AD 1994 nr 77

Parter:

Lärarförbundet; Helsingborgs kommun

Nr 77

Lärarförbundet

mot

Helsingborgs kommun.

Bakgrund

Aktuella kollektivavtalsbestämmelser

Mellan Helsingborgs kommun och Lärarförbundet gäller kollektivavtalen Allmänna bestämmelser, AB 89, och Specialbestämmelser för förskollärare m.fl., BOK nr 306.

AB 89 innehåller bl.a. följande bestämmelser.

§ 6 Allmänna åligganden

1 Arbetstagare har att utföra de arbetsuppgifter som framgår av för arbetstagaren gällande anställningsavtal, och de åligganden i övrigt, som är förenade med anställningen. Om behov föreligger - - - jour och beredskap.

Vid stadigvarande förflyttning av arbetstagare skall beaktas, att vägande skäl skall föreligga för att förflytta arbetstagaren mot dennes önskan.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

§ 10 Avstängning m m

1 Arbetstagare kan på grund av förseelse tillfälligt försättas ur tjänstgöring av arbetsgivaren.

2 Är arbetstagare på sannolika skäl misstänkt för eller beträds med svårare fel eller försummelse i anställningen eller brott som kan medföra fängelse eller svårare förseelse utom anställningen, äger arbetsgivaren i avvaktan på ärendets avgörande avstänga arbetstagaren från tjänstgöring.

Avstängning får ske för högst 30 kalenderdagar i sänder. Har utredning angående förseelse upptagits av polis- eller åklagarmyndighet, gäller dock avstängningen intill dess beslut i åtalsfrågan eller lagakraftägande dom föreligger.

3 Föreligger eljest vägande skäl att avstänga arbetstagare äger arbetsgivaren besluta därom för högst 30 kalenderdagar i sänder.

4 Arbetstagare kan efter läkares hörande meddelas förbud att tjänstgöra för att förhindra att smitta sprids.

5 Arbetstagare kan meddelas förbud att tjänstgöra i avvaktan på resultatet av beordrad läkarundersökning.

6 Arbetstagare, som vägrar genomgå läkarundersökning eller ställa sig till efterrättelse av läkare föreskriven vård, kan avstängas från tjänstgöring för högst 30 kalenderdagar i sänder.

Under avstängning enligt AB 89 § 10 punkt 3 är, enligt AB 89 § 20 punkt 5, en arbetstagare som enligt avtalet tillhör grupp 1 berättigad att behålla sina avlöningsförmåner. Till grupp 1 hör bl.a. arbetstagare med heltidstjänstgöring som har anställts för en sammanhängande tid av minst tre månader.

BOK nr 306 innehåller bl.a. följande.

- - - - -

SPECIALBESTÄMMELSER FÖR FÖRSKOLLÄRARE M FL

Befattning BF-grupp Lägstlön

Föreståndare 10 10 650:-

Förskollärare m fl 20 10 650:-

- - - - -

- - - - - - - - - - - - - - Definition

- - - - - - - - - - - - - - BOK 306

FÖRSKOLLÄRARE M FL

-----------------------------------------------------------

GRUPPERING

BOK BEFATT- STATI- BEFATTNING BESKRIVNING

NING STIK

-----------------------------------------------------------

306 10 1 Föreståndare Arbetstagare som le-

der verksamheten vid

institution inom barn-

omsorgen.

- - - - -

Upplysningar rörande aktuell verksamhet i Helsingborgs kommun och arbetstagaren U.T.

I Helsingborgs kommun är sedan den 1 januari 1992 ansvaret för barnomsorg, skola, fritidsverksamhet, äldreomsorg och primärvård uppdelat på sex servicenämnder med var sitt geografiska serviceområde. Servicenämnderna är politiska organ. Under varje servicenämnd leds verksamheten av en anställd servicechef. Ett av serviceområdena är Ödåkra serviceområde som står under ledning av Servicenämnd Ödåkra.

De verksamheter som servicenämnderna bedriver med egen personal är endast barnomsorg, skola och fritidsverksamhet. För dessa verksamheter är varje serviceområde indelat i platschefsområden, vart och ett under ledning av en platschef. Kollektivavtalsmässigt har platscheferna befattningar som "Föreståndare" enligt BOK nr 306.

U.T., född år 1942 och medlem i Lärarförbundet, har varit anställd hos kommunen sedan år 1970. År 1988 blev han områdesföreståndare inom barnomsorgs- och fritidsverksamheten för ett område med centrum i orten Laröd. När kommunen år 1991 indelades i elva kommundelar fördes Laröd till kommundel Norr. Samtidigt ändrades hos kommunen tjänstebenämningen "områdesföreståndare" till "platschef". När indelningen i elva kommundelar den 1 januari 1992 ändrades till en indelning i sex serviceområden fördes Laröd till Ödåkra serviceområde. Fr.o.m. den 1 januari 1992 var U.T. således platschef för platschefsområde Laröd inom Ödåkra serviceområde.

Aktuellt händelseförlopp

Ändring av platschefsområdena i Ödåkra serviceområde

Redan på hösten 1991 hade i dåvarande Ödåkra kommundel tillsatts en utredning för att se över ledningsorganisationen för kommundelens skola och barnomsorg. Sedan kommundelarna ersatts med serviceområden hade utredningsuppdraget kommit att omfatta hela Ödåkra serviceområde. När frågan om ledningsorganisationen slutligt behandlades av Servicenämnd Ödåkra den 12 mars 1992 beslöt nämnden att de elva platschefsområden som då sedan årsskiftet fanns inom serviceområdet skulle minskas till åtta platschefsområden.

Medbestämmandeförhandling rörande platschefsbefattningarna

Med anledning av den sålunda beslutade ändringen av ledningsorganisationen hölls den 2 april 1992 mellan Servicenämnd Ödåkra och på arbetstagarsidan bl.a. Lärarförbundets lokalavdelning i Helsingborg en förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen angående "tillsättning av platschefer i Servicenämnd Ödåkra". Servicenämnden lade därvid fram ett förslag av följande innehåll:

"Arbetsgivaren föreslår att de 8 st nyinrättade befattningarna som platschefer i servicenämnd Ödåkra utannonseras och skall tillsättas med redan anställda i Helsingborgs kommun. Vid tillsättandet av platscheferna skall hänsyn tas till de personalpolitiska riktlinjerna för rekrytering.

De personer som för närvarande är platschefer inom den nuvarande platschefsorganisationen skall, i de fall de inte erhåller någon av de nya platschefsbefattningarna, inte sägas upp utan erbjudas annan anställning med bibehållen lön vid övergångstillfället."

Enligt det justerade förhandlingsprotokollet hade arbetstagarparterna inte något att erinra mot arbetsgivarens förslag.

Utannonsering och tillsättning av platschefsbefattningarna

Härefter utannonserade Servicenämnd Ödåkra de åtta platschefsbefattningarna, vilka var följande: PC 1 Ödåkra, PC 2 Ödåkra, PC 3 Ödåkra, PC 4 Björka, PC 5 Kattarp, PC 6 Allerum, PC 7 Laröd och PC 8 Laröd. Annonsen riktade sig endast till personer som redan var anställda hos kommunen. U.T. gav den 16 april 1992 in en "Anställningsansökan" avseende PC 8 Laröd och ytterligare en av befattningarna.

Den 7 maj 1992 hölls mellan Servicenämnd Ödåkra och berörda arbetstagarorganisationer, däribland Lärarförbundets lokalavdelning, en förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen rörande tillsättningen av de utannonserade platschefsbefattningarna. Enligt det justerade förhandlingsprotokollet blev det därvid inte fråga om att U.T. skulle erhålla någon annan platschefsbefattning än PC 8 Laröd, till vilken han förordades av Lärarförbundets och Svenska kommunalarbetareförbundets representanter. Servicenämnd Ödåkra förordade emellertid för sin del till denna befattning en sökande från en annan servicenämnd, P.H..

Efter förhandlingen beslöt Servicenämnd Ödåkra att utse P.H. till platschef PC 8 Laröd. Beslutet föranledde att U.T. till servicenämnden gav in en skrift vari han förklarade sig överklaga beslutet. Klagomålen har dock inte blivit föremål för prövning.

Försök att nå överenskommelse mellan kommunen och U.T.

Sedan Servicenämnd Ödåkra sålunda hade tillsatt de av U.T. sökta platschefsbefattningarna med andra sökande började kommunen försöka nå en överenskommelse med U.T. om annat arbete hos kommunen. Under hösten 1992 arbetade han enligt överenskommelse tillfälligt vid Magnus Stenbocksskolan och med ett ungdomsprojekt kallat Varvet. Samtidigt pågick förhandlingar och andra kontakter mellan kommunen och Lärarförbundets lokalavdelning angående hans arbetssituation. Vid förhandlingar som avslutades den 19 oktober 1992 antecknades till det justerade protokollet bl.a. följande:

"- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

U.T:s arbetssituation, Dnr 1671/92

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

§ 2

Lärarförbundet yrkade att U.T. skall erbjudas platschefstjänst inom kommunen. Om det inte finns sådan anställning föreligger en övertalighet och då skall uppsägning p g a arbetsbrist ske av någon platschef enligt bestämmelserna i LAS.

§ 3

Arbetsgivarparten avvisade Lärarförbundets yrkande då U.T. har accepterat en tillfällig placering som ledare för 'Varvet', som är ett ungdomsprojekt. För närvarande finns ingen vakant anställning som platschef. Arbetsgivaren skall under tiden arbeta för att han kan erbjudas en stadigvarande placering som ligger inom ramen för hans enskilda anställningsavtal som platschef, eller en annan anställning som U.T. accepterar.

§ 4

Efter överläggningar konstaterade parterna att överenskommelse ej kunde träffas.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -"

Genom ett brev till kommunen den 6 november 1992 meddelade Lärarförbundet att U.T. ville upphöra med det tillfälliga arbetet i projekt Varvet den 15 november 1992 och att arbetstagarsidan emotsåg besked om arbetsplats och arbetsuppgifter för honom fr.o.m. den 16 november 1992. Kommunen beordrade honom då att arbeta som fritidspedagog vid Snöbollsgatans fritidshem. Han kom dock inte att arbeta där, eftersom han ansåg att arbetet inte omfattades av hans arbetsskyldighet enligt hans anställningsavtal med kommunen och fick stöd i denna uppfattning av Lärarförbundet, som därvid gentemot kommunen åberopade sitt tolkningsföreträde i arbetsskyldighetsfrågor enligt 34 § medbestämmandelagen.

Den 25 november 1992 fick U.T. av Servicenämnd Ödåkra ett erbjudande om "omplacering/nyanställning" som innehöll bl.a. följande:

"- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Servicenämnd Ödåkra erbjuder Dig följande stadigvarande anställningar:

1 Ungdomsprojektet 'Varvet' med arbetsuppgifter som tidigare

2 Platschef vid Hasslarps förskola med bl a ekonomi- och personalansvar

3 Drivhusgatans fritidshem och förskola med förekommande arbetsuppgifter i verksamheten.

De olika alternativen är inte inbördes rangordnade.

Svar på erbjudandet skall lämnas senast tisdagen den 1 december 1992.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -"

Den i erbjudandet nämnda Hasslarps förskola låg när erbjudandet lämnades inom platschefsområde PC 5 Kattarp och lydde under platschefen för det området. U.T. accepterade inte något av de tre erbjudna arbetena. Lärarförbundet meddelade kommunen att dessa enligt förbundets uppfattning inte omfattades av U.T:s arbetsskyldighet enligt hans anställningsavtal med kommunen och att förbundet, om han beordrades till något av arbetena, skulle komma att hävda sitt tolkningsföreträde enligt 34 § medbestämmandelagen även när det gällde dessa.

Tvist uppkommer, huruvida kommunen avstängt U.T.

I detta skede av händelseförloppet träffades någon gång före den 15 december 1992 en överenskommelse mellan kommunen och U.T., biträdd av Lärarförbundets lokalavdelning, om att han skulle vara tjänstledig med bibehållen lön. Den 15 januari 1993 meddelade Lärarförbundet kommunen genom Servicenämnd Ödåkra, att U.T. inte ville förlänga överenskommelsen om tjänstledighet till att avse tid efter den 22 januari 1993. Sedan servicenämnden svarat att nämnden likväl beviljade U.T. fortsatt tjänstledighet med lön, tillställde förbundet den 25 januari 1993 servicenämnden ett brev med följande innehåll:

"- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Arbetsgivaren har inte rätt att bevilja tjänstledighet om man inte har sökt denna eller för längre tidsperiod än arbetstagaren har sökt. Kommunen har därför ingen möjlighet att bevilja U.T. ledighet mot hans vilja. För att kommunen skall få visst rådrum är emellertid U.T. beredd att acceptera ledigheten till och med 1993-01-29.

