Inaktuell version

Viltskadeförordning (2001:724)

Departement
Jordbruksdepartementet
Utfärdad
2001-09-13
Ändring införd
SFS 2001 i lydelse enligt SFS 2006:1362
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2019-04-04

Allmän bestämmelse

1 §  I mån av tillgång på medel lämnas bidrag av statsmedel för åtgärder för att förebygga skada av vilt och för att ersätta skada av vilt i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

Bidrag till förebyggande åtgärder och ersättning för skada på ren

2 §  Bidrag enligt 3 § och ersättning enligt 4 § lämnas till åtgärder och för skador inom en samebys betesområde i Sverige och inom de områden i Norge som disponeras av svenska samebyar med stöd av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning.

3 §  Sametinget får till en sameby lämna bidrag till åtgärder för att förebygga att varg, björn, järv, lo eller kungsörn orsakar skador på renar. Bidrag får lämnas endast efter ansökan och för åtgärder som normalt inte ingår i renskötseln.

[S2]Bidraget skall räknas av från ersättning som lämnas enligt 4 §.

4 §  Sametinget lämnar ersättning för skador på ren som orsakas av varg, björn, järv, lo eller kungsörn. Ersättningen skall utan ansökan betalas ut till en sameby utom i de fall som avses i 10 §.

5 §  Ersättning för skador som orsakas av varg, järv och lo lämnas på grundval av antalet föryngringar eller regelbunden eller tillfällig förekomst av respektive rovdjursart inom samebyns betesområde. Ersättning för skador som orsakas av björn och kungsörn lämnas om arterna förekommer inom en samebys betesområde.

6 §  Efter förslag av Sametinget beslutar regeringen med vilket belopp ersättning skall lämnas till samebyarna för

  1. varje föryngring av varg, järv och lo inom en samebys betesområde och
  2. regelbunden eller tillfällig förekomst av varg, järv och lo.

[S2]Efter förslag av Sametinget beslutar regeringen med vilket totalt belopp ersättning skall lämnas för skador som björn och kungsörn orsakar på renar.

[S3]Ersättningen enligt andra stycket fördelas mellan de ersättningsberättigade samebyarna i förhållande till betesområdenas areal.

7 §  Ersättningsbeloppen enligt 6 § första stycket beräknas med ledning av

  1. medelslaktvärdet på en ren med tillägg för honrenarnas produktionsvärde,
  2. uppskattningar av hur många renar som dödas av respektive rovdjursart,
  3. uppskattningar av i vilken utsträckning kalvar respektive vuxna renar dödas av respektive rovdjursart och
  4. det merarbete som angrepp av respektive rovdjursart orsakar.

[S2]Det totala ersättningsbeloppet för skador som björn och kungsörn orsakar på renar beräknas med ledning av förhållandena i första stycket.

8 §  Länsstyrelsen undersöker efter samråd med berörd sameby varje år hur många föryngringar av varg, järv och lo som förekommer inom varje samebys betesområde eller om arterna förekommer regelbundet eller tillfälligt inom samebyn. Länsstyrelsen undersöker också efter samråd med berörd sameby om björn eller kungsörn förekommer inom samebyn.

9 §  Sametingets beslut om ersättning till en sameby skall grunda sig på resultatet av undersökningarna enligt 8 §.

[S2]Förekomst av varg, björn, järv, lo eller kungsörn som inte konstaterats av länsstyrelsen berättigar till ersättning endast om det finns särskilda skäl och förekomsten kan anses styrkt. Innan ersättning lämnas i sådana fall skall länsstyrelsen ges tillfälle att yttra sig.

10 §  Om ett eller flera rovdjur av samma art under en begränsad tidsperiod och inom ett begränsat område dödar eller skadar ett stort antal renar lämnar Sametinget efter ansökan ersättning för skadorna till ägaren av de dödade renarna. Ersättningen beräknas utifrån renarnas slaktvärde med tillägg för honrenarnas produktionsvärde. Ersättning får också lämnas för det merarbete som kan styrkas.

[S2]Ersättningen får lämnas endast om skadorna har besiktats av länsstyrelsen.

Bidrag till förebyggande åtgärder och ersättning för skada på annat än ren

11 §  Länsstyrelsen får lämna bidrag till åtgärder för att förebygga skada av vilt på annat än ren.

[S2]Länsstyrelsen får lämna ersättning för skada av vilt på annat än ren om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv skall svara för de kostnader som skadan föranleder.

[S3]Vid prövningen enligt första och andra stycket skall det särskilt beaktas om viltet får jagas, skadans omfattning samt möjligheten att genomföra en effektiv skyddsjakt eller andra skadeförebyggande åtgärder.

12 §  Länsstyrelsen får efter ansökan lämna ersättning om en person dödats eller skadats av björn, om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv skall svara för de kostnader som skadan föranleder.

Bemyndiganden

13 §  Närmare föreskrifter om undersökning enligt denna förordning får meddelas av Naturvårdsverket. Om föreskrifterna rör rennäringen skall Naturvårdsverket samråda med Sametinget.

[S2]Föreskrifter om bidrag och ersättningar får meddelas av Naturvårdsverket eller, när det gäller rennäringen, av Sametinget. Förordning (2006:1362).

  • NFS 2007:10: Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om inventering av björn, varg, järv, lodjur och kungsörn
  • STFS 2007:9: Föreskrifter om bidrag och ersättning för rovdjursförekomst i samebyar
  • STFS 2009:2: Föreskrifter om ändring i Sametingets föreskrifter (STFS 2007:9) om bidrag och ersättning för rovdjursförekomst i samebyar
  • NFS 2018:5: Naturvårdsverkets föreskrifter om bidrag och ersättningar för viltskador
  • NFS 2008:16: Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om bidrag och ersättningar för viltskador enligt 11 och 12 §§ viltskadeförordningen (2001:724)
  • STFS 2013:2: Föreskrifter ändring i Sametingets föreskrifter (STFS 2007:9) om bidrag och ersättning för rovdjursförekomst i samebyar

Överklagande

14 §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Sametingets beslut enligt denna förordning får överklagas. Länsstyrelsens beslut får inte överklagas utom när det gäller beslut enligt 12 §.

Ändringar och övergångsbestämmelser

Viltskadeförordning (2001:724)

Övergångsbestämmelse

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002.
Bestämmelserna i 29 a § jaktförordningen (1987:905) gäller fortfarande för bidrag och ersättningar för tiden före ikraftträdandet.
Ikraftträder
2002-01-01

Förordning (2006:1362) om ändring i viltskadeförordningen (2001:724)

Omfattning
ändr. 13 §
Ikraftträder
2007-01-01

Förordning (2009:1264) om ändring i viltskadeförordningen (2001:724)

Omfattning
upph. 8 §; ändr. 9, 13 §§
Ikraftträder
2009-12-15

Förordning (2013:1098) om ändring i viltskadeförordningen (2001:724)

Omfattning
ändr. 3 §
Ikraftträder
2014-01-01

Förordning (2015:841) om ändring i viltskadeförordningen (2001:724)

Omfattning
ändr. 11, 13 §§
Ikraftträder
2016-01-01

Förordning (2016:865) om ändring i viltskadeförordningen (2001:724)

Omfattning
nya 11 a, 11 b, 11 c §§
Ikraftträder
2016-10-01

Förordning (2017:920) om ändring i viltskadeförordningen (2001:724)

Omfattning
ny 11 d §
Ikraftträder
2017-12-01

Förordning (2018:993) om ändring i viltskadeförordningen (2001:724)

Omfattning
ändr. 14 §
Ikraftträder
2018-07-01