AD 2002 nr 38

Parter:

T.A.; A & L Konsult Aktiebolag

Nr 38

T.A. i Västerås

mot

A & L Konsult Aktiebolag i Västerås.

ÖVERKLAGAD DOM

Västerås tingsrätts dom den 16 juni 2000 i mål nr T 254-99

Tingsrättens dom, se bilaga.

T.A. har yrkat att Arbetsdomstolen skall sätta ned det av tingsrätten utdömda skadeståndet från 279 000 kr till 30 000 kr och på motsvarande sätt sätta ned den på skadeståndet utdömda räntan. Vidare har han yrkat att Arbetsdomstolen skall befria honom från skyldigheten att ersätta A. & L. Konsult Aktiebolags (ALKAB) rättegångskostnader vid tingsrätten och i stället förplikta ALKAB att ersätta hans rättegångskostnader där.

ALKAB har bestritt yrkad ändring.

ALKAB har anslutningsvis yrkat helt bifall till sin talan vid tingsrätten. För det fall Arbetsdomstolen inte skulle ändra tingsrättens dom i sak har ALKAB - också anslutningsvis - yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom i fråga om rättegångskostnader, förpliktar T.A. att ersätta ALKAB:s rättegångskostnader vid tingsrätten med 133 170 kr.

T.A. har bestritt yrkad ändring.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Därvid har T.A. och L. (L.) A. samt vittnena B.J., L-E.G., R.B., J.K., P.K., H.S. och N.F. hörts på nytt. Vidare har förhören vid tingsrätten med R.E., L.F., K.J., L.A., J.T. och P.R. förebringats genom uppspelning av tingsrättens bandupptagningar. Därutöver har båda parterna åberopat skriftlig bevisning.

ALKAB har i Arbetsdomstolen åberopat samma rättsliga grunder som vid tingsrätten. ALKAB har även åberopat samma skadeståndsgrundande handlingar som vid tingsrätten, dock med följande ändringar.

1) ALKAB har frånfallit påståendet att T.A. gjort sig skyldig till fientlig personalrekrytering.

2) När det gäller påståendet beträffande kontakter med viktiga leverantörer, kunder och samarbetspartner under och efter anställningstiden, har ALKAB vidhållit att kontakterna med Kvalitetsasfalt AB och Alfa Call/Bygg O. är direkt skadeståndsgrundande, men uppgett att kontakterna med Net Source, Licensia, Telia Handel och Cawell inte längre åberopas såsom direkt skadeståndsgrundande. ALKAB har dock åberopat de affärer som Telekompaniet gjort med dessa kunder inom ramen för påståendet om T.A:s underlåtenhet att informera om relevanta potentiella kundförhållanden under anställningstiden. Dessa affärer har av ALKAB även anförts som exempel på hur T.A. tillgodogjort sig värden genom att utnyttja undanhållet kundunderlag (alternativt försvårat för ALKAB att utnyttja), och vidare åberopats till belysning av och som illustration till skadeståndsposten utredningskostnader.

3) Vad gäller påståendet om utnyttjande m.m. av undanhållet kundunderlag efter anställningstiden, har ALKAB utöver de ovan nämnda fallen och ytterligare vid tingsrätten nämnda men i tingsrättens dom inte återgivna fall - Wennströmska Gymnasiet m.fl. - i Arbetsdomstolen även åberopat att T.A. genom att göra sig av med visst kundunderlag har försvårat för ALKAB att dra nytta av detta i sina kontakter med Hotell Arkad.

4) Vad gäller påståendet om övrigt utnyttjande av företagshemligheter har ALKAB frånfallit påståendet att affären med G. A. Bil AB skulle vara skadeståndsgrundande.

5) Såvitt avser röjande av företagshemligheter har ALKAB uppgett att de uppgifter om T.A:s utnyttjande m.m. som av bolaget åberopas i Arbetsdomstolen, även innefattar att uppgifterna uppsåtligen eller av oaktsamhet har röjts för Telekompaniet, i vilket bolag T.A. bedriver med ALKAB konkurrerande verksamhet.

T.A. har åberopat samma rättsliga grunder som vid tingsrätten, dock med följande modifieringar. Han har i Arbetsdomstolen uttryckligen medgett att han redan någon dag före uppsägningen, i strid med lojalitetsplikten mot ALKAB, förmedlat en affär till Telekompaniet, nämligen med Kvalitetsasfalt AB. Han har gjort gällande att den skada som därvid uppkommit för ALKAB uppgått till 25 000 kr, vilket belopp han har medgett att han är skyldig att ersätta ALKAB. Vidare har T.A. i Arbetsdomstolen medgett att till ALKAB betala 5 000 kr motsvarande en hypotetisk kostnad för att anlita en datakonsult för att återställa de datafiler som han raderat hos ALKAB. Han har tillagt att han vidhåller att han inte har raderat alla sina datafiler i samband med att han slutade sin anställning hos ALKAB, utan endast de som var inaktuella och därför skulle städas bort. Av processuella skäl har han dock valt att medge att betala det angivna beloppet för filernas återställande trots att han i och för sig inte anser sig vara ersättningsskyldig för återställande av samtliga datafiler och trots att han själv hade kunnat återställa filerna om ALKAB så hade begärt.

Parterna har, med de ändringar som har följt av vad som antecknats ovan, till utveckling av sin talan i allt väsentligt anfört detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom.

DOMSKÄL

Målet gäller huruvida T.A. under och efter sin anställning hos ALKAB genom sitt handlande har ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot detta bolag.

I målet uppkommer i huvudsak följande frågor: Har T.A. gjort sig skyldig till några andra skadeståndsgrundande handlingar än den han själv medgivit, dvs. affären med Kvalitetsasfalt AB? Vilka skadeståndsbestämmelser är tillämpliga? Vilken skada har uppkommit för ALKAB? De nu angivna frågorna skall i det följande behandlas i skilda avsnitt.

Vilka skadeståndsgrundande handlingar har utförts?

Arbetsdomstolen finner i likhet med tingsrätten att det genom utredningen i målet är styrkt att T.A. under anställningstiden, i strid mot sedvanliga rutiner, raderat datafiler med kundunderlag i stor omfattning, vilket har skett i uppenbart brott mot anställningsavtalet.

ALKAB har emellertid även, här liksom vid tingsrätten, gjort gällande att T.A. i stor utsträckning har undanröjt eller undanhållit pappersdokumentation. Enligt ALKAB borde det ha funnits kvar pappersdokumentation av olika slag, såsom handskrivna anteckningar, ritningar m.m. i ärendemappar och pärmar när T.A. lämnade arbetsplatsen - dvs. material som av olika skäl inte också återfanns i datafiler.

L.A. har i Arbetsdomstolen i denna del uppgett att det var tomt i T.A:s pärmar och endast gammalt material fanns kvar i mapparna - dvs. det saknades material beträffande ärenden som fortfarande var aktuella. B.J. har berättat följande. Han deltog tillsammans med L.A. och N.F. i inventeringen efter T.A. Han blev överraskad över att T.A:s pappersdokumentation hade så liten omfattning eftersom denne var klart bättre än han själv på att spara sådan. Det fanns kvar gammalt material i T.A:s rum medan aktuellt material saknades. - Även N.F. har uppgett att en hel del pappersunderlag var borta. - H.S., som i april 1998 efterträdde T.A. som säljare i ALKAB, har uppgett att han, såvitt han kan minnas, inte fick överta några mappar med pappersunderlag efter T.A.

T.A. har uppgett att det när han sade upp sig från sin anställning i ALKAB låg 20 - 30 mappar med pågående ärenden på hans skrivbord, att det även fanns aktuella offerter där eftersom han hade haft en bra månad i december 1997, att det dessutom fanns 5 - 6 pärmar på skrivbordet, och att det är helt ofattbart att man nu kan säga att det bara handlade om gammalt material.

Enligt Arbetsdomstolens mening är det vid en samlad bedömning av den bevisning som förekommit i denna fråga utrett att även pappersdokumentation hänförlig till T.A:s försäljningsarbete i ALKAB har försvunnit i samband med att han slutat sin anställning vid bolaget. Att någon annan än T.A. skulle ha skaffat bort detta material från bolaget är med hänsyn till omständigheterna så osannolikt att man kan bortse från den möjligheten. Det får därmed anses styrkt att T.A. under anställningstiden, utöver att han har raderat datafiler med aktuell information, också i stor omfattning har undanröjt eller undanhållit aktuell pappersdokumentation. Även detta utgör ett uppenbart brott mot hans anställningsavtal med ALKAB.

När det gäller ALKAB:s påståenden om skadegörande handlingar i övrigt, föranleder vad som förekommit i Arbetsdomstolen inte några andra bedömningar än dem tingsrätten gjort.

