HFD 2013:37

B.R. överklagade Jordbruksverkets beslut och yrkade att förvaltningsrätten skulle ändra verkets beslut och bifalla hans ansökan om ersättning enligt växtskyddslagen. Han anförde bl.a. följande. Den begärda ersättningen är en följd av Jordbruksverkets ursprungliga beslut om skingringsförbud den 1 oktober 2008, det påföljande beslutet om restriktiva villkor för försäljningen den 8 december 2008 och det efterföljande definitiva beslutet om destruktion av potatispartiet den 5 mars 2009. Det sistnämnda beslutet reglerar de slutliga konsekvenserna av angreppet av potatiskräfta ras 18 beträffande upptagen potatis. Den omständigheten att någon försäljning inte skedde innan det slutgiltiga beslutet fattades, hade helt och hållet sin grund i de beslut om restriktioner för en eventuell försäljning som meddelats av Jordbruksverket dessförinnan. Det finns särskilda skäl att bevilja honom ersättning. Angreppet av potatiskräfta har fått synnerligen allvarliga konsekvenser för honom eftersom produktionen av matpotatis utgör en ekonomiskt avgörande del av hans verksamhet. Möjligheterna till fortsatt odling försvåras eftersom förekomsten av resistenta matpotatissorter är synnerligen begränsad. Intäktsförlusten han drabbats av kan i förlängningen leda till att han kan tvingas avveckla sin näringsverksamhet. Utöver detta framgår av rättspraxis att oaktsamhet från Jordbruksverkets sida kan utgöra ett sådant särskilt skäl som grundar rätt till ersättning enligt växtskyddslagen. I nu aktuellt fall har Jordbruksverket förfarit oaktsamt eftersom verket, trots sin vetskap om förekomsten av potatiskräfta, inte vidtagit tillräckliga åtgärder enligt gällande lagstiftning för att förhindra spridningen av smittan.

Jordbruksverket ansåg att förvaltningsrätten skulle avslå överklagandet. Verket anförde bl.a. följande. För att ersättning ska utgå ska två förutsättningar vara uppfyllda, kostnaden eller inkomstbortfallet ska vara en följd av Jordbruksverkets beslut och det ska finnas särskilda skäl. Jordbruksverket vitsordar att kostnaderna för tvättåtgärderna, froststukorna samt utsättspotatisen kan sägas vara en följd av verkets beslut. Däremot är inte intäktsbortfallet för potatispartiet föranlett av verkets beslut. Verket var villigt att medverka till att partiet skulle kunna säljas men det fanns inga kunder som ville köpa eftersom potatisen kunde vara smittad av potatiskräfta. Den direkta orsaken till intäktsbortfallet är därför sjukdomen, inte verkets beslut. - Det föreligger heller inte särskilda skäl. Jordbruksverkets uppfattning är att den som vidtagit alla försiktighetsåtgärder och ändå drabbas av smitta bör kunna få ersättning med hänvisning till att det föreligger särskilda skäl. Exempelvis skulle särskilda skäl kunna föreligga om någon drabbades av smitta trots att de använt kontrollerat utsäde och odlat potatis på en plats där det inte fanns någon smitta (i det här fallet långt från Listerlandet). B.R. uppfyller inte dessa kriterier, han har trots att han var medveten om att smitta fanns i omgivningen valt att odla potatis som inte var resistent. Han har tagit en kalkylerad risk för att få högre avkastning från sitt företagande. Han har även använt sina maskiner över hela brukningsenheten utan att tvätta maskinerna när de flyttades från ett fält till ett annat. Han har därför inte, mot bakgrund av den information som Jordbruksverket lämnade under år 2007 och år 2008, vidtagit tillräckliga försiktighetsåtgärder för att det ska föreligga särskilda skäl för ersättning. Oaktsamhet från verkets sida kan inte utgöra ett sådant särskilt skäl som ger rätt till ersättning enligt växtskyddslagen. Verket har inte heller agerat oaktsamt. När man fick kännedom om att det handlade om potatiskräfta ras 18 hade inte fler fall av potatiskräfta upptäckts och under hela 2005 och 2006 upptäcktes inga nya fall. Verket gjorde därför en bedömning och fann det vid tillfället inte motiverat att meddela restriktioner mot stärkelsefabriken.

