MÖD 2010:39

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDENacka tingsrätts, miljödomstolen, dom 2008-11-27 i mål nr M 2019-07, se bilaga A

KLAGANDEB.E.Ombud: Advokaten R.L.

MOTPARTBostadsrättsföreningen Elmsta Udde, Box 24, 760 40 VäddöOmbud: Advokaten M.L.

SAKENTillstånd enligt miljöbalken till dels muddring och anläggning av kajer och bryggor i Svinviken och vid Norrby Gård, dels landdeponering av muddermassor vid Norrby Gård, allt i Norrtälje kommun; nu fråga om rättegångskostnader

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens dom vad avser rättegångskostnaderna.

2. Miljööverdomstolen avslår B.E:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

____________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

B.E. har yrkat fullt bifall till sitt yrkande om ersättning för rättegångskostnader vid miljödomstolen.

Bostadsrättsföreningen Elmsta Udde (tidigare Roslagsudde) har bestritt B.E:s yrkanden.

B.E. har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har vidareutvecklat vad de anförde i miljödomstolen och tillagt bl.a. följande.

B.E.

Det är otvistigt att han är sakägare beträffande verksamheten på fastigheten Häverö-Norrby 26:4. I ansökningsmål om vattenverksamhet ska både huvudverksamheten och följdverksamheten beskrivas för att tillåtligheten ska kunna prövas. Omhändertagandet av muddermassorna är en följdverksamhet enligt 16 kap. 7 § miljöbalken och måste därför beskrivas för att tillåtligheten av ansökan om vattenverksamhet vid Svinviken ska kunna bedömas. Av miljödomstolens dom följer att omhändertagandet av muddermassorna är helt avgörande för om tillstånd ska ges till muddringen i Svinviken. Detta visar på att det finns ett sådant omedelbart samband mellan verksamheterna som beskrivs i kommentaren. En verksamhets karaktär som följdverksamhet påverkas inte av dess eventuella tillståndsplikt (jfr MÖD 2002:83). Det aktuella uppläggandet av muddermassorna var inte heller tillståndspliktigt då målet inleddes. Genom att uppläggandet av muddermassorna är en följdverksamhet till muddringen i Svinviken är B.E. sakägare även i förhållande till vattenverksamheten. Även prövning av följdverksamhet berättigar till ersättning för rättegångskostnader enligt NJA 2004 s. 590. Enligt ordalydelsen i 25 kap. 2 § miljöbalken avser sökandens kostnadsansvar kostnaderna i ansökningsmålet och inte enbart kostnaderna för prövningen av vattenverksamheten som sådan.

I målet har B.E:s utförande av talan haft helt avgörande betydelse för målets utgång. Då samtliga myndigheter tillstyrkt föreningens ansökan måste det accepteras att en enskild sakägare vidtar de åtgärder som behövs för tillvaratagande av dennes rätt. Det sätt som föreningen utfört sin talan på har orsakat extraarbete.

Bostadsrättsföreningen Elmsta Udde

Uppläggandet av muddermassor på fastigheterna Häverö-Norrby 26:4 är en självständig miljöfarlig verksamhet. Uppläggning av muddermassor finns som en särskild punkt i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Bostadsrättsföreningen har frivilligt ansökt om tillstånd till den miljöfarliga verksamheten i syfte att få till stånd en samlad och ändamålsenlig prövning enligt miljöbalkens bestämmelser. Uppläggandet av muddermassor utgör inte en s.k. följdverksamhet till den sökta vattenverksamheten. Regeln i 16 kap. 7 § miljöbalken syftar huvudsakligen till att säkerställa att följdverksamheter som inte prövats i annan ordning ska kunna beaktas vid tillåtlighetsprövningen av den sökta verksamheten. B.E. berörs inte av den sökta muddringsverksamheten i Svinviken. Enligt 25 kap. 1 § miljöbalken har sakägare inte rätt till ersättning för rättegångskostnader i mål om utövande av miljöfarlig verksamhet.

Det arbete som B.E:s ombud nedlagt i målet står inte i rimlig proportion till sakens beskaffenhet, målets omfattning och de intressen B.E. haft att bevaka. B.E:s insatser har inte haft någon större betydelse för målets utgång. Miljödomstolens avslag på ansökan grundade sig på en tillämpning av strandskyddsbestämmelserna dvs. påverkan på det allmänna friluftsintresset och inte på de grannelagsrättsliga frågeställningar B.E. huvudsakligen lyft fram i målet. Den tid och det arbete som ombudet lagt ned i fallet går långt utöver vad som kan anse utgöra skäliga och ersättningsgilla kostnader för att tillvarata B.E:s rätt i målet.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt 25 kap. 2 § miljöbalken ska i ansökningsmål om vattenverksamhet sökanden svara för sina egen och motparternas kostnader vid miljödomstolen. I ansökningsmål om vattenverksamhet kan alla typer av störningar regleras inom ramen för prövningen av vattenverksamheten (jfr NJA 2004 s. 590). Om så sker ersätts motparternas rättegångskostnader i dess helhet såvitt kostnaderna varit skäligen påkallade för att tillvarata partens rätt (18 kap. 8 § rättegångsbalken).

I detta fall har sökanden ansökt om tillstånd att lägga upp muddermassorna vid Norrby gård. Prövningen av uppläggningen av muddermassorna har skett i ett mål om miljöfarlig verksamhet. Enligt 25 kap. 1 § miljöbalken gäller inte rättegångsbalkens bestämmelser om rättegångskostnader i denna typen av mål.

Med dessa tillägg instämmer Miljööverdomstolen i miljödomstolens bedömningar rörande B.E:s rätt till rättegångskostnader i målet. B.E:s överklagande ska därför avslås och miljödomstolens dom fastställas i denna del.

Vid denna utgång har B.E. inte rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2010-03-22

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsråden Henrik Runeson och Karin Kussak samt hovrättsassessorn Anita Seveborg, referent. Enhälligt.

_________________________________

BILAGA A

NACKA TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

SÖKANDEBostadsrättsföreningen Roslagsudde, 769612-2899Box 24760 40 Väddö

Ombud: Advokaten M.L.

SAKENTillstånd enligt miljöbalken till dels muddring och anläggning av kajer och bryggor i Svinviken och vid Norrby Gård, dels landdeponering av muddermassor vid Norrby Gård, allt i Norrtälje kommun, Stockholms län

Avdelning i miljöboken: IVAvrinningsområde: 57/58Koordinater (RT 90): x: 6654555 y:1667750

_____________

DOMSLUT

Tillstånd

1. Miljödomstolen lämnar Bostadsrättsföreningen Roslagsudde tillstånd enligt 11 kap.miljöbalken till anläggande av flytbryggor i vattenområde tillhörande fastigheten Norrtälje Älmsta 31:1 vid Rumpuddens norra strand, se domsbilaga 1.

2. Miljödomstolen avslår ansökan i övrigt.

Villkor

1. Sökanden ska vidta de vattenbyggnadsåtgärder samt utöva den vattenverksamhet som tillståndet omfattar i huvudsaklig överensstämmelse med vad sökanden har anfört i ansökningshandlingen, övriga handlingar och ritningar samt i övrigt åtagit sig i målet.

2. Grumlande arbeten i vatten får inte utföras under perioden 1 april till 30 september.

Arbetstid

De vattenarbeten som medgetts i denna dom ska vara utförda inom fem (5) år från dagen för domen. Tillståndet förfaller om sökanden inte iakttar bestämmelserna om arbetstid. Om förlängning av arbetstiden föreskrivs i 24 kap. 2 § andra stycket miljöbalken.

Oförutsedd skada

Om den vattenverksamhet som avses med tillståndet medför skada, som miljö-domstolen inte har förutsett, får den skadelidande framställa anspråk på ersättning. Sådant anspråk skall, för att kunna beaktas, framställas till miljödomstolen inom fem (5) år från utgången av den arbetstid som domstolen bestämt.

Miljökonsekvensbeskrivning (MKB)

Miljödomstolen godkänner miljökonsekvensbeskrivningen i målet.

Prövningsavgift

Miljödomstolen fastställer prövningsavgiften slutligt till tiotusen (10 000) kr.

Verkställighet

I denna dom meddelade tillstånd får, på villkor som anges i 22 kap. 28 § miljö-balken, tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft.

Rättegångskostnader

1. Bostadsrättsföreningen Roslagsudde ska ersätta Länsstyrelsen i Stockholms län för rättegångskostnader med tjugotretusentvåhundra (23 200) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till dess betalning sker.

2. Bostadsrättsföreningen Roslagsudde ska ersätta B.E. för rättegångs-kostnader med trettioåttatusentvåhundrafemtiosex (38 256) kr, varav 35 000 kr för ombudsarvode och 3 256 kr för utlägg. På beloppet utgår ränta enligt 6 § räntelagen (1975: 635) från denna dag till dess betalning sker.

_______________________

ANSÖKAN

Bostadsrättsföreningen Roslagsudde (sökanden) har, såsom sökanden slutligen bestämt sin talan, yrkat enligt följande.

1. Att miljödomstolen ger sökanden tillstånd

a) enligt 11 kap.miljöbalken att dels genom muddring öka djupet i Svinviken till två meter vid medelvatten, dock att mängden muddermassor får uppgå till högst 3 000 m3, dels anlägga flytbryggor vid Rumpuddens västra och norra stränder samt kaj och flytbryggor vid Norrby Gård. Sökanden har, för det fall miljödomstolen skulle finna att tillstånd inte kan ges till en permanent kajanläggning vid Norrby Gård, yrkat att domstolen i vart fall lämnar tillstånd till en tillfällig anordning för upptagning och uppläggning av muddermassor.

b) enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd till uppläggning för utfyllnad av de upptagna muddermassorna från Svinviken som skall placeras vid Norrby Gård. Massorna uppgår till en volym om 3 000 m3.

2. Att miljödomstolen

a) fastställer arbetstiden för vattenverksamheten till fem år från den dag då tillståndsdomen vinner laga kraft,

b) bestämmer tiden för anmälan av anspråk på ersättning för oförutsedd skada till fem år från utgången av arbetstiden,

c) meddelar verkställighetsförordnanden samt

d) godkänner den i målet upprättade miljökonsekvensbeskrivningen.

Sökanden har anfört i enlighet med ansökan, domsbilaga 2, med följande tillägg och justeringar. Muddermassorna från Svinviken ska, som framgår av ansökningshandlingarna, fraktas på pråm till stranden av fastigheten Häverö-Norrby 26:4 vid Norrby Gård. Eftersom det är långgrunt och pråmen behöver ett vattendjup om en meter är det nödvändigt att anlägga en kaj på fastigheten. Massorna skall flyttas från pråmen till uppläggningsplatsen med en grävskopa, inte med lastbil som anges i ansökningshandlingarna. Massorna skall därefter täckas över med jord från en nytillskapad sjö i närheten. Sökanden åtar sig att inhägna området. Syftet med markutfyllningen är att göra området tillgängligare och snyggare. Utfyllnaden kommer inte att sträcka sig fram till badstranden. De tre flytbryggorna ger möjlighet till båtplatser för Norrby Gård. Det skulle kunna få plats cirka 30 båtar vid bryggorna men det kommer inte att ligga mer än högst fem båtar där. Skulle det bli aktuellt att lägga ett större antal båtar vid bryggorna åtar sig sökanden att anmäla detta till tillsynsmyndigheten. Det ligger redan en brygganläggning i närheten, nedanför bostadsområdet Norrby Brygga, och miljöpåverkan av den nya kajen och flytbryggorna är därför mycket liten.

