SOU 1978:45

Allmän arbetslöshetsförsäkring

Till statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet

Genom beslut den 7 juni 1974 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla högst 14 sakkunniga att utreda frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Med stöd av detta bemyndi- gande tillkallades f. förbundsordföranden Erik Magnusson, sekreteraren Anders Arfwedson, Sveriges Akademikers Centralorganisation, ordföranden i Tjänstemännens Centralorganisation Lennart Bodström, ordföranden i Arbetslöshetskassornas Samorganisation Karl-Axel Bäck, riksdagsledamö- terna Bernt Ekinge (fp), Claes Elmstedt (c), Erik V. Johansson (s) och Ingrid Ludvigsson (s), dåvarande riksdagsledamoten Sune Olsson (vpk), kanslirådet Olof Petersson, direktören Inge Svensson, Svenska Arbetsgivareföreningen, partisekreteraren Lars F. Tobisson (m) samt ombudsmannen Håkan Walan- der, Landsorganisationen i Sverige.

Erik Magnusson utsågs som ordförande för de sakkunniga som antog namnet 1974 års utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring (ALF- utredningen).

Sekreteraren Sten Marcusson, Centralorganisationen SACO/SR, förord- nades fr.o.m. den 28 oktober 1975 som ledamot efter Anders Arfwed- son.

Sekreterare i utredningen har varit byråchefen Sven F. Bengtson och biträdande sekreterare byrådirektören Birgitta Granberg, fil. kand. Anita Harriman, byrådirektören Gideon Nitare och departementssekreteraren Lars Cronmark.

Experter åt de sakkunniga har varit hovrättsassessorn, numera försäkrings- domaren Kenneth Bratthall (t. o. m, 1977-10-08) och kammarrättsfiskalen LeifAIkman (fr. o. m. 1977-10-10)socialdepartementet, försäkringsdomaren Ingemar Cosmo, byråchefen Einar Edvardsson, riksförsäkringsverket, byrå- chefen Bernt Erici, arbetsmarknadsstyrelsen, hovrättsassessorn Stig Jansson, arbetsmarknadsdepartementet och avdelningschefen Ulla Wadell, riksskat- teverket.

Arbetsmarknads- och socialdepartementen har till utredningen över- lämnat skrivelser och framställningar till regeringen i olika frågor för att övervägas av utredningen i dess arbete. Som exempel på sådana frågor kan nämnas sociala förmåner till deltidsarbetande, säsongbegränsningarna inom arbetslöshetsförsäkringen, kontant arbetsmarknadsstöd till kulturarbetarna, arbetslöshetsstödet till studerande och till akademiker, arbetsvillkoret för delpensionärer, arbetslöshetsstödet till invandrare och arbetslöshetsstöd till folkpensionärs maka.

Utredningen har avgett remissyttranden över framställningar om höjt statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna och om ändringar i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd samt över betänkandena Utbildning för arbete (SOU 1974z79). Skatteomläggning 1976 (SOU 1974: 103), Rörlig pensionsålder (SOU 1975210), Deltidsanställdas villkor(SOU l976:6—7)jämte skrivelse från Delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor, Förslag till lag om ekonomiska föreningar m.m. (Ds Ju 1976111), Följdlagstiftning till en ny föreningslag (Ds Ju 1976117), Försäkringsrätt och försäkringsöverdomstol (SOU 1976153) samt Stödet vid sjukdom för deltagare i arbetsmarknadsut- bildning m.fl. (Ds S 197714).

Vid genomförandet av utredningsuppdraget har samråd ägt rum med arbetsmarknadsstyrelsen, riksförsäkringsverket, statskontoret och socialpoli- tiska samordningsutredningen.

Utredningen som slutfört sitt uppdrag överlämnar härmed sitt betänkande med förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Reservationer och särskilda yttranden i olika frågor har avgetts av ledamöterna Bodström. Bäck, Ekinge, Elmstedt, Johansson, Marcusson, Olsson, Petersson, Svensson, Tobisson och Walander.

Särskilda yttranden har avgetts av experterna Edvardsson och Erici.

Stockholm i maj 1978

Erik Magnusson

Lennart Bodström K url-Axel Bäck Bernt Ekinge Claes Elmstedt Erik V. Johansson Ingrid Ludvigsson Sten Marcusson Sune Olsson Olof Petersson Inge Svensson Lars F. Tobisson Håkan Walander

/Si'en F. Bengtson

Förkortningar

F 01 'lattningsförslag . . . Förslag till lag om allmän arbetslöshetsförsäkring

Förslag till lag om ändring 1 lagen (1976:381) om barnomsorg Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Förslag till lag om ändring i lagen (I978:28) om försäkringsdom- stolar

Förslag till lag om ändring l kommunalskattelagen (1928: 370)

Sammanfattning

1. Bakgrund och bedömningsunderlag ] Uppdraget

2 Historisk äte/blick . . .

2.1 Utvecklingen till 1934 .

2.2. Förslag och förändringar m. m. efter år 1935 2.3 Den nuvarande lagstiftningens tillkomst

3 Gäl/ande bestämmelser om kontant stöd vid arbetslöshet 3.1 Arbetslöshetsförsäkringen 3.2 Kontant arbetsmarknadsstöd

4. Erfarenheter av gällande stödsystem 4.1 Arbetslöshetsförsäkringen 4.2 Kontant arbetsmarknadsstöd

5 Personer med och utan kontant stöd vid arbetslöshet 5.1 Personer som uppburit KAS åren 1974—77 5.2 Arbetssökande med och utan kontant stöd

6. Arbetslöshets./?irsäkringen i andra länder 6.1 De nordiska länderna 6.1.1 Danmark 6.1.2 Finland 6.1.3 Norge 6.1.4 Island

13

15 15 29 29

34 35

41

51

57 57 58 59

61 61 64

67 67 73

77 77 81

85 85 85 86 86 88

6.2 Vissa andra länder . . . . . . . . . . . . . . . 89 6.2.1 Frankrike . . . . . . . . . . . . . . . . 89 6.2.2 Kanada . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 6.2.3 Nederländerna . . . . . . . . . . . . . . 91 6.2.4 Storbritannien . . . . . . . . . . 92 6.2.5 Förbundsrepubliken Tyskland . . . . . . . . . 93 6.2.6 Österrike . . . . . . . . . . . . . . . . 95

H En allmän arbetslöshetsförsäkring — huvudlinjer . . . . 97

IH Försäkringsvillkor och ersättningssystem

7 Personkretsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 7.1 Åldersvillkoret m. m. . . . . . . . . . . . . . . 101 7.2 Arbetstagare företagare . . . . . . . . . . . . . 103 8 G/undvillkor . . . . . . . . . . . . . . . . . , 105 8.1 Gällande lagbestämmelser . . . . . . . . . . . . 105 8.2 Arbetslöshet arbetslös . . . . . . . . . . . . . 106 8.2.1 Vissa begreppsbestämningar . . . . . . . . . 106 Överväganden och förslag . . . . . . . . . . 107

8.2.2 Företagares arbetslöshet . . . . . . . . . . . 107 Överväganden . . . . . . . . . . . . . . 108

Förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . 111

8.3 Villkor utöver arbetslöshet . . . . . . . . . . . . 1 12 8.3.1 Arbetsför . . . . . . . . . . . . . . . . 112 Förslag . . . . . . . . . . . 113

8.3.2 Oförhindrad att åtaga sig arbete . . . . . . . . 113 Överväganden och förslag . . . . . . . . . . 114 8.3.3 Arbete för arbetsgivares räkning . . . . . . . . 114 Överväganden . . . . . . . . . . . . . . 1 14

Förslag . . . . . . . . . . . . . . . 115

8.3.4 Minsta arbetsutbud , . . . . . . . . . . . 116 Förslag . . . . . . . . 116

8.3.5 Beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete . . , . 116 Överväganden och förslag . . . . . . . . . 116 8.3.6 Anmäld hos den offentliga arbetsförmedlingen . . . 117 Överväganden . . . . . . . . . . . . 1 17

8.3.7 Icke kan erhålla lämpligt arbete . . . . . . . . 117 Överväganden . . . . , . . . . . . . . . 1 17

8.4 Lämpligt arbete . . . . . . . . . . . . . . . 118 8.4.1 Den sökandes förutsättningar . . . . . . . . . 118 Överväganden och förslag . . . . . . . . . . 120

8.4.2 Anställningsförmåner . . . . . . . . . . . . 121 Överväganden . . . . . . . . . . . . . 122

8.4.3 Konfliktberörd arbetsplats . . . _ . . . . . . 122

Överväganden och förslag . . . . . . . . . . 122

8.44. Arbetsmiljö m.m. 8.5 Vård av barn som hinder för arbete och ersättning 8.5.1 8.5.2 8.5.3 8,5.4 8.5.5

Antal fall som prövas

Tillämpning . .

Frågans behandling 1 riksdagen 1975/76 Kommunernas förtursregler Överväganden och förslag

9 Albelsvillkor m. m. . . 9.1 Ramtid och arbetad tid

91.1 91.2

Bakgrund

Överväganden och förslag Arbetad tid beräknad 1 timmar Den praktiska prövningen Ramtid . . Tillgodoräkningsbart arbete

9.2 Tid jämställd med arbetad tid 9.2.1

9.2.2

Semester och annan tid med helt eller delvis bibehållen lön . .

Överväganden och förslag

Oavlönat vårdarbete Överväganden och förslag

9.3. Överhoppningsbar tid 9.3.1 9.3.2

Gällande bestämmelser Överväganden och förslag

9.4. Överenskommelser med andra länder

10 N_v/i/llrädande och åre/'inrrädande på arbetsmarknaden 10.1 Gällande lagregel 10.2 Statistiska uppgifter 10.3 Överväganden och förslag 10.31 10.3.2 10.3.3 10.3.4

Ungdomsutbildning Vuxenutbildning Arbetsmarknadsutbildning Övriga villkor

ll Ersättningsnivå, elsärmingensjbrm m. m.

11. 1 Gällande bestämmelser . . . . . 11.2 Inkomstberäkningen inom andra socialförsäkringar 11.3 Ersättningen 1 en allmän arbetslöshetsförsäkring

11.31 11.3.2 11.33 11.34

Ersättningens form

Ersättningsnivå .

Beräkning av inkomstbortfallet Uppräknad dagpenning vid långvarig arbetslöshet

11.4. Dagpenning för tid då annan socialförsäkringsförmån utgår 11.4.1

11.4.2

Sjukpenning . . Överväganden och förslag Föräldrapenning Överväganden och förslag

123 123 123 124 124 125 125

129 129 129 130 131 132 133 134 135

135 135 136 136 138 138 138 139

141 141 141 142 143 144 145 146

149 149 150 150 151 152 154 156 157 158 158 159 160

8 Innehåll SOU 1978:45 11.4.3 Pensioner 160 Förtidspension 160 Överväganden och förslag 161 Delpension 161 Förslag 162 Ålderspension . . . 162 Fönida uttag av ålderspension 162 Överväganden och förslag . . . . 163 Tjänstepension med tidigare pensionsålder än 65 år . 163 Överväganden och förslag 164

12 K al ens!/d och ersättningstid 165 12.1 Karenstid . . 165 12. 1 1 Gällande bestämmelser 165 12.1.2 Tidigare överväganden . . . 165 12.1.3 Synpunkter från arbetslöshetskassorna 166 12.1.4 Permitteringslön 166 12. 1. 5 Förslag 167

12.2 Ersättningsperiod . . 167 12.2.1 Nuvarande förhållanden 167 12.2.2 Överväganden 168 12.2.3 Förslag 169

13 Deltidsarbete och ersättningsrätt 171 13.1 Gällande bestämmelser 171 13.2 Förarbetena till gällande regler 172 13. 3 Vissa uppgifter om deltidsarbete m. m. 173 13.4 Överväganden och förslag 174 13.4.1 Bestämmelser om arbetsutbud 175 13.4.2 Omräkningsreglerna 176 13.43 50-dagarsregeln 177 13.4.4 Övriga begränsningsregler 178

14 Ersättning vid delårsarbete 179 14.1 Nuvarande regler 179 14.2 Riksdagsbehandling . . . 180 14.3 Omfattning av delårsarbetet 181 14,4 Överväganden 182 14.5 Förslag 184 15 Utfyllnadsersättning 187 15.1 Överväganden 187 15.2 Förslag . . . . . . . . . . 189 15.2.1 Ersättningens bestämningsfaktorer 189 15.2.2 Högsta och lägsta ersättning 189 15.2.3 Ersättningstid . . . . . . 190 15.2.4 Arbetsförmedlingens tillstyrkan 1 vissa fall 191 15.25 Fackföreningens tillstyrkan 191 15.2.6 Information till arbetsgivaren 192

16 Siälv/örväl/ad arbetslöshet 16.1 Inledning . 16. 2 Olika slag av självförvållad arbetslöshet . . 16.2.1 Den som lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anled- ning . , . . 16.2.2 Den som skilts från arbetet på grund av sitt uppfö- rande . . 16.2.3 Den som avvisat erbjudet lämpligt arbete . . 16.2.4 Den som utan att uttryckligen ha avvisat lämpligt arbete likväl genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat, att anställning ej kommit till stånd . . . . 16.2.5 Självförvållad arbetslöshet i samband med arbetsmark- nadsutbildning . . . . . . . . . 16.3 Den självförvållade arbetslöshetens inverkan på ersättnings- rätten . 16. 3 1 Tidsbegränsad avstängning Överväganden och förslag . . . . Exempel på tillämpningen av utredningens förslag 16.3.2 lcke tidsbegränsad avstängning Överväganden och förslag

17 Återbetalning och ,li'änkännande av ersättning 17.1 Återbetalning av ersättning 17.1.1 Förslag . 17.2 Frånkännande av ersättning 17. 2. 1 Gällande bestämmelser . . . 17. 2. 2 Tillämpningen av gällande bestämmelser 17.2.3 1968 års brottmålsutredning 17.2.4 Överväganden och förslag

IV Försäkringens administration

18 Olga/risation och administration . . . . 18.1 Nuvarande förhållanden inom arbetslöshetsförsäkringen och

KAS 18.1.1 Administrativa bestämmelser i LAF

18.1.2 De erkända arbetslöshetskassorna . . .

18.1.3. Det kontanta arbetsmarknadsstödet, KAS

18.1.4 Arbetsmarknadsstyrelsen . .

Arbetslöshetsförsäkringsdelegationen

18.2 Den allmänna försäkringens administration . . . 18.3 Sambanden mellan de erkända arbetslöshetskassorna och intres-

seorganisationerna . .

18. 3. 1 Det historiska sambandet 18.3.2 Det ekonomiska sambandet 18.3.3 Det administrativa sambandet 18.3.4 Det personella sambandet 18.3.5 Det fackliga sambandet

193 193 194

194

194 196

197

197

199 199 200 201 203 203

205 205 205 205 205 206 207 207

209

209 210 211 215 216 216 217

219 220 221 221 222 222

10 Innehåll 5011 197845 18.4 Överväganden. Tre alternativ till administration 223 18.4.1 Alt.: Fristående allmänna arbetslöshetskassor 224 18.4.2 Alt.: Arbetsmarknadsverket 224 18.4.3 Alt.: De allmänna försäkringskassorna 225 18.4.4 Bedömning av alternativen 226 185 Förslag 230 19 Arbetsförmedlingens roll 235 19.1 Allmän återblick . 235 19.2 Arbetsförmedlingen 1 kort översikt . . . . 235 19.2. 1 Arbetsförmedlingen som led 1 arbetsmarknadspolitiken 235 19.2. 2 Arbetsförmedlingens organisation och verksamhet 236 19.2.3 Pågående och planerat utvecklingsarbete m. m. 237 19.3 Gällande regler och föreskrifter 238 19.3.1 Grundregler . . . 238 19.3.2 Den sökandes kontakt med förmedlingen 239 19.3.3 Arbetserbjudandet 240 Erbjudandets form . 240 Erbjudandets innehåll 240 19.4 Överväganden och förslag 241 19.4.1 Allmänna synpunkter . . . 241 19.4.2 Service åt sökande och försäkring 242 19.4.3 Uppföljning av långa försäkringsfall 245 Obligatorisk uppföljning 246 En idéskiss om särskilda arbeten . 247

19.4.4 Övriga punkter i utredningens förslag med särskild betydelse för arbetsförmedlingen 249 19.4.5 Resursbehov inom arbetsförmedlingen 250 20 Til/synen 253 20.1 Nuvarande förhållanden 253 20.2 Överväganden och förslag . . 255 20.2.1 Arbetslöshetsförsäkringsdelegationen 257 20.2.2 Försäkringsenheten 257 Enhetsledning 258 Allmän sektion 258 Juridisk sektion 259 Ekonomisk sektion 260 Informationssektion 262 21 Besvärsora'ningen 263 21.1 Gällande bestämmelser 263 21.1.1 Prövning i första instans 263 21.1 2 Ärendenas antal och karaktär 264 21. l. 3 Talan hos överinstans . . . . 265 21.2 Besvärsorganisationen inom den allmänna försäkringen 266 21.3 Överväganden och förslag 267 21.3.1 Lekmannainflytande . . . . . . 268 21.3.2 Arbetslöshetskassas omprövning av egna beslut 269

21.3.3 Högsta instansen . . . . . . . . . . . . . 269 21.3.4Antalmål................270

V Kostnader och ikraftträdande

22 Kostnadsberäkningar . . . . . . . . . . . . . 271 22.1 Försäkringsvillkorens kostnadseffekter . . , . . . . . 271 22.2 Effekten av höjd kompensationsnivå . . . . . . . . . 272 22.3 Kostnadskalkyler . . . . . . . . . . . . . . . . 273 22.4 Administrationskostnaderna . . . . . . . . , . . . 274 23 Finansieling . . . . . . . . . . . . . . . 277 23.1 Finansiering av nuvarande kontantstöd . . . . . . . . 277 23.2 Överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . 278 23.3 Räkneexempel över finansieringen . . . . . . . . . . 279 23.4 De erkända arbetslöshetskassornas fonder . . . . . . . 280

23.4.1 Återblick på fondernas tillkomst m. m. . . . . , 281 23.4.2 Vissa synpunkter på fondernas användning . . . . 282 23.4.3 Överväganden och förslag . . . . . . . . . . 282 23.5 Arbetslöshetsfonden . . . . . . . . . . . . . . . 283

Förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283 24 Rel'ormens ikraftträdande . . . . . . . . . . . . . . 285

VI Specialmotivering till författningsförslagen

Förslaget till lag om allmän arbetslöshetsförsäkring . . . . . . 287 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:381) om barnomsorg . 314 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962z381) om allmän försäk-

ring . . . . . . . . . . . 314 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978: 28) om försäkringsdom- stolar . . . . . . . 314 Förslaget till lag om ändring 1 kommunalskattelagen (1928: 370) . 314

Reservationer och särskilda yttranden

Förkortningar

AFL Lagen (1962:381) om allmän försäkring AKU Arbetskraftsundersökningen AMK Arbetsmarknadskungörelsen AMS Arbetsmarknadsstyrelsen DAN Distriktsarbetsnämnd KAS Kontant arbetsmarknadsstöd

KSA-utredningen LAF

LKA

LO Rfv SAF SIDA SGI TCO

1966 års utredning om kontant stöd vid arbetslöshet Lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring Lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd Landsorganisationen i Sverige Riksförsäkringsverket

Svenska Arbetsgivareföreningen Styrelsen för internationell utveckling Sjukpenninggrundande inkomst Tjänstemännens Centralorganisation

Författningsförslag

Förslag till Lag om allmän arbetslöshetsförsäkring

Inledande bestämmelser

1 ä Arbetslöshetsförsäkringen handhas av allmänna arbetslöshetskassor som står under tillsyn av arbetsmarknadsstyrelsen.

2 & Försäkrad enligt denna lag är den som har fyllt 16 men inte 65 år.

39 Ersättning enligt denna lag utgår till den som uppfyller föreskrivna ersättningsvillkor. Om inte arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda skäl före- skriver annat skall ersättningsvillkoren uppfyllas i Sverige.

Grundvillkor

45 Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som

1. är arbetsför och i övrigt Oförhindrad att åtaga sig förvärvsarbete under minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 15 timmar i veckan,

2. är beredd att ta lämpligt arbete under tid för vilken han inte anmält godtagbart hinder.

3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver, och

4. inte kan erhålla lämpligt arbete. Företagare anses arbetslös. om hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt eller tillfälligt under minst tre månader och han även föregående år haft sådant avbrott i verksamheten varunder han förvärvsarbetat i annan verksamhet. Företagarens arbetslöshet anses ha inträtt när 60 dagar förflutit från det han hos den offentliga arbetsförmed- lingen anmält att hans personliga verksamhet i rörelsen skall upphöra eller har upphört.

Arbetsvillkor m. m.

Sä Rätt till ersättning vid arbetslöshet föreligger för försäkrad som under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde har utfört förvärvsarbete i minst 15 veckor och under ett antal timmar som uppgår till

minst 15 gånger den för honom normala arbetstiden per vecka (arbetsvill- kor).

Vid prövningen av om antalet timmar i förvärvsarbete som erfordras enligt första stycket föreligger, beaktas endast perioder av förvärvsarbete med en normalarbetstid om minst 15 timmar per vecka.

Tid då förvärvsarbete har utförts får inte räknas mer än en gång för uppfyllande av arbetsvillkoret.

65 Med tid under vilken försäkrad enligt 5 5 skall ha utfört förvärvsarbete jämställes tid då han

1. ienskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att han har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande eller

2. har varit ledig av annan anledning än sjukdom. värnpliktstjänstgöring eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön.

1 fall som avses i första stycket 1. skall vården ha pågått under minst fyra månader av ramtiden för att ensamt uppfylla arbetsvillkoret.

7 5 Vid bestämmande av ramtid enligt 5 5 inräknas inte tid då försäkrad har varit förhindrad att förvärvsarbeta på grund av styrkt sjukdom. värnplikts- tjänstgöring. vuxenutbildning, nykterhetsvård på anstalt. frihetsberövande på kriminalvårdens område eller vård av eget barn som inte fyllt tre år. 1 ramtiden inräknas inte heller tid då försäkrad har åtnjutit hel eller halv föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller har utfört förvärvsarbete utomlands för mellanstatlig organisation eller internationell hjälporganisation.

85 Försäkrad är berättigad till ersättning utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret. om han har stått till arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande genom den offentliga arbetsförmedlingen i minst tre månader i anslutning till att han har avslutat

1. ungdomsutbildning.

2. vuxenutbildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd samt är ägnad att underlätta den försäkrades möjligheter att erhålla förvärvsarbete eller

3. arbetsmarknadsutbildning som omfattar minst tre månader. Den försäkrade skall ställa sig till arbetsmarknadens förfogande inom fem månader från utbildningens avslutande, om inte särskilda skäl föreligger.

Kravet på genomgången vuxenutbildning eller arbetsmarknadsutbildning kan efterges. om den försäkrade redan har en yrkesutbildning och om ytterligare utbildning uppenbarligen inte skulle öka hans möjligheter att erhålla arbete.

95 Försäkrad som har blivit ersättningsberättigad med stöd av 8; första stycket kan inte erhålla ersättning under ny ersättningsperiod utan att uppfylla arbetsvillkoret. om inte särskilda skäl föreligger.

105 Förvärvsarbete. som den försäkrade har utfört innan han har fyllt 16 år. får tillgodoräknas vid prövningen av arbetsvillkoret. om arbetet har utförts efter det att skolplikten har upphört.

Karenstid

11 5 Dagpenning får inte utgå förrän den försäkrade under en sammanhäng- ande tid av fem kalenderveckor har varit arbetslös fem dagar (karensvillkor). 1 karenstid inräknas endast dag för vilken dagpenning skulle ha utgått, om karenstiden gått till ända.

Försäkrad som är ersättningsberättigad med stöd av 85 behöver inte uppfylla karensvillkoret.

Ersättningens form m. m.

12 5 Ersättning utgår dels i form av ett för dag beräknat belopp (dagpenning). dels som utfyllnad mellan dagpenningen och dagsförtjänsten (utfyllnadser- sättning). Under en kalendervecka får summan av antalet ersatta och arbetade dagar samt karensdagar uppgå till högst fem.

13 5 Dagpenning får inte utges för söndag. För helgdag som inte infaller på söndag samt för påskafton. pingstafton. midsommarafton. julafton och nyårsafton får dagpenning utges endast om dagpenning utgår för minst två ytterligare dagar under samma kalendervecka och en arbetslös dag infaller omedelbart före eller efter helgen.

Dagpenningens storlek

145 Till försäkrad som är berättigad till dagpenning utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret utgår dagpenningen med ett belopp (grundbelopp) motsva- rande en etthundratjugofemtedel av det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Grundbeloppet avrundas till närmaste femtal kronor. Om den försäkrade inte fyllt 18 år utgör grundbeloppet 60 procent av i första stycket angivna grundbelopp.

155 Till försäkrad som har uppfyllt arbetsvillkoret med heltidsarbete utgår dagpenningen med i 145 angivet grundbelopp jämte 80 procent av den försäkrades dagsförtjänst i vad den överstiger grundbeloppet. Till försäkrad som har uppfyllt arbetsvillkoret med deltidsarbete eller vars arbetsutbud endast omfattar sådant arbete utgår dagpenningen med så stor del av grundbeloppet som motsvarar förhållandet mellan den försäkrades normalarbetstid eller arbetstidsutbud per vecka och talet 40jämte 80 procent av den försäkrades dagsförtjänst eller mot arbetsutbudet svarande dagsför- tjänst i vad den överstiger denna del av grundbeloppet. Om försäkrad som avses i andra stycket under arbetslösheten utvidgar sitt arbetsutbud till att avse heltidsarbete är han berättigad till dagpenning enligt 14 5 när han efter utvidgningen stått till arbetsmarknadens förfogande i tre månader. Till försäkrad som har fyllt 60 år och som är berättigad till dagpenning efter det att han uppburit dagpenning under 450 dagar utgår dagpenning med grundbeloppet såvida han inte på nytt har uppfyllt arbetsvillkoret.

16 5 Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om försäkrad med månadslön,en tjugotvåendel av den månadsinkomst eller.

ifråga om försäkrad med årslön, en tvåhundrasextiondel av den årsinkomst. som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för honom. Vid fastställande av den försäkrades dagsförtjänst bortses från inkomst i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet.

Om försäkrad med anledning av arbetslöshet är berättigad till fortlöpande ersättning från annan än allmän arbetslöshetskassa. utgår dagpenning högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan det belopp som skulle kunna utgå enligt denna lag och ersättningen.

17 5 Om dagpenning beräknas på inkomstunderlag som är från tid före den 1 juli föregående år skall underlaget uppräknas i förhållande till den förändring som skett i basbeloppet från januari nämnda år till januari följande år.

Om dagpenning beräknas på inkomstunderlag som hänför sig till tid före den 1 juli nästföregående år eller tidigare år. skall underlaget uppräknas på motsvarande sätt.

Ersättningstidens längd

185 Ersättning utgår under längst 300 dagar från det karensvillkoret har uppfyllts (ersättningsperiod). Har försäkrad uppnått 50 års ålder innan ersättningsperioden har gått till ända. är perioden i stället 450 dagar. Sedan den försäkrade har uppnått 60 års ålder. är ersättningsperioden inte begrän- sad. I ersättningsperioden inräknas tid under vilken ersättning har uppburits i annan arbetslöshetskassa och tid under vilken utfyllnadsersättning har

utgått. Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken

den försäkrade fyller 65 år.

195 Om arbetslösheten upphör innan ersättningsperioden har gått till ända. har den försäkrade. om annat inte följer av 20 5. rätt till ersättning under återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet. även om han då inte uppfyller arbets- och karensvillkoren. Har ersättningsperioden gått till ända men har den försäkrade under perioden på nytt uppfyllt arbetsvillkoret, utgår ersättning under ytterligare ersättningsperiod. Därvid skall dock karensvillkoret uppfyllas på nytt. Den nya perioden räknas från inträdet av den arbetslöshet då den försäkrade senast uppfyllde arbetsvillkoret.

20 5 Har en sammanhängande tid av tolv månader, vari inte inräknas tid som avses i 7 5. förflutit från det försäkrad senast uppbar ersättning. föreligger rätt till ersättning vid därefter inträffad arbetslöshet endast om den försäkrade på nytt uppfyller arbets- och karensvillkoren.

Ersättning vid arbetslöshet del av vecka m. m.

21 5 Till försäkrad som är helt arbetslös och som söker arbete i minst samma utsträckning som han före arbetslösheten har arbetat utgår dagpenning under fem dagar per kalendervecka.

Är försäkrad i övrigt arbetslös under del av vecka, utgår dagpenning med det antal belopp per kalendervecka som svarar mot den arbetslöshet som skall ersättas enligt en av regeringen fastställd omräkningstabell.

225 Vid beräkning av arbetslöshet enligt 21 5 tas inte hänsyn till bisyssla som försäkrad före arbetslöshetens inträde varaktigt har utfört vid sidan av heltidsarbete, om bisysslan inte utvidgas under arbetslösheten och inte hindrar den försäkrade från att anta erbjudet lämpligt arbete samt inte heller omfattar mer än fem timmar under dag som vanligen har varit arbetsfri i den försäkrades ordinarie arbete före arbetslösheten. Arbetsmarknadsstyrelsen får utfärda föreskrifter för beräkning av ersätt- ning vid deltidsarbete för det fall att arbetstiden inte är bestämd i visst antal timmar per dag eller vecka.

235 Ersättning till försäkrad som regelbundet utför deltidsarbete under veckor då han i övrigt är arbetslös. utgår med högst 50 dagpenningbelopp. Om särskilda skäl föreligger. kan arbetslöshetskassa för enskild försäkrad medge att antalet belopp ökas till 150. Om synnerliga skäl föreligger, kan arbets- marknadsstyrelsen medge att det antal dagpenningbelopp som skall utgå till den försäkrade ökas ytterligare.

24 5 Överstiger försäkrads arbetsutbud per vecka den veckotid under vilken han normalt har utfört arbete närmast före arbetslösheten, medräknas inte överskjutande tid vid fastställande av ersättning. Arbetslöshetskassa får dock medge undantag, om den försäkrade har särskilda skäl för att utvidga arbetsutbudet.

För försäkrad som på grund av att han före arbetslösheten endast har arbetat på deltid uppbär dagpenning som understiger grundbeloppet gäller föreskrifterna i 15 5 tredje stycket.

25 5 För försäkrad eller viss grupp av försäkrade som fortlöpande förvärvs- arbetar med inskränkt arbetstid vid det företag där han fortlöpande är anställd får arbetsmarknadsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger, föreskriva att antalet dagar under varje vecka för vilka han annars skulle ha haft rätt till dagpenning minskas med en.

265 Omfattar allmän arbetslöshetskassas verksamhetsområde yrke, inom vilket arbetslöshet förekommer varje år, eller föreligger i annat fall särskilda omständigheter. får arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva begränsningar i rätten till dagpenning.

Utfyllnadsersättning

275 Försäkrad som uppbär dagpenning och som under pågående ersätt- ningsperiod genom anvisning av den offentliga arbetsförmedlingen erhåller enligt 305 lämpligt arbete med en dagsförtjänst som understiger belopp beräknat enligt 28 5 är berättigad till utfyllnadsersättning. Om särskilda skäl föreligger, kan utfyllnadsersättning utgå även om arbetet inte har anvisats av arbetsförmedlingen. 1 fall som nu har sagts skall yttrande från arbetsförmedlingen alltid inhämtas. I övriga ärenden angående utfyllnadsersättning kan arbetslöshetskassa, om

skäl därtill föreligger, inhämta yttrande från arbetsförmedlingen. Yttrande från berörd lokal arbetstagarorganisation skall inhämtas i ärende angående utfyllnadsersättning, om inte särskilda skäl talar däremot.

285 Utfyllnadsersättning utgår med skillnaden mellan den försäkrades utgående dagpenningjämte tio kronor per dag och dagsförtjänsten i det nya arbetet. Ersättning som uppgår till mindre än tio kronor per dag utbetalas inte. Understiger normalarbetstiden i det nya arbetet den normalarbetstid som ligger till grund för den försäkrades dagpenning, beräknas utfyllnadsersätt- ningen på grundval av arbetstiden i det nya arbetet.

295 Utfyllnadsersättning utgår längst under det antal dagar söm återstår av den pågående ersättningsperioden. Bestämmelsen i 19 5 andra stycket äger inte tillämpning beträffande utfyllnadsersättning.

Lämpligt arbete

305 När försäkrad erbjuds arbete skall skälig hänsyn tas till hans personliga förhållanden och förutsättningar i övrigt för arbetet. Inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skalljämväl skälig hänsyn tas till den försäkrades yrkeskunnande och önskemål i fråga om arbete och arbetsort. Erbjudet arbete skall anses lämpligt om

1. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som utgår till den som är anställd enligt gällande kollektivavtal eller, om sådant inte änns, är skäliga i förhållande till de förmåner som vid jämförliga företag eller arbetsplatser utgår till förvärvsarbetande med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer.

2. arbetet inte hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärd, som är lovlig enligt lag och kollektivavtal, eller annan konflikt- berörd arbetsplats vid vilken det allmänt skulle anses obilligt att erbjuda någon arbete,

3. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som anges i författning eller myndighets föreskrifter rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall.

Avstängning från ersättning

31 5 Försäkrad skall avstängas från rätt till ersättning under tid som anges i 32 5. om han

1. lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning.

2. skilts från arbetet på grund av sitt uppförande.

3. avvisat erbjudet lämpligt arbete. eller

4. utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat, att anställning inte kommit till stånd.

325 Är det sannolikt att arbete som avses i 31 5 skulle ha varat högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar utgör avstängningstiden 14, 28 respektive 56 dagar. För dag. som den försäkrade under avstängningstiden är anmäld som arbetssökande vid den offentliga

arbetsförmedlingen. avräknas två dagar av avstängningstiden.

Inträffar under avstängningstiden fall som anges i 31 5 beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket. om inte den nya tiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att försäkrad inte vill anta lämpligt arbete, såsom då han vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant arbete. skall han vara avstängd till dess han utfört förvärvsarbete under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 31 5 inträffat eller från den senare dag som arbetsmarknadsstyrelsen bestäm- mer.

335 Bestämmelserna i 31 5 1—3 om arbete skall. om detär skäligt. tillämpas i fråga om arbetsmarknadsutbildning. Avstängningstiden är i sådana fall 56 dagar. Bestämmelserna i 325 första stycket sista punkten samt andra och fjärde styckena äger därvid motsvarande tillämpning.

Sammanträffande av förmåner

345 Rätten till ersättning upphör när den försäkrade börjar uppbära hel ålderspension. hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen (19622381) om allmän försäkring. Uppbär den försäkrade två tredjedelar av hel förtidspension eller två tredjedelar av helt sjukbidrag enligt nämnda lag. utgår ersättning om den försäkrade har uppfyllt arbetsvillkoret efter det att pensionen började utgå. Uppbär den försäkrade halv ålderspension, halv förtidspension. halvt sjukbidrag enligt nämnda lag eller delpension enligt lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring utges ersättning i den mån den avser annan tid än den pensionen avser.

35 5 Rätten till ersättning upphör när den försäkrade i annat fall än som anges i 34 5.börjar uppbära merän 80 procent av hel pension. som utgår på grund av förvärvsarbete. Uppbär den försäkrade 80 procent eller mindre av hel sådan pension, minskas den arbetslösa tiden med den tid som pensionen kan anses täcka.

365 Om den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom. minskas den tid som den försäkrade skall anses arbetslös i motsvarande mån.

37 5 Ersättning får inte utges för tid under vilken försäkrad uppbär föräldra- penning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Särskilda bestämmelser

385 Ansökan om ersättning enligt denna lag görs skriftligen hos allmän arbetslöshetskassa. Vid ansökningen skall fogas intyg av arbetsgivare om den försäkrades arbetsförhållanden och de uppgifter i övrigt som behövs för bedömande av den försäkrades ersättningsrätt. Närmare föreskrifter om hos vilken arbetslöshetskassa ansökan skall göras och vilka uppgifter ansökan skall innehålla meddelas av regeringen eller. efter regeringens bestämmande. av arbetsmarknadsstyrelsen.

Försäkrad. som inte före utgången av åttonde veckan efter den vecka ersättningen avser har ansökt om ersättning, förlorar sin rätt därtill såvida inte kassan av särskilda skäl medger att ersättning ändå får utgå.

395 Arbetsgivare även som statliga och kommunala myndigheter samt försäkringsinrättningar är skyldiga att på begäran lämna arbetsmarknadssty- relsen och allmän arbetslöshetskassa uppgift om namngiven person rörande förhållande, som är av betydelse för tillämpningen av denna lag. Arbetsgivare, som underlåter att fullgöra honom enligt första stycket åvilande uppgiftsskyldighet. straffas med böter. högst femhundra kronor.

405 Allmän arbetslöshetskassa kan frånkänna försäkrad rätt till ersättning för en tid av högst sextio ersättningsdagar, om den försäkrade medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande av betydelse för bedömande av hans rätt till ersättning. Beslut som nu har sagts gäller under högst ett år. Förekommer sannolika skäl att försäkrad har gjort sig skyldig till förfarande som avses i första stycket. kan ersättning som tillkommer honom innehållas i avvaktan på utredning i ärendet. Beslut enligt första eller andra stycket skall av kassan ofördröjligen anmälas till arbetsmarknadsstyrelsen.

41 5 Har någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra honom åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättning har utgått obehörigen eller med för högt belopp eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och har han skäligen bort inse detta. skall det som har betalats ut för mycket återbetalas. om inte i särskilt fall anledning föreligger att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldighet.

Har återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första stycket. får vid senare utbetalning till honom skäligt belopp innehållas i avräkning på vad som har betalats ut för mycket.

42 5 Allmän arbetslöshetskassa skall ändra beslut i ärende angående försäk- ring enligt denna lag. som har fattats av kassan och inte har prövats av försäkringsrätt.

1. om beslutet på grund av skrivfel. räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet.

2. om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag.

3. om beslutet har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstill- lämpning eller annan liknande orsak.

Ändring får underlåtas om den oriktighet som vidlåder beslutet är av ringa betydelse.

Beslut får inte ändras till försäkrads nackdel såvitt gäller förmån som har förfallit till betalning och inte heller i annat fall om synnerliga skäl är däremot.

Fråga om ändring enligt denna paragraf får inte tas upp sedan mer än två år förflutit från den dag då beslutet meddelades. Ändring får dock ske även efter utgången av denna tid, om det först därefter har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om annat

synnerligt skäl föreligger.

Bestämmelserna i första—fjärde styckena har motsvarande tillämpning på beslut som har överprövats av försäkringsdomstol. Därvid skall fråga om ändring bedömas av den domstol som senast har prövat målet.

435 Talan mot beslut av allmän arbetslöshetskassa i ärende angående försäkring enligt denna lag förs hos försäkringsrätt genom besvär. Talan mot arbetslöshetskassas beslut i den del beslutet rör tillämpningen av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt förs genom besvär hos arbetsmarknadsstyrelsen. Att talan mot försäkringsrätts beslut förs genom besvär hos försäkrings- överdomstolen framgår av förvaltningsprocesslagen (197lz291). När besvär mot allmän arbetslöshetskassas beslut enligt denna lag har anförts av enskild. skall kassan ta upp det överklagade beslutet till ny prövning även om omständigheter som anges i 425 första stycket inte föreligger. Ändring får därvid göras endast i enlighet med klagandens yrkande. Sker sådan ändring, skall besvären anses förfallna. I annat fall skall kassan översända besvären med eget yttrande till försäkringsrätten. Talan mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut i ärende angående försäkrads rätt till ersättning enligt denna lag förs genom besvär hos försäkringsrätt om inte annat följer av lagen (1969z93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt. Mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag i annat fall förs talan hos regeringen genom besvär.

44 5 Arbetsmarknadsstyrelsen har att verka för att bestämmelserna om den allmänna arbetslöshetsförsäkringen tillämpas likformigt och rättvist. Styrelsen får, även till förmån för enskild part, föra talan mot försäkringsrätts och allmän arbetslöshetskassas beslut samt begära ändring enligt 42 5.

I mål. där enskild part anför besvär hos försäkringsrätt mot allmän arbetslöshetskassas beslut, bestämmer arbetsmarknadsstyrelsen huruvida styrelsen skall vara part i målet. Även om arbetsmarknadsstyrelsen beslutat att inte vara part, får försäkringsrätten förelägga styrelsen att svara i målet,om särskilda skäl föreligger.

Den omständigheten att arbetsmarknadsstyrelsen inte har varit part i försäkringsrätt utgör inte hinder för styrelsen att föra talan mot försäkrings- rättens beslut. Anför enskild part besvär över försäkringsrätts beslut. är styrelsen alltid motpart.

455 Besvärshandling skall tillställas den myndighet som har meddelat beslutet. Den omständigheten att besvärshandlingen har tillställts den domstol, som har att pröva besvären, arbetsmarknadsstyrelsen eller allmän arbetslös- hetskassa utgör inte hinder för besvärens upptagande till prövning. därest handlingen har inkommit före besvärstidens utgång. Vid besvär över beslut i mål eller ärende angående försäkring enligt denna lag skall besvärshandlingen vara inkommen inom två månader från den dag då klaganden erhöll del av beslutet eller. om besvären anförs av arbetsmark- nadsstyrelsen, inom två månader från den dag då beslutet meddelades. Allmän arbetslöshetskassas, arbetsmarknadsstyrelsens och försäkrings-

rätts beslut länder till omedelbar efterrättelse, om inte annat har föreskrivits i beslutet eller bestämts av domstol som har att pröva beslutet.

465 Den offentliga arbetsförmedlingen skall. senast när den försäkrade har varit arbetslös under nittio dagar eller om eljest skälig anledning föreligger, undersöka huruvida skäl föreligger att vidta särskild åtgärd. som är ägnad att förkorta arbetslösheten. Befinns åtgärd som nu har sagts erforderlig, skall arbetsförmedlingen tillse att lämplig sådan vidtas.

475 Lagen (1969:93)om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt äger tillämpning på ersättning enligt denna lag.

485 Beträffande minskning i vissa fall av pension med utgiven ersättning enligt denna lag gäller föreskrifterna i 17 kap. 45 tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

495 Regeringen äger träffa överenskommelse med främmande makt angå- ende utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa fall från vad i lagen är stadgat.

Om allmänna arbetslöshetskassor

505 Allmän arbetslöshetskassa kan, efter medgivande av arbetsmarknads- styrelsen, inrättas i anslutning till intresseorganisation av arbetstagare eller

företagare.

Kassans verksamhetsområde fastställs av arbetsmarknadsstyrelsen. Sammanfaller det avsedda verksamhetsområdet för kassan helt eller till huvudsaklig del med verksamhetsområdet för befintlig kassa och kan på grund härav väntas uppkomma olägenheter med hänsyn till försäkringsverk— samhetens ändamålsenliga bedrivande eller föreligger i övrigt skäl därtill kan arbetsmarknadsstyrelsen vägra kassans inrättande.

Allmän arbetslöshetskassa skall vara medlem i en samorganisation för arbetslöshetskassor. Samorganisationen skall inrätta en allmän arbeslöshets- kassa.

515 Arbetsmarknadsstyrelsen utövar tillsyn över de allmänna arbetslös- hetskassorna, vilka har att ställa sig styrelsens anvisningar till efterrät— telse. Hos arbetsmarknadsstyrelsen skall föras register över de allmänna arbets- löshetskassorna för inskrivning av de uppgifter. som enligt denna lag eller vad eljest föreskrivs skall intas i registret.

525 För allmän arbetslöshetskassa fastställer arbetsmarknadsstyrelsen firma.

Annan än allmän arbetslöshetskassa får inte i sin firma eller eljest vid beteckning av rörelsen använda ordet "arbetslöshetskassa" tillsammans med ordet "allmän” eller eljest i firman ta in något varigenom kan ges sken av att firman innehas av allmän arbetslöshetskassa.

535 För allmän arbetslöshetskassas förbindelser svarar endast kassans tillgångar. Utan arbetsmarknadsstyrelsens medgivande får allmän arbetslöshetskassa

inte överlåta eller med inteckning för gäld belasta fast egendom och inte heller uppta, överta eller ikläda sig ansvar för lån eller äta sig annan förpliktelse, om inte denna har omedelbart sammanhang med kassans verksamhet.

Om vad som skall iakttas beträffande allmän arbetslöshetskassas tillgångar och skulder, om kassan upphör eller dess verksamhetsområde ändras, meddelar arbetsmarknadsstyrelsen bestämmelser i varje särskilt fall.

545 Allmän arbetslöshetskassa får inte utan stöd i lag eller annan författning bedriva annan verksamhet än som anges i denna lag eller i bestämmelser. som har utfärdats med stöd av densamma. Allmän arbetslöshetskassa skall tillhandagå statlig eller kommunal myndighet, försäkringsinrättning samt arbetsgivare med yttranden och upplysningar, i den mån hinder enligt lag eller författning inte möter samt mera betydande olägenhet inte därigenom uppkommer för kassan. Myndig- het, som handhar allmän försäkring, eller lokalt organ som i 1 kap. 2 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring sägs får inte av allmän arbetslöshetskassa förvägras begärt biträde.

555 [ allmän arbetslöshetskassa skall finnas en styrelse. Iden män inte annat föreskrivs tillkommer det styrelsen att besluta i angelägenheter. med vilka kassan har att ta befattning.

Stadgar för allmän arbetslöshetskassa skall på förslag av kassan fastställas och registreras av arbetsmarknadsstyrelsen. Stadgarna skall ange kassans verksamhetsområde. var styrelsen skall ha sitt säte, antal ledamöter i styrelsen samt hur värdehandlingar skall förvaras. För kassa skall finnas av arbetsmarknadsstyrelsen fastställd arbetsordning.

565 Styrelse för allmän arbetslöshetskassa består av minst fem och högst elva ledamöter. som regeringen utser. En ledamot utses efter förslag från arbetsmarknadsstyrelsen. Övriga ledamöter, varav en skall vara föreståndare i kassan, utses efter förslag från den intresseorganisation som verkar i anslutning till kassan. Härutöver får i styrelsearbetet delta två personalföre- trädare. ] fråga om dessa äger lagen (1976:230) om rätt för arbetstagarorga- nisation att utse och entlediga företrädare för de anställda i styrelse eller annat organ vid statlig myndighet motsvarande tillämpning. Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande. Personalföreträdare är ledamot i den omfattning som framgår av särskilda bestämmelser. För styrelseledamöter som inte är personalföreträdare utses suppleanter till ett antal av två mindre än antalet ledamöter. För ledamot som utsetts efter förslag av arbetsmarknadsstyrelsen utses personlig suppleant.

575 Styrelseledamot utses, om inte regeringen annat förordnar, för en tid av tre år, räknat från och med den 1 januari året näst efter det, då han har blivit utsedd. Avgår styrelseledamot innan den tid, för vilken han har blivit utsedd, har gått till ända, skall för den återstående tiden utses ny ledamot i den ordning, vari den avgångne ledamoten har blivit utsedd. Regeringen kan entlediga ledamot före utgången av den tid för vilken han blivit utsedd.

585 Ledamot av allmän arbetslöshetskassas styrelse skall vara svensk medborgare. Uppdraget får inte innehas av den som är omyndig.

595 Till styrelsesammanträde skall samtliga ledamöter kallas. Är styrelse- ledamot förhindrad att tjänstgöra, skall suppleant inkallas till tjänstgöring. Suppleant får även eljest närvara vid styrelsens sammanträden och skall alltid underrättas om tid för sammanträde. Vid förfall för både ordföranden och vice ordföranden förs ordet av den som de vid sammanträdet närvarande utser. Styrelsen är beslutför, då minst hälften av de ledamöter som äger delta i avgörandet är närvarande. Såsom styrelsens beslut gäller den mening, om vilken de flesta röstande förenar sig, och vid lika röstetal den mening. som biträds av den som för ordet. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll. Har ledamot, som har deltagit iärendes behandling, från styrelsens beslut avvikande mening, skall denna antecknas till protokollet.

605 Styrelsen äger bemyndiga styrelseledamot eller befattningshavare hos den allmänna arbetslöshetskassan att teckna kassans firma samt uppdra åt styrelseledamot eller befattningshavare hos kassan att å styrelsens vägnar fatta beslut i de angelägenheter, beträffande vilka så lämpligen kan ske. Styrelsen äger föreskriva, att rätten till firmateckning får av två eller flera personer utövas endast i förening.

615 Arbetslöshetskassans föreståndare har att leda arbetet inom kassan i enlighet med de anvisningar, som lämnas av kassans styrelse. Utöver föreståndaren skall hos allmän arbetslöshetskassa vara anställda tjänstemän i erforderligt antal.

625 Tjänstemän hos allmän arbetslöshetskassa tillsätts och entledigas av kassan. För befattningshavare, för vilka regeringen så har föreskrivit, skall anställnings- och arbetsvillkor fastställas under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. 1 den utsträckning regeringen förordnar får arbetslöshetskassa inrätta ny tjänst endast efter medgivande av arbetsmarknadsstyrelsen.

635 Allmän arbetslöshetskassas räkenskaper skall avslutas för kalenderår. Räkenskapsavslutningen skall vara verkställd senast den 15 nästföljande mars. Styrelsen skall senast den 1 april varje år till revisorerna avlämna en av styrelsens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse för det senast förflutna året. Styrkt avskrift av berättelsen skall samtidigt översändas till arbetsmarknadsstyrelsen. Före utgången av augusti månad varje år skall styrelsen tillställa arbets- marknadsstyrelsen en beräkning av kassans förvaltningskostnader för näst- följande kalenderår. Arbetsmarknadsstyrelsen fastställer förvaltningskostna- derna.

645 För granskning av styrelsens förvaltning och den allmänna arbetslös- hetskassans räkenskaper skall för varje år utses minst två revisorer av arbetsmarknadsstyrelsen. Minst en av revisorerna skall vara anställd hos arbetsmarknadsstyrelsen. För revisor som inte är anställd hos arbetsmark- nadsstyrelsen utses suppleant. Revisor får skiljas från uppdraget av arbets- marknadsstyrelsen.

Revisor skall ha den erfarenhet beträffande bokföring och insikt i ekonomiska förhållanden,som med hänsyn till kassans verksamheterfordras för uppdraget. Till revisor får inte utses den som är i kassans eller styrelseledamots tjänst, inte heller nära anhörig till styrelseledamot.

655 Revisor får när som helst inventera den allmänna arbetslöshetskassans medel och övriga tillgångar samt granska dess böcker, räkenskaper och andra handlingar. Styrelsen och föreståndaren får inte vägra att lämna av revisor begärd upplysning angående förvaltningen. Revisorerna har att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som arbetsmarknadsstyrelsen medde- lar. Revisorerna skall inom åtta veckor från den dag de mottagit styrelsens förvaltningsberättelse till styrelsen överlämna en av dem underskriven revisionsberättelse. Styrkt avskrift av revisionsberättelsen skall samtidigt tillställas arbetsmarknadsstyrelsen.

665 Talan mot styrelseledamot på grund av hans uppdrag får inte anställas, därest inte arbetsmarknadsstyrelsen skriftligen till honom har framställt anmärkning mot det förfarande, å vilket talan grundas, inom tre år efter utgången av det år, då förfarandet har ägt rum. Vad nu har sagts gäller inte talan, som grundas på att styrelseledamot har begått brottslig handling. Arbetsmarknadsstyrelsen får förordna ställföreträdare för styrelsen att föra den allmänna arbetslöshetskassans talan. Talan mot revisor på grund av hans uppdrag får inte anställas, sedan två år har förflutit från det revisorernas berättelse överlämnades till styrelsen, såvida inte talan grundas på att revisor har begått brottslig handling.

67 5 Föreståndare, styrelseledamot eller revisor i allmän arbetslöshetskassa, som vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet har tillskyndat kassan eller tredje man skada, är pliktig att utge ersättning för skadan. Föreligger endast ringa vårdslöshet, får ersättningen nedsättas, om det med hänsyn jämväl till skadans storlek och omständigheterna i övrigt prövas skäligt.

Är flera ersättningsskyldiga för skada, svarar de för ersättningen en för alla och alla för en, den vars ersättningsskyldighet har nedsatts dock endast med det nedsatta beloppet. Sinsemellan skall de ta del i ersättningens gäldande efter vad som med hänsyn till den större eller mindre skuld. som ligger envar av dem till last, samt till omständigheterna i övrigt prövas skäligt.

685 Arvode och annan ersättning till ledamot av styrelse fastställs av regeringen. Arvode och annan ersättning till revisor och till sådan ställföreträdare för styrelse som anges i 66 5 första stycket fastställs av arbetsmarknadsstyrel- sen. Arvode och annan ersättning som avses i denna paragraf utges av den allmänna arbetslöshetskassan.

695 Vad i denna lag är föreskrivet om ledamot av styrelse samt revisor skall i tillämpliga delar gälla beträffande suppleant.

70 5 I det i 51 5 nämnda registret skall för varje allmän arbetslöshetskassa antecknas styrelseledamots. suppleants och firmatecknares fullständiga

namn och hemvist samt vad som gäller beträffande rätten att teckna kassans firma. Ändring i förhållande varom anteckning sålunda har skett är inte gällande gentemot tredje man förrän ändringen har registrerats eller därför- utan har kommit till tredje mans kännedom.

715 Vad ledamot av styrelse, revisor eller befattningshavare hos allmän arbetslöshetskassa så ock den som eljest biträder sådan kassa under sin verksamhet hos kassan har erfarit rörande enskilds personliga förhållanden får inte obehörigen yppas. Alla handlingar i förekommande ärenden skall så förvaras att de inte är tillgängliga för obehöriga.

Overgångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 00.00.0000 då lagen (l973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen ( l973:37l)om kontant arbetsmarknadsstöd upphör att gälla. Lagen om arbetslöshetsförsäkring skall dock alltjämt gälla intill utgången av år 0000 i fråga om Sveriges fiskares erkända arbetslöshets- kassa.

2. Den som vid ikraftträdandet uppbär ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring eller lagen om kontant arbetsmarknadsstöd äger rätt till ersättning enligt denna lag under det ytterligare antal dagar som följer av 18 5 med avdrag för det antal dagar för vilka ersättning har uppburits under pågående ersättningsperiod. För den som har uppburit dagpenning eller kontant arbetsmarknadsstöd inom tolv månader före ikraftträdandet minskas ersättningsperioden med det antal dagar under vilka ersättning har utgått under pågående ersättningspe- riod.

Den som vid ikraftträdandet uppbär kontant arbetsmarknadsstöd av anledning som anges i 14 5 andra stycket lagen om kontant arbetsmarknads- stöd och som ej har fyllt 60 år äger rätt att utan begränsning av ersättnings- perioden uppbära grundbelopp enligt 145 första stycket denna lag utan ny prövning av arbetsvillkoret. Detsamma gäller den som vid ikraftträdandet uppbär omställningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368).

3. Beslut om avstängning från rätt till ersättning enligt lagen om arbets- löshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd gäller även efter ikraftträdandet av denna lag. Beträffande sådant beslut skall de äldre bestämmelserna gälla så länge som pågående avstängningsperiod varar. De äldre bestämmelserna tillämpas även när det förfarande som kan föranleda avstängning från rätt till ersättning har inträffat före ikraftträdandet.

4. I fråga om talan mot beslut av erkänd arbetslöshetskassa. Iänsarbets- nämnd eller arbetsmarknadsstyrelsen som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser med de begränsningar som nedan stadgas. Besvär, som har anförts hos arbetsmarknadsstyrelsen men inte har avgjorts före ikraftträdandet eller som enligt meddelad fullföljdshänvisning därefter anförs hos styrelsen, skall efter ikraftträdandet prövas av försäkringsrätt. Beslut av erkänd arbetslöshetskassa eller länsarbetsnämnd, som arbets- marknadsstyrelsen före ikraftträdandet självmant har beslutat att ta upp till prövning, skall efter ikraftträdandet prövas av försäkringsrätt.

Arbetsmarknadsstyrelsen får efter ikraftträdandet föra talan även mot beslut som har meddelats dessförinnan.

I mål hos försäkringsrätt, vilket ursprungligen har anhängiggjorts genom besvär hos arbetsmarknadsstyrelsen, skall styrelsen vara part om försäkrings- rätten finner det påkallat eller styrelsen så bestämmer.

1 mål som har anhängiggjorts hos försäkringsöverdomstolen före ikraftträ- dandet skall arbetsmarknadsstyrelsen vara part endast om besvären av domstolen har överlämnats till styrelsen för yttrande eller domstolen eljest finner det påkallat. '

5. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelse som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i stället den bestämmelsen tillämpas.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:381) om barnomsorg

Härigenom föreskrives att i lagen (19761381) om barnomsorg skall införas en ny paragraf, 6 a 5, av nedan angivna lydelse.

6a5 Barn till förälder, som uppbär ersättning enligt lagen (19791000) om allmän arbetslöshetsförsäkring och som på grund av arbetslösheten har gått miste om barnomsorgsplats för barnet, skall före andra barn anvisas sådan plats som blir tillgänglig efter det att föräldern har erhållit erbjudande om lämpligt arbete, om ej barnets behov av tillsyn tillgodoses på annat sätt.

Första stycket gäller endast under förutsättning att arbetslösheten icke är självförvållad.

Har flera barn företrädesrätt till barnomsorgsplats enligt första stycket, skall företräde ges åt barn som under längst tid har haft tillgång till sådan plats.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 3 kap. 10 5, 7 kap. 1 5,11 kap. 2 5och 17 kap. 4 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 10 .Ö För den dag då sjukdomsfallet För den dag då sjukdomsfallet inträffade utgår sjukpenning endast inträffade utgår sjukpenning endast om den försäkrade på grund av sjuk- om den försäkrade på grund av sjuk-

1 Lagen omtryckt senast 19772630

Nuvarande lydelse

domen gått miste om dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd enligt la- gen (l973:371) om kontant. arbets- marknadsstöd eller sjukperioden bör- jar inom tjugu dagar efter föregående sjukperiods slut.

Föreslagen lydelse

domen gått miste om dagpenning från allmän arbetslöshetskassa eller sjukperioden börjar inom tjugu da- gar efter föregående sjukperiods slut.

Varar sjukperioden högst sex dagar utöver den dag då sjukdomsfallet inträffade, utgår sjukpenning för dag, då den försäkrade icke skulle hava utfört förvärvsarbete i sin huvudsakliga sysselsättning, endast i den mån antalet sådana dagar, den dag då sjukdomsfallet inträffade oräknad, över- stiger två.

Utan hinder av andra stycket utgår

a) sjukpenning för semesterdag;

b) sjukpenning till försäkrad som vid sjukperiodens början äger uppbä- ra dagpenning från erkänd arbetslös- hetskassa eller kontant arbetsmark- nadsstöd enligt lagen (] 973.371) om kontant arbetsmarknadsstöd;

c) sjukpenning till försäkrad, som avses i 1 5 andra stycket. Sjukpenning må ej utgivas för tid, innan anmälan om sjukdomsfallet gjorts hos den allmänna försäkringskassan, där ej hinder mött för sådan anmälan eller eljest särskilda skäl föranleda att sjukpenning bör utgå.

Såsom sjukperiod anses tid, varunder försäkrad i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 7 5.

b) sjukpenning till försäkrad som vid sjukperiodens början äger uppbä- ra dagpenning från allmän arbetslös- hetskassa;

7 kap. 1 &

Rätt till folkpension i form av/örtidspension tillkommer försäkrad, som fyllt sexton år och som ej åtnjuter ålderspension enligt denna lag, för tid före den månad, då han fyller sextiofem år, därest hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestations- förmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig.

Rätt till förtidspension tillkommer även försäkrad, som fyllt sextio år och som till följd av arbetslöshet uppburit ersättning från erkänd ar- betslöshetskassa under den längsta tid sådan ersättning kan utgå eller uppburit kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973.'371) om kontant arbetsmarknadsstöd under fyrahun- drafemtio dagar, därest hans möjlig- het att bereda sig fortsatt inkomst

Rätt till förtidspension tillkommer även försäkrad, som fyllt sextio år och som till följd av arbetslöshet uppburit dagpenning från allmän arbetslöshetskassa under fyrahun- drafemtio dagar. därest hans möjlig- het att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidi— gare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften och

Nuvarande lydelse

genom sådant arbete som han tidi- gare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Rätt till förtidspension enligt vad nu sagts til/kommer försäkrad som upp- burit kontant arbetsmarknadsstöd utan hinder av att stödet ej utgått under/yrahundrafemtio dagar. såvida han dessförinnan uttömt sin rätt till stöd.

Föreslagen lydelse

nedsättningen kan anses varaktig.

Kan nedsättning av arbetsförmågan icke anses varaktig men kan den antagas bliva bestående avsevärd tid, äger den försäkrade rätt till folkpension i form av sjukbidrag. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss tid; och skall i övrigt vad som är stadgat om förtidspension enligt första stycket gälla beträffande sjukbidrag.

11 kap. 2 5

Med inkomst av anställning avses den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön som under ett år ej uppgått till femhundra kronor. Såsom inkomst av anställning anses även a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeför- säkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 5,

d) dagpenning från erkänd arbets- löshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd en- ligt lagen (] 973.3 71) om kontant arbetsmarknadsstöd.

f) utbildningsbidrag under arbets- marknadsutbildning iform av dagpen- ning och Stimulansbidrag.

g) timstudiestöd. inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studie- stödslagen ( ] 973.34 9),

h) delpension enligt lagen ( ] 975.380) om delpensions/örsäkring.

d) ersättning från allmän arbets- löshetskassa,

e) utbildningsbidrag under arbets- marknadsutbildning iform av dagpen- ning och stimulansbidrag,

f) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestöds- lagen (197334 9).

g) delpension enligt lagen (I 975.380) om delpensions/örsäkring.

h) dagpenning till värnpliktiga. va- pen/ria tiånsteplikliga och elever i bistånds- och katastro/itlbildning un- der repetitionsutbildning. läkare ttnder försvarsmedicinsk tjänstgöring samt

Nuvarande lydelse

i) dagpenning till värnpliktiga, va- pen/ria tjänstep/iktiga och elever ! bistånds- och katastrofutbildning, un- der repetitionsutbildning, läkare under försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civil/"o'rsvarspliktiga,

j) utbildningsbidrag för doktoran- der,

k) timersa'ttning vid grundläggande utbildning/ör vuxna.

Föreslagen lydelse

civil/årsvarsp/iktiga, i) utbildningsbidrag för doktoran- der,

j) timersåttning vid grundläggande utbildningfo'r vuxna,

k) livränta som utgår enligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller eljest bestämmes med tillämpning av sagda lag.

]) livränta som utgår enligt lagen om arbetsskade/öt'såkring eller eljest be- stämmes med tillämpning av sagda lag.

I fråga om ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sägs för arbete som någon utfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall vad i 3 kap. 25 andra stycket sägs äga motsvarande tillämpning.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tagas till lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från utländskjuridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen. enligt av riksförsäkrings- verket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 5.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare, vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare eller den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, såframt utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspen- sion enligt 19 kap. 15.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.

17 kap. 4 5 Har pensionsberättigad i väsentlig mån erhållit sin försörjning av allmänna medel, må den myndighet som tillhandahållit försörjningen uppbära sådan del av det pensionsbelopp som först förfaller till betalning efter beslut om

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse pension som motsvarar vad myndigheten visar sig ha utgivit för den pensionsberättigade samt hans makes och minderåriga barns försörjning för den tid som pensionsbeloppet avser.

Från det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barnpen- sion enligt 8 kap. Sä skall avdragas vad som enligt lagen (1964zl43) om bidragsförskott utbetalats i bidragsförskott för den tid som pensionsbeloppet avser utöver vad som skulle ha utgått om pensionsbeslutet förelegat vid utbetalningen av bidragsförskottet.

Har pensionsberättigad uppburit dagpenning från erkänd arbetslös— hetskassa eller kontant arbetsmark- nadsstöd enligt lagen (197337!) om kontant arbetsmarknadsstöd, skall det pensionsbelopp som först förfal- ler till betalning efter beslut om ålderspension eller förtidspension minskas med den del av arbetslös- hetsstödet, som visas ha utgivits för

Har pensionsberättigad uppburit dagpenning från allmän arbetslös- hetskassa, skall det pensionsbelopp som först förfaller till betalning efter beslut om ålderspension eller förtids- pension minskas med den del av arbetslöshetsstödet, som visas ha utgivits förtid som pensionsbeloppet avser, utöver vad som skulle ha utgått om pensionsbeslutet förelegat

tid som pensionsbeloppet avser, utöver vad som skulle ha utgått om pensionsbeslutet förelegat vid utbe- talningen av stödet. Vad nu sagts skall, när kontant arbetsmarknads- stöd utgått. gälla även efter beslut om änkepension.

Har delpension enligt Iagen(l975:380) om delpensionsförsäkring utgått till någon som beviljas ålderspension eller förtidspension enligt denna lag, skall det pensionsbelopp som först förfallet till betalning efter beslutet minskas med delpensionsbelopp som avser samma tid som ålders- eller förtidspen- sionen.

Vad i denna paragraf föreskrives skall äga motsvarande tillämpning vid beslut om ökning av pension eller upphävande av förordnande som avses i l6 kap. 3 & andra stycket.

vid utbetalningen av stödet.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (197828) om försäkringsdom- stolar

dels att 1 och 9 55 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 7 a och 8 a åå, av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

'Försäkringsöverdomstolen är högsta försäkringsdomstol i mål som fullföljes dit från försäkringsrätt eller

från arbetsmarknadsstyrelsen eller som arbetsmarknadsstyre/sen under- ställer domstolens prövning.

Försäkringsrätt är försäkrings- domstol närmast under försäkrings- överdomstolen i mål som fullföljes dit från allmän försäkringskassa, lokal skattemyndighet eller riksför- säkringsverket.

Föreslagen lydelse

Försäkringsöverdomstolen är högsta försäkringsdomstol i mål som fullföljes dit från försäkringsrätt.

Försäkringsrätt är försäkrings- domstol närmast under försäkrings- överdomstolen i mål som fullföljes dit från allmän försäkringskassa, allmän arbetslöshetskassa. lokal skat- temyndighet, riksförsäkringsverket eller arbetsmarknadsstvre/sen.

Försäkringsrätter skall finnas till ett antal av tre.

7aå

Vid försäkringsrätts prövning av besvär över beslut enligt lagen (0000:000) om allmän arbetslöshets- försäkring skall, utöver tre leda- möter som är försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessorer, i rät- ten ingå tre nämndemän. l övrigt äger 75 motsvarande tillämpning i sådana mål. 8aå

Valbar till nämndeman i försäk- ringsrätt är myndig svensk medbor- gare, som är kyrkobokförd i länet och ej har fyllt sjuttio år. Tjänsteman i allmän försäkringskassa eller leda— mot av pensionsdelegation eller för-

Nämndeman, som skall delta i försäkringsrätts prövning av mål enligt lagen (0000:000) om allmän arbetslöshetsförsäkring. utses av re- geringen.

Valbar till nämndeman i försäk- ringsrätt är myndig svensk medbor- gare, som är kyrkobokförd i länet och ej har fyllt sjuttio år. Tjänsteman i allmän fösäkringskassa eller allmän arbetslöshetskassa eller ledamot av

Nuvarande lydelse

säkringsnämnd, tjänsteman vid 10- kal skattemyndighet eller riksförsäk— ringsverket, Iagfaren domare, annan ledamot eller tjänsteman i försäk- ringsdomstol, åklagare, advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta får ej vara nämndeman.

Föreslagen lydelse

pensionsdelegation eller försäkrings- nämnd, tjänsteman vid lokal skatte- myndighet, riksförsäkringsverket el- ler arbetsmarknadsstyrelsen. Iagfaren domare, annan ledamot eller tjän- steman i försäkringsdomstol, åkla- gare, advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta får ej vara nämndeman.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig att mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är ej skyldig att mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z370)

Härigenom föreskrives att 53 ä 1 mom. och punkt 12 av anvisningarna till 32 ;" kommunalskattelagen (1928z370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 53 5 1 mom.] Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag elleri särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 && sägs:

a) fysisk person: för tid, under vilken han varit här i riket bosatt: för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

Samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen fastighet; för inkomst av rörelse, som här bedrivits; för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställ- ning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhet här i riket;

för pension och annan ersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för belopp. som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänste-

ISenaste lydelse 1977:989

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

pensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse;

för ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (l977:26) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän;

för dagpenning/rån erkänd arbets- för ersättning enligt lagen Iäshetskassa enligt lagen (l973:370) (0000:000) om allmän arbetslöshets- om arbetslöshetsförsäkring och kon- försäkring; tant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (197337!) om kontant arbetsmark- nadsstöd;

för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt studiestödslagen (19731349) för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för belopp, varmed schablonavdrag för egenavgifter överstigit påförda avgifter, samt restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter, allt i den omfattning, som anges i anvisningarna till 41 b &;

b) staten: för inkomst av jordbruksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eller försäkringsrörelse eller av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller av industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose statens egna behov;

c) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssäll- skap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

d) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, så ock allmänna under- visningsverk, sådana sammanslut- ningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämn- da stadgar ankomma på samman- slutningarna, sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, skeppsfar-

d) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, så ock allmänna under- visningsverk, sådana sammanslut- ningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämn- da stadgar ankomma på samman- slutningarna, sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, skeppsfar-

Nuvarande lydelse

tens sekundärlånekassa, företagare- förening som erhåller statsbidrag, norrlandsfonden, statens utveck- lingsfond, Apotekarsocietetens stif- telse för främjande av farmacins utveckling m.m., Stiftelsen Indu- stricentra, Stiftelsen Industriellt Ut- vecklingscentrum i övre Norrland, Sveriges exportråd, Sveriges turist- råd,järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst, svenska pen- ningslotteriet aktiebolag, allmänna sjukförsäkringsfonden, pensionsstif— telser som avses i lagen om tryg- gande av pensionsutfastelse m. m., allmänna försäkringskassor, erkända arbetslöshetskassor, understödsföre- ningar, som icke bedriva till livför- säkring hänförlig verksamhet, perso- nalstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan orga- nisationer av arbetsgivare och ar- betstagare med ändamål att utgiva avgångsersättning till friställd ar- betstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bliva uppsagd till följd av driftsinskränk- ning, företagsnedläggelse eller ratio- nalisering av företags verksamhet ävensom sådana ömsesidiga försäk- ringsbolag, som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring; för inkomst av fastighet;

Föreslagen lydelse

tens sekundärlånekassa, företagare- förening som erhåller statsbidrag, norrlandsfonden, statens utveck- lingsfond, Apotekarsocietetens stif- telse för främjande av farmacins utveckling m.m., Stiftelsen Indu- stricentra, Stiftelsen Industriellt Ut- vecklingscentrum i övre Norrland, Sveriges exportråd, Sveriges turist- råd, järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst, svenska pen- ninglotteriet aktiebolag, allmänna sjukförsäkringsfonden, pensionsstif— telser som avses i lagen om tryg- gande av pensionsutfästelse m. m., allmänna försäkringskassor, allmän- na arbetslöshetskassor, understöds- föreningar, som icke bedriva till livförsäkring hänförlig verksamhet, personalstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan orga- nisationer av arbetsgivare och ar- betstagare med ändamål att utgiva avgångsersättning till friställd ar- betstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bliva uppsagd till följd av driftsinskränk- ning, företagsnedläggelse eller ratio- nalisering av företags verksamhet ävensom sådana ömsesidiga försäk- ringsbolag, som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring; för inkomst av fastighet;

e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom ideella föreningar som uppfylla i punkt 9 av anvisningarna angivna villkor

för inkomst av fastighet och av rörelse; 0 svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, samfund, stiftelser, understödsföreningar, som bedriva till livförsäkring hänförlig verksamhet, verk, inrättningar och andra inländskajuridiska personer, dock såvitt gäller sådanajuridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om samfälligheten har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller regleringssamfållighet, samtliga här under 0 avsedda bolag, verk och andra juridiska personer i den mån de ej inbegripas under punkterna d) och e):

för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

g) utländska bolag: för inkomst av här belägen fastighet; för inkomst av rörelse, som här bedrivits; samt för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

h) allmänna pensionsfonden: för all inkomst som härtlyter av medel, som förvaltas av fjärde fondsty- relsen, samt i övrigt för inkomst av fastighet.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara. att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut. som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Anvisningar till 32 s"

12.2 Sjukpenning enligt lagen (1962z381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk— ring, lagen (l977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267)om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig till tjänst och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår till 4500 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt

. smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring.

Föräldrapenning och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring utgöra skattepliktig intäkt av tjänst.

2Senaste lydelse l977:279

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestöds- lagen (l973:349), utbildningsbidrag för doktorander och timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning/rön erkänd arbetslös- Dagpenning och utfyllnadsersätt- hetskassa och kontant arbetsmark- ning enligt lagen (0000.'000) om allmän nadsstöd räknas som skattepliktig arbetslöshetsförsäkring räknas som intäkt av tjänst. skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Detsamma gäller dagpenning och Stimulansbidrag, vilka enligt av rege- ringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.

Denna lag träder i kraft den 00.00.0000. Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om sådana ersättningar som belöper på tid före den

Sammanfattning

1974 års utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring (ALF-utredningen) redovisar i förevarande betänkande förslag till försäkringsvillkor och ersätt- ningssystem samt till administration av en allmän arbetslöshetsförsäkring.

!. Bakgrund och bedömningsunderlag

Betänkandets första avdelning presenterar i sex kapitel utredningsuppdragets bakgrund samt visst bedömningsunderlag för utredningens ställningstagan- den. Direktiven återges i kap. 1, en historisk återblick i kap. 2 och gällande bestämmelser om kontant stöd vid arbetslöshet i kap. 3.

Utredningen har genomfört två enkäter med de organ som administrerar det kontanta stödet vid arbetslöshet. Syftet var att inhämta deras erfarenheter av hur det kontanta stödet fyller sin uppgift. Den ena enkäten ställdes till styrelserna för de erkända arbetslöshetskassorna och avsåg reglerna i den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Den andra enkäten gick till länsarbets- nämnderna och avsåg bestämmelserna om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). I kapitel 4 redovisas ett sammandrag av svaren på de två enkäterna.

Kap. 5 innehåller vissa statistiska uppgifter. De avser dels personer som uppbar KAS under åren 1974—1977, dels arbetssökande vid de offentliga arbetsförmedlingarna. [ kapitlet jämförs personer som antingen tillhör arbetslöshetskassa, uppburit KAS eller saknar kontant stöd. Jämförelsen avser bl.a. kön, ålder och yrkestillhörighet.

En översikt över arbetslöshetsskyddet i vissa andra länder lämnas i kap. 6.

II. En allmän arbetslöshetsförsäkring huvudlinjer

Utredningen redovisar i avdelning 11 vad den anser bör vara några huvudlinjer i en allmän arbetslöshetsförsäkring. Där konstateras att antalet arbetslösa enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) är högre än det antal som erhåller kontant stöd vid arbetslöshet. Skillnaden motsvarar ungefär det antal personer som i AKU anges som arbetslösa men som ej sökt arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen.

Liksom i andra socialförsäkringar bör en huvudlinje i konstruktionen av arbetslöshetsförsäkringen vara. att ange vilka personer som kan ha möjlighet att kvalificera sig för att erhålla ersättning. Förvärvsarbete omfattande minst

15 timmar per vecka, inkomstbortfall orsakat av arbetslösheten samt ofrivillig arbetslöshet bör vara kvalifikationskrav. Därutöver bör i första hand arbetslöshet efter studier på heltid vara ersättningsgrundande.

Utredningen föreslår ej någon samordning med övriga socialförsäkringar i fråga om förmånernas materiella innehåll. Däremot föreslås regler om hur ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen skall påverkas av att ersättning utgår från annan socialförsäkring. En utgångspunkt vid utformningen av dessa regler bör vara, att ersättning från arbetslöshetsförsäkringen endast skall utgå till försäkrad som är arbetsför och i övrigt Oförhindrad att äta sig förvärvsarbete.

Tre alternativ för organisation av den allmänna arbetslöshetsförsäkringen bör med hänsyn till direktiven prövas: de allmänna försäkringskassorna. länsarbetsnämnderna/de allmänna försäkringskassorna, arbetslöshetskas- sor. Utredningen anger redan i avdelning [I en viss lösning. Med hänvisning till en utförligare motivering i kap. 18 uttalas att försäkringen bör adminis- treras av allmänna arbetslöshetskassor, organiserade i anslutning till intres- seorganisationer.

lll. Försäkringsvillkor och ersättningssystem

1 kap. 7 behandlas frågan om personkretsen. Utredningen föreslår att person som fyllt 16 men inte 65 år skall vara försäkrad. Åldersvillkoret, liksom övriga villkor som uppställs i lagen, gäller generellt för såväl svenska som andra medborgare och utan avseende på bosättning. Som en ytterligare avgränsning av personkretsen föreslås en generell regel om att föreskrivna ersättnings- villkor skall uppfyllas i Sverige.

Utredningen diskuterar i kapitlet också gränsdragningen mellan arbetsta- gare och företagare inom försäkringen. Denna gränsdragning får inom arbetslöshetsförsäkringen betydelse för vilka villkor rörande ersättningsrätt som skall tillämpas i det enskilda fallet. Utredningen föreslår att de bestämmelser i lagen som uttryckligen riktas till försäkrad som varit företagare skall tillämpas i alla de fall då ett anställningsförhållande med arbetsgivare och arbetstagare som parter inte förelegat. Förslaget innebär att lagens bestämmelser om försäkrad som varit företagare skall tillämpas även för försäkrad som varit uppdragstagare. Från den angivna huvudlinjen föreslås att avsteg skall ske i fråga om försäkrad som visserligen är anställd i ett aktiebolag, men där huvudparten av aktierna ägs av honom och/eller hans familj.

Försäkringens s. k. grundvillkor behandlas i kap. 8. En försäkrad kan under arbetslöshet ha rätt till ersättning från arbetsgivare i form av uppsägnings- eller permitteringslön. Om den uppgår till eller överstiger dagpenningen bör ersättning från arbetslöshetsförsäkringen inte utgå.

I fråga om ersättningsbar arbetslöshetförföretagare föreslår utredningen viss utvidgning av ersättningsrätten vidjämförelse med gällande bestämmel- ser. Huvudfallet skall liksom hittills vara att den försäkrades personliga verksamhet i rörelsen skall ha upphört annat än tillfälligt. Detta konstateras lättast i de fall då den försäkrade sålt fast egendom och rörelsetillgångar. I vissa fall kan rörelsen fortsättas av annan medlem i familjen. Även i dessa fall skall prövningen avse om den försäkrades personliga verksamhet har

upphört. Utredningen föreslår emellertid att ersättning skall kunna utgå även vid tillfällig arbetslöshet till försäkrad som är företagare. Det är dock inte fråga om att utge ersättning vid oförutsedda kortvariga avbrott i verksamheten. Utredningen finner det angeläget att statsmakterna i annan ordning över- väger ett stöd vid sådana avbrott. Enligt den regel som utredningen föreslår, skall avbrottet i den personliga verksamheten i rörelsen uppgå till minst tre månader.

Företagares arbetslöshet skall anses inträda när 60 dagar förflutit från det att han hos den offentliga arbetsförmedlingen anmält att hans personliga verksamhet i rörelsen skall upphöra eller har upphört.

Kapitlet behandlar därefter grundvillkoren i övrigt. En arbetslös försäkrad skall för att kunna erhålla ersättning liksom f. n. gäller vara arbetsför. Han får inte heller i övrigt vara förhindrad att äta sig förvärvsarbete. Utredningen föreslår vidare att den försäkrades arbetsutbud skall uppgå till lägst tre timmar per dag och i genomsnitt minst 15 timmar per vecka. Sistnämnda gräns är f. n. 17 timmar.

Den försäkrade skall också under arbetslösheten vara anmäld hos den offentliga arbetsförmedlingen samt vara beredd att anta men ej kunna erhålla lämpligt arbete. Vad som skall anses vara lämpligt arbete spelar stor roll i arbetslöshetsförsåkringens regelsystem. Utredningen behandlar den frågan i avsnitt 8.4. Där föreslås att skälig hänsyn, inom ramen för tillgången på arbetstillfällen, tas till den försäkrades yrkeskunnande och önskemål om arbete och arbetsort. Skälig hänsyn till personliga förhållanden och förutsätt- ningar i övrigt för arbetet bör däremot alltid tas. Bestämmelserna om anställningsförmåner och kravet på viss standard för arbetsmiljö och arbetarskydd föreslås oförändrade medan bestämmelsen om anvisning till konfliktberörd arbetsplats ändrats så att arbete vid arbetsplats där olovlig konflikt råder ej skall anses lämpligt i de fall det allmänt skulle anses obilligt att erbjuda sådant arbete. I ett särskilt avsnitt, 8.5, diskuterar utredningen barntillsyn som hinder för arbete och ersättning. Frågan har aktualiserats bl.a. genom initiativ i riksdagen. Utredningen föreslår att en bestämmelse införs i lagen (19761381) om barnomsorg som ger den ofrivilligt arbetslöse förälder som under arbetslösheten mist sin barnomsorgsplats rätten att få första plats som blir ledig efter det att föräldern fått ett erbjudande om arbete.

A rbetsvil/koret, som utredningen behandlar i kap. 9, är av central betydelse för arbetslöshetsförsäkringens funktionssätt. Utredningen uttalar att rätten till ersättning alltjämt bör ha sin grund i en genom förvärvsarbete dokumen- terad anknytning till arbetsmarknaden och att ersättningen bör stå i relation till omfattningen av det förlorade arbetet. För att inte missgynna de deltidsarbetande i deras möjligheter att erhålla ersättning vid arbetslöshet, föreslår utredningen att arbetsvillkoret skall vara uppfyllt av försäkrad som under de senaste 12 månaderna (ramtiden) arbetat det antal timmar som motsvarar 15 veckor med för honom normal arbetstid. För att ett förvärvs- arbete skall få tillgodoräknas i arbetsvillkoret skall normalarbetstiden uppgå till i genomsnitt 15 timmar per vecka.

Utredningen föreslår också att tid då den försäkrade utfört oavlönat vårdarbete skall få tillgodoräknas för att uppfylla arbetsvillkoret. På liknande sätt bör avlönat vårdarbete i vissa fall få tillgodoräknas.

försäkringen och att 5. k. jämställd tid ej skall tillgodoräknas i andra fall än de som nämns i föregående stycke.

I fråga om s.k. överhoppningsbar tid, dvs. sådan tid som förlänger ramtiden, föreslår utredningen att följande verksamheter skall berättiga till sådan tid: styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område, vård av eget barn (intill det barnet fyller tre år eller efter den tiden föräldrapenning utgår), deltagande i vuxenutbildning samt arbete utomlands för internationella organisationer.

I kap. 10 behandlas frågan om ersättningsrätt för nytillträdande och återinträdande på arbetsmarknaden. Utredningen föreslår att försäkrad som avslutat ungdomsutbildning, vuxenutbildning eller arbetsmarknadsutbild- ning skall ha rätt till ersättning sedan han i minst tre månader efter utbildningen sökt arbete genom arbetsförmedlingen. Nuvarande praxis i fråga om vad som skall anses som ungdomsutbildning — genomgången grundskola jämte fullföljd gymnasial utbildning — bör även framgent kunna tillämpas. 1 undantagsfall skall ersättning dock kunna utgå om åtgärder för att bereda den nytillträdande sysselsättning inte står till buds. I andra undan- tagsfall skall kravet på aktuell vuxen- eller arbetsmarknadsutbildning kunna efterges för försäkrad som ny- eller återinträder på arbetsmarknaden. Huvudkravet för att nytillträdande eller återinträdande skall ha rätt till ersättning skall dock vara genomgången utbildning av sådant slag och sådan omfattning att den ökat den sökandes möjligheter att erhålla ett förvärvsar— bete.

Ersättningsnivå och ersättningensförm behandlas i kap. 11. Grundläggande för utredningens överväganden om ersättningen i en allmän arbetslöshets- försäkring har varit uttalanden i direktiven att ersättningen skall utformas enligt inkomstbortfallsprincipen och att ersättningen bör konstrueras med utgångspunkt i den inkomst den försäkrade hade före arbetslöshetens inträde. De nytillträdande på arbetsmarknaden tillförsäkras också genom utredningens förslag en grundtrygghet.

Ersättningen föreslås utgå med ett för dag beräknat belopp, kallat dagpenning, som skall utbetalas efter arbetslöshetens omfattning med högst fem dagpenningbelopp per vecka. Dagpenningen föreslås bestå av ett grundbelopp samt ett rörligt tilläggsbelopp i relation till den inkomst som skall ersättas.

Nyt/l/trädande arbetslös skall enligt utredningens förslag få dagpenning med grundbeloppet. Detta grundbelopp skall motsvara 1/125 av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

Till heltidsarbetande som blivit arbetslös föreslår utredningen att dagpen- ning skall utgå med grundbeloppet samt 80 % av den förlorade inkomst som överstiger detta belopp. Ett "tak" utöver vilket förlorad inkomst ej kompen- seras har av utredningen satts till sju och en halv gånger basbeloppet, dvs. samma gräns som gäller inom den allmänna sjukförsäkringen och ATP.

Deltidsarbetande som blir arbetslös och har rätt till ersättning föreslås få dagpenning med så stor del av grundbeloppet som motsvarar förhållandet mellan normalarbetstiden per vecka och talet 40 jämte 80 % av den överskjutande dagsförtjänsten. Om arbetslös försäkrad med tidigare deltids- arbete utvidgar sitt arbetsutbud till att avse heltidsarbete bör enligt utred- ningens förslag dagpenning motsvarande helt grundbelopp kunna utgå sedan

han varit heltidssökande under tre månader.

Den försäkrades dagsförtjänst föreslås på samma sätt som i den nuvarande försäkringen till 1/5 av den veckoinkomst. l/22 av den månadsinkomst eller. i förekommande fall, 1/260 av den årsinkomst som han uppburit före arbetslösheten under arbetstid som var normal för honom. Till grund för beräkningen bör ligga uppgifter enligt arbetsgivarintyg för anställd och för företagare uppgifter från taxeringen. För försäkrad som varit företagare, föreslås årsinkomsten utgöras av återstående till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst minskad med vad som kan anses vara kapitalavkast- ning och realisationsvinst.

Utredningen har funnit att den allmänna försäkringen bör innehålla en regel om uppräkning av ersättningsunderlaget vid långvarig arbetslöshet. Uppräkningen föreslås av utredningen ske en gång om året och baseras på basbeloppet inom den allmänna försäkringen.

För det fall arbetslös försäkrad uppbär sjukpenning föreslår utredningen samma regler för omräkning av sjukersättningstiden som nu gäller. I fråga om föräldrapenning föreslår utredningen ingen ändring i den nu gällande regeln att förälder som uppbär hel föräldrapenning ej skall kunna erhålla arbetslös- hetsersättning.

Utredningen föreslår att arbetslöshetsersättning bör kunna utgå till arbetslös försäkrad som uppbär förtidspension i samma mån han bedöms som arbetsför enligt reglerna om förtidspension. Till försäkrad som uppbär hel förtidspension bör arbetslöshetsersättning inte utgå. Vid två tredjedels och halv förtidspension föreslår utredningen att nu gällande regler överförs till den nya försäkringen.

Den metod att fastställa arbetslöshetsersättning vid deltidsarbete i samband med delpension som tillämpas i nuvarande försäkring föreslår utredningen skall bibehållas.

Eftersom förtida uttag av ålderspension ger den försäkrade en möjlighet att före den allmänna pensionsåldern genom en frivillig åtgärd trappa ned sin arbetsinsats och att vid varje tidpunkt anpassa sin arbetssituation efter omständigheterna genom att ansöka om eller upphöra med förtida uttag av pension, finner utredningen att ett samtidigt uttagande av arbetslöshetser- sättning och pension inte längre kan motiveras. Utredningen föreslår därför att ersättningsrätt inte skall föreligga för försäkrad som gjort helt förtida uttag av pension. Vid halvt förtida uttag av ålderspension bör ett halvt arbetsutbud, jämfört med arbetsutbudet under tiden närmast före uttaget, anses föreligga och ersättning vid arbetslöshet i motsvarande mån kunna utgå.

