AD 1995 nr 107

Parter:

Sveriges Civilingenjörsförbund; Kooperationens Förhandlingsorganisation; BT Systems Aktiebolag

Nr 107

Sveriges Civilingenjörsförbund

mot

Kooperationens Förhandlingsorganisation och BT Systems Aktiebolag i Partille.

BT Systems AB (BT Systems) var fram till den 31 mars 1995 medlem i Kooperationens Förhandlingsorganisation (KFO) och var därigenom bundet av mellan KFO och Sveriges Civilingenjörsförbund (CF) gällande kollektivavtal.

Civilingenjören H.K. är medlem i CF. Genom besked av den 26 oktober 1993 blev han på grund av arbetsbrist uppsagd från sin anställning hos BT Systems, med sista anställningsdag den 8 maj 1994. Enligt sedermera träffad överenskommelse förlängdes uppsägningstiden till den 20 sistnämnda månad.

Mellan parterna har uppkommit tvist bl.a. angående frågan om uppsägningen av H.K. stod i strid med turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen eller ej. Efter tvisteförhandlingar har CF i en den 1 september 1994 till arbetsdomstolen inkommen stämningsansökan väckt talan mot arbetsgivarparterna och yrkat, som talan slutligt bestämts, att BT Systems skall förpliktas att till H.K. utge dels allmänt skadestånd om 40 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning tills betalning sker, dels ekonomiskt skadestånd med tillhopa 67 615 kr jämte ränta enligt nyssnämnda lagrum på beloppet 54 195 kr från den 1 mars 1995 och på beloppet 13 420 kr från den 30 juni samma år, allt tills betalning sker. CF har vidare yrkat förbehåll att i mån av befogenhet föra talan om ytterligare ekonomiskt skadestånd avseende tiden efter huvudförhandlingen i målet.

Arbetsgivarparterna har bestritt käromålet samt förklarat att inget belopp avseende allmänt skadestånd men väl ränteyrkandena vitsordas i sig. Såvitt gäller yrkandet om ekonomiskt skadestånd har arbetsgivarparterna anfört bl.a. att enligt deras mening de kostnadsposter som omfattas av det i målet framställda yrkandet om sådant skadestånd inte är ersättningsgilla enligt 38 § anställningsskyddslagen.

Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader.

Stämning i målet delgavs med BT Systems den 5 september 1994.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

CF

BT Systems är moderbolag i en koncern som i övrigt består av dotterbolag i olika europeiska länder. Bolaget kan karakteriseras som ett högteknologiskt kunskapsföretag. Det utvecklar, tillverkar och marknadsför helautomatiska, datorstyrda system för intern materialhantering. Dess produkter utgörs av autotruckar, staplingskranar, transportörsystem och styrsystem. Verksamheten inom bolaget är fördelad på två driftsenheter, en i Boxholm och en i Partille.

Efter en omorganisation per den 1 januari 1994 finns i BT Systems bl.a. fyra s.k. affärsområden: Products, Engineering, After Sales resp. Handling Systems; det sistnämnda området kallades tidigare Projects. I affärsområdet Handling Systems ingår bl.a. en enhet benämnd Project Management. Enheten leds av projektledarchefen L-G.S.. Till enheten är s.k. projektledare i en "pool" knutna.

Den nyssnämnda omorganisationen var föremål för medbestämmandeförhandlingar hösten 1993. Den 22 oktober 1993 ägde sålunda i Partille rum en förhandling varvid behandlades frågan om bemanningen inom PTK-kollektivet. Enligt BT Systems då presenterade förslag skulle det inrättas en befattning som projektledarchef i Partille. Arbetsgivaren ansåg att den dåvarande projektledaren L-G.S. skulle utses till innehavare av den nyinrättade befattningen och att denne sålunda skulle bli chef för projektledarna i poolen. Det kan tilläggas att enligt CF:s mening det av omständigheterna framgår att bolaget redan på ett tidigt stadium hade bestämt sig för att L-G.S. skulle utses till projektledarchef. Av de projektledare i bolaget som skulle finnas centralt borde enligt arbetsgivarens vid förhandlingen redovisade ståndpunkt fördelningen vara två projektledare i Boxholm och två projektledare i Partille. Såväl arbetsgivarparten som tjänstemannaklubbarna utgick dock från att dessa projektledare skulle arbeta över resp. driftsenhets gränser; den geografiska placeringen av projektledarna var alltså inte avgörande, utan de skulle vara en central resurs för bolaget som helhet. BT Systems förslag innebar såvitt gällde driftsenheten i Partille att bolaget skulle säga upp projektledaren H.K., att projektledaren K.H. skulle placeras om till befattningen som produktansvarig för Automated Guided Vehicles (AGV) samt att P-Å.R. skulle placeras om från den chefstjänst han innehade till en projektledarbefattning.