Sökanden har efter huvudförhandlingen inkommit med kompletterande utredning avseende det närmare utförandet av den uppläggningsyta och invallning för muddermassorna som planeras på fastigheten Häverö-Norrby 26:4 samt en beskrivning av landföringen av massorna. Av utredningen framgår i huvudsak följande. Uppläggningen av muddermassorna fyller dubbla syften, dels som ett omhändertagande av muddermassor från muddringsprojektet i Svinviken, dels som ett led i en utfyllnad och utjämning av fastigheten Häverö-Norrby 26:4 i dess sydvästra del. När muddermassorna sjunkit ihop kan dessa massor, liksom de massor som använts för den temporära invallningen, användas för en planering och utjämning av fastigheten nerifrån området för den nya kajen och uppemot vägen och den brant som uppkommit på grund av tidigare utfyllnadsarbeten på fastigheten. Invallningens karaktär av tillfällig skyddsåtgärd som ett led i en avsedd landskapsutformning med syfte att öka områdets attraktion och tillgänglighet bör således tas i beaktande i målet. Den tillfälliga invallningen kan i dess lägsta delar komma att hamna något närmare strandlinjen än vad som tidigare uppgetts. Detta för att erhålla önskvärd släntlutning. Det bör dock noteras att invallningen i sig inte utgör en vattenverksamhet även om släntfoten i dess nedre delar kan hamna inom ett område som skulle kunna täckas av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd. Syftet med utfyllnadsåtgärden är inte att åstadkomma en vattenanläggning. Vid behov kan yttersläntens nedre del skyddas mot erosion genom utläggning av geotextil och krossmaterial om så erfordras.

Landföringen av muddermassorna kommer att ske på följande sätt. I enlighet med vad som framgår av den ursprungliga ansökan anläggs en ny kaj på fastigheten från vilken en grävmaskin lossar pråmarna. För anläggandet av kajen erfordras att arbetsfordon kan ta sig ner till stranden. Förekommande gyttja och lera schaktas bort och ersätts med annat material. Den förstärkta transportväg som således kommer att behövas för att anlägga kajen kan därefter även nyttjas för att transportera muddermassorna med transportfordon, t.ex. dumprar. Fordonen lastas vid kajen, körs upp för slänten för att därefter backa till vallen och tömma sin last. På detta sätt behöver inga transporter av muddermassor utföras på den allmänna grusvägen ovanför uppläggningsplatsen. Däremot bör nämnas att arbetsfordon och eventuell lera utifrån som skulle kunna behövas för att täta vallen att transporteras på grusvägen. Den förstärkta nedfarten till stranden och den nya kajen kommer efter arbetenas utförande att vara till nytta för användningen av den nya kaj- och brygganläggningen men också att, jämfört med idag, öka tillgängligheten till strandområdet för omkringboende och för allmänheten även på denna del av fastigheten.

Sökanden har beträffande tillåtligheten av de sökta åtgärderna anfört följande. Syftet med de sökta åtgärderna är gott och tillgodoser både allmänna och enskilda intressen. Muddringen och åtgärderna vid Rumpudden syftar till att skapa ett attraktivt boende och ett nytt marint center i Älmsta. Olika alternativa omhändertaganden av muddermassor har utretts och efter samråd med myndigheterna har alternativen dumpning till havs respektive användning som täckningsmaterial på kommunala deponier avfärdats. Den valda användningen av muddermassorna för igenfyllnad och utjämning av fastigheten Häverö-Norrby 26:4 leder till att fastighetens attraktionskraft, tillgänglighet och värde ökar. Detta syfte med uppläggningen hade naturligtvis inte kunnat uppfyllas på någon annan plats. Utfyllnaden hade i ett sådant fall fått ske med andra massor. Den planerade kajen uppfyller på motsvarande sätt dubbla syften genom att dels möjliggöra lossningen av muddermassorna, dels genom att i framtiden kunna användas som en del i en brygganläggning för att förbättra möjligheterna till båtplatser för Norrby Gård. Brygganläggningen syftar endast till att tillgodose behovet av båtplatser för gården Norrby Gård. Farhågorna om att anläggningen skulle utvecklas till en ny, större marina, är således obefogade. Detta i synnerhet med de åtagande som sökanden gjort om att anmäla en eventuell framtida förändring av användningen till tillsynsmyndigheten för bedömning.

Med hänsyn till de begränsade och tillfälliga störningar som verksamheten ger upphov till i utförandeskedet (det bör dock särskilt noteras att arbetena kommer att utföras under tid på året då vare sig friluftslivet eller fiskeintressen påverkas nämnvärt) och att några skador inte förväntas uppkomma, anser sökanden att fördelarna från allmän och enskild synpunkt av de sökta åtgärderna överväger kostnader och befarade skador och olägenheter. De sökta åtgärderna strider inte mot gällande planbestämmelser och är inte av den omfattningen att de innebär att en påtaglig skada eller påtagligt försvårande av utnyttjandet av riksintressen kan uppkomma. Den tänkta användningen av muddermassorna för utfyllnadsändamål måste också anses vara i enlighet med miljöbalkens bestämmelser om hushållning och återanvändning av naturresurser.

SYNPUNKTER OCH BEMÖTANDEN

Räddningsverket och Naturvårdsverket har avstått från att yttra sig.

Fiskeriverket

Yttrande

Om tillstånd ges till de ansökta arbetena bör sökanden betala en fiskeavgift om 10 000 kr. Denna avgift bör användas till fiskevårdande åtgärder i området. Dessutom bör följande skadeförebyggande åtgärder vidtas:

- grumlande arbeten bör undvikas under tiden april till september.

- efter utförd muddring bör man utföra en inventering så att man ser att botten inte har blivit gropig och om så är fallet bör groparna fyllas igen. Detta för att undvika områden där vattnet står stilla och organiskt material ansamlas vilket i sin tur leder till syrebrist, svavelvätebildning och skada på bottnar.

- muddermassor ska deponeras på land vilket är vad Fiskeriverket i allmänhet rekommenderar.

- eventuella förorenade sediment ska omhändertas på lämpligt sätt på land.

Bakgrund till yttrandet

I ansökan anges att mellan 100 och 150 båtplatser ämnas tillskapas i området. Ur Fiskeriverkets synvinkel är detta ingen obetydlig utbyggnad. I den MKB som hör till ansökan står det endast att inget utpräglat fiske sker i området. Fiskeriverket saknar dock närmare information om själva fiskfaunan i området.

Grunda havsområden är generellt sett av stort värde för den biologiska mångfalden. De yttre delarna av ett vassområde utgör en viktig uppväxtmiljö för ett flertal fiskarter då de fungerar både som skydd och födomiljö. En fragmentering av större vassamhällen, dvs. en uppdelning av ett större vassområde i mindre områden/öar, kan ge en fördel för fisken, då andelen vasskanter ökar. Åtgärder med detta syfte ska dock vara riktade, ske planerat och med en viss kontroll.

Om miljödomstolen lämnar tillstånd till de ansökta arbetena bör grumlande arbeten undvikas under perioden april till september. I handlingarna står det att ”Svinviken är en grund vik med förmodad dålig vattencirkulation”. Därför bör man efter utförd muddring utföra en inventering så att man ser att botten inta har blivit gropig och om så är fallet bör groparna fyllas igen. Detta för att undvika områden där vattnet står stilla och organiskt material ansamlas vilket i sin tur leder till syrebrist, svavelvätebildning och skada på bottnar. Deponering av muddermassor på land är vad Fiskeriverket i allmänhet rekommenderar. Är sediment förorenade bör de omhändertas på lämpligt vis.

Sjöfartsverket

Genom Väddö kanal går den allmänna farleden 508 som är en av ett antal farleder längs kusten som finns för skyddet av fritidsbåtar. En viss trafik med fritidsbåtar kan därför förväntas på platsen.

Sjöfartsverket har ingenting emot att nya bryggor och kajer byggs på platsen men de får inte placeras på ett sådant sätt att de stör förbipasserande trafik. Förbi-passerande båtar skall inte behöva gira för att kunna passera en brygga eller kaj.

Så snart planerna är verkställda vill Sjöfartsverket ha tillräckligt många koordinater i format RT för att kunna rita in det som etablerats i sjökortet.

Under byggnadstiden är det viktigt att rörelser i vattnet anpassas och tar hänsyn till förbipasserande trafik.

Länsstyrelsen i Stockholms län

Länsstyrelsens ställningstagande

Länsstyrelsen anser att det som villkor i domen bland annat ska tas med

- att den muddrade ytan skall täckas med skyddsmaterial om grumling fortsätter att bildas.

- att arbetsområdet skall omges med länsar som sluter tätt an mot botten.

- att arbeten som kan medföra risk för grumling inte får utföras under perioden 1 maj till 31 augusti.

- att, om rester av marinarkeologiska lämningar påträffas, arbetet omedelbart avbryts och en anmälan görs till länsstyrelsen, allt i enlighet med 2 kap. 10 § lagen (1988:950) om kulturminnen.

- att kvalitetskontrollen vid utförandet av invallningen ska ingå som en del i kontrollprogrammet.

- att slutjusteringen av den blivande markytan på mudderupplaget inklusive dess ytbeläggning samt återställandet av en tillfällig kajanläggning ska godkännas efteråt.

- att upplaget av muddermassor ska inhägnas på ett säkert sätt så länge massorna är så mjuka att de inte tål att beträdas.

- att invallningen utförs så att allmänheten kan passera utmed stranden.

Länsstyrelsen har ur allmän synpunkt i övrigt inget att erinra mot att den sökta verksamheten vid Rumpudden ges tillstånd.

Beträffande den sökta verksamheten vid Norrby Gård har länsstyrelsen anfört följande. Förutsatt att massorna får plats och att deponin inte sträcker sig längre norrut än till det storblockiga moränområdet har länsstyrelsen inte någon erinran mot verksamheten, förutsatt att deponin i övrigt anläggs som sökanden angett i angett i handlingarna.

Länsstyrelsen anser att det tilltänkta deponeringsområdet inte har några egentliga naturvärden och att det finns särskilda skäl att medge strandskyddsdispens för mudderupplaget. En tillfällig kajanläggning kan inkluderas i denna bedömning. Länsstyrelsen anser däremot att en dispens från strandskyddet för en permanentning av hamnen inte kan beviljas och att ansökan i denna del bör avslås. Dock kan omfattningen av verksamheten lätt bli sådan att den inkräktar på strandskyddet.

Länsstyrelsen anser att miljökonsekvensbeskrivningen kan godkännas även om det hade varit önskvärt att badstranden på fastigheten Häverö-Norrby 26:4 hade omnämnts i beskrivningen.

Länsstyrelsen har ingen erinran mot att ett verkställighetsförordnande medges.

Länsstyrelsens bedömning

Enligt miljökonsekvensbeskrivningen består botten i Svinviken av lera och silt, material som kan vara lätteroderade och som därmed lätt kan ge upphov till grumling. Det framgår inte närmare hur det ser ut på den nivå som den blivande botten skall ligga. Om det bottenmaterial som blottas vid muddringen är mycket erosionskänsligt finns det risk att grumling genereras under flera år på grund av vågrörelser och propellerströmmar. Länsstyrelsen anser därför, om det visar sig att grumling kvarstår i viken, att sökanden skall täcka botten med ett skyddsskikt av lämpligt slag, t.ex. grus eller tvättat krossmaterial. Detta bör tas med som villkor i domen.

För att begränsa spridningen av grumling vid mudderarbetet bör arbetsområdet omges med länsar som sluter tätt an mot botten. Med tanke på att muddermassorna skall transporteras bort med pråm behöver en port som kan öppnas och stängas ordnas i länsen. Detta bör tas med som villkor i domen.

För att inte orsaka störningar under en för levande organismer känslig period, samt även för friluftslivet, bör det villkoras att arbeten som kan medföra risk för grumling inte får utföras under perioden 1 maj till 31 augusti.