Huvudregeln för det fall en försäkrad uppbär tjänstepension i form av hel ålderspension före 65 års ålder föreslås vara, att ersättning från arbetslöshets- försäkringen ej skall utgå. För det fall den pensionsberättigade uppbär reducerad tjänstepension med en tjänstetidsfaktor på högst 0,8 föreslår utredningen att arbetslöshetsersättning skall kunna utgå för den del av inkomstbortfallet vid arbetslöshet som ej kan anses täckt av tjänstepensio- nen.

I kapitel 12 behandlas frågorna om karenstid och ersättningstid. Utred- ningen föreslår att de nu gällande bestämmelserna om karenstid förs över till den allmänna arbetslöshetsförsäkringen. Möjligheten att föreskriva längre karenstid för arbetslös företagare föreslås dock utgå.

Ersättningsperioden föreslås bli 300 dagar. Uppnår den försäkrade 50 år innan ersättningsperioden gått till ända föreslås perioden i stället vara 450 dagar. Har försäkrad fyllt 60 år innan ersättningsperioden löpt ut föreslås ersättning kunna utgå även om han vid slutet av perioden inte uppfyller arbetsvillkoret. Ersättningen föreslås för det fallet vara det grundbelopp som föreslås i kap. 11 och utgå längst till och med månaden före den under vilken den försäkrade fyller 65 år.

Rätten till ersättning för den som är arbetslös delav vecka behandlas i kap. 13. Utredningen föreslår att nuvarande regleri de flesta avseenden förs över till den nya försäkringen. Det gäller t. ex. om bedömningen av rätten att begränsa arbetsutbudet till att endast avse deltidsarbete, omräkningsreglerna och 50-dagarsregeln. En reell förändring föreslås. Arbetslös försäkrad som varit deltidsarbetande kan utöka sitt arbetsutbud till att avse heltidsarbete och erhålla ersättning som heltidssökande nytillträdande, dvs. grundbeloppet. Detta kan erhållas sedan han varit heltidssökande under tre månader, vilket motsvarar anmälningstiden för nytillträdande.

Ersättningsrätten vid delårsarbere behandlas i kap. 14. Utredningen föreslår att säsongbegränsning av ersättningsrätten skall kunna förekomma endast för försäkrad som tillhör yrkesgrupp med säsongarbete och då för det fall lönen ej slås ut även på icke arbetad tid. Försäkrad inom yrkesområde med säsongarbete, där lönen slås ut även på lågsäsong, betraktas enligt huvudregeln ej som arbetslös och kan alltså inte uppbära ersättning från försäkringen under lågsäsongen. Utredningen hänvisar beträffande säsong- begränsning till nuvarande bestämmelser i vissa kassor och föreslår att arbetsmarknadsstyrelsen får meddela erforderliga föreskrifter.

Utredningen behandlar i kap. 15 en ny form av ersättning från arbetslös- hetsförsäkring som föreslås införd. Den kallas urM/nadsersärming och föreslås utgå med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan dagpenning jämte tio kronor och dagsförtjänsten i det arbete till vilket den arbetslöse hänvisas. Den nya ersättningsformen föreslås av arbetsmarknadspolitiska skäl. Den kan underlätta rörligheten och medverka till att målen för arbetsmarknadspolitiken lättare kan nås.

Hur ersättningsrätten bör påverkas vid själv/örvä/Iad arbetslöshet diskuteras i kap. 16. Enligt utredningens mening är det angeläget att den försäkrade så snabbt som möjligt kommer ur sin arbetslöshet. Det är därför av ,vikt att han håller kontinuerlig kontakt med arbetsförmedlingen. Enligt nu gällande regler ställs det inga krav på att den försäkrade under avstängningstid skall hålla sådan kontakt eller anta erbjudna arbeten. Utredningen anser emellertid att avstängningsreglerna bör utformas så, att de stimulerar den arbetslöse att hålla kontakt med förmedlingen även under avstängningstid. Mot den bakgrunden föreslår utredningen att avstängningsperioderna blir 56, 28 och 14 dagar och att de skall förkortas med en extra dag för varje dag den försäkrade är anmäld på arbetsförmedlingen. Han kan således genom att aktivt söka arbete förkorta avstängningstiderna till halva det nyss angivna antalet dagar.

Om den försäkrade under avstängningstiden avvisar erbjudande om lämpligt arbete skall detta leda till samma inskränkning i ersättningsrätten som i övriga fall av arbetsavvisande. Ny avstängningsperiod skall utläggas direkt efter det senaste avvisandet. Utredningen föreslår alltså ”saxad"

avstängning i dessa fall.

Reglerna om återbetalning och ft'å'nkännande av ersättning behandlar utredningen i kap. 17. Om den försäkrade, t. ex. genom oriktig uppgift eller genom att underlåta uppgifts- eller anmälningsskyldighet, orsakat att ersättning utgått felaktigt, så skall den alltid återbetalas. Även i övriga fall då ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp och den försäkrade skäligen bort inse detta skall ersättning återbetalas. Dessa bestämmelser, som finns i nuvarande regelsystem, föreslår utredningen skall oförändrade ingå i lagen om allmän arbetslöshetsförsäkring. Utredningen föreslår vidare att en försäkrad skall kunna frånkännas rätt till ersättning för visst antal dagar om han medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande som är av betydelse för rätten till ersättning. Frånkännande får ske för högst 60 i annat fall ersättningberättigade dagar under en tid av ett år.

I V. Försäkringens administration

Försäkringens organisation och administration behandlas i kap. 18. Utred- ningen redovisar dels administrationen av den nuvarande försäkringen, av KAS och av den allmänna försäkringen, dels huvuddragen i tre alternativ för administrationen av en allmän arbetslöshetsförsäkring. Efter en genomgång och bedömning av alternativen föreslår utredningen att den allmänna arbetslöshetsförsäkringen skall administreras av allmänna arbetslöshetskas- sor, inrättade i anslutning till intresseorganisationer. På samma sätt som skedde då de allmänna försäkringskassorna tillkom föreslås att de erkända arbetslöshetskassorna ombildas till allmänna och blir offentlig-rättsliga organ med uppgift att handha den allmänna arbetslöshetsförsäkringen. En kassa främst avsedd för nytillträdande och återinträdande föreslås inrättad av arbetslöshetskassornas samorganisation, som föreslås bli ett organ som kassorna obligatoriskt skall tillhöra.

De allmänna arbetslöshetskassornas verksamhetsområden kommer att beskrivas i termer av viss kategori anställda eller företagare inom viss(a) näringsgren(ar), bransch(er) etc. En viss överlappning av verksamhetsom- råden för två kassor kan bli resultatet och utredningen föreslår vissa regler för att förhindra att en försäkrad uppbär ersättning från mer än en kassa.

Utredningen förordar att central utbetalning av ersättningen sker genom den allmänna försäkringens dataanläggning.

Arbetsförmedlingens roll i en allmän arbetslöshetsförsäkring behandlas i kap. 19. Utredningen framför ett flertal krav på arbetsförmedlingens service som den anser att försäkringen medför. Således framhålls önskvärdheten av tidigare insatser från arbetsförmedlingen för att bereda den arbetslöse sysselsättning. Varsel- och uppsägningstid bör utnyttjas i ökad omfattning för att förebygga försäkringsfallen. Vidare framhålls önskvärdheten av en ökad bevakning av arbesmarknaden med dataservice för försäkrad som accepterat ett föreslaget arbete, som emellertid inte är helt i linje med hans önskemål. För att arbetserbjudanden skall vara konkreta förslag. föreslår utredningen bl.a. att anvisningskort (introduktionskort) regelmässigt skall användas. Kontaktperioderna bör förkortas. främst under den första tiden av arbetslös- heten.

Utredningen föreslår en lagfäst obligatorisk uppföljning av de försäkrings— fall som tenderar mot Iångtidsarbetslöshet. En redogörelse för ärendet med förslag till särskilda åtgärder bör lämnas distriktsarbetsnämnden senast då den försäkrade, trots förmedlingens service. varit arbetslös i tre månader.

I samband med förslaget om uppföljning har utredningen tagit upp en tanke på särskilt tillskapade kortvariga arbeten. som benämns interimsarbe— ten. Dessa arbeten skulle i första hand erbjudas långtidsarbetslösa i avvaktan på att de kan beredas arbete på den öppna arbetsmarknaden. Utredningen avger emellertid inget definitivt förslag på denna punkt, men förordar att idéskissen skall få närmare prövas och vidareutvecklas av arbetsmarknads- styrelsen.

En allmän arbetslöshetsförsäkring kommer enligt utredningen att ställa väsentligt ökade krav på arbetsförmedlingen. Anspråken blir självklart beroende även av utvecklingen på arbetsmarknaden. Kraven som härleds från en allmän arbetslöshetsförsäkring kan emellertid inte särskiljas från de allmänna serviceanspråk som ställs på förmedlingen bl. a. med anledning av att flertalet arbetslösa också kommer att vara ersättningsberättigade. Av de nytillkomna med försäkringsrätt kommer det att finnas grupper som sannolikt kommer att ha behov av en omfattande service.

Utredningen uttalar att det torde bli fråga om väsentliga tillskott av personal och övriga resurser som behöver tillföras arbetsförmedlingen för att den skall kunna fylla de krav som kommer att ställas på den. Utredningen förutsätter att dessa tillskott samordnas med den övriga utbyggnad som pågår, bl. a. i avseende på ökat utnyttjande av datatekniken i förmedlingens tjänst.

Til/synsverksamlieten behandlas i kap. 20. Utredningen föreslår att tillsynen över arbetslöshetskassorna liksom f. n. skall utövas av arbetsmarknadssty— relsen. Vidare bör en arbetslöshetsförsäkringsdelegation finnas inrättad som skall fastställa föreskrifter och anvisningar för arbetslöshetsförsäkringen i såväl försäkringsrättsliga som administrativa frågor. Inom arbetsmarknads- styrelsen föreslås tillsynsverksamheten handhas av en försäkringsenhet uppdelad på fyra sektioner: en allmän, en juridisk, en ekonomisk samt en sektion för information och utbildning. Utredningen uttalar dock att tillsynen av den centrala administrationen av den allmänna arbetslöshetsförsäkringen i framtiden kan få sådan omfattning att det kan vara rationellt med en uppdelning på flera enheter sammanhållna i en särskild avdelning.

Besvärsordningen föreslås i kap. 21 bli densamma för arbetslöshetsförsäk- ringen som för den allmänna försäkringen. Besvärsprövningen föreslås i första instans förlagd till försäkringsrätt och i sista instans till försäkrings- överdomstol. Lekmannainffytande föreslås i försäkringsrätt för de besvärs- ärenden som i nuvarande system avgörs av arbetslöshetsförsäkringsdelega- tionen. Besvärstiden föreslås också förlängd till två månader.

I likhet med vad som kommer att gälla inom den allmänna försäkringen föreslås att allmän arbetslöshetskassa skall ha skyldighet att ändra beslut utan att ärendet prövats av försäkringsrätt om beslutet konstateras vara orik- tigt.

V. Kostnader och ikraftträdande

1 kap. 22 söker utredningen bedöma kostnaderna för en allmän arbetslöshets- försäkring. Den har inte funnit det möjligt att beräkna kostnadsförändring- arna för envar av de förändringar i villkor och ersättningssystem som föreslås. Utredningen presenterar däremot två totalkalkyler som bygger på olika antaganden om arbetslöshetens omfattning. I båda kalkylerna har utred- ningen däremot gjort samma antagande i fråga om ersättningen. Den genomsnittliga dagpenningen till de arbetslösa antas uppgå till 170 kr., som motsvarar ett inkomstbortfall på 185 kr. per dag eller ungefär 23 kr. per timme.

Den ena av kalkylerna är baserad på att arbetslösheten är av samma omfattning som den arbetslöshet som under de senaste fem åren redovisats i den frivilliga försäkringen. Den har uppgått till tre dagar per medlem. Om dessa tre dagar tillämpas för hela årsarbetskraften, ungefär 4 500000 personer, skulle dagpenning utgå för 13 500 000 dagar. Kostnaden skulle då bli 2 100 milj. kr.

För den andra kalkylen tar utredningen sin utgångspunkt i arbetskrafts- undersökningarna. 240 000 personer skulle enligt dessa beräkningar uppbära dagpenning under i genomsnitt 65 dagar per person, dvs. tillsammans ca 15 600 000 dagar. Kostnaderna för försäkringsersättningen skulle enligt denna kalkyl uppgå till 2 600 milj. kr. per år. En förändring av den genomsnittliga dagpenningen med tio kr. höjer eller sänker denna kostnad med 156 milj. kr. En förändring av den genomsnittliga arbetslöshetsprocen- ten, som under 1977 var 1,8 %, med 0,1 enhet höjer eller sänker kostnaden med 145 milj. kr.

Utredningen beräknar att administrationen av försäkringen kommer att dra en kostnad på ca 125 milj. kr.

Finansieringen behandlas i kap. 23. Med hänsyn till hur andra socialför- säkringar finansieras och att egenavgifterna i den frivilliga försäkringen spelar liten roll uttalar utredningen att de allmänna arbetslöshetskassorna ej bör uppbära avgifter av de försäkrade.

Utredningen redovisar ett räkneexempe/ som bygger på att hela den del av kostnaderna som kan anses falla på den inkomstrelaterade delen av dagpenningen skulle finansieras med arbetsgivaravgifter. Fördelningen av kostnaderna för grundbeloppet är i exemplet angiven till att 80 % av den kostnaden finansieras över statens budget och 20 % genom arbetsgivarav- gifter. Enligt räkneexemplet skulle de kostnader som finansieras med arbetsgivaravgifter öka med drygt 900 milj. kr. och avgiften behöva höjas från nuvarande 0,4 till 0.8 %. Den delav kostnaderna som finansieras över statens budget skulle enligt exemplet öka med ungefär 600 milj. kr.

De fonder till vilka medel avsatts inom de erkända arbetslöshetskassorna skall enligt kassornas stadgar överföras till den eller de organisationer som bildat resp. kassa om kassan upplöses. Utredningen har inte funnit skäl att föreslå något annat tillvägagångssätt än det som anges i stadgarna, vilka i sin tur bygger på gällande lagstiftning.

Beträffande den av riksförsäkringsverket förvaltade arbetslöshetsfonden till vilken arbetsgivaravgifterna förs förutsätter utiediiingen att dess medel kommer den allmänna arbetslöshetsförsäkringen till godo och föreslår att den

även fortsättningsvis skall förvaltas av riksförsäkringsverket.

1 kap. 24 behandlas frågan om reformens ikraflträdande. Utredningen framhåller behovet av utbildnings- och informationsinsatser före och i samband med reformens ikraftträdande och föreslår att arbetsmarknadssty- relsen tilldelas uppgiften att i samarbete med intresseorganisationerna genomföra denna verksamhet. Utredningen lämnar inget förslag om tidpunkten för reformens ikraftträdande, men anför att tiden för att förbereda reformen får beräknas till 6—12 månader efter statsmakternas beslut.

I Bakgrund och bedömningsunderlag

1 Uppdraget

Regeringen beslöt den 7 juni 1974 att tillsätta en utredning om allmän arbetslöshetsförsäkring. De i statsrådsprotokollet angivna direktiven för utredningen har följande lydelse.

Nya bestämmelser om kontant stöd vid arbetslöshet trädde i kraft den ljanuari 1974 efter beslut av 1973 års riksdag. Reformen byggde på förslag som lagts fram av utredningen om kontant stöd vid arbetslöshet.

Det reformerade arbetslöshetsskyddet innebär att medlemmar i arbetslöshetskassor har fått ersättningstiden förlängd från 150 till 300 dagar resp. till 450 dagar för medlem som är över 55 år. Dagpenningen utgör skattepliktig inkomst och utgår under högst fem dagar per vecka med belopp som varierar mellan 40 och 130 kr. beroende på i vilken av tio dagpenningklasser som vederbörande är placerad i. Statsbidragsreglerna har ändrats i syfte att förbättra den ekonomiska situationen för kassor med större arbetslöshet.

Ett viktigt inslag i reformen är det statliga kontanta arbetsmarknadsstöd som utgår till dem som inte kan få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Personer, som inte uppfyller ersättningsvillkoren för arbetslöshetsförsäkringen kan härigenom få stöd med 35 kr/dag under fem dagar i veckan. Stödet är skattepliktig inkomst. Ersättning utgår under högst 150 dagar för varje ersättningsperiod. Längre ersättningstid gäller för ersättningsberättigad som uppnått 55 års ålder. Stödet är förknippat med vissa villkor om tidigare förvärvsarbete. utbildning m. m. Rätten till stöd prövas i arbetsmarknads- verket medan den allmänna försäkringskassan sköter utbetalningar m. m.

1 en gemensam skrivelse den 18 februari 1974 till statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet har Landsorganisationen (LO) och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) begärt utredning om ersättning vid arbetslöshet. Organisa- tionerna framhåller att risken för långvarig arbetslöshet för flertalet löntagare är betydligt större än risken att bli långvarigt sjuk. Skydd mot inkomstbortfall vid arbetslöshet är därför ett centralt krav för alla löntagare. Starka skäl talar enligt organisationerna för att arbetslöshetsförsäkringen även i fortsättningen skall skötas av de fackliga organisationerna. De nuvarande kassorna är även i ett utvidgat och förbättrat system lämpliga handläggare av ärenden som gäller fråga om ersättning skall utgå eller ej. Organisationerna framhåller att kontantstödet vid arbetslöshet är ett arbetsmarknadspolitiskt medel. som får användas endast i de fall en arbetslös inte kan erbjudas ett lämpligt arbete. I många fall är det utomordentligt svårt att bedöma om arbetslösheten är självförvållad eller om lämpligt arbete står att få. Genom de nuvarande kassornas långa och förtjänstfulla verksamhet har en praxis kunnat utvecklas, som är väl anpassad efter skiftande förhållanden på arbetsmarknaden. En fortsatt utbyggnad av arbetslöshetsförsäkringen bör därför ske under medverkan av arbetslöshetskassorna.

1 skrivelsen pekas på att avgifterna till kassorna varierar med graden av arbetslöshet inom förbunden. Organisationerna finner det otillfredsställande att anställda inom branscher med större sysselsättningssvårigheter skall betala högre avgifter för sitt

arbetslöshetsskydd. Möjligheter till och former för fullständig kostnadsutjämning anser man därför bör undersökas.

De båda organisationerna anser att det borde vara självklart att arbetslöshetsförsäk— ringen finansieras med arbetsgivareavgifter liksom pensions- och sjukförsäkringarna. Eftersom arbetsgivaravgifter betalas som procentandel av lönesumman för alla anställda. måste försäkringen också omfatta alla löntagare inom försäkringens verksamhetsområde.

Mot denna bakgrund föreslår LO och TCO att en utredning tillsätts med uppgift att utvärdera nuvarande system för kontantstöd vid arbetslöshet och att snarast möjligt lägga fram förslag till utformning av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring enligt de angivna riktlinjerna,det vill säga ersättning enligt inkomstbortfallsprincipen. finansie— ring genom arbetsgivaravgift samt prövning av ersättningsrätt och annan administration genom de erkända arbetslöshetskassorna.

1 ett betänkande(an 197413) till årets riksdag med anledning av motioner förklarade sig inrikesutskottet dela den uppfattning som förts fram i motionerna och som också kommit till uttryck i kraven från de fackliga organisationerna. nämligen att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring bör införas. Utskottet förordade därför att riks- dagen dels fattade ett principbeslut om en sådan försäkring dels att hos Kungl. Maj:t skulle begäras utredning och förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring. l betän- kandet som godkändes av riksdagen (rskr 1974z68) anförde utskottet vidare. En allmän arbetslöshetsförsäkring bör vara obligatorisk och definitionsmässigt omfatta hela arbetskraften. Ersättning skall i princip utgå till arbetslösa som är villiga att ta arbete men som inte kan erbjudas lämpligt sådant. Ersättningens storlek bör konstrueras med utgångspunkt i den inkomst den arbetslöse hade före arbetslöshetens inträde. För nytillträdande på arbetsmarknaden får uppställas särskilda regler som ger dessa arbetssökande en grundtrygghet på rimlig nivå i avvaktan på att arbete kan erbjudas.

När det gäller att finna organisatoriska lösningar bör utredningen enligt utskottsbe- tänkandet vara obunden. men en viktig utgångspunkt skall vara att de förvärvsarbe- tande och deras organisationer även i framtiden skall ha ett stort inflytande över försäkringens handhavande. Man bör ta till vara erfarenheterna av det nuvarande systemet och sträva efter att bevara de fördelar detta inneburit. Den arbetslöse bör ha garantier för att hans fall prövas av personer som väl känner hans yrke och att största möjliga hänsyn tas till hans personliga förhållanden. Utredningen bör därför. oavsett vilken organisatorisk lösning man slutligen väljer. pröva på vilket sätt de fackliga organisationerna skall ges möjlighet att utöva inflytande över beslut i enskilda försäkringsfall. En ökad samordning med den allmänna försäkringen bör övervägas. Särskilt gäller detta på utbetalningsnivån. Självfallet måste också sambandet med arbetsmarknadspolitikens övriga medel beaktas. Erfarenheterna av det nyligen införda kontanta arbetsmarknadsstödets sätt att fungera bör kunna ge vägledning i utrednings- arbetet.

[ fråga om finansieringen av en allmän arbetslöshetsförsäkring ansåg utskottet att arbetslöshetsförsäkringen inte skall betraktas som en l'ristånde anordning. Finansie- ringsf'rågorna bör ses i ett vidare perspektiv med beaktande av övriga socialförsäkringar och skattesystemet i dess helhet.

Den begärda utredningen bör nu komma till stånd. Ett första led i utredningsarbetet bör enligt min mening vara att utvärdera det förbättrade skydd vid arbetslöshet som infördes den 1 januari 1974. Utvärderingen bör gälla både arbetslöshetskassornas verksamhet och det kontanta arbetsmarknadsstö- det.

Såväl i utskottsbetänkandet som i fackorganisationernas skrivelse framhålls sambandet mellan det kontanta stödet vid arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiken i övrigt. Detta samband bör vara en utgångspunkt för utredningsarbetet. Arbetslöshets- försäkringen kan inte ses fristående från övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den

arsenal av arbetsmarknadspolitiska medel som står till förfogande för att ge de arbetslösa sysselsättning skall i första hand sättas in. Kontant stöd skall således ses som ett medel för att den enskilde skall kunna klara sin försörjning i väntan på ett lämpligt arbete. Det är viktigt att bestämmelserna för det kontanta stödet utformas så att det blir ett effektivt inlag i de arbetsmarknadspolitiska strävandena att stärka den enskildes möjligheter på arbetsmarknaden. Utredningen bör kunna ta initiativ till försöksverk- samhet t.ex. för att få klarhet om vilka möjligheter som genom intensifierad lörmedlingsverksamhet och andra åtgärder kan öppnas för att nå fram till ett arbetserbjudande som såväl den arbetssökande som arbetsförmedlingen finner vara lämpligt. lnitiativen bör utvecklas i nära samarbete med arbetsmarknadsverket.

1 utskottsbetänkandet uttalades att utredningen skulle lägga fram förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring som "definitionsmässigt omfattar hela arbetskraf- ten".

Det åvilar utredningen att för försäkringens ändamål definiera begreppet arbets- kraften och därmed avgränsa den personkrets som skall omfattas av försäkringen. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de krav som uppställs för nytillträdande på arbetsmarknaden. Utredningen skall ange vilka förutsättningar ifråga om anknytning till arbetsmarknaden, genomgången yrkesutbildning eller på annat sätt konstruerade kvalifikationskrav som skall gälla för rätt till arbetslöshetsersättning för dessa 'grupper.

Enligt nuvarande regler utgår ingen arbetslöshetsersättning efter det att den arbetslöse fyllt 67 år. Då ålderspension utgår till personer under 67 år samtidigt med kassaersättning reduceras arbetslöshetsersättningen. KAS-stöd kan inte utgå samtidigt med ålderspension enligt lagen om allmän försäkring. Enligt min mening kan principiella invändningar göras mot ett system därersättning kan utgå parallellt från två skilda försäkringsformer. Med denna utgångspunkt bör de sakkunniga överväga särskilda kvalifikationsregler gällande i situationer med överlappande försäkringsfor- mer. Därvid bör beaktas samtliga avsnitt i det nuvarande allmänna försäkringssyste- met.

En väsentlig uppgift för utredningen bliratt utarbeta förslag till hur kravet att stå till arbetsmarknadens förfogande skall utformas. Även andra villkor måste emellertid finnas som grund för rätt till ersättning. t. ex. beträffande arbetsförhet. När det gäller begreppet lämpligt arbete skedde vissa överväganden i förarbetena till lagarna om arbetslöshetsförsäkring (SFS 1973:370) och om kontant arbetsmarknadsstöd (SFS 19731371). Dessa överväganden ligger nu till grund för den praktiska tillämpningen. Erfarenheterav intresse för utredningen blirsuccessivt tillgängliga. Jag vill understryka att det finns ett klart behov av sådana villkor och att det är av grundläggande betydelse att villkor av nämnda slag blir klart och entydigt fastställda. Oklarheter i dessa avseenden kan skapa osäkerhet och misskreditera försäkringssystemet i dess helhet. Allmän enighet råder om att stöd skall utgå endast till den som är villig ta arbete om _lämpligt sådant erbjuds. Det framstår vidare som rimligt.att för rätt till stöd bör krävas. att den enskilde genom egen aktivitet klart manifesterar sin strävan att erhålla ett förvärvsarbete.

Fackorganisationerna kräver i sin skrivelse att försäkringen skall utformas enligt inkomstbortfallsprincipen. Det av riksdagen godkända utskottsbetänkandet följer samma linje. Där uttalas att ersättningens storlek bör konstrueras med utgångspunkt i den inkomst den arbetslöse hade före arbetslöshetens inträde. Det innebär —om man i övrigt följer sjukförsäkringens regler att försäkringstagaren kan komma upp till ersättningar som särskilt i vissa inkomstlägen avsevärt överstiger nu gällande maximala ersättningsbelopp. Enligt min mening är en sådan förbättring angelägen. Detta bör dock inte leda till att det görs avsteg från nu gällande huvudregel att kassersättningens storlek inte får vara avgörande för om ett erbjudet arbete skall anses lämpligt eller ej.

lutskottsbetänkandet uttalas att nytillträdande på arbetsmarknaden bör tillförsäkras

en grundtrygghet på rimlig nivå. lnom sjukförsäkringen följs principen att ersättning— arna skall motsvara 90 % av vederbörandens inkomst av förvärvsarbete upp till ett visst belopp. Enda undantaget är sjukpenningen på 8 kr. per dag till hemmamake. Denna sjukpenning motiveras av att den skall kompensera de ökade kostnader som sjukdomen medför. Enligt min mening måste utredningens överväganden beträffande ersättningsbeloppet till nytillträdande på arbetsmarknaden bli beroende av flera faktorer såsom vilka kvalifikationskrav som föreslås för rätt till ersättning samt ersättningsbeloppens storlek iandra former av kontantstöd och under hänsynstagande till inkomstsituationen före inträdet på arbetsmarknaden. Det är också angeläget att ersättningssystemet utformas så att inte personer som genom arbetslöshet förlorat inkomst får lägre ersättning än arbetslösa som tidigare saknat förvärvsarbete. Vidare bör uppmärksammas de konsekvenser arbetslöshetsersättningarna kan få för sjukpen- ningen. Det bör undvikas att ett system införs som medför att man genom att få arbetslöshetsersättning kvalificerar sig för höjd sjukpenning.

En central fråga för utredningen blir att finna organisationsformer för en allmän arbetslöshetsförsäkring som gör det möjligt att ta till vara de kunskaper och erfarenheter om förhållandena på arbetsmarknaden och inom olika yrkesområden som finns inom de fackliga organisationerna och inom de nuvarande arbetslöshetskassorna. ] LO-TCO:s skrivelse ställs kravet att prövning av ersättningsrätten i arbetslöshets- försäkringen och annan administration skall ske genom de erkända arbetslöshetskas- sorna. Utskottsbetänkandet lämnar denna fråga öppen men framhåller att utredningen oavsett vilken lösning man väljer bör pröva på vilket sätt de fackliga organisationerna skall ges möjlighet att utöva inflytande över beslut i enskilda försäkringsfall.

Utredningen kan komma att ställas inför svåra problem. när det gäller den organisatoriska uppbyggnaden av försäkringen. Det gäller 1. ex. frågan om hur de som inte har anknytning till ett yrke skall fogas in i försäkringen. För egen del vill jag understryka vikten av att ett medlemsinflytande liknande det som nu finns i arbetslöshetskassorna bevaras. Detta krav tillgodoses bäst om man kan finna organisatoriska former som nära anknyter till de frivilliga kassorna.

Oavsett organisationsformerna kommer det framdeles liksom hittills att krävas ett nära samarbete mellan arbetslöshetsförsäkringen och arbetsförmedlingen. Inom arbetslöshetsförsäkringen är det vederbörande arbetslöshetskassa som har beslutande- rätten i fråga om ersättningsrätten. Besluten om rätt till kontant arbetsmarknadsstöd ligger hos arbetsmarknadsverket. Jag vill i detta sammanhang framhålla att arbetsför— medlingen i första hand skall söka arbetsplacera den sökande. Utredningen bör ägna frågan om arbetsförmedlingens uppgifter i samband med arbetslöshetsförsäkringen stor uppmärksamhet.

En ytterligare utbyggnad av arbetslöshetsförsäkringen kan komma att ställa ökade krav på arbetsförmedlingen. Utredningen bör lägga fram beräkningar beträffande det behov av personal som kan komma att uppstå vid arbetsförmedlingarna genom en utbyggd arbetslöshetsförsäkring. Därvid bör även personalbehov som kan komma att uppstå inom andra organ beaktas.

Utredningen bör lägga fram kostnadsberäkningar. Dessa bör avse såväl den totala kostnaden fören reform som hur kostnaderna påverkas av olika alternativ beträffande kvalifikationskrav. ersättningstider och ersättningsbelopp m. m.

En stor minoritet i riksdagen har liksom de fackliga organisationerna krävt att finansieringen skall ske med arbetsgivaravgifter. ] det av riksdagen godkända betänkandet uttalas att finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen inte skall ses som en fristående anordning utan i ett vidare perspektiv med beaktande av övriga socialförsäkringar och skattesystemet i dess helhet. Jag vill med anledning härav framhålla att det inte ankommer på de sakkunniga att ta ställning till hur skattesys- temet skall utformas och hur finansieringen av socialförsäkringarna i allmänhet skall utformas. Däremot skall de sakkunniga utarbeta förslag till hur en obligatorisk försäkring skall finansieras. Därvid bör de sakkunniga beakta den utveckling som ägt

rum under senare år och vilket inneburit att de särskilda avgifterna till folkpensione- ringen ersatts med en socialförsäkringsavgift erlagd av arbetsgivare och förslag lagts fram om samma förändring beträffande avgiften till sjukförsäkringen. Mot denna bakgrund är det enligt min mening naturligt att utredningen särskilt överväger ett system där samtliga kostnader som följer av ett införande av en allmän arbetslöshets- försäkring finansieras kollektivt av företagen genom avgifter.

Som jag i det tidigare redovisat utgår kontantstöd enligt nu gällande regler under en viss längsta tid. Vid riksdagsbehandlingen år 1973 rådde allmän enighet på denna punkt. Även en reformerad arbetslöshetsförsäkring bör innehålla regler om stöd endast under viss maximerad tid. Enligt min mening kan det inte anses ligga inom ramen för arbetslöshetsförsäkringens syfte att fortlöpande utge ersättning till arbetstagare som är arbetslös under mycket lång tid. För dessa personer bör särskilda arbetsmarknads- och socialpolitiska åtgärder komma ifråga.

De problem som jag här har nämnt ger inte en uttömmande beskrivning av utredningens uppgifter. Det finns flera andra betydelsefulla frågor som utredningen måste ta ställning till t.ex. företagarnas anslutning till försäkringen. karenstiden, tillgodoräknande av värnpliktstid rn. m. som kvalifikationsgrund för ersättningsrätt. de deltidsarbetandes ställning i försäkringen och avstängningsreglernas anpassning till en allmän arbetslöshetsförsäkringsutformning och innehåll. Utredningen bör behandla alla de regler som ingår i en arbetslöshetsförsäkring. Flertalet har ingående granskats av KSA-utredningen. Förslagen från nyssnämnda utredning har till stor del genomföns. De praktiska erfarenheterna som därigenom vunnits liksom de erfarenheter i övrigt som utvärderingen av nuvarande regelsystem ger bör kunna läggas till grund för översynen av försäkringssystemet.

När det gäller ordningen för prövning av besvär över beslut i ärenden om ersättning vid arbetslöshet bör samråd ske med utredningen (S 1974103) rörande besvärsorgani— sationen inom sodalförsäkringen m. m.

Om utredningen så finner lämpligt bör den genom arbetskraftsundersökningarna skaffa sig mera djupgående kännedom om förhållanden av vikt för utredningsarbetet. Därvid bör beaktas det under senare år ökade antalet förtidspensionärer. Sambandet mellan den allmänna försäkringen och arbetslöshetförsäkringen bör studeras och klara gränser bör dras upp. Även gentemot det studiesociala stödet och andra stödformer bör klara gränser eftersträvas.

De sakkunniga bör i sitt arbete utgå från att ersättningen även fortsättningsvis skall vara skattepliktig inkomst.

Slutligen vill jag framhålla att det enligt min mening inte är nödvändigt att ha exakt lika bestämmelser för sjuk- och för arbetslöshetsförsäkringen. Detta gäller beträffande flera detaljfrågor där det skulle vara olämpligt att kopiera sjukförsäkringen vid revideringen av arbetslöshetsförsäkringen. En i detalj ensidig anpassning till endast den ena försäkringsformen skulle kunna leda till orimliga konsekvenser.

Med hänsyn till de komplicerade avvägningar utredningen skall göra torde det inte kunna undvikas att utredningsarbetet blir relativt tidskrävande. Det är emellertid angeläget att utredningen arbetar så skyndsamt som möjligt.

Utredningen bör även dra upp riktlinjer för erforderliga informationsinsatser om rätten till arbetslöshetsersättning.

ulli ...lp't. * 8- '»--'.--.'l.i:',-iui|.,.n_uu -.=,'

J."; _:._".'_5— tt,—_l" 5.3 u tal-..-... '.».- Bit-." . ,, _, . .::. .r- ." .» 'n --'i' '.' '. .I'" ' ' . . _ ' _.'." .» . . ut. " f - ..."-l 'N- . - .f.. . ' nn" v: !. i, | l V rr! .. . .. , _j . l * i' i.. ”i lll-i ' ' | | Vf ' ll ' .7 ' 'i I | 4 J | * . .. _". I ' i” l » ' - _ i i..—J.. | *-' i . ri it I ' '. "' l4.'j #, li 'li' t' . l , l|i ,rijt , . , , . » r ..ii . l. jit:'.__ ". '. i_ii ';.i.- ' .: . ' i. l ln ' iii. ' J | PH _ I ll. i u I ! ”.H- I ' ' ' l't. .. . j _ l l I i i ' | | ,.JJ '”"m" I ir *:"i'l r I_ l _- ' '. ' " ir ' i i;:l . .t-v- .. .”.v u,..,_: &,”ij .- ' ' t r' E-nl .. ny.: tl all-15%] i » — vi in l il fi . "I' till _ . . .- . 'I " 1111 .1_ .;

I.i. n. '.__.._.. 'i i.. u. __ _ l i—_...it. . __

: 'l' ' "' ' i '.' '.I'lu'l' ' . .. ' '- uni-' :'i'tml '. i'i'iJ . ...JI'r"? r'. '. Hl'l' .. ' - i.. .. _| _.i .. -.-_.-_- un. ..i_ -- up:- d_n- .I'ihä'... ' "- * i i.. F J..!I'll. - _ _ d.ä.;-.it.- i'..--i- u.. 'na-i.. mur-yn . ' ' ' ' ti-i-

2. Historisk återblick

Försäkringen utvecklades inte i den takt som man hade förväntat vid lagstiftningens tillkomst. Några kassor tillkom visserligen mycket snabbt efter ikraftträdandet, men dessa hade inte särdeles stort medlemsantal.

Vid utgången av år 1940 var 14 kassor i verksamhet med sammanlagt 210 000 medlemmar. Först ett par år därefter skedde en mer markant ökning, dock först efter det att bestämmelserna ändrats så att försäkringen blev mer attraktiv. Efter det att de erkända arbetslöshetskassorna mot 1940-talets slut hade nått ett medlemsantal på över en miljon blev utvecklingen på nytt svagare under 1950-talet. 1960-talet kännetecknas bl. a. av att stora grupper med förhållandevis liten arbetslöshetsrisk tillkom. Försäkringens tillväxttakt bör bl. a. ses i förhållande till de förändrade villkor, som tidigare beslu- tats.

Under krigstiden skedde penningvärdeförändringar som krävde juste- ringar av ersättningsbeloppen.

Efter en översyn av försäkringsbestämmelserna som gjorts inom den dåvarande tillsynsmyndigheten, Socialstyrelsen, beslöt riksdagen år 1941 om vissa ändringar i lagstiftningen. Bl. a. höjdes dagpenningbeloppen, barntill— lägg infördes, avgiftsvillkoren mildrades och statsbidraget utformades så att det inte speciellt skulle gynna de lägre dagpenningklasserna.

År 1944 behandlade riksdagen två propositioner om arbetslöshetsförsäk-

ring, en om vissa kristillägg m.m. och en om en ändring av reglerna för familjetillägg. År 1947 beslutade riksdagen i skilda sammanhang dels om ersättningsrätt för utländska medborgare dels att arbetsmarknadsstyrelsen skulle bli tillsynsmyndighet samt att en särskild delegation skulle finnas i AMS för försäkringsfrågor.

1937 års socialvårdskommitté presenterade 1948 två alternativ till obligato- risk arbetslöshetsförsäkring. Alternativ 1 avsåg en sådan försäkring admini- strerad a» samhällelig myndighet med centrala och lokala organ.

Alternativ 11. som var kommitténs huvudförslag, gällde en obligatorisk grundförsäkring för alla men med möjlighet att tillhöra en arbetslöshetskassa som dels skulle svara för tilläggsförsäkring dels också utbetala grundbeloppen till medlemmarna. lngetdera av förslagen ledde till något beslut av statsmak- terna.

1951 års utredning om arbetslöshets/örsäkring lade år 1952 fram förslag om förbättringar av ersättningar och statsbidrag, vilket året efter antogs av statsmakterna. År 1955 återkom utredningen med förslag om bl. a. större möjligheter för företagare att tillhöra försäkringen, införande av ett försäk- ringsår omfattande tiden september—augusti, karensbefrielse i vissa fall, rätt att utge nalv dagpenning och möjlighet till längre ersättningsperioder. Riksdagen biföll år 1956 en proposition som i stort anslöt sig till kommitténs förslag.

1960 års arbetslöshetsutredning avlämnade år 1963 ett betänkande med bl. a. vissa överväganden angående en allmän kassa för yrkesgrupper som stod utanför försäkringen, dock utan att precisera något förslag i frågan. Utred- ningen föreslog bl. a. femdagarsförsäkring, s. k. engångskarens och differen- tierade avstängningstider. Begreppet skälig lön i samband med minimilöner preciserades. Ålderspensionärernas ersättningsrätt föreslogs begränsad genom begränsningar av statsbidragen. Proposition 19641115 angående riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken m. m. byggde väsentligen på kommit- téförslagez. Vissa justeringar gjordes underriksdagsbehandlingen.

2.1. Utvecklingen till 1934

Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen har en lång förhistoria. Tidigare betänkanden om arbetslöshetsförsäkring, har i regel fylliga redogörelser för frågans behandling av utredningar och statsmakter. Den senaste redogö- relsen finns i KSA-utredningens betänkande SOU 1971:42 s. 68 ff, där det också hänvisas till tidigare ännu utförligare redogörelser. Redovisningen här nedan har därför kunnat göras kortfattad och översiktlig.

Försäkringen är frivillig och sratsuna'erstödd. Detta antyder att man kan söka dess ursprung dels i de kassor som tidigt bildades på frivillig basis, inom de fackliga organisationerna, dels i de olika former som samhället, och då särskilt staten, givit bidrag till kontantstöd vid arbetslöshet. Detta gäller även om man beaktar att utländska förebilder haft viss betydelse för försäkringens motivering och utformning.

Frågan om arbetslöshetsförsäkring togs upp i motioner vid 1908, 1909 och 1910 års riksdagar.

Med anledning av problem som uppstod i samband med första världskri- gets utbrott fick staten anledning att engagera sig i arbetslöshetsfrågorna. I slutet av år 1915 uppdrog regeringen åt en socialförsäkringskommitté att utreda huruvida och i vad mån åtgärder från det allmänna skulle kunna vidtagas för främjande av arbetares försäkring för de ekonomiska följderna av oförvållad arbetslöshet samt framlägga de förslag som kunde erfordras. Kommittén avlämnade år 1922 förslag om frivillig arbetslöshetsförsäkring med statsbidrag, som skulle avvägas i förhållande till avgifter. Enligt förslaget borde kassorna bildas av arbetarna själva.

År 1925 utarbetade två sakkunniga förslag om två system av hjälpåtgärder mot arbetslöshet, dels offentliga arbeten dels en arbetslöshetsförsäkring med statsbidrag. En granskningsna'mnd fortsatte beredningen av de två sakkun- nigas förslag men kom i sitt utlåtande 1926 inte fram till någon enhällig rekommendation. Flertalet ledamöter godkände emellertid huvudlinjerna i det tidigare framlagda förslaget.

En ny kommitté, 1926 års arbets/öshetssakkunniga, framlade år 1928 två alternativa förslag till arbetslöshetsförsäkring. Det ena förslaget avsåg ett obligatoriskt försäkringssystem omfattande arbetare mellan 16 och 67 år, dock med undantag för vissa kategorier. Försäkringen tänktes organiserad i anslutning till arbetsförmedlingen. Det andra förslaget tog sikte på en frivillig försäkring efter i huvudsak de riktlinjer som hade föreslagits i tidigare

utredningar.

År 1932 tillkallades/'em sakkunniga, som året därpå framlade förslag om en frivillig arbetslöshetsförsäkring för lönearbetare. Statsbidrag föreslogs utgå dels till understöden dels till förvaltningen. Utöver de försäkrades avgifter skulle ett arbetsgivarbidrag utgå. I prop [933.209 framlades för riksdagen ett förslag om statsunderstödd frivillig arbetslöshetsförsäkring med i huvudsak samma innehåll som de sakkunniga lämnat tidigare under året. Förslaget föll på kamrarnas olika beslut.

] prop. 1934:38 återkom ett överarbetat regeringsförslag om frivillig arbetslöshetsförsäkring. Justeringar hade skett ifråga om avgiftsvillkoren och förslaget om arbetsgivarbidrag hade borttagits. Förslaget antogs av riksdagen och förordningen om erkända arbetslöshetskassor och om statsbidrag till sådana kassor trädde i kraft 1 januari 1935.

Enligt bestämmelserna som antogs skulle försäkringen omfatta enbart löntagare. Föreningsrättsligt skulle kassorna vara registrerade som under- stödsföreningar. För att få statsbidrag fordrades att kassorna var antagna och registrerade som erkända arbetslöshetskassor.

För rätt till ersättning fordrades bl. a. att medlemmen skulle ha erlagt 52 veckoavgifter. 26 sådana avgifter skulle ha erlagts under de senaste 12 månaderna. Ersättning skulle utgå i form av daghjälp (som högst fick vara 6 kronor). Kassorna fick också rätt att utbetala bidrag för att täcka res- och flyttningskostnader. Statsbidraget till utbetald daghjälp ökade relativt vid hög arbetslöshet, dvs. vid ökat antal understödsdagar per årsmedlem. Statsbidra- gets relativa andel av daghjälpsbeloppen var högst i de lägsta dagpenning- klasserna och minskade allt efter daghjälpens storlek.

2.3. Den nuvarande lagstiftningens tillkomst

Frågan om arbetslöshetsförsäkring diskuterades i vidare omfattning än vad som framgår av översikterna. Av riksdagsmotioner som gällt frågan bör särskilt nämnas de som väcktes i samband med den nämnda propositionen 19641115 och som bl. a. utmynnade i förslag om utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

1960 års arbetsmarknadsutredning tog i sitt betänkande (SOU 1965:9) upp även frågor om de kontanta stödåtgärderna vid arbetslöshet. 1 proposition l966:52 a1gående riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken framhöll departe- mentsche'en att frågan om ett vidgat skydd mot inkomstbortfall vid arbetslöshet borde belysas allsidigt. Han hänvisade till önskemål som hade uttalats ax riksdagen och meddelade att han ämnade tillkalla sakkunniga med uppdrag åt undersöka om och hur ett mer allsidigt skydd mot inkomstbort- fall vid araetslöshet borde byggas upp. Den 4 mars 1966 samma dag som propositionen lagstadgades — fick departementschefen bemyndigande att tillkalla utedningsmän med uppgift att utreda frågor om kontant stöd vid

arbetslöshet. Kommittén antog beteckningen KSA-utredningen.

Efter förslag av KSA-utredningen genomfördes år 1968 två särskilda former för kontant stöd åt äldre, nämligen förlängd (extra) kassaersättning och statligt omställningsbidrag. Dessa stödformer utgjorde temporära åtgärder i avvaktan på resultatet av KSA-utredningens fortsatta arbete.

KSA-utredningen framlade i april 1971 sitt slutbetänkande (SOU 1971:42) "Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet”. Utredningen redovi- sade i betänkandet bl. a. analyser över arbetskraften och arbetslösheten. I fråga om försäkringen gick den in på de allmänna villkoren för medlemskap och ersättningsrätt, bl. a. frågan om karenstid. Vidare diskuterade utred- ningen ersättningstidens längd och ersättningens storlek, överförsäkrings- och pensionsavdragen och ersättning vid deltidsarbete.

I fråga om organisation och administration innebar utredningens förslag i korthet, att en frivillig arbetslöshetsförsäkring, administrerad av erkända arbetslöshetskassor, skulle bibehållas samt att en supplementär stödform för personer som inte kunde få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen skulle införas genom ett statligt kontant arbetsmarknadsstöd. Detta skulle ersätta det statsunderstödda kommunala kontantunderstödet vid arbetslöshet.

Proposition 1973:56 med förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring m. ni. som byggde på utredningens förslag antogs efter smärre justeringar av 1973 års riksdag. Reformen trädde i kraft den ljanuari 1974. Den innebar bl. a. att medlem i arbetslöshetskassa fick ersättningstiden förlängd från 150 till 300 dagar respektive till 450 dagar för medlem över 55 år. Dagpenningen blev skattepliktig inkomst och utgick under högst fem dagar per vecka med belopp mellan 40 och 130 kronor beroende på dagpenningklass. Statsbidragsreglerna ändrades i syfte att förbättra den ekonomiska situationen för kassor med större arbetslöshet.

Det kontanta arbetsmarknadsstödet utgick med ett fast belopp av 35 kr per dag under fem dagar i veckan och skulle vara skattepliktig inkomst. Ersättningstiden fastställdes till högst 150 dagar för varje ersättningsperiod med längre ersättningstid för person som uppnått 55 års ålder.

En närmare redogörelse för de gällande bestämmelserna i de båda stödformerna, aktuella ersättningsbeloppen m. m. lämnas i kapitel 3.

3. Gällande bestämmelser om kontant stöd vid arbetslöshet

Gällande bestämmelser om kontant stöd till den enskilde vid arbetslöshet finns i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (LAF) och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd (LKA). Här nedan redogörs för huvuddragen i bestämmelserna.

Kontant stöd vid arbetslöshet kan utgå antingen som dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller som kontant arbetsmarknadsstöd som handhas av arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna. Utbetalning av arbetsmarknadsstödet ombesörjs av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

3.1. Arbetslöshetsförsäkringen

Medlemskap. Rätt att bli medlem i någon av de erkända arbetslöshetskas- sorna har var och en som arbetar inom det verksamhetsområde som anges i kassans stadgar. Undantag från rätten att bli medlem gäller den som är medlem i annan arbetslöshetskassa, den som icke fyllt 15 år, den som fyllt 64 år och den som förvärvsarbetar mindre än tre timmar per arbetsdag och i genomsnitt mindre än 17 timmar per vecka. Från rätten att kvarstå som medlem i kassa kan undantag göras i tre fall. Det gäller medlem som ej arbetar och som ej heller under minst sex av de senaste tolv månaderna arbetat inom kassans verksamhetsområde, medlem som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift om förhållande som har betydelse för hans rätt till medlemskap eller ersättning samt medlem som bryter mot kassans stadgar eller styrelsens beslut. Den som fyllt 65 år har inte rätt att kvarstå som medlem i kassa.

Om utträde ur kassan gäller, att medlems rätt därtill inte får begränsas. Bristande avgiftsbetalning kan föranleda att medlem anses ha utträtt ur kassan.

Villkor för ersättning. Medlem i arbetslöshetskassa som blir arbetslös erhåller efter viss karenstid ersättning från kassan under förutsättning att han uppfyller vissa villkor. Således gäller för den som varit anställd att han skall ha varit medlem i arbetslöshetskassan under minst tolv månader och för den som varit företagare att han skall ha varit medlem under minst 24 månader (medlemsvillkoret). Vidare skall den arbetslöse medlemmen ha utfört förvärvsarbete i minst fem månader inom en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens början (arbetsvillkoret). För att en månad

skall få tillgodoräknas i arbetsvillkoret krävs att förvärvsarbete utförts i viss omfattning under månaden. De flesta kassor kräver att arbete under månaden utförts under minst tio dagar, dock minst 70 timmar. Tid får tillgodoräknas endast en gång i arbetsvillkoret. Under vissa förutsättningar kan tid utan förvärvsarbete få jämställas med arbetad tid vid prövning av arbetsvillkoret. Det gäller tid då medlemmen genomgått arbetsmarknadsut- bildning för vilken statligt utbildningsbidrag utgått, fullgjort värnplikt eller uppburit föräldrapenning enligt 3 kap. 13% lagen om allmän försäkring (AFL). Högst två månader av sådan tid får inräknas för arbetsvillkorets uppfyllande. Tid då medlemmen haft semester eller i övrigt varit ledig med helt eller delvis bibehållen lön och det inte varit på grund av sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barns födelse — får också jämställas med arbetad tid.

Den ramtid inom vilken medlemmen skall ha utfört förvärvsarbete kan i vissa fall förlängas. Det gäller om medlemmen varit förhindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, nykter- hetsvård på anstalt, frihetsberövande inom kriminalvårdens ram eller på grund av vård av eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt två år. Detta kallas överhoppningsbar tid.

De allmänna villkoren för rätt till ersättning säger att den arbetslöse medlemmen skall vara arbetsför och i övrigt Oförhindrad att åtaga sig arbete, vara beredd att anta erbjudet lämpligt arbete, vara anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och icke kunna erhålla lämpligt arbete. '

Erbjudet arbete skall anses lämpligt om — inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits till medlemmens yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet samt till andra personliga förhållanden, om anställningsförmånerna är av samma kvalitet som de som anges i kollektiv- avtal eller, där kollektivavtal inte finns, är skäliga i jämförelse med de förmåner som utgår för samma arbetsuppgifter vid jämförliga företag, om laglig stridsåtgärd inte pågår vid arbetsplatsen och om arbetarskyddet där motsvarar lagstiftningens och myndigheternas krav.

Ersättningens/orm och storlek. Ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen utgår som nämnts i form av dagpenning. Den utbetalas för femdagarsvecka vilket kan uttryckas så att den utbetalas för det antal dagar per vecka som tillsammans med eventuella arbetade dagar och dagar under karenstid blir högst fem. Dagpenning får ej betalas ut för söndag. Dagpenning kan utgå för helgdagsaftnar samt för helgdagar som ej infaller på söndag under förutsätt- ning att medlemmen är arbetslös och erhåller ersättning för vissa andra dagar i anslutning till helgen.

Om särskilda skäl föreligger får arbetslöshetskassa eller arbetsmarknads- styrelsen föreskriva att dagpenning ej får utges för dag för vilken medlem kan anses gottgjord genom semestersättning.

Det allmänna villkoret om arbetsförhet innebär, att dagpenning ej kan utgå för dag då medlemmen uppbär sjukpenning. Att den inte kan utgå för dag då medlemmen uppbär föräldrapenning anges särskilt i lagen.

Dagpenning utges i dagpenningklasser påjämna tio-tal kronor lägst 60 och högst 160 (fr. o. m. 1 juli 1978 lägst 70 och högst 180). Arbetslöshetskassan beslutar om medlemmens placering i dagpenningklass. Det finns en strävan

Tabell 3.1 Antal medlemmar 1977-12-31 i de erkända arbetslöshetskassorna förde- lade på dagpenningklasser

Dagpenningklass. Antal med- Procent kronor lemmar

60 2 179 70 3 342 0,4 80 5 580 90 80 771 2,8 100 4 939 0,2 110 87 495 3.0 120 51 354 1,8 130 224 501 7,7 140 179 850 6.2 150 27 382 0.9 160 2 239 324 77,0 Hela antalet 2 906 717 100,0

hos kassorna att begränsa antalet dagpenningklasser. Detta framgår indirekt av tabell 3.1 som innehåller uppgifter om medlemsantalet i de erkända arbetslöshetskassorna fördelat på dagpenningklasser.

Ersättningsnivån regleras i det enskilda fallet genom att en av regeringen fastställd överförsäkringstabell anger den högsta dagpenning som kan utgå vid en given inkomst. Oberoende av klasstillhörighet kan således aldrig högre dagpenning utgå än som motsvarar 91,7 % av den förlorade dagsförtjän- sten.

En arbetslös medlem som uppbär ålderspension får ett mot pensionen svarande avdrag på sin dagpenning. All slags ålderspension medför pensions- avdrag, såvida det inte framgår som klart att pensionsförsäkring har tecknats under sådana former att den är att betrakta som frivillig och utan anknytning till förvärvsarbete. Särskilda regler gäller för den som uppbär förtidspen- sion.

Begränsningar i ersättningsrätten. Ersättning börjar utgå först efter viss karenstid. För medlemmar som ej är egna företagare är karenstiden fem dagar, vilka skall infalla inom en sammanhängande tid av fem kalender- veckor. För medlem som haft sin huvudsakliga försörjning genom verk- samhet som självständig företagare får kassa föreskriva en karenstid om högst två månader. I sådant fall skall den tid inom vilken karenstiden beräknas, förlängas i motsvarande mån. Karenstid beräknas endast en gång för samma ersättningsperiod.

Dagpenning utgår under en begränsad tid. ersättningsperiod. Den är 300 dagar efter det att karensvillkoret uppfyllts. För medlem som fyllt 55 år är ersättningsperioden 450 dagar. Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken medlemmen fyller 65 år.

Om en sammanhängande tid av tolv månader oräknat s. k. överhopp- ningsbar tid förflutit sedan ersättning senast utgick, har medlem rätt till ersättning endast om han på nytt uppfyller arbets- och karensvillkoret.

Om arbetslösheten upphör innan ersättningsperioden gått ut och medlemmen på nytt blir arbetslös inom tolv månader, utgår dagpenning åter

utan att arbetsvillkoret prövas och utan karenstid. Då ersättningsperioden gått till ända prövas arbetsvillkoret på nytt. Uppfyller medlemmen då detta villkor utgår ersättning för en ny period sedan karensvillkoret uppfyllts. Den nya ersättningsperioden räknas från inträdet av den arbetslöshet då medlemmen senast uppfyllde arbetsvillkoret.

Vid arbetslöshet under del av vecka utgår ersättning enligt en fastställd omräkningstabell. Tabellen används för beräkning av ersättning till såväl heltids- som deltidssökande, vilka endast kunnat erhålla arbete i mindre omfattning än de söker. Den används även vid beräkning av ersättning vid partiell arbetslöshet i samband med sjukdom eller annat arbetshinder. Ersättning utgår enligt tabellen med så många dagpenningbelopp per vecka som motsvarar medlemmens arbetslösa tid under veckan.

Medlem som regelbundet utför deltidsarbete under veckor då han i övrigt är arbetslös får uppbära ersättning med högst 50 dagpenningbelopp. Arbets- löshetskassan får dock för enskild medlem medge att antalet ökas till 150 och arbetsmarknadsstyrelsen kan, om särskilda skäl föreligger, medge en ytter- ligare ökning.

Arbetslöshetskassa kan begränsa rätten till dagpenning för medlemmar som har ett yrke inom vilket arbetslöshet förekommer varje år.

Avstängning från rätt till ersättning. Rätt till ersättning föreligger vid ofrivillig arbetslöshet. Det innebär att en medlem som själv medverkar till att han blir arbetslös inte kan få ersättning. Lagen anger fyra fall av självförvållad arbetslöshet då medlem skall avstängas från rätt till ersättning. Detta skall ske om han 1. lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning, 2. skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande, 3. avvisat erbjudet lämpligt arbete, eller 4. utan att uttryckligen ha avvisat ett lämpligt arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att anställning inte kommit till stånd.

Avstängningen är tidsbegränsad till sju, 14 eller 28 dagar beroende på den beräknade varaktigheten av det ifrågavarande arbetet.

Om det är uppenbart att medlem inte vill anta erbjudet lämpligt arbete, t. ex. genom att han flera gånger avvisat sådant arbete, kan arbetslöshets- kassan avstänga honom intill dess att han utfört förvärvsarbete under 20 dagar.

Avstängning kan också ske om medlem avvisat lämplig arbetsmarknads- utbildning, om han skilts från sådan utbildning på grund av otillbörligt uppförande eller om han lämnat utbildningen frivilligt utan giltig anledning. Avstängningstiden är i sådana fall 28 dagar.

3.2. Kontant arbetsmarknadsstöd

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår vid arbetslöshet till den som inte är medlem i erkänd arbetslöshetskassa eller som är medlem, men inte uppfyllt medlemsvillkoret eller inte har rätt till ersättning därför att ersättningsperiod utlöpt sedan han fyllt 60 eller i vissa fall 55 år. Stödet utgår till den som uppfyller föreskrivna ersättningsvillkor i Sverige.

Samma allmänna villkor som gäller för arbetslöshetsförsäkringen stadgas även för det kontanta arbetsmarknadsstödet. Reglerna om vad som är att anse

som lämpligt arbete är likalydande i de båda lagarna.

Arbetsvillkoret för det kontanta arbetsmarknadsstödet, liksom ramtid och överhoppningsbar tid, överensstämmer med vad som gäller inom arbetslös- hetsförsäkringen. Beträffande tid som vid prövning av arbetsvillkoret får jämställas med arbetad tid skiljer sig bestämmelserna på en punkt. Sålunda får enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd sådan tid jämställas med förvärvsarbete under vilken sökanden i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att det förhindrat sökanden att anta annat arbete.

Till den som efter avslutad utbildning söker men inte kan erhålla förvärvsarbete kan kontant arbetsmarknadsstöd på vissa villkor utgå utan att han uppfyller arbetsvillkoret. Sålunda stadgas att den är berättigad till stöd som avslutat ungdomsutbildning, sådan yrkesinriktad vuxenutbildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd eller arbetsmarknadsutbildning som omfattar minst tre månader och som i anslutning därtill under minst tre månader stått till arbetsmarknadens förfogande genom den offentliga arbetsförmedlingen. Det krävs dessutom att den sökande ställt sig till arbetsmarknadens förfogande inom fem månader från det utbildningen avslutats.

Karenstiden är densamma som inom försäkringen. Ersättningensform och storlek. Helt stöd utgår med 55 kr. per dag (65 kr fr. o. m. den 1 juli 1978) under högst fem dagar per vecka. Till den som är arbetslös endast en del av en vecka eller som endast söker deltidsarbete utgår stöd enligt en fastställd omräkningstabell.

Makars förmögenhet medför reduktion av stödet i den mån densamma överstiger 150 000 kr. Den stödtagare som stadigvarande sammanbor med någon som han har varit gift med eller som han har eller har haft barn med likställes med gift stödtagare.

Stödtagare som uppbär änke- eller änklingspension eller annan ålderspen- sion än enligt lagen om allmän försäkring får sitt stöd nedsatt med pensionsbeloppet. Partiell förtidspension, partiellt sjukbidrag eller halv ålderspension enligt nämnda lag eller delpension enligt lagen om delpen- sionsförsäkring reducerar stödet på samma sätt.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar från det karensvillkoret uppfyllts. Till den som fyllt 55 år utgår stöd för 300 dagar. Sedan en stödtagare fyllt 60 år är ersättningstiden inte begränsad. Även för den som fyllt 55 år är ersättningsperioden obegränsad om han blivit arbetslös som en omedelbar följd av nedläggning av eller bestående ändring i driften vid företag där han varit anställd eller avveckling av sin verksamhet som egen företagare på grund av omfattande eller genomgripande förändring i ortens näringsliv eller i den näringsgren där han utövade verksamheten. En förutsättning är dessutom att han i minst 24 månader av de tre åren närmast före arbetslöshetens inträde har utfört förvärvsarbete.

Rätten till stöd inträder vid 16 och upphör vid 65 års ålder eller vid den tidigare tidpunkt då helt sjukbidrag, hel förtidspension eller hel ålderspension enligt lagen om allmän försäkring börjar utgå.

Reglerna om avstängning från rätt till stöd överensstämmer både vad gäller orsak och avstängningstidens längd med de regler som gäller inom arbets- . löshetsförsäkringen.

4 Erfarenheter av gällande stödsystem

För att få ett underlag för utvärdering och översyn av gällande regler om arbetslöshetsstöd har utredningen genomfört två enkätundersökningar. Den ena undersökningen har avsett arbetslöshetsförsäkringen och den andra det kontanta arbetsmarknadsstödet. Material och synpunkter har i det ena fallet inhämtats från samtliga arbetslöshetskassor och i det andra från samtliga länsarbetsnämnder.

4.1. Arbetslöshetsförsäkringen

Uppgifterna avser förhållandena den 31 december 1974 samt de erfarenheter som vunnits under år 1974.

Enkäten till arbetslöshetskassorna omfattar frågor om kassans verksam- hetsområde, reglerna för försäkringen samt arbetsförmedlingens roll för försäkringen.

I fråga om grum/villkoren anser de flesta av kassorna att nu gällande regler och praxis bör behållas oförändrade.

En generösare tolkning av tidsfristen/ör anordnande av barntillsyn förordas och man pekar också på svårigheten för en försäkrad att stå till arbetsmark- nadens förfogande i samband med att en daghemsplats förloras vid arbets- löshet.

Beträffande de speciella villkor som gäller för företagare föreslår några kassor att kravet på att den personliga verksamheten i företaget skall ha upphört bör ersättas av en regel att ersättning skall kunna utgå även vid temporär nedläggning. Förslaget motiveras med att företagaren bör ha ett med arbetstagaren likvärdigt skydd vid oförvållad arbetslöshet.

I fråga om vad som skall avses med lämpligt arbete anser ett flertal av kassorna att någon ändring av reglerna och praxis ej är påkallad. Bland synpunkter som framförts i frågan kan nämnas att det anvisade arbetet i så stor utsträckning som möjligt bör anpassas till den arbetssökandes önskemål, personliga förutsättningar, utbildning och intresse. Vidare bör större hänsyn tas till bostads- och familjeförhållanden samt ökade kostnader för resor och barntillsyn

En kassa föreslår att nyexaminerade och äldre arbetskraft (över 50 år) under en sexmånadersperiod efter anmälan hos arbetsförmedlingen skall erbjudas arbete i nära anknytning till genomgången utbildning respektive tidigare verksamhetsområde. Det påpekas också från en kassa att man med tartkepå

risken för olycksfall i arbetet alltid med viss försiktighet bör anvisa arbeten utanför den arbetslöses yrkeserfarenhet.

Beträffande frågan om erbjudet arbete kan anses lämpligt när lönen understiger dagpenningen hänvisar några kassor till KSA-utredningcns förslag att erbjudet arbete skall anses lämpligt endast om anställningsförmå- nerna är skäliga i förhållande till den ersättning som den arbetssökande har rätt till enligt försäkringen. En medlem bör inte förlora rätten till ersättning om han avvisar erbjudet arbete med lön som understiger arbetslöshetsersätt— ningen. Medlemmar som idag tvingas anta ett nytt arbete med avtalsenlig lön som är lägre än dagpenningen upplever detta som orättvist och frågar sig varför det skall vara mera "lönsamt” att vara arbetslös än att arbeta. Ett arbete med lön motsvarande arbetslöshetsersättningen innebär ändock en sänkning av lönen jämfört med det tidigare arbetet.

Från en kassa begärs ett förtydligande av lagtexten i fråga om vilka anställningsförmåner som är förenliga med de förmåner som utgår till den som är anställd enligt kollektivavtal.

Två kassor anser att i lagen skall intas en föreskrift om att kollektivavtal skall finnas på arbetsplatsen.

I fråga om nted/ents- och arbetsvillkor förklarar flertalet kassor sig ha enbart goda erfarenheter. Några av de kassor som föreslagit ändringar i medlems- villkoret vill sänka den nuvarande lZ-månadersgränsen till 8 månader samt tillämpa en mjukare regel för vissa grupper av medlemmar. Särskilt ungdomar borde efter yrkesutbildning få tillgodoräkna sig en kortare medlemstid. För egna företagare föreslås att den nuvarande 24-månaders- gränsen ändras till 12 månader. 1 konsekvens med 1974 års riksdags principuttalande om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring anser de flesta kassorna att medlemsvillkoret bör slopas.

Arbetsvillkoret föreslås av de flesta kassorna bibehållas oförändrat. En kassa pekar på att deltidsanställd måste arbeta mer än 10 dagar i månaden för att uppfylla tidsregeln i arbetsvillkoret (minst 10 dagar och minst 70 timmar). Tidsregeln föreslås i stället utformas med utgångspunkt i den försäkrade medlemmens normalarbetstid, exempelvis så, att denne under minst 10 dagar skall ha utfört avlönat arbete i sådan omfattning, att antalet arbets- timmar uppgår till minst 10 gånger hans normalarbetstid. En kassa anser att 15 timmars arbetstid per vecka (dvs. i genomsnitt 66 timmar per månadlsom är vanligt för deltidsarbetande också skall kunna räknas. Den i vissa kassor tillämpade kvantitetsregeln. som innebär att arbetsvillkoret skall anses uppfyllt om medlemmen under lZ-månadersperioden arbetat 90 dagar och minst 5 timmar per dag, föreslås av flera kassor bli generellt tillämpad. Regeln anses smidigare att hantera och ge ett rättvisare utslag än 5-månadersvillko- ret.

I fråga omjämstä/ld tid förordar flertalet kassor att den nuvarande regeln om vad som skall jämställas med arbete vid prövning av arbetsvillkoret skall bibehållas. De kassor som anser att ytterligare verksamhet skall jämställas med arbetad tid föreslår att all yrkesinriktad utbildning skall beaktas oavsett om statligt utbildningsbidrag utgår.

En kassa föreslår att studier på heltid som fullföljts bör helt likställas med arbete. Den för närvarande föreskrivna tidsgränsen två månader för tid som är

jämställd anser något mer än hälften av de tillfrågade kassorna böra bestå. Några kassor föreslår en höjning av tidsgränsen till 5 månader. dvs. att arbetsvillkoret skall kunna byggas upp med annan verksamhet än förvärvsar- bete. och några andra kassor åter en höjning till 3 månader.

Flera kassor förordar ett "rent" arbetsvillkor, dvs. att annan verksamhet än arbete under ramtiden ej skall beaktas.

Regeln om över/mmmingsbar tid anses av praktiskt taget alla kassor böra behållas oförändrad. Tid under vilken medlem uppburit vårdbidrag för vård av handikappad anhörig anser ett par kassor bör vara överhoppningsbar. En kassa anser att tid då arbete utförts i annat land med vilket överenskommelse saknas också bör räknas som överhoppningsbar. 1 de fall kommun ej kan ordna barntillsyn anser en kassa att åldersgränsen för vård av eget barn eller adoptivbarn bör höjas från två till tre år.

Över hälften av kassorna anser att det finns starka skäl för att alltjämt tillämpa/em ersättningsdagar per vecka. Arbetslöshetsförsäkringen bör i så stor utsträckning som möjligt anpassas till arbetsmarknadens villkor och då arbetslivet inom flertalet avtalsområden baseras på 5-dagarsvecka är det motiverat att försäkringen an passas härefter. Åtta kassor förordar en anpassning till systemet med sjudagarsvecka i sjukförsäkringen. Man pekar därvid på att det är ersättningsbeloppens storlek som är avgörande, ej om ersättning utgår under fem eller sju dagar. En kassa anser att ersättning bör utgå inte efter dagar utan efter antalet arbetslösa timmar per vecka. Härigenom skulle ersättningen komma att svara mot det exakta antalet arbetslösa timmar i veckan.

I fråga om karenstid i försäkringen har olika uppfattningar anförts från kassornas sida. Fjorton kassor anser att karenstiden bör bibehållas och som nu omfatta fem dagar. Att avskaffa karensen anses medföra en stor belastning ur administrativ synpunkt. Tretton kassor förordar en dags karens motsvarande vad som tillämpas i sjukförsäkringen. Att bibehålla karenstid motiveras bl. a. med att kostnaderna för att slopa karensen skulle bli för höga och att karenstiden för den enskilde genom förlängd ersättningstid inte längre kan anses ha samma ekonomiska betydelse som när frågan var aktuell i samband med behandlingen av KSA-utredningens förslag. Sexton kassor slutligen förordar att karensregeln slopas samt att arbetsgivaren förpliktas att vid permittering alltid utge ersättning för den första arbetslöshetsdagen.

Frågan om någon ändring bör ske i fråga om ersättningsperimlernas längd har av aderton kassor besvarats så att man anser de nuvarande ersättnings- perioderna väl avvägda och att någon ändring inte behöver göras. Flera kassor framhåller med hänvisning till att den allmänna pensionsåldern är 65 år att arbetslöshetsersättning ej bör utgå därefter samt ej heller till den som före 65 års ålder uppbär allmän pension. Man anser det vara principiellt felaktigt att ersättning skall kunna utgå från två socialförsäkringar samtidigt.

Redan i45—50-årsåldern kan det vara svårt att erhålla ny anställning enligt några kassors bedömning. Det an ses därför angeläget att åldersgränsen för den längre ersättningsperioden — 450 dagar— sänks till 50 år eller t. o. m. till 45 år. För personer som uppnått 60 års ålder anser tre kassor att det innebär svåra påfrestningar för den arbetslöse att stå till en "fiktiv" arbetsmarknads förfogande under så lång tid som 450 dagar. Dagantalet bör därför av humanitära skäl begränsas till 150 dagar. varefter hel förtidspension bör

utgå.

Ett annat alternativ är obegränsat antal ersättningsdagar mellan 55 och 60 år resp. 55 och 65 år varefter pension skulle utgå. En kassa förordar en försäkring i princip utan ålders- eller andra begränsningar om villkoren i övrigt uppfylls. Begreppet ersättningsdagar slutligen föreslås ersättas med tidsperiod på exempelvis 2 år som eventuellt utsträcks från 50 års ålder.

Så gott som samtliga kassor anser att kompensatimtsnfrån bör vara 90 procent (dvs. samma kompensationsnivå som tillämpas i den allmänna sjukförsäkringen). 91,7 procent (den nuvarande gränsen för överförsäkring) eller 95 procent. Det sistnämnda alternativet motiveras med att nivån motsvarar den kompensation som följer av den allmänna sjukförsäkringen och avtalsgruppsjukförsäkringen. En kassa slutligen föreslår en hundrapro— centig täckning av inkomstbortfallet vid arbetslöshet.

En övre inkomstgräns bör enligt flertalet kassor finnas för kompensation av inkomstbortfall vid arbetslöshet i likhet med vad som tillämpas i fråga om sjukpenning och allmän tilläggspension. lnkomstgränsen bör vara 71/2 gånger basbeloppet. En övre gräns för ersättningsgrundande inkomst bör enligt några kassor inte finnas eftersom den arbetslöses utgifter troligen inte ändras under den första tiden efter arbetslösheten.

Reglerna om pensionsawlrag anser flertalet kassor ha fungerat helt tillfredsställande och utan anmärkning och föreslår ingen ändring av bestämmelserna. Nio kassor anser att arbetslös som får allmän pension eller tjänstepension oavsett ålder inte bör kunna uppbära arbetslöshetsersättning eftersom han då knappast längre står till arbetsmarknadens förfogande. Pensionerna förutsätts vara så utformade att den arbetslöse inte skall behöva uppbära arbetslöshetsersättning för att dryga ut sin försörjning. En möjlighet att styrka att den arbetslöse som uppbär pension verkligen står till arbets- marknadens förfogande är att denne efter pensionsavgången måste bygga upp ett nytt arbetsvillkor.

Några kassor föreslår en pensionsavdragstabell med mera progressiv utformning.

Beräkningen av ersättning vid arbetslöshet delav vecka enligt om räknings- tabell anser flertalet kassor fungera väl. Tabellen anses vara utomordentligt användbar och ge en rättvis ersättning vid arbetslöshet i det enskilda fallet. Övriga kassor redovisar också i allmänhet goda erfarenheter men föreslår vissajusteringar av reglerna. Två kassor föreslår sålunda att rätt till ersättning för halv dag skall införas. Den nuvarande regeln om avdrag med en femtedel av normalarbetstiden för varje hinderdag vid två eller flera hinderdagar i veckan föreslås av en kassa ändras så. att hinderdag i stället reducerar den ersättningsberättigade tiden med en femtedel av arbetsutbudet.

Begränsningsregeln att ersättning kan utgå under högst 50 dagar för arbetslöshet då regelbundet deltidsarbete utförs anser några kassor bör finnas kvar i nuvarande omfattning. De förordar så stor restriktivitet som möjligt eftersom det i dessa fall aktuella deltidsarbetet konserveras och ger en i viss mån konstlad arbetslöshet. En acceptabel lösning som nu tillämpas är att kassan medger att ersättningstiden förlängs i de fall deltidsarbetet är bestämt att upphöra viss dag eller i fall där det finns ett klart uttalat löfte om arbete inom överskådlig tid och i den omfattning som motsvarar vederbörandes arbetsutbud. Regeln anses också förhindra uppdelning av heltidsarbeten på

flera deltidsarbeten.

Flera kassor anser å andra sidan 50-dagarsregeln vara alltför restriktiv och förordar en generell höjning till förslagsvis 100 dagar. Om den arbetslöse tar ett deltidsarbete i avvaktan på annat arbete anses SO-dagarsperioden vara alltför kort och dessutom motverka att den arbetslöse över huvudtaget söker tillfälligt arbete. På orter med extrema sysselsättningssvårigheter bör stora möjligheter finnas att förlänga ersättningstiden. Likaså för lärare. vars situation är sådan att de ofta endast kan erhålla ett mindre antal undervis— ningstimmar vid tillfälliga vikariat.

Några kassor anför att lagen om anställningsskydd motverkar arbetsgiva- rens möjlighet att permanenta deltidsarbetet. något som även SO-dagarsre- geln bl.a. syftar till.

Regler om begränsning av et'sättnitt_s.'si'ätteti vid säsongarbete för arbetslösa som tidigare regelbundet förvärvsarbetat endast viss del av året tillämpades av nio kassor under år 1974. Berörda grupper var bl. a. gatuarbetare. anläggningsarbetare. park- och kyrkogårdsarbetare. skol- och Skolmåltidsper- sonal. hemsamariter samt transportpersonal inom stuveribranschen.

Ingen kassa förordar någon ändring i avstängt:ingsgrzmderna. En klar definition av begreppet "giltig anledning" bör eftersträvas då de flesta medlemmar som slutat en anställning anser sig ha haft anledning härtill. De synpunkter som i övrigt lämnats i frågan avser huvudsakligen situationer när någon avvisat erbjudet lämpligt arbete. Avvisat erbjudande om återanställ- ning på tidigare arbetsplats bör endast undantagsvis leda till avstängning. För den enskilde kan övergång till ett nytt arbetsområde innebära stora problem. Den arbetslöse bör få tid på sig att söka anställning inom sitt yrke. En uppmjukning av bestämmelserna anses därför önskvärd.

Arbetslösa med små barn bör i så stor utsträckning som möjligt anvisas arbete under tid då den kommunala barntillsynen är tillgänglig. Större hänsyn bör tas till förhållandena i varje enskilt fall där den ena maken erbjuds arbete på annan ort och måste flytta.

En kassa anser att de hinder som medför avstängning bör specificeras i en särskild "avstängningsparagraf'. En kassa anser att man bör eftersträva en strikt tillämpning av avstängningsregeln och att fyra veckors avstängning från ersättning som påföljd för självförvållad arbetslöshet bör gälla gene- rellt.

Av de 45 arbetslöshetskassorna hade 21 kassor avstängt medlem från rätt till ersättning vid arbetsmarknadsutbildning. Av dessa hade 19 avstängt medlem för att denna avvisat erbjuden lämplig utbildning medan tre kassor gjort detta på grund av otillbörligt uppförande från medlemmens sida. 13 kassor hade avstängt medlem som lämnat sin utbildning frivilligt. utan giltig anledning. Eftersom arbetsmarknadsutbildning bedöms vara det bästa sättet fören riktig och möjlig återanpassning till arbetsmarknaden bör enligt kassas mening utbildning i detta sammanhang jämställas med erbjudet arbete och medlem som vägrar att delta i utbildning avstängas från ersättning. En annan synpunkt är att utbildningen kan leda till ökat arbetsutbud och därmed underlätta placeringen av den arbetslöse.

Omkring 3 300 fall av avstängning blev följden av avvisat erbjudande om lämpligt arbete under år 1974. Avstängningstiderna fördelade sig på följande sätt. Avstängning under en tid av 28 dagar vid självförvållad arbetslöshet

utgjorde 9 96 av fallen. Det avvisade arbetet i dessa fall beräknades således vara längre än 10 dagar, Drygt 5 % av avstängningsfallen avsåg den situationen att den försäkrade inte ville anta erbjudet lämpligt arbete och därför måste visa att han står till arbetsmarknadens förfogande innan ersättning på nytt kan utgå. dvs. att han utfört arbete under 20 dagar. Avstängning vid vägran att ta arbete med kort varaktighet. högst 5 resp. 6—10 dagar. förekom i 1.4 resp. 1.9 % av fallen.

De nuvarande avstängningsreglerna vid självförvållad arbetslöshet anses av 18 kassor vara väl avvägda. 16 kassor har ej anfört några synpunkter.

4 kassor ifrågasätter om ej en längre avstängningsperiod bör tillämpas i de fall där medlem slutat sin anställning på egen begäran utan giltig anledning. Enligt några kassor bör avstängningstiden räknas fr. o. m. den kalendervecka som infaller närmast efter det att medlemmen anmält sig hos arbetsförmed- lingen som arbetssökande. Vid avstängning bör det totala antalet ersättnings- dagar minskas med det antal dagar som avstängning skett.

De svårigheter som finns i gränsdragningen mel/an arbetstagare och företagare exemplifieras av flera kassor.

En kassa pekar på att lagstiftningen till skydd för arbetstagare kringgås genom olika former av verksamhet som egen företagare och beroende uppdragstagare. En ändring i lagstiftningen anses dock endast kunna begränsa men ej hindra förekomsten av sådana företag. En renodling av arbetstagare- och företagarebegreppen anses nödvändig. Mycket skulle vinnas om man upphörde att tillämpa två skilda arbetstagarbegrepp. ett arbetsrättsligt och ett socialt.

I en arbetslöshetskassa söker man hålla en klar gräns mellan anställda och dem. som utför egna arbeten. Den senare gruppen har i regel inte godtagits som kassamedlemmar annat än om arbetet reglerats genom avtal med beställaren och uppdragstagaren haft samma förmåner som en anställd. Det är enligt kassan mycket svårt att kontrollera kassamedlemmarnas ställning som arbetstagare eller egen företagare då även i sistnämnda fall arbetsgivarin- tyg ofta utfärdas av uppdragstagaren.

Arbetstagarbegreppet bör enligt en annan kassa ägnas speciell uppmärk- samhet av utredningen. Genom skogsbrukets mekanisering har åtskilliga medlemmar. vilka tidigare arbetet som huggare eller hästkörare. övergått till att bli skogskörare med egen traktor. Som regel är de anställda vid något företag och betraktas som arbetstagare emedan företaget erlägger arbetsgi- varavgifter m. m. I vissa fall utförs dock arbete åt flera företag eller skogsägare. De som utför körningsarbeten med egna traktorer bör enligt kassan betraktas som arbetstagare medan ägare av avverkningsmaskiner och liknande som regelmässigt kräver anställd medhjälpare däremot bör betraktas som företagare.

Ett par kassor med såväl arbetstagare som företagare som medlemmar anser att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring bör omfatta båda kategorier medlemmar på likvärdiga villkor.

Bland de allmänna synpunkter på arbets/t'ishets/ötsäkringen som kassorna framfört vill utredningen här nämna följande.

Trots statsbidragssystemets syfte att stödja kassor med hög arbetslöshet har dessa kassor fått bära en otillfredsställande hög del av kostnaderna med jämförelsevis höga avgifter för medlemmarna, En avgiftsutjämning måste

aktualiseras i samband med den aktuella översynen av försäkringen. En sådan utjämning kan enligt kassan ske exempelvis genom att varje huvud- organisation har en enda kassa eller genom att avgifterna beräknas på hela försäkringskollektivet.

Bland de allmänna synpunkter som framförts från kassor med egna företagare kan nämnas att växlingarna på arbetsmarknaden inte bara berör anställda utan också företagare. Trygghetslagstiftningen ger den anställde en betydligt fastare grund för sin försörjning samtidigt som företagarna i många fall pressas till ytterligare egna insatser för att hålla företagen igång och arbetstiden är i många fall obegränsad. En företagarkassa anser att det är angeläget att ersättningsrätten liberaliseras för företagare. Allmänt hävdas att all oförvållad arbetslöshet skall vara ersättningsgrundande och ersättning utgå till företagare ej endast vid nedläggning av företaget utan även vid driftsavbrott. force majeur och liknande situationer. Med hänsyn till företagandets natur torde det ej gå att tillämpa exakt samma arbetslöshets- kriterier som för anställda. Det är emellertid viktigt att man skapar väsentliga lättnader i förhållande till de nuvarande reglerna.

I fråga om medlemmarnas kontakter med arbets/örnred/ingen anser nära en tredjedel av kassorna att reglerna bör ändras.

Ett önskemål är tätare kontakter mellan arbetsförmedlingen och den arbetslöse kassamedlemmen. Vidare föreslås aktiv hjälp från förmedlingens sida till den arbetssökande vid kontakt med arbetsgivare samt en aktivisering av förmedlingsansträngningarna vad gäller arbetssökande medlemmar även i en situation då konstant brist på arbetskraft råder. Förslag ges också om aktiv yrkesvägledning/arbetsförmedling genom regelbundna obligatoriska besök hos arbetsförmedlingen.

Erfarenheterna av den modifierade öppna förmedlingen är övervägande goda. En kassa uppger att behandlingen av dess medlemmar förbättrats betydligt genom de obligatoriska personliga besöken på förmedlingen.

Flera kassor framhåller att det är nödvändigt med en bättre personlig kontakt mellan förmedlaren och den arbetssökande även i den öppna förmedlingen. Man framhåller behovet av ett aktivare förmedlingsarbete. inriktat på individens speciella förutsättningar. Obligatorisk anmälan av lediga platser till arbetsförmedlingen samt personlig kontakt med en för den arbetslöse avdelad arbetsförmedlare och en snabbare uppföljning av förmed- lingsresultatet i det enskilda fallet anförs som exempel på en förbättrad platsförmedling.

4.2. Kontant arbetsmarknadsstöd

Uppgifterna avser de erfarenheter som länsarbetsnämnderna gjort under 1974. det första året som lagen om kontant arbetsmarknadsstöd gällde.

De flesta länsarbetsnämnder anser att grundvillkoren för KAS ej bör ändras.

En klarare definition av begreppetI/iiretagare anses önskvärd. Tolkningen av begreppet egen företagare kan således i samband med ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd få negativa följder för den enskilde. Det bör enligt en av nämnderna i en allmän arbetslöshetsförsäkring finnas större möjligheter att

ge egna företagare ersättning vid arbetslöshet. eventuellt i kombination med lång karenstid. säsongbegränsningar för vissa branscher och andra särbe- stämmelser för att förhindra missbruk.

Vad därefter angår arbetsvillkoret anser de flesta av nämnderna att några skäl till ändring ej föreligger. Några nämnder anser dock att den s. k. kvantitetsregeln inom arbetslöshetsförsäkringen bör kunna tillämpas inom det kontanta arbetsmarknadsstödet. vilket skulle innebära en förbättring för deltidsarbetande. Ett förtydligande av arbetsvillkoret bör också ske så att det framgår att månad då arbete utförts i 10 dagar under 70 timmar kvalificerar sökande till halvt stöd.

Reglerna om jämställd tid anses av 15 nämnder vara tillfredsställande utformade medan nio nämnder förordar ändringar. Även vård av person i hemmet där vårdbidrag eller invaliditetstillägg utgår anses sålunda böra få tillgodoräknas. Arbetsmarknadsutbildning. fullgjord värnplikt och tid varunder föräldrapenning utgått bör helt tillgodoräknas. Att arbetsmarknads- utbildning bör jämställas med arbete motiveras dels med att flera arbets- marknadspolitiska åtgärder i övrigt. såsom beredskapsarbete och företagsut- bildning. utgör en stimulans att genomgå utbildning. Yrkesinriktad vuxen- utbildning föreslås också jämställas med arbetad tid. Arbetsprövning eller arbetsträning med utbildningsbidrag räknas för närvarande som överhopp- ningsbar tid. Eftersom dessa är ett led i en pågående rehabilitering bör de kunna jämställas med arbetsmarknadsutbildning. En nämnd ifrågasätter om inte också tid för vilken semesterersättning betalas ut av en arbetsgivare bör jämställas med tid då sökanden utfört förvärvsarbete på samma sätt som exempelvis en byggnadsarbetare får tillgodoräkna sig sådan tid. Även arbete inom de nordiska länderna bör enligt ett förslagjämställas med arbetad tid i Sverige. Vård av sjukt barn och arbete i hemmet för nytillträdande på arbetsmarknaden bör få tillgodoräknas som arbetad tid.

I stort sett samtliga nämnder anser att de verksamheter som berättigar till överhoppningsbar tid bör kvarstå. Bland de verksamheter som enligt några förslag bör tillföras nämns arbete i utlandet. i varje fall inom länderna på den gemensamma marknaden. Obetald praktik bör enligt en nämnd medräknas som överhoppningsbar tid. De flesta ändringsförslagen rör vuxenutbildning. Sådan utbildning är f. n. överhoppningsbar om den föregåtts av minst fem månader sammanhängande förvärvsarbete med för arbetet normal heltids- tjänstgöring. En nämnd pekar på att en sökande med mångårigt deltidsarbete. som har genomgått vuxenutbildning på heltid som berättigar till statligt studiestöd. inte kan söka kontant arbetsmarknadsstöd direkt efter utbild- ningen. då denna ej är överhoppningsbar. Även i detta fall bör möjlighet finnas att tillgodoräkna sig tiden före utbildningen. En mer flexibel ålders- gräns vid vård av barn föreslås också varvid med hänsyn till barnets utveckling under de första levnadsåren tiden bör ändras från ej fyllda två till ej fyllda tre år.

Kvalifikationsreglerna för nytillträdande och äterinträdande på arbetsmark- naden föreslås av mer än hälften av länsarbetsnämnderna ändrade i olika avseenden.

Flera nämnder föreslår att kontant arbetsmarknadsstöd skall kunna utgå redan efter avslutad grundskola efter viss kvalifikationstid som arbetssö- kande. Även ungdomar som avbryter gymnasieskolan föreslås få stöd. Den

nuvarande kvalifikationstiden på tre månader anses av några nämnder böra förkortas till två månader. åtminstone för vissa grupper av sökande såsom äldre vuxenstuderande.

l fråga om arbetsmarknadsutbildning bör enligt några nämnder i stället för kortare kvalifikationstid hela arbetsvillkoret i form av genomgången arbets- marknadsutbildning kunna få tillgodoräknas. En länsarbetsnämnd anser emellertid att kvalifikationstiden inte bör förkortas då många sökande redan under denna tidsrymd kan beredas möjlighet till stadigvarande arbete och därför aldrig blir aktuella för kontant arbetsmarknadsstöd. En länsarbets- nämnd anser att värnpliktstjänstgöring skalljämställas med ungdomsutbild- ning.

