MÖD 2007:55

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, miljödomstolen, deldom den 6 juli 2006 i mål nr M 278-02, se bilaga A

KLAGANDE OCH MOTPART

Kapellskärs Hamn AB, Box 27314, 102 54 Stockholm

Ombud: Advokaterna U.S. och T.U.

KLAGANDE OCH MOTPARTER

1. T. J.

2. A. O.

Ombud för 1 och 2: D. V.

MOTPARTER

1. Länsstyrelsen i Stockholms län, Box 22067, 104 22 Stockholm

2. Naturvårdsverket, 106 48 Stockholm

SAKEN

Ansökan om tillstånd till verksamheten vid Kapellskärs hamn i Norrtälje kommun

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens domslut på följande sätt.

1. Villkor 3 skall ha följande lydelse: Sökanden skall planera och bedriva hamnverksamheten så att mängden hanterat gods inte överstiger 6,5 miljoner ton per år och så att hamnen inte nyttjas för fler fartygspassagerare än

3,5 miljoner per år.

2. Prövotidsförordnandet B skall ha följande lydelse: Miljööverdomstolen skjuter upp avgörandet av vilka villkor som slutligt skall gälla för buller från verksamhetsområdet.

Sökanden skall under en prövotid utreda möjligheterna att minska bulleremissioner från verksamhetsområdet till en sådan nivå att den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid bostad inte överstiger Naturvårdsverkets riktvärden för nyetablerad industri. Sökanden skall också under prövotiden utreda och redovisa förutsättningar att genom avtal med trafikerande rederier minska bulleremissioner.

Sökanden skall till miljödomstolen senast den 1 oktober 2008 redovisa resultatet av utredningen och förslag till åtgärder i verksamheten och/eller i bostäder samt slutligt villkor.

PB 1. Under prövotiden och tills annat bestäms får buller från verksamhetsområdet, inte ge upphov till högre ekvivalenta ljudnivåer utomhus vid bostad än följande riktvärden1):

55 dB(A) vardagar dagtid kl. 07-18

45 dB(A) nattetid kl. 22-07

50 dB (A) övrig tid

Momentana ljud nattetid får inte överskrida 60 dB (A)

1) Med riktvärde avses ett värde, som om det överskrids, skall föranleda de åtgärder som behövs för att förhindra att överskridandet upprepas.

3. Miljööverdomstolen avslår yrkandet om rättegångskostnader från S.R:s dödsbo.

4. Miljöverdomstolen avslår T. J. och A. O. yrkanden.

____________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kapellskärs Hamn AB (bolaget) har yrkat att Miljööverdomstolen med ändring av villkor 3 i miljödomstolens dom lämnar fullt bifall till den av bolaget vid miljödomstolen förda talan, d.v.s. att hanterad mängd gods bestäms till högst 6,5 miljoner ton per år och att antalet passagerare bestäms till högst 3,5 miljoner per år.

I andra hand har bolaget yrkat att Miljööverdomstolen under en prövotid om ett år från det att domen vunnit laga kraft lämnar bolaget tillstånd att bedriva den utökade verksamheten enligt ovan. Under en sådan prövotid skulle bolaget åta sig att utreda möjligheten att vidta mer omfattande skyddsåtgärder och försiktighetsmått än sådana som bolaget redan presenterat och härvid främst utreda hur olägenheter av buller från hamnområdet och störningar orsakade av den tunga landsvägstrafiken utefter E 18 till och från hamnen kan motverkas. En sådan utredning skulle kunna presenteras för domstolen vid prövotidens utgång.

A.O. och T.J. har yrkat att Miljööverdomstolen helt skall upphäva tillståndet såvitt avser vattenuttag ur brunnen B 1.

S.R:s dödsbo har bestritt ändring och yrkat ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

Parterna har bestritt varandras yrkanden.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kapellskärs Hamn AB

Bolaget har vidhållit vad som anförts i miljödomstolen samt tillagt i huvudsak följande. Miljödomstolen har till stöd för att inte fullt ut bifalla ansökan med avseende på hamnverksamheten funnit att mera omfattande säkerhetsåtgärder och försiktighetsmått måste vidtas än sådana som anges i ansökan. Domstolen har särskilt lyft fram att bolaget inte förmått klarlägga hur olägenheter av buller från hamnområdet och störningar orsakade av den tunga landsvägstrafiken utefter E 18 till och från hamnen skall motverkas.

Bolaget delar inte domstolens uppfattning. Bolaget vidhåller att i målet redovisad utredning är tillfyllest även i fråga om skyddsåtgärder och försiktighetsmått i av domstolen anmärkta delar samt att bolaget inte kan åläggas att vidta sådana med avseende på trafiken till och från hamnen.

Bolaget har vid bestämmandet av lämplig avgränsning för beskrivning av landtransporter beaktat Högsta domstolens avgörande i NJA 2004 s. 421. I avgörandet slår domstolen fast att det vid tillståndsprövning kan vara en rimlig avgränsning att av den som sökt tillstånd kräva att denne redovisar miljökonsekvenser av transporter till och från en anläggning i dess närområde. Det är däremot inte rimligt att kräva att miljökonsekvenser redovisas av långväga transporter när dessa rör sig på ett stort avstånd från anläggningen och där endast utgör en liten del av den totala trafiken och olägenheterna från denna. I domen framhölls även att villkor med avseende på transporter inte får innebära en slags indirekt reglering av transportsektorn. Miljööverdomstolen har därefter utvecklat Högst domstolens resonemang i bl.a. dom den 23 mars 2005 i mål nr M 9336-02 (Wargön). Miljööverdomstolen uttalar att verksamhetens närområde skall bestämmas med utgångspunkt i det område från vilket olägenheter från den direkta verksamheten föreligger. I fråga om exempelvis buller skulle därmed närområdet utgöra det område inom vilket buller från verksamheten föreligger.

Det ovan sagda innebär att närområdet - bestämt i enlighet med praxis - är avsevärt mer begränsat än vad som redovisats av bolaget i miljödomstolen. Buller från hamnens verksamhet förekommer endast i ett förhållandevis begränsat område i anslutning till hamnen. Trots detta har bolaget valt att redovisa följder av följdföretag ända till korsningen mellan Norrtäljevägen (riksväg 276) och E 18. Denna fråga är dock endast av betydelse för lokaliseringen av hamnens verksamhet, eftersom bolaget inte svarar för effekterna av följdföretaget trafik till och från anläggningen. Sådant ansvar åvilar i första hand Vägverket och skulle ett annat betraktelsesätt, dvs. att bolaget skulle kunna tvingas vidta skyddsåtgärder och försiktighetsmått avseende följdföretaget trafik, medföra en sådan indirekt reglering av transportsektorn som Högsta domstolen funnit otillåten. Den avgränsning som är gjord i miljökonsekvensbeskrivningen är således inte bestämd med utgångspunkt i vilka villkor som kan bli aktuella att meddela, utan med utgångspunkt i lokaliseringsfrågan och med beaktande av att transporter till och från hamnen efter den plats där E 18 möter Norrtäljevägen utgör en mindre del av den totala trafiken och olägenheterna från denna.

Miljödomstolen har genom ett särskilt prövotidsvillkor under punkten B givit bolaget möjlighet att ytterligare utreda möjligheterna att minska bulleremissioner från hamnens verksamhet och meddelat särskilt bullervillkor under tiden med utgångspunkt i riktvärden för befintlig industri. Som framgår av utredningen i målet är dock överskridanden av sagda riktvärden inte att förvänta ens med verksamheten i sökt omfattning. Som tidigare noterats har dock enstaka fartyg kunnat ge upphov till momentana ljudnivåer som överstiger 60 dB(A). I fråga om riktvärden för nyetablerad industri räknar bolaget med att även dessa riktvärden skall kunna innehållas.

Bolaget har i anledning av miljödomstolens invändningar kompletterat utredningarna med avseende på buller med en teknisk rapport. Enligt rapporten exponeras endast en (1) fastighet, såväl vid nuvarande som vid sökt verksamhet, för ekvivalent buller överstigande målet i etapp 1 för befintlig bebyggelse (65 dB(A)) enligt regeringens infrastrukturproposition 1996/97:53). Skulle domstolen finna det vara möjligt att ålägga bolaget villkor i denna del framstår det inte som rimligt att åtgärder vidtas i annan omfattning än den riksdagen funnit vara skälig med avseende på Vägverkets verksamhet och då med avseende på denna fastighet, till undvikande av att utomhusbuller överstiger sagda värde.

Inom ramen för bolagets inställning i andra hand föreslår bolaget mot ovan angiven bakgrund ett villkor enligt nedan.

1. Bolaget skall genomföra bullerbegränsande åtgärder på befintliga bostadsbyggnader utmed E 18 i en sträckning fram till anslutande riksväg 276 som exponeras för en ekvivalent nivå överstigande 65 dB(A). Målet för de bullerbegränsande åtgärderna skall vara att den ekvivalenta nivån utomhus inte överstiger sagda värde.

Åtgärderna skall vidtas om kostnaderna är rimliga med hänsyn till bostadens standard och värde och med hänsyn till den effekt som uppnås. Åtgärderna skall utformas och utföras i samråd med fastighetsägaren.

Miljööverdomstolen överlåter åt tillsynsmyndigheten att efter förslag av bolaget bestämma på vilka byggnader som bullerbegränsande åtgärder skall vidtas. Åtgärderna skall vidtas inom två år efter det att förhållandet som motiverar åtgärderna inträtt. Vid förekommande tvistighet skall åtgärderna vara vidtagna inom ett år från lagakraftägande avgörande.

Bolaget har i kontakter med Vägverket försäkrat sig om att invändning inte kommer att resas från verkets sida för det fall hamnen måste vidta åtgärder inom vägområde.

I fråga om buller önskar bolaget slutligen lyfta fram att det av den tekniska rapporten även framgår att åtgärder kan vidtas till undvikande av att personer i omgivningen av E 18 exponeras för buller överstigande en ekvivalent nivå om 55 dB(A) utomhus (vid fasad). Bolaget finner dock inte i något fall att det kunde vara rimligt att åtgärder vidtas i den omfattning som skulle krävas för att uppnå detta värde. Det värdet är bestämt med utgångspunkt i att det skall vara fråga om ny bebyggelse, dvs. att värdet bör beaktas i samband med planering för sådan bebyggelse. Värdet är således inte bestämt i syfte att avgöra vilka åtgärder som kan vara rimliga att vidta i befintlig bebyggelse. I befintlig bebyggelse har istället ovan angivet utomhusvärde om 65 dB(A) kommit att beaktas tillsammans med uttalanden i infrastrukturpropositionen om att inomhusvärden på sikt bör uppnås, jfr även Naturvårdsverkets redovisning den 20 december 2001 av regeringsuppdrag avseende riktvärden för trafikbuller vid nyanläggning eller väsentlig ombyggnad av infrastruktur (dnr 540-355-01 Rv). Riktvärdet 55 dB(A) bör mot denna bakgrund anses sakna relevans i nu aktuellt sammanhang. Som en yttersta konsekvens av det långsiktiga målet kunde man vid övervägande av skyddsåtgärder istället överväga att utgå från en lägsta ekvivalent nivå om 58 dB(A). Med hänsyn till att en fasad utan särskilda ljudisolerande element typiskt sett dämpar mellan 28 och 30 dB(A) kommer inomhusnivån att som mest uppgå till ett ekvivalent värde om 30 dB(A) i bostäder som exponeras för 58 dB(A) eller lägre värde. I något enstaka fall kan tänkas att nyss nämnda ekvivalentnivå skulle kunna överskridas, dock att ett sådant överskridande inte skulle vara förnimbart. I ett villkor i enlighet med detta resonemang skulle utgångspunkten vara att bolaget skall genomföra bullerbegränsande åtgärder på befintliga bostadsbyggnader utmed E 18 i en sträckning fram till anslutande riksväg 276 som exponeras för en ekvivalent nivå överstigande 58 dB(A) samt att målet för de bullerbegränsande åtgärderna skall vara att den ekvivalenta nivån inomhus inte överstiger 30 dB(A).

Kostnaden för nyss nämnda redovisade åtgärder kan vid en verksamhet av sökt omfattning uppskattas till 500 000 kr. Skulle åtgärder vidtas till undvikande av att utomhusnivån översteg 55 dB(A) skulle den stiga till ett belopp över

30 000 000 kr.

Slutligen önskar bolaget i denna del lyfta fram en ytterligare konsekvens av miljödomstolens ställningstagande i fråga om buller. Den geografiska omfattningen av riksintresset som representeras av hamnen skulle avsevärt öka. Möjligheten att inom ett sålunda avgränsat område exploatera mark eller annars ändra markanvändningen (t.ex. byggande i närhet till E 18) skulle väsentligt minska.

I fråga om andra skyddsåtgärder och försiktighetsmått än de som redovisats ovan har bolaget gjort en genomgång av de frågor som kunde vara av intresse att överväga enligt promemoria av SWECO VIAK. Som framgår av denna genomgång kan inte påverkan på omgivningen förväntas i sådan omfattning att skyddsåtgärder eller försiktighetsmått utöver de som bolaget redan åtagit sig tillsammans med de villkor som meddelats framstår som motiverade.

Miljödomstolen har i sin dom slagit fast att verksamheten i den omfattningen som den bedrivits under de senaste åren är tillåtlig. Genom villkor under punkten 3 har dock domstolen kommit att begränsa verksamheten till år 2002. Bolaget konstaterar att den mängden överskreds redan 2003 liksom efterföljande år. I fråga om utvecklingen av hamnverksamheten kan därvid framhållas att år 2003 passerade totalt 2 443 000 ton gods hamnen, år 2004 totalt 2 635 000, år 2005 totalt 2 700 000 ton och under år 2006 visar prognoser att volymen kommer att uppgå till ca 3 000 000 ton. Den långsiktiga trenden visar således på en kontinuerlig tillväxt. I genomsnitt har godsvolymerna i regionens hamnar ökat med 7 % per år. Här bör även framhållas att volymökningarna möjliggjorts inte endast genom ett ökat antal anlöp utan även genom större fartyg. Utvecklingen av passagerartrafiken har under senare år inte uppvisat samma snabba ökningstakt som godstransporterna men antalet passagerare uppgår årligen till ca 1,5 miljoner och snabba förändringar kan ske i resandemönstret. Hamnen i Kapellskär utgör ur miljösynpunkt, med kort inseglingsränna och närhet till gods och passagerares slutliga destination - mycket bra alternativ till andra transportslag och hamnar. Skäl att begränsa den efterfrågade kapaciteten med de vittgående konsekvenser som detta skulle medföra saknas således.

A.O. och T.J.

A. O. och T.J. har till stöd för sitt överklagande anfört i huvudsak följande. Miljödomstolens dom strider mot 1 kap. 1 § miljöbalken. I domen uttalar miljödomstolen att hamnens vattenförsörjning bör ske hållbart. Samtidigt medger både bolaget och miljödomstolen att den nuvarande vattenförsörjningen genom egen brunn inte är hållbar. Enligt Miljö- och hälsoskyddsnämndens i Norrtälje kommun bedömning kan en vattenbortledning med sökt mängd om 15 m3/dygn inte godtas, om drickvattenförsörjningen skall anses långsiktigt hållbar. Enligt nämndens bedömning lär hamnen inte kunna anslutas till det kommunala vattenledningsnätet år 2007 utan först ”om ytterligare några år”.

Samtidigt försöker bolaget undgå ansvar för eventuella framtida skador som kan uppstå genom det pågående uttaget av grundvatten. I sina tidigare inlagor har ägare till aspnäsfastigheter begärt att bolaget skulle utföra en limnologisk utredning samt upprätta en vattenbudget för området, vilket ännu inte har skett. Därmed saknas de nödvändiga förutsättningarna för uttag av grundvatten i den omfattning som domen tillåter. Uttagandet av grundvatten i enlighet med nuvarande tillstånd, alltså den icke hållbara situationen, riskerar att medföra irreparabel skada på omgivande fastigheters brunnar. Den överklagade domen innehåller inte någon annan motivering för lagligförklaring av grundvattenuttag än att den icke hållbara situationen redan pågått under lång tid. Att grundvattenskyddet är ett av Sveriges viktigaste miljömål framgår inte av domen.

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket avstyrker bifall till såväl bolagets första- som andrahandsyrkande.

Tillståndets utformning (villkor 3)

Miljödomstolen har i målet funnit att det underlag som lämnats i miljökonsekvensbeskrivningen ger vid handen att det inte finns någon marginal för att öka verksamheten i den omfattning som helt motsvarar hamnbolagets ansökan. Miljödomstolen har härvid hänvisat till oklarheter rörande hur olägenheter orsakade av buller från själva hamnverksamheten och störningar orsakade av den tunga trafiken utefter E 18 till och från hamnen ska motverkas. Till följd av detta har miljödomstolen i villkor 3 begränsat tillståndet på så sätt att hamnen ska planera verksamheten så att den begränsas till ett visst antal passagerare och en viss mängd gods per år.

Frågan är vilken effekt angiven miljöpåverkan bör få för utformningen av tillståndet i aktuellt fall. Mot bakgrund av vad bolaget anfört i överklagandet berör Naturvårdsverket även frågorna om miljöpåverkan från transporter till och från anläggningen bör beaktas vid tillståndsprövningen och om den bedömning miljödomstolen gjort av angiven miljöpåverkan, enligt Naturvårdsverkets mening, är riktig eller inte.

a) Ska miljöpåverkan från ”externa” transporter beaktas i tillståndsprövningen

Bolaget har i överklagandet redovisat den miljöpåverkan i form av buller som orsakas av transporter på väg E 18 mellan Norrtälje och hamnen, en vägsträcka som är ungefär 22 km lång. Av handlingarna framgår att trafiken till och från hamnen och de olägenheter som uppstår på grund av denna framstår som omfattande. Detta blir särskilt tydligt med avseende på den höga andelen tung trafik som sker till och från hamnen. Mot denna bakgrund menar Naturvårdsverket att de aktuella transporterna måste anses ha ett sådant omedelbart samband med den tillståndsprövade verksamheten att de ska beaktas i tillståndsprövningen. Transporternas inverkan på miljön får således betydelse för om den ansökta verksamheten kan komma till stånd och, i så fall, på vilka villkor detta ska ske.

b) Hur miljöpåverkan från transporter bör beaktas i tillståndet

I ett läge då prövningsmyndigheten finner att underlagen i ansökan i och för sig är tillräckliga för att ligga till grund för prövningen, men sökanden inte fullt ut förmått visa att de förpliktelser som följer av bl.a. 2 kap.miljöbalken kan uppfyllas har den antingen att avslå ansökan eller meddela tillstånd i begränsad omfattning eller med mera ingripande skyddsåtgärder än annars (jfr bl.a. HD:s ovan angivna dom). Fråga är om begränsningar i tillståndet bör komma till uttryck i tillståndsmeningen eller i de villkor tillståndet förenas med.

Enligt 22 kap. 25 § miljöbalken ska ett tillstånd, i förekommande fall, innehålla bestämmelser om bl.a. verksamhetens omfattning och de villkor om utsläpp, begränsningsvärden och bästa möjliga teknik som behövs för att hindra eller begränsa skadlig påverkan på grund av föroreningar samt de övriga villkor som behövs för att förhindra skada eller olägenhet för omgivningen. Bestämmelsen förefaller enligt sin ordalydelse utgå från att verksamhetens omfattning anges för sig i tillståndet och att villkoren i tillståndet innehåller de bestämmelser som behövs för att begränsa föroreningar, skador eller olägenheter från verksamheten. Det är också vanligt att tillstånd avgränsas på detta sätt, särskilt ifråga om produktionsverksamheter.

Någon klar och enhetlig avgränsning vilka frågor som ska regleras i tillståndsmeningen och i villkor finns emellertid inte. I förarbetena till aktuell bestämmelse anges att tillståndsbeslutets innehåll måste anpassas till ansökan och de frågor som denna aktualiserar i varje enskilt fall (jfr prop. 1997/98:45 del 2 s. 246).

