AD 1994 nr 36

Parter:

HIAB Aktiebolag; K.I.

Nr 36

HIAB Aktiebolag i Hudiksvall

mot

I.K. i Hudiksvall.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Hudiksvalls tingsrätts beslut i protokoll den 28 juni 1993 i mål T 342/92

HIAB AB (i det följande kallat Bolaget) driver verksamhet bl.a. med tillverkning och försäljning av kranar. Bolagets firma var fram till år 1990 HIAB-FOCO AB.

I.K. anställdes den 1 januari 1973 som serviceingenjör hos Bolaget. I oktober samma år blev han koordinator inom Bolagets marknadsavdelning. Fr.o.m. den 1 januari 1975 tjänstgjorde han huvudsakligen som s.k. Area Manager vid marknadsavdelningen med ansvar för olika större marknader.

Den 2 maj 1988 upprättades mellan Bolaget och I.K. ett anställningskontrakt av följande lydelse.

ANSTÄLLNINGSKONTRAKT

Mellan HIAB-FOCO AB, nedan kallat för HF, och I.K., nedan kallat för IK, angående anställning i vårt dotterbolag HIAB Cranes & Loaders Inc, USA den 2 maj 1988.

§ 1 Anställningskontrakt beträffande lön, bilförmån, engångsbelopp för omläggningskostnader, semester, personligt lån för köp av fastighet som USA-bolaget borgar för samt hemresa för familjen 1 gång per år utformas av HIAB Cranes & Loaders Inc, USA.

§ 2 ATP och ITP betalas av HF enligt de bestämmelser som gäller i SPPs utlandsplan för svenskar utomlands. - - - .

§ 3 Skulle anställningskontraktet upphöra att gälla vid USA-bolaget på grund av omständigheter som ingendera part kan råda över garanteras IK att bibehålla samma anställningstrygghet som i övrigt gäller för våra tjänstemän enligt svenska arbetsrättsliga bestämmelser, vilket också betyder återanställningsrätt i moderbolaget i första hand, eller i något av våra dotterbolag. Skulle återanställning genomföras i enlighet med de bestämmelser som gäller i detta kontrakt skall IK garanteras de anställningsvillkor som idag 1988-05-02 gäller för den befattning som IK upprätthåller.

§ 4 Flyttkostnader från Hudiksvall till USA (bostadsort) betalas av moderbolaget som sedan fakturerar USA-bolaget. Skulle återanställning genomföras enligt § 3 skall moderbolaget svara för flyttkostnader från USA till den bostadsort som då blir aktuell. - - - .

§ 5 Skolavgift för M.K. skall bekostas av moderbolaget. - - - .

§ 6 För detta anställningskontrakt skall gälla en uppsägningstid om 6 mån för IK och 6 mån för HF.

§ 7 Tvist och tolkning eller tillämpning av detta kontrakt skall ej dragas inför domstol utan avgöras genom skiljedom enligt bestämmelserna i lagen om skiljemän.

I.K. kom att tjänstgöra i USA under en tid av fyra år. Sedan hans anställning hos HIAB Cranes & Loaders Inc. upphört återgick han den 1 april 1992 i tjänst hos Bolaget. Han erhöll emellertid inte några arbetsuppgifter, och den 15 april sade Bolaget under åberopande av arbetsbrist upp honom med sista anställningsdag den 15 oktober 1992. Han erhöll därvid ett skriftligt besked om uppsägning som utfärdats av HIAB:s personalchef. Beskedet lämnades på en för-tryckt blankett som, ovanför den plats där personalchefen undertecknat beskedet, innehöll en tryckt s.k. besvärshänvisning (fullföljdshänvisning) av följande lydelse.

