Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till växtskyddslag. Lagen är avsedd att utgöra en grund för de åtgärder det allmänna kan tillgripa för att be- kämpa farliga växtskadcgörare. Nuvarande bestämmelser på området är spridda på ett stort antal författningar. Myndigheterna får möjlig- het att ingripa snabbt, om nya farliga växtskadegörare uppträder.

1 Riksdagen 1972. ] saml. Nr 89

• Sida 2
•  Original

Prop. 1972: 89 . -. ' ' _. 2

Förslag till Växtskyddslag

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 & I denna lag förstås med

växt även del av växt såsom lök, rotstock, gren, kvist, blad, blomma, frukt, frö och bark samt sådan produkt av växt, som alltjämt har ka- raktär av råvara, såsom timmer, utsäde och spannmål,

växtskadegörare virus samt bakterie, svamp, nematod, insekt, kvalster och annan organism ur växt- eller djurriket som kan förorsaka sjukdom eller annan skada på växt.

2 5 Lagen är ej tillämplig på insektshärjning av större omfattning i skog eller i fall då överhängande fara därför föreligger.

Bekämpning

3 % Bekämpning enligt denna lag får ske i fråga om växtskadegörare som Konungen föreskriver. Sådan föreskrift får meddelas endast be— träffande växtskadegörare som kan allvarligt skada växtodling, skog el— ler lager av växter.

Föreligger synnerliga skäl, får myndighet som Konungen bestämmer meddela beslut som avses i 5 & utan hinder av första stycket. Sådant be— slut får gälla högst tre månader.

4 & Den som har anledning antaga att växtskadegörare, som omfattas av föreskrift enligt 3 5 första stycket, angripit växt på mark som han äger eller brukar skall genast anmäla detta. Sådan anmälan göres till myndighet som Konungen bestämmer.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan meddela undantag från anmälningsskyldighet.

5 & För att bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare, som omfattas av föreskrift enligt 3 5 första stycket, får Konungen eller myn- dighet som Konungen bestämmer

1. förelägga fastighetsägare eller nyttjanderättshavare att vidtaga åt— gärd för bekämpning av växtskadegörare på fastigheten,

2. förordna om smittrening av lokal, redskap, transportmedel eller annat föremål som kan hysa växtskadegörare,

3. förordna om smittrening eller förstöring av växt eller förpackning till växt eller om begränsning i rätten att använda växt eller sådan för- packning,

4. förbjuda sådd eller plantering av växt,

5. meddela föreskrifter om odling eller skörd av växt,

• Sida 3
•  Original

Prop. 1972: 89 3

6. förbjuda eller föreskriva villkor för införsel, utförsel eller bort— förande av växt, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel och kulturer av växtskadegörare,

7. vidtaga eller föreskriva annan åtgärd i fråga om enskilds egendom som finnes oundgängligen påkallad.

Åtgärd som avses i första stycket 2, 3 eller 7 kan verkställas genom myndighets försorg.

6 % Innehavare av mark, byggnad eller transportmedel är skyldig att lämna tillträde för åtgärd som avses i 5 5 första stycket 2, 3 och 7.

7 & Underlåter någon att fullgöra skyldighet som ålagts honom med stöd av 5 5, kan myndigheten låta verkställa åtgärden på den försum— Iiges bekostnad.

Övriga bestämmelser

8 % För kostnad eller förlust som föranletts av beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser kan utgå ersättning av statsmedel. Fråga om ersättning prövas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

9 % Polismyndigheten skall på begäran av annan myndighet lämna handräckning när det behövs för kontroll av att lagen eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser efterleves eller för verkställighet av beslut enligt 7 5.

10 5 Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att göra anmälan enligt 4 &,

2. underlåter att efterkomma föreläggande eller bryter mot föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 5 5,

3. åsidosätter skyldighet enligt 6 &.

11 % Talan mot beslut som annan myndighet än Konungen medde- lat med stöd av 5 eller 7 % föres hos kammarrätten genom besvär.

Mot beslut i fråga om ersättning av statsmedcl enligt 8 & föres talan hos Konungen genom besvär.

Beslut som avses i första stycket länder omedelbart till efterrättelse, om ej annat förordnas. '

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

11' Riksdagen 1972. ] saml. Nr 89

• Sida 4
•  Original

Prop. "1.972: 89 4

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden. hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 24 mars 1972.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODH- NOFF, MOBERG. BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler ef- ter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter förslag till växtskyddslag och anför.

Inledning

I skrivelse den 23 maj 1969 har statens växtskyddsanstalt under hän— visning till en alltmer ökad förekomst av växtsjukdomsalstrare och ska- dedjur (i fortsättningen med ett gemensamt namn kallade växtskadegö- rare) föreslagit att en växtskyddslag utfärdas och bifogat förslag till en sådan lag.

Över förslaget har efter remiss yttranden avgetts av riksrevisionsver- ket (RRV), lantbruksstyrelsen efter hörande av lantbruksnämnderna i Kalmar, Malmöhus, Örebro och Västerbottens län, skogsstyrelsen, sta- tens jordbruksnämnd efter hörande av Svensk spannmålshandel, ekono— misk förening, kommerskollegium efter hörande av handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, länsstyrelserna i Östergötlands, Kro- nobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län, skogs- högskolan, statens centrala frökontrollanstalt, statens plantskolenämnd, lantbrukshögskolan, Sveriges lantbruksförbund, Svenska lantmännens riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Sveriges handels- trädgårdsmästareförbund, Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund, Svenska plantskolornas riksförbund och Svenska importföreningen för färsk frukt u. p. a. Länsstyrelserna har bifogat yttranden från lantbruks- nämnden i resp. län. Vidare har yttranden bifogats, av länsstyrelsen i Kronobergs län från skogsvårdsstyrclsen och länsveterinären, av länssty— relsen i Kristianstads län från skogsvårdsstyrelsen, av länsstyrelsen i Malmöhus län från hushållningssällskapet samt av länsstyrelsen i Hal- lands län från skogsvårdsstyrclsen och hushållningssällskapet.

