MÖD 2006:70

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, deldom den 22 mars 2006 i mål nr M 45-03, se bilaga A

KLAGANDE

Ringhals Aktiebolag, 556558-7036

430 22 Väröbacka

Ombud: advokaten M.E.

SAKEN

Ansökan om tillstånd till befintlig och utökad verksamhet vid Ringhals kärnkraftverk

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar den överklagade domen endast på så sätt att den provisoriska föreskriften under rubriken C. Prövotidsförordnande, punkten B tredje stycket upphävs.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Ringhals AB (Ringhals) har yrkat att punkterna A och B under rubriken C. Prövotidsförordnande upphävs samt att den provisoriska föreskriften under B skall gälla som slutligt villkor i stället för som prövotidsvillkor.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Sammanfattning

Ringhals instämmer i miljödomstolens uppfattning att det inte finns några formella hinder för miljödomstolen att meddela villkor i fråga om kärnsäkerhet och strålskydd. Ringhals anser emellertid att det inte är lämpligt och att det inte heller föreligger något behov av att det vid tillståndsprövningen enligt miljöbalken meddelas villkor i dessa hänseenden. Hithörande frågor bör i första hand regleras med stöd av kärntekniklagen och strålskyddslagen. En reglering även enligt miljöbalken medför en dubbelprövning. Denna dubbelprövning kan komma att leda till motstridighet och otydlighet om vilka krav som gäller för kärnsäkerheten och strålskyddet vid kraftverket. Därtill kommer att ett prövotidsförfarande leder till osäkerhet vad gäller genomförandet av sådana åtgärder som Ringhals, enligt vad som beskrivs i det följande, är skyldigt att genomföra enligt föreskrifter som utfärdats av Statens kärnkraftsinspektion (SKI).

Lämpligheten och behovet av att i miljömål meddela villkor om säkerhet och strålskydd

En genomgång av miljöbalkens förarbeten visar att dessa inte ger en entydig bild av hur villkorsfrågor skall behandlas vid miljöbalksprövningen av kärnteknisk verksamhet. Avgörande bör vara om det är lämpligt och om det finns behov av att miljödomstolen meddelar villkor beträffande kärnsäkerhet och strålskydd.

Behov av att villkor enligt miljöbalken meddelas

Arbetet med att utveckla säkerhet och strålskydd sker nationellt men också till mycket stor del inom internationella organ, främst IAEA (International Atomic Energy Agency), vars beslut och rekommendationer Sverige har åtagit sig att följa. En omfattande erfarenhetsöverföring sker också såväl mellan aktörerna verksamma inom kärnkraftsindustrin, som mellan aktörerna och expertmyndigheterna SKI och Statens strålskyddsinstitut (SSI). Både nationella och internationella erfarenheter och forskningsinsatser ligger bakom den säkerhetsutveckling som sker vid kärnkraftverken. Inom Sverige är det endast SKI och SSI som har förutsättningar att omsätta praxis och forskning till säkerhets- respektive strålskyddskrav för kraftverken.

För närvarande pågår ett omfattande arbete vid landets kärnkraftverk med att planera och genomföra åtgärder för att uppfylla de krav på en utvecklad säkerhetsnivå som föreskrivs i SKIFS 2004:2. Ringhals och övriga innehavare av kärnkraftverk har till SKI lämnat in övergripande planer på hur den angivna nivån skall uppnås. Planerna granskas nu av SKI som därefter eventuellt kommer att meddela ytterligare villkor enligt kärntekniklagen och myndighetens egna föreskrifter. Tidplanen sträcker sig fram till några år bortom 2010. Utöver detta har SKI i samarbete med motsvarande myndigheter inom EU utarbetat en plan för harmonisering av kravnivån inom EU. Målet är att det inom EU år 2010 skall finnas en harmoniserad kravnivå som respektive medlemsland därefter inom några år skall ha uppfyllt. Under arbetet med framtagande av planen för harmonisering har det visat sig att den svenska kravnivån, motsvarande SKIFS 2004:2, är hög vid en internationell jämförelse.

I den verksamhet som bedrivs vid Ringhals, och även vid övriga kärnkraftverk, är förutsebarhet och långsiktighet väsentliga faktorer. Då bolaget nu på grund av de krav som ställs i SKI:s föreskrifter står inför betydande investeringar under lång tid är det av stor vikt att bolaget kan planera sin verksamhet med utgångspunkt från dessa krav. Kravnivån kommer dessutom med stor sannolikhet att förändras ytterligare under en femårsperiod. De åtgärder som måste vidtas med anledning av detta måste ske i nära dialog med SKI och SSI. Ringhals kan inte vänta med att vidta föreskrivna åtgärder till efter utgången av en prövotid. Planering, projektering samt upphandling av material och tjänster har redan satts igång för att åtgärderna skall hinna genomföras i tid. Eventuella ytterligare krav som ställs av miljödomstolen efter utgången av en prövotid kan därför komma att innebära att projekterade eller redan vidtagna åtgärder måste göras om eller kompletteras. Som nämnts nedan måste sådana åtgärder även godkännas av SKI innan de genomförs. Angelägna säkerhetshöjande åtgärder kan härigenom komma att både fördröjas och fördyras.

Lämpligheten av att villkor enligt miljöbalken meddelas

Det kan mot bakgrund av vad som sagts ovan förutses att det även efter den tidpunkt då bolaget enligt den överklagade domen skall ha givit in sin prövotidsredovisning kommer att ställas nya krav med stöd av kärntekniklagen och strålskyddslagen. Detta kommer sannolikt att leda till bristande överensstämmelse mellan å ena sidan sådana villkor och andra bestämmelser som har meddelats med stöd av kärntekniklagen respektive strålskyddslagen och å andra sidan villkor som har meddelats med stöd av miljöbalken. Därvid har tillståndshavaren att tillämpa det villkor eller den bestämmelse som är strängast för honom. Det kan då inte uteslutas att villkor eller andra bestämmelser som beträffande samma fråga har meddelats enligt miljöbalken respektive kärntekniklagen respektive strålskyddslagen kan få sådant innehåll, att de blir oförenliga och inte kan tillämpas jämsides. Ringhals skulle därmed försättas i en ohållbar situation från rättssäkerhetssynpunkt.

Ringhals vill i detta sammanhang peka på skillnaden i rättskraft hos domar enligt miljöbalken jämfört med beslut enligt speciallagstiftningen. De rättskraftsregler som gäller enligt miljöbalken har inte någon motsvarighet i lagarna om kärnteknik och strålskydd. Ett tillstånd enligt miljöbalken gäller gentemot alla och för all framtid om tillståndet inte är tidsbegränsat. Villkoren kan ändras endast om det föreligger sådana förhållanden som sägs i 24 kap. 5 § miljöbalken. En ansökan om ändring enligt denna bestämmelse får göras enbart av de i 7 § angivna myndigheterna, dvs. Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och vederbörande länsstyrelse. Varken SKI eller SSI kan därför ta initiativ till en sådan omprövning. För ändring av föreskrifter eller villkor meddelade enligt kärntekniklagen eller strålskyddslagen finns inte motsvarande formella begränsningar. Ett villkor eller annan bestämmelse kan därför ändras - i skärpande eller mildrande riktning - av respektive myndighet på myndighetens eget eller på tillståndshavarens initiativ utan att några särskilda former behöver iakttas. Nya villkor eller andra bestämmelser kan även komma att meddelas. Även dessa skillnader i rättskraftsregler i de aktuella lagarna talar för att villkor inte bör bestämmas i ett tillstånd enligt miljöbalken.

Ringhals anser att det i förevarande fall inte handlar om en parallell prövning utan om en ren dubbelprövning. Bl.a. hänvisas i 5 b § kärntekniklagen till de allmänna hänsynsbestämmelserna i 2 kap.miljöbalken, som alltså skall tillämpas av SKI. Vad som är bästa möjliga teknik för kärnsäkerhet och strålskydd kommer således, om villkor skall meddelas enligt miljöbalken, att prövas både av miljödomstolen och SKI respektive SSI.

Miljökonsekvensbeskrivningen och ansökan innehåller en omfattande beskrivning av verksamheten, varför öppenheten för allmänheten inte går förlorad om säkerhetsfrågorna inte prövas av miljödomstolarna.

Formulering av villkor enligt miljöbalken

Säkerheten hos ett kärnkraftverk bygger på administrativa, organisatoriska och tekniska åtgärder, ofta i kombination, av ett slag som är svåra att precisera i ett tillståndsvillkor. Att i villkorssammanhang ange ett mått på säkerheten i olika avseenden hos ett kärnkraftverk torde knappast vara möjligt.

När det gäller strålskyddet är förhållandena delvis annorlunda. Ringhals har redovisat ett antal väldefinierade åtgärder som tillgodoser SSI:s krav på bästa möjliga teknik. SSI och Ringhals har därefter enats om den plan som bifogats tillståndsdomen som domsbilaga 1. I planen ligger även att Ringhals kan byta ut en åtgärd mot en annan, bara den totala utsläppsminskningen blir densamma. Ringhals har därför medgett att genomförandet av åtgärder enligt planen anges som villkor för tillståndet. Eftersom åtgärderna även enligt SSI motsvarar bästa möjliga teknik finns det ingen anledning att utreda ytterligare åtgärder.

Ringhals har inget att erinra mot att den provisoriska föreskriften rubriken under C. Prövotidsförordnande, punkten B tredje stycket flyttas till det allmänna villkoret. De åtgärder som förordnandet avser omfattas av bolagets åtagande i målet.

REMISSYTTRANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kungsbacka kommun, Varbergs kommun, Energimyndigheten och Svenska kraftnät har inte anfört något ytterligare i Miljööverdomstolen.

SKI

SKI ser från kärnsäkerhetssynpunkt inga skäl till varför miljödomstolen skall meddela villkor i fråga om kärnsäkerheten vid Ringhals. Även om det inte föreligger några formella hinder för miljödomstolen att meddela sådana villkor, anser SKI att villkor avseende kärnsäkerheten, som parallellt med tillämpningen av kärntekniklagen meddelas med stöd av miljöbalken, i vissa situationer kan föra med sig olägenheter från säkerhetssynpunkt.

Även om miljödomstolen i ett ärende tar stor hänsyn till det yttrande i målet som SKI lämnar till domstolen och att detta återspeglas i tillståndsvillkor som domstolen knyter till tillståndet kan osäkerhet i vissa fall uppstå hos en verksamhetsutövare om vilka krav som gäller för verksamheten. Det kan uppstå en osäkerhet kring om det är villkoren i tillståndet enligt miljöbalken som skall gälla eller om det är de villkor som beslutats med stöd av kärntekniklagen. En sådan osäkerhet kan föra med sig olägenheter från säkerhetssynpunkt. Det kan till och med uppstå situationer där den som bedriver den kärntekniska verksamheten bryter mot ett tillståndsvillkor vilka åtgärder denna än vidtar.

Ett sätt att komma tillrätta med detta problem skulle kunna vara om miljödomstolen som enda villkor för tillståndet hänvisar till SKI:s föreskrifter och tillsyn över efterlevnaden av kärntekniklagen. SKI förordar starkt en sådan ordning när det gäller kärntekniska anläggningar som också prövas enligt kärntekniklagen och anser mot den bakgrunden att det nu aktuella prövotidsförordnandet bör upphävas.

De krav som enligt kärntekniklagen och SKI:s föreskrifter i dag gäller för svenska kärnkraftanläggningars konstruktion och utförande är, med beaktande av de utsläppsbegränsade åtgärder som vidtagits i reaktorerna, utomordentligt stränga, bland de strängaste i världen. Kraven på säkerhet utvecklas och skärps kontinuerligt baserat på vunna erfarenheter och ny kunskap som kommer fram genom t.ex. kärnsäkerhetsforskning. Forskningen om bl.a. svåra haveriförlopp har fortsatt, nationellt och i internationell samverkan, även sedan de svenska anläggningarna försågs med utsläppsbegränsande haverifilter.

Med utgångspunkt från senare års säkerhetsanalyser, resultat från forsknings- och utvecklingsprojekt samt utvecklingen av IAEA säkerhetsstandarder har SKI beslutat om nya föreskrifter (SKIFS 2004:2) om konstruktion och utförande av kärnkraftreaktorer. Dessa föreskrifter som trädde i kraft den 1 januari 2005, innebär en ytterligare skärpning av säkerhetskraven. Åtgärder för att uppfylla kraven skall, enligt övergångsbestämmelserna till föreskrifterna, genomföras individuellt för varje reaktor och vara uppfyllda senast vid de tidpunkter som SKI bestämmer för varje reaktor.

Kraven, enligt de nya föreskrifterna, innebär att många anläggningar måste öka tåligheten ytterligare mot inre och yttre händelser som kan leda till härdskada. I föreskrifterna förtydligas och skärps även kraven på instrumentering för övervakning av anläggningens tillstånd, kylning av reaktorhärden och möjligheten att vid alla händelser, utom vid extremt osannolika händelser, uppnå ett stabilt sluttillstånd med reaktorn så att den inte utgör ett hot mot omgivningen, också lång tid efter ett svårt haveri med härdsmälta. Dessutom förtydligas och skärps kraven på reaktorinneslutningarnas tålighet.

Myndighetens föreskrifter är utformade som funktionsföreskrifter för att de skall kunna anpassas till ny teknik. Myndigheten har behov av att snabbt kunna gå in med ett föreläggande. Om villkor enligt miljöbalken inte har samma snabbhet kan det uppstå diskrepanser. Om domstolarna skriver villkor med stöd av myndigheternas föreskrifter kan detta hindra utvecklingen av nya föreskrifter eftersom villkor i tillståndet vinner rättskraft. I miljödomstolen blev SKI förelagda att formulera ett villkor som kunde gälla på längre sikt och som inte redan var föreskrivet. SKI klarade inte den uppgiften. SKI har inte tillsyn över att villkor som skrivits med stöd av miljöbalken följs. Det ansvaret ligger på länsstyrelsen. Det är mot bakgrund av den tveksamhet som SKI hyser till att det går att föreskriva slutliga villkor om kärnsäkerhet i tillståndet enligt miljöbalken, som SKI tillstyrker att prövotidsförordnandet upphävs.

Öppenhet gäller även i SKI:s förfarande. En miljökonsekvensbeskrivning, MKB, skall ingå i en ansökan om tillstånd enligt kärntekniklagen. Vad gäller kraven på MKB:n hänvisar kärntekniklagen till 6 kap.miljöbalken. MKB:n ställs ut och synpunkter inhämtas från allmänheten.

SSI

Man bör inte ställa strålskyddsvillkor i miljödomar. Bästa möjliga teknik (BAT) framgår av SSI:s föreskrifter. De krav som fastställdes i Annex 1 till den överklagade domen håller nu på att omvandlas till föreskrifter som skall träda i kraft den 1 januari 2007. Villkoret behövs därmed inte längre.

Länsstyrelsen i Hallands län

Länsstyrelsen delar i allt väsentligt Ringhals synpunkter att det inte kan anses nödvändigt eller ens lämpligt att i tillståndet enligt 9 kap.miljöbalken i detalj reglera villkor för kärnsäkerhet och strålskydd. Huvudskälet härtill är att dubbelprövning bör undvikas och att dessa villkor bör vara flexibla med hänsyn till den tekniska utvecklingen och till framtida ändrade värderingar rörande säkerhetsnivå. De centrala tillsynsmyndigheterna, SKI och SSI, kan fortlöpande se över gällande bestämmelser i enlighet med kärntekniklagen och strålskyddslagen. Villkor i tillståndet enligt miljöbalken rörande kärnsäkerhet och strålskydd bör vara så utformade att de inte behöver ändras varje gång ändringar sker i speciallagstiftningen eller bestämmelser utfärdade med stöd av den.

Formellt sett omfattar länsstyrelsens tillsynsansvar enligt miljöbalken även joniserande strålning. Tillsynsansvaret på detta område, liksom vad gäller kärnsäkerhet, åvilar emellertid i första hand de myndigheter som har särskild kompetens inom strålskydd och kärnteknik, nämligen SKI och SSI. Detta är ännu ett skäl till att inte i miljöbalkstillståndet detaljreglera dessa frågor. Länsstyrelsen anför på anförda skäl att överklagandet från Ringhals bör bifallas.

Naturvårdsverket

Under förutsättning att miljöbalkens krav bedöms kunna tillgodoses i den prövning som görs enligt kärntekniklagen och strålskyddslagen med därtill hörande förordningar och föreskrifter behöver frågorna om kärnsäkerhet och strålskydd inte regleras särskilt i miljöbalkstillståndet. Med balkens krav menas i detta sammanhang även kravet på allmänhetens och miljöorganisationers insyn i beslutsprocessen enligt 6 kap.miljöbalken.

Miljöbalken gäller enligt 1 kap. 3 § miljöbalken parallellt med annan lag vilket innebär att en verksamhet som omfattas av balken även måste uppfylla kraven i de andra lagar som gäller för verksamheten. Om samma frågor som regleras i balken även regleras i annan lag kan föreskrivas att regler i balken inte skall gälla i sådana frågor, se prop. 1997/98:45, del 1, s. 190f. Något undantag för balkens regler har varken gjorts i strålskyddslagen eller kärntekniklagen varför balken fullt ut gäller vid sidan av dessa lagar. Frågor om strålskydd kan därför villkorsregleras inom ramen för en miljöbalksprövning. Frågan är emellertid om det är nödvändigt att så sker när det gäller kärnteknisk verksamhet.

Utgångspunkten vid varje miljöprövning måste vara att verksamheten i fråga skall uppfylla minst balkens kravnivå, vilken manifesteras främst genom de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken och att allmänhet och miljöorganisationer garanteras sådan insyn i beslutsprocessen som följer av 6 kap.miljöbalken. Villkor bör föreskrivas endast när detta är nödvändigt för att balkens krav uppfylls. Under förutsättning att balkens krav bedöms kunna tillgodoses i den prövning som görs enligt kärntekniklagen och strålskyddslagen med därtill hörande förordningar och föreskrifter behöver inte frågorna om strålskydd och kärnsäkerhet regleras särskilt i miljöbalkstillståndet.

För det fall miljöbalkens krav inte fullt ut bedöms kunna tillgodoses vid den prövning som görs enligt kärntekniklagen och strålskyddslagen och behov av villkor i miljöbalkstillståndet därför föreligger bör miljödomstolen eftersträva att utforma villkoren på sådant sätt att oförenliga krav undviks. I samma syfte är det viktigt att SSI och SKI inom ramen för miljöbalksprövningen, bereds tillfälle att ange vilka krav som dessa myndigheter anser bör ställas på verksamheten i frågor om strålskydd och kärnsäkerhet. Den omständigheten att de krav som ställs med stöd av balken skulle vara strängare än motsvarande krav som ställs med stöd av kärntekniklagen och strålskyddslagen och därtill hörande förordningar och föreskrifter innebär normalt inte att det är fråga om oförenliga krav. I en sådan situation gäller alltid det strängare kravet.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Frågan i målet är om det vid tillståndsprövningen enligt miljöbalken av Ringhals kärnkraftverk skall föreskrivas villkor som gäller kärnsäkerhet och strålskydd. Att det inte finns några formella hinder mot det är klart. Det är både Ringhals och de myndigheter som yttrat sig i målet överens om och Miljööverdomstolen har ingen annan uppfattning. Frågan gäller snarare om det är lämpligt eller behövligt med hänsyn till det ansvar som Kärnkraftsinspektionen och Strålskyddsinstitutet har inom dessa områden.

Denna fråga har miljödomstolen behandlat i sina domskäl (s. 129 ff.). Miljööverdomstolen kan helt ställa sig bakom de skäl som miljödomstolen angett. Med det övergripande utredningsvillkoret som det är fråga om och där tyngdpunkten kommer att ligga på en slutavvägning mellan nyttan av de åtgärder som kan aktualiseras vid tillämpningen av 2 kap. 3 § miljöbalken och kostnaderna för dessa enligt 2 kap. 7 § miljöbalken finner Miljööverdomstolen att en lämplig balans åstadkoms mellan specialmyndigheternas mer detaljinriktade reglering och den mer generella avvägning som domstolen slutligen har att göra. Denna avvägning bör som miljödomstolen bestämt ske efter en prövotidsredovisning. Den öppnar för en offentlig redovisning med möjlighet för myndigheter och berörd allmänhet att komma med synpunkter.

Skäl att upphäva vad miljödomstolen förordnat i punkterna A och B under rubriken C Prövotidsförordnande saknas således. Vad däremot gäller den provisoriska föreskrift som skall gälla under prövotiden (domen s. 5 nederst) anser Miljööverdomstolen att den är alltför obestämd för att kunna fastställas som ett villkor. Det framgår till exempel inte klart om alla åtgärder och undersökningar skall vidtas eller enbart vissa. Det är inte heller tydligt vilken effekt som skall uppnås. Eftersom de åtgärder som Ringhals skall vidta enligt Annex 1 kommer att bli generellt gällande genom nya föreskrifter - enligt vad som upplysts av Strålskyddsinstitutet - och då Ringhals är bundet av sina åtaganden genom det allmänna villkoret finner Miljööverdomstolen att den provisoriska föreskriften inte behövs.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2007-01-17

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Lars Hydén, hovrättsrådet Liselotte Rågmark, referent, samt kammarrättsassessorn Lina Törnqvist. Enhälligt.

________________________________

BILAGA A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DELDOM

SÖKANDE

Ringhals Aktiebolag, 556558-7036

430 22 Väröbacka

Ombud: M.E., biträdd av P.P.

SAKEN

Ansökan om tillstånd enligt 9 och 11 kap.miljöbalken till befintlig och utökad verksamhet vid Ringhals kärnkraftverk, Varbergs kommun, Hallands län, m.m.

Ao:105/106 x: 6354000 y: 1277000 SNI-kod: 40.1-1

_____________

DOMSLUT

A. Tillstånd m.m.

a) Miljödomstolen lämnar Ringhals AB tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken till befintlig och utökad verksamhet vid Ringhals kärnkraftverk på fastigheten Biskopshagen 1:3 i Varbergs kommun, Hallands län, vid en termisk effekt i Ringhals 1 av 2 550 MW innebärande ökning av den nuvarande effekten (2 500 MW) med 50 MW, i Ringhals 2 av 2710 MW innebärande ökning av den nuvarande effekten (2 660 MW) med 50 MW samt i Ringhals 3 och 4 om vardera 3 159 MW innebärande ökning av de nuvarande effekterna (2 783 MW) med 376 MW för vardera reaktorn jämte 18 MW att fritt utnyttjas för ett eller flera av blocken. Tillstånd lämnas vidare enligt samma kapitel att byta ånggeneratorer i Ringhals 4 och vidta de övriga åtgärder som behövs för att höja effekten i Ringhals 1, 2, 3 och 4 till ovan nämnda nivåer.

b) Den tid inom vilken den utökade verksamheten skall ha satts igång bestäms till tio (10) år räknat från dagen för denna dom.

c) Miljödomstolen lämnar Ringhals AB tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken att bedriva hamnverksamhet i Videbergs hamn inom fastigheten Skällåkra 6:17 i Varbergs kommun, Hallands län.

d) Miljödomstolen lämnar Ringhals AB tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken att vid befintligt markförvar för lågaktivt fast avfall deponera sådant avfall från Ringhals och Barsebäcks kärnkraftverk intill en sammantagen volym av 10 000 m3, inräknat redan deponerat avfall.

e) Miljödomstolen lämnar Ringhals AB tillstånd enligt 11 kap.miljöbalken att ur havet bortleda vatten för kyländamål till en mängd av högst 200 m3/s.

f) Miljödomstolen godkänner av Ringhals AB ingivna miljökonsekvensbeskrivningar.

g) Miljödomstolen förordnar med stöd av 22 kap. 28 § första stycket miljöbalken att tillstånden får tas i anspråk även om domen inte vunnit laga kraft. Som villkor för verkställighetstillståndet föreskriver miljödomstolen att Ringhals AB ställer säkerhet hos Länsstyrelsen i Hallands län för den ersättning som för en vattenverksamhet kan komma att utgå, om domstolens dom ändras. Den närmare utformningen av säkerheten överlämnas till länsstyrelsen att besluta om.

h) Anspråk i anledning av oförutsedd skada får framställas inom femton (15) år från det att vattenbortledningen överskridit 175 m3/s. Ringhals AB skall anmäla till miljödomstolen och tillsynsmyndigheten när så sker.

B. Slutliga villkor

För tillståndet gäller följande slutliga villkor

1. Om inte annat framgår av denna dom skall verksamheten - inbegripet åtgärder för att minska vatten- och luftföroreningar, avfall och andra störningar till omgivningen - bedrivas i huvudsak på det sätt som Ringhals AB har uppgett eller åtagit sig i målet.

2. Utsläppen från avloppsreningsverket av fosfor och syreförbrukande substanser får som medelvärde för år uppgå till högst 0,3 mg Ptot/l och högst 10 mg BOD7/l avloppsvatten.

3. Dagvatten från verksamhetsområdet får inte släppas ut till Båtafjorden.

4. Avloppsvatten som löper risk att förorenas av olja skall före utsläpp passera oljeavskiljare. Rutiner för tömning av samtliga oljeavskiljare skall finnas.

5. Om det uppstår besvärande lukt till omgivningen från kompostering eller lagring av rensmassor skall bolaget snarast vidta åtgärder för att begränsa lukten.

6. Utsläppet av ammoniak till luft får uppgå till högst 2 ton per år.

7. Utsläppet av flyktiga organiska ämnen (VOC) från lösningsmedelsanvändning får uppgå till högst 10 ton per år.

8. Kemiska produkter och farligt avfall skall förvaras så att eventuella läckage inte kan förorena omgivningen. Sådana ämnen i flytande form skall, utom för bränslet till den mobila reservkraftdieseln, förvaras invallade. Invallning skall rymma minst hela volymen hos det största kärlet jämte 10 procent av volymen hos övriga kärl.

9. Bolaget skall fortlöpande utreda möjligheterna att ersätta miljö- och hälsofarliga kemikalier med mindre farliga. Arbetet skall redovisas i den årliga miljörapporten.

10. Ringhals AB skall aktivt arbeta med att minska miljöpåverkan från transporter som följer av verksamheten. Arbetet skall redovisas i den årliga miljörapporten.

11. Ringhals AB skall genomföra en riskanalys med avseende på olje- och kemikaliehanteringen och eventuella övriga så kallade konventionella risker inom verksamheten. Riskanalysen skall inlämnas till tillsynsmyndigheten före den 1 juli 2008.

12. Verksamheten får som riktvärden* inte ge upphov till högre ekvivalent buller utomhus vid bostäder än följande ljudnivåer.

Dagtid (kl. 07.00 - 18.00) 55 dB(A)

Nattetid (kl. 22.00 - 07.00) 45 dB(A)

Övrig tid 50 dB(A)

Nattetid får momentanvärdet inte överstiga 55 dB(A) som riktvärde* annat än under kortare tidsintervall vid test av säkerhetsventiler.

Från och med år 2009 får verksamheten som riktvärden* inte ge upphov till högre ekvivalent buller utomhus vid bostäder än följande ljudnivåer.

Dagtid (kl. 07.00 - 18.00) 50 dB(A)

Nattetid (kl. 22.00 - 07.00) 40 dB(A)

Övrig tid 45 dB(A)

Nattetid gäller även fortsättningsvis ovanstående momentanvärde som riktvärde*.

* Med riktvärde avses ett värde som, om det överskrids, medför skyldighet för tillståndshavaren att vidta åtgärder så att värdet kan innehållas.

13. Rensmassor skall i så stor utsträckning som möjligt återledas till havet.

14. Ringhals AB skall senast sex månader från dagen för denna dom till länsstyrelsen ge in förslag till reviderat kontrollprogram för verksamheten.

C. Prövotidsförordnande

A. Miljödomstolen uppskjuter under en prövotid avgörandet av vilka villkor som skall gälla i fråga om kärnsäkerhet. Under prövotiden skall Ringhals AB

a) utvärdera erfarenheter och konsekvenser från säkerhetssynpunkt av åtgärder som genomförs under prövotiden samt

b) utreda de tekniska och ekonomiska möjligheterna att med tillämpning av bästa möjliga teknik uppnå de nivåer i fråga om säkerhetshöjande åtgärder som gäller för ett nytt kärnkraftverk.

Utredningen med redovisning av genomförda åtgärder och konsekvenserna av dessa samt förslag till eventuella ytterligare åtgärder och slutliga villkor skall inges till miljödomstolen senast fem år från datum för dagens dom eller med den etappvisa redovisning som bolaget finner lämplig.

B. Miljödomstolen uppskjuter under en prövotid avgörandet av vilka villkor som skall gälla i fråga om strålskydd. Under prövotiden skall Ringhals AB

a) utvärdera erfarenheter och konsekvenser från strålskyddssynpunkt av åtgärder som genomförs under prövotiden samt

b) utreda de tekniska och ekonomiska möjligheterna att med tillämpning av bästa möjliga teknik uppnå de nivåer i fråga om radioaktiva utsläpp av olika slag till luft och vatten som gäller för ett nytt kärnkraftverk.

Utredningen med redovisning av genomförda åtgärder och konsekvenserna av dessa samt förslag till eventuella ytterligare åtgärder och slutliga villkor skall inges till miljödomstolen senast fem år från datum för dagens dom eller med den etappvisa redovisning som bolaget finner lämplig.

Under prövotiden gäller i fråga om utsläpp av radioaktiva ämnen följande provisoriska föreskrift:

Ringhals AB skall vidta åtgärder enligt annex 1 (aktbilaga 141A) till SSI:s yttrande 2005-02-18 (aktbilaga 141) eller andra åtgärder som leder till samma minskning av de totala utsläppen av radioaktiva ämnen, angivna som becquerel, från verksamheten (domsbilaga 1). Vid beräkning av om vidtagna åtgärder leder till angiven minskning av utsläppen skall utsläppen av C-14 och tritium inte medräknas.

C. Miljödomstolen uppskjuter under en prövotid avgörandet av vilka villkor som skall gälla avseende hushållning med energi. Under prövotiden skall Ringhals AB utreda möjligheterna att ytterligare minska energiförbrukningen i verksamheten. Resultatet av utredningen med förslag till eventuella åtgärder och villkor skall inges till miljödomstolen före utgången av år 2007.

D. Miljödomstolen uppskjuter under en prövotid avgörandet av vilka villkor som skall gälla för utsläpp av hypoklorit till havet. Ringhals AB skall under prövotiden utreda de tekniska, ekonomiska och säkerhetsmässiga möjligheterna att så långt som möjligt begränsa användningen av hypoklorit. Resultatet av utredningen och förslag till åtgärder skall ges in till miljödomstolen före utgången av år 2007.

Under prövotiden gäller för utsläpp av hypoklorit till havet följande provisoriska föreskrift:

Halten fri klor i utgående kylvatten får som riktvärde* inte överstiga 0,1 mg/l.

E. Miljödomstolen uppskjuter under en prövotid avgörandet av vilka villkor som skall gälla för att begränsa utsläppen av fosfor och syreförbrukande substanser från tvättanläggningen för skyddskläder m.m. Ringhals AB skall undersöka hur dessa föroreningar skall begränsas så långt som möjligt samt senast sex månader efter dagen för denna dom till miljödomstolen redovisa resultatet av utredningen samt förslag till åtgärder och slutliga villkor.

F. Miljödomstolen uppskjuter under en prövotid frågan om vilka slutliga villkor som skall gälla för markförvaret för det lågaktiva fasta avfallet, deponin. Under prövotiden skall närmare utredas hur svårmätbara radionuklider bidrar till aktivitetsinnehållet i förvaret och vilka säkerhetsåtgärder m.m. som skall vidtas. Resultatet av utredningen och förslag till villkor för deponin skall inges till miljödomstolen före utgången av år 2007.

Under prövotiden skall för markförvaret gälla följande provisoriska föreskrift:

Av Koncessionsnämnden för miljöskydd i tillståndsbeslutet 1991-06-14 för markförvaret meddelade villkor för verksamheten skall gälla i tillämpliga delar.

G. Miljödomstolen uppskjuter under en prövotid avgörandet av vilken betydelse den ökade vattenbortledningen av kylvatten och den ökade värmetillförseln till havet kan få för det allmänna fiskeintresset.

Ringhals AB skall i samråd med Fiskeriverket undersöka påverkan på fisket av den ökade vattenbortledningen enligt det program som föreslås i Fiskeriverkets yttrande 2005-10-10 (aktbil. 147).

Ringhals AB skall i samråd med Fiskeriverket ytterligare undersöka och utreda vilka miljöeffekter på recipienten som ett ökat kylvattenutsläpp kan leda till.

Resultatet av utförda undersökningar och utredningar med förslag till slutligt avgörande av frågorna skall redovisas till miljödomstolen senast fem år från dagen för denna dom.

D. Delegation

Miljödomstolen överlåter enligt 22 kap. 25 § miljöbalken åt tillsynsmyndigheten att meddela ytterligare villkor i fråga om

- åtgärder mot lukt från rensmassor och kompost,

- rensning av stränder från rensbollar i anslutning till kärnkraftverket,

- kontroll av verksamheten enligt miljöbalken,

- utsläpp av förorenat dagvatten,

- hamnverksamheten i Videbergs hamn,

- åtgärder föranledda av riskanalys,

- hanteringen av icke radioaktivt avfall.

_____________

BAKGRUND

År 1975 godkände riksdagen regeringens förslag att tillåta en utbyggnad av kärnkraften i Sverige till tolv reaktorer. En folkomröstning genomfördes i kärnkraftfrågan år 1980. Kärnkraften skulle enligt de vinnande alternativen avvecklas ”i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd”. Folkomröstningen ledde till att riksdagen beslutade att programmet med tolv kärnkraftsreaktorer skulle fullföljas men att kärnkraften i Sverige skulle vara utfasad år 2010.

År 1991 ingicks en flerpartiöverenskommelse som innebar att den förtida avvecklingen skulle skjutas upp tills en alternativ energikälla utvecklats till ett rimligt pris (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91:NU 40, rskr 1990/91:373). Genom en politisk överenskommelse år 1997 beslöts om stängning av en reaktor. Det beslutades också att året 2010 skulle tas bort som slutdatum för kärnkraften i Sverige, att inget slutdatum skulle anges när alla reaktorer skulle vara avvecklade och att kärnkraften istället skulle avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till energiförsörjningen. Samtliga nu gällande tillstånd för innehav och drift av kärnkraftsreaktorer gäller således tillsvidare utan någon begränsning i tiden. För flertalet reaktorer gäller dock som villkor för tillståndet att de skall genomgå en säkerhetsgranskning senast år 2010. (Uppgifterna i detta stycke är hämtade ur Kärnsäkerhetsutredningens betänkande SOU 2003:100.)

För närvarande finns i Sverige, efter besluten om stängning av de två reaktorerna i Barsebäck, tio kärnkraftreaktorer i kommersiell drift. Av 5a § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, kärntekniklagen, får tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor inte meddelas. I 6 § samma lag anges att ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förekommande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor. Den sistnämnda paragrafen föreslås nu skall upphävas, se prop. 2005/06:76. Enligt 3 § första stycket lagen (1997:1320) om kärnkraftens avveckling är utgångspunkten att varje kärnkraftsreaktor skall tas ur drift vid den tidpunkt som bäst gagnar omställningen av energisystemet och dess genomförande enligt 1 § andra stycket. Enligt 3 § andra stycket skall hänsyn tas till reaktorns geografiska läge vid avgörande av när en reaktor skall tas ur drift. Vidare skall för varje reaktor beaktas andra särskilda förhållanden såsom ålder, konstruktion och betydelse för energisystemet. Skälen till varför kärnkraften skall avvecklas framgår inte av lagen eller dess förarbeten (prop. 1996/97:176). I nyssnämnda prop. (s. 162) konstaterades dock - av lagrådet - att det uppenbarligen fanns utrymme för skilda värderingar när det gäller frågan i vad mån det är lämpligt att avveckla kärnkraften i Sverige på sätt som avses i lagen. Kärnkraften har under senare år svarat för ungefär hälften av landets nettoproduktion av el.

Vid Ringhals kärnkraftverk finns fyra reaktorer (Ringhals 1, 2, 3 och 4) med en termisk effekt av 2 500 MW, 2 660 MW, 2 783 MW respektive 2 783 MW tagna i kommersiell drift åren 1976 - 1983, som tillsammans svarar för närmare 20 procent av Sveriges elförsörjning. Kärnkraftverket är det största i Sverige och är att betrakta som en mycket stor anläggning även internationellt sett.

Miljödomstolen har företagit en undersökning vid Ringhals kärnkraftverk enligt 22 kap. 13 § miljöbalken och i anslutning härtill hållit muntlig förberedelse i målet den 11-12 november 2003. Vid undersökningen på anläggningen har rätten besett miljöstationen, renshuset och markförvaret för lågaktivt avfall samt följande platser på Ringhals 3: det centrala kontrollrummet, ett lokalt kontrollrum, rum för dirigering och övervakning av utsläpp av radioaktiva ämnen, reaktorinneslutningen och turbinbyggnaden. Miljödomstolen har haft ytterligare muntlig förberedelse i målet den 18 oktober 2004. Huvudförhandling har hållits den 2-4 februari 2005. I anslutning till förhandlingen har företagits syn på delar av anläggningen.

Den 28 april 2005 överlämnade miljödomstolen målet med eget yttrande till regeringen (miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet) för prövning av verksamhetens tillåtlighet.

Miljödomstolen hade i tillåtlighetsdelen först att pröva om målet skulle underställas regeringen enligt bestämmelserna i 17 kap.miljöbalken. Tanken enligt kapitlet är att regeringsprövning skall ske av verksamheter som har stor påverkan på miljön och naturresurserna. Gemensamt för de verksamheter som kan komma ifråga för regeringsprövning är att de generellt sett har en betydande miljöpåverkan samtidigt som konkurrerande eller motstridiga intressen måste vägas samman för att nå den bästa lösningen. Prövningen av vilken påverkan på omgivningen som kan tolereras i dessa fall rymmer inte sällan samhällsfrågor som bör lösas utifrån ett nationellt perspektiv (Prop. 1997/98:45 Del 1 s. 437). Miljödomstolen fann emellertid att bestämmelserna i 17 kap. inte var tillämpliga i målet bl.a. på grund av att det inte var fråga om en ny kärnteknisk verksamhet. Däremot gjorde domstolen den bedömningen att tillåtligheten ändå måste lämnas till regeringens prövning eftersom domstolen uppfattade de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken så att hinder förelåg mot att tillåta verksamheten med hänsyn till frågorna om omhändertagandet av det använda kärnbränslet, kärnsäkerheten samt energihushållningen. När det gäller övriga frågor fann domstolen inte hinder mot att tillåta verksamheten.

Regeringen fann i beslut (nr 5) 2005-10-20, M2005/2913/F/M, att det med hänsyn till kärnbränslet, kärnsäkerheten och energihushållningen inte förelåg hinder enligt miljöbalken mot att tillåta verksamheten vid Ringhals kärnkraftverk. I skälen för sitt beslut angav regeringen bl.a. följande. Kärnkraften är inte en långsiktigt hållbar energikälla och skall därför successivt fasas ut. En vision är att förnybara energikällor på sikt svarar för hela energitillförseln. Omställningen av energisystemet är dock en genomgripande process som tar tid. Under tiden skall kärnkraftverken drivas så säkert och effektivt som möjligt. - Regeringen prövar genom detta beslut endast om verksamheten är tillåtlig i de delar som miljödomstolen har överlämnat. Det är miljödomstolen som därefter har att pröva de frågor som återstår.

Samma dag beslutade regeringen att bevilja Ringhals AB tillstånd till effekthöjningar i reaktorerna Ringhals 1 och 3 samt fortsatt tillstånd till drift vid förhöjd effekt i Ringhals 2 och 4. Beslutet föranleddes av ansökningar härom som överlämnats till regeringen av statens kärnkraftinspektion (SKI) efter handläggning hos myndigheten. Regeringens prövning av ansökan om effekthöjningar gjordes enligt kärntekniklagen och grundades således på säkerhetsmässiga bedömningar. SKI bemyndigades att besluta om de ytterligare villkor som skall gälla för tillståndet till effekthöjningen med hänsyn till säkerheten. Statens Strålskyddsinstitut (SSI) hade med anledning av regeringsbeslutet att besluta om ytterligare villkor för strålskyddet.

Efter regeringsbeslutet förelade miljödomstolen Ringhals AB att komplettera ansökan i vissa hänseenden. Bolaget bereddes samtidigt tillfälle att yttra sig över vad som i övrigt kunde ha förekommit i målet. Ringhals AB inkom 2005-11-21 med svar på domstolens föreläggande innefattande en sammanställning med förslag till samtliga villkor som ett tillstånd skulle förenas med. Svaret har sedan översänts till berörda myndigheter m.fl. för möjlighet till yttrande över vad bolaget anfört. Bolaget har därefter inkommit med bemötande av inkomna yttranden.

ANSÖKAN

Yrkanden

Ringhals AB (nedan kallad Ringhals eller bolaget) har, så som ansökan slutligen utformats, ansökt om tillstånd i huvudsaklig överensstämmelse med vad som framgår av denna ansökan att

dels enligt 9 kap.miljöbalken bedriva verksamhet vid Ringhals kärnkraftverk vid en termisk effekt i Ringhals 1 av 2 550 MW, i Ringhals 2 av 2 710 MW samt i Ringhals 3 och 4 med vardera 3 159 MW jämte 18 MW att fritt utnyttjas för ett eller flera av blocken,

dels enligt samma kapitel byta ånggeneratorer i Ringhals 4 och vidta de övriga åtgärder som behövs för att höja effekten i Ringhals 1, 2, 3 och 4 till nyssnämnda nivåer,

dels enligt samma kapitel bedriva verksamheten vid befintligt markförvar för lågaktivt avfall, innebärande att Ringhals får deponera lågaktivt avfall från Ringhals och Barsebäcks kärnkraftverk intill en sammantagen volym av 10 000 m3, inräknat redan deponerat avfall,

dels enligt 11 kap.miljöbalken öka kylvattenbortledningen till högst 200 m3/s, och

dels bedriva den övriga verksamhet och vidta de övriga åtgärder som beskrivs i ansökan.

Ringhals har vidare hemställt

att igångsättningstiden bestäms till tio år från det blivande dom har vunnit laga kraft,

att tiden för anmälan av oförutsedd skada bestäms till fem år efter det att vattenbortledningen överskridit 175 m3/s,

att bolaget får ta tillståndet i anspråk även om domen överklagas och

att upprättade miljökonsekvensbeskrivningar godkänns.

