JK 7559-12-28

3.1 Inspektionens syfte och inriktning

Inspektionen var tematisk och i första hand inriktad på dels frågor som rör Justitiekanslerns särskilda uppgift att bevaka att rättshjälpssystemet inte an­vänds på ett sätt som inte varit avsett, dels handläggningstiderna för brott­mål, tvistemål och ärenden med särskild inriktning på rätten till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen samt såvitt avser brott­målen den frihetsberövades rätt enligt artikel 5.3 i konventionen till rätte­gång inom skälig tid eller att bli försatt på fri fot i avvaktan på rätte­gång.

Därutöver var det övergripande syftet med inspektionen att kontrollera att kraven på lagenlighet och rättsäkerhet iakttas vid tingsrätten.

3.2 Inspektionens genomförande

Under sitt besök på tingsrätten gick Justitiekanslern igenom akter i mål eller ärenden inkomna från och med 2010 till och med 2012 som avsåg ersätt­nings­­garanti till bodelningsförrättare och utbetalning av ersättningsgaranti till bodelningsförrättare samt tryck- eller yttrandefrihetsmål där Justitiekans­lern inte för eller har fört talan. Vidare granskade Justitiekanslern akt­er­na i de tio äldsta inte ännu avgjorda brottmålen, dispositiva tvistemålen, in­dis­posi­tiva tvistemålen och ärendena. Justitiekanslern granskade även akter­na i mål och ärenden som hade anhängiggjorts vid tingsrättens avdel­ning 2 i oktober 2011. Vid genomgång av akterna riktade Justitiekanslern särskild upp­märksamhet mot handläggningstider och frågor med anknytning till rätts­­hjälpssystemet.

Inför inspektionen efterfrågade Justitiekanslern dessutom akter i mål eller ärenden inkomna från och med 2010 till och med 2012 som avsåg grupp­talan enligt lagen (2002:599) om grupprättegång och mål eller ärenden där ansökan gjorts enligt lagen (2009:1058) om förtursförklaring i domstol. Några sådana mål eller ärenden fanns dock inte vid tingsrätten.

Inför inspektionen efterfrågade Justitiekanslern vidare en förteckning över samtliga brottmål som varit anhängiga vid tingsrätten under de senaste två åren där en person varit frihetsberövad under mer än sex månader. En sådan förteckning var dock inte möjlig att med en rimlig arbetsinsats ta fram, var­för Justitiekanslern enades med tingsrätten om att frågan i stället skulle dis­ku­teras vidare vid inspektionen (se avsnitt 3.3, 3.4 och 4.9). 

3.3 Samtal med lagmannen Eva Wendel Rosberg

Inspektionen inleddes med ett samtal med lagmannen Eva Wendel Rosberg, varvid hon berättade om tingsrätten och dess verksamhet. Vid detta samtal närvarade även tingsrättens administrativa direktör, Kristina Rasmusson, och arkivarien Mats Johansson. Från samtalet antecknas följande.

Tingsrätten är indelad i fyra dömande avdelningar (avdelning 1 – 4) och en administrativ enhet. Varje avdelning leds av en chefsrådman. Chef för den administrativa enheten är den administrativa direktören. Samtliga avdel­ning­­ar handlägger både brottmål och tvistemål men därutöver förekommer viss speciallottning. Avdelning 1 handlägger mål enligt sjölagen, tvistemål där lagen (2002:599) om grupprättegång tillämpas, mål om bostads- och hyres­­­tvister samt mål om bouppteckningsed. Därtill handlägger avdelning 1 samtliga ärenden som inte är föremål för speciallottning. Avdelning 2 hand­lägg­er arbetstvister, utsökningsärenden samt tryck- och yttrandefrihetsmål. Avdelning 3 hand­lägger arbetstvister, utsökningsärenden och mål enligt lönegarantilagen. Avdelning 4 handlägger konkursärenden, mål om bostads- och hyresrättstvister som inte rör lokaler samt mål om ansvar för brott som inte regleras i brottsbalken och för vilket inte är föreskrivet strängare straff än böter (notariemål).