Växtskyddsanstaltens förslag till växtskyddslag torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga .

• Sida 5
•  Original

Prop. 1972: 89 5

Nuvarande bestämmelser m. m.

I de flesta europeiska länder finns en särskild lag för växtskyddet, med stöd av vilken tillämpningsföreskrifter kan meddelas rörande bl. a. växtskyddsverksamheten. Sverige har ej någon sådan ramlag. Bestäm- melser rörande växtskyddsverksamhet m.m. har meddelats i ett flertal författningar.

Instruktionen (1965: 801) för statens växtskyddsanstalt (ändrad senast 1970: 830) anger att anstalten är centralt statligt organ för uppgifter på växtskyddets område samt för åtgärder till skydd av vegetabiliska pro- dukter (2 5). Anstalten skall bl. a. bedriva forsknings- och försöksverk- samhet och enligt särskilda bestämmelser verkställa kontroll och inspek- tion på växtskyddets område. Enligt 2 & allmänna verksstadgan (1965: 600). som tillämpas på anstalten (1 ©), skall anstalten hålla sig underrättad om utvecklingen på vcrksamhetsområdet inom och utom landet och vidta eller hos Kungl. Maj:t föreslå de författningsändringar eller andra åtgärder som behövs.

Kungörelser: (1959: 229) angående införsel av växter m.m. (ändrad senast 1969: 118) innehåller bestämmelser i syfte att förebygga att till ri- ket införs växtskadegörare som kan vålla allvarliga skador på inhemska odlingar eller på växtprodukter som lagrats inom landet (1 5). Kungörel- sen innehåller bestämmelser om införsclförbud beträffande bl. a. växter som är angripna av eller behäftade med vissa förtecknade skadegörare, vissa förtecknade värdväxter för San José-sköldlus, päronpcst och sjar— kasjuka, om växten härrör från land där sådan skadegörare förekommer, vissa levande berberisväxter och skadedjur, kulturer av vissa virus, bak- terier och svampar samt jord, kompost och animalisk gödsel som inte är steril eller steriliserad (5 5 första stycket). Om växt är angripen av eller behäftad med skadegörare som inte upptagits i kungörelsen men som enligt växtskyddsanstaltens bedömande är lika farlig för växtodlingen som i förteckningen upptagen växt, kan anstalten förbjuda införsel av den angripna varan (5 5 andra stycket). Växtskyddsanstalten kan vidare förordna att växt, som inte är underkastad införselförbud enligt kungö- relsen, får införas till riket endast under förutsättning att av anstalten godkänt sundhetscertifikat företes (6 % första stycket). Växtskyddsanstal- ten upprättar och offentliggör i samråd med generaltullstyrelsen förteck- ning över de varuslag för vilka sundhetscertifikat erfordras vid införsel (6 & tredje stycket). Vidare kan växtskyddsanstaltcn undersöka växt som inkommer till riket och de förpackningsmaterial och transportmedel som använts vid forsling av växter samt de lokaler i vilka varorna förva- ras eller förvarats (17 5 första stycket). Visar undersökningen att växt är angripen av farlig skadegörare, får växtskyddsanstalten meddela de föreskrifter som anstalten finner påkallade (17 å andra stycket). Finns anledning anta att annat transportmedel än sådant som forslat växten

• Sida 6
•  Original

Prop. 1972: 89 6

vid ankomsten till riket medför farliga skadegörare, kan växtskyddsan- stalten låta undersöka detta transportmedel och därmed fört gods och om farlig skadegörare påträffas, meddela erforderliga föreskrifter för att hindra dess vidare spridning (20 å). För bestridande av statsverkets kost- nader för växtskyddsanstaltens granskning av sundhetscertifikat och vissa andra handlingar samt för inspektionsverksamhet som avses i 17 % utgår en växtskyddsavgift, för vars erläggande varuhavaren svarar. Kungl. Maj:t meddelar efter förslag av växtskyddsanstalten bestämmel- ser om avgiftens storlek och upphörd (22 å). Uppkommer för varuha— vare ekonomisk förlust på grund av beslut som växtskyddsanstalten fat— tat med stöd av 5 & andra stycket eller föreskrift som anstalten i anled- ning av förekomst av skadegörare som avses i nämnda stycke meddelat jämlikt 17 å andra stycket, kan varuhavaren för förlusten erhålla ersätt- ning av allmänna medel med belopp som Kungl. Maj:t bestämmer. Så- dan ersättning kan även utgå till ägare eller brukare av transportmedel som drabbas av ekonomisk förlust i följd av föreskrift som växtskydds— anstalten meddelat med stöd av 20 5 (23 å).

Kungörelsen (1929: 86) med vissa bestämmelser angående bekäm- pande av potatiskräfta (ändrad senast 1959: 235) föreskriver anmäl— ningsplikt till växtskyddsanstalten för den som innehar potatis som miss- tänks vara smittad av potatiskräfta (1 & första stycket). Konstaterar an- stalten efter undersökning att potatiskräfta föreligger, skall anstalten un- derrätta länsstyrelsen och avge förslag beträffande område som bör för— klaras smittat av sjukdomen och, om så behövs, förklaras som skydds- område. Det ankommer sedan på länsstyrelsen att meddela sådan för- klaring (2 5), vilken gäller tills länsstyrelsen efter samråd med anstalten häver den (3 S). Vidare finns bestämmelser om begränsad användning och förstöring av skörd (4 5), förbud mot bortföring av växt, jord eller ej desinficerat redskap eller transportmedel (6 å) och odlingsförbud (7 5 2 mom. 3 och b). Den som lidit skada genom att han på grund av för- bud enligt 6 5 inte kunnat sälja potatis eller annan vara från det smitt- förklarade området kan få ersättning av statsmedel, om ömmande skäl eller andra särskilda omständigheter föreligger (8 5). Ersättning beviljas av Kungl. Maj:t och utbetalas av växtskyddsanstalten (10 å). Envar är skyldig att tåla undersökning som företas av växtskyddsanstalten för att utröna potatiskräftans utbredning eller för att utöva tillsyn av smittför- klarat område eller skyddsområde. Var och en är också skyldig att tåla odlingsförsök som anstalten anlagt för att undersöka om smittförklarat område är fritt från potatiskräfta (115). Anstalten kan efter medgi- vande av markinnehavaren anordna försöksfält för studium av potatis- kräfta och därvid tillföra försöksfältet smittämne (11 a 5). Den som gör sig skyldig till förseelse mot 1 ?; första stycket, 4 5, 6 5, 7 5 2 mom. a och b eller 11 & döms till böter, om ej strängare straff följer enligt brottsbal— ken. Vidare skall föremål som i strid med förbud bortförts från smitt-