Av den utredning som sökanden gett in till miljödomstolen framgår att marken på den tilltänkta tippplatsen för muddermassor vid Norrby Gård inte tål lasten av en invallning och deponerade massor. Förslaget till utförande innebär därför att den befintliga marken måste grävas ur för att få en säker grundläggning. Dessa urgrävda massor kan dock användas för uppbyggnad av invallningen, förutom en tätkärna av tillförda massor. Med den nu föreslagna vallhöjden på 3,5 till 4 meter rymmer invallningen cirka 3 000 m3, vilket bör ge tillräcklig marginal om vattenblandningen i muddermassorna vid utförandet av arbetet skulle bli oväntat hög. Med en vallhöjd uppemot 4 meter blir det viktigt ur säkerhetssynpunkt att byggandet av vallen blir korrekt utförd. Länsstyrelsen anser därför att en noggrann kvalitetskontroll av utförandet bör ingå i kontrollprogrammet.

Vallen blir med sin höjd ett dominerande inslag i strandområdet. Därmed blir det viktigt att slutjusteringen av den blivande markytan, inklusive dess ytbeläggning, blir rätt utförd. Länsstyrelsen anser att det, med tanke på alla synpunkter och farhågor som framförts av kringboende, bör vara lämpligt med ett villkor i domen om att utförandet av slutjusteringen skall godkännas av miljödomstolen eller, om domstolen finner det lämpligt, av länsstyrelsen som tillsynsmyndighet.

Slutligen bör det som villkor i domen anges att upplaget av muddermassor ska inhägnas på ett säkert sätt så länge massorna är så mjuka att de inte tål att beträdas.

När det gäller strandskyddsfrågan har länsstyrelsen anfört att det tilltänkta deponeringsområdet kan användas för ändamålet och att landområdet inte har några sådana naturvärden att de skulle utgöra hinder mot att meddela erforderlig strandskyddsdispens, dock med villkor att invallningen utförs så att allmänheten kan passera utmed stranden. När det gäller kajanläggningen för ilandtagning av muddermassorna påverkas ett vassområde. Vassområden har ett biologiskt värde för reproduktion av fisk och andra djur och det är därför ett allmänt intresse att sådana områden bibehålls. Med tanke på att stranden huvudsakligen består av sand kan den förhållandevis lätt återställas varefter vassen kommer att kunna återetablera sig. Därför bör en tillfällig kajanläggning som sedan återställs kunna inkluderas i denna strandskyddsbedömning. En sådan återställning bör då, i likhet med slutjusteringen av invallningen, godkännas efteråt.

Sökanden vill dock permanenta kajen och bygga ut den med flytbryggor till en storlek som enligt sökandens egna uppgifter skulle kunna rymma cirka 30 mindre båtar. Sökanden har dock uppgett att han enbart skall placera sina egna fem båtar i hamnen och har åtagit sig att vid förändrade planer anmäla detta till länsstyrelsen. En sådan anmälan, enligt 11 kap. 9 a § miljöbalken, utgör emellertid inte något egentligt hinder mot en ändrad och utökad verksamhet i hamnen.

Länsstyrelsen anser att en permanentning av hamnen kräver att dispens från strandskyddet kan beviljas. En stadigvarande hamnanläggning på denna plats påverkar allmänna intressen negativt, dels genom att vassområdet till stor del kommer att försvinna, dels genom att hamnen kommer att få en avhållande effekt på allmänhetens möjligheter till vistelse och passage utmed strandsträckan. De skäl som framförts av sökanden för permanentning av hamnen uppfyller inte kraven på särskilda skäl. Sökanden har del i samfälligheter som skapats för båthamnsändamål, varför det inte kan vara omöjligt att tillgodose hans önskemål om plats för sina båtar på dessa. Det finns inte heller någon lokaliseringsutredning i ansökningshandlingarna som utvisar att detta skulle vara den lämpligaste platsen för en nylokalisering av en båthamn om en sådan nylokalisering skulle befinnas vara behövlig. Länsstyrelsen anser därför att dispens från strandskyddsbestämmelserna för en permanentning av hamnen inte kan beviljas och att ansökan i denna del därmed bör avslås.

Norrtälje kommun, Ledningskontoret

Kommunen är ägare till fastigheterna Älmsta 1:62 och 7:30 som berörs av muddringen. Scandiaconsult Sverige AB genomförde under 1998 en kartering av områden i Norrtälje kommun med skredrisk. Resultatet finns redovisat i rapporten ”Norrtälje kommun - Översiktlig kartering av stabilitetsförhållanden, Scandia-konsult Sverige AB Jord- och bergteknik Stockholm”. Karteringen visar att nedre delen av Svinvikens västra strand karteras som stabilitetszon 1, dvs. att det finns förutsättningar för initiala spontana eller provocerade skred och ras. Utredningen bedömer att området översiktligt inte kan klassas som tillfredsställande stabilt Slutsatsen blir att detaljerad utredning rekommenderas. I detta område ingår bl.a. delar av fastigheterna Älmsta 1:62 och 7:30.

Ledningskontoret anser att miljödomstolen vid prövningen av ärendet måste ta hänsyn till den risk för jordskred som finns i området, en risk som ökar kraftigt vid förändrade förutsättningar i stabiliteten som t.ex. vid den nu aktuella muddringen av utanförliggande bottenmaterial. Norrtälje kommun anser även att risken för att de befintliga VA-ledningarna i området förstörs i samband skred måste tas med i bedömningen.

I ansökan ingår en miljökonsekvensbeskrivning. Den tar emellertid inte upp att området bedöms ha en hög skredrisk. Ledningskontoret anser avslutningsvis att miljökonsekvensbeskrivningen måste kompletteras med en detaljerad utredning om riskerna för skred i det aktuella området samt med förslag hur skredrisken kan minimeras om muddringen skall genomföras.

Statens Maritima Museer (SMM)

Väddö kanal har en rik historia som sjöfartsled och flertalet fartygslämningar finns registrerade i kanalen. Strax angränsande till det för bryggbyggnationen berörda vattenområdet vid Norrby Gård finns en registrerad fartygslämning enligt Svenskt marinarkeologiskt arkiv. Det är osäkert om fartygslämningen utgör fast fornlämning, den är inte tillfredsställande daterad och positionerad.

I det berörda vattenområdet kring Rumpudden finns idag inga kända fasta fornlämningar eller indikationer på sådana registrerade i Riksantikvarieämbetets databas eller på historiska kartor. Avsaknaden av fasta fornlämningar skall dock ses mot bakgrund av att området inte varit föremål för några systematiska inventeringar, karteringar eller arkeologiska undersökningar. Lämningar som skulle kunna tänkas förekomma är bland annat fasta fiskeanläggningar, fartygslämningar eller hamnanläggningar.

Med tanke på den vid Norrby Gård belägna fartygslämningen och de stora ingrepp mudderverksamheten kan utgöra för kulturmiljön anser SMM att kontakt skall tas med länsstyrelsen för samråd utifrån de ovan angivna uppgifterna enligt 2 kap. 10 § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

B.E., ägare till fastigheterna Häverö-Bergby X:X och Häverö-Norrby X:X

Yrkanden m.m.

B.E. har yrkat att miljödomstolen inte godkänner MKB:n i målet. B.E. har vidare yrkat att miljödomstolen ska ogilla ansökan såvitt avser tillstånd till deponering av muddermassor samt anläggning av kaj och flytbryggor vid Norrby Gård. B.E har, för det fall miljödomstolen skulle bifalla ansökan, yrkat att domstolen som villkor ska föreskriva att de muddermassor som deponeras skall uppfylla Naturvårdsverkets föreskrifter för känslig markanvändning, att tiden för anmälan av oförutsedd skada bestäms till tio år samt att yrkandet om verkställighetsförordnande ogillas. B.E. har slutligen yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Bakgrund

B.E:s fastighet Häverö-Norrby X:X, som är en skogsfastighet, är direkt angränsande till den fastighet där deponin samt kajen och flytbryggor planeras att uppföras. Från fastighetsgränsen är det omkring 20 meter till deponin och 70 meter till kajen/flytbryggorna. Hans andra fastighet, Häverö-Bergby X:X, är belägen med endast en fastighet mellan sig och den ansökta verksamheten. På Häverö-Norrby X:X finns en enskild vattentäkt för dricksvatten. Till fastigheten Häverö-Norrby X:X hör fiskerätt i det vattenområde där kajen och flytbryggorna ska uppföras. B.E. är således direkt berörd av såväl den ansökta vattenverksamheten som den miljöfarliga verksamheten vid Norrby Gård och därmed också sakägare. Trots att den ansökta verksamheten är av ingripande karaktär för B.E. har sökanden inte tagit någon kontakt med honom. Sökanden har således inte fullgjort den samrådsskyldighet som åligger sökanden enligt 6 kap. 4 § miljöbalken. B.E. har överlämnat till miljödomstolen att bedöma vad detta kan ha för betydelse för bedömningen.

Omständigheter

Allmänt

Sökandens avsikt är att lokalisera såväl deponin som kajen och flytbryggorna inom strandskyddat område. Det saknas närmare utredning om den ansökta verksamhetens påverkan på livsvillkoren för djur- och växtliv. Redan av detta skäl föreligger hinder mot strandskyddsdispens och därmed också mot tillåtlighet. Sökanden har inte heller presenterat någon utredning som visar att de allmänna intressena inte alls eller endast obetydligt skulle skadas av deponin, kajen eller flytbryggorna. Även av detta skäl föreligger hinder mot strandskyddsdispens och därmed också mot tillåtlighet.

Deponin

Ett fysiskt hinder som gör vistelsen på en strand otrivsam, såsom t.ex. upplag för muddermassor, kräver strandskyddsdispens. Av de uppgifter som sökanden ingett efter huvudförhandlingen framgår att deponins storlek ökat till mer än det dubbla i förhållande till vad som angetts i ansökan. Deponiområdet är nu lokaliserat närmare strandlinjen än vad som tidigare uppgetts och sträcker sig fram till samt ovanför badstranden. Höjden på vallen är nu även sådan att länsstyrelsen anser att den kommer att utgöra ett dominerande inslag i strandområdet. Av de markeringar som gjorts i terrängen framgår att deponiområdet är större än vad länsstyrelsen vid huvudförhandlingen angav vara godtagbart område. Sökanden avser vidare att schakta bort gyttja och lera samt förstärka och nyanlägga en transportväg inom det strandskyddade området. Tillfarten till transportvägen sker på enskild och inte på allmän väg. Samtliga åtgärder får redan i sig anses vara av sådan karaktär att de alldeles oavsett om särskilda skäl skulle anses föreligga är direkt oförenliga med strandskyddets syften.

Vad sökanden angett som skäl för att uppföra deponin - i huvudsak att som följdverksamhet hantera restmaterial från huvudverksamheten som är belägen långt från deponeringsområdet - kan inte i sig anses utgöra särskilda skäl enligt strandskyddsbestämmelserna, särskilt då någon seriös lokaliseringsutredning inte har redovisats. Det finns således inget skäl till varför deponin skall lokaliseras inom det strandskyddade området. Inte heller vad sökanden anfört om att det berörda strandområdet ”söder om stranden” skulle sakna betydelse för det rörliga friluftslivet genom att vara otillgängligt och tills nyligen varit igenvuxet av sly är något skäl för dispens. Inte heller kan området redan anses vara ianspråktaget eller anses utgöra en s.k. lucktomt. Området vid Norrby Gård omfattas enligt MKB:n av riksintresse för friluftsliv och turism samt riksintresset för Stockholms skärgård vilket i sig skärper restriktiviteten och möjligheterna till dispens.