Förslag till villkor

Ringhals AB har anfört följande beträffande villkor.

Regeringen har i sitt beslut 2005-10-20 konstaterat att Ringhals AB:s motsvarande verksamhet är tillåtlig och att varken den nuvarande eller den planerade verksamheten i de avseenden regeringen haft att bedöma strider mot 2 kap.miljöbalken. I sin tillåtlighetsbedömning har regeringen uttryckligen utgått från expertmyndigheterna SKI:s och SSI:s löpande tillsyn av Ringhals´ verksamhet och myndigheternas aktiva roll vid alla förändringar av verksamheten. De krav som SKI respektive SSI ställer vid såväl den kontinuerliga tillsynen som vid all verksamhetsförändring har därmed utgjort grunden för regeringens tillåtlighetsbedömning. Ringhals uppfattning är att det av denna anledning i blivande tillstånd enligt miljöbalken, vid sidan om ett villkor som grundar sig på bolagets åtagande i fråga om strålskyddsåtgärder, inte finns något utrymme för villkor om strålskydd och säkerhet av annat än ett mycket övergripande slag. Detaljerade villkor kan, som Ringhals framhållit i ansökan, försvåra för SKI och SSI att meddela föreskrifter framgent. Ringhals förslag till villkor framgår nedan.

Ringhals vill här även påminna om att miljödomstolen i sitt yttrande till regeringen 2005-04-28 på sid.133 konstaterat att ”Miljödomstolen godtar den bedömning som Ringhals och SKI gjort att några ytterligare krav på säkerhetshöjande åtgärder utöver vad som följer av SKI:s säkerhetsföreskrifter rimligen inte kan ställas med stöd av miljöbalken”.

Villkorsfrågorna behandlades vid huvudförhandlingen i februari och bolaget accepterade därvid, med något undantag, de ändringar av det ursprungliga villkorsförslaget som Länsstyrelsen föreslagit. Bolaget lämnar nu även förslag till villkor avseende säkerhet och strålskydd. Bolaget medger slutligen en prövotid för fiskefrågorna. Mot den bakgrunden anser bolaget att domstolen bör kunna avgöra kvarstående frågor utan huvudförhandling. Bolaget motsätter sig därför att huvudförhandling hålls.

När det gäller markförvaret vill Ringhals meddela att lågenergetiska betastrålare (svårmätta radionuklider) bidrar till aktivitetsinnehållet i förvaret i större utsträckning än vad som tidigare var känt. Ringhals kommer därför att hos SSI ansöka om komplettering av villkoren i det av SSI meddelade tillståndsbeslutet 2004-09-17. Ringhals har underrättat SSI om den uppkomna situationen. Frågan har dock ingen praktisk betydelse när det gäller strålning till omgivningen. För det fall att Miljödomstolen avser att meddela villkor för markförvaret motsvarande de som meddelats av SSI, hemställer Ringhals i första hand att Miljödomstolen under en prövotid uppskjuter frågan om innehållet av radioaktiva ämnen i förvaret och aktivitetskoncentrationen. I andra hand hemställer Ringhals om att Miljödomstolen avvaktar med prövningen av markförvaret till dess att SSI har meddelat kompletterande villkor.

Bolaget har såsom ansökan slutligen utformats nu föreslagit följande villkor, aktbilaga 151, för verksamheten.

Allmänt villkor

1. Om inte annat framgår av denna dom skall verksamheten - inbegripet åtgärder för att minska vatten- och luftföroreningar, avfall och andra störningar till omgivningen - bedrivas i huvudsak på det sätt som bolaget har uppgett eller åtagit sig i målet.

Strålskydd

2. Ringhals skall vidta åtgärder enligt annex 1 till SSI:s yttrande 2005-02-18 (aktbil 141) eller andra åtgärder som leder till samma minskning av de totala utsläppen av radioaktiva ämnen, angivna som becquerel, från verksamheten. Med åtgärder avses såväl renings- och fördröjningsåtgärder som åtgärder för att minska uppkomsten av radioaktiva utsläpp. Vid beräkning av om vidtagna åtgärder leder till angiven minskning av utsläppen skall utsläppen av C-14 och tritium inte medräknas.

3. Ringhals skall vid varje tidpunkt följa gällande av SSI meddelade föreskrifter och villkor som rör verksamheten.

Kärnsäkerhet

4. Ringhals skall vid varje tidpunkt följa gällande av SKI meddelade föreskrifter och villkor som rör verksamheten.

Utsläpp till vatten

5. Utsläppen från avloppsreningsverket av fosfor och syreförbrukande substanser får som medelvärde för år uppgå till högst 0,3 mg Ptot/l och högst 10 mg BOD7/l avloppsvatten.

6. Dagvatten från verksamhetsområdet får efter utgången av år 2005 inte släppas ut till Båtafjorden.

7. Avloppsvatten som löper risk att förorenas av olja skall före utsläpp passera oljeavskiljare. Rutiner för tömning av samtliga oljeavskiljare skall finnas.

Utsläpp till luft

8. Om det uppstår besvärande lukt till omgivningen från kompostering eller lagring av rensmassor skall bolaget snarast vidta åtgärder för att begränsa lukten.

9. Utsläppet av ammoniak till luft får uppgå till högst 2 ton per år.

10. Utsläppet av flyktiga organiska ämnen från lösningsmedelsanvändning får uppgå till högst 10 ton per år.

Kemiska produkter

11. Kemiska produkter och farligt avfall skall förvaras så att eventuella läckage inte kan förorena omgivningen. Sådana ämnen i flytande form skall, utom för bränslet till den mobila reservkraftdieseln, förvaras invallade. Invallning skall rymma minst hela volymen hos det största kärlet jämte 10 % av volymen hos övriga kärl.

12. Bolaget skall fortlöpande utreda möjligheterna att ersätta miljö- och hälsofarliga kemikalier med mindre farliga. Arbetet skall redovisas i den årliga miljörapporten.

Buller

13. Verksamheten får som riktvärden* inte ge upphov till högre ekvivalent buller utomhus vid bostäder än följande ljudnivåer.

Dagtid (kl. 07.00 - 18.00) 55 dB(A)

Nattetid (kl. 22.00 - 07.00) 45 dB(A)

Övrig tid 50 dB(A)

Nattetid får momentanvärdet inte överstiga 55 dB(A) som riktvärde* annat än under kortare tidsintervall vid test av säkerhetsventiler.

Bolaget skall senast tre år efter meddelad dom vidta åtgärder för att minska bullret från sju olika punktkällor med källbeteckningarna

16 vätgasfabrik kylaggregat

50 R2 fyra takfläktar

62 och 63 R4 luftintag

67 R4 två fläktutlopp

80 och 81 R3 luftintag

Beteckningarna hänför sig till bullerutredningen i bilaga 23 till miljökonsekvensbeskrivningen.

Anmärkning: Om Miljödomstolen anser att strängare krav skall ställas hemställer Ringhals att Miljödomstolen medger ytterligare två år för kompletterande åtgärder.

Övrigt

Rensmassor skall i så stor utsträckning som möjligt återledas till havet.

14. Ringhals skall senast sex månader efter det att det finns en laga kraftvunnen tillståndsdom till Länsstyrelsen ge in förslag till reviderat kontrollprogram för verksamheten.

Prövotidsförordnande

A. Miljödomstolen uppskjuter under en prövotid avgörandet av vilka villkor som skall gälla för utsläpp av hypoklorit till havet. Ringhals skall under prövotiden utreda de tekniska, ekonomiska och säkerhetsmässiga möjligheterna att så långt som möjligt begränsa användningen av hypoklorit. Resultatet av utredningen och förslag till åtgärder skall ges in till Miljödomstolen senast vid utgången av 2007.

Under prövotiden gäller följande provisoriska villkor:

P1. Halten fri klor i utgående kylvatten får som riktvärde* inte överstiga 0,1 mg/l

B. Miljödomstolen uppskjuter under en prövotid avgörandet av vilka villkor som skall gälla för att begränsa utsläppen av fosfor och syreförbrukande substanser från tvättanläggningen för skyddskläder m.m. Ringhals skall undersöka hur dessa föroreningar skall begränsas så långt som möjligt samt senast sex månader efter verkställbar dom till Miljödomstolen redovisa resultatet av utredningen och förslag till åtgärder. Miljödomstolen kommer därefter att ta ställning till behovet av en förlängd prövotid för utredning om vilka villkor som skall gälla för utsläppen från anläggningen.

C. Miljödomstolen uppskjuter under en prövotid avgörandet av vilken betydelse den ökade vattenbortledningen av kylvatten och den ökade värmetillförseln till havet kan få för det allmänna fiskeintresset.

Miljödomstolen lämnar i uppdrag åt Fiskeriverket att undersöka påverkan på fisket av den ökade vattenbortledningen enligt det program som föreslås i Fiskeriverkets yttrande 2005-10-10 (aktbil. 147).

Miljödomstolen lämnar vidare i uppdrag åt Fiskeriverket att inom ramen för gällande kontrollprogram även undersöka vilken påverkan det ökade utsläppet av värme med kylvattnet kan få för det allmänna fiskeintresset.

Resultatet av undersökningarna skall redovisas till Miljödomstolen senast fem år efter det att en laga kraftvunnen dom med tillstånd till verksamheten föreligger.

Delegation

Miljödomstolen överlåter enligt 22 kap 25 § miljöbalken åt tillsynsmyndigheten enligt miljöbalken att meddela ytterligare villkor i fråga om

D1. Åtgärder mot lukt från rensmassor och kompost,

D2. Rensning av stränder från rensbollar i anslutning till kärnkraftverket och

D3. Kontroll av verksamheten enligt miljöbalken.

BOLAGETS BESKRIVNING AV VERKSAMHETEN

Domstolen har i nedanstående redogörelse för bolagets beskrivning av verksamheten i huvudsak försökt anpassa denna till de frågor som kvarstår att behandla efter att regeringen i beslut 2005-10-20 funnit verksamheten tillåtlig. Frågor som berör tillåtligheten har således till stor del uteslutits i redogörelsen.

Ringhals AB har beskrivit verksamheten enligt följande.

Allmänt

Ringhals kärnkraftverk ägs och drivs av Ringhals AB. Ringhals AB ägs till drygt 74 % av Vattenfall AB och till drygt 25 % av Sydkraft Kärnkraft AB, vilket är ett dotterbolag till Sydkraft AB.

Geografisk orientering m.m.

Ringhals kärnkraftverk ligger på nordvästra delen av Väröhalvön i Varbergs kommun ca 25 km norr om Varberg. Verket ligger på en udde, som i söder avgränsas av Båtafjorden och i norr av Vendelsöfjorden. På Båtafjordens södra strand och på ett avstånd av knappt 2 km ligger samhället Bua, vilket är det närmaste större bebyggelseområdet. Närmaste bostad ligger ca 200 m sydväst om anläggningen. Närmaste områden med mera samlad bostadsbebyggelse - ett par områden öster om och nordost om anläggningen med övervägande fritidsbostäder - ligger som närmast på ett avstånd av 300 - 400 m.

Ringhalsverket ligger inom ett område som omfattas av de särskilda hushållningsbestämmelserna i 4 kapmiljöbalken. Verket omges av flera områden som har högt bevarandevärde från naturvårdssynpunkt, bl.a. Biskopshagens naturreservat

(N 101). Inre delarna av Båtafjorden ingår i ett område som är av riksintresse för naturvården (N 102) enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Ringhalsverket utgör ett riksintresse enligt 3 kap. 8 § miljöbalken.

Tidigare prövningar av verksamheten

Kärnteknisk prövning

Ringhals kärnkraftverk har fyra kärnkraftreaktorer, vilka i olika sammanhang har varit föremål för regeringens prövning enligt kärntekniklagen (1984:3), KTL, och den tidigare atomenergilagen (1956:306). Där finns även ett kokillförråd och ett markförvar för lågaktivt avfall som har prövats enligt samma lagstiftning.

Ringhals 1

Tillstånd till Ringhals 1 lämnades av Kungl. Maj:t genom ett beslut den 21 mars 1969. Termiska effekten, dvs. den totala värmeeffekt som kan utvinnas, angavs till 2 270 MW, vilket motsvarar en elektrisk effekt (nettoeffekt) av 750 MW. Tillstånd att höja den termiska effekten till 2 500 MW, vilket motsvarar en nettoeffekt av ungefär 820 MW, lämnades av regeringen genom ett beslut den 30 mars 1989. I samma beslut tidsbegränsades tillståndet att gälla till utgången av 1994. Nu gällande tillstånd att driva Ringhals 1 vid den förhöjda effekten 2 500 MW lämnades av regeringen genom ett beslut den 21 december 2000, vilket gäller till utgången av 2010.

Ringhals 2

Tillstånd till Ringhals 2 lämnades av Kungl. Maj:t genom ett beslut den 9 juli 1970. Termiska effekten angavs till 2 440 MW, vilket motsvarar nettoeffekten 820 MW. Genom ett beslut den 20 mars 1986 medgav regeringen Statens vattenfallsverk att upphandla material för utbyte av ånggeneratorerna i Ringhals 2. Genom ett beslut den 15 mars 1990 lämnade regeringen härefter tillstånd till fortsatt drift av Ringhals 2 till utgången av 1995 vid en termisk effekt av 2 660 MW, med motsvarande nettoeffekt av 890 MW. Regeringen lämnade i ett beslut den 12 juni 1997 tillstånd till drift av Ringhals 2 till utgången av 2005.

Ringhals 3

Tillstånd till Ringhals 3 lämnades av Kungl. Maj:t genom ett beslut 26 april 1972. Den termiska effekten angavs till 2 783 MW och nettoeffekten till 920 MW. Genom ett beslut den 12 december 1985 lämnade regeringen tillstånd till drift av Ringhals 3 till utgången av 2010.

Ringhals 4

Tillstånd till Ringhals 4 lämnades av Kungl. Maj:t genom ett beslut den 26 oktober 1973. Det fjärde aggregatet uppfördes med i huvudsak identiskt samma utförande som det tredje. Nettoeffekt är cirka 900 MW. Genom ett beslut den 12 december 1985 lämnade regeringen tillstånd till drift av Ringhals 4 till utgången av 2010.

Kokillförrådet

Genom ett beslut den 29 mars 1979 lämnade regeringen Statens vattenfallsverk tillstånd enligt atomenergilagen att driva ett avfallsförråd för medelaktivt avfall, "kokillförrådet".

Markförvaret för lågaktivt avfall

Genom ett beslut den 29 juli 1991 lämnade Statens strålskyddsinstitut (SSI) Statens vattenfallsverk tillstånd enligt kärntekniklagen att uppföra, inneha och driva en markdeponeringsanläggning för lågaktivt fast avfall från Ringhalsverket. Tillståndet att tillföra anläggningen nytt avfall begränsades till utgången av 2010.

Genom ett beslut 8 mars 2001 lämnade SSI Ringhals AB tillstånd att överta Vattenfallsverkets tillstånd att inneha och driva markförvaret. SSI har i beslut 17 september 2004 lämnat förnyat drifttillstånd för markförvaret. Beslutet innebär tillstånd att tillföra anläggningen nytt avfall t.o.m. år 2030 samt att inneha anläggningen t.o.m. år 2060.

Tillstånd för Ringhals AB att inneha och driva kärnkraftverket

Genom ett beslut den 30 november 2000 beviljade regeringen Ringhals AB tillstånd enligt kärntekniklagen att inneha och driva samtliga kärnkraftreaktorer i Ringhals kärnkraftverk och kokillförrådet. Samtidigt återkallades Vattenfall AB:s tillstånd att inneha och driva samma anläggningar.

Prövning enligt vattenlagen (1918:523)

Kylvatten

Västerbygdens vattendomstol lämnade genom en deldom den 19 februari 1969, dom A 10/1969, Statens vattenfallsverk tillstånd enligt vattenlagen (1918:523) att på de i domen angivna villkoren

dels utföra en kylvattenanläggning och två intagskanaler ledande från Vändelsöfjorden till Ringhals kraftstation, och med två utloppstunnlar, ledande från kraftstationen till havet vid Ringhals uddes södra sida, samt i samband därmed utföra massuppläggning och muddertippning,

dels avleda havsvatten för användning som kylvatten till en kvantitet om högst 40 m3/s för varje aggregat, sammanlagt dock högst 150 m3/s,

dels släppa ut kylvatten från kraftstationen.

Tillståndet till utsläpp av kylvatten avsåg både radioaktivt kontaminerat och icke kontaminerat vatten enligt den uppdelning som redovisats i ansökan. Tillståndet avsåg tills vidare bara två reaktorer.

För tillståndet meddelades bl.a. villkor och föreskrifter beträffande kylvatten och avloppsvatten. Domstolen uppsköt frågorna om tillstånd till utsläpp av avloppsvatten från Ringhals 3 och 4, om verkningarna för fisket och om ökad dimbildning.

Genom en deldom den 17 november 1972, DVA 60, lämnade vattendomstolen vattenfallsverket tillstånd att på de i domen angivna villkoren dels vidta vissa förändringar i intagskanalen till Ringhals 3 och 4, dels till Ringhals 3 och 4 - utöver vad som angetts i den tidigare deldomen - avleda 25 m3/s havsvatten för kyländamål, dels släppa ut avloppsvatten från nämnda reaktorer. Den sammanlagda avledningen av vatten fick härefter uppgå till högst 175 m3/s. Vattendomstolen förordnade även i 1972 års deldom om prövotid för frågorna om inverkan på fiske och dimbildning.

Genom ett slutligt beslut den 9 mars 1993 avskrevs de uppskjutna frågorna från vidare handläggning. De utredningar som genomförts av SMHI hade visat att kylvattenutsläppet endast marginellt hade påverkat dimbildnings- och sjöröksförhållandena utanför kraftstationen. Enligt beslutet hade skada på ål ostridigt uppstått men parterna hade kommit överens om kompensation. Skador på fisk och andra vattenlevande organismer konstaterades genom verkställda utredningar, men dessa ansågs vara försumbara.

Rätten till den i deldomarna prövade vattenbortledningen är förenad med fastigheten Biskopshagen 1:3.

Videbergs hamn

Västerbygdens vattendomstol lämnade genom en dom den 30 april 1970 Statens vattenfallsverk tillstånd enligt vattenlagen att invid Videbergs fiskehamn till förmån för Ringhals kraftstation utföra och bibehålla en ny kajanläggning, utfyllnader samt förlängning av i fiskehamnen befintlig kaj. Tillstånd lämnades dessutom att utföra muddringsarbeten i hamnbassängen, fördjupa och bredda inseglingsrännan, tippa muddermassor samt utföra vissa utfyllnader.

Genom en dom den 20 januari 1982 lämnades vattenfallsverket tillstånd att i hamnen spränga bort bergmassor inom vissa områden. Genom en dom den 5 juni 1981 lämnades vattenfallsverket tillstånd att utföra muddring för att öka radien i hamnbassängen och bottenbredden på inseglingsrännan samt förlänga kajen och reparera erosionsskydd. Genom en dom den 20 januari 1982 lämnade vattendomstolen tillstånd till vissa sprängningsarbeten i hamnen.

Prövning enligt miljöskyddslagen (1969:387)

Markförvaret för lågaktivt avfall har även tillståndsprövats enligt miljöskyddslagen. Sålunda har Koncessionsnämnden för miljöskydd genom ett beslut den 14 juni 1991, nr 91/91, lämnat vattenfallsverket tillstånd enligt miljöskyddslagen till förvaret vid en deponerad volym om högst 10 000 m3. Tillståndet är inte tidsbegränsat. För tillståndet meddelades följande villkor.

1.Verksamheten - inbegripet åtgärder för att minska vatten- och luftföroreningar samt andra störningar för omgivningen - skall bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad sökanden upplett eller åtagit sig i ärendet, såvida annat inte framgår av detta beslut.

2. Avfallet skall vara kompakterat eller tätpackat och på lämpligt sätt emballerat och märkt.

3. Avfallet skall vara placerat på dräneringsskikt av minerogent material. Under dräneringsskiktet skall berggrunden vara tätad med en finkornig morän, betong eller liknande.

Deponering skall ske kampanjvis. Upplagt avfall skall snarast täckas med ett lager av ca 0, 5 m tjockt dränerande material vilket överlagras av ett tätskikt med minst 0,5 m mäktighet.

4. Dräneringsskiktet skall mynna i en i förhållande till upplaget lägre liggande infiltrationsbädd uppbyggd av en blandning av minerogent material, snäckskal och organisk material

5. Markförvarets och infiltrationsbäddens exakta mått, mäktighet och detaljutformning etc. skall redovisas till Länsstyrelsen i en senare upprättad byggnadsteknisk beskrivning.

Koncessionsnämnden överlät åt Länsstyrelsen att fastställa villkor om avfallets uppläggning och tider för detta inom markförvaret samt om detaljutformning av markförvaret och markbädden.

Genom ett beslut 1993-04-16 godtog Länsstyrelsen ett av Vattenfall AB ingivet förslag på utformning av markförvaret och tidsplanen för dess genomförande.

Länsstyrelsen i Hallands län har genom ett beslut den 11 november 1997 lämnat Ringhals AB tillstånd enligt miljöskyddslagen till en komposteringsanläggning vid Ringhalsverket omfattande en årlig mängd av ca 250 m3 tång, 1 200 m3 musslor, 70 m3 trädgårdsavfall, 50 m3 sanitärt slam och 150 m3 flis.

Bakgrund till förevarande ansökan

Joniserande strålning var enligt 1 § miljöskyddslagen undantagen från lagens tillämpningsområde. Vid den tillståndsprövning för kärnkraftverk som ändå var föreskriven prövades därför inte strålningsfrågor. I miljöbalken görs inte detta undantag för joniserande strålning. Genom förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd har införts regler som innebär tillståndsplikt inte bara för anläggande utan även för drift av kärnkraftverk. Genom förordningen har dessutom införts tillståndsplikt för hamnar som medger trafik med fartyg med en bruttodräktighet överstigande 1 350 ton.

Omfattning av förevarande ansökan

Bolagets ansökan avser en prövning enligt 9 kap.miljöbalken av Ringhals kraftverk vid pågående och planerad utökad produktion och av fortsatt drift av markförvaret samt av pågående verksamhet vid Videbergs hamn. Den avser även en prövning enligt 11 kap.miljöbalken av ökad bortledning av kylvatten.

Bolaget har sammanfattat pågående och planerad framtida verksamhet vid kärnkraftverket i följande tabell.

Reaktor Nuvarande Ökning av Nuvarande Ökning av Ändringar av

termisk effekt termisk effekt kylvatten- kylvatten- anlägg-

(MW) (MW) flöde (m3/s) flöde (m3/s) ningarna

Ringhals 1 2 500 50 44 15 Åtgärder på

turbin

Ringhals 2 2 660 50 35 5 D:o

Ringhals 3 2 783 376 43 5 D:o

Ringhals 4 2 783 376 43 5 D:o; byte av

ånggenerator

Summa 10 726 852 166 30

Marginal 18 4

Summa 10 726 870 166 34

inkl

marginal

Utformningen eller användningen av markförvaret avses inte förändras på annat sätt än att Ringhals avser att utnyttja det även för lågaktivt avfall från Barsebäcks kärnkraftverk.

Frågor om tillståndsprövningen

Prövning enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

Tillståndsfrågor enligt kärntekniklagen prövas av regeringen men beträffande vissa frågor har regeringen delegerat beslutanderätten till Statens kärnkraftinspektion (SKI) och Statens strålskyddsinstitut (SSI).

SKI är den myndighet som kontrollerar att den som har tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet uppfyller de krav som ställs på säkerhet vid uppförande och drift av anläggningarna samt vid ombyggnader och reparationer. SKI:s tillsyn avser också kontrollen av kärnämnen samt hantering och slutförvaring av kärnkraftens avfall. SKI skall också verka för att säkerhetsarbetet utvecklas. SKI:s verksamhet regleras främst genom kärntekniklagen och förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet. SKI har med stöd av förordningen meddelat föreskrifter

- om säkerhet i vissa kärntekniska anläggningar SKIFS 1998:1,

- om kompetens hos driftpersonal vid reaktoranläggningar (SKIFS 2000:1),

- om säkerhet vid slutförvaring av kärnämne och kärnavfall (SKIFS 2002:1) och

- om mekaniska anordningar i vissa kärntekniska anläggningar (SKIFS 2000:2).

(Ovannämnda föreskrifter har delvis ersatts med nya, domstolens anm.)

Den utökning av produktionen med därtill hörande förändringar av reaktorerna som nu planeras måste tillståndsprövas enligt kärntekniklagen. Denna prövning sker av regeringen efter det att ärendet beretts och överlämnats av SKI.

Tillstånden till tre av reaktorerna är tidsbegränsade, för R 2 till utgången av 2005 samt för R 3 och R 4 till utgången av 2010. För Ringhals 1 är tillståndet till drift med den förhöjda effekten 2 500 MW begränsad till utgången av 2010. Ansökan om tillstånd till förlängd drifttid för Ringhals 2 skall enligt föreskrift av regeringen ges in till SKI före utgången av 2004. Även för övriga reaktorer måste förlängning av drifttillstånden prövas enligt kärntekniklagen.

Även tillståndet enligt kärntekniklagen till markförvaret är tidsbegränsat till 2010. Ansökan om förlängning av drifttiden och tillstånd att deponera även lågaktivt avfall från Barsebäcks kärnkraftverk ges in till SSI.

Prövning enligt strålskyddslagen (1988:220)

SSI har ansvar för att de skadliga effekterna av strålning på människor och miljö i Sverige skall vara så små som möjligt. SSI:s verksamhet regleras av strålskyddslagen och strålskyddsförordningen (1988:293). SSI har med stöd av förordningen meddelat föreskrifter med anknytning till verksamheten vid kärnkraftanläggningar

- om utförsel av gods och olja från zonindelat område vid kärntekniska anläggningar (SSI SF 1996:2),

- om skydd av människors hälsa och miljön vid slutligt omhändertagande av använt kärnbränsle och kärnavfall (SSI SF 1998:1),

- om strålskyddsföreståndare vid kärntekniska anläggningar (SSI FS 2000:11),

- om skydd av människors hälsa och miljön vid utsläpp av radioaktiva ämnen från vissa kärntekniska anläggningar (SSI FS 2000:12),

- om hantering av radioaktivt avfall och kärnavfall vid kärntekniska anläggningar (SSI FS 2001:1) och

- om planering inför och under avveckling av kärntekniska anläggningar (SSI FS 2002:4; träder i kraft den 1 januari 2004).

SSI har därutöver meddelat beslut från strålskyddssynpunkt för delar av verksamheten som inte helt regleras av föreskrifter.

Samordningen av prövningen enligt de olika lagarna

De planerade förändringarna av Ringhalsverket skall således tillståndsprövas enligt både miljöbalken och kärntekniklagen. Tillståndsfrågorna enligt miljöbalken skall prövas av miljödomstolen och de enligt kärntekniklagen av regeringen eller, i något fall, av SKI. Hur samordningen mellan prövningen enligt de båda lagarna skall ske är inte lagreglerad. Däremot har det gjorts uttalanden i propositionerna till miljöbalken (1997/98:45, del 1 sid. 327 f) och följdändringarna i kärntekniklagen (1997/98:90, sid. 270 f) om hur denna samordning bör ske.

Redan här kan dock nämnas att det i förarbetena till miljöbalken förutsätts, att efter balkens införande skall alla utsläpp och störningar från kärntekniska anläggningar prövas av den regionala miljödomstolen, även utsläppet av radioaktiva ämnen och joniserande strålning. Det kan vidare nämnas att den miljökonsekvensbeskrivning som bifogas denna ansökan är gemensam för prövningen enligt de olika lagarna.

Den situation som är utgångspunkten för uttalandena är prövningen av en ny kärnteknisk anläggning, för vilken regeringen skall göra både en tillåtlighetsprövning enligt 17 kapmiljöbalken och en tillståndsprövning enligt kärntekniklagen. Uttalandena torde främst ha avseende på anläggningar för hantering och förvaring av kärnämne och kärnavfall, eftersom det enligt 6 § kärntekniklagen är förbjudet att vidta förberedande åtgärder för uppförande av en kärnkraftreaktor.

De förändringar av Ringhals kärnkraftverk som nu är aktuella är de tidigare omtalade ökningarna av den termiska effekten och sådana åtgärder på de olika reaktorerna, som måste vidtas för dessa effektökningar. Mest framträdande av dessa åtgärder är bytet av ånggeneratorer på Ringhals 4. Effektökningarna i Ringhals 3 och 4 kan komma att behöva ske i olika steg, varvid ett tidigare steg kan komma att behöva utvärderas säkerhetsmässigt innan nästa steg genomförs.

Frågan om tillstånd enligt kärntekniklagen till effektökningarna prövas av regeringen efter underställning av SKI.

De säkerhetsanalyser som Ringhals gör av effektökningarna i de olika reaktorerna kräver ett omfattande utredningsarbete. Ringhals har inte resurser att göra dessa analyser samtidigt, utan de kommer att genomföras successivt i den ordning som bestäms för idrifttagandet av de olika stegen i effektökningen. Bolaget bedömer att SKI har motsvarande begränsning av resurser för sin granskning av analyserna. Mot bakgrund av detta och vad som nämnts ovan om de stegvisa effektökningarna, bedömer Ringhals, att det knappast kommer att bli praktiskt möjligt att helt följa det förfarande som förordas i ovannämnda propositioner, nämligen att Miljödomstolen vid tillståndsprövningen enligt miljöbalken även skall ha tillgång till en granskningsrapport från SKI avseende hela effektutbyggnaden.

I prövningshänseenden föreligger den betydelsefulla skillnaden mellan miljöbalken och kärntekniklagen, att en ändring av en verksamhet som är tillståndspliktig enligt miljöbalken enligt uttalanden i propositionen och enligt praxis skall föranleda en prövning av hela verksamheten. S.k. påbyggnadstillstånd meddelas endast i undantagsfall. Tillståndsprövningen enligt kärntekniklagen av en ändring begränsas däremot till själva ändringen. Detta innebär att de nu aktuella effektökningarna kommer att prövas av SKI i flera steg.

Givetvis skulle det i och för sig vara möjligt att låta även miljöbalksprövningen av effektökningar ske i flera steg. Med de begränsningar som gäller i fråga om meddelande av påbyggnadstillstånd bedömer emellertid Ringhals att en ny tillståndsprövning av hela verksamheten skulle behöva ske för varje gång en effektökning prövas. En sådan ordning för miljöbalksprövningen av effekthöjningar kan enligt Ringhals mening inte vara rimlig.

Ringhals anser därför att Miljödomstolen bör kunna pröva frågan om tillstånd enligt miljöbalken till hela den sökta verksamheten utan att ha tillgång till en fullständig granskningsrapport från SKI. Miljödomstolen bör då kunna lämna ett tillstånd med förbehåll om att tillståndet i de delar som avser effekthöjningar gäller endast under förutsättning att tillstånd lämnas även enligt kärntekniklagen. Detta är i och för sig inte nödvändigt, eftersom en åtgärd som är tillståndspliktig enligt kärntekniklagen, inte får vidtas innan tillstånd enligt den lagen föreligger. Eventuella villkor skulle därefter kunna meddelas efter en prövotid bestämd till lämplig tidpunkt efter det att tillstånd enligt kärntekniklagen lämnats. Förfarandet förutsätter att Miljödomstolen, som grund för sin bedömning av tillåtligheten enligt miljöbalken, anser det tillfyllest med det yttrande som SKI kan lämna utan att ha tillgång till en fullständig säkerhetsanalys från Ringhals. Med den kompetensfördelning som finns mellan Miljödomstolen och SKI anser Ringhals att detta borde vara möjligt.

Produktionsanläggningar och stödprocesser

Huvudanläggningar och -processer

Reaktorn

Vid Ringhals kärnkraftverk finns fyra kärnreaktorer. Ringhals 1, som är en kokvattenreaktor, och Ringhals 2, Ringhals 3 och Ringhals 4 som är tryckvattenreaktorer. Ringhals 1 har en termisk reaktoreffekt på 2500 MW. Ringhals 2, Ringhals 3 och Ringhals 4 har en termisk reaktoreffekt på 2660, 2783 respektive 2783 MW.

Processen i ett kärnkraftverk innebär att tunga atomkärnor klyvs, varvid energi frigörs. När atomkärnor klyvs avges värme. Värme alstras genom kärnreaktioner i bränslestavarna. Bränslet i en kärnreaktor är uran, anrikat på isotopen U 235. När en uranatom sönderfaller avges värme och neutroner. Dessa neutroner kolliderar i sin tur med andra atomer och kedjereaktionen är igång. Den bildade värmen överförs till vattnet som förångas och sedan omvandlas till elektricitet via ångturbin och generator. Efter passage i turbinen kondenserar ångan till vatten igen och förs sedan tillbaka för att ånyo förångas.

För att möjliggöra kärnreaktioner måste neutronerna bromsas upp och inte försvinna ut ur härden. I vattenkylda reaktorer fungerar vattnet både som broms av neutroner och som värmeledare. Vatten ger också reaktorn en självreglerande förmåga, ju varmare vatten desto sämre bromsegenskap, desto färre reaktioner och därmed lägre effekt.

Vattenångan som genereras i kokarvattenreaktorn nyttjas direkt i ångturbinen för elproduktionen, i tryckvattenreaktorn däremot är reaktor- och turbinkrets åtskilda. Vattnet i tryckvattenreaktorns turbinkrets har aldrig passerat igenom härden och är därmed normalt inte radioaktivt.

Bränsle

Bränslet i en kärnreaktor utgörs av urandioxid. Urandioxiden är sammanpressad till kutsar, som är ca 10 mm långa och väger 6-7 gram. Bränsleelementen utgörs av bränslestavar som innehåller en pelare av kutsar. Under varje driftår används bränsle med olika utbränning från tidigare driftår tillsammans med nytt bränsle på så sätt att en gynnsam effektfördelning uppnås i härden under hela den kommande driftcykeln.

En gång om året normalt på sommaren stängs reaktorerna av under en kortare tid för översyn. Då utförs underhålls- och förbättringsarbeten samtidigt som nytt bränsle laddas. I tryckvattenreaktorerna byts ungefär en fjärdedel av bränslet ut och i kokvattenreaktorn en sjättedel. Eftersom bränsleelementen är starkt radioaktiva och utvecklar värme, måste bränslet strålskärmas och kylas i vattenbassänger, som ligger i anslutning till respektive reaktoranläggning. De förvaras där under minst ett år innan det överförs till speciella behållare och fraktas till CLAB i Oskarshamn. CLAB är en anläggning för mellanlagring av använt bränsle i avvaktan på slutdeponering i berggrunden någonstans i Sverige.

Turbinanläggningen

Till respektive reaktor finns två turbinaggregat anslutna. Varje turbinaggregat består av en högtrycksturbin och tre lågtrycksturbiner, som alla sitter på samma axel som generatorn. Ångan leds till högtrycksturbinens centrum och ökar sedan sin volym axiellt ut mot turbinändarna. Därefter går ångan vidare till mellanöverhettarna, där den befrias från fukt och överhettas innan den leds vidare till lågtrycksturbinerna. När ångan lämnar lågtrycksturbinerna sugs den ner till kondensorn. Ångan kondenseras på utsidan av kondensortuberna, som genomströmmas av havsvatten. Utgående havsvattnen temperatur höjs med ca 10°C. Från kondensorn pumpas det kylda vattnet till ånggeneratorerna för att åter värmas upp.

Elproduktion

Till varje turbin finns en elgenerator kopplad. I elgeneratorn omvandlas den mekaniska energin till elektrisk energi med en spänning av cirka 20 kV. Elektriciteten förs ut på det svenska stamnätet via en transformator, där spänningen transformeras upp till 400 kV. Av den producerade elen används ca 5 procent för drift av processystem.

Ställverken har till uppgift att överföra blockens produktion ut på 400 kV stamnät samt förse lokalkraftnät med erforderlig kraft. Eftersom Ringhals ligger på västkusten innebär det att utomhusställverket kan bli belagda med havssalt. Havssaltbeläggningarna kan ge upphov till jordfel. För att undvika detta används kommunalt råvatten för att spola de lågbyggda, konventionella 400kV ställverk som betjänar blocken 1-3. Ringhals 4 betjänas av ett kapslat, gasisolerat ställverk som är isolerat med SF6 gas (svavelhexafluorid). Denna ställverkstyp är mycket kompakt och kräver betydligt mindre utrymme än de konventionella, öppna ställverken. Kapslingen ger också ett utomordentligt gott skydd mot nedsmutsning av känsliga komponenter, vilket innebär minskad risk för driftstörningar.

Det finns reservkraftsystem som har till uppgift att klara elförsörjningen till alla prioriterade komponenter vid spänningsbortfall. Varje anläggning har fyra fast installerade dieselgeneratorer, vardera med effekten 2,8 MW, vilka fungerar som reservkraft för det interna elsystemet. Dessutom finns en mobil enhet som på kort tid kan kopplas in som ersättning för vilken som helst av de 16 fast anslutna dieselgeneratorerna. Därutöver kan reservkraft erhållas via 130 kV ställverket och från dieselgeneratorer som är avsedda för specifika kyl- eller brandvattenpumpar. Dessutom finns två unika mobila dieseldrivna reservpumpar som är uppställda vid Ringhals 1 och Ringhals 4.

Ång- och elpannor

Vid Ringhals 1 och 2 finns en ångpanna som används för ångproduktion då avtappningsånga inte kan tas från Ringhals 2 för uppvärmning av kontors- och servicebyggnader. Ångpannan är eldriven och konstruerad för en effekt på 20 MW. Ringhals 3 och 4 har var sin ångpanna med samma funktion, de drivs med dieselolja. Ångpannorna används då inget av blocken kan producera avtappningsånga. Ångpannorna är sällan i drift och körs huvudsakligen för provdrift och vid test av säkerhetsventiler och torrkokningsskydd. Varje ångpanna har en effekt på ca 5 MW.

Övriga processer för elproduktionen vid Ringhals

Vätgasfabrik

Vätgas till Ringhals 1 produceras i en egen vätgasfabrik. Den producerade gasen används enbart för att tillgodose Ringhals 1 behov, främst för korrosionshämning i reaktorkylsystemet (för att undvika interkristallin spänningskorrosion). I andra hand används vätgasen för att kyla generatorer vid Ringhals l. Vätgasen produceras genom sönderdelning, elektrolys, av totalavsaltat vatten. I anläggningen komprimeras gasen före dosering till doseringssystemet. Under år 2001 producerades 950 000 Nm3 vätgas i anläggningen.

Kylvattenbehandling

Kylvatten är en nödvändig förutsättning för drift av ett värmekraftverk. Den största delen av kylvattnet åtgår för att kyla kondensorerna, som en del i elkraftgenereringen. En mindre del hjälpkylvatten åtgår för kylning av interna kylsystem. Kylning av dessa system har även koppling till säkerhetsrelaterade objekt.

Kylvatten tas via två intagskanaler en till Ringhals 1 och 2 respektive en till Ringhals 3 och 4. Kylvattnet tas från Vendelsöfjorden i havet norr om anläggningarna och återföres till havet i väster vid Ringhals udde. För att kunna nyttja havsvatten för Ringhals kylbehov måste detta rensas med avseende fast material. Havsvattnet behandlas både mekaniskt och kemiskt. I avsikt att förhindra att större föremål t.ex. isflak eller trästockar förs in med kylvattnet och skadar utrustning har en skumbalk anlagts i kylvattenintagens mynning. Balken tränger ner cirka 1 m under vattenytan för det inkommande vattnet. För att lyfta och avleda maneter före skumbalken har en luftbubbelridå installerats framför intagskanalen för Ringhals 1 och 2.

I renshuset avskiljs rensmassor med grovgaller, fingaller och silmaskin. Omedelbart före kondensorerna och de interna kylsystemens värmeväxlare i Ringhals 3 - 4 finns även musselfilter. Avskiljda rensmassor består huvudsakligen av tång, sjögräs, maneter och i liten omfattning även av fisk. Rensmassorna återförs normalt till havet via en gemensam utloppstub som mynnar på 10 meters djup väster om intagskanalerna. Vid risk för återflöde till intagskanalerna deponeras rensmassorna på en gemensam invallning som bräddar till Kattegatt. Invallningen töms på rensmassor sent på hösten. Årligen erhålles 100 - 200 m3 rensmassor. Rensmassorna överförs efter avvattning till komposteringsanläggningen.

Kondensortuberna rengörs med en tubreningsanläggning. Den består av kulsil, cirkulationspump och kulkärl. Vid start av systemet fylls reningsbollar på i kulkärlet. Därefter startas cirkulationspumpen och bollarna som är lite större än tubdiametern trycks ut i kondensorns vattenkammare mellan huvudkylvattenpumpen och kondensorns tubplatta. Bollarna följer med vattenströmmen genom tuberna och fångas upp av kulsilen som sitter omedelbart efter kondensorns utloppskammare. Via en samlingslåda förs bollarna till cirkulationspumpen och åter till kulkärlet. Efter fyra veckors drift byts samtliga bollar, för att de inte skall slitas så mycket att de passerar uppfångningsanordningen. Trots detta försvinner ganska många bollar ut i Kattegatt.

Klorering av huvudkylvattenkanalerna har upphört under en prövotid för att utreda möjligheterna att helt upphöra med kloreringen. Klorering sker för tillfället endast av hjälpkylvattenkanalerna. Klorering av hjälpkylvattenkanalerna är mycket viktig då dessa försörjer säkerhetsrelaterade system och komponenter med kylvatten. Kylvattnet kloreras för att förhindra påväxt av alger, settling av mussellarver och tillväxt av musslor på komponenter i kylvattensystem och rensanläggningar. Under en vecka varje vår kloreras dessutom hjälpkylvattenkanalerna för att avlägsna slem och beväxning på värmeväxlartuber. Vid Ringhals 3 och 4 behandlas hjälpkylvattensystemet med natriumhypoklorit. Natriumhypokloriten som används vid Ringhals 3 och 4 produceras genom elektrolys i en kloreringsanläggning. Råvara vid produktionen av natriumhypoklorit är havsvatten.