Tjänstemannaklubbarna hade på flera punkter en uppfattning som skilde sig från arbetsgivarens. Klubbarna förklarade sålunda att de ansåg att fördelningen av de fyra "centrala" projektledartjänsterna borde vara en i Boxholm och tre i Partille. Vidare föreslog klubbarna att P-Å.R. skulle utses till projektledarchef; de motsatte sig alltså att L-G.S. erhöll den befattningen. Det bör tilläggas att de två kandidaterna till posten som projektledarchef, dvs. L-G.S. och P-Å.R., delade tjänstemannaklubbarnas uppfattning om hur fördelningen av projektledarna mellan Boxholm och Partille borde göras.

Vid medbestämmandeförhandlingen den 22 oktober kunde sammanfattningsvis konstateras att arbetsgivar- och arbetstagarsidan var oense dels i frågan vem som skulle utses till projektledarchef, dels i frågan hur projektledarna i poolen skulle fördelas mellan driftsenheterna i Boxholm och Partille. Tjänstemannaklubbarna delade inte heller arbetsgivarpartens tolkning av anställningsskyddslagens turordningsregler. Tjänstemannapartens ståndpunkt var sålunda att i första hand L-G.S. - som var den av projektledarna som hade kortast anställningstid hos BT Systems - borde sägas upp, om övertalighet förelåg vad gällde projektledarna.

BT Systems kom emellertid att ensidigt gå ifrån sitt vid förhandlingen den 22 oktober framlagda förslag om att en projektledare skulle sägas upp. Bolaget sade nämligen upp såväl H.K. som K.H.. Med avseende på de centralt placerade projektledarna bestämde BT Systems - i enlighet med sitt förslag vid förhandlingen - att två projektledare skulle vara knutna till envar av driftsenheterna i Boxholm och Partille. Vidare beslöt bolaget att L-G.S. skulle utses till projektledarchef. - Vid tvisteförhandlingar med anledning av uppsägningarna av H.K. och K.H. hävdade CF att såväl den förre som den senare hade tillräckliga kvalifikationer för befattningen som projektledarchef, alltså den tjänst som L-G.S. hade fått. Någon enighet mellan parterna nåddes inte vid dessa förhandlingar heller. Senare erhöll dock K.H. återanställning hos bolaget, varför tvisten löstes såvitt angick henne.

En av frågorna i målet är huruvida H.K. har tillräckliga kvalifikationer för arbetet som projektledarchef eller ej. Parterna har bl.a. olika uppfattning om vilka arbetsuppgifter som befattningen innefattar. Enligt CF:s synsätt är chefsrollen inte så uttalad som arbetsgivarparterna gör gällande. Det bör i sammanhanget nämnas att projektledarchefen i stor omfattning - upp till 50 % av arbetstiden - sysslar med likadana arbetsuppgifter som projektledarna. H.K. har enligt CF:s mening tillräckliga kvalifikationer för den ifrågavarande befattningen. Stöd för denna uppfattning står att finna bl.a. i en jämförelse av på ena sidan H.K:s och på andra sidan L-G.S:s inbördes meriter och kompetens över huvud.

Rörande H.K:s kvalifikationer kan följande nämnas. H.K. anställdes i BT- koncernen, närmare bestämt hos BT Carrago AB, i juni 1987 och verkade där som utvecklingschef. I april - maj 1988 blev han produktionschef hos BT Carrier Systems AB, en befattning som han upprätthöll t.o.m. december 1989. Han blev i januari 1990 projektledare och knöts till dotterbolaget BT Rolatruc Systems Ltd i England. Fr.o.m. juli - augusti 1990 fram till uppsägningstidens utgång var han projektledare hos numera BT Systems. H.K. har stor erfarenhet av arbete som projektledare såväl i Sverige som utomlands. Han har arbetat i Danmark, England, Frankrike, Italien och Tyskland. Den av arbetsgivarsidan i målet framförda kritiken mot H.K:s sätt att sköta sitt arbete som projektledare, bl.a. med avseende på projektet Alfa Holding i Danmark och det s.k. Janssen-projektet i Italien, är oberättigad. Här bör noteras att vissa förhållanden, som arbetsgivarparterna sålunda åberopat gentemot H.K., hänför sig till tiden efter det att han hade blivit uppsagd.

Grunderna för CF:s talan kan sammanfattas på följande sätt.

Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall, enligt turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen, arbetstagarens plats i turordningen bestämmas med utgångspunkt i den sammanlagda anställningstidens längd hos arbetsgivaren. H.K. hade längre anställningstid hos BT Systems än vad L-G.S. hade. Om en arbetstagare endast efter omplacering kan beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren, gäller som förutsättning för företräde enligt turordningen att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet. H.K. hade tillräckliga kvalifikationer för den befattning som projektledarchef som per den 1 januari 1994 inrättades vid driftsenheten i Partille, varför han borde ha erbjudits denna. Eftersom BT Systems inte lämnade ett sådant erbjudande till H.K. utan i stället sade upp honom, bröt bolaget mot turordningsreglerna. Till följd härav är bolaget skyldigt att utge såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd till H.K. enligt vad CF har fordrat i målet.

