1 §  Följande bestämmelser i den europeiska överenskommelsen den 1 juli 1970 om arbetsförhållanden för fordonsbesättningar vid internationella vägtransporter (AETR) skall gälla som svensk förordning i den lydelse som de engelska och franska originaltexterna har efter senare ändringar:

1. Artiklarna 1 och 5 - 12.
2. Bilagan till överenskommelsen.

2 §  De engelska och franska texterna skall ha samma giltighet. Tillsammans med en svensk översättning finns de publicerade i Sveriges överenskommelser med främmande makter och Sveriges internationella överenskommelser (SÖ 1973:53, 1983:58 och 1992:40).

3 §  AETR tillämpas på internationella vägtransporter i följande fall:

1. Till eller från eller i transit genom länder som tillträtt AETR men som inte är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet), för hela färden då transporten utförs med fordon som är registrerat i ett AETR-land eller i en EES-stat.
2. Till eller från ett land som inte tillträtt AETR och som inte heller är part i EES-avtalet, vid färd inom EES då transporten utförs med fordon som är registrerat i ett sådant tredjeland.

4 §  AETR gäller inte sådana internationella vägtransporter som utförs med

1. fordon som används för godstransporter, om fordonens högsta tillåtna vikt, inklusive släpvagn eller påhängsvagn, inte överstiger 3,5 ton,
2. fordon som används för persontransporter, om fordonen på grund av sin konstruktion och utrustning är lämpliga för transport av högst nio personer, inklusive föraren, och avsedda för detta ändamål,
3. fordon som används för persontransporter i linjetrafik, om linjens längd inte överstiger 50 km,
4. fordon vars högsta tillåtna hastighet inte överstiger 30 km/tim,
5. fordon som används av eller står under kontroll av väpnade styrkor, styrkor för befolkningsskydd och räddningstjänst samt styrkor som är ansvariga för upprätthållande av allmän ordning,
6. fordon som används i samband med avloppsunderhåll, översvämningsskydd, vatten-, gas- och elförsörjning, underhåll och kontroll av allmänna vägar, avfallshantering, teleservice, posttransporter, radio- och televisionssändning samt pejling av sändare eller mottagare av radio- eller televisionssignaler,
7. fordon som används i nödsituationer eller räddningsarbete,
8. specialfordon som används för sjukvårdsändamål,
9. fordon som transporterar cirkus- och nöjesfältutrustning,
10. specialfordon för bärgning,
11. fordon som provas på väg i samband med tekniskt utvecklingsarbete, reparation eller underhåll och nya eller ombyggda fordon som ännu inte tagits i drift,
12. fordon som används för icke yrkesmässig transport av gods för personligt bruk, eller
13. fordon som används för transport av mjölk från lantgårdar och för återtransport av mjölkkärl eller mjölkprodukter för utfodring av djur. Förordning (1995:145).

5 §  AETR gäller inte heller i fråga om besättningsmedlemmar som vid den internationella vägtransporten inte lämnar Sverige.

6 §  Med behörig myndighet enligt AETR avses för Sveriges del Transportstyrelsen.

Godkännande av verkstäder enligt artikel 9.1 i bilagan ska dock ske genom ackreditering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ska underrätta Transportstyrelsen om de ackrediteringar och återkallelser av ackrediteringar som beslutats enligt denna bestämmelse. Förordning (2011:814).

7 §  Utöver vad som följer av bestämmelserna i körkortslagen (1998:488) och körkortsförordningen (1998:980) ska kraven på yrkeskompetens i artikel 5.1 b andra strecksatsen och 5.2 andra stycket c i AETR för Sveriges del anses uppfyllda av den som blivit godkänd vid ett skriftligt prov för förare av fordon avsedda för gods- eller persontransporter på väg anordnat av

1. Trafikverket, eller
2. den gymnasieskola eller kommunala vuxenutbildning där eleven undervisats på en nationellt fastställd kurs vars innehåll varit föremål för samråd enligt 8 kap. 4 § körkortsförordningen.

Transportstyrelsen ska utfärda bevis på yrkeskompetens till förare som uppfyller kravet i första stycket. Förordning (2012:111).

8 §  I fordon som används vid internationella vägtransporter enligt denna förordning skall färdskrivaren vara installerad och användas i enlighet med kraven i artikel 10.1 i AETR. Förordning (2005:20).

9 §  Transportstyrelsen får i fråga om fordon som är registrerade i en stat som inte tillträtt AETR och som inte heller är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, i stället för kravet på färdskrivare, medge att dagrapporter fylls i för hand av föraren vid färd inom Sverige. I sådana fall gäller bestämmelserna i artikel 10 i AETR i tillämpliga delar. Vad som sägs om diagramblad skall dock i stället gälla dagrapporterna. Transportstyrelsen får då föreskriva särskilda villkor. Förordning (2008:1161).

