AD 1996 nr 67

Parter:

Svenska Metallindustriarbetareförbundet; Sjuntorps Svets & Maskinservice, Aktiebolaget, Sjuntorps Truck- & Maskinuthyrning

Nr 67

Svenska Metallindustriarbetareförbundet

mot

Aktiebolaget Sjuntorps Svets & Maskinservice och Sjuntorps Truck- & Maskinuthyrning, båda i Sjuntorp.

Aktiebolaget Sjuntorps Svets & Maskinservice (Svetsbolaget) och Sjuntorps Truck- & Maskinuthyrning Aktiebolag (Truckbolaget) är genom hängavtal med Svenska Metallindustriarbetareförbundet (Metall eller förbundet) bundna av vid varje tidpunkt gällande kollektivavtal mellan Sveriges Verkstadsförening och Metall, det s.k. verkstadsavtalet.

Svetsbolaget har i huvudsak bedrivit verksamhet med maskin- och kontorsflyttningar samt med andra arbeten för industrin såsom reparationer, underhåll och maskininstallationer. Svetsbolaget hade fram till den 1 september 1994 ett 20-tal anställda. Därutöver anlitade bolaget vid behov ett antal underentreprenörer för att utföra uppdrag som Svetsbolaget åtagit sig.

Truckbolaget startades år 1988 och har huvudsakligen bedrivit verksamhet med underhåll, ombyggnader, renoveringar och uthyrning av gaffeltruckar. Fram till den 1 september 1994 hade bolaget inga egna anställda utan bolaget hyrde in arbetskraft och då främst från Svetsbolaget.

R.B., K.A., L.K. och T.W. är medlemmar i Metall och har varit anställda i Svetsbolaget.

Ställföreträdare, ägare och ensam firmatecknare i de båda bolagen är B.G.. B.G. bestämde under våren eller försommaren 1994 att vidta organisationsförändringar i bolagen. Han bestämde att Svetsbolaget i fortsättningen skulle drivas utan egna anställda samt att Truckbolaget i fortsättningen skulle bedriva verksamheten med egna anställda.

Med undantag för R.B., K.A., L.K. och T.W. ansökte den tidigare personalen i Svetsbolaget om anställning i Truckbolaget. Alla som sökte erhöll anställning fr.o.m. den 1 september 1994. Den 14 oktober 1994 blev R.B., K.A., L.K. och T.W. på grund av arbetsbrist uppsagda från sina anställningar i Svetsbolaget med sista anställningsdag den 13 april 1995. Svetsbolaget har numera ingen anställd personal utan driver sin verksamhet med arbetskraft från olika underentreprenörer, däribland Truckbolaget.

Tvisten rör främst frågan om bolagen har agerat i ett föreningskränkande syfte för att ställa R.B., K.A., L.K. och T.W. utan arbete. Metall hävdar att så är fallet samt att saklig grund för uppsägningarna inte föreligger medan bolagen menar att organisationsförändringarna har varit företagsekonomiskt motiverade och att de fyra arbetstagarna blev utan arbete endast av den anledningen att de trots uppmaning inte ansökt om anställning i Truckbolaget. Tvistigt är också om de fyra arbetstagarna hade rätt till återanställning i Truckbolaget och om deras rätt i så fall åsidosatts genom ett brott mot eller ett otillbörligt kringgående av anställningsskyddslagens regler om företrädesrätt.

Metall har väckt talan mot Svetsbolaget och Truckbolaget och i första hand yrkat att arbetsdomstolen förpliktar bolagen att solidariskt utge

1. allmänt skadestånd till var och en av R.B., K.A., L.K. och T.W. för brott mot 8 § medbestämmandelagen samt 7 och 25 §§anställningsskyddslagen med 200 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker,

2. ekonomiskt skadestånd avseende inkomstförlust för tiden från den 14 april 1995 till den 18 mars 1996

till R.B. med 143 846 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 7 991 kr från den 1 maj 1995, på månatliga 15 983 kr fr.om. maj 1995 t.o.m. januari 1996 från den första i påföljande månad och på 7 991 kr från den 1 februari 1996, allt till dess betalning sker,

till L.K. med 175 812 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 7 991 kr från den 1 maj 1995, på månatliga 15 983 kr fr.o.m. maj 1995 t.o.m. februari 1996 från den första i påföljande månad och på 7 991 kr från den 1 april 1996, allt till dess betalning sker och

till T.W. med 67 923 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 7 991 kr från den 1 maj 1995, på 15 983 kr från den 1 juni 1995, på 15 983 kr från den 1 juli 1995, på 11 987 kr från den 1 augusti 1995, på 3 995 kr från den 1 september 1995, på 3 995 kr från den 1 november 1995 och på 7 991 kr från den 1 december 1995, allt till dess betalning sker,

3. allmänt skadestånd till Metall för brott mot 8 § medbestämmandelagen med 200 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker.

Metall har i andra hand - för det fall arbetsdomstolen finner att solidariskt betalningsansvar inte kan åläggas bolagen - yrkat att arbetsdomstolen förpliktar dels

A. Svetsbolaget att utge

1. allmänt skadestånd till var och en av R.B., K.A., L.K. och T.W. för brott mot 8 § medbestämmandelagen och 7 § anställningsskyddslagen med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker,

2. ekonomiskt skadestånd jämte ränta till R.B., L.K. och T.W. i enlighet med vad som angetts i förstahandsyrkandet vid punkten 2,

3. allmänt skadestånd till Metall för brott mot 8 § medbestämmandelagen med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker, samt

B. Truckbolaget att utge

1. allmänt skadestånd till R.B., K.A., L.K. och T.W. för brott mot 8 § medbestämmandelagen och 25 § anställningsskyddslagen med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker,

2. ekonomiskt skadestånd jämte ränta till R.B., L.K. och T.W. i enlighet med vad som angetts i förstahandsyrkandet vid punkten 2, dock med rätt för Truckbolaget att avräkna vad Svetsbolaget må ha utbetalat för den händelse arbetsdomstolen bifaller Metalls andrahandsyrkande mot Svetsbolaget angående ekonomiskt skadestånd och

3. allmänt skadestånd till Metall i enlighet med vad som angetts vid andrahandsyrkandet mot Svetsbolaget.

Metall har vidare förbehållit sig rätten - i mån av befogenhet - att föra talan om ekonomiskt skadestånd till R.B., K.A., L.K. och T.W. för tiden efter huvudförhandlingen i arbetsdomstolen.

Svetsbolaget och Truckbolaget har bestritt samtliga yrkanden. Yrkandena om ekonomiskt skadestånd samt ränteyrkandena har vitsordats som skäliga i och för sig. Bolagen har vidare bestritt att solidarisk betalningsskyldighet kan åläggas dem samt gjort gällande - för det fall något av andrahandsyrkandena till arbetstagarna bifalls - att skadestånden skall jämkas. Bolagen har vidare - först vid huvudförhandlingen i målet - bestritt skadestånd till Metall i första hand på den grunden att talan är preskriberad.

Metall har invänt att preskriptionsinvändningen har framställts för sent.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av talan har parterna i huvudsak anfört följande.

Metall

Bolagens verksamhet

Svetsbolaget startade sin verksamhet 1972 men då under annat namn. År 1979 ändrades namnet till det nuvarande. Svetsbolaget är ett entreprenadföretag och har huvudsakligen bedrivit verksamhet med maskin- och kontorsflyttningar samt med olika arbeten för industrin såsom maskininstallationer, ombyggnader och reparationsarbeten. Bolagets kunder har varit små och stora företag i Trollhätteområdet. Arbetet bedrivs vanligen på så vis att bolagets personal besöker kunderna och utför arbetsuppgifterna hos dem. Vissa arbeten, såsom svetsnings- och maskinarbeten, utförs i bolagets verkstad. Verkstaden är belägen på fastigheten Sjuntorp 1:95 som ägs av B.G.. Under 1980-talet bedrevs i verkstaden även arbete med reparationer och underhåll av truckar. År 1988 fördes den delen av verksamheten över till Truckbolaget som startats av B.G. för detta ändamål.

Fram till september 1994 bedrev Svetsbolaget verksamhet med hjälp av såväl egen anställd personal som med underentreprenörer. De underentreprenörer som anlitades var småföretagare på orten och dessa hade i stort sett samma ställning i bolaget som den egna personalen. Den i bolaget anställda personalen uppgick till ett 20-tal personer vid denna tidpunkt. Majoriteten av dem sysselsattes med maskinflyttningsarbeten. Flera av dem var mer eller mindre permanent placerade vid Volvo Aero och vid Lilla Edets Pappersbruk. En del arbetstagare utförde mestadels arbeten i Svetsbolagets verkstad medan andra var uthyrda till Truckbolaget och utförde underhålls-, reparations- och ombyggnadsarbeten på truckar. Av årsredovisningarna i Svetsbolaget framgår att bolaget, som har brutet räkenskapsår, den 1 september - 31 augusti, under åren 1990/91 och 1991/92 i medeltal hade 16 anställda. För åren 1992/93 och 1993/94 var motsvarande siffror 18 respektive 20. Dessa siffror tyder på att verksamheten hade expanderat under åren.

