Beslut vid regeringssammanträde 1991-07-25

Statsrådet Persson anför.

Mitt förslag

En särskild utredare bör tillkallas för att utarbeta förslag till organisation för en sammanhållen central myndighet för radio- och TV-sändningar till allmänheten. Den nya myndigheten skall ersätta radionämnden, kabelnämnden och närradionämnden och även ansvara för myndighetsuppgifter som tillkommer på grund av t.ex. nya slag av sändningar till allmänheten.

Den nya myndigheten förutsätts träda i funktion den 1 januari 1993. Den särskilde utredaren bör lägga fram förslag om den nya myndighetens organisation samt förslag till anslagsframställning för den andra hälften av budgetåret 1992/93 senast den 1 december 1991.

Nuvarande organisation

Organisationen av radio- och TV-sändningar till allmänheten i Sverige har hittills utmärkts av att olika verksamheter har varit klart åtskilda. Sveriges Radio-koncernen s sändningar, närradion och de lokala kabelsändningarna har olika inriktning. Beröringspunkterna har varit ganska få.

Denna situation avspeglas i myndighetsorganisationen inom området. Varje gång en ny verksamhet har tillkommit, har man skapat en särskild myndighet, vars uppgifter är helt inriktade på resp. område. Det finns därför i dag flera små myndigheter som var och en behandlar sin form av radio- eller trådsändningar till allmänheten.

Radionämnden är ett statligt organ med uppgift att genom efterhandsgranskning övervaka att de företag som har tillstånd enligt 5 § radiolagen att sända radioprogram, dvs. programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen, utövar sändningsrätten i enlighet med 6 § radiolagen och bestämmelserna i avtalen mellan staten och programföretagen.

Nämnden kan granska program både efter anmälan och på eget initiativ. Prövningen kan också omfatta programföretagens beslut med anledning av begäran om beriktigande eller genmäle.

Nämnden består av sju ledamöter och f.n. fem suppleanter, vilka utses av regeringen. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Personalen vid nämnden består av en direktör, som också skall ha domarerfarenhet, och sju andra tjänstemän. Nämndens verksamhet bekostas med TV-avgiftsmedel.

De beslut som radionämnden kan fatta i granskningsärenden är av tre slag.

Fällande beslut innebär att programmet strider mot radiolagen eller avtalet med staten. Kritiserande beslut betyder att brist har konstaterats men inte bedömts så allvarlig att programmet strider mot radiolagen eller avtalet. Friande beslut innebär att programmet inte står i strid med radiolagen eller avtalet.

Fällande eller kritiserande beslut får endast fattas vid sammanträde med nämnden. Friande beslut får fattas av nämndens direktör om de inte är av större vikt eller har principiell betydelse. Ca 80 % av besluten i granskningsärenden fattas av direktören.

Ett fällande beslut av radionämnden leder normalt inte till någon annan påföljd än att det programföretag som saken gäller på lämpligt sätt skall redogöra för beslutet i ett program. Beslutet innebär alltså inte något förbud att i fortsättningen upprepa det kritiserade förfarandet, även om förutsättningen givetvis är att programföretagen i framtiden skall rätta sig efter nämndens beslut.

Om det finns skäl att anta att programföretaget ''i väsentlig mån'' har brutit mot 6 § radiolagen eller mot avtalet med staten får emellertid staten påkalla utredning i frågan genom utredningsmän som utses enligt lagen om skiljemän. Om utredningen ger anledning till det får staten säga upp avtalet. Det har hittills inte inträffat att staten har påkallat någon sådan utredning.

I början av 1970-talet utreddes frågan om radionämndens organisation av en särskild utredare. Bakgrunden var att den ökade ärendemängden gjorde det nödvändigt med ändrade arbetsformer.

I betänkandet (Ds U 1974:7) Radionämnden -- breddad granskning och ny organisation föreslogs att det skulle inrättas ett fristående granskningsorgan, en radioombudsman. Radioombudsmannen skulle fatta beslut om initiativgranskning, fungera som första instans vid initiativärenden, självständigt avgöra ärenden som inte är principiellt betydelsefulla eller annars är av större vikt samt föra talan inför radionämnden i ärenden som förts dit.

