AD 1998 nr 136

Parter:

SACO-S genom DIK-förbundet; Staten genom Naturhistoriska riksmuseet

Nr 136

SACO-S genom DIK-förbundet

mot

Staten genom Naturhistoriska riksmuseet.

Bakgrund

Mellan parterna gäller Avtal om turordning för arbetstagare hos staten (TurA-S).

O.H., som är medlem i DIK-förbundet, anställdes år 1987 vid Naturhistoriska riksmuseet. Vid riksmuseet har efter regeringsbeslut medelsbrist uppkommit avseende budgetperioden 1997-1999. För att täcka denna medelsbrist beslutade riksmuseet om avveckling av personal. Efter förhandlingar blev O.H. den 21 april 1997 uppsagd från sin anställning.

I 3 § TurA-S föreskrivs följande.

I stället för det som föreskrivs i 22 § tredje stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) gäller att turordning vid uppsägning skall omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter hos myndigheten på den ort där arbetsbristen finns.

Mellan parterna har uppkommit tvist om huruvida staten genom Naturhistoriska riksmuseet gjort sig skyldigt till brott mot bestämmelserna i 3 § TurA-S genom uppsägningen av O.H. Efter lokala och centrala förhandlingar har förbundet väckt talan vid arbetsdomstolen mot staten och gjort gällande att staten gjort sig skyldigt till brott mot TurA-S.

Yrkanden m.m.

SACO-S har yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta staten att utge

allmänt skadestånd till O.H. med 50 000 kr och till SACO-S med 25 000 kr jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen från den 9 oktober 1997 till dess full betalning sker,

ekonomiskt skadestånd till O.H. motsvarande mistade löneförmåner under tiden januari t.o.m. mars 1998 med 48 900 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen till dess full betalning sker på 16 300 kr från den 31 januari 1998, på 16 300 kr från den 28 februari 1998 och på 16 300 kr från den 31 mars 1998,

ekonomiskt skadestånd till O.H. för tiden april t.o.m. september 1998 med 100 734 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen till dess full betalning sker på 16 789 kr från den 30 april 1998, på 16 789 kr från den 31 maj 1998, på 16 789 från den 30 juni 1998, på 16 789 kr från den 31 juli 1998, på 16 789 kr från den 31 augusti 1998 och på 16 789 kr från den 30 september 1998.

SACO-S har vidare yrkat att arbetsdomstolen förbehåller SACO-S rätten att senare väcka ny talan om ekonomiskt skadestånd till O.H. för skada som kan uppkomma efter den 30 september 1998.

Staten har bestritt samtliga yrkanden men vitsordat skäligheten i och för sig av det yrkade ekonomiska skadestånden och sättet att beräkna räntan samt inte haft någon erinran mot yrkat förbehåll om rätt att senare föra talan.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

SACO-S genom DIK-förbundet

O.H. anställdes år 1987 vid Naturhistoriska riksmuseet som tecknare. O.H. har genomgått åtta års utbildning inom det konstnärliga området varav fyra år på Konstfacks linje för grafisk design och illustration. Vid denna utbildning var illustration huvudinriktningen för honom. Vid Naturhistoriska riksmuseet finns bl.a. en publik avdelning som sysslar med utställningsverksamhet och en forskningsavdelning som representerar de olika forskningsstationerna. O.H. blev vid anställningen knuten till den publika avdelningen som ende tecknare. Till forskningsavdelningen fanns fem tecknare knutna.