Processvatten

Det vatten som används i kärnkraftblockens processystem utgörs av kommunalt vatten. För att minimera driftstörningar såsom korrosionsangrepp på konstruktionsmaterialen måste vattnet renas. För Ringhals 1 och sker detta i en totalavsaltningsanläggning som består av tre filterled av jonbytare. I serie med anläggningen finns en anläggning för omvänd osmos, vars främsta syfte är att reducera humusämnen, främst organiska kolloider. Processen för Ringhals 3 och 4 har i princip samma uppbyggnad.

Övriga verksamheter

Verkstäder m.m.

För service och underhåll av kraftverket finns en omfattande verkstadskapacitet med en total area om 8300 m2. Vid Ringhals 1/Ringhals 2 respektive Ringhals 3/Ringhals 4 finns även mindre närverkstäder för enklare underhållsarbeten. Vissa komponenter är kontaminerade (förorenade med radioaktiva ämnen). För att inte sprida aktivitet sker därför rengöring och reparationsarbete i separata verkstäder. Avloppet från dessa verkstäder går till avfallsstationen för aktivt avfall och frånluftsventilationen övervakas av aktivitetsmätare.

Tvättanläggning

Allt tvättgods från arbete inom kontrollerat område på Ringhals samlas in gemensamt och tvättas i en tvättanläggning placerad vid Ringhals 2. I anläggningen utförs förutom tvätt även torkning, radioaktivitetskontroll av tvättgods, vikning av overaller samt lagning av mindre skador på tvättgodset. Tvättgodset utgörs huvudsakligen av overaller, skoskydd och huvor. Tvättgodset är nedsmutsat i varierande grad, bland annat med radioaktiva ämnen. Under år 2001 uppgick hanteringen till cirka 250 ton tvättgods.

Anläggningar för restprodukter och avfall

Inom Ringhalsområdet finns ett antal anläggningar för omhändertagande av olika avfallsfraktioner såsom anläggning för radioaktivt avfall, markförvar, anläggning för övrigt avfall, miljöstation, sanitärt avloppsreningsverk och komposteringsanläggning. Specifikation över avfall redovisas i detalj i miljökonsekvensbeskrivningen.

Radioaktivt avfall

Hantering av högaktivt avfall

Det högaktiva avfallet utgörs av använt kärnbränsle som före uttransport förvaras under minst ett år i kylda vattenbassänger. Transporten sker med M/S Sigyn och omhändertagandet sker på CLAB vid Oskarshamnsverket. Efter 40 års mellanlagring i CLAB kommer enligt planerna slutförvaret av använt bränsle att ske i berggrunden. Det skall förvaras på sådant sätt att inget utsläpp eller annan spridning av radioaktiva ämnen sker innan radioaktiviteten avklingat, till ungefär samma nivå som i det berg där slutförvaret sker. Det måste hållas skilt från de ekologiska systemen i ca 100 000 år.

Hantering av låg- och medelaktivt avfall

Den aktiva avfallshanteringen vid Ringhals styrs generellt av en instruktion "Val av behandlingsmetod vid låg- och medelaktiv avfallshantering". Allt avfall som klassats som radioaktivt omhändertas enligt instruktionen för avfallshantering. Avfallet hämtas hos producenten och transporteras till anläggningen för låg- och medelaktivt avfall.

Det vätskeformiga avfallet samlas upp i lagringstankar i avfallsanläggningen i väntan på behandling. Denna avfallskategori är till största delen medelaktivt avfall och består av jonbytarmassa, filterhjälpmedel och slam. Behandlingen består i att blanda avfallet tillsammans med cement och vissa tillsatsmedel i en kokill som får härda till en homogen fast produkt. Vissa kornformiga jonbytarmassor är lågaktiva, och kan avvattnas och förpackas i så kallade Storsäckar.

De alternativ som finns för deponering av låg- och medelaktivt avfall är följande

Friklassningsavfall Enligt nedan

- Lågaktivt Ringhals markförvar, slutförvar för radioaktivt

driftavfall eller förbränning/smältning i Studsvik

- Medelaktivt Slutförvar för radioaktivt driftavfall

Friklassningsavfall

Olika friklassningsalternativ är beskrivna i ett direktiv som behandlar övergripande regler för friklassning och deponering av avfall från kontrollerat område. Friklassning är ofta ett bra alternativ eftersom det kan ge stora resursbesparingar speciellt när kontaminationsnivåerna i avfallet är låga. Friklassning förutsätter att SKI har beviljat undantag från krav på omhändertagande av kärnavfall. Vissa avfallskategorier med högre aktivitet än vad som medges för direkt friklassning kan friklassas med vissa inskränkningar.

Jonbytesavfall

Före tömning av jonbytare för mellanlagring i kassun eller i tank i avfallsstationen sker provtagning och kontroll av radioaktivt innehåll. Jonbytarmassa med låg radioaktivitetskoncentration förs över till kassun, medan jonbytarmassa med hög radioaktivitetskoncentration förs över till tank. När kassunerna är fyllda sammanställs aktivitetsmätningarna från de batcher som placerats i kassunerna. Jonbytarmassa med "försumbar" eller ingen radioaktivitet överförs till kommunalt omhändertagande.

Övriga lågaktiva massor deponeras i markförvaret efter mellanlagring och ompackning. Omedelbart efter deponering sker övertäckning.

Medelaktiva jonbytarmassor förs över i speciellt emballage, kokill, och gjuts in i en cementmatris. Dessa kokiller deponeras i Slutförvar för radioaktivt driftavfall, SFR beläget i Forsmark.

Markförvar

Ringhals har tillstånd för markförvar för lågaktivt fast avfall vid Ringhals. Markförvaret ligger inom Ringhals industriområde och erfarenheterna från de två deponeringskampanjer som hittills genomförts är mycket goda. Utformningen eller användningen av förvaret avses inte förändras på annat sätt än att Ringhals avser att utnyttja det även för lågaktivt avfall från Barsebäcks kärnkraftverk.

Förvaret är utfört i huvudsaklig överensstämmelse med den miljögeotekniska utredning som låg till grund för gällande tillstånd enligt miljöskyddslagen och strålskyddslagen. Markförvaret beskrivs närmare i aktbilaga 44-48. Vid normal och förväntad drift av markförvaret uppkommer inga olägenheter. Det tar med normal nederbörd och beräknad täthet på förvaret mer än 100 år innan radioaktiva ämnen når utanför förvaret.

Förvaret har hittills utnyttjats för två deponeringskampanjer, 1993 och 1998. Vid dessa tillfällen deponerades 910 respektive 1 038 kollin med volymerna 1 872 m3 respektive 1 630 m3.

Avfallet är i princip att jämställa med ett konventionellt industriavfall men på grund av dess härkomst från kärnkraftverkens kontrollerade områden har det till viss grad blivit kontaminerat med radioaktiva partiklar. Avfallet uppkommer främst i samband med drift- och underhållsarbeten inom radiologiskt kontrollerat område.

Från de båda kärnkraftverken genereras i medeltal 300 m3 lågaktivt avfall per år, motsvarande ca 150 ton. Siffrorna varierar beroende på omfattningen av de årliga revisionsavställningarna. För att den tillståndsgivna deponeringsvolymen skall räcka även för det avfall som uppkommer från Barsebäck, kommer vissa avfallsfraktioner, som i dag deponeras i markförvaret, att i framtiden tas om hand på annat sätt. En del kommer sålunda att deponeras i slutförvaret för radioaktivt avfall (SFR) i Forsmark, smältas i Studsvik eller efter friklassning deponeras på kommunens deponi. Möjlighet finns även att sända vissa avfallsfraktioner till Studsvik för förbränning. Detta alternativ kan användas för avfallsfraktioner som säkrare kan omhändertas efter förbränning.

Möjligheterna att i Ringhals deponera avfall från Barsebäck påverkas även av att volymerna avfall från Ringhals har visat sig bli betydligt mindre än vad som ursprungligen förutsågs. Även aktivitetsmängderna har blivit mindre, vilket är en följd av att den striktare hållningen till bränsleskador har lett till en mindre andel fissionsprodukter i avfallet. Nämnda förhållanden leder till mindre avfallsmängder och minskat innehåll av Cs 137 i avfallet.

Aktiviteten i avfallet är överlag mycket låg och att betrakta som i huvudsak kortlivad. Kontaminationen uppstår huvudsakligen via kontakt med oxidskikt från öppna systemytor. Till främsta delen, ca 90-95 %, utgörs aktiviteten vid deponeringstillfället av kobolt (Co 60) med halveringstiden 5,3 år. Vid tidpunkten för stängning av förvaret kommer aktiviteten grovt räknat att till hälften vardera härröra från Co 60 och cesium (Cs 137).

Anläggning för övrigt avfall

Miljöstation

De verksamheter som bedrivs vid Ringhals innebär att ett antal olika kemikalier och råvaror förbrukas. Vid användningen av råvaror i anläggningen uppkommer en mängd olika avfall, dels farligt avfall såsom färgrester, batterier, oljeavfall, dels övrigt avfall såsom jonbytarmassor, slam mm. Sedan ett antal år tillbaka källsorteras avfallet. Inriktningen för avfallshanteringen vid Ringhals är att så mycket som möjligt skall återanvändas eller återvinnas. Allt farligt avfall samlas upp i miljöstationen. Dessa utrymmen är uppvärmda, har explosionssäker belysning och är invallade. De saknar avlopp och allt eventuellt spill tas omhand på plats. Fasta avfall källsorteras så långt det är möjligt och de olika fraktionerna behandlas och omhändertas separat.

Sanitärt avloppsreningsverk

Inom Ringhals verksamhetsområde finns även ett reningsverk för sanitärt avlopp. I anläggningen behandlas sanitärt avloppsvatten från kraftstationen och från vissa byggnader som ligger i anslutning till området. Uppskattningsvis uppgår belastningen maximalt till 1 500 personekvivalenter i anläggningen, som är dimensionerad för 2 400 personekvivalenter.

Avloppsreningsverket består av mekaniskt, biologiskt och kemiskt reningssteg. Efter genomförd rening omhändertas slam som uppkommer i processtegen. Efter avskiljning av utfällt slam avleds vattnet till kylvattenkanalen för Ringhals 3 och 4. Om avloppsreningsverket skulle sluta fungera, finns det en utjämningsbassäng där avloppsvattnet kan buffertlagras. Det går att tömma bassängen med hjälp av tankbil. Eventuell bräddning på inkommande avloppsvatten framgår av journalföringen. Instrumentering för registrering av bräddning finns installerad.

Komposteringsanläggning

För att minska avfallsmängden till deponering och så långt som möjligt tillvarata komposterbart material uppfördes 1995 en komposteringsanläggning inom Ringhalsområdet.

Transporter m.m.

Området i anläggningens närhet trafikeras sparsamt, och består till största del av transporter till och från anläggningen samt trafik till grannsamhället Bua. Till Ringhals kommer ca 35 lastbilar per dag för att förse verksamheten med förnödenheter. Transporter till och från Ringhals sker med i huvudsak med dieseldrivna lastbilar. Transporter kan tas emot under hela dygnet. Internt förekommer transporter av bland annat kemikalier, bränsle och radioaktivt material.

Det går ca 150 transporter av farligt gods till och från Ringhals årligen. Detta inkluderar transporter från miljöstationen, förrådet samt olja och diesel direkt till blocken.

Ringhals har idag inga egna bilar för persontransport. Vattenfall har ett koncernavtal med biluthyrningsföretaget AVIS för hyra av personbilar för tjänsteresor. När det gäller transporter internt på Ringhals används främst egna elbilar. Personalens resor till och från arbetet sker med bussar Varberg - Ringhals samt en buss Veddige - Ringhals som körs av Hallandstrafiken samt med privata fordon.

Vid Ringhalsområdet finns en tvättanläggning för fordonstvätt. I anläggningen kan upp till 5 000 fordonstvättar/år genomföras med nuvarande layout och avloppskonstruktion. Tvätthallen brukas till allra största delen av hyrbilsentreprenören. Nuvarande antal tvättar varierar mellan 2 500 och 3 000 per år.

Inom Ringhals finns en intern räddningsstyrka som är bemannad dygnet runt. Bemanningen utgörs av ett befäl och fyra brandmän. Kraven och förutsättningarna för interna räddningsstyrkan är reglerade i avtal med Varbergs Räddningstjänst. Brandstationen rymmer, förutom fordonsgarage, även serviceutrymme för fordon, mobil släckutrustning och materielvård. För att upprätthålla brandstyrkans kompetens sker regelbunden utbildning och övning i brandsläckning och annan räddningstjänst. Brandövningsplatsen är lokaliserad inom Ringhalsområdet.

Kemiska produkter och råvaror

Kemiska produkter

Vid Ringhals olika verksamheter hanteras ett antal kemiska produkter. Samtliga produkter måste vara godkända för användning på Ringhals. Användningen sker främst vid drift av kärnkraftblocken inklusive stödprocesser såsom upprätthållande av önskvärda kemikaliska betingelser i respektive processystem, effektreglering, smörjsystem och lyftoljesystem, ventilation, vätgasanläggningen, rening av råvatten och kylvattenbehandling inklusive klorering samt vid övriga verksamheter inom Ringhalsområdet såsom tvättanläggningen, avloppsreningsverket, brandövningsplats, underhåll och sanering.

För närmare detaljer om förbrukningen av driftkemikalier respektive underhållskemikalier hänvisas till miljökonsekvensbeskrivningen. Med driftkemikalier avses de kemiska produkter som används i processystemen eller angränsande system och som är viktiga för upprätthållande av driften vid kärnkraftblocken. Med underhållskemikalie menas kemiska produkter som används vid sanering i lokaler och processystem eller vid underhåll av komponenter.

Dieselolja, hypoklorit, saltsyra, svavelsyra och hydrazin förvaras i tankar som är placerade i invallningar som mer än väl rymmer den totala volymen i respektive tank. De stora transformatorerna på Ringhals innehåller stora mängder olja, och har därför på samma sätt, som tankarna som nämns ovan, vallats in.

Råvaruförbrukning

Årligen tillförs i Ringhals ca 70 ton anrikat uranbränsle. Cirka en femtedel av bränslet byts varje år ut i samband med revisionsavställningar.

Under 2001 förbrukade Ringhals som helhet ca 800 000 m3 vatten. Vattnet köps från det kommunala vattenverket i Varberg.

Diesel och bensin används främst för transporter. Diesel används även för reservkraftdiesel, samt i pannor för uppvärmning. För närmare detaljer om förbrukning samt energiförbrukningen hänvisas till miljökonsekvensbeskrivningen.

Bullerkällor

Mätningar av buller visar att ljudnivåerna vid bostäder inte överstiger Naturvårdsverkets riktlinjer för buller från befintlig industri. Bullret fördelar sig relativt jämnt över dygnet.

Buller förekommer från fasta anläggningar och från trafik. Från de fasta anläggningarna är det framför allt fläktar som kan generera för omgivningen störande ljudnivåer. Även högtalarljud förekommer. Ljuddämpande åtgärder har vidtagits på de mest störande fläktarna. För att begränsa störningar på grund av högtalare har högtalaranläggningen byggts om och antalet utrop minskats. Under en provperiod har mobila telefoner använts i stället för utrop genom högtalarna. Vid prov av säkerhetsventiler för tryckvattenreaktorerna uppstår ett störande ljud som kortvarigt överstiger 45 dB(A) utanför industristaketet. Ringhals har infört restriktioner för provningen för att minska störningen för de närboende.

Videbergs hamn

Hamnen ligger i omedelbar anslutning till Videbergs fiskehamn. Hamnen är klassad som skyddsobjekt vilket innebär att endast lastning och lossning bedrivs där. Hamnen är inhägnad. Hamnen kan ta emot fartyg upp till 3 000 dödviktston (dwt).

Samtliga svenska kärnkraftverk utnyttjar ett unikt sjötransportsystem med fartyget M/S Sigyn. Fartygets viktigaste uppgifter är för Ringhals räkning är att transportera använt kärnbränsle och förbrukade härdkomponenter från Ringhals till det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle, CLAB, vid Oskarshamnsverket och att transportera radioaktivt driftavfall från Ringhals till Forsmark för slutdeponering i Slutförvar för radioaktivt driftavfall, SFR.

Vägen mellan hamnen och Ringhals är allmän väg och används även för transporter till och från Videbergs fiskehamn. Hamnen har nyttjats även för andra ändamål av verksamheter utanför Ringhals till exempel har tunga komponenter till Värö Bruk lossats i hamnen efter godkännande av Ringhals.

Framtida förändringar

Ringhals 1

Under 1994 byttes lågtrycksturbiner ut på Ringhals 1. I utbytesprojektet gjordes utredningar som belyste möjligheten att öka verkningsgraden genom att öka kylvattenflödet, från 43 m3/s till 58 m3/s. Detta anses ge ett årligt energitillskott på ca 25,8 GWh. Utrymme finns dessutom inom gjorda säkerhetsanalyser att öka den termiska effekten med 2 %.

Vid utbyte av högtrycksturbinerna, till en modell som har modernare utformning, där skovlar har bättre aerodynamiska egenskaper, erhålls bättre verkningsgrad. Enligt bedömningar som gjorts i detta ärende skulle det kunna ge ett tillskott på ca 18 MW. Räknar man med en driftsäsong på ca 8000 timmar innebär detta ett årligt energitillskott på ca 144 GWh.

För Ringhals 1 och 2 planeras en ombyggnad av reningsanläggningen för inkommande kommunalt vatten. Förändringen förväntas leda till minskad kemikalieförbrukning. Se vidare i miljökonsekvensbeskrivningen.

Ringhals 2

Utrymme finns inom gjorda säkerhetsanalyser att öka den termiska effekten med 2 %. Utrymme för en mindre höjning av verkningsgraden finns. Detta förutsätter att kylvattenflödet ökas.

Ringhals 3

Ringhals 3 har en potential till att öka den termiska effekten med 13,5 % (från 2 783 MW till 3 159 MW). För att kunna göra detta erfordras åtgärder i turbinanläggningen, vilket kan ske i flera steg. Valet av åtgärder styrs av lönsamhetsvärderingar.

Drift med ökad termisk effekt medför förutom en ökad elproduktion, samtidigt att en större värmemängd överförs till kylvattnet via kondensorerna. För att bibehålla en god verkningsgrad för anläggningen finns skäl till att öka kylvattenflödet (från 43 till 48 m3/s). Ökas inte kylvattenflödet kommer temperaturuppsättningen över kondensorerna att öka med 1,2°C.

För Ringhals 3 och 4 görs försök med minskad klorering av inkommande kylvatten under några år. Se vidare i miljökonsekvensbeskrivningen.

Ringhals 4

Ringhals 2 och Ringhals 3 har bytt ånggeneratorer (som följd av degradering). Motsvarande byte har ännu ej aktualiserats för Ringhals 4. Degraderingstakten för Ringhals 4 ånggeneratorer fortskrider långsamt och under kontroll. Det kan dock bli aktuellt att byta ut dessa, när vidare underhåll ej bedöms lönsamt eller produktionsförmågan påtagligt försämrats.

Ett utbyte av ånggeneratorer vid Ringhals 4 innebär att dess termiska effekt (som f n är 2 783 MW inklusive värmetillförsel från de interna kylvattenpumparna) och produktionsförmåga kommer att kunna ökas på motsvarande sätt som för Ringhals 3, samt få en liknande påverkan på kylvattnet (beskrivet ovan).

Framtida tvättanläggning

Ringhals har av Länsstyrelsen i Hallands Län blivit anmodad att utreda förutsättningarna att rena tvätteriavloppet från Ringhals gemensamma tvättanläggning. Se vidare nedan under rubriken ”Utsläpp till vatten”.

Transporter

Radioaktivt avfall från Barsebäck avsett för vidare hantering på Ringhals kommer att transporteras till Ringhals. Transporterna kommer främst att ske med M/S Sigyn. När Sigyn skall hämta annat radioaktivt avfall från Ringhals passeras Barsebäck med tom båt. Avsikten är att i möjlig mån utnyttja denna reservkapacitet för transport från Barsebäck till Ringhals. Övriga transporter kommer att ske med lastbil.

Transport av tvätt till, och från Barsebäck kommer att innebära ungefär 100 transporter tur och retur. Transporterna kommer att ske med lastbil. Efterhand sker övergång till miljövänligare alternativ för transporter.

Utsläpp till luft

Allmänt

Utsläpp till luft uppkommer främst vid kärnkraftblocken i samband med avluftning av kondensorer och övriga processystem samt sanering och annat underhåll, i verkstäder, vid provdrift av reservkraftdieslar samt transporter och brandövningar, i ställverk och kylmaskiner, i Ringhals 3 och 4 kloreringsanläggning, i vätgasfabrik och från kvävgastank.

Från Ringhals 1 sker utsläpp av radioaktiva gaser från kondensorerna. Gaserna fördröjs och filtreras före utsläppet. Från övriga reaktorer sker radioaktiva utsläpp från reaktorkylsystemet. I respektive skorsten finns mätslingor som övervakar och registrerar utsläppen samt samlar in prov av utsläppen av radioaktiva ämnen. Utsläppen av radioaktiva ämnen är små och motsvarade för de närmast boende en dos om ca 1 µSv under 2002. Beräkningen grundar sig på ett beräkningsförfarande som SSI har godkänt under 2002 och på mätningar samma år. 1 µSv är ungefär en tusendel av den dos som människor i allmänhet utsätts för från andra strålningskällor i naturen.

Det hydrazin som tillförs ånggeneratorerna i Ringhals 2, 3 och 4 bildar ammoniak, som släpps ut med de icke kondenserbara gaserna från kondensatorerna. Mängden uppgår till ca 1 ton per år.

Diffusa utsläpp av lösningsmedel (VOC) sker från verkstäder och från rengöring av utrustning m.m. Utsläppet uppgår till ca 5 ton per år.

För drift av reservkraftdieslar förbrukades 2001 ca 230 m3 dieselolja med en svavelhalt av 0,05 %. Utsläppen av kväveoxider uppgick till 11 ton och av svaveldioxid till 0,4 ton.

Utsläpp av förbränningsgaser sker från transporter inom området samt till och från området. Transporterna avser såväl persontransporter som transporter av varor. Det sammanlagda utsläppet beräknas till ca 7 ton kväveoxider och 750 kg svaveldioxid.

Nuvarande förhållanden

Ringhals 1

I kondensorn råder ett kraftigt undertryck, vilket möjliggör att luft kan läcka in i kondensorn. I reaktorhärden sker sönderdelning av vatten till väte och syre i den starka neutronstrålningen, så kallad radiolys. Dessa gaser följer med ångan till kondensorn. För att upprätthålla kondensorns funktion måste de icke kondenserbara gaserna avlägsnas. Det görs med driftejektorerna. Eftersom gaserna är radioaktiva måste de fördröjas och filtreras.

För att minska gasflödet genom fördröjningssystemet och öka avklingningen får gaserna passera en rekombinator där vätgas och syrgas omvandlas till vatten som kan dräneras bort. Efter behandling av de återstående gaserna i fördröjnings- och filterdelen leds gaserna till skorsten och vidare till atmosfären. Till skorstenen förs även ventilationsluft. I skorstenen finns mätslingor inmonterade, som kontinuerligt övervakar, registrerar och samlar in prov av utsläppet av radioaktiva ämnen uppdelat i ädelgaser, jod och partikelbundet, samt tritium och kol-14.

Ringhals 2- 4

Gaser från reaktorkylsystemet samlas via gaskompressorer upp i gasavklingningstankar. Efter avklingning släpps gasinnehållet till atmosfären via skorsten. I skorstenen finns mätslingor inmonterade, som kontinuerligt övervakar, registrerar och samlar in prov av utsläppet av radioaktiva ämnen uppdelat i ädelgaser, jod och partikelbundet, samt tritium och kol-14.

För att upprätthålla kondensorns funktion måste de icke kondenserbara gaserna avlägsnas via ejektorer. Dessa gaser är inte radioaktiva på en tryckvattenreaktor med täta tuber i ånggeneratorerna, däremot innehåller de ammoniak, som bildas genom termisk nedbrytning av hydrazin som doseras kontinuerligt på sekundärsidan. Utsläppen från sekundärsidan övervakas och provtagning sker för att kartlägga och bestämma eventuella utsläpp av radioaktiva ämnen.

Verkstäder

I verkstäderna förekommer rengöring och bearbetning av utrustning, smörjning, svetsning etc. Vid denna verksamhet liksom vid sanering av lokaler, och maskiner uppstår föroreningar i luften som ventileras bort. Speciellt bör nämnas svetsverkstaden där svetsgaser ventileras bort över tak för att bibehålla en god arbetsmiljö. Motsvarande sker i maskinverkstad där gaser uppstår vid plasmaskärning, liksom i instrument- och elverkstäder där gaser uppstår vid lödning och svetsning. Gaserna ses av Ringhals främst som en arbetsmiljöfråga. Ringhals bedömning är att gaserna inte innebär nämnvärd påverkan på omgivningen.

Utsläpp från verkstäder där radioaktivt material hanteras sker via ventilationsutrustning, i vilken provtagningsutrustning för radioaktiva ämnen (aerosoler och jod) installerats. Utsläppen till luft från verkstadsarbete och underhåll i kärnkraftblocken domineras av industrisprit och lacknafta med totalt cirka 5 ton.

Ställverk

För Ringhals 4 finns ett kapslat ställverk där svavelhexafluorid, SF6, används som isolationsmedium. Mindre läckage av SF6 förekommer. Åtgärder vidtas vid de årliga översynerna av Ringhals 4 för att minimera läckagen.

Ringhals 3 och 4 kloreringsanläggningar

Vid elektrolysen bildades 22 ton vätgas år 2001. Vätgasen blandas med luft och ventileras bort över tak. Vätgas bedöms inta ha någon miljöpåverkande effekt.

Vätgasfabrik

Den producerade vätgasen, cirka 1 000 000 Nm3/år, återförenas i stor grad med syre i processystemen, en mindre del släpps ut via huvudskorstenen i Ringhals 1.

Den producerade syrgasen cirka 500 000 Nm3/år släpps ut direkt från vätgasfabriken. Enligt tidigare utredning finns ingen lönsamhet i att tillvarata syrgasen. Varken utsläpp av vätgas eller syrgas bedöms innebära någon miljöpåverkan.

Kvävgastank

Flytande kväve lagras i tank för användning främst i Ringhals 1 reaktorinneslutning. Efter användning släpps kvävgas ut till atmosfären. Utsläpp av kvävgas bedöms inte innebära någon miljöpåverkan.

Sammanställning av utsläpp till luft med potentiell miljöpåverkan

Sammanställning av utsläpp till luft från Ringhals verksamheter under 2001.

Sort Mängd 2001 Kommentar

Radioaktiva ämnen cirka 1 µSv år 2002 Beräknad högsta dos till de närmast

(som stråldos) boende. Beräkningarna är baserade på

mätningar 2002 och det beräkningssätt

som SSI godkänt år 2002. Enligt

tidigare beräkningssätt uppskattades

utsläppet motsvara 7 µSv år 2001

Ammoniak 1,0 ton Utsläpp av ammoniak orsakas av

doseringen av hydrazin. Utsläppen sker

vid ejektoravdragen för block 2, block

3 och block 4. Utsläppen sker relativt

jämnt över året.

Icke halogenerande 5 ton Från förbrukning av aceton, lacknafta

kolväten (VOC) och industrisprit. Förbrukningen härrör

huvudsakligen från rengöring i samband

med underhållsarbeten.

Köldmedia Läckage från kylmaskiner

R22 (HCFC) 11 kg

R134A (HFC) 37 kg

SF6 70 kg Svavelhexaflourid används som

isolationsmedium I

högspänningsställverket för Ringhals

4. totalt finns ca 2350 kg i systemet.

Utsläppsmängd motsvarar påfylld

mängd.

Utsläpp

reservkraftsdieslar Utsläppet motsvarar

610 ton CO2 24 mg CO2 per producerad kWh

11 ton NOx 0,4 mg NOx per producerad kWh

0,4 ton SO2 0,02 mg SO2 per producerad kWh

Utsläpp transporter Utsläppet motsvara

av varor och avfall 1 070 ton CO2 42 mg CO2 per producerad kWh

3 ton NOx 0,1 mg NOx per producerad kWh

0,7 ton SO2 0,03 mg SO2 per producerad kWh

Utsläpp bensinmotorer, Utsläppet motsvara

dieselmotorer och

brandövning 1 450 ton CO2 58 mg CO2 per producerad kWh

6 ton NOx 0,2 mg NOx per producerad kWh

0,6 ton SO2 0,002 mg SO2 per producerad kWh

Framtida förhållanden

Fem mindre förändringar förväntas påverka nuvarande utsläppssituation till luft.

- För utsläpp av radioaktiva ämnen förväntas en ytterligare minskning de närmaste åren, främst kopplat till att effekterna av en bränsleskada 1993 vid Ringhals 1 minskar med tiden.

- Mängden av ett radioaktivt ämne, tritium, ökar i proportion till effektökningen. Totalt för Ringhals blir ökningen högst 10 %. Detta medför ett mycket litet tillskott till dosen till allmänheten från övriga utsläpp till luft av radioaktiva ämnen från Ringhals.

- En marginell ökning kommer att ske för transporter. Mer gods inklusive tvättgods avses bli transporterat mellan Ringhals och Barsebäck.

- Prov med minskad klorering av Ringhals 3 och 4 kylvattenkanaler kommer att leda till minskade utsläpp av vätgas.

- Köldmedier byts efterhand ut mot miljövänligare alternativ.

I normal reinvesteringsverksamhet ingår att göra förändringar i lokaler och anläggningar. Detta kan leda till tillfälligt ökade utsläpp när förändringen genomförs. Sett över en längre tidshorisont bedöms dessa förändringar leda till minskad miljöpåverkan eftersom modernare teknik kommer att nyttjas.

Utsläpp till vatten

Miljöpåverkan från utsläpp till vatten exklusive kylvattenhantering

Allmänt

Utsläpp till vatten avser främst följande processer och anläggningar:

1. Kärnkraftblocken inklusive avfallsanläggningen form av dränering av kemikaliedoserade processystem till kylvattenkanal, utsläpp av restprodukter vid sanering/underhåll i anläggningarna till kylvattenkanal och avloppsvatten från avfallsanläggning till kylvattenkanal

2. Stödprocess i form av reningssystem för inkommande kommunalt vatten, ytterligare processvattenbehandling vid Ringhals 2-4 och utsläpp från säkerhetsfilter

3. Avloppsreningsverket i form av renat sanitärt avloppsvatten och avloppsvatten från verkstäder, förråd, kontor och fordonstvätt

4. Tvättanläggning i form av tvättavloppsvatten

5. Dagvatten från Ringhalsområdet

Nuvarande förhållanden

Utsläpp från kärnkraftblocken inklusive avfallsanläggningen

Utsläpp av processvatten från kärnkraftsblocken

Utgående vatten från processystemen samlas upp i tankar. Det utgående vattnet innehåller normalt låga halter av de kemiska produkter som tillsätts i processystemen, såsom borsyra och hydrazin. Med vattnet från en del processystem följer även ammoniak, som bildats vid termisk nedbrytning av hydrazin vid hög vattentemperatur. Före utsläpp till havet kontrolleras vattnet med avseende på pH och konduktivitet. För ett utsläppsstråk vid Ringhals 1 kan dessutom pH-justering göras i utsläppstankarna vid pH utanför intervallet 5 - 10. Utsläpp från vissa processystem kan ske direkt till kylvattenkanal efter provtagning.

Visuell kontroll görs av eventuell oljeförekomst och innehåll av kromater. Kromater används endast på Ringhals 2.

I utsläppsstråken finns mätslingor inmonterade, som kontinuerligt övervakar, registrerar och samlar in prov för analys av radioaktiva ämnen. Efter genomförd och godkänd kontroll pumpas vattnet, under övervakning med aktivitetsmonitorer, direkt till kylvattenkanalen. I det fall vattnet i tankarna innehåller högre koncentration av radioaktiva ämnen än de interna utsläppsvärdena, renas vattnet genom filtrering och jonbyte före utsläpp. De interna utsläppsvärdena ger en mycket god marginal till de gränser myndigheterna föreskrivit. Golv- och systemdränage från kontrollerat område avleds via uppsamlingstankar till kylvattenkanalen. Vattnet filtreras och prov tas på vattnet före utsläpp.

Vatten från vissa processystem utan innehåll av radioaktiva ämnen kan släppas ut direkt i kylvattenkanal, då måste manuellt prov tas i förväg och utpumpad volym skall registreras. Inga övriga föroreningar förväntas i processystemen. På Ringhals 1 och 2 finns några oljekylare som är kylda med havsvatten. Vid några tillfällen har det inträffat läckage (500 - 1 500 liter per tillfälle) i oljekylare på Ringhals 1, vilket resulterat i utsläpp av olja till kylvattenkanalen. För att förhindra ett upprepande har tubpaketen i oljekylarna på Ringhals 1 bytts ut under de senaste åren. Trots detta uppstod ett nytt läckage 2002, detta utreds vidare och förhållandet kommer att redovisas i årsrapporten för 2002 till länsstyrelsen.

Utsläpp av restprodukter från sanering och underhåll av kärnkraftsblocken.

Utsläpp från övriga delar av kontrollerat område, exempelvis anläggningen för radioaktivt avfall, verkstäder och sanering av lokaler och processystem sker också via system där prov tas. Utsläppsstråk med risk för oljeutsläpp är försedda med oljeavskiljare. Före/under utsläpp kontrolleras innehållet av radioaktiva ämnen. Vid för hög koncentration av radioaktiva ämnen i utsläppen relativt internt satta värden stoppas utpumpningen automatiskt. Ett stråk ut från avfallsanläggningen har inte automatiserat stopp.

Utsläpp från okontrollerat område sker via oljeavskiljare och utsläppstankar.

Utsläpp från avfallsanläggningen

I avfallsanläggningen filtreras avloppsvatten och dränagevatten från processystem inom kontrollerat område. Därmed avskiljs en stor del av de radioaktiva ämnena ur vattnet. Vattnet som behandlas kommer huvudsakligen från följande källor:

- Ringhals 1 systemdränage, detta vatten återanvänds normalt efter rening

- Ringhals 1, vissa golvavlopp

- Ringhals 2, vissa avloppsvatten med hög aktivitet

- Verkstäder

- Ringhals 1 och 2 kemilaboratorium

- Ringhals 3 och 4, vissa avloppsvatten med hög aktivitet

Den filtrerade vätskan samlas upp i utsläppstankar där provtagning av radioaktiva ämnen sker för att verifiera att vattnet är godkänt för utpumpning till kylvattenkanalen. Vidare mäts pH och ledningsförmåga och eventuellt innehåll av olja kontrolleras visuellt. Under varje utpumpning tas ett proportionellt prov.

Avloppsvatten som förväntas innehålla låga halter av radioaktiva ämnen släpps direkt till kylvattenkanalerna. Vattnet passerar dels en detektor som mäter koncentration av radioaktiva ämnen och dels tas ett proportionellt prov på vattnet. Vid för hög koncentration av radioaktiva ämnen i utsläppen relativt internt satta värden stoppas utpumpningen automatiskt. Därefter kan vattnet renas med filter och jonbytare. Utsläppen dokumenteras i de halvårs- och årsrapporter över utsläpp av radioaktiva ämnen som redovisas till SSI.

Utsläpp från stödprocesser

Anläggning för behandling av inkommande processvatten

Det vatten som används i kärnkraftblockens processystem utgörs av kommunalt vatten. Det kommunala vattnet kan användas som dricksvatten men det är inte tillräckligt rent för att användas som processvatten. För att minimera driftstörningar och för att minska risken för korrosionsangrepp på konstruktionsmaterialen måste vattnet renas. Dessutom skall beläggningar på uranbränslets kapsling undvikas och sprickinducering undvikas. Rening av vattnet görs i en totalavsaltningsanläggning bestående av jonbytare och ultrafiltrering (osmos).

När jonbytarna är mättade med föroreningar regenereras de. För regenereringen användes under 2001 90 ton (100 %-ig) natriumhydroxid och 143 ton (100 %-ig) svavelsyra. Efter regenerering leds de förbrukade regenereringslösningarna till kylvattenkanalen tillsammans med föroreningar som tidigare avskiljts från inkommande kommunalt vatten.

Ytterligare processvattenbehandling Ringhals 2-4.

För att reglera reaktorprocessen tillsätts kemiska produkter som bor och litium. Inför den årliga översynen av respektive reaktor tillsätts väteperoxid i reaktorkylkretsen. Därmed frigörs radioaktiva ämnen från ytorna i processystemen och de kan samlas upp på filter och jonbytare. Detta medför en minskning av radioaktiva ämnen i de rörsystem som skall kontrolleras/underhållas. För att minimera beläggningen på material inne i ånggeneratorerna måste vattnet till sekundärkretsen vara mycket rent och befriat från föroreningar såsom humus partiklar etc. Även detta vatten renas i osmosanläggningen.

Hydrazin, vid Ringhals 2 även ammoniak, doseras till sekundärkretsens vatten för att minimera korrosionsangrepp.

Reaktorinneslutningens tryckavlastningssystem

Tryckavlastningssystemet (Säkerhetsfilter) innehåller stora vattenvolymer i vilket natriumtiosulfat doserats. I samband med inspektion av säkerhetsfilter dräneras vattnet till respektive kylvattenkanal. Natriumtiosulfat är ett syreförbrukande ämne. I genomsnitt töms ett säkerhetsfilter vartannat år. Utsläppen motsvarar då cirka 150 kg syreförbrukande ämnen beräknat som COD.

Utsläpp från avloppsreningsverket

Från Ringhals mätningar vid det sanitära avloppsreningsverket avseende total volym, utsläppt mängd syreförbrukande ämnen (TOC) och utsläppt mängd fosfor, erhölls följande värden 2001:

Volym 23 000 m3

TOC, totalt organiskt kol 260 kg

BOD biologiskt syreförbrukande 140 kg

Fosfor och fosforföreningar 8 kg

Utsläpp från avloppsreningsverket kontrolleras genom mätningar i enlighet med miljökontrollprogrammet. Styrning av pH på utgående vatten sker genom järnkloriddosering.

Till avloppsreningsverket leds förutom sanitärt avlopp, avloppsvatten från verkstäder, förråd, kontor, personalmatsalar och anläggning för fordonstvätt

Tvättanläggning för skyddskläder

Allt tvättgods, i form av skyddskläder av textilier, från arbete inom kontrollerat område inom Ringhalsområdet, samlas in och tvättas i en gemensam tvättanläggning placerad vid Ringhals 2. I anläggningen utförs förutom tvätt även torkning, radioaktivitetskontroll av tvättgods, vikning av overaller samt lagning av mindre skador på tvättgodset. Tvättgodset utgörs huvudsakligen av skoskydd, huvudskydd och flamsäkra overaller. Tvättgodset är nedsmutsat i varierande grad, både med konventionell smuts och med radioaktiva ämnen. Under år 2001 hanterades cirka 250 ton tvättgods.

Ringhals har enligt vattendom tillstånd att släppa ut avloppsvatten från tvättanläggningen för skyddskläder direkt till kylvattenkanalen för Ringhals 1 och 2. Endast ludd avskiljes före utsläpp. Om radioaktiviteten i det utsläppta vattnet överstiger ett internt satt värde leds vattnet till avfallsanläggningen för radioaktivt avfall. De interna utsläppsgränserna ger en mycket god marginal till de gränser myndigheterna föreskrivit.

Anledningen till att tvättavloppsvattnet inte renas i avloppsreningsverket är att det vid konstruktion av anläggningen bedömdes vara mycket svårt att skilja ut radioaktiviteten från tvättvattnet. Tvättmedlet innehåller dessutom mindre mängder komplexbildare som kan tänkas binda radioaktiva ämnen, vilket i sin tur kan medföra att dessa lättare transporteras ut från exempelvis ett avfallsförvar. Om tvättvattnet renas erhålles ett avfall innehållande både radioaktivitet och tvättmedel. Om detta avfall innehåller för hög halt komplexbildare får det inte deponeras i slutförvaret för radioaktivt driftavfall, SFR. Avfallet får inte heller deponeras på kommunal deponi om det innehåller för hög koncentration av radioaktiva ämnen.

Utsläppen av radioaktiva ämnen underskrider normalt 2 GBq/år och utgör <5 % av Ringhals totala utsläpp av radioaktiva ämnen till havet. Allt tvättmedel, 2,4 ton år 2001, som förbrukats antas gå ut i havet. Någon mätbar effekt av utsläppen har inte påvisats i recipienten.

För kommunala reningsverk i närheten gäller gränsvärdet 0,5 mg/l för fosfor och 15 mg/l för syreförbrukande ämnen mätt som BOD. Ringhals nuvarande utsläpp från tvättanläggningen sker via ett utsläppsstråk från Ringhals 1. Uppmätta halter är 5,9 mg/l för fosfor respektive 2,9 mg/l för syreförbrukande ämnen mätt som TOC. Halten i det utsläppta vattnet är alltså ca 10 gånger högre för fosfor än gränsvärdet för kommunala reningsverk. Den totala mängden 120 kg bedöms dock som liten.

Dagvatten inklusive utsläpp från brandövningar

Till Ringhals dagvattennät är takavlopp samt avloppsbrunnar utomhus inom området anslutna. Dagvattnet utgörs främst av nederbördsvatten från tak och hårdgjorda markytor. Till dagvattensystemet leds även vatten från golvbrunnar i några mindre förrådsbyggnader och i några verkstäder. I de fastigheterna kan viss miljöfarlig verksamhet förekomma men liksom i turbinbyggnader och de stora verkstäderna samlas eventuella spill upp och tas omhand som avfall/farligt avfall. En intern utredning har initierats för att se över behovet att ytterligare skydda dagvattennätet från dessa potentiella utsläpp. Nederbördsvatten under transformatorbåsen förs till dagvattensystemet efter att vattnet vid kontroll visats vara fritt från olja. Eventuellt oljeläckage samlas upp i invallning och tas omhand som farligt avfall. Vid brandövningsplatsen finns en oljeavskiljare. Tvättning av bilar är endast tillåten inomhus i tvätthallen där en oljeavskiljare finns.

Avrinningsområde för Ringhals 4 och övriga områden inom industristaketet syd/sydöst om Ringhals 4 är Båtafjorden. Avloppet utgjordes ursprungligen av en bäck som kulverterades i samband med tillkomsten av Ringhals 4. Även dagvatten från Vattenfall Fastighet AB:s områden ost/sydost om industristaketet leds till Båtafjorden. Avrinningsområde för Ringhals 3 och några mindre närliggande områden mynnar i kylvattenkanal för Ringhals 3 och 4. För övriga områden inom Ringhals mynnar dagvattnet i kylvattenkanalen för Ringhals 1 och 2.