Vad som är styrkt i fråga om skadegörande handlingar är alltså sammanfattningsvis att T.A. har raderat ALKAB tillhöriga datafiler med kundunderlag i stor omfattning, att han likaledes i stor omfattning har undanröjt eller undanhållit ALKAB tillhörigt kundunderlag i form av pappersdokumentation samt att han, i enlighet med sitt medgivande, i strid med sin lojalitetsplikt mot ALKAB har förmedlat en affär med Kvalitetsasfalt AB till Telekompaniet.

Eftersom det är utrett att T.A. i viss utsträckning har gjort sig skyldig till de av ALKAB påstådda handlingarna blir nästa led i prövningen av parternas talan att avgöra vilka skadeståndsregler som är tillämpliga i målet.

Vilka skadeståndsregler är tillämpliga i målet ?

Som tingsrätten har funnit medför T.A:s uppsåtliga röjande och utnyttjande av företagshemligheter i samband med affären med Kvalitetsasfalt AB skadeståndsskyldighet för honom enligt lagen om skydd för företagshemligheter, närmare bestämt enligt 7 § första stycket i den lagen.

De handlingar som Arbetsdomstolen har funnit att T.A. i övrigt har gjort sig skyldig till innefattar inget utnyttjande eller röjande av företagshemligheter och är därför, som parterna också är ense om, att bedöma enligt skadeståndslagen. I den delen bör anmärkas att det i detta fall inte finns utrymme för att tillämpa den särskilda bestämmelsen om arbetstagares skadeståndsansvar i 4 kap. 1 §. Enligt den bestämmelsen är arbetstagaren ansvarig för skada som han vållar genom fel eller försummelse i tjänsten endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter. Som framgår av lagtexten är det en förutsättning för tillämpning av denna regel att det är fråga om en skada som arbetstagaren har vållat genom fel eller försummelse i tjänsten. Med det sistnämnda uttrycket har lagstiftaren velat skapa en avgränsning mot fall där arbetstagaren handlar som privatperson eller för annans än arbetsgivarens räkning (se prop. 1972:5 s. 555). Enligt Arbetsdomstolens mening står det klart att raderandet av datafilerna och undanskaffandet av den skriftliga dokumentationen har inneburit att T.A. uppsåtligen har vållat sin arbetsgivare skada. Agerandet har ägt rum i ett sådant sammanhang att det är tydligt att T.A. handlat som privatperson eller för annans än arbetsgivarens räkning. Därmed kan handlingarna inte - i den mening som avses i 4 kap. 1 § skadeståndslagen - bedömas ha utförts i tjänsten hos arbetsgivaren, dvs. ALKAB (jfr AD 1998 nr 80). Slutsatsen av det anförda är att T.A. principiellt, dvs. utan den begränsning som kan följa av 4 kap. 1 §, är skyldig att ersätta ALKAB för den skada som kan visas ha uppkommit som en följd av det brott mot anställningsavtalet som hans handlingar utgör.

Vilken ekonomisk skada har uppkommit hos ALKAB ?

När det gäller frågan om vilken skada som i anledning av T.A:s handlingar har uppkommit hos ALKAB, har bolaget lagt fram samma utredning som vid tingsrätten.

Tingsrätten har fastställt skadeståndet till ALKAB för utebliven vinst med utgångspunkt i den omsättningsminskning som ägde rum år 1998, dvs. det år då T.A. och de tre teknikerna slutade sina anställningar i ALKAB och T.A. utförde de skadeståndsgrundande handlingarna. ALKAB har gjort gällande att den uteblivna vinsten i första hand i stället bör beräknas utifrån storleken på den offertstock som T.A. borde ha redovisat i samband med att han slutade sin anställning och med beaktande av det mörkertal som uppstått som ett resultat av hans radering av datafiler och undanröjande eller undanhållande av pappersdokumentation.

Vad först gäller skadan som ALKAB har tillfogats i anledning av den affär med Kvalitetsasfalt AB som T.A. i strid med sin lojalitetsplikt mot ALKAB förmedlat till Telekompaniet bör den bestämmas till medgivna 25 000 kr.

När man bedömer den skada i form av utebliven vinst som uppkommit genom T.A:s övriga handlingar kan man, vilket tingsrätten också har varit inne på, inte bortse från att en stor del av ALKAB:s ekonomiska bortfall under år 1998 uppstod helt enkelt därför att T.A. och de tre teknikerna, som tillsammans utgjorde en avsevärd del av ALKAB:s personal, valde att lämna företaget. Det låter sig knappast göras att bestämma hur stort det samlade ekonomiska bortfallet har varit. Det är lika ogörligt att på ett tillfredsställande sätt bestämma hur stort det ekonomiska bortfall varit, som är hänförligt till T.A:s skadegörande handlingar och därför utgör en ersättningsgill skada. Det sagda gäller oavsett om den av tingsrätten tillämpade eller om den av ALKAB förespråkade metoden skulle användas vid skadans beräknande. Storleken av skadan kan enligt Arbetsdomstolens mening inte bestämmas på annat sätt än genom en skälighetsuppskattning (se 35 kap. 5 § rättegångsbalken; jfr AD 1998 nr 80). Därvid ger givetvis den utredning som redovisats av bolaget hållpunkter för bedömningen.

ALKAB har vidare yrkat skadestånd för onödiga kostnader i form av lönekostnader som bolaget haft för personal som ägnat arbetstid åt att göra efterforskningar m.m. i anledning av det förlorade kundunderlaget. Den ersättningsgilla skadans storlek får visserligen bedömas överstiga det belopp om 5 000 kr som T.A. medgett att utge, motsvarande en hypotetisk kostnad för att återställa de raderade datafilerna. Arbetsdomstolen finner emellertid att det i övrigt råder så stor osäkerhet både om hur mycket tid som har nedlagts och om i vilken utsträckning tidsåtgången varit befogad, att skadan även i denna del bör bestämmas genom en skälighetsuppskattning.

När det gäller ALKAB:s yrkande om skadestånd för förlorad goodwill finner Arbetsdomstolen det inte visat att det föreligger någon ersättningsgill skada.

Arbetsdomstolen uppskattar ALKAB:s samlade ersättningsgilla skada till 100 000 kr utöver de 25 000 kr som skall utgå i anledning av affären med Kvalitetsasfalt AB.

Sammanfattning; rättegångskostnader

Arbetsdomstolen kommer sammanfattningsvis till slutsatsen att T.A. skall förpliktas att till ALKAB utge skadestånd för brott mot anställningsavtalet respektive lagen om skydd för företagshemligheter med sammanlagt 125 000 kr.

ALKAB har i Arbetsdomstolen anslutningsvis framställt yrkanden avseende det i tingsrättens dom intagna beslutet om rättegångskostnader. Ett överklagande rörande saken kan emellertid inte mötas med ett anslutningsöverklagande rörande ett beslut (jfr prop. 1993/94:190 s. 127). ALKAB:s yrkande om ändring av tingsrättens rättegångskostnadsbeslut skall därför avvisas.

Utgången i målet i Arbetsdomstolen innebär att ALKAB i förhållande till yrkandet på 1 255 491 kr har vunnit bifall endast till omkring en tiondel. Som tingsrätten har funnit har dock merparten av rättegången kretsat kring frågan om skadeståndsskyldigheten i sig, orsakad av påstådda skadeståndsgrundande handlingar av T.A. I den frågan har bolaget vunnit i allt väsentligt beträffande åtgärder under anställningstiden, medan bolaget inte har haft någon framgång med sin talan såvitt avser påståenden om obehöriga åtgärder efter anställningstiden. Vid en samlad bedömning finner Arbetsdomstolen att vardera parten bör stå sin rättegångskostnad vid tingsrätten.

Med hänsyn till att båda parterna har överklagat tingsrättens dom och till deras respektive yrkanden i Arbetsdomstolen har, så när som på 30 000 kr, hela det belopp varom parterna tvistat vid tingsrätten stått på spel även i Arbetsdomstolen. Vad som ovan i övrigt har sagts beträffande rättegången vid tingsrätten gäller även beträffande rättegången i Arbetsdomstolen. Vardera parten bör därför stå sin kostnad även här.

DOMSLUT

1. Med ändring av tingsrättens dom i huvudsaken förpliktar Arbetsdomstolen T.A. att till A. & L. Konsult Aktiebolag utge etthundratjugofemtusen (125 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 23 februari 1999 till dess betalning sker.

2. Arbetsdomstolen avvisar ALKAB:s här framställda yrkande om ändring av det i tingsrättens dom intagna beslutet om rättegångskostnader.