Svetsbolaget är bundet av kollektivavtal med Metall genom ett hängavtal. Det är förbundets avdelning 112 i Trollhättan som tecknat avtalet och det är avdelningen som är bolagets motpart vid lokal förhandling enligt medbestämmandelagen. Vid Svetsbolaget fanns två fackliga representanter, dels ett kontaktombud, dels ett skyddsombud. Dessa uppdrag innehades av R.B. respektive L.K..

Truckbolaget bedriver verksamhet i lokaler på fastigheten Sjuntorp 2:2. Fastigheten ägs av Svetsbolaget sedan sommaren 1994. Bolaget bedrev fram till september 1994 verksamhet utan egen anställd personal. Arbetskraften hyrdes in från Svetsbolaget. Verksamheten bestod och består i försäljning, reparation och uthyrning av truckar. Den personal som före den 1 september 1994 hyrdes in från Svetsbolaget utförde i huvudsak arbete för Truckbolaget men det hände att även de vid behov utförde flyttningsarbeten för Svetsbolaget.

Svetsbolaget och Truckbolaget är helägda av B.G.. Han är också ställföreträdare för båda bolagen och tecknar ensam firmorna. Tillsammans utgör bolagen vad som brukar kallas för en oäkta eller falsk koncern. Vid en jämförelse av bolagens fakturerade försäljning genom åren kan man iaktta en anmärkningsvärd likhet som tyder på att bolagen har drivits som tvillingar. Även vid jämförelse av bolagens vinster och eget kapital kan liknande iakttagelser göras.

Sammanfattningsvis kan följande sägas. Det är samma verksamhet som nu bedrivs inom de båda bolagen som före den 1 september 1994. Ägarstrukturen är oförändrad. De som tidigare som anställda i Svetsbolaget utförde flyttningsarbeten utför nu samma arbete men som uthyrda från Truckbolaget.

Löneförhandlingarna och omorganisationen

Omorganisationen i bolagen beror inte som bolagen påstår på företagsekonomiska överväganden utan på den lön som Svetsbolaget enligt gällande kollektivavtal skulle ha behövt betala till personalen om den fortfarande hade varit anställd i Svetsbolaget.

Med anledning av att Svetsbolaget inte hade reglerat personalens löner för 1992 och 1993 i enlighet med verkstadsavtalets bestämmelser begärde R.B. att B.G. skulle medverka i ett möte med personalen. B.G. vägrade med motivering att han endast ville förhandla med facket direkt. R.B. kontaktade därför ombudsmannen K.K. på Metalls avdelning 112 i Trollhättan. K.K. besökte arbetsplatsen någon gång efter årsskiftet 1993/94. Han berättade för medlemmarna att de enligt verkstadsavtalet hade rätt till retroaktiva lönetillägg på 173 öre/timme fr.o.m. den 1 april 1992 och ytterligare 60 öre/timme fr.o.m. den 1 juli 1993.

K.K. framställde medlemmarnas krav på retroaktiva löneförhöjningar i enlighet vad de hade rätt till enligt verkstadsavtalet. Med anledning härav hölls den 28 mars 1994 en förhandling mellan Metalls avdelning och Svetsbolaget. Svetsbolaget motsatte sig kravet och ville inte justera lönerna med mindre än att samtliga Metalls medlemmar på arbetsplatsen skrev på kraven. Detta motsatte sig förbundet vilket framgår av det protokoll som K.K. upprättade efter förhandlingen. K.K. översände senare protokollet för justering och bifogade då ett brev i vilket han på nytt avvisade Svetsbolagets krav på samtliga medlemmars underskrift och informerade bolaget att det var Metall som var förhandlingsmotpart och att förbundet svarade för lönekravet. Bolaget justerade aldrig protokollet. Under tiden som förhandlingarna pågick med avdelningen hade B.G. enskilda samtal med arbetstagarna i vilka han, dels försökte övertala arbetstagarna att ta tillbaka lönekraven, dels hotade med att lägga över verksamheten till Truckbolaget om de stod kvar vid kraven. Några av medlemmarna ringde efter dessa samtal till K.K. och uppgav att de inte ville ha någon löneförhöjning eftersom de var rädda om sina anställningar. Även vid förhandlingarna med K.K. hotade B.G. med att lägga ned bolagets verksamhet. Påtryckningarna från B.G. ledde till att det till slut endast var R.B., K.A., L.K. och T.W. som stod kvar vid de retroaktiva lönekraven. Den 19 maj träffades en överenskommelse mellan avdelningen och Svetsbolaget och då i enlighet med Metalls krav.

Den 30 juni kallade Svetsbolaget avdelningen till ett informationsmöte. Vid mötet berättade B.G. för K.K. att han räknade med att Svetsbolagets uppdrag skulle minska i framtiden samt att Truckbolagets uppdrag skulle öka. B.G. redogjorde dessutom för planer på att Svetsbolagets personal i framtiden skulle vara anställd i Truckbolaget. Han sa dock inte när eller hur han hade tänkt att genomföra sina planer. K.K. utgick därför från att B.G. skulle återkomma och lämna klarare besked så att parterna inför sådana förändringar skulle kunna förhandla enligt 11 § medbestämmandelagen. Detta meddelade han även B.G. vid mötet och detta påpekande intogs dessutom i det protokoll som K.K. upprättade efter mötet. Protokollet översändes till Svetsbolaget för justering men det har inte justerats av bolaget.

Efter detta möte med B.G. meddelade K.K. vid ett annat möte med medlemmarna vad som hade sagts vid mötet den 30 juni. För medlemmarna var informationen ingen direkt nyhet eftersom B.G. från och till hade pratat om liknande förändringar.

I stället för att kalla till en förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen höll B.G. enskilda samtal med de anställda. Troligen påbörjades dessa samtal redan före informationsmötet den 30 juni. Det mesta tyder på att de besked B.G. lämnade vid de enskilda samtalen var olika, beroende på om han önskade ha kvar arbetstagaren i sin tjänst eller inte. I allmänna ordalag berättade han för L.K. och T.W. om sina planer på att lägga om verksamheten till Truckbolaget. Han sade dock inte när det skulle ske. För någon av dem berättade han att han skulle uppmana personalen i Svetsbolaget att söka anställning i Truckbolaget och att han därefter skulle välja dem han önskade. När T.W. fick höra B.G:s planer uppmanade han denne att ta kontakt med avdelningen så att "allt gick rätt till". B.G. uppmanade ingen av dem att söka anställning i Truckbolaget. Inte heller sade han att de i annat fall skulle bli uppsagda. Med R.B. och K.A. har B.G. överhuvudtaget inte haft några samtal beträffande verksamhetsförändringen.

Någon gång i slutet av augusti 1994 berättade B.G. för R.B. att det skulle hållas ett informationsmöte för hela personalen den 30 augusti. R.B. kontaktade K.K. för att denne skulle närvara vid mötet. Vid mötet, som endast varade någon minut, meddelade B.G. att ansökningstiden för att söka anställning hos Truckbolaget hade gått ut. Han sade också att de som hade sökt hade erhållit anställning och att dessa genast skulle infinna sig på kontoret för att underteckna anställningsavtal. B.G. sade vidare att anställningarna i Truckbolaget skulle börja den 1 september 1994 samt att Svetsbolaget skulle kalla till en förhandling enligt medbestämmandelagen. Därefter gick B.G. och följdes av dem som erhållit anställning i Truckbolaget. Kvar i möteslokalen blev härefter endast R.B., K.A., L.K. och T.W. samt K.K.. För dem kom B.G:s besked som en total överraskning.

I anställningsavtalen mellan arbetstagarna och Truckbolaget överenskoms om en timlön om 87 kr. Den avtalade lönen var alltså 2 kr 33 öre lägre än den som hade överenskommits med Svetsbolaget i maj. Härigenom försvann den avtalade lönehöjningen.