På grund av regeringsbeslut uppkom för Naturhistoriska riksmuseet en medelsbrist som för åren 1998 och 1999 hade beräknats uppgå till 11 miljoner kronor. Riksmuseet beslutade att huvuddelen av denna medelsbrist skulle täckas genom en minskning av personalstyrkan. På grund härav hölls lokala förhandlingar enligt 11 § MBL angående arbetsbrist. Parterna var i och för sig eniga om att arbetsbrist förelåg men däremot inte om indelningen av turordningskretsar. Vid förhandlingarna framfördes invändningar mot bl.a. krets nr 14 som i enlighet med beslutet om arbetsbrist beskrevs som "Dekor- och bakgrundsmålning med olika konstnärliga tekniker, visst layout- och modellarbete". I kretsen hade O.H. placerats som enda namn. De beskrivna arbetsuppgifterna i kretsen stämmer inte överens med de arbetsuppgifter som O.H. verkligen utförde. Vid såväl de lokala som de centrala förhandlingarna framhöll SACO-S att ytterligare ett antal personer borde tillhöra samma turordningskrets. SACO-S ansåg att även de tecknare som arbetade vid museets forskningsavdelning, däribland P.L. och J.H., skulle ingå i denna krets. SACO-S menade att arbetsuppgifterna var i huvudsak jämförbara eftersom inriktningen var att framställa bilder på ett eller annat sätt. Efter de centrala förhandlingarna blev O.H. den 21 april 1997 uppsagd och hans anställning upphörde den 31 december 1997. Tvisteförhandlingar hölls utan att enighet kunde nås. Vid dessa förhandlingar bestred SACO-S att det mellan tecknarna skulle föreligga några skillnader beträffande arbetsmetodik och arbetsresultat.

O.H. har en lång utbildning. Samtliga tecknare inom forskningsavdelningen saknar motsvarande utbildning och de har inte heller mer arbetslivserfarenhet än O.H.. J.H., som anställdes efter O.H., saknar såväl den adekvata utbildningen som arbetslivserfarenheten. Tecknarna liksom även intendenterna har visserligen varit knutna till forskningsavdelningen eller utställningsavdelningen men de har periodvis också arbetat för den avdelning som de inte har varit knutna till. Tecknarna från forskningsavdelningen har bl.a. utfört arbete till utställningar och O.H., som varit ensam tecknare vid utställningsavdelningen, har utfört arbete åt forskningssektionerna. O.H. hade för ett antal år sedan erbjudits arbete vid sektionen för paleozoologi inom forskningsavdelningen.

SACO-S anser att O.H. och övriga tecknare har i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter när det gäller innehåll och inriktning. De arbetar med samma arbetsmetoder oavsett vilken avdelning de formellt är knutna till. Arbetsgivaren har hävdat att O.H. skulle ha haft större konstnärlig frihet än övriga tecknare vilket SACO-S bestrider. Vid rekonstruktion av utdöda djur o.d. måste tecknaren självklart använda visst mått av konstnärlig vision förutom tillgängliga fakta. Detta är dock inget speciellt för O.H:s arbete utan denna konstnärliga frihet tillkommer även tecknarna vid forskningsavdelningen. Samtliga alster som produceras av tecknarna, oavsett vilken avdelning de formellt är knutna till, är korrekta och svarar mot förlagor. Detaljrikedomen på en teckning kan naturligtvis variera utifrån beställarens önskemål och den personkrets bilden främst riktar sig till. Oavsett beställarens krav på detaljrikedom är arbetsuppgifterna och arbetsmetoderna desamma. Det kan dock vara svårare att göra en korrekt illustration i ett stort format än i ett litet. För att kunna teckna av ett föremål eller en förlaga måste tecknaren fokusera föremålet eller förlagan. Härvid kan mikroskop, glasögon, lupp, fotografering m.m. användas som hjälpmedel. Det är dock ingen skillnad på arbetsuppgifterna även om tecknarna använder olika hjälpmedel vid avtecknandet av förlagan. När det gäller fackkunskapen om det föremål som skall avbildas, t.ex. ett utdött djur eller blomma, är det forskaren som har fackkunskapen och anger vilka detaljer och hur detaljrikt föremålet eller förebilden skall återges på teckningen. Tecknarens fackkunskap i frågan har ingen betydelse då hans eller hennes uppgift är att producera illustrationer av föremål eller förlagor enligt forskarens eller beställarens önskemål.