Sökandens talan om tillåtligheten av deponin inom det strandskyddade området bygger på förutsättningen att massorna är rena, dvs. kan klassas som godkända för känslig markanvändning. Vid huvudförhandlingen framgick att påståendet om detta bygger på fyra analyser i två provtagningspunkter och att analyserna har gjorts i annat syfte än att bedöma krav för känslig markanvändning. De sedimentprover som gjorts av bottnarna i Svinviken innehåller enligt vad som anges i av sökanden ingiven rapport förhöjda värden av metaller, PCB och PAH. Massorna kommer från en vik invid vilken det har bedrivits industriell verksamhet under lång tid, att impregnering skett under den senare delen av denna tid och att betydande sanering av markområdet har skett före den pågående bostadsexploateringen. Av analyserna framgår bl.a. följande. Halten kadmium överstiger Naturvårdsverkets gränsvärden för känslig markanvändning. Antalet provpunkter och dess lokalisering är snävt tilltagna med hänsyn till arean för det område som skall muddras. Analyserna omfattar inte de översta 10 cm av sedimentet. Det är i detta lager som de mest färska föroreningarna normalt finns eftersom föroreningarna sjunker ner allteftersom tiden går. Om miljödomstolen skulle bifalla ansökan yrkar B.E. att domstolen som villkor skall föreskriva att de muddermassor som deponeras skall uppfylla Naturvårdsverkets föreskrifter för känslig markanvändning.

Det är allmänt känt att det på flera håll i landet råder brist på täckningsmaterial för sluttäckning av deponier. Mot denna bakgrund förefaller det uppenbart att det måste vara i strid med miljöbalkens bestämmelser om resurshållning att öppna en helt ny landdeponi när det förorenade materialet kan återanvändas. Det förhållandet att det inte i den ansökta verksamhetens absoluta närområde skulle finnas behov av att använda massorna för sluttäckning förändrar inte denna bedömning.

Kaj och flytbryggor vid Norrby Gård

Kajen och flytbryggorna vid Norrby Gård avses utföras endast för att användas för omlastning av de muddermassor som föreslås deponeras på land. Även området för kajen och bryggorna omfattas av strandskydd. Det är orimligt att två verksamheter - vilka endast utgör följdverksamheter till huvudverksamheten - skall lokaliseras inom ett orört strandskyddat område. Detta gäller särskilt när följdverksamheterna endast har till syfte att hantera restmaterial från huvudverksamheten.

Sökanden uppgav vid huvudförhandlingen att flytbryggorna inte behövs vid upptagningen av muddermassor utan ska uppföras i syfte att ge Norrby Gård och eventuella bostäder tillgång till båtplatser. Ett önskemål om båtplats är ett svagt skäl för strandskyddsdispens och behovet av båtplats kan för övrigt tillgodoses av gemensamma bryggor som finns i närheten.

En stadigvarande kajanläggning påverkar allmänna intressen negativt, dels genom att vassområdet till stor del kommer att försvinna, dels genom att det blir en avhållande effekt på allmänhetens möjligheter till vistelse och passage utmed strandsträckan.

Riksintressen

I MKB:n anges att området vid Norrby Gård omfattas av riksintresse för friluftsliv och turism samt att riksintresset för Stockholms skärgård. Dessutom gränsar detta område till en farled av riksintresse. Det anges inte närmare i MKB:n hur dessa områden för riksintresse är avgränsade. Vad gäller påverkan på intressena anges enbart att arbetena vid Norrby Gård är av liten omfattning och att någon påverkan på riksintressena därför inte förväntas. Området vid Norrby Gård är hittills opåverkat. Uppförande av deponi, kaj och flytbryggor är därför inte en acceptabel påverkan på nämnda riksintressen.

Nyttobedömningen

För att en vattenverksamhet skall vara tillåtlig krävs enligt 11 kap. 6 § miljöbalken att dess fördelar från allmän och enskild synpunkt överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av den. Den ansökta verksamheten vid Norrby Gård kommer att innebära en stor påverkan på ett tidigare opåverkat strandskyddat område. Sökanden har inte närmare motiverat på vilket sätt verksamheten uppfyller angivna krav på samhällsmässig nytta. Sökanden har därmed inte uppfyllt vad som åligger den enligt 11 kap. 6 § miljöbalken.

Hänsynsreglerna

Sökanden har inte visat att den har skaffat sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. Enbart framtagande av en miljökonsekvensbeskrivning är inte tillräckligt för att uppfylla hänsynsreglerna i 2 kap. 2 § miljöbalken om kunskap.

I MKB:n anges att de massor som föreslås deponeras ska användas för utfyllnad av landområde på plats där det eventuellt kommer att byggas bostäder. Det är emellertid inte fråga om att använda materialet utan att lägga upp/deponera det. På annan plats i MKB:n anges också att ”deponin bör inte byggas för hög och utmärkande”. Den valda hanteringen av materialet är därför inte förenlig med hushållningsprincipen i 2 kap. 5 § miljöbalken.

Sammanfattning angående tillåtligheten

Sökanden avser att uppföra en deponi för att såsom följdverksamhet till mudderverksamhet på plats därifrån ta hand om detta restmaterial. Platsen för deponins lokalisering är ett tidigare opåverkat strandskyddat område. Deponins omfattning har efter genomförd huvudförhandling preciserats vara mer än dubbelt så stor som den som angavs i ansökningshandlingarna. Deponin kommer att behöva inhägnas och kommer att utgöra ett dominerande inslag i landskapsbilden. Den kommer även att vara belägen i närheten av en badstrand. Någon seriös lokaliseringsutredning vad gäller deponin har inte presenterats. Sammantaget är det av flera skäl direkt olämpligt att lokalisera deponin på angiven plats. Sökanden har inte visat att deponin är förenlig med strandskyddets syften, än mindre att det skulle föreligga skäl för dispens. Deponin är därför inte tillåtlig.

För att kunna uppföra deponin krävs enligt sökanden även att en kajanläggning uppförs, också detta inom strandskyddat område. När det gäller denna anläggning har sökanden efter slutförd huvudförhandling uppgett att kajen kommer att placeras två meter längre ut i förhållande till strandlinjen och att det ska ske en utfyllnad bakom kajen. Sökanden har inte i något avseende beskrivit påverkan av denna utfyllnad. Kajanläggningen kommer att medföra en permanent påverkan på allmänhetens passage utmed strandsträckan. De flytbryggor som avses uppföras inom det strandskyddade området skall enbart uppföras för att tillskapa privata båtplatser. Sökanden har inte heller i denna del visat att aktuella åtgärder skulle vara förenliga med strandskyddets syfte eller att särskilda skäl för dispens föreligger. Sökanden har inte heller närmare motiverat på vilket sätt verksamheten uppfyller kraven på samhällsnytta. Sökanden har därmed inte uppfyllt vad som åligger sökanden enligt 11 kap. 6 § miljöbalken. Även anläggandet av kajen och flytbryggorna är därför otillåtligt.

L.H. och U.H., ägare till fastigheten Häverö-Bergby X:X.

L.H. och U.H. har anfört följande. De förutsätter att nödvändiga åtgärder vidtas för att förhindra att förorenat lakvatten rinner ut i grundvattnet och i Väddöviken. De vill kunna dricka vatten och bada vid sin tomt utan att riskera att få i sig något hälsofarligt. Detsamma gäller för det bad med sandstrand som ligger mellan deras fastighet och landdeponeringen. De nyttjar badet ibland och många med dem. Badplatsen iordningställdes av landstinget som tidigare ägde Norrby Gård. Många barn badar där. Badet är inte alls omnämnt i några handlingar som ligger till grund för miljödomstolens prövning. De vill ha kvar badplatsen och tycker att det är rimligt att även konsekvenserna för badet och det i hög grad existerande friluftslivet utreds.

M.R., ägare till fastigheten Häverö-Norrby X:X.

M.R. har hemställt att miljödomstolen ska avslå ansökan såvitt avser tillstånd till uppläggning av muddermassor och anläggande av kaj och båtbryggor vid Norrby Gård.

M. R. har anfört i huvudsak följande. Området Norrby Brygga, där Häverö-Norrby X:X ingår, omfattar 24 fastigheter i mycket nära anslutning till Norrby Gård, både historiskt och geografiskt. Flertalet boende är fritidsboende i radhus med mycket liten tomt. De som bor i Norrby Brygga äger dessutom gemensam mark som består av två ängar och en kort strandremsa med plats för båtbryggor.

Den aktuella marken norr om fastigheten 7:3 utgörs av en strandsträcka tillhörig Norrby Gård. Denna del ligger inte i anslutning till Norrby gård men mycket nära Norrby Brygga. En del av den marken har under många år fungerat som områdets och byns badplats med sin långgrunda sandstrand. Enligt 4 kap.miljöbalken skall intresset för turism och friluftsliv beaktas. Det finns en påtaglig fara för att frilufts-livet inskränks om en kaj och en brygganläggning för båtar anläggs. Det kommer att medföra olje- och giftfärgspill från de parkerade båtarna. Dessutom uppstår ett behov av parkering för bilar. Det är gång- och cykelavstånd för de boende grannarna ner till badet. Den ökande biltrafiken är negativt för områdets tillgänglighet.

Rumpudden, Älmsta, har tidigare varit industrimark. Av markundersökningen framgår att marken är förorenad. Betydelsen av förekomst av föroreningar har inte satts i relation till den speciellt miljömässigt ömtåliga barnbadet.

Det finns platser särskilt avsedda att ta emot muddermassor varför det finns fullgoda alternativ till placering.

På grund av vad som anförts är det olämpligt att placera muddermassorna på föreslagen plats. Miljödomstolen bör därför avslå sökanden ansökan i denna del.

M.Y. och M.L., ägare till fastigheten Häverö-Norrby X:X.

M.Y. och M.L. har anfört i huvudsak samma omständigheter som M.R. De har tillagt att det finns en stor risk att muddermassorna kommer att avge en obehaglig svavellukt under avsevärd tid och att massorna kan försämra livsvillkoren för djurlivet, t.ex. genom att påverka fiskynglens lekplatser vid stranden negativt. De har vidare ifrågasatt undersökningen av massorna från Svinviken och anfört att den borde ha varit mer omfattande eftersom det tidigare funnits ett sågverk i området. Vid undersökning av massor från andra liknande områden har det upptäckts förekomst av pentaklorfenol, ett cancerframkallande ämne som använts vid impregnering.

Norrby Hamn samfällighetsförening

Samfällighetsföreningen förvaltar ett markområde med del av vägsträcka fram till området för vilket sökanden har ansökt om tillstånd till deponering av muddermassor. Vidare förvaltar föreningen de anslutna fastigheternas vattenområde, hamn och fiskerätt med avstånd cirka 50-100 meter från den strand där sökanden har för avsikt att anlägga en ny kaj för bland annat omlastning av muddermassor till den planerade landdeponin.

Den strand som i miljökonsekvensbeskrivningen benämns som otillgänglig för närboende, kalhuggen och med tät vass är en längre och långgrund sandstrand som besöks av många under sommartid för bad och rekreation. Vägen dit är mycket vacker och landskapet skyddsvärt.

Norrby Brygga samfällighetsförening

Föreningens synpunkter avser placering av muddermassor vid Norrby Gård och begäran om dispens från strandskydd i samband därmed.

Föreningen anser att strandskyddsdispens inte bör lämnas i samband med ansökan om tillstånd till vattenverksamhet. Någon information har inte lämnats till föreningens medlemmar som kan vara berörda av projektet. Någon medlem är också orolig för att projektet kan komma att sänka värdet på deras fastighet. Detta beror delvis på att i det område som berörs av dispensansökan ingår en sandstrand som flitigt används som badplats av fastighetsägare i Norrby Brygga och i andra småsamhällen i området.