I den händelse kommunen förlänger ledigheten därefter kommer vi att betrakta U.T. som avstängd.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - "

Servicenämnd Ödåkra svarade förbundet genom ett brev den 28 januari 1993, vilket innehöll följande:

"- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Vi vill härmed bekräfta att vi mottagit fax från Lärarförbundet 1993-01-25 om U.T.. Vi hänvisar till de samtal och möjliga förslag till anställningar vi arbetat med tillsammans här. För närvarande finns ej annan anställning att erbjuda enligt texten i bilaga till MBL- förhandlingar vid tillsättandet av platschefer 1992-04-02, men U.T. är välkommen att tjänstgöra vid Magnus Stenbocksskolan, som vi tidigare pratat om.

I avvaktan på att erbjuda annan anställning enligt ovanstående MBL- förhandling bibehåller U.T. lön i sin anställning hos servicenämnd Ödåkra.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - "

U.T. önskade inte återgå till en tillfällig tjänstgöring vid Magnus Stenbocksskolan. I stället påkallade Lärarförbundet tvisteförhandling med kommunen rörande brott mot reglerna om avstängning i AB 89 § 10. Vid den lokala tvisteförhandlingen den 22 februari 1993 antecknades till det justerade förhandlingsprotokollet bl.a. följande:

"Förhandling avseende påstått brott mot AB 89 § 10, avstängning av U.T., Dnr 204/92

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

§ 2

Lärarförbundet hävdade att U.T. är anställd som platschef i Laröd och att han av arbetsgivaren nekas att återgå dit. Lärarförbundet menar att förfarandet är att betrakta som en otillåten avstängning och är ett brott mot AB 89 § 10.

§ 3

Lärarförbundet yrkade att avstängningen omgående upphävs och att arbetsgivaren skall utbetala 30.000 kr i skadestånd för kollektivavtalsbrott.

§ 4

Arbetsgivarparten bestrider att U.T. blivit otillåtet avstängd. U.T. är inte platschef i Laröd eftersom en annan person innehar tjänsten. U.T. har erbjudits andra anställningar.

§ 5

Arbetsgivarparten avvisade Lärarförbundets samtliga yrkanden.

§ 6

Efter överläggningar konstaterade parterna att överenskommelse ej kunde träffas.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - "

Vid central tvisteförhandling i samma ärende den 7 maj 1993 mellan Svenska kommunförbundet och Lärarförbundet intog parterna motsvarande ståndpunkter som vid den lokala förhandlingen. Någon enighet kunde inte nås.

Lärarförbundet väcker talan rörande påstådd avstängning av U.T. (mål nr A 164/93). Fortsatta försök att nå överenskommelse mellan kommunen och U.T..

Lärarförbundet väckte den 23 juni 1993 talan mot kommunen vid arbetsdomstolen (mål nr A 164/93) med yrkande bl.a. att domstolen skulle förklara att kommunens beslut att U.T. skulle vara tjänstledig stred mot AB 89 § 10 punkt 3 samt förplikta kommunen att för kollektivavtalsbrott utge allmänt skadestånd till honom. Kommunen bestred bifall till käromålet. Vid sammanträde för muntlig förberedelse i målet den 25 oktober 1993 inleddes förlikningsförhandlingar mellan parterna. Den 19 november 1993 lämnade kommunen ett förlikningsbud som, utöver ett erbjudande om ett penningbelopp betecknat som "avgångsersättning för avslutande av anställning som föreståndare/platschef vid Laröds föreståndarområde", innehöll följande:

"Omplaceringserbjudande till U.T.

Platschef vid Hasslarps förskola (Ödåkra servicenämnd) med särskilt områdesansvar innefattande följande:

- tillsvidareanställning med bibehållen lön

- sysselsättningsgrad 1,0

- ansvar för förskolan omfattande en barngrupp 1-7 år

- personalansvar avseende fyra+två(dagbarnvårdare)

- resultatansvar (kostnads/intäktsansvar) för enheten (omfattning f n 1 800kkr)

- ansvar för socialt områdesarbete i Hasslarp med omnejd"

Det skall nämnas att Hasslarps förskola när erbjudandet lämnades alltjämt låg inom platschefsområde PC 5 Kattarp och lydde under platschefen för det området. Förlikningsbudet antogs inte av U.T..

U.T. beordras till arbete i Hasslarp. Tvist uppkommer, huruvida kommunen därmed avskedat U.T. från hans anställning som platschef, alternativt förflyttat honom i strid med AB 89 § 6 andra stycket

Sedan U.T. hade förkastat kommunens förlikningsbud beordrade kommunen genom Servicenämnd Ödåkra den 23 november 1993 honom att fr.o.m. den 1 december 1993 tjänstgöra i den befattning och på de villkor som angavs i det "omplaceringserbjudande" som utgjort en del av förlikningsbudet. Efter en del ytterligare kontakter mellan de i saken inblandade vägrade U.T. med stöd av Lärarförbundet att följa kommunens beordring, varjämte Lärarförbundet den 2 december 1993 lämnade kommunen ett meddelande med följande innehåll:

"- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Vår medlem U.T. har beordrats att utföra vissa arbetsuppgifter vid Hasslarps förskola och socialt områdesarbete i Hasslarp med omnejd.

Enligt Lärarförbundets mening innebär förändringen av U.T:s arbetsuppgifter att han i realiteten fått en annan anställningen än den han innehar sedan tidigare. U.T. är därför inte skyldig att utföra dessa arbetsuppgifter.

Lärarförbundet utövar härmed tolkningsföreträde enligt 34 § MBL.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - "

Kommunen beslöt därefter att fr.o.m. den 6 december 1993 inte längre betala ut lön till U.T..

Detta ledde till direkta centrala tvisteförhandlingar mellan Svenska kommunförbundet och Lärarförbundet den 13 januari 1994 om dels U.T:s arbetsskyldighet, dels hans rätt till lön, dels påstått avskedande alternativt kollektivavtalsstridig förflyttning av honom. Vid dessa tvisteförhandlingar hävdade Lärarförbundet bl.a. att det beordrade arbetet i Hasslarp till endast ringa del bestod av ledningsuppgifter inom barnomsorgen och därför låg utanför U.T:s anställningsavtal med kommunen, att kommunen var skyldig att betala lön till honom även för tiden fr.o.m. den 6 december 1993, att kommunen genom att beordra honom till arbetet i Hasslarp i själva verket hade avskedat honom från anställningen som platschef samt att kommunen, för den händelse det beordrade arbetet skulle befinnas ligga inom ramen för hans anställningsavtal, i vart fall hade förflyttat honom i strid med AB 89 § 6 andra stycket. Kommunförbundet hävdade på sin sida att arbetet i Hasslarp låg inom ramen för U.T:s anställningsavtal med kommunen, att han därför var skyldig att utföra arbetet samt att kommunen inte var skyldig att betala lön till honom. Någon enighet kunde inte nås.

Lärarförbundet väcker talan rörande påstått avskedande, alternativt kollektivavtalsstridig förflyttning av U.T. (mål nr A 11/94)

Lärarförbundet väckte den 24 januari 1994 ny talan mot kommunen vid arbetsdomstolen (mål nr A 11/94). Under påstående att kommunen avskedat U.T. från hans anställning som platschef, alternativt förflyttat honom i strid med AB 89 § 6 andra stycket, yrkade förbundet bl.a. att avskedandet skulle ogiltigförklaras och U.T. tillerkännas ett allmänt skadestånd på grund av avskedandet, alternativt tillerkännas ett allmänt skadestånd på grund av att kommunen brutit mot AB 89 § 6 andra stycket. Kommunen bestred Lärarförbundets talan i dess helhet.

Kommunen och Lärarförbundet väcker talan rörande U.T:s rätt till lön (mål nr A 26/94), men förlikning träffas i den delen

Kommunen väckte den 8 februari 1994 för egen del talan mot Lärarförbundet vid arbetsdomstolen (mål nr A 26/94) med yrkande att domstolen skulle fastställa att kommunen inte var skyldig att betala lön till U.T. fr.o.m. den 6 december 1993. Lärarförbundet bestred kommunens talan och yrkade i en den 21 februari 1994 till arbetsdomstolen inkommen genstämning bl.a. att domstolen skulle förplikta kommunen att till U.T. och förbundet utge allmänt skadestånd för brott mot gällande kollektivavtal om lön samt att till förbundet utge allmänt skadestånd för brott mot 34 § medbestämmandelagen. Därefter träffade parterna dock uppgörelse om att lön skulle utgå till U.T., varför såväl kommunens käromål som Lärarförbundets genkäromål återkallades. På grund därav avskrev arbetsdomstolen den 15 mars 1994 målet nr A 26/94 från vidare handläggning.

PARTERNAS YRKANDEN OCH BESTRIDANDEN

Mål nr A 164/93

Lärarförbundet har, så som talan slutligt bestämts, yrkat att arbetsdomstolen skall förklara att kommunens beslut att U.T. skulle vara tjänstledig för tiden fr.o.m. den 30 januari 1993 strider mot AB 89 § 10 punkt 3 samt förplikta kommunen att för kollektivavtalsbrott utge allmänt skadestånd till U.T. med 30 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen fr.o.m. dagen för delgivning av stämning (den 28 juni 1993) tills betalning sker.

Kommunen har bestritt bifall till yrkandena. För det fall att kommunen skulle finnas ha brutit mot den åberopade kollektivavtalsbestämmelsen har kommunen hemställt att skadeståndet måtte jämkas, i första hand till noll. Ränteyrkandet har av kommunen vitsordats som skäligt i och för sig.

Mål nr A 11/94

Lärarförbundet har, så som talan slutligt bestämts, yrkat

i första hand att arbetsdomstolen skall ogiltigförklara kommunens avskedande av U.T. och förplikta kommunen att för det felaktiga avskedandet utge allmänt skadestånd till U.T. med 80 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen fr.o.m. dagen för delgivning av stämning (den 27 januari 1994) tills betalning sker, samt

i andra hand att arbetsdomstolen skall förplikta kommunen att för brott mot AB 89 § 6 andra stycket utge allmänt skadestånd till U.T. med 50 000 kr och till Lärarförbundet med 15 000 kr, i båda fallen jämte ränta enligt 6 § räntelagen fr.o.m. den 27 januari 1994 tills betalning sker.

t

Kommunen har bestritt bifall till yrkandena. För det fall att kommunen skulle finnas ha på någon av de åberopade grunderna ådragit sig skadeståndsskyldighet, har kommunen hemställt att skadeståndet måtte jämkas, i första hand till noll. Ränteyrkandena har vitsordats som skäliga i och för sig.

Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader.

PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN

Lärarförbundet

Sedan U.T., som nu är 51 år gammal, år 1970 hade anställts hos kommunen för arbete inom barnomsorgen utbildade han sig under åren 1973-1975 på eget initiativ och egen bekostnad till fritidspedagog. Efter utbildningen arbetade U.T. under ca tio år som fritidspedagog vid ett fritidshem som anslöt till ett av kommunens skoldaghem. År 1985 sökte och fick han tjänsten som föreståndare för ett fritidshem, en tjänst som då till ca 25 procent innebar föreståndaruppgifter och i övrigt arbete ute i verksamheten vid fritidshemmet.

År 1988 ändrades organisationen av barnomsorgen inom kommunen så, att det inte längre skulle finnas föreståndare för enskilda enheter utan i stället s.k. områdesföreståndare som ledde verksamheten vid flera enheter. U.T. övertalades av sin dåvarande chef att bli områdesföreståndare i Laröd, där barnomsorgen var under uppbyggnad. Under år 1988 och de närmast följande åren inrättades i Laröd såväl fritidshem som förskolor, varjämte antalet dagbarnvårdare ökades från tre till tio. Uppbyggnadsarbetet handhades av U.T. och innebar bl.a. att han rekryterade praktiskt taget hela personalen till området, ett fyrtiotal personer. När områdesföreståndarskapen år 1991 omvandlades till platschefskap blev han platschef för dåvarande Laröds platschefsområde.

U.T:s arbete som platschef bestod uteslutande av ledningsuppgifter. Det innebar planering och ledning av verksamheten inom området, fullt personalansvar med övergripande ledning och fördelning av arbetet, personalutveckling och fortbildning samt ansvar för placeringen av barnen, m.m. Sedan år 1991 hade han också ansvaret för förhandlingar med de fackliga organisationerna rörande områdets angelägenheter samt för hemspråksundervisningen och skolskjutsverksamheten i området. Han disponerade självständigt områdets ekonomi inom en given ram, med ett kostnads- och intäktsansvar som omslöt ca 15 miljoner kronor. Vidare hade han som platschef på grund av delegation rätt att själv fatta beslut i en rad särskilda ärenden av ekonomisk och administrativ natur. Han kunde sålunda besluta om ingående av avtal om arbeten och köp av varor och tjänster intill ett värde av två basbelopp, om skadestånd eller annan ersättning intill 15 procent av basbeloppet, om omfördelning inom platschefsområdet och om tider för olika institutioners öppethållande. Han hade också rätt att fatta beslut i en del ärenden enligt socialtjänstlagen, såsom om förtursanvisning av plats inom barnomsorgen, om uppsägning av plats inom denna på grund av utebliven betalning, om hemspråksträning, om omsorg i hemmet för handikappat barn, om nedsättning av och befrielse från avgifter samt om avskrivning och nedskrivning av avgiftsfordringar med högst 5 000 kr per ärende och år.