Förvaltningsrätten i Jönköping (2011-02-22, ordförande Stroh), som hållit muntlig förhandling i målet, yttrade: Av 8 § växtskyddslagen framgår bl.a. att ersättning kan lämnas av statsmedel för kostnad eller förlust som föranletts av beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser för att bekämpa eller hindra spridning av växtskadegörare. - Av 19 § växtskyddsförordningen framgår bl.a. att om det finns särskilda skäl, kan ersättning enligt 8 § växtskyddslagen lämnas i enskilda fall för förlust som uppkommit genom Jordbruksverkets beslut om bekämpning eller hindrande av spridning av växtskadegörare. - I förarbetena (prop. 1972:89 s. 17) till växtskyddslagen anför det föredragande statsrådet att ekonomisk förlust som uppkommit genom att växtskadegörare angripit och skadat växt i regel ska bäras av den drabbade. - Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. Parterna är numera överens om att det aktuella potatispartiet uppgår till 700 ton. Parterna har även kommit överrens om ett pris om 1,61 kr per kilo. Stärkelsefabriken har uppgett att de inte har levererat harpjord/potatisskal eller tvättvatten till fastigheten Lörby 47:1. Däremot har de levererat slamjord till fastigheten under december 2001 och december 2004. - Förvaltningsrätten gör följande bedömning. - Frågan i målet är om B.R. ska tillerkännas ersättning enligt växtskyddslagen eller inte. För att ersättning ska kunna utgå krävs att kostnaden föranletts av ett beslut enligt växtskyddslagen och att det finns särskilda skäl. - Kostnaden föranledd av beslut - B.R. belades den 1 oktober 2008 med ett skingringsförbud för det aktuella potatispartiet. Förbudet innebar att potatisen inte fick försäljas eller flyttas utan Jordbruksverkets tillstånd. Skingringsförbudet modifierades genom Jordbruksverkets beslut den 8 december 2008. Genom det nya beslutet ålades B.R. att tvätta potatisen samt att sälja den till Solanum. Sedan Solanum den 19 januari 2009 dragit sig ur affären meddelade Jordbruksverket den 5 mars 2009 ett nytt skingringsförbud samt order om att det aktuella potatispartiet skulle destrueras. Även om beslutet den 8 december 2008 angavs vara ett beslut om upphävande av skingringsförbud framstår det av ordalydelsen snarare som en förändring av skingringsförbudet än ett upphävande. Den sammanlagda effekten av de tre besluten var att potatispartiet under tiden 8 december 2008 - 5 mars 2009 endast fick försäljas till en av Jordbruksverket specificerad kund och därefter att det skulle destrueras. Den specificerade kunden drog sig ut ur affären den 19 januari 2009, vilket innebar att partiet inte längre fick försäljas vid den tidpunkten. Mot bakgrund av det anförda får det antas att potatispartiet kunnat säljas om inte Jordbruksverket meddelat de tre besluten om skingringsförbud. Förlusten vad gäller potatispartiet har följaktligen föranletts av ett beslut från Jordbruksverket. Eftersom Jordbruksverket har vitsordat att kostnaderna för tvättning, froststukor och utsädespotatis är en följd av verkets beslut, återstår frågan om det finns särskilda skäl för ersättning. - Särskilda skäl - Vad som utgör särskilda skäl framgår inte av förarbetena till växtskyddslagen och rättspraxis på området är sparsam. B.R. har huvudsakligen anfört att allvarliga ekonomiska konsekvenser, psykiska besvär, hans unika situation och Jordbruksverkets oaktsamhet ska utgöra särskilda skäl. Av handlingarna i målet framgår att det inte är utrett hur smittan kom att uppstå på B.R:s fält eller när smittspridningen skedde. Det framgår även att Jordbruksverket kände till förekomsten av potatiskräfta under hösten 2004 och att information om att smittan utgjordes av potatiskräfta ras 18 inkom till verket under våren 2005. Vidare framgår att Jordbruksverket vidtagit en rad åtgärder med anledning av smittan. Verket har bl.a. utfärdat smittförklaringar och riskområdesförklaringar samt genomfört informationskampanjer kring smittan. Jordbruksverket hade kunnat vidta ytterligare åtgärder för att förhindra smittspridning. Verket kunde t.ex. ha meddelat restriktioner mot stärkelsefabriken tidigare eller utökat riskområdet. Restriktionerna hade troligen inverkat menligt på stärkelsefabrikens verksamhet och en utökad riskområdesbeläggning hade medfört att endast resistenta matpotatissorter fått odlas på samtliga brukningsenheter inom