Sammanställning utsläpp till vatten

I tabellerna nedan redovisas en sammanställning av utsläpp till vatten från Ringhals verksamheter, endast i undantagsfall redovisas utsläpp som understiger 1 ton per år.

Följande utsläpp av ämnen som bedöms medföra eller ha potential för miljöpåverkan till kylvattenkanaler skedde från Ringhals verksamheter under 2001.

Sort Mängd 2001 Kommentar

Radioaktiva ämnen <0,1 µSv Beräknad högsta dos till de närmast boende

(som stråldos)

Ammoniak 1,6 ton Från hydrazin för pH-justering i

Ringhals 2-4 sekundärsystem

Borsyra 19 ton Borsyra (och borax) används för reglering

av kärnklyvningsprocessen

Hydrazin 1 ton Utsläpp av hydrazin sker från blocken.

Hydrazin används främst för reduktion

av syrehalt i processvatten. Större

delen förbrukas i processen. utsläppen

från användningen utgörs främst av

nedbrytningsprodukterna kvävgas och vatten.

Schablonmässigt beräknas utsläppen uppgå

till 10 procent av doserad mängd

Utsläpp vid incident 1 ton Från utsläpp efter överfyllnad.

år 2001

Icke halogenerande 2 ton Utsläppet kommer från förbrukning av

kolväten industrisprit och lacknafta. användningen

sker i samband med rengöring. av den

totala förbrukningen av industrisprit

beräknas 50 % avgå till atmosfären och

50 % avleds till kylvattenkanalen. För

lacknafta antas merparten avgå till luft

endast en mindre del till vatten.

Rengöringsmedel 8,4 ton Av den totala förbrukningen nyttjas ca

2 ton i tvättanläggningen. resterande

mängd användes huvudsakligen för rengöring

av lokaler. Utsläppen från tvätteri-

anläggningen sker efter aktivitetskontroll

till kylvattenkanalen. Utsläpp från lokal-

rengöringen sker efter filtrering och

aktivitetskontroll till kylvattenkanalen

eller via avloppsreningsverket till kyl-

vattenkanalen. Dessutom sker tvätt av fordon

inom området. Vid tvättningen användes

vaxschampo och vid behov avfettningsmedel.

utsläppen sker via en oljeavskiljare och

avloppsreningsverket till kylvattenkanalen.

Saltsyra 70 ton Saltsyra doseras för pH-reglering för att

förhindra karbonatutfällning i ledningar

och dysor. Syran används även vid block

3 och 4 för rengöring av elektroder i

kloreringsanläggningen.

Svavelsyra 29 ton Svavelsyra används vid block 1 och 3 i

totalavsaltningen för regenerering av

jonbytare. Schablonmässigt beräknas ut-

släppen uppgå till 20 procent av doserad

mängd

Totalfosfor 8 kg Utsläpp från sanitärt avloppsreningsverk.

Utsläppet motsvarar 0,35 mg totalfosfor

per liter.

cirka 120 kg Utsläpp vid ”juridisk provtagning”

inkluderar utsläpp efter användning av

tvättmedel. Utsläppet motsvarar 5,9 mg

totalfosfor per liter i det utsläppstråk

där tvättanläggningen ingår.

Syreförbrukande

ämnen TOC 260 kg Utsläpp från sanitärt avloppsreningsverk.

BOD 140 kg Utsläppet motsvarar 9,9 mg TOC per liter

TOC/BOD/COD TOC ca 100 kg Utsläpp via ”juridisk provtagning”

inkluderar utsläpp efter användning av

tvättmedel. endast TOC mäts i dessa

utsläppsstråk. Utsläppet motsvarar 2,9 mg

TOC per liter i det utsläppsstråk där

tvättanläggningen ingår.

COD ca 150 kg Utsläpp av natriumtiosulfat från

säkerhetsfilter. Beräknad som COD utifrån

utsläppt mängd.

Dessutom släpptes ut 17 ton järnklorid från avloppsreningsverket, 60 kg kopparoxid som utsöndras från korrosionsskydd i rensfack och 18 ton natriumhydroxid. Dessa utsläpp bedöms inte medföra någon miljöpåverkan

Framtida förhållanden

Tvättanläggning

Ringhals har av länsstyrelsen i Hallands län blivit anmodad att utreda förutsättningarna att rena avloppsvattnet från Ringhals gemensamma tvättanläggning. Vid projekteringen har det framkommit att endast en marginell förbättring kan erhållas med en ny tvättanläggning jämfört med ett alternativ med reningssteg direkt i anslutning till utgående vatten från befintlig tvättanläggning. Skillnaden i kostnad mellan dessa alternativ motsvaras inte av den eventuella extra reningseffekt som kan erhållas i en ny tvättanläggning.

Ringhals AB undersöker nu möjligheten att uppnå tillfredsställande rening av tvättvatten inom befintlig tvättanläggning. Ringhals AB bedömer att det finns förutsättningar för en sådan lösning. Under föreslagen prövotid kommer Ringhals AB att införa ett eller flera steg för rening av tvättvatten innan detta förs till kylvattenkanalen. Ambition för reningsstegen är att mängden radioaktiva ämnen från tvättanläggningen skall minska en faktor 50 relativt dagens nivå. Detta skulle innebära att cirka 20 MBq radioaktiva ämnen kommer att släppas ut per år från tvättanläggningen. För syreförbrukande ämnen avser Ringhals AB att först pröva vilken effekt reningsstegen får innan beslut tas om ytterligare rening behövs. Fosfater bedöms gå relativt opåverkade genom de föreslagna reningsstegen. Mängden fosfater är dock mindre än 100 kg per år, vilket måste anses vara en liten belastning på havet utanför.

Ringhals AB har undersökt möjligheten att använda tvättmedel som innehåller lägre halt av fosfater än det nu aktuella tvättmedlet. Undersökningen visar att det knappast skulle innebära några miljöfördelar med att byta till fosforfritt tvättmedel eftersom dels utsläppet av kväve ökar och dels flamskyddseffekten kan gå förlorad i tvättade overaller.

Ringhals avser att driva tvättanläggningen med tillhörande reningssteg under några år efter idrifttagande för att få erfarenheter och för att klarställa vilken reningseffekt som kan uppnås. Ett provprogram skall tas fram och redovisas till länsstyrelsen. Efter provdriften kommer kontrollen av tvättvattnet att integreras i det ordinarie miljökontrollprogrammet. Anledningen till att inte ansluta tvättanläggningen till avloppsreningsverket är att Ringhals anser sig behöva få erfarenheter av reningseffekten för radioaktiva ämnen och övriga ämnen. Ringhals avser att undvika att avloppsreningsverket kontamineras och därmed klassas som kontrollerat område. Förändringar i logistiken för hur skyddskläder väljs och används utreds parallellt.

Reinvesteringar

I normal reinvesteringsverksamhet ingår att göra förändringar i lokaler och anläggningar. Detta kan leda till tillfälligt ökade utsläpp när förändringen genomförs. Sett över en längre tidshorisont bedöms dessa förändringar leda till minskad miljöpåverkan eftersom modernare teknik kommer att nyttjas.

Ett exempel på reinvestering är den ombyggnad som påbörjats av Ringhals 1 och 2 reningsanläggning för inkommande kommunalt vatten, totalavsaltningsanläggningen. Ombyggnaden förväntas leda till en minskning av kemikalieförbrukningen med ungefär hälften.

Utvecklingsprojekt

Flera utvecklingsprojekt och utredningar genomförs med syfte att klarställa möjligheterna att ytterligare minska miljöpåverkan. Exempelvis genomförs prov med ammoniakdosering till Ringhals 2 sekundärsystem med avsikt att minska förbrukningen av hydrazin. Prov genomförs även med modern filtreringsteknik för Ringhals 2 utsläpp av vatten från kontrollerat område. Försöken verkar lovande med en god avskiljningsgrad för radioaktiva ämnen.

Kartläggning görs av de mindre utsläppsvägar som finns vid sidan av utsläpp via avloppsreningsverk och utsläpp via övervakade utsläppsstråk till kylvattenkanalen. Efter kartläggningen tas beslut om åtgärder som eventuellt kan behövas för att ge tillräckligt skydd för miljön.

Prov med avskiljning av ammoniak görs för Ringhals 2 för att begränsa behovet av rening av avloppsvatten med jonbytare. Därmed bör mängden förbrukad jonbytarmassa minska. En mindre ökning av utsläppet av ammoniak till havet kan bli följden.

Övriga förändringar

Endast en mindre övrig förändring förväntas, i utsläpp till vatten, på grund av de förändringar som föreslås i form av effektökningar. Förändringen består i huvudsak av att mängden av ett radioaktivt ämne, tritium, ökar med som högst 10 %. Detta medför ett mycket litet tillskott till den mycket låga stråldos närboende erhåller från övriga utsläpp till vatten av radioaktiva ämnen från Ringhals.

Utsläpp till mark

Merparten av verksamheten sker inomhus. Utomhusverksamheten övervakas noga för att minimera risken för påverkan på mark och grundvatten.

Miljöpåverkan från kylvattenhanteringen

Allmänt

Påverkan av kylvattenhantering avser främst följande moment

- bortledning av havsvatten

- rensanläggningar

- kloreringsanläggningar

- filtrering genom musslor som växer i kylvattenkanaler

- temperaturhöjning 10°C vid passage genom kondensorn

- återföring av uppvärmt havsvatten

Vattendomstolen gjorde följande bedömning enligt slutligt beslut, 1993-03-09, Mål A 18/67:5 sidan 9-10:

1) Dim- och sjöröksförhållanden har endast påverkats marginellt.

2) Ålskada har obestridligen uppstått, kompensationsfrågan har reglerats i särskild ordning. Vattenfall (sökanden) Fiskeriverket och Statens naturvårdsverk är ense om att inte annat än försumbar skada kommer att uppstå i framtiden.

3) För övrigt fiske finns viss negativ effekt, respektive skada på bottenmiljö och levnadsbetingelser. Skadorna och olägenheterna är såvitt nu kan bedömas nära nog försumbara förutom i den allra närmaste omgivningen av utsläppspunkten.

Detta har kompletterats med en sammanställning och värdering av tidigare undersökningar, se bilaga 17 till miljökonsekvensbeskrivningen, om påverkan på havsmiljö.

Effekten på havsmiljön, som hittills uppmätts och redovisats och värderats i Vattendomstolen, är ringa. Den kompletterande undersökningen, enligt ovan, visar likartat resultat. Sammantaget betyder detta att hittillsvarande effekter beskrivs genom de utredningar som utförts. Se bilaga 15-17 till miljökonsekvensbeskrivningen.

Nuvarande förhållanden

Kylvatten tas via två intagskanaler till blocken Ringhals 1 och 2 respektive Ringhals 3 och 4. Till kanalerna doseras tidvis klor (hypoklorit) för att förhindra fastsättning av blåmusslor och havstulpaner vars larver passerar rensanläggningen. Därmed minskas risken för störning av processen. Kloreringen ger viss påverkan även på andra arter som passerar rensanläggningen och vidare genom kylvattenkanalerna. Rensgaller under vattenytan målas med korrosionshämmande färg innehållande koppar(I)oxid. Störst miljöpåverkan fås genom den filtrering av havsvatten som sker i musslor och havstulpaner som lever i kanalerna.

Koncentrationen av totalt aktivt klor vid utloppet till havet får ej överstiga 0,1 ppm. Detta är en internt satt gräns. Försök har visat att fisk inte skadas om den nivån kan innehållas. För att undvika utfällning av kalk från havsvattnet i spridardysor och ventiler tillsätts saltsyra till hypokloriten. (Dosering av hypoklorit höjer vattnets pH vilket medför utfällning av karbonater från havsvattnet. För att förhindra pH- ökning tillsätts saltsyra). Under 2001 användes 70 ton saltsyra, till största del vid kloreringen av Ringhals 1 och 2 hjälpkylvatten, vilket släpptes ut i kylvattenkanalen.

Miljöpåverkan från kloreringen har undersökts vid flera tillfällen. Se bilaga 15-17 till miljökonsekvensbeskrivningen.

Vid Ringhals 1 och 2 kloreras kylvattnet med natriumhypoklorit som doseras från tank. Tidigare klorerades både huvudkylvattensystemen och hjälpkylvattensystemen. Klorering sker numera enbart växelvis till Ringhals 1 respektive Ringhals 2 hjälpkylvattensystem (säkerhetssystem). Åtgärden har medfört att behovet av hypoklorit minskat med 80 - 90 %. Klorering sker till en halt av ~2 ppm före kylvattenpumparna. Halten totalt aktivt klor i utloppet överstiger därmed inte 0,1 ppm. Hjälpkylvattensystemet kloreras under maj till oktober, vissa undantag finns beroende på temperatur, tillväxt av alger etc. Den hypoklorit som används vid block 1 och 2 köps in från extern tillverkare.

Vid Ringhals 3 och 4 kloreras för närvarande under en prövotid endast hjälpkylvattensystemen. Natriumhypoklorit produceras i en egen kloreringsanläggning utgående från havsvatten. Natriumhypokloriten som används vid Ringhals 3 och 4 produceras genom elektrolys. Råvara vid produktionen av natriumhypoklorit är saltet i havsvattnet. Havsvattnet leds förbi elektrolysörer, som består av ett antal parallellkopplade elektroder matade med likspänning. Vid tillverkningen erhålls vätgas som biprodukt. Vätgasen avgår till atmosfären.

Kylvattenutsläpp och värmetillförsel till havet

Utsläppsområdet definieras som den yta inom vilken övertemperatur på minst 5ºC förekommer. Området har idag en total yta på 0,2-0,3 km2. Övertempererat vatten når ibland ner till de djupaste delarna, cirka 10 meter, men periodvis strömmar opåverkat vatten in längs botten. Detta betyder att endast de övre vattenlagren är kontinuerligt värmepåverkade. Vid de recipientkontroller, som utförs enligt vattendom har havsmiljön i anslutning till Ringhalsverket studerats sedan slutet av 1960-talet. Syftet med studierna är att fastställa den miljöpåverkan av havsmiljön som Ringhals kylbehov ger upphov till. Såväl fiskbeståndet i havet, som bottenfauna, alger och plankton övervakas genom regelbundna kontroller. Dessutom finns information om tillståndet i Kattegatt via det kustkontrollprogram som pågår samt från en del kampanjmässiga forskningsinsatser.

Studierna visar på vissa förändringar inom ett begränsat område utanför utsläppspunkten av artsammansättningen, både vad gäller flora och fauna. Vissa fiskarter trivs i det varma vattnet och söker sig dit, medan andra flyr det varma vattnet. På ett avstånd av 500 meter från utsläppspunkten har förändringarna i stort sett upphört. Tidigare gjorda utredningar redovisas i bilaga 15-17 till miljökonsekvensbeskrivningen.

Blandningszonen definieras som det område där övertemperatur på minst 1°C förekommer. Här sker med hjälp av strömmar och vågor en snabb nedkylning av kylvattnet. Områdets storlek har beräknats vara i storleksordningen 16 km2. Områdets utbredning varierar kraftigt beroende på de stora strömväxlingar som förekommer. Detta gör att en given del av området normalt inte påverkas mer än under en tid av ett dygn i sträck. Vissa förändringar i algsamhällenas sammansättning kan skönjas i zonens inre delar. Röd- och brunalger, bland annat "Saragassosnärja", förekommer i högre grad än normalt.

I fjärrzonen understiger temperaturökningen 1°C. Ingen förändring kan påvisas.

Miljöpåverkan från förändrad tillförsel av värme till havet

Två utredningar avseende påverkan av det utökade kylvattenflödet har genomförts. Utredningarna har utgått från att både kylvattenflöde och temperatur i utgående kylvatten ökas. Ökningen av värmemängden som tillförs havet har vid beräkningarna uppskattats till 35 %. Anledningen att göra beräkningar för en större förändring än som planeras är att inte skapa onödiga begränsningar i val av detaljer i de tekniska förändringar som blir följden av effektökningar och ökning av verkningsgraden. Utredningarna har utgått från att samma utloppstemperatur och kylvattenflöde gäller för de båda blockparens kylvattenkanaler.

Den reella förändringen förväntas bli antingen ett ökat kylvattenflöde med upp till 30 m3/s och en mindre sänkning (cirka 1°C) av temperaturuppsättningen i utgående kylvatten, eller ett ökat kylvattenflöde med upp till 20 m3/s och en mindre sänkning (cirka 0,4°C) av temperaturuppsättningen i utgående kylvatten. Förändringarna motsvarar högst 8,1 % ökad värmetillförsel till havet. Detta innebär att utredningarna leder till en relativt kraftigt överskattning av förändringarna. Utredningarna redovisas i bilaga 18-19 till miljökonsekvensbeskrivningen.

Vid ökat värmeutsläpp till havet och ökat kylvattenflöde ökas den yta inom vilken övertemperatur på minst 5ºC förekommer. Området kommer då att få en total yta på 0,3 - 0,5 km2. Ökning av ytan uppskattas till 43 - 73 %. Vattentemperaturen ökar även vid botten i utsläppsområdet.

Vid ökat värmeutsläpp till havet och ökat kylvattenflöde ökas den yta inom vilken övertemperatur på minst 1ºC förekommer. Området kommer då att få en total yta på cirka 22 km2. Ökning av ytan uppskattas till 26 - 38 %.

I fjärrzonen understiger temperaturökningen 1ºC. Ingen förändring kan påvisas.

En värdering av miljöpåverkan från ökning av värmetillförseln till havet med 35 % har gjorts av den konsult som Ringhals anlitat, som tidigare gjort liknande undersökningar som anställd vid Naturvårdsverket och Fiskeriverket. Under några år görs på Ringhals 3 och 4 ett prov med minskad klorering av huvudkylvatten. Vid värderingen har konsulten utgått från att huvudkylvattnet inte längre skall kloreras. Vid värderingen har inte heller tagits hänsyn till att kylvattenflödena normalt är betydligt lägre och temperaturuppsättningen något lägre när havsvattentemperaturen är som högst. Sammanfattningsvis konstateras att ett ökat kylvattenflöde ger vissa negativa effekter på fisk- och växtlivet. Om kloreringen av huvudkylvattnet på Ringhals 3 och 4 upphör leder det dock till att nämnda negativa effekter får begränsat genomslag. Värderingen redovisas i bilaga 19 till miljökonsekvensbeskrivningen och sammanfattas nedan.

De viktigaste och tydligaste effekterna av en utökad produktion kommer att orsakas av det ökade flödet och därmed ökade transporter av organismer genom kylsystemet, där förluster kan uppkomma. För många viktiga effekter, vilka berör fisk, sker en mot flödet proportionell ökning av förlusterna. För några arter kan dessa förluster ha viss påverkan på fjärrzonen. Minskningen av kloreringen reducerar förlusterna i kylsystemet, framför allt för djurplankton. De toxiska effekter av klor som kan förekomma nära utsläppet kommer att upphöra.

I recipienten torde påverkan på planktonsamhället som resultat av ökade förluster i kraftverket bli liten. Under perioder med full drift vid hög sommartemperatur finns dock en risk, att dödligheten ökar hos djurplankton vilket kan leda till minskade tätheter i området utanför utsläppet. De utökade volymerna uppvärmt vatten i pelagialen får sannolikt ingen större betydelse. Anlockningen av pelagisk fisk till plymen förväntas inte öka nämnvärt som en följd av effektökningen. Däremot skulle en ökad förekomst av sill och skarpsill i området till följd av förstärkta bestånd medföra risk för betydligt större ansamlingar av fisk i varmvattnet än vad som hittills noterats. Varmvattnet har större biologiska effekter på bottnarna och på bottenbundna fiskar än i pelagialen, men påverkan begränsas av att ökningen av uppvärmda bottenytor blir relativt liten.

De effekter som kan förväntas som en följd av ökat flöde, större temperaturhöjning och minskad klorering är följande. Ökat flöde kommer att öka förlusterna av ägg och larver av torsk, plattfisk, rötsimpa, tejstefisk och stensnultra, dock med högst 20 %. Detta kan minska förekomsten av dessa arter i blandningszonen. Rekryteringen till dagens svaga bestånd av torsk i Kattegatt kan också komma att påverkas, men påverkan är mycket liten i förhållande till fiskets effekter. Ökat flöde leder även till ytterligare förluster av transporterat plankton i kylsystemet. Risken för ökad dödlighet hos djurplankton under varma sommarperioder kommer att stiga. Minskad klorering ger ökad påväxt av filtrerare i kylvattenvägarna vilket ökar förlusten av transporterat djurplankton. Men minskad klorering leder samtidigt till högre överlevnad hos transporterat djurplankton, vilket kompenserar effekten av filtrerarnas konsumtion. Den anlockning av fisk som idag sker till kylvattenutsläppen kommer inte att öka i omfattning. Den ökade utbredningen av uppvärmda bottnar kommer att leda till att kylvattenbetingade förändringar av algbältenas artsammansättning sprids till större ytor grunda bottnar främst sydväst om Båtafjordens mynning. Det leder även till ökad förekomst av bottenlevande varmvattenfiskar och strandkrabba och minskad täthet av kallvattenfiskar Det tydligt påverkade områdets yta kan beräknas öka med upp till 70 %. Vid nordgående ström kan ett ca 1,5 km2 stort område nås av en övertemperatur av minst 3°C.

Tillvaratagande av överskottsvärme

Frågan har tidigare utretts under 70-talet och har sin grund i strävan att minska Sveriges då stora oljeberoende för produktion av fjärrvärme. I regeringspropositionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken läggs fram förslag till riktlinjer för energipolitiken till omkring år 1990.

- Uthålliga, helst förnybara och inhemska energikällor skall svara för huvuddelen av Sveriges energiförsörjning i framtiden

- Oljeberoendet skall minskas

- Utnyttjande av spillvärme skall stimuleras

- För storstadsområdena kan värmeöverföring från kärnkraftverken vara ett lämpligt alternativ

Till grund för regeringens proposition fanns avslutade, pågående och planerade utredningar från Statens Vattenfallsverk för Ringhals och Forsmark och från Sydkraft för Barsebäck. För Göteborg genomfördes en gemensam studie med Göteborgs kommun och vattenfallsverket om den framtida energiförsörjningen. Värmeöverföring från Ringhals med en fjärrvärmeledning eller med termosbåtar var ett par av alternativen som diskuterades. Utredningarna kom fram till att det kunde finnas viss lönsamhet i värmeöverföringen men att ett flertal frågor, såsom säkerhetskrav, behövde utredas vidare. Efter politiska beslut i riksdagen avfördes möjligheten till värmeöverföring från agendan.

Säkerhet

Ringhals omfattas av ett antal lagar och myndighetsföreskrifter avseende säkerhet. Statens kärnkraftinspektion (SKI) har tillsynsansvar för reaktorsäkerhetsfrågorna inklusive tryckkärlssäkerhet och fysiskt skydd. Statens strålskyddsinstitut (SSI) har tillsynsansvar för strålskyddsfrågor. I övrigt gäller samma tillsynsansvar som för annan industri. Interna rutiner och god kompetens bidrar till att de högt ställda kraven på säkerhet infrias.

SKI ställer krav på tillståndshavaren genom att utfärda generella föreskrifter och genom att meddela beslut om förelägganden m.m. i enskilda ärenden. Enligt 5b § kärntekniklagen skall SKI vid sin prövning tillämpa bl.a. de allmänna hänsynsreglerna i 2 kapmiljöbalken. SKI har därför att beakta kravet på bästa möjliga teknik enligt 2 kap 3 § jämfört med 2 kap 7 § miljöbalken.

Nyligen har SKI utfärdat två nya föreskrifter, SKIFS 2004:1 och 2004:2. Den förstnämnda behandlar allmänna krav på säkerhet i kärntekniska anläggningar och är en uppdatering av SKIFS 1998:1. Den sistnämnda är ny och gäller konstruktion och utförande av kärnkraftreaktorer. Ytterligare en ny föreskrift angående det fysiska skyddet i kärnkraftverken är på remiss för utgivande under år 2005.

Reaktorerna i Ringhals har sedan driftsättningen fortlöpande modifierats för att möta de erfarenheter och den kunskapsuppbyggnad som av Ringhals och/eller SKI ansetts vara väsentliga att tillvarata. Funktion och säkerhet hos reaktorerna har därför över åren kontinuerligt förbättrats genom moderniseringar, metodutveckling och kompetenstillskott.

De största miljöstörningarna med anknytning till drift av Ringhals uppkommer vid eventuella allvarligare haverier, sabotage eller större bränder. De riskanalyser som behandlar sannolikhet och konsekvens för radiologiska utsläpp redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen.

För att förebygga radiologiska olyckor är ett kärnkraftblock uppbyggd med flerfaldiga barriärer mot utsläpp av radioaktiva ämnen och med ett därtill anpassat djupförsvar. I enlighet med internationellt accepterade grundläggande säkerhetsmål skall anläggningens utformning vara sådan att människor, samhälle och miljö skyddas mot skador genom flerfaldiga barriärer och upprätthållande av ett effektivt djupförsvar mot radiologiska olyckor, att alla rimliga åtgärder kan vidtas för att mildra konsekvenserna av utsläpp av radioaktiva ämnen om olyckor ändå sker och att under normal drift den joniserande strålningens påverkan begränsas så långt det är möjligt, såväl inom som utanför anläggningen. Det sistnämnda innefattar även följderna av utsläpp av radioaktiva ämnen från anläggningen och strålning från bildat avfall.

Barriärer mot utsläpp av radioaktiva ämnen

För att större mängder radioaktiva ämnen okontrollerat skall komma utanför kärnkraftverket måste flera barriärer i tur och ordning sättas ur funktion.

Barriär 1 - Bränslet

Bränslet i sig är en barriär. Urandioxiden, som är ett keramiskt ämne, är svårlösligt i vatten och luft, fissionsprodukterna d v s de radioaktiva ämnen som bildas vid kärnklyvningen är hårt bundna i bränslet. Det har också hög smältpunkt (2 800°C).

Barriär 2 - Bränslekapsling.

Bränslet är inkapslat i rör av en zirkoniumlegering.

Barriär 3 - Reaktorns tryckbärande primärsystem (reaktortank och reaktorkylsystem)

Kokvattenreaktorer:

Reaktortanken som omger bränslehärden, är gjord av ca 15 cm tjockt stål. Den består av ett inre lager av rostfritt stål och ett yttre av segt kolstål. Det vatten och ånga som leder värmen från reaktorhärden till ångturbinen cirkulerar i primärkretsen.

Tryckvattenreaktorer:

Reaktortanken som omger bränslehärden, är gjord av 20 cm tjockt stål. På samma sätt som kokarreaktorn består den av ett inre lager av rostfritt stål och ett yttre av segt kolstål. Det vatten som skall leda värmen från reaktorhärden till ånggeneratorerna cirkulerar i primärkretsen. Det är ett slutet system byggt för att klara höga tryck.

Barriär 4 - Reaktorinneslutningen

Reaktortanken omges av en inneslutning, bestående av en meter tjock förspänd betong och en 5 mm tjock stålplåt. Att betongen är förspänd innebär att det förutom den vanliga stålarmeringen finns ingjutna rör med spännkablar i. Inneslutningen är gastät tack vare den 5 mm tjocka stålplåten och ska klara påfrestningarna på ett sådant sätt att de radioaktiva ämnena inte kommer ut i omgivningen. Den är byggd för att kunna hålla tätt även vid ett reaktorhaveri. Inneslutningen är ett gott skydd även mot yttre påverkan.

Barriär 5 - Reaktorbyggnad

I kokvattenreaktorer omges inneslutning och primärkrets av ett starkt yttre skal av betong, en reaktorbyggnad. Läckage till omgivningen vid läckande reaktorinneslutning kan begränsas via styrd filtrerad ventilation av reaktorbyggnaden.

De flerfaldiga barriärerna mot utsläpp skall skyddas och stödjas av ett djupförsvar i flera nivåer, vilket åskådliggörs av de 5 nivåerna i nedanstående tabell.

Nivå Syfte Huvudsakliga medel Anm

1 Förebyggande av Robust konstruktion och Avser kvalitets

driftstörningar hög kvalitet i utförande, styrning

och fel drift och underhåll

2 Kontroll av Övervakning begränsningar

driftstörningar och och skyddssystem samt

detektering av fel annan tillståndsövervakning

3 Styrning av händ- Effektiva säkerhetssystem Anläggningens säkerhets-

elser och störningar och reaktorskyddssystem funktioner skall vara

som kan uppkomma utformade så att enstaka

vid konstruktions fel inte förhindrar

styrande haverier fullgörandet av en

funktion

4 Styrning och Förberedda tekniska åtgärder

begränsning av för- samt haveriberedskap

hållanden som kan vid anläggningen

uppkomma vid svåra

haverier

5 Lindra konsekvens- Förberedda åtgärder Ansvarig är läns-

erna vid utsläpp av för en effektiv styrelsen i Hallands

radioaktiva ämnen information till och län

till omgivningen skydd av befolkningen i

närområdet

Säkerhetsfilter

Säkerhetsfiltren utgör del i både barriärerna mot utsläpp av radioaktiva ämnen och i djupförsvaret.

För att skydda reaktorinneslutningen mot för stort övertryck vid ett eventuellt haveri, kan trycket minskas genom avluftning via ett "säkerhetsfilter". Vid en mycket osannolik härdskada med tankgenomsmältning som ger högt övertryck i inneslutningen (en mycket osannolik händelse) öppnas automatiskt med sprängbleck en avlastningsväg till ett filter. Den vägen kan ånga och gas släppas ut genom filtret där 99,93 % av de radioaktiva ämnena stannar. Undantaget är ädelgaser och metyljodid. Utsläppet uppskattas bli så litet att det högst motsvarar den dos människor i närområdet erhåller i medeltal under ett år från andra strålkällor.

Fysiskt skydd

Anläggningarna har ett antal olika säkerhetsinstallationer och rutiner som skydd mot sabotage. Bland annat säkerställs att enbart behöriga personer medges tillträde.

Det fysiska skyddet är uppbyggt enligt särskilda anvisningar från SKI och i samråd med polismyndigheten och länsstyrelsen i Hallands län. Det skall säkerställa att intrång av obehöriga indikeras och eventuella inkräktare fördröjs via säkerhetsbarriärer så att driftpersonal hinner vidta förberedda åtgärder som säkerställer kontroll över reaktorn och dess kylning, även om kontrollrum skulle ockuperas.

Skyddsvakter övervakar anläggningens dagliga säkerhet och polisen har särskilt utbildad och övad personal för snabba insatser vid Ringhals i hotsituationer.

Möjliga konsekvenser av ett större haveri

Verksamhetsutövaren är skyldig att analysera händelser med stor potentiell risk för bestrålning av allmänheten. Analyserna skall vara realistiska och ingår i vad som kallas för designscenarier. Verksamhetsutövaren skall visa att dessa händelser inte medför höga stråldoser till allmänheten. Se vidare bilaga 22 till miljökonsekvensbeskrivningen.

Stora utsläpp till omgivningen kan endast fås om samtliga ovan redovisade barriärer genombryts och att kylningen av bränslehärden misslyckats. Därmed orsakas härdskador, vilket kan orsaka förångning av vattnet i reaktorn och ge upphov till kraftig tryckstegring i inneslutningen som, om övertrycket blir för högt, slutligen spräcker denna. Konsekvensen av denna händelsekedja skulle, enligt den allmänna uppfattningen om kärnkraftrisker, då bli stora radioaktiva utsläpp till omgivningen. Men på Ringhals, tar säkerhetsfilter hand om minst 99,93 % av utsläppet radioaktiva partiklar vid den osannolika olycka som beskrivs ovan. Därmed erhålls endast begränsad deponering av radioaktiva ämnen på marken. Utöver att mjölkproduktionen på gårdar i vindriktningen kan behöva avbrytas ett antal veckor efter ett stort haveri behövs inga speciella skyddsåtgärder för användningen av marken efter ett haveri. En dylik händelse kommer att leda till att de närmast boende kommer att larmas och anmodas att bege sig inomhus och inta en jodtablett för att begränsa konsekvensen av utsläpp av radioaktiva ämnena. Enligt SSI rekommendationer skall inomhusvistelse påbjudas vid doser överstigande 10 mSv (10 gånger dosen från naturliga strålkällor under ett år). Uppskattningsvis erhålls mindre än 10 mSv sammanlagt från ädelgaser, jod och markbeläggning. För att hålla nere stråldoserna kan man även behöva utrymma ett område i vindriktningen närmast reaktorn.

Ytterligare ett antal fall med brister i flera av barriärerna har analyserats. Konsekvenserna av dessa blir dock lägre än vid utsläpp via säkerhetsfilter.

De så kallade restriskerna behöver inte analyseras vidare. Referens Regeringsbeslut 1986-02- 27 "Villkor för fortsatt tillstånd enligt 5 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet att driva kärnkraftreaktorerna Ringhals 1, 2, 3 och 4". Restrisker motsvarar händelser som bedöms som mycket osannolika och som innebär att så gott som alla befintliga barriärer sätts ur funktion inom några timmar.

Säkerhetsutveckling och bästa möjliga teknik

Ringhals kommer under de kommande 6 - 8 åren att investera i ytterligare säkerhetshöjande och miljöförbättrade åtgärder till ett belopp av ca 3 miljarder kr. De säkerhetshöjande åtgärderna vidtas för att uppfylla de förhöjda krav som SKI angivit i sina nya föreskrifter, främst SKIFS 2004:2. Åtgärder kommer också att bli nödvändiga för att uppfylla ovannämnda kommande krav beträffande det fysiska skyddet av kraftverket.

Ringhals har lämnat en beskrivning av syfte och målsättning med de nya föreskrifterna, aktbilaga 110.

Utgångspunkten för de nya föreskrifterna anges av SKI bl.a. vara svenska och utländska drifterfarenheter, senare års säkerhetsanalyser och resultat från forsknings- och utvecklingsprojekt och utvecklingen av Internationella atomenergiorganets (IAEA) säkerhetsstandarder.

De nya föreskrifterna anges innebära en skärpning och utvidgning av gällande regler. De sägs också vara framåtsyftande och avsedda att påverka den säkerhetsmässiga utveckling som nu inleds. Ringhals uppfattar detta som att föreskrifterna ger uttryck för modern teknik inom säkerhetsområdet.

För att bedöma i vilken omfattning moderna krav skall tillämpas på befintliga svenska reaktorer har ett förarbete gjorts i form av att SKI tagit fram konsekvensbeskrivningar för samtliga svenska reaktorer. Respektive tillståndshavare enligt KTL har, utifrån en remissutgåva på berörd föreskrift, gjort en grov bedömning av vilka åtgärder som erfordras samt till vilka kostnader. SKI har värderat detta i en sammanställd konsekvensbeskrivning och därefter angett de nya krav som skall gälla genom meddelandet av de nya föreskrifterna, aktbilaga 125.

En översiktlig beskrivning av de åtgärder som kan bli aktuella redovisas i aktbilaga 110. En mer detaljerad beskrivning av detta utgörs av det underlag Ringhals har inlämnat till SKI:s konsekvensbedömning. Detta är föremål för sekretess eftersom det innehåller kommersiellt känslig information. Ett sammandrag för var och en av reaktorerna utan kommersiella uppgifter ges i aktbilaga 126.

I aktbilaga 127 lämnas en beskrivning av ett jämförelseobjekt, se vidare nedan. I detta fall har valts den reaktor som är under uppförande i Finland. Där lämnas också en beskrivning av möjligheterna att höja Ringhalsblockens säkerhetsnivå till den hos ett modernt kärnkraftverk.

De åtgärder som skall vidtas för att uppfylla bestämmelserna i SKIFS 2004:2 skall vara vidtagna vid den tidpunkt som SKI bestämmer för varje reaktor. Innan de vidtas skall de redovisas till och godkännas av SKI.

Effektutbyggnaderna prövas enligt KTL av regeringen. I samband med att regeringen lämnar ett tillstånd brukar SKI bemyndigas att meddela de föreskrifter angående säkerheten som behövs.

Sistnämnda innebär att såväl åtgärder för att höja säkerhetsnivån för den pågående verksamheten, som åtgärder för att tillgodose säkerheten efter en effekthöjning kommer att detaljredovisas till SKI, som därefter kommer att meddela de krav som behövs. Ringhals bedömer att denna prövning kommer att säkerställa att bästa möjliga teknik även i framtiden kommer att tillämpas för Ringhals kärnkraftverk.

Beskrivning av jämförelseobjekt

Såsom jämförelseobjekt för säkerhet använder Ringhals den reaktor som är under uppförande i Finland med planerad driftstart 2009.

I början av sextiotalet fastlades främst i USA de grundläggande principer rörande barriärer och djupförsvar som idag är helt dominerande bland världens reaktorer. Detta har utgjort grunden för generation 2 (G2)-reaktorerna. Samtliga reaktorer i Ringhals såväl som i Sverige och med några få undantag i Europa tillhör denna generation. Den senaste och också den modernaste reaktor som upphandlats är reaktorn ”Finland 5” (F5). Denna har kallats en G3-reaktor, men baseras dock helt och hållet på en evolutionär design från G2. Man har bl.a. utnyttjat den samlade kunskapen från närmare 30 års drift av kärnkraftverk för att konstruera en mer produktions- och säkerhetseffektiv reaktor. Den nya reaktorn har utvecklats efter ett koncept kallat EPR (European Pressurized Reactor). Det som speciellt utvecklats i den EPR-reaktor som levereras till Finland är säkerhetsnivån, produktionsförmågan och produktionskostnaderna. Produktionsförmågan förbättras bl.a. genom den höga effektnivån (ca 1 600 MW) samt möjlighet till korta avställningar för bränslebyte och underhåll. Produktionskostnaderna har kunnat hållas nere genom att bl.a. höga krav ställts på effektivt underhåll samt lång livslängd, (ca 60 år).

Reaktorn har samma grundkrav på säkerhet och konstruktionsprinciper som Ringhalsreaktorerna, (General Design Criteria samt principen om barriärer och djupförsvar). Den utveckling av säkerhetskonstruktionen som skett berör följande områden. Till skydd mot sabotage är det tekniska utförandet sådant att vissa säkerhetsmarginaler har ökats. Exempelvis har reaktorinneslutningen ett dubbelt skal och kontrollrumment är förlagt i en ”bunker” under marknivå. Vissa säkerhetssystem görs med 4-faldig redundans. I praktiken används bara 3-faldig redundans eftersom ett system skall kunna stängas av för underhåll under drift (vilket möjliggör kortare årlig avställning). Det tekniska utförandet är sådant att redundanta säkerhetssystem separeras till olika byggnadsdelar så att brand endast kan slå ut ett system. Systemkonstruktionen medger att en härdsmälta kan hanteras inne i reaktorinneslutningen

En genomgripande jämförande analys av säkerhetsnivån på Ringhals reaktorer och ett modernt kärnkraftverk är ett mycket omfattande arbete. Nedan ges därför endast en översiktlig bedömning.

Rent teoretiskt kan Ringhals genomföra åtgärder som innebär att Ringhalsblocken fullt ut når den säkerhet som EPR-reaktorn har. I praktiken måste då de allra flesta system på Ringhals rivas eller bytas ut. Speciellt gäller detta reaktorinneslutningen och reaktortanken med tillhörande rörsystem där speciella konstruktionslösningar har använts i den nya EPR-reaktorn. En så omfattande ombyggnad skulle i praktiken innebära att ett nytt kärnkraftverk uppförs.

Kostnaden för EPR-reaktorn i Finland (1 block) ligger på ca 27 Md SEK (enligt officiella källor) varav ca häften antas motsvaras av de reaktorspecifika konstruktionsdelarna (övrigt är turbiner samt gemensamma, icke-nukleära, delar). Kostnaden för att bygga om samtliga 4 Ringhalsreaktorer till motsvarande säkerhet skulle uppskattningsvis kosta mångfalt mer än kostnaden för en EPR-reaktor /reaktordelen, dvs. långt mer än 10 Md SEK. Till detta kommer stora inkomstbortfall under de år som ombyggnaden sker (ett år motsvarar intäkter på ca 4 Md SEK).

Ringhals anser att ovan nämnda ombyggnader skulle vara orimliga att genomföra jämfört med de förbättringar i säkerheten som därmed skulle kunna uppnås.

Den säkerhetsutveckling som nu inleds i och med planerandet av åtgärder för att uppfylla kraven i de nya föreskrifterna SKIFS 2004:2 och 2004:3 kommer vara av den arten att de innebär säkerhetshöjning inom flera av de områden där EPR-reaktorn har höjd säkerhetsnivå.

En jämförelse görs nedan:

Säkerhetsområde Konstruktionslösning EPR Säkerhetsutveckling

(främst baserad på krav

i SKIFS 2004:2/3)

Skydd mot sabotage Reaktorinneslutning med Ny analys visar att

dubbelt skal. Kontroll- Ringhals reaktorinneslutningar

rummet förlagt i en under marknivå tål

”bunker” ett störtande flygplan.

Viss möjlighet till över-

vakning och manövrering av

viktiga system från annan

plats än kontrollrummet

finns. En ytterligare

komplettering av detta

utreds baserat på nya krav.

Utökad redundans Säkerhetssystem med Förstärkning av

hos säkerhetssystem 4(3)-faldig redundans. befintliga säkerhetssystem

(med 2-faldig redundans),

bl.a. öka tålighet mot

mekaniska effekter vid

rörbrott

Separation Redundanta säkerhets- Separationen mellan säkerhets-

system har separerats till system kommer förstärkas.

olika byggnadsdelar så Förstärkning av lokalt

att brand endast kan slå brandskydd

ut ett system

Konsekvens-

lindrande system Systemkonstruktionen Haverifilter infört 198x

medger att en härdsmälta (finns endast i ett fåtal

kan hanteras inne i av de drygt 400 reaktorer

reaktorinneslutningen som är i drift i dagsläget)

Utöver detta finns ett antal andra konstruktionslösningar som sammantaget höjer säkerhetsnivån på Finland 5-reaktorn. I de åtgärder som genomförs baserat på nya krav i SKIFS 2004:2 finns också ytterligare åtgärder som höjer säkerhetsnivån på Ringhals reaktorer.

