AD 2014 nr 71

Parter:

Kyrkans Akademikerförbund; Vision; Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation; Leksand-Djura-Siljansnäs pastorat i Leksand

Nr 71

Kyrkans Akademikerförbund och Vision

mot

Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation och Leksand-Djura-Siljansnäs pastorat i Leksand.

Tvisten

Mellan Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation, å ena sidan, samt Kyrkans Akademikerförbund (Akademikerförbundet) och Vision, å andra sidan, gäller kollektivavtal. Leksand-Djura-Siljansnäs pastorat (pastoratet) är bundet av kollektivavtal genom medlemskap i Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation.

Inför anställning av en kyrkoherde hölls en förhandling mellan pastoratet, Akademikerförbundet och Vision om ett förslag att anställa J.S. som kyrkoherde. Vid förhandlingen enades parterna om att pastoratet skulle utlysa anställningen på nytt. Kyrkonämnden, som var det organ som beslutade om anställning av kyrkoherde, beslutade dock att anställa J.S.

Frågan är om pastoratet, enligt 11 § medbestämmandelagen, var skyldigt att på eget initiativ förhandla på nytt med arbetstagarorganisationerna innan kyrkonämnden beslutade att anställa kyrkoherden.

Yrkanden m.m.

Akademikerförbundet har yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta pastoratet att till förbundet betala allmänt skadestånd med 75 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 26 september 2013).

Vision har yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta pastoratet att till förbundet betala allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 9 december 2013).

Pastoratet har bestritt yrkandena. Beräkningen av ränta har vitsordats, däremot har inget belopp avseende allmänt skadestånd vitsordats som skäligt i och för sig.

Akademikerförbundet och Vision har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Målet har avgjorts utan huvudförhandling enligt 4 kap. 10 § tredje stycket arbetstvistlagen.

Bakgrund

Svenska kyrkan bestod, vid tid som är aktuell i målet, på det lokala planet av församlingar eller kyrkliga samfälligheter, dvs. sammanslutningar av församlingar. Leksand, Djura och Siljansnäs församlingar bildade tillsammans en samfällighet, vilken numera utgör pastoratet. Pastoratets beslutande organ var kyrkonämnden, vilken bestod av bl.a. förtroendevalda. L.W. var kyrkonämndens ordförande. I pastoratet finns en kyrkoherde som är den främste representanten för kyrkans ämbete (vigseltjänsten) och som även har ansvar för arbetsledningen i pastoratet. Sedan den 1 januari 2014 har Svenska kyrkan en delvis annan organisatorisk uppbyggnad.

I november 2011 beslutade kyrkonämnden att utse en rekryteringsgrupp med uppdrag att söka efter en efterträdare till den dåvarande kyrkoherden, som skulle gå i pension. Rekryteringsgruppen bestod av L.W. och tre andra förtroendevalda. L.W. var sammankallande i gruppen. Gruppen arbetade med uppdraget under perioden mars-november 2012. Gruppen utformade, i samråd med kyrkonämnden samt efter hörande med personalgruppen, sökkriterier och en annons. Vid en första ansökningsomgång blev rekryteringsgruppen inte nöjd med urvalet av sökande, varför man genomförde en andra ansökningsomgång. Vid denna inkom under ansökningstiden fem ansökningar. Efter ansökningstidens utgång inkom även en ansökan från J.S. Rekryteringsgruppen bedömde att även J.S:s ansökan skulle beaktas.

I början av november 2012 föreslog rekryteringsgruppen att kyrkonämnden skulle besluta att anställa J.S. som kyrkoherde. Förslaget undertecknades av L.W. Av förslaget framgår att de fackliga representanterna och personalgruppen beretts tillfälle att träffa tre av kandidaterna, varav J.S. var en.

Med anledning av förslaget påkallade pastoratet förhandling med bl.a. Akademikerförbundet och Vision. Förhandlingen ägde rum den 19 november 2012. Vid förhandlingen meddelade L.W. att rekryteringsgruppen beslutat föreslå att J.S. skulle anställas som ny kyrkoherde. Akademikerförbundet och Vision invände mot förslaget och förordade att anställningen skulle utlysas på nytt. Arbetstagarorganisationerna och pastoratet, genom L.W., enades om att pastoratet skulle utlysa anställningen på nytt.

