AD 2005 nr 24

Parter:

Grafiska Fackförbundet; Hot Screen Aktiebolag

Nr 24

Grafiska Fackförbundet

mot

Hot Screen Aktiebolag i Kungsbacka.

Mellan Hot Screen Aktiebolag och Grafiska Fackförbundet gäller kollektivavtal som till sitt innehåll hänvisar till det vid varje tidpunkt gällande s.k. Civilavtalet mellan Grafiska Företagens Förbund och Grafiska Fackförbundet.

Bolaget bedriver verksamhet i Kungsbacka i form av tryckning av logotyper och text på kläder. Hos bolaget finns omkring 15 personer anställda. Bolagets ägare, tillika ställföreträdare, P.F. och M.L. är båda aktiva i bolagets verksamhet. Normalt arbetar M.L. huvudsakligen med produktionen under det att P.F. sköter kundkontakter m.m.

B.S., som är medlem i förbundet, provanställdes i december 2000. Sex månader senare övergick hans anställning till en tillsvidareanställning. I målet är ostridigt att B.S:s anställning upphörde den 20 februari 2004 genom att han vid en förhandling mellan bolaget och förbundet överlämnade en handling som innebar att han frånträdde sin anställning.

Mellan parterna råder tvist om hur upphörandet av B.S:s tillsvidareanställning skall betraktas rättsligt. Förbundet har gjort gällande att B.S. frånträtt anställningen på grund av bolagets agerande, vilket skall anses vara ett avskedande eller i vart fall en uppsägning från bolagets sida. Bolaget har för sin del påstått att B.S. själv sagt upp sig. Vidare råder tvist om bolaget på ett otillåtet sätt vidtagit en disciplinär åtgärd mot B.S. samt om bolaget kränkt B.S:s föreningsrätt. Parterna har förhandlat i tvisten utan att kunna enas.

Förbundet har väckt talan i Arbetsdomstolen mot bolaget samt har därvid såsom talan slutligt bestämts yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta Hot Screen Aktiebolag (bolaget) att

1. till B.S. utge dels allmänt skadestånd med 120 000 kr för brott mot anställningsskyddslagen, med 75 000 kr för brott mot 8 § medbestämmandelagen och med 25 000 kr brott mot 62 § medbestämmandelagen, dels ekonomiskt skadestånd med 5 486 kr för perioden den 20 - 29 februari 2004, med 16 688 kr för perioden den 1 - 31 mars 2004 och med 12 070 kr för perioden den 1 - 22 april 2004,

2. till förbundet utge allmänt skadestånd med 100 000 kr för brott mot medbestämmandelagen.

Förbundet har vidare yrkat ränta enligt 6 § räntelagen, på beloppen avseende allmänt skadestånd fr.o.m. den 29 mars 2004 (dagen för delgivning av stämningen) och på beloppen avseende ekonomiskt skadestånd från den 25:e i respektive månad, allt till dess betalning sker.

Bolaget har bestritt samtliga yrkanden och vitsordat sättet att beräkna den yrkade räntan.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

I början av sin provanställning arbetade B.S. med bl.a. packning, posthantering och tvätt av ramar. Han blev sedermera tryckare. B.S. fungerade bra i arbetet och provanställningen övergick därför till en tillsvidareanställning.

Under vintern 2003/2004 rådde det en dålig stämning på arbetsplatsen. Till viss del berodde detta på att bolaget hade en tvist med förbundet i Arbetsdomstolen angående en annan arbetstagare, som upplevde sig ha blivit av med sin anställning under kränkande former. I denna tvist förliktes parterna under våren 2004.

Den 11 februari 2004 stämplade B.S. in omkring kl. 07.45, dvs. inom den flextid kl. 06.00-08.00 som då tillämpades vid bolaget. Även om B.S:s tidkort möjligen visar instämpling kl. 06.43 kom han inte till arbetet förrän kl. 07.45. Det har förekommit problem med stämplingsautomaten. Eventuellt har en arbetskamrat av misstag stämplat in B.S:s nummer. Man stämplar in sitt anställningsnummer och ”IN”, i B.S:s fall ”125IN”, och misstag har förekommit. Med anledning av vad bolaget har anfört i tvisten skall framhållas att han inte hade bett någon arbetskamrat att stämpla in för hans räkning.

B.S. tog sin matlåda till pausrummet där flera arbetskamrater satt och småpratade. En tryckmaskin var ur bruk, vilket hade stört P.F. under några dagar. P.F. kom till arbetsplatsen omkring kl. 08.00. Han frågade varför de anställda inte arbetade. B.S. svarade då att det inte fanns några arbetsuppgifter samt att de hade gjort vad som kunde göras. B.S. påpekade också att P.F. kunde uppträda lite trevligare och att det inte var de anställdas fel att maskinerna inte fungerade. P.F. blev ganska upprörd och svarade ungefär: ”Ska vi tjafsa. Stick härifrån. Dra åt helvete. Säg upp dig. Du har inget här att göra ”. B.S. svarade på detta genom att säga bl.a. ”Sug min röv”. Strax därefter bytte B.S. om till privata kläder och gick hem. Han kontaktade förbundet samma dag.

