1 §  Tullfrihet gäller för en vara med ursprung i något av de utvecklingsländer som regeringen föreskriver särskilt (ursprungsvara), om varan har sänts i enlighet med 7 § och om varan

1. är hänförlig till 1--24 kap. tulltaxan (1977:975) och upptagen i bilaga 1 till denna förordning, eller
2. är hänförlig till 25--99 kap. tulltaxan men inte upptagen i bilaga 2 till denna förordning, eller
3. är hänförlig till 1--99 kap. tulltaxan och har ursprung i något av de minst utvecklade länder som är upptagna i bilaga 5 till denna förordning.

I fråga om handvävd bomullsväv finns särskilda bestämmelser i förordningen (1976:930) om tullfrihet för handvävd bomullsväv. Förordning (1986:1420).

2 §  En varas ursprung skall styrkas med intyg (ursprungscertifikat formulär A), utfärdat av en myndighet i utvecklingslandet.

Om en vara har sänts till ett annat EFTA-land än Sverige eller till ett EG-land och därifrån sänts vidare till Sverige, får varans ursprung dock styrkas med ursprungscertifikat som har utfärdats av en myndighet i EFTA- eller EG-landet på grundval av sådant intyg som avses i första stycket, under förutsättning att motsvarande bestämmelser tillämpas för ursprungsvaror som från Sverige sänds vidare till det landet.

Beträffande postförsändelse får en varas ursprung styrkas med intyg av exportören i utvecklingslandet (formulär APR) om försändelsens värde inte överstiger 16 000 kronor.

Intygen skall vara avfattade på engelska eller franska och upprättade i enlighet med formulär i bilaga 3 till denna förordning.

Intyg krävs inte för varor som utan handelssyfte införs för enskild persons räkning, om varornas sammanlagda värde inte överstiger 1 200 kronor eller om varorna ingår i resandes personliga bagage och deras sammanlagda värde inte överstiger 3 400 kronor. Förordning (1986:1420).

3 §  Vara anses ha ursprung i ett land, om den helt framställts eller utvunnits i landet eller där undergått bearbetning eller behandling.

Efter regeringens bestämmande skall vara som har ursprung i ett land tillhörande en regional ekonomisk sammanslutning och som har använts som material vid bearbetning eller behandling av en vara i ett annat land tillhörande samma sammanslutning anses ha ursprung i detta senare land. Förordning (1977:1192).

5 §  Vara anses bearbetad eller behandlad om den framställts genom

1. bearbetning eller behandling som medfört att den vid klassifice ring enligt tullsamarbetsrådets nomenklatur för klassificering av varor i tulltarifferna (CCC-nomenklaturen) blir hänförlig till annat nummer än var och en av de produkter som använts som material vid bearbetningen eller behandlingen och de villkor som anges i lista A i härvid fogade bilaga 4 uppfyllts, eller
2. bearbetning eller behandling som anges i lista B i bilaga 4 /n1/. Förordning (1977:1192).

//n1// Bilagan ej med här.//

5 a §  På begäran av den, som anger varan till förtullning, skall en isärtagen eller icke hopsatt artikel, hänförlig till kapitel 84 eller 85 i CCC-nomenklaturen, som importeras i flera sändningar på villkor som fastställs av svensk tullmyndighet, anses utgöra en enda artikel. Ett ursprungscertifikat, som omfattar den kompletta artikeln, skall uppvisas vid importen av den första delsändningen.

Tillbehör, reservdelar och verktyg, som levereras tillsammans med en utrustning, en maskin, en apparat eller ett fordon, skall tillsammans med dessa anses som en enhet, om de utgör standardutrustning och ingår i priset för ifrågavarande utrustning, maskin, apparat eller fordon eller ej har särskilt fakturerats.

Varor i satser, i den mening som avses i tolkningsregel 3 i CCC- nomenklaturen, anses som ursprungsvaror under förutsättning att alla i satsen ingående komponenter utgör ursprungsvaror. Varor i satser som består av såväl ursprungsvaror som icke ursprungsvaror skall dock i sin helhet anses som ursprungsvaror om andelen icke ursprungsvaror uppgår till högst 15% av satsens hela värde. Förordning (1977:1192).

7 §  Vara får under försändning till Sverige i annat land endast ha omlastats, lagrats, ompackats i emballage för transport eller lagring, underkastats åtgärd avsedd att bevara den eller visats på utställning och skall därvid ha varit under kontroll av tullmyndighet i det andra landet. Har åtgärd som nyss nämnts vidtagits med varan skall bevis från den utländska tullmyndigheten om utförd kontroll företes, om ej genomgående frakthandling eller annan handling som tullmyndighet kan godta föreligger. Förordning (1984:116).

9 §  För vara som förtullas efter föregående hemtagning enligt 3 § andra stycket tullagen (1973:670) skall anspråk på tullfrihet enligt denna förordning framställas när varan anges till förtullning. Erforderligt ursprungsintyg skall inges senast när varan enligt 5 § tullstadgan (1973:671) skall anges till förtullning.

För vara som förtullas utan föregående hemtagning skall anspråk på tullfrihet framställas när varan anges till förtullning. Erforderligt ursprungsintyg skall inges senast 15 dagar efter den dag då varan har angivits till förtullning.

För vara som har inkommit med post och förtullats utan att tulldeklaration har avlämnats får dock anspråk på tullfrihet framställas och erforderligt ursprungsintyg inges senast 30 dagar efter den dag då tulltaxeringsbeslut har meddelats.

Framställs anspråk eller inges intyg senare än vad som anges i första, andra eller tredje stycket, får återbetalning av eller befrielse från tull medges endast till den del tullbeloppet överstiger 300 kronor. Tullmyndighet kan medge undantag från detta stycke om särskilda skäl föreligger. Förordning (1984:450).

9 a §  Tullmyndighet får beträffande en vara, vars ursprung har styrkts med intyg (ursprungscertifikat formulär A) som har utfärdats av myn dighet i utvecklingsland för utförsel till Sverige, utfärda nytt sådant intyg när varan från Sverige sänds vidare till ett annat EFTA- land eller till ett EG-land under förutsättning att med varan inte förfarits på annat sätt än som sägs i 7 §. Förordning (1980:638).

10 §  Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av generaltullstyrelsen. Förordning (1977:1192).