MÖD 2005:10

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, miljödomstolen, dom 2003-06-06 i mål nr M 12-02, se bilaga

KLAGANDE

Södertälje Hamn Aktiebolag, Box 2016, 151 02 SÖDERTÄLJE

Ombud

Advokaten IA

MOTPART

Länsstyrelsen i Stockholms län, Box 22067, 104 22 STOCKHOLM

SAKEN

Tillstånd enligt miljöbalken till hamnverksamhet i Sydhamnen i Södertälje kommun

________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen upphäver utredningsvillkoren A och C samt provisoriska villkoren P1, P2 och P3.

2. Med ändring av Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsens i Stockholms läns beslut och miljödomstolens dom föreskriver Miljööverdomstolen att beslutet om uppskjutna frågor, utredningsvillkoret B samt villkor 8 och 9 skall ha följande lydelse:

Uppskjutna frågor

Miljööverdomstolen uppskjuter under en prövotid avgörandet av vilka villkor som skall gälla för utsläpp av föroreningar till luft från arbetsfordon. Bolaget skall vid tidpunkt som tillsynsmyndigheten bestämmer redovisa resultatet av följande utredning samt lämna förslag till åtgärder och slutliga villkor.

B. Utredning av möjligheter och kostnader att minska utsläpp av föroreningar till luft, dels genom åtgärder på befintliga fordon, dels genom utbyte av befintliga fordon mot miljövänligare alternativ.

Villkor för verksamheten

8. Förslag till bullerskyddande åtgärder för uteplatser vid bostäder inom bostadsområdet Näset, där den ekvivalenta ljudnivån, när tre fartyg ligger i hamnen samtidigt, överstiger 60 dB(A), skall senast den 1 juli 2005 redovisas till Miljönämnden.

9. För verksamheten skall finnas ett kontrollprogram, som möjliggör

en bedömning av om villkoren följs. I kontrollprogrammet skall anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder.

__________________________

BAKGRUND

Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Stockholms län meddelade den 22 november 2001 Södertälje Hamn Aktiebolag tillstånd till, såvitt här är aktuellt, hamnverksamhet omfattande en omsättning av maximalt 2,8 miljoner ton gods och 0,5 miljoner passagerare per år. Tillståndet innebar en viss utvidgning av hamnens verksamhet, bl.a. avseende en ny färjelinje till och från Tyskland. Färjelinjen är idag inte längre i drift.

Sjöfartsverket har genom beslut 2004-08-30 förklarat Södertälje hamn som kommunikationsanläggning av riksintresse enligt 3 kap. 8 § miljöbalken.

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN M.M.

Södertälje Hamn Aktiebolag (bolaget) har yrkat att följande beslut och villkor i Miljöprövningsdelegationens (MPD) beslut skall upphävas.

- Beslut om uppskjutna frågor.

- Beslut om utredningar under punkterna A-C.

- Villkoren under punkterna P1, 8 och 9 samt till dessa hörande delegationsbeslut.

Bolaget har godtagit att det provisoriska villkoret P2 intas som slutligt villkor. Vidare har bolaget anmärkt att villkoret P3 förfallit i och med att miljödomstolen upphävt utredningsvillkoret D och att det därför bör undanröjas ex officio av Miljööverdomstolen.

Länsstyrelsen i Stockholms län har avstyrkt ändring, frånsett beträffande utredningsvillkoret C, vilket kan ändras i enlighet med vad som utvecklas nedan.

Målet har med stöd av 23 kap. 6 § miljöbalken avgjorts utan muntlig förhandling.

UTVECKLING AV TALAN OCH REMISSYTTRANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har till stöd för sin talan i Miljööverdomstolen hänfört sig till samma omständigheter som i underinstanserna, med nedan gjorda tillägg och förtydliganden. Detsamma gäller remissmyndigheterna. Redovisningen nedan hänvisar till de villkor som finns i MPD:ns beslut, vilket finns bifogat till den överklagade domen. Det anmärks dock att det provisoriska villkoret P1:s lydelse har ändrats genom miljödomstolens dom och det är lydelsen i den domen som nu gäller.

Utredningsvillkor A

Bolaget: Behov av särskilda villkor för utsläpp av föroreningar till luft från hamnens verksamhet föreligger ej, utöver att hamnen genom en ny spridningsberäkning visar att gällande miljökvalitetsnormer inte tangeras eller överskrids. - Anläggningar för elanslutningar av fartyg är mycket kostsamma, både för hamnen och för fartygen. En hamn kan inte påtvinga rederier att elansluta fartyg. Ytterligare utredningar skulle för närvarande utan regelbunden färjetrafik bara kosta pengar utan att ge något platsspecifikt svar eller någon miljöförbättring i hamnen. Hamnen är beredd att medverka till att uppmuntra rederier att minska utsläppen av föroreningar till luft på frivillig väg eller genom tillämpning av differentierade hamnavgifter. Om intresse av en elanslutning visar sig från något rederis sida, kommer hamnen att utreda om det är ekonomiskt och miljömässigt försvarbart. För närvarande finns inga fartyg som anlöper hamnen som är förberedda för elanslutning eller vars rederier visat intresse härför. - Det är inte hamnarna som förser fartygen med lågsvavligt bränsle utan oljeleverantörer. Hamnen kommer att i den årliga miljörapporten redovisa vilka fartyg som kör på lågsvavligt bränsle. Ingiven skrivelse från förbundet Sveriges Hamnar med synpunkter på miljödomstolens dom samt promemoria från förbundet om elanslutning av fartyg stödjer hamnens talan i denna del.

Länsstyrelsen: Hamnområdet med tillhörande vattenområde bör utgöra avgränsningen av hamnverksamheten. I det fall det är fråga om en allmän hamn bör avgränsningen vara den som gäller enligt Sjöfartsverkets beslut. Sydhamnen är en hamn vars avgränsning är definierad. Verksamhetsutövaren bör ha ansvar att vidta åtgärder för att begränsa störningar och utsläpp från fartyg som befinner sig inom hamnens verksamhetsområde, d.v.s. ligger vid kaj eller trafikerar hamnens vattenområde. Elanslutning av fartyg vid kaj är tillgänglig teknik som tillämpas i flera hamnar. Tillhandahållande av lågsvavligt bränsle är den möjlighet att begränsa utsläpp av svavel i de fall där fartyget inte använder sådana bränslen. Det aktuella villkoret avser i huvudsak fartyg i linjetrafik. Den planerade färjelinjen som omfattades av tillståndsprövningen trafikeras för närvarande inte. Detta är dock ett förhållande som kan ändras.

Naturvårdsverket: Sjöfartens utsläpp av främst svaveloxider och kväveoxider är betydande. Det är därför viktigt att åtgärder vidtas för att minska dessa utsläpp. Ett sätt att minska dessa utsläpp när fartygen ligger vid kaj är att anordna elanslutning för fartygets hjälpmotorer. Verket är dock medvetet om de begränsningar som finns för att åstadkomma effekt av en sådan åtgärd. Här gäller främst att det inte finns någon gemensam standard för hur det elektriska systemet på fartyg skall vara utformat. Det innebär att många fartyg inte är anpassade för att anslutas till hamnens elnät. I hamnar med omfattande färjetrafik med ett fåtal rederier är det lättare att genom överenskommelser åstadkomma en minskning av utsläppen genom att inkommande fartyg utformas på sådant sätt att de kan anslutas till elsystemet i hamnen. Av handlingarna framgår dock inte vilka specifika förutsättningar som kan finnas för den fartygsflotta som frekvent anlöper till hamnen att få dessa att utnyttja möjligheterna till elanslutning. Bolagets motivering att det inte erfordras annan begränsningsnorm än vad gällande miljökvalitetsnormer föreskriver bör inte utgöra skäl att inte vidta så långtgående åtgärder som möjligt för att minska luftutsläppen från hamnverksamheten. Verket anser därför att överklagandet i denna del inte bör bifallas och att villkoret skall kvarstå.

Miljönämnden i Södertälje kommun: Hamnen har redovisat två promemorior angående elanslutning. Dessa belyser i dagsläget tillräckligt möjligheter och kostnader att därigenom minska föroreningar till luft. Ytterligare utredning är för närvarande inte meningsfull med tanke på att den nuvarande trafikens anlöpsfrekvens och liggtider inte lämpar sig för el-anslutning. Om färjetrafiken återupptas eller annan likvärdig Ro- Ro trafik tillkommer bör dock hamnen närmare undersöka förutsättningar för elanslutning. Villkoret bör därför kvarstå men ytterligare utredning kan anstå till dess att det blir aktuellt med färjetrafik i Sydhamnen.