På kvällen ringde P.F. upp B.S. och bad honom komma tillbaka till arbetet. Efter viss diskussion kom de överens om att B.S. skulle gå till arbetet som vanligt nästa dag.

Dagen därpå, den 12 februari 2004, kom P.F. till B.S. vid 10.00-10.30-tiden och ville ha en diskussion med B.S., som då arbetade vid sin tryckmaskin. B.S. orkade emellertid inte vid detta tillfälle prata med P.F., som var upprörd.

Vid 11.00-tiden samma dag faxade förbundets ombudsman J.S. en förhandlingsframställan till bolaget med anledning av vad som inträffat den föregående dagen. Strax därefter återkom P.F. till B.S. P.F. var upprörd och viftade hotfullt med förhandlingsframställningen och sade: ”Du behöver inte göra någonting mer i dag. Du har betalt. Gå hem. Byt om till dina egna kläder”. B.S. gick därför till omklädningsrummet och bytte om. P.F. kom efter och sade att han hade ändrat sig. B.S. skulle i stället byta om till arbetskläder igen. P.F. sade: ”Gå ut och ställ dig i tryckeriet, men du skall inte arbeta”. P.F:s sätt att säga detta var ungefär som att B.S. skulle ställa sig i skamvrån. B.S. gjorde som han blev tillsagd men upplevde behandlingen som oerhört förnedrande.

När B.S. under lunchen satt med sin arbetskamrat D.S. i pausrummet kom P.F. dit. Han stirrade en lång stund på B.S. och frågade hånfullt: ”Känns det bra nu? Är det här det du ville? Förresten, du skall inte trycka något mer, du skall tvätta färgburkar”.

Det ingår visserligen i arbetsuppgifterna på arbetsplatsen att tvätta färgburkar men bolaget har inte hanterat uppgiften på detta sätt tidigare. Tvätt av färgburkar har gått till så att en arbetstagare har torkat av en färgburk när han använt den. B.S. blev kommenderad att ensam gå in och ställa sig i ett förrådsutrymme och tvätta samtliga färgburkar. Både B.S. och D.S. upplevde detta som en straffkommendering med anledning av att förbundet hade påkallat förhandling samt som att P.F. försökte provocera B.S. Emellertid fann sig B.S. i tillsägelsen och började tvätta färgburkar.

Under arbetet med färgburkarna kom P.F. vid flera tillfällen och klappade B.S. på axeln och hånlog. P.F. undrade, som tidigare, om det var så här B.S. ville ha det. B.S. kände sig så kränkt att han inte orkade vara kvar utan gick hem på grund av den dåliga behandlingen.

Senare under dagen ringde B.S. och sjukanmälde sig. Han talade då med D.S., som vidarebefordrade sjukanmälan till P.F. B.S. mådde dåligt efter det som inträffat. Hade M.L. varit på arbetsplatsen hade B.S. givetvis pratat med denne. Efter vad som inträffat orkade B.S. inte tala med P.F. Det har tidigare inte varit något problem med att anmäla till någon annan bara sjukanmälan kommer fram till bolaget. Den 19 eller 20 februari 2004 skickade han sjukintyg till bolaget. Han fick ingen läkartid dessförinnan.

Den 20 februari 2004 frånträdde B.S. sin anställning vid bolaget och anmälde sig omedelbart till arbetsförmedlingen. Han har numera ett nytt arbete på ett annat tryckeri. Arbetet fungerar bra och han har högre lön än den han hade hos bolaget.

De rättsliga grunderna för förbundets talan

Bolaget och dess företrädare har utnyttjat sin arbetsledningsrätt på ett sätt som strider mot lag och goda seder på arbetsmarknaden. Detta agerande har föranlett B.S. att frånträda sin anställning, vilket är att jämställa med ett avskedande. I vart fall skall detta anses som en uppsägning från bolagets sida. Det har inte förelegat vare sig laglig grund för avskedande eller saklig grund för uppsägning. Bolaget har därmed brutit mot anställningsskyddslagen och B.S. har rätt till allmänt och ekonomiskt skadestånd.

De åtgärder som bolaget har vidtagit, bl.a. genom att beordra B.S. att tvätta färgburkar samt ställa sig i tryckeriet utan att utföra något arbete, har utgjort en bestraffning som saknar stöd i författning eller kollektivavtal. Bolagets åtgärder strider mot 62 § medbestämmandelagen, varför B.S. har rätt till allmänt skadestånd.