3. Med ändring av tingsrättens dom i fråga om rättegångskostnaderna förordnar Arbetsdomstolen att vardera parten skall stå sin rättegångskostnad vid tingsrätten.

4. Vardera parten skall stå sin rättegångskostnad i Arbetsdomstolen.

Dom 2002-03-20, målnummer B-112-2000

Ledamöter: Inga Åkerlund, Brita Swan, Margit Strandberg, Peter Ander, Bo Hansson (f.d. personaldirektören vid Landstinget i Uppsala län; tillfällig ersättare), Inger Öhrn Karlsson och Jarl Karlsson. Enhälligt.

Sekreterare: Klas Lohmander

BILAGA

Tingsrättens dom (ledamöter: P. Kjellsson, Jan Allgårdh och Magnus Johansson)

BAKGRUND

A. & L. Konsult Aktiebolag (i fortsättningen kallat ALKAB) bedriver verksamhet bestående av försäljning, installation och service av telesystem. Bolagets omsättning för år 1996 var cirka 5,5 miljoner kr och 1997 6,8 miljoner kr. Företaget ägs av A.A. och dennes son L.A. I bolaget fanns i början av 1998 nio anställda, varav två säljare. En av säljarna var T.A. Den 27 februari 1998 sade T.A. upp sig. Uppsägningstiden var en månad. I anslutning därtill sade även tre tekniker upp sig. De tre teknikerna, P.K., T.K. och S.B., bildade därefter tillsammans med T.A. ett eget bolag - Telekompaniet AB - vilket bedriver med ALKAB konkurrerande verksamhet.

YRKANDE M.M.

ALKAB har yrkat förpliktande för T.A. att till bolaget utge 1 255 491 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 23 februari 1999 till dess betalning sker.

Som grund för yrkandet har ALKAB anfört följande. T.A. har dels brutit mot den lojalitetsplikt som följt av hans anställningsavtal med bolaget, dels obehörigen utnyttjat och röjt kundunderlag som utgjort företagshemligheter. Härigenom har T.A. orsakat skada för bolaget och han skall ersätta denna. Som rättslig kvalifikationsgrund för T.A:s skadeståndsskyldighet har åberopats 1 kap 1 § skadeståndslagen, för tid under det att T.A:s anställning pågick, och 7 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter (FHL), för tiden efter anställningens upphörande. Yrkat belopp har beräknats med utgångspunkt i onödiga kostnader och utebliven vinst, samt beträffande skadestånd enligt FHL även ersättning för förlorad goodwill.

T.A. har bestritt käromålet i dess helhet. Inget belopp har vitsordats som skäligt i och för sig. T.A. har dock vitsordat sättet att beräkna ränta.

Som grund för bestridandet har T.A. invänt dels att han inte har brutit mot den lojalitetsplikt som följt av hans anställningsavtal med bolaget, dels att han inte har gjort sig skyldig till ett obehörigt utnyttjande eller röjande av företagshemligheter. ALKAB har inte på grund av illojala eller obehöriga åtgärder från T.A:s sida förorsakats någon skada. T.A. har vitsordat att bolagets kundunderlag, i den utsträckning sådant funnits, utgjort företagshemligheter i och för sig.

SAMFRAMSTÄLLNINGAR

ALKAB

ALKAB bedriver försäljning, installation och service av företagsväxlar och andra telesystem till privata företag och är verksamt i regionen Västerås/ Eskilstuna. Bolaget har en mycket stark ställning i branschen. Telia och Panasonic tillhör bolagets leverantörer. Bolaget bedriver egen marknadsföring men är även till stor del beroende av sina leverantörers insatser eftersom leverantörerna tar emot förfrågningar från presumtiva kunder och hänvisar dessa till bolaget. I bolagets kundregister finns 5 000-6 000 kunder, vilka regelmässigt återkommer till bolaget för service av köpta varor samt för utbyte av föråldrad utrustning. Inför år 1998 förväntades en stor mängd utbyten med anledning av att teknikutvecklingen på den digitala sidan var färdigutvecklad och marknadsförd. Nya digitala växlar var på väg att ersätta de äldre analoga systemen. Telia var också i färd med att upphöra med försäljningen av företagssystem till små och medelstora företag inom regionen. En väsentlig försäljningsökning ägde rum under 1997 års sista månader. Förväntningarna inför 1998 - med beaktande av gjorda satsningar på personalutbildning avseende de nya systemen - låg på minst 4 miljoner kr/säljare. Bolaget budgeterade för en omsättning på sammanlagt 10 miljoner kr. - T.A. visade tidigt ett intresse för att bli delägare i bolaget och under hösten 1997 ville han köpa hela företaget. Ägarna ville dock avvakta 1997 års bokslut. I slutet av 1997 började T.A. planera för sin uppsägning och för att starta egen konkurrerande verksamhet. Han sade upp sig den 27 februari 1998 och anställningen upphörde efter en månads uppsägningstid. Under uppsägningstiden fick han instruktioner om att bedriva sin tjänst i hemmet och han åtog sig själv att inte ha några kund- eller leverantörskontakter. Han anmodades att redovisa pågående affärer, relevant kundunderlag m.m. till bolaget. T.A. lämnade kvar visst kundunderlag. Det material som han lämnade kvar var dock volymmässigt av liten omfattning, ofta inkomplett och väsentligen av obsolet karaktär, d.v.s. icke aktuella offerter. Bolaget påbörjade då en utredning, varvid upptäcktes bl.a. att 200-250 datafiler hade raderats och att T.A. borde ha redovisat åtskilligt mer kundunderlag än vad han gjort. Undersökningen föranledde ALKAB att vid flera tillfällen kontakta T.A. för att få ut det ytterligare material som han inte hade redovisat. Vid ett tillfälle överlämnade T.A. sex disketter med kundunderlag, men ytterligare underlag saknades fortfarande. Den 27 mars 1998 tillskrevs T.A. och avkrävdes redovisning senast den 30 mars 1998 av resterande offerter och annat kundunderlag som fortfarande saknades. T.A. redovisade dock inte något ytterligare kundunderlag. - T.A. startade sin verksamhet med tre tidigare anställda tekniker på bolaget, P.K., T.K och S.B. T.A:s förberedelser inför att starta en konkurrerande verksamhet pågick under lång tid. Han utnyttjade bolagets kundunderlag till vinning för sitt nya företag och till skada för bolaget. Han tog även kontakt med bolagets leverantörer före anställningens upphörande i syfte att misskreditera bolaget, till vinning för sitt nya företag.

Kundunderlag

Kundkontakt sker i normala fall genom att kunden själv tar kontakt med bolaget. En kund kan också förmedlas via en leverantör som fått en förfrågan. Kunderna fördelas därefter på säljarna som ansvarar för kunden i fråga och skall ta reda på dennes särskilda önskemål, lämna offerter osv. All dokumentation beträffande kunder samlas och sparas i kundmappar, fysiskt eller i datafiler. Även om bolaget, trots inledande kontakter med en kund, slutligen inte får någon leveransorder görs anteckningar om vilket företag som fick uppdraget m.m. Underlaget utgör en viktig informationskälla och kan användas senare för bl.a. tillbehörsförsäljning. Kundunderlaget, som i själva verket utgör det upparbetade värdet av rörelsen, innefattar alla dokumenterade kundkontakter och kan innehålla bl.a. beräknat offertpris och kalkylunderlag. Bolaget gör gällande att dess kundunderlag utgör företagshemligheter, som T.A. inte bara varit förbjuden att utnyttja eller röja utan också varit skyldig att tillhandahålla sin arbetsgivare till följd av anställningsförhållandet.

Skadeståndsgrundande handlingar

Fientlig personalrekrytering

T.A. uppvaktade bolagets anställda och försökte förmå dem att sluta och flytta med honom till sitt nya företag samt att delta i förberedelserna inför bildandet av det nya konkurrerande företaget. P.K., B.J., T.K. och S.B. fick sådana förfrågningar. Av dessa valde P.K., T.K. och S.B. att sluta sina anställningar vid bolaget. De är numera verksamma i Telekompaniet. Planerna för ett eventuellt avhopp från bolaget påbörjades redan under hösten 1997 och de personer som tillfrågades uppmanades att hålla tyst om planerna. Som ett led i dessa planer undanröjde och undanhöll T.A. inför anställningens upphörande kundunderlag genom att dels radera 1997 års underlag i datorn, och dels undanhålla en hel del aktuell kundinformation om offerter och tillhörande underlag. Mer om detta i det följande.

