HFD 2012:25
Fråga om det i arbetslöshetsförsäkringens mening funnits giltig anledning att lämna ett deltidsarbete.
SKTFs Arbetslöshetskassa beslutade den 9 april 2009 att stänga av I.G. från rätt till arbetslöshetsersättning under 45 dagar från och med den 16 februari 2009. Efter begäran om omprövning beslutade kassan den 15 maj 2009 att inte ändra sitt tidigare beslut med i huvudsak följande motivering. Den som arbetar deltid och utöver detta uppbär arbetslöshetsersättning kan under ersättningsperioden få maximalt 75 ersättningsdagar under veckor som han eller hon arbetar. Den som har lämnat sitt arbete efter att samtliga 75 ersättningsdagar har förbrukats, på grund av denna deltidsbegränsning, anses enligt Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens (IAF) kommentar till lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) ha giltig anledning om inkomsten från deltidsarbetet skulle understiga fastställd dagpenning som heltidsarbetslös. I I.G:s fall var hon tillsvidareanställd på 10 procent av heltid som vicevärd hos en bostadsrättsförening. Hon hade förbrukat 73,5 av 75 ersättningsdagar. Hon lämnade arbetet på egen begäran och uppgav att detta var på grund av begränsningsregeln. Hon har dock lämnat sin anställning innan 75 dagar hade förbrukats och därför gäller inte IAF:s kommentar i hennes fall. Hon har inte uppgivit någon annan anledning som kan utgöra ett giltigt skäl att lämna anställningen. Hon har därför saknat giltig anledning att lämna sitt arbete och ska avstängas i 45 ersättningsdagar.
Förvaltningsrätten i Göteborg
I.G. överklagade kassans beslut hos förvaltningsrätten och yrkade att hon inte skulle stängas av från rätten till arbetslöshetsersättning.
Domskäl
Förvaltningsrätten i Göteborg (2010-03-23, ordförande Ocklind) yttrade, efter att ha redogjort för tillämpliga bestämmelser, m.m.: I.G. har haft en deltidsanställning som vicevärd i sin bostadsrättsförening. Av ett arbetsgivarintyg framgår att hon har arbetat 16 eller 20 timmar i månaden och att månadslönen har varit 3 200 kr. I.G. har uppgett att detta är ett uppdrag som man kan ha vid sidan av sitt arbete. Uppdraget liknar således en bisyssla. I.G. har lämnat denna anställning då hennes ersättningsdagar för deltidsarbete nästan var förbrukade. - IAF har meddelat att en person inte ska stängas av från ersättning om denne lämnar en deltidsanställning när han eller hon har förbrukat sina 75 ersättningsdagar. Meddelandets ordalydelse kan tolkas så att de 75 ersättningsdagar som en person kan få under deltidsarbete ska alla vara förbrukade innan personen kan lämna sin deltidsanställning utan att riskera avstängning. Det kan dock vara svårt för en deltidsarbetande att räkna när exakt dessa dagar är förbrukade med hänsyn till uppsägningstid m.m. Därmed kan det enligt förvaltningsrättens mening inte krävas att alla dagar faktiskt är förbrukade utan en individuell bedömning måste göras. - I regel kan den som på egen begäran lämnar en anställning inte få arbetslöshetsersättning i direkt anslutning till att arbetet har upphört. I.G:s anställning har dock mer liknat en bisyssla med beaktande av arbetstiden, månadslönen och att hon har varit medlem i den bostadsrättsförening där hon var anställd. Arbetslöshetsersättning är vanligvis den enskildes primära försörjningskälla under arbetslösheten. Därför anser förvaltningsrätten att följden av att I.G. har lämnat sin deltidsanställning inte är proportionerlig med hänsyn till omfattningen av hennes deltidsarbete (jfr Kammarrätten i Stockholms dom den 6 december 2008, mål nr 2313-08). Med beaktande av ringa omfattningen av deltidsarbetet och det förhållandet att I.G. har lämnat sin anställning på grund av att hennes ersättningsdagar under deltidsanställningen skulle ta slut anser förvaltningsrätten att hon har haft en giltig anledning att lämna sin anställning. SKTFs Arbetslöshetskassas beslut om avstängning från ersättning ska därmed upphävas. - Med bifall till överklagandet upphäver förvaltningsrätten SKTFs Arbetslöshetskassas beslut om avstängning fr.o.m. den 16 februari 2009.