Sjöfartsverket: Tillkomsten av nya regler för sjöfarten sker uteslutande genom förhandlingar inom International Maritime Organisation (IMO), men också på senare tid inom EU. När det gäller utsläpp från fartyg regleras det i MARPOL, bilaga 6, som är en IMO konvention. Inom HELCOM och EU har också regelverket kring mottagningsordningar i land för fartygsgenererat avfall tagits fram. I EU förhandlas just nu en revidering av svaveldirektivet, 1999/32/EG, som avser regler om svavelinnehåll i vissa flytande bränslen som brukas inom sjöfart. En fråga som är aktuell vid förhandlingarna är just elanslutning av fartyg i hamn. En annan fråga är en sänkning av tillåten svavelhalt. Dessa regler torde kunna införlivas i svensk lagstiftning tidigast 2008. I brist på existerande överenskommelser och nationell lagstiftning kan det naturligtvis finnas utrymme för att hamnar erbjuder olika former av service till fartygen som är mindre belastande för miljön. En sådan form skulle kunna vara elanslutning av t.ex. passagerarfartyg som har en längre liggetid är tre timmar i hamn. Detta är ett för fartygen frivilligt alternativ och bygger på att hamnen och rederierna samarbetar i frågan. Till saken hör då att ett fartyg kan gå till annan svensk eller utländsk hamn som inte kräver elanslutning. En enskild hamn kan dock inte ”förse dem med lågsvavligt bränsle”. Ett incitament till att få fartygen att använda mer miljövänliga alternativ, som visat sig verkningsfullt, är differentierade avgifter.

Utredningsvillkor B

Bolaget: Redan idag låter hamnen vid upphandling av nya eller begagnade fordon utreda och beakta miljöaspekterna vad beträffar luft- och bulleremissioner för att välja bästa möjliga teknik, som är ekonomiskt försvarbar med hänsyn tagen till nyttan. Hamnen ställer sig positiv till att redovisa och motivera val av maskiner i den årliga miljörapporten. Det accepteras att det inte överklagade provisoriska villkoret P2 förordnas gälla som slutligt villkor.

Länsstyrelsen: Utredningsvillkoret syftar till att undersöka möjligheter och kostnader att mer aktivt byta ut arbetsfordon och maskiner till sådan som innebär mindre utsläpp och buller. Detta skulle snabbare kunna ge miljöförbättringar. Villkoret bör kvarstå.

Naturvårdsverket: Villkoret bör kvarstå. Valet av arbetsfordon och maskiner är vikigt för att minska luftutsläpp och bulleremissioner från hamn verksamheten. Kravet på utredning på denna punkt behöver givetvis inte gå så långt som att utreda eller införskaffa fordon som ännu inte finns på den nationella och internationella marknaden, men innebär en närmare utredning av alternativen innan slutliga villkor fastställs.

Miljönämnden: Ytterligare utredning är inte nödvändig och det provisoriska villkoret 2 kan fastställas som slutligt villkor.

Utredningsvillkor C

Bolaget: Hinder föreligger att genomföra en meningsfull förnyad beräkning av föroreningar till luft så länge färjetrafiken ligger nere. Ny beräkning bör lämpligen anstå till dess att färjetrafiken återupptas eller ny likvärdig Ro-Ro trafik påbörjas. Tidpunkten för en ny spridningsberäkning och dess omfattning kommer att bestämmas i samråd med tillsynsmyndigheten. Bolagets åtagande i denna del omfattas redan av villkor 1. Det är inte rimligt att låta ett utredningsvillkor vila i avvaktan på en eventuell framtida händelse med ej förutsägbar tidpunkt. Vad gäller utredning av stoft så föreligger skyldighet att uppfylla kommande miljökvalitetsnorm för partiklar (PM 10) oavsett villkor härom. I övrigt hänvisas till promemorian från Sveriges Hamnar.

Länsstyrelsen: Med hänsyn till att den planerade färjelinjen inte trafikeras har villkoret kommit i ett nytt läge. Det kan ändras på så sätt att den föreskrivna utredningen skall genomföras och rapporteras till miljönämnden innan färjetrafiken återupptas eller om bolaget planerar motsvarande ökning av annan fartygstrafik till hamnen. I detta hänseende tillstyrks bifall till överklagandet.

Naturvårdsverket: Överklagandet bör inte bifallas. Eftersom tillståndet omfattar hamnverksamhet med 0,5 miljoner passagerare per år bör villkoret kvarstå även om det för närvarande är oklart om och när färjetrafiken kommer till stånd. Kravet på utredning bör dock först aktualiseras när färjetrafiken kommit till stånd och varit i drift ett tag.

Miljönämnden instämmer i den uppfattning som redovisats av Länsstyrelsen.

Provisoriskt villkor P1

Bolaget: Beträffande buller saknar villkoret koppling till beslutet om uppskjutna frågor och fastställande av slutligt villkor för buller. Miljödomstolen ändrade, utan angivande av skäl, MPD:s beslut men föreskrev skyldighet för hamnen att tillämpa differentierade hamnavgifter i syfte att uppnå lägsta möjliga bullernivå. Detta villkor får ur ekonomisk synvinkel anses vara mer ingripande för hamnen. Det saknas praxis inom Sveriges Hamnar eller Sjöfartsverket för tillämpning av differentierade hamnavgifter avseende buller. Det kan inte vara rimligt att ålägga en enskild hamn att utreda hur villkoren för sådana avgifter skulle kunna utformas. En påtvingad ensidig differentierad hamnavgift kommer dessutom i strid med konkurrensneutraliteten. I övrigt hänvisas till skrivelsen från Sveriges Hamnar. Beträffande åtgärder att begränsa utsläpp av föroreningar till luft så tillämpar hamnen redan differentierade hamnavgifter enligt trepartsöverenskommelsen. Något särskilt villkor för detta behövs därför inte.

Länsstyrelsen: Bolaget har hittills tillämpat differentierade hamnavgifter för att minska utsläppen till luft. Detta villkor innebär att även fartygens ljudemission skall vägas in i hamnavgiften. Detta ökar bolagets möjligheter att få till stånd bullerbegränsade åtgärder på fartygen. Villkoret bör därför stå fast.

Naturvårdsverket: När det gäller flygplatser finns miljödifferentierade landningsavgifter vad avser bullerprestanda på de flygplan som landar. Motsvarande avgiftsdifferentiering bör även finnas när det gäller hamnar. Det är dock ännu inte utrett hur en sådan avgiftsdifferentiering skall utredas och följas upp. Det kan därför vara mindre lämpligt att låta en enskild hamn utreda denna fråga. Det tillstyrks därför att föreskriften inte behöver avse fartygens bullernivå. I övrigt bör föreskriften kvarstå eftersom överenskommelsen om differentierade hamnavgifter vad avser luftutsläpp inte är obligatorisk för hamnen.

Miljönämnden har redovisat i huvudsak samma uppfattning som Naturvårdsverket.

Villkor 8

Bolaget: I denna del hänvisas till vad som anförts vid miljödomstolen.

Miljönämnden: Villkoret bör, på skäl som tidigare anförts, kvarstå. Om det i fastigheter på Näset skulle uppkomma klagomål på höga maxnivåer inomhus, får detta hanteras via miljökontorets tillsyn. Då får en bedömning göras av om klagomålen är befogade och vilka åtgärder som anses vara rimliga i det enskilda fallet.

Näsets villaägareförening har yttrat sig och uttalat att villkoret bör kvarstå.

Villkor 9

Bolaget: Farleden ingår inte i hamnens verksamhet och hamnen råder inte över den. Det kan inte vara meningsfullt att låta kontrollprogrammet omfatta farleden. Hamnen har ingen möjlighet att påverka förhållandena i farleden eller att vidta åtgärder för att begränsa fartygens påverkan på förhållandena där. De enda myndigheterna som har denna möjlighet är Sjöfartsverket och Länsstyrelsen. Liknande utredningskrav har inte ställts på andra hamnar, såsom exempelvis de i Stockholm eller Mälarhamnarna. Vidare vare sig kan eller bör hamnen påta sig ett sådant samordningsansvar som anges i villkoret. Sjöfartsverket, som svarar för farledshållningen i Sverige, har i ingivet brev motsatt sig en sådan samverkansgrupp. I övrigt hänvisas till skrivelsen från Sveriges Hamnar.

Länsstyrelsen: Eftersom verksamheten inom Sydhamnen bland annat genererar fartygstrafik i farleden Landsort till Södertälje kanal måste undersökningar av detta slag ingå i verksamhetsutövarens egenkontrollansvar. Detta är särskilt viktigt med hänsyn till att farleden, enligt uppgifter i tillståndsprövningen, redan idag är påverkad av fartygstrafiken. Villkoret är en uppmaning till bolaget om att sådana undersökningar skall ingå i ett egenkontrollprogram.

Naturvårdsverket: Det kan, i likhet med vad bolaget anfört, inte anses skäligt att bolaget skall åläggas att ta fram ett kontrollprogram av verksamhetens påverkan på farleden från Landsort till Södertälje kanal. Denna farled, som av Sjöfartsverket betecknats som allmän farled (SJÖFS 1988:5) trafikeras av ett stort antal fartyg som inte har Södertälje hamn som anlöpspunkt. Det tillstyrks därför att villkoret utgår.

Stockholms kommun har motsatt sig ändring med hänvisning till vad som tidigare anförts.