Den 1 september 1994 erhöll avdelningen en kallelse till lokal förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen. I kallelsen angavs bl.a. att förhandlingen skulle avse Svetsbolagets framtid samt att företaget avsåg att fatta beslut om ny inriktning för verksamheten. Förhandling hölls den 6 september med fortsättning den 13 september. I protokollet från det första förhandlingstillfället och som fördes av B.G. och justerats av B.G. och K.K. anges bl.a. följande.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

2. B.G. gav en kort beskrivning av verksamheten i Sjuntorps Svets/Maskin och dess tänkta framtid. Han påtalade oron på arbetsmarknaden och det ökade motstånd vi röner från facket vid de olika arbetsplatser där vi arbetar. Företaget har därför beslutat att öka inköpen av tjänster från andra företag och därigenom bli mer flexibelt.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

B.G. gav således en annan beskrivning av orsakerna till verksamhetsförändringarna vid dessa förhandlingar än den som ges i målet. I protokollet har vidare antecknats att K.K. menade att de anställda i Svetsbolaget automatiskt skulle överföras till anställningar i Truckbolaget samt att B.G. på detta svarat med att alla anställda hade fått möjlighet att söka anställning i Truckbolaget. Med en formell invändning avslog alltså B.G. att de i målet berörda arbetstagarna skulle tas över till Truckbolaget. De var vid denna tidpunkt inte uppsagda av Svetsbolaget och det hade varit möjligt att erbjuda dem arbete i Truckbolaget. Det anförda visar att de i målet berörda arbetstagarna inte var önskvärda. Vid den fortsatta förhandlingen den 13 september framkom inget nytt. Den 11 oktober hölls centrala förhandlingar men någon enighet kunde inte heller då nås. Den 14 oktober blev R.B., K.A., L.K. och T.W. uppsagda från sina anställningar i Svetsbolaget med den 13 april 1995 som sista anställningsdag. Samtliga utom T.W. informerades om att de inte behövde stå till arbetsgivarens förfogande under uppsägningstiden. Ostridigt är att efter den 14 oktober 1994 har Truckbolaget nyanställt personal utan att någon av de uppsagda har erbjudits återanställning.

Grunderna för talan

Svetsbolaget och Truckbolaget har samverkat för att ställa de i målet berörda arbetstagarna utan arbete. Detta har varit möjligt endast av det skälet att B.G. ensam bestämmer över dessa båda bolag och att han kan styra verksamheten till och från bolagen som han själv önskar. B.G. har utnyttjat att bolagen formellt sett är två skilda juridiska personer för att kringgå regelsystemet och uppnå det resultat han själv tyckt vara önskvärt. Visserligen är bolagen två skilda juridiska personer men i verkligen har de bedrivit och bedriver fortfarande en gemensam verksamhet där det ena bolaget har tillhandahållit personalen. Hade det varit fråga om två helt fristående företagen hade det inte varit möjligt att förändra verksamheten på det sätt B.G. har gjort.

Vid bedömningen i målet bör därför det sammantagna förfarandet av Svetsbolaget och Truckbolaget beaktas. Någon större vikt bör således inte läggas vid att en viss åtgärd formellt har vidtagits av det ena eller det andra bolaget. För detta samlade förfarande är bolagen solidariskt skadeståndsskyldiga.

Skälet till att de fyra arbetstagarna ställdes utan arbete är att de hävdat sin rätt till kollektivavtalsenliga lönehöjningar och att de drivit frågan genom sin fackliga organisation. Att ställa någon utan arbete av detta skäl innebär en föreningsrättskränkning och utgör samtidigt ett brott mot anställningsskyddslagen då det vid sådana förhållanden inte föreligger saklig grund för uppsägning.

Det finns inga hållbara skäl till att personalen just vid den tidpunkt skulle flyttas från Svetsbolaget till Truckbolaget. Det har inte förekommit någon minskning i Svetsbolagets sysselsättning som motiverat förändringen. Inte heller har antalet anställda i de båda bolagen totalt sett minskat. För att göra personalen mer medgörlig har B.G. skrämt upp arbetstagarna med hot om arbetslöshet för det fall avtalsenliga löner skulle behöva betalas ut i Svetsbolaget. Enligt förbundets uppfattning har överflyttningen av personalen skett för att det skulle vara möjligt att träffa nya anställningsavtal med en lägre lön än den som fastställts genom överenskommelsen den 19 maj 1994.

De i målet berörda arbetstagarna har ställts utan arbete därför att B.G. har utestängt dem från anställning i Truckbolaget och därefter sagt upp dem från Svetsbolaget. Uppsägningarna är inte saklig grundade utan föreningsrättskränkande dvs. stridande mot 7 § anställningsskyddslagen och 8 § medbestämmandelagen. Åtgärden att särbehandla de i målet aktuella arbetstagarna genom att inte erbjuda dem anställning i Truckbolaget är också föreningsrättskränkande. Att nyanställa arbetstagare i Truckbolaget i stället för att återanställa de i målet berörda arbetstagarna utgör också en föreningrättskränkning liksom ett brott mot 25 § anställningsskyddslagen. Förfarandet utgör vidare ett intrång i Metalls verksamhet.

I andra hand gör förbundet mot Svetsbolaget gällande att uppsägningarna har skett i strid mot såväl 8 § medbestämmandelagen som 7 § anställningsskyddslagen. Uppsägningarna har skett i föreningsrättskränkande syfte och till skada för de fyra arbetstagarna på grund av att de hävdat sin rätt till lön och för att de drivit frågan genom sin fackliga organisation. En försvårande omständighet är att Svetsbolaget har dröjt med uppsägningarna till dess Truckbolaget anställt den personal som önskades. Detta har syftat till att förhindra återanställning i Truckbolaget.

I andra hand gör förbundet mot Truckbolaget gällande att bolaget har åsidosatt de fyra arbetstagarnas rätt till återanställning. Truckbolaget har i samråd med Svetsbolaget försökt kringgå 25 § anställningsskyddslagen. I vart fall en del av Svetsbolagets verksamhet har övergått till Truckbolaget. Övergången är sådan att arbetstagare i Svetsbolaget har företrädesrätt till återanställning i Truckbolaget. De fyra arbetstagarna har längre anställningstider än flera av dem som erbjöds anställning i Truckbolaget. Genom att Truckbolaget med förbigående av de fyra arbetstagarna erbjöd andra arbetstagare anställning samtidigt som Svetsbolaget dröjt med uppsägningarna till dess Truckbolaget anställningsförfarande var klart har det skett ett kringgående av 25 § anställningsskyddslagen. Detta kringgående är otillbörligt och förfarandet är att jämställa med ett direkt brott mot bestämmelsen. Förfarandet har även haft ett föreningsrättskränkande syfte. Truckbolaget har dessutom nyanställt personal efter det att de i målet berörda arbetstagarna blev uppsagda. Genom att inte erbjuda dem återanställning har Truckbolaget brutit mot bestämmelsen i 25 § anställningsskyddslagen och förfarandet utgör dessutom en föreningsrättskränkning. De åtgärder som vidtagits av Svetsbolaget och Truckbolaget utgör även ett intrång i Metalls verksamhet.

Bolagen

B.G. har sedan år 1967 bedrivit verksamhet liknande den som numera bedrivs av Svetsbolaget. Sedan år 1975 har han bedrivit verksamhet med arbeten för industrin, såsom underhåll, reparationer, maskininstallationer samt maskin- och kontorsflyttningar. Verksamheten har sedan år 1978 bedrivits från en B.G. tillhörig fastighet i Sjuntorp. Sedan den 1 juli 1994 ingår därutöver i Svetsbolagets verksamhet en industrifastighet som bolaget äger och förvaltar och som hyrs ut till Truckbolaget.

Under senare år har Svetsbolagets kärnverksamhet kommit att inriktas på maskin- och kontorsflyttningar för industrier i Trollhättan med omnejd. En stor kund har varit Volvo Aero. Inte hos någon annan kund har Svetsbolaget kunnat ha personal kontinuerligt. På andra arbetsplatser har personalen alltid kallats hem efter längre eller kortare arbetsperioder. Under tiden från 1986 till maj 1994 hade Svetsbolaget fyra anställda som utan avbrott sysselsattes med arbete vid Volvo Aero. Bland dem fanns R.B. och K.A.. Det behov Volvo Aero hade av personal för maskin- och kontorsflyttningar tillgodosågs, dels genom dessa fyra arbetstagare, dels vid behov av ytterligare personal från Svetsbolaget. I maj 1994 fick B.G. underrättelse från Volvo Aero om att det bolaget inte skulle ha ett konstant behov av fyra arbetstagare från Svetsbolaget och att Svetsbolaget i fortsättningen skulle anlitas i mindre omfattning. Redan några år tidigare hade B.L. vid Volvo Aero berättat för B.G. att Volvo Aero hade för avsikt att skära ned sina kostnader för flyttningsarbeten. Denna vetskap ledde till att B.G. redan då funderade på en omorganisation av Svetsbolaget. Inför sommarsemestrarna 1993 blev B.G. informerad om att Volvo Aero drastiskt skulle sänka sina kostnader för flyttningsarbeten. B.G. hade redan tidigare funnit att Svetsbolagets verksamhet var svår att förutse och svårplanerad eftersom beläggningen hade varit mycket ojämn. För att klara av större åtaganden har Svetsbolaget understundom tagit in många underentreprenörer. Tidvis har det varit svårt att sysselsätta den egna personalen i debiteringsbart arbete.

I Truckbolaget, som startade sin verksamhet 1988, har alltid bedrivits och bedrivs fortfarande verksamhet med underhåll, ombyggnader, renoveringar, reparationer och uthyrning av gaffeltruckar. Det stämmer inte att denna verksamheten påbörjats i Svetsbolagets regi innan Truckbolaget startades. Någon personal anställdes inte förrän i september 1994. Inledningsvis köptes tjänster in från utomstående företag men senare anställdes sammanlagt fyra personer i Svetsbolaget särskilt för att utföra arbete i Truckbolagets verksamhet. Aldrig har fler än tre av dem arbetat samtidigt.

