåkare och direktörer” som en yngre manlig cirkeldeltagare uttrycker det. (Ny20)
Flera intervjupersoner nämner TV-tittandet i ensamhet hemma som kontrast till studiecirklama. Jennifer, som vi mötte i ett av porträtten,
ger en målande beskrivning av en ökad ensamhet och isolering om inte studiecirklama fanns. Hon menar att det framför allt är tjejer som drab- bas, som vi minns säger hon att ett samhälle utan studiecirklar blir ett . manssamhälle, ”det blir idrottsrörelsen kvar”.
En annan intervj uperson tror att studiecirklar är ett sätt för människor att förverkliga ”små drömmar” och fortsätter:
Det är få förunnat att få arbeta med det som är ens intresse. För där tror jag studiecirklama fyller en enorm social funktion — tristessen skulle bli oerhört stor om dom bara hade hemmet och arbetet och tänka på. Det är ett lyft för många och få komma ifrån allt det vardagliga. (Ny13)
Rolf uttrycker en liknande tanke och tror att cirkelmöjlighetema har stor betydelse för att samhällslivet inte skall stanna vid det banala eller jobbet.
Frikyrkliga studieförbundets cirklar i Babysång för föräldrar och barn runt ett år ger ytterligare en bild av studiecirkelns betydelse som mötes- plats i lokalsamhället. Babysången ger småbamsföräldrar en möjlighet att träffa varandra och byta erfarenheter. Samtidigt umgås de med sina barn och känner att babysången är utvecklande för barnen. Förenklat uttryckt stärker verksamheten föräldrarna i deras föräldraroll och stimu— lerar barnen i deras utveckling. Dessutom betyder verksamheten ett möte mellan tre generationer. Cirkeln innebär ett möte mellan barn, föräldrar och äldre församlingsmedlemmar. De senare hjälper till under fikat och deltar i då i samtal och erfarenhetsutbyte. Betydelsen för lokalsamhället kan sökas i den gemenskap, stöd och växande som kommer ur verksam- heten. För att låna en av intervjupersonemas ord: ”Det är svårt och ta på det här, för många kanske det är tramsigt men det är nåt som betyder mycket för människan som sådan.” (Nyl3)
Ökad allmänbildning och kompetensutveckling
Flera av cirkeldeltagama ser studiecirkeln som deras möjlighet att bilda och utbilda sig. En ung verkstadsmekaniker menar att ”man kan inte sluta jobba och börja på skola i två år eller nånting — så funkar det liksom inte. För vill man lära sig nånting då är det studiecirklar egent- ligen”. Om inte studiecirklar funnits skulle det inte finnas många 50- åringar som kan engelska. Navigationscirklar är ett annat exempel ”det skulle bli mycket mera olyckor på sjön” (Ny20).
En äldre kvinna anser att samhället skulle ”bli väldigt fattigt” utan studiecirklar och en sorts ”elitsamhälle” Hon fortsätter ”dom som har
haft råd och möjligheter att gå i skola skulle veta mera och sen vanliga människor kanske inte har tillgång, så jag tycker det är bra för allmän- bildningen (Ny8).
För flera deltagare innebär cirkeldeltagandet att de ökar sin kompe- tens i arbetslivet. Det kan gälla engelska eller data som är nytttigt att kunna både i jobbet och privat. Studiecirklar kan t.ex. fungera som komplement till företags och myndigheters personalutbildning. För egenföretagare är sannolikt studiecirklar av särskilt stor betydelse för möjligheterna till fortbildning. Motivet för Rolf att börja läsa tyska var delvis behovet av att kunna språket för att knyta internationella kontak- ter. Han såg inte Komvux eller privata företags intensivkurser i språk som något alternativ. För en ung bonde betydde cirkelmöjlighetema t.ex. att han kunde fortbilda sig och utbyta erfarenheter med yrkeskollegor i så vitt skilda ämnen som t.ex. en cirkel om mjölkkor respektive att starta eget. Den sistnämnda cirkeln handlade om hur bönderna kunde använda sina egna resurser till att få sidoinkomster. Cirkeln var ett resultat av den osäkerhet som fanns för några år sedan om hur framtiden förjordbruket skulle bli. Det är ett av många exempel på den flexibilitet och anpassning till behov hos individer och omständigheter i lokalsam- hället som studiecirklama erbjuder.
5.3. Gunnared — en modern arbetarstadsdel
Gunnared är en av Göteborgs 21 stadsdelar, belägen nordost om cent- rum. Fyra förorter ingår i stadsdelen: Angereds centrum, Rannebergen, Lövgärdet och Gårdsten. De flesta husen tillkom på 1970-talet. Dessför- innan bestod området mest av skog. Gunnared har alltså en relativt kort historia. Det råder en viss begreppsförvirring om stadsdelens namn, även bland Gunnaredsboma själva. Ofta kallar man sig Angeredsbo. Angered är ett samlingsnamn för hela nordöstra Göteborg”” Gunnared är den ad- ministrativa benämningen som tillkom i och med stadsdelsnämndsrefor- men (SDN) 1990 och som ännu inte har fått något riktigt fäste i folk- mun.
Gunnared gränsar till ett stort naturområde, Vättlefjäll. Området karaktäriseras av ett utbrett sammanhängande sjösystem, där Surtesjön med badplats och kanotuthyming utgör kärnan. Mängder av markerade spår och vandringsleder finns i området. Trots tillgängligheten är Vätt-
'08 Till Angered brukar räknas stadsdelarna Gunnared och Lärjedalen, däremot inte Kortedala och Bergsjön som också ligger nordost om Göteborgs centrum.
lefjäll relativt ostört, ibland nästan ödsligt. Naturreservatet runt Lärjeåns dalgång, i den sydöstra delen av Gunnared, är också välkänd bland naturintresserade, både för sin skönhet och för det rika växt— och djurli- vet. För dem som gillar trädgårdsskötsel finns gott om odlingslotter mellan bostadsområdena.
De fyra förorterna ligger som ”öar” i landskapet, avståndet mellan dem är ca två kilometer. Egentligen var de norra stadsdelarna planerade för tre-fyra gånger fler invånare än vad det slutligen byggdes för. Gun- nared kan därför inte anses färdigbyggt utan det projekteras hela tiden för nya områden. Från början var det tänkt att stadsdelen skulle vara mer sammanhållen. De senast byggda områdena är därför försök att länka ihop förorterna. Bebyggelsen består främst av hyresrätter i flerfa— miljshus, men det finns även bostadsrätter, och områden med radhus och fristående privatägda småhus. De flesta hushållen bor i allmännyttiga bostadsbolag, ca 63%.'09 Hyreshusen är av ”förortstyp”, långa åttavå- ningslängor med bruna eller beige stenfasader, blandade med liknande hus i tre våningar. Husen ligger på höga berg och många lägenheter har en vidunderlig utsikt. Från Rannebergen ser man ner över Göta älv och ända till Vinga fyr om vädret är klart. Miljön är barnvänlig. Stora bilfria grönområden finns mellan husen där dagis, skolor, lekplatser m.m. är samlat. Rörligheten mellan förorterna är inte särskilt stor. De flesta passerar Angereds centrum med jämna mellanrum, för att handla eller ta spårvagnen till Göteborgs centrum. Däremot åker man sällan till de andra förorterna, med undantag från badhuset i Rannebergen. Kommuni- kationema till Gunnared är relativt väl utbyggda. 1 Angereds centrum finns spårvägens ändstation norrut. Det tar ca 15 minuter att åka från centrala Göteborg och dit. För att komma till de övriga förorterna måste man fortsätta med buss.
Angereds centrum är kärnan i stadsdelen. Det stora inomhustorget innehåller ett köpcentrum där de flesta affärer återfinns, kläder, skor, musik, foto, presentartiklar, tyger, guldsmed, uraffär m.m. Här ligger också systembolaget, posten, ett par banker, en restaurant, en pizzeria och några cafeterior. I direkt anslutning till torget ligger stadsdelsför- valtningens hus, där ett stort antal sociala serviceinrättningar har sina kontor. Precis invid torget ligger Blå ställets kulturhus med Angereds teater och Angereds bio. Blå stället satsar på kulturaktiviteter i form av musik, lyrik och konstaftnar, seminarier, utställningar av olika slag och ibland har man lördagsdans. Man har också en textilverkstad och en cafeteria. Blå stället anordnar dessutom en del specialarrangemang, som
”” Göteborgs stadskansli: Göteborgsbladet 95, primärområden.
exempelvis invandrardagar. Ett antal studiecirklar arrangerade av Studie- förbundet Vuxenskolan är också förlagda dit. Från Blå stället finns en ingång till biblioteket och genom en gång kommer man vidare in i det relativt nybyggda Angeredsgymnasiet. Gymnasiet har profilerat sig med ett estetiskt program och ett mediaprogram, som inte bara lockar ung- domar från Angered. Ett stycke därifrån har Norra vuxengymnasiet och Gunnareds ALU-center sina lokaler. Norra Vuxengymnasiet har ca 1800 elever, varav 900 från Gunnared. ALU-centret erbjuder ett antal aktivite- ter som schack, dart och bordtennis. Man har ett fik, utställningar och ibland anordnas lunchkonserter. Dessutom ordnar ABF och SV studie- cirklar här. I samma byggnad har Kvinnofolkhögskolan sin Angereds- filial.
Det är bara Vuxenskolan som har delar av sitt studieprogram förlagt till Gunnared. Programmet är digert, 57 cirklar finns att välja på, bl.a. flera språkcirklar, hantverkscirklar av varierande slag, cirklar i samhälls- frågor, i natur och miljö, samt i musik. Dessutom har man ett antal ”övriga ämnen” som foto, stenografi, video, matlagning, navigation mm. Man har också en speciell cirkel för kvinnor ”Vill du lära dig att sköta din bil själv”. De allra flesta cirklarna går på Blå stället eller i SVs egna lokaler i Angereds centrum. Alla cirklar blir naturligtvis inte av. Upp- skattningsvis är det så många som två tredjedelar som aldrig startar, främst cirklar i natur och miljö och cirklar kring samhällsfrågor, något som man på Vuxenskolan djupt beklagar.”0 SV ger också bidrag till s.k. kamratcirklar, men just nu är det endast ett fåtal sådana igång. Ibland anordnar man olika specialarrangemang. En gång om året går den stora Hammarkullekamevalen av stapeln, och SV är en av arrangörerna. Många Gunnaredsbor deltar i förberedelserna. Ett annat projekt år Ny- årsrevyn med amatörer från hela Angered. Man försöker också stödja biblioteken, t.ex. genom att bjuda in författare och just nu är man med och finansierar ett bamteaterproj ekt som Lövgärdets bibliotek har anord- nat. På SV har man förhoppningen att människor skall lära känna var- andra i stadsdelen. Man understryker att man har ett gott samarbete med ABF. Hösten 1994 hade man t.ex. en gemensam föreläsningsserie som kallades ”Moteld” och som tog upp invandrar- och flyktingfrågor, samt olika aspekter av rasism och främlingsfientlighet.
ABF har också ett kontor i Angereds centrum, men man har ingen ”färdig” verksamhet. Däremot har man samarbete med ett stort antal föreningar som bedriver sk ideella cirklar, vilket innebär att cirklarna
”0 Det är svårt att uppskatta antalet studietimmar eftersom varken Vuxenskolan eller ABF har Gunnared som ett speciellt distrikt.
drivs inom föreningarna och att cirkelledama ställer upp ideellt. För detta kan ABF stå för en del av kostnaden när det gäller t.ex. studiema- terial och lokalhyra. För närvarande är det tjugo föreningar som får bidrag. Tre är pensionärsföreningar och två är boendeorganisationer. Övriga föreningar är: Finngötar, Vänskapens bro, Sverige finska skolan, Panos, Kika film, Persian artist, Viktor Jara föreningen, NKL-klubben, ALU-Centret, FIA (Folkhögskolan i Angered), Västsvenska finska skrivareföreningen, Kvinnofolkhögskolan i Angered, Lövgärdets bok- café, kolonistugeföreningen Lövkojan och Musikverkstan i Lövgärdet.
Ca 500 meter från centrum ligger Växthuset Gunnareds gård, som från början var ett privat lantbruk. Växthuset Gunnareds gård startade som ett gemensamt projekt mellan Göteborgs sjukvård, Folkuniversitetet (FU) och stadsdelsförvaltningen. Målgruppen är personer med problem av olika slag, socialt eller psykiskt. Syftet är att återföra besökarna till arbetslivet. Fyra arbetsgrupper är igång: Caféet, second-handbutiken, snickeriet och hantverkstillverkningen. I ett intilliggande radhus finns förpackning och tryckeri. Det är inte krav på att vara med i en arbets- grupp. Man kan komma in och bara ta en fika, samtala, spela spel osv. eller hjälpa till med reparationer och trädgårdsarbete. Varje vecka anord- nas musikstunder och man firar födelsedagar och andra högtider som jul och midsommar. En mindre del av verksamheten bedrivs som studie- cirklar ihop med FU. För närvarande har man cirklar i sömnad, musik, målning och snickeri.
5.3.1. En modern arbetarstadsdel
År 1994 bodde det 19 897 personer i Gunnared. Folkmängden har varie- rat genom åren. Ett tag stod ett stort antal lägenheter outhyrda, men sedan vände trenden och det fanns inte många tomma lägenheter kvar. Nu har andelen outhyrda lägenheter återigen ökat och uppgår till ett par hundra stycken, främst i Lövgärdet och Gårdsten. De som flyttar till Gunnared är ofta människor med små valmöjligheter. Det kan gälla människor som t.ex. är nyinflyttade till Göteborg eller som skiljer sig och måste få en bostad omgående. Människor som har ont om pengar lockas av de relativt sett låga hyrorna och huspriserna och här finns också ett stort antal sociala hyreskontrakt. En och annan kanske bor här av ”ideologiska” skäl eller har flyttat hit för de vackra omgivningarnas skull.
Gunnared är en modern arbetarstadsdel. Medborgarna har lägre utbildning än vad Göteborgarna i genomsnitt har (index 42,7) och de har
också lägre inkomster (index 84,1).'” Det bor mycket få höginkomstta- gare här, dvs. personer som tjänar mer än 220 000 kronor om året (index 48,0). Ca 8% av Gunnareds befolkning i arbetsför ålder är an- tingen arbetssökande eller föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Gunnared är en av de mest socialt belastade stadsdelarna i Göteborg. Kostnaderna för socialbidrag är mycket stora, hela 41 % av hushållen behövde bidrag någon gång under 1994, vilket var en ökning med S% från året innan.”2 Ohälsostatistiken visar på ohälsotalet 72 i Gunnared mot 50,5 i Göteborg totalt.”3 Här bor också fler barnfamiljer än genom- snittet i kommunen och antalet ensamstående föräldrar är mycket högt (index 226,0). Andelen förtidspensionärer ligger också över genomsnit- tet. Pensionärema totalt sett är dock betydligt färre här än i övriga delar av staden.
Göteborg är en starkt segregerad kommun, men även inom Gunnared är segregationen påtaglig. Gårdsten och Lövgärdet är socialt tyngre än Rannebergen och Angereds centrum. Fler lägenheter står tomma där och antalet människor med sociala problem och drogberoende är fler. In- komst- och utbildningsnivåema ligger också lägre. En skiljelinje utgörs av huruvida man bor i hyresrätt eller i bostadsrätt. Hyresrättema byter lägenhetsinnehavare ofta, i Gårdsten är omflyttningen så hög som 25% per år. Många gör boendekarriär inom stadsdelen, t.ex. flyttar från en lägenhet i Lövgärdet till ett radhus i Angereds centrum. Det som förenar Gunnaredsboma är att man känner sig lite internationell. De flesta har dessutom en likartad ekonomisk situation som verkar förenande. En kvinna som intervjuades beskriver människorna i stadsdelen som nakna och öppna, något som hon tycker är positivt:
Här är man som man är liksom. Är jag ett fyllo, så går jag här och dricker mina öl va. Är jag en mamma som är trött på mina barn, så skriker jag och
'” Göteborgs stadskansli: Göteborgsbladet 95, primärområden. Indextalet är ett jämförelsemått mellan de olika stadsdelarna och genomsnittet i Göteborg. Genomsnittet har alltid värdet 100. Ett lägre värde än 100 innebär att stadsdelen ligger under genomsnittet i någon aspekt, ett högre värde att man ligger över. Indextalen när det gäller inkomst beräknas på åldersgruppen 16—64 år, vilket påverkar statistiken för Gunnared eftersom man har många ungdomar som kanske ännu inte skaffat sig ett arbete. ”2 Göteborgs stad, Gunnared: Gunnared 1994, årsredovisning. ”3 Göteborgs stad, Stadskansliet: Ohälsostatistik 1993, stadsdelsnämnder. Ohäl- sotalet beräknas genom att man tar antalet ersatta sjukpenningdagar p.g.a. sjukdom, arbetsskada, rehabilitering och förtidspension/sjukbidrag och delar det med det antal personer mellan 16—64 år som uppgivit en årsinkomst på minst 6 000 kronor. De första 14 sjukdagama i varje sjukfall ingår inte i ohälsotalen.
gapar på dem för att jag är döless på dem. Och är jag jätteglad och kär, så visar jag det liksom. Den biten tycker jag är härlig här. Just det här att fasaderna är inte så vattentäta här på något sätt. Det är klart att jag tror det är jätteviktigt att man inte blundar för att visst frnns det enorma problem, så det är jätteviktigt att man tar itu med dem nu. Men man måste också se det som är positivt. Och det är just nakenheten och öppenheten, tycker jag. (Gu10)
I samtal med personer från andra stadsdelar framhäver man gärna förde- larna med Gunnared, den friska luften, närheten till naturen och de stora, relativt billiga lägenheterna. De som tillfrågats tror dock att man försöker undvika att tala om var man bor, stadsdelen har ingen hög status.
5.3.2. Människor från jordens alla hörn
Gunnared är också en invandrarstadsdel. Andelen utläska medborgare uppgår till nära 27,9 %, vilket ligger långt över genomsnittet i Göteborg (index 261,6). Betydligt fler har utländsk bakgrund, 48,4%”4. De flesta invandrarna bor i Gårdsten (39,1 %) och Lövgärdet (24,1%). Andelen invandrare har varit ganska stabil alltsedan stadsdelen yggdes. Däremot har sammansättningen av olika etniska grupper skiftat och antalet flyk- tingar ökat. Antalet nordiska medborgare har sjunkit, medan t.ex. olika asiatiska och afrikanska nationaliteter, har flyttat dit. Detta gör att in- vandrarna syns tydligare. Det är fler färgade och mörkhyade idag som genom sitt utseende drar till sig uppmärksamhet. I och med kriget i det forna Jugoslavien har också ett stort antal bosniska flyktingar kommit dit. Bland de utländska medborgarna är finländarna i majoritet, därefter kommer jugoslaver (inkl bosnier), ”övriga asiater”, iranier, afrikaner (främst somalier), nordbor, latinamerikaner och polacker.”5 Trots den stora andelen invandrare och de många olika folkgrupper som bor där, har man varit förskonade från större konflikter. Vad som ligger under ytan vet man förstås inte och ofta är det småsaker som reglerna i tvätt- stugan som ger upphov till irritation. Det förekommer också en del
'” Göteborgs stad, Stadskansliet. (1995). F.d. utländska medborgare i Göteborg 1994-12-3 1 .
”5 Göteborgs stadskansli: Göteborgsbladet 95, primärområden.
munhuggningar i skolorna och på fritidsgårdama. Ett allvarligt problem ar ”gårdstenssvenskan” som börjat breda ut sig.”6
Segregationen är framförallt social, men även etnisk. Bland de social- bidragsberoende är det framförallt svenskar och finländare som har stora sociala problem, t ex med missbruk av alkohol och andra typer av dro- ger. Även om en stor del av invandrarna också lever på socialbidrag och därmed befinner sig på samma låga ekonomiska nivå, finner man inte lika många utslagna i dessa grupper. Invandrarna från en del nationalite- ter, såsom iranierna och latinarnerikanema, har ofta en ganska bra bak- grund om man ser till utbildning, tidigare yrke och ekonomi. De kom- mer från en annan social klass än den de hamnar i här och har därför lite gemensamt med de socialt belastade grupper som bor i samma område. I den mån de får möjlighet flyttar de också till andra områden när de blivit någorlunda etablerade.
En av de mest utpräglat sammanhållna grupperna är finländarna. De flesta bor i Gårdsten och flyttade dit på 1960-70 talen. Man har en egen folkhögskola för de vuxna och en svensk-finsk friskola för barnen. F in- ländarna vill inte gärna bli kallade invandrare utan anser sig vara en minoritetsgrupp i det svenska samhället. Relativt få har sökt svenskt medborgarskap fast de flesta har bott många år i Sverige. Många är lågutbildade och arbetar inom verkstadsindustrin. Somaliema umgås också mest inom sin grupp, trots att de har en blandad bakgrund. Några kommer från storstäderna och har en utbildning med sig, andra är anal- fabeter från ökenområdena. Somaliema beskrivs som en aktiv grupp av informanterna. Det finns flera somaliska föreningar i stadsdelen med aktiviteter av olika slag. Iraniema kommer huvudsakligen från storstäder i sitt hemland och beskrivs som intellektuella. Många har hög utbildning och har tidigare arbetat i väletablerade yrken. De har flytt från politiskt och religiöst förtryck och är inte särskilt ortodoxa i sina levnadsvanor. Iraniema är därför en grupp som har stora möjligheter att ta tillvara och tillgodogöra sig de möjligheter som erbjuds i form av studier och annan verksamhet. Under det sista året har det också kommit ett stort antal bosnier till Gunnared, bl.a. en relativt stor grupp zigenare. Många av dessa är lågutbildade eller har ingen utbildning alls, och de äldre är i flera fall analfabeter.
”6 ”Gårdstenssvenskan” är en lokal beteckning för det uttrycksmönster som börjat utveckla sig framförallt bland barnen och ungdomarna i stadsdelen. Gårdstenssvenskan innehåller ord och fraser från olika språk i en och samma mening. Liknande företeelser har noterats i andra invandrartäta stadsdelar runt om i landet, t.ex. i Rinkeby i Stockhoh'n och Rosengård i Malmö.
Det finns ambitioner att öka möjligheterna för de olika nationaliteter- na att mötas. Samtidigt är alla överens om att varje folkgrupp måste få skapa en trygghet i den egna kulturen, vilket har försvårats bl.a. genom att anslagen till hemspråksundervisningen skurits ner så kraftigt. Det tar lång tid att utveckla en identitet som inrymmer både det gamla och det nya, kanske flera generationer. Under 1994 öppnades två särskilda flyktingförskolor och biblioteken har gjort en satsning på utbudet av utländska tidningar och tidskrifter och böcker på olika språk. Invandrar- förvaltningen uppmanar nya invandrare att bilda föreningar för att stärka det sociala nätverket inom gruppen. Just nu finns det en ansökan inne om att få starta en muslimsk friskola. Försöken att bryta och överbrygga nationsgränserna är många. Den årliga Hammarkullekamevalen är ett sånt evenemang. Man har också regelbundet återkommande invandrar- dagar, med försäljning av diverse produkter, hantverk, mat och dryck från olika länder.
5.3.3. En röd stadsdel med ansträngd ekonomi
När Göteborg 1990 genomförde sin SDN-refonn fick varje stadsdel en egen stadsdelsnämnd (SDN) och en egen stadsdelsförvaltning (SDF). I Gunnared är nämndens ordförande socialdemokrat. Valdeltagandet låg 1994 på 67,9%, vilket kan jämföras med valdeltagandet i hela Göte- borgs kommun som uppgick till 81%. Socialdemokratema och vänster- partiet fick tillsammans 71,5% av rösterna i stadsdelen. Den politiska diskussionen i stadsdelen pågår framförallt i politiska föreningar, hyres— gäströrelsen, Hem och skola, föräldraföreningar etc. Från övriga med- borgare hörs inte mycket och blir det en diskussion uppstår den ofta i samband med specifika politiska beslut. Skrivelser, namninsamlingar odyl är sällsynta och har mest förekommit i samband med nedskäming- ama. Det är då de stora organisationerna och politiska partierna som har tagit initiativet. När enskilda kontaktar förvaltningarna är det oftast om sådant som att någon lampa i området varit trasig länge, att pappers- korgama vid badplatsen är överfyllda, att man skall göra skidspår i skogen när det har snöat osv. Det finns dock en del som talar för att engagemanget finns under ytan även om det inte kommer till uttryck i vardagslag. När Angeredsgymnasiet hade inbjudit finansminister Göran Persson kom det så mycket frågor från eleverna att rektor hade fullt upp att hålla ordning på talarlistan. På våren 1992, när de stora nedskär- ningarna slog igenom, anordnade stadsdelsnämnden fyra stormöten. Mötena hade olika teman, barnomsorgen, skolan, fritiden och äldre- omsorgen, och var förlagda ett i vardera förorten. Ett par av mötena var
mycket välbesökta, barnomsorgen drog ca 300 personer och till skolmö- tet kom 70—80 stycken.
Gunnareds stadsdel har länge haft en ansträngd ekonomi p.g.a. den sociala strukturen. Kostnaderna, främst för socialbidragen, har ökat kraftigt. Dessutom har en ny skola tagits i bruk. Gunnared har också stora kostnader för invandrarundervisningen eftersom man är resurs- nämnd även för ett par andra stadsdelar. Stadsdelsnämnden beslutade tidigt att koncentrera nedskämingama till vissa områden, framförallt fick fritids- och kulturverksamhetema en betydligt mindre budget. Man har dessutom gjort stora satsningar för att minska kostnaderna för den köpta vården. Personalstyrkan har också minskat. 1993 försvann 78 årsarbeten (94 personer), främst inom skola och barnomsorg och 1994 togs ytterli- gare 43 tjänster bort. Personalomsättningen har ökat de senaste åren, liksom antalet tidsbegränsat anställda och timanställda.”7 De stora ned- skämingama de sista åren har naturligtvis givit upphov till besvikelse. Hösten 1994 inrättades speciella medborgarkontor i Angereds centrum, Gårdsten och Lövgärdet dit invånarna kan vända sig med frågor och synpunkter som rör den sociala servicen. Kontoren har dock inte fått in särskilt många klagomål. Människor har blivit uppgivna, de vet att det inte lönar sig att klaga eftersom stadsdelsnämnden ändå inte har några pengar.
5.3.4. Sovstaden som försöker locka till sig nya arbetstillfällen
Gunnared är en sovstad, även om man på senare år gjort mycket för att få till stånd fler arbeten. Totalt finns det ca 5 900 arbetsplatser i stads— delen. Den offentliga sektorn är den största arbetsgivaren med drygt 1700 anställda.”8 I det privata näringslivet dominerar tjänstesektorn. Bostadsbolagen har också stora kontor. Industriema är få. Estrella, som tillhör de större med 320 anställda, har planer på att starta ytterligare ett skift. Tvättrnan är ett annat stort företag. Volvo har sina försäljnings- bolag och Försäkringsbolaget Volvia här. De flesta män som har arbete återfinns i tillverkningsindustrin, 36,4%. 21,6% arbetar med samfärdsel, tele, post, bank etc. och 19,8% är anställda i den offentliga sektorn. Kvinnorna arbetar framförallt inom den offentliga sektorn, 58,8%. En mindre del arbetar inom tillverkningsindustrin, med samfärdsel, tele,
”7 Göteborgs stad, Gunnared: Gunnared 1994, årsredovisning. ”3 Göteborgs stad, Gunnared: Gunnared 1994, årsredovisning.
post, bank etc. eller i varuhandeln.”9 I den offentliga sektorn är det främst de yrken som kräver låg utbildning som innehas av människor som bor i Gunnared. Det gäller vårdbiträden, barnskötare, administra- törer, vaktmästare etc. Chefstjänstema, liksom socialsekreterarna, lärarna och andra liknande yrkesgrupper pendlar in till sitt arbete i stadsdelen. Estrella och Tvättman har haft som policy att anställa personer från Angered. Däremot är de flesta anställda på Volvo bosatta i andra stads- delar.
En stor del av Gunnareds medborgare står dock utanför arbetslivet. Arbetslöshetssiffroma har inte påverkats så mycket av konjunkturen. Även under högkonjunkturen i slutet av 80-talet hade stadsdelen många arbetssökande. Invandrarna är arbetslösa i högre utsträckning än svens- karna.120 Speciellt svårt har afrikanema, t.ex. somaliema, att få arbete. Det finns flera organisationer som engagerar sig i de arbetslösa. För- utom ALU-centret finns t.ex. FIA, Folkhögskoleföreningen i Angered, som strävar efter att bli en ”riktig” folkhögskola. Man har en hel del ABF-cirklar igång, liksom en träffpunkt för arbetslösa. Dessutom har man längre kurser för vuxna om trettio veckor. FIA bedriver uppsökan- de verksamhet. Deltagama själva går runt och knackar dörr och försöker få med sig de arbetslösa. I Gårdstenshuset ligger föreningsslussen som också försöker hjälpa arbetslösa att hitta en meningsfull sysselsättning under tiden de går utan jobb.
När Gunnared planerades var tanken att det skulle finnas betydligt fler arbetsplatser och det görs hela tiden ansträngningar för att få fler företag att etablera sig i området. Gunnared har vissa förutsättningar att dra till sig nya arbetstillfällen i form av industrimark och välutbyggda kommunikationer. Två projekt har dragits igång för att öka antalet arbetstillfällen: ”Arbete i Angered” och ”Nordost 2000”. Båda har haft som mål att få företag att etablera sig i stadsdelen. Ett företagshotell har startats där små företag kan hyra in sig och låna exempelvis kontorsut- rustning och Nyföretagarcentrum i Göteborg har öppnat en filial i Angereds centrum. Nyföretagarcentrum ger gratis rådgivning och be- dömning av olika företagsidéer. Hittills har man haft över 600 besök och ett hundratal av dessa har resulterat i nystartade verksamheter. Oftast har det gällt företag som pizzerior, importfirmor, budbilar etc. För de flesta av dessa har det gått bra, endast ett par procent har lagt ner verksamheten igen. Glädjande nog är det många invandrare och likaså många kvinnor som kunnat starta eget på det här sättet. 1994 påbörjades
”9 Göteborgs stad, Stadskansliet: Ohälsostatistik 1993, stadsdelsnämnder. '20 Göteborgs stadskansli: Göteborgsbladet 95, primärområden.
ett nytt projekt ”Arbete & sysselsättning”, som skall försöka få de arbetslösa tillbaka till arbetslivet, till studier eller till eget företagande. Huvudman är stadsdelsförvaltningen och projektets budget har tagits från socialbidragskontot. TBV bedriver två typer av arbetsplatscirklar i Gunnared. Den ena är ett studieprogram om den psykosociala arbets- miljön för anställda inom barnomsorgen ”Arbetsglädje i förskolan!”, framtaget tillsammans med Lärarförbundet. Ca tjugofem sådana cirklar är just nu igång. Den andra är ett personalekonomiskt program för adm i- nistratörer och verksamhetsansvariga i stadsdelsförvaltningen.
5.3.5. Låg fritidsbudget men många föreningar
Stadsdelsanslagen till fritidsverksamhet har sjunkit drastiskt de senaste åren. I maj 1992 skar man i ett enda slag bort halva budgeten. Bl.a. har flera fältassistenttjänster tagits bort, föreningsanslagen skurits ner och man har också sparat in på lokaler. Den fritidsverksamhet som finns kvar riktar sig främst till ungdomar. Den kommunala musikskolan har fortfarande en mycket aktiv verksamhet. Under 1993 deltog över tusen elever. Det finns en fritidsgård i varje förort, men öppettiderna och utbudet varierar. Varje gård har ett s.k. brukarråd där ungdomarna själva har representanter. Sedan 1985 har man haft ett projekt som man kallar för ”Fixama”. Projektet har ordnat sommarjobb för eleverna i årskurser- na sju och åtta. I somras deltog hela 70% av ungdomarna i dessa års- kurser i projektet. Arbetsuppgiftema har bl.a. varit att hjälpa till med skötseln av fritidsgårdama och enklare reparationer. Man har också låtit arbetslösa ungdomar, tillsammans med en arbetsledare, bygga upp ett basläger med knuttimrade vindskydd vid Stensjön i Vättlefjäll.
I Gunnared finns ett stort antal föreningar, ca 120 stycken, varav ett trettiotal idrotts- och friluftsföreningar, drygt tio invandrarföreningar, lika många kulturföreningar och ett tjugotal övriga organisationer (Län- ken, scoutgrupper, brukshundsklubb, fredskommitté etc.).121 Därutöver tillkommer ca tjugo boendeorganisationer och åtta pensionärsföreningar. Nästan alla de etablerade politiska partierna har också verksamhet i Gunnared, liksom ett tiotal religiösa församlingar. Föreningarna kan ansöka om bidrag från stadsdelsnämnden. Nämndens ordförande Frank Andersson anser att föreningarna fyller en mycket viktig och samman- hållande funktion. Men man måste kunna kräva att föreningarna tar ett socialt ansvar som motprestation för de medel de får, menar han. Det
'” Gunnareds föreningskatalog, utgiven av SDF Gunnared
kan gälla att värna om ett gott kamratskap eller att uppmana till läx- läsning och skötsamhet i skolan osv. Det är också viktigt att föreningar- na aktivt arbetar på att få in föräldrarna i verksamheten. På liknande sätt resonerar de föreningsansvariga själva. Man motiverar sin verksamhet i termer av vad den kan göra för människorna i lokalsamhället och vilken ekonomisk vinst det ger att arbeta förebyggande.
För föreningen så är det viktiga att kunna sysselsätta människor. Och ak- tivera ungdomar, hålla dem borta från gatan. Det gör att de får andra värde- ringar, nya kamrater och på så sätt kanske komma att klara sig ganska bra i livet. Kostnaden för en ungdom idag som är missanpassad i samhället är tjugofemtusen i månaden. Det är bara att tänka vilka pengar man alltså kan spara för samhället. (Gu18)
Idrottsrörelsen samlar många människor i sina föreningar. Wasaiterna har t.ex. 16 pojklag och 13 flicklag igång i handboll. Karhu IF är en av de stora finska idrottsföreningama, som inte bara samlar finnar utan har medlemmar från många olika länder. Karhu har fotboll, handboll, drag- kamp, dart, bastu och ett stort antal innebandylag. Ett par av lagen är rena flicklag. Karhu IF har också en studiecirkel i samarbete med SISU. Cirkeln heter ”Ut i världen” och handlar om Grekland, dit man planerar en resa till hösten. Angereds boxningsclub driver, förutom idrottsgrup- perna, ett gym, work-out, solarium, bastu, café med biljard etc. För ca ett år sedan tog man över Gårdstens motionscentral från stadsdelsförvalt- ningen. Studiecirkeln ”Styrka och rörlighet” kom till på initiativ av före- ståndaren som ville att anläggningen skulle få mer av hälsoprägel än elitidrott. Två föreläsare engagerades genom SISU som höll i cirkeln.
Invandrarna umgås mycket med sina landsmän på fritiden. Bland invandrarföreningama märks den mycket stora ”Utbildningscentrum Iran”. Centret driver en rad olika studiecirklar med stöd från ABF. Det finns åtta finska föreningar i stadsdelen. Föreningen Finngötar har t.ex. en betydande verksamhet, över 400 medlemmar och ett flertal studie- cirklar i samarbetc med ABF. Sportfiskeklubben Vapa i Gårdsten är också ursprungligen en finsk förening, men har nu medlemmar från många olika länder. Vapa driver studiecirklar tillsammans med Stu- diefrämjandet inom natur-miljö området. Flugbindning, vinterfiskeskola och sommarfiskeskola finns på programmet, men också cirklar i matlag- ning och navigation. Cirklama har många ungdomar bland deltagarna, vilket annars är ovanligt. Även t.ex. afrikaner, latinamerikaner, assyrier, indier, iranier och bosnier har egna föreningar i stadsdelen.
Bland kulturföreningama återfinns, förutom ett par konstföreningar och två hembygdsgillen, föreningen Gårdstensverkstan. Verkstaden
bedriver hantverk i alla former, t.ex. textilarbeten och smycketillverk- ning. Kulturföreningen G-punkten drivs av ungdomar, men har hjälp av förvaltningens fritidsledare. Idén har varit att försöka få ungdomar att starta egna föreningar och lära ut hur man sköter en förening praktiskt. G—punkten har fyra sektioner, dans, data, musik och disc-jockey. En del av verksamheten drivs som studiecirklar ihop med Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet. Just nu har man två danscirklar igång i hip-hop. Kontinuiteten är det stora problemet för föreningar av det här slaget och fritid får ibland gå in och hjälpa till att hålla det hela uppe tills man har fått fram nya medlemmar och ledare. Lövgärdets bokcafé driver för när- varande en författarcirkel med stöd av ABF. Deltagarna skriver böcker gemensamt, fyra stycken i olika genrer har redan givits ut. Nu arbetar man med en deckare. Lövgärdets musikförening består av ett antal rock- bandscirklar, men har också andra musikcirklar ihop med ABF. Planer finns på att starta en inspelningsstudio.