området. Jordbruksverket har uppgett att verket gjort överväganden utifrån den information de hade om smittans förekomst och spridning. Man har utifrån dessa bedömningar valt att genomföra mindre ingripande åtgärder, eller som i exemplet med stärkelsefabriken, underlåtit att vidta åtgärder. Verket har således i stället för att utöka riskområdet informerat om smittan och låtit odlarna själva välja om de ville försäkra sig gentemot smitta genom att odla resistenta sorter. Mot bakgrund av det anförda anser förvaltningsrätten att Jordbruksverkets underlåtenhet att vidta åtgärder mot stärkelsefabriken eller utöka riskområdet, inte kan medföra att verket kan anses ha handlat oaktsamt i sådan mening att det utgör ett särskilt skäl som grundar rätt till ersättning enligt växtskyddslagen. Inte heller i övrigt finner förvaltningsrätten att det föreligger sådana särskilda skäl som krävs för att göra undantag från huvudregeln att kostnader vid ett växtskadeangrepp ska bäras av odlaren. Eftersom förutsättningarna för rätt till ersättning enligt växtskyddslagen inte är uppfyllda ska överklagandet avslås. - Förvaltningsrätten avslår överklagandet.

En nämndeman var skiljaktig och anförde: Jordbruksverket har haft anledning att vidta mera omfattande åtgärder som kunnat förhindra B.R:s förlust. Dennes förlust är således inte bara föranledd av Jordbruksverkets beslut utan särskilda skäl föreligger också att lämna ersättning för förlusten. Jag vill därför bifalla överklagandet.

B.R. överklagade förvaltningsrättens dom och yrkade att han skulle beviljas ersättning enligt 8 § växtskyddslagen med 1 617 776 kr, varav 1 127 000 kr avsåg intäktsbortfall, 158 812 kr hanteringskostnader och kostnader för tvättning av potatis, 8 325 kr extra frostskydd för stukor och 323 639 kr bruksutsäde. Han yrkade även ränta på beloppen.

Jordbruksverket motsatte sig bifall till överklagandet och till yrkandet om ränta.

Kammarrätten i Jönköping (2011-12-21, Hagelin, Davidson, referent, Green), som hållit muntlig förhandling i målet, yttrade: Rätten till ersättning i situationer som den aktuella regleras i 8 § växtskyddslagen i vilken stadgas att för kostnad eller förlust som föranletts av beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser för att bekämpa eller hindra spridning av växtskadegörare kan ersättning lämnas av statsmedel. I 19 § växtskyddsförordningen har emellertid en begränsning när det gäller rätten till ersättning för förluster införts. Det kan konstateras att något bemyndigande för regeringen att på det sätt som skett inskränka rätten till ersättning inte finns i växtskyddslagen. Kammarrätten prövar därför B.R:s rätt till ersättning för de kostnader och förluster han har haft i sin verksamhet endast utifrån växtskyddslagens bestämmelse. - En förutsättning för att ersättning ska kunna komma ifråga är att B.R:s förluster och kostnader är en följd av beslut fattade av Jordbruksverket. Jordbruksverket har avseende denna fråga anfört att kostnader och förluster inte är en följd av verkets beslut utan av att B.R. drabbats av sjukdom på sin brukningsenhet. Med ett sådant resonemang skulle ersättning aldrig kunna komma ifråga eftersom förekomsten av sjukdom alltid är den huvudsakliga orsaken till att Jordbruksverket beslutar om inskränkningar eller åtgärder i odlarens verksamhet. Kammarrätten finner således att de kostnader och förluster som är aktuella i målet är en följd av Jordbruksverkets beslut om förbud och restriktioner för de aktuella potatispartierna. - Frågan är då om förutsättningarna i övrigt för att B.R. ska beviljas ersättning är uppfyllda. I 8 § stadgas att ersättning kan lämnas och det finns således inte någon ovillkorlig rätt till ersättning. - Kammarrätten har därmed utifrån omständigheterna i nu aktuellt mål att avgöra om det finns en rätt till ersättning och vad ersättningen i så fall bör uppgå till. I förarbetena till paragrafen anges att ekonomisk förlust som uppkommit genom att växtskadegörare angripit och skadat växt liksom hittills i regel bör bäras av den drabbade. Reglerna kring hantering av uppkomna fall av potatiskräfta är av ingripande karaktär och kan för den odlare som drabbas av smitta medföra stora ekonomiska konsekvenser och inskränkningar i verksamheten. Reglerna föranleds av det allmänna intresse som finns att i möjligaste mån förhindra förekomsten och spridningen av