Beskrivningen i MKB:n ger inte hela bilden av de verkliga förhållandena på plats. Medlemmarna i föreningen bör ges ytterligare information enligt följande:

a) området som berörs av placering av kaj och planerat område för flytbryggor och kaj bör beskrivas i ljuset av befintlig strandgeografi och användning/hävd. En detalj som inte framgår av handlingarna är exempelvis att strandskyddet idag omfattar en sandstrand och mindre vägar och stigar som allmänheten har haft tillgång till i många år. Ändringar i den känsliga naturen vid kustlinjen bedöms därför som särskilt hänsynslösa. Dessutom är avståndet från området till badvatten och flytbryggor som används av medlemmar i Norrby Brygga inte större än bredden av fastigheten 7:3.

b) området som berörs av plats för landdeponering angränsar till fastigheter som ingår i samfällighetsföreningen. Detta kan föranleda en omdefinition av kretsen av berörda fastigheter.

c) miljöpåverkan på småvägarna och stigarna, på strandliv, bad, fiske och bad-vattenkvalitén på Norrby Bryggas sida.

d) ytterligare provtagning av muddermassorna ska genomföras.

Sökanden

Fiskeriverket

Fiskeriverkets yrkande om erläggande av fiskeavgift medges. - Av den entreprenad-anvisning som kommer att tas fram inför arbetet kommer det att framgå att muddring ska ske med jämnt resultat på botten och att övermuddring inte får ske. Grumlande arbeten ska inte ske under perioden april till september.

Länsstyrelsen

Sökanden anser att det inte är nödvändigt att, som länsstyrelsen yrkat, föreskriva ett villkor enligt vilket arbetsområdet i Svinviken skall täckas med skyddsmaterial efter det att muddring utförts, för det fall grumling kvarstår, men medger trots detta yrkandet. Sökanden anser vidare att arbetet i Svinviken inte kommer att innebära grumling av sådan art att länsar behövs runt arbetsområdet. Området ligger inne i en vik och spridningen av sediment blir i och med detta begränsad. Sökanden delar länsstyrelsens uppfattning att grumlande arbeten inte bör utföras under perioden 1 maj till 31 augusti. Sökanden medger slutligen länsstyrelsens krav om att upphöra med arbeten om vrak påträffas.

Sökanden medger vidare att en kvalitetskontroll vid utförandet av invallningen ska ingå som en del i kontrollprogrammet. Något särskilt villkor om detta torde dock inte vara nödvändigt utan frågan bör kunna hanteras inom ramen för kontroll-programmet vilket ska ske i samråd med länsstyrelsen. Sökanden medger också att slutjusteringen av den blivande markytan på mudderupplaget, inklusive dess ytbeläggning, skall godkännas efteråt. Uppgiften ligger lämpligen på länsstyrelsen som tillsynsmyndighet. Sökanden har vid huvudförhandlingen åtagit sig att inhägna upplaget av muddermassor så länge de är så mjuka att de inte tål att beträdas. Något särskilt villkor om detta är inte erforderligt. Sökanden har medgett att utföra invallningen så att allmänheten kan passera utmed stranden.

Som länsstyrelsen anfört har det tilltänkta uppläggningsområdet inte några egentliga naturvärden och en tillfällig kajanläggning kan inkluderas i denna bedömning. Kajanläggningen påverkar dock ett vassområde. I vassområden sker reproduktion av fisk och andra djur. Länsstyrelsen menar att det finns ett allmänt intresse av att sådana områden bibehålls vilket skulle motivera att kajen tas bort efter iland-tagningen av muddermassorna och att området därefter återställs. Sökanden har åtagit sig särskilda försiktighetsmått och skyddsåtgärder till skydd för fiskeintresset, bl.a. att verksamhet inte kommer att bedrivas under den tid på året då reproduktion av fisk pågår. Sökanden har också medgivit att betala en fiskeavgift för fiske-vårdande åtgärder. Det är ett högst begränsat vassområde som tas i anspråk. Det allmänna intresset och de naturvärden som ligger i att bevara det berörda vass-området för framtiden framstår som synnerligen begränsat.

Mot detta intresse ska ställas de dubbla syften och de sammantagna allmänna och enskilda intressen som tillgodoses genom anläggandet av kajen och flytbryggorna. Möjligheten för Norrby Gård att få en egen båtbrygga utgör ett starkt enskilt intresse som inom ramen för projektet kan samordnas med det allmänna intresse för lokal samhällsutveckling som byggnationerna och muddringen i Älmsta utgör. På sikt kommer Norrby bryggas samfällighets brygganläggning inte räcka till för att tillgodose behovet både för de boende på Norrby Gård och andra medlemmar. Det planerade projektet utgör ett utmärkt tillfälle att skapa en lösning på detta vilket det finns starka skäl att tillvarata och inte förslösa. Lokaliseringen är utmärkt i det att den ligger i relativ närhet till gården. Något annat strandområde på rimligt avstånd som Norrby Gård skulle få disponera för en båtbrygga finns inte. En samordning mellan båtbryggan och upptagningsanordningen för ilandtagning, uppläggning och utjämning av fastigheten Häverö-Norrby 26:4 förutsätter också att bryggan anläggs på denna fastighet. Projektet har ett gott syfte och uppfyller och tillgodoser en rad enskilda och allmänna intressen, vilka förstärker varandra och inte tvärtom.

Sökanden delar inte länsstyrelsens uppfattning att kajen och flytbryggorna kommer att få en avhållande effekt på allmänhetens möjlighet till vistelse och passage utmed strandsträckan. Strandområdet är svårtillgängligt samtidigt som den tidigare utfyllnaden/branten gör området nedanför mindre attraktivt att vistas i. Utfyllnaden och slutjusteringen av markytan kommer att göra fastigheten mer lättillgänglig och mer attraktiv att vistas i. För den allmänhet som normalt sett inte vistas i området kommer badstranden på fastigheten närmast bli lättare att upptäcka och hitta ner till. Att de boende i området skulle avhålla sig från att vistas i området och på sand-stranden på grunda av kaj och flytbryggor framstår som föga sannolikt. Förutsätt-ningarna för allmänhetens friluftsliv och tillgängligheten till strandområdet kommer inte alls eller endast obetydligt att påverkas av de sökta åtgärderna.

Norrtälje kommun

Sökanden har låtit utreda skredrisken inom arbetsområdet. Av utredningen, som getts in till miljödomstolen, framgår sammanfattningsvis att planerad muddring bedöms kunna utföras som planerat utan att stabiliteten för omkringliggande strandlinje äventyras. Sökanden kommer att, som anges i utredningen, se till att muddring närmast strandlinjen utförs på ett sådant sätt att en släntlutning på 1:3 inte överskrids.

Statens Maritima Museer (SMM)

Sökanden kontaktade länsstyrelsen i samband med det tidiga samråd som hölls den 22 februari 2006. Med på detta samråd var en representant för länsstyrelsens Kulturmiljöenhet. Representanten var nöjd med den kontakt sökanden hade haft med SMM och att det skulle utföras sjömätning i muddringsområdet. Sökanden har också haft kontakt med SMM och inhämtat information om placeringar av kända vrak i området. De sjömätningar som utförts i området har inte visat några tecken på kulturminnen i muddringsområdet vid Rumpudden.

B.E.

Yrkanden

Sökanden har bestritt B.E. yrkanden.

Bakgrund

Sökanden har bestritt B.E. påstående om brister i fråga om samråd, kungörelse och utredningar i övrigt. Sökanden har medgett att B.E., som ägare till fastigheten Häverö-Norrby X:X, är sakägare i den del av målet som rör uppläggning av muddermassor. Han borde därmed ha inbjudits till samråd. Dock har samråden kungjorts i dagspress enligt gängse förfarande i miljöbalken.

Deponin

Sökanden har i samråd med länsstyrelsen konstaterat att alternativet landdeponering på Norrby Gård är det bästa alternativet. Enligt lokaliseringsprincipen i 2 kap. 6 § miljöbalken ska man välja en lämplig plats för verksamheten med hänsyn till hållbar utveckling, hushållning med mark och vatten inom särskilda områden, människors hälsa, miljö och andra intressen som skyddas av miljöbalken. Sökanden har undersökt flera alternativ till landdeponering på Norrby Gård och då tagit alla dessa punkter i beaktande.

B.E. villkorsyrkande om kontroll av muddermassornas föroreningsinnehåll har bestritts. Kravet är inte rimligt eller motiverat från miljöskyddssynpunkt. Analyserna på de sedimentprover som tagits på bottenmaterialet i Svinviken har jämförts med de generella riktvärden som Naturvårdsverket har satt för förorenad mark. Det finns idag inga riktvärden att följa för landdeponering av muddermassor. Vid jämförelse med riktvärden för förorenad mark klassas sedimentet från Svinviken som Känslig Markanvändning (KM). På marker med halter motsvarande KM kan marken användas för upplåtandet av daghem, bostäder, djurhållning, odling och grundvattenuttag. Man räknar med att den grupp som exponeras är barn och vuxna som kommer att vara bofasta inom området under en livstid samt utnyttjar området på ett normalt sätt. Med normalt sätt menar man inga extrema aktiviteter eller kostvanor.

I Sverige råder det allmän brist på täckmaterial för avfallsdeponier. Enligt tekniska kontoret i Norrtälje kommun finns en avfallsdeponi i Häverö, cirka 8 km från den tänkta landdeponin vid Norrby Gård. Nästa tänkbara avfallsdeponi ligger cirka 6 mil från Norrby Gård. Enligt kommunens tekniska kontor har man ingen användning för just muddermassor som täckmaterial av avfallsdeponier. Massorna är för blöta och skulle behöva ligga på mellanlagring (urvattning) under flera år innan de kan användas som täckmaterial och det har man inte plats för på avfallsstationerna. Dessutom vill man enbart täcka med massor helt fria från organiskt material.

Deponin kommer att placeras så pass långt ifrån strandlinjen att en eventuell höjning av vattenståndet på 1,5 meter inte kommer att påverka densamma.

Kaj och flytbryggor vid Norrby Gård

Den sökta huvudverksamheten vid Rumpudden i Älmsta ger till följd att man måste ta hand om de massor som uppstår vid muddringen av Svinviken. Muddringen i Älmsta har till syfte att möjliggöra för en småbåtshamn inne i Älmsta. Tillståndsansökan gäller båda dessa ärenden och tillstånd söks gemensamt hos miljödomstolen. Därav viktas för- och nackdelar av verksamheten gemensamt med avseende på negativ miljöpåverkan, ekonomi, riksintressen, transport och samhällsnytta m.m. Ett av riksintressena vid Rumpudden är riksintresse för rörligt friluftsliv och anläggning av småbåtshamn i Älmsta gynnar just detta riksintresse.

Strandskydd

Strandskyddets syfte är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att skydda naturvärden. Strandskyddet avser således att skydda allmänna intressen och ändamålet är inte att skydda grannars enskilda intressen. Utjämningen av fastigheten och brygganläggningen kommer att öka områdets attraktionskraft och göra det mer lättillgängligt, framförallt för den allmänhet som aldrig tidigare varit på platsen. Bryggan utökar inte Norrby Gårds hemfridszon och området är fortsatt allemansrättsligt tillgängligt. Badstranden kommer inte att tas i anspråk eller påverkas negativt. Den kommer snarare att bli lättare att upptäcka och nå strand-vägen för den allmänhet som inte känner till den idag. Sammantaget torde därför förutsättningarna för det allemansrättsliga utnyttjandet av fastigheten snarast komma att öka. Om brygganläggningen i sig skulle kunna anses ha någon avhållande allemansrättslig effekt måste denna ses som ytterst marginell i förhållande till den förbättrade tillgängligheten till området i övrigt.

