Under vecka då helgdag (med helgdag jämställs även julafton) eller helgdagsafton inträffar som berättigar anställd till helglön, utgår helglön för det antal timmar som, enligt ordinarie arbetstidsschema, bortfaller för respektive anställd.

Helglön omfattar veckolön jämte ob-tillägg, som skulle ha utgått om arbetstagaren varit i tjänst. För distributörer omfattas veckolön av fast del + provision.

Arbetstagare, som arbetar på dag enligt ordinarie arbetstidsschema omedelbart före eller efter en helgdag, äger åtnjuta lön för helgdagen.

Arbetstagare, som ej --- per 7-dagarsperiod.

Med arbete på kvalifikationsdag jämställes beviljad ledighet på kvalifikationsdag. Med beviljad ledighet avses ej ledighet som erhålles på grund av lag eller avtal. Om ledigheten omfattar mer än tre veckor, utgår helglön för helgdag eller helgdagsafton som infaller under de tre första veckorna.

AB Skogaholms Bröd/Stockholms Bageri AB (bolaget) är medlem i BKA och därmed bundet av bageriavtalet i förhållande till Livs och dess hos bolaget anställda medlemmar, däribland G.F.

G.F. skulle enligt det för honom gällande arbetstidsschemat ha varit i tjänst fredagen den 17 april 1992, som emellertid det året var helgdag (långfredagen). Enligt bageriavtalets § 6 mom. 1 hade han varit berättigad till helglön för långfredagen, om han arbetat på en av de i momentets tredje stycke angivna s.k. kvalifikationsdagarna. Han var emellertid sjukskriven under tiden den 9-18 april. Till följd av att han därmed inte arbetade på någon av kvalifikationsdagarna gick han miste om helglönen för långfredagen.

Mellan parterna råder tvist huruvida G.F. är enligt 6 § sjuklönelagen berättigad till sjuklön beräknad på ett underlag som innefattar den sålunda mistade helglönen. Livs hävdar att så är fallet medan detta bestrids av BKA. Sedan Livs vid tvisteförhandling åberopat tolkningsföreträde enligt 35 § medbestämmandelagen har BKA väckt talan i tvisten vid arbetsdomstolen.

BKA har yrkat att arbetsdomstolen skall fastställa att G.F. inte haft rätt till sjuklön motsvarande 90 % av beräknad helglön för långfredagen den 17 april 1992.

Livs har bestritt bifall till yrkandet.

Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader. Arbetsdomstolen har med parternas samtycke avgjort målet utan huvudförhandling, sedan parterna vid sammanträde för muntlig förberedelse och i skrifter utvecklat sin talan. Parterna har därvid anfört i huvudsak följande.

BKA

Helglön enligt bageriavtalets § 6 mom. 1 utgör ersättning för ledig dag som skulle ha varit arbetsdag, om inte helg infallit. Avtalets regel om att arbetstagaren för att få helglön skall arbeta "på dag enligt ordinarie arbetstidsschema omedelbart före eller efter" helgdagen är alltså en kvalifikationsregel som anger vissa förutsättningar för att en särskild ersättning för icke arbetad tid skall utges.

Sjuklönelagen bygger enligt BKA:s mening i princip på att sjuklönen skall baseras på sådan ersättning för arbetad tid som arbetstagaren går miste om på grund av sjukdomen. I propositionen om sjuklönelagen sägs sålunda i specialmotiveringen till lagens 6 § följande (se prop. 1990/91:181 s. 71):

"Inte heller kan t ex en arbetstagare som avlönas med timlön göra anspråk på ersättning för tid, då arbete inte heller annars skulle ha utförts. Någon allmän regel ges inte i fråga om hur lönen skall beräknas. Några större problem att beräkna sjuklönen lär inte föreligga om arbetstagaren har fast lön i form av exempelvis månadslön Är det däremot fråga om timlön eller ackordslön, skall sjuklönen i princip beräknas endast efter vad som skulle ha utgjort arbetad tid".

Redan det nu sagda utgör skäl att anse att helglön enligt bageriavtalet inte skall ingå i underlaget för sjuklön i fall där arbetstagaren varit sjukfrånvarande dagen före och dagen efter helgen.