potatiskräfta. De åtgärder som myndigheterna beslutar om i enskilda fall syftar således i stor utsträckning till att skydda angelägna allmänna intressen. Att låta den enskilde bära samtliga ekonomiska konsekvenser av sådana åtgärder framstår mot den bakgrunden som orimligt. Det finns enligt kammarrättens mening anledning att vid bedömningen av rätten till ersättning beakta om kostnaden eller förlusten är föranledd av en åtgärd som i första hand syftar till att hindra att andra drabbas av smittan eller om det rör sig om en förlust som uppkommit som en direkt följd av att odlarens skörd har drabbats av smitta. Ett sådant resonemang har också stöd i förarbetena till växtskyddslagen. Vid bedömningen av vilka kostnader och förluster som ska läggas på den enskilde och vilka som ska bäras av det allmänna måste även den enskildes agerande beaktas. Bestämmelsen får inte tolkas på så sätt att kostnader och förluster läggs på det allmänna i så stor utsträckning att den enskilde odlaren, då han eller hon inte riskerar att i någon större utsträckning drabbas av ekonomiska konsekvenser vid ett angrepp av potatiskräfta, underlåter att vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder i sin verksamhet och härigenom undviker de eventuellt ökade kostnader som detta kan medföra. - Utifrån ovanstående utgångspunkter gör kammarrätten följande bedömning av B.R:s rätt till ersättning. - Jordbruksverket gör gällande att B.R. inte har vidtagit tillräckliga försiktighetsåtgärder i sin verksamhet och att det utesluter en rätt till ersättning. Till stöd för detta anför Jordbruksverket att man under hösten 2007 och våren 2008 lämnade information till potatisodlare om vilka åtgärder de borde vidta för undvika smitta i sina odlingar. Av det informationsmaterial som Jordbruksverket lämnat in till förvaltningsrätten och kammarrätten framgår att Jordbruksverket vid möten med odlarna hösten 2007 och våren 2008 rekommenderade dem att odla resistent potatis. Bland det inlämnade materialet finns även den information som enligt Jordbruksverket lades ut på verkets hemsida i oktober 2007. Av den informationen kan emellertid inte utläsas att odlarna generellt avråddes från att odla icke resistenta sorter. Det är också oklart i vilken utsträckning Jordbruksverket tillsett att odlarna, däribland B.R., faktiskt fått relevant information. Jordbruksverket har inte heller visat att information om att stärkelsefabriken eventuellt spridit smittade restprodukter i området har lämnats till odlarna, varken vid utbrottet år 2004 eller därefter. B.R. har som professionell potatisodlare ett stort ansvar för hur han bedriver sin odling och i det ansvaret ligger även en skyldighet att hålla sig informerad om hur han kan skydda odlingarna från potatiskräfta. Kammarrätten anser dock att det av i målet befintligt underlag inte framgår att Jordbruksverket i informationen som gick ut till potatisodlarna entydigt avrått dem från att odla icke resistenta potatissorter och inte heller att information om samtliga riskfaktorer har lämnats till odlarna. Med beaktande av detta och vad B.R. uppgivit angående svårigheten att hitta köpare till de sorter av matpotatis som är resistenta mot potatiskräfta ras 18, anser kammarrätten att hans, till viss del oförsiktiga agerande, inte i sig utesluter rätten till ersättning. Det har inte påståtts att smitta har hittats i de i målet aktuella potatispartierna och Jordbruksverket har till kammarrätten uppgett att det inte funnits något absolut hinder mot försäljningen av potatisen. Jordbruksverket har dock fattat för B.R. mycket ingripande beslut angående potatispartierna i syfte att, såsom det får förstås, hindra vidare smittspridning till andra odlare. - Med beaktande av syftet med gällande bestämmelser finner kammarrätten, vid en sammantagen bedömning av B.R:s och Jordbruksverkets agerande och övriga omständigheter i målet, att B.R. har rätt till ersättning för de kostnader som uppkommit till följd av Jordbruksverkets beslut och även till viss del för de förluster han har drabbats av. Hans överklagande ska därför bifallas delvis på så sätt att han tillerkänns en skälig ersättning om sammanlagt 850 000 kr. - Någon laglig rätt till ränta på beloppet finns inte och yrkandet härom ska därför avslås. - Kammarrätten beviljar B.R. ersättning med 850 000 kr. Kammarrätten avslår yrkandet om ränta.