Om i målet yrkat ekonomiskt skadestånd kan följande sägas. Ganska snart efter det att H.K:s anställning hos BT Systems hade upphört lyckades han skaffa sig en ny anställning. Den nya arbetsplatsen ligger i Stockholmsområdet. Han har kvar sin bostad i Partille. H.K. har därför drabbats av merkostnader avseende resor och dubbel bosättning. För dessa kostnader yrkas ekonomiskt skadestånd bestående av följande poster. För tiden juni 1994 - februari 1995: 24 000 kr avseende Statens järnvägars (SJ) årskort, 3 195 (= 9 x 355) kr avseende AB Storstockholms Lokaltrafik (SL) månadsmärke och 27 000 (9 x 3 000) kr avseende hyra av bostad i Stockholmsområdet, dvs. för dubbel bosättning. För tiden mars - juni 1995: 1 420 (= 4 x 355) kr avseende SL:s månadsmärke och 12 000 (= 4 x 3 000) kr avseende hyra av bostad i Stockholmsområdet. Enligt CF:s mening är dessa kostnader ersättningsgilla enligt 38 § anställningsskyddslagen. Vidare föreligger i skadeståndsrättslig mening s.k. adekvat kausalitet mellan på ena sidan bolagets brott mot turordningsreglerna och på andra sidan kostnaderna i fråga.

Arbetsgivarparterna

BT Systems är moderbolag i en koncern med verksamhet i ett flertal europeiska länder. Dotterbolag finns sålunda i Beneluxländerna, i England, i Norge resp. i Tyskland. BT Systems självt har sin verksamhet uppdelad på två driftsställen, ett i Boxholm i Östergötland och ett i Partille i Göteborg. Vid driftsstället i Partille finns i dag ca 130 anställda, varav omkring 100 tjänstemän och ungefär 30 kollektivanställda.

Bolaget projekterar, tillverkar och installerar automatiska materialhanteringssystem för produktions- och lagermiljöer. Det handlar om självgående truckar i stora lager, staplingskranar m.m. Det är fråga om mycket avancerade anläggningar. Anläggningarna levereras kompletta och skräddarsydda åt kunden. I varje anläggning ingår både av BT Systems tillverkade produkter och produkter från externa leverantörer. De egentillverkade produkterna utgörs av förarlösa truckar, automatiska staplingskranar, transportörer och golvbaserade styrsystem. Man installerar, driftssätter och "trimmar in" den ifrågavarande anläggningen hos kunden. Anläggningarna varierar i storlek. Priset för en anläggning är mellan en miljon och etthundra miljoner kronor. Arbetet med en beställd anläggning drivs i form av s.k. projekt. Löptiden för ett projekt varierar mellan omkring ett halvt och två år.

Per den 1 januari 1994 lät BT Systems verkställa en driftsinskränkning med därav följande omorganisation. Enligt den nya organisationen finns fyra affärsområden under verkställande direktören S.K.. Ett av affärsområdena heter Engineering, ett annat kallades tidigare Projects men heter numera Handling Systems. Inom sistnämnda affärsområde finns bl.a. en enhet kallad Project Management, vilken leds av en projektledarchef placerad vid driftsenheten i Partille. Under projektledarchefen sorterar tre projektledare, som ingår i en central s.k. pool. För dessa projektledare har projektledarchefen ett direkt linjeansvar. Det finns emellertid även andra projektledare inom BT Systems och dess dotterbolag. I förhållande till projektledarna utom poolen har projektledarchefen en stabsfunktion. Det bör nämnas att det även under år 1995 har vidtagits en omorganisation inom BT Systems; den senare omorganisationen är dock utan intresse i tvisten.

Enligt den organisation som började gälla årsskiftet 1993/94 ingick projektledarchefen i internstyrelserna för affärsområdena Handling Systems resp. Engineering. Även verkställande direktören S.K. var medlem i dessa styrelser. Det fanns inte någon projektledare med i styrelserna. Dessa sammanträdde ungefär en gång i månaden. Vid sammanträdena behandlades frågor om marknadsaktiviteter, order, offerter, pågående projekt, projekts ekonomi och investering. Arbetsgivarparterna återkommer i det följande till den omorganisation som verkställdes per den 1 januari 1994.

En projektledare har till uppgift att leda ett eller flera anläggningsprojekt av det slag som skisserades nyss, från det att företaget har fått en order tills kunden har godkänt och övertagit anläggningen. Projektledaren ansvarar i princip för tre saker: för att anläggningen tekniskt sett blir den som kunden har beställt, för att anläggningen blir färdigställd inom överenskommen tid och för att projektet blir lönsamt för arbetsgivaren. Projektledaren svarar med andra ord för teknik, tid samt ekonomiskt resultat vad gäller ifrågavarande projekt.