Varje avdelning har en beredningsorganisation som ansvarar för beredning­en av mål och ärenden. Beredningsjuristerna är notariemeriterade. Tvistemål i förenklad form (s.k. FT-mål) bereds av notarierna. Även om berednings­or­ga­nisationen fortfarande finns kvar, sker det en successiv förändring som innebär att ansvaret för beredningen av tvistemålen, i allt större utsträck­ning, ligger hos en ansvarig domare. För närvarande är arbetet på en av de fyra avdelningarna organiserat så att en domare ansvarar för målets bered­ning redan från det att målet anhängiggörs vid tingsrätten. På övriga tre av­del­ningar blir en domare ansvarig för den fortsatta beredningen av målet i vart fall vid den första muntliga förberedelsen.

För närvarande är 150 personer anställda vid tingsrätten, varav sju be­red­nings­jurister och 27 notarier. Tingsrätten hade tidigare 30 notarier anställda, men har av budgetskäl minskat antalet notarieanställningar. Förhoppningen är att tingsrätten snart ska kunna anställa fler notarier igen. Tingsrätten hade tidigare mycket erfaren personal, vilket innebar att chefsrådmännen i hög ut­sträck­­­­­­ning kunde delegera arbetsuppgifter i enlighet med arbetsordningen. Under de senaste åren har det för alla personalkategorier på tingsrätten skett en generations­växling. Till följd av bl.a. hög arbetsbelastning har flera äldre domstols­sek­re­­terare valt att avsluta sina anställningar, vilket har inneburit hög personalomsättning. När det gäller möjligheterna att rekrytera ny personal har det inte varit förenat med några större svårigheter att rekrytera vare sig domstolssekreterare eller berednings­jurist­er. Be­red­nings­juristerna har dock många gånger avslutat sina anställ­ning­ar redan efter re­la­tivt kort anställningstid. För att åstadkomma bättre kontinuitet och högre kom­petens i beredningsorganisationen bör en be­red­nings­jurist arbeta åt­min­stone tre år på tingsrätten. När det gäller anställ­ning­ar som ordinarie domare har det hittills inte inneburit något problem att re­kry­tera. Vid det senaste an­ställ­ningsförfarandet förlängdes dock an­sök­nings­tiden på grund av att antal­et sökande inte ansågs tillräckligt. Sam­man­fatt­ningsvis är en stor del av per­sonal­en nu relativt nyanställd. Delegation av arbetsuppgifter förekommer där­för inte i samma utsträckning som tidigare. Mycket arbete – särskilt på kanslisidan – läggs ner på att lära upp den nya personalen.

I Malmö har gjorts stora polisiära insatser. Polisens arbete har inneburit att antalet brottmål vid tingsrätten har ökat kraftigt. Polisens arbete generar inte enbart mål som gäller grövre brottslighet, utan också en kraftig ökning av s.k. bötesmål vid tingsrätten. Vidare bidrar Malmös geografiska belägenhet till att brottmål med internationell karaktär ofta handläggs vid tingsrätten. I dessa mål förekommer inte sällan långa häktningstider. Häktningstider som upp­går till 9 – 10 månader är inte ovanliga när det är fråga om mål som hand­­­­­läggs av Internationella åklagarkammaren. Respektive avdelning på tings­­­rätten bevakar de mål där det förekommer frihetsberövade personer. Nu­­mera hålls regelmässigt omhäktningsförhandling var fjortonde dag. Efter­­­som tingsrätten har flera mål med långa frihetsberövanden är tings­rätt­en väl medveten om kravet enligt artikel 5.3 i Europakonventionen på rätte­gång inom skälig tid eller att försätta den frihetsberövade på fri fot i av­vakt­an på rättegång; lagmannen har också själv beslutat i häktningsfrågan i mål där den misstänkte hade varit frihetsberövad under mycket lång tid.

Även förhandlingstiden i konkursärenden har ökat, vilket innebär en ökad arbetsbörda.

Ett kontinuerligt säkerhetsarbete pågår vid tingsrätten. För närvarande finns det en säkerhetssal, men ytterligare en säkerhetssal är planerad. Lagmannen lade tidigare ned en stor del, uppskattningsvis trettio procent, av sin arbets­tid på säkerhetsfrågor. I februari 2012 anställdes en säkerhetschef som nu har tagit över dessa frågor. Tingsrättens nuvarande lokaler är sådana att par­ter, ombud och övriga besökare nödgas vistas förhållandevis tätt inpå var­an­dra i de allmänna utrymmena. Antalet salar är en trång sektor och det vistas generellt sett mycket människor i lokalerna. Med hän­syn härtill har lag­man­nen gjort bedömningen att, för att be­grän­sa risk­en för att brott begås i tings­rättens lokaler och för att skapa en större trygg­het för personal, parter och an­dra som besöker tingsrätten, säkerhets­kontroll ska genomföras varje dag. Beslut om säkerhetskontroll fattas av lagmannen, efter underlag från Polisen, för tre månader i taget. Tingsrättens säkerhets­ar­bete har gett resultat. Enligt den senaste medar­betar­en­käten upp­lev­er per­sonalen trygghet på arbetsplatsen.