B.S. utnyttjade sin föreningsrätt genom att kontakta sitt förbund med anledning av händelserna den 11 februari 2004. Strax efter att ha mottagit förbundets förhandlingsframställan vidtog bolaget åtgärden att beordra B.S. att ställa sig i tryckeriet och senare att tvätta färgburkar. Förfarandet har kränkt B.S:s föreningsrätt. Det var fråga om en direkt sanktion som utlöstes av att B.S. hade utnyttjat sitt fackliga medlemskap. Åtgärden utgör ett brott mot 8 § medbestämmandelagen. Både B.S. och förbundet har därmed rätt till skadestånd.

Bolaget

Bolaget bedriver sin verksamhet i lokaler på ett industriområde i Kungsbacka. Produktionsavdelningen och ett mindre kontor finns i samma byggnad.

I december 2000 anställdes B.S. som screentryckningsbiträde. Han hade vissa problem under sin anställningstid hos bolaget. Han hamnade ofta i konflikt med andra. Det förekom även fysiska uppträden. Vidare hade han till att börja med svårt att komma upp på morgnarna och komma in i arbetet. Bolaget kände ett socialt ansvar för B.S. och ville hjälpa honom in i arbetslivet efter hans något brokiga förflutna. Bolaget visade stor fördragsamhet med hans uppträdande under arbetstid och gemensamma trivselkvällar.

I november 2001 fick B.S. en skriftlig varning för olovlig frånvaro under två dagar då han inte kunde anträffas. B.S. uppgav, när han slutligen hörde av sig under en fredagseftermiddag, att han natten mellan onsdagen och torsdagen hade vaknat upp på en buss i Uddevalla och att hela torsdagen hade gått åt till hemresan.

I januari 2002 blev han sjukskriven efter ett slagsmål på fritiden, något som påverkade arbetet. Under våren samma år utförde han också samhällstjänst efter en dom för misshandel.

I oktober 2002 sparkade B.S. hål i väggen på tryckeriet som en reaktion på att han slagit huvudet i en maskin.

Under en tillställning år 2003 försökte B.S. ge sig på den person som arrangerat tillställningen. B.S. hindrades dock genom att han hölls fast av andra personer. Han fördes med milt våld från festen. B.S. gick då till tryckeriets lokaler och sparkade på nytt hål i en vägg. Han hotade också M.L., bl.a. genom att ta tag i dennes skjorta.

B.S. har också vid upprepade tillfällen i samband med bl.a. julfester uppträtt otrevligt och våldsamt.

Det är korrekt att bolaget och förbundet hade en arbetstvist som har förlikts.

Bolagets företrädare uppfattade saken så att ombudsmannen J.S. hade förutfattade meningar om bolaget och särskilt om P.F. Enligt bolagets mening bedrev J.S. ett slags kampanj mot bolaget.

Förbundets beskrivning av händelseförloppet den 11-12 februari 2004 är i väsentliga avseenden oriktig. Vid den aktuella tiden hade M.L., som är den av ägarna som brukar vara på kontoret, semester. P.F. var den enda av bolagets företrädare som var tillgänglig. Normalt arbetar han med försäljning ute på fältet, vilket innebär att han inte brukar komma till bolagets lokaler på morgonen.

Inför den 11 februari 2004 hade P.F. informerat om att han inte skulle komma in på morgonen. Hans planer ändrades dock med kort varsel och han kom till kontoret omkring kl. 8. P.F. fann då att alla tryckare satt och drack kaffe i pausrummet. B.S. var inte omklädd till arbetskläder och bar på sin privata ryggsäck trots att han enligt stämpelklockan hade stämplat in redan kl. 06.43. Enligt bolagets uppfattning måste B.S. ha sett till att hans tidkort stämplades in av en arbetskamrat vid denna tidpunkt. Detta är ett uttryck för hur illojal B.S. varit i sitt arbete.

På fråga från P.F. förnekade tryckarna unisont att de hade rast. Någon av dem sade att det inte fanns något att göra eftersom det var fel på en maskin. P.F. invände då att det visst fanns arbetsuppgifter och att han tidigare lämnat instruktioner om underhålls- och rengöringsuppgifter i väntan på att maskinen lagades. Alla utom B.S. instämde i detta och lämnade pausrummet för att börja med olika arbetsuppgifter.