Sjöfartsverket: Verket är den myndighet som enligt lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn (farledslagen) beslutar om vilka farleder som skall vara allmänna farleder. Av 1 kap. 17 § miljöbalken framgår att regeringen skall pröva tillåtligheten av nya verksamheter när det gäller allmänna farleder. Vidare skall vissa kapitel i miljöbalken tillämpas vid en prövning enligt farledslagen. Någon annan prövning av tillåtligheten avseende farleder krävs inte enligt miljöbalken. Det aktuella villkorets laglighet kan sättas i fråga. Om villkoret skall kvarstå bör det klart framgå att det inte omfattar förslag till kontrollprogram för trafiken på Mälaren. För att vara konsekvent borde då även miljöpåverkan på annan infrastruktur (vägar och järnvägar) redovisas i förslaget.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att det provisoriska villkoret P3 är kopplat till frågan om hantering av dagvatten inom verksamheten. Denna fråga synes ha reglerats slutligt av miljödomstolen genom villkor 3 och det saknas därför skäl för att föreskriva ett provisoriskt villkor. Bolaget får anses ha begärt att P3 skall upphävas, vilket skall bifallas.

Allmänt om prövningens omfattning

Flera av de villkor som bolaget har överklagat aktualiserar frågan om tillståndsprövningens omfattning. Detta gäller särskilt gränsdragningen mellan hamnens verksamhet och fartygstrafiken.

Enligt 9 kap. 6 § miljöbalken jämförd med bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd skall hamnar, lastnings- eller lossningskajer som medger trafik med fartyg med en bruttodräktighet av minst 1 350 ton tillståndsprövas. Hamnverksamhet består främst av sådant som lastning och lossning från fartyg, hantering av gods, lagring m.m. (jfr Naturvårdsverkets handbok 2003:7, s. 10 f.). Transporter inom hamnområdet är en del av den fastighetsanknutna miljöfarliga verksamhet som hamnen bedriver. Vad däremot gäller landtransporter till och från hamnen samt den fartygstrafik som har hamnen som destination ingår dessa inte som en del av hamnverksamheten. Olägenheter i hamnens närområde från transporterna till lands och till sjöss kan beaktas vid tillståndsprövningen och även villkorsregleras som s.k. följdföretag enligt 16 kap. 7 § miljöbalken (jfr även rättsfallet NJA 2004 s. 421 med där gjorda hänvisningar).

Den internationella sjöfarten regleras till stor del, såsom Sjöfartsverket redogjort för ovan, av internationella överenskommelser. Vissa av dessa överenskommelser har i Sverige implementerats genom nationell lagstiftning. Reglerna om föroreningar från fartyg, fartygs konstruktion etc. har medvetet hållits utanför miljöbalken och regleras genom speciallagstiftning (se prop. 2000/01:139 s. 56 ff. och s. 71). Konventionssystemet på området inskränker i viss utsträckning staters möjligheter att ingripa mot och ställa krav på utländska fartyg som trafikerar dess vatten. Stater anses dock ha full kontroll av sina hamnar och de internationella överenskommelserna ger inte fartyg någon generell rätt att få anlöpa utländska hamnar (jfr SOU 2003:72, sid 264 ff.).

Sydhamnen är en allmän hamn. Utmärkande för en sådan är enligt svensk rätt att alla fartyg i princip har rätt att i mån av plats anlöpa hamnen och utnyttja dess resurser (se t.ex. prop. 1981/82:130 s. 142). Enligt lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn ansvarar regeringen och Sjöfartsverket för de frågor som faller under den lagens tillämpningsområde. Den som är ansvarig för en allmän hamn kan således, enligt svensk rätt, som huvudregel inte vägra fartyg tillträde till hamnen eller uppställa krav på fartygen för att de skall få trafikera hamnen. Detta tillsammans med vad HD uttalat i ovan nämnda rättsfall begränsar möjligheterna att inom ramen för en tillståndsprövning av hamnverksamheten enligt miljöbalken föreskriva villkor som reglerar fartygstrafiken. Miljömässiga krav inom transportsektorn bör i stället riktas mot exempelvis fartygsägare och bränsleproducenter (jfr Miljööverdomstolens dom 2004-12-23 i mål nr M 2539-03).

Utredningsvillkor A

I enlighet med vad som redovisats ovan saknar bolaget möjlighet att ställa krav på rederier, att de skall utrusta sina fartyg med utrustning för elanslutning eller använda en viss typ av bränsle. Detta innebär att även om bolaget slutligt ålades att bekosta en anläggning för elanslutning för fartyg, eller erbjuda lågsvavligt bränsle, skulle det vara beroende av att rederierna frivilligt utnyttjade dessa möjligheter för att åtgärderna skulle bli till någon nytta. Såvitt framgår i målet efterfrågas inte dessa tjänster av de rederier som trafikerar hamnen. Miljööverdomstolen finner utifrån den befintliga utredningen i målet att det inte framstår som motiverat att ålägga bolaget att vidta dessa åtgärder. Det finns inget som tyder på att ytterligare utredning skulle ändra denna bedömning. På grund av det anförda bör villkoret upphävas.

Utredningsvillkor B och provisoriskt villkor P2

Frågan om buller från hamnverksamheten har inte skjutits upp i MPD:ns beslut utan ett slutligt villkor (nr 6) har föreskrivits. Det saknas anledning att nu sätta igång ett prövotidsförfarande.

De arbetsfordon som hamnen använder är en del av verksamheten och det är miljömässigt motiverat att minska utsläppen till luft från dessa.

Det provisoriska villkoret P2 är mycket allmänt hållet och fyller ingen egentlig funktion. Det bör därför upphävas. Någon reglering under prövotiden behövs inte. Ytterligare utredningar skulle dock kunna utvisa om det finns förutsättningar (tekniskt, ekonomiskt) att i ett slutligt villkor föreskriva konkreta åtgärder. Utredningsvillkoret B skall därför kvarstå i den del det rör utsläpp till luft från arbetsfordon. Skäl att specifikt rikta in utredningen på el-drivna fordon saknas.

Utredningsvillkor C

Miljökvalitetsnormerna är enligt 5 kap. 1 § miljöbalken mått på kvaliteten på mark, vatten, luft eller miljön i övrigt inom ett geografiskt område. Deras adressater är primärt myndigheter och kommuner, som i sin verksamhet har att säkerställa att de uppfylls (5 kap. 3 § miljöbalken - jfr även Bengtsson m.fl., Miljöbalken, En kommentar, s. 5:2). Miljökvalitetsnormerna är ett allmänt mått på miljökvalitet och utgör inte den högsta gränsen för tillåtna utsläpp från enskilda verksamheter. Att en sådan norm inte överskrids i ett område fråntar inte bolaget ansvaret för att så långt det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt minska utsläppen.

Miljööverdomstolen delar bolagets uppfattning att det nu inte finns något behov av att genomföra en spridningsberäkning. Om det längre fram i tiden finns anledning att genomföra en sådan beräkning bör tillsynsmyndigheten inom ramen för sin verksamhet kunna förordna om det. För det fall det då skulle visa sig att en miljökvalitetsnorm överskrids erinrar Miljööverdomstolen om den möjlighet till omprövning av hamnverksamheten som finns enligt 24 kap. 5 § 2. miljöbalken. Miljööverdomstolen finner också att det inte finns skäl att inleda ett prövotidsförfarande beträffande utsläpp från fartyg i hamn (se MPD:ns beslut, s. 1, under ”Uppskjutna frågor”).

Provisoriskt villkor P1

Av det ovan sagda följer att prövotidsförfarande endast skall inledas beträffande utsläpp till luft från arbetsfordon. Då det provisoriska villkoret P1 saknar koppling till denna fråga bör det upphävas.

Villkor 8

Miljööverdomstolen finner inte skäl att göra annan bedömning än den underinstanserna gjort, dock bör tiden för redovisning av förslaget flyttas fram till den 1 juli 2005.

Villkor 9

Miljööverdomstolen har uppfattat bolagets talan som att det yrkas att kontrollprogrammet inte skall omfatta verksamhetens påverkan på farleden, inte att villkoret i sin helhet skall utgå.

Av miljödomstolens dom (s. 17-18) framgår att avsikten med villkorets utformning är att bolaget skall skaffa sig kunskap om miljöpåverkan på farleden.

Miljön i farleden påverkas i och för sig av den fartygstrafik som har Sydhamnen som destination. Trafiken är emellertid inte en del av hamnens verksamhet och det är Sjöfartsverket som svarar för farleden. Till detta kommer att trafiken i farleden även har andra hamnar som destination. På grund härav bör bolaget inte självt åläggas att genomföra kontroll av farleden på det sätt MPD bestämt. Miljööverdomstolen finner att formuleringen av villkoret bör ändras till vad som är brukligt för villkor av detta slag.

----

Miljööverdomstolens dom får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Marinette Andersson och hovrättsassessorn Paul Magnusson, referent. Enhälligt.

_________________________

BILAGA

STOCKHOLMS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

1. Södertälje Hamn Aktiebolag

Box 2016

151 02 SÖDERTÄLJE

2. PM

3. DJ

MOTPART

Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Stockholms län

Box 22067

104 22 STOCKHOLM

ÖVERKLAGAT BESLUT

Miljöprövningsdelegationens beslut den 22 november 2001, dnr. 18411-2000-27914, se bilaga 1

SAKEN

Tillstånd enligt miljöbalken till hamnverksamhet i Sydhamnen i Södertälje kommun

DOMSLUT

Miljödomstolen ändrar miljöprövningsdelegationens beslut endast på följande sätt.