Samma dag som förhandlingen ägde rum skickades kallelse ut till kyrkonämndens sammanträde den 28 november 2012. Ett av ärendena var rekryteringen av kyrkoherde. Av protokollet från sammanträdet framgår att L.W. redogjorde för att samtliga fackliga organisationer vid primärförhandlingen hade yrkat att anställningen som kyrkoherde skulle ledigförklaras på nytt och att arbetsgivarens representant anslutit sig till detta yrkande. Efter en föredragning i kyrkonämnden ställdes proposition på yrkandet att anställningen skulle ledigförklaras på nytt mot yrkandet att den skulle tillsättas vid sammanträdet. Kyrkonämnden beslutade dels att tjänsten skulle tillsättas vid det aktuella sammanträdet, dels att anställa J.S. som ny kyrkoherde i pastoratet.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak följande.

Akademikerförbundet

Enligt rättspraxis omfattar den primära förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen även chefstillsättningar (se bl.a. AD 1979 nr 118 och AD 1980 nr 72). Anställning av kyrkoherde är en av de mest angelägna frågorna för kyrkonämnden och har stor betydelse för förbundets medlemmar. Kyrkoherden är den högste chefen och ansvarig för den operativa verksamheten, såsom arbetsledningen, men är även den främste lokala representanten för kyrkans ämbete och andlig ledare. Kyrkoherden är också ledamot i kyrkonämnden och har tillsyn över all verksamhet i pastoratet.

Vid den aktuella tillsättningen tog pastoratet inledningsvis initiativ till primärförhandling med arbetstagarorganisationerna. Parterna blev vid förhandlingen eniga om hur anställningsärendet fortsättningsvis skulle hanteras, nämligen att kyrkoherdeanställningen inte skulle tillsättas utan ledigförklaras på nytt. Trots detta har pastoratet anställt J.S. som kyrkoherde, utan att på eget initiativ begära ny förhandling.

I förarbetena till medbestämmandelagen anges att om enighet uppnås vid en förhandling enligt 11-13 §§ medbestämmandelagen och arbetsgivaren av i och för sig behöriga skäl vill ändra sitt beslut, så bör reglerna om primär förhandlingsskyldighet anses innebära att denne blir skyldig att återuppta förhandlingen (se prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 357 och AD 1978 nr 72).

Eftersom parterna vid den lokala förhandlingen var eniga i förhandlingsfrågan, förelåg inte skäl att närmare diskutera rekryteringsgruppens förslag eller i övrigt fördjupa sig i ärendet. Det fanns heller inte utrymme eller anledning för Akademikerförbundet att begära central förhandling enligt 14 § andra stycket medbestämmandelagen. Det har därför ankommit på pastoratet att ta initiativ till nya förhandlingar innan kyrkonämnden beslutade att tillsätta tjänsten. Pastoratets sätt att hantera frågan har inneburit att ärendet kommit att drivas igenom utan respekt för Akademikerförbundets berättigade anspråk på inflytande.

År 2000 ändrades relationen mellan staten och Svenska kyrkan på så sätt att kyrkan blev ett eget rättssubjekt, skilt från det allmänna, som självständigt reglerar sina angelägenheter. I lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan har kyrkans grundläggande identitet preciserats för att denna ska vara oförändrad över relationsändringen. Detta innebär emellertid inte att Svenska kyrkan uppfattas som ett på statligt initiativ upprättat trossamfund (prop. 1998/99:38 s. 186 och prop. 1997/98:116 s. 41).

Svenska kyrkan utgör nu ett registrerat trossamfund enligt 5 § lagen (1998:1593) om trossamfund. Den rättsliga regleringen av trossamfunden och deras förhållanden har till syfte att skapa goda arbetsförutsättningar och så likvärdiga villkor som möjligt för olika trossamfund. Alla trossamfund ska därför ges möjlighet att i formellt och rättsligt hänseende uppträda som just trossamfund (prop. 1997/98:116 s. 19 f.). Sedan Svenska kyrkan lämnat det allmänna gäller också samma regler för kyrkans personal som för privatanställda (prop. 1998/99:38 s. 188).

Svenska kyrkan är att hänföra till sådan religiös verksamhet som avses i 2 § medbestämmandelagen. För pastoratets del undantas från lagens tillämpningsområde beslut som avser verksamhetens mål och inriktning, vilket inte är aktuellt i tvisten.

Sammanfattning av grunden för käromålet

Genom att inte begära primärförhandling på nytt har pastoratet brutit mot 11 § medbestämmandelagen. Lagbrottet är flagrant och har skett medvetet. Med hänsyn till den grundläggande betydelse som lagens regler om förhandlingsrätt och förhandlingsskyldighet har i arbetslivet, bör ett sådant åsidosättande bedömas som allvarligt och medföra skyldighet för pastoratet att betala ett högt allmänt skadestånd till Akademikerförbundet.