Sveriges kyrkliga studieförbund är just nu huvudman för studiecirklar i två församlingar i Gunnared. I Rannebergens kyrka arbetar man med ett material som är framtaget tillsammans med utbildningsradion och som heter ”Vad tror Du på?” Cirklama i Gårdstenskyrkan anordnas ihop med en zigensk förening som heter Romano Podo och som samlar zige- nare från flera olika länder. Många kommer från Bosnien. Man har stu- diecirklar i svenska, i svensk kultur och i samhällskunskap. Dessutom har man cirklar i musik och planerar att starta en sycirkel där man skall tillverka dräkter till folkdanser. Cirklama är tänkta som en förberedelse för SFI (svenska för invandrare). Målgruppen är t.ex. äldre personer och kvinnor med många barn som haft svårt att komma ut. En del av tiden ägnas åt att visa hur man åker buss, handlar, fyller i blanketter, hittar en ny bostad, ringer och beställer tid hos läkare osv. SKS har även haft stu- diecirklar i katolska kyrkan. Frikyrkliga studieförbundet har också ett par cirklar igång. I Missionsförbundets lokaler i Lövgärdet ”Rosa huset” pågår just nu t.ex. en cirkel som kallas ”Bamfritt”. Det är en diskus- sionscirkel om bibeltolkning som vänder sig enbart till de vuxna i för- samlingen, eftersom den övriga verksamheten är inriktad mot barn. KFUK-M har ingen studieverksamhet i Gunnared. Däremot har man startat ett arbetslöshetsprojekt för somalier i en närliggande stadsdel, där också somalier från Gunnared deltar. Projektet heter ”Med somalier för Somalia”. Dels arbetar man med att samla in material för att skicka ner till Somalia, dels har man studiecirklar i sömnad, svenska och samhälls- kunskap. Medborgarskolan har ingen verksamhet alls i Gunnared.
5.3.6. Vilka deltar och vilka står utanför?
De allra flesta barnfamiljer passerar på något sätt genom föreningslivet. Föräldrarna kör fram och tillbaka, tittar på, knyter skor och är med på aktiviteter som korvgrillning mm. Föreningarna blir på så sätt en sam- lingsplats för människor som annars kanske inte skulle ha träffats, svenskar och invandrare, ensamstående föräldrar och familjer. Det finns också gott om aktiva Hem och skola-grupper, liksom föräldraföreningar på daghemmen. I Gårdsten har det dock varit svårt att samla föräldrarna på grund av den stora omflyttningen. Barnen och ungdomarna umgås mer över nationsgränserna än vad de vuxna gör. De träffas på dagis och i skolorna och är med i samma föreningar. Bortsett från idrotten är rock- musiken ”den stora grejen” för tonåringarna, framförallt för killarna. Rockmusiken samlar alla, oavsett ursprung. Tj ejema hänger med och tit- tar på, men är inte själva så aktiva. Det är överhuvudtaget färre aktivite- ter som direkt riktar sig till flickorna. Därför har stadsdelsnämnden dragit igång en typ av kulturskola, där man utökar den kommunala musikskolan till att omfatta fler estetiska ämnen som bild, dans mm. Även om det finns mycket få ålderspensionärer i Gunnared så har man flera pensionärsföreningar med många aktiviteter såsom slöjd, caféverk- samhet mm. Man ordnar också olika typer av studiecirklar, t.ex. de populära landskapscirklama.
Det finns naturligtvis också en grupp människor som står utanför både fritids- och föreningslivet. Det kan vara personer som har sitt engagemang någon annanstans, men det kan också vara personer som lever isolerat och är mycket ensamma hemma. Framförallt den sista gruppen är svårfångad och det går inte att få något grepp om hur många människor det kan röra sig om. En grupp som pekas ut som särskilt utsatt och sårbar är de ensamstående föräldrarna, ofta mammor. Som ensamstående med barn har man inte mycket tid över till att engagera sig i fritidsaktiviteter. Ofta har man dessutom dålig ekonomi. En konst- hantverkscirkel kostar upp emot tusen kronor per termin, en stor summa om man har svårt att få pengarna att räcka till det allra nödvändigaste. De arbetslösa är en annan grupp som är svår att nå ut till, även om man har starkt subventionerade cirklar speciellt för dem, t.ex. på det nyöpp- nade ALU-centret. Genom Väntjänstföreningen Besöksvännen vet man också att det finns många gamla som har svårt att komma hemifrån, liksom personer med olika handikapp. Ett annat problem har varit att få ungdomarna att stanna i stadsdelen på sin fritid, istället för att åka ner till Östra Nordstan som är ett oroligt tillhåll på kvällarna. Ett antal försök med olika aktiviteter har gjorts men fortfarande tror de flesta som intervjuats att det är många ungdomar som åker in till city på kvällar
och helger. I en nyligen genomförd SCB-undersökning ser man att andelen personer som är medlemmar i en förening är lägre i Gunnared än i riket som helhet.122 Föreningsaktiviteten speglar människors sociala ställning. De med låg utbildningsnivå och sämre ekonomisk situation står utanför föreningslivet i högre utsträckning än dem med bättre förut- sättningar.
5.3.7. Tolkning: Cirklamas betydelse för lokalsamhället
Cirklar som svarar mot förändringar i lokalsamhället
Gunnared kan beskrivas som en modern arbetarstadsdel med relativt kort historia. Strukturen i Gunnared har sett ungefär likadan ut sedan stads- delen byggdes. Man har t.ex. hela tiden haft en relativt hög andel barn- familjer, invandrare och arbetslösa. Mindre förändringar sker dock hela tiden, budgeten krymper och nya invandrargrupper flyttar in. Stadsdelen ”lever i nuet”, man har ingenting att se tillbaka på och man har heller inga riktigt långsiktiga planer, även om det gjorts en hel del försök att ordna fler sysselsättningstillfällen. Ansvariga på olika nivåer får lägga sin kraft på att åtgärda de situationer som uppkommer. Även föreningar- na och studieförbunden agerar till viss del som svar på förändringar i lokalsamhället. Många verksamheter är igång som riktar sig till arbets- lösa och både stadsdelspolitikema och studieförbunden satsar på att försöka få invandrare och ungdomar att bilda föreningar och starta studiecirklar. Man riktar sig alltså i ganska stor utsträckning till grupper som inte traditionellt varit några stora konsumenter av cirkelverksamhet. Man skulle kanske kunna säga att cirklarna används som en slags kris- beredskap för att ge dessa medborgare, som annars skulle ha riskerat att hamna i marginalen av samhället, en meningsfull sysselsättning. Genom cirklar och föreningsverksamhet upprätthålls aktiviteten i lokalsamhället och det finns en stor optimism om att man på detta sätt skall få männi— skor att lära känna och stödja varandra.
122 SCB-undersökning som gjorts i SUFOs regi, data från råmaterialet.
Att stärka sin särart eller verka för integrering
Gunnared kan sägas bestå av många subkulturer, som var och en arbetar med att bygga upp sin egen kulturella identitet. Som subkulturer kan man betrakta de olika invandrargruppema, men också exempelvis ung- domar och pensionärer, liksom de religiösa samfunden. Utmärkande är att gruppens medlemmar har liknande, i vissa fall gemensamma erfaren- heter. Likheten visar sig i vanor, traditioner, värderingar, språk etc. I uppbyggnadsskedet eller under hotfulla betingelser kan gruppen behöva markera sin kulturella tillhörighet på ett mer materiellt tydligt sätt, t.ex. genom yttre symboler, prylar och kläder. Studiecirklama har sin upp- rinnelse i de stora folkrörelsema och frikyrkorörelsen i början av seklet. Då fanns också ett ideal om att drivkraften skulle komma inifrån grup- pen själv. I Gunnared idag uppmuntrar stadsdelsföreträdama, politiker och tjänstemän, men också studieförbunden, aktivt bildandet av cirklar och föreningar. Man motiverar Cirklama med socialpsykologiska resone- mang av den typ som brukar användas vid argumentation för hem- språksundervisningen, dvs. att man som individ först måste känna trygg- het i en grupp innan man kan vända sig utåt mot det övriga samhället. Men man kan anta att det också finns ett disciplinerande motiv bakom stadsdelsföreträdamas starka stöd, vilket vi återkommer till.
Juhani som vi porträtterade i inledningen tillhör en subkultur, den finländska minoriteten (som är en förhållandevis stor grupp i Gunnared). I porträttet såg vi hur man med hjälp av föreningar och studiecirklar i t.ex. kantelebygge arbetar med att bevara sin finska identitet. På liknan- de sätt används cirklarna i flera av invandrarföreningama. Den bosniska zigenargruppen har musikcirklar i samarbete med SKS, där man sjunger sitt folks traditionella visor och man är på gång med att starta en cirkel för att sy folkdräkter. NBV ger bidrag till en matlagningscirkel som anordnas av en grupp muslimska kvinnor, för att bara nämna några exempel. Ungdomarna blir också aktivt uppmanade att bilda egna före- ningar och starta cirklar. De två tydligaste exemplen är föreningen G- punkten och Lövgärdets musikförening där alla band är organiserade som studiecirklar. Hip-hop och rockmusik är områden där ungdomarna känner sig hemma och kan odla sin speciella ungdomskultur. Pensionä- rema i Gunnared befinner sig också i minoritet. Porträttet av Britt illustrerade i viss mån den kamp som pensionärerna för i syfte att beva- ra sin särart. De flesta är som vi såg svenskar från arbetarklassen, varav en del har bott i området redan innan förorterna byggdes. Man har sina egna cirklar, motionsgrupper och föreningar. Här finns en del av de mer traditionella bildningscirklarna, läsecirklama där man förkovrar sig i olika ämnen, men också hantverks- och språkcirklar. Verksamheten är
ofta förlagd till dagtid och samtalet är en viktig del av innehållet, liksom kaffet och bullarna. Pensionärema är kanske den grupp som ligger när- mast det gamla folkbildningsidealet och som själva till stor del driver på för att få igång cirklar.
Alla cirklar har dock inte karaktären av särartsodling. Det finns också cirklar med det uttalade motivet att få människor från olika länder att mötas och lära känna varandra. Tydligaste exemplet på detta är de cirklar som bedrivs vid det nystartade ALU-centret i ABF:s och Vuxen- skolans regi, där man haft som policy att göra så ”blandade grupper” som möjligt. Grunden finns därför lagd för möten människor emellan. Hur genuina dessa möten blir är svårt att säga. Det finns många hinder i vägen. Bortsett från Språksvårigheter och kulturella skillnader, är t.ex. barnpassning ett problem. Föreningarna, kanske främst inom idrotten och framförallt inom lagidrottema förefaller ha lättare än studieförbun— den att samla olika nationers barn och ungdomar till gemensamma aktiviteter. Däremot är idrottsföreningama starkt åldersuppdelade. En idrottsförening som verkar ha lyckats ganska bra med sin studieverk- samhet är Sportfiskeklubben Vapa som har ett tiotal cirklar igång ihop med Studiefrämjandet. I cirklarna träffas människor från olika länder kring ett gemensamt intresse, vilket bör kunna leda till en större för- ståelse för olika människors situation. Det görs också försök att få människor med olika social bakgrund att mötas. Folkuniversitetets cirklar i Växthuset Gunnareds gård är ett sådant exempel. Mest har man arbetat med människor som har eller har haft sociala och psykiska prob- lem, men cirklarna står öppna för alla. Till det allaktivitetshus där man har sina lokaler kommer också en del invandrare, även om de utgörs av ett fåtal. Även vissa av församlingarna har som mål att integrera männi- skor med olika bakgrund. Det kan t.ex. gälla att försöka få med männi- skor som inte är så kyrkvana eller människor från ”trasiga” familjer i verksamheten. Religiösa förbund, politiska partier och intresseorganisa- tioner har annars det gemensamt att de samlas kring en ståndpunkt, en idé om vad som menas med ett gott liv osv. Det finns alltid en risk att sådana grupperingar blir dogmatiska och fastlåsta i sina positioner och enbart odlar sin särart. Om man välkomnar människor med olika bak- grund till en organisation får man olika perspektiv ”på köpet”, menar en kvinna som deltar i en FS-cirkel i bibeltolkning i Missionsförbundets regi. Detta är viktigt för att diskussionen inte skall fastna och bli alltför konventionell, anser hon.
Att värna om skötsamhet och ansvar
Med disciplinering brukar man mena sådana strävanden som går ut på att få människor att anpassa sig till de krav och förväntningar som samhället ställer på dem. Exempel på sådant som eftersträvas är allmän skötsamhet, nykterhet, hygien, arbetsvillighet, pålitlighet etc, liksom en vilja att inte enbart verka för sina egna intressen utan också ta ett kol- lektivt socialt ansvar. Disciplineringsförsöken är i första hand ett sätt att få samhället att bestå och inte sönderfalla i allmänt kaos. Strävandena sker ofta i riktning från samhällets topp ner mot dess medborgare, men kan också aktivt stödjas av olika medborgargrupper själva. Den stora satsningen på att få in ungdomar, arbetslösa, invandrare etc. i cirklar och andra verksamheter kan alltså ses som ett sätt att bevara ordningen i lokalsamhället.
Från politiker och förvaltningshåll betonar man t.ex. vikten av att behålla människor i stadsdelen och ordna aktiviteter för dem där. Det gäller både de människor som har sociala problem av olika slag, men också de mer väletablerade grupper som kan utgöra en stabiliserande faktor i lokalsamhället. Ett stort problem är t.ex. att ungdomarna i stadsdelen åker in till centrum där man inte har någon kontroll över dem. Det gäller framförallt de ungdomar som befinner sig i den sociala riskzonen. Ett lika stort problem är om alla ungdomar som har det väl förspänt dras till aktiviteter utanför stadsdelen så att bara de minst välbeställda blir kvar. Ett sätt att få ungdomarna i riskzonen att stanna är att ge dem positiva förebilder i de ungdomar som förmår ordna sin tillvaro på ett för samhället acceptabelt sätt. Satsningen på rockbands- föreningen är exempelvis ett led i detta, där ungdomar ges tillfälle att utöva sitt intresse i bostadsområdet, och på så vis kan vara ett föredöme för andra ungdomar. Både musikföreningen och studieförbunden ställer krav på att verksamheten skall ske regelbundet och under ordnade former. Alla förväntas vara med och ta ansvar för lokalerna och utrust- ningen, och närvara vid de stormöten som anordnas. Att instrumenten är dyra och många gånger hopsparade under lång tid, gör att man lär sig att vara rädd om saker och ting. Medlemmarna i musikföreningen håller själva efter att ordningen består. Man är på väg från en yttre till en inre disciplineringsforrn.
Droger är ett stort problem i hela samhället, men kanske speciellt stort i sådana områden som Gunnared, där ungdomar på grund av socia- la förhållanden riskerar att hamna utanför samhället, t.ex. i arbetslöshet. Idrotten har på senare år uppmärksammats för att den, i sämsta fall, gör ungdomar positivt inställda till droger av olika slag, inte bara till alkohol utan också till olika dopingprcparat. Har ledarna en klar uppfattning om
hur man skall arbeta, inte bara fysiskt, utan också med ungdomarnas tankar om sig själva och sin kropp, kan missbruk kanske förhindras. Många kommer till idrottsföreningama med en längtan efter stora sväl— lande muskler och tävlande på elitnivå. Risken är att man stjälper många ungdomar som kanske offrar sin skola och sina kamrater för en för- hoppning som de inte har några fysiska förutsättningar att realisera. Eftersom vårdplatser för ungdomar som hamnat snett är mycket kost- samma är det inte svårt att räkna ut hur mycket pengar man kan spara på att stödja positiva verksamheter som exempelvis motion för ung- domar. Så resonerar ledaren för en av motionscentralema i Gunnared. Idrottens interna ledarutbildning, där studiecirklar ingår, kan användas för att få morgondagens ledare att inse sitt samhällsansvar och den mycket viktiga roll de har som formare och förebilder för ungdomarna.
De stora blandningen av folkgrupper utgör också en risk mot lokal- samhällets stabilitet och även här satsar stadsdelsföreträdama på åtgärder i syfte att stärka ordningen. Kan man få olika grupper att bilda före- ningar tar självdisciplineringen vid efter ett tag. Det kan vi t.ex. se i föreningen F inngötar som Juhani är medlem i. Föreningen ser det som sin uppgift att hjälpa medlemmarna att förbli inom skötsamhetens ram och verka för en ökad stabilitet i området. Övriga invandrarföreningar resonerar på liknande sätt. De försöker på alla sätt hjälpa medlemmarna att på ett smidigt sätt komma in i det svenska samhället. Zigenarföre- ningen Romado Podo har t.ex. utnyttjat studiecirkeln i detta syfte, för att lära ut hur man fyller i svenska blanketter, handlar, åker buss, kon- taktar myndigheter etc.
Det är viktigt ur disciplineringssynpunkt att människor känner sig ”nyttiga”, vilket man bl.a. kan göra genom att delta i en studiecirkel. Att känna att man gör någonting viktigt, gör att man har lättare för att upp- fatta sig som en del i ett större sammanhang, som samhällsmedborgare. Det finns gott om nedlåtande uttryck för dem som hamnat utanför. ”Att ligga samhället till last” är ett av dem. Det är lätt att bli betraktad som lat och odräglig. I skötsamheten ingår att ”göra rätt för sig” och bedöm- ningen av vem som platsar kan ibland vara tuff, det har nog alla arbets- lösa erfarit. Har man dessutom andra sociala, psykiska eller svårdefinier- bara medicinska problem är det lätt att bli utstämplad. Utbildning är en socialt accepterad sysselsättning, låt vara att den är mer accepterad i medelklassen än bland arbetare. Studiecirklar har inte riktigt status av formell utbildning, men att delta i en cirkel innebär ändå att man visar att man vill förkovra sig. Att vara intresserad av att bredda sitt kun- skaps- och färdighetsområde är någonting som värderas positivt, både i gemene mans ögon och i samhällsföreträdamas.
Studiecirklar kan även verka disciplinerande inom arbetslivet. Den stora TBV-kampanjen om arbetsmiljön inom barnomsorgen har tids- mässigt infallit samtidigt med stora nedskärningar på många håll, inte minst i Gunnared. Det finns skäl att anta att cirklarna har fungerat som en ventil för upprörda känslor. Vad som hänt om inte cirklarna funnits är svårt att sia om. Kanske hade protesterna mot nedskärningarna blivit mer öppna och utåtriktade. Nu får de som drabbats av uppsägningar eller av försämrade arbetsvillkor hjälp av sina kollegor att ta sig igenom sin bitterhet och besvikelse. De får möjlighet att uttrycka sin oro inför en eventuell arbetslöshet och sina känslomässiga reaktioner på att just de hamnat vid sidan av personalgruppen.
Sociala nätverk och trygghet i bostadsområdet
För ett lokalsamhälle som Gunnared, med stor omflyttning och många sociala problem är stabiliteten hela tiden i fara. Det är därför viktigt att finna åtgärder som gör att stabila grupper av människor stannar kvar och trivs. De som själva valt att bosätta sig i Gunnared, och som funnit en gemenskap där de kan känna sig trygga, bidrar förmodligen också till att andra grupper av medborgare känner större trygghet. Det är viktigt för stabiliteten och tryggheten i ett bostadsområde att människor träffas t.ex. i studiecirklar av olika slag. Det behövs inte mycket mer än att man hälsar på varandra när man möts och ”skojar lite i affären”. Att mötas kring ett gemensamt intresse underlättar kontakterna även i andra sammanhang.
Behovet av sociala nätverk är stort. En aldrig så liten grupp kan bli den kontakt som skyddar mot anonymitet och isolering och här kan stu- diecirklama fylla en viktig funktion, som också kan innebära en ekono- misk vinst för samhället. Ett exempel på detta är en arbetslös sjukskri- ven kvinna som deltar i en livsåskådningscirkel. Arbetslösheten har lett till ekonomiska problem och den sociala situationen runt henne har förmodligen bidragit till att förvärra hennes sjukdom. Risken att bryta ihop och behöva dyrbar vård eller samtalsterapi är ganska överhängande. Cirkeln, och de kontakter med andra kvinnor i en liknande livssituation hon därigenom fått, har inneburit en sorts självhjälp. Många människor i Gunnared lever i en liknande situation. Som vi minns från porträttet av Britt, nämner hon att cirklarna och andra pensionärsverksamheter betyder mycket för att få de gamla i området att hålla sig igång både fysiskt och psykiskt, men cirklarna fyller för många av dem dessutom en viktig social funktion. Cirklama kan också göra att människor lär sig att behärska saker i sitt vardagsliv som de annars behövt samhällets
hjälp för att utföra. Att klara av enklare matlagning är t.ex. en förut- sättning för eget boende.
Att förvalta subkulturer och införliva ungdomskultur
Studiecirklama i Gunnared bidrar till det lokala livet på olika sätt. De ingår på ett naturligt sätt i stadsdelens liv där de står för en inte försum- bar del av aktivitetsutbudet. Cirklama är ibland kulturbevarande, vilket ofta hänger ihop med att man försöker finna sin identitet, sin särart, sin historia. Så är det för pensionärerna som läser om gamla ting, väver efter gamla mönster eller med hjälp av gamla tekniker. Så är det också med den kantelecirkel Juhani deltar i och även i andra invandrarföre- ningar. I sökandet efter sina rötter går man gärna tillbaka i tiden och letar efter tydliga uttryck, som kan finnas i gamla sånger, bruksföremål eller liknande. För invandrargruppema är det inte Gunnareds, utan deras egen kulturella tillhörighet, som står i fokus. Likaså är det endast ett fåtal pensionärer som har sina rötter i Gunnared och då i den glesbygd som fanns innan Gunnared som stadsdel växte fram.
Cirklama skapar också olika typer av kulturprodukter.123 Man skriver böcker, komponerar och spelar musik, målar tavlor, väver etc. I Gunna- red anordnas med jämna mellanrum olika aktiviteter där lokala grupper framträder och visar vad de håller på med. Inte sällan sker dessa evene- mang som ett samarbete mellan stadsdelsförvaltningen och något studie- förbund. De böcker som författarcirkeln har gett ut, säljs t.ex. vid sådana tillfällen. Ungdomarnas intressen, som ofta är aktuella och lite trendiga, ger det lokala livet förnyelse. Exempel på detta är hip-hop-cirkeln och rockbandscirklama. Bandens repmöten och låtskrivande är i sig själva en del av detta. Genom att man framträder vid olika arrangemang i stadsdelen blir verksamheten synlig också för dem som inte annars är med. Synen på ungdomar som stökiga och okontrollerade kan också för- bättras när de får möjligheter att visa upp vad de håller på med. Kanske tas också ungdomarnas uttryckssätt på mer allvar när de visas offentligt.
'” Begreppet kultur används på olika sätt, ibland i vid antropologisk mening närmast liktydigt med levnadsmönster, ibland enbart för estetiska verksamheter som bildkonst, musik och teater utförda av professionella kulturarbetare. De kulturprodukter som blir till i studiecirklama kan sägas utgöra ett mellanting, en folklig kultur. De är skapade av lokalbefolkningen och har inte sällan ett innehåll som är präglat av de levnadsmönster och livsvillkor som finns på orten. Se vidare under rubriken ”6.3 Cirklar som kultur- och samhällsbärare”.
Utbildningskomplement — andra ämnen och en väg in i Komvux
Studiecirklar har alltsedan de startade varit en sorts komplement till det allmänna utbildningsväsendet. I cirkelform kan man t.ex. studera ämnen som inte återfinns inom det ordinarie utbildningsutbudet. I Gunnared har studiecirklama också kommit att användas mer systematiskt av vissa grupper. Speciellt i invandrartäta områden samlas många människor som av olika anledningar kommit efter med sin skolgång. När SFI-kursema har gåtts igenom är Komvux den naturliga vägen för att få en svensk ut- bildning. Kommer man inte in på Komvux finns det inte många vägar som står till buds, bortsett från studiecirklar av olika slag. Man söker sig då gärna till sådana cirklar som man tror kan ha ett meriteringsvärde för att komma vidare in i samhället, svenska, engelska, matematik och data. Detsamma gäller de arbetslösa oavsett nationalitet. På ALU-centret har man satsat hårt på studiecirklar och har samarbete både med ABF och Vuxenskolan. Det finns personer som fyller nästan hela dagarna med cirklar. Vissa ämnen som exempelvis de speciella cirklarna för arbets- lösa i konsten att söka arbete, finns inte i så många andra former. Ar- betsförmedlingen har visserligen också haft liknande kurser, men inom det ordinarie utbildningsväsendet lyser de med sin frånvaro. För pensio- närerna kan studiecirklama vara ett sätt att få tillgång till sådana ämnen som inte fanns när de gick i skolan. För Britt, som bara har folkskola bakom sig har studiecirklama tillsammans med Vuxengymnasiet, statens skola för vuxna och British Institute t.ex. inneburit möjligheter att lära sig främmande språk.
Att uppöva demokratiska färdigheter
Studiecirklama ger indirekt många tillfällen att uppöva sådana förmågor som krävs av en demokratisk samhällsmedborgare. Cirklama är naturliga mötesplatser för samtal om lokalsamhället. Flera av cirkeldeltagama nämner detta, inte minst de som deltar i cirklar som drivs av församling- arna, eftersom dessa cirklar ofta är av samtalskaraktär. Man hjälps åt att försöka hitta kopplingar människa-kyrka-samhälle och man diskuterar sådant som maktfördelningen mellan könen. Cirklama ger perspektiv på tillvaron åt dem som är med, men man kan förmoda att deltagarna också sprider sina insikter till människor som de träffar utanför cirkeln. Det blir inte lika enkelt att vara svart-vit i sina åsikter efter att man hört hur andra resonerar, anser de som deltar i den här typen av cirklar. Cirklama blir inte alltid de öppna diskussionsforum som man har tänkt sig. En del cirklar är upplagda ungefär som vilken annan undervisningssituation
som helst och på Vuxenskolan framkom att detär svårt att få deltagare till samhällsinriktade cirklar.
Att arbeta med olika uttryckssätt, som att skriva, måla, spela etc är färdigheter som kan användas i olika sammanhang. Att kunna kommuni- cera sina intressen och våga göra det, är grundläggande förutsättningar för att man skall kunna ta tillvara de möjligheter till inflytande som finns i ett demokratiskt samhälle. Flera cirklar arbetar med språk och andra uttrycksformer. I söka-jobb-cirklama lär man sig exempelvis att formulera ansökningshandlingar och meritförteckningar. Man arbetar också med att bygga upp deltagarnas självförtroende så att de skall våga hävda sitt värde vid en anställningsintervju. Likaså arbetar man i cirklar med många invandrare, inte bara med svenska och engelska språken, utan också ofta med sådant som att fylla i blanketter och andra hand- lingar.
Studiecirklar är i vissa fall en inkörsport till föreningsverksamhet av olika slag. Ett par av dem som intervjuats, två arbetslösa kvinnor, har uttryckt att de nu efter cirkeln kan tänka sig att gå med i något politiskt parti. Speciellt för lite utsatta grupper kan det vara ett stort steg att ta sig till någon förening. Eftersom de flesta cirklar i Gunnared drivs inom ramen för föreningar och församlingar, har dessa kommit att höra intimt samman. För rockbanden gäller t.ex. att om de vill tillhöra musikföre- ningen så måste de bilda en studiecirkel, och vill de gå med i någon av musikcirklama så måste de tillhöra musikföreningen. Med ett förenings- engagemang följer ofta efter en tid ledarskap, möteserfarenhet, ansök- ningar om medel, kontakter med förvaltningarna osv., kort sagt demo- kratiska färdigheter.
Som vi har sett fyller studiecirklama en mångfald funktioner i lokal- samhällena. Den stora flexibiliteten gör att cirklarna kan ha en rad olika betydelser för individ och lokalsamhälle. Denna flexibilitet innebär också en anpassningsförmåga till nya omständigheter i den lokala mil- jon.
6. Cirkelsamhället
I tre kapitel har vi porträtterat deltagare för att illustrera cirklamas skif- tande karaktär och sammanhang, skildrat de uttalade betydelser cirkeln har för den enskilde och därefter undersökt cirklamas relationer till tre lokalsamhällen. Så långt har vi framförallt givit röst åt cirkeldeltagamas och i viss mån åt våra inforrnanters upplevelse av studiecirklamas bety- delse.124 I allt väsentligt är den bild vi därmed fått fram positiv. I det här kapitlet ska vi tillåta oss att problematisera bilden något. Vi gör det i första hand inspirerade av teorier om bildning, kultur och identitet, men stöder oss också på kritisk samhällsteori. Med dessas hjälp tolkar vi vårt material och söker identifiera centrala sidor av studiecirkeln. Det är cir- keln som samhällsfenomen vi undersöker. Här överskrider vi de betydel- ser vi angett att den har för individ och lokalsamhälle och söker identi- fiera det territorium där vi menar att cirkeln rör sig, på en gång indivi- duellt och samhälleligt. Vi menar att just detta, att cirkeln inrymmer olika strävanden både hos individen och i samhället, är dess främsta karakteristika. De diskussioner som förs i kapitlet, bygger på uppslag som vi fått när vi arbetat med vårt empiriska material. Materialet är inte av den karaktären att vi kan uttala oss om vad studiecirklar generellt sett betyder för unga eller gamla, arbetslösa eller invandrare osv. Vi kan inte heller uttala oss om vad cirklar allmänt sett betyder för lokalsamhällen av ett visst slag. Men vi kan väcka frågor och funderingar som går utöver våra faktiska iakttagelser och reflektera över hur våra resultat skulle kunna tolkas i ett vidare perspektiv.
Kapitlet är uppbyggt så att vi först behandlar studiecirkeln ur de aspekter vi mött tidigare, som lärande och som formare av gemenskaper. Lärandet diskuteras ur ett bildningsteoretiskt perspektiv och den sociala gemenskapen analyseras i termer av cirkelns grammatik. Vad är det för underliggande strukturer som reglerar interaktionen? Vad är det för
124 Man kan jämföra med begreppet ”voice” inom feministisk forskning. Se t.ex. Gilligan (1982). En annan forskare i denna tradition är Lather (1991).
möten och samspel som där sker?'25 Därefter ser vi på cirkeln ur ett kulturanalytiskt perspektiv, som kulturbevarare och kulturfömyare. Sedan kommer vi in på cirkelns bidrag till skapandet av personliga och kulturella identiteter och efter det följer ett avsnitt om medborgarnas skötsamhet, nätverk och Självreglering. Slutligen tar vi upp spännings- förhållandet mellan individ och samhälle och försöker precisera cirkelns relation till dessa båda. I samband med det för vi också en diskussion om cirklamas betydelse för den svenska demokratin. Till sist relaterar vi vårt material till de statliga målen för folkbildningen.
6.1. Cirklar och lärandets innebörder
Under rubriken lärandets innebörder kommer vi först att resonera om cirklar i förhållande till begreppen bildning, självbildning och medbor— gerlig bildning. Vi lyfter också fram olika ideal och föreställningar som finns om cirklar när det gäller lärandet, både ur deltagarnas och lokal- samhällets perspektiv.
Ett problem som uppstår när man försöker tolka en existerande verklighet med hjälp av samhällvetenskaplig teori är teorins reduktionis- tiska karaktär. Den kan sällan göra rättvisa åt ett empiriskt materials komplexitet och mångfald. Så är det också här i vårt fall. Studiecirkeln, om vi med det menar den verksamhet som idag är berättigad till statliga bidrag, består av en rad olika, till synes ganska disparata, studieverk- samheter. Vi kan t.ex. fråga oss vad det finns för likheter, mellan funk- tionären i idrottsrörelsen som går i cirkel för att bli en effektivare före- ningsmänniska och pensionären som går i litteraturcirkel för att skapa mening och struktur i sitt liv. Båda cirkeldeltagama bedriver förstås studieaktiviteter utanför arbetslivet, båda sker i grupp, båda har en viss återkommande regelbundenhet i tiden och har en formell ledare, men därutöver? Kan vi på ett meningsfullt sätt tala om pensionäremas läs- ning om flydda tider som ett lärande, om föreningscirkeln som allmän- bildning, eller vävkursen som en social och kollektiv lärandeprocess?
”5 Tyack & Tobin (1994) har beskrivit hur amerikanska skolor sedan 1800-talet kännetecknades av en ”grammar of schooling”. Detta djupare mönster karakteri- seras av kunskapens sönderdelning i ”läxor”, uppdelning av tiden i lektioner, prov och examinationer etc. Grammatiken har utmanats av olika reforrnivrare, men alltid återtagit sin dominerande roll. I relation till denna empiriska studie är det anmärkningsvärt att studiecirklama lyckats etablera ett annat mönster — en studiecirkelns grammatik, som faktiskt överlevt under mycket lång tid. Se Larssson i Bergstedt och Larsson (1995).
Studiecirkelverksamheten är en central del av svensk folkbildning. Den har sina rötter i den centraleuropeiska bildningsdiskussion där bildning, i humanistisk anda, var liktydigt med att bli en myndig människa, fri från övertro.'26 Inom svensk folkbildning utvecklades det tänkandet till en självbildningsideologi, folket skulle bilda sig själv, gärna genom att studera och samtala med varandra. Men svensk folkbildning har också en tydlig koppling till upplysningstiden, till formandet av ett demokra- tiskt samhälle och en demokratisk medborgare.127 I praktiken torde alla tre källorna ha bidragit till att forma den folkbildningstradition som präglat svenskt samhälle under mer än hundra år. Det har gällt både att söka realisera idealet om den myndiga, fria människan, att erbjuda henne möjlighet att själv söka sig kunskap och att finna en individuell bas för solidaritet och samhällsgemenskap. Lärandet i vid mening är alltså såväl kopplat till nyhumanism och klassisk bildningssyn som till självstyrt lärande och medborgerlig fostran. Det är möjligt att iaktta spåren av detta i cirkelverksamheten. Ser vi till bildningens innehåll hämtades det dels från klassikerna, dels från politiken och den samtida vetenskapen. Idag är det populärvetenskapliga innehållet alltjämt cent- ralt, klassikerstudiema få och politiken märkbar främst i samhälls- och rörelsecirklar. Den största andelen cirklar utgörs nu istället av de estetis- ka'ns
Folkbildning i mer traditionell mening är ofta liktydig med att förse folket med kunskap hämtad från modern vetenskap. Det är den som ska göra det möjligt för oss att skapa en bättre värld. Viljan att informera om aktuell forskning finns också idag hos de folkbildande institutio- nerna. I vårt material har vi exempel på hur medicinsk, fysiologisk, geologisk, biologisk och psykologisk vetenskap i populär form utgör cirklamas studieinnehåll. Det kan gälla hur man sköter sin kropp, sin hund, sin trädgård eller bemöter sina medmänniskor. ”Råden” är oftast hämtade från forskning och vetenskap — inte från den goda praktikens fält, från vad yrkesmannen eller yrkeskvinnan har att säga. Inte heller från vad den erfarne grannen, vännen eller släktingen har att förtälja. En folkupplysning som hämtar sitt innehåll främst från akademierna riskerar att få problem om inte upplysningens innehåll hela tiden självständigt
'26 Bildningsbegreppet har fått förnyad aktualitet inte minst i samband med läroplansbetänkandet Skola för bildning i vilken Donald Broady i en expert- bilaga diskuterar begreppet. Diskussionen om olika tolkningar har sedan förts på flera håll. I Forskning om Utbildning nr 2-4 1993 återfrnns inlägg i en debatt mellan Broady och Mac Murray. '" Gustavsson (1991). '23 Svensson (1994, s 36).
prövas och omformas efter beprövad erfarenhet och specifika omständig- heter. Vi kan fråga oss: i vilka avseenden är erfarenhetsutbyte och folkbildning på vetenskaplig grund förenliga och i vilka är de i konflikt med varandra? Kanske är det just det den framgångsrika studiecirkeln lyckas med, att bearbeta och omforma upplysningens innehåll så att det blir möjligt att använda den i formandet av det egna livet?'29
Ser vi till cirkelformen bedrivs arbetet i mindre grupper av männi- skor som möts med viss regelbundenhet i bestämda, ofta starkt per- sonligt förankrade, syften. När vi tänker oss cirkeln som ideal föreställer vi oss den gärna som en kamratcirkel, dvs. som bildad av en grupp människor med gemensamma erfarenheter och intressen som söker sig till varandra för att tillsammans förverkliga ett kunskaps- och/eller handlingsmål.'30 Till idealbilden hör att dessa människor i cirkelns form sedan gemensamt söker den information och kunskap de kan behöva. I cirkelns form skingrar de tillsammans okunskapens mörker och ökar sin handlingsförmåga. I realiteten förefaller det åtminstone idag för många vara ett långt mer individuellt projekt att delta i en cirkel. Anledningen till att man deltar kan vara högst personlig och det gemensamma kun- skapsökandet inskränkt till att man läser en gemensam cirkelbok eller utövar sin verksamhet i närvaro av andra.
Vi kan undra över den starka innehålls- och sakorientering som verkar finnas hos de deltagare vi mött. Sannolikt finns förklaringen delvis i det faktum att man söker upp cirkeln just för att utveckla ett intresse eller lära sig något bestämt, men även så är den förhållandevis starka betoningen av verksamheten/innehållet intressant. Kanske finns det en historisk förklaring? Inom den svenska statskyrkan har traditionen av textläsning och texttolkning varit stark. Luthers lilla katekes utgjorde i omkring tvåhundra år tillsammans med bibeln texten framför andra.131 Husfar, klockare och präst var kallade att kontrollera läs- och tolknings- förrnåga. Svenska folket var också bland de första att vara hyggligt läs-
”9 Problemet med kunskapens akademisering och vardagens förvetenskap- ligande har uppmärksammats bl.a. av Habermas som menar att ”scientismen” tränger in i livsvärlden och tenderar att ersätta ett praktiskt förnuft med ett tekniskt-vetenskapligt. Han definierar begreppet scientism så här: ”Scientism” means science belief in itself: that is the conviction that we can no longer understand science as one form of possible knowledge, but rather must identify knowledge with science. Citatet efter Outhwaite (1994, s 29).