Arbetsgivarens beskrivning av arbetsuppgifterna i den turordningskrets som O.H. placerades i såsom "dekor- och bakgrundsmålning med olika konstnärliga tekniker, visst layout- och modellarbete" är inte en korrekt beskrivning av de arbetsuppgifter som O.H. verkligen hade. Dekor- och bakgrundsmålningar är inget som en tecknare sysslar med. En väggmålning kan däremot utgöra en illustration av något. Av O.H:s totala arbetstid har endast 5 procent bestått i att utföra illustrationer på bakgrundsmålning. Vid tiden för upprättandet av turordningskretsarna och under året dessförinnan ägnade sig O.H. i huvudsak åt att illustrera konkreta objekt som han fått sig förelagd av museet. Det kunde t.ex. vara fråga om att illustrera dinosaurier, kranier av förhistoriska människor eller istidens djurvärld. När det gäller framtagandet av underlag, ritteknik och noggrannhet har dessa illustrationer inte på något sätt skilt sig från de illustrationer som tecknarna vid forskningsavdelningen producerat. Under år 1995 arbetade O.H. åt L.W. med utställningen 4,5 miljarder år. L.W. är forskare vid sektionen för paleozoologi inom forskningsavdelningen. O.H. har dessutom utfört arbetsuppgifter åt andra sektioner inom forskningsavdelningen. Han har inte utfört några layouter sedan år 1992. Under tiden februari 1996-april 1997 arbetade O.H. över huvud taget inte med dekor- och bakgrundsmålning o.d. Hans arbetsuppgifter bestod då av att göra illustrationer om bl.a. istiden. O.H. har dessutom datakunskaper då han alltsedan år 1992 varit utrustad med en dator.

J.H:s arbetsuppgifter var jämförbara med O.H:s. Arbetsgivaren har gjort gällande att J.H:s arbetsuppgifter till 20 procent skulle omfatta fotografering och till 45 procent databearbetning. Dessa uppgifter är helt felaktiga då J.H. vid tiden för upprättandet av turordningskretsen och fram till uppsägningen av O.H. inte alls sysslade med fotografering eftersom det fanns en anställd för dessa uppgifter. Vid den aktuella tiden var det tecknaren B.L. som i huvudsak sysslade med datorbehandling och datorgrafik vilket han ombesörjde fram till dess att han i augusti 1997 slutade sin anställning vid museet. B.L. har lång erfarenhet av datorbearbetning och hans kompetens inom området var vid det aktuella tillfället betydligt större än J.H:s. J.H. arbetade således endast i mycket ringa omfattning med datorbearbetning. J.H:s arbetsuppgifter bestod av att utföra illustrationer för forskningsavdelningen och utställningsavdelningen. P.L. har utfört illustrationer för forskningsavdelningen och hennes arbetsuppgifter har varit jämförbara med O.H:s. De har använt samma teknik och arbetsmetod. P.L. har dock som hjälpmedel använt mikroskop för att fokusera föremålet som skall avbildas. Detta förhållande medför inte att arbetsuppgifterna inte skulle vara likvärdiga eller jämförbara.

Sammanfattningsvis gör förbundet gällande att staten genom Naturhistoriska riksmuseet brutit mot 3 § TurA-S genom att placera O.H. som ensam tecknare i en turordningskrets. O.H:s arbetsuppgifter har varit jämförbara med de arbetsuppgifter som tecknarna vid museets forskningsavdelning har haft. O.H:s arbetsuppgifter under det senaste året har inte bestått i att utföra väggmålningar. Han har istället utfört illustrationer och rekonstruktioner till montrar och övrig verksamhet inom museet. Metodiken har varit densamma som övriga tecknares. Turordningskretsen borde därför ha utökats med bl.a. J.H. och P.L. som alltså haft med O.H. i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter. J.H. och P.L. har båda kortare anställningstid än O.H. Uppsägningen av O.H. strider därför mot TurA-S.