• Sida 7
•  Original

Prop. 1972: 89 7

förklarat område jämte emballage genast på lämpligt sätt oskadliggöras (12 å). Länsstyrelsens beslut att förklara område smittat av potatiskräfta eller som skyddsområde skall kungöras i länskungörelserna och i tidning inom orten och delges vederbörande polismyndighet (15 å). Mot beslut som på grund av kungörelsen meddelats av styrelsen för växtskyddsan- stalten eller länsstyrelsen får besvär anföras hos Kungl. Maj:t. Beslutet länder dock omedelbart till efterrättelse (16 å).

Kungörelsen (1937: 747) angående bekämpande av koloradoskalbag- gen (ändrad senast 1967: 406) förbjuder förvaring inom riket och bort- förande från fyndplatsen av levande koloradoskalbagge och av levande ägg, larv eller puppa av sådan skalbagge (1 & första stycket). Den som påträffar koloradoskalbagge eller larv av sådan skalbagge är skyldig att ofördröjligen anmäla och överlämna fyndet till närmaste polismyndig- het eller till växtskyddsanstalten. Har polismyndighet tagit emot anmä- lan, skall myndigheten ofördröjligen vidarebefordra den till växtskydds- anstalten och samtidigt insända djuret. Före insändandet till växtskydds- anstalten skall djuret dödas (2 å). När växtskyddsanstalten konstaterat förekomst av koloradoskalbagge, skall anstalten ofördröjligen i trakten omkring fyndplatsen undersöka och fastställa gränserna för skalbaggens utbredningsområde. Anstalten skall vidare på fyndplatsen vidta de åt- gärder, som anstalten med hänsyn till förhandenvarande omständigheter anser behövas för att förinta skadedjuret och förhindra dess ytterligare spridning. Dessutom skall anstalten inom ett fyndplatsen närliggande område med lämpliga insektdödande medel behandla sådana odlade och vilda växter som kan tjäna koloradoskalbaggen till näring (3 5). Inom ort där koloradoskalbaggen påträffats är innehavare av mark på vilken finns potatis- eller tomatplantor eller andra odlade eller vilda växter som kan tjäna koloradoskalbaggen till näring skyldig att tåla åtgärd som växtskyddsanstalten vidtar med stöd av 3 5 och att följa föreskrift som anstalten meddelar i samband därmed (4 €). Växtskyddsanstalten får be- vilja ersättning av statsmedel för skada som orsakats av åtgärd som av— ses i 3 5 på odling av potatis, tomater eller andra växter (5 5). Den som bryter mot lå första stycket eller mot föreskrift som meddelats med stöd av 4 & döms till böter (6 5).

Kungörelser: (1945: 133) angående bekämpande av blodlusen (ändrad 1967: 407) föreskriver skyldighet för den som innehar äppleträd eller grundstam för äppleträd som kan misstänkas ha angripits av blodlus att ofördröjligen anmäla detta till växtskyddsanstalten eller närmaste polis- myndighet. Polismyndighet som mottagit anmälan skall ofördröjligen vi- darebefordra den till växtskyddsanstalten (1 5). Av blodlus angripet träd och del av sådant träd med undantag av frukt får inte föras bort från växtplatsen, om det inte behövs för växtskyddsanstaltens undersök- ningar (2 $). Den som innehar trädgård, plantskola eller annat område där äppleträd eller för äppleträd avsedda grundstammar förekommer är

• Sida 8
•  Original

Prop. 1972: 89 8

skyldig att lämna obehindrat tillträde till området för tjänsteman vid växtskyddsanstalten och dennes biträden och" att tåla åtgärd som anstal- ten anser nödvändig för att förinta blodlusen och förhindra dess ytterli- gare spridning (3 5). Växtskyddsanstalten får bevilja ersättning av stats- medel för skada på träd eller andra växter som uppkommit genom be— kämpningsåtgärd som anstalten vidtagit (4 5). Den som bryter mot 2 el- ler 3 å döms till böter (5 å).

Kungörelsen (1956: 141) med vissa bestämmelser om bekämpande av ringröta å potatis (ändrad senast och omtryckt 1.966: 556) föreskriver skyldighet för innehavare av potatis som kan antas vara smittad av ring- röta att göra anmälan till växtskyddsanstalten (1 5 första stycket). Pota- tis som är smittad av ringröta får inte utan tillstånd av växtskyddsan- stalten användas till utsäde, avyttras eller användas på annat sätt än i in- nehavarens eget hushåll som matpotatis eller för utfodring av djur. När tillstånd lämnas, får anstalten meddela de föreskrifter som anses behöv— liga för att förhindra smittspridning (2 % första stycket). I vissa fall kan anstalten förbjuda att potatis används till utsäde (25 andra stycket). I jord där det odlats potatis som befunnits smittad av ringröta får potatis inte utan tillstånd av växtskyddsanstalten odlas förrän efter två år (Bä första stycket). Odlare och annan som omhänderhaft smittad potatis är vidare skyldig att i enlighet med växtskyddsanstaltens bestämmelser om- besörja desinfektion av redskap, maskiner och lagerlokaler samt att i öv- rigt vidta de åtgärder som anstalten finner nödvändiga för hindrande av sjukdomens spridning (3 5 andra stycket). Om ömmande skäl eller andra särskilda omständigheter föreligger, kan ersättning utgå av statsmedel för förlust som uppkommer genom att potatis inte hunnit avyttras eller, om försäljning fått ske, den inte hunnit genomföras till pris som kunnat erhållas vid fri försäljning (4 5). Ersättning beviljas av Kungl. Maj:t och utbetalas av växtskyddsanstalten (5 5). Envar är skyldig att låta under- sökning som växtskyddsanstalten företar för att utröna ringrötas ut- bredning försiggå obehindrat (6 5). Den som bryter mot bestämmelser i kungörelsen döms till böter, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken 7 5).