Strålskydd - utsläpp av radioaktiva ämnen

Statens Strålskyddsinstitut (SSI) är den myndighet som enligt bestämmelserna i strålskyddslagen (1988:220) utövar tillsyn över att de som har tillstånd att bedriva verksamhet med strålning uppfyller de krav som ställs på strålskydd vid drift av anläggningarna. SSI har även visst ansvar enligt kärntekniklagen (KTL) att utöva tillsyn över att den kärntekniska verksamheten uppfyller kraven enligt kärntekniklagen. SSI ska också verka för att strålskyddsarbetet utvecklas.

För att säkerställa strålskyddet hos anläggningar som omfattas av strålskyddslagen kan SSI meddela generella föreskrifter och beslut i enskilda ärenden. Strålskyddslagen ställer krav på skydd av både människa och miljö och SSI har i sina föreskrifter SSI FS 2000:12 angett hur bl.a. tillståndshavarna skall begränsa sina utsläpp av radioaktiva ämnen och tillämpa bästa möjliga teknik, vilket överensstämmer med miljöbalkens krav på att beakta de allmänna hänsynsreglerna i 2 kapmiljöbalken.

När det gäller beslut i enskilda ärenden har SSI möjlighet att inom ramen för sin tillsyn självmant ta upp frågor om strålskydd vid enskilda anläggningar. SSI brukar också involveras i den prövning som sker hos SKI enligt KTL. SKI brukar nämligen som ett led i sin prövning, genom ett remissförfarande ge SSI tillfälle att ange sina krav från strålskyddssynpunkt i det aktuella ärendet.

Liksom när det gäller prövningen av säkerhetsfrågor, innebär vad som nu sagts att ett mer detaljerat underlag för olika åtgärder för att begränsa strålningen kommer att redovisas till SKI och SSI i samband med kommande tillståndsprövning enligt KTL. Ringhals bedömer att denna prövning kommer att säkerställa att bästa möjliga teknik kommer att tillämpas även i fråga om åtgärder för strålskydd.

Ett särskilt program, s.k. ALARA program (As Low As Reasonably Achievable) finns för att begränsa alla stråldoser så långt detta rimligen kan göras, med hänsynstagande till såväl ekonomiska som samhälleliga faktorer. Programmet uppfyller de krav som ställs i SSI FS 2000:10. Planer för dos- och utsläppsreducerande åtgärder på kort och lång sikt, utbildningsplaner m.m. utgör en integrerad del i verksamhetsplaneringen. Strålskyddsföreståndaren tolkar föreskriften och följer upp hur den tillämpas.

Ringhals har i sitt arbete att reducera utsläppen av radioaktiva ämnen i första hand arbetat med strategin att angripa källan. Genom att angripa radioaktiviteten vid källan, helst innan den ens hunnit produceras, minskar såväl avfallsmängderna som stråldoserna till personal liksom omgivningspåverkan. De vidtagna åtgärderna har gett ett väsentligt förbättrat läge ifråga om såväl sänkta stråldoser till personal som ifråga om reducerade utsläpp. Avsikten är att fortsätta på det inslagna spåret att i första hand angripa aktivitetsproduktionen eftersom detta ger positiva effekter i samtliga led.

Förändringar i anläggningarna för att reducera utsläppen måste alltid stämmas av mot kraven på reaktorsäkerhet, personalens arbetsmiljö och möjligheterna att ta omhand uppkommet avfall.

Förutom att förebygga produktionen av radioaktiva ämnen renar Ringhals utsläppen i rimlig mån. Vattenutsläppen reduceras en faktor 100 till 1000. Vissa luftutsläpp renas ännu mer. Radioaktiva ädelgaser kan inte avskiljas från ventilationsluften genom rening. I stället fördröjs utsläppen i rimlig mån, bland annat genom de förbättringar som genomförts under 1990 talet.

Utsläppen till luft domineras av kol-14 och ädelgaser. En mindre förbättring kommer att uppnås för ädelgaser. Övriga åtgärder för att ytterligare reducera utsläppen bedömer Ringhals inte som kostnadseffektiva. För kol-14 finns idag ingen teknik framme för omhändertagande. Genom den strategi som Ringhals AB tillämpat sedan 1994 har utsläppen minskat och minskningen förväntas pågå ytterligare några år. I samband med kommande uppgradering av anläggningarna kommer möjligheterna att uppnå ytterligare fördröjning eller rening att tillvaratas där det bedöms som relevant i förhållande till kostnaden för åtgärden. Ytterligare reducering kan erhållas, men Ringhals AB bedömer att kostnaden (över 100 MSEK) för ytterligare reducering inte svarar mot de minimala vinster för miljön som detta kan medföra.

Ringhals AB bedömer att en reduktion av utsläppen av radioaktiva ämnen till havet kan ske med en faktor 10 fram till 2010 jämfört med situationen 2001. Därmed underskrids den nivå där BAT troligtvis kan anses uppfylld enligt OSPAR konventionens tolkning. I samband med kommande uppgradering av anläggningarna kommer möjligheterna att uppnå ytterligare rening att tillvaratas där det bedöms som relevant i förhållande till kostnaden för åtgärden. På sikt kan det tänkas att ytterligare reducering efterfrågas för att möta Sveriges kommande åtaganden enligt OSPAR konventionen, men Ringhals AB bedömer att kostnaden (över 100 MSEK) för ytterligare reducering inte svarar mot de minimala vinster för miljön som detta kan medföra.

Utsläpp av tritium till havet görs på en nivå som är lik övriga kärnkraftverk av samma typ och ålder och därmed kan kraven på bästa möjliga teknik antas vara uppfyllda.

En beskrivning av vilka åtgärder som vidtagits för att begränsa utsläppen av radioaktiva ämnen samt vilken nivå på utsläppen som bedöms uppfylla kraven på att använda bästa möjliga teknik med hänsyn taget till kostnader framgår av aktbilaga 58.

En jämförelse beträffande strålskyddet mellan reaktorerna i Ringhals och andra kärnkraftreaktorer samt en närmare redogörelse för åtgärder som kan vidtas för att begränsa de radioaktiva utsläppen från kraftverket redovisas i aktbilaga 128.

Av jämförelsen mellan nuvarande reaktorer och nya reaktorer i Ringhals framgår att dosbidraget till kritisk grupp skulle bli endast obetydligt lägre med nya reaktorer jämfört med de nuvarande.

Av redogörelsen för strålningsbegränsande åtgärder framgår att Ringhals åtar sig att vidta ett antal åtgärder, som innebär att utsläppen av radioaktiva ämnen, med undantag för kol-14 och tritium, efter en effektökning kommer att vara lägre än före effektökningen. Det framgår vidare att Ringhals åtar sig att göra fortsatta undersökningar av ytterligare ett antal utsläppsbegränsande åtgärder. Redovisningen omfattar dessutom ett par åtgärder som i och för sig är möjliga att genomföra, men för vilka Ringhals för sin del bedömer att nyttan från miljösynpunkt inte motiverar kostnaderna.

För att kunna följa upp vilka åtgärder som vidtas och de utredningar som kommer att ske samt resultatet av vidtagna utsläppsbegränsande och säkerhetshöjande åtgärder, har Miljödomstolen möjlighet att förordna om ett prövotidsförfarande. Om domstolen väljer ett sådant förfarande bör prövotiden bestämmas relativt lång på grund av den långa genomförandetiden. Prövotiden bör inte bestämmas kortare än till utgången av 2011 men den kan eventuellt delas in i ett par etapper. Den första etappredovisningen skulle då kunna ske vid utgången av 2008.

De utsläppsreducerande åtgärder och utredningar om möjliga åtgärder som Ringhals arbetar med framgår av bilaga 4.1 till aktbilaga 128.

Övriga säkerhetsfrågor

Kontroll av klyvbart material

Klyvbart material omgärdas av strikta regler baserade på internationella överenskommelser såsom "ickespridningsavtalet". Den som innehar klyvbart material är skyldig att tillse att material inte försvinner. Detta innebär att en intern bevakning, uppföljning och bokföring av innehavet sker och att det finns utrustning för myndigheternas kontinuerliga övervakning. Euratom gör inspektioner för att kontrollera att avtalet följs.

Beredskap

Rutiner har utarbetats för haveriberedskap, räddningstjänst och skyddsåtgärder för att förhindra olyckor liksom bedömning av effekter av inträffade olyckor. Haveriberedskapsorganisationen och räddningstjänsten övas regelbundet enligt fastställda program.

Haveriberedskapsorganisationen skall vid störning/haveri underrätta/larma externa myndigheter med ansvar för tredje man, vidtaga erforderliga skyddsåtgärder för personal, samordna det tekniska arbetet för att nå ett säkert läge på drabbat block, fortlöpande rapportera status på anläggningen till externa myndigheter och utföra prognoser för utvecklingen.

Haveriorganisationen är indelad i tre delar; vakthavande ingenjör (VHI), som är verksam främst i det inledande skedet, stabsfunktion i kommandocentralen (KC) och en operativ ledning på det drabbade blocket.

Inom Ringhals finns dygnet runt en intern räddningsstyrka bemannad med ett befäl och fyra brandmän. Ett avtal har upprättats mellan Ringhals AB och Varbergs räddningstjänst som reglerar ansvaret för förebyggande och operativa insatser.

För de aktiviteter där risken för olyckor förefinns har rutiner utarbetats och åtgärder vidtagits för att förebygga dessa. Bland åtgärderna kan nämnas invallning av tankar för kemiska produkter, kontroll av samlagring av kemiska produkter i förråd, förvaring av absorptionsmedel på de platser spill bedömts kunna förekomma. Om utsläpp trots detta inträffar kommer det utsläppta att samlas in. Om en uppsamling inte kan ske hamnar utsläppet sannolikt i kylvattenkanalen. Ett eventuellt utsläpp är sannolikt så litet att någon märkbar påverkan i recipienten inte förekommer. Ett undantag utgörs av hanteringen av bensin och dieseloljor. Hanteringen av dessa sker huvudsakligen på platser med hårdgjorda ytor och förvaringen sker oftast inom invallningar, sannolikheten för ett utsläpp är därför låg.

Uppfyllande av miljöbalkens hänsynsregler

Kunskapskravet

Arbetet med säkerhet och miljö är starkt prioriterat. Hos Ringhals finns ett ledningssystem omfattande kvalitets-, säkerhets- och miljöledning och vilket uppfyller kraven enligt ISO 14001 och EMAS. Arbetet med miljö- och säkerhetsfrågor leds av personal med omfattande teknisk och/eller naturvetenskaplig utbildning och med lång erfarenhet av arbete med sådana frågor. Erforderlig kompetens hos personalen säkerställs genom att det görs en kompetensprofil utgående från de arbetsuppgifter som skall utföras på respektive arbetsställe. All personal genomgår intern miljöutbildning anpassad efter respektive arbetsuppgifter. All driftpersonal får utbildning i reaktorsäkerhet. Uppföljning av utbildning sker med jämna intervall.

Utbildningsprogram och krav på ledning och kompetens uppfyller bestämmelserna i dels SKI:s föreskrifter om säkerheten vid vissa kärntekniska anläggningar (SKIFS 1998:1) och om kompetens hos driftpersonal vid reaktoranläggningar (SKIFS 2000:1), dels SSI:s föreskrifter om personstrålskydd i verksamhet med joniserande strålning vid kärntekniska anläggningar (SSI FS 2000:10) och om strålskyddsföreståndare vid kärntekniska anläggningar (SSI FS 2000:11). I verksamheten finns vidare en sådan dokumenterad fördelning av det organisatoriska ansvaret som sägs i 4 § förordningen om egenkontroll samt sådana fortlöpande rutiner för kontroll som anges i 5 § förordningen.

Ringhals anser härigenom att kraven på kunskap hos verksamhetsutövaren uppfylls.

Försiktighetsprincipen

Ringhals kärnkraftverk har uppförts under 1970-talet men har successivt byggts om och moderniserats för att uppfylla de krav som enligt kärnteknik- och strålskyddslagstiftningen ställs på ett kärnkraftverk. Åtgärder har även vidtagits för att begränsa verksamhetens påverkan på miljön i andra avseenden. Anläggningen har således anpassats efter de krav, som efter det att kraftverket uppfördes, efter hand har ställts på verksamheten.

Enligt SSI:s föreskrifter SSI FS 2000:12 skall begränsning av utsläpp av radioaktiva ämnen från kärntekniska anläggningar ske med utnyttjande av bästa möjliga teknik (4 §). Med detta begrepp avses den mest effektiva metod för att begränsa utsläpp av radioaktiva ämnen och utsläppen av skadliga effekter på människans hälsa och miljön, och som inte medför orimliga kostnader (2 §).

Vid Ringhals upprätthålls vanligtvis den utsläppsnivå, referensvärde, som erhålls vid optimalt handhavande och full funktion hos en anläggning (6 §). Vid enstaka tillfällen uppstår fel som kan medföra att utsläppsnivåerna överskrider referensvärdet. Drift av anläggningarna vid referensvärdena för respektive reaktor innebär att de närmast boende utsätts för en stråldos som underskrider en tusendel av stråldosen från naturliga strålkällor. För att ytterligare driva fram sänkningar av utsläppen tillämpas även ett system med målvärden (6 §). Stråldoserna från Ringhals utsläpp av radioaktiva ämnen visar sedan 1994 en sjunkande trend. Ringhals anser därför att anläggningen från strålskyddssynpunkt uppfyller kraven på bästa möjliga teknik även enligt 2 kap 3 § miljöbalken.

Ringhals följer alla av SKI och SSI meddelade föreskrifter och villkor som rör strålning och säkerhet.

Även i andra avseenden än strålskydd anser Ringhals att bästa möjliga teknik används, bl.a. genom att Ringhals i denna ansökan föreslår ett antal åtgärder för att ytterligare begränsa störningarna till omgivningen. Ringhals anser därför att verksamheten uppfyller kravet i 2 kap 3 § miljöbalken om utförande av skyddsåtgärder även i sådana avseenden.

Lokalisering

Platsen för Ringhals kärnkraftverk har bestämts genom olika beslut av riksdagen och regeringen inför uppförandet av kraftverket. Någon utredning om alternativa lokaliseringar har inte gjorts inför denna ansökan. En sådan utredning skulle bl.a. behöva omfatta en beräkning av kostnaderna för uppföra ett kärnkraftverk med en annan lokalisering. Att göra sådana beräkningar är förbjudet enligt 6 § kärntekniklagen.

Med hänsyn till att kärnkraftverket är en befintlig anläggning och till kraftverkets ändamål måste lokaliseringen anses lämplig med hänsyn till 1 kap 1 § samt 3 kap och 4 kapmiljöbalken. Som tidigare nämnts utgör Ringhalsverket ett riksintresse enligt 3 kap 8 § miljöbalken.

Hushållningskravet

Kraftverket är utfört med etablerad teknik, vilket innebär att en stor del av energin i kärnbränslet kyls bort i havet. Det saknas förutsättningar för att ta tillvara denna spillvärme. Med utgångspunkt från den teknik som sålunda står till buds anser Ringhals att man utnyttjar de möjligheter som finns att hushålla med reaktorbränslet. Bolaget strävar efter att, utan att detta kommer i konflikt med säkerhetskraven, begränsa användningen av driftkemikalier m.m. och av energi. Som framgår av redogörelsen för avfallshantering har bolaget ett väl utarbetat system för sortering samt återanvändning och återvinning. Ringhals anser sig därför uppfylla kraven i 2 kap. 5 § miljöbalken.

Användning av kemiska produkter

I verksamheten vid kärnkraftverket förbrukas driftkemikalier på olika områden. En närmare beskrivning av användningsområden, slag och mängder lämnas i avsnitt 9 i miljökonsekvensbeskrivningen.

Som framgår av den tekniska beskrivningen har Ringhals upphört med klorering av kylvattnet till huvudkylkanalerna till reaktorerna 1 och 2. Förbrukningen av natriumhypoklorit har härigenom minskat väsentligt.

Som framgår av miljökonsekvensbeskrivningen har hydrazinförbrukningen kunnat minskas under senare år och för närvarande pågår prov i Ringhals 2 för att förhoppningsvis kunna halvera hydrazinförbrukningen genom ersättning med ammoniak.

Ringhals har som målsättning att använda kemikalier som medför minsta möjliga skada för omgivningen. Vid Ringhals har i detta syfte inrättats ett internt kemikalieråd som arbetar med olika frågeställningar rörande kemiska produkter. I kemikalierådet ingår kemisk expertis samt företrädare för produktionsavdelningarnas kemienheter samt för avdelningar som arbetar med inköp, avfall och skydd. Företrädare för den centrala miljöstaben ingår också.

Innan en ny kemisk produkt börjar användas måste den godkännas av kemikalierådet. Varje ny produkt bedöms med hänsyn till påverkan på människors hälsa och den yttre miljön, brandfarlighet, påverkan på anläggningarna och möjligheterna att ta om hand restprodukter.

Med hänvisning till vad som nu sagts anser Ringhals att bolaget uppfyller kraven i 2 kap 6 § miljöbalken

Iakttagande av miljökvalitetsnormer

Utsläpp till luften av sådana föroreningar som omfattas eller från 2006 kommer att omfattas av miljökvalitetsnormer förekommer främst från förbränning i reservdieslarna och från transporter. Någon risk för att normerna skall överskridas föreligger inte.

För de av Naturvårdsverket i verkets författningssamling NFS 2002:6 förtecknade fiskvattnen skall tillämpas förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten. Havsområdena kring Ringhals kärnkraftverk finns inte med i förteckningen.

Ringhals bedömer därför att verksamheten inte riskerar medföra att en miljökvalitetsnorm överskrids.

Andra anläggningar

Ringhals kärnkraftverk är en befintlig anläggning för vilken planeras en mindre produktionsökning. Sådana andra verksamheter eller särskilda anläggningar som behövs för kraftverket och vilka inte omfattas av denna ansökan, är främst transportanläggningar och högspänningsledningar. Något behov av att bygga ut eller ändra dessa anläggningar för att kraftverket skall kunna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt föreligger inte.

Verkställighetsförordnande

Ringhals vill med hänsyn bl.a. till landets elförsörjning ha möjlighet att påbörja åtgärder för effekthöjningarna så snart dessa har tillståndsprövats även enligt kärntekniklagen och det finns därför behov av ett verkställighetsförordnande.

MOTSTÅENDE INTRESSEN

Yttranden med synpunkter på ansökan har inkommit från följande myndigheter: Energimyndigheten, Statens kärnkraftinspektion (SKI), Statens strålskyddsinstitut (SSI), Fiskeriverket, Länsstyrelsen i Hallands län, Miljö- och räddningsnämnden i Varbergs kommun och Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Kungsbacka kommun samt från Det Kongelige Miljöverndepartement i Norge och Miljöministeriet i Danmark genom Skov- og Naturstyrelsen. Räddningsverket liksom Naturvårdsverket har meddelat att de avstår från att yttra sig i målet. En närboende, Tomas Nilsson, Bua, har inkommit med synpunkter på bullret från anläggningen. Gloppe stugägareförening och Gloppe samfällighetsförening genom Vivian Behm, Väröbacka, har framställt synpunkter främst i fråga om buller, bl.a. genom ett vid miljödomstolens huvudförhandling ingivet yttrande. Ett flertal yttranden med synpunkter på ansökan m.m. har inkommit från Lars- Olov Höglund, Stocksund.

Nedan följer en redogörelse för vad som anförts i yttrandena. Redogörelsen begränsas till stor del i tillämpliga delar till vad som anförts efter att regeringen fattat sitt beslut i tillåtlighetsfrågan.

I yttrandena har anförts bl.a. följande.

Miljöministeriet i Danmark genom Skov- og Naturstyrelsen har uppgett att ministeriet har tagit del av Ringhals ansökan.

Miljöverndepartementet i Norge har, efter det att Ringhals kompletterat miljökonsekvensutredningen, menat att det översända materialet belyser faktiska utsläpp och utsläpp vid olycksscenarier på ett tillfredsställande sätt.

Energimyndigheten har uppgett att verket inte har något att erinra om innehållet i ansökningshandlingarna eller miljökonsekvensbeskrivningen.

Statens kärnkraftinspektion (SKI)

SKI har sammanfattningsvis anfört följande.

Ringhals AB är enligt 2 kap. 1 § miljöbalken skyldiga att visa att de förpliktelser som följer av 2 kap.miljöbalken iakttas. SKI anser att Ringhals AB i sin ansökan visar att de uppfyller de av miljöbalkens hänsynsregler som SKI är kompetenta att bedöma.

SKI har granskat den miljökonsekvensbeskrivning som bifogats ansökan och har funnit att den till stora delar uppfyller miljöbalkens 6 kap. 7 § krav på innehåll i en miljökonsekvensbeskrivning. SKI har i detta yttrande utgått från att miljödomstolens miljöprövning kommer att omfatta en värdering av förmågan hos de kärntekniska anläggningarnas barriärer och djupförsvar att förebygga radiologiska olyckor. SKI anser att miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven enligt 6 kap.miljöbalken och att den innehåller den information som krävs för att utgöra ett fullgott beslutsunderlag i de aspekter SKI är kompetenta att bedöma.

Ringhals AB bedriver kärnteknisk verksamhet och har därmed skyldighet att följa de krav som ställs i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Ringhals innehar samtliga tillstånd de behöver enligt nämnda lag för att bedriva kärnteknisk verksamhet. Med stöd av kärntekniklagen har SKI meddelat föreskrifter om bl.a. säkerhet i kärntekniska anläggningar, kompetens hos driftpersonal vid reaktoranläggningar. SKI bedriver fortlöpande tillsyn över hur Ringhals AB uppfyller de höga krav som kärntekniklagstiftningen ställer på bl.a. kunskap för att driva de kärntekniska anläggningarna på ett säkert sätt. Mot bakgrund av SKI:s tillsynsverksamhet och kännedom om förhållandena vid Ringhals AB bedömer SKI att Ringhals AB besitter den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.

Enligt vad som nämnts ovan bedömer SKI att Ringhals AB:s kärnkraftverk uppfyller de krav kärntekniklagen och SKI:s föreskrifter ställer på en kärnteknisk anläggning och driften av en sådan. Kraven på kärntekniska anläggningar har förändrats och förnyats i takt med teknikutvecklingen inom området. Ringhals AB har moderniserats och utvecklat sin verksamhet för att anpassa den till de nya krav som successivt ställts. SKI gör bedömningen att Ringhals AB visat att de använder beprövad teknik för att förebygga radiologiska olyckor. Ringhals AB genomför de skyddsåtgärder, iakttar de begränsningar och vidtar de försiktighetsmått i övrigt som, med utgångspunkt i ett kärnsäkerhetsperspektiv, behövs för att inte skada människors hälsa eller miljön.

Miljödomstolen har under målets handläggning förelagt bolaget att inkomma med mer underlag för att kunna bedöma säkerhetsriskerna vid driften av kärnkraftverk.

SKI har ett ansvar för att granska att frågor rörande säkerheten vid kärnteknisk verksamhet, vilka bedriver verksamhet som medför joniserande strålning, redogörs för på ett korrekt sätt. Vid normaldrift, d.v.s. drift inom de fastställda villkor och begränsningar som framgår av en anläggningens säkerhetstekniska driftförutsättningar, är utsläppen från verksamheten vid Ringhals AB marginella. Skulle en radiologisk olycka inträffa i någon av kärnkraftreaktorerna vid anläggningen finns det emellertid en risk för utsläpp av radioaktiva ämnen med potentiellt allvarliga negativa konsekvenser för människors hälsa och miljön som följd.

En radiologisk olycka definieras i SKI:s föreskrifter, SKIFS, som en uppkommen brist i en barriär eller annat förhållande som medför spridning av radioaktiva ämnen, eller som ger upphov till stråldoser, utöver vad som är tillåtet vid normaldrift.

När det gäller prövningen av frågor som rör olägenheter för omgivningen genom joniserande strålning i samband med drift av en kärnteknisk anläggning ger förarbetena till miljöbalken och de förarbeten som rör följdlagstiftningen till miljöbalken visserligen en viss vägledning om hur prövningen enligt balken kan samordnas med prövningen enligt kärntekniklagen. Men förarbetena ger knappast någon vägledning när det gäller frågan om hur ingående miljödomstolen skall pröva anläggningens säkerhet mot bakgrund av att säkerhetsfrågorna också prövas parallellt med stöd av kärntekniklagen.

Enligt SKI:s uppfattning kan det knappast bli frågan om några olägenheter av joniserande strålning i samband med drift av en kärnteknisk anläggning så länge förmågan hos anläggningens så kallade barriärer och djupförsvar att förebygga radiologiska olyckor är intakt. SKI utgår därför i detta yttrande ifrån att även miljödomstolens miljöprövning kommer att omfatta en värdering av förmågan hos de kärntekniska anläggningarnas barriärer och djupförsvar att förebygga radiologiska olyckor.

Ringhals har kompletterat den ursprungliga ansökan med nytt underlag som mer i detalj beskriver hur Ringhals jobbar förebyggande med säkerhetsfrågor.

SKI anser att det kompletterande underlag Ringhals AB lämnat in till miljödomstolen med tillräcklig tydlighet beskriver dels vilken kravnivå som gäller för anläggningarna samt dels hur Ringhals AB uppfyller denna kravnivå. SKI anser även att Ringhals AB på ett tydligt sätt beskriver hur de har verifierat att kravnivån uppfylls. Enligt SKI:s bedömning bör det därmed vara möjligt för miljödomstolen att värdera förmågan hos de kärntekniska anläggningarnas barriärer och djupförsvar att förebygga radiologiska olyckor.

Parallellt med miljöprövningen av Ringhals AB:s anläggningar söker Ringhals AB om tillstånd enligt 5 § lagen om kärnteknisk verksamhet att öka den termiska effekten.

Vid prövning av ärenden enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) så skall 2 kap., 5 kap. 3 § och 16 kap. 5 §miljöbalken tillämpas. SKI har således haft anledning att i ärenden enligt kärntekniklagen pröva om den befintliga verksamheten vid kärnkraftverket i Ringhals bedrivs på ett sådant sätt att de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken uppfylls.

SKI bedömer att verksamheten vid kärnkraftverket i Ringhals bedrivs på ett sådant sätt att de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken uppfylls. Bedömningen avser också i sin helhet den förändring av verksamheten som Ringhals AB:s ansökan enligt miljöbalken omfattar. SKI finner inget skäl att göra denna bedömning etappvis. SKI grundar sitt ställningstagande på det underlag som finns tillgängligt i Ringhals AB:s ansökan enligt miljöbalken.

SKI har också kunna göra en närmare bedömning av tillåtligheten av effekthöjningarna i reaktorerna Ringhals 1 och 3. Den 23 mars 2004 inkom nämligen Ringhals AB till SKI med två ansökningar enligt kärntekniklagen om att höja effekten i Ringhals 1 och 3 med 1,6 procent respektive 13,5 procent. SKI har granskat dessa ansökningar enligt kärntekniklagen och med eget yttrande överlämnat ansökningarna för regeringens prövning. SKI föreslår i dessa yttranden att Ringhals AB beviljas tillstånd enligt kärntekniklagen att driva anläggningarna i Ringhals 1 och 3 med högre effekt. SKI framhåller i yttrandena att Ringhals AB i driften av reaktorerna Ringhals 1 och 3 uppfyller de allmänna hänsynsreglerna enligt 2 kap.miljöbalken enligt SKI:s bedömning.

I yttrandena till regeringen föreslår SKI att tillståndet till effekthöjning enligt kärntekniklagen bör förenas med villkor av innebörden att reaktorn inte får tas i provdrift eller rutinmässig drift med den nya högsta uttagbara termiska effekten av 3160 MW utan SKI:s godkännande. SKI föreslår också att regeringen bemyndigar SKI att besluta om de ytterligare villkor för tillstånden som behövs med hänsyn till säkerheten.

När det gäller bytet av ånggenerator i reaktor Ringhals 4 anser SKI att en ny ånggenerator i reaktorn i sig inte påverkar den bedömning myndigheten gör enligt 2 kap.miljöbalken beträffande driften av reaktorn. Med utgångspunkt i de syften som de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken har, bör en ny ånggenerator i en reaktor snarare bedömas på ett positivt sätt.

När SKI sedan i ett kommande ärende enligt kärntekniklagen skall pröva ett byte av ånggeneratorer i reaktor Ringhals 4 kommer också andra frågeställningar i fokus. SKI:s prövning enligt kärntekniklagen avser en bedömning av om Ringhals AB vidtar de åtgärder vid kärnkraftverket som krävs för att undvika en radiologisk olycka. För att kunna bedöma om det planerade bytet av ånggeneratorer vid reaktor Ringhals 4 kan genomföras på ett säkert sätt krävs därför ett omfattande underlag med säkerhetsanalyser och särskilda säkerhetsgranskningar. Dessa handlingar skall upprättas med utgångspunkt i reglerna i Statens kärnkraftinspektions föreskrifter (SKIFS 2004:1) om säkerhet i kärntekniska anläggningar. Bytet av ånggeneratorer i reaktor Ringhals 4 kräver en särskilt ingående prövning med hänsyn till att ett stort antal tuber i de befintliga ånggeneratorerna är skadade.

SKI anser att Miljödomstolen vid ett tillstånd enligt miljöbalken till verksamheten vid Ringhals AB: kärnkraftverk inte skall meddela några särskilda villkor avseende kärnsäkerheten, utan som enda villkor hänvisa till SKI:s föreskrifter och tillsyn över efterlevnaden av kärntekniklagen.

Av 8 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) följer att villkor som behövs med hänsyn till säkerheten meddelas i samband med tillståndsgivning enligt denna lag. Regeringen har i tillståndsbeslut enligt kärntekniklagen till verksamheten vid Ringhals AB kärnkraftverk bemyndigat SKI att besluta om de ytterligare villkor som behövs med hänsyn till säkerheten.

Enligt SKI:s bedömning föreligger en klar risk för att tillståndsvillkor avseende säkerheten meddelade av Miljödomstolen skulle kunna kollidera med tillståndsvillkor eller krav som SKI ställer med stöd av kärntekniklagen. Eftersom SKI inte är part i målet eller tillerkänts talerätt i mål enligt Miljöbalken kan inte myndigheten begära ändring av ett villkor eller begära nya villkor.

En situation där tillståndsvillkor enligt två olika lagar strider mot varandra innebär enligt SKI:s uppfattning såväl en risk för att säkerheten i verksamheten försämras som en potentiell inskränkning i den enskildes rättssäkerhet.

Miljödomstolen vid Stockholms tingsrätt har i en dom den 19 maj 2004 bedömt samma frågeställning avseende den kärntekniska verksamheten vid Studsvik Nuclear AB (Mål nr M 11 03). På sida 32 i domskälen anför domstolen att den av ovan anförda skäl inte föreskriver några villkor i de hänseenden som omfattas av SKI:s villkors eller föreskriftskompetens.

Statens strålskyddsinstitut (SSI)

SSI har sammanfattningsvis anfört följande.

Enligt 2 kap. 1 § miljöbalken ska Ringhals AB visa att man beaktar de skyldigheter som följer av 2 kap. SSI anser att Ringhals AB i sin ansökan visar att man i dagsläget uppfyller dessa för den befintliga verksamheten.

Den planerade effektökningen kommer att leda till ökade utsläpp av radioaktiva ämnen. SSI anser att Ringhals AB inte visat att det är den bästa möjliga teknik (BAT) som kommer att tillämpas på utsläppsbegränsande system efter en effektökning vid en eller flera reaktorer. Ökade utsläpp är inte heller förenligt med de internationella åtaganden som Sverige gjort för att reducera radioaktiva utsläpp. SSI anser dessutom att investeringar för att öka reaktoreffekten bör inkludera kostnader för ett bättre miljöskydd. SSI tillstyrker därmed inte ansökan i sin helhet.

SSI vill understryka följande. Miljöbalken omfattar strålskydd och tillståndsprövning av kärnteknisk verksamhet. Samtidigt gäller fortfarande de tidigare speciallagarna strålskyddslagen (1988:220) och lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Det föreligger således en dubbelreglering inom detta område. Om miljödomstolen med stöd av balken väljer att meddela särskilda villkor för strålskyddet och det uppstår brist på överensstämmelse mellan ett sådant villkor och SSI:s föreskrifter (eller möjligen något av SSI utfärdat specialvillkor för strålskyddet) uppstår oklarhet både för myndigheter och tillståndshavare om vad som faktiskt gäller.

Genom att SSI inte är en tillståndsmyndighet enligt miljöbalken, kan myndigheten inte heller enligt 24 kap. 7 § ansöka om en omprövning av ett av miljödomstolen utfärdat villkor, för det fall myndigheten pga. strålskyddsskäl anser att ett villkor bör ändras.

SSI anser att för att undvika att det uppstår oklarheter i kravbilden för strålskyddet bör denna i första hand bygga på de av myndigheten utfärdade strålskyddsföreskrifter. Om SSI anser det nödvändigt att meddela ett särskilt strålskyddsvillkor bör detta inte också meddelas av miljödomstolen eftersom det då inte är möjligt för SSI att ansöka om en ändring av villkoret om villkoret t.ex. behöver skärpas (24 kap. 7 §).

SSI:s bedömning av om BAT används för befintliga utsläppsbegränsande system utgår bland annat från den genomgång som parallellt gjorts enligt det åtagande Sverige har mot OSPAR konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten. Kontraktsparterna till konventionen ska regelbundet rapportera till OSPAR hur BAT används i kärntekniska anläggningar. För Sveriges del gäller detta formellt enbart Ringhalsverket.

Sverige lämnade in den senaste rapporten i december 2004 (aktbilaga 122). Bedömningen av om BAT används avser i rapporten tidsperioden 1998 till 2003 och grundas på ett antal frågor som ska besvaras (aktbilaga 123). Slutsatsen i den svenska rapporten är att BAT har använts för Ringhalsreaktorerna under den aktuella tidsperioden. Slutsatsen baseras i korthet på att stråldoserna till personer boende runt Ringhalsverket är mycket låga, cirka en hundradel av gällande gränsvärde för dem som får de högsta stråldoserna. Vidare är det låga koncentrationer i miljön av de radioaktiva ämnen som kan relateras till utsläppen från Ringhalsverket. Utsläppen av radioaktiva ämnen är relativt höga i ett internationellt perspektiv men visar en långsiktigt nedåtgående trend. (Trenden är delvis beroende på att effekterna av en bränsleskada i Ringhals block 1 successivt reduceras). Det är den geografiska placeringen av Ringhalsverket som gör att dessa utsläpp bara medför låga stråldoser. Detta gäller framför allt utsläppen av radioaktiva ämnen till havet. När utsläppen normeras till producerad energi ligger de i huvudsak inom de intervall som indikerar att BAT används enligt de kriterier som används.

I frågeunderlaget ingår inte att bedöma om kostnader för eventuella ytterligare reningsanläggningar är motiverade, dvs. det görs inte några ekonomiska överväganden. Detta är inte heller nödvändigt om slutsatsen är att BAT är uppfyllt.

Det pågår inom Ringhals AB olika arbeten för att undersöka möjligheterna att ytterligare reducera utsläppen. Referens- och målvärden är enligt SSI:s utsläppsföreskrifter ett instrument att följa denna utveckling och är mått på hur en reaktor drivs men också på tillståndshavarens ambition att reducera de radioaktiva utsläppen. För utsläpp till vatten är målvärdena för samtliga block vid Ringhals AB desamma som referensvärdena fram till 2006 då dessa värden ska omprövas. Det innebär att det inte för närvarande görs några större investeringar för att reducera utsläppen. För utsläpp till luft är målvärdena för ädelgaser för block 1 och för jod-131 för block 2 lägre än referensvärdena, i övrigt är referens- och målvärden desamma fram till 2006.

För luftutsläpp har ett antal referensvärden överskridits under såväl 2002 som 2003. Referens- och målvärden är dock inte några direkta mått på om BAT används. Att driva en reaktor med utsläpp motsvarande referensvärden behöver inte vara detsamma som att uppfylla BAT. Vid en sammanvägd bedömning av utsläpp av radioaktiva ämnen, koncentrationer i miljön och stråldoser till allmänheten och med hänsyn tagen både till metoder och till utrustning, samt till övrig kunskap SSI har om Ringhalsanläggningen anser SSI att kärnkraftreaktorerna vid Ringhals AB i dagsläget och vid nuvarande driftförhållanden uppfyller BAT. En omprövning av detta kan behöva göras i samband med fastställande av nya målvärden att gälla efter 2006.

Effektökningen kommer enligt Ringhals att leda till högre utsläpp av radioaktiva ämnen.

Under huvudförhandlingen enades SSI och Ringhals AB om de åtgärder som behöver genomföras för att reducera de radioaktiva utsläppen så att BAT kommer att uppfyllas under de närmaste åren och efter planerade effekthöjningar. Utsläppsreduceringen ska avse utsläpp såväl till vatten som till luft och ske i den omfattning som anges i förslaget från Ringhals AB och med de ändringar och kompletteringar som framgår av tabellerna nedan (ändringar jämfört med ursprungligt förslag från Ringhals AB är markerade i fetstil).

Reduceringen av utsläpp ska ske under en femårsperiod. (Den totala reduktionen av de radioaktiva utsläppen ska återspeglas i de målvärden, som de definieras i SSI FS 2000:12, som ska fastställas att gälla fram till 2010/2011.)

En viktig princip är att det är de totala utsläppen av radioaktiva ämnen till vatten och luft från anläggningen som ska reduceras. Det innebär att den tekniska utformningen inklusive val av utsläppsreducerande system skulle kunna avvika från vad som anges i tabellerna så länge graden av reducering som uppnås blir densamma. Särskilt gäller att effekthöjningar ska åtföljas av utsläppsreduceringar från anläggningen men det behöver inte vara från det block vid vilket effekthöjningen sker.

Åtagandena från Ringhals AB bör skrivas in i miljödomen men med möjlighet att utsläppsbegränsande system och deras utformning kan komma att avvika så länge graden av utsläppsreducering blir densamma. Det bör överlåtas åt strålskyddsinstitutet att bedöma om sådana förändringar kan accepteras. För att undvika problem med dubbel lagstiftning är det SSI:s uppfattning att en tidplan för när olika utsläppsreducerande åtgärder ska vara genomförda, uppföljning av åtagandena, ytterligare reglering av radioaktiva utsläpp, villkor m.m. ska ske enligt strålskyddslagen och SSI:s föreskrifter om skydd av människors hälsa och miljön vid utsläpp av radioaktiva ämnen från vissa kärntekniska anläggningar (SSI FS 2000:12).

Ringhals har till Miljödomstolen föreslagit två villkor beträffande strålskydd, villkor två och tre. SSI anser dock att villkor två bör förtydligas. Ringhals har i sitt förslag begränsat villkoret till att endast gälla annex 1, till SSI:s yttrande 2005 02 18 (aktiblaga 141). Enligt SSI är det inte endast det som framgår av annex 1, utan även yttrandet i sig bör ingå i åtagandet. SSI föreslår följande formulering för villkor två:

"Ringhals ska vidta åtgärder i enlighet med SSI:s yttrande 2005 02 18 (aktbil 141) med tillhörande annex 1. Vid beräkning av om vidtagna åtgärder leder till angiven minskning av utsläppen skall utsläppen av C 14 och tritium inte medräknas."

När det gäller villkor tre kan SSI konstatera att det är onödigt att i ett villkor fastslå att Ringhals ska följa gällande strålskyddsföreskrifter och villkor. Det är man ändå skyldig att göra. Vidare anser SSI att det saknas skäl för domstolen att fastställa ytterligare villkor som rör strålskyddet utöver åtagandena i villkor två. SSI kommer med stöd av strålskyddslagen att ställa de villkor som behövs med hänsyn till strålskyddet.

Om domstolen känner sig förhindrad att avstå från att ställa strålskyddsvillkor bör i så fall detta ske i linje med Ringhals förslag, dvs. att Ringhals vid varje tidpunkt ska följa strålskyddsvillkor meddelade av SSI.

Ringhals 1

Typ av utsläpp Åtgärd Effekt2 Grovt uppskattad

kostnad

VIDTAGES

1. Ädelgaser till

luft Genom minskande ~4 ggr 0

urankontamination

i reaktorhärden

beräknar vi fort-

satt sjunkande

ädelgasutsläpp

fram till 2006-

2008 med en

ungefärlig

halvering år-

ligen. Efter 2008

förväntas en jäm-

viktssituation

inträda.

2. Ädelgaser till

luft Åtgärder för att Löses inom löpande

minska inläckage av driftkostnad. Arbetet

luft i turbin- medför dos till

anläggningen. Detta personal, vilket måste

förbättrar för- sättas i relation till

dröjningen av radio- insparad dos

aktiva ädelgaser

så att dessa hinner

sönderfalla innan de

når omgivningen.

3. Utsläpp till Tvättanläggning Ringhals

vatten väljer teknik

4. Utsläpp till för att 5-10 MSEK

vatten "Good Housekeeping" åstadkomma en

Separering av reduktion på

olika avfalls- sammanlagt 10

flöden. Optime- ggr Punkt 5

ring av behandling och/eller6,

inom befintlig är två

anläggning. möjliga vägar

5. Utsläpp till Investering

vatten3 Utredning av 20 MSEK

möjliga metoder Drift

för nedbrytning av 5 MSEK/år

komplexbildare.

Detta för att

kunna ta i drift

befintlig

indunstare.

Komplettering med

förrening och

bufferttank.

6. Utsläpp till Investering

vatten3 Utredning av 10-15 MSEK

stora tankar för

att lagra vatten

från bassäng-

tömningar för

rening och åter-

vinning

UNDERSÖKES

7. Jod till luft Kolfiltrering av 2 ggr 5-l0 MSEK

frånluft från

vissa utrymmen

utredes ytterligare.

8. Aerosoler till

luft Filtrering av 2 ggr 5-l0 MSEK

frånluft från

vissa utrymmen ut-

redes ytterligare.

Utredningen börjar

med aerosoler från

reaktorhallen.

9. Tritium till

vatten Utökade under- 2 ggr Investering

sökningar av 10-15 MSEK

tritiumläckage från

styrstavar. Und-

vikande av läckage

kan ge en minsk-

ning i koncentra-

tionen i reaktor-

vatten.

10. Ädelgaser till

luft4 Kolkolonner med 10 ggr 40 MSEK

kompletterande

fördröjningssystem

Utredning klar

inom två år

ÅTGÄRDER SOM BEDÖMS MEDFÖRA ALLT FÖR HÖGA KOSTNADER

11. Ädelgaser

till luft Inaktiv spärrånga 10 ggr 40 MSEK

eliminerar en

transportväg för

aktivitet. Förut-

sätter för att ge

redovisad effekt

att kolkolonner

används

2 Avser antalet gånger som utsläppen till vatten respektive luft reduceras i förhållande till den utsläppsbegränsade förmåga som systemen hade 2004

3, 4 Motivering: Detta är väl beprövad teknik som finns vid många reaktorer i världen.