Riksintressen

Sökanden vidhåller att inga av de riksintressen som nämns i MKB:n kommer att påverkas negativt, inte heller riksintresset för sjöfart.

Nyttobedömning

Sökanden har gjort en intresseavvägning utifrån de fakta som tagits fram genom kontakt med myndigheter och utförda utredningar i form av bland annat sjömätning och miljöprovtagning och genom dessa kommit fram till att verksamhetens fördelar från allmän och enskild synpunkt överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheten av den (jämför 11 kap. 6 § miljöbalken).

Hänsynsreglerna

Sökanden har genom att anlita Marin Miljöanalys AB uppfyllt kunskapskraven som ställs i 2 kap. 2 § miljöbalken. Marin Miljöanalys AB är ett företag med 20 års erfarenhet inom branschen. De anställda på företaget har den kompetens som krävs för att uppfylla kunskapskravet. Företaget har tagit fram den MKB som godtagits av länsstyrelsen. Företaget har även utfört provtagningar och analys av botten-materialet i Svinviken och utfört sjömätningar av verksamhetsområdet vid Svinviken.

Hushållningsprincipen måste vägas mot miljöpåverkan, transport, utsläpp, ekonomi, negativ påverkan på miljö, människa och djur. Massorna kan, som tidigare konstaterats, inte användas för täckning av farligt avfall. Den användning av muddermassorna som nu sökt tillstånd till främjar hushållning med naturresurser.

L.H. och U.H.

Badplatsen kommer inte att påverkas av verksamheten. Badplatsen nämns inte i MKB:n eftersom den inte ingår i verksamhetsområdet. Verksamhetsområdet är placerat cirka 200 meter från fastighetsgränsen till Häverö-Bergby X:X och kommer således inte att påverka möjligheterna för familjen att bada på vare sig den egna fastigheten eller den fastighet som ansökan avser. - Muddermassorna har provtagits och analyserats.

Norrby Hamns samfällighetsförening

En plan för hur, när och med vilken utformning ytan för landdeponering ska återställas krävs inte och sökanden anser inte heller att det är nödvändigt då deponin förväntas vara överväxt på naturlig väg inom några år.

Den nya kajen kommer att färdigställas inom den tidsperiod som domstolen fastslår efter laga dom.

Norrby Brygga samfällighetsförening

Samråd har skett i enlighet med vad som föreskrivs i 6 kap. 4 § miljöbalken. Den omnämnda sandstranden ligger utanför verksamhetsområdet och kommer inte att påverkas av vare sig anläggningen av kaj och bryggor eller av deponeringen av muddermassor. Från sandstranden ser man inte den plats där man kommer att placera muddermassorna. Inte heller påverkas stigar och småvägar. Sökanden anser inte att anläggandet av en privat kaj med bryggor på den egna fastigheten kommer att påverka samfällighetsföreningen på ett negativt sätt.

Länsstyrelsen

Sökanden har vidhållit sin uppfattning om vilka villkor som bör föreskrivas.

DOMSKÄL

Miljödomstolen har den 2 april 2008 hållit huvudförhandling och syn.

Rådighet

Miljödomstolen konstaterar att sökanden har erforderlig rådighet för den sökta vattenverksamheten

Miljökonsekvensbeskrivningen (MKB:n)

Samråd

B.E., ägare till fastigheterna Häverö-Bergby X.X och Häverö-Norrby X:X, har anfört att sökanden brustit i sin samrådsskyldighet eftersom han inte inbjudits till samråd trots att den sökta verksamheten, i den del den avser uppläggning av muddermassor och anläggande av kaj och bryggor vid Norrby Gård, berör honom på ett ingripande sätt. Sökanden har vitsordat att B.E. borde ha inbjudits till samråd men anfört att kallelse till samrådet kungjorts i dagspress och att sökanden därför kan anses ha fullgjort sina skyldigheter i detta avseende.

Miljödomstolens bedömning.

Av 6 kap. 4 § miljöbalken följer att den som avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som kräver tillstånd enligt miljöbalken, skall samråda med läns-styrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda. Av handlingarna framgår att sökandens tillståndsansökan föregåtts av ett samråds-förfarande. Det faktum att B.E. inte inbjudits till samråd trots att han kan anses vara berörd av den sökta verksamheten vad avser omhändertagande av muddermassor medför dock enligt miljödomstolens bedömning inte att MKB:n inte kan godkännas av denna anledning.

Alternativa lokaliseringar

B.E. har vidare anfört att sökanden inte har redovisat några alternativa platser för uppläggning av muddermassor och att miljödomstolen därför inte kan godkänna MKB:n. Sökanden har invänt att avsikten från början var att dumpa massorna till havs. Vid samråd med länsstyrelsen fick sökanden emellertid beskedet att dispens för detta inte kunde påräknas, varför sökanden tog kontakt med Norrtälje kommun för att undersöka möjligheterna att deponera massorna på någon av kommunens avfallsdeponier. Då inte heller detta var möjligt kom sökanden, i samråd med länsstyrelsen, fram till att det lämpligaste alternativet var att deponera muddermassorna på fastigheten Häverö-Norrby 26:4 på sätt som framgår av ansökningshandlingarna. Sökanden har således, enligt sin egen uppfattning, under-sökt olika alternativ till deponeringsplats och skäl att underkänna MKB:n av denna anledning finns därför inte.

Miljödomstolens bedömning.

Av 6 kap. 7 § miljöbalken framgår vilka krav som gäller beräffande MKB:ns innehåll. Första stycket anger att en MKB skall innehålla de uppgifter som behövs för att uppfylla syftet enligt 3 §. Den skall således identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som den planerade verksamheten eller åtgärden kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö, dels på hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt, dels på annan hushållning med material, råvaror och energi. Dessutom är syftet att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effekter på människors hälsa och miljön, liksom vid större verksamheter, att identifiera och bedöma faktorer i omgivningen som kan påverka säkerheten. Kravet gäller oavsett verksamhetens eller åtgärdens miljöpåverkan, men det skall inte ställas längre gående krav än som är motiverat i det enskilda fallet.

I samma bestämmelse, andra stycket, punkten 4, anges att en MKB alltid skall innehålla en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt alternativa utformningar tillsammans med dels en motivering varför ett visst alternativ har valts, dels en beskrivning av konsekvenserna av att verksamheten inte kommer till stånd, ett s.k. nollalternativ. Detta obligatoriska krav gäller dock endast när verksamheten eller åtgärden enligt beslut av länsstyrelsen skall antas medföra en betydande miljöpåverkan. I förevarande mål har länsstyrelsen den 19 december 2006 beslutat att den planerade vattenverksamheten inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Något motsvarande beslut vad avser den miljöfarliga verksamheten har inte fattats men det kan anses framgå av handlingarna i målet att länsstyrelsen ansett att inte heller denna verksamhet kan antas medföra någon sådan påverkan.

Trots att det i detta mål således inte kan ställas upp något obligatoriskt krav på att MKB:n ska ange alternativa lokaliseringar av deponiplatser för muddermassorna hade det enligt miljödomstolen varit önskvärt att en sådan redovisning hade funnits. Bristen kan dock inte anses vara sådan att MKB:n enbart på grund härav ska underkännas. Istället får det i samband med tillåtlighets- och tillståndsbedömningen övervägas om MKB:n, såsom det beslutsunderlag som den är avsedd att vara, skall räknas sökanden till nackdel i något hänseende. - Vad gäller MKB:n i övrigt finner miljödomstolen att den uppfyller kraven i 6 kap.miljöbalken och att den därför kan godkännas.

Tillåtlighet

Muddring och anläggande av bryggor i Svinviken

Ansökan har i denna del inte föranlett någon erinran om tillåtlighetshinder. Miljödomstolen finner att sökanden har lämnat uppgifter och underlag som ger tillräcklig grund för slutsatsen att hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken iakttas och att hinder inte heller möter mot verksamheten på grund av miljöbalkens hushållningsbestämmelser i 3 och 4 kap. Miljödomstolen finner vidare att det inte föreligger något hinder mot vattenverksamheten med hänsyn till de särskilda förutsättningarna i 11 kap.miljöbalken. Med hänsyn härtill och till att verksamheten inte heller strider mot någon annan tillåtlighetsbestämmelse finner miljödomstolen sammanfattnings-vis att den sökta verksamheten i denna del är tillåtlig.

Uppläggning av muddermassor och anläggande av kaj med bryggor vid Norrby Gård

Länsstyrelsen har, vad gäller frågan om strandskydd, anfört att området inte har några sådana naturvärden att de skulle utgöra hinder mot att meddela strandskyddsdispens för mudderupplaget, dock med villkor att invallningen utförs så att allmänheten kan passera utmed stranden. En tillfällig kajanläggning kan enligt länsstyrelsen inkluderas i denna bedömning. Någon dispens för en permanent båthamn kan dock enligt länsstyrelsen inte lämnas, varför ansökan bör avslås i dessa delar.

B.E. har bl.a. anfört att sökta åtgärder är oförenliga med strandskydds-bestämmelserna och att ansökan på denna grund skall avslås.

Sökanden har anfört att åtgärderna att anlägga en kaj med flytbryggor samt att lägga upp muddermassor inte strider mot syftet med strandskyddet, nämligen att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv enligt allemansrätten, och således inte kräver någon dispens. För det fall miljödomstolen skulle anse att de planerade åtgärderna är av sådan art att dispens från strandskyddet krävs, har sökanden gjort gällande att förutsättningarna för att meddela sådan dispens är uppfyllda. Sökanden har anfört i huvudsak följande. Tillgängligheten till den sandstrand som är belägen norr om den planerade kaj- och brygganläggningen kommer inte att påverkas av den sökta verksamheten eftersom en annan väg nyttjas för att ta sig ner till stranden. Det av ansökan berörda strandområdet söder om sandstranden torde i praktiken fram till idag ha saknat betydelse för det rörliga friluftslivet genom att vara otillgängligt och, fram till helt nyligen, igenvuxet av sly. Vidare kommer anläggandet av kaj- och brygganläggningen inte att medföra en utvidgning av Norrby Gårds tomtområde eller hemfridszon. Allemansrätten gäller således fortsättningsvis på fastigheten Häverö-Norrby 26:4. I själva verket kommer de sökta åtgärderna närmast att öka tillgängligheten till strandområdet. När muddermassorna avvattnats och tillsammans med massorna i den temporära invallningen används för att jämna ut området till en naturlig sluttning från branten vid vägen ner mot stranden kommer detta att medföra att områdets attraktionskraft och tillgänglighet ökar ytterligare. Den omständigheten att en kaj- och brygganläggning med nödvändighet måste anläggas vid stranden kan i sig sägas utgöra särskilda skäl för en dispens. De sökta åtgärderna uppfyller flera viktiga funktioner och tillgodoser både allmänna och enskilda intressen. Anläggandet av kajen syftar i första rummet till att möjliggöra upptagandet av muddermassorna från Svinviken, vilket i sin tur är ett led i byggnationsprojektet vid Rumpudden. Detta byggprojekt får sägas vara av stor betydelse för den lokala samhällsutvecklingen där erbjudandet av ett attraktivt boende med tillgång till båtplats är ett centralt inslag. Kajen och brygganläggningen innebär vidare obestridliga fördelar för ägarens intresse genom att det skapar förbättrade möjligheter till båtplatser för Norrby Gård. Utfyllnaden av fastigheten och utjämningen av branten ökar attraktionskraften och värdet av fastigheten Häverö-Norrby 26:4. Vidare måste det finnas en rimlig balans mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar. De sökta åtgärderna tillgodoser en kombination av enskilda och allmänna intressen som sammantaget får anses vara av betydande styrka. Samtidigt kan förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och tillgänglighet till strandområdet inte alls eller endast obetydlig anses komma att påverkas av de sökta åtgärderna. Det nuvarande allemansrättliga utnyttjandet av stranden på fastigheten kommer inte alls eller endast obetydligt att påverkas av de sökta åtgärderna. Det kan med fog hävdas att tillgängligheten och allmänhetens vilja att utnyttja det aktuella området av fastigheten för friluftsliv snarast kan förväntas öka i förhållande till vad som gäller idag och vad som skulle vara förhållandet om området för framtiden lämnades orört och åter växte igen.