Undanröjande eller undanhållande av kundunderlag samt underlåtenhet att informera om relevanta kundförhållanden under anställningstiden

T.A. undanhöll och undanröjde under anställningstiden i stor omfattning material med kundinformation. Den kundinformation som T.A. lämnade kvar, och den som borde finnas, kan indelas i tre kategorier. Den första utgör de raderade datafilerna. All kundinformation har raderats och förstörts. Den andra kategorin avser kundinformation, som T.A. hade på sin hemdator och som han överlämnade i form av sex disketter. Materialet är inte komplett. Den tredje kategorin var kompletta ärenden, i vilka T.A. efterlämnat kundunderlaget intakt både fysiskt och digitalt. T.A. borde när han slutade ha redovisat en offertstock på cirka 5 miljoner kr. Värdet av de kompletta ärendena uppgick till cirka 900 000 kr, varav en tredjedel var inaktuella. En offertstock på ytterligare drygt 4,3 miljoner borde ha redovisats. Sedan ALKAB lyckats återskapa ett antal raderade filer, dock inte alla, har det visat sig att värdet av aktuella offerter i dessa filer uppgått till närmare 1,3 miljoner kr. Inbegrips även de raderade filerna, beträffande kundunderlag som T.A. sedermera lämnade på diskett, uppgår värdet av aktuella offerter till drygt 1,8 miljoner kr. Ett mörkertal föreligger upp till värdet av en normal förväntad offertstock. Det kundunderlag som T.A. efter anställningens upphörande lämnade eller överlämnade på diskett avsåg till stor del affärer som inte hade kunnat genomföras eller som redan var avslutade. Det inlämnade materialet utgör endast en tredjedel av vad T.A. borde ha redovisat. Kundunderlaget i de raderade filerna, som innehöll all kundinformation, var till skillnad från vad T.A. själv har anfört, i stor utsträckning gångbart för fortsatt försäljningsarbete. Det överlämnade kundmaterialet som var komplett avsåg således i stor omfattning inaktuella affärer, medan det raderade undanhållna materialet avsåg aktuella affärer. Bolaget har som inarbetad rutin att spara på allt skriftligt underlag till offerterna. Vid årsskiftet 1997/98 borde 1995 års kundunderlag ha raderats. T.A. raderade i stället 1997 års kundunderlag. All radering gjordes samma dag och skedde veckan innan T.A. sade upp sig.

Kontakter med viktiga leverantörer, kunder och samarbetspartners, under och efter anställningstiden

Följande illojala kontakter har ägt rum. NetSource: T.A. lämnade, under sin tid som anställd i bolaget, offerter till två kunder, Cawell och en ytterligare okänd kund. Dessa kunder hade förmedlats via NetSource. NetSource är en operatör och en viktig förmedlare av kunder. Vid kontakt med J.T. på NetSource försäkrade sig T.A. under anställningstiden, att förmedling av kunderna skulle gå till honom när han hade startat den egna verksamheten. Detta medförde att J.T. under T.A:s uppsägningstid ringde till ALKAB och berättade att de då aktuella förmedlingarna gällde T.A. och att ingen på bolaget fick ta ordern. Kvalitetsasfalt AB: Under T.A:s anställningstid vände sig Kvalitetsasfalt till ALKAB för köp av en telefonväxel. T.A. har sedan sålt eller förmedlat försäljningen, för sin egen eller någon annan persons räkning, av en telefonväxel till Kvalitetsasfalt. Alfa Call: Alfa Call föreslog för företaget Bygg-O. att ALKAB skulle leverera en telefonväxel till Bygg-O. Av denna anledning gjorde T.A. ett kundbesök hos Bygg-O. T.A. berättade under detta kundbesök att han och flera tekniker skulle sluta på ALKAB. Detta ledde till att ALKAB inte fick vare sig förfrågningsunderlag eller order från Bygg-O.

T.A. var även, under sin uppsägningstid, i kontakt med leverantörer som bl.a. Licensia, Telia Handel, och NetSource, samt kunder som Cawell. Vid dessa kontakter förberedde T.A. sin egen verksamhet genom att lämna information som var ägnad att misskreditera ALKAB och genom att försöka etablera kontakterna för egen vinning.

Utnyttjande av undanhållet kundunderlag efter anställningstiden

Efter anställningstidens utgång har T.A. - i ett antal åberopade fall - med utnyttjande av undanhållet kundunderlag tillgodogjort sig själv, eller det nybildade konkurrerande företaget Telekompaniet, det ekonomiska värdet av kundinformationen, eller i vart fall hindrat och försvårat för ALKAB att sälja till kunderna i fråga.

Övrigt utnyttjande av företagshemligheter

ALKAB har gjort gällande att T.A:s konkurrerande verksamhet, vid vilken han utnyttjade bolagets företagshemligheter, påbörjades först efter anställningstidens slut. Förberedelserna för verksamheten och undanhållandet av kundunderlag skedde dock under pågående anställning. T.A. har försökt överta bolagets serviceavtal med olika kunder, t.ex. G. A. Bil AB, med vilket ALKAB hade ett serviceavtal. G. A. Bil AB meddelade under löpande kontrakt med bolaget att de hade träffat avtal med Telekompaniet.

Röjande av företagshemligheter

De uppgifter som utnyttjats enligt ovan har T.A. även uppsåtligen eller av oaktsamhet röjt för Telekompaniet, i vilket bolag med ALKAB konkurrerande verksamhet bedrivs.

Närmare om de rättsliga grunderna

1. Lojalitetsplikt

a) Lojalitetsplikten följer av allmänna rättsgrundsatser och rättspraxis, och innebär främst ett förbud att konkurrera med arbetsgivaren. Förbudet gäller oavsett om arbetstagaren utnyttjar arbetsgivarens företagshemligheter eller inte. Högre krav på lojalitet ställs på anställda som har en ledande ställning hos arbetsgivaren. T.A. får anses ha haft en ledande ställning i företaget eftersom han varit en av två säljare i ett företag, som för sin överlevnad är beroende av sina försäljare. Han har under anställningstiden brutit mot sin lojalitetsplikt på sätt som har beskrivits ovan, vilket medfört skada för ALKAB.

b) T.A. har även ingått avtal med ALKAB, om att inte ta kontakt med leverantörer/kunder och att lämna in allt kundunderlag till bolaget. Han har brutit även mot denna rättsliga utfästelse, vilken åberopas alternativt till lojalitetsplikten för bedömning av den standard T.A. haft att iaktta i förhållande till bolaget.

2. Lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter (FHL)

Enligt lagens förarbeten innefattar begreppet information bl.a. tekniska uppgifter, uppgifter om enskilda affärshändelser och information om marknadsundersökningar. Kundunderlaget får anses innefatta sådan information som skyddas enligt FHL. T.A. har på sätt ovan anförts i strid mot lagen utnyttjat och röjt företagshemligheter, vilket medfört skada för ALKAB.

3. Tillämpliga skadeståndsbestämmelser

1 kap. 1 § skadeståndslagen (jfr Arbetsdomstolen 1998 nr 80) åberopas som grund för skadeståndsskyldighet så länge anställningen bestått och 7 § FHL för tiden därefter. 38 § lagen (1982:80) om anställningsskydd är inte tillämplig i förevarande fall. För den skada som T.A. vållat genom fel eller försummelse i tjänsten föreligger synnerliga skäl för skadeståndsansvar. För tiden efter det att T.A:s anställning upphört krävs synnerliga skäl för tillämpning av 7 § FHL. Som synnerliga skäl har anförts att T.A. under sin anställning förberett överförande av hemlig information till en konkurrerande verksamhet, att förberedelserna innefattat inhämtande och upprättande av dokumentation, som sedan undanhållits arbetsgivaren och utnyttjats av arbetstagaren, att T.A. har varit en av två säljare på vilka hela företagets omsättning vilade och därvid intagit en särskild förtroendeställning samt att skadan för bolaget är av väsentlig storlek och betydelse (jfr prop. 1987/88:155).