B.S. började inte arbeta som de övriga utan följde efter eller snarare förföljde P.F. Han framställde högljudda anklagelser mot P.F. och sade att denne skulle vara trevligare. P.F. ville inte prata med B.S. när denne var i ett så upprört tillstånd och avböjde vänligt men bestämt fortsatt meningsutbyte. P.F. sade att de skulle prata om saken senare och uppmanade B.S. att omedelbart börja arbeta. B.S. skrek då att P.F. skulle ”suga hans röv”. P.F. kände sig hotad av B.S. Han förstod att B.S. var ur balans och mådde dåligt. Därför sade han åt B.S. att ta ledigt resten av dagen. Till att börja med vägrade B.S. att göra detta. Han fortsatte i stället att vara högljudd och kränkande. Han kallade P.F. bl.a. ”din stammande djävul” och ”inte läskunnig” och ifrågasatte P.F:s kompetens som företagsledare och ställning inom bolaget. Eftersom allt utspelade sig under det att B.S. och P.F. förflyttade sig i bolagets lokaler hörde och såg alla närvarande vad som sades. P.F. blev på detta sätt chikanerad inför sina anställda. P.F. sade då att det stod B.S. fritt att säga upp sig, eftersom han tydligen inte trivdes på arbetsplatsen och tyckte det var dåligt att arbeta för bolaget och P.F.

B.S. gick senare under morgonen hem. P.F. uppfattade att detta skedde i enlighet med hans uppmaning att ta dagen ledig. På kvällen samma dag ringde P.F. till B.S. för att klara ut situationen och försäkra sig om att denne skulle komma till arbetet nästa dag. De kom också överens om att nästa dag tala mer om vad som hade hänt.

Nästa dag, den 12 februari 2004, ville P.F. såsom överenskommits tala med B.S. Denne var dock inte intresserad av detta. Inledningsvis stod B.S. vid sin maskin och arbetade. P.F. bad någon annan tryckare ta över arbetet så länge att de skulle kunna prata. Något samtal kom dock inte till stånd. När B.S. skulle återuppta arbetet var tryckmaskinen upptagen av en annan arbetstagare. P.F. beordrade då B.S. att tvätta färgburkar. Att tvätta färgburkar är en sedvanlig arbetsuppgift, som det ankommer på B.S. att utföra enligt anställningsavtalet. Det var inte fråga om någon bestraffning utan om en vanligt arbetsuppgift som måste utföras. B.S. tvättade några färgburkar och gick sedan hem.

Det är riktigt att förbundet samma dag faxade en framställan om förhandling med bolaget. Framställan kom enligt faxhandlingen fram till bolaget kl. 11.14.

Det stämmer att B.S. sjukanmälde sig genom ett telefonsamtal med D.S. Han visade inget sjukintyg. Enligt bolagets interna reglering skall sjukanmälan göras till någon av M.L. eller P.F. Enligt bolagets mening var B.S. därför olovligen frånvarande under tiden fram till den 20 februari 2004.

Vid tvisteförhandlingarna den 20 februari 2004 i förbundets lokaler i Göteborg var bolagets avsikt att parterna skulle klara ut de problem och missförstånd som hade förekommit. Förhandlingen inleddes emellertid med att bolaget fick beskedet att B.S. frånträdde sin anställning.

De rättsliga grunderna för bolagets bestridande

Bolaget har inte föranlett att B.S. frånträtt sin anställning. Bolaget har tvärtom verkat för att B.S. skulle vara kvar i bolaget. P.F. har till och med ringt till B.S. den 11 februari 2004 trots att han var den som hade störst anledning att känna sig förorättad. Det har inte varit fråga om ett avskedande eller en provocerad uppsägning. B.S. har efter eget gottfinnande och efter gott om tid till övervägande tillsammans med sin fackförening frånträtt sin anställning.

Eftersom B.S. själv frånträtt sin anställning saknas under alla omständigheter grund för allmänt skadestånd.

I andra hand görs gällande att B.S:s uppträdande på arbetsplatsen varit sådant att det förelegat laglig grund för avskedande eller i varje fall saklig grund för uppsägning. B.S. har även av detta skäl inte rätt till skadestånd.

B.S. har i allt fall själv bidragit till den uppkomna situationen och agerat på sådant sätt att eventuellt skadestånd skall jämkas till noll.

Bolaget har inte vidtagit några disciplinära åtgärder mot B.S. De tillsägelser som har riktats till B.S. har legat inom bolagets arbetsledningsrätt. Bolaget har över huvud taget inte agerat mot B.S. efter det att förbundets förhandlingsframställan kommit bolaget till handa och har heller inte haft något syfte att kränka föreningsrätten. Något brott mot medbestämmandelagen har därför inte förekommit.

Beträffande ekonomiskt skadestånd görs gällande att avräkning skall göras med belopp som B.S. har mottagit i arbetslöshetsersättning. Beloppet uppgår till 36 480 kr och överstiger alltså det yrkade ekonomiska skadeståndet.