Vill Ni göra gällande vid domstol att uppsägningen är ogiltig skall Ni underrätta företaget härom inom två veckor efter det att Ni fått detta besked. (Om beskedet översänts till Er per rek. brev anses mottagandet ha skett senast tio dagar efter det att brevet lämnades till posten). Har inom nämnda tid förhandling påkallats enligt lagen om medbestämmande eller med stöd av kollektivavtal skall talan väckas vid domstol inom två veckor efter det att förhandlingarna avslutades. I annat fall skall talan väckas vid domstol inom fyra veckor efter det att Ni fått detta besked. Om Ni yrkar skadestånd på grund av Lagen om anställningsskydd, skall Ni underrätta företaget härom inom fyra månader från det att den skadegörande handlingen företogs. Har inom nämnda tid förhandling påkallats enligt medbestämmandelagen eller med stöd av kollektivavtal skall talan väckas inom fyra månader efter det att förhandlingarna avslutades i annat fall skall talan väckas inom åtta månader från det att den skadegörande handlingen företogs.

Har ovanstående inte iakttagits är Er talan förlorad.

I.K. väckte med anledning av uppsägningen talan mot Bolaget vid Hudiksvalls tingsrätt med yrkande att Bolaget skulle förpliktas att till honom utge allmänt skadestånd med 50 000 kr för brott mot anställningsskyddslagen samt ekonomiskt skadestånd motsvarande utebliven lön och bilförmån fr.o.m. den 16 oktober 1992 till dagen för huvudförhandling i målet (dock med viss begränsning av totalbeloppet avseende ekonomiskt skadestånd), allt jämte ränta. Som grund för sina yrkanden åberopade I.K. i första hand att uppsägningen inte var sakligt grundad och i andra hand att Bolaget genom uppsägningen av honom brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen.

Bolaget bestred bifall till käromålet. I första hand yrkade Bolaget dock att I.K:s talan skulle avvisas, varvid Bolaget gjorde gällande att tvisten omfattades av skiljeklausulen i anställningskontraktet av den 2 maj 1988. Enligt Bolaget var tingsrätten därför inte behörig att pröva den av I.K. väckta talan. I.K. bestred avvisningsyrkandet.

Genom det överklagade beslutet ogillade tingsrätten Bolagets invändning om rättegångshinder. Tingsrättens beslut, se Bilaga.

Bolaget har anfört besvär över tingsrättens beslut och yrkat att arbetsdomstolen skall med ändring av detta avvisa I.K:s talan.

I.K. har bestritt bifall till Bolagets besvärstalan.

Parterna har i målet anfört i huvudsak följande av betydelse för avvisningsfrågan.

Bolaget

I.K. var från maj månad 1988 placerad i USA. Angående denna anställning tecknades det särskilda anställningskontraktet av den 2 maj 1988 mellan honom och Bolaget. Enligt kontraktet skulle han vara placerad i Bolagets amerikanska dotterbolag HIAB Cranes & Loaders Inc. (i det följande kallat Cranes). Anställningskontraktet utformades som ett ramkontrakt. Det förutsatte sålunda att I.K. skulle anställas i Cranes, men för den händelse hans anställning där skulle upphöra på grund av "omständigheter som ingendera part" kunde råda över garanterades han att få "bibehålla samma anställningstrygghet som i övrigt gäller för våra tjänstemän enligt svenska arbetsrättsliga bestämmelser, vilket också betyder återanställningsrätt i moderbolaget i första hand eller i något av våra dotterbolag".

Genom ett brev till I.K. den 18 juni 1991 bekräftade Cranes att hans anställning hos Cranes skulle upphöra den 31 juli 1991. I samma brev angavs att han skulle återgå i anställning hos Bolaget. Det visade sig emellertid vara svårt att hos detta finna lämpliga arbetsuppgifter för I.K.. Därför föreslogs att han i stället skulle fortsätta att arbeta i USA, men nu för ett annat bolag, Cargotec Inc. I övrigt skulle tidigare anställningsarrangemang fortsätta att gälla. Det förutsattes emellertid att I.K. skulle teckna ett slutligt kontrakt med Cargotec Inc. och därmed helt övergå i anställning hos detta bolag, dvs. avsluta 1988 års anställningskontrakt.