Beräkning av skadan

a) Onödiga kostnader

Genom att inte lämna in allt kundunderlag har T.A. orsakat bolaget skada bestående i onödiga personalkostnader. Fyra anställda, varav en dock arbetar utan lön i företaget, var på halvtid engagerade i efterforskningar m.m. Lönekostnaden beräknas till 163 000 kr.

b) Utebliven vinst

Summan av de order som borde ha redovisats, utgörande en normal offertstock, uppgår till 5 miljoner kr. Från detta belopp skall dras 620 335 kr för de öppna offerter som T.A. redovisade i det kompletta kundunderlaget. Av mellanskillnaden som erhålls (4 379 655) utgör 20 procent, d.v.s. 875 931 kr, den andel som brukar resultera i försäljning och som ALKAB förlorat. Marginalen på försålda varor är 44 procent, eller 385 410 kr. Varje order genererar dessutom normalt sett en ny order kort efter eller i samband med leverans, uppgående till cirka 20 procent av huvudleveransen. 20 procent av 875 931 kr innebär att bolaget förlorat 175 186 kr p.g.a. uteblivna tilläggsbeställningar. Marginalen på försålda varor beräknas även här till 44 procent, d.v.s. 77 081 kr. Därutöver kan övrigt kundunderlag, såsom förfrågningar, intresseanmälningar m.m., som ännu inte resulterat i offerter, beräknas resultera i en slutlig försäljning om ca 750 000 kr, varav handelsmarginalen om 44 procent innebär en vinst om 330 000 kr. Det framställda yrkandet för utebliven vinst uppgår således till sammanlagt 792 491 kr. Ur bokföringen har inhämtats ackumulerad omsättning för varje månad åren 1996-98. Härav framgår att ALKAB vid slutet av februari 1998 låg i fas med sina förväntningar på en årsomsättning kring 10 miljoner kr, och att utvecklingen därefter var vikande. Sistnämnda måste sättas i relation till att T.A. slutade sin anställning den sista februari 1998 och i samband därmed undanhöll kundunderlag som kunnat utnyttjats av övrig personal. L. och A.A. engagerade sig omedelbart i försäljningen och i april hade bolaget en ny erfaren försäljare anställd.

Beträffande marginalen på försåld vara har anförts följande. Marginalen på 44 procent utgör ett genomsnitt, som framtagits såsom viss bruttovinst på hårdvaran, vanligen 30 procent eller något däröver, och viss bruttovinst på installationsarbete, som normalt uppgår till drygt 60 procent. Ett genomsnitt på en hel offert erhålles därvid statistiskt vid cirka 44 procent.

c) Förlorad goodwill

Enligt 9 § FHL skall vid bestämmande av skadeståndet för ett angrepp på en näringsidkares företagshemligheter även hänsyn tas till dennes intresse av att hemligheten inte obehörigen utnyttjas eller röjs och till övriga omständigheter av annat än rent ekonomisk betydelse. Härvid avses enligt förarbetena just ersättning för förlorad goodwill. När det gäller uppskattning av sådana skador borde samma regler gälla som vid beräkningar enligt skadeståndslagen. Efter T.A:s avhopp och den turbulens som uppkom med avseende på inneliggande order m.m. har kunderna känt större tveksamhet än tidigare, vilket beror på T.A:s kundkontakter både före och efter anställningens upphörande. Återställandet av förtroendet för bolaget kommer att ta minst 11/2 år och skadan uppskattas skäligen till 300 000 kr.

Det totala yrkandet i målet uppgår således till 163 000 kr för onödiga kostnader, 792 491 kr för utebliven vinst och 300 000 för förlorad goodwill, eller sammanlagt 1 255 491 kr.

T.A.

Till utveckling av talan har T.A. anfört i huvudsak följande.

Skadeståndsgrundande handlingar

Fientlig personalrekrytering

Under den sista veckan i januari 1998 hade bolagsledningen i ALKAB ett informationsmöte för personalen. Vid detta möte informerades personalen om att bolaget skulle säljas till ett utomstående företag. Det framgick att personalen var en viktig del av bolagets värde vid försäljningen. Uppgifterna om försäljningen väckte förstämning och oro bland personalen. Personalens tidigare förda diskussioner med företagsledningen om att överta ALKAB var enligt ledningen inte längre aktuella. Denna nyhet samt den omständigheten att T.A. hade problem med att få ut sina innestående provisioner för 1997, fick T.A. att börja fundera på att lämna ALKAB för att starta eget. Först under senare delen av februari 1998 blev diskussionerna mer konkreta och ledde fram till att T.A., P.K., T.K och S.B. valde att säga upp sina anställningar för att starta eget. De var överens om att inte berätta några detaljer om sina planer att starta egen verksamhet för arbetsgivaren, men någon tystnadsplikt var det inte fråga om. B.J. blev inte ombedd att följa med till den nya verksamheten. För det fall bolaget skulle styrka sitt påstående om fientlig personalrekrytering görs gällande att T.A:s agerande i vart fall inte är skadeståndsgrundande.

Undanröjande eller undanhållande av kundunderlag samt underlåtenhet att informera om relevanta kundförhållanden under anställningstiden

ALKAB var och är ett litet företag med låg lönsamhet. Företaget hade två anställda säljare, T.A. och B.J. Ingen av dem intog en ledande ställning. I företaget fanns inga klara rutiner. När T.A. år 1993 började sin anställning i ALKAB samlades alla gamla offerter och order samt tillhörande dokumentation helt ostrukturerat i en kort på lagret. Att lägga in kundinformation i datorn var T.A:s idé; inga påbud därom fanns. Företagets administrativa rutiner var dåliga och outvecklade. Företagets egentliga kundregister fördes digitalt i ett program kallat Admanus. Där antecknades kundernas namn, adress, säljarnamn och enkla noteringar om kunderna. I detta register har inte raderats ett kommatecken. Vid sidan av detta program användes ordbehandlingsprogrammet Word för korrespondens, förfrågningar, offerter, utskick, offertsvar m.m., samt kalkylprogrammet Excel för beräkningsunderlag till offerter. Minnet i datorerna var begränsat och behövde rensas med jämna mellanrum. Inga rutiner för detta har funnits och T.A. har gjort det på eget initiativ, och hans egna bedömningar har legat till grund för vad som behövde sparas. Vad gäller hanteringen av kundunderlag fanns således inga speciella rutiner för bolagets anställda. Skriftligt arbetsmaterial såsom kladdpapper, intresseanmälningar och noteringar om reklamutskick utgjorde underlag till offerter. När en offert var klar behölls inte detta material. T.A. gjorde anteckningar vid första kundkontakten och med hjälp av dessa utfärdade han offerter. När det inte längre fanns något behov av anteckningarna slängde T.A. dessa. Under sin anställning raderade T.A. fortlöpande inaktiva offerter m.m. ur sin dator. Denna "städning" ägde normalt rum i mellandagarna mellan jul och nyår. Bolaget har tidigare aldrig haft några invändningar mot detta förfaringssätt. Rutinerna för radering ur datorerna var oklara. Det var upp till var och en av medarbetarna att själva rensa ut gammalt och oanvändbart material. Den årliga "städningen" avseende 1997 kunde p.g.a. tidsbrist inte ske i mellandagarna, och därför utförde T.A. detta arbete fortlöpande i januari och februari 1998. Han raderade dock inte samtliga de filer bolaget påstått och har ingen uppfattning om vem som kan ha raderat övriga filer. T.A. bestrider att han skulle ha lämnat kvar äldre material i sin dator medvetet. I den mån detta skedde berodde det på förbiseende, eller på att katalogen var svår att hitta. Påståendet att T.A. inte redovisat samtliga affärer är felaktigt. T.A. har redovisat allt material som han haft, både i form av pappersdokumentation och på diskett. Han blev uppmanad att lämna tillbaka allt material han hade och två dagar senare överlämnade han allt skriftligt material och sex disketter med kundinformation som han hade i sin besittning på hemdatorn. Det enda material som inte omedelbart fanns tillgängligt för bolaget var kundinformationen i de kataloger och filer som han hade raderat. Informationen avsåg inaktuella affärer, vilket också var anledningen till att T.A. raderade filerna. T.A. är bekant med bolagets backupsystem och hade inte för avsikt att undanhålla bolaget någon information. Det material som inte var omedelbart tillgängligt för bolaget kunde bolaget lätt få tillgång till vid genomgång av T.A:s dator. Vid framtagandet av en offert skapades minst tre olika dokument; förutom offerten en beräkningskalkyl och en finanskalkyl. Åtminstone någon av dessa måste ha funnits kvar i datorn. Utöver vad som fanns kvar i mapparna på bolagets kontor hade T.A. själv inte tillgång till något skriftligt material. Under 1997 sparade T.A. överhuvudtaget inte något skriftligt material utan överförde all viktig information till datafiler. T.A. fick lämna kontoret dagen efter att han sagt upp sig. Han följde de instruktioner som uppställdes i tilläggsavtalet till uppsägningen. Denna bekräftelse på uppsägningen mottogs dock av T.A. först den 2 mars 1998 eller någon dag därefter. Efter uppsägningen förklarade T.A muntligen att han var villig att lämna information, men blev endast sporadiskt kontaktad av bolaget. B.J. ringde vid några tillfällen och ställde frågor om enskilda affärer. Vid uppsägningstillfället lämnade T.A. även information om s.k. "heta affärer" till L.A. Den 30 mars 1998 skickade T.A. ett fax till bolaget. I faxet meddelade T.A. att han inte hade något ytterligare material utöver det som redan inlämnats. Han föreslog ett möte för att bekräfta detta och erbjöd sig att personligen lämna all information som han kunde bidra med. Bolaget hörde inte av sig till T.A. T.A. har, genom att ställa sig till förfogande, uppfyllt sin skyldighet att informera. Det kundunderlag som bolaget efterfrågar i målet måste betraktas som en önskelista. Material av den omfattning som påståtts har sällan förekommit och har inte sparats efter avslutad affär med kund. De uppgifter som har varit av betydelse har i stället sparats i bolagets dator. Det har, som nämnts, inte heller funnits några fastställda rutiner för bevarande av denna typ av uppgifter i akter eller dylikt. Eventuella brister hade kunnat avhjälpas muntligen från T.A., eftersom han varit beredd att lämna sådan information om bolaget hade önskat detta. Bolaget visade dock inget intresse härför utan avstängde T.A. från arbetet under hela uppsägningstiden och kallade honom inte till något möte. T.A. har överlämnat allt material till bolaget. Det material som efterfrågas finns inte kvar.