Miljödomstolens bedömning.

Uppläggningen av massor från muddringen av Svinviken och anläggandet av en kaj med flytbryggor ska enligt ansökan ske på ett område för vilket strandskydd gäller. Strandskyddet omfattar land- och vattenområde intill 100 meter från strandlinjen vid normalt vattenstånd (7 kap. 14 § miljöbalken). Inom strandskyddat område får inte anläggningar eller anordningar utföras som hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt eller om åtgärden väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- eller växtarter, se 7 kap. 16 § 4 miljöbalken. Både bryggor och uppläggning av muddermassor är exempel på an-läggningar och anordningar som kan vara otillåtna enligt denna bestämmelse (se prop. 1997/98:45 del 2, s.87 och Miljööverdomstolens dom den 20 mars 2008 i mål M 5259-06). Länsstyrelsen får meddela dispens från förbuden i 16 § (7 kap. 18 § miljöbalken).

Enligt 7 kap. 17 § första stycket 2 miljöbalken undantas från förbuden i 16 § bl.a. verksamhet eller åtgärder till vilka tillstånd har lämnats enligt miljöbalken. Av förarbetena till miljöbalken framgår dock att det vid sådan tillståndsprövning skall beaktas om verksamheten skall bedrivas i strandskyddsområde. Detta innebär att samma förutsättningar måste vara uppfyllda som enligt 18 § samma kapitel gäller för dispens (a. prop. del 2, s. 88). Miljödomstolen bör således, innan domstolen tar ställning om förutsättningarna för vattenverksamhet enligt 11 kap. respektive miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap.miljöbalken är uppfyllda, göra en prövning likartad den som skulle ske om fråga var om dispens från förbuden i 7 kap. 16 § miljöbalken (se NJA 2008 s. 55). Hinder mot att meddela tillstånd till vatten-verksamhet respektive miljöfarlig verksamhet får således anses föreligga om förutsättningarna för dispens från förbuden i 7 kap. 16 § miljöbalken för åtgärd eller anläggning som berör strandskyddet inte är uppfyllda, även om förutsättningarna enligt 11 kap. respektive 9 kap. är för handen.

Krävs dispens från strandskyddsbestämmelserna?

Som angetts ovan är det inte tillåtet att anlägga en brygga eller lägga upp muddermassor i ett strandskyddat område om anläggningen eller åtgärden inkräktar på något av strandskyddets syften. Av 7 kap. 13 § miljöbalken framgår att syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet.

Fastigheten Häverö-Norrby 26:4 område 5, är obebyggd och tillgänglig för allmänheten. På fastighetens norra del, i närområdet till det ansökta verksamhetsområdet, ligger en naturlig sandstrand som används av allmänheten som badplats. För att möjliggöra ilandtagandet av de muddermassor som fraktats på pråm från Svinviken avser sökanden att anlägga en med strandlinjen längsgående spåntad kaj om 2 x 20 meter på fastighetens södra del. Vidare ska två flytbryggor om 2 x 20 meter läggas i anslutning till kajen, varav en vinkelrätt mot kajen och den andra parallell med kajen, den senare cirka 28 meter från strandlinjen. En tredje flytbrygga ska läggas vinkelrätt från strandlinjen, cirka 20 meter från kajens norra ände. Det framgår dock inte vilken funktion flytbryggorna är avsedda att fylla vid ilandtagningen av massorna. Sökanden har uppgett att brygganläggningen endast ska användas för ett fåtal båtar. Det har dock framkommit att åtminstone 30 båtar skulle kunna få plats vid bryggorna. Enligt miljödomstolens uppfattning råder det inte något som helst tvivel om att en permanent kaj- och brygganläggning av denna storlek, på ett område som inte tidigare varit ianspråktaget, rimligen skulle verka avhållande på allmänheten och att det därmed krävs dispens från strandskyddsbestämmelserna.

Sökanden avser vidare att på en yta om cirka 3 000 m2 väster om kajen lägga upp muddermassor, upp till 3 000 m3, från muddringen i Svinviken. I de geotekniska utredningar som redovisats föreslås bl.a. att förekommande mulljord, lera och silt ska schaktas bort där muddermassorna ska placeras och transportvägen anläggas. En förutsättning för att säkerställa en stabil uppfyllnad är att lera schaktas bort under vallen. Några stabilitetsberäkningar för planerad uppfyllnad har inte utförts. Under vallen och transportvägen ska det bortschaktade materialet ersättas med t.ex. bergkrossmaterial. Vallens krön kommer att ligga cirka 7 meter över marknivån vid stranden och cirka 3 - 4 meter över omgivande naturlig markyta. När mudder-massorna sjunkit ihop ska dessa massor, liksom de massor som använts för invallningen, enligt sökanden användas till jämna ut området till en naturlig sluttning från ovanförliggande grusväg ner mot en nivå i höjd med strandlinjen.

De åtgärder som sökanden således avser att vidta för att möjliggöra uppläggningen av muddermassorna är ingripande och ter sig främmande i ett strandskyddat område. Under den tid då muddermassorna vattnas ur, vilket enligt sökandens egna uppgifter kan ta flera år, kommer vallen med sin höjd att utgöra ett dominerande inslag i strandområdet och under denna tid kommer också framkomligheten att vara begränsad. Det kan vidare inte uteslutas att ändrade marknivåer kan ge upphov till nya växt- och djursamhällen och att strandens karaktär och betydelse kan bli en annan. På grund av det som nu anförts kräver också uppläggningen av muddermassorna dispens från strandskyddsbestämmelserna.

Särskilda skäl för dispens?

Dispens från förbuden i 7 kap. 16 § miljöbalken får enligt 18 och 26 §§ samma kapitel medges endast om det finns särskilda skäl och om det är förenligt med strandskyddets syften. Av kravet på särskilda skäl framgår att avsikten är att dispensgivningen skall vara restriktiv. Av förarbetena till miljöbalken framgår att strandskyddets syften är långsiktiga och att områden som för tillfället verkar vara av begränsat intresse kan bli betydelsefulla i framtiden, varför det är väsentligt att även mindre, återstående obebyggda delar av hårdexploaterade kuster och insjöstränder bevaras lika väl som stora sammanhängande orörda områden.

Vid prövningen av dispensfrågan ska beaktas att det aktuella området, med hänsyn till dess natur- och kulturvärden, ingår i det geografiska riksintresseområdet för kustzonen enligt 4 kap.1 och 2 §§miljöbalken inom vilket främst det rörliga friluftslivets intressen särskilt ska beaktas vid ingrepp i miljön. Redan på grund härav finns det således starka allmänna intressen av att bevara den befintliga miljön och prövningen av dispensfrågan måste därför ske med iakttagande av särskild restriktivitet.

Det faktum att en brygga naturligen måste ligga vid en strand utgör inte med automatik ett sådant skäl som krävs för dispens. Önskemålet om båtplatser för Norrby Gård torde dessutom kunna tillgodoses av de gemensamma bryggor som finns i närheten. Sökanden har vidare anfört att området inte används av allmänheten, att det saknar betydelse för friluftslivet genom sin otillgänglighet och att det har ett ringa rekreationsvärde. Inget av dessa skäl brukar dock godtas som särskilda skäl för dispens (se a. prop. del 2, s. 89). Till detta kommer att domstolen vid syn i målet kunnat konstatera att området inte kan anses vara så otillgängligt att detta skulle kunna utgöra ett särskilt skäl för dispens. Påståendet om att verksamhets-området saknar rekreationsvärde motsägs av att det i nära anslutning till området finns en badplats. Sökanden har slutligen anfört att varken kajen med flytbryggor eller deponin kommer att påverka badplatsen. Inte heller detta utgör dock något särskilt skäl för dispens.

Av 7 kap. 25 § miljöbalken framgår att hänsyn skall tas även till enskilda intressen. En inskränkning i den enskildes rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelserna i kapitlet får således inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses. Det skall alltså föreligga en rimlig balans eller proportionalitet mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar på grund av inskränkningen.

Som framgått ovan är den sökta verksamheten vid Rumpudden, således bl.a. muddringen i Svinviken, enligt miljödomstolens bedömning tillåtlig i sig. Om möjliga alternativ till plats för deponering av muddermassorna helt saknades skulle detta kunna utgöra ett enskilt intresse som kunde vägas mot det allmänna intresset av strandskydd. Sökanden har emellertid, sedan det visat sig att alternativen att deponera massorna till havs eller på en kommunal avfallsanläggning inte varit möjliga, inte undersökt några andra alternativ till deponering på land än det alternativ som anges i ansökan. Detta är, som miljödomstolen konstaterat, en brist i beslutsunderlaget som skall räknas sökanden till nackdel. Den plats som sökanden har valt för deponering är på grund av strandskyddsbestämmelserna inte lämplig för ändamålet. Det förefaller mindre sannolikt att det inte skulle vara möjligt att hitta en annan plats för uppläggning av muddermassorna som inte kräver så stora ingrepp i ett strandskyddat område som det nu är fråga om.

Miljödomstolen finner sammanfattningsvis att de skäl som sökanden anfört inte kan anses utgöra sådana särskilda skäl som erfordras för strandskyddsdispens. Inte heller i övrigt anser miljödomstolen att det i målet framkommit någon omständighet som ensam eller tillsammans med andra omständigheter vid en avvägning mellan enskilda och allmänna intressen utgör skäl att meddela dispens från gällande strandskydd. Den sökta verksamheten, såvitt avser uppläggning av muddermassor samt anläggande av en kaj- och brygganläggning vid Norrby Gård, är således inte tillåtlig.

Samlad bedömning

Förevarande ansökning omfattar två delar. Den ena delen avser ansökan om tillstånd till vattenverksamhet bestående i muddring i Svinviken samt anläggande av kajer och flytbryggor vid Rumpudden medan den andra delen avser dels ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet, bestående i uppläggning av muddermassorna från Svinviken, dels ansökan om tillstånd till vattenverksamhet bestående i anläggande av kaj och flytbryggor vid Norrby Gård. Miljödomstolens uppgift är att göra en samlad prövning av hela den ansökta verksamheten. En förutsättning för att domstolen ska kunna ge sökanden tillstånd att muddra i Svinviken är därför att muddermassorna kan deponeras på ett godtagbart sätt. Som redovisats ovan har miljödomstolen funnit att tillstånd inte kan lämnas till uppläggning av massor eller till anläggande av kaj och bryggor vid Norrby Gård på grund av att verksamheten skulle strida mot strandskyddsbestämmelserna. Domstolen är därmed också förhindrad att meddela tillstånd till muddring i Svinviken trots att verksamheten i sig har bedömts vara tillåtlig. Till följd härav ska tillstånd inte heller lämnas till anläggande av bryggor vid Rumpuddens västra strand eftersom anläggandet av bryggorna förutsätter att muddring i Svinviken har skett.

Sammanfattningsvis ska ansökan således avslås i de delar den avser muddring i Svinviken, anläggande av flytbryggor vid Rumpuddens västra strand samt uppläggning av muddermassor och anläggande av kaj och flytbryggor vid Norrby Gård. Vid denna bedömning saknas det anledning att ta ställning till frågan om anläggande av en tillfällig kajanläggning vid Norrby Gård.