Kammarrätten i Göteborg
Arbetslöshetskassan överklagade förvaltningsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle upphäva domen och fastställa kassans beslut att avstänga I.G. från ersättning under 45 ersättningsdagar fr.o.m. 16 februari 2009. Som grund för sin talan angav kassan bl.a. följande. Den som lämnar sin anställning utan giltig anledning ska enligt 43 § ALF stängas av från ersättning. IAF har i sin skrivelse IAF informerar nr 2/2008 samt i en kommentar till 43 § ALF i Regelbok för arbetslöshetskassor (uppslag 16 s. 4) skrivit att en person som lämnar en anställning som understiger hans eller hennes arbetsutbud efter att ha förbrukat sina 75 ersättningsdagar vid deltidsarbete får anses ha giltig anledning att göra detta, om inkomsten av deltidsarbetet kommer att understiga fastställd dagpenning som heltidsarbetslös. I I.G:s fall lämnade hon sitt arbete när hon förbrukat 73,5 av 75 ersättningsdagar. Kassan anser därför att hon inte har haft giltig anledning att lämna sin anställning. Rättsläget när det gäller den s.k. 75-dagarsregeln är dock oklart.
I.G. ansåg att överklagandet skulle avslås. Hon var av samma uppfattning som förvaltningsrätten och anslöt sig i allt till dess bedömning.
Domskäl
Kammarrätten i Göteborg (2010-10-13, Holgersson, Holmberg, referent, Römbo samt nämndemännen Aurell och Johansson) yttrade: Frågan i målet är om I.G. haft giltig anledning att sluta sitt arbete och om hon därmed inte ska stängas av från rätten till ersättning under 45 dagar. - Att en försäkrad lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning utgör grund för avstängning. Bedömningen av vad som utgör en giltig anledning för att sluta ett arbete på egen begäran är restriktiv. Under vissa förutsättningar får dock den försäkrade sluta frivilligt, t.ex. då arbetsplatsen flyttas till annan ort eller vederbörande har slutat ett deltidsarbete på grund av att ersättningsrätten har upphört eller begränsats enligt 7 § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring. - I.G. avslutade sin anställning på egen begäran den 15 februari 2009. Hon har uppgett att skälet för uppsägningen var arbetslöshetskassans 75-dagarsregel. Vid tidpunkten för hennes uppsägning hade ersättning för 73,5 dagar lämnats för veckor som hon utfört deltidsarbete. - Kammarrätten anser att den utredning som finns i målet inte visar att I.G:s anställning är att betrakta som en bisyssla. - Mot bakgrund av att bedömningen av vad som utgör giltig anledning för att sluta ett arbete på egen begäran är restriktiv samt mot bakgrund av IAF:s kommentar till 43 § ALF finner kammarrätten att I.G. inte kan anses ha haft giltig anledning att avsluta sin anställning. Arbetslöshetskassan har således haft fog för sitt beslut att stänga av henne under 45 dagar. - Kammarrätten bifaller överklagandet och fastställer SKTFs Arbetslöshetskassas beslut den 15 maj 2009.
Högsta förvaltningsdomstolen
I.G. överklagade kammarrättens dom hos Högsta förvaltningsdomstolen och yrkade att förvaltningsrättens dom skulle fastställas. Hon anförde bl.a. följande. Som förvaltningsrätten anger kan det vara svårt för en deltidsarbetande att räkna ut exakt när ersättningsdagarna är förbrukade med hänsyn till uppsägningstid m.m. Därför kan det inte krävas att alla dagar faktiskt är förbrukade utan en individuell bedömning måste göras. Hon har försökt göra rätt med stämplingsdagar och kommunicerat med arbetslöshetskassan. Av brev från kassan där man talade om hur många dagar det var kvar fick hon uppfattningen att hon absolut inte fick överskrida 75-dagarsgränsen. Hon ansåg sig tvingad att säga upp sig på grund av deltidsregeln. Hennes deltidsanställning liknade en bisyssla. Den 45 dagar långa avstängningstiden står inte i proportion till de 1,5 dagar som var kvar att ta ut som deltidsdagar och den ringa omfattningen av deltidsarbetet.