1. Den av miljöprövningsdelegationen meddelade tidsbegränsningen av tillståndet upphävs.

2. Utredningsvillkoret D upphävs. Tiden för redovisning av resultaten av utredningar under utredningsvillkor A - C samt förslag till åtgärder och slutliga villkor i anledning av dessa utredningar ändras till den 1 juli 2004.

3. Det provisoriska villkoret 1 ändras och skall hädanefter ha följande lydelse. ”P1. Södertälje Hamn AB skall tillämpa differentierade hamnavgifter i syfte att uppnå lägsta möjliga bullernivå och utsläpp till luft.”

4. Villkoret 3 för verksamheten ändras och skall hädanefter ha följande lydelse. ”3. Filter för uppsamling av föroreningar från dagvatten skall senast vid återupptagandet av färjetrafiken vid Sydhamnen ha installerats i de dagvattenbrunnar som omfattas av hamnens åtagande i detta avseende. Vad gäller övriga dagvattenbrunnar inom färjeterminalområdet, som kommer att belastas av fordonstrafik, skall Södertälje Hamn AB utreda behovet av brunnsfilter i dessa brunnar och om sådant behov visar sig föreligga även vilken typ av brunnsfilter som lämpar sig bäst. Dessa utredningar skall senast fem (5) år efter dagen för denna dom redovisas till tillsynsmyndigheten.”

5. Villkoret 7 för verksamheten upphävs.

6. Villkoret 10 för verksamheten samt den därtill kopplade delegationen till Miljönämnden i Södertälje kommun upphävs.

7. Miljödomstolen överlåter med stöd av 22 kap. 25 § miljöbalken till tillsynsmyndigheten att besluta i frågor om behov av, utformning och installation av brunnsfilter till dagvattenbrunnar inom färjeterminalområdet, som kommer att belastas av fordonstrafik, i den mån sådan installation inte omfattas av Södertälje Hamn AB:s åtagande i detta avseende.

______________________________________________

BAKGRUND

Södertälje Hamn AB (hamnen) beviljades genom det nu överklagade beslutet tillstånd till hamnverksamhet på fastigheterna S 1:1, 1:17 och 1:18 i Södertälje kommun. Tillståndet tidsbegränsades enligt 16 kap. 2 § miljöbalken till och med den 31 december 2013.

För tillståndet fastställdes bl.a. följande villkor.

3. Filter för uppsamling av föroreningar från dagvatten skall senast den 1 september 2002 installeras i samtliga befintliga och nya dagvattenbrunnar inom färjeterminalområdet, som kommer att belastas av fordonstrafik.

6. Buller från bolagets verksamhet inklusive transporter inom hamnområdet skall begränsas så att den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid närmaste bostäders fastighetsgräns, undantaget bostäder på Näset, inte överstiger följande riktvärden.

55 dB(A) vardagar dagtid kl. 07-18

45 dB(A) nattetid kl. 22-07

50 dB(A) övrig tid

Momentana ljud nattetid får inte överskrida 55 dB(A).

7. Spårbunden containerkran med eldrift skall installeras så snart godshanteringen under sex månader uppgått till minst 20 000 TEU (Twenty Foot Equivalent Units, dvs. 20-fot containrar), dock senast den 31 december 2005.

8. Förslag till bullerskyddande åtgärder för uteplatser vid bostäder inom bostadsområdet Näset, där den ekvivalenta ljudnivån, när tre fartyg ligger i hamnen samtidigt, överstiger 60 dB(A), skall senast den 1 september 2002 redovisas till Miljönämnden.

9. Förslag till kontrollprogram skall inges till Miljönämnden senast sex månader efter att detta beslut har vunnit laga kraft. Programmet skall omfatta kontroll av verksamhetens påverkan på farleden från Landsort till Södertälje kanal. Bolaget skall även redovisa hur förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll i övrigt kommer att uppfyllas.

10. Om verksamheten i sin helhet eller någon del av denna upphör skall detta i god tid före nedläggningen anmälas till Miljönämnden. Bolaget skall vidare, efter samråd med Miljönämnden, undersöka om mark, byggnad eller anläggning är förorenad och om så är fallet ansvara för att området efterbehandlas.

Genom beslutet uppsköts med stöd av 19 kap. 5 § tionde punkten miljöbalken fastställandet av slutliga villkor för utsläpp av föroreningar till luft från fartyg i hamn och från arbetsfordon samt avledning av dagvatten från fastigheten S 1:18. Bolaget förelades i anledning härav att senast den 31 december 2003 redovisa resultatet av följande utredningar samt förslag till åtgärder och slutliga villkor.

A - Utredning av möjligheter och kostnader att minska utsläpp av föroreningar till luft genom el-anslutning av fartyg som ligger i hamnen alternativt förse dessa med lågsvavligt bränsle.

B - Utredning av möjligheter och kostnader att minska utsläpp av föroreningar till luft samt bulleremissioner från arbetsfordon och maskiner dels genom åtgärder på befintliga fordon, dels genom att aktivt byta ut befintliga fordon mot miljövänligare alternativ såsom eldrivna fordon.

C - Genomförande av spridningsberäkning för utsläpp av föroreningar till luft som visar dels den faktiska situationen med färjetrafik i drift, dels en situation med utsläpp baserade på resultat från A och B. Även föroreningssituationen med hänsyn till utsläpp av stoft skall belysas. Bolaget skall redovisa förutsättningarna att uppfylla kommande miljökvalitetsnorm för partiklar, PM 10.

D - Undersökning av flöde och föroreningsinnehåll i dagvatten från perkolationsbrunnar på fastigheten S 1:18, genomförande av hydrogeologisk undersökning som underlag för bedömning av risken för spridning av markföroreningar med dagvatten samt utredning av möjligheter och kostnader att avleda dagvattnet till befintligt dagvattensystem.

Genom det överklagade beslutet förordnades även att under prövotiden och intill dess annat fastställts skulle såsom provisoriskt villkor gälla bl.a. att hamnen skall ställa miljökrav (miljöcertifiering) på rederier och transportföretag i syfte att uppnå lägsta möjliga bullernivå och utsläpp till luft (provisoriska villkoret 1).

Miljöprövningsdelegationens beslut har i samtliga ovan nämnda delar överklagats av hamnen samt av DJ och PM i vissa delar.

YRKANDEN M.M.

Tidsbegränsning av tillståndet

Hamnen har yrkat att tillståndet till verksamheten skall vara tidsobegränsat. Till stöd härför har hamnen anfört i huvudsak följande. Tidsbegränsning av det nu aktuella beslutet har inte stöd i vare sig författning eller förarbeten. Enligt 16 kap. 2 § miljöbalken skall tidsbegränsade tillstånd meddelas endast undantagsvis. En hamn innebär betydande investeringar av samhälleligt riksintresse med avskrivningstider om minst 25 år och detta medför att ett tidsobegränsat tillstånd skall ges. Möjligheten att ompröva ett givet tillstånd och villkoren för detta vart tionde år utgör tillräcklig garanti för kontrollen av att verksamheten bedrivs på avsett sätt och enligt gällande regler. Länsstyrelsen har dessutom tidigare själv framfört att Södertälje hamn liksom farleden till Södertälje hamn och Södertälje kanal bör klassas som riksintresse enligt 3 kap. 8 § miljöbalken.

Miljönämnden i Södertälje kommun (Miljönämnden) har tillstyrkt ändring samt anfört att det inte finns någon anledning till tidsbegränsning eftersom tillståndet kan omprövas efter 10 år om det skulle behövas.

Länsstyrelsen har avstyrkt ändring.

Miljödomstolens bedömning

Möjligheten att låta tillstånd vara tidsbegränsade regleras i 16 kap. 2 § miljöbalken. Enligt förarbetena till denna bestämmelse kan det i andra fall än vid miljöfarlig verksamhet vara lämpligt att tillståndstiden begränsas för verksamheter med kraftig miljöpåverkan. Sådana förhållanden är det enligt miljödomstolens mening inte fråga om i förevarande fall. På grund härav, och då vad som i övrigt förekommit i målet inte leder till annan bedömning, föreligger inte skäl för att tidsbegränsa tillståndet. Hamnens överklagande på denna punkt skall därför bifallas.

Utredningsvillkor A

Hamnen har yrkat att villkoret upphävs och till stöd härför anfört följande. Hamnen motsätter sig ytterligare utredning. Frågan beträffande elanslutning av fartyg är redan utredd och redovisad i miljökonsekvensbeskrivningen. Hamnen har lagt ner ett betydande utredningsarbete för att utröna möjligheterna till elanslutning, tekniskt, ekonomiskt och juridiskt. Hamnen har bl.a. tagit del av erfarenheter från andra hamnar samt har diskuterat frågor kring elanslutning och metoder för avgasrening med Sjöfartsverket, motortillverkare och rederier. För närvarande finns inga vid Sydhamnen anlöpande fartyg som är förberedda för elanslutning. Stockholms hamn har upprättat en PM angående elanslutning av fartyg. Av denna framgår att Sjöfartsverket i princip är negativ till elanslutning av fartyg under hamnuppehåll, vilket även bekräftats i samband med hamnens kontakter med verket. Som redogjorts för i ärendet saknar hamnen möjlighet att påtvinga fartyg att övergå till lågsvavligt bränsle. Uppgifter om användning av lågsvavligt bränsle kommer att redovisas i hamnens kommande miljörapporter. I vilken omfattning fartygens bränsleval påverkats av hamnens differentierade hamnavgifter och/eller av Sjöfartsverkets differentierade farledsavgifter är naturligtvis svårt att uttala sig om. Betydande miljöfördelar beträffande luftmiljöutsläpp från fartyg torde kunna uppnås genom internationella avtal och nationell lagstiftning. Detta är den väg som står till buds för att minska fartygs påverkan på miljön utan att komma i konflikt med EU:s och Sveriges konkurrensregler.