Den omorganisation av bl.a. skola och barnomsorg som beslutades av Servicenämnd Ödåkra den 12 mars 1992 innebar i huvudsak att de elva platschefsområden som sedan den 1 januari 1992 ingick i Ödåkra serviceområde skulle dras ned till åtta, med därav följande ändringar av vissa enheters områdestillhörighet samt givetvis en neddragning av antalet platschefsbefattningar från elva till åtta. Saken kan också uttryckas så, att organisationsändringen ledde till arbetsbrist omfattande tre platschefer. Ändringen var inte så genomgripande att det skulle kunna sägas att de elva dittillsvarande platschefsbefattningarna avskaffades för att ersättas av åtta helt nya.

För U.T:s platschefsområde Laröd innebar organisationsändringen följande. Före ändringen bestod området av två fritidshem med sammanlagt tre avdelningar och två "inbyggda" deltidsförskolor, två förskolor med sammanlagt fem avdelningar samt ett tiotal dagbarnvårdare. I verksamheten fanns omkring 200 barn. Personalen bestod av omkring 40 personer och utgjordes av fritidspedagoger, förskollärare, barnskötare, dagbarnvårdare samt köks- och städpersonal. - Genom ändringen sammanfördes de två fritidshemmen och de däri "inbyggda" deltidsförskolorna med Laröds skola till PC 7 Laröd. Återstoden av U.T:s platschefsområde, dvs. två förskolor samt dagbarnvårdarna, tillfördes en förskola så att antalet förskoleavdelningar kom att uppgå till sammanlagt sju. Personalen minskades från omkring 40 till omkring 35 anställda, i huvudsak beroende på en minskning av antalet dagbarnvårdare. Området kom att betecknas PC 8 Laröd.

Om kommunen efter beslutet om organisationsändringen hade gått till uppsägning av tre platschefer hos Servicenämnd Ödåkra på grund av arbetsbrist, skulle U.T. med hänsyn till sin anställningstid hos kommunen ostridigt inte ha blivit uppsagd. Det är för övrigt tveksamt, om någon platschef skulle ha behövt sägas upp, eftersom en av dem inte var fast anställd, en annan avsåg att börja driva barnomsorg i privat regi och en tredje inom kort skulle tillträda en rektorstjänst i en annan kommun. Servicenämnden önskade emellertid - enligt vad som sades i syfte att få högsta kompetens - utlysa de åtta platschefsbefattningarna så att alla anställda hos kommunen som var intresserade kunde söka dem. I gengäld ville servicenämnden utfästa att de platschefer som eventuellt inte fick någon av de åtta befattningarna inte skulle sägas upp utan erbjudas annan anställning hos kommunen. När dessa förslag lades fram vid medbestämmandeförhandlingen den 2 april 1992 hade de lokala fackliga företrädarna inte något att erinra däremot, eftersom de var intresserade av att undvika att medlemmar eventuellt sades upp.

U.T. är en kompetent platschef och mycket omtyckt av personalen i Laröd. Han fann det felaktigt att han skulle behöva söka sin egen befattning, men gav in en ansökan för säkerhets skull. Han var helt övertygad om att han skulle få vara kvar som platschef vid PC 8 Laröd. Han blev därför chockad när servicechefen T.P. en dag per telefon helt kort meddelade honom att han inte tillhörde "de åtta utvalda". U.T. gav in en överklagandeskrift till Servicenämnd Ödåkra, som dock aldrig vidarebefordrade den till kammarrätten. Vidare framhöll han vid samtal med T.P. och i brev till denne att han ville fortsätta att arbeta som platschef i Laröd. De anställda vid det tidigare platschefsområdet Laröd protesterade vid ett av dem begärt möte med förvaltningsledningen i Ödåkra serviceområde och i skrivelser till kommunen mot servicenämndens beslut att utse en annan sökande än U.T. till platschef vid PC 8 Laröd. Inget hjälpte dock, utan i stället började kommunen erbjuda U.T. andra arbeten.

I sin anställning som platschef skulle U.T. i den uppkomna situationen i och för sig vara skyldig att arbeta som chef för något annat platschefsområde än PC 8 Laröd, förutsatt att kommunen kunde nå överenskommelse med honom om en förflyttning. Det visade sig emellertid snart att kommunen inte kunde erbjuda honom någon annan platschefsbefattning eller ens något likvärdigt arbete. Sedan han under hösten 1992 tillfälligt arbetat först vid Magnus Stenbocksskolan och därefter i projekt Varvet - arbeten som inte omfattades av hans arbetsskyldighet men som han i avvaktan på en lösning accepterade för att inte gå sysslolös - ställdes saken på sin spets mot slutet av år 1992.

Vid de förhandlingar som avslutades den 19 oktober 1992 hävdade sålunda Lärarförbundets lokalavdelning att kommunen - om den inte kunde skaffa fram en annan platschefsbefattning än den i Laröd åt U.T. - måste lösa problemet genom att säga upp en platschef på grund av arbetsbrist. U.T. skulle då ha fått åtnjuta det rättsskydd som tillkommer honom enligt anställningsskyddslagen, eftersom en sådan uppsägning till följd av lagens turordningsregler inte skulle ha drabbat honom. Kommunen lovade emellertid att i stället anstränga sig ytterligare för att få fram ett godtagbart erbjudande till U.T..

I november 1992 hade U.T. och Lärarförbundet, vars ombudsman B.H. då hade kopplats in, dock kommit till uppfattningen att inget positivt hände i ärendet. De meddelade därför kommunen att U.T. ville lämna det tillfälliga arbetet i projekt Varvet den 16 november och emotsåg besked om annat arbete. Kommunen kunde inte heller nu erbjuda honom någon platschefsbefattning eller något annat arbete som han var skyldig eller beredd att acceptera. Han beordrades till ett arbete som fritidspedagog vid Snöbollsgatans fritidshem som över huvud taget inte innebar några ledningsuppgifter, varför Lärarförbundet utnyttjade sitt tolkningsföreträde i arbetsskyldighetsfrågor enligt 34 § medbestämmandelagen. Detta ledde till att kommunen återkallade beordringen. Eftersom kommunen därefter lovade att fortsätta sina försök att få fram ett godtagbart erbjudande, accepterade U.T. tills vidare ett förslag från kommunens sida att han skulle vara tjänstledig med lön.

Det hade sagts att denna tjänstledighet skulle bli helt kortvarig, men det kunde snart konstateras att tiden gick utan att något hände. U.T. led av situationen och Lärarförbundet har den erfarenheten att tjänstledigheter av ifrågavarande slag kan bli mer eller mindre permanenta, om de tillåts fortvara någon längre tid. När i mitten av januari 1993 fortfarande ingen positiv utveckling kunde skönjas, meddelades därför kommunen att U.T. inte längre ville vara tjänstledig. I den skriftväxling som följde klargjorde U.T. och Lärarförbundet att han accepterade ledighet t.o.m. den 29 januari 1993 men att det skulle komma att betraktas som en avstängning av honom, om kommunen förlängde ledigheten för tid därefter. Trots detta lät kommunen U.T. gå hemma med lön även efter nämnda dag.

Kommunen har inte haft rätt att ge U.T. "tjänstledighet" mot hans vilja. Han hade varken genom uppsägning eller på annat sätt skilts från sin anställning som platschef, och han hade inte av kommunen förflyttats till någon annan befattning än den som platschef i Laröd. Han hade inte heller själv lämnat vare sig anställningen eller befattningen, utan tvärtom tydligt gett till känna att han ville vara kvar som platschef i Laröd. Kommunens beslut att inte låta U.T. gå i tjänst som platschef den 30 januari 1993 är därför enligt Lärarförbundets mening att betrakta som en sådan avstängning av honom som avses i AB 89 § 10. Den enda avstängningsgrund som kunnat vara aktuell är den som anges i § 10 punkt 3, nämligen att det föreligger vägande skäl för avstängning. Något sådant vägande skäl har inte förelegat. Orsaken till att kommunen inte lät U.T. träda i tjänst som platschef vid PC 8 Laröd var enbart att kommunen själv hade tillsatt ytterligare en platschef där, nämligen P.H.. Härtill kommer att kommunen, utan att frågan omprövats, låtit avstängningen bestå alltsedan den 30 januari 1993. Avstängningen har således även stått i strid med regeln i § 10 punkt 3, att avstängning enligt denna punkt får ske för högst 30 dagar i sänder. För dessa brott mot kollektivavtalet AB 89 är kommunen skyldig att utge allmänt skadestånd till U.T. i enlighet med Lärarförbundets yrkande i målet nr A 164/93.

Lärarförbundet övergår därmed till tvisten i målet nr A 11/94. Denna har sin grund i kommunens beordring av U.T. den 23 november 1993 att fr.o.m. den 1 december 1993 tjänstgöra som "platschef" vid Hasslarps förskola med ansvar för socialt områdesarbete i Hasslarp med omnejd.

Innan förbundet närmare går in på innebörden av denna beordring skall dock nämnas följande om U.T:s anställning som platschef. Denna faller ostridigt under kollektivavtalet BOK nr 306, Specialbestämmelser för förskollärare m.fl., och utgör enligt detta en befattning som "Föreståndare". Enligt beskrivningen i BOK nr 306 avses därmed "Arbetstagare som leder verksamheten vid institution inom barnomsorgen". BOK nr 306 reglerar endast befattningsgruppering och befattningsbeskrivning. Vilken benämning som skall ges en föreståndare inom barnomsorgen står det däremot arbetsgivaren/kommunen fritt att bestämma. Detta är förklaringen till att det bl.a. hos Helsingborgs kommun har förekommit och förekommer benämningar som "områdesföreståndare" och "platschef" för sådana arbetstagare som leder verksamheten vid ett flertal institutioner inom barnomsorgen. Det är här fråga om verkliga chefsbefattningar med enbart ledningsuppgifter avseende ett antal institutioner inom ett geografiskt område e.d. En områdesföreståndare eller en platschef arbetar inte alls ute i barngrupperna.

En arbetstagare som leder verksamheten vid endast en enstaka barnomsorgsinstitution med en eller ett par avdelningar fungerar däremot som föreståndare i den mening som avses i BOK nr 306 endast under en del av sin arbetstid; om denna är heltid omkring 25 procent därav. I övrigt arbetar vederbörande med barnen ute i verksamheten som förskollärare. Såväl de fackliga organisationerna och arbetstagarna som kommunerna har därmed kommit att betrakta på ena sidan föreståndarskap för någon enstaka institution och på andra sidan områdesföreståndarskap eller platschefskap med enbart ledningsuppgifter som helt olika arbeten eller tjänster. Ett flertal kommuner har sålunda kommit att kalla den som leder verksamheten vid endast någon enstaka institution för "1:e förskollärare" eller "kontaktman" e.d. för att markera att det inte är fråga om ett renodlat ledningsarbete eller chefskap utan om ett förskollärararbete som kombineras med visst ledningsarbete. Många kommuner beräknar därvid schablonmässigt omfattningen av ledningsarbetet till 25 procent av en heltidsanställning, och det förekommer även att arbetstagare får en "delad" befattning, så att vederbörande anställs till 25 procent av heltid som föreståndare och till 75 procent av heltid som förskollärare.

Denna allmänna bild bör man ha klar för sig när det gäller att bedöma U.T:s anställning som platschef inom kommunens barnomsorg och hans arbetsskyldighet i denna anställning. Hans arbete som platschef har sedan länge innefattat enbart ledningsuppgifter avseende ett flertal institutioner inom barnomsorgen samt ett betydande chefsansvar. För varje enskild barnomsorgsenhet som står under ledning av en av kommunens platschefer finns en anställd som kan sägas ha vissa föreståndaruppgifter, men denne är inte att betrakta som föreståndare enligt BOK nr 306 och får inte heller kallas "föreståndare" eller "chef" e.d.