Förbundet

Det vitsordas att B.S. för flera år sedan dömdes för misshandel till samhällstjänst. Det bestrids däremot att B.S. varit sjukskriven på grund av slagsmål. Sjukskrivningen berodde på att han hade halkat och gjort sig illa. Det är korrekt att B.S. vid ett tillfälle sparkade hål i en vägg i bolagets lokaler. Orsaken till detta var att han slog huvudet i en maskin och dumt nog avreagerade sig genom att sparka på väggen. Händelseförloppet vid den gemensamma festen inom industriområdet gick inte till på det sätt som bolaget anfört. B.S. spillde rödvin på en person från ett annat företag. Denne blev upprörd och hoppade på B.S. D.S. tvingades att slita bort mannen som då satt ovanpå och skulle slå B.S. Det bestrids att B.S. vid samma tillfälle hotade M.L. Han var dock upprörd därför att han av M.L. felaktigt blev beskylld för att ha börjat bråket.

Det har förekommit andra fester vid bolaget där flera personer varit onyktra. Vid en sådan tillställning blev P.F. och M.L. utslängda från Ullevi.

B.S. har inte varit olovligen frånvarande. Han har aldrig tagit del av någon varning för olovlig frånvaro daterad den 5 november 2001. Vidare bestrids att B.S. haft sena ankomster. Bolaget har tillämpat flextid. Av förhandlingsprotokoll den 18 mars 2004 framgår att bolaget under B.S:s anställningstid tillämpade flextid. Som tidigare anförts är det inte riktigt att B.S. låtit någon arbetskamrat stämpla in åt honom på morgonen den 11 februari 2004.

Enligt förbundets mening saknas det rättslig grund för bolagets inställning att den av B.S. mottagna arbetslöshetsersättningen skall avräknas från det ekonomiska skadeståndet. Av fast praxis i Arbetsdomstolen följer att avräkning inte skall göras i situationer som denna.

Domskäl

Tvisten har sin bakgrund i de händelser som inträffade på arbetsplatsen den 11 och 12 februari 2004 och som ledde till att B.S:s anställning hos bolaget kom att upphöra.

I tvisten uppkommer i huvudsak följande frågor:

1. Har bolagets order till B.S. att rengöra färgburkar inneburit en kränkning av hans föreningsrätt?

2. Har samma order inneburit att bolaget i strid mot 62 § medbestämmandelagen vidtagit en disciplinär åtgärd mot B.S.?

3. Har bolaget agerat på ett sådant sätt att B.S:s frånträdande av anställningen bör jämställas med ett avskedande eller en uppsägning från bolagets sida?

Utredningen

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med B.S. samt vittnesförhör med hans arbetskamrat D.S. och ombudsmannen J.S. På bolagets begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med P.F. och M.L. samt vittnesförhör med bolagets anställde M.B. och städerskan G.M. Parterna har åberopat skriftlig bevisning.

Händelseförloppet

Av förhören inför domstolen med B.S. och P.F. framgår att de i stora drag är ense om vad som utspelade sig på arbetsplatsen den 11 och 12 februari 2004. Vad som framkommit kan sammanfattas enligt följande.

På morgonen den 11 februari 2004 satt de anställda i pausrummet och drack kaffe. En av bolagets fotosättningsmaskiner var trasig. När P.F. kom till arbetsplatsen vid 8-tiden frågade han irriterat varför tryckarna inte arbetade mot bakgrund av att de inte hade rast. Det uppkom en häftig ordväxling mellan honom och B.S. som varade i omkring fem minuter. B.S. skrek ”sug min röv”, ”din stammande djävel”, ”du är inte skriv- och läskunnig” och andra glåpord. P.F. svarade att B.S. ”kunde fara åt helvete” och säga upp sig om han inte trivdes. Uppträdet slutade med att P.F. sade åt B.S. att ta ledigt under resten av dagen, vilket han också gjorde. Under eftermiddagen ringde B.S. till förbundets ombudsman J.S. och talade om vad som inträffat. På kvällen ringde P.F. hem till B.S., som då bad om ursäkt för vad han sagt under morgonen. P.F. har uppgett att de vid samtalet dessutom kom överens om att tala vidare om saken under dagen därpå, något som dock B.S. har förnekat.