Miljönämnden har yrkat att villkoret kvarstår vad gäller utredning av el-anslutning samt att redovisning sker av vilka fartyg som kör på lågsvavligt bränsle liksom hur differentierade hamnavgifter har påverkat fartygens bränsleval. Miljönämnden har anfört följande. Miljökontoret anser att redovisningen i miljökonsekvensbeskrivningen vad gäller möjlighet till el-anslutning är ofullständig. Det enda som har redovisats i miljökonsekvensbeskrivningen är att det är dyrt och att hamnen inte kan framtvinga el-anpassning av fartygen. Det saknas bl.a. underlag för hur man har räknat på kostnader för och miljövinster med el-anslutning. Hamnen bör även kunna redovisa nu anlöpande fartygs status avseende möjligheter till el-anslutning liksom eventuella fartygsbundna kostnader för el-anslutning. Utredning bör främst vara inriktad på möjligheter att el-ansluta fartyg som regelbundet och ofta anlöper hamnen som till exempel färjorna. Vidare bör utredningen visa på vilka fartyg som kör på lågsvavligt bränsle samt hur de differentierade hamnavgifterna har påverkat fartygens val av bränsle.

Länsstyrelsen har avstyrkt ändring.

Miljödomstolens bedömning - se nedan

Utredningsvillkor B

Hamnen har motsatt sig ytterligare utredning och anfört i huvudsak följande. Hamnen har åtagit sig att byta ut äldre truckar och fordon successivt mot nya. Hamnen har fortlöpande införskaffat modern och miljövänligare maskinpark. Det kan för övrigt konstateras att eldrivna truckar för containerhantering och liknande ännu inte existerar på marknaden.

Länsstyrelsen har avstyrkt bifall. Mer utredning krävs för slutligt ställningstagande.

Miljönämnden har anfört att överklagandet kan godtas förutsatt att den nya spridningsberäkningen som hamnen åtagit sig att göra visar på att gällande miljökvalitetsnormer inte tangeras eller överskrids.

Hamnen har i bemötande anfört följande. Vad gäller ny spridningsberäkning kan nämnas att denna har kommit att förhindras eftersom färjetrafiken tills vidare har lagts ner på linjen Södertälje - Rostock. Ny beräkning bör lämpligen anstå till dess att färjetrafiken återupptas eller ny likvärdig rorotrafik påbörjats. Hamnen har vidtagit bullerdämpning av mobilcontainerkranen vilket reducerat bullernivån i Pershagen med 7 dB(A). De åtgärder som hamnen successivt utför för att begränsa luft- och bulleremissioner kommer fortlöpande att redovisas i den årliga miljörapporten. Mätningar av buller kommer att ingå som en del i hamnens förslag till kontrollprogram.

Miljödomstolens bedömning - se nedan

Utredningsvillkoret C

Hamnen har yrkat att villkoret skall ändras på så sätt att beräkningsunderlaget inte skall omfattas av resultat från utredningsvillkor A och B enligt vad som anförts i anslutning till dessa villkor.

Länsstyrelsen har avstyrkt bifall till överklagandet.

Miljönämnden har anfört att utredning är befogad vad gäller resultat från A. Bland annat med tanke på att timmedelvärdet för kvävedioxid ligger nära den övre utvärderingströskeln enligt miljökvalitetsnormer för utomhusluft. Utredningen bör ske i samråd med tillsynsmyndigheten. Genom utredning kan man se hur utsläppsreducerande åtgärder enligt utredningsvillkor A påverkar luftföroreningssituationen. Vad gäller beräkning baserad på resultat från B anser miljökontoret att denna inledningsvis inte är nödvändig med hänvisning till vad som sagts under föregående punkt.

Miljödomstolens bedömning angående utredningsvillkoren A till C

De här avsedda utredningarna syftar till att ta fram underlag för bedömning av vilka slutliga villkor för utsläpp av föroreningar till luft från hamnens verksamhet. Vad som har redovisats i denna del i miljökonsekvensbeskrivningen är kortfattat och knappast tillräckligt för att slutliga villkor skall kunna fastställas i detta avseende.

Vad gäller utredningsvillkoret A kan visserligen konstateras att detta är vagt formulerat. Ledning för tolkning av vad det innebär kan dock lämpligen hämtas i det av Miljönämnden i Södertälje kommun avgivna yttrandet enligt ovan. Den där föreslagna utredningen kan inte anses ekonomiskt orimlig för hamnens vidkommande. På grund av det anförda skall hamnens överklagande i denna del avslås.

Vad därefter gäller utredningsvillkoret B konstaterar miljödomstolen att hamnen enligt den icke överklagade provisoriska föreskriften 2 har att, vid utbyte av arbetsfordon och maskiner, tillse att så långt det är ekonomsikt rimligt välja nya fordon och maskiner med bästa möjliga teknik avseende buller och utsläpp till luft. Härigenom kommer hamnen redan nu att vara tvungen att genomföra viss utredning när den står inför utbyte av arbetsfordon och maskiner. Visserligen synes denna utredning inte behöva gå längre än att ta fram underlag för att hamnen skall kunna skaffa sig bästa möjliga teknik, men den kommer även att därmed i princip kunna utgöra grund för den utredning som hamnen är förelagd att redovisa enligt den nu aktuella föreskriften. Det kan inte anses orimligt att hamnen även får redovisa resultaten av dessa utredningar. Det är inte heller orimligt att hamnen därutöver får genomföra de utredningar som den nu aktuella föreskriften anger, särskilt som dessa utredningar får anses innebära en strävan mot bästa möjliga teknik avseende buller och utsläpp till luft. Hamnens överklagande skall därmed avslås.

Med utgångspunkt tagen i vad miljödomstolen kommit fram till vad avser utredningsvillkoren A och B, anser miljödomstolen att hamnen, utifrån vad man kommit fram till vid dessa utredningar, även skall redovisa vad dessa utredningar leder till i frågor som avses i utredningsvillkor C. Miljödomstolen förutsätter härvid att hamnen samråder med tillsynsmyndigheten i frågor om vad utredningen under detta villkor närmare skall komma att innehålla. Hamnens överklagande skall därmed avslås.

Tiden för redovisning av dessa utredningar bör skäligen ändras i enlighet med domslutet.

Utredningsvillkor D

Hamnen har yrkat att villkoret skall upphävas och anfört följande. Det kan inte anses rimligt att ålägga hamnen att vidta ytterligare utredningar. Det kan konstateras att Miljö- och stadsbyggnadskontoret tidigare godkänt de åtgärder som föreslagits i samarbete med förvaltningen och kommunens VA-enhet. Vad sedan gäller perkolationsbrunnarna har hamnen redan utrett att perkolationsbrunnarna inte påverkar de inbäddade kvicksilverföroreningarna. Möjligheten att koppla perkolationsbrunnarna på en stor dagvattenledning som är belägen 50-450 meter norr om brunnarna försvåras av att dagvattenledningen på vissa avsnitt är belägen högre eller i nivå med brunnarna och då går det inte att med självfall få vattnet till den stora dagvattenledningen. Om det skall vara möjligt att leda vattnet från brunnarna till dagvattenledningen måste ett antal pumpstationer byggas i området. Kostnaden för dessa bedöms inte uppväga miljövinsterna, speciellt inte då dagvattnet ändå mynnar i samma recipient antingen via infiltration som i dagsläget eller direkt via den stora dagvattenledningen medelst pumpning.

Länsstyrelsen har avstyrkt ändring.

Miljönämnden har anfört följande. Flöden, föroreningsinnehåll och reningseffekt för dagvattnet genom perkolationsbrunnar bör redovisas enligt miljönämndens tidigare yttrande 2001-02-20. Det bedöms däremot inte nödvändigt med ytterligare utredning gällande spridning av kvicksilverföroreningar.

Hamnen har därefter anfört följande. Beträffande flöde och föroreningsinnehåll från perkolationsbrunnar finns underlag i utredning "Åtgärdsprogram för VA-nätet i Sydhamnen", underbilaga 21 till MKB.

Miljödomstolens bedömning

Miljödomstolen anser liksom hamnen att redan utförda utredningar i detta sammanhang är tillräckliga. De under detta villkor efterfrågade utredningarna är därmed överflödiga och villkoret skall därför upphävas.