'30 Det är kanske inte detta som vi i första hand förknippar med cirkelidealet utan framförallt friheten, självbestämmande, gemenskapen och samtalet. Se t.ex. Hellblom (1985, s 314 ff) om ”Idealbilden av studiecirkeln” och Arvidson (1991, s 172 ff) där han diskuterar Oscar Olssons syn på studiecirkeln. ”' Hartman (1995).
och skrivkunnigt, långt innan folkundervisningen genom skolan hade nått ut till alla barn. Så har vi läsartraditionen och bibelstudiema inom frikyrkorörelsen. ”Läseriet” hade likheter med den form som studiecir- keln senare fått, bl.a. gäller det just den relativa jämlikheten mellan deltagarna och diskussionerna kring en given texts innebörd. Bibelsam- talen fördes inom frikyrkan utom räckhåll för systemen, i första hand representerade av statskyrkan. De tidiga folkrörelsema, arbetarrörelse och nykterhetsrörelse, hade båda starka kopplingar till den frireligiösa rörelsen och det är inte osannolikt att de förvaltat arvet därifrån.
6.1.1. Ideal och förväntningar från deltagare och lokalsamhälle
Aktiviteten i cirkeln kan betraktas som både en kollektiv och en enskild läroprocess.'32 Det är utvecklandet av en kompetens eller vidgningen av en kunskapshorisont som många deltagare i vårt material framhåller som det centrala motivet för sitt cirkeldeltagande. Lärandet är också till viss del självstyrt, reglerat av eget intresse och inte av formella läroplaner och kursplaner. För staten och organisationerna, folkrörelsema och studieförbunden är studiecirkeldeltagandet förknippat med målförverkli- gande. Cirklama skall bidra till demokratin, underlätta organiserandet av verksamheten eller spegla studieförbundets profil. Lärandet i cirklarna är alltså inramat av mål på flera olika nivåer.'33
Ett annat grundläggande antagande om lärandet i studiecirkeln är att det varken är privat eller offentligt, varken individuellt eller samhälleligt till sin natur. Bilden av autodidakten, som sitter hemma eller på biblio- teket och studerar de lärda skrifterna, är oförenlig med den allmänna uppfattningen om en studiecirkeldeltagare. Autodidakten ägnar sig åt en läroprocess som vi kan beteckna som självstyrd, men det är ett icke- socialt lärande. Deltagaren i en studiecirkel däremot ingår i en kollektiv, social läroprocess. Han eller hon är inte ensam om att forma sin kun- skapsprocess, den formas gemensamt av cirkeldeltagare och cirkelledare. Målet må vara statligt, organisatoriskt eller individuellt formulerat, men makten över kunskapsprocessen delas av cirkeldeltagama.
'” Vi kan utifrån våra intervjuer säga att det alltjämt är en bärande förväntan på studiecirkeln, även om vi ska se att just detta kan göras till föremål för dis- kussion i den sentida utvecklingen av cirkelverksamheten. '” En rad läroprocesser i livet är oavsiktliga och slumpmässiga. Erfarenheten lär oss sådant vi inte på förhand tänkt oss om tillvaron.
Betraktar vi cirklarna ur ett maktperspektiv och ett marknadsperspek- tiv är det uppenbart att en del av de cirklar vi studerat fyller viktiga funktioner, också för lokalsamhälle och storsamhälle. Å ena sidan kan vi se att många cirklar utvecklar individuella kompetenser som också har ett marknadsvärde. Det gäller uppenbarligen t.ex. de cirklar som på olika sätt förbereder arbetskraften för vidare studier eller en återkomst till arbetsmarknaden. Invandrare som förbereder sig för inträde till Komvux-studier, arbetslösa som går på arbetsmarknadsrelaterade cirklar och ungdomar som använder studiecirkeln till en slags studie- och yr- kesorientering. Å andra sidan har vi en rad cirklar som underlättar olika typer av samhälls- och strukturförändringar. Hit kan vi räkna EU-cirklar, fackets kampanjcirklar, men också kulturrnötescirklar och datacirklar. Alla fyller de funktionen att underlätta genomförandet av förändringar som är påkallade utifrån, av pågående strukturomvandling och av staten.
Sammanfattar vi detta är studiecirkeln som fenomen en samhällelig institution vars kännetecken är att den bärs upp av ett till största delen informellt, outtalat norrn- och regelsystem som formar ett socialt in- ramat, individuellt och kollektivt, lärande. Den gör det utifrån mål, som visserligen på ett övergripande plan är formulerade av organisation och studieförbund, men på en näraliggande och konkret nivå formuleras av den enskilde deltagaren själv. Dessutom är, med några undantag, delta- gandet frivilligt. Ett avbrott åtföljs inte av sanktioner från samhällets sida. Det får heller inga andra drastiska konsekvenser för den enskildes framtid. Alltså kan studiecirkeln förstås som ett informellt och socialt inramat, självstyrt och frivilligt lärande i vid mening.”4
6.2. Cirkelns grammatik
Som delar i cirkelns grammatik kommer vi här att lyfta fram det fria och frivilliga i studierna, liksom sakorienteringen. Därefter för vi en diskussion om den sociala gemenskapens karaktär. Slutligen resonerar vi om cirklamas tids- och rumsmässiga struktur.
'" Detta sagt med en reservation. En hel del av studiecirklama för arbetslösa och för invandrare är knappast intressestyrda eller har att göra med självför- verkligande i den mening vi vanligen tänker oss det. Vi vet att arbetslösa och invandrare kan förlora sina bidrag om de slutar en kurs, även när den går i studiecirkelform. Inte heller de ofta arbetsplatsförlagda kampanjcirklama i organisationsregi är helt frivilliga och sanktionslösa. Att inte delta innebär risker för att de egna intressena inte bevakas. Här väljer vi att betrakta dem som avvikelser från cirkelns förväntade ideal.
Cirkeln som geometrisk figur och symbol har några karakteristika som också gäller studiecirkeln som ideal. Den är sluten, sammanhållen, dvs. man befinner sig i den eller utanför den. Den bestäms som figur av att den omslutande linjen befinner sig på exakt samma avstånd från en given mittpunkt. Triangeln använder vi för att symbolisera hierarkier, cirkeln för att framhäva allas lika värde. Den som studerar i en cirkel är deltagare, inte elev, studerande eller student. Den som organiserar arbetet är ledare inte lärare. Vi bär med andra ord med oss en hel del förväntningar på vad en studiecirkel skall vara och vad den inte skall vara.
6.2.1. Fritt och frivilligt
Det finns hos våra intervjuade studiecirkeldeltagare en del påtagliga ut- tryck för förväntningar på vad en studiecirkel ska vara. Hit hör fram- förallt föreställningen om dess frivillighet och frihet från tvång och krav. En studiecirkel går jag till bara när jag själv är intresserad och villig att delta. Jag förväntar mig inga sanktioner om jag väljer att låta bli att gå en gång eller rentav om jag avbryter cirkeldeltagandet i förtid. Inte heller förväntar jag mig reprimander om det är så att jag inte läser i boken eller arbetar med mitt hantverk i den takt som Studieplanen anger. Cirkelledaren förväntas inte bete sig auktoritärt. Det är inte bara det att han eller hon inte ska ställa formella krav på mitt deltagande, han eller hon bör också ge utrymme för samtal. Det finns exempel på deltagare som gör kritiska påpekanden om sina cirkelledare när det inte getts utrymme till det, t.ex. när det inte funnits någon kaffepaus och heller ingen annan samtalstid.'35 Intrycket förstärks av de många positiva kom- mentarerna om cirkelns betydelse som mötesplats och som social ge- menskap, inte minst just samlingen kring ”kaffe och bullar”. Här kan vi tala om cirkeldeltagandet som ritualiserat. Kaffestunden har en tydlig uppgift i cirkeln, befäster dess informella och frivilliga karaktär, samti- digt som den erbjuder en möjlighet till det den kanske är mest känd för, öppet erfarenhetsutbyte.'36
'” Vi har också mött enstaka synpunkter på cirkeln och cirkelledarens kompe- tens som pekar i motsatt riktning, dvs. att man efterlyser mer kompetens och mindre prat. ”6 Waldén (1994, 1995) diskuterar cirkelns karaktär på ett liknande sätt.
6.2.2. Sakorientering
Studiecirkeln som fenomen är kulturspecifik. Det finns helt enkelt, som en av våra deltagare från annat land konstaterar, få motsvarigheter i andra länder.'37 Visst kan det finnas kollektiva samverkanstraditioner men oftast inte den kombination av studier och social gemenskap som studiecirkeln erbjuder. Ser vi enbart till den sociala formen, umgänget och den mötesplats som cirkeln erbjuder kan vi säga att t.ex. kvarters- caféet i länderna kring Medelhavet utgör en motsvarighet. Där kan man både mötas relativt regelbundet, göra nya bekantskaper och dryfta aktualiteter under opreteniösa och kravlösa former. Jämförelsen haltar emellertid på flera sätt. Cafélivet är huvudsakligen någonting för män, inte för kvinnor och män. Dessutom ser vi då bara till umgängesforrnen, till den sociala interaktionen och erfarenhetsutbytet, och inte till cirkelns innehållssida. Som social institution skiljer sig cirkeln från caféumgäng- et just genom att det i cirkeln finns ett förutbestämt — om än ofta in- dividuellt omfattat — mål som gäller ämnet, verksamheten. Många cirk- lar utgår ännu från, eller kompletteras med, någon form av skriftligt material, en ”kursbok”, som studeras av deltagarna. Även när de inte gör det är det kombinationen av socialt umgänge kring ett sakförhållan- de, som utgör ett av studiecirkelns mest grundläggande kännetecken. Våra deltagare förväntar sig inte bara social gemenskap i en tvångsfri och demokratisk situation utan framförallt en fördjupning av sitt intresse och sin möjlighet att lära sig något nytt. Förväntningarna på studiecir- keln gäller alltså inte bara friheten och den relativa jämlikheten utan i lika hög grad sakorienteringen och det sociala umgängets karaktär. Det sociala utbytet är inte vilket socialt utbyte som helst utan struktureras och underordnas sakorienteringen.”s I cirklarna fokuserar deltagarna som vi sett på lärandet. De går till cirkeln därför att ämnet och verksam- heten lockar. Vårt intryck är att få deltagare skulle bli kvar om social gemenskap på något sätt tilläts konkurrera ut sakorienteringen. Det
'37 Studiecirkeln som fenomen finns givetvis på andra håll i världen. I Sloveni- en har man t.ex. en utveckling av cirkelverksamhet på gång, se Klemencic (1995). '" I takt med att cirklarna tillförs nya deltagare, som invandrare och unga arbetslösa t.ex. och i takt med att cirklarna förändrar karaktär från mer traditio- nell studieverksamhet till verksamheter som t.ex. hantverk och musik, blir dess grammatik också mindre entydig. Andå vågar vi anta att traditionen är en betydelsefull och strukturerande faktor också för dessa cirklar.
förefaller alltså som om inriktingen på cirkelns objekt är det som till stor del formar den interaktion och det samtal som förekommer.'39
6.2.3. Social gemenskap och behärskad intimitet
De mest uppenbara regelbrotten mot cirkelns grammatik gäller sannolikt just det som konstituerar förståelsen av studiecirkeln som sådan, dvs. sakorienteringen, jämlikheten och frivilligheten. Flera av våra deltagare påpekar att samtalet i cirkeln inte får vara ”skvaller”. Det är inte helt klart vad de menar med det men vi kan anta att ”skvaller” syftar på att vi talar om tredje person och ger detaljer om hans eller hennes liv och livsföring som inte är allmänt kända och som personen i fråga heller inte gärna skulle vilja att de blev. Enligt en ordboksdefinition är be- greppet skvaller besläktat med prata, sladdra, föra vidare, tala illa om, baktala och förråda hemligheter men också med mera neutrala ord som att meddela och informera.'40 I studiecirkeln finns det, som i annat institutionaliserat umgänge, en förväntan på att vi ska bete oss socialt korrekt. Till den korrektheten hör att inte skvallra, att inte utlämna tredje person, att inte tala om denne i kritiska termer, att inte vidareföra rykten och intimiteter. Det betyder inte att samtalet inte kan vara intimt, men då ska det handla om mig själv, mitt privatliv, mina tillkortakom- mande och framgångar?” Kort sagt utbyte av egna livserfarenheter tillhör det korrekta samspelet i cirkeln men knappas diskussionen av andra, icke närvarande personer och deras erfarenheter.
Den tidigare nämnda sakorienteringen utgör också en trygghet, ett värn mot alltför överdriven intimitet. Vi kan, som deltagare, när som helst återföra samtalet till varpens utseende, idrottens skador eller järn- hanteringens betydelse. Kanske skapar just detta ett av de mera centrala villkoren för den sociala samvaron i cirkeln. I en relativt liten intim krets av människor som jag möter regelbundet kan jag själv med små medel reglera interaktionens karaktär. Det kan jag inte på samma sätt göra i familjen, i arbetslivet eller i skolan. Interaktionen i familjen är ofta gränsöverskridande, alla känslor och tilltalsformer är tillåtna och jag
"9 Kanske förtjänar det att betonas särskilt att ”saken” inte är detsamma som ett studieområde utan lika väl kan vara en verksamhet eller, men kanske mer sällan, också en delad upplevelse, som t.ex. när pensionärerna i läsecirkeln har högläsning tillsammans om tider om flytt. "" Våra ord (1993, s 405). Stora synonymboken (1993, s 532). "" Jämför Waldén (1994, 1995).
kan inte förutse när de ska uppträda. I arbetslivet och skolan är de mer beräkneliga men kan lätt bli lite utarmade, rentav tråkiga och stereotypa. I studiecirkeln kan jag själv välja, intimitet under kontrollerade former eller mer distanserad interaktion i skydd av ämnet, verksamheten. Några deltagare som vi intervjuat säger att de skiljer på sin privata vänkrets och vännerna i cirkeln. De senare umgås man i regel bara med vid cirkelträffama under den tid cirkeln pågår. Umgänget är alltså rela- tivt strikt reglerat i tid och rum, intimt men ändå strängt behärskat. Man pratar gärna om egna erfarenheter men man gör det på ett förhållandevis neutralt sätt. Merparten av samtalet utspinner sig kring det som är cir- kelns föremål, engelskstudier, hundpsykologi eller bibeltexter. Visst finns det cirkeldeltagare som knyter vänskapsband i cirkeln, men kanske gäller det främst dem som i en pressad social situation får chansen att möta gelikar, som t.ex. arbetslösa eller medlemmar i en kulturell eller religiös minoritet. En livskris, framkallad av arbetslöshet, skilsmässa, förlust av make/maka, pensionering osv. kan också vara ett incitament till att söka sig till studier.”2 En människa som börjar en studiecirkel i en sådan situation är antagligen ovanligt öppen för nya impulser och kontakter. Några deltagare i vårt material säger att de i cirkeln funnit ”vänner för livet”. Utsattheten, att vara utanförställd, skapar kanske ett incitament till att överskrida den ”behärskade intimitet” som annars tycks gälla som norm för interaktionen i många studiecirklar. Generellt sett måste studiecirkeln nog betraktas som en ovanligt till— åtande social institution just genom frånvaron av formella krav och sanktioner, men den är inte helt utan krav. Framförallt gäller det för deltagaren att kunna läsa av och delta i den specifika interaktionsforrn som är cirkelns egen. Alltför stor självupptagenhet, bristande social responsivitet skulle socialpsykologen Asplund säga, är ett svårt handi- kapp i en studiecirkelsituation.143 Än värre är det om detta kombineras med en dominant personlighet och en oförmåga att lyssna till andra. En studiecirkel kan mer eller mindre haverera som följd av att en deltagare ständigt tar ordet och varken ger cirkelledaren eller andra deltagare en ”syl i vädret”. Britt, som vi mötte inledningsvis, menar t.o.m. att detta skulle kunna vara en anledning till att sluta i cirkeln. Alltså, höggradigt inåtvända och slutna, liksom mycket dominanta och socialt okänsliga,
'" Inte mindre än hälften av alla folkhögskolestuderande från fem folkhögskolor visade sig i en undersökning genomgå någon form av livskris. Den hade bidra- git till att man sökt sig till studierna och de såg studierna som ett led i en ny livsorientering (Sundgren, 1986). Johansson & Ekerwald (1979) har också noterat ett existentiellt tema till att man söker sig till vuxenutbildning. "" Asplund (1987).
personer verkar inte uppfattas som goda studiecirkeldeltagare. Vi kan kanske tolka det som att de hotar den välbalanserade interaktion som tycks utgöra cirkelns karakteristika och ge den dess speciella karaktär. Cirkeln ingår varken i det privata livets sfär eller i det offentliga livets system. Den ställer inte maktens och marknadens bestämda och avperso— nifierade krav på den enskilde. Den erbjuder helt enkelt en väl avvägd social samvaro på sina egna villkor, där det är lämpligt att uppträda med cirkeltakt. En social korrekthet som varken kan förknippas med um- gänget med de nära vännerna eller familjen, eller med de neutraliserade umgängesforrnema som regleras av makten och marknaden.
6.2.4. Tid och rum
Alltsedan cirklarna startade har det pågått en diskussion inom studieför- bunden om cirklamas form och innehåll. Hur starka konturer skall de ha, hur informella får de vara? Ambjörnsson beskriver den debatt som fanns redan inom nykterhetsrörelsens loger om cirklamas form och innehåll, bl.a. i samband med att man diskuterade olika strategier för att rekrytera och behålla medlemmar?" En falang stod för regelbundenhet i tid, en fast lokal, ett omfattande ceremoniel och en mötesordning efter en viss mall ”som sällan ändrades”, skriver Ambjörnsson. En annan grupp betonade intimitet, familiaritet, gemenskap och samvaro. Mer offentlighet förespråkades också och man hade diskussioner, fester etc. där man även inbjöd personer utanför logen. Lite av denna ”strid” förefaller pågå än idag. Kan en cirkel se ut hur som helst?
Tidens och rummets strukturering får ofta både avsiktliga och oav- siktliga effekter. Till de avsiktliga eller officiella hör att den bidrar till att möjliggöra möten mellan människor och organiserat handlande. Till de oavsiktliga eller inofficiella att tidens och rummets utformning har starkt disciplinerande effekter. En disciplinering vars resultat i sin för- längning utgör en av grunderna för fördelningen av sociala positioner. I Skoldebatten är vi vana vid att diskutera detta som resultat av ”den dolda läroplanen”."*5 Centrala effekter av skolundervisningens organise-
144 Ambjörnsson (1988). "” En amerikansk forskare som tidigt diskuterar sådana effekter är Jackson (1968). Det är framförallt det myckna väntandet och de ordningsskapande inslagen i lärarnas undervisning han diskuterar. Några år senare lanserar Snyder (1971) begreppet ”den dolda läroplanen” i en bok med titeln The hidden curri- culum. I en serie artiklar i Kritisk utbildningstidsla'ift under åren 1977-80 dis- kuterar också Broady fenomenet (sammanställda i Broady, 1981). Aven Gus-
ring är att eleven på olika sätt lär sig att underordna sig, inte bara lära- rens auktoritet utan också de ständiga tidsavbrotten, ämnesomkastningar- na, kraven på att arbeta enskilt, att lyssna uppmärksamt, att tala enbart vid tilltal, att vara motoriskt kontrollerad, att vänta (t.ex. på att under- visningen skall börja, på lärarens uppmärksamhet, att få svara på frågan och att gå på rast eller till maten). Inte minst gäller det för eleven att prioritera skolkunskap framför den egna livserfarenheten som kunskaps- källa.
Den dolda läroplanen formar också elevernas syn på sig själva som dugliga eller odugliga. Denna självbild blir inte bara till inom klass- rummets fyra väggar utan fortgår på skolgården och vidareförs till andra delar av elevernas vardag. I självbilden ingår att uppfatta sin position, som under- eller överordnad. På så vis förbereds eleverna för att senare inta olika positioner i arbetslivet. Eleverna reagerar, ofta omedvetet, på den dolda läroplanen och antar ett instrumentellt förhållningssätt till sina studier, dvs. de läser för betygen och inte för att tillägna sig kunskaper i ämnet. Studiecirkeln befolkas idealt sett av jämbördiga individer, där prestationer har liten betydelse. Flera av våra intervjuade cirkeldeltagare lyfter också fram detta drag hos studiecirklama som speciellt betydelse- fullt. Några går t.o.m. så långt att de menar att de genom cirklarna åter- fått det självförtroende som den obligatoriska skolan tagit ifrån dem. I denna aspekt kan cirklarna kanske betraktas som en kompensation för den utslagning som sker i skolan. Det kan också vara så att de som har riktigt dålig erfarenhet från sin tidigare skolgång aldrig söker sig till cirklarna.
Studierna i en cirkel har en annan inramning än studierna i skolan. Tid och rum struktureras efter andra principer, dess ”dolda läroplan” är en annan. Den framträder inte lika tydligt och förefaller heller inte i samma grad stå i motsättning till de officiellt uttalade målen. Skälet till det är sannolikt just att människor oftast av egen fri vilja deltar i studie- cirklar. Blir underkastelsen och disciplineringen alltför påtaglig kan de välja att helt enkelt lämna verksamheten. Dessutom är egen och andras erfarenhet, i många cirklar, en lika viktig kunskapsgrund som ett på förhand bestämt stoff. Ändå finns där, i studiecirkeln vissa disciplineran- de inslag och effekter. Också cirkeln strukturerar tid och rum, deltagaren förväntas komma på bestämd tid och plats, inordna sig, vänta på lämp- ligt tillfälle för att säga något, kunna ”lägga band på sig” och visa allmän taktkänsla. Deltagande i studiecirklar har alltså disciplinerade
tafsson, Ljungvall & Stigebrandt (1981) behandlar den dolda läroplanens implikationer.
effekter men dessa är, i långt högre grad än skolundervisningens, själv- valda. Det är i stor utsträckning fråga om Självdisciplinering eller, som vi längre fram skall hävda, en fråga om att deltagare och cirkelverksam- het bidrar till att förverkliga ett skötsamhetsideal.
Tids- och rumsstrukturering lyfts ofta fram som någonting positivt av deltagarna, speciellt av dem som inte har någon sådan struktur i sitt övriga liv, t.ex. de arbetslösa. När strukturen inte längre finns naturligt i vardaglivet flyter dagarna ihop, säger en av våra arbetslösa intervjuade deltagare. Hela tillvaron börjar gunga. Vi är idag så invanda i att se på tillvaron som tidsmässigt strukturerad att vi inte tänker på detta som en form av disciplinering. Att ha någonstans att gå, vid speciella tidpunkter, ger nästan i sig en mening åt livet. Inte heller rumsligt är cirklarna lika tydligt avgränsade som annan utbildning. Cirklama kan vara förlagda nästan var som helst. De kan äga rum i en föreningslokal, i studieför- bundens egna lokaler, i någon skola och ibland t.o.m. hemma hos någon av deltagarna. Inte heller rummet är alltså särskilt strukturerande för cirklarna totalt sett. Enskilda cirklar kan dock ha en mycket skollik inramning. Vad som tydligast skiljer cirklarna från skolan i discipline- ringshänseende är att de knappast kan sägas sortera sina deltagare annat än att de markerar en gräns mot dem som inte deltar. Cirklama är befriade från bedömningssituationer i form av prov och betyg. Inte heller är man ålagd att utföra de uppgifter som ges. Disciplineringen är alltså inte lika fullständig när det gäller studieförbundens verksamhet som den är inom skolan, även om det finns vissa gemensamma drag i form av en tids- och lokalmässig regelbundenhet, liksom att man möter samma grupp varje gång.146
6.3. Cirklar som kultur- och samhällsbärare
Under denna rubrik skall vi ta upp hur cirklar kan betraktas som kultur- och samhällsbärare, som kulturbevarare och kulturfömyare, som delar i lokalsamhällets självförståelse och förändringsprocess samt som skapa- re av nya kulturella uttryck.
"6 Det finns undantag från detta i vårt material, nämligen cirklarna På färd mot framtiden i Norberg, där man kan välja mellan flera tider att gå cirkeln på. Gruppen blir alltså olika från gång till gång.
Begreppet kultur har definierats på olika sätt. Man kan skilja mellan ett antropologiskt och ett estetiskt kulturbegrepp.147 I vid antropologisk mening står kulturbegreppet för de (ofta omedvetna) vanor, traditioner, värderingar, sätt att tänka om och se på världen, som genom materiella yttringar, liksom genom språket och andra symboler, markerar en grupp. Kultur blir då närmast liktydigt med vardagliga levnadsmönster som är beroende av samhällets historia och ekonomiska och sociala ordning. Det estetiska kulturbegreppet är snävare och står för uttrycksformer som bildkonst, musik, teater, dans, litteratur osv. Det antropologiska begrep- pet kan sägas vara överordnat det estetiska, så tillvida att estetiska uttryck är en de] av de ”sätt att tänka om och se på världen” som före- ligger i ett givet samhälle vid en viss historisk tidpunkt. Gränsdrag- ningen mellan de båda begreppen är alltså inte alls självklar. Vardagliga levnadsmönster är någonting som man socialiseras in i ända från barn- domen, medan den estetiska kulturen ofta skolas in, t.ex. genom under- visning.
Kulturbegreppet har länge haft en tydlig värdeladdning. Under 1800- talet och 1900-talets början stod kultur för någonting förfinat, den borgerliga kultiverade människan, i motsats till den okultiverade och råe arbetande vilden.'48 Kultur stod då inte för levnadsmönster i vid bemär- kelse, utan för ett visst levnadsmönster som visade sig i självkontroll, moral- och etikettsregler, språkbruk, inredningar, kläder etc. Kännedom om och tillträde till estetiska kulturforrner som konst, balett, musikteater och klassisk litteratur särskiljde också denna grupp. Den borgerliga kultursynen blev ett dominerande ideal i samhället och övertogs och inpräntades även i arbetarklassen som någonting värt att sträva efter. Kulturbegreppets värdeladdning har senare lösts upp och ”kultur” har börjat användas som suffix för olika typer av livsmönster, olika sub- kulturer eller delkulturer, såsom arbetarkulturen eller medelklasskulturen, ungdomskulturen eller pensionärskulturen, kvinnokulturen eller manskul- turen osv. En subkultur utmärks, liksom en kultur i antropologisk me-
'" Se t.ex. HSFR-rapporten Forskning om kultur (1984) och Olsson (1993). I vilken mån man inom humanvetenskapema har försökt sammanföra respektive hålla isär de båda kulturbegreppen har växlat över tid. Författarna till Forskning om kultur menar att det kan finnas skäl att hålla isär dem, men samtidigt låta begreppen befrukta varandra. De skriver: ”För forskningen är det uppenbart att företeelser som helt faller inom det estetiska kulturbegreppet och forsknings- fältet kan fordra belysning utifrån det antropologiska fältet, och det framgår av modern forskning i hur hög grad förståelsen av kulturen ur antropologisk synpunkt befrämjas av insikter som förmedlas inom estetisk verksamhet och uttolkning.” (HSFR, 1984, s 17). '" Frykman och Löfgren (1979), Hannerz, Liljeström och Löfgren (1983).
ning, av gemensamma värderingar, traditioner och symboler, ibland i form av ett eget språk. Arnstberg menar att den starkaste kulturtillhörig- heten är den etniska, att vara svensk, finsk, iranier, somalier, turk eller vad det nu kan vara.”” Därutöver tillhör varje människa en eller flera andra subkulturer.
I början av studieförbundens verksamhetstid fanns en diskussion om huruvida cirklarna skulle syfta till att göra deltagarna delaktiga i det etablerade kulturlivet eller om de skulle lyfta fram deltagarnas egna lev- nadsvillkor och traditioner.'50 Det vi ser idag, i de studiecirklar vi under- sökt, är mer folkliga, lokalt förankrade kulturuttryck, som t.ex. ide olika hantverkscirklama. I dessa cirklar lyfts både nya och äldre kulturmönster fram, ofta i estetisk form, och blir en del av den lokala självförståelsen.
Ehn & Löfgren använder sig av ett antropologiskt kulturbegrepp och talar om kultur ”... i termer av kollektivt medvetande eller system av betydelser och symboler” som de menar innebär att man intresserar sig för ”...de erfarenheter, kunskaper och värden som människor delar och som de återskapar och förändrar i socialt handlande”.ISI Kulturanalys är en metod att avtäcka och medvetandegöra dessa betydelser. De urskiljer tre analytiska perspektiv (1) att betrakta människor som kulturbärare, (2) att se människor som kulturskapande och (3) att se kultur som ett medel att skapa identitet och sammanhållning som grund för handling. Samt- liga dessa analytiska perspektiv är relevanta när man vill diskutera studiecirklamas samhälleliga betydelse. Cirklama kan ses som kulturbä- rare och används inte sällan i syfte att bevara ett kulturarv, t.ex. när det gäller att föra vidare en orts historia eller att lära sig att arbeta med gamla tekniker.”2 Men cirklarna är inte enbart kulturbevarande utan står också för en hel del kulturförnyelse, t.ex. i form av nya kulturprodukter som musik (rockbanden), litteratur (författarcirklama) och konstnärliga
”9 Arnstberg (1993). '50 Ambjörnsson (1988). '” Ehn & Löfgren (1982). '52 Begreppet kulturarv har liksom begreppet kultur definierats på olika sätt. Anshelm urskiljer tre olika typer av definitioner, en teknisk definition där kulturarv ses som ”...summan av det kulturstoff som i en grupp eller ett sam- hälle faktiskt överförs mellan generationer”, en funktionell definition där kultur- arvet är ”...den del av ett traderat kulturstoff som skapar kulturell självför- ståelse-kontinuitet, identitet och sammanhangsförståelse” och en institutionell definition där någonting blir kulturarv ”...först när de betraktas och behandlas som ett kulturstoff som bör bevaras och föras vidare just därför att de tillhör kulturarvet” (Anshelm, 1993, s 13-14). Här använder vi begreppet i dess funk- tionella mening.
verk (målarcirklar, teatercirklar). Att cirklarna används för att skapa identitet och sammanhållning i olika subkulturer återkommer vi till i nästa avsnitt. Vi kan också tala om en speciell cirkelkultur, cirklarna inbegriper och för vidare vissa normer och värden vad gäller cirklarna själva, deras form och innehåll, det vi här kallat ”cirkelns grammatik”. En stor del av den kulturella förmågan är inte medveten. Kultur är någonting en utomförstående ser, men som man inifrån har svårt att upptäcka. För att studera på vilket vis cirklarna bär på kulturkaraktä- ristiska drag krävs att man studerar samhället på lite avstånd, med en utanförståendes ögon.
Rätt handling på rätt plats i rätt sammanhang utförd av rätt person ”syns” faktiskt inte och vi kan luras att tycka att vi inte ”gör någonting särskilt” när vi faktiskt följer ganska väl utmejslade kollektiva vanor och tankeba- nor.'”
Det är dock inte bara symboler och värden i sig som är intressanta utan också vilka känslor och följdhandlingar de framkallar?”
6.3.1. Kulturbevarande och kulturfömyande
I vårt material finns flera cirklar där man studerar och på så sätt för vidare den gamla ortens historia och kulturella karaktär i form av dess näringar, bruksföremål, dialektala uttryck, sånger och musik etc. En landskapscirkel i Gunnared startade t.ex. med en cirkel om ”Så var det då i Angered”. Senare gick man över till att läsa om gamla ting. 1 Ny- köping har man haft en cirkel om ”Bygd och miljö” som bl.a. behand- lade stadens byggnads- och kulturhistoria. Norberg har cirklar som ”Bergsmansgårdens Lina”, ”Mineral i Sverige”, ”Medeltida sång och dans” och en cirkel i brickbandsvävning. Dessa cirklar har alltså en kulturbevarande innebörd. De sysslar på olika sätt med företeelser som hör till ett förgånget samhälle, reproducerar sådant som man minns från förr och vidmakthåller hantverkskompetenser vars ”nytta” i snäv mening för länge sedan är borta. Men det är inte bara nostalgi utan också ett positivt moment av bevarande i många av cirklarna, ett förvaltarskap av lokal natur och kultur. Och det är inte bara pensionärer som blickar tillbaka, det gör också många av de yngre som deltar i teatercirklar,
'53 Arnstberg (1992, s 14). ”4 Arnstberg (1993).
sång- och danscirklar och hantverkscirklar. Cirklama blir i en del fall just länken mellan generationerna och en möjlighet att vidareföra äldre kulturmönster till nyare tider.
Kulturbevarandet hade inte en lika tydlig plats i början av studieför- bundens verksamhetsperiod.155 Då var studierna mer inriktade mot fram- tiden, t.ex. fanns en hel del vetenskaplig litteratur i folkbiblioteken, även om det som lånades framförallt var skildringar av samtiden och av de lägre samhällsklassemas livsvillkor. Alltså sådant som man får förmoda låg nära läsarna själva och deras erfarenheter och drömmar.156 På vilket sätt cirklarna är bärare också av dagens kulturmönster är svårare att säga. 1950-talet är redan kult och ”K—märkt”, så hur skall man beskriva den cirkel om 1960- och 70-talsmusik som FU i Gunnared anordnat, som historia eller nutidsorientering? Det finns tecken som tyder på att individuella värden får större plats i vårt medvetande på bekostnad av de kollektiva värden, traditioner och symboler som kännetecknade det svenska folkhemmet.157 Handlar cirkeldeltagandet idag mera om att forma sig själv som individ, fila och slipa på det egna jaget, än att värna kollektiva intressen? Det finns personer bland dem vi intervjuat som förefaller konsumera cirklar i högt tempo ”som alltid har någonting på gång”. Om detta är ett uttryck för dagens kulturmönster kan vi bara spekulera om. Att cirklarna har blivit mer och mer erxibla och öppna för nya innehåll och nya former kan kanske förstås som en del i det postmoderna samhället, ”allting duger”, eller är det bara en konsekvens av avregleringen inom folkbildningen?
En del i lokalsamhällets självförståelse och förändringsprocess
Ett samhälle, storsamhälle som lokalsamhälle, måste för att fungera ha någon form av gemensam självförståelse. Kulturaktiviteter har en bety- delse inte bara som de enskilda individernas förverkligande av egna intentioner, känslor och tankar utan är också bärare av sin samtid och en lokal identitet. Att tillägna sig och utöva hantverk av olika slag, att måla tavlor, att skriva och sjunga sånger, spela rockmusik och teater är kulturuttryck som ofta är bärare av såväl ortens historia som av med- borgarnas självförståelse och identifikation med lokalsamhället. I Nor-
”5 Framförallt ville man förändra samhället och var på det sättet kulturfömyare, skriver Arvidson (1985). '56 Ambjörnsson (1988). 157 Maktutredningen ( SOU 1990:44 ).
berg är det som tydligast. Som Norbergare är man intresserad av ortens ärorika historia och engagerar sig gärna i olika aktiviteter med mer eller mindre anknytning till den. Kulturbevarandet har fått en betydelse som skapare av en ny lokal identitet nu när den gamla, som var förknippad med gruv- och järhanteringen, har gått i graven. Cirklama har fått lite av museets karaktär, att dokumentera, kanske till och med att restaurera och lyfta fram delar av kulturarvet. Kulturbevarandet blir också något framåtriktat, en strävan att skapa en ny lokal identitet som bygger på den gamlas grund.
I Gunnared tar den lokala självförståelsen ibland vägen över identifi- kationen med olika subkulturer och bidrar därför till att konstituera det mångkulturella lokalsamhället. För finländarna i Gunnared, som till- verkar folkmusikinstrumentet kantele, är det deras egen ursprungliga kulturella tillhörighet som bevaras och hålls vid liv. Även här kanske man kan se denna aktivitet som ett sätt att skapa en ny identitet ur askan av den gamla, då deras livssituation i och med flyttningen till Sverige förändrats.
Samhällen har alltid förändrats, om inte annat så p.g.a. att yttre om- ständigheter har drivit fram förändringar. Det tog ett par hundra år i västvärlden innan urbaniseringen och industrialiseringen i grunden förändrade våra livsvillkor. Idag är det informationsteknologin som på några årtionden ser ut att skapa delvis andra villkor för hur vi kan leva våra liv. Våra tre lokalsamhällen speglar på olika sätt den relativt snab- ba strukturförändring som pågår i storsamhället. Gunnared är en modern förort med en stor andel ”nya” medborgare. Det är bl.a. där det mång- kulturella Sverigc nu skapas. Nyköping står mitt i en omvandlingspro- cess från att vara en trygg stad med gamla anor och centralort i en rik jordbruks- och industribygd till att bli ett tj änstemannasamhälle. Norberg genomgår en smärtsam omvandling från att ha varit ett kraftfullt arbetar- samhälle med basen i gruvnäringen till att bli ett småföretagarsamhälle i glesbygden med kulturprofil, god service och vacker natur.153
Studiecirklama bidrar på alla tre orterna på olika sätt till att under- lätta omställningen. De tydligaste exemplen på studiecirkeln som ett led i en omvandlings- och anpassningsprocess, med både lokal och generell betydelse, har vi kanske i de fackliga kampanjcirklama ”På färd mot framtiden” i Norberg och Nyköping. Cirklama utgör dock inte, som vi kunde föreställt oss, någon bas för kraftfull opposition, allehanda aktio- ner och uppvaktningar riktade mot centralmakten. Nej, snarare bidrar de
'” Det är dock inte cirklarna som driver på eller tar initiativ till förändringarna. Cirklama är inga ”lok” i förändringsprocessen, utan snarare ”släpvagnar”.
till att utveckla de nya karakteristika som orterna är på väg att förvärva. I Norberg dominerar de historiska och kulturella cirklarna som, i vår tolkning, just bidrar till att omvandla gruvnäring till kulturell identitet och en ny plattform för framtiden. I Nyköping är bilden otydligare och allmännare, cirklarna förstås fler och mångfalden större. Kanske är det också just avsaknaden av entydig tendens som är det specifika i Ny- köpingsmaterialet. I Gunnared är cirklarna mer olja i strukturförändring- en och bidrar till att förebygga de sociala problem som förändringarna skapar. Det finns en tydlig strävan hos studieförbundsföreträdarna att organisera de olika invandrargruppemas aktiviteter inom ramen för den egna verksamheten.