Kontakter med viktiga leverantörer, kunder och samarbetspartner

NetSource: T.A. har under pågående anställning inte försäkrat sig om några framtida affärer med NetSource. J.T. kontaktade per telefon ALKAB i början av mars 1998. Hon sökte T.A. men det var B.J. som tog emot samtalet. J.T. fick inget besked om var T.A. fanns, varför hon kontaktade honom i bostaden och fick beskedet att T.A. "satt i karantän" och inte kunde hjälpa henne med uppdraget under karantänstiden. J.T. kontaktade därefter B.J. på nytt och informerade denne om att hon inte längre var intresserad av att ge ALKAB något uppdrag. Den information hon lämnade till B.J. fick inte utnyttjas av bolaget utan hennes tillstånd. Hon förbjöd även bolaget att ta kontakt med Cawell. J.T. återkom med informationen till T.A. efter den 27 mars 1998. Några övriga kontakter har inte skett mellan henne och T.A. under den senares uppsägningstid. ALKAB fick uppdraget från Cawell i april 1998.

Kvalitetsasfalt AB: T.A. kontaktades under sin sista arbetsvecka av H.C., Kvalitetsasfalt AB. Denne förklarade sin situation och T.A. åtog sig att hjälpa honom personligen med ett hyresavtal med Telia Handel Rental. T.A. medger att denna affär genomfördes under hans anställningstid och innebar ett brott mot hans lojalitetsplikt mot bolaget. T.A. stod dock i begrepp att säga upp sin anställning vid bolaget och han var vid denna tidpunkt osäker på vilka krav lojalitetsplikten innebar för honom. Händelsen var en engångsföreteelse och ägde rum före det att T.A. den 2 mars skriftligen fick klara instruktioner om vad han hade att iaktta under uppsägningstiden. T.A. kände ett särskilt ansvar mot kunden och informerade därför denne, att han tillsammans med några tekniker avsåg att lämna ALKAB och starta eget. Affären var av ringa omfattning med ett fakturerat belopp uppgående till 66 250 kr, varifrån skall avdras kostnader med 33 845 kr. Nettovinsten på affären uppgick således till 23 905 kr. Den ekonomiska skadan för ALKAB var obefintlig, eftersom affären inte hade tillfallit ALKAB. Alfa Call: Den information han lämnat till Alfa Call har varit korrekt och inte syftat till att konkurrera med bolaget. T.A. har i ett sammanhang upplyst om att han skulle sluta sin anställning vid bolaget. Denna upplysning torde sakna betydelse eftersom affären inte tillföll ALKAB utan en Stockholmsleverantör.

Bortsett från affären med Kvalitetsasfalt AB är det inte riktigt att T.A. påbörjat konkurrerande verksamhet redan under anställningstiden. T.A. har inte under anställningstiden kontaktat leverantörer, kunder eller samarbetspartner för att misskreditera bolaget, eller sökt rekrytera kontakterna för egen vinning.

Utnyttjande av undanhållet kundunderlag efter anställningstiden

De affärer som gjorts inom ramen för Telekompaniet har ägt rum efter det att hans anställning vid bolaget hade upphört. De kontakter som har ägt rum mellan honom och presumtiva kunder till bolaget respektive Telekompaniet har skötts på ett korrekt sätt och inte i strid med givna instruktioner eller på annat sätt som inneburit att bolaget har skadats. T.A. har inte efter anställningstidens med utnyttjande av kundunderlag tillgodogjort sig eller Telekompaniet ekonomiska värden, eller hindrat och försvårat affärsverksamheten för ALKAB.

Övrigt utnyttjande av företagshemligheter

T.A. har vitsordat att information om pågående avtal utgör företagshemligheter i och för sig. Affären med G. A. Bil AB iscensattes helt av detta företag. T.A. och P.K. blev kallade till G. A. Bil AB den 10 eller 12 april 1998. G.A. var upprörd p.g.a. bristande information från bolagets sida. Några illojala kontakter har inte förekommit under T.A:s anställningstid. ALKAB har kvar kontraktet om service med G. A. Bil AB, vilket inbringar cirka 4 000 kr per kvartal.

Beräkning av skadan

Onödiga kostnader

T.A. gör gällande att ALKAB, genom att underlåta att kontakta honom, inte försökt begränsa sin skada. Vidare är den arbetsinsats som påstås orimlig till sin omfattning.

b) Utebliven vinst

Beträffande bolagets påstående om dess marknadsförutsättningar kan konstateras att investeringar i form av personalutbildning knappast kan leda till önskat resultat om större delen av personalen slutar på egen begäran och lämnar företaget. De ytterst måttliga kostnader som bolaget lade ner på personalutbildning var under 1997 så marginella att förväntningarna på en omsättningsökning till 10 miljoner kronor förefaller konstruerad. Det är orealistiskt att bolagets omsättning skulle ha ökat från 6,8 miljoner till 10 miljoner kr från 1997 till 1998. En årsomsättning om 7-8 miljoner kr har tidigare nämnts av bolaget. Bolagets budgeterade årsomsättning på 10 miljoner kr ifrågasätts därför. Det är vidare orealistiskt att tänka sig att en budget om 10 miljoner kr inte skulle ha reviderats enbart av den anledningen att fyra av bolagets anställda lämnade bolaget. En sådan revidering av budgeten måste ske helt oavsett huruvida det förekommit illojalitet eller brott mot lagen om företagshemligheter i samband med att de anställda sade upp sig. Det är tillåtet enligt svensk rätt att säga upp sig och etablera en ny och konkurrerande verksamhet. Bolaget torde i sin reviderade budget även ha fått kalkylera med konkurrensen från en ny aktör på marknaden. De eventuella budgetavvikelser mot den ursprungliga budgeten som uppstod beror helt och hållet på de omständigheter som just redovisats och har ingenting att göra med vad som läggs T.A. till last i detta mål. Påståendet om att T.A. borde ha redovisat ett offertunderlag på cirka 5 miljoner kr saknar stöd i verkligheten. Även årsomsättningen per säljare på 4 miljoner kr ifrågasätts. Årsomsättningen för ALKAB i dess helhet under 1997 uppgick till cirka 6,8 miljoner kr och T.A. har aldrig sålt för mer än 2,2 miljoner kr per år. Förutsatt att T.A. årligen omsatte 2,2 miljoner kr och att 50 procent av hans offerter ledde till försäljning, skulle hans aktuella affärsstock uppgått till cirka 4,5 miljoner kr, eller ca 1,1 miljoner kr under en tremånadersperiod. Den tid under vilken en offert är aktuell uppgår sällan till mer än tre månader. Av detta kan slutsatsen dras att bolagets påstående om vad värdet av aktuell affärsstock borde ha varit är betydligt överdrivet. Det kan inte vitsordas att 20 procent av utlagda offerter brukar resultera i försäljning. Detta resultat varierar kraftigt. Det kan heller inte vitsordas att marginalen på försåld vara är 44 procent, siffran är för hög. Antalet tilläggsbeställningar varierar också i hög grad beroende av vilken arbetsinsats som läggs ner för att få sådana affärer. T.A:s uppfattning är att tilläggsbeställningar görs endast i ett fåtal fall och sällan uppgår till mer än 5 procent av huvudleveransen.

c) Förlorad goodwill

I den mån goodwillförluster uppstått för bolaget har det sin förklaring i att bolaget genom bl.a. oskicklig personalpolitik självt orsakat att fyra av sex av de anställda valde att lämna företaget. Bolagets eget agerande efter utgången av mars 1998 har också belastat företagets förtroende på marknaden.

