JK 11871-17-4.3

Skadeståndsanspråk mot staten med anledning av en långvarig placering i häkte i väntan på anstaltsplacering

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår sökandens anspråk.

Ärendet

Bakgrund

Sökanden dömdes den 10 oktober 2016 till fängelse i fem år och sex månader. Domen blev möjlig att verkställa den 10 november 2016. Häktet Sollentuna, där sökanden var intagen, anmälde detta till Kriminalvårdens riksmottagning dagen efter. Riksmottagningen var dock fullbelagd och sökanden fick stanna kvar i Häktet Sollentuna.

Den 9 december 2016 flyttades sökanden till Häktet Göteborg. Först den 28 december 2016 förflyttades han till Anstalten Kumla.

I ett tillsynsbeslut den 6 november 2017 (dnr 7645-16-21) riktade Justitiekanslern kritik mot Kriminalvården med anledning av att sökanden varit placerad i häkte i nästan sju veckor i väntan på en anstaltsplacering.

Anspråket

Sökanden har nu begärt skadestånd av staten med anledning av det inträffade. Han har framfört bl.a. följande. Den alltför långa placeringen i häkte har utgjort fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Felet eller försummelsen har inneburit en kränkning av hans personliga integritet samt orsakat honom psykiskt lidande. Han begär ersättning för denna ideella skada med det belopp som Justitiekanslern finner skäligt. Skadestånd har tidigare utgått i ett liknande ärende hos Justitiekanslern (dnr 4801-06-40).

Justitiekanslerns bedömning

Förutsättningar för skadestånd

Skadeståndsanspråket gäller ersättning för ideell skada (kränkning).Staten ska enligt 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen (1972:207) ersätta skada på grund av att någon kränks på det sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Ersättning för sådan ideell skada kan lämnas endast när den enskilde har utsatts för en allvarlig kränkning genom vissa typiskt sett integritetskränkande brott. I vissa fall kan skadestånd för ideell skada lämnas även på den grunden att den enskildes fri- eller rättigheter enligt Europakonventionen har överträtts.

Placering i häkte i avvaktan på anstaltsplacering

Den som ska förpassas till kriminalvårdsanstalt för att undergå påföljd får i anslutning härtill tillfälligt förvaras i allmänt häkte eller polisarrest i avvaktan på beslut om anstaltsplacering eller om det behövs med hänsyn till transportförhållandena. Detta framgår av 11 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. I förarbetena till bestämmelsen anges att en sådan tillfällig förvaring i häkte inte bör få pågå längre än någon eller några få dagar (se prop. 1974:20 s. 77 och prop. 1975/76:90 s. 75).

Bestämmelser om placering i anstalt finns i fängelselagen (2010:610). För en intagen som avtjänar fängelse i lägst fyra år ska det enligt 1 kap. 7 § i den lagen, om det inte är uppenbart obehövligt, beslutas om de särskilda villkor som av säkerhetsskäl är nödvändiga när det gäller bl.a. placering i anstalt.

En intagen som avtjänar fängelse i lägst fyra år, och som vistas i häkte när domen blir verkställbar, ska placeras i riksmottagning för utredning inför beslut om särskilda villkor enligt 1 kap. 7 § fängelselagen, om det inte finns särskilda skäl mot det. Detta framgår av 2 kap. 4 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse.

Bedömningen i detta fall

Sökanden var placerad i häkte i nästan sju veckor i väntan på en anstaltsplacering. I sitt tillsynsbeslut angav Justitiekanslern visserligen att en tillfällig placering i häkte, även utöver de få dagar som nämns i förarbetena, ibland måste godtas när en intagen väntar på en plats vid riksmottagningen. Justitiekanslern ansåg dock att det var oacceptabelt att en intagen fick vänta så länge som sökanden. Kriminalvården fick därför kritik.

När skadeståndsfrågan nu ska prövas bör den långa placeringen i häkte, mot bakgrund av den tidigare gjorda bedömningen, betraktas som fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Som framgått ovan räcker detta emellertid inte för att ersättning för ideell skada ska lämnas med stöd av skadeståndslagen. För detta krävs också att den enskilde genom felet eller försummelsen har utsatts för en allvarlig kränkning i form ett brott som innefattat ett angrepp mot hans eller hennes person, frihet, frid eller ära.

Justitiekanslern har i några fall längre tillbaka i tiden bedömt att straffbart tjänstefel förekommit när en person varit placerad för länge i häkte i väntan på en anstaltsplacering. Ersättning för ideell skada har då lämnats (se t.ex. Justitiekanslerns beslut den 5 mars 2007 i 4801-06-40). I andra fall från senare tid har det däremot inte ansetts vara fråga om tjänstefel, när en intagen har fått vänta för länge i häkte (se t.ex. Justitiekanslerns beslut den 15 augusti 2011 i 2227-10-40, den 20 januari 2014 i ärende nr 4519-12-40 och den 1 februari 2017 i 1297-16-40). Bedömningen måste ytterst göras utifrån förhållandena i det enskilda fallet och, givetvis, utifrån reglerna om tjänstefel (20 kap. 1 § brottsbalken). Hänsyn måste även tas till vilka regler om placering m.m. som har gällt vid olika tidpunkter.

Sökanden hade dömts till fängelse i fem år och sex månader. Enligt gällande föreskrifter var utgångspunkten därför att han skulle placeras vid riksmottagningen, för utredning inför beslut om särskilda villkor. De platser vid riksmottagningen som kunde komma i fråga var fullbelagda när sökandens fängelsedom blev verkställbar. Det var kö till platserna och någon placering vid riksmottagningen kunde inte erbjudas. Kriminalvårdens tjänstemän ställdes alltså inför en situation där det inte var praktiskt möjligt att placera sökanden vid riksmottagningen, enligt huvudregeln i 2 kap. 4 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om fängelse.

Mot denna bakgrund finns det inte stöd för att någon anställd inom Kriminalvården har gjort sig skyldig till straffbart tjänstefel eller något annat brott vid handläggningen av sökandens placeringsärende. Trots att dröjsmålet har föranlett kritik mot Kriminalvården kan ersättning för ideell skada därför inte lämnas med stöd av skadeståndslagen. Det kan inte heller anses ha förekommit någon överträdelse av sökandens rättigheter enligt Europakonventionen. Skadeståndsanspråket kan därför inte bifallas.