Nya kulturella uttryck
Studieförbunden har återigen börjat intressera sig för ungdomarna och deras speciella intressen.159 Ungdomarna har kommit in i cirkelverksam- heten på olika sätt, genom rockbandscirklar, teatercirklar etc, men också genom det relativt nya studieförbundet SISU som bl.a. använder studie- cirklar i sin ledarutbildning.
Sverige har på senare år blivit alltmer mångkulturellt, åtminstone såtillvida att vårt samhälle idag består av många etniska grupper. Med invandrarna och de cirklar som bedrivs i invandrarföreningama har nya levnadsmönster kommit att ingå i studieförbundens verksamhet. De cirklar som drivs av invandrarföreningama är förstås en del av lokalsarn- hällenas liv, både genom att finnas till, men också genom att de visar upp sig vid olika tillfällen och på så sätt gör sina särdrag tillgängliga även för andra medborgare. De speciella cirklar som anordnas för ar- betslösa har också invandrare bland deltagarna, vilket inte är så konstigt då dessa är arbetslösa i större utsträckning än svenskarna. Man kan för- moda att inslaget av olika invandrargrupper i cirklarna gör att man också får nya perspektiv på innehållet, även om detär fråga om att stu- dera engelska eller matematik. Inga ämnen är helt neutrala. Betydelsema av dem skapas i viss mån under lärandets gång. Exempel och frågor som deltagare från olika länder reser, år uttryck för deras kulturella erfarenheter. På det sättet kommer kulturförnyelse in även i traditionella skolämnen. Kulturfömyelsen slår också igenom när man tar upp nya ämnen som exempelvis nya typer av hantverk. Att tillverka en kantele
'59 Larsson (1995) påpekar att studieförbunden vid starten och åren därefter var delar av ungdomsrörelsema och hade i mångt och mycket ett framtidsperspek— tiv.
eller sjunga zigenska folksånger är visserligen en gammal tradition, men står för någonting nytt i Sverige. En del cirklar har också som direkt syfte att sprida kulturella särdrag. Exempel på detta är en matlagnings- cirkel i Norberg, där man bl.a. tar upp och diskuterar vilken basföda man använder i olika länder.
I studiecirklar skapas inte sällan estetiska kulturprodukter, i form av teater, dans, musik, litteratur och konst. I vårt material finns exempel på cirklar av alla dessa olika slag. Det handlar då om en nyskapande krea- tiv process, där man skriver manus till och sätter upp en pjäs, hittar på nya danssteg, skriver egen musik med egna texter, författar böcker eller tecknar och målar tavlor. Kulturskapandet finns också i hantverkscirk- lama, även om det där ibland snarare handlar om att lära sig en hant- verksteknik och avbilda, än att skapa själv.
Cirklama bidrar till att forma basen för en lokal kulturell marknad. Det kan vara teaterföreställningar, sång— och musikuppträdanden men också textilier och hantverk som säljs på de lokala marknaderna. För ett fåtal deltagare tycks cirkeln kunna utgöra ett led mellan ren amatörverk— samhet och en framtid som professionell kulturproducent. Betydelsen av att det existerar en sådan marknad mellan det rena kommersiella utbudet och den enskildes produktion för hemmet och linneskåpet har en be- tydelsefull funktion. Just genom att de bidrar till att fylla lokala mark- nadsarrangemang, hantverksutställningar, vemissager och inte minst fes- ter och högtider med ett meningsfullt innehåll fungerar de som kitt i lokalsamhället. Det man producerar blir något att samlas kring, samtala om och något att smycka sig och sitt hem med som också demonstrerar den lokala tillhörigheten.
6.4. Cirklar som formare av identiteter
I detta avsnitt skall vi först diskutera vad cirkeldeltagandet kan betyda för grupper av människor som befinner sig i olika sociala situationer, beroende på livserfarenhet, kulturell bakgrund och relation till arbets— livet. Därefter följer ett stycke om medborgerlig identitet, inkluderande ett resonemang om de medborgerliga dygder som cirklarna befrämjar.
En människas identitet grundläggs redan mycket tidigt i barndomen och stärks sedan eller försvagas genom de erfarenheter och kriser hon genomgår under sin livstid. Vi talar ibland om de naturliga, åldersbe- tingade livskrisema. Kanske borde vi istället tala om olika perioder eller faser i livet, som påverkas av vårt växlande förhållande inte bara till
åldersfaktom utan också till arbete, partners, barn och arbetsmarknad?60 En identitetskris kan givetvis uppstå också av andra orsaker än ålder, som t.ex. sjukdom, olyckshändelse, skilsmässa eller arbetslöshet. En förändrad situation leder alltid till omställningsproblem, men blir spe- ciellt akut i vissa situationer, t.ex. vid stora samhällsförändringar eller yttre hot. Vid övergången från ett feodalt till ett industrialiserat samhälle fanns en stor oro för den moralupplösning som man tyckte sig kunna skönja. Värden som förut varit för-givet-tagna började ersättas av nya som var svåra att se följderna av. De senaste årens arbetslöshet och in- f1yttning av människor som varit utsatta för krig och förföljelse har på samma sätt lett till värderingsförändringar vars konsekvenser för männi- skors identitet är svåra att förutsäga. Studiecirkeln är sannolikt en möjlig väg att hantera sådana naturliga eller överraskande omställningar och kriser i livet. För människor som hamnar i mer permanenta avvikelser från det s.k. normala livet kan cirklar bli en möjlighet till en ”nor- malitet” bortom den utsatta situationen?"? För andra åter kan cirkeln vara en möjlighet att bearbeta egna känslor av utsatthet och att få möj- lighet att omvandla dem till ett socialt engagemang. Beroende på om- ständigheterna kan vi tänka oss att cirkeln kommer in som ett led i självförverkligandet, upprättandet och bibehållandet av självkänsla. Flera av våra intervjupersoner som deltar i livsåskådningscirklar av skilda slag tycks t.ex. använda cirkeln just så.
6.4.1. Livserfarenhet
Deltagarnas ålder och erfarenhet kan sätta sin prägel på studiecirkelns inriktning och karaktär. För de yngsta cirkeldeltagama är den egna fram- tiden lång. Intentionema kan gälla utvecklingen av det egna jaget, fysiken, fårdigheten eller kompetensen. Ofta är gränsen oklar mellan fritidsengagemang och förberedelse för yrkesliv. Före trettio eller före familjebildning, är livet ofta förknippat med sökandet efter framtid. Ett par av av våra unga intervjupersoner ser cirkeldeltagande närmast som ett sätt att pröva ett tänkbart område för framtida yrkesverksamhet. Porträttet av Sofia illustrerar t.ex. detta. I cirkeln undersöker man om ens intresse och begåvning räcker för att göra hobbyn till yrke, oavsett
'60 Se t.ex. Cullberg (1994) för en beskrivning av hur livskriser och traumatiska kriser påverkar människans identitet. Cullberg bygger sitt resonemang på psykoanalytisk teori, framförallt på Erikson. ”” Se t.ex. rapporten Det genuina mötet av Sandin (1990) som behandlar erfa- renheter av studiecirkelverksamhet inom den öppna psykiatrin.
om nu intresset är historia, djur eller musik och dans. Cirkeln urskiljs av dessa deltagare inte lika påtagligt från annan utbildningsverksamhet, ofta omtalas den som ”kurs”. Vi kan se exempel på att yngre, kanske mest de unga arbetslösa och invandrarna, använder sig av cirkeln som en förberedelse för mer formaliserad utbildning, för att söka arbete eller helt enkelt för att vinna inträde i det svenska samhället. Den egna nära- liggande framtiden är kanske det som främst upptar dessa deltagare, även om det också kan finnas ett samhällsengagemang bakom studiecir- keldeltagandet som i de kultur- och samtidskritiska inslagen i rockcirk- lama. Cirkeln kan för unga deltagare också vara ett kontaktforum. Som nyianyttad på en ort eller om man inte vill, vågar eller har möjlighet att söka vänner och partners på pubar och dansställen kan cirkeln, ”kursen”, framstå som ett alternativ.
För de i yngre medelålder, ofta mitt i familjelivet, ser vi exempel på att cirkeln kan vara ett komplement, ett frirum, ett legitimt ställe att gå till regelbundet. Där erbjuds ”vila” från barn och makes eller makas krav.162 Ett tillfälle att spegla och utveckla andra sidor av personligheten än de som dominerar i familj och arbetsliv. Cirklama ger också en möjlighet att byta erfarenheter om barn, samliv och lokalsamhälle på ett sätt om inte ryms inom det övriga sociala livet. Cirkeln förefaller då vara ett led i att upprätthålla ett eget liv, vid sidan av vardagslivets alla plikter. Det kan vara så att fördjupandet av den egna intresseinriktningen och upprättande av meningssammanhang är cirkeldeltagandets essens i medelåldern.
Både bam, familjeliv och arbete mitt i livet är starkt meningsskapan- de. Vi behöver inte närmare fundera över existensen under de år vi är upptagna av dessa. Åren därefter är för många en tid av begrundan och omprövning av livet. Vad ska jag göra nu? Vad är meningen med det hela? Här kan odlandet av ett intresse eller en kompetens som man kanske haft tidigare i livet leda fram till ett studiecirkeldeltagande. Byggnadssnickaren blir t.ex. som arbetslös instrumentbyggare på friti- den, gruvarbetaren fördjupar sig i mineralemas uppbyggnad. Det kan också vara möjligheten att vidga erfarenhets- och upplevelsevärlden som lockar, t.ex. språkstudier för att underlätta resande.
En stor grupp cirkeldeltagare är pensionärer. De båda riksorganisatio- nema PRO och SPF anordnar genom studieförbunden en mängd cirklar av allehanda slag. Det kan vara hantverkscirklar, sång- och danscirklar, landskapscirklar och litteraturcirklar för att nämna några av de vi stött
"52 Motiveringar av det slaget har vi mött hos deltagare på alla tre orterna. I Gunnared finns t.o.m. en cirkel som kallas ”Bamfritt”.
på. Cirkeldeltagama har alla lämnat arbetslivet och har oundvikligen merparten av sitt aktiva liv bakom sig. Många pensionärer har blivit cirkeldeltagare på allvar först efter pensioneringen. '63 Cirkeln blir ett sätt att ”komma ut”, att vidmakthålla och kanske utveckla en kompetens som att sy, bevara en språkfärdighet eller att tillsammans med andra dela reseupplevelser eller minnen från förr, återuppväckta av gemensam litteraturläsning. Cirkeln kan, som vi sett några exempel på, också ge den kvarvarande äldre en möjlighet att tillägna sig färdigheter som underlättar vardagen, som för den änkling vi intervjuat som i cirkeln lärde sig att sy och laga mat för att bibehålla sin självständighet och sitt oberoende. Cirkeldeltagandet kan också, inte minst för de många en- samma äldre kvinnorna, utgöra en social trygghet. De andra cirkeldel- tagama blir människor som frågar efter en om man uteblir. Inte så få av pensionärscirklarna tenderar att vara kontinuerliga, samma människor deltar år från år. För dem upphör sannolikt cirkelgemenskapen först när åldrandet förhindrar det genom sjukdom och död. Vidare är det rimligt att vi också tänker oss att det finns ett kulturbevarande intresse hos många av de äldre cirkeldeltagama. En vilja att föra ett kulturellt arv vidare, antingen detär en äldre hantverkstradition, sång och musik eller minnen av äldre tiders folkliv. Det kan, som vi sett flera exempel på, gälla att bevara natur och miljö åt en framtida generation.
Den mest frekventa cirkeldeltagaren är, statistiskt sett, en kvinna i medelåldern.164 Vad är det som gör att kvinnor i högre grad än män använder sig av studiecirkeln som möjlighet? I boken Handen och anden ses hantverkscirklama som en utveckling av äldre tiders ”syjunta”?65 Hantverk alltså, men också ett legitimt forum för kvinnligt erfarenhetsutbyte. Vad motsvaras det i så fall av i männens värld? Kanske av lagidrotten och jakten? Cirkeln kan erbjuda både en menings- full sysselsättning och utgör en legitim plats att gå till där detär möjligt att föra ett informellt samtal om hantverk och vardag. Kanske är det just detta, att cirkeln erbjuder en möjlighet till utbyte av privata erfarenheter och åsikter utan att man för den skull blir alltför intim som utgör något av cirkelns attraktionskraft för kvinnor? Möjligen är det också något i cirkelns informella och jämlika karaktär som, generellt sett, kan passa kvinnor bättre än män. Vi tror oss veta att pojkar och män, ända från
'63 Enligt Svensson (1994) deltar människor i åldersgruppen 65-75 år i högre grad i studiecirklar än andra åldersgrupper. '64 Kulturutredningens slutbetänkande ( SOU 1995:84 ). Kvinnodominansen i studiecirklar är högre än i vuxenutbildning i stort. ( SOU 1995:141 ). "” Waldén (1994, s 123).
förskoleåldem, i större utsträckning än kvinnor tenderar att skapa hierar— kier, att under- eller överordna sig?66 Det är en social strategi som inte lämpar sig särskilt väl i en cirkulär form som studiecirkelns. Palavem, fri överläggning, snarare än formaliserad samtalsordning, är betecknande för den. Kan det vara en del av förklaringen till att cirkeln i högre grad är en angelägenhet för kvinnor än för män? Eller är det för att den just utgör ett ”frirum”, en ”ventil”? Går man till cirkeln för att helt enkelt komma hemifrån ett tag och träffa någon annan än familjemedlemmar- na?
6.4.2. Invandrare och kulturell identitet
Kulturell identitet kan sägas vara ett maktmedel, såtillvida att en stark identitet är en förutsättning för att en grupp skall kunna forma och påverka sina egna villkor?67 Att studieförbundens verksamhet har stor betydelse när det gäller att skapa sammanhållning och identitet i olika grupper har vi många exempel på. Har cirklarna också använts som medel för att uppnå en maktposition?
Vi har mött invandrare, dels i de cirklar som invandrarföreningama själva anordnar tillsammans med något studieförbund, dels i de cirklar som annonseras ut av studieförbunden i basämnen som svenska, engel- ska och matematik, eller i slöjdcirklar av olika slag. Invandrarna är än så länge en liten grupp cirkeldeltagare, men studieförbunden visar ett intresse för att få in fier invandrare i verksamheten?” Många av de invandrargrupper som kommit på senare år är flyktingar. Att fly från sitt land t.ex. på grund av politisk förföljelse innebär för de allra flesta en personlig kris, ett trauma, som tar tid att arbeta sig igenom?69 Som f1yk- ting bär man med sig sina tidigare erfarenheter av förföljelse, kanske tortyr och sin rädsla. Själva f1ykten är ofta dramatisk vilket gör att man kan känna en viss lättnad i början när man kommit välhållen fram till det nya landet. Denna lättnad förbyts dock ofta relativt snabbt till ett stadium av desillusionering, hjälplöshet och tomhet. Man kanske har
"” Se t.ex. Wernersson (1992). '67 Ehn & Löfgren (1982). '68 Deltagandet i vuxenutbildning, såväl generellt som i form av studiecirklar, är märkbart lägre bland dem som har utomnordiskt medborgarskap. Det är emellertid intressant att notera att andelen invandrare med utomnordiskt med- borgarskap som någon gång deltagit i en studiecirkel är minst 39,5% enligt den analys som gjorts. (SOU 1995:141). '69 Angel & Hjem (1992).
arbetat hårt med att driva sin grupps syften i hemlandet, här hamnar man i ofrivillig passivitet, blir nostalgisk eller fixerad vid det som gällde förut. I början är det inte ovanligt att man förbjuder allt som har med den nya kulturen att göra innan man kan börja försona sig med det nya landet och förhoppningsvis uppnå vad som brukar kallas ”kritisk in- tegrering”, dvs. ”att kunna älska sitt nya land utan att mista kärleken till det gamla”. Eftersträvansvärt är att uppnå en ”bindestrecks-identitet”, som svensk-chilenare, som svensk-muslim osv?70
Ett gemensamt drag för invandrare är att de lever på gränsen mellan två kulturer, de försätts i en situation där gamla vanor och föreställningar bryts, och invandrarna tvingas att leva i två kulturella sammanhang vilket lätt leder till stresstillstånd och instabilitet?"
För invandrarna sj älva betyder cirkeldeltagandet förmodligen olika saker beroende på vilken relation man har till Sverige och huruvida man tänkt sig en framtid här. Enligt Nyberg använder olika invandrare olika stra- tegier i mötet med det nya landet?72 Att fly eller flytta till ett nytt land innebär alltid ett uppbrott från en välkänd miljö även om den inte var så trygg i alla avseenden. Nyberg urskiljer tre olika uppbrottsstrategier; det definitiva uppbrottet, den vilande tillhörigheten och det uteblivna uppbrottet. Ett definitivt uppbrott innebär att helt frånsäga sig banden med hemlandet. För de invandrare som bestämt sig för att de vill stanna i Sverige blir det viktigt att försöka komma in i det svenska samhället och skaffa sig en position här. Det gäller att lära sig språket, skaffa sig en utbildning och ett varaktigt arbete. Flera av de invandrare vi inter- vjuat, speciellt bland de yngre, har just denna ambition. En viktig in- körsport till det svenska utbildningssystemet går via Komvux, men för att komma in krävs grundkunskaper i vissa basämnen. Dessa försöker man förvärva genom att delta i studiecirklar. I Gunnared anordnas cirklar för arbetslösa av ALU-centren ihop med något studieförbund. Det är troligt att det för många invandrare är betydelsefullt att lära känna svenskar och andra invandrare och man söker sig till verksam- heter där man tror att man kan få sådana kontakter. Cirklama fyller alltså här både en anpassningsfunktion och en överbryggande funktion. Exempel på sådana cirklar i vårt material är dels sådana som är speciellt skapade för detta ändamål, som internationella föreningens cirkel i
'70 Se t.ex. Böhm (1993). ”' Szabo (1993, s 17). ”2 Nyberg (1993).
matlagning i Norberg och ”Likt och olikt — kulturella möten i Sverige” i Nyköping, dels de ”vanliga” cirklar som har både svenskar och in- vandrare bland deltagarna.
De flyktingar som kommit hit under en akut kris i det egna landet och hamnat i ofrivillig exil befinner sig i en helt annan situation. De kan sägas ha en vilande tillhörighet. De längtar oftast mycket starkt tillbaka och planerar för återvändandet till hemlandet. Ett sätt att bearbeta sin nya situation och de händelser man varit med om är att försöka upp- rätthålla närheten till ursprungslandet, söka information om dem man lämnat och kanske bilda en grupp för att fortsätta den kamp man tidiga- re bedrev i hemlandet. Det finns cirklar som vänder sig också till denna grupp, t.ex. inom de kyrkliga studieförbunden. Det kan då handla om att hjälpa till med kontakterna till det gamla landet. Ett sådant projekt är ”Med Somalia för Somalia” där bl.a. somalier från Gunnared arbetar med att samla in förnödenheter av olika slag för att skicka till hem- landet. Detta är också exempel på en cirkel med ett handlingsorienterat syfte. Kanske fyller cirklar av den här typen en övervintringsfunktion. Även de bosniska flyktingar som kommit hit kan tänkas tilllämpa denna strategi och en del har redan börjat tala om att flytta tillbaka nu när ett fredsavtal faktiskt har undertecknats.
En del invandrare genomgår aldrig något egentligt uppbrott. Det ute- blivna uppbrottet kännetecknar ofta dem som velat men av olika anled- ningar inte kunnat vända tillbaka hem. Istället har man bildat en ”koloni” i Sverige där man kämpat för att bevara sin kulturella särart. Fler och fler från det egna landet, släktingar och vänner, bosätter sig i samma område och bildar en tät egen grupp. Cirklama fyller här en särartsfunktion. Finländarna i Gunnared är ett exempel på detta. De har bildat ett Finland i miniatyr och strävar efter att behålla sin gamla kul- tur, trots att de bott i Sverige i ett kvarts sekel.
6.4.3. Arbetslösa i cirklarna
De arbetslösa som vi mött i studiecirklama är förstås de som haft kraft nog att söka sig dit. Kraftigt subventionerade cirklar erbjuds t.ex. genom ALU i samarbete med olika studieförbund. Det finns även exempel på mer uppsökande verksamhet. FIA (Folkhögskolan i Angered) låter sina deltagare gå runt och knacka dörr för att på så sätt få fler att komma sig för att börja. Det finns många problem om man är arbetslös och skall börja studera. Den dåliga ekonomi som man ganska snart drabbas av lyfts fram av flera deltagare. Studieförbundens vanliga cirklar, i exem- pelvis olika hantverk, kan kosta upp till tusen kronor per termin, plus
plus materialkostnadema, vilket är en stor summa om man redan har svårt att få ekonomin att gå ihop. Ett annat problem är bampassningen, och det finns exempel i intervjuerna på hur par med småbarn springer mellan hemmet och cirkeln, kommer för sent eller uteblir, vilket inte alltid uppskattas av de övriga deltagarna.
De cirklar som bedrivs speciellt för arbetslösa har ibland en annan inriktning än motsvarande cirklar som bjuds ut i studieförbundens kataloger, t.ex. arbetar man mer intensivt med att bygga upp deltagarnas självförtroende. En del cirklar är dessutom specialkomponerade för de arbetslösa, t.ex. cirklarna i konsten att söka jobb. Deltagarna själva förefaller utnyttja cirklarna på något olika sätt. En del arbetslösa väljer sådana cirklar där de kan skaffa sig kunskaper som de tror kan ha ett meriteringsvärde på arbetsmarknaden (t.ex. data, språk, ekonomi och bokföring). En variant av detta är att gå cirklar som innebär att den kompetens man har från yrkeslivet bevaras.
De arbetslösa vi mött poängterar ofta att det är viktigt att överhuvud- taget ha någonting att syssla med, att komma ut och träffa folk och undvika isolering. Studiecirklama ger dagarna struktur och kontinuitet och man tvingas gå upp på morgonen och hålla sig fräsch. Vi har hört flera berättelser om den överhängande risken att bli sittande ensam hemma framför TV:n med ett självförtroende som bara blir sämre. För att undvika att hamna i en ond cirkel fyller en del arbetslösa hela dagar- na med cirklar av olika slag. Det blir nästan som att gå till jobbet eller delta i en reguljär utbildning. Flera deltagare uttalar dock att det är ett ”riktigt” jobb eller en ”riktig” utbildning som hägrar. Cirklama är ett sätt att sysselsätta sig med någonting som uppfattas som nyttigt.
6.4.4. Medborgerlig identitet
Vi kan kanske säga att studiecirkeln utgör en del av bindestrecket mel- lan individ — stat. Det har den gemensamt med många statsunderstödda pedagogiska verksamheter. Som samhällsprojekt betraktat är pedagogis- ka verksamheter nära förknippade med den dubbla uppgiften att utveck- la människornas individualitet och autonomi, samtidigt som de ska svara för att det upprättas en fungerande samhällsgemenskap och stat. Be- greppet allmän medborgerlig bildning är av tradition ett honnörsord inom folkbildningen och det ger kanske en del av bindestreckets in- nebörd. Medborgarskapet utgörs just av den väl avvägda balansen mellan egenintresse och allmänintresse som en modern demokrati krä- ver. Studiecirkeln bidrar till den medborgerliga identiteten dels genom
att värna om ett skötsamhetsideal, dels genom att bidra till ett antal medborgerliga dygder?73
Mångkunniga och allmänbildade medborgare
I vårt material har vi åtskilliga exempel på deltagare som gör en poäng av att söka nya utmaningar, som söker sig till nya kunskapsområden eller vidareutvecklar sin yrkeskompetens till ett komplicerat hantverk så som Juhani gjort. Som individuellt projekt handlar det kanske om att vidga sina horisonter och att utveckla sitt själv. Ur ett samhällsperspek- tiv är det en potentiell resurs att medborgarna behärskar fler områden än ett, att deras kompetens är bred. Det gör henne eller honom rörligare, lättare att omskola och placera på nya uppgifter och mer mottaglig för information och argumentation. Hon eller han har ett bredare spektrum att utgå ifrån när det gäller att ta ställning till samhällspolitiska frågor och större förutsättningar att identifiera sig med andra. Studiecirkeldelta- garen bidrar också till att upprätthålla hantverk, tekniker och vetskap som annars kanske skulle gå förlorade.
Målmedvetna och samförståndsberedda medborgare
En studiecirkel består av ett antal människor som kommer samman för att förverkliga ett individuellt, men också ett gemensamt mål. På sätt och vis kan vi säga att cirkeln utgör sinnebilden för hur människor i alla tider lyckats uträtta mer än vad de själva är förmögna till, nämligen just genom att samordna sina handlingar mot ett gemensamt mål. Visserligen kan vi säga att handlingarna i många cirklar är rätt individuella, hantver- ket utför deltagaren i regel själv och läser gör man kanske också helst på egen hand. Men kvar står det faktum att cirkeln som aktivitet inte skulle kommit till stånd om det inte varit fler som samlats för att för- verkliga ett i huvudsak gemensamt intresse, om än individuellt utfört.
Cirklama utgör ibland goda mötesplatser för människor som varken känner varandra eller delar andra intressen än just det som gäller cirkel- verksamheten. Mötet i cirkeln blir ett tillfälle att ventilera åsikter och att lära sig att nyansera, inte uppfatta världen i svart och vitt. Den funk- tionen har troligen kampanjcirklar som t.ex. bonderörelsens ”Min gård i EU” och fackets ”På färd mot framtiden”. Argumentationen för och
'" Skötsamhetsidealet återkommer vi till under rubriken ”6.5 Skötsamhet, nätverk och Självreglering”.
emot inträde i EU upptog t.ex. en stor del av tiden i den EU-cirkel en bonde i Norberg berättat om. Den individuella lönesättningen, som facket från början ställt sig helt avvisande till, blir i cirklarna föremål för ett nyanserat och sofistikerat resonemang om tänkbara kriterier för hur lönesättningen skall ske. Det är troligt att de flesta var emot den individuella lönesättningens införande överhuvudtaget. Ändå deltog de i cirklarna och arbetade fram förslag till kriterier. Kommunikationen mellan deltagarna präglades av vilja till förståelse och samförstånd på fömuftsmässig grund, men agerade de i överenstämmelse med sin övertygelse?
Medborgare som identifierar sig med sin lokala miljö
Fenomenet, att vara identifierad med sin hembygd, är känt inom etnolo- gin och sannolikt fyller det en viktig funktion både ur individens och samhällets synvinkel?" För individen blir det en tillhörighet och en orienteringspunkt att utgå från. För samhället blir den lokala identiteten en del av det som håller samhället samman. Visst kan det uppstå kon- flikter mellan det övergripande medborgarskapet och den lokala identite- ten som t.ex. när nationen vill göra av med kämkraftsavfall eller när lokal rasism sätter käppar i hjulet för en solidarisk flyktingpolitik. Men i det stora hela är nog upplevelsen av lokal identifikation och nationell tillhörighet båda viktiga komponenter i ett fungerande medborgarskap. Många av de cirklar vi mött, men kanske framförallt de i det mest hotade av våra tre lokalsamhällen, Norberg, odlar någon form av hem- bygdskultur och hembygdskänsla, en lokal medborgerlig identitet.
6.5. Skötsamhet, nätverk och Självreglering
Vi kommer i detta avsnitt först att belysa studiecirklama ur ett skötsam- hetsperspektiv. Därefter går vi in på cirklamas inflätning i föreningar av olika slag och hur de på olika sätt erbjuder deltagarna sociala nätverk. Slutligen tar vi upp hur cirklarna bidrar till att forma en självreglerande medborgare, bl.a. genom att de fi'ämjar fysisk hälsa och psykiskt välbe- finnande.
'" Se t.ex. Rosengren (1992).
6.5.1. Skötsamhetsidealet
Samhällets grundläggande organisering kan ses som resultatet av den kamp mellan olika ideologier och intressen som hela tiden pågår?75 För att behålla en maktposition används olika medel, varav social kontroll är ett sådant. Den kan antingen bedrivas från samhällets topp ner mot dess medborgare, eller som ett projekt bland olika grupper av medborga- re själva i utbyte mot ett visst mått av frihet och inflytande. Den sociala kontrollen kan vara öppen, som vid straff och sanktioner av olika slag, eller dold. Dold kontroll, som brukar gå under beteckningen ”den dolda disciplineringen”, är svårare att upptäcka då den är vardaglig och svår att avgränsa?76 Studiecirklar är kanske inte det man först kommer att tänka på som ett kontrollinstrument och någon öppen kontroll är det förstås inte fråga om. Däremot finns drag hos studiecirklama som gör att de kan tolkas som disciplinerande.
I framförallt Gunnared kunde vi se hur studiecirklar och föreningar uppfattades som ett medel för att skapa stabilitet i lokalsamhället, ett sätt att behålla kontrollen och ordningen genom att aktivera medborgar- na och inordna dem i allmänt accepterade verksamheter. Att uppmuntra olika grupper av invånare att sta1ta studiecirklar och föreningar är en del strävandena i stadsdelen att behålla den sociala kontrollen. Kontrollen tar sig bl.a. uttryck i att man värnar om ett skötsamhetsideal som odlats i de folkrörelser som växte fram under industrialiseringen i början av detta århundradet?77 Som vi såg medverkar föreningarna själva till att sprida detta ideal. Man kan säga att de bidrar till en sorts kollektiv Självdisciplinering bland de egna medlemmarna.
Begreppet skötsamhet har lyfts fram av idéhistoriken Ronny Am- bjömsson?73 Skötsämhetsbegreppet inkluderar en rad disciplinerande aspekter. Att vara skötsam bidrar till att strukturera människors vardag
”5 Denna ståndpunkt är i sig ett uttryck för en bestämd ideologi, ett sätt att se på relationen individ-samhälle och dess förändringar, som återfinns inom en kritisk historiematerialistisk tradition.
'76 Se t.ex. Foucaults (1974) beskrivning av förändringen från synlig discipline- ring i form av stränga kroppsstraff till mer dold men ständigt pågående själslig disciplinering i form av kontroll över människors tid och rumsliga rörelser. Denna process pågår inte bara inom fängelserna och andra disciplineringsanstal- ter, utan även på arbetsplatser, sjukhus, militärförläggningar och inte minst inom utbildningsväsendet. Se även Lindgren (1988). '77 Elias (1989) visar i sin historiska genomgång att det vilda i människan disciplinerats ända sedan medeltiden. '78 Ambjörnsson (1988).
och skapar en gemensam värdebas för att sortera människor och avgöra vem som ingår och vem som står utanför de skötsammas släkte, liksom vem som är hygienisk, nykter, arbetsvillig, ordningssam och har ett int- resse för att bilda sig.179 Ambjörnsson ser skötsamheten som en del av den arbetarkultur som växte fram i början av seklet, speciellt i mindre, unga industrisamhällen. Det samhälle han undersöker, Holmsund, är ett samhälle i förändring och skötsamheten skall förstås i ljuset av den mo- dernisering och industrialisering som höll på att ta fart, menar han. Ambjörnsson beskriver den rädsla som fanns för allt som föreföll okont- rollerat, både hos bolagsledningen och bland grupper av medborgare i det lilla samhället. Det var kombinationen av alkohol och okontrollerade folksamlingar som oroade, menar han.
Det var svårt för bolagsledningama att ha ett fast grepp om situationen, särskilt som samhället via hamnen var öppet för andra vanor och tänkesätt. Hamnplanen var svår att inhägna med några bolagsinstruktioner. Det var arbetarbefolkningens offentliga rum där ord kunde bytas mot handling. Och arbetarna gick inte alltid i ledband."0
Kanske kan hamnplanen jämföras med dagens moderna förorter. Det är här ”andra vanor och tänkesätt” först möter det svenska samhället. Nu i form av ungdomskultur och nya invandrargrupper. Rädslan för oord- ning och okontrollerbarhet är även här påtaglig. Kan Skötsamhetsidealet bli speciellt betydelsefullt att värna om i en stadsdel som Gunnared, där de flesta invånarna inte bara kommer från olika länder utan också tillhör arbetarklassen? Läget på arbetsmarknaden har hårdnat de senaste åren. Många har hamnat vid sidan om och fått personliga ekonomiska och so- ciala problem."” Både ur samhällets och de skötsamma arbetarnas per-
”9 Ett stort antal andra studier har också gjorts inom denna genre som på olika sätt visar hur vardagliga för-givet-tagna värden är en del av en disciplinerande strategi. Som exempel kan nämnas två relativt aktuella avhandlingar. Den ena tar upp medicinen som samhällslära och visar hur föreställningar och påbud om hygien och hälsa ingick i byggandet av det moderna samhället (Palmblad, 1989). Den andra behandlar hur hotfullt alla former av njutning tedde sig under slutet av 1800-talet. Under en period upptogs t.o.m. kaffet som ett stort sam- hällsproblem, då det kunde leda till dåliga vanor i form av bristande arbetsdis- ciplin m.m. (Lindgren, 1993). "” Ambjörnsson (1988, s 45). ”' Studiecirklama kan också sägas fylla en förvarande funktion, i regel uttryckt i termer av att de ger människor någonting meningsfullt att syssla med. Förvar- ingen har fått ökad aktualitet genom att så många människor på senare år blivit av med sina arbeten. Både från kommunalt håll och från studieförbundens sida, uppmanar man grupper som annars skulle varit utan sysselsättning (arbetslösa,
spektiv blir det viktigt att markera var gränsen går mellan ett ordnat och ett oordnat liv, mellan skötsamma förenings- och samhällsmedlemmar och de utslagna alkoholiserade individer som man med Juhanis ord ”ser på torget”. För de grupper som står utanför arbetsmarknaden kan del- tagandet i studiecirklar markera ett ”innanförskap”, vilket är viktigt både för de enskilda individerna och ur samhällets kontrollsynpunkt. Ambjörnsson beskriver det gamla samhället som patriarkaliskt. Med det menar han att bolagen inte enbart kontrollerade, utan också gav skydd åt befolkningen. Bostäder och läkarvård subventionerades, man hade hand om skolan och affären och ställde lokaler till förfogande när föreningarna behövde mötesplatser. Bolagen tog alltså efter hand ansvar för allt fler ”välfärdsinrättningar”, som senare har kommit att bli statens och kommunernas (och nu stadsdelsnämndemas) ansvarsområden.
Arbetarnas motprestation för alla dessa omsorger var skötsamhet. Arbetarna måste inför bolagsledningen lova att iaktta ”ett nyktert, stilla och ordentligt lefveme”, ett löfte som var inskrivet i kontraktet och gällde ”såväl i arbetet
som eljest”. '"
Tanken var alltså att den anda och de värderingar som förordades i folk- rörelsema skulle smitta av sig och därmed råda även i vardagslivet?” På samma sätt som bolaget i Holmsund ställde mötesplatser till för- fogande för folkrörelsernas aktiviteter, ställer kommunförvaltningama och studieförbunden idag upp med lokaler eller lokalbidrag till före- ningar och studiecirklar. På så vis skaffar man sig ett grepp om situatio- nen, man vet vilka som träffas, när och var och på ett ungefär vad de sysslar med. Man kan säga att studiecirklar har karaktären av kontrolle- rad mötesplats. Ambjörnsson menar att det gamla patriarkala vertikala samhället allteftersom kom att upplösas till förmån för ett mer horison- tellt ordnat samhälle där de nya folkrörelsema fick ersätta bolaget som social kontrollant. Idag har staten och kommunerna, men också före- ningar och studiecirklar, påtagit sig rollen att både kontrollera och be-
invandrare, ungdomar och pensionärer) att delta i cirkelverksamheten. För- varingen är dock inte lika påtvingad som inom det allmänna skolväsendet efter- som studiecirklama är frivilliga att delta i och när som helst kan avbrytas. Skolans förvarande funktion har bl.a. lyfts fram av Abrahamsson (1974). '82 Ambjörnsson (1988, s 48). "” Mathiesen (1977) använder begreppet dold disciplinering för denna form av allomfattande, svårgripbar kontroll. Han skiljer ut och beskriver fem karakteris- tika drag för den dolda disciplineringen. Den är (1) strukturell, (2) vardaglig, (3) oavgränsbar, (4) tyst eller ”lågmäld” och (5) har en dynamisk karaktär, dvs. ”den får ett allt mer omfattande och starkare grepp över vardagslivet”.
skydda medborgarna. Citatet ovan kan jämföras med SDN-ordförande Frank Anderssons i Gunnared uttalande om de motprestationer i form av socialt ansvar och vämande om kamratskap, läxläsning och sköt- samhet som föreningar och studiecirklar förväntas ge. Exempel på detta finner vi t.ex. i en idrottsförening, där utgångspunkten för den studiecir- kel man bedriver är att ledarna skall se det som sin uppgift att förmedla insikt om värdet av att idrotta på ett för kroppen positivt sätt och att få ungdomar att förstå t.ex. farorna med droger och olika prestationshöjan- de preparat. Dessa motprestationer accepteras av föreningarna själva och avkrävs medlemmarna som en form av Självdisciplinering, på samma sätt som de tidiga folkrörelsema blev medvetna om och arbetade för att framhålla sin värdighet?84
Skötsamheten visar sig också i en mängd mer eller mindre informella vardagliga regler. Att lära sig tvättstugereglema och liknande texter utantill kan liknas vid vår tids katekesläsning, utan vars innehåll man klarar sig dåligt i det svenska samhället. Flera etnologer har påpekat vikten av att vara påläst när det gäller liknande saker om man vill bli betraktad som samhällsmedlem?85 Nybildade invandrarföreningar arbetar också med detta, ibland i form av studiecirklar. Man hjälper till med myndighetskontakter, ifyllande av blanketter och praktiska saker som hur man sköter tvättstugan.