Staten genom Naturhistoriska riksmuseet

Arbetsbrist förelåg inom museets avdelning för utställning, program och studieverksamhet beträffande arbetsuppgifterna att gestalta fakta i dekor- och bakgrundsmålningar med olika konstnärliga tekniker samt göra vissa layout- och modellarbeten. Den enda som var anställd inom museet för ifrågavarande arbetsuppgifter var O.H. Det var därför korrekt att låta honom bilda kärnan i turordningskretsen.

Vid museet finns en forskningsavdelning som är indelad i 14 enheter. Bl.a. finns paleozoologiska enheten där man arbetar med fossila djurmaterial och paleobotaniska enheten där man arbetar med fossila växter. Vid avdelningen för forskning finns bl.a. forskare, docenter och professorer med specialkompetens. En viktig del av det forskningsarbete som bedrivs är att dokumentera och illustrera forskningsresultaten. Tecknarens uppgift kan därvid vara t.ex. att med exakthet och med användande av de hjälpmedel som finns illustrera ett fynd av en fossil växtdel eller ett skelett. En tecknare har även att med utgångspunkt i t.ex. ett skelett bygga vidare på detta och åstadkomma en illustration där såväl muskel- och hudvävnad som eventuell päls eller hår finns med. Från ett föremål såsom ett skelett skall således ett förhistoriskt djur eller människa kunna rekonstrueras. Det är forskaren som styr tecknaren vilken därmed fungerar som ett slags hjälpmedel för forskaren. Det krävs ett nära och intensivt samarbete mellan forskaren och tecknaren för att uppnå det resultat som speglar forskarens uppfattning. Tecknaren har att ta till sig den information som forskaren tillhandahåller och att omsätta den till en illustration men även att komplettera med egna studier av anatomi hos de djur eller växter som skall illustreras. Den vetenskapliga illustratören måste kunna diskutera problematiken med forskaren och samtidigt underordna sig forskarens synpunkter. Det krävs följaktligen en mycket stor lyhördhet hos illustratören. Det är också nödvändigt att han eller hon besitter en betydande ämneskunskap.

J.H. är en mycket kompetent illustratör med kvalificerad yrkeskunskap. Han har i Peru genomgått en konstutbildning i skulptur, studerat konsthistoria i ett år och måleri i tre år. Av den arbetsbeskrivning som har upprättats av J.H:s sektionschef framgår att J.H. ägnade sammanlagt 65 procent av sin arbetstid åt fotografering och databehandling av bilder och resterande 35 procent åt att utföra vetenskapliga illustrationer. Vid museet fanns tidigare en fotograf anställd men när denne gick i pension fick J.H. ta över arbetsuppgifterna. Den allt väsentliga delen av J.H. arbetsuppgifter upptogs sålunda av fotografering och databearbetning. Under våren 1997 användes datoranimering vid en betydande del av arbetet inom forskningen. Datoranimeringen fordrade ett stort antal, komplicerade datorprogram för att uppnå önskvärd exakthet vid animeringen.

Inom det vetenskapliga illustrationsarbetet används ofta fotografering av föremål o.d. som ett hjälpmedel. Det fossila föremålet fotograferas och utifrån fotografiet sker sedan en rekonstruktion av föremålet. Tecknaren skall alltså bygga upp en tänkt bild av hur det fossila materialet en gång sett ut och avbilda detta. J.H:s arbetsuppgifter har således innefattat en tolkning av det fossila materialet. I O.H:s arbetsuppgifter har inte ingått att göra någon tolkning av ett ursprungligt forskningsmaterial utan hans uppgifter har varit att rita av bilder eller andra förlagor. Till skillnad från vad som gällt för J.H. har O.H:s huvudsakliga arbetsuppgift bestått i att utföra illustrerade väggmålningar för utställning. J.H. har inte annat än marginellt utfört målningar för utställning. De illustrationsuppgifter som O.H. har haft har inte heller på det sätt som gäller för tecknarna inom forskningsavdelningen ställt krav på ett nära och intensivt samarbete med den ansvarige forskaren. Det skall också framhållas att de mera populärvetenskapliga illustrationer som J.H. utfört för museets ungdomstidskrift Dronten inte har ingått i hans arbetsuppgifter i tjänsten utan har utförts av honom frivilligt under fritid.