Vissa projektledare inom BT-koncernen finns utplacerade inom resp. länderorganisationer, dvs. hos dotterbolagen. Linjemässigt är dessa projektledare underställda chefen för resp. dotterbolag. Centralt i moderbolaget BT Systems finns som tidigare nämnts en pool med tre projektledare, vilka är direkt underställda projektledarchefen; de står till dennes förfogande och lyder alltså inte under någon av ländercheferna. Av projektledarna som ingår i poolen är en placerad vid driftsenheten i Boxholm och två vid driftsenheten i Partille. Utöver projektledarna i poolen finns hos moderbolaget även andra projektledare, som således ingår i den "centrala projektledarresursen".

Som framgått har projektledarchefen ett direkt linjeansvar för de projektledare som ingår i poolen och en stabsfunktion i förhållande till de övriga projektledarna inom koncernen. Den senare funktionen gäller med andra ord samtliga projektledare inom koncernen. - Vid genomförandet av mindre projekt tillsätts projektledaren normalt sett av resp. dotterbolags chef. Är det fråga om större projekt, däremot, är ordningen en annan. Det är i dessa fall naturligtvis särskilt viktigt att välja en projektledare som med hänsyn till kompetens och tillgänglighet är mest lämpad att leda det aktuella projektet. Projektledarchefen, som har ansvaret för planering och samordning av den projektledarresurs som finns totalt, svarar sålunda för tillsättandet av projektledare. Projektledarchefen är även ansvarig för utvecklandet av arbetsmetoder och rutiner för projektledarna inom BT-koncernen samt svarar för säkerställandet av tillräcklig kompetens på projektledarområdet. Med andra ord skall projektledarchefen se till att rätt arbetsmetodik används, att projektledarna inom koncernen följer de rutiner som har satts upp inom denna samt att man uppfyller kvalitetsnormen ISO 9000. Vidare åligger det projektledarchefen att följa upp lönsamheten i samtliga projekt samt att initiera åtgärder när det uppstår avvikelser i förhållande till budget och att direkt till företagsledningen rapportera sådana avvikelser. Gentemot koncernledningen har projektledarchefen ett övergripande ansvar vad avser tidsåtgång och ekonomiska förhållanden inom sakområdet. Om det uppstår problem för en projektledare vid genomförandet av ett projekt, skall projektledarchefen ge projektledaren stöd på olika sätt, t.ex. vid förhandlingar med kunden.

För befattningen som projektledarchef ställde och ställer BT Systems följande krav. Innehavaren bör ha en teknisk utbildning, helst civilingenjörsexamen. Han eller hon bör ha industriell erfarenhet bestående i ett framgångsrikt genomförande av stora projekt. Vederbörande bör ha sysslat med konsultarbete och ha förhandlingsvana. Projektledarchefen bör ha erfarenhet av ekonomihantering och budgetansvar och av att "driva" stora projekt. Ytterligare krävs goda ledaregenskaper samt en stor social förmåga, dvs. att kunna bemöta och hantera projektledare, övriga medarbetare och kunder på ett adekvat sätt. Projektledarchefen bör vara ett slags generalist, som har god överblick över de områden som projekten omfattar, men denne bör även kunna "se" detaljer. Innehavaren av befattningen skall vidare vara affärsmässig, ansvarskännande, flexibel, kreativ, ordningssam, stresstålig. Projektledarchefen bör inte minst besitta god kommunikativ förmåga.

Vid omorganisationen inom BT Systems per årsskiftet 1993/94 slogs marknadsavdelningen och projektavdelningen ihop. Efter sammanslagningen kom avdelningarna att bilda ett affärsområde, Projects, vilket senare bytte namn till Handling Systems. Den tidigare marknadschefen Gunnar Svensson utsågs till chef för affärsområdet. Som sådan chef hade han till uppgift att föreslå vem som skulle bli projektledarchef i den nya organisationen, men valet måste godkännas av verkställande direktören S.K.. Eftersom projektledarchefen innehar en nyckelbefattning och har en utomordentligt stor påverkan på det ekonomiska resultatet, kom Gunnar Svensson och S.K. att vid flera tillfällen diskutera frågan vem som borde utses till befattningen. Även i ledningsgruppen behandlades saken. Enligt BT Systems fanns det två kvalificerade medarbetare som kunde vara aktuella. Vid en samlad bedömning fann man att den dåvarande projektledaren L-G.S. var den mest lämpade för befattningen. Det bör understrykas att det aldrig var tal om att H.K. skulle bli projektledarchef.