Redan i slutet av år 1992 erbjöd kommunen U.T. ett arbete som "platschef" vid Hasslarps förskola, som är en institution inom platschefsområdet PC 5 Kattarp och lyder under platschefen för detta. Hasslarps förskola består av endast en avdelning med 15-20 barn, fyra anställda vid själva förskolan och en eller ett par dagbarnvårdare. Det hade naturligtvis aldrig tidigare varit aktuellt att Hasslarps förskola skulle bilda ett eget platschefsområde. U.T. och Lärarförbundet betraktade därför det erbjudna "platschefskapet" som en ren konstruktion av kommunen i syfte att bli av med problemet U.T.. Något platschefskap var det inte fråga om. Han skulle inte ens ha fått vanliga föreståndaruppgifter som kunnat täcka mer än högst 25 procent av heltid. I övrigt skulle han ha fått arbeta med förskolläraruppgifter i barngruppen. Det hade alltså blivit fråga om en sådan - från en anställning som platschef helt skild - anställning som "deltidsföreståndare" som nyss har beskrivits. U.T. avböjde följaktligen erbjudandet, varjämte förbundet förklarade att han enligt sitt anställningsavtal som föreståndare/platschef inte var skyldig att utföra det erbjudna arbetet och att förbundet skulle komma att utnyttja sitt tolkningsföreträde enligt 34 § medbestämmandelagen, om han beordrades att utföra detta. Därmed föll saken tills vidare.

I de förlikningsförhandlingar som fördes på hösten 1993 återkom emellertid kommunen med erbjudandet till U.T. om att bli "platschef" vid Hasslarps förskola. Erbjudandet hade nu kompletterats med att han även skulle ha vad som kallades särskilt områdesansvar, innefattande "ansvar för socialt områdesarbete i Hasslarp med omnejd". Därtill erbjöd kommunen 200 000 kr som "avgångsersättning för avslutande av anställning som föreståndare/platschef vid Laröds föreståndarområde". U.T. och Lärarförbundet övervägde förlikningsbudet och kom fram till att det erbjudna arbetet även i den nya utformningen skulle innebära en helt annan anställning än den han hade som föreståndare/platschef inom barnomsorgen. De vanliga föreståndaruppgifterna skulle inte heller nu kunna täcka mer än högst 25 procent av heltid. Kommunen hade mycket svårt att konkretisera vad som låg i beskrivningen "ansvar för socialt områdesarbete". Så mycket stod dock klart som att det var fråga om något som var väsensskilt både från U.T:s arbete som platschef i Laröd och från definitionen av föreståndararbete i BOK nr 306. U.T. kunde inte ens anses vara kompetent för det sociala fältarbete som det närmast syntes vara fråga om. Mot denna bakgrund avböjdes förlikningserbjudandet av U.T..

Kort därefter, den 23 november 1993, beordrade kommunen U.T. att fr.o.m. den 1 december 1993 börja arbeta som "platschef" vid Hasslarps förskola i enlighet med det lämnade förlikningsbudet, penningbeloppet undantaget. Vid en telefonkontakt mellan U.T. och servicechefen T.P. kom de överens om ett sammanträffande hos T.P. den 30 november, om inte Lärarförbundet dessförinnan förklarade att U.T. inte var skyldig att utföra ifrågavarande arbete och åberopade tolkningsföreträde enligt 34 § medbestämmandelagen. Förbundets ombudsman B.H. och U.T. var visserligen, med hänsyn till den beskrivning av arbetet som kommunen tidigare hade lämnat, av uppfattningen att detta förmodligen inte omfattades av U.T:s arbetsskyldighet. De enades emellertid om att han skulle inställa sig hos T.P. för att se, om det gick att få bättre upplysningar om arbetet och om detta därmed kunde visa sig vara av intresse.

Den 29 november tog U.T. per telefon kontakt med de anställda vid förskolan i Hasslarp, varvid han fick veta att de inte ens kände till att kommunen avsåg att han skulle börja arbeta där. När han den 30 november på utsatt tid inställde sig på T.P:s kontor var denne inte på plats. Omständigheterna tyder sålunda på att kommunen knappast räknade med att det skulle bli något av det föregivna "platschefskapet". Det skall i sammanhanget nämnas att Servicenämnd Ödåkra aldrig har fattat något beslut om inrättande av ett nionde platschefsområde - Hasslarp - inom Ödåkra serviceområde. Ett sådant beslut skulle också stå i strid med servicenämndens intentioner när platschefsområdena minskades från elva till åtta. "Platschefskapet" i Hasslarp är i själva verket en konstruktion som enbart syftar till att kommunen skall kunna påstå att U.T. fortfarande skulle vara anställd som platschef.

Ett sammanträffande mellan U.T. och T.P. kom till stånd först den 1 december, varvid de avhandlade vad som enligt kommunens mening skulle ligga i det "sociala områdesarbetet" i Hasslarp med omnejd. T.P:s uppgifter därom var diffusa, men U.T. förstod att det var fråga om ett arbete av ett helt annat slag än hans arbete som föreståndare/platschef inom barnomsorgen. Vid en följande diskussion mellan U.T. och B.H. enades de om att det beordrade arbetet inte kunde omfattas av U.T:s arbetsskyldighet enligt hans anställningsavtal med kommunen, att han därför inte skulle efterkomma beordringen och att Lärarförbundet skulle utnyttja sitt tolkningsföreträde enligt 34 § medbestämmandelagen, vilket också skedde den 2 december.

Kommunen vidhöll dock beordringen och vägrade fr.o.m. den 6 december att betala ut lön till U.T. på grund av att han inte utförde arbetet i Hasslarp. Sedan förbundet väckt talan om U.T:s rätt till lön träffades inför huvudförhandlingen i arbetsdomstolen överenskommelse om att U.T. tills vidare skulle erhålla lön som tidigare, men kommunens beordring av honom till arbetet i Hasslarp kvarstår.

Lärarförbundet gör gällande att kommunen därmed har skilt U.T. från hans anställning som föreståndare/platschef inom barnomsorgen. Det beordrade arbetet i Hasslarp omfattas nämligen inte av hans anställningsavtal med kommunen. Redan den del av arbetet som avser verksamheten vid Hasslarps förskola innebär att det är fråga om en helt annan anställning. Det är sålunda en enorm skillnad mellan arbetet som platschef i Laröd, bestående uteslutande i kvalificerat ledningsarbete med stor självständighet under stort ansvar, och innehållet i ett arbete som "platschef" för Hasslarps förskola med en enda avdelning, 15-20 barn, två förskollärare och två barnskötare vid själva förskolan samt en eller högst två dagbarnvårdare. Hos kommunen förekommer inte ens sådana föreståndarskap, utan det föregivna platschefskapet skulle motsvara de föreståndarskap för en enda enhet inom barnomsorgen, som i Helsingborg och andra kommuner avskaffades redan under 1980-talet. U.T:s ekonomiansvar skulle minska från ca 15 miljoner till ca 1,8 miljoner kronor per år. I praktiken skulle han bli beroende av de beslut som fattades av platschefen i Kattarp.

Under alla förhållanden faller handhavandet av det sociala områdesarbete i Hasslarp med omnejd, som skulle kombineras med arbetet vid förskolan, utom U.T:s anställningsavtal. Det är visserligen alltjämt något oklart vilket slags arbete som U.T. skulle utföra inom ramen för beskrivningen "socialt områdesarbete". Av vad kommunen har uppgett framgår dock att Hasslarp är ett område med besvärlig social struktur med arbetslöshet, missbruksproblem och svårigheter att bereda ungdomar meningsfull fritidssysselsättning. Avsikten med arbetet skulle vara att mobilisera och aktivera i första hand föreningar och näringsidkare men även enskilda vuxna och ungdomar för att söka komma till rätta med de sociala problemen i området. En förutsättning för detta är att man ägnar sig åt uppsökande arbete ute i samhället för att skapa kontakter med ungdomar och andra. Det är fråga om arbetsuppgifter som fordrar adekvat utbildning för och erfarenhet av socialt arbete, och som brukar utföras av socialsekreterare med viss inriktning eller av fältassistenter inom kommunernas sociala verksamhet, båda kategorierna med socionomutbildning eller motsvarande bakgrund. Socialsekreterare och fältassistenter omfattas av andra kollektivavtal än BOK nr 306, avtal som sluts av Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund och Sveriges Socionomers Riksförbund.

I en del kommuner utförs liknande socialt fältarbete av personer med fritidsledarutbildning. Detta är en helt annan utbildning än den fritidspedagogutbildning som U.T. har. Fritidsledarutbildningen är en tvåårig folkhögskoleutbildning för arbete med ungdomar i tonåren och uppåt. Fritidspedagogutbildningen är däremot en högskoleutbildning som tar sikte på pedagogiskt arbete med barn i åldrarna 1-12 år - särskilt då åldrarna 7-12 år - samt omfattar bl.a. barnpsykologi, utvecklingspsykologi och pedagogiska ämnen. Fritidsledare och fritidspedagog är två vitt skilda yrken.

Av vikt är att BOK nr 306 uttryckligen beskriver befattningen som "föreståndare" så, att föreståndare är en arbetstagare som leder verksamheten vid institution inom barnomsorgen. När ett kollektivavtal innehåller en sådan befattningsbeskrivning är den normalt bestämmande för arbetsskyldighetens omfattning. Det sociala områdesarbetet innebär givetvis inte ledning av verksamheten vid institution inom barnomsorgen och är över huvud taget inte hänförligt till barnomsorg. Det skulle enligt vad som framkommit inte gälla barn i åldrarna 1-12 år utan ungdomar i tonåren och uppåt. Det kan under inga omständigheter anses ingå i arbetsskyldigheten för en föreståndare/platschef, som är anställd för att svara för ledningen av förskolor, fritidshem och dagbarnvårdare, att handha sådant socialt områdesarbete.

Det skall tilläggas att det sociala områdesarbetet inte har något naturligt samband med ledningen av verksamheten vid institutioner inom barnomsorgen. Kommunen har för övrigt inte heller lyckats klargöra, hur det skulle kunna kombineras med arbetet att fungera som ledare av verksamheten vid Hasslarps förskola. Trots att detta inte täcker mer än 25 procent av heltid, fordrar det likväl praktiskt taget ständig närvaro vid förskolan. Enligt Lärarförbundets uppfattning skulle det sociala områdesarbetet, såväl av detta skäl som för att över huvud taget vara ändamålsenligt, i stor utsträckning komma att ta även kvällar och helger i anspråk.

Det kan inte råda tvekan om att det beordrade arbetet i Hasslarp skulle komma att leda till sämre lönevillkor för U.T. än hans befattning som föreståndare/platschef i Laröd. Han skulle sålunda, realistiskt sett, inte kunna räkna med samma löneutveckling i befattningen som deltidsföreståndare för en förskola med en enda avdelning och fyra-sex anställda som i befattningen som platschef i Laröd. Det sociala områdesarbetet skulle inte på något sätt kunna kompensera detta. Löneutvecklingen för socialsekreterare och fältassistenter är sämre än för platschefer inom barnomsorgen med ett för kommunen normalt ansvarsområde.

Sammanfattningsvis innebär kommunens beordring av U.T. till Hasslarp att hans arbetsuppgifter samt arbets- och anställningsförhållanden har ändrats så i grunden, att han i själva verket har skilts från anställningen som föreståndare/platschef. Kommunens förfarande är därmed att betrakta som ett avskedande av honom. Det har varken funnits laga skäl för att avskeda eller saklig grund för att säga upp honom från ifrågavarande anställning. Avskedandet skall därför ogiltigförklaras och U.T. tillerkännas allmänt skadestånd för det felaktiga avskedandet.

För den händelse arbetsdomstolen finner att de beordrade arbetsuppgifterna i Hasslarp ligger inom ramen för U.T:s anställningsavtal som föreståndare/platschef inom barnomsorgen och att han alltså inte skilts från denna anställning, gör Lärarförbundet i andra hand gällande att kommunen inte haft sådana vägande skäl som avses i AB 89 § 6 andra stycket för att förflytta U.T. till befattningen som platschef vid Hasslarps förskola.

Som arbetsdomstolen har framhållit bl.a. i domen AD 1987 nr 18 ger bestämmelsen i AB 89 § 6 andra stycket uttryck för en avvägning mellan på ena sidan arbetsgivarens intresse av att inom ramen för sin rätt att leda och fördela arbetet kunna organisera arbetskraften på ett för honom lämpligt sätt och på andra sidan arbetstagarens intresse av att inte behöva förflyttas mot sin vilja. I samma dom har domstolen uttalat att bestämmelsen bygger på uppfattningen, att arbetstagarens rätt att inte behöva förflyttas mot sin vilja är av ett icke obetydligt värde för honom och att en sådan förflyttning är en ingripande åtgärd, framför allt i de fall när den medför en försämring av arbetsvillkoren eller att arbetstagaren tvingas lämna en arbetsgemenskap.