Regeln om ersättningsperiod för den som ej fyllt 60 år (i vissa fall 55 år) anser 16 länsarbetsnämnder ej böra föranleda någon ändring. De flesta nämnder som har synpunkter på ersättningsperioderna anser att ålders- gränsen för obegränsat generellt stöd bör sättas vid 55 år eller att reglerna för åldersgruppen 55—60 år bör tillämpas mera generöst. Den som blivit arbetslös p. g. a. strukturella förändringar i ortens näringsliv och fyllt 55 år bör enligt en nämnd få ersättning utan att uppfylla 24-månadersvillkoret då detta villkor på en sådan ort kan vara svårt att uppfylla. Tidigare fanns möjlighet för den som var yngre än 60 år att efter utförsäkring och på arbetsmarknadsmässiga grunder få förtidspension. Den 1 januari 1974 ändrades denna åldersgräns till 60 år. Sökande i åldrarna 55—60 år som idag icke uppfyller villkoren för obegränsad ersättningsperiod har därför ej någon annan försörjningsutväg än att söka socialhjälp. Om ej reglerna för dessa åldersgrupper liberaliseras bör samordningen mellan pension och arbetslöshetsersättning ses över.

Några nämnder förordar att en ersättningsperiod på 300 dagar skall tillämpas redan från 50 års ålder. För ungdomar anses i allmänhet den nuvarande stödperioden på 150 dagar vara väl avpassad.

1 enkäten lämnas en detaljerad redogörelse för det kontanta arbetsmark- nadsstödets stor/ek oehfördelning i olika/all. Av materialet framgår att drygt 90 % av männen och knappt 80 % av kvinnorna uppbar oreducerat stöd. Den vanligaste orsaken till reducerat stödbelopp för både män och kvinnor var att makens inkomst översteg 23000 kr. Knappt 1 % av stödtagarna uppbar reducerat stöd på grund av att de uppbar någon form av pension.

Regeln om reduktion av stödet med hänsyn till makes inkomst uppges ha kommit att drabba i första hand kvinnorna. Denna regel upphörde att gälla den ljanuari 1976.

Även reduceringsregeln för den som uppbär änke- eller änklingspension har kommit att drabba främst kvinnor.

Avstängning från rätten till kontant arbetsmarknadsstöd sker enligt samma regler som tillämpas i fråga om arbetslöshetsförsäkringen. Det vanligaste skälet för avstängning (60 % av fallen). är att stödtagaren lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning. Avstängningstiden utgjorde för nästan samtliga fall 28 dagar. Drygt 30 % hade avstängts därför att de avvisat erbjudet lämpligt arbete och ett par procent därför att de skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppträdande. I endast ett fåtal fall hade avstängning skett på grund av att vederbörande genom sitt uppträdande vållat att anställning inte kommit till stånd.

5. Personer med och utan kontant stöd vid arbetslöshet

ALF-utredningen har som ett led i arbetet med att utvärdera det kontanta stödet vid arbetslöshet genom riksförsäkringsverkets försorg bearbetat uppgifter avseende personer som uppbar KAS år 1974. Redovisningen i första avsnittet av detta kapitel bygger på denna undersökning samt uppgifter för åren 1975—77 som publiceras av arbetsmarknadsstyrelsen. 1 kapitlets andra avsnitt redovisas enjämförelse mellan arbetssökande som har rätt till kontant stöd och arbetssökande som ej har sådan rätt. Denna jämförelse bygger på uppgifter i den arbetssökandestatistik som tas fram inom arbetsmarknads- styrelsen.

5.1. Personer som uppburit KAS åren 1974—77

Omfattningen av den arbetslöshet för vilken KAS har utgått under åren 1974—77 framgår av tabell 5.1.

År 1977 var antalet stödtagare ungefär 40% flera än 1974. Antalet ersättningsdagar ökade dock med 85 %. År 1977 var därför antalet ersätt- ningsdagar per stödtagare väsentligt högre än 1974.

Det är av intresse attjämföra. hur antalet stödtagare förändrats ijämförelse med den arbetslöshet som redovisasi AKU:s månadsundersökningar. 1 tabell 5.2 jämförs utvecklingen av antalet stödtagare med förändringen i årsme- deltal för antalet arbetslösa från dessa månadsundersökningar. Dessa årsme— deltal blir i jämförelsen mått på omfattningen av arbetslösheten under året. Mellan 1974 och 1975 var det en relativt stark ökning i antalet arbetslösa medan antalet personer som uppbar KAS var lägre 1975 än 1974. Mellan 1975

Tabell 5.1 Antal stödtagare och ersättningsdagar 1974—77. Kontant arbetsmarknads- stöd

Antal stödtagare Antal ersätt- Antal ersättnings- ningsdagar dagar per stödtagare 1974 56 587 2 000 795 35 1975 53 796 2 273 639 42 1976 42 874 2676 169 43 1977 79 881 3 696 111 46

Tabell 5.2 Antal stödtagare och antal arbetslösa 1974-77

Antal Förändring Antal Förändring stödtagare i procent arbetslösa i procent 1974 56 587 60 900 1975 53 796 — 4.9 69 200 + 13.6 1976 62 874 + 16.9 66 400 4.0 1977 79 881 + 27.0 75000 + 13.0

och 1976 var utvecklingen den motsatta. Antalet arbetslösa sjönk medan antalet stödtagare ökade. År 1977 slutligen var såväl antalet stödtagare som antalet arbetslösa högre än 1976. Antalet stödtagare ökade dock avsevärt mera. både i absoluta och relativa tal. än arbetslösheten ökade mellan 1976 och 1977.

Uppgifterna i tabell 5.2 tyder på att antalet stödtagare inte bestäms endast av arbetslöshetens omfattning. En annan faktor torde vara ökad kännedom bland de arbetslösa om möjligheterna att erhålla KAS.

Det är personer med den lösaste anknytningen till arbetsmarknaden som i första hand drabbas av arbetslöshet. I anslutning till tabellens uppgifter om utvecklingen mellan 1976 och 1977 kan nämnas att antalet dagar. för vilka dagpenning utbetalades från de erkända arbetslöshetskassorna. endast ökade med 3.8 % mellan de två åren. Den ökade arbetslösheten drabbade således personer som kunde få KAS (eller som inte kunde erhålla någon form av kontantstöd) i större utsträckning än medlemmarna i de erkända arbetslös- hetskassorna.

] tabell 5.3 redovisas stödtagarnas fördelning på kön. Som framgår av tabellen har under dessa fyra år ungefär 6 av 10 stödtagare varit kvinnor. även om det har varit en svag ökning av andelen män.

KAS tillkom för att ge kontant stöd till i första hand personer som inte är så fast knutna till arbetsmarknaden. Redan siffrorna i tabell 5.3 visar att stödet haft åsyftad verkan. även om de inte säger något om graden av måluppfyl- lelse. 1 tabell 5.4 redovisas åldersfördelningen bland stödtagarna. Det framgår att andelen ungdomar är mycket hög. något som också talar för att reformen verkat i den riktning som avsågs då den antogs av riksdagen. Här bör inskjutas att nedgången i 1977 års siffror utvisande andelen för åldersgruppen 55 år och äldre främst orsakats av att den övre åldersgränsen för rätten att uppbära KAS sänktes från 67 till 65 år den 1 juli 1976. då den allmänna pensionsåldern sänktes.

Tabell 5.3 Antalet stödtagare 1974-77 med fördelning på kön

Antal Procent

1974 1975 1976 1977 1974 1975 1976 1977

Mån 21 453 20 470 23 993 32 320 37.9 38.0 38.2 40.5 Kvinnor 35 134 33 326 38 881 47 561 62.1 62.0 61.8 59.5

Summa 56 587 53 796 62 874 79 881 100.0 100.0 100.0 100.0

Tabell 5.4 Antal stödtagare i procent inom olika åldersgrupper med fördelning på kön

—24 25—54 55— a) Män 1974 49.3 43.6 7.1 100 1975 47.7 44.9 7.4 100 1976 50.3 42.8 6.9 100 1977 55.9 39.3 4.8 100 b) Kvinnor 1974 60.2 34.2 5.6 100 1975 59.9 33.6 6.6 100 1976 62.1 31.1 6.8 100 1977 60.9 34.0 5.1 100

! tabell 5.5 anges fördelningen av antalet stödtagare på yrkesområden. De tre kolumnerna 1974. 1975 och 1976 visar att fördelningen på yrkesområden varit praktiskt taget oförändrad under dessa år. 1 de två högra kolumnerna med rubriken "Jämförelse” anges fördelningen år 1976 av stödtagarna (med bortseende från gruppen studerande m. fl.) och arbetslösa personer i arbets-

Tabell 5.5 Antal stödtagare procentuellt fördelade efter yrkesområde

Yrkesområde Stödtagare Jämförelse 1974 1975 1976 Stöd- AKU" tagare

Tekniskt. naturvetenskapligt. samhällsvetenskapligt. huma- nistiskt. konstnärligt arbete och militärarbete 12.9 12.8 12.8 16.3 23.1 Administrativt arbete 1.0 1.6 2.2 2.8 1.9 Kameralt och kontorstekniskt

arbete 8.5 8.0 7.4 9.5 12.1 Kommersiellt arbete 8.2 7.1 7.1 9.1 8.5 Lantbruks-. skogs- och fiskeri-

arbete 3.6 4.3 4.9 6.3 6.2 Gruv- och stenbrytningsarbete

m. m. 0.2 0.2 0.1 0.1 0.3 Transport- och kommunika-

tionsarbete 3.1 3.3 3.4 4.3 6.0 Tillverkningsarbete. maskin-

skötsel m. m. 17.8 19.3 19.7 25.2 28.7 Servicearbete 19.5 19.0 18.9 24.1 13.0 Studerande. nyexaminerade

m.fl. 22.1 22.7 23.5 — — Personer med ej identifierbara

yrken samt ej angiven yrkes— tillhörighet 3.1 1.8 1.8 2.3 0.2

Summa 100 100 100 100 100

" Se kapiteltexten

kraften samma år (årsmedeltal i AKU). Det är framför allt för yrkesgruppen servicearbete som siffrorna skiljer sig. Andelen från denna yrkesgrupp bland stödtagarna var nästan dubbelt så hög som i arbetskraften. Skillnaden beror på att arbetslösheten inom denna yrkesgrupp var stor. samtidigt som det var en låg andel arbetslöshetsförsäkrade. Det motsatta förhållandet gällde inom den första yrkesgruppen "tekniskt. naturvetenskapligt . . . arbete".

I fråga om yrkesområdet "studerande. nyexaminerande m. 11." bör påpekas att andelen stödtagare som erhållit stöd enligt reglerna för nytillträ- dande för de tre första åren var 12 och för det senaste 15 %. Detta innebär att närmare hälften av dem som redovisades inom detta "yrkesområde" hade kvalificerat sig för KAS genom att de uppfyllt arbetsvillkoret.

Tabell 5.6 visar hur stödtagarna varit fördelade på de tre geografiska områden som brukar användas vid beskrivningar av arbetsmarknadsförhål- landena.

En mera ingående genomgång än vad som framgår av tabellen har gjorts av uppgifterna för 1974. Medan andelen stödtagare det året var 8 per 1000 invånare i åldrarna 16—66 år inom storstadslänen och "övriga län” var den 18 per 1 000 invånare i skogslänen. Andelen stödtagare var genomgående högre bland kvinnor än bland männen.

Som framgått av tabell 5.1 har antalet ersättningsdagar per stödtagare ökat under de fyra år reformen varit i kraft. Detta motsvaras av en fortgående ökning av det antal stödtagare som erhållit stöd under en hel ersättningspe- riod och därefter inte längre varit ersättningsberättigade. I tabell 5.7 redovisas detta antal och dess andel av hela antalet stödtagare för respektive år.

Den låga siffran för år 1974 förklaras av att det var första året reformen vari kraft och att endast de personer som varit arbetslösa i en följd från maj månad eller tidigare kunde erhålla stöd under en hel ersättningsperiod detta år. För

Tabell 5.6 Antalet stödtagare 1974—77 med fördelning på geografiskt område i procent

1974 1975 1976 1977 Storstadsläna 21.8 24.3 24.5 23.6 Skogslänb 37.0 35.6 34.3 34.9 Övriga län 41.2 40.1 41.2 41.5

" AB. M och O län. 135. W. X. Y. Z. AC och BD län.

Tabell 5.7 Antalet personer som uppburit KAS under en hel ersättningsperiod och därefter inte längre varit berättigade till stöd.

Antal Procent av hela antalet stödtagare

1974 770 1.4 1975 2 553 4.7 1976 2921 4.6 1977 3 720 4.7

___—___—

övriga år är andelen stödtagare som uppburit KAS under en hel ersättnings- period och därefter inte längre varit berättigade till stöd som framgår i stort sett oförändrad.

5.2. Arbetssökande med och utan kontant stöd

Utredningen redovisar i detta avsnitt en jämförelse mellan personer med och utan kontant stöd vid arbetslöshet. Uppgifterna avser månaderna augusti. september och oktober 1975 och har hämtats ur arbetsmarknadsstyrelsens statistik över sökande vid landets arbetsförmedlingar. Dessa månader valdes med hänsyn till reglerna om KAS för nytillträdande på arbetsmarknaden (nyexaminerad som anmält sig underjuni månad hinner uppnå anmälnings- tidens slut för att få KAS om han fortfarande är arbetslös i september månad).

Jämförelsen avser "vid månadens slut kvarstående sökande utan arbete och aktuella för omedelbar placering". Materialet bygger på de uppgifter som de arbetslösa lämnade arbetsförmedlingstjänstemannen vid det senaste kontakttillfaillet.

Av tabell 5.8 framgår det genomsnittliga antalet kvarstående sökande och deras fördelning på kön samt efter stödform.

Medan en av två arbetssökande män var medlemmar i erkänd arbetslös- hetskassa gällde detta endast fören av tre kvinnor. Fyra av tio män och fem av tio kvinnor var enligt dessa uppgifter utan kontantstöd. De arbetssökande som inte var berättigade till kontantstöd var betydligt yngre än de övriga. Deras medianålder var 23 år. Medianåldern bland dem som uppbar KAS var 29 år och bland kassamedlemmarna 60 år. Medianåldern var något lägre för de kvinnor som ej uppbar kontantstöd eller som hade KAS än för männen i dessa grupper. För dem som var medlemmar i arbetslöshetskassa var åldersskill- naden mellan könen avsevärt större.

Tabell 5.9 anger de arbetssökandes fördelning efter ålder. 57 % av dem som ej hade kontantstöd var yngre än 25 år. medan bland KAS-fallen 45 och bland kassamedlemmarna 11 % var under 25 år. 20 % eller 7 600 bland dem utan stöd var högst 17 år gamla. Dessa unga arbetslösa under 18 år var ungdomar

Tabell 5.8 Kvarstående arbetssökande vid månadens slut. genomsnitt augusti—ok- tober 1975. Fördelning på kön och efter form av kontantstöd

Stödform Män Kvinnor Hela antalet

Antal % Antal % Antal %

Medlem i erkänd arbetslöshets- kassa 20 000 53 14 300 33 34 300 42 KAS 2 500 6 5 700 13 8 200 10 Ej kontantstöd 15400 41 23 000 54 38 400 48

Hela antalet 37 900 100 43 000 100 80 900 100

Tabell 5.9 Kvarstående arbetssökande vid månadens slut. genomsnitt augusti-ok- tober 1975. Procentuell fördelning efter ålder och form av kontantstöd

Ålder. år Kassamedlemmar KAS Ej kontant- stöd

—l 7 0.3 8.9 19.8 18—19 1.8 17.3 16.8 20—24 8.9 18.6 20.5 25—34 13.7 13.5 21 .1 35—44 8.2 6.1 10.0 45—54 9.9 5.6 6.8 55—59 6.9 6.6 2.1 60—64 18.8 15.4 1.4 65—66 31 .1 7.7 1.2 67— 0.3 0.2 0.2

Summa 100 100 100

Antal 34 300 8 200 38 400 Medianålder. år

män 63 30 24 kvinnor 49 28 23 Samtliga 60 29 23

som enbart gått igenom grundskolan eller sådana som avbrutit en påbörjad gymnasieutbildning För denna grupp ej yrkesutbildade ungdomar har sysselsättningsproblemen blivit mer uttalade under de senaste åren.

Uppgifter om tidigare yrkesområde visade att ungefär varannan av de sökande som var medlemmar i erkänd arbetslöshetskassa hade sysslat med tillverkningsarbete eller byggnads- och anläggningsarbete. Av dem som uppbar KAS hade varannan haft kommersiellt arbete. tillverknings- eller servicearbete. medan 15 % av dem betecknades som nyutexaminerade. Sistnämnda "yrkesområde" dominerade (30 %) för de arbetssökande som ej hade kontantstöd.

Av uppgifterna om anmälningstid vid arbetsförmedlingen kan nämnas att 85 % av de arbetssökande utan kontantstöd varit anmälda kortare tid än tre månader. Detta gällde ungefär i samma omfattning för kvinnor och män. Så väl för kassamedlemmar som för dem som uppbar KAS gällde däremot att endast ungefär 50 % av dem varit anmäld kortare tid än tre månader.

Slutligen kan anföras att påtagliga regionala skillnader fanns i de arbets- sökandes arbetslöshetsskydd. Inom storstadslänen var endast 33 % medlemmari erkänd arbetslöshetskassa. medan 60 % saknade kontantstöd. I skogslänen däremot var 48 % med i arbetslöshetskassa medan 39 % ej hade kontantstöd. Övriga län intog en mellanställning med 44 % som var medlemmar medan 46 % saknade kontantstöd. Således var det 7 % av de anmälda inom storstadslän. 13 % inom skogslän och 10 % inom övriga län som uppbar KAS,

Dessa skillnader torde förklaras av de olikheter som generellt gäller om förhållandena på arbetsmarknaden. 1 områden med en mer varierad arbets- marknad som den i storstadslänen söker sig fler människor. som inte tidigare

haft förvärvsarbete eller som under viss tid inte förvärvsarbetat. ut på arbetsmarknaden. 1 skogslänen däremot. där tillgången på arbetstillfällen ofta är lägre och där arbetsmarknaden inte är så skiftande. gör man i många fall redan från början den bedömningen att det finns små förutsättningar att få ett lämpligt arbete.

6 Arbetslöshetsförsäkringen i andra länder

6.1. De nordiska länderna

6.1.1. Danmark

Det danska försäksäkringsskyddet vid arbetslöshet är liksom det svenska utformat som en frivillig försäkring. Försäkringen administreras av 54 arbetslöshetskassor efter facklig indelning. För kassorna finns en samorga- nisation. Tillsynsmyndighet är det danska arbetsdirektoratet. Medlemskap i arbetslöshetskassa förvärvas efter i princip samma grunder som i den svenska försäkringen. Minimiåldern är 17 år medan någon övre åldersgräns ej föreskrivs. För medborgare i de Nordiska länderna gäller enligt konventionen om social trygghet samma rättigheter som för danska medborgare.

Allmänna villkor för ersättning är att den försäkrade är arbetsför och har möjlighet att taga arbete. antingen på heltid. eller om han är deltidsförsäkrad. intill 30 timmar per vecka samt är anmäld som arbetssökande hos arbetsför- medlingen. Den försäkrade skall vidare ha haft sysselsättning eller utövat förvärvsverksamhet under sammanlagt 26 veckor under de tre senaste åren.

Ersättning utgår i form av dagpenning. Dagpenningens storlek fastställs av varje kassa i förhållande till lönens storlek under de närmaste fem föregående veckorna och ger 90 % kompensation. Ersättningen utgår under sex dagar i veckan och maximal ersättningstid är tre och ett halvt år. Karenstid tillämpas inte och ej heller bestämmelser om säsongbegränsning. Dagpenning utgår inte till försäkrad som vägrar att ta erbjudet lämpligt arbete som anvisas av arbetsförmedlingen och där lön utgår enligt gällande avtal. eller till den. som utan giltig anledning lämnar sitt arbete eller vars arbetslöshet beror på otillbörligt uppträdande på arbetsplatsen. Vid bedömningen av ett arbetes lämplighet tas hänsyn till följande faktorer: Den försäkrade kan ej vägra erbjudet arbete utanför hans tidigare yrkesområde när det på orten. där arbetet skall utföras. finns behov att överföra arbetskraft från andra yrkesområden. om han har förmåga och krafter att utföra arbetet och hans möjlighet att återgå till sitt tidigare yrkesområde ej väsentligt försämras. Avstängningstiden är fem veckor. Försäkringen finansieras dels genom egenavgifter av de försäkrade och dels genom kompletterande statsbidrag och arbetsgivarbidrag.

6.1.2. Finland

I likhet med Sverige och Danmark har Finland en frivillig statsunderstödd arbetslöshetsförsäkring. Antalet försäkrade beräknas utgöra 70 % av totala antalet anställda på den finska arbetsmarknaden. De fördelas på 74 arbets- löshetskassor med facklig anknytning. Tillsynsmyndighet är Social- och hälsovårdsministeriet. En särskild samorganisation finns för kassorna.

Försäkringen omfattar endast arbetstagare. Minimiåldern är 17 år och någon övre åldersgräns finns ej. Ovillkorlig rätt att tillhöra försäkringen har varje arbetstagare som ej fyllt 60 år. är finsk medborgare samt uppfyller i kassans stadgar fastställda villkor. Konventionen om social trygghet före- skriver samma rättigheter som för det egna landets medborgare. Dessutom finns överenskommelse om medlemsskap för medborgare i Storbritannien. Försäkringen omfattar personer som uppbär pension. förutsatt att pensions- tagaren är förmögen att utföra arbete. För deltidsanställd gäller rätt att tillhöra försäkringen om den huvudsakliga inkomsten erhålles från sådan anställ- ning. .

Ersättning utgår i form av dagunderstöd som (76-04-01) utgör 51 fmk för medlem som har det huvudsakliga försörjningsansvaret. och 37 fmk för annan medlem. Arbetslöshetskassan kan uppdela medlemmarna efter yrke. den tid som medlemmen tillhört kassa. lönens storlek etc.

Ersättning kan utgå under högst 200 dagar under kalenderår eller med högst 450 dagar under tre kalenderår. Genomsnittligt omfattar ersättnings- perioderna 45—50 dagar. Kassorna har ej begagnat sig av möjligheten att i stadgarna inta bestämmelser om säsongbegränsning.

Något minimikrav på arbetsförhet uppställs ej. men en förutsättning för ersättning är att den arbetslöse står till arbetsmarknadens förfogande och är anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Ersättning utgår om den försäkrade tillhört kassan åtminstone de sex närmast föregående månaderna samt utfört arbete i minst sex månader. Karens tillämpas med fem dagar under en ramtid av fem på varandra följande veckor. Dagunderstödet utgår med högst tre fjärdedelar av den i den försäkrades yrke gängse aktuella daglönen på orten. Det sammanlagda antalet arbets- och understödsdagar under en vecka får uppgå till högst fem.

Ersättning utgår ej vid självförvållad arbetslöshet och ej heller till försäkrad under 50 år som utan giltig anledning vägrar att delta i arbetsmarknadsut- bildning. Avstängning från ersättning vid självförvållad arbetslöshet sker under minst sex veckor.

Försäkringen finansieras genom egenavgifter för kassamedlemmarna samt genom statsbidrag.

För den som ej är berättigad till ersättning från försäkringen finns ett kompletterande ersättningssystem med jämförelsevis begränsade ersätt- ningsbelopp.

6.1.3. Norge

Den norska arbetslöshetsförsäkringen är obligatorisk och ingår som en integrerad del i den norska folketrygden. Ersättning vid arbetslöshet utbetalas av de lokala trygdekontoren efter anvisning av arbetsförmedlingen i distrik-

tet. Tillsynen över arbetslöshetsförsäkringen utövas av Arbetsdirektoratet under Kommunal- och Arbetsdepartementet. Någon direkt relation mellan arbetslöshetsförsäkringen och de fackliga organisationerna finns ej.

Försäkringen omfattar dels arbetstagare och dels företagare i viss begränsad omfattning. Någon minimiålder tillämpas ej medan maximiåldern är 67 år. dvs. då rätten till ålderspension börjar. Arbetstagare mellan 67 och 70 år har under vissa förhållanden rätt till dagpenning under kortare tid. högst 13 veckor per kalenderår. Rätt till dagpenning under arbetslöshet har den som under de tre sista kalenderåren har haft arbete antingen i Norge a) som anställd hos annan person i land. b) på fiskefartyg på minst 100 bruttoregis- terton c) i eget företag om han är över 64 år eller på norskt fartyg i utrikesfart för den som har medborgarskap eller hemvist i något av de nordiska länderna. eller i utlandet för norsk arbetsgivare. Dessutom gäller enligt konventionen om social trygghet för nordiska medborgare samma rättigheter som för det egna landets medborgare.

Ersättning utgår i form av dagpenning som grundas på arbetsinkomsten under det senaste kalenderåret eller i genomsnitt för de tre senaste kalenderåren. Den fastställs till 1.1 promille av denna inkomst plus 15 Nkr. Högsta ersättning utgjorde 76-05-01 139 Nkr. Någon klassindelning tillämpas inte. För make och barn utgår ett visst tillägg per dag. Dagpenning för försörjningstillägg får ej uppgå till mer än 90 % av den försäkrades dagpenningunderlag efter avdrag för direkta skatter och försäkringsavgifter. Det högsta antalet ersättningsdagar är 240 dagar (40 veckor) under ett kalenderår för personer under 64 år. För personer mellan 64 och 67 år gäller ingen tidsbegränsning. Som tidigare nämnts kan arbetslösa i åldrarna 67—70 år få ersättning under högst 13 veckor om ålderspension ej utgår. Säsongbe- gränsningsregler tillämpas ej. Antalet ersättningsdagar per vecka är högst sex. Vid korttidsarbete utgår reducerad ersättning liksom vid bisyssla. För att ersättningsrätt skall föreligga skall den arbetslöse vara arbetsför i sådan utsträckning att det finns en viss arbetsmarknad för honom och vara anmäld som arbetssökande till arbetsförmedlingen. Normalt skall han vara beredd att ta heltidsarbete och endast i särskilda fall kan en reducerad arbetstid på minst en tredjedel av hel arbetstid godtas.

Försäkringen innefattar inga direkta kvalifikationskrav. Ett villkor för ersättning är dock att den försäkrade antingen under det senast gångna kalenderåret eller i genomsnitt under de tre senaste kalenderåren har haft en årsinkomst som uppgår till minst 75 % av folketrygdens grundbelopp vid ansökningstillfallet.

En karenstid av tre dagar av de sista tio dagarna. söndagar medräknade. tillämpas. Dock tillämpas inte karenstid för sjömän som uppehåller sig utomlands. Karenstiden bortfaller också om den arbetslöse anmäler sig som arbetssökande inom en vecka sedan han undergått hel karens i sjukförsäk- ringen (tre dagar). fullgjort värnplikt minst en vecka eller genomgått ersättningsgrundande utbildning. Detsamma gäller om arbetslös som uppbär dagpenning får tillfälligt arbete i upp till fyra veckor eller har semester under motsvarande tid.

Dagpenning utbetalas inte för söndag. Full ersättningstid för vecka är sex dagar. Vid fem dagars arbetsvecka räknas den försäkrade inte som arbetslös den sjätte dagen i veckan.

Reglerna om när självförvållad arbetslöshet skall anses föreligga överens- stämmer i stort med vad som tillämpas i Danmark och Finland. För att anses som lämpligt arbete skall detta vara avlönat enligt avtal eller vad som är brukligt på orten och får ej ha blivit ledigt på grund av arbetstvist. Avstängning från ersättning sker under en tid av minst åtta veckor. Om särskilda skäl föreligger kan dagpenning även utgå när den arbetslöse varit anmäld som arbetssökande i minst fyra veckor efter förlust av ersättnings- rätt.

Avgifterna till arbetslöshetsförsäkringen ingår i de samlade avgifterna till den norska foketrygden och kan ej anges separat. Avgifterna betalas dels som medlemsavgift i samband med debitering av skatt och dels som arbetsgivar- avgift.

6.1.4. Island

Island har ett obligatoriskt försäkringsskydd vid arbetslöshet. Försäkrings- systemet bygger på en arbetslöshetsförsäkringsfond som finansieras genom avgifter från arbetsgivaren samt bidrag från stat och kommun. Ingen avgift uttas av de försäkrade. Fonden har en styrelse med sju medlemmar. varav två vardera från arbetsgivare respektive arbetstagarorganisationerna och fyra valda av Alltinget. Styrelsen är det högsta administrativa organet för försäkringen och fungerar också som besvärsinstans. Ansökan om ersättning görs hos den lokala kommitten som också betalar ut ersättning.

Rätt att tillhöra försäkringen har varje på Island bosatt person som fyllt 16 år och som tillhör fackförening. Självständiga företagare med undantag av fiskare med eget fartyg och lastbilsförare med egen lastbil omfattas inte av försäkringen.

För att vara berättigad till ersättning skall den försäkrade ha utfört tillgodoräkningsbart arbete i minst 1 032 timmar under de senaste tolv månaderna och ha uppburit lön enligt kollektivavtal. Undantag från arbets- villkoret kan göras i fråga om skolelever och fiskare med eget fartyg. Vidare gäller att den försäkrade skall vara arbetsför och villig att anta av arbetsför- medlingen erbjudet lämpligt arbete. Daglig kontakt med arbetsförmedlingen föreskrivs under ersättningsperioden.

Ersättning utgår i form av dagpenning. som utgår för dag med undantag av lördag och söndag. Karens tillämpas inte. Dagpenningens storlek grundar sig på den beräknade arbetsinkomsten för en inte yrkesutbildad arbetare i Reykjavik och utgår med 80 % av detta inkomstbelopp för familjeförsörjare och med 70 % för ensamstående. För varje barn utgår ett tillägg med 6.5 % av nämnda inkomstbelopp.

Arbetslöshetsersättning kan ej utgå samtidigt med dagpenning från sjuk- och yrkesskadeförsäkringen. Personer som uppbär pension till följd av nedsatt arbetsförmåga har rätt till dagpenning intill ett belopp. som motsvarar skillnaden mellan dagpenningen och pensionsbeloppet. Ålderspensionärer har rätt till ersättning i den mån arbetsförhet kan styrkas genom läkarin- tyg.

Genom arbetslöshetsförsäkringsfonden bedrivs även viss verksamhet för främjande av näringslivet. Bl. a. kan bidrag utgå till arbetsgivare inom fiskerinäringen som genom kollektivavtal förbundit sig att betala lön under arbetslöshet.

6.2. Vissa andra länder

Utredningen har studerat de allmänna försäkringssystem för arbetslöshets- skydd som finns inom vissa utomnordiska länder. Systemen skiljer sig till sin uppbyggnad i ganska stor utsträckning från varandra. men bygger samtliga på grundprincipen att försäkringen skall omfatta alla arbetstagare i arbetsför ålder. En redogörelse lämnas i det följande för dessa system.

6.2.1. Frankrike

Arbetslöshetsskyddet i Frankrike utgörs av ett kooperativt försäkringssys- tem. uppbyggt genom riksavtal mellan arbetsmarknadens parter. Dessa organisationer bär således huvudansvaret för arbetslöshetsförsäkringen och denna omfattargenom lagstiftning med vissa undantag numera alla löntagare inom alla branscher. Statstjänstemän. vissa andra högre tjänstemän och egna företagare omfattas icke av försäkringen.

Arbetslöshetsförsäkringen och de lokala arbetslöshetskassorna adminis- treras av en särskild organisation i vars styrelse ingår lika antal representanter för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna. ASSEDIC (Association pour Emploi dans l”1ndustrie et le Commerce). Kontrollorgan för försäk- ringen är UNEDIC (Union Nationale pour Emploi de l'lndustrie- et le Commerce) som representerar arbetsmarknadens riksorganisationer.

Vid sidan av försäkringen lämnar staten i viss begränsad utsträckning kontant ersättning vid arbetslöshet. Dessutom ges ett uppfyllnadsbidrag vid arbetslöshet i samband med personalinskränkningar på upp till 90 procent av tidigare lön.

Alla arbetstagare som har anställningskontrakt med arbetsgivare anslutna till systemet tillhör arbetslöshetsförsäkringen.

För ersättning från försäkringen fordras minst 91 dagars medlemsskap i försäkringen eller 520 timmar i sysselsättning under den senaste 12- månadersperioden. Karenstid tillämpas inte.

Den statliga ersättningen omfattar alla arbetstagare. Karenstid tillämpas med tre dagar. Villkor för ersättning är att den arbetslöse haft betalt arbete i minst 150 dagar (eller 1 000 arbetstimmar) under det senast förflutna året. Den övre åldersgränsen är 65 år.

För att ersättning skall utges är villkoret i båda fallen att den arbetslöse är ofrivilligt arbetslös och är anmäld som arbetssökande hos arbetsförmed- lingen.

Ersättningen beräknas på genomsnittslön under de tre senaste månaderna innan arbetslösheten. Maximal ersättningstid och ersättningens nivå varierar med åldern.

Den statliga ersättningen vid arbetslöshet utgör(år 1977) 15 Fr pr dag under de tre första månaderna och 13.80 Fr därefter. För person med försörjnings- börda utgår ett tillägg på 6 Fr. Ersättningstiden är ej begränsad men ersättningen minskas med 10 procent per år. dock kan ersättningen för arbetslös över 55 år ej minska mer än till 30 procent av den ursprungliga ersättningen. För den som blir arbetslös efter 55 års ålder sker ej någon minskning av ersättningen.

Den av ASSEDIC administrerade försäkringen finansieras genom avgifter av arbetsgivaren och de anställda. Avgiftsuttaget är baserat på hur hög

arbetslösheten är. Den totala avgiften är för närvarande (är 1977) 2.20 procent av lönen upp till en viss övre gräns. Avgiften fördelar sig med 1.76 procent på arbetsgivaren och 0.44 procent på den anställde. Premiedifferentiering förekommer i mycket liten omfattning. Grundregeln är att försäkringssys- temet skall vara solidariskt och att således branscher med mindre arbetslös- hetsrisk skall stödja mera riskfyllda branscher.

6.2.2. Kanada

Kanada har en allmän arbetslöshetsförsäkring grundad på federal lagstift- ning. Försäkringen administreras av Unemployment Insurance Commission (U 1 C). under arbetsmarknadsministern.

Försäkringen är obligatorisk för alla arbetstagare inom industri och handel med en viss minsta veckoinkomst. Undantagna från försäkringen är egna företagare (utom yrkesfiskare) samt personer som fyllt 65 år.

Villkor för rätt till ersättning är att den arbetslöse under en minsta tid som kan variera mellan 10 och 14 veckor före arbetslösheten haft försäkrings- grundande sysselsättning. Antalet veckor beror på den rådande arbetslös- hetsnivån i den region. där den arbetslöse är bosatt. För beräkning av arbetslöshetsnivån indelas landet i 54 ekonomiska regioner. Ytterligare villkor är att den arbetslöse ej uppbär lön av arbete. är Oförhindrad att ta arbete. aktivt söker arbete och följer arbetsförmedlingens anvisningar. Ersättning utgår ej för dag då hinder att ta arbete föreligger. Den arbetslöse avstängs från rätt till ersättning om han vägrar eller försummar att söka erbjudet lämpligt arbete. om han ej inställer sig. då han kallats till arbetsförmedlingen eller om han underlåter att följa anvisad arbetsmarknads- utbildning.

Tolkningen av begreppet lämpligt arbete ges i arbetslöshetens inledande skede en liberal innebörd. Såsom lämpligt arbete anses således ej arbete i den arbetslöses yrke med sämre lön eller förmåner i övrigt än som utgår enligt kollektivavtal eller eljest allmänt tillämpas eller arbete i annat yrke med sämre lön eller förmåner i övrigt än som den arbetslöse rimligen kan godtaga med hänsyn till villkoren i hans eget yrke eller skulle ha uppburit om han fortsatt i sitt yrke. Efter det att viss längre tid förflutit blir den arbetslöse emellertid skyldig att anta varje erbjudet arbete även om detta skulle medföra sämre anställningsvillkor än han tidigare haft. dock under förutsättning att villkoren ej är sämre än vad som föreskrivs i kollektivavtal eller eljest allmänt tillämpas i yrket. Avstängning från ersättning sker i dessa fall under högst tre veckor. Avstängning under samma tid kan ske om den anställde frivilligt lämnat sin anställning eller anställningen upphört på grund av olämpligt uppträdande.

Normalt kan ersättning utgå för längst 50 ersättningsbara veckor inom en 52-veckorsperiod. varvid 2 veckor utgör karenstid.

S. k. inledande ersättning (initial benefit) ger ersättning under upp till 25 veckor. varvid en arbetad vecka ger ersättning lika lång tid. Därefter kan s. k. förlängd arbetslöshetsersättning (labour force extended benefits) utgå under högst 13 veckor. varvid ersättning utgår under en vecka för varje tvåveckors— period i den tidigare sysselsättningen. När inledande ersättning och förlängd ersättning utgått under maximal tid

kan under vissa förutsättningar regional förlängd ersättning (regional extended benefit) utgå under högst 32 veckor. Förutsättning för att sådan förlängd ersättning skall utgå är att arbetslöshetstalet i den region där den försäkrade är bosatt överstiger 4 procent. För varje halv procentenhet. varmed det regionala arbetslöshetstalet överstiger 4 procent utgår sålunda en förlängd ersättning under 2 ytterligare veckor. Maximalt kan denna ersättning komma att utgå under 32 veckor.

Detta kan exemplifieras med att en person som har arbetat 35 veckor under de senaste 52 veckorna före arbetslösheten blir berättigad till inledande ersättning under 25 veckor. Därefter utgår förlängd ersättning under fem veckor samt regional förlängd ersättning under åtta veckor beräknat på ett arbetslöshetstal i regionen på sex procent.

Ersättningens storlek 'är 66 2/3 procent av den arbetslöses genomsnittsin- komst under kvalifikationstiden. För att täckas av försäkringen måste arbetstagaren ha en inkomstnivå på för år 1977 minst 44 dollar och ett inkomsttak är satt på 220 dollar. Den genomsnittliga ersättningen per vecka utgjorde 92.89 dollar år 1976 med en högsta ersättningsnivå på 133 dollar per vecka.

Kostnaderna för försäkringen delas mellan arbetsgivare. arbetstagare och den federala regeringen.

6.2.3. Nederländerna

Arbetslöshetsskyddet i Nederländerna utgöres av en allmän arbetslöshets- försäkring samt ett kompletterande kontantstöd vid arbetslöshet.

Försäkringen administreras av 26 branschkassor. av vilka 16 kassor har ett gemensamt kansli. I kassornas styrelse ingår lika många arbetstagarrepresen- tanter. Kontantstödet till dem som ej kan få ersättning från försäkringen utbetalas av kommunala myndigheter.

Försäkringen är obligatorisk och omfattar i princip alla löntagare i privat tjänst samt vissa gränskategorier såsom musiker och skådespelare samt personer anställda i hushåll. Anställda inom statlig och annan offentlig verksamhet täcks av ett system liknande den obligatoriska försäkringen. En övre åldersgräns för försäkringen gäller vid 65 år. Någon lägsta åldersgräns finns i och för sig inte. men arbetsgivare får enligt lag inte anställa ungdomar under viss ålder.

För ersättning krävs att arbetslösheten är ofrivillig och att den arbetslöse är anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Den sökande är ålagd besöksplikt vid arbetsförmedlingen och är skyldig att ta erbjudet lämpligt arbete. Tolkningen av begreppet lämpligt arbete uppges dock vara betydligt mer liberal till förmån för den arbetssökande än i den svenska försäk- ringen.

För ersättning krävs tidigare sysselsättning i minst 26 veckor under det senaste året. '

Ersättningen utgår dels som interimsersättning under högst 40 dagar per år och dels som ersättning från arbetslöshetsförsäkringen i maximalt 90 dagar. vilket ger en total längsta ersättningstid på 130 dagar (26 veckor) per år.

Ersättning utgår med 80 procent av den ersättningsgrundande inkomsten. som är maximerad till en dagsförtjänst på för närvarande (juli 1977) högst

204.61 Hfl (ca 400 Skr). Kan arbetsgivare på grund av konkurs eller dylikt inte fullgöra sina skyldigheter beträffande lön under uppsägningstid och semesterersättning har försäkrad möjlighet att från kassan erhålla ersättning härför under en viss period. Arbetslös som utförsäkrats efter 26 veckor eller som av andra skäl inte kan få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen kan i stället få kontantstöd. Detta kan utgå under högst två år och uppgår till högst 75 procent av tidigare dagsinkomst. Samma högsta ersättningsgrundande inkomst gäller som för de försäkrade. För personer som fyllt 60 år förlängs ersättningstiden tills det vederbörande uppnår 65 år. Under den första perioden som arbetslöshetsersättning utgår behöver den arbetslöse inte acceptera arbete utanför sitt eget yrke. Han kan också vägra att ta arbete utanför hemorten samt avböja erbjudande om vidareutbildning eller omskolning utan att förlora sin rätt till ersättning enligt försäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom avgifter dels av arbetsgi- varna och dels av de anställda genom avdrag på lönen samt till en del genom skattemedel. Avgifternas storlek är i genomsnitt 0.8 procent av lönesumman. dvs. 0.4 procent för vardera arbetsgivare och arbetstagare med visst avgiftstak. Kontantstödet finansieras helt genom skattemedel.

6.2.4. Storbritannien

Arbetslöshetsskyddet i Storbritannien tillgodoses genom en allmän arbets- löshetsförsäkring. Försäkringen är en integrerad del av det allmänna socialförsäkringssystemet under Department of Health and Social Security och finansieras delvis genom avgifter. Det administrativa ansvaret för arbetslöshetsförsäkringen åvilar Department of Employment. Lokalt hand- läggs arbetslöshetsförsäkringen av de under det sistnämnda departementet hörande arbetslöshetsersättningskontoren (Unemployment Benefit Officies). vilka intimt samarbetar med arbetsförmedlingarna (Employment Service Agency).

Försäkringen omfattar praktiskt taget varje person som innehar anställ- ning. Arbetslös som ej kvalificerat sig för ersättning enligt försäkringen eller för vilken försäkringsersättningen är otillräcklig kan få stöd genom en kompletterande bidragsform. Sådan ersättning är behovsprövad med hänsyn till försörjningsbörda. hushållskostnader och vissa andra faktorer.

Personer som uppnått pensionsålderns nedre gräns. men ej uppbär pension. kan erhålla arbetslöshetsersättning. Ersättningen begränsas i sådana fall till att motsvara det pensionsbelopp som eljest skulle ha utgått.

Arbetslöshetsersättning utgår dels i form av en grundersättning med tillägg för försörjningsbörda och dels i form av ett inkomstrelaterat tillägg. beräknat på den beskattningsbara bruttoinkomsten. Ersättning utgår icke för enstaka dag och i allmänhet ej för helgdag eller helgfri dag som ej ingår i den arbetslöses normala arbetsvecka.

Grundersättning utgår till ensamstående person med ett belopp per vecka som (år 1977) var £ 11.10 med tillägg för beroende familjemedlem. för make med £ 6.90 samt för barn med £ 3.50 för det första barnet samt för varje ytterligare barn med £ 2.00. Ersättningen per dag utgör en sjättedel av

ersättningen per vecka. Det inkomstrelaterade tillägget utgör 33.5 % av en föregående veckoinkomst mellan € 10 och 30 samt 1 % på belopp däröver upp till £ 54. Ersättning utgår med högst 85 'ta; av den tidigare inkomsten.

Grundersättning utgår högst 312 dagar. söndagar ej inräknade. under en och samma arbetslöshetsperiod. Ersättning utgår inte för enstaka dag utan endast för två eller flera dagar inom en period av sex på varandra följande dagar. söndagar oräknade. Karenstiden är tre dagar. Har karenstid om tre dagar tillämpats för vissa andra sociala bidrag inom de närmast föregående 13 veckorna före arbetslöshetens början bortfaller karenskravet vad gäller grundersättningen. För det inkomstrelaterade tillägget gäller en karenstid av 12 dagar och en längsta ersättningsperiod av 156 dagar.

Allmänna villkor för ersättning är att den arbetslöse uppfyller de allmänna förutsättningarna för att tillhöra försäkringen och har erlagt avgift minst 26 veckor under anställning hos arbetsgivare sedan han inträtt i försäkringen. I denna tid inräknas även hel vecka av sjukdom eller arbetslöshet även om avgift till försäkringen då ej erlagts.

Ett kvalifikationsår som omfattar 12 månader med början någon av månaderna mars. juni. september och december beroende på vilken bokstavskod som ingår i vederbörandes försäkringsnummer tillämpas. De avgifter som erlagts under kvalifikationsåret berättigar till ersättning under det påföljande bidragsåret. Detta tar sin början fem månader efter utgången av kvalifikationsåret.

Förutsättning för arbetslöshetsersättning är vidare att den arbetslöse visar att han är arbetsför och villig att ta ett lämpligt arbete samt att han ej kan få något sådant arbete.

Såsom lämpligt arbete anses en normal anställning i den arbetslöses vanliga yrke. Har viss längre tid förflutit under arbetslöshet kan även sysselsättning i annat yrke anses som lämpligt arbete. dock under förutsättning att löne- och övriga anställningsvillkor ej är sämre än enligt avtal eller vad som eljest tillämpas.

Ersättning utgår inte om den arbetlöse så begränsar sitt arbetsutbud att förutsättningen för att få ett arbete inte föreligger. Avstängning från ersättning kan ske upp till sex veckor om den arbetslöse frivilligt lämnat ett arbete utan godtagbara skäl eller förlorar sitt arbete genom olämpligt uppträdande eller utan godtagbart skäl vägrar att godtaga eller söka ett lämpligt arbete som anvisas av arbetsförmedlingen. Detsamma gäller vägran att delta i utbildning avsedd att säkra ett reguljärt arbete.

Finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen sker genom avgifterna för den allmänna socialförsäkringen. Detta sker genom avgifter från de försäkrade och arbetsgivareavgifter samt genom bidrag av skattemedel (med omkring 18 % av nyssnämnda avgifter). Avgifterna är inkomstrelaterade och totalt utgör dessa för arbetstagare 5.75 % och för arbetsgivare 8.75 % av veckolön på £ 13 eller däröver.

6.2.5. Förbundsrepubliken Tysk/and

Arbetslöshetsunderstöd utgår enligt den västtyska arbetsfrämjandelagen (Arbeitsförderungsgesetz) i form av arbetslöshetsersättning och arbetslös- hetshjälp. Arbetslöshetsersättningen är en på avgifter grundad försäkrings-

förmån. Försäkringen är statlig och administreras tillsammans med arbets- förmedlingen i en enhetlig organisation. fördelad på 145 Arbeitsämter. i sin tur sammanförda i 8 Landsarbeitsämter. Central myndighet är Bundesanstalt ftir Arbeit.

Staten. arbetsgivarorganisationerna och de fackliga orgnisationerna är i lika delar representerade i myndighetens ledande organ. Representanter för arbetsmarknadens parter finns även i andra beslutande och förvaltande organ såväl regionalt som lokalt.

Arbetslöshetsförsäkringen omfattar i princip alla arbetstagare. Undantagna är ordinarie tjänstemän i offentlig tjänst. egna företagare och deras familje- medlemmar såvida inte ett regelrätt anställningsförhållande föreligger. den som har sysselsättning understigande 20 arbetstimmar per vecka. studerande med feriearbete samt den som fyllt 65 år och uppbär ålderspension. Någon lägsta åldersgräns finns ej.

Utländska arbetstagare kan på samma sätt som västtyska medborgare få arbetslöshetsersättning. Kvalifikationstid i annat land tillgodoräknas i den mån detta är möjligt enligt internationella eller bilaterala överenskommel- ser.

Villkor för rätt till arbetslöshetsersättning är att den arbetslöse under minst sex månader före arbetslöshetens inträde inom en ramtid av tre år haft för försäkringen avgiftspliktigt arbete samt att han är anmäld som arbetssökande hos den lokala arbetsförmedlingen och har ansökt om ersättning.

All arbetslöshet oberoende av orsak är ersättningsgrundande. Ersättning utgår således även till den. som på eget initiativ avbryter en anställning eller som. exempelvis på grund av dåligt uppträdande. ger arbetsgivaren rimlig anledning att säga upp anställningen. I de två sistnämnda fallen utgår dock inte ersättning under de första fyra veckorna. Har den arbetslöse slutat sin anställning på grund av att intjänad lön ej har utbetalats utgår ersättning emellertid omedelbart.

Om den arbetslöse inte godtagit eller tillträtt av arbetsförmedlingen anvisat arbete eller undandragit sig yrkesutbildning. vidareutbildning eller omskol- ning utan giltigt skäl kan han avstängas under fyra veckor. eller om denna tid med hänsyn till omständigheterna framstår som oskälig. under två veckor. Uppkommer efter en avstängningsperiod om fyra veckor anledning till en ny avstängningsperiod om fyra veckor. förfaller kvarstående rätt till arbetslös- hetsersättning.

Ersättningstidens längd är beroende på den tid som den arbetslöse tidigare varit sysselsatt i arbete enligt följande uppställning:

Sysselsättning Berör/igar till ersättning under 6 månader 78 dagar 9 månader 120 dagar 12 månader 156 dagar 18 månader 234 dagar 24 månader 312 dagar

Karenstid tillämpas inte Ersättning utgår med 68 % av nettolönen för de sista 20 dagarna. Arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom avgifter. Avgifterna betalas av arbetsgivare och arbetstagare med lika stora belopp och utgör för

närvarande (år 1977) vardera 5.3 (i; upp till en årsinkomst på DM 27 900. Om arbetstagarens inkomst understiger ett visst belopp erläggs även dennes avgift av arbetsgivaren. Avgifterna är avsedda att täcka ej endast kostnader för försäkringen utan även annan verksamhet såsom arbetsförmedling och yrkesrådgivning.

Arbetslöshetshjälp kan utgå till arbetslös som ej uppfyller villkoren för arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslöshetshjälpen är emellertid behovsprövad och förutsätter avlönat arbete under minst tio veckor eller att den arbetslöse utförsäkrats i arbetslöshetsförsäkringen.

För arbetslös som ej kan erhålla arbetslöshetsersättning eller arbetslöshets- hjälp återstår möjligheten att erhålla socialhjälp.

6.2.6. Österrike

Österrike har en arbetslöshetsförsäkring som omfattar arbetstagare. vilka samtidigt är obligatoriskt anslutna till sjukförsäkringen i det allmänna socialförsäkringssystemet. Arbetslöshetsförsäkringen administreras direkt av den federala regeringen genom dess socialministerium samt via lokala och regionala arbetskontor.

Försäkrad är arbetstagare som är anställd hos en eller flera arbetsgivare. lärlingar och personer med hemarbete samt högskolestuderande med för studierna föreskrivet praktikarbete samt yrkesfiskare.

Ersättningstidens längd är beroende på den föregående försäkringstiden. Den lägsta ersättningsperioden är 12 veckor. Har den arbetslöse under 52 veckor av de sist förflutna två åren haft anställning vari han varit obligatoriskt försäkrad utgår ersättning under 20 veckor. Har den arbetslöse haft anställ- ning som nyss sagts under 156 veckor inom de sist förflutna fem åren utgår ersättning under 30 veckor. Karenstiden är sju dagar.

För ersättning krävs att den arbetslöse är arbetsför och villig att ta erbjudet lämpligt arbete. Om anställningen upphört genom den arbetslöses egen åtgärd utgår ersättning först efter fyra veckor.

Ersättningen utgår i form av grundbidrag och familjetillägg. Ersättningen fastställs enligt den löneklass som den arbetslöse tillhört under de fyra sista veckorna före arbetslöshetens inträde. Löneklasserna är 54 och spänner mellan en minsta inkomstklass före skatt på (år 1977) S 1 560 per månad med ett grundbidrag på S 792 per månad (5 26.40 per dag) utan familjetillägg och S 1 032 (5 34.40 per dag) inklusive familjetillägg (5 26,40 per dag) och en högsta inkomstklass på S 8 320 eller däröver med ett grundbidrag på S 3 354 per månad (5 111,80 per dag) utan familjetillägg och S 3 594 per månad (S 119,80 per dag) inklusive familjetillägg.

Arbetslöshetsförsäkringen Hnansieras genom avgifter. Dessa betalas till lika delar av arbetsgivare och arbetstagare(l % vardera av månadslön upp till högst S 8 400 år 1978). Den federala regeringen ansvarar för de administrativa kostnaderna för försäkringen och ger också i krissituationer bidrag till 5. k. nödfallsunderstöd. Avgifterna till arbetslöshetsförsäkringen inbetalas via sjukförsäkringsorgani- sationerna.

H En allmän arbetslöshetsförsäkring — huvud- linjer

1 utredningens direktiv anges att sambandet mellan det kontanta stödet vid arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiken i övrigt bör vara en utgångspunkt för utredningsarbetet. Detta samband har varit vägledande för utredningens förslag om administrationen. Även i övrigt bör arbetsmarknadsmyndighe- ternas roll i försäkringen bevaras. AMS bör således vara tillsynsmyndighet och en arbetslöshetsförsäkringsdelegation liknande den som nu finns bör knytas till AMS. Utredningen betonar också den nyckelroll som arbetsför- medlingen spelar i försäkringen. Denna roll behandlas relativt utförligt 1 kap. 19.

1 den diskussion som föregick tillsättningen av ALF-utredningen spelade frågan om försäkringens personkrets stor roll. Detta framgår också av direktiven. [ dessa refereras det av riksdagen godkända utlåtandet från dåvarande inrikesutskottet. "En allmän arbetslöshetsförsäkring bör vara obligatorisk och definitionsmässigt omfatta hela arbetskraften. Ersättning skall i princip utgå till arbetslösa som är villiga att ta arbete men som inte kan erbjudas lämpligt sådant". Uppdraget till utredningen angavs mot denna bakgrund vara att "för försäkringens ändamål definiera begreppet arbets- kraften och därmed avgränsa den personkrets som skall omfattas av försäkringen".

Den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen omfattade drygt 2 900000 personer den 31 december 1977. Enligt AKU uppgick antalet personer i arbetskraften i december månad 1977 till 4100 000. Ungefär 70 % av arbetskraften är alltså arbetslöshetsförsäkrad enligt dessa uppgifter. Tar man hänsyn till dels att försäkringen ej omfattar personer som fyllt 65 är, dels att anslutningen bland egna företagare är mycket låg. kan anslutningen för övriga grupper anges till närmare 75 %.

Den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen kompletteras i det nuvarande stödsystemet av det kontanta arbetsmarknadsstödet. KAS. Villkoren för att erhålla KAS överensstämmer i stort sett med de villkor som gäller för ersättning från arbetslöshetskassorna. Av uppgifterna om stödtagarna fram- går. att det i främsta rummet har varit unga personer som uppburit KAS. Antalet stödtagare motsvarar endast ca 5 % av det antal personer i arbetskraften som ej tillhör erkänd arbetslöshetskassa. Samtidigt kan emel- lertid konstateras att det var ungefär samma andel, alltså ca 5 %, av de erkända arbetslöshetskassornas medlemmar som uppbar ersättning under 1977. Andelen personer som enligt AKU uppger sig ha varit arbetslösa någon gång under året kan beräknas till ungefär 7 % av arbetskraften. Enligt dessa

uppgifter skulle det alltså vara ett ganska stort antal personer som uppger sig vara arbetslösa men som inte erhåller kontant stöd under arbetslösheten. Orsaken därtill kan sökas i ett eller båda av följande förhållanden: villkoren är så utformade att vissa arbetslösa inte uppfyller dem; KAS utgår med så lågt belopp att en del arbetslösa ej söker stödet.

Utredningen har sökt bedöma dessa frågor med utgångspunkt i ytterligare material från AKU. Uppgifterna i det följande är medelvärden för månads- undersökningarna andra kvartalet 1977. Av 49 000 arbetslösa som uppgett sig söka arbete genom arbetsförmedlingen tillhörde ungefar 25000 erkänd arbetslöshetskassa. Antalet personer som uppbar KAS uppgick enligt uppgifter om utbetalat stöd till i genomsnitt 15 000. De angivna siffrorna tyder på att 8—10000 personer. som enligt egen uppgift var arbetslösa. ej uppbar ekonomiskt stöd. Detta kunde bero på att de antingen ej var kvalificerade för stöd eller att de ej sökt sådant. Av materialet framgår emellertid att ungefär lika många personer som de som inte uppbar ekonomiskt stöd inte heller sökte arbete genom den offentliga arbetsförmed- lingen. De sökte hos arbetsgivare direkt eller genom att svara på annons. Ett antal av de arbetslösa uppgav sig vara permitterade utan lön elleravvakta nytt arbete som skulle börja inom 30 dagar.

Det är inte möjligt att ange hur många i gruppen arbetslösa utan ekonomiskt stöd. som utestängts från stöd p. g. a. att de inte uppfyllde ersättningsvillkoren och hur många som frivilligt avstått från stöd för att det är förenat med vissa krav. t. ex. att oförbehållsamt stå till arbetsmarknadens förfogande. Ett högre stödbelopp skulle troligen ha betytt att ett större antal personer skulle ha anmält sig på arbetsförmedlingen och sökt erhålla stöd.

Frågan om hur personkretsen skall bestämmas i en allmän arbetslöshets- försäkring kan också belysas genom en jämförelse med hur den skyddade personkretsen är angiven i andra socialförsäkringar. De mest betydande av dessa regleras i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Beskrivningen av personkretsen sker där i tre steg: ]) försäkrad. 2) inskriven i allmän försäkringskassa och 3) kvalificerad för en viss förmån. Alla försäkrade har således inte rätt till alla de förmåner som lagen beskriver. Men inte heller alla som är inskrivna i allmän försäkringskassa har rätt till alla förmåner. Förhållandet kan uttryckas positivt på det sättet att alla försäkrade har möjlighet att kvalificera sig för att erhålla någon eller flera av de förmåner lagen beskriver.

Med utgångspunkt i samma teknik som den nu angivna anser utredningen att en allmän arbetslöshetsförsäkring bör byggas upp enligt följande schema.

Försäkringens inledande bestämmelser bör ange vilka personer som skall ha möjlighet att kvalificera sig för ersättning från försäkringen. Denna krets bör avgränsas så att alla i förvärvsarbetande ålder. 16—65 år. ges potentiell möjlighet att uppfylla ersättningsvillkoren. Utformningen av villkoren bör enligt utredningens mening i övrigt ske med utgångspunkt i följande kännetecken på den försäkrades situation.

Den arbetslöshet som skall ge rätt till ersättning skall vara ofrivillig. Endast arbetslöshet. som orsakas av brist på arbete. skall således i princip kunna berättiga till ersättning. Denna arbetslöshet skall kunna verifieras. Detta sker bl. a. genom kravet på att den arbetslöse skall besöka arbetsförmedlingen. Avsikten med detta krav är att föra den försäkrade i kontakt med de lediga

platser som finns anmälda hos arbetsförmedlingen. När lämpligt arbete finns att tillgå skall besöket på förmedlingen resultera i anvisning om arbete. Skyldigheten att besöka förmedlingen innefattar således möjligheten till en prövning av att den försäkrade är Oförhindrad och beredd att anta lämpligt arbete.

Arbetslösheten bör också orsaka ett inkomstbortfall. Ersättningsbar arbets- löshet bör inträda först sedan inkomst som härrör från tidigare arbete upphört att utgå.

Mot den bakgrund som nu angetts finner ALF-utredningen att skydd från försäkringen bör ges till försäkrad som utför förvärvsarbete av en viss omfattning. Det bör kunna krävas att förvärvsarbetet medfört en inkomst som i inte allt för ringa mån bidragit till den försäkrades försörjning även om den inte varit den försäkrades enda försörjningskälla. Denna gräns är naturligtvis individuell. Försäkringsvillkor måste i viss mån vara schabloni- serade. Utredningen har stannat för följande. Det mått på minsta omfattning av förvärvsarbete som kan berättiga till ersättning bör anknytas till tids- gränser som gäller i de gruppförsäkringar som tillkommit genom kollekti- vavtal.

Enligt reglerna för avgångsbidrag måste den anställde ha en arbetstid på minst 16 timmar per vecka för att vara tillförsäkrad denna förmån. Samma tidsgräns gäller för att hela försäkringsbelopp skall utgå enligt tjänstegrupp- Iivförsäkringen. För att omfattas av tjänstegruppsjukförsäkringen måste den anställde ha arbetet minst 208 timmar under ett kvartal. vilket omräknat motsvarar 16 timmar per vecka.

Med hänsyn till dessa förhållanden föreslår ALF-utredningen. såsom framgår av kapitel 9 Arbetsvillkor m. m.. att den arbetade tiden för en försäkrad i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen skall uppgå till i genom- snitt minst 15 timmar per vecka för att arbetslösheten skall vara ersättnings- bar.

Personer som genomgått utbildning och därefter inte kan erhålla arbete kan i viss utsträckning anses vara i samma situation som de som haft förvärvsar- bete och som genom arbetslösheten förlorat inkomst. De bör därför ha rätt till viss ersättning från försäkringen. Detta gäller i första hand dem som bedrivit sina studier på heltid och som avser att förvärvsarbeta på heltid. 12—14 % av dem som uppburit KAS har erhållit stödet enligt reglerna för studerande. dvs. som nytillträdande på arbetsmarknaden.

ALF-utredningen har också haft att överväga samordningen mellan en allmän arbetslöshetsförsäkring och övriga allmänna försäkringar. 1 direktiven anges i fråga om samordning bl. a. att det inte är nödvändigt att ha exakt lika bestämmelser för sjuk- och för arbetslöshetsförsäkringen.

Utredningen hari sitt arbete sökt bedöma i vilka avseenden en samordning skulle kunna genomföras. bl. a. för att därigenom uppnå en mindre omfattande administration. Alla socialförsäkringar arbetar med vissa scha- bloner i fråga om ersättningsreglernas utformning. Dessa schabloner eller generaliseringar har tillkommit i samband med försäkringarnas införande och utvecklats under den tid resp. förmånssystem varit i kraft. De är alltså historiskt och praktiskt betingade.

Enjämförelse mellan sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen visar att reglerna om ersättning skiljer sig från varandra i främst tre avseenden. lnom arbetslöshetsförsäkringen beräknas inkomstbortfallet med tillämpning

av "femdagarsvecka" medan sjukförsäkringen använder "sjudagarsvecka". Ersättningen inom arbetslöshetsförsäkringen baseras på löneuppgifter i det arbetsgivarintyg eller motsvarande som erfordras för att verifiera tidigare förvärvsarbete. lnom sjukförsäkringen beräknas sjukpenningen på grundval av den inkomst av förvärvsarbete som den försäkrade. enligt sin egen uppgift. förväntas uppbära under ett år. Inom arbetslöshetsförsäkringen utgår ersätt— ning för den arbetslösa tiden under veckan i förhållande till den försäkrades normalarbetstid i tidigare arbete. Från sjukförsäkringen utgår halv eller hel sjukpenning beroende på den nedsättning av arbetsförmågan som sjuk— domen orsakar.

Utredningen har funnit att arbetslöshetsförsäkringens regler på dessa områden fungerar väl med hänsyn till försäkringens ändamål. Någon anledning finns därför ej att föreslå ändrade regler för den allmänna arbetslöshetsförsäkringen.

I fråga om samordning med den allmänna försäkringen finner utredningen emellertid att klara regler bör finnas för hur ersättning från arbetslöshetsför- säkringen skall påverkas av att ersättning för inkomstbortfall samtidigt utgår från annan socialförsäkring. En utgångspunkt för utformningen av dessa regler bör vara den bestämmelse i arbetslöshetsförsäkringens grundvillkor som anger att ersättning vid arbetslöshet utgår till den som är arbetsför och i övrigt Oförhindrad att åtaga sig arbete.

En av huvuduppgifterna för ALF-utredningen är att föreslå hur den allmänna arbetslöshetsförsäkringen skall administreras. Med utgångspunkt i direktiven finner utredningen att det är tre alternativ till organisation som bör prövas: de allmänna försäkringskassorna; länsarbetsnämnderna/dc allmänna försäkringskassorna; arbetslöshetskassor.

Under senare år har fiera nya arbetsuppgifter tillkommit för de allmänna försäkringskassorna genom att de ålagts att utge kontanta förmåner enligt olika lagar. För KAS. som infördes 1974. tillämpas en administrativ ordning som innebär att länsarbetsnämnderna prövar rätten till samt beviljar och beräknar stödet. medan de allmänna försäkringskassorna handhar utbetal- ningen. Dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen beviljas och utbetalas av de erkända arbetslöshetskassorna.

Som framgår av vad som tidigare anförts kommer arbetslöshetsförsäk- ringen enligt utredningens förslag att på viktiga punkter avvika från vad som gäller inom den allmänna försäkringen. t. ex. ifråga om beräkningen av inkomstunderlaget. antalet ersättningsdagar per vecka etc. Olikheterna betingas av arbetslöshetsförsäkringens syfte och den därav föranledda direkta anpassningen till förhållandena på arbetsmarknaden. Dessa omständigheter är enligt utredningens åsikt av stor betydelse vid bedömningen av de tre alternativen till administration.

Vid denna bör enligt utredningens mening även beaktas behovet av att så långt möjligt ta till vara dels de erfarenheter av försäkringens funktionssätt som finns inom de nuvarande kassorna. dels den samverkan som utvecklats bl. a. inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen mellan organisationerna på arbetsmarknaden och arbetsmarknadsmyndigheterna.

Mot den bakgrund som här angetts och som närmare utvecklas i kap. 18. finner utredningen att den allmänna arbetslöshetsförsäkringen bör adminis- treras av allmänna arbetslöshetskassor. organiserade i anslutning till intres- seorganisationer.

IH Försäkringsvillkor och ersättningssystem

7. Personkretsen

ALF-utredningen har enligt direktiven som återges i kap. 1 att utforma förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring. Detta innebär enligt utred- ningens mening att försäkringen i princip skall vara öppen för var och en i förvärvsarbetande ålder i Sverige. Som utredningen angett i del 11 En allmän arbetslöshetsförsäkring — huvudlinjer. bör emellertid vissa ytterligare villkor uppställas för att rätt till ersättning från försäkringen skall föreligga. Utredningen återkommer till dessa i kap. 8. 9 och 10. ] förevarande kapitel diskuteras endast avgränsningen av den personkrets. som kan komma i fråga för prövningen av dessa villkor.

7.1. Åldersvillkoret m.m.

1 den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen avgränsas den försäkrade person- kretsen. dvs. de personer som kan komma i fråga för ersättning från försäkringen. genom medlemskapet ien erkänd arbetslöshetskassa. Medlem- skap kan beviljas den som fyllt 15 men ej 64 år och som förvärvsarbetar inom kassans verksamhetsområde. Medlemskap upphör vid utgången av månaden före den då medlemmen fyller 65 år.

Det kontanta arbetsmarknadsstödet infördes 1974 som ett komplement till den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Den krets som skall kunna komma i åtnjutande av stöd anges sålunda till personer som icke är medlemmar i arbetslöshetskassa eller som. oaktat de är medlemmar i kassa. av vissa skäl icke äger rätt till ersättning från kassa. Åldersmässigt avgränsas kretsen till personer som fyllt 16 men ej 65 år.

De berörda reglerna. såväl inom arbetslöshetsförsäkringen som det kontanta stödet. är generella och gäller lika för svenska och andra medbor- gare. För att ersättning från försäkringen eller kontantstöd skall utgå erfordras att vissa ytterligare villkor är uppfyllda. Ersättningsvillkoren skall vara uppfyllda i Sverige. 1 lagen om kontant arbetsmarknadsstöd 3 & har detta direkt utsagts. KSA-utredningen. som föreslog denna regel. angav att därtill skulle knytas den för all arbetslöshetshjälp generellt gällande förutsättningen att sökanden skulle stå till den svenska arbetsmarknadens förfogande. vilket enligt utredningen innebar att han skulle vara lätt anträfibar och snabbt kunna inställa sig på svensk arbetsförmedling eller arbetsplats. Regeringen äger rätt att träffa överenskommelse med annan stat om andra villkor. Så har också skett i form av konventioner.

Kretsen av försäkrade enligt lagen om allmän försäkring. dvs. de som kan komma i fråga för förmåner enligt lagen, anges i 1 kap. 35 till "svenska medborgare. så ock de som utan att vara svenska medborgare äro bosatta i riket". ] 4 & anges att försäkrad som är bosatt i Sverige. skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa från och med den månad då han fyller 16 år.

ALF-utredningen föreslår när det gäller den allmänna arbetslöshetsförsäk- ringen att bland de inledande bestämmelserna intas en regel vari den försäkrade personkretsen definieras genom en yttersta ram. Utredningen föreslår att denna ram endast skall bestå av ett åldersvillkor innebärande att de försäkrade utgörs av personer som fyllt 16 men ej 65 år. Dessa åldersgränser överensstämmer med de gränser som nu gäller för ersättnings- rätt inom det kontanta arbetsmarknadsstödet och den frivilliga arbetslöshets- försäkringen. Den nedre gränsen korresponderar med skolpliktens upphö- rande och den övre med ålderspensioneringens inträde. Gränserna kan således beräknas innefatta samtliga personer i de förvärvsarbetande åldrarna i landet.

I fråga om den övre åldersgränsen vill utredningen dessutom anföra följande. Genom de senaste reformerna inom den allmänna pensioneringen har möjligheter till rörlig pensionsålder införts. Rätt till förtida uttag av ålderspension tillkommer således den. som fyllt 60 år. Uttaget kan gälla hel eller halv pension som beräknas med viss reduktion på grund av det förtida uttaget. Den allmänna pensionsåldern är 65 år. En försäkrad kan uppskjuta sitt uttag av halva eller hela ålderspensionen och erhåller då viss ökning av sin pension på grund av detta uppskov med uttaget.

Frågan om den övre åldersgränsen för rätt till ekonomiskt stöd vid arbetslöshet prövades av statsmakterna senast i samband med besluten om rörlig pensionsålder. Därvid fastställdes den nuvarande åldersgränsen. 65 år. ALF-utredningen finner att den princip som hittills gällt — att ålderspensio- närerna inte bör tillhöra arbetslöshetsförsäkringen när deras försörjning är tillfredsställande ordnad genom olika former av pension — fortfarande bör gälla. Även i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen bör således en övre åldersgräns på 65 år gälla.

Åldersvillkoret. liksom övriga villkor som uppställs i lagen. gäller generellt för såväl svenska som andra medborgare och utan hänsyn till bosättning.

ALF-utredningen föreslår vidare att bland de inledande bestämmelserna intas en generell regel om att föreskrivna ersättningsvillkor skall uppfyllas i Sverige. Avsteg från denna regel bör endast kunna ske genom överenskom- melse med annan stat. Till ersättningsvillkoren hör bl. a. grundvillkoret samt arbets- och utbildningsvillkoren. Grundvillkoret innehåller de krav som sammanfattade brukar uttryckas med orden "stå till arbetsmarknadens förfogande". Att ersättningsvillkoren skall uppfyllas i Sverige innebär således bl. a. att den försäkrade skall ha förvärvsarbetat eller genomgått utbildning här samt att han genom svensk offentlig arbetsförmedling skall söka arbete på den svenska arbetsmarknaden.

7.2. Arbetstagare — företagare

Inom den frivilliga försäkringen är det i främsta rummet arbetstagare som anslutit sig som medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna. Den föreslagna allmänna arbetslöshetsförsäkringen avses emellertid omfatta alla som är yrkesverksamma i landet. oavsett deras ställning som arbetstagare eller företagare. Övergången till en allmän arbetslöshetsförsäkring kommer främst att betyda väsentligt högre ersättningar till sådana arbetslösa som inte tillhör den frivilliga försäkringen i dag. Den kommer också att betyda viss utvidgning av möjligheterna att erhålla ersättning för den som före arbets- lösheten haft sysselsättning som företagare. Dessa förändringar kan väntas få effekter i två avseenden. Dels blir det mera angeläget för den som blir arbetslös att söka erhålla försäkringsersättning. dels ökar kravet på precision och klarhet i de regler som skall särskilja ersättningsberättigade och icke ersättningsberättigade.

De svårigheter som detta kan tänkas medföra kan illustreras av den diskussion som förts om arbetslöshetsbegreppet för företagare inom det nuvarande stödsystemet och den kritik som riktats mot tolkningen av lagstiftarnas uttalanden på denna punkt. ALF-utredningen återkommer till denna fråga i kap. 8. men vill redan här klargöra att det framstått som ofrånkomligt att på vissa punkter föreslå regler som är olika för arbetstagare och icke—arbetstagare. Mot den bakgrunden vill utredningen i detta samman- hang beröra gränsdragningen mellan de två nämnda kategorierna i den personkrets som omfattas av försäkringen.

inom den allmänna försäkringen (sjukförsäkring. folkpension och ATP) har gränsdragningen mellan inkomst av anställning (för arbetstagare och uppdragstagare)och inkomst av annat förvärvsarbete (rörelseinkomst) främst betydelse för avgiftsskyldigheten. Inom arbetslöshetsförsäkringen får gräns- dragningen mellan försäkrad som är arbetstagare och annan försäkrad. betydelse även för vilka villkor rörande ersättningsrätt. som i det enskilda fallet skall tillämpas. Med hänsyn härtill finner ALF-utredningen att följande gränsdragning bör gälla inom den allmänna arbetslöshetsförsäkringen. De bestämmelser i lagen som uttryckligen riktas till försäkrad som varit företagare skall tillämpas i alla de fall då ett anställningsförhållande med arbetsgivare och arbetstagare som parter inte förelegat. Utredningens förslag innebär således att lagens bestämmelser om försäkrad som varit företagare skall tillämpas även för försäkrad som varit uppdragstagare.

Från den nyss angivna huvudlinjen bör enligt utredningens mening avsteg göras i två fall. Det första gäller de fall då den anställde eller hans familj äger huvudparten av aktierna i ett aktiebolag. 1 proposition 1973156 med förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring anfördes bl.a.: "I praktiken är en sådan anställd oftast att jämställa med en egen företagare fastän han formellt står i ett arbetstagarförhållande gentemot bolaget". Med hänvisning till detta uttalande föreslår ALF-utredningen — i överensstämmelse med vad som f. n. gäller — att även inom den allmänna arbetslöshetsförsäkringen för sådan försäkrad skall tillämpas de regler som gäller för företagare.

Det andra fallet gäller försäkrad som blivit arbetslös p. g. a. en tillfällig nedgång i verksamheten i sitt företag och som under sådan arbetslöshet

erhållit förvärvsarbete som anställd. Blir han på nytt arbetslös skall han därvid ej anses som arbetstagare med mindre den verksamhet från vilken den ursprungliga arbetslösheten härrörde har upphört annat än tillfälligt. Regeln bör gälla även för det fall anställningen varat så länge att den försäkrade under densamma upparbetat ett nytt arbetsvillkor. Under den nya arbetslösheten skall ersättning utgå enligt de regler som gäller för företagare och som tillämpades vid den föregående arbetslösheten.

8. Grundvillkor

Utredningen behandlar i detta kapitel huvudsakligen de bestämmelser som i den nuvarande lagstiftningen rubriceras allmänna i'iI/kal'för räl! Ii/l mail/ning respektive allmänna villkor _för räl! till kontant arbelsmarknazfsslör/. 1 de erkända arbetslöshetskassornas stadgar används uttrycket grundvillkor som rubrik för motsvarande bestämmelser.

De ifrågavarande bestämmelserna anger ofrånkomliga villkor som vart och ett för sig måste uppfyllas vid varje tillfälle någon skall uppbära ersättning. Med hänsyn härtill finner utredningen att termen grum/villkor bättre motsvarar villkorens ställning och syfte och kommer att använda den.

8.1. Gällande lagbestämmelser

Grundvillkoren i LKA syftar bl. a. till att avgränsa personkretsen] LAF sker detta genom bestämmelsen om åldersvillkor för rätt att vara medlem i erkänd arbetslöshetskassa. Den som inte fyllt 15 år och den som fyllt 64 år är således undantagen från rätten att bli medlem i kassa (50 å). LKA anger att den som fyllt 16 år kan erhålla KAS vid arbetslöshet (4 ä). I annat sammanhang i lagstiftningen föreskrivs att rätten till KAS upphör vid utgången av månaden före den under vilken den arbetslöse fyller 65 år eller när han dessförinnan börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag (14 5).

Båda lagarna föreskriver att den arbetslöse skall vara beredd till en viss minsta arbetsinsats. LAF anger att den som förvärvsarbetar mindre än tre timmar per arbetsdag och i genomsnitt mindre än 17 timmar per vecka ej kan vara medlem i arbetslöshetskassa (50 å). KAS tillkommer endast den som är Oförhindrad att åtaga sig arbete för arbetsgivares räkning minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar per vecka (4å LKA).

Grundvillkoren är i övrigt i sak desamma i LAF och LKA. Försäkrings— ersättning resp. KAS tillkommer vid arbetslöshet således den som är arbetsför och i övrigt Oförhindrad att åtaga sig arbete /för arbetsgivares räkning (LKA)/; är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete; är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen; icke kan erhålla lämpligt arbete (4å båda lagarna).

I likalydande formuleringar anges vidare i de två lagarna vad som skall anses vara lämpligt arbete. Erbjudet arbete skall således anses lämpligt. om

1) inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits till den försäkrades (arbetssökandes) yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet samt andra personliga förhållanden,

2) anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som utgår till den som är anställd enligt kollektivavtal eller, om sådant inte finns, är skäliga i förhållande till de förmåner som vid jämförliga företag utgår till arbets- tagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer, 3) arbetet ej hänför sig till arbetsplats där arbetskonnikt råder till följd av stridsåtgärd som är tillåten enligt lag och kollektivavtal, 4) förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som anges i författning eller föreskrift av myndighet om åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall (5 & båda lagarna).

Närmare redogörelser för gällande bestämmelser, tillämpningsregler och tolkningar lämnas under varje avsnitt som i det följande behandlar något grundvillkor eller något led i sådant villkor. Åldersvillkoren har behandlats under 7.1 och kommer därför inte att beröras ytterligare i detta samman— hang.

8.2 Arbetslöshet — arbetslös

8 . 2. 1 Vissa begreppsbestämningar

Det är vid arbetslöshet som en medlem i arbetslöshetskassa kan erhålla försäkringsersättning eller den som inte är medlem kan uppbära kontant arbetsmarknadsstöd. En första förutsättning för rätt till stöd är således enligt båda lagarna att den sökande är arbetslös. Lagarna innehåller emellertid ingen definition av begreppet arbetslös. Inte heller äldre lagstiftning innehöll någon sådan definition.

Begreppet arbetslös har emellertid preciserats i tillämpningsföreskrifterna. Den som inte utför avlönat arbete för annans räkning och inte heller i förvärvssyfte utför arbete för egen räkning anses vara arbetslös.

Den som är ledig från arbetet med bibehållen lön, t. ex. under semester, ferier eller uppsägningstid anses inte vara arbetslös. Samma bedömning göres för den som uppbär permitteringslön. Medlem av arbetslöshetskassa som uppbär avtalsenlig permitteringslön äger emellertid rätt att räkna karens för de första fem permitteringsdagarna. Närmare redogörelser härför lämnas under 12.1.4. Arbetslöshet föreligger inte heller om man är ledig på egen begäran eller uppskjuter att tillträda en anställning, som man skulle kunna få börja omedelbart. Den som avstår från uppsägningslön avstängs från ersättning enligt de regler som gäller för den som slutat sin anställning frivilligt utan giltig anledning. Detsamma gäller den som avstår från rätten till återanställning.

Studerande anses i allmänhet inte som arbetslös under kortare uppehåll i studierna, t. ex. vid påsk och jul. Är uppehållet längre än fyra veckor kan ersättning emellertid utgå. Den som fullgör värnplikt betraktas inte som arbetslös under sådan tid då penningbidrag utgår, t. ex. vid övningsuppehåll eller tjänstefria dagar. En bisyssla, som bibehålls men inte utökas i samband med att man mister sin huvudsysselsättning, utgör däremot inget hinder för att bli betraktad som arbetslös.

Övervägam/m och förslag

Att vara arbetslös är i det allmänna språkbruket oftast detsamma som att ha mist sitt arbete definitivt eller tillfälligt, eller att man inte lyckats få något arbete efter utbildning och att man således inte har någon arbetsplats att gå till eller något förvärvsarbete att utföra. Även om en person är arbetslös i denna allmänna mening kan han i vissa fall uppbära uppsägnings- eller permitte- ringslön. Hans ekonomiska situation kan vara densamma som under den tid han haft förvärvsarbete. Under den tid han har rätt till sådan ersättning bör han inte ha rätt att också uppbära ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, vars primära uppgift är att ge kompensation för inkomstbortfall under arbetslöshet.

En bestämmelse om avräkning av dagpenning gentemot ersättning av annan än arbetslöshetskassa har införts i förslaget till författningstext.

8.2.2. Företagares arbetslöshet

I de allmänna villkoren för rätt till ersättning från erkänd arbetslöshetskassa resp. rätt till kontant arbetsmarknadsstöd ingår en särskild regel för företagare. Den är identisk i de två regelsystemen och lyder: "Företagare anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt, om icke arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda skäl föreskriver annafÅ

Av utredningens enkät till arbetslöshetskassorna framgår, att man inom företagarekassorna har den uppfattningen att arbetslöshetsbegreppet är mera restriktivt dvs. strängare — för företagare än för löntagare. Den synpunkten har också framförts i riksdagen. Som exempel kan nämnas motion 1975: 1 726 av herr Nordgren m. fl. (nr, C, fp). Det är tillämpningen av bestämmelsen att företagare anses arbetslös "när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt" som avses.

Som framgår ovan innehåller bestämmelsen en möjlighet för AMS att när särskilda skäl föreligger medge rätt till ersättning för företagare även i andra fall, dvs. vid tillfälligt avbrott i verksamheten. Med stöd av denna bestäm- melse har styrelsen medgett att företagares erkända arbetslöshetskassor får utge ersättning till medlem, som saknar inkomst från sitt företag vid tillfälligt avbrott om avbrottet kan anses bero på force majeure, t. ex. att verksamheten helt måste avbrytas till följd av eldsvåda eller vattenskada.

Dessutom har sedan år 1975 bedrivits en försöksverksamhet med väsent- ligt utvidgad rätt till ersättning vid tillfälligt avbrott i verksamheten för en bestämd grupp av företagare. Det gäller ungefär 680 lastbilsåkare som tillhör åkeriföreningen i Västernorrlands län och som kollektivt anslutit sig till Sveriges hantverks-, industri- och servicenäringars erkända arbetslöshets- kassa.

Den huvudsakliga förutsättningen för denna försöksverksamhet är förutom den kollektiva anslutningen att länets åkeriförening och lastbils- centraler direkt medverkar i kontrollen av att de föreskrivna ersättningsvill- koren är uppfyllda.

[ denna försöksverksamhet gäller i huvudsak följande villkor för ersätt- ningsrätten vid tillfälligt avbrott.

El Rätten till ersättning gäller till kassan kollektivansluten lastbilsåkare som äger en eller högst tre lastbilar och själv närmast före arbetslösheten arbetat SOm förare av egen lastbil. Cl LaStbilsåkare skall för varje avbrottsperiod ha anmält till sin lastbilscentral eller till åkeriföreningen att han viss tid — minst 14 kalenderdagar i följd — tagit lastbilen (lastbilarna) ur trafik för att inte återinsättas förrätt han meddelat lastbilscentralen resp. åkeriföreningen. (Avställning av fordon ViSS lid godtas för rätt till karens och ersättning, även om vederbörande l'dSlbilscentral under den tiden varit nödsakad att beordra fordonets ålerinsättande enstaka dagar för transporter i oförutsedda situationer ax nödkziraktär, såsom akut utryckning för snöröjning, brand, översvämning. Olyeksfall, nödslakt.) D ErSätlning vid tillfälligt avbrott är begränsad till tidsperioden septem— ber—juni. D Ersättning utgår första gången under nämnda period först sedan lastbils— åkareli varit arbetslös 10 dagar (karens).

På sam ma sätt som gäller för övriga medlemmar i arbetslöshetskassorna skall arbetslös lastbilsåkare under karens— och ersättningstid stå till arbetsmark- nadens förfogande såsom arbetssökande genom arbetsförmedlingen.

Som framgår av redogörelsen har försöksverksamheten byggt på kollektiv anslutning samt att efterlevnaden av att den försäkrade tagit lastbilen ur trafik kunnat kontrolleras. Därtill kommer att dessa försäkrade har att ijämförelse med de flesta andra försäkrade erlägga avsevärt högre avgifter till Rirsäk— ringen.

Den nuvarande regeln om företagares arbetslöshet tillkom på förslag av KSA-ulredningen som lade stor vikt vid frågan när en verksamhet som företagare skall anses vara avvecklad. Utredningen hänvisade därvid till Sl'dlsmakternas uttalanden i samband med att omställningsbidraget infördes. Regeln Syftar enligt KSA—utredntingen bl.a. till att skapa garanti mot att kontant stöd vid arbetslöshet skall bli en inkomstutfyllnad för en försäkrad. som driver ett företag med låg lönsamhet.

Vid tillämpningen av den nuvarande lagen har följande hållpunkter angetts med avseende på innebörden av stadgandet att den personliga verksamheten i rörelsen "har upphört annat än tillfälligt".

Kravet innebär i allmänhet att den försäkrade sålt fast egendom och rörelselilfgångar. Även om rörelse eller rörelsetillgångar överlåtits till annan kan det Vara skäl att undersöka om överlåtelsen skett under förhållanden som tyder På åttt den försäkrades personliga verksamhet i rörelsen i praktiken inte har upphört. Från fall till fall får prövas dels om den personliga insatsen iden hUVUdsainga produktionen har upphört, dels om deltagande i s_vsslor i rörelsen begränsar arbetsutbudet. Om den försäkrade i dessa fall vill och kan söka hellidsarbete föreligger i regel ersättningsrätt. Ämnar han fortsätta verksamheten som bisyssla anses han emellertid ej vara arbetslös.

Ove/väganden

En Utgångspunkt för kritiken av nuvarande regler är som angetts, att företagare vid arbetslöshet anses ha en mera begränsad ersättningsrätt än

anställda har. ALF-utredningen finner det emellertid inte möjligt att ha samma regler för anställda och företagare. Arbetslöshetsförsäkringen kan för vissa företagare vara en adekvat form för att ersätta inkomstbortfall— För andra företagare är en avbrottsförsäkring mera relevant.

Oberoende av den försäkrades yrkesinställning skall enligt utredningenS mening tre grundläggande krav vara uppfyllda för att ersättning skall utgå från arbetslöshetsförsäkringen:

l. arbetslösheten skall vara ofrivillig såväl då den inträffar som under dess fortvarighet; arbetslösheten skall kunna kontrolleras bl. a. på så sätt att den försäkrade har skyldighet att vara arbetssökande hos arbetsförmedlingen: arbetslösheten skall ha orsakat ett inkomstbortfall. Först sedan inkomst som härrör från det tidigare arbetet upphört att utgå inträder ersätt- ningsbar arbetslöshet. fx) L,.)

Den under punkt 2 ovan angivna skyldigheten att vara sökande hOS arbetsförmedlingen innefattar en prövning av att den försäkrade är oför- hindrad och beredd att anta ett lämpligt arbete — dvs. att han står till "arbetsmarknadens förfogande". Det enda reella medlet för konti'Olf av att den försäkrade är "Oförhindrad och beredd" är ett konkret arbetserbjUdande och kortvariga avbrott i förvärvsarbetet försvårar en sådan kontroll. Det kan mot den angivna bakgrunden ifrågasättas om den försäkring som meddelas av Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa, liksom om den försöksverk- samhet som bedrivits för åkarna i Västernorrlands län, motsvarar en arbetslöshetsförsäkring.

1 den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen finns begränsningsregler Vid upprepad kortvarig arbetslöshethr avsnitt 13.1). Många företagare har behov av att genom en försäkring skydda sig mot det inkomstbortfall som orsakas av oförutsedda kortvariga avbrott i verksamheten. Detta behov torde bäst kunna tillgodoses genom en avbrotts-(stillestånds-) försäkring. Sådan försäkring har också tecknats av företagare inom vissa verksamhetsgrenar. Läkare OCh tandläkare med privatpraktik kan nämnas som exempel. De villkor för rätt till ersättning som en sådan försäkring kan bedömas innehålla är artsKilda från dem som skall gälla i en arbetslöshetsförsäkring.