Före omorganisationen årsskiftet 1993/94 fanns vid BT Systems driftsenhet i Partille fyra projektledare: J-O.S., K.H. samt nyssnämnda H.K. och L-G.S.. Vid förhandlingar enligt medbestämmandelagen den 12 oktober 1993 angående den nya organisationen föreslog arbetsgivarparten att en projektledare samt projektledarchefen skulle vara placerade vid driftsenheten i Partille. Detta accepterades av arbetstagarparterna, dvs. man var överens om bolagets organisation och befattningarna i och för sig, men man var inte enig om att L-G.S. var den som borde bli projektledarchef. Vid medbestämmandeförhandling den 22 oktober 1993 avseende bemanningen inom PTK-kollektivet i Partille i den nya organisationen föreslog arbetsgivarsidan att L-G.S. skulle förordnas till projektledarchef och att av de "centrala" projektledarbefattningarna fördelningen skulle vara två i Boxholm och två i Partille. P-Å.R., som var den av tjänstemännen i Partille som hade den längsta anställningstiden, skulle enligt arbetsgivaren placeras om från sin dåvarande chefsbefattning till en av befattningarna som projektledare i den nya organisationen. Arbetsgivaren föreslog vidare att projektledaren K.H. skulle omplaceras till befattningen som produktansvarig för AGV, med följd att den dåvarande innehavaren av befattningen, T.M., skulle bli uppsagd. Tjänstemannaparten motsatte sig dock den tilltänkta omplaceringen av K.H.; man gjorde gällande att hon inte hade tillräckliga kvalifikationer för befattningen. Arbetsgivaren böjde sig för de argument som tjänstemannaklubbarna sålunda framförde beträffande K.H:s kvalifikationer, och parterna enades om att T.M. alltjämt skulle vara produktansvarig för AGV och att K.H. alltså inte skulle omplaceras till den befattningen. PTK-klubbarna föreslog att av projektledarna skulle tre vara placerade i Partille och en vara placerad i Boxholm. Klubbarna föreslog också att P-Å.R. skulle förordnas till den i Partille nyinrättade befattningen som projektledarchef.

Efter förhandlingen den 22 oktober fattade BT Systems beslut i enlighet med sitt vid förhandlingen presenterade förslag, dock med undantag av den tilltänkta omplaceringen av K.H. och uppsägningen av T.M. där bolaget som nyss berörts böjde sig för tjänstemannasidans synpunkter. Bolagets beslut innebar såvitt gäller driftsenheten i Partille bl.a. att två projektledare skulle finnas kvar i den nya organisationen - innehavare av dessa befattningar blev P-Å.R. och J-O.S., vilka hade lång anställningstid hos bolaget - och att det förelåg arbetsbrist i fråga om tre projektledare. Enligt turordningslistan var sålunda projektledarna K.H., H.K. och L-G.S. övertaliga och kunde inte beredas fortsatt arbete på denna typ av befattning. Som framgått blev emellertid L-G.S. befordrad till projektledarchef, varför han undgick uppsägning. Däremot sades K.H. och H.K. upp.

Som motparten framhållit är en av huvudfrågorna i målet vilka krav som BT Systems ställde och ställer på projektledarchefen och huruvida H.K. har tillräckliga kvalifikationer vad gäller den befattningen. I det föregående har bolagets krav på projektledarchefen redovisats. Arbetsgivarparterna har den sammanfattande uppfattningen att L-G.S. nu som tidigare uppfyller de krav som bolaget sålunda ställer under det att H.K. saknar tillräckliga kvalifikationer för befattningen. Beträffande H.K. kan i övrigt följande sägas.

H.K. anställdes inom BT-koncernen år 1987 och har innehaft befattningar som gruppchef för AGV styrsystemsutveckling, som gruppchef för elektronikverksamheten och - sedan augusti 1990 - som projektledare. Enligt BT Systems saknade H.K. de egenskaper som krävs för befordran till en högre chefsbefattning inom bolaget. Däremot fanns det enligt BT Systems mening inte några omständigheter som diskvalificerade H.K. i dennes egenskap av projektledare; det förelåg alltså inte saklig grund för att med hänvisning till personliga skäl säga upp denne från anställningen som projektledare. H.K. hade och har enligt BT Systems mycket goda förutsättningar som tekniker, men bolagets förväntningar på denne i egenskap av projektledare uppfylldes inte. BT Systems gör gällande att de projekt vari H.K. var involverad åsamkades stora merkostnader på grund av brister i dennes styrning och samordning. H.K:s oklara instruktioner förde med sig allvarliga misstag, vilka ledde till omfattande ombyggnader av anläggningar och till kraftiga förseningar av projekt. En följd av bristerna i H.K:s sätt att sköta sina arbetsuppgifter var att BT Systems drabbades av s.k. badwill. I fråga om ett projekt, Alfa Holding, skulle BT Systems leverera tre kranar av två typer till en kund i Danmark. På grund av bristfälliga instruktioner från H.K:s sida förväxlades dessa kranar, vilka installerades fel hos kunden. Man tvingades därför att hos kunden bygga om två av kranarna. Gentemot BT Systems reste kunden krav på avtalsvite om ca 700 000 danska kronor för försenad leverans. Efter förhandlingar mellan BT Systems och kunden reducerades kravet till 371 000 danska kronor. I flera av de projekt för vilka H.K. svarade hade denne stora problem när det gällde ledningen av personalen. Dessa problem medförde att de uppställda tidsramarna inte hölls. Det förekom att H.K. på ena sidan och övrig personal på den andra hamnade i konflikt. I ett fall, nämligen beträffande Janssen-projektet i Italien, fick verkställande direktören S.K. själv ta emot kritik från kunden vad gällde H.K:s bristande förmåga att få personalen att arbeta övertid i ett kritiskt skede av projektet. H.K. hade under sin anställningstid ansvaret för fyra projekt vars värde översteg 3 miljoner kronor. I samtliga dessa fall överskreds de budgeterade kostnaderna kraftigt: de budgeterade sammanlagda kostnaderna uppgick till 33 miljoner kronor, men de faktiska kostnaderna blev 38 miljoner kronor. Det skall dock tilläggas att företagsledningen hos BT Systems i och för sig inte hade dessa siffror tillgängliga vid tidpunkten för uppsägningen av H.K.. Likväl saknade ledningen förtroende för dennes förmåga att handha ekonomiska frågor. Siffrorna bekräftar att det fanns fog för ledningens uppfattning i det nu aktuella hänseendet.