P.L. har särskilda kunskaper om botanik. Av den arbetsbeskrivning som har upprättats av hennes chef framgår att hon utför vetenskapliga illustrationer av växter och växtdelar efter preparation av herbariematerial och med användande av mikroskop. Utifrån exakta avbildningar i förstoring av fossila växtdelar och med beaktande av information om material och storlek kan hon sedan illustrera växtens olika beståndsdelar i olika steg och från olika vinklar för att slutligen rita hela blomman såsom den kan ha sett ut. För att klara av detta räcker det inte att vara ens en mycket skicklig illustratör. Det krävs också kunskaper om botanik, vilket P.L. har. Varken J.H. eller O.H. torde kunna utföra P.L:s arbetsuppgifter.

Sammanfattningsvis gör staten gällande att O.H. inte hade arbetsuppgifter som i allt väsentligt var av samma beskaffenhet och inriktning som J.H:s och P.L:s uppgifter. O.H:s arbetsuppgifter har bestått av att avbilda föremål efter förlagor som tillhandahållits av beställaren. Vid illustration av föremål till utställningsavdelningen krävs inte samma exakthet och stringens som vid illustrationer till forskningsavdelningen. J.H:s arbetsuppgifter har till skillnad från O.H:s varit differentierade och omfattat både illustration, fotografering och databehandling. J.H. har vid utförande av sina arbetsuppgifter arbetat interaktivt med en forskare. P.L. har varit specialiserad på att illustrera fossilt botaniskt material och att göra en tolkning av detta. O.H. har varken nödvändiga datakunskaper eller kunskaper om botanik för att utföra J.H:s eller P.L:s arbetsuppgifter.

Domskäl

O.H. blev i april 1997 uppsagd på grund av arbetsbrist från sin anställning som tecknare vid Naturhistoriska riksmuseet. Enligt 3 § TurA-S skall turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter hos myndigheten på den ort där arbetsbristen finns. Den i målet tvistiga frågan är om staten genom Naturhistoriska riksmuseet brutit mot 3 § TurA-S genom att inte också dela in bl.a. J.H. och P.L. i den turordningskrets som O.H. som enda arbetstagare hade placerats i. O.H. hade ostridigt längre anställningstid än de båda andra arbetstagarna och om dessa hade ingått i turordningskretsen skulle således O.H. med hänsyn till sin längre anställningstid inte blivit uppsagd på grund av arbetsbrist.

Arbetstagarsidans inställning är att O.H., som arbetade vid museets utställningsavdelning, och museets övriga tecknare som arbetade vid museets forskningsavdelning, däribland J.H. och P.L., hade i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter. Den turordningskrets som O.H. placerats i borde därför ha utökats med bl.a. dessa båda arbetstagare. Arbetsgivarens inställning är att O.H. inte haft i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter med J.H. och P.L.

Den avgörande frågan är alltså om de berörda arbetstagarnas arbetsuppgifter varit i huvudsak jämförbara. SACO-S har i och för sig gjort gällande att även de övriga tecknarna vid forskningsavdelningen haft med O.H. jämförbara uppgifter men utredningen i målet har koncentrerats till en jämförelse med enbart de två som skulle ha kunnat fått stå tillbaka för O.H. om turordningskretsen bestämts enligt arbetstagarsidans mening.