Kopia av tingsrättens arbetsordning och underlag för budgetprocessen läm­na­des över.

3.4 Samtal med chefsrådmannen Björn Hansson och kanslisamordnaren Anneli Larsson

Under inspektionens första dag ägde dessutom ett samtal rum med chefsråd­mannen Björn Hansson och kanslisamordnaren Anneli Larsson, båda från tingsrättens avdelning 3. Från Justitiekanslern deltog byråchefen Karin Wistrand samt hovrättsassessorerna Ralf Järtelius och Carin Häckter. Från samtalet antecknas följande.

Avsikten är att alla kategorier av personal ska rotera på de olika avdel­ning­ar­na. På grund av ett stort antal naturliga avgångar har det på senare tid vark­en funnits skäl eller möjlighet att genomföra ett sådant system i prak­tiken.

För närvarande lottas tvistemålen på avdelning 3 på en viss domare i sam­band med muntlig förberedelse i målet. Senast från och med årsskiftet 2012/ 2013 kommer en förändring genomföras som innebär att en domare kom­­mer att vara ansvarig för tvistemålens beredning redan när målen an­hängig­görs vid tingsrätten. Erfarenhet och statistik talar för att ett sådant direkt dom­ar­ansvar bidrar till en mer effektiv handläggning av tvistemålen.

Frågor om rättshjälp handläggs normalt av beredningsjuristerna. Beslut om förlängd rättshjälp fattas däremot av domare. Expediering av beslut rörande exempelvis rättshjälp och ersättning till bodelningsförrättare utförs av kan­s­li­personalen. Detta sker i enlighet med instruktionerna i Dom­stols­verk­ets hand­bok om expediering i tvistemål (expedieringshandboken). Med hänsyn till att det är många nyanställda domstolssekreterare på tingsrätten görs be­dömningen att expedieringshandboken nu används oftare än tidigare samt att detta kan bidra till större rättsenlighet och enhetlighet. Domstols­sekre­ter­arna läser regelmässigt protokollen från t.ex. muntliga förberedelser och huvudförhandlingar för att få information om protokollen innehåller beslut som föranleder någon åtgärd, exempelvis expediering. Några egentliga svår­ig­heter när det gäller expediering av beslut rörande t.ex. rättshjälp och er­sätt­ning till bodelningsförrättare finns inte. Om expedieringshandboken i något fall inte skulle ge tillräcklig vägledning diskuteras frågan antingen mellan domstolssekreterarna eller med någon av domarna. Det sker ingen särskild bevakning av om expediering har skett på korrekt sätt, vilket beror på att frågan har bedömts vara okomplicerad.

Björn Hansson kan inte generellt uttala sig om huruvida tingsrätten regel­mäs­­sigt fullgör sin skyl­­dighet att, enligt förordningen (2005:77) om kontroll av vissa er­­sätt­­ningsanspråk m.m., i vissa fall höra åklagaren över ett ersätt­nings­anspråk från en offentlig försvarare, ett målsägandebiträde eller en särskild före­trädare för barn. Själv brukar han dock alltid tillfråga åklagaren men hans erfarenhet är då att åklagaren inte brukar ha några syn­punkt­er på kost­nads­räk­ningen utan överlämnar frågan till rättens be­döm­ning.

