Inaktuell version
Lag (1993:1651) om läkarvårdsersättning
- Departement
- Socialdepartementet
- Utfärdad
- 1993-12-22
- Ändring införd
- SFS 1993 i lydelse enligt SFS 2007:295
- Källa
- Regeringskansliets rättsdatabaser
- Senast hämtad
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om vissa ersättningar till läkare i privat verksamhet i primärvården och den öppna hälso- och sjukvården i övrigt och om patientavgifter i samband därmed (läkarvårdsersättning ).
![[S2]](../../../rsrc/img/S2.png)
Vad som i lagen sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting. Lag (1995:837).
2 § Bestämmelserna i denna lag gäller vid vård av den som är bosatt i Sverige, om inte något annat är särskilt föreskrivet.
Bestämmelserna i denna lag gäller även vid vård av den som, utan att vara bosatt i Sverige, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap enligt vad som följer av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Lag (1994:1754).
3 § Med vård avses i denna lag läkarvård och annan medicinsk behandling eller undersökning som ges av en läkare eller under läkarens överinseende samt rådgivning som lämnas av läkare i födelsekontrollerande syfte eller i fråga om abort eller sterilisering.
Ett landsting får, som villkor för att lämna läkarvårdsersättning enligt denna lag, kräva remiss för vård hos en privat verksam läkare med specialistkompetens under förutsättning att remisskrav gäller för motsvarande vård hos en specialist inom landstinget. Remiss får dock inte krävas för läkarvård inom specialistkompetenserna barnmedicin, gynekologi eller psykiatri. Lag (1998:1655).
Prop. 1997/98:189: I paragrafens andra stycke behandlas landstingens remisskrav för hälsooch sjukvård av patienter hos privatpraktiserande specialistläkare. För närvarande gäller ett krav på remiss för att få läkarvårdsersättning om landstinget har ett krav på remiss i den egna organisationen för motsvarande vård. Bestämmelsen i dess nuvarande lydelse innebär inte att landstingen måste kräva remiss, men om ett landsting ändå inför sådana regler skall motsvarande krav ställas såvitt gäller de privatpraktiserande ...
Prop. 1996/97:123: I paragrafens andra stycke har tillagts att barnsjukvård, gynekologi och psykiatri är undantagna från kravet på remiss.
Prop. 2008/09:64: I första stycket förtydligas att med vård enligt lagen avses bl.a. medicinskt motiverad vård, behandling och undersökning som ges av en läkare eller under läkarens överinseende. Syftet är att tydliggöra att ersättning inte lämnas för åtgärder som enbart har ett kosmetiskt syfte. Kosmetiska åtgärder som är ett led i en sjukdomsbehandling kan emellertid utföras med ersättning enligt lagen. I övrigt har endast språkliga justeringar skett. ...
4 § Om inte annat föreskrivs avses i denna lag med landstinget det landsting inom vars område läkaren bedriver eller avser att bedriva sin verksamhet. Lag (1995:837).
Samverkans- och vårdavtal
5 § Läkarvårdsersättning enligt denna lag lämnas endast till läkare som har samverkansavtal med landstinget rörande sin verksamhet.
Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som avses i 10 §.
![[S3]](../../../rsrc/img/S3.png)
En läkare i privat verksamhet som ger vård enligt avtal med landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt de grunder som landstinget och läkaren kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag. Lag (1994:1961).
Prop. 2008/09:64: Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets yttrande.
I paragrafen har lagts till ett nytt fjärde stycke, där det anges att landstinget ska tillämpa lagen (2007:1091) om offentlig upphandling vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal, om inte annat följer av 5 a– 5 g §§, se nedan. För det fall att det förslag som presenteras i proposition 2008/09:29 Lag om valfrihetssystem antas av riksdagen ...
Landstingets ansvar m.m.