I målet har på begäran av SACO-S O.H. hörts under sanningsförsäkran, f.d. tecknaren vid museets forskningsavdelning B.L. hörts som vittne och fil. dr. i informationsvetenskap tillika fil. lic. i zoologi R.P. hörts upplysningsvis. På begäran av staten har illustratören J.H., förste intendenten L.W., professorn E-M.F. och chefen för utställningsavdelningen P.L. hörs som vittnen. Parterna har även åberopat omfattande skriftlig bevisning.

Innebörden av 3 § TurA-S har prövats av arbetsdomstolen i en rad avgöranden (se t.ex. AD 1998 nr 50, 1996 nr 48 och 1992 nr 90). Det synsätt som arbetsdomstolen därvid anlagt om hur bestämmelsen skall tolkas innebär sammanfattningsvis följande. Bestämmelsen bygger på anställningsskyddslagens grundläggande bestämmelser om att längden av anställningstiden i princip skall vara avgörande för turordningen mellan olika arbetstagare vid uppsägning och att det måste anses bäst överensstämma med grunderna för anställningsskyddslagen att ge uttrycket "i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter" en relativt vidsträckt tolkning. Det avgörande för inplacering i turordningskretsar är arbetstagarnas arbetsuppgifter. Det är de arbetsuppgifter som faktiskt har utförts av arbetstagarna som är utslagsgivande. I princip är det arbetstagarens arbetsuppgifter vid den tidpunkt då uppsägningarna aktualiserades som är avgörande, under förutsättning att han då inte endast tillfälligt har utfört dessa uppgifter (jfr AD 1996 nr 52). Mot bakgrund av dessa utgångspunkter vid prövningen av innebörden av 3 § TurA-S måste en arbetsgivare som vill göra gällande att arbetstagarna bör indelas i turordningskretsar som endast omfattar någon enstaka person vara beredd att på ett övertygande sätt redogöra för motiven till detta om indelningen sätts i fråga (jfr AD 1998 nr 50).

Arbetsdomstolens bedömning i detta mål bör göras mot bakgrund av dessa allmänna uttalanden om hur 3 § TurA-S bör tolkas.

Parterna har redovisat delvis olika uppfattningar om vilka arbetsuppgifter som framför allt O.H. och J.H. faktiskt utförde vid den tid då uppsägningsfrågan blev aktuell. När det gäller O.H. har arbetsgivarsidan hävdat att han huvudsakligen sysslade med att utföra dekorations- och bakgrundsmålningar för utställningar där det konstnärliga inslaget varit inte obetydligt och där en viktig uppgift bestått i att bygga upp en viss stämningsbild. Av utredningen framgår emellertid inte annat än att O.H. i huvudsak illustrerade konkreta föremål och således inte ägnade sig åt dekor- och bakgrundsmålning i form av sådana mera konstnärliga utsmyckningar som uttryckssättet närmast leder tanken till. De illustrationer det varit fråga om har huvudsakligen skett för utställningsändamål och har såvitt framkommit skett såväl i form av större väggmålningar som i mindre format för montrar och liknande. Det är ostridigt att O.H. även gjort illustrationer till museets ungdomstidskrift Dronten. Av utredningen får vidare anses ha framkommit att O.H. också gjort visst illustrationsarbete för forskningsavdelningen även om det är oklart när och i vilken omfattning detta har skett.

Arbetsgivarsidan har när det gäller J.H. framhållit att bara en begränsad del av hans arbetsuppgifter bestått i själva illustrationsarbetet och att han i stället i mycket stor utsträckning haft till uppgift att syssla med datorbehandling och fotografering. Detta stämmer också överens med vad som angivits i den arbetsbeskrivning för J.H. som upprättats i anslutning till att uppsägningsfrågorna blev aktuella. När det gäller arbetet med datorbehandling framgår av utredningen att man vid denna tid var i början av datoriseringsprocessen och att tillgången på datorer var begränsad. Av vad B.L., och även i viss mån J.H., har uppgivit framgår att B.L. - som har lång erfarenhet av datorgrafik - under slutet av år 1996 och under våren 1997 arbetade väldigt mycket vid datorn med ett konkret projekt och att han var den som då hade den största kunskapen om datorbehandlingen. Av deras uppgifter framgår också att B.L. informerade J.H. om datorprogrammen m.m. J.H. har uppgivit att han hade möjlighet att utnyttja datorn när B.L. inte var på plats, dvs. under raster och liknande. L.W. har uppgivit att J.H. under någon del av första halvåret 1997 hade tillgång till egen dator som denne hade fått av honom. Det är dock oklart vilka arbetsuppgifter J.H. då skulle ha utfört med hjälp av datorn. L.W. har vidare berättat att han för egen del själv i stor utsträckning ombesörjt datorbearbetning av de illustrationer som han har försetts med.