Radionämnden skulle alltså vara ett renodlat beslutsorgan av domstolskaraktär. Ärendena skulle avgöras vid en offentlig förhandling och radioombudsmannen skulle få en ställning som liknar åklagarens i ett brottmål.

Utredningens förslag följdes emellertid inte. I stället beslöts år 1978 om radionämndens nuvarande organisation, med befogenhet för direktören att fatta friande beslut.

Närradionämnden började sin verksamhet år 1986, då den övertog vissa av de uppgifter som hade fullgjorts av närradiokommittén sedan försöksverksamheten med närradio inleddes år 1979.

Nämndens uppgift är att pröva frågor om närradio och att öva tillsyn över närradioverksamheten. Det innebär att nämnden beslutar om nya sändningsorter för närradio, om vilka sammanslutningar som skall få sända och under vilka tider varje sammanslutning får sända. Nämnden beslutar också om avgifter i ärenden om närradio.

Nämnden efterhandsgranskar också program som har sänts i närradion. Om en sammanslutning har brutit mot reglerna i närradiolagen, t. ex. genom att sända på tider som den inte har tillstånd för eller genom att sända reklam, kan närradionämnden återkalla sändningstillståndet för högst ett år. Tillståndet kan också återkallas om ett program i en dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott, t.ex. hets mot folkgrupp.

Närradionämnden och kabelnämnden har ett gemensamt kansli med ca 15 anställda.

Också kabelnämnden inledde sin verksamhet år 1986, då den nuvarande lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar (kabellagen) ersatte en tidigare provisorisk reglering.

Kabel nämndens uppgift är att pröva frågor om lokala kabelsändningar och att öva tillsyn över verksamheten. Nämnden beslutar om tillstånd att vidaresända programkanaler från satelliter, om tillstånd att bedriva egensändningar samt om tillstånd att upplåta kanaler i kabelnät till annan för egensändningar.

Nämnden fördelar också statligt stöd till lokal programverksamhet.

Nämnden prövar frågor om återkallelse av sändningstillstånd, om förbud mot fortsatt vidaresändning av programkanaler från satelliter och om skyldighet för den som bedriver egensändningar i upplåten kanal att upphöra med sändningarna. Frågor om förbud mot vidaresändning eller återkallelse av tillstånd på grund av att sändningarna har innehållit våldsskildringar eller pornografi eller utgjort hets mot folkgrupp prövas emellertid av Stockholms tingsrätt.

Som nämnts har närradionämnden och kabelnämnden ett gemensamt kansli med ca 15 anställda.

För fullständighetens skull behandlas också översiktligt två organ vars verksamhet faller något vid sidan av den egentliga rundradio verksamheten, nämligen taltidningsnämnden och frekvensförvaltningen.

Taltidningsnämnden är en myndighet som inrättades den 1 juli 1988 och som övertog vissa uppgifter som tidigare hade handlagts av taltidningskommittén.

Nämnden prövar frågor om statligt stöd till radio- och kassettidningar samt för fördelning av utrustning och utbildning av abonnenter. Nämnden skall också besluta om tillstånd att sända radiotidningar samt om återkallelse av sådant tillstånd.

Taltidningsnämnden består av sju ledamöter som utses av regeringen. Nämndens kansligöromål fullgörs av presstödsnämnden.

Frekvensförvaltningen har en självständig ställning inom televerket. Dess uppgift är bl.a. att planera hur radiofrekvenser skall användas för olika ändamål, att med stöd av 2 § radiolagen (1966:755) ge tillstånd till innehav och användning av radiosändare samt att övervaka radiotrafiken och avhjälpa störningar m.m. Som nämns i det följande är frekve nsförvaltningens organisation under utredning.

Under rubriken ''Ljud- och bildmyndigheter '' sammanför statskontoret statens biografbyrå, arkivet för ljud och bild, radionämnden, kabelnämnden och närradionämnden. Statskontoret anser att det finns skäl att undersöka förutsättningarna för om de olika beslutsorganen kan betjänas av ett och samma kansli. En sådan gemensam organisation skulle kunna ge förutsättningar för ett effektivare resursutnyttjande, större flexibilitet och minskad sårbarhet. Bakom förslaget ligger främst en önskan om ökad organisatorisk effektivitet.