Den verksamhet det nu är fråga om benämns i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd ”hamnar, lastnings- och lossningskajer som medger trafik med fartyg med en bruttodräktighet av minst 1 350 ton”. Utöver avgränsningen av den minsta bruttodräktigheten hos de fartyg som kan trafikera hamnen anges inga särskilda avgränsningar för verksamhet som t.ex. antal fartygsanlöp, passagerare eller mängd hanterat gods.

Som miljödomstolen har funnit rör det sig i detta fall om en allmän hamn. En sådan kännetecknas bl.a. av att den som är ansvarig för hamnen som huvudregel inte kan vägra fartyg tillträde till hamnen eller uppställa krav på fartygen för att de ska få trafikera densamma. Ett tillstånd som uttryckligen begränsar fartygstrafiken riskerar medföra just en sådan effekt.

Samtidigt måste de krav som följer av miljöbalken - särskilt krav på vidtagande av försiktighetsåtgärder m.m. enligt 2 kap. 3 § - ges genomslag vid tillståndsprövningen. Naturvårdsverkets handbok (2003:7) och allmänna råd (NFS 2003:18), där det anges att det för nu aktuell verksamhet bl.a. bör övervägas om företeelser som högsta antal fartygsanlöp och godsmängd ska regleras till villkor, bör ses mot ovan angivna bakgrund.

I ett fall där omfattningen av fartygstrafiken medför oacceptabla miljökonsekvenser och det enda sättet är att begränsa dessa är genom att fartygstrafiken på något vis inskränks, kan det därför vara lämpligt att föreskriva villkor enligt vilket verksamheten ska planeras på ett sådant att mängden passagerare och gods begränsas på visst sätt. Naturvårdsverket finner därför att miljödomstolen i princip gjort rätt då den valt att meddela begränsningen av tillståndet på sätt som gjorts i villkor 3. I detta sammanhang ska emellertid tilläggas att det borde övervägas om ett sådant villkor, i likhet med vad som sker för vissa flygplatser, ska undanta fartyg som söker nödhamn eller anlöper hamnen vid sidan av den ordinarie hamntrafiken.

Bolaget har i sitt överklagande i andra hand yrkat att Miljööverdomstolen ska meddela ett prövotidsförordnande rörande utredningar om mera omfattande skyddsåtgärder och försiktighetsmått, särskilt med avseende på den tunga trafiken till och från hamnen.

För att ett villkor överhuvudtaget skall kunna meddelas måste verksamheten ha faktiskt och rättslig möjlighet att ta ansvar för uppfyllandet av ett sådant villkor som aktualiseras i det enskilda fallet (jfr bl.a. ovan angivet avgörande från HD). I nu aktuellt fall saknar hamnen andra möjligheter att påverka trafiken på aktuell vägsträcka än genom att begränsa den till antal och vikt. Vidtagande av ändringar av vägar och infrastruktur torde primärt falla under Vägverkets ansvarsområde, även om kostnaden för sådana åtgärder naturligtvis kan stås av någon annan. Enligt Naturvårdsverket är det inte aktuellt att i detta fall meddela några särskilda prövotidsförordnanden i enlighet med bolagets i andra hand framställda yrkande.

c) Miljödomstolens bedömning av bullerfrågan

Naturvårdsverket bedömer att miljödomstolen på goda grunder beslutat om begränsning av hanterad godsvolym och passagerarmängd enligt villkor 3. Detta särskilt mot bakgrund av att antalet bostäder som utsätts för ljudnivåer över 55 dB(A) skulle kunna öka avsevärt med de prognostiserade transportvolymer som anges i ansökan.

Verksamhetens inverkan på Natura 2000-område

Naturvårdsverket bedömer inte att den utökade verksamheten och trafiken kan påverka Natura 2000-området Riddersholm på ett sådant betydande sätt som avses i 7 kap. 28 a § miljöbalken.

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen avstyrker bifall till såväl bolagets första- som andrahandsyrkanden.

Natura 2000-området Riddersholm

Länsstyrelsen anser att en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 b § miljöbalken vad avser påverkan från hamnens verksamhet på Natura 2000-området kan beviljas.

Tillstånd till vattenuttag

Länsstyrelsen har vid huvudförhandling i miljödomstolen godtagit ett uttag av grundvatten till en mängd av 15 m3 per dygn som gränsvärde och högst 3000 m3 per år som gränsvärde. Något nytt underlag har inte presenterats i ärendet och länsstyrelsen finner därmed inte skäl till ändringar av miljödomstolens bedömning.

Bolagets överklagande

Bolaget anger att det saknas skäl för att, som i miljödomstolens deldom, vid tillståndsprövningen av en hamnverksamhet begränsa hamnens kapacitet att omsätta gods och passagerare. Bolaget har i sina ansökningshandlingar även hävdat att det faktum att Kapellskärs hamn är förklarad som allmän i Sjöfartsverkets föreskrift SJFS 1988:5 skulle omöjliggöra begränsningar av hamnverksamhetens inriktning och omfattning vad avser t.ex. mängd hanterat gods och antal passagerare. Det skäl som anförs är alla fartygs rätt att i mån av ledig kajplats angöra allmän hamn.

Någon motsvarande generell rättighet att lasta och lossa gods oberoende av godsets egenskaper och tidpunkt och former för omlastningen, eller att ta ombord eller lämna passagerare i en hamn, följer enligt länsstyrelsen bedömning, inte av allmänförklaringen. Vidare framgår av prop. 1997/98:90 s. 197 (Följdlagstiftning till miljöbalken m.m.) och prop. 1997/98:45 del 1 s. 190 ff (Miljöbalken) bl.a. att miljöbalken och lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn gäller parallellt, samt att miljöbalken bör tillämpas parallellt med sådan annan lag som reglerar verksamhet, åtgärder, anläggningar och produkter som omfattas av miljöbalkens tillämpningsområde, men avser andra frågor.

Eftersom de miljömässiga störningarna från en hamnverksamhet bl.a. kan kopplas till omfattningen och inriktningen av en hamns godshantering, samt till formerna och tidpunkterna för omlastning av gods och passagerare, bör enligt länsstyrelsens mening dessa regleras vid en tillståndsprövning enligt miljöbalken.

Miljödomstolens deldom innehåller vidare en prövotid för utredning av möjligheterna att minska bulleremissioner från verksamheten inom hamnområdet, samt ett provisoriskt bullervillkor. Att den föreskrivna prövotiden och det provisoriska villkoren även innefattar buller från fartyg inom hamnens vattenområde visar att emissioner från fartyg kan regleras i en prövning enligt 9 kap.miljöbalken (jfr. Miljööverdomstolens dom den 24 maj 2006 i mål nr M 8471-03). Länsstyrelsen delar miljödomstolens bedömning att störningar från fartyg kan regleras vid tillståndsprövningar enligt 9 kap.miljöbalken.

Räddningsverket, Stockholms kommun och Fiskeriverket har inte anfört några synpunkter i Miljööverdomstolen.

ÖVRIGA

Dödsboet efter S.R.

Dödsboet vidhåller sin uppfattning att störningar från fartygs- och fordonstrafik måste anses vara direkta störningar från hamnverksamheten. Huvudsyftet med en hamn är att ta emot fartyg vid kaj för lastning och lossning. Det antas att det är fartygen samt lastningen och lossningen av dessa tillsammans med fordonstrafiken till och från hamnområdet som genererar merparten av hamnens miljö- och hälsostörningar. Tillståndsprövning av hamnverksamhet vore med beaktande av detta tämligen meningslös om inte miljö- och hälsoeffekterna från fartygen och fordonen skulle omfattas av denna prövning. Trafikstörningarna från E 18 mellan Norrtäljevägen och hamnen är en direkt följd av hamnverksamheten. I stort sett all trafik utgörs av transporter till och från hamnen.

Sammanfattningsvis är det dödsboets uppfattning att bolaget inte utan att redovisa mer omfattande åtgärder och försiktighetsmått kan erhålla fullt bifall till sin ansökan om det tillstånd till utökad verksamhet. Enbart den omständigheten att det kan bli kostsamt att begränsa störningarna kan inte medföra att störningarna skall behöva tålas av kringliggande fastigheter. Under prövotiden skall därför inte tillstånd till utökad hamnverksamhet ges.

B.J. och K.H.

Enligt hamnens egna beräkningar kommer andelen tung trafik längs E 18 mellan Kapellskär och Norrtälje att utgöra 57 % av den beräknade totala trafikmängden om den sökta verksamheten skulle bli verklighet. Endast en försumbar del av det gods som kommer in via Kapellskär stannar i närregionen enligt ”Hamnarnas roll i Mellansverige”, Mälardalsrådet 1998:2. Den övervägande delen gods passerar Stockholmsområdet för vidare transport till västra/södra Sverige, Norge eller den europeiska kontinenten.

Hamnen framhåller att Kapellskärs hamn är av synnerlig vikt för handeln med Baltikum och Ryssland. I verkligheten finns ett antal hamnar från Gävle till Norrköping som kan ta över den tunga trafiken på ett betydligt mer miljöanpassat sätt och utan att rasera ett etablerat rekreationsområde. Skulle dagens tunga trafik på Kapellskär överföras till en hamn söder om Stockholm skulle stora miljövinster erhållas i en redan infekterad trafik- och boendemiljö runt Stockholm. Ett fartyg till sjöss släpper antagligen ut mindre mängder föroreningar än 70 långtradare längs E 18. Dessa utsläpp torde samtidigt drabba betydligt färre personer.

Koholmavikens samfällighetsförening

Vi som är boende i närområdet anser att de buller- och avgasstörningar som förorsakas av hamnen verksamhet är en sanitär olägenhet redan vid dagens nivåer av trafik. Om hamnens ansökan om att utöka verksamheten godkänns innebär det rena mardrömmen för oss boende.

Vi yrkar att Miljööverdomstolen avslår hamnens överklagande och fastställer miljödomstolens deldoms villkor 3. Vi yrkar dessutom att ytterligare villkor införs; att all verksamhet i hamnen tidsmässigt begränsas till kl. 07.00 - 21.00 och att i det fall hamnen inte lyckas påverka rederierna att reducera ljudnivåerna (både dB(A) och dB(C), inom- och utomhus) till de av myndigheterna angivna maxnivåerna, skall hamnen genom differentierade hamnavgifter i praktiken hindra de fartyg som ej uppfyller kraven att anlöpa. Alternativt skall hamnen göras ansvarig för att utföra och bekosta bullerdämpande åtgärder så att dessa maxnivåer ej överskrids.

BEMÖTANDE

Bolaget

Länsstyrelsen i Stockholms län

Bolaget instämmer i länsstyrelsens bedömning av påverkan på det närbelägna Natura 2000-området och noterar att det även mot denna bakgrund saknas skäl att inskränka hamnens villkorsförslag avseende mängden gods och passagerare. I fråga om tillåtet bortledande av grundvatten anser hamnen inte det motiverat att föreskriva om av länsstyrelsen föreslagen kontroll av bortledandet. Saken hanteras redan genom hamnens åtagande att upprätta kontrollprogram.

Vad gäller länsstyrelsens resonemang om betydelsen av allmän hamnförklaringen vill bolaget framhålla att denna, tillsammans med övriga omständigheter som angetts av miljödomstolen (hamnens historia samt hamnens fördelaktiga läge även i förhållande till riksintressanta farleder), medför att frågan om hamnens lokalisering får anses avgjord. Det faller sig självt att avgörandet omfattar de mängder som hamnanläggningarna tillåter. Bolaget har även godtagit att under prövotid, och på sätt som domstolen kan slutligt bestämma i frågan, vidta de skyddsåtgärder och försiktighetsmått avseende buller från verksamheten som är skäliga. Inte heller länsstyrelsen synes numera anse att de indirekta effekterna av hamnverksamheten i form av trafik till och från denna skall medföra en sådan ytterligt snäv begränsning av hamnens verksamhet (den egentliga hamnverksamheten) som miljödomstolens avgörande framtvingar (mängden gods och passagerare eller krav på skyddsåtgärder och försiktighetsmått avseende följdföretag). Sammantaget finner bolaget att länsstyrelsens uppfattning numera inte synes avvika från bolagets i denna del.

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket påstår att de olägenheter som uppstår på grund av trafik till och från hamnen skulle vara ”omfattande” och hävdar att detta skulle framgå av handlingarna i målet. Detta är felaktigt. Som framgår av underlaget som hamnen givit in i Miljööverdomstolen skulle vid sökt verksamhet endast 32 fritidsfastigheter och 22 småhus exponeras för ekvivalenta ljudnivåer överstigande de värden som anges vid nybyggnation i infrastrukturpropositionen (prop. 1996/97:53). Vidare skulle blott 14 fritidsfastigheter och 8 småhusfastigheter utsättas för ekvivalenta nivåer överstigande 58 dB(A), dvs. ett förnimbart överskridande av i nämnda proposition angivet riktvärde för nybyggnation. När det gäller maximala nivåer enligt samma proposition så skulle endast fyra fritidsfastigheter och en småhusfastighet utsättas för nivåer som överstiger riktvärdena som anges i propositionen. Ytterligare skall observeras att angivet riktvärde gäller vid uteplats; hamnen har inte undersökt om sådana finns eller utsätts för överskridande av riktvärdet.

Sammantaget är det felaktigt att, som Naturvårdsverket gör, beteckna ljudnivåer från trafik till och från hamnen som en omfattande olägenhet. Detta understryks ytterligare av att det i infrastrukturpropositionen framhålls att inom befintlig bebyggelse är det inomhusnivåer som skall uppnås, på sikt. Det finns inga skäl ens att anta att angivna riktvärden för ljudnivåer inomhus skulle överskridas vid bedrivande av den sökta verksamheten. Vägverket har vidare avfärdat hamnens propå om att vidta skyddsåtgärder i anledning av trafiken till och från hamnen, under hänvisning till det regeringsuppdrag som Vägverket har. Med uppdraget följer att åtgärder överhuvudtaget inte behöver vidtas vid sådana ljudnivåer som kan förutses vid bedrivande av den sökta verksamheten. Det skulle då te sig mycket märkligt om annan målsättning skulle tillämpas för den trafik som passerar hamnens verksamhet än för alla annan trafik; dvs. att det avgörande för behovet av åtgärder i princip skulle vara hur trafiken angör land (med fartyg eller över bro). I det förra fallet skulle strängare målsättning tillämpas än i det senare. Sådan uppdelning kan inte vara avsedd av lagstiftaren. I denna del hänvisar bolaget också till sitt i andra hand framförda ändringsyrkande.

Således finns ingen grund för Naturvårdsverkets ställningstagande att miljödomstolen skulle ha på goda grunder beslutat om att begränsa hanterade mängder gods och passagerare. Någon ”avsevärd ökning” av befintliga bostäder som utsätts för en ljudnivå som överskrider relevant riktvärde (inomhusnivåer) kan inte förväntas med sökta mängder. Hamnen utgår vidare från att det beror på ett förbiseende från Naturvårdsverkets sida att verket hänvisar till värden för nyetablering; hamnen är etablerad. Som visats ovan kan inte ens vid beaktande av nyetableringsvärden förväntas omfattande olägenhet. Bolaget kan inte förstå i vad de oacceptabla miljökonsekvenser antydda av verket skulle bestå. Tvärtom måste det anses vara synnerligen lämpligt att låta hamnen bedriva den allmänna hamnverksamheten i sökt omfattning, med hänsyn till verksamhetens allmännyttiga karaktär och den omkringliggande befintliga infrastrukturen. Vidare torde inte på annat håll inom Stockholmsområdet kunna bedrivas motsvarande verksamhet med så ringa påverkan på omgivningen som är följden av den vid Kapellskärs hamn.

Verksamheten vid Kapellskärs hamn är inte vilken verksamhet som helst. Utan att ge någon motivering av sitt val har miljödomstolen valt att begränsa och inskränka verksamheten i Kapellskärs hamn till gods- och passagerarmängder som förekom 2002. Detta val omöjliggör den fartygstrafik som idag behöver angöra och angör hamnen, liksom trafiken som framdeles kan förutses angöra denna. Hamnen är en allmän hamn och Kapellskärs hamn är tvunget att planera verksamheten och hamnanläggningarna med hänsyn till dagens trafik och den förväntade (förutsebara) framtida trafiken till hamnen. Både den historiska och den nuvarande planeringen för hamnen har resulterat i ansenliga investeringar i hamnanläggningar och i infrastruktur med anknytning till hamnen, inbegripet infrastruktur som finansierats med statliga medel. Hamnen har den största betydelse för Östersjötrafiken. Sjöfartsverket har angett hamnen som ett riksintresse. Både allmänförklaringen och riksintresseangivelsen av hamnen - som är väl etablerad och har funnits länge - framstår som illusorisk i fall det vore möjligt att på sätt som miljödomstolen gjort gripa en historisk gods- och passagerarmängd under vag hänvisning till att det skulle vara ”nödvändigt”. Bolaget måste slå fast att några omistliga eller oantastliga miljö- eller hälsovärden inte behöver stå tillbaka och heller inte överträds vid Miljööverdomstolens bifall till det av bolaget yrkade mängdvillkoret. Tvärtom främjas genom hamnens läge och utformning dessa intressen. Det torde slutligen inte heller vara domstols sak att, utan uttryckligt stöd i lagstiftningen, begränsa en sådan viktig del av transportsektorn som här är i fråga (jfr NJA 2004 s. 421 på s. 436). I denna del skall då även anmärkas att den trafik som är föremål för diskussion inte utgör transporter till och från hamnen, utan transporter till och från andra verksamhetsutövare. Som ovan anmärkts är därvid hamnen att likna vid en bro mellan olika landfästen. Bron är ju lika lite som hamnen att betrakta som målet för transporterna, utan endast en del av den totala transportsektorn som möjliggör att gods och passagerare transporteras från en plats till en annan.

Mot bakgrund av det anförda är inte heller Naturvårdsverkets inställning till bolagets andrahandsyrkande välgrundad. Bolaget delar dock verkets uppfattning när det gäller frågan om villkor med avseende på trafik till och från hamnen.

O. och J.

Bolaget bestrider ändring i enlighet med O:s. och J:s överklagande. Till stöd för sin inställning åberopar bolaget vad som tidigare anförts i målet samt konstaterar att yrkad ändring endast omfattar av miljödomstolen meddelat tillstånd om bortledande av grundvatten. Skäl för ändring saknas och har heller inte anförts av klagandena. De frågor rörande eventuell skada som berörs i överklagandet kan hanteras inom miljöbalkens regelverk.

I fråga om påverkan på Natura 2000-området, vilken endast anmärkts av klagandena, delar inte bolaget klagandenas uppfattning, utan anser att bolaget i målet visat att sådan påverkan inte kan befaras. Något yrkande om ändring är dock i denna del inte framställt.

J. och H.

J. och H. har inte överklagat miljödomstolens dom och torde heller inte vara att betrakta som sakägare. Deras yttrande saknar därmed omedelbar betydelse i målet. Hamnen hänvisar dock till sitt yttrande den 12 november 2004 till miljödomstolen, vari de nu anförda omständigheterna bemötts.

Dödsboet efter S.R.

Bolaget vidhåller tidigare redovisad uppfattning i fråga om skyddsåtgärder och försiktighetsmått med avseende på landsvägstrafik. I fråga om skyddsåtgärder och försiktighetsmått avseende buller från verksamheten omfattas denna fråga av miljödomstolens prövotidsförordnande och - föreskrift under punkten B. Denna omständighet är dock inte föremål för prövning i domstolen, eftersom förordnandet inte överklagats. Bolaget bestrider ersättningsyrkandet eftersom bolagets överklagande inte till någon del omfattar vattenverksamheten.

Koholmavikens samfällighetsförening

De av Koholmavikens samfällighetsförening anmärkta frågorna är föremål för prövning vid miljödomstolen i anledning av domstolens förordnande om prövotid. Bolaget har lämnat prövotidsredovisning i anledning av domstolens förordnande enligt bilagd rapport. I anledning av att frågorna som väckts av föreningen är föremål för prövning vid miljödomstolen bemöter bolaget inte dessa på annat sätt än genom denna upplysning.