Överenskommelse om ett slutligt kontrakt med Cargotec Inc. kunde dock inte nås. Den 3 mars 1992 meddelades I.K. skriftligt att han skulle förbereda sig för en återflyttning till Sverige i enlighet med sin överenskommelse med Bolaget och inställa sig hos detta senast den 31 mars 1992.

I.K. infann sig den 1 april 1992 hos Bolaget i Hudiksvall för tjänstgöring. Problemet var då att Bolagets försäljningsorganisation, inom vilken I.K. arbetat under sin anställningstid hos Bolaget, inte längre fanns kvar inom detta. Det betydde att Bolaget inte kunde tillhandahålla honom några arbetsuppgifter eller, med andra ord, att Bolaget inte kunde erbjuda honom någon anställning. Av den anledningen verkställde Bolaget den 15 april 1992 sin uppsägning av I.K:s anställning. I enlighet med uppsägningsbeskedet upphörde anställningen den 15 oktober 1992.

Uppsägningen berodde på arbetsbrist och var sakligt grundad, då det inte fanns möjligheter att erbjuda I.K. arbetsuppgifter för vilka han hade tillräckliga kvalifikationer.

I.K:s påstående att uppsägningen skulle strida mot 22 § anställningsskyddslagen bestrids på följande skäl. Ramkontraktet den 2 maj 1988 bygger på tanken att han garanterades anställningstrygghet enligt svenska arbetsrättsliga bestämmelser. Denna garanti får tolkas så, att han skulle beredas återanställning i Bolaget (eller dess dotterbolag) under förutsättning att arbetsuppgifter fanns att tillgå. I övrigt kan kontraktet inte ges en tolkning som går längre än att kontraktet skulle garantera I.K:s lön till dess att frågan om återanställning var avgjord. Eftersom Bolaget inte lyckades skaffa fram något erbjudande till I.K., har han de facto inte tillträtt någon ny anställning hos Bolaget i Sverige från den 1 april 1992. Däremot har han i enlighet med 1988 års kontrakt givetvis tillerkänts lön från den dagen till dess att anställningen upphörde på grund av uppsägningen. I.K. var med andra ord inte knuten till Bolagets driftställe i Hudiksvall vid tidpunkten för uppsägningen den 15 april 1992, vilket i sin tur betyder att Bolaget inte brutit mot 22 § anställningsskyddslagen.

I.K. har hävdat att skiljeklausulen gäller en annan anställning än den från vilken han sades upp den 15 april 1992. Hans tanke synes vara att han med verkan från den 1 april 1992 träffat ett helt nytt anställningsavtal med Bolaget. Det bestrids att så har skett. Tvärtom har han fortsatt att vara anställd hos Bolaget i enlighet med 1988 års kontrakt. Till stöd för detta åberopar Bolaget särskilt ingressen till kontraktet samt dess §§ 3, 6 och 7. Problemet var som nyss nämnts att Bolaget inte kunde finna någon ny anställning åt I.K. sedan han återvänt till Hudiksvall. Därmed återstod inget annat för Bolaget än att genom uppsägning frigöra sig från det avtal man var bunden av gentemot I.K., nämligen 1988 års kontrakt. Han har från den 1 april 1992 inte utfört något som helst arbete åt Bolaget utan endast uppburit lön.

Enligt § 7 i anställningskontraktet den 2 maj 1988 skall "Tvist och tolkning eller tilllämpning av detta kontrakt" inte dras inför domstol utan avgöras genom skiljedom enligt bestämmelserna i lagen om skiljemän. Denna skiljeklausul innebär att tingsrätten inte är behörig att pröva den av I.K. väckta talan. Denna skall följaktligen avvisas.