Ringhals 2

Typ av utsläpp Åtgärd Effekt5 Grovt uppskattad

kostnad

VIDTAGES

12. Utsläpp till

vatten Komplettering och I effekt 25 MSEK

permanentning av redan, får

tidigare inledda sannolikt bättre

försök med ny verkan efter

reningsteknik ytterligare för-

genom s.k. tvär- bättringar.

flödes filtrering

för rening av

vatten (BATMAN).

Kräver utredning

av möjliga metoder

för nedbrytning

av komplexbildare

i koncentratet.

13. Ädelgaser till

luft 13. a. Utreda 2 ggr 5 MSEK

tekniker för

tillförsel av Argon

till reaktorvatten.

(Något av dessa Åtgärdas om det

båda vidtages) fungerar bra efter

installation på R3

13.b. Gasseparation 2-10 ggr 10 MSEK

och fördröjning på

gasavklingnings-

tankar.

Väntar på punkt

13.a

UNDERSÖKES

14. Jod till luft Kolfilter frånluft 2 ggr 5-l0 MSEK

bränslebyggnad.

ÅTGÄRDER SOM BEDÖMS MEDFÖRA ALLT FÖR HÖGA KOSTNADER

15. Ädelgaser till

luft Utökad lagrings- 10-100 ggr 50 MSEK

kapacitet i nya

gasavklingnings-

tankar

5 Avser antalet gånger som utsläppen till vatten respektive luft reduceras i förhållande till den utsläppsbegränsade förmåga som systemen hade 2004.

Ringhals 36

Typ av utsläpp Åtgärd Effekt7 Grovt uppskattad

kostnad

VIDTAGES

16. Utsläpp till

vatten Införande av ny 2 ggr 25 MSEK

reningsteknik genom

s.k. tvärflödes-

filtrering för

rening av vatten

(BATMAN). Kräver ut-

veckling av metod

för nedbrytning

av komplexbildare

i koncentratet.

(Jfr Ringhals 2

ovan)

17. Ädelgaser till

luft 17. a. Utreda 2 ggr 5 MSEK

tekniker för

reduktion av

tillförsel av

Argon till

reaktorvatten.

(Något av dessa 17.b. Gasseparation 2-10 ggr 10 MSEK

båda vidtages) och fördröjning

på gasavkling-

ningstankar.

Väntar på punkt 17.a

18. Jod till luft Filtrering av 2 ggr 5-l0 MSEK

frånluft hjälp-

system.

UNDERSÖKES

19 Jod till luft Kolfilter frånluft 2 ggr 5-10 MSEK

bränslebyggnad

ÅTGÄRDER SOM BEDÖMS MEDFÖRA ALLT FÖR HÖGA KOSTNADER

20. Ädelgaser till

luft Utökad lagrings- 10-100 ggr 50 MSEK

kapacitet i nya

gasavklingnings-

tankar

6 Ökningar i effekt ska åtföljas av utsläppsreduceringar från anläggningen.

7 Avser antalet gånger som utsläppen till vatten respektive luft reduceras i förhållande till den utsläppsbegränsande förmåga som systemen hade 2004.

Ringhals 4

Typ av utsläpp Åtgärd Effekt8 Grovt uppskattad

kostnad

VIDTAGES

21. Utsläpp till

vatten Införande av ny 2 ggr 25 MSEK

reningsteknik genom

s.k. tvärflödes-

filtrering för

rening av vatten

(BATMAN). Kräver ut-

veckling av metod

för nedbrytning

av komplexbildare

i koncentratet.

Införandet baseras

på de erfaren-

heter som vinns

vid Ringhals 3.

UNDERSÖKES

22. Ädelgaser till 2 ggr 5 MSEK

luft 22.a. Utreda

tekniker för

reduktion av

tillförsel av

Argon till

reaktorvatten.

Baseras på erfaren-

heter från Ringhals 3 22.b. Gas 2-10 ggr 10 MSEK

separation och

fördröjning på gas-

avklingningstankar.

Väntar på punkt 22.a

23 Jod till luft Kolfilter frånluft 2 ggr 5-10 MSEK

bränslebyggnad

ÅTGÄRDER SOM BEDÖMS MEDFÖRA ALLT FÖR HÖGA KOSTNADER

24. Ädelgaser till

luft Utökad lagrings- 10-100 ggr 50 MSEK

kapacitet i nya gas-

avklingningstankar

8 Avser antalet gånger som utsläppen till vatten respektive luft reduceras i förhållande till den utsläppsbegränsande förmåga som systemen

Markförvaret

Enligt uppgifter från Ringhals har man konstaterat att innehållet av s.k. svårmätbara radioaktiva ämnen är större i avfallet än vad som tidigare beräknats. Ringhals framför att de tillståndsvillkor som SSI tidigare meddelat därför behöver ses över. SSI gör i dagsläget bedömningen att detta inte på ett betydelsefullt sätt kommer att påverka Ringhals möjligheter att deponera delar av det lågaktiva avfall som uppstår vid driften av kärnkraftverket vid markförvaret. Helt klart är att avfallets strålskyddsmässiga egenskaper vid t.ex. hantering av kollin, liksom strålnivåerna över förvaret inte påverkas genom ett större innehåll av dessa radionuklider. Underlaget behöver dock kompletteras innan SSI tar slutlig ställning till i vilken utsträckning ett förändrat inventarium kan tänkas påverka framtida omgivningskonsekvenser runt markförvaret. Utifrån en analys av framtida strålskyddskonsekvenser avser SSI ta ställning till om bl.a. särskilda gränser för dessa nuklider behöver införas.

Enligt SSI:s bedömning skulle sådana omarbetningar av strålskyddsvillkoren omfattas av villkor tre i föreliggande förslag från Ringhals. För det fall miljödomstolen har för avsikt att fastlägga detaljerade strålskyddsvillkor för markförvaret anser SSI att domstolen bör avvakta SSI:s kommande granskning och översyn av tillståndsvillkoren för markförvaret på grundval av aviserade kompletteringar från Ringhals.

Fiskeriverket

Fiskeriverkets yttranden omfattar i huvudsak inverkan av ansökt ökad kylvattenbortledning på allmänt fiskeintresse. Övriga delar av den ansökta verksamheten bedöms ha mycket liten inverkan på fiskfauna och fiskeutövande. Verket har anfört bl.a. följande.

Ringhals AB har vid huvudförhandlingen inte godtagit Fiskeriverkets yrkande på en prövotid på fem år för att utreda den ökade kylvattenbortledningens effekt på det allmänna fiskeintresset. Sökanden och Fiskeriverket har därefter sammanträffat för att diskutera möjligheten att nå samförstånd gällande behov av undersökningar för att utreda effekterna av kylvattenbortledning på fiskfaunan.

Fiskeriverket uppfattar att Ringhals AB och verket är överens om nedanstående program för undersökningar av överlevnad av glasål, ägg och larver samt större fisk.

Överlevnad av glasål

För att beräkna dödligheten hos den glasål som passerar genom kraftverkets kylsystem genomförs försök med sumpning av glasålar som fångas med yngeltrål i det utgående kylvattnet. Överlevnaden hos dessa ålar jämförs med glasålar som insamlats i den ordinarie provtagningen i intagskanalen till block 1 och 2. Försöket genomförs i en akvariematris om 5-10 replikat för vardera undersökningspopulationen under en period av en månad. Försöket skall omfatta minst 200 glasålar från varje population och utförs preliminärt vid Institutionen för Zoologisk Fysiologi vid Göteborgs Universitet.

Överlevnad av ägg och larver

För beräkning av den fiskeskada som uppkommer till följd av att fiskägg och fisklarver dör vid passage av kylvattensystemet genomförs en beräkning av hur stor biomassa till fisket rekryterade fiskstorlekar som bortfaller till följd av utslagningen. Beräkningen utgår från redan beräknade förluster av larver av torsk samt höstlekande sill och existerande uppgifter om naturlig dödlighet och tillväxthastighet under olika livsstadier. Resultatet av beräkningarna skall ange biomassa av fångstbar fisk under en hel livscykel. Fiskeriverket bedömer att motsvarande beräkningar med utgångspunkt från förluster av ägg är allt för osäkra för att vara meningsfulla. Fiskeskada till följd av utslagning av fiskägg kommer därför att bedömas genom att utslagningen av ägg ställs i relation till genomsnittlig äggproduktion per hona för aktuella arter.

Överlevnad av större fisk

För att undvika. dödlighet hos den fisk som fångas upp av renshusens silanordningar återförs rensmaterialet via en för alla block gemensam rörledning. Denna ledning mynnar på ca 7 m djup väster om anläggningen. Det har tidigare antagits att robusta arter som ål och äkta tunga klarar denna återföring med liten eller obefintlig dödlighet. Några undersökningar som bekräftar att så är fallet har inte dokumenterats. För att kunna göra en helt säker bedömning av överlevnaden krävs att fisken samlas upp efter passagen genom utsläppstuben för efterföljande sumpningsförsök. En sådan lösning bedöms dock inte vara genomförbar. Därför utförs överlevnadsförsök med sumpning av fisk som uppsamlas före den sista tunnelpassagen. Ett sumpförsök kan sannolikt genomföras i anslutning till intagskanalen till Ringhals 1 och 2 med odlingstråg som finns tillgängliga i Ringhals. Försöken genomförs under 2 4 veckor på våren och under högsommaren. Referensfiskar insamlas i ordinarie ryssjeprovfisken med komplettering av ytterligare insamlingsfiske om det finns behov.

Prövotid

Fiskeriverket anser fortfarande att det behövs en prövotid för att utreda betydelsen av den utökade kylvattenbortledningen på det allmänna fiskeintresset. Efter utförande av det beskrivna undersökningsprogrammet har Fiskeriverket ett underlag för att bedöma effekten av den ansökta utökade verksamheten på överlevnad av glasål, fiskägg- och larver samt större fisk. En sådan bedömning kan göras inom ett år efter det att undersökningsprogrammet genomförts. Därefter kan ställning tas till förslag på fiskeavgift eller fiskfrämjande åtgärder för den ansökta verksamheten.

Det går inte att förutsäga vilken betydelse den utökade utbredningen av uppvärmt kylvatten kommer att ha på fiskfaunan. Verket anser att det behövs en prövotid på fem år efter det full utökad drift har uppnåtts vid Ringhals kärnkraftverk. Under denna prövotid ska förändringar i fiskfaunan undersökas genom provfisken som genomförs inom det biologiska kontrollprogrammet. Redovisningen av dessa resultat kan ske inom ett år efter det att prövotiden har avslutats.

Verket anser vidare att en revidering av befintligt kontrollprogram för fisk ska göras i samråd med länsstyrelsen och Ringhals AB.

Länsstyrelsen i Hallands län har, med angivande att yttrandena inte innefattar frågor rörande joniserande strålning eftersom dessa hanteras av andra remissmyndigheter (SSI och SKI), lämnat följande synpunkter på bolagets ansökan.

Länsstyrelsen ser med tillfredsställelse att en samlad prövning görs av verksamheten vid Ringhals kärnkraftverk inklusive tillhörande hamn, slutförvar i mark för lågaktivt avfall samt övriga kringverksamheter.

Länsstyrelsen godtar att prövningen enligt miljöbalken får omfatta framtida effekthöjningar inom 10 år under förutsättning att verksamheten i övrigt bedrivs i huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande ansökan.

Allmänt

Miljöpåverkan från ett kärnkraftverk av denna storlek är mångfacetterad och svår-överskådlig. Den dominerande miljöfaktorn vid normal drift är utsläppet av uppvärmt kylvatten. Värmetillskottet till havet medför en betydande och delvis svårutredd påverkan på recipienten. Därtill kommer hushållningsaspekten av att inte ta till vara en mycket stor frigjord energimängd. Ansökan saknar en närmare diskussion rörande möjligheterna med dagens teknik att utnyttja spillvärme från Ringhals.

Länsstyrelsen inser att det idag saknas ekonomiska och tekniska förutsättningar att helt eller delvis ta tillvara värmen i kylvattnet. Denna fråga bör emellertid enligt Länsstyrelsens mening hållas levande för att kunna återupptas i en framtid när kanske en genomgående fjärrvärmeledning har byggt längs Hallandskusten som förbinder tätorterna från Kungsbacka till Halmstad. Redan idag finns en ledning från Värö Bruk till Varberg.

I förhållande till det väldiga flödet av uppvärmt kylvatten ter sig varje enskilt utsläpp av föroreningar som följer med kylvattnet ut i havet som obetydligt. I absoluta tal är dock dessa utsläpp inte försumbara, jämfört med andra källor. Ringhals AB bör givetvis åläggas alla rimliga begränsningar för att skydda omgivningen från negativ påverkan.

Utsläpp av uppvärmt kylvatten, miljöeffekter

Påverkan av värmetillförseln till havet och inverkan i övrigt av kylvattenhanteringen på havets organismer har varit föremål för en lång rad undersökningar och fortlöpande kontroll under en lång följd av år. I stort sett är dagens uppfattning att skadeverkningarna är begränsade till yta och omfattning. Genom återpumpning av avskiljt rens överlever småfisk. Även en relativt stor del av ägg, larver och plankton som passerar kylvattenkanalerna kan överleva. Dock har konstaterats att sommartid temperaturen kan bli så hög att letalgränsen för organismerna överskrids.

Faktorer som måste tas under övervägande när nu frågan skall behandlas på nytt i ett tillståndsärende är dels att ansökan avser ett ökat kylvattenflöde och ca 10 % större värmemängd än dagens, dels att förhållandena i Kattegatt har försämrats successivt genom övergödning och överfiske.

Det ökade flödet och temperaturhöjningen med ca 1,5 grader som blir följden av den sökta effekthöjningen kommer att öka dödligheten för organismer som följer med kylvattnet. Särskilt torskbeståndet är idag hotat till sin existens, varvid även en marginellt ökad negativ påverkan kan få stor betydelse. I den utredning (bil. 19) som ligger till grund för ansökan förutsätts att Ringhals AB samtidigt skall minska kloreringen i kylvattnet till reaktorerna 3 och 4. Om så kommer att ske är emellertid i dag ytterst osäkert, såvida Miljödomstolen inte villkorar detta.

I ett tidigare skede har bolaget ålagts kompensationsåtgärder i form av utsättning av ålyngel sedan man konstaterat påtaglig skada på ålbeståndet till följd av kylvattenintaget. Det kan åter bli aktuellt att införa krav på kompensation för de skador som kylvattenhanteringen vid Ringhals beräknas åsamka fisket i Kattegatt. Ett alternativ är att bolaget bidrar till särskilda åtgärder för att förbättra havsmiljön.

Utsläpp till vatten

Hypoklorit

Trots att klorering av huvudkylvattenkanalen vid R1 och R2 inte längre förekommer, används totalt ca 750 ton hypoklorit årligen för att förhindra påväxt i kylvattenkanaler. Under tidigare år har olika alternativ prövats, dock utan att man funnit något som varit tillräckligt effektivt och med mindre miljöpåverkan. Alternativet är mekanisk rengöring, vilket är mycket kostsamt och medför stora arbetsmiljöproblem. Samtidigt anser man att miljöriskerna med kloreringen är försumbara. Trots detta uppges i ansökan att man avser att på försök upphöra med kloreringen av huvudkylvattnet till R3-4, vilket man sedan många år gjort på R1-2. Enligt vad Länsstyrelsen inhämtat har dessa försök hittills inte fallit helt väl ut.

Kloreringen bör regleras i villkor. Om bolaget inte nu, innan pågående försöksverksamhet är avslutad, kan acceptera ett förbud för klorering av huvudkylvattenkanalerna, bör en prövotid sättas i avvaktan på bättre underlag.

Vad gäller resthalt av fri klor i utgående kylvattenström har Ringhals AB tillämpat ett internt riktvärde på 0,1 ppm. Detta värde bör villkoras som ett gränsvärde. Redan en halt av 0,15 ppm anses dödlig för torsk, vilken dock kan förmodas undvika området närmast utsläppet. Känt är att betydande mängder bromoform (tribrom-metan) bildas i havet. Ämnet kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön.

Närsalter (ammoniak, nitrat, fosfater)

Av den ammoniak som bildas vid nedbrytning av hydrazin avgår ca 1,6 ton/år till vatten. Härtill kommer i storleksordningen 1 ton kväve per år från det sanitära avloppsreningsverket. Av fosfor släpps ca 130 kg/år (jämför nedan under avsnittet Tvättstugan). Förutom vad gäller fosfor synes det vara svårt att ytterligare reducera mängden utsläppta näringsämnen till havet.

Oljeföroreningar

Oljeföroreningar till havet härrör i huvudsak från verkstadsutrymmen och fordonstvätt. Därutöver har okontrollerade utsläpp skett vid några tillfällen genom läckage i oljekylare. Utsläppen bör minimeras genom regelbunden tömning och tillsyn av oljeavskiljare.

Syreförbrukande ämnen

Syreförbrukande substans släpps ut till ungefär lika delar från det sanitära avloppsreningsverket, tvättstugan och från säkerhetsfiltret i form av tiosulfat. Möjligheterna att ytterligare minska dessa utsläpp är begränsade. Dock kommer en rening av tvätteriavloppet att medverka till en viss reduktion.

Avloppsreningsverket

Det sanitära avloppsreningsverket är dimensionerat för 2 400 pe (personekvivalenter) och har f.n. en belastning på ca 1 500 pe. Ringhals AB yrkar på villkor rörande utsläpp av fosfor och syreförbrukande substans på 0,5 mg/l Ptot resp. 15 mg/l BOD7, räknat som årsmedeltal. Avloppsreningsverket är välskött, och de verkliga värdena ligger på ca 1/3 av föreslagna villkorsvärden. Om utsläppsvillkoren skall ha någon styrande verkan, bör de inte ligga alltför högt över anläggningens kapacitet. För att ändå ge utrymme för en ökad belastning föreslår Länsstyrelsen villkorsvärdena 0,3 resp. 10 mg/l.

Tvättstugan

Utsläppet från tvättanläggningen för skyddskläder har hittills gått orenat ut med kylvattnet, medförande bl.a. ca 120 kg fosfor (jämfört med ca 8 kg från avloppsreningsverket). Länsstyrelsen har alltsedan 1998 anmodat Ringhals AB att finna en metod att rena tvättvattnet. Detta har resulterat i en rad utredningar men ännu inga åtgärder. Inte heller ansökan innehåller något konkret förslag. Den uttalade avsikten att bygga en helt ny tvättstuga, som även skall ta hand om tvätt från Barsebäck, har sedermera återtagits pga. kostnadsskäl. I ansökan talas om membranfiltrering för att avskilja radioaktiva partiklar, åtföljd av UV-behandling för att reducera mängden syreförbrukande substans. En eventuell anslutning till befintligt avloppsreningsverk uteslutes inte heller i ansökan.

Länsstyrelsen anser att frågan om tvättstugeavloppet bör regleras i tillstånd. Underlag saknas dock för fastställande av villkor, eftersom, trots fleråriga utredningar, frågan om val av teknik för rening ännu inte är avgjord. Bolagets yrkande om prövotid bör därför medges.

Dagvatten

Länsstyrelsen ser med tillfredsställelse att Ringhals AB förbundit sig att fr.o.m.

2006-01-01 inte leda dagvatten till Båtafjorden.

Dagvattensystemet inom Ringhals har i ansökan inte redovisats i detalj, och dagvattnets sammansättning och eventuellt behov av rening före utsläpp har inte utretts. Detta bör ske inom ramen för det kommande kontrollprogrammet. Eventuella villkor rörande utsläpp av förorenat dagvatten bör delegeras till Länsstyrelsen att meddela.

Utsläpp till luft

Ammoniak härrör från tillsats av hydrazin som korrosionsskydd i kylkretsar och avgår både till vatten och luft. Utsläppet bidrar till både försurning och övergödning, men den nuvarande kvantiteten på ca 1 ton per år till luft föranleder ingen särskild åtgärd. Länsstyrelsen har i ett beslut 1994-09-08, efter en anmälan om ändrad driftläggning av ejektoravdragen vid Ringhals 4, begränsat det totala utsläppet till luft av ammoniak till 2 ton per år, meddelat som råd med stöd av 39 § miljöskyddslagen. Detta bör tas upp som ett villkor i tillstånd.

Kväveoxider (NOx) bildas vid all slags förbränning och bidrar till försurning och övergödning. Utsläppet inom Ringhals’ område har beräknats till ca 17 ton, men bidraget från externa transporter är betydligt högre (jämför avsnittet om transporter nedan). Arbetet att begränsa utsläppet av NOx bör därför koncentreras på transporterna.

Flyktiga organiska föreningar (VOC) härrör fr.a. från rengöring av olika slag. Utsläppen bidrar till regional bildning av marknära ozon. Frågan om reducering av VOC-utsläppen bör behandlas i det fortlöpande begränsningsarbetet.

Svavelhexafluorid (SF6) används som isolatorgas i ställverket vid Ringhals 4. Gasen är en extremt verksam klimatgas, varför stora ansträngningar måste göras för att begränsa läckaget. Utsläppet 2001 på 70 kg överstiger, vad avser dess växthuseffekt, med ca 50 % de samlade koldioxidutsläppen från Ringhals’ område. Om möjligt bör SF6 ersättas. Frågan förutsättes utredas inom ramen för bolagets substitutionsarbete.

Haverisituationer, t.ex. brand, tankläckage och explosioner, kan leda till betydande utsläpp. Smärre sådana händelser har inträffat ett flertal gånger, dock ännu utan mycket omfattande följder. En samlad riskanalys avseende utsläpp av icke radioaktiva ämnen bör genomföras (jämför nedan).

Avfall

Stora mängder avfall genereras inom Ringhals AB. Företaget har emellertid under senare år gjort stora ansträngningar att dels sortera avfallet, dels reducera den totala mängden. Genom att avfallsstationer har inrättas på många ställen i verksamheten har en tämligen effektiv källsortering genomförts. En gemensam avfallscentral har uppförts för insamling, ytterligare sortering och vidaretransport av avfallsfraktioner. Arbetet att minska avfallsmängder och öka återvinning bör fortsätta.

Länsstyrelsen meddelade 1997-11-11 tillstånd till komposteringsanläggning för omhändertagande av tång, musslor, trädgårdsavfall, sanitärt slam och flis. Tillståndet förknippades med villkor, vilka bör införlivas med det nya tillståndet. Redovisad analys visar att den färdiga komposten innehåller mycket låga föroreningshalter. Länsstyrelsen ser därför inget hinder mot att avyttra komposten externt.

Buller

Enligt genomförd bullerutredning krävs åtgärder för i storleksordningen 10 Mkr för att verksamheten skall nå ner till 40 dB(A) nattetid. Länsstyrelsen anser att detta är en rimlig kostnad, inte minst med tanke på att ett stort antal människor boende i Bua samhälle skulle få en reducerad störningsnivå dygnet runt. Bolaget bör få ca tre år för genomförandet av åtgärderna. Intill dess bör de av bolaget yrkade villkorsvärdena gälla. Det slutliga villkoret föreslås få följande lydelse.

Buller från bolagets verksamhet skall begränsas så att den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid bostäder inte överstiger 40 dB(A) nattetid kl. 22 07, 50 dB(A) dagtid 7 18 samt 45 dB(A) övrig tid. Momentana ljud nattetid får inte överstiga 55 dB(A). Villkoret skall gälla fr.o.m. 2009-01-01.

Alternativt föreslås att domstolen ställning tar till slutligt bullervillkor efter en prövotid, under vilken åtgärder vidtas.

Klagomål har förekommit från Bua samhälle på mer än 2 km avstånd, där ljudet från Ringhals inte når upp till några riktvärden men ändå kan upplevas som en störande ljudkuliss, särskilt vid vissa vind- och väderförhållanden.

Klart miljömässigt motiverat är enligt Länsstyrelsen att genomföra de åtgärder som beräknats sänka bullervärdet under 40 dB(A) vid permanentbostäder SV om anläggningen (mätpunkt 1). Dessa åtgärder skulle sannolikt samtidigt märkbart begränsa ljudbidraget från Ringhals i Bua. De innebär enligt bullerutredningen insatser på fem punkter, fr.a. inom block 4, och har kostnadsberäknats till knappt 2 Mkr.

Ytterligare en vinst med en allmänt sänkt ljudnivå från Ringhals är att de från naturvärdessynpunkt mycket fina omgivningarna, t.ex. Biskopshagens naturreservat och Båtafjordens fågelrika strandängar, får ökat värde för det rörliga friluftslivet och för naturupplevelsen.

Det förtjänar att erinras om att Naturvårdsverkets bullerriktlinjer från 1978 för ”befintlig industri” inte var avsedda att vara permanenta utan att ge befintlig industri en respit innan de lägre ekvivalentnivåerna skulle vara uppnådda.

Bullret från Ringhals uppvisar inga större variationer under dygnet. Om nivån 40 dB(A) uppnås nattetid, så kommer ljudnivån dagtid knappast att behöva överskrida 45 dB(A).

Transporter

Transporterna svarar för en dominerande del av Ringhals AB:s bidrag till luftföroreningar och till den globala uppvärmningen. Länsstyrelsen anser att bolaget har ett ansvar enligt miljöbalken att begränsa dessa utsläpp, och att frågan bör regleras med ett villkor. Bolaget har flera instrument till sitt förfogande vad gäller miljöanpassning av transporter. Det gäller fr.a. upphandling av fordon och tjänster men kan också innefatta stimulansåtgärder för personal att välja lämpligt färdsätt i tjänsten och vid resor till och från arbetet. Förslag till villkor:

Bolaget skall utarbeta en handlingsplan för att minska miljöpåverkan från transporter. Planen skall även innefatta personalens resor till och från arbetet. I den årliga miljörapporten skall planen och genomförda åtgärder redovisas

Vad gäller transporter av varor och avfall till och från Ringhals är beräkningarna i ansökan (sid. 63 i MKB) uppenbart felaktiga vad gäller fjärrtransporter med lastbil. Det innebär att summan för transporternas utsläpp på angivna 1000 ton CO2 sannolikt skall vara ca 3 500 ton, och 3 ton NOx skall vara i storleksordningen 40 ton. Personalens resor till och från arbetet ger också ett icke försumbart bidrag på ca 1000 ton CO2 per år. Detta innebär sammantaget att transporterna svarar för en helt dominerande del av Ringhals AB:s bidrag till luftföroreningar.

Frågan om möjligheten att föreskriva villkor rörande transporter till och från verksamheten har varit föremål för mycken diskussion. Länsstyrelsen menar att varje företag har ett ansvar att utnyttja de möjligheter som står till buds att styra transporterna mot bättre hållbarhet. Det kan företrädesvis ske genom att ställa miljökrav vid upphandlingen av transporttjänster liksom av övriga tjänster och varor.

Järnväg och sjöfart ger generellt lägre miljöpåverkan än lastbilstransporter. Ringhals har en egen hamn, som bör kunna utnyttjas till andra transporter än för radioaktivt avfall. Värö Bruk har ett industrispår, och det kan övervägas att förlänga det till Ringhals. Möjligheter till samtransporter och bättre logistik i övrigt bör undersökas. Företaget kan även arbeta aktivt för att stimulera personalen att resa kollektivt till och från arbetet. Samåkning kan organiseras.

Utöver den direkta och omedelbara utsläppsminskning som ovan föreslagna åtgärder kan beräknas få, tillkommer en icke obetydlig spridningseffekt därigenom att levererande företag kan förmås investera i nya fordon eller alternativa transportsätt. Att de anställda väljer buss eller cykel i stället för egen bil till jobbet kan stimulera till ändrat resebeteende även i övrigt.

Videbergs hamn

Hamnen är tillståndspliktig enligt bilaga till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd punkt 63.22-1 B, men inte tidigare tillståndsprövad. Det förutsätts att tillståndet för Ringhals AB kommer att innefatta även Videbergs hamn, som är belägen inom fastigheten Skällåkra 6:17.

Hamnen trafikeras f.n. nästan uteslutande av Sigyn för transport av radioaktiva komponenter. Länsstyrelsen menar att hamnen bör kunna utnyttjas även för andra sjötransporter av gods till och från Ringhals AB och därmed avlasta vägsystemet.

Några särskilda villkor avseende hamnverksamheten synes inte behövas. Samma bullervillkor som för Ringhals som helhet förutsätts gälla även för hamnens verksamhet. Frågor om muddring och tippning av muddermassor tillståndsprövas separat när det blir aktuellt på nytt.

Markförvaret

Länsstyrelsen anser att oklarheter finns kring villkor för fortsatt drift av markförvaret, varför denna fråga bör brytas ut ur prövningen.

Utsläpp vid onormala händelser

Riskvärderingsarbetet vid Ringhals är av naturliga skäl till övervägande del inriktat på reaktorsäkerhet och strålrisker. För yttre miljö finns ett antal specialrapporter, ofta föranledda av inträffade incidenter, men det saknas en samlad riskanalys. En sådan skulle underlätta både bolagets och tillsynsmyndighetens riskbegränsningsarbete. Frågan om föreläggande av åtgärder som kan föranledas av riskanalysen bör delegeras till tillsynsmyndigheten. Förslag till villkor:

Bolaget skall senast 2008-07-01 till tillsynsmyndigheten redovisa en samlad riskanalys avseende påverkan på yttre miljö exklusive strålrisker.

Bakgrunden till förslaget om riskanalys är att det under verksamhetens gång inträffat ett antal oförutsedda incidenter, t.ex. utsläpp av hydrazin, olja och andra kemikalier som väckt frågan hur händelserna hade kunnat förutses. Enligt Ringhals finns det ett antal riskanalyser för olika delområden. Länsstyrelsen efterlyser dock en samlad riskanalys där olika tänkbara skador värderas efter sannolikhet och konsekvens för att genom en s.k. riskmatris urskilja var det är viktigast att sätta in förebyggande åtgärder. Avsikten är att riskanalysen skall gälla för s.k. konventionella risker inom Ringhals verksamhet, framför allt inom kemikalie- och oljehanteringen.

Kontrollprogram

Ett av Länsstyrelsen fastställt kontrollprogram löper, men bör revideras efter det att nytt tillstånd enligt miljöbalken meddelats.

Egenkontroll

Ringhals AB tillämpar ett omfattande miljöledningssystem och är certifierat både enligt EMAS och ISO 14000. Detta är en nödvändig förutsättning för att upprätthålla en hög säkerhetsnivå med hänsyn till risker för strålning och andra miljöfarliga utsläpp.

Hushållningsaspekter

Frågan om utnyttjande av spillvärme ur kylvattnet har diskuterats i inledningen. Ansökan redovisar vissa insatser som genomförts för energibesparing, men någon systematisk genomgång av interna effektiviseringsåtgärder tycks inte ha gjorts.

Förbrukningen av kommunalt vatten har man lyckats reducera från 1,3 till 0,8 miljoner m3, men sannolikt finns potential för ytterligare minskning. Drygt en fjärdedel av vattnet används för spolning av ställverk för att skölja bort saltavlagringar.

Det är kanske förklarligt att effektiviseringsåtgärder ”på marginalen” inte har prioriterats i en verksamhet av denna omfattning och som frigör så stora mängder energi. Ändå bör samma krav på rationalisering och effektivisering gälla som för övrig industri, vilket sannolikt innebär att det återstår en icke obetydlig potential för förbättringar.

Länsstyrelsen föreslår inga särskilda villkor rörande hushållningsfrågor men förutsätter att miljöledningssystemets krav på ”ständig förbättring” och en fortsatt dialog med tillsynsmyndigheten utgör tillräckliga drivkrafter i detta avseende. Under senare år har också intensiteten i effektiviseringsarbetet påtagligt ökat.

Miljö- och räddningsnämnden i Varbergs kommun har anfört bl.a. följande.

Kroksta strandbad i Bua ligger inom det område som påverkas av kylvattenplymen. Avloppstuben från Bua avloppsreningsverk har sitt utlopp i Båtafjordens mynning några hundra meter från badplatsen. Kombinationen av varmt kylvatten och bakterier från det renade avloppsvattnet skulle kunna vara ett problem för badvattnet. De vanliga badvattenproverna har dock inte varit otjänliga de sista tre åren. Ökad värmetillförsel i kombination med det renade avloppsvattnet kan också innebära risk för syrebrist och eventuellt borde i så fall avloppstuben förlängas.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Kungsbacka kommun har anfört bl.a. följande.

Tvättanläggningen

Miljö- och hälsoskyddsnämnden ser mycket positivt på de planer som finns om att bygga en ny tvättanläggning och anser att detta bör komma igång så snart som möjligt. Ringhals har i sin ansökan föreslagit att domstolen ska uppskjuta avgörandet av vilka villkor som ska gälla för utsläpp av fosfor och syreförbrukande ämnen från tvättanläggningen. Nämnden antar att detta beror på att det inte finns några liknande anläggningar från vilka man kan hämta kunskap om vilka utsläppsmängder som blir aktuella. Är så inte fallet bör dock slutgiltiga villkor kunna ges redan i samband med föreliggande ansökan.

Avloppsreningsverket

Ringhals har vidare föreslagit att utsläppen från avloppsreningsverket av fosfor och syreförbrukande substanser som årsmedelvärde får uppgå till högst 0,5 mg Ptot/I och 15 mg BOD7/I. Nämnden anser att villkoret bör formuleras på så sätt att anläggningens totala flöde anges i villkoret. Exempelvis genom tillägget: "vid ett högsta flöde på ? m3/år". Detta för att undvika utspädning av avloppsvattnet. Villkoren för avloppsreningsverkets utsläpp bör likställas med det som gäller för kommunala reningsverk.

Utsläpp av VOC

Det diffusa utsläppet av lösningsmedel (VOC) uppgår enligt ansökan till ca 5 ton/år. Bolaget har föreslagit att villkoret sätts till 10 ton/år. Nämnden anser att detta villkor skall skärpas.

Kylvattenutsläpp

Energin i kylvattnet bör kunna tas tillvara så att mängden energi som går ut i havet inte ökar.

Miljökonsekvensen med anledning av förhöjda vattentemperaturen bör undersökas ytterligare. Förvaltningen ser positivt på de undersökningar som skall göras för att utreda påverkan på fisket av den ökande vattenbortledningen samt vilken påverkan det ökade utsläppet av värme med kylvattnet kan få för det allmänna fiskeintresset.

Transporter

I miljökonsekvensbeskrivningen anges att ca 35 lastbilstransporter sker dagligen till och från verksamheten. Utöver detta tillkommer personbilstransporter (ca 450 bilar/vardag) och bussar (ca 6 bussar/vardag). De flesta är i dagsläget överens om att trafiken är ett av våra största och svåraste miljöproblem. Detta uppmärksammas på flera sätt, inte minst i våra nationella och regionala miljömål. Nämnden anser därför att Ringhals bör få ett utredningsvillkor eller liknande, där bolagets transporter redovisas och förslag på hur utsläppen från trafiken kan minskas.

T.N.

N. har vidhållit att Naturvårdsverkets riktlinjer för nyetablerad industri skall gälla och även yrkat att Ringhalsverket med schaktmassor eller liknande material återställer vallen utmed 4:an till dess ursprungliga storlek och utformar och berikar den med lämplig plantering så att den blir landskapsestetiskt acceptabel.

Nilsson har vidare anfört bl.a. följande. Efter det att Ringhalsverket tagits i drift fanns under många år ingen anledning att klaga på bullret. Endast vid extrema väderleksförhållanden kunde ett svagt brumljud höras i Bua. 1997 ökade ljudnivån från kärnkraftverket markant. Enligt driftledningen gjordes inga inre förändringar i anläggningen när ljudnivån ökade. Ingen ljudmätning i omgivningen gjordes då Ringhalsverket tagits i full drift. Därför saknas referensvärden.

Även om Väröhalvön är klassad som riksintresse för tung industri behöver det inte betyda att vi skall acceptera att Ringhalsverket i ljudhänseende går från bra till sämre. Jag är övertygad om att ljudnivån under normalkalla klara och ganska vindstilla vinternätter, och även vinterdagar, vid ett flertal tillfällen överstiger Naturvårdsverkets riktlinjer.

Därför vill jag att miljödomstolen i sitt villkor för Ringhalsverket kräver att det i deras miljökontrollprogram finns inlagd en serie årliga bullermätningar under vintern i Bua med omnejd. Mätningarna skall utföras av auktoriserad firma och inrapporteras till kontrollmyndigheten.

Det skall observeras att riktvärdena för fritidsbebyggelse och rörligt friluftsliv där naturupplevelser är en viktig faktor är 35 dB(A) kväll kl. 18-22 samt söndag och helgdag 07-18. Natt 35 dB(A). Dessa krav bör också ställas i miljödomen.

Ringhalsverket planerar att höja effekten under perioden 2005-2011.

Vid huvudförhandlingen framkom att effekthöjningen kommer att medföra en viss bullerökning. Då jag fortfarande anser att det skorrande brummet från Ringhals kommer djupt inifrån anläggningen (troligtvis turbiner och generatorer), och att merparten av bullerökningen i Bua härrör från den omfattande minskningen av den gigantiska skrotstensvallen utmed vägen till Videbergshamn, befarar jag att bullret i Bua med omnejd ytterligare kommer att öka vid effekthöjningen.

Trots det som har anförts från Ringhalsverket, och även Länsstyrelsen, att den kvarvarande vallen utmed 4:an skulle ha tillräckligt ljuddämpande verkan, vill jag starkt hävda att reduktionen av den ursprungliga gigantiska vallen, som grovt räknat innehöll (200m*200m*5m)= 200000 kubikmeter stenmassor, naturligtvis måste ha påverkat bullerdämpningen negativt. De kvarvarande spillrorna klarar inte att dämpa en så stor bullerkälla som Ringhalsverket utgör.

Gloppe stugägareförening och Gloppe samfällighetsförening har genom kontaktpersonen V.B., inkommit med följande synpunkter.

Synpunkter på miljökonsekvensbeskrivningen

- Högtalaranrop, som sker utomhus även nattetid, är fortfarande störande. Det finns ju idag modern teknik.

- Fläktljud från mellanbyggnader. Vi har inte märkt någon förbättring.

- Buller från vätgasfabriken, kvarstår.

- Test av säkerhetsventiler är ett stort irritationsmoment, då detta ibland sker nattetid. Enligt Ringhals egen redovisning så har det uppmätts 45 dB(A) utanför industristaketet. Naturvårdsverkets norm är 40 dB(A) nattetid. Några bullerdämpande åtgärder på ventilationsanläggningen har inte vidtagits sedan samrådsmötet 2002-04-15.

- 1:ans kylvattenkanal är försedd med staket (typ villastaket). Vi anser dock att detta är för lågt, eftersom det i stället inbjuder barn att klättra över. Kylvattenmängden kommer ju att öka vid den planerade effekthöjningen, vilket ökar riskerna ytterligare.

I Ringhals miljökonsekvensbeskrivning, 12.2 Framtida förhållanden, så står det ”Med tanke på det begränsade antalet hushåll, som berörs och att riktlinjerna för befintlig industri är uppfyllda gör Ringhals bedömningen att ytterligare åtgärder inte kan anses motiverade”. Vi vill dock påpeka att Gloppeområdet inte enbart består av fritidshus. Det är en blandning av åretruntboende och fritidshus och är dessutom ett mycket välbesökt område för fritidshusägarna. Vissa närboende störs fortfarande av mycket hög högtalarvolym, både av anrop och musik. Vår förhoppning är att man kan komma tillrätta med anropen - sök efter personer på ett mindre störande sätt.

Vi förutsätter att Ringhals AB gör allt för att minska utsläppen till havet, t.ex. hypoklorit (klorin).

Vi förutsätter att Gloppe Stugägareförening blir en av parterna i bedömningen av luktstötar och att snabba åtgärder vidtages.

L-O.H., har inkommit till miljödomstolen med ett stort antal skrivelser (aktbilagorna 76, 108, 114, 129, 149, 156, 168, 170, 173 och 176 och 177 jämte bilagor) med synpunkter avseende dels själva ansökan med miljökonsekvensbeskrivning, dels inkomna kompletteringar m.m. från sökanden, dels från remissmyndigheterna inkomna yttranden. H. har även åberopat de skrivelser han inför regeringens prövning av tillåtligheten inlämnat till Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet och däri lämnade synpunkter och gjorda yrkanden. Skrivelserna, som innehåller ett antal bilagor är daterade 2005-05-16, 2005-05-17, 2005-05 23, 2005-08 08, 2005-08-21 och 2005-09-12 och har tillställts miljödomstolen när akten i målet återsändes till domstolen av Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet.

H. har hävdat att han har motsvarande talerätt i målet som närboende och har till stöd härför anfört bl.a. följande. Ringhals producerar 20 % av Sverige elförbrukning och är det största kärnkraftverket i Sverige. Konsekvenserna av om det uppstår allvarliga miljöstörningar på grund av verksamheten i Ringhals är därför inte en fråga som bara berör närboende utan i minst lika hög grad övriga innevånare i Sverige. Vid olika tänkbara haverier, olyckshändelser eller sabotage med stora utsläpp av radioaktivitet, vare sig det sker via säkerhetsfilter eller ej, kommer delar av Sverige och kringliggande länder att drabbas både av det radioaktiva nedfallet, av det sanerings- och återställningsarbete som måste ske, samt av de störningar av kärnkraftproduktionen i alla svenska kärnkraftverk som blir följden, om det inte går att utesluta liknande händelser i dessa.

H. har nu framställt följande yrkanden beträffande målets handläggning

1. Jag yrkar att Miljödomstolen i sin helhet avvisar Ringhals begäran om tillstånd enligt ansökan, MKB och de kompletteringar till ansökan och MKB som lämnats, eftersom ansökan dels inte innehåller den information och de uppgifter som föreskrivs för att en prövning enligt miljöbalkens regler skall kunna ske, dels på grund av att Ringhals inte uppfyller de krav som ställs på verksamheten enligt miljöbalkens 2 kapitel om allmänna hänsynsregler.

2. Jag yrkar i andra hand att Miljödomstolen avvisar Ringhals begäran om tillstånd i de delar av verksamheten där ansökan och MKB, och de kompletteringar till ansökan och MKB som lämnats, inte innehåller den information och de uppgifter om föreskrivs för att en prövning enligt miljöbalkens regler skall kunna ske.