Vision

Vid tillsättning av kyrkoherde har pastoratet primär förhandlingsskyldighet. Pastoratet har också genomfört en primärförhandling, som avslutades i enighet. Pastoratet har fattat ett beslut som står i strid med det som parterna enats om vid förhandlingen. För det fall pastoratet ville gå emot det som parterna enats om skulle pastoratet ha återupptagit förhandlingarna. Så har inte skett. Pastoratet har härigenom brutit mot 11 § medbestämmandelagen.

Om en primärförhandling avslutas i oenighet har den fackliga parten möjlighet att begära central förhandling enligt 14 § andra stycket medbestämmandelagen. Denna möjlighet har Vision fråntagits genom pastoratets agerande.

Under alla omständigheter får den som företräder arbetsgivaren i en medbestämmandeförhandling inte utan reservationer träffa en överenskommelse med arbetstagarsidan i en lokal förhandling om denne inte har fullgoda skäl att räkna också vinner stöd när den beslutande instansen fattar sina beslut.

L.W. har, i sin egenskap av kyrkonämndens ordförande, representerat arbetsgivaren vid primärförhandlingen. Han har presenterat arbetsgivarens förslag, att tillsätta J.S. Detta förslag kom från en enig rekryteringsgrupp, i huvudsak bestående av andra ledamöter från kyrkonämnden. Tillsättningen av J.S. skedde efter ett andra ansökningsförfarande. L.W. hade därför, när han godtog de fackliga parternas krav på att tjänsten skulle utlysas på nytt, inte fullgoda skäl att räkna med att överenskommelsen skulle vinna stöd i kyrkonämnden.

Vision delar inte arbetsgivarparternas uppfattning att det med hänsyn till den politiska demokratin inte föreligger någon omförhandlingsskyldighet i detta fall. Svenska kyrkan är inte längre ett offentligt rättssubjekt.

Även om beslut inom Svenska kyrkan fattas av demokratiskt valda församlingar är en kyrkonämnd ändå inte likställd med en nämnd i en kommun. Inte heller kan de frågor som beslutas i en kyrkonämnd normalt sett anses vara knutna till partipolitiska uppfattningar på samma sätt som i en kommunal nämnd. Tillsättning av kyrkoherde är inte en fråga som kan sägas ha en partipolitisk anknytning och förhandlingsskyldigheten i fråga om tillsättning av en kyrkoherde kan därför inte påverkas av att ledamöterna i en kyrkonämnd tillsätts genom demokratiska val som bygger på partipolitik.

Sammanfattning av grunderna för käromålet

Pastoratet var skyldigt att återuppta förhandlingarna för det fall arbetsgivaren ville gå emot det som parterna enats om vid primärförhandlingen. Så har inte skett. Pastoratet har genom sitt agerande brutit mot 11 § medbestämmandelagen.

L.W., som representerade arbetsgivaren vid förhandlingen, blev enig med arbetstagarorganisationerna om att anställningen skulle utlysas på nytt, utan att ha fullgoda skäl att räkna med att denna ståndpunkt skulle komma att vinna stöd i kyrkonämnden. Även genom detta förfaringssätt har pastoratet brutit mot 11 § medbestämmandelagen.

Arbetsgivarparterna

Förslaget att anställa J.S. som kyrkoherde har varit föremål för förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen. Med beaktande av dels den politiska demokrati som gäller inom Svenska kyrkan, dels att inga nya omständigheter tillkommit utöver dem som på beredningsstadiet varit föremål för förhandling, har pastoratet inte varit skyldigt att påkalla ny förhandling avseende samma fråga.

Fram till år 2000, när lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan ersatte den tidigare gällande kyrkolagen (1992:300), var pastoratet en kommun. Så är inte fallet efter denna tidpunkt. Av förarbetena till den nya lagen framgår dock att Svenska kyrkan fortfarande är demokratiskt organiserad på samma sätt som tidigare (prop. 1997/98:1 s. 42 f.). Ledamöter till förtroendeorgan inom kyrkan väljs på samma sätt som före år 2000 och val hålls vart fjärde år.

Pastoratet har inte brutit mot medbestämmandelagen på det sätt som kärandena gjort gällande. Det föreligger därför ingen skyldighet att betala allmänt skadestånd.