Till Skötsamhetsidealet hör också, enligt Ambjörnsson, att vara intresserad av att söka bildning. Studiecirklama var just en ”uppfinning” för att kunna tillgodose den längtan efter att förkovra sig som man ansåg att de skötsamma borde besitta. Detta ideal är i allra högsta grad närvarande även idag. Alla former av studier, inklusive studieförbundens verksamhet, anses som meningsfull sysselsättning både av deltagarna och av samhällsföreträdama. Man strävar efter att hänga med i den vetenskapliga och tekniska utvecklingen som t.ex. visar sig i miljö- och datacirklar, men också att främja vardagsnära ”händighet” som en hjälp
"” ”Vi ser ett medvetande ta form. I detta kan urskiljas olika element. Vi har här särskilt framhållit värdighet och solidaritet. Den fackligt organiserade har en värdighet som arbetare, en värdighet som tar sig uttryck i bestämda attityder, dels gentemot arbetsgivarna, dels gentemot de andra arbetarna. I denna vär- dighet ingår den form av skötsamhet som omhuldas i nykterhetslogema, nykte- rism, disciplinerat uppträdande, bildningens värde. Fackföreningen sökte, på samma sätt som logerna, forma ett beteende som omfattade hela arbetarens värld, inte endast arbetsplatsen utan också livet där utanför.” (Ambjörnsson, 1988, s 112) '” Se t.ex. Trankell (1973) för en beskrivning av det allmänna kaos som de skötsamma anser blir följden av att någon bryter mot reglerna i tvättstugan. Liknande beskrivningar finns också i flera av artiklarna i Daun & Ehn (1993).
att klara av livets alla sidor (cirklar i trädgårdsskötsel, sömnad, träslöjd och matlagning etc). Till det ska läggas ett stort mått av bildning i form av musik-, hantverks-, konst-, och litteraturcirklar.
Föreningsliv och cirklar som sociala nätverk
Cirkeldeltagama på våra tre orter är i stor utsträckning, i och utanför cirkelsammanhanget, organiserade i föreningar. Som vi tidigare påpekat gör deltagarna inte alltid någon större åtskillnad på vad som är reguljär föreningsverksamhet och vad som är cirkelaktivitet. Det är naturligtvis en följd av den avreglering som skett inom folkbildningen, såväl som inom många andra sektorer av samhället. Svårigheten är att decentralise- ringen och avregleringen inte lika självklart kan följas av mål- och resultatstyming inom folkbildningsvärlden. Studiecirkeln t.ex., skulle förlora några av sina mest grundläggande karakteristika, friheten, frivil- ligheten, tvångsfriheten och möjligheten att i en kollektiv form möta individuella behov, om vi påtvingade den fasta mål och utvärderade dess resultat utifrån på förhand uppställda mål. Här hjälper det inte om vi säger att det inom rörelserna och föreningarna ska vara deras mål som ska gälla. Resultatet av en bestämd mål- och resultatstyming skulle sannolikt bli detsamma, nämligen att cirkelns karaktär skulle gå för- lorad.
Det är alltså inte målförverkligande i snäv mening som kan vara cirkelns bidrag till föreningar och organisationer, utan snarare ett mo- ment av kontinuerligt fasthållande och reflekterande kring bestämda aspekter av verksamheten. Så förefaller det vara i flera av de cirklar vi stiftat bekantskap med. Det studiecirkeln tillför, utöver ordinarie verk- samhet, är i bästa fall en kontinuitet, en systematik, ett fasthållande kring någon central verksamhetsfråga. Kring den kretsar man, studerar något, diskuterar och ibland prövar man också att handla utifrån den nyvunna kunskapen direkt i anslutning till cirkeln. Den karaktären har t.ex. flera av de SISU-cirklar vi mött. Cirklama kan därmed tillföra verksamheterna en kvalitet de annars skulle ha haft svårt att utveckla. Det kan uppstå ett moment av överläggning och eftertanke i en för övrigt handlingsinriktad och målstyrd organisation eller förening.
Ytterligare en innebörd som studiecirklama har för förenings- och organisationslivet, är att den skolar funktionärer och är rekryteringsbas för deras ledning. Föreningsverksamheten behöver liksom arbetslivet en viss form av ”professionalitet”. Vanligen definierar vi det begreppet som att man har en gemensam referensram, ofta just utvecklad i utbildning och genom studier, ett gemensamt språk, en gemensam etik och en
identifierbar självständig uppgift. I vårt material kan vi ana att studiecir- keln faktiskt också bidrar just till detta, att den medverkar till att ut- veckla verksamhetens språk, dess etik och mål. Cirkeln erbjuder en arena på vilken medlemmar kan synliggöra sig och framträda, men också ett övningsfält där man kan utveckla sin föreningskompetens. I cirkeln prövar man t.ex. att bistå äldre föreningsfunktionårer, man utvecklar en ledarstil och ett organisations- och föreningsspråk. Ur lokalsamhällets perspektiv, är förenings- och organisationslivet centralt. Det ger inte bara mening åt medborgarnas fritid, det bygger också fungerande sociala nätverk, inte sällan tvärsöver generations- och ibland också över genusgränser och mellan olika sociala skikt. Vi kan säga att cirklarna på det sättet bidrar till att människor inordnas i en samhälls- gemenskap.
Självreglering
Ända från förskoleåldrama, strävar vi såväl inom familj som skola till att göra våra barn till självständiga individer, människor som kan sköta sig själva och ta ansvar för sina egna liv."” Oberoendet har upphöjts till ideal. Jämför vi med hur det förhöll sig i äldre samhällen är skillnaden stor. Beroendet av familj och lokalsamhälle var stort, den självupplevda identiteten kollektiv snarare än individuell. I studiecirklama ser vi inslag av självständighetsträning, änklingen som går och lär sig sy och laga mat, kvinnor som lär sig laga bilen, hästägaren som lär sig sköta sin egen häst, men också mer tydligt som i cirkeln ”Friskare idrott” där målsättningen var att själv kunna ta hand om sina skador, både för att snabbare bli frisk och för att inte belasta akutsjukvården i onödan. Studiecirklar har ibland ett innehåll som anknyter till förebyggande hälsovård. Dit kan vi räkna en del av idrottscirklama som både bidrar till att bygga upp enskilda individers fysiska hälsa, men också ökar befolkningens allmänna medvetande om vad en god fysik och hälsa innebär. Studiecirklar har också på flera sätt en indirekt betydelse för folkhälsan. Vi har t.ex. alla de cirklar som på ett eller annat sätt enga- gerar kroppen i olika aktiviteter, i allt från finmotorik i sömnad, till grovmotorik i sång och dans. Dessa verksamheters betydelse för det fysiska välbefinnandet och den fysiska funktionen ska inte underskattas.
"” Dencik (1989) talar t.ex. om ”dagisrelevant autonomi”. Detta kan man jäm- föra med Brembeck (1992) som undersökt tankar om uppfostran i olika sociala grupper, och som menar att självständighetsträning kännetecknar medelklassen, medan arbetarklassen istället poängterar sådant som t.ex. lydnad.
Störst betydelse har de kanske därvidlag för de äldre deltagarna. Med tanke på att samhället erbjuder allt färre tillfällen till fysisk aktivitet i såväl stort som smått erbjuder de sannolikt en värdefull möjlighet till fysisk aktivitet även för andra.
Vi har också andra hälsoeffekter av cirkeldeltagandet både på det sät- tet att en del cirklar direkt syftar till omvårdnad som t.ex. ”Vännen hjälper” i Nyköping och genom att det anordnas cirklar inom värden med såväl anhöriga och personal som med t.ex. boende på servicehem- men. Cirklamas nätverksfunktion träder alltså i kraft när någon av deltagarna insjuknar eller får problem på annat sätt. Även här är den kanske mest uttalad i pensionärscirklarna men den förekommer också i cirklar där deltagarna gått tillsammans i många är, antingen det nu gäller körsång eller mer läsbetonade aktiviteter.
Många cirklar har en betydelse för det psykiska välbefinnandet. För människor som befinner sig i uppbrottssituationer eller rentav i olika kriser, ålders- eller situationsframkallade, kan cirkeln utgöra en möjlig- het till en stunds vardagligt socialt fungerande tillsammans med andra. Dessutom erbjuder den ibland en möjlighet att utbyta livserfarenheter och därmed också en möjlighet att pröva det egna förhållningssättet och finna ett nytt perspektiv, en ny orientering i livet. Porträttet av Jennifer illustrerar bl.a. detta.
Såväl familjeliv som arbetsliv, liksom utanförskap p.g.a. sjukdom, ar- betslöshet eller invandrarstatus skapar emellanåt påfrestningar på den en- skilde. Vardagen kan bli tråkig, ostimulerande eller rentav outhärdlig. För att bryta tristessen, passiviteten, ett hotande sammanbrott eller utbrott behövs en möjlighet till variation, andra impulser, nya människor och sammanhang. Cirkeln utgör för flera av våra deltagare just en sådan ventil. Det behöver inte vara mer dramatiskt än att pensionärsparet som ständigt går hemma med varandra får en möjlighet att träffa andra eller att kvinnan som är överlupen med arbete och barn får en chans att gå till kören och sjunga och andas. Det kan också, som t.ex. för den arbets- löse, vara så att cirkeln erbjuder ett reellt alternativ till förfall, till en vegeterande tillvaro framför TV:n eller till missbruk. Den välfungerande medborgaren, den skötsamme och självreglerande, förmår själv identi- fiera sina hotande depressioner och gör något för att förebygga eller hantera dem. Han eller hon söker sig kanske till en studiecirkel. Själv- reglering innebär också att kunna artikulera sina behov i socialt accepte- rade former. Många studiecirklar, både kulturcirklar och t.ex. arbets- miljöcirklar, bidrar till att skapa sådana mer legitima uttryck och kanali- sera frustrationer.
Studiecirkelns bidrag till folkhälsan är, förefaller det oss, underskattat men betydelsefull, sett ur samhällets perspektiv. Utan cirkelverksam-
heten skulle med all sannolikhet befolkningens fysiska och mentala välbefinnande bli sämre och dess aktivitetsnivå allmänt sett sjunka.
6.6. Cirkeln som livsvärld och system
1 det här avsnittet är det cirklamas relation till människors livsvärld och till de bärande systemen för fördelning av makt och ekonomi vi vill dis- kutera. Förhållandet mellan individen, samhället och staten är ett centralt problemområde både inom samhällsvetenskap och humaniora, behandlat såväl av filosofer, sociologer och pedagoger som av litteraturvetare. Ett centralt tema är på vilken grund ett samhälle över huvud taget formas.
För Asplund är människan en i grunden socialt responsivt varelse?37 Hon invecklar sig för det första gärna i responsiva situationer, dvs. situationer där det finns ett interaktivt element."m För det andra är hon socialt responsiv, dvs. hon interagerar företrädesvis med andra männi- skor om tillfälle till det gives. I själva verket är vardagen fylld av situa- tioner där den sociala responsiviteten ger situationen innebörd?”9 Att inte delta i en socialt förväntade interaktion väcker en mängd spekulatio- ner och aversioner hos de som blir utsatta för undandragandet. På lik- nande sätt kan vi anta att det förhåller sig om vi deltar i en socialt strukturerad interaktion, som den i studiecirkeln, men gör det på ett sätt som är avvikande och förvirrande. Cirkeln har, som vi tidigare diskute- rat, sin bestämda grammatik och utgör därmed också en del av samhäl- lets sammanhållande kraft. Tönnies identifierade samhällets växande integrationsproblem som en övergång från invändig gemenskap till
'87 Asplund (1987). För en begreppsdef'mition se 5 29 ff särskilt bestämningen av responsiviteten som ”en allmän svarsbenägenhet” (s 33) och socialitet förstått som människans benägenhet till ”sällskaplighet” (s 29), men också det viktiga påpekandet att indivudialiteten till stor del formas genom inskränkningar av den sociala responsiviteten. Asplund menar att dessa ger upphov till en social roll när inskränkningarna är pålagda utifrån och en karaktär när vi själva, inifrån, formar styr och begränsar vår sociala responsivitet (s 32). En studie- cirkeldeltagares sociala responsivitet inskränks givetvis också både av yttre villkor, cirkelns inramning och de andra deltagarnas agerande, och av de självpålagda restriktioner deltagaren sätter upp. '” Det interaktiva elementet behöver i sig inte vara socialt, ett av Asplunds mer kända exempel på responsivitet är drakflygaren som med hjälp av en lina interagerar med sin drake. Asplund (1987). "” Ett exempel hos Asplund illustrerar också vad som händer när vi av någon anledning väljer att inte vara socialt responsiva, t.ex. om vi som nyinflyttade vägrar att hälsa på grannen, vilket han benämner asocial responslöshet. A. a. s 36 ff.
utvändig sammanhållning, från ”Gemeinschaft” till ”Gesellschaft”?90 Asplund kommenterar skillnaderna mellan kommunikationens karaktär i de båda samhällsforrnema. I Gemeinschaft är det sammanhållande momentet de täta relationerna mellan människor och värdegemenskapen. I Gesellschaft är det de differentierade opersonliga rollerna till följd av den långt gångna arbetsdelningen som utgör samhällets kitt. Det karakte- ristiska för relationerna i Gesellschaft kommenterar Asplund på följ ande v1s:
Behöver det påpekas att blicken och mötet, bejakandet, det ömsesidiga verkliggörandet, det oförbehållsarnma, direkta och helhjärtade gensvaret är ovidkommande, störande och pinsamma i Gesellschaft?”
Går vi till Habermas, myntar han i kulturkritisk anda begreppen livs- värld och system, som kan ses som en utveckling av begreppen Ge- meinschaft och Gesellschaft?” Livsvärlden bärs upp av erfarenhet och personliga relationer men systemen av principer, officiella regler och opersonliga relationer, såsom i politik, statsbyråkrati och penningmark- nad. I livsvärlden är relationerna känslomässigt laddade, personliga, unika och autentiska. I systemen däremot är de neutrala, opersonliga, utbytbara och icke-autentiska. Individens socialisering, samhällets in- tegration och kulturens reproduktion påverkas av systemens uppgift och karaktär. Socialiseringen blir till stor del inriktad på att forma en auto- nom individ, som kan fungera som ett rörligt objekt på marknaden och som är utbytbar. Integrationen av samhället åstadkoms främst genom etablerandet av hierarkier genom vilka makten fördelas. Den kulturella reproduktionen sker i första hand med hjälp av fysisk och mental dis- ciplinering?93
Fokuserar vi studiecirkeln framstår den intressant nog som varken möjlig att identifiera enbart som en del av människors livsvärld eller uteslutande som en del av de system om har att fördela makten och för- valta marknaden. Cirkeln överskrider livsvärldens horisonter formade av
'90 Asplund (1991). Durkheim diskuterar samma problem, men gör det med omvända förtecken. Han menar att den äldre samhällsformen vilade på en ”mekanisk solidaritet”, som kännetecknades av en gemensam moral och gemen- samma värderingar, medan det sentida samhället hålls samman av en ”organisk solidaritet”, där arbetsdelningen utgör den sociala sammanhållningen. Boglind, Lindskoug & Månsson (1981). '” Asplund (1991, s 87). '” Habermas (1981/1984, 1981/1992 och 1990). '” Habermas a. a.
personlig erfarenhet och nära relationer men kan heller inte förstås uteslutande som fördelare av social position, makt och ekonomisk framgångsmöjlighet. Studiecirkeln är i sig ett fenomen som inkluderar både livsvärld och system. De analytiska begreppen livsvärld och system kan, i det här sammanhanget, bara åtskiljas på ett teoretiskt plan. Vi kan bara relatera dem till cirkeln som fenomen om vi väljer att betrakta dem som Asplund betraktar begreppen Gemeinschaft och Gesellschaft. Han liknar deras relation till varandra vid den som finns mellan figurerna i en fixeringsbild. Beroende på var vi lägger fokus framträder än den ena än den andra bilden. Fokuserar vi studiecirkeln kan vi, beroende på var vi lägger fokus, ”läsa den” endera som en del av livsvärlden eller som en del av systemen?94
Just så, som ett fenomen vars karaktär bestäms både av Gemeinschaft och Gesellschaft tycks för övrigt Tönnies ha uppfattat den kooperativa rörelsen. Gör vi det inte alltför djärva antagandet att studiecirkeln kan ses som ett fenomen nära besläktat med kooperationen och som en produkt av samma bakomliggande förhållanden, kan vi säga att studie- cirkeln, historiskt sett, liksom ”den kooperativa rörelsen är ett försök att inom ramen för Gesellschaft återuppliva Gemeinscha ”. Cirkeln, liksom kooperationen, ingår både i livsvärlden och överskrider den, tjänar individens personliga intressen och behov, men präglas också av de mer officiella och avpersonifierade system som har att förvalta makten i samhället och att upprätthålla marknaden?”5
Ett grundbegrepp i Habermas samhällsteori är ”koordinerade hand- lingar”. Handlingar samordnas endera av utifrån kommande krafter, emanerande från system för maktens fördelning eller från system för arbets- och penningmarknadens reglering, eller inifrån av övertygelse och samförstånd mellan handlande subjekt i en delad livsvärld. De koor- dinerade handlingarna i livsvärlden baseras på ömsesidig förståelse och syftar till att förändra de delade villkoren. Det upprättade samförståndet
'” Asplund (1991, s 42). En tolkning mycket snarlik vår har Louise Waldén (1994, 1995). I sin bok Handen och anden (1994) diskuterar hon cirkeln just som ett fenomen mellan individ och samhälle. 1 ett konferenspaper Välfärd och välbefinnande (1995) återkommer hon till detta och diskuterar Asplunds tolk- ning av Tönnies begrepp under sin egen rubrik Gemenskap och samhälle. Våra slutsatser om cirkelns karaktär är alltså likartade även om vi här försöker göra en poäng av att cirkeln inkluderar både Gemeinschafts- och Gesellschaftsaspek— ter.
'” En följdfråga kan då formuleras. Tönnies ställer den om kooperationen, tio år efter den första formuleringen. Finns det en risk att studiecirkeln, liksom ”kooperationen kan förfalla till ren kommers” och bli en del av marknaden? Tönnies (1912 och 1922) efter Asplund a. a. s 65.
kan emellertid inte förenas med att en part försöker påverka en annan, utan kräver en jämlik relation. Det är också så att den enskildes oriente- ring avgör om den relationen ska kunna utvecklas i samspelet. En fram- gångsorienterad, strategisk och instrumentell hållning förhindrar samspe- let under det att en förståelseorienterad hållning möjliggör samspelet och dess resultat, den i livsvärlden koordinerade handlingen. Den fram gångs- orienterade hållningen är förknippad med de övergripande sociala syste- men för maktutövning och penningmarknad. Den förståelseorienterade hållningen däremot har sitt ursprung i livsvärlden?96 Å ena sidan handlar man på ett särskilt sätt för att man är brickor i system, som vilar på pengar eller makt (ekonomi eller politik). Å andra sidan samordnar man handlandet via tvångsfria samtal, vid vilka man kan utröna vad som är sant, etiskt gott, trovärdigt och språkligt korrekt. Habermas hävdar att man vid sådana tvångsfria möten kan utveckla en rationalitet, som inte är instrumentell utan kommunikativ. En rationalitet med en given värde- bas som både rymmer föreställningar om hur världen bör vara beskaffad och hur den i verkligheten är. Därmed gör den kommunikativa rationali- teten det möjligt att också diskutera samhället kritiskt och att utveckla ett autentiskt handlande fotat i livsvärlden. Kommunikationen bör alltså vara utformad så att den kan bidra till samförstånd på fömuftsmässig grund, erbj uda bekräftelsemöjligheter, vara konsekvent med min överty- gelse, vara sann och syfta till ömsesidig förståelse mellan jämlikar?97 Grunden i teorin om det kommunikativa handlandet är att människor i språkligt samspel begripliggör sin omvärld och samordnar sina hand- lingar. Handlingar som kan medföra förändringar både av den enskilde individen och av de omständigheter under vilka han eller hon lever. Nu förstår vi Habermas teori om koordinerade handlingar i livsvärl- den närmast som ett uttryck för ett ideal. Som sådant kan det bidra till att belysa såväl interaktionen i cirkeln som den relation cirkeln har till
'96 Här kommer Habermas nära såväl Tönnies ursprungliga formuleringar om språkets uppgift att tjäna förståelsen i Gemeinschaft och dess intrumentella karaktär i Gesellschaft (se Asplund 1991, s 6 ff.) men också nära etnometodo- logins formuleringar. Habermas menar emellertid att den senare i alltför hög grad sysslar med omvärldens språkliga representation, tolkningen av den och hur tolkningen kommuniceras mellan människor. Det perspektivet måste, menar Habermas, därför kompletteras med ett intresse för vilken relation de enskilda människorna har till omvärlden, hur de orienterar sig i den aktuella situationen och hur de kommunicerar om den samt för hur deras kommunikativa handlingar bidrar till att upprätthålla och återskapa livsvärlden. '97 Livsvärlden, säger Habermas också, bestäms av strukturer och processer på tre nivåer: kultur och kulturell reproduktion, samhälle och social integration, person och socialisation. Habermas (1990, s 192 och 193).
samhället?98 Parallellen till studiecirkelns ideal är tydlig. Studiecirkeln förstår vi vanligtvis som tvångsfri, den är ”fri och frivillig”, människor kan i cirklarna forma egna åsikter om vad som är rätt och riktigt. I studiecirkeln är relationen mellan deltagarna relativt jämlik och — i regel — inriktad på förståelse snarare än på konkurrens och framgång. Förhåller det sig så bidrar studiecirkeln till demokratin genom att skapa en bas för en folklig offentlighet som inrymmer en livsvärldspräglad kommunikation och rationalitet.
En kvardröjande fråga är emellertid om ”den koordinerade hand- lingen” gäller samhällets förändring. En del av våra samhällscirklar behandlar förstås sådana frågor men handlingskonsekvensema förefaller ofta vara individuella — inte gemensamma och samordnade. I själva verket är bristen på koordinerade handlingar i samhällsförändrande riktning i vårt material intressant i sig. De fackliga cirklarna skulle kunna vara av den karaktären, men de vi mött är varken tillkomna på deltagarnas initiativ eller utgör rena uttryck för deltagarnas vilja. Cirk- lama ”På färd mot framtiden” i vårt material behandlar t.ex. den indivi- duella lönesättningen men svarar knappast mot medlemsopinionens egen förståelse av vad som är rätt och fel. De representerar en kompromiss där arbetsgivarens och arbetstagarens värderingar blandas. Cirklar som dessa kan därför snarare förstås som cirklar för arbetsfred och samför- stånd än för koordinerad handling i syfte att åstadkomma förändring.
Tar vi bort kravet på att den koordinerade handlingen skall vara inriktad på samhällsförändring hittar vi fler exempel i vårt material på cirklar som riktar människors energi mot ett gemensamt mål. Kultur- cirklar som syftar till någon form av estetisk produktion eller framträ- dande leder till koordinerad handling, liksom en del av de idrottsliga cirklarna. Ska vi i övrigt finna koordinerade handlingar måste vi sätta likhetstecken mellan dessa och koordinerade språkhandlingar utan yttre konsekvenser, vilket knappast är vad teorin avser.
'” Habermas relaterar sin teori dels till sociologisk handlingsteori, dels till teorin om den symboliska interaktionismen. Han menar att båda behöver överskridas, sociologisk teori därför att den i alltför hög grad tenderar att beskriva män- niskans handlingar som produkter av omständigheterna och den symboliska interaktionismen därför att den omvänt i allt för hög grad fram- ställer människan som en produkt av det språkliga samspelet, av socialisation och rollövertagande. Teorin om det kommunikativa handlandet gör anspråk på att överskrida dessa begränsningar, av att vara dialektisk till sin karaktär, ta hänsyn både till omständighetemas och det språkliga samspelets betydelse för formandet av människan.
6.7. En diskurs om demokratiteori
Nedan görs ett försök att diskutera vårt material i förhållande till olika tolkningar av demokratibegreppet; en individcentrerad-, en samhällscent- rerad- och en kommunikativ demokratitolkning?99 Vi kommer därefter återigen att ta upp cirklamas åsiktsbildande och handlingsförberedande möjligheter.
Demokratibegreppet är inte entydigt. Förutom när det gäller de grundläggande principerna om alla människors lika värde, allmän röst- rätt, rättssäkerhet och vissa friheter som yttrande- och åsiktsfrihet, går meningarna isär om vilka kriterier som skall vara uppfyllda för att ett samhälle skall anses demokratiskt, liksom hur demokratin bäst kan främjas och hur man skall tolka politisk passivitet. Huvudskillnaden kan sägas ligga i vilken betydelse man tillmäter medborgarnas samhällsenga- gemang och direkta deltagande i de politiska besluten.
Den svenska maktutredningen skiljer i sitt huvudbetänkande Demo- krati och makt i Sverige mellan en samhällscentrerad och en individ- centrerad demokratitolkning.200 Deras slutsats är att det har skett en förskjutning mot en mer individcentrerad tolkning där medborgarnas in- tegritet och personliga valfrihet har fått större betydelse. Människor deltar idag mer i politiken än tidigare och deras självförtroende i kon- takten med myndigheter har stärkts. Men förutsättningama för ett aktivt deltagandet i samhällslivet är fortfarande mycket olika för olika sociala grupper. Manliga tjänstemän har t.ex. väsentligt bättre utgångspunkter för deltagandet än kvinnliga arbetare.” En viss könsskillnad föreligger också i hur deltagandet gestaltar sig såtillvida att män oftare än kvinnor deltar i politiska möten, medan kvinnorna oftare demonstrerar, gör
'” Begreppen individ- respektive samhällscentrerad demokratitolkning är härnta- de från maktutredningens demokratidiskussion, se Olsen (1990). Begreppen torde svara ganska bra mot en liberal- respektive en socialistisk tolkning av demokrati, se t.ex. Fredriksson (1972). Lewin (1970) använder begreppen funktionalistisk respektive participatorisk för att skilja de olika demokratitolk- ningarna åt. Bobbio (1988) har diskuterat begreppet demokrati i förhållande till liberalismen som ideologi. För en diskussion av olika demokratitolkningar, se t.ex. Andersson (1993). ”0 SOU (1990:44). 20' Bland de manliga tjänstemännen mellan 31 och 50 år är det t.ex. bara 7 % som uppger att de inte kan författa en skrivelse till en myndighet, medan det bland kvinnor med arbetaryrken i samma åldergrupper är hela 46 % som säger att de inte klarar detta. 10 % av de manliga tjänstemännen anser att det är svårt att förstå politik, medan motsvarande siffra för de kvinnliga arbetarna är 53 %. (SOU 1990:44).
namninsamlingar och deltar i olika bojkottningsaktioner. Kvinnorna visar ett större engagemang i kontakterna med barnomsorgen och sko- lan.202
Staten legitimerar studieförbundens verksamhet bl.a. genom att hävda cirklamas värde för demokratin.203 Studieförbunden har sin bas i folk- rörelser med skilda ideologiska utgångspunkter och man skulle kunna tänka sig att detta också präglade förbundens studiecirklar på något mer påtagligt sätt.204 Så förefaller det emellertid inte vara om vi ser till vad våra deltagare säger. Tvärtom anser de flesta av dem vi intervjuat att det är förhållandevis ointressant i vilket förbunds regi cirkeln genomförs. Det centrala för dem är de möjligheter cirkeln erbjuder dem, framförallt till intressefördjupning, lärande och gemenskap. Detta betyder inte att förbunden och cirklarna saknar betydelse för demokratin, men kanske att deras funktion är mer gemensam än åtskiljande, mer handlar om den övergripande betydelsen för individ och samhälle än om förbundsideo- logi. Studiecirklama fyller, på ett allmänt plan, en demokratiuppgift när de skolar deltagarna i förenings- och rörelsedemokrati; i t.ex. hur man genomför ett möte, organiserar en verksamhet, utövar ett demokratiskt ledarskap och formulerar sig i kontakten med myndigheter.
6.7.1. En individcentrerad demokratitolkning
En individcentrerad tolkning av demokratibegreppet, utgår från att män- niskan i grunden är fri att utforma sitt liv, fri att yttra sig och fri att tänka. Det innebär att den enskilde individen själv väljer om han eller hon vill engagera sig i samhällslivet eller ägna sig åt någonting annat. 1 en representativ demokrati, av det slag vi har idag, är medborgarnas huvudsakliga uppgift att, med hjälp av sina kunskaper och ideal, rösta fram politiska ledare som kan tillvarata deras intressen. En sådan syn på demokratin kallas ibland för elitdemokrati, eftersom den förutsätter en
”2 Inom ramen för maktutredningens sk medborgarundersökning intervjuade SCB drygt 2000 slumpvis utvalda svenskar, med hjälp av ett mycket omfat- tande frågeformulär (Peterson, Westholm & Blomberg, 1989). 69% av de till- frågade har t.ex. antingen deltagit i någon demonstration, talat på ett förenings- möte eller medverkat i en tidning eller tidskrift. (SOU 1990144). 103 Det framgår kanske framförallt av diskussionen i den s.k. folkbildnings- propositionen (1990/91:82) till vilken vi återkommer. 204 Ambjörnsson ( 1988) menar t.ex. att nykterhetsrörelsen hela tiden haft en individuell prägel medan arbetarrörelsen haft en mer kollektiv utgångspunkt. Man skulle väl också kunna uttrycka denna skillnad i termer av liberalism och socialism, även om Ambjörnsson inte formulerar det så.
elit, som visserligen måste konkurrera om väljarnas röster och därför är lyhörda för vad dessa önskar sig, men som ändå kan agera relativt fritt utifrån ett ”allmänt mandat”. Politisk passivitet ses som ett tecken på att medborgarna är nöjda med den politik som ledarna bedriver. För att den representativa demokratin skall fungera krävs att medborgarna är till- räckligt insatta i de olika partiernas program och i olika sakfrågor för att kunna ta ställning till dem. Detta görs inte till något problem av företrädarna, utan är underförstått. I och med att vi idag har allmän rösträtt, har medborgarna formella möjligheter att utöva sina demokra- tiska rättigheter, menar man.
Vilken roll kan studiecirklama spela utifrån det här sättet att se på demokrati? Cirklama erbjuder för det första en möjlighet för den som så önskar, att fördjupa sig i någon fråga som man är intresserad av. I cirklarna kan olika valaltemativ presenteras för den som skall välja. Cirklama ger kunskaper om alternativen. Enskilda frågor, som nu senast EU-frågan, lämpar sig väl som innehåll i en sådan tradition, och var också föremål för många cirklar i samband med folkomröstningen. Cirklama kan sägas öka den allmänna bildnings- och kunskapsnivån. De ger t.ex. äldre personer, som Britt i de inledande porträtten, möjlighet att komplettera folkskolan. Med en högre bildningsnivå blir medborgar- nas val mer genomtänkta.
En annan aspekt av den individcentrerade demokratitolkningen är önskan om ett pluralistiskt samhälle, där olika korporationer och grup- per, visserligen hävdar sina intressen, men också balanserar varandra och håller samhället i jämvikt. Själva mångfalden av mindre grupper verkar som en garanti för att samhället inte skall kantra åt något håll, enligt detta sätt att se på tillvaron. Det pluralistiska samhället är öppet för alla grupperingar, men bygger på att ingen grupp växer sig alltför stark. Konkurrens inom alla områden, också inom politiken, är ett sätt att värna alla gruppers (och minoriteters) intressen. Studiecirklama är just sprungna ur sådana rörelser och kan, som vi har sett i fallet med finländarna i Gunnared, vara ett medel för en subkultur eller en grupp med ett speciellt särintresse att stärka den egna identiteten och samman- hållningen. Så kan vi också förstå en del av de politiska cirklarna, t.ex. i Nyköping där socialdemokrater arbetar med att formulera ett politiskt handlingsprogram.
Enligt den individcentrerade demokratitolkningen är också männi- skors valfrihet ett viktigt kriterium för ett demokratiskt samhälle. Själva valfriheten är en del av den individuella välfärd som en demokrati kan erbjuda sina medborgare. De studiecirkelprogram och verksamhetsbe- rättelser från studieförbunden som vi har tagit del av, visar på ett brett spektrum av cirklar på alla våra tre orter. Studiecirklama med sin in-
nehållsliga mångfald kan ses som ett led i strävan att uppnå ett gott samhälle där varje individ kan finna aktiviteter och verksamheter som svarar mot hans eller hennes egna behov och intressen. Studiecirklama erbjuder ett mycket brett utbud av ämnen och en flexibilitet som andra utbildningar saknar. Genom cirklamas smidiga förrn riskerar heller inte en cirkels införande att gå ut över någon annan, eftersom verksamheten, i alla fall inte i de ideella föreningscirklama, kräver några stora resurser.
6.7.2. En samhällscentrerad demokratitolkning
En mer samhällscentrerad tolkning av demokratibegreppet, utgår från att alla människor måste ha någorlunda lika ekonomiska, sociala och kul- turella förutsättningar, för att fritt kunna välja och ta ställning till olika alternativ. Förutsättningen för att ett samhälle skall kunna betecknas som demokratiskt enligt detta synsätt, är att samhällets resurser är någorlunda jämt fördelade så att det inte uppstår en ojämlik maktsituation, där en part t.ex. genom stark propaganda, tillgång till media etc, kan få sitt alternativ att framstå som det enda tänkbara. Huruvida ett samhälle kan anses demokratiskt får avgöras i efterhand, när man ser vem eller vilka som haft inflytande över de beslut som faktiskt kom att fattas. En viktig del av demokratin blir då att hela tiden förhålla sig kritisk till det som sker för att upptäcka ojämlika maktsituationer och strukturella hinder för medborgarnas inflytande och fria val. Exempel på sådana hinder är för- givet-tagna-sanningar där den underliggande ideologin inte tydligt framträder. Den dolda disciplineringen i form av hierarkier med en uppdelad tids- och rumsuppfattning är exempel på hur ett sätt att organi- sera arbetslivet blivit dominerande även för människors vardagsliv. En viktig förutsättning för att människor skall kunna ta tillvara sina med- borgerliga rättigheter, sett ur detta perspektiv, är att de har kunskaper om hur samhällets resurser faktiskt är fördelade och har en möjlighet att kollektivt formulera sig och mobilisera sina handlingsresurser.
I vilken mån har studiecirklar vi mött varit ett medel för att komma till insikt om en grupps position i samhället? Har studiecirklama haft den kritiska potential som krävs för att de skall bli ett demokratiskt redskap, sett ur detta perspektiv? Det går inte att svara entydigt på den frågan. En del cirklar i vårt material har en kritisk utgångspunkt. Som exempel kan nämnas de rockbandscirklar som skriver egna samhällskri- tiska texter. Andra cirklar, som de fackliga löne- och arbetsmiljöcirklar- na, verkar snarast i motsatt riktning, som konfliktdämpare och sociali- sationsinstrument. De samtal som förekommer i cirklarna skulle kunna lägga en grund för en allmänpolitisk debatt, men vad vi har kunnat
förstå utifrån våra intervjuer är de diskussioner som förekommer ofta av mycket vardagligt slag.
Själva idén om cirkeln som en harmonisk plats, där ingen får fram- träda eller göra sig till tolk för någon annan, kan motverka att en kritisk diskussion kommer tillstånd. Argumentationen kan hindras av en kon- fliktundvikande inställning, att cirkeln är en plats för samvaro i gemen- skapens tecken. En kvinna i Gunnared säger t.ex. explicit att man undvi- ker att prata politik i cirkeln eftersom man vet att man har olika ideo- logiska utgångspunkter. Andra uttrycker sig mer försiktigt, och konstate- rar att man bara undantagsvis kommer in på frågor av politisk karaktär. Eftersom cirkeldeltagama ofta är ganska homogena till bakgrund och erfarenhet, skulle det t.o.m. kunna finnas en risk att man förstärker för- domar och sprider ogrundade ”hörsägner” om förhållandena i samhället. Något sådant har vi dock inte sett något tecken på i vår undersökning. Något diskussionsutbyte mellan olika cirklar har vi å andra sidan inte mer än undantagsvis stött på. Cirklama förfaller vara lika slutna som sin geometriska form.
Inom ramen för ett samhällscentrerat demokratibegrepp har deltagar- nas egen aktivitet poängterats. Detta har benämnts ett deltagardemokra- tiskt synsätt, vilket innebär att man utgått från att människor genom sitt aktiva deltagande i olika verksamheter utvecklar sitt tänkande och sina kunskaper om det demokratiska samhället och dess beslutsprocesser.205 Ett stort inslag av direkt deltagande (folkomröstningar, lokalt besluts- fattande etc) är då viktigt för att verklig demokrati skall kunna uppnås. Det är också av stor betydelse att det finns forum där medborgarna kan diskutera angelägna samhällsfrågor, träna upp sina demokratiska färdig- heter och kollektivt ta ställning till olika frågor. Med en deltagardemo- kratisk utgångspunkt är passivitet ett tecken på att demokratin inte fungerar tillfredsställande.