Inom rundradions område har det under senare tid tagits initiativ till en rad olika förändringar. Förändringarna berör såväl de centrala villkoren för olika verksamhetsgrenar som mer marginella förändringar i regelverk och organisation. Arbetet med förändringar har nått olika långt. I några fall föreligger riksdagsbeslut medan det i andra fall är fråga om förslag av utredningar eller myndighet er eller om pågående utredningsarbete. På ett par punkter har beslut att inleda ett utredningsarbete nyligen fattats.

I det följande redovisas översiktligt de olika aktuella förändringarna.

Riksdagen har nyligen (1990/91:KU 21, rskr. 254) som vilande antagit regeringens förslag (prop. 1990/91:64) om en ny yttrandefrihets grundlag. Genom den föreslagna yttrandefrihetsgrundlagen ges grundlagsskydd åt yttrandefriheten i radio, television, filmer, videogram och ljudupptagningar m.m. Den nya grundlagen bygger på samma grundsatser som tryckfrihetsförordningen. Det innebär bl.a. att principerna om censurförbud och etableringsfrihet blir gällande för hela det moderna massmedieområdet. Enda undantaget är användningen av radiofrekvensspektrum där en etableringsfrihet i tryckfrihetsrättslig mening inte kan gälla. Vidare kan förhandsgranskning av filmer och videogram som skall visas offentligt förekomma även i fortsättningen. I övrigt genomförs de tryckfrihetsrättsliga principerna om ensamansvar och källskydd, begränsning av möjligheterna till kriminalisering samt särskild rättegångsordning med tillgång till jury. Den nya grundlagen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1992.

Enligt 3 kap. 5 § andra stycket i yttrandefrihetsgrundlagen skall ingripanden i fråga om rätten att sända radioprogram som grundar sig på missbruk av yttrandefriheten prövas av domstol under medverkan av jury. Detta gäller dock inte om saken rör överträdelse av föreskrifter eller villkor i fråga om reklam m.m.

Med anledning av denna föreskrift i grundlagen har regeringen (prop. 1990/91:179) föreslagit en ändring av närradiolagen med innebörden att be slut om återkallelse av tillståndet att sända närradio med anledning av yttrandefrihetsbrott fr.o.m. den 1 januari 1992 skall fattas av domstol med jury i stället för, som nu är fallet, av närradionämnden.

Yttrandefrihetsgrundlagen innebär vidare (3 kap. 1 § första stycket) att varje svensk medborgare och svensk juridisk person har rätt att sända radioprogram genom tråd. De nna frihet hindrar emellertid inte att det i lag meddelas föreskrifter dels om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning, dels om ingripand en mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp (3 kap. 1 § andra stycket). Bestämmelserna i grundlagen hindrar inte heller att det i lag meddelas bestämmelser om förbud mot kommersiell reklam i radioprogram eller om villkor för sådan reklam, eller föreskrifter om förbud mot och villkor för annan annonsering och sändning av program som helt eller delvis bekostas av någon annan än den som bedriver programverksamheten (1 kap. 12 § andra stycket).

Om grundlagens innehåll skall i övrigt bara nämnas 7 kap. 4 §. Där anges att det i lag får föreskrivas att en nämnd vars sammansättn ing är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare skall granska om radioprogram, som någon har sänt på annat sätt än genom tråd, står i överensstämmelse med de föreskrifter eller andra villkor som gäl ler för sändningarna. En sådan nämnd får endast uttala sin mening och förelägga den sändande att följa föreskrifterna eller villkore n. I lagen får föreskrivas att ett föreläggande av nämnden får förenas med vite. Paragrafen avslutas med en erinran om att frågor om ansvar för yttrandefrihetsbrott och om utdömande av vite alltid prövas av domstol.