Domskäl

Några inledande frågor

Enligt 11 § medbestämmandelagen ska en arbetsgivare på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation, i förhållande till vilken denne är bunden av kollektivavtal, innan arbetsgivaren beslutar om viktigare förändring av sin verksamhet eller av arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör organisationen.

Pastoratet är bundet av kollektivavtal i förhållande till Akademikerförbundet och Vision. Parterna är ense om att tillsättningen av kyrkoherden i pastoratet var en sådan viktigare förändring som avses i 11 § medbestämmandelagen. Pastoratet har också påkallat förhandling med anledning av rekryteringsgruppens förslag att anställa J.S. som kyrkoherde. Vid förhandlingen enades parterna om att J.S. inte skulle anställas, utan att pastoratet skulle utlysa anställningen på nytt.

Frågan är om pastoratet var skyldigt att på eget initiativ förhandla på nytt med arbetstagarorganisationerna innan kyrkonämnden beslutade att anställa kyrkoherden.

I förarbetena till medbestämmandelagen berörs situationen att en förhandling avslutas genom att parterna enas om vilket beslut en arbetsgivare ska fatta. Om arbetsgivaren i en sådan situation, av i och för sig behöriga skäl, vill fatta ett annat beslut bör denne vara skyldig att på nytt påkalla förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen (prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 357. Se även AD 1978 nr 72.). Den centrala frågan i målet är om detta även gäller när förhandlingen ägt rum inför ett beslut som ska fattas av ett politiskt valt organ inom Svenska kyrkan.

Den rättsliga bakgrunden

Frågan om pastoratet var skyldigt att på eget initiativ förhandla på nytt innan kyrkonämnden beslutade att anställa kyrkoherden, berör i viss mån hur gränsen ska dras för vad som ska kunna bli föremål för fackliga förhandlingar i verksamheter som styrs genom ett demokratiskt inflytande. Denna gräns kom vid införandet av medbestämmandelagen och 1976 års lag om offentlig anställning att dras på skilda sätt för den privata respektive den offentliga sektorn.

För den privata sektorn finns i 2 § medbestämmandelagen ett undantag för arbetsgivare med verksamhet av religiös, vetenskaplig, konstnärlig eller annan ideell natur eller som har kooperativt, fackligt, politiskt eller annat opinionsbildande ändamål. Arbetsgivare med sådan verksamhet undantas inte generellt från medbestämmandelagens tillämpningsområde, utan bara såvitt avser verksamhetens mål och inriktning.

Bestämmelsen i 2 § medbestämmandelagen är inte tillämplig på anställningsförhållanden som omfattas av 1 och 2 §§ lagen om offentlig anställning (LOA), dvs. numera arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter, myndigheterna under regeringen, kommuner, landsting och kommunalförbund (42 § första stycket LOA). Att 2 § medbestämmandelagen inte tillämpas på den offentliga sektorn medför inte att alla frågor omfattas av förhandlingsrätten enligt medbestämmandelagen. Gränsen mellan det politiska beslutsfattandet och fackligt inflytande hanteras rättsligt i första hand som en fråga om vad som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare enligt 1 § medbestämmandelagen (se t.ex. SOU 1994:141 s. 122 ff.). Utrymmet för förhandlingar kan även begränsas av bestämmelser i lag eller med stöd av lag meddelad författning om hur beslut ska fattas på den offentliga sektorn. Sådana bestämmelser har nämligen företräde framför medbestämmandelagen (3 §). Även i övrigt framgår av rättspraxis vissa särdrag vid tillämpningen av 11-13 §§ medbestämmandelagen på den offentliga sektorn. Ett exempel är att Arbetsdomstolen i AD 1978 nr 88 och AD 1981 nr 34, som båda avsåg den kommunala sektorn, slog fast att en sådan omförhandlingsskyldighet som beskrevs ovan inte föreligger innan en politiskt vald nämnd fattar ett annat beslut än det som arbetsgivarens företrädare och arbetstagarorganisationen enats om.

År 2000 ändrades relationen mellan Svenska kyrkan och staten. Svenska kyrkan är numera ett registrerat trossamfund enligt lagen (1998:1593) om trossamfund. I lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan finns vissa grundläggande bestämmelser om bl.a. kyrkans organisation. Av lagen framgår bl.a. att Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet (2 §). I samband med relationsändringen upphävdes de lagar som tidigare reglerade bl.a. kyrkovalen. I förarbetena framhölls att valen inom Svenska kyrkan även i fortsättningen ska vara fria och demokratiska. Regeringen ansåg dock att det bör vara en uppgift för Svenska kyrkan att själv närmare utforma valregler m.m. som uppfyller nödvändiga kriterier för att vidmakthålla och förstärka den demokratiska organisationen (prop. 1997/98:116 s. 42 f.). Regler om kyrkoval finns numera i kyrkoordningen, vilken antas av kyrkomötet som är Svenska kyrkans högsta beslutande organ.