6 § Landstinget skall svara för den läkarvårdsersättning som inte täcks av patientavgiften. Om vården har avsett en patient som inte är bosatt inom landstingets område, skall det landsting inom vars område patienten är bosatt svara för den utbetalda läkarvårdsersättningen, om inte landstingen kommer överens om något annat. Om patienten inte är bosatt inom något landstings område, skall det landsting inom vars område patienten eller familjemedlemmen är förvärvsverksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, det landsting inom vars område personen är registrerad som arbetssökande, svara för den utbetalda läkarvårdsersättningen.
Försäkringskassan får efter överenskommelse med landstinget ha hand om utbetalning av läkarvårdsersättning. Lag (2004:830).
Särskilda krav på läkarverksamheten
7 § För att läkarvårdsersättning skall lämnas krävs att läkaren har specialistkompetens och bedriver mottagningsverksamhet inom sin specialitet i öppen vård för enskilda patienter.
Första stycket gäller inte läkare med specialistkompetens enbart i radiologiska specialiteter, kliniska laboratoriespecialiteter utom klinisk fysiologi, socialmedicin, företagshälsovård, skolhälsovård, rehabiliteringsmedicin, klinisk näringslära eller nukleärmedicin.
Läkarvårdsersättning för mottagningsverksamhet i öppen vård för enskilda patienter skall lämnas även till läkare med kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare). Bestämmelserna i denna lag om läkare med specialistkompetens gäller i övrigt på motsvarande sätt för Europaläkare. Lag (1997:435).
Prop. 1996/97:123: Paragrafens första och tredje stycke är oförändrade. I andra stycket finns uppräknat ett antal specialiteter som inte berättigar till läkarvårdsersättning. Till denna uppräkning har även tillagts nukleärmedicin.
Prop. 2008/09:64: En av ändringarna i andra stycket innebär att de undantag som finns från kravet på specialistkompetens anpassas till den nya indelningen av läkarspecialiteter. Stycket ändras också i syfte att förtydliga att läkare med viss specialistkompetens inte kan få läkarvårdsersättning. I övrigt görs endast språkliga justeringar. Någon materiell ändring är inte avsedd.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.7. ...
8 § Läkarvårdsersättning lämnas endast till en läkare som senast ett år efter det att verksamheten påbörjades bedriver verksamhet enligt 7 § på heltid, om inte annat följer av andra stycket eller 10 §. En läkare anses som heltidsverksam om läkaren arbetar minst 35 timmar per vecka i genomsnitt eller har arbetat minst denna tid någon tolvmånadersperiod under de senaste två åren.
Läkarvårdsersättning lämnas även till en läkare som till följd av sjukdom, ledighet för vård av barn, vidareutbildning eller forskning inom yrkesområdet, politiskt eller fackligt uppdrag eller av annat liknande skäl inte bedriver verksamhet på heltid. Lag (1997:435).
Prop. 1996/97:123: I paragrafens andra stycke har i förtydligande syfte angivits de frånvaroanledningar som medför att läkaren, trots att han eller hon inte bedriver sin verksamhet på heltid, kan erhålla läkarvårdsersättning. De uppräknade frånvaroanledningarna överensstämmer med de som anges i 10 §.
Prop. 2008/09:64: Ändringen i andra stycket innebär att förestående ålderspensionering införs som ett skäl till att verksamheten inte behöver bedrivas på heltid. Nedtrappning av verksamheten bör tillåtas under upp till två års tid före det att läkaren avser att sluta arbeta av åldersskäl, vilket inte behöver sammanfalla med att rätten till allmän ålderspension inträder.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.9.
9 § Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare som är anställd i något landstings hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk person inom hälso- och sjukvården som landstinget har ett rättsligt bestämmande inflytande i. Ersättning kan dock lämnas om läkaren är tjänstledig och vikarierar för en annan läkare.
Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare för verksamhet inom företagshälsovård. Lag (2007:295).
Prop. 2003/04:146: Den föreslagna ändringen innebär att nuvarande åldersgräns på 67 år höjs till 70 år.
Prop. 1998/99:120: Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.3.