DOMSKÄL

Fientlig personalrekrytering

B.J., som blev kvar som säljare sedan T.A. och de tre teknikerna sagt upp sig, har förnekat påståendet att någon försökt förmå honom att sluta och följa med T.A. till ett konkurrerande företag. Han blev enligt egna uppgifter införstådd med T.A:s och de övrigas planer först sedan de sagt upp sig. Av T.A:s och P.K:s i allt väsentligt överensstämmande uppgifter framgår vidare att det huvudsakliga motivet för att säga upp sig från ALKAB var den oro som informationen om överlåtelse av rörelsen skapade i förening med sviktande tilltro till L.A. T.A., T.K. och S.B. träffades någon gång kring mitten av februari 1998 hemma hos P.K., varvid de diskuterade olika lösningar på den uppkomna situationen. En av dessa var att starta egen verksamhet, men definitivt beslut därom fattades inte förrän alldeles före uppsägningarna.

Vad som därvid och i övrigt förekommit ger inte stöd åt påståendet, att en fientlig personalrekrytering förekommit, som kan sägas strida mot lojalitetsplikten.

Undanröjande eller undanhållande av kundunderlag samt underlåtenhet att informera om relevanta kundförhållanden under anställningstiden

Nu åberopade skadegörande handlingar hänför sig i allt väsentligt till påståendet att T.A. kort innan han sade upp sig raderat s.k. kataloger med kundinformation i datorn, men även att han undanröjt pappersdokumentation. I denna del av L.A. uppgivit bl.a. följande. T.A. och de tre teknikerna sade upp sig fredagen den 27 februari 1998. Helgen som följde ägnade han sig åt att kontrollera vad som fanns i datorn. När han gick in i T.A:s katalog upptäckte han att allt kundunderlag för 1997 och 1998 var borta; det var "soprent". Det fanns vissa s.k. underkataloger kvar med viss dokumentation, men inga med offerter. Där han förutsatte att offerter skulle finnas, fanns ingenting. Det kundunderlag som fanns i B.J:s och hans egen katalog tycktes dock vara intakt. Han ringde B.J. och en datatekniker, och fick tips om ett dataprogram som kunde användas för att återskapa raderade filer. Han kunde konstatera att 200-250 filer hade raderats i T.A:s katalog. Raderingen hade enligt den information som visades på datorn skett på kvällstid med T.A:s användaridentitet vid två tillfällen 11/2-2 veckor före uppsägningen. För att kunna öppna filerna behövde man känna till filernas namn, eller i vart fall de tre första tecknen. Detta skapade problem för honom, eftersom de tre första tecknen hade ersatts med ett annat tecken. Han lyckades dock öppna ett antal av filerna och upptäckte att 28 av dem innehöll kundinformation om aktuella offerter. I ytterligare fall som han lyckades öppna fanns inget relevant, men en tredjedel av filerna klarade han inte av att öppna och de ligger fortfarande kvar oöppnade. Måndagen den 2 mars 1998 upprättades och underskrevs av båda parter en bekräftelse av T.A:s uppsägning. I denna angavs bl.a. att T.A. senast påföljande dag skulle lämna in alla kundlistor, offerter, programvaror och databaser m.m., som hade kopierats från ALKAB eller dess leverantörer. T.A. lämnade någon tid därefter in sex disketter med kundunderlag, som han hade hemma i sin dator, men underlaget var fortfarande inte komplett vid en jämförelse med den information som L.A. hade fått fram från de raderade filerna. Ytterligare en skriftlig handling upprättades, ett tillägg till uppsägningsavtal angående T.A., vari bl.a. föreskrevs dels att denne skulle lämna in resterande material såvitt gällde offerter, offertunderlag, kalkyler, kundregister, prospektlistor, prislistor m.m., dels att kundkontakter eller kontakter med leverantörer förbjöds. T.A. lämnade inget ytterligare kundunderlag. B.J. och H.S., som ersatte T.A. som säljare i mitten av april, fick ringa runt till presumtiva kunder för att "jaga information". På så sätt räddades viss information, men det stod helt klart att bolaget hade tappat information om både befintliga och presumtiva kunder.

Att T.A. raderat datafiler och därmed förstört kundunderlag i mycket stor omfattning vinner stöd av de vittnesuppgifter som lämnats av B.J., H.S. och kontoristen vid ALKAB N.F. I det efterforskningsarbete som de deltagit i framgår klart, att inte bara sådant kundunderlag som enligt normal rutin borde sparas för att kunna göra nödvändiga uppföljningar raderats utan även aktuella offerter, som i vissa fall kunnat spåras och följas upp med förnyade kontakter med den presumtive kunden. Enligt uppgifter från H.S. ledde de förnyade kontakterna också till affär i en del fall. I sådana fall där ALKAB lyckats visa att offerter varit aktuella har T.A. i många fall lämnat påfallande vaga argument till varför han raderat filerna, såsom att kunden av något icke närmare specificerat skäl sätt avvisat offerten och att kunden måste ha ändrat sig i tiden mellan han slutade på ALKAB och den förnyade kontakt som skedde från ALKAB:s sida cirka 21/2 månader därefter (t.ex. G:s Handelsträdgård och Senco), att han inte minns att en offert lämnats (t.ex. Hotell Arkad), eller att han inte haft något underlag (t.ex. Folkhälsocenter). Den omständigheten att gamla inaktuella offerter med tillhörande underlag från 1994/95 funnits i T.A:s katalog har han inte kunnat kommentera. Först vid huvudförhandlingen har T.A. dessutom invänt att han antecknade all nödvändig information i ett administrativt program kallat Admanus. Detta är ett rent kundregister som omfattar många tusen kunder, i vilket det enligt såväl L.A. som B.J. inte finns några offerter, kalkyler eller annat kundunderlag av betydelse.

Vid en samlad bedömning av den omfattande bevisning som förekommit i denna fråga finner tingsrätten styrkt att T.A. under anställningstiden, i strid mot sedvanliga rutiner, raderat datafiler med kundunderlag i stor omfattning och att denna åtgärd orsakat ALKAB ekonomisk skada. Däremot är ej visat att T.A. undanröjt eller undanhållit pappersdokumentation. Oavsett huruvida T.A:s motiv varit att enbart förstöra information, eller att dessutom kopiera och ta med sig informationen är det ett uppenbart brott mot anställningsavtalet, på vilket följer skyldighet att utge skadestånd.

Kontakter med viktiga leverantörer, kunder och samarbetspartner, under och efter anställningstiden

NetSource

Genom förhör med J.T. är klarlagt att T.A., vid kontakter som förekom dem emellan under uppsägningstiden, inte lämnat andra uppgifter än att han slutat sin anställning vid ALKAB, att han placerats "i karantän", att J.T. på grund av personligt förtroende för T.A. uppgav för företrädare för ALKAB att hon inte avsåg att förmedla kunder till ALKAB, och att hon efter karantänen på nytt kontaktade T.A. för fortsatta affärsförhållanden. Intet av vad som framkommit ger sålunda fog för påståendet att illojala kontakter förekommit mellan T.A. och företrädare för NetSource. ALKAB har i denna del inte påvisat någon skadegörande handling.

Kvalitetsasfalt AB

T.A. har beträffande denna affär medgivit att han på sätt påståtts under anställningstiden, redan någon dag före uppsägningen, förmedlat en affär till annan än ALKAB och att han därmed brutit mot sin lojalitetsplikt. Vad T.A. anfört till sitt fredande är under de omständigheter som affären genomfördes inte av beskaffenhet att påverka bedömningen av T.A:s ansvar för brottet mot lojalitetsplikten mot ALKAB. Om T.A. agerat korrekt kan det förutsättas att ALKAB fått ordern i stället för Telekompaniet under bildande. ALKAB har på grund härav vållats ekonomisk skada, som T.A. är skyldig att ersätta.

Alfa Call

Vad ALKAB i denna del påstått om illojala åtgärder vinner inte stöd av den åberopade utredningen. Någon skadegörande handling har således inte påvisats.

Övriga kontakter

Vad ALKAB i övrigt under detta avsnitt gjort gällande om illojala kontakter, under eller efter anställningstiden, har inte belagts genom den åberopade utredningen.

Utnyttjande av undanhållet kundunderlag efter anställningstiden, övrigt utnyttjande av företagshemligheter och röjande av företagshemligheter

När det gäller yrkande om skadestånd enligt FHL för skadeståndsgrundande åtgärder efter anställningstiden ger utredningen inte tillförlitligt stöd åt påståendet att T.A. utnyttjat det undanhållna kundunderlaget eller på annat otillåtet sätt utnyttjat information eller röjt företagshemligheter för Telekompaniet. Noteras bör dock det ovan relaterade fallet beträffande Kvalitetsasfalt AB, vilket skett under anställningstiden och inneburit ett obehörigt utnyttjande och röjande av företagshemligheter.