En allmän förutsättning för rätt till sjuklön måste vidare anses vara att tillämpligt kollektivavtal ger rätt till lön i den uppkomna situationen. Det är ostridigt mellan parterna att helglönereglerna i bageriavtalets § 6 mom. 1 innebär att helglön inte utgår till en arbetstagare som på grund av sjukdom är borta från arbetet såväl dagen före som dagen efter en helgdag. Parterna är också överens om att nämnda regler i avtalet alltsedan deras tillkomst år 1981 eller 1982 kvarstår i språkligt oförändrat skick och inte har påverkats av sjuklönelagens ikraftträdande. Eftersom G.F. ostridigt inte var enligt bageriavtalet berättigad till helglön för långfredagen den 17 april 1992 kan han inte heller vara berättigad till sjuklön enligt sjuklönelagen beräknad på den sålunda mistade helglönen. I annat fall skulle sjuklönelagen rubba den ordning som parterna kollektivavtalsvägen enats om, vilket vore principiellt felaktigt.

Det kan visserligen sägas att en timavlönad arbetstagare enligt kollektivavtal normalt inte heller är berättigad till vanlig lön vid frånvaro på grund av sjukdom men ändå får sin sjuklön beräknad på denna. Mellan helglön och vanlig lön föreligger emellertid den skillnaden att helglön utgör ersättning för icke arbetad tid medan vanlig lön utgör ersättning för arbetad tid. Helglön kan inte heller anses utgöra ett tillägg till den vanliga lönen utan utgör en fristående ersättning för icke arbetad tid, som utges under förutsättning att vissa kvalifikationskrav uppfylls.

Bestämmelsen i 6 § sjuklönelagen motsvarar - bortsett från att full kompensation inte föreskrivs vid sjukdom - vad som gäller enligt bl.a. 12 § anställningsskyddslagen och 7 § förtroendemannalagen. Detta framgår av uttalanden i propositionen om sjuklönelagen (a.prop. s. 70). Härigenom har lagstiftaren angett att sjuklöneunderlaget skall begränsas på samma sätt som "bibehållna anställningsförmåner" enligt de båda sistnämnda lagrummen. Även dessa bygger på att ersättning i princip endast utgår för vad som utgjort eller skulle ha utgjort arbetad tid.

En jämförelse med begreppet "bibehållna anställningsförmåner" i 12 § anställningsskyddslagen och 7 § förtroendemannalagen leder således till slutsatsen att sjuklön inte skall beräknas på sådan helglön som arbetstagaren inte kvalificerat sig för. Ett ytterligare argument för detta är att fackliga förtroendemän inom bageriavtalets område inte har rätt till helglön om de är lediga för fackliga uppdrag såväl dagen före som dagen efter en helg. Detta följer av bageriavtalets § 6 mom. l femte stycket, enligt vilket med "beviljad ledighet" inte avses ledighet som erhålls på grund av lag eller avtal. Därmed åsyftas bl.a. ledighet med stöd av förtroendemannalagen. Om således en facklig förtroendeman går miste om helglönen genom att vara ledig dagen före och dagen efter en helg, framstår det som rimligt att detsamma skall gälla den som är sjuk dessa dagar. Detta gäller oavsett att det i nyssnämnda avtalsbestämmelse rör sig om en särskilt avtalad definition av vad som i ett visst fall skall anses utgöra "bibehållna anställningsförmåner" för en facklig förtroendeman.

En arbetstagare går givetvis miste om helglönen även i den situationen att han t.ex. är sjuk dagen före helgen och ledig enligt förtroendemannalagen dagen efter helgen. Exemplet belyser hur olika frånvaroformer kan sam spela vid kvalifikation för helglön. Det skulle vara principiellt felaktigt att låta sjuklönelagen rubba denna mellan parterna avtalade ordning.

En jämförelse med vad som enligt lagen om allmän försäkring gäller beträffande rätten till sjukpenning pekar i samma riktning. Någon fullständig parallellitet mellan bestämmelserna om sjukpenning och bestämmelserna om sjuklön har visserligen inte varit avsedd. Det är likväl av intresse att en arbetstagare före år 1987 enligt lagen om allmän försäkring uppbar sjukpenning för helgdag som inföll i en sjukperiod, medan sjukpenning för helgdag därefter inte utgått till en arbetstagare som varit frånvarande på grund av sjukdom såväl omedelbart före som omedelbart efter helgdagen. Bageriavtalets regler om helglön har ostridigt inte förändrats mot bakgrund av detta. Det kan därför hävdas att dessa numera bärs upp av den gemensamma partsavsikten, att en arbetstagare som är frånvarande på grund av sjukdom under båda kvalifikationsdagarna inte skall ha rätt till ersättning av något slag från arbetsgivaren för mellanliggande helgdag. - Helglön ingår dock i sjukpenninggrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring.