Paragrafen ändras på så sätt att läkarvårdsersättning inte lämnas till en läkare för verksamhet inom företagshälsovården. En läkare som uppfyller kraven för ersättning enligt taxan kan således inte längre erhålla sådan ersättning för verksamhet som utförs inom företagshälsovården.
Den som är verksam inom företagshälsovården har möjlighet att träffa ...
Prop. 1996/97:123: I paragrafen har tillagts en möjlighet för vårdgivaren att fortsätta sin verksamhet efter det att han eller hon fyllt 65 år med ersättning enligt lagen om läkarvårdsersättning. Bestämmelsen gör det möjligt för privat-
praktiserande läkare, i likhet med offentliganställda läkare, att under viss tid bibehålla sin tjänstgöring.
Prop. 2008/09:64: Ändringen i andra stycket innebär att läkarvårdsersättning inte kan lämnas till en läkare för verksamhet inom skolhälsovård.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.7.
Vikariat
10 § Om en läkare på grund av sjukdom, semester, ledighet för vård av barn, vidareutbildning eller forskning inom yrkesområdet, politiskt eller fackligt uppdrag eller annat liknande skäl är helt eller delvis förhindrad att bedriva sin verksamhet, får en annan läkare som har samma specialitet eller en annan specialitet inom samma grupp av specialiteter och som uppfyller villkoren enligt 7 och 9 §§ för läkarvårdsersättning vikariera under frånvaron.
Prop. 2008/09:64: I bestämmelsen regleras under vilka förutsättningar en annan läkare får vikariera för en läkare med rätt till läkarvårdsersättning. Ändringarna innebär för det första att det blir möjligt att anlita en vikarie för frånvaro med anledning av förestående ålderspensionering. Begreppet förestående ålderspensionering har samma betydelse som i 8 §. Vidare tas kravet på att vikarien ska uppfylla villkoren enligt 7 och 9 §§ bort. Kravet på att den vikarierande läkaren ska ha samma specialitet eller en annan ...
Samverkan med andra
14 § En läkare som får läkarvårdsersättning skall samverka med andra inom vård- och rehabiliteringsområdet.
Läkarvårdsersättningen
Gemensamma bestämmelser
15 § Läkarvårdsersättning för viss åtgärd skall lämnas med ett belopp som utgör skälig ersättning för läkarens arbete och kostnader. Ersättningen med undantag för del därav som avser läkarens kostnader för resor i samband med sjukbesök betalas som normalarvode, enkelt arvode eller särskilt arvode. Genom patientavgiften betalar patienten hela eller en del av arvodet, om inte något annat följer av 22 eller 24 §.
16 § Normalarvodet är ett enhetligt arvode för den huvudsakliga delen av den medicinska verksamhet som förekommer inom läkarens specialitet. Normalarvodet baseras på beräknade mottagningskostnader och årlig besöksvolym inom specialiteten. Enkelt arvode är ett lägre arvode för enklare undersökningar och behandlingar som utförs av läkaren eller under dennes överinseende eller som ligger utanför den vanliga verksamheten inom läkarens specialitet. Åtgärder som är särskilt tids- eller kostnadskrävande ersätts med ett högre, särskilt arvode. Lag (1995:837).
17 § Om det till en läkare och vikarie i dennes verksamhet under ett kalenderår har lämnats läkarvårdsersättning med ett belopp som motsvarar ersättningen för en full årsarbetstid inom specialiteten, lämnas därefter ersättning med reducerade belopp. Reducerad ersättning lämnas högst till ett belopp som motsvarar en halv årsarbetstid (ersättningstak). Om läkaren inte bedriver verksamheten på heltid reduceras årsersättningen och ersättningstaket i skälig omfattning.
Bestämmelserna i första stycket hindrar inte läkaren att ge vård mot patientavgift som anges i 23 §.
Ersättning för rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller angående abort eller sterilisering ingår inte i underlaget för de i första stycket angivna gränserna för ersättning. Lag (1995:837).
18 § En läkare som bedriver verksamhet mot ersättning enligt denna lag får inte ge vård mot högre arvode än som följer av lagen eller en verkställighetsföreskrift.