Miljööverdomstolen har i målet hållit huvudförhandling samt syn.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljökonsekvensbeskrivningen

Länsstyrelsen och vissa närboende har anfört att miljökonsekvensbeskrivningen är bristfällig och inte skall godkännas. Det har i Miljööverdomstolen även framställts ett antal krav på kompletteringar. Enligt Miljööverdomstolens bedömning uppfyller miljökonsekvensbeskrivningen med de kompletteringar som gjorts kraven enligt miljöbalken. Den bör således godkännas och kan därmed tillsammans med övrigt underlag som givits in i målet läggas till grund för prövningen.

Allmänt om prövningens omfattning

Enligt 9 kap. 6 § miljöbalken jämförd med bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd skall hamnar, lastnings- eller lossningskajer som medger trafik med fartyg med en bruttodräktighet av minst 1 350 ton tillståndsprövas. Hamnverksamheten i detta fall består främst av godstransporter och passagerartrafik.

Transporter inom hamnens verksamhetsområde - med fartyg, personbilar, lastbilar och bussar - är en del av den fastighetsanknutna miljöfarliga verksamhet som bolaget bedriver. Olägenheter från dessa transporter beaktas vid tillståndsprövningen och kan bli föremål för villkorsreglering.

Beträffande vägtransporter utanför hamnens verksamhetsområde kan de vara av betydelse för tillståndsprövningen på olika sätt. De kan dels påverka själva lokaliseringsbedömningen och därmed tillåtligheten; bedöms transporter leda till olägenheter som inte kan accepteras kan detta leda till att lokaliseringen inte godtas och att tillståndsansökan avslås. Transporter kan också utgöra s.k. följdverksamhet enligt 16 kap. 7 § miljöbalken. Tillståndet kan då förenas med villkor för att motverka störningar från transporterna. En förutsättning för detta är emellertid att sökanden bedöms ha faktiska och rättsliga möjligheter att ta ansvar för att villkoret kan uppfyllas.

Den miljökonsekvensbeskrivning som hamnbolaget redovisat i målet omfattar trafiken utmed E 18 i en sträckning från Norrtälje till hamnområdet. Trafiken på denna sträcka, framför allt gäller det andelen tung trafik, kommer att öka väsentligt med den mängd gods och antal passagerare som bolagets ansökan avser. Denna trafik utgör också den dominerande andelen av den totala trafiken på vägsträckan. Det finns därmed förutsättningar att enligt de utgångspunkter som Högsta domstolen slagit fast i rättsfallet NJA 2004 s. 421 med där gjorda hänvisningar att lägga denna vägtrafik till grund för prövningen, både beträffande tillåtligheten av den utökade hamnverksamheten och villkorsregleringen av vägtransporter.

Tillåtlighet

Sjöfartsverket har klassat Kapellskärs hamn som riksintresse för kommunikationsanläggningar enligt 3 kap. 8 § miljöbalken. Vidare har i SOU 2007:58 Hamnstrategi - strategiska hamnnoder i det svenska godstransportsystemet, Kapellskärs hamn omnämnts som förslag på strategiska hamnar i det svenska godstransportsystemet. Hamnen har i utredningen bedömts ha en nationell strategisk roll som brohamn till viktiga handelspartners i Finland och Baltikum. Mot denna bakgrund delar Miljööverdomstolen uppfattningen att de aktuella anläggningarna är av riksintresse för kommunikationer enligt 3 kap. 8 § miljöbalken.

Enligt 4 kap.1 och 2 §§miljöbalken är kustområdena och skärgårdarna i Södermanland och Uppland från Oxelösund till Herräng och Singö i sin helhet av riksintresse med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena. Eftersom Herräng och Singö ligger norr om Kappelskärs hamn, är kustområdet vid Kappelskärs hamn och skärgården utanför av riksintresse vad gäller natur- och kulturvärden. Inom detta område får exploateringsföretag och andra ingrepp endast komma till stånd om turismens och friluftslivets - främst det rörliga friluftslivets - intressen särskilt beaktas. Vidare krävs att ingreppet inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

Den ansökta utvidgade verksamheten kräver enligt bolaget inte någon utvidgning av hamnområdet i plan utan endast vissa muddringar och utfyllnadsarbeten. Den kräver vidare inte någon utbyggnad av hamnen utan den utvidgade verksamheten kan inrymmas inom befintlig anläggning. På grund härav finner Miljööverdomstolen att det inte finns något hinder mot utbyggnaden enligt 4 kap. 1 § miljöbalken mot bolagets ansökan.

Kapellskärs hamn är belägen inom ett område som enligt Naturvårdsverket är av riksintresse för såväl naturvården som för friluftslivet (Naturvårdsverkets beslut den 19 januari 1998 och den 7 februari 2000). Miljööverdomstolen har också funnit att hamnen är av riksintresse för kommunikationer. Ett område av riksintresse för naturvården och friluftslivet ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada områdets naturmiljö (3 kap. 6 § andra stycket miljöbalken). Ett område av riksintresse för anläggning för kommunikationer ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna (3 kap. 8 § andra stycket miljöbalken). Hur en avvägning mellan olika riksintressen ska företas regleras i 3 kap. 10 miljöbalken. En avvägning enligt denna bestämmelse ska göras endast om åtgärden befaras påtagligt skada riksintresset för naturvård och friluftslivet. Det är först när inverkan av en åtgärd når upp till denna nivå som åtgärden kan sägas vara oförenlig med riksintresset.

Miljööverdomstolen finner av samma skäl som anförts beträffande 4 kap. 1 § miljöbalken att riksintresset för naturvården och friluftslivet enligt 3 kap. 6 § miljöbalken inte påtagligt kommer att skadas av den ansökta verksamheten med de försiktighetsmått som föreskrivs.

Vad gäller inverkan på Natura 2000-området Riddersholm instämmer Miljööverdomstolen i Naturvårdsverkets bedömning att den utökade verksamheten och trafiken inte kan påverka området på ett sådant sätt som avses i 7 kap. 28 a § miljöbalken. Något särskilt tillstånd enligt 7 kap. 28 b § miljöbalken krävs således inte.

Miljööverdomstolen anser sammanfattningsvis att den utvidgning som bolagets ansökan avser och de olägenheter som den utvidgade verksamheten kommer att föra med sig både från själva verksamheten inom området men också från transporterna på vägsträckan Norrtälje - hamnen kan godtas vid en prövning enligt 2 kap. 6 § (val av plats) och övriga hänsynsregler i 2 kap.miljöbalken. På grund härav och med den bedömning som Miljööverdomstolen gjort enligt 3 och 4 kap.miljöbalken finns inte skäl att begränsa verksamheten på det sätt som miljödomstolen gjort enligt villkor 3.

Vägtransporter

Bolagets utredning i Miljööverdomstolen visar att trafikmängden, framför allt när det gäller andelen tung trafik, kommer att öka väsentligt med den ansökta mängden hanterat gods och antal passagerare. Vägen mellan hamnen och Norrtälje är emellertid en bred, relativt nyanlagd europaväg, anpassad för en hög trafikintensitet och tunga fordon. Miljööverdomstolen anser att förhållandena på den aktuella vägsträckan är sådana att de störningar som den ökade trafiken medför inte kräver någon särskild villkorsreglering mot bolaget.

Buller från hamnområdet

Kapellskärs hamn är en allmän hamn. Utmärkande för en sådan är enligt svensk rätt att alla fartyg i princip har rätt att i mån av plats anlöpa hamnen och utnyttja dess resurser (se t.ex. prop. 1980/81:120 s. 142). Den som är ansvarig för en allmän hamn kan således, enligt svensk rätt, som huvudregel inte vägra fartyg tillträde till hamnen eller uppställa krav på fartygen för att de ska få trafikera hamnen.

Inom hamnområdet, inklusive det vattenområde som utgör en del av hamnområdet (verksamhetsområdet), är dock bolaget, i enlighet med vad som sägs ovan om prövningens omfattning, ansvarigt för samtliga olägenheter som uppstår för omgivningen från verksamheten, d.v.s. även fartygsdriften.

Bullerstörningar från hamnområdet med en utvidgad verksamhet ger visserligen upphov till mer frekventa störningar i tiden, men bullernivån vid varje tillfälle torde bli i det närmaste oförändrad. Det ankommer på miljödomstolen att beakta dessa omständigheter vid fastställande av slutliga bullervillkor för verksamheten.

Vid Kapellskärs hamn är det i dagsläget ett fåtal rederier med tillsammans 8-9 fartyg som står för i princip all trafik. Miljööverdomstolen bedömer att bolaget torde ha möjligheter att avtalsvägen förmå de aktuella rederierna att vidta åtgärder på de trafikerande fartygen för att minska olägenheter för kringboende eller förändringar i schemalagda tidtabeller. Åtgärder på fartygen kan t.ex. omfatta ljuddämpning av fartygsfläktar, ramper och anordningar för elanslutning på land. I Miljööverdomstolen har upplysts att bolaget redan bedriver arbete i hamnen för att möjliggöra elanslutningar av fartygen. Innan slutliga bullervillkor fastställs bör förutsättningarna att genom sådana avtal med trafikerande rederier minska bulleremissionerna redovisas inom ramen för ett förlängt prövotidsförordnande.

Vattenuttag

Miljööverdomstolen instämmer i miljödomstolens bedömning att vattenuttag ur brunnen B1 inte, såvitt utredningen i detta mål visar, bör utgöra någon långsiktig lösning på hamnens vattenförsörjning men att ett tidsbegränsat tillstånd till utgången av år 2007 till sökt vattenuttag kan godtas. Det får dock förutsättas att en eventuell förnyad prövning föregås av en grundlig redovisning av grundvattenförhållandena på platsen. Med hänsyn till att det tidsbegränsade tillståndet löper ut kort tid efter att denna dom kan vinna laga kraft finns inte behov av att i denna dom föreskriva kontroll av vattenuttaget.

Rättegångskostnader

Enligt 25 kap. 2 § andra stycket miljöbalken ska sökanden i ansökningsmål om vattenverksamhet svara för de kostnader som uppkommit i Miljööverdomstolen för motparterna genom att sökanden har klagat. Bolagets överklagande avser inte vattenverksamhet. Den argumentering som dödsboet efter S.R. fört i Miljööverdomstolen avser bullerstörningar. På grund härav kan kostnadsyrkandet från dödsboet efter S.R. ej vinna bifall.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2007-12-20

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Lars Hydén samt hovrättsråden Henrik Runeson, referent, och Liselotte Rågmark. Enhälligt.

___________________________________

BILAGA A

STOCKHOLMS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DELDOM

SÖKANDE

Roslagshamnar Aktiebolag, 556189-1010, Box 27314, 102 54 STOCKHOLM

Ombud: advokaterna U.S. och T.U.

SAKEN

Ansökan om tillstånd till verksamheten vid Kapellskärs hamn i Norrtälje kommun inom Stockholms län (SNI-kod 63.22-1) m.m.

Ao: 59/60 x:6626980 y:1683350 Avd i miljöboken: II, III och V

_____________

DOMSLUT

Lagligförklaring och tillstånd

1. Miljödomstolen lämnar sökanden tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken till hamnverksamhet vid Kapellskärs hamn inom fastigheterna X 1:8, X 1:2, X 1:20 och X 1:2, samtliga inom Norrtälje kommun, omfattande trafik med fartyg med en bruttodräktighet av maximalt 100 000.

2. Miljödomstolen lämnar sökanden tillstånd enligt 11 kap.miljöbalken till vattenverksamhet inom mark- och vattenområde till fastigheten X 1:8. Härvid lämnas sökanden tillstånd att

a) fylla ut vattenområde i hamnens sydöstra del med maximalt 20 000 m3 (teoretisk fast volym) fyllnadsmassor till en yta av cirka 8 000 m2 och i den del av utfyllnaden som gränsar mot vatten anlägga en bank av sprängsten samt att

b) utföra muddrings-, schakt- och sprängningsarbeten inom ett i domsbilaga 2 markerat område ned till ett fritt djup på MW -9,000 avseende maximalt den mängd lösa muddermassor som kan omhändertas genom verksamheten i punkt 2 a).

3. Miljödomstolen lagligförklarar med stöd av 17 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken en på fastigheten X 1:8 belägen brunn B1 för grundvattenbortledning i det utförande brunnsanläggningen har enligt beskrivning i bilaga 4 till ansökningshandlingen med kompletterande uppgifter i aktbilaga 111 samt lämnar sökanden tillstånd enligt 11 kap.miljöbalken till utgången av år 2007 att för hamnens vattenförsörjning ur sagda brunn B1 bortleda maximalt 3 000 m3 grundvatten per år, dock högst 15 m3 under ett och samma dygn.

Villkor

Allmänna

1. Om inte annat följer av övriga villkor skall verksamheten, inklusive åtgärder för att reducera vatten- och luftföroreningar samt andra störningar för omgivningen, bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad sökanden uppgett eller åtagit sig i målet.

2. Kemiska produkter och farligt avfall skall förvaras och hanteras så att eventuellt läckage och spill inte förorenar mark, grundvatten, ytvatten eller luft. Förvaringsplats för farligt avfall skall märkas liksom olika avfallsslag inom platsen. Vid alla arbeten i anslutning till vatten ska åtgärder vidtas för att undvika risk för oljespill och annan förorening från maskiner och dylikt.

Hamnverksamheten inklusive reningsverket

3. Sökanden skall planera och bedriva hamnverksamheten så att mängden hanterat gods inte överstiger 2,3 miljoner ton per år och så att hamnen inte nyttjas för flera fartygspassagerare än 1,5 miljoner per år.

4. Sökanden skall fortlöpande föra diskussioner med de rederier som trafikerar hamnen samt utveckla befintliga och nya styrmedel i syfte att få till stånd åtgärder för att begränsa buller samt utsläpp av föroreningar till luft. Redovisning av arbetet och förslag till åtgärder skall ske i den årliga miljörapporten.

5. Möjligheterna för och effekten av att installera oljefilter i dagvattenbrunnar skall utredas. Resultatet av utredningen med förslag till åtgärder och slutliga villkor skall före utgången av år 2006 lämnas till tillsynsmyndigheten.

6. Avstängningsventil på utgående dagvattenledning skall vara installerad senast vid utgången av år 2006.

7. Avfall som uppkommer i verksamheten och som kan komma att uppsamlas från fartyg skall hanteras så att återanvändning eller återvinning främjas, bland annat genom att olika avfallsslag hålls isär.

8. Sådana hårdgjorda ytor inom hamnområdet som inte är anslutna till oljeavskiljare skall ha anslutits till sådan senast den 31 december 2010.

9. Halten av olja i utgående vatten från slam- och oljeavskiljaren (analyserad som oljeindex) får, som riktvärde1), inte överskrida 1,5 mg/l.

10. Sökanden skall senast den 31 december 2007 ha tagit i drift avloppsreningsverk med funktion som redovisats i målet (aktbilaga 69 med bilagor).

11. Under tiden intill idrifttagandet av nytt avloppsreningsverk skall det i tillstånd den 14 oktober 1987 tillåtna avloppsreningsverket vara i drift.

12. Detaljförslag avseende avloppsreningsverk som avses i villkorspunkten 10 ovan skall insändas till tillsynsmyndigheten senast under år 2006.

Vattenverksamheterna

13. Grumlande arbeten i vattenområde får inte utföras under perioden 1 maj − 30 september. Sådana arbeten skall utföras varsamt och under lugna vindförhållanden för att begränsa spridningen av uppgrumlat material utanför arbetsområdet; om spridning ändå skulle förekomma skall bolaget i samråd med länsstyrelsen vidta skyddsåtgärder.

14. Sprängning i vattenområde skall utföras som ”försiktig sprängning”, med så liten samverkande laddning som möjligt, och all borrning skall ske med tätsöm.

15. Sökanden skall minst tre veckor före påbörjande av arbete i vatten lämna uppgifter till Sjöfartsverket över arbetenas omfattning för utfärdande av Ufs-notis (Underrättelser för sjöfarande). Under arbetets gång skall Stockholms sjötrafikområde hållas underrättat om arbetets utveckling. Efter avslutat arbete skall relationsuppgifter lämnas till Ufs-redaktion för införande i sjökort.

16. Sökanden skall genom flödesmätning med summerande vattenmätare, installerad i närheten av brunnen B1, kontinuerligt registrera den mängd grundvatten som bortleds. Resultatet av mätningarna skall sammanställas kvartalsvis och sammanställningen skall finnas tillgänglig för allmänheten hos sökanden och Norrtälje kommun. Journaluppgifterna skall av sökanden bevaras under tiden för anmälan av anspråk på grund av oförutsedd skada.

17. Hamnbolaget skall utarbeta en beredskapsplan för alternativ vattenförsörjning i händelse av vattenbrist eller andra störningar. Planen skall senast före utgången år 2006 lämnas in till tillsynsmyndigheten.

1) Med riktvärde avses ett värde, som om det överskrids, skall föranleda de åtgärder som behövs för att förhindra att överskridandet upprepas.

Bemyndiganden

Miljödomstolen överlåter med stöd av 22 kap. 25 § miljöbalken till tillsynsmyndigheten att föreskriva närmare villkor

- om installation av oljefilter i dagvattenbrunnar,

- om ytterligare åtgärder i det reningsverk som betjänar hamnen,

- om utsläpp av renat avloppsvatten,

- om utsläppspunkt för renat avloppsvatten.

Prövotidsförordnanden och -föreskrifter

A. Sökanden skall under en prövotid dels utreda möjligheten att öka kontrollen av och att införa begränsningar för hanteringen av farligt gods i klasserna 1 (explosiva ämnen och föremål) och 2.3 (giftiga gaser), dels utreda möjligheten att undvika hantering av farligt gods inom områden med en stor mängd passagerare, dels utreda möjligheten att förbättra hamnens rutiner for skyltning och identifikation av farligt gods.

Sökanden skall till miljödomstolen senast den 1 juli 2007 redovisa resultatet av nyss angivna utredningar med förslag till åtgärder i verksamheten och eventuella slutliga villkor som kan föreskrivas enligt miljöbalken, inbegripet överväganden beträffande behov av att inrätta särskild plats för att minimera skadeverkningar vid incidenter eller olyckor.

PA 1. Under prövotiden skall sökanden i samråd med rederierna eftersträva att minimera den tid under vilken ekipage med farligt gods uppehåller sig inom hamnområdet.

B. Sökanden skall under en prövotid utreda möjligheterna att minska bulleremissioner från verksamheten, inklusive transporter inom hamnområdet och hjälpmaskindrift ombord på fartyg, till en sådan nivå att den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid bostad inte överstiger Naturvårdsverkets riktvärden för nyetablerad industri.

Sökanden skall till miljödomstolen senast den 1 juli 2007 redovisa resultatet av utredningen och förslag till åtgärder i verksamheten och/eller i bostäder samt slutligt villkor.

PB 1. Under prövotiden och tills annat bestäms får buller från verksamheten, inklusive transporter inom hamnområdet och hjälpmaskindrift ombord på fartyg, inte ge upphov till högre ekvivalenta ljudnivåer utomhus vid bostad än riktvärden1) som är 5 dB(A) högre än de nedan angivna:

50 dB(A) vardagar dagtid kl. 07-18

40 dB(A) nattetid kl. 22-07

45 dB(A) övrig tid

Momentana ljud nattetid får inte överskrida 55 dB(A)

1) Med riktvärde avses ett värde, som om det överskrids, skall föranleda de åtgärder som behövs för att förhindra att överskridandet upprepas.

Arbetstid

De arbeten för vattenverksamhet som medgetts i denna dom skall vara utförda senast inom tio (10) år från dagen för dom. Tillståndet förfaller om sökanden inte iakttar bestämmelserna om arbetstid. Om förlängning av arbetstiden föreskrivs i 24 kap. 2 § andra stycket miljöbalken.

Oförutsedd skada

Om den vattenverksamhet som avses med tillståndet medför skada, som miljödomstolen inte har förutsett, får den skadelidande framställa anspråk på ersättning. Sådant anspråk skall för att få tas upp till prövning framställas till miljödomstolen i vad avser tillstånd till vattenbortledningen enligt punkt 3 under rubriken Tillstånd inom fem (5) år från den dag då domen vann laga kraft samt i vad avser vattenverksamheten enligt punkt 2 under rubriken Tillstånd inom fem (5) år från utgången av den arbetstid som har bestämts.