Som förbundet har redovisat innebär förflyttningen av U.T. till Hasslarp en väsentlig förändring och försämring av hans arbets- och anställningsförhållanden. Han går dessutom miste om den arbetsgemenskap som han haft med de anställda inom sitt platschefsområde i Laröd, av vilka det stora flertalet har rekryterats av U.T. personligen och arbetat under hans ledning i många år. Förflyttningen innebär under alla förhållanden en klar degradering av U.T. som platschef och det kan inte undgås att den uppfattas som en "prickning" av honom. Han har under många år visat sig vara en högst kompetent platschef i Laröd, och det har aldrig påståtts att han missskött eller inte klarat sitt arbete. Det enda skäl som kommunen har anfört för förflyttningen är att Servicenämnd Ödåkra hellre velat ha P.H. som platschef för PC 8 Laröd. Detta kan emellertid inte utgöra vägande skäl för att mot U.T:s vilja förflytta honom till Hasslarp, med de genomgripande konsekvenser som detta får för honom. Genom förflyttningen har kommunen därför brutit mot AB 89 § 6 andra stycket. För detta kollektivavtalsbrott skall kommunen utge allmänt skadestånd såväl till U.T. som till förbundet.

Lärarförbundet bestrider kommunens hemställan om jämkning av de yrkade allmänna skadestånden. U.T. har genom kommunens hantering av ärendet utsatts för svåra kränkningar och ett avsevärt psykiskt lidande. Servicenämnd Ödåkra synes, när nämnden beslöt att utlysa de åtta platschefsbefattningarna, inte ha beaktat att det givetvis skulle fordras överenskommelse med en redan anställd och eventuellt "överbliven" platschef för att denne skulle kunna ges en annan anställning än som platschef, samt antingen sådan överenskommelse eller sådana vägande skäl som avses i AB 89 § 6 andra stycket för att förflytta en platschef från dennes tidigare platschefsområde till ett annat platschefsområde. Man tycks på arbetsgivarsidan över huvud taget inte ha ägnat en tanke åt vad som skulle hända, om man inte kunde nå erforderlig överenskommelse med en "överbliven" platschef. Visserligen synes inte heller de lokala fackliga företrädarna ha räknat med att det skulle uppstå några sådana problem, men detta kan givetvis inte frita kommunen från dess rättsliga ansvar och skyldigheter som U.T:s arbetsgivare.

Helsingborgs kommun

Kommunen vitsordar i allt väsentligt riktigheten av Lärarförbundets uppgifter om U.T:s anställning hos kommunen fram till tiden för ändringen av platschefsorganisationen i Ödåkra serviceområde, om strukturen hos platschefsområde Laröd före organisationsändringen och om innehållet i U.T:s arbete som föreståndare/ platschef för detta område. När Lärarförbundet påstår att han där hade ett kostnads- och intäktsansvar om ca 15 miljoner kronor räknar förbundet emellertid på ett sätt som inte praktiseras av kommunen. Kommunen räknar enbart med kostnadsansvaret, och detta uppgick för U.T. före organisationsändringen till ca 9,7 miljoner kronor. Efter organisationsändringen uppgår kostnadsansvaret för P.H. som platschef för PC 8 Laröd till ca 8,5 miljoner kronor. Det är endast dessa två senare siffror som direkt kan jämföras med U.T:s ekonomiska ansvar i den omtvistade befattningen som platschef vid Hasslarps förskola med särskilt områdesansvar, ca 1,8 miljoner kronor.

Ändringen av ledningsorganisationen för barnomsorg och skola m.m. i serviceområdet tog inte enbart sikte på en neddragning av antalet platschefsområden och platschefer, utan huvudsyftet var att fortsätta en hos kommunen inledd utveckling bort från en tidigare "sektorsorganisation" där barnomsorg, skola och fritidsverksamhet behandlats som från varandra skilda sektorer eller fack. Tanken var att i stället tillämpa en helhetssyn på verksamheten avseende barn och ungdomar. Detta innebar bl.a. att platscheferna i den nya organisationen, där så var lämpligt, skulle ha ansvar för både skola och barnomsorg eller för båda skola och fritidsverksamhet. Det är i och för sig riktigt att Servicenämnd Ödåkra strävade efter att göra platschefsområdena stora, men nämndens beslut den 12 mars 1992 om organisationsändringen innehåller inget om att ett platschefsområde måste vara av en viss storlek och nämnden har inte heller någon uttalad policy därvidlag. I de åtta platschefsområden som inrättades genom nyssnämnda beslut varierar t.ex. antalet anställda från 25 till 70 personer, och ingen platschef är garanterad någon viss storlek på sitt platschefsområde. Vid exempelvis privatisering kan ett sådant område minskas avsevärt.

Kommunen gör inte gällande att organisationsändringen för Laröds del innebar en så genomgripande förändring, att det skulle ha fordrats ett nytt anställningsavtal mellan kommunen och U.T., om denne hade utsetts till platschef för platschefsområdet PC 8 Laröd. Vidare vitsordas att U.T., om kommunen hade gått till uppsägning av tre platschefer inom Ödåkra serviceområde på grund av arbetsbrist, enligt anställningsskyddslagens turordningsregler inte hade kommit i fråga för uppsägning.

Vid medbestämmandeförhandlingen den 2 april 1992 var Lärarnas Riksförbunds och Lärarförbundets lokala representanter emellertid helt överens med Servicenämnd Ödåkra om hur neddragningen av antalet platschefer borde gå till. Man ansåg att det med hänsyn till läget på arbetsmarknaden skulle vara bättre för alla att ha kvar ett arbete hos kommunen än att några skulle sägas upp på grund av arbetsbrist. För att servicenämnden skulle gå med på att garantera fortsatt anställning för alla dittillsvarande platschefer begärde nämnden emellertid att få göra en helt "öppen rekrytering", dvs. att nämnden inte skulle vara hänvisad till att välja bland de elva befintliga platscheferna utan skulle få utlysa de åtta platschefsbefattningarna till ansökan av alla anställda hos kommunen som var intresserade. Arbetstagarorganisationerna hade, av skäl som nyss angetts, inte något att erinra mot ett sådant förfarande. Denna enighet har sedan varit grundläggande för kommunens hantering av ärendet.

De åtta platschefsbefattningarna söktes av 25 personer och av dessa kallades 14 eller 15, däribland U.T., till intervju hos servicechefen T.P.. För en del av befattningarna gällde ett krav på att innehavaren skulle vara lärare, och för dessa kunde U.T. inte komma ifråga. Han kunde ha sökt fyra av befattningarna men hade sökt två och var redan från början helt inriktad på befattningen PC 8 Laröd. Han förklarade att om han inte fick vara platschef där, så var kommunens företrädare så oförståndiga att han skulle "se kommunen som ett avslutat kapitel" och hellre ägna sig åt något annat. Vid medbestämmandeförhandlingen den 7 maj 1992 förordade Lärarförbundets och Svenska kommunalarbetareförbundets lokala representanter visserligen U.T. som platschef för PC 8 Laröd. Servicenämnd Ödåkra föredrog dock P.H., som T.P. hade bedömt som mer utvecklingsbar och bättre ägnad att möta de krav som skulle ställas på platschefen för området. Hon hade fyra års erfarenhet av ledningsarbete och arbetade vid tillfället som vikarierande platschef inom ett annat av kommunens serviceområden. Det skall framhållas att arbetstagarsidan inte ens begärde central medbestämmandeförhandling i tillsättningsfrågan.

Kommunen kan inte lastas för att U.T:s överklagande av tillsättningsbeslutet avseende PC 8 Laröd inte har blivit föremål för någon prövning. Han underrättades om att nämnden inte ansåg att det var dess sak att vidarebefordra klagomålen till kammarrätten. Någon besvärsnämnd finns inte i kommunen.

Efter tillsättningen av platschefsbefattningarna började kommunen genast - i enlighet med utfästelsen vid medbestämmandeförhandlingen den 2 april 1992 - ta fram olika erbjudanden om nytt arbete för U.T.. Han accepterade tillfällig tjänstgöring vid Magnus Stenbocksskolan och i projekt Varvet i avvaktan på en definitiv lösning, och under hösten pågick kontakter mellan kommunen, företrädd bl.a. av dåvarande administrativa chefen hos Servicenämnd Ödåkra C.B. och kommunens förhandlingschef J.P., och Lärarförbundets lokala representanter. Alla kontakter slutade dock med att U.T. inte ville godta annat än att vara platschef i Laröd.

Det kan i sammanhanget nämnas att inte bara U.T. utan även två andra platschefer hos Servicenämnd Ödåkra hade blivit utan platschefsbefattning vid organisationsändringen. Med dessa två kunde kommunen dock redan på ett tidigt stadium komma överens om nya arbetsuppgifter. En av dem fick anställning som förskollärare och den andra blev först biträdande platschef för att sedan få en placering vid Servicenämnd Ödåkras kansli.

Vid de förhandlingar rörande U.T:s situation som avslutades den 19 oktober 1992 syntes Lärarförbundet vilja frångå vad parterna hade enats om vid medbestämmandeförhandlingen den 2 april 1992. Sålunda menade förbundet nu att kommunen borde gå till en uppsägning på grund av arbetsbrist. Detta kunde kommunen inte gå med på, utan försöken att finna ett nytt arbete för U.T. fortsattes. Kommunen ansträngde sig verkligen och erbjöd honom flera olika fasta anställningar, bl.a. som platschef vid Hasslarps förskola för att han skulle få ett platschefskap, men hans inställning var fortfarande att han bara ville vara platschef i Laröd.

Eftersom det inte gick att finna något arbete som U.T. ville godta - och kommunen efter tvisten om beordringen av honom till Snöbollsgatans fritidshem inte ville sätta hårt mot hårt utan i första hand ville nå en uppgörelse i godo med honom om ett nytt arbete - träffades på senhösten 1992 överenskommelse mellan kommunen och U.T. att han tills vidare skulle vara tjänstledig med lön. När Lärarförbundet och U.T. i mitten av januari 1993 anmälde att han inte längre önskade vara tjänstledig kvarstod de tidigare erbjudandena till honom, men han ville fortfarande inte anta något av dessa. Annat arbete fanns vid denna tid inte att erbjuda honom. Kommunen hade därför inte annat val än att låta U.T:s tjänstledighet med lön fortsätta.

Det bestrids att kommunen därmed kan anses ha avstängt U.T. från tjänstgöring. Lärarförbundets påstående därom synes bygga på att han alltjämt innehade befattningen som platschef i Laröd. Detta är enligt kommunens mening felaktigt. Det görs visserligen inte gällande att U.T. - såsom T.P. synes ha utgått från - miste denna befattning i och med att bl.a. Lärarförbundets lokalavdelning vid medbestämmandeförhandlingen den 2 april 1992 inte hade något att erinra mot att alla platschefsbefattningar skulle utlysas till ansökan. Sedan platschefsbefattningen PC 8 Laröd hade tillsatts med P.H. var U.T. emellertid uppenbarligen inte längre platschef där. Enligt kommunens mening hade han sedan dess i stället en "ospecificerad" tillsvidareanställning som föreståndare/platschef med tills vidare oförändrad lön och ett anspråk på att få nya arbetsuppgifter. Några sådana nya arbetsuppgifter, som U.T. ville godta, fanns som nämnts inte att tillgå vid den aktuella tidpunkten i början av år 1993. Härtill kommer att kommunen inte på något sätt har åsyftat att avstänga U.T. från tjänstgöring, utan tvärtom har velat få honom i åtminstone tillfälligt arbete så fort som möjligt. Det måste anses ha berott på hans eget val att han fortsatt fick vara tjänstledig, eftersom han inte ens tillfälligt ville ta något av de arbeten som stod till buds, t.ex. arbetet vid Magnus Stenbocksskolan. För det fall att kommunen likväl skulle anses ha avstängt U.T. från tjänstgöring i strid med AB 89 § 10, hävdar kommunen med åberopande av det anförda att det av förbundet i mål nr A 164/93 yrkade skadeståndet bör jämkas, i första hand till noll.

Kommunen övergår därmed till tvisten i mål nr A 11/94.

Sedan Lärarförbundet hade väckt talan om den påstådda avstängningen och förlikningsförhandlingar hade inletts utvecklade kommunen det platschefskap vid Hasslarps förskola som redan tidigare hade erbjudits U.T.. Med den helhetssyn på arbetet med barn och ungdomar som kommunen vill anlägga är det inte något främmande att kombinera ett arbete vid en institution inom barnomsorgen med socialt arbete som avser barn och ungdomar i det område där institutionen finns. Det finns ett behov av sådana insatser i Hasslarp, som sett ur Ödåkra-perspektiv är ett socialt problemområde. Kommunen fann det därför lämpligt att komplettera det i och för sig begränsade ansvar, som ett platschefskap för enbart Hasslarps förskola innebar, med ett ansvar för socialt områdesarbete i Hasslarp med omnejd. Det var kommunens förhoppning att U.T. därmed också skulle finna platschefskapet i Hasslarp så pass attraktivt att han frivilligt antog detta.