19 § Landstinget är inte skyldigt att betala läkarvårdsersättning innan samverkansavtal enligt 5 § första stycket ingåtts.
Om en läkare har fått läkarvårdsersättning med för högt belopp, får landstinget återkräva det belopp som felaktigt har utbetalats. Landstinget får i sådant fall i stället avräkna beloppet från annan fordran från läkaren på läkarvårdsersättning.
Om en läkare trots påminnelser vid upprepade tillfällen eller annars i väsentlig utsträckning begär läkarvårdsersättning med för höga belopp eller på annat felaktigt sätt, får landstinget sätta ned den samlade läkarvårdsersättning som begärs för viss tid till skäligt belopp. Lag (1994:1961).
Prop. 2008/09:64: I första stycket anges att ett landsting inte är skyldigt att betala läkarvårdsersättning innan samverkansavtal har ingåtts. I stycket görs, förutom språkliga justeringar, den ändringen att hänvisningen till 5 § första stycket tas bort med anledning av att samverkansavtal även kan komma att ingås efter ett förfarande om ersättningsetablering enligt 5 a– 5 f §§. Ändringen sker endast i förtydligande syfte. Ingen materiell ändring är avsedd.
- NJA 2016 s. 922:En ansökan om särskild handräckning har ansetts inte kunna bifallas beträffande ett landstings begäran om att en läkare enligt 26 § lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning ska lämna upplysningar och visa upp patientjournaler samt övrigt material som rör undersökning, vård eller behandling av en patient.
Särskilda bestämmelser för vissa områden
20 § Till en läkare som etablerar sig på en ort inom stödområdena 1 eller 2 enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd eller inom kommunerna Nordanstig i Gävleborgs län, Krokom i Jämtlands län eller Nordmaling, Robertsfors eller Vännäs i Västerbottens län skall lämnas arvoden enligt 15 § med tjugo procents förhöjning. Vad nu sagts gäller dock inte om läkaren tagit över en motsvarande praktik.
Arvodeshöjning enligt första stycket skall betalas av landstinget. Efter två år från etableringen skall höjningen minskas med fem procentenheter årligen ner till fem procent.
Till en läkare som har sin verksamhet inom de områden eller kommuner som anges i första stycket skall landstinget lämna särskild ersättning för telefonkonsultationer och medicinskt motiverade hembesök. Lag (1994:750).
Prop. 2008/09:64: Bestämmelsens första stycke ändras så att det framgår att förhöjd ersättning kan utgå till en läkare som etablerar sig på en ort inom ett särskilt stödområde. Ändringen grundar sig på att förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd, som bestämmelsen i dess nuvarande lydelse hänvisar till, har upphört att gälla och ersatts av förordningen (1999:1382) ...
Patientavgift
22 § För vård som ges av en läkare som får ersättning enligt denna lag får patienten avkrävas en patientavgift. Patientavgift får inte tas ut för rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller angående abort eller sterilisering. Patientavgift får inte heller tas ut om detta framgår av särskilda föreskrifter.
Om patientavgift inte får tas ut tillämpas 6 § första stycket på motsvarande sätt.
23 § Patientavgift enligt denna lag får tas ut med högst samma belopp som gäller för motsvarande vård inom landstinget.
Om läkaren tar ut en lägre patientavgift än vad som är medgivet enligt första stycket, skall detta inte påverka den del av läkarvårdsersättningen som betalas av landstinget.
Om patientavgiften skulle överstiga det arvode som lämnas för vården, skall mellanskillnaden betalas till landstinget. Lag (1997:435).
Prop. 1996/97:123: Sista meningen i paragrafen – att patientavgiften inte får överstiga det arvode som skall lämnas för vården – har tagits bort. I stället har införts en skyldighet, i de fall då patientavgiften överstiger det arvode som lämnas för vården, att betala mellanskillnaden till landstinget. Skälen för detta och hur återbetalningen skall ske framgår av den allmänna motiveringen.