10 §  Behörig kontrollmyndighet i fråga om kontroller på väg är polismyndighet och behörig kontrolltjänsteman är polisman eller bilinspektör.

Behörig kontrollmyndighet i fråga om kontroller i företags lokaler är Transportstyrelsen och behörig kontrolltjänsteman är tjänsteman vid styrelsen med särskilt förordnande. Förordning (2010:1617).

11 §  I fordonslagen (2002:574) finns bestämmelser om rätten att kontrollera ett fordons färdskrivare samt om provkörning av fordonet vid sådan kontroll. Provkörning får ske även om det finns något hinder mot att bruka fordonet enligt denna förordning, förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. eller trafikförordningen (1998:1276). Förordning (2004:866).

12 §  Vid vägkontroller skall följande kontrolleras:

1. Dagliga körperioder, raster och dygnsvila samt diagrambladen eller dagrapporterna för de föregående dagarna som medförts på fordonet enligt 8 § eller 9 § jämfört med artikel 10.1.d i AETR eller artikel 11.4 i bilagan.
2. Senaste veckovilan.
3. I förekommande fall färdskrivarens funktion genom kontroll av eventuellt missbruk av skrivare eller diagramblad. Förordning (2005:20).

16 §  Vid kontroller i företagslokaler skall följande kontrolleras, förutom de kontrollmoment som ingår i vägkontrollförfarandet:

1. Veckovila och körperioder mellan dessa viloperioder.
2. Tvåveckorsgränsen för körtimmar.
3. Kompensation för minskade dygns- eller veckoviloperioder.
4. Användning av diagramblad eller dagrapporter och sättet att organisera förarnas arbetspass.

En sådan kontroll i företagets lokaler kan ersättas med en kontroll hos myndigheten av dokument som begärts in från företaget.

17 §  Rikspolisstyrelsen ska senast den 31 mars varje år, i fråga om kontroller på väg, förse Transportstyrelsen med uppgifter om antalet förare på vägar som blivit kontrollerade av polisen under föregående år, antalet dagsverken, antalet förelägganden av ordningsbot och antalet anmälda överträdelser. Förordning (2010:1617).

17 a §  Skatteverket ska på begäran av Transportstyrelsen lämna de uppgifter som styrelsen behöver för sin prövning eller kontroll. Förordning (2010:1617).

18 §  För kontroller och besiktningar enligt avsnitt VI i underbilaga 1 gäller följande.

1. Sådana intyg som avses i punkt 1 får utfärdas av en godkänd verkstad eller, i fråga om en ny enhet, av tillverkaren eller den som företräder honom.
2. Besiktningar av färdskrivarutrustning i fordon enligt punkt 3 a skall göras vartannat år av godkänd verkstad.

Om färdskrivarutrustningen inte genomgått en besiktning inom den tid som anges i första stycket 2 får fordonet brukas endast

1. vid provkörning i omedelbart samband med reparation av färdskrivaren,
2. för färd kortaste lämpliga väg till en godkänd verkstad för reparation eller besiktning, samt
3. vid transport där färdskrivare inte krävs. Förordning (2004:866).

18 a §  Uppfyller färdskrivarutrustningen vid besiktningen kraven, skall verkstaden byta ut installationsskylten. Om det finns brister i färdskrivarutrustningen skall installationsskylten tas bort och inte ersättas med någon ny.

Om färdskrivarutrustningen har brister får fordonet brukas endast vid sådana transporter som anges i 18 § andra stycket. Förordning (2004:866).

19 §  Till penningböter döms den förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot

1. artikel 5, 6, 7.1, 7.3, 8.1–8.3 eller 9 andra meningen i AETR, 11.1, 11.2 eller 11.4 i bilagan, 8 § eller 9 § jämförd med artikel 10.1 i AETR eller mot de villkor som har beslutats enligt 9 §, eller
2. förbud att bruka fordon enligt 18 § andra stycket eller 18 a § andra stycket. Förordning (2010:1617).

19 a §  Till böter döms den som uppsåtligen hindrar eller försvårar en kontroll enligt denna förordning. Förordning (2004:866).

19 b §  Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift i en ansökan om typgodkännande eller i ett intyg enligt 18 § första stycket. Ansvar inträder inte om den oriktiga uppgiften saknat betydelse för frågan om typgodkännande eller om uppgiften i övrigt inte varit ägnad att vilseleda. Förordning (2004:866).