Arbetsgivarsidans grunder för bestridandet av käromålet kan sammanfattas enligt följande.

Det bestrids att turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen ger en arbetstagare rätt till befordran. För att projektledarchefen skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter måste denne åtnjuta arbetsgivarens särskilda förtroende; det rör sig om en kvalificerad chefsbefattning. Gentemot H.K. saknar BT Systems ett sådant förtroende vad gäller den aktuella befattningen som projektledarchef. Rättsligt sett måste således H.K. anses sakna tillräckliga kvalifikationer för denna befattning. Uppsägningen av H.K. har därför inte skett i strid med turordningsreglerna.

Skulle det ändå anses förhålla sig på det sätt som CF synes vilja göra gällande, nämligen att H.K. och de övriga "något så när erfarna" projektledarna kunde komma i fråga för den aktuella befattningen som projektledarchef och att dessa alltså hade tillräckliga kvalifikationer för befattningen, har bolaget likväl inte brutit mot 22 § anställningsskyddslagen vid uppsägningen av denne. Såvitt gäller driftsenheten i Partille var nämligen två projektledare övertaliga, dvs. skulle sägas upp på grund av arbetsbrist. H.K. var den av projektledarna vid driftsenheten i Partille som hade den näst kortaste anställningstiden hos BT Systems. Om inte L-G.S. utan i stället någon annan projektledare hade utsetts till projektledarchef, skulle alltså inte bara L-G.S. utan även H.K. ha blivit uppsagd på grund av den aktuella driftsinskränkningen.

I fråga om det ekonomiska skadeståndet har arbetsgivarparterna följande att anföra.

Enligt ordalydelsen i 38 § anställningsskyddslagen kan skadestånd för brott mot lagen avse "både ersättning för den förlust som uppkommer och ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär". Beträffande ekonomiskt skadestånd hänförligt till tiden efter anställningens upphörande kan skadeståndet avse förlorad arbetsinkomst för sådan tid, dvs. den löneförlust som arbetstagaren har åsamkats. Arbetstagarparten har inte visat att H.K. inte kunde erhålla ett nytt arbete i Göteborg. Kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen liksom kostnader för dubbel bosättning är enligt arbetsgivarparternas mening över huvud taget inte sådana kostnader för vilka en arbetstagare är med stöd av anställningsskyddslagen berättigad till ekonomiskt skadestånd av arbetsgivaren. I vart fall föreligger inte s.k. adekvat kausalitet mellan på ena sidan det brott mot turordningsreglerna, som CF påstår att BT Systems gjort sig skyldig till, och på andra sidan de kostnader för vilka yrkas ekonomiskt skadestånd. Under alla förhållanden är H.K. berättigad till ekonomiskt skadestånd endast för den verkliga förlust som han drabbats av till följd av det påstådda lagbrottet från BT Systems sida. De ifrågavarande kostnaderna är avdragsgilla vid taxering; i sin deklaration har H.K. kunnat göra avdrag för dubbel bosättning och för reskostnaderna. Om man tar hänsyn till den sannolika skatteeffekten för H.K:s del - marginalskatten i hans fall kan antas vara 50 % - uppgår hans verkliga förlust till hälften av de kostnader för vilka yrkas ekonomiskt skadestånd. Skulle man inte beakta skatteeffekten utan tillerkänna honom ekonomiskt skadestånd med de belopp som CF yrkar i målet, skulle H.K. bli överkompenserad. I och för sig vitsordas att inköp av ett årskort hos SJ kostar 24 000 kr och att köp av ett månadsmärke hos SL kostar 355 kr, allt brutto. Ett årskort hos SJ gäller under ett år från inköpsdatum. Den av CF angivna kostnaden för dubbel bosättning, 3 000 kr per månad, kan inte vitsordas.