Begränsning i ersättningsrätt

Miljödomstolen fastställer att den del av förlust eller inskränkning, som sökanden enligt 31 kap. 22 § eller 23 §miljöbalken i fråga om vattenbortledning är skyldig att tåla utan ersättning, skall motsvara en tjugondel av värdet av den vattenmängd som omfattas av detta tillstånd.

Miljökonsekvensbeskrivning

Miljödomstolen godkänner miljökonsekvensbeskrivningen i målet.

Prövningsavgift

Miljödomstolen fastställer prövningsavgiften slutligt till etthundrafyrtiotusen (140 000) kr.

Verkställighet

I domen meddelat tillstånd till vattenverksamhet får på villkor som anges i 22 kap. 28 § första stycket miljöbalken tas i anspråk utan hinder av att domen i dessa delar inte har vunnit laga kraft.

Övrigt

Fiskeriverkets yrkande om kompensationsåtgärder alternativt fiskeavgift avslås.

Rättegångskostnader

1. Sökanden skall ersätta Länsstyrelsen i Stockholms län för rättegångskostnader med sextontusen (16 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag tills betalning sker.

2. Sökanden skall ersätta Soldan Ridderstads dödsbo för rättegångskostnader med fyrtiotvåtusenetthundratolv (42 112) kr avseende ombudsarvode inklusive mervärdesskatt jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag tills betalning sker.

_____________

BAKGRUND

Kapellskärs hamn är belägen drygt 20 km öster om Norrtälje och ca 90 km norr om Stockholm. Platsen har varit känd som hamn sedan sekler och i direkt anslutning till dess redd ligger sjölederna från Stockholm och Norrtälje till Finland.

I början av 1960-talet uppfördes vid Kapellskärs hamn på mark som arrenderades från Xs egendom (X 1:6) terminaler för bil- och passagerarfärjor i trafik till Åland och till hamnar på finska fastlandet. År 1972 köpte Stockholms läns landsting mark inom Kapellskärsområdet varav en del från X. I Södertörns tingsrätts, vattendomstolen, domar den 27 februari 1975, DVA 16, och den 22 december 1975, DVA 93, fick landstinget tillstånd enligt vattenlagen (1918:523) att bygga en stöddykdalb vid befintligt färjeläge (Fl) respektive tillstånd till utbyggnad av färjehamnen (färjelägena F3 och F4).

Sedan landstinget tillsammans med Roslagshamnar AB ansökt hos vattendomstolen om inrättande av allmän hamn vid Kapellskär och domstolen med eget yttrande enligt 5 kap.vattenlagen (1918:523) överlämnat frågan till regeringens prövning, uttalade regeringen i beslut den 15 juni 1978 att allmän hamn fick inrättas där inom visst angivet område. Med stöd av bestämmelser i samma kapitel i 1918 års vattenlag förordnade härefter Stockholms tingsrätt, avd 5, vattendomstolen i dom den 23 november 1978, DVA 89, att ett land- och vattenområde av fastigheten X 1:6, angivet på bilaga till domen, skulle vara allmän hamn.

Efter att Roslagshamnar AB anmält sin avsikt att vid Kapellskär hamn uppföra en ny reningsanläggning och leda ut avloppsvatten i Granhamnsfjärden meddelade Länsstyrelsen i Stockholms län med stöd av miljöskyddslagen (1969:387) beslut i maj 1979 innefattande råd och anvisningar. Sedermera lämnade länsstyrelsen i beslut den 14 oktober 1987 Roslagshamnar AB tillstånd enligt miljöskyddslagen till ökat utsläpp av avloppsvatten från campingplatsen vid Kapellskär efter utbyggnad av det befintliga reningsverket på fastigheten X 1:7.

När lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn trädde ikraft den 1 januari 1984, samtidigt med en ny vattenlag (1983:291), bestämde Sjöfartsverket genom beslut i december 1987 och juni 1988 att Kapellskärs hamn fortfarande skulle vara allmän. Området för den allmänna hamnen åskådliggörs på bilaga till Sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1988:5) om tillkännagivande av beslut om allmänna farleder och allmänna hamnar, se domsbilaga 1.

Vägen för landvägstrafik till och från hamnen, väg E 18 med avfart strax utanför Norrtälje, byggdes om i början av 1980-talet.

Under giltighetstiden för 1983 års vattenlag lämnade Stockholms tingsrätt, avd 9, vattendomstolen i dom den 14 juli 1994, DVA 71, Sjöfartsverket tillstånd att utföra hamnanläggning strax söder om det område som är allmän hamn vid Kapellskär. Vidare lämnade vattendomstolen Roslagshamnar AB tillstånd i dom den 8 september 1998, DVA 53, att anlägga förtöjningsdykdalb inklusive spång till piren för färjelägena F3 och F4.

I januari 1998 beslöt regeringen att anmäla området X, på sydöstra delen av Rådmansö nära Kapellskärs hamn, till Europeiska gemenskapernas kommission som ett sådant särskilt bevarandeområde, ett s.k. Natura 2000-område, som avses i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, senast ändrat genom direktiv 97/62/EG. I december samma år beslöt Länsstyrelsen i Stockholms län att inrätta Xs naturreservat vars utsträckning omfattar Natura 2000-område.

Roslagshamnar AB fick av miljödomstolen i dom den 4 juni 2003 i mål M 406-02 tillstånd enligt 11 kap.miljöbalken att anlägga två dykdalber och en spont utmed den norra sidan på piren för färjelägena F3 och F4. I samma dom avslogs bolagets ansökan om tillstånd till muddring m.m. i hamnbassängen norr om färjeläge 4 liksom även bolagets ansökan om tippning av muddermassor och dispens från förbudet mot dumpning enligt 15 kap. 31 § miljöbalken på en plats inom vattenområde på fastigheten X 1:8.

YRKANDEN M.M.

I förevarande mål har Roslagshamnar AB, som fortsättningsvis benämns hamnbolaget eller sökanden, som dess ansökan slutligen bestämts, yrkat tillstånd enligt miljöbalken att

1. inom fastigheterna X 1:8, X 1:2, X 1:20 och X 1:2, samtliga inom Norrtälje kommun, bedriva hamnverksamhet som medger trafik med fartyg med en bruttodräktighet av maximalt 100 000,

2. inom mark- och vattenområde till fastigheten X 1:8

a) fylla ut vattenområde i hamnens sydöstra del med maximalt 20 000 m3 fyllnadsmassor till en yta av cirka 8 000 m2 och i den del av utfyllnaden som gränsar mot vatten anlägga en bank av sprängsten samt att

b) utföra muddrings-, schakt- och sprängningsarbeten inom ett i bilaga 2 till ansökan markerat område ned till ett fritt djup på MW -9,000 och avseende maximalt den mängd lösa muddermassor som kan omhändertas genom verksamheten i föregående punkt,

3. för hamnens vattenförsörjning ur brunnen B1 inom X 1:8 bortleda maximalt 3 000 m3 grundvatten per år, dock högst 15 m3 under ett och samma dygn,

allt i huvudsaklig överensstämmelse med ansökningshandlingarna och senare kompletteringar.

Vidare har hamnbolaget yrkat att miljödomstolen förklarar att brunnen under punkt 3 ovan är av laga beskaffenhet.

Hamnbolaget har också begärt att miljödomstolen dels medger en arbetstid för utförande av verksamhet enligt punkt 2 ovan om tio år från det att tillståndsdomen har vunnit laga kraft, dels fastställer den tid, inom vilken anspråk skall framställas i anledning av oförutsedda skador från vattenverksamheten, till fem år från arbetstidens utgång när det gäller verksamheten enligt punkt 2 ovan och från den dag då tillståndsdomen vann laga kraft när det gäller vattenbortledningen enligt punkt 3 ovan. Härjämte har hamnbolaget föreslagit att den ersättningsfria andelen som tillståndshavaren enligt 31 kap. 22 § miljöbalken är skyldig att tåla utan ersättning fastställs till en tjugondel.

Slutligen har hamnbolaget yrkat miljödomstolens förordnande om att domen i vad den avser tillstånd till vattenverksamhet skall få tas i anspråk utan hinder av att domen i dessa delar inte vunnit laga kraft.

Härutöver har hamnbolaget förklarat, för den händelse bolagets verksamhet vid Kapellskärs hamn bedöms kunna påverka naturmiljön i Natura 2000-området X på ett betydande sätt, att ansökan också skall uppfattas som en ansökan om sådant tillstånd som avses i 7 kap. 28 a § miljöbalken.

ANSÖKAN

Hamnbolaget har, såsom ansökan utformats efter att den justerats och yrkanden frånfallits, anfört sammanfattningsvis följande.

Allmän orientering

Kapellskärs hamn tar emot ro-ro färjor och andra ro-ro fartyg, dvs. kombinerade gods- och passagerarfartyg eller rena godsfartyg där godset lastas och lossas med lastbärare på hjul. I hamnen hanteras inte bulkgods, såsom olja, kol, avfall etc., eller containers.

Åren 1992 och 1999 köpte Stockholms Hamn AB marken som utgör hamnområdet. Stockholms Hamnar är beteckningen på en koncern som bl. a. består av moderbolaget Stockholms Hamn AB med dotterbolaget Roslagshamnar AB. Driften av Kapellskärs hamn sköts av Roslagshamnar AB som ägs av Stockholms Hamn AB till 91 % och Norrtälje kommun till 9 %.

Hamnen är belägen på en del av fastigheten X 1:8 som ägs av Stockholms Hamn AB. Hamnområdets areal är cirka 60 ha. Inom fastigheten finns, förutom hamnområdet, ett skogsområde (ca 80 ha) i väster. Ca 200 m nordväst om hamnområdet ligger en campingplats. I den södra delen av fastigheten är en del av naturreservatet X beläget. Öster om hamnen ligger Kapellskärsskäret där det finns en familjegrav och en gammal kolerakyrkogård. Väster om fastigheten, på andra sidan skogsområdet, ligger samhället X. Norr om fastigheten finns fritidshus på Myntarbyholmen och Saltholmen. Söder om fastigheten ligger några bostäder i byn Kapellskär. Närmaste bostäder ligger på ett avstånd av ca 300 m från hamnens kajer. Närmaste bebyggelse till reningsverket ligger på ett avstånd av ca 250 m.

Hamnen har ett transportgeografiskt bra läge i närheten av Stockholm. Den har en kort inseglingsled och goda vägförbindelser samt är viktig för person- och godstransporter till och från Finland och Baltikum. Hamnens läge möjliggör kortare sjötransporter och transporttider mellan länderna jämfört med andra hamnar i regionen, vilket i sin tur gör att en högre turtäthet är möjlig.

Övergripande för transportindustrin är att bättre integrera sjöfarten i det europeiska transportsystemet och flytta över godsflöden från land till sjö. Kapellskärs hamn är i detta sammanhang utpekad som strategisk hamn av såväl EU (TEN status) som Sjöfartsverket (riksintresse). Containerskeppningarna har i Östersjöregionen en årlig tillväxt på drygt 24 % och regionen är den snabbast växande marknaden i världen. Stockholm/Mälardalsregionen är Sveriges största konsumtionsområde med en tredjedel av landets befolkning. Detta ställer fortsatt stora krav på hållbara logistiksystem för hantering av regionens varuförsörjning. En utredning av Temaplan 2003 visar att 56 % av de exporterande och importerande arbetsställena i Mälardalen (exkl. Örebro län) finns i Stockholms län. Dessa arbetsställen genererar 50 % av Mälardalens totala godsvolymer på de internationella marknaderna. Genom integreringen av sjöfarten i det europeiska transportsystemet möjliggörs goda förutsättningar att föra godset så nära slutmottagarna som möjligt. Därmed reduceras det totala transportarbetet på väg. Detta ingår i EU:s centrala strategi att till år 2010-2015 kraftigt ha reducerat transportsektorns CO2-emissioner i förhållande till BNP-tillväxt och transportarbete.

Rådighet och sakägare

Det geografiska område som ansökan avser i fråga om hamnverksamheten är hamnområdet och hamnens vattenområde enligt SJÖFS 1988:5, se domsbilaga 1. Hamnens vattenområde omfattar, förutom fastigheten X 1:8, även fastigheterna X 1:2, X 1:20 samt X 1:2, samtliga i Norrtälje kommun.

Ansökan avser vattenverksamhet som behövs för allmän hamn. Sökanden har erforderlig rådighet enligt 2 kap. 4 § första stycket 4 p. lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Hamnbolaget äger vidare enligt nyttjanderättsavtal med Stockholms Hamn AB rätt att på berört vattenområden anlägga och bibehålla pir med därtill hörande anläggningar samt att utföra tippning inom fastigheten.

Arbeten för vattenverksamhet kommer att utföras på hamnbolagets fastighet X 1:8. De fastigheter som kan beröras av vattentäkten framgår av sakägarförteckning, bilaga 5 till ansökningshandlingen. I övrigt finns inga enskilda sakägare med rättigheter lokaliserade till förevarande område.

Plan- och omgivningsförhållanden m.m.

Enligt detaljplan för Kapellskärs hamn, upprättad i maj 1979, är området avsett för hamnverksamhet med områden för hamn (Th), upplag (U) och parkering (Tp) utmärkta. Dessutom finns i detaljplanen områden utmärkta för hotell respektive bensinstation.

Hamnområdet omfattas inte av strandskydd.

En ny översiktsplan för Norrtälje kommun antogs av kommunfullmäktige i april 2004. I översiktsplanen framhålls att Kapellskärs hamn är av strategisk betydelse för kommunen.

Kapellskärs hamn och farlederna 502, 503 och 506 är av Sjöfartsverket utpekade som riksintresse för kommunikationsanläggningar enligt 3 kap. 8 § miljöbalken. Inom hamnområdet finns inga övriga riksintressen för naturvård, kulturvård eller friluftsliv. Söder om hamnområdet finns ett område av riksintresse för naturvården, naturreservatet X, tillika utpekats som ett s.k. Natura 2000-område. Xsområdet är lättillgängligt och har stor betydelse som strövområde för friluftslivet.

Tre kilometer nordost om Kapellskär ligger naturreservatet Fårholmen som omfattar öarna Furholmen och Fårholmen strax sydväst om Tjockö.

Hela den yttre skärgården i Stockholms län är av riksintresse för naturvård enligt Naturvårdsverkets beslut i februari 2000. Stora delar av den yttre skärgården i Norrtälje kommun är även av riksintresse för friluftsliv enligt Naturvårdsverkets beslut i januari 1998.

Den tillståndssökta verksamheten bedöms inte strida mot några miljökvalitetsnormer.

Teknisk beskrivning

- Hamnverksamheten

Hamnverksamheten består huvudsakligen av att tillhandahålla kajplatser, utförande av lastning och lossning av fartyg, em- och debarkering av passagerare samt underhåll av hamnens utrustning och maskiner. Omfattningen av hamnverksamheten påverkas av godsomsättningen samt antalet passagerare och därmed antalet anlöpande fartyg.

Under år 2002 anlöpte 2 654 fartyg hamnen, ca 7 fartyg i medeltal per dygn, och den största fartygstypen detta år hade en bruttodräktighet på ca 60 000. Med sökt verksamhet kan 4 000 fartygsanlöp per år förväntas. Godsomsättningen i hamnen uppgick under år 2000 till drygt 2 miljoner ton och antalet passagerare till ca 640 000. År 2002 steg godsomsättningen till närmare 2,3 miljoner ton och antalet passagerare till nästan 1,5 miljoner. Under perioden 1997-2007 pekar godstillväxten på 221 %, dvs. en genomsnittlig årlig tillväxt på ca 12,5 %. För passagerarna är motsvarande tillväxt 156 % eller en genomsnittlig årlig tillväxt på ca 10 %. Godsomsättningen bedöms kunna komma att öka till 6,5 miljoner ton och antalet passagerare till 3,5 miljoner per år. Landtransporterna till och från hamnen uppgick under år 2001 till ca 114 000 lastbilar, ca 13 000 släpfordon, ca 2 000 bussar och ca 165 000 personbilar. Utifrån förväntad gods- och passageraromsättning uppskattas för sökt verksamhet antalet personbilstransporter kunna komma att öka till ca 300 000 medan de tyngre transporterna (lastbilar, släpfordon och bussar) kan komma att öka med 50 % till ca 400 000.

Det finns inga krav för fartyg att anmäla vilken typ av gods som transporteras, med undantag för farligt gods som rederierna är skyldiga att anmäla till hamnen före anlöp. Ingen lagring av gods sker inom hamnområdet. Tillfällig uppställning av gods kan förekomma i väntan på borttransport. Det farliga godset skall, enligt regler för transport av farligt gods på land (ADR), av säkerhetsskäl separeras. Hamnen har inte någon särskild plats avsedd för uppställning av farligt gods i väntan på borttransport. Ingen förändring i godstyper förväntas för den sökta verksamheten.

I hamnverksamheten ingår oljeavskiljare, avfallshantering, ett reservkraftsaggregat med dieseltank (500 l), en farmartank som lagrar 3 000 1 diesel för hamnens truckar, uppställningsplatser för fordon, underhåll och service av hamnens utrustning och maskiner samt plats för tvätt av fordon. Vidare driver sökanden enligt tidigare redovisat tillstånd ett mindre reningsverk för behandling av avloppsvatten från hamnområdet och två närbelägna campingplatser. Reningsverket berörs närmare nedan. Hamnens verksamhet återges geografiskt på situationskarta bifogad som bilaga till ansökningshandlingen.

En farmartank är placerad i en invallning med tak. Marken vid tanken samt i och omkring truckgaraget kommer att asfalteras för att minska risken för att spill når marken. En akutvagn i närheten av truckgaraget innehåller bland annat absorptionsmaterial som kan användas för att samla upp mindre spill. Övriga ytor där fordonspassager sker och där fordon står uppställda är i allt väsentligt hårdgjorda.

En av hamnens truckar är eldriven medan övriga har katalysatorer och partikelfilter för att minska utsläppen. Motorvärmare används vid behov för truckarna. Inom hamnområdet är maximalt en minuts tomgångskörning tillåten. Bullrande dragtruckar har bytts ut mot tystare truckar.

- Lastning och lossning av fartyg

Lastning och lossning av fartyg sker med hjälp av truckar, om inte lastning och lossning sker med ledsagande fordon. Em- och debarkering av passagerare sker genom passagerargångar. Gångarna utgörs av stålkonstruktioner med plåt och glasbeklädnad och är grundlagda på betongplintar. Gångarnas sammanlagda längd uppgår till ca 370 m, höjden över marken till cirka 7 m och bredden till cirka 3,5 m.

För att minska buller har klaffarna i färjeläge 1 och 4 belagts med ljudabsorberande massa. Ramper har också justerats för att alstra mindre ljud vid lastning och lossning. År 1999 köpte Stockholms Hamn AB ett skogsområde runt hamnområdet som är avsett att fungera bl.a. som bullerdämpande barriär mot de boende i X. Skogsområdet skall behållas för detta syfte.

- Hantering av dagvatten

Hamnen har en oljeavskiljare för dagvatten. Till denna är huvuddelen av dagvattensystemet anslutet samt även tullens tidigare visitationsbyggnad, där bl.a. underhåll av hamnens maskiner utförs. En plan över ledningsnätet har bilagts ansökningshandlingen som underbilaga 11 till bilaga 1. I tullens tidigare visitationsbyggnad finns även en särskild oljeavskiljare, som är kopplad till dagvattennätet. Installerade oljeavskiljare minskar risken för utsläpp till vatten av föroreningar från dagvatten och underhåll av maskiner i verkstadsbyggnaden.

- Avfallshantering

Avfall som hanteras i hamnen genereras från dels hamnverksamheten, dels anlöpande fartyg. Avfallet hämtas av kommunen och transporteras till Uppsala för förbränning. Papper utsorteras och sänds för återvinning. De små avfallsmängder som hamnen genererar hanteras endast tillfälligt i hamnen. Det farliga avfall som genereras av hamnverksamheten, bl.a. lysrör, batterier och använd motorolja, levereras till mottagare med erforderligt till stånd.