När U.T. likväl förkastade det förlikningserbjudande som kommunen lade fram - innefattande bl.a. ett på nyss angivet sätt utformat platschefskap i Hasslarp - ansåg kommunen sig inte längre kunna söka en lösning på frivillighetens väg. U.T. beordrades därför den 23 november 1993 att fr.o.m. den 1 december börja tjänstgöra som platschef vid Hasslarps förskola med de uppgifter som här har nämnts.

Anledningen till att T.P. inte var på plats när U.T. den 30 november inställde sig på hans kontor var enbart att T.P. hade uppfattat deras föregående telefonsamtal så, att U.T. enbart var intresserad av Laröd och därför inte skulle komma. Av samma anledning hade personalen i Hasslarp inte underrättats och något tjänsterum inte iordningställts för U.T. där.

Lärarförbundets uppgifter om själva Hasslarps förskola är korrekta. Förskolan ligger idag inom platschefsområde PC 5 Kattarp, som i övrigt består av en låg- och mellanstadieskola, en förskola med två avdelningar och ett deltidsfritidshem i Kattarp samt en byskola i B-form och en förskola i Rögle, vartill kommer ett antal dagbarnvårdare. I verksamheten finns 30-40 anställda och omkring 300 barn.

Det är riktigt att Servicenämnd Ödåkra ännu inte har fattat beslut om att göra Hasslarp till ett eget platschefsområde, men beslutet är politiskt förberett och var så redan när U.T. beordrades dit. Det tilltänkta platschefsområdet är otvivelaktigt i flera avseenden mindre än hans tidigare platschefsområde Laröd och platschefsområdet PC 8 Laröd. Arbetet i Hasslarp är likväl ett verkligt platschefskap, vilket lika väl som hans tidigare platschefskap är en befattning som "Föreståndare" enligt BOK nr 306. Som tidigare nämnts har Servicenämnd Ödåkra inte fastställt någon princip när det gäller platschefsområdenas omfattning.

När det gäller det sociala områdesarbetet i Hasslarp med omnejd har det aldrig varit avsikten att U.T. skall syssla med individrelaterat socialt behandlingsarbete. Avsikten är att han i ett första skede skall kartlägga sociala problem samt inventera behov, möjligheter och resurser. I ett andra skede skall han aktivera och arbeta med befintliga lokala aktörer som vill ge Hasslarp ett bättre rykte, t.ex. föreningar, byalag, arbetsgivare och andra näringsidkare, fastighetsägare, fastighetsförvaltare och enskilda personer. Hans arbete skall vara inriktat på förhållandena för barn och ungdomar upp till 16 års ålder och syfta till att få dem att "må bättre". Vid behov av hjälp skall han kunna vända sig till Servicenämnd Ödåkras s.k. BUF-team, som består av bl.a. en socionom, och det är inte avsett att han skall arbeta på kvällar eller helger. De pengar som behövs för arbetet och för att "köpa" hjälp av t.ex. BUF-teamet finns i hans budget för platschefsområdet.

Det finns inget som säger att U.T. skulle få en sämre löneutveckling som platschef i Hasslarp än om han varit platschef i PC 8 Laröd. Kommunen tillämpar individuell lönesättning efter bl.a. kompetens och resultat. Givetvis tas hänsyn också till en sådan faktor som storleken av underställd personal, men denna är på intet sätt av särskild vikt. Det skall nämnas att chefen för ett separat skoldaghem i Ödåkra med tre anställda och chefen för BUF-teamet med fyra anställda har löner i storleksordningen 17 500-18 500 kr i månaden, att P.H:s lön som platschef för PC 8 Laröd med ca 35 anställda är 16 500 kr i månaden och att U.T:s lön omedelbart före organisationsändringen, då han hade ett fyrtiotal anställda under sig, var 16 800 kr i månaden.

Enligt kommunens mening ligger det beordrade arbetet i Hasslarp inom ramen för U.T:s arbetsskyldighet enligt hans anställningsavtal som föreståndare/platschef. I samband med en sådan organisationsändring som skett inom Ödåkra serviceområde måste en befintlig föreståndare/platschef vara beredd att ta på sig sådant arbete som det sociala områdesarbetet innebär. Med den helhetssyn som kommunen vill tillämpa när det gäller arbetet med barn och ungdomar ligger detta väl i linje med befattningsbeskrivningen för föreståndare i BOK nr 306. Arbetet i Hasslarp omfattas vidare av U.T:s allmänna yrkeskvalifikationer och hans yrkeserfarenhet. Hans utbildning som fritidspedagog passar sålunda enligt kommunens uppfattning inte bara för arbetet vid själva förskolan utan också för det sociala områdesarbetet. Hans allmänna livserfarenhet samt hans mångåriga erfarenhet av barn och ungdomar och av ledningsarbete ger honom säkerligen förmågan att driva det sociala områdesarbetet, som inte är olikt det som han tillfälligt arbetade med i projekt Varvet. Kommunen skulle också vara beredd att ge honom den vidareutbildning som kan erfordras.

Sammanfattningsvis bestrider kommunen med hänsyn till det anförda att beordringen av U.T. till platschefskapet i Hasslarp innebär att han skilts från sin anställning som föreståndare/platschef. Det är alltså inte fråga om något förfarande från kommunens sida som kan bedömas som ett avskedande. Lärarförbundets yrkande om skadestånd till U.T. på den grunden saknar följaktligen fog.

Kommunen har haft sådana vägande skäl som avses i AB 89 § 6 andra stycket för att förflytta U.T. till platschefskapet i Hasslarp. I första hand hävdar kommunen att situationen inte kan bedömas så, att han därvid förflyttats från befattningen som platschef i Laröd. Kommunen får härvid erinra om vad som tidigare sagts därom att U.T. efter tillsättningen av de åtta platschefstjänsterna får anses ha haft en "ospecificerad" tillsvidareanställning som föreståndare/platschef med tills vidare oförändrad lön och med anspråk på nya arbetsuppgifter. Det är givet att det har förelegat vägande skäl för att "förflytta" honom från detta läge till arbetet i Hasslarp. - Skulle det likväl anses vara fråga om en förflyttning från platschefskapet i Laröd, har det enligt kommunens mening förelegat vägande skäl även för denna. Som sådana skäl åberopar kommunen följande. Organisationsändringen innebar att antalet platschefsområden i Ödåkra serviceområde reducerades. U.T. bedömdes inte som lämpligast för de platschefsbefattningar han sökte. Sedan dessa tillsatts har endast platschefsbefattningen i Hasslarp funnits att tillgå. Denna har inrättats bl.a. för att råda bot på de sociala problemen i Hasslarp, vilket kommunen anser angeläget, och för att tillmötesgå Lärarförbundets och U.T:s önskemål om en platschefsbefattning för honom. Vid bedömningen av frågan om vägande skäl kan i ett fall som det förevarande inte fästas vikt vid den av Lärarförbundet åberopade omständigheten att U.T. genom förflyttningen går miste om en tidigare arbetsgemenskap; en sådan effekt måste tålas vid en organisationsändring.

Sammanfattningsvis bestrider kommunen alltså även Lärarförbundets påstående att kommunen brutit mot bestämmelsen i AB 89 § 6 andra stycket.

För den händelse domstolen skulle komma till bedömningen att kommunen skilt U.T. från hans anställning som föreståndare/platschef eller att kommunen brutit mot AB 89 § 6 andra stycket bör yrkat skadestånd även i dessa delar jämkas, i första hand till noll. Mot bakgrund av den enighet som rådde i frågan om hur neddragningen av antalet platschefsområden i Ödåkra serviceområde skulle genomföras, har kommunen handlat som en god arbetsgivare. Stora ansträngningar har gjorts för att nå en för U.T. tillfredsställande lösning. Om kommunen vid beordringen av honom till Hasslarp gjort en felbedömning i det ena eller andra hänseendet, bör detta därför inte läggas kommunen till last i sådan grad att skadestånd skall utgå. U.T:s eget förhållningssätt har i väsentlig mån bidragit till att kommunen nödgats tillgripa beordring i ett ärende som bort kunna lösas genom överenskommelse.

DOMSKÄL

Tvistefrågorna

I slutet av januari 1993 beslöt Helsingborgs kommun, genom Servicenämnd Ödåkra, att mot U.T:s önskan meddela honom tjänstledighet med lön för tid fr.o.m. den 30 januari 1993. Tvisten i mål nr A 164/93 gäller huruvida kommunen därigenom avstängt U.T. från tjänstgöring i strid med AB 89 § 10 punkt 3 och därmed ådragit sig skyldighet att till honom utge allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott. Lärarförbundet har gjort gällande att så är fallet, medan kommunen bestritt detta.

Kommunen genom Servicenämnd Ödåkra beordrade den 23 november 1993 U.T. att fr.o.m. den 1 december 1993 tjänstgöra som platschef vid Hasslarps förskola med särskilt områdesansvar. Tvisten i mål nr A 11/94 gäller i första hand huruvida kommunen därmed skilt U.T. från hans dittillsvarande anställning hos kommunen på sätt som är att betrakta som ett avskedande. Lärarförbundet har gjort gällande att så är fallet och har yrkat ogiltigförklaring av avskedandet ävensom förpliktande för kommunen att till U.T. utge allmänt skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen. Kommunen har bestritt påståendet om avskedande och de nämnda yrkandena. - I andra hand har Lärarförbundet gjort gällande att kommunen genom beordringen av U.T. till Hasslarp förflyttat honom i strid med AB 89 § 6 andra stycket och därmed ådragit sig skyldighet att till honom och förbundet utge allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott. Kommunen har bestritt bifall också till förbundets andrahandstalan.

Bevisning m.m.

I målen har åberopats åtskillig skriftlig bevisning. Vidare har ett antal personer hörts upplysningsvis vid huvudförhandlingen i arbetsdomstolen.

På Lärarförbundets begäran har sålunda hörts U.T., B.H., ombudsman hos förbundet, C.I.S., högstadielärare och inom förbundets lokalavdelning i Helsingborg förhandlare för Ödåkra serviceområde, V.E., gymnasielärare och vice ordförande i lokalavdelningen, samt M-A.K., socionom och tidigare vice ordförande i yrkesförbundet Riksförbundet för fältarbetare.

På kommunens begäran har hörts T.P., servicechef hos Ödåkra servicenämnd, C.B., tidigare administrativ chef hos nämnden, samt J.P., förhandlingschef hos kommunen.

Arbetsdomstolens bedömanden

Mål nr A 11/94. Avskedandefrågan

Arbetsdomstolen finner lämpligt att först pröva frågan, om kommunen genom beordringen av U.T. att fr.o.m. den 1 december 1993 tjänstgöra som platschef vid Hasslarps förskola med särskilt områdesansvar får anses ha skilt honom från hans dittillsvarande anställning hos kommunen. Avgörande för denna fråga är huruvida det ifrågavarande arbetet i Hasslarp omfattas av U.T:s arbetsskyldighet enligt hans anställningsavtal med kommunen eller ej.

Det mellan parterna gällande kollektivavtalet AB 89 innehåller i § 6 första stycket bestämmelser om en arbetstagares allmänna åligganden, varvid i första meningen föreskrivs att arbetstagaren har att utföra de arbetsuppgifter som framgår av det för arbetstagaren gällande anställningsavtalet och de åligganden i övrigt som är förenade med anställningen. Som arbetsdomstolen har konstaterat i tidigare domar angående denna - eller motsvarande - bestämmelse är den så allmänt hållen att den i sig inte ger någon konkret ledning för prövningen av arbetsskyldighetens omfattning i ett enskilt fall (se t.ex. AD 1984 nr 119). I målen har inte företetts något anställningsavtal som uttryckligen anger vilka arbetsuppgifter som åligger U.T. i hans anställning hos kommunen.

U.T:s anställning som platschef utgör ostridigt en sådan befattning som "Föreståndare" som avses i det mellan parterna likaledes gällande kollektivavtalet "Specialbestämmelser för förskollärare m.fl.", BOK nr 306. Avtalet innehåller för befattningen som föreståndare en s.k. befattningsbeskrivning, enligt vilken en föreståndare är en "Arbetstagare som leder verksamheten vid institution inom barnomsorgen". Arbetsdomstolen har i domen AD 1980 nr 51 uttalat att när en befattnings innehåll har preciserats i en befattningsbeskrivning det kan ligga nära till hands att uppfatta detta så, att man därmed också har preciserat arbetsskyldigheten. Det gäller kanske särskilt inom områden av arbetsmarknaden där anställningen av tradition har knutits till ett mer eller mindre bestämt tjänste- eller befattningsbegrepp, såsom är fallet när det gäller offentliganställda tjänstemän.