24 § En patient som för en viss tid har uppnått kostnadsbefrielse enligt 26 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) är under samma tid befriad även från att betala patientavgifter enligt denna lag. Lag (1996:1159).
25 § Uppkommer kostnad med anledning av att en patient uteblivit från avtalat läkarbesök, får patientavgift som anges i 23 § första stycket första meningen ändå tas ut av patienten. Bestämmelserna i 24 § befriar inte patienten från avgift enligt denna bestämmelse.
Verksamhetsuppföljning
26 § En läkare som begär läkarvårdsersättning skall medverka till att den egna verksamheten kan följas upp och utvärderas. Läkaren skall årligen till Socialstyrelsen och landstinget lämna en redovisning med uppgifter om mottagningens medicintekniska utrustning, antalet patientbesök och vårdåtgärderna. Lag (1995:837).
Prop. 2008/09:64: I bestämmelsen anges att en läkare som begär läkarvårdsersättning ska medverka till att den egna verksamheten kan följas upp och utvärderas. I första stycket görs två ändringar i sak. Ändringarna innebär dels att den årliga redovisningen endast ska ske till landstinget, inte dessutom till Socialstyrelsen, dels att läkaren i sin redovisning även ska lämna uppgifter om mottagningens personal, dvs. om vilka andra personer – utöver läkaren själv – som arbetar i verksamheten. Därutöver görs ett ...
- NJA 2016 s. 922:En ansökan om särskild handräckning har ansetts inte kunna bifallas beträffande ett landstings begäran om att en läkare enligt 26 § lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning ska lämna upplysningar och visa upp patientjournaler samt övrigt material som rör undersökning, vård eller behandling av en patient.
Verkställighetsföreskrifter
27 § Regeringen meddelar verkställighetsföreskrifter till denna lag.
Ändringar och övergångsbestämmelser
Lag (1993:1651) om läkarvårdsersättning
Övergångsbestämmelse
- Denna lag träder i kraft, i fråga om 7 § tredje stycket den dag regeringen bestämmer, och i övrigt den 1 januari 1994.
- Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning till privatpraktiserande läkare som avser tid före ikraftträdandet.
- För tiden fram till den 1 juli 1994 gäller utan hinder av 15--17, 20 och 21 §§ att en taxa som i huvudsak motsvarar bestämmelserna om arvoden i läkarvårdstaxan (1974:699) skall tillämpas vid bestämmandet av läkarvårdsersättning.
- har upphävts genom lag (1995:837).
- har upphävts genom lag (1995:837).
- har upphävts genom lag (1995:837).
- Har anmälan enligt 11 § gjorts före den 1 april 1994 får verksamhet med läkarvårdsersättning utan hinder av den paragrafen och 19 § första stycket påbörjas tre månader efter anmälan.
- Förarbeten
- Rskr. 1993/94:118, Prop. 1993/94:75, Bet. 1993/94:SoU14
- Ikraftträder
- 1994-01-01
Lag (1994:750) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
- Förarbeten
- Rskr. 1993/94:412, Prop. 1993/94:220, Bet. 1993/94:SoU33
- Omfattning
- ändr. 9, 20 §§
- Ikraftträder
- 1994-07-01
Förordning (1993:1651) om ikraftträdande av lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
Övergångsbestämmelse
- Förarbeten
- Rskr. 1993/94:118, Prop. 1993/94:75, Bet. 1993/94:SoU14
- Omfattning
- ikrafttr. av 7 § tredje stycket
- Ikraftträder
- 1995-01-01
Lag (1994:1754) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
Övergångsbestämmelse
- Förarbeten
- Rskr. 1994/95:119, Prop. 1994/95:88, Bet. 1994/95:SfU8
- Omfattning
- ändr. 2, 6 §§
- Ikraftträder
- 1995-01-01
Lag (1994:1961) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
Övergångsbestämmelse
- Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
- En läkare som vid ikraftträdandet är verksam mot läkarvårdsersättning enligt denna lag har rätt till fortsatt sådan ersättning även utan samverkansavtal enligt de nya föreskrifterna.