Genom kungörelsen (1962: 146) med vissa bestämmelser om bekäm- pande av potatisnematod (ändrad 1969: 115) bemyndigas växtskydds- anstalten att, om anledning finns att misstänka förekomst av potatisne— matod, låta verkställa undersökning och ta prov av jord, potatis och andra växtdelar (1 5). Den som på växtskyddsanstaltens uppdrag verk- ställer undersökning och provtagning skall äga tillträde till odlad jord, växthus och anläggning för förvaring, sortering eller bearbetning av po— tatis (2 5). Vid fara för mera omfattande spridning av potatisncmatod av patotyp A eller vid förekomst av nematod av annan patotyp får länssty- relse på framställning av växtskyddsanstalten eller efter dess hörande meddela förbud beträffande visst område mot odling av potatis och

• Sida 9
•  Original

Prop. 1972: 89 9

tomater och mot bortförande av potatis, andra underjordiska växtdelar. jord och växtavfall. Sådant beslut skall, när ej annat förordnas. lända till efterrättclse utan hinder av besvär (3 5"). Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbud som avses i 3 & döms till böter (Ll- å).

Kungörelser: (1956: 168) med vissa bestc'irnrrrelser orr: bekämpande av holländska alrrrsjukarr föreskriver anmälningsskyldighet för ägaren eller nyttjanderättshavaren till mark där det finns almträd som misstänks vara angripet av holländska almsjukan. Anmälan skall ofördröjligen gö- ras till statens skogsforskningsinstitut, numera skogshögskolan, skogs- vårdsstyre.sen eller polismyndighet. Skogsvårdsstyrelse och polismyndig- het som mottagit anmälan skall ofördröjligen vidarebefordra den till skogshögskolan som har att föranstalta om behövliga åtgärder (1 5). Träd som är eller misstänks vara angripet av holländska almsjukan eller del av sådant träd får inte utan skogshögskolans medgivande föras bort från växtplatsen (2 så). Den som äger mark där det finns alm och den som innehar sådan mark med nyttjanderätt är skyldig att tåla ingri- pande som skogshögskolan vidtar för att hindra almsjukans spridning och att lämna behörig företrädare för högskolan tillträde till marken (3 34). Om träd eller andra växter skadas genom ingripande enligt 3 % el- ler om annan förlust uppkommer därigenom, kan ersättning utgå av all- männa medel. Ersättningen beviljas av länsstyrelsen (4 å). Den som bry- ter mot vad som stadgas i 2 eller 3 % döms till böter och förlorar rätten till ersättning enligt 45 (5 å).

Kungörelser: (1969: 1.16) om bekämpande ar päronpest föreskriver att den som har anledning anta att päronpest angripit växt på mark som han äger eller brukar ofördröjligen skall anmäla detta till växtskydds- anstalten eller lantbruksnämnden. Lantbruksnämnd som mottagit sådan anmälan skall ofördröjligen vidarebefordra den till växtskyddsanstalten (l ä). Växt som är eller befaras vara angripen av päronpest eller del av sådan växt får inte utan växtskyddsanstaltens medgivande föras bort från växt- eller förvaringsplatsen (2 å). Föreligger misstanke om an- grepp av päronpest, skall växtskyddsanstalten undersöka växtlighet som kan befaras vara angripen. Om päronpest därvid konstateras, skall an- stalten i fråga om växtlighet som är eller löper risk att bli angripen vidta de åtgärder som behövs för att bekämpa sjukdomen och hindra dess spridning (3 5). Innehavare av mark eller byggnad är skyldig att lämna tillträde för åtgärd som avses i 35 och tåla sådan åtgärd (4 5). För skada på växtlighet som uppkommit genom åtgärd som växtskyddsan- stalten vidtagit kan utgå ersättning av statsmedel. Fråga om ersättning prövas av anstalten (5 5). Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bry- ter mot 2 5 eller åsidosätter skyldighet enligt 4 & döms till böter.

Kungörelser: (1969: 117) om bekämpande av San José-.vkir'ldlus inne- håller bestämmelser av väsentligen samma innehåll som kungörelsen (1969: 11.6) om bekämpande av päronpest.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1972: 89 10

Vid redovisningen av gällande bestämmelser på växtskyddets område bör även nämnas bestämmelserna om berberis. Enligt lagen (1933: 231) om utrotande av berberis å viss mark (ändrad senast och omtryckt 1967: 400) kan Kungl. Maj:t på framställning av lantbruksnämnden för- ordna om skyldighet för ägare eller nyttjanderättsbavare till jord att utrota vanlig berberis och andra arter av för svartrost mottaglig berbe— ris. Sådant förordnande får ej avse berberis i botaniska trädgårdar som hör till högre undervisningsanstalter (1 å). Utrotandet skall verkställas inom tid som anges i förordnandet (2 5). Den som inte fullgör skyldighet att utrota berberis döms till böter, högst 500 kr. Rätten kan på yrkande av åklagaren dessutom vid vite förelägga den försumlige att inom viss tid verkställa honom åliggande åtgärd. I stället för att yrka nytt vite kan åklagaren låta verkställa åtgärden på den försumliges bekostnad. Har vite förelagts, får ej dömas till straff för uraktlåtenhet att verkställa ut- rotning under den tid föreläggandet avser (3 å). Förordnande enligt la- gen och erinran om påföljd av förseelse mot den införs genom länssty- relsens försorg på statsverkets bekostnad i länskungörelserna och i en el- ler flera tidningar inom orten och anslås på lämpliga ställen inom det område som förordnandet avser (5 ©).