Jordbruksverket överklagade kammarrättens dom och yrkade i första hand att Högsta förvaltningsdomstolen med ändring av domen skulle fastställa det slut vartill förvaltningsrätten hade kommit och i andra hand att Högsta förvaltningsdomstolen skulle undanröja kammarrättens dom och återförvisa ärendet till kammarrätten för ny prövning. Jordbruksverket anförde bl.a. följande. Kammarrättens slutsats, att regeringen inte haft bemyndigande att meddela den föreskrift som ryms i 19 § växtskyddsförordningen, är felaktig. Bestämmelser om ersättning är gynnande för den enskilde och något lagstöd enligt 8 kap. 2 § regeringsformen krävs således inte för att i förordning införa sådana bestämmelser. Det ligger inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. I den undantagsbestämmelse som år 2010 infördes i 2 kap. 15 § tredje stycket regeringsformen, rörande sådan inskränkning i användning av mark eller byggnad som sker av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl, föreskrivs att för ersättning gäller vad som följer av lag. Av övergångsbestämmelserna framgår att äldre författning eller föreskrift äger fortsatt tillämpning utan hinder av att den inte tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpningen av regeringsformen i sin nya lydelse. Det finns inte någon rätt till ersättning i fall som det förevarande om det inte anges i lag eller annan författning att ersättning ska lämnas (prop. 2009/10:80 s. 168 f.). I 8 § växtskyddslagen anges endast upplysningsvis att ersättning kan lämnas samt vem som har att pröva frågor om ersättning, vilket innebär att riksdagen inte har reglerat frågan om ersättning. Rätten till ersättning regleras i stället i 19 § växtskyddsförordningen. Det finns inget hinder i regeringsformen mot att meddela gynnande bestämmelser i förordning, även om det samtidigt ställs upp villkor för åtnjutande av den gynnande åtgärden, nämligen att särskilda skäl krävs. - Det framgår även av förarbetena till växtskyddslagen att 19 § växtskyddsförordningen inte medför något nytt åliggande för den enskilde och att det inte heller är fråga om ett tidigare ej föreliggande ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. I kungörelsen (1929:86) med vissa bestämmelser angående bekämpande av potatiskräfta, vilken gällde före växtskyddslagens införande, uppställdes krav på ömmande skäl eller andra särskilda omständigheter för att ersättning skulle utgå. I proposition 1972:89 uttalas att det bör ankomma på Kungl. Maj:t eller myndighet som Konungen bestämmer att besluta i vad mån ersättning av statsmedel ska utgå för kostnad eller förlust som föranletts av åtgärd som vidtagits med stöd av växtskyddslagen (s. 17). - B.R:s kostnader och förluster är inte en följd av Jordbruksverkets beslut som innebar att potatisen kunde säljas. Hade B.R. lyckats med det skulle han inte ha drabbats av någon förlust. Denna hade i vart fall kunnat begränsas. B.R. hade ett kontrakt med en köpare som emellertid valde att inte fullfölja kontraktet på grund av att potatisen kunde vara smittad och av samma skäl gick det inte att hitta andra köpare. På grund härav var potatisen värdelös redan när Jordbruksverket fattade beslutet om att den skulle förstöras. Endast vissa begränsade kostnader har uppkommit för B.R. med anledning av verkets beslut. - Kammarrättens dom innebär ett markant avsteg från den restriktiva praxis Jordbruksverket har utvecklat och även ett avsteg från lagstiftarens intentioner. I prop. 1972:89, s. 17, anges att ”ekonomisk förlust som uppkommit genom att växtskadegörare angripit och skadat växt bör liksom hittills i regel bäras av den drabbade”. Av gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till Jordbruk och Skogsbruk 2007-2013 (2006/C 319/01), avdelning V Risk och krishantering punkt (115) framgår bl.a. att statligt stöd bör begränsas till att hjälpa jordbrukare som drabbas av olika problem trots att de har vidtagit rimliga åtgärder