Dagen därpå, den 12 februari 2004, var fotosättningsmaskinen lagad och arbetet i tryckeriet kunde bedrivas som vanligt. B.S. arbetade under förmiddagen som vanligt vid sin maskin. Arbetet vid maskinen bestod i att göra 2-3 tryckomgångar om dagen, och det är inte lämpligt att byta tryckare under pågående tryckomgång. P.F. kom och ville diskutera med B.S. om vad som hänt dagen före, men B.S. vägrade att göra detta. Något senare beordrade P.F. en annan arbetstagare att ta över B.S:s maskin inför nästkommande tryckomgång. När B.S. trots att han avlöstes vid maskinen vägrade att prata om vad som inträffat under gårdagen sade P.F. häftigt åt honom att gå hem för dagen. P.F. ångrade emellertid kort därefter vad han sagt och gick ut till B.S., som befann sig i omklädningsrummet. Enligt vad bolaget har anfört i målet hade P.F. vid denna tidpunkt inte tagit del av den förhandlingsframställan som J.S. hade faxat till bolaget och som kommit fram dit kl. 11.14. P.F. har emellertid själv vid förhöret inför domstolen berättat att han mottagit förbundets förhandlingsframställan innan han gick ut till B.S. i omklädningsrummet.

I omklädningsrummet sade P.F. åt B.S. att stanna kvar på arbetsplatsen. Beträffande vad som i övrigt inträffade går uppgifterna i viss mån i sär. Enligt B.S:s uppgifter sade P.F., som hade förbundets förhandlingsframställan i handen, åt honom att ställa sig i tryckeriet utan något egentligt arbete och beordrade honom efter lunchrasten att rengöra de färgburkar som användes vid tryckningen, något som B.S. uppfattade som en bestraffning. P.F. har uppgett att han inte hade förhandlingsframställningen i handen och att B.S. inte blev tillsagd att ställa sig i tryckeriet utan redan före lunchrasten blev tillsagd att rengöra färgburkarna.

Enligt domstolens mening är det i denna del inte visat mer än vad som är ostridigt, dvs. att B.S. beordrades att rengöra färgburkar. B.S. har vidare uppgett att P.F. trakasserade honom genom hånfulla frågor och leenden, något som P.F. dock har förnekat och som enligt domstolens mening inte är styrkt i målet.

Händelseförloppet på arbetsplatsen avslutades med att B.S. under eftermiddagen avbröt arbetet och gick hem. Han ringde till en arbetskamrat som framförde till P.F. att B.S. var sjukskriven.

En dryg vecka efter det att B.S. lämnat arbetsplatsen, den 20 februari 2004, fördes förhandling mellan bolaget och förbundets avdelning i enlighet med den förhandlingsframställan som bolaget hade mottagit den 12 februari 2004. Vid förhandlingen förklarades från arbetstagarsidan att B.S. frånträdde anställningen hos bolaget.

Föreningsrättskränkning?

Enligt 8 § första stycket medbestämmandelagen skall föreningsrätten lämnas okränkt. Kränkning av föreningsrätten föreligger om någon på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan vidtar åtgärd till skada för någon på den andra sidan för att denne har utnyttjat sin föreningsrätt eller om någon på ena sidan vidtar åtgärd mot någon på andra sidan i syfte att förmå denne att inte utnyttja sin föreningsrätt. För att en föreningsrättskränkning skall anses föreligga krävs alltså till att börja med att det är fråga om en konkret åtgärd. Dessutom måste åtgärden ha ett särskilt syfte, nämligen att ingripa mot någon för att denne har utnyttjat sin föreningsrätt eller förmå någon att inte utnyttja denna rätt. När det gäller åtgärd mot någon som har utnyttjat sin föreningsrätt skall åtgärden också ha varit till skada för denne.

I mål om kränkning av arbetstagares föreningsrätt har Arbetsdomstolen sedan länge tillämpat en fördelning av bevisbördan som särskilt har sin bakgrund i de svårigheter som typiskt sett föreligger att bevisa syftet med en vidtagen åtgärd. Domstolens praxis innebär att det inledningsvis ankommer på arbetstagarparten att visa sannolika skäl för att en kränkning av föreningsrätten förekommit. Om arbetstagarparten lyckas med detta, kan arbetsgivaren undgå ansvar endast genom att styrka att han har haft en skälig anledning till sin åtgärd oberoende av föreningsfrågan.

Vad Arbetsdomstolen nu har att bedöma är frågan om bolagets order till B.S. att rengöra färgburkar har inneburit en kränkning av dennes föreningsrätt. Bolaget har gjort gällande att detta var en sedvanlig arbetsuppgift i bolagets verksamhet. B.S. och D.S. har bekräftat att de som ett led i det normala arbetet ofta rengjorde färgburkar som de använt, men att de aldrig hade varit med om att samtliga bolagets färgburkar skulle tvättas i ett sammanhang. Enligt vad P.F. har uppgett utförs denna uppgift en gång om året av en eller flera personer. Det står enligt domstolens mening klart att ett rengöringsarbete upplagt på detta sätt var en enformig och okvalificerad syssla som inte var en normal arbetsuppgift för B.S. Med hänsyn härtill anser Arbetsdomstolen att ordern om att tvätta färgburkar var negativ för B.S. på ett sådant sätt att det var fråga om en åtgärd till skada för honom av det slag som avses i 8 § medbestämmandelagen.