Med anledn ing av förslag i regeringens proposition (prop. 1990/91:149) om radio- och TV-frågor har riksdagen (1990/91:KU 39, rskr. 370) beslut at att en ny tredje TV-kanal får inrättas i Sverige. Programverksamheten i den nya kanalen skall bedrivas av ett företag som är fris tående från Sveriges Radio-koncernen. Sändningarna får innehålla betalda annonser. Vissa grundläggande regler för programverksamheten anges i lag, däribland den övervägande delen av de regler som skall gälla för annonserna. Övriga regler för progra mverksamheten skall anges i ett avtal som sluts mellan regeringen och programföretaget. På samma sätt som gäller för Sveriges Radio-koncernen skall det nya programföretagets sändningar övervakas genom efterhandsgranskning av radionämnden. Nämndens granskning skall även avse efterlevnaden av de regler som gäller för annonserna.

Genom regeringens beslut denna dag har jag erhållit bemyndigande att tillkalla en särskild utredare för att utarbeta förslag till nytt huvudmannaskap för verksamheten med programinsamling och programutsändning för Sveriges Radio och det nya reklam-TV-företaget.

För verksamheten bör i övrigt gälla att befintliga sändarstationer m.m. skall vara tillgängliga på likvärdiga villkor för alla programföretag med tillstånd att bedriva rundradiosändningar enligt 5 § radiolagen.

Omorganisationen bör ske senast i samband me d förändringar i associationsformen för televerket. Arbetet med att finna en ny associationsform för verket inriktas mot att övergången skall kunna äga rum den 1 juli 1992.

Sverige undertecknade i maj 1989 en konvention om gränsöverskridande television, vilken utarbetats inom Europarådet. Konventionen tr äder i kraft efter det att sju stater, varav fem skall vara medlemmar av Europarådet, har tillträtt den. Enligt konventionen åtar sig de deltagande staterna vissa förpliktelser. Varje konventionsstat skall se till att de gränsöverskridande TV-sändningar för vilka staten är ansvarig följer de regler för innehållet som anges i konventionen. Staterna åtar sig också att garantera mottagningsfrihet och att inte hindra vidaresä ndning av programtjänster som överensstämmer med konventionens villkor. Vidare innehåller konventionen regler om att varje konventio nsstat skall ange en eller flera ansvariga myndigheter samt att de skall lämna viss information om programföretag under statens jurisdiktion samt om den egna lagstiftningen m.m. I konventionen finns också ett maskineri för hantering av överträdelser av konventionens regler. Inom ramen för detta kan en mottagande stat under vissa villkor få rätt att temporärt hindra vidaresändni ng av en programtjänst vars innehåll strider mot konventionsreglerna.

I oktober 1989 beslutade ministerrådet inom de Europeiska gemenskaperna (EG) ett direktiv till medlemsstaterna om samordning av viss a föreskrifter om televisionsverksamhet. D rektivet innebär att medlemsstaterna senast den 3 oktober 1991 skall ha anpassat sin reglering till de krav som ställs upp i direkti vet. De sakliga regler som ingår i direktivet överensstämmer i stora delar med Europarådets TV-konvention. Vissa skillnader finns em ellertid.

Radiolagsutredningen (U 1985:5) har i uppdrag (dir. 1989:21) att belysa konsekvenserna av ett svenskt tillträde till TV-konventionen samt lägga fram förslag till den lagstiftning som behövs.

Närradioutredning en (U 1988:7) har avgivit betänkandet (SOU 1990:70) Lokalt ledd närradio. Betänkandet innehåller förslag till förändringar av villko ren för närradion i en rad olika avseenden. Sändningarnas räckvidd skall kunna utvidgas till att täcka hela kommunen. De begränsning ar som tidigare har gällt för närradioföreningarnas sändningsrätt föreslås bli upphävda. Beslut om sändningstid föreslås bli decentraliserade från närradionämnden till särskilt inrättade lokala närradioråd. Den nuvarande skyldigheten att utnyttjas ändare som tillhandahålls av televerket föreslås också upphöra. Ett annat förslag innebär att påföljderna vid missbruk av yttrandefriheten i närradion skärps. Vidare läggs förslag fram om närradions användning för varning och information samt i krig och vid omedel bar krigsfara.