Har pastoratet brutit mot förhandlingsskyldigheten?

Enligt Arbetsdomstolens mening har den princip som kommer till uttryck i AD 1978 nr 88 och AD 1981 nr 34 samband med sättet att dra gränsen för förhandlingsskyldigheten på den offentliga sektorn. Efter relationsändringen år 2000 regleras kyrkovalet och ramarna för det demokratiska beslutsfattandet inom Svenska kyrkan inte längre i lag (jfr 3 § medbestämmandelagen). Dessa frågor regleras istället i kyrkoordningen, vilken antas av kyrkan själv. I detta avseende liknar situationen i Svenska kyrkan det som är vanligt för ideella organisationer med demokratisk uppbyggnad, såsom fackföreningar och politiska partier, där det demokratiska inflytandet regleras i organisationernas egna stadgar. På den privata sektorn dras gränsen mellan fackligt inflytande och demokratiska styrelseformer genom 2 § medbestämmandelagen. Efter relationsändringen är LOA inte längre tillämplig på arbetstagare hos Svenska kyrkan (se prop. 1998/99:38 s. 251). En följd av att 42 § LOA inte är tillämplig på arbetstagare hos Svenska kyrkan är att 2 § medbestämmandelagen är tillämplig på dessa.

Enligt Arbetsdomstolens mening talar övervägande skäl därför mot att tillämpa den princip som kommer till uttryck i AD 1978 nr 88 och AD 1981 nr 34 på den nu aktuella tvisten.

Arbetsgivarparterna har förklarat att de inte gör gällande att undantaget i 2 § medbestämmandelagen ska tillämpas i tvisten.

Som angivits ovan kan en arbetsgivare, som vill ändra det beslut parterna varit ense om vid förhandlingen, vara skyldig att på nytt påkalla förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen. I rättspraxis har ofta, som en allmän riktlinje, ansetts att förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen omfattar alla frågor i arbetsgivarens verksamhet som har den omfattningen och innebörden för arbetstagarna att man typiskt sett bör räkna med att en facklig organisation vill få tillfälle till förhandling (se t.ex. AD 2007 nr 98, AD 1988 nr 65 och AD 1980 nr 72). Enligt Arbetsdomstolens mening får man typiskt sett räkna med att arbetstagarorganisationer vill få tillfälle att förhandla med arbetsgivare om denne önskar fatta ett beslut som påtagligt avviker från vad parterna enats om vid en förhandling.

Pastoratet har fattat ett helt annat beslut än det parterna enades om vid förhandlingen. Utredningen visar att parterna snabbt enades under förhandlingarna och att organisationerna inte framförde de invändningar de hade mot att anställa J.S. som kyrkoherde. Mot bakgrund härav har förhandlingsfrågan inte blivit allsidigt belyst redan genom förhandlingen inför kyrkonämndens beslut. Pastoratet skulle därför ha förhandlat med Akademikerförbundet och Vision innan kyrkonämnden fattade beslut i frågan. Genom att inte förhandla på nytt har pastoratet brutit mot 11 § medbestämmandelagen.

Skadestånd och rättegångskostnader

Arbetsdomstolen har funnit att pastoratet brutit mot 11 § medbestämmandelagen. Pastoratet ska därför betala allmänt skadestånd till arbetstagarorganisationerna.

Fackliga organisationer har normalt ett starkt intresse att få förhandla inför tillsättning av chefer för verksamheten. Pastoratet har förhandlat med arbetstagarorganisationerna med anledning av rekryteringsgruppens förslag. Annat har inte framkommit än att L.W. trodde att han skulle få stöd i kyrkonämnden för förslaget att utlysa anställningen på nytt. Att pastoratet inte påkallade förhandling när det stod klart att kyrkonämnden avsåg att tillsätta anställningen synes inte bero på någon ovilja att förhandla, utan på att pastoratet missbedömt rättsläget. Med beaktande härav finner Arbetsdomstolen att ett skadestånd om 40 000 kr till var och en av arbetstagarorganisationerna är skäligt.

Vid denna utgång ska arbetsgivarparterna ersätta Akademikerförbundet och Vision för deras rättegångskostnader. De yrkade beloppen är skäliga.