Under tiden januari - augusti 1994 har tre anställda i Svetsbolaget varit sysselsatta i arbete för Truckbolaget och har utfört arbetet i de lokaler Truckbolaget förhyrt. För dessa tjänster har Truckbolaget betalat Svetsbolaget. Den övriga personalen i Svetsbolaget har antingen utfört administrativt arbete eller arbete i Svetsbolagets verksamhet. Den 31 augusti 1994 uppgick antalet anställda i Svetsbolaget, inklusive tillfälligt anställda, till 27 personer. Utöver nyss nämnda tre personer som anställts särskilt för att utföra arbete i Truckbolaget har T.W. och L.K. i Svetsbolagets lokaler svetsat stativ och gafflar till truckar. Denna produktion har sålts till Truckbolaget. Härutöver har inte förekommit att anställda i Svetsbolaget har utfört arbete i Truckbolagets verksamhet.

Redan år 1992 hade B.G. övervägt att driva Svetsbolagets verksamhet med hjälp av enbart underentreprenörer och således utan egna anställda. Detta var något som han hade talat med personalen om då och då. Beskeden från Volvo Aero under 1993 och 1994 var viktig information för B.G. som dessutom förutsåg en allmän minskning av Svetsbolagets flyttningsverksamhet. Han tyckte dessutom att det var svårt att planera Svetsbolagets verksamhet med de fluktuationer som förekom i bolagets verksamhet. Det medförde kostnader att ha anställd personal som inte kunde sysselsättas i debiteringsbart arbete. Dessa omständigheter stärkte B.G. i planerna på att driva Svetsbolaget utan egna anställda. Samtidigt såg han en möjlighet till expansion av Truckbolagets verksamhet. Under sina förhandlingar med K.K. våren 1994 berättade B.G. om sina planer, trots att något beslut då ej var fattat. Lönekraven har inte haft någon betydelse för Svetsbolagets beslut att omorganisera verksamheten. Visserligen orsakade de en oro hos B.G. på så sätt att han var tveksam till om Svetsbolaget skulle orka bära de framtida lönekostnaderna. Omorganisationen hade dock genomförts oavsett om lönekraven hade framställts eller inte.

B.G. har inte krävt att samtliga organiserade skulle skriva under lönekravet. Inte heller har han hotat med att han skulle flytta över verksamheten om de inte avstod från kravet eller försökt förmå dem att ta tillbaka lönekravet. Svetsbolaget känner inte till att någon anställd skulle ha tagit tillbaks sitt lönekrav. Om så skulle vara fallet har detta i vart fall inte orsakats av någon åtgärd från B.G:s sida. Samtliga anställda har erhållit betalning i enlighet med överenskommelsen den 19 maj 1994.

Vid månadsskiftet maj/juni 1994 fattade B.G. beslut om att driva Svetsbolagets verksamhet utan egen anställd personal fr.o.m. det bokföringsår som började den 1 september 1994. Han var av uppfattning att all personal i Svetsbolaget skulle få söka anställning i Truckbolaget. B.G. har inte haft för avsikt att behandla någon anställd bättre eller sämre än någon annan. Han har velat följa den arbetsrättsliga lagstiftningen och ingångna avtal och eftersom han själv saknar närmare kunskap i sådana frågor har han haft ingående samtal med den revisionsbyrå bolaget anlitat. Byrån har dessutom anlitat en arbetsrättslig konsult. Redan i juni informerade B.G. K.K. om att han hade beslutat att organisera om verksamheten i Svetsbolaget och att samtliga anställda skulle erbjudas anställning i Truckbolaget. Samtidigt bad B.G. att för Truckbolagets räkning få teckna ett hängavtal med Metall.

I mitten av juni 1994 meddelade B.G., huvudsakligen vid enskilda samtal med arbetstagarna, att Svetsbolaget skulle drivas utan egna anställda och att detta skulle ske fr.o.m. den 1 september 1994. Han uppmanade samtliga att söka anställning i Truckbolaget före den 1 juli 1994 samt informerade dem om att de i annat fall riskerade att bli arbetslösa.

Av de personer B.G. rådfrågat hade han blivit informerad om att han kunde genomföra omorganisationen på det sätt den gjordes. Han önskade inte behålla samma turordning i Truckbolaget som hade gällt i Svetsbolaget. Flera ur personalen sökte anställning i Truckbolaget före den 1 juli 1994.

Den 27 juni var K.K. i Sjuntorp för att besöka B.G.. Med sig hade han ett av Metalls avdelning 112 undertecknat hängavtal avseende Truckbolaget och en s.k. arbetsgivarbekräftelse. Avtalet kom inte att undertecknas den dagen eftersom B.G. var bortrest när K.K. kom. Den 30 juni återkom K.K. med handlingarna och de undertecknades då av B.G.. De diskuterade även vid detta tillfälle den omorganisation B.G. hade planerat. Vid de möten och förhandlingar som ägt rum mellan B.G. och K.K. har avdelningen vid varje tillfälle hävdat att anställningarna i Svetsbolaget skulle överföras till Truckbolaget med motivering att Svetsbolagets verksamhet överfördes till Truckbolaget. B.G. delade inte den uppfattningen. Det protokoll som K.K. översände till B.G. efter mötet den 30 juni 1994 undertecknades inte eftersom B.G. ansåg att det innehöll en rad felaktigheter.

Eftersom ingen av de i målet berörda arbetstagarna hade sökt anställning i Truckbolaget före den 1 juli 1994 sökte B.G. upp var och en av dem och uppmanade dem att söka anställning. Han klargjorde för dem att om de inte sökte arbete skulle de inte ha något arbete. Han fick då höra att de hade uppmanats av avdelningen att inte söka anställning. Om de hade sökt skulle de ha erhållit anställning. Enligt bolagens uppfattning är anledningen till att de inte sökte att det funnits en överenskommelse mellan avdelningen och dessa fyra arbetstagare om att motarbeta och stoppa B.G:s planer på en förändring av verksamheten.

Vid informationsmötet den 30 augusti 1994 meddelade B.G. att de som hade sökt anställning i Truckbolaget hade erhållit sådan. Anledningen till att Svetsbolaget inte tidigare hade påkallat förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen är att Svetsbolaget inte visste om några arbetstagare skulle bli kvar i Svetsbolaget efter ansökningsförfarandet i Truckbolaget. B.G. hade uppfattningen att han inte hade behövt informera avdelningen mer om det inte funnits kvar några anställda i Svetsbolaget. Syftet med att säga upp de i målet berörda arbetstagarna har varit att genomföra den beslutade omorganisationen. Uppsägningen har skett på grund av arbetsbrist orsakad av beslutet att driva Svetsbolaget utan egen anställd personal.

Den verksamheten som Truckbolaget driver efter omorganisationen är densamma som tidigare med den skillnaden att den numera drivs med egen anställd personal och att bolaget i viss utsträckning hyr ut personal till Svetsbolaget. För verksamhetsåret 1994/95 har Truckbolaget hyrt ut personal till Svetsbolaget under 4 880 arbetstimmar vilket motsvarar ungefär tre årsarbetskrafter. Det är sammanlagt sju arbetstagare i Truckbolaget som har utfört dessa arbeten. Verksamheten i Truckbolaget har expanderat mycket sedan den 1 september 1994. Detta är främst beroende på ett redan tidigare påbörjat samarbete med Kalmar LMV med reparationer av inbytestruckar.

Svetsbolaget driver efter den 1 september 1994 samma verksamhet som tidigare men med den skillnaden att bolaget numera inte har egen anställd personal. Svetsbolaget hyr i stor utsträckning in personal från andra än Truckbolaget. Svetsbolaget har för 1993 och 1994 haft negativt rörelseresultat före bokslutsdispositioner och skatt. Efter den 1 september 1994 har antalet underentreprenörer sysselsatta i Svetsbolagets verksamhet ökat med nio till totalt ca 15.

B.G:s målsättning har varit att driva verksamheten i Svetsbolaget helt utan personal från Truckbolaget. Hittills har han emellertid varit tvungen att anlita erfaren flyttpersonal i Truckbolaget som arbetsledare i Svetsbolagets flyttningsverksamhet. Detta behov kan antas kvarstå ytterligare något år. B.G. räknar med att det övriga flyttningsmanskapet sedan kan klara sig utan arbetsledare från Truckbolaget. Det huvudsakliga arbetet i Svetsbolaget utförs av annan arbetskraft än den från Truckbolaget. Detta åskådliggörs enklast vid en jämförelse mellan Truckbolagets debitering av 976 000 kr för 4 880 arbetstimmar med den totala debiteringen i Svetsbolaget under året 1994/95 på drygt 8 milj. kr.