Beträffande syftet med bolagets åtgärd står det till en början klart att denna vidtogs kort efter det att P.F. hade mottagit en framställan från förbundet om förhandling med anledning av händelserna under den föregående dagen. Ett tidssamband av detta slag är visserligen en sådan omständighet som i Arbetsdomstolens praxis ofta har föranlett bedömningen att arbetstagarsidan har gjort sannolikt att det varit fråga om en kränkning av föreningsrätten. I det föreliggande fallet måste emellertid enligt domstolens mening frågan om P.F:s syfte med åtgärden ses i belysning av hela det föregående händelseförloppet, dvs. vad som hade förekommit mellan P.F. och B.S. såväl den föregående dagen som tidigare under förmiddagen den aktuella dagen. Det framgår klart av utredningen att P.F., som uppgett att han ända sedan han var barn känt sig hånad för sin stamning, faktiskt blev mycket upprörd av de olika yttranden som B.S. hade gjort dagen innan. B.S. hade visserligen bett om ursäkt vid telefonsamtalet på kvällen, men det får anses utrett i målet att P.F., som själv enligt vad som framkommit har ett häftigt humör, blev upprörd på nytt när B.S. trots uppmaning vägrade att tala med honom om uppträdet dagen innan. Att det förhåller sig så framgår av att P.F. blev så arg att han sade till B.S. att gå hem, och detta inträffade ostridigt innan P.F. hade mottagit förhandlingsframställningen. Det är möjligt att förhandlingsframställningen påverkade händelseförloppet, men i så fall bara på det sättet att den ledde till att P.F. ändrade sig och beordrade B.S. att rengöra färgburkar i stället för att gå hem. Enligt domstolens mening är det inte sannolikt att den sistnämnda beordringen hade ett sådant samband med förhandlingsframställningen som förutsätts för att det skall vara fråga om en föreningsrättskränkning. Det mesta talar i stället för att tillsägelsen uteslutande var en reaktion från P.F:s sida på B.S:s tidigare uppträdande mot honom.

På grund av det anförda kommer Arbetsdomstolen till slutsatsen att det inte har gjorts sannolikt att P.F. handlade i syfte att kränka B.S:s föreningsrätt. Förbundets talan i denna del skall därför avslås.

Otillåten disciplinär bestraffning?

Om det enligt medbestämmandelagen kan följa skadestånd på åtgärd eller underlåtenhet av en arbetstagare, får enligt 62 § samma lag annan påföljd inte åläggas arbetstagaren utan stöd i författning eller kollektivavtal. Bestämmelsen kan sägas innebära ett förbud i vissa fall mot en sådan bestraffning av arbetstagare som inte har stöd i kollektivavtal eller författning.

Enligt förbundets mening utgjorde ordern till B.S. att rengöra färgburkar en bestraffning i strid mot 62 § medbestämmandelagen. Som domstolen har anfört i det föregående står det klart att ett rengöringsarbete upplagt på det aktuella sättet var en enformig och okvalificerad syssla som inte var en normal arbetsuppgift för B.S. Händelseförloppet ger ett visst stöd för antagandet att ordern gavs i syfte att bestraffa B.S. med anledning av vad som tidigare hade inträffat. Som Arbetsdomstolen tidigare har slagit fast kan även andra åtgärder än traditionella disciplinåtgärder omfattas av bestämmelserna i 62 § medbestämmandelagen, om åtgärden är till men för arbetstagaren och vidtas i bestraffningssyfte (se domen 1978 nr 89).

Som emellertid framgår av lagtexten gäller det principiella förbudet mot disciplinåtgärder i 62 § medbestämmandelagen endast i fall då arbetstagarens handling eller underlåtenhet kan föranleda skadeståndsskyldighet enligt medbestämmandelagen (prop. 1975/76:105 bilaga 1 s. 296 samt domarna 1989 nr 67 och 1995 nr 146). Det betyder att förbudet är tillämpligt endast om arbetstagaren har åsidosatt någon bestämmelse i medbestämmandelagen eller i det tillämpliga kollektivavtalet. I målet har inte gjorts gällande att B.S:s handlande skulle strida mot någon bestämmelse i medbestämmandelagen. Inte heller har förbundet pekat på någon bestämmelse i det mellan parterna gällande kollektivavtalet som utvisar att B.S:s handlande utgjorde ett brott mot det avtalet.

På grund av det anförda kan Arbetsdomstolen inte finna att bolaget har åsidosatt 62 § medbestämmandelagen genom det av förbundet påtalade förfarandet. Förbundets talan skall därför avslås även i denna del.