Emellertid kan inte heller befattningsbeskrivningen i BOK nr 306 anses ge någon närmare ledning i frågan om vilka arbetsuppgifter som kan ingå i arbetsskyldigheten för innehavaren av en befattning som föreståndare enligt avtalet. Parterna i målen är ense om att avtalets föreståndarbegrepp omfattar inte endast arbetstagare som leder verksamheten vid ett flertal institutioner inom barnomsorgen och därmed sysslar enbart med därtill hörande ledningsuppgifter. Under begreppet faller också arbetstagare vilka handhar ledningen av någon enstaka institution och därmed fullgör ledningsuppgifter under bara någon del av sin arbetstid. I det senare fallet ingår tydligen också andra arbetsuppgifter i arbetstagarens arbetsskyldighet enligt anställningsavtalet, även om vederbörandes befattning i detta har betecknats enbart som "föreståndare". Härtill kommer - såsom arbetsdomstolen efter en analys av offentliganställda tjänstemäns arbetsskyldighet fann i den nyss nämnda domen AD 1980 nr 51 - att arbetsgivaren även på det offentliga området sedan länge haft möjlighet att i viss utsträckning ålägga en sådan tjänsteman nya eller ändrade arbetsuppgifter.

Denna rätt för arbetsgivaren har naturligtvis sina begränsningar. Hur långt den sträcker sig kan inte anges med någon enkel regel. På det offentliga tjänstemannaområdet anses dock sedan gammalt gälla som en allmän princip, att en tjänsteman i vart fall inte är skyldig att underkasta sig sådana ändringar av sina arbetsuppgifter att tjänstens beskaffenhet i grunden ändras och det således blir fråga om att tjänstemannen i realiteten får en helt annan tjänst än tidigare (se bl.a. AD 1980 nr 51, 1983 nr 105, 1984 nr 119, 1985 nr 6 och 1993 nr 122). Detta synes även ligga väl i linje med avfattningen av AB 89 § 6 första stycket första meningen. Genom att bestämmelsen framhäver det för arbetstagaren gällande enskilda anställningsavtalet ger den sålunda en antydan om att det traditionella tjänstebegreppet och dess avgränsning alltjämt också reglerar arbetsskyldighetens omfattning inom kollektivavtalsområdet, i varje fall i stora drag (se AD 1984 nr 119).

I målen är klarlagt att U.T. alltsedan år 1970 varit anställd för arbete inom kommunens barnomsorg (till vilken domstolen i det följande räknar även verksamheten vid fritidshem), att han år 1985 blev föreståndare för ett av kommunens fritidshem och att han år 1988 blev områdesföreståndare för barnomsorgen i Laröd, varefter benämningen områdesföreståndare år 1991 ändrades till platschef. Det är visserligen upplyst att det anställningsbevis som han erhöll när han år 1985 blev fritidshemsföreståndare inte ändrades eller byttes ut när han blev områdesföreståndare. Mot bakgrund av utredningen i målet kan emellertid inte råda tvekan om att han som områdesföreståndare och sedermera platschef tillträtt en annan anställning eller tjänst än den han innehade som föreståndare för ett fritidshem.

Av utredningen framgår att U.T:s anställning som områdesföreståndare och sedermera platschef inneburit att han på heltid sysslat uteslutande med uppgifter som hört till ledningen av verksamheten vid de institutioner m.m. inom barnomsorgen som ingick i platschefsområdet Laröd. Det har varit fråga om ett utpräglat chefsarbete med självständig planering, ledning och administration av en verksamhet som omfattat två fritidshem med sammanlagt tre avdelningar och två "inbyggda" deltidsförskolor, två förskolor med sammanlagt fem avdelningar samt ett tiotal dagbarnvårdare. Verksamheten har berört omkring 200 barn. U.T:s arbete har innefattat bl.a. personalansvar för omkring 40 anställda. Han har haft ett ekonomiskt ansvar som på kostnadssidan - dvs. med det "ansvarsmått" som kommunen uppgett sig tillämpa - kommit att omsluta ca 9,7 miljoner kronor för år räknat. Enligt vad Lärarförbundet och U.T. obestritt uppgett har han inom den givna ramen självständigt disponerat platschefsområdets ekonomi och på grund av delegation haft rätt att inom ganska vida beloppsgränser besluta om ingående av avtal om arbeten och om köp av varor och tjänster för områdets behov.

Vad härefter gäller det arbete i Hasslarp, till vilket kommunen numera har beordrat U.T., framgår av utredningen att den del av arbetet där som hör till kommunens barnomsorg består i föreståndarskap för en förskola med en enda avdelning. Förskolan tar emot 12-15 barn och personalen vid densamma utgörs av fyra personer, nämligen två förskollärare och två barnskötare. Därtill kommer högst två i Hasslarp verksamma dagbarnvårdare som också skall stå under U.T:s ledning. Det ekonomiska ansvar som skall åvila honom i Hasslarp uppgår på kostnadssidan till ca 1,8 miljoner kronor för år räknat. Enligt Lärarförbundets och U.T:s uppskattning kan de arbetsuppgifter som hör till ledningen av förskolans och dagbarnvårdarnas verksamhet komma att täcka högst 25 procent av U.T:s arbetstid, som är heltid. Riktigheten av denna uppskattning har inte ifrågasatts av kommunen. Arbetsdomstolen tar den därför för god.

Det får följaktligen antas att U.T. till minst 75 procent av sin arbetstid skall ägna sig åt det sociala områdesarbete i Hasslarp med omnejd, som utgör den andra delen av det beordrade arbetet. Beträffande de arbetsuppgifter som därvid skulle ankomma på U.T. har från kommunens sida lämnats en ganska svävande redogörelse. Detta är i och för sig förståeligt med hänsyn till att kombinationen av föreståndarskap inom barnomsorgen och socialt arbete i samhället utanför barnomsorgsinstitutionerna enligt vad som framkommit är en nyhet för kommunen.

Av de uppgifter som lämnats från kommunens sida framgår dock att det sociala områdesarbetet skulle syfta till att förbättra de sociala förhållandena för främst de ungdomar i tonåren som finns i Hasslarp med omnejd. Arbetet skulle i ett första skede bestå i en kartläggning av behov och önskemål i detta hänseende samt en inventering av möjligheter och tillgängliga resurser i form av föreningar, företag och enskilda personer som kan tänkas lämna sitt bidrag till ett socialt arbete av ifrågavarande slag. I ett andra skede skulle U.T. "aktivera och arbeta med" sådana befintliga lokala aktörer för det nyss angivna syftet. Beträffande detta senare skede har kommunens uppgifter om innehållet i det sociala områdesarbetet dock varit diffusa och närmast intetsägande. T.P. har sålunda uppgett att man hos Servicenämnd Ödåkra "inte riktigt visste" vad U.T. skulle få att göra efter det inledande skedet, eftersom hans uppdrag fick ses som innefattande ett "utvecklingsarbete", i vilket han kunde "köra igång projekt och utveckla någon verksamhet" samt eventuellt "koppla på" någon socionom eller fritidsledare, antingen genom att köpa sådan kompetens från något annat av kommunens verksamhetsområden eller kanske genom att anställa en person med sådan kompetens. Det sociala områdesarbetet skulle inte innebära individrelaterat socialt behandlingsarbete.

I detta sammanhang har M-A.K. hörts på Lärarförbundets begäran. Hon är socionom, arbetar sedan åtta år som fältassistent i kommunal social verksamhet och har under fyra år varit vice ordförande i Riksförbundet för fältarbetare. M-A.K. har förklarat att hon därmed anser sig ha stor erfarenhet av socialt arbete med ungdomar och att hon mot den bakgrunden utan tvekan bedömer det av kommunen översiktligt beskrivna sociala områdesarbetet i Hasslarp med omnejd som ett typiskt socialt fältarbete av det slag som i kommunerna utförs av socionomer, arbetande som fältassistenter, eller i vissa fall av fritidsledare. Detta gäller enligt M-A.K. även det av kommunen beskrivna inledande arbetet med kartläggning och inventering, vilket enligt henne alltid utgör inledningsfasen vid uppbyggnaden av socialt fältarbete inom ett område. Hon har vidare uppgett att det sociala fältarbetet inte består i individrelaterat behandlingsarbete. Det kräver emellertid ett intensivt uppsökande arbete ute i "den ungdomliga offentligheten", vilket enligt henne är alltför tidskrävande för att lämpligen kunna kombineras med föreståndarskap vid en förskola. Hon har heller inte hört talas om att en sådan kombination förekommer. Enligt M-A.K. skulle det vara fråga om att kombinera två helt olika slags verksamheter som normalt handhas av skilda yrkesgrupper. Denna uppgift har bekräftats av B.H., som har understrukit att U.T:s fritidspedagogutbildning inte ger kvalifikationer för sådant socialt arbete som kommunen ålagt honom att utföra i Hasslarp.

På grund av vad sålunda och i övrigt har förekommit måste enligt arbetsdomstolens mening arbetet i Hasslarp redan med hänsyn till innehållet i arbetsuppgifterna bedömas innebära en genomgripande förändring i förhållande till U.T:s arbete som platschef på heltid inom kommunens barnomsorg. De ledningsuppgifter som han därvid haft skulle otvivelaktigt förändras kraftigt till både omfattning och innehåll. De skulle sålunda komma att uppta högst ca 25 procent av hans arbetstid, i stället för som förut 100 procent därav. Vidare skulle han i detta hänseende få ledningsuppgifter och ett ledningsansvar som är så begränsade att de, enligt vad utredningen visar, över huvud taget inte framstår som jämförliga med vad som gällt för hans tidigare platschefskap i Laröd och gäller för de åtta platschefskap som Servicenämnd Ödåkra inrättat genom sitt beslut den 12 mars 1992. Detta förhållande understryks av att enligt det nämnda beslutet Hasslarps förskola och dagbarnvårdare endast utgjort en liten del av platschefsområdet PC 5 Kattarp. Enligt vad som har framgått bl.a. av T.P:s uppgifter skulle Hasslarp uppenbarligen inte heller ha kommit i fråga som ett eget platschefsområde, om inte tvisten med U.T. och Lärarförbundet hade uppkommit.

Till vad nu har sagts kommer att det är tydligt att U.T:s "ansvar för socialt områdesarbete i Hasslarp med omnejd" - vilket alltså skulle uppta den större delen av hans arbetstid - skulle komma att innefatta arbetsuppgifter med en helt annan inriktning och ett helt annat innehåll än de arbetsuppgifter som ålegat honom som platschef inom barnomsorgen. De upplysningar som lämnats av M-A.K. och B.H. och som inte direkt har motsagts från kommunens sida visar att det skulle vara fråga om uppgifter som normalt utförs av socionomer och knappast kan anses ligga inom ramen för U.T:s yrkeskvalifikationer eller yrkeserfarenhet som fritidspedagog och sedan mer än 20 år tillbaka verksam enbart inom barnomsorgen. På grundval av kommunens beskrivning av ifrågavarande arbete samt den utredning som framlagts kan det sociala områdesarbetet inte heller bedömas ha ett naturligt samband med sådant föreståndararbete som avses i BOK nr 306.

Sammanfattningsvis finner arbetsdomstolen vid en samlad bedömning, att kommunens beordring av U.T. till det ifrågavarande arbetet i Hasslarp får anses innebära att beskaffenheten av hans tjänst ändrats så i grunden, att han i realiteten fått en annan anställning än den han innehaft som områdesföreståndare och platschef inom kommunens barnomsorg. Genom beordringen, som vidhållits av kommunen, har U.T. följaktligen skilts från sin dittillsvarande anställning hos kommunen. Detta är att bedöma som ett avskedande.

Kommunen har inte gjort gällande att det funnits vare sig laga grund för avskedande eller saklig grund för uppsägning av U.T. från anställningen som platschef. Lärarförbundets yrkande om ogiltigförklaring av avskedandet skall därför bifallas. Vidare skall kommunen förpliktas att till U.T. utge allmänt skadestånd på grund av det lagstridiga avskedandet. Arbetsdomstolen återkommer i det följande till frågan om skadeståndets storlek.

Med den bedömning som nu har gjorts är det inte aktuellt att pröva Lärarförbundets i målet nr A 11/94 i andra hand framställda påstående, att kommunen genom beordringen av U.T. till arbetet i Hasslarp förflyttat honom i strid med AB 89 § 6 andra stycket.

Mål nr A 164/93. Avstängningsfrågan

Inför den rättsliga värderingen i denna del bör följande slås fast. U.T. har, som förut konstaterats, sedan år 1988 varit anställd som områdesföreståndare och sedermera platschef inom kommunens barnomsorg, med placering som platschef för Laröds platschefsområde. Från anställningen som platschef har han kunnat skiljas endast genom avskedande, uppsägning eller överenskommelse mellan honom och kommunen. Givetvis har han också själv kunnat säga upp anställningen till upphörande. Från placeringen vid Laröds platschefsområde har han under bestående anställning kunnat skiljas endast genom överenskommelse mellan honom och kommunen eller genom att kommunen med stöd av sin arbetsledningsrätt förflyttat honom till en annan placering med arbete som legat inom ramen för hans anställningsavtal. Det skall framhållas att det i båda de nu berörda hänseendena rör sig om sådana rättigheter och skyldigheter i avtalsförhållandet mellan kommunen och U.T., som hans fackliga organisation Lärarförbundet inte kunnat disponera över utan hans särskilda fullmakt.