Det kan vara så att den garanterade lönen i Truckbolaget är lägre än den som avtalades fram i Svetsbolaget. Det faktiska löneutfallet i Truckbolaget har dock varit högre eftersom varje arbetstagare utöver grundlönen om 87 kr per timme har erhållit en resultatbonus om ytterligare 6 kr för varje arbetad timme sedan anställningen påbörjades.

Bolagens grunder för bestridandet är följande.

Uppsägningarna av de i målet berörda arbetstagarna har skett på grund av arbetsbrist som har orsakats av Svetsbolagets beslut att driva verksamhet utan egen anställd personal. Förändringen av Svetsbolaget har varit företagsekonomiskt motiverad. Omorganisationen har alltså inte genomförts i syfte att slippa betala avtalsenliga löner eller för att arbetstagarna vid löneförhandlingarna företräddes av sin fackliga organisation eller för att de på annat sätt skulle ha utnyttjat sin föreningsrätt.

De fyra arbetstagarna har uppmanats söka anställning i Truckbolaget och informerats om att de annars riskerade att bli arbetslösa. Tillsammans med avdelningen har de fyra arbetstagarna överenskommit att motarbeta B.G:s planer och det är av detta skäl de underlåtit att söka anställning i Truckbolaget. Det har aldrig varit B.G:s avsikt att ställa dem utan arbete.

Någon övergång av Svetsbolagets verksamhet till Truckbolaget har inte skett. Vart och ett av bolagen driver alltjämt samma verksamhet som före den 1 september 1994 om än med något annorlunda förutsättningar. Någon gemensam syn på bolagens förfarande kan inte anläggas utan de bör bedömas som de två fristående juridiska personer de är och solidarisk betalningsskyldighet kan inte åläggas dem.

Eftersom någon rätt till återanställning i Truckbolaget inte föreligger för personalen i Svetsbolaget har vid omorganisationen varken ett otillbörligt kringgående eller ett direkt brott mot 25 § anställningsskyddslagen skett.

För det fall något av bolagen åläggs skadeståndsskyldighet skall såväl de ekonomiska som de allmänna skadestånden jämkas. Jämkningsgrunderna är dels att arbetstagarna trots uppmaning har låtit bli att söka arbete i Truckbolaget och därmed medverkat till sin skada, dels att avdelningen aktivt har uppmanat dem att inte söka arbete, dels att de rättsfrågor som föreligger för bedömning i målet är oklara.

Bolagen har fram till dagen för huvudförhandlingen - måhända felaktigt - varit av uppfattning att skadestånden till Metall vilade på grunder i anställningsskyddslagen och att föreningsrättskränkningen ingick som ett moment i den skadeståndsskyldigheten. Enligt bolagens uppfattning skall vanliga civilrättsliga regler tillämpas vid bedömningen av om skadeståndskravet är preskriberat. Med hänvisning härtill kan preskriptionsinvändningen inte anses för sent framställd.

Domskäl

Bakgrunden till tvisten är i huvudsak följande. R.B., K.A., L.K. och T.W., vilka är medlemmar i förbundet, var anställda hos Svetsbolaget. De blev uppsagda sedan Svetsbolagets ägare, B.G., beslutat att driva verksamheten i detta bolag utan anställda. De flesta av arbetstagarna hos Svetsbolaget, men inte de fyra nyss nämnda, anställdes av Truckbolaget, som också ägs av B.G..

Förbundet har med anledning av vad som förevarit riktat skadeståndsyrkanden mot båda bolagen. Förbundets talan grundas på påståenden om brott mot 8 § medbestämmandelagen, dvs. föreningsrättskränkning, brott mot 7 § anställningsskyddslagen, dvs. uppsägning utan saklig grund, samt brott mot eller kringgående av 25 § anställningsskyddslagen, dvs. åsidosättande av rätt till återanställning.

Bolagen har bestritt samtliga yrkanden. Enligt bolagen vidtogs uppsägningarna på grund av arbetsbrist och någon företrädesrätt till anställning hos Truckbolaget har inte förelegat. Bolagen har också gjort en invändning om preskription såvitt avser yrkandena om skadestånd till förbundet för brott mot medbestämmandelagen.

I målet har förebringats omfattande skriftlig och muntlig bevisning. På förbundets begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med R.B., K.A., L.K. och T.W., vittnesförhör med f.d. ombudsmannen K.K., ombudsmannen K.H. och med auktoriserade revisorn Å.D. samt förhör upplysningsvis med ombudsmannen B.E.. På bolagens begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med B.G., vittnesförhör med tidigare anställda i Svetsbolaget T.M., T.F., K.B. och S.P. samt vittnesförhör med revisorn S-G.L., auktoriserade revisorn P-Å.B. och med underhållschefen vid Volvo Aero B.L..

Det är i huvudsak två frågor som är av betydelse för utgången i målet. Den väsentligaste frågan är vilka motiv som legat bakom uppsägningarna och bolagens agerande i övrigt. Var uppsägningarna, som bolagen påstår, föranledda av arbetsbrist och därmed sakligt grundade? Eller ingick uppsägningarna, som förbundet gör gällande, i ett förfarande som syftade till att ställa de fyra arbetstagarna utan arbete därför att de krävt kollektivavtalsenlig lön och sökt stöd för detta krav hos sin organisation och som innebär att uppsägningarna utgjorde föreningsrättskränkningar och inte var sakligt grundade? Den andra frågan är om verksamhet övergått från Svetsbolaget, vilket parterna har skilda meningar om, så att det uppkommit en företrädesrätt för de av Svetsbolaget uppsagda arbetstagarna till arbete hos Truckbolaget. Om en övergång av verksamhet skett kunde arbetstagarna hos den nye arbetsgivaren, Truckbolaget, tillgodoräkna sig anställningstiden hos den tidigare arbetsgivaren, Svetsbolaget, bl.a. i turordningssammanhang, vilket de annars inte skulle kunna göra.

Arbetsdomstolen går först in på frågan om det skett en övergång av verksamhet från Svetsbolaget till Truckbolaget, eftersom de berördas inställning i den frågan synes ha haft betydelse för händelseförloppet. B.G:s ståndpunkt, som han intagit sedan han genom en revisionsbyrå konsulterat arbetsrättslig expertis, var att det inte var fråga om någon övergång av verksamhet från Svetsbolaget till Truckbolaget och att arbetstagarna hos Svetsbolaget därför inte hade någon företrädesrätt till anställning hos Truckbolaget. Företrädaren för bolagens lokala motpart, K.K., hade däremot, som det uttryckts i protokoll, uppfattningen att de anställda i Svetsbolaget "automatiskt skulle överföras" till Truckbolaget.

Har verksamhet övergått från Svetsbolaget till Truckbolaget?

Bestämmelserna i 25 § anställningsskyddslagen innebär i huvudsak följande. En arbetstagare som sagts upp på grund av arbetsbrist har företrädesrätt till återanställning i den verksamhet där arbetstagaren tidigare varit sysselsatt. Företrädesrätten gäller från tidpunkten för uppsägningen och därefter till dess ett år har förflutit från den dag då anställningen upphörde. En förutsättning för företrädesrätt är att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för den nya anställningen. Har under den nämnda tidsperioden företaget eller del därav där verksamheten bedrivs övergått till en ny arbetsgivare, gäller företrädesrätten mot den nye arbetsgivaren.

Den mellan parterna i denna del tvistiga frågan är som nämnts om det skett en övergång av verksamhet från Svetsbolaget till Truckbolaget. Att en sådan övergång skett är normalt sett en förutsättning för att de fyra berörda arbetstagarna skall kunna anses ha haft företrädesrätt till anställning hos Truckbolaget. Förbundet gör gällande att en övergång av verksamhet skett vilket bolagen däremot bestrider.

Arbetsdomstolen har tidigare haft att ta ställning till om verksamhet genom överlåtelse eller på ett därmed jämförbart sätt övergått från ett företag till ett annat, bl.a. i domarna AD 1994 nr 92 och AD 1995 nr 156. I dessa domar har angetts bl.a. att det för att bestämmelsen i 25 § anställningsskyddslagen skall kunna tillämpas fordras att det föreligger ett direkt rättsligt samband mellan den förutvarande och den nye arbetsgivaren vilket kan karaktäriseras som eller jämföras med en överlåtelse av ett företag. Domstolen uttalade vidare i dessa domar att det mest närliggande exemplet på rättsligt samband är ett sedvanligt avtal om överlåtelse av rörelse. I princip fordras att själva rörelsen, näringsverksamheten, eller del därav har övergått till den nye arbetsgivaren. Någon allmän regel för huruvida en övergång av ett företag kan anses ha skett har domstolen inte ansett sig kunna uppställa utan omständigheterna i det enskilda fallet får bli avgörande. Några stränga krav uppställs inte för att en övergång av en rörelse eller en del av en rörelse skall anses ha ägt rum.

Förbundet har visserligen påstått att verksamhet övergått från Svetsbolaget till Truckbolaget men någon precisering av vad som skulle ha övergått har inte lämnats.