för att minimera sådana risker. Jordbrukarna bör själva ta konsekvenserna av oförsiktiga val av produktionsmetoder eller produkter. B.R. har känt till risken med potatiskräfta vid odling av matpotatis, men ändå av affärsmässiga skäl valt att odla sådan potatis. Han bör i enlighet med kommissionens riktlinjer själv bära konsekvenserna av sitt oförsiktiga val av potatissort. - Jordbruksverkets agerande under 2004 och 2005 var proportionerligt och grundades på den kunskap som då fanns. Verket gjorde bedömningen att potatiskräfta funnits i området sedan 1995 och att smittan därför fanns spridd genom verksamheten vid Stärkelsen. Restriktioner för stärkelsefabriken skulle ha drabbat samtliga ca 100 potatisodlare som för sin verksamhet var beroende av fabriken. De flesta av dessa odlade stärkelsepotatis som var resistent mot potatiskräfta. Jordbruksverket valde att informera samtliga potatisodlare inom området om riskerna med att odla icke resistent potatis, i stället för att lägga ett förbud avseende stärkelsefabrikens verksamhet. - Sammanfattningsvis är det Jordbruksverkets uppfattning att huvuddelen av B.R:s kostnader och förluster inte är en följd av verkets beslut samt att det inte föreligger skäl för ersättning.

B.R. bestred Jordbruksverkets yrkande och yrkade för egen del att Högsta förvaltningsdomstolen skulle ändra kammarrättens dom på så sätt att han beviljades ersättning med 1 617 776 kr, varav 1 127 000 kr avsåg intäktsbortfall, 158 812 kr hanteringskostnader och kostnader för tvättning av potatis, 8 325 kr extra frostskydd för stukor och 323 639 kr bruksutsäde. Han anförde bl.a. följande. Regeringen har inte haft bemyndigande att göra inskränkningar i den rätt till ersättning som framgår av 8 § växtskyddslagen. Förklaringen till att bestämmelsen föreskriver att ersättning ”kan” utgå framgår av proposition 1972:89 s. 17, där departementschefen anger att ”[e]konomisk förlust som uppkommit genom att växtskadegörare angripit och skadat växt bör liksom hittills i regel bäras av den drabbade.” Riksdagen har således reglerat ersättningsrätten i 8 § växtskyddslagen, som inte utgör någon upplysningsbestämmelse, inte heller i den del där riksdagen har delegerat prövningen av ersättningsfrågor i det enskilda fallet till regeringen eller den myndighet som regeringen förordnar. Växtskyddslagen är i grunden en betungande föreskrift och ersättningsrätten ska därför karaktäriseras som mildrande, inte gynnande. För det fall riksdagens avsikt hade varit att delegera normgivningsmakt till regeringen i fråga om ersättningsrätten skulle 8 § växtskyddslagen inte ha utformats på angivet sätt. Rätten till ersättning omfattas inte av regeringens restkompetens. Bestämmelsen om att det krävs särskilda skäl för att ersättning ska kunna utgå är en otillåten inskränkning och därmed inte tillämplig. Kammarrättens bedömning att rätten till ersättning ska prövas enbart utifrån 8 § växtskyddslagen är således korrekt, varför det inte föreligger skäl för återförvisning av målet. - Han har i underinstanserna utförligt redogjort för de omständigheter av personlig och ekonomisk art som drabbat honom på grund av Jordbruksverkets beslut. Han har även redogjort för bristerna i Jordbruksverkets hantering av utbrottet av potatiskräfta på Listerlandet. Dessa omständigheter utgör skäl för att han ska beviljas ersättning. Även för det fall att domstolen kommer fram till att 19 § växtskyddsförordningen är tillämplig har omständigheterna varit sådana att han ska beviljas ersättning. - Jordbruksverket har agerat på ett sådant sätt att spridning av en allvarlig karantänskadegörare har kunnat pågå under flera år. Agerandet, eller snarare bristen på agerande, har lett till att hans odlingar drabbats av potatiskräfta. När utbrottet av potatiskräfta upptäcktes hösten 2004 skickades de smittade potatisarna till Holland för rasbestämning. Under december 2004 körde Stärkelsen ut jord från fabrikens potatishantering