Hur skulle man se på studiecirklar och deras funktion för samhället om man utgick från en deltagardemokratisk tolkning av demokratibe- greppet? I vilken mån har deltagarna i vår undersökning haft möjlighet att genom cirkeln träna beslutsfattande? Om studiecirklama inom sig tillämpar en demokratisk form, vilket många av dem gör, är detta ett sätt att uppöva deltagarnas demokratiska förmåga. Man lär sig ett sätt att arbeta och fatta beslut på som sedan kan användas i andra samman- hang. Problemet är bara att den form av informell direkt demokrati som
205 Dewey (1966) är kanske den som främst poängterat vikten av elevernas direkta deltagande i valet av innehåll och utformningen av undervisningen som ett demokratibefrämjande inslag.
förekommer i en del cirklar, inte är tillämpbar i större sammanhang. Så fort man kommer utanför cirkeln, även i mindre organisationer som t.ex. i en föreningsstyrelse, krävs ett större inslag av formell mötesform. Besluten skall kunna granskas i efterhand och ha gått ”rätt tillväga”. Att denna typ av grundkunskaper i mötesteknik och inflytande uppövas i en del cirklar finns det exempel på i vårt material, men det är inte många av våra intervjuade deltagare som säger sig ha fått formell träning i den här typen av beslutsfattande.
Eftersom man utifrån denna demokratitolkning också lägger stor vikt vid en jämlik resursfördelning, liksom vid alla människors deltagande i och inflytande över de politiska besluten, måste cirklarna för att fylla en demokratiserande samhällsfunktion arbeta med dessa frågor. Cirklar- na måste i så fall bli en mötesplats där handlingar koordineras i syfte att verka för ett mer rättvist samhälle. Studiecirklama i vårt material ger endast ett fåtal exempel på koordinerade handlingar som i den meningen bidrar till att stärka den svenska demokratin.
Mot dessa två huvudtyper av demokratitolkningar har uppställts modeller som försöker ta tillvara tankegångar från båda synsätten.206 Man menar då att medborgarnas deltagande i politiken är av stor be- tydelse för en demokrati, men att det är omöjligt att tillämpa direkt demokrati i praktiken 1 ett komplext modernt samhälle. Man måste därför åstadkomma en bättre interaktion mellan eliten och folket, och komplettera den representativa demokratin på nationell nivå med direkt demokrati på lokal nivå. Studiecirklar skulle då för att stärka demokratin behöva förbereda deltagarna både för att kunna göra kloka val mellan olika alternativa program, men också för att själva aktivt försöka på- verka och delta i lokalpolitiska beslut. Som vi visade i kapitel fyra under rubrikerna ”att växa som människa” och ”medborgarvärden” har cirklarna i flera fall betytt att deltagarna stärkt sitt självförtroende och hittat ett personligt uttryckssätt, viktiga förutsättningar för att man skall kunna vara med och påverka sina livsvillkor. Cirklamas roll som demo- kratiförberedande förefaller dock inte, sett utifrån vårt material, vara det som deltagarna ser som deras främsta syfte eller värde. I vår undersök- ning finns bara enstaka exempel på cirklar där man föreberett politiska aktioner eller ägnat sig åt att formulera gemensamma ståndpunkter som förberedelse för politisk handling.
206 T.ex. Lewin (1970) som talar om en interaktionistisk modell. Andra som förespråkat blandforrner av direkt och indirekt demokrati är t.ex. Macpherson (1969), Poulantzas ( 1970) och Held (1990).
6.7.3. En kommunikativ demokratitolkning
På senare år kan tilltron till dialogen och samtalet som instrument för att uppnå konsensus kring olika frågor, sägas ha ökat.207 Tanken är då att deltagarna samordnar sig, ”pratar ihop sig”, gemensamt kommer fram till vilket alternativ som är det mest förnuftiga, sett ur alla medborgares perspektiv. Det är en sådan tanke som ligger till grund för Habermas be- grepp ”koordinerad handling” och kommunikativ rationalitet. Målet är att utifrån grundläggande gemensamma behov komma fram till hand- lingsaltemativ som gagnar alla i samhället. Habermas tankegångar har rönt stort intresse och inom demokratiforskningen har det förts en lik- nande diskussion av förespråkare för ”deliberative democracy”.208
I en artikel diskuterar t.ex. en fransk forskare, Bernard Manin, sam- bandet mellan legitimitet och möjligheterna att överväga och samtala kring samhället och de politiska besluten, alltså ”deliberative demo- cracy”.209 Manin menar att ett samhällskontrakt, en legitimitet som de enskilda individerna ger staten, är en förutsättning för en demokrati. Han kritiserar dock Rousseaus teori om det sociala kontraktet för att förutsätta att medborgarna redan har färdiga och konsistenta åsikter om samhället och att de på något enkelt sätt skulle kunna gemensamt ge uttryck för ”allmänviljan”. Rousseaus medborgare har inget behov av att överlägga, varken med sig själva eller varandra, förefaller det. I själva verket är det just detta, hur allmänviljan forrneras, som är det avgörande för en demokrati, hävdar Manin. Därför är det:
necessary to alter radically the perspective common to both liberal theori- es and democratic thought: the source of legitimacy is not the predeterme- ned will of individuals, but rather the process of its formation, that is deli- beration itself... (...) ...a legitimate decision does not represent the will of all, but is one that results from the deliberation of al .2'0
207 Utgångspunkten har varit Habermas teori om kommunikativt handlande. Habermas (1991). Ett arbete i denna anda är Demokratirådets rapport (Roth- stein, 1995). 203 Se t. ex. Manin (1987), Miller (1992). 209 Manin a. a.
2'0 A. 3. s 351—352 kurs. i orig. På liknande sätt definieras begreppet deliberati- ve democracy av Miller: ”The deliberative ideal also starts from the premise that political preferences will conflict and that the purpose of democratic institutions must be to resolve this conflict but it envisages this occurring through an open and uncoerced discussion of the issue at stake with the aim of arriving at an agreed judgement. The process of reaching a decision will also be a process whereby initial preferences are transforrned to take account of the
Begreppet ”deliberation” har både en individuell och en kollektiv inne- börd, säger han. Individuell genom att var och en överlägger med sig själv, söker argument och värderar dem. Kollektiv i det att dessa argu- ment och värderingar diskuteras och omformuleras tillsammans med andra. Strävan är inte bara att komma fram till enkla majoritetsbeslut genom röstning utan att kartlägga och utreda alla tänkbara värderingar och argument, kunna väga dem mot varandra och kunna förändra sina ståndpunkter i en kontinuerlig process. Beslut fattas och omsätts, men diskussionen, det politiska samtalet, får aldrig upphöra om demokratin skall bestå. I dialogen mellan medborgarna erövras och befästs den stän-
digt på nytt.”
6.7.4. Aktuell demokratidiskussion
I det nystartade Demokratirådets första rapport, Demokrati som dialog, diskuterar ett antal statsvetare tillståndet i den svenska demokratin.212 Deras huvudkriterier på en fungerande demokrati är att det finns möjlig- heter till medborgarstyrelse, en fungerande rättsstat och handlingskraft, dvs. att politiska beslut också verkställs. Det är inte svårt att förstå att dessa tre kriterier är delvis varandra motsägande. Medborgarstyrelsen vilar, i varje fall hos oss på majoritetsbeslut i representativt valda för- samlingar. Minoritetens och den enskildes intressen kommer då med nödvändighet att behöva ställas mer eller mindre åt sidan. Rättsstaten ska garantera att detta sker utan att det inkränktar på grundläggande fri- och rättigheter. Dessutom skall det finnas fungerande besvärsinstitut och mer än ett maktcentra. Maximal handlingskraft skulle däremot innebära att majoriteten enkelt och utan hänsyn till minoriteter och individer kunde disponera resurser och fullfölja beslut, menar författarna. Alltså medborgarstyrelse, rättsstat och handlingskraft kan bara samtidigt för- verkligas genom att vi upprättar en balans emellan dem. Vi måste söka optimala kompromisser snarare än maximalt förverkligande av varje en- skilt kriterium. Det är utarbetandet av dessa kompromisser som kräver en offentlig, aldrig upphörande medborgerlig dialog, bara genom den kan det ”sociala kontraktet” utformas och dess innebörd komma att efterlevas.
views of others.” (Miller, 1992, s 55). 2" Diskussionen om Manin och citatet efter Sundgren (1996). 2” Rothstein m. fl. (1995).
Ser vi närmare till innehållsbestämningama av de tre kriterierna i Demokratirådets rapport och koncentrerar oss på det som är av störst intresse i vårt sammanhang, medborgarstyrelsen, definieras den som att ha ”kontroll över (den politiska) dagordningen”, att det finns en ”upplyst förståelse” hos medborgarna, att valdeltagande är effektivt, att det finns ett välfungerande föreningsliv och möjligheter till lokalt självstyrelse. Intressant för oss är också att man pekar på vikten av att olika med- borgargrupper har lika möjlighet att delta i de politiska besluten, men också att man betonar toleransens betydelse för demokratin. Så länge det råder ojämlikhet i möjligheterna att delta i besluten och så länge in- toleransen till oliktänkande är stor har vi också allvarliga brister i med- borgarstyrelsen, menar författarna. Ojämlikheten kommer idag främst till uttryck genom att kvinnor, ungdomar och invandrare alltjämt har sämre möjligheter att delta i det politiska beslutsfattandet, sämre livsvillkor och lägre löner. Intoleransen visar sig, i den intervjuundersökning man genomfört, som negativa attityder mot invandrare, mot homosexuellas fri- och rättigheter och som en oförsonlighet gentemot brottslingar. Vissa brott, menar många, borde bestraffas med döden. Författarna definierar begreppet medborgarstyrelse på följande sätt:
Demokrati som medborgarstyrelse är den politiska metod enligt vilken självständigt reflekterande människor under jämlika villkor först för en diskussion och sedan fattar beslut i de frågor som de själva fastställer som gemensamma angelägenheter."3
Som vi ser utelämnar författarna här den aspekt av demokratin som gäl- ler det faktiska deltagandet, handlingen, och nöjer sig med att diskutera hur man kan komma fram till en gemensam åsikt. Det senare menar man kan ske genom att det pågår en kontinuerlig dialog mellan med- borgarna. Om den dialogens karaktär och syfte säger man:
Konflikten mellan 1. ex. ”särintressen” och ”allrnänintressen” kan inte lösas genom mekaniskt utformade institutioner. I stället är lösningen att demokra- tin måste vara så arrangerad att vi genom att lyssna till och delta i den politiska dialogen förmår att inte bara se till våra snäva egoistiska intressen av besluten, utan tvingas lyfta oss till att begrunda frågorna i ett mer all- mänorienterat perspektiv. Dialogens funktion är att vi skall bli mera tole- ranta och upplysta och att detta skall leda till bättre — i betydelsen mera allrnänorienterade — politiska beslut.214
213 A. a. S 13. 2” A. a. s 22.
De påpekar vidare att media tenderar att dominera den offentliga de- batten och att folkrörelsema inte längre har samma betydelse som förr för den demokratiska dialogen. ”Svensk demokrati behöver fler institu- tioner för reflekterande eftertanke”, konstaterar de.215
Frågan är då om svensk folkbildning och studiecirkeln kan anses utgöra en resurs för demokratin i det här avseendet, som en möjlighet att utveckla och upprätthålla en demokratisk dialog? Cirklamas slutenhet gör att de knappast kan anses som ett öppet offentligt forum i stil med t.ex. massmedierna. I vilken mån kan studiecirklar antas vara åtminstone ett ”semioffentligt forum” för diskussioner, argumentation och kritik av det slag som skulle kunna gagna den svenska demokratin? Enbart det faktum att människor möts är naturligtvis ett steg på vägen, men kom- mer samtalet, dialogen tillstånd? Och, om så är fallet, leder dialogen vidare i form av kollektiva följdhandlingar som främjar demokratin, eller stannar den vid samtalet? En tilläggsfråga vi kan ställa är: Kan vi vara säkra på att fri åsiktsbildning i en grupp alltid främjar demokratin?
I tolkningarna av lokalsamhällena använde vi begreppet subkultur. Här skall vi också föra in begreppet särintresse, som har en snävare innebörd och som tydligare än kulturbegreppet fokuserar en handlings- aspekt. Begreppet särintresse står då för en konstellation individer som bildat en grupp för att värna om sina materiella (ekonomiska) och politiska intressen. En subkulturell grupp kan naturligtvis också driva sina krav som ett särintresse. Den subkulturella gruppen utmärks dock inte enbart av att den hålls samman av materiella och politiska intressen. Den hålls också samman av sin historia, sitt språk och sina symboler, sina traditioner och sina livsvillkor i vid bemärkelse.”6 Studieförbunden har som vi vet sin grund i folkrörelsema, som tillkom för att stärka sina respektive särintressen, arbetarfrågan, nykterheten, frikyrkoma etc. Cirklama var i början instrumentella i förhållande till rörelsemas mål.”7
Idag används inte bara rörelsecirklama, utan även de cirklar som drivs av föreningar av olika slag, för att stärka sammanhållningen bland
2'5 A. a. s 50.
2'6 För att ta ett exempel. De handikappade betraktas i vissa avseende som en grupp med speciella särintressen. Genom sina handikapporganisationer arbetar man med att driva krav på ett mer handikappvänligt samhälle, på handikappan- passade arbeten och kompensation för de utlägg man har på grund av sitt handikapp i form av ekonomiska bidrag. Men som individer kan de handikap- pade tillhöra olika subkulturer, de kan tillhöra arbetar- eller medelklassen, vara svenskar eller greker osv. 2” Arvidson (1985).
medlemmarna. På detta sätt kan cirklarna sägas vara ett medel för att lägga grunden för framtida handlingar i syfte att stärka gruppens intres- sen på ett mera handfast sätt. Om man tar finländarna i Gunnared som exempel är det tydligt hur man med hjälp av de stora föreningarna, där studiecirklar är ett viktigt inslag, lyckats få till stånd förändringar i lokalsamhället t.ex. i form av egna skolor.”8 Vilka förutsättningar har då dessa föreningscirklar och rörelsecirklar att omformulera gruppe- goism till samhällssolidaritet och egennytta till allmännytta? Cirklama blir inslag i demokratin först när de har en förening eller en rörelse bakom sig som medvetet ansluter sig till demokratins värderingar och där cirkelledama och cirkeldeltagama tar ett ansvar för att gruppegoism och egennytta överskrids.
Nu kan vi givetvis ha en mer liberal, individcentrerad, syn på demo- kratin som inte lika starkt betonar vikten av att identifiera allmännyttan utan som ser den som en produkt av många olika gruppers vilja att balansera varandra. I så fall kan vi se cirklarna som led i just detta att formulera särintressen och uttrycka intressegruppers vilja som, först när det är gjort, vägs samman i ett demokratiskt beslutsfattande. Studiecir- keln utgör otvivelaktigt en möjlighet för olika särintressen att på ett legitimt sätt kunna formera sig och uttrycka sin mening. På det sättet kan den ha en viktig demokratifunktion. Utan dem återstod kanske bara torget och gatan. Det är ändå svårt att hävda att dessa cirklar i sig utgör en mötesplats där mötet mellan olika medborgare skulle äga rum och därmed befrämja den demokratiska dialogen. Snarare är det typiska att de är en mötesplats för gelikar, och att cirkeln utgör en möjlighet för dessa särintressen att formera och formulera sig. Om detta sen leder till ”upplyst förståelse” och demokrati, måste betraktas som en öppen fråga.
6.8. Studiecirkeln och statens folkbildningsmål
Vi kommer här att ta upp de statliga målen för folkbildningen och rela- tera dem till några av demokratibegreppets olika innebörder, framförallt de som gäller möjligheten att förverkliga värdena jämlikhet, frihet och delaktighet. Hösten 1991 avreglerades folkbildningen i likhet med vad som skett med många andra offentliga verksamheter. Den statliga regel- stymingen ersattes med målstyming. För folkbildningens del innebär det
2” Studiecirklama är en del i det finska nätverket av föreningar och bidrar till att stärka gruppidentiteten oavsett vilket innehåll man har i cirklarna.
att den själv skall svara för hur de övergripande målen förverkligas, dvs. för hur dessa mål tolkas på verksamhetsnivå och hur de omsätts. Rege- ring och riksdag fastställer alltså på en övergripande nivå statsbidragets storlek och på vilken principiell grund det ska utgå. För fördelningen mellan folkbildningsorganisationema svarar emellertid Folkbildnings- rådet, som har till uppgift att återkommande utvärdera verksamheten. De övergripande målen för folkbildningen, som de formuleras i den gällan- de förordningstexten lyder:
Statens stöd till folkbildningen skall syfta till att möjliggöra för människor att påverka sin livssituation och till att skapa engagemang för att delta i samhällsutvecklingen.
Verksamheter som syftar till att utjämna utbildningsklyfior och höja ut- bildningsnivån i samhället skall prioriteras liksom verksamheter som anord- nas för utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt eRersatta grupper.219
I proposition Om folkbildning, som föregick förordningen, formulerar sig statsrådet Göran Persson mer utförligt om relationen mellan demo- kratin och folkbildningen. ”Skälen till att stödja” den ”fria och frivilliga folkbildningen” är främst, menar han, att ”den bidrar till en demokratisk grundsyn och utveckling i samhället”, därigenom att den:
1. Främjar demokrati, jämlikhet, jämställdhet samt internationell och kul- turell förståelse och utveckling,
2. Bygger på människors fria och frivilliga kunskapssökande,
3. Präglas av demokratiska värderingar och samarbete,
4. Syftar till att stärka människors möjligheter att påverka sina livsvillkor och tillsammans med andra förändra förhållanden enligt egna värderingar och idéer, 5. Medverkar till att utveckla en folklig kultur,
” SFS (19911977, 5 2) lydelsen är densamma efter ändringarna i SFS (1992:737). En delvis annan aspekt av folkbildningen är dess betydelse som en del av statens kulturpolitik. I den aktuella kulturutredningen Kulturpolitikens inriktning diskuteras folkbildningens uppgifter utifrån dess officiella mål. Där sägs att: ”Folkbildningen och särskilt studieförbunden... (...) ...behöver spela en stor, aktiv och fömyande roll i framtiden om kulturpolitikens inriktning mot ökad delaktighet, reella yttrandemöjligheter, kulturell förnyelse, positivt bruk av kulturarven och kulturen som en obunden, utmanande och dynamisk kraft i samhället ska bli verklighet. En kritisk självprövning är viktig som utgångs- punkt för att ta aktiv del i och forma verksamheten i enlighet med de många strukturförändringar som sker i det omgivande samhället.” SOU (1995:84, s 221-222).
6. Ger stöd och stimulans till idéburet studiearbete i folkrörelser och före- ningar,
7. Medverkar till att ge alla, men i synnerhet dem med kortare utbildnings- erfarenhet, goda grundkunskaper och stimulerar intresset för nya kun- skapsområden.220
Jämför vi våra deltagares upplevelser av cirklamas betydelser och den uppgift vi menar att de har i lokalsamhället med de målformuleringar som gäller cirkelns frihet och frivillighet, dess inre demokrati, dess möj- ligheter att bidra till en folklig kultur och att stimulera folkrörelser och föreningar (2,3,5,6) förefaller dessa förhållandevis oproblematiska. Verksamheten, som den kommer till synes i vårt material förefaller svara väl mot dessa mål. Det kan emellertid finnas anledning att problematisera cirklamas möjlighet att bidra till förverkligandet av de tre andra målen (1,4,7). På vilket sätt främjar de demokratin genom ökad jämlikhet, jämställdhet och interkulturell förståelse? Ger studiecir- klama stöd och stimulans till eftersatta grupper? Kan cirkeldeltagandet bidra till att människor i högre grad kan påverka sin livssituation och tillsammans med andra förändra sina livsvillkor?
6.8.1. Erfarenhetsutbyte och ömsesidig förståelse — men kritisk dialog?
Studiecirkeln kan troligen erbjuda relativt goda möjligheter till erfaren- hetsutbyte och ökad förståelse, även om erfarenhetsutbytet oftast tycks gälla studiecirkelns föremål, ämnet, verksamheten, sakförhållandet. Det kan t.ex. gälla erfarenheter av att sjunga, erfarenheter av ett hantverk, erfarenheter av att tillhöra en speciell befolkningsgrupp eller erfarenheter hämtade från ett yrkeslivet. En stor del av den fria interaktionen handlar om ämnet och verksamheten — saken. Men, och här förefaller variatio- nerna vara stora, en del av cirklamas erfarenhetsutbyte kan också gälla livssituation och lokalsamhälle. Uttalanden från våra deltagare tyder på att samtalet vinner på att deltagarna är olika, i ålder, bakgrund och inriktning. Flera av våra intervjuade talar om värdet av att möta män— niskor med andra erfarenheter än de egna. När cirkeln kan erbjuda det tycks den bidra till att vidga den enskilde deltagarens livshorisont och tillföra nya perspektiv på tillvaron. I synnerhet gäller det de ”rena” intressecirklama. Här möts sannolikt i högre grad människor från olika
"0 Proposition (1990/91:82, s 6). Numreringen vår.
sammanhang och cirklarna blir på det sättet gränsöverskridande. Dessa kan erbjuda en mötesplats för människor som är olika i mycket men inte ifråga om det gemensamma intresset. På det sättet bidrar de till den demokratiska dialogens upprätthållande.
De ”samhällsintegrerande” cirklarna förefaller ha en liknande demo- kratifunktion. Det kan t.ex. vara cirklar som förbereder för en övergång till mer formella studier, som kommunal vuxenutbildning eller cirklar som ger ökad kompetens för ett återinträde till arbetslivet. I dessa cirklar kan arbetslösa och kortutbildade möta invandrare såväl som svenskar. En speciell demokratiuppgift har de cirklar vars uttalade syfte är att åstadkomma möten mellan olika befolkningsgrupper. I cirklar som dessa sker sannolikt ett erfarenhetsutbyte och en åsiktsbildning med bestående värde för demokratin i så måtto att förståelsen för skilda sätt att leva ökar och att ett samtal kommer till stånd som annars kanske uteblivit. Hur välartikulerade, analyserande och kritiska dessa dialoger är kan vi däremot inte med någon säkerhet uttala oss om. Ska vi emellertid döma av vad våra deltagare själva säger om samtalen i cirklarna är de ofta rätt långt från det ideal av medborgerlig dialog och överläggning som vi tidigare diskuterat.
6.8.2. Jämlikhet ifråga om möjligheter — men kompensatorisk?
Det faktum att det i regel inte är de som bäst behöver vuxenutbildning som använder sig av den diskuteras relativt utförligt i propositionstexten. Det framhålls att folkbildningen har ett särskilt ansvar för ”grupper som är utbildningsmässigt eller kulturellt missgynnade”. Det gäller t.ex. män- niskor ”med funktionshinder och invandrare” men också att ”de som bor i glesbygdsområdena (ska) ges möjlighet att delta i olika folkbildnings- aktiviteter”.221
Det är inte svårt att se att detär några av demokratins mest grundläg- gande värden, frihet och jämlikhet, som staten vill att folkbildningen
2" Tidigare i propositionstexten har också Folkhögskolekommittén citerats, med avseende på vilka uppgifter det fria folkbildningsarbetet bör ha. — ge utrymme åt studier som växer fram ur deltagarnas intressen och behov, — främja ett studiearbete som uppmuntrar till ställningstagande och besluts- fattande, — förmedla kunskap och stimulera debatt om ideologier och livsåskådningar och — bredda kulturintresset och skapa förutsättningar för en folklig kultur. A.a.
s 12—13.
skall bidra till att förverkliga.222 Ser vi till hur begreppen här används är det både en negativ frihet, dvs. en frihet från krav och restriktioner och en positiv frihet, dvs. en frihet till något som diskuteras. Dels skall folkbildningen inte vara inordnad i det vanliga utbildningsväsendets struktur där det ställs krav på prestation, dels skall den vara tillgänglig för alla. Detta gäller särskilt för dem som av sociala eller fysiska skäl annars har svårigheter att tillgodogöra sig utbildningssamhällets utbud. På motsvarande sätt förhåller det sig med det sätt på vilket man an- vänder sig av jämlikhetsbegreppet. Vi kan förstå det både som att det ska finnas möjlighet att delta oavsett utgångsläge och att det ska finnas någon form av riktad, kompensatorisk, resurs till dem som bäst behöver. Jämlikheten tolkas alltså inte bara som lika möjlighet att få del av utbudet utan också som stöd för att kunna tillgodogöra sig det.
De deltagare och cirklar vi kommit i kontakt med ger oss anledning att tro att studiecirklama för många deltagare innebär ett förverkligande av frihet, förstått som möjlighet. Det finns ett stort utbud av cirklar av allehanda slag på alla tre orterna. Våra cirkeldeltagare betonar, med några undantag, att det är det personliga intresset som fört dem till cirkeln.223 För de flesta är deltagandet frivilligt och tvångsfritt, att lämna cirkeln får inga kännbara konsekvenser. Friheten från tvång och restrik- tioner och friheten förstådd som ett brett utbud är alltså till stor del tillgodosett. I vårt material finns emellertid få exempel på frihetens positiva förverkligande i form av riktade insatser för grupper som inte själva spontant tar del av utbudet. Nu kan vi, som vi tidigare påpekat, inte göra anspråk på att kunna uttala oss om våra orters totala utbud. Den ort där det tydligt framgår att det funnits en sådan riktad verksam- het är, som vi sett, Gunnared. I de båda andra orterna finns i vår studie bara enstaka exempel på cirklar som riktats till grupper med särskilda behov, t.ex. gäller det de interkulturella cirklarna i Norberg och Nykö- ping, liksom en del vård- och anhörigcirklar.
Ser vi till "andra typer av cirklar av kompensatorisk karaktär, som t.ex. särskilda hemspråkscirklar, cirklar som prioriterar basfärdigheter i t.ex. matematik, språk och samhällsorientering för lågutbildade, år de få i vår undersökning. Inte heller har handikapprörelsens omfattande verk-
2" För en intressant diskussion av frihetens och jämlikhetens innebörd i ut- bildningsamhället se t.ex. Hadenius (1990) och Bergström (1993). 223 För en del cirkeldeltagare i t.ex. de fackliga kampanjcirklama, i cirklar för arbetslösa och i vissa studieförberedande cirklar för invandrare är det inte främst det personliga intresset för cirkelns ämne och innehåll som fört dem dit utan det personliga behovet av att t.ex. bevaka arbetsgivarens lönesättning, sysselsättning och kvalificering för vidare studier.
samhet blivit särskilt framträdande i vårt material. Det kan bero på att dessa organisationer inte är så aktiva just på våra orter eller helt enkelt på att de, genom vår strävan att få med så många olika cirklar som möjligt, kommit att bli underrepresenterade. Men vi har mött ett antal studiecirkeldeltagare i den reguljära verksamheten som är handikappade på ett eller annat sätt och för vilka studiecirklama varit ett betydelsefullt inslag i deras liv. Detsamma gäller för många andra i utsatta situationer, som t.ex. invandrare och arbetslösa. Såtillvida tyder vårt material på att cirkeldeltagandet i varje fall indirekt har kompensatoriska effekter.224
Det visar sig också i den statistiska undersökning som gjorts inom SUFO 96 att t.ex. handikapp inte leder till lägre studieaktivitet. Inte heller finner man några skillnader mellan arbetslösa och förvärvsaktiva i benägenhet att delta i studiecirklar eller vuxenutbildning i stort — när hänsyn tas till socioekonomiska och demografiska skillnader. En viss reservation görs emellertid för att de arbetslösa som ingått i undersök- ningen inte varit utan arbete särskilt länge. Utomnordiska medborgare deltar i lägre grad än svenska och nordiska medborgare.225 Vi vet emel— lertid inte mycket om de grupper som står ännu mer utanför den sociala gemenskapen, t.ex. missbrukare, psykiskt sjuka och ensamstående möd— rar från lägre samhällsskikt.
Det finns ett inbyggt spänningsfält i de frihets- och jämlikhetsmål som i någon mening är kompensatoriska och utjämnande. Om själva grundidén för den ”fria och frivilliga folkbildningen” är just dess frihet och frivillighet kan varje kompensatorisk ansats också komma att upple- vas som en strävan till påverkan och frihetsinskränkning. Det problemet diskuteras också i slutkapitlet till SUFO:s statistiska studie av folkbild— ningen och vuxenutbildningen där det konstateras att det finns en grupp utanförstående, icke-aktiva och att de kan ha personliga och respektabla skäl för att vara detta.226 Ändå är det svårt att förstå hur en statsunder- stödd folkbildning skulle kunna avhända sig ansvaret för människor som av olika skäl blir utanförställda. Vad händer t.ex. med dem som helt blir ställda vid sidan av informationssamhällets explosiva utveckling? Ändå kan vi, åtminstone delvis, instämma i den optimism dialogdemokratins
2" Mot bakgrund av resultaten i den statistiska undersökningen inom SUFO 96 diskuteras sambandet mellan vuxenutbildning och deltagande i samhällslivet. Analysen av de statistiska resultaten ger inget entydigt svar men slutsatsen är att visst stöd ges till tanken att vuxenstudier stärker individers politiska resurser. SOU (1995:141, 5 75 ff). 225 SOU (1995:141). "6 A. a.
företrädare ger uttryck för när det gäller cirkelns möjligheter att bidra till demokratin.227
Studiecirklama måste sägas vara viktiga när det gäller att skapa socialt kapital. Studieförbunden är mer inkluderande än andra typer av frivilliga sammanslutningar.228
6.8.3. Medborgarkompetens — men ökad delaktighet och samhällsförändring?
Folkbildningspropositionen diskuterar demokratifrågan också ur ett deltagardemokratiskt perspektiv. Utöver vad den tidigare citerade mål- formuleringen uttalar sägs att folkbildningen skall:
Göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen genom t. ex. politiskt, fackligt eller kulturellt arbete.229
Statsrådet hänvisar till maktutredningens resultat, att medborgarna före- faller ha blivit alltmer förmögna att delta i demokratin, men att möjlig- heterna till faktiskt deltagande tenderar att minska. Man återger i propo- sitionstexten ett citat från maktutredningen:
Medborgarnas förväntningar på personligt inflytande stiger snabbare än det faktiska handlingsutrymmet. Sarnhällsutvecklingen kännetecknas därför också av medborgerlig vanmakt.230
Ser vi till cirkelns möjlighet att överbrygga gapet mellan ökad med- borgarkompetens och delaktighet i samhället förefaller den begränsad. Nu bör det sägas att det inte behöver vara cirkelns ”fel”. Har vi ett sam- hälle som erbjuder få möjligheter till direktinflytande är det naturligt att medborgarna inte ägnar sin tid åt att söka formulera och formera sig för den sortens demokratisk handling. Först när det finns reella möjligheter till påverkan blir det en rimlig och sannolik strategi. Intrycket från våra
"7 Rothstein m. fl (1995).
228 A. 3. s 59.
229 Proposition (1990/91:82, s 12). 230 A. a. s 7.
intervjuer är att cirkeln i första hand bidrar till att forma individualiteten och i mindre grad bidrar till att forma gemenskapen, kollektivet. En tentativ slutsats beträffande studiecirklamas förhållande till demo- . kratin är, mot den här bakgrunden, att de bidrar till deltagarnas åsikts- ' bildning och individuella handlingsfönnåga men, som vi tidigare på- pekat, att det kan finnas frågetecknen kring studiecirkelns funktion som en instans för kollektiv och samordnad handling i samhällsförändrande syfte. Dessutom kan det finnas anledning att, som statsrådet gör, ställa frågan om dagens samhälle verkligen erbjuder sådana möjligheter till ett aktivt deltagande i samhällslivet.”!
2" En nyligen avslutad utvärdering av studieförbundens och folkhögskolomas verksamhet som Lena Lindgren genomfört, förstärker dessa frågor. Lindgren (1995, s 148 ff, manus).
7. Cirkelns mångsidighet
Efter en lång vandring genom cirkelvärlden är det dags att betrakta verksamheten i sin helhet. Hur ser den storskaliga bilden egentligen ut? Här anmäler sig en invändning — finns det egentligen en enda bild? Som framgår av våra resultat ter sig betydelsen av studiecirklamas existens olika om man ser den ur individens perspektiv eller ur samhällsperspek- tivet. Konklusionen blir då att det finns flera bilder. Bygger vi ut detta resonemang kan vi faktiskt urskilja tre olika arenor, där betydelsen av studier i cirkel framträder på olika sätt. Vi har redan nämnt den indivi- duelle cirkeldeltagarens sätt att se värdet i att delta, som finns analyserat i våra porträtt och i utfallsrummet av betydelser. Det samhälleliga per- spektivet ger en annan bild av betydelserna, som vi kan se i porträtten och i belysningen av lokalsamhällena. Den tredje arenan som kan ur- skiljas är statens, som tar gestalt i målen för folkbildningen.232
7.1. Olika arenor — olika syn på cirklarna
Det är inte så konstigt att verksamheten ter sig olika beroende på vem som definierar den. Det är i själva verket i samklang med den syn på hur organisationer fungerar som alltmer gjort sig gällande. Denna syn bottnar i en kritik av föreställningen att beslutsfattande kan förstås som en målrationell process. Istället har man funnit att beslut fattas via andra processer t.ex. att beslut fattas efter vad som är enklast vid ett givet till- falle på basis av tillfälligheter och mer bestämda förhållanden. Den målrationella modellen visar sig vara en dålig beskrivning av verklighe-
232 Vid sidan av dessa arenor framträder också forskare, folkbildningsideologer och företrädare för studieförbund som formulerar sin mening om folkbildning och studiecirklar. De senare och staten kan sägas utgöra den grupp som har särskild makt över tanken i kraft av att deras tankar publiceras: de har makten att defmera. Foucault (1993). Ett galleri av sådana historiska personer och deras synsätt presenteras i Arvidson ( 199 1 ), Ginner (1988), Gustavsson (1991). Andra samtida forskare framträder i Bergstedt & Larsson (1995).
ten.233 Samma tendens finns i tanken att beslutsfattande antar ”politisk” karaktär på alla nivåer — att man bedriver ”mikropolitik” i vardagens lokala planering av cirkelverksamheten eller i sättet att forma under- visningen i utbildningar.234 En konsekvens av detta synsätt blir vad Lin- densjö och Lundgren har noterat: att formuleringsarenan (t.ex. staten, F olkbildningsrådet eller studieförbundens centrala ledningar) och realise- ringsarenan (t.ex. det som händer i studiecirklama) är löst kopplade till varandra.235
Man skulle kunna säga att man på olika arenor har olika problem, lösningarna kan relateras till olika verkligheter. På formuleringsarenan handlar det t.ex. om politiska problem. Hur kan en acceptabel kompro— miss mellan olika politiska intressen åstadkommas? På realiseringsare- nan formas handlandet på helt andra grunder. Det kan t.ex. gälla att skapa så mycket verksamhet som möjligt, för att de anställda inte ska bli arbetslösa (lokala administratörer) eller att fylla livet med ett me- ningsfullt innehåll (cirkeldeltagama).
Vi har alltså valt att i detta kapitel belysa verksamheten ur tre per- spektiv: ett individperspektiv, ett lokalsamhällsperspektiv och ett statligt perspektiv. I själva verket är det en följd av vår forskningsstrategi att inte stänga ute olika perspektiv, utan bygga på vad som framträder när alla får definera studiecirklamas betydelse efter eget huvud, vare sig det handlar om deltagare eller informanter. Sedan har naturligtvis vi som forskare satt vår prägel på tolkningarna — ytterst är ju texten vår kon- struktion. Genom vår forskningsdesign har vi velat öppna för en allsidig belysning av studiecirklama. Fler perspektiv kan urskiljas, t.ex. är Folk- bildningsrådet och studieförbundens centrala ledningar viktiga arenor där man formulerar mål eller på annat sätt uttrycker sig om meningen med verksamheten.236
Läsaren har redan tagit del av våra tämligen komplexa empiriska resultat. Vi vill här ge en översikt. Finns det någon ”minsta gemensam- ma nämnare” för våra empiriska fynd?237 Om vi frågar oss vad som är
2” Cohen, March & Olsen (1972) bidrog tidigt till denna svängning i synen via introduktionen av den s.k. Garbage can-modellen. 234 Ball (1987), Beach (1995). 2” Lindensjö & Lundgren (1986). 236 I folkbildningspropositionen skriver man: ”En tydlig åtskillnad bör därför göras mellan folkbildningens egna mål och dem som bidragsgivaren fastställer för att bevilja bidrag” (Proposition 1990/91:82, s 9). Man skiljer ut statens skäl att ge statsbidrag från folkbildningen egna mål med verksamheten.
2" I en fenomenologisk tradition talar man om ”essensen”, som det som är gemensamt för alla varianter av ett fenomen.
allmängiltigt på detta sätt så vill vi framhäva ett centralt drag i våra resultat: Den stora variationen i betydelser som cirkelverksamheten har.