3. Jag yrkar att det hålles en ny eller återupptagen huvudförhandling där samtliga villkor som skall knytas till ett tillstånd om fortsatt verksamhet behandlas.

4. Jag yrkar att dom inte avkunnas innan Ringhals vid en ny huvudförhandling redovisat hur allt radioaktivt avfall i framtiden kommer att behandlas och slutförvaras.

5. Jag yrkar att en ny eller återupptagen huvudförhandling inte hålles eller dom i målet avges, innan regeringsrätten avgjort det överklagande av regeringens tillåtlighetsprövning, som jag inom föreskriven frist avser inlämna till regeringsrätten.

H. har uppgett att han den 17 januari 2006 inlämnat en begäran om rättsprövning av regeringens tillåtlighetsbeslut, aktbilaga 177-178.

Utöver detta har H. framställt ett flertal yrkanden avseende villkor som skall knytas till ett tillstånd till fortsatt verksamhet m.m.

H. har bl.a. anfört följande.

Först ber jag att få tillbakavisa Ringhals påståenden om att regeringens tillåtlighetsbeslut har någon som helst relevans för kravet i miljöbalken att samtliga villkor av betydelse skall framgå av domen, t.ex. avseende reaktorsäkerhet och strålskydd, ej eller i något annat avseende för hur målet i övrigt skall slutföras, och vad domen kan/skall innehålla för villkor förenade med ett tillstånd för fortsatt verksamhet i Ringhals.

När det gäller tillståndsvillkor i allmänhet, och reaktorsäkerhet och strålskydd i synnerhet, skall enligt miljöbalkens 22 kapitel §25 samtliga villkor av betydelse för den miljöfarliga verksamheten fastställas i domen. Bara villkor av mindre betydelse får överlåtas till tillsynsmyndigheter, t.ex. SKI och SSI. Reaktorsäkerhetsfrågor och strålskyddsfrågor kan aldrig betraktas som frågor av mindre betydelse vid en miljöprövning av kärnkraftverk. Då varken Ringhals, SKI eller SSI i skriftlig form eller på annat sätt före eller under huvudförhandlingen lämnat godtagbara eller ens några förslag till villkor avseende reaktorsäkerhet eller strålskydd, kan inte målet slutföras utan att det hålles en ny eller återupptagen huvudförhandling.

Det skulle åtminstone strida mot min rättsuppfattning, men sannolikt även med miljöbalkens och rättegångsbalkens bestämmelser, om den brådska som Ringhals upplever på grund av sitt tidigare egna klandervärda agerande, skulle accepteras som giltigt skäl av Miljödomstolen att inte hålla ny eller återupptagen huvudförhandling, där de mest väsentliga villkoren för den miljöfarliga verksamheten behandlas i vederbörlig ordning för första gången.

Enligt Århuskonventionen som Sverige ratificerat, EU rätt och tillämpliga EG direktiv, har jag och andra i egenskap av berörd och intresserad allmänhet, liksom tillsynsmyndigheterna och sakägare, en välgrundad rätt att under ordnade former kunna delta i hela prövningen av den miljöfarliga verksamheten i Ringhals, särskilt avseende tillståndsvillkoren.

Jag vill här speciellt peka på det orimliga att först nu, nästan tre år efter att ansökan om prövning lämnades in till Miljödomstolen, det överhuvudtaget föreligger något förslag från Ringhals till villkor om reaktorsäkerhet och strålskydd, de mest väsentliga villkoren att pröva och fastlägga för den miljöfarliga verksamheten i kärnkraftverk. Det är således också först nu som det finns möjlighet för myndigheter, intresserad eller berörd allmänhet och sakägare, att lämna synpunkter på förslag till dessa de allra väsentligaste villkoren. Förslag till sådana villkor har varken under samrådsfaserna, den muntliga förberedelsen, eller vid huvudförhandlingen, varit kända och kunnat bli föremål för diskussion, utredning, yttrande eller prövning.

Ringhals uppfyller varken enligt sin ansökan, eller enligt vad som framkommit vid den prövning av ansökan som hittills skett, i betydande omfattning inte de allmänna hänsynsreglerna t.ex. BAT. Detta utgör grund för flertalet av mina yrkanden om särskilda villkor som skall knytas till ett tillstånd om fortsatt verksamhet.

Ringhals har avstått från att närmare precisera vilka skillnader som föreligger mellan Ringhals kärnkraftverk och det nya kärnkraftverket i Finland. Det har därför inte varit möjligt att pröva om alla, eller ens några av de säkerhetsförbättringar som införs i Finland, skulle vara orimliga eller oskäliga att införa i Ringhals, vare sig av tekniska eller ekonomiska skäl. Ringhals har här inte fullgjort den utredningsplikt om BAT som föreskrivs i miljöbalkens, vilket i sig utgör ett självständigt hinder för Miljödomstolen att medge tillstånd för fortsatt verksamhet.

Enligt de konsekvensutredningar som SKI redovisade i samband med att de nya föreskrifterna trädde i kraft, se bilaga 1 till aktbilaga 108, aktbilaga 125 och 158, framgår att det erfordras mycket omfattande förändringar, ombyggnader och investeringar i Ringhals, innan Ringhals lever upp till de nya högre säkerhetskraven. Det finns ett objektivt av SKI fastställt säkerhetsunderskott i Ringhals motsvarande investeringar på minst 2.500 Mkr för att höja reaktorsäkerheten till den nivå som föreskrivs i de nya säkerhetsföreskrifterna, och 150 Mkr för att förbättra det fysiska skyddet. Till detta kommer ökade löpande driftkostnader på flera tiotals miljoner kronor per år.

Ringhals uppfyller således inte heller enligt SKI's definition BAT. Att SKI, i ett försök att rädda situationen, hänvisar till att alla högre krav enligt de nya säkerhetsföreskrifterna omfattas av betydande, ospecificerade och i tiden obegränsade övergångsvillkor, dvs. att definitionen av BAT enligt SKI är vad Ringhals lyckats införa av gällande föreskrifter vid en viss tidpunkt, förtjänar inga ytterligare kommentarer.

Nödvändiga men ännu ospecificerade åtgärder för att höja säkerheten till lagstadgad lägsta nivå, kommer enligt uppgifter från Ringhals att medföra moderniseringsinsatser på motsvarande minst 13,5 miljarder kronor, se bilaga 3 4 till aktbilaga 76. Det handlar här om så omfattande ändringar av verksamheten att detta i sig konstituerar att tillstånd måste sökas enligt miljöbalken, oberoende av om det går att förutse risk för påverkan av miljön eller ej. Eftersom moderniseringsprojekten som antydes i ansökan och MKB, bara. redovisats i mycket allmänna formuleringar, har en reell prövning inte kunnat ske i här aktuellt mål. Det krävs därför en förnyad ansökan, för att dessa åtgärder skall kunna bli föremål för en prövning av Miljödomstolen. Att dela upp moderniseringsprojektet i många mindre delprojekt, s.k. salamitaktik enligt EU vokabulär, för att söka undgå en tillståndsprövning enligt miljöbalken, är varken tillåtet enligt svensk rätt eller enligt EU rätt.

Vid upprepade tillfällen har det uppdagats att Ringhals medvetet åsidosatt sin skyldighet att inneha tillstånd för hela eller delar av den kärntekniska verksamheten, eller inte följt de tillståndsvillkor som utfärdats. Ett flertal förundersökningar av miljöåklagare och åklagare avseende brott mot tillståndsplikt enligt kärntekniklagen har också inletts. Det finns därför, på förekommen anledning, orsak att påminna Miljödomstolen om vikten av att formulera villkoren för den fortsatta verksamheten i Ringhals, så att kontrollen av att villkoren innehålles underlättas, och att eventuella brott mot utfärdade villkor kan beivras.

Slutligen ber jag få peka på att miljödomstolen i Växjö i ett förordnande begärt att Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) skall analysera och utvärdera det fysiska skyddet av Oskarshamns kärnkraftverk. Miljödomstolen i Växjö har uppenbarligen inte godtagit att befintligt fysiskt skydd är tillräckligt för att förhindra allvarliga konsekvenser vid yttre våld, eller att den nya föreskriften SKI FS 2005:1 innehåller tillräckliga villkor för att garantera. ett tillräckligt skydd mot intrång. De synpunkter som jag lämnat till miljödomstolen i Växjö, och som föranlett miljödomstolen där att begära in sakkunnighetsutlåtande av FOI, skiljer sig bara i detaljer från motsvarande kommentarer som jag lämnat till miljödomstolen i Vänersborg avseende Ringhals. Det utlåtande som har ingivits av FOI till miljödomstolen i Växjö har därför stor betydelse även på bedömningen av det fysiska skyddet av Ringhals. Ett fysiskt skydd som uppfyller mycket högt ställda krav, torde vara en förutsättning för att det inte skall föreligga risk för det allmänna hälsotillståndet om Ringhals utsätts för en terroristattack. Det måste emellertid anses vara klart, att det även erfordras åtgärder av det fysiska skyddet i Ringhals, som ju är uppbyggt enligt samma regelverk som i Oskarshamn. För att kunna lägga fast konkreta åtgärder, krävs att en motsvarande ut redning görs av FOI även i Ringhals, och att resultatet läggs till grund för utfärdande av villkor för denna ur reaktorsäkerhetssynpunkt så viktiga delen av Ringhals verksamhet.

H. har beträffande energibesparingsåtgärder inom anläggningen m.m. anfört bl.a. följande. All den energi Ringhals själv förbrukar och som inte primärt är nödvändig för kraftproduktionen eller säkerhetssystemen reducerar mängden energi som kan matas in i stamnätet. Under de delar av året då den svenska elproduktionen från vattenkraft och kärnkraft inte räcker för att täcka behovet sker import av el som bl.a. produceras i polska och danska kolkraftverk. Det finns således all anledning att beakta och om möjligt reducera Ringhals egenförbrukning av både el- och värmeenergi som en viktig del i det miljöarbete som Ringhals så starkt förespråkar. Exempel på ett av flera områden där det finns stor besparingspotential är uppvärmningen av kärnkraftverken. Vid dimensionerande utomhustemperatur erfordras en uppvärmningseffekt i storleksordningen 30-50 MW. Energiåtervinning sker inte alls eller i mycket ringa omfattning. De värmeförluster som kraftproduktionen i sig avger från elektriska komponenter, belysning och dåligt isolerade ång- och vattensystem uppgår dessutom till samma storleksordning som uppvärmningsbehovet. Det finns även här en potential att öka kraftproduktionen med flera 10-tals MW. Det finns många andra exempel på möjliga energibesparingar i Ringhals, t.ex. sensorstyrd belysning m.m., som har en potential att öka den effekt Ringhals kan leverera ut till stamnätet med ytterligare 10-tals MW.

H. har beträffande frågan om utsläpp av avloppsvatten m.m. anfört bl.a. följande. Den helt dominerande mängden kontaminerat avloppsvatten från Ringhals 1 släpps ut till recipienten utan att genomgå någon som helst rening men efter att ha passerat avfallsanläggningen. Befintlig indunstare som är lämplig att användas för rening av det mest förorenade vattnet utnyttjas inte alls. Kostnaden för rening med indunstare är totalt sett likvärdig med andra reningsmetoder, särskilt med tanke på den exceptionellt höga dekontamineringsfaktor som erhålles vid indunstning. Precis som för allt radioaktivt avfall så består restprodukten efter rening av avloppsvatten från tvättstugan till helt dominerande volym och vikt av inaktiva och till viss del miljöstörande ämnen. Detta problem är således inte unikt för avloppsvatten från tvättstugan utan ett faktum som är väl känt vid all hantering av radioaktivt avfall. Det icke radioaktivt kontaminerade avloppsvattnet från byggnader och utrymmen som ligger utanför zonindelat område leds helt utan rening direkt till kylvattentunneln. När det gäller Ringhals 2-4 renas i stort sett inget vatten alls före utsläpp till recipienten, vare sig det är radioaktivt kontaminerat eller ej. Golvavloppet från bl.a. turbin- och generatoranläggningarna i Ringhals 2-4 leds idag helt utan rening till utsläpp i kylvattenkanalerna. RAB måste avkrävas att i MKB redovisa var alla föroreningar tar vägen som uppkommer i ett kärnkraftverk och som normalt hamnar i golvavlopp eller systemdrängage och vad man tänker göra för att minska utsläppen. RAB bör redovisa en plan för hur vattenförbrukningen kommer att minskas. I modernare kärnkraftverk, t.ex. Forsmark 3 och Oskarshamn 3, återförs en större del av det förbrukade processvattnet i ett processystem benämnt system 735. Det betyder att RAB för att uppfylla kravet på hushållning av vatten och BAT åtminstone borde åläggas att återanvända processvatten i motsvarande eller högre grad än andra moderna kärnkraftverk.

Vad gäller utsläpp av radioaktiva gaser och kontaminerad luft så släpper Ringhals ut mycket stora mängder bl.a. av kol-14 och de radioaktiva ädelgaserna krypton och xenon mätt i absoluta tal, dvs. inte som resulterande individ- och kollektivdos. Vid en jämförelse med moderna kärnkraftverk belägna i det inre av Europa släpper Ringhals ut betydande mängder radioaktiva ämnen.

Vid miljöprövningen måste sådan information lämnas av sökanden att det går att bedöma miljökonsekvenserna av dimensionerande utsläpp av radioaktiva ämnen både under normal drift men också efter olika haveriscenarier. Uppgifter som bl.a. skall redovisas är t.ex. vilka landområden omkring Ringhals som efter ett haveri kommer att kontamineras med radioaktiva ämnen, mängd och nuklidinnehåll, strålningsnivåer, hur lång tid som beräknas åtgå för sanering innan befolkningen som evakuerats kan återvända till sina bostäder, hur saneringen i praktiken skall kunna genomföras med eller utan undantagstillstånd och tvångsåtgärder, samt vilka direkta och indirekta kostnader ett haveri kan komma att innebära. Ett scenario som helt utelämnats i MKB är konsekvenserna av ett terroristangrepp med stora radioaktiva utsläpp. Att ett fullgott skydd mot terroristangrepp som fyller de högst ställda kraven saknas idag är oacceptabelt och går inte längre att negligera genom att betecknas som ”restrisk”. Det behövs därför en ny definition av begreppet restrisk, där risken för en katastrof och de konsekvenser detta innebär, måste ha rang före ekonomiska hänsyn och vinstintressen hos sökanden.

RAB bör åläggas att utforma säkerhetsfiltret så att dess funktion kan garanteras i konservativt antagna haveriscenarier lika Barsebäck men med innehållande av den högre avskiljningsgrad av radionuklider som erhålles med nuvarande skrubberkonstruktion.

En effekthöjning innebär att om för övrigt ingenting förändras så kommer utsläppen av radioaktivitet till omgivningen att öka i motsvarande grad som effekten ökas. Konsekvenserna av normal drift, reaktorhaverier, olyckshändelser eller terroristattentat kommer likaså att förvärras i motsvarande grad med potentiellt större radioaktiva utsläpp som följd.

H. har framställt olika yrkanden och invändningar beträffande markförvaret för det lågaktiva avfallet samt hänvisat till ett utlåtande från L.L.

H. har vidare bl.a. redovisat sina synpunkter på miljökvalitetsmålen, formalia, av Ringhals genomförda och framtida ändringar, dokumentation samt frågan om tidsbegränsat tillstånd. Han har också haft synpunkter på bl.a. användningen i anläggningen av turbinolja, kylkompressorer samt värme- och kylsystem, dieselaggregat och lagring av dieselolja, vätgas och kvävgas, kemiska tillsatser i säkerhetsfilter, jonbytarmassor och hypkloriddosering samt på slutförvaring av låg- och medelaktivt avfall liksom påverkan på ål- och fiskbestånd. Dessa synpunkter har inte närmare redovisats här, men framgår av ovan nämnda aktbilagor. Synpunkterna har till viss del bemötts och kommenterats i bolagets bemötande nedan.

BOLAGETS BEMÖTANDE

Ringhals AB har anfört bl.a. följande.

Yttrandet av SKI

SKI anser att miljökonsekvensbeskrivning uppfyller de krav som ställs på en sådan beskrivning. Det framgår också att SKI anser att Ringhals uppfyller de krav på säkerhet som ställs i kärntekniklagstiftningen.

Mot bakgrund av SKI:s yttrande anser Ringhals att verksamheten från säkerhetssynpunkt uppfyller miljöbalkens hänsynsregler.

Ringhals instämmer i SKI:s bedömning när det gäller villkor om kärnsäkerhet.

SKI har inte tagit upp frågan, men mot bakgrund av att Miljödomstolen i Växjö förordnat sakkunniga att avge utlåtande om skyddet för Oskarshamns kärnkraftverk, är det Ringhals bestämda uppfattning att de föreskrifter för skydd som kommer att gälla enligt SKIFS 2005:1 kommer att tillräckligt reglera frågor om skydd av anläggningen. Ringhals är vidare ett skyddsobjekt enligt lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. med Affärsverket svenska kraftnät som registerkontrollmyndighet enligt den lagen. I lagen finns bestämmelser om åtgärder till skydd mot sabotage och terroristbrott. Ringhals anser inte att sådana frågor skall regleras vid tillståndsprövning enligt miljöbalken.

Ringhals vill i detta sammanhang även peka på att regeringen i den tidigare omnämnda lagrådsremissen förtydligar bestämmelsen 4 § 1. kärntekniklagen, innebärande att regeringen eller myndighet får meddela föreskrifter även för att förebygga sabotage.

Yttrandet av SSI

Även SSI anser att miljökonsekvensbeskrivningen tillräckligt väl beskriver effekterna av verksamheten och att det bör vara möjligt för Miljödomstolen att göra en samlad bedömning av verksamheten från strålskyddssynpunkt. SSI tar inte direkt ställning till om Ringhals tillämpar bästa möjliga teknik men anser att underlaget är tillräckligt för en sådan bedömning.

Ringhals anser att bästa möjliga teknik tillämpas och hänvisar härvidlag till bilaga 1 till bolagets skrift 2004-11-01 till Miljödomstolen.

Bolaget medger att vidta åtgärder i enlighet med bilagan till SSI:s yttrande 2005-02-18, aktbil. 141, eller andra åtgärder som leder till samma minskning av de totala utsläppen av radioaktiva ämnen, angivna som becquerel, från verksamheten. Med åtgärder avses såväl renings- och fördröjningsåtgärder som åtgärder för att minska uppkomsten av radioaktiva utsläpp.

Ringhals medger SSI:s förslag till ändring av villkor 2. Andra meningen i Ringhals´ förslag bör dock stå kvar. Ringhals vill klargöra att åtagandet att utreda vissa åtgärder avser just utredning. Om åtgärderna skall vidtas får bedömas senare, lämpligen av SSI.

Det åtagande som Ringhals nu gjort innefattar en justering av ansökan. Det bör vara tillräckligt att miljödomstolen i kommande dom konstaterar att bolaget blivit bundet av detta åtagande genom ett villkor om att verksamheten skall bedrivas i huvudsak på det sätt bolaget har uppgett eller åtagit sig i målet.

Fiskeriverkets yttrande

För verksamheten gäller ett kontrollprogram, som innefattar journalföring av yrkesfisket, provfiske med ålryssjor, sjukdomsregistrering, ägg- och yngeltrålning i intagskanal, kontroll av fiskförekomst i kraftverkets silstationer, kontroll av rensledning, fältinsamling för radiologiska analyser och ekolodning efter sill. Programmet gäller så länge som kraftverket är i drift, med möjlighet att revidera programmet vid behov. Effekterna av den nuvarande verksamheten är således väl kända.

Ökningen av kylvattenbortledning och överföring av värme till havet planeras ske i steg under en tioårsperiod. Största steg förväntas bli cirka 2 %. Eftersom de tekniska lösningarna för de olika stegen inte var helt klara vid ansökningstillfället har ansökan utformats så att kylvattenbortledningen högst skall vara 200 m3/s. Om all processvärme som behöver kylas bort förs ut med 200 m3/s kommer kylvattnets temperatur att sjunka från dagens nivå eftersom ökningen i värmetillförsel endast blir cirka 7 % (ansökan anger cirka 8 % men i ansökan har hänsyn inte tagits till förväntad effektivisering).

Ringhals vidhåller att prövotiden för påverkan av den ökade värmetillförseln bör bestämmas enligt bolagets förslag. Det är här fråga om en mycket begränsad ökning av värmetillförseln och det är osäkert om och när ett tillstånd till ökad vattenbortledning behöver utnyttjas fullt ut.

Länsstyrelsens yttrande

Länsstyrelsens yttrande utmynnar i förslag till att antal villkor utöver eller med annat innehåll än som föreslagits av Ringhals. Ringhals vill framföra följande.

Buller

Bolaget vidhåller sitt eget förslag. För det fall att Miljödomstolen enligt Länsstyrelsens förslag bestämmer värden såsom för nyetablerad industri yrkar Ringhals att de anges som riktvärden.

Ringhals åtog sig vid huvudförhandlingen att senast tre år efter meddelad dom vidta åtgärder för att minska bullret från sju olika punktkällor. De källor det är fråga om framgår av källbeteckningarna 16, 50, 62, 63, 67, 80 och 81 i bifogade förteckning, aktbilaga 144. I förhållande till vad som redovisas i bilaga 23 till miljökonsekvensbeskrivningen sker en förbättrad dämpning av kylaggregatet på vätgasfabriken (punkt 16). Ringhals räknar med att åtgärderna kommer att medföra att bullernivåerna minskar till 40 - 42 dB(A) vid närmast belägna bostäder. Bolaget framförde som sin uppfattning att dessa åtgärder bör vara tillräckliga men att om miljödomstolen anser att ytterligare åtgärder behövs, bör bolaget få ytterligare två år på sig att genomföra sådana åtgärder.

Länsstyrelsens yttrande utmynnar i att buller från bolagets verksamhet skall begränsas så att den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid bostäder inte överstiger Naturvårdsverkets riktlinjer för nyetablerad industri. Att nedbringa bullret nattetid till 40 dB(A) kan beräknas kosta ca 6-9 milj. kr. Ringhals vidhåller sin tidigare uppfattning att bullerdämpning ner till nybyggnadsnivån nattetid inte kan anses motiverat i förhållande till den höga kostnad som detta kan föra med sig.

Såsom framgår av Ringhals tillståndsansökan och MKB kan säkerhetsventiler komma att aktiveras vid enstaka tillfällen. Naturvårdsverkets riktlinjer för bullernivåer kan då kortvarigt komma att överskridas. Enligt Ringhals erfarenheter sker aktivering av säkerhetsventiler nattetid en gång per tre år. Vid uppgång och nedgång vid revisioner testas säkerhetsventilerna. Vid nedgång planeras test till dagtid. Vid uppgång planeras test i möjlig mån till dagtid men styrande är när tryck och temperatur i berörda system har nått den nivå där test kan göras. Därmed kan test även komma att behöva ske nattetid. Ringhals anser att ett riktvärde för högsta buller nattetid medger sådana helt tillfälliga överskridanden.

Transportarbete

Ringhals motsätter sig ett villkor om transporter. Bolaget hänvisar till vad som anförts i bemötandet 2004-12-20 (aktbil 109). Till stöd för sin inställning åberopar bolaget även Högsta domstolens dom i rättsfallet NJA 2004 s 421 och Miljööverdomstolens domar 2005-07-13 i målen M 6158-03 och M 1367-04.

I kapitel 8 i miljökonsekvensbeskrivningen finns en redogörelse för transporter.

Personalens arbetsresor sker med egen bil eller med busstrafik som är anpassad till de arbetstider som gäller för majoriteten av de anställda. Landsvägstransporter i övrigt sker för att förse verksamheten med utrustning, material och tjänster samt för att föra bort avfall. Ett stort antal olika företag är inblandade i dessa transporter, vilka för närvarande uppgår till ca 35 per dygn och i framtiden kan beräknas öka med ca 100 per år.

Ringhals ser mycket små möjligheter att ytterligare samordna personalens arbetsresor. Med hänsyn till det begränsade antalet transporter i övrigt och det stora antalet företag som utför dessa bedömer Ringhals att möjligheterna att vidta åtgärder för att minska utsläppen från dessa likaså är mycket små.

Riskanalys

Bolaget bestrider med hänvisning till sin inställning till en riskanalys att villkor i detta avseende delegeras till Länsstyrelsen och hänvisar beträffande skälen till bemötandet i aktbil 109.

Ringhals har tidigare anmält att verksamheten omfattas av den lägre nivån enligt den s.k. Sevesolagen på grund av lagring av hydrazin och saltsyra. De lagrade mängderna av dessa kemikalier har dock nu minskat till en nivå så att verksamheten inte längre omfattas av lagen. Detta kommer att anmälas till Länsstyrelsen inom kort. Ringhals anser därför inte att det finns behov av att utföra en riskanalys.

Behovet av att genomföra riskanalyser bedöms minst en gång per år. Resultat av genomförda riskanalyser liksom planer för nya kan redovisas till Länsstyrelsen i den årliga miljörapporten. Beträffande genomförda riskanalyser i olika avseenden hänvisas till bilaga 26 till miljökonsekvensbeskrivningen.

Dagvatten

Ringhals medger Länsstyrelsens förslag till delegation av villkor beträffande dagvatten som förorenats vid Ringhals verksamhet.

Inga föroreningar förväntas utöver vad som är normalt på hårdgjorda ytor på en industri. Mindre föroreningar kan förekomma på parkeringsplatser och vid brandövningar. Vid spill/läckage utomhus kan dagvattenbrunnar täckas över av berörd personal/interna räddningstjänsten enligt förberedd rutin. Test på dagvattnet gjordes 2002 och redovisades till Länsstyrelsen. Provtagning med avseende på TOC kommer att göras årsvis i de dagvattenbrunnar som ingår i det radiologiska provprogrammet. Detta inkluderas i det reviderade kontrollprogrammet. Med tanke på potentialen bör anmälan/rapportering vara tillfyllest om mindre ändring sker i verksamheten respektive om oavsiktlig förorening trots allt uppstår.

Prövotider

Hypoklorit i kylvattnet

Ringhals medger ett prövotidsförfarande men anser att detta bör sträcka sig till utgången av år 2007. Förutsättningarna för att upphöra med hypoklorit kan variera mellan olika år och det är därför angeläget att bolaget får erfarenhet under tillräckligt lång tid.

I november 2002 beslutades att Ringhals 3 och Ringhals 4 under en försöksperiod av högst fem år upphör med klorering av huvudkylvattentunnlarna medan klorering av hjälpkylvatten fortsätter. Ringhals 3 och 4 kommer under försöksperioden, att om så bedöms nödvändigt, återgå till klorering av huvudkylvattenkanalerna. Slutligt beslut tas efter utvärdering av försöksperioden. Ett extra observandum är att förbrukningen av råvatten har ökat för Ringhals 3 och 4 efter att kloreringen minskat. Detta beror på att de saltvattensystem som används för ”tätvatten” får för stora beläggningar när saltvattnet i huvudkylvattensystemet inte kloreras, vilket innebär att saltvatten inte längre kan användas för avsett ändamål. Råvatten har tidigare använts som ”tätvatten” vid Ringhals 3 och 4 för aktuella saltvattenpumpar.

Ringhals medger det provisoriska villkoret om utsläpp av klor med kylvattnet.

Tvättanläggningen

Möjlighet att övergå till fosfatfritt och tvålfritt tvättmedel kommer att utredas. Kan fosfatfritt tvättmedel användas blir i så fall Länsstyrelsens önskemål om fosfatrening obehövligt. Ringhals måste bland annat klarlägga att byte av tvättmedel inte äventyrar brandhärdigheten för de skyddskläder som skall tvättas samt att det avfall som uppstår vid införande av reningssystem kan hanteras enligt gällande regler för radioaktivt avfall. Även med den metod för behandling av avloppsvattnet som tillämpas i Forsmark, dvs. indunstning, bildas ett slam som är radioaktivt. Detta slam har sådan beskaffenhet att det inte passar för lagring i SFR. Det måste därför tills vidare lagras vid den anläggning där det uppkommer.

Preliminära studier pekar mot att nuvarande tvättanläggning kan kompletteras med reningssystem inom befintliga byggnader.

När det gäller brandhärdigheten hos skyddskläderna kan nämnas följande. Ringhals använder idag overaller som är flamsäkra och testade för att visa att de i rimlig mån motstår elektrisk ljusbåge. Detta medför att inga tvåltvättmedel får användas. Nämnda egenskaper går då förlorade. Ringhals har preliminärt utrett om det finns fosfatfria tvättmedel som inte innehåller tvål. Ett eller något ytterligare tvättmedel skall undersökas vidare.

Krav på tidpunkt för förslag till rening bör anges till ett halvt år efter meddelad dom. Tidpunkten förutsätter att verkställighetsförordnande meddelats.

Några kommentarer till vad länsstyrelsens anfört under rubriken Länsstyrelsens synpunkter.

Möjlighet att ta tillvara spillvärme är enligt Ringhals tillräckligt belyst i den komplettering som gjordes våren 2004.

Bromoform bildas efter dosering av hypoklorit till kylvattnet. Detta redovisas i bilaga 16 till MKB:n. Ringhals instämmer dock inte i Länsstyrelsens bedömning att detta kan orsaka ”nämnvärda” skadliga långtidseffekter i vattenmiljön. Ringhals bedömning grundas på att omsättningen är stor och att den naturliga produktionen är betydligt större i Kattegatt. Såvitt Ringhals tolkar de undersökningar som sker i närområdet vid utsläppet så förekommer ingen påvisbar effekt på flora eller fauna som kan kopplas till utsläpp av bromoform. Dessutom har Ringhals minskat användningen av hypoklorit relativt tidpunkten när bilaga 16 skrevs.

Vatten innehållande oljeföroreningar från verkstäder och fordonstvätt leds till avloppsreningsverket och medför därmed inga utsläpp till havet.

Kväveoxider resp. transporter. Fjärrtransporter medför en lägre miljöpåverkan per tonkm än regionala transporter enligt miljövarudeklaration för el från Ringhals, se kapitel 19 i MKBn. Merparten av transporterna till Ringhals har klassats som regionala och ytterst få transporter har klassats som fjärrtransporter. Utsläppen från transporter har allokerats till Ringhals i proportion till Ringhals andel av vikt på det gods som transporterats. Speciellt gäller detta för regionala transporter. Därmed anser Ringhals att rätt storleksordning angetts i MKBn för utsläpp vid transporter. Angående länsstyrelsens förslag att öka utnyttjandet av befintlig hamn bör noteras att eftersom den omfattas av särskilda skyddsregler är det endast lämpligt att använda hamnen för transporter med radioaktivt avfall med Sigyn och i viss mån för transport av mycket stora komponenter.

Svavelhexafluorid, SF6. Så vitt Ringhals känner till finns inga realistiska alternativ till SF6. Utsläppen skall hållas på en låg nivå genom fortsatta underhållsåtgärder.

Ringhals vill slutligen nämna att sedan ansökan lämnades in har delar av Båtafjorden och tillhörande strandängar förklarats som Natura 2000 område. Länsstyrelsen har därför begärt att dagvatten från vissa områden innanför industristaketet skall ledas till kylvattenkanalen vilket också Ringhals har accepterat.

Sedan ansökan lämnades in har Ringhals till länsstyrelsen anmält införande av förändring i vattenrening med avsikt att förbruka mindre jonbytarmassa än tidigare.

Varbergs kommun

SMHI:s utredning i bilaga 18 till miljökonsekvensbeskrivningen visar att värmepåverkan av Ringhals utsläpp vid Kroksta strandbad i Bua endast blir marginellt förändrad vid den sökta förändringen i utsläpp av uppvärmt havsvatten.

Kungsbacka kommun

Utsläpp av lösningsmedel

Utsläppen härrör från användningen av olika lösningsmedel för bl.a. rengöringsändamål i verkstäder m.fl. källor. Mängderna eller koncentrationerna är inte sådana, att det är möjligt att behandla utsläppen. Enda möjligheten att minska dem är att begränsa användningen av lösningsmedel. Det är bolagets ambition att göra detta. Utsläppsvärdet för VOC är föreslaget som ett gränsvärde. Ett villkorsvärde bör därför bestämmas så att det finns en god marginal till de utsläpp som normalt kan förväntas. Utsläppen sker dessutom diffust från en stor mängd små källor och det är därför svårt att mäta dessa. Ringhals vidhåller därför sitt förslag till villkor.

Avloppsvatten från avloppsreningsverket

Bolaget har medgivit Länsstyrelsens motsvarande yrkande. Kungsbacka kommun driver tre tillståndsprövade kommunala avloppsreningsverk. Inget av dessa har villkor av det slag nämnden föreslår för bolagets avloppsreningsverk. Bolaget anser att ledningsnätet är i gott skick och att mängderna ovidkommande vatten är små. Ringhals bestrider därför det föreslagna villkoret.

Transporter

Ringhals hänvisar till vad som anförts under Länsstyrelsens motsvarande yrkande.

Tillvaratagande av värme i kylvattnet

Frågan har behandlats i bilaga 9 till Ringhals kompletteringsskrift 2004-05-14. Av bilagan framgår att värmeöverskottet i kylvattnet inte kan nyttiggöras.

Påverkan av värmetillförsel

Påverkan på recipienten av den ökade värmetillförseln kommer med avseende på det allmänna fiskeintresset att undersökas under ett prövotidsförfarande. Någon annan påverkan anser Ringhals inte behöver undersökas.

T.N.

Ringhals hänvisar till kommentaren till Länsstyrelsens yttrande beträffande buller.

Den av T.N. omnämnda vallen ligger inte på fastighet som ägs eller på annat sätt disponeras av Ringhals AB. Även om det skulle finnas möjlighet att ändå få tillträde till fastigheten, bedömer Ringhals att det skulle strida mot naturvärdena kring Ringhals att på nytt bygga upp vallen till tidigare storlek. Bolaget har inte heller tillgång till de sprängstensmassor som skulle behövas och dessa skulle behöva transporteras från andra platser. Ringhals har inte räknat på kostnaderna men de skulle sannolikt bli mycket stora. Om överbliven sten från anläggningsarbeten inte finns att tillgå måste stenen brytas i bergtäkt med de nackdelar detta för med sig från miljö- och resurshushållningssynpunkt. Under alla förhållanden kommer transporterna att bli omfattande och leda till stora utsläpp till luften. Ringhals bestrider därför yrkandet.

Gloppe Stugägareförening

Ringhals arbetar fortlöpande med att försöka ersätta miljöfarliga kemikalier med mindre miljöfarliga. Bolaget vill bl.a. peka på arbetet med att minska användningen av hydrazin och hypoklorit. Behovet av högtalarutrop har minskat genom utbyggnaden av systemet med bärbara telefoner för användning inom anläggningen.

L-O.H.

Som Ringhals tidigare framhållit anser bolaget att Höglund inte är sakägare i målet.

Ringhals anser att utredningen i målet efter huvudförhandlingen och den skriftväxling som skett därefter är tillräcklig för att Miljödomstolen skall kunna meddela en tillståndsdom. Bolaget motsätter sig därför en ny huvudförhandling.

Även om H. skulle visa sig ha rätt att begära rättsprövning av regeringens beslut innebär detta inte något hinder mot att Miljödomstolen meddelar dom innan rättsprövningen är avslutad. Det finns heller inga lämplighetssynpunkter som talar mot att domstolen så snart som möjligt avgör målet.

Den av regeringen nyligen beslutade lagrådsremissen Kärnsäkerhet och utökat strålskydd innehåller inga uttalanden eller förslag till lagändringar när det gäller den parallella prövningen enligt miljöbalken och de här aktuella speciallagarna. I vilken utsträckning Miljödomstolen skall meddela villkor om säkerhet och strålskydd är enligt bolagets uppfattning främst en lämplighetsfråga. Ringhals vidhåller sin tidigare i målet redovisade uppfattning i denna fråga.

L-O.H. har i sina yttranden framfört en omfattande kritik mot ansökan med miljökonsekvensbeskrivning och mot säkerheten vid Ringhalsverket. Ringhals lämnar nedan först en kommenterar till vissa av punkterna. Övriga punkter kommenteras därefter nedan under Övriga synpunkter.

Talerätt

Oavsett om L-O.H. har talerätt eller ej bestrider inte Ringhals att han har rätt att framföra synpunkter i målet.

Tillståndsprövning av effektökning

Ringhals anser att det underlag som har givits in även i fråga om effekthöjningarna är tillräckligt för att dessa skall kunna prövas i målet.

Villkor enligt miljöbalken

Ringhals hänvisar till vad som anförts i ansökan i denna fråga, liksom till vad som i samma avseende framhållits av SKI och SSI.

Säkerhet för avveckling

Med hänsyn till det värde som finns i byggnadsbeståndet och andra icke radioaktivt kontaminerade anläggningar i Ringhals bedömer bolaget dessa efter en nedläggning inte kommer att behöva rivas. Ringhals anser inte att säkerhet för efterbehandling i dessa delar behövs.

Formalia

Sökande enligt miljöbalken skall vara den som utövar verksamheten. Detta är förevarande fall Ringhals AB. Att bolaget utan att frånhända sig det miljörättsliga ansvaret lämnar ut vissa uppgifter på entreprenad innebär inte att detta ansvar övergår från Ringhals till annat företag. Rätt sökande är därför Ringhals AB.

Genomförda och framtida ändringar

Tillståndsprövningen enligt miljöbalken är framåtsyftande och avser den framtida verksamheten och de rättigheter och skyldigheter som sökanden erhåller genom ett tillstånd. De förändringar som planeras beskrivs i ansökan med bilagor och kompletteringar. När det gäller kärnsäkerhets- och strålskyddsfrågor i samband med effekthöjningarna blir dessa föremål för ytterligare prövning i ansökningarna enligt KTL. Effekthöjning får inte ske förrän det föreligger tillstånd enligt såväl miljöbalken som KTL. Det torde därför sakna betydelse i vilken ordning tillstånden meddelas.

Ringhals vidhåller yrkandet om verkställighetstillstånd. Ett tillstånd får annars inte tas i anspråk om det överklagas. Detta gäller även säkerhetshöjande åtgärder.

Dokumentation

Ringhals anser att det underlag som Ringhals i samband med ansökan och därefter genom kompletteringar givit in är tillräckligt för att Miljödomstolen skall kunna avgöra målet.

Undantag från miljöprövningen

Ringhals söker inte tillstånd till verksamhet utanför verksamhetsområdet. Muddring av hamn eller farled är inte aktuellt. Deponin för jonbytarmassor är avslutad och Länsstyrelsen har godkänt planen för efterbehandling.

Tidsbegränsning

Ringhals bestrider att ett tillstånd tidsbegränsas.

Energibesparing

Beskrivning finns i MKB:n avsnitt 9.2 och 14.1. Bland annat används ånga från reaktordriften för värme i lokaler.

Friklassningsavfall

Ringhals följer bestämmelserna i SSI:s föreskrifter SSI FS 1996:2 och anser att detta bör vara en tillräcklig upplysning i detta sammanhang.

Slutförvaring av låg- och medelaktivt avfall

Ringhals avfallshantering beskrivs i miljökonsekvensbeskrivningen. För lagring i SFR finns detaljerade bestämmelser om vilka slag av avfall som får lagras där. Innan avfall från Ringhals sänds dit kontrolleras att avfallet uppfyller dessa bestämmelser. Med tanke på bl.a. kostnaderna för lagring i SFR försöker Ringhals så långt som möjligt minska mängderna avfall dit.

Kärnavfall till CLAB etc.

För kärnavfall till CLAB gäller motsvarande som ovan sagts för SFR.

Effekthöjning

Som framgår av det följande kommer Ringhals att under de närmaste åren vidta omfattande säkerhetshöjande åtgärder. Effekthöjningarna kommer också att genomföras med tillämpning av bästa möjliga teknik. Genom bestämmelsen i SSI:s föreskrifter SSI FS 2000:12 6 § om referensvärden och målvärden sker ett fortlöpande arbete med att minska utsläppen av radioaktivitet. Ringhals bedömer därför att nuvarande utsläpp efter hand kommer att minska i förhållande till nuläget även om effekthöjningarna genomförs. Undantag från detta är utsläppen av kol 14 och tritium, som är proportionella mot producerad energi.

Turbinolja

Ringhals bedömer att ingen olja från Ringhals tillförs havet. Mycket små mängder vid låg koncentration kan dock inte uteslutas, men dessa utsläpp har i så fall varit så små, att de inte påverkat TOC i utsläppsstråken.

Därutöver sker inga reella oljeläckage, vilket visas genom att tillförd mängd olja (20 m3) till Ringhals 1 turbinanläggning motsvaras av en lika stor mängd olja som tagits ut vid översyn av turbinsystemen under 2003. Motsvarande gäller för övriga reaktorer.

Några oljeläckage har skett fram till och med 2003 från saltvattenkylda oljekylare. Såsom redovisats för länsstyrelsen har felkällan identifierats.

Kylkompressorer m.m.

Ringhals hänvisar till kap 10 i miljökonsekvensbeskrivningen.

Dieselaggregat och lagring av dieselolja

Ringhals har i sitt förslag till villkor föreslagit åtgärder för lagring av olja. Som framgår av kommentaren till Länsstyrelsens förslag till villkor 13 omfattas verksamheten inte av Sevesolagen. Säkerhetsrapport behövs därför inte. När det gäller utsläpp av föroreningar till luft från driften av reservkraftaggregaten drivs aggregaten huvudsakligen i samband med testkörning, dvs. vid få tillfällen och i korta perioder. Ringhals bedömer därför att katalytisk rening avseende kväveoxider knappast skulle få någon effekt. Ringhals anser inte heller att stoftrening skulle vara en rimlig åtgärd med tanke på den mycket begränsade användningen av aggregaten. Den miljödiesel som används i reservkraftaggregaten är det drivmedel som tillverkaren rekommenderar för att garantera hög utvecklad effekt och lågt slitage.

Vätgas och kvävgas

Kvävgasen förvaras i förrådstank, i låst utrymme. Kvävgas bedöms som en arbetsmiljöfråga eftersom den kan undantränga syret i luft. Larm för låg syrgashalt är infört vid kvävgasledningar och vid platser för kvävgashantering i stationerna.

Vätgas produceras i egen vätgasfabrik genom elektrolys av vatten till vätgas och syrgas. Under 2003 producerades ca 560 000 Nm3 vätgas. Vätgasen används vid block 1 medan syrgasen släpps till atmosfären. Riskanalyser är genomförda för vätgashanteringen.