- En läkare som inte omfattas av punkt 2 men som före den 14 november 1994 gjort anmälan enligt 11 § i dess tidigare lydelse och som uppfyller kraven för att få läkarvårdsersättning får påbörja verksamheten sex månader efter anmälan även utan samverkansavtal. Om verksamheten inte startat den 14 maj 1995 krävs samverkansavtal. Om läkaren inte har specialistkompetens krävs dock att landstinget har godtagit läkarens etablering inom landstingets område.
- Förarbeten
- Rskr. 1994/95:133, Prop. 1994/95:109, Bet. 1994/95:SoU10
- Omfattning
- upph. 11, 12, 13 §§, rubr. närmast före 11 §; ändr. 1, 5, 7, 19 §§, rubr. närmast före 5 §; ny rubr. närmast före 14 §
- Ikraftträder
- 1995-01-01
Lag (1995:837) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
Övergångsbestämmelse
- Denna lag träder i kraft, i fråga om 17 § första stycket första och andra meningen den 1 januari 1997, och i övrigt den 1 januari 1996.
- Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning till privatpraktiserande läkare som avser tid före ikraftträdandet.
- En läkare som vid ikraftträdandet är verksam mot läkarvårdsersättning enligt denna lag utan att ha samverkansavtal med landstinget och utan att uppfylla kravet på specialistkompetens enligt 7 § eller kravet på heltidsverksamhet enligt 8 § kan även utan samverkansavtal få ersättning enligt denna lag om inte annat följer av punkt 4. Detsamma gäller den som vid ikraftträdandet är verksam som privatpraktiserande läkare enligt lagen (1993:588) om husläkare. Om verksamheten hos en läkare som omfattas av denna punkt ändras i väsentligt hänseende skall dock frågan om rätt till läkarvårdsersättning prövas enligt denna lag.
- Om en läkare som vid ikraftträdandet är verksam mot läkarvårdsersättning enligt denna lag, inte uppfyller ålderskravet i 9 § lämnas läkarvårdsersättning längst till utgången av år 1996, om inte läkaren och landstinget kommer överens om annat.
- Förarbeten
- Rskr. 1994/95:383, Prop. 1994/95:195, Bet. 1994/95:SoU24
- Omfattning
- upph. 21 §, 4, 5, 6 p övergångsbest, rubr. närmast före 21 §; ändr. 1, 3, 4, 6, 7, 9, 16, 17, 23, 26 §§, rubr. närmast före 6 §
- Ikraftträder
- 1996-01-01
Lag (1996:1159) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
Övergångsbestämmelse
- Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
- Äldre bestämmelser skall alltjämt gälla för sådan kostnadsbefrielse som uppkommit före utgången av år 1996.
- Förarbeten
- Rskr. 1996/97:58, Prop. 1996/97:27, Bet. 1996/97:SoU5
- Omfattning
- ändr. 24 §
- Ikraftträder
- 1997-01-01
Lag (1997:435) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
Övergångsbestämmelse
- Denna lag träder i kraft, i fråga om 9 § den 1 juli 1997, och i övrigt den 1 januari 1998.
- Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om vård som avser tid före ikraftträdandet.
- Förarbeten
- Rskr. 1996/97:263, Prop. 1996/97:123, Bet. 1996/97:SoU17
- Omfattning
- ändr. 3, 7, 8, 9, 23 §§
- Ikraftträder
- 1997-07-01
Lag (1998:1655) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
- Förarbeten
- Rskr. 1998/99:54, Prop. 1997/98:189, Bet. 1998/99:SoU3
- Omfattning
- ändr. 3 §
- Ikraftträder
- 1999-01-01
Lag (1999:842) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
Övergångsbestämmelse
- Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
- Äldre bestämmelser gäller dock till utgången av år 2003 för vård som lämnas av läkare som vid ikraftträdandet är verksam inom företagshälsovård och då har rätt till läkarvårdsersättning enligt denna lag.