Bolagets inställning till sakfrågor rörande I.K:s skadeståndstalan är sådan, att tvisten kommer att handla om en tolkning av kontraktet den 2 maj 1988. Tvisten har alltså ett så starkt samband med kontraktet att dess skiljeklausul måste äga tillämpning på tvisten (se NJA 1973 s. 620). Det är t.o.m. möjligt att säga att sakfrågorna i tvisten är beroende av hur parternas mellanhavanden enligt kontraktet är att bedöma (se NJA 1948 s. 590). Sistnämnda rättsfall ger uttryck för vad som framkommit även i andra rättsfall: om avgörandet av en uppkommen tvist fordrar tolkning av ett kontrakt, så omfattas tvisten av en skiljeklausul i detta kontrakt.

I.K.

Han gör gällande att avtal om ett nytt anställningsförhållande träffats mellan parterna den 1 april 1992. Bolagets påstående att uppsägningen den 15 april 1992 avsett 1988 års anställningskontrakt bestrids. Påståendet är i sak oriktigt och motsägs av innehållet i kontraktet. Bolaget har inte tidigare ansett att uppsägningen avsåg 1988 års kontrakt, vilket framgår av den skriftliga bevisning som åberopats i målet.

Vad domstolen har att bedöma är emellertid om skiljeklausulen i 1988 års kontrakt skall gälla I.K:s anställning hos Bolaget, oavsett huruvida denna anställning är att betrakta som "ny" eller ej. Frågan om skiljeklausulens tillämplighet i anställningsförhållandet fr.o.m. den 1 april 1992 dryftades aldrig uttryckligen mellan parterna. Frågan måste därför bedömas dels utifrån denna tystnad, dels utifrån 1988 års kontrakt. En skiljeklausul i ett anställningsförhållande måste bedömas som ovanlig och mycket tyngande för arbetstagarparten. Stor restriktivitet bör iakttas när det gäller att tolka in en sådan klausul i ett anställningsavtal. 1988 års kontrakt gäller uttryckligen "anställning i vårt dotterbolag HIAB Cranes & Loaders Inc", och skiljeklausulen gäller "detta kontrakt", dvs. det kontrakt som avser anställningen hos Cranes. Vidare talas i 1988 års kontrakt uttryckligen om "återanställningsrätt". Även om I.K. enligt kontraktet "garanteras de anställningsvillkor som idag 1988-05-02 gäller", ger kontraktet ger inget stöd för antagande att skiljeklausulen skall gälla efter återanställningen. Att utsättas för en skiljeklausul kan nämligen inte betraktas som en garanterad förmån.

I första hand hävdas att skiljeklausulen "isolerat sett" omfattar endast kontraktet av den 2 maj 1988, dvs. inte avtalet om den anställning från vilken I.K. sades upp och som tvisten gäller. Detta uttalas i skiljeklausulen uttryckligen så, att klausulen gäller "detta kontrakt". En så ingripande bestämmelse som en skiljeklausul hade bort komma till uttrycklig form i det nya avtalsförhållandet för att få verkan av avtalsinnehåll. Det förhållandet att han i kontraktet av den 2 maj 1988 garanterats de anställningsvillkor som gällde "enligt detta avtal" betyder inte att villkoren i det nya anställningsförhållandet blivit identiska med villkoren i detta kontrakt.

I andra hand hävdas att parterna underförstått varit överens om att skiljeklausulen inte skall gälla anställningsförhållandet med Bolaget. Detta har kommit till uttryck på så sätt att Bolaget i beskedets s.k. besvärshänvisning, bl.a. vad gäller frågan om skadestånd, hänvisat honom att väcka talan vid domstol enligt anställningsskyddslagen. Även utan särskild överenskommelse har besvärshänvisningen gett honom rätt att få sin talan prövad av allmän domstol.

I tredje hand hävdas att skiljeklausulen skall åsidosättas med stöd av 36 § avtalslagen, eftersom I.K:s ekonomi är dålig och det är oskäligt att han skulle riskera att undergräva denna med höga skiljedomskostnader.