I dagsläget kan anlöpande fartyg lämna maskinslopvatten och septicvatten till tankbilar vid kaj. Under 2000 och 2001 lämnade inga fartyg vatten av detta slag.

- Underhåll och service

Underhåll och service av hamnens maskiner utförs i huvudsak inom verkstadsbyggnaden (tullens tidigare visitationsbyggnad).

- Reningsverket

Reningsverket uppfördes i början av 1980-talet och är dimensionerat för en belastning av 400 pe (personekvivalenter) med ett dimensionerande flöde av 8,5 m3/h. Verket tar emot spillvatten från hamnen och två campingplatser (Caravan Club norr om hamnen och Kapellskärs camping söder om hamnen). Från campingplatserna tar reningsverket även emot latrin. Belastningen på reningsverket är störst under sommaren, vilket tidigare orsakat ti1lfälliga processmässiga problem. För att minska problemen i reningsverket har hamnen förmått permanenta husvagnsgäster som bor på campingplatserna att övergå till andra mer lättnedbrytbara kemikalier i latrintankarna.

Processen i reningsverket består av försedimentering, biobäddar, efterfällning, slutsedimentering och slamförtjockare. Utloppsledningen från reningsverket sträcker sig ca 250 m ut i vattnet från hamnens kajer och mynnar på ett djup av ca 10 m i Granhamnsfjärden.

Hamnbolaget har utrett förutsättningarna att ersätta det befintliga reningsverket med ett nytt, dimensionerat för att också ta emot svart- och gråvatten, dvs. toalett- respektive bad-, disk- och tvättvatten, från fartyg. Det nya verket kommer emellertid inte att som separat miljöfarlig verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken. Hamnbolaget lämnade i juni 2004 in en anmälan till Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Norrtälje kommun om det nya reningsverket. Detta verk skulle dimensioneras för 1 900 personekvivalenter med ett flöde på 10 m3/h och med 248 m3/dygn. Senare fordrade länsstyrelsen, efter ett inledande yttrande till nämnden, att få bedöma anmälan. Det ledde till en framställning av länsstyrelsen om att det nya reningsverket skulle prövas av miljödomstolen i samband med förevarande tillståndsprövning. Upphandlingen av det nya avloppsreningsverket kommer att genomföras som en totalentreprenad. Det kan förväntas att annan processteknisk lösning kommer i fråga än den som omtalas i anmälan. I skrift daterad den 8 december 2004 har hamnbolaget därför återkallat anmälan. Således kommer hamnbolaget att fortsätta driften av det befintliga reningsverket intill dess möjlighet finns att ta ett nytt verk i drift. I det fall det befintliga reningsverket kan anses ingå i driften av hamnverksamheten på så sätt att det omfattas av prövningen i förevarande mål, vill hamnbolaget att miljödomstolen prövar denna verksamhet med utgångspunkt från att hamnen betjänas av det befintliga verket. För detta fall föreslår hamnbolaget att frågan om det nya avloppsreningsverket hanteras i formen av villkor som anges nedan under rubriken Sökandens villkorsförslag.

- Vattenförsörjning

Hamnbolaget baserar sin vattenförsörjning på uttag av grundvatten från en bergborrad brunn, kallad B1, belägen ca 500 m från stranden, strax söder om X samhälle. Det årliga uttaget har varierat mellan 2 000 m3 och 3 400 m3. År 2001 var uttaget ca 3 000 m3, dvs. samma mängd som den sökta. Från brunnen distribueras vatten även till Sjöfartsverkets lokaler och till två privata fastighetsägare. Hamnen förser inga fartyg med vatten.

Brunnen är försedd med en överbyggnad i form av betongring med plåttak och nedstigningslucka. Råvattenpumpen är en ejektorpump som kan nyttjas i brunnar med djup ned till 75 m, beroende på vilken ejektor som monteras i brunnen. Kapaciteten varierar mellan 300-2 400 l/h och beror på uppfordringshöjden. Lodning av brunnens totala djup har inte kunnat utföras på grund av att brunnen används kontinuerligt. Vid lodning stötte lodet emot stopp, troligen ejektorpumpen, vid ca 15 m under brunnens överkant. Vattnet befordras från brunnen till pumphuset där det passerar två mindre patronfilter och desinficeras med klorlösning. Efter klordoseringen släpps vattnet i en lågreservoar på 50 m3 under pumphuset. Vattenverket har en pumpkapacitet på 1 500 1/h. Summerande mätare finns monterad efter reservoaren, men hamnbolaget är berett att installera summerande mätare i närheten av brunnen istället.

Under maj 2002 utfördes en inventering, varvid 35 enskilda brunnar hittades i närheten av brunn B1. Av dessa var tre brunnar grävda och ca 4 m djupa medan de övriga var bergborrade till djup mellan 45 och 95 m. Grundvattennivån i brunnarna låg mellan 1 och 2 m under markytan. Utförd provpumpning under maj 2002 gav inget entydigt besked om influensområde. Hamnbolaget föreslår ändå att gränsen för sakägare sätts till ca 500 m från brunn B1.

Hamnbolaget har för avsikt att ansluta hamnen till kommunal vattenförsörjning, men på grund av kapacitetsbrist i systemet är detta möjligt tidigast under år 2007. Syftet med att ansluta hamnen till den kommunala vattenförsörjningen är att kunna möta en eventuell efterfrågan på färskvatten från angörande fartyg. Hamnen behöver dock inte sådan anslutning för att klara den sökta verksamheten.

- Muddring och utfyllnad m.m.

- Karakteristiska vattenstånd

Högsta högvattenstånd, HHW +135 cm

Medelhögvattenstånd, MHW + 90 cm

Medelvattenstånd, MW 0 cm

Medellågvattenstånd, MLW - 60 cm

Lägsta lågvattenstånd, LLW -100 cm

Medelvärdena avser år 1998. Landhöjningen är ca 5 mm per år. Värdena är interpolerade enligt rapporter från SMHI:s mareografstationer i Stockholm och i Forsmark. MHW och MLW är dimensionerande.

- Arbeten i vatten

Hamnbolagets ursprungliga planer att bygga om färjeläge 1 och 2 har nu övergetts. Istället planeras för att ta dessa färjelägen ur drift och ersätta dem med en ny pir i den södra delen av hamnområdet. Emellertid har hamnbolaget nu ingen rätt att disponera ett område som tillhör Sjöfartsverket och verket behöver finna en ny lokalisering för sin nuvarande verksamhet. Denna fråga måste därför lösas innan hamnen kan gå vidare med planerna i denna del. De ändrade planerna förväntas dock inte medföra att verksamhetens påverkan på omgivningen förändras. För närvarande ansöker hamnbolaget därför enbart om tillstånd till muddring m.m. och utfyllnad av vattenområde enligt följande.

Hamnbolaget avser således att utföra muddring, schaktning och sprängning i hamnbassängerna med syfte att nå ett fritt djup på MW -9,000. Muddring m.m. kommer dock endast att ske i en omfattning som inte ger upphov till en mängd överstigande den som kan omhändertas för utfyllnad av en vik i den södra delen av hamnområdet. Områdena för muddring m.m. och utfyllnad har åskådliggjorts på ritning 1461 007, se domsbilaga 1. För utfyllnaden beräknas åtgå mudder- och sprängmassor till en mängd av ca 14 000 m3, dock maximalt 20 000 m3. Mängderna avser fasta teoretiska massor.

Muddringen kommer att utföras med enskopeverk eller gripskopeverk. - Utfyllnadsområdet omfattar en ny markyta om ca 8 000 m2 och den totala erforderliga fyllningsmängden utgör ca 20 000 m3. Den nya marken är tänkt att användas som uppställningsyta. Massorna kommer att transporteras och läggas upp i utfyllnaden med bottentömmande pråm och till sist med landtransporter. För att erhålla en stabil och definierad avslutning av fyllningen mot havet, utförs en bank av sprängsten som på insidan tätas med geotextil. Sprängstensbanken byggs i ett till fast botten nedschaktat dike. Utsidan formas och beläggs med handplockade stenblock. Slänten dimensioneras för våghöjden tre meter för vågdämpning. Bankkrönet läggs på nivån +2,600 m. Utfyllnaden dimensioneras för att klara tung ro-ro-trafik.

- Grund- och föroreningsförhållanden

Bottnen under och norr om färjelägena 1 och 2 utgörs i huvudsak av berg och renspolat friktionsmaterial på berg. Längre österut utgörs undergrunden av lera, silt och sand på ett fast bottenlager av morän. Under ett cirka två meter tjockt moränskikt påträffas berg. - Söder om färjelägena 1 och 2 utgörs undergrunden av lösare jordlager med maximalt två meters mäktighet och därunder fast lagrad grövre friktionsjord som i djupet övergår till hård morän och berg. Samma grundförhållanden råder inom den vik som skall fyllas ut. - Invid och söder om färjeläge 1 ligger berget ställvis som högst cirka två meter under vattenytan. - Bottnen under färjeläge 2 består i huvudsak av berg och renspolad morän på berg.

Hamnbolaget har uppdragit åt SWECO VIAK att utföra sedimentundersökningar. Provtagningar har genomförts på bottnen inom hamnområdet i augusti 2001, i maj 2002 och i augusti 2005. Vid de provtagningarna har det varit svårt få ordentliga sedimentkärnor utom vid färjeläge 4. Strömbildning från fartygstrafiken har kontinuerligt spolat bort finsediment och bottenytan domineras helt av erosion vid färjelägena. Halterna av föroreningar i de undersökta områden är generellt låg och analyserna visar inga höga halter av analyserade parametrar, i form av metaller, alifater eller aromater. Ett prov innehöll dock krom, men föroreningshalten i detta fall antyder att sedimenten har påverkats av en punktkälla. Samtliga metallhalter ligger således under nivå 1 enligt den finska klassificeringen, och bör därför inte utgöra något hinder mot deponering av massorna på havsbotten. Inga organiska föroreningar har påträffats förutom spår av TBT (tribytyltenn) i ett prov. Efter normalisering ligger TBT-halterna över nivå 1, men klart under nivå 2 enligt den finska klassificeringen. Medelhalten TBT inom området är sannolikt lägre, eftersom två av tre prov visade halter under detektionsgränsen. TBT-halterna bedöms inte heller utgöra något hinder mot deponering av massorna på havsbotten. Därmed bör massorna även kunna användas för den sökta utfyllnaden. PM om provtagningar och analyser har bilagts ansökningshandlingen som underbilaga 9 till bilaga 1 samt bilaga 6 till aktbil 107.

Verksamhetens effekter

- Hamnverksamheten

- Föroreningar

Efter genomförda markprovtagningar i anslutning till truckgaraget och farmartanken samt analys av prover konstaterades att halterna av alifater och metaller ligger under dem för känslig markanvändning (KM) enligt Naturvårdsverkets riktvärden. Risken för markförorening inom hamnområdet är liten.

- Buller

Vid hamnen uppkommer ljud i samband med lastning och lossning samt genom transporter med hamnens arbetsmaskiner inom hamnområdet. År 1999 kartlades ljud från hamnverksamheten. Härvid mättes ljudnivåer nattetid som frifältsvärden i den närmaste bebyggelsen, i X och X, samt beräknades ljudnivåer vid bebyggelsen från både fartyg och fordon, i enlighet med nordiska beräkningsmodellen för externt industribuller. Mätningarna stördes dock av bullerkällor i bostadsområdena och de uppmätta bullernivåerna, som varierade mycket, låg under eller strax över riktvärdena för befintlig industri på 45 dBA (ekvivalent ljudnivå). Under långa tidsperioder kunde överhuvudtaget inte spåras någon samverkan mellan mätningar vid de olika fastigheterna och referenspositionen inom hamnområdet. Under vissa tidsperioder förelåg till och med högre ljudnivåer vid fastigheterna än i hamnen. I dessa fall har andra ljudkällor dominerat, såsom byggverksamhet inom området, vågskvalp och fågelsång. Vid beräkning av ljudnivåer i bebyggelsen orsakade av fordonspassage vid ramp överskreds inte den maximala ljudnivån 55 dBA vid någon av stationerna.

För att studera förhållandena då andra verksamheter var begränsade utfördes en kompletterande mätning under hösten 1999. Mätningen utfördes i en station, X 1:7, åskådliggjord på karta bilagd till ansökningshandlingen som underbilaga 10 till bilaga 1. Trots ökad hamnverksamhet vid mättillfället låg de ekvivalenta ljudnivåerna i linje med Naturvårdsverkets riktvärden för externt industribuller. Sedan kartläggningen utfördes har en rad olika ljuddämpande åtgärder vidtagits. En ökad godsomsättning förväntas inte resultera i någon betydande ökning av bullernivån från hamnens fordon. Inga villkor beträffande buller föreslås av det skälet att det inte är den sökta hamnverksamheten som skulle ge upphov till buller som eventuellt överskrider riktvärdena.

- Utsläpp till luft och vatten

Utsläpp till luft i anslutning till hamnverksamheten alstras av arbetsmaskiner. En ökad gods- och passageraromsättning förväntas inte öka utsläppen till luft vare sig i fråga om föroreningar eller partiklar. Några villkor härom föreslås därför inte.

Från hamnverksamheten förekommer inga kontinuerliga utsläpp till vatten, förutom från reningsverket. Utsläppseffekterna till vatten från en ökad hamnverksamhet är svåra att bedöma. Den ökade aktiviteten på land kan medföra en ökad belastning på dagvattensystemet och oljeavskiljare. Eventuella föroreningar i dagvattnet reduceras i oljeavskiljaren.

- Förbrukning av kemikalier m.m.

Dieselförbrukningen hos hamnens maskiner antas inte komma att öka nämnvärt genom ett ökat antal anlöp till hamnen.

Hamnens elförbrukning var under år 2001 ca 1,4 GWh. Mest el förbrukar utebelysningen och terminalen. Hamnens elförbrukning kan komma att öka något till följd av en utökad verksamhet.

- Avfall

Oljeavskiljarna behövde inte tömmas under 2001 och något oljeavfall uppkom inte då. Anlöpande fartyg lämnade varken maskinslopvatten eller septicvatten till sökanden under åren 2000 och 2001 och från fartygen lämnades inte heller något annat avfall. Ökat antal fartygsanlöp kan dock öka mängden avfall, för det fall inte avtal träffas med redaren om att han själv omhändertar avfallet. Hamnbolaget har i enlighet med Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2001:12) upprättat och inlämnat avfallshanteringsplan. Planen ska revideras med högst 3 års mellanrum eller då mottagningen av avfall behöver förändras.

- Olyckor

Risken för allvarliga olyckor inom hamnområdet och i hamnverksamheten är knuten till hanteringen av farligt gods och kemikalier. Eventuella olyckor kan orsaka utsläpp till mark, luft eller vatten. Hamnbolaget har upprättat en Incidentberedskapsplan i händelse av olycka, fogad till ansökningshandlingen som underbilaga 14 till bilaga 1. I planen har risker med avseende på personskada, materialskada, fordonsolyckor och miljöskador identifierats. Genom ökat antal transporter inom hamnområdet kan risken för olycka öka något. Hamnbolaget får emellertid kontinuerligt uppgifter om de mängder farligt gods som passerar hamnen och för diskussioner med Räddningstjänsten angående åtgärder för att minimera riskerna med farligt gods inom hamnområdet. Den ökade risken kan därför hanteras.

Hamnbolaget har låtit Agrenius Ingenjörsbyrå AB upprätta en riskanalys och lämnar i anledning av riksanalysens rekommendationer förslag till ”villkor” som redovisas nedan under rubriken Sökandens förslag till prövotidsförordnanden m.m.

- Reningsverk

Reningsverket har tidigare haft tillfälliga processtekniska problem under sommartid p.g.a. de kemikalier som husvagnsägare använt i sina latrintankar. Genom att dessa av hamnen förmåtts att övergå till mer lättnedbrytbara kemikalier har processen i reningsverket förbättrats. Samtliga prov som togs under åren 2000 och 2001 uppvisade halter av fosfor och BOD som ligger under eller långt under de gränsvärden som gäller för reningsverket.

Om fartygen vill lämna svart- och gråvatten är hamnen skyldig att ta emot det. Sådant avlämnande sker inte idag. Ökar fartygens benägenhet att lämna sådant så ökar belastningen på reningsverket och en ombyggnad blir nödvändig. Den planerade ombyggnaden för tillförsel av svart- och gråvatten kommer sannolikt att vara positiv för reningsverket p.g.a. att latrinvattnet då späds ut ytterligare.

I reningsverket uppkommer slam som hämtas av Norrtälje kommun och transporteras till Norrtälje reningsverk. Eftersom frågan om mottagande av svart- och gråvatten är osäker går i dagsläget inte att bedöma om förbrukningen av fällningkemikalie kommer att öka.

- Vattenverksamhet

- Förorening

Vid arbetena i vatten kan uppgrumling av sediment förekomma. Uppgrumlingen är endast temporär. De massor som ska muddras består huvudsakligen av grövre material, vilket medför att uppgrumlat material kommer att sedimentera relativt snabbt. De prover som har tagits i hamnen uppvisar inga förhöjda halter av föroreningar i de massor som skall muddras. Vid sprängning i vatten kan kväve frigöras från sprängmedlet.

- Fiske

Vid sprängning under vatten bildas tryckvågor som kan bedöva eller döda fiskar. Enligt tillgängliga uppgifter kan fisk dö inom en radie av ca 70- 300 m från detonationen om inga effektdämpande åtgärder vidtas. Bedövade fiskar hämtar sig relativt snabbt och uppvisar inga synbara kvarstående men. Skador på fisk vid sprängning minskar om sprängningsarbeten undviks under sommarhalvåret då fisken leker.

Eftersom arbetena kommer att utföras under vinterhalvåret blir effekterna av sprängningarna mindre.

Sprängning i vattenområde kommer att föregås av en riskanalys avseende sättningar, saltvatteninträngning i brunnar, påverkan på fisk m.m. Sprängladdningarna kommer att placeras optimalt. Arbetena i vatten kommer att utföras under vinterhalvåret.

Havsviken som skall fyllas ut saknar stora biologiska värden och är inte att betrakta som skyddsvärd enligt en inventering utförd på hamnbolagets uppdrag under augusti 2003.

- Buller

Buller orsakas av mudderverk och sprängningar. Bullret kommer att alstras under en begränsad tidsperiod.

- Vattentäkt

Vid dagens och sökt uttagsmängd - i båda fall 3 000 m3 per år - förväntas inga negativa konsekvenser på enskilda eller allmänna intressen.

Samråd och miljökonsekvensbeskrivning (MKB) m.m.

Hamnbolaget har genomfört samråd enligt 6 kap.miljöbalken och låtit upprätta ett MKB-dokument som successivt under målets handläggning kompletterats med ytterligare utredningar.

Ersättning till sakägare

Någon ersättningsgill skada på grund av vattenverksamheten bedöms inte uppkomma. Något ersättningsförslag lämnas därför inte. Om skador likväl skulle uppkomma, kan anspråk på ersättning prövas i målet eller enligt reglerna för oförutsedd skada.

Kontroll

När det gäller hamnverksamheten utför sökanden egenkontroll samt har utarbetade rutiner för att följa och styra verksamheten i fråga om dess påverkan på omgivningen, bl.a. sammanträffar sökanden kontinuerligt med representanter för de kringboende för att på så sätt följa upp omgivningspåverkan.

Beträffande vattenverksamheten som avses med punkt 2 och 3 i yrkandet åtar sig sökanden att i samråd med länsstyrelsen upprätta kontrollprogram.

Arbetstid m.m.

Hamnen hemställer att arbetstiden bestäms till tio år, inom vilken tid arbetena med säkerhet kan förväntas ha blivit utförda. Denna längd i fråga om arbetstid är nödvändig för bl.a. upphandling och utförande.

Sökanden föreslår att tiden för anmälan av anspråk i anledning av oförutsedda skador till följd av vattenverksamheten bestäms till fem år, räknat från utgången av arbetstiden. I fråga om vattentäkten får den tiden dock räknas från dagen för tillståndsdomens lagakraftvinnande.

Till grund för föreslagen storlek av den ersättningsfria andelen vid omprövning åberopas att vattenverksamheten inte förväntas ge upphov till negativ inverkan på ytvattenförhållandena och är av stor betydelse från allmän synpunkt och för sökanden som verksamhetsutövare.