Provisoriska villkoret 1

Hamnen har yrkat att villkoret skall upphävas och har anfört i huvudsak följande. Transportföretagen och inte hamnen bestämmer vilka fartyg som hamnen skall betjäna. Hamnen är en allmän hamn och skall vara öppen för allmän trafik och alla fartyg har i princip rätt att anlöpa hamnen, vilket innebär att hamnen är skyldig att ta emot de fartyg som anlöper hamnen. Innebörden av allmän hamn medför att det generellt inte går att ställa några krav på de rederier som har fartyg som anlöper hamnen. På samma sätt har hamnen ingen möjlighet att ställa miljökrav på transportföretagen och de fordon som de nyttjar på väg- eller järnvägsnätet.

Länsstyrelsen har avstyrkt bifall och anfört följande. Villkoret är provisoriskt och gäller tills annat fastställts. Länsstyrelsen anser att det är rimligt att hamnen ställer miljökrav på de fartyg som trafikerar hamnen och redovisar resultatet av detta i den årliga miljörapporten. Efter prövotiden får miljöprövningsdelegationen ta ställning till om det finns skäl att slutligt fastställa eller upphäva villkoret.

Hamnen har därefter anfört följande. Länsstyrelsen har själv i sitt yttrande till miljödomstolen bedömt att länsstyrelsen saknar rättsliga möjligheter att föreskriva särskilda åtgärder för fartygen. Hamnens möjligheter är icke större.

Miljödomstolens bedömning

Södertälje hamn inklusive nu aktuella Sydhamnen utgör allmän hamn enligt Sjöfartsverkets kungörelse med tillkännagivande av beslut om allmänna farleder och allmänna hamnar (SJÖFS 1988:5). Enligt 1 § lag (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn gäller att allmän hamn får inrättas om hamnen är av väsentlig betydelse för den allmänna samfärdseln. I förarbetena till den numera upphävda vattenlagen anförs att utmärkande för en allmän hamn är att den skall vara öppen för allmän trafik. Alla fartyg har i princip rätt att i mån av plats anlöpa hamnen och utnyttja dess resurser. Var och en som vill sända gods med fartyg torde ha rätt att föra godset till hamnen (se prop. 1981/82:130 s. 142). Den status hamnen har talar enligt miljödomstolens mening mot möjligheten att genom villkor ställa krav att hamnen skall ställa miljökrav på rederier och transportföretag.

Villkorsreglering av transporter kan även i andra sammanhang visa sig olämplig. En förutsättning för att villkor skall kunna föreskrivas är nämligen att en tillståndshavare kan efterleva villkoret genom att på något sätt råda över frågan.

Det ovan anförda innebär sammantaget att det i tillståndet till hamnens verksamhet inte kan föreskrivas att hamnen skall ställa krav på rederier och transportföretag på det sätt som anges i nu aktuell föreskrift.

I sin ansökan för verksamheten har hamnen föreslagit att såsom skyddsåtgärd för tillvaratagande av luftmiljön verka aktivt för att söka påverka rederier och transportföretag att välja motorer och bränsle som ger låga utsläpp. Ett rimligt sätt att tillse att detta åtagande ger önskade effekter, utan att komma i strid med vad hamnen har att uppfylla såsom allmän hamn, är att hamnen även fortsättningsvis tillämpar differentierade hamnavgifter, på så sätt att hamnavgifterna påverkas av rederiernas bränsleval, samt att detta under prövotid anges i provisorisk föreskrift. Skäl föreligger därför att ändra det provisoriska villkoret 1 på sätt som framgår av domslutet.

Villkor 3

Hamnen har yrkat att villkoret skall upphävas samt anfört följande. Hamnen har åtagit sig att installera 12 filterbrunnar i färjeterminalområdet. Området är lågt belastat ur föroreningssynpunkt och med vidtagna åtgärder kommer endast ca 10 liter olja att släppas ut per år från hela området på 45 000 m2, vilket är mindre än vad en tvåtakts utombordare släpper ut per år. Dessutom bör hamnen ha 5 år på sig att utvärdera ett par brunnsfiltertyper. Detta för att bedöma deras effekt innan ytterligare installation av brunnsfilter kan visa sig erforderligt.

Miljönämnden har anfört följande. Av hela området utgör ca 13 500 m2 uppställningsytor för personbilar, dragfordon och trailers. Miljökontoret anser det rimligt att hela denna uppställningsyta förses med brunnsfilter. Vad gäller hamnens yrkande om att få 5 år på sig att utvärdera brunnsfiltertyper anser miljökontoret att detta kan godtas. Miljökontoret vill även påpeka att det vid installation av filter är viktigt att dimensionerade dagvattenflöden enligt filtertillverkarens specifikationer kan innehållas för respektive filterbrunn.

Länsstyrelsen har anfört att det finns skäl att ändra tidpunkten för installation av brunnsfilter, men bestritt att villkoret upphävs.

Därefter har hamnen anfört följande. De brunnar hamnen åtagit sig att installera ligger inom uppställningsområdet. Det finns ytterligare ca 5-10 brunnar inom och i anslutning till uppställningsområdena, men dessa brunnar är mindre belastade ur föroreningssynpunkt. Hamnen har därutöver yrkat att den skall beviljas anstånd med att installera de 12 brunnsfilterna tills den numera nedlagda färjetrafiken återupptas.

Miljödomstolens bedömning

Hamnen har åtagit sig att installera filter i 12 dagvattenbrunnar inom färjeterminalområdet. Dessa brunnar ligger inom uppställningsområdet för fordon som väntar på plats på färjan. Med hänsyn till att den färjetrafik som området avser att betjäna för tillfället inte är i drift bör installation av brunnsfilter i de nu aktuella brunnarna kunna få anstå intill dess färjetrafiken återupptas.

Vad avser övriga brunnar är dessa placerade i eller i anslutning till uppställningsområdet. Hamnen har yrkat att den i första hand inte skall åläggas att installera filter i dessa brunnar eller åtminstone att hamnen skall beviljas anstånd med dessa installationer intill dess det har utvärderats om det föreligger behov av sådana filter i dessa brunnar och vilka filtertyper som i så fall skulle vara aktuella för installation.

Hamnen har påstått att det aktuella området är lågt belastat ur föroreningssynpunkt. Det är möjligt att det också verkligen förhåller sig på detta sätt, men något egentligt stöd för detta förhållande har inte angivits. Det är därför lämpligt att hamnen undersöker vilka föroreningar och föroreningshalter som passerar dessa brunnar under tid då färjetrafiken är i gång. Den av hamnen yrkade tiden för denna utredning är godtagbar. Det ankommer på miljönämnden att därefter fatta beslut om behovet av brunnsfilter i dessa brunnar. På grund av det ovanstående ändrar miljödomstolen villkor 3 och delegationen till miljönämnden på sätt som framgår av domslutet.

Villkor 7

Hamnen har yrkat att villkoret skall upphävas samt anfört följande. Att koppla villkoret till godsvolym och tidpunkt är orimligt. Att installera en spårbunden containerkran innebär att etapp II måste utföras i sin helhet, en total investering på ca 85 miljoner kr. Investeringar i den storleken måste få styras av kommersiella villkor.

Miljönämnden har anfört att det är orimligt att koppla villkoret till en tidpunkt, men att kopplingen till godshanteringsvolym torde framstå som rimligare och att villkoret därför bör ändras i överensstämmelse med detta.

Länsstyrelsen har avstyrkt att villkoret upphävs och anfört följande. Installation av en spårbunden containerkran medför förbättringar såväl av bullersituationen som minskade utsläpp till luft. Det är således viktigt att ett sådant utbyte kommer till stånd så snart som möjligt, men utan att äventyra hamnens ekonomi. Länsstyrelsen bedömer att villkoret i huvudsak överensstämmer med hamnens åtagande.

Hamnen har i bemötande anfört följande. Villkoret i tillståndsbeslutet överensstämmer inte med hamnens åtagande, då ett beslut om en så stor investering som det här är frågan om styrs av godsutvecklingen samt av de kommersiella och ekonomiska förutsättningarna för hamnen.

Miljödomstolens bedömning

Hamnen har i sin ansökan angett att hamnen planerar att installera en eldriven spårbunden containerkran i etapp II. Det framstår som osäkert om hamnen därmed har åtagit sig att utföra denna installation. Oavsett om detta innebär ett åtagande från hamnens sida, kan inte krävas att hamnen installerar kranen innan det finns behov av och förutsättningar för att utnyttja den på ett affärsmässigt gångbart sätt. Att då som miljöprövningsdelegationen gjort knyta installationen till visst datum eller viss godshanteringsvolym framstår därmed som mindre väl avvägt, eftersom den i det överklagade beslutet angivna tiden skulle komma att infalla innan utbyggnaden av etapp II skall vara klar. Överklagandet i denna del skall därför bifallas och villkoret upphävas.