Skadeståndet

Skyldigheten att utge skadestånd beträffande påvisade illojala åtgärder under anställningstiden - som inte samtidigt utgör ett obehörigt angrepp enligt FHL - skall enligt parternas samsyn bedömas med stöd av skadeståndslagen. Den skadeståndsgrundande handling som sålunda skall bedömas med stöd av skadeståndslagen är - eftersom det inte blivit belagt att T.A. utnyttjat eller röjt företagshemligheter i annan utsträckning än beträffande Kvalitetsasfalt AB - raderingen av filer med kundinformation, vilket i princip är en ren skadegörande handling. Raderingen får sägas ha vållats genom fel eller försummelse i tjänsten. Mot bakgrund av att T.A:s åtgärd inneburit omfattande förstörelse av viktig kundinformation föreligger sådana synnerliga skäl som anges i 4 kap. 1 § skadeståndslagen. Den ekonomiska skadan som åtgärden orsakat för ALKAB skall således ersättas fullt ut. I övrigt skall T.A. åläggas skadeståndsskyldighet enligt FHL för det uppsåtliga obehöriga utnyttjandet och röjandet beträffande den konkurrerande affären med Kvalitetsasfalt AB.

Onödiga kostnader

I denna del har T.A. invänt att arbetsinsatsen är orimlig och att ALKAB inte i möjligaste mån begränsat sin skada, främst genom att inte be T.A. om information beträffande de raderade filerna.

T.A. har skriftligen och muntligen i anslutning till uppsägningen avkrävts allt kundunderlag, både pappersdokumentation och digital information. Han har upplysts om att det saknades information även efter det att han lämnat de sex disketterna, men han har trots detta vägrat att medverka till att lämna ytterligare information. Det är visserligen korrekt, att han efter förstörelsen av kundunderlaget i datorn inte kunde lämna ifrån sig något ytterligare, men detta har berott på just undanröjandet av det som eftersöktes. Och om detta har T.A. tigit. Att ALKAB under nu redovisade förhållanden sett sig nödsakat att på egen hand efterforska kundunderlaget, utan att för T.A. röja vad man lyckats hitta i form av raderade filer, framstår som en befogad åtgärd. Omfattningen av raderat kundunderlag har varit stor och försöken att återskapa det sålunda förstörda underlaget har endast delvis lyckats, trots att ALKAB kontaktat en tekniker och fått och följt anvisningar om hur man skulle förfara. En tredjedel av de 200-250 raderade filerna har inte kunnat återskapas. Mot bakgrund härav har ett betydande mörkertal funnits för ALKAB, vilket givit anledning att genom kundförfrågningar och utskick försöka fånga upp förstörd information. L.A:s uppgift om att han själv och tre andra anställda arbetat med att göra efterforskningarna under i vart fall några månader på halvtid vinner stöd av vittnesuppgifter av B.J., H.S., när denne anställdes i april 1998, och N.F. Ett icke obetydligt mått av osäkerhet föreligger dock i fråga om tidsåtgången, varför tingsrätten uppskattar kostnaden för eftersökningsarbetet till skäliga 75 000 kr.

Utebliven vinst

Genom förhör med bolagets revisor L-E.G. i förening med de uppgifter som lämnats om bolagets omsättning för åren 1996-1998 samt för de åtta första månaderna under år 1999 kan bl.a. följande utläsas. ALKAB hade en årsomsättning under 1996 på cirka 5,6 miljoner kr, 1997 cirka 6,8 miljoner kr och 1998 cirka 5,7 miljoner kr. Omsättningen fram t.o.m. augusti 1999 tyder på en årsomsättning någonstans mellan 7,5-8 miljoner kr. Samtliga år utom 1998 följer en förhållandevis likartad ökning av omsättningen. För år 1998 kan en tydlig avvikelse ses, på det sättet att både ökningstakten och omsättningen minskar från mars månad i förhållande till föregående år. Minskningen sammanfaller således med T.A:s och de tre teknikernas uppsägningar i slutet av februari 1998. Under oförändrade betingelser torde med tillräcklig grad av säkerhet sägas att årsomsättningen annars hade uppgått till i vart fall 7,5 miljoner kr och en omsättning upp till 8 miljoner kr framstår som rimlig. I målet har inte framkommit några omständigheter som gör det antagligt att andra yttre förhållanden på marknaden påverkat omsättningen i negativ riktning. Orsaken kan således hänföras till omständigheterna kring uppsägningarna.

Det säger sig själv att ett förhållandevis litet företag påverkas redan av det förhållandet att en av två säljare och merparten av teknikerna lämnar sin anställning samtidigt. Visserligen har T.A:s ersättare H.S. kunnat ta vid redan i mitten av april samma år och denne har enligt egna uppgifter ganska snabbt kunnat sättas sig in i arbetet, eftersom han tidigare varit verksam inom samma område och t.o.m. arbetat som säljare mot samma kundkrets. Icke desto mindre finns ett betydande mått av osäkerhet kring orsaken till minskningen av omsättningen. Betydelsen av en ny konkurrent på marknaden skall inte heller underskattas. Så långt står dock klart att T.A:s undanröjande av kundunderlaget vållat ett avsevärt avbräck i försäljningen.

Även i denna del får en uppskattning göras efter vad som bedöms skäligt. Tingsrätten bedömer att en förväntad omsättning för år 1998 uppgående till i vart fall 7,5 miljoner kr varit fullt rimlig och att en icke obetydlig del av omsättningsminskningen kan hänföras till de illojala åtgärderna med kundunderlaget. Av omsättningsminskningen i förhållande till föregående år kan uppskattningsvis i vart fall 500 000 kr hänföras till T.A:s illojala åtgärder med kundunderlaget. Genom L-E.G:s uppgifter är utrett att den genomsnittliga marginalen på bolagets försäljning av varor och tjänster uppgår till i vart fall 40 procent. Den uteblivna vinsten uppgår därigenom till 200 000 kr. I detta belopp får anses ingå även den skada som blev följden av T.A:s agerande i affären med Kvalitetsasfalt AB.

När det gäller yrkandet i den del det hänför sig till marginalen på uteblivna tilläggsorder kan inte lika tillförlitliga slutsatser dras. T.A. har invänt att tilläggsorder sällan uppgår till mer än fem procent av ordervärdet och att genomsnittet ligger på två procent. I denna del saknas utredning, varför det mot T.A:s bestridande inte är visat att tilläggsorder genereras till ett högre värde än två procent, vilket på 500 000 kr utgör 10 000 kr. Skadan, med den ovan givna förutsättningen om en marginal på 40 procent, uppgår således till 4 000 kr.

Vad slutligen angår utebliven vinst på försäljning emanerande från övrigt undanhållet kundunderlag grundar sig yrkandet på så vaga grunder att det inte är möjligt att göra någon bedömning. Yrkandet i denna del kan därför inte bifallas.

Förlorad goodwill

Den enda påvisade åtgärd som inneburit ett obehörigt utnyttjande och röjande av företagshemligheter enligt FHL har varit affären med Kvalitetsasfalt AB. Vad T.A. därvid företagit sig har såvitt visats inte föranlett någon förlorad goodwill för ALKAB.

Det sammanlagda skadeståndet

Vid ovan angiven bedömning skall T.A. förpliktas att till ALKAB utge (75 000 + 200 000 + 4 000) 279 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 23 februari 1999 till dess betalning sker.

Rättegångskostnader

Av det sammanlagda yrkandet på 1 255 491 kr har ALKAB vunnit bifall endast till mellan en fjärdedel och en femtedel. Merparten av rättegången har dock kretsat kring frågan om skadeståndsskyldigheten i sig, orsakad av påstådda skadeståndsgrundande åtgärder från T.A. I denna fråga har ALKAB vunnit i allt väsentligt beträffande åtgärder under anställningstiden, medan bolaget haft tunt på fötterna såvitt rör påståenden om obehöriga åtgärder efter anställningstiden. Vid en samlad bedömning finner tingsrätten att ALKAB bör tillerkännas ersättning för rättegångskostnader med ett till en tredjedel jämkat belopp. Vad som fordrats finner tingsrätten skäligt.

DOMSLUT

1. Tingsrätten förpliktar T.A. att till A & L Konsult Aktiebolag betala tvåhundrasjuttioniotusen (279 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 23 februari 1999 till dess betalning sker.

2. T.A. förpliktas att utge ersättning för A & L Konsult Aktiebolags rättegångskostnader med åttioåttatusensjuhundraåttio (88 780) kr, varav 69 333 kr för ombudsarvode, jämte ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.