ALF-utredningen finner det av kontroll- och kostnadsskäl samt med hänsyn till arbetsföshetsförsäkringens syfte inte ändamålsenligt att inom denna försäkrings ram utge ersättning till företagare vid kortvariga avbrott i verksamheten. Utredningen finner däremot att statsmakterna i särskild ordning bör överväga denna fråga om kortvarigt inkomstbortfall för företa— gare.

Det renodlade fallet av arbetslöshet för en företagare uppstår då han skiljer sig från företaget; "då hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt" som det heter i nuvarande lagstiftning. I överensstäm- melse med vad statsmakterna uttalat i förarbetena till gällande lag finner ALF-utredningen, att reglerna om företagaresarbetslöshet bör förhindra att kontant stöd vid arbetslöshet skall bli inkomstutfyllnad för en försäkrad som är sysselsatt i företag med låg lönsamhet. Utredningen har emellertid funnit att behov föreligger av en viss utvidgning av arbetslöshetsbegreppet för företagare. Huvuddragen i en sådan utvidgning bör enligt utredningens

mening vara följande.

Att den försäkrade skall stå till arbetsmarknadens förfogande och genom anmälan på arbetsförmedlingen vara aktiv arbetssökande, enligt villkor under 8.3.2—8.3.6, bör vara huvudkrav. För att dessa krav skall anses godtagbart uppfyllda bör den försäkrade vara Oförhindrad och beredd att ta arbete i annan verksamhet under minst tre månaders tid. Genom en sådan bestämmelse undviks att de kortare avbrotten ger rätt till ersättning.

En ytterligare förutsättning bör vara att avbrottet medför inkomstbortfall och är orsakat av ändrade betingelser för företagarens möjligheter att förvärva inkomster. Ett typfall är den företagare som vid nedgång i det egna företagets verksamhet under en delav året fyller ut med annat arbete. Det kan t. ex. vara småbrukaren som har skogsarbete under vintern eller kioskägaren på en turistort som arbetar i sin kiosk under högsäsong men som under lågsäsong har en anställning. Dessa arbetsmöjligheter kan skifta mellan olika är. Om den kompletterande sysselsättningen bortfaller bör ett uppehåll i verksam- heten som företagare under vissa omständigheter kunna medföra ersätt- ningsrätt. För att denna rätt skall föreligga erfordras bl. a. att företagaren under uppehållet är beredd att ta arbete på heltid och i övrigt följa de regler, t. ex. i fråga om geografisk rörlighet, som gäller för arbetslös försäkrad som varit anställd.

Utredningen vill i övrigt stanna något inför innebörden av bestämmelsen att den försäkrades personliga verksamhet i rörelsen skall ha upphört annat än tillfälligt. Prövningen bör såsom lagens ord anger ske med utgångspunkt i att den personliga verksamheten skall ha upphört. Detta konstateras lättast i de fall då den försäkrade sålt fast egendom och rörelsetillgångar.

I vissa speciella fall kan verksamheten fortsättas av någon medlem av den försäkrades familj. Detta kan ske oberoende av om företaget överlåtits eller ej. Principen skall emellertid även i dessa fall vara att den försäkrades personliga verksamhet i rörelsen faktiskt upphört. Således kan rätt till ersättning inte föreligga om den försäkrade vägrar ta arbete på annan ort med hänvisning till att rörelsen alltjämt är i drift. Ett krav för att företagare skall kunna få ersättning även om driften fortsätts av annan familjemedlem, t. ex. andra maken, bör vara att verksamhetens omfattning, exempelvis mätt med omsättningen, inte motiverar arbetsinsats av mer än en person. Även i detta fall skall prövning jämväl ske huruvida den försäkrades personliga verk- samhet har upphört.

Enligt nu gällande lagstiftning skall karenstiden för företagare vara längst två månader. Av förarbetena framgår att den normalt skall ha denna längd, men att den kan sättas ner. ALF-utredningen finner att de motiv som angavs för en längre karenstid för företagarna bl. a. svårigheterna att avgöra om arbetslöshet verkligen har inträtt — alltjämt föreligger. Syftet med bestäm- melsen kan dock enligt utredningens mening tillgodoses genom en annan konstruktion.

Den företagare som har någon anställd tvingas till en viss planering av verksamheten för att kunna iaktta de uppsägningstider som föreskrivs i lagen om anställningsskydd. Det synes berättigat att ställa ett krav på företagaren — antingen han har anställda eller arbetar ensam i företaget att planera för sin egen sysselsättning. ALF-utredningen föreslår därför att försäkrad som är företagare genom en anmälan till arbetsförmedlingen skall varsla om sin

kommande arbetslöshet. Försäkrad som är företagare bör inte anses arbetslös förrän två månader eller 60 dagar efter det en sådan anmälan inkommit till arbetsförmedlingen.

Då anmälan kommer in till arbetsförmedlingen skall dess tjänstemän börja förbereda en arbetsplacering av den försäkrade. Utredningen vill understryka att ett motiv för förslaget om anmälningstid är att ge arbetsförmedlingen tillfälle att utföra de utredningar och utforma de förslag om sysselsättning som kan stå till buds. Arbetsförmedlingens tjänstemän bör vara oförhindrade att informera en företagare, som anmält sin kommande arbetslöshet, om arbetstillfällen och utbildningsmöjligheter, som kan vara aktuella redan före varseltidens utgång. Något formellt krav på att den försäkrade skall utnyttja ett sådant tillfälle för att få varaktig sysslesättning synes man inte kunna resa. informationen syftar däremot till att ge den försäkrade möjligheter att överväga sin aktuella och framtida situation.

Anmälan med varsel om arbetslöshet för företagaren bör av två skäl behandlas i distriktsarbetsnämnden. Dels erhåller de kommunala myndig- heterna kännedom om fallet, som bakgrund till en lokal näringspolitisk bedömning av t. ex. en nedläggning, dels kan behandlingen i nämnden — genom den personkännedom som nämndens ledamöter i många fall har — underlätta utredningen med att fastställa arbetslösheten.

ALF-utredningen finner att arbetslöshetsbegreppet bör kunna vidgas för företagare på nu angivet sätt utan att det skall behöva innebära att ersättningen blir ett stöd till företag med låg lönsamhet. Bestämmelsen om anmälan om väntad arbetslöshet är enligt utredningens mening av central betydelse i detta sammanhang. Med beaktande härav bör det inte komma i fråga annat än om särskilda skäl föreligger att en anmälan skall äga fortsatt giltighet när en försäkrad uppskjuter tidpunkten för att verkställa sitt beslut om att utan förbehåll ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. En sådan särskild omständighet kan vara att en kund till den försäkrade ger in en efterbeställning och att leveransen av denna order förskjuter tidpunkten för den varslade arbetslöshetens inträde. En förutsättning för att en förskjutning skall accepteras bör dock vara att den anmälts inom en månad efter det ursprungliga varslet och att förskjutningen av tidpunkten för arbetslöshetens inträde ej överstiger en månad. Dessutom bör en sådan förskjutning ej godtas mer än en gång vid samma arbetslöshetstillfälle.

[ alla övriga fall än de nu angivna bör förskjutningen av arbetslöshetens inträde föranleda en ny varselperiod av minst 60 dagar.

Med hänsyn till att något krav på att den försäkrade skall vara arbetslös under anmälningstiden ej uppställs, bör fem karensdagar följa vid anmäl- ningstidens utgång.

Förslag

Mot bakgrund av sina överväganden föreslår ALF—utredningen följande bestämmelser avseende ersättningsbar arbetslöshet för en försäkrad som är företagare.

Sådan försäkrad bör anses arbetslös fr.o.m. dag då hans personliga verksamhet i rörelsen enligt till arbetsförmedlingen ingiven anmälan antingen upphört annat än tillfälligt eller upphört för en tid av minst tre

månader. Arbetslöshetens inträde, dvs. den dag då den personliga verksam- heten i rörelsen upphör, får inte anges till tidigare datum än 60 dagar efter den dag anmälan inkommer till arbetsförmedlingen. Om den försäkrade återtar sin anmälan kan ny tidpunkt för den personliga verksamhetens upphörande ej utsättas till tidigare datum än 60 dagar efter den dag som angetts i den återtagna anmälan. Undantag från denna regel kan göras i de fall anmälan om förlängning av anmälningstiden sker inom 30 dagar efter första anmälan. I dessa fall förskjuts tidpunkten för arbetslöshetens inträde i motsvarande mån.

Avser anmälan tillfälligt avbrott skall arbetslöshet anses föreligga i de fall den försäkrade visar, att han i den verksamhet som företagare, i vilken han förutses bli arbetslös, tidigare haft avbrott omfattande perioder om minst tre månader och att han under senaste året vid sådant avbrott har förvärvsarbetat i annan verksamhet.

För att anses arbetslös skall försäkrad som är företagare även i övrigt vara Oförhindrad och beredd att antaga erbjudande om lämpligt arbete.

För arbetslös företagare föreslås liksom för andra försäkrade fem dagars karens under varje ersättningsperiod.

Kompensation för inkomstbortfall som orsakas av oförutsedda kortvariga avbrott i verksamheten bör av skäl som ovan redovisats inte utges av en allmän arbetslöshetsförsäkring. Utredningen finner det angeläget, att stats— makterna i annan ordning överväger stöd eller försäkringsskydd för företa- gare som drabbas av sådant inkomstbortfall. I avvaktan på ett sådant stöd eller försäkringsskydd föreslår utredningen att nu gällande lag om arbetslös- hetsförsäkring skall äga fortsatt tillämpning för Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa under en övergångstid av förslagsvis tre till fem är.

8.3. Villkor utöver arbetslöshet

8.3.1. Arbets/ör

Ett av grundvillkoren är att den arbetslöse skall vara arbetsför. Villkoret innebär att han skall kunna prestera ett normalt arbetsresultat i ett för honom lämpligt arbete. Den som på grund av sjukdom, invaliditet eller hög ålder inte kan utföra arbete har således inte heller rätt till arbetslöshetsstöd.

Tillämpningsföreskrifterna innehåller ytterligare bestämningar av villko- ret. l sina huvuddrag har de följande innehåll.

Arbetslös som uppbär hel sjukpenning anses inte arbetsför medan den som uppbär halv sjukpenning betraktas som arbetsför halva dagen. Hel förtids- pension (eller sjukbidrag) innebär att den sökande ej anses arbetsför.

Vid partiell förtidspensionering (eller sjukbidrag) kan krävas särskild utredning för att få frågan om arbetsförmågan klarlagd. Vissa regler har utfärdats för bedömning. Den som uppbär 2/3 förtidspension anses ha styrkt sin arbetsförmåga endast om han uppfyllt arbetsvillkoret efter pensione- ringen. Den som uppbär halv förtidspension anses regelmässigt vara halvt arbetsför. Ersättningen begränsas enligt reglerna om avdrag vid överförsäk- ring.

Den som varit anställd vid skyddad verkstad och som oförvållat mist detta arbete kan begränsa sitt arbetsutbud till enbart skyddat arbete utan att därför

anses som icke arbetsför. Om den sökande däremot själv orsakat att anställningen upphört avstängs han från ersättning under fyra veckor som i övriga fall då någon slutat ett arbete frivilligt utan giltig anledning. Därefter prövas om han kan anses vara arbetsför. Visar denna prövning att han kan ta arbete på den öppna arbetsmarknaden är han berättigad till ersättning.

F års/ag

Enligt utredningens bedömning uttrycker de refererade exemplen på tillämpningen en klar strävan att ge arbetslöshetsskydd åt marginella grupper utan att för den skull åsidosätta villkoret. Föreskrifterna bör bli vägledande även i en allmän arbetslöshetsförsäkring.

8.3.2. Oförhindrad arr åtaga sig arbete

Det får inte föreligga någon omständighet som hindrar den arbetslöse att utföra tillgängligt och lämpligt förvärvsarbete under den tid han gör anspråk på ersättning. Som exempel på sådana hinder anges i tillämpningsföreskrif- terna bl. a. lokal bundenhet, arbete i hemmet och pågående utbildning.

I regel anses den vara förhindrad att ta arbete som begränsar sitt arbetsutbud så att någon reell arbetsmarknad för lönearbete inte står till buds. Detta kan exempelvis gälla en sökande som bor på en ort med obefintlig arbetsmarknad och säger sig endast kunna ta arbete i hemmets omedelbara närhet, dvs. inte vara beredd att göra dagliga resor inom normalt pendlings- avstånd. Bedömningen av sådana fall är emellertid i viss mån beroende på om den sökande byggt upp sin ersättningsrätt med arbete på den lokala arbetsmarknaden. Lokal bundenhet kan också bero på uppdrag. bisyssla eller liknande verksamhet och den arbetslöse skall då ges rådrum för att avveckla denna verksamhet.

Den som är så bunden vid hemmet, t. ex. för tillsyn av barn eller vård av sjuk, att han inte kan ta arbete ens på den lokala arbetsmarknaden anses inte uppfylla de allmänna villkoren för ersättningsrätt. Till barntillsynsfrågan återkommer utredningen senare i detta kapitel under 8.5.

Den som till följd av personligt handikapp är bunden till hemmet och som till väsentlig del haft sin försörjning genom stadigvarande hemarbete men mister detta, anses vara arbetsför och Oförhindrad att anta arbete om han är beredd att anta annat hemarbete eller annat arbete som handikappet tillåter. Med handikapp avses inte endast fysiskt sådant, utan även t. ex. bundenhet vid hemmet på grund av vård av handikappad eller åldrig anhörig.

För personer som deltari utbildning prövas från fall till fall om de kan anses beredda och oförhindrade att anta arbete. Som regel anses den som deltar i utbildning på lie/rid inte uppfylla dessa villkor. Bedömningen huruvida en rle/ridssruderande kan anses Oförhindrad att anta arbete grundas på ett flertal omständigheter. Bl. a. tas hänsyn till hur det tidigare arbetet upphört, utbildningens omfattning och den sökandes bundenhet vid utbildningen. Vidare skall studierna vara förlagda så att de inte utgör hinder för heltidsarbete.

Överväganden och förslag

De anförda exemplen på tillämpningen bör enligt utredningens mening vara vägledande i en allmän arbetslöshetsförsäkring. Utredningen vill dessutom framhålla det grundläggande syftet med de refererade föreskrifterna om arbetslöshetsersättning under studier, nämligen att sådana, liksom bisyssla eller varje annan aktivitet under arbetslösheten, inte får utgöra hinder för att kunna åtaga sig arbete.

Som framgår av de refererade tillämpningsföreskrifterna kan arbetslösa (le/ridssrudwande under vissa förutsättningar anses som oförhindrade att anta arbete. Att studierna skall vara förlagda så att de inte utgör hinder för heltidsarbete kan vid ett ytligt betraktande synas strängt. Som framgår av 13.4.2 erbjuds arbetslösa med deltidsutbud heltidsarbete först sedan det visat sig att önskat deltidsarbete inte finns att erbjuda. Det bör dock beaktas att dessa arbetslösa med deltidsutbud regelmässigt måste vara beredda att anta deltidsarbete på olika tider på dagen eller under hela veckodagar. Det torde vara ytterst få deltidsstuderande som har sina studier förlagda så att de kan anses vara beredda att anta arbetserbjudanden på så skiftande arbetstider. Med beaktande härav torde kravet på att vara Oförhindrad till heltidsarbete snarare vara att föredra för deltidsstuderande som därigenom lättare kan bedöma försäkringens villkor i deras särskilda situation. Enligt utredningens mening bör tillämpningsföreskrifterna även på denna punkt tjäna som vägledning i en allmän arbetslöshetsförsäkring.

8.3.3. Arbete/ör arbetsgivares räkning

Enligt de gällande bestämmelserna är det en anställning den sökande skall vara beredd att anta. Bestämmelsen finns klart angiven i LKA, men däremot inte i LAF. Någon skillnad föreligger emellertid inte ifråga om de praktiska konsekvenserna. Alla arbetslösa som söker ersättning, oavsett det är fråga om KAS eller försäkringsersättning, skall enligt ett annat av grundvillkoren vara anmälda på den offentliga arbetsförmedlingen. Med ytterst få undantag kan arbetsförmedlingen endast anvisa arbete som arbetstagare.

Ett av dessa undantag gäller arbetsförmedlingens service åt vissa kulturar- betare som anvisas engagemang, som inte innebär anställning i arbetsrättslig mening. ] proposition 1975/76:84 som riksdagen antagit har föreslagits en mer enhetlig organisation av kulturförmedling och arbetsförmedling. Verk- samheten att förmedla updrag till kulturarbetare kan därmed beräknas öka.

Överväganden

Utredningens förslag innebär bl. a. att den allmänna arbetslöshetsförsäk- ringen kommer att omfatta förhållandevis stora grupper som inte är arbetstagare i arbetsrättslig mening. Förutom företagare av olika kategorier kommer försäkringen att gälla för fria yrkesutövare och andra som utför arbeten enligt 5. k. uppdragsavtal.

Enligt utredningens mening föreligger det inte några principiella hinder för att pröva ersättningsrätten vid avvisande av arbete, som är ämnat att utföras

utan att arbetskraften erhåller anställning i arbetsrättslig mening. Kriterierna på lämpligt arbete behandlas senare i detta kapitel. Lämpligheten måste således i samtliga fall prövas efter dessa kriterier, varvid avtalets eller uppgörelsens karaktär och innehåll särskilt bör beaktas.

Så snart ett arbete inte är förenat med anställning försvåras emellertid prövningen om någon avvisar arbetet i fråga eller underlåter att söka eller utföra det. Enbart det förhållandet att sådana arbeten med få undantag inte anvisas av arbetsförmedlingen kan innebära svårigheter, eftersom omstän- digheterna i samband med avvisandet måste vara kända eller kunna utredas. När prövning likväl sker bör det särskilt beaktas om arbetsuppgifterna är av sådant slag, som vanligen brukar utföras utan att anställning kommer till stånd. Stor betydelse bör också tillmätas om den försäkrades ersättningsrätt grundats på sådana arbeten.

Utredningen anser inte att det är möjligt att pröva ersättningsrätten i samband med att någon avstår från att etablera sig som egen företagare. Sådan etablering kräver oftast speciella personliga engagemang och ekonomiska risktaganden. En prövning som skulle innefatta bedömningar exempelvis i fråga om personlig lämplighet, marknadsutsikter, vinstmöjligheter och förlustrisker kan rimligen inte läggas på försäkringsorganen.

Mot bakgrund av det anförda kan ifrågasättas om preciseringen "för arbetsgivares räkning" är nödvändig eller lämplig. Den kan synas överflödig med tanke på att nära nog alla arbeten som anvisas av arbetsförmedlingen är anställningar. Det kan emellertid inte uteslutas, att åtskilliga av dem som inte varit arbetstagare vid arbetslöshet kan komma att vilja begränsa sitt arbetsutbud till verksamhet, som motsvarar deras tidigare ställning som företagare eller uppdragstagare. Genom att behålla formuleringen skulle det tydligt komma till uttryck att villkoret att vara Oförhindrad att anta arbete innebär, att man inte får resa några hinder mot att ta arbete i form av anställning. Bestämmelsens syfte är otvivelaktigt detta. Bestämningen för arbetsgivares räkning kan emellertid uppfattas som en rättighet att begränsa arbetsutbudet till anställning, dvs. att arbeten som inte har status av anställning inte behöver accepteras — inte ens i de fall ersättningsrätten grundats på arbeten av sådant slag.

F års/ag

Som ovan anförts kan å ena sidan skäl åberopas för att den ifrågavarande bestämmelsen från LKA bibehålles i en allmän arbetslöshetsförsäkring. Å andra sidan kan anföras, att bestämmelsen inte varit erforderlig i den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen samt att den i vissa fall kan komma att tolkas som ett stöd för att inskränka arbetsutbudet. Utredningen har funnit att de sistnämnda skälen överväger och föreslår därför, att orden,/ör arbetsgivares räkning utgår. För att emellertid ge ett otvetydigt uttryck åt att det är frågan om arbete för att förvärva inkomst till den försäkrades försörjning föreslår utredningen att bestämmelsen formuleras vara aförhindrad att åtaga sig förvärvsarbete. Den diskussion utredningen här fört bör i övrigt kunna tjäna som vägledning om villkorets innebörd.

8.3.4. Minsta arbetsutbud

För rätt till ersättning föreligger krav på att den sökandes arbetsutbud skall ha viss omfattning. De frivilliga arbetslöshetskassorna har i svaren på utred- ningens enkät framfört att kravet borde mildras från 17 till 15 timmar per vecka.

F års/ag

Vid sin bedömning av detta villkor har utredningen haft som utgångspunkt, att arbetsutbudet bör vara så omfattande att arbetsförmedlingen har reella möjligheter att anvisa arbete. Utredningen föreslår därför att villkoret om minsta arbetsutbud bör ange tre timmar per dag och i genomsnitt 15 timmar per vecka. Dessa tidsgränser överensstämmer med de som föreslås för tillgodoräknande vid prövning av arbetsvillkoret (se kap.9).

8.3.5. Beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete

Villkoret att vara beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete uttrycker krav på en viljeinriktning. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att en prövning av villkoret skall kunna ske även om ett formellt erbjudande eller en anvisning om arbete inte föreligger. Villkoret prövas emellertid säkrast vilket i vissa fall också sker i fråga om andra grundvillkor — i samband med anvisning av ett konkret förvärvsarbete. Som KSA-utredningen framhöll kan det emellertid uppstå situationer när en försäkrad "visar mindre beredvil- lighet att tillgodogöra sig information om arbetstillfällen eller att förbättra sina möjligheter att erhålla lämpligt arbete”.

Överväganden och förslag

ALF-utredningen anser att bestämmelsen rimligen måste innebära, att sökanden skall visa en vilja att utnyttja de tillgängliga möjligheterna till lämpligt arbete. Denna vilja till medverkan kan vara helt avgörande för arbetsförmedlingens möjligheter att ge erforderlig service. Om en sökande uppträder med exempelvis så negativa attityder eller med en sådan ovilja att lyssna eller med sådan påstridighet i fråga om orealistiska önskemål eller arbetsutbud, att arbetsförmedlingen inte får möjlighet till vare sig konkreta förslag eller information om arbetsmarknadens möjligheter, har han inte visat en sådan vilja som villkoret innebär.

Som ovan nämnts kan prövningen av att den försäkrade är beredd att anta lämpligt arbete knytas till att han avvisat en konkret anvisning. Utredningen vill dock framhålla, att kassans beslut i de fall då det konstateras att han inte uppfyller grundvillkoret skall innebära, att ersättningsrätt ej föreligger förrän han visat sin beredvillighet att ta lämpligt arbete. 1 det övervägande antalet fall kommer detta att ske genom att han börjar ett förvärvsarbete.

Mot bakgrund av vad som här anförts och med syftet att för framtiden förebygga tveksamhet om innebörden i detta grundvillkor vill utredningen föreslå att det formuleras: beredd att ta lämpligt arbete. Utredningen vill också understryka att villkorets speciella karaktär gör det angeläget att få till stånd

en enhetlig tillämpning såväl ifråga om arbetsförmedlingens meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt som om försäkringsorganens beslut rörande prövning enligt det nu diskuterade grundvillkoret.

8.3.6. Anmäld hos den offentliga arbetsförmedlingen

Kravet på anmälan hos arbetsförmedlingen har funnits alltsedan arbetslös- hetsförsäkringens tillkomst och fanns dessförinnan som villkor för andra kontanta stödformer. Att den som uppbär ersättning aktivt skall söka arbete har således alltid varit ett axiom. Det kan också hävdas att det säkraste uttrycket för att man kan och vill ta arbete är att i konkret handling manifestera sin avsikt. Det har också varit självklart att arbete i första hand skall sökas genom samhällets eget kontaktorgan på arbetsmarknaden.

Overvägattden

Utredningen har inte på något sätt funnit anledning att ifrågasätta detta villkor för ersättningsrätt i en allmän arbetslöshetsförsäkring. I stället har utredningen funnit frågan om arbetsförmedlingens roll i arbetslöshetsförsäk- ringen så väsentlig att den — trots att frågan berörs i många sammanhang i betänkandet — tagit upp den till särskild behandling i kapitel 19.

8.3.7. Icke kan erhålla lämpligt arbete

Denna särskilda punkt bland villkoren infördes efter förslag från KSA- utredningen. Det synes sannolikt att KSA-utredningen ville markera i själva lagtexten den grundläggande tanken inom såväl försäkringen som det kontanta arbetsmarknadsstödet, att endast brist på arbete får vara skälet för att den som uppbär ersättning saknar arbete. Punkten innefattar också en princip som uttalades av departementschefen i proposition 1973256 (5. 179) med följande lydelse: ”Av såväl samhällsekonomiska som rent arbetsmark- nadspolitiska skäl har det ansetts oriktigt att utbetala arbetslöshetsersättning samtidigt som behov av arbetskraft förelegat, om det inte funnits något absolut hinder för den arbetssökande att äta sig arbetet i fråga”.

Överväganden

Enligt ALF-utredningens uppfattning innehåller denna punkt själva syftet med arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. Det kan sägas att villkoret är förutsatt i de övriga här behandlade villkoren. Punkten kan likväl inte betraktas som överflödig. Det kan inte vara tillfyllest att ett grundvillkor endast förutsättes utan att komma till konkret språkligt uttryck i texten. Medan de andra särskilda villkoren ställer krav på den ersättningssökande angående hans möjlighet, beredvillighet och ansträng- ningar att få arbete är detta slutliga villkor ett krav på resultatet av ansträngningarna. Kravet gäller emellertid ett negativt resultat, dvs. att trots att den sökande kunnat ta och velat ha och handlat för att få arbete likväl skall ha misslyckats. Att villkorspunkten står sist torde inte vara någon tillfällig- het. När alla övriga villkor är uppfyllda prövas detta yttersta villkor som

utlöser ersättningsrätten.

Under hänvisning till vad som anförts har utredningen funnit att denna villkorspunkt, som vunnit burskap i den gällande lagstiftningen, också bör ingå som ett grundvillkor för ersättning från en allmän arbetslöshetsförsäk- ring.

8.4. Lämpligt arbete

Som framgått av avsnitt 8.1 föreskriver 5 & i såväl LAF som LKA vad som skall anses vara lämpligt arbete. Bedömningen skall grundas såväl på den sökandes personliga förhållanden som anställningsförmånerna och förhål- landena på arbetsplatsen. Enligt uttalanden i förarbetena till lagarna liksom i tillämpningsföreskrifter för dessa skall vid överväganden om ett arbete är lämpligt de skilda förhållanden som har betydelse för arbetsvalet vägas samman.

Vad som skall anses som lämpligt arbete är en central fråga i arbetslös- hetsförsäkringen och kontantstödet. Det har diskuterats i ett flertal betän- kanden. Den rikhaltiga praxis som utvecklats har på vissa punkter förändrats genom åren. KSA-utredningen behandlade frågan ingående i sitt betänkande SOU 1971142. Detta lades till grund för riksdagsbehandlingen 1973. ALF- utredningen har därför inte funnit anledning att här behandla frågan i hela dess vidd. Den har i stället stannat för att mera överskådligt redogöra för de gällande bestämmelserna och deras tillämpning och diskutera mer ingående endast på de punkter, där den funnit skäl till någon ändring.

Bestämmelserna om lämpligt arbete anknyter visserligen till grundvill- koret att vara beredd att anta lämpligt arbete. Bestämmelserna tillämpas emellertid i flertalet fall i samband med att någon avvisat ett bestämt arbete, varvid detta arbetes lämplighet prövas i samband med reglerna om avstäng- ning från rätt till ersättning under viss tid. Enligt utredningens mening bör därför bestämmelserna om lämpligt arbete placeras i anslutning till reglerna om avstängning från rätt till ersättning.

8.4.1. Den sökandesförutsättningar

I förarbetena till gällande lagstiftning angavs att försäkringsbestämmelserna bör vara samordnade med principerna i arbetsmarknadspolitiken. Den första punkten i bestämmelserna om lämpligt arbete sammanfattar de personliga förhållanden till vilka skälig hänsyn skall tas vid bedömning av ett arbetes lämplighet. Dessa hänsyn skall emellertid tas ”inom ramen för tillgången på arbetstillfällen". Denna precisering torde avse att ge det arbetsmarknadspo- litiska syftet — att ge den enskilde tillfälle och stöd till en fritt vald sysselsättning en praktisk och realistisk tolkning för arbetslöshetsförsäk- ringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet.

Först talar lagtexten om hänsyn till den sökandes yrkesvana. De gällande tillämpningsföreskrifterna framhåller bl. a., att det måste anses ligga i såväl arbetsgivarnas som de sökandes och det allmännas intresse att den sökande såvitt möjligt får arbete inom sitt yrke. Den kapitaltillgång som yrkeskun- nande representerar bör tillvaratas och onödig yrkesväxling undvikas. Detta

innebär emellertid inte att den sökande får begränsa sitt arbetsutbud enbart till sitt yrkesområde. Det har alltid varit en förhärskande uppfattning, att arbetsslöshetsförsäkringen inte får vara någon 5. k. yrkesförsäkring.

Med ”förutsättningar i övrigt för arbetet" torde i lagen bl. a. avses vad som tidigare benämndes för krafter och därvid innefatta såväl fysiska som psykiska förutsättningar för arbetet. Med arbete måste då förstås även arbetsmiljö, arbetstakt, skiftgång m. m. Medicinska och hälsomässiga bedömningar sker i tveksamma fall nära nog alltid efter läkarutlåtanden.

] uttrycket "andra personliga förhållanden" innefattas allt annat av personlig art som kan vara av betydelse för valet av arbete. Personliga skäl, som anföres mot förslag om arbete, avser naturligtvis ofta själva arbetet, men ännu vanligare är att erinringarna riktas mot det föreslagna arbetets belägenhet. En ytterst stor grupp av ärenden i vilka ersättningsrätten prövas gäller frågor om lokal bundenhet, brist på färdmedel, lång daglig bortovaro o. d.

Den rikhaltiga praxis som utvecklats i bedömning av lokal bundenhet kan inte refereras fullödigt i detta sammanhang, men tillämpningsföreskrifternas huvudsakliga innehåll bör anföras.

Den som har hinder för att ta arbete på annan ort kan medges rätt att uppträda som lokal arbetssökande. Detta innebär emellertid inte att den, som har skäl som kan godtagas, får inskränka sitt arbetsutbud till enbart bostadsorten. Han skall också vara villig att ta anställning på närbelägna orter som kan nås genom dagliga resor. Mer än 12 timmars daglig bortvaro från hemmet behöver inte accepteras. Krav på kortare tid anses skäligt om den sökande har minderåriga barn eller svårigheter att göra erforderliga inköp, som inte kan uträttas av någon annan i familjen. Oftast är det familjeskäl som orsakar sådan lokal bundenhet, som accepteras av de tillämpande myndig- heterna. Makes arbete, familjens sammanhållning, sjuk anhörig är i regel godtagbara hinder mot att flytta till annan ort. Den sökandes ålder skall beaktas. Det är emellertid inte enbart hög ålder som anses vara hinder för flyttning. Sökande under 18 år behöveri regel inte ta arbete på annan ort och i synnerhet inte i större städer.

lnnehav av fastighet är inte ett skäl i sig för att bli betraktad som lokalt bunden. Avgörande är om tillsyn av fastigheten krävs och i så fall om tillsynen inte kan anförtros åt någon annan. Om den som inneharjordbruk skall anses kunna ta arbete på annan ort är också beroende av om sysslorna kan utföras av någon annan, vilket kan vara olika under olika årstider. I vissa fall prövas om den sökande kan fara hem under veckosluten. Bisyssla eller uppdrag, som inte kan avvecklas omgående, räknas som hinder mot flyttning under så lång tid som krävs för avvecklingen.

Gäller det arbete på annan ort måste det finnas en bostad som kan anses acceptabel. Den som har familj bör kunna emotse familjebostad inom överskådlig tid. Om detär fråga om dagliga resor måste det finnas erforderliga färdmedel. Sökande som har egen bil anses i princip vara skyldig att utnyttja denna om andra kommunikationer inte står till buds. Reskostnaden bör stå i rimlig proportion till den beräknade inkomsten om arbetet skall anses som lämpligt.

Om den sökande väntar annat arbete kan detta bedömas som ett acceptabelt skäl för att avböja ett erbjudande om arbete, som eljest skulle

anses lämpligt. Den sökande skall emellertid styrka att avtal eller löfte föreligger om arbete, som beräknas påbörjas inom viss bestämd tid —i regel inte längre än ca 14 dagar från dagen för arbetserbjudandet. Det bör vidare finnas anledning att anse det väntade arbetet som mer lämpligt än det som arbetsförmedlingen föreslagit — exempelvis att det väntade arbetet är inom den sökandes yrkesområde eller beläget på närmare avstånd från hemmet eller mer varaktigt.

Överväganden och förslag

Utredningen har i sina överväganden funnit att bestämmelserna om hänsyn till olika personliga omständigheter givits tillämpningar som bör vara vägledande även i en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Enligt utredningens mening borde emellertid de grundläggande bestäm- melserna i lagen kunna ges en utformning som mer nyanserat än nu ansluter till såväl den praxis som utvecklats som till de mer övergripande arbetsmark— nadspolitiska målen. Det torde vara tillfyllest att här kort erinra om det arbetsmarknadspolitiska målet. att ge den enskilde möjligheter till ett fritt och övervägt val av arbete och målet att upprätthålla balans mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft.

En bättre anslutning till de arbetsmarknadspolitiska målen kan enligt utredningens mening uppnås, om de kortfattade lagbestämmelserna först beskrev vilka skäliga hänsyn som alltid bör tas vid förslag eller anvisning av arbete för att därefter nämna de förhållanden som måste bedömas mot bakgrunden av efterfrågan på arbetskraft. En sådan disposition skulle för övrigt ge en bättre grund för en fortsättning av den redan nu rådande tillämpningen.

I enlighet med det sagda bör den sökandes personliga förhållanden och förutsättningar i övrigt för arbetet regelmässigt bedömas självständigt och inleda bestämmelserna om lämpligt arbete. Yrkesvana bör emellertid på samma sätt som nu ställas i förhållande till efterfrågan. Samma bedömning bör gälla utbildning till visst yrke utan att någon vana har hunnit bli förvärvad. För att ge uttryck härför bör uttrycket yrkesvana utbytas mot det vidare begreppet yrkeskunnande.

Utredningen har i samband med frågan om ersättningens konstruktion övervägt möjligheten av att under en begränsad tid i början av arbetslösheten låta arbetssökandet avse endast det egna yrket. En sådan yrkesförsäkring under en avgränsad tid skulle i vissa fall kunna innebära ett incitament till ett angeläget och intensivt arbetssökande på den arbetsmarknad som den sökande har största erfarenheterna av. Bl. a. med anledning av att stora grupper sökande inte har någon klar yrkestillhörighet samt att vissa grupper som kommer att tillföras en allmän arbetslöshetsförsäkring torde vara ytterst specialiserade, har utredningen emellertid inte funnit skäl att föreslå ändring av försäkringens bestämmelser på denna punkt.

I stället vill utredningen understryka vad som i föreskrifterna sägs om det angelägna i att den sökande såvitt möjligt får arbete inom sitt eget yrke och att den kapitaltillgång yrkeskunnandet representerar tillvaratas. ] det följande föreslår utredningen att den sökandes egna önskemål skall beaktas inom ramen för arbetsmarknadens efterfrågan. Detta innebär bl. a. att den enskilde

som så önskar ges tillfälle och stöd att under en viss tid bevaka arbetsmark- naden inom det egna yrkesområdet.

Hänsyn till yrkesvana som föreskrivs i gällande lagar torde förutsätta att den sökande i första hand vill ha sysselsättning inom det egna yrket. lett fritt och övervägt val av arbete kan emellertid ligga åtskilligt mer än detta. I vissa fall vill de sökande byta yrke vilket bör respekteras inom ramen för arbetstillgången. I andra fall är det visst slag av arbete eller inom viss näringsgren eller visst yrkesområde eller arbete på viss ort som står högt i den enskildes värdering. Utredningen har inte funnit att det föreligger några hinder att låta hänsynen omfatta dylika önskemål såvida det sker inom ramen för vad arbetsmarknaden har att erbjuda.

En viss avvägning torde ofta behöva ske då det gäller innehållet i den försäkrades önskemål om arbete. Ju mer bestämd och definitiv hans önskan är om arbete inom visst yrke eller om visst slag av arbete, desto större måste hans beredskap vara att anta önskat arbete på den ort och under de förhållanden sådant arbete står att få. Omvänt bör också gälla, att ju starkare hans önskan är om arbete på en viss ort eller att andra personliga förhållanden skall beaktas, desto större måste hans beredvillighet vara att acceptera möjliga arbetstillfällen och ge avkall på önskemål om arbetets art.

Den som frivilligt lämnat sitt arbete och forklarar att han inte önskar återvända har därmed inskränkt sitt arbetsutbud. Han måste därför i överensstämmelse med vad som här ovan anförts vara beredd att omgående vidga sitt utbud i annat avseende exempelvis till andra yrkesområden och arbetstider. Om annat lämpligt arbete inte finns att tillgå på hans hemort och han inte är beredd att flytta till annan ort bör han emellertid kunna anvisas arbete på sin tidigare arbetsplats om sådant står till buds.

Det kan i vissa fall krävas en viss tid för att klarlägga såväl arbetsmark- naden för den enskilde som hans personliga förutsättningar för tillgängliga arbetstillfällen. Såväl sådan tid som ett visst rådrum för den sökande måste accepteras. Särskilda önskemål som beaktas bör ej få innebära någon väsentlig tidsutdräkt ifråga om förslag om arbete. Om en längre tid krävs bör den sökande vara beredd att ta annan anställning i avvaktan på att arbetsförmedlingens ansträngningar ger resultat. Dessa frågor behandlas mer ingående i kap. 19 om arbetsförmedlingen. Om någon har önskemål som inte kan uppfyllas på den tillgängliga arbetsmarknaden eller vill ha en särskilt lång betänketid bör han visserligen ha rätt att åtnjuta arbetsförmedlingens service, men däremot inte ha rätt attt avstå från ett möjligt arbete för att i stället uppbära ersättning från försäkringen.

8.4.2. Anställningsförmåner

Anställningsförmånerna skall enligt gällande bestämmelser vara förenliga med vad som föreskrivs i kollektivavtal eller vara skäliga i förhållande till de förmåner som i likvärdiga företag utgår till arbetstagare med liknande arbetsuppgifter och kvalifikationer. Med förmåner avses inte enbart lön i inskränkt mening utan även andra anställningsförmåner såsom sjuklön, semester, olika tillägg och ersättningar samt förekommande avtalsförsäk- ringar. Tillämpningsföreskrifterna lämnar uppgifter om hurjämförelser skall tillgå när normerande avtal saknas.

1 föreskrifterna sägs vidare. att i samband med bedömningen av anställ- ningsförmånerna bör viss hänsyn även tas till den sökandes ekonomi. Ett arbete bör ge försörjning åt den sökande och hans familj. Detta anses i regel möjligt om de tidigare nämnda kriterierna på skäliga förmåner föreligger. I vissa fall kan en lön ändå vara otillräcklig. Detta kan exempelvis gälla innan någon fått erforderlig rutin i ett arbete med enbart ackordslön eller när någon nödgas bo på annan ort än hemorten med fördyrade levnadskostnader.

Med anledning av ett förslag från KSA-utredningen framhöll departe— mentschefen i proposition 1973156 (5. 182) att tidigare lönesättning eller utgående kassaersättning i princip inte får vara avgörande för om de arbeten som erbjuds den arbetslöse skall anses lämpliga. Endast om den erbjudna lönen väsentligt understiger arbetsIöshetsersättningen torde avsteg från de gällande reglerna medges. ] handboken för arbetslöshetskassor meddelas, att kassorna har sådan möjlighet till undantag.

Överväganden

Utredningen har inte funnit skäl till någon väsentlig ändring av bestämmel- serna om anställningsförmånerna. Med hänvisning till vad som anförts under avsnitt 8.3.3 om arbete som inte är anställning i arbetsrättslig mening har utredningen funnit det lämpligt att bestämmelserna om lämpligt arbete får en sådan formulering att de antyder att sådana arbeten kan ifrågakomma.

Sådana bestämmelser om utfyllnadsersättning som utredningen föreslår i kap. 15 gör det obehövligt med tillämpningar som ärjämförliga med dem som nu grundas på det anförda uttalandet i prop. 1973z56 angående löner som väsentligt understiger arbetslöshetsersättningen.

8.4.3. K onfliktbero'rd arbetsplats

Arbete vid arbetsplats där det råder konflikt, som är lovlig enligt lag och kollektivavtal, är enligt gällande lagstiftning inte att anse som lämpligt. KSA- utredningen framhöll att det även fanns anledning att ta hänsyn till den sökandes personliga svårigheter att ta arbete vid arbetsplats, där det råder konflikt som strider mot lag och kollektivavtal. Departementschefen anförde (i prop. l973z56) att sådana hänsyn skall tas endast då speciella skäl föreligger. Inrikesutskottet framhöll (InU 1973123) med anledning av en motion, att det kan vara svårt att avgöra om en konflikt är lovlig eller ej. Med hänsyn härtill och till de personliga svårigheter som kan uppstå för en arbetssökande kan det vara berättigat att iaktta viss försiktighet med anvisning av arbete på konfliktberörda arbetsplatser. l tillämpningsföreskrifterna framhålls att hänsyn bör tas till den sökandes personliga svårigheter att godta arbetserbju- dande vid en arbetsplats där det råder olovlig konflikt.

Enligt arbetsmarknadskungörelsens (SFS 19662369) skall arbetsförmedling bedrivas oberoende av arbetskonflikt. Information om konflikten skall alltid lämnas av förmedlingen.

Överväganden och förslag

Utredningen har i sina överväganden funnit, att det i åtskilliga fall skulle vara obilligt att anvisa arbete på konfliktberörd arbetsplats även om konflikten

skulle strida mot lag eller kollektivavtal. Den enskildes svårigheter eller obehag i samband med arbete på en konfliktberörd arbetsplats torde oftast vara oberoende av om konflikten är laglig eller ej.

Arbetsförmedlingens neutralitet i arbetskonflikter är enligt ALF-utred- ningens mening svår att förena med förslag till arbete på konfliktberörd arbetsplats, i samtliga fall då ett avvisande av arbetet kan innebära att rätten till ersättning frånkännes den sökande.

En stridsåtgärd som är otillåten enligt lag och avtal kan emellertid vara av ytterst ringa omfattning. Den kan exempelvis ha igångsatts av ett fåtal och inte fått någon väsentlig anslutning, eller på annat sätt vara av sådant slag att arbetet inte kan anses olämpligt enbart av det skälet att konflikt säges förekomma.

Enligt utredningens mening bör den ifrågavarande punkten i lag om allmän arbetslöshetsförsäkring utformas så att den ger stöd för hänsyn till den enskildes svårigheter att anta arbetet vid konfliktsberörd arbetsplats även om konflikten inte är laglig. Detta bör kunna ske utan att för den skull förklara alla arbeten olämpliga där begränsade missnöjesyttringar sker, som kan benämnas konflikt. Utredningen föreslår därför att anvisat arbete skall anses lämpligt om det ej är hänförligt till arbetsplats där arbetskonflikt råder, som är lovlig enligt lag och kollektivavtal eller annan konfliktberörd arbetsplats vid vilken det allmänt skulle anses obilligt att anvisa någon arbete.

8.4.4 Arbetsmiljö m. rn.

Det slutliga kriteriet på lämpligt arbete är enligt gällande lagar, att förhållan- dena på arbetsplatsen motsvarar vad som anges i författning eller myndighets föreskrifter rörande åtgärder för att förebygga ohälsa och olycksfall. Bestäm- melsen har inte föranlett några kommentarer i tillämpningsföreskrifterna.

Utredningen har funnit, att en motsvarande bestämmelse bör ingå i en lag om allmän arbetslöshetsförsäkring.

8.5. Vård av barn som hinder för arbete och ersättning

Som tidigare nämnts innebär kravet på att den försäkrade skall vara Oförhindrad att äta sig arbete för att ersättning skall kunna utgå också att man inte får hindras av tillsyns- eller vårdarbete i hemmet, t. ex. av barn eller sjuka eller åldriga anhöriga. Regeln gäller även om den försäkrade ofrivilligt drabbats av hindret, t. ex. på grund av brist på barntillsyn på orten eller otillräckligt antal platser inom långtidsvården. Av kända skäl är det främst kvinnorna som därigenom binds av vårduppgifter i hemmen och sålunda hindras att förvärvsarbeta.

8.5.1. Antal fall som prövas

Antalet fall där ersättningsrätten ifrågasatts på grund av att den försäkrade är förhindrad att anta arbete till följd av tillsyns- eller vårduppgifter i hemmet är inte särdeles stort. Gruppen domineras helt av de fall där brist på barntillsyn utgör hinder för förvärvsarbetet.

var år 1976 2694. Av dessa framkom i 131 fall (ca 5 %) problem med barntillsyn. 7 av fallen rörde män. Antalet besvär hos AMS över kassornas beslut var år 1976 566, varav 43 avsåg barntillsyn. 168 fall överklagades AMS beslut hos försäkringsdomstolen under 1976. 3 av dessa fall gällde barntill— syn.

Under 1976 förekom 1 300 fall av ifrågasatt rätt till kontant arbetsmark- nadsstöd. Av dessa gällde 35 stycken fråga om barntillsyn. 1 422 anfördes besvär över länsarbetsnämndernas beslut hos AMS. 7 av dessa gällde barntillsyn. AMS beslut överklagades hos försäkringsdomstolen i 27 fall. Inget av dessa rörde barntillsynsfrågan.

8.5 .2 Tillämpning

Enligt praxis såväl inom arbetslöshetsförsäkringen som KAS krävs som regel att barntillsyn är ordnad för normalt dagtidsarbete för att den sökande skall anses som "Oförhindrad att äta sig arbete”. Den som är arbetslös behöver emellertid inte ha barntillsyn ordnad genom utomstående under sådan tid. Enligt tillämpningsföreskrifterna skall tillsynsfrågan däremot vara så förbe- redd att den kan lösas utan längre dröjsmål när ett arbete erbjuds.

Tillämpningsföreskrifterna anger vidare att den som utan eget förvållande mist ett deltids- eller skiftarbete och som har barntillsyn ordnad för att även fortsättningsvis ta arbete på motsvarande tider, bör få den tid som är erforderlig för att ordna barntillsyn för en utvidgad eller på annat sätt förlagd arbetstid. lntill dess så skett anses dessa sökande "oförhindrade att äta sig arbete” trots det begränsade arbetsutbudet. Det åligger dem dock att vidta alla de åtgärder som är möjliga för att inom rimlig tid ordna barntillsynen.

8.5.3. F råga/ts behandling i riksdagen ] 975/ 76

I motion 19751184 föreslog fru Hörnlund m. fl. (5) en skyndsam utredning i särskild ordning så att det snabbt kunde läggas fram förslag av innebörd att ingen arbetslös skall avstängas från ersättning på grund av brist på barntillsynsplatser. Enligt motionärernas mening borde brist på barntillsyn utgöra "giltigt hinder" när det gällde att inte kunna ta erbjudet arbete och den arbetslöse borde således ej förlora ersättning från försäkring eller KAS i sådana fall. Motionärerna ansåg också att arbetsförmedlingarna borde ta särskild hänsyn till småbarnsföräldrarnas problem med barntillsyn vid anvisning av arbete.

lnrikesutskottet konstaterade i sitt betänkande (InU l975/76:6) med anledning av motionen att undantag inte medgavs från kravet att ersätt- ningssökande skall vara Oförhindrad att äta sig ett arbete. Denna tillämpning av lagen var baserad på principen att rätt till arbetslöshetsersättning förutsätter att sökanden står till arbetsmarknadens förfogande. Då frågan om hur de praktiska reglerna skulle utformas i anslutning till denna princip f. n. utreddes inom ALF-utredningen, borde frågan enligt utskottet inte brytas ur sitt större sammanhang och prövas i en separat utredning. Utskottet hemställde därför att motionen inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.

8.5.4. K onttnunernasförtursreg/er

Planeringsgruppen för barnomsorg genomförde under hösten 1976 en enkät bland landets 277 kommuner varvid bl. a. ställdes frågor om förturer och om barns vistelsetrygghet inom barnomsorgen. En sammanställning över enkäten har utgivits i form av en stencil, "Enkät rörande kommunernas barnomsorg” 1978-02-10. Kommunernas svar på frågan om barn får behålla sin barnomsorgsplats under förälders arbetslöshet framgår av följande tabell (5. 57 i enkätsammanställningen).

Barn som får/inte får behålla sin barnomsorgsplats under förälderns arbetslöshet - antal kommuner

Får barnet behålla barnomsorgsplatsen under förälderns arbetslöshet

ja nej ej svar samtliga 215 32 26 273

därav ] månad 97 2 månader 29 3 månader 15 4 månader 9 6 månader 5 individuell prövning 30 annat 4

Av enkätsammanställningen framgår vidare att "Barn vars förälder varit arbetslös och just erbjudits arbete", beviljades förtur till daghem av 51 kommuner och förtur till familjedaghem av 61 kommuner. 123 kommuner har svarat att de inte beviljar förturer på denna grund (s. 50). Bland de kommuner som angivit en turordning mellan förturerna har "barn vilkas förälder varit arbetslös och just erbjudits arbete” fått turordningsnummer 1 av två kommuner, nummer 2 av sju kommuner och nummer 3 av 21 kommuner(s. 51).

8.5.5. Överväganden och,/örslag

Enligt utredningens lagförslag skall även framgent gälla att sökande skall vara Oförhindrad och beredd att anta arbete för att ha rätt till ersättning. För en arbetslöshetsförsäkring ser utredningen dessa som grundläggande krav, giltiga oberoende av hindrens orsak. För arbetssökande som har minderåriga barn som behöver tillsyn innebär detta att tillsynen, liksom hittills, skall vara ordnad för att ersättning skall kunna utgå under arbetslösheten. Utredningen är medveten om att den i många kommuner otillräckligt utbyggda barnom- sorgen medför svårigheter för en del arbetssökande att uppfylla ett sådant krav. Det är därför enligt utredningens mening synnerligen angeläget att den utbyggnad av barnomsorgen som beslutats av statsmakterna under 1976 kommer till stånd enligt planerna.

Den rådande bristsituationen leder till otillfredsställande situationer i flera sammanhang. Främst är det kvinnor som berörs. Saknas barnomsorg kan kvinnorna inte söka sig arbete utanför hemmet eller kan endast ta arbete på

kvällar eller nätter när andra anhöriga ser till barnen. Som utredningen ser det ärdetta emellertid inte något i grunden arbetsmarknadspolitiskt problem som man bör försöka lösa inom arbetslöshetsförsäkringens ram. ] ett speciellt fall där den rådande bristsituationen ger en särskilt stötande konsekvens, föreslår utredningen dock i det följande en lösning som även innefattar ett stöd via arbets]öshetsförsäkringen. Utredningen avser det fall då en förälder som blivit arbetslös mister sin barnomsorgsplats under arbetslösheten, något som får till följd att föräldern också mister rätten till arbetslöshetsersättning om inte barntillsynen i stället ordnas på annat sätt. Intill dess utbyggnaden av barnomsorgen nått en sådan nivå att dylika situationer inte uppstår bör enligt utredningens mening en förälder som blivit ofrivilligt arbetslös antingen få behålla barnomsorgsplatsen under arbetslösheten eller ges förtur till sådan plats om ett arbete skulle erbjudas.

Som framgår av Planeringsgruppens för barnomsorg enkät tillämpas redan inom vissa kommuner en ordning med förtur för barn vilkas förälder varit arbetslös och just erbjudits arbete. Enligt utredningens mening bör en sådan ordning bli regel inom alla kommuner för den förälder som blivit ofrivilligt arbetslös. En bestämmelse av denna innebörd bör införas i lagen (19761381) om barnomsorg. Bestämmelsen kan förslagsvis utformas med stadgandena om företrädesrätt till ny anställning i lagen om anställningsskydd som förebild. Den bör ge den ofrivilligt arbetslöse förälder som mist sin barnom- sorgsplats rätten att få första plats som blir ledig efter det att föräldern fått ett arbetserbjudande. Om förtur garanteras på detta sätt får barntillsynen anses tillfredsställande förberedd i arbetslöshetsförsäkringens mening och föräl- dern därmed berättigad till arbetslöshetsersättning. Intill dess så skett föreslår utredningen, som framgår nedan, att nu gällande praxis i huvudsak bibe- hålls.

Som tidigare nämnts behöver den sökande enligt nuvarande praxis inte ha barntillsynen ordnad genom utomstående under arbetslös tid. Det är tillfyl- lest om barntillsynen är så förberedd att den kan sättas igång när ett arbete erbjuds. Endast i gynnsamma fall torde man emellertid kunna räkna med att barntillsynen kan fås att fungera med så kort varsel som några timmar eller från en dag till påföljande dags morgon. Nämnda praxis har därför också inneburit att man såsom ersättningsberättigad arbetslös tid godtar de dagar som i många fall måste åtgå för att sätta den förberedda barntillsynen i funktion. Genom utvecklingen av en sådan praxis har således inom arbetslös- hetsförsäkringen skett en anpassning till den förändrade arbetsmarknad som uppstått genom att ett större antal småbarnsföräldrar numera tillhör arbets- kraften. Enligt utredningens mening bör nuvarande praxis kunna tillämpas även i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen. Den arbetslöshet som det här är fråga om torde närmast kunna betecknas som en form av friktionsarbets- löshet vid övergången mellan en arbetslöshet och inträdet i ett nytt förvärvs- arbete. Den är således en arbetslöshet som bör mötas med arbetsmarknadspo- litiska åtgärder, dvs. i förekomande fall ekonomiskt stöd genom arbetslös- hetsförsäkringen.

När det gäller frågan om vilka krav som skall ställas för att barntillsynen skall anses tillfredsställande förberedd i försäkringens mening, vill utred- ningen anföra följande. Förberedelsen skall innebära att den försäkrade har träffat en överenskommelse antingen med privat dagbarnvårdare eller med

den kommunala barnomsorgen att barnet tas om hand när ett arbete erbjuds. Om en förälder behöver en viss varseltid för att sätta den planerade barntillsynen i funktion innan ett förvärvsarbete kan tillträdas, så skall en sådan tid medges. Behovet av varseltid och längden på denna torde variera från fall till fall och bl. a. bero på tillgången på barnomsorg på orten och på hur tillsynen är planerad att ordnas i det enskilda fallet. Varseltiden får emellertid inte bli så lång att grundvillkorens krav urholkas och den sökandes möjlig- heter att erhålla ett nytt arbete i praktiken blir obefintliga. Som huvudregel bör därför gälla att den inte får sträcka sig utöver två veckor.

Den allmänna regeln bör som hittills vara att barntillsynen skall vara ordnad för arbete på normal dagtid. När det gäller personer som ofrivilligt mist ett deltids- eller skiftarbete och som haft och alltfort har barntillsyn ordnad endast för sådan arbetstid eftersom tillsyn på andra tider ej står att få, så anser utredningen att det kan vara befogat att, på det sätt som nu sker, övergångsvis godta en inskränkning i arbetsutbudet till samma arbetstider som dessa personer tidigare haft. Under övergångsperioden har de sökande skyldighet att, bl. a. genom att anmäla sig hos den kommunala barnomsor- gen, göra vad de kan för att ordna barntillsyn för en utvidgad eller på annat sätt förlagd arbetstid. lntill dess sådan barntillsyn finns att få, får deras begränsade arbetsutbud godtas som grund för ersättning från försäkringen. Utredningen vill emellertid poängtera att grunden för att ett inskränkt arbetsutbud skall accepteras måste vara en objektivt konstaterad avsaknad av barnomsorg för normal dagtid.

Det är enligt utredningens mening angeläget att de försäkrade redan vid arbetslöshetens början blir informerade om de regler som gäller beträffande barntillsynen inom arbetslöshetsförsäkringen. l möjligaste mån måste undvikas att den försäkrade först i samband med ett konkret arbetserbju- dande börjar göra ansträngningar för att ordna barntillsynen, något som i detta läge ofta misslyckas och får till följd att den försäkrade dels går miste om arbetet i fråga, dels mister rätten till ersättning från försäkringen eftersom grundvillkoren inte är uppfyllda. I samband med inskrivningen på arbetsför- medlingen bör förmedlaren därför klargöra vad som krävs för att barntill- synen skall vara förberedd i försäkringens mening. Särskilt angeläget är det att sådan information lämnas till försäkrade som inte tidigare haft barn, men som lämnat föregående förvärvsarbete i samband med att de fött barn och därefter söker sig ut på arbetsmarknaden. Sak samma gäller de personer som kvalificerar sig för ersättning från försäkringen genom det särskilda villkoret för nytillträdande på arbetsmarknaden. När det gäller försäkrade som tidigare haft deltids- eller skiftarbete och som, på grund av att barntillsyn ej står att få för annan arbetstid, medgivits rätt att ha ett inskränkt arbetsutbud, bör det i första hand ankomma på arbetslöshetskassan att upplysa om vilka åtgärder som krävs av dessa försäkrade för att ordna barntillsyn. 1 sin Anmälan till kassan lämnar den försäkrade de uppgifter, bl. a. om tidigare och önskad arbetstid och hur eventuell barntillsyn är ordnad, som gör att kassan kan uppmärksamma fallet och ta kontakt med den försäkrade.

ll I "' '- . . . "..t ..». -,_ ååå-'n'" ,,.',,,_ '$,I'l,'.'..- "',,III ,, ,, ., , 'H'L'l ,,,,l,,,_ "_ . ,,,-',',,jjpd” "I'llbn.I-,I,,',l. ” T...-, |,I . . ,: ,,.— , ,.._.

| . . . Fl

:'I'IINI. .. '..'.'.:':'."'."t»'."i"""ilf"'”*"*"."."-'."P-""'..F"'""-"" " ' " ' I” ' ' ':.I'I",1'._I' 'mi'.'»'-"l'..'|l

, -.._' ”,,.'. .,:I'" '_..,, .._ I.! ,. |__ ”| I',. _ ,,. . | ' _ . .. . . l' '. . . :"l ' h.,, ', ,. , , ,,, '_'. ;.,',.,. ., ' :',,, _|,;.I, .,..|'.|I,"I'._.|' " .. ,. .,..,, "; .,, ... ,,_ , ., |. 'I,_, :E: :;”-' ., " , märkta.-ha"... ”..' ,i. '.'.1,i,'.'l"-,'.'I',.,.'.'_'|'T" -I. . - ,' . --'--".,I; J.,-' .: ql: I.-'-.I.. |. '&'Tej'a'.z.ll.,,I:I ..: -'. -... . --I.-.- -. " ' i. ., . " , ,' ..'_].I . _'_,. ,._ ',.. , l _' ' ' » .. .' ' .» .. .'I. .:'I'.I..I -:—".,.':;'a,'.j.',»r»',, - - -. '.'... ' ' ..7'"'..|':.,,.'I-'.1r.'I-'Ill't',.F't'tl'n ' "9. ""l " ' ' - -', ' ' .'I__..I5,,,'U,__,,)_1'|I. ,.,'1,.",1'l,,"rl,,-l.|j "I,,'_ M ,,_.j-,, &. "1 |

." -'..,tI'I ,, - -

'i'? "' .,?) ..'."' .I'III'II ..,L ,...-... "..'; ..:

"lHII'I'T'" - .—

-_,., ”:"L. 'i"",,',1'|'F:l',', 111 "'E' ä;"l'éä' bädd”; . '-' 'I"I,.'1" "I.-' II. ' ..' I. '.'3 . . ' _ , - ..' .iH "Jl. ".I'_ -.,':,,,'.'I..' l.|.,:,.. .'H'iä'mrj, WFL; 'Ii m.,”. "._." x,|,'- '1 . . ..

.. ..,l' ".i "" "!"Iig' nåt."-E' _.'ÄW'UJIIII. . '.'.I'i.'I_' 'I""U|. "r:. .I'l' . ." * .'.".'II'I .. . ' 'I. ""_"'|l,-'-,,,, " "" ""=" ,4' """I",'. "-'"' Jil" ',jrllä'a; ,"_',.;.. __'.IT :. ur.). I,. .I'.-' |. " ""|.., ,, ..| H:. '.I'_."nI "'-M'II.' "'i'iu'i' "HIP". l'Il.|||ä,'I"" Ifr'..' "". .- '.. I.. .. - "" "'. '.l' "" '_.'IIIIEI .- .'i..",'I.5.|-. "'I' '| Elli—5,1,I ' "I ,LL'1L'å-, 'J- 1 "'1' ' ' ' "" .. ' 'i','_,-,," "null-n' 'I. ",""|""l' '”E. |||. .",.',.I"" .' _,It .. . "'...I' "".I, ' ' .'il . -,.'l . t' '.k't” :"" l,! "'i"- """f'|' '”IIl ' " ,.,','_ ".| ',1 'I- I'Ilu'. ..I'I IL ". l't !. .' .',,sz a,b,: ”haihåarniwf” 'M'H' - , l1'-l ,.,_ ..,,_,..., _.'l,l .H.] ',.3'_.

.I .' ., .I I.',."*, . .. ..f1..1.. . ll' , "TL'I'M'I'IHI' ”HIM-5555 ,_,,',,, ':. _'." .!I'-1,.,....-, '.I.._-. -'|.' "I.'. ' ,',':l',.,I""' :,:-'.: """|_.'|I|"'-',",'I 'lIh,"'f"l',. ""'"?" l_" """",-,,'|",,, 'I, "1." T" ".l'" . " ._-. ".:IEI "' III" " .'Iit'IilII' ".. "fli-," .'ll'ill,-'..J.W"._ I'III'Il'I.' ".l'l' .II-a'p, 'fI,.: .”'..'|I'|. ': ':," ',l'. "J'I'I'lm '__'. Hål" ",."l""'I" '.'-'lI' HL": ',],l'll ..". I'_'I|'. '.I,t. | .. .3."; '..z'.' |. I..!'. ""I'l- lsl'lphwki' :," ".' Flt-f,. ,'!.. tilll-I'll». l,,l',II'|',_II.,|;.II.,l ,I-'.'_'III .. "' |' I. ..,,L._- ""RH:,-'._1,',l"£"|'_ . Felhrfj' .I'_ I'T'I.-" Ilul._.. '_". .,','_I'._ ' ' ,'ii' '.,', -.' ""3,I|,5_l;=x|"',:,, H,',',lll..l—..'_1.Ll lfujhl'l. Uh». -_|,._u'l_'l| ' -"_,_-|1,l!'m'n""'m'1l,'|""ll'"—"|"||'_'”J-'|"'|"_”iw. ' ,, "I'F'Eh'ihå'i. '|"'.'..I.5' M.:.» ... .... ."'” qlll'ii'Hl'I-Ifl't', b."-.,l'.'_h_i',,", :"il Izu- 'i' . ' |». .! .a: ,äli',paät, '— -- - "'-.'."l -l.'I .' .--i. _..I" ..::..L , _ ' I'.'.T'l I-.I-III.I'z..I.! »I.|l. '»ILJI: '. -' ','-lfl". '.:1:.-_l-' "!.. "lr'.' n?r: Hun-,.II !. --.'I I..- ..II _:.'..:.'I ' "$; "". I,,,,,!'l-',l'.'l". |'..-'1'Ik,',',l,k._ 11135," ler—"W '|'.l'il'I'C'-,If_. ."I |"..'|. |,I' LI" -i-ILJI ,"l" Hlk'.4flt'1!.=P'--ILI',','.' MkII-I:. Wii,: l.». 'F'il ... ".'III] ' ." "R"" |,.,'l!?'...'".41|'|lumillh1ww'IETE-hlh'J"-'Il_'lf"".l'HI. "' Wulf, , ,"'" TW:?" "" ."l'." "l' 'l.,,__'|. .'MMI'II I'.=' .'I'r ',,Ii' Tri-','. ,',-"-.il'l_,_,' nu!-.it... '...'-mr . " ' . " _. I" . - ., I .._ ','lI','F'",|"1'|'l' .I_[ll'._I'lI_-_. _| ll

'. ',._ Tä'HH' ","'5,', 'i'-. "F H är, 'l'H' _'f'ltul I". I'

",-...”." '. .. I'.I' I". ./

_ $'"

9. Arbetsvillkor m. m.

9.3.1. Gällande bestämmelser

För såväl det kontanta arbetsmarknadsstödet som arbetslöshetsförsäkringen gäller att sådan tid icke inräknas i ramtiden då den försäkrade varit förhindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbild- ning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område eller vård av eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt två år, i den mån sådan tid inte jämställs med förvärvsarbete.

9.3.2. Överväganden oclrförslag

Utredningen anser att de uppräknade slagen av hinder mot förvärvsarbete i princip ärde, som även i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen bör medföra en förlängning av ramtiden.

De olika förhållanden som medför att tid blir överhoppningsbar vid beräkning av ramtiden är av tämligen olikartad karaktär och det kan ifrågasättas om de alla bör medföra samma verkan i ersättningshänseende. Utredningen har diskuterat om inte exempelvis värnpliktstjänstgöringen, som är en insats av tid och arbete i samhällets tjänst, bör kunna jämställas med förvärvsarbete. I den mån man anser att så skall vara fallet, torde samma böra gälla även för tid under vilken föräldrapenning utgått. Som tidigare framhållits har utredningen emellertid den uppfattningen att ersättnings- rätten principiellt bör ha sin grund i utfört förvärvsarbete. I linje härmed har utredningens strävan varit att lägga fram ett förslag till ett renodlat arbetsvillkor. För att göra det möjligt att föreslå ett sådant villkor, vilket är angeläget inte minst för att uppnå en förenkling i handläggningen, har utredningen valt att omforma själva arbetsvillkoret för att åstadkomma en mildring i detta, bl. a. genom ett bättre tillvaratagande av arbetad tid vid prövningen. Mot bakgrund härav har utredningen ansett det vara möjligt att avvara den nu gällande regeln att värnpliktstjäns(göring, arbetsmarknadsut- bildning och tid varunder föräldrapenning utgått i viss utsträckning får jämställas med arbetad tid. Sådan tid skall i stället överhoppas vid bestäm- mande av ramtiden.

Med värnpliktstjänstgöring avser utredningen även vapenfri tjänst enligt lagen härom.

Liksom hittills bör enligt utredningens mening gälla att sådan tid då försäkrad varit förhindrad att förvärvsarbeta på grund av vård av eget barn i viss utsträckning skall vara överhoppningsbar. Med hänsyn till att behovet av föräldravård kan vara mycket skiftande från fall till fall, beroende bl. a. på så skilda faktorer som barnets hälsa eller tillgången på barnomsorg på bostads- orten, har utredningen beslutat föreslå att tid då försäkrad varit förhindrad att förvärvsarbeta på grund av vård av barn Skall vara överhoppningsbar intill det barnet fyller tre år.

Begreppet llll_XP/llllblldlllllg infördes i arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet av KSA—utredningen. När det gällde över- hoppningsbar tid definierades vuxenutbildning, för att skilja den från ungdomsutbildningen, av utredningen som en utbildning vilken föregåtts av

minst fem månaders sammanhängande förvärvsarbete med en för arbetet normal heltidstjänstgöring. I den enkät till länsarbetsnämnderna som utredningen genomfört har bl. a. framkommit synpunkter på definitionen av begreppet vuxenutbildning. Från nämnderna har således påtalats att kravet på att det före utbildningen liggande arbetet skall ha bedrivits på heltid ibland får konsekvenser som inte kan anses rimliga. Som exempel anges att en person som efter flera års deltidsarbete genomgår en utbildning kan gå miste om sin upparbetade ersättningsrätt genom att nämnda utbildning inte anses vara vuxenutbildning och därmed ej är överhoppningsbar. Utredningen instämmer i att regeln i det angivna exemplet får en icke önskvärd effekt. Enligt en utredning gjord av delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor rörande deltidsanställdas villkor (SOU 1976:6) saknar en betydligt större andel av de deltidsanställda kvinnorna än de heltidsanställda yrkesin- riktad utbildning och detär också en större andel av de deltidsanställda som har enbart folkskola. En stor grupp av de deltidsarbetande har uppgivit att de önskar förvärvsarbete i större omfattning än de har. En väg för dessa kvinnor att förbättra sin situation på arbetsmarknaden är att utöka sin utbildning. Liksom tidigare heltidssysselsatta bör denna grupp vara bibehållen vid en före utbildningen upparbetad ersättningsrätt, som omedelbart kan aktualiseras om en period av arbetslöshet skulle uppstå efter utbildningen. För att uppnå ett sådant resultat föreslår utredningen den förändringen att som vuxenut— bildning skall anses sådan utbildning som har föregåtts av minst fem månaders sammanhängande förvärvsarbete med en normalarbetstid på minst 15 timmar per vecka. Under femmånadersperioden skall arbete ha utförts i så många timmar att ett arbetsvillkor uppfyllts.

Som framgår av avsnitt 9.1.2 har utredningen övervägt om inte arbete utomlands för internationella organisationer borde jämställas med arbete i Sverige vid prövningen av arbetsvillkoret. Utredningen har emellertid avstått från att föreslå detta. För att inte den, som åtar sig ett utlandsarbete av nämnt slag, därigenom skall förlora en rätt som ett tidigare arbete i Sverige kan medföra enligt arbetslöshetsförsäkringen, föreslår utredningen att den utom- lands arbetade tiden i stället får överhoppas vid beräkning av ramtiden. Det torde i första hand vara arbete för mellanstatliga organ såsom FN och till FN anslutna fackorgan, Europarådet o. dyl., som kommer i fråga i detta sammanhang, men även arbete för internationella hjälporganisationer bör enligt utredningen behandlas på samma sätt.

I. Konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet (SFS 1956z491). Enligt artikel 1 omfattar konventionen bl. a. förmåner vid arbetslöshet. För att belysa konventionens omfattning vid den tid då den undertecknades har angivits att den bl. a. omfattar ersättning enligt förordningen om erkända arbetslöshetskassor, kontantunderstöd enligt kungörelsen angående vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet samt förmåner enligt kungörelsen angående yrkesutbildnings- kurser för arbetslösa. Överenskommelse mellan Sverige, Danmark. Finland. Island och Norge om

bestämmelser för tillgodoräknande av kvalifikationsperioder m. m. i samband med rätt till ersättning för arbetslöshetsförsäkrade (SFS l976:555 ändrad l977zl7).

2. Konvention mellan Sverige och Italien rörande social trygghet (SFS 19571458). Enligt artikel 1 är konventionen bl. a. tillämplig på lagstiftningen i Sverige rörande understöd från erkända arbetslöshetskassor samt rörande vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet. Överenskommelse mellan det italienska statliga försäkringsorganet och Arbetslöshetskassornas Samorganisation av den 29 oktober 1971 om bestäm- melser för tillgodoräknande av kvalifikationsperioder för rätt till förmån från den svenska arbetslöshetsförsäkringen m. m.

3. Konvention mellan Sverige och Storbritannien och Nordirland om social trygghet (SFS l957:154). Enligt artikel 2 är konventionen bl. a. tillämplig på den svenska lagstiftningen rörande arbetslöshetsförsäkring.

4. Konvention mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tysk/and om ersätt- ning vid arbetslöshet (SFS l977:818). Enligt artikel 2 är konventionen tillämplig på den svenska lagstiftningen rörande arbetslöshetsförsäkring och arbetslöshetsstöd (kontant arbetsmarknadsstöd).

5. Konvention mellan Sverige och Österrike om social trygghet (SFS 1976:722). Enligt artikel 2 är konventionen bl. a. tillämplig på den svenska lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknads- stöd. Dessutom har förhandlingar ägt rum med Frankrike, Grekland, Portugal och Spanien med sikte på en lösning liknande den i konventionen med Österrike av frågan rörande rätten till ersättning vid arbetslöshet.

9.1. Ramtid och arbetad tid

9.1.1. Bakgrund

6 & LAF och 6 & LKA innehåller bl. a. bestämmelserna om arbetsvillkoret. Detta villkor som uppställs för rätt till ersättning avser att skapa garanti för att den ersättningssökande haft anknytning till arbetsmarknaden i viss omfatt- ning.

Villkoret innebär att den sökande skall ha förvärvsarbetat minst fem månader under den tolvmånadersperiod, ramtiden, som ligger omedelbart före arbetslösheten. I lagen om kontant arbetsmarknadsstöd anges att hänsyn endast tas till sådan månad då förvärvsarbete utförts minst tio dagar och minst 70 timmar. Varje arbetslöshetskassa har givits viss frihet, att med hänsyn till förhållandena inom respektive bransch, själv bestämma det arbetstidsmått som skall gälla för att en månad skall få tillgodoräknas i arbetsvillkoret. Departementschefen uttalade dock i propositionen 1973156 med förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring m. m. att som riktpunkt för kassorna skulle gälla samma arbetstidsmått som för det kontanta arbetsmark- nadsstödet. I 23 av de 46 kassorna gäller också samma arbetstidsmått, medan fyra kassor har ett något mildare krav och elva ett strängare. Åtta kassor tillämpar efter arbetsmarknadsstyrelsens medgivande en s. k. kvantitetsre- gel. Denna innebär ett lösgörande från kravet på att fem av månaderna inom ramtiden skall innehålla visst minimimått av arbete uttryckt i både timmar och dagar.

Ursprungligen krävdes enligt kvantitetsregeln att arbete utförts under sammanlagt 90 dagar, vilka kunde vara spridda under hela ramtiden. Sedan år 1976 har kassorna emellertid sänkt dagantalet från 90 till 75, varvid samtidigt tillfogats kravet att de 75 arbetade dagarna dock skall vara fördelade på minst fem av ramtidens tolv månader.

Kvantitetsregeln tillämpas främst av kassor vars medlemmar är sysselsatta inom byggnadsverksamhet och skogsbruk. Inom dessa områden har till- gången på arbete, åtminstone under tidigare år, varit ojämn under året. Kvantitetsregeln, som innebär ett mindre rigoröst krav vad gäller den arbetade tidens förläggning, har medfört större möjligheter för sysselsatta inom dessa områden att uppfylla arbetsvillkoret.

Det minimimått på minst tio dagars, dock minst 70 timmars arbete som nu uppställs för att månad skall få tillgodräknas i arbetsvillkoret har framvuxit i praxis och daterar sig till den tid då kassorna tillämpade veckoavgifter.

Skyldighet förelåg då för medlem att erlägga avgift till kassan liksom till fackföreningen — när han utfört arbete i viss omfattning under en vecka. För de flesta kassor låg gränsen för avgiftsskyldighet mellan 20 och 24 timmar. dvs. ungefär halvtidsarbete. För att en vecka skulle vara tillgodoräkningsbar vid prövning av avgifts- och arbetsvillkoret i arbetslöshetskassan krävdes att avgift erlagts för veckan och att arbete också utförts i sådan omfattning att avgiftsplikt förelåg. Sammanlagt skulle avgift ha erlagts för minst 26. senare 20, veckor under ramtiden. Kassorna övergick sedermera till månadsavgifter, varvid de 20 veckorna omvandlades till fem månader. Det tidigare gällande minimiarbetstidsmåttet per vecka multiplicerades med fyra vid övergång till månadsavgifter. För att garantera att anknytningen till arbetsmarknaden dock hade en viss utsträckning i tiden föreskrevs samtidigt att de arbetade timmarna skulle vara fördelade på visst antal dagar, vanligen tolv, vilket då motsvarade två arbetsveckor. Arbetstidsmåttet har därefter justerats nedåt med hänsyn till arbetstidsförkortningen och övergången till fem dagars arbetsvecka. KSA-utredningen konstaterade i sitt betänkande 1971 att de flesta kassor då tillämpade tidsgränser på tio dagar och 80 timmar. Utred- ningen ansåg att timgränsen borde sänkas och föreslog 70 timmar som riktpunkt. Skälet härtill var förutom beslutad arbetstidsförkortning — att ersättningsmöjligheterna för deltidsarbetande därmed skulle kunna utsträck- as i skälig omfattning.

9.1.2. Överväganden och förslag

Alltsedan arbetslöshetsförsäkringens införande har den principen gällt att ersättning från försäkringen endast tillkommit den som haft förvärvsarbete i viss omfattning och som förlorat detta. Utredningen anser att rätten till arbetslöshetsersättning alltjämt bör ha sin grund i en genom förvärvsarbete dokumenterad anknytning till arbetsmarknaden och att ersättningen bör stå i relation till omfattningen av det förlorade arbetet.

För personer som saknar sådan tidigare anknytning till arbetsmarknaden, men som efter en avslutad utbildning söker sig ut i arbetslivet, föreslår utredningen att ett grundskydd skall kunna utgå. Detta förslag behandlas i kapitel 10. Ett sådant grundskydd föreslås även utgå till personer som i hemmet utfört oavlönat vårdarbete av visst kvalificerat slag.

Utredningen har övervägt om anknytningen till arbetsmarknaden skulle kunna dokumenteras på annat sätt än genom att arbete utförts i viss omfattning. Sålunda har diskuterats möjligheten att knyta ersättningsrätten till viss inkomst av förvärvsarbete under en tidsperiod före arbetslösheten. Denna inkomst, exempelvis angiven som en viss lägsta årsinkomst. skulle därvid sättas till ett så lågt belopp att även förvärvsarbetande med lägsta tänkbara timförtjänst faller inom ramen för de ersättningsberättigade. Ett sådant system medför emellertid att den som har låg lön behöver arbeta ett högre antal timmar för att uppnå inkomstgränsen än den som har hög lön. Ett sådant förhållande har utredningen inte ansett acceptabelt och denna variant har därför förkastats.

Utredningen har i stället beslutat föreslå att ett arbetsvillkor, dvs. ett ersättningsvillkor uttryckt i viss arbetad tid, bibehålls i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen. En strävan har därvid varit att utforma arbetsvill-

koret så att inte vissa grupper missgynnas beroende på den arbetade tidens omfattning eller förläggning. Ovan har redogjorts för den historiska bakgrunden till det nu gällande arbetsvillkoret. Det bör även erinras om att detta utformats under en tid då försäkringen i stort sett endast omfattade heltidsarbetande personer. Framförallt under senare år har antalet deltidsar- betande i arbetskraften ökat väsentligt. Erfarenheterna från det kontanta arbetsmarknadsstödet har visat att oregelbundna arbetstider varit vanligt förekommande bland dem som uppburit stöd. Mot bakgrund härav har utredningen ansett det rimligt att arbetsvillkoret i försäkringen omformas så att de nämnda grupperna inte missgynnasjämfört med heltidsarbetande, när det gäller att bygga upp en ersättningsrätt inom försäkringen.

Arbetad tid beräknad i timmar

Utredningen föreslår därför att kravet på arbetad tid beräknas till visst antal arbetade timmar under ramtiden. Grundprincipen i villkoret är att antalet arbetade timmar ska/l motsvara 15 veckors arbete med den normalarbetstid som gällt för den försäkrade. En sådan differentiering av timkravet i förhållande till den individuella normalarbetstiden gör det möjligt att ta hänsyn till deltidsarbetandes kortare normalarbetstid. Den minsta tid under vilken den försäkrade skall ha befunnit sig på arbetsmarknaden för att bygga upp en ersättningsrätt blir enligt förslaget lika lång vare sig den försäkrade varit heltids- eller deltidsarbetande, nämligen 15 veckor. Antalet arbetade timmar kommer däremot att variera mellan olika försäkrade.

Sett till antalet arbetade timmar medför förslaget jämfört med nuvarande arbetsvillkor en höjning för försäkrade med normal arbetstid på 24 timmar per vecka eller mera och en minskning i samma hänseende för försäkrade med en kortare normalarbetstid. Höjningen motvägs emellertid av att kravet på att den arbetade tiden, både vad gäller timmar och dagar, skall vara fördelad på ett visst sätt under fem månader slopas. Därmed kommer all arbetad tid under en månad icke som nu blott ett visst maximerat antal timmar att kunna tillgodoräknas den försäkrade vid prövningen av arbetsvillkoret. Utredningens förslag innebär att arbetsvillkoret är uppfyllt efter ca 3,5 månader, medan det enligt nuvarande regler kan vara uppfyllt först efter 4,5 månader. Teoretiskt kan arbetsvillkoret enligt gällande bestämmelser uppfyllas med 350 timmars arbete (för det kontanta arbetsmarknadsstödet och i de kassor där villkoret är satt till tio dagars, dock minst 70 timmars arbete under vardera av fem månader), men i praktiken har en heltidsarbetande vanligen arbetat mellan 700 och 800 timmar för att uppfylla villkoret.

Nuvarande arbetsvillkor kan vara svårt eller omöjligt att uppfylla för sådana deltidsarbetande som har arbetstiden koncentrerad till vissa dagar eller nätter. De kan med god marginal uppfylla kravet på antal arbetade timmar under månaden, men inte det stipulerade lägsta dagantalet. Genom den föreslagna utformningen av arbetsvillkoret utökas möjligheten för dessa grupper att bygga upp en rätt till arbetslöshetsersättning. I motion 19752638 av fru Landberg (s) och fru Hörnlund (s) yrkades översyn och förslag om ändring av arbetsvillkoret i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd för att åstad- komma en förbättring för de delårs- och deltidsarbetande. lnrikesutskottet konstaterade i sitt betänkande (InU 1975/76:6) med anledning av motionen

att de deltidsarbetandes ställning i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen skulle komma att prövas av ALF-utredningen. Genom utredningens förslag till arbetsvillkor tillgodoses motionärernas krav.

Utredningens förslag till arbetsvillkor medför att arbetsgivarintvget inte behöver innehålla någon specifikation av den arbetade tiden med fördelning på månader och dagar. Det räcker med uppgift om det totala antalet arbetade timmar under anställningen eller ramtiden. Intyget måste därutöver bl. a. innehålla uppgift om normalarbetstiden, vilken är av väsentlig betydelse för prövning av villkoret.

Enligt utredningens förslag skall en försäkrad ha arbetat 15 veckor med för honom normal arbetstid för att uppfylla arbetsvillkoret. För en heltidsarbe— tande innebär detta ett krav på minst 600 arbetade timmar under ramtiden. För den som haft en normalarbetstid på 30 timmar blir motsvarande minimikrav 450 timmar och för den som haft normalarbetstiden 20 timmar blirdet 300 timmar osv. Eftersom 600 timmar är det strängaste kravet så följer härav att alla försäkrade —även deltidsarbetande —som uppnått detta timantal uppfyller arbetsvillkoret. I det praktiska arbetet torde det vara lämpligt att uppställa detta 600-timmarskrav som en första hjälpregel. Om detta krav uppfylls är fallet därmed färdigbehandlat vad gäller arbetsvillkorets prövning. Det stora flertalet fall kommer att tillhöra denna grupp och prövningen blir för dessa således mycket enkel. För övriga fall blir prövningen något mera tidskrävande, men klaras oftast genom en enkel räkneoperation.

Den praktiska prövningen

Det praktiska ti/Ivägagängssättet vid prövningen kan illustreras genom indel- ning av försäkringsfallen i följande tre grupper:

A) Alla försäkrade som arbetat 600 timmar eller mer under ramtiden och vilkas normalarbetstid uppgått till minst 15 timmar per vecka kan omedelbart konstateras ha uppfyllt arbetsvillkoret.

B) Om den arbetade tiden inte uppgått till 600 timmar, men dock till minst 225, kan arbetsvillkoret ändå vara uppfyllt om den försäkrade helt eller delvis varit deltidsarbetande under ramtiden. Om en deltidsarbetandes normalar— betstid i arbetsgivarintyg uppges vara 25 timmar per vecka och det totala antalet arbetade timmar anges till 400, avses prövningen i princip ske på något av följande två sätt.

1) Normalarbetstiden 25 multipliceras med 15, varvid man erhåller talet 375, som är det lägsta antal timmar som krävs för att arbetsvillkoret skall vara uppfyllt.

2) Det totala antalet arbetade timmar, 400, divideras med normalarbets- tiden 25, varvid man erhåller talet 16, dvs. antalet hela arbetsveckor. Eftersom detta överstiger 15 är arbetsvillkoret uppfyllt.

C) Om den försäkrade under ramtiden haft två eller flera arbeten med olika normalarbetstid och den sammanlagda arbetade tiden inte uppgår till 600 timmar samt ingetdera av arbetena omfattar tillräckligt många arbetstimmar för att ensamt uppfylla arbetsvillkoret, skall prövningen ske på i princip samma sätt som enligt 2) ovan. Exempel: En försäkrad uppvisar två arbetsgivarintyg varav det ena upptar 175 arbetade timmar i en anställning med normalarbetstiden 35 timmar per vecka och det andra 180 arbetade

timmar i en anställning med normalarbetstiden 15 timmar. Prövningen får då ske på följande sätt:

175 timmar: 35 = 5 arbetsveckor 180 timmar: 15 = 12 arbetsveckor

Summa 17 arbetsveckor

Eftersom 15 arbetsveckor är tillfyllest så är arbetsvillkoret uppfyllt i detta fall.

Som framgår av den föreslagna lagtexten skall den försäkrades normalar— betstid per vecka — av ett förvärvsarbete eller av flera tillsammantagna ha uppgått till 15 timmar för att kvalificera till ersättning från försäkringen vid förlust av arbetet. De överväganden som ligger till grund för utredningens förslag på denna punkt redovisas i del 11 En allmän arbetslöshetsförsäkring huvudlinjer. Härav framgår också bl. a. att det inom de avtalsgruppförsäk- ringar som finns på arbetsmarknaden krävs att en arbetstagare skall ha arbetat minst ca 16 timmar per vecka för att omfattas av försäkringarna. Utredningen har ansett det lämpligt att anknyta till den i dessa försäkringar uppställda minimigränsen för arbetets omfattning. För att medge en viss marginal har utredningen dock stannat för att för arbetslöshetsförsäkringens del föreslå att gränsen sätts till 15 timmar per vecka. Härav följer att det lägsta antal timmar varmed arbetsvillkoret kan uppfyllas blir 225 (15 x 15).

För det fall att någon normalarbetstid inte skulle ha varit fastlagd för viss anställning eller visst förvärvsarbete får normalarbetstiden för det arbetet fastställas genom en genomsnittsberäkning. Om den veckoarbetstid som därvid erhålls uppgår till minst 15 timmar föreligger rätt till ersättning från försäkringen, givetvis under förutsättning att det totala antalet arbetade timmar är tillräckligt för att uppfylla arbetsvillkoret. Skulle en genomsnitts- beräkning av veckoarbetstiden däremot visa att denna inte uppgår till 15 timmar är arbetet inte av den omfattningen att det kvalificerar till ersättning från försäkringen.

[ de fall då normalarbetstiden visar sig uppgå till minst 15 timmar per vecka i genomsnitt i ett förvärvsarbete skall, vid prövningen av arbetsvillkoret, alla arbetstimmar i nämnda arbete medräknas, alltså även timmarna i sådana veckor där arbetstiden eventuellt understigit 15 timmar.

Om försäkrad uppvisar arbets(givar)intyg från två eller flera efter varandra följande arbeten (anställningar) varav något haft en normalarbetstid under- stigande 15 timmar per vecka, så skall detta arbete, som framgått ovan, ej medräknas vid prövningen av arbetsvillkoret. Har försäkrad däremot paral- lellt haft exempelvis två förvärvsarbeten, varav det ena haft en normalar- betstid understigande 15 timmar men båda tillsammans uppgått till minst denna nivå, så skall arbetstimmarna i båda arbetena medräknas vid en prövning av arbetsvillkoret.

R amtid

Den arbetade tiden i arbetsvillkoret skall enligt nuvarande bestämmelser ligga inom en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde. Utredningen föreslår att nuvarande bestämmelser om ramtiden

bibehålls oförändrade i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen. Utred- ningens förslag till timarbetsvillkor förutsätter dock att ramtidens tolv månader icke som i nuvarande system generellt blir liktydigt med tolv kalendermånader. I de fall då detta är av betydelse för den försäkrade måste ramtiden beräknas i antal dagar. Beträffande sådan tid som inte inräknas vid bestämmande av ramtiden, överhoppningsbar tid, föreslår utredningen vissa förändringar. Dessa behandlas nedan i avsnitt 9.3.2.

Tillgodoräkningsbart arbete

Av utredningens förslag till inledande bestämmelser följer att ersättning inte kan utgå till den som inte fyllt 16 år. Förvärvsarbete som utförts under ramtiden dessförinnan får dock tillgodoräknas vid prövningen av arbetsvill- koret om det utförts efter fullgjord skolplikt.