till hans fält. Utkörning av jord m.m. från fabriken till potatisodlare i närområdet fortsatte under åren 2006 och 2007. Den 21 juli 2008 beslutade Jordbruksverket om villkor för hur Stärkelsen fick hantera jord m.m. från fabriken. Det måste redan den 28 oktober 2004 ha stått klart för Jordbruksverket att det varit fråga om ett utbrott av potatiskräfta av en ras som dittills inte påträffats i Sverige. Först nästan fyra år senare och när det sedan tre år tillbaka varit konstaterat att det varit fråga om den särskilt allvarliga ras 18, har Jordbruksverket fattat beslut beträffande Stärkelsens hantering. Under tiden har han och flera andra odlare i god tro tagit emot jord m.m. som burit på sporer av potatiskräfta. Ett omgående och adekvat beslut hade förhindrat detta. - Vid en bedömning av vilka åtgärder som är proportionerliga vid utbrott av potatiskräfta bör vägledning hämtas i rådets direktiv 69/464/EEG av den 8 december 1969 om bekämpning av potatiskräfta. Såvitt gäller avgränsning av markområden ska medlemsstaterna avgränsa det smittade området och ett skyddsområde som är tillräckligt vidsträckt för att säkerställa att de omgivande arealerna skyddas (artikel 2.1). Myndigheterna förväntas således vidta kraftfulla åtgärder för att förhindra och motverka spridning av potatiskräfta. Trots detta har Jordbruksverket i det aktuella fallet inte beslutat om ett tillräckligt vidsträckt skyddsområde. Området har inte ens täckt in fastigheter som smittan spridits till och från. - Ett beslut år 2004 om restriktioner för Stärkelsen vid spridning av jord m.m. hade varit adekvat och proportionerligt. Ett sådant beslut samt synkronisering med potatisodlarna på Listerlandet av den information som Jordbruksverket hade om den nya sjukdomen och dess spridningsvägar hade stoppat vidare spridning av smittan och även klargjort för odlarna vilka risker det innebar att odla potatissorter som inte var resistenta. Han informerades inte om att riskerna med odling av icke resistenta sorter och kunde därmed inte beakta dessa vid sina affärsmässiga överväganden. Någon oförsiktighet vid valet av potatissort har inte förelegat. - Ersättning enligt växtskyddslagen utgör inte ett stöd i den bemärkelse som avses i art. 107 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Jordbruksverkets argumentation rörande gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till Jordbruk och Skogsbruk 2007-2013 (2006/C 319/01) bygger således på felaktig grund. - Han har inte agerat vårdslöst. Han kände till sjukdomsutbrottet av potatiskräfta ras 18 hos V.T, men fick inte någon information om att V.T. lämnat smittad potatis till Stärkelsen och inte heller att jord m.m. från fabriken bar på smitta. Företagsmässiga överväganden utgör grunden för hans verksamhet som potatisodlare. Att odla matpotatis har varit ett sätt för honom att maximera intäkterna till företaget. Några inskränkningar härvidlag med anledning av vetskapen om ett sjukdomsutbrott av ras 18 hos V.T. har inte varit påkallade så länge som Jordbruksverket som tillsynsmyndighet inte meddelat restriktioner av något slag för honom. Jordbruksverket betraktade inte hans brukningsenhet som ett riskområde. Han fortsatte därför att odla potatis på samma sätt som han tidigare gjort. Han använde endast egna maskiner och deltog inte i något maskinsamarbete. Det potatisutsäde han använde var antingen certifierat eller egenodlat. Om han hade informerats om risken för att jord m.m. från Stärkelsen var smittad hade han haft en möjlighet att freda sig mot smittan och vidta erforderliga försiktighetsåtgärder. - Orsaken till att den tilltänkte svenske köparen av potatisen drog sig ur affären var den negativa debatt och publicitet som uppkommit runt berört parti. Förlusten på grund av att partiet blev osäljbart uppkom således som en följd av beslutet om skingringsförbud. Det har inte påträffats någon smitta i det aktuella potatispartiet.

Skiljaktig