Villkor 8

Hamnen har yrkat att villkoret skall upphävas samt anfört följande. Villkoret är oprecist i flera avseenden och öppnar för olika tolkningar. Detta gäller både utomhus- och inomhusbullret. Hamnen vet inte hur stort inomhusbullret är idag, då det inte gjorts någon utredning härav. Husen är ursprungligen byggda för fritidsändamål under början av 1900-talet och byggnadernas standard vad gäller bullerdämpning kan befaras vara låg. Länsstyrelsen antar att fasaderna ger nöjaktig dämpning för att innehålla Socialstyrelsens riktvärden för inomhusbuller, ett antagande som enligt hamnens bullersakkunnige sannolikt är felaktigt såväl för maxvärden, ekvivalentvärden som för ekvivalent lågfrekvent buller. De boende har lämnat motstridiga uppgifter om störningspåverkan i vattenmålet och i aktuellt tillståndsärende. I vattenmålet har framställts krav på ersättningar. Detta medför svårigheter för hamnen att bedöma framtida krav på åtgärder från de boendes sida samt miljönämndens och andra rättsinstansers ställningstagande till dessa krav. Genom att inte ange några preciserade bullerkrav för Näset, och istället överlåta till kommunens tillsynsmyndighet att fatta beslut i frågor rörande bullerskyddsåtgärder har länsstyrelsens gått längre än vad som varit avsikten med delegationsrätten enligt 22 kap. 25 § miljöbalken. Enligt denna bestämmelse är det endast frågor av mindre betydelse som kan delegeras till tillsynsmyndighet. Hamnen är av den bestämda uppfattningen att fråga om krav på bullerskyddsåtgärder inte är av mindre betydelse. Av det sagda följer att hamnen begär att eventuella villkorskrav på bullerskyddsåtgärder skall anges i tillståndet.

Miljönämnden har anfört följande. Med villkor 6 och 8 anser miljökontoret att hamnens skyldigheter vad gäller bulleremissioner har klargjorts. Enligt miljökontorets uppfattning innebär detta att miljönämnden inte kan ställa ytterligare krav på bullerskyddsåtgärder än vad som anges i villkoret. Höga inomhusnivåer dB(A) på grund av exempelvis dålig fasadisolering på fastigheter inom Näset kan således inte leda till ytterligare krav på hamnen från tillsynsmyndigheten. Villkoret skall kvarstå.

Länsstyrelsen har anfört följande. Hamnen har i sin ansökan redovisat ett underlag som visar att sex tomter är berörda, men alla är inte bebyggda. Villkoret avser inte krav på bullerbegränsande åtgärder av själva fastigheterna. Länsstyrelsen anser att det är lämpligt att delegera utformningen av bullerplank eller motsvarande åtgärder vid uteplatserna till tillsynsmyndigheten för avgörande.

Hamnen har därefter anfört att villkoret är oprecist i flera avseenden såväl vad avser omfattning och typ av bullerskydd som krav på bullerdämpning samt att detta strider mot hamnens av ekonomiska överväganden föranledda krav på klara och tydliga bullervillkor.

Länsstyrelsen har därefter anfört följande. Visserligen saknas precisa krav på bullerskydd i villkoret, men avsikten med villkoret är inte heller att precisera kravet på bullerskydd. Villkoret anger enbart att hamnen till miljönämnden skall lämna in förslag till bullerskyddande åtgärder för uteplatser. Det slutliga ställningstagandet till bullerbegränsande åtgärder för uteplatserna har MPD överlåtit till miljönämnden att besluta om. I samband härmed skall nämnden, med stöd av 1 kap. 7 § miljöbalken, göra en avvägning mellan vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt ifråga om bullerskyddande åtgärder.

Miljödomstolens bedömning

I det nu överklagade tillståndet har buller reglerats i villkoren 6 och 8. Villkor 6 reglerar bullernivåerna vid omkringliggande bostäder undantaget bostäder inom området Näset. Bullernivåerna vid dessa bostäder regleras istället i det nu aktuella villkoret 8. Miljödomstolen konstaterar att det av utredningen i målet framgår att här endast är fråga om utomhusbuller och endast vid uteplatser i anslutning till ett fåtal bostadshus samt under speciella förhållanden. De bostäder som ligger inom området Näset är på grund av sin närhet till hamnen särskilt utsatta i bullerhänseende. Liksom kommunen anser miljödomstolen att frågor angående buller reglerats på lämpligt sätt genom dessa båda villkor. Delegationen till kommunen i detta avseende är enligt miljödomstolens mening inte för omfattande. Överklagandet skall därför avslås.

Villkor 9

Hamnen har yrkat att villkoret skall upphävas samt anfört följande. Hamnen bedriver ingen verksamhet i farleden, varför hamnen motsätter sig att åläggas ansvaret för ytterligare utredning samt kontrollen i farleden. Härvid hänvisas till vad Sjöfartsverket uttalat i remissyttrande 2001-05-31. Hamnen har i komplettering av ansökan, farleden Landsort - Södertälje, angett framtida farledsutredning. Det kan inte vara lämpligt eller hamnens uppgift att initiera en utredningsgrupp avseende farleden bestående av statliga verk, länsstyrelser, kommuner och hamnar. Enligt hamnen synes samordningsansvaret i ifrågavarande avseende åvila en statlig myndighet och då närmast länsstyrelsen enligt 3 § förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m.

Stockholms kommun har motsatt sig att villkoret upphävs och anfört följande. Den tillståndsgivna verksamheten medför, genom fartygspassager till och från hamnen, påverkan på farleden från Landsort till Södertälje kanal genom bl.a. erosion av stränder. Inom den av kommunen ägda fastigheten N 1:65 i Botkyrka kommun pågår på den nordvästra delen av udden Getryggen erosion som hotar existensen av ett antal sommarstugor. Det är därför angeläget att det kontrollprogram omfattande kontroll av verksamhetens påverkan på farleden kommer till stånd samt att hamnen tar initiativ till den samverkansgrupp som anges i länsstyrelsens motivering.

Miljönämnden har anfört följande. Det är rimligt att hamnen tar ett delansvar för kontrollen av verksamhetens påverkan på farleden Landsort till Södertälje kanal eftersom hamnen genererar trafik i farleden (enligt uppgift ca 30 % vid full utbyggnad). Eftersom även andra aktörer genererar trafik i farleden anser miljökontoret att även dessa skall ta sin del i ansvaret för kontrollen. Lämpligen delas ansvaret mellan hamnen, sjöfartsverket och andra berörda (hamnar) som nyttjar farleden. Miljökontoret vill även påpeka vikten av att ta fram förslag på åtgärder för att begränsa negativa effekter av sjöfarten på farleden, framförallt den fartygsinducerade erosionen. Miljökontoret överlåter åt miljödomstolen att fastställa ansvarsfördelning vad gäller kontroll av farleden och framtagande av förslag till åtgärder mot erosion.

Länsstyrelsen har anfört följande. Hamnen har ansvar för egenkontrollen av pågående verksamhet. Detta ansvar upphör inte om villkoret upphävs. Villkoret utgör en vägledning för verksamhetsutövaren att uppfylla ansvaret.

Hamnen har därefter anfört följande. Det föreligger inget behov av ett villkor som enligt Länsstyrelsen utgör en vägledning för hamnen att uppfylla sin egenkontroll. Miljödomstolen saknar naturligtvis möjlighet att fastställa ansvarsfördelning mellan personer som inte är parter i målet.

Miljödomstolens bedömning

Enligt 2 kap. 2 § miljöbalken gäller att alla som bedriver en verksamhet skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. I anslutning härtill gäller vidare enligt 26 kap. 19 § miljöbalken att den som bedriver verksamhet som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön skall fortlöpande planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana verkningar. Vidare gäller enligt samma bestämmelse att verksamhetsutövaren skall genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla sig underrättad om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön samt på begäran lämna förslag till kontrollprogram till tillsynsmyndigheten.

Enligt 6 § förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll skall verksamhetsutövaren fortlöpande och systematiskt undersöka och bedöma riskerna med verksamheten från hälso- och miljösynpunkt.

Hamnen har således ansvar för kontrollen av hur hamnens verksamhet påverkar miljön. Genom det nu aktuella villkoret har hamnen ålagts att lämna förslag till kontrollprogram till miljönämnden. I villkoret har vidare angetts att kontrollprogrammet skall omfatta kontroll av verksamhetens påverkan på farleden från Landsort till Södertälje kanal. Enligt miljödomstolens mening står det klart att hamnens verksamhet påverkar inte bara hamnens direkta närområde utan även miljön längs farleden in till hamnen. Det framstår därför som följdriktigt om hamnen i kontrollprogrammet tar ställning till hur verksamhetens påverkan på miljön skall hanteras.

Under motiveringen till sitt beslut har miljöprövningsdelegationen angett att det är lämpligt att hamnen tar initiativ till en samverkansgrupp till exempel med berörda hamnar, kommuner och länsstyrelser samt Sjöfartsverket, Fiskeriverket, Naturvårdsverket och andra myndigheter, forskare och föreningar som kan ha intresse och lämna synpunkter i saken. Syftet med arbetet i gruppen, anger miljöprövningsdelegationen vidare, bör vara att ta fram ett program för kontroll av farleden. Enligt miljödomstolens mening har miljöprövningsdelegationen härigenom lämnat anvisningar till hur kontrollprogrammet skall utformas. Dessa anvisningar skall därmed inte heller ses som något annat än anvisningar, vilka inte är bindande på samma sätt som villkoret i sig. Sammanfattningsvis finns inte skäl att upphäva eller ändra detta villkor, varför överklagandet skall avslås.