När det gäller frågan om J.H:s arbetsuppgifter också innefattat fotografering har det av utredningen framkommit att det tidigare funnits en anställd fotograf som ombesörjt sektionens behov av fotografering men att denne någon gång under 1996 avgått med pension. Utredningen visar också att det därefter under en begränsad tid har funnits en ALU- anställd fotograf. B.L. har uppgivit att han aldrig sett något prov på fotografier tagna av J.H. J.H. har själv uppgivit att han under det första kvartalet 1997 inte arbetade med fotografering men däremot under tiden dessförinnan och därefter. J.H. har vidare berättat att det är han själv som har upprättat sin egen arbetsbeskrivning och att sektionschefen J.B. enbart rättat till den språkmässigt. Utredningen visar också att L.W. även fotograferade själv.

Enligt arbetsdomstolens mening kan vad som sålunda framkommit om J.H:s arbetsuppgifter inte leda till slutsatsen att han i så hög grad och på ett sådant sätt skulle ha arbetat med datorbearbetning och fotografering att han i grunden inte skulle anses ha haft till huvuduppgift att utföra illustrationer till den vetenskapliga avdelningen. Till detta kan läggas att datorbehandling, som såvitt framkommit av utredningen tycks vara koncentrerad till att bearbeta redan utförda illustrationer med hjälp av i huvudsak två datorprogram, och i viss mån även fotografering synes mera ha karaktären av naturliga inslag i själva illustrationsarbetet än utgöra några självständiga arbetsuppgifter.

När det gäller P.L:s arbetsuppgifter synes det ostridigt att hon åt forskningsavdelningen utfört illustrationer av i första hand botaniskt material.

Det sagda leder till slutsatsen angående de berörda arbetstagarnas arbetsuppgifter att O.H. huvudsakligen synes ha utfört konkreta illustrationer för utställnings- och populärvetenskapligt ändamål såväl i väggformat som i mindre format för utställningsmontrar och tidskrifter. Annat har inte framkommit än att det O.H. avbildat till största delen hämtats från förlagor och liknande. J.H. och P.L. har på sin sida utfört mera vetenskapligt inriktade illustrationer där utgångspunkten ofta varit ursprungligt material i form av fossila djur eller växtdelar.

Frågan är då om illustrationsarbetet vid de olika avdelningarna i så hög grad skiljer sig åt att O.H:s och de båda andras arbetsuppgifter inte skall anses i huvudsak jämförbara. Arbetsgivarsidan har här fört fram att arbetet vid forskningsavdelningen, och då i synnerhet det arbete som P.L. utfört, krävt sådan ämneskunskap att det skulle medföra att arbetsuppgifterna där inte är jämförbara med O.H:s uppgifter. Det har emellertid inte framkommit att vare sig J.H. eller P.L. skulle ha någon formell utbildning avseende det som de illustrerar. Det har inte heller ens påståtts att museet vid anställning av tecknare uppställt några särskilda kompetenskrav i detta hänseende. Av B.L:s och R.P:s uppgifter har också framkommit att en vetenskaplig illustratör inte behöver ha någon fackkunskap om det föremål han har att avbilda. Att det förhåller sig på det sättet stöds också av E-M.F:s uppgifter att hon för illustrationsarbetet även anlitar frilansande tecknare. Arbetsdomstolen drar av det anförda den slutsatsen att det inte på den grunden att det för arbetet som illustratör vid den vetenskapliga avdelningen skulle krävas någon särskild kompetens föreligger någon skillnad mellan arbetsuppgifterna där och illustrationsuppgifterna vid utställningsavdelningen. En annan sak är att det för forskaren är värdefullt och måhända underlättar arbetet om den tecknare som han eller hon samarbetar med har formella eller på annat sätt förvärvade kunskaper om det som skall avbildas.