Det finns inte någon möjlighet att med nuvarande datorstöd få fram en för­teckning över de brottmål där en person har varit frihetsberövad under viss angiven tid, så att långa häktningstider generellt kan bevakas. Däremot läggs bevakning över tid för åtals väckande m.m. in i VERA och varje av­del­ning har därtill ett manuellt system för att bevaka målen med frihets­be­röv­ade personer. Systemet innebär att det för varje vecka upprättas en sche­ma­tisk förteckning över mål med frihetsberövade och de frister som måste be­vak­as. För­teck­ningen förs upp på en white-board. På avdelning 3 hänger tav­­lan väl synlig på väggen i avdelningens korridor. Sammantaget upplevs detta system fungera för att ha god kontroll över målen med frihetsberövade personer. Eftersom häktningsförhandling numera regelmässigt hålls var fjortonde dag är uppmärksamheten på långa häktningstider och de särskilda krav som följer av Europakonventionen i sådana fall god.

Det har inte anhängiggjorts någon ansökan enligt lagen (2009:1058) om för­turs­förklaring i domstol vid tingsrätten (se även avsnitt 3.2). I mål och ären­den där en part företräds av rättsbildat ombud har det, i vart fall inte av Björn Hansson, uppfattats som en begäran om förtursförklaring när par­t­en har framfört mer allmänna synpunkter på handläggningstiden. Möj­ligen skul­le frågan bedömas annorlunda i mål eller ärenden där parten för sin egen talan.

3.5 Samtal med domstolssekreteraren Jeanette Lang

Under inspektionens andra dag ägde ett samtal rum med domstols­sekre­ter­ar­en Jeanette Lang, som också utbildar personal i VERA. Från Justitie­kans­lern deltog byråchefen Karin Wistrand och hovrättsassessorn Ralf Järtelius. Under samtalet fördes en diskussion om vilka sökmöjligheter som i dag finns i VERA och vilka behov som finns av att utveckla sökmöjligheterna.

4.1 Inledning

Efter det inledande samtalet med Eva Wendel Rosberg övergick Justitie­kans­­­lern till en granskning av mål och ärenden i enlighet med vad som fram­­­­­går av avsnitten 4.2 – 4.8. Justitiekanslern gjorde då de iakttag­el­ser som finns antecknade i avsnitten. I avsnitt 4.9 återfinns Justitiekanslerns sam­lade iakttagelser i fråga om frihetsberövade mål. Vid det avslutande sam­talet med Eva Wendel Rosberg (se avsnitt 5) redogjorde Justitiekanslern för des­sa iakt­tag­el­ser.

4.2 Granskningen av de äldsta ännu inte avgjorda brottmålen

Den huvudsakliga anledningen till att tingsrättens äldsta brottmål inte har har kun­­nat avgöras är att de misstänkta inte befinner sig i riket eller av annat skäl inte kunnat nås för del­giv­ning. Även om tingsrätten i vissa fall borde ha varit mer aktiv i sina kontakter med åklagare m.fl. är omständigheterna inte så­dana att den misstänktes rätt till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har åsidosatts.

B 10257-96, B 13338-96, B 5074-98 och B 6803-98: Samtliga mål rör grov egenmäktighet med barn, där ena för­äld­ern har fört barnet (-en) utomlands (bl.a. till Sudan) och där målet inletts med en häktningsframställan, för­ord­nan­de av offentlig försvarare och att den misstänkte har häktats i sin ute­varo. Därefter har i samtliga fall ingen åt­gärd dokumenterats på flera år. Efter ett antal år har brottsmisstanken ändr­ats till att avse perdurerande brott fram till barnets 15-årsdag (jfr. 7 kap. 4 § brottsbalken), med följd att på­följds­­preskription inträder 10 år efter denna dag (se 35 kap. 1 och 4 §§ brotts­­balken). Rättens överväganden i pre­­skriptionsfrågan har doku­men­­terats och en PM över åtgärder har upp­rättats i B 13338-96 men inte i övriga mål. Även efter att brottsmisstanken ändr­ats har tingsrättens kon­takter med åklagaren varit mycket sparsamma. Justitiekanslern anser att kontakt med åklagaren bör förekomma åtminstone halvårsvis så att rätten kan för­säkra sig om att nya omständigheter inte har tillstött. Flera års mel­lan­rum mellan kontakterna är inte acceptabelt.