Närradioutredningens förslag utgår från att närradion skall ha kvar sin karaktär av föreningsradio. Frågan om närradions finansiering berörs inte.

I den allmänna debatten har det emellertid under senare tid framförts förslag om huvudsakligen lokalt avgränsade ljudradiosändningar utanför Sveriges Radio-koncernen och vid sidan av det regelverk som gäller för närradion. Det som förslagsställarna har haft i tankarna är sändningar som skulle få bedrivas också av andra än sådana organisationer som kan få sändningstillstånd enligt närradiolagen och som skulle få finansieras med reklam.

En orsak till att det hittills inte har varit realistiskt att överväga mer omfattande sändningar av detta slag är bristen på sändningsfrekvenser för ljudradio. Med nuvarande sändningsteknik och planeringsnormer är det tillgängliga frekvensutrymmet inom FM-bandet helt eller i det nä rmaste helt utnyttjat, i varje fall i storstadsområdena.

Genom regeringens beslut denna dag har jag erhållit bemyndigande att tillkalla en särskild utredare för att klargöra de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för utökade sändningar av ljudradio och television.

I en första etapp skall utredningsarbetet behandla frågor om ljudradiosändningar. Efter det att ett tekniskt och ekonomiskt underlag har presenterats avses utredningsarbetet fortsätta under parlamentarisk medverkan. De frågor som då skall behandlas gäller bl.a. rätten att bedriva sändningsverksamhet, sändningarnas geografiska omfattning och vilka regler som skall gälla för innehållet.

Under en andra etapp av det tekniska och ekonomiska utredningsarbetet skall förutsättningarna i fråga om TV-distribution belysas.

En särskild utredning, frekvensrättsutredningen (K 1990:2), har till uppgift att se över grunderna för planering och tilldelning av radiofrekvenser samt frekvensförvaltningens organisation. Utredningen kan väntas avge sitt förslag vid utgången av år 1991. Enligt direktiven (dir. 1990:4) skall utredningen i första hand överväga ett alternativ för organisationen som innebär att statens telenämnd tar över myndighetsuppgifter på radioområdet. När det gäller frekvensförvaltningsfrågor som berör rundradion skall utredningen beakta behovet av samordning mell an telenämnden och berörda myndigheter på rundradioområdet.

Av redogörelsen framgår att flera olika förändringar nu är aktuella inom rundradions område. Vissa av dessa förändringar kan redan nu urskiljas klart medan andra ännu inte kan anges i detalj, bl.a. därför att det ännu inte föreligger nödvändiga politiska beslut. Man kan emellertid räkna med a tt det fortlöpande kommer att tillkomma nya former av radio- och TV-sändningar till allmänheten, och att reglerna för nuvarande verk samhet successivt kommer att ändras.

Med hänsyn härtill är det enligt min mening lämpligt att nu förändra myndighetsorganisationen inom rundradioområdet. I stället för att myndighetsuppgifterna för varje särskild form av radio- och TV-sändningar till allmänheten handhas av ett särskilt organ, bör en sammanhållen central myndighet skapas för att ta hand om såväl de myndighets uppgifter inom området som avser befintlig eller beslutad verksamhet som de uppgifter som kan tillkomma i framtiden.

Uppgiften att föreslå hur en sådan organisation skall vara utformad bör anförtros åt en särskild utredare.

Det går inte att nu med full säkerhet ange vilka slag av sändningar som kan komma att omfattas av myndighetens ansvar. Det beror bl. a. på innebörden i framtida politiska beslut. Den särskilde utredaren bör emellertid utgå från att den nya rundradiomyndigheten komm er att få uppgift er -- omedelbart eller på sikt -- som berör

• Sveriges Radio,
• ett nytt fristående TV-företag,
• den nya organisationen för programdistribution och programinsamling för Sveriges Radio och det nya TV-företaget,
• närradion,
• kabelsändningar,
• satellitsändningar som utgår från Sverige,
• de nya former av ljudradio- och TV-sändningar som kan komma fram som ett resultat av utredningen om de tekniska förutsättningarna för utökade sändningar av ljudradio och television.