Arbetsgivarsidan har också hävdat att sättet att arbeta på är så olika mellan de skilda avdelningarna att arbetsuppgifterna därför inte skall anses jämförbara. Det har därvid framhållits att arbetet vid forskningsavdelningen kräver ett annat och mera intensivt samarbete mellan forskare och tecknare och att det ställer mycket större krav på vetenskaplig exakthet. Arbetsgivarsidan har också betonat den skillnad som ligger däri att man vid forskningsavdelningen arbetat med att illustrera ursprungligt material, och därvid som i P.L:s fall använt sig av mikroskop, medan illustrationsarbetet vid utställningsavdelningen till inte obetydlig del utgått från mer eller mindre färdiga förlagor. Av den bild som arbetsdomstolen fått av utredningen i denna del kan domstolen emellertid inte dra den slutsatsen att det inte skulle vara fråga om i huvudsak jämförbara uppgifter. Det tycks i stort sett vara fråga om samma sorts arbetsmetodik som har tillämpats vid de olika avdelningarna där de skillnader som förekommit huvudsakligen tycks bero på skillnader i fråga om vad illustrationen skall användas till och vem den riktar sig till. Vad särskilt gäller användandet av mikroskop vid illustrationsarbetet kan det enligt arbetsdomstolens mening inte i sig innebära att arbetsuppgiften skulle var av annan beskaffenhet. Mikroskopet är enbart att betrakta som ett hjälpmedel vid avbildandet av detaljer eller små föremål. Den huvudsakliga arbetsuppgiften vid de båda avdelningarna synes sålunda ha varit att utföra avbildningar i samarbete med och i enlighet med beställarens önskemål. De skillnader som har förekommit mellan O.H:s och de båda andras arbetsuppgifter kan i huvudsak förklaras av att O.H. varit knuten till en avdelning med utåtriktad verksamhet avsedd för en större publik medan de båda andra varit knutna till den avdelning som sysslat med den rent vetenskapliga verksamheten.

Sammanfattningsvis kommer arbetsdomstolen mot bakgrund av det anförda till den slutsatsen att J.H. och P.L. har haft med O.H. i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter. De borde alltså ha turordnats i samma turordningskrets. Det är ostridigt att O.H. hade längre anställningstid än både J.H. och P.L. Uppsägningen har således stått i strid med turordningsavtalet och staten har genom den oriktiga tillämpningen av avtalet ådragit sig skyldighet att utge allmänt och ekonomiskt skadestånd till O.H. samt allmänt skadestånd till förbundet. Arbetsdomstolen bestämmer att allmänt skadestånd skall utges till O.H. med yrkade 50 000 kr och till förbundet med yrkade 25 000 kr. Tvist föreligger inte om yrkat ekonomiskt skadestånd till O.H.

Vid denna utgång skall staten genom Naturhistoriska riksmuseet förpliktas att utge ersättning för SACO-S rättegångskostnader. Staten har överlämnat till arbetsdomstolen att pröva skäligheten av SACO-S yrkande om ersättning för rättegångskostnader såvitt avser kostnaderna för Rune Pettersson som bl.a. hörts upplysningsvis. Arbetsdomstolen finner att den yrkade ersättningen får anses ha varit skäligen påkallad för tillvaratagande av SACO-S rätt. Staten skall således förpliktas utge ersättning för rättegångskostnader med hela det yrkade beloppet.