Kungörelsen (1959: 233) om förbud mot försäljning och plantering av berber-isbuskar innehåller bestämmelse att växter av släktet berberis inte får utan tillstånd av växtskyddsanstalten inom riket saluhållas, säljas el- ler planteras (1 5). Förbudet avser ej försäljning till eller plantering i bo- tanisk trädgård som hör till högre undervisningsanstalt (2 å). Den som i strid med förbudet saluhåller, säljer eller planterar berberisbuskar döms till böter. Vara som olovligen saluhållits eller försålts skall förklaras för- verkad. Har någon olovligen planterat berberisbuske, kan rätten på yr— kande av åklagaren vid vite förelägga den tilltalade att inom viss tid för- störa busken. Bcträffande verkan av sådant föreläggande och påföljd för underlåtenhet att efterkomma det äger bestämmelserna i 3 5 lagen (1933: 231) om utrotande av berberis å viss mark motsvarande tillämp- ning (3 å).

Enligt kungörelsen (1967: 401) med vissa bestämmelser om bekäm- pande av berberis utför lantbruksnämnden inom område där berberis skall utrotas inventering av beståndet av berberis samt leder och över- vakar arbetet med utrotningen och ställer tekniska hjälpmedel till förfo- gande (1 5). Lantbruksnämnden får bevilja den som är skyldig att utrota berberis bidrag av st-atsmedel för inköp av tekniska bekämpningsmedel samt för arbetet med utrotningen, om detta är alltför betungande med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden och den nytta han har av ut- rotningen (2 5).

Sverige har den 9 maj 1952 ratificerat internationella växtskyddskon- ventionen av den 6 december 1951. I enlighet med vad som framgår av prop. 1953: 70 och rskr. 1953: 149 har Sverige vidare anslutit sig till

• Sida 11
•  Original

Prop. 1972: 89 11

Europeiska växtskyddsorganisationen (EPPO). Härigenom har Sverige åtagit sig att vidta sådana lagstiftningsåtgärdcr samt sådana tekniska och administrativa åtgärder som anges i konventionen och eventuella till- läggsöverenskommelser till denna. Åtagandena avser bl. a. inspektion av försändelser av växter, växtprodukter och vissa andra varor samt av lagrings- och transportmedel för växter och växtdelar, desinfektion mot skadedjur och växtsjukdomar samt utfärdande av sundhetscertifikat.

Växtskyddsanstaltens förslag

Växtskyddsanstalten framhåller att växtskadegörare under senare år ökat i antal såväl i vårt land som utomlands. Detta beror enligt anstalten på flera samverkande faktorer. Den specialisering samt koncentration av växtodlingen till större driftsenhcter som genomförs ger växtskadegö- rarna ökade möjligheter att föröka och sprida sig. Odlingstekniken har fått sådan inriktning att plantorna utvecklas snabbare, vilket gör dem mer känsliga för angrepp. Vidare förekommer ett världsomfattande handelsutbyte med växter. Transporten sker till stor del med flyg vilket medför att förut okända växtskadegörare eller sådana som i sina hem- länder hållits nere av naturliga fiender snabbt förs till andra delar av världen, där de under nya betingelser kan åstadkomma svåra skador.

En anpassning till rådande förhållanden samt till de internationella konventioner på växtskyddets område, till vilka Sverige anslutit sig, gjordes genom kungörelsen (1959: 229) angående införsel av växter m. m. Dessa bestämmelser har enligt anstaltens mening fungerat väl som skydd för den svenska växtodlingen. En aldrig så noggrann importkon- troll kan dock inte bli helt säker. Växtinspektionen måste grundas på stickprov och en växtskadegörare kan vid importtillfället vara i ett så- dant utvecklingsstadium att den är omöjlig att upptäcka.

Anstalten berör också vissa verkningar av de pågående integrations- strävandena inom europeiskt handelsutbyte. Ett upphävande av tull- gränserna medför att växtinspektionen vid gränserna försvinner. Be- kämpningen av farliga växtskadegörare som kan spridas genom växt- sändningar måste då främst koncentreras till cxportländerna. Importlän— derna måste ha en noggrann inrikes kontroll och en effektiv beredskap i fråga om särskilda bekämpningsåtgärder. Inom EEC syftar man till en samordning av växtimportbestämmelserna så långt detta är möjligt. Man räknar dock med att ett enskilt land måste få förbehålla sig rätt att även gentemot land inom gemenskapen tillämpa skärpta bestämmelser i fråga om vissa farliga växtskadegörare.

Den svenska situationen kan enligt anstalten i stort betraktas som gynnsam, eftersom vi hitintills lyckats hålla vissa farliga växtskadegö— rare utanför gränserna. Nuvarande bestämmelscr har emellertid enligt

• Sida 12
•  Original

Prop. 1972: 89 12

anstaltens mening vissa brister då det gäller att inom landet bedriva be- kämpning av redan förekommande växtskadegörare och att upprätta en effektiv beredskap gentemot utifrån inkommande nya sådana. Förutom en allmän översyn av gällande bestämmelser i fråga om import— och ex- portkontroll och speciella åtgärder mot vissa växtskadegörare anser an— stalten det vara behövligt att komplettera bestämmelserna med en ram- lag, där de generella villkoren och befogenheterna beträffande nödvän- diga undersökningar och bekämpningsåtgärder närmare fastställs. An— stalten hänvisar till att de flesta europeiska länder har en ramlag för växtskyddet med stöd av vilken verkställighetsbestämmelser rörande de olika grenarna av växtskyddsverksamheten meddelas. Anstalten hem- ställer att en sådan lag utfärdas även i Sverige. Det närmare innehållet av anstaltens förslag till växtskyddslag framgår av bilaga.