Angående övriga av de äldsta brottmålen är anledningen till att målen ännu inte kunnat avgöras svårighet att delge den misstänkte. Det ska understrykas att tingsrätten inte har låtit mål med flera misstänkta bli ”liggande” i av­vakt­an på att en misstänkt ska delges; deldom har i stället meddelats (se B 621-06 angående medhjälp till grov misshandel m.m. och B 4081-06 angående grov skade­görelse). Såvitt gäller B 3821-07 angående grov olov­lig körning m.m., B 6164-07 angående trolöshet mot huvudman, B 7162-07 angående nar­ko­tika­brott m.m., B 51-08 angående grov stöld och B 1088-08 angående miss­handel m.m. har tingsrätten kon­ti­nu­er­ligt och aktivt sökt den misstänkte och kan inte lastas för att målet ännu inte har kunnat avgöras. I B 1856-07 an­gå­en­de narkotikabrott m.m. och B 621-06 angående medhjälp till grov miss­­hand­el m.m. har däremot kon­takt­erna med åklagaren m.fl. inte var­it till­räck­ligt frekventa. Tingsrätten kan inte undgå kritik när inga åt­gärder har do­ku­men­terats under mer än ett års tid.

4.3 Granskningen av de äldsta ännu inte avgjorda dispositiva tvistemålen

Handläggningen av tingsrättens äldsta dispositiva tvistemål har dragit ut på tiden på ett icke önskvärt sätt. Justitiekanslerns granskning har dock inte givit vid handen att handläggningstiden ännu har blivit sådan att rätten till rätte­gång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har åsi­do­satts. Målen har i de flesta fall inte blivit liggande utan åtgärd men tings­rätt­ens materiella pro­cess­­ledning har i vissa stycken inte varit tillräckligt aktiv. I några fall synes detta hänga samman med att ansvaret för målet inte har legat hos en och samma domare.

Justitiekanslern konstaterar att tingsrätten inte regelmässigt synes förelägga käranden att fullgöra skyldigheten enligt 42 kap. 2 § första stycket 3 rätte­gångs­­balken att ange bevisuppgift innan stämning utfärdas. I T 9952-07 an­gå­ende åter­bäring av olovlig vinstutdelning enligt 12 kap. 5 § äldre ak­tie­­­bo­lags­­lagen, T 5611-08 angående skadeståndsansvar enligt 13 kap. lag­en om ekonomiska föreningar, T 9836-09 angående av­sked­ande och T 7574-09 an­gå­ende skadestånd har bevisuppgift inte inkommit förrän fle­ra år efter målet in­led­des. Även i T 8076-07 angående skadestånd inkom parterna med bevis­upp­gift först sedan målet hade handlagts en längre tid. För frågan om för­lik­ning har bevisningen i re­g­el stor be­tyd­else och att bevisläget inte klargörs kan många gånger motverka att målet kan avgöras i ett tidigt skede.

Tingsrätten har enligt Justitiekanslerns bedömning varit väl sparsam med att driva målen framåt genom specificerade, riktade förelägganden och upp­rätt­an­de av sam­man­ställning enligt 42 kap. 16 § rättegångsbalken. I T 7574-09 angående skadestånd har tre muntliga förberedelser hållits men ingen sam­­­­­­man­ställ­ning har upprättats. I T 5611-08 angående skadestånds­an­svar enligt 13 kap. lagen om ekonomiska föreningar har skriftväxling utan rikt­ade före­lägg­an­d­en tillåtits att pågå i ett och ett halvt år efter den munt­liga för­bered­el­sen in­nan en sammanställning har upprättats. Även i T 9836-09 angående avskedande har två muntliga förberedelser hållits och skrift­växling utan rikt­ade före­lägg­an­den förekommit i stor omfattning och ingen sam­manställning har upp­rättats. Justitiekanslern understryker vikten av att rätten utnyttjar rätte­­gångsbalkens verktyg för materiell processledning på ett aktivt sätt.

I T 8076-07 angående skadestånd har tingsrätten bedrivit en mer aktiv pro­cess­led­ning. Under handläggningen av målet har flera processuella frågor upp­kommit. Skriftväxlingen har varit omfattande, men tingsrätten har ut­färdat specificerade och riktade förelägganden samt upprättat samman­ställ­ning, om än i ett relativt sent skede. Under år 2011 blev målet dock liggande i drygt sex månader utan att någon handläggningsåtgärd vidtogs. Tings­rätt­ens beslut den 5 oktober 2012 har överklagats till hovrätten. Målet hade då på­gått i fem år vid tingsrätten. Det kan antas att det kommer att dröja ytter­ligare någon tid innan målet kommer att slutligt avgöras av tingsrätten. Det framstår mot den bakgrunden som angeläget att målet prioriteras så att hand­­läggningstiden inte blir så lång att rätten till rätte­gång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen åsidosätts.