När det gäller den del av ansökan som avser anläggande av flytbryggor vid Rumpuddens norra strand finns det däremot inte något hinder mot att meddela begärt tillstånd.

Villkor

Miljödomstolen erinrar om att tillstånd lämnas till sökanden att vidta vatten-byggnadsåtgärder och utföra vattenverksamhet i huvudsaklig överensstämmelse med vad sökanden har anfört i ansökningshandlingen, övriga handlingar och ritningar samt i övrigt anfört och åtagit sig i målet. Ett villkor härom ska för klarhetens skull föreskrivas.

För att minimera de skador som kan uppkomma ska, som bl.a. Fiskeriverket begärt, grumlande arbeten undvikas under perioden 1 april till 30 september. Ett särskilt villkor om detta ska föreskrivas. Fiskeriverket har vidare yrkat att sökanden ska förpliktas att utge en fiskeavgift om 10 000 kr som ska användas för fiskevårdande åtgärder. Dessa åtgärder skulle dock, som miljödomstolen uppfattat det, vidtas främst i Svinviken och i viss mån vid Norrby Gård. Då tillstånd endast medges till anläggande av bryggor vid Rumpuddens norra ände finner miljödomstolen inte skäl att föreskriva någon fiskeavgift.

Sjöfartsverket har, som noterats ovan, påpekat att nya bryggor inte får placeras på ett sådant sätt att de stör förbipasserande trafik, att verket ska tillställas koordinater i formatet RT för införande i sjökort och att det under byggnadstiden är viktigt att rörelser i vattnet anpassas och tar hänsyn till förbipasserande trafik. Sökanden har inte angett någon inställning till Sjöfartsverkets påpekanden men miljödomstolen utgår från att sökanden iakttar vad verket anfört.

Övriga yrkanden om villkor är, som miljödomstolen uppfattat dem, hänförliga till de delar av den ansökta verksamheten som miljödomstolen inte har lämnat tillstånd till.

Arbetstid och oförutsedd skada

Sökandens förslag om arbetstid och tid för framställande av anspråk på grund av oförutsedd skada godtas.

Prövningsavgift

Sökanden har inte framställt någon invändning mot den tidigare bestämda prövningsavgiften i målet och avgiften ska nu slutligt bestämmas till samma belopp, 10 000 kr.

Verkställighet

Förutsättningar föreligger att bifalla sökandens yrkande om verkställighets-förordnande. Sökanden har i denna del att iaktta de villkor som föreskrivs i 22 kap. 28 § miljöbalken.

Rättegångskostnader

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen har yrkat ersättning för rättegångskostnader med sammanlagt 23 200 kr avseende 29 timmars arbete. Yrkandet har medgetts av sökanden och skall bifallas.

B.E.

B.E. har yrkat ersättning för rättegångskostnader med sammanlagt 183 256 kr, varav 180 000 kr för ombudsarvode och 3 256 kr för utlägg.

Sökanden har bestritt B.E. yrkande. Sökanden har, för det fall miljödomstolen skulle anse B.E. vara sakägare i vattenrättsligt hänseende, vitsordat 35 000 kr avseende ombudsarvode och yrkad ersättning för utlägg, 3 256 kr, som skäligt i och för sig. Sökanden har slutligen, för det fall miljödomstolen skulle finna att B.E. har rätt till ersättning såväl för det arbete som avser vattenverksamheten som för det arbete som nedlagts rörande den miljöfarliga verksamheten, vitsordat 50 000 kr som skäligt i och för sig för det samlade arbete som ombudet lagt ner i målet.

Sökanden har anfört i huvudsak följande. Av 25 kap. 2 § miljöbalken följer att sökanden ska svara för motparts kostnader i ansökningsmål om vattenverksamhet, förutsatt att kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt. I förevarande mål avser ansökan, i fråga om verksamheten på Häverö-Norrby 26:4, både vattenverksamhet och miljöfarlig verksamhet. Vattenverksamheten avser anläggande av kaj och flytbryggor. B.E fastighet Häverö-Norrby X:X utgör en av 15 fastigheter med fiskerätt i vattenområdet där den planerade brygganläggningen ska anläggas. B.E:s andel uppgår till 2 %. Med hänsyn till åtgärdens ringa omfattning och begränsade inverkan på vattenförhållandena samt att åtgärderna kommer att ske under den period på året då inverkan på fisket är som allra minst är risken för skada eller olägenhet på B.E. fiskerätt enbart teoretisk eller helt obetydlig. Vad gäller fastigheten Häverö-Bergby X:X har uppgivits att det finns en vattentäkt för dricksvatten men att det ligger en annan fastighet mellan denna fastighet och den fastighet där kaj och flytbryggor ska anläggas. B.E. har även uppgett att den tillkommande båttrafik som uppkommer till följd av den nya kajen och brygganläggningen skulle innebära en sådan risk för skada eller olägenhet för honom att han på denna grund är sakägare i målet. Dessa omständigheter innebär dock inte att B.E. riskerar några skador på sin egendom till följd av verkningarna av den vattenverksamhet som ansökan avser på ett sådant sätt att han är sakägare i målet i vattenrättslig mening.

Det vitsordas däremot att B.E. påverkas av den uppläggning av muddermassor och utfyllnad av fastigheten som ansökan avser på ett sådant sätt att han är sakägare i målet vad gäller den miljöfarliga verksamheten. Det är också klarlagt att det i allt väsentlig är denna verksamhet och risken för störningar från denna som B.E. talan i målet tar sikte på. Enligt 25 kap. 1 § miljöbalken har dock sakägare inte någon rätt till ersättning för rättegångskostnader i mål om utövande av miljöfarlig verksamhet. Uppläggningen av muddermassor utgör inte en s.k. följdverksamhet till den sökta vattenverksamheten enligt 16 kap. 7 § miljöbalken utan är en självständig miljöfarlig verksamhet som regleras i 9 kap.miljöbalken och i en särskild punkt i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Bostadsrättsföreningen har frivilligt ansökt om tillstånd till den miljöfarliga verksamheten i syfte att få till stånd en samlad och ändamålsenlig prövning enligt miljöbalkens bestämmelser

Skulle miljödomstolen finna att B.E. har rätt till ersättning för rättegångskostnader i den del som rör vattenverksamhet får en fördelning av kostnaderna ske med utgångspunkt i hur talan i målet förts eftersom B.E. inte redovisat hur stor del av nedlagd tid som hänfört sig till vattenverksamheten. I vart fall kan ombudets nedlagda arbete i målet inte i någon bemärkelse anses stå i rimlig proportion till sakens beskaffenhet och målets omfattning.

B.E. har anfört i huvudsak följande. I ansökningsmål om vattenverksamhet ska sökanden enligt 25 kap. 2 § miljöbalken svara för sina egna och motpartens kostnader vid miljödomstolen. I ansökningsmål om vattenverksamhet skall såväl huvudverksamheten som följdverksamhet beskrivas för att tillåtligheten skall kunna prövas. Hur muddermassorna från ansökt vattenverksamhet vid Svinviken ska tas omhand är en sådan följdverksamhet som måste beskrivas för att tillåtligheten av vattenverksamheten ska kunna bedömas. Sökanden har medgett att B.E. är sakägare avseende följdverksamheten deponin. Sakägarskap för följdverksamheten är tillräckligt för att sökanden skall ersätta B.E. kostnader i ansökningsmålet. Sökandens kostnadsansvar enligt 25 kap. 2 § miljöbalken avser just kostnaderna i ansökningsmålet och inte enbart kostnaderna för prövningen av själva vattenverksamheten. Det finns varken rättsligt stöd eller praktisk möjlighet att göra en uppdelning av kostnaderna.

B.E. är berörd av vattenverksamheten som sådan. Till hans fastighet Häverö-Norrby X:X hör fiskerätt i det vattenområde där kajen och flytbryggorna planeras att uppföras. Han har således en rättighet till fast egendom som direkt berörs av själva vattenverksamheten.

Miljödomstolens bedömning.

Ansökan i förevarande mål avser, som konstaterats ovan, två delar varav den ena avser muddring m.m. i Svinviken och den andra avser omhändertagandet av muddermassorna på fastigheten Häverö-Norrby 26:4, belägen cirka sex sjömil norr om Svinviken. Verksamheten i Svinviken avser endast vattenverksamhet medan verksamheten på fastigheten Häverö-Norrby 26:4 avser både vattenverksamhet och miljöfarlig verksamhet. B.E. ersättningsanspråk hänför sig endast till verksamheten på Häverö-Norrby 26:4.

Enligt 25 kap. 2 § miljöbalken ska i ansökningsmål om vattenverksamhet sökanden svara för sina egna och motpartens kostnader vid miljödomstolen. Någon motsvarande skyldighet för sökanden att i mål om miljöfarlig verksamhet utge ersättning för rättegångskostnader till motpart finns inte (25 kap. 1 § miljöbalken). Enligt miljödomstolen ska båda bestämmelserna tillämpas i förevarande mål. Även om ansökan i den del som gäller Rumpudden och Svinviken avser vattenverksamhet medför detta inte rätt till ersättning för rättegångskostnader för den del som avser miljöfarlig verksamhet vid Norrby Gård. Det förhållandet att ett tillstånd till muddring förutsätter ett tillstånd till uppläggning av muddermassorna förändrar inte denna bedömning. Samma principer bör tillämpas på verksamheten på Häverö-Norrby 26:4, dvs. rätt till ersättning för rättegångskostnader bör endast föreligga för den del som avser vattenverksamhet.

För att B.E. ska ha rätt till ersättning för rättegångskostnader fordras att han kan anses vara sökandens motpart. Med motpart brukar avses den som har rätt att föra talan som sakägare. Rätten att vara part, dvs. rätten att föra talan som sakägare, tillkommer varje person som kan tillfogas skada eller utsättas för annan olägenhet genom den verksamhet för vilken tillstånd söks, om risken för skada eller olägenhet rör ett av rättsordningen skyddat intresse och inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig (se NJA 2004 s. 590).

B.E. har som skäl för att han ska betraktas som sakägare anfört att han, som ägare till fastigheten Häverö-Norrby X:X, har en andel uppgående till två procent i fiskesamfälligheten Häverö-Norrby FS:4 med vilken följer fiskerätt i det vattenområde där kajen och flytbryggorna planeras att uppföras. Av vad länsstyrelsen anfört framgår att en permanent hamnanläggning skulle medföra att ett vassområde försvinner, vilket i sin tur skulle ha en negativ inverkan på reproduktionen av fisk. Även Fiskeriverket har betonat vassområdenas betydelse som uppväxtmiljö. Till detta kommer den risk för ökad båttrafik och dess inverkan på fisket som B.E. också framhållit. Det som nu anförts innebär enligt miljödomstolen en viss risk för att den sökta vattenverksamheten skulle medföra skador eller olägenheter för B.E.. Risken kan inte anses vara särskilt stor men ändå inte så obetydlig att den skulle utesluta honom från rätt till ersättning för rättegångskostnader.

B.E. ombud har enligt miljödomstolens mening lagt ner för mycket arbete i förhållande till målets omfattning. Domstolen finner det skäligt att fastställa ombudskostnaderna till det av sökanden vitsordade beloppet 38 256 kr, varav 35 000 kr för ombudsarvode och 3 256 kr för utlägg.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 3 (DV 425)

Överklagande, ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen, skall ha kommit in till Nacka tingsrätt, miljödomstolen, senast den 18 december 2008. Prövningstillstånd krävs.

Ylva OsvaldBengt Jonsson

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Ylva Osvald och miljörådet Bengt Jonsson samt de sakkunniga ledamöterna Christer Edvardsson och Carl-Lennart Åstedt. Domen är enhällig.