Bolaget

I.K. har inte angett de närmare omständigheterna kring den påstådda överenskommelsen om att skiljeklausulen inte skulle gälla anställningsförhållandet med Bolaget. Det är i och för sig riktigt att uppsägningsbeskedets besvärshänvisning inte hänvisat till skiljeförfarande. Skiljeklausulen betas emellertid inte sin verkan på grund därav. Uppsägningen verkställdes med en standardblankett och uttrycker således inte på något sätt Bolagets uppfattning i forumfrågan.

Bolaget bestrider att skiljeklausulen skall jämkas med stöd av 36 § avtalslagen.

Skäl

Anställningskontraktet av den 2 maj 1988 (i det följande kallat 1988 års anställningskontrakt) är ostridigt upprättat mellan Bolaget och I.K.. Kontraktet reglerar också vissa villkor i förhållandet mellan dem, medan det i dess § 1 har förutsatts att ett särskilt anställningskontrakt skulle upprättas avseende villkoren - bortsett från betalningen av ATP och ITP - för I.K:s anställning hos HIAB Cranes & Loaders Inc. i USA.

1988 års anställningskontrakt innehåller i § 3 bestämmelser för det fall att I.K:s anställning vid HIAB Cranes & Loaders Inc. skulle upphöra att gälla. Han har sålunda för detta fall garanterats samma anställningstrygghet som i övrigt gäller för Bolagets tjänstemän enligt svenska arbetsrättsliga bestämmelser, vilket har angetts också betyda återanställningsrätt hos Bolaget i första hand eller hos något av dess dotterbolag.

När I.K. återkom till Bolaget den 1 april 1992 berodde detta uppenbarligen på en tillämpning av 1988 års anställningskontrakt. Bolaget har obestritt uppgett att I.K. efter nämnda dag inte utfört något arbete för Bolagets räkning. Det har i målet inte framkommit något som tyder på att 1988 års anställningskontrakt ersatts av något annat avtal mellan Bolaget och I.K.. Härav måste enligt arbetsdomstolens mening dras slutsatsen, att förhållandet mellan dem även efter den 1 april 1992 reglerades av 1988 års anställningskontrakt och att Bolagets uppsägning av I.K. den 15 april 1992 inneburit ett avslutande, med iakttagande av sex månaders uppsägningstid, av ett anställningsförhållande som sålunda reglerats av detta kontrakt. Skiljeklausulen i kontraktets § 7 är enligt arbetsdomstolens mening i och för sig att förstå så, att den omfattar en tvist rörande denna uppsägning.

Genom den i Bolagets uppsägningsbesked intagna s.k. besvärshänvisningen anvisade Bolaget emellertid I.K. att väcka talan vid domstol, om han ville framställa anspråk mot Bolaget på grund av uppsägningen. Visserligen nämns i besvärshänvisningen "domstol" endast i samband med att det i hänvisningen talas om ogiltigförklaring av uppsägningen. Det är enligt arbetsdomstolens mening dock uteslutet att uppfatta besvärshänvisningen så, att den skulle vara avsedd att i forumhänseende göra skillnad mellan en ogiltighetstalan och en skadeståndstalan; något sådant har Bolaget inte heller gjort gällande.

I.K:s påstående att det varit underförstått mellan honom och Bolaget att skiljeklausulen i 1988 års anställningskontrakt från den 1 april 1992 inte skulle gälla i förhållandet mellan dem synes gripet ur luften. Vidare saknas skäl för antagande att Bolaget med den meddelade besvärshänvisningen avsett att avstå från att åberopa skiljeklausulen. Å andra sidan har inte visats att I.K. insett att Bolaget trots innehållet i besvärshänvisningen ansåg att skiljeklausulen var tillämplig på en tvist rörande uppsägningen. Att så skulle vara fallet framstår inte heller som så mer eller mindre självklart att I.K. på grund därav bort förstå att Bolaget hyste en sådan uppfattning. I stället får besvärshänvisningens lydelse anses ha berättigat I.K. att väcka talan vid domstol i tvisten om uppsägningen (jfr till det anförda arbetsdomstolens beslut AD 1977 nr 110 och 1989 nr 27). Den sålunda gjorda bedömningen ändras inte av att besvärshänvisningen varit för- tryckt på uppsägningsbeskedet; I.K. har såvitt visats inte haft anledning anta att den som för Bolagets räkning undertecknat uppsägningsbeskedet förbisett innehållet i hänvisningen.