- Förarbeten
- Rskr. 1999/2000:8, Prop. 1998/99:120, Bet. 1999/2000:AU2
- Omfattning
- ändr. 9 §
- Ikraftträder
- 2000-01-01
Lag (2001:300) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
- Förarbeten
- Rskr. 2000/01:211, Prop. 2000/01:78, Bet. 2000/01:AU10
- Omfattning
- ändr. 9 §
- Ikraftträder
- 2001-09-01
Lag (2004:830) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
- Förarbeten
- Rskr. 2004/05:8, Prop. 2003/04:152, Bet. 2004/05:SfU4
- Omfattning
- ändr. 6 §
- Ikraftträder
- 2005-01-01
Lag (2004:979) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
- Förarbeten
- Rskr. 2004/05:11, Prop. 2003/04:146, Bet. 2004/05:SoU4
- Omfattning
- ändr. 9 §
- Ikraftträder
- 2005-01-01
Lag (2007:295) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
- Förarbeten
- Rskr. 2006/07:166, Prop. 2006/07:97, Bet. 2006/07:SoU15
- Omfattning
- ändr. 9 §
- Ikraftträder
- 2007-07-01
Lag (2009:79) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
- Förarbeten
- Rskr. 2008/09:168, Prop. 2008/09:64, Bet. 2008/09:SoU6
- Omfattning
- ändr. 3, 5, 7, 8, 9, 10, 19, 20, 26 §§, rubr. närmast före 26 §; nya 5 a, 5 b, 5 c, 5 d, 5 e, 5 f, 5 g §§, rubr. närmast före 5 a §
- Ikraftträder
- 2009-04-01
Lag (2010:248) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
- Förarbeten
- Rskr. 2009/10:214, Prop. 2009/10:88, Bet. 2009/10:SoU9
- Omfattning
- ny 25 a §
- Ikraftträder
- 2010-06-01
Lag (2010:864) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
- Förarbeten
- Rskr. 2009/10:370, Prop. 2009/10:165, Bet. 2009/10:UbU21
- Omfattning
- ändr. 9 §
- Ikraftträder
- 2011-07-01
Lag (2010:1318) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
- Förarbeten
- Rskr. 2010/11:6, Prop. 2009/10:223, Bet. 2010/11:SfU3
- Omfattning
- ändr. 2 §
- CELEX-nr
- 32004R0883
- Ikraftträder
- 2011-01-01
Lag (2011:1034) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
- Förarbeten
- Rskr. 2011/12:4, Prop. 2010/11:150, Bet. 2011/12:FiU8
- Omfattning
- ändr. 5 g §
- Ikraftträder
- 2011-11-01
Lag (2012:312) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
- Förarbeten
- Rskr. 2011/12:218
- Omfattning
- ändr. 7 §
- CELEX-nr
- 32005L0036
- Ikraftträder
- 2012-07-01
Lag (2012:928) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
- Förarbeten
- Rskr. 2012/13:115, Prop. 2012/13:1, Bet. 2012/13:SoU1
- Omfattning
- ändr. 24 §
- Ikraftträder
- 2013-01-01
Lag (2016:1151) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
- Förarbeten
- Rskr. 2016/17:66, Prop. 2015/16:195, Bet. 2016/17:FiU7
- Omfattning
- ändr. 5, 5 g §§; ny 5 h §
- Ikraftträder
- 2017-01-01
Lag (2017:40) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
- Förarbeten
- Rskr. 2016/17:141, Prop. 2016/17:43, Bet. 2016/17:SoU5
- Omfattning
- ändr. 24 §
- Ikraftträder
- 2017-04-01
Lag (2019:884) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
- Förarbeten
- Rskr. 2019/20:48, Prop. 2018/19:162, Bet. 2019/20:KU3
- Omfattning
- ändr. 1, 3, 4, 5, 6, 9, 19, 20, 23, 26 §§, rubr. närmast före 6 §
- Ikraftträder
- 2020-01-01