IAF bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. En grundläggande princip inom arbetslöshetsförsäkringen är att den som frivilligt försätter sig i arbetslöshet ska drabbas av någon form av sanktion. Det bakomliggande syftet är bl.a. att säkerställa att var och en ska bidra till sin egen försörjning så långt det är möjligt. Denna princip kommer till uttryck i 43 § ALF. IAF har uttalat att efter att ha förbrukat 75 ersättningsdagar vid deltidsarbetslöshet får en person anses ha giltig anledning att lämna en anställning som understiger hans eller hennes arbetsutbud om inkomsten av det arbetet kommer att understiga fastställd dagpenning som heltidsarbetslös (IAF Informerar 2/2008). Detta ställningstagande innebär, om det inte finns några andra godtagbara skäl, att en uppsägning som sker på den enskildes initiativ innan samtliga 75 ersättningsdagar förbrukats ska anses vara gjord utan giltiga skäl. Han eller hon ska då stängas av enligt 43 § ALF. Regleringen i ALF vilar på en restriktiv syn på vad som är giltig anledning att sluta ett arbete på egen begäran. Det är därför inte möjligt att undgå sanktion om man säger upp sig från en deltidsanställning innan samtliga 75 ersättningsdagar är förbrukade.
Domskäl
Högsta förvaltningsdomstolen (2012-05-29, Nord, Brickman, Ståhl) yttrade:
Skälen för avgörandet
Enligt 43 § ALF ska en sökande stängas av från rätt till ersättning en viss tid om han eller hon har lämnat sitt arbete utan giltig anledning.
I 7 § första stycket förordningen om arbetslöshetsförsäkring finns bestämmelser om rätt till arbetslöshetsersättning vid deltidsarbete. För veckor då en person utför eller deklarerar deltidsarbete lämnas ersättning under sammanlagt längst 75 ersättningsdagar inom en ersättningsperiod. Resterande ersättningsdagar i perioden får endast användas för veckor då personen inte utför eller deklarerar något arbete.
IAF har i sin information till arbetslöshetskassorna gjort bedömningen att den som har förbrukat sina 75 ersättningsdagar vid deltidsarbetslöshet har giltig anledning att lämna en deltidsanställning om inkomsten av den understiger dagpenningen som heltidsarbetslös.
I.G. var anställd som vicevärd i en bostadsrättsförening som hon var medlem i. Anställningen omfattade tio procent av heltid och lönen var 3 200 kr per månad. Hon avslutade anställningen på egen begäran den 15 februari 2009. Vid den tidpunkten hade hon förbrukat 73,5 av de 75 ersättningsdagarna.
Hälsorisker, utebliven lön, trakasserier på arbetsplatsen eller olägenheter för sökanden och familjen om arbetsplatsen flyttas till en annan ort brukar anföras som exempel på vad som kan vara giltig anledning att säga upp sig utan att ha ett annat arbete att gå till (prop. 1973:56 s. 179-184, prop. 1995/96:25 s. 125-126, SOU 1971:42 s. 180-184, SOU 1978:45 s. 194, SOU 1996:150 s. 143, Anna Christensen, Avstängning från arbetslöshetsersättning, 1980, s. 371-381). Gemensamt för de skäl som sedan tidigare har befunnits godtagbara är att de avser ekonomiska eller andra förhållanden som har att göra med anställningen eller arbetsplatsen och som den enskilde inte kan påverka. På motsvarande sätt bör den som har förbrukat sina 75 ersättningsdagar vid deltidsarbetslöshet normalt anses ha giltig anledning att lämna en deltidsanställning om inkomsten av den understiger dagpenningen som heltidsarbetslös.
Frågan om I.G. haft giltig anledning att säga upp sig måste bedömas mot bakgrund av vad som allmänt anses vara godtagbara skäl och efter en sammanvägning av förhållandena i hennes fall. Några omständigheter som är hänförliga till arbetsplatsen har inte åberopats i målet. Det är emellertid ostridigt att I.G., när 75-dagarsgränsen närmade sig, inte hade fått något heltidsarbete och således stod inför valet att säga upp sig från sin deltidsanställning eller att förlora hela arbetslöshetsersättningen. Högsta förvaltningsdomstolen finner, med hänsyn till den mycket korta tid som återstod innan ersättningsdagarna för deltidsarbete förbrukats helt och till anställningens begränsade omfattning, att hon får anses ha haft giltig anledning att säga upp sig. Överklagandet ska därför bifallas.
Domslut
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens dom och fastställer förvaltningsrättens domslut.
Skiljaktig
Justitieråden Sandström och Jäderblom var av skiljaktig mening och ansåg att överklagandet skulle avslås. De anförde följande. Bedömningen av vad som utgör giltig anledning att lämna ett arbete är restriktiv. Det ska vara fråga om förhållanden som kan knytas till arbetet och som gör att det inte är rimligt att kräva att den försäkrade ska vara kvar i det. Att I.G. ansåg sig tvingad att säga upp sig när 75-dagarsgränsen närmade sig innebär inte att hon haft giltig anledning att lämna arbetet. Inte heller i övrigt har det framkommit att giltig anledning föreligger.