Verkställighetsförordnande

I anledning av den ökade trafiken på hamnen är behovet av planerade åtgärder tämligen akut. Sökanden kan inte hantera detta behov genom att avvisa trafik, eftersom hamnen är allmän. Sökanden hemställer därför att tillståndet till de sökta vattenverksamheterna skall få tas i anspråk utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft. Hamnbolaget är som nämnts ett bolag vars aktier ägs av Stockholms kommun helägda Stockholms Hamn AB och Norrtälje kommun.

Sökandens förslag till prövotidsförordnanden m.m.

I anledning av riskanalysens rekommendationer föreslås följande.

- Hamnen skall under prövotid utreda möjligheten att öka kontrollen av och att införa begränsningar för hanteringen av farligt gods i klasserna 1 (explosiva ämnen och föremål) och 2.3 (giftiga gaser).

- Hamnen skall under prövotid utreda möjligheten att undvika hantering av farligt gods inom områden med en stor mängd passagerare.

- Hamnen skall under prövotid utreda möjligheten att förbättra hamnens rutiner for skyltning och identifikation av farligt gods.

- Hamnen skall senast den 1 februari 2007 redovisa resultatet av utredningar enligt ovan och förslag till åtgärder i verksamheten, inbegripet överväganden beträffande behov av att inrätta särskild plats för att minimera skadeverkningar vid incidenter eller olyckor.

- Hamnen skall i samråd med rederierna eftersträva att minimera den tid under vilken ekipage med farligt gods uppehåller sig inom hamnområdet.

Hamnbolaget åtar sig vidare beträffande buller från verksamheten följande prövotidsförordnande med provisorisk föreskrift utformad i enlighet med Naturvårdsverkets riktvärden för befintlig industri.

- Hamnen skall under prövotid utreda ytterligare möjligheter att minska bulleremissioner från verksamheten till en sådan nivå att den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid bostäder inte överstiger nedan angivna riktvärden samt kostnaderna för sådana åtgärder. Hamnen skall senast den 1 februari 2007 redovisa resultatet av utredningen och förslag till åtgärder i verksamheten och/eller i bostäder samt slutligt villkor.

- Under prövotiden och tills annat bestäms får buller från verksamheten inte ge upphov till högre ekvivalenta ljudnivåer utomhus vid bostadsbebyggelse än riktvärden som är 5 dB(A) högre än de nedan angivna:

55 dB(A) vardagar dagtid kl. 07-18

45 dB(A) nattetid kl. 22-07

50 dB(A) övrig tid

Momentana ljud nattetid får inte överskrida 55 dB(A)

Sökandens villkorsförslag

Sökanden föreslår inledningsvis en allmän villkorsföreskrift.

(Sök 1) Verksamheten skall utföras i huvudsaklig överensstämmelse med vad som uppgivits i ansökan och i ärendet.

Med avseende på hamnverksamheten föreslår sökanden följande villkor.

(Sök 2) För verksamheten åtar sig sökanden att som ett särskilt villkor begränsa verksamheten till att årligen avse en hanterad godsmängd om maximalt 6,5 miljoner ton och en passagerarmängd om maximalt 3,5 miljoner passagerare.

(Sök 3) Hamnen skall fortlöpande föra diskussioner med de rederier som trafikerar hamnen om utveckling av befintliga och nya styrmedel i syfte att få till stånd åtgärder för att begränsa buller samt utsläpp av föroreningar till luft. Redovisning av arbetet och förslag till åtgärder skall ske i den årliga miljörapporten.

(Sök 4) Möjligheterna för och effekten av att installera oljefilter i dagvattenbrunnar skall utredas. Resultatet av utredningen med förslag till åtgärder och slutliga villkor skall före 2006 lämnas till tillsynsmyndigheten.

(Sök 5) Avstängningsventil på utgående dagvattenledning skall vara installerad senast före 2006.

(Sök 6) Avfall som uppkommer i verksamheten och som kan komma att uppsamlas från fartyg skall hanteras så att återanvändning eller återvinning främjas, bland annat genom att olika avfallsslag hålls isär.

(Sök 7) Kemiska produkter och farligt avfall skall förvaras och hanteras så att eventuellt läckage och spill inte förorenar mark, grundvatten, ytvatten eller luft. Förvaringsplats för farligt avfall skall märkas liksom olika avfallsslag inom platsen.

(Sök 8) Sådana hårdgjorda ytor inom hamnområdet som inte är anslutna till oljeavskiljare skall ha anslutits till sådan senast den 31 december 2010.

(Sök 9) Halten av olja i utgående vatten från slam- och oljeavskiljaren (analyserad som oljeindex) får, som riktvärde, inte överskrida 1,5 mg/l.

Hamnbolaget lämnar med anknytning till frågan om reningsverket följande villkorsförslag:

(Sök 10) Sökanden skall senast den 31 december 2007 ha tagit i drift avloppsreningsverk med funktion som redovisats i aktbil 69 jämte bilagor (M 278-02). Som särskilt villkor för driften av avloppsreningsverket skall därvid gälla att resthalterna i det behandlade avloppsvattnet som gränsvärde inte får överstiga 10 mg/l BOD7 och 0,3 mg/l utgående vatten totalfosfor beräknat som medelvärde för kalenderkvartal.

(Sök 11) Under tiden intill idrifttagandet av nytt avloppsreningsverk skall det i tillstånd den 14 oktober 1987 tillåtna avloppsreningsverket vara i drift.

(Sök 12) Detaljförslag avseende avloppsreningsverk som avses i punkt (Sök 10) ovan skall insändas till tillsynsmyndigheten senast under år 2006.

Med avseende på vattenverksamheten föreslås följande villkor.

(Sök 13) Grumlande arbeten i vattenområde får utföras under tiden 15 september — 15 maj. Sådana arbeten skall utföras varsamt för undvikande av att suspenderat material sprids utanför schaktningsområdet; om spridning ändå skulle förekomma skall hamnbolaget i samråd med länsstyrelsen vidta skyddsåtgärder.

(Sök 14) Bolaget skall minst tre veckor före påbörjande av arbete i vatten lämna uppgifter om arbetets omfattning till Sjöfartsverkets Ufs- redaktion för kungörelse i Ufs. Under arbetets gång skall Stockholms sjötrafikområde hållas underrättat om arbetets utveckling. Efter avslutat arbete skall relationsuppgifter lämnas till Ufs’ redaktion för införande i sjökort.

(Sök 15) Sprängning skall utföras som ”försiktig sprängning”, med så liten samverkande laddning som möjligt, och all borrning skall ske med tätsöm.

(Sök 16) Hamnbolaget skall ta fram en beredskapsplan för alternativ vattenförsörjning i händelse av vattenbrist eller andra störningar. Planen skall senast före 2006 lämnas till tillsynsmyndigheten.

Slutligen godtas att bemyndiganden meddelas för tillsynsmyndigheten att vid behov

- besluta om installation av oljefilter i dagvattenbrunnar,

- besluta om ytterligare åtgärder i reningsverket,

- besluta om slutliga villkor för utsläpp av renat avloppsvatten,

- besluta om utsläppspunkt för renat avloppsvatten.

HÖJDSYSTEM

Höjdangivelserna i ansökan och denna dom hänför sig, om inte annat anges, till RH70. Som fixpunkt med höjden +2,920 tillämpas för vattenverksamheten den övre ytan på en dilatationsfog vid hörnet till den fasta ilandkörningsrampen på den södra sidan av färjeläget F3.

SYNPUNKTER OCH BEMÖTANDEN

Naturvårdsverket har inte yttrat sig särskilt i de frågor som nu skall prövas.

Sjöfartsverket har inte framfört någon erinran mot tillståndsansökan, men begärt att sökanden minst tre veckor före arbetenas påbörjande lämnar uppgifter till verket över arbetenas omfattning för utfärdande av Ufs-notis och efter avslutat arbete lämnar relationsuppgifter över utförda arbeten för införande i sjökort.

Fiskeriverket, utredningskontoret i Göteborg, har anfört att utvidgningen av hamnen vid Kapellskär kan vara positiv från allmän fiskesynpunkt om den totalt sett medför att Stockholms skärgård avlastas från fartygstrafik. Enligt verket kan utvidgningen dock även ge negativa effekter såsom kraftigt ökade luftutsläpp av framförallt kväve och svavel.

Fiskeriverket har framhållit som viktigt att det, förutom befintliga haltvillkor, även sätts villkor (gränsvärden och riktvärden) för totala utsläppen (kg) per år från avloppsreningsverket, av framförallt kväve, fosfor och syreförbrukande material.

Beträffande vattenverksamheterna har Fiskeriverket, från allmän fiskesynpunkt, accepterat muddring m.m., men avstyrkt utfyllnaden i havsviken med hänvisning till bristande inventering av utfyllnadsområdet och således dåligt bedömningsunderlag.

För det fall miljödomstolen skulle tillåta utfyllnad i havsviken har Fiskeriverket med åberopande av 16 kap. 8 § miljöbalken yrkat i första hand att sökanden som kompensationsåtgärd på den sprängstensbank som planeras längs kajlinjen åläggs att ombesörja inplantering av blåstång (han- och honplantor blandat) för att återskapa en ny attraktiv miljö för bl.a. de fiskevärden som förloras vid en eventuell utfyllnad. Om sådana åtgärder inte bedöms möjliga har verket i andra hand yrkat åläggande för sökanden att betala fiskeavgift om 38 000 kr såsom engångsavgift för användning till fiskevårdande åtgärder inom Stockholms län.

Fiskeriverket har härutöver anfört synpunkter på bl.a. tillvägagångssättet vid muddring och sprängning samt framhållit betydelsen av att nedbringa utsläppen till luft med anledning av ökat antal fartygsanlöp till hamnen och en ändamålsenlig avfallshantering m.m.

Fiskeriverket har, utöver vad hamnbolaget föreslagit, yrkat följande försiktighetsåtgärder i form av villkor för verksamheten och arbetena:

”Hamnverksamheten

(FV 1) Hamnen ska redovisa ett förslag för att tillse att fartyg till kaj har möjlighet att/ska koppla ström för att på så vis stoppa hjälpmotorerna ombord för att minska avgasutsläppen.

Dagvatten

(FV 2) Dagvatten ska behandlas i olje- och slamavskiljare innan det leds ut i recipienten. Halterna av olja (mineralbaserade oljor) i utgående vatten ska hållas <1 mg/l.

Reningsverket

(FV 3) Förutom befintliga haltvillkor, är det viktigt att villkor (gränsvärden och riktvärden) sätts för totala utsläppen (kg) per år från reningsverket, av fr.a. kväve, fosfor och syreförbrukande material.

Muddring (grävning/sprängning)

(FV 4) Grumlande arbeten, sprängning i vatten får inte utförs under perioden 1 april - 30 september.

(FV 5) Muddring ska ske under lugna vindförhållanden för att begränsa spridningen av uppgrumlat material.

(FV 6) Arbetena ska utföras så att grumlingspåverkan minimeras och begränsas.

(FV 7) Geotextilduk/siltskärm ska om möjligt användas för att begränsa grumlingspåverkan på omgivande vattenmiljö. Regelbunden kontroll ska ske av att dukarna/skärmarna uppfyller/upprätthåller sin funktion.

(FV 8) Om sedimentet ger intryck av att vara förorenat (genom oljelukt, förekomst av främmande objekt etc.) bör muddringen på den aktuella platsen avbrytas och sedimentets föroreningar undersökas.

(FV 9) De planerade arbetena ska följas genom ett kontrollprogram, omfattande grumlighetsmätningar m.m. Resultaten från kontrollprogrammet ska successivt sammanställas och utvärderas. Om undersökningarna i kontrollprogrammet pekar på att miljöstörningar uppkommer i området, ska kompletterande skyddsåtgärder omgående vidtas.

(FV 10) Kemikalier och oljor som används under byggskedet ska lagras och hanteras på ett sådant sätt att spill och läckage undviks, kan fångas upp och inte orsakar skada eller olägenhet för miljön. Vid alla arbeten i anslutning till vatten ska åtgärder vidtas för att undvika risk för oljespill och annan förorening från maskiner och dylikt.”

Fiskeriverket har medgett verkställighetsförordnande under förutsättning att sökanden godtar verkets villkor.

Länsstyrelsen i Stockholms län, miljö- och planeringsavdelningen, har med avseende på hamnverksamheten gjort gällande att MKB:n inte kan godkännas i föreliggande skick och i första hand yrkat att tillståndsansökan avvisas. I andra hand har länsstyrelsen, som dess inställning slutligen bestämts, tillstyrkt att tillstånd meddelas till hamnverksamhet av begränsad omfattning. Om miljödomstolen således skulle finna att MKB:n ”kan tjäna som en bedömning av den befintliga verksamhet som bedrevs inom Kapellskärs hamn före tillståndspliktens införande den 1 januari 1999” har länsstyrelsen sagt sig kunna godta att tillstånd meddelas för hamnverksamhet begränsad ”till en omfattning av högst 2 300 fartygsanlöp och högst 1,7 miljoner ton hanterat gods per år”.

Vidare har länsstyrelsen framfört som sin bedömning att en utökad hamnverksamhet, på ett betydande sätt, kan påverka de naturvärden, särskilt vissa lavarter, för vilka Natura 2000-området Ridderholm inrättats och att det därför krävs tillstånd enligt 7 kap. 28a § miljöbalken. Enligt länsstyrelsen måste en sådan prövning ske i samband med tillståndsprövningen av hamnverksamheten.

Frågan om reningsverket är enligt länsstyrelsen en ”prövningsfråga”, inte en tillsynsfråga. Länsstyrelsen har vidare anfört att det befintliga avloppsreningsverket utgör en del av den tillståndspliktiga hamnverksamheten och att eventuell nybyggnation av ett avloppsreningsverk således skulle utgöra en förändring av den tillståndspliktiga verksamheten inom hamnen. Under handläggningen av förevarande ansökningsmål har länsstyrelsen begärt att hamnbolaget utreder reningsverkets prestanda, möjligheter att förbättra reningen och optimal plats för utsläpp av renat avloppsvatten samt lämnar förslag till åtgärder och slutliga villkor.

Länsstyrelsen har tillstyrkt att tillstånd meddelas till sökta arbeten för vattenverksamhet. Såvitt gäller ansökan om vattenbortledning ur den befintliga brunnen har länsstyrelsen tillstyrkt uttag av grundvatten till en mängd av 10 m3/dygn som riktvärde och högst 3 000 m3 per år som gränsvärde.

Som tillägg eller alternativ till hamnbolagets villkorsförslag har länsstyrelsen anfört följande.

Första meningen i hamnbolagets förslag till villkorspunkt 3 bör lyda:

(LSt 1) ”Bolaget skall fortlöpande föra diskussioner med de rederier som trafikerar hamnen samt utveckla befintliga och nya styrmedel i syfte att få till stånd åtgärder för att begränsa buller samt utsläpp av föroreningar till luft. Redovisning av…”.

I fråga om buller från hamnverksamheten bör följande särskilda villkor gälla:

(LSt 2) ”Buller från verksamheten inklusive transporter inom hamnområdet och hjälpmaskindrift ombord på fartyg skall från och med den 1 februari 2007 begränsas så att den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid fastighetsgräns för kringliggande bostadsbebyggelse inte överstiger följande riktvärden:

50 dB(A) vardagar dagtid kl. 07-18

40 dB(A) nattetid kl. 22-07

45 dB(A) övrig tid

Momentana ljud får som riktvärde inte överskrida 55 dB(A).”

(LSt 3) ”Buller från verksamheten inklusive transporter inom hamnområdet och hjälpmaskindrift ombord på fartyg får till och med den 31 januari 2007 inte ge upphov till högre ekvivalenta ljudnivåer utomhus vid fastighetsgräns för kringliggande bostadsbebyggelse än riktvärden som är 5 dB(A) högre än de som föreskrivs i villkorsförslaget (LSt 2).”

Som villkor för driften av reningsverket bör, oberoende av storlek, följande gälla.

(LSt 4) ”Utsläppen av fosfor och biokemiskt syreförbrukande material (BOD7) bör begränsas till maximalt 0,3 mg/l respektive 10 mg/l utgående behandlat vatten”.

Beträffande vattenbortledningen föreslås följande.

(LSt 5) ”Vattenuttag får ske under förutsättning att uttaget inte leder till vattenbrist eller andra störningar såsom saltvatteninträngning.

Bolaget skall fortlöpande kontrollera och i den årliga miljörapporten för verksamheten redovisa utfallet av sin egenkontroll i dessa avseenden”.

Länsstyrelsen har inte framfört några synpunkter på hamnbolagets yrkande om verkställighetsförordnande.

Slutligen har länsstyrelsen yrkat ersättning för rättegångskostnader med 16 000 kr avseende arbete under 20 timmar till en timkostnad om 800 kr.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Norrtälje kommun har anfört att en utökad verksamhet vid hamnen kommer att medföra ökade störningar avseende främst buller och utsläpp till luft. Nämnden har anmärkt på redovisningen i MKB:n när det gäller befarade bullerstörningar från transporterna utmed väg E 18 och begärt en bullerberäkning av nuvarande och beräknad trafikbelastning.

Beträffande vattentäkten och dricksvattenförsörjningen i området har nämnden framfört som sin inställning att den befintliga grundvattentäkten inte kan anses tillfyllest för hamnens utbyggnad då uttag av grundvatten från befintlig brunn påverkar enskilda vattentäkter i området. Enligt nämnden kan inte en vattenbortledning med angiven mängd om 15 m3/dygn godtas om dricksvattenförsörjningen skall anses långsiktigt hållbar. I anslutning till detta har nämnden efterfrågat en redovisning av andra alternativ beträffande en lösning av dricksvattenfrågan för hamnens utbyggnad och i samband härmed ifrågasatt vilka anläggningar som försörjs med vatten. Nämnden har också påpekat att fastigheter utöver de som sökanden angett inom en radie av 500 m har problem med saltvatteninträngning och framfört som sin mening att influensområdet bör utsträckas till 600 m. Även i detta avseende har nämnden begärt bättre redovisning, bl.a. om vattenförbrukningen kan bibehållas trots utbyggnad av hamnen. Enligt nämndens bedömning lär hamnen inte kunna anslutas till kommunens vattenledningsnät år 2007 utan först ”om ytterligare ett antal år”.

Nämnden har i övrigt anfört synpunkter och framfört anmärkningar rörande utsläpp till vatten, olycksrisker, saneringsplats och utomhusbelysning. Vidare har nämnden yrkat villkor om dagvattenrening innefattande halt av opolära alifatiska kolväten, villkor om utsläpp till luft och villkor om buller motsvarande Naturvårdsverkets riktvärden för buller vid nylokalisering av industri.

Räddningstjänsten i Norrtälje kommun har inledningsvis framfört invändningar mot MKB:n som beslutsunderlag för att bedöma hamnverksamhetens risk- och säkerhetsnivå. Efter att sökanden ingett riskanalysen, daterad i mars 2004, har räddningstjänsten delvis ifrågasatt riskanalysens metodik, beskrivning av godshanteringen och beräkning av passagerarflöden samt påpekat att riskanalysens beräkningar utförts med ledning av en handbok vars metodik, enligt Räddningsverket, har begränsningar. Härutöver har räddningstjänsten hänvisat till lagen (2003:778) om skydd mot olyckor och upplyst att en prövningsansökan inlämnats till länsstyrelsen om att Kapellskärs hamn skall omfattas av den lagen. Slutligen har räddningstjänsten framhållit behov av en saneringsruta vid hamnen som ett led i att lindra konsekvenserna vid en händelse med farligt gods.