De erkända arbetslöshetskassorna har i dag möjlighet att i sina stadgar föreskriva att endast arbete såsom anställd får tillgodoräknas i arbetsvillkoret. Inom den allmänna arbetslöshetsförsäkringen avses arbetsvillkoret bli lika för alla försäkrade. All tid med inkomst av./öivät'vsarbete skall medräknas vid prövningen. Inkomst i såväl pengar som i naturförmåner skall därvid beaktas. Huruvida inkomsten härrör ur en anställning eller förvärvats på annat sätt, t. ex. genom ett frilansuppdrag eller genom arbete i egen rörelse, saknar betydelse. Det är således i princip möjligt inom den allmänna arbetslöshets- försäkringen att bygga upp arbetsvillkoret till viss del genom arbete såsom anställd och till resterande del genom arbete som inte hänför sig till någon anställning, t. ex. arbete inom eget företag.

Som huvudregel skall gälla — på samma sätt som nu är förhållandet att arbetsvillkoret skall uppfyllas genom förvärvsarbete i Sverige. Enligt den praxis som utbildats inom arbetslöshetsförsäkringen anses arbete utfört utomlands såsom arbete i Sverige i följande fall, nämligen då fråga är om 1. arbete hos arbetsgivare med säte i Sverige, om lön utgår härifrån,

2. tjänstgöring vid svenskt FN-förband,

3. biståndsarbete avlönat av SIDA samt

4. arbete hos Nordiska rådet, Nordiska ministerrådet och till dem knutna

organ. Utredningen anser att denna praxis bör tillämpas även inom den allmänna arbetslöshetsförsäkringen. Möjlighet att i arbetsvillkoret få tillgodoräkna arbete utomlands i större utsträckning än vad nämnda praxis medger bör, enligt utredningens mening, liksom hittills grundas på särskild bilateral eller multilateral överenskommelse.

149 & lagförslaget har intagits en bestämmelse om att regeringen äger träffa sådana överenskommelser.

De överenskommelser som för närvarande (april 1978) finns mellan Sverige och andra länder och som innehåller bestämmelser om förmåner vid arbetslöshet finns upptagna sist i detta kapitel, avsnitt 9.4. Förvärvsarbete ombord på,/artig skall anses som arbete utfört i Sverige om

skattskyldighet enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt föreligger för inkomst av förvärvsarbetet.

Utredningen har övervägt att föreslå att även arbete utomlands för internationella organisationer skall jämställas med arbete i Sverige vid

prövningen av arbetsvillkoret. Det torde emellertid vara svårt att ange, genom uppräkning eller på annat sätt, inom vilka sådana organ arbete skulle få tillgodoräknas. En uppräkning blir snabbt inaktuell och en avgränsning med hänsyn till verksamhetens ändamål torde vara synnerligen vansklig att göra. Utan någon form av avgränsning blir emellertid konsekvenserna för försäkringen omöjliga att överblicka även om arbetslösheten inte torde vara av någon större omfattning bland de personer det här är fråga om.

Med hänsyn härtill och mot bakgrund av att utländska medborgare mellan 16 och 65 år på samma sätt som svenskar kommer att omfattas av försäkringen om de söker arbete på den svenska arbetsmarknaden, har utredningen inte velat föreslå att arbete för internationella organisationer skall få tillgodoräknas i arbetsvillkoret. Däremot föreslår utredningen i avsnitt 9.3.2 att sådant arbete skall få överhoppas vid beräkning av ramtiden.

9.2. Tid jämställd med arbetad tid

9.2.1. Semester och annan tid med helt eller delvis bibehållen lön

Inom såväl arbetslöshetsförsäkringen som det kontanta arbetsmarknads- stödet kan arbetsvillkoret delvis uppfyllas genom annan sysselsättning än arbete. Vid prövningen får tillsammans högst två månader av sådan tid då den försäkrade genomgått arbetsmarknadsutbildning och erhållit statligt utbildningsbidrag, fullgjort värnplikt eller uppburit föräldrapenning enligt lagen om allmän försäkringjämställas med arbetad tid. Iden mån sådan tid ej är tillgodoräkningsbar får den i stället överhoppas vid beräkning av ramtiden. Vidare jämställs med arbetad tid sådan tid då den försäkrade haft semester eller eljest varit ledig med helt eller delvis bibehållen lön, dock med förbehållet att ledigheten inte får ha sin grund i sjukdom, värnpliktstjänst- göring eller barns födelse.

Överväganden och förslag

Utredningen anser att sådan ledighet med helt eller delvis bibehållen lön som sist nämnts även i fortsättningen skall vara jämställd med arbetad tid vid prövningen av arbetsvillkoret.

Med den förändring i arbetsvillkoret som utredningen föreslagit, där all arbetad tid kan tas till vara genom att kravet på fördelningen över fem månader slopats, och där timantalet för vissa grupper sänkts väsentligt, anser utredningen att möjligheten att få tillgodoräkna annan tid som arbetad tid bör kunna slopas. Utredningen föreslår sålunda att tid i arbetsmarknadsutbild- ning, värnplikt eller då föräldrapenning utgått inte längre skall kunna grunda ersättningsrätt i arbetslöshetsförsäkringen. Den skall däremot vara över- hoppningsbar vid bestämmande av ramtiden, varigenom uppnås att den försäkrade i ersättningshänseende befinner sig i samma situation vid den överhoppade tidens slut som vid dess början.

Härmed åstadkommes en förenkling av regelsystemet och en lättnad administrativt sett, genom att endast två kategorier av tid, antingen arbetad

eller överhoppningsbar sådan, behöver beaktas vid prövningen av arbetsvill— koret. Med hänsyn till arbetslöshetsförsäkringens principiella funktion att ersätta inkomstbortfall som uppkommit genom förlust av förvärvsarbete — bör enligt utredningens mening eftersträvas att ersättningsrätten så långt möjligt grundas på ett renodlat arbetsvillkor.

9.2.2. Oavlönat vårdarbete

Enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd får även sådan tid jämställas med arbetad tid under vilken sökande i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att han varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande.

Ursprungligen föreskrevs i lagen att sådant hinder endast skulle anses ha förelegat då det utgått antingen kommunalt vårdbidrag eller sådant invali- ditetstillägg eller vårdbidrag varom stadgades i lagen om allmän försäkring 9 kap. 2 & första stycket respektive 4å i dessa lagrums lydelse före den 1 juli 1975.

Sedan invaliditetstillägget från och med nämnda datum försvunnit för att ersättas med den mera omfattande handikappersättningen, vilken utgår på delvis andra grunder, och sedan även grunderna för erhållande av vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring ändrats vid samma tillfälle, kunde frågan om vårdinsatsens omfattning inte längre avgöras genom hänvisning till nämnda lag. Hänvisningen borttogs därför. Någon förändring i sak åsyftades inte härmed. Även fortsättningsvis skulle gälla att förhållandena skulle ha varit sådana att den vårdade varit ur stånd att reda sig själv och på grund därav vid upprepade tillfällen dagligen varit i behov av hjälp av annan. Liksom tidigare skulle vårdbehovet anses styrkt när kommunalt vårdbidrag utgått.

Bestämmelsen om oavlönat vårdarbete som grund för att erhålla kontant arbetsmarknadsstöd baserar sig på ett förslag av KSA-utredningen. Utred- ningen anförde som motiv till förslaget att de vårduppgifter det här var fråga om fick anses vara en arbetsinsats inte enbart av värde för den vårdade och dennes familj utan en del av den vårdinsats, för vilken hela samhället hade ett ansvar.

Om vårdnaden pågått regelbundet under längre tid och varit så omfattande att den hindrat vårdaren från att anta annat arbete ansåg KSA-utredningen att det fanns goda skäl att jämställa vårdinsatsen med förvärvsarbete vid prövning av arbetsvillkoret. KSA-utredningen antog att en allt större del av dessa vårduppgifter framdeles skulle komma att utföras under former som kunde likställas med förvärvsarbete, främst som social hemhjälp. Den anhörige vårdaren kunde således i framtiden förutsättas få inkomst som hemsamarit från sitt vårdarbete och fick därmed möjlighet att uppfylla arbetsvillkoret med förvärvsarbete.

Överväganden och _ förs/ag

Utredningen delar de värderingar varpå RSA-utredningens förslag bygger och anser att de alltjämt är giltiga. För att erhålla bakgrundsmaterial till en förhandlingsframställan från

Svenska Kommunalarbetareförbundet genomförde landstingsförbundet under hösten 1976 en enkätundersökning bland landstingen angående vissa frågor om hemsjukvårdsbidrag. Enligt denna undersökning vårdades under 1975 genomsnittligt 33 500 patienter inom hemsjukvården. Av dessa vårdades ca 19 500 av anhörig. Det är framför allt dessa som utför sådant oavlönat vårdarbete som det här är fråga om. Man beräknar att genomsnittligt drygt 45 procent av anhörigvårdarna är över 65 år. Hur många av anhörig- vårdarna som är anställda av primärkommun som hemsamariter har av tekniska skäl inte kunnat uppges av landstingen.

Det kan antas att merparten av de personer som uppbar invaliditetstillägg enligt 9 kap. 25% första stycket lagen om allmän försäkring ingick bland de patienter som erhöll hemsjukvårdsbidrag. Vårdbidragen enligt 9 kap. 4ä samma lag kan däremot inte antas vara kombinerade med hemsjukvårdsbi— drag i samma utsträckning. Antalet vårdbidrag beräknas ha uppgått till ca 9 000 ijanuari 1975. Det är således vanskligt att uppskatta storleken av den grupp som utför oavlönat vårdarbete i hemmet i sådan omfattning att vården utgör hinder att anta annat arbete. Uppskattningsvis kan den dock beräknas till drygt 25 000 personer, varav emellertid 1/3 torde vara personer över 65 år.

Av landstingsförbundets undersökning framgår att systemet med kon- tantbidrag till den vårdade alltjämt är det vanligaste inom hemsjukvården även om en ökning kan väntas ske av antalet anhöriga som anställs som hemsamariter. Mot bakgrund härav föreslår utredningen att den möjlighet som nu finns att jämställa oavlönat vårdarbete med förvärvsarbete vid prövningen av arbetsvillkoret enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd bibehålls och införs i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen föreslår att den som utfört oavlönat vårdarbete skall vara berättigad till ett grundskydd från försäkringen. Försäkrad som enbart har vårdarbete att tillgodoräkna sig under ramtiden skall ha utfört sådant arbete under minst fyra månader för att arbetsvillkoret skall anses uppfyllt.

När det gäller att bedöma om vårdarbetet haft en sådan omfattning att det hindrat den försäkrade att anta annat arbete anser utredningen att hittillsva- rande praxis alltjämt bör gälla. En bedömning enligt denna praxis bör, om det är till fördel för den försäkrade, också göras i de fall då ett landsting valt att utge vårdbidrag i form av lön till den anhörige vårdaren enligt hemsamarit- avtalet i stället för ett kontantbidrag till den vårdade. Antalet avlönade timmar kan i sådana fall vara så lågt att de vid en prövning enligt arbetsvillkoret inte skulle medföra ersättningsrätt från försäkringen eller ge en ersättning som understiger grundbeloppet. Har emellertid vårdarbetet varit av en sådan omfattning att det bedöms ha hindrat den försäkrade att anta annat arbete bör grundbeloppet dock utgå. Skulle det vara till fördel för den försäkrade att ersättningsrätten bestäms genom prövning av arbetsvill- koret, skall så ske.

10. Nytillträdande och återinträdande på arbets- marknaden

Genom olika förmåner är medborgarna i Sverige tillförsäkrade försörjnings- skydd då inkomst av förvärvsarbete av någon anledning bortfaller. Ekono- miiskt stöd utgår i stort sett vid inkomstbortfall på grund av viss orsak. Den första är nedsättning i en persons arbetsförmåga på grund av sjukdom då sjukpenning. förtidspension eller livränta garanterar en viss försörjningsnivå i förhållande till tidigare inkomst. Den andra orsaken till inkomstbortfall kan vara att stödtagaren ägnar sig åt en verksamhet som ej ger ett direkt ekonomiskt utbyte. men som statsmakterna anser bör stödjas. Exempel på sådan verksamhet är vård av barn. då föräldrapenning utgår samt studier då sazmhiället ger någon form av studiestöd. Den tredje orsaken till inkomstbort- fall och därmed att ekonomiskt stöd utgår är arbetslöshet.

En allmänt tillämpad grundsats i socialförsäkringssystemet är att en person

för samma tid ej skall kunna uppbära stöd från fiera stödformer. Lagstift- ningen innehåller därför regler om samordning då olika förmåner skulle kunna utgå samtidigt.

1 utredningens direktiv framhålls också att principiella invändningar kan göras mot ett system. där ersättningen kan utgå parallellt från två skilda försäkringsformer. Utredningen bör därför överväga särskilda samordnings- regler gällande i situationer med överlappande försäkringsformer. Samtliga avsnitt i det nuvarande allmänna försäkringssystemet bör därvid beaktas. Vad gäller arbetslöshetsförsäkringens koppling till sjukförsäkringen bör enligt direktiven uppmärksammas de konsekvenser arbetslöshetsersätt- ningen kan få för sjukpenningen. Ett system som medför att man genom att få arbetslöshetsersättning kvalificerar sig för höjd sjukpenning bör således undvikas.

I kap. 8 har utredningen diskuterat grundvillkoren för rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Det framgår där att den försäkrade för att vara berättigad till ersättning skall vara arbetsför och i övrigt Oförhindrad att åtaga sig arbete. I den mån en försäkrad uppburit ekonomiskt stöd för inkomst- bortfall på grund av förlorad arbetsförmåga kan ersättning från arbetslöshets- försäkringen inte utgå för den tid detta stöd erhållits. Bedömningen av huruvida förmåner som utgår oberoende av arbetsförmåga. exempelvis familjepension och ålderspension. skall påverka ersättningen från den allmänna arbetslöshetsförsäkringen får göras med utgångspunkt i andra förhållanden än grundvillkoren.

11.4.1. Sjukpenning

Sjukpenning utgår vid sjukdom som förorsakar nedsättning av arbetsför- mågan med minst hälften. Vid fullständig arbetsoförmåga utgår hel och i annat fall halv sjukpenning. Att dagpenning ej kan utgå under tid då den försäkrade är sjuk följer som ovan framhållits av grundvillkoren. Vid hel sjukpenning kan således dagpenning ej utgå medan vid halv sjukpenning dagpenning kan utgå för tid som den försäkrade är arbetsför.

Överväganden och förslag

ALF-utredningen har haft anledning att i ett yttrande till socialdepartementet den 13 oktober 1977 anföra synpunkter på frågan om ersättning vid sjukdomsfall för den som är arbetslös och uppbär dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd. 1 yttrandet anknöt utredningen till den metod som angavs i direktiven med uppdrag till riksförsäkringsverket att överväga bl. a. den angivna frågan. Metoden skulle innebära. att låta arbetsIöshetsersättningen utgå under kortvarig sjukdomstid som infaller under arbetslös tid. I sitt yttrande anförde utredningen i huvudsak följande synpunkter.

Kravet att den arbetslöse skall vara arbetsför och stå till arbetsmarknadens förfogande är grundvillkor inom arbetslöshetsförsäkringen. Den angivna metoden innebär. att detta grundläggande krav skulle efterges i dessa fall. Därtill kommer de problem som kan förutses om sjukdomstid infaller under tid då den arbetslöse är avstängd från rätt till ersättning från arbetslöshets-

försäkringen. Arbetslöshet och sjukdom är artskilda som orsaker till inkomstbortfall och ersättningsrätten bör därmed prövas enligt de regler som gäller för respektive orsak.

ALF-utredningen är med hänvisning till det anförda inte beredd att föreslå en regel om att dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen skall utgå vid kortvarig sjukdom under arbetslöshet.

Utredningen har tagit ställning för att bibehålla femdagarsvecka som grund för beräkning av tid då ersättning skall utgå vid arbetslöshet. En omräkning av sjukersättningstiden till samma tidsmått som skall gälla för dagpenning måste därför göras även i en allmän arbetslöshetsförsäkring. Den i dag tillämpade omräkningsmetoden innebär att i fall med kortare sjukdomstid än en vecka minskas den arbetslösa tiden med sex timmar för varje Sjukdag. Är medlem ”halvt sjukskriven" minskas den arbetslösa tiden med tre timmar för sådan dag. Man räknar således om tiden vid sjukdom till ”arbetad tid". För deltidsarbetande med en normalarbetstid på 30 timmar eller mindre per vecka sker en minskning av den arbetslösa tiden med fyra respektive två timmar. Denna metod har visat sig fungera väl varför utredningen föreslår att den får tillämpas även i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen.

I samband med frågan om en samordning med sjukpenningförsäkringen vill utredningen ta upp frågan om försäkrade med låg sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Skillnaden mellan SGI och det ersättningsunderlag på vilket dagpenningen beräknas kan i något fall bli ganska stor. Sjukpenningen kan i vissa fall komma att vara lägre än dagpenningen vid arbetslöshet. Utred- ningen föreslår en väsentlig förbättring av grundskyddet vid arbetslöshet. Förbättringen blir störst för grupper av arbetslösa med ingen eller ringa föregående anknytning till arbetsmarknaden. Dessa torde därmed i många fall sakna sjukpenning eller endast ha rätt till låg sjukpenning. Detta är emellertid en konsekvens av ALF-utredningens förslag om ersättning även till nytillträdande som blir arbetslös. Med hänvisning till departementsche- fens uttalande om denna fråga i direktiven är utredningen inte heller beredd att föreslå att dagpenningen skall få vara sjukpenninggrundande inkomst.

] 1.4.2 Föräldrapenning

Genom den utbyggda föräldraförsäkring. som trätt i kraft den ljanuari 1978. har den sammanlagda tiden för rätt till föräldrapenning förlängts till 270 dagar. varav 90 dagar skall kunna tas ut i form av särskild föräldrapenning t. o. m. barnets första skolår. Den särskilda föräldrapenningen får tas ut under den tid som föräldrarna finner lämpligast och i form av hel. halv eller en fjärdedels föräldrapenning. Var och en av föräldrarna disponerar 45 dagar av ersättningstiden för särskild föräldrapenning. men kan när som helst genom anmälan till försäkringskassan avstå från sin rätt till särskild föräldrapenning till förmån för den andre föräldern. Ensamstående förälder disponerar själv hela ersättningstiden men har också rätt att låta förälder eller Styvförälder. som inte har barnet i sin vård men som tillfälligt vårdar detta. disponera den särskilda föräldrapenningen. Förvärvsarbetande förälder har lagfäst rätt till ledighet under den tid då hel. halv eller en fjärdedels föräldrapenning utgår och har rätt att dela upp sådan ledighet på två perioder. Ett villkor för särskild föräldrapenning är att föräldern avhåller sig från förvärvsarbete. Enligt en

särskild samordningsregel utgår föräldrapenning ej i den mån föräldern för samma dag och samma tid uppbär sjukpenning eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning.

Överväganden och förslag

Om förälder, under tid då han har ledighet från förvärvsarbete enligt reglerna för föräldrapenning blir arbetslös, kan han i princip välja mellan att fortsätta att uppbära föräldrapenning eller att avstå sin rätt till föräldrapenning till den andre föräldern eller annan person som ovan angivits och att ansöka om arbetslöshetsersättning. Utredningen föreslår ingen ändring av denna regel. För det fall förälder med halv eller en fjärdedels föräldrapenning som arbetar övrig tid blir arbetslös i denna del anser utedningen att arbetslöshetsersätt- ning bör kunna utgå enligt de av utredningen föreslagna reglerna för ersättning vid arbetslöshet del av vecka. (Jfr. kap. 13).

1 1.4.3 Pensioner

Dagpenning från arbetslöshetskassa och pensionsförmåner kan f.n. utgå samtidigt i fyra fall. De tre första fallen avser de förmånsformer. som anges i de vid sänkningen av den allmänna pensionsåldern till 65 år tillkomna reglerna om rörlig pensionsålder mellan 60 och 70 är, nämligen

1) förtidspension från folkpensioneringen och ATP. 2) delpension i kombination med deltidsarbete samt

3) förtida uttag av hel eller halv ålderspension från folkpensioneringen (och ATP.

Det fjärde fallet är att arbetslöshetsersättning kan bli aktuell samtidigt med att ålderspension utgår enligt de statliga och kommunala tjänstepensionsssys- temen samt för vissa grupper av anställda inom den privata sektorn med rätt till tjänstepension före 65 års ålder. Rätten till arbetslöshetsersättning upphör då den försäkrade uppnår den allmänna pensionsåldern 65 år varför arbetslöshetsersättning och pensionsförmåner kan utgå samtidigt till försäkrad som ej fyllt 65 år.

Dagpenning till försäkrad som erhållit ålderspension minskas enligt en av regeringen fastställd pensionsavdragstabell. Avdragsbeloppet motsvarar 1/260 av pensionens årsbelopp. Avdraget motiveras med att arbetslös kassamedlem som uppbär ålderspension under sin ersättningstid inte bör komma i bättre ställning än annan arbetslös medlem med mctsvarande inkomst av förvärvsarbete.

F örfidspension

Enligt gällande regler har medlem i arbetslöshetskassa som Lppbär hel förtidspension eller sjukbidrag inte rätt till ersättning från arbetslöshetsför— säkringen. Den som uppbär två tredjedelar av hel förtidspension kan få ersättning vid arbetslöshet under förutsättning att arbetsvillkore: i försäk- ringen är uppfyllt efter det att pension börjat utgå. Vid halv förtidspension gäller att ersättning utges även om arbetsvillkoret ej är uppfyllt efter pensionen och då inom ramen för överförsäkringsreglerna.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår ej vid hel förtidspension eller helt sjukbidrag. Vid två tredjedels respektive halv förtidspension minskas det kontanta arbetsmarknadsstödet med pensionsbeloppet.

Utbetalning av förtidspension kan i vissa fall komma att ske retroaktivt för flera månader. I sådana fall samordnas förtidspension med dagpenning och kontant arbetsmarknadsstöd. varvid det pensionsbelopp. som först förfaller till betalning. minskas med vad som utbetalats i arbetslöshetsstöd för tid som pensionsbeloppet avser.

När arbetsskadelivränta utgår samtidigt med förtidspension gäller reglerna om samordning med förtidspension. Försäkrad kan dock uppbära arbetsska- delivränta utan att samtidigt uppbära förtidspension. Om den försäkrade har fullgjort arbetsvillkoret sedan livränta börjat utgå eller om livräntan under- stiger 50 procent påverkar denna vanligtvis inte ersättningsrätten i arbetslös- hetsförsäkringen. Uppgår livräntan till 50 procent men ej till 70 procent utgår ersättning inom ramen för överförsäkringsreglerna. I de fall när livräntan uppgår till 70 procent eller däröver utgår ingen ersättning.

Överväganden och förslag

Förtidspensioneringens syfte är att ge kompensation för den pensionsberät- tigades förlorade arbetsförmåga och är till sin omfattning anpassad därtill. Utredningen anser att arbetslöshetsersättning bör kunna utgå till arbetslös försäkrad som uppbär förtidspension i den grad han bedöms som arbetsför enligt reglerna om förtidspension.

Vid hel förtidspension bör därför. i likhet med vad nu gäller. någon möjlighet till arbetslöshetsersättning inte finnas. Även vid två tredjedels förtidspension bör de nu gällande reglerna kunna tillämpas i en allmän arbetslöshetsförsäkring. [ den mån arbetsvillkoret uppfyllts genom förvärvs- arbete under pensionstiden bör sålunda arbetslöshetsersättning kunna utgå i relation till den inkomst som förlorats genom arbetslöshet.

Vid halv förtidspension är den återstående arbetsförmågan så pass omfattande, att det är att jämställa med situationen vid halv sjukskrivning. Utredningen finner det därför naturligt att liksom nu gäller låta ersättnings- rätt föreligga om arbetsvillkoret är uppfyllt. Om den försäkrade inte har haft arbete efter pensioneringstillfället föreslås den ersättningsgrundande inkom- sten liksom nu sker beräknas på hälften av den inkomst, som den försäkrade haft av heltidsarbete före pensioneringen.

Samma regler som föreslås gälla vid samordning med förtidspension bör också liksom nu tillämpas i fråga om sjukbidrag.

De nu tillämpade bestämmelserna i 17 kap. AFL om samordning vid retroaktiv utbetalning av förtidspension har visat sig väl ägnade att förhindra att dubbla ersättningar utgår. Bestämmelserna bör kunna tillämpas också i en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Delpension

Ersättning vid arbetslöshet i samband med delpension fastställs i den nu gällande försäkringen enligt reglerna för ersättning vid deltidsarbete. vilket innebär. att medlem som uppbär delpension vid arbetslöshet skall ha

ersättning för den normalarbetstid han haft som delpensionär. Ersättning utgår med tillämpning av överförsäkringsbestämmelserna.

Delpension fastställs till belopp som motsvarar 65 procent av skillnaden mellan den inkomst som den försäkrade åtnjöt före övergången till deltids- arbete under arbetstid som var normal för honom och den inkomst han kan antas komma att tills vidare uppbära vid deltidsarbete. Dock får skillnaden för år ej överstiga skillnaden mellan den försäkrades SGI före och efter övergången till deltidsarbete.

Den ersättningsgrundande inkomsten beräknas med ledning av ett av arbetsgivare eller facklig huvudorganisation utfärdat intyg om den försäk- rades inkomst och arbetsförhållanden. Erkänd arbetslöshetskassa och läns— arbetsnämnd skall biträda försäkringskassan vid handläggningen av ärenden om delpension. bl. a. vid beräkningen av arbetsförtjänsten.

Delpensionens nivå anknyts till basbeloppet. Vid ändrade förhållanden för den enskilde sker omprövning av delpensionen. Delpension utgår ej för månad då den försäkrade har ålderspension eller förtidspension.

F års/ag

Den nuvarande metoden i arbetslöshetsförsäkringen att fastställa arbetslös- hetsersättning vid deltidsarbete i samband med delpension fungerar tillfreds— ställande och bör kunna bibehållas i en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Ålderspension

Så som angetts i kapitel 7 om personkretsen föreslår utredningen att arbetslöshetsförsäkringen skall upphöra att gälla då den försäkrade uppnår den allmänna pensionsåldern. alltså fr. o. m. den månad den försäkrade fyller 65 år. I detta avsnitt diskuterar utredningen de regler. som bör gälla inom arbetslöshetsförsäkringen för det fall ålderspension utgår för tid innan den försäkrade fyller 65 år. Det kan gälla fall av förtida uttag av ålderspension inom den allmänna pensioneringen eller fall då tjänstepension i form av ålderspension utgår före 65 års ålder.

Förtida uttag av ålderspension

Förtida uttag av ålderspension enligt AFL kan ske i åldrarna 60—65 år och den försäkrade kan välja att göra helt eller halvt uttag av pension. Pensionen minskas vid förtida uttag med 0.5 procent för varje månad. som då pensionen börjar utgå återstår till den månad. då den försäkrade uppnår 65 års ålder. Reduktionen kan medföra en minskning av pensionsbeloppet per månad med maximalt ca 30 procent och kvarstår under den återstående pensions- tiden även efter 65 år.

Förtida uttag av ålderspension är alternativ till förtidspension och delpen- sion. Det står den enskilde fritt att förvärvsarbeta och samtidigt utnyttja det förtida uttaget. Det är enligt reglerna om rörlig pensionsålder möjligt att när som helst upphöra med det förtida uttaget. Den försäkrade kan senare åter göra uttag.

Överväganden och förslag

Genom reglerna om pensionsavdrag i den nuvarande försäkringen reduceras dagpenningen med utgående pension räknat per dag. Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör i det fall den arbetslöse före 65 års ålder börjar uppbära hel ålderspension enligt lagen om allmän försäkring.

Olika synsätt kan anläggas på frågan om ersättning från arbetslöshetsför- säkringen skall kunna utgå samtidigt med förtida uttag av ålderspension före 65 års ålder. Skäl har anförts för att avräkning av förtida uttag från arbetslöshetsersättning ej skall ske. Man har därvid pekat på att det vid förtida uttag rör sig om en redan intjänad kapitalmassa. vars utbetalning tidigare- läggs och utsträcks under en längre tidsperiod.

Det har å andra sidan hävdats. att det ligger i ålderspensioneringens natur att vara en under de aktiva åren på arbetsmarknaden intjänad garanti för den fortsatta försörjningen efter utträdet ur arbetslivet och att pensionen liksom arbetslöshetsersättningen är en ersättning för förlorad inkomst. Om båda försäkringarna utgår parallellt medför detta en dubblering av förmåner med samma syfte och dessutom kan en viss överförsäkringseffekt uppstå.

Den nuvarande metoden med proportionell reduktion av dagpenningen med det per dag beräknade pensionsbeloppet vid förtida uttag av ålderspen- sion ger en nyanserad behandling i arbetslöshetsfall med en anpassning av ersättningen vid inkomstbortfall i det enskilda fallet. Med det redovisade synsättet på pension som en kompensation för inkomstbortfall kommer emellertid arbetslöshetsersättningen i likhet med en arbetsinkomst under tid då pension utgår att tjäna som en ren pensionsutfyllnad.

Förtida uttag av ålderspension har införts för att ge den försäkrade en möjlighet att före den allmänna pensionsåldern trappa ned sin arbetsinsats. Den som har ålderspension kan således genom en frivillig åtgärd anses ha minskat sitt arbetsutbud i motsvarande mån. Den enskilde har tillfälle att. på ett helt annat sätt än som tidigare varit möjligt. under en övergångsperiod från 60 års ålder vid varje tidpunkt anpassa sin arbetssituation efter omständig- heterna genom att ansöka om eller upphöra med förtida uttag av pension.

ALF-utredningen anser därför att ett samtidigt uttagande av arbetslöshets- ersättning och förtida uttag av ålderspension ej längre kan motiveras. Försäkrad med helt förtida uttag av pension bör således enligt utredningens uppfattningjämställas med försäkrad som uppbär ålderspension och anses ha ett arbetsutbud som ej grundar ersättningsrätt i arbetslöshetsförsäkringen. Vid halvt förtida uttag av pension bör ett halvt arbetsutbud jämfört med arbetsutbudet under tiden närmast före uttaget anses föreligga.

Tjänstepension med tidigare pensionsålder än 65 år

Pensionen för statliga och vissa andra tjänstemän regleras i princip genom ett allmänt pensionsavtal. Förmånerna kan utges i form av bl. a. ålderspension. förtidspension och sjukpension.

Tjänstepension utgår i regel fr. o. m. den allmänna pensionsåldern vid 65 år. Tjänsteman som omfattas av pensionssystemet kan emellertid under vissa förutsättningar erhålla hel pension vid lägre ålder än 65 år. Pensionens grundbelopp är beroende av pensionsunderlag och tjänstetidsfaktor.

Pensionsunderlaget utgör i regel 65 procent av lönen i lönegradens högsta löneklass. För egenpension erfordras i regel minst 30 tjänsteår. Pensionens storlek påverkas bl. a. av tjänstetidsfaktorn som bestäms av förhållandet mellan det antal tjänsteår som får tillgodoräknas och det antal tjänsteår som erfordras för hel pension.

För arbetstagare hos kommuner gäller normalpensionreglemente med bestämmelser som i sin uppbyggnad i stort motsvarar det system som gäller för statligt anställda. Pensionsåldern är 65 år. men tidigare pensionsålder föreskrivs för vissa personalgrupper med särskilda tjänstgöringsförhållan- den.

Även inom den privata sektorn tillämpas för vissa personalkategorier regler om tidigare pensionsålder än 65 år. Framför allt gäller detta enligt vissa äldre pensionsreglementen. Även i dessa fall beräknas pensionen bl. a. med användande av tjänstetidsfaktorn.

Ove/vägande)? och _ förs/ag

Samma synsätt bör anläggas på tjänstepension som utgår före 65 års ålder som på förtida uttag av ålderspension. Huvudregeln bör därför i dessa fall vara att den som har lägre pensionsålder än 65 år och uppbär hel ålderspension ej skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande och ej vara berättigad till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.

I den mån den pensionsberättigade inte har uppnått tjänstetidsfaktorn ] utan uppbär reducerad tjänstepension med en tjänstetidsfaktor på högst 0.8 bör enligt utredningens mening dock arbetslöshetsersättning kunna utgå för den del av inkomstbortfallet vid arbetslöshet som ej kan anses täckt av tjänstepensionen. Beräkning av dagpenningens storlek bör därvid ske med användning av den försäkrades tjänstetidsfaktor. Vid exempelvis en tjänste- tidsfaktor på 0.5 bör således dagpenning kunna utgå med hälften av det belopp som motsvarar inkomstbortfallet vid arbetslöshet.

10.1. Gällande lagregel

När det kontanta arbetsmarknadsstödet infördes den 1 januari 1974 blev det möjligt för nytillträdande och återinträdande på arbetsmarknaden att, efter viss utbildning, erhålla ekonomiskt stöd utan att uppfylla något arbetsvillkor. Sålunda anges i 9 & LKA att den kan erhålla stöd som i minst tre månader sökt arbete vid arbetsförmedlingen efter det att han avslutat antingen El ungdomsutbildning, |: yrkesinriktad vuxenutbildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd eller |:i arbetsmarknadsutbildning som omfattar minst tre månader. För att erhålla KAS med stöd av denna paragrafkrävs att den nyutbildade, om ej särskilda skäl föreligger, börjar att söka arbete inom fem må nader från utbildningens avslutande.

10.2. Statistiska uppgifter

Kapitel 5 innehåller en statistisk belysning av det kontanta arbetsmarknads- stödet. Härav framgår att under 1974 ca 7000 och under 1975 ca 5000 personer beviljades KAS med stöd av utbildningsvillkoret. En bearbetning av samtliga stödberättigade efter tidigare yrke visade emellertid att ungefär 12 000 personer under vartdera av åren uppgivit sig tillhöra gruppen studerande eller nyexaminerade. Omkring hälften av dessa har således kunnat kvalificera sig för stöd genom att uppfylla arbetsvillkoret.

I kapitel 5 redovisas också en jämförelse mellan på arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa med och utan kontantstöd under augusti—oktober 1975. Jämförelsen baserar sig på arbetsmarknadsstyrelsens arbetssökandestatistik, vilken bl. a. visar antalet kvarstående arbetssökande utan arbete vid varje månads slut, vilka är aktuella för omedelbar placering. Av tabell 5.81 kapitlet framgår att antalet kvarstående vid slutet av de undersökta månaderna uppgick till i genomsnitt 81 000 personer. Av dessa tillhörde ca 34 000 erkänd arbetslöshetskassa och ca 8 000 uppbar kontant arbetsmarknadsstöd. Resten, dvs. drygt 38 000 personer. hade ej någon form av kontantstöd. Av dessa uppgav närmare 13 000 att de före arbetslösheten studerat eller att de var nyexaminerade, medan 2 600 uppgav sig vara nyinträdande som tidigare arbetat i eget hem. Resterande 23 000 personer angav att de förvärvsarbetat

närmast före sökandet på förmedlingen.

I den sistnämnda gruppen ingår således personer som arbetat i för liten utsträckning för att uppfylla arbetsvillkoret, antingen så att veckoarbetstiden inte varit tillräckligt omfattande eller att de endast haft ett kortvarigt arbete. Gruppen kan antas innehålla personer som är på väg in på arbetsmarknaden utan att ännu ha lyckats få en fast etablering.

Av de 13 000 som studerat före arbetssökandet kan det antas att en del genomgick den kvalifikationstid på tre månader som ingåri utbildningsvill- koret.

Jämförelsen visar att de arbetslösa som inte var berättigade till kontantstöd var betydligt yngre än de övriga. Av tabell 5.9 i kapitel 5 framgår att 57 % var yngre än 25 år och 20 % var högst 17 år gamla. Under de tre månaderna som jämförelsen omfattade minskade antalet personer i de här åldrarna från 8 500i augusti till 6 500 i oktober. Orsaken kan delvis vara att en del sökande hunnit genomgå tremånaderskvalifikationen och blivit berättigade till KAS.

10.3. Överväganden och förslag

Det är utredningens mening att ersättningsrätt i arbetslöshetsförsäkringen i första hand skall baseras på en genom förvärvsarbete dokumenterad aktuell anknytning till arbetsmarknaden. Som huvudregel skall därför gälla att arbetsvillkoret skall vara uppfyllt. Om så är fallet skall den försäkrade vara berättigad till dagpenning bestående av grundbelopp jämte viss procentuell andel av den del av den förlorade dagsförtjänsten som överstiger grundbe- loppet.

Som framgått av kapitel 9 föreslår utredningen dels en sänkning av lägsta försäkringsbara veckoarbetstid från 17 till 15 timmar, dels en ny utformning av arbetsvillkoret som i större utsträckning än vad som nu är förhållandet gör det möjligt för deltidsarbetande av olika slag att bygga upp en ersättningsrätt i försäkringen.

I den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen krävs för rätt till ersättning att den försäkrade varit medlem i kassa minst 12 månader. Genom införandet av en allmän arbetslöshetsförsäkring bortfaller detta medlemsvillkor. I den allmänna försäkringen föreslås ersättning i relation till inkomstbortfallet kunna utgå omedelbart efter attett arbetsvillkor uppfyllts,om en arbetslöshet skulle inträffa då.

Genom slopandet av medlemsvillkoret och genom den förändring som utredningen föreslår i arbetsvillkoret beräknas ett större antal personer bli berättigade till ersättning genom att uppfylla arbetsvillkoret.

Ett arbetsvillkor kommer emellertid alltid att från ersättning utesluta personer som inte tidigare haft förvärvsarbete eller vilkas förvärvsarbete ligger långt tillbaka i tiden. Utredningen anser emellertid att den allmänna arbetslöshetsförsäkringen bör innefatta ett ekonomiskt skydd även för dessa grupper, vilka i dag kan erhålla kontant arbetsmarknadsstöd om bl. a. vissa utbildningskrav är uppfyllda.

Enligt nu gällande regler skall den sökande ha avslutat viss angiven utbildning samt därefter under tre månader ha sökt arbete genom arbetsför- medlingen innan stöd kan utgå. Den utbildning som kan utgöra grund för rätt

till stöd finns noggrant angiven i lagen. Efter ett inledningsskede, under vilket en praxis skapades, har dessa regler visat sig relativt enkla att tillämpa. Reglerna är generella så till vida, att kravet på någon form av utbildningjämte den därpå följande perioden av arbetssökande, gäller för alla som inte uppfyller arbetsvillkoret.

Enligt utredningens mening är genomgången utbildning ett gott kriterium på allvaret i den försäkrades arbetsutbud och den bästa förberedelsen för ett utträde på arbetsmarknaden. Den som satsat på en utbildning har som regel gjort detta i avsikten att den skall leda till en anställning som kan ge en försörjning. I och med avslutandet av utbildningen har en sådan förändring i den sökandes förhållanden inträffat att den bör konstituera rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, om det visar sig att något arbete inte står att få.

Utredningen föreslår därför att även i den allmänna arbetslöshetsförsäk- ringen skall gälla att den som avslutat ungdomsutbildning, vuxenutbildning eller arbetsmarknadsutbildning skall, utan att arbetsvillkoret är uppfyllt, ha rätt till ersättning uppgående till grundbeloppet - sedan han i minst tre månader efter utbildningen sökt arbete genom arbetsförmedlingen.

Utredningens förslag innebär att ett sådant utbildnings- och kvalifikations- krav skall gälla alla som inte uppfyller arbetsvillkoret. Den utbildning som skall grunda rätten till ersättning skall vara av sådant slag och sådan omfattning att den ökat den sökandes möjligheter att erhålla ett förvärvsar- bete.

10.3.1. Ungdomsutbildning

Med ungdomsutbildning förstås enligt nuvarande praxis minst genom- gången grundskola jämte fullföljd gymnasial utbildning. Med gymnasial utbildning jämställs därvid annan fullföljd utbildning som är yrkesinriktad. Preciseringen av ungdomsutbildningen avser att såsom kvalificerande för kontant arbetsmarknadsstöd utskilja sådan utbildning som underlättar för den sökande att erhålla ett förvärvsarbete. Enligt ALF-utredningens mening bör detta vara grunden för bedömningen även inom den allmänna arbets- löshetsförsäkringen och nuvarande praxis bör därför även framgent kunna tillämpas.

Erfarenheterna har visat att ungdomar som saknar yrkesutbildning och arbetslivserfarenhet är arbetslösa i större utsträckning än ungdomar som har en viss yrkesutbildning. Ett kontantstöd vid arbetslöshet är enligt utred- ningens mening icke ett acceptabelt eller meningsfullt medel att tillgripa vid arbetslöshet bland ungdomar. Det måste ses som en av de viktigaste uppgifterna för arbetsmarknadspolitiken att, genom samverkan mellan arbetsmarknadsmyndigheterna, kommunerna, skolan och övriga berörda myndigheter, med konstruktiva och på sikt verkande medel såsom yrkesin- riktad utbildning, praktikarbete, beredskapsarbeten osv., hjälpa och stödja de ungdomar som önskar träda ut på arbetsmarknaden.

I enlighet med regeringens proposition 1975/76:39 om skolans inre arbete m. m. beslöt riksdagen i maj 1976 bl. a. om en utbyggnad och förstärkning av den uppsökande studie- och yrkesorienteringen. Inom denna skall särskilt beaktas behovet av åtgärder för den grupp ungdomar som inte söker fortsatt

skolmässig utbildning efter grundskolan eller som inte fullföljer sin utbild' ning i grundskolan eller gymnasieskolan. Åtgärderna skall syfta till att förebygga framtida sysselsättningssvårigheter och sociala problem för ungdo- marna. I verksamheten ingår en systematisk uppföljning av 16—19-åringar som lämnat grundskola eller gymnasieskola, syftande till att ge alla ungdomar en möjlighet till arbete eller utbildning. Ansvaret för uppfölj- ningen åvilar i första hand skolan.

I de fall det blir aktuellt med arbete eller arbetsmarknadsutbildning skall kontakten övertas av arbetsförmedlingen, som därefter har ansvaret för att kontinuerlig kontakt hålls med den unge tills arbete har kunnat ordnas. Med en sådan systematiserad uppföljning, vilken skall ske i nära samverkan mellan skolan och andra berörda myndigheter, främst arbetsförmedlingen och de sociala myndigheterna, bör förutsättningarna öka väsentligt för att erbjuda de nytillträdande ungdomarna andra alternativ än ett kontantstöd när de söker sig ut på arbetsmarknaden.

Främst bör eftersträvas att erbjuda de ungdomar, vilka icke längre finner det traditionella skolarbetet meningsfullt, annan utbildning som ger närmare kontakt med det praktiska arbetslivet. Arbetsmarknadsutbildning är därvid ett alternativ, som ger den unge såväl en yrkesutbildning som erfarenhet av praktiskt arbete. Beredskapsarbeten, eventuellt i form av praktikplatser, är likaledes ett alternativ som ger de kontakter och den arbetslivserfarenhet :som kan utgöra språngbrädan till ett framtida förvärvsarbete.

Utredningen vill emellertid inte helt utesluta möjligheten att undantagsvis utge kontantstöd även till ungdomar som inte fullföljt sin ungdomsutbild- ning. På samma sätt som nu får dock en individuell prövning ske av varje sådant fall. Om det, efter samråd med berörd Skolmyndighet, kan konstateras att fortsatta studier inte är meningsfulla för eleven eller om denne förgiäves sökt lämplig vidareutbildning och man icke heller genom den ovannäminda uppföljningen för tillfället lyckats finna annan lösning på den unges probllem, så bör han icke vara utesluten från kontant arbetslöshetsstöd, om vairken arbete eller annat alternativ står till buds. Det är emellertid en angeläigen uppgift för arbetsförmedlingen att i första hand söka finna andra nnera verksamma lösningar på den unges arbetslöshet. Även om det direkta kontanta stödet således inte kan avvaras i vissa speciella fall, bör det ifrågakomma främst för kortare perioder innan annan lämplig åtgärd humnit sättas in och först sedan alla andra till buds stående medel prövats.

10.3.2. Vuxenutbildning

För att en sökande efter avslutad vuxenutbildning skall vara berättigadl till stöd utan att arbetsvillkoret är uppfyllt, krävs enligt gällande regler att vuxenutbildningen varit yrkesinriktad, bedrivits på heltid och omfattat minst ett läsår samt berättigat till studiesocialt stöd. Till skillnad från vad som gäller vuxenutbildning såsom överhoppningsbar tid (avsnitt 9.3.2) krävs inite i utbildningsvillkoret att utbildningen skall ha föregåtts av förvärvsarbete av viss omfattning. De krav som uppställs avser att skapa garanti för att utbildningen underlättat möjligheterna för sökanden att träda ut i förväirvs- livet. Att utbildningen skall ha denna kvalitet är det grundläggande villkoret som gäller lika både för vuxen- och ungdomsutbildningen. Utredningen

anser att så bör vara förhållandet även framgent. Kravet på yrkesinriktning bör i detta sammanhang således inte ställas högre på vuxenutbildning än på ungdoms- eller arbetsmarknadsutbildning. Vuxenutbildningen skall liksom de övriga utbildningarna uppfylla det grundläggande villkoret, nämligen att vara ägnad att underlätta möjligheterna för sökanden att erhålla ett förvärvs- arbete. Utredningen föreslår därför en lagtext där detta utsäges, medan ordet yrkesinriktad däremot fått utgå. En vuxenutbildning innefattande en fullföljd gymnasial utbildning bör således på samma sätt som gäller för ungdoms- utbildningen — medföra rätt till arbetslöshetsersättning oavsett vilken gymnasielinje det är fråga om. Även när det gäller eftergymnasial utbildning bör bedömningen vara lika vare sig den är att hänföra till vuxenutbildning eller ungdomsutbildning.

Förberedande kurser och kurser på grundskolenivå kan däremot inte sägas underlätta den sökandes möjligheter att erhålla arbete på ett sådant sätt att de kan godtas i utbildningsvillkoret.

Den flexibilitet och individualitet som kännetecknar utbildningen vid folkhögskolorna har medfört svårigheter att uppställa generella regler för bedömningen av utbildningen vid dessa enligt det nuvarande utbildnings— villkoret. Dessa svårigheter kan beräknas kvarstå även för den allmänna arbetslöshetsförsäkringens del. Möjligen kan svårigheterna t. o. m. komma att öka sedan många folkhögskolor numera frångått årskursindelningen ochi stället stoff— och nivågrupperat kursinnehållet efter elevernas intresseinrikt- ning och förkunskaper. Det torde därför i många fall bli ofrånkomligt med utredningar om utbildningen i det enskilda ärendet. Generellt skall självfallet gälla de ovan angivna riktlinjerna för bedömning av utbildning i allmänhet —i första hand att utbildningen skall vara ägnad att underlätta möjligheterna för sökanden att erhålla arbete. I linje med vad ovan sagts kan folkhögskole- kurser på grundskolenivå eller av enbart förberedande art inte räknas till denna kategori. Klan yrkesinriktad är däremot folkhögskolornas musik- och ledarutbildning. Mellan dessa båda ytterligheter förekommer en mängd kurser antingen med enbart allmän, teoretisk undervisning eller med undervisning specialinriktad på visst ämnesområde eller med båda slagen av undervisning bedrivenjämsides. När det gäller dessa kan någon generell regel för bedömningen inte uppställas.

10.3.3. A rbetsmarknadsutbi/dning

När det gäller frågan om arbetsmarknadsutbildning som grund för ersättning från försäkringen vill utredningen anföra följande. För den som saknar tidigare anknytning till arbetsmarknaden eller vars förvärvsverksamhet ligger långt tillbaka i tiden måste en utbildning ses som den bästa starten för utträdet på arbetsmarknaden. Utredningen anser därför att kravet på genomgång av arbetsmarknadsutbildning av viss längd bör bibehållas som huvudregel för de nytillträdande som inte nyligen avslutat annan utbildning. Genom den personliga insats som en arbetsmarknadsutbildning innebär tjänar kravet också som ett mått på allvaret i dessa nytillträdandes arbetssökande och visar att de är beredda till egna ansträngningar för att möta kraven på arbetsmarknaden. Eftersom målet för de sökande är att erhålla ett arbete torde arbetsmarknadsutbildning te sig som ett bättre alternativ än

enbart kontantstöd, särskilt sedan utbildningsbidragen numera höjts väsent- ligt.

För att beviljas arbetsmarknadsutbildning krävs som regel bl. a. att man söker arbete genom arbetsförmedlingen och att förmedlingen finner sådan utbildning vara ägnad att medföra stadigvarande arbete. Mot bakgrund härav kunde det synas lämpligt att låta en tilltänkt arbetsmarknadsutbildning, oavsett dess längd, också vara tillfyllest i det enskilda fallet för att uppfylla arbetslöshetsförsäkringens utbildningskrav. En utbildning av kortare varak- tighet än tre månader torde emellertid sällan öka den sökandes möjligheter att erhålla ett arbete. Utredningen anser därför att denna minimitid bör bibehållas som huvudregel.

Utredningen är medveten om att det finns åtskilliga fall där en sådan förändring inträffat i en persons förhållanden att det kan finnas fog, i vart fall ur social synpunkt, att anse honom ersättningsberättigad utan att något arbetsvillkor eller utbildningsvillkor är uppfyllt. Som exempel kan nämnas att en ensamstående fått försörjningsplikt mot ett barn, att en tidigare hemar- betande make blivit ensam efteren skilsmässa eller ett dödsfall eller finner sig vara undersysselsatt sedan barnen i familjen vuxit upp. När en person i en sådan situation söker sig ut på arbetsmarknaden finns det självfallet ingen anledning att ifrågasätta allvaret i vederbörandes arbetsutbud. Utredningen har också övervägt om ersättning från arbetslöshetsförsäkringen skulle kunna utges till personer, för vilka en förändrad situation av ovannämnt slag inträffat. Det stöter emellertid på avsevärda svårigheter att utforma en någorlunda lättillämpad regel, som täcker alla de skiftande situationer som kan tänkas uppkomma.

Utredningens förslag innebär därför att som huvudregel alltjämt skall gälla att nytillträdande och återinträdande på arbetsmarknaden kan erhålla ersättning först sedan de blivit arbetslösa efter en avslutad utbildning. Utbildningens värde som ett första led i steget ut på arbetsmarknaden kan enligt utredningens mening inte överskattas.

Det torde emellertid i en del fall förekomma att den sökande redan har en yrkesinriktad utbildning som, oaktat den ligger längre tillbaka i tiden, fortfarande bedöms som gångbar på arbetsmarknaden och där en tillgänglig arbetsmarknadsutbildning uppenbarligen inte skulle öka vederbörandes möjligheter att erhålla ett arbete. På samma sätt som utredningen föreslagit ovan när det gäller ungdomar som inte fullföljt sin ungdomsutbildning, bör det i dessa fall föreligga en möjlighet att efterge utbildningsvillkoret. På skriftlig begäran från sökanden och efter hörande av distriktsarbetsnämnden. bör arbetslöshetskassa kunna medge sådan eftergift.

10.3.4. Övriga vil/kor

För att kontant arbetsmarknadsstöd skall börja utgå till en sökande som avslutat ungdomsutbildning, vuxenutbildning eller arbetsmarknadsutbild- ning krävs att den sökande under tre månader efter avslutandet av utbildningen sökt arbete genom arbetsförmedlingen. Att omedelbart efter en avslutad utbildning utge arbetslöshetsersättning till alla nytillträdande och återinträdande på arbetsmarknaden bör enligt utredningens mening ej heller komma ifråga i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen. Liksom hittills bör

arbetsförmedlingen under en tid få tillfälle att pröva den sökandes förutsätt- ningar på arbetsmarknaden och hans vilja och beredskap att anta stadigva- rande arbete. Att den nytillträdande verkligen har en allvarlig avsikt att träda ut i förvärvslivet skall stå helt klart innan ersättning kan börja utgå. Den nytillträdandes beredskap på denna punkt visas bäst genom hans egna aktiviteter och genom att arbetsförmedlingen får tillfälle att erbjuda arbeten. Skulle arbetsförmedlingen finna att den sökande, trots att han formellt uppfyller det uppställda utbildningskravet i försäkringen, dock har en mindre gångbar utbildning och därför eller av andra orsaker har bristfälliga möjlig- heter att finna en lämplig anställning, bör förmedlingen föreslå lämpliga åtgärder för att avhjälpa bristerna, t. ex. en arbetsmarknadsutbildning. Kvalifikationstiden bör avvägas dels så att arbetsförmedlingen får tillfälle att göra den avsedda bedömningen och eventuellt sätta in behövliga arbetsmark— nadsåtgärder, dels så att den visar att den sökande icke blott önskar ett feriearbete utan verkligen avslutat sin utbildning och avser att varaktigt söka sig ut i förvärvslivet. Enligt utredningens mening är den kvalifikationstid på tre månader som nu uppställs väl avvägd ur dessa synpunkter. Utredningen föreslår därför att samma tid bibehålls i den allmänna arbetslöshetsförsäk- ringen. Detta skall gälla även i de enstaka fall då utbildningsvillkoret av särskilda skäl eftergivits.

Syftet med utbildningsvillkoret är att öppna en möjlighet för nyutbildade att — oaktat de ej uppfyller arbetsvillkoret — erhålla arbetslöshetsersättning om de trots sin färska utbildning skulle drabbas av en arbetslöshet av längre varaktighet. Härav följer naturligen att endast den som är nyutbildad bör få rätt att kvalificera sig för ersättning genom utbildningsvillkoret. Det skall vara helt klart att orsaken till att vederbörande söker sig ut på arbetsmark- naden är att han avslutat en utbildning. För lång tid får därför inte ha förflutit från det att utbildningen avslutades och till dess att den sökande anmäler sig på förmedlingen. Enligt gällande lag skall, om inte särskilda skäl föreligger, anmälan till förmedlingen ske inom fem månader från det att utbildningen avslutats. ALF-utredningen har inte funnit skäl att föreslå någon förändring på denna punkt för den allmänna arbetslöshetsförsäkringen.

. ,,,-_ -' ». ..

'fl.'i'- ',"gli'jlw'ÖIJ ..Ul'u "|."'|||..'i " |.

. .| M .'..'| "'.-,,. ' """—'.'

-.-—',..'-ul'.-.- -....| ',lllil-L'l- . ':',, '

" Mk itil . ..| .'.- ...,, -l,' ' '-, .... ,l. .||,",,',l|. " ':» ' M,....,Hi.'"'..1'..F.'..|.. . ,,'|'r '... -.

.|.-i.. ,;"l'l", Mil",,,ilir,;l»,:.'||n-"'llu ".. ..

”"ä'hmgilih p%f ||||',f71v,,,' -i- &" . ".'" ..'"'.",,"I' ,, , , :., ' ,, '..l"."' . ,,

""'".. lin,”;l'i " '.'l|$""' ,'|_"*."_!' i.e." 'I lll-"'" 'i.'.|.""l"'r"",| ,."f'u'i', ." '||""l|. '

-l'-"'.',,'m, wlg'i'""""i""' . l,',”h l||l"|.lli' "|,| |" | "-' ..." |”: RN.," '." ...]-[','” II' | ...,”; ]|__ "'| '|'. '.. . '. ." , '||, .,.l.

' | SE?, ,"'|_,|'. ,-||,|,'l'.'"l.l"'"."" |,| ]. '|'u.'|..,,..,_||,».,', . ,.

.. E'?" --.I "."' "" ' -Lt,_t-,t.—,' - '.'.iab; -..

,,.i . ' "','-,l'.,li"" ltL "'"-' ”"-ulf'f" " l",'.' "i "i" .'..i'å'l " ' J .” ' ' rl'inlilmj ,,i,' "i'|,,l',",'",,'T"'Y'.'T" i..".".'".",0"l,rlil' . ".f' .-||.'l .,' I'L .” l '

WH? n'glhl'l .- PM"-"||. "rull-|| ||.. _ :'w'". _1 "H.M.—'It" ..r "Hmmm..? Jai-Why: Faik-.H.. ....1,_,',,.,,'. '. ..'”. |'||','luirll|' . -—...

";,Q' ",,Å'..!-l...l,.'.._"".gu—|..i";!""1,','|' iii NHR Jr,. "' lånar-r.." .fF.' ... ||'_'. .'."]1l'.l4,'_—""

,,""""""'"'.'|'"'""""'."' ...,L Jqllf ",—"i.u". ..,,I ;ll'. -. |, ,, ""L"-g. |. _|, '. .| _,, ,-, "" ' "C.,,” ,,". '..' " ,1',.' ,; ':,|.'. '.'.1.",|5""|'_' .'_.ill': (nl, .Pl'] _l'rfir _f|.'_,|'.||,£,,.. 'E','i".".'.'.'""'-" ...| |,,|ml.' L|| .. """.'" ., "' '

&”me ". fem-" J|= "krig"-43% 'i.'."':l'l_|,...ll "JJ ' || "' | lli. "HH" '- Flirl'll'. "'l- dawn-"" l,' .l'||.-_-Il hy,,lilLiJ' ,-,,,| .,',ll.| ',. '. .'l'l IH? "'_. |||-liftar ,|:,s.':l|...'|luu-t,-' ,,al'. -' - ., ||, ,,- ..,, ., ,,

_|, ,,,-i,. ju.”...— , ,l|"_|,':;|-,t,|tl,',.'i":,"" |_ "mig,, ,'_éillt . | T",l,,å,,. ,, _.,;|',,|i| ,, |

, l.. dam".-arb.. ##,1'1'li..l."||,i.l'.|l.|_l|' .. "Twill". ' " $'H'"|t”',.'i.l lil "'".'"l"i.i."'ir"t nill'f”'l",'|i Wahlin

- |" 'i ' "_'_i-il'l 'i'å'i'v'l '." ' ' ,l ,."i ,'_'."i"_"ll."'..' |. |. :l'l .,,'I|'l| . ål,?T,

. |, .

,?LIHI. ]" '...u,'1"'|."m','ti._l"'.ln' P"'J|.| .i' Jill. '|' _'I. .Li'i ;]"IIlllllll. "" '|'".JF.".'._I'" |i"i|'m|| 'T'I _T|'_" l_' :._|.|l=.' -' 1' M _.""i'"" ,, .l'. J'|"| lidigt-J.N..gly'im '...fil-

"$'"" it'l."""""""' ' """.' """|' ' . ,,,'.." ' .'.TJ'. " '." ., ,,.llt n' . _ ..

".,,. .|'|

.. . l. .

, ||l||,'Ill

, .', ., ,, . ,, .. | . ', . "... ,. . .. ,. |. , . . . l ' 'i l ll ll 'I I - . , ' l rIl I ... i ' ' ' " ' . - . ,,v '__| .. .' ' "

Ll!' ' "f ,.,., ”'.'-"' .: "".' '.',ilh ' .,

,.I .,-,. |.,».|,.' "' w...-;)., _,,E',',.'.."'|.','. ..,,,,,.- ,,,, "u., ._,|,|,,, , .. , , cy..., ",'. '

11 Ersättningsnivå, ersättningens form rn. m.

ALF-utredningens direktiv innehåller bl. a. uttalanden om ersättningen i en allmän arbetslöshetsförsäkring. Det heter således att försäkringen skall utformas enligt inkomstbortfallsprincipen och att ersättningen bör konstrueras med utgångspunkt i den inkomst den försäkrade hade före arbetslöshetens inträde. Sammantagna innebär dessa uttalanden att de försäkrade särskilt i vissa inkomstlägen kan komma att erhålla ersättningar som väsentligt överstiger dagpenningen i de nuvarande kassorna. Idirektiven uttalas att en sådan förbättring är angelägen. För nytillträdande på arbets- marknaden som är arbetslösa anges att de bör tillförsäkras en grundtrygghet på rimlig nivå.

11.1 Gällande bestämmelser ,

Inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen utgår ersättningen med ett visst belopp per dag dagpenning. Detta belopp kan i vissa fall reduceras. Dagpenning får således utgå med ett belopp som högst motsvarar 91,7 % av den försäkrades lörlorade inkomst. För den som uppbär förtidspension från den allmänna Försäkringen eller ålderspension på grund av tjänst sker också avdrag enligt en särskild tabell. Reglerna för samordningen med pensions- förmåner refereras närmare i avsnitt 11.4.3.

Dagpen ning utgår för högst 5 dagar per kalendervecka. Vid arbetslöshet del av vecka utgår en ersättning som motsvarar förhållandet mellan den arbetslösa tiden för veckan och normalarbetstiden i timmar per vecka i det tidigare förvärvsarbetet.

Kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) utgår med 55 kr. per dag under högst 5 dagar per kalendervecka. Vid arbetslöshet del av vecka utgår även KAS för arbetslösheten i relation till normalarbetstiden för vecka i det förlorade arbetet.

Medlemmarna i en erkänd arbetslöshetskassa skall av kassan placeras i dagpenningklass om lägst 60 och högst 160 kr. Försäkringen omfattade den 31 december 1977 omkring 2 900 000 personer.

Övriga personer som utför förvärvsarbete i sådan omfattning att de kan uppfylla arbetsvillkoret för att erhålla ersättning är tillförsäkrade KAS. Deras antal torde uppgå till 1000000 personer. KAS kan också utgå till vissa nytillträdande på arbetsmarknaden.

Från och med den 1 juli 1978 kommer KAS att utgå med 65 kr. per dag.

Dagpenningklasserna i den frivilliga försäkringen är från samma tidpunkt lägst 70 och högst 180 kr.

11.2. Inkomstberäkningen inom andra socialförsäkringar

Kompensation för inkomstbortfall lämnas genom olika socialförsäkringar. lnkomstberäkningen är inte enhetlig; försäkringarnas syfte har påverkat reglerna för inkomstberäkningen.

Inom den allmänna sjukförsäkringen skall den sjukpenninggrundande inkomsten(SGl) vara den inkomst —i pengar och/eller naturaförmåner — som den försäkrade kan antas tills vidare komma att uppbära genom eget arbete. Det är alltså den beräknade framtida inkomsten, angiven i årsbelopp. som är underlag för den ersättning som utgår vid sjukdom. Ändring av SG] sker efter anmälan av den försäkrade och träderi kraft 30 dagar efter det anmälan gjorts. Sådan ändring kan numera ske även under pågående sjukdomstid.

Ersättning vid arbetsskada sjukpenning eller livränta — baseras på de regler om sjukpenninggrundande inkomst som gäller inom sjukförsäk- ringen.

Allmän tilläggspension grundas på den försäkrades inkomst av förvärvs- arbete. Förtidspensionen beräknas dels på de inkomster den försäkrade uppburit under de år han haft förvärvsarbete. dels på en enligt vissa regler beräknad inkomst för vart och ett av de år som återstår tills han uppnår den allmänna pensionsåldern. Ålderspension beräknas på inkomster av förvärvs- arbete. Både i fråga om förtids- och ålderspension är det medeltalet av inkomsterna under "de 15 bästa åren” som beaktas vid beräkningen av pensionsbeloppen.

Delpension utgår till den som fyllt 60 år som en del av skillnaden mellan den inkomst som han uppbar före övergången till deltidsarbete och den inkomst som han kan komma att tills vidare uppbära vid deltidsarbete. Om hans aktuella inkomst inte överensstämmer med vad som angetts i beslut om sjukpenninggrundande inkomst så bör enligt förarbetena arbetslöshetsför- säkringens praxis för beräkning av inkomst kunna vara vägledande vid beräkningen av delpensionen.

11.3. Ersättningen i en allmän arbetslöshetsförsäkring

Vid överväganden om ersättningens form och nivå inom arbetslöshetsför- säkringen har utredningen beaktat att ersättning för utfört arbete i allmänhet utgår endast under tid då en anställd är sysselsatt i arbetsgivarens tjänst. Undantag från den regeln gäller i stort sett endast sådana ersättningar från arbetsgivaren som utgår enligt gällande lagar och tillkommit för att öka de anställdas trygghet. Som exempel kan nämnas semesterlön och semesterer- sättning, permitteringslön och lön under uppsägningstid i den mån arbets- givaren inte kan sysselsätta den anställde under den tiden. Vidare gäller undantaget från regeln för anställda inom stat och kommun som uppbär månadslön liksom för privatanställda tjänstemän. Lönen för dessa grupper anses utgå för samtliga kalenderdagar i månaden.

En annan utgångspunkt för utredningens överväganden är de skillnader i risk för att bli arbetslös, som föreligger mellan olika grupper på arbetsmark— naden. Det är de grupper, som har den lösaste anknytningen till arbetmark- naden som har de största arbetslöshetsriskerna och som arbetslöshetsförsäk- ringen betyder mest för. För dessa grupper utgår som regel lön endast för den tid de är i arbete.

Det är relativt vanligt att det nya arbete, som anvisas en försäkrad, inte fullt ut häver den pågående arbetslösheten. Det kan vara ett kortvarigt arbete som erbjuds och som alltså medför fortsatt arbetslöshet. [ andra fall kan det vara ett deltidsarbete till den som önskar heltidsarbete. Han blir alltså partiellt arbetslös.

Utredningen har här pekat på några förhållanden som visar att försäkrings- ersättningens utformning är av stor betydelse för hur försäkringen kan fylla sitt syfte. 1 det följande redovisas utredningens förslag mera i detalj i fråga om ersättningens form, ersättningsnivå samt beräkningen av inkomstbortfal- let.

1 1.3.1 Ersättningens form

Inom den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen utgår ersättningen som redan nämnts i form av dagpenning och med högst 5 dagpenningbelopp per vecka. Ersättningen inom arbetslöshetsförsäkringen skiljer sig från vad som gäller inom t. ex. sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring, som utbetalar sjukpen- ning för 7 dagar per vecka.

Arbetslöshet avbryts i många fall av kortvariga arbeten. De kan räcka en eller flera dagar, men ibland endast några timmar. Med anledning därav har utredningen diskuterat att ersättning från försäkringen skulle utgå med ett timbelopp. Därmed skulle ersättning kunna ansluta till den arbetslösa tiden med större noggrannhet än som nu är fallet. Ett sådant timersättningssystem skulle emellertid kräva ett omfattande administrativt arbete, vilket enligt utredningens bedömning skulle komma att väsentligt minska fördelarna av detsamma. Utredningen har därför beslutat föreslå att ersättningen från den allmänna arbetslöshetsförsäkringen skall utgå med ett för dag beräknat belopp, kallat dagpenning.

Dagpenningen föreslås bestå av ett grundbelopp samt ett tilläggsbelopp som relateras till inkomstbortfallet. Utredningen återkommer till detta förslag i nästa avsnitt.

Den frivilliga försäkringens regler att dagpenning skall utgå för högst 5 dagar per vecka innebär att försäkringen anpassats till utvecklingen på arbetsmarknaden. 5-dagarveckan är numera den förhärskande arbetstids- formen för heltidsarbetande. Mot den bakgrunden föreslår utredningen att ersättningen från den allmänna arbetslöshetsförsäkringen skall utgå i form av dagpenning och utbetalas allt efter arbetslöshetens omfattning med högst 5 dagpenningbelopp per kalendervecka.

Vid arbetslöshet del av vecka föreslås ersättning utgå enligt en omräk- ningstabell. Jämför avsnitt 13.4.3.

1 1.3.2 Ersättningsnivä

Det finns för de olika socialförsäkringarna ingen gemensam ersättningsnivå. Den allmänna sjukförsäkringen ger vid sjukfall som varar 7 dagareller längre tid 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Arbetsskadeförsäk- ringen ger efter den s. k. samordningstiden 100 %. Delpensionsförsäkringen ger 65 % av inkomstbortfallet. Förtids- och ålderspensionen utgår med belopp som motsvarar 65 a 70 % av den tidigare inkomsten om den försäkrade har full intjänandetid (eventuellt med hjälp av år med s.k. antagandepoäng).

Inom den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen är ersättningsnivån i vissa fall relativt låg om man jämför med nivån inom andra socialförsäkringar. t. ex. sjukförsäkringen. För vissa försäkrade är den högre. Det gäller lågavlönade för vilka kompensationen som tidigare nämnts kan uppgå till 91,7 % av den förlorade inkomsten.

Systemet med dagpenningklasser innebär att kompensationsnivån är högre för medlemmar med låg inkomst än för medlemmar med högre inkomst. Detta förhållande gäller för medlemmar inom samma dagpenning- klass.

Utredningens direktiv anger att försäkringen skall utformas efter inkomst— bortfallsprincipen. Detta torde innebära att ersättningen liksom inom övriga socialförsäkringar skall beräknas i relation till den inkomst. som den försäkrade förlorat eller anses förlora.

I sina överväganden rörande ersättningens konstruktion har utredningen anknutit till sitt förslag att ersättning skall kunna utgå även till personer som är arbetslösa efter avslutad utbildning eller som i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad. Dagpenningen till dessa nytillträdande bör enligt utred— ningens mening utgöras av ett grundbelopp. Det bör bestämmas till ett belopp som kan anses rimligt ijämförelse med den arbetsförtjänst som nytillträ- dande kan uppnå på arbetsmarknaden.

Den som förlorat ett förvärvsarbete erhåller en ersättning som ger kompensation för det aktuella inkomstbortfallet. Det innebär att ersättningen följer inkomstutvecklingen. Mot den bakgrunden finner ALF-utredningen det rimligt att det grundbelopp som enligt förslaget skall utgöra dagpenning till nytillträdande värdesäkras. Detta kan ske genom att det anges utgöra en viss andel av det basbelopp som gäller inom den allmänna försäkringen. Genom denna metod uppnås att grundbeloppet garanterar en minimistan- dard till arbetslöshetsförsäkrad med heltidsutbud.

För att ge en bättre anpassning till förhållandena på arbetsmarknaden bör grundbeloppet åldersgraderas. Utredningen föreslår att det skall utgå med ett lägre belopp till arbetslös försäkrad som ej uppnått 18 års ålder.

Till heltidsarbetande som blivit arbetslös och förlorat inkomst föreslås en ersättning som utgår med det nyss nämnda grundbeloppetjämte 80 % av den förlorade inkomst som överstiger detta belopp. Liksom inom andra social- försäkringar bör det enligt utredningens mening även inom arbetslöshetsför- säkringen finnas ett "tak" över vilket den förlorade inkomsten ej kompen- seras. Detta bör anges till sju och en halv gånger basbeloppett dvs. till samma gräns som gäller inom den allmänna sjukförsäkringen och ATP.

Utredningen har i sina förslag beaktat att den frivilliga försäkringen ger en högre kompensation till den som har lägre inkomst. Denna effekt finner

utredningen böra bibehållas även i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen. Vid bedömningen av ersättningsnivån har också beaktats att förvärvsarbete är förenat med vissa kostnader för den försäkrade. Mot den bakgrunden har utredningen utformat förslaget till ersättning så att dagpenningen på de vanligast förekommande inkomstnivåerna motsvarar 85—90 % av den försäkrades dagsförtjänst, medan den i lägre inkomstskikt går upp till en högre nivå.

Utredningens förslag vad gäller ersättningsnivå kan sammanfattas enligt följande. Till arbetslös försäkrad. som avslutat utbildning eller i sitt hem vårdat åldring eller handikappad (nytillträdande) utgår dagpenning med ett grundbelopp motsvarande l/125 av det för januari månad enligt lagen (19621381) om allmän försäkring gällande basbeloppet. Grundbeloppet före- slås avrundat till närmaste 5-tal kronor. Har den försäkrade ej fyllt 18 år skall dagpenningens grundbelopp vara % av grundbeloppet. Nytillträdande erhåller ersättning endast för det fall hans arbetsutbud motsvarar heltidsar- bete inom det yrkesområde han söker arbete.

Tabell 11.1 Exempel på dagpenning enligt utredningens förslag. Exemplen bygger på att basbeloppet i den allmänna försäkringen är 11 800 kr. Grundbeloppet i försäk- ringen blir då 95 kr. om den försäkrade fyllt 18 år och 57 om han är yngre.

l. Dagpenning för den som fyllt 18 år

Inkomst kronor per Dagpenning Dagpenning i % kronor av dagsförtjänst tim dag månad

15 120 2640 115 95.8 20 160 3520 147 91,9 25 200 4 400 179 89.5 30 240 5 280 211 87.9 35 280 6 160 243 86.8 40 320 7 040 275 85.9

2. Dagpenning för den som ej fyllt 18 år

Inkomst kronor per Dagpenning Dagpenning i % kronor av dagsförtjänst tim dag månad

8 64 1 408 63 98,4 10 80 1 760 75 93.7 12 96 2 112 88 91.7 15 120 2 640 107 89.3

3. Dagpenning för deltidsarbetande som fyllt 18 år med normalarbetstid 19 timmar/ vecka

inkomst kronor per Dagpenning Dagpenning i % kronor av dagsförtjänst tim dag månad

20 76 1 672 70 92.1 25 95 2 090 85 89.5 30 114 2 508 100 87.9

Försäkrad heltidsarbetande. som blir arbetslös och som uppfyller arbets- villkoret för rätt till ersättning. erhåller dagpenning motsvarande grundbe- loppet jämte 80 % av den överskjutande dagsförtjänsten. Till arbetslös försäkrad som ej fyllt 18 år utgår dagpenning motsvarande 60 % av grundbeloppet jämte 80 % av den överstigande dagsförtjänsten.

Försäkrad deltidsarbetande som blir arbetslös och har rätt till ersättning erhåller dagpenning med så stor del av grundbeloppet som motsvarar förhållandet mellan normalarbetstiden per vecka och talet 40jämte 80 % av den överskjutande dagsförtjänsten. För yrken där normalarbetstid för heltidsarbetande understiger 40 timmar per vecka räknas heltidsarbetet och deltidsarbetet upp till den nivå som motsvarar 40 timmar per vecka.

I stället för dagpenning beräknad så som nu angetts bör dagpenning motsvarande helt grundbelopp i visst fall kunna utgå till arbetslös försäkrad som varit deltidsarbetande. Detta föreslås ske om den försäkrade utökat sitt arbetsutbud så att det avser heltidsarbete och därefter står till arbetsmarkna- dens förfogande under tre månader.

I enlighet med uttalanden i utredningens direktiv föreslås. att dagpenning från den allmänna arbetslöshetsförsäkringen skall vara skattepliktig inkomst.

11.3.3. Beräkning av inkomstbortfallet

Iden frivilliga försäkringen är medlemmarna placerade i en viss dagpenning- klass. Dagpenning får dock icke överstiga viss del av medlemmens dagsför- tjänst. Dagsförtjänsten beräknas som 1/5 av den veckoinkomst eller l/22 av den månadsinkomst som medlemmen vanligen åtnjutit under arbetstid som är normal för honom. Normalt förekommande ersättningar — t.ex. för obekväm arbetstid. skifttillägg. drickspengar räknas in. men däremot inte tillfälliga ersättningar som t. ex. gratifikationer.

Det är förenat med vissa problem att fastställa den försäkrades dagsför- tjänst. Den nuvarande regeln anger som huvudfall i fråga om anställd att det är inkomsten i den senaste varaktiga anställningen som skall gälla. För en försäkrad som haft flera kortvariga arbeten med olika inkomster kan dagsförtjänsten beräknas med hänsyn till hans inkomst under längre tid. t.ex. under de månader som tillgodoräknats i arbetsvillkoret. Medlem som varit företagare får i regel sin dagsförtjänst beräknad på ett sådant sätt att extrema förändringar i hans inkomstsituation närmast före arbetslösheten inte skall påverka beräkningen. Dagsförtjänsten utgör 1/260 av den beräk- nade årsinkomsten.

Det är med hänsyn till försäkringens syfte viktigt att beräkningen av inkomstbortfallet grundas på en så aktuell inkomstuppgift som möjligt. Löneuppgiften på arbetsgivarintyget och taxeringsmaterialet ger ur denna synpunkt ett acceptabelt resultat.

En annan metod skulle vara. att bestämma dagpenningen på grundval av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Inom sjukförsäkringen beräknas sjukpenningen på grundval av sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Det är den inkomst i penningar eller naturaförmåner iform av kost eller bostad. som försäkrad kan antagas för år räknat komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete. Även om det är en strävan inom de allmänna försäkrings-

kassorna att följa upp de försäkrades SGI bygger denna ändå alltid på ett antagande om framtida inkomst. Till detta kommer att SGI i de fall den försäkrade glömt att anmäla inkomständring inte alltid återger de faktiska inkomstförhållandena. För att motverka effekterna därav finns visserligen inom sjukförsäkringen den tidigare nämnda regeln om att SGI med 30 dagars fördröjning kan ändras under pågående sjukdomstid.

1 en rapport med förslag från riksförsäkringsverket "Översyn av delpen- sionsförsäkringen" (Ds S 197719) redovisas dock att ”den försäkrades registrerade sjukpenninggrundande inkomst i övervägande antalet fall inte överensstämmer med de uppgifter om inkomst som lämnas i ansökan (om delpension) och arbetsgivarintyg . . De allmänna försäkringskassorna har därför vid beräkning av delpension ofta fått tillämpa en undantagsregel som säger att om den försäkrade. om försäkringskassan haft kännedom om samtliga förhållanden som föregår övergången till deltidsarbete. skulle varit försäkrad för högre sjukpenninggrundande inkomst än den som angetts i kassans beslut. skall skillnaden mellan inkomst före och efter övergången till deltidsarbetet dock beräknas med utgångspunkt i sådan högre inkomst.

Mot bakgrund av vad som angetts kan utredningen inte förorda att beräkningen av inkomstbortfallet i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen baseras på den försäkrades SGl. Uppgifter enligt arbetsgivarintyg för anställd eller taxeringsmaterialet för företagare bör således ge underlag för beräkning av dagpenningen. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att dess förslag till grundbelopp medför. att försäkrad som fyllt 18 år och visar sig ha uppfyllt arbetsvillkoret genom heltidsarbete alltid är tillförsäkrad en dagpen- ning som lägst motsvarar 1/125 av basbeloppet.

Utredningen föreslår att den försäkrades dagsförtjänst på samma sätt som i den nuvarande försäkringen. beräknas till 1/5 av den veckoinkomst. 1/22 av den månadsinkomst eller. iförekommande fall. 1/260 av den årsinkomst som han vanligen uppburit före arbetslösheten under arbetstid som var normal för honom.

Då man. såsom i utredningens förslag. lämnar systemet med dagpenning— klasser får frågan om vilken inkomst som skall läggas till grund för beräkningen av dagsförtjänsten en ökad betydelse. Det gäller att så nära som möjligt anknyta ersättningen till en inkomst som kan betraktas som normal för den försäkrade. 1 det följande anges några exempel som enligt utred- ningens mening kan tjäna som vägledning för handläggningen av frågan om inkomstbortfallet.

1 normalfallet bör ersättningsunderlaget bestämmas med ledning av uppgifterna i arbetsgivarintyget från den senaste anställningen. Beräkningen av ersättningsunderlag skall alltid ske i dagsförtjänst. Förhållandena i den tidigare anställningen kan emellertid variera mycket starkt såväl i fråga om arbetstid som i fråga om inkomst. I sådana fall bör ersättningsunderlaget bestämmas genom att man beräknar medeltalet över en längre tidsperiod. Ju större variationer som föreligger i det enskilda fallet. desto längre bör den period vara på vilken ersättningsunderlaget beräknas.

Ersättningsunderlaget för en försäkrad som före arbetslösheten haft kortvariga arbeten bör bestämmas så att det motsvarar vad som kan anses vara hans genomsnittliga inkomst. Om arbetslösheten inträffar efter ett kortvarigt tidsbestämt arbete med hög inkomst kan denna inkomst inte

accepteras som underlag för ersättningen med mindre tidigare arbeten under ramtiden kan visas ha medfört motsvarande inkomster. Hänsyn bör kunna tas till andra arbeten under ramtiden även för det fall lönen i det kortvariga arbete som närmast föregår arbetslösheten har varit lägre än för dessa andra arbeten.

Normalt förekommande ersättningar såsom tillägg för obekväm arbetstid. skifttillägg, regelbundet utgående drickspengar eller naturaförmåner bör liksom hittills räknas in i ersättningsunderlaget.

I fråga om annan försäkrad än anställd kan problemen med att fastställa inkomstbortfallet bli stora. Inom den frivilliga försäkringen har erfarenheter vunnits om möjligheterna att lösa dessa problem. De 5. k. företagarkassorna har emellertid inte helt identiska regler för beräkning av inkomstbortfallet. I en allmän försäkring bör reglerna vara enhetliga. Vissa schabloner torde dock erfordras.

Med hänsyn till de variationer i årsinkomster som torde vara vanliga under några år före nedläggning av ett företag synes beräkningen av årsinkomsten i dessa fall böra ske med beaktande av en inte alltför kort period. Utredningen finner att man i dessa fall bör anknyta till reglerna i den nuvarande försäkringen.

Utredningen föreslår mot den angivna bakgrunden följande huvudregel vid beräkning av årsinkomsten för försäkrad som varit företagare och vars personliga verksamhet i rörelsen upphört annat än tillfälligt. Årsinkomsten bör i dessa fall vara återstående till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst minskad med vad som kan anses vara kapitalavkasming och realisationsvinst.

Är arbetslösheten temporär för annan försäkrad än anställd. bör regeln vara att det är inkomstbortfallet under det tillfälliga avbrottet i den f(rsäkrades verksamhet som skall ligga till grund för beräkning av ersättningen.

! gällande lagstiftning finns en bestämmelse hur skall förfaras ör det fall underlag för beräkning av dagsförtjänsten sak nas. Erfarenheten ät att denna bestämmelse saknar betydelse. varför den inte behöver överföras tll den nya lagstiftningen.

11.3.4. Uppräknad dagpenning vid långvarig arbetslöshet

Enligt ALF-utredningens förslag till hur dagpenning skall beriknas och fastställas kommer ersättningen vid arbetslöshet att i det stora antalet fall anknyta till förtjänsten i det senaste arbetet. Därmed garanterasatt ersätt- ningen till den försäkrade ger den kompensation som varit avsedl. 1 fall av långvarig arbetslöshet kan emellertid kompensationen i reala termir bli lägre. Detta blir fallet vid fortgående stegring av prisnivån för konsumionsvaror. Den som är långvarigt arbetslös kan därutöver komma att få vidkinnas en i jämförelse med sina förutvarande arbetskamrater utebliven stindardök- ning.

Mot den nu angivna bakgrunden finner utredningen att den allmänna arbetslöshetsförsäkringen bör innehålla en regel om uppräkningav ersätt- ningsunderlaget vid långvarig arbetslöshet. Uppräkning bör ske fö försäkrad som är arbetslös vid årsskifte och som uppbär dagpenning beräktad på ett inkomstunderlag från tid före den 1 juli det tilländalupna året iksom för

försäkrad som blir arbetslös och vars dagpenning skall beräknas på inkomst från arbete under tid före den 1 juli året före det arbetslösheten uppstod.

Till frågan om vad som skall vara underlag för uppräkningen.dvs. hur stor uppräkningen skall vara. vill utredningen anföra följande. Den som är långvarigt arbetslös kan göra anspråk på att få samma standardutveckling som varje annan medborgare. Det finns emellertid ingen institution eller några regler som bestämmer att inkomstfördelningen skall utvecklas så att varje medborgare erhåller just den standardutveckling som är lika med förändringen av de reala resurserna i folkhushållet. Prisbildningen på arbets- och varumarknaderna fungerar i stället så att en del medborgare vinner och andra förlorar vid jämförelse med det medeltal som utvecklingen mäts i. Det finns inte heller någon statistisk serie som mäter utvecklingen av de reala resurserna med den precision och den snabbhet som skulle erfordras för att uppgiften skall läggas till grund för uppräkningen. Frågan om att genom uppräkning av ersättningen söka ge den arbetslöse kompensation för stegringen i konsumentpriserna kan enligt utredningens mening ses på ett annat sätt. Om uppräkningen syftar till att försäkringsersättningens realvärde skall bevaras så erhåller den försäkrade en oförändrad standard istället för en sänkning. vilket skulle bli resultatet om uppräkning inte skedde. Dessutom finns en av offentlig myndighet utarbetad statistisk serie — konsumentpris- index avsedd att mäta utvecklingen av konsumentpriserna. Basbeloppet inom den allmänna försäkringen grundas på denna indexserie.

Uppräkningen av ersättningsunderlaget bör i de nämnda fallen ske en gång om året med verkan fr. o. m. den 1 januari. Uppräkningen bör ske på grundval av basbeloppet för januari månad och motsvara dess förändring från januari månad föregående år.

Försäkrad kan komma att uppbära ersättning för arbetslöshet i omedelbar anslutning till överhoppningsbar tid. Detta kan innebära att lång tid kan ha förflutit mellan den tid ersättningsunderlaget avser och arbetslösheten. Sådan försäkrad bör också få sitt ersättningsunderlag uppräknat. Uppräkningen bör motsvara basbeloppets förändring från januari månad det år ersättningsun- derlaget avser till januari månad det år då ersättning skall utgå.

12. Karenstid och ersättningstid

12.1. Karenstid

12.1.1. Gäl/ande bestämmelser

En grundläggande förutsättning för att ersättning vid arbetslöshet skall utgå är såväl i arbets]öshetsförsäkringen som i fråga om det kontanta arbetsmark- nadsstödet (Bä i reSpektive lag) att den arbetslöse under en tid av fem kalenderveckor varit arbetslös fem dagar. s.k. karensdagar. l karenstid inräknas endast dag för vilken ersättning skulle ha utgått om karensvillkoret varit uppfyllt.

I fråga om kassamedlem. som före arbetslösheten haft sin huvudsakliga försörjning genom verksamhet som självständig företagare får kassan föreskriva en längre karenstid. dock högst två månader. varvid ramtiden förlängs i motsvarande omfattning. För kontant arbetsmarknadsstöd gäller för självständig företagare en karenstid av två månader inom en ramtid av sex månader. Om särskilda skäl föreligger får emellertid AMS föreskriva en kortare karenstid för företagare. som söker kontant arbetsmarknadsstöd.

Karens behöver endast fullgöras en gång under en och samma ersättnings- period. Har en sammanhängande tid av tolv månader— överhoppningsbar tid oräknad — förflutit efter att den försäkrade respektive stödtagaren senast uppbar ersättning inleds en ny ersättningsperiod. under vilken karens ånyo skall fullgöras. Karensvillkoret gäller ej för stödtagare som övergår från kassaersättning till kontant arbetsmarknadsstöd i samband med att hans rätt till ersättning från arbetslöshetskassa upphört genom att han utförsäkrats.

12.1.2. Tidigare överväganden

Karenstid har funnits inom arbetslöshetsförsäkringen från dess tillkomst. Skälen därtill har dels varit ekonomiska. dels administrativa.

Karenstiden var ursprungligen olika lång ide olika kassorna. Från år 1964 infördes generella bestämmelser som innebar att karenstiden normalt skulle omfatta fem dagar inom en ramtid på fem veckor och att karens endast behövde upparbetas en gång under försäkringsåret.

KSA—utredningen föreslog (SOU l97lz42) att karensvillkoret skulle bort- falla i arbetslöshetsförsäkringen. Dagpenning skulle enligt förslaget kunna utgå fr. o. m. den första arbetslösa dagen om anmälan gjordes på arbetsför- medlingen. Som skäl för att slopa karensreglerna anförde KSA-utredningen att frågan om ersättning från socialförsäkringarna vid kortare inkomstbortfall

kommit i ett nytt läge efter att karensreglerna fr. o. m. 1967 ändrats inom sjukförsäkringen. Ändringen innebar att sjukpenning enligt huvudregeln utgår fr. o. m. dagen efter insjuknandedagen. varvid dock en s. k. fridagsregel tillämpas vid kortare sjukdomsfall. Ett ytterligare motiv för att ej tillämpa karens angav utredningen vara. att gällande avtal om permitteringslöner kraftigt minskat de kortare permitteringarnas omfattning.