Re missyttrandena

Samtliga remissinstanser uttalar sin tillfredsställelse över att en ram— lag för växtskyddet införs som bör underlätta för myndigheterna att snabbt ingripa om nya farliga växtskadegörare uppträder. I stort till— styrks också de allmänna principer som ligger till grund för det fram- lagda förslaget. Synpunkter framförs dock på lagens närmare utform- ning.

I fråga om den nya lagens tillämpningsområde tillstyrker skogsstyrcl- sen och skogshögskolan förslaget att skogsvårdslagen (1948: 237) även i fortsättningen skall gälla inom sitt ämnesområde. I 34 % skogsvårds- lagen stadgas att, när inseklshärjning av större omfattning uppkommer i skog eller när överhängande fara för sådan föreligger på grund av t. ex. stormfällning, skogsmarkens ägare är skyldig att vidta de åtgärder som skogsstyrclscn föreskriver. Viss del av kostnaderna för ålagda bc— kämpningsåtgärder bcstrids enligt 35 % skogsvårdslagen av. allmänna medel. Bestämmelserna har fungerat fullt tillfredsställandc. Annan ska— da av växtskadegörare på skogsträd än som orsakats av insekter, t. ex. skada av virus, svampar och smågnagare, kommer emellertid att falla under den föreslagna växtskyddslagen. Vidare kommer insektshärjning i skog som ej omfattas av skogsvårdslagen, t.ex. statligt och ecklc- siastikt skogsinnchav, att omfattas av växtskyddslagen. Skogsstyrelsen och skogshögskolan framhåller vikten av att växtskyddsanstalten inhäm- tar deras uppfattning i frågan, innan framställning görs om meddelande av bestämmelser om skadegörare på skog. För att undvika komplikatio- ner kan skogsstyrclscn acceptera att växtskyddsanstalten fungerar som högsta tillsynsmyndighet även i fråga om växtskadegörare inom skogs- bruket. Skogshögskolan anser att det som regel bör uppdras åt skogssty— relsen att utöva tillsyn över efterlevnaden av sådana enligt 35 i växt— skyddsanstaltens förslag utfärdade skyddsbestämmeiser som rör växtska-

• Sida 13
•  Original

Prop. 1972: 89 13

degörarc inom skogsbruket. Beträffande sådana skadegörare bör också bemyndigande att utföra undersökningar enligt förslagets 75 ges av skogsstyrclscn.

När det gäller myndighets möjlighet till ingripande anser RRV och länsstyrelsen i Malmöhus län att 3 5 i förslaget utformats alltför detalje- rat. Lagen bör få en mer allmän utformning och endast ange huvudprin- ciperna. Det är emellertid lämpligt att komplettera lagen med en kungö- relse där de mer detaljerade bestämmelserna tas in.

Lantbruksstyrelsen erinrar om att föreskrifter enligt 3, 5 och 6 55 i förslaget ofta kan komma att i vidsträckt omfattning beröra enskildas intressen såväl inom jordbruket, trädgårdsnäringen och skogsbruket som inom andra områden. Styrelsen finner det därför angeläget att varje med stöd av växtskyddslagen föreskriven åtgärd är väl motiverad ur all- män samhällelig synpunkt och nödvändig med hänsyn till förhållandena i det särskilda fallet. Det är också viktigt att samråd sker mellan för- slagsmyndigheten, växtskyddsanstalten och andra berörda myndigheter, vilket också förutsatts i förslagets 3 %. Då det gäller meddelande av till- fälliga föreskrifter enligt 6 & saknas bestämmelser om samråd, vilket sty- relsen anser vara en brist. Lantbruksstyrelsens uppfattning att även till- fälliga föreskrifter bör föregås av samråd med berörda myndigheter delas av skogsstyrclscn, skogshögskolan och länsi-'eterinären i Krono- bergs län.

Kommerskollegium betonar vikten -av att berörda näringsorganisatio- ner bereds tillfälle yttra sig när fråga uppkommer om åtgärd enligt 3 & i växtskyddsanstaltens förslag. Sveriges handelsträdgårdsmästarefärbund, Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund och Svenska plantskolornas riks- förbund förutsätter att berörda odlarorganisationer får yttra sig innan sådan åtgärd beslutas. Enligt Svenska importföreningcn för färsk frukt u. p. a. bör sådana föreskrifter få meddelas av annan myndighet än Kungl. Maj:t endast när det av myndigheten bedöms vara oundgängli— gen nödvändigt.

Det i Bä anstaltens förslag föreslagna vitesförfarandet anser lant— bruksstyrelsen, länsstyrelsen i Kristianstads län och statens centrala frö- kontrollanstalt vara mindre lämpligt. Eftersom ett vitesföreläggande kan överklagas i rent förhalningssyftc finns risk att en sådan bestämmelse motverkar det snabba handlande som ofta är nödvändigt. Effektivare torde i stället vara att införa en bestämmelse av motsvarande innehåll som 10 och 11 åå lagen (1970: 299) om skydd mot flyghavrc. Växt- skyddsanstalten kan då vid försummelse besluta att låta verkställa erfor- derlig åtgärd på fastighetsägarens eller nyttjanderättshavarens bekost- nad. Ett sådant beslut länder omedelbart till efterrättelse.

Någon växtskyddsavgift av det slag som avses i förslagets 95 anser lantbruksslyrelsen inte böra komma i fråga, i varje fall inte beträffande andra åtgärder än import och export av växter. Styrelsen anser att det

• Sida 14
•  Original

Prop. 1972: 89 14

är mer tidsenligt att statsverkets kostnader täcks enligt särskild taxa. Även länsstyrelsen i Hallands län avstyrker förslaget och förordar att ersättning tas ut enligt fastställd taxa i likhet med vad som tillämpas ex- empelvis i fråga om centrala frökontrollanstaltcn. RRV anser att Kungl. Maj:t inte skall behöva utfärda bestämmelser om avgifternas storlek. I stället bör växtskyddsanstalten i samråd med RRV kunna fastställa av— gifterna efter riktlinjer som anges av Kungl. Maj:t.