Soldan Ridderstads dödsbo, ägare till fastigheten X 1:2 och företrätt av boutredningsmannen genom ombud, har hänvisat till Naturvårdsverkets allmänna råd om tillståndsprövning av hamnar, NFS 2003:18, jämte verkets handbok, 2003:7 Hamnar, och pekat på brister i såväl hamnbolagets MKB som ansökan samt gjort gällande att MKB:n inte kan godkännas och att ansökan därför skall avvisas. Dödsboet har tagit upp frågan om prövningens omfattning och i anslutning därtill hävdat att hamnbolagets uppdelning i direkta och indirekta miljöeffekter är felaktig. Vidare har dödsboet efterlyst bl.a. bättre och mer preciserad redogörelse för den ökade fartygstrafiken, för den miljö- och hälsopåverkan som den tänkta fartygstrafiken till och från hamnområdet kommer att få på kringliggande fastigheter och för samtliga miljö- och hälsostörningar som kommer att uppstå till följd av ökade landtransporter, såväl inom hamnområdet som till och från hamnen. Dödsboet har framhållit att dess fastighet har ett mycket utsatt läge för störningar från hamnen, särskilt vad gäller buller. Enligt dödsboet har det redan funnits förutsättningar för hamnbolaget att vidta skyddsåtgärder, såsom reglering av de tider fartygen lastar och lossar, bullerdämpande konstruktioner på ramper, bullerdämpande skärmar kring hamnens in- och utfarter, förbud mot tomkörning etc. Härjämte har dödsboet påfordrat ytterligare utredning i fråga om den sökta verksamhetens påverkan på grundvattnet.

För det fall ansökan inte avvisas har dödsboet understrukit behovet av kompletteringar för att sakägare, som saknar möjlighet till egna undersökningar, skall ha rimliga förutsättningar att kunna ta ställning till olika handlingsalternativ och eventuella ersättningsanspråk. Dödsboet har även anfört att det inte kan uteslutas att den sökta verksamheten kommer att medföra ersättningsgilla skador för berörda sakägare och gjort gällande skyldigheten för hamnbolaget att lägga fram ett ersättningsförslag till dessa.

Slutligen har dödsboet enligt 25 kap. 2 § miljöbalken yrkat ersättning för rättegångskostnader avseende ombudsarvode med 42 112 kronor inklusive mervärdesskatt. Beloppet avser ersättning för 5,8 timmars arbete á 2 250 kronor och 15,5 timmars arbete á 1 875 kronor.

Ägare till Xfastigheter har, med instämmande av D.V. i Uppsala, avstyrkt godkännande av MKB:n och tillika avstyrkt bifall till ansökan. De har i likalydande inlagor påtalat ofullständigheter i MKB:n, såsom att det utöver det sökta alternativet inte beskrivits några andra alternativ, att oklarhet råder om det s.k. nollalternativet, att en förutskickad teknisk-ekonomisk utvärdering av andra lösningar på vattenförsörjningen än ur brunn B1 saknas samt att en limnologisk utredning och en s.k. vattenbudget för området med klar utredning om grundvattenbildning och vattenuttag saknas. Som skäl för att hamnbolagets ansökan skall avslås har fastighetsägarna också anfört att storleken på det näraliggande Natura 2000-området X inte fastställts korrekt, att det förekommer arter i hamnområdet som är upptagna i EG:s habitatdirektiv, annex 11 samt att vattenbortledningen kan skada Xfastigheter och andra närliggande områden, exempelvis Natura 2000-området. De har även påtalat risk för att den planerade vattenverksamheten kommer att slamma igen och uppgrunda småbåtshamnen vid Kapellskär där flertalet har servitutsrätt. Enligt deras mening finns en risk för att båtplatser inte kan användas i framtiden utan kostbar muddring, vilket förhållande inte beaktats i miljökonsekvensbeskrivningen.

För det fall ansökan om lagligförklaring av brunn B1 och ansökan om grundvattenbortledning därur skulle bifallas har fastighetsägarna krävt att en vattenbudget upprättas samt att hamnbolaget åläggs bevaka varannan brunn i närområdet för att följa kloridhalterna i dessa och stoppa grundvattenuttaget om kloridhalten i en enda av dessa brunnar överstiger 300 mg/l.

B.E. har, som ägare till fastigheten X 1:20 och som ordförande i X Tomtägareförening upplyst att föreningens medlemmar har vägservitut samt bad- och båtplatsservitut på hamnbolagets fastighet. Han har vidare förmedlat medlemmarnas uppfattning att bullret från hamnen ökat betydligt under tiden 1999-2005 samt att ljud från de övre ramperna, ljud från ”gående” fläktar då lastning inte pågår och fläktljudets nivå upplevs som särskilt störande.

Naturskyddsföreningen i Stockholms län har påtalat brister i MKB:n, främst vad avser redovisning av nollalternativ men även när det gäller beskrivning av möjliga, alternativa lokaliseringar, indirekta effekter av trafik till och från anläggningen samt direkta effekter som fartygens miljöpåverkan när de ligger vid kaj. Föreningen har också avstyrkt ansökan om utbyggnad av Kapellskärs hamn och sammanfattningsvis anfört att hamnen för närvarande inte är lämplig som en stor Ro-Ro hamn, eftersom det saknas järnvägsförbindelse dit och huvuddelen av godset som hanteras där har mål utanför regionen. Föreningen har föreslagit att tillstånd enbart ges för lastning och lossning av fartyg upp till en maximal bruttodräktighet av 60 000.

Såsom skyddsåtgärder har föreningen föreslagit att sprängnings-, muddrings- och tippningsarbeten endast skall få utföras under tiden 15 september - 15 april, för att minimera effekter på marin ekologi, friluftsliv och närboende. För det fall tillstånd till utbyggnad av verksamheten ges bör, enligt föreningen, trafiken begränsas till vissa tider på dygnet för att minska störningar nattetid och arbetsmaskinerna i hamnen bör drivas på el för att minska både utsläpp och buller. Slutligen har föreningen föreslagit ett villkor med följande lydelse:

”Roslagshamnar AB skall ta fram en handlingsplan för att minska miljöpåverkan från fartyg vid kaj resp. i hamnens vattenområde samt väg- och spåtransporter inom hamnområdet och redovisa resultat i miljörapporten.”

X-Xgruppen har upplyst att gruppen bildades i augusti 1998 för en dialog om miljöaspekterna av hamnverksamheten mellan hamnbolaget, berörda rederier och de intillboende. Gruppen har framhållit att flera människor i X, X och Myntarbyholmen fortfarande är störda av buller från hamnen och påpekat att miljöproblemen kommer att öka med en ökad hamnverksamhet. Enligt gruppen innefattar hamnverksamheten även störningar som härrör från båtarna, ramper och klaffar. Gruppen har tillstyrkt att tillstånd till verksamheten meddelas under förutsättning att villkor föreskrivs dels om bullerdämpande åtgärder så att en acceptabel bullernivå om högst 55 dBA uppnås, dels om fortsatt arbete för kontroll och begränsning av utsläpp till luft och vatten. Härutöver har gruppen föreslagit regelbundna, åtminstone årsvis, mätningar av buller och utsläpp.

Västanviks Samfällighetsförening, med 462 medlemsfastigheter, såväl permanent- som fritidsboende, längs Kapellskärsvägen, E 18, har med hänvisning till MKB:n påtalat att medlemsfastigheterna påverkas mycket kraftigt av det ökande bullret och vibrationer från framför allt den tunga trafiken. Enligt föreningen stämmer överhuvudtaget inte beskrivningen av bullersituationen med den upplevelse de boende har vad gäller trafikstörningarna. Föreningen har hävdat att för dess fastigheter skall gälla bullerriktvärden avseende fritidsområden. Hamnbolaget skall, enligt föreningen, åläggas adekvata åtgärder för att begränsa buller- och vibrationsstörningar, luftföroreningar etc. Föreningen har som exempel på sådana åtgärder anfört bullerdämpande vägbeläggning och bullerskydd på särskilt utsatta sträckor. Vidare har föreningen anfört att det parallellt med hamnutbyggnaden måste genomföras en styrning av tidplanering för inkommande färjetrafik. Föreningen har även framhållit att en utbyggd hamnverksamhet utan emissionsbegränsningar riskerar att leda till sämre boendemiljö på medlemsfastigheterna och direkt värdeförstöring av kapital som fastighetsägarna har investerat.

B.J., ägare till fastigheten X 7:25, samt K.H., ägare till fastigheten X 7:18, med fritidsfastigheter längs Kapellskärsvägen, E 18, ca 200-300 m från vägen har framfört invändningar mot MKB:n med avseende på buller och andra störningar från den trafik som hamnverksamheten ger upphov till. Vidare har de anfört bl.a. att den utökade verksamheten kan leda till en femdubbling av trafiken över Brevikssundet, att den tunga trafiken därvid kommer att utgöra 44-57 procent av den totala andelen fordon mot nuvarande tio procent, att de som fritidsboende längs E 18 noterat ett ökat nedfall av partiklar under de senaste åren samt att normvärdet 50 µg/m3 för partiklar lär komma att överskridas åtminstone längs E 18 in mot och igenom Stockholm med den sökta hamnverksamheten. De har också ifrågasatt sökandens bullerutredning med hänvisning till att där redovisas beräknade ljudnivåer utan uppgift om faktiska mätningar utförts. Mot denna bakgrund har de framhållit vikten av att styra om godstransporterna från Kapellskär till hamnar norr och söder om Stockholm och att lägga om tidtabellerna för trafiken på Kapellskär. De har också lämnat förslag till olika åtgärder för att begränsa buller och andra olägenheter från trafiken.

L. och C.E. jämte B.C., boende längs Kapellskärsvägen, E 18, har framfört krav om att hamnbolagets verksamhet begränsas samt påfordrat åtgärder i form av bullerdämpande beläggning på Kapellskärsvägen, bullerskydd på särskilt utsatta platser samt styrning av trafiken genom tidtabelläggning.

M.Ö., boende i Räfsnäs, har bl.a. påtalat bullerstörningar och luftföroreningar från hamnbolagets verksamhet samt efterlyst en mera övergripande plan för fartygstrafiken samt för vägarna och järnvägarna i hela Stor-Stockholmsområdet.

HAMNBOLAGETS BEMÖTANDE

Till bemötande av synpunkter i nedan angivna delar har sökanden anfört bl.a. följande.

Hamnbolaget begär en samlad tillståndsprövning och är inte berett att låta pröva enbart vattenverksamheten enligt 11 kap.miljöbalken på det befintliga underlaget.

Fiskeriverkets yrkande om kompensationsåtgärd i form av inplantering av blåstång bestrids liksom även yrkandet om fiskeavgift. Yrkat belopp om 38 000 kr kan vitsordas som skäligt i och för sig. Enligt inventering under augusti 2003 är viken som skall fyllas ut inte skyddsvärd och den bedöms inte utgöra någon viktig blåstångslokal.

Rätt till ersättning för rättegångskostnader föreligger endast i de delar målet rör tillstånd till vattenverksamhet. Som skälig ersättning för länsstyrelsens arbete i denna del medges 4 000 kr. Hamnbolaget bestrider att Soldan Ridderstads dödsbo är berättigat till ersättning för rättegångskostnad i yrkad omfattning.

DOMSKÄL

Förutsättningar för målets prövning

Miljödomstolen bedömer, med hänsyn bl.a. till redogörelsen i nästa avsnitt om handläggningen av målet, att det i ett fall som det förevarande föreligger synnerliga skäl enligt 22 kap. 21 § miljöbalken för att meddela ett avgörande i målet utan ny huvudförhandling.

Miljökonsekvensbeskrivningen (MKB)

Av handlingarna framgår att hamnbolagets tillståndsansökan med MKB föregicks av en samrådsprocess. I remissvar efter miljödomstolens kungörelse om ansökan och MKB:n samt vid miljödomstolens huvudförhandling i december 2004 framförde myndigheter, organisationer och enskilda invändningar om att MKB:n var bristfällig. Vid överväganden därefter av frågan om MKB:n skulle kunna godkännas konstaterade miljödomstolen att behov förelåg av kompletteringar i vissa specifika hänseenden och fann att sökanden måste ges tillfälle att inom viss tid komplettera MKB:n. Kompletteringsföreläggande till hamnbolaget utfärdades den 1 juni 2005 med avvisningsäventyr. I anslutning till detta skall sägas att vid denna tidpunkt handlades förevarande ansökningsmål gemensamt med ett mål rörande hamnbolagets överklagande av Naturvårdsverkets beslut i oktober 2004 i fråga om ansökan om dispens från förbudet mot dumpning. Sökanden besvarade i oktober 2005 domstolens kompletteringsföreläggande och det kompletterande materialet har varit föremål för skriftväxling. Här kan nämnas att hamnbolaget bl.a. inskränkt sin ansökan samt återkallat sitt överklagande i fråga om dispens från förbudet mot dumpning.

Det kan konstateras att invändningar alltjämt föreligger om brister i MKB:n. Bland annat har påtalats att det s.k. nollalternativet inte har beskrivits korrekt, att MKB:n saknar redovisning av alternativa lokaliseringar samt att avgränsningarna är felaktiga. Vidare har påtalats att hamnbolaget i samband kompletteringen inskränkt sin ansökan i vad den gäller vattenverksamhet och utan konsekvensbeskrivning upplyst om planer på att ersätta färjelägena 1 och 2 med en ny pir i den södra delen av hamnområdet.

När det nu gäller att ta ställning till om MKB:n kan godkännas finner miljödomstolen inledningsvis att sökanden har genomfört föreskrivet samråd och i övrigt iakttagit vad som kan krävas beträffande MKB- processen enligt 6 kap.miljöbalken. Myndigheter och andra berörda har i vederbörlig ordning före tillståndsansökan och under handläggningen vid miljödomstolen medgetts tillfälle att lämna synpunkter med anledning av den verksamhet och de projekt som ansökan avser. Miljödomstolen noterar i detta sammanhang att MKB:n avses tjäna som beslutsunderlag för prövning av tillstånd till den verksamhet och de anläggningar som ansökan avser. Det finns således inget stöd för att nu kräva konsekvensbeskrivning av verksamhet och anläggningar i hamnen som hamnbolaget ännu bara planerar. Hamnbolaget har självfallet att på sitt eget ansvar ta ställning till om dessa ändringar är underkastade tillståndsplikt. Det är inte rimligt att handläggningen av målet skall avvakta ett sådant ställningstagande.

Av 6 kap. 7 § miljöbalken framgår vilka krav som gäller om MKB:ns innehåll. I detta fall kan hamnbolagets MKB, med kompletteringar och justeringar, anses uppfylla kraven i 6 kap.miljöbalken med avseende på såväl samrådsförfarandet som beskrivningen av verksamhetens konsekvenser för miljön. I bedömningen ligger bl.a. att redovisningen av ett s.k. nollalternativ får anses tillräcklig även om hamnbolaget inte fullt kunnat beskriva förhållandena år 1999 då tillståndsplikt infördes för hamnverksamhet. Vidare innefattas i bedömningen att redovisningen av alternativa lokaliseringar i allt väsentligt belysts genom det MKB- underlag som hamnbolaget successivt gett in och åberopat. I dessa särskilt noterade avseenden liksom när det gäller hamnbolagets avgränsning av MKB:n bör eventuella brister i beslutsunderlaget inte leda till att MKB:n underkänns. Istället får det i samband med tillåtlighets- och tillståndsbedömningen övervägas om MKB:n, såsom det beslutsunderlag som den är avsedd att vara, skall räknas hamnbolaget till nackdel i något hänseende. MKB:n i målet kan sålunda väsentligen tjäna som underlag dels för den miljökonsekvensbedömning som tillståndsansökan föranleder, dels för bedömningen om hamnbolagets verksamhet antas kunna påverka miljön i Xsområdet, där det finns inrättat ett naturreservat som också utgör ett s.k. Natura 2000-område. De överväganden som miljödomstolen har gjort i detta avsnitt leder således till att hamnbolagets MKB skall godkännas.

Allmänna utgångspunkter för prövningen

Enligt 9 kap. 6 § miljöbalken jämförd med bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd skall hamnar, lastnings- eller lossningskajer som medger trafik med fartyg med en bruttodräktighet av minst 1 350 ton tillståndsprövas. Den miljöfarliga verksamhet som tillståndsplikten sålunda omfattar har i Naturvårdsverkets allmänna råd om hamnar (NFS 2003:18) betecknats med det sammanfattande begreppet ”hamnverksamhet” (se även verkets handbok 2003:7 om hamnar). Begreppet får numera även anses vedertaget i miljörättslig praxis. Närmast följer en redovisning av vad som gäller enligt denna praxis beträffande omfattningen av prövningen i mål om tillstånd till hamnverksamhet (jfr Miljööverdomstolens dom 2005-02-11 i mål M 5408-03 rörande Sydhamnen i Södertälje kommun).

Hamnverksamhet innefattar i sig en mängd olika aktiviteter såsom lastning och lossning från fartyg, hantering av gods, lagring m.m. (jfr Naturvårdsverkets handbok 2003:7, s. 10 f.). Transporter inom hamnområdet är en del av den fastighetsanknutna miljöfarliga verksamhet som bedrivs i en hamn. Vad däremot gäller landtransporter till och från hamnen samt den fartygstrafik som har hamnen som destination ingår dessa inte som en del av hamnverksamheten. Olägenheter i hamnens närområde från transporterna till lands och till sjöss kan beaktas vid tillståndsprövningen och även villkorsregleras som s.k. följdföretag enligt 16 kap. 7 § miljöbalken (jfr även rättsfallet NJA 2004 s. 421 med där gjorda hänvisningar).

Den internationella sjöfarten regleras till stor del av internationella överenskommelser. Vissa av dessa överenskommelser har i Sverige implementerats genom nationell lagstiftning. Reglerna om föroreningar från fartyg, fartygs konstruktion etc. har medvetet hållits utanför miljöbalken och regleras genom speciallagstiftning (se prop. 2000/01:139 s. 56 ff. och s. 71). Konventionssystemet på området inskränker i viss utsträckning staters möjligheter att ingripa mot och ställa krav på utländska fartyg som trafikerar dess vatten. Stater anses dock ha full kontroll av sina hamnar och de internationella överenskommelserna ger inte fartyg någon generell rätt att få anlöpa utländska hamnar (jfr SOU 2003:72, s. 264 ff.).

Kapellskärs hamn är en allmän hamn. Utmärkande för en sådan är enligt svensk rätt att alla fartyg i princip har rätt att i mån av plats anlöpa hamnen och utnyttja dess resurser (se t.ex. prop. 1981/82:130 s. 142). Enligt lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn ansvarar regeringen och Sjöfartsverket för de frågor som faller under den lagens tillämpningsområde. Den som är ansvarig för en allmän hamn kan således, enligt svensk rätt, som huvudregel inte vägra fartyg tillträde till hamnen eller uppställa krav på fartygen för att de skall få trafikera hamnen. Detta tillsammans med Högsta domstolens uttalanden i rättsfallet NJA 2004 s. 421 begränsar möjligheterna att inom ramen för en tillståndsprövning av hamnverksamheten enligt miljöbalken föreskriva villkor som reglerar fartygstrafiken. Miljömässiga krav inom transportsektorn bör i stället riktas mot exempelvis fartygsägare och bränsleproducenter (jfr Miljööverdomstolens dom 2004-12-23 i mål nr M 2539-03).

Hamnbolagets ansökan avser tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken till miljöfarlig verksamhet och tillstånd enligt 11 kap.miljöbalken till vattenverksamhet inklusive lagligförklaring av vattenanläggning för grundvattenbortledning. Miljödomstolens prövning kan bara avse sådant som omfattas av miljöbalkens tillämpningsområde. Någon prövning enligt övriga lagar som reglerar hamnbolagets verksamhet vid Kapellskärs hamn, exempelvis lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor samt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, företas således inte i detta sammanhang. Sådan prövning ankommer på de myndigheter som anges i respektive lagstiftning. Inom ramen för tillåtlighetsbedömningen enligt miljöbalken kan det dock finnas anledning att göra överväganden med beaktande av lagar som gäller parallellt med balken.

Hamnverksamheten

Allmänt

1 kap. 1 § miljöbalken anger att balkens syfte är att främja en hållbar utveckling. Paragrafen anger vidare hur balken rent allmänt skall tillämpas för att syftet med lagen skall uppnås.

Vid prövningen av frågor om bl.a. tillåtlighet och tillstånd skall verksamhetsutövaren enligt 2 kap. 1 § miljöbalken visa att förpliktelserna som följer av de allmänna hänsynsreglerna i samma kapitel iakttas.