I fråga om det kontanta arbetsmarknadsstödet fann KSA-utredningen emellertid att karensvillkor erfordrades. Utredningens förslag innebar en karenstid på fem dagar inom en ramtid av fem veckor. Sådan karens skulle behöva göras endast en gång under en ersättningsperiod. Det var huvudsak- ligen administrativa skäl som låg till grund för utredningens förslag om karenstid för kontant arbetsmarknadsstöd.

l proposition 1973256 med förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring m. m. framhöll chefen för dåvarande inrikesdepartementet att ett slopande av karensbestämmelserna i arbetslöshetsförsäkringen skulle innebära en stor belastning på kassornas ekonomi. En jämförelse med sjukförsäkringen borde enligt departementschefen inte göras med tanke på de skilda förhållanden som råder inom de båda försäkringarna. Vid inträffad arbetslöshet behövs på helt annat sätt än vid sjukdomsfall tid för att pröva den arbetslöses situation och överväga vilka åtgärder som lämpligen bör vidtas. En viss karenstid ansågs därför nödvändig inom arbetslöshetsförsäkringen.

lnrikesutskottet anslöt sig i sitt utlåtande till propositionen och avvisade av kostnadsskäl en motion om att slopa karensen. Utskottet anförde i utlåtandet att avskaffande eller förändring av karensvillkoren tillhörde de frågor som fick tas upp i det framtida reformarbetet.

12.1.3. Synpunkter från arbetslöshetskassorna

I ALF-utredningens enkät till de erkända arbetslöshetskassorna behandlades bl. a. frågan om karenstidens utformning. Olika synpunkter anfördes av kassorna. Fjorton kassor ansåg att karenstiden icke skulle slopas och att den som nu borde omfatta fem dagar. Skälet för att bibehålla karens angavs vara att det skulle medföra en stor belastning ur administrativ synpunkt att avskaffa karenstiden. Tretton kassor förordade en dags karens motsvarande den s. k. insjuknandedagen i sjukförsäkringen. Sexton kassor slutligen förordade ett slopande av karensen. varvid arbetsgivaren vid permittering alltid skulle utge ersättning för den första arbetslöshetsdagen.

12. 1 .4 Permitteringslön

De bestämmelser om permitteringslön som gäller genom avtal mellan vissa av parterna på arbetsmarknaden är av väsentlig betydelse för stora grupper av medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna. Särskilt gäller detta i fråga om karensreglerna.

Det centrala avtalet mellan SAF och LO om permitteringslön tillkom år 1964. Det fick redan från början en direkt koppling till arbetslöshetsförsäk- ringens karensbestämmelser. Med permittering förstås i arbetsrättslig mening att anställningen fortbestår. men att arbetet tillfälligt avbrytes. varvid lönen reduceras eller upphör att utgå. Avtalet innebär att anställda inom de

berörda fackförbundens avtalsområden är garanterade lön under viss tids permittering. Som villkor härför gäller att anställningen varat i tre av de senaste 24 månaderna och att arbete utförts under i genomsnitt minst 18 timmar per vecka.

Har permitteringen föranletts av arbetarens eget vållande. konflikt. semesterstängning eller oförutsett beslut av offentlig myndighet. utgår ej permitteringslön. Permitteringslön utgår inte heller till den som utför arbeteti sitt eget hem eller om anställningen skett för viss tid eller för visst projekt och ej heller vid uppehåll i säsongarbete.

För medlem i arbetslöshetskassa som fullgjort medlems- och arbetsvillkor utgår permitteringslön för karensdagar. sammanlagt dock med högst tio dagar per kalenderår. Han skall därvid uppvisa intyg från arbetslöshetskassan om att kassaersättning inte kunnat utgå för dessa dagar.

Kassamedlem som ej uppfyller medlems- eller arbetsvillkor är berättigad till permitteringslön för högst tio dagar under ett kalenderår. Arbetstagare som ej är medlem i arbetslöshetskassa erhåller permitteringslön för samma antal dagar. som skulle ha ersatts om han varit medlem och haft ersättnings- rätt.

Enligt en ändring i avtalet är 1969 utgår permitteringslön inte endast vid permittering hel dag utan även för del av dag under förutsättning att arbetslöshetskassan räknar dagen som hel eller halv karensdag.

Tid under vilken man uppbär permitteringslön enligt lagen (1974:12) om anställningsskydd kan ej till någon del ingå i karenstid.

12.1.5. Förslag

Som framgått av det föregående prövade statsmakterna frågan om karenstid inom arbetslöshetsförsäkringen i samband med den reform som trädde i kraft den 1 januari 1974. Sedan dess har inga omständigheter tillkommit som enligt ALF-utredningens mening motiverar en ändring av bestämmelserna. Mot den bakgrunden föreslår utredningen att de bestämmelser om karenstid. som gäller inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. förs över till den allmänna. Möjligheten för kassan att föreskriva längre karenstid för försäkrad som före arbetslösheten haft sin huvudsakliga försörjning genom verksamhet som egen företagare bör däremot utgå.

12.2. Ersättningsperiod

12.2.1. Nuvarande förhållanden

Enligt nuvarande bestämmelseri 14 &" lagen om arbetslöshetsförsäkring utgår ersättning till försäkrad under längst 300 dagar från det karensvillkoret uppfyllts (ersättningsperiod). För den som fyllt 55 år innan ersättningspe- rioden gått till ända förlängs ersättningsperioden till 450 dagar. 1 ersättnings- perioden inräknas ersättningstid även i annan arbetslöshetskassa vid över- gång mellan kassor. Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken den försäkrade fyller 65 år. dvs. vid den allmänna pensionsålderns inträde.

Enligt 14 & lagen om kontant arbetsmarknadsstöd utgår stöd under längst 150 dagar från det karensvillkoret uppfyllts (ersättningsperiod). Om stödta- garen uppnått 55 år innan ersättningsperioden gått till ända är stödtiden längst 300 dagar. För sådan stödtagare gäller också att ersättningsperioden är obegränsad om arbetslösheten är en omedelbar följd av

&) nedläggning eller bestående ändring i driften vid företag där han var anställd

b) avveckling av hans verksamhet som självständig företagare på grund av omfattande eller genomgripande förändring i ortens näringsliv eller i hans näringsgren samt under förutsättning att han i minst 24 månader under de tre åren närmast före arbetslösheten utfört förvärvsarbete.

Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av månaden före den under vilken den arbetslöse fyller 65 år eller när han dessförinnan börjar uppbära ålderspension. hel föttidspension eller helt sjukbidrag.

Medlem i erkänd arbetslöshetskassa eller stödtagare. vars arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden gått till ända. har rätt till ersättning under återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet. även om han då inte uppfyller arbets- och karensvillkoren. Har en sammanhängande tid av tolv månader— i vilken inte inräknas överhoppningsbar tid — förflutit från det han senast uppbar ersättning. kan rätt till ersättning föreligga endast om han på nytt uppfyller arbets- och karensvillkoren. Han börjar då på en ny ersätt- ningsperiod. .

Har ersättningsperioden utgått och medlemmen eller stödtagaren under perioden uppfyllt ett nytt arbetsvillkor erhåller han. efter på nytt genom- gången karenstid. ersättning under ytterligare ersättningsperiod. Från den perioden avräknas det antal dagar som ersättning utgått sedan arbetsvillkoret senast uppfylldes.

12.2.2. Överväganden

I utredningens direktiv hänvisas till att allmän enighet rådde vid riksdags- behandlingen av proposition 1973:56 om att det kontanta arbetsmarknads- stödet skall utgå under en viss längsta tid. Departementschefen uttalar vidare i direktiven: "Även en reformerad arbetslöshetsförsäkring bör innehålla regler om stöd endast under viss maximerad tid. Enligt min mening kan det inte anses ligga inom ramen för arbetslöshetsförsäkringens syfte att fortlö- pande utge ersättning till arbetstagare som är arbetslös under mycket lång tid. För dessa personer bör särskilda arbetsmarknads- eller socialpolitiska åtgärder komma ifråga".

Av redogörelsen för gällande regler framgår. att en försäkrad. vars arbetslöshet varit avbruten av längre eller kortare perioder med förvärvsar- bete. kan vara skyddad och erhålla ersättning under väsentligt längre tid än de 300 eller 450 dagar som ersättningsperioden inom den frivilliga försäkringen omfattar. Reglerna om ersättningsperiod. som trädde i kraft i samband med reformen 1974. innebär en avsevärd förbättring av skyddet ijämförelse med äldre regler om ersättningstidens längd. Ett uttryck därför synes bl. a. vara att de erkända arbetslöshetskassorna i sina svar på ALF-utredningens enkät inte framfört önskemål om en generell förlängning av ersättningsperioderna. Inte

heller de uppgifter som utredningen haft tillgång till om den genomsnittliga ersättningstiden i ett antal kassor tyder på behov av en sådan generell förlängning.

Uppgifter om det antal stödtagare som erhållit KAS under den längsta tid sådant stöd kan utgå talar emellertid för att den ersättningsperiod som enligt huvudregeln gäller för KAS — 150 dagar — är för kort för att den skall kunna anses ge godtagbart skydd. Under år 1975 uppnådde således 2 500 personer maximal ersättningstid. År 1976 var motsvarande antal 2900 och 1977 3 700.

Utredningen finner också skäl att ta upp en detaljfråga rörande bestäm- melserna om ersättningsperiod. Det gäller den åldersgräns som anges för att försäkrad skall erhålla en ersättningsperiod omfattande 450 dagar. Flera av de erkända arbetslöshetskassorna anförde i sina enkätsvar. att denna åldersgräns borde sänkas till 50 år; ett par kassor angav 45 år som en lämplig åldersgräns.

Som ovan framhållits kan skyddet inom arbetslöshetsförsäkringen omfatta längre tid än vad ersättningsperioden i och för sig anger i de fall den försäkrades arbetslöshet inte löpt i en följd utan varit bruten av perioder med arbete. Ersättningsperioden anger däremot direkt omfattningen av skyddet för en försäkrad med sammanhängande arbetslöshet.

Olika undersökningar rörande arbetslöshetens varaktighet har genomförts som visar att arbetslöshetstiden är längre för äldre än för yngre personer. Under senare år har också påtalats den utslagningsprocess på arbetsmark- naden som drabbar flera personer än tidigare. ALF-utredningen finner mot den bakgrund som här redovisats. att en sänkning av åldersgränsen för rätt till ersättning under den längre ersättningsperioden bör övervägas.

Enligt gällande bestämmelser kan KAS utgå till stödtagare som fyllt 60 (i vissa fall 55) år utan annan tidsbegränsning än som följer av att han erhåller ålders- eller hel förtidspension från den allmänna pensioneringen. Stödet utgår visserligen med ett relativt blygsamt belopp vid jämförelse med den ersättning ALF-utredningen föreslår. Med de förslag utredningen i övrigt framför om ersättningsperiod skulle emellertid skyddet kunna försämras för ett antal försäkrade som är varaktigt arbetslösa och uppnått 60 års ålder. Visserligen synes de kunna erhålla hel förtidspension på arbetsmarknads- mässiga grunder enligt gällande regler. men ALF-utredningen finner det dock önskvärt att regelsystemet inom arbetslöshetsförsäkringen ger ett skydd även till den som väljer att stå till arbetsmarknadens förfogande genom att vara aktiv arbetssökande.

12.2.3. Förslag

Mot bakgrund av vad som angetts i direktiven. de synpunkter som framförts i enkätsvaren samt uppgifterna om ersättningstiderna i de enskilda fallen. föreslår ALF-utredningen följande regler avseende ersättningstiden i en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Liksom i den nuvarande försäkringen bör ersättningstiden anges i ersättningsperiod. Vid utgången av en period bör en prövning av arbetsvill- koret ske på nytt. Uppfyller den försäkrade arbetsvillkoret vid denna prövning. bör han erhålla rätt att uppbära ersättning under ytterligare en

period. Den nya perioden bör räknas från inträdet av den arbetslöshet då den försäkrade senast uppfyllde arbetsvillkoret. Karensvillkoret bör också full- göras på nytt.

Ersättningsperioden föreslås bli 300 dagar. Uppnår den försäkrade 50 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända bör perioden i stället vara 450 dagar. Förslaget innebär att periodernas längd blir oförändrade ijämförelse med vad som gäller inom den frivilliga försäkringen. Åldersgränsen för rätt till den längre perioden sänks dock från 55 till 50 år.

Till försäkrad. som fyllt 60 år innan ersättningsperioden löpt ut och som vid slutet av denna period ej uppfyller nytt arbetsvillkor. föreslås ersättning utgå även efter ersättningsperiodens utgång. Denna ersättning bör vara det grundbelopp som utredningen föreslåri kap. 11 och utgå längst till och med månaden före den under vilken den försäkrade fyller 65 år.

13. Deltidsarbete och ersättningsrätt

13.1. Gällande bestämmelser

De deltidsarbetandes villkor regleras i LAF främst i 22—27 55. vilket avsnitt är benämnt Ersättning vid arbetslöshet del av vecka m. m. Men även i andra sammanhang i lagen förekommer bestämmelser med betydelse för de deltidsarbetande. Detta gäller bl. a. reglerna om rätt till medlemskap i arbetslöshetskassa. arbetsvillkoret. bestämmelserna om dagpenningklasser och reglerna om överförsäkring. Bestämmelserna i LKA är något enklare.

I LAF stadgas att försäkrad som söker deltidsarbete har rätt till ersättning endast om arbetsutbudet är minst tre timmar per arbetsdag och i genomsnitt 17 timmar per vecka. En motsvarande bestämmelse finns i grundvillkoren i LKA.

Ersättning till försäkrade. som söker deltidsarbete. utgår enligt LAF med det antal dagpenningbelopp per vecka som svarar mot den arbetslöshet. som skall ersättas enligt en särskild omräkningstabell. Denna tabell tillämpas även för det fall en försäkrad är arbetslös under del av vecka. Från och med ingången av år 1977 tillämpas enligt LKA en liknande men något förenklad tabell för dem som uppbär KAS.

Vid beräkning av arbetslöshet för den som före arbetslösheten varaktigt utfört bisyssla vid sidan om heltidsarbete skall enligt LAF inte tas hänsyn till bisysslan såvida denna inte utvidgas under arbetslösheten och inte heller omfattar mer än fem timmar under eljest arbetsfria dagar. Motsvarande bestämmelse tillämpas för den som uppbär KAS.

Till försäkrad. som regelbundet utför deltidsarbete under vecka han iövrigt är arbetslös. utgår högst 50 dagpenningbelopp. Bestämmelsen kallas vanligen 50-dagarsreee/n. Arbetslöshetskassan kan emellertid medge att tiden ökas till 150 dagar. Om särskilda skäl föreligger får arbetsmarknadsstyrelsen ytterli- gare öka antalet dagpenningbelopp. som får utgå under sådan partiell arbetslöshet. En 50-dagarsregel finns också i LKA. 1 tillämpningen av denna har länsarbetsnämnderna givits en prövningsrätt motsvarande den som i LAF är given åt arbetslöshetskassorna.

1 LAF är särskilt utsagt att ersättningsrätten inte får påverkas av att någon trrökar sitt arbetsutbud und er arbetslösheten i förhållande till den arbetstid han hade före arbetslösheten. Undantag kan medges om den försäkrade har särskilda skäl för att vidga arbetsutbudet. 1 tillämpningsföreskrifter har motsvarande regler uppställts för kontantstödet. Utöver den ovannämnda 50-dagarsregeln finns ytterligare bestämmelser i

LAF som är avsedda att förhindra att försäkringsersättningar tas i anspråk för löpande löneutfyllnad vid undersysselsättning. En sådan bestämmelse syftar till begränsningar i samband med korttidsarbete. d. v. s. om företag. där den försäkrade fortlöpande är anställd. inskränker arbetet till mindre än fem dagar i veckan. Om särskilda skäl föreligger får arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva. att antalet dagar för vilka den försäkrade eljest skulle ha haft rätt till ersättning minskas med en dag. Motsvarande föreskrifter kan utfärdas även om arbetsinskränkningen förlagts så. att antalet arbetsdagar i veckan inte minskats.

Slutligen finns en begränsningsregel i LAF. som ger kassan rätt att — när särskilda skäl föreligger —_/örhindr'a att dagpenning utgår/ör den/entre dagen i sådan vecka. då den./ör'sält'rade arbetar iljtr'a dagar'i sådan omfattning att hel dagpenning inte kunnat utgå för någon av dessa. Kassan eller AMS kan också förhindra att ersättning utgår för dagar. som gottgjorts den försäkrade genom .se/nesicr'er'sännirig.

13.2. Förarbetena till gällande regler

KSA-rnredningen behandlade frågan om deltidsarbete och ersättningsrätt synnerligen ingående. Utredningen redovisade bl.a. en undersökning om deltidsarbete. Vidare behandlade den frågan om vilken service arbetsförmed- lingen bör ge de deltidssökande liksom olika delfrågor. som har samband med bestämmelserna om ersättningsrätt för arbetslös som haft deltidsarbete.

KSA-utredningen anförde att deltidsarbetare är den som antingen arbetar eller söker arbete endast under viss del av normal arbetstid. Deltidsarbetet kan ske under förkortad daglig arbetstid eller utföras endast vissa dagar i veckan. Arbete kortare tid än 36 timmar per vecka ansåg utredningen i regel böra hänföras till deltidsarbete. Ersättningsrätten för dem som före arbets- lösheten haft eller därunder får deltidsarbete borde bli så fullständigt reglerad som möjligt. En allmän förutsättning för ersättningsrätt i dessa fall borde vara attarbetsutbudet omfattade i genomsnitt minst 17 timmar i veckan och minst tre timmar per arbetsdag. Utredningens förslag byggde på ett schematiskt beräkningssystem då all arbetslöshet under veckan räknas om till att motsvara ett antal hela och halva dagpenningbelopp.

KSA-utredningens förslag innebar i övrigt bl.a. att reglerna om bisyssla. utökat arbetsutbud under arbetslöshet. SO-dagarsregeln och reglerna om korttidsavdrag i stort skulle följa vad som tidigare gällt. I fråga om det kontanta arbetsmarknadsstödet föreslog utredningen att i huvudsak sam ma regler skulle gälla. som i försäkringen. Någon omräkning skulle emellertid inte ske. utan stödet skulle utgå med helt eller halvt belopp per dag

1 proposition 197356 anslöt sig departementschefen till utredningens förslag att ersättningsrätten inte skall beräknas separat för varje dag utan att en samlad beräkning skall ske per vecka. Även de deltidsarbetandes ersättningsrätt borde således beräknas enligt omräkningsprincipen. '. fråga om den tekniska utformningen av omräkningsreglerna anknöt departe- mentschefen till ett förslag från AMS i vilket reglerna hade vidareutvecklats. Den grundläggande principen i detta förslag var. att ersättningen genomgå- ende skulle bestämmas utifrån normal arbetstid och inkomst per vecka Detta

borde ske ialla fall då en försäkrad före arbetslösheten haft deltidsarbete eller under en arbetsvecka inte varit sökande eller ersättningsberättigad i full utsträckning.

På ytterligare en punkt avvek departementschefen från vad utredningen hade föreslagit i dessa frågor. Det gällde de i föregående avsnitt nämnda bestämmelserna som ger kassorna och AMS möjligheter att dels dra in ersättningen för en dag i sådan vecka. då den försäkrade utfört arbete i sådan omfattning att hel dagpenning inte kunnat utgå för någon av dagarna. dels föreskriva att dagpenning inte får utgå för dag som ersatts genom semester- ersättning. Dessa bestämmelser fanns redan tidigare och borde enligt departementschefen behållas i lagstiftningen.

I fråga om det kontanta arbetsmarknadsstödet anslöt sig departements- chefen till vad utredningen anfört om ersättningsrätt i samband med deltidsarbete.

Bland de motioner. som propositionen föranledde. fanns två som berörde deltidsbestämmelserna. 1 en förordades bl. a. möjlighet till kortare veckoar- betstid utan att ersättningsrätten förlorades. 1 den andra föreslogs. att den som blivit påtvingad ett deltidsarbete skulle ha full ersättningsrätt. lnrikes- utskottets majoritet följde emellertid propositionen i samtliga förslag som gällde deltid och ersättningsrätt. Riksdagen följde utskottet.

Enligt förslag i proposition 1976/77:37 har reglerna för KAS sedermera ändrats så att antalet ersättningsdagar vid arbetslöshet del av vecka framgår av en omräkningstabell.

13.3. Vissa uppgifter om deltidsarbete m. m.

I ai'bfIskra”sundet-Sölviingarna (A K U) rubriceras de personer som varit i arbete under mindre än 35 timmar som deltidsarbetande. Denna kategori får vid interVZiutillfället även besvara ett antal frågor som ger en viss belysning av deltidsarbetets karaktär och omfattning. En del av dem som uppgivit att de arbetat mindre än 35 timmar under mätveckan har emellertid haft sådan arbetstid endast tillfälligtvis. De kan ha varit frånvarande en del av veckan på grund av exempelvis sjukdom eller semester.

På uppdrag av Delegationen för jämställdhet nte/lart män och kvinnor genomfördes en tilläggsundersökning om deltidsarbete till AKU för andra kvartalet 1974. I denna undersökning upptogs endast de personer. som vid intervjutillfället uppgett sig van/igen arbeta deltid. varför antalet deltidsarbe- tande är lägre än vad som kan uppges i andra sammanhang där AKU:s siffror används. Uppgifterna har redovisats i delegationens utredning SOU 1976:6 och mer detaljerat i SOU 1976:7.

Mot bakgrund av de förhållanden som redovisades i dessa båda SOU har delegationen i skrivelse 1976-01-26 till dåvarande statsministern anfört synpunkter rörande arbetslöshetsstödet. 1 skrivelsen framhöll delegationen bl. a. att de deltidsarbetandes önskemål om längre arbetstid borde vara lika angelägen att kompensera som t. ex. de nytillträdandes arbetsefterfrågan. ALF-utredningen borde lägga delegationens principiella inställning till grund för sitt arbete i vad det gäller arbetslöshetsstöd till deltidsarbetande.

1 en PM utarbetad inom delegationen för arbetstidsfrågor (DELFA)

Tabell 13.1 Antal deltidsarbetande. (Årsmedeltal)

År Kvinnor Män

Antal %" Antal 9617 1970 560 000 36.3 83 000 3.5 1971 572 000 36.0 81000 3.4 1972 585 000 36.2 84 000 3.6 1973 603 000 37.0 80 000 3.4 1974 619 000 36.7 77 000 3.3 1975 676 000 38.5 90 000 3.8 1976 713 000 39,9 94 000 3.9

% av antal kvinnor i arbetskraften. '” % av antal män i arbetskraften.

Deltidsarbetets utveckling (Ds A 197717). redovisas vissa uppgifter om antalet deltidsarbetande enligt AKU. Utvecklingen under 1970—talet illustreras i tabell 13.1. Ökningen av antalet deltidsarbetande synes ha fortsatt. En jämförelse av medeltalen för andra kvartalen visar nämligen en ökning med ungefär 70 000 personer mellan 1976 och 1977.

Av uppgifterna i ovan nämnda PM framgår vidare att det i huvudsak är vad som kallas lång deltid (med en arbetstid på 20—34 tim per vecka) som ökat. Antalet kvinnor med lång deltid ökade således med 163 000 mellan 1970 och 1976. Samtidigt minskade antalet med kort deltid (under 10 tim per vecka) med 10000. Ökningen var markant i åldersgruppen 25—34 år. men relativt jämnt fördelad mellan övriga åldersgrupper. Antalet deltidsarbetande kvinnor var 1976 ungefär lika stort — 120 000 i de tre åldersklasserna 25—34. 35—44 och 45—54 år och antalet i dessa klasser utgjorde tillsammans drygt 45 "(i av hela antalet deltidsarbetande.

13.4. Överväganden och förslag

Åtskilliga av de nuvarande bestämmelserna med betydelse för ersättningsrätt i samband med deltid kommer att mista sin aktualitet i en allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med utredningens förslag. Exempel härpå är vad som i dag är stadgat om medlemsvillkor. dagpenningklasser och överförsäkringsregler.

Utredningen har vid utformningen av förslagen till ersättningsregler vid arbetslöshet del av vecka övervägt bl. a. de synpunkter som Delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor anfört i skrivelse 1976-01-26 till dåvarande statsministern rörande arbetslöshetsstödet som omnämnts i föregående avsnitt.

Att ersättning från arbetslöshetsförsäkringen skulle kunna utgå till personer. som utan att ha drabbats av någon arbetsinskränkning fortlöpande har deltidsarbete. är enligt utredningens mening oförenligt med en grund- princip i arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen återkommer emellertid till frågan om ersättningen i vissa fall till försäkrad som byggt upp sin

ersättningsrätt genom deltidsarbete.

Enligt utredningens mening bör bestämmelserna om ersättning vid arbetslöshet del av vecka även i en allmän arbetslöshetsförsäkring utformas så att de huvudsakligen utgår från den enskildes situation såväl före som under arbetslösheten.

Reglerna om ersättning vid arbetslöshet del av vecka tillämpas i de fall den försäkrades arbetslöshet. på grund av förvärvsarbete eller 5. k. hinderdagar. understiger hans normalarbetstid före arbetslösheten eller hans arbetsut- bud.

Försäkrad som före arbetslösheten arbetat deltid och som är arbetslös i samma omfattning berörs inte av de nu angivna reglerna. men andra regler som kan avse hans fall behandlas också i detta kapitel.

13.4.1. Bestämmelser om arbetsutbud

Reglerna om lägsta arbetsutbud som erfordras för ersättningsrätt ingår i grundvillkoren och har behandlats under 8.3.4. Där har föreslagits att den nuvarande minimigränsen på tre timmar per dag och 17 timmar per vecka skall ändras såtillvida att den fastställs till oförändrat antal timmar per dag men sänks till 15 timmar per vecka. Detta förslag anknyter för övrigt till vad utredningen föreslår i kap. 9 beträffande beräkning av arbetsvillkoret.

Utredningen vill erinra om att rätten att begränsa arbetsutbudet till enbart deltidsarbete inte är ovillkorlig. Enligt gällande föreskrifter skall den som sökerdeltidsarbete i första hand erbjudas sådant av arbetsförmedlingen. Iden mån deltidsarbete av önskad omfattning inte finns att tillgå kan deltidsarbete av annan omfattning eller heltidsarbete erbjudas. Arbetets lämplighet skall prövas efter samma bedömningsgrunder som i övriga fall. 1 den samlade bedömningen skall den sökandes tidigare arbetsförhållanden beaktas. bl. a. om han under längre tid haft endast deltidsarbete. Enligt utredningens mening bör samma regler gälla för deltidssökande i en allmän arbetslöshets- försäkring.

Bestämmelsen att utökning av arbetsutbud under arbetslös/teten i regel inte skall beaktas vid beräkning av den arbetslöshet som skall ersättas bör enligt utredningens mening i princip gälla även i en allmän arbetslöshetsförsäkring. Har den försäkrade särskilda skäl att öka sitt arbetsutbud gäller f. n. att kassan undantagsvis kan medge att den utökade tiden skall ge ersättningsrätt. Enligt föreskrifterna kan hänsyn tagas till ändrade familjeförhållanden eller att vård av sjuk anhörig upphör. Utredningen vill särskilt understryka det angelägna i att tillämpningen även i fortsättningen sker restriktivt.

En fråga som i detta sammanhang särskilt bör beaktas är samordningen med de nytillträdandes ersättningsrätt. Rätten till ersättning för dessa behandlas i kapitel 10. 1 direktiven utsägs särskilt att det är ”angeläget att ersättnings- systemet utformas så att inte personer som genom arbetslöshet förlorat inkomst får lägre ersättning än arbetslösa som tidigare saknat förvärvsarbe- te”.

Utredningens förslag till ersättningssystem. vilket redovisas i kap. 11. innebär att dagpenning till försäkrad som byggt upp sin ersättningsrätt med heltidsarbete och som söker heltidsarbete alltid kommer att utgöra lägst det grundbelopp som föreslås utgå till nytillträdande på arbetsmarknaden.

Försäkrad som byggt upp ersättningsrätten genom deltidsarbete kan däremot få en lägre ersättning per dag än nytillträdande med heltidsutbud.

Som ovan nämnts föreslår ALF-utredningen restriktiva regler för att ökning av ett arbetsutbud under arbetslöshet skall medföra rätt till ökad ersättning. Liksom nu gäller. bör det vara särskilda familjeskäl. som motiverar undantag. En kort arbetstid före arbetslösheten kan emellertid vara orsakad av ett flertal omständigheter. Skälen för valet av deltidsarbete kan ha förändrats utan att den försäkrade omedelbart funnit tillräcklig orsak för att söka ökad arbetstid på sin arbetsplats eller söka nytt arbete. 1 andra fall kan den försäkrade ha sökt längre arbetstid utan att ha lyckats. Vidare kan den försäkrade vid tidigare arbetslöshet ha blivit anvisad deltidsarbete och kommit att stanna kvar i detta och därigenom byggt upp ny ersättningsrätt. I samtliga de nämnda exemplen kan den försäkrade när han blir arbetslös vilja ha ett arbete med längre arbetstid och därmed högre inkomst.

Enligt utredningens mening bör försäkrad. som byggt upp sin ersättnings- rätt genom deltidsarbete och som blir ofrivilligt arbetslös. kunna få välja mellan å ena sidan den mer begränsade ersättning per dag som grundas på hans tidigare normalarbetstid och å andra sidan helt grundbelopp utan tilläggsbelopp. Valet av helt grundbelopp måste emellertid förbindas med ett deklarerat heltidsutbud. Helt grundbelopp föreslås kunna utgå sedan den försäkrade varit heltidssökande i tre månader. Utredningen föreslår att en regel med angivet innehåll tas in i lagstiftningen.

Ytterligare skäl kan anföras för detta förslag. Ökningen av arbetsutbudet kan beräknas medföra. att den försäkrade snabbare kan finna ny sy sselsätt- ning. Utredningens förslag synes också öka valfriheten för de försäkrade som utvidgar sitt arbetsutbud eftersom det regelmässigt finns fler heltidsplatser än deltidsplatser att välja mellan bland de platser som är anmälda till arbetsför- medlingen.

Förslaget torde inte heller innebära någon större kostnadsökning för arbetslöshetsförsäkringen. Det kan i huvudsak endast komma att beröra personer med normalarbetstid kortare än 25 timmar per vecka. Genom ökat arbetsutbud torde möjligheterna att förkorta deras ersättningstid öka väsent- ligt.

Utredningen finner att förslaget medför behov av riktad information till sådana arbetslösa som kan komma att beröras av regeln.

1 3.4.2 Omräkningsreg/erna

Systemet med omräkning av arbetslöshetstiden har inneburit att ersättningen ej påverkas av arbetets respektive arbetslöshetens fördelning under veckan. Den omräkningstabell som används inom försäkringen och utgår från den försäkrades normalarbetstid har genomgående bedömts positivt av kassorna. Erfarenheterna av omräkningsmetoden har som ovan nämnts lett till att ett förenklat omräkningsförfarande införts inom det kontanta arbetsmarknads— stödet.

Enligt utredningens mening föreligger samma behov av omräkning inom den allmänna arbetslöshetsförsäkringen som i den nuvarande frivilliga. Omräkningstabellen bör dock arbetas om i några detaljer med hänsyn till sänkningen av gränsen för kortaste veckoarbetstiden (Jfr. kap. 9).

13.4.3 50-dagarsrege/n

Bestämmelsen att högst 50 dagpenningbelopp får utges utan särskild prövning vid arbetslöshet i samband med deltidsarbete syftar till att förhindra att en undersysselsättning normaliseras med arbetslöshetsersättning som utfyllnad av arbetsinkomsten. Av utredningens enkät till de erkända arbetslöshetskassorna framgår. att 50-dagarsregeln tillämpas tämligen allmänt. Under år 1974 medgav således 26 kassor att tiden fick förlängas till över 50 ersättningsdagar för medlemmar som utförde deltidsarbete under veckor de i övrigt var arbetslösa.

I handläggningsföreskrifterna sägs bl. a. att regeln skall tillämpas när en medlem regelbundet utför deltidsarbete oberoende av arbetstidens förlägg- ning. Regeln skall tillämpas även i de fall något fortlöpande anställningsför- hållande inte föreligger.

Vid avbrott i deltidsarbete skall ny 50-dagarsperiod räknas. om avbrottet varat minst fem kalenderveckor. Avbrottet får emellertid inte vara planerat för att medlemmen härigenom skall erhålla ny period.

Som skäl för förlängning av 50-dagarsperioden anger föreskrifterna

D att deltidsarbete är bestämt att upphöra viss dag. t. ex. tidsbestämt vikariat. D att det finns ett klart uttalat löfte att medlemmen inom överskådlig tid får arbeta i den omfattning som svarar mot hans arbetsutbud. [] att medlemmen p. g. a. ålder inte hinner att bli utförsäkrad även om han blir helt arbetslös.

Förlängning av 50-dagarsperioden bör undvikas om medlemmen utför deltidsarbete hos samma arbetsgivare. som han har haft närmast före arbetslösheten.

Utredningen är medveten om att regeln kan uppfattas som motsägelsefull i de fall den tillämpas så att en försäkrad nödgas att upphöra med ett deltidsarbete för att i stället uppbära ersättning för arbetslöshet under hel vecka. Den generella begränsningsregeln kan också uppfattas som allt för stel. I vissa situationer kan 50 dagar uppfattas som en allt för snäv begränsning. i andra fall kan samma regel uppfattas som generös. En viss tids generell rätt att få ersättning för den arbetslösa tiden vid arbete del av vecka synes nödvändig bl. a. av administrativa skäl. Medgivande från kassan eller AMS är avsedda att förlänga tiden. när detta kan motiveras. Trots att lagen om anställningsskydd i vissa fall gör regeln mindre angelägen än vad den var vid sin tillkomst. har det klart framgått att en bestämmelse av här avsett slag är nödvändig i en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Även om det kan uppräknas ller situationer då en förlängning av 50- dagarsperioden kan vara motiverad. synes tillämpningsföreskrifternas tre exempel ge en god bild av hur förlängningsärenden bör bedömas. Enligt utredningens mening bör kassorna liksom hittills inta en restriktiv hållning i ärenden om förlängning av de 50 dagarna. Arbetsförmedlingens förutsätt- ningar att anskaffa fullständig sysselsättning åt den försäkrade bör ingå i bedömningen.

Utredningen föreslår att gällande generella begränsningsfall vid arbets- löshet del av vecka tas in i regelsystemet även för den allmänna arbetslös-

hetsförsäkringen. Vidare bör gälla att arbetslöshetskassa. med samma restriktivitet som för närvarande. skall kunna pröva eventuell förlängning med ytterligare högst 100 dagar. Därefter bör det ankomma på arbetsmark- nadsstyrelsen att — efter kassans hörande och när synnerliga skäl föreligger — medge den ytterligare förlängning som kan prövas erforderlig i det enskilda fallet.

Med anledning bl. a. av att den lagstadgade semestern förlängts finner utredningen att ny 50-dagarsperiod bör räknas först efter att ett avbrott varat i minst sex veckor.

13.4.4. Övriga begränsningsregler

De övriga bestämmelserna om inskränkningar som kan göras i ersättnings- rätten (LAF 26—27 åå) har refererats ovan under 13.1. Bestämmelsen om s. k. korttidsavdrag innebär. att vid arbete mindre än fem dagar i veckan eller vid annan arbetstidsförkortning kan arbetsmarknadsstyrelsen. när särskilda skäl föreligger. föreskriva att antalet ersättningsdagar under veckan minskas med en dag. Den andra bestämmelsen ger kassan rätt att förhindra att ersättning utgår för den femte dagen i sådan vecka, då den försäkrade utfört arbete i sådan omfattning att hel dagpenning inte utgått för någon av de övriga fyra dagarna.

Av svaren på utredningens enkät framgår. att reglerna tillämpas endast i ett fåtal fall. Lagen om anställningsskydd torde ha bidragit härtill men även före denna lags tillkomst brukades dessa inskränkningsregler sparsamt. Av enkätsvaren har vidare framkommit. att förhållandena inom vissa yrkesom- råden är sådana. att reglerna överhuvud inte är aktuella. Detta innebär emellertid inte att begränsningsmöjligheter av de slag som de båda lagrummen medger skulle vara obehövliga. Genom sin existens kan de i vissa fall förebygga missbruk av arbetslöshetsförsäkringen.

Utredningen har i sina överväganden funnit. att de båda begränsningsreg- Ierna även om de är av delvis olika karaktär— bör kunna sam manföras till en bestämmelse. som allmänt ger arbetsmarknadsstyrelsen rätt att föreskriva inskränkningar i ersättningsrätten för försäkrad eller grupper av försäkrade. när det är fråga om fortlöpande arbetsinskränkning (korttidsarbete) eller sådan förläggning av arbetstiden att försäkringen missbrukas.

14. Ersättning vid delårsarbete

Delårsarbete var tidigare främst känt såsom säsongarbete. Inom framför allt byggnadsverksamhet samt jord- och skogsbruk var säsongarbete omfattande. Inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen nödgades-man. ursprungligen av ekonomiska skäl. begränsa ersättningsrätten för medlemmar med säsong- arbete. Begränsningen avsåg som regel en bestämd period av året — lågsäsongen och kunde gälla samtliga medlemmar eller vissa kategorier med påtagliga säsongvariationer i sysselsättningen. I syfte att åstadkomma högsta möjliga rättvisa prövades också inom vissa kassor ytterst komplice- rade regler för att fastställa såväl kollektiv som individuell ersättningsrätt under begränsningsperioderna.

Med åren har emellertid säsongbegränsningarna kunnat utmönstras ur stadgarna för de flesta arbetslöshetskassor. Det är till en del de allmänt förbättrade sysselsättningsförhållandena som underlättat denna utveckling. Därtill kommer den utjämning av sysselsättningen under året som varit särskilt påtaglig såväl inom byggnads- och anläggningsverksamhet som i skogsbruket. En bidragande orsak till att regler om säsongbegränsning kunnat utmönstras har också varit att statsbidragen till de erkända arbets- löshetskassorna ökat högst väsentligt. Medlemmarnas inkomstökning har också gett bättre förutsättningar för dem att erlägga tillräckligt höga medlemsavgifter.

14.1. Nuvarande regler

LAF ger arbetslöshetskassa eller arbetsmarknadsstyrelsen möjlighet att begränsa rätten till dagpenning för samtliga medlemmar eller viss grupp av medlemmar om kassans verksamhetsområde omfattar yrke där arbetslöshet förekommer varje år eller om särskilda omständigheter i annat fall föreligger (28 s*").

Med stöd av denna bestämmelse har tre av arbetslöshetskassorna Handelsrepresentanternas. Handelstjänstemännens samt Teateranställdas — begränsningsregler som avser samtliga medlemmar. Fem kassor Industri- tjänstemännens. Kommunalarbetarnas. Kommunaltjänstemännens. Skogs- arbetarnas och Sveriges Arbetares — har begränsningsregler som avser grupp eller grupper av medlemmar. Även om formuleringarna är olika kan man uttrycka innehållet i bestämmelserna så. att under den tid av året då arbete regelmässigt inte förekommer inom yrket eller branschen kan inte heller

ersättning utgå.

Sveriges fiskares kassa har en begränsningsregel avseende sådan arbets— löshet som orsakas av ishinder. Regeln gäller för de medlemmar som är egna företagare och innebär att medlem som är arbetslös p. g. a. ishinder kan erhålla ersättning sammanlagt högst 90 dagar under en treårsperiod. För varje enskilt år gäller en begränsning på 45 dagar. Har det antalet uppnåtts under två på varandra följande år återstår alltså ingen ersättningsrätt under det tredje året.

Utredningens enkät visar att de ovan nämnda kassorna med undantag av Industritjänstemännens hade haft anledning att under år 1974. som enkäten avsåg. tillämpa bestämmelserna om säsongbegränsning.

LKA anger att arbetsmarknadsstyrelsen om särskilda skäl föreligger får begränsa rätten till KAS för arbetstagare som huvudsakligen är sysselsatta i yrke där arbetslöshet årligen förekommer regelbundet(25 ä). 1 anvisningar till denna bestämmelse har styrelsen angett att skolpersonal. skolmåltidsper- sonal och personal vid liknande arbetsplats t. ex. skolhem. där verksamheten årligen inställs vissa perioder. inte har rätt till KAS vid kortare uppehåll såsom jullov. påsklov och sportlov om inte uppehållet uppgår till minst fyra veckor. Vid längre uppehåll såsom sommarlov. då verksamheten på arbetsplatsen normalt är inställd. skall KAS inte utgå till den som mer än ett år haft arbete av ifrågavarande slag. För lärare har utfärdats särskilda regler rörande avräkning av deras ersättningsrätt under ferier. Tillämpningsföreskrifterna säger därutöver det självklara. att medlem i erkänd arbetslöshetskassa inte kan få KAS under den tid han på grund av föreskrifter om säsongbegränsning inte kan erhålla kassaersättning.

14.2. Riksdagsbehandling

I samband med riksdagens behandling av prop. 1973256 med förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring m.m. väcktes en motion (1973zl830) av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vilken bl. a. yrkades att bestämmelsen om begränsning av rätten till KAS vid säsongarbetslöshet skulle utgå ur lagen. lnrikesutskottet avstyrkte. under hänvisning till att den aktuella begräns- ningen i ersättningsrätten endast får användas om det finns särskilda skäl.

Vid 1975 års riksdag yrkade herr Stadling (s) i en motion (19751959) att tillämpningsföreskrifterna rörande säsongbegränsning för KAS skulle mild- ras. Motionären framhöll. att uttrycket särskilda skäl i lagtexten medfört en anpassning till de regler som gäller inom arbetslöshetskassorna. Praxis synes emellertid vara betydligt hårdare för KAS än de regler som arbetslöshetskas- sorna tillämpar. ] orter med ensidigt näringsliv drabbar bestämmelserna i första hand kvinnorna. De har inte samma chans som männen att få sysselsättning i de beredskapsarbeten som anordnas för att utjämna sisong- variationer.

lnrikesutskottet (1975/76:6) konstaterade sammanfattningsvis att den fråga som aktualiserats i motionen liksom övriga frågor som tagits uap i de andra motioner som utskottet behandlade i samma betänkande —skulle komma att tas upp av ALF-utredningen. men uttalade dessförinnan att

starka skäl enligt dess mening talade för att säsongbegränsningen helt avvecklas.

14.3. Omfattning av delårsarbetet

Under år 1973 tillhörde 4 400 000 personer arbetskraften. varav 2 500 000 män och 1 900 000 kvinnor. 3 400 000 tillhörde arbetskraften 50 veckor eller mera. och ingick i den kategori som brukar betecknas "helårsarbetskraften". Övriga personer i arbetskraften "delårsarbetskraften" uppgick år 1973 alltså till 1000 000.

lnemot hälften av antalet personer i delårsarbetskraften var under 25 år men så stor andel som 24 % var 45 år eller äldre. 31 % av antalet kvinnor i arbetskraften tillhörde delårsarbetskraften medan motsvarande andel för männen var 16 %. Antalet kvinnor som tillhörde delårsarbetskraften var ungefär 600 000 medan antalet män var 400 000.

Delårsarbetskraften kan ytterligare belysas genom att man studerar strömmarna in i och ut ur arbetskraften. En sådan studie har gjorts avseende förhållandena under år 1973.

Den största gruppen. den uppgick till närmare en tredjedel av delårsar- betskraften. var personer som både trädde in i och lämnade arbetskraften under året. Mer än halva denna grupp var ungdomar som var yngre än 25 år. Endast ett mindre antal personer i gruppen var på arbetsmarknaden mer än halva året. Man kan på grundval av uppgifterna om denna grupp dra den slutsatsen att de flesta personer som ingick i den var studerande som under en del av året ägnade sig åt feriearbeten eller tillfälliga vikariat.

En andra grupp inom delårsarbetskraften var personer som trädde in i och inte lämnade arbetskraften. Det är alltså personer som är nytillträdande eller återinträdande på arbetsmarknaden. Gruppen uppgick år 1973 till drygt en fjärdedel av delårsarbetskraften. Ungdomar under 25 år utgjorde även i denna grupp mer än halva antalet och nästan samma antal. dvs. ungefär 250000 personer. fanns i arbetskraften mer än halva året.

En tredje grupp utgjordes av personer som lämnat arbetskraften under årets lopp efter att ha tillhört den sedan årets början. Denna grupp utgjorde ungefär 15 % av delårsarbetskraften. lnemot en tredjedel av gruppen synes vara personer som börjat uppbära ålderspension. Vidare synes ett stort antal kvinnor. som lämnade arbetsmarknaden för arbete och tillsyn av barn i hemmet, ingå i denna grupp. Personer som erhöll förtidspension samt män som gjorde militärtjänst var andra kategorier i gruppen.

En fjärde grupp i delårsarbetskraften var personer som gjorde ett uppehåll i sitt förvärvsarbete. Det kan vara många olika anledningar till ett sådant avbrott i förvärvsarbetet: studier. ledighet under barnens skollov. säsongar- bete etc. År 1973 utgjorde de ungefär en fjärdedel av delårsarbetskraften. alltså omkring 250 000 personer. Inom denna grupp var det relativt sett flera medelålders personer än i övriga grupper mer än halva antalet var 35 år eller äldre. Halva antalet personer i gruppen hade ett uppehåll i förvärvsarbetet på högst tre månader.

Sammanfattningsvis kan följande anges för delårsarbetskraften på grundval av uppgifterna under år 1973. De personer som ingår är förhållan-

devis unga och detta gäller särskilt om männen. Andelen kvinnor i delårsarbetskraften är avsevärt högre än i helårsarbetskraften. Ett par andra drag är att relativt många är verksamma inom yrkesområdet servicearbete och att andelen deltidsarbetande är hög.

14.4 Överväganden

Av den föregående redogörelsen framgår. att regler om begränsning av ersättningsrätten för en försäkrad som haft säsongarbete var vanligare fiörr än de är nu inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Säsongutjämning av sysselsättningen inom vissa branscher och arbetslöshetskassornas fövrbätt- rade ekonomi inom andra ligger bakom den utvecklingen. Likväl finns sådana begränsningar kvar i vissa kassor. I några kassor avser begränsning- arna bestämda medlemsgrupper som anges i stadgarna i första hand personal inom undervisningsväsendet — medan man i andra mera alllmänt talar om säsongarbete. lnom kassorna för företagare innebär den på författningen byggande definitionen av företagarens arbetslöshet att den försäkrades personliga verksamhet i rörelsen skall ha upphört annat än tillfälligt — en begränsning av ersättningsrätten vid säsongarbetslöshet. ALF- utredningens förslag angående företagares arbetslöshet (jfr kap. 8.2.2) medför en viss utvidgning av ersättningsrätten ijämförelse med nuvarande förhål- landen.

Redogörelsen för delårsarbetskraften anger att den inte utgörs endast av personer med säsongarbete utan också av förvärvsarbetande som av andra orsaker tillhör arbetskraften endast under en del av året. Anledningen till avgången ur arbetskraften för sistnämnda grupp är inte redovisad annat än i stora drag. I några fall torde anledningen vara att den enskilde resignerat inför långvarig arbetslöshet och upphört med att söka nytt arbete. En allmän arbetslöshetsförsäkring. som ger ett avsevärt bättre skydd än det nuvarande stödet vid arbetslöshet. kan på grund därav väntas medföra att flera personer än tidigare kommer att tillhöra helårsarbetskraften genom att de fortsätter att söka arbete under längre tid än de nu gör. En del av dem som hittills tillhört delårsarbetskraften kommer således att vara aktivt arbetssökande på det sätt som förutsätts för att de skall få rätt till ersättning. Detta får ses som en ökning av den ekonomiska tryggheten för medborgarna, I denna del kommer en allmän arbetslöshetsförsäkring också att medföra större krav på att antalet arbetstillfällen skall öka. I annat fall får man räkna med en väsentlig ökning av arbetslöshetstalen och därmed av kostnaderna för försäkringen.

Då det gäller renodlad säsongarbetslöshet kan arbetslöshetsförsäkringens roll däremot komma att uppfattas på ett annat sätt. För det fall en försäkrad som är säsongarbetslös har för avsikt att återgå till sitt säsongarbete kan han komma att betrakta försäkringsersättningen som en inkomstförstärkning. Detta synsätt ligger nära till hands om den försäkrade redan tidigare haft säsongarbete och vare sig förvärvsarbetat eller aktivt sökt arbete under lågsäsong.

Utredningen föreslår ett differentierat arbetsvillkor för att göra kvalifika- tionskraven likvärdiga för försäkrade med olika lång veckoarbetstid. Den tid en försäkrad skall ha varit på arbetsmarknaden för att få rätt till ersättning blir

också kortare än enligt nuvarande regler. Detta torde medföra att ett antal personer med delårsarbete. som är för kortvarigt och/eller oregelbundet för att de skall kvalificera sig enligt nuvarande regler. kommer att omfattas av den nya försäkringen.

Innehållet i reglerna om ersättning till delårsarbetande som är ofrivilligt arbetslös har alltså stor betydelse såväl för försäkringens verkningssätt som för dess kostnader. Utredningen är emellertid medveten om att vissa förvärvsverksamheter inte kan bedrivas året runt. Å andra sidan har man inom vissa områden och för viss personal sökt utforma lönesystem som medför en fördelning av lönen även på den tid av året då arbetet inte pågår. Som exempel kan nämnas lönesystemen för lärare och skolmåltidspersonal. I samma mån som sådana metoder kommer att användas för utjämning av inkomsterna över året inom branscher och verksamheter som till sin natur är säsongbundna. så minskar behovet av regler inom arbetslöshetsförsäkringen om begränsning av ersättningsrätten vid säsongarbetslöshet.

Den allmänna arbetslöshetsförsäkringen kan som anförts beräknas komma att omfatta flera delårsarbetande än den frivilliga. Delårsarbetande som kommer att tillföras försäkringen torde vara dels personer som tvingas acceptera en undersysselsättning. dels personer som hittills frivilligt begränsat sitt arbetsutbud till att gälla viss eller vissa tider av året. Det torde inte gå att fastlägga kriterier som medger att hänföra det enskilda fallet till endera av dessa kategorier. Målet borde emellertid vara att de försäkrade som tillhör den förstnämnda kategorin skall få ett arbete som motsvarar deras önskemål om full sysselsättning. medan de som begränsat sitt arbetsutbud inte skall erhålla ersättning för den tid då deras arbetsutbud endast är formellt.

Självfallet kan det angivna syftet bäst uppnås om arbetsförmedlingen kan anvisa den försäkrade ett lämpligt arbete eller någon annan arbetsmarknads- politisk åtgärd. Det är först om man förutser starka begränsningar i arbetsförmedlingens möjligheter. som man behöver förorda särskilda regler i försäkringsvillkoren om ersättning till delårsarbetande. Då utredningen använder uttrycket "begränsningar i arbetsförmedlingens möjligheter" så avses inte endast eller ens i första hand ekonomiska resurser för att utföra arbetsuppgifterna. Utredningen syftar i stället på följande förhållanden. som är av betydelse för hur arbetslöshetsförsäkringen fungerar.

l arbetslöshetsförsäkringen finns och kommer att finnas regler som kan vara svåra att tillämpa redan då det gäller en arbetslös som varit relativt fast knuten till arbetsmarknaden. Det kan t. ex. vara fallet då det gäller att bedöma om den sökande är "Oförhindrad att åtaga sig arbete" eller om han är "beredd att antaga lämpligt arbete". Det är försäkringsorganen som avgör frågan om vad som skall anses vara lämpligt arbete och deras bedömning kan leda till avstängning från rätt till ersättning. Avstängningen är emellertid tidsbegränsad men förnyade arbetserbjudanden kan leda till upprepade avstängningar. Utredningen vill i detta sammanhang också peka på bestäm- melsen om att en försäkrad skall avstängas från rätt till ersättning om han ”utan att uttryckligen ha avvisat sådant /lämpligt/ arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat. att anställning ej kommit till stånd".

Tillämpningen av reglerna om lämpligt arbete kommer naturligtvis att ifrågasättas av en försäkrad som anser att han inte får sin rätt. Det bör också

påpekas att det inte behöver bli försäkringsorganen och deras handlande som i första hand kommer att ifrågasättas. Arbetsförmedlingen har den första kontakten med den arbetslöse. Det är i allmänhet genom att arbetsförmed- lingen lämnar en anmälan om ifrågasatt ersättningsrätt som försäkringsor- ganen får anledning att pröva om den försäkrade uppfyller villkoren.

Inom nuvarande försäkring kan arbetslöshetskassa. som utredningen redovisat. införa begränsningar i ersättningsrätt för medlem eller medlemmar som tidigare regelbundet förvärvsarbetat endast under viss del av året. ] kassornas stadgar har detta uttryckts på olika sätt:

D att ersättning ej må utgå "för sådan tid då . . . arbetsledighet regelmässigt förekommer." i:i att ersättning ej utgår "för dag som ligger i månad. under vilken medlemmen något av de två närmast föregående åren på grund av arbetslöshet inte utfört avlönat arbete utom hemmet i den omfattning som anges i & 25 andra stycket" (arbetsvillkoret).

|:i "Medlem.som tjänstgör vid undervisningsanstalt eller eljest utför säsong- arbete. erhåller icke ersättning under den tid då arbete normalt ej utföres." :i "Om medlem samma månad under två på varandra följande kalenderår icke utfört arbete i den omfattning att månaden varit tillgodoräkningsbar enligt & 25 andra stycket. utgår icke ersättning under motsvarande månad för tredje året.”

Som framgår av dessa exempel och den tidigare redogörelsen har det således ansetts vara behov av en säsongbegränsning inom försäkringen.

Frågan är då om förhållandena på arbetsmarknaden ändrats i så hög grad att sådana begränsningar inte längre behövs.

Av kap. 8 Grundvillkor framgår. att försäkrad som uppbär lön eller annan ersättning ej skall anses arbetslös även om han i övrigt uppfyller villkoren för att erhålla ersättning. Av grundvillkoren framgår vidare att företagare ej kan erhålla ersättning med mindre han avyttrat sitt företag eller tillhör en grupp av försäkrade som kan erhålla ersättning vid avbrott i verksamheten.

Som tidigare angetts har utvecklingen gått i riktning bort från begräns- ningsregler för dem som har säsong- eller delårsarbete. Utredningen har kommit till den slutsatsen att sådana begränsningar inte generellt bör finnas i en allmän försäkring.

Vid utformningen av sitt förslag har utredningen bl. a. beaktat statsmak- ternas uttalanden om målet för arbetsmarknadspolitiken. Det har angetts vara att medverka till att full. produktiv och fritt vald sysselsättning kan upprätthållas. Arbetslöshetsförsäkringen medverkar bäst till det angivna syftet genom att begränsningarna blir så få som möjligt. Därigenom stimuleras den arbetslöse att söka arbete och därmed efterfråga arbetsför- medlingens tjänster.

14.5 Förslag

ALF-utredningen föreslår att säsongbegränsning skall kunna förekomma inom den allmänna arbetslöshetsförsäkringen endast för försäkrade som

tillhör yrkesgrupp med säsongarbete och för vilken lönen ej slås ut även på icke arbetad tid. Vidare bör gälla att inkomsten för den som tillhör yrkesgruppen är så mycket högre än för personer med jämförliga arbetsupp- gifter inom yrkesgrupper som ej har säsongarbete. att han kan anses kompenserad även för den lediga tiden. Omräkningsregler liknande dem som i nuvarande försäkring tillämpas för lärare kan vara en metod för att begränsa ersättningsrätten. 1 andra fall bör mönster för begränsningen kunna överföras från bestämmelser som kassorna har infört i den nuvarande försäkringen. Det bör ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att meddela erforderliga föreskrif- ter.

. ln fu. #.? W 11.451", .; "lågt,? ...". W&HH-lhj Emilifwäh'ii'lrielildwin i-rH-it'lilr '...'" ,T?! a'..- i'ti1t|uw_ip4.'zt'.ffiuii . . . i'- liiaii'u. rie-". magma .iwiaigvuimm- Quin. 151-itu lfilm'u' Emil Wilma-'i li. . .. t r avanmälan-mr.. l Maia”.— 'in'—511313 Uä' ”V "1”leIl'fi'fKJL'uninklåflLfirjiTliil .it-.inlduiipm f'lul' m;.litrrimairmm reuteri-ria

15. Utfyllnadsersättning

ALF-utredningen har enligt sina direktiv att beakta arbetslöshetsförsäk- ringens roll i arbetsmarknadspolitiken. Den rollen bestäms i stor utsträckning av hur bestämmelserna om ersättningsrätten utformas för det fall en försäkrad vägrar anta ett arbete som han anvisats av arbetsförmedlingen. I kapitel 8 om grundvillkoren har utredningen redovisat sitt ställningstagande och sina förslag i fråga om vad som skall anses som lämpligt arbete.

Den ersättning som utredningen föreslår innebär att ersättningsnivån blir förhållandevis hög —i varje fall upp till en inkomst. som motsvarar 7.5 gånger basbeloppet. De försäkrade torde komma att förvänta sig att arbetslöshets- ersättningen som bygger på inkomstbortfallsprincipen. skall garantera dem en inkomst under ersättningsperioden som motsvarar dagpenningen från försäkringen. Denna garanti kan dock inte få avse att ett anvisat arbete alltid skall medföra en inkomst som uppgår till dagpenningens belopp. En sådan garanti skulle innebära. att vissa i övrigt lämpliga arbeten som står till buds skulle kunna avvisas av försäkrade. som tidigare varit relativt högt avlönade. utan att deras ersättningsrätt äventyras. Arbeten som således skulle förklaras olämpliga just för dem skulle däremot anses lämpliga för personer som tidigare varit lägre avlönade. Dessa senare skulle nödgas anta arbetena i fråga. såvida de inte ville riskera sin ersättningsrätt. Vad utredningen föreslår skulle således kunna komma att uppfattas som ett ställningstagande i frågor om vilka som skall utföra de lägre avlönade och därmed mindre attraktiva jobben.

Utredningen har därför funnit anledning att särskilt behandla frågan om förhållandet mellan utgående försäkringsersättning och lönen i ett erbjudet arbete. Frågan avser den roll försäkringsersättningen skall spela när det gäller att bedöma om lönen i ett anvisat arbete skall anses skälig och därmed om ett visst arbete kan anses lämpligt.

15.1. Överväganden

Med anledning av ett förslag från KSA-utredningen förklarade departe- mentschefen i prop. 1973156. att tidigare lönesättning eller utgående kassa- ersättning i princip inte får vara avgörande för vare sig om de arbeten som erbjuds den arbetslöse skall anses lämpliga eller om han skall kunna vägra anta arbetet utan påföljd för ersättningsrätten. Endast om den erbjudna lönen väsentligt understiger arbetslöshetsersättningen borde avsteg från denna

huvudregel kunna medges. Med stöd av detta uttalande har kassorna givits möjlighet att göra undantag från huvudregeln. Antalet sådana ärenden har emellertid varit få. Orsaken därtill är att ersättningen från den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen i regel är låg ijämförelse med utgående löner inom de flesta yrkesområden.

Under hela den tid arbetslöshetsförsäkringen varit i kraft. har represen- tanter såväl för de beslutande som verkställande organen framhållit. att den inte ären yrkesförsäkring. Mot den bakgrunden gäller att lönen i det anvisade arbetet inte skall jämföras med lönen i det gamla arbetet vid bedömning av om det anvisade arbetet är lämpligt. Om ersättningen från försäkringen kompenserar lönen i det tidigare arbetet till 85—95 % och denna nivå skall garanteras i det nya arbetet. så kan den nyss angivna principen att försäkringen inte skall vara en yrkesförsäkring — sägas vara uppluckrad. Utredningen har i sina överväganden emellertid funnit att denna fråga bör kunna ses på följande sätt.

Det är ytterst angeläget att bestämmelserna i arbetslöshetsförsäkringen utformas så. att försäkringen samverkar med övriga arbetsmarknadspolitiska medel. Arbetsförmedlingens effektivitet skulle avsevärt hämmas om dess tjänstemän — för att upprätthålla goda relationer mellan förmedlingen och den sökande — skulle begränsa urvalet av anvisningar till att avse arbeten. som ger minst samma förtjänst som den försäkrades ersättning från försäkringen.

Att arbetserbjudanden avvisas på grund av att den försäkrade är missnöjd med den lön som erbjuds i det anvisade arbetet. synes vara relativt vanligt. Utredningen vill bl. a. hänvisa till den undersökning som KSA-utredningen publicerade. Missnöje med lönen var — med den uppdelning på orsaker som gjordes i undersökningen — den vanligaste anledningen till att ett arbetser- bjudande avvisades. Det kan ändå antas att antalet fall av missnöje med lönen är underskattade i undersökningen. De försäkrade är i många fall medvetna om att löneskälet i regel inte godtas vid ärendenas prövning och söker därför finna andra skäl för att de avvisat ett arbetserbjudande.

Den försäkrade torde i första hand jämföra förtjänsten i ett erbjudet arbete med vad det tidigare arbetet gav. En sådan jämförelse kan dock inte få ligga till grund för att han skall kunna avvisa ett i övrigt lämpligt arbete och ändå ha rätt att uppbära ersättning. Däremot bör arbetslöshetsförsäkringen enligt utredningens mening inrymma en förmån. som beräknas individuellt och utgår som en utfyllnad av förtjänsten i det anvisade arbetet upp till den utgående försäkringsersättningen. Förmånen bör kallas utfyllnadsersätt- ning.

Utredningen vill emellertid framhålla att den försäkrades rätt att erhålla utfyllnadsersättning inte skall medföra att de övriga kraven på vad som skall betraktas som lämpligt arbete får eftersättas. Vägran att anta ett arbete som ger rätt till utfyllnadsersättning skall medföra avstängning från rätt till dagpenning endast om arbetet på alla grunder kan anses lämpligt.

Utfyllnadsersättning bör enligt utredningens mening kunna underlätta och stimulera en önskvärd och nödvändig rörlighet på arbetsmarknaden. Utred- ningen föreslår ingen begränsning vad det gäller varaktigheten av det arbete för vilket utfyllnadsersättning skall utgå. Det torde emellertid ligga isakens natur att den i första hand bör komma i fråga för mera varaktiga arbeten. Den bör kunna underlätta en mera definitiv övergång till det nya arbetet.

Ersättningstiden föreslås bli begränsad —jfr nedan — och ersättningsrätten bör alltså inte förbrukas på kortvariga arbeten annat än om särskilda skäl därtill föreligger. Ett skäl kan vara att det kortvariga arbetet erbjuds den försäkrade i avvaktan på ett mera varaktigt arbete. som både den försäkrade och arbetsförmedlingstjänstemannen vet senare kommer att stå till förfogande och som inte ger rätt till utfyllnadsersättning.

Utfyllnadsersättningen avses som tidigare nämnts utgå efter individuell prövning och under begränsad tid. Utredningen bedömer att den icke nämnvärt kommer att inverka på lönebildning och inkomstfördelning i övrigt.

15.2. Förslag

15.2.1. Ersättningens bestämnings/äktorer

Förvärvsarbete bör enligt ALF-utredningens mening ge en högre inkomst än vad ett kontant stöd vid arbetslöshet ger. Det är samma princip som gällt vid utformningen av utbildningsbidraget. ALF-utredningen föreslår att utfyll- nadsersättningen skall inrymma ett Stimulansbidrag på 10 kr om dagen.

ALF-utredningen föreslår således att utfyllnadsersättning skall utgå med skillnaden mellan den försäkrades dagpenning jämte 10 kr och hans dagsförtjänst i det nya arbetet.

Lönen, dvs. dagsförtjänsten. i det anvisade arbetet bör beräknas enligt samma regler som avses gälla för beräkning av den dagsförtjänst som skall utgöra underlag för bestämning av dagpenning. ALF-utredningen har i kap. 11 angett hur dagsförtjänsten skall beräknas. Den osäkerhet som kan vara förknippad med att beräkna förtjänsten i ett nytt arbete gör att den försäkrade skall verifiera uppgiften. Det bör ankomma på AMS att föreskriva hur detta skall ske.

Utbetalning av utfyllnadsersättning bör ske per 4-veckorsperiod. För sådan period bör den bestämmas till ett belopp som utgör skillnaden mellan produkten av antalet arbetade dagar multiplicerat med dagpenningen jämte 10 kr och förtjänsten i det nya arbetet för perioden. För det fall normalar- betstiden i det nya arbetet är kortare än i det arbete som utgjort underlag för beräkning av dagpenningen bör beräkningen av utfyllnadsersättningen ske på grundval av denna kortare normalarbetstid. Övrig tid dvs. arbetslös tid bör beräknas och berättiga till dagpenning enligt omräkningstabellen.

Utredningen vill emellertid betona. att arbetsförmedlingen inte utan vägande skäl bör anvisa en försäkrad ett arbete som medför rätt till utfyllnadsersättning men med kortare arbetstid än den försäkrades arbetsut- bud.

15.2.2. Högsta och lägsta ersättning

Det kan ifrågasättas om en ersättning som är avsedd att utgå temporärt skall betalas ut oberoende av hur hög eller låg den blir.

Vad först gäller en högsta ersättning vill utredningen erinra om att den föreslår att dagpenning skall beräknas på ett underlag som högst motsvarar en

årsinkomst på 7.5 gånger den allmänna försäkringens basbelopp. Det innebär således att utfyllnadsersättningen ej kan uppgå till högre belopp än skillnaden mellan denna dagpenning och lönen i det nya arbetet. ALF-utredningen finner att någon ytterligare begränsning av utfyllnadsersättningens belopp inte bör ske.

Utredningen har föreslagit att utfyllnadsersättningen — med hänsyn till att den i flertalet fall torde komma att utgöra endast ett marginellt tillskott till den försäkrades försörjning — skall betalas ut per 4-veckorsperiod. Av administrativa skäl bör en viss begränsning införas i fråga om det lägsta belopp som skall utbetalas. Utfyllnadsersättningen bör således uppgå till 10 kronor per dag för att den skall utbetalas.

15.2.3. Ersättningstid

Frågan om ersättningstid är beroende av om man betraktar utfyll nadsersätt- ningen som en förmån inom eller vid sidan av arbetslöshetsförsäkringen. I det förra fallet är det naturligt att se ersättningstiden i relation till den tid dagpenning kan utgå. Om utfyllnadsersättningen ses som en särskild stödform vid sidan av försäkringen leder detta till ett något friare val av ersättningsperiod. Enligt utredningens mening talar övervägande skäl för att betrakta utfyllnadsersättningen som en förmån inom försäkringen. Med detta synsätt skulle ersättningstiden begränsas till det antal dagar som återstår av den löpande ersättningsperioden. Den försäkrade som är arbetslös önskar den trygghet som inkomst av ett stadigvarande förvärvsarbete ger. Ersätt- ningsperioden är begränsad. Om risken för att gå arbetslös efter ersättnings- periodens utgång bedöms som stor bör det vara angeläget att så snabbt som möjligt anta ett arbete som berättigar till utfyllnadsersättning. Ett sådant arbete ger de största chanserna till den inkomstförbättring som följer med större vana och fortgående sysselsättning.

En invändning kan göras mot att den försäkrade förbrukar sin ersättnings- period under tid då han uppbär utfyllnadsersättning. På grund av att utfyllnadsersättningen alltid är lägre än dagpenningen blir summan av den ersättning som utgår under perioden mindre än om dagpenning utginge för samma tid. Utredningen finner emellertid att detta betraktelsesätt skulle leda till den fullkomligt orimliga slutsatsen att alla arbetslösa har rätt att av försäkringen bekomma en summa motsvarande dagpenningen under hela ersättningsperioden. Om så vore skulle försäkringens grundvillkor vara meningslösa och utan verkan.

Mot bakgrund härav föreslår utredningen att utfyllnadsersättning längst skall kunna utgå med det antal dagar som återstår av den pågående ersättningsperioden. Detta innebär att den tid under vilken utfyllnadsersätt- ning kan utgå kan vara helt olika för två försäkrade. En försäkrad kan ha t. ex. 50 dagar kvar av ersättningsperioden. medan en annan kanske har 250. Detta kan förefalla orättvist. särskilt om de har likvärdig dagpenning och samma förtjänst i det nya arbetet.

Utredningen har övervägt att föreslå en kompletteringsregel enligt vilken alla skulle tillförsäkras utfyllnadsersättning under ett lägsta antal dagar. En sådan regel skulle emellertid avsevärt minska den stimulans som utfyllnads- ersättningen är avsedd att vara för den arbetslöse att snabbt gå ut på

arbetsmarknaden på nytt.

Reglerna avseende ersättningsperiod måste dock i ett avseende avvika för utfyllnadsersättningen i förhållande till vad som föreslås för dagpenning. Det gäller bestämmelsen om att rätten till en ny ersättningsperiod skall prövas då en period gått ut. Utredningen föreslår att den regeln inte skall gälla i fråga om utfyllnadsersättning. ty detta skulle medföra en "evig" rätt till sådan ersättning.

15.2.4. Arbetsförmedlingens tillstyrkan i vissafal/

En fråga som bör prövas är om utfyllnadsersättning endast bör utgå i de fall arbetsförmedlingen anvisat det nya arbetet. Flera skäl talar för att arbetsför- medlingarnas roll för den svenska arbetsmarknaden kommer att öka. Den allmänna arbetslöshetsförsäkringen bör medföra att antalet arbetssökande kommer att öka. Den utvidgade verksamheten med allmän platsanmälan ökar förmedlingens andel av lediga platser. Förmedlingens utökade och förbättrade tekniska resurser kan också leda till att intresset ökas såväl för anmälan av lediga platser som sökande av arbete. Allt flera kan väntas ta förmedlingens tjänster i anspråk.

Ändå kan det förutsättas att arbetslösa försäkrade i vissa fall kommer att få anställningar utan arbetsförmedlingens direkta anvisning. 1 dag torde det vara sällsynt att en försäkrad utan förmedlingens anvisning tar arbete som inte ger en lön som uppgår till försäkringsersättningen. Om han kan påräkna att utfyllnadsersättning utgår är det inte helt uteslutet. att hans intresse ökar för att också på egen hand söka ett arbete som han trots missnöje med lönesättningen finner lämpligt.

Enligt utredningens mening bör utfyllnadsersättning i princip utgå endast i de fall arbetsförmedlingen haft tillfälle att utreda den sökandes situation och arbetsmarknadsutsikter. 1 de fall någon själv utan förmedlingens direkta medverkan skaffar sig en anställning som inte ger en lön motsvarande arbetslöshetsersättningen. bör han meddela arbetsförmedlingen sin avsikt att börja en sådan anställning. Arbetslöshetskassan skall inhämta arbetsförmed- lingens yttrande i ärendet med till- eller avstyrkan av framställningen om utfyllnadsersättning.

15 .2.5 Fackföreningens tillstyrkan

För att ett arbete skall anses lämpligt måste anställningsvillkoren vara i överensstämmelse med gällande kollektivavtal. Om sådant inte finns skall enligt grundvillkoren andra bedömningar göras beträffande förmånernas skälighet. Självklart måste dessa villkor vara uppfyllda även förde arbeten där utfyllnadsersättning kan komma att utgå. Men olika tolkningar kan föreligga. Detta synes vara ett tillräckligt skäl för att den fackliga organisationen bör hållas informerad angående ärenden om utfyllnadsersättning och ges tillfälle att anföra sin uppfattning.

Ytterligare bör framhållas att de fackliga organisationerna i ökad omfatt- ning deltar i planering såväl av intern omflyttning inom företaget som av nyrekrytering. Denna medverkan kan ske på grundval av lagen om anställningsskydd eller lagen om medbestämmande i arbetslivet eller vara

föranledd av organisationens deltagande i arbetet i anpassningsgrupperna.

Enligt gällande regler för bidrag till halvskyddad sysselsättning tillfrågas den lokala fackliga organisationen innan beslut fattas. ALF-utredningen föreslår att samma förfaringssätt skall tillämpas innan en arbetslöshetskassa beslutar om utfyllnadsersättning. Den lokala arbetstagaroganisatlon som bevakar kollektivavtalets tillämpning för det arbete det gäller. bör yttra sig och till- eller avstyrka bifall på ansökan om utfyllnadsersättning.

1526. Information till arbetsgivaren

Även arbetsgivaren bör underrättas om att den nyanställde kan komma att uppbära utfyllnadsersättning. Detta bör ske bl. a. med tanke på att arbetsgi- varen framdeles har att utfärda uppgift om uppburen lön.

Arbetsgivarnas medverkan i fråga om dessa löneuppgifter torde inte principiellt skilja sig från deras medverkan i arbetslöshetsförsäkringen i vad gäller utfärdande av arbetsgivarintyg. Det periodiska i uppgiftslämnandet skiljer sig däremot från arbetsgivarintygen som endast lämnas vid uppkommen arbetslöshet. I fråga om periodiciteten liknar däremot de löneuppgifter som kan erfordras sådana uppgifter som arbetsgivarna enligt gällande bestämmelser har att lämna i samband med att någon uppbär bortavistelsebidrag. lnnan länsarbetsnämnden betalar ut sådant bidrag styrker arbetsgivaren att arbetstagaren fortfarande är i tjänst.

16. Självförvållad arbetslöshet

16.1. Inledning

En grundläggande förutsättning för rätt till ersättning vid arbetslöshet har alltid varit att arbetslösheten skall vara ofrivillig. 1 den nuvarande lagstift- ningen har detta slagits fast som ett allmänt villkor i 4 & lagen om arbetslöshetsförsäkring. Där stadgas således att ”Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som . . . icke kan erhålla lämpligt arbete". I 4 ; lagen om kontant arbetsmarknadsstöd finns motsvarande bestämmelse.

Alltsedan 1934 års förordning om erkända arbetslöshetskassor har lagstift- ningen på området även innehållit en paragraf i vilken de situationer uppräknats då arbetslösheten skall anses självförvållad. En sådan uppräkning finns nu i 29% LAF och 26% LKA. Självförvållat arbetslös anses den som lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning. skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande, avvisat erbjudet lämpligt arbete eller som utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppen- barligen vållat att anställning ej kommit till stånd.

När sådant förhållande inträffat att självförvållad arbetslöshet anses föreligga mister den försäkrade (stödtagaren) sin rätt till ersättning. Ersätt- ningsrätten är emellertid inte definitivt förverkad utan upphör. enligt huvudregeln. endast för en fixerad, kortare period.

Denna är i de flesta fall 28 dagar. men kan vara kortare då det arbete som avvisats. lämnats etc. endast var avsett att vara en kort tid. Förutom nämnda fall av tidsbegränsade perioder. under vilka ersättning icke utgår. innehåller lagarna även en regel som ger möjlighet till en icke på förhand tidsbegränsad inskränkning i ersättningsrätten. den s.k. 20-dagarsregeln. Denna skall tillämpas i de fall då det är uppenbart att den försäkrade resp. stödtagaren ej vill antaga lämpligt arbete. Den innebär att ersättning icke kan utgå förrän förvärvsarbete utförts under 20 dagar.

Enligt såväl lagen om arbetslöshetsförsäkring som lagen om kontant arbetsmarknadsstöd kan bestämmelserna om inskränkning i ersättnings- rätten vid avvisande etc. av arbete även tillämpas i fråga om arbetsmark- nadsutbildning.

Enligt utredningens mening bör den principen gälla även inom den allmänna arbetslöshetsförsäkringen. att arbetslösheten skall vara ofrivillig för att ersättning skall utgå. Det vore emellertid inte rimligt att den som själv vållat sin arbetslöshet därigenom skulle frånkännas rätt till ersättning under hela den efterföljande arbetslöshetsperioden. En tidsbegränsad avstäng-

ningsperiod skall därför som hittills vara huvudregeln. För allvarligare fall av självförvållad arbetslöshet skall 20-dagarsregeln tillämpas. Denna föreslås i oförändrat skick ingå i den nya lagen.

16.2. Olika slag av självförvållad arbetslöshet

16.2.1. Den som lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning

Alltsedan den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringens tillkomst har gällt att den som frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete icke omedelbart därefter kunnat erhålla ersättning från arbetslöshetskassan. Utredningen anser att så alltjämt skall vara fallet och föreslår ingen förändring på denna punkt.

Det krävs enligt gällande tillämpningsföreskrifter mycket starka skäl för att giltig anledning skall anses föreligga att lämna ett arbete. Som exempel nämns att arbetstagaren inte får ut sin lön av arbetsgivaren eller att han kan styrka att arbetet är olämpligt för honom av hälsoskäl.

Ett relativt stort antal fall av egna uppsägningar görs av gifta (eller motsvarande). vilkas makar erhåller arbete på annan ort eller vilkas arbetsplatser flyttas till annan ort. 1 den mån hemmet och arbetsorten därmed kommer att ligga så långt från varandra. att dagliga resor däremellan ej är möjliga. bedöms dessa fall huvudsakligen efter samma regler som gäller för ett erbjudande om arbete på ort som ligger utom dagpendlingsavstånd.

Någon statistik som visar hur många fall av arbetslöshet som har sin grund i en uppsägning på egen begäran finns inte inom arbetslöshetsförsäkringen annat än för vissa kassor. Tillgängligt material. som rör tjänstemannaområ- det. visar att antalet i vissa kassor är högt.

Beträffande det kontanta stödet lämnades vissa uppgifter i utredningens enkät till länsarbetsnämnderna rörande verksamheten under 1974. Av 4 609 beslut om avstängning från stöd som nämnderna (exkl. Malmöhus län) fattade under året grundades 3 027. eller 65.7 %. på att stödtagaren slutat sin anställning på egen begäran.

Mot bakgrund härav vill utredningen inte tillråda någon förändring i tillämpningen av den förevarande punkten i samband med införandet av den allmänna arbetslöshetsförsäkringen. Även framdeles bör det föreligga starka skäl till en uppsägning på egen begäran. om ersättning omgående därefter skall kunna utgå från arbetslöshetsförsäkringen. [ det helt övervägande antalet fall kan det krävas av en försäkrad. som av olika skäl önskar byta arbete. att han blir kvar i sin gamla anställning intill dess han fått tag på en

ny.

16.2.2. Den som skilts/rån arbetet på grund av sitt uppförande

Enligt nu gällande lag skall den avstängas från rätt till ersättning som "skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande". Bestämmelsen har bestått i så gott som oförändrad ordalydelse sedan 1934 års förordning om erkända arbetslöshetskassor.

De arbetsrättsliga reglerna tjänar som ledning vid bedömningen av vad som skall anses som otillbörligt uppförande. Som exempel på sådant anges i

tillämpningsföreskrifterna upprepad sen ankomst till arbetet. frånvaro utan giltig anledning. vägran att efterkomma arbetsledningens anvisning och onykterhet i arbetet.

Enligt lagen (1974112) om anställningsskydd kan en arbetstagare skiljas från arbetet antingen genom uppsägning med viss uppsägningstid eller genom avskedande. Avskedande får enligt lagen äga rum endast om arbetstagare grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Som exempel på fall när avskedande kan ske anges i förarbetena illojal konkurrens och annat illojalt handlande. såsom yppande av yrkeshemlighet iavsikt att skada arbetsgivaren. Vidare bör avsked kunna ske vid allvarligare brott mot arbetsgivaren. t.ex. misshandel. stöld eller förskingring. Onykterhet i tjänsten bör däremot enligt förarbetena normalt inte kunna föranleda avskedande. inte ens om det är fråga om upprepade förseelser.

En uppsägning skall enligt lagen om anställningsskydd vara sakligt grundad. Den kan vara föranledd antingen av arbetsbrist eller av förhållanden som hänför sig till arbetstagarens person. Bland de personliga förhållanden som kan medföra uppsägning nämns i förarbetena bl. a. olovlig utevaro från arbetet. ordervägran och onykterhet i tjänsten. Bedömningen bör emellertid enligt förarbetena. inte så mycket inriktas på vad som förekommit i det särskilda fallet utan i stället på de slutsatser om arbetstagarens lämplighet som kan dras av det inträffade. Först vid klart dokumenterad olämplighet bör kravet på saklig grund anses uppfyllt.

Utredningen anser att även inom den allmänna arbetslöshetsförsäkringen bör gälla att den som genom sitt uppförande vållat att han skilts från arbetet får vidkännas en inskränkning i ersättningsrätten. Den ändrade formule- ringen av lagtexten som utredningen föreslår är inte avsedd att utvidga regelns tillämpningsområde till andra eller flera fall än som följer av nuvarande praxis. Liksom hittills skall gälla att arbetsrättens regler. dvs. numera främst lagen om anställningsskydd. skall vara vägledande vid bedömningen. ] nämnda lag förekommer inte begreppet "otillbörligt uppfö- rande". varför detta enligt utredningens mening inte heller är tjänligt som samlingsterm för de beteenden som avses i lagen om allmän arbetslöshets- försäkring

Lagen cm anställningsskydd. som trädde i kraft den 1 juli 1974. har med sina begränsningar i rätten att avskeda och uppsäga arbetstagare också begränsat det antal fall på vilka den förevarande punkten i nu gällande lagstiftning äger tillämpning. Det är detta snävare tillämpningsområde som utredningen avser skall gälla även för den motsvarande punkten i den allmänna Arbetslöshetsförsäkringen. Detta omfattar således i första hand fall där den försäkrade gjort sig skyldig till sådana förseelser att han blivit avskedad från arbetet. Men även sådan misskötsamhet som utgör saklig grund för uppsägning faller inom området. t. ex. allvarligare fall av onyk- terhet i tjinsten. ordervägran och olovlig utevaro från arbetet. Det saknar betydelse )m arbetsgivaren i det enskilda fallet valt att avskeda eller säga upp arbetstagaren. Avgörande skall vara att arbetstagaren misskött sig så allvarligt itt avskedande eller uppsägning ägt rum i enlighet med bestäm- melsernai lagen om anställningsskydd.

16.2.3. Den som avvisat erbjudet lämpligt arbete

Förevarande punkt har till sin ordalydelse varit oförändrad sedan den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringens tillkomst. Utredningen föreslår att den i oförändrat skick införs i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen.

Vad som i försäkringens mening är att anse som lämpligt arbete behandlas i kapitel 8 avsnitt 8.4 och tas därför inte upp här.

Utredningen vill däremot något beröra vad som skall förstås med att ett arbete blivit erbjudet.

I allmänt språkbruk torde man med ett erbjudande om arbete främst avse att en arbetsgivare eller representant för denne förklarar för en arbetssökande att han är beredd att anställa vederbörande för vissa angivna arbetsuppgifter. I denna mening kan ett erbjudande om arbete från en förmedlingstjänsteman i huvudsak endast förekomma i fråga om beredskapsarbete. Över platserna vid ett beredskapsarbete förfogar nämligen arbetsförmedlingen och ett erbju- dande om sådant arbete innebär att en plats finns reserverad för den arbetssökande. Vid kontakterna med de arbetssökande använder arbetsför- medlingen emellertid som regel inte uttrycket erbjudande om arbete utan i stället brukas termerna./örslag och anvisning.

Värdet av en överensstämmelse mellan arbetslöshetsförsäkringens och framförallt arbetsförmedlingens terminologi är uppenbart och utredningen har övervägt att föreslå en förändring av lagtexten för att uppnå detta. För närvarande pågår emellertid inom arbetsmarknadsverket en försöksverk- samhet rörande fasta arbetsformer för platsförmedlingen. Denna verksamhet torde komma att resultera i förändringar. vilka påverkar arbetsförmedlingens terminologi. Mot bakgrund härav har utredningen valt att i sitt förslag bibehålla lagtexten i den lydelse den nu har. Uttrycket erbjudet lämpligt arbete har också inom arbetslöshetsförsäkringen utvecklats till ett fast begrepp. väl inarbetat och känt bland dem som sysslar med försäkringen.

Vad som skall förstås med att ett arbete blivit erbjudet har fastlagts i praxis. Denna bör enligt utredningens mening ligga till grund även för tillämpningen i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen. Ordet erbjudet har inom försäk- ringen en vidare innebörd än det har i allmänt språkbruk. Sålunda anses t. ex. ett arbete ha blivit erbjudet när en arbetsförmedlare föreslagit en arbetssö- kande att söka ett visst angivet arbete. Hur själva kontakten med arbetsgi- varen är avsedd att ske — per telefon. genom personligt besök eller skriftligen saknar därvid betydelse. Om den arbetssökande underlåter att ta den föreslagna kontakten eller om han redan vid besöket på förmedlingen förklarar att han icke vill söka arbetet. anses han dock i försäkringens mening ha erbjudits ett arbete. Vore så icke fallet skulle möjligheten att få till stånd ett arbetserbjudande uteslutande vara beroende av om den arbetssökande förklarade sig villig att besöka arbetsgivaren eller ej och sådana arbeten till vilka krävs skriftliga ansökningar skulle överhuvud ej kunna erbjudas i försäkringens mening.

Frågan om vilka krav som i det konkreta fallet skall ställas på innehållet i arbetserbjudandet för att det skall bedömas som fullständigt. behandlas i kapitel 19.

16.2.4. Den som utan att uttryckligen ha avvisat lämpligt arbete likväl genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat, att anställning ej kommit till stånd

Denna punkt infördes år 1956 och har sedan dess haft oförändrad lydelse. larbetsmarknadsstyrelsens tillämpningsföreskrifter anges som exempel på regelns tillämpningsområde fall då den arbetssökande vid besöket hos arbetsgivaren lämnat vilseledande uppgifter om sin kompetens. varit påtag- ligt onykter eller visat uppenbar brist på intresse förarbetet. Vidare nämns det fallet att den arbetssökande avsiktligt dröjt så länge med att söka ett arbete att arbetsgivaren under tiden varit tvungen att anställa någon annan. Utredningen förslår att den förevarande punkten i oförändrad lydelse införs i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen. Även om den tillämpas i relativt få fall anser utredningen att den har en väsentlig funktion som komplement till den närmast föregående punkten om avvisat lämpligt arbete. En självförvållad arbetslöshet bör enligt utredningens mening leda till viss inskränkning i ersättningsrätten. Om sådan arbetslöshet uppkommit genom att ett arbete klart och direkt avvisats. eller genom att den försäkrade vid t. ex. ett anställningssamtal uppträtt så att han inte blir anställd. saknar betydelse. De olika handlingssätten bör ha samma inverkan på ersättningsrätten. Ärenden av det slag som faller under regelns tillämpningsområde är ofta svåra att utreda. Inte sällan lämnar personalanställaren och den arbetssö- kande motstridande uppgifter om vad som förevarit under en anställnings- intervju. Den värdering av trovärdigheten i de båda utsagorna som då blir nödvändig är inte sällan vansklig att göra på grundval av ett skriftligt utredningsförfarande. Utredningen vill emellertid peka på de stränga krav som uppställs för regelns tillämpning. Som framgår av ordalydelsen skall det vara uppenbart att den försäkrade genom sitt uppträdande vållat att anställning ej kommit till stånd. De exempel som ges i nu gällande tillämpningsföreskrifter anser utred- ningen även framdeles bör kunna tjäna som ledning för regelns använd- ning.

16.2.5. Själv/öi'vällad arbetslöshet i samband med arbetsmarknads- utbildning

Med arbetsmarknadsutbildning avses sådan utbildning under vilken utbild- ningsbidrag utgår enligt arbetsmarknadskungörelsen. Den 1 januari 1976 höjdes utbildningsbidragen väsentligt. För de arbetslöshetsförsäkrades del har de sedan dess uppgått till minst samma belopp som dagpenningen från arbetslöshetskassan och utgör fr. o. m. 1 januari 1977 maximalt 160 kr. per dag. För icke arbetslöshetsförsäkrade som fyllt 20 år eller som har vårdnad om barn utgör utbildningsbidraget fr. o. m. sistnämnda dag 120 kr. per dag och för övriga 55 kr. dvs. samma nivå som gäller för det kontanta arbetsmark- nadsstödet. Utöver de nämnda dagbeloppen utgår ett Stimulansbidrag. vilket fr. o. m. den 1 januari 1978 uppgår till 15 kr. per dag. Samtidigt med förändringarna i utbildningsbidragen den 1 januari 1976 slopades den tidigare gällande bestämmelsen om reducering av bidraget med hänsyn till makes inkomst. I regeringens proposition 1975145 om riktlinjer för arbetsmarknads-

utbildningen uttalade föredragande statsrådet bl. a. följande: "Skulle maximiersättningen inom arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbets- marknadsstödet höjas är det . . . en naturlig konsekvens av utbildningsbidra- gets konstruktion att detta bidrag anpassas till en sådan höjning. Det bör ankomma på regeringen att företa denna anpassning”. lnrikesutskottet tillstyrkte detta förslag i sitt utlåtande an 1975114.

1 arbetsmarknadskungörelsen anges förutsättningarna för att en person skall beviljas arbetsmarknadsutbildning. Bl.a. föreskrivs att utbildningen skall vara ägnad att medföra stadigvarande arbete som inte kan komma till stånd utan densamma. Arbetsmarknadspolitikens medel. av vilka arbets- marknadsutbildningen är ett. skall vidare enligt kungörelsen utnyttjas för att ge den arbetssökande möjlighet att ta arbete som nära ansluter till hans önskemål och förutsättningar. Bedömningen av en utbildnings lämplighet görs också i samråd mellan arbetsförmedlingen och den sökande med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall.