Vad angår frågan om ersättning vid förlust som förorsakas av växt- skadegörare anser RRV och länsstyrelsen i Kristianstads län att ersätt— ningsgrunderna bör ses över för uppnående av enhetliga regler på områ- det. RLF framhåller att en ej alltför restriktiv ersättningspolitik under- lättar efterlevnaden av lagen.

Departementschefen

Under senare år har förekomsten av växtskadegörare ökat såväl i Sve- rige som utomlands. Detta beror bl. a. på ändrade odlingsförhållanden och en alltmer omfattande internationell handel med växter.

Den svenska växtodlingen förorsakas årligen stora förluster genom angrepp av växtskadegörare. Det är därför av stor betydelse att före- bygga att växtskadegörare införs i landet och att inom landet upprätt- hålla kontroll med effektiv beredskap när det gäller att bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare. Bestämmelserna på området är— f.n. spridda på ett stort antal författningar.

De nuvarande bestämmelserna för gränskontroll och växtinspektion i samband med införsel av växter är anpassade till de internationella överenskommelser Sverige anslutit sig till. Bestämmelserna fungerar en- ligt vad växtskyddsanstalten upplyst på ett tillfredsställande sätt. Där- emot anser växtskyddsanstaltcn att gällande bestämmelser för hindrande av farliga skadegörares utbredning inte motsvarar de krav på bered- skap och snabba bekämpningsinsatscr som kan ställas. Detta förhållan- de framstår enligt växtskyddsanstalten som särskilt betänkligt inför de perspektiv som frihandelssträvandcna inom Europa synes öppna. Dessa strävanden antas leda till avsevärt större krav på den inrikes övervak- ningen och bekämpningen av växtskadegörare. För att avhjälpa de nu- varande bristerna föreslår växtskyddsanstalten att en växtskyddslag in- förs i likhet med vad som redan skett i de flesta andra europeiska län- der. Växtskyddslagen bör innehålla de grundläggande reglerna om be- kämpningsåtgärdcr från myndigheternas sida. Lagen bör tjäna som ramlag för gällande och kommande verkställighetsbestämmelser beträf- fande de olika grenarna av växtskyddsverksamhetcn.

Växtskyddsanstaltens förslag har i allt väsentligt tillstyrkts av remiss— instanserna. Även jag anser det vara mycket angeläget att möjligheter

• Sida 15
•  Original

Prop. 1972: 89 15

finns att snabbt ingripa mot växtskadegörare. Ju tidigare bekämpnings- åtgärderna sätts in, desto mindre blir de ekonomiska förlusterna och desto billigare blir bekämpningen. De åtgärder det allmänna kan till- gripa för att bekämpa farliga växtskadegörare bör anges i lag. Jag för- ordar därför att en lag införs i huvudsaklig överensstämmelse med för- slaget. Inom jordbruksdepartementet har upprättats förslag till växt- skyddslag.

I fråga om förslaget vill jag anföra följande. Lagen bör omfatta alla slag av växter, både ved— och örtartade, och delar därav samt sådana produkter av växt som fortfarande har karaktär av råvara. Växt som är bearbetad, konserverad eller djupfryst bör däremot falla utanför la- gens växtbegrepp.

Sjukdom eller annan skada på växt kan orsakas av virus samt av bak— terie, svamp, nematod, kvalster och annan organism ur växt- eller djurri- ket. Som gemensam beteckning på sådana virus och organismer kan det vara lämpligt att använda begreppet växtskadegörare.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att föreskriva i fråga om vilka växtskadegörare bekämpning enligt lagen får ske. Sådan föreskrift bör få meddelas endast beträffande växtskadegörare som kan allvarligt skada växtodling, skog eller lager av växter.

Växtskyddsanstalten har med instämmande av Skogsstyrelsen och skogshögskolan föreslagit att skogsvårdslagen (1948: 237) skall äga fort— satt giltighet beträffande sådana växtskadcgörare som avses i 34% nämnda lag. Enligt denna bestämmelse är, då insektshärjning av större omfattning uppkommit i skog eller då överhängande fara för sådan fö- religger på grund av skogseld, stormfällning, snöbrott eller annat, som kan ge upphov till massförökning av för skogen skadliga insekter, skogs- markens ägare skyldig att vidta de åtgärder som Skogsstyrelsen föreskri- ver efter hörande av skogshögskolan. Skogsstyrelsen och skogshögskolan har anfört att nämnda bestämmelser tillämpats vid åtskilliga tillfällen och att de fungerat fullt tillfredsställande. Även jag anser att det är lämpligt att växtskyddslagen inte blir tillämplig på insektshärjning av större omfattning i skog eller i fall då överhängande fara därför före— ligger. Beträffande skog i enskilds ägo gäller i sådant fall de bestäm- melser som anges i 34 & skogsvårdslagen . På statens och kyrkans sko— gar är skogsvårdslagen ej tillämplig. Såväl domänverket som stiftsnämn- derna har emellertid skogligt utbildad personal till sitt förfogande. Man kan därför enligt min uppfattning förvänta att vid nu avsedd insekts- härjning i statens eller kyrkans skogar erforderliga bekämpningsåtgär- der kommer att vidtas även utan särskild föreskrift i lag.

En generell anmälningsplikt bör föreligga för envar som har anled- ning anta att farlig växtskadegörare på vilken lagen gjorts tillämplig angripit växt på mark som han äger eller brukar. Det bör dock finnas möjlighet att meddela undantag från anmälningsskyldigheten. Det kan

• Sida 16
•  Original

Prop. "1972: 89 16

nämligen förhålla sig så att en viss växtskadegörare är så allmän att an- mälningsplikten inte fyller någon funktion. Så är t. ex. fallet med pota- tiscystnematod av patotyp A.