Det anförda innebär att Bolagets besvär skall avslås.

Slut

1. Arbetsdomstolen avslår de besvär som har anförts av HIAB AB.

2. Arbetsdomstolen fastställer enligt rättshjälpslagen ersättning åt O.Ö. för det biträde han lämnat I.K. i arbetsdomstolen med niohundratio (910) kr för arbete. Av beloppet utgör 182 kr mervärdeskatt.

3. HIAB AB skall ersätta kostnaderna för I.K:s rättshjälpskostnad i arbetsdomstolen med niohundratio (910) kr.

Beslut 1994-03-09, målnummer B-120-1993

Ledamöter: Ove Sköllerholm, Torkel Unge och Lennart Andersson. Enhälligt.

Sekreterare: Charlotte Abrahamsson

Tingsrättens beslut (ledamot: Torsten Dalhem)

Det antecknas att HIAB Aktiebolag yrkat att I.K:s talan skall avvisas på grund av en i anställningskontrakt den 2 maj 1985 intagen skiljedomsklausul (bilaga 1 till aktbil 15) och närmare utvecklat skälen härför i inlagor den 30 mars, 13 april och 14 maj 1993 (aktbil 19, 21 och 25) samt att I.K. bestritt avvisningsyrkandet och angivit grunderna för denna ståndpunkt i inlagor den 21 februari, 29 april och 2 juni 1993 (aktbil 17, 23 och 26).

Efter genomgång av handlingarna i målet meddelar tingsrätten följande

BESLUT

Av handlingarna i målet framgår att I.K. sedan 1973 varit anställd vid HIAB Aktiebolag - före den 9 november 1990 med firma Hiab-Foco Aktiebolag - att han enligt anställningskontrakt den 2 maj 1988 mellan Hiab-Foco Aktiebolag och honom fick anställning i dotterbolaget HIAB Cranes & Loaders Inc. i USA, att nämnda kontrakt reglerade I.K:s förmåner vid och i samband med tillträdet av denna anställning och hans rätt till återanställning i moderbolaget eller något annat dotterbolag, om anställningen i USA skulle upphöra, samt dessutom innehåller bestämmelser om uppsägningstid och avslutningsvis en skiljedomsklausul, att I.K. återanställdes av HIAB Aktiebolag den 1 april 1992, sedan hans anställning i HIAB Cranes & Loaders Inc. upphört, samt att HIAB Aktiebolag den 15 april 1992 sagt upp I.K. från hans anställning med den 15 oktober 1992 som sista anställningsdag.

Den i anställningskontraktet den 2 maj 1988 intagna skiljedomsklausulen har följande lydelse: "Tvist och tolkning eller tillämpning av detta kontrakt skall ej dragas inför domstol utan avgöras genom skiljedom enligt bestämmelserna i lagen om skiljemän."

Skiljedomsklausulen innehåller således en direkt hänvisning till kontraktet den 2 maj 1988. På grund härav och då det inte ens påståtts att fortsatt tillämplighet av klausulen varit på tal, när I.K. återanställdes i moderbolaget den 1 april 1992, kan - oavsett om återanställningen är att betrakta som en nyanställning eller ej - klausulen inte anses utgöra hinder för tingsrätten att upptaga I.K:s talan till saklig prövning.

Tingsrätten ogillar följaktligen HIAB Aktiebolags invändning om rättegångshinder.

Beslut om rättegångskostnaderna i frågan om rättegångshinder kommer att meddelas i tingsrättens dom.