CF

Det är i och för sig riktigt att de kostnader, som ingår i yrkandet om ekonomiskt skadestånd, är bruttokostnader. Sålunda har någon hänsyn inte tagits till den eventuella möjligheten för H.K. att i deklarationen göra avdrag för de ifrågavarande kostnaderna. För närvarande låter sig dock inte skatteeffekten bedömas med någon säkerhet. H.K. har de facto haft utlägg motsvarande kostnaderna. Han har gjort allt vad som rimligen kan begäras för att minimera skadeföljderna av BT Systems brott mot turordningsreglerna. Den omständigheten att H.K:s nya arbetsplats ligger i Stockholmsområdet och att han därför har åsamkats kostnader för resor och för dubbel bosättning skall inte gå ut över honom vid bedömningen av skadeståndsfrågan.

Domskäl

Medlemmen i CF H.K. var anställd som projektledare vid BT Systems driftsenhet i Partille. Till följd av en per årsskiftet 1993/94 verkställd omorganisation - driftsinskränkning - minskades antalet projektledare hos bolaget. H.K. var en av de projektledare som därvid blev uppsagd. I samband med omorganisationen erhöll L-G.S., som också var projektledare vid Partille-enheten men hade kortare anställningstid hos bolaget än H.K., den vid enheten nyinrättade befattningen som projektledarchef.

Tvisten i målet gäller i första hand huruvida BT Systems bröt mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen när bolaget sålunda sade upp H.K.. Enligt CF:s ståndpunkt hade H.K. tillräckliga kvalifikationer för fortsatt anställning. Som CF:s inställning måste förstås hävdar förbundet att H.K. borde ha erbjudits omplacering till den vid driftsenheten i Partille nyinrättade befattningen som projektledarchef. Eftersom BT Systems utsåg L-G.S. till projektledarchef, trots att denne hade kortare anställningstid hos bolaget än vad H.K. hade, gjorde sig bolaget enligt CF:s mening skyldigt till brott mot turordningsreglerna. Arbetsgivarsidans uppfattning på andra sidan är att turordningsreglerna inte innefattar en rätt för en arbetstagare att bli befordrad i samband med en driftsinskränkning. Arbetsgivarparterna gör även gällande att H.K. saknade tillräckliga kvalifikationer för det ifrågavarande arbetet som projektledarchef.

Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målet. Vid denna har förhör under sanningsförsäkran ägt rum med, på CF:s begäran, H.K. och, på arbetsgivarparternas begäran, verkställande direktören i BT Systems S.K.. Vittnesförhör har hållits med, på CF:s begäran, ordföranden i förbundets lokalavdelning i Göteborg A.W. och förre ordföranden i SIF- klubben vid bolaget K.S. samt, på arbetsgivarsidans begäran, med projektledarchefen L-G.S.. Skriftlig bevisning har förebragts.

Det finns anledning att inledningsvis uppehålla sig vid vad arbetsgivarparterna anfört därom, att vid en driftsinskränkning turordningsreglerna i anställningsskyddslagen inte skulle innebära att en arbetstagare har rätt till en omplacering som innebär att han befordras.

Turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen kan - såvitt nu är av intresse - sammanfattas enligt följande. Vid uppsägning på grund av arbetsbrist bestäms arbetstagarens plats i turordningen med utgångspunkt i varje arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren, och arbetstagare med längre anställningstid har företräde framför arbetstagare med kortare anställningstid. Om arbetsgivaren har flera driftsenheter, fastställs enligt huvudregeln en turordning för varje enhet för sig. Kan en arbetstagare endast efter omplacering beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren, gäller som förutsättning för företräde enligt turordningen att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet.

I tydlighetens intresse bör följande inskjutas. Som framgått skall enligt huvudregeln turordningen fastställas för varje driftsenhet för sig. Någon tvist mellan parterna om att BT Systems har två driftsenheter - en i Boxholm och en i Partille - föreligger i och för sig inte. CF har inte gjort gällande att någon annan omständighet, t.ex. att det skulle föreligga ett mellan parterna träffat kollektivavtal om en s.k. avtalsturlista, skulle innebära att turordningsfrågan skall bedömas med hänsyn tagen även till driftsenheten i Boxholm. Mot denna bakgrund är domstolens bedömning i målet inriktad endast på förhållandena vid driftsenheten i Partille.

Av 22 § anställningsskyddslagen följer som redovisats att en förutsättning för företräde enligt turordningen i de fall arbetstagaren endast efter omplacering kan beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren är att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Kravet på tillräckliga kvalifikationer har i lagmotiven angetts principiellt innebära att arbetstagaren skall ha de allmänna kvalifikationer som normalt krävs av den som söker det arbete som det är fråga om (prop. 1973:129 s. 158 f., 260; jfr prop. 1981/82:71 s. 54 ff.). Det fordras inte att arbetstagaren fullständigt behärskar de nya arbetsuppgifterna från början utan endast att han har möjlighet att inom rimlig tid lära sig dem.