Villkor 10

Hamnen har yrkat att villkoret skall upphävas samt anfört följande. Hamnen förstår inte vilka ytterligare utredningar som avses. Hamnen har redovisat kända markföroreningar och planerade åtgärder på sid. 33 i MKB:n. Vad gäller område 3 så kan det konstateras att det överhuvudtaget inte ingår i Sydhamnsområdet. Området ägs av Södertälje kommun och föroreningen är orsakad av verksamhetsutövare i Oljehamnen.

Miljönämnden har anfört följande. Miljökontorets tolkning av villkoret är att det endast gäller då verksamheten upphör. I övrigt vidhåller miljökontoret sin tidigare inställning i ärendet om att redovisning bör ske av resultat från markprovtagning vid ABB:s tidigare verksamhet.

Länsstyrelsen har avstyrkt att villkoret och delegationen upphävs samt har härvid anfört i huvudsak följande. Hamnen har ansvar för efterbehandling av föroreningar efter avslutad verksamhet. Ansvaret upphör inte om villkoret skulle upphävas. Villkoret utgör en vägledning för verksamhetsutövaren att uppfylla delar av detta ansvar.

Hamnen har därefter anfört följande. Vad beträffar miljönämndens tillägg går detta krav utöver villkoret i tillståndsbeslutet och skall därför lämnas utan avseende. Om det skulle kvarstå behov av sanering ankommer det primärt på verksamhetsutövaren ABB Cabel att utreda och åtgärda eventuell markförorening.

Miljödomstolens bedömning

Det ter sig för miljödomstolen som tveksamt om det nu föreligger behov av ett villkor med aktuellt innehåll. Hamnens ansvar för utredningar och efterbehandling bl.a. vid eventuell nedläggning av verksamheten framgår av 10 kap.miljöbalken. Om och i vilken utsträckning undersökningar och sådan efterbehandling kommer att bli nödvändig är en fråga som i egentlig mening inte kan bedömas förrän en eventuell nedläggning av verksamheten blir aktuell. Vilka efterbehandlingsåtgärder som kan komma att ingå i hamnens ansvar vid en eventuell nedläggning kan visa sig vara såväl mer omfattande som mindre omfattande än vad som nu framgår av villkoret. Vad gäller vilka undersökningar som behöver göras vid en eventuell nedläggning torde vara en fråga som tillsynsmyndigheten kan avgöra med stöd av 26 kap.miljöbalken. Slutligen bedömer miljödomstolen att det inte behövs något särskilt villkor som anger att anmälan om eventuell nedläggning skall göras till miljönämnden; miljödomstolen utgår från att bolaget, utan att det anges i ett villkor, i sina regelbundna kontakter med tillsynsmyndigheten redovisar verksamhetens omfattning och utveckling så att en nedläggningssituation kan förutses i god tid. Sammantaget innebär detta att villkoret 10 bör upphävas.

Övriga överklaganden

PM har överklagat beslutet och yrkat att innan åtgärder enligt villkor 9 i beslutet vidtas, hastighetssänkning på sträckan Regarn - Skanssundet från 12 till 8 knop införs. Han har därutöver anfört i huvudsak följande. Sedan länge förekommer svår stranderosion längs leden Regarn - Södertälje. Enligt rubricerat beslut kommer fartygstrafiken att öka med cirka tusen genomfarter per år. Detta innebär således att pågående stranderosion kommer att förvärras.

DJ har överklagat beslutet och anfört i huvudsak följande. Tillräcklig hänsyn har inte tagits till effekterna av hamnverksamheten vad avser följande punkter.

1. Effekten av vändande, uppbromsande och accelererande båtar i Hallsfjärden. I Hallsfjärden finns upplagrat en stor mängd kvicksilverhaltigt slam som virvlas upp av båtarna och sprids i omgivningen, däribland i Torparviken som är rekreationsställe med bl.a. badande människor. Därtill medför dessa båtar bullerstörningar för Pershagborna och risker för badande och solande människor längs stränderna samt för småbåtar på Hallsfjärden.

2. Ifråga om bullerstörningar har man sagt att de som bor på Näsets udde måste acceptera störningarna eller flytta. Men med avseende på dem som bor i Pershagen kan dessa krav inte anses lagliga, ty de äger själv sina fastigheter, och det finns inga lagliga möjligheter att kräva av dem att de skall flytta därifrån, särskilt eftersom miljöbalken kan sägas fridlysa människors bostad. Vändande båtar på Hallsfjärden genererar bullerstörningar för boende i Pershagen. Hamnen har bestritt dessa störningar med hänvisning till att lågfrekventa ljud är svåra att mäta. Å andra sidan har man inte tagit någon hänsyn till de bullerchocker som uppstår under vändningar på vintern när fjärden är isbelagde, dessa är betydligt mer störande än det störande buller som redan nu förekommer, med skallrande fönster etc.

3. Effekterna på omgivningen längs den långa inseglingen, med erosioner på stränderna och allvarliga störningar för känsliga områden och rekreationsområden, särskilt när gällande hastighetsbegränsningar inte efterlevs och hamnen inte ens upplyser eller ställer krav i den riktningen när upphandlingar görs. Efterlysta ekologiska utredningar saknas fortfarande.

Hänsyn har härutöver inte heller tagits till de ekonomiska aspekterna av hamnens verksamhet, särskilt med hänsyn till det nära förhållandet mellan hamnen och kommunen.

Länsstyrelsen har avstyrkt bifall till PM:s och DJ:s överklaganden och anfört i huvudsak följande. Länsstyrelsen bedömer att det inte finns rättsliga möjligheter att föreskriva särskilda åtgärder för farleden eller för fartygen. Avsikten är inte att tvinga boende i Pershagen att flytta. Villkoret 6 anger högsta tillåtna bullernivåer vid närmaste bostäder. Bostäder på Näset är undantagna, men inte bostäder i Pershagen. Villkoret reglerar dock inte lågfrekvent buller. Om boende störs av lågfrekvent buller kan tillsynsmyndigheten ställa krav på hamnen att vidta åtgärder för att begränsa störningen.

Hamnen har bestritt bifall till PM:s och DJ:s överklaganden och hänfört sig till tidigare gjorda bemötanden, bl.a. i yttrande över inkomna remissvar inkommet till länsstyrelsen den 3 maj 2001. Av detta yttrande framgår i aktuella delar i huvudsak följande. Bullerutredningarna är korrekt utförda och enligt Naturvårdsverkets anvisningar. Naturvårdsverkets utomhusriktvärden för befintlig industri kommer att klaras i Pershagen. Hamnverksamhetens och fartygstrafikens miljöpåverkan på förhållandena i Torparviken bedöms vara försumbar. Torparviken och badviken är däremot utsatta för miljöbelastning bl.a. av fritidsbåtar och flytbryggor. Den naturliga strömningen i samband med snabba vattenståndsskillnader i Hallsfjärden bedöms också ge upphov till sedimentering, vilket från tid till annan kräver underhållsmuddring för bibehållande av vattendjup. Det föreligger inget ekonomiskt rekvisit vid ansökan om tillstånd för hamnverksamhet. Hamnen har dessutom gått med vinst under 1990-talet och har stor betydelse för kommunen och regionen. Hamnen kan inte påverka eventuella hastighetsöverträdelser längs farleden in till hamnen.

Härutöver har hamnen angående hastighetsbegränsning i farleden hänvisat till brev från länsstyrelsen den 26 september 2002 med begäran om remissvar i frågan om införande av sammanhängande fartbegränsning i infartsleden mot Södertälje söder om Brandalsund m.m. Slutligen har hamnen angående bullerreducering hänvisat till mätrapport den 3 maj 2002, bilaga 4 till aktbilaga 26.

Miljödomstolens bedömning

Hastighetsbegränsningar i farleden hör inte under den prövning som miljödomstolen nu har att göra. Härvid kan konstateras att frågan om hastighetsbegränsningar har uppmärksammats av länsstyrelsen i annat ärende. Vad avser buller anser miljödomstolen att dessa frågor på ett rimligt sätt har reglerats i miljöprövningsdelegationens beslut. Såsom länsstyrelsen uttalat kan klagandena vad avser övrigt buller vända sig till miljönämnden med begäran om ytterligare föreskrifter härom i de fall detta skulle visa sig nödvändigt.

På grund av det ovan anförda, och då vad som i övrigt gjorts gällande i PM:s och DJ:s överklagande inte föranleder annan bedömning, finner miljödomstolen inte skäl att ändra miljöprövningsdelegationens beslut nu berörda delar.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (TSH-MD 2)

Överklagande ställt till Miljööverdomstolen, Svea hovrätt, skall ha kommit in till miljödomstolen senast den 27 juni 2003. Prövningstillstånd krävs.

Carl-Axel Tidblom Jan-Olof Arvidsson

I avgörandet, som har fattats efter föredragning av handlingarna i målet, har deltagit rådmannen Carl-Axel Tidblom, miljörådet Jan-Olof Arvidsson samt sakkunniga ledamöterna Carl-Lennart Åstedt och Louise Schöld. Domen är enhällig.