Sjuklönelagen bygger inte på förutsättningen att varje ersättning som skulle ha utgått om arbetstagaren varit arbetsför skall ingå i underlaget för sjuklön. Att sjuklönelagen inte medför att arbetstagaren skall kompenseras för varje på grund av sjukfrånvaron mistad förmån styrks också vid en jämförelse med vad som gäller om beräkning av semesterförmåner vid sjukdom. Sjukfrånvaro utöver de 180 dagar som anges i 17 § första stycket 1 semesterlagen kan således enligt BKA:s mening inte grunda rätt till sjuklön. Rätten att tillgodoräkna sig viss sjukfrånvaro som kvalifikationstid för rätten till betald semester bygger för övrigt på en uttrycklig bestämmelse i semesterlagen. Om inte den bestämmelsen fanns, skulle sjukfrånvaron inte grunda rätt till semester. Även det nu sagda visar att man måste skilja mellan ersättningar som utgår direkt på grund av arbetad tid och ersättningar som utgår sedan vissa kvalifikationskrav har uppfyllts.

BKA gör slutligen gällande att kvalifikationsregeln i bageriavtalets § 6 mom. 1 tredje stycket också kart ses som ett sådant särskilt kollektivavtal om "den närmare beräkningen av sjuklönens storlek" som 2 § sjuklönelagen tillåter. Frågan huruvida helglön skall utgöra underlag för sjuklön omfattas helt klart av det citerade uttrycket. Att avtalsregeln i detta fall inte tillkommit just i syfte att göra avsteg från sjuklönelagen kan inte vara avgörande. Den är dock till bl.a. för att reglera rätten till helglön i samband med sjukfrånvaro under kvalifikationsdagarna. Man måste i detta sammanhang ta hänsyn till avtalsregelns ganska speciella karaktär. Den reglerar således uttryckligen i vilka fall sjukfrånvaro skall anses kvalificerande för erhållande av helglön. Den är därmed av ett helt annat slag än t.ex. avtalets regler om lön baserad på arbetad tid. När det gäller den senare typen av regler är det givet att sjuklönelagen får den effekten att sjukfrånvaron jämställs med arbetad tid. Däremot är den motsatta ståndpunkten naturligast när det gäller en avtalsregel som uttryckligen anger att sjukfrånvaro inte skall jämställas med arbetad tid när man räknar kvalifikationstid i ett visst fall.

Sammanfattningsvis hävdar BKA att den mellan parterna gällande regeln i bageriavtalet, enligt vilken helglön inte utges vid sjukfrånvaro dagen före och dagen efter helg, måste anses innebära att rätt till sjuklön baserad på mistad helglön då inte heller kan föreligga. Kollektivavtalsregeln tar direkt sikte på den i målet aktuella situationen och föreskriver att helglön inte utgår i ett sådant fall. Helglön kan inte jämställas med lön för arbetad tid. Om inte bageriavtalet ger rätt till helglön i visst fall, kan inte heller sjuklönelagen göra det.

Livs

Tvisten i målet rör inte rätten till helglön enligt bageriavtalet utan frågan om vad som skall ingå i underlaget för beräkning av sjuklön. Den frågan regleras uteslutande av sjuklönelagen. G.F. skulle enligt fastställt arbetstidsschema ha varit i tjänst den 17 april 1992, om inte långfredagen infallit den dagen. Som det nu var skulle han nämnda dag i själva verket ha varit ledig med rätt till helglön. Då han emellertid till följd av sjukdom var frånvarande såväl dagen före som dagen efter långfredagen uppfyllde han ostridigt inte bageriavtalets kvalifikationskrav för helglön. På grund av sjukdomen gick han alltså miste om denna anställningsförmån. Den skall därför enligt 6 § sjuklönelagen inräknas i sjuklöneunderlaget.

Att bageriavtalet inte ger en facklig förtroendeman rätt till helglön för det fall att förtroendemannen är ledig för facklig verksamhet under båda kvalifikationsdagarna följer av en särskild kollektivavtalsregel, nämligen bageriavtalets § 6 mom. 1 femte stycket. Förhållandet saknar betydelse för frågan om tolkningen av sjuklönelagen.

Bageriavtalets regler om helglön utgör inte sådana kollektivavtalsregler om "den närmare beräkningen av sjuklönens storlek" som avses i 2 § sjuklönelagen. Helglönereglerna infördes i bageriavtalet för ca tio år sedan och har sedan dess inte ändrats. Parterna har förhandlat om ett särskilt sjuklöneavtal utan att kunna nå överenskommelse. Inte i något sammanhang har parterna varit överens om att bageriavtalets regler skall ses som en avtalsreglering av sjuklönens storlek.