Det vid ifrågavarande bedömning kritiska begreppet är alltså kravet att arbetstagaren skall ha tillräckliga kvalifikationer för det aktuella arbetet. Varken av lagmotiven eller av arbetsdomstolens praxis kan utläsas att begreppet skall ges den innebörd som arbetsgivarsidan hävdat i målet, nämligen att vid uppsägning på grund av arbetsbrist en arbetstagare inte kan göra anspråk på en omplacering som skulle innebära en befordran. Enligt arbetsdomstolens mening kan det avgörande för bedömningen av om företrädesrätt föreligger inte vara om en omplacering till ett visst arbete i och för sig kan anses innebära en befordran i förhållande till det arbete som arbetstagaren haft dessförinnan. Prövningen gäller i stället frågan huruvida arbetstagaren skall anses ha tillräckliga kvalifikationer för den aktuella befattningen. Det är sedan en annan sak att kravet på tillräckliga kvalifikationer måste tolkas med hänsyn bl.a. till vilken befattning som är i fråga, t.ex. om det rör sig om en kvalificerad chefsbefattning.

Sammanfattningsvis finner följaktligen arbetsdomstolen sig inte kunna biträda arbetsgivarparternas i målet framförda uppfattning att den omständigheten, att en omplacering till arbetet som projektledarchef måhända kunde sägas innebära en befordran i förhållande till arbetet som projektledare, i sig skulle betyda att H.K. inte ägt företrädesrätt till befattningen som projektledarchef.

Med det nu anförda är givetvis inte sagt att H.K. skall anses ha haft tillräckliga kvalifikationer för arbetet som projektledarchef. För en bedömning av den frågan måste hänsyn tas bl.a. till vad detta arbete innefattar. Härom har i målet framkommit bl.a. följande.

BT-koncernen bedriver verksamhet i flera länder. Verksamheten består i att projektera, tillverka och installera anläggningar av större ekonomiskt värde. Projektledarchefen är placerad hos moderbolaget BT Systems och är chef för en av enheterna inom ett av bolagets affärsområden, Handling Systems. I vart fall enligt den i målet relevanta, vid årsskiftet 1993/94 införda organisationen inom bolaget ingick projektledarchefen i internstyrelserna för affärsområdena Handling Systems resp. Engineering. Även bolagets verkställande direktör, S.K., var med i dessa styrelser.

Projektledarchefen har ett linjeansvar i förhållande till den s.k. centrala projektledarresurs - den pool - av tre projektledare som finns inom BT Systems. För dessa projektledare har han en direkt arbetsledande roll. Projektledarna i poolen tas i anspråk när behov uppstår på olika håll inom koncernen, t.ex. vid arbetstoppar inom någon del av koncernens verksamhetsfält. I förhållande till de projektledare inom koncernen som inte ingår i poolen har projektledarchefen en stabsfunktion, och han har sålunda gentemot företagsledningen ett ansvar för den totala projektledarresursen inom koncernen. Projektledarchefen har också - i vart fall såvitt avser större anläggningsprojekt - ansvar för att lämplig projektledare tillsätts. Vidare skall projektledarchefen utarbeta, vidmakthålla och underhålla arbetsmetodiken för projektledarnas del. Sammantaget kan sägas att projektledarchefens ansvarsområde spänner över hela koncernen och innefattar såväl ekonomiska som tekniska frågor.

Det kan alltså slås fast att projektledarchefen har en chefsbefattning på hög nivå inom såväl BT Systems självt som BT-koncernen i dess helhet. Det måste objektivt sett anses vara fråga om en kvalificerad chefsbefattning. Arbetsgivaren har otvivelaktigt fog för att kräva ett särskilt förtroende gentemot innehavaren av denna befattning. Det synes för övrigt tveksamt om projektledarchefen över huvud taget skulle kunna fullgöra sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt, om inte arbetsgivaren hade ett starkt förtroende för denne. Den omständigheten, att man i vart fall till en början hade ambitionen att projektledarchefen skulle syssla även med de uppgifter som en projektledare har, kan enligt domstolen inte förändra bedömningen från den nu ifrågavarande synpunkten.

Av främst S.K:s inför arbetsdomstolen lämnade uppgifter framgår att bl.a. han på ena sidan bedömde att L-G.S. var lämplig som projektledarchef och på andra sidan inte ens övervägde H.K. som innehavare av befattningen. Med hänsyn härtill och till vad i övrigt upptagits kommer domstolen till den slutsatsen, att H.K. saknat tillräckliga kvalifikationer för arbetet som projektledarchef (jfr AD 1993 nr 61). H.K. hade alltså inte företrädesrätt till det arbetet. Någon annan möjlighet att bereda H.K. fortsatt arbete kan CF inte ens anses ha fört fram i målet. Slutsatsen blir att BT Systems inte bröt mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen när bolaget sade upp honom.

Det anförda innebär att CF:s talan skall avslås och att förbundet som förlorande part skall förpliktas att ersätta arbetsgivarparterna för deras rättegångskostnader. CF har vid denna utgång i huvudsaken medgett motparternas kostnadsyrkande.