Den särskilde utredaren bör utgå från att en ny myndighet för frekvensförvaltning kommer att ha ett övergripande ansvar för frekvens tekniska frågor och att den nya rundradiomyndigheten och frekvensmyndigheten kommer att samråda i sådana frågor som berör rundradiov erksamheten.

Med hänsyn till att prövningen av frågor om radiotidningar förutsätter god kännedom om dagspressens förhållanden bör taltidningsnämnden behålla sitt organisatoriska samband med presstödsnämnden. Den nya myndighetens arbetsuppgi fter bör därför inte omfatta taltidningsnämndens ansvarsområde. Utredaren bör däremot räkna med att det kan behövas samråd mellan taltidningsnämnden och den nya myndigheten t.ex. om fördelning av sändningstid.

Myndighetsuppgifternas art kommer att vara olika för olika slag av sändningar. Utredaren bör emellertid räkna med att den nya myndigheten kommer att ha uppgifter som gäller planering, tillståndsgivning och tillsyn samt uppbörd och kontroll av koncessionsavgifter. Ytterligare en förutsättning är att rundradiomyndigheten skall fungera som nationellt samrådsorgan inom sitt område och även svara för löpande kontakter med myndigheter i andra länder.

Med hänsyn till svårigheten att förutse den framtida utvecklingen bör den nya myndigheten organiseras på sådant sätt att den lätt kan anpassas till förändringar av uppgifter och verksamhetsområden.

Den särskilde utredaren skall iaktta vad som sägs i årets kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 del II). Bildandet av den nya myndigheten ger möjligheter att bedriva verksamheten mera effektivt. Det ankommer på utredaren att föreslå arbetsformer som tar till vara de möjligheter till effektivisering som omorganisationen ger.

Vid utformningen av den nya myndigheten bör beaktas att regler för radio- och TV-verksamhet gäller villkoren för utövandet av yttrandefriheten och att tillämpningen därmed får särskilt stor betydelse. Enligt den föreslagna yttrandefrihetsgrundlagen gäller bl.a. sä rskilda procedurregler för beslut om reaktioner vid överträdelser av regler om radioprograms innehåll.

Av de myndigheter vars verksamhet avses komma att överföras till den nya myndigheten finansieras radionämnden med TV-avgiftsmedel ge nom anslag från rundradiokontot, medan närradionämnden och kabelnämnden finansieras med vanliga statsanslag. För de båda sistnämnda myndigheternas del gäller emellertid att statens utgifter för myndighetsverksamheten i princip skall motsvaras av avgiftsinkomster. Den särskilde utredaren bör lämna förslag om finansiering och anslagssystem för den nya myndigheten.

Med hänsyn till att den nya myndigheten i huvudsak kommer att bildas genom en sammanläggning av befintliga myndigheter bör den nya myndigheten förläggas till Stockholmsområdet. Härigenom underlättas en övergång till den nya organisationen utan att pågående verksam het hindras. Utredaren bör på ett tidigt stadium undersöka möjligheterna att anskaffa ändamålsenliga lokaler.

Utredningsarbetet bör utföras i kontakt med berörda myndigheter, företag, organisationer och utredningar. Utredaren bör vid arbetets påbörjande och vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation, med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor, och bereda dem tillfälle att framföra synpunkter.

Den nya organisationen bör införas fr.o.m. den 1 januari 1993. Med hänsyn till behovet av tid för detaljplanering bör en proposition läggas fram under våren 1992, med inriktning på riksdagsbeslut i början av riksmötet 1992/93.

Den särskilde utredaren bör lägga fram förslag om den nya myndighetens organisation, inbegripet utkast till instruktion för myndigheten, samt förslag till anslagsframställning för den andra hälften av budgetåret 1992/93 senast den 1 december 1991. Senast den 1 mars 1992 bör utredaren avge förslag till nödvändiga författningar samt lämna det underlag som kan behövas för förhandlingar om personalens anställnings- och arbetsvillkor.

För utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare (dir. 1984:5) angående utredningsförslagens inriktning.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om radio och television

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att lägga fram förslag om en central myndighet för radio- och TV-sändningar till allmänheten, och

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag, Utredningar m.m.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)