Av utredningen i målet framgår i huvudsak följande. Före den 1 september 1994 bedrev Svetsbolaget verksamhet med vad som kallats maskin- och kontorsflyttningar och Truckbolaget drev verksamhet med underhåll, ombyggnad, renovering och uthyrning av truckar. De olika bolagens verksamheter var åtskilda från varandra även om de ägdes och leddes av samme person och Svetsbolaget mot ersättning hyrde ut arbetskraft till Truckbolaget. Från den nämnda dagen bedriver vart och ett av bolagen samma slags verksamhet som tidigare. De skillnader som kan iakttas är följande. Svetsbolaget, som tidigare hade egna anställda, har inte längre det utan arbetena utförs av underentreprenörer och i viss mån av från Truckbolaget inhyrd arbetskraft. I Truckbolaget som tidigare inte hade egna anställda utförs arbetena av arbetstagare som anställts av det bolaget. Truckbolagets verksamhet har också ökat i omfattning men då inom samma verksamhetsområde som bolaget tidigare arbetat inom.

Vad som kan sägas ha övergått från Svetsbolaget till Truckbolaget är endast de arbetstagare som tidigare var anställda hos Svetsbolaget och som anställdes av Truckbolaget. Samtidigt övergick de till att i huvudsak arbeta inom Truckbolagets verksamhetsområde, dvs. till andra arbetsuppgifter än de tidigare haft.

En sådan förändring som den nu beskrivna kan enligt arbetsdomstolens mening inte betecknas som eller anses jämförbar med en överlåtelse av företagets verksamhet eller del därav. Den omständigheten att vissa arbetstagare sedan de anställts av Truckbolaget i viss utsträckning av Truckbolaget hyrts ut för att utföra arbetsuppgifter i Svetsbolaget leder inte till någon annan slutsats. Inte heller det förhållandet att de båda bolagen ägs och leds av samme person kan medföra att en övergång av verksamhet anses ha skett, åtminstone inte om de båda bolagens verksamheter verkligen är åtskilda.

Arbetsdomstolen finner alltså att det som skett i detta fall inte kan betecknas som en övergång av verksamhet och normalt sett kan Truckbolaget inte i den beskrivna situationen anses ha några på anställningsskyddslagen grundade skyldigheter gentemot de anställda hos Svetsbolaget. Arbetsdomstolen återkommer till förbundets påstående om kringgående av lagens företrädesrättsregler.

Vilka var motiven för uppsägningarna och bolagens handlande i övrigt?

Förbundets inställning är sammanfattningsvis följande. Skälet till att de fyra berörda sades upp och ställdes utan arbete var att de hävdat sin rätt till kollektivavtalsenliga löneökningar och att de drivit dessa krav genom sin fackliga organisation. Detta utgör en föreningsrättskränkning och samtidigt ett brott mot anställningsskyddslagen. Några företagsekonomiska motiv för förändringen i bolagen fanns inte. Personal överflyttades för att det skulle bli möjligt att träffa anställningsavtal med en lägre lön än den som det träffats en överenskommelse om. Även åtgärden att inte erbjuda de fyra arbete i Truckbolaget och åtgärden att anställa andra i Truckbolaget utgör föreningsrättskränkning, den sistnämnda åtgärden dessutom ett brott mot anställningsskyddslagen.

Bolagens inställning är sammanfattningsvis följande. Anledningen till uppsägningarna av de fyra var arbetsbrist i Svetsbolaget, som uppkommit till följd av B.G:s beslut att driva detta bolag utan anställda. För detta beslut förelåg det företagsekonomiska motiv. De fyra hade inte företrädesrätt till anställning i Truckbolaget och den enda anledningen till att de kom att ställas utan arbete var att de trots uppmaningar därtill inte sökte anställning i Truckbolaget.

Förbundet gör alltså gällande att föreningsrättskränkningar förekommit. En kränkning av föreningsrätten föreligger enligt 8 § medbestämmandelagen, om någon på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan vidtager åtgärd till skada för någon på andra sidan för att denne har utnyttjat sin föreningsrätt eller om någon på ena sidan vidtager åtgärd mot någon på andra sidan i syfte att förmå denne att icke utnyttja sin föreningsrätt. Det krävs att en åtgärd i lagens mening skall ha vidtagits samt att syftet med åtgärden har varit att förmå någon att inte utnyttja sin föreningsrätt eller att ingripa mot någon för att denna utnyttjat sin rätt.

En typ av åtgärd som kan utgöra en föreningsrättskränkning är uppsägningar. Om detta råder inte heller någon tvist. Frågan är vilket syftet var med bolagens uppsägningar och handlande i övrigt.

I mål angående föreningsrättskränkning har arbetsdomstolen - mot bakgrund av de svårigheter en arbetstagare kan ha att föra bevisning om arbetsgivarens syfte med en viss åtgärd - sedan länge tillämpat en fördelning av bevisbördan. Enligt den praxis som utvecklats ankommer det på arbetstagarsidan att först visa sannolika skäl för att en kränkning av föreningsrätten har förekommit. Om arbetstagarsidan lyckas med detta, är det därefter arbetsgivarens sak att styrka att denne haft skälig anledning till sin åtgärd oberoende av föreningsrättsfrågan.

Enligt förbundet skulle alltså ett skäl för bolagens handlande vara att de fyra arbetstagarna hävdat sin rätt till kollektivavtalsenliga löneförhöjningar och att de drivit detta krav genom sin fackliga organisation. Ett annat skäl var enligt förbundet att bolagen ville undgå att betala lön i enlighet med den överenskommelse som träffats med Svetsbolaget. Bolagens inställning är att lönefrågorna inte haft någon betydelse för B.G:s beslut angående bolagen och hans handlande i övrigt.

Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. Enligt verkstadsavtalet hade arbetstagarna hos Svetsbolaget rätt till vissa retroaktiva lönetillägg fr.o.m. den 1 april 1992 respektive den 1 juli 1992, sammanlagt 2 kr 33 öre per timme. Detta hade ännu vid årsskiftet 1993/94 inte reglerats vid Svetsbolaget. Med anledning härav hölls en lokal förhandling den 28 mars 1994. Vad som förekom i lönefrågan är parterna i viss mån oense om. Förbundet gör gällande att B.G. då inte ville reglera kraven med mindre än att alla arbetstagare skrev under kraven. Enligt B.G. var anledningen till diskussionerna en annan; sedan tidigare utgick vissa reseersättningar och han ville dra ned på dessa och den fråga han ställde till alla anställda var om de kom ihåg den gamla överenskommelsen om reseersättningar. Protokollet från förhandlingen den 28 mars 1994 har inte justerats av Svetsbolaget, enligt vad B.G. uppgett av det skälet att det inte riktigt återger vad som förekom vid förhandlingen.

Enligt arbetsdomstolens mening kan utredningen inte anses ge klart besked om vad som förekommit vid och i samband med förhandlingarna om de retroaktiva lönerna, även om bolagens påståenden om att diskussionerna rört en tidigare överenskommen reseersättning vinner stöd även av vad bl.a. de fyra berörda arbetstagarna uppgett. Klart är emellertid att en överenskommelse om de retroaktiva lönerna träffades senare, den 19 maj 1994. Överenskommelsen innebar enligt bolagen att samtliga anställda fick betalt i enlighet med vad avdelningen krävt. Denna uppgift från bolagen har förbundet inte motsagt. Det förhållandet att samtliga arbetstagare erhöll dessa ersättningar talar emot vad förbundet påstått i målet, nämligen att det till slut bara var de fyra senare uppsagda arbetstagarna som stod fast vid kravet på retroaktiv lön och att det skulle vara anledningen till att de kom att behandlas annorlunda. T.F. och K.B. har uppgett att de inte frånfallit kraven på retroaktiv lön och att de inte heller hört talas om att andra gjort det. Förbundets påstående att det till slut bara var de fyra senare uppsagda arbetstagarna som stod fast vid kravet på retroaktiv lön måste därmed anses vederlagt.

Den utredning som förebringats i lönefrågan ger också i övrigt anledning att betvivla att denna fråga på något nämnvärt sätt kan ha påverkat bolagens handlande. Visserligen var det så att diskussioner fördes i lönefrågan. Slutresultatet blev dock som nämnts att alla arbetstagarna fick de retroaktiva löner som de enligt kollektivavtalet var berättigade till. Förbundet menar dock också att anledningen till besluten om att Svetsbolaget inte längre skulle ha anställd personal och att i stället Truckbolaget skulle ha det tillkom därför att bolagen ville undgå den löneförhöjning som överenskommits. Det har också upplysts att timlönerna vid anställningarna i Truckbolaget bestämdes till det belopp som utgått hos Svetsbolaget före överenskommelsen av den 19 maj, dvs. till ett belopp som var 2 kr 33 öre lägre än hos Svetsbolaget efter överenskommelsen den 19 maj. Bolagen har emellertid framhållit att arbetstagarna hos Truckbolaget faktiskt erhållit högre löner genom att de fått en bonus på 6 kr per arbetad timme. Förbundet har inte bestritt att dessa 6 kr per arbetad timme betalats men invänt att det bonuslöneavtal som ingåtts är så konstruerat att det egentligen inte garanterar någon bonus. Även om det skulle förhålla sig så, visar det förhållandet att Truckbolaget faktiskt har betalat mer per arbetad timme än Svetsbolaget avtalsenligt varit skyldigt att betala, enligt arbetsdomstolens mening att de olika lönenivåerna knappast kan ha varit ett motiv för B.G. att besluta om förändringar i bolagen.