Bekämpandet av växtskadegörarna kräver att ingrepp görs som ofta kan komma att beröra enskildas intressen såväl inom jordbruket, träd- gårdsnäringen och skogsbruket som inom andra områden. Lagen bör ange de åtgärder som får tillgripas för att bekämpa och hindra sprid- ning av växtskadegörare. Åtgärderna bör i huvudsak motsvara dc åtgär- der som enligt gällande kungörelser får tillgripas i fråga om olika växt- skadegörare. De kan avse föreläggande för fastighetsägare eller nyttjan— derättshavare att själv vidta åtgärd för bekämpning av växtskadegörare på fastigheten. Det kan även vara fråga om bekämpningsåtgärder som lämpligen bör utföras genom myndighets försorg. Myndighet bör också i likhet med vad som nu gäller i fråga om vissa växtskadegörare kunna förbjuda sådd eller plantering av växt, meddela föreskrifter om odling eller skörd av växt samt förbjuda eller föreskriva villkor för införsel, utförsel eller bortförande av växt, växtskadegörare, jord o.d. Det bör även vara möjligt för myndighet att vidta eller föreskriva annan åtgärd i fråga om enskilds egendom som myndigheten finner oundgängligen påkallad.

Om i Sverige påträffas en farlig växtskadegörare som ej omfattas av förordnande av Kungl. Maj:t enligt växtskyddslagen , kan det vara angeläget att bekämpningsåtgärder vidtas så snabbt som möjligt. Om bekämpningen sätts in på ett tidigt stadium och innan växtskadegöra- ren hunnit sprida sig, är det kanske ej nödvändigt att tillgripa mera omfattande bekämpningsåtgärder, t. ex. i form av allmän insats av ke— miska preparat. Alla möjligheter att vidta åtgärder som bidrar till att hålla användningen av bekämpningsmedel på låg nivå bör tas till vara. Jag förordar därför att myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer skall, om synnerliga skäl föreligger, interimistiskt kunna besluta om bekämp- ningsåtgärder mot växtskadegörare som inte omfattas av förordnande som nyss nämnts. Interimistiskt beslut bör få meddelas även om det ännu ej klarlagts huruvida växtskadegöraren kan orsaka allvarlig skada. Om det hinns med, bör myndigheten givetvis höra annan berörd myn- dighet eller näringsorganisation, innan den meddelar interimistiskt be- slut. Sådant beslut bör få gälla högst tre månader. Om det föreligger fortsatt behov av bekämpningsåtgärder efter utgången av tre månader, ankommer det på myndigheten att göra framställning hos Kungl. Maj:t om erforderligt förordnande i fråga om växtskadegöraren.

Det är även behövligt att snabbt kunna ingripa, om fastighetsägare el- ler annan försummar att fullgöra bekämpningsskyldighet som ålagts honom. Många remissinstanser har kritiserat växtskyddsanstaltens för- slag om vitesföreläggande av länsstyrelse under motivering att ett vites— beslut kan överklagas i förhalningssyftc. Jag delar denna uppfattning

• Sida 17
•  Original

Prop. 1972: 89 17

och anser att en ordning liknande den som föreskrivs i lagen (1970: 299) om skydd mot flyghavre är att föredra. Vederbörande myndighet bör få befogenhet att låta verkställa föreskriven åtgärd på den försum- ligcs bekostnad. Myndighet bör kunna få hanclräckning av polismyn- dighet när det behövs för kontroll av att lagen efterlevs eller för verk— ställighet av beslut som nyss nämnts.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t eller myndighet som Konungen bestämmer att besluta i vad mån ersättning av statsmedel skall utgå för kostnad eller förlust som föranletts av åtgärd som vidtagits med stöd av lagen. Ersättning utgår från förslagsanslaget Bekämpande av växt- sjukdomar. I prop. 1972: 1 (bil. 11 s. 81) föreslås att'på anslaget an- visas 150 000 kr. för budgetåret 1972/73. Ekonomisk förlust som upp- kommit genom att växtskadegörare angripit och skadat växt bör liksom hittills i regel bäras av den drabbade.

Växtskyddsanstalten föreslår att växtskyddslagen . skall innehålla bc- stämmelse om särskild växtskyddsavgift för täckande av statsverkets kostnader för åtgärder som genomförs med stöd av lagen i fråga om im- port och export av växter, sundhetskontroll av utsäde och föröknings— material samt behandling och utfärdande av intyg, anmälningar om un- dantag och liknande handlingar. Bestämmelser om avgiftens storlek och uppbörd föreslås skola meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av växt— skyddsanstalten. Förslaget har i denna del avstyrkts av bl. a. RRV, lant- bruksstyrelsen och länsstyrelsen i Hallands län. Inte heller jag anser att bestämmelse om växtskyddsavgift bör tas in i lagen. Statsverkets själv- kostnader för tjänster av det slag växtskyddsanstalten nämner bör i stället tas ut enligt för vederbörande myndighet fastställd taxa. Det an- kommer på Kungl. Maj:t att fastställa sådan taxa.

Växtskyddsanstalten har föreslagit att i lagen föreskrivs skyldighet för den som säljer eller med nyttjanderätt upplåter fastighet att upplysa kö- paren eller nyttjanderättshavaren om de inskränkningar i fråga om fas- tighetens drift som meddelats med stöd av växtskyddslagen. Med hän- syn till den allmänna upplysningsplikt som får anses åvila säljare av fastighet (jfr 4 kap. 18 & jordabalken), anser jag det onödigt att ta in en sådan föreskrift i lagen.

Den nya växtskyddslagen bör trädai kraft den ]. juli 1972. Det är min avsikt att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att erforderliga tillämpningsföreskrifter beträffande olika slag av växtska- degörare förs samman i en växtskyddskungörclse.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att antaga förslaget till växtskyddslag.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1972: 89 18

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

• Sida 19
•  Original

Prop. 1972: 89 19