Domskäl

Enligt 6 § sjuklönelagen utgör beräkningsunderlaget för sjuklön (sjuklöneunderlaget) den lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren gått miste om till följd av nedsättningen i arbetsförmågan under sjuklöneperioden. I förarbetena till lagen har uttalats att principen vid bestämmande av sjuklöneunderlaget bör vara att detta skall ge en så riktig bild som möjligt av det inkomstbortfall som vid sjukdom drabbar arbetstagaren i anställningsförhållandet (prop. 1990/91:181 s. 43). Till grund för beräkningen av sjuklön skall således läggas den lön och andra anställningsförmåner som normalt skulle ha utgetts till arbetstagaren om denne hade varit i arbete (a. prop. s. 70). En löne- eller anställningsförmån som inte går förlorad på grund av sjukdomen, t.ex. förmånen av fri bostad eller bil, skall inte räknas in i sjuklöneunderlaget (a. prop. s. 72, jfr AD 1993 nr 52). Inte heller skall ersättning som avser att täcka sådana kostnader som arbetstagaren endast har när han arbetar räknas in i detta (a. prop. s. 72, jfr AD 1992 nr 118). Av att sjuklöneunderlaget skall inkludera den lön och andra anställningsförmåner som "normalt" skulle ha utgetts till arbetstagaren om denne varit i arbete har ansetts följa att mistad ersättning för tillfälligtvis beordrad övertid inte skall räknas in i sjuklöneunderlaget (se AD 1993 nr 47, jfr a. prop. s. 72).

I målet är ostridigt att G.F. till följd av den nedsättning i arbetsförmågan som föranledde hans sjukfrånvaro bl.a. dagen före och dagen efter långfredagen den 17 april 1992 enligt bageriavtalet gick miste om helglön för den dagen. Helglönen enligt bageriavtalet är en sådan löneförmån som normalt skulle ha utgetts till G.F. om han i stället för att vara sjuk hade varit i arbete på någon av de kvalifikationsdagar som avses i bageriavtalets § 6 mom. 1 tredje stycket.

Den omständigheten att helglönen utgör lön för tid då G.F. inte skulle ha arbetat, nämligen arbetsfri helgtid, saknar betydelse för frågan huruvida den mistade helglönen skall inräknas i sjuklöneunderlaget. Det av BKA åberopade uttalandet i propositionen om sjuklönelagen (a. prop. s. 71), att en arbetstagare som avlönas med timlön inte kan göra anspråk på "ersättning för tid, då arbete inte heller annars skulle ha utförts" tar sikte på något helt annat än att i sjuklöneunderlaget endast skulle räknas in ersättning för eljest arbetad tid. Uttalandet avser endast att uttrycka att sjuklön inte utgår för tid som - även om arbetstagaren inte varit sjuk - inte skulle ha varit förenad med rätt till lön.

I målet har inte framkommit någon grund för att tolka den regel i bageriavtalets § 6 mom. 1 tredje stycket, som medfört att G.F. på grund av sin sjukdom gått miste om helglön enligt bageriavtalet, såsom en mellan parterna avtalad regel om den närmare beräkningen av sjuklönens storlek.

Vad BKA i övrigt har anfört ger inte något stöd för att mot lagtextens lydelse tolka 6 § sjuklönelagen så att den enligt bageriavtalet mistade helglönen för långfredagen 1992 inte skall inräknas i underlaget för sjuklön avseende G.F:s ifrågavarande sjuklöneperiod. BKA:s talan skall följaktligen avslås.

Vid denna utgång skall BKA ersätta Livs för rättegångskostnader.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår Bageri- och Konditoriarbetsgivareförbundets talan.

2. Bageri- och Konditoriarbetsgivareförbundet skall ersätta Svenska Livsmedelsarbetareförbundet för rättegångskostnader med sjuttontusensexhundra (17600) kr, allt avseende ombudsarvode, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom tills betalning sker. Av ersättningen utgör 3 520 kr mervärdeskatt.

Dorn 1993-04-21, målnummer A-177-1992

Ledamöter: Ove Sköllerholm, Göran Karlstedt, Siv Kimbre, Lennart Hörnlund, Lennart Aspegren, Åke Wänman och Stig Ahlin. Enhälligt.

Sekreterare: Margareta Palmstierna