Förbundet har också gjort gällande att B.G. inte uppmanat de fyra senare uppsagda arbetstagarna att söka anställning hos Truckbolaget, och inte heller förklarat för dem att de annars riskerade att bli arbetslösa. B.G:s avsikt var enligt förbundet att ställa de fyra utan arbete. Bolagens inställning är att B.G. riktat samma uppmaning till dessa fyra som han riktat till övriga anställda och att anledningen till att de fyra inte sökte anställning hos Truckbolaget var att de hade uppfattningen att de inte behövde söka anställning där eftersom deras anställningar ändå borde övergå dit.

De fyra uppsagda arbetstagarna har som nämnts hörts i målet. R.B. har uppgett bl.a. att han inte uppmanats att söka anställning i Truckbolaget, att han skulle ha gått över till Truckbolaget om han fått ta med sig sina anställningsår "som man har rätt till" samt att K.K. sagt att det inte fanns någon anledning att söka därför att det först måste hållas förhandling enligt medbestämmandelagen. K.A. har uppgett att han var sjukskriven från semestern 1993 till den 25 eller 26 augusti 1994, att han först den 30 augusti 1994 hörde talas om ett ansökningsförfarande för anställning i Truckbolaget, att han uppfattade det som att han inte hade någon möjlighet att göra en sådan ansökan samt att han deltog vid ett möte som avdelningen anordnade i månadsskiftet juni/juli 1994. L.K. har uppgett att han inte uppfattat att man skulle ansöka om anställning i Truckbolaget och att han skulle ha haft möjlighet att göra det, att han deltog i det möte som avdelningen ordnade i månadsskiftet juni/juli samt att han hört B.G. fråga T.W. om inte denne skulle söka anställning hos Truckbolaget. T.W. har uppgett att han i månadsskiftet juni/juli tillfrågats av B.G. om han var intresserad av att börja i Truckbolaget, att han svarade att han ville veta hur det skulle bli med tillgodoräknande av anställningstid, vilket B.G. inte sade något om, att han inte skulle ha haft något emot att gå över till Truckbolaget om det hållits förhandling enligt medbestämmandelagen och övergången "följt reglerna" samt att B.G. efter uppsägningarna uppmanat honom att söka anställning i Truckbolaget och att han svarat att det fick B.G. ordna på annat sätt eftersom han ville ha sin anställningstid med sig.

B.G. har uppgett i huvudsak följande i denna del. Omkring den 10 juni gick han, i enlighet med ett besked han fått från konsulten om att alla skulle behandlas lika, ut till samtliga anställda. Det besked han gav K.K. var att Svetsbolaget skulle drivas utan anställda samt att han tänkte anställa alla i Truckbolaget. Han talade vid minst fem tillfällen med T.W. och L.K. om detta och de invände att Truckbolaget saknade hängavtal. B.G. stötte då på K.K. för att få ett hängavtal för Truckbolaget. K.A., som var sjukskriven, träffade han i hemmet och uppmanade då denne att söka arbete i Truckbolaget. K.A. svarade att han inte skulle söka eftersom han hade ett bra jobb. Han frågade senare K.A. om denne ändå inte skulle söka varvid denne svarade att han ändå inte skulle få något jobb. B.G. talade i juni månad även om för R.B. att denne kunde söka arbete i Truckbolaget, varvid denne svarade att "det finns andra hjul och domkrafter än dina".

Enligt arbetsdomstolens mening visar redan den hittills redovisade utredningen, även om alla detaljer inte kan anses klarlagda, att T.W. av B.G. beretts möjlighet att söka anställning hos Truckbolaget. En slutsats som kan dras av detta är att förbundets påstående att B.G. syftade till att ställa de fyra uppsagda utan arbete saknar fog åtminstone såvitt gäller T.W.. Den hittills redovisade utredningen får också anses ge vid handen att T.W. inte ville ansöka om anställning i Truckbolaget därför att han i så fall inte i den nya anställningen skulle kunna tillgodoräkna sig anställningstiden hos Svetsbolaget.

Beträffande de tre övriga ger den redan redovisade utredning inte något bestämt besked. Noteras bör dock att B.G. lämnat förhållandevis klara besked om vad han sagt till dem och om vilka svar han fått av dem medan några av dem lämnat det mer svävande beskedet att de inte uppfattat att man skulle söka anställning hos Truckbolaget. Frågan är om och i vad mån de olika uppgifterna vinner stöd av övrig utredning.

T.M., som tidigare var anställd hos Svetsbolaget och numera är anställd i Truckbolaget, har uppgett bl.a. följande. Han talade i juni med T.W. och L.K. om anställningar hos Truckbolaget. De sade båda att de inte tänkte söka anställning hos Truckbolaget, eftersom det inte fanns någon trygghet utan kollektivavtal. I början av juli upplyste han L.K. om att kollektivavtal hade tecknats för Truckbolaget. K.A. talade han inte med. Efter semestrarna, i augusti, talade han med de andra tre, dvs. R.B., L.K. och T.W.. De ville "föras över" till Truckbolaget. Han sade då till dem att det inte gick till så utan att ett ansökningsförfarande tillämpades. Han klargjorde också för dem att det gällde till den 1 september. De tyckte inte att det var rätt att söka anställning.

De av T.M. lämnade uppgifterna har inte emotsagts. Den slutsats som måste dras är att även R.B. och L.K. i vart fall måste ha fått klart för sig att arbetsgivarens inställning var att de måste söka anställning hos Truckbolaget för att komma i fråga för sådan.

Av intresse är också vad som förekom vid ett möte som avdelningen anordnade troligen i början av juli 1994. Närvarande vid det tillfället var förutom K.K., de fyra uppsagda, alltså även K.A., samt flera andra anställda hos Svetsbolaget. K.A. har uppgett att han vid det mötet uppfattade att K.K. fått information om att verksamheten skulle ändras men inte något mer. Enligt K.A., L.K. och T.W. talades det inte om att man skulle söka anställningar hos Truckbolaget. Enligt K.K. och R.B. berördes dock frågan om att ansöka om anställningar i Truckbolaget. Enligt dem sade K.K. att det inte då fanns anledning att ansöka om anställning hos Truckbolaget, eftersom det först skulle bli förhandlingar enligt medbestämmandelagen om förändringarna i Svetsbolaget, men han uppmanade inte arbetstagarna att inte ansöka. T.F. har uppgett att den fråga som behandlades var om de skulle ansöka om anställningar hos Truckbolaget eller inte, en fråga som det rådde delade meningar om. Även K.B. och S.P. har uppgett att frågan om de skulle ansöka om anställningar behandlades. Enligt dessa tre sade K.K. att arbetstagarna hos Svetsbolaget inte behövde söka arbete hos Truckbolaget.

Mot bakgrund av vad som framkommit om det möte som avdelningen anordnade för de anställda hos Svetsbolaget framstår det enligt arbetsdomstolens mening som närmast uteslutet att det skulle kunna undgått någon som var närvarande där och tog del av vad som sades att B.G:s inställning var att de måste söka anställning hos Truckbolaget för att få sådan. En annan sak är att arbetstagarna kan ha ansett att B.G:s uppfattning var oriktig. Till det nu anförda kommer att en sådan förestående förändring av verksamheten som den B.G. tog upp med ett flertal anställda naturligen bör ha varit ett samtalsämne arbetstagarna emellan och vad B.G. sagt måste därför rimligen ha spritt sig bland de anställda.

Förbundet har också gjort gällande att det inte fanns några företagsekonomiska skäl för att vid den tidpunkten då det skedde genomföra de förändringar beträffande bolagen som B.G. beslutade om.

Bolagens inställning är i denna del i huvudsak följande. B.G. hade under ett par år övervägt att göra förändringar av detta slag. Anledningen var att Svetsbolagets verksamhet var mycket skiftande till sin omfattning. Ibland krävdes att en stor personalstyrka kunde sättas in med kort varsel och ibland var det svårt att sysselsätta de anställda i debiteringsbart arbete. B.G. fick också besked om att den största fasta kunden, Volvo Aero, fortsättningsvis skulle anlita Svetsbolaget i betydligt mindre utsträckning än tidigare. Samtidigt ansåg B.G. att verksamheten i Truckbolaget kunde expandera bl.a. genom ett avtal med ett annat företag om renovering av inbytestruckar.