7.2. Den stora variationen i betydelser
I vårt arbete har vi arbetat med frågorna: Vilka betydelser tilldelas stu- dieverksamheten av individer som deltar? Vilken roll har studieverksam- heten i lokalt samhällsliv? Karaktäristiskt nog ställde vi den andra frågan i singularis, ”vilken roll”. Nu kan vi se att detta var ett misstag. Studiecirklamas samlade betydelse på det lokala planet kan inte fångas under en betydelse, utan snarare är det variationen som är det slående draget. Vi skall visa hur detta uttrycks på olika nivåer i våra resultat.
7.2.1. Porträtten
Redan i våra porträtt blir det tydligt att varje enskild person diskuterar betydelsen av cirklarna utefter flera dimensioner. I vetenskapliga utlägg- ningar om bildningssyner kan olika synsätt urskiljas — ett nyhumanistiskt bildningsideal med fokus i formandet av personligheten ställs mot upp- lysningens vision om en medborgarbildning eller den folkrörelsepräglade tanken om självbildning.238 Dessa distinktioner hänför sig till olika ideal som grund för arrangemangen för lärande. Ser man till porträtten finner vi att cirklarna hos enskilda deltagare skär över dessa bestämningar. För Juhani utgör cirkeln en del av ett fritidsintresse, musiken, en vidare- utveckling av yrkeskompetensen och ett förbättrat självförtroende. Cir- keln är dessutom en del i det finska kollektivets självverksamhet. Denna mångfald av betydelser redan hos den enskilda deltagaren är svår att förutsäga genom att betrakta den enskilda cirkelns rubrik. I fallet ovan handlade det om en cirkel där musikinstrumentet kantele tillverkades. Det är i mötet mellan individens unika liv, den speciella cirkeln och samhällstillståndet som meningen med verksamheten kan förstås. Detta är naturligtvis ett aber, om man söker utläsa studiecirklar- nas innebörd via t.ex. statistiken över innehållets spridning på ämnesom-
2" Gustavsson (1991).
råden eller när man söker reda ut var gränsen går mellan legitimt och illegitimt innehåll.239
7.2.2. Deltagarna som grupp
Nästa nivå är vårt s.k. utfallsrum, de samlade ”cirkelvärdena” som indi- viderna angivit. Här finner vi också en mycket bred variation. I själva verket har vi identifierat inte mindre än ett fyrtiotal olika varianter av betydelser under huvudrubrikerna Intresse, Lärande, Gemenskap, Att växa som människa, Medborgarvärden och Studieforrnen. Som synes spänner dessa över vida områden.
I den vida variationen kan vi notera en betydelse som är svagt ut— talad av deltagarna, nämligen cirkelns betydelse för demokratin. Några framhåller betydelsen av att ta ansvar och fatta kollektiva beslut respek- tive cirkelns funktion som forum för erfarenhetsutbyte och åsiktsbild— ning. I stort är det dock helt andra värden som dominerar. Framför allt är det kombinationen av lärande och gemenskap som framstår som det centrala för deltagarna. Med tanke på hur dominerande demokratitemat är, i såväl den av staten uttalade målsättningen som i annan legitimering av verksamheten, finner vi det anmärkningsvärt att detta tema är så undanskymt i deltagarnas egen beskrivning."0
Här måste göras en reservation angående vår studies karaktär. Efter- som det är en kvalitativ studie kan vi inte bortse från möjligheten att våra deltagare inte är representativa. Å andra sidan är det ett genomg- ående mönster i alla intervjuer att andra värden lyfts fram, medan demo- krativärdena saknas eller uttrycks på ett indirekt sätt. Kan man tolka det som att demokratiaspekten är ointressant för deltagarna? Vi vill hävda att det inte nödvändigtvis följer av att deltagarna tar upp temat i så liten utsträckning. En tolkningsmöjlighet är att lärandet och den sociala gemenskapen blir centralt i deltagarnas medvetande medan kommunika- tionens karaktär och cirkeln som ett tänkbar plats för demokratifostran är undanskymt. Det skulle faktiskt vara oväntat om deltagarna såg sig som ett föremål för demokratifostran eller att de skulle fokusera arbets- formema — när deltagandet trots allt bottnar i ett sakintresse för ett
2” Waldén (1994) har med en helt annan ansats kommit fram till liknande slutsatser. Hon citerar Rickard Sandler (1937): ”Om det kommer någon och säger er: * just så här ska en cirkel se ut, och just så skall den arbeta* — svara honom då mitt i ansiktet: you are a humbug, sir. En riktig äkta humbug, herre!” "0 Inte minst har forskare och utvärderare utgått från demokratitemat. Jfr Lind- gren (1995).
innehåll. I så fall skulle deltagarna tänkas ”ta-för-givet” vissa demokra- tiska värden och reagera om cirkeln på ett påfallande sätt var odemokra- tisk. Några deltagare kommenterar också just detta. Man understryker t.ex. att alla bör komma till tals och att ingen bör hävda sig på andras bekostnad.
Under alla förhållanden bör man ta det ad notam att våra deltagares utsagor om verksamhetens betydelse fokuserar andra värden än de som är centrala i statens mål, dvs. de gäller mer lärande och gemenskap än bidraget till demokratin.
7.2.3. Lokalsamhällena
Hur ter sig den stora variationen i våra tre lokalsamhällen? Två aspekter kan urskiljas — dels kan vi se variationen ur ett allmänt samhälleligt perspektiv, dels kan vi se vilken betydelse den stora variationen har för de specifika orterna.
Utbildningar kan inordnas i olika samhälleliga sammanhang.241 De kan t.ex bidra till förnyelse av arbetslivets kompetenser, vara ett led i det civila samhällets politiska orientering, bevara och utveckla kulturen eller rentav vara ett medel att forma och förändra de materiella och kulturella möjligheterna för olika grupper i samhället.242 I våra resultat blir det påfallande att studiecirklama har hel mängd olika funktioner i samhället. Vi har också sett hur de fyller olika uppgifter under olika faser i deltagarnas liv. Cirklama bidrar såväl direkt till kompetens- utveckling i arbetslivet, särskilt för småföretagare, som till inskolning till framtida arbeten. För arbetslösa spelar cirklarna en mångfacetterad roll. En annan central uppgift är att bevara den folkliga kulturen — cirklarna framträder ibland som ett slags levande museum. Studieförbun- den har även uppgiften att biträda den samtida folkliga kulturen. Som kulturbärare förefaller studiecirklama vara särskilt lämpad att axla en roll i förhållande till subkulturer. Vi har sett hur cirklarna i det mång-
2'" Med begreppet utbildning menas här alla former av organiserat lärande, där man med avsikt arrangerat en verksamhet för att någon skall lära något. Ibland används termen utbildning med en snävare innebörd, men avser man tala om alla ”arrangemang för att lära någon något” så finns ingen annan term som kommer nära vardagens språkbruk. I vår text blir följaktligen ”folkbildning” i betydelsen ”arrangemang” en variant av utbildning. Folkbildning kan dessutom referera till folkets bildning, dvs. folkets insikter, kunskaper eller omdöme. "2 Med andra termer: politisk bildning, kvalifikation samt kulturell och social reproduktion.
kulturella samhället används av såväl religiösa, etniska som åldersbase- rade subkulturer för att odla den kulturella identiteten. På ett övergri- pande plan inkluderas människor och subkulturer i ett skötsamhetens rike. Cirklama (och föreningarna) fungerar som ett socialt kitt, som före- bygger motsättningar. De två tendenserna står inte nödvändigtvis i någon motsättning till varandra. Vi kan anta att skötsamheten odlas inom varje subkulturs cirkelvärld.
En sida av denna cirkelvärld är att arbetsformen, trots sin variation, tycks bäras av deltagarna som en förväntan. Denna förväntan på cirkelns grammatik fokuserar i första hand på sakorientering, frivillighet och av- saknad av bedömningar. På detta sätt återföds formen inte bara via cirkelledarutbildning utan kanske framför allt genom sin egen praktik.243 En central samhällsproblematik är makten över hur verksamheten skall formas och även vem som definerar sanningen inom ramen för en utbildningsverksamhet. Här blir studiecirklama ett intressant fall. Är de en plats för en folklig makt över kunskapen eller för andras definitioner av vad folket bör intressera sig för?
Vi har sett hur den stora variationen av betydelser faktiskt är det dominerande intrycket även på ett samhälleligt plan. Vi kan också ana vilken funktion cirklarna har i lokalsamhället. I Gunnared kan vi notera hur cirklarna spelar en roll som ett medel att hantera de sociala svårig- heter, som följer i spåren av ett nybyggarsamhälle. Studiecirklar kan ses som ett bidrag till att inrangera individer och grupper i en större gemen- skap, med betoning på lokalsamhällets stabilitet. I Norberg genomgår samhället en stor förändring från ett brukssamhälle med en stark arbetar- klass till ett servicesamhälle befolkat av offentliganställda, småföretagare och kulturarbetare. Här kan vi skönja hur studiecirklama bildar bas för en identitet med förankring i historien, men också med förankring i det nya samhällets värden i natur och kultur. Nyköping är större och mer svårtolkat. Man får intrycket att cirkelverksamheten är en naturlig av del ortens liv, men det har varit svårt att urskilja en särskild ”användning” av cirklarna.
7.2.4. Flexibilitet ligger bakom den stora variationen
Hur kan vi förstå detta drag av variation i betydelser? Resonemanget som här följer bygger delvis på vad vi anser vara rimliga ”för—sant- taganden” om verkligheten. Om vi relaterar studieförbundens verksam-
243 Larsson (1995a).
het till andra utbildningsinstitutioner finner vi att den haft en stor förmå- ga att snabbare förändra innehåll än t.ex. grundskola och gymnasium. En sida av detta är att man på ett hårdhänt sätt varit utsatt för skift- ningar i folkets intressen genom att deltagande i allmänhet har byggt på sakinriktning, dvs. intresse för innehållet.244
I andra institutioner har förändringstrycket varit svagare genom att deltagande byggt på tvång (obligatorisk skola) eller på att värdet av stu- dierna även kunnat relateras till meriter, som man inte kunnat finna på andra vägar (gymnasieskola, universitet). Stor energi har där ägnats åt att välja innehåll, som ansetts som legitimt. Via kursplaner, läromedel och innehåll i centrala prov har innehållet, som utvalts som legitimt för skolan, hållits på plats inom relativt snäva gränser. Därigenom har viss litteratur utpekats som legitim, viss musik utsetts som lämplig.245 Via kamper om vad som betraktats som legitimt har gränserna ändrats och kursplaner, läromedel och prov ändrats. Sådana förändringar har i all- mänhet varit mycket långsamma.246
Studiecirklama har också motsvarande processer — även inom studie- förbunden har man haft diskussioner om vad som anses som legitimt innehåll i cirklarna. Länge odlades t.ex. en ”elitistisk” kultursyn av många folkbildare, som den enda legitima grunden för vad som ofta blev en smakuppfostran.247 Ett mer folkligt kulturbegrepp har även i folkbildningsvärlden fått kämpa för att bli accepterat. Likheten är dock begränsad. Kontrollapparaten som vakar över det legitima innehållet är inom studiecirklama ”andlig”. Det handlar om föreställningar bland be- slutsfattare framför allt på lokal nivå om vad som är rimligt och anstän- digt -— dvs. vad som faller inom norrnaliteten.243
På formell nivå finns inga centrala beslut om vad som är ett legitimt innehåll. Dessutom saknas även de andra leden i kedjan från kursplan via läromedel till provinnehåll. Därmed torde trögheten i förändringarna av vad som betraktas som legitimt innehåll minska. Den stora makt, som centrala beslutsfattare i skolan har över definitionen av innehållet finner man därför inte när det gäller studiecirklama.
2" Hartman (1989) har visat hur folkhögskolan på 20-talet ändrat innehåll i jakt på elever. "5 Stålhammar (1995) pekar på hur musikundervisningen i skolan länge var avgränsad till vad Olsson (1993) kallat en ”snäv och avgränsad kultursyn”. "6 Goodson (1988) påpekar att skolämnena i England på slutet av 1980-talet i stort sett var desamma som vid seklets början. "7 Ambjörnsson (1988), Ginner (1988), Hartman (1989). 2" Foucault (1993) analyserar hur definitioner av ”normalitet” växlar över tid.
Ett skäl till flexibiliteten är att en stor del av cirklarna är relaterade till andra organisationer — de är inflätade i en annan verksamhet. Det är inget nytt tema. Studiecirklar uppstod ju som ”avknoppningar” från folkrörelsema vid seklets inledning. I hög grad var deras verksamhet instrumentellt relaterad till rörelsemas verksamhet.249 Vad vi ser i våra data från seklets slut är att detta mönster finns kvar, men i delvis om- stöpt form. Inflätningen handlar inte bara om den mellan de klassiska folkrörelsema och studieförbunden, utan även om en rad andra verksam- heter, såsom bygdespel, kamevaler, arbetsplatser, ALU-projekt, musik- projekt etc. En sida av denna inflätning är den samhällsrelevans som uppstår i verksamheten. Här uppstår en motkraft till den avskildhet från verkligheten som man ofta kan se i utbildningssammanhang. Man kan säga att en stor del av verksamheten är starkt kontextualiserad, dvs. den är nära anpassad till andra specifika företeelser än sig själv. Detta be- tyder att innehållet ständigt förändras p.g.a. de direkta förhandlingar eller krav som organisationer som idrottsklubbar, teaterföreningar eller fackklubbar kan ha.
Flexibiliteten tycks även gälla de cirklar, som är mer autonoma — cirklar där människor anmäler sig individuellt till ett cirkelutbud. Även här kan man se det faktiskt existerande innehållet som resultatet av ett slags ”förhandling” mellan tänkbara deltagare och lokala verksamhetsle- dare. I sitt cirkelutbud prövar man sig fram med olika innehåll och i vissa fall blir det tillräckligt för en cirkel. Det är en slags ”trial and error”.250
Man kan säga att värdet av deltagande i studiecirklar oftast fallit tillbaka på att utbytet varit relaterat till livsvärlden. Annorlunda uttryckt: Det finns sällan något bytesvärde i deltagandet - man kan inte växla in deltagandet i meriter som i sin tur kan bytas mot materiella värden som högre lön. Det senare leder ju till att människor deltar även i de fall där de är ointresserade av innehållet. Studiecirkelverksamheten lever således under villkoret att innehållet måste upplevas som relevant för individer eller grupper. En annan konsekvens av dessa villkor blir att risken att lärandet får karaktären av ett ”pluggande” minskar till förmån för ett genuint lärande.251
249 Arvidson (1985) har studerat denna aspekt och pekar på denna relation mellan rörelse och studieverksamhet.
25” Preliminära, ej publicerade, resultat från ett projekt (Assarsson & Norling, 1996), som studerar hur vuxenutbildningen formas på lokalt plan (Larsson & Thång, 1994). ”' Om relevans och autenticitet: Se Larsson (1995).
En jämförelse med personalutbildning skulle ge vid handen att man även här har en nära relation till en verksamhet utanför utbildningen, men där är det inte frågan om relevans för individer eller grupper av fritt väljande individer, utan här är det relevansen för produktionen som avgörs inom den interna hierarkin. Sammantaget betyder det att innehål- let blir mycket snävt i förhållande till ingående individers totala intres- sen i livsvärlden.
Tvånget att vara relevant för individerna kan antas ha skapat den stora flexibilitet som kännetecknar studieförbundens verksamhet. Det innebär också att man format verksamhet som ”försummats” av andra institutioner t.ex. befolkningens estetiska behov. En mycket stor del av cirklarna klassifieras som estetiska. På samma sätt har man erbjudit olika ”subkulturer”, vare sig de är fackligt, religiöst eller intressemässigt baserade en möjlighet att odla sina studieintressen. Andra utbildnings- institutioner ger föga plats åt subkulturers innehållsliga intressen. Det kan t.o.m. gälla yrkeskompetens som porträttet av Sofia visar — kunskap om skötsel av hästar torde vara svårt att få via ortens övriga utbildnings- utbud. Ser man till samhället som helhet betyder detta att studiecirkel- verksamheten via sin flexibilitet fyller de tomrum som uppstår av olika skäl.
7.2.5. Folkbildningen och statsbidraget
Statens syn på folkbildningen kommer till uttryck såväl i folkbildnings- propositionen som i förordningen. Den förra ger en vidare inblick i folkbildningens statliga legitimitet. Den senare reglerar statsbidraget till folkbildningen, dvs. den utsäger formellt vad statens kräver i motpresta- tion för att folkbildningen skall få statsbidrag?52 Båda utgör centrala dokument för en diskussion om folkbildningen. En för det vidare reso- nemanget viktig utgångspunkt är att folkbildningsvärlden också kan ha ytterligare mål. Mål som sammanfaller med eller skiljer sig från statens. Förordning och proposition uttrycker endast verksamhetens legitimitet sett ur statens synvinkel.
I förordningen anges att syftet är att ”möjliggöra för människor att påverka sin livssituation”. Som framgår av porträtten använder deltagar- na cirklarna på en mängd olika sätt. Ofta handlar det om att lösa prob— lem eller utveckla nya sidor av livet. Hur deltagarna använder cirklarna för ”att påverka sin livssituation” behöver inte på ett enkelt sätt vara
252 Proposition (1990/91:82) respektive SFS ( 1992:737 ).
relaterat till valet av innehåll. Det kan vara bibelstudier för att utveckla sin personlighet eller en travcirkel som tänkbar grund för ett nytt yrke. En liknande funktion har de även för pensionärer och arbetslösa som bryter sin isolering genom den gemenskap de finner i cirklarna oavsett vilket ämne de valt att studera. Cirklama ger deras vardag mening och struktur. Exemplen visar att cirklarna inte bara påverkar livssituationen utan också ingår i den. När cirklarna ingår i föreningsverksamhet före- faller de få en betydelse för gemensamma handlingar i föreningen. Föreningsverksamheten och cirklarna som är invävda i den, framstår dessutom som en viktig del av medborgarnas liv.
Att cirklarna skulle ”skapa engagemang för att delta i samhälls- utvecklingen” är svårt att utläsa av deltagarnas utsagor om cirklamas betydelser. Ett analytiskt problem är att reda ut vad deltagande i sam- hällsutvecklingen innebär. Om vi tolkar detta som ett led i att stärka demokratin så skulle det handla om att göra medborgaren myndig, mer förmögen att forma åsikter och handla för att förverkliga dessa. Delta— garnas upplevelse av cirklamas betydelser, som vi avläst dem här, innehåller emellertid sällan detta perspektiv. Givetvis kan det ändå vara så att demokratiaspekten har en betydelse för deltagarna. Den kan vara underförstådd, finnas där utan att den torgförs. Waldéns resultat från deltagande observationer av estetiska cirklar visar t.ex. att studiecirkeln också kan fungera som en plats för formandet av åsikter?53
Man kan också se studiecirklama som en del i samhällsutvecklingen, dvs. att de bidrar till den på andra sätt än genom att skapa engagemang. Vi har i vår analys pekat på att studiecirklama, i den process som gjort vårt samhälle mångkulturellt, erbjudit olika grupper en bas för gemen- skap och en möjlighet att odla sin särart, vare sig den är religiös, klass- bunden eller bunden till vissa länder. Här har inte bara opinioner bildats utan studiecirklama förefaller också ha bidragit till såväl självdiscipline- ring som formandet av identiteter. Cirklama kan tänkas lösa eller mildra problem som samhällsutvecklingen skapar.
J ämlikhetsmålet i förordningstexten, ”utjämna utbildningsklyftor och höja utbildningsnivån i samhället” har två sidor: dels om deltagandet är så fördelat att det bidrar till jämlikhet i utbildningshänseende, dels om cirkelstudier ger kunskaper som höjer utbildningsnivån. I deltagarnas ögon är inriktningen på lärande fundamental, liksom det intressestyrda valet av studieinnehåll. En allmän uppfattning är att genuint intresse är en god grund för lärande. Som vi redan konstaterat inordnas studierna i olika livsprojekt, vilket borgar för att studierna är relevanta ur den
?” Waldén (1994).
enskilda individens perspektiv. När cirklarna är invävda i förenings- verksamhet torde motsvarande relevans uppstå. Å andra sidan är det svårt att säga något bestämt om cirklamas bidrag till utbildningsnivån, eftersom det är en oerhört komplex fråga att reda ut. Utjämning av utbildningsklyftor handlar bl.a. om vem som deltar. Här bör nämnas att cirkelverksamheten inte i samma grad som andra utbildningsforrner är hierarkiskt organiserad och konkurrenspräglad utan är mer jämlik och inkluderande. Skötsamhetsidealet ställer emellertid krav på deltagarnas uppträdande, som kan verka främmande för en del och kan på så vis verka uteslutande. Frågan om studieförbunden lever upp till kraven på prioritering av grupper i termer av vilka som faktiskt deltar är i grunden en fråga om kvantiteter, som bättre kan besvaras av andra insatser i SUFO 96 än vår.254
Om vi återvänder till propositionen noterar vi att den är tydligare än förordningen ifråga om demokratimålet: ”De grundläggande skälen till att stödja folkbildningen är att den bidrar till en demokratisk grundsyn och utveckling i samhället”.255 Det framgår klart av texten att denna målsättning ses som övergripande. Den uttrycker statens syn på vad som är folkbildningens huvudsakliga bidrag till samhället. Det vi på goda grunder uppfattar som statens primära mål med folkbildningens stämmer inte särskilt väl med den bild vi fått av vad som är primärt för deltagar- na själva eller med cirklamas mångsidiga funktioner i våra lokalsam- hällen. Andra värden dominerar på dessa arenor. Som vi redan noterat betyder det inte nödvändigtvis att cirklarna saknar betydelse för demo- kratin, men det avspeglas inte i deltagarnas egen uppfattning om vilka Cirkelvärden som är centrala för dem. I analysen av cirklamas betydelse i lokalsamhällena urskiljer vi visserligen flera viktiga demokratifunktio- ner men där finns också en rad andra. En slutsats är alltså att statens mål för folkbildningen och därmed också för studiecirklama inte alltid omfattas av dem som befolkar studiecirkelns vardag, i varje fall inte på en medveten och uttalad nivå. En annan slutsats är att statens mål inte är heltäckande, och kanske heller inte kan eller ska vara det.
Utöver de övergripande demokrativärdena tar man i folkbildningspro- positionen upp en rad mer konkreta påståenden om vad ”den fria och frivilliga folkbildningen främjar”. Granskar vi dessa på en mer detalje- rad nivå finner vi en större samstämmighet. Utvecklingen av folklig kultur är en punkt som vi funnit i våra analyser av lokalsamhällena. Anknytningen till ”idéburet studiearbete i folkrörelser och föreningar”
"4 SOU ( 1995:141 ). ”5 Proposition (1990/91:82).
är påtagligt närvarande i våra resultat. Det framgår att inflätningen mellan dessa verksamheter och studiecirkelverksamheten är tydlig.
Däremot är uttrycken för ett mer handlingsorienterat demokratiper- spektiv, ”att stärka människors möjligheter att påverka sina livsvillkor och tillsammans med andra förändra förhållanden enligt egna värde- ringar och idéer”, svårare att återfinna i våra data. Vi har bara enstaka exempel på att cirkeldeltagande bidrar till handlingar vars syfte är att förändra egna villkor eller samhället i stort eller smått. Inte heller fram- går det i våra data mer än undantagsvis att cirklarna skulle vara hand- lingsförberedande i den meningen att människor använder cirkeldelta- gandet som ett forum för åsiktsbildning och formandet av en kollektiv vilja. Emellertid riktar en del cirklar, främst de som leder fram mot något kulturprojekt, människors energi och handlingar mot ett gemen- samt omfattat mål. Det är naturligtvis inte ett oväsentligt bidrag till samhällsdemokrati och lokal kultur, men avviker ifrån en mer traditio- nell uppfattning om studiecirkelns demokratiska roll. Vår slutsats blir därför att cirklarna kan bidra till deltagarnas demokratiska kompetens, men att det oftast är en indirekt och oavsiktlig effekt snarare än en direkt och avsiktlig.
I propositionens uppräkning av mål står avslutningsvis att folkbild- ningen ”medverkar till att ge alla, men i synnerhet dem med kortare utbildningserfarenheter, goda grundkunskaper och stimulerar intresset för nya kunskapsområden”. Här finns en jämlikhetsaspekt som vi redan tidigare diskuterat men också ett perspektiv på lärande och kunskap. Här betonas grundläggande kunskaper och inte vidareutbildning. Det senare upplever emellertid deltagarna i cirklarna som betydelsefullt. Stimulan- sen av att komma i kontakt med nya kunskapsområden talar många deltagare om och en viktig sida av verksamheten i lokalsamhällena är den långsiktiga uppbyggnaden av nya kunskapsområden.
I de statliga motiven för att ge stadsbidrag till folkbildningen fram- träder inte de värden i cirkelverksamheten som framhållits av deltagare och som vi menar att den har för lokalsamhället. Ett dominerande tema i deltagarnas utsagor om cirklarna var värdet av stimulans och gemen- skap. Gemenskapsvärdet tycker vi oss finna på ett annat plan i våra analyser av cirklamas betydelser i lokalsamhället. Cirklama kan ses som en resurs som bidrar till samhällets integration och stabilitet, verkar som ett medel att behålla människor och grupper inom en basal samhälls— gemenskap präglad av skötsamhet och fredlig konfliktlösning. En socia- lisering till medborgare och ett samförstånd som i förlängningen också motverkar utslagning. Ett näraliggande tema, som inte heller framträder i statens mål, är studiecirklamas bidrag till att skapa sociala nätverk, vilka har betydelse för befolkningens hälsa och allmänna livskvalitet.
7.2.6. Folkbildningens legitimitet
Diskussioner om folkbildningens legitimitet förs med hänvisning till olika värdemätare. Ibland refereras till ”folkbildningsmässigheten” som kriterium. Ibland används folkbildningens tidiga historia som förebild och då blir folkrörelseförankringen det centrala. Målen som de uttrycks i folkbildningsproposition och i förordningen bidrar också till diskussio- nen om vad som är en legitim verksamhet, även om de endast är relate— rade till vad folkbildningen måste åstadkomma som motprestation för att få statsbidrag. I samtliga fall handlar det i huvudsak om att inskränka variationen i innehåll eller i former.
Av våra resultat framgår att värdet av studiecirklama är ytterst kom- plext och att variationen i sig kan ha ett värde. Vi menar att diskussio- ner om legitimiteten i olika verksamheter bör föras men att värdet av variationen bör vägas in. Att studiecirklama ändå fått sådana betydelser för deltagare och lokalsamhälle torde hänga samman med flexibiliteten och den lösa kopplingen mellan den centrala och den lokala nivån. Studiecirklama har på så sätt kunnat fylla behov hos deltagare och funktioner i lokalsamhället, där andra möjligheter saknats. Vi menar att statens utvärdering av folkbildningen bör väga in detta i sin analys av verksamhetens betydelse. I själva verket har vi funnit att mångsidigheten i studiecirkelverksamheten är en central egenskap. En viktig sida av denna mångsidighet är att folkbildningens verksamhet utvecklas över tid för att svara mot varje tids nya behov. Flexibiliteten blir ett centralt värde, när man ser verksamhetens utveckling över en längre tid — det skapar förutsättningar för att verksamheten kan behålla sin relevans i ett föränderligt samhälle.
1 en artikel reflekterar ABFs studieledare Rickard Sandler, den förste ledaren av ett studieförbund någonsin i Sverige, över verksamheten under det första kvartseklet. Han förespråkar där en öppenhet som överensstämmer väl med den bild vi fått av studiecirklama och deras betydelser för deltagare och lokalsamhälle:
Då en planta sättes i jord, kan ingen veta, vad därav månde varda. Växtkraft och vård, jordmån och klimat samverka till ett resultat, som icke är i förväg bestärnbart?56
”6 Sandler (1937, s 247).
Referenser
Abrahamsson, B. (1974). Utbildning och samhälle. Några problemområ- den. I Skolan som arbetsplats SIA del 1. (197411). Stockholm: Ut- bildningsdepartementet. Allwood, M.S. & Ranemark, I-B. (1943). Medelby. En sociologisk studie. Stockholm: Bonniers. Almevik, G., Eriksson, P. & Pawlak, E. (1992). Nya Lapphyttan. En re- konstruerad medeltid (Rapport 22). Göteborgs universitet: Institutio- nen för kulturvård. Ambjömsson, B. (1988). Den skötsamme arbetaren. Stockholm: Carls- sons.
Andersson, E. (1993). Fem arbeten om demokrati. Ett teoretiskt under- lag till tolkningen av svaren på elevfi'ågorna om demokrati i SO- delen av det nationella utvärderingsprogrammet. (Rapport 1993 :0 1 ). Göteborgs universitet: Institutionen för pedagogik.
Andersson, B-O. (Red.). (1993). Norbergare minns. Berättelser från Bergslagen. Hedemora: Gidlunds förlag. Angel, B. & Hjem, A. (1992). Att möta flyktingbarn och deras familjer. Lund: Studentlitteratur. Anshelm, J. (Red.). (1993). Modernisering och kulturarv. Stockholm: Symposion. Arnstberg, K-O. (Red.). (1992). Etnologisk samhällsforskning. Lund: Studentlitteratur. Arnstberg, K—O. (1993). Kultur och kulturvariation. 1 Å. Daun & B. Ehn (Red.). Blandsverige. Kulturskillnader och kulturmöten. (s 71-87). Stockholm: Carlssons. Arvidson, L. (1985). Folkbildning i rörelse. Pedagogisk syn i folkbild- ning inom svensk arbetarrörelse och frikyrkorörelse under 1900-talet — en jämförelse. Malmö: Liber. Arvidsson, L. (1991). Folkbildning och självuppfostran. En analys av Oscar Olssons idéer och bildningssyn. Eskilstuna: Tiden. Asplund, J. (1971). Om undran inför samhället. Stockholm: Argos. Asplund, J. (1987). Det sociala livets elementära former. Göteborg: Korpen. Asplund, J. (1991). Essä om gemeinschaft och gesellschaft. Göteborg: Korpen. Assarsson, L. & Norling, C. (1996). (Opublicerat manus).
Assarsson, L. & Norling, C. (1995). Hur formas egentligen personalut- bildning? En studie i lokalt beslutsfattande. (Liu-PEK—R-ISS). Lin- köpings universitet: Institutionen för pedagogik och psykologi. Ball, S. J. (1987). The Micro-politics of the school. London: Methuen. Beach, D. (1995). Making sense of the problems of change: An ethno- graphic study of a teacher education reform. Göteborg: Acta Univer- sitatis Gothoburgensis. Bergstedt, B. & Larsson, S. (Red.). (1995). Om folkbildningens innebör- der. Linköping: Mimer. Bemer, B., Callewaert, S. & Silberbrandt, H. (1977). Skola, ideologi och samhälle. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Bergström, G. (1993). Jämlikhet och kunskap. Debatter och reformstra- tegier i socialdemokratisk skolpolitik 1975-1990. Stockholm: Sympo- sron. Blumer, H. (1969). Symbolic interactionism, perspective and method. Englewood Cliffs, NJ: Prentice-Hall. Bobbio, N. (1988). Liberalism and democracy. London: Verso. Boglind, A., Lindskoug, K. & Månsson, P. (1981). Kapital, rationalitet och social sammanhållning. En introduktion till Karl Marx', Max Webers och Emile Durkheims samhällsteorier. Stockholm: Wahl- ström & Widstrand. Brembeck, H. (1992). Efter Spock. Göteborg: Etnologiska föreningen i Västsverige. Broady, D. (1981). Den dolda läroplanen. Stockholm: Symposion. Broady, D. (1992). ”Bildningstraditioner och läroplaner”. I Skola för bildning. (SOU 1992:94, bilaga 5). Stockholm: Allmänna förlaget. Broady, D. (1993). ”Bildningstankens aktualitet. Replik till Mac Mur- ray.” Forskning om utbildning, 3/4, 41—49. Bourdieu, P. & Passeron, J-C. (1977). Utbildningssystemets ideologiska funktion. I B. Berner, S. Callewaert & H. Silberbrandt (Red.). Skola, ideologi och samhälle. (5 47—76). Stockholm: Wahlström & Wid- strand. Bäck-Wiklund, M. & Lindfors, H. (1974). Lokalsamhället som livsform. Idé och verklighet. Göteborg: Göteborgs universitet. Böhm, T. (1993). Inte som vi! Psykologiska aspekter på främlingsfient- lighet och rasism. Stockholm: Natur och kultur. Cohen, M. D., March, J. G. & Olsen, J. P. (1972). A garbage can model of organizational choice. Administrative Science Quarterly, ] 7, 1-25. Cullberg, J. (1994). Kris och utveckling. Stockholm: Natur och kultur. Daun, Å. & Ehn, B. (Red.). (1993). Blandsverige. Kulturskillnader och kulturmöten. Stockholm: Carlssons.
Dencik, L. m. fl. (1989). Barnens två världar. Stockholm: Esselte Stu- dium. Denzin, N. K. & Lincoln, Y. S. (Red.). (1994). Handbook of qualitative research. Thousand Oaks: Sage. Dewey, J. (1916/1966). Democracy and education. New York: The Free press. DN-artikel den 20 maj 1995, ”Medeltida järnslit kulturminne”. DN-artikel den 31 december 1995, Här regerar vänstern med modera- terna. Ehn, B. & Löfgren, 0. (1982). Kulturanalys. Stockholm: Liber. Ehn, B. & Klein, B. (1994). Från erfarenhet till text. Om kulturveten- skaplig reflexivitet. Stockholm: Carlssons. Ekman, B. (1992). Livsvillkor, livsformer, utbildning. En kommunstudie i pedagogiskt perspektiv. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis. Elias, N. (1989). Sedernas historia. Stockholm: Atlantis. Faris, R. E. L. (1967). Chicago Sociology 1920 — 32. Chicago: Univer- sity of Chicago Press. Fors, M. m fl. (1991). Attityder till Norbergs kommun. Utbildning i marknads- & telekommunikationsteknik. Norberg: Kunskapens Hus. Forskning om kultur. (1984). (HSFR-rapport i serien Brytpunkt). Stock- holm: Forskningsrådens förlagstjänst. Fredriksson, B. (1972). Demokratidebatten. IN. Åkerman (Red.). Demo- kratibegreppet. Stockholm: Prisma. Frykman, J. & Löfgren, 0. (1979). Den kultiverade människan. Lund: Liber. Foucault, M. (1974). Övervakning och straff. Lund: Arkiv. Foucault, M. (1993). Diskursens ordning. Stockholm: Symposion. Geertz, C. (1991). Tjock beskrivning. För en tolkande kulturteori. Häf- ten för kritiska studier, 3, 13-33. Gilligan, C. (1982). In a dijferent voice. Cambridge: Harvard university press. Glaser B. G. & Strauss, A. L. (1967). The discovery of grounded theo- ry: Strategies for qualitative research. New York: Aldine. Ginner, T. (1988). Den bildade arbetaren. Debatten om teknik, samhälle och bildning inom Arbetarnas bildningsförbund 1945 — 1970. Lin- köping: Studies in Arts and Science. Goodson, I. (1988). The making of curriculum. Collected essays. Trow— bridge: The Farmer Press. Gustavsson, B. (1991). Bildningens väg: Tre bildningsideal i svensk arbetarrörelse 1880 — 1930. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Gustafsson, B., Ljungvall, R. & Stigebrandt, E. (1981). ”Den dolda läroplanen ” — en bok om hur samhällets ordning överförs till barnen genom skolans dagliga verksamhet. Södertälje: Liber. Habermas, J. (1981/1984/1991). The theory of communicative action. Vol ]. Reason and rationalization of society. Boston: Beacon Press och Cambridge: Polity Press. Habermas, J. (1981/1991/1992). The theory of communicative action. Vol 2. The critic of functionalist reason. Cambridge: Polity Press. Habermas, J. (1990). Kommunikativt handlande. Texter om språk, ratio- nalitet och samhälle. Göteborg: Daidalos. Hadenius, K. (1990). Jämlikhet och ji'ihet. Politiska mål för den svenska grundskolan. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Hammersley, M. & Atkinson, P. (1987). F eltmetodikk. Oslo: Gyldendal. Hannerz, U., Liljeström, R. & Löfgren, 0. (Red.). (1983). Kultur och medvetande. En tvärvetenskaplig analys. Angered: Akademilitteratur. Hartman, P. (1989). Förädlad och sedlig. En studie kring de praktiskt estetiska ämnena i sekelskiftets och 1920-talets folkhögskola. (LiU- PEK-R-145). Linköping: Institutionen för pedagogik och psykologi. Hartman, S. (1995). Lärares kunskap. Traditioner och idéer i svensk undervisningshistoria. Linköpings universitet: Skapande vetande. Hedenskog, S. (1973). Folkrörelsema i Nyköping 1880-1915.I S. Dahl- gren (Red.). Nyköpings stads historia. Band 2. (s 705-920). Uppsala: Almqvist & Wiksell. Held, D. (1990). Models of democracy. Cambridge: Polity Press. Hellblom, L. (1985). Från primitiv till organiserad demokrati. En studie av några ofentligheter inom den socialdemokratiska arbetarrörelsen med utgångspunkt i 1970-talets studiecirklar i Vikmanshyttan och Söderfors. Stockholm: Salamanders förlag. Hellström, A. (1990). Bergsmansgårdens Lina. Örebro: Libris. Jackson, P. (1968). Life in classrooms. New York: Teachers College Press. Johansson, 1. (1985). För folket och genom folket. Stockholm: Liber. Johansson, L. & Ekerwald, H. (1976). Vuxenstudier och livssituation. En intervjuundersökning med studerande och icke-studerande vuxna. Stockholm: Prisma. Justrell, B. (1974). ”Norberg under 500 år”. I Norbergsboken. En soc- kenbeskrivning. Norbergs kommun. Klemencic, S. (1995). Evaluation research of study circles as agents for the development of local communities in Slovenia. Ljubljana: Coun- selling avd Development Service Slovene Adult Education Centre. (stencil).