T 9952-07 angående åter­bäring av olovlig vinstutdelning enligt 12 kap. 5 § äldre ak­tie­­­­bolags­lagen: Målet rör mycket stora belopp och är rättsligt sett kom­­plicerat. Parterna har båda önskat mellandom i frågan om pre­skrip­tion samt såvitt avser svaranden även frågan om fordringen har eftergivits. Om mel­lan­dom ska meddelas är naturligtvis en bedömningsfråga och tings­rätten kan inte kritiseras för sitt ställningstagande i denna del, men det kan i efter­hand ändå konstateras att mellandomen snarare har fördröjt hand­lägg­ningen än lett till att målet kunnat avgöras. Mot den bakgrunden borde, efter den om­fattande muntliga förberedelse som hölls i mars 2011, tid för huvud­för­hand­ling ha bestämts, till undvikande av den situation som nu har upp­stått genom att parternas ombud sedermera meddelat att de inte kunde med­verka i huv­ud­förhandling vare sig under våren eller hösten 2012.

4.4 Granskningen av de äldsta ännu inte avgjorda indispositiva tvistemålen

Även handläggningen av tingsrättens äldsta indispositiva tvistemål har i vis­sa fall dragit ut på tiden på ett icke önskvärt sätt. Justitiekanslerns gransk­ning har inte heller vad gäller dessa mål givit vid handen att handlägg­nings­tiden ännu blivit sådan att rätten till rätte­gång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har åsidosatts. Rätten ska emellertid se till att en utredning om barns vårdnad, boende eller umgänge bedrivs skyndsamt (6 kap. 19 § tredje stycket FB). Uppföljningen från tingsrättens sida har i några mål (t.ex. T 6142-09) inte varit tillräcklig när socialnämndens/fa­milje­rättens utredningar inte har slutförts inom den tid som tingsrätten har be­stämt. Vikten av att tingsrätten på ett aktivt sätt driver handläggningen av målen framåt bör understrykas. Detta gäller inte minst i familje­mål­en, där det finns en risk att en utdragen rättegång ökar mot­sätt­ningarna mellan part­er­na och därmed minskar viljan att sam­ar­beta kring barnen.  

Tingsrätten har vidare brustit i sin skyldighet att vid lagakraftvunnen dom på äktenskapsskillnad genast underrätta Skatteverket om avgörandet och om när det vann laga kraft (se 3 a § förordningen [1983:490] om skyldighet för domstol att lämna uppgifter beträffande äktenskapsskillnader m.m.). I

T 3846-08 har tingsrätten över huvud taget inte underrättat Skatteverket. I T 6780-09 gick det ett år och fyra månader från det att tingsrättens dom vann laga kraft till dess att tingsrätten underrättade Skatteverket och i T 7274-10 drygt fyra månader. Expedieringen fyller en viktig funktion för att Skatteverket ska ha tillgång till ett korrekt underlag vid folkbokföringen. Tingsrätten kan inte undgå kritik när skyldigheten att underrätta Skatte­verk­et har åsidosatts i tre av de tio granskade målen. Justitiekanslern vill i detta sammanhang understryka vikten av fortbildning av kanslipersonalen och av att personalen får information också om varför vissa åtgärder måste vidtas till exempel i samband med expediering.

varför

Därutöver gjorde Justitiekanslern följande iakttagelser under granskningen.

I T 6780-09 meddelade tingsrätten den18 oktober 2012 beslut enligt 34 § rätts­­hjälpslagen om att rättshjälpen ska fortsätta trots att 100-timmars­gränsen hade överskridits. Justitiekanslern noterar att tingsrätten inte har un­der­rättat Justitiekanslern om beslutet.