Av utredningen, bl.a. S-G.L:s uppgifter, framgår att B.G. redan ett par år före de i detta mål aktuella händelserna tagit upp planerna på en sådan förändring som sedan genomfördes och att anledningen till detta var de skäl som bolagen nu anfört. Utredningen, bl.a. förhöret med B.L. vid Volvo Aero, visar också att B.G. därifrån fått beskedet att Svetsbolaget skulle komma att anlitas i betydligt mindre utsträckning än tidigare.

Parterna har åberopat omfattande bevisning till belysande av frågan om de beslut som B.G. fattade om förändringar i bolagens verksamhet var företagsekonomiskt motiverade eller inte. Vardera partssidan har anlitat en auktoriserad revisor, som dels har avgett skriftliga utlåtanden, dels har avgett muntligt utlåtande vid huvudförhandlingen i målet.

Å.D., som anlitats av förbundet, har uppgett bl.a. följande. Han har inte funnit att det vid tidpunkten för omorganisationen förelegat några företagsekonomiska skäl till förändring. Svetsbolagets åtgärd att göra sig av med hela sin personal förefaller drastisk men det kan ligga ett värde i att Truckbolaget har egen personal. Han skulle inte ha rått B.G. till den genomförda omorganisationen om han vid den tidpunkten hade tillfrågats. Men Å.D. har å andra sidan inte heller uppgett att det var felaktigt att genomföra förändringarna. P-Å.B., som anlitats av bolagen, har funnit att det var företagsekonomiskt motiverat att genomföra omorganisationen på det sätt och vid den tidpunkt som den gjordes.

Arbetsdomstolen undviker i regel att gå in på företagsekonomiska bedömningar och behöver egentligen inte heller göra det i detta fall. Det framstår nämligen som att det inte föreligger några avgörande skillnader i de båda auktoriserade revisorernas bedömningar; ingen av dem har påstått att B.G:s åtgärder från företagsekonomisk utgångspunkt kan anses som oriktig eller uteslutit att det funnits andra handlingsalternativ. Vad domstolen kan göra är egentligen bara att bedöma om de skäl som B.G. hade för sina åtgärder förefaller rimliga. Som redan framgått av bl.a. S-G.L:s uppgifter hade B.G. långt före den i detta mål aktuella tiden hyst planer på en förändring beroende på de stora fluktuationerna i fråga om sysselsättningen i Svetsbolaget som innebar att det ibland var svårt att sysselsätta de anställda i debiteringsbart arbete. Utredningen visar också att B.G. då besluten om förändringarna togs hade skäl att anta att Truckbolagets verksamhet kunde expandera och ge en såvitt man förstår betydligt jämnare sysselsättning än Svetsbolagets verksamhet kunde ge. Mot bakgrund av dessa omständigheter framstår B.G:s åtgärder som rimliga i sig. Valet av tidpunkt för genomförandet av förändringarna, ett budgetårsskifte i båda bolagen, framstår också som rimlig.

Arbetsdomstolens sammanfattande bedömning

Förbundets påståenden om B.G:s motiv för att vidta förändringsåtgärderna vinner inget egentligt stöd i utredningen. Det får nämligen anses som utrett att de fyra i målet berörda arbetstagarna inte var de enda som vidhöll sina krav på retroaktiva lönetillägg, vilket enligt förbundet var anledningen till vad som sedan skedde. Utredningen ger inte heller något stöd för utan talar närmast emot förbundets påstående att det skulle vara ett önskemål om att kunna betala lägre löner i Truckbolaget än i Svetsbolaget som låg bakom åtgärderna.

Det kan inte anses utrett att B.G., som förbundet påstått, agerat i syfte att ställa de fyra berörda utan arbete. Såvitt gäller T.W. - som enligt vad utredningen visar har anvisats att ansöka men ändå inte gjort det - framstår förbundets påstående som klart vederlagt. Utredningen talar i övrigt för att alla de fyra berörda måste ha varit medvetna om arbetsgivarsidans inställning, nämligen att den som ville ha anställning hos Truckbolaget måste ansöka om sådan. Det mesta tyder på att förklaringen till att de inte gjort detta, vilket de kunde ha gjort även utan uttrycklig uppmaning, är att de bibringats uppfattningen att deras anställningar som det uttryckts skulle överföras till Truckbolaget utan något ansökningsförfarande, vilket dock förutsatt att det var fråga om en övergång av verksamhet från Svetsbolaget till Truckbolaget.

Enligt arbetsdomstolens mening kan förbundet inte anses ha gjort sannolikt att B.G. som företrädare för bolagen haft något föreningsrättskränkande syfte med uppsägningarna eller åtgärderna i övrigt. Bolagen får också enligt arbetsdomstolens mening anses ha visat att det förelåg godtagbara företagsekonomiska skäl för de åtgärder som vidtogs och som innebar bl.a. att det uppkom arbetsbrist i Svetsbolaget. Sammanfattningsvis innebär detta att förbundets talan skall avslås såvitt den avser brott mot 8 § medbestämmandelagen och 7 § anställningsskyddslagen.

Arbetsdomstolen har redan inledningsvis funnit att någon övergång av verksamhet från Svetsbolaget till Truckbolaget inte skett så att de från Svetsbolaget uppsagda normalt sett kunde göra anspråk på företrädesrätt till anställning hos Truckbolaget. Vad som ändå skulle kunna leda till att ett brott mot 25 § anställningsskyddslagen anses begånget är om lagens regler kringgåtts, vilket förbundet påstått.

Arbetsdomstolen har i en nyligen meddelad dom (AD 1996 nr 56) haft att ta ställning till liknande påståenden och uttalade då bl.a. följande.

Påståenden om kringgående av lagens företrädesrättsregler har förekommit i tidigare fall i arbetsdomstolens praxis (se utöver det nyss berörda fallet AD 1980 nr 54 bl.a. AD 1986 nr 50 och 144). Domstolen har då uttalat att det är en uppgift för rättstillämpningen att medverka till att sådant förfarande inte får passera men att det å andra sidan måste ställas bestämda krav för att ett kringgående av lagen, med de rättsföljder som är knutna därtill, skall anses ha förekommit. Det krävs således inte bara att de åtgärder som påstås utgöra ett sådant kringgående blir på vanligt sätt styrkta, utan dessutom att ett syfte med åtgärderna varit att undgå tillämpning av de aktuella lagreglerna. Därutöver krävs att handlandet med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet skall framstå som otillbörligt. Det förhållandet att en part utnyttjar en i lagen angiven begränsning av motpartens rätt, innebär inte i och för sig att han gör skyldig till ett otillbörligt kringgående av lagen.

De åtgärder som vidtagits från arbetsgivarsidan i detta fall skulle enligt vad utredningen visar inte leda till att någon arbetstagare från Svetsbolaget ställdes utan anställning i Truckbolaget. Vad arbetsgivarbytet medförde för arbetstagarnas del var dock att de inte hos Truckbolaget skulle få tillgodoräkna sig anställningstiden hos Svetsbolaget vilket skulle kunna påverka framför allt turordningslistan i en framtida arbetsbristsituation. B.G. har också uppgett att han ansåg att detta skulle vara bra för Truckbolaget.

Enligt arbetsdomstolens mening finns det knappast något utrymme för att betrakta B.G:s åtgärder som otillbörliga när någon övergång av verksamhet faktiskt inte skett. Att genom någon ensidig åtgärd från bolagens sida genomföra ett byte av arbetsgivare för arbetstagarna torde knappast vara möjligt. Och en arbetsgivare kan i normalfallet knappast heller anställa någon och genom överenskommelse med den nyanställde eller på annat sätt bestämma att dennes anställningstid skall beräknas på något annat sätt än det lagen anger, eftersom detta skulle innebära ett förfogande över andra arbetstagares placering på turordningslistan.

Det anförda leder till att förbundets talan även i övrigt skall avslås.

Av de bedömningar arbetsdomstolen nu gjort följer att förbundets talan helt skall avslås. Arbetsdomstolen behöver därmed inte gå in på de övriga frågor som förbundets talan och bolagens preskriptionsinvändning annars skulle ge anledning till.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall förbundet förpliktas ersätta bolagen deras rättegångskostnader. Förbundet har vitsordat de yrkade beloppens skälighet med undantag för det utlägg bolagen haft för P-Å.B:s medverkan. Bolagen har i den delen yrkat ersättning med 171 797 kr för arbete nedlagt före huvudförhandlingen och med 9 600 kr för medverkan vid huvudförhandlingen. Förbundet har såsom i och för sig skäligt vitsordat ett belopp om 50 000 kr. Bolagen har uppgett att rättegångskostnaderna fördelar sig med hälften på vardera bolaget.

Arbetsdomstolen finner att ett så omfattande arbete som det P-Å.B. före huvudförhandlingen nedlagt på uppdrag av bolagen, omkring 150 timmar, inte kan anses ha varit skäligen påkallat för tillvaratagande av bolagens rätt. Ersättningen för P-Å.B:s medverkan bör skäligen bestämmas till sammanlagt 90 000 kr. I övrigt skall förbundet förpliktas utge vad som yrkats.