Laginder, A-M. (1989). Framtidsbilder i ofentligt utredande — teknik, utbildning och samhällsutveckling. Linköping: Linköping Studies in Arts and Science. Larsson, S. (1986). Kvalitativ analys — exemplet fenomenografi. Lund: Studentlitteratur. Larsson, S. (1993a). Initial encounters in formal adult education. Inter- national Journal for Qualitative Studies in Education, 6, 1, 49-65. Larsson, S. (1993b). Om kvalitet i kvalitativa studier. Nordisk pedago- gik, 4, 194-211. Larsson, S. (1995a). Folkbildningen och vuxenpedagogiken. I B. Berg- stedt & S. Larsson (Red.). Om folkbildningens innebörder. (s 35-57). Linköping: Skapande vetande. Larsson, S. (1995b). Om lärandets möjligheter i folkbildningen. IÅrs- bok om folkbildning 1995. Stockholm: Förening för folkbildnings- forskning. Larsson, S. (1996). Vardagslärande och vuxenstudier. I P-E. Ellström, B. Gustavsson & S. Larsson (Red.). Livslångt lärande. Lund: Studentlitteratur. (Under tryckning). Larsson, S. & Thång, P.O. (1994). Principles behind the generation of adult education in local arenas. I R. Benn & R. Fieldhouse (Red.). Training and professional development in adult and continuing education. University of Exeter: Centre for Research in Continuing Education. Lather, P. (1991). Getting smart. Feminist research and pedagogy whit/in the postmodern. New York: Routledge. LeCompte, M. D., Millroy, W. L. & Preissle, J. (Red.). (1992). The handbook of Qqualitative research in education. San Diego: Acade- mic Press. Levnadsförhållanden iSveriges kommuner. (1994). Stockholm: Svenska Kommunförbundet. Lewin, L. (1970). F olket och eliterna. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Lindensjö, B. & Lundgren, U. P. (1986). Politisk styrning och utbild- ningsreformer. (B 86:33). Stockholm: Skolöverstyrelsen. Lindgren, L. (1995). Kan en filhatt stärka demokratin? Om mål och ideal i folkbildningssammanhang. Jönköping: Högskolan för lärarut- bildning & Kommunikation. (manus) Lindgren, S-Å. (1989). Michel Foucault och sanningens historia. I P. Månsson (Red.). Moderna samhällsteorier. Traditioner riktningar teoretiker. (s 320-345). Stockholm: Prisma. Lindgren, S-Å. (1993). Den hotfulla njutningen. Att etablera drogbruk som samhällsproblem 1890-1970. Stockholm: Symposion graduale.
Lämemark, L-E. (1994). ”Orter och Ställen eller Jämfloden som blev en Stenbeck”. I Att fånga en bonde. 16 essäer om kultur i glesbygd. Östersund: Glesbygdsmyndigheten. - Lämemark, L-E. (1996). På mörön så kuta vi häja te gruva. Klingande tidsbilder från ”Norbergs berslag”. (Under tryckning). Macpherson, C. B. (1969). Den mångtydiga demokratin. Stockholm: Aldus.
Malinowski, B. (1961/1922). Argonauts of the Western Pacific. London: Rotledge & Kegan Paul. Manin, B. (1987). On legitimacy and political deliberation. Political Theory, 15, 3, 338-368. March, J. G. & Olsen, J. P. (1976). Ambiguity and choice in organiza- tions. Bergen: Universitetsforlaget. Marton, F. (1981). Phenomenography — describing conceptions of the world around us. Instructional Science, 10, 177-200. Mathiesen, T. (1978). Den dolda disciplineringen. Göteborg: Korpen. Miller, D. (1992). Deliberative democracy and social choice. Political Studies, XL, 54-67. Murray. M. (1993). ”Bildning, skola och demokrati”. Forskning om ut— bildning, 3/4, 30-40. Månsson, P. (Red.). (1988). Moderna samhällsteorier. Traditioner rikt- ningar teoretiker. Stockholm: Prisma. Norbergs finska förening och Norbergs finskspråkiga socialdemokratiska förening. (1987). Berättelser om finländarna i Norberg 1944-1986. Norbergs kommun. Norbergs kommun. (1990). Intresseundersökning — fritidsverksamhet.
Ungdomsenkåten 1990. Nyberg, E. (1993). Barnfamiljers migration. Familjers relationer i en förändrad livssituation. Edsbruk: Akademitryck. OECD & Statistics canada. (1995). Literacy, economy and society. Results of the first international adult literacy survey. Paris: OECD publications. Olsen, J. (1990). Demokrati på svenska. Helsingborg: Carlssons. Olsson, B. (1993). SÄMUS, en musikutbildning i kulturpolitikens tjänst? En studie om en musikutbildning på 1970-talet. Göteborg: Musikve- tenskapliga institutionen. Olsson, B. (Red.). (1994). Bergslagssånger. Från rimsmedja och spel- hus. Riddarhyttan: Grufvan. Outhwaite, W. (1994). Habermas. A critical introduction. Cambridge: Polity Press. Palmblad, E. (1989). Medicinen som samhällslära. Göteborg: Daidalos.
Petersson, O., Westholm, A. & Blomberg, G. (1989). Medborgarnas makt. Helsingborg: Carlssons. Phillips, D. C. (1995). The good, the bad, and the ugly: The many faces of constructivism. Educational Researcher, 24, 7, 5-12. Poulantzas, N. (1970). Politisk makt och sociala klasser. Mölndal: Partisan. Proposition 1990/91:82 Om folkbildning. Rosengren, A. (1992). Två barn och eget hus. Stockholm: Carlssons. Rothstein, B. (Red.). (1995). Demokrati som dialog. Stockholm: SNS förlag. Rousseau, J-J. (1762/1994). Om samhällsfördraget eller statsråttens grunder. Stockholm: Natur och Kultur. Sandin, G. (1990). Det genuina mötet. Stockholm: Brevskolan. Sandler, R. (1937). Mångfald eller enfald. Tal och artiklar utgivna till
Arbetarnes Bildningsförbunds 25-årshögtid. Stockholm: Tiden. SCB (1993). Some facts about Norberg. SCB (1994a). Bakgrundsmaterial om kultur 1994:1, cirkelverksamhet i kommunerna 1993/94. SCB (1994b). Bakgrundsmaterial om kultur 1994:2, kulturprogram i kommunerna 1993/94. Schnell, I. (1963). Nyköpings historia. Nyköping: Södermanlands Hem- bygds- och museiförbund. SFS 1991:977. SFS 1992:737. Snyder, B. R. (1971). The hidden curriculum. New York: Knopf. SOU 1990:44 Demokrati och makt i Sverige. SOU 1992:94 Skola för bildning. Betänkande av läroplanskommitte'n. SOU 1993:64 Frågor för folkbildningen. SOU l995:84 Kulturpolitikens inriktning. SOU 1995:141 Folkbildning och vuxenstudier. Rekrytering, omfattning, erfarenheter. Stake, R. E. (1986). An evolutionary view of educational improvement. I E.R. House (Red.). New directions in educational evaluation. (pp 89-102). London: The Falmer Press. Statistisk årsbok 1995. Statistisk årsbok för Göteborg 1994. Stora Synonymordboken. (1993). Stockholm: Strömbergs. Ståhl, H. (1974). ”Ortnamn iNorberg”. I Norbergsboken. En sockenbe- skrivning. Norbergs kommun.
Stålhammar, B. (1995). Samspel. Grundskola — Musikskola isamverkan. (Skrifter från musikvetenskapliga avdelningen, nr 41). Göteborg: Musikhögskolan i Göteborg.
Sundgren, G. (1986a). Folkhögskolepedagogik mellan myndighet och medborgare. En studie av ett forsknings- och utvecklingsarbete på fem folkhögskolor 1975 —— 1978. Stockholms universitet: Pedagogiska institutionen. Sundgren, G. (1986b). ”Att bilda folket”. Folkhögskolan, 3, 12-14. Sundgren, G. (1995). Demokratins skola? Om elevers tolkningsföreträde och rätt till en egen kunskapsprocess. (Studies in Educational Scien- ces. Research bulletin 1:95). Stockholm: Lärarhögskolan. Sundgren, G. (1996). Kunskap och demokrati. Om elevers rätt till en egen kunskapsprocess. Lund: Studentlitteratur. Svensson, A. (1994). Vilka deltar i studiecirklar? Stockholm: Folkbild- ningsrådet. Szabo, M. (1993). Vägen till medborgarskap. I Å. Daun & B. Ehn (Red.). Blandsverige. Kulturskillnader och kulturmöten. (s 17-42).
Stockholm: Carlssons. Testad, G. (1988). "Spelet i kommunen. Betydelsen av en kultursatsning — Spelet om Norbergsstrejken”. (Kulturens roll i Bergslagen. Ett projekt med forskning, utbildning och kulturverksamhet. 1987/88, 11). Uppsala: Styrelsen för Uppsala högskoleregion. Trankell, A. (1973). Kvarteret Flisan: Om en kris och dess övervinnan- de i ett svenskt förortssamhälle. Stockholm: Norstedt.
Tyack, D. & Tobin, W. (1994). The "Grammar" of Schooling: Why Has it Been as Hard to Change? American Educational Research Journal, 31, 3, 453-479. Våra ord. Deras uttal och ursprung. (1993). Stockholm: Norstedts. Waldén, L. (1994). Handen och Anden. De textila studiecirklamas hem- ligheter. Stockholm: Carlssons. Waldén, L. (1995). Välfärd och välbefinnande. Reflektioner om ordens betydelse. Konferenspapper, Mimers forskarkonferens, Runö folkhög- skola, 951204-05. Wernersson, I. (1992). Könsdifferentiering och socialisation i grundsko- lan. I R. Åberg (Red.). Social bakgrund, utbildning, livschanser. (5 89-108). Stockholm: Carlssons. Ödman, P-J . (1979). Tolkning, förståelse, vetande. Hermeneutik i teori och praktik. Halmstad: AWE/Gebers.
Källor till lokalsamhällena
Norberg
Almevik m fl (1992). Nya Lapphyttan. En rekonstruerad medeltid. (Rapport 22). Institutionen för kulturvård. Göteborgs universitet. Andersson, B-O. (Red.). (1993). Norbergare minns. Berättelser fån Bergslagen. Hedemora: Gidlunds förlag. Barnens kulturfestival. Inforrnationsbroschyr. Karbennings intresseföre- ning 1995. Diverse broschyrer om Norberg, sevärdheter, evenemang etc. från Tu- ristbyrån och biblioteket. DN-artikel den 20 maj 1995,"Medeltidajärnslit kulturminne”. DN-artikel den 31 december 1995, Här regerar vänstern med modera- terna. Ekomuseum Bergslagen. (1995). Människa,'miljö & landskap. Guide- bok. Smedjebacken.
Ekomuseum Bergslagen. (1995). Människa, miljö & landskap. Öppetti- der och evenemang 1995. Smedjebacken.
Fagersta-Posten våren 1995. FINO-projektet (1991). Flyktingar i Norberg — en utvärdering av det kommunala flyktingmottagandet. Norbergs kommmun. Fors, M. m.fl. (1991). Attityder till Norbergs kommun. Utbildning i Marknads- & Telekommunikationsteknik. Kunskapens Hus. Norberg. Framtiden i Norberg — en enkät om hur ungdomen i Norberg ser på fri- tid, bostad och yrkesval. LO-sektionens forskarcirkel 1985/86. LO- sektionen i Norberg. 1986. Hellstrand, M. & Peltonen, H. (1992). Flyktingmottagandet i fem Berg- slagskommuner. Mål, metoder och samverkan. Forum för invandring och kultur. Institutionen för samhällsvetenskap. Högskolan i Örebro. Justrell, B. (1974). ”Norberg under 500 år” i Norbergsboken. En soc- kenbeskrivning. Norbergs kommun. Karbennings bygdeblad. Intresseföreningens medlemsblad. 1995. Kommunstatistik i utdrag från kommunens statistikansvarige. Kultur och fritid i Norberg. .Versamhetsberättelse 1994. Norbergs kom- mun. Lämemark, L-E. (1994). ”Orter och Ställen eller Jämfloden som blev en Stenbeck”. I Att fånga en bonde. 16 essäer om kultur i glesbygd. Glesbygdsmyndigheten. Östersund. Lämemark, L-E. (1996). På mörön så kuta vi ha'ja te gruva. Klingande tidsbilder från ”Norbergs berslag". (Under tryckning).
Länstyrelsen. (1995). Befolkningsutvecklingen i Västmanlands län. (Re- gionalekonomi/näringsliv l992z2). Västerås: Länstyrelsen. Länsstyrelsen. (1995). Fakta om Norbergs kommun i Västmanlands län 1995-11-08. Västerås: Länsstyrelsen. Länstyrelsen. (1996). Statistik info 1996-01-02. Västerås: Länstyrelsen. Länstyrelsen. (1996). Pressmeddelande 1996-01-08. Länsstyrelsen: Länsarbetsnämnden. Norbergs finska förening och Norbergs finskspråkiga socialdemokratiska förening (1987). Berättelser om finländarna iNorberg 1944 — 1986. Norbergs kommun. Norbergs kommun. (1990). Intresseundersökning — fritidsverksamhet. Ungdomsenkäten 1990. Norbergs kommun (1991). Norberg 1991. Biten du behöver. Kommun- information.
Moberg, M. m. fl. Norbergsmodellen — ett gräsrotsprojekt. Exempel på medborgardeltagandeprojekt i en krisdrabbad bruksort. C-uppsats i socialt arbete. Högskolan i Östersund.
Olsson, B. (Red.). (1994). Bergslagssånger. Från rimsmedja och spel- hus. Riddarhyttan: Grufvan. Omsorg om människan. Äldreomsorgen i Norbergs kommun. Odaterad. Pensionärema har sin egen folkrörelse. Program våren 1995 i Norberg. "På gång". Norberg. Turistbyrån. 1995. Rekonstruktion av Lapphyttan. Utredning och förslag. Planeringsavdel- ningen / Länsantikvariennr 12 1985. Länsstyrelsen i Västmanlands län. SCB (1993). Some facts about Norberg. SCB Bakgrundsmaterial om kultur l994:1, cirkelverksamhet i kommu- nerna 1993/94. SCB Bakgrundsmaterial om kultur 1994:2, kulturprogram i kommunerna 1993/94.
Statistik årskbok 1995. Ståhl, H. (1974). ”Ortnamn i Norberg” i Norbergsboken. En sockenbe— skrivning. Norbergs kommun. Testad, G. (1988). "Spelet i kommunen. Betydelsen av en kultursatsning — Spelet om Norbergsstrejken". (Kulturens roll i Bergslagen. Ett projekt med forskning, utbildning och kulturverksamhet. 1987/88, 11). Uppsala: Styrelsen för Uppsala högskoleregion. Verksamhetsberättelser och studieprogram från studieförbunden förs 1993/94 ochl994/95.
Nyköping
Handbok för researrangörer Nyköping 1995. Välkommen till Gästabuds- staden. Kommuninforrnation utgiven av Information Nyköping, 1995 . Hedenskog, S. (1973). Folkrörelsema i Nyköping 1880-1915. I S. Dahl- gren (Red.). Nyköpings stads historia. Band 2. (s 705-920). Uppsala: Almqvist & Wiksell. Kulturnämnden iNyköping, Södermanlands museum. (1987). I välstånd och aska Nyköping 800 år. Jubileumsskrift. Kunskap & Bildning Allvar & Glädje ABF Nyköping 80 år 1915-1995. Jubileumskrift sammanställd av Rune Eriksson. Levnadsförhållanden iSveriges kommuner. (1994). Stockholm: Svenska Kommunförbundet. Länsstyrelsen (1993). PM 1993-06- 14 Regional problem- & framtidsbild av Södermanlands län — en regional analys samt sysselsättnings- och befolkningsprognos fram till år 2010. Länsstyrelsen (1993). Rapport nr 3 1993 Södermanlands län och dess kommuner — en beskrivning. Länsstyrelsen (1993). Sysselsättningsprognos 1992-2010 för Söderrnan- lands län baserat på en näringslivsanalys (Stencil, 93-06—14). Mångkulturella Nyköping — utvärdering av ett pågående projekt. (Sten- cil, Karin Sohlgren) Nationalencyklopedin. Band 14 Nyköping en plats att leva. Att se och uppleva. Kommuninformation utgiven av Information Nyköping, 1995 . Nyköping ger så mycket mer. Service för Dig. Kommuninformation ut- given av Information Nyköping, mars 1995. Nyköpings kommun 1995, Barn- och ungdomsplan (Remissversion).
Nyköpings kommun, Föreningskatalog januari 1994. Nyköpings Folkhögskola, Informationsfolder. Nyköpings Folkhögskola 25 år 1970-1995 (stencil).
Nyköping kan. Bättre! Socialdemokratemas kommunala program för valet 1994. PRO Nyköping, Studieprogram våren 1995. SCB (1994a). Bakgrundsmaterial om kultur 1994:1, cirkelverksamhet i kommunerna 1993/94. SCB (1994b). Bakgrundsmaterial om kultur 1994:2, kulturprogram i kommunerna 1993/94. Schnell, I. ( 1963). Nyköpings historia. Nyköping: Södermanlands Hem— bygds- och museiförbund. SPF Nyköpingsföreningen, Program februari-september 1995. Statspensionärema i Nyköping, Program Februari 1995 — september 1995.
Studieförbunden: Verksamhetsberättelser 1993/94, verksamhetsplaner, studieprogram och annat informationsmaterial från samtliga studie- förbund verksamma på orten. Södermanlands Nyheter (SN) under perioden l995-01-16--05-19 TjänstemannaResursen. Rapport från vår verksamhet på Tjänstemanna- Resursen Från början av 1993 till februari 1995. (Skrivelse till kom- munstyrelsen, Rut Swing).
Gunnared
ABF. (1994). Studieprogram 1994-1995. (Gruppförsändelse till hushåll). Diverse broschyrer kring olika arrangemang i Gunnared våren 1995. Folkuniversitetet. (1994). Kursprogram i Göteborg våren 1995. (Grupp- försändelse till hushåll). Folkuniversitetet. (1994). Årsberättelse 1993-1994. Göteborg: Novum Grafiska AB. Folkuniversitetet. Folkuniversitetets verksamhetsidé och bildningssyn. Stockholm: Förbundskansliet. (Broschyr). GP Nordost/Angered. Samtliga nummer mellan 1994-12--1995-05 Göteborgs stad, ADB-enheten. (1994). Elevstatistik för grundskolan per 1993-10-15, del 2. (Utdrag om Gunnared). Göteborgs stad, Gunnared. (1992). Stadsdelsnämnden Gunnared. Politi- ker, förvaltning, service, adresser. (Broschyr till allmänheten). Göteborgs stad, Gunnared. (1993). 1993 Årsredovisning. Göteborg: Framåt 1994. Göteborgs stad. (1993). F öretagsamma Angered — framtidens stadsdel i Göteborg! Göteborg: ARE Annonsbyrå. Göteborgs stad, Gunnared. (1994). 1994 Årsredovisning. Göteborg: Framåt 1995. Göteborgs stad, Gunnared. (1994). Stadsdelsplan 1995-97. Del 1: Budget 1995, Flerårsplan 1996-97, Konsekvensbeskrivning. Göteborgs stad, stadskansliet. (1994) Ohälsostatistik 1993, stadsdels- nämnder. Ekonomisk analys och statistik. Göteborgs stad, stadskansliet. (1995). Utländska medborgare i Göteborg 1994-12-31. Ekonomisk analys och statistik. Göteborgs stad, stadskansliet. (1995). Fd utländska medborgare i Göte- borg 1994-12-31. Ekonomisk analys och statistik. Göteborgs stad, utbildning. (1994). Norra vuxengymnasiet, årsredovis- ning 1994. Socialdemokratema Göteborgs partidistrikt. (1994). Kommunvalet 1994. Göteborgs stadsbyggnadskontor. (1995). Förslag till program för Ange- reds centrum. (Skrivelse).
Isaksson, P-O. & Tengberg, C. (1995). Arbete i Angered. Rapport januari 1992 — december 1994. (Projektrapport). Nordost 2000. Rapport juni 1993-1994. (Projektrapport). SCB:s råmaterial från projektet ”Fritid och fritidsstudier”, 1995. SDF Gunnared. (1992). Gunnareds föreningskatalog. (Broschyr). SDF Gunnared, Psykiatriska kliniken Östra sjukhuset, F olkuniversitetet. (1994). ”Växthuset” Gunnareds gård — ett samverkansprojekt mellan SDF Gunnared, Psykiatrin i Angered och Folkuniversitetet. (Verk- samhetsberättelse 1993/1994 författad av projektledare Beatrice Toll). SKS, Göteborg. (1994). Verksamhetsberättelse för SKS avdelning i Göteborg 1993/94. (Internt material). Statistisk årsbok för Göteborg 1994. (1995). (Utdrag ur Göteborgsbla- det 95, primärområden). Statistiska centralbyrån. (1994). Statistik över studieförbundens verk- samhet. (Råtabell 99). Studieförbundet Vuxenskolan, Angered. (1994). Studieprogram våren 1995. (Gruppförsändelse till hushåll). Studieförbundet Vuxenskolan. (1994). Verksamhetsplan 1994/95. (In- ternt material). Studieförbundet Vuxenskolan. (1994). Verksamhetsberättelse 1993/94. (Internt material). Telefonkontakter med samtliga studieförbund i Göteborg. TBV, Göteborgsregionen. (1994). Programmet med höstens och vårens roligaste studiecirklar och kurser 94/95). (Gruppförsändelse till hus- håll). TBV & Lärarförbundet. (Diverse material om cirklarna ”Arbetsglädje i förskolan”).
SOU 1996:47
Förteckning över deltagarintervjuer
Norberg
Nol ABF, På färd mot framtiden, medelålders kvinna N02 ABF, På färd mot framtiden, kvinna i övre medelåldern
N03 ABF, Japansk sömnad/konstsömnad, kvinna, pensionär
No4 SV, Min gård i EU, man, sjukpensionär NOS ABF, Mineral i Sverige, arbetslös man i övre medelåldern No6 ABF, Sjung svenska folk, kvinna, pensionär No7 SV, T rädgårdscirkeln, man i övre medelåldern No8 Sfr, Matlagning, turkisk invandrad man i medelåldern som är arbetslös
No9 ABF, Bergsmansgårdens Lina, litteraturcirkel, kvinna, pensio- nar
NolO Sfr, Rockmusik, yngre man Nol 1 ABF, Medeltida sång och dans, ung arbetslös men studerande kvinna N012 Sfr, Din hund, man i yngre medelåldern N013 SISU, Friskare idrott, kvinna i yngre medelåldern Nol4 TBV, Nybörjarengelska, naturaliserad finländsk man i yngre medelåldern N015 SKS, Bibelstudium, kvinna i yngre medelåldern N016 SISU, Domarcirkel (foboll), ung skolflicka N017 ABF, Körsång, medelålders kvinna N018 TBV, Keramik, ung man N019 SISU, T ravhästen/travsport, ung kvinna N020 SV, Studiecirkeln (dementa äldre på servicehem), man, äldre
pensionär N021 FU, Brickbandsvävning, kvinna, pensionär Nyköping Nyl ABF, Vår i markerna, pensionerad kvinna
Ny2 ABF, Inflytandeji'ågor för pensionärer, pensionerad man Ny3 ABF, Bygd och miljö del II, pensionerad kvinna Ny4 TBV, Av egen kraft, yngre arbetslös kvinna NyS TBV, Akvarell, arbetslös man i övre medelåldern Ny6 Sfr, Rockmusik, yngre man Ny7 KFUK-KFUM, Samtal kring livet, yngre kvinna (Jennifer) Ny8 SKS, Vännen hjälper, finsk kvinna i övre medelåldern
Ny9 ABF, Sommar i markerna, medelålders kvinna
Ny10 SV, Demens—anhörigcirkel, pensionerad kvinna Ny11 Mbsk, Skrivarverkstad, arbetslös kvinna i yngre medelåldern Ny12- FS, Babysång, yngre kvinna (intervjuades samtidigt med Ny13) Ny13 FS, Babysång, yngre man (intervjuades samtidigt med Ny12)
Ny14 Mbsk, Miljön i konsten, arbetslös kvinna i yngre medelåldern Ny15 SISU, Orientering för barn och ungdom, kvinna i övre medel- åldern Ny16 NBV, Likt och olikt - kulturella möten iSverige, yngre kvinna Ny17 ABF, Nyköping kan bättre, medelålders kvinna Ny18 FU, Tyska, medelålders man (Rolf) Ny19 Mbsk, Vävning, kvinna i yngre medelåldern Ny20 ABF, På färd mot framtiden, yngre man Ny21 TBV, Data, kvinna i yngre medelåldern Ny22 SV, T räd- och buskbeskärning, yngre man
Gunnared Gul SV, Engelska, pensionerad man
Gu2 SV, Engelska, SKS, landskapscirkel, pensionerad kvinna (Britt) Gu3 ABF, Rockmusik, yngre man Gu4 SV, Jobbjakten, yngre arbetslös kvinna GuS FU, Musik, medelålders arbetslös man Gu6 FU, Musik, pensionerad man Gu7 ABF, Engelska, yngre arbetslös somalisk man Gu8 ABF, Engelska, yngre arbetslös iransk kvinna Gu9 TBV, Arbetsglädje i förskolan, medelålders polsk kvinna Gu10 FS, Bibeltolkning och Mbsk, vävning, medelålders kvinna Gull SISU, Grekland, medelålders finsk kvinna Gu12 Sfr, Fiske, ung pojke Gu13 ABF, Instrumentbygge, medelålders arbetslös finsk man (Juhani) Gu14 SKS, Vad tror du på?, medelålders kvinna Gu15 ABF, Vävning, pensionerad kvinna Gu16 ABF, Författarcirkel, medelålders finsk kvinna Gu17 NBV, Hip-hop, ung invandrad flicka Gu18 SISU, Styrka och rörlighet, yngre man Gu19 SKS, Musik, medelålders zigensk man Gu20 ABF, Landskapscirkel, pensionerad man
SOU 1996:47
Förteckning över informanter1
Norberg
Folke Back, cirkelledare, tidigare knuten till gruvförvaltningen. Linnea Berglind, Vuxenskolan Fagersta/Norberg. Lars-Erik Bärtilson, lokalredaktör i Norberg för Fagersta—Posten. Rolf Carlsson, fritidschef. Kjell Engström, rektor för kommunala vuxenutbildningen. Erik Hjelm, pensionär, studiesekreterare i pensionäremas riksförbund (PRO). Henry Lehto, ordförande i teaterföreningen, teaterpedagog, projektan- ställd av kommunen. Lisbeth Lind, ABF Norberg. Lars-Erik Lännermark, kulturarbetare, projektanställd av kommunen för att slutföra "Visprojektet". Rudolf Mood, pensionär, upphovsman till och "eldsjäl" i kulturprojektet "Norbergare minns". Staffan Mood, kanslichef i kommunförvaltningen. Kent Persson, kommunalråd (v). Anita Pettersson, ordförande i Norbergssektionen av Sveriges Kommu- nalarbetarförbund (SKAF). Arne Pettersson, f.d. kommunalråd (s), ordförande i kultur- och fritids- nämnden. Bengt Raatamaa, kulturchef.
Nyköping
Peter Eklund, Länsstyrelsens strukturenhet. Gudrun Engquist, verksamhetschef, Studieförbundet Vuxenskolan Nykö- ping-Oxelösund. Göran Forssberg, kommunalråd (5). Åke Gustafsson, lärare vid Nyköpings folkhögskola sedan starten 1970. Ola Haglund, verksamhetsledare, Studiefrämjandet i Nyköping med omnejd. Olle Hallberg, kommunens kulturchef 1974-1994. Kurt Nilsson, ordförande i Pensionärsalliansen.
' I bokstavsordning, med den titel var och en hade vid intervjutillfället.
Roger Ohlsson, ombudsman, Nyköpingsortens ABF-avdelning. Karin Sohlgren, projektledare Mångkulturella Nyköping. Rut Swing, projektledare TjänstemannaResursen.
Eva Thunér-Ohlsson, ordförande i nämnden för Utbildning och Kultur
Nyköping.
Gunnared Frank Andersson, SDN-ordförande (s), studiesekreterare ABF Göte- borgsavdelningen norra stadsdelarna. Ulla-Maj Andersson, sektionschef för Studieförbundet Vuxenskolan, Nordost. Claes Forsberg, verksamhetschef för hemspråksenheten, kultur och invandrarfrågor, Gunnared SDF. Mikko Heikka, ordförande i Lövgärdets Musikverkstad. Per-Olof Isaksson, verksamhetschef för arbetsmarknad och sysselsätt- ning, planfrågor, områdesansvarig för Angereds centrum, Gunnared SDF. Alf Isemo, journalist, GP Nordost/Angered. Kurt Johansson, Angereds PRO-förening, studieorganisatör norra kret- sen. Anna-Lena Johnsson, ALU-arbete som administratör för FIA i Gårdsten. Lars-Erik Olsson, fd SDN-ledamot (s), ordförande i Angereds centrums socialdemokratiska förening. Henry Tell, SDN-ledamot (fp), ledamot av styrelsen för Gunnareds- liberalema Folkpartiet. Fd ordförande i styrgruppen för projektet "Arbete i Angered". Beatrice Toll, föreståndare för Växthuset Gunnareds gård. Bengt-Olof Westerberg, rektor på Norra vuxengymnasiet. Monica Wallin, cirkelledare i en TBV-cirkel "Arbetsglädje i förskolan". Leif Wikner, enhetschef fritid, Gunnared SDF. Anna Åkesson, föreståndare, Gunnared ALU-center.
SOU 1996:47
Frågor till studiecirkeldeltagare
Bakgrund Anknytning till orten?
Hur länge har Du bott här? Hur kom det sig att Du flyttade hit? Kan Du säga någonting om Dig själv? Fritidsintressen? Medlemskap i föreningar? Förtroendeuppdrag? Huvudsaklig sysselsättning just nu?
"Hur hamnade Du här?" Hur kom det sig att Du började i denna studiecirkeln? Hur fick Du information om studiecirkeln? Hur resonerade Du när Du bestämde Dig för att börja? Vilka saker är av betydelse för val av studiecirkel? Hur tänker Du när Du väljer ämne? Hur tänker Du när Du väljer vilken cirkel Du skall gå? Spelar det någon roll vilket studieförbund som står bakom cirkeln? Vet Du hur cirkeln kom till? Vem som tog initiativet? (Ett studieför- bund, en enskild person, en förening etc.) Vad hoppades Du att Du skulle få ut av studiecirkeln när Du började?
Något om den cirkel Du går i nu Hur många deltagare ingår i studiecirkeln? Spelar deltagarantalet någon roll när Du bestämmer Dig för att börja i en cirkel? Hur ofta träffas ni i cirkeln? Var träffas ni någonstans (lokal)? Spelar tiden och platsen någon roll för om Du börjar i en cirkel eller inte? Kostar det någonting att delta i cirkeln? Spelar avgiften någon roll för huruvida Du kommer att börja i en cirkel? Hur är studiecirkeln upplagd? Hur går cirkelträffama till? Är det viktigt hur studiecirkeln är upplagd? Använder ni något studiematerial? Vad heter materialet? Typ av mate- rial? Är cirkelledaren anställd av studieförbundet eller är ledaren en av delta- garna? Är det viktigt vem ni har som ledare?
Cirkelns betydelse för Dig just nu Vad får Du ut av att gå i studiecirkeln just nu? Beskriv så noga som möjligt! Spelar cirkeln en betydelsefull roll i Ditt liv just nu? Vad skulle Du ha gjort istället om cirkeln inte funnits?
Cirkelns betydelse i Ditt framtida liv När studiecirkeln är färdig, vad tror Du att den då kommer att ha gett Dig? Vad kommer att vara det bestående värdet (erfarenheten, kunskapen, minnet) från cirkeln? Skulle Du ha kunnat fått liknande kunskaper och erfarenheter någon annanstans?
Deltagande i andra cirklar eller i annan utbildning Har Du gått i några studiecirklar tidigare? (Typ av cirklar, när, hur ofta etc.) Vad har Du deltagit i för annan typ av utbildning? Om Du jämför studiecirklar med annan typ av utbildning, finns det några skillnader? Fördelar — nackdelar? Finns det någonting som är unikt med studiecirklar?
Studiecirklar i Lokalsamhället Vad tycker Du präglar Ditt lokalsamhälle? Vad tycker Du att studiecirklar fyller för funktion i Lokalsamhället? Skulle man förlora någonting om möjligheten att starta studiecirklar försvann? Är det någon skillnad mellan studieförbundens verksamhet och kommu- nens fritidsverksamhet? Behöver föreningarna studieförbunden, eller hade de kunnat bedriva samma typ av verksamhet ändå?
Checkningsfråga Kontrollera informantbilden.
)) (»)f FÅR-L 10 _
Kronologisk förteckning
1. Den nya gymnasieskolan — hur går det? U.
2. Samverkansmönster i svensk forsknings- fmansiering. U.
3. Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. C.
4. Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför regeringskonferensen 1996. UD.
5. Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första pelare inför regeringskonferensen 1996. UD.
6. Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns erfarenheter av arbetet i EU. UD.
7. Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. UD.
8. Batterierna — en laddad fråga. M.
9. Om järnvägens trafikledning m.m. K. 10. Forskning för vår vardag. C. 11. [EU-mopeden. Ålders- och behörighetskrav för två- och trehjuliga motorfordon. K. 12. Kommuner och landsting med betalnings- svårigheter. Fi. 13. Offentlig djurskyddstillsyn. Jo. 14. Budgetlag — regeringens befogenheter på finansmaktens område. Fi. 15. Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. UD. 16. Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. UD. 17. Bättre trafik med Väginformatik. K. 18.Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. Fö. l9.Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. UD. 20. Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. U. 21 . Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och högskolereform. U. 22. Inflytande på riktigt — Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. U. 23. Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. N. 24. Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU—länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. UD. 25. Från massmedia till multimedia — att digitalisera svensk television. Ku.
26. Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. 27. En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. U. . 28. Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990-talet. U. 29. Forskning och Pengar. U. 30. Borgenärsbrotten — en översyn av 11 kap. brottsbalken. Fi. 31 . Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. C. 32. Möss och människor. Exempel på bra II"—användning bland barn och ungdomar. SB. 33. Banverkets myndighetsroll m.m. K. 34. Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. A. 35. Kriminalunderrättelseregisier DNA-register. Ju. 36. Högskola i Malmö. U. 37. Sveriges medverkan i FN:s familjeår. S. 38. Nationalstadsparker. M. 39. Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning. M. 40. Elektronisk dokumenthanlering. Ju. 41. Statens maritima verksamhet. Fö. 42. Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. UD. 43.1ämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. UD. 44. Översyn av skattetlyktslagen. Reformerat förhandsbesked. Fi. 45. Presumtionsregeln i expropriationslagen. Ju. 46. Enskilda vägar. K. 47. Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle. U.
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen
Möss och människor. Exempel på bra lT—användning bland barn och ungdomar. [32]
Justitiedepartementet
Kriminalunderrättelseregister DNA-register. [35]
Elektronisk dokumenthantering. [40] Presumtionsregeln iexpropriationslagen.[45]
Utrikesdepartementet
Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför regeringskonferensen 1996. [4] Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första pelare inför regeringskonferensen 1996. [5] Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns erfarenheter av arbetet i EU. [6] Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. [7] Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. [15] Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheteri EU. [16] Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. [19] Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU—länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. [24] Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. [42] Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. [43]
Försvarsdepartementet
Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. [18] Statens maritima verksamhet. [41]
Socialdepartementet Sveriges medverkan i FN:s familjeår. [37]
Kommunikationsdepartementet
Om järnvägens trafikledning m.m. [9] EU—mopeden. Ålders- och behörighetskrav för två- och trehjuliga motorfordon. [11] Bättre trafik med väginformatik. [17] Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. [26]
Banverkets myndighetsroll m.m. [33] Enskilda vägar. [46]
Finansdepartementet
Kommuner och landsting med betalnings- svårigheter. [12] Budgetlag — regeringens befogenheter på finansmaktens område. [14] Borgenärsbrotten — en översyn av 11 kap. brottsbalken. [30] Översyn av skatteflyktslagen. Reformerat förhandsbesked. [44]
Utbildningsdepartementet
Den nya gymnasieskolan — hur går det? [1] Samverkansmönster i svensk forskningsfinansiering. [2] Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. [20] Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och högskolereform. [21] Inflytande på riktigt — Om elevers rätt till
inflytande, delaktighet och ansvar. [22] En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. [27] Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990-talet. [28] Forskning och Pengar. [29] Högskola i Malmö. [36] Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle. [47]
J ordbruksdepartementet Offentlig djurskyddstillsyn. [13]
Arbetsmarknadsdepartementet Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. [34]
Kulturdepartementet
Från massmedia till multimedia — att digitalisera svensk television. [25]
Näringsdepartementet
Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. [23]
Systematisk förteckning
Civildepartementet
Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. [3] Forskning för vår vardag. [10] Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. [31]
Miljödepartementet
Batterierna - en laddad fråga. [8] Nationalstadsparker. [38]
Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning. [39]
FRITZES
låt-ställningar: Frit/cs kundtjänst, 106 47 Stockholm Fax 08-20 51)l|.11'lcfnn (is-69091 90