Enligt arbetsmarknadskungörelsen kan utbildningsbidrag i form av särskilt bidrag utgå till den som undergår utredning om förutsättningarna för arbetsmarknadsutbildning.

Arbetsförmedlingen har även möjlighet att erbjuda en särskild utrednings- kurs. Arbetsliv och utbildning(ALU-kurs). vars syfte är att underlätta för den arbetssökande att finna lämpliga lösningar på sitt arbets- och utbildningsval. Även under sådan kurs utgår utbildningsbidrag. Kursen omfattar vanligtvis fyra veckor varunder eleven ges en fördjupad yrkesvägledning och. om så behövs. får tillfälle att samtala med psykolog. Vidare ges information om arbetsliv. arbetsmarknad och utbildning samt tillfälle till praktik vid AMU- center och vid företag i den öppna marknaden.

Av 31 & LAF och 28 ; LKA följer att bestämmelserna om avstängning i 28 dagar. om detär skäligt. får tillämpas även i fråga om den som frivilligt utan giltig anledning lämnat en arbetsmarknadsutbildning. avvisat sådan utbild- ning eller skilts från en arbetsmarknadsutbildning på grund av otillbörligt uppförande.

Om utbildningsbidraget överstiger eller är på samma nivå som den ersättning som utgår från arbetslöshetsförsäkringen finns enligt utredningens mening ingen anledning att av ekonomiska skäl bedöma ett avvisande etc. av arbetsmarknadsutbildning annorlunda än ett avvisande av arbete. Utred- ningen förutsätter att den anpassning mellan utbildningsbidrag och arbets- löshetsersättning som hittills skett kommer att fortsätta.

Utredningen har övervägt huruvida anledning finns att i en allmän arbetslöshetsförsäkring ställa större krav på att en försäkrad skall anta en erbjuden arbetsmarknadsutbildning än vad som i dag är fallet inom den frivilliga försäkringen. Särskilt har diskuterats om inte i vart fall ALU-kurser borde jämställas med arbete vid tillämpningen av avstängningsreglerna. Utredningen har dock inte funnit att det finns anledning till någon sådan förändring och föreslår att den nuvarande regeln oförändrad införs i den nya lagen. Utredningen vill emellertid understryka värdet av att en försäkrad som blivit arbetslös utnyttjar arbetsmarknadsutbildningens resurser för att vidga sina möjligheter på arbetsmarknaden och därmed förkorta arbetslöshetsti— den.

16.3. Den självförvållade arbetslöshetens inverkan på ersättningsrätten

16. 3. l Tidsbegränsad avstängning

Alltsedan den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringens tillkomst har som huvudregel gällt att den som själv vållat sin arbetslöshet mist ersättningsrätten för en tid av 28 dagar. 1964 kompletterades denna regel med en bestämmelse som medgav en kortare avstängningSperiod, nämligen 14 dagar, för det fall att arbetet som lämnats eller avvisats varit avsett att omfatta högst två dagar. Nu gällande regler, som finns i 30%" LAF och 27ä LKA, infördes år 1974 efter förslag av KSA-utredningen. Enligt dessa skall de tidsbegränsade avstängningsperioderna omfatta sju. 14 och 28 dagar, varvid de kortare perioderna skall tillämpas om det lämnade eller avvisade arbetet skulle ha varat högst fem dagar respektive mer än fem men högst tio dagar. I övriga fall skall avstängningsperioden vara 28 dagar.

I de nämnda paragraferna stadgas även att avstängningsperiod skall börja dagen efter det att den självförvållade arbetslösheten inträffat. Har t. ex. ett arbete avvisats eller lämnats utan giltig anledning skall avstängningsperioden börja dagen efter avvisandet resp. dagen efter sista anställningsdagen. I båda lagarna stadgas också att arbetsmarknadsstyrelsen kan bestämma att avstängningsperiod skall börja senare än enligt huvudregeln.

För att underlätta databehandlingen av de försäkringsfall i vilka avstäng- ning beslutats har arbetsmarknadsstyrelsen medgivit att avstängningsperio- derna inom arbetslöshetsförsäkringen får förläggas så att de inleds vid det första veckoskifte som inträffar efter den självförvållade arbetslösheten. En avstängningsperiod kommer vid sådant förhållande alltid att omfatta hela kalenderveckor.

Inom arbetslöshetsförsäkringen har i praxis utbildats den regeln att en försäkrad under pågående avstängningsperiod kan avvisa ett lämpligt arbete eller vålla att en anställning inte kommer till stånd utan att detta inverkar på ersättningsrätten. Endast i de fall då ett arbete avvisas etc. på den sista dagen i en avstängningsperiod kan avvisandet leda till en ny avstängning. Bakgrunden till denna praxis är att det inte ansetts möjligt att gentemot en försäkrad som saknar ersättningsrätt ställa krav på att han skall anta erbjudna arbeten. Ett sådant krav har inte heller ansetts kunna sanktioneras genom avstängning, eftersom den försäkrade vid avvisningstillfället saknar ersätt- ningsrätt.

När anledning uppkommer att sända ett meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt skall arbetsförmedlingen enligt sin instruktion uppmana den försäkrade att fortsätta att hålla kontakt med förmedlingen även under den provisoriska avstängning som omgående blir följden av meddelandet. Skulle meddelandet efter kassans prövning inte leda till avstängning är det angeläget att den försäkrade inte i stället går miste om sin ersättning av den anledningen att han brustit i sin kontakt med förmedlingen. Självfallet är det också förmedlingens skyldighet att även under en avstängningsperiod arbeta för att finna en lämplig anställning för den försäkrade, varför kontakten även av denna anledning bör upprätthållas.

I de fall då en avstängning grundas på att den försäkrade avvisat ett arbete

eller genom sitt uppträdande vållat att en anställning inte kommit till stånd, avbryts som regel inte kontakterna med förmedlingen, utan dessa fortgår efter samma rutin som före avstängningen. Några krav på den försäkrade att hålla sådan kontakt finns emellertid inte enligt nu gällande regler. Inget hindrar att den försäkrade t.ex. reser bort under avstängningsperioden. Någon skyldighet att vara anträffbar för exempelvis ett arbetserbjudande finns inte. I icke så få fall förklarar den försäkrade, sedan meddelande om avvisat arbete sänts till kassan, att han avstår från ersättning under de närmaste fyra veckorna, något som vanligen medför att kassan icke går in på någon prövning om det erbjudna arbetet var att anse som lämpligt eller ej. Inom arbetslöshetsförsäkringen brukar man i dagligt tal uttrycka saken så att denna kategori försäkrade "avstänger sig själva".

Av de personer som blivit arbetslösa efter egen uppsägning uppsöker en del arbetsförmedlingen inom fyra veckor efter slutandet. medan andra dröjer längre innan de kontaktar förmedlingen. För den förstnämnda gruppen, som således gör anspråk på ersättning inom fyra veckor efter det att anställningen lämnats, görs en prövning huruvida de haft giltig anledning att sluta anställningen eller ej. Om så icke befinnes vara fallet fattas beslut om avstängning från ersättning. För den sistnämnda gruppen görs däremot ingen sådan prövning eftersom dessa personer inte ansökt om ersättning under de fyra veckor som eventuell avstängningsperiod skulle ha omfattat. Även om dessa brukar man säga att de "avstänger sig själva".

Överväganden och förslag

Enligt utredningens mening är det angeläget att den försäkrade så snabbt som möjligt, men med skälig hänsyn till hans personliga förhållanden och önskemål, kommer ur sin arbetslöshet. Det är därför av vikt att den försäkrade håller kontakt med förmedlingen. både för att själv kunna ta delav utbudet av lediga platser och för att ge förmedlingen tillfälle att erbjuda ett lämpligt arbete eller göra en utredning för att föreslå annan åtgärd. Enligt utredningens mening bör arbetslöshetsförsäkringens regler utformas så att de främjar den försäkrades kontakter med arbetsförmedlingen och därigenom bidrar till en förkortning av arbetslöshetsperioderna.

Som framgått av tidigare redogörelse ställs det enligt nu gällande regler inga krav på att den försäkrade under avstängningstid skall hålla kontakt med arbetsförmedlingen eller anta erbjudna arbeten. Endast för sådan tid då ersättning utgår ställs krav på förmedlingskontakt. Ett sådant system kan skapa uppfattningen att förmedlingskontakten blott är ett formkrav, vilket skall uppfyllas för att ersättning skall kunna utgå. Utredningen anser att avstängningsreglerna i stället bör utformas så att de stimulerar den försäkrade att så snart som möjligt ta kontakt med förmedlingen vid inträdd arbetslöshet och att upprätthålla sådan kontakt även under avstängningsperiod. För att uppnå detta har utredningen övervägt två alternativa konstruktioner av reglerna.

Att förmedlingskontakt upprätthålls även under avstängningsperiod anser utredningen vara så väsentligt att det vore önskvärt att det kunde uppställas som krav i samtliga fall. Utredningen har därför övervägt ett alternativ enligt vilket de tre avstängningsperioderna bibehålls i sin nuvarande längd, men

med den förändringen att avstängningsperioden inte som nu generellt förläggs omedelbart efter den självförvållade arbetslösheten, utan börjar löpa först i och med att den försäkrade anmäler sig på arbetsförmedlingen. Avstängningstiden skulle därefter ej kunna avverkas utan att den försäkrade under hela perioden var sökande på förmedlingen eller utförde förvärvsar- bete. Ett sådant alternativ skulle dessutom innehålla en regel enligt vilken avstängning dock inte skulle drabba den försäkrade sedan en viss längre tid förflutit efter den självförvållade arbetslösheten. Utredningen har emellertid tvekat inför att uppställa så långtgående krav på förmedlingskontakt som det skisserade alternativet innebär.

För att dock i väsentlig utsträckning uppnå det önskade målet — att förmå den försäkrade till aktivt arbetssökande även under avstängningstid har utredningen i stället valt en annan konstruktion. Denna innebär att de nuvarande tre avstängningsperioderna fördubblas, men att den försäkrade ges möjlighet att, genom att vara arbetssökande på förmedlingen. förkorta avstängningstiden till samma längd som enligt nu gällande regler. För försäkrade som håller kontakten med förmedlingen innebär utredningens förslag således inte någon förändring i avstängningsperiodernas längd gentemot nuvarande förhållanden. Övriga får däremot vidkännas en längre avstängningstid.

Exempel på tillämpningen av utredningensförslag

Utredningens förslag innebär sålunda att det nuvarande systemet med tre tidsbegränsade avstängningsperioder av olika längd varav de två kortare skall tillämpas i de fall då det avvisade eller lämnade arbetet endast var avsett att vara en kortare tid — bibehålles. Avstängningsperiodernas längder skall enligt huvudregeln vara 14, 28 eller 56 kalenderdagar. Väljer den försäkrade att under avstängningsperioden vara anmäld och arbetssökande på arbets- förmedlingen skall varje sådan dag räknas dubbelt vid avräkning mot antalet avstängningsdagar. Den försäkrade kan på detta sätt åter bli berättigad till ersättning tidigast efter sju, 14 eller 28 dagar. Följande exempel kan illustrera regelns tillämpning:

]. En försäkrad har avstängts under 56 dagar. Han fortsätter att vara anmäld som arbetssökande på förmedlingen som förut under de två första veckorna. Därefter gör han ett uppehåll på en vecka. De två första veckorna har minskat avstängningsperioden med 2 x 14, dvs. 28 dagar. En vecka därefter utan förmedlingskontakt har minskat perioden med sju dagar. Om den försäkrade antas åter anmäla sig som sökande på förmedlingen med ingången av den fjärde veckan, så har han vid detta tillfälle 21 dagar kvar av avstängningsperioden (56—28—7=21). När han varit fortsatt arbetssökande på förmedlingen i ytterligare 10 l/2 dagar har han åter rätt till ersättning från försäkringen, eftersom han får räkna de sistnämnda dagarna dubbelt vid avräkning mot avstängningsdagarna.

2. En försäkrad har avstängts under 56 dagar. Under de första fyra veckorna eller 28 kalenderdagarna besöker den försäkrade inte förmedlingen. Han anmäler sig som sökande med ingången av vecka fem. 28 kalenderdagar återstår då av avstängningsperioden. Om den försäkrade fortlöpande är anmäld som sökande vid förmedlingen under den femte och sjätte veckan.

dvs. 14 dagar, blir han därefter berättigad till ersättning igen, eftesom nämnda dagar räknas dubbelt vid avräkning mot avstängningsdagarni.

Väljer den försäkrade att på det beskrivna sättet förkorta avstängnings iden skall han deklarera sin arbetslöshet på kassakort på samma sätt som tnder ersättningsberättigad tid. Avstängningsperioden förkortas endast av dig då den försäkrade är anmäld som sökande på arbetsförmedlingen sant är arbetsför och i övrigt Oförhindrad att anta arbete eller av dag då förvärvsarbete utförts.

Skulle den försäkrade, under tid då han är anmäld som arbetssökande men på grund av ett avstängningsbeslut ej är berättigad till ersättning, erbjudis ett lämpligt arbete och avvisa detta, skall avvisandet leda till den inskränkning i ersättningsrätten som följer av reglerna härom. Samma skall gälla orr den försäkrade frivilligt utan giltig anledning lämnar ett arbete, skiljs från ett arbete på grund av sitt uppförande eller uppenbarligen vållar att en anställning inte kommer till stånd. Exempel: En försäkrad har avstängts från ersättning under 56 dagar på grund av att han avvisat ett lämpligt arbete. Han fortsätter att söka nytt arbete genom förmedlingen även under avszäng- ningen. På den 14:e dagen i avstängningsperioden erbjuds han ånyo ett arbete, men avvisar även detta. Avvisande nummer två skall då ha den följden att den försäkrade, om det avvisade arbetet var avsett att vara mer än tio dagar, avstängs från ersättning under 56 dagar därefter. Det totala antalet avstängningdagar kommer därmed att uppgå till 70, vilka kan förkortas till 42 dagar, om den försäkrade fortsätter att vara arbetssökande på förmedlingen. Skulle iexemplet det senast avvisade arbetet ha varit avsett att pågå i högst tio dagar antalet avstängningsdagar skall i sådana fall uppgå till 28 — får avvisandet ingen betydelse för ersättningsrätten, eftersom antalet nya avstängningsdagar inte skulle överstiga det antal som redan beslutats med anledning av det tidigare avvisandet.

Som ovan nämnts får inom arbetslöshetsförsäkringen en avstängningspe- riod förläggas så att den inleds vid det veckoskifte som följer närmast efter den självförvållade arbetslösheten, varmed uppnås att den kommer att omfatta hela kalenderveckor. Med den förändring i avstängningsreglerna som utredningen föreslår skulle en sådan förläggning kunna leda till att den totala avstängningsperioden blir för lång i de fall då t. ex. ett arbetsavvisande under densamma skall leda till en förlängning. Om således ett arbete avvisas exempelvis på tisdagen i den tredje veckan i en avstängningsperiod som utlagts över åtta kalenderveckor skulle, med den nämnda metoden, ny avstängningsperiod beräknas med utgångspunkt från den påföljande månda- gen, varigenom den totala avstängningstiden blir elva veckor. Det lägsta antal dagar till vilket den försäkrade då skulle kunna förkorta avstängningen blir 49 (16+5+28). Arbetsavvisande nummer två skulle således följas av 5+28=33 avstängningsdagar, även om den försäkrade hela tiden är arbetssökande på förmedlingen. Ett sådant resultat strider mot de regler som föreslås rörande avstängningsperiodernas längd. Om däremot den senare avstängningspe- rioden utläggs så att den inleds med dagen efter arbetsavvisandet, kan den försäkrade förkorta avstängningstiden till lägst 44 dagar(l6+28). I sådana fall som anges i exemplet kräver utredningens förslag därför att den senare avstängningsperioden, i enlighet med lagens huvudregel, fastställs till visst antal kalenderdagar räknat från den dag, då den självförvållade arbetslös- heten inträffade.

16.3.2. Icke tidsbegränsad avstängning

Såväl LAF som LKA innehåller även en form av avstängning som inte på förhand är tidsbegränsad. Denna skall tillämpas i de fall då det är uppenbart att den försäkrade resp. stödtagaren inte vill anta lämpligt arbete. Den innebär att avstängningen fortlöper intill dess förvärvsarbete utförts under 20 dagar. Själva lagtexten innehåller ett exempel på en situation då regeln är tillämplig, nämligen då den försäkrade resp. stödtagaren vid upprepade tillfällen avvisat erbjudna lämpliga arbeten.

Överväganden och förslag

[ utredningens lagförslag återfinns den ifrågavarande regeln i oförändrat skick. Är det uppenbart att den försäkrade inte vill ha något arbete, men ändå gör anspråk på ersättning från försäkringen, är en tidsbegränsad avstängning föga verkningsfull. 20-dagarsregeln, som innebär ett krav på att den försäkrade skall visa sin vilja att anta arbete, har för sådana fall en lämpligare utformning.

Mot 20-dagarsregeln har riktats den kritiken att den drabbar hårdare då tillgången på arbete allmänt är mindre god, liksom på orter med svag arbetsmarknad. Häremot bör emellertid vägas det faktum att regeln endast är avsedd för de fall då den försäkrade är uppenbart ovillig att anta arbete.

På det sätt som lagtexten anger får det förhållandet att den försäkrade vid upprepade tillfällen avvisat lämpliga arbeten ses som det främsta exemplet på regelns tillämpning. Föreligger sådant förhållande torde uppenbarhetskravet alltid vara uppfyllt. Men ej blott avvisande av arbeten utan även andra fakta skall beaktas vid bedömningen. I undantagsfall torde ovilligheten att anta arbete vara uppenbar även utan att något arbete avvisats, t.ex. då en försäkrad som är lokalt bunden utan giltig anledning slutar sin anställning på ortens enda arbetsplats.

| |.

Piaf-"itu: Jamin uh.—| "

.|,| wl-HIJ'W'Q'ILIIF'II'II*IIÄ';£1.L_fi' , _ .. ) ' .-',,|,'|'||' ”|? I'.',_|'_" ftw-gul ._||||']'|T'|,', "'._- -!_.| |. L. , ._,... |._”; L,,f,i_'"'_'|',5'.l'.|-_ '|- I'llh'. 1.114 ..,, '_' f.; !1,1." '.,' _l |.=. .!,|!_!_.'. .., ,. '.'|. 'i'-. 553,41 'C'ZHMF'J.,,. .. NZ", ||'."|l.5_;|._.", .rp' f|_.. ',|.- .1_

.. '_'," 'I'Ew'J f.”!ltll HI_H',_._'_' |,|| %" WHEN-_ |",5|' ,:Dl|._ |.|__|, || | * .. .|,|' _' _WI'LÄELQMÄJC'LTJ" _T._ ,,,! "N|. åååh ,!!H.1"|_|_i'!.|'||. _ .-. .. .."..,7 ."'|.. ' ' "'i'." -' '|' _|| -' .'.tl" |!

' ,,,.'.'|| =."! ' ,' , .', __, |_"_ .

'.," || .'m'f'n !, ' ,..' " .. " Half-" .' l I"h_|_|,|F_ " Ill _

'-.

. .|,_|,|,..|!'- ..." ' ,,. .. _ _ '.!i,,'."| hå,. ' __| ,_-,.| |l!,,_;,'|'_f ',',,” Hd' -"'L |_ '|',!,_._.1 ' !'| | |. ”411-154.-

"'!!! ' '.' !'5!,", " NNL- " ." |! . ,-.._|'|Fl' "_|| £". å|£"?|--L"' '-.'1| JanW-tt” Mil-ÄLJ: .: ||..|| ||| ,- ,, l,' :"!" ?!?!; "*" ”Tf." "'!"'_'.- ',", '|' !;5'4', " .'t,'|..',', |”'" || '..'-'|' J, .'|. , | . ( '.'. "::: '__."'|1e"' ***- ' fra,", "gå-N' f.,j— '.'|L' "?" ,f'l.l-:t||||.". |,” '.'|-|||. war.-Mm.. '.|:- ||.....,|,,__|?.-_|,,.,,,,H, ,, ';';-, ,.,-_., ,,,,,r'_,._.. ..

. '_,,..||,_

,,,—"_ Mm.-! avlar"! Bllr |._ "',F'LITHIIJ'HHJ |]!

I ' . , ||| .|. |. .' ..| "";" -' %li-| ||||IL'||'_|' ||E| "|| .'.'| .'| .. '| _' " äggvita T1.'u_|_it|,..m...,. :';u=|".',|_ ..'. . T', _",_, _'"hf._|'.'|_|_u. _',.__!; |"'” ,..Erf'_.." 'F,1r_l'u"";,| I|%Jg]hlg_1_,w!ftt| |, .,, , "i" _" Wij??? "':' ',.- Länk, '|f'1||j.!'|',1 515-___ | || | ?" '|'|||| . " '" "| ",-' "..|-||... ”1219 :||.||,'|r|.|,. , ..

”fl. ..|L|l.|.|_L_.' _|'. ||. ..rlu.',.. Iain—i,! %? Iir'!'|,.-|'|'9,'U __.'1|. | 'I'|.'!h. "? IJ'IH. ..||.l|. £:fl'f'. |_, ahhåenm |_l|.U ||| | ij' .

|

' ' "If. in] '|' ",,, . at:-ä,? " , . ___,,,,,,.,,,.,._..-- "m.m” ||.ng .- . , . 11.1-LVM -' || " ' ""I ' i. ' .. .. __,_. ,,|- . |||...i.'|-"l'.'.'!'r-.

17. Återbetalning och frånkännande av ersätt- ning

17.1. Återbetalning av ersättning

Om återbetalning av ersättning som utgått obehörigen eller med för högt belopp finns likalydande bestämmelser i 36 55 i lagarna om kontant arbetsmarknadsstöd och arbetslöshetsförsäkring. Där stadgas att om medlemmen resp. stödtagaren orsakat, t. ex. genom oriktig uppgift eller genom att underlåta uppgifts- eller anmälningsskyldighet, att ersättning utgått felaktigt, så skall den alltid återbetalas. Även eljest skall ersättning återbetalas när den utgått obehörigen eller med för högt belopp och mottagaren skäligen bort inse detta. Om återbetalningsskyldighet föreligger har kassan rätt att vid senare utbetalning innehålla skäligt belopp i avräkning på vad som betalats ut för mycket.

17.1.1. Förslag

ALF—utredningen har inte funnit anledning föreslå någon ändring i bestäm- melserna om återbetalningsskyldigheten. Nuvarande stadgande föreslås oförändrat ingå i lagen om allmän arbetslöshetsförsäkring.

17.2. Frånkännande av ersättning

17.2.1. Gällande bestämmelser

Bestämmelserna om åtgärder mot medlem resp. stödtagare som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande som är av betydelse för rätten till ersättning skiljer sig från varandra i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbets- marknadsstöd.

] 51 |" 2 LAF stadgas sålunda att kassa kan utesluta den medlem som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande av betydelse för hans rätt till medlemskap eller ersättning. Skulle kassa finna att uteslutning inte är motiverad kan den i stället. enligt 34 å,]?ånkänna medlemmen rätt till ersättning för en tid av högst ett år.

I 3535 LKA stadgas att stöd får indragas eller skä/igen nef/sättas om stödtagare medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilsele- dande uppgift angående förhållande av betydelse för rätten till stöd.

17.2.2. Tillämpningen av gällande bestämmelser

För att uppnå enhetlighet i tillämpningen inrättades redan i början av 1950- talet en bedömningsnämnd, vilken fortfarande består, inom Arbetslöshets- kassornas Samorganisation. Nämnden utgörs av de tre ledamöterna i Samorganisationens arbetsutskott. I sammanträdena deltar även en jurist från arbetsmarknadsstyrelsens försäkringsenhet. Till nämnden kan kassorna sända sådana ärenden där tillämpningen av 34 eller 51 åå LAF eller polisanmälan ifrågasätts. Nämndens ställningstaganden innebär en rekom- mendation till kassan att fatta beslut om viss angiven åtgärd.

I övervägande antalet fall då oriktig uppgift lämnats har medlemmen uppgivit sig vara arbetslös samtidigt som han varit sjukanmäld hos försäk- ringskassan eller samtidigt som han förvärvsarbetat. För bedömningen av hur många dagar en medlem i sådana fall bör frånkännas har nämnden

utarbetat följande riktlinjer.

Antal dagar som deklarerats oriktigt

] 2-4 5—9 10—14 15—19

Arbete i kombination med arbetslöshet Frånkännes ersättning antal dagar 5 10 15 20—25 30

Sjukdom ikombination med arbets/öshe/ Frånkännes ersättning antal dagar 2 5 10 15 20

Beslut av kassa att frånkänna medlem rätt till ersättning enligt 34 & LAF skall anmälas till arbetsmarknadsstyrelsen. Av tabell 17.1 framgår antalet frånkända dagar i de fall som under åren 1974—1977 anmäldes till arbets— marknadsstyrelsen och i vilka medlem oriktigt deklarerat sig arbetslös samtidigt som han varit sjuk och/eller arbetat. Utöver dei tabellen upptagna förekommer varje år ett antal fall vanligtvis mindre än fem där rätt till ersättning frånkänts på grund av annan åtgärd från medlemmens sida, t. ex. ändring av uppgift i arbetsgivarintyg e. (1. I ett fall har ärende överlämnats till åtal under de ifrågavarande åren.

Tabell 17.1 År Fall/ Antal frånkända dagar år 5 10 15 20—25 30 31"

1974 66 27 17 8 6 2 6 1975 56 19 16 7 7 7 1976 65 28 18 6 8 2 3 1977 76 35 25 9 3 l 3

lnnefattar frånkännande i mer än 30 dagar och upp till ett år samt uteslutningar.

När det gäller frågan om indragning eller nedsättning av kontant arbets— marknadsstöd har arbetsmarknadsstyrelsen lämnat anvisningar till länsar- betsnämnderna i AMS-handboken. Till ledning för nämnderna har i anvisningarna intagits de riktlinjer som bedömningsnämnden dragit upp när det gäller arbetslöshetskassorna och som återgetts ovan.

En förfrågan som utredningen gjort hos åtta länsarbetsnämnder har visat att dessa nämnder mycket sällan använt sig av möjligheten att indraga eller nedsätta stöd. För åren 1974—1976 uppgavs detta ha förekommit blott i tre fall. Från juridiska enheten vid arbetsmarknadsstyrelsen har uppgivits att anmälan till åtal under åren 1974—1977 gjorts i fyra fall.

17.2.3 1968 års brottmålsutredning

I januari 1973 avlämnade 1968 års brottmålsutredning betänkandet Snylt- ningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk, SOU l973:l3. Utredningen hade till uppdrag att utreda frågan om formerna för handläggningen av mål angående vissa lindrigare brott m. m. Enligt utredningens mening var det nödvändigt med en begränsning av straffrättens roll i samhället. Rättsvårdens resurser måste. enligt utredningen, i ökad utsträckning koncentreras till allvarligare brott. Mot bakgrund härav förordade utredningen en begränsning av det straffrättsliga ingripandet när det gällde brott mot försäkringskassa och föreslog en utbyggnad av försäkringskassornas möjligheter till administrativa sanktioner.

För att erhålla underlag för sitt förslag undersökte utredningen bl. a. det sanktionssystem som användes inom arbetslöshetskassorna samt den då nyinförda sanktionsformen mot skattebrott, skattetillägg. Utredningen anförde (sid. 141): ”Mot bakgrund av utredningens kriminalpolitiska grundsyn förefaller det naturligt och önskvärt att försäkringskassorna liksom arbetslöshetskassorna och de lokala skattemyndigheterna ges möjlighet att själva gripa in mot överträdelser av systemet utan att de rättsvårdande myndigheterna behöver engageras.” Utredningen föreslog att en särskild avgift av försäkringskassa skulle påföras försäkrad som gjort sig skyldig till sjukförsäkringsmissbruk. Utredningens förslag på denna punkt har ej genomförts.

17.2.4. Överväganden och förslag

De allmänna överväganden varpå brottmålsutredningens förslag vilar får alltjämt anses giltiga. Enligt ALF-utredningens mening finns det därför anledning att inom arbetslöshetsförsäkringen bibehålla möjligheten att ingripa på administrativ väg vid missbruk av försäkringen och undvika anmälan till åtal annat än i allvarligare fall. För den enskilde torde ett administrativt ingripande vara att föredra framför en polisanmälan med den psykiska och sociala effekt som en sådan kan ha. Riktlinjer för gränsdrag- ningen mellan de missbruksfall, vilka bör föranleda anmälan till åtal och de fall som kassorna själva bör klara upp. får utfärdas av arbetsmarknadsstyrel- sen.

ALF-utredningen föreslår således att kassorna även i en allmän försäkring skall kunna frånkänna försäkrad rätt till ersättning för visst antal dagar om

han medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande av betydelse för rätten till ersättning. Det högsta antal dagar som kassa enligt denna bestämmelse skall kunna frånkänna försäkrad föreslår utredningen maximeras till 60 eljest ersättnings- berättigade dagar under en tid av ett år räknat från den dag då missbruket uppdagades. Som framgår av statistiken ovan från åren 1974—1977 har medlem i ungefär 2/3 av fallen under åren 1974—1976 och cirka 3/4 av fallen underår 1977 frånkänts 10 eller färre dagar. Endast i ett fåtal fall harersättning frånkänts i mer än 30 dagar. Inom den föreslagna maximiramen bör således merparten av fallen rymmas. Skulle kassa bedöma att denna ram inte är tillräcklig, får ärendet anmälas till åtal.

Det är av stor vikt att riktlinjer dras upp för bedömningen av missbruks- fallen och att tillämpningen blir enhetlig mellan kassorna. Arbetsmarknads- styrelsen bör genom sin tillsynsverksamhet sörja för detta. En bedömnings- nämnd av det slag som nu finns organiserad inom Arbetslöshetskassornas Samorganisation torde kunna ha en uppgift att fylla även i en allmän arbetslöshetsförsäkring. Därest Samorganisationen och arbetsmarknadssty- relsen finner att en sådan nämnd skulle vara till stöd för kassorna och öka rättssäkerheten, bör det inte vara något hinder att bibehålla bedömnings- nämnden som en frivillig, rådgivande instans även i den allmänna arbets- löshetsförsäkringen.

Arbetslöshetskassornas beslut att frånkänna försäkrad rätt till ersättning skall, på samma sätt som gäller andra beslut av kassa enligt arbetslöshets- försäkringslagen, kunna överklagas hos försäkringsrätt, och talan mot försäkringsrätts beslut skall kunna föras hos försäkringsöverdomstolen.

Kassornas och bedömningsnämndens mångåriga erfarenhet, tillsynen från arbetsmarknadsstyrelsen och de försäkrades möjligheter att besvära sig bör enligt ALF-utredningens mening ge garantier för en rättvis och likformig tillämpning i fall av hithörande slag.

IV Försäkringens administration

18. Organisation och administration

[ detta kapitel behandlar utredningen frågan om hur en allmän arbetslöshets- försäkring bör administreras. Som bakgrund till diskussionen lämnas först en redogörelse för hur organisationen av den frivilliga försäkringen vuxit fram, för de utvecklingslinjer som kan spåras samt för de bestämmelser som nu gäller. Vidare beskrivs administrationen av KAS liksom huvuddragen i administrationen av de allmänna socialförsäkringarna i övrigt.

Tillsynen över försäkringen samt besvärsordningen behandlas i kap. 20 resp. 21.

18.1. Nuvarande förhållanden inom arbetslöshetsförsäkringen och KAS

Den första lagstiftningen i Sverige om frivillig, statsunderstödd arbetslös- hetsförsäkring träddei kraft nyåret 1935. Lagstiftarna knöt redan från början an till den verksamhet som då förekom. Vissa fackförbund lämnade ekonomiskt stöd till sina medlemmar vid arbetslöshet. Arbetslöshetskas- sorna kom således redan från början att organiseras av de försäkrade själva. Som vi kommer att belysa i det följande har detta alltid skett genom de försäkrades organisationer. Inte i något fall har en erkänd arbetslöshetskassa tillkommit utan att initiativ tagits av de blivande medlemmarnas intresseor- ganisation. Bakom några kassor står llera närstående organisationer som varit samlade i kartell eller huvudorganisation.

För att en kassa skall erkännas och få statligt stöd krävs bl. a. att den skall stå helt fri från annan verksamhet. Den skall stå öppen för alla inom kassans verksamhetsområde alltså även för personer utanför de fackliga organisatio- nerna.

Kassorna har trots de nämnda bestämmelserna ytterst få medlemmar som inte är anslutna till organisationen. Utvecklingen har inneburit, att sambandet mellan organisationerna och kassorna blivit mycket starkt. Inom den fackliga rörelsen fanns till att börja med en viss tveksamhet mot lagstiftningen och först efter hand fick försäkringen en omfattning av betydelse.

Försäkringen omfattar praktiskt taget alla organiserade arbetstagare i landet samt ca 22 000 företagare. Vid utgången av år 1977 var medlemsantalet i de 46 kassoma 2 900000 vilket är drygt 2/3 av hela arbetskraften. Medlemsökningen har på den senaste tiden varit ca 100 000 per år.

Förändringar har skett i lagstiftningen tid efter annan. Ändringarna har rört villkoren för den enskilde och hans förmåner samt statsbidragen. Författ- ningsändringarna har emellertid inte väsentligt ändrat på de grundläggande villkoren för kassornas verksamhet utom i fråga om möjligheterna att bilda arbetslöshetskassor för företagare.

Den senaste mera genomgripande ändringen av lagstiftningen skedde år 1973 med ikraftträdande nyåret l974. Dessförinnan hade det senaste större utredningsarbetet om arbetslöshetsförsäkring slutförts i och med att KSA- utredningen framlagt sitt huvudbetänkande i april 1971. Reformen innebar att frivilliglinjen bibehölls men att den kompletterades med ett kontant arbetsmarknadsstöd, främst avsett för nytillträdande på arbetsmarknaden.

18.1.1. Administrativa bestämmelser i LA F

De gällande bestämmelserna om arbetslöshetsförsäkringen finns i lagen (19731370) om arbetslöshetsförsäkring, LAF. Den bygger på tidigare lagstift- ning men väsentliga förbättringar har genomförts främst i fråga om försäkringsvillkoren. Lagen är uppdelad på två huvudavdelningar. Första avdelningen innehåller försäkringsbestämmelserna. Den andra avdelningen innehåller bestämmelser om erkända arbetslöshetskassor. [ detta avsnitt skall endast andra avdelningen behandlas för att belysa bestämmelser av särskild betydelse för kassornas organisation och administration.

För kassorna gällde tidigare lagen om understödsföreningar. Detta är inte längre fallet. Den nuvarande lagen har i stället anpassats och anknutits till lagen (1951z308) om ekonomiska föreningar.

Först stadgas att erkänd kassa skall registreras hos arbetsmarknadssty- relsen samt att därmed följer rätt till statsbidrag. Kassan får ej utan särskilt medgivande syssla med annan verksamhet än att utge ersättning till medlemmarna (39 5). Den skall ha minst 1 500 medlemmar såvida arbets- marknadsstyrelsen inte medger undantag (42 5).

De grundläggande bestämmelserna om stadgarnas innehåll har i lagen uppdelats i 15 punkter. På grundval av dessa bestämmelser skall arbetsmark- nadsstyrelsen utarbeta normalstadgar, som skall följas i tillämpliga delar. Stadgarna skall bl.a. innehålla uppgift huruvida kassan är avsedd för anställda eller företagare eller för bådadera (45 å).

Kassans stadgar skall också ange dess verksamhetsområde. Som grund- regel om medlemskap gäller att var och en som arbetar inom kassans verksamhetsområde har rätt att bli medlem. Medlemskap i annan kassa utgör hinder för att bli medlem. Vidare anges en viss lägsta och högsta ålder samt lägsta antal arbetstimmar per arbetsdag och arbetsvecka för rätt till medlem- skap (50 5).

Grunderna och formen för uteslutning av medlem är detaljerat beskrivna i lagen (51—52 55). Medlem som inte inom viss tid erlagt avgift eller anmält skäl till avgiftsbefrielse, anses ha utträtt ur kassan (53 å).

Kassan skall uttaga fasta medlemsavgifter som i förening med andra inkomster skall täcka kostnaderna för i stadgarna angivna ersättningar, förvaltningskostnader och övriga åtaganden samt föreskriven fondbild ning

(54 5). I ett avsnitt om fondbildning stadgas, att fonden per medlem skall

motsvara dels summan av förvaltningskostnaderna det senaste räkenskaps- året, dels också hälften av ersättningsbeloppet per ersättningsdag efter avdrag för preliminär skatt multiplicerat med det genomsnittliga antalet ersättnings- dagar per medlem under de fem senaste åren (56 ä).

I fråga om styrelse och firmateckning äger lagen om ekonomiska föreningar tillämpning, men med vissa avvikelser. Styrelseledamot får inte utan särskilt medgivande utses för längre tid än fyra är. Anställd i kassan får ej vara styrelseordförande. En styrelseledamot och suppleant för denne skall utses av arbetsmarknadsstyrelsen efter förslag av kassan (58 å).

Föreskrifterna om föreningsstämma anknyter i allt väsentligt till lagen om ekonomiska föreningar. Medlemmarna kan företrädas av valda ombud. Ombuden skall— såvida inte arbetsmarknadsstyrelsen ger tillstånd till annat - vara medlemmar i kassan. Ordinarie föreningsstämma skall hållas årligen före 1 juli, men kan efter tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen förläggas till annan tid av året. Med särskilt tillstånd kan ordinarie stämma hållas vartannat eller vart tredje år (64 å).

Utöver stadgandet att arbetsmarknadsstyrelsen skall utöva tillsyn över de erkända arbetslöshetskassorna föreskrivs skyldighet för kassorna att lämna myndighetens ombud tillträde till föreningsstämma och styrelsesamman- träde (93 och 94 åå).

Arbetsmarknadsstyrelsen kan göra de erinringar som befinnes påkallade i fråga om en kassas verksamhet och förelägga den att vidta de åtgärder som behövs för att nå rättelse. Om föreläggandena inte följs kan arbetsmarknads- styrelsen hålla inne statsbidragen. Styrelsen kan också ansöka hos rätten om att en kassa skall förklaras skyldig att träda i likvidation (95 å).

Arbetslöshetskassas beslut kan överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen (97 å). Styrelsens beslut om medlems rätt till ersättning eller medlemskap överklagas hos försäkringsdomstolen såvida inte annat följer av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt. Andra beslut som arbetsmarknadsstyrelsen fattar enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring överklagas hos regeringen (98 5).

Beslut av arbetsmarknadsstyrelsen som rör medlems rätt till ersättning eller medlemskap får av styrelsen underställas försäkringsdomstolen för prövning, om det för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av domstolen eller annars särskilda skäl finns för sådan prövning.

18.12. De erkända arbetslöshetskassorna

Som framgått av redogörelsen förde författningsmässiga bestämmelserna har arbetslöshetskassorna en viss handlingsfrihet inom ramen för den givna lagstiftningen. Arbetslöshetskassornas uppbyggnad och administration är heller inte enhetlig. 1 grova drag kan man dela upp kassorna i två grupper, 28 med lokal organisation, 18 utan sådan.

Schematiskt kan kassornas uppbyggnad illustreras enligt tablå 18.1. Föreningsstämman är arbetslöshetskassornas högsta beslutande organ. Föreningsstämma beslutar om ändringar i kassans stadgar. Innebär stadge- ändringen en anpassning till tvingande bestämmelser i lagen om arbetslös- hetsförsäkring kan beslutet därom dock fattas av kassans styrelse.

Styrelse

Revisorer

l— ______ _! Kassaföreståndare — —— —1 Arbetsutskott | Huvudkontor L ______ _l

Redogöraren (Lokalavdelning)

” Saknas i 18 av de 46 kassorna

Tab/ä 18.1 Schematisk bild av de erkända arbetslöshetskassornas organisation.

Ordinarie föreningsstämma hålles i de flesta kassor en gång om året. Ordinarie föreningsstämma skall utse kassans styrelse och revisorer, behandla styrelsens och revisorernas berättelser och frågan om ansvarsfrihet för styrelsen samt fastställa ekonomisk stat för kassan.

Kassornas styrelser består i allmänhet av sju-nio ledamöter. Antalet styrelsesammanträden varierar starkt mellan kassorna från så få som två och upp till tolv sammanträden per år.

Styrelsen ansvarar för verksamheten mellan föreningsstämmorna. Styrelsen beslutar i ärenden rörande medlemskap och om medlems rätt till ersättning från kassan, t.ex. då ett arbete avvisats eller då medlem förfarit svikligt mot kassan. Vidare avger styrelsen yttranden i besvärsärenden samt handlägger kassans personalfrågor.

lllertalet kassor, framförallt ide kassor där styrelsen sammanträder mindre ofta, har styrelsen delegerat beslutanderätten i enskilda försäkringsårenden till ett arbetsutskott och till kassaföreståndaren.

Revisorerna, som skall vara minst två till antalet, granskar styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper. Minst en av revisorerna skall vara auktoriserad eller annan av arbetsmarknadsstyrelsen godkänd yrkesrevisor. Verksamheten granskas dessutom av en därtill förordnad tjänsteman hos arbetsmarknadsstyrelsen.

Kassaföreståndaren ansvarar för den löpande verksamheten och är arbets- ledare för personalen på kassans huvudkontor. Han beslutar i de ärenden där beslutanderätten delegerats till honom. Till dessa brukar t. ex. höra avstäng- ningar när medlem utan giltig anledning lämnat en anställning och begräns- ningar i ersättningsrätten lör arbetslös medlem som fått ett deltidsarbete samt, i vissa kassor, avstängningar då medlem avvisat erbjudet arbete.

Föreståndaren förbereder och föredrar ärenden som skall avgöras av styrelsen eller arbetsutskottet. l—lan ansvarar för kassans räkenskaper, för skatteredovisning och för uppgiftslämnande till arbetsmarknadsstyrelsen. I de kassor där föreståndaren inte samtidigt är kassör eller ekonomichefi förbundet handhas i flertalet fall kassans räkenskaper av förbundskassören eller ekonomichefen.

Lokala företrädare eller redogörare finns i 28 kassor. Dessutom finns

redogörare på varje förbund i de kassor som har medlemmar anslutna till olika fackförbund. Kassorna med redogörare omfattar ca 80 procent av de försäkrade och ca 95 procent av de arbetslösa kassamedlemmarna.

Redogörarcn i lokalavdelningen bistår medlemmarna med information om försäkringen samt hjälper dem med de praktiska frågorna i samband med ansökan om ersättning m. m. Innan ett ärende sänds till huvudkontoret skall reodgöraren se till att nödvändiga handlingar för bedömningen finns med, t. ex. arbetsgivarintyg och liknande, samt kontrollera medlemmens deklara- tion på kassakort. Vidare skall han rapportera förhållanden som kan påverka medlems ersättning och verkställa utredning i ärenden då medlem avvisat arbetserbjudande eller i andra sammanhang då medlems ersättningsrätt har ifrågasatts.

Redogöraren är kassans kontaktombud med arbetsförmedlingen. Han skall följa förmedlingens arbete i vad det avser kassans medlemmar och vid behov bistå förmedlingen i fall då medlems sysselsättningsproblem är av svårare art.

I några kassor utför redogöraren sina uppgifter på fritid, men i llertalet fall iir det anställd personal som ägnar en del av sin arbetstid år kassaärenden. De rutinbetonade arbetsuppgifterna utförs oftast av biträdespersonal som är anställd av den lokala fackföreningen.

Kassorna betalar, med några undantag, administrationsbidrag till de fackliga avdelningarna för det arbete de utför. Bidragets storlek varierar med hänsyn till de insatser avdelningarna gör.

Fr.o.m. 1974, dvs. i samband med att nuvarande lagstiftning trädde i kraft, sker som regel utbetalningen av ersättning till arbetslösa medlemmar centralt från huvudkontoren. Helt eller delvis har emellertid fem kassor behållit systemet med lokal utbetalning.

Omläggningen till central utbetalning orsakades huvudsakligen av att ersättningen blev skattepliktig inkomst och att det ansågs mest rationellt med hänsyn till skatteredovisningen att centralisera utbetalningen. Flertalet av de större kassorna använder sig av automatisk databehandling i sin utbetal- ningsverksamhet och bokföring. Även en del större avdelningar med lokal utbetalning tillämpar datatekniken.

Huvudkontorets personal handlägger de enskilda försäkringsårendena. Man gör erforderliga kontroller om inlämnade arbetsgivarintyg rn. m. är tillräckliga för att ersättningsrätt skall föreligga, granskar löpande medlem- mens självdeklaration av arbetslöshet på kassakort, räknar ut ersättningens storlek, räknar ut antalet ersättningsdagar, gör avdrag för preliminär skatt och verkställer utbetalning av ersättning till medlemmarna. Utbetalning sker för tvåveckorsperioder så snart medlemmen lämnat sitt kassakort till kassan. Vissa kassor, framförallt inom tjänstemannaområdet, gör utbetalning en gång i månaden.

I de kassor som har lokal utbetalning är huvudkontorets uppgift att i efterhand kontrollera utbetalningen och sammanställa redovisningarna från avdelningarna.

1 kassor med endast central administration har personalen samma uppgifter som personalen på huvudkontroen i de kassor som har redogörare, men måste också utföra viss del av de arbetsuppgifter som annars åligger redogörarna. Dit hör bl. a. kontakten med medlemmarna. Huvudkontoret i

sådan kassa får också hålla kontakten med arbetsförmedlingarna. Uppfölj- ningen av förmedlingens arbete med ärenden som berör kassans medlemmar kan dock oftast inte bli lika effektiv i dessa som i övriga kassor.

Avgiftsbetalningen görs samtidigt med avgiftsbetalningen till fackför- bundet av de medlemmar som även är fackligt organiserade. I flertalet kassor går det till så att förbundet erlägger avgift till kassan för de medlemmar som även tillhör förbundet. Avgiften till kassan är för dessa medlemmar sammanslagen med avgiften till förbundet. De medlemmar som inte är fackligt organiserade erlägger avgift direkt till arbetslöshetskassan. I åtta av kassorna betalar dessa medlemmar dessutom en särskild adminis- trationsavgift om 2150 kr. per månad. Extraavgiften uttas m. h. t. de högre administrationskostnaderna för denna grupp.

I flertalet kassor skall medlemmarna erlägga avgift för samtliga månader oavsett om de arbetat eller ej.

I tre kassor erlägger medlemmarna avgiften direkt till kassan, beroende på att deras fackliga organisation eller motsvarande inte kollektivt anslutit sina medlemmar till kassan.

Den medlemsförteckning som föreskrivs i lagen om arbetslöshetsförsäk- ring är gemensam för kassa och fackförbund utom i de kassor som nämnts i föregående stycke.

Om en medlems ersättningsrätt ifrågasätts, så beror det i flertalet fall på att ett arbetserbjudande avvisats. Med ett fåtal undantag är det arbetsförmed- lingen som underrättar kassan om detta. Det sker genom att förmedlingen sänder särskilt meddelande härom till redogöraren. lnnan meddelande sänds bör arbetsförmedlingen ta kontakt med redogöraren, dels för att höra dennes uppfattning om det erbjudna arbetet och medlemmens skäl för avvisandet, dels för att ge redogöraren en möjlighet att tala med medlemmen. Kopior av meddelandet sänds till medlemmen, arbetsmarknadsstyrelsen och länsar- betsnämnden.

När redogöraren fått meddelandet från arbetsförmedlingen skall han snarast göra en utredning i ärendet. För detta ändamål används en särskild blankett, vilken insänds till kassans huvudkontor tillsammans med medde- landet från arbetsförmedlingen. Vid utredningen skall medlemmen kontaktas och ges möjligheter att närmare motivera sina skäl för avvisandet. I övrigt skall redogöraren, beroende på vilka skäl medlemmen åberopar, göra den utredning som erfordras för bedömning i ärendet. Den kan röra det erbjudna arbetet (t. ex. lönens storlek) eller medlemmens hälsa och familje- förhållanden (t. ex. antal barn, deras ålder osv.). Om i samband med utredningen väsentligt nya uppgifter utöver vad som framgår av förmed- lingens meddelande lämnas, skall förmedlingen underrättas om detta. Redogöraren skall också ange sin uppfattning om medlemmens skäl för att avvisa arbetet.

När ärendet inkommer till kassans huvudkontor sker eventuellt komplet- terande utredning och därefter överlämnas ärendet för beslut i styrelsen, arbetsutskottet eller av kassaföreståndaren. I avvaktan på detta beslut avstängs medlemmen provisoriskt under den tid, som kan bli aktuell.

Innebär beslutet att medlemmen avstängs från ersättning under viss tid, skall han meddelas detta i brev med besvärshänvisning. Om medlemmen inte anför besvär över beslutet skall kassans beslut tillställas arbetsmarknads-

styrelsen efter besvärstidens utgång. Anför medlemmen besvär skall kassan så snart ske kan till arbetsmarknadssty relsen sända kassans beslut, medlem- mens besvärsskrivelse samt kassans yttrande över besvären.

Innebär beslutet att medlemmen inte avstängs från ersättning skall kassan underrätta honom om detta och utbetala innehållen ersättning samt meddela beslutet till arbetsmarknadsstyrelsen.

Även när ersättningsrätten satts i fråga av andra orsaker än avvisat arbetserbjudande tillämpas i stort samma rutiner.

De erkända arbetslöshetskassorna har bildat en samarbets- och serviceor- ganisation. Arbetslöshetskassornas Samorganisation. Samorganisationen företräder kassorna då det föreligger anledning till gemensamt uppträdande, exempelvis inför övriga organisationer och myndigheter. Den har blivit en tungt vägande remissinstans i lagstiftningsfrågor och iövriga ärenden som rör arbetslöshetsförsäkringen. Vidare samarbetar organisationen med tillsyns- myndigheten i fråga om såväl muntlig som skriftlig information om arbetslöshetsförsäkringen. Tillsammans med försäkringsenheten inom AMS utarbetar SO:s styrelse förslag till handläggningsföreskrifter och blanketter, som sedan fastställs av AMS.

Som nämndes i kapitlets inledning tillkom lagen om kontant arbetsmark- nadsstöd i samband med att den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen senast reformerades. KAS utgår till arbetslösa som ej är medlemmar i erkänd arbetslöshetskassa eller som, oaktat de är medlemmar, av vissa skäl ej har rätt till ersättning från sin arbetslöshetskassa. De övriga villkor som gäller för att rätt till kontant arbetsmarknadsstöd skall föreligga framgår av referat i kap. 3.

Administrationen av det kontanta arbetsmarknadsstödet har anförtrotts arbetsmarknadsmyndigheterna (prövning av rätt till stöd m.m.) och de allmänna försäkringskassorna (utbetalning av stödet). Arbetsförmedlingen verkar genom 77 distriktskontor och 152 lokalkontor.

Den som är arbetslös men inte är medlem i eller av vissa andra skäl inte har rätt till ersättning från erkänd arbetslöshetskassa erhåller av arbetsförmed- lingen information om KAS och hjälp med att upprätta en ansökan. Sedan ansökan upprättats och de intyg anskaffats, som behövs för att styrka att den sökande varit förvärvsarbetande i erforderlig omfattning, sänder arbetsför- medlingen handlingarna till länsarbetsnämndens kansli.

Efter prövning av om rätt till KAS föreligger bifalles eller avslås ansökan. Beslut härom fattas vanligen av länsarbetsdirektören eller av annan tjän- steman till vilken han delegerat beslutanderätten. Beslutet meddelas den sökande. Kopior av beslutet sänds till arbetsförmedlingens kontaktkontor, som i allmänhetär detsamma varifrån ansökan kommit,och till lokalkontoret i den försäkringskassa sökanden tillhör.

Den sökande erhåller vid sin anmälan på arbetsförmedlingen ett deklara- tionskort som omfattar två kalenderveckor. På detta skall han dag för dag deklarera sin arbetslöshet, varefter kortet inlämnas till arbetsförmedlingen som sänder det vidare till länsarbetsnämndens kansli.

Inom länsarbetsnämndens kansli upprättas ett utbetalningsunderlag på

grundval av beslutet om att KAS skall utgå och den sökandes deklarations- kort. Utbetalningsunderlaget sänds till försäkrinskassans lokalkontor som "verkställer skatteavdrag och betalar ut stödsumman till den arbetslöse.

Om en tjänsteman hos arbetsförmedlingen i sitt förmedlingsarbete bedömer att det finns anledning att ifrågasätta den arbetslöses rätt till KAS sänder han ett meddelande härom till länsarbetsnämndens kansli. Den vanligaste orsaken till ett sådant meddelande är att den sökande avvisat ett erbjudet lämpligt arbete. Kansliet har att utreda ärendet. Kontakt tas därvid med den sökande, som ges tillfälle att framför sina synpunkter. Efter vederbörlig utredning beslutar länsarbetsnämnden, eller länsarbetsdirek- tören om beslutanderätten delegerats till honom, om eventuell avstängning från rätt till KAS.

Länsarbetsnämndens beslut rörande kontant arbetsmarknadsstöd kan överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen. Styrelsens beslut kan. på samma sätt som styrelsens beslut angående ersättning enligt lagen om arbetslöshets— försäkring, överklagas hos försäkringsdomstolen.

18. I .4 A rbetsmarknadsstyre/sen

Arbetsmarknadsstyrelsen som är tillsynsmyndighet för den frivilliga arbets- löshetsförsäkringen är också central förvaltningsmyndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor. Styrelsen är även chefsmyndighet för länsarbets- nämnderna varunder arbetsförmedlingen sorterar.

I viktigare författningsfrågor, anslagsframställningar och andra frågor av större betydelse för den allmänna arbetsmarknadspolitiken beslutar styrelsen i plenum. Även frågor som berör arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet och som anses ha sådan vikt avgörs således av styrelsen i plenum. Detsamma gäller personal- och organisationsfrågor inom den enhet som handlägger försäkringsfrågoma.

Övriga frågor som rör försäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet beslutas av arbetslöshetsförsäkringsdelegationen eller styrelsens chefstjän- stemän.

Arbets/öshets/örsäkringsdelegationen

Ledamöter i delegationen är arbetsmarknadsstyrelsens generaldirektör, som är ordförande, överdirektören, som är vice ordförande, samt fyra andra ledamöter som utses särskilt av regeringen. Tre av dessa företräder arbets- löshetskassorna och utses efter förslag av Arbetslöshetskassornas Samorga- nisation. Den fjärde ledamoten, som f.n. är en riksdagsledamot, tillfördes delegationen i samband med att ärenden rörande det kontanta arbetsmark- nadsstödet skulle avgöras av delegationen. Vid förfall för generaldirektören inträder chefen för styrelsens försäkringsenhet som ledamot i delegationen. För de fyra av regeringen utsedda ledamöterna finns suppleanter som tjänstgör i den ordning de upptagits i det förordnande som meddelats för dem.

Delegationen beslutar i bl. a. följande ärenden enligt arbetsmarknadssty- relsens instruktion och delegationens protokollförda beslut:

Registrering av nya arbetslöshetskassor Fastställande av normalstadgar för arbetslöshetskassorna Frågor i samband med likvidation av kassa Utfärdande av tillämpningsföreskrifter för arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet Ärenden angående ifrågasatt rätt till dagpenning eller stöd ide fall chefen för försäkringsenheten anser sig ej kunna godkänna kassas eller länsar- betsnämnds beslut eller finner ärende vara av den vikt att det bör hänskjutas till delegationen EI Besvär över arbetslöshetskassornas beslut rörande försäkring och länsar- betsnämndernas beslut rörande kontant arbetsmarknadsstöd om ärendet är av principiell betydelse eller eljest av större vikt eller om utredningen av ärendet synes kunna föranleda ändring av beslutet i strid mot kassans eller nämndens yttrande Cl Yttranden till försäkringsdomstolen över arbetsmarknadsstyrelsens beslut

rörande arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknads- stödet

DDDCI

CI

Delegationen hade 12 sammanträden under år 1977.

Delegationens kansli är allmänna sektionen inom arbetsmarknadsstyrelsens försäkringsenhet. Där sker beredningen av delegationsärendena. Vid delega- tionens sammanträden under år 1977 behandlades ärenden av följande slag.

C] 58 besvär över arbetslöshetskassas beslut C] 25 tillsynsärenden i arbetslöshetsförsäkringen

61 yttranden till försäkringsdomstolen över beslut angående arbetslöshets-

försäkringen

C] 24 besvär över länsarbetsnämnd beslut angående kontant arbetsmark- nadsstöd [] 24 yttranden till försäkringsdomstolen angående kontant arbetsmarknads- stöd El 17 allmänna ärenden (tillämpningsföreskrifter m. m.).

Under år 1977 avgjorde arbetsmarknadsstyrelsen därutöver genom beslut av chef på försäkringsenheten 650 besvär angående arbetslöshetsförsäkringen och 547 besvär angående kontant arbetsmarknadsstöd.

18.2 Den allmänna försäkringens administration

Den allmänna försäkringen sjukförsäkring, folkpension och allmän tilläggspension administreras av de allmänna försäkringskassorna och riksförsäkringsverket. Vidare administrerar verket och kassorna delpensio- neringen, arbetsskadeförsäkringen fr.o.m. juli 1977 (yrkesskadeförsäk- ringen för skadefall som inträffat före juli 1977), bidragsförskotten och de allmänna barnbidragen. Dessutom omhänderhas utbetalningen av det

kontanta arbetsmarknadsstödet, utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsut- bildning och studiepenningen för vuxenstuderande av kassorna och verket.

Verksamheten i var och en av de 26 allmänna försäkringskassorna leds av en styrelse som består av ordförande och vice ordförande, utsedda av regeringen, samt av fyra i Stockholms län sex — ledamöter som utses av landstinget (eller kommunfullmäktige i de fall kommun utgör kassans verksamhetsområde). Dessutom ingår två ledamöter som företräder perso- nalen i kassan (personalföreträdare) vilka utses av personalorganisationen (Försäkringsanställdas förbund).

Enligt styrelsens anvisningar leds verksamheten inom kassan av en direktör som finns vid centralkontoret. För den direkta betjäningen av allmänheten finns inom varje kassa ett antal lokalkontor (i vissa fall kompletterat med filialexpedition). Det finns f.n. 456 lokalkontor och 136 filialexpeditioner, vilket innebär mer än dubbelt så många kontaktpunkter för de försäkrade som antalet primärkommuner i landet.

Centralkontoret indelas i

El en administrativ avdelning för personaladministration, utbildning och information, ekonomifrågor, organisation, inköp, lokalanskaffning och kontorsservice; :i en sjukförsäkringsavdelning som handlägger ärenden om allmänna sjukförsäkringsfrågor och om korta sjukfall; Cl en utredningsavdelning som handlägger långa sjukfall samt beredning, föredragning och efterkontroll av ärenden som skall prövas av pensions- delegation; C] en pensions- och bidragsavdelning för pensionsregistrering, pensionsut- räkning och beslut i andra pensionsärenden än delegationsärenden samt handläggning av ärenden om bidragsförskott och allmänna barnbidrag; |:] revisionsenhet för intern revision inom kassan.

Ärenden angående bl. a. förtidspension och handikappersättning avgörs av en pensionsdelegation som är knuten till centralkontoret. Det finns f. n. 64 delegationer, vilket innebär att det finns flera än en inom vissa kassor. Var och en av dem består av åtta ledamöter: två utsedda av Rfv, två av socialstyrelsen, två av landstinget samt ordförande och vice ordförande utsedda av regeringen. I kassor med endast en delegation är ordföranden och vice ordföranden gemensamma för kassan och delegationen. De av Rfv utsedda ledamöterna skall ha särskild erfarenhet av arbetsför- hållanden och de av socialstyrelsen utsedda skall vara läkare. Kassans direktör och en representant för länsarbetsnämnden får delta i överlägg- ningen men inte i delegationens beslut. Ärende föredras för delegationen av en tjänsteman i kassan, pensionsföredragande.

För det fall ordförande eller föredraganden till protokollet har antecknat avvikande mening skall ärendet underställas Rfvzs prövning.

Arbetet vid kassornas lokalkontor leds av en lokalkontorsföreståndare. I övrigt är lokalkontoren indelade i en sjukförsäkringssektion och en utred- nings- och pensionssektion. Vid större lokalkontor är utrednings- och pensionssektionen delad i en utredningssektion och en pensionssektion.

Lokalkontoren har den direkta kontakten med de försäkrade och fullgör

därvid sjukförsäkrings-, utrednings-, pensions- och bidragsfunktioner.

Personaldimensioneringen vid lokalkontoren är anpassad till invånaran- talet inom lokalkontorets verksamhetsområde.

Ärenden angående inkomstprövade pensionsförmåner prövas vid lokal- kontor av försäkringsnämnd. En sådan nämnd finns i princip för varje kommun och består av minst fem och högst sju av kommunen utsedda ledamöter. Nämnden har också till uppgift att vara kontaktorgan mellan kommunen och försäkringskassan.

Den som inte är nöjd med ett beslut av försäkringskassan kan få detta prövat i högre instans. Besvär över ett sådant beslut skall nu anföras hos riksförsäkringsverket där sådana ärenden handläggs av besvärsavdelningen. Den försäkrade som sedan inte är nöjd med Rfvzs beslut kan anföra besvär hos försäkringsdomstolen. Ny besvärsorganisation kommer att införas fr. o. m. den I januari 1979 (jfr kap. 21).

18.3 Sambanden mellan de erkända arbetslöshetskassorna och intresseorganisationerna

De erkända arbetslöshetskassorna som handhar den frivilliga arbetslöshets- försäkringen har tillkommit på initiativ och i hägn av någon intresseorgani- sation — ett fackförbund eller annan yrkesmässig sammanslutning av rikskaraktär. Likväl antyder inte lagstiftningen ens möjligheten av ett sådant samband mellan intresseorganisation och arbetslöshetskassa. Kassornas fristående ställning markeras på olika sätt. Således får en facklig organisation inte registreras som erkänd arbetslöshetskassa, även om den skulle utge understöd vid arbetslöshet. Inte heller får en erkänd kassa utan särskilt medgivande syssla med annan verksamhet än att utge ersättning till medlemmarna i samband med arbetslöshet.

Några formella samband mellan en erkänd arbetslöshetskassa och den bakomliggandeorganisationen föreligger således inte och har aldrig förelegat. De reella sambanden är emellertid uppenbara och torde kunna betraktas som förutsättningar för de erkända kassornas existens och därmed för hela den försäkringsform som funnits i drygt fyra decennier.

En redogörelse för den nuvarande försäkringen enbart utifrån den formella sidan blir därför högst ofullständig. Den kan inte ge någon uttömmande förklaring vare sig till kassornas tillkomst eller utveckling och inte heller till den medlemsanslutning som försäkringen uppnått.

Som tidigare nämnts har hitintills alla erkända arbetslöshetskassor till- kommit efter initiativ och genom bistånd av fackliga eller andra intresseor- ganisationer. I några fall står flera organisationer bakom en kassas tillkomst. Med några få undantag har den bakomliggande organisationen anslutit sina medlemmar kollektivt till arbetslöshetskassan.

Sambandet mellan en erkänd arbetslöshetskassa och det fackförbund eller motsvarande som har varit initiativtagare till kassan bottnar i det medlems- samband som råder. Förbundet har i första hand startat kassan för sina medlemmar och medlemmarna i kassan och förbundet har varit och äri allt väsentligt desamma.

Men detta övergripande medlemssamband kommer till uttryck på ett

arbetslöshetskassa

Erkänd

flerfaldigt sätt. Om dessa olika uttryck för en och samma intressegemenskap skall redovisas skilda åt blir gränserna dem emellan inte särdeles skarpa. Likväl synes man kunna tala om ett hrisroriskt, ett ekonomiskt. ett (ulnrinisrrativt. ett personal/! och ett,/ack/iut samband, som åskådliggörs i tablå 18.2 och som i det följande beskrivs.

18.3.1 Det historiska sambandet

Det historiska sambandet har redan antytts. Flera fackförbund hade stöd- kassor som — om än i begränsad omfattning — bistod medlemmarna vid bl. a. arbetslöshet. Utan sådana uttryck för organisationernas ansvar för sina medlemmar och ömsesidig solidaritet medlemmarna emellan är det inte sannolikt, att försäkringen skulle ha blivit frivillig.

Det historiska sambandet är emellertid inte begränsat till förhållandet inom vissa fackförbund vid tiden för den första lagstiftningens tillkomst. Hade så varit fallet skulle sambandet inte längre vara särskilt aktuellt.

ÖVERGRIPANDE SAMBAND ! huvudsak samma medlemmar

HISTORISKT SAMBAND

Vissa fackförbunds tidigare stöd till medlemmarna vid arbets- löshet. Förbundens beslut om att inrätta arbetslöshetskassa m m.

'uoilestueöio

E KONOMISKT SAMBAND

Organisationers grundläggande avsättningar till fond och dess engagemang i fondens utveckling och i övrigt i kassans ekonomi.

ADMINISTRATIVT SAMBAND

Gemensamt medlemsregister, gemensam upphörd av med— lemsavgifter gemensamma lokaler.

(ut ut 6ugu1n|suewwessa>ulx Jajja punqagppe»

PE RSONELLT SAMBAND

Gemensam personal, såväl i anställning som i förtroendeställ- ning, såväl centralt som lokalt.

m 5 m m 9 . i-o 5: "J. 0) "_". ( =. 1— N m m m = m 9: E 0) :, D. 0

&

FACKLIGT SAMBAND

Ömsesidig information mellan kassa och förbund som bygger på kunskaper och erfarenheter om bransch, yrke, arbetsmark- nadsförhållanden och avtal m m.

Tab/ä 18.2 Vissa samband mellan intresseorganisation och erkänd arbetslöshetskassa

Ett levande uttryck för det historiska sambandet ligger däremot i att i samtliga fall, då erkända arbetslöshetskassor bildats. har organisationen tagit initiativ till bildandet och i flertalet fall beslutat om avsättningar till föreskriven fond. Vidare har den initiativtagande organisationen skapat opinion bland medlemmarna. givit tillsynsmyndigheten underlag för ekono- miskt-tekniska beräkningar m.m. Med andra ord har kassan blivit organi- sationens angelägenhet och engagemanget torde som regel snarare ha ökat än minskat i och med att kassan trätt i funktion.

18.3.2 Det ekonomiska sambandet

Det ekonomiska sambandet är visserligen historiskt såtillvida att den initiativtagande organisationen i många fall satsat medel till den föreskrivna fonden. Men organisationens engagemang kan inte upphöra i och med att avsättningen skett. Därför synes det motiverat att särskilt anföra detta ekonomiska samband. Fondmedlens placering enligt de olika alternaitv som föreskrivits i lagstiftningen och medlens avkastning har i hög grad engagerat avsättaren-organisationen. Särskild betydelse har denna känsla av medan- svar fått om det uppstått underskott för kassan och medel ur fonden måst tas i anspråk. Vissa förbund har vid tillfällen då kassan varit i en svår ekonomisk situation lämnat bidrag eller lån. räntelösa eller till låg ränta.

Förövrigt är det uppenbart att det måste vara ett intresse för exempelvis ett fackförbund, att den närstående erkända arbetslöshetskassan kan ge en ersättning som är tillfyllest för att medlemmarna skall få en skälig kompen- sation vid arbetslöshet. Detta intresse gäller inte bara ersättningens storlek utan också ersättningstidens längd. Därmed är man tillbaka vid organisatio- nernas intresse och engagemang för försäkringen som sådan och dennas möjlighet att ge trygghet åt medlemmarna vid arbetslöshet.

Storleken av kassans medlemsavgifter har varit en ekonomisk-praktisk fråga som ofta inte har kunnat lämna den fackliga organisationen oberörd. En avgift som av medlemmarna uppfattas som högre än nödvändigt kan självklart minska medlemstillströmningen till den fackliga organisationen och därmed till kassan.

18.3.3 Det administrativa sambandet

Det administrativa sambandet framträder främst i gemensamt medlemsre- gister och i rutinerna för medlemsavgifternas erläggande.

Att flertalet kassor och deras bakomliggande organisationer har kunnat enas om ett gemensamt medlemsregister har i detta sammanhang haft stor betydelse. För det fåtal medlemmar. som varit direkt anslutna till kassan. har ett kompletterande register lagts upp.

En annan väsentligt administrativ lättnad har åstadkommits genom den gemensamma uppbörden av medlemsavgifter. Avgiften till arbetslöshets- kassan innefattas som regel i fackföreningsavgiften. i flertalet kassor erläggs avgifterna kollektivt av förbundet för medlemmarna. Det fåtal som endast tillhör arbetslöshetskassan erlägger däremot sina avgifter direkt till kassan, vilket naturligtvis medför ökade administrationskostnader.

Andra betydande administrativa besparingar uppnås genom att gemen-

samma lokaler brukas. Detta sker såväl centralt som lokalt. Arbetslöshets- kassans huvudkontor är förlagt i anslutning till förbundsexpeditionen och kassor med lokal representation har sina expeditioner i anslutning till lokaler för förbundens lokalavdelningar.

18.3.4 Det personella sambandet

Det personella samband det här är fråga om är något väsentligt mer än en ekonomiskt betingad personell samordning mellan arbetslöshetskassan och den fackliga organisationen. Det är snarare fråga om en fullständig personal- union allt ifrån de beslutande organen och den centrala administrationen till den lokala representationen där sådan förekommer. Med personal avses här såväl anställda som förtroendemän.

Föreningsstämman eller ombudsmötet som föreskrives i lagen om arbets- löshetsförsäkring är kassans högsta beslutande organ. i flertalet av kassorna består ombudsförsamlingen av samma personer som är fackförbundets förbundsråd eller överstyrelse.

] de flesta kassor är ledamöterna av kassans styrelse också ledamöter av fackförbundets styrelse. med undantag för den av tillsynsmyndigheten utsedda representanten i kassastyrelsen. Kassans föreningsstämma läggs ofta i anslutning till möte med något av fackorganisationens beslutande organ. Vidare kan styrelsesammanträdena för såväl kassa som förbund samord- nas.

Kassaföreståndaren är i de flesta fall också kassör eller ekonomichef i förbundet. Endast kassor med stor utbetalningsverksamhet har med hänsyn till verksamhetens omfattning särskild kassaföreståndare.

Med något undantag bland de 28 kassor som har lokal organisation är de lokala redogörarna också kassörer i de lokala fackföreningarna.

18.3.5 Det fackliga sambandet

Den nära sammanbindning mellan kassa och förbund som ovan beskrivits särskilt den personella — medför att kassan tillförs ett väsentligt fackligt kunnande. Men genom kassans verksamhet tillförs också organisationen väsentlig information. Begreppet fackligt kunnande används härien bred och delvis mångfacetterad betydelse. Det innebär sålunda bransch- och yrkes- kunskap men också kunskap om arbetsmarknaden och då särskilt om arbetsmarknadsförhållandena inom det område som arbetslöshetskassans verksamhet omfattar. Men begreppet omfattar också vad som kan betraktas som en av den fackliga rörelsens främsta uppgifter. nämligen att känna till rättsregler såsom lagar och avtal och deras tolkningar i gällande praxis.

Det torde vara svårt att uppskatta betydelsen av detta fackliga samband mellan kassa och exempelvis ett fackförbund. Med personalens dubbla funktion som facklig representant och representant för kassan utvecklas ständigt detta fackliga kunnande och tillförs kassan. Kassarepresentanten kommer därigenom ständigt och omedelbart att hållas åjour med de fackliga förhållandena inom kassans verksamhetsområde.

Gången ide ärenden som gäller ifrågasatt ersättningsrätt är också sådan att

kunskap om föreliggande personliga och lokala förhållanden i flertalet fall tillförs ärendet innan det bereds centralt i kassastyrelsen.

18.4 Överväganden. Tre alternativ till administration

I utredningens direktiv hänvisas dels till LO:s och TCO:s gemensamma skrivelse, dels till utskottsutlåtandet vid 1974 års riksdag. De två löntagar- organisationerna anförde i sin skrivelse bl. a. att starka skäl talar för att arbetslöshetsförsäkringen även i fortsättningen och iett utvidgat system skall skötas av de fackliga organisationerna. Genom de nuvarande kassornas långa och förtjänstfulla verksamhet har en praxis kunnat utvecklas. som är väl anpassad efter skiftande förhållanden på arbetsmarknaden. En fortsatt utbyggnad av arbetslöshetsförsäkringen bör därför ske under medverkan av arbetslöshetskassorna.

] utskottsutlåtandet sades bl. a. att utredningen bör vara obunden när det gäller att finna organisatoriska lösningar. En viktig utgångspunkt bör dock vara. att de förvärvsarbetande och deras organisationer även i framtiden skall ha ett stort inflytande. Den arbetslöse bör ha garantier för att hans fall prövas av personer som väl känner hans yrke och att största möjliga hänsyn tas till hans personliga förhållanden. En ökad samordning med den allmänna försäkringen bör övervägas. Särskilt gäller detta på utbetalningsnivån. Självfallet måste också sambandet med arbetsmarknadspolitikens övriga medel beaktas.

Statsrådet uttalade i direktiven att utredningen ställs inför frågan att finna organisationsformer för en allmän arbetslöshetsförsäkring. som gör det möjligt att ta till vara de kunskaper och erfarenheter om förhållandena på arbetsmarknaden och inom olika yrkesområden. som finns inom de fackliga organisationerna och inom de nuvarande arbetslöshetskassorna. Som exempel på svåra problem när det gäller försäkringens organisation. angavs i direktiven frågan om hur nytillträdande på arbetsmarknaden skall fogas in i försäkringen. Statsrådet underströk för egen del vikten av att ett medlemsin- flytande liknande det som nu finns i arbetslöshetskassorna bevaras.

Med utgångspunkt ide refererade uttalandena i direktiven har utredningen i fråga om den allmänna arbetslöshetsförsäkringens administration inriktat sitt arbete på att finna organisatoriska lösningar som så långt som möjligt tillgodoser de angivna önskemålen.

Under de diskussioner som förts i utredningen har tre olika alternativ utkristalliserats. Som gemensam utgångspunkt för alternativen gäller, att det materiella innehållet i försäkringen för den enskilde inte påverkas av vilket alternativ som väljs. Arbetslöshetsskyddet skall med andra ord vara detsamma för alla försäkrade oberoende av organisationsformen.

De alternativ utredningen arbetat med är administration genom

1. allmänna arbetslöshetskassor i nära överensstämmelse med nuvarande

arbetslöshetskassor, 2. arbetsmarknadsverket, i likhet med vad som nu gäller för kontant arbetsmarknadsstöd samt

3. de allmänna försäkringskassorna, dvs. samma organ som bl. a. handhar övriga allmänna socialförsäkringar.

Utformningen av de tre alternativen redovisas närmare i det följande.

18.4.1 Alt.: Fristående allmänna arbetslöshetskassor

Organisationen enligt detta alternativ utgår från nuvarande förhållanden. Redogörelsen i avsnitt 1.2 av detta kapitel över de erkända kassornas organisation och administration är därför i stora drag giltig för detta alternativ. Visserligen upphör de erkända kassorna med sin verksamhet och ersätts av allmänna. men de senare bevarar i sig de drag som är karakteristiska för de nuvarande kassorna. bl. a. gränserna för kassans verksamhetsområde och anknytningen till en viss intresseorganisation.

Den nuvarande lagstiftningen ger var och en som arbetar inom en arbetslöshetskassas verksamhetsområde möjlighet att ansluta sig som medlem. I en allmän försäkring försvinner medlemsbegreppet.

De allmänna arbetslöshetskassorna avses inte föra något register över de personer som är försäkrade och som vid arbetslöshet kan komma att uppbära ersättning. Däremot skall föras register över de försäkrade som erhåller försäkringsersättning.

Utredningen har i kap. 10 föreslagit. att personer som blir arbetslösa i anslutning till att de avslutar sin utbildning under vissa förhållanden skall kunna uppbära ersättning i likhet med vad som nu gäller i fråga om KAS. För dessa arbetslösa och för andra arbetslösa som eventuellt faller utanför kassornas verksamhetsområden inrättas en särskild allmän arbetslöshets- kassa. Den bör på samma sätt som övriga kassor ha en fadderorganisation. De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation — ett frivilligt organ för samarbete mellan de nuvarande kassorna bör bestå och utgöra fadderorga- nisation till den allmänna arbetslöshetskassan för nytillträdande.

Liksom i den nuvarande försäkringen bör arbetsmarknadsstyrelsen vara tillsynsmyndighet för den allmänna arbetslöshetsförsäkringen i detta alter- nativ till organisation. Utredningen återkommer till denna fråga liksom till frågan om besvärsorganisation i kap. 20 resp. 21.

Organisationen i detta alternativ präglas alltså av att försäkringen admini- streras av kassor, som i princip är uppbyggda branschvis och med nära anknytning till intresseorganisation som är verksam inom kassans verksam- hetsområde. Som komplettering finns en ”uppsamlingskassa".i första hand för arbetslös försäkrad som är nytillträdande på arbetsmarknaden.

18.4.2 Alt. : A rbetsmarknadsverket

Modellen till detta alternativ är hämtad från administrationen av KAS. På samma sätt som i fråga om KAS skall länsarbetsnämnderna bli utredande och beslutande organ inom den allmänna arbets]öshetsförsäkringen enligt detta alternativ. Detta kräver inrättande av en särskild försäkringsavdelning vid varje länsarbetsnämnd. Arbetsförmedlingens lokal- eller distriktskontor svarar för information och service i försäkringsfrågor.

Innan beslut fattas på grundval av en ansökan om ersättning skall den

intresseorganisation, inom vars verksamhetsområde den försäkrades arbets- löshet uppstår, få tillfälle att yttra sig. Remissförfarandet skall ge intresseor- ganisationerna möjlighet att få kännedom om och att påverka varje enskilt ersättningsärende och att följa utvecklingen inom organisationens verksam- hetsområde.

Vid länsarbetsnämndens kansli inrättas en delegation för beslut i vissa frågor. Delegationen bör ha fem—sju ledamöter, ordförande och vice ordfö- rande i länsarbetsnämnden samt övriga ledamöter utsedda efter förslag av intresseorganisationer. För dessa ledamöter skall finnas ersättare. Delegatio- nens ledamöter skall utses så att de kan anses representera kunskaper och erfarenheter om arbetsmarknadsförhållandena inom respektive länsarbets- nämnds verksamhetsområde.

De frågor en sådan arbetslöshetsförsäkringsdelegation skall besluta om avser ifrågasatt avslag på ansökan om ersättning samt meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt. l utredning med anledning av meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt skall också ingå remiss till den intresseorganisation inom vars verksamhetsområde den försäkrade senast hade förvärvsarbete.

Utbetalning av ersättning liksom registerföring skall utföras enligt samma ordning som nu gäller för KAS.

1843. Alt. : De allmänna försäkringskassorna

Prövning av rätt till ersättning samt beräkning av och beslut om att utbetala ersättning läggs på lokalkontoret och dess föreståndare, medan beslut med anledning av meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt kan läggas på centralkontoret.

På samma sätt som angavs i föregående avsnitt skall ett remissförfarande tillämpas innan kassan fattar beslut med anledning av ansökan om ersättning eller meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt. Den intresseorganisation inom vars verksamhetsområde den försäkrade senast haft förvärvsarbete har att avge yttrande.

Inom varje allmän försäkringskassa inrättas en arbetslöshetsförsäkrings- delegation för att besluta i ärenden angående ifrågasatt ersättningsrätt. Delegationen kan bestå av fem—sju ledamöter. ordförande och vice ordfö- rande i försäkringskassans styrelse samt övriga ledamöter utsedda efter förslag av intresseorganisationer. För dessa ledamöter skall finnas ersättare. Delegationens ledamöter skall utses så att de kan anses representera kunskaper och erfarenheter om arbetsmarknadsförhållandena inom respek- tive kassas verksamhetsområde.

De allmänna försäkringskassorna står under tillsyn av riksförsäkringsver— ket. ] frågor om arbetslöshetsförsäkringen bör en central arbetslöshetsförsäk- ringsdelegation inrättas. Den bör ha nio ledamöter av vilka två företräder riksförsäkringsverket. två företräder arbetsmarknadsstyrelsen samt fem företräder intresseorganisationer för de förvärvsarbetande.

Den centrala arbetslöshetsförsäkringsdelegationen bör besluta om tillämpningsföreskrifter och anvisningar såväl "för de allmänna försäkrings- kassornas handläggning av ärenden rörande den allmänna arbetslöshetsför- säkringen. som för samarbetet mellan kassorna och arbetsförmedlingen i dessa ärenden. Beredningen av ärenden som skall förevara i den centrala

arbetslöshetsförsäkringsdelegationen sker i riksförsäkringsverket, i förekom- mande fall i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen.

18.4.4 Bedömning av alternativen

De i det föregående redovisade alternativen till organisation av en allmän arbetslöshetsförsäkring innehåller vissa gemensamma moment. Försäk- ringsvillkoren anger att den arbetslöse skall vara arbetssökande och beredd att anta lämpligt arbete. Oberoende av vilket alternativ som väljs är det genom arbetsförmedlingen den försäkrade skall söka nytt arbete och genom att arbetsförmedlingen erbjuder den försäkrade lämpligt arbete som försäkrings- fallet kan bringas att upphöra. Den offentliga arbetsförmedlingen kommer således att spela en avgörande roll inom arbetslöshetsförsäkn'ngen. obero- ende av vilket eller vilka organ som i övrigt skall handha försäkringen.

En samordning av den allmänna arbetslöshetsförsäkringens och övriga socialförsäkringars materiella innehåll är, som närmare redovisats i kap. ll, enligt utredningens mening inte lämplig. Om arbetslöshetsförsäkringen skall administreras i de allmänna försäkringskassorna måste ersättningsärendena ändå handläggas i särskild ordning.

Vid en genomgång i övrigt av de tre organisationsmodellerna har utredningen funnit, att det arbete som försäkringsfallen medför visserligen är av samma innehåll men därför inte av samma omfattning. oberoende av vilken modell som väljs. Prövning av ersättningsrätt. beräkning av ersätt- ning. utbetalning av ersättning, behandling av ärenden angående ifrågasatt ersättningsrätt är arbetsuppgifter som konstitueras av försäkringsvillkoren oberoende av organisationen av försäkringen. Som framgått av redovis- ningen kommer ett nära samarbete att råda mellan intresseorganisationerna och administrationsorganen i alternativet allmänna arbetslöshetskassor. Detta förhållande bedömer utredningen vara till nytta för försäkringen. Utredningen har därutöver sökt bedöma vilken av de angivna organisations- modellerna som bäst tillgodoser de önskemål som finns om hur försäkringen bör fungera och därvid funnit att den lämpligen bör administreras av arbetslöshetskassor. Skälen därtill är i huvudsak följande.

Av grundläggande betydelse är försäkringens syfte och innehåll. Arbets- löshetsförsäkringen bör utformas så att den blir ett led i arbetsmarknadspo- litiken. Utöver den viktiga uppgiften att genom olika åtgärder förebygga att arbetslöshet uppstår. skall arbetsmarknadspolitiken också ge trygghet vid arbetslöshet. De åtgärder som kan vidtas för att ge denna trygghet följer två huvudlinjer. Den ena består i att förmedla eller skapa lämpliga arbeten eller förbereda den arbetslöse för nytt arbete. Detta är arbetsförmedlingens huvuduppgift. Den andra består i att ge den arbetslöse en ekonomisk ersättning i avvaktan på lämpligt arbete. Sådan ekonomisk ersättning utgår från arbetslöshetsförsäkringen. som därmed spelar sin roll i arbetsmarknads- politiken. Därutöver bör försäkringen enligt utredningens mening utformas så att den samverkar med den lagstiftning statsmakterna genomför på arbetsmarknaden i övrigt. Som exempel kan nämnas lagstiftning om anställningstrygghet och arbetarskydd.

Utredningen föreslår i överensstämmelse med sina direktiv en allmän arbetslöshetsförsäkring. Det är två nya grupper som därmed kommer in i

försäkringen. Den ena består av försäkrade som visserligen har en fast förankring i förvärvslivet, men som inte tidigare varit försäkrade. I den andra gruppen ingår personer som inte fått denna förankring och därför har särskilt stort behov av stöd och rådgivning i en arbetslöshetssituation. De nya grupper som får skyddet i en allmän arbetslöshetsförsäkring har samma behov som medlemmarna i de erkända arbetslöshetskassorna av att deras ärenden handläggs av personer med ingående kännedom om och erfarenheter av förhållandena inom förvärvslivet. Det är då naturligt att utnyttja en organisation som redan finns och som besitter dessa kunskaper. Utredningen finner det också angeläget att de försäkrade själva och deras representanter, vilka valts enligt de regler som gäller inom organisationerna, erhåller ett reellt inflytande över försäkringens handhavande, något som också omnämns i de initiativhandlingar som åberopas i direktiven. Detta innebär att de skall ha möjlighet att bedöma ärendena i varje enskilt fall. De nuvarande arbetslös- hetskassorna ger denna möjlighet.

För intresseorganisationerna — både de som har företagare och de som har arbetstagare som medlemmar — är det ett centralt intresse att bevaka medlemmarnas sysselsättningsmöjligheter. Detta kan de göra mest effektivt om de har kontakt med sina medlemmar även under den tid då de är arbetslösa. Organ isationernas engagemang och insatser är angelägna. såväl ur den enskilde individens som ur samhällets synpunkter. Detta styrks av de erfarenheter som vunnits inom den frivilliga försäkringen. Detta engage- mang torde vara lika betydelsefullt för arbetslösa företagare som för arbetslösa arbetstagare. De speciella problem som uppstår för en företagare i en arbetslöshetssituation gör det angeläget att tillförsäkra hans organisation inflytande över försäkringsfrågoma. Samverkan mellan fackföreningarna och arbetsförmedlingarna har också utvecklats och fördjupats. Detta samarbete gäller en rad frågor: att bereda arbete för svårplacerade arbetssökande, vilka åtgärder som kan vidtas vid korttidsarbete. hur man kan erbjuda handikap- pade förvärvsarbete och andra Iiknande problem. Samarbetet främjas av att branschorganisationerna är med i handläggningen av ersättningsärenden inom arbetslöshetsförsäkringen.

En rad skäl talar för att de särskilda kunskaper och erfarenheter som finns inom intresseorganisationerna rörande arbetsförhållandena inom en viss näring eller bransch, direkt bör tillvaratas i administrationen av den allmänna arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen har funnit att den ersättning som skall utgå vid arbetslöshet bör beräknas i anslutning till att arbetslösheten inträffar och så nära som möjligt anknyta till den genom arbetslösheten förlorade inkomsten. I vissa fall är det svårt att beräkna inkomstbortfallet. Det är en stor fördel om de fackliga organisationerna är med och fastställer den ersättningsgrundande inkomsten. De kan därvid tillföra ärendena sin ingående kännedom om löne- och anställningsvillkoren på arbetsmarknaden och om hur dessa villkor tillämpas. På samma sätt kan företagarnas organisationer tillföra ärendena synpunkter och erfarenheter vid bedömning av taxerad inkomst och andra förhållanden av betydelse för ersättningen till arbetslös företagare.

Under utredningsarbetet har många exempel getts på hur de fackliga organisationernas bevakning av medlemmarnas intressen nära sammanfaller med frågor som aktualiseras inom arbetslöshetsförsäkringen. Ett är de

fackliga organisationernas strävan att begränsa förekomsten av korttidsarbete för att i stället uppnå kontinuerlig sysselsättning för medlemmarna. Detta är en strävan som väl sammanfaller med arbetsmarknadspolitikens mål.

Ett annat exempel utgör lagen om anställningsskydd. ] det skydd lagen tillförsäkrar de anställda ingår att den ålägger arbetsgivaren vissa ekonomiska förpliktelser gentemot den anställde vid uppsägning eller permittering. Såväl statsmakterna som löntagarna och arbetsgivarna har ett intresse av att arbetslöshetsförsäkringen inte utger ersättning för tid då lön under uppsäg- ning eller permitteringslön skall utgå. Samma intresse föreligger av att bedömningen av fall vid avsked på grund av förseelser från den anställdes sida blir densamma inom försäkring och lagtillämpning i övrigt. I samband med avsked förekommer också att en arbetstagare som blivit avskedad tilldöms ersättning för den lön som han förlorar på grund av arbetslöshet efter avskedandet. Under den tid som kan gå innan domen faller uppbär han ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslöshetskassorna förskot- terar ersättning under den tiden mot att medlemmen lämnar en villkorad fullmakt. Den innebär att kassan äger rätt att få ersättningen återbetald om avskedandet förklaras ogiltigt. Bevakningen i dessa fall försvåras om inte de fackliga organisationerna, som bevakar den rätt lagen om anställningsskydd ger medlemmen,också har nära kontakt med handläggningen av ärenden om ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.