T 1947-10 angående umgänge: Av protokollet från den muntliga för­bered­el­sen den 10 juni 2011 framgår att parterna är överens om att tingsrätten ska med­dela dom om umgänge på ett visst sätt. Enligt anteckning i protokollet med­delade tingsrätten att dom skulle meddelas den 14 juni 2011 kl. 11.00. Där­efter, den 17 juni 2011, gjorde tingsrätten ett tillägg till protokollet. Av tilläg­g­et framgår bl.a. att tingsrätten har skjutit på domen och att parterna har meddelat att de inte längre är överens om umgänget. Enligt anteckning i protokollet beslutade tingsrätten därför att dom inte längre kommer att med­de­las enligt parternas tidigare överenskommelse. Tingsrättens beslut att skju­­ta på domen finns inte dokumenterat i akten. Inte heller finns någon do­ku­mentation avseende de kontakter med parterna som uppenbarligen före­gick tingsrättens tillägg till protokollet den 17 juni 2011. Tingsrätten borde redan före den 14 juni 2011 kl. 11.00, då domen skulle ha meddelats, ha do­ku­menterat beslutet att skjuta på domen. Det går av akten inte heller att ut­läsa om parterna har informerats om tingsrättens beslut, vilket de natur­ligt­vis borde ha blivit. Justitiekanslern understryker vikten av att fullgod doku­men­ta­tion sker. Utgångspunkten måste vara att målets handläggning ska kunna följas genom den dokumentation som sker i akten med till­hör­an­de dagboksblad. I förevarande mål är detta inte möjligt.

4.5 Granskningen av de äldsta ännu inte avgjorda ärendena

Vid granskningen av de tio äldsta ännu inte avgjorda ärendena konstaterades att det i samtliga fall hade förekommit perioder av inaktivitet från tings­rätt­ens sida, utan att det fanns någon dokumenterad förklaring till detta. I vissa ärenden (t.ex. Ä 410-10, Ä 1136-11, Ä 6888-11) har det dröjt flera månader innan tingsrätten har kommunicerat yttranden, beslut etc. med berörda parter eller motsvarande och i ett par ärenden angående dödande av förkommen hand­­­ling (Ä 5133-11 och 8156-11) har ofullständiga ansökningar blivit ligg­ande i ca tre månader innan sökanden förelagts att komplettera sin ansökan. I några ärenden har det varit fråga om långa perioder då det inte har vid­tag­its någon handläggningsåtgärd över huvud taget. Sålunda dröjde det t.ex. mer än sju månader innan tingsrätten vidtog någon åtgärd med anledning av en ansökan om upphörande av förvaltarskap i ärende nr Ä 6219-11, vilket natur­ligtvis är helt oacceptabelt.

I adoptionsärendet Ä 5725-11 finns det i princip inte några dokumenterade handläggnings­åtgärder från det att ansökan kom in i juni 2011 till dess att ett yttrande från socialnämnden begärdes in i maj 2012. I en särskild pro­me­mo­ria som tingsrätten upprättat inför Justitie­kanslerns inspektion anges det att anledningen till den utdragna handläggningen sannolikt är att ansökan avsåg adoption av sambos barn och att ett bifall till ansökan skulle ha utsläckt sam­­­­bons släktskap med barnet, varför tingsrätten har avvaktat med att kom­mun­icera ansökan med socialnämnden tills sökanden gift sig med den kvin­na vars barn han önskade adoptera. Den förklaring som redovisats till den utdragna handläggningen är godtagbar i sig. Tingsrättens överväganden har dock inte på något sätt dokumenterats i akten, som inte heller innehåller någ­on antydan om att sökanden har informerats om dessa överväganden.

Sammantaget tyder granskningen av de äldsta ärendena på att det finns bris­t­­er i tingsrättens rutiner för att bevaka och kontrollera att ärendena drivs fram­åt mot ett snabbt avgörande.

4.6 Granskningen av tryck- och yttrandefrihetsmål där Justitiekanslern inte för eller har fört talan

Av de fyra tryck- och yttrandefrihetsmål som kom in till tingsrätten från och med 2010 till och med 2012 hade två mål avslutats genom att tingsrätten av­visat talan (T 9697-10 och B 9503-10). I T 8906-011 hade käranden åter­kal­l­at sin talan och i T 10578-12 inväntade tingsrätten, efter föreläggande, fort­farande komplettering av kärandens talan. Vid granskningen av målen fanns inget särskilt att notera från Justitiekanslerns sida.

4.7 Granskningen av mål och ärenden inkomna till tingsrättens avdelning 2 under oktober 2011

Vid genomgången av mål och ärenden inkomna till tingsrättens avdelning 2 under oktober 2011 konstaterades att ordningen i akterna var god och att, så­vitt kunde bedömas, åtgärder och beslut hade dokumenterats på ett till­freds­ställ­an­de sätt.