20 §  Till penningböter döms den som utan lov uppsåtligen avlägsnar plomberingar av färdskrivarutrustning enligt punkt V.B i underbilaga 1 till AETR. Förordning (2010:1617).

21 §  Sanktionsavgift ska påföras

1. den arbetsgivare som bryter mot artikel 10.2 eller 11.3 i AETR, och
2. den näringsidkare som bryter mot artikel 10.3 i AETR.

Sanktionsavgift enligt första stycket 2 och avsnitt 2 i bilagan ska påföras bara om kontrollmyndigheten inte har fått del av efterfrågade uppgifter i sådan grad, eller om uppgifterna har varit så bristfälliga, att en företagskontroll inte har kunnat genomföras. I fråga om den totala avgiftens storlek för överträdelsen ska 25 § andra stycket tillämpas på motsvarande sätt. Förordning (2010:1617).

22 §  I de fall som avses i 19 § ska sanktionsavgift påföras arbetsgivaren om denne inte gjort vad som har ankommit på honom eller henne för att hindra överträdelsen.

Det som sägs i första stycket om arbetsgivare ska i stället gälla annan näringsidkare om överträdelsen skett i dennes transportverksamhet. Förordning (2010:1617).

23 §  Den avgiftsskyldige ska helt eller delvis befrias från sanktionsavgift om det skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Vid prövningen av denna fråga ska det särskilt beaktas

1. om överträdelsen har berott på sjukdom som medfört att den avgiftsskyldige inte förmått att på egen hand göra det som ålegat honom eller henne och inte heller förmått att uppdra åt någon annan att göra det,
2. om överträdelsen annars berott på en omständighet som den avgiftsskyldige varken kunnat eller bort förutse och inte heller kunnat påverka, eller
3. vad den avgiftsskyldige gjort för att undvika att en överträdelse skulle inträffa. Förordning (2010:1617).

24 §  Frågor om påförande av sanktionsavgift prövas av Transportstyrelsen.

Sanktionsavgiften tillfaller staten.

Innan sanktionsavgift påförs någon ska denne ges tillfälle att yttra sig. Förordning (2010:1617).

25 §  Sanktionsavgift enligt 21 och 22 §§ ska påföras med de belopp som anges i bilagan till denna förordning.

Om sanktionsavgift ska beslutas gemensamt för flera överträdelser får det sammanlagda beloppet uppgå till högst tvåhundratusen kronor och får inte överstiga tio procent av näringsidkarens eller arbetsgivarens årsomsättning. Årsomsättningen ska avse omsättningen närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under det första verksamhetsåret eller om uppgifter om årsomsättning annars saknas eller är bristfälliga, får årsomsättningen uppskattas. Förordning (2010:1617).

26 §  Sanktionsavgifter ska betalas inom trettio dagar efter det att beslutet har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

Sanktionsavgifter ska betalas till Transportstyrelsen. Förordning (2010:1617).

27 §  När ett beslut om sanktionsavgift har vunnit laga kraft får det verkställas enligt utsökningsbalken. Förordning (2010:1617).

28 §  Sanktionsavgift får påföras bara om den som anspråket riktas mot har getts tillfälle att yttra sig inom två år från det att förutsättningarna att besluta om avgift har uppfyllts. Förordning (2010:1617).

29 §  En sanktionsavgift faller bort, om beslutet om avgiften inte har verkställts inom fem år från det att beslutet vann laga kraft. Förordning (2010:1617).

30 §  Ansvar enligt denna förordning inträder inte, om straff kan dömas ut enligt brottsbalken eller enligt lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller om sanktionsavgift kan påföras enligt förordningen. Förordning (2010:1617).

31 §  En kopia av dom eller slutligt beslut i ett mål om ansvar eller påförande av sanktionsavgift enligt denna förordning ska av domstolen sändas till Transportstyrelsen. Förordning (2010:1617).

32 §  En polisman ska hindra fortsatt färd med ett fordon som sker i strid mot denna förordning eller mot någon föreskrift som har meddelats med stöd av förordningen, om den fortsatta färden skulle medföra en påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annars utgöra en väsentlig olägenhet. Förordning (2010:1617).

33 §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Ett beslut i fråga om skriftligt prov enligt 7 § får inte överklagas. Förordning (2010:1617).

34 §  Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om

1. verkställigheten av denna förordning, och
2. avgifter för kontroll i företags lokaler och för ärendehandläggning enligt denna förordning och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen.

Föreskrifter om kontroll ska meddelas efter att Rikspolisstyrelsen har hörts. Förordning (2010:1617).