Lagen om anställningsfrämjande åtgärder kan beräknas få större effekt om man väljer alternativet med allmänna arbetslöshetskassor. lntresseorganisa- tionerna får då nära följa arbetslöshetens utveckling. något som ger deras företrädare bättre erfarenheter att bygga på för arbetet i anpassningsgrup- perna.

De ärenden som är särskilt svåra och därmed ock så särskilt känsliga för hur försäkringen verkar. innehåller frågan om vad som skall anses som lämpligt arbete. I dessa ärenden är de fackliga organisationernas medverkan av mycket stort värde. Erfarenheten visar att dessa svåra frågor kunnat lösas i stort sett friktionsfritt tack vare den ingående kunskap som finns i de fackliga organisationerna. Det gäller då kunskapen i alla de detaljer som ingår vid bedömningen av ett arbetes lämplighet.

Frågan om en person som frivilligt slutat en anställning haft giltig anledning att göra det. kan också i många fall vara svår att bedöma. Även i dessa fall torde den ingående kännedomen om arbets- och löneförhållanden som finns i de fackliga organisationerna vara utomordentligt värdefull för att bedömningen skall accepteras av de berörda. Frekvensen av dessa ärenden synes dessutom ha ökat under de senaste åren.

En av de frågor som utredningen haft att överväga är hur reglerna för ersättning till försäkrade som är delårsarbetande skall utformas. Den lösning utredningen föreslår innebär att man inom administrationen har behov av en mycket god kännedom om förhållandena inom olika yrken, inom olika delar av landet och med hänsyn tagen till den enskildes situation. Den bedöm— ningen är av stor betydelse ur flera synpunkter. Inte minst med hänsyn till önskan om en hög och jämn sysselsättning är det viktigt att arbete kan beredas året runt och säsongerna således utjämnas för den enskilde. Dessa synpunkter sammanfaller med de fackliga organisationernas strävanden. Man kan således utnyttja deras insatser inom detta fält för att arbetslöshets-

försäkringen skall verka i takt med arbetsmarknadspolitiken i övrigt.

Det finns andra frågor av liknande karaktär. Det gäller t. ex. tillämpningen av reglerna om ersättning vid arbetslöshet i samband med arbetskonflikt. Den tillämpningen är så känslig att de som skall utföra den uppgiften måste ha en ingående kännedom om de förhållanden som skapat situationen. Detsamma gäller i stort sett reglerna om att arbetarskyddet skall vara tillfredsställande ordnat på arbetsplats där arbetslös försäkrad anvisas arbete. Arbetarskyddet, dvs. frågor om arbetsmiljön, intar en framträdande plats i de fackliga organisationernas arbete. Deras insatser där påverkar och är inflätade i sysselsättningsfrågorna. Det är också nödvändigt att de kan bevaka så att den arbetslöses situation inte utnyttjas till förfång för arbetarskyddet.

Den frivilliga försäkringen innebär, som framgått tidigare, intima samband mellan arbetslöshetskassorna och de fackliga organisationerna. På några undantag när är kassornas medlemmar också medlemmar i en facklig organisation. Avgiftsbetalningen till kassorna sker i de flesta fall också genom den fackliga organisationen. Detta direkta samband kommer visserligen att brytas i den arganisation med allmänna arbetslöshetskassor som utredningen föreslår. Förändringen kan dock inte bedömas vara av den karaktären att den rubbar de fackliga organisationernas strävan att bevaka de försäkrades intresse. Samtidigt innebär den föreslagna organisationsformen att man ej förändrar ntvarande förhållanden med en i många fall direkt koppling mellan medlemskap i en facklig organisation och arbetslöshetskassa.

Utredningen vill slutligen understryka att det måste finnas ett nära samarbete mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och de allmänna arbetslös- hetskassorna. Det bygger på en intim intressegemenskap mellan dessa myndigheter och de fackliga organisationerna. Denna ligger i att organisa- tionernas strävanden i första hand inriktas på att den enskilda medlemmen skall få en t'yggad sysselsättning, men att den ekonomiska tryggheten skall finnas även om han blir arbetslös. Det är de gemensamma arbetsmarknads- politiska strivandena som är grundval för intressegemenskapen och därmed för samarbetet. De erkända arbetslöshetskassorna samarbetar utomordentligt bra med arbetsmarknadsmyndigheterna. Väljer man att administrera arbets— löshetsförsäkringen genom allmänna arbetslöshetskassor som bygger på tresseorgan sationer, skapar man enligt utredningens mening de bästa förutsättningarna för att detta samarbete skall bevaras också i den nya organisationen.

Sammanlattningsvis kan sägas att utredningen funnit alternativet med allmänna a'betslöshetskassor erbjuda de bästa möligheterna att tillvarata erfarenhete' och kunskaper om arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen har vidare funnt att en organisation inte är lämplig där arbetsmarknadsverket samma orgtn som ansvarar för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna också svara' för handläggningen av ärenden om ersättning vid arbetslöshet. Arbetsförmedlingens primära uppgift bör vara att bereda den arbetslöse ett för honom limpligt arbete. AMS har bl. a. i petitaskrivelser särskilt framhållit att den egentliga platsförmedlingen måste betraktas som den viktigaste uppgiften. Man har funnit att en alltför liten del av förmedlingens totala tid kan ägnas it individuell förmedling av platser och arbetskraft. Styrelsen prioriterar (ärför de platsförrnedlande insatserna. Även arbetsförmedlingens tjänstemäntorde finna det angeläget att inte annat än i speciella fall behöva

ägna tid åt försäkringsfrågan för en arbetssökande utan kunna koncentrera sig på den platsförmedlande uppgiften. Även i detta alternativ bör ersättnings- ärendena således handläggas i särskild ordning inom organisationen liksom för närvarande sker med KAS. Försäkringsärendena bör emellertid enligt utredningens mening handläggas av organ vilka liksom arbetsförmedlingen kan ha direktkontakt med den arbetslöse.

Utredningen föreslår som nämnts ingen samordning mellan de materiella villkoren i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen och den allmänna sjukförsäkringen. Därmed faller ett motiv föratt förlägga administrationen av den allmänna arbetslöshetsförsäkringen till de allmänna försäkringskas- sorna. När det gäller utbetalningen förordar utredningen emellertid att denna sker centralt genom den allmänna försäkringens dataanläggning. Det är angeläget att ett sådant system anordnas så praktiskt och enkelt som möjligt för arbetslöshetskassorna. Ett sätt är att ordna direkt kommunikation mellan respektive arbetslöshetskassa och den allmänna försäkringens dataanlägg- ning för inmatning av erforderliga uppgifter. Den närmare utformningen av ett centralt utbetalningssystem för arbetslöshetsersättningen genom den allmänna försäkringens dataanläggning, bör lämpligen göras av riksförsäk- ringsverket och arbetsmarknadsstyrelsen i samarbete med arbetslöshetskas- sorna och försäkringskassorna.

Den administration och organisation som utredningen föreslår innebär att det nuvarande systemet med en bred spridning av beslutsfattandet bibehålls. Genom arbetsförmedling och lokala intresseorganisationer skapas vidare garantier för att handläggningen av ärendena sker i så nära anslutning till den försäkrades egna förhållanden som möjligt.

18.5. Förslag

De allmänna försäkringskassorna tillkom en gång på det sättet att erkända sjukkassor ombildades från att ha varit understödsföreningar till att bli offentlig-rättsliga organ. På liknande sätt skulle de erkända arbetslöshetskas- sorna vid införande av en allmän arbetslöshetsförsäkring kunna omvandlas och nya kassor upprättas. För närvarande är det i stort sett två verksamhets- områden där arbetslöshetskassa saknas. Ett ärjordbruket där en kassa saknas förjordbru kare. De flesta inomjordbruket anställda är däremot medlem mar i lantarbetarnas kassa. Det andra är konstnärlig och litterär verksamhet. Journalisterna. skådespelarna och musikerna har kassor, men sådana saknas för bildkonstnärer, kompositörer. författare och översättare. Utöver nu nämnda områden kan också husligt arbete nämnas. ett område där antalet yrkesutövare emellertid minskar starkt.

De allmänna försäkringskassornas verksamhet regleras i lagen om allmän försäkring. 18 kap. i nämnda lag har utgjort förebild för utredningens förslag till uppbyggnad av de organ som bör administrera en allmän arbetslöshets- försäkring.

Administrationen av en allmän arbetslöshetsförsäkring föreslås bli ombe- sörjd av allmänna arbetslöshetskassor och arbetsmarknadsstyrelsen. De allmänna arbetslöshetskassorna byggs upp efter mönster av de nuvarande, erkända kassorna. Detta innebär att de allmänna arbetslöshetskassorna bör

arbeta i nära anslutning till intresseorganisation för arbetstagare eller företagare. Det torde få ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen och arbets- löshetskassornas samorganisation att i god tid före reformens ikraftträdande genom överläggningar med berörda intresseorganisationer inom områden av förvärvslivet där arbetslöshetskassor nu saknas, få till stånd allmänna arbetslöshetskassor så att hela förvärvslivet täcks in.

I ett fall finner utredningen anledning föreslå hur en allmän arbetslöshets- kassa bör komma till stånd. Det gäller en kassa som i första hand skall handlägga ersättningsfrågor för nytillträdande på arbetsmarknaden som är arbetslösa och som enligt utredningens förslag i kap. 10 kan få rätt att uppbära ersättning. Det bör ankomma på Arbetslöshetskassornas Samorganisation att - på samma sätt som intresseorganisation i fråga om andra kassor — stå som "huvudman" för de nytillträdandes kassa.

De erkända arbetslöshetskassorna är olika till sin struktur och organisato- riska uppbyggnad. Mot bakgrund av den utveckling som tecknats tidigare i detta kapitel har utredningen inte funnit skäl att föreslå en detaljerad plan för hur många allmänna arbetslöshetskassor som bör finnas och hur deras verksamhetsområden skall avgränsas. I den nuvarande lagstiftningen ingår en bestämmelse om att registrering av kassa under vissa förhållanden får vägras. Detta gäller om den nya kassans verksamhetsområde helt eller till huvudsaklig del samman faller med verksamhetsområde för kassa som redan är registrerad och om på grund därav olägenheter med hänsyn till försäk- ringsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande kan väntas uppkomma. Utredningen föreslår att en motsvarande regel tas in om den allmänna arbetslöshetsförsäkringens organisation. Systemet bör emellertid därmed inte betraktas som totalt bundet utan kunna anpassas till förändringar som sker på arbetsmarknaden samt inom näringslivet och organisationsväsen- det.

Utredningens förslag innebär som ovan angetts att den allmänna arbets- löshetsförsäkringen på samma sätt som den frivilliga kommer att adminis- treras av organisationskassor.

Verksamheten i en allmän arbetslöshetskassa bör ledas av en styrelse med tre års mandattid. Styrelsens ledamöter bör utses av regeringen. Suppleanter bör utses för styrelsens ledamöter. Som representant för de försäkrade bör den intresseorganisation som finns i anslutning till kassan ha rätt att föreslå majoriteten av antalet ledamöter i styrelsen. En ledamot bör arbetsmark- nadsstyrelsen föreslå.

En av styrelsens ledamöter skall vara föreståndare för kassan. Utredningen väljer här den beteckning för den ledande tjänstemannen som vunnit hävd inom de nuvarande arbetslöshetskassorna.

Beträffande arbetsordning för kassans ledning föreslår utredningen att kassans styrelse skall kunna delegera sin beslutanderätt i särskilt angivna frågortill kassans föreståndare och /eller ett arbetsutskott inom styrelsen. Det bör ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att fastställa den arbetsordning som skall gälla för kassan.

Utredningens förslag innebär att något register över de försäkrade, motsvarande de nuvarande kassornas medlemsregister, inte kan upprättas. Tillhörigheten till en viss kassa aktualiseras först i samband med att en försäkrad blir arbetslös och söker ersättning.

De allmänna arbetslöshetskassornas verksamhetsområden kommer med utredningens förslag att beskrivas i termer av viss kategori anställda (företagare) inom viss(a) näringsgrentar), bransch(er)etc. Detta kan emellertid innebära att en viss överlappning av verksamhetsområden för två eller flera kassor kan förekomma. ] den frivilliga försäkringen där de försäkrade är medlemmar i en kassa är det medlemskapet som styr vilken kassa som skall handlägga en ersättningsfråga. len allmän försäkring där den försäkrade inte är registrerad ien viss kassa, måste regler uppställas för vilken kassa som skall handlägga ett visst försäkringsiirende.

Utredningen har funnit att följande huvudregel bör uppställas. Arbetslös försäkrad som tillhör intresseorganisation av arbetstagare eller företagare får sitt ersättningsärende handlagt av den allmänna arbetslöshetskassa som inrättats i anslutning till nämnda intresseorganisation. Om en arbetslös försäkrad inte tillhör intresseorganisation som inrättat allmän arbetslöshets- kassa. handläggs hans ersättningsärende av den arbetslöshetskassa inom vars verksamhetsområde han haft sitt senaste förvärvsarbete.

För att förhindra att försäkrad uppbär ersättning från mer än en kassa samtidigt föreslår utredningen att markering om arbetslöshet endast får ske vid arbetsförmedlingskontoret i den sökandes hemort.

Utredningen finner också anledning att lägga synpunkter på frågan om hur den lokala representationen skall utformas i ett system med allmänna arbetslöshetskassor. Som framgått av redogörelsen för de erkända arbetslös- hetskassorna är det inte alla som har lokala organisationer för handläggning av försäkringsårenden. Frånvaron av lokala organisationer inom vissa kassor skulle kunna uppfattas som en brist i den nuvarande organisationen. Utredningen vill för sin del anföra följande i denna fråga.

De nuvarande kassornas olika organisation synes i allt väsentligt bero på olikheter i den fackliga organisationsstrukturen. Inom vissa delar av arbetsmarknaden har det fackliga behovet av s. k. stor- eller regionavdel- ningar lett till att arbetslöshetskassans lokala organisation tunnats ut. Inom andra åter har det fackliga behovet av att bygga upp organisationen efter yrkes— eller utbildningslinjer kommit att bestämma också arbetslöshetskas- sans rutiner och organisation. Exempel på kassor som byggts upp efter behovet av storavdelningar finner man framför allt inom LO-förbundens del av arbetsmarknaden. Den andra organisationsformen finns inom tjänste- mannakassorna. Således har både akademikernas och statstjänstemännens kassor handläggningen av ersättningsfrågor inom arbetslöshetsförsäkringen anknuten till riksomfattande organisationer, men dessa har var och en verksamhetsområden som är begränsade till viss yrkes- eller utbildnings- grupp.

Utredningen har övervägt att föreslå bindande regler för de allmänna arbetslöshetskassornas lokala organisation. Den har emellertid funnit att man inte bör utforma en mall för organisationen som slaviskt skall tillämpas inom varje del av arbetsmarknaden. Systemet med allmänna arbetslöshets- kassor, som bygger på de nuvarande erkända arbetslöshetskassorna och som alltså har de fackliga intresseorganisationerna som "fadder"-organisationer. garanterar enligt utredningens mening en smidig anpassning av organisa- tionen inom varje kassa så att de försäkrades behov av service och stöd bäst tillgodoses.

Utredningen finner däremot att arbetsförmedlingen i vissa fall bör kunna lämna de försäkrade service och i begränsad omfattning utföra tjänster i försäkringsårenden. Arbetslösa personer som inte tidigare varit ute på arbetsmarknaden skall av vederbörande kontor inom arbetsförmedlingen få hjälp med att inge ansökan om ersättning. I denna service skall ingå att tillse att erforderliga intyg och andra handlingar följer med ansökan samt att översända den till Samorganisationens kassas huvudkontor.

Försäkrade som har haft förvärvsarbete och blir arbetslösa bör själva ta kontakt med vederbörande arbetslöshetskassa och lämna in sin ansökan. Arbetsförmedlingens lokalkontor bör emellertid. i de fall den försäkrade begär det, vidarebefordra ansökningshandlingarna till kassan. Uppstår tveksamhet om till vilken kassa ansökan skall lämnas bör den skickas till Samorganisationens kassa. Denna kassa har att själv handlägga ärendet eller att översända det till den allmänna kassa. som enligt fastställda riktlinjer skall handlägga ärendet. ] de fiesta fall bör det emellertid vara alldeles klart vilken kassa som skall handlägga ett ärende. Detta gäller även för det fall den arbetslöse inte tillhör någon intresseorganisation. Regeln, att den kassa som organiserar arbetstagarna inom den bransch där den arbetslöse haft sitt förvärvsarbete också skall handlägga hans försäkringsärenden, ger tillräcklig vägledring för arbetsförmedlingen. Den skall som framhållits ses så att kassatillhörigheten avgörs av var majoriteten av arbetstagarna inom den aktuella kategorin vid det lokala arbetsstället är organiserade.

'.'. . |_|||_| || _| | . %! ur.-.'..f'uiiu'p'fhl'pghfd... .—..._||l.' ..-..| numer

.'|".||'||:||t|||| |F'|.l'_|"||:'|'_l|| '_f|r|||'..|.|||.|'|u.; .....|1__. ..:'-'l'l-"'Il ' _

' |...!.. ...-| "jr-n- --"| .- ngt?-l.. |. .l."|3i'ir |l-1'L'lli' t|t"i|n_ur||rl"|.'|l..||||1|||.|.1.1].|4|||r|.||'|u._||||uf -...|-..- | || __| | i|l'.'Fi'fLF-l ||||||||_||||||||||l|1äl.||.|||.|| raj-'._- " '|'.| -_ .|'. | ' |||- ]: .j: " |"|||.'i;j|'|||| '. ilu'i 't.. .| | '|| ||I5|. "Hu-W,]. .u .”'"..f'. . |.|"|| FHI |.t| '|—| || . - »|- '- ||.' -- . - ._ Lung-g..... _'---.- .-llt'| '-'-'||i'l'.'.'|.'|'.—|rt|' " .-. .

| ..| -|.||. r.. Ja..-t'. |.|3.|.|.L| |-_|.|| ..-' r| .. ||.

. |||""u .."?" |.åii'1d33q-lu. '-'.'- * "' . - - ' |" "'_' 'ne'" ”utmana- .... . - " '-.'T "TFT” ..Fäjil' .'.”th' .||'|'| '# |'. :||"".-'. .|.-"|||... t..... . . --...

if'r'rthU-J'H'IH t'fl.r'|'f.t'_| |'|||J|'|.||_'|' ' 'f'.' '|'||' "" |." | .'

l_"] '|'-maffia! _1:|.'f.'. '|||"'t|'-""M||Jf|il'l_l|| .|.f|| ..'.' ||'_ " |._. | | FFl-"|| |". "|" |||'|T :'j'ufl'i'fltutu. .'.J] ..'.1 ' |-| .. ...-' r . '.|||"a _å'lånl'U fir: ||. llii'tlfk l:||'|||'_|.l":]||'1'_i||_'._1__ '|_'_:||.|.'| ||" .- '. |. "." .'| ||ng .|.il ."t'l. 'Jf-M-J1L||||||F||||..||' ."'.|'|'l'.,|.|'__|L_»_"."..|'.| |.l'_|.'.' '1'.|l...| _.'.j ' ' "i 'n' .. ."'-'"1.."|""- ' .. ||" ' .. '|'. .-.. tft-tea.- Mt.-" .- 'i.I||.' '|' |' ||..I"|i1...|,| ”|| " .-|.|,..|3|.5|4..- | "' =”" |f- " '.t|| -"' |||" 'i' .tu'_. ".t't". "' 'lr'f'.='| . -|"..'..|- ». "s.å.-wa." .'. .'|... av...-. .' :t'.'_.--||. .._. .|.- - ' ' cm "fr. -- '|..»l| ||. |||...|| .'lau' rr ... r.' .

"||" |._. ||1 " 5| "

19. Arbetsförmedlingens roll

19.1. Allmän återblick

Redan före arbetslöshetsförsäkringens tillkomst hade arbetsförmedlingen en funktion i samband med att samhället utbetalade understöd vid arbetslöshet. ] huvudsak samma uppgift ftck förmedlingen inom arbetslöshetsförsäk- ringen. Åtgärder från samhällsorganen och ersättning från arbetslöshetskas- sorna har utlösts först efter att arbetsförmedlingen konstaterat. att arbete inte står till buds. Härigenom har förmedlingen kommit att få en dubbel roll av service- och kontrollorgan.

Tidigare skulle den sökande i princip besöka arbetsförmedlingen varje ersättningsdag. Efterhand har de obligatoriska besöken på förmedlingen glesats ut. Det kontrollerande inslaget i arbetsförmedlingens roll i försäk- ringen kommer närmast till uttryck isamband med att någon avvisar erbjudet arbete. som förmedlingen finner lämpligt. eller att någon inte kommer på förmedlingens kallelse eller på annat sätt ger uttryck för förhållanden eller attityder. som föranleder att det kan ifrågasättas om han kan eller vill ta arbete. Vid utebliven inställelse efter kallelse skall arbetsförmedlingen underrätta kassan respektive länsarbetsnämnden genom en avanmälan och i de övriga fallen genom 5. k. meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt.

Det serviceinriktade momentet i arbetsförmedlingens uppgift i försäk- ringen har ökat i och med att förmedlingens uppgift som serviceorgan mer allmänt har accentuerats och i samband med att förmedlingen fått ökade resurser till sitt förfogande.

19.2. Arbetsförmedlingen i kort översikt

19.2.1. Arbetsförmedlingen som led i arbetsmarknadspolitiken

Riktlinjerna för den svenska arbetsmarknadspolitiken anges i en är 1966 av riksdagen antagen proposition. Målsättningen för arbetsmarknadspolitiken skall enligt dessa riktlinjer vara, att i såväl samhällets som den enskildes intresse åstadkomma och bevara full, produktiv och fritt vald sysselsätt— ning.

Arbetsmarknaden har under en följd av år kännetecknats av strukturför- ändringar med omfattande förskjutningar i efterfrågan på arbetskraft mellan olika sektorer och regioner samt långsiktiga förändringar i utbudet av arbetskraft. Dessa förändringar och den nedgång i den ekonomiska aktivi-

teten som kännetecknat västvärlden nu senast under 1976 och 1977 har krävt särskilt kraftfulla insatser. En successiv utbyggnad har skett såväl av platsförmedlingen som av sysselsättningsskapande åtgärder såsom bered- skapsarbeten, lokaliseringspolitiska insatser. särskilda åtgärder för äldre och handikappade med skyddat och halvskyddat arbete. Härtill kommer en markant ökning av arbetsmarknadsutbildningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen är ansvarig myndighet för verkställighet och samordning av de arbetsmarknadspolitiska besluten. Dess regionala organ är länsarbetsnämnderna med lokala arbetsförmedlingar i varje län.

Den offentliga arbetsförmedlingens organisation och uppgifter regleras i arbetsmarknadskungörelsen. För arbetsförmedlingsverksamheten indelas landet och länen idistrikt. inom varje distrikt finns ett distriktskontor och de lokalkontor som myndigheterna bestämmer. En distriktsarbetsnämnd med representanter för arbetsförmedling. kommun(er) och arbetsmarknadens parter finns sedan 1977 i varje distrikt.

Arbetsförmedlingens verksamhet omfattar platsförmedling. yrkesvägled- ning och arbetsvård. Den skall fortlöpande insamla uppgifter om sysselsätt— ningsläget och om förändringar som kan väntas på arbetsmarknaden. | förmedlingens verksamhet ingår tre grundfunktioner. en informationsfunk— tion. en platsförmedlande funktion och en arbetsförberedande funktion. Den centrala uppgiften är att med hjälp av dessa funktioner erbjuda den arbetssökande sysselsättning.

19.2.2. Arbets/örmed/ingens organisation och verksamhet

Under senare delen av 1960-talet genomfördes inom arbetsförmedlingen försöksverksamhet med s. k. öppen förmedling. Detta innebär i huvudsak en utbyggd service via kundmottagning och öppna platslistor. År 1973 genom- fördes en modifierad form av öppen förmedling med registrering av arbetssökande och regelmässig service bl. a. med platsförslag.

De förändringar i arbetsförmedlingens arbetsformer som prövats och genomförts har påkallat organisatoriska förändringar. I den nya organisa- tionen är förmedlingens olika funktioner integrerade för att möjliggöra ett närmare samarbete mellan förmedlare. arbetsvårdare och yrkesvägledare. Satsningen på platsförmedlande åtgärder för alla arbetssökande har medfört betydligt ökade uppgifter för förmedlingen med ökade anspråk på personal och andra resurser.

Arbetsförmedlingens nya inre organisation fastställdes år 1973 och genom— fördes budgetåret l973/74 vid samtliga kontor. Den innebär att en särskild kundmottagning skall finnas vid alla distriktskontor och vid de större lokalkontoren. För sökande som erfordrar en mer ingående service finns förmedlings- och utredningsssektioner. [ dessa sektioner som regelmässigt bevakar olika fält av arbetsmarknaden är specialfunktioner som arbetsvård och yrkesvägledning integrerade. På vissa större förmedlingskontor skall finnas en ordercentral för kontakt med arbetsgivare om lediga platser samt informationsbehandling. Ordercentralen ansvarar för uppgifter till platslis- torna.

Vid de större förmedlingskontoren finns särskilda mottagningssektioner med en eller flera kundmottagningar. De allra största kontoren är uppdelade

på enheter vilka i sin tur är uppdelade på sektioner, varav en utgör mottagningssektion. Mindre kontor utan särskild mottagningssektion kan ändå ha kundmottagning.

Den 1 juli 1977 fanns 77 distriktskontor och 152 lokalkontor. Ytterligare fem lokalkontor är beslutade. Arbetsförmedlingarna är i övervägande utsträckning små enheter. Cirka 2/3 av lokalkontoren hade år 1976 mindre än fem arbetsförmedlare och 1/3 var en- eller tvåmanskontor.

Enligt uppgifter från arbetsmarknadsstyrelsen var under perioden juli 1977—januari 1978 vid landets förmedlingskontor i genomsnitt 204 000 arbetssökande registrerade någon gång varje månad. (Här ingår inte personer som var placerade i beredskapsarbeten eller sysselsatta genom andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Inte heller feriearbetssökande och personer som varit permitterade i högst fem dagar är medräknade.)

Under samma period nyanmäldes i genomsnitt 48 000 arbetssökande varje månad, 36 000 avfördes som sökande på grund av att de erhöll arbete eller av andra skäl avbröt kontakten med förmedlingen och ca 14000 placerades i arbetsforberedande åtgärder. Vid månadens slut kvarstod i genomsnitt 154 000 personer som aktuella arbetssökande i förmedlingens register. Ca 93 000 eller 60 % var utan arbete och aktuella för omedelbar placering enligt de uppgifter de lämnat vid sin senaste kontakt med förmedlingen.

Bland de arbetssökande vid arbetsförmedlingen under fjärde kvartalet 1977 vari genomsnitt inte mindre än 82 000 eller 40 % ungdomar under 25 år. Ca 56 % av de arbetssökande ungdomarna var kvinnor. Antalet kvarstående arbetslösa ungdomar vid månadssluten år 1977 beräknades i genomsnitt uppgå till 31 000. Av dessa utgjorde i genomsnitt 60 % sådana som inte hade någon form av kontant stöd vid arbetslöshet.

De nyanmälda platserna har varje månad under år 1977 efter säsongrens- ning legat på en nivå mellan 50 000 och 60 000. De kvarstående platserna har säsongrensade uppgått till mellan 30000 och 40000 vid slutet av varje månad.

1923. Pågående och planerat utvecklingsarbete m. m.

En. förstärkning av arbets/örmed/ingens yttre kontorsorganisation som påbörjats beräknas fortsätta. En successiv utbyggnad planeras bl. a. med syfte att upprätta förmedlingskontor i flertalet av de kommuner som saknar sådant. samt att förstärka mindre kontor som redan finns.

Den utveckling av arbetsförmedlingen som bedrivits på sistone har bl. a. syftat till att,/örstärka den direkta platsförmedlingen. Dagliga ADB-platslistor beräknas inom kort täcka hela landet. Praktiska prov pågår med sökning via terminal. Platsbeskrivningar lagrade i dator med uppdrag åt datorn att bevaka enskilda sökandes önskemål förekommer f. n. vid sex kontor. Alla till arbetsförmedlingen lediganmälda platser i åtta län. bl. a. två storstadslän, ingår i försöksverksamheten.

I enlighet med riksdagens beslut kommer användning av ADB inom arbetsförmedlingen för sökning och datorbevakning att vidgas till samman- lagt tolv kontor. Proven som närmast haft karaktär av systemtest kommer att inordnas i det löpande förmedlingsarbetet.

Försök med s. k. allmän platsanmälan startade ] oktober 1976 i Blekinge,

Kristianstads och Malmöhus län. Försöken grundas på lagen (19761157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsför- medlingen. Från 1 november 1977 utökades försöken till även Stockholms. Uppsala och Södermanlands län. Tillämpningsområdet har utökats ytterli- gare 1 mars 1978 med Jönköpings, Göteborgs- och Bohus, Älvsborgs och Värmlands län. Enligt statistika analyser, som gjorts av arbetsmarknadssty- relsen, beräknas antalet Iediga platser med mer än tio dagars varaktighet ha ökat med 40 % där lagen tillämpats.

l Skånelänen och Blekinge län har försök påbörjats med./asta arbetsformer förp/ats/örmea'ling. Försöken har främst gällt utökad hjälp med platsförslag åt sökande mer kontakt med arbetsgivare (anvisning) utökad bevakning av nyanmälda platser och bättre uppföljning av förmedlingsåtgärderna. Även dessa försök planeras att utvidgas till de nämnda mälarlänen.

En utredning inom arbetsmarknadsverket i vilken ingått representanter för arbetsmarknadens parter har behandlat den interlokalaförmedlingen. Denna utredning har inriktats på frågor som rör planering och genomförande av interlokala förmedlingsåtgärder samt informations- och metodfrågor. Medel har anvisats för försök med åtta Iänscentraler för förmedling av i huvudsak platser utanför det egna länet. Centralerna är utrustade med terminaler för sökning och datorbevakning. Enligt budgetpropositionen 1977/78 kommer försöksverksamheten i första hand att utvidgas till ytterligare tre län.

I övrigt har ett flertal sperm/undersökningar eller försöksprojekt bedrivits som syftar till effektivare åtgärder för vissa grupper sökande. Särskilt bör framhållas en verksamhet med intensifierad arbetsförmedling för ungdom. vars försöksskede är avslutat.

För att göra förmedlingen skickad för de ökade uppgifter som lagts på den och för att möjliggöra den utbyggnad och det utvecklingsarbete som ovan antytts har förmedlingen under en följd av år tillförts personella förstärk- ningar. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens bedömningar erfordras ytterligare förstärkningar till förmedlingen.

19.3. Gällande regler och föreskrifter

19.3.1. Grundregler

Arbetsförmedlingens verksamhet regleras främst genom Arbetsmarknads- kungörelsen. AMK. (SFS 19661368 med efterföljande ändringar). Förmed- lingens allmänna service gentemot de arbetssökande kommer närmast till uttryck i 4_ä 2 st. i kungörelsen.

Vid förmedlingsarbetet skall eftersträvas att klarlägga den arbetssökandes arbetsönske- mål och arbetsförutsättningar. Arbetsmarknadspolitikens medel skall utnyttjas för att ge den arbetssökande möjlighet att taga arbete som nära ansluter till hans önskemål och förutsättningar. Om det behövs skall därvid samråd ske med arbetsgivare och berörda arbetstagarorganisationer i syfte att anpassa arbetsuppgifter och arbetsförhållanden till den arbetssökandes förutsättningar.

6 & berör de mer speciella uppgifterna i samband med arbetslöshetsförsäk- ringen och olika former av arbetslöshetshjälp.

Om arbetssökande som erhåller eller begär ersättning från erkänd arbetslöshetskassa eller arbetslöshetshjälp avvisar lämplig arbetsanställning som erbjuds honom vid förmedlingen eller om han på annat sätt uppenbarligen själv vållar att den erbjudna anställningen icke kommer till stånd. skall arbetsförmedlingen underrätta arbetsmark- nadsstyrelsen och arbetslöshetskassan.

[ 4 & i LAF och LKA, som närmare behandlats i 8 kap., sägs bl. a. att ett villkor för rätt till ersättning är att den arbetslöse "är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver".

Anmälan skall ske vid personlig inställelse på förmedlingen. För arbetslösa bosatta på orter med eller i närheten av fast förmedlingskontor gäller. att de skall inställa sig första dagen av arbetslösheten såvida ersättning respektive karens skall kunna räknas från den dagen. På orter som betjänas av ambulerande arbetsförmedling kan dock anmälan ske per telefon till den fasta förmedlingen med åtföljande personligt besök så snart den ambulerande förmedlingen är tillgänglig.

19.32. Den sökandes kontakt med förmedlingen

Enligt föreskrifterna för arbetsförmedlingen skall arbetslösa arbetssökande ha samma behandling oavsett om de uppbär någon form av kontant ersättning eller ej under arbetslösheten.

Många sökande känner inte till sina rättigheter och skyldigheter som ersättningsberättigade. Vid det första besöket på förmedlingen — dvs. då någon anmäler sig som arbetslös arbetssökande och skrivs in som sådan - tillfrågas han enligt gällande föreskrifter om han tillhör någon arbetslöshets- kassa. Förmedlaren ger såväl muntlig som skriftlig information om arbets- marknaden. förmedlingens verksamhet och förutsättningarna för att erhålla ersättning från arbetslöshetskassan eller kontant arbetsmarknadsstöd.

Informationen avser emellertid de allmänna villkoren för rätt till ersättning och skall inte innebära något besked om den sökandes ersättningsrätt. Kassamedlemmar uppmanas redan vid det första besöket på förmedlingen att snarast söka kontakt med kassaredogöraren.

Den sökande får uppgift om när han nästa gång skall besöka förmedlingen såvida han inte dessförinnan erhållit arbete. Han får också erforderliga blanketter för att söka ersättning samt kassakort som är markerade så, att de skall täcka tiden fram till nästa besök. Tidpunkten för återbesök skall fastställas individuellt inom en tid av fyra veckor. Som regel gäller. att arbetslösa som uppbär eller ämnar söka ersättning från arbetslöshetsförsäk- ringen eller kontantstödet. skall göra ett obligatoriskt återbesök hos förmed- lingen senast fyra veckor efter besöket. Nyutbildade som söker KAS anmodas att göra återbesök inom två veckor. Även för andra grupper kan tätare besök påfördras under viss tid.

Sådara obligatoriska återbesök är ämnade att ge en garanti för att personliga samtal och erforderlig information kommer till stånd mellan den sökande och förmedlingen. Syftet är därför inte att alla återbesök skall ske med fyra veckors intervaller. Förmedlingen skall styra återbesöken efter behovet av kontakt med den sökande. Denne äger givetvis rätt och rekomrrenderas ofta att besöka förmedlingen även mellan de obligatoriska

återbesöken. Om det har inkommit uppgift om ledig plats som av förmed- lingen bedöms lämplig för viss sökande eller det är fråga om annan information, som inte bör anstå till nästkommande obligatoriska besök, skall förmedlingen omedelbart ta kontakt med den sökande. Sådan kontakt kan initieras genom kallelse till förmedlingen.

19.3.3. A rbetserbjua'andet Erbjudandets form

Med arbetserbjudande avses här erbjudande om att söka arbete. Närmare redogörelse för uttrycken erbjudande, förslag och anvisning har lämnats under avsnitt 16.2.3. Med anledning av de konsekvenser som kan följa om en ersättningsberättigad avvisar erbjudet arbete dvs. att han om arbetet prövas lämpligt blir avstängd från ersättning — har det blivit nödvändigt med särskilda regler för arbetserbjudandets form och innehåll när det riktas till sådan sökande.

Arbetserbjudandet skall avse ett eller flera bestämda arbeten. Det skall riktas till den sökande personligen och i regel framföras vid dennes besök på förmedlingen. Platsnotiser, annonser eller anslag om ledig plats, som inte särskilt påpekas för den sökande, är således inte att betrakta som arbetser- bjudande.

Som ovan nämnts skall erbjudandet i regel framföras till den sökande vid dennes besök på arbetsförmedlingen. I undantagsfall kan erbjudandet lämnas per telefon. Den sökande skall emellertid ges tillfälle att komma till förmedlingen och diskutera erbjudandet såvida det inte är brådskande med arbetet ifråga. Gäller erbjudande en anställning på en ort som är avlägsen från sökandens hemort eller ett yrkesområde utanför sökandens ordinarie yrke. är kravet särskilt starkt att erbjudandet skall lämnas vid sökandens personliga besök på förmedlingen. Om den sökande inte anträffas och inte heller kommer till arbetsförmedlingen på skriftlig kallelse kan erbjudandet lämnas skriftligt i rekommenderat brev med mottagningsbevis. ] undantagsfall kan erbjudande prövas även om det lämnas genom kassaredogörare eller direkt av arbetsgivare.

Reskostnadsersättning och traktamente kan utgå till arbetslös sökande. som särskilt kallas till arbetsförmedlingen. En förutsättning är att inställelsen är angelägen för utredning om den sökandes framtida sysselsättning. Reskostnaderna får inte vara obetydliga om dessa ersättningar skall utgå. För obligatoriska besök på arbetsförmedlingen utgår ingen ersättning.

Erbjudandets innehåll

Enligt föreskrifterna skall den sökande i samband med erbjudandet få så fullständiga uppgifter om arbetet. att han med ledning av dem bör kunna avgöra om han skall anta erbjudandet. Etts. k. fullständigt arbetserbjudande skall därför innehålla uppgifter om arbetets karaktär och varaktighet. arbetsplatsens belägenhet. kommunikationer, arbetstid. kollektivavtal. lön och andra./örmåner samt när arbete erbjudes på annan ort. utanför pendlingsav- stånd. bostadsmä/ligheter. Information om flyttningsbidrag skall enligt arbets-

marknadskungörelsen alltid lämnas när detär fråga om anställning på annan ort.

Den sökande bör beredas tillfälle att få uppgifterna kompletterade vid besök på arbetsplatsen och vid sammanträffande med representanter för företagsledning och facklig organisation.

Ett arbetserbjudande som inte är fullständigt anses godtagban endast i undantagsfall. Det kan ske om den sökande förklarar, att han under inga omständigheter vill diskutera en anställning på den ort eller inom det yrke anställningen avser. Detsamma gäller om den sökande i missnöje avlägsnar sig från förmedlingslokalerna så att förmedlaren inte får tillfälle att lämna ett fullständigt arbetserbjudande. Sådant erbjudande anses inte heller erforder- ligt om den sökande genom tidigare anställning är väl förtrogen med den arbetsplats som avses.

19.4. Överväganden och förslag

19.4.1. Allmänna synpunkter

Enligt utredningens mening kommer en allmän arbetslöshetsförsäkring att ställa väsentligt ökade krav på arbetsförmedlingen. En väl utbyggd och fungerande arbetsförmedling är enligt utredningen en förutsättning för att försäkringen i sin tur skall fungera och fylla den uppgift för vilken den är avsedd såväl inom socialförsäkringssystemet som inom arbetsmarknadspo- litiken. Detta innebär emellertid inte att dessa anspråk på förmedlingen i princip skulle vara annorlunda än de som i dag kan ställas i fråga om en förbättrad service i ett system med frivillig arbetslöshetsförsäkring. Det är därför angeläget att den effektivisering av förmedlingen, som krävs för en ökad service i samband med en allmän arbetslöshetsförsäkring. samordnas med den förstärkning och resursuppbyggnad som nu pågår inom förmed- lingen.

En allmän arbetslöshetsförsäkring innebär att arbetsförmedlingen inte i sam ma omfattning som nu får olika kategorier arbetslösa,dvs. försäkrade och oförsäkrade, ersättningsberättigade och icke ersättningsberättigade. Enligt det förslag som utredningen framlägger och som närmast presenteras i kap. 7 kommer hela arbetskraften mellan 16 och 65 år att vara försäkrad. Med de lättnader som föreslås i kap. 9 i fråga om arbetsvillkoret och de regler som föreslås för nytillträdande kommer antalet ersättningsberättigade att öka. Därav följer emellertid inte, att tillströmningen till förmedlingen av arbets- lösa sökande kommer att öka i en omfattning som motsvarar utökningen av personkretsen av försäkrade. Kontant arbetsmarknadsstöd utgår f.n. till arbetslösa utanför arbetslöshetsförsäkringen. I den ökade kretsen av försäk- rade ingår för övrigt stora grupper med förhållandevis låg arbetslöshetsrisk. Enligt utredningens bedömning torde därför en ökad belastning på arbets- förmedlingen inte i första hand komma till uttryck i att det blir väsentligt flera ersättningsberättigade som kommer att besöka förmedlingen. Ökningen kommer för övrigt med stor sannolikhet inte heller att ske i ett slag utan först efter hand.

Av större betydelse torde bli. att i detta ökade antal kommer att ingå

grupper av sökande bl.a. egna företagare som tidigare inte varit förmedlingens kunder i särdeles hög omfattning. l åtskilliga fall kommer det att vara fråga om sökande, som varit förhållandevis Specialiserade och inriktade på att fortsätta som företagare, varför anpassningen till arbetsmark- naden kan komma att kräva särskilda insatser av arbetsförmedlingen.

19.4.2. Service är sökande och./örsäkring

Enligt utredningens uppfattning bör arbetsförmedlingens funktion i en allmän arbetslöshetsförsäkring bygga på de grundläggande regler som är angivna i arbetsmarknadskungörelsen. Det kan emellertid finnas anledning att särskilt aktualisera och analysera bestämmelsernas innehåll inför införan- det av en sådan försäkring. Att informera om arbetsmarknaden och föreslå lämpliga arbeten måste anses vara arbetsförmedlingens primära serviceupp- gift gentemot den sökande. Om inte arbetsmarknaden svarar mot den sökandens önskemål bör det vara en angelägen serviceuppgift att också erbjuda andra lämpliga arbeten eller utbildning. Om man bortser från kortare permitteringar eller begränsade väntetider inför nytt arbete är fortsatt arbetslöshet nära nog alltid det sämsta alternativet för den arbetslöse. Endast om inget lämpligt arbete står till buds och enbart detta alternativ återstår, föreligger rätt till ersättning. Skyldigheten för den sökande att söka erbjudet lämpligt arbete och förmedlingens åliggande att erbjuda sådana arbeten kan därför, enligt utredningens mening, inte rimligen stå i motsättning till förmedlingens servicefunktion. Däremot bör villkoret ses som ett ofrånkom- ligt led i försäkringsvillkoren och som en förutsättning för att försäkringen skall fungera och garantera ekonomisk trygghet vid oförvållad och ofrivillig arbetslöshet.

Den definitivt bästa service som arbetsförmedlingen kan bjuda de försäkrade är att förebygga försäkringsfallen så att de inte behöver inträffa. Utredningen vill i sammanhanget allmänt erinra om de möjligheter som föreligger för arbetsförmedlingen och indirekt också för försäkringen att få informationer om risk för framtida försäkringsfall. Lagen (l974:12) om anställningsskydd föreskriver uppsägningstider mellan en och sex månader samt viss skyldighet att lämna varsel till arbetstagarorganisation. Lagen (1974: 13) om anställningsfrämjande åtgärder ålägger arbetsgivaren att varsko till länsarbetsnämnden om uppsägningar av väsentlig omfattning mellan två och sex månader i förväg,och vid permitteringar som kan förutses. en månad i förväg. Varsel enligt en av ovannämnda lagar skall också föranleda varsel enligt den andra lagen. Enligt båda dessa 5. k. trygghetslagar får således såväl den enskilde som arbetstagarorganisationen och arbetsmarknadsmyndig- heten förhandsinformationer om åtgärder som kan komma att innebära arbetslöshet.

I samrådsgrupper vid företag som beslutat eller planerat nedläggning eller driftsinskränkning och ianpassningsgrupper gör förmedlingen nu insatser av förebyggande karaktär. Med bättre personella och tekniska resurser skall förmedlingarnas möjligheter att tidigarelägga sina insatser öka. Enligt utredningens mening skulle mycket vara att vinna om de lagstadgade varsel- och uppsägningstiderna mera allmänt utnyttjades i direkt förmedlingssyfte, varigenom försäkringsfallen i ökad utsträckning skulle kunna förebyggas.

Det utvecklingsarbete som pågår inom arbetsförmedlingen kommer självfallet att få stor betydelse för förmedlingens möjligheter att ge ökad service åt de ersättningsberättigade arbetslösa. Enligt utredningens mening kommer datatekniken att vara till stort gagn i sökandet efter önskat arbete under arbetslösheten. Detta gäller särskilt de sökande som har preciserade realistiska önskemål. Utredningen förutsätter att utbyggnad av dataservicen sker i en sådan takt, att dess fördelar kan utnyttjas i väsentlig omfattning vid tiden för införandet av den allmänna arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen går emellertid inte närmare in på frågan om datateknikens betydelse för speciellt de försäkrade, eftersom flertalet arbetslösa kommer att tillhöra denna kategori. En speciell synpunkt vill utredningen dock anföra. ] kap. 8 har utredningen redogjort för begreppet lämpligt arbete och bl. a. hur den sökandes önskemål bör beaktas. Det är känt att många tvekar inför ett arbetserbjudande som inte motsvarar önskemålen, bl. a. därför att om de tar det erbjudna arbetet får de svårare att bevaka lediga tjänster som motsvarar deras önskemål. Utred- ningen finner det sannolikt att datatekniken också skall kunna utnyttjas så att en sökande som anvisats ett arbete, vilket inte motsvarar hans önskemål, bör kunna få förmedlingens garanti för en fortsatt databevakning. Om så är fallet bör han i avvaktan på ett önskat arbete med mindre tvekan kunna ta det anvisade arbetet, som självfallet skall vara lämpligt efter de givna kriterierna på sådant arbete. Han bör således i egenskap av ombytessökande veta, att hans intressen i fortsättningen,så länge han önskar, bevakas av datorn på ett kanske effektivare sätt än vad han själv kan göra som arbetslös. Det är inte ALF-utredningens uppgift att framlägga förslag som rör arbetsförmedlingens service till ombytessökande. I sådana fall som här antytts kan emellertid den särskilda bevakningen ses som en uppföljning av den service förmedlingen tidigare lämnat under den försäkrades arbetslöshet.

[ den mån datatekniken kan ge en här antydd bevakning av den sökandes intressen efter att han erhållit ett anvisat, visserligen lämpligt arbete men inte helt efter hans önskemål. så bör det underlätta arbetsförmedlingens möjlig- heter att nå samförstånd med den sökande om att anta erbjudandet. Det bör också underlätta kassornas bedömning angående ersättningsrätten i den händelse sådana erbjudanden avvisas.

Konkreta och fullständiga arbetserbjudanden bör eftersträvas även i en allmän arbetslöshetsförsäkring. Enligt utredningens mening är det angeläget att platsnotiserna blir så fullständiga att de regelmässigt ger så fylliga uppgifter att de nöjaktigt motsvarar de informationskrav som ställs på fullständigt arbetserbjudande. Hur fullständiga sådana erbjudanden än göres kan de emellertid aldrig bli så upplysande, att den sökande inte lämpligen själv bäst kompletterar uppgifterna med personliga besök på arbetsplatsen. Enligt utredningens mening bör fullständighet i informationen om anvisad plats alltjämt eftersträvas. Men kravet på fullständighet bör inte drivas så långt, att arbetsförmedlingen skall behöva komplettera uppgifterna på varje punkt eller varje detalj, som den sökande själv kan komplettera.

Arbetsförmedlingens personal är ofta ytterst arbetstyngd, vilket kan återverka på servicen åt de sökande. De arbetslösa försäkrade har däremot nära nog obegränsad tid att uppsöka arbetsplatser för att skaffa sig komplet- terande information om arbetet eller om vilka kommunikationer som står till

buds. Enligt utredningens mening bör denna lediga kapacitet mer utnyttjas. Det gäller såväl i fråga om arbeten på orten eller inom pendlingsavstånd som arbeten på annan ort då s.k. sökanderesa kan beviljas. I fråga om de sistnämnda arbetena bör emellertid alltid större krav ställas på förmedlingens grundläggande information till den sökande, så att resan kan utnyttjas maximalt, exempelvis för besök på flera arbetsplatser.

För att klart markera att anvisning om arbete givits den sökande anser utredningen att anvisningskort (eller introduktionskort) regelmässigt bör användas av förmedlingen.

I fråga om kontaktperioderna vill utredningen uttala sin uppfattning, att fyra veckor i regel är för lång tid mellan de obligatoriska besöken på förmedlingen. Individuella kallelser sker visserligen mellan de obligatoriska besöken. Tätare regelbundna besök har föreskrivits för nytillträdande ungdomar som uppbär kontant arbetsmarknadsstöd. Med anledning av bl.a. de uppföljningar som utredningen föreslår i det följande under 19.4.3 är det angeläget att de obligatoriska besöken, i varje fall under den första tiden av arbetslösheten, regelmässigt blir tätare än för närvarande. Utredningen är medveten om att tätheten i besöken är en resursfråga för arbetsförmedlingen och att frågan ingående penetrerats i interna utredningar inom arbetsmark- nadsverket. I takt med att förmedlingen tillförs resurser bör emellertid kortare intervaller mellan de obligatoriska besöken eftersträvas för samtliga nyanmälda arbetslösa. Detta bör även gälla de nytillträdande som kvalificerar sig för ersättningsrätt.

Till arbetslöshetskassorna lämnade arbetsförmedlingarna under år 1975 ca 3 000 meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt och under år 1976 ca 2 700. Till länsarbetsnämnderna lämnades under samma år ca 1 600 resp. 1 300 sådana meddelanden gällande personer som uppbar KAS. Utredningen är inte beredd att avge något värdeomdöme huruvida dessa meddelanden är för få eller för många. Fler meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt kan aldrig i sig vara något mål att eftersträva. Men att de verkliga förhållandena redovisas och en likartad bedömning sker inom den samlade förmedlingen är enligt utredningens mening angeläget. Det är inte ovanligt att ett meddelande innehåller uppgifter inte endast om det eller de anvisningar som närmast föranlett meddelandet. utan även om arbetserbjudanden som tidigare lämnats och avvisats. Det finns därför ett visst fog för ett antagande, att åtskilliga avvisade erbjudanden om lämpligt arbete aldrig kommer till kassornas resp. länsarbetsnämndernas kännedom. Detta gäller inte minst när inga som helst meddelanden lämnas.

Utredningen är medveten om arbetsförmedlingens arbetsbelastning och att varje meddelande fordrar tid, inte enbart i samband med att det avges utan i vissa fall också vid senare uppföljningar. Det står också klart för utredningen,att meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt ofta kan innebära motsättningar mellan den sökande och arbetsförmedlaren. Enligt utred- ningens mening kan sådana motsättningar särskilt lätt uppkomma i samband med meddelande till kassan om den försäkrade genom sina tidigare kontakter med förmedlingen uppfattat att konkreta arbetserbjudanden är förhållan- devis ovanliga eller att sådana, i den mån de förekommit, inte tidigare har visat sig ha något samband med ersättningsrätten.

Med de fasta arbetsformer som för närvarande prövas inom arbetsförmed-

lingen och som bl.a. syftar till att besöken på förmedlingen skall resultera i konkreta atbetsanvisningar bör det bli lättare för den försäkrade att uppfatta allvaret i försäkringsvillkoret att söka och pröva anvisade lämpliga arbeten. Under nästa avsnitt föreslår utredningen lagfäst uppföljning av ärenden som tenderar mot långtidsarbetslöhet. Enligt utredningens mening kommer en sådan uppföljning att föranleda att anvisningar om arbete lämnas i ökad omfattning.

Under avsnitt 18.5 har utredningen funnit, att arbetsförmedlingen i en allmän arbetslöshetsförsäkring torde behöva lämna de försäkrade service även genom att i begränsad omfattning utföra tjänster iförsäkringsa'renden. Sökande som tidigare inte varit ute på arbetsmarknaden förutsättes få hjälp av arbetsförmedlingen med att inge ansökan om ersättning. Iservicen bör bl. a. ingå att tillse att erforderliga intyg och övriga handlingar, som skall bifogas, är fullständiga och blir översända till samorganisationens kassas huvudkon- tor.

De som tidigare varit ute på arbetsmarknaden beräknas i regel vända sig till den kassa som skall handlägga deras ärende. Arbetsförmedlingen bör emellertid på samma sätt som nu tillhandhålla erforderliga blanketter i de fall den försäkrade inte haft kontakt med kassan. I de fall dessa försäkrade så önskar bör förmedlingen vidarebefordra även deras ansökningar. I fall då tvekan råder om vilken kassa som skall handlägga ärendet bör ansökningarna sändas till samorganisationens kassa.

Även om förmedlingen har haft liknande serviceuppgifter ifråga om ärenden som gällt kontant arbetsmarknadsstöd och givit viss allmän information angående arbetslöshetsförsäkringen kommer servicen av här avsett slag sannolikt att öka väsentligt i en allmän arbetslöshetsförsäkring. Utredningen förutsätter att erfarenheter från försök till förenklingar som för närvarande göres ifråga om hjälp med ansökningar om kontant arbetsmark- nadsstöd slall kunna tillvaratas och utnyttjas även i en allmän arbetslöshets- försäkring.

En konsekvens av utredningens förslag till organisation för den allmänna arbetslöshetsförsäkringen blir, att arbetsförmedlingens service ifråga om markering och tillsyn över att den sökande står till arbetsmarknadens förfogande bör ske vid kontoret i hans hemort. En regel som anger detta bör ingå i föreskrifterna för arbetsförmedlingen.

19.4.3. Upa/öljning av långaförsäkringsfall

Att bli långvarigt arbetslös innebär en genomgripande förändring i en människassituation. Detta gäller även om arbetslösheten inte skulle medföra annat än en marginell minskning av de ekonomiska resurserna för den enskilde. Det är inte utredningens uppgift att söka redovisa vilka allvarliga personliga )ch psykiska påfrestningar en långvarig arbetslöshet kan innebära. Utredningen vill endast erinra om att den dagliga rutinen förändras för den arbetslöse. Svårigheterna i att på nytt komma i arbete ökar ofta med arbetslöshetens längd.

Ur saml'ällssynpunkt är arbetslöshet ett uttryck för att inte alla produk- tionsresurser tas till vara. Av såväl sociala som ekonomiska skäl har därför ett utmärkancb drag i den svenska arbetsmarknadspolitiken sedan decennier

varit,att man i första hand skall se till att arbetslösa får ny sysselsättning även om den skapas i form av beredskapsarbete och att man i andra hand utger kontant stöd.

Obligatorisk uppföljning

ALF-utredningen anser det vara angeläget att särskilda åtgärder vidtas för att komma till rätta med de problem som långvarig arbetslöshet medför såväl för den enskilde som för samhället. Ett sätt att angripa problemen är att låta arbetslöshet som trots arbetsförmedlingens service varat en viss tid utlösa konkreta åtgärder. Ett första steg måste enligt utredningen vara, att de Iångtidsarbetslösas situation klarlägges. Detta bör ske genom en uppföljning av ärendet med genomgång av de åtgärder som arbetsförmedlingen föreslagit under den gångna arbetslöshetstiden och med en samlad bedömning av den sökandes personliga förhållanden och förutsättningar. För närvarande sker i många fall samråd i sådana ärenden mellan kassaredogörare och förmedlare. I Org. 74, Studiehandledning till riktlinjerna för arbetsförmedlingens organi- sation och arbetsformer, rekommenderar arbetsmarknadsstyrelsen en intern bevakning på arbetsförmedlingen av samtliga fall, då den sökande trots kontinuerliga förmedlingsåtgärder alltjämt är arbetslös efter tre månader.

I lagen ( 1962z381) om allmän försäkring, AFL, anges bl. a. att den allmänna försäkringskassan skall vidta åtgärder för att förkorta sjukdomstiden eller för att förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan då den försäkrade uppburit sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård för 90 dagar. Enligt ALF-utredningens mening föreligger starka skäl för att en allmän arbetslös- hetsförsäkring får en motsvarande regel, dvs. en bestämmelse om att en särskild utredning skall ske när arbetslösheten består trots arbetsförmed- lingens insatser. Ett stadgande härom bör införas i lagen om allmän arbetslöshetsförsäkring. Regeln bör utformas så, att utredningen i ärendet skall ske senast då tre månader (eller 90 dagar) förflutit från arbetslöshetens inträde. Genom en sådan utformning kan uppföljning i ärendet ske tidigare i de fall det gäller ungdomar eller andra sökande för vilka det finns särskild anledning att tro, att långtidsarbetslösheten bör kunna undvikas eller hävas.

En lagligt grundad uppföljning som utredningen föreslår kommer att ställa anspråk på arbetsförmedlingen och innebära mer arbete men främst kommer den att ge förmedlingen ett stöd i dess agerande. Uppföljningen bör inte vara någon ersättning för erforderliga löpande kontakter med redogöraren i den kassa, som handlägger den försäkrades ärende. Ju mer upparbetade kontakt- vägarna är mellan förmedlingen och kassan desto färre fall torde behöva bli föremål för uppföljning av det slag som här avses. Enligt de åberopade bestämmelserna i AFL skall den allmänna försäkringskassan verkställa utredningen i långtidsfallen. I överensstämmelse härmed borde den uppfölj- ning som här föreslås läggas på arbetslöshetskassan. Då arbetsförmedlingen ofta är den myndighet med vilken den försäkrade har de flesta personliga kontakterna under arbetslösheten,synes emellertid övervägande skäl tala för att uppföljningen verkställes inom arbetsförmedlingsorganisationen.

Enligt utredningens mening bör distriktsarbetsnämnden, DAN, ytterst ansvara för uppföljningsarbetet och ta ställning till de åtgärder som föreslås.

Det kan emellertid ifrågasättas om nämnden i dess helhet med inte mindre än nio-tio ledamöter och med åtskilliga mer övergripande frågor att behandla alltid är ett lämpligt organ för att också ta del av ett relativt stort antal enskilda ärenden. Ett organ vid sidan av nämnden skulle emellertid på intet sätt vara mer lämpligt att stödja arbetsförmedlingen i sådana ärenden.

Utredningen håller för troligt att den bästa lösningen skulle vara, att ge distriktsarbetsnämnden möjlighet att delegera uppföljningsärenden till en mindre grupp inom nämnden, som i det följande benämns arbetsutskott. Frågor av större vikt eller av principiell natur bör emellertid alltid föras upp inför nämnden i plenum även om sådant arbetsutskott är utsett.

Arbetsutskottet som förutsättes sammanträda regelbundet bör i regel ha större möjligheter än hela nämnden att vid behov samlas till extra överlägg- ning. Om ett stort antal ärenden gäller samma arbetslöshetskassa eller något ärende uppfattas vara av principiell karaktär eller det eljest föreligger skäl bör kassans representant kallas eller ha rätt att närvara när ärendet eller ärendena behandlas.

Redogörelserna inför nämnden eller utskottet bör innehålla uppgifter om lämnade förslag om arbeten, eventuellt avvisade arbeten, förslag om utbildning samt kontakter med redogörare. I varje enskilt ärende bör redogörelsen utmynna i förslag till åtgärder. Kassan bör alltid underrättas om beslut som nämnden eller utskottet fattat eller konfirmerat. En förenkling av redogörelserna för vissa grupper sökande bör kunna medges under begränsad tid, om utrymme därigenom kan vinnas för erforderliga uppföljningar i ärenden som kan anses mer angelägna. Närmare föreskrifter om delegeringen samt hur ärendena skall prioriteras, handläggas och redovisas bör utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen.

En idéskiss om särskilda arbeten

Som redan framhållits blir steget tillbaka in i arbetslivet ofta svårareju längre arbetslöshetsperioden varat. Mot den bakgrunden är det önskvärt att den fortsatta tid som erfordras för att få fram ett arbete i öppna marknaden åt den som redan varit arbetslös under längre tid inte skall behöva vara en arbetslöshetsperiod i vanlig mening. I de fall en sådan tid inte kan utnyttjas i exempelvis en meningsfull arbetsmarknadsutbildning borde den försäkrade beredas någon annan form av sysselsättning.

Det är inte ALF-utredningens uppgift att föreslå sysselsättningsskapande åtgärder. Utredningen vill likväl i detta sammanhang framföra en tanke som den diskuterat och som innebär, att arbetsförmedlingen borde ges möjlighet att erbjuda kortvariga sysselsättningar, som i det följande benämns interims- arbeten. DeSSa arbeten skulle i första hand erbjudas långvarigt arbetslösa i avvaktan på möjligheter att finna en mera definitiv lösning på vederbörandes sysselsättningsproblem.

Den lön som skulle utgå till försäkrad, som hänvisats till sådant arbete, borde vara densamma som hans ersättningsunderlag, dvs. regelmässigt något högre än dagpenningen. Detta skulle visserligen innebära, att olika lön skulle kunna utgå för samma arbete. Om man beaktar interimsarbetenas syfte och kortvarighet samt att alternativet till sysselsättning i sådant arbete skulle vara dagpenning av skiftande storlek torde emellertid sådana löneskillnader

kunna accepteras. Givetvis skulle den avtalsenliga lönen på berört arbetsom- råde aldrig få underskridas. Det skulle ur samhällsekonomisk synpunkt bli billiga för att inte säga nära nog kostnadsfria arbeten man finge utförda. Arbetsförmedlingen skulle med distriktsnämndens stöd under tiden den försäkrade vore sysselsatt i interimsarbete få rådrum att bereda arbete åt honom på den öppna arbetsmarknaden.

Reglerna för lämpligt arbete för vilka redogjorts i avsnitt 8.4 borde. enligt utredningens mening. kunna tillämpas även beträffande anvisning till interimsarbete. Vid prövning av lämpligheten bleve emellertid anledning att beakta. att arbetena vore kortvariga och avsedda för en väntetid.

För att systemet skulle kunna fungera bleve det sannolikt nödvändigt att interimsarbetena begränsades till viss tid. t.ex. högst två månader. Om varaktigt arbete inte kunnat erhållas vare sig under arbetsperioden eller under exempelvis två månader därefter borde alternativet interimsarbete på nytt kunna övervägas.

Utredningen vill också något diskutera frågan om administrationen av här skisserade interimsarbeten. Enklast vore möjligen att dessa arbeten inlem- mades i övriga beredskapsarbeten, som omfattar statliga. kommunala och enskilda arbeten. Arbetsmarknadsverket skulle enligt detta alternativ påtaga sig det huvudsakliga löneansvaret för dessa kortvariga arbeten_genom att den statliga andelen av kostnaderna skulle motsvara dagpenningen och därmed uppgå till ca 90 % av lönekostnaden. För att kommunerna skulle komma att ha ekonomiska möjligheter att helhjärtat ställa upp framstår det som angeläget att deras kostnadsandel bleve synnerligen låg.

En annan lösning vore att verksamheten överlämnades till kommunerna för att administreras på ungefär samma sätt som nu sker i fråga om de kommunala sysselsättningsinsatserna i glesbygden. Något som synes tala för detta är att det ofta bleve fråga om relativt små arbeten med mycket kort livslängd, som inte lämpade sig att utföras som beredskapsarbeten i vanlig ordning. Länsarbetsnämnderna borde emellertid godkänna arbetsobjekten.

En förutsättning för att kunna förverkliga den här framförda tanken är att det kommer att finnas möjligheter att få fram lämpliga arbeten. Glesbygdsar- betena har givit goda resultat i det avseendet. Dessa arbeten har emellertid ofta kunnat erbjudas även hos enskilda. Statsbidraget är i sådana fall begränsat till 20000 kr. per objekt. På så sätt har åtskilliga arbetstillfällen kunnat skapas hos bl. a. jordbrukare och stugägare som velat hyra ut sina stugor till turister och liknande. De enskilda objekten har också haft en social motivering.

Den här framförda idén är emellertid inte avsedd att tillämpas endast i glesbygderna. ! tätorter borde bl. a. arbeten som innebär service av olika slag vara lämpliga objekt. Ständigt föreligger krav på service utöver den som kommunen normalt erbjuder. Det är också möjligt att kontorsarbeten kunde anordnas hos exempelvis organisationer. Liksom i glesbygderna finns det också ide tätbefolkade områdena stort behov av arbeten av miljöförbättrande karaktär.

Utredningen är medveten om att möjligheterna att bedriva kortvariga arbeten av här antytt slag är beroende av de fackliga organisationernas medverkan. Överläggningar med dessa har till och från förekommit i anslutning till s. k. T: I—arbeten. intensifierad kommunal sysselsättning (IKS-

arbeten) samt vapenfri tjänsteplikt. Erfarenheterna av hittills bedriven verksamhet visar. att det är angeläget med de fackliga organisationernas medverkan redan på planeringsstadiet.

Utredningen har med det anförda angett några huvuddrag i ett system med särskilt organiserade sysselsättningsobjekt. De skulle vara ett medel att ge den arbetslöse en sysselsättning i avvaktan på åtgärder för att bereda honom arbete på den öppna arbetsmarknaden. Om den idéskiss som utredningen här lagt fram kommer att utvecklas bör särskild vikt läggas vid att arbetena integreras i övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Särskilt bör beaktas att distriktsarbetsnämnderna vid uppföljning av långa arbetslöshetsfall finge större möjligheter än vad som i dag står till buds att föreslå praktiska åtgärder i de enskilda fallen. En eventuell vidareutveckling av ett system med vad här kallats interimsarbeten som ett led i uppföljningen av de långa arbetslöshets- fallen bör enligt ALF-utredningens mening ske genom AMS försorg.

19.4.4. Övriga punkter i urredningensfdrslag med särskild berydelseför arbetsförmedlingen

Som framhållits under avsnittet 19.4.1 lår tillkomsten av en allmän arbetslöshetsförsäkring betydelse för arbetsförmedlingen. Under 19.4.2 har utredningen anfört vissa frågor som gäller arbetsförmedlingens service gentemot de försäkrade och försäkringsorganen. Flertalet av de synpunkter utredningen anfört under sistnämnda avsnitt är emellertid oberoende av vilken form arbetslöshetsförsäkringen har och äger därför samma giltighet i avseende på den nuvarande försäkringen. Utredningen vill här nedan ta upp vissa av sina delförslag som kan beräknas få betydelse för förmedlingen.

Det bör först erinras om att de relativt höga ersättningsnivåer. som utredningen föreslår och närmare redovisari kap. ll.i vissa fall kan innebära ökade krav på förmedlingens service. Med en utgående ersättning som kompenserar allt väsentligt av inkomstbortfallet under arbetslösheten. kommer sannolikt kraven på de erbjudna arbetena att visa en tendens att öka. För att ingen skall förlora ekonomiskt på att ta arbete under ersättningspe- rioden har utredningen framlagt ett förslag om utfyllnadsersättning. vars betydelse för arbetsförmedlingen behandlas i det följande.

Vidare bör framhållas att den längre ersättningstiden för vissa grupper kan betyda en ökad belastning för arbetsförmedlingen. Detta gäller främst ide fall den sökande inte erhåller något nytt arbete under ersättningsperioden. För att förhindra fall av långtidsarbetslöshet har utredningen i föregående avsnitt föreslagit särskilda regler om uppföljning.

Under avsnitt 8.2.2 har utredningen föreslagit. attföreragare skall anmäla en förutsedd arbetslöshet två månader innan ersättningsrätt inträder. Motivet härför är ait ge arbetsförmedlingen tillfälle att utreda arbetsmarknadsutsik- terna för den förhandsanmälde företagaren och ge honom erforderliga informationer samt att informera distriktsarbetsnämnden. om den inkomna förhandsanmälan. Här avses således sådana tidigare insatser som i fråga om arbetstaga'e behandlats under 19.4.2.

1 kap. lShar utredningen föreslagit att Lit/yllnadsersärming skall kunna utgå under den återstående tiden av försäkringsperioden till sådana sökande. som antar erbjudet lämpligt arbete. vilket emellertid inte ger en lön som motsvarar

den ersättning som uppbäres. Utredningen menar att arbetslöshetsförsäk- ringen genom tillkomsten av utfyllnadsersättning blir ett betydligt mer aktivt arbetsmarknadspolitiskt medel än försäkringen tidigare varit. Utfyllnadser- sättningen bör innebära att arbetsförmedlingen får helt andra möjligheter än tidigare att få till stånd allvarliga överläggningar med de sökande och i samförstånd få dem att överväga att anta arbeten. även ide fall den sökande är tveksam eller har erinringar i fråga om lönesättningen. Rättigheten att uppbära utfyllnadsersättning torde således i många fall komma att eliminera det vanligaste skälet till att de sökande inte är intresserade av att söka arbeten som står till buds. Detta innebär emellertid inte att förmedlingen på något sätt får eftersätta kraven som under avsnitt 8.4 anförts ifråga om arbetets lämplighet.

19.4.5. Resursbehov inom arbetsförmedlingen

Som tidigare framhållits i detta kapitel förutsätter ALF-utredningen att den förstärkning av arbetsförmedlingen som erfordras för en allmän arbetslös- hetsförsäkring tillgodoses i den allmänna förstärkning med personell. organisatorisk och teknisk utbyggnad som pågår inom förmedlingen. Behoven som tillkommer genom en allmän arbetslöshetsförsäkring kan svårligen skiljas från behov av en utvidgad och effektiviserad platsförmedling i övrigt. Detta gäller inte minst med tanke på att det helt övervägande antalet arbetslösa kommer att vara ersättningsberättigade i en allmän arbetslöshets- försäkring. Därför blir frågan om förstärkning av arbetsförmedlingen med anledning av en allmän arbetslöshetsförsäkring i hög grad beroende av utvecklingen på arbetsmarknaden. Men det är också en fråga om vilka kvalitativa anspråk man vill ställa på förmedlingens service till de försäkrade. och i vilken omfattning försäkringen skall införlivas med en aktiv arbets- marknadspolitik eller enbart vara en passiv försörjningsform vid arbetslös- het.

Något bestämt mått på vad en allmän arbetslöshetsförsäkring ställer för anspråk på arbetsförmedlingen är således omöjligt att ange bl. a. därför att anspråken sammanfaller med andra krav på en förstärkt service. Utredningen vill likväl som hållpunkt för en bedömning av vad dess förslag kan tänkas kräva i fråga om resursförstärkning på arbetsförmedlingen göra följande tillbakablick på olika delar av sitt förslag.

Som anförts torde det inte finnas anledning att i första hand framhålla det ökade antalet försäkrade som en ökad belastning på arbetsförmedlingen. Ökningen av de sökande från de nytillkomna försäkrade synes emellertid böra beaktas som en faktor vid beräkning av de framtida resursbehoven.

De speciella insatser av förmedlingen. som de nytillkomna grupperna kan beräknas föranleda. är enligt utredningens mening ett starkare skäl för förstärkningen än själva antalet tillkomna försäkrade.

Allmänt bör i sammanhanget erinras om vad utredningen framhållit i fråga om att arbetsförmedlingen i ökad omfattning bör handlägga förmedlings- ärenden redan under varsel- och uppsägningstid och att sådan tidig service skall ges åt företagare som föranmält kommande arbetslöshet.

Det bör vidare erinras om utredningens förslag. att den sökandes önskemål skall beaktas. blir uttalat i lagtexten.

Utredningen har också framfört tanken på en särskild bevakning av arbetsmarknaden för sökanden som accepterat ett anvisat arbete i avvaktan på mer önskat arbete. Även om dessa personer formellt kommer att hänföras till kategorin ombytessökande. bör en sådan särskild bevakning närmast betraktas som en fortsättning av förmedlingens serviceansvar från den tid de tidigare uppburit ersättning. Denna särskilda service bör därför i den mån den kan förverkligas vägas in som faktor i beräkningen av det resursbehov som närmast kan anses föranlett av försäkringen.

Sådana tätare obligatoriska besök på arbetsförmedlingen som föreslås särskilt för den första tiden av arbetslösheten innebär väsentliga anspråk på

förmedlingen. De serviceuppgifter av närmast administrativt slag som kommer att falla på

arbetsförmedlingen i en allmän arbetslöshetsförsäkring bör efter en tid kunna omräknas i tidsåtgång och därmed personalbehov.

De försäkrades större anspråk på erbjudna arbeten bl. a. p. g. a. de föreslagna ersättningsnivåerna bör även uppmärksammas i detta samman- hang. Reglerna om utfyllnadsersättning kommer emellertid i vissa fall att underlätta förmedlingens möjligheter att föreslå och anvisa arbete.

De längre ersättningstiderna för vissa grupper kan i vissa fall innebära att anmälningstiden på förmedlingen förlängs.

Vad den obligatoriska uppföljning som föreslås innebäri fråga om särskilda insatser är särskilt svårt att bedöma på förhand. Antalet uppföljningsfall blir beroende av hur den tidigare givna servicen utfallit. Uppenbart synes dock att en betydande tid måste tas i anspråk för de särskilda beredningarna och redogörelserna inför distriktsarbetsnämnden eller det särskilda arbetsutskot- tet.

Bevakning av arbetsmarknaden för personer. som anvisats sådana särskilda arbeten. som skisserats under avsnitt 19.4.3. erfordrar förmedlings- personal, såvida tiden på sådana arbeten inte skall försvåra den sökandes möjligheter till ny fast förankring på arbetsmarknaden. Här föreslås visser— ligen endast en utredning om möjligheten att anordna sådana arbeten. Det är emellertid fråga om ett önskemål som i princip redan finns angående bättre bevakning av arbetsmarknaden för försäkrade som är föremål för arbetsmark- nadspolitiska åtgärder. exempelvis beredskapsarbeten.

Utredningen har ovan framhållit att den förstärkning av arbetsförmed- lingen som föranledes av en allmän arbetslöshetsförsäkring måste integreras i den allmänna förstärkning som sker inom förmedlingen. Enligt utredningens uppfattning måste den personella förstärkningen också ske i en takt som möjliggör att nytillskottet på ett organiskt sätt skall kunna inordnas i den befintliga verksamheten.

Även om underlaget är för osäkert för en beräkning av det erforderliga behovet i exempelvis antalet tjänster. synes underlaget dock tillfyllest för att konstatera. att det torde bli fråga om ett väsentligt personaltillskott. som i fråga om antal och sammansättning närmare bör prövas av arbetsmarknads- styrelsen. Utredningen förutsätter således. att utvecklingen noga följs och att förmedlingen efter en kort övergångstid. då behovet närmare preciserats. bl. a. i förhållande till utvecklingen på arbetsmarknaden.erhåller erforderliga resurser.

Under avsnitt 19.42 har utredningen förutsatt att datateknikens fördelar i

väsentlig omfattning utnyttjas i förmedlingens tjänst vid tiden för ikraftträ- dandet av utredningens förslag. Om så är fallet kan den fortsatta tekniska utbyggnaden ske med vunnen erfarenhet och snabbt anpassas efter de aktuella behoven. vilket ofta kommer att vara en förutsättning för att förmedlingspersonalen skall kunna ge den försäkrade en optimal service.

20. Tillsynen

20.1. Nuvarande förhållanden

Arbetsmarknadsstyrelsen utövar enligt 93% LAF tillsyn över de erkända arbetslöshetskassorna vilka har att rätta sig efter styrelsens anvisningar. I 95 & anges att arbetsmarknadsstyrelsen kan meddela erinringar ifråga om erkänd arbetslöshetskassas verksamhet. formerna för meddelande av erinringar och möjligheten till sanktioner mot kassa.

Det kontanta arbetsmarknadsstödet administreras av arbetsmarknadsver- ket. Det av arbetsmarknadsverket likaledes administrerade statliga omställ- ningsbidraget bör i stort sett vara avvecklat då den allmänna arbetslöshets- försäkringen börjar sin verksamhet.

Arbetsmarknadsstyrelsen har som tillsynsmyndighet att tillse att lagstif- tarnas avsikter och intentioner i fråga om arbetslöshetsförsäkringen förverk- ligas. Härvid har styrelsen i första hand att tillse att tillämpningen av lagen och andra författningar blir riktig och enhetlig. ] andra hand har styrelsen att tillse att administrationen blir så effektiv och ger så god service som möjligt. Med anledning av tillsynsfunktionen — någon närmare beskrivning av formerna för densamma har ej gjorts av statsmakterna — utfärdar arbetsmark- nadsstyrelsen anvisningar och tillämpningsföreskrifter samt bedriver inspek- tionsverksamhet. information och utbildning.

Som ett led i tillsynen över arbetslöshetskassornas verksamhet är arbets- löshetskassas styrelse enligt normalstadgarna & 47 skyldig att inom viss tid till arbetsmarknadsstyrelsen insända avskrifter av styrelsens och revisorernas berättelser. protokoll från föreningsstämma. styrelsens och arbetsutskottets sammanträden samt omedelbart efter det beslut fattats redovisning av behandling av fråga om medlems rätt till ersättning. Enligt arbetsmarknads- styrelsens föreskrifter skall kassastyrelsen även insända periodiska rapporter om verksamheten. Härigenom erhåller tillsynsmyndigheten möjligheter att fortlöpande följa verksamheten i arbetslöshetskassorna.

Ärenden rörande kontant stöd vid arbetslöshet behandlas i arbetsmark- nadsstyrelsen av en arbetslöshetsförsäkringsdelegation. bestående av gene- raldirektören och överdirektören och fyra av regeringen utsedda ledamöter. av vilka tre utses på förslag av arbetslöshetskassornas samorganisation.

Arbetsmarknadsstyrelsen är första besvärsinstans beträffande ärenden. som avgjorts av arbetslöshetskassorna. och i fråga om ärenden rörande kontant arbetsmarknadsstöd. vilka avgjorts av länsarbetsnämnd.

Vid sidan av besvärsärendena finns 5. k. tillsynsärenden. d. v. 5. där

försäkringsenheten är av annan uppfattning än kassan om tolkningen av gällande bestämmelser. ofta på grund av att nya omständigheter framkommit vid den fortsatta handläggningen. Kassan bereds då tillfälle att ompröva ärendet. Vidhåller kassan sitt beslut och enheten ej finner anledning att ändra sitt tidigare ställningstagande behandlas ärendet i arbetslöshetsförsäkrings- delegationen. som kan ändra eller fastställa kassans beslut.

Arbetslöshetskassornas verksamhet regleras genom av arbetsmarknads- styrelsen för varje kassa registrerade stadgar. Dessa bygger på av arbetsmark- nadsstyrelsen fastställda normalstadgar. som är grundade på gällande lagstiftning. Enhetliga stadgebestämmelser har eftersträvats men vissa avvikelser från normalstadgarna har medgivits för enskilda kassor med hänsyn till deras speciella förhållanden. För varje kassa finns en handbok som bygger på en av styrelsen fastställd normalhandbok för de erkända arbets- löshetskassorna. Administrativa frågor närmast vid huvudkontoren behandlas i en av arbetsmarknadsstyrelsen utgiven administrativ handbok. För arbetsförmedlingen finns en handbok som bl. a. behandlar administrationen av det kontanta arbetsmarknadsstödet. besöksordning m. m. Vissa föreskrifter finns intagna i arbetsmarknadsstyrelsens författ- ningssamling. Dessutom finns en serie Meddelande till de erkända arbets- löshetskassorna.

Den löpande administrationen av ärenden rörande kontant stöd vid arbetslöshet handhas av arbetsmarknadsstyrelsens försäkringsenhet. Denna enhet består av fyra sektioner. vilkas benämning i korthet anger arbetsupp- gifterna: allmänna. försäkringsjuridiska. försäkringstekniska och inspek— tionssektionen. Tillsammans finns på försäkringsenheten 31 tjänster.

Allmänna sektionen är enhetens centrala sektion.'som omfattar 18 personer. varav 7 utgör för enheten gemensam personal. Den handlägger bl. a. ärenden angående ifrågasatt ersättningsrätt inklusive besvärsärenden. administrativa ärenden. information, internationella ärenden och ärenden angående dispens från skyldighet att besöka arbetsförmedlingen. Den tunga delen av enhetens arbetsuppgifter utgör granskningen av ärenden om ifrågasatt ersättningsrätt — en viktig del av tillsynen — samt handläggningen av besvärsärenden. vari ingår yttranden över besvärsärenden till överinstansen. försäkringsdomsto- len. Handläggningen av besvärsärenden behandlas närmare i kap. 21.

Försäkrings/'tu-idiska sektionen, som består av 4 personer. handlägger ärenden om föreskrifter och anvisningar angående arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. registrering av stadge- och styrelse- ändringar m. m. samt valordningar och distriktsindelningar. Sektionen medverkar även med viss rådgivning till arbetslöshetskassorna i juridiska spörsmål. En av sektionens tjänstemän deltar i den av arbetslöshetskassornas samorganisation bildade bedömningsnämnden. som lämnar kassorna rekommendationer om åtgärder i bedrägerifall.

Försäkringsrekniska sektionen, som består av 4 personer. handhar ekono- miska frågor rörande arbets]öshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmark- nadsstödet. avgifts- och statsbidragsberäkning samt bearbetar för verksam- heten erforderlig statistik. lnbetalning av skattemedel för arbetslöshetskas- sornas räkning sker via sektionen.

Inspektionssekrionen består av 4 personer och handlägger ärenden angående inspektion och granskning av arbetslöshetskassornas verksamhet. informa-

tion. kurser och kursmaterial samt utformning av kassahandböcker. Kurs- verksamheten avser såväl arbetsförmedlingens som arbetslöshetskassornas personal. Sektionens arbete omfattar huvudsakligen enhetens externa arbets- uppgifter.

1 systemet för tillsynen över de erkända arbetslöshetskassorna ingår att arbetsmarknadsstyrelsen enligt & 41 normalstadgarna efter förslag av kassan utser en ledamot jämte suppleant i kassastyrelsen. Denna ledamot har samma ställning som de av ombudsförsamlingen utsedda styrelseledamö- terna. dock med särskild uppgift att i styrelsen beakta det allmännas intressen. 1 varje arbetslöshetskassa har försäkringsenheten förordnat en av enhetens tjänstemän — företrädesvis från inspektionssektionen — som granskningsman. Denna är ett slags kontaktman mellan kassan och enheten. Hans huvuduppgift är att kontrollera att vid beviljandet av ersättning kassans stadgar och av arbetsmarknadsstyrelsen utfärdade föreskrifter följts. Även placeringen av fondmedlen kontrolleras. Uppgifter om granskningen lämnas i revisionsberättelsen. Därjämte skall granskningsmannen om så erfordras informera kassans personal om stadgar och föreskrifter.

20.2. Överväganden och förslag

Tillsynen över den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen uppdrogs vid starten 1935 åt socialstyrelsen. som då även var tillsynsmyndighet för den kommunala arbetsförmedlingen. Vid arbetsförmedlingens förstatligande 1940 blev arbetsmarknadskommissionen chefsmyndighet för arbetsförmed- lingen medan tillsynen över arbetslöshetsförsäkringen låg kvar hos social- styrelsen till dess att arbetsmarknadsstyrelsen bildades 1948. Detta historiska samband mellan å ena sidan arbetslöshetsförsäkringen och å andra sidan arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken markerar en stark reell samhörighet mellan dessa verksamhetsfält. Det från en början mera begrän- sade tekniska sambandet mellan arbetslöshetsförsäkring och arbetsförmed- ling har utvecklats till att försäkringen blivit ett av hjälpmedlen i arbetsmark- nadspolitiken.

Mellan försäkringsenheten och enheter som svarar för olika områden inom arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet föreligger ett nära samarbete. som är en förutsättning för försäkringsverksamhetens rationella bedrivande. Helt naturligt gäller detta främst arbetsförmedlingsenheten i frågor rörande arbetsförmedlingen vars roll för arbetslöshetsförsäkringen närmare behand- las i kap. 19. Men även med utbildningsenheten finns ett samarbete i utbildningsfrågor. med arbetsvårdsenheten vad gäller arbetsvårdsärenden. tekniska enheten ifråga om beredskapsarbeten o. s. v.

Det torde därför enligt utredningens mening vara ändamålsenligt och väl motiverat att tillsynen över arbetslöshetsförsäkringen även i fortsättningen är en uppgift för arbetsmarknadsstyrelsen. Frågan behandlas även i kap. 18.

Den allmänna arbets]öshetsförsäkringen kommer att ställa större krav på tillsynen från arbetsmarknadsstyrelsens sida än vad som är fallet med den nuvarande frivilliga försäkringen. Det är härvid några faktorer som spelar en väsentlig roll. Arbetslöshetskassorna kommer att bli myndighetsorgan. Det nuvarande intima sambandet mellan arbetslöshetskassorna och de fackliga

organisationerna kommer att i viss mån försvagas och kassorna kan förutsättas i större omfattning än nu vara hänvisade till att leva ett självständigt liv. Av de försäkrade kommer i genomsnitt ungefär 25 % att utgöras av icke organiserade. Även om större delen av dessa redan i dag omfattas av det kontanta arbetsmarknadsstödet. kan denna grupp efter inlemmandet i arbetslöshetsförsäkringen med väsentligt förbättrade förmåner väntas kräva större insatser av arbetsmarknadsstyrelsen liksom även av arbetsförmedlingen. Särskilt intresse kommer att få ägnas den av kassornas samorganisation bildade allmänna arbetslöshetskassan. Slutligen kommer den av staten totalfmansierade arbetslöshetsförsäkringen med väsentligt högre ersättningsnivå än den nuvarande frivilliga arbetslöshetsför- säkringen att medföra betydligt större kostnader vilket i sin tur kommer att öka kraven på arbetsmarknadsstyrelsens tillsyn. I detta sammanhang kan även pekas på en sådan detalj som bedömningen av förvaltningskostnadernas skälighet.

Det kommer att föreligga ett behov av att arbetsmarknadsstyrelsen mera än nu i detalj följer och analyserar arbetslöshetskassornas verksamhet. Därför kommer ökade resurser inom arbetsmarknadsstyrelsen att krävas för till- synen av kassorna. Det bör dock uppmärksammas att. när det kontanta arbetsmarknadsstödet går upp i arbetslöshetsförsäkringen. styrelsen befrias från de arbetsuppgifter som direkt sammanhänger med detta stöd. Det blir den av arbetslöshetskassornas samorganisation bildade allmänna kassan för i första hand nytillträdande som närmast får det administrativa ansvaret för dem som i dag erhåller kontant arbetsmarknadsstöd. Härvid bör dock uppmärksammas att många av stödtagarna uppfyller arbetsvillkoret. varför de kommer att vara berättigade att försäkras av specialkassorna för olika yrkesområden.

Enhetliga utbetalningsrutiner i kassorna är nödvändiga från kontrollsyn- punkt. Krav på enhetliga arbetsformer kan komma att ställas i högre grad än vad i dag gäller de erkända arbetslöshetskassorna. Det bör åvila arbetsmark- nadsstyrelsen att efter samråd med arbetslöshetskassornas samorganisation besluta om riktlinjer och föreskrifter härför. vilket kan bli ett komplicerat arbete med hänsyn till kassornas olika storlek. struktur och fackliga förankring.

Stadgar med försäkringsrättsliga bestämmelser kommer ej att erfordras för de allmänna arbetslöshetskassorna. Dessa ersätts av lagstiftningen och de föreskrifter för hela försäkringen som i form av instruktioner och anvisningar utformas av arbetsmarknadsstyrelsen. Det torde närmast bli fråga om en utbyggd handbok för kassorna. Möjligheterna till särbestämmelser för en enskild kassa eller ett visst yrkesområde kommer därigenom att bli starkt begränsade. Däremot skall enligt förslaget till lag om allmän arbetslöshets- försäkring 55å finnas stadgar av administrativ karaktär med uppgift om antalet styrelseledamöter. var styrelsen skall ha sitt säte o. s. v.

Utredningen vill anlägga följande synpunkter på utformningen av tillsyns- organet för den allmänna arbetslöshetsförsäkringen.

20. 2. 1 A rbers/öshers/örsäkringsde/egationen

Arbetslöshetsförsäkringsdelegationen bör bibehållas inom arbetsmarknads- styrelsen även då en allmän arbetslöshetsförsäkring införts. Härigenom bevaras möjligheterna till ett nära samarbete mellan arbetslöshetskassorna och arbetsmarknadsstyrelsen. Visserligen föreslår