Rörbrottsventiler är installerade i vätgasledningarna. Vid vätgasledningar är det sörjt för god ventilation vid ett eventuellt läckage.

Kemiska tillsatser i säkerhetsfilter

Natrumtiosulfat är ett syreförbrukande ämne som i havet oxideras och övergår till natriumsulfat, som finns naturligt i havet. Koncentrationen uppgår till 0,010-0,015 molar med avseende på natriumtiosulfat. Detta motsvarar ca 770 kg COD vid ett utsläpp till havet.

Inga åtgärder är aktuella. Systemlösningen med säkerhetsfilter är godkänd av SKI.

Jonbytarmassor

Beroende på koncentration av radioaktiva ämnen i massorna deponeras de på kommunens deponi, i markförvaret eller sänds till SFR. Massor med lägst koncentration deponeras i kommunens deponi.

Ål- och fiskebestånd

Ringhals hänvisar till kommentaren till Fiskeriverkets yttrande.

Hypokloritdosering

Ringhals hänvisar till Länsstyrelsens yttrande.

Övriga synpunkter

Bästa möjliga teknik, utsläpp av radioaktivitet till luften

Ringhals har i bilaga 1 till sin skrift 2004-11-01 lämnat en redogörelse för tillämpning av bästa möjliga teknik vad gäller utsläpp av radioaktivitet till luften. En sammanfattning av redogörelsen och tidigare ingivna kompletteringar finns i bilaga 4. I de olika dokumenten redovisas bl.a. jämförelser med kärnkraftverk i andra länder och utsläpp av olika ämnen från de olika reaktorerna. SSI har haft tillgång till redogörelsen i Ringhals skrift 2004-11-01 när SSI skrivit sitt yttrande och har inte haft något att erinra mot denna. Ringhals anser därför att redogörelsen tillsammans med vad som i övrigt redovisats angående radioaktiva utsläpp bör vara tillfyllest för prövningen enligt miljöbalken.

Planerade säkerhetshöjande åtgärder

I bilaga 1 redogör Ringhals för planerade större säkerhetshöjande åtgärder. Ringhals bedömer att flertalet åtgärder blir av sådant slag att de inte skall behöva bli föremål för tillståndsprövning utan att det bör vara tillräckligt med en anmälan till Länsstyrelsen.

Tidigare vidtagna säkerhetshöjande åtgärder

I bilaga 2 redogör Ringhals för olika säkerhetshöjande åtgärder som har vidtagits sedan respektive reaktor togs i drift.

Säkerhetsfilter

I bilaga 3 redogör Ringhals för funktionen av de säkerhetsfilter som finns för reaktorerna. Ringhals anser att jämförelsen mellan säkerhetsfiltret för Barsebäck 2 och Ringhals 1 innebär att filtren bör betraktas som i huvudsak likvärdiga.

Kompletterande uppgifter om utsläpp till vatten och luft

I bilaga 4 lämnas dels, som ovan nämnts, en sammanfattande redogörelse för utsläppen av radioaktivitet till luften. Dessutom redogörs för Ringhals rutiner i fråga om utsläpp av radioaktiva och konventionella föroreningar.

DOMSKÄL

Allmänt om tillståndsprövningen m.m.

Någon samlad prövning enligt tidigare gällande miljölagstiftning har inte skett av kärnkraftanläggningen vid Ringhals. Prövning enligt vattenlagen (1918:523) har gjorts av dåvarande vattendomstolen i Vänersborg bl.a. i fråga om utförande av en kylvattenanläggning och två intagskanaler samt utsläpp av kylvatten. Markförvaret för lågaktivt avfall, deponin, har prövats av Koncessionsnämnden för miljöskydd enligt miljöskyddslagen (1969:383) i ett beslut från 1991. Länsstyrelsen har prövat vissa frågor inom länsstyrelsens ansvarsområde. I detta mål skall nu göras en samlad tillståndsprövning enligt miljöbalken. Denna prövning omfattar såväl befintlig verksamhet vid Ringhals kärnkraftverk som de ansökta effekthöjningarna i kraftverkets fyra reaktorer jämte med kraftverket samhöriga verksamheter.

Beträffande frågorna om omhändertagande av radioaktivt avfall (kärnbränslet), kärnsäkerheten och energihushållningen har regeringen i beslutet 2005-10-20 funnit att verksamheten vid Ringhals kärnkraftverk är tillåtlig enligt miljöbalken. I målet har inte, enligt domstolens uppfattning, framkommit andra skäl att ifrågasätta tillåtligheten än de som med stöd av 2 kap.miljöbalken överlämnats till regeringen.

I och med att verksamheten således är tillåtlig enligt miljöbalken föreligger grund för att bifalla ansökan om tillstånd till den ansökta befintliga och utökade verksamheten vid kärnkraftverket. Ett tillstånd strider såvitt framgår inte heller mot någon detaljplan eller några områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (1987:10). Under förutsättning att skäliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått vidtas beträffande t.ex. kärnsäkerhet, utsläppen av föroreningar till luft och vatten (inklusive utsläpp av radioaktiva ämnen och temperaturförhöjningar i kylvattnet) samt uppkomsten av buller och konventionellt avfall finner miljödomstolen att Ringhals ansökan om tillstånd enligt 9 respektive 11 kap.miljöbalken därför skall bifallas.

I målet har framförts synpunkter på en eventuell tidsbegränsning av tillståndet. En sådan möjlighet finns enligt 16 kap. 2 § miljöbalken. Miljödomstolen finner emellertid inte skäl att meddela ett i tiden begränsat tillstånd. Inte heller finner domstolen skäl att meddela deldom för endast del eller delar av verksamheten såsom för den befintliga deponin för lågaktivt avfall i anslutning till anläggningen.

Miljödomstolen finner inte heller skäl att avvakta Regeringsrättens besked i fråga om rättsprövning av regeringens beslut 2005-10-20 innan dom meddelas eller att av andra skäl förklara målet vilande.

I 16 kap. 3 § första stycket miljöbalken anges att tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för efterbehandling och andra återställningsåtgärder som verksamheten kan föranleda. Med hänsyn till de särskilda regler som finns för dessa frågor när det gäller kärnkraftverk såsom lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. finner domstolen inte skäl föreskriva om sådan säkerhet.

Enligt 22 kap. 28 § första stycket miljöbalken får miljödomstolen, när det finns skäl till det, förordna att tillståndet till en verksamhet får tas i anspråk även om domen inte vunnit laga kraft. Miljödomstolen finner att skäl föreligger att bifalla Ringhals ansökan härom. Vad som anförts i målet mot ett bifall föranleder inte till någon annan bedömning. I nämnda lagrum anges i fråga om vattenverksamhet att som villkor för verkställighetstillståndet skall föreskrivas att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den ersättning som kan komma att utgå, om domstolens dom ändras. En sådan säkerhet skall således ställas av Ringhals. Frågan om den närmare utformningen av ersättningen bör överlämnas till länsstyrelsen att besluta om.

Av Ringhals upprättade och ingivna miljökonsekvensbeskrivningar för de olika verksamheterna får anses innehålla de uppgifter som behövs för att uppfylla syftet med en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. 3 § miljöbalken. De kan därför godkännas.

Miljödomstolens bedömning i övrigt

Genom att verksamheten befunnits tillåtlig och miljödomstolen till följd härav funnit att tillstånd kan medges har nu miljödomstolen att pröva de frågor som återstår. Enligt 22 kap. 25 § miljöbalken skall således en dom som innebär att tillstånd lämnas till en verksamhet i förekommande fall innehålla bestämmelser om bl.a. de villkor som behövs för att hindra eller begränsa skadlig inverkan eller andra olägenheter.

Vid miljödomstolens huvudförhandling den 2-4 februari 2005 behandlades, förutom frågorna om tillåtlighet och tillstånd, även i målet förekommande villkorsfrågor. Efter regeringsbeslutet har Ringhals, på uppmaning av domstolen, inkommit med en sammanställning av förslag till villkor m.m. mot bakgrund bl.a. av vad som förekommit vid huvudförhandlingen (aktbilaga 151). Remissmyndigheter m.fl. har yttrat sig över vad Ringhals anfört. Ringhals har inkommit med bemötande. Någon ny huvudförhandling med hänsyn till vad som har framkommit efter förhandlingen i fråga om villkor m.m. finner domstolen inte erforderlig.

Säkerhet och strålskydd, villkor m.m.

Till skillnad mot vad som gällde enligt miljöskyddslagen skall prövningen enligt 9 kap. 1 § miljöbalken omfatta alla utsläpp och störningar från en kärnkraftsanläggning, även frågor om joniserande strålning. Om tillstånd ges till verksamhet som nu är i fråga kan således domstolen besluta om villkor också i frågor som SKI respektive SSI har att ta ställning till eller fatta beslut om enligt lagen om kärnteknisk verksamhet respektive strålskyddslagen med därtill hörande förordningar m.m. Denna ordning har ansetts kunna förorsaka vissa problem med parallell (och dubbel) prövning. I beslutet 2005-10-20 har regeringen bl.a. framhållit att rättskraften hos en tillståndsdom enligt miljöbalken enbart gäller ingripanden enligt balken och att en sådan dom således inte hindrar att SKI eller SSI med stöd av kärntekniklagen respektive strålskyddslagen föreskriver nya eller strängare villkor för en verksamhet. Regeringen har därefter i prop. 2005/06:06 ”Kärnsäkerhet och strålskydd” i frågan om miljöbalkens förhållande till kärntekniklagen och strålskyddslagen uttalat sig om de redovisade problemen med den s.k. parallellprövningen på samma sätt och anfört att det inte föreligger behov av några förtydligande lagändringar eftersom föreslagna ändringar endast skulle bekräfta ett förhållande som redan gäller.

Med hänsyn till vad som anförts ovan finner miljödomstolen numera helt klarlagt att det i vart fall inte föreligger några hinder för domstolen mot att, om det behövs, meddela villkor enligt 22 kap. 25 § första stycket miljöbalken även i fråga om kärnsäkerhet och strålskydd. Frågan är i stället om detta lämpligen bör ske och om det i så fall finns behov av att meddela sådana villkor utöver vad SSI och SKI kan ha föreskrivit i olika hänseenden.

Ringhals har framhållit som sin uppfattning att i blivande tillstånd enligt miljöbalken, vid sidan om ett villkor som grundar sig på bolagets åtagande i fråga om strålskyddsåtgärder, inte finns något utrymme för villkor om strålskydd och säkerhet av annat än mycket övergripande slag. Denna inställning har delats av SKI och SSI vilka ansett att det lämpligen bör ankomma på myndigheterna att i sina respektive föreskrifter och beslut föreskriva villkor om kärnsäkerhet och strålskydd. Tidigare under målets handläggning har därför inte lämnats från Ringhals sida eller från myndigheterna begärts några förslag till sådana villkor.

Som svar på domstolens efter regeringsbeslutet meddelade föreläggande för Ringhals att komplettera ansökan med förslag till villkor innefattande villkor också avseende säkerhet och strålskydd har Ringhals nu föreslagit dels ett allmänt villkor (villkor 1.), dels två villkor avseende strålskydd (villkor 2. och 3.). Det senare av innehåll att Ringhals vid varje tidpunkt skall följa av SSI meddelade föreskrifter, dels ett villkor (villkor 4.) avseende kärnsäkerhet av innehåll att Ringhals vid varje tidpunkt skall följa av SKI meddelade föreskrifter (aktbilaga 151).

SKI har för sin del inte haft några erinringar mot villkorsförslagen.

SSI har föreslagit viss justering av villkor 2 (aktbilaga 155). Justeringen har medgetts av Ringhals som dock tillagt att andra meningen i villkorsförslaget bör stå kvar. Ett villkor enligt Ringhals förslag till ”Villkor 2” skulle därmed få följande utformning. ”Ringhals skall vidta åtgärder i enlighet med SSI:s yttrande 2005-02-18 (aktbilaga 141) med tillhörande annex 1 (aktbilaga 141 A), domsbilaga 1. Med åtgärder avses såväl renings- som fördröjningsåtgärder som åtgärder för att minska radioaktiva utsläpp. Vid beräkning av om vidtagna åtgärder leder till angiven minskning av utsläppen skall utsläppen av C-14 och tritium inte medräknas.”

Miljödomstolen gör följande bedömning.

Det allmänna villkoret (Villkor 1) kan utformas som ett slutligt villkor i enlighet med det av Ringhals angivna och av myndigheterna tillstyrkta förslaget.

Villkor 2 bör utformas på det sätt som SSI föreslagit.

Enligt villkor 3 i Ringhals förslag skall Ringhals vid varje tidpunkt följa gällande av SSI meddelade föreskrifter och villkor som rör verksamheten. Såsom bl.a. SSI framhållit är det emellertid onödigt att i ett villkor fastslå att Ringhals skall följa gällande strålskyddsföreskrifter och villkor, vilket man ändå är skyldig att göra. Denna inställning överensstämmer också med gällande praxis, varför ett sådant villkor inte bör föreskrivas. Detsamma gäller villkor 4 om kärnsäkerheten. Miljödomstolen saknar således anledning att i en dom föreskriva eller hänvisa till villkor som redan finns och framgår av gällande föreskrifter m.m. från SSI och SKI.

Frågan är nu om det i tillståndet ändå finns skäl enligt miljöbalken att föreskriva ytterligare villkor som reglerar strålskyddet och kärnsäkerheten.

Klart är att mycket stora investeringar kommer att genomföras vid Ringhals under de närmaste åren i fråga om dels effekthöjningarna, dels krav på säkerhetshöjande och utsläppsbegränsande åtgärder föranledda av SKI:s nya föreskrifter om fysiskt skydd av kärntekniska anläggningar m.m. (SKIFS 2004:1 och 2004:2 samt 2005:1) liksom av SSI meddelade föreskrifter. Det rör sig således om mycket omfattande åtgärder som i betydande delar endast är översiktligt beskrivna i ansökan. Det saknas därmed underlag för att på föreliggande material i målet besluta om några slutliga villkor utöver vad som framgår av SSI:s respektive SKI:s föreskrifter m.m.

Från Ringhals sida har under målets gång uttalats att domstolen i ett prövotidsförfarande har möjlighet att följa upp vilka åtgärder som vidtas och de utredningar som kommer att ske samt resultatet av vidtagna säkerhetshöjande och utsläppsbegränsande åtgärder om det inte är tillfyllest med föreliggande utredningar i målet. Miljödomstolen anser mot bakgrund av vad som sagts ovan att det finns ett sådant behov att följa upp resultatet av planerade åtgärder och även utreda eventuella ytterligare åtgärder och villkor i fråga om kärnsäkerhet och strålskydd som bör föreskrivas enligt miljöbalken. Det bör därför förordnas om en prövotid. Under prövotiden bör resultat och erfarenheter av åtgärder och analyser följas upp.

Även frågor om tillämpning av bästa möjliga teknik bör ytterligare utredas under prövotiden. Skälen härtill är följande. För att belysa frågan om vad som kan anses vara bästa möjliga teknik från säkerhetssynpunkt har Ringhals i målet tämligen översiktligt bl. a. redogjort för vilka krav på säkerhet som kan ställas på en ny anläggning. Av redovisningen framgår att kostnaden för att höja säkerheten vid Ringhals kärnkraftverk till motsvarande nivå skulle bli orimligt hög. Den bedömning som både Ringhals och SKI gör är att såväl befintlig som ansökt verksamhet uppfyller de krav som kan ställas utifrån miljöbalkens hänsynsregler. Ställningstagandet synes grundas på att Ringhals följer de villkor och föreskrifter m.m. som meddelas med stöd av kärntekniklagen.

Att med tillämpning av bästa möjliga teknik till alla delar uppnå samma grad av säkerhet som för de allra modernaste anläggningarna i världen skulle förmodligen såsom Ringhals hävdat medföra så stora kostnader att det ur ekonomisk synpunkt vore bättre att riva den befintliga anläggningen och i stället uppföra en ny om så vore möjligt. De tekniska och ekonomiska möjligheterna att tillämpa bästa möjliga teknik bör emellertid ändå utredas ytterligare under prövotiden mot bakgrund av bland annat erfarenheter från moderna kärnkraftsanläggningar utomlands såsom det nu pågående uppförandet av en ny reaktor i Finland, Olkiluoto 3. Av intresse kan därvid vara avvägningen mellan nyttan av de enskilda åtgärderna och kostnaderna för dessa enligt 2 kap. 7 § miljöbalken även om det antagligen då framkommer att i vart fall en del av åtgärderna är orimliga att uppfylla. Denna avvägning ankommer på domstolen. Vid den skälighetsbedömning som skall göras enligt lagrummet bör tyngdpunkten inte ligga på rent företagsekonomiska aspekter.

Innan domstolen tar ställning till behovet av eventuella ytterligare slutliga villkor avseende säkerhet bör också finnas tillgängliga för domstolen utfallet av de granskningsrapporter som, såvitt miljödomstolen känner till, ännu inte finns för effekthöjningarna beträffande Ringhals 2 och 4 samt regeringens härav följda ställningstagande. Ytterligare skäl föreligger därmed att låta frågan om behovet av slutliga villkor anstå till dess att en prövotid förflutit. En sådan prövotid bör lämpligen kunna bestämmas till fem år från dagen för denna dom. Om Ringhals, såsom bolaget antytt, skulle finna det lämpligt med en etappredovisning bör en sådan vara möjlig.

I målet har framförts synpunkter på att en allvarlig kärnteknisk olycka skulle kunna riskera utlösas av extrema händelser, t.ex. terrorhandlingar och sabotage. Att i ett tillstånd enligt miljöbalken för sådana förhållanden föreskriva villkor om t.ex. en beväpnad vaktstyrka i likhet med vad som finns vid vissa kärnkraftverk i andra länder eller om tekniska detaljer i det fysiska skyddet för anläggningen i vidare omfattning än vad som innefattas av SKI:s föreskrifter går emellertid, enligt domstolens uppfattning, utöver vad villkoren i en tillståndsdom enligt miljöbalken bör innehålla. Frågan bör därför inte omfattas av prövotiden.

Utsläppen av radioaktiva ämnen till vatten och luft från verksamheten är vid normal drift förhållandevis små och håller sig med god marginal inom tillåtna nivåer. Såsom SSI framhållit (aktbilaga 141) får emellertid utsläppen av radioaktiva ämnen inte öka i och med en effekthöjning. En viktig princip enligt SSI är vidare att de totala utsläppen av radioaktiva ämnen till vatten och luft från hela anläggningen skall successivt reduceras under de närmaste åren så att bästa möjliga teknik kommer att uppnås.

Ringhals och SSI har enats om ett program med åtgärder för att minska utsläppen av radioaktiva ämnen. Miljödomstolen finner att åtgärderna bör genomföras och följas upp under en prövotid varefter resultatet och analyser av företagna och planerade åtgärder bör redovisas till domstolen jämte förslag till eventuella slutliga villkor. För att belysa frågan om tillämpning av bästa möjliga teknik bör utredningen på motsvarande sätt som ovan sagts beträffande säkerhetsfrågor omfatta en jämförelse med prestanda hos en ny anläggning samt kostnaderna för att nå motsvarande nivåer vid Ringhals.

Under prövotiden bör som provisorisk föreskrift gälla strålskyddsvillkoret ”Villkor 2” enligt SSI:s förslag till utformning, vilket innebär att andra meningen i Ringhals förslag bortfaller.

Avfallsfrågor, villkor m.m.

Kärnbränsleavfall

Ringhals AB har i ansökan redovisat hur hanteringen av använt kärnbränsle (det högaktiva avfallet) och annat kärnavfall (det låg- och medelaktiva avfallet) sker. En del av det lågaktiva avfallet och det medelaktiva avfallet tas om hand vid slutförvaret för radioaktivt driftavfall (SFR) beläget i Forsmark. Det använda kärnbränslet överförs till ett centralt mellanlager (CLAB) vid Oskarshamn, där det förvaras i avvaktan på slutligt omhändertagande. Båda dessa anläggningar har tillstånd till sin verksamhet med stöd av kärntekniklagen.

Ringhals har redovisat hur låg- och medelaktivt avfall, s.k. friklassat avfall samt övrigt avfall hanteras och slutligt tas om hand. Miljödomstolen finner inte skäl föreskriva särskilda villkor i fråga om det låg- och medelaktiva avfall som transporteras till och omhändertas i andra anläggningar såsom de vid Oskarshamn, Forsmark och Studsvik. Här får Ringhals åtaganden enligt det allmänna villkoret anses vara tillfyllest.

Någon anläggning för slutligt omhändertagande av använt kärnbränsle (det högaktiva avfallet) finns inte idag. Det huvudalternativ som utreds sedan en längre tid för detta avfall är att kapsla in bränslet och slutförvara det i ett djupförvar i berggrunden någonstans i Sverige. Parallellt med platsvalsprocessen, där det utförs särskilda studier utanför Forsmark och Oskarshamn, pågår utredning om den inkapslingsmetod som kommer att användas. Kraftindustrin genom Svensk kärnbränslehantering AB (SKB) väntas, enligt uppgift, komma in med en ansökan om inkapslingsanläggning hösten 2006 och ansökan om slutförvaring under 2008. Regeringen prövar om ansökan är tillåtlig enligt miljöbalken och ger tillstånd enligt kärntekniklagen.

Regeringen har i beslutet 2005-10-20 konstaterat att det finns effektiva kontroll- och styrmedel avseende hanteringen av det använda kärnbränslet. Med hänsyn bl.a. till vad regeringen anfört och till vad Ringhals angett och redovisat i målet om hanteringen och omhändertagandet av detta avfall finner miljödomstolen inte skäl att föreskriva något särskilt villkor utöver vad som ryms inom det allmänna villkoret.

Deponin för lågaktivt avfall

Lågaktivt fast avfall från Ringhals kärnkraftverk deponeras i ett markförvar nära havet i anslutning till och strax utanför den inhägnade delen av fabriksområdet. Markförvaret har tillståndsprövats enligt miljöskyddslagen av Koncessionsnämnden för miljöskydd och enligt kärntekniklagen av SSI. I markförvaret får även enligt gällande drifttillstånd av SSI deponeras motsvarande avfall från det numera nedlagda kärnkraftverket i Barsebäck. Tillstånd att inneha anläggningen och tillföra nytt material gäller t.o.m. år 2060.

För verksamheten krävs tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken. Ringhals har nu ansökt om tillstånd enligt miljöbalken även till deponin men har i en senare skrift anfört bl.a. följande (aktbilaga 151). Lågenergetiska betastrålare (svårmätta radionuklider) bidrar till aktivitetsinnehållet i förvaret i större utsträckning än som tidigare var känt och Ringhals kommer därför att hos SSI ansöka om komplettering av villkoren i det av SSI meddelade tillståndsbeslutet 2004-09-17. För det fall att miljödomstolen avser meddela villkor för markförvaret motsvarande de som meddelats av SSI, hemställer Ringhals i första hand att miljödomstolen under en prövotid uppskjuter frågan om innehållet av radioaktiva ämnen i förvaret och aktivitetskoncentrationen. I andra hand hemställer Ringhals om att miljödomstolen avvaktar med prövningen av markförvaret till dess att SSI har meddelat kompletterande villkor.

Miljödomstolen finner att tillstånd till deponin bör kunna meddelas enligt ansökan på befintligt underlag. Med hänsyn till att det numera konstaterats att innehållet av s.k. svårmätbara radioaktiva ämnen är större i avfallet än vad som tidigare beräknats bör bl.a. strålningsriskerna, såsom också SSI och Ringhals anfört, utredas ytterligare varför hinder föreligger mot att nu föreskriva slutliga villkor. Frågorna om villkoren för deponin bör i stället utredas under en prövotid, som lämpligen kan bestämmas att gälla till utgången av år 2007, inom vilken tid det också kan antas att av SSI utförda revideringar av sitt tillståndsbeslut finns att tillgå. Därefter bör kunna bestämmas vilka villkor som kan behövas för ett tillstånd till deponin enligt miljöbalken. Under prövotiden bör av Koncessionsnämnden för miljöskydd i beslutet 1991-06-14 enligt miljöskyddslagen (som inte omfattade joniserande strålning) meddelade villkor för tillståndet, inbegripet bemyndigandet för länsstyrelsen att fastställa vissa villkor, gälla som provisoriska villkor i tillämpliga delar. Skäl att meddela provisoriska villkor avseende strålskydd m.m. utöver av SSI i beslutet 2004-09-17 (aktbilaga 101) angående förnyat drifttillstånd för markförvaret vid Ringhalsverket meddelade villkor enligt 27 § strålskyddslagen föreligger ej. SSI har i beslutet 2004-09-17 angett att tillståndet omfattar inte bara avfall som uppstått under driften av Ringhals kärnkraftverk utan också motsvarande avfall från Barsebäcks kärnkraftverk. Miljödomstolen finner inte skäl till annan bedömning än den som gjorts av SSI i fråga om avfallet från Barsebäck. Tillståndet till deponin enligt miljöbalken innefattar således även detta avfall. SSI:s beslut i övrigt berörs inte av denna dom.

Icke radioaktivt avfall

De villkor som kan behövas beträffande omhändertagandet och hanteringen av övrigt icke radioaktivt avfall såsom s.k. friklassat avfall liksom det avfall som komposteras inom fabriksområdet m.m. torde i enlighet med vad Ringhals föreslagit lämpligen böra delegeras till länsstyrelsen att besluta om.

Videbergs hamn

För verksamheten i Videbergs hamn krävs tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken. Hinder mot att medge Ringhals begärt tillstånd föreligger ej.

Beträffande verksamheten vid Videbergs hamn har inte några särskilda villkor för verksamheten föreslagits av sökanden. Inte heller länsstyrelsen har ansett att några villkor behöver föreskrivas. Miljödomstolen finner inte att det i nuläget är nödvändigt att föreskriva några villkor. Däremot bör tillsynsmyndigheten ges möjlighet att föreskriva villkor för verksamheten om det visar sig nödvändigt.

Villkor avseende utsläpp av icke radioaktiva ämnen m.m.

Utsläpp till vatten m.m.

Avloppsreningsverket

Villkor för utsläpp av vatten från avloppsreningsverket bör sättas så som sökanden föreslagit.

Dagvatten

Ringhals har uppgett att bolaget har för avsikt att bygga om dagvattensystemet så att det senast vid utgången av 2005 inte längre släpps ut dagvatten från verksamhetsområdet till Båtafjorden. Länsstyrelsen har anfört att dagvattensystemet inom Ringhals inte har redovisats i detalj i ansökan och att dagvattnets sammansättning och eventuellt behov av rening före utsläpp inte har utretts. Länsstyrelsen har föreslagit att detta bör ske inom ramen för det kommande kontrollprogrammet och att det bör delegeras till länsstyrelsen att meddela eventuella villkor rörande utsläpp av förorenat dagvatten. Ringhals har medgett länsstyrelsens förslag i denna del och även miljödomstolen finner det lämpligt att frågan om förorenat dagvatten hanteras så som länsstyrelsen föreslagit.

Klorering av kylvattenkanalerna

Länsstyrelsen har anfört att kloreringen bör regleras i villkor och att om bolaget inte nu, innan pågående försöksverksamhet är avslutad, kan acceptera ett förbud för klorering av huvudkylvattenkanalerna, en prövotid bör sättas i avvaktan på bättre underlag. Ringhals har medgett ett prövotidsförfarande men ansett att detta bör sträcka sig till utgången av år 2007 eftersom förutsättningarna för att upphöra med hypoklorit kan variera mellan olika år och att det därför är angeläget att bolaget får erfarenhet under tillräckligt lång tid. Miljödomstolen delar länsstyrelsens och bolagets inställning att möjligheterna att upphöra med kloreringen av kylvattenkanalerna bör utredas under en prövotid enligt Ringhals förslag.

Tvättanläggningen

Länsstyrelsen har ansett att frågan om utsläpp av avloppsvatten från tvättanläggningen för skyddskläder bör regleras i tillstånd. En rad utredningar har genomförts under årens lopp men ännu har inga åtgärder vidtagits. Ringhals har föreslagit att miljödomstolen under en prövotid skjuter upp avgörandet av vilka villkor som skall gälla för tvättanläggningen och att bolaget under prövotiden utreder hur utsläppen av fosfor och syreförbrukande substanser kan begränsas så långt som möjligt. Miljödomstolen anser det angeläget att frågan om utsläpp till vatten från tvättanläggningen snarast får en slutlig lösning. Frågan bör därför så som Ringhals föreslagit utredas under en kortare prövotid.

Kylvattenuttaget

Påverkan på det allmänna fiskeintresset till följd av det ökade kylvattenuttaget bör hanteras på det sätt som Fiskeriverket och Ringhals är överens om, vilket innebär att de undersökningar som föreslagits av Fiskeriverket i yttrande 2005-10-10, aktbilaga 147, skall utföras. Det bör åligga Ringhals som verksamhetsutövare att i samråd med Fiskeriverket på lämpligt sätt utföra utredningarna och därefter redovisa resultatet av dessa till miljödomstolen senast fem år från dagen för denna dom.

Kylvattenutsläppet

Påverkan av nuvarande kylvattenutsläpp är väl dokumenterade och utredda. Ringhals utredningar av effekterna av det ökade kylvattenutsläppet tyder på att miljöpåverkan på recipienten blir begränsad. Enligt miljödomstolens uppfattning bör frågan dock i enlighet med vad Fiskeriverket framhållit följas upp på lämpligt sätt. Eftersom det finns ett kontrollprogram som skall upptäcka förändringar i recipienten skulle frågan kunna vara lämplig att hantera inom ramen för oförutsedda skador, så som Ringhals tidigare föreslagit. Det kan emellertid vara svårt att anpassa tiden för anmälan av oförutsedd skada så att den verkligen omfattar en tillräckligt lång period med ökad drift av kraftverket varför detta i nuläget inte är något lämpligt förfarande. Domstolen finner inte heller skäl att nu föreskriva om en prövotid enligt Fiskeriverkets förslag.

Frågan om det ökade kylvattenutsläppets miljöpåverkan på recipienten bör istället sättas på prövotid parallellt med den prövotid som skall gälla för att utreda effekterna av kylvattenuttaget enligt ovan. Ringhals skall under prövotiden i samråd med Fiskeriverket ytterligare undersöka och utreda vilka miljöeffekter på framför allt fiskfaunan som ett ökat kylvattenutsläpp kan leda till. Resultatet av utförda undersökningar och utredningar skall inlämnas till miljödomstolen med, om möjligt, ett förslag till slutligt avgörande av frågan.

Om frågan om det ökade kylvattenutsläppets påverkan på recipienten efter avslutad prövotid inte slutligt kan avgöras får miljödomstolen ta ställning till frågans fortsatta hantering. Vid en sådan bedömning bör det vara möjligt att t.ex. föreskriva om ytterligare prövotid eller att frågan får hanteras inom ramen för anmälan av oförutsedd skada.

Biologiskt kontrollprogram

Enligt en överenskommelse som ingicks mellan sökanden (Statens Vattenfallsverk) och Naturvårdsverket i dåvarande vattendomstolens mål nr A 18/67 angående framtida kontrollverksamhet så skall kontrollprogrammet för fisk, aktsida 3675 i mål nr A 18/67, gälla så länge kraftverket är i drift. Detta kontrollprogram gäller således alltjämt framöver. Om oförusedda händelser eller reaktioner inträffar så skall enligt överenskommelsen kontrollprogrammet revideras efter diskussion med berörda parter. Fiskeriverket anser att en revidering av detta kontrollprogram nu ska göras i samråd med länsstyrelsen och Ringhals AB. Då nu Fiskeriverket anser att ett behov finns av att revidera kontrollprogrammet så bör detta lämpligen ske.

Utsläpp till luft

Utsläppen till luft får anses vara förhållandevis begränsade. Ringhals förslag till villkor har godtagits av länsstyrelsen. Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Kungsbacka kommun har dock yrkat att det föreslagna villkoret för utsläpp av VOC, 10 ton per år, skall skärpas till 5 ton per år. Värdet är enligt huvudregeln för utsläppsvillkor, om inte annat anges, ett gränsvärde. Med hänsyn till att det rör sig om utsläpp från ett flertal källor som kan vara svåra att övervaka och kontrollera anser miljödomstolen att det är skäligt att gränsvärdet sätts med viss marginal. Ringhals förslag bör därför godtas.

Buller

Länsstyrelsen har yrkat att bullernivåerna skall sänkas till Naturvårdsverkets riktlinjer för nyetablerad industri. Skälen härtill är bland annat att klagomål har förekommit från boende i Bua samhälle. Länsstyrelsen har också framhållit att Naturvårdsverkets riktlinjer för befintlig industri inte var avsedda att vara permanenta utan snarare att ge industrin en respit innan de lägre nivåerna skulle vara uppfyllda.

Ringhals har åtagit sig att senast tre år efter meddelad dom vidta åtgärder för att minska bullret från sju olika punktkällor. Miljödomstolen finner att kostnaderna för att nå Naturvårdsverkets riktlinjer för nyetablerad industri inte framstår som orimligt betungande även om ytterligare bullerdämpande åtgärder skulle behöva vidtas förutom de som Ringhals åtagit sig. Bolaget bör därför åläggas att uppnå dessa värden. Detta bör kunna ske inom en treårsperiod. Värdena bör anges som riktvärden i enlighet med Ringhals yrkanden.

Med hänsyn till vad Ringhals anfört framstår det inte som rimligt att ålägga Ringhals att återställa vallen utmed Ringhals 4.

Vad gäller påtalade störande högtalarutrop har Ringhals framhållit att behovet av dessa blivit mindre genom övergång till system med bärbara telefoner. Något särskilt villkor i denna fråga behövs inte enligt miljödomstolens uppfattning.

Transporter

Länsstyrelsen har yrkat att Ringhals åläggs att utarbeta en handlingsplan för att minska miljöpåverkan av transporter. Ringhals har motsatt sig detta med hänvisning till domar i Högsta domstolen och Miljööverdomstolen.

Det är ur miljösynpunkt angeläget att i alla sammanhang begränsa utsläppen från transporter, även de transporter som sker inom en anläggning. Av ansökan framgår att utsläppen från transporter till och från anläggningen är förhållandevis begränsade. Med hänsyn till vad Miljööverdomstolen anfört beträffande villkor om handlingsplaner för transporter (Mål nr M 2538-03) finner miljödomstolen att ett villkor med denna innebörd inte bör föreskrivas. Inte heller anser miljödomstolen att det finns skäl att föreskriva om ytterligare utredning av transportfrågan. Detta hindrar inte att bolaget bör åläggas att aktivt medverka till att miljöpåverkan från transporter minskar. Ett sådant villkor bör föreskrivas.

Hushållning med energi m.m.

I mål om tillstånd till miljöfarlig verksamhet avseende i vart fall större industrianläggningar kan det finnas behov av att meddela villkor i fråga om energi och energihushållning. Dessa frågor har i någon mån berörts av Ringhals i t.ex. miljökonsekvensbeskrivningen och därutöver av bl.a. länsstyrelsen. Miljödomstolen finner att villkor angående energi och energihushållning kan behövas även för Ringhals kärnkraftverk utöver vad som framgår av det allmänna villkoret. Det kan emellertid inte anses helt klarlagt vilken potential som finns att förbättra energihushållningen samt vad planerade och framtida investeringar har för inverkan. Erforderligt underlag saknas därför att redan nu fastställa slutliga villkor. I stället bör frågorna om energi och energihushållning utredas under en prövotid varvid förslag till slutliga villkor bör lämnas.

Ringhals har en mycket stor förbrukning av kommunalt vatten vilken man dock lyckats reducera från 1,3 till 0,8 miljoner m3. Enligt länsstyrelsen så finns det sannolikt potential för ytterligare minskning. Med hänsyn bl.a. till att det torde ligga i Ringhals eget intresse att, av inte minst ekonomiska skäl, minska vattenförbrukningen finner domstolen att det inte finns behov av att föreskriva något särskilt villkor härom.

Riskanalys

Länsstyrelsen har yrkat att bolaget skall genomföra en riskanalys med avseende på så kallade konventionella risker inom verksamheten, främst inom olje- och kemikaliehanteringen. Bakgrunden är att det inträffat en rad incidenter med oförutsedda utsläpp. Ringhals har motsatt sig länsstyrelsens yrkande.

Miljödomstolen konstaterar att det inte är ovanligt att krav ställs på riskanalys vid företag som hanterar kemikalier. Med hänsyn till att kemikaliehanteringen vid Ringhals är förhållandevis omfattande delar miljödomstolen länsstyrelsens uppfattning att en riskanalys bör genomföras. Riskanalysen bör, såsom länsstyrelsen anfört, inlämnas till tillsynsmyndigheten före den 1 juli 2008. I riskanalysen bör bl.a. ingå hur lagringen av oljor och kemikalier bör ske för att utsläpp till dagvattensystemet skall undvikas. Det bör överlåtas till tillsynsmyndigheten att fastställa de villkor som analysen kan föranleda.

Övriga behövliga villkor för tillståndet framgår av domslutet.

Tid för oförutsedd skada

Ringhals har föreslagit att tiden för anmälan av oförutsedd skada skall bestämmas till fem år efter det att vattenbortledningen överskridit 175 m3/s. I förevarande fall kan ett sådant förfarande godtas eftersom det är till fördel för de motstående intressen som kan finnas. Tiden för anmälan av oförutsedd skada bör dock enligt domstolens bedömning sättas till femton år. Detta med tanke på att Ringhals i frågan om påverkan på fiske till följd av kylvattenhanteringen tidigare föreslagit att eventuella skador får regleras som oförutsedda skador. Möjligheten att hantera dessa frågor inom ramen för oförutsedd skada bör finnas kvar trots föreslagna prövotider. Miljödomstolen uppfattar Ringhals åtagande i den delen som att även effekterna av kylvattenutsläppet får hanteras inom ramen för oförutsedda skador om så är nödvändigt. Ringhals bör därför anmäla till miljödomstolen och tillsynsmyndigheten när vattenbortledningen överskrider 175 m3/s och tiden för anmälan av oförutsedd skada således skall börja löpa.

Igångsättningstid

Den tid inom vilken den utökade verksamheten skall ha satts igång bör bestämmas till tio år i enlighet med vad Ringhals begärt. Tiden börjar löpa från dagen för denna dom.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2

Överklagande skall ges in till Vänersborgs tingsrätt, miljödomstolen, senast den 12 april 2006 och vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen.

Bengt Hellström Nils-Göran Nilsson Staffan Lagergren

__________

I domstolens avgörande har deltagit f.d. rådmannen Bengt Hellström, miljöråden Nils-Göran Nilsson och Staffan Lagergren samt de sakkunniga ledamöterna Göran Husebye och Jan Strömblad (enhälligt).

___________________________________

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

DOMSLUT 1

A. TILLSTÅND M.M. 1

B. SLUTLIGA VILLKOR 2

C. PRÖVOTIDSFÖRORDNANDE 4

D. DELEGATION 7

BAKGRUND 8

ANSÖKAN 11

YRKANDEN 11

FÖRSLAG TILL VILLKOR 12

BOLAGETS BESKRIVNING AV VERKSAMHETEN 18

ALLMÄNT 18

GEOGRAFISK ORIENTERING M.M. 18

TIDIGARE PRÖVNINGAR AV VERKSAMHETEN 19

Kärnteknisk prövning 19

Prövning enligt vattenlagen (1918:523) 20

Prövning enligt miljöskyddslagen (1969:387) 22

BAKGRUND TILL FÖREVARANDE ANSÖKAN 23

OMFATTNING AV FÖREVARANDE ANSÖKAN 24

FRÅGOR OM TILLSTÅNDSPRÖVNINGEN 25

Prövning enligt lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet 25

Prövning enligt strålskyddslagen (1988:220) 26

Samordningen av prövningen enligt de olika lagarna 26

PRODUKTIONSANLÄGGNINGAR OCH STÖDPROCESSER 29

Huvudanläggningar och -processer 29

Övriga processer för elproduktionen vid Ringhals 31

Övriga verksamheter 34

Anläggningar för restprodukter och avfall 34

Transporter m.m. 39

Kemiska produkter och råvaror 40

Bullerkällor 41

Videbergs hamn 41

Framtida förändringar 42

UTSLÄPP TILL LUFT 44

Allmänt 44

Nuvarande förhållanden 45

Sammanställning av utsläpp till luft med

potentiell miljöpåverkan 47

Framtida förhållanden 48

UTSLÄPP TILL VATTEN 48

Miljöpåverkan från utsläpp till vatten

exklusive kylvattenhantering 48

Nuvarande förhållanden 49

Sammanställning utsläpp till vatten 54

Framtida förhållanden 56

Utsläpp till mark 58

MILJÖPÅVERKAN FRÅN KYLVATTENHANTERINGEN 58

Allmänt 58

Nuvarande förhållanden 59

Kylvattenutsläpp och värmetillförsel till havet 60

Miljöpåverkan från förändrad tillförsel

av värme till havet 61

TILLVARATAGANDE AV ÖVERSKOTTSVÄRME 64

SÄKERHET 65

Barriärer mot utsläpp av radioaktiva ämnen 66

Möjliga konsekvenser av ett större haveri 68

Säkerhetsutveckling och bästa möjliga teknik 70

Beskrivning av jämförelseobjekt 71

STRÅLSKYDD - UTSLÄPP AV RADIOAKTIVA ÄMNEN 74

ÖVRIGA SÄKERHETSFRÅGOR 77

UPPFYLLANDE AV MILJÖBALKENS HÄNSYNSREGLER 78

Kunskapskravet 78

Försiktighetsprincipen 79

Lokalisering 80

Hushållningskravet 81

Användning av kemiska produkter 81

IAKTTAGANDE AV MILJÖKVALITETSNORMER 82

ANDRA ANLÄGGNINGAR 82

VERKSTÄLLIGHETSFÖRORDNANDE 82

MOTSTÅENDE INTRESSEN 83

BOLAGETS BEMÖTANDE 110

DOMSKÄL 125

ALLMÄNT OM TILLSTÅNDSPRÖVNINGEN M.M. 125

MILJÖDOMSTOLENS BEDÖMNING I ÖVRIGT 127

Säkerhet och strålskydd, villkor m.m. 127

Avfallsfrågor, villkor m.m. 132

Videbergs hamn 135

Villkor avseende utsläpp av icke

radioaktiva ämnen m.m. 135

Tid för oförutsedd skada 140

Igångsättningstid 141