Till följd av Servicenämnd Ödåkras beslut på våren 1992 att dra ned antalet platschefsområden och därmed antalet platschefsbefattningar i Ödåkra serviceområde från elva till åtta uppstod uppenbarligen arbetsbrist i anställningsskyddslagens mening, omfattande tre av platscheferna under nämnden. Kommunen hade alltså kunnat vidta de åtgärder som den enligt anställningsskyddslagen haft rätt till i en arbetsbristsituation, i sista hand uppsägningar. Det är mellan parterna ostridigt att U.T. i så fall, med hänsyn till sin anställningstid hos kommunen, inte skulle ha kommit i fråga för uppsägning.

Servicenämnd Ödåkra beslöt dock - i stället för att tillämpa anställningsskyddslagens regler för arbetsbristsituationer - att med en garanti för de befintliga platschefernas fortsatta anställning hos kommunen utlysa de åtta platschefsbefattningarna till ansökan. Det bör framhållas att detta beslut inte har på något sätt ändrat rättsförhållandet mellan kommunen och U.T.. Han har sålunda fortfarande varit anställd som platschef med placering vid Laröds platschefsområde. Att Lärarförbundets lokalavdelning vid medbestämmandeförhandlingen den 2 april 1992 förklarade sig inte ha något att erinra mot servicenämndens beslut har som tidigare framgått saknat rättslig betydelse i förhållandet mellan kommunen och U.T.. Inte heller har den omständigheten att U.T. sedan sökte två av de utlysta platschefsbefattningarna, däribland PC 8 Laröd, haft någon betydelse såvitt avser hans anställning som platschef hos kommunen. Sett utifrån det rättsläge som gällde för U.T. har det endast varit fråga om att han sökt två placeringar inom ramen för sin bestående anställning. Självfallet kan han genom sin ansökan inte heller, såsom i målen har antytts från kommunens sida, anses ha avstått från sin redan gällande placering i Laröd.

Fråga är emellertid hur man skall se på den situation som förelåg sedan kommunen tillsatt de åtta ifrågavarande platschefstjänsterna, däribland PC 8 Laröd, med andra sökande än U.T.. Kommunen har hävdat att U.T. därmed mist sin placering som platschef i Laröd och därefter innehaft vad kommunen velat kalla en "ospecificerad" tillsvidareanställning som föreståndare/platschef med tills vidare oförändrad lön och ett anspråk på nya arbetsuppgifter. Riktigheten av denna beskrivning kan lämnas därhän. Vad som här är av betydelse är att U.T:s anställningsförhållande hos kommunen inte på något sätt ändrats genom besluten att tillsätta de åtta platschefsbefattningarna med andra sökande. Inte heller kan hävdas att han därmed "förflyttats", något som förutsätter att han getts andra arbetsuppgifter inom ramen för sin anställning som platschef. Vad som har skett är att kommunen genom sina tillsättningsbeslut, mot U.T:s vilja, tills vidare ställt honom utan arbetsuppgifter i denna anställning.

Det sagda aktualiserar frågan i vad mån en arbetstagare kan anses ha en rätt till arbetsuppgifter i sin anställning, inte bara rätt till lön och andra anställningsförmåner. Generellt sett är detta en fråga av stor principiell räckvidd, vilken såvitt arbetsdomstolen kunnat finna senast berörts närmare i domen AD 1984 nr 80, dock utan att domstolen därvid tog ställning till frågan i hela dess vidd. I domen konstaterades emellertid att arbetstagaren i vart fall inte har vad som också skulle kunna kallas en "rätt till arbetsplatsen" när det råder arbetsbrist. Huruvida, och i så fall i vilka situationer, arbetsgivaren i övrigt kan tänkas ha en rätt att utestänga arbetstagaren från arbete under förutsättning att denne likväl erhåller sina anställningsförmåner i form av lön m.m. lämnades i den nyss nämnda domen öppet.

I förevarande fall är emellertid av intresse att det mellan parterna gällande kollektivavtalet AB 89 i § 10 uttryckligen reglerar frågan om arbetsgivarens rätt att avstänga en arbetstagare från tjänstgöring. Bestämmelserna i § 10 innehåller därvid inte endast en uppräkning av särskilt beskrivna situationer i vilka avstängning får ske, utan i punkt 3 också en bestämmelse som helt allmänt anger att arbetsgivaren får besluta om avstängning, om det "eljest" föreligger vägande skäl. Med hänsyn härtill måste regleringen i § 10 enligt domstolens mening uppfattas som uttömmande i fråga om arbetsgivarens rätt att avstänga en arbetstagare från tjänstgöring.

Som tidigare har konstaterats är det ostridigt att U.T., om kommunen i den inom Ödåkra serviceområde uppkomna arbetsbristsituationen hade gått till uppsägningar på grund av arbetsbrist, med hänsyn till sin anställningstid inte hade kommit i fråga för uppsägning. När Servicenämnd Ödåkra nu valde att inte vidta sådana uppsägningar utan i stället garanterade samtliga befintliga platschefer fortsatt anställning men utlyste de kvarvarande platschefsbefattningarna till ansökan av alla anställda hos kommunen, som var intresserade därav, kan kommunen tydligtvis inte heller åberopa den tidigare uppkomna arbetsbristen till stöd för sitt förfarande att ställa U.T. utan arbetsuppgifter i hans anställning som platschef. Det är inte denna arbetsbrist som varit skälet till att han sålunda ställdes utan arbetsuppgifter. Avgörande har i stället varit det förhållandet att Servicenämnd Ödåkra ansett att U.T., som otvivelaktigt haft tillräckliga kvalifikationer för flera av de inom serviceområdet tillgängliga platschefsbefattningarna, varit mindre lämpad än andra personer för dessa, dvs. en bedömning som varit hänförlig till rent personliga förhållanden.

Arbetsdomstolen vill inte utesluta att servicenämndens bedömning, att U.T. inte skulle placeras på någon av de åtta kvarvarande platschefsbefattningarna inom serviceområdet, kunnat enligt AB 89 § 10 punkt 3 utgöra vägande skäl för att under någon kortare tid låta honom gå utan arbetsuppgifter i anställningen som platschef, i avvaktan på erbjudande om en ny placering inom ramen för anställningsavtalet. Vid prövningen därav hade bl.a. fått beaktas, att kommunen i den uppkomna arbetsbristsituationen dock åtog sig att garantera de befintliga platscheferna fortsatt anställning, och att någon tid rimligen kunde beräknas förflyta innan nya placeringar kunde ordnas. Arbetsdomstolen saknar emellertid anledning att i målet närmare ta ställning till den nu berörda frågan. Någon talan har nämligen inte förts med anledning av kommunens förfarande för tiden före den 30 januari 1994, under vilken tid U.T. också funnit sig i att utföra olika tillfälliga arbeten och att vara tjänstledig.

Det har emellertid inte visats att U.T. på något sätt accepterat att gå utan arbetsuppgifter som platschef för en obestämd framtid. Kommunens beslut i slutet av januari 1993 att - mot hans vilja - ge honom fortsatt "tjänstledighet" med lön skall därför, i enlighet med det tidigare anförda, bedömas med tillämpning av AB 89 § 10, dvs. som en avstängning av honom från tjänstgöring i anställningen som platschef. Kommunens invändning att det inte har varit dess avsikt att avstänga honom måste lämnas utan avseende, eftersom det likväl är vad som faktiskt har skett. Det saknar vidare betydelse att kommunen såväl före ifrågavarande beslut som i samband med detta erbjudit honom en del arbeten. Utredningen ger nämligen vid handen att inte något av de sålunda erbjudna arbetena legat inom ramen för hans anställningsavtal med kommunen.

Från kommunens sida har inte åberopats något som fortfarande i januari 1993 - dvs. mer än ett halvår efter de beslut som ledde till att U.T. fråntogs sina arbetsuppgifter som platschef - skulle enligt AB 89 § 10 punkt 3 kunna betraktas som vägande skäl för en avstängning av honom. Någon annan i § 10 angiven grund för avstängning har över huvud taget inte kunnat vara aktuell. Med anledning av vad kommunen har anfört därom att den vid ifrågavarande tidpunkt fortfarande inte hade annat arbete att tillgå än sådant som redan erbjudits U.T. - och som enligt det nyss sagda inte kan anses ha legat inom ramen för hans anställningsavtal med kommunen - bör tilläggas att detta enbart visar att Servicenämnd Ödåkras beslut om hur den på våren 1992 uppkomna arbetsbristsituationen skulle hanteras inte varit tillfredsställande förberett.

Sammanfattningsvis innebär det anförda att kommunens beslut att även för tid fr.o.m. den 30 januari 1993 ge U.T. "tjänstledighet" skall bedömas som ett brott mot den allmänna bestämmelsen om avstängning i AB 89 § 10 punkt 3. Kommunen har därmed ådragit sig skyldighet att för kollektivavtalsbrott utge allmänt skadestånd till U.T..

Mål A 164/93 och A 11/94

Skadeståndsfrågorna

Kommunen är i enlighet med bedömningen i det föregående skyldig att utge allmänt skadestånd till U.T. för brott mot AB 89 § 10 (avstängningen) och brott mot 18 § anställningsskyddslagen (avskedandet). Kommunens hantering av ärendet har enligt arbetsdomstolens mening präglats av bristande förståelse för de skyldigheter som åvilat kommunen gentemot U.T. till följd av det dem emellan gällande anställningsavtalet. De rättskränkningar som han utsatts för måste med hänsyn till omständigheterna bedömas som allvarliga och har inneburit att han nu under lång tid varit försatt i en situation som enligt vad som framgått vållat honom ett avsevärt psykiskt lidande. Kommunen får visserligen anses ha, i vart fall till en början, gjort i och för sig beaktansvärda ansträngningar för att finna en även för U.T. tillfredsställande lösning på den situation som uppstod till följd av Servicenämnd Ödåkras beslut om hanteringen av den på våren 1992 uppkomna arbetsbristen för platschefer inom serviceområdet. Som tidigare sagts har detta beslut dock uppenbarligen inte varit tillfredsställande förberett, något som på ett oacceptabelt sätt har kommit att gå ut över U.T.. Kommunens antydningar om att det i själva verket skulle vara U.T. som visat en mer eller mindre obehörig motsträvighet när det gällt att finna en lösning på situationen framstår som oberättigade. Han har såvitt framkommit enbart hävdat sin rätt att få tjänstgöra i en befattning som svarat mot hans anställningsavtal med kommunen. Att han därvid kan ha framstått som fixerad vid platschefsbefattningen i Laröd saknar intresse i sammanhanget, eftersom kommunen på sin sida inte erbjudit honom någon annan befattning som legat inom ramen för hans anställningsavtal.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner arbetsdomstolen inte skäl att bestämma de skadestånd som kommunen skall förpliktas att utge till U.T. till lägre belopp än som yrkats.

Rättegångskostnader

Utgången i målen innebär att kommunen skall förpliktas att ersätta Lärarförbundet dess rättegångskostnader i båda målen. Vad som därvidlag har yrkats är skäligt.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen ogiltigförklarar det avskedande av U.T. som skett genom Helsingborgs kommuns beslut den 23 november 1993 att beordra honom till arbete vid Hasslarps förskola med särskilt områdesansvar samt förpliktar Helsingborgs kommun att för brott mot 18 § anställningsskyddslagen till U.T. utge allmänt skadestånd med åttiotusen (80 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen fr.o.m. den 27 januari 1994 tills betalning sker.

2. Arbetsdomstolen förklarar att Helsingborgs kommuns beslut att för tid fr.o.m. den 30 januari 1993 mot U.T:s vilja meddela honom tjänstledighet stått i strid med AB 89 § 10 punkt 3 samt förpliktar Helsingborgs kommun att för kollektivavtalsbrott till U.T. utge allmänt skadestånd med trettiotusen (30 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen fr.o.m. den 28 juni 1993 tills betalning sker.

3. Arbetsdomstolen förpliktar Helsingborgs kommun att till Lärarförbundet utge ersättning för rättegångskostnader med etthundraåttatusen (108 000) kr, varav 95 000 kr utgör ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på förstnämnda belopp från dagen för denna dom tills betalning sker.

Dom 1994-06-01, målnummer A-164-1993 och A-11-1994

Ledamöter: Ove Sköllerholm, Karl-Ingvar Rundqvist, Inga Jerkeman, Lennart Grudevall, Bo Hansson, Bo Almgren och Erik Adolfsson (förste ombudsman i Försvarets Civila Tjänstemannaförbund; tillfällig ersättare). Enhälligt.

Sekreterare: Susanne Jarnfelter