Vid granskningen av brottmålen kunde konstateras att tingsrätten – med någ­ot enstaka undantag – hade utfärdat stämning inom en vecka från det att stäm­nings­ansökan kom in till tingsrätten.

4.8 Granskningen av frågor som rör Justitiekanslerns särskilda uppgift att bevaka att rättshjälpssystemet inte används på ett sätt som inte varit avsett

Justitiekanslern granskade samtliga under år 2010–2012 inkomna ärenden om ersättningsgaranti enligt 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken och om ut­betal­ning enligt tidigare beslutad ersättningsgaranti (totalt ett 60-tal ärenden). Gransk­ningen av dessa ärenden fokuserade framförallt på frågan om tings­rätt­­en har fullgjort den av Domstolsverket (i DVFS 2010:2) föreskrivna skyl­­digheten att underrätta Justitiekanslern om sina beslut i dessa ärenden. Det kunde konstateras att så genomgående var fallet. Vid genomgången av de nämnda ärendena konstaterades dock att inte bara beslut om att bevilja ersättningsgaranti, utan även avslagsbeslut, har rapporterats till Justitie­kans­lern. Det kan antas att en anledning till att även en ganska stor andel av av­slags­besluten har rapporterats är att instruktionen i den för ändamålet fram­tagna blanketten är otydlig. Justitiekanslern ska därför verka för att in­forma­tionen förbättras så att onödigt merarbete för både domstolarna och Justitie­kans­lern kan undvikas i framtiden.

Genomgången av ärendena om ersättningsgaranti syftade alltså inte primärt till att granska den faktiska handläggningen av eller besluten i dessa ären­d­en. Trots detta finns det skäl att framhålla att genomgången gav vid handen att besluten genomgående har fattats med utgångspunkt i ett fullgott un­der­lag, vilket har möjliggjort för tingsrätten att göra en adekvat bedöm­ning i varje enskilt fall. 

Justitiekanslerns granskning av mål och ärenden var särskilt inriktad på äv­en andra frågor med anknytning till rättshjälpssystemet. De mål och ärenden som granskningen omfattade innehöll emellertid endast i några fall frågor om rättshjälp. Såvitt granskningen kunde visa, gör Justitiekanslern be­döm­ningen att tingsrätten i huvudsak hanterar frågorna på ett till­freds­ställ­ande sätt (jfr dock vad som ovan noterats angående T 6780-09).

4.9 Möjligheten att i VERA ta fram en förteckning över mål där en person varit frihetsberövad under viss tid

Samtalen med Eva Wendel Rosberg, Björn Hansson, Anneli Larsson och Jeannette Lang gav underlag för följande iakttagelser och synpunkter.

Med hjälp av nuvarande datorstöd finns inte möjlighet för tingsrätten att ta fram den av Justitiekanslern efterfrågade förteckningen över brottmål som varit anhängiga vid tingsrätten under de senaste två åren där en person har varit frihetsberövad under mer än sex månader (se även avsnitt 3.2). Enligt Justitiekanslerns bedömning framstår det som att tingsrätten, även utan den­na möjlighet, har god kontroll och bevakning av de mål där personer är fri­hets­berövade. Av flera skäl skulle det dock vara värdefullt om nuvarande dator­stöd utvecklades på ett sådant sätt att det även genom en sökning i VERA gick att få fram information om under hur lång tid en person – fram­för allt i på­gå­en­de mål – har varit frihetsberövad. Av praktiska skäl är det värde­fullt att informationen är lätt tillgänglig. Det manuella system som tings­­­­­rätten nu tillämpar förutsätter att det på avdelningen finns personal på plats som kon­­­ti­nuerligt kan uppdatera uppgifterna och bevaka frister m.m. Under normala för­håll­an­den in­ne­bär detta såvitt framkommit inte något pro­blem. Systemet framstår dock som någ­­­ot sårbart. Denna sårbarhet skulle minskas om uppgifterna fanns till­gäng­­­liga och enkelt sökbara i VERA. Då skulle även den som inte är di­rekt involverad i av­del­ningens dagliga arbetet – t.ex. lagmannen – kun­na få till­gång till informationen. Sannolikt skulle en sådan lösning i någon mån även vara en arbetsbesparande åtgärd för tings­rättens personal.