Upphörde B.S:s anställning på ett sätt som kan jämställas med en uppsägning eller ett avskedande från bolagets sida?

Som har framgått i det föregående frånträdde B.S. den 20 februari 2004 sin anställning i samband med en förhandling mellan bolaget och förbundets avdelning.

Förbundets inställning i denna del kan sammanfattas enligt följande. Bolaget och dess företrädare har utnyttjat sin arbetsledningsrätt på ett sätt som strider mot lag och goda seder på arbetsmarknaden. Detta agerande har föranlett B.S. att frånträda sin anställning, vilket är att jämställa med ett avskedande eller en uppsägning från bolagets sida.

Bolagets inställning är att B.S. frivilligt lämnat anställningen med omedelbar verkan.

Arbetsdomstolen har i sin praxis med stöd av uttalanden i anställningsskyddslagens förarbeten antagit att en uppsägning från arbetstagarens sida under särskilda omständigheter kan vara att jämställa med en uppsägning från arbetsgivarens sida. För att en arbetstagares uppsägning eller frånträdande skall jämställas med en åtgärd från arbetsgivarens sida krävs enligt den praxis som utvecklats att arbetstagarens åtgärd föranletts av arbetsgivaren och att denne därvid handlat på ett sätt som inte stämmer överens med god sed på arbetsmarknaden eller som annars måste anses otillbörligt (se bl.a. domarna 1991 nr 65, 2001 nr 29 och 2002 nr 18 samt där gjorda hänvisningar). En arbetstagares egna frånträdande av anställningen utan iakttagande av uppsägningstid kan på motsvarande sätt vara att jämställa med ett avskedande från arbetsgivarens sida.

Vid bedömningen av frågan om det otillbörliga i bolagets handlande har domstolen att utgå från det händelseförlopp den 11 och 12 februari 2004 som är ostridigt eller som styrkts i målet, nämligen sammanfattningsvis följande. B.S. blev efter den häftiga ordväxlingen den 11 februari tillsagd av P.F. att lämna arbetsplatsen och gjorde även detta. Det framstår som oklart hur de båda då uppfattade situationen. B.S. hade dock under eftermiddagen ett samtal med J.S., varvid det bestämdes att B.S. skulle återvända till arbetsplatsen den påföljande dagen. På kvällen samma dag ringde P.F. till B.S. för att försäkra sig just om detta. När P.F. den påföljande dagen efter en ny ordväxling återigen sade åt B.S. att lämna arbetsplatsen ångrade han sig innan B.S. hade hunnit göra detta och beordrade i stället denne att rengöra färgburkar. B.S. lämnade senare samma dag arbetsplatsen utan att underrätta P.F. om detta, men lät samma eftermiddag framföra genom D.S. att han var sjukskriven.

När man bedömer P.F:s handlingssätt måste enligt domstolens mening beaktas att det båda dagarna var fråga om konflikter mellan honom och B.S. där de båda befann sig i ett upprört tillstånd. Av betydelse i sammanhanget är att det var B.S. som inledde ordväxlingen mellan dem den första dagen och därvid gjorde uttalanden vilka P.F. med rätta upplevde som personligen djupt kränkande. B.S. bad visserligen om ursäkt för vad han sagt vid telefonsamtalet under kvällen, men vägrade dagen därpå att tala med P.F. när denne ville diskutera vad som hade hänt. Det är förståeligt om P.F. även då blev upprörd. Hans tillsägelse då om att B.S. skulle lämna arbetsplatsen gjordes uppenbarligen i hastigt mod eftersom den återtogs, och även tillsägelsen därefter om att B.S. skulle rengöra färgburkar gjordes tydligtvis i upprört tillstånd. Vid bedömningen av P.F:s handlande måste även beaktas att det står helt klart att han inte hade något syfte att förmå B.S. att lämna anställningen, utan tvärtom hade uppfattningen att denne var en duktig tryckare. Även om P.F. måste anses ha handlat på ett överilat och olämpligt sätt, kan hans handlande enligt domstolens mening med beaktande av samtliga omständigheter inte betraktas som otillbörligt eller stridande mot god sed på arbetsmarknaden.

Det anförda innebär att Arbetsdomstolen inte kan finna att åtgärderna från bolagets sida var av sådan karaktär att bolaget får anses ha skilt B.S. från hans anställning. Förbundets talan skall därför avslås även i denna del.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Domstolens ställningstaganden i det föregående innebär att förbundets talan avslås i samtliga delar. Bolaget skall därför tillerkännas ersättning för sina rättegångskostnader. Det yrkade beloppet avseende ombudsarvode har inte vitsordats som skäligt av förbundet. Arbetsdomstolen finner emellertid att beloppet med hänsyn till målets art och omfattning samt övriga omständigheter får betraktas som skäligt.