I detta fall finns det anledning att först överväga om hamnverksamheten kan anses överensstämma med kraven enligt lokaliseringsbestämmelsen i 2 kap. 4 § miljöbalken. Av denna paragraf följer att platsen för verksamheten skall vara lämplig med hänsyn till mål- och tillämpningsbestämmelserna i 1 kap. 1 § samt med hänsyn till de grundläggande och särskilda hushållningsbestämmelserna för mark och vatten enligt 3 kap. respektive 4 kap.miljöbalken.

Tillstånd och tillåtlighet m.m.

Hamnverksamhet i den betydelse som begreppet används i detta sammanhang har bedrivits länge vid Kapellskärs hamn och av den inledande bakgrundsredogörelsen framgår att hamnen varit allmän i nästan 30 år. Vidare har Sjöfartsverket, genom beslut i oktober 2001 med stöd av 2 § förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m., bedömt att hamnen är av riksintresse för kommunikationsanläggningar enligt 3 kap. 8 § miljöbalken. Mot bakgrund av vad som är känt om hamnens historia och dess fördelaktiga läge för sjötrafik, i anslutning till farleder som likaledes bedömts vara av riksintresse för kommunikationsanläggningar, kan det fastslås i målet att hamnen skall ha den riksintressestatus som verket har bedömt. Av 1 kap. 2 § miljöbalken jämförd 3 kap. 8 § andra stycket samma balk följer därmed att hamnområdet skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna där. En slutsats av det sagda måste dessutom bli att för närvarande får hamnverksamhet, åtminstone i den omfattning som den bedrevs av hamnbolaget när tillståndsplikten infördes, anses överensstämma med kraven enligt lokaliseringsbestämmelsen i 2 kap. 4 § miljöbalken.

De nyss angivna omständigheterna liksom förhållandet att väg E 18 ut till Kapellskärs hamn byggdes om i början av 1980-talet bör betraktas som samhälleliga initiativ för en utveckling av verksamheten vid hamnen. Verksamheten har också utvecklats följdenligt under senare år och en fortsatt utveckling kan förutses under överskådlig tid enligt vad som anges av hamnbolaget. Emellertid framträder i målet tydligt att denna utveckling kommer i konflikt med andra allmänna och enskilda intressen. Exempelvis gör sig bevarandeintresset gällande med särskild styrka i det närbelägna området X genom ett s.k. Natura 2000-område och ett naturreservat inrättat av länsstyrelsen. Av 4 kap. 1 § första stycket miljöbalken framgår att nyssnämnt område liksom Upplands kustområde är av riksintresse med hänsyn till områdenas natur- och kulturvärden. Till detta skall läggas att de närboende upplever sig i allt högre grad besvärade av direkta störningar från hamnverksamheten. Vidare har boende på Rådmansö, särskilt de med fastigheter utmed vägen till och från hamnen, gett till känna i målet att de är oroade och besvärade av den ständigt ökande landsvägstrafiken med anknytning till hamnen.

Miljödomstolen gör, mot bakgrund av den utredning som sökanden har lagt fram i målet, följande bedömning.

Hamnverksamhet motsvarande de senaste årens omfattning kan anses uppfylla kraven enligt miljöbalkens lokaliseringsbestämmelse samt bestämmelserna i 3 och 4 kap. balken. Såvitt avser hamnverksamhet av sådan omfattning finner miljödomstolen vidare, utifrån övervägandena beträffande lokaliseringen och efter en samlad bedömning, att hamnbolaget kan iaktta hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken med ändamålsenliga villkor. Med ledning av Naturvårdsverkets allmänna råd om hamnar (NFS 2003:18) samt verkets handbok 2003:7 ligger i denna slutsats också att det befintliga reningsverket skall anses ingå i driften av hamnverksamheten.

Någon marginal för ökning av verksamheten till den omfattning som helt motsvarar hamnbolagets ansökan finns emellertid inte nu. För detta måste mera omfattande skyddsåtgärder och försiktighetsmått vidtas än sådana som anges i tillståndsansökan. Härvid beaktas främst att hamnbolaget inte förmått klarlägga hur olägenheter av buller från hamnområdet och störningar orsakade av den tunga landsvägstrafiken utefter väg E 18 till och från hamnen skall motverkas. Ett tillstånd till hamnverksamhet utformat i alla delar enligt hamnbolagets ansökan kan följaktligen inte meddelas.

Vid utformningen av tillståndet till hamnverksamheten tar miljödomstolen dock fasta på hur den miljöfarliga verksamhet som nu prövas har benämnts i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Den tillståndspliktiga verksamheten anges där med ledning av bruttodräktigheten hos de fartyg som trafikerar en hamn. Kapellskärs hamn är odiskutabelt allmän och tveklöst utvecklingsbar från sjöfartssynpunkt. Dess användning och utveckling för större fartyg lär med tanke på de planerings- och investeringsbeslut som samhället redan har fattat näppeligen kunna hindras. En sådan utveckling behöver inte heller vara miljömässigt negativ. Med stora fartyg kan hamnen nyttjas för bibehållen mängd passagerare och gods men med färre anlöp. Något bärande skäl mot hamnbolagets utformning av tillståndsmeningen avseende hamnverksamheten föreligger således inte. Den begränsning av verksamheten som miljödomstolen nu finner nödvändig skall istället åläggas hamnbolaget såsom villkor med stöd 2 kap. 3 § miljöbalken. En reglering på detta sätt ligger i linje med vad hamnbolaget har föreslaget i sin ansökan och synes överensstämma med Naturvårdsverkets allmänna råd om hamnar (NFS 2003:18) samt verkets handbok 2003:7.

Som redan framgått bedriver hamnbolaget sin verksamhet nära ett sådant naturområde, s.k. Natura 2000-områden, som avses i 7 kap. 28 § miljöbalken. Såvitt utredningen visar lär dock inte verksamheten i den form och omfattning som den hittills bedrivits kunna påverka miljön i detta områden på ett betydande sätt. Hamnbolaget behöver därför inte något tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken till hamnverksamheten. I sammanhanget kan påpekas att Naturvårdsverket uppenbarligen inte funnit skäl att framföra några synpunkter i denna del.

Vattenverksamheterna m.m.

Rådighet

Enligt 2 kap. 4 § första stycket 4 lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet har den som vill bedriva vattenverksamhet rådighet över vattnet inom det område där verksamheten skall bedrivas om vattenverksamheten behövs för bl.a. allmän hamn. Hamnbolaget får med stöd av denna bestämmelse anses ha erforderlig rådighet för den vattenverksamhet som ansökan gäller. Därmed är alltså hamnbolaget processuellt legitimerat att ansöka om tillstånd beträffande vattenverksamheten. Det i målet presenterade nyttjanderättsavtalet mellan hamnbolaget och hamnfastighetens ägare, Stockholms Hamn AB, ger tillsammans med förhållandet att bolagen ingår i samma koncern och att företrädare för Stockholms Hamn AB bl.a. utarbetat den tekniska beskrivningen för planerade muddrings- och utfyllnadsarbeten stöd för vad sökanden anfört beträffande sin rätt att ta i anspråk fastigheten för projektet.

Stockholms Hamn AB råder som fastighetsägare över grundvattnet inom hamnfastigheten, men rådigheten över grundvattnet såvitt gäller utövandet av vattentäkt genom brunnen B1 kan anse ha upplåtits till hamnbolaget i och med dess nyttjande av hamnfastigheten och ansvar för hamnens skötsel. Vidare bedöms hamnbolaget som nyttjare av brunnen B1 kunna begära prövning enligt 17 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken av brunnens laglighet.

Tillstånd och tillåtlighet m.m.

I målet har myndigheterna inte framfört några direkta invändningar mot muddring, schaktning och sprängning i hamnbassängerna norr om färjeläge F1 respektive söder om färjeläge F2. I fråga om utfyllnad av en vik i hamnområdets södra delen har länsstyrelsen och Fiskeriverket anfört olika inställning. Beträffande dessa vattenverksamheter har vissa enskilda helt avstyrkt bifall till ansökan.

Miljödomstolen bedömer i likhet med remissmyndigheterna att inverkan på miljön av muddrings-, schakt- och sprängningsarbetena är ringa. När det gäller utfyllnad av viken i hamnområdets södra del visar kompletterande undersökningar som hamnbolaget låtit utföra i augusti 2003 att utfyllnadsområdet inte hyser några speciella naturvärden, att viken snarare är artfattig och relativt eutrof, att området inte kan betraktas som någon viktig lokal för blåstång eller andra algarter samt att omplacering av blåstång från andra lokaler skulle ha minimal effekt och snarar skapa sämre förutsättningar för den omplacerade blåstången. Med avseende på dessa vattenverksamheter finner miljödomstolen således att sökanden har lämnat uppgifter och underlag som ger tillräcklig grund för slutsatsen att hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken iakttas och att hinder inte heller möter mot verksamheterna på grund av balkens hushållningsbestämmelser i 3 och 4 kap. Miljödomstolen finner vidare inte något hinder mot dessa vattenverksamheter med hänsyn till de särskilda förutsättningarna enligt 11 kap.miljöbalken. Då verksamheterna inte heller strider mot sådana planbestämmelser som anges i 16 kap. 4 § miljöbalken eller annan tillåtlighetsbestämmelse i samma kapitel anser miljödomstolen sammanfattningsvis att ansökan i denna del kan bifallas.

Hamnbolagets ansökan om lagligförklaring av hamnbolagets bergborrade brunn B1 och fortsatt grundvattenbortledning föranleder följande bedömning.

Inget har framkommit i målet som ger befogad anledning till tvivelsmål om att brunnen B1, för bortledning av grundvatten, inte skulle ha kunnat anses tillåtlig när den anlades. Det kan därmed anses föreligga förutsättningar för lagligförklaring av brunnsanläggningen enligt 17 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken.

I förhållande till det nyss sagda är hamnbolagets ansökan om tillstånd till fortsatt bortledning av grundvatten i framtiden en annan sak som kräver särskilda överväganden. Här skall sägas att hamnbolaget, med hänvisning till 3 kap. 8 § vattenlagen (1983:291) samt 7 kap. 13 § och 9 kap. 6 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, ansett sig i egenskap av huvudman för en allmän hamn kunna hävda företrädesrätt till grundvattentillgången i en konkurrenssituation. Emellertid torde varken angivna lagrum eller annan rättsgrund ge hamnbolaget sådan företrädesrätt till grundvattnet. Det betyder att en förutsättningsfri prövning skall ske av hamnbolagets ansökan om grundvattenbortledning. I anslutning till detta skall sägas att hamnbolagets grundvattenbortledning bör betraktas som kommersiell och således tillståndspliktig.

Av utredningen i denna del framgår bl.a. följande. Hamnbolaget, vars normalförbrukning av vatten för hamnen uppgår till ungefär 8 m3/dygn, lät provpumpa brunn B1 mellan den 14 maj och den 11 juni 2002 med ett genomsnittligt uttag av ca 15 m3/dygn. Under provpumpningstiden förändrades grundvattennivån och kloridhalten i omgivande brunnar, dock utan att det gick att härleda förändringarna direkt till det ökade uttaget ur brunn B1. Ökande salthalt och sjunkande grundvattenyta i brunn B1 indikerar ändå att ett ökat uttag under en längre tid medför risk för motsvarande inverkan på omgivande fastigheters brunnar. Hamnbolaget har emellertid bedrivit grundvattenbortledning under lång tid utan effekter. Brunnar med höga kloridhalter, >300 mg/l, finns i området, men de brunnar som är belägna närmast hamnen har låga halter. Fem fastigheter har brunnar med en kloridhalt ≥100 mg/l. Även brunn B1 har värden däröver. Inom det av hamnbolaget angivna influensområdet finns ytterligare två brunnar med kloridhalt >50 mg/l. Salthalten ökar ofta mycket under juli månad. Planer på att öka hamnbolagets uttaget utöver nuvarande vattenförbrukning om 8 m3/dygn finns inte för dagen och anlöpande fartyg efterfrågar inte för närvarande vatten. 15 m3/dygn torde vara det största möjliga uttag som kan göras från brunnen med befintlig pumputrustning.

Enligt miljödomstolen talar utredningen med tillräcklig grad av styrka för att vattenbortledning av en mängd om 8 m3/dygn, motsvarande normalförbrukningen hittills, kan accepteras under överskådlig tid. Denna normala dygnsmängd ryms inom den av hamnbolaget sökta maximala årsmängden 3 000 m3. Så långt kan hamnbolagets ansökan i denna del godtas. Emellertid kan konstateras att den befintliga brunnen B1 inte utgör någon långsiktig lösning på hamnens vattenförsörjningsbehov. De tillfällen då hamnbolagets behöver leda bort grundvatten ur brunn B1 till en mängd om maximalt 15 m3/dygn förefaller kunna godtas undantagsvis men så generöst tillstånd kan inte lämnas för all framtid. Hamnbolaget har uppgett sin avsikt att ansluta hamnen till kommunal vattenförsörjning tidigast under år 2007. Mot denna bakgrund och med hänsyn till vad som framkommit i denna del samt med stöd av tidigare angivna tillåtlighetsbestämmelser i miljöbalken lämnas nu ett till utgången av år 2007 tidsbegränsat tillstånd enligt hamnbolagets ansökan.

Även när det gäller vattenverksamheterna bedömer miljödomstolen att hamnbolaget inte behöver något tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken.

Frågor om prövotidsförordnanden

Miljödomstolen finner med hänvisning till vad som antecknats ovan under rubriken Allmänna utgångspunkter för prövningen, att den i målet presenterade riskanalysen är tillfyllest för den prövning som hamnbolagets ansökan föranleder i detta sammanhang. Hinder föreligger dock inte att föreskriva en prövotid enligt hamnbolagets förslag i anledning av riskanalysens rekommendationer. En prövotidsföreskrift med det innehåll som hamnbolaget har föreslagit skall meddelas i anknytning till förordnandet.

Buller från den egentliga hamnverksamheten vid Kapellskärs hamn är enligt vad utredningen visar störande för omgivningen. Även med avseende på denna störningskälla föreligger skäl att föreskriva en prövotid i syfte att hamnbolaget, som länsstyrelsen har fordrat, skall komma ner till de riktvärden som gäller för nyetablerad industri. Fog finns för länsstyrelsens krav att hamnbolaget snarast ser till att i sin hamnverksamhet innehålla de riktvärden som gäller för befintlig industri och som nu skall framgå av en provisorisk prövotidsföreskrift.

Villkor och ersättningsfrågor

Rent allmänt erinras om att sökandens åtaganden i målet, bl.a. om kontroll, omfattas av det allmänna villkoret.

Hamnverksamheten inklusive reningsverket

Enligt vad som har redovisats i samband med tillåtlighetsbedömningen av hamnverksamheten är det nödvändigt att med stöd av 2 kap. 3 § jämförd med 16 kap. 2 § andra stycket miljöbalken förena hamnbolagets tillstånd till sådan verksamhet med ett begränsningsvillkor avseende mängden hanterat gods och antalet fartygspassagerare. Villkoret utformas med ledning av den statistik som hamnbolaget har presenterat avseende verksamhetsåret 2002.

För att åstadkomma nödvändig drivkraft i hamnbolagets miljöarbete bör villkoret om utveckling av befintliga och nya styrmedel i syfte att få till stånd åtgärder för att begränsa buller samt utsläpp av föroreningar till luft ha den skärpta formulering som länsstyrelsen har föreslagit. Till detta skall sägas att miljödomstolen för närvarande inte finner motiverat att ålägga hamnbolaget att vidta åtgärder för elanslutning av anlöpande fartyg. Det förutsätts dock att hamnbolaget enligt 2 kap. 2 § miljöbalken i sin verksamhet löpande följer utvecklingen på området och lämnar redovisning därom i miljörapporten samt vidtar de åtgärder som det miljömässiga behovet påkallar enligt 2 kap. 3 § samma balk.

Miljödomstolen bedömer att det befintliga reningsverket får betraktas som en gemensamhetsanläggning för hamnområdet som ingår i hamnverksamheten (jfr Naturvårdsverkets allmänna råd om hamnar (NFS 2003:18) samt verkets handbok 2003:7). Följaktligen omfattas reningsverket av prövningen i förevarande mål. Verksamheten bör som hamnbolaget har anfört prövas med utgångspunkt från att hamnen betjänas av det befintliga verket. Vidare torde det vara möjligt och får anses praktiskt att det förutskickade nya avloppsreningsverket, dimensionerat för 1 900 personekvivalenter, behandlas i villkor som framgår av domslutet. I anknytning till dessa villkor bemyndigas tillsynsmyndigheten att föreskriva närmare villkor angående utsläpp av renat avloppsvatten. Förutom föroreningshalt (mg/l) skall tillsynsmyndigheten överväga behovet av villkor som begränsar utsläpp av mängden föroreningar (kg/år). Föroreningssammansättning i avloppsvattnet från fartyg skall särskilt beaktas. Med tanke på att det sålunda kan förväntas att det nya avloppsreningsverket kan tas i drift inom något enstaka år finns inte anledning att i detta sammanhang föreskriva nya villkor för det befintliga reningsverket. Hamnbolaget skall självfallet efterkomma de villkor som gäller i detta avseende sedan tidigare.

Härutöver skall föreskrivas villkor enligt vad som framgår av domslutet, i stort sett motsvarande sökandens förslag.

Vattenverksamheterna

Med viss komplettering och justering i dessa delar skall villkor föreskrivas enligt vad som framgår av domslutet.

Av vad som sagts tidigare i fråga om utfyllnadsåtgärderna framgår att skäl saknas för att bifalla Fiskeriverkets yrkande om kompensationsåtgärder alternativt fiskeavgift. Detta yrkande skall sålunda avslås.

Övriga frågor

Eftersom hamnbolaget sedan länge bedriver hamnverksamhet vid Kapellskärs hamn behöver inte någon igångsättningstid föreskrivas enligt 22 kap. 25 § andra stycket miljöbalken. I fråga om arbetstid och tid för anmälan av anspråk på grund av oförutsedd skada kan föreskrifter om vad som skall gälla för tillståndet i dessa delar meddelas i huvudsak enligt sökandens förslag. Detsamma gäller beträffande sådan bestämmelse om den förlust av vatten eller annat som hamnbolaget enligt 31 kap. 22 § eller 23 §miljöbalken skall vara skyldig att tåla utan ersättning.

Sökanden har inte framfört någon invändning mot förut bestämd prövningsavgift i målet och avgiften skall nu fastställas slutligt till samma belopp.

Förutsättningar föreligger att bifalla sökandens yrkande om verkställighetsförordnande som inskränker sig till vattenverksamheterna. Även om sökanden är ett helägt kommunalt aktiebolag har sökanden i denna del att iaktta de villkor beträffande säkerhet som föreskrivs i 22 kap. 28 § första stycket miljöbalken.

Eftersom sökanden beviljas verkställighetsförordnande bör arbetstiden beräknas från dagen för domen.

Rättegångskostnader

Sökanden har visserligen godtagit att länsstyrelsen och Soldan Ridderstads dödsbo yrkat ersättning för rättegångskostnader men invänt mot de yrkade beloppen med hänvisning till att ersättning för rättegångskostnader endast kan avse de delar av målet som rör tillstånd till vattenverksamhet. - Med hänsyn till målets omfattning, även vad gäller vattenrättsliga frågor, bedömer miljödomstolens att de belopp som länsstyrelsen och Soldan Ridderstads dödsbo har yrkat får anses skäligt. Timkostnaden som ligger till grund för dödsboets yrkande är avsevärt högre än länsstyrelsens men lär inte överstiga vad som är gängse för advokatarbete i Stockholmsområdet. Yrkandena om ersättning rättegångskostnader skall således bifallas.

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se domsbilaga 3 (TSH-MD 1)

Överklagande, ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen, skall ha inkommit till miljödomstolen senast den 27 juli 2006.

Henrik Löv Bengt Jonsson

I avgörandet har deltagit t.f. chefsrådmannen Henrik Löv, miljörådet Bengt Jonsson samt sakkunniga ledamöterna Kerstin Salin och Bo Lanesjö. Domen är enhällig.